# ID: svediakorp-gov608
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,526
# sentences: 3,676
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 4 Februari f. m.
301
ligger just det största missledande sektmakeri oell det vådligaste
samt ”för all sedlighet mest undergräfvande” som finnes. Detta
är ju en uppenbar katliolicism, som Hr Just.-Ombudsm. inför
Ständerne framlägger såsom det rätta oeh hvilket ger anledning
till den förmodan att Hr Just.-Ombudsm:n öfvergått till Katholska
läran, samt i förlitande på Ständernes tystnad, söker sålunda
att införa hela det vigtigaste och hufvndsakligaste af den Katholska
kyrkans lära ibland medlemmarne utaf den EvangelisktLutherska.
Sådana försök hafva nog ofta blifvit gjorda med förhoppning,
att ora det rotfästar sig i sinnena, så torde sedan icke
blifva svårt att insmyga och slutligen att vinna stadfästelse på
den Katholska lärobyggnaden i sin helhet. Som jag ej förr än
i går kommit att taga kännedom af den märkvärdiga Embetsberättelsen,
så niedgifver, ty värr, icke tiden att så detaljeradt
som jag hade önskat, genomgå dess, i sitt hufvudsakliga sammanhang
mot den Evangeliskt-Lutherska läran helt och hållet
stridande, innehåll. Jag vill blott deremot anföra den 4:e artikeln
af den utaf Hr Just.-Ombudsmm besvurna Augsburgiska Bekännelsen
om rättfärdiggörelsen eller menniskans rättfärdighet.’ Den
lyder så: ”them varder lärdt, att menniskan icke kan rättfärdig
varda för Gudi, genom sina egna krafters förskyllan eller gerningar.
Men hon varder rättfärdig utan all förtjenst för Kristi
skull genom trona, när hon tror sig varda tagen till nåde, och
synderne varda henne förlåtne för Kristi skull, hvilken med sin
död häfver fyllest gjort och "betalat för våra synder. Themia
tron räknar Gud till rättfärdighet i sin åsyn etc. — som skrifvet
står till de Romare i 3:e och 4:e kap. —*• I 2:a artikeln om
arfsynden heter det: -att alla meuniskor atlas och födas med
synd m. m. samt till slut å denna artikel: ”Här varda de Pelagianer
och andra (såsom Katholiker m. fl.) fördömde, hvilka
förneka arfsynden vara någon synd, och på thet de måga kunna
förringa then ära, som Kristö, för hans förskyllan och välgerningar,
tillhörer, gifva the klokliga före, alt menniskan kan för
Gudi rättfärdig blifva, af sitt naturliga förstånd och egna krafter.”
■—- — Här varder ju ock Hr Just.-Ombudm:ns Katholska villomeningar,
i Embets-berättelsen innehållne, tydeligen ådagalagda
såsom stridande emot vår Kyrkas lära.
Skulle man lika strängt nagelfara med Just.-Ombudsm:ns
berättelse rör:de den religiösa frågan som LagUtsk. gjort i afseende
på den borgerliga, så skulle det för en hvar blifva uppenbart
att Hr Just.-Ombudsm:ns förfarande i denna del är förtjent
af vida strängare anmärkmr. — För något mer än ett 10-tal af
år sedan tog hufvudstadens press den kyrkliga frågan om liand
och kämpade, som den föregaf, för den rena läran emot Methodismen,
men under stridens lietta anföll Melhodismen i de punkter
der den är .öfverensstämmande med Lutheranismen och lemnade
den åter ovidrörd i sådana, der den är ifrån densamma
afvikande. Striden slutade så att vedersakarnes kyrka stormades
under pågående Gudstjenst och predikanten jagades ur landet.
Hvem vet huru den strid, hvilken Hr JusU-Ombudsm:n genom
302
Den 4 Februari f. m.
den af honom utkastade stridshandsken, upväckt skall sluta? — Hr
Just.-Ombudsm:n vänder sina stridsvapen mot vår kyrkas egna medlemmar
och emot den af honom besvurna läran. Han strider
med lillfingret enrot Katholiker, men räcker i sjelfva verket åt
dem hela handen, gör gemensam sak med dem i läran och uttalar
sin förkastelsedom öfver vår kyrkas heliga lära. Denna
lära vill han hafva förändrad, afskaffad; han ser i denna lära
hvari Protestantismen hufvudsakligen skiljer sig från Katholicismen
nemi. rättfärdiggörelse-läran af tron på Kristus allena, fröet till
alla söndringar och villfarelser. Då man icke gerna kan antaga
att Hr Just. Ombudsm:n af okunnighet eller af förhastande har i
Emhets-berättelse framlagt sin trosbekännelse, utan att det allians
fulla öfvertygelse, så är förhållandet så mycket betänkligare.
Det kan icke gerna betraktas annorlunda än som en öppen protest
emot vår Evangeliskt-Lutherska lära d. v. s. ett öppet affall
ifrån densamma.
Går R. St:r, liksom LagUtsk., detta Hr Jusf.-Ombudsm:ns
celebra affal stillatigande förbi, så hafva de dermed infört en
religionsfrihet icke mindre vidsträckt än den jag i min motion
förordat.
För utredande af denna del af berättelsen som rörer den
religiösa frågan, yrkar jag vördsammast återremiss af detta Lag
Utsk:s
Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.. Afven jag anser LagUtsk.
hafva förfarit nog strängt med Just.-Ombudsm , och anhåller
att få upgifva mina skäl dertill. Utsk. har vid denna, likasom
vid några föreg:de Riksdagar, afgifvit yttranden öfver Just.-  Ombudsm:s émbetsförvaltning, hvilka synas mig vara nära nog
öfverflödiga. När något skäl till anmärkning emot Just.-Ombudsm:s
embetsutöfning icke förekommit hade det, enl. min
tanka, varit tillräckligt om Utsk. endast anmält sådant hos Ständerna.
Med denne Embetsman eger icke samma förhållande
rum, som med Fullmäktige i Banken och Riksg:sKont., ty den
förre har icke någon penningeförvaltning och behöfver således
icke någon frikännelse, eller s. k. décharge. Vid 1828—1830
årens Riksdag afgafs icke något yttrande öfver Just.-Ombudsm:s
embetsförvaltning; LagUtsk. lemnade icke, så vidt jag vid det
vidlyftiga Betänk:s genomläsning kunnat finna, Just.-Ombudm.
något vitsord, utan yttrade sig blott öfver de lagförslag, lian afgifvit.
Hvartill skall ock ett sådant vitsord tjena? För den händelse
att Utsk. gifver Just.-Ombudsm. ett förträffligt vitsord, men
R. St:r likväl utse en_ annan person till detta embete, så betyder
Utsk:s Utlåt, intet. Är åter vitsordet mindre förmånligt, men
Ständerna återvälja samma person till Just.-Ombudsm., så blifver
Utlåt, lika litet verkande.
Det är egentligen 3:ne omständigheter, för hvilka den nuvar:de
Just.-Ombudsm:n tadlas. Den första är småaktigheter uti
åtskilliga af hans embetsåtgärder. Denna .tillvitelses befogenhet
kan icke rätteligen bedömas, med mindre hans åtgöranden jern
-
Den i Februari f. m.
303
förås med företrädarnes. Han har sjelf i sitt tryckta anförande,
emot hvilket Hr Carleson yttrat sig, förklarat, att intet af hans
åtal rört ringare föremål, än dem företrädarne uptagit, och sådant
har Hr Carleson icke heller bestridt. Vid dylikt förhållande bar
Embetets nuvande innehafvare ju endast rättat sig efter hvad
förut brukligt varit. Om Utsk. ingått i någon utredning af dessa
småaktigheter, så hade dess förfarande förmodligen förskylt samina
benämning och måhända varit overkställbar!. Det var således mindre
lämpligt af Utsk. att framkomma med en dylik anmärkning.
Afven jag har uti en ringa sak varit af Just.-Ombudsm. besvärad,
ehuru målet förföll. Månne det icke var vida bättre, att
målsegarinnan, sorn ansåg sig af mig förnärmad, hade den tillfredsställelsen
att kunna anföra klagomål hos Just.-Ombudsm.,
och, sedan hennes påståenden, efter af mig afgifven förklaring,
ansetts vara obefogad, åtminstone hafva den trösten, att hennes
sak blifvit uptagen af den man, som var tillsatt att bevaka de
lidandes rätt, än om Just.-Ombudsm. genast svarat: att målet
vore alltför obetydligt, för att uptagas. För mig var det en ringa
möda att svara på anmärknm. Andra Embetsmän och Domare
fä icke heller vara så granntyckta, eller rädda om besväret. Vi
hafva nyss hört ett långt anförande emot Just.-Ombudsm., för
det han befattat sig med religionsmål. Månne äfven dessa åro
småsaker? Har väl någonsin en Just.-Ombudsm. före honom sysselsatt
sig med dylika frågor? Om vi vilja vara rättvisa, så måste
vi erkänna, att ingen Just.-Ombudsm. utöfvat sitt embete i
så vidsträckt omfattning sorn den nuvande. Man säger, att han
underlåtit öfverlemna mindre betydliga förseelser till Just.-Kanshs
åtgärd. Men det är icke Just.-Ombudsm. ålagdt att besvära
Just.-Kanslern, om han sjelf vill utföra dylika saker. Det bör
väl icke rimligtvis kunna läggas en embetsman till last, om
han, utan att öfverskrida gränsen för sin befogenhet, sjelf uträttar
hvad han kunnat till annans åtgärd öfverlemna. Man har
sagt, att flere af honom anställda åtal blifvit af domstolarne ogillade.
Men hvilken åklagare är väl så ofelbar, att icke han kan
fela och få orätt vid domstolen? Jag bör dessutom erinra, att
vissa åtal af betydande art blifvit af Högsta Domstolen ogillade,
ehuru de, såsom jag tror, af allmänheten ansetts riktiga. Jag
hemställer till Eder, Mine Hrr, om det i allmänhet är ett godt
eller elakt tecken, att en upsyningsman är illa omtyckt af dem,
som stå under hans upsigt, men väl ansedd af andra.
Utsk:s andra skäl att ogilla Just.-Ombudsm:s förfarande är
det, att han klandrat åtskilliga från Högsta Domstolen utgångna
beslut. Hvilka kunna orsakerna vara till Utsk:s ogillande? De
äro måhända 3:ne, verkande hvar för sig, eller alla tillsammans.
Den ena är, att domaremakten allestädes har ett bemödande,
eller åtminstone ett medvetslöst sträfvande att vexa alla andra
myndigheter öfver hufvudet. Det andra skälet torde vara att vi
sakna en tryckfrihetslag, som stäfjer smädelsen, och det tredje,
att vi hafva en opinions-nämnd. Hvarföre skola Högsta Domstolens
ledamöter, mera än andra embetsmän och domare, mera
304
Den 4 Februari f. m.
än Konungens rådgifvare, vara fritagna från granskning eller
klander af deras åtgärder? Aro de förnämare och oantastligare
personer än Stats-Råden? Just.-Rådens beslut fattas efter flesta
rösterna, hvadan flera äro för domsluten ansvarige. De beslut,
som tagas i Regeringen, fattas af Konungen allena, omgifven af
majestätets helgd. Likväl granskas eller klandras de, ehuru man
skjuter skulden på Hans rådgifvare. Att vilja göra Högsta Domstolen
oantastligare än Regeringen, är väl långt gånget. Jag har,
såsom offentlig person varit, måhända mera än mången, utsatt
för tadel. Jag vet huru det svider, men jag vet också, att man
förmår bära det, då det är oförtjent. Ett grundadt klander kan
deremot ingen med rättskänsla fördraga, utan att känna inre
förebråelse och upmaning att rätta sig för framtiden. Jag önskar
väl, att tryckfrihetens missbruk måtte hämmas genom tjenligare
lagstiftning, än den nu gällande, men jag skall aldrig tillstyrka
att denna frihet borttages. Ingen Domstol, icke ens den
Högsta, må tillmäla sig klanderfrihet. Det är omöjligt under
nuvande tid och i ett samhälle, der yttranderätten är obehindrad.
Men det finnes ett skäl, hvarföre Högsta Domstolen måste
mera än andra myndigheter vara känslig för offentligt klander.
Detta skäl ligger i opinions-nämndens tillvaro. När en ledamot
af Högsta Domstolen vet, att han, utan att känna sin anklagare,
utan att veta hvarför han fördömes, kan genom slutna sedlar skiljas
från sitt embete, måste han, enl. sakens natur, vara serdeles ömtålig
för det klander, som emot honom höjes, vare sig från enskild eller offentlig
person. Men den omständigheten, att vi hafva en felaktig
inrättning i vårt samhällsskick, får ej blifva ett skäl för yttranderättens
inskränkning. I början af min bana såsom embetsman
och Riksdagsman gillade jag opinionsnämndens tillvaro; jag ansåg
henne vara tjenlig och hade under mitt vistande i Norrige
fått anledning tro min åsigt yara den rätta. Der fanns pä den
tiden en ledamot af Höjesle-Rett, som väl var en rättskaffens man
i öfrigt, men som hade den olyckan att till följd af ständig sysselsättning
med processer slutligen förälska sig i dem till sådan
grad, att han hade rättegångar med hvem han kom i närmare
beröring. Han blef derigenom vid under-domstolarne bötesfälld
för rättegångs-missbruk eller, såsom det der i landet kallas, för
onödig träta. Norrmännen, som äro ömtålige om sin beder,
harmades häröfver och hade gerna sett om de kunnat blifva af
med en högste domare af en sådan beskaffenhet. Jag tyckte dä
att vi för dylika fall’hade en förträfflig inrättning i opinionsnämnden.
Men sedan jag återvändt hit, fann jag annat. Jag
blef en gäng Suppleant i en opinionsnämnd och jag hade der
tillfälle alt se, huruledes vid omröstningen öfver Högsta Domstolens
ledamöter afgåfvos sedlar, som inneliöllo andra namn, än
Just.-Rådens. Det fanns nemi. på den tidén en Stats-Sekreterare,
som var af oppositionen illa omtyckt, och hans namn förekom
på några sedlar. När sådant kan hända, finnér man lätteligen
huru mycket inrättningen är värd och huru lätt hon kan
miss
-
Den 4 Februari f. m.
305
missbrukas. Vi veta äfven, att man understundom genom hotelser
med opinions-nämnden tvungit ledamöter af Högsta Domstolen
att taga afsked. Jag erkänner således, att det gifves ett giltigt
skäl för dem att vara ömtåliga för hvarje klander af deras
beslut, men låtom oss då heldre borttaga detta skäl, än inskränka
yttrande-rättens frihet.
Man har sagt, att Just.-Ombudsm. icke skulle, i anseende
till sitt embete, hafva rätt att klandra Högsta Domstolen, med
mindre han åtalade densamma. Således skulle den Svenska medborgare,
sorn valdes till Just.-Ombudsm., i och med detsamma
hafva förlorat den yttrande-rätt, som hvarje annan Svensk man
eger. Hvar står det skrifvet? Hade Just.-Ombudsm. i stället att
i sina berättelser yttra sig om Högsta Domstolen, onämnd skrifvit
i någon tidning om Rättens åtgärder, hvad omdöme skulle
deröfver hafva fälltst? Troligen det, att denne höge embetsman,
hvars upriktighet man borde kunna påräkna, vore hvad man
kallar en krypskytt? Om Just.-Ombudsm. ronde Högsta Domstolen
låtit trycka en skrift, undertecknad med sitt namn, jemte
följande tillägg: ”Detta har jag skrifvit, icke i egenskap af Just.-  Ombudsm., utan såsom enskild Svensk medborgare,” så skulle
ju hela Svenska allmänheten hafva skrattat deråt, eller snarare
ät den lagstiftning, som genom sina stadganden föranledt honom
att på detta sätt begagna tryckfriheten. Att Just.-Ombudsm.
borde ställa Högsta Domstolen under tilltal inför Riks-Rätt hvarje
gång han ansåge sig hafva anledning alt mot dennes beslut göra
någon anmärkning af mindre betydenhet, lärer man ej kunna
påstå, utan att lian skulle äfventyra beskyllning för en ännu
större småaktighet, än den man redan hos honom klandrat.
”Det är för stora fall som blixten måste sparas”. Denna regel
gäller för Just.-Ombudsm., likasom för hvar och en, hvilken innehar
en sådan makt. Att Just.-Ombudsm. af LagUtsk. ansetts
befogad att granska Högsta Domstolens åtgärder, har Hr
Cederschiöld korteligen omförmält. Han har dock icke upläst
ordalagen, men jag skall göra det, på det att något tvifvel derom
ej må kunna ega rum. De lyda, som följer: ”Till det af
Utsk. nu afgifna Utlåt, får Utsk. foga en framställning, i anledn.
af det i Just.-Ombudsm:s tredje berättelse (pag. 150) förekommande
yttrande, att föreskriften i 100:de §:n af Reg.F., det Just.-  Ombudsm. skall anmärka lagars och författningars brister och
upgifva förslag till deras förbättring, antydde en pligt, som vore
bland de vigtigaste af älla, men tillika den svåraste att upfylla.”
”Erkännande riktigheten af hvad Just.-Ombudsmrn sålunda
anmärkt, tror Utsk. sig böra fästa upmärksamhet på ett sätt att
befrämja det med nämnde föreskrift åsyftade ändamål. Om det
nemi. icke kan bestridas, att ju tillvaron af brister i lagar och
författningar ofta ådagalägges derigenom, att alldeles motsatta
lagtolkningar ega rum i högsta instansen, helst man icke bör
föreställa sig, att derstädes enhet i Iagskiphingen skall saknas
för fall, der bestämd och tydlig lag finnes; så synes äfven följa,
- H. 3. 20
306
Den 4 Februari f. m.
att, genom samlandet och framläggandet af dylika skiljaktigheter,
anvisning till lagarnes fösbättring skulle erhållas”.
”Utsk. anser sig derföre böra uttrycka den åsigt, att Just.-  Ombudsm:n, som egt öfvervara Högsta Domstolens öfverläggningar
och beslut, samt haft tillgång till dess Protocoll, skulle hafva
kommit ifrågavar:de ändamål närmare om han, ehuru sådant
förut icke varit öfligt, äfven för andra fall, än då han sjelf talan
fört, uti embets-berättelserna uptagit en kort redovisning för
sådane i Högsta Domstolen afgjorda vigtigare mål, der olika begrepp
om lagens grund och mening bland Högsta Domstolens
ledamöter yppats, samt angifvit de skiljaktiga åsigterne och tillika
meddelat yttrande, huruvida Just.-Ombudsmm ansett desamma
påkalla förklaring eller ändring af gällande lagar eller författningar”.
Är icke detta en tydlig anvisning åt Just.-Ombudsm. att
sysselsätta sig just med det, hvarför han nu blifvit så skarpt
klandrad. Återstår då att afgöra, huruvida de uttryck, han vid
denna granskning begagnat, varit emot Högsta Domstolen förnärmande,
eller icke. De äro redan af Hr Cederschiöld uplästa.
Hvar och en af eder, Mine Hrr, kan således bedöma huru härmed
sig förhåller.
Slutligen klandras Just.-Ombudsm. derföre, att han ansett
domaren berättigad att pröfva lagens giltighet. Den sats, som
Just.-Ombudsm. här drifvit, kan, efter min tanke, hvarken i sin
helhet bejakas eller förnekas vid fullständig tillämpning af det
förra alternativet och skulle medföra vådliga följder. Men förnekandet
skulle ej heller, såsom Hr Cederschiöld visat, kunna fullkomligt
genomföras. I begge fallen måste en pröfning inträda, hvilken
icke kan af mig, kanske icke heller af någon annan på förhand
bestämmas. Ätt samma tanke, som Just.-Ombudsm. här
yttrat, emellertid gjort sig gällande i andra länder, derom vittnar
Frankrikes gamla författning. Enl. densamma blef ingen
från Konungen utgående förordning till efterlefnad gällande,
förr än hon inregistrerats hos de höge Domstolarne, eller de
s. k. Parlamenten och såmedelst erkänd. Om denna åsigt af
saken alltså varit likaledes förstådd och allmänneligen bragt till
verkställighet i ett stort rike, så mätte det väl kunna åtminstone
förlåtas en embetsman i Sverige, att han hyst och uttalat samma
mening. Förhållandet härmed är i alla fall sådant, som Gr.
Sparre redan anmärkt, eller att denna, af Just.-Ombudsm. gjorda
framställning icke innebär någon embets-åtgärd utan endast uttrycker
hans egen åsigt af saken. Den som icke delar denna
hans mening, rättar sig icke derefter. Frågan är, för att så
säga, en katheder-sats, om hvilken kan fram och åter disputeras,
men hvilken icke har med Just.-Ombudsm:s embets-förvaltning
något att skaffa. För öfrigt synes det mig som Hrr Jurister
icke skulle ega någon giltig anledn. att vredgas öfver denna
framställning, emedan hon syftar att närma dem ett efterlängtadt
mål, eller domaremaktens oberoende af alla andra myndigheter,
samt alltså bevisar att äfven han har en flägt af sina em
-
Den 4 Februari f. m.
307
betsbröders allmänna anda. De borde snarare hålla honom räkning
derför, än med honom derom tvista.
Det har slutligen blifvit såsom tadelvärdt anmärkt, att Jnst.-  Ombudsm. i en tryckt och till Stånden utdelad skrift tillåtit sig
genmäla hvad LagUtsk. emot honom anfört. J tordén påminna eder,
Mine Hrr, att vid Riksdagens början till oss utdelades en liten skrift,
hvilken tog Högsta Domstolen i försvar emot Just.-Ombudsm:s
anmärkmr. Hvarifrån tron J väl att detta genmäle korn oss till
handa? Jag hörde ej, att LagUtsk:s ledamöter ansågo delta förfarande
otjenligt eller opassande. Kan den ena parten låta sticka
oss papper i händerna för att försvara sig, så måtte väl den andre
kunna göra detsamma.
Hvad jag nu sagt åsyftar ej alt vara afvog hvarken mot den
ena eller andra; jag önskar hlott, att Just.-Ombudsm. måtte få
åtnjuta den rättvisa, han i min tanke ovedersägligen förtjenar,
emedan jag icke tror att någon innehafvare af hans embete upfyllt
det så väl som han hitintills gjort. Ständerna böra hålla
honom räkning derför, hvadan jag instämmer uti Gr. Sparres
yttrande och anhåller, att Utlåt, måtte läggas till handlingarne.
Hr Cederschiöld: Gr. Sparre har, såsom en slags ursäkt
för de svåra anmärkmr, reservanterna emot Just.-Ombudsm. anfört,
yttrat att de skulle härleda sig derifrån, att de som före den
nuvande innehafvaren förvaltat embetet icke utvecklat någon synnerlig
verksamhet samt att nuvande Just.-Ombudsm. således beträdt
en alldeles ny bana. Den ädle Gr:n har äfven sagt, att
ifall en sådan åklagaremakt missbrukas, kan det blifva ganska
farligt. Häruti har Gr. Sparre onekligen rätt, men faran gäller
den, som missbrukar makten, emedan han kommer att derför
stånda laga ansvar.
Hvad åter beträffar den vigtigaste af de satser, Just.-Ombudsm.
försvarat, eller domarens rätt och pligt att pröfva lagars
giltighet, har Gr. Sparre sagt, att LagUtsk. icke behöft deröfver
sig yttra, emedan någon tillämpning af denna sats i lagskipningen
icke varit ifrågasatt, och häruti har Hr Carleson instämt.
Jag får likväl fästa de värde ledamöternes upmärksamhet deruppå,
att det väl ej är så alldeles omöjligt att frågan om satsens
tillämpning kan förekomma, helst vi i fordna tider icke saknat
exempel på criminal-lagar, hvilka, utan Ständernas medverkan,
tillkommit. Jag behöfver blott erinra derom, att mer än en
Svensk medborgare, just på grund af en så beskaffad lag, blifvit
dömd till landsflykt. Sådana tider kunna återkomma, och folden
händelsen är det af största vigt, att domaren stadgar sitt
omdöme i denna fråga. För öfrigt har Just.-Ombudsm. på ett
så klart och öfvertygande sätt bevisat satsens riktighet, att man
ej behöfver vara jurist för att inse sanningen deraf.. Det skulle
vara mig mycket kärt, om alla domare, både äldre och yngre,
ville läsa och återläsa Just.-Ombudsm:s framställning af detta
ämne, och i synnerhet den som förekommer i 1841) års embets
20
*
308
Den 4 Februai i f. m.
berättelse. Utan tvifvel skulle de deraf hemta stor nytta både
för sig sjelfva och sina embeten.
Jag har ingalunda tillvitat Hr Carleson något småsinne,
helst han från sednaste Riksdag, då vi voro kamrater i LagUtsk.,
förvärfvat rätt till min högaktning. Men innan jag inlät mig i
pröfning af Utsk:s Utlåt., framställde jag blott såsom en allmän
sats, att småsinnet ligger till en öfvervägande grad i menniskonaturen
samt att det således varit lätt att förutse, det en man,
som med oförskräckthet och nit samt utan afseende till person
framgick på sin bana i ett så ömtåligt kall, som Just.-Ombudsm:s,
skulle bereda sig många ovänner. Härjemte får jag erinra, att
det icke är jag, som först framkastat tanken, att Hr Carleson
skulle vara jäfvig att öfver Just.-Ombudsm:s embets-förvaltning
sig utlåta, utan att det just är Hr Carleson sjelf, som i sin reservation
lemnat en antydan derpå. Jag har icke heller sagt,
att Hr Carleson vore under tilltal af Just.-OmBudsm.; jag har
blott sagt, att jag trodde, det flera af reservanterna voro föremål
för denne embetsmans anmärkmr eller åtal, samt att en af dem,
såsom öfverdomare gillat ett beslut, hvilket sedermera af Just.-  Ombudsm. åtalats. För öfrigt skulle jag icke lägga Hr Carleson
till last, om han verkligen vore af Just.-Omhudsm. actionerad,
helst jag befinner mig sjelf i denna ställning; men utgången af
denna action må blifva hurudan som helst, så skall jag aldrig
föra Just.-Ombudsm. till last, att han aclionerar de domare och
embetsman, hvilka, enl. hans åsigt, under tjensteutöfning orätt
förfarit.
Hr Carleson har framställt åtskilliga exempel deruppå, att
af Just.-Ombudsm. anställda åtal blifvit ogillade samt ansett en
sådan utgång bevisa åtalens obehörighet. Denna bevisning torde
likväl ej få anses såsom fullgiltig, enär meningarne kunna vara
ganska delade i afseende derå, huruvida Just.-Ombudsm. eller
domstolarne uti de framställda fallen haft den rätta åsigten, och
jag tror, alt R. o. Ad:s ledamöter, likasom jag sjelf, skola hafva
ganska svårt att på grund af den redogörelse Hr Carleson lemnat,
deröfver stadga omdömet.
Vidare har Hr Carleson påstått, att Just.-Ombudsm. i sin
utredning af lagskipningens tillstånd ej finge gå längre, än att
han kunde af LagUtsk. och Ständerna följas. Enl. mitt förmenande
har verkligen LagUtsk., eller åtminstone några reservanter,
följt honom serdeles troget i spåren steg för steg.
Hr Carleson har ytterligare sagt, det Just.-Ombudsm. förfarit
opassande, då han till R. St:r låtit utdela en försvarsskrift
emot de anfall, hvarför han blifvit utsatt. Det är i sanning,
minst sagdt, något besynnerligt att påstå det vara opassande fölen
embetsman att söka försvara sig, då han på det svåraste sätt,
och man kunde nästan säga, till sin embetsmanna-heder, angripes.
Hr von Hartmansdorff har redan uplyst, att. Just.-Ombudsm.
i detta afseende endast trädt i Högsta Domstolens fotspår, och
sådant borde, åtminstone af Hr Carleson, icke ogillas.
För att återkomma till åtalen, hvilka Hr Carleson påstått
Den 4 Februari f. m.
309
hafva blifvit i allmänhet ogillade, så nämnde jag nyss, alt man
icke har någon visshet derom, huruvida Just.-Ombudsm. vid desammas
anställande misstagit sig eller icke, och om äfven misstag
egt rum, så torde man böra ihågkomma, att Just.-Ombudsm.
icke är mera än en menniska och att han således, likasom alla
andra, är blottställd för misstag, lian har äfven icke blvgts, att
i sina berättelser öppet tillstå, när lian ansett sådant hafva inträffat,
och han bör såmedelst åtminstone i de flestes ögon anses
hafva godtgjort hvad han felat. Det vore önskligt om ett sådant
exempel vunne efterföljd, så att äfven andra icke ansågo sina
åtgärder för alldeles ofelbara.
Ehuru Hr von Hartmansdorff och jag i denna fråga synas
dela samma åsigt, kan jag likväl icke instämma i hans yttrande,
att LagUtsk. icke bordt meddela något omdöme i afseende å
Just.-Ombudsm:s embets-förvallning. Jag tror tvertom, att R.
St:r äro berättigade att af LagUtsk. erhålla ett sådant omdöme.
Ilr von Hartmansdorff har icke heller till alla delar ingått på
satsen om domares rättighet att pröfva lagars giltighet. Han har
sagt, att en sådan rättighet vore vådlig, och det har äfven blifvit
anfördt, att faran för Konungens öfverskridanda af hans lagstiftningsrätt
ej vore stor, då Konungens rådgifvare äro för besluten
ansvarige. Men, Mine Hrr, hvad båtar det den, hvilken,
på grund af en olagligen tillkommen författning, t. ex. blifvit
dömd lifvet förlustig, hvad båtar det honom, säger jag, att Konungens
rådgifvare ställas under tilltal för den olagliga författningens
utfärdande, sedan domen redan gått i fullbordan? Man
har äfven trott, att domaren genom en sådan maktfullkomlighet
skulle blifva andra myndigheter öfvermäktig. Faran är likväl
icke så serdeles stor, ty en domare, som är underkastad strängt
ansvar för alla sina åtgöranden, lärer ej underlåta att noga akta
sig för, att vägra tillämpa promulgerad verklig lag, helst han i
annat fall ej skulle undgå att dömas sitt embete förlustig. Den
befarade vådan af satsens tillämpning är således ingen, men, å
andra sidan, skulle vådan af, att förneka domaren en sådan rättighet,
onekligen vara ganska stor.
Huru svårt det är för innehafvare af Just.-Ombudsm:s-Embetet
att tillfredsställa allas fordringar, det finna vi af det anförande,
Frih. Creutz nyss afgifvit. Han har gjort skarpa anmärkn.-r
emot Just.-Ombudsm:s framställning om religionsfriheten och irrlärors
spridande i landet, samt gått ända derhän, att han, om
jag ej hörde orätt, beskyllt Just.-Ombudsm. för att hafva trädt
öfver lill den Katholska läran. Innehafvaren af delta embete
måste således afstå från hoppet att kunna utöfva sitt kall till allas
belåtenhet och nöja sig med sitt eget samvetes vittnesbörd
att hafva vid alla tillfällen velat det rälta och sökt det sanna.
Ilr Printzensköld, Carl: Under en tid af mera än 19
år, som jag haft den visserligen långt ifrån angenäma lotten att
vara en af Högsta Aklagaremaktens organer, har jag förvärfvat
mig den säkra erfarenhet, att utöfningen af ett sådant kall ovil
-
310
Den 4 Fehruari f. m.
korligen framkallar å ena sidan missnöje och å den andra belåtenhet.
Således är det, åtminstone för mig, helt naturligt, att
R. St:rs Just.-Ombudsm., en af de bogsta åklagarne i samhället,
skulle under sin embetsförvaltning af somliga tadlas, af andra
åter berömmas. Jag har icke upträdt för att bedöma Just.-  Ombudsnns förfarande ur annan synpunkt än den, hvarifrån jag
sjelf upfattat mitt åklagarekall. Jag har städse trott — och denna
min öfvertygelse har jag funnit bekräftad af den erfarenhet, jag
under tjenstens utöfning samlat — att man, för att bereda aktning
åt och ingifva förtroende till åklagaremakten vid begagnandet
af denna makt måste gä till väga med stor försigtighet.
Man kan aldrig vara nog varsam vid bedömandet af de fall, då
man bör ä embetets vägnar upträda och till laga ansvar befordra
domare och tjenstemän. Går man härutinnan så långt, att man
anser sig böra åtala hvarje embetsförseelse, af huru ringa beskaffenhet
den än må vara, som kommer till ens kännedom, så
blottställer man sig lätt för beskyllningen att vara kittslig, äfvensom
för äfvenlyret alt ofta se sina åtal ogillade. Utöfvas deremot
åklagarekallet sålunda, att det sällan eller aldrig inträffar,
att dess åtgärder blifva utan påföljd, så bibehåller embetet ett
rättvist anseende och innehafvaren deraf skall ovilkorligen erkännas,
icke allenast såsom en lagklok och skicklig tjensteman, utan
äfven såsom en sansad och förtänksam man, den der rätt upskattar
vigten af det, embete han bekläder. Jag erkänner villigt,
att R. St:rs nuvar:de Just.-Ombudsm. i de flesta fall ådagalagt
utmärkta prof på nit, skarpsinne, oväld och oförskräckthet: jag
tillerkänner honom en skriftställare-talang, som står öfver mängdens
; men då jag granskat de åtal han anställt, har hos mig
den öfvertygelsen icke kunnat qväfvas, att lian i sitt nit att
åtala fel och förseelser gått för långt. Ilan har dragit embetsman
inför rälta i en mängd fall, der en vänlig, eller, om behofvet
så kräfde, en allvarlig påminnelse om iakttagande af mera
noggrannhet och försigtighet i tjenstens utöfning utan tvifvel
ledt till det åsyftade ändamålet att för framtiden förebygga felstegets
förnyande. Detta bans förfarande, utan tvifvel föran ledt
af ett öfverdrifvet upfattningssält i afseende å hans embetspligts
kraf, har varit den egentliga orsaken till det missnöje, som mot
honom gifvit sig luft hos tjenstemanna-corpsen i allmänhet. I
öfverensstämmelse med den öfvertygelse, jag i detta hänseende
stadgat, tvekar jag således icke att utsäga, det Just.-Ombudsm.,
enl. min åsigt, i flera fall trädt utöfver den gräns, så väl försigtigheten
sorn omsorgen för embetets anseende bordt utstaka
för haus verksamhet.
Gr. Sparre har medgifvit, att Just.-Ombudsm:s i embelsberättelserna
gjorda framställning af domares rätt att pröfva lagars
giltighet är ett ämne, som det egentligen icke tillkommit
Just.-Ombudsm. att vidröra, hvarföre Gr:n äfven ansett, att LagOtsk.
ej behöft deröfver sig yttra. Jag delar fullkomligt denna
åsigt, och det är just derföre jag önskat, att hela ämnet ej blifvit
,i berättelserna uptaget. När en högt upsatt embetsman fram
-
Den i Februari !'. m.
311
träder och i en å embetets vägnar utgifven skrift uttalar en
tanke, hvars förverkligande skulle medföra fara för samhällets
bestånd, erhåller denna tanke vida större vigt och betydenhet,
än om den af samme embetsman, såsom enskild person, vare sig
i periodisk skrift eller på hvilket annat sätt som helst, offentliggöres.
För min del kan jag icke annat än beklaga att Just.-  Ombudsm. å embetets vägnar drifvit en så farlig sats. Jag medgifver
visserligen, alt fall kunna inträffa, då domaren bör känna
sig förpligtad att ingå i en sådan pröfning, men dessa fall höra
till de ytterst sällsynta undantagen och sådant böra aldrig utgöra
regel. Satsen har likväl — ehuru det måhända icke kommit
till Hr Carlesons kunskap — blifvit af en Ofver-Domstol i Sverige
tillämpad. liiksg:s-Kont. har nemi. kommit i erfarenhet deraf,
att Kongl. Götha Hofrätt, vid afgifvandet af dom i ett konkursmål,
förklarat, att ett af Konung och Ständer gemensamt fattadt
beslut, hvilket tillägger Staten samma förmånsrätt för vissa till
enskildta personer lemnade låne-understöd, som för kronoutskylder
finnes i lag bestämd, icke kunde vinna tillämpning derföre
att beslutet ej blifvit promulgerad i den form, som för stadganden
af civil-lags natur finnes föreskrifven, och på grund häraf
blef den af Riksg:sKout. enl. berörde beslut yrkade förmånsrätt
af Hof-Rätten ogillad. Här hafva vi ett tydligt bevis på faran af
den sats, Just.-Ombudsm. försvarar, hvarföre ock min yttrade
önskan, att satsen ej bordt blifva i berättelserna framställd, icke
torde mig förtänkas.
Man har tagit i försvar Just.-Ombudsm:s förfarande att inlåta
sig i granskning af och fälla omdömen öfver Högsta Domstolens
beslut. Jag vill i detta fall icke yttra mig. Skäl både för
och emot en sådan grauskningsrätt kunna anföras och hafva äfven
blifvit anförda. Det yttrande af LagUtsk. vid 1S40 års Riksdag,
som nyss blifvit af Hr von Hartmansdorff upläst, gitver, så
vidt jag kunnat npfatta detsamma, ingen anledn. dertill, att ett
sä beskaffadt klander af Högsta Domstolens beslut, som finnes
i Just. Ombudsm:s embetsberättelse!', blifvit af Utsk. gilladt.
Skulle Just.-Ombudsm. finna, att domslut, utgångna från Högsta
Domstolen, i lika beskaffade frågor äro sins emellan alldeles
olika; skulle han finna frågor af vigtigare beskaffenhet afgjorda
på ett sätt, som alkles afviker från hans åsigt om det rätta, så
tror jag, alt det ligger inom gränsen af hans embetsverksamhet
att i sina berättelser uptaga och redogöra för dylika rättsfall, utreda
grunden till den i lagskipningen upkomna olikheten samt,
der sä skulle erfordras, afgifva förslag till lagförklaring för olikhetens
afhjelpande. Men att granska Högsta Domstolens beslut
i enstaka, med hvarandra ej likartade mål, ofta af mindre betydenhet,
samt öfver dem fälla så kathegoriska omdömen, som
Just.-Ombudsm. gjort, utan att denna granskning föranleder till
något förslag till åstadkommande af enhet i lagskipningen, det
synes mig såsom det icke skulle rätt väl öfverensstämma med
embetets egentliga verksamhet.
312
Den 4 Februari f. m.
Man har sökt försvara denna granskningsrätt med grundsatsen,
att hvar och en Svensk medborgare har fri yttrande rätt
öfver allt, som är föremål för menskligt vetande. Jag erkänner
satsens riktighet men jag erkänner icke, att den här kan eller
får ega tillämpning. Utöfningen af den tjenst jag bekläder har
öfvertygat mig, hvilken skillnad det är att tala å embetets vägnar
och såsom enskild medborgare. I det förra fallet är det tjenstens
egenskap och ändamål, som måste bestämma gränsen för bedömandet
af tjenstemannens åtgärder, hvilket deremot icke är förhållandet
då man upträder såsom enskild person. Derföre saknar
det icke exempel, att då en underordnad tjensteman inför den
auctoritet, hvarunder han sjelf lydt, tillåtet sig anmärkn:r emot
förmannens tjensteutöfning, sä har han, fastän anmärknme ingalunda
saknat fog, ändock för detta sitt förfarande ådragit sig
tillrättavisning, på den grund, att han klandrat en tjensteåtgärd,
hvars behörighet eller obehörighet det icke tillkommit honom
att bedömma. Det missnöje, som domare yttrat emot Just.-  Ombudsm:s sätt ätt förfara är således, i min tanke, icke alldeles
sä ogrundadt, som man velat framställa detsamma. Skulle Just.-  Ombudsm. finna för godt att inskränka sin verksamhet inom något
trängre gränsor, än hittills varit fallet, skulle han, långt ifrån att
nedsätta, tvertom öka det anseende, hän redan rättmätigt sig
förvärfvat genom den utmärkta skicklighet och det oförtröttade
nit, hvarmed han sköter sitt vigtiga och ansvarfulla kall.
Sedan jag sålunda afgifvit mitt enskildta omdöme öfver Just.-  Ombudsmis embetsförvaltning, förenar jag mig i den redan gjorda
hemställan, att Lag-Utsk:s nu förevarande Utlåt, måtte blifva lagdt
till handlingarne.
Hr Carleson: Det är hufvudsakligen med anledn. af Hr
von Hartmansdorffs yttrande, som jag utbeder mig ali få i detta
ämne tillägga några ord.
I min reservation har jag sökt updraga gränserna för den
åklagaremakt, hvilken Just.-Ombudsm. eger att utöfva. Hr von
Hartmansdorff har sagt, att man, för att bedöma den nuvande
Just.-Ombudsm:s sätt att sitt embete förvalta, mäste jemnföra det
med hans företrädares och att dervid skulle finnas, att desse anställt
åtal för lika obetydliga tjenstefel, sora Just.-Ombudsm.
Detta vill jag icke bestrida, men den omständigheten, att Just.-  Ombudsm^ föregångare, misstagit sig i upfattningen af hvad deras
kall tillhört, kan väl icke utgöra något skäl för att samma misstag
fortfarande skall ega rum.
Man har påstått, det jag skulle hafva fört Just.-Ombudsm.
till last, att åtskilliga af hans åtal blifvit ogillade; men detta påstående
måtte bero på ett missförstånd af mitt förra yttrande.
Min mening har nemi. aldrig varit att åtalens behörighet elier
obehörighet skulle bedömmas endast efter deras utgång, och jag
tror mig icke heller hafva yttrat någonting dylikt, men väl, att
Just.-Ombudsm. flere gånger anställt åtal för att bereda rättelse
af i lagskipningen begångna misstag, hvilka haft sin grund uti
Den 4 Februari f. ni.
313
lagens tvetydighet eller otydlighet, samt att detta förfaringssätt
haft till följd, att åtalen blifvit ogillade. Det är åtalens anställande,
men icke deras ogillande, som jag lagt Just.-Ombudsm.
till last.
Hvad åter angår Just.-Ombudsmms rätt att granska Högsta
Domstolens beslut, får jag ännu en gång uprepa hvad jag
redan förut yttrat, eller att äfven efter min tanke en sådan granskningsrätt
i viss mån tillkommer Just.-Ombudsm., men att den
ingalunda får utöfvas på det sätt, han gjort.. Till försvar för sitt
förfärande har Just.-Ombudsm. sjelf ej gittat åberopa annat skäl,
än att han ej kunde utreda lagskipningens tillstånd, såvida han
ej finge framdraga åtskilliga speciella mål, granska dem samt
uttala sitt omdöme öfver deras afgörande. Men för att denna
utredning, sorn sker för R. St:rs räkning, skall kunna af dem
såsom tillförlitlig antagas, fordras det ovillkorligen, att R. St:r,
och i första rummet dess LagUtsk. försättes i tillfälle att pröfva
den grund, hvarpå Just.-Ombudsm:s omdöme öfver de fällda domsluten
hvilar. Således skulle Utsk. först genomgå liandlingarne i
de serskildta målen, se till, huruvida Just.-Ombudsm. sanningsenligt
framställt sakförhållandet samt riktigt upfattat rättsfrågan
och sedermera pröfva, huruvida besluten äro lagliga eller icke,
för att derigenom utröna, om Just.-Ombudsm:s omdöme är välgrundad!
eller icke. Jag tror mig veta, att Just.-Ombudsm. misstagit
sig i framställningen af ett och annat bland dessa mål, men
jag är öfvertygad derom, att ifall jag begärde att få inför R. o.
Ad. föredraga något af dessa mål samt ådagalägga, att Just.-
Ombudsm. örätt upfattat saken, skulle Hr Gr. o. Landtm., med
stöd af 90 § Reg.F., förvägra mig att göra en sådan fram
ställning.
Hvad betyder då den af Just.-Ombudsm. verkställda
utredningen af lagskipningens tillstånd? Hans principaler, eller
R. St:r, hvilka derigenom skulle erhålla uplysning om det verkliga
förhållandet i berörde hänseende, få ej pröfva utredningens
tillförlitlighet, utan måste bygga sitt omdöme på Jusl.-Ombudsm:s,
det sednare må nu vara riktigt eller oriktigt.
Man har sagt, att jag väl klandrat Just.-Ombudsm:s sätt att
utreda lagskipningens tillstånd, men icke kunnat upgifva någon
annan väg att uppnå ändamålet. Jag svarar derpå att det icke
tillkommer mig att gifva Just.-Ombudsm. någon undervisning i
hvad hans embetspligt tillhörer, men tror, att det gifves ett annat
och lämpligare sätt att upfylla grundlagens bud i detta hänseende,
än det Just.-Ombudsm. valt^ Vunnes ej en utredning af
lagskipningens tillstånd t. ex. derigenom, att sinsemellan olika
eller stridiga tillämpningar af lagar och författningar anmärktes,
dervid äfven domares och andra embetsmäns serskilda beslut
kunde med hvarandra jemföras och sålunda granskas utan att
tillika pröfning af de enskilda beslutens laglighet eller olaglighet
egde rum, att mängden och beskaffenheten af de uti lagskipningen
tilläfventyrs begångna samt dels af Just.-Ombudsm. sjelf, dels
af andra åklagare i riket åtalade fel eller misstag upvisades, att,
der rättvisa icke alltid funnes vara med nödig skyndsamhet hand
-
314
Den 4 Februari f. m.
häfd, en. redogörelse leninades för hvad härutinnan vore anmärkningsvärd!?
■ Innefattar icke detta, exempelvis framställda, hvartill
mycket annat skulle kunna läggas, rika ämnen till en teckning
af lagskipningens tillstånd, hvars sanning eller falskhet kunde af
R. St:r utan svårighet bedömas? skulle icke R. St:r genom en
sådan utredning vinna vida bättre kännedom om detta tillstånd,
än derigenom att de få veta, att Just.-Ombudsm. förmenar det
Högsta Domstolen eller någon annan domstol i 10, 20 eller 30
mål, dömt orätt?
Man har anmärkt såsom orimligt, att en Svensk medborgare,
derigenom att han blef vald till Just.-Ombudsm., skulle förlora
den fria yttrande rätt, som eljest tillkom honom såsom enskild
person; men man har dervid sammanblandat de rättigheter,
som tillkomma den enskilde medborgaren, med dem, hvilka tillkomma
honom såsom embetsman. Det är Just.-Ombudsm., lika
litet som hvarje annan person, förment att i skrift yttra sig öfver
Högsta Domstolens eller andra domstolars och myndigheters beslut
och åtgärder, med den ansvarsskyldighet, tryckfrihetslagen
stadgar, men det är icke R. St:rs Just.-Ombudsm., utan Hr Theorell
eller den enskilde personen som i sådant fall upträder.
Reträffande slutligen den omtvistade satsen om domares rätt
att pröfva lagars giltighet, tillåter jag mig erinra de Herrar,
hvilka med så mycken ifvér försvarat satsens riktighet, derom,
att bland t. ex. den mängd af nu gällande lagar och författningar
som tillkommit under tiderymden emellan 1789 och 1809,
just de vigtigaste äro sådane, hvilkas lagliga tillkomst kan med
största skäl ifrågasättas, och att om domaremakten inginge i pröfning
deraf, tilläfventyrs ganska litet af dessa, nu tillämpade, lagar
och författningar komme att stå qvar. Hvilken förbistring i nästan
alla rättsförhållanden skulle icke blifva endast deraf en följd?
Man har dels öppet och dels i förtäckta ordalag yttrat, att
den omständigheten, att jag är domare, inverkat på mitt yttrande
i denna fråga. Det är ganska svårt för mig att vederlägga en
sådan insinuation, men jag får åtminstone, till den kraft och
verkan det må anses förtjena, härmedelst förklara att min egenskap
af domare åtminstone icke har mig veterligen inverkat på
det yttrande jag afgifvit.
Gr. Sparre: Den strid emellan olika meningar, som här
föregår, är en trogen afspegling af den, som inom Utsk. redan
blifvit utkämpad, och skall, såsom jag hoppas, ådagalägga de svårigheter
Utsk. haft att öfvervinna, för att dess Utlåt, skulle tillfredsställa
allas meningar. Att bemödandet i denna väg krönts
med någon framgång, vill jag sluta deraf, att discussionen hufvudsakligen
vändt sig kring reservationerna, under det att någon
egentlig anmärkning emot Utlät:s innehåll icke blifvit framställd.
De vigtigaste tvistepunkterna äro satsen om domares rätt att
pröfva lagars giltighet samt frågan om Just.-Ombudsm:s behörighet
att granska Högsta Domstolens beslut. Hvad den första satsen
beträffar, så vågar jag ännu engång hemställa, hvartill dess discu
-
Den 4 Februari f. m.
315
terande på detta rum tjenar, då tillämpning deraf i verkligheten
icke ifrågakommit och troligtvis icke heller framdeles kommer
ifråga? Beträffande åter den andra frågan, så är ju den omtvistade
granskningsrätten redan af Ständerna vid förra Riksdagen
medgifven och således allt ordande derom temligen öfverflödigt.
Sedan jag förra gången hade ordet, hafva stränga omdömen
öfver Just.-Ombudsm:s embetsförvaltning blifvit fällda. Jag har
sagt och jag vidhåller det, att han i utöfningen af sitt kall ådagalagt
så öfvervägande förtjenster, att man ej borde alltför strängt
bedöma de misstag, han möjligen begått. För misstag är ju
hvarje menniska blottställd och jag ville önska att de i allmänhet
ej vore betydligare än dem, hvarför Just.-Omiiudsm. blifvit
klandrad.
En talare har anmärkt, att Utsk. bordt afgifva yttrande öfver
Just.-Ombudm:s framställning i afseende å religionsfrihets-frågan
och på sådan grund yrkat Utlåt:s återremitterande. Jag får till
den värde talaren hemställa, hvartill det skulle hafva tjenat att
utkasta ännu ett trätofrö, då man kunde undvika det. Utsk:s
gillande eller ogillande af Just.-Ombudsm:s åsigt i frågan kunde
ju ej få den ringaste inverkan på lagstiftningen i ämnet. Flera
motioner i denna fråga äro väckta och vid deras företagande
till afgörande blir det tillfälle att söka hinna del mål, hvartill
man sträfvar, men Utsk:s yttrande deröfver hade varit alldeles
ändamålslöst.
En annan talare har sagt, att Just.-Ombudsm:s granskning af
domstolarnes beslut borde inskränka sig till de fall, der skiljaktiga
meningar om lagens rätta tolkning och tillämpning sig yppat,
och då således anledning till lagförklaring förefans. Jag får i
detta, hänseende fästa talarens upmärksamhet deruppå, att Just.-  Ombudsm. i ganska många fall grundat sina förslag lill lagförändring
eller lagförklaring just på det resultat, de granskade besluten gifvit.
Jag slutar med att uprepa, det discussionen öfver ifrågavar:de
Utlåt., enl. min mening, redan räckt alltför länge. Utlåt, öfver
Just.-Ombudsrms embetsförvaltning är af LagUtsk. afgifvet och
R. St:rs Elektorer komma att genom det blifvande Just.-Ombudm:svalets
utgång afgöra, huruvida Utsk:s Utlåt, blifvit godkändt eller
underkändt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Plenum komme att
fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Cededrsehiöld: Jag får anhålla om R. o. Ad:s öfverseende,
för det att jag nu 3:dje gången begärt ordet, och jag
hoppas alt den utomordentliga vigt, som jag fäster vid detta ämne,
— hvilket jag redan vid discussionens början tillkännagaf — skall
tjena mig till ursäkt för mitt förnyade upträdande.
Hr Carleson har förklarat, att det sätt, hvarpå Just.-Ombudsm.
vid granskningen af Högsta Domstolens beslut tillvägagått, icke
leder till ändamålet, eller utredandet af lagskipningens tillstånd,
enär R. St:r icke äro befogade att ingå i bedömande af Just.-  Ombudsm^ omdömen. Det är ganska rätt, att R. St:r icke ega
316
Den i Februari f. m.
ali fälla omdöme öfver riktigheten af Just.-Ombudsmis omdömen,
men härutaf följer ingalunda,' att icke LagUtsk. bordt och
kunnat tillse, huruvida den utredning och framställning af de
granskade målen, sorn Just.-Ombudsm. gjort, varit riktig eller
icke. Derföre lägger 90 § Reg.F. intet hinder i vägen. Om
Just.-Ombudsm:s upgifter varit felaktiga, hade det varit LagUtsk:s
både rättighet och skyldighet att sådant tillkännagifva och då
skulle äfven jag hafva öfvergått på deras sida, hvilka klandra JustOmbudsm:s
embetsförvaltning. Men så länge man icke kan lägga
honom till last, att han. oriktigt framställt sjelfva facta uti något
mål, så länge måste jag anse hans utredning deraf vara felfri.
Hr Carleson har sagt, att det finnes ett bättre sätt att utreda
lagskipningens tillstånd, än det Just.-Ombudsm. vidtagit,
men .Hr Carleson har tillagt, att det ej tillkommer honom att i
sådant hänseende gifva Just.-Ombudsm. någon lektion. Att detta
ej tillkommer honom, såsom Hofrätts-Assessoren Carleson, deruti
har han fullkomligt rätt, men i egenskap af Ledamot i LagUtsk.
är han ej allenast berättigad, utan äfven förpligtad att lemna
Just.-Ombudsm:n sådan uplysning och vägledning. Känner Hr
Carleson ett bättre sätt att utreda lagskipningens tillstånd och detta
sätt ej uppgifver, har han utan tvifvel icke såsom sig bordt upfyllt
sin pligt såsom ledamot i LagUtsk.
Man har sagt, att det vore öfverflödigt att vidlyftigt discutcra
detta ämne, enär det blifvande Just.-Ombudsm:s-valet i alla
fall kommer att afgöra, huruvida R. St:r godkänt den nuvar:de
Just.-Ombudsm:s embetsförvaltning elle icke. För min del anser
jag deremot denna discussion ingalunda vara öfverflödig, utan
tvertom af den största vigt, ej allenast för de betydelsefulla satser,
hvaromkring den hvälft sig, utan äfven derföre, att representanterne,
— det blifvande valets utgång må utfalla huru som helst —
blifvit i tillfälle att uttala deras omdöme öfver Just.-Ombudsnns
embetsförvaltning. Skulle han, emot min önskan och förhoppning,
icke blifva återvald, skulle jag, ifall detta Utlåt, blifvit utan
discussision lagdt till handlingarne, åtminstone för min enskildta
del få skäl att djupt beklaga, att de representanter, hvilka gillat
Just.-Ombudsnns sätt att sitt ansvarsfulla kall bestrida, försummat
tillfället att delta sitt gillande offentligen uttala.
Frih. Creutz: Jag skall endast med några få ord taga R. o.
Ad:s tid ytterligare i anspråk.
Hr von Hartmansdorff har ansett det vara förtjenstfull! af
Just.-Ombudsm. att vidröra så vigtiga frågor, som t. ex. religionsfrihetsfrågan.
Sådan var äfven min tanke, innan jag genomläst
hans framställning af detta ämne, men sedan jag deruti funnit,
att Just.-Ombudsm. icke erkänner den Evangeliska kyrkans fundamental-lagar,
kan jag icke annat än anse det hafva varit bättre,
om ämnet aldrig blifvit af Just.-Ombudsm. vidrördt.
Hr Cederschiöld har upfattat en del af mitt förra yttrande
såsom jag skulle hafva sagt, att Just.-Ombudsm. öfvergått till den
Katholska kyrkan. Detta har jag aldrig sagt, emedan jag allt för
Den i Februari f. m.
317
väl vet, att han i sådan händelse vidare icke skulle kunna bekläda
det embete, han innebar, men jag har sagt, att man, för
att dömma efter de äsigter Just.-Ombudsm. uttalat, hvilka otvifvelaktig!
tillhöra den Katholska, men icke den Lutherska läran,
kunde tro, det han måtte hafva autagit den förra, hvarför jag
äfven yttrat: att han gjort ett offentligt affal ifrån den Evangeliska
Lutherska Våran till den Katholska, ehuru han väl aktat
sig att öfvergå till sjelfva Katholska kyrkan. Jag yttrade vidare,
att Just.-Ombudsm. med lillfingret understöder den Svenska Statskyrkan
och dess mycket beprisade enhet, men deremot gifver
hela handen åt påfveläran.
. Gr. Sparre har sagt, att om LagUtsk. uptagit och behandlat
religionsfrihets-frågan, på grund af hvad derom uti Just.-Ombudsm:s
Embets-berältelse förekommit, så skulle det endast hafva varit att
utså ett ytterligare trätofrö. Jag anser deremot det hafva varit af
högsta vigt att Utsk. behandlat frågan, hvilken utan tvifvel i denna
stund- är en af fäderneslandets lifsfrågor och hvars lyckliga lösning
högeligen påkallas af de religiösa rörelser, hvilka så allmänt i
landet pågå.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Ilr Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt, dels
alt Utsk:s Utlåt, måtte läggas till handlingarne, och dels af Frih.
Creutz, att detsamma, på grund af hans anmärkmr måtte återremitteras,
hvarefter Ilr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade lägga LagUtsk:s förevar:de Utlåt, till handlingarne, samt
sedan denna propos. blifvit besvarad medja, jemte ett eller annat
- Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Med tillkännagifvande, att vid Talmannens sednaste sammanträde
blifvit öfverenskommet, att Talmännen skulle föreslå
RiksSt:n att Lördagen d. 18 dennes anställa val af de Elekto
rer, som skola utse R. St:rs Just.-Ombudsm. och hans Suppleant,
hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade nämnde
dag företaga detta val, och dervid, såsom vid föreg:de Riksdagar
varit vanligt, jemte de 12 Eiektorerne, hvilkas antal af grundlagen
bestämdes, utse 4 Suppleanter; hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo Serskildta Utsk:s d. 25 och 28 dennes på
bordet lagda Betänk. N:o 3, öfver väckta motioner om inställande
af Bränvinsbränningen under April månad detta år och om åtgärder
mot ett befaradt kringgående af K. Kungörelsen d. 13
Juli 1853.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Ät de motiver,
hvilka hos den aktade motionären framkallat det förslag, som
i förevaride Utlåt, främst afhandlas, och förmått Utsk. att dertill
tillstyrka R. St:rs bifall, gör jag all den rättvisa, de förtjena, och
ingen kan varmare än jag önska, att det olycksbringande bränvinsbrännandet
blefve i möjligaste måtto hämmadt. Men jag
318
Den 4 Februari f. m.
anser likväl, att man, äfven af det vackraste syftemål, ej bör låta
hänföra sig att föreslå åtgärder, hvilka, såsom händelsen är i
förevande fall, alltför mycket ingripa uti rättigheter, som blifvit
i behörig ordning förvärfvade, samt dessutom, för att förebygga
ett ondt, kunna medföra ett annat. För min del tror jag Utsk.
hafva i det afgifna Utlåt gått alltför långt samt, under det att
tillståndet i landet blifvit framställdt i mörkare färger, än förhållandena
synas föranleda, nog mycket förbisett de omständigheter,
som tala emot vidtagandet af sådana åtgärder, som nu
blifvit ifrågaställde. Då K. M. d. 13 Juli sisth år inskränkte tiden
för bränvinsbränning till 2:ne månader, medgafs det, att denna
handtering^ skulle få ega rum under loppet af nästkom:de April
månad. Andamålet med el t sådant medgifvande var påtagligen
att derigenom bereda landtbrukarne en lättnad vid framfödandet
af sina kreatur, som ansågs vara af behofvet påkallad i anseende
till förra årets dåliga skörd af fodervexter. Det måste ock såsom
gifvet antagas, att mången landtman' med afseende härå upgjort
sina beräkningar. Jag "väntar mig visserligen den invändningen,
att dranken icke utgör något verkligt behof för ladugårdsskötseln,
men ehuru jag för min del gillar denna åsigt oell önskar
att den, vid fråga om blifvande lagstiftning för bränvinsbränningen,
må göra sig gällande, måste likväl tagas i betraktande, att
detta fodringssätt länge varit brukligt, och att under sådana omständigheter
dess begagnande, vid närvar:de förhållanden med
fodertillgångarne är, mera än eljest, behöfligt. Många personer,
hvilka annars icke ämnat bränna bränvin, se sig måhända dertill
nödsakade, för att derigerigenom vinna understöd för kreaturens
framfödande. Vore det då rätt att beröfva dessa personer,
hvilka förlitat sig på Konungens ord, att bränvinbränning
skulle vara dem under instundande April månad tillåten, en sålunda
af dem i beräkning tagen fördel, beröfva dem utvägen att
derigenom framföda de kreatur, hvilka måhända endast under
sådan förutsättning blifvit bibehållna? Följden af en dylik åtgärd
blefve otvifvelaktig!, att dessa personer nödsakades att med stor
upoffring reducera sina ladugårdar.
Jag vill icke uppehålla mig vid framställandet af de förluster,
som, i händelse af bränvinsbrännings-förbud, komme att
drabba dem, hvilka idka bränvinsbränning till afsalu. Jag vet
ganska väl, att man i allmänhet icke med något serdeles medlidande
betraktar dessa personers öde, på hvilket jag dock anser
att något afseende bör fästas, enär de, lika väl som alla andra
medborgare, ega skäligt anspråk att ej, utan tvingande nöd, blifva
beröfvade en rättighet, på hvars begagnande de, i följd af en allmän
författning, byggt sina beräkningar. En omständighet, som
äfven torde vara förtjent af iakttagande, är den, att en mängd
personer redan begagnat sig af bränningsrättigheten för April
medelst det medgifna utbytet emot December, och i allmänhet torde
dessa hafva varit de egentliga bränvinsbrännarne, då deremot större
delen af dem, som påräknat utöfning af bränning i April, säkerligen
äro sådana personer, hvilka ämnat begagna denna tillåtelse
Den 4 F ebruar i f. m.
3l9
i det syfte, som grundlagt K. M:s beslut. Är denna förutsättning
riktig, så skulle sistnämnde personer, om bränvinstillverkning
under April månad förbjödes, se sig beröfvade en förmån,
hvilken i fullt mått tillgodokommit de bränvinsbrännare, som
genom utbytet redan begagnat tillverkningsrätten för nämnde
månad. Orättvisan häraf springer en hvar tydligt i ögonen.
Det är endast af högst vigtiga skäl, som en förändring i
för handen varande förhållanden, hvaraf menniskors industriella
företag äro beroende, bör vidtagas. Innan man går att i en
fråga, af sådan beskaffenhet som denna, fatta sitt beslut, bör
man således taga i nogsamt öfvervägande, huruvida omständigheterna
verkligen äro så tvingande, att de rättfärdiga en sådan
åtgärd, som den nu ifrågasatta. Jag för min del tror ej detta
f. n. vara fallet och anser således det vara mindre lämpligt, att
R. St:r inginge lill K. M. med begäran om förändring uti ett
af Honom redan meddeladt beslut, hvarpå en mängd personers
ekonomiska beräkningar med förtroende grundats. Jag föreställer
mig dessutom att, derest omständigheternas kraf i sjelfva verket
vore så tvingande, att följden af bränvinsbrännings tillåtande under
April månad kunde blifva verklig hungersnöd, K. AI., som
är i tillfälle att genom vederbönde embetsmyndigheter, inhemta
fullständig kännedom om verkliga förhållandet i alla delar af landet,
icke lärer underlåta, att vidtaga de mått och steg, som deraf
kunna påkallas, samt att således R. St:r kunna fullkomligt trygga
sig dervid, att K. AT., i sådant fall, skall handla i full öfverensstämmelse
med den landsfaderliga omtanka, som uppenbarade
sig vid utfärdandet af Kungörelsen d. 13 Juli sistlidet år. På
alla dessa skäl yrkar jag afslag å Utsk:s hemställan i nu föredragne
Betänk., och då Utsk., vid den utgång saken derstädes
fått, ej meddelat något hufvudsakligt yttrande öfver Hr Dalmans
motion, så hemställer jag att Betänk., i hvad det rörer samma
motion, måtte till Utsk:s ytterligare handläggning återremitteras.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Stats-Rådet m. m. Nils Fredrik Wallenstéen, som å K. AI:s
vägnar aflemnade 16 Dess Nådiga Propos:r och en Dess Nådiga
skrifvelse till R. St:r.
Hr Edenhjelm, G i lii s: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade låta en Kanslist upläsa den af Nils Svensson från Christianstads
län afgifna och Utsk:s Betänk, vidfogade reservation.
Sedan den sålunda begärda upläsningen för sig gått yttrade
Hr Edenhjelm:
Ehuru jag är fullt öfvertygad derom, att K. Al. med Sin
kända rättskänsla icke skulle utaf Ständernas hemställan låta
förmå Sig att bryta ett gifvet löfte, kan jag icke annat än önska
att en sådan mindre lämplig hemställan ej gjordes; hvarföre jag,
med instämmande uti den nu uplästa reservationen, vördsamt
anhåller om afslag å ifrågavar:de Betänk.
320
Den 4 Februari f. ni.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Innan jag, i likhet med de
föreg:de talarne, går att framställa mina skäl för yrkandet af afslag
å ifrågavande Betänk., anser jag mig böra på förhand tillkännagifva,
att jag, ehuru landtbrukare, icke är bränvinsbrännare.
Genom denna förklaring anser jag mig äfven hafva tillbakavisat
alla de beskyllningar, hvilka ifrån ett visst håll riktats emot dem,
som ej i denna fråga ropa: ”korsfäst, korsfäst!”
Jag öfvergår nu till ett försök att gendrifva de hufvudsakliga
skäl, Utsk. till stöd för dess Betänk, anfört. Det vigligaste
af dessa skäl innefattas utan tvifvel i yttrandet, att hungersnöd
står för dörren. Sådant synes mig likväl vara ganska svårt att
bedöma, ty dertill erfordras, att man skall hafva reda på hvarenda
tunna spanmål i landet. För icke många år tillbaka inträffade
hos oss ett förhållande, nära nog likartad! med det nuvande.
Jag förmodar att de fleste af R. o. Ad:s ledamöter erinra sig,
att år 1847 höjdes ett lika stort skrik på exportförbud å spanmål,
som nu på bränningsförbud. Detta rop höjdes af de flesta
allmänna tidningar och äfven från de flesta andra håll i landet,
ehuru det ej af R. St:r, i anseende dertill att de vid den tiden
ej voro samlade. Skriket hade äfven till följd, att förbud mot
spanmålsutförsel utfärdades. Vi veta alla hvad härefter följde.
Förbudet hade knappast utgått, förr än man allmänt började
inse detsammas obehöflighet, enär vi hade ganska tillräckligt med
spanmål i landet. Om det kan visas, att faran för hungersnöd
ej är större nu än då, blir härutaf en följd, att bränvinsbrännings-förbud
i år är lika onödigt som exportförbudet 1847. Rätta
regulatorn af brist eller tillgång å en vara är naturligtvis dess
pris. Jag har derföre skaffat mig uplysning ang:de spanmålspriserne
år 1847, så väl å verldsmarknaden, som å Stockholms och
Götheborgs börser samt i 10 ä 12 mindre städer i landet och
jemfört dessa pris med de nu gällande. Huru denna jemförelse
utfallit, derför vill jag nu redogöra. I början af Februari månad
1847 gällde i Hamburg råg från Riga pr T:a efter Svensk beräkning
11 R:dr 27 sk., hvete från Wismar 20 R:dr 19 sk.,
korn från Seeland 11 R:dr 35 sk. och hafre från Jutland 8 R:dr
26 sk. allt b:ko. Den 24 sisth Januari var i Hamburg priset å
råg 12 R:dr 42 sk. 5 r:st., å hvete 22 R:dr 41 sk., å korn 11
R:dr 29 sk. och å hafre 7 R:dr 25 sk. samma mynt. Häraf
finna vi, att priserne å råg och hvete äro högre, men å korn
och liafra lägre nu än år 1847 uppå verldsmarknaden. Förhållandet
är ungefärligen enahanda i afseende å börspriserne i
Stockholm och Götheborg samt priserne i åtskilliga småstäder,
hvilket synes af följande tabell:
Börspriser i Stockholm 1847 . . . Råg 17: —
» » «... Korn 15: —
» » » . . . Hafre 9: 24.
» » för dagen . . . Råg 20: 12.
» » » . Korn 15: 24.
» » » ... “Hafre 9: 24.
Börs
-
Den 4 Februari f. m.
321
Börspriser i
Götheborg 1847 .
• Råg
20
24.
»
» »
. Korn
15
24.
»
» »
. Hafre
10
—
»
» för dagen .
• Råg
22
24.
»
» »
. Korn
15
—
»
» »
. Hafre
9
—
Spanmålspriser i åtskilliga städer 1847.
Råg.
Korn.
Hafre.
Rörås ....
—
15: —
10
—
Norrköping .
18
—
15: —
8
—
Jönköping
10:
—
15: —
8
—
Orebro . . .
16
—
14: —
8
—
Westerås . .
16
—
14: —
8
—
Gelle ....
18
36
14: 24
8
—
Fahlun . . .
17
24
16: —
10
—
Carlstad . . .
18:
—
15: —
9
—
Christianstad
20
—
15: —
9
—
Medeltal 17
42
14: 36
8
32
Nu gällande spanmålspriser i
Råg.
Korn.
Hafre.
Westerås . .
18
—
14: 24
S
—
Fahlun . . .
20
—
16: —
8
—
Norrköping .
18
—
15: —
7
24
Christianstad
21
—
14: —
10
—.
Borås ....
21
—
15: —
10
—
Jönköping . .
18
—
15: —
9
—
Hernösand . .
20
—
13: —
8
—
Orebro ....
17
24
13: 24
7
24
Filipstad . .
21
—
14: —
8
—
Medeltal 19
16
14: 20
8
21
Rågen är således dyra
e nu
än 1847
och
lillg
allt rgds.
gången derå
bör derföre antagas vara mindre, men genom den ymniga potates-skörden
förra året jernnäs färhållandet, så att man utan fara
af misstag kan antaga, att tillvaron af födoämnen i år är fullt ut
lika stor som år 1847. När ett exportförbud då icke var af nöden,
torde ett bränvinsförbud nu icke eller vara det, ty i sådana
fall som detta, tala siffrorna bättre än allt annat.
Den föreslagna åtgärden är således för ögonblicket ej behöflig
; för framliden åter är den mycket skadlig. Det är nogsamt
kändt, hvilken benägenhet folket här i landet har att hvälfva all
omsorg för dess välbefinnande å Regeringen, att tänka: ”kommer
behofvets stund, så kommer nog Regeringen oss till hjelp”.
Landtmannen säljer undan all sin spanraål för högt pris med
den förhoppning, att då spanmålsbrist inträffar, inträffar också
ett exportförbud eller ett bränvinsförbud och då får man köpa
spanmål för godt pris. Denna förhoppning blir icke heller sviken,
åtminstone blef den det ej år 1847. Men jag anser såll.
3. 21
322
Den 4 Februari f. m.
dant vara högst skadligt för den enskildta omtankan, som pä
denna väg slutar med alt låta Regeringen helt och hållet tänka
i dess ställe. Det är äfven skadligt i ett annat hänseende. När
Regeringen eger rätt att ingripa i de enskildtas spekulationer och
denna rätt jemväl begagnar, så måste sådant ovilkorligen tillbaka—
hålla alla större och en längre tidrymd omfattande spekulationer.
En allmän osäkerhet upstår och spanmålshandeln, hvilken mest
är utsatt för detta ingrepp, lider betydligt deraf, ehuru denna
handel borde i främsta rummet här i landet upmuntras. Allt
som kan åstadkomma en sådan osäkerhet bör derföre med största
sorgfällighet undvikas och derföre bör äfven detta Betänk, afslås,
ty ett bifall dertill vore detsamma som att säga till Regeringen:
”begagna er makt att ingripa i den.enskilta spekulationen
så fort ni kan”; då deremot ett afslag å Betänk, skulle vara
att tillkännagifva, det en sådan makt endast i yttersta nödfall
och med största försigtighet ansåges böra begagnas, emedan den
är högst skadlig.
Åtgärden skulle äfven innefatta en ganska stor orättvisa.
Det är naturligt, att alla de, som litat uppå det en gång gifna
tillståndet att få bränna bränvin i April, skola genom förbudet
tillskyndas stora förluster. Jag känner väl, att det finnes personer,
hvilka säga, att bränvinsbrännarén icke har att påräkna någon
rättvisa, emedan han är brottslig, men för min del kan jag
icke ingå på en sådan åsigt. Jag tror, att en person icke är
brottslig derföre att han är bränvinsbrännare, ty det kan aldrig
blifva ett brott att drifva en af lagarne tillåten handtering. Men
om man äfven ansåge bränvinsbrännaren vara en brottsling, så
frågar jag alla de Hrr, hvilka nyss inlåtit sig i en så vidlyftig
discussion om lagskipningens tillstånd i landet: ”bör icke en
bränvinsbrännare åtnjuta samma skydd af lagen, som hvarje annan
missdådare, eller är han allena .ställd utom lagen och kan
saklöst förderfvas och förgöras?”
Jag kan icke neka mig att här bemöta en mycket utbredd
åsigt, nemi. att man af bränvinsbrännaren skall taga en så . ofantligt
stor skatt, att man dermed skall kunna bygga de största slolt
— hvilka dock, såsom jag fruktar, icke lära blifva annat än luftslott.
— Samma personer, som ifra för bränvinstillverkningens
dryga beskattning, ropa nu äfven ifrigast på liränvinsbränningsförbud,
utan att märka den motsägelse, hvari de inveckla sig.
Det är likväl temligen uppenbart, att rätta sättet att utpressa
penningar från en näringsidkare icke är att förstöra hans näring.
Jag har åtminstone aldrig hört att man skall slå kon för att få
henne att mjölka.
Slutligen vill jag fästa upmärksamheten på en annan omständighet.
Vi veta alla, att här i landet uphäfts ett stort rop
om bränvinets skadlighet och nödvändigheten att begränsa dess
tillverkning. Detta rop har genljudat öfver hela landet, från
Norrlands skogar till Skånes slätter. Att bringa denna angelägenhet
till ett lyckligt slut, tror jag vara allas vår önskan. Men
jag tror äfven att ett sådant lyckligt resultat motverkas af 2:ne
Den 4 Februari f. m.
323
mäktiga krafter, nemi. fanatismen och egennyttan. Jag påstår
icke, att det Serskilda Utsk:s ledamöter låta leda sig af dessa
krafter, men jag påstår, att Utsk:s Betänk, ger fanatismen och
egennyttan vapen i händerne. Hvad fanatismen beträffar, skönjas
dess spår sä tydligt, att all bevisning om dess tillvaro är öfverflödig.
Vidkommande åter egennyttan, så är det klart, att
en stor del af bränvinsspekulanterne komma att genom förbudet
tillskyndas betydlig vinst, och då kan med fog sägas, att Utsk.
gått egennyttans ärenden. Betänk, är således en produkt af fanatismen
och egennyttan. Jag anser det derföre vara af vigt,
att Betänk, afslås med stor pluralitet, hvilket vore detsamma som
att säga till Utsk: ”beträd en annan bana; haf mera sans och
måtta och kom icke fram med brådslörtade förslag, hvilka skola
bringa en mängd menniskor i olycka!” Ett sådant eklatant ogillande
af den väg, på hvilken Utsk. hittills framgått, skulle äfven
måhända hafva den goda verkan, att Utsk:s så ofta omtalade
provisoriska beslut förvandlades till historiska, så att vi, hvilka
sä länge varit plågade af att höra dem omtalas, åtminstone finge
slippa behandla dem. Skulle deremot Utsk. ej låta sig afskräckas
af den utgång, dess första förslag rönt, utan fortgå på samma
bana, så tror jag, att alla de, som nitälska för denna fråga och
för densammas hringande till ett lyckligt slut med deras röster
bidragit till det Serskilda Utsk:s nedsättande, skola, svikne i deras
förhoppningar, utropa: ”Gud bevare oss för våra vänner; fienderne
skola vi nog sjelfva freda oss för!”
Åtskilliga ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Lika med de fletse
ledamöter af detta Ständ helsade jag med glädje det Serskilda
Utsk:s tillsättande. Vi se här det första resultatet af dess verksamhet,
och jag måste bekänna, att detta ingalunda motsvarat
mina förhoppningar. I likhet med Gr. Posse, får äfven jag börja
med att tillkännagifva, det jag väl är landtbrukare, men ej bräuvinsbrännare;
jag anser mig således med oväld kunna yttra mig
i ämnet. Då Kongl. Kung. af d. 13 Juli sisth år utkom, möttes
den af ett allmänt bifall. En felslagen skörd gjorde bränvinsbränningens
inskränkande nödvändig. November och April
månader bestämdes då af Regeringen såsom de tider, hvarunder
bränning finge bedrifvas, endast såsom ett undantag medgafs,
att de, hvilka ej ville bränna i April, fingo göra det under December.
Valet af dessa lider var, enl. mitt omdöme, ganska
väl betänkt. Potatisskörden hade väl utfallit ovanligt rik, men
hotades af polatessjukau. Man beräknade då, att den öfverflödiga
och angripna potatisen skulle användas till bränning i November.
Foderbristen var stor, större än den på 10 år varit, och som
man, till följd häraf, med skäl antog, att ringa förråd af foder
skulle finnas qvar på våren, beredde man landtbrukaren utväg
att genom bränvinstillverkning i April förskaffa sig drank till
ladugårdens uppehållande. Att Regeringen vid bestämmandet af
21 *
324
Den 4 Februari f. m.
dessa terminer icke misstagit sig, synes bäst af de i dessa dagar
utkomna tabeller å till bränning anmälda pannor. Af dessa inhemtas,
att de flesta personer, hvilka anmält sig till bränning
under April, ämna begagna små eller verkliga husbehofspannor,
då deremot de egentliga stora bränvinsbrännarne med tillgång
på kapital riktigt nog redan begagnat sin rättighet under de båda
höstmånaderne, då de kunnat anskaffa råämnen för bästa pris.
Nu säger Utsk.: ”Det är väl sannt, att idkarne af denna näring hafva
fått Regeringens tillstånd att bränna i April, men detta löfte
kan gerna återtagas, ty man behöfver ej vara så nogräknad med
bränvinsbrännare, hvilka, liksom andra skadedjur, böra så fort
som möjligt utrotas”. Skulle denna åsigt af Regeringen verkliggöras,
blefve i och med detsamma flertalet af dem, hvilka i denna
sak litat på Kungsord, bragte nära sin undergång. Dels nödgas
de, i saknad af foder, nedslå sina kreatur, för att undgå se dem
svälta ihjel; dels kunna de icke fullgöra de lefveranser å bränvin,
de åtagit sig. Hvad skäl anförer nu Utsk. för denna omhvälfning
af bestående förhållanden samt denna rubbning af gifna
löften? Jo, hungersnöd och upror stå för dörren. Hr Sandströmer
och Gr. Posse hafva redan uplyst att det ej är så farligt
härmed. Afven jag har sökt vinna uplysning om verkliga förhållandet
och i sådant ändamål förskaffat mig en af Mäklare verificerad
upgift å spanroålspriserne nu och i October månad sisth
år. Den lyder som föijer:
Spa/målspriserna under loppet af October månad 18S3,
Hvete emellan 28 och 30 R:dr efter qvalité
Råg » 19 » 20 J '»
Korn » 14 » 16 »
Hafra » 9 » 10] »
Spanmålspriserna denna dag:
Hvete emellan 29 och 32 R:dr efter qvalité
Råg » 20 » 20J » -
Korn » 15 » 16ål6J »
Hafra » 9£ » 10^ _ »
Nu frågar jag hvarje sakkunnig person: ”Ar denna ringa pris
stegring,
sorn t. ex. å råg utgör omkring 36 sk. någonting ovanligt?”
Svaret härpå lärer ej kunna blifva annat, än att sådant
inträffar alla år på denna tid. Jag är således för min enskildta
del fullkomligt öfvertygad, att Utsk. hemtat sitt hufvudskäl från
cn chimär och på denna vanskliga grund byggt ett förslag, hvilket,
om det vunne verkställighet, skulle störta en talrik klass medborgare
i olycka, åstadkomma en högst förderflig omhvälfning i
en mängd affärsförhållanden och, hvad vigtigast är, rubba landets
förtroende till Konungens ord. Jag yrkar afslag å ifrågavar:de
Betänk.
Hr Gripenstedt, Joli. August: Så vidt man får döma
efter de föreg:de talarnes afgifna yttranden, hvilka alla samman
-
Den 4 Februari f. m.
325
stämma i ett lika omdöme om det förevar:de Betänk., vill det
synas som sympathierna för detsamma inom detta hus ej skulle
vara serdeles störa och det kan derföre måhända också tyckas
vara mindre nödigt att i frågan vidlyftigt orda. För min del
tror jag likväl att det vore orätt, att i en så vigtig sak som
denna, iakttaga en fullkomlig tystnad, och jag utbeder mig derföre
att i korthet få yttra mina tankar i ämnet.
Genom Kung. d. 13 Juli sistl. år har K. M. uttalat Sin
åsigt om hvad K. M. ansåg böra vidtagas i afseende å bränvinsbränningens
bedrifvande under den stundande vintern. Han
har derigenom förklarat, att då årets skörd hotade att i allmänhet
blifva svag och på vissa orter nästan alldeles felslå, skulle densammas
användande till bränvinsbränning i samma stora skala,
som under vanliga år, kunna medföra en alltför känbar minskning
af landets förråd å födoämnen. I enlighet med denna åsigt
om hvad omsorgen för landets väl kräfde, inskränkte K. M.
bränningstiden till ;j-del den eljest medgifna. Med tillbörligt
afseende å de serskildta intressen, hvilka fordrade ett sådant
medgifvande, förklarade K. M. vidare, att det stöde idkarne af
denna näring fritt att bränna bränvin antingen under 2:ne månader
å hösten eller en månad om hösten och en månad under
påföljande vår. Man har vid många tillfällen och på mångahanda
sätt utbvedt sig i anmärkn:r och klander öfver den brist på förutseende,
Regeringen vid bestämmandet af dessa alternativa terminer
skulle hafva ådagalagt, och man tror sig hafva gjort den
stora uptäckten att till följd af detta medgifvande mycket underslef
vid bränvinsbränningen skall komma att bedrifvas, och tillverkningen
utsträckas vida utöfver det belopp som af Regeringen
afsågs. Jag får likväl förklara, att Regeringen vid detta tillfälle
alldeles icke varit så kortsynt eller så menlös (för att icke säga
enfaldig) som man på vissa håll, med ett slags förnöjelse öfver
sin egen större skarpsinnighet låtit påskina. Jag kan tvertom
försäkra, att Regeringen verkligen förmådde inse hvad som kunde
följa af den lemnade valfriheten i afseende å en månad af tiden,
samt att alla dessa omständigheter blifvit noga öfvervägda, innan
beslutet fattades. Men, Mine Hrr! när man på detta sätt betraktar
frågan, blott och bart från synpunkten af tillverkningens
myckenhet, och fördömer åtgärden endast derföre att i följd
deraf möjligen några 100,000 kannor bränvin kunna komma att
ytterligare tillverkas i landet, så förbiser man en annan sida af
saken, som efter min tanka är af långt större vigt. Om Regeringens
enda och högsta upgift hade varit att till det yttersta inskränka
bränvinstillverkningen, hvad hade varit enklare och lättare
än att ytterligare förkorta tiden för bränningen, hvarigenom
den åsyftade minskningen af varan mycket säkrare skulle hafva
åstadkommits, än derigenom att man betog bränvinstillverkarne
rättigheten att efter sitt behof, till någon del välja tiden för näringens
bedrifvande? Men då Regeringen, på sätt som vid detta
tillfälle skedde, nödsakas ingripa i den enskildta hushållningen
genom undantagslagar, anser jag och skall jag alltid anse alt
326
Den 4 Februari f m.
dess pligt är att göra detta med allt det undseende, som med
ändamålet är förenligt, så att den enskildte åtminstone icke må
betungas mera än som oundgängligen är nödigt. Hvar och en,
som har någon kännedom om förhållandet med bränvinstillverkningen,
vet, att denna näring bedrifves af olika personer och på
olika orter för olika ändamål. Somliga bränna bränvin hufvudsakligen
för att sålunda tillgodogöra den sämre säden och sådana
rotfrukter, hvilka icke hålla sig, eller för att i sammanhang med
bränningen göda stalloxar, hvilket likväl icke gerna låter sig göra
på kortare tid än omkring 2:ne månader. För dessa personer
var det således af stor vigt på del ej deras ekonomi skulle lida
af en allt för stor rubbning, alt bränningstiden icke afbröts,
utan att de egde rättighet att i en följd använda den medgifna
tiden. Andra åter afse i första rummet med bränningen att
genom dranken komma ladugården till hjelp, då fodertillgången
är knapp. För dem är det naturligtvis framför allt vigtigt, att,
då fodret på våren börjar tryta, genom bränvinsbränning
kunna förskaffa sig drank, som dels ensamt, dels genom möjligheten
att dermed tillgodogöra eljest odugligt foder, verksamt kan
bidraga till kreaturens framfödande. Då intressena vid näringens
bedrifvande sålunda äro i väsendtlig män olika,- hvarföre skulle
dä dessa olika intressen betagas rättigheten att begagna den tid,
som för hvart och ett af dem var lämpligast, helst då sådant
kunde ske utan annan olägenhet än att derigenom bränvinstillverkningen
möjligen kunde ökas med några 100,000 kannor,
hvilket åter såsom jag redan förut haft äran yttra, på annat sätt
varit ganska lätt att förekomma, om sådant hade ansetts vara af
någon synnerlig vigt? -Men då jnskränkningen i alla fall var så
stor att endast en tredjedel af den vanliga tiden bibehölls, måtte
väl icke ett eller annat 100,000-tal kannor bränvin mera eller
mindre utgöra det principala i frågan, ulan landtmannens verkliga
behof och hans anspråk att dessa ej onödigtvis upoffrades,
i främsta rummet höra afses. Detta var också just det som
skedde genom den alternativa tidsbestämmelsen, och måhända
hade samma klander som nu riktats mot denna åtgärd, ännu
högljuddare förnummits mot underlåtenheten deraf, i händelse
den uteblifvit. Åtminstone hade detsamma, enl. min tanka, då
varit förtjent.
Jag återkommer nu till granskningen af sjelfva Betänk.
Deruti föreslås, att R. St:r skulle hos K. M. anhålla om återkallande
af den gifna tillåtelsen, att bränvinsbränning finge under
loppet af instundande April månad bedrifvas. Att genom ett
sådant uphäfvande af K. M:s en gång meddelade beslut, ganska
betänkliga följder skulle upkomma, har icke undfallit Utsk:s upmärksamhet
och det har äfven med lofvärd öppenhet upräknat
olägenheterna deraf. De äro: att ett sådant steg skulle rubba
förtroendet till Konungens gifna löfte och utfärdade bud; innefatta
en betydande orättvisa emot dem, hvilka, tryggade vid Konungens
ord, för näringens utöfvande valt den termin, som nu
skulle undertryckas; störande ingripa i redan upgjorda affärsför
-
Den 4 Februari f. m.
327
hållanden och sålunda tillskynda en mängd personer stora förluster;
och slutligen beröfva landtmannen en för kreaturens utfodring
påräknad hjelp och sålunda förstora den förlägenhet,
hvaruti han genom rådande foderbrist redan är försatt. Dessa
förhållanden äro väl också i sjelfva verket af så betänklig art,
att någon lagförändring, hvarigenom de skulle framkallas, icke
utan de mest tvingande skäl borde ifrågakomma. Söker man nu
att göra sig reda för dessa skäl, och granskar deras beskaffenhet,
så framställer sig först och främst den frågan: ”har ställningen
i afseende på skörden blifvit sämre än hvad den hotade blifva,
då Kongl. Kung. d. 13 Juli 1853 utfärdades? Denna fråga måste
efter min tanka otvifvelaktig! med nej besvaras. Förhållandet
är motsatt; genom den ymniga nederbörd, som på eftersommaren
inträffade, hjelptes årsvexten allt hvad bjelpas kunde och
den repade sig i allmänhet på ett sätt, som säkerligen öfversteg
allas förväntan. Man frågar vidare: ”månne säden efter dess
uttröskning visat sig mindre gifvande, än hvad den utlofvade,
då den vexte på marken?” Jag tror, att äfven härvid hvar och
en måste obetingadt medgifva, icke blott att säden till qvaliteten
varit förträfflig, utan ock att qvantiteten deraf upgått till vida
mera än man i allmänhet vågat hoppas. Dertill kommer, att
potatisskörden nästan utan undantag varit alldeles ovanligt gifvande,
och för så vidt den nu vexande grödan kan tagas i beräkning,
bör dess beskaffenhet visst icke inge några farhågor; den
står tvertom Gudskelof så vacker man någonsing kan begära.
Således bar, i berörde hänseenden, intet förhållande efter Kungörelsens
utfärdande upkommit, som kan gifva stöd åt den föreslagna
åtgärden.
Utsk. anför emellertid 2:ne omständigheter som under tiden
skola hafva mellankommit och som anses vara af vigt. Utsk.
säger först och främst att en betydlig förändring i politiskt hänseende
inträffat; att man em,ot våren kan emotse krigshändelser
i vår närhet; att vi möjligen skulle se oss nödsakade att deruti
deltaga eller åtminstone finna oss föranlåtna att för alla händelser
vidtaga mera betydande rustningar. Allt detta är sant, och
att en ytterligare prisstegring på spanmål och lifsförnödenheter
derigenom torde upstå, kan ej heller förnekas, men till upmuntring
af bränvinsbränning kunna dock icke dessa omständigheter
föranleda; tvertom, så vida de derpå utöfva något inflytande, så
mäste väl de nyss antydda utsigterna till höjda spanmålspriser,
i sin mån bidraga till bränningens förminskning, då den som
eger någon säd, derigenom möjligen kan finna sig föranlåten
att helldre behålla densamma för att säljas till de ovanligt höga
priser, som af de hotande krigshändelserna förutses blifva en
följd, än att använda den till bränvin.
Vidare har Utsk. anfört det höga pris å bränvin, som
nu är gällande, och hvilket stigit högst betydligt sedan sistlidet
års sommar och höst, eller ifrån 32 sk. till 1 R:dr b:ko per
kanna. Utan att förneka att häruti kan ligga en upmuntran till
ökad bränning under vårmånaden, måste jag likväl erinra derom
328
Den 4 Februari f. m.
att detta förhållande, i ett annat afseende, tydligen vederlägger
Utsk:s påstående. Det torde nemi. derigenom vara ådagalagt, att
qvantiteten af tillverkadt bränvin visst icke är så stor, som man
förmenat, ty den satsen lärer väl icke kunna bestridas, att priset å
en vara, åtminstone under vanliga förhållanden, rättar sig efter
tillgången eller bristen deraf. Då priset stiger, utmärker detta
att varuförrådet är mindre och tvertom, och man torde således
redan häraf med någorlunda visshet kunna sluta, att den mycket
omskrikna, till en alldeles orimlig höjd updrifna bränvinstillverkningen
under sisth års höst alldeles icke i verkligheten existerat.
Till samma resultat kommer man också genom en annan,
ännu positivare bevisning, nemi. siffrornas. För att med säkerhet
kunna bedömma bränvinsbränningen under innevande vinter
i sitt förhållande till det föreg:de årets bränning har K. M. låtit
infordra upgifter i berörde hänseende från samtliga Dess Befallningshafvande.
Dessa upgifter hafva äfven inkommit, och jag
har hit medtagit en upsats, hvarest resultaterna deraf finnas sammanförda,
men hvilken kanske vore för mycket vidlyftig att i sin
helhet R. o. Ad. föreläggas. Jag vill derföre blott i korthet omnämna
hufvudsummorna deraf. Om man jemför bränvinstillverkningen
under sistförflutne höst, med den, som egde rum hösten
1852, finner man den förra större uti några län, så väl till pannornas
antal som deras rymd. I andra län är förhållandet motsatt.
Jag här sammanslagit summorna för 15 län och deraf befinnes,
att i dessa län är 1852 pannornas antal upgick till 24,610,
år 1853 till 24,494; således något mindre sistnämnde år. Pannerymden
var under förra året 485,314 kannor; under det sednare
497,787; således en högst obetydlig förhöjning. Häraf kan man
se, huru det förhåller sig med den så mycket omtalade ansträngningen
vid bränvinsbränningens bedrifvande under förliden hösttermin.
Jag vill ej inlåta mig i någon undersökning, hvarifrån
dessa öfverspända och oroande upgifter förskrifva sig. Jag vill
ej påstå, att de tillkommit i afsigt att missleda: de må vara för
vissa orter rigtiga; men de äro, såsom jag visat, i sin helhet
grundade på ett misstag. Jemför man nu den under sisth års
vår skedda bränvinsbränningen med den nu på våren tilltänkta,
så framställer sig ungefärligen enahanda förhållande. I vissa län,
isynnerhet de, hvilka omgifva Mälaren, äfvensom Westergötland
och Wermland eger visserligen en tillökning rum i pannornas
antal för innevande år. Men i andra åter, och deribland de
provinser, hvarest den största bränvinsbränningen vanligen bedrifves,
eller i båda de Skånska länen och Blekinge, är de nu
anmälda pannornas antal mindre än hälften af dem, hvilka varit
anmälda till bränning nästl. vår. I de län, jag förut omnämnt,
är det summariska förhållandet följande: förliden vår brändes
der med 13,500 pannor; i år äro omkring 14,500 anmälda.
Således i sjelfva verket 1,000 pannor mera denna vår än den
nästförtlutne; men vid jemförelse af pannerymden, finner man
att denna tillökning endast består i smärre pannor af enkel redskap,
och således verkar obetydligt i afseende å tillverkningens
l
Den 4 Februari f. m.
329
mängd, samt att den efter all anledn. hufvudsakligen är föranledd
af behofvet att komma ladugården till hjelp under den stundande
våren. Den sammanlagda pannerymden i de upgifna länen var
nemi. våren 1853 2(>5,000 kannor, och i år är den 271,000;
således blott en skillnad af -6000 kannor. Dessa siffror torde
ådagalägga, att äfven den mycket fruktade och såsom hufvudskål
åberopade öfveransträngningen, hvarmed bran vinsbränningen instundande
vår skulle bedrifvas, icke är annat än en tom föreställning,
utan grund i verkligheten. Jag förutser emellertid håldén
invändningen, att de siffror, jag nu framlagt, endast omfatta
de pannor, hvilka redan äro anmälda, men icke dem, för hvilka
serskildta tillstånds-resolutioner kunna sökas, och hvilkas antal man
förutsäger skall komma att stiga till en förfärlig höjd. För min
del är jag likväl öfvertygad, att äfven denna förutsägelse ej skall
af verkligheten bekräftas. Det är nemi. naturligt, och äfven af
erfarenheten bestyrkt, att de, som om våren ämnat idka bränvinsbränning,
nästan alltid dertill anmäla sig vid mantalsskrifningen.
Detta har sin grund deruti att nästan alla de omständigheter,
på hvilka beslutet stödjer sig att bränna eller icke bränna,
redan då äro bekanta. Man känner sin skörd, känner prisförhållanderne,
äfvensom den hjelp af drank, man för kreaturens
utfodring kan hafva af nöden. Med kännedom af alla dessa
förhållanden har den, som ämnar drifva denna handtering på
våren, sällan skäl att upskjuta anmälandet deraf, helst han naturligtvis
gerna vill undvika att i förskott erlägga skatten, såsom
händelsen är, ifall serskild tillstånds-resolution skall erhållas.
Deremot händer det ofta, att man icke vid mantalsskrifningen vågar
anmäla sig till bränvinsbränning under den påföljande hösten,
ty emellan dessa tider ligger en hel sommar, och man sträfvar
i ovisshet huru den blifvande skörden kan komma att utfalla.
Man undviker derföre af försigtighet någongång att på förhand
upgifva sig till bränvinsbränning under följande höst, helst man
alltid i värsta fall, derest omständigheterna skulle blifva gynnsamma,
kan förvärfva sig bränningsrätten genom serskild resolution,
och underkastar sig i sådant fall den deraf härflytande
olägenheten af skattens betalande i förskott. Om det således vid
detta tillfälle hade varit fråga om en hösttermin, eller om man
ett helt år förut varit nödsakad att anmäla sig till bränvinsbränning
i April, så skulle invändningen i afseende å det möjligen
betydliga antalet af ännu oanmälda pannor hafva varit rigtig,
men i förevande fall deremot synes den mig vara af ringa betydenhet.
Jag tror således att äfven i år endast undantagsvis serskilda
anmälningar till bränvinsbränning skola komma att ega
rum, och alla de upgifter från olika Landshöfdingar, hvarom jag
har någon kännedom, öfverensstämma deruti, att åtminstone hittills
ganska få dylika anmälningar blifvit gjorda. Detta allt, hoppas
jag också, må vara tillräckligt för att lugna dem hvilka fruktat
att berörde utväg skulle komma att begagnas i en alltför stor
utsträckning, och hvilka liksom Hr Dalman i sin motion, häraf
hemtat anledn. till allvarsamma farhågor.
330
Den i Februari f. m.
I förbigående ber jag att 1111 äfven få yttra några ord om
sistnämnda motion, enär den troligen kommer att blifva föremål
för Utsk:s ytterligare handläggning. Till en början får jag
då säga, att denna motion har samma grundfel, sorn Docktor Sandbergs,
eller att den föreslår stadganden, hvilka ingripa i den
lagliga rätt, som genom K. Kungörelsen d. 13 Juli sisth år blifvit
bränvins-tillverkarne tillagd, hvarvid de betryggat sig, och i förlitande
hvarpå åtskilliga af dem måhända underlåtit att vid skattskrifningen
förliden höst lill bränvinsbränning under instundande
April sig anmäla. På de grunder jag nyss haft äran anföra anser
jag för öfrigt att den föreslagua bestämmelsen är onödig, emedan
troligen endast ett jemförelsevis ringare antal personer komma
att begagna sig af rättigheten att söka serskild tillstånds-resolution
för bränvins tillverkning; men deraf torde dock icke få
hemtas något skäl att en sådan rättighet bör dessa få betagas, ty
en orättvisa lärer väl icke kunna försvaras dermed, att dess följder
endast drabba ett mindre antal. Detta afseende på motionens
första del.
Hvad åter den sednare delen deraf beträffar, deruti föreslås,
att förseglingen å den bränvinsredskap, som under den förflutna
hösten varit i två månader begagnad, ej må brytas eller redskapen
flyttas till nyttjande i annat bränneri, före den lista nästk.
Maj, hade jag trott att det icke skulle erfordras serdeles stor
skarpsinnighet för att inse, att det underslef, man härigenom velat
förebygga, ändock lika obehindradt kunde komma att bedrifvas.
Ty man lärer väl ej med allvar vilja sträcka lagstiftningens rätt
att ingripa i den enskildta hushållningen ända derhän, att den
som ej vidare vill begagna sin bränvinsredskap, skulle förbjudas
afyttra densamma, och så snart redskapen får afyttras kan ju ej
heller genom någon försegling det befarade missbruket förekommas.
Hvad vunnes således genom det föreslagna stadgandet? Intet.
Men låtom oss nu taga i öfvervägande Utsk:s hufvudskål,
eller att, derest bränvinsförbud ej mellankommer, skulle hungersnöd
stå för dörren, hvilket påstående finnes på flera ställen i
Betänk, uprepadt. Jag måste förklara, att jag äfven i detta hänseende
ej kan dela Utsk:s åsigt, och mina skäl dertill äro redan
i det föregide vid betraktelserna öfver skördens beskaffenhet antydda.
Ingen lärer bestämdt kunna säga huru stora förråd af
lifsmedel som finnas inom landet, men såvidt alla af mig kända
upgifler och förhållanden gifva vid handen, förefinnes visstingen
sådan allmän brist, som kunde komma att föranleda någon hungersnöd.
Det enda bevis, som härför blifvit af Utsk. anfördt, är
att från flere län till K. M. inkommit underd. ansökningar om
understöd af allmänna medel. Detta bevis är, likväl i min tanke,
alldeles icke tillfyllestgörande. Det händer ofta, att ansökningar
om understöd inkomma, utan att spannmålsbrist i allmänhet förefinnes.
Bristen är ofta endast lokal och det är dessutom icke så
mycket bristen på födoämnen, som föranleder ansökningarne,
utan fast mera en del af befolkningens oförmåga att dessa födoämnen
sig förskaffa. För att afhjelpa den nöd, som under sådana
Den 4 Februari f. m.
331
omständigheter alltid hos de fattigare folkklasserna på ett eller
annat håll inträffar, har äfven Regeringen till sin disposition
ganska betydliga summor hvaraf understöd kan, och bör lemnäs
åt de orter, der nöd verkligen är för handen. Uti de nu framställda
behofven ligger således egentligen ingenting abnormt, utan
detta är tvertom ett förhållande som blifvit af Statsmakterna
förutsedt, och det tillhör en omtänksam Regering alt genom de
medel som för sådant ändamål äro lagda i dess hand söka i möjligaste
måtto lindra den nöd som onekligen på vissa orter finnes;
men icke får man härutaf draga den slutsats, att en allmän hungersnöd
står för dörren och att den icke kan förekommas med
mindre än att nya undantagslagar utfärdas, hvilken utväg, i anseende
till dess mångfalldiga menliga följder enl. min tanka,
endast i yttersta nödfall bör tillgripas.
Af alla de skäl som Utsk. anfört, för att bevisa det betänkliga
af den närvande ställningen med hänsigt till lifsförnödenheterna,
och i sammanhang dermed behofvet af bränvinsbränningens
inställande i vår, är det efter min tanka blott ett som
har någon egentlig vigt, och detta skäl är de nuvande höga
spanmålspriserna. Men, Mine Hrr! detta förhållande ensamt hvarken
bevisar fullkomlig spannmålsbrist eller utgör tillräckligt motiv
för det ifrågasatta bränvinsbrännings-förbudet. Man får nemi.
icke betrakta spanmålspriserne här i landet, uteslutande för sig,
utan jemväl taga i beräkning det sammanhang de hafva med
priserna i andra länder. Det är en naturlig och gifven följd
af den utsträckning och rörlighet handeln nu för tiden erhållit,
att en varas högre eller lägre pris i det ena landet utöfvar en
stor inllytclse på priserna äfven i det andra. Om t. ex. rågen i
Köpenhamn såsom nu lärer vara fallet gäller 27 Rd:r, så faller
det ju af sig sjelf att ingen spannmålsegare i Skåne kan vara
så oklok att sälja sin råg för t. ex. 17 R:dr, äfven om tillgången
deraf vore aldrig så stor; och icke går det under sådana omständigheter
an, att endast af de höga priserna derstädes draga
den slutsats, att brist på säd i Skåne verkligen är för handen.
Vi veta alla, att, till följd af förra årets svagare skörd snart sagt
öfver hela verlden, priset å lifsmedel allestädes stigit till en utomordentlig
höjd, och ingenting kan då vara naturligare än att vi måste
följa med i denna allmänna prisstegring. Detta är dessutom en nödvändighet,
som i sjelfva sitt onda medför ett godt, emedan deruti
ligger den starkaste väckelsen att under den dyra tiden såvidt
som möjligt hushålla med det knappa förrådet, eller såsom man
plägar uttrycka sig, rätta munnen efter matsäcken. Men lika
naturlig och nödvändig som denna prisförhöjning är vid en felslagen
årsvext, lika billig är den också. Man måste besinna,
hvad det vill säga att med maktspråk rubba dessa förhållanden
och genom lagstiftningsåtgärder gripa in i det mest fria af allt,
eller som åtminstone bör vara det, nemi. prisbestämmelser, hvars
sjelfva väsende är att vara en frivillig öfverenskommelse emellan
den säljande och den köpande. Lagen är oss gifven till
skydd emot våld och orätt. Att begagna den såsom ett medel
332
Den 4 Februari f. m.
att för tillfället införa ett annat tillstånd, än det, som till följd
af omständigheternas kraf sjelfmant sig utvecklat, är alltid efter
min tanka en så högst betänklig åtgärd, att den ej annat än
under de mest imperativa förhållanden kan försvaras. Ty man
måste ihågkomma, att hvad man gifver åt den ena, det tages
ifrån en annan. Man skapar intet, man blott omflyttarjntressena.
Och hvilka äro vid detta tillfälle parter i frågan ? — A ena sidan
de spannmåls-behöfvande och å den andra de spannmåls-aflåtande.
De förra beslå hufvudsakligen af städernas innevånare och af
bruksdistrikterna. För dessa är det utan tvifvel ganska förmånligt
att slippa betala säden dyrare det ena äret än det andra.
Det förundrar visserligen ingen att större bruksegare, som köpa
nästan all sin spannmål, och fabriksidkare, som underhålla en
mängd personer, finna det synnerligen önskvärdl att äfven under
svåra år för vanligt spris få köpa den säd, de oftast äro skyldiga
att mot ett visst accord tillhandahålla sina arbetare. Men den
andra parten, eller jordbrukaren, han får som man säger, betala
fiolerna. Ar sådant rättvist? Kastom en blick pä hans ställning.
I det onda året som i det goda, skola alla haus utgifter bestridas.
Tjenstfolket måste aflönas, hushållet mäste underhållas, alla skyldigheter
måste utgöras, skatterna utgå ej blott till samma, men
till ett högre belopp än vanligt, med ett ord, behof af mångfaldig
art måste fyllas, och till allt detta, har han oftast ingen annan
inkomst, än det ringa, tungt förvärfvade, öfverskott hans jordbruk
möjligen kan lemna honom. Om nu Försynen pålägger
oss pröfningen och olyckan af en felslagen eller svagare årsvext,
är det då billigt, att lagstiftningen genast ingriper för att nedtrycka
priset på den ringa frukten af hans tunna skördar? Ar
det ej nög dermed, att landtmannen vidkännes den förlust som
minskningen i hans afkastning oundvikligen medför, utan skall
lagstiftaren då komma och lägga ytterligare sten på bördan genom
att med ett slags maktspråk förhindra, den naturliga prisstegring
som är en följd af den ringare tillgången, och hvarigenom åtminstone
någon ersättning skulle beredas honom för hvad han i
qvantitativt hänseende förlorar? Låtom oss taga ett exempel.
Antåg att en mindre jordbrukare under vanliga år erhåller 70 å
80 T:r spannmål. Omkring hälften deraf åtgår till utsäde och
husets underhåll; den andra hälften utgör således det öfverskott,
hvarmed alla de öfriga behofven skola fyllas. Om nu årsvexten
utfaller med endast f :delar af sitt vanliga belopp så minskas genast
det påräknade öfverskottel tili hälften, och om skörden
nedgår till hälften af den vanliga (hvilket i missvext-år visst icke
är ovanligt) så upkommer alldeles icke något öfverskott. Nå väl!
jag frågar ännu en gång: Ar det för mycket begärdt, att den
ringa behållning som landtmannen, under dylika missgynnande
tider möjligen kan ega, också blifver med ett högre pris betald?
Eller finnes det någon annan utväg än denna, att äfven på de
andra samhällsklasserna fördela tyngden af missvextens hemsökelse,
så att ej bördan kastas handlöst på jordbrukaren allena, hvilken
i alla fall blir den som i främsta rummet och hårdast deraf tryckes.
Den 4 Febiuari f. m.
333
Nej, Mine Hrr! och jnst emedan alla lagstiftningsåtgärder i sådan
syftning, likasom den ifrågavande, alltid så djupt och så obilligt
ingripa i enskildt rätt, vill jag för min del aldrig förorda en
sådan, annat än då den oundvikligaste nödvändighet dertill är
klart ådagalagd, hvilket åter, efter min upfattning, vid detta tillfälle,
ännu alldeles icke är förhållandet.
Jag behöfver väl ej påminna derom, att hvad jag nu haft
äran yttra ej blifvit anfördt i akt och mening alt förorda bränvinsbränning
i allmänhet. Det bar blifvit sagdt för att efter min
förmåga främja hvad jag anser vara rätt och billigt, samt för att
uprätlhålla förtroendet till Konungens ord, såsom det af ålder
här i landet varit brukligt. Jag anhåller och hoppas, att R. o. Ad.
måtte afslå det Serskilda Utsk:s ifrågavande Betänk.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: anförde skriftligen:
Det serskilda Utsk. har i sitt Betänk., som nu kommer till
öfverläggning, ganska utförligt och väl motiverat de skäl hvarpå
det grundat sitt beslut att afstyrka bränvinsbränning under instundande
April månad; och Reservanlerne hafva ock å deras
sida icke uraktlåtit att framdraga några talande skäl för den motsatta
äsigten. Men, om man noga och opartiskt öfverväger saken
och begrundar närvande tidsförhållanden, äro de förra, eller IJtsk:s
skäl, efter milt begrepp, vida öfvervägande och talande.
Reservanterne tala, bland annat om kungsord. Detta är,
man måste medgifva det, ett betydelsefullt ord. Men, de böra
besinna att d. 13 Juli nästl år, var resultatet af den då växande
grödan i värt land icke känd; ännu mindre kunde man, vidden
tiden förutse och beräkna alt skörden i nästan hela Europa skulle
blifva så ofördelaktig sorn det sedan har visat sig. Enligt hvad
man nu har sig bekant, hafva icke mindre än sju Länsstyrelser
redan inkommit med framställningar om undsättning till afvänjande
af befarad hungersnöd, och flera torde, måhända inkomna.
Detta vill jag tro, har mycket att betyda. Spanmålen är nu ock,
vid midvintren upstigen till ovanligt höga priser: hvete 28å 30,
råg 20 å 21 och korn till 14 å 15 R:dr rgds tunnan. Vi hafva
ännu ett talande skäl för bränvinsbränningens inställande under
April månad, nemi. de krigiska rörelser som upstått i Europa och
förväntande kryssande flottor i Östersjön, som få tillåtelse att proviantera
i våra hamnar. Vi torde möjligen äfven komma att
proviantera för arméen. Ett export-förbud deremot anser jag
skulle vara högst skadligt och störta fleras ekonomiska välfärd.
På grund af alla dessa talande skäl, skulle jag tro att nöden hulingen
lag och att Betänk, bör bifallas; och om detta af tre Riks
stånd
sker, inga grundade klagomål böra kunna npstå i den händelse
att K. M. sedan täckes sanctionera ett sådant beslut. Att
inställa ifrågavande bränvinsbränning, eger K. M. dessutom, under
förevar:de tidsomständigheter full rättighet, utan Ständernas tillgörande.
Slutligen vågar jag påstå att, då en stor del bränvinsbrännare
de föreg:de åren och sednast förliden höst haft en så stor
334
Den 4 Februari f. m.
slem vinning af deras handtering, till landets skada och förderf,
vore det ett välförtjent straff för dem om bränvinsbränningen
nu blefve instäld. Deras spannmål och potates, äro derför icke
förlorade.
Jag får vördsamt yrka bifall till Betänkandet.
Hr Adelborg, Anders Otto, anförde dels skriftligen
dels mundtligen:
Uti ett constitutionelt samhälle, der makten är delad mellan
folket och dess Konung, fordras det den mest grannlaga och fina
upmärksamhet de tvenne Statsmakterna emellan, på det att de,
inskränkta inom sina verkningskretsars tillbörliga områden, ej må
träda hvarandra för nära och dymedelst störande ingripa i hvarandras
förhållanden. Endast genom ett noga iakttagande af det
tillbörliga i denna väg, få de, hvar för sig, den fasta och säkra
hållning, hvilken utgör den sanna grundkräften i den constitutionela
statsformen. Hvarken nit eller öfvermod må leda någondera
för långt, ty steget, en gång taget, leder till följder, som
ej kunna beräknas. Utgående från denna synpunkt kan jag ej
annat än på det högsta beklaga om förevar:de Betänk, kan komma
att af R. o. Ad. bifallas.
Redan d. 13 Juli sisll. år, utgick från Regeringen en skrifvelse,
hvilken med fästadt afseende på de då för banden varande,
mörkare utsigterna, för landets skörd, inskränkte bränvinsbränningen
frän (i till 2:ne månader. Detta välbetänkta och sant
landsfaderliga företag, så nyttigt och nödvändigt, ur hvilken synpunkt
man än såg det, klandrades dock starkt af många. Utan
att kasta en blick öfver landet i sin helhet, för att derpå kunna
grunda sitt omdöme, rättade man sig blott, dä såsom vanligt,
efter enskildta intressens rop, och ansåg Regeringen hafva tagit
steget alltför långt, i det den inskränkt till ^:del af den vanliga,
den verksamhetstid som varit tillåten för en, uti landets inre så
djupt ingripande näring som denna. Sommaren fortgick under
omvexlande väderlek; det sjunkna modet åter lättadt, af den aldrig
svikande Försynens milda hand, steg ånyo med vårsädens inbergning
å hvilket skörden blef vida öfver hvad man kunnat
hoppas. Rotfrukterna af ymnig och i allmänhet god beskaffenhet
inhöstades och lifvades, genom sina rika förråd, hoppet på en
bättre framtid än man tänkt sig vid inbärgandet af den klena
höstsäden och den ovanligt låga höafkastningen. Visserligen var
landtmannens ställning ej god, ej utan bekymmer gick han ett
kommande år till mötes, heldst sedan andra yttre omständigheter,
af oberäknelig följd äfven börjat göra sig gällande; men
tryggad vid egen sparsamhet och kraft, och sin Konuugs ord,
fanns för nationen ej egentligt skäl att klaga. Sådan var ställningen
d. 15 Nov., då R. St:r sammanträdde, sådan är den ännu;
ty ännu råder ett ostördt lugn, och tillräckliga, om ej rika, tillgångar
finnas i landet. Oaktadt att således ställningen i ekonomisk
väg synes vara bättre nu än den 13 sistl. Juli har man
dock framkommit med ett Betänk., hvilket förordar en motion,
Den 4 Februari f. m.
335
som går ut på att än ytterligare inskränka bränvinsbränningstiden,
och det på ett, under närvar:de omständigheter känbart
sätt, derigenom att man under den svåra foderbrist som nu pågår,
vill borttaga den af många, såsom hjelp för sina ladugårdar, påräknade
bränningstiden i April månad. Man har föreburit såsom
skäl härför, en mängd anledn:r, hvilka äro af den beskaffenhet,
att de dels öfverdrifvet framställa förhållanderna, och dels äro
beräknade på omständigheter, hvilka man tror skola inträffa,
utan att de i verkligheten ännu förefinnas. Hvad som är säkert
är dock, att ingenting factiskt bevisar någon vidare inskränkning
såsom nödvändig. Den stora fruktan för alltför updrifven bränneri-rörelse
under nästkommande April månad har åtminstone
hitintills befunnits ogrundad. Gående med mina upgifter litet
längre än Hr Gripenstedt kan jag ifrån 21 län relatera förhållandet
och befinnes det i närvar:de stund visserligen vara angifvet
15,919 bränvinspannor för April och således 1,029 flera än
för år 1852; men deremot befinnes kannerymden af alla dessa
sammanlagda understiga föreg:de års med 7,293 kannor, hvaraf
synes att bränvinsbränningen i st. f. ökad, om så fortgår, lärer
blifva minskad under denna, i mångas inbillning, så fruktansvärda
månad. Detta förhållande visar äfven, att de som till denna
tid anmält sig till bränning, äro i allmänhet mindre gårdsbrukare,
hvilka ej så mycket räkna på bränvinstillverkningen som direkt
inkomstkälla utan mera på dranken för att till kreaturens framfödande
öka sitt, i år serdeles- klena, foderförråd. Dessa omständigheter
tyckas således vara af den art att den välvilligt, men
tanklöst framkastade motionen ej af dem få ringaste stöd. Hvad
som för öfrigt i den nära eller fjerran framtid kan ske, deröfver
råder endast Gud, derom kunna vi föga dömma. Vi böra dock
derföre visserligen ej lemna allt till sista stunden, detta kan ej
vara min mening, men då vi gifvit åt viss myndighet rätt, att i
oförutsedda fall, när hastig och kraftfull handling gäller, besluta
och verka, så tyckes mig att vi, trygga vid den ordning, vi
stadgat för vårt samhälles gång ej opåkallat böra störa densamma,
och derigenom visa ett misstroende, som ej kan hafva annat
till påföljd, än att skada, det anseende af kraft, som en öfverhet
bör ega. Finner Konungen att rikets inre och yttre angelägenheter
så fordra, så återstår ju för honom att när som helst han
sä för nödigt anser vidtaga de åtgärder, som äro behöfliga till
betryggande af nationens väl. För Honom finnes ju ej brist på
utvägar i detta fall, och han lär ej heller uraktlåta att begagna
dem när det så tarfvas. Att nu, i förtid, innan någon verklig
fara är å färde tvinga honom att välja emellan en hos en Regent
ganska naturlig böjelse att göra representationen till viljes och
Sin egen på djupare insigter i förhållanderna grundade öfvertygelse,
vore efter min tanke, ej rätt, ja, ej ens värdigt. Eftergåfve
Konungen för en sådan af R. St:r uttryckt önskan, och
helt andra förhållanden upstodo, än de man väntat, hvilka omintetgjorde
nyttan af ett dylikt medgifvande, hvad blef följden
deraf? Jo, i första rummet, att Konungen, genom återtagande af
336
Den 4 Februari I. m.
nyss utgifven lag, kom att bryta ett gifvet löfte, hvarvid en stor
del af landets befolkning med vanligt förtroende fästat sig, och
sålunda skadande Sitt eget anseende, kom att bidraga till tusentals
enskildta förluster, känbarare än vanligt under en sådan tid
som denna. Befunnes åter det steg, man nu, genom denna önskan
vill förmå Konungen till, såsom rigtigt af följderna besannadt,
så frågas: om landets fördelar ej på annat sätt kunnat försäkras
än genom det i mina ögon vidriga företag, å den ena
Statsmaktens sida mot den andra, som nu är å bane? Konungens
ord bör inför hans folk vara heligt, fullt och fast, bör det
sig vid detsamma kunna förlita, och endast de mest utomordentliga
händelser, kunna tillåtas, att, då ingen annan utväg finnes,
rygga detsamma. Mångfaldiga hafva, under tidernas längd, de
båda Statsmakternas försök till ingrepp på hvarandras områden
vant, — må de blifva sällsyntare, och derigenom upstå ett större
inbördes förtroende, och en gemensamt starkare kraft!
Ogillande motionens innehåll, såsom yrkande på en både
opåkallad och alltför tidig åtgärd, hvilken jag, för min del, ej
kan linna af Serskildta Utsk:s majoritet vara utredd så, att det
rättfärdigar afgifvandet af ett dylikt önskningsmål, anhåller jag,
att R. o. Ad. behagade afslå ifrågavande Betänk.
Hr Bergenstråle, Claes, anförde skriftligen:
Jag har aldrig bränt bränvin och kommer ej eller att någonsin
göra det. Af känsla och pligt för det allmännas väl, manas
jag visserligen att medverka till dess inskränkning; men min rättskänsla
förbjuder mig att dertill använda sådana medel, som om
jag skulle hylla den satsen: att ändamålet helgar medlen.
Utsk. har uti dess Betänk, så fullständigt uptagit skälen för
och emot det resultat hvari det sluleligen stannat, att jag anser
mig endast böra yttra några ord om effecten af hvad som blifvit
föreslaget; likvist är det ett af skälen som jag icke bör förbigå,
nemi det: att om bränningen ej inställes i April, vore det att
emotse oro och upror: för mig är det oförklarligt huru ett R.
St:rs Utsk. kan framkomma med ett dylikt motiv; skulle R. Sta
grunda sina beslut uppå sådana förespeglingar och hotelser, så
vore just det ett sätt att framkalla upror, icke endast vid ett utan
vid flera framtida tillfällen.
Förslaget innebär en tillstyrkan det R. Sta- skulle hos K.
M. i underd:het begära inställelse af bränningen i April hvarigenom
K. M. skulle bryta det löfte som H. M. i en allmän kungörelse
gifvit landets innevånare. Förr har man på det högsta
värderat lielgden af kungsord, och nu skulle R. Sta ingå och
begära att K. M. skulle begå ett löftesbrott.
R. Sta skulle således sätta K. M. i den så högst obehagliga
ställningen att anlingen våldföra Sina rättskänslor och bryta ett
redan offentligt gifvit löfte, eller ock, som jag med all säkerhet
vågar hoppas, vägra bifall till Stanes önskan.
Skulle
Den 4 Februari f. m.
337
Skulle den befarade nöden inträffa, eller om den ock uteblefve,
så blefve sädesprisen efter de allmänna förhållanderne i
båda fallen höga, hvarigenom framkallades tusentals beklagelser,
och på hvem kastades då skulden? jo, otvifvelaktig! på K. M.
som icke efterkommet St:rnes önskan.
Jag hemställer till Eder Mine Hrr, om det vore R. St:r
värdigt att så blottställa K. M. och försätta Honom uli en för
dess ädla hjerta så högst smärtsam ställning!
Men äfven härförutan får jag fästa upmärksamheten på hvad som
skulle vinnas genom det föreslagna bränvins-förbudet i April.
Det är allmänt kändt att skörden missgynnande utfallit icke
allenast i vårt land, utan äfven i ullanden; af detta skäl, äfvensom
af de pågående krigsrustningarne, är det med all säkerhet
att motse stora behofver och högre sädespriser i utlanden, vida
mer än hos oss; följden deraf blir otvifvelaktig!, att de som ega
säd att afyttra, söka alt den exportera, hvarigenom oaktadt bränningens
inställande i April, brist på säd och höga priser derå,
i alla fall skulle inträffa, och hvari bestodo då vinsten af förbudet?
jo, uti en rättsvidrig och lill intet gagnande åtgärd!
Bränvinsförbud i April, utan att ställas i förening med ett
export-förhud, tjenar således intet till förekommande af den befarade
nöden.
Utsk. har väl äfven vidrört denna åtgärd, men anser den
mera förnärmande det allmännas rätt; jag förordar den ej, och
den tillhör dessutom icke denna frågan; men den har likväl det
för sig, att rättigheten dertill är förenlig med hvad St:rne åt K.
BI. updraget och att den, ehuru motbjudande den äfven är, kan
af K. BI. begagnas utan löftesbrott, äfvensom, att en sådan åtgärd
ensamt vida säkrare, skulle leda till ändamålet, än hvad Utsk.
föreslagit. Af känsla för hvad som är rätt och för helgden af
löften, hoppas jag att R. o. Ad. afslår Betänk.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolf: Ehuru jag fullkomligt
erkänner vigten af de moliver, som ligga till grund för Utsk:s
beslut och ehuru jag, lika med många andra, ifrigt önskar, att
den stora bränvinsflod, som årligen öfversvämma!- landet, måtte
snarare minskas, än ökas, anser jag mig dock under närvande
förhållanden böra afstyrka Utsk:s Betänk., dels af de skäl, hvilka
finnas i reservationerne anförda, dels ock af ett annat skäl, som
jag nu går att utveckla. Det är bekant, att en stor del mindre
jordbrukare, t. ex. torpare, under de sednare åren serdeles vinlagt
sig om potates-odling, icke för att sjelfva af denna jordfrukt
bränna bränvin, utan för att, om möjligt, spara den till våren
och genom försäljning deraf till bränvinsbrännare skörda vinst.
Det är mig dessutom serskildt bekant, att en stor del af de mindre
jordbrukarne i de sydvestliga länen, eller åtminstone i Halland,
icke varit benägna att, såsom det varit tillfälle, sälja sina kreatitr
åt Engelska upköpare, derföre alt potalestillgängen var riklig och
att genom densammas nedbrännande utväg att framföda kreaturen
II. 3. . 22
338
Den i Februari f. m.
till sommaren förefanns. Genom bränvins-tillverkningen beräkna
de att erhålla de medel, som erfordras för att upköpa utsädesspanmål,
hvilken i anseende till förra årets mindre goda skörd
emot våren kommer att tryta dem. Skulle nu hränvinsförbud
emellankomma, så är det gifvet, att dessa jordbrukare blifva urståndsatte
att framföda kreaturen, titan måste nedslagta dem
eller afyttra dem till vanpris. De som hafva beräknat att på
våren till bränvinsbrännarne afyttra potatis, gå äfven minste om
den vinst, de deraf ämnat erhålla. Jag är således öfvertygad
derom, att genom bränvinsbränningens inställande i April mycket
större olägenheter skulle upstå, än ifall den fortfarande tillätes.
Det är väl sannt att priserne å lifsförnödenheter i sednare händelsen
stegrades och att, till följd häraf, fattigpersonalen ökades;
men jag anser det vara rättare att, om detta inträffar, fattigvårdsstyrelserna
träda emellan och lindra den värsta nöden, än att
Ständerna skulle besvära K. M. med en anhållan, alt han ville
uphäfva ett så nyligen fattadt beslut, hvarigenom en hel mängd
personer, i större eller mindre mån skulle komma att lida. Jag
yrkar afslag å Dtsk:s Betänk.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip, anförde skriftligen:
Jag måste djupt och innerligt beklaga, att jag ej annat kan,
än betrakta Hr D:r Sandbergs ifrågavande motion såsom en ny
länk uti de sammankedjade försök, hvilka sedan längre tid vid
hvarje riksmöte blifvit å bane bragte för att jemväl inom Representationen
förflytta dagens vigtigaste frågor från den lugna forskningens
område, in på den ohejdade agitationens för att der af
det fanatiskt eldade nitet, om besinningslös! eller planmässigt
(deröfver Han allena dömer, som i hjerlat ser) verka för de
syftemål, hvilkas upnående man jemväl utom Representationen
derförinnan eller samtidigt omfattat med en verksamhet, alltid
rastlös, ofta olycksbringande. — Det är denna verksamhet, man
vid hvarje Riksmöte ser uppenbarad uti de ständigt återkommande
försöken att uphäfva förordningar och påbud, hvilka, efter
moget betänkande beslutade och i verket ställde, icke förnuftigtvis
kunna eller böra gifvas till pris åt de vexlande opinionerne.
Det är denna verksamhet hvilken, i trosmål liksom i
verldslige angelägenheter, blifvit bland ouplyste menigheter bearbetad
på ett sätt och med påföljder, hvilka hos hvarje förnuftigt
tänkande och jemväl slutligen hos verkmästarne sjelfve väckt
de rättmätigaste farhågor. Det är denna verksamhet, som, hänförd
af fanatismen, uti den speciella frågan om bränvinslillverkningen,
ser uti denna näringsidkare endast kättaren, på hvars
omvändelse eller tillintetgörelse det påstås vara den samvetsömmes
heligaste pligt att arbeta med alla medel, som stå upfinningsförmågan
till buds, och, bland dessa, måhända främst den bekanta
läran, att emot kättaren finus ingen tro och lofven, ingen
försäkran så hög och helig, att den ej kan brytas då man så för
godt finner. Det är dessa i tal och skrift öfver landet allmänt
utbredda läror om bränvinsbrännarens försättande utom lagen,
Den 4 Februari f. m.
339
hvilkas sorgliga inflytande på den tanklöse man synes ej hafva
mäktat inse förr, än man, slagen af häpnad, sett mordbrandsfacklan
höjas af en fanatiserad hop, beredd att i våra dagar upföra
det från obscurantismens olycksdigraste tider ryktbara skådespelet,
då påbjudet i den blodiga sentensen:
Med eld, med svärd, med dolk,
Utrote man allt kätterskt folk.
Jag skulle illa upfatta andan och åsigterne inom detta Ridderliga
Stånd om jag ett ögonblick betviflade att detsamma, hurudana
än dess åsigter måtte vara ang:de nuvarande bränvinstillverknings
skadlighet och det deraf föranledda behofvet af en i
detta hänseende förändrad lagstiftning, sorn på ett håde inför
förnuftet och moralen mera tillfredsställande sätt kan lyckas ordna
denna vigliga nationella angelägenhet, icke skulle ogilla det uti
D:r Sandbergs motion väckta förslag, såsom förhastadt, olämpligt
och dertill särande för den Regering, som, efter hvad jag älskar
tro, sätter sin ära uti, att nationen på dess ord må sig förlita.
Jag vill nu med några ord öfver frågans praktiska del gifva
skäl för min åsigt alt den ifrågav. motionen varit förhastad och
olämplig. Det ligger i sakens natur, att K. M;s Nåd. påbud om
inskränkning i tiden för bränvinstillverkningen under sednare
delen af sisth och förra delen af innev. år haft ett bestämdt afgörande
inflytande på ordnandet af de affärsförhållanden, som äro
beroende af denna tillverkning och den dermed i viss mån nära
sammanhängande spanmålshandel.
Det ifrågavide påbudet, bekantgjordt genom K. M:s Nåd.
Förordn. d. 13 Juli sisth år, var naturligtvis föranledt af de intill
medlet af samma år såväl från alla delar af Riket som jemväl
från utrikes orter inkomne officiella underrättelser om oroande
utsigter för skörden. Emedlertid undergingo dessa missgynnande
förhållanden derefter och särdeles genom en i allmänhet
lyckad inbergning af årsväxten den förändring, att tillståndet
i detta afseende har kunnat anses vida fördelaktigare, än hvad
som befarades vid den Kongl. Förordningens utfärdande, men då
derför utgjorde en välbetänkt bevekelsegrund.
Det är väl ändock en sanning, att nuvande priset på spannmål
i vissa orter af riket är högre, än vid denna tid sisth år,
så att t. ex. rågen, hvilken här i hufvudstaden då gälide 16—17
R:dr rgs, nu betalas med 20—21; men från denna partiella
prisstegring kan likväl destomindre hämtas fullgiltigt stöd för
åsigten att hungersnöd skulle förestå, sorn man omöjligen kan
jäfva det allbekanta factum, att sisth års potatesskörd allmänt i
Riket utfallit på ett i mannaminne nästan ohördt gynnsamt sätt;
hvaraf följden nu ock skönjes, bland annat, i torgpriset å denna
rotfrukt här i hufvudstaden (3 å 4 Hulr rgs) då det vid samma
tid sisth år upgick till icke mindre än 10 R:dr samma mynt.
En annan omständighet, som jemväl i sin mån innebär temlig
trygghet i afseende å befarad hungersnöd, är den för en stor
del af jordbrukets idkare tvingande nödvändighet att, i anseende
22 *
340
Den 4 Februari i. ra.
till oerhörd foderbrist, till en betydlig del förminska sin ladugårdsafvel;
och den i följd häraf ökade tillförsel till nedsatt pris
å kött är här i staden lätt uppenbarad för den, som derom vill
förskaffa sig en tillförlitlig kännedom genom besök å samtlige
försäljningstorgen. Samma orsaker i aflägsnare landsorter, medföra
utan tvifvel äfven der samma verkningar. vJag tror mig
härigenom hafva ådagalagt grundlösheten af den från närvarande
tillståndet inom landet hemtade farhåga för brist på lifsmedel.
Den Gordiska knut, som, i följd af de Europeiska Stormakternes
invecklade politik, numera icke torde kunna annorledes,
än genom svärdet lösas, har gifvit Utsk. anledning til! farhågor
för blifvande tillståndet inom fäderneslandet, med hänsigt till
nu förevarande fråga; och rättvisan fordrar ett obetingadt och
tacksamt erkännande af Utsk:s äfven härigenom visade alfvarliga
upsåt att undanrödja hvarje anledning lill oro inom landet, i den
mån, tidstecknen utom detsamma blifva olycksbådande. Jag hembär
villigt och af allt mitt hjerta denna tacksamhetsgärd åt Utsk.,
ehuru jag icke kan med detsamma instämma i åsigten ätt det
befarade krigstillståndet i utlandet skulle komma att menligt inverka
till minskning å lifsförnödenheter inom riket. De numera,
genom Sveriges Stats-Tidning officielt kungjorde grunder för den
mellan de tre Skandinaviske rikena öfverenskomna neutralitet,
byggd på grundsatsen af fortfarandet uti nuvar:de förhållanden
till utrikes makter, utom såvidt angår s. k. krigskontraband, äro
i detta afseende lika uplysande som lugnande; och det saknar
derföre icke sin synnerliga vigt, vid bedömandet af Utsk:s åsigter
i denna del, att Dess beslut redan var faltadt innan officiel
kunskap vunnits angule ofvannämnde neutralitets-grundsatser.
Det torde således kunna såsom gifvit antagas, att motionärens,
af Utsk. delade farhågor för hungernöd, varit öfverdrifne,
med hänsigt till tillståndet såväl f. n., som i närmaste framtiden,
samt att följaktligen den af Utsk. föreslagna åtgärd, åsyftande bränvinstillverkningens
inställande under nästk:de April månad, icke
är af tvingande nödvändighet eller behof påkallad.
Jag yrkar derför afslag å Betänk., destolieldre, som jag är
fullt förvissad att den föreslagna åtgärden, derest den komme till
stånd, skulle på ett serdeles eftertänkligt sätt inverka till rubbning
uti vidtomfattande affärsförhållanden ej allenast speciellt för
bränvinsproducenten och bränvinsspekulanten, hvilka, huru fördömlige
de än af motionären och Utsk:s pluralitet må betraktas,
likväl svårligen torde kunna frånkännas den, hvarje medborgare
förunnade rätt att trygga sig vid kungsord, utan ock i allmänhet
för hvarje idkare af landets modernäring, jordbruket, hvars hotade
framtida öde, förberedt genom Serskilda Utsk:s märkliga
beslut att från jorden skilja bränvinsbrännings-rättighetens utöfvande,
påkallar den allvarligaste upmärksamhet af samtliga RiksStånden;
men företrädesvis af de 2:ne, hvilkas ansvarsfulla åliggande
det är, att representera jordbruksnäringens intressen inom
fäderneslandet.
Den 4 Februari f. m.
341
Gr. Löwenhjelm, Carl Guataf: Redan förekommen i
hvad jag ämnat anföra af flere talare, skall jag inskränka mig till
några få ord. Afven jag kan icke gilla det af Serskilda Utsk. till oss
öfverlemnade förslag. Jag känner icke, hvarifrån Utsk. hämtat
den kunskap om landets ställning, som i Betänk, är uttalad, men
hvad jag känner är, att ingen i Sveriges rike kan hafra landets ställning
bättre sig bekant än dess Regering, hvilken hämtar sin
kunskap från vederbönde embetsman. En af denna Regerings
ledamöter har här helt nyss .förklarat, att tillståndet ej är så
hotande mörkt, som det af Utsk. blifvit framställdt. Dessutom
finner jag Utsk:s förslag vara i denna stund än mindre välbetänkt
än i någon annan. Det är oss alla nogsamt kändt hvad
utom landet sig tilldrager. Det är oss jemväl bekant hvad en
viss och landsfaderlig styrelse under denna bekymmersamma tid
beslutat för befrämjande af landets hästa, jag menar den s. k.
neutralitets-förklaringen. Bien Mine tirri de politiska förhållanderna
inom Europa kunna i den närmaste framtiden så gestalta sig,'
att Sverige icke kan fortfara att vara neutralt och i sådant fall
blir det af högsta vigt, att folket har ett fullt och oinskränkt
förtroende till Regeringen och dess ord, hvilket förtroende skulle
erhålla en farlig stöt, om Utsk:s förslag hlefve af Regeringen antaget
och bragt till verkställighet. Att så icke kommer att ske,
derom är jag fullkomligt öfvertygad. Ingen af Konungens rådgifvare
lärer vilja tillstyrka ett sådant beslut, och ännu mindre
K. BI. sätta sitt namn derunder.
Då jag således, lika med de flesta föreg:ende talarn,e, ogillar
Ulsk:s förslag, skiljer jag mig från flera af dem så till vida, att
jag icke anser förslaget hafva härflytit från några dåliga bevekelsegrunder.
Vi hafva här i landet i allmänhet ganska stor benägenhet
till misstroende, som ofta nog uppenbarar sig. Jag för
min del får förklara, att jag anker Utsk. hafva varit fullt öfvertygad
om sanningen af den skildring öfver landets tillstånd, som i
Betänk, finnes framställd, men jag vidhåller äfven min förut
yttrade mening, att Utsk. i delta hänseende bordt hafva större
förtroende till Regeringen, hvilken är i stånd att bättre bedöma
förhållandet, än till sig sjelft. Det misstag Utsk. begått, är således,
enl. min tanke, oupsåtligt och jag fritager Utsk. alldeles från de
beskyllningar, hvilka i motsatt hänseende emot dem framkastats.
Jag anser att R. o. Ad. fortfarande kan skänka sitt förtroende åt
de män, hvilka Ståndet för sin del till ledamöter i Utsk. invalt,
och jag anser det afgifna Betänk, hafva tillkommit af ett misstag,
hvilket Ulsk;s ledamöter sjelfva säkert äro de förste att erkänna.
Frih. Banér, Johan: Innan jag tager mig friheten alt för
R. o. Ad. npläsa eli af mig i denna fråga skriftligen affattadt
anförande, anser jag mig höra nämna, att jag tillhör de der förhatliga
bränvinsbrännarnes antal och att jag eger ett af de
största brännerier i hela Sverige, å hvilket jag bränt bränvin
under 2:ne månader af nasti, höst; äfvensom att jag med samma
redskap, flyttade till en annan af mina egendomar, möjligen ämnar
342
Den 4 Februari f. m.
tillverka bränvin jemväl under instundande April månad, ehuru
jag icke vid mantalsskrifningen dertill mig anmält, utan ämnar
förskaffa mig serskild resolution derå.
Talaren upläste härefter följande:
Såsom Riksdagsman, hvilken sjelf idkar bränvinsbränning,
anser jag mig förhindrad, att pä detta rum deltaga såväl i bedömmandet
af nödvändigheten utaf ett förbud eller ytterligare
inskränkning i inskränkningen af bränvinsbränningen under April
månad, som ock i sjelfva beslutet derom; men sedan Hr Dalmans
motion blifvit återremitterad af Borgare- och BondeStm, finnér
jag mig både upmanad och pligtig, alt varna emot en petition
om ytterligare inskränkning i bränvinsbränningen, afgifven i den
form, Hr Dalman lipstadt och hvilken lyder sålunda
”att R. St:r måtte hos K. M. anhålla om det tillägg vid
K. Kungörelsen d. 13 sisth Juli, att, utöfver de vid sista
mantalsskrifningen lill bränvinsbränning under April månad
gjorda anmälningar några nya sådana icke mä för giltiga
anses eller några tillständsbeslut af dylik anledn. genom
Konungens Befallningshafvande meddelas, samt att förseglingen
å de bränvinsredskap, som under den förflutna
hösten varit i två månader begagnad, ej må brytas eller
redskapen Hyttas, till nyttjande i annat bränneri, före d.
lista näslk:de Maj”;
Ett beslut af Ständerna i denna syftning och en nådig förklaring
deröfver skulle nemi. medföra svära och vådliga följder,
samt våld och mannamån.
Utan att tilltro mig kunna upräkna alla dylika, vill jag dock
påpeka några deraf. För tydlighetens skuld, vill jag tala med
exempel.
A. egde då förordningen utkom tvä egendomar, men hade
endast bränneri på ena. A. insåg den goda konjunkturen, som
ovilkorligen måste blifva en följd af sjelfva förordningen, men
ansåg det för sig fördelaktigare, att ej till den andra egendomen
anskaffa ny redskap, utan heldre för April begagna den
han förut egde, i följd hvaraf bränvinsbränningen å denna hans
ena egendom under höstmånaden blef alldeles obegagnad.
B. egde deremot endast en egendom med ett bränneri,
men med privilegium, att under masken af jästberedning äfven
under den förbjudna tiden få idka bränvinsbränning. B. hade
äfven beslutat sig till byggandet af ett nytt större verk, men fick
ej detta färdigt till hösten, men väl till April. B. brände således
under hösten en månad med sitt gamla verk, men under
April både med sitt gamla och sitt nya, samt sedan under 6
månader, då bränvinsbränning ingen annan tillätes.
C. egde flere egendomar med bränneriet- på alla, dock endast
med mindre apparater. C. ansåg sig ej böra eller kunna på
sommaren förändra dessa, men deremot, sedan omständigheterna
ändrat sig, låter C. förstora alla dessa apparater. C. brän
-
Den 4 Februari f. m.
343
ner alltså med de oförändrade apparaterna höstmånaden, men
med de förändrade under April.
[). eger flere egendomar oell beslutar sig till ansksffande af
stora bränneri-apparater på alla.
E. eger många egendomar och låter till följd af skriket,
konjunkturen och den rysligt tillämnade stora radikala förändringen,
å hvarje egendom till April månad upbygga nya fabriker
— stora nog, alt endast med utbyte af de nu tillåtna, dä
för små pannorna kunna sedermera drifva fabrikerna i hvad scala
som helst.
Så är eller rättare måste förhållandet nu vara, men hurudant
skulle detsamma efter Hr Dalmans motion blifva.
Jo!
A. fick icke ens under April bränna på sin ena egendom.
II. deremot fick bränna under April med båda brännerierna,
samt dessutom ti månader för tillverkning af pressjäst.
C. fick bränna i April med alla sina förstorade apparater.
D. bränner i två månader antingen en om hösten och April,
eller båda i svit.
E. Dess nya fabriker äro alla i gång under April.
Härigenom skulle således för att begagna motionärens ord
just de, som äfven kunnat, men i verkligheten minst eluderal
förordningen och för att tala med bränvins-utskottet mäst kunnat,
men minst ådagalagt '"sill oädla bemödande, alt eludera
del ädla syfleV, blifva de, som drabbades af våldet och mannamånen.
Hittills har man ansett bränvinsbränningen såsom ett privilegium,
fästadt vid jorden och det har varit jordegarne tillåtit,
att antingen på kredit, medelst anmälan vid mantalsskrifningen
eller mot kontant i förskott erlagd afgift, medelst anmälan om
resolution, få idka bränvinsbränning.
Om nu också denna åsigt skulle anses hafva blifvit alltför
gammalmodig, fruktar jag dock, att det nya mode, som skulle
blifva följden af Hr Dalmans motion, eller att privilegiet fästades
vid bränvinsredskapen, skulle på mångdubbelt sätt åstadkomma
just det man påstår sig vilja förekomma, eller eluderande af föreskrifterna
om sättet för utöfvandet af bränvinsbrännings-rättigheten.
Genom bifall till motionen skulle alltså icke endast rättigheten
till bränning under April månad beröfvas dem, som litat
på sin i förordningen medgifna rättighet och ej anmält sig vid
mantalsskrifningen, utan ock sjelfva privilegiet af bränvinsbränningen
från jorden borttagas och öfverflyttas på redskapen, som
ända hittills endast varit ansedd, såsom lösegendom och som både
i form af köp eller arrende kunnat hittills till annan man öfverstås.
Mig förundrar det, att motionären, då han föreslår våld
på eganderätten ej föreslagit dess utsträckning till sjelfva bränneripersonalen,
visserligen svår, att försegla, men icke omöjligt, att
instänga.
344
Den 4 Februari f. mt
Såvida den filantropi, hvilken under mer eller mindre sårande
tillvitelser påstår, att den K. Förordn. om bränvinsbränning
af d. 13:de sisth Juli eluderas af de industriidkare, som
förstå, att göra sig en konjunktur lill godo, (och till deras antal
lior äfven jag), konsequent tillämpades på andra tillåtna näringar,
blefve det. deras säkraste och nödvändigaste undergång. Man
bör återföra tadlet öfver resultatet af den K. Förordningen till
den eller deni, sorn vederbör.
Jag frågar i stället, hvad förnuft och rättvisa finnes i det
påståendet, att de, sorn idka bränvinsbränningen skola, likasom
alla andra näringsidkare, icke allenast vara underkastade i ämnet
mer eller mindre okunnige och partiska lagstiftares beslut, samt
deraf upkommande ovilkorliga följder ”ständiga, eländiga lappningar
och experimenter” utan dessutom det rent af omöjliga,
att sjelfva leta reda på och sedan ställa sig lill efterrättelse den
rerkliga i dunkla ordalag insvepta andemeningen af Regeringens
kungjorda heslut?
Skulle omständigheterna olyckligtvis blifva sådana och nöden
inom landet så stor, att Ständerna ansåge nödvändigheten fordra,
att någon ytterligare inskränkning i bränvinsbränningen mäste
petitioneras, vågar jag föreslå, att petitionen derom affattas i
följande syfte: '"ingen bränvinshr 'anning får under April månad
tillfitas på annat ställe, än der den under ena höstmånaden
blifvit begagnad, samt endast med samma redskap; hvarjemte
all bränning för jästtillverkning bor förbjudas ända till dess
bråna in s b r årin ing i allmänhet varder tillåten”. Härigenom
skulle man på ett enklare sätt komma till ett långt verksammare
resultat och ingen bränvinsredskap skulle kunna användas mer,
än två månader under innevande bränvinstermin.
Och bör förbudet af hränvinsbränning för jästtillverkning så
mycket mindre möta motstånd, som Hr K. Sekret. Odelberg dagligen
uti sin invid hufvudstaden belägna fabrik ådagalägger, att
pressjäst-tillverkning kan ega bestånd, utan att dervid behöfva
bränna bränvin.
Jag anhåller, att detta mitt anförande måtte få åtfölja remissen
af Hr Dalmans motion.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. upskjöts
fortsättningen af förevaride öfverläggning till eftermiddagens
plenum och åtskiljdes Höglofl. R. o. Ad. kl. 3. e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 4 Februari e. m.
345
Lördagen den 4 Februari 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett Prot.-Utdr. för förmiddagens Plenum.
Fortsattes öfverläggningen om Serskildta Utsk:s Betänk. J\s 3,
öfver väckta motioner om inställande af bränvinsbränningen under
April månad detta år och om åtgärder mot ett bcfaradt
kringgående af Kongl. Kungörelsen d. 13 Juli 18Ö4.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag hade ej haft
för afsigt ali yttra mig, då äfven jag önskat samma resultat som
err mängd talare förordat, eller afslag å Utsk:s tillstyrkande om
absolut inställelse af bränvinsbränningen under April månad, och
jag till följd af ett sådant beslut anser Utsk. derefter åligga att
sjelfmant behandla min motion, hvilken utan en sådan behandling
icke kan grundlagsenlig^ af II. o. Ad. hvarken bifallas eller
afslås. Jag har likväl blifvit upkallad af en Konungens Rådgifvare,
som emot Utsk:s förslag anfört, i' min tanka så underhaltiga
och klena skäl, att jag verkligen blifvit tvehogsen huruvida
man icke bör bifalla Utsk:s Betänk., så vida något vigtigaré deremot,
än hvad Hr Gripenstedt anmärkt icke kan förebringas.
Jag vill något närmare undersöka halten af dessa motskäl, helst
äfven de i viss mån skulle kunna anföras mot den motion i inskränktare
syftning jag sjelf väckt. Hr Gripenstedt har talat om
moliverna för Regeringens beslut att förminska bränvinsbrännings(iden
från 6 till 2 månader och förmenat att skörden sedermera
blifvit fördelaktigare än ulsigterne gäfvo vid handen,
hvaraf han dragit den slutsats att någon ytterligare inskränkning
ej behöfdes. Delta skulle således .bevisa att Regeringen redan
uti sisth Juli månad kunnat sä tillförlitligt bedöma utsigterna
för den blifvande skörden och i öfrigt hvad som eger sammanhang
med denna fråga, att något misstag derutinnan sedermera
icke kunde uptäckas. Men om Utsk:s beskrifning ang:de sädestillgångarne
så väl inom som utom landet är sann; så bevisar
ju detta uppenbarligen att om utsigterna d. 13 Juli varit ännu
sämre än de nu äro, Konungens rådgifvare visat en märklig
brist på förutseende, då de icke tillstyrkt Konungen alt antingen
helt och hållet inställa bränvinsbränningen eller åtminstone icke
tillåta den på mer än en månad. Hr Gripenstedt har vidare dragit
den slutföljd af de politiska förhållandena och de utländska
flottornas vistande i våra farvatten, att det väl skulle höja spaumålsprisen,
men deremot upmana till sparsamhet. Jag vill endast
anmärka alt för det första det är svårt alt spara, då man
litet eller ingenting har och tror för öfrigt att lockelsen lill vinst
på bränvinsbränningen innan den tid då de utländska flottorna
kunde behöfva vår spanmål, är så frestande med nuvar:de bränvinspris,
att bränvinsbrännaren troligen icke släpper ”köttstycket
346
Den 1 Februari e m.
för skuggan”. Hr Gripenstedt har vidare sagt att de höga brånvinsprisen
hufvudsakligen bevisa att det finnes mindre tillgång
på varan, åtminstone icke öfverflödig. Jag kan icke gilla denna
slutsats. Deraf skulle bland annat följa, att tillgången på bränvin
varit större i höstas, innan bran vinsbränn ingen börjat,
än den är nu, ty prisen voro då vida lägre. Men bränvinspriserna
reglera sig oftast genom börsspekulationer och förhållandena
äro f. n. i många hänseenden sådana, att både bränvinsbrännarne
och köpmännen tillsvidare hälla sig tillbaka alt sålja,
hvilket naturligtvis på priset har samma verkan som mindre tillgång
och efter min öfvertygelse är den förnämsta orsaken till
de stegrade priserna; dessa lia dessutom'i sednare dagar deklinerat
4 till 5 sk., så att man i går på börsen köpt bränvin för
1 R:dr 20 sk. pr kanna. För öfrigt vill jag anmärka att ehuru
Hr Gripenstedt ansett de höga bränvinspriserna ådagalägga mindre
förråd af bränvin, så vill han icke antaga eller låtsa om att
de höga spanmålspriserna vittna om ringa tillgång eller brist på
spanmål. "Beträffande slutligen Hr Stats-Rådets trygghet för hungersnöd
i landet, så delar visserligen äfven jag den förhoppning
att faran icke är så stor, men tror likväl att ställningen är till
den grad betänklig att man bör söka minska födoämnenas förstöring
i bränvinspannan så mycket som möjligt, åtminstone då
det kan ske utan att rubba de ärliga och lofliga beräkningar,
som på grund af Kongl. Kung. d. 13 Juli blifvit af jordbrukaren
och landtmannen gjorda, med hänsigt att bereda en högst behöflig
fodertillgång för den hungrande boskapen; hvaremot jag
anser bränvinsbrännaren ex professo, eller på spekulation hvarken
ega anspråk på eller förtjena någon skonsamhet eller konsideration.
Det är en sådan medelväg som min motion i ämnet
åsyftar; men äfven denna har icke behagat den Konungens rådgifvare,
som här upträdt. Uti det försvar han upställt för Kung.
d. 13 Juli har han sökt gendrifva de många grundade ^nmärkn:na
mot det af Regeringen medgifne okloka utbytet af April månad
mot terminen från d. 15 Nov. till samma tid i Dec., med den
välmenta afsigten att derigenom bereda en förmån för jordbruket
och att Regeringen icke varit så enfaldig, att den icke insett
att möjligen derigenom något mera bränvin skulle komma att
tillverkas; men det ”principala” vore ej att få några 100,000
k:r bränvin mer eller mindre. Jag frågar då hvad det principala
är om ej att minska bränvinstillverkningen? Och om nu
dessa några 100,000, hvilka Hr Stats-Rådet anser som en bagatell,
genom en serdeles lätt och för bränvinsbrännaren ex professo
inbjudande eludering af författningen, möjliggjord endast
genom det medgifna utbytet, skulle, såsom man med visshet kan
förutse, derest ingen hämmande åtgärd vidtages, förvandlas till
millioner, så måhända Hr Stats-Rådet icke vill bestrida att sådant
är principalt. Hr Gripenstedt har vidare förklarat som ett
misstag att några stora och utomordentliga ansträngningar blifvit
vidtagne för att öka bränvinsquantiteten och har som bevis
härför upställt åtskilliga siffror ur de tabeller, som K:s Beflude
Den 4 Februari e. nr.
347
insändt till Regeringen. Man vet likväl att siffror béro till väsendtlig
del på sättet horn de begagnas, och hvilka slutföljder
man deraf drager. Hr Gripenstedt har deraf dragit en mening.
Jag anhåller att från samma siffror få hemta en annan. Jag
anser nemi. jemförelsen icke böra upställas serskildt mellan höstmånader
1852 och 1853, samt vårbränningen 1853 och den förmodade
bränningen i April 1854, utan jag vill jemföra det antal
bränvinspannor och kannerymden för dessa under de 2 höstmånaderna
1852 samt de tillsammans 2 månader, vare sig på
hösten 1853 eller på våren 1854, under hvilka bränning nu varit
tillåten och hvartill redan anmälningar skett. En sådan jemförelse
som utan tvifvel är den rätta, visar ett helt annat resultat,
åtminstone inom de län, der egentligen bränvinsbränning
såsom industri idkas. Jag har i detta hänseende upgjort en beräkning
för 6 län, nemi. Blekinge, Christianstads, Malmöhus,
Linköpings, Calmare och Stockholms.
Häraf visar sig att t. ex. i Blekinge under höstterminen
1852 till bränvinsbränning varit anmälde ett antal pannor med
eld 968 med en kannerymd af 24,627, hvaremot under höstterminen
1853 och April 1854 varit anmälde 1,329 pannor med
en kannerymd af 35,438; vidare med änga hösten 1852 32
pannor med rymd af 404 kannor samt för de nu tillåtna 2 månaderna
1853 och 1854 43 pannor med en rymd af 785 kannor.
— Christianstads län: höstterminen 1852 med eld 3,026
pannor med en rymd af 70,588 kannor; de nu tillåtne 2 månaderna
4,011 pannor med en rymd af 96,309 kannor samt med
unga hösten 1852 68 pannor med en rymd af 1,217 kannor
samt höst- och vår-månaderna 1853 och 1854, 80 pannor med
en kannerymd af 1,391. Malmöhus län, höstterminen 1852
1,419 pannor med eld med en kannerymd af 36,825; med unga
84, med en kannerymd af 1,750; hästterminen 1853 och April
månad 1854 1832 pannor med en kannerymd af 52,712 samt
124 pannor med ånga med 2,899 kannors rymd. Jag vill ej
besvära med uprepande af flera siffror, men bör blott uplysa att
resultatet blifver nästan enahanda i alla län der bränvinsbränning
i större skala idkas. Endast i de 5 förstnämnde länen utgör
antalet af anmälde pannor med eld hösten 1852 = 9,876
pannor med en kannerymd af 225,125 kannor; hösten 1853
och April 1854=14,025 pannor med en rymd af 327,420 kannor,
således 1149 st. flere pannor under nuvarande termin med en
ökad rymd af 102,295 kannor samt med ånga hösten 1852=238
pannor med en kannerymd af 4,374 d:o; hösten 1853 och April
1854=327 st. med d:o å 6,592, således nu 89 flera pannor och
en ökad rymd af 2,110 kannor. I Stockholms län, der tabellen
icke angifver någon skillnad mellan pannor med eld och ånga,
utgjorde antalet höstterminen 1852=845 pannor med en kannerymd
af 17,418 samt för höstterminen 1853 och April 1854
ett antal pannor af 1,330 med en kannerymd af 27,411 o. s. v.
Man finnér häraf att bränneriernas både antal och kannerymd
ökats högst betydligt. Men icke nog härmed. Tager man
348
Den 4 Februari e. m.
derjemte i beräkning den större produkt, som vunnits genom
bränningens forcering, tillsats af mäskvärmare och andra konster,
som af bränvinsbrännare begagnas, torde man erhålla en till 50
kanske 100 proc. mer än vanligt större produkt. En medlem
af detta hus, sorn bär ett af de inom Sveriges adel mest lysande
namn, har med en sorn det mig synes föga aristokratisk upfattniug
för Ståndet omtalat huruledes han är en af de största
bränvinsbrännarne och med hvilka anspråk dessa industriherrar
gå till väga, om de få hållas, för att begagna ”den goda konjunkturen”
och den fördel, som det i Kung. d. 13 Juli medgifna
bytet bereder dem, och hvilket i få ord reducerar sig derhän,
att sedan de på en egendom redan brännt 2 månader, de ämna
flytta sin redskap till en annan, för att efter nya anmälningar
hos- K:s Befii:de, der fortsätta under en 3:dje månad. Jag hemställer
huruvida icke denna utväg blifvit för dem omöjlig, såvida
författningen icke medgifvit utbyte. Från alla håll i landsorten
hörer man att hundratals dylika anmälningar efter mantalsskrifningen
skett eller äro tillämnade, och huru man der är sysselsatt
med flyttningar af både stora och små pannor, för att begagna
sig af Regeringens liberalité eller förbiseende. Uti sjelfva
PresteSt. har en ledamot, Hr Biskop lie,urlin, som icke just kan
beskyllas för afvoghet mot Regeringen, under denna förmiddagsdiscussion
yttrat, att en eludering af K. M:s ädla och nådiga afsigter
med Kung. d. 13 Juli förbereddes i kolossal skala, och
att det var nödigt att hämma densamma; och jag frågar Hr Gripenstedt,
om verkligen meningen med utbytet kunde hafva varit
den, att de jordbrukare, som bränna för sitt landtbruk och sina
ladugårdar, skulle få rätt dertill endast i 2 månader, men bränvinsbrännarne
ex professo tillåtas att bränna i 3? Jag är viss
om motsatsen. Deremot befarar jag, att då Konungens rådgifvare
tillstyrkte den oftaberörde Kungörelsen, de kommit alt förgäta
den § i 1851 års bränvinsbrännings-förordning, den 11 :te, som
tillät serskilda anmälningar utöfver dem som skett vid mantalsskrifningen.
Utan tvifvel hade Konungens rådgifvare eljest tillstyrkt
att några nya anmälningar för bränning i April icke derefter
finge ske, hvilket synes nästan uppenbart af sjelfva ordalydelsen
i Kungörelsen hafva varit meningen, ehuru, när i 11 :e timman
den olyckliga tillåtelsen af utbyte tillkom, man glömde bort att
tydligen utmärka detta. Jag frågar då, om det kan vara något
hinder för Regeringen, eller ens för henne innefatta något obehag,
att meddela en sådan förklaring af sin kungörelse, som
hindrar alt den på ett groft sätt eluderas. Jag är viss att de
fleste, som bränna för husbehof eller endast för att supleera foderbristen
för sina ladugårdar, redan anmält sig före mantalsskrifningen
och att det endast äro de som vilja olofligen bränna
den 3:dje månaden, hvilka nu efteråt anmäla sig.
Man har ropat öfver alt den ifrågaställa åtgärden vore ett
ingrepp i den lagliga rätten, och detta var äfven ett af Hr Gripenstedts
argumenter mot min motion. Man hade likväl nyligen
sett Regeringen utfärda en förändrad s. k. lösdrifveri-stadga, hvil
-
Den 1 Februari e. m.
349
ken ganska väsendtligt inskränker den personliga friheten att
välja vistelseort och söker återföra det gamla tvångssystemet.
Dervid har man icke varit så öm: men då fråga väckes om att
lägga hinder i vägen för en demoraliserande dadering af en
ekonomisk författning, eller att hämma en skadlig och förstörande
handtering, då ropas på våld och mannamån.
Hr Frih. Banér liksom Hr Gripenstedt har förkastat mitt
förslag att förseglingen af den redan under 2 månader begagnade
bränvinsredskapen icke skulle få hrytas förr än den 1 Maj. Man
har nemi. sagt att ej någon kunde dessförinnan hindras att sälja
sin redskap. Det skulle fägna mig om denna försäljning skedde
på alLyar eller med afsigt att nedlägga bränvinsbränningen. Men
sker försäljningen endas’; för att eludera författningarne, så gör
jag mig icke samvete af att sätta P derför, och inser icke att
det vore på något vådligt sätt störande för eganderättens helgd.
Frih. Banér har vidare ansett mitt förslag åsyfta att öfverflytta
bränvins-privilegiet från -jorden till redskapen. Detta skulle just
icke heller vara, mera absurdt än att priviligera jorden till en
sådan handtering. Men jag går icke sä långt i min reformifver.
Jag vill endast hindra den egare af bränvinsredskap, som redan
begagnat den i 2 månader, att sjelf eller genom ombud å annat
ställe begagna den den 3:dje. Detta ändamål skulle vinnas genom
förbudet mot förseglingens brytande förrän under April månad
— ett förslag som dessutom icke var hufvudsak i min motion,
sorn egentligen åsyftade att förekomma nya anmälningar efter
mantalsskrifningarne, hvarigenom sannolikt det ändamål jag
åsyftar skulle kunna vinnas, utan behof af någon restrictiv åtgärd
i afseende på flyttningen af redskapen, emedan den då
troligen på 91) ställen af 100 helt beskedligen skulle fä stå på
sitt gamla ställe. Slutligen anhåller jag fä fästa upmärksamhet
dervid att Borgare- och BondeSt:n snart sagdt enhälligt understödt
åsigten om inskränkning i' bränvinsbränningen och att de
som voro af den lindrigare meningen önskat bifall till min motion.
Uti PresteSt., der Betänk, blifvit med 2 röster bifallet,
har 24 röstat för min motion. Jag förmodar att opinionen hos
dessa 3 Stånd väl må kunna upväga Hr Gripenstedts, huru mycken
”skarpsinnighet” man än vill tillmäta den värde konseljledamoten,
och jag är öfvertygad att om bemälde 3 Riks-Slånd hos
K. M. petitionera den önskade förklaringen af Kung. d. 13 Juli,
Konungens öfriga Rådgifvare, om än icke Hr Gripenstedt, skola
noga besinna sig, innan de afstyrka Konungen att fatta ett dermed
öfverensstämmande beslut.
Då min afsigt är, i detta som i andra frågor, att bereda
ett resultat, vill jag väl, då 2 Stånd redan afslagit Betänk., äfven
för min del -yrka afslag å detsamma, icke derföre att jag
finner någon våda vid brytandet af ett s. k. ”Kungsord”, hvilket
jag icke anser heligt när fråga är om förändring af en ekonomisk
författning, föranledd af förändrade tvingande omständigheter,
utan emedan äfven jag föreställer mig alt omständigheterna
icke äro så tvingande att man bör afklippa deras rätt, som be
-
350
Den 4 Februari e. m.
räknat att bränna för underhållet af sina ladugårdar, och hvilka
jag tror utgöra den stora pluraliteten af dem som vid mantalsskrifningen
anmält sig för våren. Jag begär således endast återremiss
till Utsk. för att behandla min motion.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det var oförväntadt att
ett förslag, som afser så många menniskors nytta, här skulle
föranleda så många invändningar, ja äfvenledes framkalla skärpa
och förhatliga hänsyftningar. Jag önskar att på de gjorda aumärkmne
kunna svara med det saktmod, som öfvertygelsen att
vara det rättas målsman bör ingifva. I går hade jag ämnat öfvergifva
försvaret af Utsk:s Betänk., då jag hörde att Borgareoch
BondeSt:n förkastat det. Men då jag förnam att PresteSt.
hade för afsigt att, såsom i dag skett, bifalla det, så trodde jag
mig, i hänseende till den vigt, som R. o. Ad:s röst i detta fall
kunde ega, böra söka åstadkomma att vi måtte likasom PresteSt.
bifalla Utlåt., på det att åtminstone två Stånds röster måtte stanna
mot två och Konungen således uti Sitt förfarande befinna Sig
lika oförhindrad af RiksStms yttrade meningar, som Han hade
varit derest D:r Sandbergs motion aldrig blifvit väckt. En serskild
upmuntran att försvara Utsk:s Betänk., har jag haft af nu
pågående öfverläggning. Nästan alla de talare, som uplrädt emot
Utsk:s Betänk, hafva visat sig vara så angelägna om Kungsordets
helgd och så ömma om Konungamaktens anseende, att jag bör
tro rojalisterna i dag vara i fråga om bränvinsbränningen lika
mångå, som antirojalisterna voro i Onsdags i fråga om Tull-lagstiftningen.
Kunde det nu lyckas mig öfvertyga Rojalisterna för
dagen, att den rätta bränvinsrojalismen är den som jag försvarar,
och som åsyftar icke att binda utan att frigöra Konungens beslut
i bränvinslagstiftningen, så hoppas jag på framgång. Det
är för att kunna bibringa mine värda motståndare en sådan öfvertygelselse,
som jag begärt ordet.
De talare, som yttrat sig på den motsatta sidan hafva farit
ut emot den öfverdrift, som dikterat Utsk:s Betänk. En af dem
har, örn jag rätt minnes, till och med sagt att det vore en produkt
af fanatism. På det att deras ovilja icke må drabba orätta
personer, bör jag säga att ingen adelsman mer än jag inom Utsk.
har talat för Betänk, och att jag således är den skyldige.
Det har äfven blifvit antydt att man kunde af förevande
Betänk, se hvad som skulle blifva af bränvinslagstiftningen för
framtiden. Derå bör jag svara att detta Betänk, är vordet åtminstone
af mig tillstyrkt, utan afseende på berörde lagstiftning,
endast med hänseende till den fruktan för hungersnöd, hvilken
jag hyser, ifall sådana åtgärder icke vidtagas, som Utsk. föreslagit.
Rörande bränvinslagstiftningen för framtiden, är jag mera
liberal än de stora bränvinsbrännarne måhända skulle önska.
Saken bör emellertid betraktas både ur samhällsrättens och Statsklokhetens
synpunkt på sätt hon äfven blifvit af mine värde motståndare
behandlad. Deras hufvudskål har varit att Kungsordet
brötes om bränvinsbränning i April månad förbjödes. Detta
Ben 4 Februari e. m.
351
skäl bör följaktligen först skärskådas. Det är ganska fördelaktigt
att begagna å mina motståndares sida, ty de visa sig derigenom
vara i hög grad Konungska, fördenskull trotsande hungersnöd
m. m. utan att behöfva omtala huru mycken egen vinst eller
förlust som bos en eller annan kan ingå i beräkningen. Jag
vill derföre först hålla mig till betydelsen af detta Kungliga ord.
Mina motståndare påstå att Konungen lofvat att icke inskränka
bränvinsbränningen ytterligare än Han redan gjort. Det förhåller
sig med Konungens rättigheter, såsom med alla andras, nemi.
att Han eger dem för möjligheten af Sina pligters utöfning.
Rättigheten att inskränka eller alldeles förbjuda bränvinsbränningen
har Konungen, för att bevara Sitt folk från hungersnöd.
Denna pligt upliörer aldrig, derföre uphörer ej heller Konungens
rättighet att inställa bränvinsbränningen. Om Han än velat afsäga
Sig henne, så hade Han ej kunnat grundlagsenligen göra
det på Sin sida allena, emedan rättigheten tillkommer Honom
såsom en del af den ekonomiska lagstiftningen. Denna kan Han
icke afhända Sig utan alla fyra Ståndens samtycke, hvilket de
icke lemnat. Såsom exempel huru härmed förhåller sig, vill jag
åberopa huruledes Högstsalig Konungen, då Han, såsom jag tror,
med rätta ansåg Sitt deltagande i Högsta Domstolen olämpligt,
begärde att afhända Sig 2:ne röster Han der grundlagsenligen
egde. Men då R. St:r icke bfföllo Hans derom gjorda framställning,
måste Han behålla Sina domareröster, och Konungen har
dem ännu, ehuru Han icke begagnar dem. På samma sätt förhåller
det sig med den rättighet, som nu är i fråga. Om Konungen
verkligen velat, såsom en af Hans Rådgifvare påstått,
frånsäga Sig, genom Kung. d. 13 Juli 1S53, rättigheten att ytterligare
inställa bränvinsbränningen nästa vår: så vore det ogiltigt
och vederbör:de Rådgifvare, för ett sådant tillstyrkande, ansvariga.
Hr Dalman har anfört hvad jag nu vill åberopa, att
Konungen i Förordn. af d. 10 October 1851, rör:de bränvinsbränningen
förbehållit Sig rättighet alt inskränka denna näring,
när sådant kunde behöfvas. Bränvinsbränningen är, såsom J
väl veten, Mine Hrr, icke en fri näring, hvilken lika med åkerbruk
och andra handteringar får idkas ständigt hela året om,
utan är, enl. nyssnämnde författning, inskränkt till 6 månader,
hvilka ytterligare kunna till antalet förminskas; eller ock kan
näringen alldeles inställas om högst vigtiga omständigheter dertill
föranleda. Skälet till det sista inställandet var befarad brist
på födoämnen, antydd genom ovanligt höga sädespriser, och en
jemväl i andra länder hotande missvext. Genom 1853 års
Kung., grundad på 1851 års Förordning, har Konungen icke
skänkt bort Sin förbudsrätt, utan blott begagnat ordalag bifallande
inskränkningen sådan som: ”vara medgifvet”, ”öppet lemnadt”,
”tillåtet” och dylikt. Ingen får af dessa uttryck draga vidsträcktare
slutsatser än den allmänna författningen om bränvinsbränningen
föranleder. Att Konungen i Sin Kung. af d. 13 Juli
skolat uprepa förbehållet om de vigtiga omständigheterna behöfdes
icke, enär detta redan stod i hufvudförfattningen af år 1851.
352
Den 4 Februari e, m.
Som denna medgaf Honom att af de 6 tillåtna bränningsmånaderna
indraga hvilka som helst, eller alla: så kunde den första
indragningen af 2:ne, icke betaga Honom rättigheten alt ytterligare
indraga den 3:dje. Utbytet af månader har man fästat
sig vid såsom ett serskildt bevis derpå, att någon ytterligare inskränkning
icke kunde ega rum. Men det är klart alt om Konungen
icke kunde skänka bort Sin förbudsrätt, så kunde Han
icke heller byta bort den fär någon månad, vare sig December
eller April. De nya omständigheter sorn efter sisth sommar inträffat,
äro, att den då befarade missvexten sedermera verkligen
egt rum nästan öfverallt i Europa, att sädesprisen efter skörden
blifvit ännu högre än förut äfven hos oss; att bränvinsbränningen
under hösten skulle idkas med flera pannor och större ifver
än man kunnat föreställa sig;- att ytterligare anmälningar af
bränvinspannor skulle ega rum utöfver det antal, som förut funnits,
att bränvinet likväl skulle stiga från 1 R:dr 1 sk. till 24 sk. rgds
för kannan, hvarigenom bränningens öfverdrift ytterligare upmuntrats
o. s. v. Icke heller kunde Konungen på förhand veta att
missvexten i andra länder blifva så betydlig att säd på hösten
skulle utföras härifrån och det ännu mindre att ett krig skulle
utbryta mellan 2:ne stora Europeiska makter och hota att sprida
sig till de öfriga, samt nalkas oss i vår. Intet hinder möter
således å Konungens sida, att än vidare inskränka bränvinsbränningen.
Sedan jag sålunda betraktat saken ur samhällsrättens och
styrelsens synpunkt, bör hon äfven skärskådas ur Statsklokhetens
och näringsidkarens. Man bör nemi. tillse om den förlägenhet
hvari lian genom ytterligare bränningsförbud skulle råka, är oförmodad,
betydlig, och af honom sjelf förvållad. Han visste på
förhand att näringen var ofri, och underkastad förbud, han var
icke heller varnad emedan stegringen af alla de ofördelaktiga
förhållanden som medfört den första bränningsinskränkning, antydde
att en sednare kunde och borde följa. Sig sjelf mäste
han följaktligen skylla om han drifvit denna näring längre än
hans bestånd tål. Man anför huruledes jordegaren är skuldsatt,
huruledes han behöfver tillverka bränvin och försälja det till
höga priser för att betala icke blott sina utskylder, utan äfven
räntor på hypotheks- och andra lån. Det ligger dock någon
öfverdrift i dessa påståenden. Jag känner Fidei-Commissarier,
som icke åtnöja sig nied den betydliga egendom de hafva, utan
kasta sig in i fastighetsköp och deraf föranleda betydlig skuldsättning,
samt derigenom råka i förlägenhet. Jag känner äfven
andra landtbrukare, som redan äro skuldsatta, men ändock köpa
egendom. Hvilken misskund bör man hafva med dessa? Äro
de icke sjelfve vållande till sina bekymmer? Om jag utan att
ega erforderligt kapital köpte jord med beräkning att betala
henne medelst lån ur hypothekskassorna och att vinna på bränvinsbränning
för att kunna gälda räntan, så vore det, skulle jag
tro, rätt åt mig om jag misslyckades. Nu är lyckligtvis förhållandet
-
Den 4 Februari e. m.
353
landet att ett bränningsförbud icke skalle, i anseende till de
höga prisen göra landlmannen någon betydlig skada, emedan
lian ändock har tillfälle att ganska fördelaktigt afsätta säd och
öfriga födoämnen. Dertill kommer att i närvande ögonblick är
sedelstocken och penningetillgången i Diket större än de på
mycket länge varit. Den 31 sisth Dec. utgjorde Riks-Bankens
utlöpande sedlar 27,596,000 R:dr och Privat-Bankernas 8,368,000
R:dr eller tillsammans 35,964,000 R:dr. Detta är mer än sorn
var i omlopp år 1847, då Banken likväl hade en mycket betydligare
silfverfond än nu, ty då fanns i omlopp blott 29,751,000
R:dr. Klagar man ändock öfver penningebrist i närvande stund,
så har man orätt. Genom den brådska, hvarmed man bränt
under förliden höst, bar man tillika förspilt en mängd af födoämnen.
Ar det dä skäl att nu förspilla ännu mera? Troligen
skall man likväl göra på samma sätt under den kommande våren,
emedan man hoppas vinna så mycket pä bränvinslillverkning och
försäljning, att man lemnar dranken derhän. Af en stor bränvinsbrännare
i hufvudstadens granskap har jag hört att han förliden
höst under bränningstiden tappade dranken i sjön, emedan
han under brådskan icke kunde tillgodogöra den, alldenstund
kor, som fodras med drank, sina när drankgifningen uphör, såsom
händelsen skolat blifva med November eller December månads
slut. På samma sätt har det tillgått å en egendom vid
Ekesjö, der bränvinsbränningen drefs med mycken skyndsamhet.
Man gräfde ett dike till en närbelägen sjö och lät dranken afrinna
dit; egarens och grannarnes kreatur drucko ur diket så
mycket de orkade, hvarefter återstoden förspilldes. När man nu
hör omtalas, huru nödvändigt det är att, till bidrag vid kreaturens
utfodring erhålla drank och tillika förnimmer huru bränvinslillverkare
förfara med denna fodertillgäng, så kan man sluta
i hvad mån deras klagan är grundad. En Riksdagsman frän
Skäne har sagt mig att der körde man ut dranken på åkern.
Enahanda skulle förhållandet ofelbart blifva på våren, emedan
bränvinets höga pris f. n. och fruktan för dess ansenligt höjda
beskattning under nästa år, skulle föranleda bränvinsbrännarne
till ytterligare ansträngningar. Styrelsens omtanka för födoämnenas
tillräcklighet eller Statsklokheten bjuder alltså att hämma
deras omåttliga och onyttiga förbrukning.
Följden dels af den klena skörden och dels af bränvinsbränningen
har, såsom bekant är, varit, på sätt Utsk:s Betänk,
äfven uplyser, att ifrån 7 län, hvaribland 5 vanligen sädessäljande,
redan på vintern ansökningar om undsättning inkommit till Styrelsen.
Vi hafva i dag hört Landshöfd. i Halland tala för bränvinsbränning,
oaktadt han begärt undsättning för länet till ett
belopp af öfver 29,000 R:dr b:ko, af hvilka 4,000 R:dr utan
återbetalningsskyldighet. Att på detta sätt låta, å ena sidan
bränna upp säden och å den andra lemna undsättning åt de
hungrande till födoämnens anskaffande, är en Statshushållning
och en Statsklokhet, hvilken utmärker våra Statshushållare och
Statsmän ifrån alla andra.
H. 3. 23
354
Den 4 Februari e. ni.
Man säger att dyrheten härrör icke från brist på spanmåi
hos oss, utan från den allmänna missvexlen i andra länder.
Denna betyder ju detsamma, sorn allmän brist på spanmåi oell
kan hvarken vara hugnelig för dem, sora hungra i vårt land
eller trösterik för vara Stalshushållare. Om sålunda tillgången
på födoämnen är slut eller örn han är knapp, sä är det väl
icke skäl, att ytterligare förringa den för kreaturens skull; ty serdeles
då fara är för hungersnöd, bör man göra mera afseende
på menniskor än på nöt och svin, hvilka sjelfva äro födoämnen
för menniskor.
Man har äfven sagt, att det icke vore någon brist på spanmåi,
fastän vederbönde holle på sin säd och icke sålde henne.
Hvad är det, som bevisar brist, om icke höga priser? Hvad är
det K. M. tagit till grund för Sin inskränkande författning af d.
13 Juli, om icke höga pris? Jag tror det var Hr Gripenstedt, som
upgaf att en Tra råg i Köpenhamn kostar 27 R:dr. En annan
person har sagt mig i dag att i Rostock skall priset vara 29
R:dr. Om nu spanmåi finnes i landet, men hålles till så högt
pris, att den fattige icke kan köpa den, så är detta detsamma,
som om den för honom icke funnes.
Jag beder det Höglofl. Ståndet taga i öfvervägande att Sverige
måste under instundande vår och sommar bereda sig pä att icke
blott föda sin egen befolkning, utan äfven lemna lifsmedel ät
andra. Om krig utbryter, och om, såsom Konungens sista
Skrifvelse till StatsUtsk. antyder, trupper skola sammandragas både
till lands och sjös, så är det gifvet att för dem behöfves mera
spanmåi än vanligt. Om fästningarnes garnisoner skola förstärkas,
så upstår enahanda förhållande. Komma nu icke blott den
Norrska utan äfven främmande, vänskapliga makters flottor till
Östersjön i vår och sommar, kunna icke heller lifsmedel åt dem
förvägras. Alla dessa omständigheter föranleda till prisets stegring,
och hvar skall spanmåi tagas, om bränvinspannorna förtärt
den? Om flottan skall provianteras, så sker det ofelbart nyss förrän
hafvet blifver rent, det sker under is- och käl-lossningen, då
man icke kan föra spanmåi till sjös, utan endast landvägen,
hvilket kostar mycket. Alltså komma lifsmedlen att väsentligen
tagas i Rlekinge och Christianstads län, eller i de båda, hvarest
prisen f. n. äro högst, efter de upgifter, som nu finnas. Detta
kunde hjelpas, om vi hade någon utsigt alt få spanmåi ifrån andra
länder; men i England är brist på säd och priset derpå så högt,
att vi nästan postdagligen se huru uplopp derigenom föranledas
än i den ena staden och än i den andra. I Frankrike är skörden
misslyckad och på samma sätt i Holland och Relgien. I
Preussen är dyr tid och i Pohlen har utförseln blifvit förbjuden.
I Danmark gäller säden mer än hos oss. Tillgång från Ryska
hamnar kunna vi ej påräkna, om fiendtliga flottor lägga sig i
vägen. Då vet jag icke hvar vi skola hemta födoämnen. Man
omtalar utförselförbud såsom nödhjelp, men ett sådant ingriper
likasom bränningsförbudet i landtmannens beräkningar, och störer
derjemte förtroendet till oss hos utlänningen. I alla fall
Den 4 Februari e. m.
335
hjelper icke ett utförselsförbud, utan det torde snarare blifva
menligt. Förer man ut säden, så är klart att derför kommer
antingen att indragas silfver lill Banken, såsom förhållandet var
åren 1847 oell 1848 eller också minskar det den nttagning af
silfver, som eljest skolat ega rum. Förbjuder man deremot utförseln
och bränner upp säden inom landet, så har man hvarken
silfver i Banken eller bröd i landet. Endast i förening med
bränvinsbränningens inställande kan ett utförselsförbud gagna.
Några talare, hvaribland Landshöfd. i Jönköpings län, hafva
förtörnats öfver Utsk:s obetänksamhet att våga ifrågaställa det inrikes
oroligheter kunna blifva följden af en hungersnöd. Utsk.
har i detta fall endast åberopat verkliga händelser, som förliden
■ höst inträffat i Blekinge. I en trakt derstädes, hvarest 14 stora
bränneriet- lära finnas inom ^ mils omkrets, har folk sammanskockat
sig och släckt elden under bränvinspannorna. I händelse
bränvinsbränningen återtages nästa vår, då priserna blifva ännu
högre, månne det icke är till befarandes att dylika upträden förnyas.
Såsom född i Jönköpings län erkänner jag med tacksamhet
den omvårdnad dess nuvar.-de höfding deråt egnar, och den ordning
han håller. Men då man anser dyrheten medföra uplopp
i Stora Britannien, så må det förlåtas mig om jag anser dem
möjliga äfven hos oss, emedan jag antager alt polisen i England
är lika god som i Småland. Om det skulle komma till några
oroligheter mot våra bränvinsbrännare på landet, så befarar jag
att de råka i värre belägenhet än fabriksegarne i Englands städer.
Om nu folkskockningarne förnyas och åtnöja sig med att
endast blåsa ut elden under bränvinspannorna, så kommer bränvinsbrännaren
ingen väg med sin näring. Hon måste vända sig
till länets Styrelse, men hvem skall hon tillita om icke soldaten?
Ar han då bortkommenderad till kusterna eller till Gottland, så
har man honom ej till hands der han hehöfves? Dessutom skall
man ihågkomma att soldaten är den fattiges son och broder samt
lider med honom när pris på lifsmedel är högt. Han delar derföre
äfven den fattiges tänkesätt. Månne det är dennes öfvertygelse,
att bränvinsbrännaren har rätt och att den af honom uthungrade
arbetaren har orätt? Om detta tänkesätt hos soldaten
skulle på något sätt försvaga krigslydnaden, hvar står man då?
Tror man honom vara beredvillig att bruka vapen emot sin fader,
sin broder eller annan hungrande slägtinge? Om soldaten består
detta prof, hvilken förbittring skulle val icke derigenom alstras i
hans hjerta emot hans befälhafvare? Ar en sådan sinnesstämning
nyttig, är den icke fast mera betänklig, isynnerhet då, när hans
sjelfförsakelse kan behöfva emot yttre våldsverkare påkallas?
Skola vi för den förderfliga bränvinsbränningen äfventyra inbördes
oroligheter, när vi måhända hafva yttre krig att befara.
Efter att nu hafva genomgått det hufvudsakliga af hvad jag
haft att anföra, anhåller jag att få något granska de anmärkn.-r,
som serskilte ledamöter mot Betänk, gjort.
Man säger att ansökningar om understöd bevisa icke till
23*
-
356
Den 4 Febiuaii e. ra.
räckligt att brist är för handen, utan att de härleda sig från tillfälliga
och lokala behof. Förhållandet är att undsättningar blifvit
begärda äfven från Christianstads, Södermanlands, Stockholms,
Upsala och Westmanlands län, eller förnämligast frän de bördiga
Mälare-trakterna. De uplysningar, som Hr Adelborg har meddelat,
bevisa att det just är der, sorn bränvinsbränningen har
tilltagit mera än i andra delar af Riket. I Christianstads län hafva
enl. en derifrån kommen, i tryck meddelad beräkning, öfver
5,000,000 kannor blifvit tillverkade under sisth November och
December månader. Då bör man väl äfven undvika att just der
hvarest undsättning redan behöfves, och der man åsyftar att
med bränvinsbränningen fortfara, tillåta födoämnenas förminskning
och fördyrande. Den omständigheten, att så många Landshöfdtr
begärt undsättning att de gjort del så tidigt', och anhållit om
så stora summor, ådagalägger ett ovanligt behof. Allt sedan år
1845 och 1846 har blott en så stor undsättning som 50,000
R:dr blifvit begärd, eljest icke högre än 25,000,20,000, 10,000
6,000 eller 4 lusen R:dr. Det har ock händt, att för samma är
en Landshöfd. begärt undsättning ända till 6 gånger samt en
annan till och med 10 gånger, äfvensom att Regeringen följaktligen
icke en utan flere gånger beviljat understöd. Dä Landshöfdingar
nu redan begärt öfver 20,000 ä 40,000 R:dr, så kiinnen
J Mine Ilrr väl föreställa Eder hvilka summor ytterligare
kunna komma i fråga. Man bör ock komma ihåg att nuvande
höga priser på födoämnen skola göra uphandlingarne för Kronans
räkning dyrare och kostnaden mycket högre än vanligt.
Man tror att den ökade skatt, som den utvidgade bränvinsbränningen
lemnar skall godtgöra allt hvad undsättningarne kosta.
Om bränvinsbrännarne vilja eller åläggas ersätta hvad proviauteringen
för arméen, fästningarne och flottan kostar mer än vanligt,
så kunde det åtminstone vara något skäl att låta deni med
bränningen fortfara, men det lära de icke medgifva.
Hr Gripenstedt har väl trott att man icke hade några extra
anmälningar till bränvinsbränning att under våren befara. Men
Frih. Banér, som sjelf upgifvit sig vara en af de största bränvinsbrännare
i Riket, har förklarat sig vilja på allt uptänkligt sätt
begagna bränvinsrätligheten under April månad. Om hans yrkesbröder
göra likaledes, så lära extra anmälanden icke komma
att fattas.
Man säger, att städernas borgare skulle genom bränvinsbänningens
inställande komma att vinna på landtbrukets bekostnad.
Tänker då ingen på att äfven de fattiga dervid skulle
vinna? Om de fattiga blifva oförmögna att försörja sig, så måste
väl församlingarne bispringa dem. Hvem drabbar då kostnaden
om icke förnämligast landtbrukarne? Finge då fattigvården läggas
pä bränvinsbrännarne allena, så kunde det vara billigt; men när
äfven de, som icke bränna, nödgas deltaga i fattigvården, så finner
jag det obilligt.
Man vill nästan såsom förmätenhet hos R. St:r anse att de
vilja yttra sig i en fråga, som beror på Koungen allena och deri
De» 4 Februari e. m.
357
Hans Rådgifvare förmenas veta mera än R. St:r. Oin denna
mening tages till regel, så vet jag knappt i hvilket ekonomiskt
ämne det skulle vara R. St:r lofgifvet att yttra sig till Konungen,
men eljest täger man vanligen för gifvet att personer, som sammankomma
från alla delar af Riket och äro hemmastadda med
dervarande förhållanden, veta bättre reda derpå eller åtminstone
lika säkert sorn Landshöfd:ne. Man har förnuijimit i Frankrike,
att sedan representationen der uphört att yttra sig med samma
frihet som tillförene, har det icke lyckats Kejsaren att genom
sina polisagenter få reda på hurudana förhållandena verkligen
äro. Om några sådana böra vara Konungen företrädesvis framför
R. St:r bekanta, så är det väl de utrikes. Likväl har Hail
för dem nu sammankallat ett Hemligt Utskott af R. St:r. Hvarföre?
om icke för att af dem få uplysningar om sätt och medel
att möta stundande öden. Ar utom Ståndets beredvillighet att
lemna erforderliga skatter, intet annat att af dem få veta, så
kunna de åtminstone lemna underrättelser om tillgången i landsorterna
på spanmål, hvilket jag tror att de känna likasåväl som
Landshöfdme, serdeles då många af de förre äro både sädessäljare
och sädesköpare, både bränvinsbrännare och bränvinsköpare.
Jag kan pä grund af alla nu anförda skäl icke annat än
vördsamt anhålla det R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s Betänk. Om
det sker, så är Konungen af Ståndens meningar alldeles oförhindrad
att vidtaga den åtgärd han behagar. Finner Han för
godt att göra en ytterligare inskränkning i bränvinsbränningen,
så blifver Ilan genom detta Stånds beslut icke förhindrad derifrån
såsom Han möjligen skulle känna Sig vara om vi afsloge
Betänk., likasom Borgare- och Bonde-St:n redan gjort. I den
händelsen stodo'lie Stånds beslut emot en åtgärd, som Konungen
möjligen kunde finna Sig föranlåten alt ändock vidtaga.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då redan så många talare
före mig både ur ekonomisk och politisk synpunkt utredt ämnet,
vill jag icke dervid uppehålla mig, utan endast uptaga några
af de yttranden, som här blifvit fällda. Alla de talare, som
deltagit i öfverläggningen, hafva yttrat sig emot Utsk:s för
slag,
med undantag af 2:ne talare 1111 på aftonen, hvilka velat
taga det i försvar. Den ene af dem var Hr Dalman, som väl ansåg
Utsk:s förslag nyttigt, men slutade med att ifrigt förorda sin egen
motion. Som detta försvar hvarken var utveckladt eller tillämpadt,
så tror jag det icke vara värdt att uppehålla sig dervid.
Jag vill således blott söka vederlägga något af hvad Hr von
Hartmansdorff anfört. Här äro snart sagdt icke några förhållanden
i hela den Europeiska politiken, några utrikes eller inrikes
förhållanden, som icke blifvit vidrörda för att bevisa de satser,
som Hr von Hartmansdorff anser riktiga. Antagas premisserna
vara riktiga, så betviflar jag icke att konklusionerna måste blifva
öfverensstämmande med talarens åsigter,. men det grundfalska i
premisserna visar sig lätt, då man granskar dem, jemte de oriktiga
konklusioner, till hvilka man har kommit.
358
Den 4 Februari e. m.
Först oell främst liar Hr von Hartmansdorff sagt, att raan
icke borde söka binda K. M. vid Sitt ord, utan att K. M. bör
hafva full frihet att efter omständigheterna förordna om bränvinsbränningen,
men just derföre att den makten, som Reg.Fai har
lagt i K. M:s händer är så helig, så vigtig, så anse de öfrige
talare, som hittills yttrat sig, att denna makt bör med yttersta
försigtighet begagnas och sä, att hvar och en kan ställa sin hushållning
derefter. De inskränkningar, som vidtogos genom den
Kongl. Förordn. af d. 13 Juli sistl. år voro både nyttiga och
nödvändiga. Sådant är icke förhållandet om en inskränkning
nu skulle ske, och säkert är att de vådor, sorn i ekonomiskt
hänseende skulle upkomraa om R. St:r skulle anhålla att K. M.
mätte bryta Sitt i detta fall gifna ord, skulle blifva ganska stora,
på sätt här redan blifvit framställdt. Hr von Hartmansdorff sade
att K. M. hade fått den makten för att förhindra att icke Hans
undersåtare skulle få svälta. Del är visserligen sannt, men om man
derigenom störer en eller flera näringsgrenar, sä att de komma
ur sin jemnvigt, så upkomma större vådor än dem man velat
förekomma, och om landtmannen blir störd i sin näring, så blifver
han äfven urståndsatt att underhålla de talrika underhafvande
och arbetare han har.
Hr von Hartmansdorff har sagt att det är nödvändigare att
skaffa underhåll åt menniskor, än åt nöt och kreatur. Jag tror
likväl att det icke är någon brist på säd, utan det är med afseende
på kreatursfoder, som jag anser ytterligare inskränkning i
bränvinsbränningen skadlig och obehörig.
Hr von Hartmansdorff har anfört exempel, dock blott 2:ne,
att man underlåtit använda dranken till foder, det ena exemplet
ifrån ett ställe i trakten af hufvndstaden, der man låtit dranken
rinna i sjön och det andra ifrån en egendom i Skåne, der man
fört ut drank på åkern. Jag får säga att jag känner temligen
till förhållandena i Skäne, men har aldrig hört något sådant der
omtalas. Möjligen har någon bonde berättat historien för Hr von
Hartmansdorff, det betviflar jag icke; men man får icke tro alla
berättelser och sedan anföra dem såsom bevis uti ett ämne af
sådan vigt som detta. Icke heller kan jag finna alt det anförda
exemplet, att man från ett bränneri vid Stockholm låter dranken
rinna i sjön, just utgör något skäl att öfverflytta bränvinsbränningen
till städerna, utan tvertom bör detta förhållande vara en
motvigt deremot. Detta är såsom Hr von Hartmansdorff yttrat,
att han är mera liberal i bränvinsfrågan än bränvinsbrännare
önska, och jag är öfvertygad om, att när hufvudfrågan kommer
å bane, så vänder Hr von Hartmansdorff om argument och anför
det såsom skäl för ett alldeles motsatt förhållande.
Afven har den skuldsatte jordbrukaren fått en släng af slefven,
då Hr von Hartmansdorff yttrat att man sagt att bränvinsbrännaren
bränner för alt betala sina skulder. Jag har likväl,
så vidt jag kunnat fatta discussionen, icke hört något sådant
yttras, utan det är en slutsats, som Hr von Hartmansdorff gjort
till försvar för sin åsigt.
Den 4 Februari c. m.
359
Hr von Hartmansdorff har talat om den stora penningetillgång,
sorn finnes i landet. Finnes det penningar inom landet,
så får man nog säd, och det är penningebrist, sorn gör att
hungersnöd upstår, men icke tvertom, såsom Hr von Hartmansdorff
antagit för afgjordt, men likväl icke bevisat. Man säger
att det bevisas af våra höga spanmålspriser. Dessa priser hafva
likväl i norra och mellersta Sverige varit föga högre ari vanligt.
Det är i Skåne priserna äro höga, och det är den provinsen,
med hvars förhållanden man här vill bevisa sina satser, och man
säger att de höga priserna der bevisa brist på säd. Förhållandet
är emellertid icke sådant. Skånes gröda har varit god, men vi
hafva skeppat ut säd och det är just i följd af skeppning och
export, som priserna stigit, men alldeles icke i följd af dålig
gröda. Dä nu spanmålspriserna i andra landskaper icke äro så
höga, så är det sakens natin liga gäng att den ena provinsen
köper af den andra, och att Skäne vänder sig till Stockholms
börs för att fylla bchofven. Det är derföre äfven att förutse att
när skeppningen börjar, spanmålspriserne blifva nära nog lika
öfver hela landet, och att således spanmålspriserna i Skåne komma
till samma förhållanden, som de hafva här Jag tror således att
de updrifna priserna i Skåne i detta fall alldeles icke bevisa
någonting.
Här äro äfven andra förhållanden vidrörda. Ibland annat
har Hr von Hartmansdorff replikerat Gr. Lewenhaupt, för det
att han, som begärt undsättning af Staten för sitt län, likväl
förordat att det framställda förslaget till inskränkningar i bränvinsbränningen
måtte förkastas. Delta står likväl icke i strid
med hvart annat. I Hallands län är icke brist på säd, men möjligen
brist på penningar att köpa den för i åtskilliga orter, och
får det penningar så kan man skaffa sig säd. Det är icke meningen
med de penningarne att de skulle utlemnas till kommunerna
utan återbelalningsskyldighet, utan de äro endast begärda
såsom förlagslån. Förra äret begärde Landsh. för detta ändamål
5,000 R:dr b:ko. Dermed upköptes först spanmål, denna
utlemnades, och i den mån sorn medlen återbetaltes användes de
ånyo för dylika upköp. Det lyckades förträffligt och denna lilla
summa, många gånger omsatt, lemnade ett ganska godt resultat.
Samma förhållande blir det äfven med de undsättningsmedel,
som för detta år blifvit begärda.
Betraktar man brödpriserna i Skåne, så stå de icke alls i
förhållande till de höga spanmålspriserna. Brödpriserna äro icke
mer än 3 å 4 sk:r marken. Detta tyckes visa att icke någon
fara är för brist på brödföda derstädes. Då provinsen derjemte
i allmänhet har välmåga, så behöfver man icke sörja för den
eller göra någon serskild lagstiftning för att skydda denna provins.
Hr von Hartmansdorff yttrade äfven den satsen att man
kan vid en Riksdag, då mänga menniskor komma tillsammans,
bättre utreda och erfara sanna förhållandet än genom officiela
upgifter, och jag ber att få tillägga äfven bättre än genom enstaka
upgifter af enskilde personer. Vid en Riksdag samlas folk
360
Den 4 Februari m.
ifrån olika orter, och nian bör val tro att dessa menuiskor icke
äro så dåliga, så svaga för sitt eget intresse, alt de skulle, då
de upfylla sitt kall såsom Riksdagsman, blott verka för sin egen
nytta och derefter rätta sina upgifter; och det får jag säga att
med afseende på de upjysningar, som man erhållit dels genom
Landsh:na och dels genom enskilte personer, som har sammankommit
ifrån olika orter, så tror jag man kan antaga att den
skildring Utsk. i detta fall målat af nöden och spanraålsbristen
m. m. måtte vara något öfverdrifven.
I öfrigt vill jag väl icke tala om att personer här blifvit utmärkta,
som sjelfve förklarat sig drifva bränvinsbränningsrörelsen
i stort, men då Statens Embets- och Tjenstemän här blifvit
apostroferade och påbördade af att vara spanmålshandlare, brän- k
vinsbrännare och bränvinsköpare, så får jag förklara, att jag tror
det icke vara rätt af Hr von Hartmansdorff att framkasta så
skarpa beskyllningar mot dessa personer; ty då de upträda här
såsom representanter, får man väl icke påstå att de hafva biafsigter
och se endast på sitt eget intresse. Hr von Hartmansdorff
har äfven försvarat en annan farlig sats, och då han påstår sig
försvara en sak som är rättvis, så är det verkligen besynnerligt
att begagna detta argument. Hr von Hartmansdorff säger att
om våra soldater skulle behöfva anlitas för att uprätthulla ordningen,
och skydda deni, som i enlighet med lag och författningar
utöfvade bränvinsbränningen, så skulle de måhända svika uti
krigslydnaden mot sitt befäl. Detta är verkligen en något skarp
anklagelse emot vår armé; men försvaret torde höra öfverlåtas åt
bättre talare än jag, och jag förmodar att det ej skall uteblifva.
Hr von Hartmansdorff började sitt anförande med det som
jag ungefärligen skulle vilja sluta med. Hr von Hartmansdorff satte
i en tveksam dager R. o. Ad:s rojalism för det att R. o. Ad.
häromdagen i en annan fråga hade olika åsigter med Hr von
Hartmansdorff. Här är en fråga om att R. o. Ad. skulle, enl.
Hr von Hartmansdorffs förmenande, visa brist på rojalism, genom
att ej vilja låna sig lill att anhålla hos K. M. att Han ville, bryta
Sitt ord, och Hr von Hartmansdorff har sagt att man synes vilja
upoffra allt derför. Jag har ej ett ögonblick betviflat R. o. Ad:s
beredvillighet att göra upoffringar för Konung och Fosterland,
samt att vi icke skulle vara tveksamma rojaiister; men jag tror det
icke vara välbetänkt af Hr von Hartmansdorff att göra sådana
framställningar. Jag har nu korlligen genomgått de efter mitt
förmenande falska premisser, som Hr von Hartmansdorff har begagnat,
för att komma till den konklusion, som i min öfvertygelse
är falsk. Jag har icke något vidare att tillägga, rhen är öfvertygad
att flere talare ännu skola upträda emot Utsk:s Betänk.,
och hoppas att detsamma méd stor pluralitet skall komma att afslås.
Hvad beträffar Hr Dalmans motion, så motsätter jag mig
återremissen deraf, och är för öfrigt öfvertygad derom, att om
den återkommer tili Utsk., så skall den aktningsvärda minoriteten
inom Utsk. nog lyckas att göra sina åsigter gällande, och äfven
denna motion blifva afslagcn.
Den 4 Februari e. m.
361
Hr Hjärne, Haral d: Jag har redan uti ett föreg:de plenum,
då Hr Dalmans motion remitterades, varit i tillfälle att i fä ord
yttra mig om Doktor Sandbergs motion. Jag sade då att den
var grundad på en orättvisa, som icke var påkallad af någon
nödvändighet. Jag har sedan denna tid, genom underrättelser
från flera håll, vunnit ytterligare bekräftelse på min då
yttrade öfvertygelse om saken. Man kan icke bestrida, alt icke
Utsk. har haft starka skäl att fästa mycken upmärksamhet vid
Doktor Sandbergs motion, dels på grund af det kända förhållandet,
att skörden förlidet år var mindre god, dels på grund
deraf, att man börjar mer och mer få underrättelse frän åtskilliga
orter inom landet derom, att stora tillrustningar skeafbränvinsfabrikauter,
för alt möjligen kunna tillvägabringa en ovanligt
stor bränvinsfabrikation under April månad. Men, man må med
allt skäl hata brän-vinsbränningens missbruk, man må beklaga,
att så många skickliga och verksamma jordbrukare i vårt land
förspilla en betydlig del af deras verksamhet pä en näring, som
icKe frambringar annat än en skadlig produkt och som i allmänhet
gör landet stor skada; men när denna näring är genom
lagar lofgifven alt blifva ulöfvad, sä anser jag för min del, alt
sä länge hagarne tillåta en sådan näring, att bedrifvas, så bölden
ega samma skydd, som hvar och en annan lofgifven näring.
Del har tydligen visat sig att K. M:s mening med Kungörelsen
af den 13 Juli sisth år, var att inskränka bränvinsbränningen på
grund af den svaga skörden, men jag befarar att om icke något
vidare tillägg till denna kungörelse blifver gjordt, så vinnes icke
det åsyftade ändamålet; ty såsom af en annan talare har blifvit
antydt, K. M:s Nåd. afsigt kan motverkas af litte §:n i bränvinsbrännings-förordningen,
om den skulle i hela sin vidd begagnas,
synnerligen som bränvinspriset är högt och otvifvelaktig!,
ju närmare vi komma våren och sommaren, skall stiga ännu
högre. Detta höga pris blir då en alltför stark frestelse för dem,
som hafva brännerier, att söka pä hvad sätt som helst, som icke
är uppenbart olagligt, att åter sätta sina brännerier i verksamhet.
Jag kan likväl icke neka, att Doktor Sandbergs motion är ett sådant
medel, som icke är rätt, att f. n. tillgripa, emedan förhållandena
icke ännu äro sådana, att man, genom ett våldsamt ingrepp i
bestående förhållanden kan rättfärdiga den beskyllning, som vi
då skulle med skäl göra oss sjelfva, att hafva fordrat att K. M.
skulle bryta ett gifvet löfte. Man har visserligen här velat gifva
det åberopade kungsordet en mindre vigtig betydelse, men för
min del får jag säga, att jag fäster ganska stor betydelse dervid,
ty det är ganska väl kändt, och jag tror icke att någon, som
vill vara upriglig kan bestrida det, att sedan Kungörelsen af d.
13 Juli utkom, så gjorde hvarje bränvinsbrännare sina beräkningar
på grund af bestämmelserna i denna kungörelse, under
förhoppning derom, alt icke några vidare restrictioner skulle
komma att ega rum. En del bränvinsbrännare hafva således på
hösten endast bränt en månad under förhoppning, att under April
få bränna för att erhålla drank till hjelp vid ulfordringen af sina
362
Den 4 Februari e. m.
kreatur. Det är dessa personer, hvilka icke äro de egentligen
stora bränvinspatronerna, som skulle blifva bedragna i sina förhoppningar,
om Utsk:s Betänk, bifölles och om K. M. skulle lyssna
till en af 11. St:r, på grund deraf afbiten underd. skrifvelse.
Utsk:s Betänk, är verkligen upställdt på ett mindre vanligt sätt,
hvilket jag vill tillskrifva den omständigheten att den som förmodligen
upsatt Betänk, jcke har haft någon synnerlig öfning i
upsätting af Utsk:s Betänk. Denna olikhet i upställningen emot
andra Utsk:s Betanien, gör likväl att vi äro mycket bättre i tillfälle
att bedöma saken, ty Utsk. börjar med att i korthet anföra
alla de skäl, som tala emot Doktor Sandbergs motion, och anför
sedan ganska vidlyftigt på flera sidor de skäl, som tala för motionen,
men vid denna argumentation, har det varit sä olyckligt
att de koria skäl, som tala emot motionen, utgöras af bestämda
facta, då deremot de andra, som äro serdeles vidlyftiga, innehålla
ingenting annat än hypoteser. Dessa hafva redan blifvit
granskade af så många talare inom Ståndet att man kan vara
ganska kort i frågan, men det är likväl ett par hufvudskäi, ibland
dem, som Utsk. anfört, hvilka jag tror det icke vara öfverflödigt,
att ytterligare vidröra; ty om dessa skäl vore öfverensstämmande
med verkliga förhållandet, så skulle det vara af stort inflytande.
Utsk. påstår det vara otvifvelaktigt, att ''den öfverdrift,
med hvilken bränvinsbränningen under sisth höst blifvit utöfvad,
och i följd hvaraf mera bränvin anses hafva blifvit på vissa ställen
tillverkadt under en månad än eljest plägar tillverkas pä G” vara
den förnämsta anledmn till de höga sädesprisen. Med den här
omtalade öfverdrift, hvarmed bränvinbränning blifvit utöfvad
förhåller sig likväl så, som en talare på förmiddagen, Hr Gripenstedt,
upgifvit, nemi. att bränvinsbränningen under höstmånaderna
år 1853 icke i afseende på pannerynul och antal bränneriet'
öfversteg den pannerymd och det antal pannor, hvarmed
bränvinsbränning om hösten året förut varit bedrifven. Han lemnade
likväl uplysningar endast från 15 län. Jag har deremot
sett officiella upgifter i ämnet ifrån 21 län, hvaraf likväl 3:ne
läns upgifter äro i det fallet ofullständiga att man icke kan se
huru många pannor drifvits med ånga eller huru många, som
endast utgjorts af enkla apparater. Af dessa upgifter för 21 län
(då upgifter ännu fattas för Jönköpings, Elfsborgs och Gottlands
län), finnér man alt hösten 1852, brändes med 26,013 pannor
och hösten 1853 med 26,467 pannor, d. v. s. ungefärligen 400
pannor mera, både stora och små, det sednare året. Hvad paunerymden
angår, så visar sig att den år 1852 utgjorde 570,558
kannor och deremot 1853, 546,362 kannor och att således pannerymden
det sednare året utgjorde emellan 20 och 30,000 kannor
mindre. Deruti visar sig således att bränvinsbränningen under
Nov. och Dec. månader förlidet år efter alla anledn:r, har varit
något ringare än på hösten 1852. Hvad beträffar anledmrne för
bedömmande af bränvinsbränningen i nästlcde April månad, så
visar sig ungefär samma förhållande. Förlidet år i April månad
brändes med 15,247 pannor och för April månad innevande år
Den 4 Februari e. m.
363
äro anmälda 15,§15 pannor, således ungefärligen 570 pannor
mera och kannerymden för April månad är ungefärligen lika för
båda åren. Således är det argument falskt som Utsk. här har
framlagt, att bränvinsbränningen under förra hösten har bedrifvils
med större ”öfverdrift” än vanligt.
Det andra argumentet är, att ”nöden stur för dörren”.
Detta vore verkligen ett talande skäl, om det vore sannt, men
jag frågar Eder Mine Hrr, står verkligen någon nöd för dörren
under det kommande året? Hvad beträffar brödfödan, så sammanstämma
alla upgiftcr från Landshöfdingarna med hvad en
talare här anfört, att det väl är blist på penningar alt köpa för,
men icke brist på spanmål. Det är äfven kändt, att om än
råggrödan förlidet år var dålig och betydligt mindre än vanligt,
så var likväl vårsädsgrödan jemngod med hvad den under vanliga år
plägar vara. Detta visar sig deraf, att priserna för vårsäden i
år icke stå mycket högre än i vanliga år. Hvad dessutom be
träffar de höga priserna på råg, som man velat antyda skall komma
att användas i bränvinspannorna, hvilket jag icke tror, så är
orsaken härtill, helt annan än bränvinsbränning. Det är påtagligen
den dåliga skörd, som har blifvit öfver hela Europa med
ganska få undantag. Det är de höga spanmålspriserna i andra
länder, hvilka föranledt oss att skeppa ut spanmål, som härtill
äro orsaken, och detta har föranledt att rågpriserna i de orter
som gränsa till de större Stapelstäderne på vestra kusten, äro så
högt updrifna. Sä stå rågpriserna t. ex. i Malmö och Götheborg
i 22 å 24 R:dr, under det råg kan köpas i Nerike, Wester- och
Östergöthland för 17 ä 18 R:dr. Hvad bevisar detta, om icke,
att det är på utskeppningsorterna och i grannskapet af stapelstäderna,
der utskeppning kan komma att ega rum. som man
håller på rågen, för att kunna begagna sig af utlandets höga
priser. Deremot äro vårsädspriserna icke serdeles högre än under
vanliga förhållanden.
Båda dessa af Utsk. anförda liufvudskäl äro således oriktiga,
.lag beklagar att Utsk. tillgripit sådana skäl, som de bort kunna
underrätta sig om, voro stridande mot kända factiska förhållanden
; ty det är alltid beklagligt att en samling af personer, som
man utväljer för att utreda en fråga, verkställer detta på sådant
sätt att de framkomma med påtagligt origliga upgifter, synnerligen
när det varit lätt för dem att skaffa sig säkra underrättelser i
ämnet. Jag kan icke annat än begära afslag på Utsk:s Betänk,
i afseende på Doktor Sandbergs motion. Men då jag bestrider
ett frambärande af en önskan till K. M. i denna syftning, så
bekänner jag likväl att jag anser att nugot korrektiv borde man
verkligen söka åstadkomma emot den med skäl fruktade, ökade
bränvinsproduktionen i April månad, ty om alla bränvinspannor
lössläppas i April månad, så befarar jag att ett sådant förhållande
kan upkomma och alt man närmare den tiden, då bränvinsbränningen
skall ega rum, kan finna sig nödsakad att vidtaga den
restriction, som nu önskas, men som då får ett långt skadligare
384
Den 4 Februari e. m.
inflytande, emedan det icke varit påräknadt af dem, som anmält
sig alt bränna i April månad.
Här bar blifvit taladt om ett exportförbud. ' För min del
bekänner jag att hellre än jag nu skulle vilja ingå till K. M. med
underd. begäran att ett löfte, som gafs i kungörelsen af d. 13
Juli sistl. år, nu utan några tvingande skäl, skulle brytas, hellre
skulle jag vilja medgifva att man ingick med begäran om ett
exportförbud, men jag tillstyrker hvarken det ena eller andra,
utan säger blott hvad jag anser företrädesvis böra ega rum,
ifall någotdera anses nödvändigt. Hvad beträffar ett korrektiv
emot en alltför öfverdrifven bränvinsbränning i April månad, sä
skulle jag vilja finna ett sådant i den motion af Hr Dalman, som
kommit Utsk. tillhanda. Jag fäster mycket mindre vigt vid det
förslaget att de bränVinsbrännings-apparåter, som varit begagnade
två månader på hösten skola förses med försegling, som ej får
hrytas, förrän d. 1 Maj, men jag fäster så mycket större vigt i
delta fall vid det förslag, att inga nya anmälningar skola få ega rum,
utom dem, som redan skett vid mantalsskrifningen. Dessa redan
skedda anmälningar, dem man kan förut beräkna, emedan man
ser dera af de upgifter, som inkommit ifrån K. Befallningshafvande
i alla länen, upgå till ett, jemförelsevis med anmälningarne
till bränvinsbränning för i höstas, ganska obetydligt belopp.
För April Månad delta år hafva icke mer än 103 ångbrännerier
blifvit anmälda och ungefärligen 15,000 mindre pannor. Om
alla dessa sattes i verksamhet, så skulle de efter en approximativ
beräkning, som jag gjort, kunna komma att tillverka omkring
5000,000 kannor bränvin i April månad. Jag bar till grund
för denna beräkning tagit ett medium af alla dessa pannors kannerymd
och funnit detta medeltal icke upgå till mera för hvar och
en panna än 20 å 22 kannor. Om jag då antager att jag vid
ett ångbränneri med en sådan panna kan bränna omkring 250
kannor i dygnet, så anser jag detta vara högt beräknadt, men
dertill kan man likväl möjligen forcera dessa pannor. De enkla
pannorna kunna tillverkahingefär 300 kannor i månaden. Med dessa
beräkningar kommer jag till en tillverkning för April månad af
ungefärligen 5^ milla- kannor. Dessa 5§ milla- kannor bränvin
äro likväl ganska mycket bränvin, och mycken potatis och säd
åtgår dertill; ty om jag äfven antager, att man kan tillverka
halfva qvantiteten af potäter, som ännu lära finnas till betydlig
mängd, så skulle likväl för den andra hälften erfordras minst
150 å 200 tunnor säd. Detta är likväl, för hela riket, icke sa
stor qvantitet, och jag bär den öfvertvgelsen alt nöden icke kommer
att stå för dörren äfven om ett sä stort qvantum säd skulle
användas i brännerierna. Jag vill derföre icke bestrida dessa
redan anmälda pannor att få tillverka så mycket de kunna, men
jag anser det likväl vara rådligt, ifall man kan sätta en gräns
derför att, på sätt en talare på förmiddagen här uprigligl bekant,
att han ämnar göra, mau skulle kunna eludera kungörelsen af
d. 13 Juli. Jag säger eludera derföre att påtagligen har K. M:s
mening, då Han underskref denna kungörelse, icke varit att brän
-
Den 4 Februari e. m.
365
vin i April månad skulle komma alt tillverkas med all den redr
skap som förut på hösten hade begagnats i tvenne månader, utan
endast med den, som varit begagnad endast en månad. Det
var säkerligen meningen med inskränkning uti bränvinsbränningen
lill 2 månader pä hösten, att icke de pannor, som voro i
verksamhet dessa 2 månader äfven skulle kunna begagnas under
April månad. Derföre anser jag det vara en eludering af författningen
om sådana pannor skulle komma att begagnas äfven
under April månad, och jag uprepar hvad jag vid början af mitt
yttrande sade. att då bränyinspriserna äro sä höga att bränvinsbrännaren
bör kunna hafva nära 100 proc. i förtjenst på sin fabrikation,
så anser jag under sådant förhållande mer än troligt
att icke blott några få ångbränneri-egare, såsom Frih. Banér och
några andra, utan kanske största delen af de enkla pannorna
sättas i verksamhet genom anmälningar till förnyad bränning pä
våren hos grannar. Ett ångbränneri, mina Hrr, är icke lätt
att flytta. Det hehöfves hela månaders förberedande åtgärder
innan man kan nedtaga ett sådant bränneri och upsätta det på
ett annat ställe. Jag tror del vara nödvändigt för alt rigtigt
kunna bedöma denna fråga, att vara något så när initierad i
handteringen och att det är ganska svårt för dem som icke haft
ett ångbränneri och dermed utöfvat denna näring att sätta sig
in i alla de förhållanden, som dervid kunna ifrågakomma. Jag
har sjelf några år varit emot min vilja nödsakad att hafva ett
ångbränneri, derigenom att jag arrenderade en egendom, som
hade ett sådant bränneri, och jag liar der varit nödsakad att inhemta
den erfarenhet, som vid detta tillfälle kommer mig väl
lill pass. Det är allmänt bekant att under alla de bränvinsbrännings-författningar,
som hittills varit utfärdade, hafva de som
bränt bränvin aldrig gjort sig samvete af att, sävidt det varit
möjligt att undgå åklagaren, eludera författningen, och jag har
t. o. m. hört mångfalldiga personer äfven af de bildade klasserna
gå så långt, att de hafva skrutit af att de eluderat författningen.
Jag slutar deraf att en eludering af en bränvinsförordning står i
bränvinsbrännarnes begrepp om rätt och orätt, ungefärligen på
samma linie, sorn begreppet om skogsåverkan på kronans skogar
för några är sedan stod hos den lägre allmogen, nemi. att det
icke var skamligt att eludera författningarna. Jag tror derföre
att man bör göra hvad man kan, och får i anledn. deraf föreslå
afslag på Utsk:s Betänk, i afseeende på Doktor Sandsbergs motion,
men med updrag åt Utsk. att inkomma med Utlåt, öfver
Ilr Dalmans motion. Jag skulle anse att icke något vidare Betänk,
ifrån Utsk:s sida hade erfordrats i denna fråga utan att vi hade
kunnat anse oss berättigade att genom en contra-propos. besluta
rör:de Hr Dalmans motion, men som jag tror ämnet genom ny
behandling af Utsk. kunna blifva bättre utredt och jag befarar
att många af de närvarandes öfvertygelse i denna fråga icke är
i det skick att kunna bedöma ämnet förrän en sådan utredning
egt rum; men i händelse återremiss beviljas, så anhåller jag att
Utsk. måtte blifva ålagdt att inom 8 dagar inkomma med förnyadt
366
Den 4 Februari e. m.
Utlåt, i ämnet, ty hvad som i denna sak skall ske, det mäste
ske snart.
Frih. Raal), Adam Christian: Då jag, såsom tillhörande
minoriteten i denna fråga inom Utsk., anser mig böra yttra thina
tankar något fullständigare än i den korta reservation, hvarmed
jag beledsagat Betänk., så är jag i sanning förlägen huru jag
skall kunna välja mina uttryck, så att jag på ena sidan icke må
klandra den aktningsvärda majoritet, som har beslutat det ifrågävar:de
Betänk., och på andra sidan likväl vederlägga deras skäl.
Ingen kan bättre än jag, sorn deltagit i den långsamma strid,
som föregick beslutets fattande inom Utsk., bevittna huruledes
skälen för och emot der blifvit vägda på guldvigt, ja, jag kail
säga mer, på samvetets guldvigt, och att det endast varit den
renaste afsigt att göra det rätta och det bästa, som detta beslut
blifvit af majoriteten fattadt. Emellertid anser jag, likäl såsom
jag i min reservation anfört, ganska vådligt, att bifalla förslaget.
Jag vill icke genomgå de mångfaldiga skäl, som blifvit här uprepade
och vederlagda efter hvars och ens olik aåsigter. Jag vill
blott hålla mig till några få omständigheter.
Första frågan är den, om utsigterna för tillgång på säd och
födoämnen för folket äro så nedslående, att man derigenom skulle
kunna rättfärdiga en så våldsam åtgärd, som här blifvit föreslagen.
I detta afseende har man rådfrågat priserna. Dessa hafva blifvit
upgifna i Stockholm och några Skånska städer. Jag vill icke
besvära med några sifferupgifter, men får fästa upmärksamheten
på följande vigtiga omständigheter. Det är sannt, att i en del
af de Skånska hamnarne, äfvensom på Holländska kusten, från
hvilka orter exporten har varit stark, priset upgått ända till 24
å 25 R:dr rdgs för råg, men deremot hafva vi i andra landsorter
ett vida lägre pris. Jag har här i min hand en sammanfattning
af Landshöfdingarnes berättelser, för några få dagar sedan inkomna
till Civil-Depart:tet och dessa upvisa på flera ställen ett pris för råg
af 10 till 12 R.dr b:ko T:n såsom t. ex. i Wimmerby, der den
gäller 10 R:dr b:ko T:n. I Kronobergs län vet jag att nyligen
en icke obetydlig qvantitet lönespanmål blifvit såld till 16 R:dr rgds
T:n. Jag tror det var råg. (Jag vill icke tro, att det var råg
och korn). I allmänhet äro priserna låga inuti landet, och gifva
anledn. antaga ymnig tillgång i orter, hvarifrån export icke kan
med lätthet ega rum. För korn gå de icke hö^re i allmänhet i
riket, än till 8 å 9 R:dr b:ko och endast på några få ställen till
10 R:dr å 10 R:dr 32 sk. b:ko; men det finnes ett annat sädesslag,
hvaraf den fattige kan i nödens stund göra bröd. Det är
blandsäd eller blandkorn. Detta gäller i Upsala län 6 R:dr b:ko
för T:n och i Östergöthland har man sagt mig att det blott gäller
4 å 5 R:dr b:ko. Om det så förhåller sig, så kan man icke
antaga någon fara för en hungersnöd. Lägger man nu dertill att
hafran gäller endast 4 till 6 R:dr b:ko och vi veta, att en stor
del af Sveriges befolkning är van att lefva vid liafrebröd, så synes
ännu mindre någon nöd och hrist på säd för den fattige vara
för handen, såvidt man kan dömma efter priset. Härtillkommer
Ben 4 Februari e. m.
367
att i de flesta delar af riket står potatispriset ännu till 2 R:dr
b:ko, för T:n, på andra ställen ännu lägre, såsom 1 R:dr 32 sk.
b:ko på några få ställen upgår detta pris till 2 R:dr 32 sk. b:ko
och i Carlshamn är den enda ort, der potatisen stigit till 4 R:dr
b:ko. Enl. enskilda underrättelser, genom en Riksdagsman, som
kom för ett par dagar sedan från Westergöthland, skulle potatispriserna
i Sköfde-trakten bestämdt icke stå högre än 1 R:dr 32
sk. b:ko för T:n och äfven i Skåne är mig sagdt att de i allmänhet
ej öfverstigit detta låga pris. Det ges visserligen icke
någon möjlighet hvarken för en Regering eller för en enskilt man
att beräkna lillgångarne inom landet. Det låter sig icke göra
inom en socken, långt mindre inom ett rike, men jag vågar likväl,
på grund af nyss anförda prisförhållanden göra mig förhoppning
att icke någon fara för hungersnöd skall upstå, såvida icke omständigheter
komma att inträffa, dem vi icke nu kunna förutse.
Jag erinrar mig förhållandet år 1847, då export-förbudet kom.
Man hade då klagat öfver hotande hungersnöd, men sedermera
uppenbarades att det fanns en betydlig mängd spanmäl och att
de höga priserna dä icke voro härledda af brist. Icke heller
hade man så alldeles rätt i den beskyllning, som utkastades emot
innehafvare af spanmål, att de icke skulle åtnöjt sig med de
redan alltför höga priserna, utan ville hafva ännu mera betalt.
Återhållsamheten kan under dylika förhållanden hafva en ädlare
bevekelsegrund. Mängden af jordegare hafva nemi. den försigtigheten,
alt äfven vid de högsta priser söka till att hålla qvar
så mycken spanmål, som skäligen kan fordras till deras gods och
närmaste omgifning. Så skulle jag äfven tro, att hvar och en
bör umgås med sitt folk, emedan det är hans pligt att så göra.
Hvad beträffar den andra frågan, hvad anledmr vi skulle
hafva-att tro, att en så ofantlig bränvinsbränning skulle komma
att ega rum under April månad, som man föreställer sig, så har
Hr Dalman visserligen förespått att det skulle blifva brändt mer
än 100 proc. utöfver det vanliga och jag tror äfven hans mening
var alt det också förliden höst blifvit brändt 100 proc. mera än
vanligt. Jag tror likväl att man icke för en sådan beräkning
kan antaga pannerymden till mätare för averkningen. Pannerymden
är en alltför osäker angifvare af pannornas afverkningsförmåga,
isynnerhet för redskap som drifvas med ånga. Antalet
af brännerier torde närmare, än pannerymden, utvisa i hvad män
bränvinslillverkningen stigit eller fallit. Af en tabell öfver anmälta
bran vinsredskap, som jag gjort för 21 län, befinnes att
pannornas antal sisth höst icke var större, utan tvertom något
mindre, om hösten 1852. Jag bekänner att detta resultat häri
hög grad förvånat mig, ty jag har tillhört deras antal, som trott
att det nu på hösten varit brändt betydligt mycket mera än
föreg:de år. Jag måste likväl erkänna mitt misstag och tro på
de upgifna siffrorna i Landshöfdingarnes rapporter af hvilka denna
tabell utgör ett sammandrag. Hvad säger nu denna tabell om
bränvinsbränningen i nästa April? den visar visserligen att af
små redskaper, sådana som icke drifvas med ånga, som icke äro
368
Den 4 Februari e. m.
fabriker, ett par tusen äro anmäldta mera, än de som voro i verksamhet
i April förra året, men man skall komma ihåg, att förl.
år bränvinsbränningen fick utöfvas hela vintern, och likväl brändes
ännu i April med 14,000 pannor, hvaremot nu är anmäldta
10,000 för April månad.
Hvad åter beträffar ångredskapen, så äro för nästa vår icke
anmäldta mer än en tredjedel, så många, som voro i verksamhet
förra våren, eller om man anställer jemförelse med dem,
som vore i verksamhet sisth höst eller hösten förut, så blir det
ungefärligen en femtedel af det antalet. Till följd af prisförhållandena,
måste man ovilkorligen erkänna att, om säden stiger
och på samma gång bränvinsbränningen är fri i April månad,
sannolikheten för en forcerad bränvänsbränning genom denna prisstegring
minskas. Vi hafva ju erfarit nu inom ett par dagar
sedan sista plenum, då två Stånd afslogo Betänk., att bränvinspriset
på börsen fallit. Ar det icke dä anledn. att tro, att när
detta Stånd äfven afslagit Betänk, och man således erfar att inom
hela representationen det icke varit, möjligt att i mera än ett enda
Stånd, detsamma fä för en pluralitet af två röster, och all ovisshet
anses undanröjd om bränvinsbränningens inställande i April,
— priset på bränvin skall ytterligare sänkas. Jag tror det så
mycket hellre, som tillgångarna på bränvin synas vara stora i
förhållande till åtgången, sorn" alltid mindskas under höjda priser.
Då spanmålen är hög, då arbetaren har svårt att skaffa sig bröd,
så har han ännu svårare alt skaffa sig bränvin. Faller bränvinet
i pris, och säden stiger, minskas också bränvinsbränningen helt
naturligt af sig sjelf.
Beräkningen att någon skulle nu i April tillverka bränvin
af de nu sä dyra produkterna i spekulation på den prisstegring
nästa höst, eller nästa år, som en förmodad tillökning i skatten
skall framkalla, är en orimlighet.
Antaga vi att skatten blir, såsom K. M. föreslagit, 16 sk.
b:ko och dertill lägga produktionspriset, som under vanliga förhållanden,
om det blir ett godt är, kan påräknas till 16 sk. kannan,
så bör det pris, hvartill varan kommer att stå i bränvinsbrännarens
hand icke mycket öfverstiga 32 sk. b:ko kannan och
då skulle jag föreställa mig att våra spekulanter på börsen icke
äro så obetänksamma, att de skulle upköpa bränvin i beräkning
på högre priser för kommande året. I fråga om nya, ännu icke
gjorda anmälningar för nästa April, tror jag icke att vi böra ha
mycket att befara, äfven derför att, utöfver de redskap, som
begagnades 2:ne månader sisth höst och nu redan äro för April
anmälda, icke så många gamla pannor finnas, och icke lära många
göra nya redskaper för att begagna dem under en månad. Hvad
beträffar den stora redskapen, sä är det visserligen sannt att en
talare, som står bredvid mig har öppet tillkännagifvit sin afsigt,
att med en större redskap, som var begagnad på hösten, under
April månad bränna på en annan egendom, men såsom Hr Hjärne
rätteligen anmärkt, så äro kostnaderna för förberedelserna och
upställ
-
Den 4 Februari e. ni.
369
upställningen af ett större bränneri ganska betydliga, så att jag
icke tror att många skola finna sin fördel i att flytta större bran -  nerier. Det enda jag tror böra göras och sorn nog kommer att
ske min bön-förutan, vore att en författning utgåfves, att den
som vill afstå ifrån att bränna, ehuru han dertill anmält sig, må
slippa att erlägga skatt.
Jag vill anmärka emot Hr Dalman att hans sätt att räkna
icke förekommer mig alldeles rigtigt. Han lärer icke sjelf hafva
bemärkt det misstag han begick, då han adderade bränvinspannorna
för hösten 1853 med dem, som äro anmäldta för våren
1854 och derigenom fick öfverhufvud taget en 50 proc. större
summa än han rätteligen bort få. Detta är ett misstag, som jag
hoppas, att han inser sjelf.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att den Kungörelse, K. M.
utgaf d. 13 Juli sisth år, icke bestämdt säger, att bränvinsbränr.
ing skulle vara inställd, utan nyttjar orden: ”vara medgifvet”,
”tillåtet” etc., med ett ord evasiva uttryck, som kunna gifva anledn.
till ytterligare inskränkningar. Afven häruti tror jag ligger
ett misstag. Det står nemi., att K. M. vill härmed i nåder
förordna (det anser jag vara ett bestämdt uttryck) att bränvinsbränningen
skall under nästkommande vinter inställas under fyra
månader. Dessa uttryck tillåta icke någon tydning af ovisshet,
men sedan komma orden, att det må vara medgifvet, tillåtet o. s. v.
att alternativt välja två månader på hösten eller en månad på
hösten och en på våren, hvarunder tillverkningen må ske.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att bränvinsbränningen är
icke i allmänhet att anse, som en annan fri näring, utan den
är förut ofri, emedan redan uti den allmänna författningen förutsättas
inskränkningar deruti. Jag skulle icke undra derpå, om
någon af de mänga talare hvilka äro så varma för nykterhetens sak,
att de sällan kunna benämna bränvinet med sitt rätta namn, som
anse bränvinsbrännaren stå utom lagen och alla dem, som handla
med denna vara, eller som sälja säd till bränvinsbrännaren, icke
vara berättigade till samma skydd, som andra medborgare, fällt
detta yttrande, men att Hr von Hartmansdorff, hvars omdöme
jag värderar och som är liberal i frågan, kommit fram med denna
mening det förundrar mig; ty det lärer väl icke kunna nekas,
att en näring, som genom K. M:s och 11. St:rs gemensamma
beslut, blifvit öfverlåten åt Svenska lölket att begagnas, likväl är
en näring, som måste påräkna skydd likaså väl som öfriga näringar.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att om sädespriset redan är
27 å 29 R:dr T:n för rågen i Danmark, så, om äfven span mål
skulle kunna finnas för detta pris, livar skall det arma folket få
penningar, för att köpa sin säd. Jag medgifver, att det alltid är
en svår belägenhet för folket, när säden är så dyr, men svårare
är det dock, om rörelsen i landet af.stannar. Det är svårare äfven
för den fattige, ty då får han icke tillfälle, att förtjena något,
hvarför han kunde köpa den för bättre pris tillgängliga spanmåH.
3. 24
370
Den i Februari e. m.
len, men i allt fall får jag dervid tillägga att omsorgen för folkets
väl icke bör inskränka sig till att skaffa dem bröd för dagen.
Jag tror det vara Statsmannens pligt att äfven se på deras framtid
och dertill anser jag höra, att hvarje näringsidkare må kunna
påräkna säkerhet och stadga uti det, som är påbudet, och icke
behöfva befara att en K. Författning, sedan It. St:r några månader
efter dess ingifvande sammanvarit och derom rådslagit,
åter uphäfvas efter tillfälliga majoriteters hugskott. Vi hafva bedröfliga
exempel från frihetstiden på följderna af en sådan osäkerhet.
Hvad som då försatte nationen i vanmakt, var, såsom
jag tror, det vankelmod i Kongl, påbud, den osäkerhet för näringarne,
som då existerade.
Man har sagt, att nöden står för dörren och att nöd bryter
lag. Men jag frågar : hvar är väl gränsen eller måtet af den nöd,
som bör kunna verka derhän, att Svenska folkets ombud skulle
komma fram med begäran till Konungamakten, att denna makt
skulle så kort efter, sedan den gifvit ett löfte till folket, återkalla
detsamma? Och ärö vi öfverbevisade alt någon nöd är för handen
eller skall inträffa i år? Jag tror det vara en pligt af Svenska
folkets ombud att söka förekomma och icke befrämja omvexlingar
i ekonomiska lagstiftningen. Jag vill icke uptaga flera af de
mindre anmärkn:r Hr von Hartmansdorff gjort, men deremot
nämna några ord till svar på Hr Hjärnes anförande.
Hr Hjärne har klandrat upslällningen af Betänk, och beklagat
att den var verkställd af en ovan hand, men tillika gjort det
den stora komplimenlen, att han deraf fullständigt har fått erfara
skälen å ömse sidor. Jag tror att det i allmänhet vore ganska
nyttigt om Belänktdena voro sä upställda, att man kom i tillfälle
att känna skälen å ömse sidor och derefter bestämma sitt omdöme.
Slutligen har Hr Hjärne yrkat pä återremiss å Hr Dalmans
motion, på det att Disk. må blifva i tillfälle att taga den
-i betraktande. Det torde kanske vara att gå sakerna i förväg
att yttra något om, hvad som dervid kan tillgöras. Jag får likväl
j detta afseende förklara att jag anser ungefärligen samma skäl
ligga i vägen för Hr Dalmans motion, som äro anförda emot Hr
Sandbergs motion, men i allt fall, får jag fästa upmärksamheten
derpå att innan dessa discussioner hunnit blifva afskrifna och
derefter remitterade lill Utsk., der lästa, bordlagda och beslut
derefter fattats samt detta beslut återigen justerats, så fruktar
jag att tiden är så långt liden att det blir nära nog omöjligt att
fä något beslut före den första April.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag anmälte mig då Hr von
Hartmansdorff hade ordet derföre att jag väntade att denne talare
med sitt varma intresse för saken, med sin djupa sakkännedom,
med sin stora dialektiska förmåga här skulle inför oss framdraga
nya skäl för den sats, han säger sig inom Disk. hafva så lifligt
omfattat. Jag har likväl funnit, oeh R. o. Ad. troligen äfven
med mig, alt de skäl, sorn blifvit anförde af honom och öfrige
Den 4 Februari e. m.
371
talare, hvilka förordat Betänk, egentligen innefattas i dem, som
i Utsk:s Betänk, blifvit framlagda. Jag har visserligen här punkt
för punkt antecknat dessa yttranden, men jag skulle anse mig
fela i upmärksamhet mot R. o. Ad., då tiden så långt framskridit,
om jag äfven punkt för punkt skulle ingå i vederläggning
af desamma, då efter mitt förmenande större delen deraf redan
på förmiddagen genom de sakrika anföranden, som af flera Ståndets
Ledamöter och serdeles af Hr Gripenstedt blifvit afgifna
äfvensom af de talare, hvilka efter Ilr Dalman och Hr von Hartmansdorff
yttrat sig, blifvit fullständigt vederlagda. Jag ber endast
att fä yttra ett par ord, nemi. att jag anser, att dessa Hrr stödde
sin slutsats på tvenne efter mitt förmenande, origtiga premisser.
Den ena är att bränvinsbränningen skulle under April månad
komma att utsträckas till en så hög grad, att den tillverkade
qvantiteten derigenom skulle blifva större än 11. o. Ad. föreställer
sig. Jag tror likväl att denna åsigt grundas mera på en förmodan,
än på några verkliga skäl och jag tror att de sifferupställningar,
som af flere talare blifvit framlagda på ett mera faktiskt
sätt bevisa motsatsen. Den andra grundsatsen, hvarpå Hr von
Hartmansdorff slött sin argumentation är föreställningen af den
stora nöd, som finnes i landet. Jag skulle i detta afseende tro,
att de uplysningar en Konungens rådgifvare afgifvit i detta fall
förtjena fulltut lika mycken tillit, som de suppositioner, hvilka
från dessa talare blifvit afgifna. Enskilt kan jag visserligen icke
känna förhållandet inom liela landet, men jag känner det i en
viss trakt deraf, som betraktas såsom Sveriges kornbod, och med
afseende derpå får jag försäkra att de framställningar, som här
blifvit gjorda äro i alla afseende öfverdrifna. Skörden af höstsäd
har slagit föga' gynsamt ut, men deremot har vårsäds-skörden
varit vida rikare än man vågade hoppas vid den tiden, då den
K. Förordningen om bränvinsbränningen utkom. Såsom bevis
för denna nöd hade man åberopat dels de höga priser, som vore
gängse, dels de understöd, som från åtskilliga län blifvit begärda.
I afseende på understöden bar redan blifvit yttrat att åtminstone
på många ställen dessa äro en följd af den brist på penningar,
sorn derstädes tillfälligtvis förefunnits, utan att derföre någon
verklig spanmälsbrist inom dessa län existerat. Derjemte har
äfven blifvit omnämndt, och jag bar äfven mig det specielt be•
kant, att inom vissa län dessa understöd afse, att underlätta möjligheten
för kommunerna alt inrätta bagerier och att sålunda för
billigt pris förse ortens innevånare med bröd. Jag har mig dessutom
bekant att i många trakter en stor del af socknarne, utan
att begära understöd redan sjelfmant vidtagit sådana åtgärder,
och att der så väl spanmål för billigt pris hålles de fattigare tillhanda,
som att man der inrättat bagerier, på det att de fattigare
skulle för billigt pris kunna erhålla sin brödföda. Det synes mig
således klart och tydligt att de höga sädespriserna mindre äro
en följd, af någon inom landet varande brist, än af de spanmålspriser,
som i utlandet äro gällande och det är äfven ådagalagdt
24 ’
372
Den i Februari e. ni.
att det skulle vara ett slags orättvisa emot den landtman, hvars
skörd har utfallit knappare än vanligt, men som genom dessa
priser har vunnit någon ersättning för sin möda, att det skulle
vara en slags orättvisa emot honom, om han af omtanka sparar
en del att sina förråder till nu kommande vår och R. St:r skulle
göra en hemställan om inställande af bränvinsbränningen under
April månad, hvarigenom för honom förorsakades en sänkning i
priserna och han således finge en inkomst vida under den, som
lian eljest hade påräknat. Så vidt jag har mig bekant, så mottogs
den K. Kungörelsen af d. 13 Juli med tacksamhet af nästan
alla inom den trakt, jag serskildt känner. Det lider intet tvifvel,
att åtskilliga betydliga jordegare derigenom gjort individuella förluster,
men något hvar insåg nödvändigheten af den K. Kungörelsen,
hvilket gjorde alt man villigt fogade sig i dess föreskrifter.
Man hade dessutom en serskild anledn. till tacksamhet
derutinnan, att Kungörelsen utkom så tidigt, att man kunde lämpa
sina åtgärder derefter.
Det linnes en nöd, och det är brist på foder. Det är äfven
just för att afhjelpa denna foderbrist, som K. M. bar tillåtit bränvinsbränning
under April månad. Det är icke blott de stora
fabriksegarne, utan det är äfven de mindre bränneriernas egare,
som anse det vara af vigt för sig, alt kunna framföda sina kreatur
just under den tid under våren, då det är nödvändigt att de
ega krafter för vårbruket. Dessutom ber jag få fästa upmärksamheten
derpå, att inom större delen af Sverige potatis-skörden
utfallit mycket fördelaktigare än på många andra ställen, icke
blott i afseeude på tunntalet, men äfven i afseende på beskaffenheten.
Potatisen är i år ej mera skadad, än, att en stor del
deraf med fördel kunnat gömmas. Min öfvertygelse är att större
delen af bränvinsbränningen åtminstone på de mindre brännerierna
kommer att bedrifvas med potäter. Dertill kommer äfven att
man mångenstädes under vintern hopsamlar det foder som af
kreaturen ratas och hvilket, eljest odugligt, genom tillsats af drank
blifver en för ladugården sund och begärlig föda. Jag skall icke
blott anse det för en orättvisa emot de laglydiga undersåter, som
i öfvertygelse om att bränvinsbränning skulle fä begagnas under
April månad endast brännt en månad på hösten, om bränvinsbränningen
under April månad inställes; jag skulle äfven tro,
att det vore oklokt. Det finnes intet, som mera är af vigt för
all slags rörelse, än stabilitet i författningar, än visshet derom,
att hvad som en gång blifvit beslutadt, kommer att ega bestånd,
och en framställning af R. St:r i den syftning Ufsk. föreslagit
befarar jag skulle i större delen af landet med missnöje mottagas.
Jag förenar mig således med dem, som yrkat afslag på
Utsk:s Betänk.
Gr. Lewenhapt, Patrik Adolf: Jag hade visserligen
icke tänkt att yttra mig vidare i denna fråga än jag redan gjort,
om jag icke hade blifvit på sätt och vis upkallad dertill af en
värd och aktad talare, som tillkännagifvit sin förundran deröfver
att jag hvilken såsom Landhöfding begärt undsättning för mitt
Den 4 Februari e. m.
373
län, likväl här kunna tillstyrka bränviiisbränning i April månad.
Den värde talaren har städt sin upgift på Utsk:s Betänk. Jag
anser att en felaktighet uti siffer-beräkningen i detta Betänk, ifråga
om Hallands län har blifvit begången, men jag ansåg icke lämpligt
pä förmiddagen uptaga tiden med att rätta detta misstag.
Detta Betänk, uptager att ifrån K:s Beflnde från icke mindre än
7 län framställningar om undsättning af allmänna medel ingått,
samt att Landshöfdingen i Halmstads län hemställt, i anledn. af
den svaga skörden, ej mindre om anstånd med inbetalningen af
ett förut beviljadt läntefritt lån af 29,333 R:dr 16 sk. b:ko, än
ock om 8,300 R:dr ny undsättning, af hvilka 4000 R:dr utan
återbetalningsskyldighet.
Detta är så tillvida riktigt att K:s Beflnde i Hallands län
begärde undsättningslån år 1851 i anseende till den svagare
skörden inom länet, af 40,000 R:dr b:ko. Den första tredjedelen
deraf är betald med 13,333 R:dr 16 sk. b:ko och den
andra tredjedelen skulle i år betalts med 13,333 R:dr 16 b:ko.
I anledn. af den svaga skörden ansåg K:s
ingå till K. M. med begäran, att K. M. ville nådigst bevilja upskof
med den utbetalning, som skulle ske i är med 13,333 R:dr
16 sk. b:ko, så alt den finge betalas vid nästa upbörd, och återigen
den sista tredjedelen reserveras ännu ett år. Den serskilda
låne-undsättning af 4,300 R:dr, som K:s
län begärt, var afsedd för fyra eller fem socknar inom norra delen
af länet, der bränvinsbränning mycket litet har idkats, men der vårsäden
blef sämre, än i öfriga delar af länet och hvilka socknar icke
varit delaktiga af senast beviljade undsättnings-lån. Återstoden af det
äldre undsättnings-lånet är i enlighet med hvad jag här ofvan upgifvit,
endast 26,666 R:dr 32 sk. b:ko, i st. f. 29,333 R:dr 16 sk.,
som Utsk. uptagit. Denna felskrifning i Utsk:s Betänk., har jag nu
ansett mig böra uplysa om, ehuruväl den icke är af någon serdeles
betydelse, hvarföre jag icke heller i förmiddags vidrörde densamma.
En värd talare har yttrat sin farhåga, att hungersnöd skulle
upstå, om bränvinsbränning i April månad skulle komma att ega
rum. För min del har jag i förmiddags yttrat, att ändå större
nöd skulle upstå, om bränvinsbränningen under April månad på
grund af en underdånig skrifvelse från R. St:r inställdes, emedan
det är en mängd smärre jordbrukare, sorn i vår påräknat bränvinsbränningen,
såsom sin hela existens. Jag vill derföre icke
nu vidare yttra mig i den saken.
Den värde talaren har äfven talat om rojalister för dagen.
Jag kan icke taga åt mig den saken, då jag helt enkelt yttrat
mig om det materiella i frågan, ehuru jag tror mig vara lika god
rojalist, som någon annan, och för att visa att jag är det, får
jag bestrida den värde talarens önskan att vi skulle i denna fråga
så ställa till att två Stånd stannade emot två, på det att K. M. måtte få
afgöra saken. Jag för min del skulle önska såsom god rojalist
att de tre Stånden gåfvo utslag i saken; R. St:r må väl någon gång
sjelfva kunna bära bördan af missnöjet, om sådant upstår genom utslaget,
ty K. M. och Hans regering hafva börda nog ändock att bära.
371
l)pn i Februari e. m
Den värde talaren har vttradt att vid ett större bränneri i
närheten af hufvudsladen man låtit dranken rinna i sjön. Jag tror,
att detta icke varit någon stor förlust. Jag har hört en skicklig bränmästare
säga, att vid de större ångbrännerierna utsugas rudimaterierna
till den grad, att dranken vid dessa brännerier blir så usel,
att den är nästan utan födande kraft. Så är icke förhållandet med
de mindre brännerierna, ty der utsugas rudimaterierna, såsom
vid de större, och det är egentligen för dessa mindre brännerier
som jag endast af anförda anledmr vid detta tillfälle talal.
Jag tillstyrker afslag pä Utsk:s Betänk.
Under detta anförande hade Hr Gr. o. Landtm, bortgått
och dervid öfverlemna! Landtmarskalks-klubban åt främste närvar:de
ledamoten Fullmäktigen för Grefliga ätten IST:o 8 Oxen
O
^ r'
stjerna till Korsholm, Frih. Åkerhjelm, Larl.
Ilr Estenberg, Carl Christian: Det tyckes vara öfverflödigt
att vidare tillägga några ord i denna fråga, då R. o. Ad.
redaj^ temligen bestämd synes hafva uttryckt sin önskan i detta
mål, ehuru det ofta är fallet, att man måste blygas för att bibehålla
en öfvertygelse, som man fattat, då man tinner, att det är
en sämre öfvertygelse, som måste vika för en bättre. Således
vill jag utgå från den punkten, att det anstår oss icke alt vara
alltför mycket fasta i vår öfvertygelse för att, ifall vi finna att
en brättre öfvertygelse vill hos oss göra sig gällande, den sämre
öfvertygelsen derför må kunna vika. De åro få de talare, sorn
hafva upträdl pä detta rum för att försvara Utsk:s Betänk. Ett
af R. St:n har likväl lemnat sitt bifall dertill, ehuru majoriteten
var ganska obetydlig. Detta Riksstånd, jag menar PresteSt., har
vanligen dragit temligen nära tillsammans med R. o. Ad. Derföre
ber jag R. o. Ad. besinna om vi skola tillspillogifva den idée,
som ehuru temligen invecklad, ligger till grund för majoritetens
inom Utsk:s motiv i denna fråga. Man har såsom grundskäl för
R. Stms afslag på Utsk:s Betänk, anfört, att det Kungsord, som
är gifvet, bör såvidt möjligt, hållas vid makt. För min del är
jag alldeles öfvertygad om att vi i detta afseende icke behöfva
vara så nogräknade, ty den som står vid styret, Ilan håller nog
Sitt ord och belmfver icke derföre göra reda för R. St:r. Han
har rätt, att gifva först ordres och sedan contra-ordres och jag
vill fråga, om man kan klandra ett sådant mått och steg att taga
tillbaka en ordres, som Han ser vara onyttig och skadlig att följa.
Vore saken ovigtig och omoralisk, då skulle jag vilja tillämpa
sådana yttranden, som jag. här hört, att ändamålet icke bör helga
medlen men jag vill analytisera detta ord, ty det är af stor vigt
och ett argument, som betyder mycket. Jag finner för min del
alldeles icke mindre rätt att taga tillbaka detta ord än samma
rätt, som en fältherre t. ex. har då han ger den ena dagen en
contra-ordres, då han ser att om han skulle följa den först gifna
ordres, så blir han slagen, och kommer i fiendens händer. Om
han då undviker detta genom en contra-ordres, så är ju detta
icke något origtigt medel och kan icke blifva föremål för vår
Den 4 Februari e. m.
375
npmarksamhet, och om man nn icke skulle få återtaga en origtig
författning, så skulle man då alldeles icke få lyssna till det rätta,
när ett sådant argument kommer ifråga. Det var äfven i afseende
på det s. k. Kungs-ordet, som jag hörde en värd talare
anmärka, att detta vore ett sken-argument, emedan man framför
allt ville bränna och derföre tog man 1111 så noga vara på detta
Kungs-ord. Här hafva likväl andra motiver legat till grund för
Utsk:s Betänk. Jag skulle tro att den allmänna missvexten öfver
hela verlden, som vid denna tidpunkt börjar göra sig gällande,
och vi hafva de alkira tydligaste bevis på att den verkligen existerar,
måste lägga någon vigt i vågskålen. Här är icke allenast denna
allmänna missvext öfver hela verlden, utan äfven det allmänna,
det Europeiska krig, som förestår oss. Att det är en allmän
missvext på säd i vårt land, hafva vi inhemtat af Landshöfdingarnes
berättelser, och det är således endast pä potatisen vi i
detta afseende hafva att fästa vår förhoppning. Vi kunna tacka
vår Gud derföre att vi hafva potäterna, isynnerhet för det arma
folket, som icke har råd, att köpa spanmålen så dyr, ty att spanmålen
blifver dyr, det måste icke vara svårt, att förutse, och att
den blir dyrare och dyrare, lärer icke heller vara svårt att förutsäga.
Hvar skall då den fattiga taga spanmålen? När då till
missvexten kommer del Europeiska kriget, sä måste det blifva
svårt för den fattige att få spanmål. Om dä, härtill ytterligare
kommer att bränvinsbränningen förtär det lilla vi hafva qvar,
eller den potatis, som den fattige skulle hafva, så hemställer jag
till R. o. Ad. och till hvar och en, som har ett hjerta för den
fattiga allmogen, om det är orätt, att begagna dessa grunder,
som Utsk. har användt i sitt Betänk. Mig synes visserligen att
en af dessa grunder icke är så alldeles tillämplig, nemi. att K.
M:s Kungörelse af d. 13 Juli blifvit eluderad, ty jag måste säga,
att efter hvad jag har hört, så tviflar jag på att den har blifvit
eluderad. Således måste denna eludering allenast bilda, ett svepskäl
för det Betänk., som kommit från Utsk.; men det finnes
deremot andra motiver af obestridlig beskaffenhet för detta Betänk.
Jag vill fråga, när vi tydligen se att spanmålen förminskas och
utskeppas, är det icke då tid, att tänka på en uuderd. ansökan
hos K. M. att det lilla vi hafva qvar af spanmålen då åtminstone
icke fick brännas upp.
Man har mycket intresserat sig för bränvinsbränningen såsom
näringsgren. -Vi börja lefva i ett tidehvarf, då i hela verlden
det erkännes att bränvinsbränningen icke är någon näringsgren,
utan en täringsgren, för att förstöra och förderfva märgen och
■Guds gåfvor, som äro oss gifna, ja förstöra vida mer, nemi. kropp
och själ. Vi hafva kommit derhän steg för steg, att ifrån den
korporation inom landet, som förut varit den trägnaste att bränna,
hafva vi fått en mängd petitioner; att K. M„ måtte bevara oss
ifrån bränvinet, denna vår fiende. Under såda förhållanden vill
jag tro, att K. M. är den första, som önskar att två Stånd stadna
emot två, på det Han må hafva fria händer att kunna gå nationens
önskningar till mötes, med inställande af" bränvinsbrännin
-
376
0 e il 4 Fe b ruari e, m;
gen af April månad, hvarom önskan, icke annat än, livad jag
kan finna, verkligen är allmän. Om den just icke inom R. o.
Ad. blifvit uppenbarad, så har den dock blifvit det inom hela
landet.
Här har blifvit sagdt, att det är öfverdrift att säga att någon
nöd står här för dörren och man har påstått, att förhållandet
icke är sådant; men jäg frågar hvar och en, som har ögonen öppna
denna tid, står icke nöden för dörren, då hela Europas länder
börja att kriga med hvarandra? Jag finner icke någon säkerhet
i ett sådant tillstånd, och jag bekänner, att jag finner mig föranlåten,
att böra vaka både natt och dag. Den, som icke har
sympati för den allmänna nöd, som sålunda är i hela verlden,
hans åsigter måste jag säga, att jag icke kan dela, och hvad beträffar
denna fråga, sä slutar jag mig till Hr von Hartmansdorff. Jag
har väl icke mycket afhört R. o. Ad:s öfverläggningar, men
R. o. Ad:s prot:r har jag temligen noga ransakat och jag har
aldrig funnit någon excentricitet i Hr von Hartmansdorffs yttranden.
Jag kan icke finna annat än, att han har noga öfvervägt
de skäl, som finnas i Utsk;s Retänk. Uti Betänk, äro framställda
såväl skäl som motskäl, och man kan tydligen se, alt
Utsk. har varit i en ganska stor ångest för att fatta sitt beslut.
Också måste striden hafva varit ganska svår. Ämnet har uti
Utsk:s Betänk, blifvit ganska noga utredt och då man här velat
lägga Hr von Hartmansdorff till last att han icke nu framkommit
med några andra bevis och skäl, än som i Utsk:s Betänk, blifvit
framställda, så har man icke dervid gjort honom någon rättvisa.
För min del, är jag högst glad, att åtminstone några inom detta
Stånd hafva yttrat sig för den mening, som Utsk. uttalat, hvarföre
jag äfven för min ringa del får förklara, att jag instämmer
till alla delar med dem, som hafva icke förkastat, utan antagit
Utsk:s Betänk.
Starka rop på propos. hördes åter.
Hr Bergenstråle, Claes: Hr von Hartmansdorff har utpekat
deni, sorn yttrat sig i förmiddags emot detta förslag, såsom
varande rojalister, och som jag var en ibland dem, så får jag
tacka Hr von Hartmansdorff derför, emedan jag anser det för en
ära och pligt att vara rojalist, har alltid varit och blir det så
länge jag lefver. Hr von Hartmansdorff har, det jag icke kan,
i följd af den personliga aktning och vänskap jag för honom
hyser, annat än beklaga, efier min åsigt missbrukat sin yttrande
rätt i det han apostroferat en embetsmanna-corps, under påstående
att deras yttranden icke skulle vara pålitliga derföre att
många af dem äro bränvinsbrännare och bränvinssäljare och
sälja säd, dervid de vilja hafva höga priser samt äro äfven
supare. Jag tillstår alt jag icke väntat mig sådana uttryck af
honom. Det har smak af hvad vi dagligen läsa i tidningarne,
som så väl Hr von Hartmansdorff som alla andra rättänkande
ogilla, nemi. att man tillägger sina motståndare oädla motiver.
Detta vare nog sagdt derom. Hvad sjelfva saken angår, så får
Den 4 Februari e. m.
377
jag anhålla att R. o. Ad. ville afslå Hr Sandbergs motion, samt
att Hr Dalmans motion malte blifva lagd till handlingarna.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: De förnyade uttrycken af
önskan att snart komma till slut, öfvertyga mig, att jag gör rät
tast
uti att icke uptaga till vederläggning hvad som här blifvit
andraget emot hvad jag på förmiddagen anfört. Jag anhåller
blott att få rätta en missägelse uti de upgifter, jag hade ang:de
bränvinsbränning inom länen. Jag sade att jag erhållit sådana
upgifter för 15 län. Detta var en ren missägelse, det var verkligen
för 20 län och det var för att göra denna rättelse, som jag
velat yttra delta till prot.
Ilr Dalman: Jag bar endast begärt ordet i anledn. af en
anmärkn: från Frih. Raab. Han har til 1 vitat mig ett misstag,
som jag icke begått, nemi. alt jag, vid jemförelsen emellan bränvinsbränning
för åren 1S52, IS53 och 1854, såsom mig synes
alldeles rigligt, har ställt i jemförelse bränvinsbränningen under
höstterminen 1852 eller de tre månader, hvarunder bränvinsbränning
då var tillåten, med den bränvinsbränning, som dels
var utöfvad under Nov. och Dec. månad 1853 och den, hvartill
anmälanden skedt för nästk. April månad. På detta sätt har jag kommit
till det resultat, hvarför jag önskat att redogöra, såväl för
pannor som pannerymd samt för pannor med eller utan ånga.
Derjemte torde jag fä tillägga i afseende på ett annat yttrande
af Frih. Raab och såsom jag tror äfven af en annan ledamot
att det icke vore att befara i afseende på mångå ångbrännerier
att de skulle begagna sig af att flytta dem för att kunna
bränna på våren. I alla fall synes det vara helt oskyldigt, emedan
den skada, som derigenom kunde tillskyndas enskilde endast
blefve högst obetydlig, hvaremot, om förhållandet är sådant, som
jag med temligen tillförlitlig visshet, från alla håll har erfarit,
nemi. att man förbereder en mängd anmälanden för bränning i
April månad med de stora pannorna, så skulle skadan för det
allmänna blifva ganska stor.
Gr Björnstjerna, Carl Magnus: Tiden är långt liden,
jag vill således vara helt kort. Jag förbigår Hr von Hartmansdorffs
bekymmer för hungersnöd. Då 2:ne månaders bränvinsbränning
icke lyckats updrifva rågpriserna mer än 24 sk. per
T:a, lärer denna fruktan vara helt och hållet inbillad. Icke heller
vill jag fästa mig vid den beskyllning Hr von Hartmansdorff framkastat
mot Svenska soldatens pligtkänsla, säker alt hvar och en
som känner denna soldat, vet huru oförtjent den är; men jag
protesterar högtidligt mot den värde talarens anfall mot R. o. Ad:s
rojalism. Ingen torde bättre än Hr von Hartmansdorff sjelf kunna
intyga att man kati förkasta en K. Propos. utan att derföre brista i
kärlek till konnngaihakten. Sednast i förrgår förklarade Ilr von
Hartmansdorff ett Kongl.- förslag för ”oantagiigt”. För egen del
bekänner jag mig vara rojalist ej allenast för dagen eller för natten,
såsom nu, utan för alltid och det af själ och hjerta. Detta oaktadt
erkänner jag gerna, det jag tillhörde majoriteten i Onsdags
378
Den 4 Februari e. m.
och hoppas göra det äfven i dag, när R. o. Ad. nu, såsom jag
hoppas går att förkasta Utsk:s Betänk. Hvad de 2:ne sista raderna
deraf angår, vågar jag i likhet med Hr Bergenstråle föreslå att
dessa endast läggas lill handlingarne.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag skall endast
ett par minuter uplaga R. o. Ad:s tid, då discussionen så länge
och så utförligt fortgått. Jag har egentligen begärt ordet, med
afseende på det så ofta åberopade Kungs-ordet. Jag vill likväl först,
i afseende på sjelfva Betänk, yttra, att efter mitt föremenande
den frågan huruvida det bör bifallas eller icke beror derpå huruvida
nöd verkligen finnes eller kan vara att befara. På de sifferupgifter,
som i detta fall blifvit framställda af motsidan, anser
jag mig icke kunna fästa afseende, emedan jag kommit lill den
erfarenheten, att om man skall grunda sitt omdöme på sä beskaffade
upgifter, sä fordras dertill en vida långvarigare granskning
af förhållandena än som kan vara tillfälle till under en
discussion inom ett Riksstånd, äfven om den räcker några timmar.
Jag tror dessutom att ett stöd för den äsigten, att nöd
verkligen finnes och ytterligare är att befara, kan hvar om en
husfader erhålla genom sin egen erfarenhet i afseende på den
dyrhet på alla lifsmedel, som på sednare tiden inträffat. För mig
visar det sig på grund såväl häraf som af den utaf Utsk. meddelade utredning,
kunna vara påtagligt att nöd verkligen finnes i landet; men
som sagdt är, jag har egentligen begärt ordet, för alt med några ord
i korthet uplaga frågan om den af motsatta sidans talare så enstämmigt
åberopade helgden af Kungs-ordet, sorn icke bör svikas.
Ingen kan högre än jag upskatta hvarje redlig mans ord, och
ännu högre vigt måste jag fästa vid Kungs-ordet, men låtom oss
tillse huru det står till med det nu åberopade Kungs-ordet I
sjelfva bränvinsbrännings-författningen är visserligen ett Kungsord
lemnadt, derutinnan att bränvinsbränning blifvit lofgifven
linder 6 månader, men der står tillika ett undantag ifrån denna
tillåtelse, nemi. såvida vigtiga omständigheter till bränvinsbränningens
inställande föranleda. Om således K. M. säger att bränvinsbränningen
icke tillätes för mer än fyra månader,' så har
Han visserligen derigenom frångått Sitt i författningen gifna löfte
om bränvinsbränning under ytterligare fyra månader, men K. M.
kan icke derföre sägas hafva brutit Sitt Kungs-ord, emedan Han
förut förbehållit sig att kunna inställa bränningen för alla sex
månaderna, om det kunde finnas behöfligt. På samma sätt, då
K. M. genom förordningen af d. 13 Juli sisth år förordnat, att
man icke skulle få bränna under de fyra månaderna, så borde
man i min tanka icke deraf draga den slutföljden, att man ovilkorligen
skulle få bränna, under de två återstående månaderna,
ty förändrade omständigheter kunde sedermera inträffa, hvarigenom
K. M. kunde blifva nödsakad, att begagna Sin rättighet och utöfva
sin kungliga pligt, att under dessa tvenne månader förbjuda
bränvinsbränningen. Vigten af det här åberopade Kungs-ordet
är således elter mitt förmenande ingen, då det har åberopats af
Den 4 Febrnari e. m.
579
talare i allmänhet; men det har likväl här fått en viss vigt, derigenom
att t. o. m. en Konungens rådgifvare åberopat delta Kungsord.
Deraf skulle man draga den slutsatsen, som skulle den utfärdade
förordningen af d. 13 Juli 1853 böra så förstås som hade
K. M. derigenom afsagt Sig Sin rättighet att inställa bränvinsbränning
för de återstående 2 månaderna. Om verkligen Konungens
rådgifvare skulle hafva tillstyrkt Konungen, att d. 13 Juli 1853
afsäga Sig Sin rättighet att inställa bränvinbränningen under April
månad 1854, så hemställer jag om Konungens rådgifvare fullgjort
sin pligt i enlighet med 107 § Reg.F. och gifvit råd, som främjat
Rikets sannskyldiga nytta och om ConstUtsk. då skulle kunna
underlåta att i det fallet emot dem göra anmälan.
Jag har således icke trott mig kunna eller böra så tolka
den Kongl. Författningen af d. 13 Juli 1853 och öfverlemnar
till en hvar att bedöma huru Hr Gripenstedts yttrande rättligen
bör förslås.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s Betänk., så vidt det afser
Hr Sandbergs motion, men deremot att Betänk, måtte återremitteras
i hvad det rörer Hr Dalmans motion, på det att det må
blifva 3 Stånds beslut att Hr Dalmans motion måtte vinna den
grundlagsenliga behandling, som den förtjenar.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Hr Bergenstråles
anmärkn. att jag skulle hafva beskyllt en hel korporation för att.
vara bränvinsbrännare och bränvinssäljare och spanmålshandlare,
får jag förklara, att jag icke vet mig hafva haft ett sådant uttryck
och anhåller att Riddarb.-Sekret, ville från prot. uplysa
huru mina ord fallit.
Sedan härvid lindert. Riddarb.-Sekret., efter ett försök
att nu i Mern.-Prot. igenfinna det uttryck af Hr von Hartmansdorff,
som föranledt Hr Bergenstråles anmärkn., anmält att lian
för tillfället icke var i stånd att återfinna det ifrågavande uttrycket
och derföre ej kunde bestämdt upgifva de dermed begagnade
ordalag, yttrade
Hr von Hartmansdorff: I sådan händelse får jag förklara,
det mitt yttrande gick derpå ut att man borde inom RiksSt:n
kunna få mycket tillförlitligare uplysningar om tillståndet i landet
än genom de rapporter från Landshöfd:ne, hvilka till Konungen
inkomma, emedan inom RiksSt:n funnes både spanmålssäljare
och spanmålsköpare, både bränvisbrännare och bränvinssäljare.
Hr Bergenstråle: I anledn. af hvad Hr von Hartmansdorff
nu anfört, så i händelse han ej yttrat de ord, som jag
trott honom hafva sagt och som äfven tvenne andra talare, nemi.
Ilr Tornerhjelm och Gr. Lewenhaupt trott sig hafva hört, så får
jag anhålla att mitt yttrande i detta afseende måtte såsom obehöfligt
utgå ur prot.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då, såsom jag hoppas,
den långa discussionen nu i hufvudsaken är slutad, vill jag vis
-
380
Den i Februari e. m.
saligen icke förlänga densamma; men då under discussionen
här så väl på för- som eftermiddagen man liar utlåtit sig öfver
Hr Dalmans motion, hvilken i Utsk:s Betänk., efter mitt förmenande,
helt och hållet onödigtvis omnämnes, emedan densamma
icke utgör något föremål för detta Betänk, och då derjemte, om
icke offentlig upgift derom erhållits, det åtminstone af ledamöter
inom Ståndet blifvit upgifvet att tvenne RiksStånd beslutat återremittera
detta Betänk, med åläggande för Utsk. att inkomma
med Utlåt, i fråga om Hr Dalmans motion, och då vidare dessa
sammanlagda omständigheter synas hafva alstrat den öfvertygelsen,
att man nu borde utlåta sig öfver Hr Dalmans motion, sä
har jag ansett mig böra fästa upmärksamlieten derpå, att om än
Utsk. ganska rigtigt förutsatt att såvida detta Utsk:s Betänk, bifalles,
syftet med Hr Dalmans motion äfven derigenom vinnes,
så är Utsk. deremot, i händelse dess Betänk, öfver denna discuterade
motion afslås, vare sig med eller utan upmaning ifrån
något RiksStånd, förpligtadt att behandla Hr Dalmans motion.
Jag anser således alldeles öfverflödigt att vid den nu discuterade
frågans afgörande inblanda Hr Dalmans motion oell anhåller att
vi endast måtte få afgöra den fråga, som Utsk. framställt lill
RiksStms bedömande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag kan för min del
icke låta discussionen afstanna utan att protestera emot den infattning
af Konungaordets helgd, som Hr Cederschiöld här har
velat göra gällande, eller att detsamma icke skulle vara i afseende
på denna fråga för K. M. bindande. Det förhåller sig
nemi. icke så, som Hr Cederschiöld har sagt. K. M. har uti
Sin Förordn. af d. 13 sisth Juli icke sagt att bränvinsbränningen
skulle vara för alla tillåten, både under November och December
och i April månad, ty då hade medgifvandet derom, såsom
ett stadgande af vanlig ekonomisk föränderlig natur, visserligen
kunnat återkallas, utan att någons rätt derigenom kunde ansetts
förnärmad. Men då K. M. uti den nämnde Nådiga Förordningen
bestämdt bar uttryckt att det skulle stå en hvar fritt alt
välja, antingen att bränna i December eller i April, har Han
således underställt hvar och en att bestämma sig, om de vilja välja
det ena eller andra af de begge alternativerne, hvaremellan ju
icke med frihet kunde väljas, utan under den förutsättning, alt
hvad som blifvit af Konungen lofvadt, äfven af Honom skulle
hållas. — Och dä nu säkerligen många, i förtröstan härpå, endast
brännt en månad på hösten — så hemställer jag om det
icke vore att bryta Sitt ord, om K. M., tvertemot Sitt i Författningen
gifna löfte, nu förbjöd dem att, på våren i April,
bränna den andra månad, som blifvit dem uttryckligen lofvad. —
Om förhållandet så upfattas, kan väl ingen tvekan i omdömet
deröfver upkomma, ty det vågar jag säga, att man icke med
känsla af heder kan påstå, att icke K. M., likasom hvar och en
annan, måste känna Sig skyldig att hålla hvad man en gång bestämdt
löfval.
Den 4 Februari e. m.
381
Öfverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter
Hr Frih. o. Ordf: den framställde, att det Serskildta Utsk:s
förevarrde Betänk, innefattade 2:ne serskilda delar, deraf den
förra innehöll tillstyrkande, ”att R. St:r måtte ingå med anderd,
”anhållan, alt K. M. täcktes i Nåder förbjuda all bränvinsbrän”ning
under vintern och våren, och således låta inställa densamma
äfven under nästkommande April månad”, och den sednare
delen ett yttrande, att Utsk. genom detta tillstyrkande ansåg
sig hafva, så vidt f. n. erfordrades, äfven besvarat Hr Dalmans
anförda motion. Under discussionens lopp hade blifvit yrkadt,
i afseende på förra delen, dels bifall, dels afslag, och i
afseende på sednare delen, dels återremiss, dels att Utsk:s ytraude
endast mätte läggas till handlingarne, och med anledn. deraf
finge Ilr Frih. o. Ordfideu först hemställa om R. o. Ad. ville
bifalla förra delen af Utslos Betänk, eller tillstyrkandet, alt R. St:r
måtte ingå med underd. anhållan, att K. M. täcktes i Nåder förbjuda
all bränvinsbränning under vintern och våren och således
låta inställa densamma äfven under nästkommande April månad.
Denna propos. besvarades med starka Nej, blandade med
Ja, hvarpå Hr Frih. o. Ordfiden förklarade det han funnit
Nej öfvervägande. .
Efter härvid af Ilr von Hartmansdorff begärd votering,
uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller det Serskildta Utsk:s tillstyrkande, att
It. St:r måtte ingå med underd. anhållan, att K. M. täcktes i
Nåder förbjuda all bränvinsbränning under vintern och våren,
och således låta inställa densamma äfven under nästkommande
April månad, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, afslår 11. o. Ad. Utsk:s förenämnde tillstyrkande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 28.
Nej — 98.
Gr. Liljencrantz: Sedan genom den skedda voteringen
är vordet bestämdt, att Utsk:s Betänk, blifvit afslaget, och då
del är kändt att ett dylikt förhållande egt rum äfven inom tvenne
andra RiksStånd, och det således, till följd af grundlagens stadgande
åligger Utsk. att inkomma med Utlåt, öfver Hr Dalmans
motion, så anhåller jag att Ilr Frih. o. Ordf:den täckes framställa
den förfrågan huruvida icke Ståndet ville förklara att den af
Utsk. gjorda anmärknm i afseende på Hr Dalmans motion icke
föranleda till någon åtgärd å R. o. Ad:s sida.
Hr Dalman: Jag vill icke motsätta mig det förslag, som
Hr Gr. Liljencrantz framställt, emedan jag tager för afgjordt att
Utsk. är enl. grundlagarna skyldigt att behandla min motion;
382
Den 1 Februari c. m.
men sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut derom att f. n. lägga
Utsk:s yttrande om min motion till handlingarna, anhåller jag
om serskild propos. på remiss till Utsk. utaf det af mig i dag
på eftermiddagen först afgifua yttrande, hvilket innefattar en
närmare utveckling af de åsigter, som ligga till grund för min
motion.
Hr Hjärne: Då jag har i mitt afgifua yttrande yrkat återremiss
pä det alt Utsk. måtte behandla Hr Dalmans motion, men
finner mig mera tillfredsställd med den propos., som Gr. Liljencrantz
nu yrkat, så får jag förklara, att jag nu afstår ifrån mitt
förra yrkande och instämmer med Hr Gr. Liljencrantz.
Gr. Björnstjerna: Jag anhåller att Hr Frih. o. Ordf:den
måtte framställa propos. på mitt förslag, att Hr Dalmans motion
måtte läggas till handlingarna, emedan, om Gr. Liljencrantz's
förslag antages, så lära vi om en månad eller sä hafva att motse
en ny discussion i samma ämne, sådan som den, hvilken i dag
uptagit Ståndets lid.
Hr Dalman: Under den form, som Hr Gr. Björnstjerna
begärt propos., kan jag icke medgifva densamma. Det är efter
mitt förmenande oformligt att lägga en motion lill handlingarna,
i anledn. hvaraf Utsk. yttrat, alt. Utsk. icke f. n. handlagt densamma.
Utsk. är, ex nobili officio, skyldigt, att afgifva yttrande
öfver motionen, innan någon annan behandling af densamma
kan hos R. o. Ad. förekomma. Då jag afstålt ifrån ett sådant
åläggande för Utsk., emedan Utsk:s egna ledamöter, äfven de
som höra till mina motståndare i denna fråga, försäkrat, att
Utsk., äfven utan ett sådant åläggande, skall handlägga min motion,
så mäste jag likväl motsätta mig framställandet af den
grundlagsvidriga propos., som Hr Björnstjerna nu begärt. Det
Serskildta Utsk. lärer i öfrigt icke kunna undgå, alt i anledn.
af tvenne RiksSlånds återremisser med hänvisning att behandla
min motion, afgifva sitt Betänk., och således måste saken i allt
fall ånyo blifva föremål för R. o. Ad:s öfverläggning. Det ändamål,
som Hr Björnstjerna åsyftat med sin propos., nemi. alt min
motion icke vidare må kunna komma under R. o. Ad:s pröfning,
lärer således ändå, beklagligen för honom, icke kunna vinnas.
Jag yrkar således framställande, af den propos., Hr Gr. Liljencrantz
äskat.
Gr. L i 1 j e n c r a n tz: När jag före voteringen fästade R. o. Ad:s
upmärksamhet på de olägenheter, som sannolikt skulle härflyta
derifrån, att man nu behandlat Hr Dalmans motion och talat
om sättet att på förhand, såsom det tyckes, vilja afgöra denna
motion, så skedde det under den förutsättning och förhoppning,
att den discussion, som nu håller på att upkomma, icke skulle
ega rum. Jag vill tro, att Hr Gr. Björnstjerna, vid närmare
besinnande af saken, icke skall fortfara att yrka på hvad som
är overkställbar!. Grundlagen säger uttryckligen att ingen allmän
fråga får utgöra föremål för beslut inom RiksSt:n, innan
Den 4 Februari c. oi.
3 83
den blifvit af Utsk. beredt. Är nu förhållandet sådant att Hr
Dalmans motion blifvit af vederbönde Utsk. beredd, eller är
förhållandet icke sådant? Det måtte väl vara förhållandet, att
Hr Dalmans motion icke blifvit af Utsk. beredd. Jag vet sannerligen
icke hvad det är för en handling, som Hr Gr. Björnstjerna
önskar få lagd till handlingarna. Så vidt jag kunnat
finna, så har Utsk. blott i förbigående nämnt, och det är ganska
klart alt så förhåller sig att, om Utsk:s Betänk, öfver Hr Sandbergs
motion bifalles, så förfaller Hr Dalmans motion af sig
sjelf, efter den förra motionen i sig innesluter Hr Dalmans, eller
det syfte, som han önskat vinna; men efter det förhållande åter
som nu inträdt, att flere af Stånden hafva afslagit Hr Sandbergs
motion, så måste Utsk., hvad beslut R. o. Ad. än fattar, behandla
Hr Dalmans motion.
Hr Frih. o. Ordf:den anhöll att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
derpå, att under loppet af discussionen, som R. o.
Ad. förklarat vara slutad, hade i fråga om sednare punkten,
hvilken hade följande lydelse: ”hvarigenom Utsk. anser sig hafva,
så vidt f. n. erfordras, äfven besvarat Hr Dalmans anförda motion”,
blifvit yrkadt, dels att samma punkt må läggas till handlingarne,
dels alt den måtte återremitteras, samt att följaktligen
dessa 2:ne propos:r, den ena å punktens läggande till handlingarne
och den andra å densammas återremitterande voro de enda,
som nu kunde framställas.
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag anhåller, alt få förena
mig med Gr. Liljencrantz uti den framställning han gjort, på
det att Hr Dalmans motion må komma under öfverläggning af
Utsk.
Då härefter Hr Frih. o. Ordf:den hemställde om R. o.
Ad. ansåge att den del af Serskildta Utsk:s förevarrde Betänk.,
som innefattade följande ord: ”hvarigenom Utsk. anser sig hafva,
så vidt f. n. erfordras, äfven besvarat Hr Dalmans anförda motion”,
böra läggas till handlingarne, ropades starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den förklarade det han ansåg
deuna propos. besvarad med öfvervägande Ja.
Hr Dalman: Jag anhåller att Hr Frih. o. Ordfiden ville
hafva godheten att lill R. o. Ad. göra framställning om remiss till
det Serskildta Utsk. utaf det af mig i dag framställda anförande.
Uppå härefter framställd propos. bifölls att det af Hr Dalman
afgifna anförande, hvaruti han närmare utvecklat sin motion,
finge till det Serskildta Utsk. remitteras.
Föredrogs och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde
denna dag f. m. ankomna Nådiga Propos:r och Skrifvelse!- till
R. St:r:
l:o Ang:de försäljning af åtskilliga Kronan tillhörige byggnader
och tomter i Götheborg samt försäljningsmedlens användande
till nya artilleri-förråds-byggnaders upförande derstädes;
384
Den 4 Februari e. m.
2:o om uphörande af den till Statsverket nu ingående arrende-afgift
för Carl Gustafs stads krono-tull-mjölqvarn;
3:o ang:de pensionsfyilnad vid afskedstagandet för Andra
Bataljons-Läkaren A. B. Michadsen;
4:o ang:de pension åt Reg:ts-Commissarien J. L. Aberg vid
afskedstagandet;
5:o ang:de i frågaställd utsträckning af Nämndemäns rätt till
skjuts- och traktaments-érsättning för syner och andra förrättningar
;
6:o ang:de utbyte af ett Häradshöfdingen i Öfre Fryksdals
samt Öfre och Nedre Elfvedahls Tingslagers domsaga på lön anslaget
qvarnställe;
7:o ang:de utbyte af indragna Pukslagare-bostället Hvitlanda,
Thomas- och Kullagårdarne emot Häradshöfdinge-bostället Repperda
Brakegården i Jönköpings län;
8:o ang:de tilldelande af pension från allmänna IndragningsStateu
åt Läkaren vid Straff- och Arbets-fängelset i Malmö,
Christian Henrik Andersson;
9:o ang:de rättighet för Balaljons-Chefen vid Krono-ArbetsCorpsen,
Majoren Jonas Gabriel Schander, all erhålla pension ä
Rikets allmänna Indragnings-Stat;
10:o om understöd af allmänna medel åt Tullstatens Enskilda
Pensions-inrättning;
11 :o ang:de försäljning af det s. k. Material-huset Al 274
i Calmar stads vestra qvarter;
12:o angule förhöjning af de Länsmännen tillkommande
pensioner å Allmänna Indragnings-Staten ;
13:o ang:de årlig pension åt framlidne f. d. Siats-Rådet
Samuel Grubbes enka Margaretha Johanna Grubbe;
14:o angule anslag till Auditören Georg Scheutz och hans
son Edvard Scheutz för en af dem upfunnen machin för uträkning
och tryckning af mathematiska tabeller;
15:o ang:de anslag af 12,000 R:dr lill lindring i de kostnader,
Carlskrona stad, till följd af kolera-farsotens härjande derstädes
nästlidet år, fått vidkännas;
16:o ■ang:de beviljande till Stockholms stad af ett räntcfritt
lån utaf 100,000 R:dr till understöd för bestridande af de kostnader,
staden, i anledn. af kolera-farsotens härjande derstädes,
fått vidkännas; och
17:o ang:de pension på allmänna Indragnings-Staten för
Vaktbetjenten i Manufaktur-Diskont-Kontoret J. E. Lindström.
Anmäldes
Den 4 Februari e. m.
385
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Utlåt., Betänk:n och Mera., nemi. från
Stats- Utskottet:
A? 26, i anleda, af K. M:s Nådiga Propos., ang:de framlidne
förre Depart:s-Chefen i Kongl. General-Tull-Styrelsen, KansliRådet
J. D. Valerii enkas och barns befriande från bemälde
Kansli-Råd, i lifstiden ådömdt ersättnings-ansvar i målet, ronde
den efter afl. Tullförvaltaren M. F. Finér yppade balans.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
JU 25, i anledn. af väckt motion derom att hållandet af
s. k. Nykterhets-värdshus må blifva en fri näring.
JU 26, med anmälan att Utsk. icke kan taga någon befattning
med Ilr Doktor Sandbergs motion om bränvinsbränningens
inställande under nästkommande April månad;
JU 27, i anledn. af väckte motioner om ändring i sättet för
folkskole-afgiftens öfverlemnande till vederbönde skolstyrelser:
JU 28, i anledn. af väckt motion om ändring i K. M:s
Nåd. Förordning om sockenstämmor i Riket d. 29 Augusti 1843
och K. M:s Nåd. Förordning om sockenstämmor i Stockholms
stad d. 16 Mars 1847, i hvad dessa författningar röra ordförandeskapet
i sockenstämma;
JU 29, i anledn. af väckt motion om förändring och tillägg
vid de uti K. M:s förnyade Nåd. Legostadga för husbönder och
tjenstehjon d. 23 November 1833 meddelade föreskrifter i afseende
å orlofssedlar;
JU 30, i anledn. af väckte motioner om Lands-Fiskals-tjensternes
indragning;
JU 31, i anledn. af väckt motion ang:de penninge-depositioners
införande i st. f. nu bruklig borgen för arrenden af kronojord
och för vissa tjenster;
JU 32, i anledn. af väckt motion om anslag å kyrkodörren
af förteckning på kungörelser, som efter gudstjenstens slut upläsas;
JU 33, i anledn. af väckt motion om indragning af Korrektions-inrättningen
på Långholmen;
JU 34, i anledn. af väckte motioner om ändring i nu gällande
föreskrifter, dels i afseende å läkarebetygs bekräftande med
edelig förpligtelse, och dels om användande af edgång i allmänhet
;
JU 35, i anledn. af väckt motion om förbud för utländninear
att med handelsvaror kringresa i landet;
H. 3. 25
386
Den 8 Februari.
j\2 36, i anledn. af väckta motioner ang:de återuplifvande
af de tills vidare inställde forfattningarne om stapelstädernes
Handlandes och Skeppsredares skyldighet att årligen införa vissa
saltbelopp och hålla ständiga saltuplag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Mert Munck.
Onsdagen den 8 Februari 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett Prot.-Utdr. för d. 4 dennes.
Hr Estenberg, Carl Christian, anförde skriftligen:
Till följd af den rätt mig lemnad är i Riksd.Ordms 57 § 1
mom. får jag här nu reservera mig emot R. o. Ad:s d. 4 dennes
fattade beslut i afseende på Serskildta Utsk:s Betänk. JV° 3
öfver väckta motioner om inställande af bränvinsbränningen under
April månad d. å. och om åtgärder mot ett befaradt kringgående
af Kongl. Kungörelsen d. 13 Juli 1S53.
Uti denna reservation åligger det mig att utföra till slut
hvad jag samma dag beslutet här fattades, hade äran påbörja,
men hvilket slut då mig förmenades att fullända af de vexande
ropen på proposition, som då gjorde sig gällande, förmodligen
af de 98:s parti, då de förnummo att de 28:s lilla hop kunde
möjligen vexa ännu större, om man icke med rätt eller orätt i
tid vore betänkt på att tillstoppa munnen på de få Ulsk:s-Betänk:s
försvarare, som begynte repa mod. Detta mitt redan då tillernade
slut rörer egentligen bränvinsbrännarne sjelfva och deras
så ofta befarade totala ruin, om denna Utsk:s föreslagna mening
skulle blifva segrande. Om bränvinsbrännarnes vinst och förlust
är någon annan än hvar och en annan samhällsmedlems vinst
och förlust, sä att t. ex. bränvinsbrännarens vinst antages vara
samhällets undergång, och hans förlust vara den allmänna nödens
motande och öfvervinnande; om således bränvinsbrännarens
vinst är hela samhällets och sålunda äfven hans egen förlust:
då blefve väl deraf temligen tydligt att hans ruin vore identisk
med samhällets och således hans egen välmåga, och hvaruti
Den 8 Februari.
387
blefve äfven i sadant fall af Utsk:s föreslagna mening hans rätt
förnärmad? Om äter bränvinsbrähnarens välmåga består deruti,
som livar och en annan menniska måsle akta för välmåga, att
nemi. han har icke allenast nödtorftigt, utan äfven öfverflödigt
munförråd och denna verldens andra goda håfvor åt sig och de
sina, ja, äfven kan i nödens tid bistå sin arma nästa, då kan
jag icke heller inse hvaruti hans ruin skulle med skäl befaras
deraf att Utsk:s föreslagna mening blefve segrande. I fall
nemi. bränvinsförbndet den föreslagna tiden Skulle lyckas af en
för landets väl öm Regerings försorg utkomma genom förnyad
nådig Kungörelse, så stöde bränvinsbrännaren, som ernat begagna
sin påräknade rätt att bränna under April månad i alldeles samma
kathegori som en hvar annan menniska med fulla visthus: han
hade nemi. samlat sig fulla förråder af så viii spanmål som poläter,
han hade väl måst göra åtskilliga kostnader för att få sitt
bränneri i fullgodt ständ: detta sitt bränneri skulle han ju i alla
fall icke bränna upp, ty genom sådan slags brand finge han intet
bränvin, utan det står der det star, behållande alltid sitt
värde. Det är allenast Guds gåfvor han genom sådant förbud
icke finge förderfva, och en eller annaa bränvinsbrännare månde
väl våga profvet, att se till om han icke skulle minst hafva dubbel
vinst af att på annat sätt föryttra den hopade spanmålen och
potatisen, som han kan hafva att föryttra instundande April och
synnerligast instundande sommar innan skördetiden, ty, om än
ärsvexten kommer i år att på vexande rot se aldrig så lofvande
ut, så måste det dock icke vara mycket tvifvelaktigt, att ju på
sjelfva spanmålen och lifsmedlen i allmänhet komma priserna alt
vexa mer och mer under vintern och våren. Bränvinsbrännaren
måste således sjelf vara den sorn gör största vinsten af de konjunkturer,
som af ett sådant nådigt förbud skulle för honom erbjuda
sig; han blefve ock derigenom satt i nödvändighet att
bryta sin egen viljas lilla kungsord, och finge, ehuru svår denna
sin sjelfförsakelse i början kunde tyckas vara, dock omsider se,
att det var just detta nya, välbetänkta och för hela landet helsosamma,
större och betydelsefullare Kungsordet, som beredde honom
sjelf största fördelen, ehuru den måste honom påtvingas
emot hans vilja.
Hvad jag nu härom reservationsvis yttrat, önskar jag, då
det hvarken kan eller får förändra R. o. Ad:s fattade beslut,
måtte åtminstone för sjelfva saken verka hvad det kan, och synnerligast
att det måtte lända bränvinsbrännarne sjelfva till någon
liten oskyldig spekulation, om de icke kunde möjligtvis hafva
äfven för sin egen del den alkira största redbara vinst för både
tid och evighet af att rätt använda Guds gåfvor.
Ilr Ribbing, Arvid: Som jag var en af de 28 bland
R. o. Ad:s ledamöter, hvilka röstade för bifall till Serskildta
Utsk:s Betänk. JVs 3, anser jag mig böra nedlägga min reservation
emot det beslut, R. o. Ad. i afseende å samma Betänk.
25 *
388
Den 8 Februari.
fattade. Att här vidlyftigt redogöra för skälen till mitt beslut
torde icke vara lämpligt, utan blott korteligen angifva att jag
grundat det derpå, att icke allenast nu, utan alltjemnt under sednare
åren spanmålsprisen varit höga.
För öfvergång till det mindre af bränvin, som den nya lagstiftningen
har till ändamål, hade tiden nu varit lämplig att utfärda
ett förbud, då bränvinsförrådet säkert räcker till den tid,
då nya ordningen skall inträda. Man har mycket talat om
helgden af Kungsord, men det finnes äfven andra ord, hvilka
icke sakna betydelse, såsom: ”man skall icke taga brödet från
barnen”. Vill man gå i de fattiges kojor — och, Mine Hrr!
större delen af Svenska folket är fattigt — skall man finna barnens
anleten bleka, under det stundom fadrens är behäftadt med
en misstänkt rådnad, och att hjelpen häremot vore mera bröd
och mindre bränvin. Det hade varit önskligt, att R. o. Ad. i
denna fråga fattat samma beslut som PresteSt., detta Stånd, som
är allmogen närmast och känner dess behof så väl i andligt som
lekamligt hänseende, och det var åtminstone någon tröst, att
detta Stånd biföll Betänk. Vi hade gjort bättre att instämma
häri, än att vidlyftigt orda om oss sjelfva, om hvilka, som bränt
eller icke bränt bränvin, om nödvändigheten att hafva drank åt
kreaturen m. m., under glömska af de fattigas behof af föda.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: Jag förenar mig med
de föreg:de talarne och reserverar mig emot It. o. Ad:s ifrågavar:de
beslut.
Justerades Pleni-Prot. för d. 21 sisth Januari.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 28 sisth Januari på bordet lagda
Mern. J\s 2, ang:de det fran sistförflutna Riksdag hvilande förslag
till ändringar i grundlagen,
Detta Mern. bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Mörner,
Carl, Hr Bildt, Didrik Gillis, m. fl. ledamöter, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande, att de öfrige RiksSt:n
beslutar att företaga detta mål till afgörande Onsdagen d.
15 dennes, hemställde om R. o. Ad. behagade besluta att icke
före nämnde dag till slutlig behandling uptaga detta ärende, men
att det då borde ställas främst å föredragn:slistan; hvilket bifölls.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis nedannämnde d. 28 sisth
Januari på bordet lagda Mern. och Ullähn:
JVs 22, ang:de serskilda arfvoden för utbetalningen af Riksdagskostnaderne
samt granskningen af de i dessa kostnader afgifna
räkningar och reqvisitioner;
JV2 23, i anledn. af K. M:s Nådiga Propos. om nedsättning
i det årliga accords-amorterings-bidraget för Landshöfd.-tjensten
i Calmar län; och
Den 8 Februari.
389
J\.s 24, i anledn. af väckt motion' oin anslag af allmänna
medel till anläggande af ett Krono-Magasin vid Mörbylånga köping
på Öland.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 28 sistl. Januari på bordet lagda
Mern. JVs 25, med återlemnande af 3:ne från Hederv. BondeSt.
remitterade motioner, ang:de nedsättning i afträdes-afgiften vid
åboombyten å Krono- och Skatte-rustliåll.
R. o. Ad. ansåg de i detta Mern. omnämnde motioner tillhöra
Bevilln:sUtsk:s behandling.
Vid föredragning af LagUtsk:s d. 28 sistl. Januari bordlagda
Betänk. JVs 5, i anledn. af väckta motioner, ang:de antagande
af Lagberedningens förslag till Civil-Lag, blef detta Betänk,
ånyo bordlagt på begäran af Hr Adelborg, Anders Otto och
Frih. Cederström, Rudolf.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Frih. af Ugglas,
Curt Gustaf, och Hr von Hartmansdorff, Aug., LagUtsk:s
d. 28 sisth Januari på bordet lagda Betränk. JVs 6, i anledn. af
väckt motion, ang:de uphäfvande af lagens stadganden om nedsättning
af Revisions-skilling och om ställande af borgen för
kostnad och skada för rättighet att fullfölja civila mål från lägre
till högre domstol.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 28 sistl. Januari på bordet
lagda Betänk. JVs 7, i anledn. af K. M:s Nådiga Propos.,
ang:de ändring af 7 och 17 §§ i 30 kap. R.B.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Taube,
Henning Edvard, och Frih. Cederström, Rudolf, Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sistl. Januari på bordet lagda Betänk.
JMt 14, i anledn. af väckt motion om ändring af 20—25 §§ i
K. M:s förnyade Nådiga Taxa på arfvode för Landtmäteri-förrättningar
d. 18 October 1834.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. af
Ugglas, Curt Gustaf, och Gr. Taube, Henning Edvard,
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sistl. Januari på bordet lagda
Betänk. JU 15, i anledn. af väckt motion om utsträckning af
den, i Kongl. Kungörelsen af d. 17 Mars 1780, civila embetsman
medgifna tid att utan dertill af K. M. meddelad serskild
tillåtelse, vistas å utrikes ort.
Föredrogs och biföllos Allm. Besv. o. Ekon.Utskrs nedannämnde
d. 28 sistl. Januari på bordet lagda Betänk:n:
JVs 16, i anledn. af väckt motion att sökande till Klockaretjenst
måtte befrias från undergående af examen inför Kyrkoherden
;
390
Den 8 Fcbruari.
J\s 17, i anledu. af väckt fråga om uplifvaude af K. M:s
Nåd. varning mot yppighet och öfverflöd af d. 11 Augusti 1792;
JV2 18, i anledn. af väckt motion om rättighet för Arrendatorer
af Lunds Domkyrko-hemman, att efter markegångspris
lösa arrende-spanmålen;
JS/S 19, i anledn. af väckt motion om förändrad boningsort
för Provincial-Läkaren för Gottlands södra härad; samt
JV° 20, i anledn. af väckte motioner om två squadroners af
Indeldta Skånska Kavalleriet och Smålands Hussar-Keg:tes afsittande
mot erläggande af häst-vakans-afgift.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Hr Printzensköld,
Carl och Frih. Cederström, Rudolf, Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sisth Januari på bordet lagda Betänk.
JU 21, i anledn. af väckt motion om skyldighet för hvarje till
full arbetskraft kommen person, alf årligen bespara något för sin
egen framtid, intill dess densamma kunde anses nödtorftigt betryggad.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Tersmeden,
Wilh. Fredr., och Frih. Stjernstedt, August
Wilh., Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sisth Januari på bordet
lagda Betänk. JU 22, i anledn. af väckt motion om förtydligande
af 5 § uti K. M:s Nådiga Förordn. om Sockenstämmor i
Riket d. 29 Augusti 1843.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sisth Januari
på bordet lagda Betänk. JU 23, i anledn. af väckt motion om
anskaffande af sådane postvagnar, att resande kunna desamma
medfölja.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att poströfverier i sednare
tider oftare än förr inträffa, kan icke förnekas och det vore derföre
önskligt, att åtgärder vidtogesför posternas skyddande. Men
då saken är sä klar, synes det mig vara alldeles öfverflödigt, alt
R. St:r ingå till K. M. med underd. skrifvelse i ämnet. Eller
skulle väl Ständerna inbilla sig, alt K. M. icke kände detta förhållande
eller icke brydde sig derom? En sådan tanke torde
icke kunna falla någon in. Den föreslagna skrifvelsen skulle
derföre, i fall den afginge, framkomma i oträngdt mål och sådant
bör undvikas, sä vida R. St:r önska, att deras skrifvelser
till K. M. skola hafva den kraft och verkan, de böra ega. På
grund häraf anhåller jag vördsamt, att R. o. Ad. behagade afslå
ifrågavar:de Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Det skäl till afslag å nu föredragne
Betänk., som Gr. Lagerbjelke nyss anfört, har jag under
föreg:de Riksdagar ofia tagit mig friheten att andraga, för att
förekomma skrifvelsers utlåtande till K, M., då sådant icke af
Den 8 Februari.
391
beliofvet varit påkalladt. Jag kan derföre icke annat än förena
mig med Gr. Lagerbjelke och anhålla om afslag å Betänk., ehuru
jag förutser, att underd. skrifvelse i ämnet ändock kommer att
afgå, emedan de öfriga UiksSt:n i detta fall ej hysa samma
åsigt, som R. o. Ad. med högst få undantag alltid hyllat.
Ilr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Äfven jag instämmer
uli Gr. Lagerbjelkes yrkande om afslag å förevar:de Betänk. Inom
Utsk. yttrade jag den tanken, att det vore olämpligt att uti mål
af sådan beskaffenhet som detta aflåta underd. skrifvelser till
K. M., ehuru Utsk. ej delade denna åsigt. Jag förenar mig således
med de 2:ne föregrde talarne och anhåller om Hr Gr. o.
Landtnäs propos. på afslag å Betänk.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle Utslcs förevar:de Betänk., ropades Nej, och uppå derefter
framställd propos. blef detsamma af B. o. Ad. afslaget.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, uppå begäran af Hr von
Kock, Nils Samuel, Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.,
m. fl. ledamöter, Allm. Besv. o. Ekon.Utskrs d. 28 sisth Januari
på bordet lagda Betänk. JV2 24, i anledn'. af väckt motion om
uphörande af mätarepenningar för stenkol, stenkols-stybb och
coakes, som till Riket införas.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s nedaunämnde d. 1 dennes
på bordet lagda Utlåt:n och Mern.:
JYS 9, öfver en af Guld- och Silfver-arbetaren P. G. Fernlund
gjord ansökning om ersättning för å Banko-auktion inköpte
panter, hvilka sedermera befunnits vara af oädel metall-komposition;
M
K öfver ett af Handlanden M. E. Bahr gjordt accordsanbud:
och
M 11, i anledn. af f. d. Notarien B. J. Bergers ansökning
om understöd och pensionstillökning.
Föredrogs Calmar läns Hushållnings-sällskaps d. 4 dennes
på bordet lagda underd. skrifvelse till K. M. af d. 12 Febr.
1853, i fråga om åtgärders vidtagande till besparing af stängselskyldigheten
jemte Utdr. af Prot., hållet vid Landtbruksmötet i
samma län d. 6 Juli 1852.
Då Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle,
att dessa handlingar, på sätt Frih. Raab, Adam Christian,
vid deras inlemnande begärt, finge remitteras till LagUtsk., anmälde
sig och yttrade
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: På hvilken grund kan
en efter motionstidens slut väckt motion remitteras?
392
Den 8 Februari.
I anleda, häraf uplvste Hr Gr. o. Landtm., alt under öfverläggningen
om en hos R. o. Ad. vackt och sedermera till
LagUtsk. remitterad motion, ang:de stängselskyldigheten, Frih.
Raab åberopat ifrågavarande handlingar, hvilka, då de i sednaste
plenum, med anhållan örn remiss till nämnde Utsk. inlemnades,
blifvit hegärde på bordet, för att icke då behöfva upläsas; hvarefter
R. o. Ad., uppå förnyad propos., biföll att dessa handlingar
lingö remitteras lill LagUlsk.
Föredrogs K. M:s d. 4 dennes ankomna och på bordet lagda
Nåd. Propos. lill R. St:r, ang:de försäljning af åtskilliga Kronan
tillhöriga byggnader och tomter i Götheborg samt försäljningsmedlens
användande lill nya Artilleri-förråds-byggnaders upförande
derstädes.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: När afhändandet af några
betydligare Kronans lägenheter kommit i fråga, hafva vanligtvis
ritningar och planer deröfver bifogats. Sådana saknas här,
men jag förmodar, att då SlatsUtsk. kommer till frågans behandling,
det förskaffar sig dem, på det att R. St:r ej må, vid beslutets
fattande, vara i saknad af nödiga uplysningar ronde de
ifrågakomne byggnaderiias beskaffenhet.
Remitterades till SlatsUtsk.
Föredrogs och remitterades lill StatsUtsk. K. M:s d. 4 dennes
ankomna och på bordet lagda Nådiga Skrifvelse till R. St:r,
om uphörande af den (ill Statsverket nu ingående arrende-afgift
för Carl Gustafs stads Krono-TuIl-mjölqvarn.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 4 dennes ankomne och på bordet lagda Nåd. Propos:r
till R. St:r:
l:o äng:de pensionsfyllnad vid afskedstagande för Andre
Bataljons-Läkaren A. B. Michaelsen;
2:o ang:de pension åt Reg:ts-Commissarien J. L. Aberg vid
afskedstagande;
3:o ang:de ifrågaställd utsträckning af Nämndemäns rätt lill
skjuts- och traktaments-ersättning för syner och andra förrättningar;
4:o
ang:de utbyte af ett Häradshöfd, i öfra Fryksdahls samt
Ofra och Nedra Elfvedals Tingslagers domsaga på lön anslaget
qvarnställe;
5:o ang:de utbyte af indragna Pukslagare-bostället Hvetlanda,
Thomas- och Kullagärdarne emot Häradshöfd.-bostället Repperda
Drakegårdeu i Jönköpings län;
6:o ang:de tilldelande af pension från Allmänna IndragningsStaten
åt Läkaren vid Straff- och Arbets-fängelset i Malmö,
Christan Henrik Andersson;
Den 8 Februari.
393
7:o ang:de rättighet för Bataljons-Cliefen vid Krono-ArbetsCorpsen
Majoren Jonas Gabriel Schander, att erhålla pension å
ltikets Allmänna Indragnings-Stat;
8:o ang:de understöd af Allmänna medel åt Tull-Statens
enskilda Pensions-Inrättning;
9:o ang:de försäljning af det s. k. Material-huset J\s 274 i
Calmar stads vestra qvarter;
10:o ang:de förhöjning af de Länsmännen tillkommande
pensioner å Allmänna Indragnings-Slaten;
11 :o ang:de årlig pension åt frami. f. d. Stats-Rådet Samuel
Grubbes enka, Margaretha Johanna Grubbe;
12:o ang:de anslag till Auditören Georg Scheutz och hans
son Edvard Scheutz för en af dem upfunnen machin för uträk
ning
och tryckning af mathematiska tabeller;
13:o ang:de anslag af 12,000 R:dr till lindring i de kostnader
Carlskrona stad, till följd af kolera-farsotens härjande derstädes
nasti, år, fått vidkännas;
14:o ang:de beviljande till Stockholms stad af ett räntefritt
lån utaf 100,000 R:dr till understöd för bestridande af de kostnader
staden, i anledn. af kolera-farsotens härjande derstädes,
fått vidkännas; samt
15:o ang:de pension på Allmänna Indragnings-Staten för
Vakthetjenten i Manufaktur-Diskont-Kont. J. E. Lindström.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 4 dennes e. m. på bordet lagda
Utlåt. M 26, i anledn. af ,K. M:s Nådiga Propos., ang:de frami,
förre Depart:s-Chefen i Kongl. General-Tull-Styrelsen, KansliRädet
J. D. Valerii enkas och barns befriande från bemälde
Kansli-Råd i lifstiden ådömdt ersättningsansvar i målet rör:de
den efter afl. Tullförvaltaren M. F. Finér yppade balans.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag bestrider icke den
eftergift, som här har blifvit föreslagen åt Valerii Sterbhus, men jag
bestrider, att man betager Adv.-Fisk. i Kammar-ll:n det arfvode, som
honom, i egenskap af åklagare, tillkommer. Det är hvarken rätt eller
klokt att så förfara. Det är icke rätt, derföre att denna tjensteman,
enl. Instruktionen för nämnde embetsverk och sin derpå
grundade fullmakt, är berättigad att såsom arfvode upbära ett
visst belopp af de medel, hvilka genom hans embetsåtgärd indrifvas.
Om R. St:r, i st. f. att låta Statsverket emottaga de medel,
hvilka till följd af Adv.-Fisk:s åtgärd blifvit tillgänglige att
när som helst i Kronans kassa inflyta, finna för godt att efterskänka
dem åt vederbönde, så böra dé likväl icke med detsamma
bortskänka tjenstemannens lagliga arfvode, utan låta honom åtnjuta
det oafkortad!. Det är icke heller klokt att annorlunda
tillvägagå, ty ingen befattning kan vara obehagligare att utöfva
än ifrågavande tjenstemans. Derföre är det af vigt att ej de
394
Den 8 Februari.
från tjenslen härflytande sportler tillfalla denne åklagare, så vida
man vill påräkna alt till sysslan få en skicklig och nitisk innehafvare.
Denne tjensteman har sig ålagdt att för försummelse
eller oredlighet i förvaltningen af Kronans medel tilltala embetsman,
äfven de högre. I det nu förenande målet har han haft
det obehaget att nödgas åtala sin egen chef. Om denne Adv.-  Fiskal Understundom måste, för sina pligters utöfning stöta sig
med de förnämsta embetsman i Riket och derigenom blottställa
sig för att icke få vidare befordran, så lärer J finna, Mine Hrr,
att till hans egenskaper jemväl hörer ett mod, som är sällsynt
nog, och som förmodligen blifver sällsyntare, om nödig bergning
af löneinkomsterna saknas. Häruppå lider Kronan i första hand.
Det är således en missförstådd hushållning att betaga tjenslemanncn
hvad honom för åklagarekallets skötande tillfalla bör.
Jag anhåller derföre om återremiss af nu föredragne Utlåt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det är utan tvifvel billigt, att
Staten, på sätt StatsUtsk. föreslagit, efterskänker sin rätt till
qvarlåtenskapen efter en förtjent embetsman, då dennes enka
och barn befinna sig i nödställd belägenhet, men detta ädelmod
torde icke böra utöfvas på 3:dje mans bekostnad. Skulle StatsUtsk:s
förevande Utlåt, i dess helhet bifallas, sker likväl detta.
Den föreg: de talaren har redan fästat upmärksamheten på orättvisan
och oklokheten deraf, att Adv.-Fisk. i Kammar-R:n går
miste om actoratsarfvodet å det Kansli-Rådet Walerius i lifstiden
ådömda ersättningsbelopp, hvars efterskänkande nu är i fråga.
Det är icke min mening att bestrida en fullkomlig eftergift af
detta belopp åt Valerii arfvingar, men jag vill ur rättvisans synpunkt
ådagalägga att, i fall Staten öfvergifven sitt lagliga anspråk
å dessa medel, den då bör lemna Adv.-Fisk. Printzensköld full
ersättning för den förlust, honom derigenom tillskyndas. Förutseende
att olika tankar i denna fråga skulle upstä med anledn.
af den meningsstrid, som under öfverläggningen om densamma
uti StatsUtsk. upstod, har jag förskaffat mig afskrift af ett Kongl.
Bref, dateradt d. 13 Mars 1798, för att bevisa det Kronan, vid
efterskänkande af dess rätt i ett balansmål, likväl icke förnärmat
aklors rättighet alt för åtalets utförande tillgodonjuta den honom
enl. lag tillkommande ersättning. I nämnde Kongl. Bref säges
det nemi.:
GUSTAF ADOLPH etc.
Wår ynnest etc. WI håfve i Nåder låtit Oss föredragas
Edert underd. hemställande af d. 28 Martii sisth år med Adv.-  Fisk. Oscengii till Eder inlemnade Mern. af d. 13 samma månad,
rör:de ersättning för den observationspost af 1,733 Il:dr 3| sk.
Pörn. C:t, till hvars betalande den för detta afl. Landträntmästaren
Man blifvit skyldig känd, men som sedermera i den skedda
förlikningen med Mans kautionister om dess Kronobalans icke
blifvit uptagen och hvaröfver WI infordrat Wår Pommerska
Kammares utlåt. Som 1111, sedan dessa kautionister med Wårt
höga bifall erhållit decharge frän allt vidare ansvar, de eller de
-
Den 8 Februari.
395
ras arfvingar icke kunna förbindas att ersätta dessa observalionsraedel,
så håfve IVI funnit intet annat vara att göra än alt
låta deni helt och hållet af skrifvas; likväl och som Aclors
deruti inbegripne tertial i33 R:dr 13 sk. är af den beskaf
fenhet,
alt den efter Förfatlningarne utgå bör, då observationen
genom laga dom än lill betalning stadfästad och denna
sedan blifvit laga kraftvunnen, samt Stals-Commissarien Nauckhoff,
hvilken såsom dä varande Adv.-Fiskal i Kammar-Revisionen
denna observation vederbörligen utfört och bevakat,
hos Oss i underdånighet anhållit om utbekommande af denna
dess Tertial, sä låta Wi nu till Pommerska Kammaren JVår
Nådiga befallning afgå, att beloppet deraf i33 R:dr 13 sk.
Pörn. Courant till honom förskottsvis utbetala af de i Strål
sunds
Landt-Ränteri till gäldande af Mans hufvudbalance influtne
medel, samt infordra deras förklaring, som den tiden, då
földikningen skedde, voro ledamöter af Kammaren, huru de kunnat
förbigå och eftergifva denna redan till utmätning dömda observationspost.
WI befalle etc. Stockholms Slott d. 13 Martii
1798.
GUSTAF ADOLPH.
Nils Bark.
Till Kammar-Revisionen om de af Slats-Kommissarién Nauckhoff
gjorde observationer vid afl. Räntmästaren Mans räkenskaper.
Lika lydande med det uti Kongl. Kammar-Rättens Arcliiv förvarade
original. Betygar
Ex officio
C. II. Reuterskiöld,
Actuarie uti Kongl. Kammar-Rätten.
K. M. har således vid detta tillfälle icke tillåtit, alt Adv.-  Fisk. i den då vande Kammar-Revisionen beröfvades den rätt
honom i egenskap af actor i målet lagligen tillhörde; på grund
af samma stadganden som Adv.-Fisk. i den nuvande KammarRevisionen,
Kongl. Kammar-R:n, åberopar för sin rätt. Böra
rättsanspråken höras mindre nu än då?
Ett dylikt iakttagande af åklagarnes rätt har äfven sedermera
förekommit uti åtskilliga afskrifningsfrågor, hvaraf jag, för
att ej allt för länge uptaga tiden, endast ber att få anföra ett
exempel. En Krono-Fogde, vid namn Öbom, hade kommit pä
balans, och blef derför i laga ordning åtalad. Under målets utredning
uptäcktes det, att åtskilliga personer inom det distrikt,
der Öbom varit Kronofogde, vid Krono-utskyldernas gäldande
underlåtit att iakttaga den i lag stadgade föreskriften att låta
Häradsskrifvaren annotera, det skattebeloppen blifvit liqviderade.
Genom denna uraktlåtenhet voro dessa personer blottställde för
att ännu ren gång blifva kräfda för de redan erlagde skattebeloppen.
Åklagaren i målet yrkade äfven, att de skulle ådömas
till Kronan erlägga skattebeloppen, och delta yrkande blef jemväl
genom laga dom gilladt. Vid sistförflutna Riksmöte väcktes
fråga om afskrifning af dessa skattebelopp, hvilka skulle komma
390
Den 8 Februari.
att för andra gången af samma personer gäldas. Detta blef af
II. St:r bifallet, men dervid stadgades tillika, att åklagarens ac
torats-arfvode sådant oaktadt skulle oförminskadt utgå, ehuru
medlen härför skulle tagas från annan källa än de personers
kassa, för hvilka skattebeloppen blifvit afskrifna. Det finnes jemväl
flera andra exempel deruppå, att åklagaremaktens rätt att
utbekomma äctorats-arfvode å de medel, som uppå deras åtalan
blifvit Staten tilldömda, men sedan efterskänkta, aldrig förr varit
bestridd, men det redan anförda torde vara tillfyllestgörande.
Då denna fråga förevar i StatsUlsk,, ansåg Ulsk:s majoritet
någon ersättning ej böra tillkomma Adv.-Fisk. Printzensköld,
derföre att, såsom i Utlåt, äfven finnes anfördt, 23 § i K. M:s
Nåd. Instrukt. för Kammar-R:n af d. 15 Oetober 1S31 tillägger
Adv.-Fisk. derstädes actorats-arfvode med 12 proc. endast af de
medel, som efter hans handläggning uti Kronans eller andra allmänna
kassor inflyta. StatsUtsk. ansåg ordet inflyta betyda, att
penningar skola blifva inlästa i Statens kassakistor, sedan de genom
Adv.-Fisk:s försorg Staten tillerkänts, hvilket i förevaride
fall icke egt rum. Denna tolkning är nog mycket advokatorisk,
ty om man läser den åberopade §:n i dess sammanhang, så tror
jag icke, alt ordet inflyta kan tilläggas annan betydelse, än att
medel genom Adv.-Fiskis tillgörande skola blifva Statens egendom,
och denna kan likaväl utgöras af utestående fordringar,
som reda penningar, och så har, på sätt jag nyss omnämnt, §:n
förut genom flera Kongl. Bref varit tolkad. Men äfven om den
tolkning, jag anser vara den rätta, verkligen vore oriktig, så tror
jag icke att det tillkommer R. St:r att, såsom en Ofver-domstol,
tyda juridiska författningar. Enl. mitt förmenande hade det således
varit riktigare, om StatsUtsk. förklarat, att Adv.-Fisk. Printzenskölds
yrkande att utbekomma actorats-arfvode å ifrågakomne
ersättningsbelopp icke utgjorde något föremål för StatsUtskis pröfning.
Men StatsUtsk. var angeläget att få i beslutet inryckt
det nyss anförda, från 23 §:n af Kongl. Kammar-Rms Instrukt.
hemtade skälet, för att sålunda gifva tillkänna, att enkan Valerius
och bennes barn voro för framtiden befriade från äfventyret att
vidkännas någon minskning af den beviljade eftergiften, i händelse
Adv.-Fisk. Printzensköld funne sig befogad att i rättsväg
göra sitt anspråk på actorats-arfvodets utbekommande emot dem
gällande. Men, derest Adv.-Fisk. Printzensköld i förevande fall
verkligen bar en juridisk rätt, lärer densamma icke kunna honom
beröfvas hvarken af StatsUtsk eller R. St:r. Det hade således,
såsom jag redan nämnt, varit vida bättre, om StatsUtsk.
lemnat frågan om actorats-arfvodet alldeles å sido och sagt, att
Utsk. icke ville derom sig yttra, men tillika förklarat, att Staten
efterskänkte Kansli-Rådet Valerii sterbhusdelegare allt hvad bemälde
Kansli-Råd i lifstiden varit Staten skyldig, ty då hade det
varit klart, att Staten å sig öfverflyttat ansvaret för hela den fordran,
hvarå Adv. Fisk. Printzensköld kunde ega anspråk. Men
sedan StatsUtsk. inlåtit sig i pröfning af sjelfva rättsfrågan och
denna blifvit föremål för Utsk:s beslut, hoppas jag, att R. o. Ad.
Den 8 Februari.
397
icke måtte godkänna den tolkning af oftanämnde § i Kongl.
Kammar-R:ns Instrukt., som StatsUtsk. gjort, utan förklara, att
Adv.-Fisk. Printzenskölds rätt att utbekomma actorats-arfvode
vore honom just genom samma § bevarad.
Man skulle kunna säga — och det har äfven vid frågans
förberedande handläggning blifvit yttradt — att den summa,
Adv.-Fisk. Printzensköld i detta fall skulle få tillgodonjuta, icke
vore till beloppet bestämd; men om man följer frågan något
tillbaka, så skall man finna, att utredning af summans storlek
ganska lätt låter sig göra. Redan genom Kammar-R:ns d. 19
April 1841 meddelade och af Högsta Domstolen d. 6 Maj 1843
gillade utslag i det s. k. Finérska balansmålet, genom hvilket
utslag Kansli-Rådet Valerii ersättningsskyldighet bestämdes till
13,807 R:dr 26 sk. 7 r:st., tillerkändes Adv.-Fisk. Printzensköld
rättighet att erhålla införsel uti hälften af Valerii löneinkomster,
upgående till ett sammanlagdt belopp af 3,500 R:dr b:ko. Om
denna dom gått lill verkställighet, hade årligen en summa af
1,750 R:dr nämnde mynt till Statsverket influtit och hela ersättningsbeloppet
således blifvit flere år före Valerii död guldet.
Adv.-Fisk. Printzenskölds actorats-arfvode måste, vid sådant förhållande,
beräknas till 12 proc. af hela ersättningssumman; ty hade
icke Statsmakternas ädelmod mellankommil, så att Valerius under
hela sin lifstid fått upbära sina löneinkomster oafkortade, så
skulle Adv.-Fisk. Printzensköld redan för länge sedan utbekommit
hela sitt arfvode.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag, att ifrågavarrde
Utlåt, måtte af R. o. Ad. till StatsUtsk. återremitteras.
Hr Virgin, Christian Adolf: Jag har redan inom StatsUtsk.
nedlagt min reservation emot pluralitetens beslut i denna
fråga. Jag hatar att tala, för alt hälla tal, och som de Hrr,
hvilka härstädes förut sig yttrat, tillräckligen vederlagt Utsk:s
skäl för beslutet, att vid frågans afgörande icke iakttaga Adv.-  Fisk. Printzenskölds rätt, inskränker jag mig till att förena mig
med dem och yrka återremiss af Utlät.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Inom StatsUtsk.
har jag delat majoritetens åsigt i denna fråga, och af hvad
här blifvit yttradt har jag icke blifvit om min menings oriktighet
öfvertygad. En föreg:de talare har yttrat, att det vore hvarken
rätt eller klokt, att betaga en Adv.-Fisk. det arfvode, honom
tillkomme till följd af indrifvande utaf en kronans fordran, samt
häntydt på det obehag, som är förenadt med ifrågavande tjenstebefattning.
I afseende på hvad i denna sak är räll vill jag fästa upmärksamhet
derå att 23 §:n af K. Kammar-R:ns Instr., efter att
omförmäla Adv.-Fisk:ns åligganden, lyder som följer: ”Och vill
K. M. förunna denna tjensteman 12 proc. af alla de medel, som
efter hans handläggning i balansmål uti kronans eller andra allmänna
kassor inflyta”. Jag bade icke trott, att dessa ord kunde
tydas på mera än ett sätt. Hittills hafva de äfven blifvit så tol
-
398
Ben 8 Februari.
kade, att sedan Adv.-Fisk. indrifvit medlen och insatt dem i
R. St:rs Bank, har han anmält sig hos Stats-Kont., som på den
företedda depositions-attesten tecknat: ”häraf erhåller Adv.-Fisk.
12 proc.” Detta är så tydligt i reglementet föreskrifvet, alt
något missförstånd ej borde ifrågakomma, och man eger ej rätt
att tolka eli lagstadgande emot dess bestämda ordalydelse. Således
har, enl. mitt förmenande, Adv. Fisk. icke rätt att utbekomma
actorats-arfvode å andra medel, än dem, som verkligen i
Statens kassor influtit. K. M. har väl ofta ansett billigheten
fordra att gifva Adv.-Fisk. ersättning för den förlust honom tillskyndats
genom Konungens och Ständernas rätt att efterskänka
fordringar, men sådant har skett af gunst och nåd, icke till följd
af något rättsanspråk. I afseende på huruvida det vore klokt
att underkänna Adv.-Fiskms anspråk på arfvode äfven för medel
som ej i kronans kassor influtit, skulle jag tro att när en person
emottager en syssla med dertill hörande lön på Stat, han äfven
måste åtaga sig deremot svarande tjenste-åligganden, om de ock
icke skulle åtföljas af alla de inkomster han förespeglat sig. Jag
vill ej heller tänka mig att detta skäl kunde föranleda en tjensteman
att mer eller mindre nitiskt bestrida sin befattning.
Beträffande det af Hr Bildt omnämnda Öbomska balansmålet,
vill jag endast nämna, att Adv.-Fisk. erhöll sitt arfvode
utaf medel, som verkligen influtit och blifvit i Banken nedsatte.
Den konstiga tolkning, som Hr Bildt gjort, af en ganska
simpel reglementarisk föreskrift, tror jag vara lika oriktig som
obehöflig, och då således hufvudskälet för Utsk:s ogillande af
Adv.-Fisk. Printzenskölds anspråk i sm fulla kraft qvarstår, yrkar
jag bifall till Utlåt.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Enl. mitt omdöme
har denna fråga blifvit af StatsUlsk. fullständigt och väl utredd.
När man genomläser Utsk:s Utlåt., finner man frågan i dess
helhet utvecklad och är i tillfälle att bedömma densamma. Hvad
först beträffar den tillstyrkta afskrifningen till förmån för Kanslirådet
Valerii enka och barn, så har ingen af Ståndets ledamöter
hittills densamma bestridt och mitt uplrädande är icke heller deraf
föranledt. Men, vidkommande åter StatsUtsk:s yttrande i anledn.
af Adv.-Fisk. Printzenskölds yrkande att vara bibehållen vid
actorats-arfvodet ä det till afskrifning föreslagna beloppet, hafva
flere medlemmar af R. o. Ad. ansett StatsUtsk. hafva orätt förfarit,
då det lemnat berörde påstående utan afseende. Jag deremot
finner Utsk. härutinnan handlat rätt. En föreg:de talare
har förmenat, att StatsUtsk. genom sitt yttrande afskurit den rätt,
Adv.-Fisk. Printzensköld kunnat å laglig väg sig förskaffa. Jag
för min del kan icke finna att så är förhållandet. Har Adv.-  Fisk. Printzensköld rättighet att utbekomma ifrågavar:de arfvode
och kan denna sin rätt inför vederbörlig domstol styrka, lägger
Ständernas bifall till detta Utlåt, intet hinder deremot. I afseende
å beräkningen af den summa, hvaraf actorats-arfvodet, i
händelse det Adv.-Fisk. Printzensköld tilldömdes, skulle utgöra
Den 8 Februari.
399
en viss andel, är det enl. mitt begrepp tydligt och klart, att äfven
oni man gåfve den ofta åberopade 23 §:n i Kammar-R:ns Inslr.
den vidsträckthet, alt Adv.-Fisk. derigenom tillerkändes actoratsarfvode
icke allenast för medel, som injlutit, utan äfven för medel
som kunnat inflyta, så skulle hans anspråk i förevvnde fall icke med
fog kunna sträckas längre än till 12 proc. af den summa, hvilken,
derest Staten af Kanslirådet Valerii sterbhus-delegare utkräfde sin
rätt, verkligen till Statskassan inflöte. Då hela tillgången efter frami.
Kanslirådet Valerius enl. bonpteckning icke upgår till högre belopp
än 1,773 R:dr 8 sk., och detta belopp således är det bogsta, som Staten
kunde utbekomma, är 12 proc. af nämnde summa äfven maximum
för det actorats-arfvode, som Adv.-Fisk. Printzensköld, till
följd af nyssberörde §:s elastiska tolkning, skulle utfå.
Som jag redan förut omnämnt, blifver genom Ständernas
bifall till ifrågavar:de Utlåt. Adv.-Fisk. Printzenskölds rätt att ä
laglig väg sitt arfvode utsöka ingalunda afskuren. Ty då R. St:r
säga: ”att de, utan afseende å det utaf Adv.-Fisk. Printzensköld
nu framställda anspråk på actorats-arfvode, medgifva” etc., är
det ju klart, att de vid denna del af frågan icke fästat något
afseende, eller, med andra ord, att de ej deruti ansett sig kunna
fatta något definitivt beslut. På dessa skäl får jag tillstyrka bi
fall
till StatsUtsk:s nu förev:de Utlåt.
Ur von Hartmansdorff: De talare, hvilka ogillat Utsk:s
Utlåt., hafva nästan uteslutande fästat sig vid de i den åberopade
§:n förekommande orden: i kronans kassor inflyta. Om nu
förhållandet är sådant, som i detta mål tydligen skönjes,
eller att medlen längesedan hade i kronans kassor influtit, derest
icke Konung och Ständer sagt: ”Vi vilja icke, i våra kassor
emottaga dessa medel, ulan vederbönde slippa betala dem”; så
måtte detta väl vara kronans eget fel? Kammar-R:ns Adv.-Fisk.
rår ej för att kronan skjuter ifrån sig de medel, han indrifvit.
Om de blifvit tillgängliga, derigenom att årliga afdrag skett ä
gäldenärens lön eller pension, eller på hvad sätt som helst, det
är likgiltigt. Om för medlen ställts nöjagtig borgen, hade det
äfven varit nog. Men om kronan säger: ”jag bryr mig ej om
någon borgen”; så rår Adv.-Fisk. icke derför.
Jag anhåller att R. o. Ad. ville fästa upmärksamhet dervid,
att ifrågavar:de medel icke utgöra föremål för Konungens nåd;
de bestå icke i böter, utan äro ersättning för ett penningebelopp,
hvilket kronan undansnillats, och hvilket frami. Kanslirådet Valerius
blifvit förklarad skyldig att godtgöra, emedan han ej iakttagit
de kontroller öfver dessa medel, honom ålegat. Om kronan
bortskränker sin andel i detta belopp, kan hon dock icke vara
berättigad att derjemte eftergifva Adv.-Fisk:ns.
Här har blifvit sagdt, att det icke vore den sistn. betaget
att, om sin påstådda rätt med kronan tvista. Alltså skulle han
först föra rättegång mot vederbönde redogörare,' och sedan medlen
blifvit indrifna, lagföra kronan för utbekommandet af sina 12 proc.
Sä kan jag icke tyda Kannnar-R:ns Instnn. Möjligen vill man
400
Den 8 Februari.
här säga åt Adv.-Fisk. såsom en hög embetsman förmäles hafva
skrifvit till en honom underordnad, hvilken fått löfte om befordran
: ”väl häfver N. N. lofvat Tit. befordran, men ingalunda i
akt och mening att det hålla, utan endast för att tjena Tit. till
en upmuntran”. Jag frågar om ett sådant handlingssätt vore
Konung och Ständer värdigt?
Man säger vidare, att ingen orättvisa läge uti ett dylikt förfarande,
ty tjenstemannen vore i allt fall skyldig att fullgöra sin
pligt. Detta vill med andra ord säga, att ehuru Staten ej upfyller
sin skyldighet emot tjenstemannen, är denne likaväl förbunden
att fullgöra sina pligter emot Staten. Jag åter hade trott,
att förhållandet emellan Staten och Hans tjenstemän, hvilade på
ett ömsesidigt konlrakt, hvilket vore för beggedera lika gällande.
Om ifrågaställde befattnings nuvande innehafvare är samvetsgrann
nog att, sådant oaktadt, sköta sitt kall med oförminskadt nit,
månne man kan vara förvissad att åt honom få en duglig efterträdare,
när företrädaren blifvit på sådant sätt behandlad? Jag
befarar, att det icke blifver händelsen och anser för min pligt
såsom Chef för det embetsverk, till hvilket Adv.-Fisk:n hörer,
att, såvidt i min förmåga står, söka förekomma, att man orättvist
behandlar en tjensteman, på hvilkens nit Statens säkerhet i redovisningsväg
så väsendtligen beror. Jag förnyar min anhållan om
återremiss.
Hr Bildt: Sedan den siste värde talaren bemött de flesta
inkast, sorn blifvit emot en återremiss af Utlåt, gjorda, vill jag
endast besvara de anmärkmr, han icke uptagit.
En värd talare har yttrat, att actorats-arfvodet i Obomska
balansmålet utgått af sådana medel, hvilka från Öboms konkursmassa
utbekommits och till Statskassan influtit. Detta är väl
sannt, men jag ber att få fästa den värde talarens upmärksamhet
deruppå, att Adv.-Fisk. fick sig tillagd actorats-arfvode jemväl för
sådana medel, hvilka, ehuru till betalning ådömda, blifvit af Staten
efterskänkta och således icke till Statskassan influtit, nemi. de i
mitt förra yttrande omnämnde skattebeloppen. Då arfvodet således
utgått från andra medel, än dem, hvaraf detsamma skulle
utgöra en viss andel, är det af mig anförda exemplet på förevar:de
fall fullt tillämpligt.
Vidare vill jag fästa upmärksamlieten hos de Hrr, hvilka
gifvit ordet inflyta en så begränsad tolkning, som skulle dermed
endast och allenast förstås influtne reda penningar, på den af mig
redan förut anförda omständigheten, att lagstadgandet fordom icke
blifvit på sådant sätt af K. M. tolkadt. Uti den afskrifningsfräga,
hvarom det af mig nyss uplästa Kongl. Bref handlade,
voro icke några medel till kronan influtna, utan det var en kronans
fordran af en enskildt person, som blef afskrifven. Sådant oaktadt,
ansåg K. M. att det icke kunde förvägras Kammar-Revisionens
Adv.-Fisk. att utbekomma sitt actoratsarfvode, enär kronan
fått den sedermera efterskänkte fordran genom denna tjenstemans
embets
-
Den 8 Februari.
401
embetsåtgärd sig tillerkänd. Jag kan således icke finna annat,
än att äfven detta af mig anförda exempel kan å denna fråga
tillämpas.
En annan talare har missförstått mitt förra yttrande så tillvida,
att han påstått mig hafva yttrat, detAdv.-Fisk. Printzenskölds juridiska
rätt till ifrågakomne actoratsarfvode vore genom bifall till StatsUtsk:s
Utlät, afklippt. Sådant bar jag hvarken sagt, eller tänkt. Men
jag har sagt, att StatsUtsk. velat afklippa denna rätt, derigenom att
Utsk. i beslutets motivering gjort en godtycklig tolkning af 23 §:n
i Kammar-R:ns Instr. StatsUtsk. har härigenom konstituerat sig
såsom en slags domstol och företagit sig att pröfva, huru ett
lagstadgande bör tolkas. Jag anser StatsUtsk. icke ega rättighet
att sålunda tolka lagar och fälla utslag. Jag anser, att Utsk. helst
bordt undvika att yttra sig öfver Adv.-Fisk. Printzenskölds rättsanspråk.
Stats-Kont., som kommer att yttra sig deröfver, blifver
än mera afvogt sinnadt emot Hr Printzensköld, ifall Utsk:s tolkning
af nyssnämnde §, af R. St:r gillas, ty nämnde embetsverk
har redan förut i en dylik fråga yttrat, att ordet inflyta betydde
detsamma, som att penningarne skulle hafva blifvit i Statens
kassor nedlagda. K. M. har väl i Bref af d. 16 Febr. 1842
förklarat denna tolkning oriktig, men, ifall Ständerna godkänna
StatsUtsk:s tolkning af §:n, tror jag att det blifver ganska svårt,
ja nära nog omöjligt för Hr Printzensköld att utbekomma sin
lagliga rätt. Detta sätt att opinera i juridiska frågor tror jag
vara alldeles nytt här i landet, hvarför jag fortfarande yrkar
återremiss af Utlåt.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gustaf: Oaktadt de motiver,
som 2:ne af StatsUtsk:s ledamöter, hvilka stannat bland minoriteten
i denna fråga, här utvecklat till stöd för deras åsigt; oaktadt
de bemödanden, Kammar-R:ns President gjort till förmån för en
honom underlydande tjensteman; oaktadt förespeglingen derom,
huru ett bifall lill StatsUtsk:s Betänk, skulle medföra svårighet att i
framtiden få Adv.-Fisk:s-tjensten i Kammar-R:n af skicklig och
nitisk person bestridd, finner, jag mig ändock föranlåten att yrka
bifall till Betänk., och, jag stödjer detta mitt yrkande — besynnerligt
nog •—• på samma argument, som den siste värde talaren
för sin mening anfört. Jag vill nemi. icke, att R. St:r skola
konstituera sig till ett juridiskt tribunal för att döma öfver Hr
Adv.-Fisk. Printzenskölds rättsanspråk. Derföre förenar jag mig
med Frih. Tersmeden, i hvars anförande jag till alla delar instämmer,
samt anhåller om R. o. Ad:s bifall till Betänk.
Hr Montgommerie: Den tolkning af oftanämnde 23 §, några
föreg:de talare velat göra gällande, anser jag aldrig böra medgifvas.
Det vore att efterskänka en af Konungens och Ständernas
dyrbaraste rättigheter, benådningsrätten, och göra densamma
beroende af en obetydlig procent-fråga.
I afseende på en talares yttrande, att StatsUtsk., enl. hans förmenande,
varit obefogadt att ingå i pröfning af denna 23 §, derföre
H. 3. 26
402
Den 8 Februari.
att Hr Printzensköld till Utsk. ingifvit ett anförande, hvilket af
Utsk. måste besvaras, men man måste ju gifva svar på tal, som det
heter. Utsk. har äfven afgifvit detta svar i enlighet med dess
öfvertygelse om det rätta.
Man har framställt en skildring af Adv.-Fisk:rs olyckliga
belägenhet, orsakad genom ständiga eftergifter från Statens sida
af deras lagliga rätt. I detta serskildta fall tror jag olyckan icke
vara serdeles stor, enär Adv.-Fisk. Printzensköld genom sina
nitiska bemödanden uti ifrågavande balansmål redan inbringat
sig en summa af mer än 7,000 R:dr b:ko. Då man uti ett enda
mål kan göra sig en sådan vinst, tror jag att det icke står så
farligt till med Adv.-Fisk:rs utarmande genom borttagande af en
del utaf deras inkomster, hvilket endast undantagsvis och vid serdeles
bevekande omständigheter eger rum.
Gr. Sparre, Erik: Hvad först beträffar en talares framställning
om olämpligheten deraf, att R. St:r inlåta sig i en fråga
af rent juridisk beskaffenhet, såsom den nu förevar:de, ber jag
att få förfråga mig hos den värde ledamoten, huru han ville att
Ständerna i dylika fall skola bära sig åt. Om en person kommer
till en annan och emot honom framställer ett anspråk, som
ännu icke blifvit i rättegångsväg anhängiggjordt, hvad skall
då den sednare göra? Han måste väl svara antingen ja eller nej
till den förres begäran. Detta är just hvad Utsk. gjort och hvad
Ständerna skola göra. Om svaret icke utfaller efter Hr Printzenskölds
önskan, står det honom öppet alt hos domstol anhängiggöra
sin talan och der söka utverka sig ett förmånligare svar.
Vidkommande sjelfva anspråkets beskaffenhet, får jag förklara,
att jag för min del icke linner ordalydelsen i 23 §:n af
Instr:n för K.Kammar-R:n så otvetydig, som Hrr von Hartmansdorff
och Bildt velat den framställa, och att jag anser StatsUtsk:s af
Stats-Kont. delade åsigt i detta hänseende mycket väl kunna
försvaras.
Ifråga om Statens rätt att i dylika frågor jemväl efterskänka
actors arfvode, ser jag saken ur den synpunkten, att denna
rätt är en tillämpning af benådningsrätten. Då en tilltalad är
fälld till böter, eger K. M. rätt att efterskänka äfven den del
deraf, som eljest bordt tillfalla åklagaren. I detta fall utöfvar
K. M. icke benådningsrätten, utan Ständernas bifall, eftersom
frågan rörer Statens medel, och derföre har K. M. derom lill
Ständerna aflåtit Propos. Hr Bildt har väl upläst ett stycke af ett
K. Bref från år 1798, utvisande att K. M. då ansett Adv.Fisk.
i Kammar-Revisionen i genom kronans eftergift af en henne tilldömd
fordran, icke kunna berölvas sin actoratsandel af denna
fordran, men den värde ledamoten har ej tillika för oss upläst
ordalagen i den författning, enl. hvilken actorats-arfvodet på den
tiden upbars ; och således eger exemplet ingen bevisande kraft, enär
den författning, hvars tolkning här är ifråga, förskrifver sig från
är 1831. Att Konung och Ständer i andra likartade läll af
Statens medel tilldelat en actor det arfvode, hvarpå han gjort
Den 8 Februari.
403
anspråk, må gälla för hvad det kan, men deraf är det icke en
oundviklig följd, att så i alla mål skall förfaras. I det ena fallet
kan billigheden sådant fordra, i det andra kan ett dylikt skäl ej
vara för handen. Den föreg:de talaren har uplyst, alt Adv.Fisk.
Printzensköld såsom actorats-arfvode i det s. k. Finerska balansmålet
redan upbnrit omkring 7,000 Rd:r, och då dertill kommer,
att af de medel, hvarå arfvodet beräknats, 20,000 R:dr till
Statskassan influtit, innan Adv.-Fisk. Printzensköld upträdde att
i målet föra kronans talan, och således utan någon hans inverkan,
så torde detta förhållande utgöra ett nytt skäl emot de talare,
hvilka åberopat obilligheten af att Hr Priutzenskölds anspråk
ogilla.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s Ullät.
Frih. Cederström, Rudolf: Den välvilja, StatsUtsk. uttalat
för den högt förtjente Valerii behöfvande enka och barn,
skall utan tvifvel tillvinna sig R. o. Ad:s bifall. Alla de talare,
hvilka i detta ämne upträdt, hafva äfven i denna del med StatsUtsk.
instämt. Det är endast i afseende å besvarandet af Hr
Printzenskölds lill Utsk. gjorda framställning, som här sig yppat
olika tankar. Jag får förklara, att jag i detta hänseende instämmer
med Hr Bildt och Hr von Hartmansdorff. Förgäfves svarar
man, ä den andra sidan, att frågans juridiska del icke bör af
Ständerna behandlas och att det alltid står Hr Printzensköld
öppet att vid vederbörligt forum göra sin påstådda rätt emot
kronan gällande. Då, såsom ingen har dragit i tvifvelsmål, Hr
Adv.-Fisk. Printzensköld, sin pligt likmätigt, fullgjort allt hvad
jxi honom ankommit, för att vara berättigad till det ifrågasatta
arfvodets utbekommande, finner jag det vara II. St:r, hvars rätt
han bevakat, föga värdigt att, i afseende å det honom tillkommande
fullmäktigs-arfvodet, hänvisa honom till laga domstol, under
förklarande, att de ej egde att med sakens juridiska del taga befattning.
Hvar och en fråga, Mine Hrr, som blir föremål för
Ständernas handläggning, företer alltid en juridisk sida, eller med
andra ord, kan ur mer eller mindre ensidigt juridisk synpunkt
betraktas. Men huru skulle man väl bedöma en enskild person,
emot hvilken ett fordringsanspråk framställdes, om han då svarade
den betalningsfordrande sålunda: ”Det må vara att jag är dig
penningar skyldig; hvarföre stämmer du mig icke?” Ett sådant
svar anses icke vara den enskilde värdigt, och ännu mindre torde
det anstå R. Sl:r.
Man har, för frågans bedömande, fästat hufvudsaklig vigt
vid de i 23 §:n af K. M:s Nåd. Instr. för Dess och Rikets Kammar-Rätt
förekommande orden: ”uti kronans eller andra allmänna
kassor inflyta”, och Hr Montgomerie har påstått, att dessa ord
skulle innebära, det kontanta penningar blifvit i kassakistorne
nedlagda. För att finna dessa ords rätta betydelse, måste jag-ännu
en gång taga min tillflykt till några exempel ur det enskilda
lifvet. Jag frågar då, om man uti en arfsulredning eller uti en
26 *
404
Den 8 Februari.
konkurs skulle kunna förvägra kuratorerne rättigheten att vid
fordringars indrifvande emottaga obligationer, reverser, eller andra
valutor i st. f. reda penningar? Här är förhållandet enahanda.
Sequester var lagd på Kanslirådet Valerii pension och egendom,
ehuru, såsom vi känna, R. St:r tilläto honom att under sin lifstid
fortfarande vara i besittning af sin egendom och sin lön oafkortad
åtnjuta. Denna egendom och denna pension utgjorde
likväl en verklig tillgång, hvarutaf Adv.-Fisk:ns fordran belt och
hållet kunnat betäckas.
På dessa skäl finnér jag att frågan om Adv.-Fisk. Printzenskölds
actorats-arfvode måste blifva till StatsUtsk. återremitterad,
på det att Ständerna, i och med detsamma de emot Kanslirådet
Valerii sterbhus utöfva ett ädelmod, fullkomligt rättfärdigadt
genom den hädangångnes emot det allmänna inlagde förtjenster,
tillika blifva i tillfälle att anvisa nödiga medel för att
såsom arfvode utgå till den aktade kronans tjensteman, genom
hvars nit och skicklighet i utöfvande af hans embete, det blifvit
Staten möjligt, eller åtminstone lättadt, att i ett så vidlyftigt
och inveckladt mål, som ifrågakomne balans, erhålla de ersättningsbelopp,
hvilka redan till Statsverket influtit.
Frih. Tersmeden har påstått, att StatsUtsk. lemnat Hr Printzenskölds
gjorda framställning alldeles ovidrörd, derigenom att
Utsk. uttryckt sig sålunda: ”att, utan afseende å det utaf Adv.-  Fisk. Printzensköld nu framställda anspråk” etc. En sådan upfattning
af Utsk:s ordalag strider emellertid, som jag tror, emot all
sedvänja inom den i Sverige allmännast antagna kurial-stil. När
en auctoritet lemnar en parts framställda påstående utan afseende,'
betyder det nemi. att anspråket ogillas.
Sorn jag redan antydt, anser jag visserligen Hr Printzensköld
hafva vägen öppen att i behörig ordning inför laga domstol
göra sin rätt i denna fråga gällande, men jag hemställer
ännu engång till R. o. Ad:s bepröfvande, huruvida det vore med
R. St:rs värdighet förenligt att nödga honom till ett sådant steg,
och om icke fast heldre känslan af denna värdighet fordrade,
att R. St:r, på samma gäng de utöfvade välgörenhet emot Kanslirådet
Valerii efterlemnade familj, äfven utöfvade rättvisa emot en
Statens embetsman.
Frih. af Ugglas, Kurt Gustaf: Frih. Tersmeden har
redan, enl. mitt omdöme, så tydligt ådagalagt, att StatsUtsk. genom
sitt Utlåt, ingalunda afskildt Hr Printzenskölds rätt uti
ifrågavar:de hänseende, att jag icke kan för mig göra klart, huru
man derom kan vidare orda. En talare, som i denna sak är af
motsatt mening med mig, eller Hr Bildt, har äfven medgifvit
detta då han sagt att StatsUtsk. väl ej afskurit Hr Printzensköld»
rätt, men velat göra det; och.talaren har i anlecln. häraf yrkat
återremiss af Utlåt. Men hvartill skäll då en återremiss tjena?
Frih. Cederström har sagt, att orden ”lemna utan afseende”
skulle, enl. Svensk kurial-stil, betyda detsamma sorn ”ogilla”.
Detta måste jag bestrida, ty ifall en person vid oriktigt forum
Den 8 Febi u ar i.
405
auhängiggör en sak, kan domstolen ganska väl svara, att den
lemnar påslåendet utan afseende, men dermed är det icke sagdt,
att ju, icke samma påstående, derest det å behörigt ställe väekes,
kan blifva gilladt.
Hr Bildt har mycket fästat sig vid den omständigheten, att
actors rätt till arfvode alltid skall hafva blifvit i dylika fall iakttagen.
Jag känner icke, huruvida sådant alltid varit fallet, men
sjelfva Utlät, gifver anledn. att antaga ett motsatt förhållande.
Der står nemi. i reciten omförmäldt, huruledes K. M. föreslagit
och B. St:r beviljat Presidenten af Billberghs sterbhus befrielse
från af Billbergh ådömdt ersättnings-ansvar i samma balansmål,
hvarom nu är fråga, utan, att Adv.-Fisk:s. rätt till actorats-arfvode
dervid blifvit honom förbehållen, en omständighet, som just
i anledn. af Hr Printzenskölds hos Utsk. väckta anspråk dock varit
af vigt att få utredd, Det synes utvisa att dylika frågor förut
blifvit af StatsUtsk. på samma sätt som nu behandlade.
I afseende på beloppet af det actorats-arfvode, hvartill Hr
Printzensköld möjligen skulle anses vara berättigad, får jag jemväl
förena mig med Frih. Tersmeden. Detta belopp kan nemi., enl.
mitt omdöme, aldrig blifva större än 12 proc. af den summa,
hvilken, i händelse Statens fordran ej efterskänktes, skulle till
Statsverket inflyta.
På dessa skäl får jag till StatsUtsk: s förevar.de Utlåt, vördsamt
tillstyrka B. o. Ad:s bifall.
Frih. Stjernstedt, AUg. Wilh.: I afseende på sjelfva hufvudsaken,
eller den tillstyrkta eftergiften af det Kanslirådet Valerius
i lifstiden ådömda ersättningsbelopp i Finérska balansmälet, gillar
jag StatsUtsk:s Utlåt., men jag kan deremot alldeles icke dela
den åsigt, Utsk. uttalat beträffande Adv.-Fisk. Printzenskölds anspråk
pä actorats-arfvode. Detta anspråks rättmätighet hvilar på
tolkningen af det i 23 §:n af Kammar-B:ns Instr. förekommande
ordet inflyta. Lika med flere föreg:de talare tror jag detta ord
icke böra betraktas såsom hafvande afseende, endast å sådana
medel, hvilka verkligen i Statens kassa inkommit, utan jag anser
uttrycket böra hänföras äfven till de summor, hvilka, derest åtgärder
till desammas indrifvande blifvit behörigen vidtagna, kunnat
till Statsverket ingå. Af undseende för Kanslirådet Valerius blef
den beviljade införseln i hans pension aldrig till verkställighet
befordrad, utan man lät bero vid den å hans egendom för Statens
räkning lagda qvarstad. Hade lagen haft sin gilla gång, så
skulle de ådömda medlen hafva till Statens kassor influtit. Vid
sådant förhållande och då ostridigt är, att Staten efterskänkt
medel, hvilka kunnat blifva dess egendom, anser jag det vara
Statens ovilkorliga skyldighet att utbetala i lag stadgadt actoratsarfvode
ät den tjensteman, hvilken utfört det mål, hvarå Satens
rätt till medlen varit beroende, och hvilken ingalunda borde tillskyndas
förlust derigenom att Staten ej begagnar sig af den rätt,
som genom tjenstemannens åtgöranden blifvit Staten tillerkänd.
Man har påstått, att denna fråga skulle förete samma för
-
408
Den 8 Februari,
hållande, som då K. M. efterskänker böter i brottmål. Detta är
likväl ett misstag, ty K. M. bar väl rättighet att af nåd eftergifva
ett kriminelt ansvar, men här är det en ersättningsfråga,
der K. M. icke eger rätt att bortskänka kronans andel, hvarföre
saken äfven blifvit till R. St:rs afgörande öfverlemnad.
På grond af hvad här under discussionen blifvit anfördt och
med åberopande jemväl af de Utlåt, bifogade reservationer, anhåller
jag, att StatsUtskrs Uti. N:o 26 måtte blifva ålerremitteradt,
i hvad det angår Adv.-Fisk. Printzenskölds anspråk att utbekomma
actorats-arfvode å det Kanslirådet Valerius i lifstiden
ådömda ersättnings-belopp.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: En sats, hvars riktighet
jag förmodar icke kunna bestridas, är, att man ej kan
bortskänka bättre rätt, än man sjelf eger och således aldrig en
annans rättighet. Om 1111 således Hr Printzensköld verkligen blifvit
genom den för Karamar-R:n gällande Instr. tillförsäkrad att
åtnjuta 12 proc. af de medel, som genom hans embetsåtgärd till
Statskassan ingå, så lärer väl häraf följa, att hvarken Konung eller
Ständer, hvar för sig eller gemensamt, kunna bortskänka Hr Printzenskölds
lagliga rätt, utan att sådant endast och allenast på
honom sjelf ankommer. Vid sådant förhållande anser jag StatsUtsk.
hafva öfverskridil gränsen för dess befogenhet, då det inlåtit
sig i undersökning af Hr Printzenskölds rätt att ifrågavande
medel utbekomma, ty anspråket härå, utgör då det ifrågasattes
icke föremål för StatsUtsk:s, utan för vederbörlig domstols pröfning.
Hr Gr. Sparre har sagt, att K. M. eger benådningsrätt.
Detta är sannt. K. M. har rätt att i brottmål göra nåd, men
Konungen eger icke att efterskänka den rättighet, hvars åtnjutande
blifvit någon enskild tjensteman tillförsäkrad.
Man har sagt, att de medel, af hvilka Hr Printzensköld
skulle sitt arfvode utfå, icke till Statskassan influtit. Frågas då
om icke Ständerna sjelfva förhindrat dessa medel alt inflyta?
Ock om så är förhållandet, qvarstår icke då lika orubbad Hr
Printzenskölds rätt att utbekomma 12 proc. af dessa medel, hvilka
kunnat och bort inflyta, såvida Ständernas beslut ej mellankommit?
Det har blifvit yttradt, att äfven om nu förevar:de Betänk,
af Ständerna bifalles, Hr Printzensköld lika fullt har sin rätt
öppen att vända sig till behörig domstol för actorats-arfvodets
utbekommande, och deruti har man, enl. min mening, fullkomligt
rätt. Jag får äfven förklara, att jag, i egenskap af domare,
icke skulle anse mig af Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut i denna fråga pä något sätt förhindrad att tillerkänna Hr
Printzensköld det ifrågaställda arfvodet, men, efter den discussion,
som nu äfvensom uti en annan fråga blifvit förd, har jag
skälig anledn. att betvifla, det domare i allmänhet skulle tilldöma
en åklagare en dylik rätt, sedan Konung och Ständer förklarat
densamma icke ega rum. Jag instämmer således med de
talare, hvilka yrkat återremiss af Utlåt., och hemställer till Utsk.,
huruvida det icke vore riktigast, att, vid frågans återföretagande,
Den 8 Februari.
407
icke inlåta sig i något raisonnement öfver Hr Printzenskölds rätt
till af-fvodet, utan, vid återremissens besvarande, endast tillstyrka
R. St:r att bifalla K. M:s Nåd. Propos., det Kanslirådet Valerii
enka och barn måtte befrias från lifgifvande af det Valerius i lifstiden
ådömda ansvarighets-belopp, såvidt kronans rätt rörer.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren liar
förekommit mig. Jag kan aldrig tro, att man velat bestrida Hr
Printzenskölds rätt, så framt man ej misstagit sig om frågans
beskaffenhet. Jag nprepar derför, att här icke är fråga om böter,
ådömda i brottmål, der Konungen eger att göra nåd. Utan här
är fråga om ersättning för medel, som frångått kronan, och för
hvilka en embetsman blifvit ädömd ansvarsskydighet. Kronan
eger icke rätt till större andel af dessa medel än hvad som återstår,
sedan 12 proc. deraf till KammarlUns Adv.-Fisk. utgått.
Sin andel, d. v. s. 88 proc. af det hela, kan kronan eftergifva,
men icke de 12 proc:n, af det enkla skäl, att dessa icke tillhöra
Henne. Vilja Ständerna efterskänka Kanslirådet Valerii sterbhus
allt hvad han i lifstiden skolat till Staten inbetala, måste de
af egna medel gifva Kammar-R:ns Adv.-Fisk. ersättning för de
12 proc:n.
För att förringa Hr Printzenskölds anspråk, har man andragit,
att han i ersättning för det Finérska balansmålets utförande
redan fått 7,000 R:dr. Det är väl möjligt, men jag får
uplysa, att nämnde tjensteman, enl. den uträkning, som åtföljde
Kammar-R:ns förslag till ny löne-reglering, har, med lön och
sportler sammanlagda, efter 10 års medeltal, knapt 2,800 <R:dr
b:ko i årlig inkomst. Jag hoppas, att R. o. Ad. häraf skall finna,
att det icke är skäl att för de 7000 R:dr, som Hr Montgomerie
framdragit, tro att Adv.Fisk. är för högt aflönad. Jag anser tvertom
det vara en ganska stor lycka, att man för en dylik lön kan
få en sådan tjensteman.
Här har blifvit omförmäldt, alt Konung och Ständer skulle
i en likartad fråga, nemi. ronde den summa, hvilken Presidenten
af Billbergs sterbhus var skyldigt att till Staten gälda, jemväl
efterskänkt Adv.-Fiskms åklagare-arfvode. Förhållandet är, att
Ständerna vid sista Riksdag efterskänkte nämnde sterbhus allt
hvad detsamma var kronan skyldigt. När Hr Printzensköld se- .
dermera gjorde anspråk på utbekommande af hvad honom tillhörde,
ansågo Konungens rådgifvare betänkligt, att sedan Ständerna
eflerskänt alltsammans, af kronans medel gifva Adv.Fisk.
ersättning. På detta förhållande synes mig ock Hr Biskop Annerstedts
reservation syfta. R. o. Ad. och de öfriga Stånden
hafva således denna fråga tillgodo, hvilken icke är afslutad derföre
att hon icke nu är framdragen. Men om man skulle yttra
sig på förhand öfver detta ämne, emedan det blifvit framkastadt,
så tror jag att R. o. Ad. skall finna Hr Printzenskölds anspråk i
det ena afseendet lika väl grundadt som i det andra. Det är
icke rätt att, på sätt Gr. Löwenhjelm gjort, anse Ständerna vid
detta tillfälle inträda i någon juridisk pröfning af Hr Printzen
-
408
Den 8 Februari.
skölds anspråk. Detta är längesedan pröfvadt genom KarnmarR:ns
och Högsta Domstolens utslag i balansmålet, ty när den
ådömda summan blifvit bestämd, är Adv.-Fisk:ns andel deraf
jemväl, genom förfatlningarne gifven. Här är blott fråga om att
fråntaga Hr Printzensköld hvad Domstolarne redan honom tillerkänt,
hvilket jag hoppas att II. o. Ad. icke skall göra.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Som jag låtit vidfoga Utsk:s
Utlåt, den reservation, jag i ämnet sammanskrifvit, har jag ansett
mig icke förr hafva beliöft begära ordet och skall äfven 1111 vara
ganska kort. Mig vill det synas, som om det bestridande af
Hr Printzenskölds anspråk, hvilket såväl inom Utsk. som härstädes
egt rum, härrört derifrån, att man tolkar 23 §:n i KammarR:ns
Instr. efter hokstafven, i st. f. att den bör efter andemeningen
tydas. Fäster man sig mera vid meningen än vid bokstafven,
så är det, åtminstone enl. mitt omdöme, obestridligt,
att då KammarRms Adv.-Fisk. är berättigad att erhålla 12 proc.
af alla de medel, som genom hans åtgärd i mål af ifrågavande
beskaffenhet indrifvas och i kronans kassor inflyta, samt i förevar:de
fall medlen ovilkorligen skolat inflyta, derest ej Ständerna
dem efterskänkt, så eger Adv.-Fisk. rätt att för utkommande af
återstoden ä det i och för målets utförande honom tillkommande
arfvode hålla sig till K. M. och kronan. Om Ständerna underkände
Hr Printzenskölds anspråk, handla de, enl. mitt förmenande,
i första rummet orätt och i det andra oklokt, ty Fiskalsbefattningar
i allmänhet äro icke så angenäma, att Ständerna
kunna, utan men för tjensternas behöriga skötande, förhålla dessa
tjenstemän de inkomster, hvartill de anse sig vara lagligen berättigade.
På sådana platser förskaffar man sig i och för tjenstens
skuld, såvidt den tillbörligen skötes, mänga ovänner och det är
både klokt och billigt, att tjenstemannen erhåller en viss andel
af de medel, hvilka han genom utöfvandet af sitt obehagliga kall
till Statskassan indrifver. Hvarken inom Utsk. eller här hos
R. 0. Ad. har någon röst höjt sig för den mening, att det ifrågaställde
actorats-arfvodet skulle Uttagas af den ringa egendom,
som Kansli-Rådet Valerius eflerlemnat. Då således meningen
härom ej lärer blifva någon tvist underkastad, tror jag den åsigt
af saken, som jag i slutet af min reservation framställt, vara den
enda riktiga, eller att R. Sl:r besluta, ali actorals-arfvode, beräknadt
efter det belopp, houptecknings-instrumentet efter framlidne
Kansli-Rådet Valerius uptager såsom tillgång för gäldande
af kronans fordran, må få af Statsmedel utbetalas. Det är pä
detta sätt jag tror frågan bör afgöras i enlighet med rättvisan
och Ständernas värdighet, och får jag, på grund af hvad jag
nu anfördt och af hvad öfriga talare i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med mig yttrat, vördsamt anhålla om Hr Gr. 0. Landtnäs
propos. å återremiss af ifrägavaride Utlåt.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Till en början
får jag uttrycka min förvåning deröfver, att StatsUtsk. bland sina
Den 8 Februari.
409
motiver till Utlåt, uptagit hvad som en och annan ledamot härstädes
jemväl åberopat, eller att Hr Printzensköld redan förut uti ifrågavar:de
balansmål erhållit ett icke obetydligt honorarium. Ett sådant
förhållande måtte väl icke hafva något med denna sak att
skaffa. Har Hr Printzensköld rätt alt utbekomma actorats-arfvode
å medel, hvilka till följd af hans handläggning Staten tillfalla, så
kan denna rättighet honom icke betagas, äfven om han derigenom
skulle erhålla en vida större summa, än här är fallet.
För öfrigt skulle jag tro, att denna fråga aldrig bordt blifva
dragen under Ständernas pröfning och jag hemlar stöd för denna
min mening från 90 §:n Reg.F., som föreskrifver, ”att under Ii.
St:rs eller deras Utsk:s öfverläggningar och pröfning icke må
komma, bland annat, enskildta medborgares förhållanden”. Att
denna min upfaltning af Grundlagens ord är för sträng, torde
väl vara möjligt, efter som remiss af frågan till Ulsk. blifvit beviljad,
men jag tror att nämnde § åtminstone bordt afhålla Utsk.
ifrån att ingå i pröfning af Hr Printzenskölds anspråk samt alt
Utsk. med afseende härå endast bordt förklara, att deröfver må
Rätten döma. Man har påstått, att Utsk. så förfarit, dä det yttrat,
att anspråket lemnades utan afseende. Men häremot har
å andra sidan blifvit erinradt, hvad icke heller torde kunna bestridas,
att dessa ord hafva en dubbel betydelse, nemi. dels att
man förklarar sig ej vilja med saken taga befattning, dels ock
att man ogillar densamma. Då orden således kunna på olika
sätt tolkas, måste man, för att fä reda pä den rätta betydelsen i
förevarande fall, gä tillbaka till de praemisser, hvaraf konklusionen
dragits. Då nu dessa praemisser innebära en vederläggning af
Hr Printzenskölds anspråk, måste orden i beslutet anses hafva,
minst sagdt, en ogillande anstrykning. Man har sagt, att Konungens
och Ständernas beslut i denna fråga icke har någon bindande
inverkan på Ilr Printzenskölds juridiska rätt. Detta kan
väl vara sannt, men jag skulle, lika med Hr Cederschiöld, tro, att
då frågan är tvistig, R. Sl:rs beslut dock möjligen kunde vid dennas
inför domstol företagna slutliga afgörande åtminstone tynga uti
vågskålen. Ingen af de talare, som härstädes sig yttrat, hafva
ansett Ständerna höra fälla något utslag öfver Hr Printzenskölds
anspråk, hvilket ansetts vara af en helt och hållet juridisk beskaffenhet.
Vid sådant förhållande och då det beslut, som StatsUtsk.
tillstyrkt R. Sl:r att fatta, torde kunna missförstås, borde
de Herrar, hvilka visat benägenhet att ogilla det ifrägavande ersättnings-påståendet,
likväl icke motsätta sig en återremiss, på
det att Utsk. måtte kunna gifva sitt Utlät, en riktigare form,
derigenom att Utsk. förklarade, det Hr Printzenskölds rättsanspråk
icke kunde af Utsk. lill pröfning uptagas, utan finge efter befogenhet
vid laga domstol anhängiggöras. I sådant hänseende yrkar
äfven jag återremiss af Utlåt.
Frih. Raab, Carl Adam: Man har nu så länge talat i
denna fråga, alt jag tror att man bör vara ganska kort och derföre
skall jag ej länge uptaga R. o. Ad:s tid. Lika med de fleste
410
Den 8 Fe b ru ai i.
talarne anser jag Adv.-Fisk. Printzensköld hafva rätt att utbekomma
12 proe. af de medel, som uti ifrågavar:de balansmål
kunnat lill kronans kassor inflyta. Det måste således blifva en
juridisk undersökning derom, luiru mycket af de tillgångar, som
efter Kansli-Rådet Valerius, kunnat för Statens räkning erhållas.
Frågan är af rent juridisk natur, hvarföre Ständerna, enligt mitt
omdöme, äro alldeles obefogade att densamma till pröfning uptaga.
Den tillhör laga domstol och der eger Hr Printzensköld
att göra sin talan gällande. Vid sådant förhållande och då jag
icke kan neka till, att StatsUtsk. nog knapphändigt affärdat Hr
Printzenskölds framställning och de i Betänk, gagnade uttryck
lemna en tydning, åt motsatta åsigter; så föreslår jag, att Utlåt,
måtte till StatsUtsk. återremitteras, för att häri rättas samt att i
det blifvande beslutet efter orden ”utan afseende å det utaf Adv.-  Fisk. Printzensköld nu framställda anspråk på actorats-arfvode”
följande ord må tilläggas: ”det han på behörigt ställe må i
laga ordning fullfölja”.
Gr. Sparre: I anledu. af en talares i mitt grannskap yttrande,
att jag skulle hafva sagt, att K. M. eger rätt att efterskänka
en enskild mans anspråk, får jag förklara, att mina ord
helt och hållet blifvit missförstådda och alldeles icke fallit sig så,
som talaren dem framställt. Jag har talat om det actorats-arfvode,
hvaruppå Hr Printzensköld, i egenskap af embetsman,
gjort anspråk, hvilket icke lärer vara detsamma med en enskild
persons anspråk.
Samme talares yttrande, att Ständernas beslut i denna fråga
skulle kunna utöfva inflytelse på domaremaktens åsigt, derest
frågan kommer under denna makts pröfning, innefattar en tillvitelse
emot Sveriges domare-corps, en tillvitelse, hvilken, såsom
alldeles oförtjent, af mig tillbakavisas. Det står icke så till, och
gifve Gud att det icke heller kommer att std så till med Svenska
domaremakten, att den skulle tveka att döma efter lag och
rätt, derföre att Kronan är i saken part. Vi behöfva blott gå
till den dagliga erfarenheten för att finna, att K. M. och Kronan
i tvister med enskildte ofta tappar. Det är mycket möjligt,
att Hr Printzensköld, om anspråket i rättegångsväg fullföljes,
får rätt, men skulle det derföre vara StatsUtsk. eller Ständerna
förment att å Hr Printzenskölds till Utsk. gjorda framställning
gifva det svar, som af Utsk. eller Ständerna ansågs vara det
rätta? Man har tagit exempel från det enskildla lifvet och jag
frågar nu i min ordning: ”bör icke en person, som kräfves för
skuld, svara ett bestämdt ja eller nej till krafvel, äfven om han
i sednare fallet hotas med rättegång?”
Jag är således af den mening, att en ålerremiss af frågans
ena del till StatsUtsk. är olämplig. Utsk. har fullgjort sitt åliggande.
Det har uptagit Hr Printzenskölds framställning, pröfvat
densamma och funnit den icke förtjena bifall. Denna discussion
i ett ämne af föga betydenhet har redan räckt alltför' länge för
att jag skulle vilja vidare uptaga tiden. Jag vill endast nämna,
Den 8 Februari.
411
att jag, lika inetl Gr. af Ugglas, anser rätt böra vara rätt, oberoende
af hvad genom densamma vinnes, men jag anser frågan
tvetydig derföre att tolkningen af ordet inflyta är mycket tvifvel
underkastad, och vid sådant förhållande tror jag att Ständerna
vid frågans bedömande äfven kunna se på billighetsskäl. Som
jag redan nämnt, har Adv.-Fisk. Printzensköld, innan han lagt
hand vid det Finérska balansmålet, fått af Kongl, nåd sig tillagdt
actorats-arfvode å 20,000 R:dr, som i nämnde mål, utan hans
ringaste medverkan, influtit. Afser man från sakens juridiska
sida och betraktar den ur billighets synpunkt, så kan det väl
icke påstås, att någon obillighet ligger deruti, att Staten bortgifver
actorats-arfvodet å 13,000 R:dr eller ett ännu mindre belopp,
då den redan tilldelat honom ett dylikt arfvode å 20,000 R:dr.
Åtskilliga talare hafva velat, att StatsUtsk. uti blifvande svar
å den påyrkade återremissen skulle gifva Hr Printzensköld en
tydlig anvisning att i rättegångsväg göra sitt påstående gällande.
Lika så litet, som en enskild person, hvilken kräfves för skuld,
men nekar att betala, behöfver tillägga: ”gå och stäm mig”;
lika så litet tror jag ett sådant tillägg vara i förevaride fall behöfligt.
Utan en dylik fingervisning förmodar jag att en Kammar-R:ns
Adv.-Fisk. ändock finner rätta vägen.
Hr Gripenstedt, Joh. Äng.: Denna fråga kan, enl. mitt
omdöme, rätteligen betraktas både såsom en rättsfråga och såsom
en billighetsfråga. För att få en utgångspunkt för bedömandet
af rättsfrågan, tror jag, alt Gr. Sparre och flere med honom ganska
riktigt jemfört det ifrågavande förhållandet med det förhållande
som förekommer, då böter af K. M. efterskänkes. Hr von
Hartmansdorff har velat bestrida riktigheten af denna jemförelse,
samt till och med lipstadt frågan så, som vore de 12 procin
actorats-arfvodet det principala i saken och det sorn i främsta rummet
borde utgå, samt endast hvad som derefter kunde återstå af
de indrifna medlen, tillfalla Kronan. Detta måtte likväl vara att
helt och hållet omvända frågan och är fullkomligt stridande mot
ordalydelsen af den åberopade Instruktin, som uttryckligen föreskrifver,
att de 12 procin skola utgå endast af de medel, hvilka
till Kronan influtit.
För att bevisa den förut gjorda jemförelsens riktighet, ber
jag att få erinra derom, att när böter af K. M. efterskänkes,
inträffar merändels samma förhållande som i denna fråga, nemi.
att i sammanhang dermed afgöres äfven frågan om actors och
korporationers rätt, ty hela bötesbeloppet utgår sällan eller aldrig
ensamt till Kronan, utan endast en viss andel deraf, och det öfriga,
enl. gällande Författningar, dels till åklagaren, dels till
häradet, till de fattige, till kyrkan o. s. v., allt efter den fördelning,
lagen i olika fall utstakar. Men det har, så vidt jag vet,
likväl aldrig blifvit förnekadt, att ju icke Konungen eger rätt
att efterskänka hela bötesbeloppet, deruti inbegripne så väl åklagares
som ofvannämnde korporationers andelar. Jag kan då ej
linna någon egentlig skilnad emellan åklagares i allmänhet rätt
412
Den 8 Februari.
att utbekomma andel af böter, hvilka uppå deras åtal utfalla, och
Ad v.-Fisk. Printzenskölds rätt att erhålla andel af medel, hvilka
till följd af hans handläggning till Staten inflyta. Att i förra
fallet K. M. allena och i det sednare fallet båda Statsmakterna
gemensamt utöfva den benådningsrätt, hvarigenom omnämnde
tjenstemäns anspråk tillintetgöres, förändrar, i min tanke, icke
sakens beskaffenhet. När dertill kommer, att den af Utsk. hyllade
åsigten fullkomligt öfverensstämmer med den åberopade Instrukt:ns
bokstafliga föreskrift, så synes mig att frågan i afseende
å rättsanspråket är ganska klar och tydlig.
I sådant fall reducerar sig saken naturligtvis till en billighetsfråga,
och i afseende härå tror jag icke att man kan undgå
att lägga vigt vid de omständigheter, som här redan blifvit anförda,
eller att Adv.-Fisk. Printzensköld uti ifrågavande balansmål
redan fått sig tillagd ett actorats-arfvode, upgående till mera
än 7,000 R:dr b:ko, samt att han fått beräkna arfvode äfven å
medel, lill hvilkas indrifvande han icke varit behjelplig. Jag
vill för öfrigt ej vidare inlåta mig i några omdömen om dessa
billighetsgrunder, enär sådant alltid till största delen beror på
subjektiva åsigter, men att de skäl emot billigheten af Hr Printzenskölds
anspråk, som Utsk. afgifvit, både kunnat och bordt
tagas i betraktande, det anser jag icke vara något tvifvel underkasladt.
Jag får för min del anhålla om bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jemte det jag får förklara,
att jag instämmer med de ledamöter, hvilka anse StatsUtsk;s
motiver vara af den beskaffenhet, att de möjligen skulle
kunna ogynnsamt inverka på Hr Printzenskölds rättsanspråk,
samt att jag derföre icke skulle vilja motsätta mig en återremiss,
anser jag mig böra tillkännagifva, att, enl. hvad jag tror mig
veta, frågan redan är de facto afgjord genom MedStåndens bifall
till förevande Utlåt. Då således allt hvad vidare här i frågan
ordas icke blir annat än en opinionsyttring, men R. o. Ad.,
enl. min tanke, icke bör bifalla Utlåt., sådant det nu befinnes,
vågar jag föreslå, att de olika meningar, hvilka här blifvit framställda,
måtte förenas i ett beslut af följande lydelse: ”Utan alt
ingå i bedömande af Adv.-Fisk. Printzenskölds anspråk på actorats-arfvode,
hvarom han må, om lian dertill anser sig befogad,
i laglig väg utföra, bifaller R. o. Ad. StatsUtsk:s Utlåt. JV° 20”.
Detta innehåller blott en reservation emot de motiver, sorn
till stöd för Utsk:s Utlåt, i afseende å Hr Printzenskölds framställning
blifvit anförda.
Hr von Hartmansdorff: Med anledn. af Frih. Carl Adam
Raabs yttrande, i afseende å storleken af den summa,, hvarefter
Hr Printzenskölds åklagare-arfvode borde beräknas, får jag erinra,
att redan under 1844 och 1845 årens Riksdag, föreslog Konungen
och biföllo R. Sl:r, att Kansli-Rådet Valerius skulle få anstånd
med betalningen af det honom ådömda ersättningsbeloppet.
Den S Februa ri.
413
Hade detta beslut ej mellankoramit, utan afbetalning af det
ädömda beloppet årligen skett genom afdrag å Valerii lön, så
skulle de 13,800 R:dr, hvarom fråga nu är, redan hafva i Kronans
kassor influtit. Att de ej kommit dit, är således icke Hr
Printzenskölds fel, utan Ständernas egen sak.
Hr Gripenstedt har förmenat, att de, som försvarat Hr Printzenskölds
rätt, bland hvilka han serskildt nämnt mig, hafva velat
göra de 12 proc:n till det principala i frågan. Sådant har
jag icke sagt och sådan är icke heller min tanke. Jag anser
Kronans rätt vara lika god som Hr Printzenskölds, och omvändt.
Men hvad jag har sagt är att Kronan icke eger rätt att skänka
bort Hr Printzenskölds egendom, om jag så får uttrycka mig.
88 proc., eller allt utom de 12, är Kronans, men de 12 proc. äro
Hr Printzenskölds, och han hade redan haft dem i sina händer,
så vida icke Konung och Ständer trädt emellan och förhindrat
medlens indrifvande.;
Gr. Sparre har tvenne gånger talat om, att Hr Printzensköld
fått beräkna sig arfvode å 20,000 R:dr, hvilka utan hans medverkan
i det Finérska balansmålet utbekommits. Om detta är
sant, hvilket jag vill tro, eftersom Gr. Sparre så säger, borde
det dock för Ständerna vara lika påtagligt ådagalagdt, som Hr
Printzenskölds anspråk i det hänseende, som nu är under öfverläggning.
Huru mycken aktning man än må hysa för en enskild
ledamots ord, anser jag likväl R. o. Ad. icke kunna endast på
grund deraf inlåta sig i någon liqvid med Hr Printzensköld.
Hr Gripenstedt bär jemfört denna fråga med den, om Konungens
rätt att efterskänka böter. Det är, enl. hvad jag förut
uplyst, ett misstag. Här är icke fråga om böter, utan om ersättning.
R. o. Ad. vet nogsamt, att i hvarje balansfråga är
det tvenne omständigheter, som afgöras, den ena, hvad den felande
skall ersätta, den andra, hvad lian skall böta för sin förseelse.
Här är icke fråga om något ansvar, som i egenskap af
straff, blifvit Valerius ålagdt; utan om den ersättning, han skolat
gifva Kronan för hvad genom underlåten kontroll å bans sida
benne frångått Det är således ett skadestånd, han skolat till
Kronan erlägga, och detta är icke föremål för Konungens benådningsrätt.
Jag vill icke tro, att Hr Gripenstedt, i egenskap af
Konungens rådgifvare, deltagit i något beslut, der den enas lagliga
rätt blifvit efterskänkt med detsamma nåd bevisats en annan.
Skulle så hafva skett, lyckönskar 'jag Stat-Rådets ledamöter, om
de undslippa anmärkn. derför.
Frih. Raab, Adam Christian, har trott sig veta, att de andra
Stånden redan bifallit Utlåt., vid hvilket förhållande han ansett-
del vara likgiltigt hvad R. o. Ad. deröfver beslutade. Jag
för min del linner det aldrig vara likgiltigt för något Stånd, att
besluta hvad rätt är. För öfrigt går det icke an att bifalla Utlåt.
med den förändring, sistnämnde ledamot föreslagit, ty här
förchafves ett sådant Betänk., i hvilket inkomst- eller utgiftssummor
komma i fråga, och derföre lärer en återremiss vara
oundgänglig.
414
Den 8 Februari.
Hr Cederschiöld: Hr von Hartmansdorff har redan visat
skillnaden emellan förevande fråga och den om böters efterskänkande,
hvilka frågor Hr Gripenstedt och Gr. Sparre ansett vara
af lika beskaffenhet. Hr Gripenstedt har vidare talat derom, att
K. M. eger rätt att efterskänka åklagares och vissa korporationers
andelar i ådömda böter, ansett denna rätt vara ostridig
samt deraf dragit den slutsatsen, att Konung och Ständer i denna
fråga ega obestridlig rätt att efterskänka hela det Staten tilldömda
ersättningsbeloppet, utan att låta Adv.-Fisk. i‘Kammar-R:n åtnjuta
actorats-arfvode derå. Jag för min del får förklara, alt
jag långt ifrån att anse Konungens rätt att bortskänka åklagares
andel i böter så obestridlig, som Hr Gripenstedt funnit den vara,
tvertom anser motsatsen yara klar. Konungen äger väl rättighet
att i brottmål göra nåd och således i allmänhet efterskänka straff
i dess helhet; men om Konungen sjelf genom en utfärdad lag
eller författning stadgat, att åklagaren skall hafva-en viss andel
af ådömda bötesbelopp, så måste Konungen anses häfva efterskänkt
Sin benådningsrätt, så vidt nämnde bötesandel rörer, i de fall,
hvarom lagen eller författningen handlar, och Hr Gripenstedt,
som vid ett föreg:de tillfälle, i fråga om bränvinsbränningsrätten
åberopat Kungsordet vill väl att det skall gälla icke mindre då
det blifvit lemnadt såsom fastställelse af en lag, hvilken ej af
Konungen ensam kan ändras eller återkallas. Då Konungen
tillägger en åklagare j-del eller någon annan andel af de böter,
hvilka uppå hans åkäran falla, sker det för att sålunda upmuntra
honom att ådagalägga nit i upfyllandet af sitt kall, och dessa
bötesandelar utgöra understundom åklagarens hela löneinkomst,
såsom förhållandet, om jag ej misstager mig, är med Lands-Fisk:ne.
Om Konungen skulle anse sig hafva rättighet att efterskänka den
åt åklagaren tillförsäkrade bötesandel, skulle följden deraf möjligen
kunna blifva, att denne tjensteman blef alldeles utan inkomst.
Jag anser således K. M. icke ega rätt att efterskänka den andel
i böter, sorn K. M. redan tillförsäkrat åklagaren emedan Kungsord
bör hållas i helgd och aldrig brytas sedan det redan blifvit lag.
Man har klandrat påståendet, att bifall till StatsUtsk:s Utlåt,
innebure ett ingrepp i enskild mans rätt, och häremot invändt,
att frågan ej rörde en enskild person, utan Adv.-Fisk. i Kammar-R:n.
Jag för min del anser denna invändning vara helt
och hållet obefogad, ty en tjensteman måste betraktas såsom en
enskild person, då fråga är om en löneförmån, hvartill han är
lagligen berättigad. Hr Gr. Sparre har sagt, att förevande fråga
vore ett ämne af föga betydenhet och att det således icke vore
värdt att derom diskutera. I motsats till den värde Gral anser
jag ett förslag, sorn skulle innefatta förnärmande af en samhällsmedlems
lagliga rätt, hvilken af mig ej anses vara en obetydlighet,
väl vara värdt att discuteras, när förslaget en gång blifvit
taget i försvar. I annat fall torde discussionen ej hafva blifvit
serdeles lång.
Hr Gripenstedt har ansett saken, sedd ur rättslig synpunkt,
vara klar och förmenat, att här endast vore fråga om billighets
-
Den 8 Februari.
415
skäl. Så vidt jag fattat Hr Printzenskölds framställning i detta
ämne, har han icke begärt någon nåd af Ständerne, utan deremot
anhållit, att varda vid sin lagliga rätt bibehållen, eller måhända
rättare, protesterat mot densammas förnärmande. Om Hr
Printzensköld, hvilket jag icke vet, förut erhållit actorats-proc.
å ett belopp, som utan hans medverkan kommit Staten till godo,
så inverkar denna omstämdighet alldeles icke på förevar:de fråga,
som endast rörer, huruvida han har rätt att utbekomma det arfvode,
hvarå han gjort anspråk, eller icke. Ager han en sådan
rätt, kan densamma hvarken af Konung eller Ständer honom
betagas; eger han den icke, så må den blifva af domstol underkänd,
men StatsUtsk. har dermed intet att skaffa. Jag ville önska,
att Gr. Sparre blefve sannspådd i hvad han yttrat ang:de
Svenska domare-corpsens oberoende af någon annans auctoritet,
än lagens, och jag får försäkra honom, att äfven jag, såsom domare,
i detta fall ej skalle anse mig af Konungs och Ständers
beslut förhindrad att enl. min domareed döma såsom jag ansåge
rätt vara, enl. Sveriges lag. Men det må ursäktas mig, om jag
hyser den öfvertygelse, att många domare i detta fall skulle
blifva åtminstone villrådige. Vid sådant förhållande anser jag
fortfarande det ej tillkomma StatsUtsk. alt inlåta sig i något bedömande
huruvida Hr Printzensköld har rätt eller icke. Detta
har Utsk. gjort, då det i beslutets motivering förklarar, ätt medlen
icke influtit och att Hr Printzensköld således icke eger någon
rätt till actorats-proc. derå.
Jag yrkar fortfarande återremiss å Utlåt.
»
Hr Bildt: Till min stora förvåning harman såsom skäl för
bifall till Utlåt, anfört, att Hr Printzensköld redan upburit en
betydlig inkomst i och för ifrågavar:de balans, och det kan ej
förefalla annat än besynnerligt, att man vill göra ett sådant skäl
gällande i en rättsfråga. Men det förvånar mig än mera, att en
talare har påstått, att Hr Printzensköld af Kongl, nåd fått sig
tillagdt actorats-arfvode å de 20,000 R:dr, hvilka utan hans tillgörande
till Stats-kassan skola hafva influtit. Jag ber att få förklara,
att denna upgift innefattar ett misstag. En falare har väl
sagt sig ej vilja draga upgiftens sanningsenlighet i tvifvel, men
jag har i min hand en vidimerad afskrift af det Kongl. Bref,
hvarigenom den omtalade Kongl, nåden skulle hafva blifvit Hr
Printzensköld bevisad, hvilket K. Bref jag ber att få upläsa, och
hvaraf 11. o. Ad. forde finna, att förhållandet ej är sådant, som
här blifvit upgifvet. Det lyder sålunda:
CARL JOHAN etc.
Wår ynnest etc. Hos Oss har Adv.-Fisk:s-Emb:t i Wårt
och Rikets Stats-Kontor, på detta Embetsverks befallning, genom
C. E. Alander, anfört underd. besvär öfver Edert d. 2 April
nästl. år meddelade beslut, hvarigenom med åberopadt stöd af
23 § uti den för Eder utfärdade Nådiga Instruktion, rättighet
blifvit tillerkänd Adv.-Fisk. hos Eder, Prot.-Sekret. C. Pruitzen
-
41G
Den 8 Februari.
sköld att åtnjuta actorats-arfvode till tolf proc. på de medel,
hvilka i afräkning ä afl. Tullförvaltaren M. F. Finérs upbördsbalans,
lefvererats till Stats-Verkets disposition, bestående af tullmedel
19,161 R:dr 31 sk. 9 r:st. samt båkmedel 22 R:dr 23 sk.
6 r:st. eller tillhopa Nitton tusen ett hundra åttatio fyra Riksdaler
sju skillingar tre runstycken banko; deruti Besväranden i
underdånighet sökt ändring, under yrkande, att, då stadgandet i
ofvannämnde § af den för Eder utfärdade Instruktion, som tillerkänner
Eder Adv.-Fisk. 12 proc. af alla de medel, hvilka efter
hans handläggning i balansmål uti Kronans eller andra allmänna
kassor inflyta, efter klagandens förmenande, innefattade
den förutsättning icke allenast att handläggning å Adv.-Fisk:s
sida, i och för medlens indrifning skulle hafva egt rum, utan
ock att utbetalning deraf skett i följd af hans handläggning, men
intetdera af dessa förhållanden inträffat med nu ifrågakomne medel,
såsom influtne innan Adv.-Fisk. Printzenskölds befattning
med balansmålet tog sin början; Oss täcktes, på grund häraf,
och med afseende derjemte å hvad 46 § af samma Instruktion
bestämmer rör:de vilkoren, hvarunder Betjeningen vid Öfver-Revisions-Depart:tet
eger tillgodonjuta s. k. anmärknings-proc., i
Nåder förklara, att något actorats-arfvode å förberörde medel
icke må Eder Adv.-Fisk. tillkomma.
Efter inhämtande af Edert d. 22 December nästlidne år afgifna
och af vederböndes förklaring åtföljde Utlåt., håfve WI
dessa underd. besvär Oss föredragas låtit; och enär J, genom
Edert under d. 21 December 1838 meddeldta Utslag, hvari WI
sedermera, så vidt frågan rörer nu ifrågakomne del af ärendet,
icke gjort någon ändring, uttryckligen fastställt afl. Tullförvaltaren
Finérs upbördsbalans till det genom samma Utslag bestämda
belopp utan afdrag härå af de till Finérs sterbhus, såsom betalning
för lån eller löneförskotter åt åtskilliga personer influtne
medel, och hvarvid tillika förklarats, att det ej tillkomme Eder
att Eder yttra ronde sältet för sistnämnde medels användande till
godtgörande al balansen; alltså och då de ifrågavar:de medlen
numera, efter föregången tvist derom med Sysslomannen i Finérs
konkurs, till Stats-Verkets disposition influtit, bafve WI, pä grund
af dessa med flere i Edert underd. Utlåt, och Adv.-Fisk. Printzenskölds
förklaring utvecklade skäl, funnit bemälte Adv.-Fisk.
oslridigt vara berättigad att, jemlikt 23 § af den för Eder
under d. IS Oclober 4834 fastställde Instruktion, tillgodonjuta
actorats-arfvode med tolf proc. af hvad salunda i afräkning
på merberörde upbördsbalans kommit Stats-Verket tillgodo, hvadan
WI, med afslag å besvären, Edert nu öfverklagade Beslut i
Nåder gillat och fastställt.
Meddelande Eder detta till svar samt egen och vederböndes
underd. efterrättelse och hvarom WI läte serskild Resolution för
klaganden utfärda, befalle WI etc. Stockholms Slott d. 16 Februari
1842.
CARI. JOHAN.
Johan af Wingård.
Till
Den 8 Februari.
Till Kammar-Rätten ang:de Adv.-Fisk:s-Embetets i StatsKont.
underd. besvär i fråga om actorals-pi ovision, beviljad
Adv.-Fisk. i Kammar-R:n, Printzensköld, i Finérska balansmålet.
Med det uti Kongl. Kammai'-R:ns Archiv förvarade original lika lydande,
Betygar
Ex öfficiö
C. II Reuterskiöld,
Actuarie uti Kongl. Kammar-R:n.
Man har sagt, att Hr Printzensköld genom sitt upträdande
uti Finérska balansmålet redan npburit en summa af circa 7,000
R:dr. Detta är sannt, men då man icke säger, på huru många
år denna summa blifvit fördelad, kan man icke veta, till hvilket
belopp nämnde tjenstemans årliga inkomster upgå, hvilka ej heller
äro så stora, som man velat framställa dem. Hr von Hartmansdorff
har redan uplyst, att Kammar-R:ns Adv.-Fisk. i lön
och sporler har en årlig inkomst af endast 2,800 R:dr, och denna
summa torde ej kunna anses vara för hög, då man besinnar,
hvilket vigtigt och ansvarsfullt kall af nämnde tjensteman bestrides.
Men om också förhållandet vore, att Hr Printzensköld i och för
sitt embete upbure stora inkomster, så kan väl icke denna omständighet
utgöra ett skäl att betaga honom hans lagliga rätt,
ty då skulle rättvisan endast finnas till för den medellöse.
Jag yrkar fortfarande återremiss af ifrågavande Utlåt.
Hr Gripenstedt: Jag bjuder alltid till, då jag yttrar mig,
att efter bästa förmåga vara tydlig, men det måtte icke hafva
lyckals mig under denna discussion, eftersom jag ej blifvit förstådd
af Hr von Hartmansdorff äfvensom af en annan talare. Jag
bar aldrig sagt, att frågan om böters efterskänkande är alldeles
lika med frågan om eftergift af ådömdt ersättningsbelopp, men
hvad jag sagt är, att i håda fallen förekommer ett likartadt förhållande,
nemi. att åklagaremaktens andel ingår i sammanhang
med de ådömda medlen. Jag kan således fortfarande icke finna
annat, än att då den ena Statsmakten, eller K. M., eger rätt att
efterskänka böter till hela dess belopp, måtte väl också den andra
Statsmakten, eller R. St:r, hafva rättighet att eftergifva
ådömda ersättningssiimmor i dess helhet, och att i båda fallen
åklagarens eventuella andel blifver beroende af hufvudfrågan.
Afven ett annat yttrande af mig har blifvit orätt upfattadt.
Jag har nemi. icke yttrat, att billighetsskälen borde tagas i betraktande
uti förblandning med rättsgrunderna; men jag har sagt,
att då rättsfrågan, enl. min och flere andra talares åsigt, är klar,
och något rättsanspråk icke kan godkännas, så upstår både rättighet
och skyldighet för deni, som skola bedöma ärendet att
taga de möjligen för handen varande billighetsskälen i öfvervägande.
Gr. Sparre: I anledn. af ftr Bildts sednaste yttrande, får
jag tillkännagifva, att om jag äfven af misstag yttrat, att Hr
Printzensköld af Kongl, nåd fått upbära actorats-arfvode å de
H. 3. ' 27
418
Den 8 Februari.
omnämnde 20,000 R:dr, så qvarstår likväl såsom en sanning,
att Hr Printzensköld genom ett Konungens beslut fått sig tillagdt
arfvode å dessa medel, hvilka utan något hans tillgörande i
kronans kassor influtit. Detta är således ovedersägligt, och jag
är glad deröfver, att Hr Bildt upläst det K. Brefvet, eftersom min
upgift blifvit ifrågasatt.
För öfrigt instämmer jag till alla delar med den sista värde
talaren. Jag har icke sammanblandat rättsfrågan med billiglietsfrågan,
utan sedan jag yttrat mig öfver den förra, har jag tiltkännagifvit
min mening om Hr Printzenskölds anspråk, betraktadt
ur billighetens synpunkt, dervid jag funnit att anspråket i
sednare hänseendet betydligt motväges af den kända omständigheten,
att han upburit arfvode å en större summa, som utan
hans medverkan Statskassan tillgodokommit.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm., på grund af 41 §:n lliksd.-Ordn. anmodade
Hr Printzensköld, Carl, att afträda, tills R. o. Ad. i
ämnet fattat sitt beslut, samt sedan Hr Printzensköld lemnat Riddarhussalen,
framställde att under discussionen blifvit yrkadt, dels
bifall till StatsUtsk:s förevande Utlåt., dels att detsamma måtte
återremitteras, och slutligen af Frih. Raab, Adam Christian, att
R. o. Ad. måtte, utan att ingå i bedömande af Adv.-Fisk.
Printzenskölds anspråk på actorats-arfvode, dem han må, om han
dertill anser sig befogad, i laglig väg utföra, bifalla StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 26. En svårighet för frågans behandling upstode
otvifvelaktigt derigenom, att StatsUtsk., som haft till sig remitterade
såväl den K. Propos., som ensam blifvit i rubriken till
Utsk:s Utlåt, omförmäld, som ock Hr Printzenskölds motion, i ett
Utlåt, besvarat begge dessa remisser. För att Frih. Raabs förslag
skulle kunna tagas i öfvervägande, trodde Hr Gr. o. Landtm, det
blifva nödvändigt, att åtskilja de begge delarne, uti hvilka StatsUtsk:s
Utlåt, i sjelfva verket sönderföll och under discussionen blifvit
delad, så att R. o. Ad. först yttrade sig öfver den föreslagna
eftergiften för Kansli-Rådet Valerii enka och barn och sedermera
fattade sitt beslut i afseende på StatsUtsk:s yttrande ronde Hr
Printzenskölds motion, emedan i annat fall, på sätt Hr v. Hartmansdorff
anmärkt, ett på Stats-regleringen inverkande beslut kunde
blifva fattadt medelst ändring af hvad StatsUtsk. tillstyrkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om det icke vore
skäl att, för undvikande af frågans onödiga intraslande, återremittera
Utlåt., utan att söderdela detsamma.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får förklara mig fullkomligt
nöjd med Hr Gr. o. Landtnäs framställning.
Gr. Sparre: Jag anhåller att vi efter 3:ne timmars diseussion
måtte få slut på frågan och att den således må till afgörande
företagas.
Frih. Tersmeden: Då flere talare yrkat bifall till Utlåt.,
torde propos. derå i första rummet böra framställas.
Den 8 Februari.
410
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det vore klart att propos.
till bifall vore den som först borde framställas, men att, då frågan
genom det af Frih. Raab framställda förslag blifvit verkligen
delad i 2:ne afdeln:r, likasom äfven under disenssionen egt rum,
R. o. Ad. torde finna att bifall till Utsk:s Utlåt, sådant det blifvit
upstäldt, skulle förhindra Frih. Raabs serskildt yttrade mening att
komma under pröfning; hvarföre Ilr Gr. o. Landtm, finge hemställa
till dem, som yrkat bifall till Utsk:s Utlåt., om de icke ville
medgifva att R. o. Ad. förbehöll sig att, efter det frågan om
eftergiften för Kansli-Rådet Valerii enka och barn blifvit afgjord,
serskildt pröfva hvad som rörde Hr Printzenskölds motion, hvilken
egentligen icke blifvit af Utsk. besvarad annorlunda, än att
den ansetts böra lemnäs utan afseende.
Frih. Stjernstedt: Jag instämmer så mycket heldre i
Hr Gr. o. Lan dtm:s framställning, som jag under discussionen
yrkat bifall till afskrifnings-frågan samt återremiss endast i afseende
å Hr Printzenskölds motion.
Hr Cederschiöld: Jag för min del kan icke gilla den
propos. som Frih. Stjernstedt begärt, emedan jag skulle få svårt
att votera efter densamma. Om jag besvarar propos. om eftergift
i allmänhet af det ifrågavar:de ersättningsbeloppet med ja,
har jag i och med detsamma afslagit Hr Printzenskölds framställning
och derpå kan jag ej ingå. Jag skulle derföre anse det
vara rättast, att, på sätt Frih. Tersmeden begärt, ja-propos. blefve
bifall till Utsk:s Utlåt, samt att, i fall R. o. Ad. ej förenade sig
om återremiss af Utlåt, i dess helhet såsom nej-propos., denna
propos:ns innehåll genom serskild votering bestämdes.
Hr v o n Hartmansdorff: Det torde möta svårighet att
här åtskilja frågorna om eftergift af hufvudsumman och af actorats-arfvodet.
Jag för min del vill åt Kansli-Rådet Valerii enka
efterskänka hela det ådömda beloppet, om Staten godtgör Kammar-R:ns
Adv.-Fisk. för actorats-arfvodet. Men derest Staten ej
åtager sig denna förbindelse, anser jag R. St:r oberättigade att
taga ifrån Adv.-Fisk. hvad som är hans, och gifva åt enkan hvad
som icke är deras. Jag anser derföre, att R. o. Ad. förfore riktigast,
om Betänk’, i sin helhet återremitterades, utan att de båda
frågorna åtskiljdes.
Gr. af Ugglas: Då det tyckes blifva lika kinkigt att afgöra
propos:rna, som sjelfva frågan, hemställer jag till Frih. Raab och
de ledamöter, som med honom instämt, huruvida icke deras afsigt
skulle vinnas derigenom, att Utlåt, i dess helhet återremitterades
till Utsk., hvilket sedermera i svar på återremissen komme
att utlåta sig öfver deras framställning.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag skulle redan ifrån
början hafva återkallat mitt förslag, då jag erfor att det försvårade
frågans afgörande, såvida icke flera ledamöter med mig
öfverenskomma om detsamma. Jag har sedermera rådfrågat
27 *
420
Den 8 Februari.
mig hos dessa Hrr och som de medgifvit mig att återkalla förslaget,
afstår jag ifrån att yrka propos. derå.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att i sådant fall endast vore
fråga om bifall eller åtterremiss å Utskis Utlåt., samt hemställde
sedermera om R. o. Ad. behagade bifalla StatsUlsk:s Utlåt. N:o 26.
Denna propos. besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorda
anmärkn:ne föranleda till återremiss och, efter denna propos-.ns
besvarande med starka Ja, blandade med många Nej, förklarade
det han trott sig finna att Ja varit öfvervägande.
I anledn. af Gr. Sparres härvid gjorda begäran om votering,
blef förslag till voter.-propos. upläst lill justering och godkändt,
men innan voteringen hann företagas, anmälde och yttrade
sig
Gr. Sparre: Jag afstår ifrån den af mig nyss gjorda anhållan
om votering:
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om någon annan
af R. o. Adis ledamöter yrkade den votering, som af Gr.
Sparre blifvit begärd, men hvarifrån han numera afstått, ropades
Nej.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 4 dennes
e. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 25 i anledn. af väckt motion
derom att hållandet af s. k. Nyckterhets-värdshus må blifva
en fri näring.
Föredrogs och lades till liandlingarne Allm. Besv. o. Ekon.
Utsk. d. 4 dennes e. m. på bordet lagda Mern. JM 26, med
anmälan att Utsk. icke kan taga någon befattning med Hr Doktor
Sandbergs motion om bränvinsbränningens inställande under nästk.
April månad.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf och Gr. Mörner, Carl, Allm. Besv. o. Ekon.
Utsk:s d. 4 dennes e. m. pä bordet lagda Betänk. M 27, i ani.
af väckt motion om ändring i sättet för folkskole-afgiftens öfverlemnande
till vederbönde skolstyrelser.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Hr Adelborg,
Henr. Otto, och Frih. Cederström, Rudolf,
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 4 dennes e. m. på bordet lagda
Betänk. JM 28, i anledn. af väckt motion om ändring i K. Mits
Nåd. Förordn. om Sockenstämmor i Riket d. 29 Aug. 1843 och
K. M:s Nåd. Förordn. om Sockenstämmor i Stockholms stad d.
16 Mars 1847, i hvad dessa författningar röra Ordfideskapet i
Sockenstämma.
Föredrogos, men bordlages ånyo, på begäran af Frih. Raab,
Adam Christian och Carl Adam, Allm. Besv. o. Ekon.Utskis
D en 8 Februari
421
d. 4 dennes e. m. på bordet lagda Betänk. J\2 29, i ani. af väckt
motion om förändring och tillägg vid de nti K. M:s förnyade
Nåd. Legostadga för husbönder och tjenstehjon d. 23 Nov. 1833,
meddelade föreskrifter i afseende å orlofssedlar.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 4 dennes
e. m. på bordet lagda Betänk. JYi 30, i ani. af väckte motioner
om Landsfiskals- ijensternes indragning.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 4 dennes e. m. på
bordet lagda Betänk. JV2 31, i ani. af väckt motion, ang:de penninge-depositioners
införande i st. f. nu bruklig borgen för arrenden
af kronojord och för vissa tjenster.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del anser jag
Gr. Löwenhjelms motion vara välgrundad och beklagar att den
hos Utsk. icke vunnit något afseende. Om man här antoge den
författning, som gäller i Frankrike, att vederbönde upbördsman
i st. f. att lemna borgen, antingen insatte reda peningar eller
afgåfve räntebärande papper, så hade kronan en långt bättre säkerhet
än hon har i borgensförbindelser, hvilka skola förnyas och
bevakas samt hvarom i många fall tvist kan upstå, då den reda
penningen deremot icke är någon tvist underkastad. På samma
sätt förhåller det sig med räntebärande papper, liypotheks-förbindelser
och dylikt. I Frankrike är förhållandet att upbördsmännen
undfå ränta på sina insatta penningar, hvilket äfven här
skulle blifva fallet om de uti Statens kassor nedlade räntebärande
papper. Jag anhåller vördsamt att R. o. Ad. måtte återremit
tera Betänk.
Frih. Raab, Carl Adam: Då denna fråga behandlades i
Utsk. voro meningarne der delade. Man ansåg visserligen att
det skulle vara en stor fördel om man kunde afskaffa borgensförbindelser
i allmänhet, men under discussionen kom man öfverens
derom, att denna föreslagna dispositions-skyklighet skulle
hindra mången ifrån erhållandet af tjenst, emedan han icke kunde
anskaffa det erforderliga penninge-beloppet. För öfrigt tror jag
icke att någon störie säkerhet för Staten skulle härigenom vinnas,
ty vanligen antagas icke andra borgensmän, än de som äro fullt
vederhäftiga. Sålunda, och med de skäl för öfrigt, som af Utsk.
blifvit framställda tror jag att ingenting skulle härmed vinnas,
helst penuinge-depositlonerna alltid måste blifva obetydliga i förhållande
till de summor, som alltid gå igenom en sådan tjenstemans
händer. Pä dessa grunder yrkar jag bifall till Utsk:s
Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Om de penninge-belopp, som
vederbönde tjenstemän skola för sin upbörd insätta äro ringa, så
måtte deras anskaffande vara lättare än om de vore stora. Skillnaden
är ju här blott den, att man antingen skall anskaffa kontanta
medel eller säker borgen; är man i stånd att ställa borgen,
422
Den 8 Febfuari.
bör lian väl äfven kunna begagnas för alt derpå uplåna penningar.
Det är icke heller någon fara att kronan skulle komma att
sakna upbördsmän derföre att man ferdrade penningar i st. f. borgen
; det skulle vara rätt väl om icke allltför många fattiga personer
komme till npbördstjenster, utan alt dessa bestriddes af sådane,
som något egde, eller åtminstone i sin personliga tillförlitlighet
hade den säkerhet att personer ville låna dem penningar. När
således Staten härpå intet äfventyrar, ser jag icke hvarföre man
skulle motsätta sig denna åtgärd, om icke af undseende för det
allmänna borgens-system, som man i värt land med så mycken
förkärlek omfattat, och som skadar vårt allmänna välstånd. Om
detta system kunde undanrödjas, eller åtminstone någon början
dertill göras i kronans tjenst, så vore det nyttigt, och jag inser
icke hvarföre R. St:r skulle sätta sig deremot. De, som fått
betala hvad hos upbördsmännen heister borde väl vara mest intresserade
deraf, att kronan eger tillbörlig säkerhet. Om än ansvars-summan
nu är ringa i jemförelse med uphörden, så bör
man åtminstone laga så att denna ringa säkerhet finnes och icke
beror på en oviss borgensförbindelse.
Jag vågar förnya min anhållan om återremiss af detta Betänk.,
ty många af de tvister, som lin föras inför Kammar-R:n, skulle,
om en sådan åtgärd vidtoges, i och med detsamma för framtiden
undvikas.
Ilr Bråkenhjelm, Pehr R e i n h.: Såvida det är angeläget,
såsom den siste talaren yttrat, att kronan erhåller pålitlige män till sin
upbörd, så får jag till honom och det Höglofl. Ståndet hemställa, hvilket
som antyder den största pålitlighet hos en sökande till sådan
tjenst, att kunna anskaffa ett eller annat 1000 R:dr i kontanta
penningar för tillfället, eller att kunna förskaffa sig en hederlig
och välkänd man till fullständig borgen. För min del skulle
jag tro att det sednare är ett vida säkrare kriterium på en hederlig
karl, än det förra, och hemställer till dem, som äro vana
vid affärer om icke förhållandet verkligen så är.
För öfrigt vågar jag anhålla att moliverna till Utsk:s Betänk,
måtte få upläsas; hvarjemte jag tillstyrker bifall till Betänk., enär
jag skulle anse såsom en olycka både för enskilda och det allmänna
att denna motion blefve lag, emedan deraf skulle blifva
en följd att dessa tjenster, på sätt i Frankrike tillgår, endast
skulle kunna ålkommas genom köp eller ackord. I England åter,
åtminstone hvad dess armée beträffar, eger del förhållande rum,
att dessa tjenster köpas utaf kronan för ganska betydliga köpeskillingar,
och detta system är der drifvet ända till ytterlighet.
Afven hos oss brukas det under namn af Charla Sigillala-afgifter,
och våra Löjtnanter få ännu betala sina tjenster. Vill man göra
tjensterna fala så att endast penninge-innehafvare kunde åtkomma
dem, skulle jag vilja bifalla motionen men icke eljest, och
jag hemställer huruvida såndant skulle bidraga till att skaffa oss
duglige embetsman.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Del är allmänt erkand!
Den 8 Februari.
423
att det olyckliga borgens-systemet i detta land gått till en höjd,
som skadligt inverkat icke allenast på enskild välfärd, utan ock
på det allmännas, och jag anser derföre, att man hör med intresse
omfatta hvarje förslag, sorn kan leda till inskränkande af
detta system, hvarföre Utsk. äfven synes mig hafva nog knapphändigt
affärdat Gr. Löwenhjelms motion. Jag medgifver visserligen
att den går något för långt, men deraf hade dock varit
mycket att göra. Gr. Löwenhjelm föreslår alt kontanta penningar
skola nedsättas i st. f. borgen för upbördsmän i allmänhet.
Om lin detta utsträcktes till räntebärande papper, inteckningar,
med ett ord alla säkerhets-handlingar, som kunna anses vara
goda, tror jag att dermed skulle ofantligt mycket vara vunnet,
ty jag kan aldrig föreställa mig att borgens-systemet skall kunna
på något sätt förminskas sä länge Staten vid alla tillfällen fordrar
att borgen skall ställas och våra penninge-verk i allmänhet
äfven fordra sådan som säkerhet. Såsom jag nyss nämnde, bör
man omfatta alla tillfällen, som kunna leda till inskränkning af
borgenssystemet, hvarföre jag för min del yrkar återremiss af
delta Betänk., med anhållan att Utsk. ville taga Gr. Löwenhjelms
motion i förnvadt öfvervägande, och dervid göra de förändringar,
som kunna anses lämpliga för att vinna målet, utan att bestämdt
ålägga upbördsmännen att nedsätta kontanta penningar.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Hr Bråkenhjelm har
visserligen hufvudsakligast yttrat hvad jag ämnat anföra, men jag
anhåller likväl alt få något närmare utveckla det förhållande han
antydt, nemi. att borgen för våra upbördstjenster i allmänhet,
eller de flesta och vigtigaste, icke ställes lill högre belopp än
1,500 R:dr, men att den upbörd, som dessa tjenstemän hafva
om händer, många tider af året stiga till vida betydligare summor.
Det kan således icke hafva varit afsigten med stadgandet
af delta borgens-belopp, att lemna Staten full säkerhet för den
upbörd dessa tjenstemän hafva om händer. Visserligen har äfven
den afsigten deruti ingått, alt förminska balanserna och till någon
del kunna godtgöra Staten för sådana, men den tydliga afsigten
med dessa borgensförbindelser har varit den, att när dessa tjensler
söktes, man skulle hafva ett intyg af tvenne personer, att
de hade det förtroende till sökanden, att de på dess redlighet
ville våga någon del af sin förmögenhet; och då det icke är
möjligt för de personer, som skola upgöra förslag till dessa tjenster
och för K.. M., som tillsätter dem, att så noga känna hvarje
person, att de kunna afgöra huruvida han eger den redlighet och
öfriga egenskaper, som fordras för bestridandet af en sådan tjenst,
så är det likväl ett ganska godt stöd för sådana ansökningars
pröfvande och förslagets uprattande, att veta, att personer finnas,
som på sökandernes redlighet vilja våga en del af sin förmögenhet.
Jag tror således alt om denna borgen borttages, skulle del
blifva nödvändigt alt till ett högst betydligt högre belopp bestämma
de summor, hvilka af sökande till dessa tjenster skulle
nedsättas såsom säkerhet för den upbörd de skola få om händer.
424
Den 8 Februari.
Det var så beskaffade skäl, sora föranledde Ekon.Etsk. all afstyrka
bifall till den förevar:de motionen.
Här har egentligen icke varit annat ifrågasatt än borgen för
tjenster, men då likväl den siste värde talaren tyckes hafva upfattat
frågan i en större omfattning, och således äfven fästat sig
vid den del af motionen, som afser, att i st, f. borgen, skall
arrende-afgiften leranäs previsions-vis, så anhåller jag att fä fästa
upmärksamheten derpå, att ett sådant previsions-vis erlagdt arrende
icke lemnar Staten tillräcklig säkerhet i detta afseende.
Till en början lemnar detta arrende icke säkerhet för den husröta
och den vanhäfd, som skulle af en arrendator kunna förorsakas;
för den andra skulle, om ett sådant arrende-belopp icke
i rättan tid betalades, arrendatorn visserligen vara' sin arrenderätt
förlustig, men emellertid hade Staten ingen säkerhet för
lägenhetens skötsel under tiden, och derigenom skulle säkerligen
för §tatep vida större förluster åstadkommas, än de, som f.
n. kommit eller kunnat komma i fråga. På dessa skäl tillstyrker
jag bifall till Utsk:s Betänk.
Ffili, Raab, Carl Adam: Frih. Tersmeden har sökt att
för oss åskådliggöra hvilka vådor del närvande borgenssyslemet
medför, och deruti har han otvifvelaktig! rätt, ehuru så stor våda
under närvande förhållanden, dä man icke sä långt utsträcker
sina fordringar i detta afseende, icke torde förefinnas, helst om
man å andra sidan jemför denna våda med de olägenheter, som
skulle blifva en följd utaf införandet af ett slags ackord för tjenster.
Då man påminner sig huru ofantligt mänga hinder ackordema
inom arméen lade i vägen för personers anställande derstädes,
och nu är det fråga om att stadga något dylikt för civila
tjenstemän, lärer det icke kunna undfalla någon, att om man
npställer sådana hinder för den obemedlade förtjensten, skulle
man komma till ett vida värre förhållande än det nu öfverklagade.
Det har af en värd talare blifvit sagdt att man lätt finge
belåna penninge-deposilioner, och det kan äfven vara sannt att
det för en rik man kan gå lätt nog, att till ett visst värde uplåna
penningar; men jag hemställer huruvida ett depositum på
10 å 20 år för en hvar är så lätt att anskaffa? Man har här icke
velat taga i betraktande hvilken skatt genom det föreslagna
stadgandet skulle påläggas den civile embetsmannen, då han ålägges
att anskaffa dessa penningar och endast pä det viset skulle få
tillträda sitt embete; det är nemi. klart att en viss ränta på de
deponerade medlen är borta, och att denna ränta måste tynga
honom, samt är att anse såsom ett afdrag å hans penningelön.
Jag tillstyrker bifall till Betänk.
Hr von Knorring, Oscar Erik: Jag tror att den jemförelse
den siste värde talaren updrog med ackorderna vid arméen
här icke är rätt passande, och skillnaden ligger deruti, att den
tjensteman, som deponerade penningar, skulle ega att sjelf upbära
räntan för desamma, hvilket icke eger pum vid de förenämnde
ackorden. Dessutom tror jag icke alt möjligheten för
Den 8 Februari.
425
en skicklig tjensteman alt erhålla en tjenst skall försvåras derigenom
att han nödgas lenina penningar i st. f. borgen, ty det
kan icke vara lättare för honom att anskaffa borgen än att anskaffa
sjelfva penninge-värdet. Vidare har man sagt att det skulle
visa mera förtroende och således förskaffa mera anseende om man
kunde förskaffa sig borgensmän, än om man skaffade sig penningar,
men jag tror att det visar lika stor grad af förtroende och
bevisar lika mycket anseende för redlighet att kunna förskaffa
sig den reda penningen. Jag önskar återremiss ä Betänk, på det
skäl, att man hör vara mera tacksam och visa mera upmärksamhel
för en person, som, enl. hvad Frih. Tersmeden yttrade, gjort
ett förslag, som innebär det första steget till inskränkande af det
förhatliga borgens-systemet.
Hr Nordenfelt, Enar. Wilh.: Ehuru jag instämmer
i Frih. Tersmedens yttrande om borgens-systemets förhatlighet
och dess svåra följder, anhåller jag dock att fä fästa upmärksamhelen
derpå, att dä fråga är om arrenden, så ser jag icke huru
borgen skall kunna undvikas, såvida man icke vill löpa fara att
få arrendena i betydlig män nedsatte. De flesta arrendatorer af
mililär-boslällen öro sådana personer, som äro kände för ordentlighet,
förmåga att bruka jorden, flit och arbetsamhet, och med
sådana egenskaper möta inga svårigheter att få borgensmän, som
åtaga sig alt ansvara för att personen upfvller hvad han lofvat;
men skulle samma person sälta ifråga att få de penninge-belopp,
som skola utgöra ett kapital för det börjande arrendet eller att
i förväg få låna penuinge-summan, så skulle det möta ganska
stora svårigheter att få en sådan borgen. Följden skulle således
blifva den, att då man nu vid ett boställs-arrende kan hafva
många spekulanter, skulle man då få mycken svårighet att finna
någon, som vill mottaga arrendet. Vid boställs-arrenden är det anbefaldt
all arrendet i främsta rummet utbjudas emot en städjepenning,
hvilket är ungefär detsamma som depositum, men under den
tid af 18 är, som jag fästat upmärksamhet vid och handlagt sådana
arrenden, vet jag blott ett enda exempel på att en sådan slädje-penning
blifvit erlagd i st. f. borgen för kontraktets fullgörande. Jag tror
mig således ulan öfverdrift kunna säga, att förbud emot borgens antaglighet
vid sådana kontrakters upgörande icke skulle af den stora
allmänheten med välbehag uptagas. För min del får jag således
i afseende på arrenden yrka bifall till Utsk:s Betänk.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Då jag väckt
den motion, som nu af Utsk. blifvit förkastad, anser jag mig
böra uttala min mening i denna fråga. Föregående talare hafva
förordat en slags opinions-nämnd, som skulle afgifva sitt Utlåt,
om sökande lill upbörds-platser, och derföre tillstyrkt bibehållandet
af det gamla borgens-systemet, emedan detta alltid vore ett
medel att försäkra sig derom att åtminstone tvenne personer hyste
det förtroende till den sökande att de på honom ville våga en
del af sin förmögenhet. Mig synes del bevisa bjertans litet att
folk går i borgen för en så liten summa, sorn 1,500 R:dr, och
426
Den 8 Februari.
detta skäl torde således icke förtjena att tagas i vidare öfvervägande.
Man har äfven yttrat om min motion i afseende på arrende
af kronans egendomar, att den icke vore lämplig emedan arrendalorerna
ändock kunde låta jorden vanhäfdas; men jag tror alt
då man åtagit sig ett arrende och i förskott erlagt arrendesumman
skall man äfven söka detsamma fullgöra. Jag har såsom
Ordf:de i Krigs-Colhm och Ledamot af Stats-Rådet äfvenväl hört
klagomål af tjenstjemän, som icke utfått sitt arrende och sorn
fåfängt sökt det hos borgensmännen emedan de varit ruinerade*
Jag frågar då om en sådan inrättning är nyttig för tjenstemännen,
och om icke Staten är skyldig alt betrygga sina tjenstemän
emot dylika förluster? Man svarar att raan litar på Landshöfd:nes
intyg; men all den säkerhet som dermed kan vinnas beror på huru
väl Landsli:gen personligen känner förhållauderna inom sitt län.
Han kan för öfrigt vara en ganska duglig man, men han kan lätt
bedraga sig, och han kan dessutom icke veta om de borgensmän han
en gång antagit under tidens lopp hafva blifvit utfattige, emedan
han derom icke alltid blir underrättad. Man har äfven trott att
mitt förlag, alt arrende-summan skall praenumerando afgifvas, skulle
minska beloppet af dessa arrenden; jag tror det icke, enär jag
i min motion föreslagit att Staten skulle gifva ränta på dessa
penningar. Jag har ingalunda afsett att Staten skulle mottaga alla
dessa penningar och behålla dem endast till sin egen fördel,
utan Slaten borde såsom hvar och en enskild gifva ränta på de
penningar den emottagit, och då synes mig alla rättvisans fordringar
vara upfyllda. Då arrendet är pnenumerando afgifvet
vinnes derigenom äfven den fördelen att tjenstemannen, som
deraf skall draga sin lön, aldrig kan derpå något förlora, och
derigenom vore åtminstone i detta fall något af den osäkerhet
förebyggd, som i allmänhet vidlåder vårt administrativa system.
För öfrigt, Mine Hrr! då man talar om administrativa åtgärder,
må det förlåtas mig om jag säger att det finnes länder, der man
uti administrativ väg kommit längre än vi, deribland jag vill nämna
Frankrike, som under alla de skakningar som öfvergätt detsamma
under en följd af 60 å 70 år, dock icke vacklat i denna fråga,
emedan man der varit för klok att vilja åt en slump öfverlemna
så vigtiga intressen. Man bar der inrättat en s. k. ”camé
?«or/e”, som eger att emottaga alla sålunda insalta penningar,
hvilka der förvaltas, hvaremot vederbönde derifrån erhålla den
dem tillkommande ränta. En något deremot svarande inrättning
hade jag velat föreslå, men föredrager man att öfverlemna allt åt
slumpen, förglömmande att mången som af beskedlighet gifvit sin
borgen, derigenom sett hela sin timliga välfärd satt på spel, så
hjertans gerna för mig; jag har gjort mitt bästa då jag inom
detta Stånd väckte denna fråga, som för öfrigt redan för längesedan
är afgjord i hela Europa. För min del vidblifver jag min
motion och yrkar återremiss af Utsk:s Betänk.
Gr. Mörner, Carl: Om sjelfva syftningen af denna motion
kan icke sägas annat än godt, och jag skulle önska att de
Den 8 Februari,
427
olägenheter, som borgens-förbindelserna i allmänhet medföra,
mätte kunna i alla händelser förekommas, men jag fruktar likväl,
att vid denna motion flere hinder torde möta, som måhända
skola befinnas betänkliga och svåra att öfvervinna. I afseende på
borgen för tjenstemän, så är den, på sätt bär förut blifvit uplyst,
vanligen 1,000 å 1,500 R:dr; såvidt den angår landt-staternes
tjenstemän och hos sådane, som hafva upbörd om händer, hafva
länens styresmän i denna borgen någon säkerhet för den up
bördsbrisl
som möjligen kan upkomma. .lag tior äfven att det
i allmänhet icke är svårt alt både pröfva och få borgen för dy
lika förbindelser, och man känner vanligen det folk i orten, som
ingår på sådana borgens-förbindelser. Jag tror visserligen'med
Frih. Tersmeden att samma säkerhet skulle vinnas om man t. ex.
hypothiserade inteckningar eller andra räntebärande papper, men
sådane handlingar kunna ej lätteligen realiseras om upbördsbrist
eller balans af hvad beskaffenhet sorn helst skulle dertill föranledas.
Detsamma gäller äfven om nedsättning af en större
kontant summa, som ej alltid kan med lätthet åstadkommas af
en medellös tjensteman.
Sådane föreskrifter skulle ofta försvåra möjligheten att fä
tjenstemän, som passa till dylika platser, och det bör icke vara
förmögenheten, som bestämmer en tjenstemans större eller mindre
duglighet till sin plats; han kan vara ganska fattig, och dock
gerna önskas företrädesvis lill en landt-slatstjenst, hvartill han
icke kunde föreslås och antagas, derföre att han ej kunde prestera
den kontanta summa, som fordrades, har han åter säker
borgensman, som af vederbönde godkännes, möter ej hinder för
äfven den medellöse tjenstemannen att söka en tjenst och att
upfylla de förbindelser lian sig iklädt.
Sådan är min mening i afseende på tjenstemännen; hvad
åter beträffar arrendatorerna af boställen, så får jag hänföra mig
till hvad Hrr Nordenfelt och Silfverstolpe yttrat. Man känner att
de utarrenderade Reg:ts-boställenas behållning tillfaller lönefonden,
och det är således af stor vigt för denna fond att kunna
utaf dem draga den största möjliga inkomst. Vid arrenden af
sådana till kronan indragna boställen inställer sig vanligen en
stor mängd spekulanter. Det är visserligen sannt, på sätt Gr.
Löwenhjelm anfört, att det är svårt, då man icke känner borgensmännen
att se huruvida de kunna ansvara för sin borgen,
för vanligen 5 år i sender, och man måste då, likasom vid diskont-lånen,
nöja sig med det intyg att de, så vidt kändt är,
äro vederhäftiga. Detta har likväl aldrig hindrat att ju icke förbindelserna
blifvit riktigt upfyllde, och om det ifrågavar.-de stadgandet
skulle komma att tillämpas på de boställen som äro lill
Staten indragne, så hemställer jag: hvilken skall betala räntan,
kronan eller indelningshafvaren? Således fruktar jag att stadgandet
i delta fall åtminstone vore mindre användbart. Dessutom
vet man, att bönder i allmänhet för det mesta arrendera boställena,
och dessa hafva vanligen icke den summa, som fordras
för att betala arrende-förskotten, samt kunna icke på något annat
428
Den 8 Feliruari.
sätt, än genom borgen, skaffa säkerhet för den husröta eller vanhäfd
bostället under arrendetiden kan åsamkas. Jag kan icke
inse huru det skulle kunna tillgå på annat sätt än nu, ehuru jag
för min del gerna skulle instämma i motionen om jag ansåg att
något ändamål kunde dermed vinnas. I afseende på upfyllandet
af de ingångna borgens-förbindelserna, så hafva Reg:ts-skrifvarne
i allmänhet att tillse, det de förnyas då tiden är ute, samt göra
anmälan i fåll arrendatorn eller borgensmännen komma på obestånd,
och jag har aldrig funnit någon olägenhet häraf. På alla
dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Von Hartmansdoff: Jag vill icke yttra mig om borgens-förbindelsers
lämplighet framför penninge-insättningar vid
arrenden, emedan jag derom har nog ringa erfarenhet. Då jag
kom till Landshöfdinge-embetets utöfning i Calmare län var eli
bland mina första bemödanden att fä reda på huruvida inneliggande
borgensförbindelser voro tillförlitliga, ullupna eller icke.
Och det lyckades mig undgå ansvar i denna väg; men här nämndes
nyss af en Landshöfding, huruledes man nog kan utröna
vederhäftigheten hos folk inom länet och sålunda vara belåten
med borgens-förbindelserna. Jag torde derföre få erinra om, att
det icke är många riksdagar sedan en Landshöfding på Gothland
nödgades längre tid tjena utan lön emedan arrendatorn af hans
boställe gjort bankrut och löftesmännen likaledes. Han fick icke
sin lön på annat sätt än att han måste vända sig till Konungen
för att erhålla godtgörelse ur Statskassan; när det alltså icke
lyckas Landshöfdme att rädda sina egna boställen från sådant
äfventyr, befarar jag det vara ännu svårare för dem att betrygga
arrendena af Statens öfriga jord mot borgens-förbindelsernas osäkerhet.
Jag lemnar dock detta derhän, emedan det må vara
deras sak, som hafva sådana ärenden om händer att dem bevaka;
jag har blott velat talat om upbördsmännen. Hvad jag derom
yttrat vidhåller jag, och vill dertill lägga några ytterligare skäl.
Man säger att borgen är så ringa för upbördsmän; delta härleder
sig från våra penningars försämring, ty den nuvande borgenssumman
1,500 R:dr skulle egentligen motsvara 4,000 R:dr emedan
hon bestämdes på den tiden vi hade godt mynt. Jag har
redan förut anmärkt att det vore föga svårare förskaffa sig penningar
än borgen, serdeles då summan är så liten alt för hennes
skuld de obemedlade icke behöfva stå tillbaka. Jag kan alltså icke
finna att något giltigt skäl blifvit i detta hänseende anfördt.
Det ser ut som skulle Ekon.-Utsk., hvilket på sin del har
jemväl fattigvården, hafva velat att densamma måtte gälla äfven
för detta fall. Sådant är icke underligt då R. St:r synas vid behandlingen
af sina angelägenheter tyckas nog ofta följa denna
grundsats; Bankens utlåning- i allmänna disconten är genom summornas
ringhet ställd på fattigvård, fastigheters beläning likaså
belåningen af guld- och silfver-panter är det ännu mera, emedan
fion utgör ett slags assistans, det är då följdriktigt att man vill
göra på samma sätt med krono-upbördeji. Men som ett felaktigt
Den 8 Februari.
429
system måste förändras, så är hvarje liten början då af värde.
Det är fördenskull jag håller på denna.
Att man förmedelst penningars insättning i st. f. borgen
skulle föranleda tjenstc-köp, är en anmärkning, som saknar all
grund. Hr von Knorring har deremot ganska rikligt anmärkt,
att på den tiden tjenste-köp voro mest i svang, och då borgenssystemet
var i lika högt flor som na, synas dylika köp hafva
egt rum i vida högre grad än f. n., oell således utan allt
sammanhang med den af Gr. Löwenhjelm väckta motionen.
Beträffande frågan om penningarnes förräntande så kunde, i händelse
de erlades och insattes i Riksg.-kont., enär öfriga der
förvarade medel utlånas, på samma sätt förfares med upbördsmännens
insättningar; men äfven om man inskränkte sig till det
förslag Frih. Tersmeden gjort, så vore det ganska enkelt att blott
mottaga hypotheker och andra dylika papper, der man icke hade
någon tvist med inteckning-innehafvaren eller andra personer,
utan blott att taga räntan så länge obligationen icke vore utlottad,
eller i annat fall upbära penningar. Jag kan således icke
finna att stora, eller ens några svårigheter, i detta hänseende
förekomma i händelse man vill göra försöket, eller åtminstone
någon början dermed. Jag anhåller vördsamt derom och följaktligen
äfven att det Höglofl. Ståndet måtte bifalla återremissen.
Hr von Knorring: Denna fråga tyckes sönderfalla i tvenne,
den om arrende af krono-jord, och den om borgen för tjenstemän.
Hvad den förra beträffar, så har jag derom ftigen erfarenhet,
men i afseende på den sednare anhåller jag att få uplysa
R. o. Ad. derom, att på flere ställen deposita i så väl penningar
sora obligationer, inteckningar o. s. v. blifvit frivilligt
nedsatte i st. f. borgensförbindelser. Då nu sådant inträffat både
i Stockholm och landsorterne vid Reg:ts-skrifvare-tjenstens tillsättande,
så måste det väl bevisa, att de, som gjort det, ansett
det vara en förbättring, enär de sådant gjort frivilligt och utan
något slags tvång. Jag anser, ett ytterligare skäl till Betänk:s
återremitterande ligga deruti, att Utsk. måtte komma i tillfälle
att till noga ompröfvande uptaga de af föreg:de talare lemnade
sakrika uplysningar, helst hvad som afser upbördmanna-tjensterne.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag vill börja med att vederlägga
de föreg:de talarnes yttranden, och fäster mig då först
vid det af Gr. Mörner såsom skäl för afslag å mitt förslag anförda
påstående, att, derest tjenstemännen i st. f. kaution skulle få
använda inteckningar och andra dylika handlingar, skulle sådant
blott ytterligare intrassla saken. Detta är fullkomligt riktigt, men
jag har aldrig föreslagit något sådant: jag har begärt kontanta
penningar och då inledes Staten icke i någon sådan fara. Hvad
åter beträffar de öfriga hinder, som af flere talare blifvit anförda,
så har jag dervid föga att tillägga, enär jag vet huru svår saken
är att genomföra. Ett yttrande, Mine Hrr! vill jag dock uptaga;
man har nemi. sagt att denna fordran af kontanta penningar i
430
Den 8 Februari.
st. f. borgen skulle lägga hinder i vägen för den medellösa tjenstemannen
att fortkomma på sin bana. Jag tror det icke; ty på
samma sätt och på samma väg och lika lätt som man kan förskaffa
sig en borgen för sin hela tjenstetid, hvilket man måste
medgifva är en lång borgen och som skulle vara otänkbar om
man icke hos oss vore så oförsigtig vid sådana förbindelsers ingående,
bör man väl äfven kunna anskaffa en borgen på en
skuldsedel, hvarpå man kan få uplåna de penningar, som behöfvas
för insättningen i Riksg:s-kont. Deremot förvånas jag öfver
dem, som äro nog djerfva att ingå en sådan borgen för en tjensternans
hela lifstid, och icke mindre förvånas jag öfver deni, som
anse en sådan borgensförbindelse vara solvabel; de äro lika beundransvärda
å ömse sidor.
Jag vet huru svårt det är att komma från gamla vanor; jag
har någongång gjort försök i den vägen och funnit att en idé
behöfver minst 10 år att göra sig gällande, och jag är derföre
icke utan grundad anledn. att hoppas framgång åt detta mitt
förslag omkring år 1864.
Del faller mig nu i minnet en historia om en Ungrare, som
uppehöll sig i Wien, der man sökte göra honom upmärksam på
den konfusion, som befanns icke allenast i Ungerns grundlagar,
utan i nästan alla dess inrättningar, hvilket för öfrigt äfven på
andra ställen torde vara händelsen. Ilan medgaf att kontraparten
hade rätt, men tilläde: "stid amamns confusiqnem noslram
amabileni”. Detta var det slutliga skäl han afgaf, och huru denna
passion slutade kan man inhemta af Ungerns sednaste historia.
Gr. Wachtmeister, Hans: Sedan så mycket i denna
fråga blifvit ordadt, och Hr Silfverstolpe så väl utvecklat de skäl,
hvarpå Utsk. grundat sitt afstyrkande af ifrågavande motion, har
jag egentligen föga eller intet att tillägga; men' jag kan dock
icke underlåta att uttala min öfvertygelse, att med detta förslag
ingenting står att vinna. Motionären synes egentligen hafva åsyftat
att bereda kronan större säkerhet, men jag tror icke att den
föreslagna åtgärden skulle kunna leda till detta resultat, helst om
man tager i betraktande, att den borgen en upbördsman är förpligtad
alt ställa, blott upgår till 15 ä 1,800 R:dr då deremot de
summor, som gå genom en Kronofogdes händer ofta upgå till
70 å 80,000 R:dr. Således kan med denna borgen icke egentligen
vara afsedd någon säkerhet för kronan att återbekomma
så betydliga upbördsmedel, i händelse de förskingras, utan, såsom
Hr Silfverstolpe ganska riktigt anmärkt, ligger den egentliga säkerheten
deruti att upbördsmannen kan förete ett intyg, att han
åtnjuter det förtroende, att några aktningsvärda personer vilja på
honom något våga.
Frih. Tersmeden har anmärkt att det skulle vara skäl
att understödja motionen derföre att igenom densammas bifallande
vore en god begynnelse gjord till uphäfvande af det
förhatliga borgens-systemet, hvilket äfven jag hatar; men jag
tror dock att icke ens något i detta afseende skulle harige
-
Den 8 Februari.
431
norn vinnas. De som nemi. icke sjefve hade i sin kassa en så
stor summa, som till deposition erfordrades, skulle ju vara nödsakade
för densammas anskaffande anlita andras borgen, hvaremot
äfven nu intet hinder finnes för dem som sjelfve hafva penningar
att kontant deponera dem och dymedelst undvika borgensobehaget,
ett förhållande, som enl. hvad under discussionen blifvit
uplyst, ofta lärer inträffa.
Hvad åter det beträffar, att krono-arrenden skulle prenumerations-vis
erläggas, så tror jag att den säkerhet för Staten, som
härigenom åsyftas, skulle blifva obetydlig, då igenom en sådan
åtgärd endast säkerhet för den kontanta arrendesummans utgörande
skulle ernås, men någon säkerhet för de många öfriga en
arrendator åliggande skyldigheters upfyllande endast genom borgen
kan vinnas. För öfrigt anser jag det innebära en stor orättvisa
emot arrendatorerna, om de skulle förpligta® att på förhand
erlägga arrende-summan, och de på dessa penningar endast linge
åtnjuta 4 proc. ränta då de på annat håll kunnat erhålla 6 proc.;
härigenom skulle upkomma en så betydlig minskning i den vinst
de af arrendet skulle kunna påräkna att det torde blifva stor
svårighet att få arrendatorer till kronans lägenheter.
Jag tillstyrker bifall till Betänk.
Hr Arnell, Gust. Fredr.; Fullkomligt öfverensstämmande
med motionens syfte att inskränka borgens-förbindelserna eller
helt och hållet afskaffa dem, kan jag dock icke vid detta tillfälle
finna dess form antaglig. I afseende på tjenstemän vid upbörden
har det blifvit föreslaget, att de skulle kontant erlägga borgenssumman
och derpå erhålla 4 yiroc. ränta. Aro nu penningarne
deras egna, blir det alltid en minskning af 2 proc. å den deponerade
summan, emedan de eljest kunnat låna ut densamma emot
6 proc.: skola de deremot låna penningarne, blir det äfvenledes
alltid en gifven förlust, emedan de sjelfve måste betala 6 proc.
I afseende på att arrendatorerne skulle erlägga i förskott ett
års arrende för boställena, är jag öfvertygad om att det skulle
utgöra vida mindre säkerhet än borgen, då borgensmännen äro
vederbäftige. Derest han erlägger första årets arrende, och då
delta är förflutit, skall erlägga nytt förskott, som han icke kan
anskaffa, är han dock i lag tillförsäkrad rättighet alt sitta
qvar och njuta fardag, och under detta år kan han vanvårda
bostället, sälja skog ö. s. v. hvarigenom stora förluster skulle up
komma.
Jag tror derföre att det icke skulle leda till något ändamål
att återremittera Betänk., utan anhåller om bifall å detsamma.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag inser alltför väl att
Gr. Löwenlijelms motion icke kan till fullo bifallas sådan som den
nu är framställd. Men Hrr:ne torde erinra sig under loppet af förra
Riksdagen man i afseende på våra kreditförhållanden klagat öfver
borgens-systemet, och om någon frågar huru man skall söka en
öfvergång från detta system till ett bättre och rationellare, skulle
val sådant i främsta rummet ske i hvad som rörer kronans egen
-
432
Den 8 Februari.
dom och fordringar. Jag tror att motionären haft mycket skäl
för sitt förslag, och om det än icke kan till fullo bifallas, så kart
dock åtskilligt derutaf uptagas, och med någon nedsättning i Gr:as
anspråk kan åtskilligt göras, sorn skulle kunna leda till det resultat
Gr:n för framtiden åsyftat. Jag kan icke med Hr Nordenfelt
instämma deruti, att man alltid kan påräkna säkra arrendatorer
och borgensmän. Jag har erfarit vid del Reg:te der jag tjenat,
och i den ort, der jag är bosatt, att stora förluster upstätt derigenom
att borgensmännen varit oförmögne att upfylla sina förbindelser,
sedan boställets skog blifvit förstörd och dess häfd nedsatt.
Den erfarenhet man har om den rättighet, som nu finnes att deponera
kapital för boställs-arrenden såsom säkerhet, vittnar derom
att ingen vill begagna sig af denna rättighet, enär det är föreskrifvet
att kapitalet skall motsvara hela arrendets kapital-värde,
hvarföre jag tror att en nedsättning af denna summa borde ega
rum. I afseende på borgen för tjenteman tror jag att man skulle
kunna gå så tillväga, alt då nu fordras 1,500 Hulr mot borgen,
skulle kronan kunna nöja sig med 1,000 R:dr, om obligationer
lemnades såsom säkerhet. Om man till en början ville inskränka
sig lill att icke ovillkorligen förbjuda borgen utan tillåta den alt
vid sidan af penninge-depositionerna fortfarande ega rum, så att man
hellre antoge den något nedsatta säkerhet här blifvit ifrågaställd,
skulle jag tro att det vore någon möjlighet att komma till det
mål, dit man syftar.
Jag hemställer lill de Hrr ledamöter af Ekon.Utsk., som
yttrat sig häremot, huruvida icke dessa åsigter förtjena att tagas
i öfvervägande, och om de icke vilja biträda det yrkande om
återremiss jag nu vördsamt framställer.
Hr Bråkenhjelm: I anledn. af den siste värde talarens
upmaning, får jag fästa upmärksamheten derpå, alt motionären sjelf
förklarat, hvilket äfven ligger i sjelfva sakens natur, att en borgen
är mycket mera värd än ett depositum af 1,500 R:dr, och
skulle det således komma under öfverläggning i Utsk., huruvida
nedsättandet af summan skulle komma att ega rum uti kontanta
praestationer i st. f. borgen, så 'lärer väl saken af motionären
sjelf vara på förhand afgjord. Utsk. har fått upbära en hård beskyllning
för att understödja hvad som blifvit kalladt konfusion;
jag vill icke tillåta mig att afgöra på hvilken sida konfusion eger
rum, ty då tvenne diskutera och båda påstå sig hafva rätt, skylla
de naturligtvis konfusionen på hvarandra. Det vill jag dock erinra,
att skulle det än blifva fråga om en ”confusio amabilis”
fruktar jag dock att Utsk. måste äfven derutinnan erkänna sin
underlägsenhet.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å Utsk:s förevar:de
Betänk.
Denna propos. besvarades med blandade Ja och Nej, och
då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. an
såge
-
Den 8 Februari.
433
sage de gjorde anmärkn:ne föranleda till återreraiss, ropades Ja,
blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han trott sig finna att Ja härvid varit öfvervägande.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, anförde skriftligen:
På RiksSt:ns hord hvilar f. n. till afgörande en fråga, hvilken
troligen är den vigtigaste hvaröfver Rikets nuvande Ständer
komma att besluta; den fråga nemi., som utgör föremål för
Const.Utsk:s Mern. JV,s 2, eller det sedan förliden Riksdag till
grundlagsenlig behandling hvilande förslaget till ändring af våra
grundlagar.
Ju vigtigare och mera maktpåliggande det ämne är, som
detta förslag angår, desto större är hvarje representants pligt att
samvetsgrant öfverväga de skäl, som kunna tala för och emot
dess antagande. En sådan pröfning är likväl, äfven med den
bästa vilja ytterst svår, för att icke säga omöjlig, så länge man
saknar kännedom om sjelfva grunderna för de valordningar, för
de serskildta Stånden, som åro i detta förslag afsedda. Om
detta torde medföra en svårighet för Riksdagsmän af alla Stånd,
att bilda sig ett säkert omdöme om förslagets antaglighet, så måste
denna svårighet likväl vara aldra störst för de ledamöter af
R. o. Ad., hvilka icke tillhört den majoritet, ifrån hvilken förslaget
utgått och i följd deraf icke erhållit någon kännedom om
beskaffenheten af den nya Riddarh.-Ordn., sorn i sammanhang
med den föreslagna nya grundlagen torde af denna majoritet
vara tillämnad.
Då del hvilande förslaget, ang:de R. o. Ad:s nya representationssätt
genom val, icke bestämmer något annat än hvad som
säges i den föreslagna Riksd.Ordms 12 § och l:a morn., men
grunderne för den i samma mom. åberopade nya Riddarh.Ordn.
ännu äro alldeles okända, så måste hvarje ledamot af detta Stånd
finna sig i den fullkomligaste ovisshet så väl om vidden af den
afsägelse af förut innehafvande rättigheter, som här fordras af
R. o. Ad:s ledamöter, som om det större eller mindre gagn för
det allmänna, som af en sådan afsägelse möjligen kan vara att
förvänta.
Hvilka af R. o. Ad:s medlemmar skola nemi. tillkomma
valrätt? Skola blott och bart capita erhålla densamma, eller ock
alla till valberättigad ålder komne adliga personer? — Skola alla
valberättigade äfven vara valbare till Riksdagsmän? — Hvilken
ålder bestämmes för valrätten? — Skall distriktsindelningen antingen
ske med hänseende till orterne eller oberoende deraf, och
blott med afseende till ett visst antal ledamöter? — Skola valen
inskränkas inom distriktet eller kunna utsträckas utom detsamma?
Sådane äro de frågor rör:de R. o. Adis blifvande representationssätt,
på hvilka man uti det hvilande representationsförslaget förgäfves
söker ett svar, men hvilkas besvarande på förhand likväl
synes mig ovilkorligen nödvändigt, för att detta Stånds ledamöH.
3. 23
434
Ren 8 Februari.
ter skola med tillförsigt kunna besluta om förslagets antaglighet
i hvad på dem ankommer.
Härtill kommer ännu i afseende på de femton ofrälse ledamöter,
som enl. Mom. 2 och 3 af förut anförda § skola tillhöra
R. o. Ad., obestämdheten af grunderna äfven för deras utseende
genom val.
Hvad jag i det föreg:de har anfört, har hos mig framalstrat
den bestämda öfvertygelse, att om förberörde grunder icke på
förhand blifva discuterade och afgjorda, så blifva en mängd af
R. o. Ad:s ledamöter lika med mig försatte i nödtvång, att obesedt
alla andra skäl och förhållanden, samt utan all vidare pröfning
votera för af slag å det hvilande förslaget; ty det skulle
verkligen vara, om jag så får uttrycka mig, ”att sälja sin förstfödslorätt
för en alltför ringa grynvälling”, om man antoge förenämnde
förslag till förändring af våra grundlagar, innan grunderne
för den omordade Riddarli.Ordmn först blifvit bestämde.
Af dessa betraktelser föranledes jag till följande vördsamma
framställning, hvarå jag begär Hr Gr. o. Landtm:s propos., nemi.:
att R. o. Ad., i enlighet med 49 § 2 mom. Riksd.-  Ordn. måtte besluta, att offentligen uti ett i morgon e. m.
blifvande extra plenum discutera och för sin del antaga
grunder för den Riddarh.Ordn., som i följd af § 12 af
den ftireslagna nya Riksd.Ordn. bör i enlighet dermed
uprättas.
Detta förslag begärdes på bordet, hvarefter Hr Gr. o. Land t m.
yttrade, att sedan bordläggning blifvit yrkad, R. o. Ad. torde
finna, att det ifrågavande förslaget icke f. n. påkallade någon
propos.
Hr Stjernsvärd: Jag hemställer huruvida denna fråga kan
blifva föremål för bordläggning, enär den afser en sak, som i
morgon skulle inträffa. Jag kan väl icke motsätta mig en sådan
bordläggning i fall den yrkas, men ber att få göra den framställning,
att R. o. Ad. måtte besluta att i saken sammankomma till
extra plenum. Frågan är af stor vigt och jag anser det vara
en ambitionssak för dem som framlagt detta förslag att söka
drifva det igenom, i hvilket afseende jag tror att intet bör åsidosättas
för att förstärka deras leder, som komma att rösta ja för
detsamma. För min del får jag åberopa hvad jag här hört yttras,
att utan en sådan föreg:de discussion, som den jag föreslagit,
torde det vara omöjligt att rösta för förslaget.
Härvid erinrade Hr Gr. o. Landtm., hurusom 41 § Riddarh.
Ordn. innehöll: ”Vackes fråga in pleno om ändring af denna
Riddarh.Ordn. bör en sådan alltid remitteras till Riddarh.Utsk.,
som med sitt Retänk. deröfver till R. o. Ad. inkommer;” samt
att Hr Stjernsvärds förslag, såvida det af Hr Gr. o. Landtm, blifvit
rätt upfattadt, innefattade, att R. o. Ad. skulle i morgon e. m.
uti extra plenum discutera och antaga grunder för en blifvande
Riddarh.Ordn. Detta skulle, hvad sednare delen af förslaget an
-
I)e n 8 Februari.
435
ginge, stå i strid med nyss åberopade §, och allt hvad genom
sammanträdet kunde uträttas vore en remiss till Riddarh.Utsk.
af de förslag, som dervid kunde framställas, hvarigenom svårligen
något stöd för omdömet nm antagligheten af det hvilande Representations-förslaget
kunde vinnas.
Hr Stjernsvärd: Jag tror att ordalydelsen af 42 § Riksd.-  Ordn. lemnar R. o. Ad. fullkomlig rätt att utan remiss afgöra
denna fråga, enär den icke kan sägas vara af allmän beskaffenhet
utan är af sådan art, all den enskildt rörer R. o. Ad.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Då jag utaf Hr Gr.
o. Landtm, redan blifvit förekommen i åberopande af 49 §
Riksd.Ordn., afstår jag ifrån allt vidare yttrande och förbehåller
mig blott att §:n måtte ordagrannt efterlefvas och Riksd.Ordn. i
helgd hållas. Jag anser det vara alldeles olagligt att afhandla
ett förslag till ändring af Riddarh.Ordn., utan att det först blifvit
af Riddarh.Utsk. behandladt.
Hr Stjernsvärd: Förra gången jag bade ordet åberopade
jag 42 § Riksd.Ordn., delta var ett misstag, jag menade 49 §,
der det står: ”Hvar och en fråga af annan än allmän beskaffenhet,
äfvensom preliminära hemställningar och förfrågningar
från Utsk:n, må genast kunna af göras'''’. Jag tror att en
discussion rör:de grunderna för den blifvande Riddarh.Ordn. är
en så beskaffad icke allmän fråga, att den utaf R. o. Ad. kan
utan remiss afgöras.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt lian i detta hänseende
måste vara af olika tanke med Hr Stjernsvärd. Det vore visserligen
sannt, att Riksd.Ordn.-s 49 § i 2:dra mom. stadgade, alt
frågor af annan än allmän beskaffenhet må kunna genast afgöras,
såvida de af någon Ståndets ledamot ej begäres på bordet, men
detta kunde likväl icke hafva afseende på'en sådan fråga, hvaruti
ett serskildt behandlingssätt blifvit föreskrifvet, hvilket, sedan
det blifvit af R. o. Ad. stadgadt och af Konungen godkändt,
måste lända R. o. Ad. lill efterrättelse. En propos. till bifall å
Hr Stjernsvärds förslag kunde således icke af Hr Gr. o Landtm,
framställas. Beträffande åter R. ö. Ad:s sammanträde i morgon
på aftonen så lade väl grundlagen icke deremot bestämdt hinder,
emedan det vore stadgadt, att Ständernes gemensamma Utsk. ej
må sammanträda på samma tid då i ett eller flere eller alla
Stånd Plenum hålles, eller såsom allmän grund, att Utskms
sammanträden torde vika för Ståndens; men då sammanträde
för det Hemliga Utsk., som sammankallades af Konungen, var
utsatt till i morgon e. m., kunde det icke vara lämpligt att
R. o. Ad. valde samma tid för sin sammankomst.
Hr Stjernsvärd: Om jag rätt upfattade Hr Gr. o. Landtnäs
tillkännagifvande, anser Hr Landtm, den af mig föreslagna discussion
icke grundlagsenlig! kunna ega rum.
28*
436
Den 8 Februari.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Hr Stjernsvärd i sådant
fall orätt upfattat hvad som blifvit yttradt. Hr Gr. o. Landtm:s
mening var icke, att en discussion i frågan ej kunde grundlagsenlig!
ega rum; men om Hr Stjernsvärds förslag, såsom Hr Gr.
a. Landtm, trodde, afsåg, att R. o. Ad. skulle i morgon discutera
och antaga grunder för en förändrad Riddarh.Ordn., så kunde
propos. derå ej framställas, emedan detta vore i uppenbar strid
med 41 § Riddarh.Ordn., som säger att ändringar i Riddarh.-  Ordn. ej få ske innan Riddarh.Utsk. deröfver afgifvit sitt Betänk.
Frih. Raab, Adam, Christian: De första orden af 49
§ Riksd.Ordn. innehålla: ”Hvar och cn allmän fråga, som första
gången i något Stånd förekommer, skall, så vida ej Ståndet
enhälligt genast densamma till vederbörligt Ulsk. förvisar,
ligga på bordel till nästa' plenum, då remiss bör ske”. Det
är således uppenbart att denna fråga icke kan leda till något afgörande
omedelbart inom Ståndet, utan måste först af Riddarh.-  Utsk. behandlas, men jag instämmer med Hr Stjernsvärd- deruti,
att det vore väl om grunden för den blifvande Riddarh.Ordn.
kunde fastställas, i fall det hvilande Representationsförslaget skall
kunna antagas. Jag vågar derföre hemställa om icke detta ändamål
skulle möjligen vinnas på det sätt, att man afslod ifrån bordläggningen
af Hr Stjernsvärds motion och remitterade densamma
till Riddarh.Utsk., som på några fä dagar skulle kunna upställa
några så beskaffade grunder för blifvande förändring af Riddarh.-  Ordn. Jag föreställer mig att här egentligen torde vara fråga
om valkretsarne, hvilka nu vore angelägnast att hafva något bestämda.
Om Utsk. välvilligt vill behandla ärendet, skulle det
inom kort kunna upkasta några sådana grunder, hvilka af R. o.
Ad. de första dagarne af nästa vecka då skulle hinna grundlagsenligt
behandlas. Jag hemställer alt frågan måtte behandlas på
sätt jag nu vördsamt föreslagit.
Hr Bråkenhjelm: Om jag icke misstager mig, så består
Hr Stjernsvärds motion deruti, att R. o. Ad. skulle i morgon
sammanträda för att öfverlägga om något ämne rör:de det hvilande
representationsförslaget, men jag hemställer huruvida det
vore lämpligt att remittera denna motion till Riddarh.Utsk., då
detta Utsk. omöjligen skulle kunna få del af dessa handlingar
förr än om någon lid, men sammanträdet skulle ega rum redan
i morgon. Man måste skilja emellan ett förslag, som väckes och
en fråga, som skall komma under discussion; - här är föreslaget
att man skulle diseutera ang:de förändringar i Riddarh.Ordn.,
men ingen motion är väckt, som kan till Utsk. remitteras. Jag
anhåller derföre att Hr Gr. o. Landtm, ville förklara, att den
väckta frågan är bordlagd och att vi måtte få åtskiljas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Riddarh.Utsk. har redan
vid förlidne Riksdag, såsom Frih. Raab uttryckte sig, kastat upp
några grunder till vallag för R. o. Ad. i händelse det hvilande
representationsförslaget skulle antagas. Dessa grunder kan hvar
Den 8 Februari.
437
och en hafva tillfälle alt läsa, men i afseende på denna fråga
instämmer jag uti Hr Bråkenhjelms sista yttrande. Utan att något
förslag blifvit gjordt kan icke remiss till Riddarh.Utsk. ega
rum, ty Utsk:s ledamöter kunna då svara: Vi önska och anhålla
att motionären måtte upgifva hvad han vill; att afgifva Utlåt,
om en sak utan att något förslag derutinnan är väckt, synes mig
vara stridande mot våra former. Jag ser icke att för ögonblicket
något härvid är att göra, på sätt Hr Gr. o. Landtm, ganska tydligt
och grundlagsenlig! har uplyst. Jag hemställer derföre till
Hr Stjernsvärd att han måtte afstå från vidare samtal med Hr
Landtm, om denna sak, och låta oss få komma till någon annan.
Frih. Raab: Jag skulle nästan vara böjd för att påstå att
Hr Bråkenhjelm vill bråka bort denna sak, ty motionen gick
derpå ut, att R. o. Ad. skulle discutera och afgöra några grunder
för sin valrätt, men Hr Stjernsvärd yrkade äfven att för
detta ärendes behandling ett serskildt plenum skulle utsättas;
det ena var motionen, det andra sättet huru frågan skulle behandlas.
I detta afseende tror jag att, om man icke vill blott
hålla sig vid orden utan vid sjelfva saken, som verkligen är af
vigt, den skulle kunna mycket väl utredas på det sätt, att man
begärde att Riddarh.Utsk. ville till R. o. Ad. inkomma med de
ifrågavande grunderna, och B. o. Ad. sedan ville till ett eftermiddags-plenum
sammanträda för att deröfver discutera och afgöra.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Nekas kan icke, att
det är olägligt att vi icke hafva en vallag upgjord nu då det
hvilande representationsförslaget skall till afgörande förekomma.
Meningen med Hr Stjernsvärds motion har jag upfattat så, att
det vore hans önskan att Ståndet på något sätt skulle kunna
komma öfverens om grunderna för ett sådant förslag, och i denna
önskan förenar jag mig helt och hållet. Jag tror det vara af
vigt för saken att vi hafva sådana grunder upgjorda, men huru
sådant skulle på dessa åtta dagar medhinnas, derom är nu just
frågan. Jag skulle i likhet med Frih. Raab tro att sådant vore
möjligt om Hr Stjernsvärds motion nu finge till Riddarh.Utsk.
remitteras. Här har visserligen blifvit sagdt att Hr Stjernsvärds
motion hufvudsakligen innehåller en anhållan att R. .0. Ad.
skulle utsätta ett plenum till morgondagen, men så har jag icke
upfattat denna motion; detta vore visserligen ett medel att ernå
det åsyftade ändamålet, men i motionen upställas frågor om valbarhet,
val distrikt-vis 0. s. v.; så har åtminstone jag upfattat
den. Det är just dessa frågor, som till Riddarh.Utsk. skulle remitteras,
med föreläggande för Utsk. att med svar derå inkomma
jemte förslag till grunder för en ny vallag. Detta tror jag, såsom
Frih. Raab, skulle "med någon välvilja kunna låta sig göra
till ett plenum före nästa Onsdag, och jag kan således icke annat
än understödja motionen, sä vidt delta ändamål åsyftas.
Hr Stjernsvärd: Frih. Tersmeden har ganska riktigt upfattat
min motion; det var icke för att bereda R. 0. Ad. till
-
438
Den 8 Februari.
fälle till mer eller mindre angenäma samtal, som jag gjorde
mitt förslag, utan det var för att få några grunder bestämda för
vallagen, hvilket jag anser oundvikligt för att man må med godt
samvete kunna antaga det hvilande förslaget. Hvar och en kan
i denna min framställning inse snarare en böjelse för att antaga
förslaget än motsatsen, men då dylika grunder hvarken förut
finnas eller nu kunna komma till stånd, så är troligtvis det
enda som återstår för mig, så väl som mången annan, att votera
nej till förslaget. Jag fruktar nemi. alt en remiss till Riddarh.-  Utsk. icke till något gagnar, men skulle motsatsen vara fallet,
vill jag visst icke sätta mig emot remissen.
Hr Bråkenhjelm: För att ådagalägga att jag alldeles icke
har något emot att R. o. Ad. får veta i dag åtta dagar till på
hvilka grunder R. o. Ad. kommer att godkänna eller afslå det
hvilande förslaget, skall jag gerna medgifva och votera för att
R. o. Ad. i morgon sammankommer på en stund för att remittera
frågan till Riddarh.Utsk., sä vida Hr Gr. o. Landtm, anser
densamma kunna remitteras, hvarpå jag dock tviflar. Man kan
visserligen remittera elt förslag, som utaf en Riksdagsman blifvit
väckt, men man kan icke remittera en begäran att ett Utsk. skall
upgöra något förslag; och det torde äfven vara tvifvel underkastadt
huruvida R. o. Ad. kan göra det till sitt serskildta Utsk.
Om så kan ske, så hvarför icke då äfven förelägga Utsk. att
inom bestämd tid inkomma med ett förslag? Dä har jag för min
del intet emot alt plenum blir utsatt till i morgon, för att då
kunna fä denna motion remitterad.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Stjernsvärds skriftliga
anförande nu blifvit till honom aflemnadt och att han ansåg sig
böra för R. o. Ad. upläsa hvad som deruti egentligen utgjorde
förslaget, nemi.: ”Af dessa betraktelserföranledesjag till följande
”vördsamma framställning, hvarå jag begär Hr Gr. o. Landtm:s
”propos., nemi.: att R. o.'Ad., i enlighet med 49 § 2 mom.
”Riksd.Ordn., måtte besluta att offentligen uti ett i morgon e. m.
”blifvande extra plenum discutera och för sin del antaga grunder
”för den Riddarh.Ordn., som i följd af § 12 af den föreslagna
”nya Riksd.Ordn. bör i enlighet dermed uprättas”. Det var således
å detta förslag Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig icke kunna
i strid med 41 § Riddarh.Ordn. framställa propos. Såvida icke
en sådan propos. af Ståndet yrkades måste således den frågan
anses förfallen, då det för Ståndet återstode att behandla det af
Frih. Raab framstäldta förslag, att R. o. Ad. måtte åt Riddarh.-  Utsk. updraga att, så fort sig göra låter, inkomma med förslag
till grunder för den Riddarh.Ordn., som på grund af 12 § i
det hvilande förslaget till ny Riksd.Ordn., kan behöfva uprättas.
Emot propos. å detta Frih. Raabs förslag mötte icke något hinder,
hvarföre också Hr Gr. o. Landtm, vöre beredd att derå
framställa propos. i fall den af Frih. Raab påyrkades.
Hr Stjernsvärd: Som jag utaf Frih. Raabs förslag och
Den 8 Februari.
439
den framställning Hr Gr. o. Landtm, nyss gjort tror mig vinna
samma mål, nemi. att få vissa grunder för vallagen upgjorda innan
sjelfva förslaget kommer under öfverläggning, så har jag
intet deremot, utan afstår ifrån den framställning jag i mitt
förslag gjorde; likväl utbeder jag mig att R. o. Ad. mätte förelägga
Utsk. någon viss tid, den kortaste möjliga, t. ex. till veckans
slut, ty eljest skulle allt blifva utan ändamål, Jag ingår
således på Frih. Raabs mening att saken måtte blifva till Riddarh.
Utsk. remitterad med åläggande för Utsk. att inom viss tid
inkomma med grunder för den blifvande vallagen.
Hr Ribbing, Arvid: Jag för min del anser ett sådant
hastverk, som detta förslag skulle föranleda, icke kunna leda till
det mål man dermed åsyftat, och yrkar derföre på afslag.
Frih. Tersmeden: I anledn. af Hr Ribbings yttrande ber
jag att få fästa upmärksamheten derpå, att i fall det vore fråga
om att arbeta ut en fullständig, paragrapherad Riddarh.Ordn.,
skulle äfven jag dela bans lanke att sådant på den korta tiden
nu icke kunnat åstadkommas; men då fråga deremot blott är
om att upställa några korta punkter, skulle jag tro alt det på
några dagar kan låta sig göra. Jag fortfar derföre i min anhållan
att Frih. Raabs förslag måtte blifva remitleradt till Riddarh.-  Utsk. Hvad Hr Stjernsvärds motion beträffar, så finner jag,sedan
jag nu bort densamma upläsas, i likhet med Hr Gr. o. Landtm.,
att den icke kan i sin närvande form behandlas.
Hr von Hartmansdorff: Om det inträffar, såsom Frih.
Tersmeden förutsagt och som äfven är sannolikt, att Utsk. icke
medhinner att på dessa få dagar i ordentliga §§ utarbeta ett förslag
till en ny Riddarh.Ordn., så skulle ju endast några nakna
grundsatser blifva af Utsk. upställde. Kunna dessa göras till föremål
för R. o. Ad:s beslut? Om de icke kunna det, hvartill tjena
de då? Kunna de på förhand nu genast antagas utan att vara i
formlig' ordalydelse upgjorde? Icke heller, ty ett sådant beslut
skall underställas Konungens godkännande, hvilket icke kan gifvas
åt blotta grunder utan åt fullständigt upställda lagstadganden.
Afven om R. o. Ad. hade fått en sådan vallag färdig under
dessa dagar, så saknades ju i aila fall ordningar för de öfriga
Stånden. Hvad hjelper det R. o. Ad. att vidtaga en åtgärd,
som icke sträcker sig till de öfriga Stånden, och som således
icke kan medföra sakens framgång i det hela? Jag anser visserligen
Hr Stjernsvärd hafva haft rätt i sin framställning, att en af det
hvilande förslagets väsendtligaste brister är att vallag saknas, men
alt nu i elfte timman vilja få en sådan lag färdig, och riktigt
pröfvad är ju omöjligt? Sålunda begär man hvad som icke kan
ske, eller, om det forsökes, icke leder till målet. Jag hemställer
alltså till Frih. Raab och öfrige ledamöter, som yrkat denna
åtgärd, om de icke vilja låta den, såsom öfverflödig och onyttig,
förfalla.
Frih. Tersmeden: Till svar på Hr von Hartmansdorffs
440
Den 8 Februari.
anmärkn., att Riddarh.Utsk. skall till Ståndet ingå med några
grunder, som af Ståndet icke skulle kunna behandlas, får jag
nämna, att så tillgick vid förra Riksdagen då Utsk. inkom med
sådana, fastän de icke då blefro af Ståndet gillade. Sådant har
skett flere gånger och något hinder derför möter icke i grundlagen.
Frih. Raab: Att Hr von Hartmansdorff icke vill gilla det
nu framställda förslaget, kan icke på minsta sätt förundra mig,
då Hr von Hartmansdorff redan för några dagar sedan fällt sin
förkastelsedom öfver hela det hvilande förslaget, men då man
ännu icke så bestämdt deciderat sig, är man icke sä likgiltig i
afseende pä de uplysningar, sorn kunna vinnas, och jag får bedja
Hr von Hartmansdorff taga i betraktande olikheten emellan den
ståndpunkt der han befinner sig, och deras, som icke hafva bestämt
sig för att förkasta förslaget, utan önska att få all möjlig säkerhet
för sitt omdöme huruvida de må kunna antaga det eller
icke. Stående på denna punkt ber jag att få erinra Hr von
Hartmansdorff derom, att Riddarh.Utsk. redan har de af sisla
Riksdagens Riddarh.Utsk. upgjorda grunder, dessutom de som
innehållas uti de af minoriteten vid 1848 års Riksdag afgifna
reservationer, jemte åtskilliga andra sådana grunder att tillgå, hvilka
kunna tjena Utsk. till vägledning vid framställandet af de grunder,
hvarpå en ny valordning kunde byggas. Hvad beträffar de
andra Ståndens valordningar, så kan icke Riddarh.Utsk. dermed
befatta sig, och R. o. Ad. behöfver dessutom, för att kunna fatta
sitt beslut, icke om dem ega samma kännedom, som den måste
hafva om sin egen.
Jag vidhåller mitt yrkande att förslaget måtte remitteras till
Riddarh.Utsk.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller att få uti R. o.
Ad:s minne återkalla huruledes vid sista Riksdagen en motion af
Hr Brakel väcktes i enahanda ämne, som dét ifrågavar:de. Riddarh.
Utsk. afgaf, med anledn. deraf ett Utlåt., som innefattade
just sådana grunder, som nu påyrkas, eller åtminstone dermed
analoga. När detta Riddarh.Utsk:s Betänk, på Riddarhuset förekom
till öfverläggning, yttrades af alla de ledamöter, som dervid
erhöllo ordet, ett godkännande af innehållet; men som frågan
då icke ansågs lämpligen böra definitift behandlas, enär det hvilande
representationsförslaget först vid en kommande Riksdag
skulle afgöras, lades ifrågavande Betänk, till handtingarne. Om
jag icke minnes orätt, förekom detta Betänk, i Juli månad 1851,
och torde således af närvande Riddarh.Utsk:s ledamöter lätteligen
kunna återfinnas. För min del ser jag ingen svårighet för dessa
grunders upställande af Riddarh.Utsk., och anhåller att Frih.
Raabs motion måtte blifva lill nämnde Utsk. remitterad.
Den anmärkn. Hr von Hartmansdorff framställt, att genom
Ordningar jemväl för de öfriga Stånden en fullkomlig väg för
det stora hvilande förslagets antagande borde vara banad, synes
mig i så måtto underhaltig, att man måste i första hand sopa
rent för sin egen dörr, i förlitande på att andra göra samma
-
Den 8 Februari.
441
lcdes, och att på detta sätt vägen blifver klar och banad, såsom
jag önskar.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Sjelfva discussionen har,
såsom det syries mig, antagit en besynnerlig vändning, att jag
anhåller att det nu väckta förslaget måtte få hvila på bordet.
Häruti instämde Gr. Wachtmeister, Hans.
Frih. Raab: Jag vågar vördsamt föreslå att R. o. Ad. måtte
anmoda Riddarh.Utsk. att, så fort sig göra låter, inkomma med
förslag till de grunder, hvarpå en blifvande valordning skulle, i
händelse det nu hvilande representationsförslaget antages, vara bygd.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att Frih. Raabs molion, enl.
derom gjord begäran, komme att hvila på bordet samt hemställde
derjemte om R. o. Ad. bifölle, att densamma upfördes främst å
toredragn.-slistan för nästa plenum.
Ropades Ja.
Föredrogs och hifölls Allm. Resv. o. Ekon.Utsk:s d. 4 dennes
e. m. på bordet lagda Retänk. M 32, i anledn. af väckt
förslag om anslag å kyrkodörren af förteckning på kungörelser,
som efter Gudstjenstens slut upläsas.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Cederström',
Rudolf, Gr. Taube, Henning Edvard, m. fl. ledamöter
Allm. Resv. o. Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 4 dennes
e. m. på bordet lagda Retänk:n:
JH 33, i anledn. af väckt motion om indragning af Korrektions-inrättningen
på Långholmen;
M 34, i anledn. af väckte motioner om ändring i nu gällande
föreskrifter, dels i afseende å läkarebetygs bekräftande med
edelig förpligtelse, och dels om användande af edgång i allmänhet
;
M 35, i anledn. af väckt motion om förbud för utländnin
gar
att med handelsvaror kringresa i riket; samt
M 36, i anledn. af väckta motioner, ang:de återuplifvande
af de tills vidare instälde författningarne om Stapelstädernes
Handlandes och Skeppsredares skyldighet att årligen införa vissa
saltbelopp och hålla ständiga saltuplag.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 4 e. m.
In fidem protocollr
Albert Munck.
442
Den 9 Februari.
Tliorsdagen den 9 Februari 1854.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 14 Prot.-Utdr. för gårdagens Plenum.
Föredrogs Frih. Raabs, Adam Christian, i gårdagens
plenum på bordet lagda förslag, att R. o. Ad. måtte anmoda
Riddarh.Utsk., att, så fort sig göra later, inkomma med förslag
till de grunder, hvarpå en blifvande valordning skulle, i händelse
det nu hvilande representations-förslaget antages, vara bygd.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Under den discussion, som
i gårdagens plenum egde rum i anledn. af Frih. Raabs motion,
förekom det mig, som R. o. Ad:s vid tillfället närvar:de ledamöter
icke voro ense om huruvida med motionen afsågs att
R. o. Ad. skulle fatta ett för framtiden bindande beslut af bifall
eller afslag till de grunder för en blifvande valordning, som
kunde af Riddarh.Utsk. upställas, eller om meningen endast valden,
att Utsk:s förslag väl skulle blifva föremål för öfverläggning
inom R. o. Ad. men icke för något beslut. Det syntes mig i
förra fallet dels sorn, om den tid, som af motionären blifvit R.
o. Ad. och dess Utsk. medgifven, vore alltför kort för att man
skulle kunna ega alt förvänta ett moget beslut i ämnet, dels
som, om de grunder, hvilka Riddarh.Utsk. komme att framlägga,
icke kunde af R. o. Ad. till rigtigheten pröfvas, utan att R. o.
Ad. tillika fick kännedom om det sätt, hvarpå dessa grunder
skulle tillämpas och att derförutan Utsk:s förslag endast skulle
blifva ett tvisteämne inom R. o. Ad., hvilket vore deslomera
onödigt som vi af tvisteämnen hafva nog ändock. Uti båda fallen
skulle R. o. Ad. i min tanka, efter det prejudikat, som vid
denna Riksdag förut blifvit gifvet, komma att. vägra remiss på
motionen. Efter närmare öfvervägande af denna fråga, än som
kunde ega rum under discussionen i går, har jag trott mig böra
antaga, att R. o. Ad. uti en fråga af så stor vigt, som den om
det sätt, hvarpå R. o. Ad. skulle representeras, icke nu kan
fatta något bestämdt beslut och att således den enda följd man
hade att motse af motionen vore att hos R. o. Ad. skulle upstå
en lång och ändamålslös discussion i ämnet. Vid sådant förhållande
och dä deremot, utom motionären sjelf, åtskilliga andra
ansedde ledamöter af R. o. Ad. ansett att åtskilligt godt skulle
med motionen kunna vinnas, vill jag icke vidare förfäkta min
mening utan förklarar, att jag icke sätter mig emot remiss af
motionen.
Gr. Wachtmeister, Hans: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr Carleson och vill blott tillägga, att så vidt afsigten
med Hr Frih. Raahs förslag endast är att få grunder för en
blifvande valordning utarbetade, för att på förhand underkastas
Den 9 Februari.
443
discussion, så anser jag detsamma vara af ringa vigt, men såvidt
jag rätt fattade gårdagens discussion, så är meningen att
äfven åstadkomma ett beslut, ang:de dessa grunder, innan representations-frågan
till afgörande förekommer. Hade detta förslag
blifvit väckt för en eller två månader sedan, så skulle jag icke
tvekat att understödja detsamma, utan tvertom ansett det vara
fullt i sin ordning, men jag kan icke finna annat, än att det
vore olämpligt, att nu inom två eller tre dagar låta utarbeta ett
förslag till grunder för en ny valordniug och att sedan R. o. Ad.
skulle inom en lika kort tid derom fatta ett definitift beslut.
Det är ju tydligt och klart, att då ett förslag uti ett ämne af så
kinkig beskaffenhet som en ny valordning för R. o. Ad. tillkommit
på denna korta tid, måste det blifva ett hastverk, åtminstone
måste alla de, som i likhet med hvad jag bekänner förhållandet
varå med mig sjelf, icke hafva nog sakkännedom och skarpsinnighet,
för att sä hastigt kunna blifva öfvertygade om det upgjorda
förslagets förträfflighet, helt och hållet komma i saknad
till och med utaf den garanti, som kunde ligga uti medvetandet
att det varit föremål för en grundlig och mogen pröfning. Det
yore ett sätt att utan nödig eftertanka, på förhand binda sina
händer, hvarföre jag tror att många skulle rygga tillbaka. Åtminstone
får jag för min del förklara, att ifall ett dylikt förslag
blifver på denna korta tid upgjordt och af R. o. Äd. antaget,
så kan jag icke rösta för det hvilande representations-förslaget,
äfven om jag eljest hade ämnat göra det och jag befarar att
många andra med mig i detta fall skola hysa enahanda betänkligheter.
Jag tror derföre, att detta förslag om det vunne framgång,
skulle leda till motsatt resultat emot hvad dess uphofsmän
dermed afsett, och får utaf de skäl jag nu anfört afstyrka bifall
till detsamma.
Hr Ribbing, Arvid: Redan i går vid discussionens början
i detta ämne vågade jag i få ord motsätta mig åstadkommande
af ett hastverk, på grund hvaraf ett plenum lika hastigt
här blifvit beslutadt. Då motionen af Hr Rrakel vid förra Riksdagen
väcktes derom att R. o. Ad. skulle på det sätt afsäga sig
sin sjelfskrifvenhet att val inom detta Stånd borde ske, var jag
den första som bestridde det, emedan jag trodde alt Ståndets
förnämsta egenskap, sjelfständigheten, skulle dermed gå förlorad.
Dä jag således vid förra Riksdagen var den förste, som yttrade
denna tanke, så vill jag nu icke heller blifva den siste. Ett
slags val af Riddarsmän skulle jag likväl kunna godkänna, nemi.
ett sådant sorn skedde af Svenska folket gemensamt med R. o.
Ad., i fair man såsom en öfvergång eller för någon tid ville
bibehålla adelselementet inom representationen, men huruvida ett
sådant förslag skulle kunna remitteras till RiddarhUtsk., det öfyerlemnar
jag till Hr Gr. o. Landtm. Jag har likväl ansett med
upriktigheten öfverensstämmande och för att genast på förhand
för min ringa del söka undanrödja en onödig och vidlyftig discussion
med åtföljande söndring, som enl. hvad Hr Carleson be
-
444
Den 9 Februari.
farat, skulle af detta förslag föranledas, genast förklara att jag
ogerna medgifver remiss af något annat valförslag än ett så beskaffadt,
som jag nyss nämnt. Jag bör likväl måhända spara
med att vidlyftigare ingå uti detta ämne, för att icke åstadkomma
hvad jag sålunda velat undvika och derföre nu innehålla med
det hvaraf jag för öfrigt har hjertat fullt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den siste värde talarens
yttrande visar huru origtig den ifrågaställde remissen är. Han
har genast kommit in pä hufvudfrågan, nemi. om det hvilande
representations-förslaget bör antagas eller icke. Jag skulle nästan
tro, att mina motståndare hafva framkastat detta förslag på det
alt vi måtte få en förpost-träffning, som kunde visa huru det
skall gå med hufvuddrabbningen; ty till någonting annat, än att
tvista onödigtvis och utan ändamål fylla våra prot. kan icke förslaget
i min tanka tjena. Det slutar sä här, att R. o. Ad. måtte
anmoda Riddarh.Utsk., att, så fort sig göra låter, inkomma med
förslag till de grunder, hvarpå en blifvande valordning skulle, i
händelse det nu hvilande representations-förslaget antages, vara
byggd. Nu är det just fråga om huruvida det hvilande representations-förslaget
antages eller icke. I sednare händelsen, skulle
Utsk. likväl vara skyldigt utarbeta ett förslag, som det måhända sjelft
ogillar. Flertalet inom R. o. Ad. är om det hvilande förslaget
må hända af helt annan tanka än motionären, och likväl skulle
ett förslag i motsatt rigtning för Ståndet framläggas. Ändamålet
med motionen borde väl vara att Utsk:s förslag skulle komma till
öfverläggning hos R. o. Ad. före den hvilande representationsfrågan.
Men om Ståndets flesta ledamöter, när Riddarh.Utsk:s
Betänk, förekommer, skulle förklara, att de icke ville börja med
öfverläggningen utan först afgöra det hvilande representationsförslaget,
så förfölle Riddai'h.Utsk:s Utlåt., antingen detta Stånd eller
något af de öfriga ogillat hufvudfrågan. Vi hade då intet för
allt vårt besvär och ordande om Riddarh.Utsk:s Betänk. Jag anser
följaktligen denna remiss vara obehörig och bestrider den såsom
tillika onödig, emedan Riddarh.Utsk. redan vid sisth Riksdag yttrat
sig i detta afseende; Jag anhåller att dess då afgifna Utlåt,
finge upläsas, på det att Ståndet må öfvertygas om rigtigheten af
hvad jag säger. Utlåt, återfinnes i 9:de häftet af R. o. Ad:s prot.,
sid. 364.
Sedan i anledu. häraf Riddarh.Utsk:s vid sednaste Riksdag
afgifna Mern JVs:o 16, i anledn. af Hr Brakels, Mauritz,
motion om ändringar i villkoren för utöfningen af R. o. Ad:s
representations-rätt, blifvit upläst, yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
det han, på det icke discussionen måtte ytterligare invecklas,
trodde sig böra förklara, det lian ansåg det af Hr-Ribbing framställda
förslag, att R. o. Ad. skulle väljas af Svenska folket, hvarmed
förmodligen menades, att valen skulle ske af ofrälse personer
och R. o. Ad. gemensamt, innefatta ett förslag till] ändring i
grundlagarne, som icke finge inom RiksSt:n väckas eller derifrån
Den 9 Februari.
445
remitteras, och att således ett sådant förslag icke nu linge hos
R.> o. Ad. uptagas till öfverläggning.
Hr von Hartmansdorff: Den 24 Aug. 1851 pröfvades
det nu uplästa Mern: hvarom i B. o. Ad:s Prot. följande förmäles
(sid. 394): ”Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad,
hvarefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. biföll
den af Utsk. uti förevande Mern. gjorda slutliga hemställan).
''Denna propos. besvarades med ja”, hvarefter Hr Hjärne och
Hr Brakel yttrade sig. Slutligen säges:
”Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förnyade sin nyss framställda-
propos., besvarades densamma med starka Ja jemte ett
eller annat Nej, hvarefter II. Ex. förklarade det han funnit
ja öfvervägande”.
Detta är nu B. o. Ad:s beslut vid sista Riksdagen. Hvad
innehåller detsamma? Jo, att Ståndet med definitivt beslut öfver
denna fråga låtit anstå tills det vid nästk. Riksdag visat sig, huruvida
det hvilande representations-förslaget blefve af R. St. antaget
eller förkastadt. Kan något vara rigtigare än detta? Utsk.
har upgjort förslag, för den händelse att II. o. Ad. skulle antaga
represeutations-förändringen och likaså förslag ifall Ståndet skulle
afslå densamma, men i begge hänseenden naturligtvis, och om
jag så får säga, förnuftigtvis hemställt att Ståndet icke måtte
pröfva dessa förslag, förrän hufvudfrågan vore afgjord. Jag anser
mig derföre böra hemställa att Ståndet uti förevande fall måtte
vid denna Riksdag vidblifva hvad det vid sednaste Riksdag beslutat.
På det vi må slippa att vidare tala härom, förnyar jag
mitt bestridande af motionens remitterande.
Hr Hjärne, Harald: Jag var icke närvande i går, dåden
nu föredragna motionen väcktes. Jag har samma öfvertygelse,
som blifvit uttalad af de talare, hvilka redan i dag yttrat sig.
Jag anser denna motion vara både öfverflödig, utan ändamål och
äfven, efter hvad den siste värde talaren yttrat, stridande emot
ett af R. o. Ad. förut fattadt beslut. Jag ser icke hvartill en
sådan utredning af denna fråga nu i sista ögonblicket innan hufvudsaken,
d. v. s. det blifvande representations-förslaget, skall
afgöras, skulle tjena. Det har blifvit anmärkt, och jag delar deri
talarens åsigter, att om denna motion hade blifvit väckt för ett
par månader sedanjoch frågan således hade af Utsk. kunnat med
eftertanka och lugn besinning handläggas och utredas, så hade
det möjligen kunnat leda till ändamålet, men att nu på ett par
dagar medhinna den grundliga utredning, som denna fråga efter
mitt förmenande fordrar, anser jag icke möjligt. För öfrigt tror
jag att denna frågan om sättet för R. o. Ad:s väljande icke synnerligen
inverkar på de flestas omdöme, huruvida det hvilande
förslaget finnes antagligt eller icke. Uti det förslaget förekomma
mycket vigtigare principfrågor, hvilkas biträdande eller icke biträdande
hufvudsakligen afgör, huruvida den ene eller andra
vill bifalla det hvilande förslaget eller icke, och för min del bekänner
jag, att ehuru jag icke vill neka, att vallagens beskaffen
-
446
Den 9 Februari.
het icke saknar sin vigt, så får jag likväl förklara att vallagen
icke hufvudsakligen inverkar på mitt omdöme. Jag anser således
denna motion öfverflödig och utan ändamål och då den nu i
sista stunden blifvit väckt, t. o. m. skadlig. Jag tror åtminstone,
att den kommer att förorsaka onödiga tryckningskostnader och
det är efter mitt förmenande den enda följd som deraf kan upstå.
Jag tror att om denna fråga framkastas af Utsk. och i ett extra
plenum discuteras af R. o. Ad., så skola dessa discussioner
komma att blifva långt vidlyftigare, än discussionerna näslk. Onsdag,
då grundlags-förslaget skall afgöras. På alla dessa skäl får
jag för min del förklara, att jag skulle önska, att motionen icke
hade blifvit väckt och om R. o. Ad. anser lika med mig och en
föreg:de talare, att den är stridande emot ett förut af R. o. Ad.
fattadt beslut, så skulle jag tro att vi voro oförhindrade att vägra
remiss på förslaget. Jag påyrkar icke att remiss skall vägras,
men jag tror, att vi hafva rätt dertill på grund af grundlagarnes
stadgande.
Gr. Mörner, Carl: Afven jag var icke närvar:de i går,
då denna motion väcktes, jag förenar mig således äfven i dag
med de talare, som då ansåge att motionen blifvit väl sent väckt,
om man skulle fordra att en Riddarh.Ordn. under loppet af en
eller två dagar skulle upgöras och antagas, innan förslaget till
ombildning af national-representationen förekommer till discussion
nästa Onsdag, men jag har föreställt mig att motionen icke afser
en ny Riddarh.Ordn., sådan som man borde vänta i följd af förslaget,
ifall det skulle bifallas, utan jag har upfattat motionen så,
att det endast vore grunddragen, af den valordning, som skulle
ligga till grund för representations-förslagets antaglighet, hvilka
motionären önskat, att Riddar.Utsk. skulle framlägga. Af sådan
anledn. bör jag, såsom ledamot af Riddarh.Utsk., icke motsätta
mig remiss och under förutsättning, att R, o. Ad. icke kan fordra
af Utsk. en ny Rikddarh.Ordn. upgjord på denna korta tid, vill jag
nämna, att jag äfven skulle tro att med ledning af den framställning
i ämnet, som af förra Riksdagens Riddarh.Utsk. blifvit
gjord och som nu blifvit upläst, äfven Riddarh.Utsk. vid denna
Riksdagen skulle kunna finna några grunddrag för en valordning
och till R. o. Ad:s pröfning framställa ett förslag, sådant att för afgifvandet
icke skulle behöfvas någon serdeles lång tid. Under
hopp att R. o. Ad. icke fordrar af Riddarh.Utsk. något vidlyftigaie
yttrande i ämnet, tror jag att ett förslag till valordning
stödjande sig hufvudsakligen på hvad vid sista Riksdag derom upgjordes
snart nog skulle kunna åstadkommas, men jag hemställer
tillika om det fcke skulle låta sig göra att, till undvikande af
tidsutdrägt, och för att bespara R. o. Ad:s tid, R. o. Ad. icke
skulle kunna besluta att förslaget, om detsamma inkommer om
Lördag eller om Måndag, finge discuteras på samma gång, som
det hvilande representations-förslaget, isynnerhet, som dess
antaglighet eller verkställighet skulle komma att bero på de
grunder, som äro i förslag till valordning antydde och hvilka
Den 9 Februari.
447
derefter kunna efter omständigheterna jemkas eller förändras.
Det skulle i min tanka förkorta discussionérna, om i händelse
grundlags-förslaget blifver antaget, R. o. Ad. skulle vilja om
Onsdag jemväl bestämma sin åsigt om Riddarh.Utskrs förslag.
Det är isynnerhet med afseende härpå, och under förutsättning att
R. o. Ad. icke skall fordra af Utsk. något fullständigt förslag till
Riddarh.Ordn., som jag icke vill motsätta mig den föreslagna
remissen till Riddarh.Utsk.
Hr Ribbing: Jag föreställde mig visserligen att Hr Gr. o.
Landtm, skulle, i afseende på den framställning jag gjorde, lemna
det yttrande, som vi alla hafva hört. Hr von Hartmansdorff upläste
det Riddarh.Utsk:s yttrande vid förra Riksdagen som jag bade
ämnat anhålla i fortsättning få höra från Landtm.-bordet I anleda.
af Hr von Hartmansdorffs yttrande att det var ett rigtigt
och, såsom jag tror han nämnde äfven förnuftigt beslut att dröja
med Riddarh.Ordn:s upgörande, intill dess man fick se, om det
nu hvilande förslaget antogs, så kan det visserligen så vara, men
deremot anser jag motsatsen af dessa egenskaper, ligga i den
första förändringen, som förekommer uti det hvilande grundlagsförslaget,
nemi. 12 §:n Riksd.Ordn., der del heter: ”Riksdags”män
för de å Riddarehuset introducerade ätter utses genom val,
”distriktsvis, af dem, hvilka dertill berättigade äro, efter den
”Riddarh.Ordn., som i enlighet med denna grundlag uprättas”.
Att antaga hvad som kommandes varder, eller pä förhand
liksom svälja belt om jag så får yttra mig, och detta i frågor
som stå i omedelbart sammanhang med samfunds-ordningen och
grundlagarne är både ^förnuftigt och origtigt.
Frih. Cederström,'Rudolf: Då, under gårdagens plenum,
Hr Stjernsvärd afgaf den framställning, som under öfverläggningen
ledde till den motion, om hvars remitterande nu är fråga,
var jag, såsom förmodligen de flesta, fullkomligen oberedd på Hr
Stjernsvärds framställning. Må delta lända mig till ursäkt derför,
att ett misstag råkade sig insmyga uti den upgift, jag vid tillfället
afgaf om behandlingen, härinom Ståndet, af det vid föreg:de Riksdag
varande Riddarh.Utsk:s framställning i ämnet, då jag förmenade,
att besagde framställning blifvit lagd till handlingarna. Genom
den upläsning, som i dag har skett, är R. o. Ad. fullkomligen
satt i kunskap om förloppet i denna sak, äfvensom om det slut,
hvaruti frågan förra Riksdagen stannat. Hr von Hartmansdorff
har ansett att berörde beslut skulle lägga hinder i vägen för
remiss af nu ifrågakomne motion. Sådant måtte likväl icke ovilkorligen
vara förhållandet, enl. den procedur, som i åtskilliga likartade
frågor tillförene egt rum, och som här vore tillämplig, i
min tanka. Deremot, och så tillvida instämmande i Hr von Hartmansdorffs
åsigt, vill jag medgifva, att slutliga behandlingen af
motionen inom R. o. Ad. torde Icke böra förekomma förr, än
det hvilande grundlagsförslaget härstädes afgjorts. Men att remiss
af motionen icke derföre behöfver förvägras, vill jag söka att
448
Den 9 Februai;.
bevisa, genom exempel just af det hvilande grundlags-förslaget,
hvilket icke hindrat, att andra grundlags-förslag kunnat blifva
föremål för Const:Utsk:s pröfning och der handläggas, samt af
R. St:r för hvilande antagas.
Om således Riddarh.Utsk. får emottaga den afgifna motionen,
men icke med föreläggande, att inkomma med svar inom någon
viss dag, så eger Utsk., att taga i betraktande hvad vid remissen
inom R. o. Ad. yttrades, äfvensom göra det afseende, Riddarh.
Utsk. för godt finnér på den af föreg:de Riksdags Riddarh.Utsk.
omfattade, och af R. o. Ad. sisth Riksdag utan anmärkn. lemnade,
framställning i ämnet. Vi hafva redan hört Riddarh.Utsk:s
Ordhde förklara den beredvillighet, som han inom Utsk. med
visshet antager förefinnas, till motsvarande af R. o. Ad:s önskningar
i detta mål. Det förefaller således gifvet, att ju mera
latitud man gifver Utsk. att fullgöra det af 11. o. Ad. gifna updraget,
desto bättre, och att man, för sjelfva ändamålets vinnande,
icke lämpligen bör begära Ulsk:s Utlåt, hastigare, än Utsk. kan
finna tiden medgifva, och R. o. Ad. således hafva rättighet att
förvänta.
För min del anhåller jag således, att remiss måtte å ifrågavar:de
motion beviljas, men utan det ifrågasatta föreläggandet i
afseende på tid.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Den framställning
jag afgaf i går är föranledd af den öfvertygelsen, att ingen tänkande
och sjelfständig ledamot inom detta hus skulle kunna votera
bifall till det hvilande representations-förslaget, innan grunden
för den blifvande Riddarh.Ordn. först blifvit definitivt bestämda,
d. v. s. med andra ord, förr än man vet hvad utssende
R. o. Ad:s representation i sådant fall skulle komma att få. Jag
tillhör icke den meningsfraktion, som anser detta förslag förträffligt,
men jag tillhör den fraktion, sorn visserligen utan att kapitulera
med min öfvertygelse, likväl låter den vika, så framt
jag tror något nyttigt dermed kunna vinnas. Utgående från
detta skäl, skulle jag vara böjd, att antaga det hvilande förslaget,
så framt detsamma för mig kan göras antagligt. Man har
här yttrat, att Riddarh.Ordn. icke har stor inverkan på detta
förslag. Om det tillätes mig framdraga ett exempel, så hemställer
jag till den person, som hade det yttrandet, huruvida icke motsatsen
skulle kunna inträffa. Man skulle t. ex. i den blifvande
Riddarh.-Ordn. kunna bestämma, att hvarje adelsman hade valrätt
till Riksdagsman, men man skulle kunna sätta derför en
ganska hög census. Under sådant förhållande tror jag att hvad
den siste värde talaren i detta afseende anfört grundar sig på
ett ganska stort misstag. Jag tror att kännedomen om den blifvande
Riddarh.Ordn. betydligt inverkar på det beslut, som kommer
att fattas inom detta Ständ, rör:de det hvilande representations-förslaget.
Här har blifvit yttradt, att R. o. Ad. är oförhindrad,
att på grund af de beslut, som vid förra Riksdagen
fattades
Ben 9 Februari.
44»
fattades, göra afseende på det gjorda förslaget, men samma person,
som yttrade detta, säde äfven att förslaget bort väckas för
3 månader sedan. Jag tror likväl, att om förslaget icke anses
antagligt nu, så hade det icke heller för 3 månader sedan, ansetts
mera antagligt.
Man har äfven sagt, att ett hinder för remiss af ifrågavar:de
motion borde sökas i den vägran af remiss, som här egt rum i
afseende på Hr Björnstjernas motion. Denna remissvägran grundade
sig likväl på 90 § Reg.F., men något dylikt skäl för vägran
finnes icke här. Jag hyser visserligen betänkligheter derför, att
Riddarh.Utsk. skulle på den korta tid, som återstår, kunna handlägga
ärendet såsom sig bör. Dock erfordras ju endast några
högst få grunder för att kunna trygga den voterande vid frågans
afgörande, och för dessa grunders upgörande tror jag icke erfordras
flera dagar, än t. ex. till lördagen. Det är af detta skäl,
som jag påyrkar remiss af Frih. Raabs förslag med förständigande
till Riddarh.Utsk. att sednast inom lördagen deröfver afgifva
Utlåt.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller i första rummet
att få erinra derom, att förslaget icke var primitivt mitt.
Det var en annan ledamot, som framställde ett förslag, som jag
sökte gifva en sådan form, att det kunde blifva remitteradt och
derigenom har jag kommit att få draga ansvaret för detsamma.
Emellertid har det icke inträffat med mig likasom med tvenne
ledamöter, som förut yttrat sig, att nattens sömn ändrat deras
åsigter, utan jag har tvertom vidblifvit de åsigter jag hyste, då
jag framställde det nu ifrågavar:de modifierade förslaget, och ur
sådan synpunkt är det, som jag ber att få säga några ord till
försvar för förslaget.
Emot förslaget är sagdt att detsamma är för sent väckt,
att vi hafva för kort tid på oss och på den tiden medhinnes
icke att framkomma med ett Utlåt, frän Utsk., som kan grundlägga
ett beslut hos R. o. Ad. Vi hafva likväl hört Utsk:s ordf.-de
tillkännagifva, att han icke anser sådant omöjligt och jag tror
att om vi tänka efter hvad tid, som bör behöfvas för detta Utsk:s
Utlåt., det icke är bland dem, som böra fordra alltför lång tid.
Den vigtigaste invändningen emot förslaget är det beslut
som fattades vid förra Riksdagen, men då Hr Hjärne derjemte
yttrat att om detta förslag framkommit för en månad sedan,
hade det kunnat leda till ett beslut, så får jag dervid anmärka
att om det hade kunnat ligga något hinder uti det beslut,
som redan år 1851 fattades för detta förslags remitterande nu,
så skulle samma hinder äfven otvifvelaktigt egt rum, om förslaget
för en månad sedan blifvit väckt.
Hr von Hartmansdorff finner ett hinder för den nu föreslagna
åtgärdens vidtagande derutinnan, att Ståndet vid förra Riksdagen
beslutat låta det då af Riddarh.Utsk. utarbetade förslag till förändring
i Riddarh.Ordn. ligga der samt anstå med definitivt befi.
3. 29
450
Den 9 Februat i.
sluts fattande deröfver intill dess raan fått se om representationsförslaget
antagits. I detta afseende ber jag att få fästa upmärksaralieten
derpå, att det är ieke en utan flera gånger det handt,
att en föreg:de Riksdags beslut i afseende på sådana förhållanden
vid en följande Riksdag ändras och hvad kan vara naturligare,
än att ett beslut till förändring af föredragnings-ordningen för
en fråga fattas, då förändrade omständigheter inträdt? Något
hinder kan således, efter mitt förmenande, icke finnas uti det
år 1851 fattade beslut. Jag skulle lill och med anse att då
detta beslut fattades sommartiden 1851, man kan bestämdt antaga
att ganska få bland husets ledamöter då voro närvarande
och då man nu deremot ser huset alldeles fullt, så tyckes det
vara allt skäl att nu pröfva om R. o. Ad. vidblifver sin då bestämda
åsigt. Jag åtminstone, som tror att det vore nyttigt, att
antaga det hvilande förslaget, kan icke föreställa mig att de, som
i detta fall äro af samma åsigt med mig, kunna anse det fördelaktigt
att vid beslutets fattande ronde det hvilande representations-förslaget
sväfva i okunnighet om hvilken valordning, som
sedermera kunde bestämmas. Jag hörde visserligen en röst här
midt emot säga, att om han hade hoppet för sig i afseende på
den blifvande valordningen, så skulle han väl kunna antaga representations-förslaget,
men att om valordningen på förhand antogs,
så ville han föredraga, att afslå detsamma. En annan talare
deremot har sagt, att ingen tänkande ledamot inom detta
hus kan vilja antaga det hvilande representations-förslaget, utan
att förut känna de grunder, på hvilka valordningen blifver bygd.
Jag må väl då få väga dessa olika och ifrån hvarandra divergerande
meningar emot hvarandra, föreställande mig, att om man
äfven, genom antagande af grunderna förut, förlorar en eller annan
ledamots röst för förslaget, så vinner man så många flera
genom dessa grunders bestämmande. I öfrigt får jag förklara
att vid de föreg:de öfverläggningar emellan ledamöter af Ståndet,
hvilka egt rum, rörrde det hvilande förslaget så har just den
största betänklighet, som mött, bestått deruti, att man varit i
okunnighet om valordningen och derföre har jag också föreställt
mig det kunna vara af alkira högsta vigt, alt innan den dag
kommer, då ett definitivt beslut skall fattas ronde representations-förslaget,
veta på hvilka grunder den valordning kommer
att byggas, som i sammanhang dermed skall upgöras. Jag hoppas
således att R. o. Ad. icke vägrar den remiss, som jag yrkar.
Frih. Creutz, Stephan: Frih. Raabs hemställan, att R.
o. Ad. måtte anmoda Riddarh.Utsk. att, så fort sig göra låter,
inkomma med förslag till de grunder, hvarpå en blifvande valordning
skulle, i händelse det hvilande representations-förslaget
antages, vara bygd, anser jag vara olämplig och gifver åt det
ifrågavar:de förslaget en större heder än det förtjenar. Jag tror
nemi. det vore mera skäl att först låta barnet födas, innan man
ser sig om efter linnekläder att insvepa det uti. Man lärer vid
slika tillfällen merendels hafva en förtidig omsorg om anskaffande
Den 9 Februari.
451
af dessa lindakläder, men man bedrager sig icke sällan i sin
glada förväntan på ett välskapadt foster och får i det stället ett
serdeles fall, som icke ens plägar bevärdigas med en begrafning.
Af alla möjliga anledningar har jag skäl till den förmodan att
ett likartadt förhållande icke lärer uteblifva här, ty ingen kan
föreställa sig att Riddersman, som med skäl hafva att glädja sig
af att uprätthålla ett af de tappre och fosterlandet älskande förfäder
förvärfvadt namn, skulle, åtminstone till förmån för ett så
beskaffad! förslag, vilja afsäga sig sin sjelfständiga representationsrätt,
som nu har sin grund i deras ädla börd, oftast förenad med
det finare vettets och bildningens inom landet. Jag kan icke
förmoda, säger jag, att riddersman, som här tillstädes äro, skulle
vilja afsäga sig detta sitt fria obundna representkall, för alt låta
inregistrera sig inom valdistrikter och deras möjliga intriger och
ställa sig i detta afseende under Landshöfdingars mer eller mindre
stora inflytande och möjliga maktfullkomlighet samt slutligen
tilläfventyrs fä att göra med Krono-Länsmän och Kronofogdar i
den sålunda nynpkomna skalteskyldighet, som häraf skulle blifva
en naturlig följd. Jag menar att vi nog hafva skatter ändå, som
med hvarje år förökas, utan att genom bortkastande af det dyrbaraste
vi ega, nemi. börds-representationeu, göra oss till skattedragare
åt de genom dylika val nybildade Riksdagsmännen af
Adeln, som då skulle intaga de bänkar, der våra fäder sutit och
afgjort fäderneslandets vigtigaste samhällsfrågor till détsammas
både anseende och ära. För min del afstår jag aldrig godvilligt
frän min representationsrätt, förr än ett förslag till representationens
ombildning blir sådant att det tillfredsställer hela nationens
ofta uttalade, billiga och räftmätiga fordran, hvilket detta
förslag under inga vilkor gör, och jag är öfvertygad, att jag icke
bedrager mig, då jag framställer den förmodan att de flesta af
detta ädla hus hafva samma mening. Jag anser nemi. att genom
den föreslagna åtgärden skulle R. o. Ad. hafva, som man säger
tagit pä hand till förmån för det hvilande förslaget. Jag vill icke
motsätta mig remiss pä den ifrågavande motionen, utan anhåller
att dessa mina yttranden mätte få åtfölja, i fall af remiss, till Utsk.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Vid sista Riksdagen
yttrade jag mig för det nu hvilande representalions-förslaget,
emedan jag såg derigenom undanröjda de olägenheter, som nu
vidlåda vår representation; men jag tillkännagaf då äfven att jag
likväl för min del icke skulle komma att med min röst vid denna
Riksdag biträda förslaget, derest man icke hade på förhand upgjort
de grunder, efter hvilka R. o. Ad. sedermera skulle representeras,
och jag förmodade att denna mening äfven hystes af
de flesta bland R. o. Ad:s ledamöter, hvilka ville afsäga sig sin
sjelfskrifna representations-rält, sådan den nu är. Jag upmanade
då äfven dem, som intresserade sig för förslaget att i tid vara
beredda på att afgifva förslag till sättet för R. o. Ad:s blifvande
representation, på det alt denna fråga måtte kunna vara afgjord
innan hufvudfrågan lill slutligt afgörande förekom, hvilket efter
29*
45 •’
Den 9 Februari.
mitt förmenande var alldeles nödvändigt. Jag har vid denna
Riksdag med förvåning sett att man i den delen varit fullkomligt
likgiltig. Nu har man i elfte timman på sidovägar eller på
sidan af grundlagen kommit fram med ett förslag till vinnande
af en sådan bestämmelse ronde valordningen; men jag hemställer
likväl till hvar och en huruvida, pä sätt förut är anmärkt, i
en så vigtig och genomgripande fråga, som den, ronde Ståndets
representations-rätt, man skulle kunna på några få dagar behandla
detta ämne med den mogna öfverläggning, som ämnets vigt
kräfver.
Jag anser väl icke den omständigheten, som förut blifvit
åberopad, nemi. det beslut R. o. Ad. vid förra Riksdagen fattat
att denna fråga icke skulle förekomma förr än, sedan det hvilande
representations-förslaget blifvit afgjordt, lägga något hinder
i vägen för remiss af den nu väckta frågan, men deremot finnes
en annan omständighet, som lägger hinder i vägen derför,
nemi. grundlagéns föreskrift. Grundlagen stadgar i 56 § Riksd.-  Ordn. att ingen fråga, med undantag af grundlagsfrågor, må
väckas efter en månad, sedan Riksdagen börjat. Nu är likväl
här väckt en fråga om Ståndets representalions-sätt och denna
fråga borde, för att kunna erhålla laglig behandling, hafva
blifvit väckt inom motionstiden. Då sådant icke skett, så anser
jag detta lägga hinder i vägen för beviljande af remiss, ty undantag,
på grund hvaraf nya frågor få väckas efter motionstidens
slut, eger rum endast vid det förhållande, att de föranledas
antingen af ett redan fattadt beslut eller af någon rinder
Riksdagen inträffad händelse. Något beslut är ännu icke vid
denna Riksdag fattadt, som föranledt denna motions väckande.
Icke heller är motionen föranledd af någon under Riksdagen inträffad
händelse, ty såsom sådan kan icke anses den omständigheten
att Const.Utsk. inkommit med det hvilande representationsförslaget,
emedan R. o. Ad. förut kände att den händelsen skulle
inträffa och Const.Utskis Mern. ang:de det hvilande representations-förslaget
är så mycket mindre någon vid denna Riksdagen
inträffad händelse, som nämnde förslag redan vid förra Riksdagen
väcktes och sedan dess varit hvilande på R. St:rs bord, så att
hvar och en visste att frågan var anhängiggjord, och således
borde det nu väckta förslaget framställas före motionstidens slut.
Hr von Hartmansdorff: Det är visserligen, på sätt den
siste värde talaren nämnt, ett ibland de största felen i det hvilande
förslaget att det icke bestämmer valreglorna och att någon
valordning ej är utarbetad hvarken för R. o. Ad. eller för
de öfriga Stånden. Men sedan detta fel är begånget, och för.
slaget derigenom kommit i vanrykte, om jag sä må säga, är
det nu för sent att afhjelpa bristen. Om R. o. Ad. vill nöja
sig med en afskrift af Utsk:s förra Betänk., såsom Gr. Mörners
mening tycktes vara, så behöfves icke heller en dylik, emedan
Utsk:s nyss uplästa Betänk, redan finnes tryckt. Vill Ståndet
åter hafva ett annat förslag, så lärer det svårligen blifva möjligt
Den 9 Febi uari.
453
för Utsk. alt hinna med nödig omtanka oell fullständighet upgöra
ett sådant pä de få dagar, som ännu återstå. Antingen man
betraktar saken från den ena eller andra sidan så är remissen
öfverflödig. Atnöjer man sig med hvad Frih. Cederström yrkat
eller att remittera frågan till Utsk., utan att, enl. Hr Stjernsvärds
önskan, förelägga det någon bestämd tid för sitt Utlåtandes afgifvande,
så är saken oskyldig. Om då Riddarh.Utsk:s Utlåt, afgöres
huru läng tid som helst efter det hvilande representations-förslagets
pröfning, så hetvder det ingenting. Men jag har emellertid
velat bespara Ståndet och mig sjelf de tvister, sorn skulle
följa af en onödig preliminär öfverläggning. Ståndets anseende
bör icke heller blottställas derigenom att vi stå och tvista om en
tillämnad Riddarh.Ordn. under det att de öfriga Stånden förkasta
representations-förslaget, hvarigenom denna Riddarh.Ordn.
tillika förfaller. Af det vid sista Riksdagen fattade beslut har
jag visserligen icke ansett Ståndet förhindradt att nu åter uptaga
denna fråga, men jag har åberopat delta beslut, såsom görande
ett nytt öfverflödigt. Vill Ståndet likväl, för att tillfredsställa
dem, som ansett en ny bearbetning vara af vigt, remittera motionen
till Riddarh.Utsk,, så må det för mig gerna ske, men jag
motsätter mig att bestämd tid förelägges Utsk., inom hvilken det
väntade förslaget skall afgifvas.
Gr. Wachtmeister: Jag begärde ordet i anledn. af Frih.
Raabs yttrande, hvaraf jag slutar alt han missförstått min anmärkn.
emot hans förslag. Frihrn yttrade att jag skulle sagt,
det jag gerna ville rösta för det hvilande förslaget i fall jag finge
sväfva i ovisshet om den blifvande valordningens beskaffenhet,
men att jag eljest skulle rösta emot detsamma. Detta var likväl
icke min mening. Tvertom skulle jag vara mera bestämd äu
jag nu är huru jag skulle rösta i hufvudfrågan om en efter mogen
öfverläggning utarbetad valordning redan vore antagen, men
jag har sagt att jag blefve förhindrad att rösta för det hvilande
representations-förslaget, i fall nu i en hast, på dessa få dagar,
som återstå innan detsamma förekommer till afgörande, grunder
för en blifvande valordning skulle blifva upgjorda samt af R. o.
Ad. sanclionerade, och det af den anledning att jag icke tilltror
mig nog skarpsinnighet och sakkännedom för att på dessa dagar
kunna bestämma mitt omdöme, huruvida ifrågavande grunder
äro sådana, som de böra vara, och äfven må det förlåtas mig
örn jag icke är blindt öfvertygad derom, att Utsk. skulle kunna
på denna korta tid upställa de grunder, hvilka för tillämpningen
vore de ändamålsenligaste och vigtigaste. Derföre har jag yttrat,
att jag skulle anse det såsom ett hinder för mig att rösta för
det hvilande förslaget om grunderna för valordning nu skulle
upgöras och fastställas.
Hr Bildt, Didrik Gillis: För den sorn i denna fråga
redan fattat en bestämd opinion, är det icke hehöfligt att se
grunderna för valordningen upgjorda innan det hvilande represenlations-förslaget
föredrages, och jag tillhör dem, som anse,
454
Den 9 Februari.
att en sådan opinion derförntan kan fattas; men då jag hört
ledamöter af detta Stånd förklara att det är, för deras öfvertygelse
i hufvudfrågan, nödvändigt att erhålla grunderna för valordningen
bestämda innan de vilja uttala sig öfver det hvilande
förslagets beskaffenhet, så är det verkligen besynnerligt att man
vill motsätta sig ett sådant bestämmande af grunderna. Så har
man likväl velat göra. Man bar ansett, att remiss af motionen
vore obehörig och obehöflig. För. att bevisa obehörigbeten har
jag funnit några skäl vara anförda, som gälla för dem, som lika
med mig anse att valordningens upgörande ej är nödvändig för
att bestämma öfvertygelsen i hufvudfrågan, men som ej kunna
gälla dem, som ännu i denna äro tveksamma. Men hvad åter
beträffar obehöfligheten, så har man framlagt skäl, som väl för
tjena
granskning. Så har man sagt att motionen icke numera
skulle kunna remitteras. Den 41 § Riddarh.Ordu. säger likväl
att hvarje fråga, som in pleno väckes om ändring uti Riddarh.-  Ordn. bör till Riddarh.Utsk. remitteras. Dessa Hrr må då vara
huru afvogt sinnade som helst emot den här motionen, så lära
de väl icke kunna förmå Ståndet att handla emot Riddarh.Ordn:s
tydliga föreskrift i delta fall. Man har vidare sagt, att det vore
omöjligt för Riddarh.Utsk. att till nästa lördag inkomma med
yttrande i denna fråga, men då det hufvudsakligen är fråga om
att öfverenskomma om några grunder för valordningen, och då
dessa frågor blifvit mycket disculerade under förra Riksdagen och
Riddarh.Utsk. har att tillgå ett förut i dessa frågor inkommet
Utlåt, sä kan jag icke föreställa mig annat än att Riddarh.Utsk.
mycket väl pä sätt dess ordf. äfven behagat uplysa, kan inom
ett par dagar inkomma med yttrande, ronde grunderna för den
ifrägavande valordningen. Mig synes att de som tveka, om de
skola rösta för eller emot det hvilande förslaget, skulle mycket
lätt kunna decidera sig, ifall de blott finge tvenne nya kathegorier
upgifna i valordningen. En kathegori, eller att sjelfva valet
skall ske distriktvis, finnes redan i det hvilande förslaget, och
om man nu ytterligare får valrätts- och valbarhets-qvalifikationerna
bestämda, så vill det förefalla mig alt den, som icke derefter
kan bestämma sitt omdöme i hufvudfrågan, icke heller lärer
kunna göra det, om en aldrig så fullständig valordning funnes
på förhand upgjord.
Att i denna fråga hafva sådana betänkligheter som Hr Cederschiöld,
och förklara, att denna motion här har blifvit väckt
i strid emot 5(1 § Riksd.Ordu., tror jag är att låta sitt samvete
vara alltför ömtåligt. Jag är öfvertygad om att, i händelse motionens
väckande vore en grundlagsvidrighet, Hr Gr. o. Landtm,
gifvit oss detta tillkänna. Det är ganska tydligt att då Cönst.-  Utsk:s Mern. om det hvilande grundlagsförslaget helt nyligen
blifvit tryckt och utdeladt och derigenom allmännare kändt, så
har det först nu blifvit möjligt för en del af representanterna att
inse de luckor, som i förslaget funnits, och således finner jag
att denna fråga, deraf föranledd, kunnat framkomma på ett gan
-
Den 9 Februari.
455
ska grundlagsenlig! sätt, till följd af ett under Riksdagen redan
uptaget ärende.
Jag slutar med att anhålla om remiss af Hr Frih. Raabs
motion, öfvertygad derom, alt godt dermed kan vinnas, men deremot
intet ondt deraf härflyta och jag föreställer mig, att icke
heller någon kan vilja i strid emot 41 § Riddarh.Ordn. yägra
remiss på motionen.
Hr Ribbing: De talare, som redan yttrat sig, hafva förekommit
mig. Hvad Hr Stjernsvärds sednast förklarat, att han
skulle vara tillfreds om endast sjelfva hufvudgrunderna bestämdes,
så förstår jag för min del icke huru han, i öfrigt omsorgsfull
om R. o. Ad:s rättigheter, kan i detta fall finna sig så lätt
tillfredsställd. Grunderna äro visserligen goda, men tillämpningen
af grunder hafva vi ofta sett utgöra lika grannlaga föremål
för öfverläggning, som sjelfva grunderna. Man kan här i fråga
om valbarheten lätteligen råka in på sådana frågor, som gå
grundlagen alltför nära. Vi hafva under början af Riksdagen
haft en discussion, ganska långvarig och i detta fall ganska bevisande,
som ledt derhän, att den som väckte motionen, hvilken
skulle till Riddarh.Utsk. återremitteras, icke fick den remitterad,
utan, som jag vill minnas, i stället blef lagd till handlingarna.
Vidlyftigheten af den discussionen visar nogsamt huru svårt det
blir att komma till resultat med hvad man nu så ifrigt, men så
sent påtänkt och önskar. Jag vill icke nu motsätta mig remiss
till Utsk. Jag har sjelf vid denna Riksdag fått en gång erfara
huru det smakade i fråga om ett ämne, som, utan att förändra
natur af nytt eller icke nytt, likväl sedan ansågs kunna remitteras
blott genom skillnaden att blifva i tryck framställdt, i st. f.
att munteligen föredragas. Jag fann detta för min del obehagligt
och jag vill icke utsätta någon annan för detsamma.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Hjärne: Jag har icke begärt ordet för att uplysa Frih.
Raab om det misstag han gjort i upfattningen af mitt yttrande.
Han får läsa det i prot:na framdeles och torde han finna hvad
jag funnit under discussionen, nemi. att jag i nästan alla delar
instämt med Hr von Hartmansdorff, och af sådan anledn., när
Hr von Hartmansdorff nu afstätt ifrån sin begäran att motionen
icke måtte remitteras, så afstär äfven jag derifrån. Jag har väl
icke begärt detta utan anhållit att motionen måtte blifva lagd
till handlingarna, men om den remitteras, så anhåller jag,
vid denna remiss det föreläggande för Utsk. att icke inkomma
med yttrande deröfver förr än det hvilande förslaget är afgjordt.
Derigenom vinner jag del ändamål jag åsyftat nemi. att icke en
tidsödande och kostsam discussion här må ega rum, hvilken icke
skulle leda till något resultat.
Hr von Kramer, Anders Robert: I det jag till lidens
vinnande och till undvikande- af uprepande helt och hållet instämmer
i Hr Bildts sista yttrande så väl i afseende på R. o. Ad:s
456
Den 9 F e b r u a r i.
ovilkorliga pligt, såsom mig synes att remittera denna motion,
tager jag mig friheten, i afseende på de hufvudgriinder, som man
önskar få bestämda, till de af Hr Bildt upgifna, nemi. valbarhetsoch
valrätts-qvalifikationerna ytterligare lägga en enda tredje, som
synes mig icke mindre vigtig nemi. bestämmande af valdistrikternas
antal och storlek. För mig skulle det åtminstone alltid
vara ett ovilkorligt skäl att förkasta ett förslag till valordning för
R. o. Ad., om distrikterna fastställdes till ett så ringa antal,
som i det nu uplästa Riddarh.Utsk:s Mern. föreslås. Jag anser
nemi. att när inom ett distrikt ett visst antal ledamöter skola
väljas, man genast kommer in på kapitlet af vallistor och att
då i sjelfva verket genom stora valdistrikter valfriheten blir uphäfven.
Jag tager mig således friheten hemställa att om Riddarh.-  Utsk. inkommer med ett förslag till hufvudgriinder för vallagen,
deruti äfven måtte nptagas ett förslag till bestämmande af valdistrikternas
storlek.
Hr Cederschiöld: Efter som det vill synas mig, lärer
jag vara den enda, som bestridt remiss. Jag anser mig derföre
böra förklara alt för den händelse ett från Const.Utsk. inkommande,
hvilande grundlagsförslag kan anses vara en så beskaffad
händelse, som får föranleda nya frågors väckande, så har jag
orätt, men har jag åter icke orätt derutinnan, att. grundlagen
icke afsett att något sådant ifrån Const.Utsk. eller något annat
Utsk. inkommet Mern. skulle kunna utgöra en så beskaffad under
Riksdagen inträffad händelse, som enl. 56 § Riksd.Ordn. må
föranleda nya frågors väckande, så lärer väl motionen vara för
sent väckt och således icke kunna remitteras.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Mot en sådan tolkning
af grundlagen, som Hr Cederschiöld sökt göra gällande, måste
jag protestera. 56 § Riksd.Ordn. angår endast allmänna ärenden,
men icke R. o. Ad:s enskilda. Huru med dessa skall förfaras
stadgas i 41 § Riddarh.Ordn. och der finnes ingen tid bestämd,
inom hvilken sådana frågor få väckas.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik: Jag är af
samma länka, som de flesta ledamöter, hvilka här yttrat sig,
nemi. att motionen är alldeles för sent väckt och att dermed
således icke nu kan något vinnas, men att icke remiss kan vägras,
tror jag att Hr Bildt med flera talare tydligen bevisat genom
upläsning af 41 § Riddarh.Ordn, Jag stödde mig på denna §,
då jag anhöll att remiss icke måtte vägras på en af mig väckt
motion, men fann då icke något understöd. Det fäguar mig
likväl att flera talare nu upfattat denna §:s innehåll, på samma
sätt som jag, ibland andra en af de Hrr, sorn då voro mina motståndare,
och som då önskade alt remiss skulle vägras. Den
slutsats, som Hr Cederschiöld gjort, att en under Riksdagen inträffad
men förutsedd händelse, icke kr en händelse, kan jag icke
biträda. Det torde väl t. ex. vara en ganska förutsedd händelse
för hvar och en, att han skall dö en gång, men när det inträffar,
så torde det likväl få anses för en händelse.
Den 9 Februari.
457
Jag yrkar således att den ifrågavar:de motionen måtte få
till Riddarh.Utsk. remitteras.
Hr Cederschiöld: Jag begärde ordet med anledn. af Frih.
af Ugglas anförande, deruti han påstod att 56 § Riksd.Ordn. har
afseende endast på allmänna frågor. Jag får bedja hvar och en
af Ståndets ledamöter, som deruti kan hafva lika åsigter med
Frih:n eller sorn kan vara oviss om hvem af oss har rätt, att
genomläsa 56 §:n, som innehåller att med undantag af grundlagsfrågor,
icke några andra nya frågor få elter motionstidens
slut väckas.
Beträffande den siste värde talarens yttrande att om någon
dör, det måste vara att anses såsom en inträffad händelse, så
får jag förklara, att jag verkligen icke fattat tillämpningen af
detta yttrande pä ifrågavar:de ämne, emedan, så vidt jag upfattat
Const.Utsk:s Mein., detsamma icke innehåller notifikation om något
inträffadt dödsfall, som kunde gifva grundlagsenlig rätt till
den nya motionens väckande.
Hr von Kraemer: Såsom af en talare blifvit uplyst, vägrades
remiss af Hr Björnstjernas förslag, på grund deraf, att det
var stridande emot 90 § Reg.F., som säger att enskilda medborgares
och korporationers förhållanden icke må komma under
R. Stms eller deras Utsk:s öfverläggningar och pröfning. Det
var på grund deraf jag förenade mig om yrkandet, att lägga det
Mern. till handlingarna, men ingalunda på grund deraf, att motionens
remitterande varit stridande emot 56 § Riksd.Ordn.
Hr Björnstjerna: Jag ber om ursäkt att jag uptager tiden
med att besvara den siste värde talarens yttrande, men anhåller
endast få återkalla i hans minne, att Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att han icke ansåg min motion stridande emot grundlagarna
och således tror jag att den siste värde talaren icke haft
anledn. att åberopa detta skäl.
Hr Gr. o. Landtm., yttrade det han nu, då ingen anmält
sig till afgifvande af något ytterligare anförande, ansåg sig, innan
öfverläggningen förklarades vara fulländad, böra fästa upmärksamhet
på ett misstag, som flere ledamöter begått, då en del
yrkat remiss till Riddarh.Utsk. och en annan, att remiss mätte
vägras och förslaget läggas till handlingarne. Frih. Iiaabs ifrågavar:de
förslag innefattade, att R. o. Ad. måtte anmoda Riddarh.-  Utsk. att inkomma med förslag till grunder för en blifvande valordning,
och skulle detta betraktas såsom en motion, som borde
remitteras, så blefve det Utsk:s åliggande, att inkomma med
Utlåt, om R. o. Ad. borde bifalla denna motion. Enl. Hr Gr.
o. Landtnäs åsigt vore Frih. Raabs förslag af den beskaffenhet,
alt del af R. o. Ad. borde, antingen bifallas, i hvilket fall Utsk.
blefve anmodadt att föreslå de ifrågavande grunderne eller också afslås,
i hvilket fall frågan komme afl förfalla, hvarföre Hr Gr. o.
Landtm. finge hemställa om icke de som yrkat remiss eller vägran
458
Den 9 Februari.
af remiss voro tillfredsställda genom det formenligare behandlingssätt
att Frih. Raabs förslag framställdes till bifall eller afslag.
Ropades Ja.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att, utom bifall eller afslag, blifvit
ifrågasatt, dels af Hr Stjernsvärd den ändring af Frih. Raabs
förslag, att Riddarh.Utsk. måtte anmodas att sednast till nästa
Lördag inkomma med förslag till ifrågavande grunder, och dels
af Hr Hjärne, att Utsk. ej borde afgifva sitt förslag förrän frågan
om det hvilande representations-förslaget blifvit afgjord. Hr Gr.
o. Landtm, ansåg proposme böra förekomma i den ordning de
blifvit framställde och finge således nu först hemställa örn R. o.
Ad. behagade bifalla Frih. Raabs förslag.
Denna propos. besvarades med Ja, blandade med Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han trodde sig finna att Ja
varit öfvervägande.
Frih. Creutz begärde votering.
Uppå härefter af Hr von Hartmansdorff gjord förfrågan om
contraproposm, svarade Hr Gr. o. Landmt. det han förmodade,
att Frih. Crentz’s begäran om votering, i öfverensstämmelse med
dess under discussionen yttrade mening, afsåg att afslag skulle
blifva contra-propos.
Hr Stjernsvärd: Om jag ej orätt upfattat frågan, så skulle,
i händelse afslag blefve contra-propos. mitt yrkande helt och
hållet bortfalla.
Hr Gr. o. Landmt. yttrade att, sedan en propos. blifvit
framstäld och af Talmannen förklarats vara besvarad med Ja, det
vore en naturlig följd, att den, sorn begärde votering, egde framställa
den voter.-propos., han önskade, samt att för dem, hvilkas
förslag icke deruti blefvo uptagne, återstode utvägen att begära
votering om contra-propos:n; men om de ej begagnade denna
rätt, vore det klart att deras förslag måste förfalla.
Hr Hjärne: Jag har också begärt ett tillägg i propos:n,
men finner icke utvägen att erhålla detta tillägg vara mig afskuren,
genom votering om bifall eller afslag. Jag tror nemi.,
att om bifall vinner, så är det öppet för Hr Stjernsvärd och mig
att begära de tillägg, som vi önska, och det är äfven den vanliga
gången af sådana frågor, som röra ett föreläggande af någon
viss tid för ett Utsk. att inkomma med Utlåt. Jag yrkar således
icke nu någon votering om contra-propos., ty jag anser mig alltid
hafva öppet att efter den första voteringens slut få min mening
pröfvad.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade det han, på det icke Hr Hjärnes
förslag genom missförstånd må blifva undertryckt, finge förklara,
att han ej kunde förstå saken på samma sätt som Hr Hjärne, ty
om Frih. Raabs förslag af R. o. Ad. blefve bifallet, kunde seder
-
Den 9 Februari.
459
mera icke någon ändring deri ske, hvarföre och då såväl Hr
Stjernsvärds som Hr Hjärnes förslag voro stridande emot Frih.
Raabs förslag i så motto, att Utsk:s yttrande blifvit begärdt af
den sistnämnde inom kortaste möjliga tid, af Hr Stjernsvärd inom
viss dag och af Hr Hjärne någon tid efter grnndlags-frågans afgörande,
följden af Frih. Raabs förslags antagande blefve de begge
andra meningarnes undertryckande.
Hr Hjärne: Jag hade förbisett det tillägget i Frih. Raabs
motion, att Utlåt, skulle inkomma nästa Lördag, men då jag nu
(inner att min mening icke kan göra sig gällande utan votering
om contra-propos., så afstår jag derifrån, emedan jag icke anser
frågan vara af den vigt, att jag skulle vilja uptaga R. o. Ad:s
tid dermed ens en half timme.
Hr Ribbing: Jag tyckte, att då Hr Gr. o. Landtnäs
framställning gjordes det var tydligt och bestämdt att Hr Gr. o.
Landtm, fann ärendet bäst behandlas genom bifall eller afslag
till Frih. Raabs motion, att jag ansåg någon annan propos. icke
böra förekomma och dä Hr Hjärne nu afstått, hoppas jag att
andra ledamöter, som yrkat annan propos., skola göra så med.
Hr Stjernsvärd: För att icke min mening må blifva undertryckt,
sä hemställer jag om Hr Gr. o. Landtm, skulle (inna
lämpligt att framställa till R. o. Ad:s afgörande, huruvida Frih.
Creutz’s förslag om afslag eller mitt yrkande får blifva contrapropos.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
att vid den blifvande voteringen Frih. Creutz’s yrkande eller
afslag ä Frih. Raabs förslag ingingo såsom contra-propos., ropades
starka Ja, blandade med Nej, hvarefter Hr Gr. och Landtm, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om Ståndet, efter
slutad votering får åtskiljas.
I anledn. häraf hemställde Hr Gr. o. Lan dtm. om R. o. Ad.
behagade åtskiljas efter slutad votering, ropades Ja.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.-propos.
Den, som bifaller Frih. Raabs, Adam Christian, förslag,
att R. o. Ad. mätte anmoda Riddarh.Utsk. att, så fort sig
göra låter, inkomma med förslag till de grunder, hvarpå en blifvande
valordning skulle, i händelse det nu hvilande representations-förslaget
antages, vara bygd, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. Frih. Raabs förenämnde förslag.
Härefter yttrade Hr Gr. o. Landtm, att han måste erkänna
det han gjort sig skyldig till ett förbiseende då han hemställt
om R. o. Ad. behagade efter slutat votering åtskiljas, emedan
460
Den 9 Februari.
det med bifall dertill fattade beslutet, derest R. o. Ad. ville tolka
det fullkomligen ordagrant, kunde lagge hinder i vägen för justering
af prot:s-utdr. om voteringens utgång. R. o. Ad. torde
likväl finna, att om icke ett sådant prot.-utdr. i dag justerades,
ändamålet med ett bifall till Frih. Raabs förslag svårligen kunde
vinnas; hvarföre och dä ifrågavar:de justering icke innefattade
uptagande af något nytt ärende, Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om icke berörde prot.-utdr. innan R. o. Ad. åtskiljdes finge
justeras.
Ropades Ja.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då tilläfventyrs för
framtiden Hr Gr. o. Landtm, skulle -anse sig, i ett fall sådant sorn
detta, förpligtad att göra en likartad framställning med den nu
skedda, så vågar jag hemställa, om icke, såsom hittills egt rum
under alla Riksdagar jag öfvervarit, justering må anses såsom en
gifven följd af sjelfva voteringen och att den icke må kunna
anses utgöra något serskildt ärende, samt att till följd deraf, när
Hr Gr. o. Landtm, inhemtat Ståndets mening, huruvida det,
efter slutad votering vill åtskiljas, det likväl deraf är en gifven
följd, att Ståndet stannar intill dess protokollet öfver voteringen
blifvit justeradt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Liljencrantz tycktes
hafva missförstått meningen med den af Hr Gr. o. Landtm, gjorda
framställning, som icke afsåg det voter:s-prot., hvilket alltid efter
omröstningen uplästes, utan det prot.-utdr. om beslatet, som, ifall
Frih. Raabs förslag blefve bifallet, borde till Riddarli.Utsk. expedieras.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Då Hr Gr. o. Landm:s
framställning nyss besvarades med Ja och Hr Gr. och Landtm,
förklarat den vara med Ja besvarad, så torde icke något hinder
finnas för voteringens fortgång, hvarföre jag anhåller att icke
några nya ämnen nu mätte väckas, innan votering försiggått.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Gr. o. Landtm, förklarat
det plenum skulle slutas med voteringen, så hafva förmodligen
åtskilliga ledamöter, i förlitande derpå, qvittat med hvarandra
och gått sin väg. Om man likväl skulle efter voteringen företaga
justering af prot:s-utdr. eller något annat, så tror jag det
vore origtigt samt bestrider följaktligen att något annat än blott
voteringen må företagas.
Frih. Ffaab: Jag hoppas att icke Ståndet frångår det nyss
fattade beslutet att prot.-utdr. får justeras.
Då härvid Hr von Hartmansdorff frågade hvilket det beslut
var, hvars vidblifvande nu påyrkades, förklarade Hr Gr. o. Landtm.,
att då, i händelse R. o. Ad. genom den blifvande voteringen
skulle bifalla Frih. Raabs förslag, detta beslut i verkligheten kunde
anses tillintetgjord! om icke prot.-utdr. ora detsamma blefve Rid
-
Den 11 Februari.
461
darli.Utsk. meddeladt, så hade han hemställt till R. o. Ad. om
Ståndet ville gifva den förklaring i afseende på dess förut fattade
beslut att efter voteringen åtskiljas, att likväl ett sådant prot.-  utdr. finge inför Ståndet i detta plenum justeras, enär derigenom
icke något nytt ärende kunde anses blifva föredraget och afgjordt,
hvilken hemställan af R. o. Ad. blifvit besvarat med Ja.
Uppå härefter af Hr von Hartmansdorff gjord förfrågan, om
prot.-utdraget komme att innehålla att jemväl den discussion,
som i dag egt runi, skulle till Utsk. öfverlemnas, svarade Hr Gr.
o. Landtm., att derom icke någon framställning blifvit gjord.
Vid den härefter företagna voterings slut befunnos rösterne
hafva utfallit, som följer
Ja — 39.
Nej — 37.
Prot.-utdr. öfver det sålunda fattade besluted justerades,
hvarefter R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 11 Februari 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades Pleni Prot. för d. 25 sisth Januari.
Företogs val af de ledamöter, hvilka å R. o. Ad:s vägnar
borde deltaga i den nämnd, som, enl. 103 § Reg.F. och 64 §
Riksd.-Ordn. eger att döma, huruvida Högsta Domstolens samtliga
ledamöter gjort sig förtjente, att i deras vigtiga kall bibehållas,
eller om vissa af dem kunna anses böra från utöfningen
af Konungens domsrätt skiljas; och befunnos, vid valförrättningens
slut, följande Hrr genom de fleste rösterne hafva blifvit
utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
JM 55. Gr. Cronhjelm till Flodstad, Fullm. Gr. Gylden
stolpe,
Anton Gabriel, med 99 röster.
JM 60. ,, Mörner, Carl, med 98 röster.
JM 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, med 101 röster.
462
Den 11 Februari.
M
293.
Frih. Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm,
med 92 röster.
JYs
311.
77
af Ugglas, Curt Gustaf, med 99 röster.
J\S
373.
77
Sköldebrand, Knut Erik, med 100 röster.
JYs
661.
Hr
Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl,
98 röster.
med
JYs
734.
77
Taube, Fullm. Gr. Piper, Carl Fredrik,
93 röster.
med
1038.
77
Bogeman, Carl Adolf, med 93 röster.
JYs
1543.
77
Hederstjerna, Carl Johan, med 95 röster.
J) i
1662.
77
Nordenfelt, Enar Wilhelm, med 96 röster.
JYS
1842.
77
Edenhjelm, Gillis, med 100 röster:
Suppleantert
JYs
1.
Frih. Oxenstjerna af Eka, Carl, med 92 röster.
JYs
1196.
Hr
Bäärnhjelm, Fullm. Frih. Fleetwood, Carl
staf, med 89 röster.
Gu-
JYs
1560.
C. „
von Celsing, Lars Gustaf, med 80 röster.
JYs 2183.
77
Gripensvärd, Jacob Olof, med 78 röster;
Sedan genom lottning blifvit bestämdt, hvilken af dem, som
erhållit 92 röster, borde blifva Suppleant.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsk:s nedannämnde d. 28
sistl. Januari och 8 dennes på bordet lagda Betänkm.
JYS 5, i ani. af väckte motioner, ang:de antagande af Lagberedningens
förslag till Civil-lag; och
JYs 6, i ani. af väckt motion, ang:de uphäfvanden af lagens
stadganden om nedsättande af revisions-skilling och om ställande
af borgen för kostnad och skada för rättighet att fullfölja Civila
mål från lägre till högre domstol.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sistl. Januari
och 8 dennes pä bordet lagda Betänk. JYs 14, i aledn. af väckt
motion om ändring af 20—25 §§:ne i K. M:s förnyade Nåd.
Taxa på arfvode för Landtmäteri-förrältningar d. 18 Oct. 1834.
Gr. Taube, Henning Adolf: Då jag vet att denna motions
öde genom 3 Stånds bifall till Utsk:s Betänk, redan är afgjordt,
så skall jag vara ganska fåordig.
Då jag väckte denna motion utgick jag från tvenne synpunkter;
den ena var, att jag ville visa ätt skiften borde med
mera raskhet företagas, på det att man derigenom kunde förskaffa
landet en större produktion af landlmanna-alster. Jag tror
det vara ganska bevisligt att sådant vöre nödvändigt, ty ännu
Den 11 Februari.
463
återstå 25,300 hemman, som äro oskiftade, och om man beräknar
hvarje af dessa hemman till 100 Tdand, så upstår en summa
3^ 2,530,000 Tdand. Att dessa egor icke kunna skötas sorn sig
bör, tror jag att hvarje landtbrukare måste medgifva. Hvad skiftenas
behöflighet och nytta vidkommer, så är opinionen derom
redan tillräckligt stadgad, oaktadt oredor visserligen lätt kunna
upstå genom den långsamhet hvarmed de nu bedrifvas. Jag vill
derom icke nu yttra något vidare, utan öfvergår till den andra
punkten, eller den, att genom de stadganden jag yrkat, en mera
oberoende ställning måtte Landmätarne beredas. Sedan jag väckte
denna motion, har jag fått bref ifrån flere Landtmätare i flere
olika provinser, och derigenom blifvit ännu mera styrkt i den
öfvertygelse jag förut hyst, nemi. att den som vill arbeta ordentligt
är derifrån under närvande förhållanden förhindrad, enär
han blott kan påräkna ^:del af det arfvode han med svett och
möda förvärfva!, och dessutom har medhjelpare, som af honom
skola aflönas. När nu dessa fordra sitt arfvode, hvar skall han
väl då taga penningar? Jo, han måste låna och skuldsätta sig.
Kan väl sådant vara rätt?
Utsk. har ibland annat sagt att: en mindre noggrant skeende
liqvid af arfvode för verkställdt laga skifte icke i någon
väsendtlig mån utgör hinder för dessa förrättningars fortgång
i allmänhet'". Jag frågar då en hvar huruvida för en
Landtmätare, som blifvit ålagd att verkställa ett arbete, och med
nit och skyndsamhet verkställt detsamma, men icke får någon
liqvid derför, det kan vara en upmuntran att en annan gång med
samma nit och skyndsamhet förrätta sitt arbete? Jag tror det
icke. Jag kan försäkra att ingen Landtmätare börjar sin bana,
utan fast föresats att ordentligt utföra det arbete honom blifver
ålagdt; men dä han ett par år så gjort, finnér han att det är
omöjligt att dermed fortfara. Han måste då, såsom mången annan
före honom, åtaga sig flere förrättningar på en gång, för att derigenom
lättare kunna utfå sitt arfvode, då det är fördeladt på
flere händer.
Vidare uptages såsom ett motiv af Utsk. att: ”derestLandtmätare
med mindre skyndsamhet, än, vederbör, handlägger en
förrättning, en allvarsam tillämpning af de i K. M:s Nåd.
Skiflestadga i sådant afseende gjorda föreskrifter bör kunna
åstadkomma rättelse uti nämnde förhållande'". Det är visserligen
sannt att en sådan föreskrift finnes, men jag frågar enhvar
om det är rättvist och billigt, att när man stadgar stränga föreskrifter
för Landtmätaren, och dessa äfven efterlefvas, han icke
äfven fått några mosvarande rättigheter? Jag vill icke längre
uptaga tiden med denna fråga, som redan är afgjord, men jag
hemställer dock huruvida icke det Höglofl. Ståndet vill bevilja
återremiss af denna fråga. Sådant kunde visserligen icke för
denna gång något inverka, men till en blifvande Riksdag, då jag
anser det vara troligt att denna fråga återkommer, kunde det
vara af vigt, att R. o. Ad. icke ingått på detta Betänk., utan
återremitterat det till Utsk. för att vidare behandlas.
464
Den 11 Februari.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter propos:r
först till bifall och sedermera till återremiss blefvo framställde och
besvarade med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla förevar:de Betänk.
, och, efter denna proposms besvarande med starka Ja jemte
några Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utskis d. 28 sisth Januari
och 8 dennes på bordet lagda Betänk. M 15, i ani. af väckt motion
om utsträckning af den i K. Kungörelsen af d. 17 Mars 1780,
Civile Embetsman medgifna tid att, utan dertill af K. M. meddelad
serskild tillåtelse, vistas utrikes.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: De skäl Utsk. anfört
för sitt afstyrkande af motionen anser jag för min del icke
tillfyllestgörande. Utsk. synes förutsätta att afsigten med motionen
skulle hafva varit den, att tjensteman skulle ulan någon vederbörandes
tillåtelse få resa utrikes, men detta har alldes icke
varit eller kunnat vara min afsigt. Jag har nemi. alltid förutsatt
att tjenstemannen skulle af sin Chef hafva fått tillstånd att företaga
en sådan resa, och jag har föreställt mig, att då en tjensteman
nu eger rättighet att utan Kongl, permission vistas i 5 dagar å
utrikes ort, det icke skulle vara förenadt med någon våda om
denna tid förlängdes till 14 dagar. Närvarande författning är öfver
70 år gammal och jag föreställer mig att det knappt finnes någon
som minnes att den blifvit tillämpad, hvilket väl måste bevisa,
att den är olämplig och orättvis, serdeles under närvaride förhållanden
då de lätta kommunikationerna med utlandet lätteligen
kunna föranleda en resa på 8 å 14 dagar i vigtiga angelägenheter
hvilka förut besörjdes genom korrespondens. Det skulle då
vara serdeles hardt för en embetsman, som bor 50 mil från hufvudstaden,
att för en så kort resa vara nödsakad att afvakta K.
M:s resolution. Jag har anledn. att tro, att detta Betänk, redan
är af två Stånd återremitterad!, och jag hoppas att de ledamöter af
R. o. Ad. sorn tagit kännedom om min motion och de uplysande
reservationer, som äro Betänk, bifogade, skola vara villige att
förena sig uti den anhållan om Betänkis återremitterande, som
jag nu har den äran vördsamt framställa.
Hr Ribbing, Arvid: I anledn. af den siste värde talarens
förmälan, alt den gamla författning, som utgör föremål för
motionen, aldrig blifvit efterlefd, vill jag nämna att jag tror mig
veta att ett sådant fall verkligen inträffat. Men just det förhållande
att sådant inträffat, föranleder mig att förena mig med
motionären och att instämma uti den begäran han sednast framställt,
att Betänk, måtte återremitteras. Jag vili icke, likasom
han vidlyftigt upgifva de skäl, som dertill bestämma mig, de finnas
der han redan anvisat dem.
Hr
Den 11 Februari.
4C5
Hr Bergenstråle, Claes: Utsk. har utgått ifrån den synpunkten
att de 5 dagar, som förut varit föreskrifna, utgöra en
vida längre tiderymd nu, än på den tid då författningen stiftades,
emedan dc lätta kommunikationer vi nu ega göra, att man kan
färdas på stimma tid nu vida längre än man kunde innan dessa
lättade kommunikationer funnos. Dessutom har med den nuvande
tillåtelsen af 5 dygn, säkerligen ej varit afsedt för uträttandet af
affärer, utan endast för nöjet eller något annat icke vigtigt ändamål
och i fall man skulle göra den föreskrift, att 14 dagars vistande
öfver gränsen vore tillåtet i och för uträttande af affärer,
hvem kan väl då ansvara för att 14 dagar vore dertill mera tillräckliga
än 5 ? Jag tror icke att det förtjenar göra någon ändring
i deri föreskrift, som i detta afseende hittills varit gällande.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag her att få
fästa upmärksamhelen på ännu ett skäl att taga motionen i närmare
öfvervägande. Den ifrågavar.-de författningen tillkom nemi. på en
lid, då det knappast var möjligt att från någon annan Svensk
ort än Skåne öfverresa till Kontinenten, och således kunde den
ena embetsmannen då icke anses vara af det anmärkta stadgandet
mera gynnad än den andra. Men sedan kommunikationerne
genom ångbåtstrafiken numera förbättrats, bar detta förhållande
väsentligen förändrats, ty nu kunna endast embetsman i de södra
otterne med någon fördel begagna sig af den i författningen
medgifna rättigheten, då de Heste öfrige deremot icke kunna det,
på annat sätt än derigenom att de med upoffring af tid och
kostnad först landsätta sig i Skåne. Om t. ex. en embetsman
i Stockholm hade någon angelägenhet, som gjorde för honom
nödigt att hastigt med ångbåt öfverresa till Kontinenten och genast
åter, skulle han icke ulan serskildt nådigt tillstånd kunna det,
emedan den korta tiden af 5 dagar, som för en sådan resa från
Skåne äro tillräckliga, icke äro det från Stockholm. Derföre
synes mig den ifrågavar:de tidsbestämmelsen af 5 dagar böra så
utsträckas, att alla embetsmän komma i detta hänseende i åtnjutande
af någorlunda lika rättigheter. Jag instämmer med dem
som yrkat äterrcmiss.
Hr Ribbing: Afståndet hindrade mig att höra hvad den
siste värde talaren anförde, men jag tror att han instämde uti
hvad vi här borta hafva sagt. Hvad beträffar Ordf:dens i Utsk.
antagande, att de lättade kommunikationerna skulle göra 4 å 5
dagar tillräckliga, så kan visserligen så vara, men kommunikationerna
äro ännu icke så serdeles lätta inom åtskilliga län, ehuru
de kanske blifva det om 50 år, och dessutom kan sjukdomsfall
inträffa, som gör att 5 dagar alldeles icke äro tillräckliga för
tillfrisknandet; så att jag för min del icke finner något af hvad
han anfört utgöra något skäl emot hvad jag och andra hafva
ådagalagt.
Frih. Raab, Adam Christian: En Författning af d. 17
Mars 1780 förbjöd tjensteman att vid tjenstens förlust mera än
II. 3. 30
466
Den 11 Februari.
5 dagar vistas utrikes, med mindre han dertill egde Konungens
permission. Motionären har begärt att denna tid måtte utsträckas
till 14 dagar, hvilket Utsk. afstyrkt. Om motionären hade
yrkat, att tjensteman skulle utan vederb:des tillstånd få resa utrikes,
vore det rätt att afslå en sådan begäran; men då frågan
icke är sådan, utan den, om en tjensteman må kunna med vederbörligt
tillstånd af sin Chef få vistas mera än 5 dagar öfver
gränsen, så vill jag icke förneka, att ju icke motionen bordt
behjertas.
I Skåne är det förhållandet, att man ofta reser öfver till
Köpenhamn, och jag är säker på att mången der vistats längre
än 5 dagar utan alt sådant blifvit åklagadt. Jag är säker om
att, ifall det skulle hända inom Hr Bergenstråles område att någon
tjensteman skulle vilja resa till utlandet på några dagar, och
Hr Bergenstråle funne resan ändamålsenlig, det skulle förekomma
honom tungt att nödgas neka permission och pass. Jag tror att
Utsk. borde hafva öfvervägt, huruvida icke den föreskrift och det
stränga ansvar, som denna författning innehåller, kräft rättelse,
och det är i sådan afsigt jag förenar mig med dem, som yrka
återremiss af Betänk.
Hr Bergenstråle: Jag vill blott i några få ord uplysa ett
missförstånd af den meningen som jag hos en af de föreg:de
talarne anmärkt. Meningen är icke att de 5 dagarne skola beräknas
annorlunda än under ens vistande på utrikes ort, jag må för
öfrigt hafva rest ifrån Stockholm eller hvilken ort som helst.
Det är således alldeles detsamma hvar jag bor inom Sveriges
landamären, ty de 5 dagarne utgöra alltid lika lång liderymd,
och liden för resan tages icke i beräkning.
Hr Dalman: Jag vill blott erinra den siste värde talaren
derom, att just det förhållande, att komunikationerna nu äro lättare
än förr, är hvad som föranleder personer att resa utrikes,
då man, i st. för en vidlyftig affärs-korrespondens, anser det bättre
att sjelf göra ett besök. Dessutom är jag öfvertygad om, att
Författningen, då den stiftades, hufvudsakligen afsåg våra förbindelser
med Ryssland och Danmark. Det behöfdes då blott några
timmar att komma öfver gränsen, hvarföre äfven Författningen
säger ”riks-granseri". Den afsåg således de grann-förhållanden,
som under den tvetydiga politiska ställningen Rikena emellan
dä lätt kunde komma i kollission; hela motivet för Författningen
tyckes hafva legat häruti. Här förekommer dessutom en
annan omständighet, nemi. att man verkligen kan resa från
Stockholm med ångbåt och uträtta en affär i Hamburg eller Berlin,
och komma åter inom 14 dagar; och det är just detta förhållande,
som till en stor del föranledt mig att bestämma denna
tid. Det är således ganska hinderligt när man bor i en aflägsen
landsort att afbida Konungens tillstånd, hvilket naturligtvis måste
fördröjas deraf, att ansökningen först skall gå igenom Chefen och
sedan föredragas och expedieras, hvilket uptager åtminstone en
månads tid.
Den 11 Februari.
407
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Jag är i hufvudsaken förekommen
af Hr Bergenstråle, och vill blott tillägga, att i ett föreg:de
plenum användes såsom skäl för afslag å ett af Utsk:s Belänkrn,
att man borde så litet, som möjligt, besvära K. M. med skrifvelser,
och att det endast vore i vigtigare fall, som sådant borde
ske. Då denna grundsats blifvit af lt. o. Ad. godkänd, anhåller
jag på denna grund om bifall å Utsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det går med denna Författning,
såsom med andra, hvilkas stadganden äro så öfverdrifne,
att de icke efterlefvas och jag vill anföra exempel derpå från
aflägsna år. Jag befann mig 181 ö i Skåne med en mängd officerare
och civile embetsman, som lago i Helsingborg och vid
Barnlösa väntande på dårande Kronprinsens ankomst. Bland dessa
embets- och tjenstemän funnos åtskilliga, som icke ansågo sig kunna
använda väntningstiden bättre, än att fara öfver lill Danmark. Det
skedde sedan de förskaffat sig pass under andra namn och yrken än de
verkliga. På den tiden var den utmärkte Gr. Toll högste befälhafvare
i Skåne och befann sig äfven i Ramlösa för samma
ändamål, som vi öfriga. När de officerare och tjenstemän, som
varit i Danmark längre än 5 dagar, återkommo, skämtade han
med dem öfver deras resa på det sätt, att han frågade om de
träffat den eller den, som hette sä och så, och som varit i Danmark
under tiden. När en så ansedd embetsman, som nämnde
Grefve, sjelf ansåg författningen vara så beskaffad, alt han sjelf
gycklade dermed, huru skall man då begära att andra personer
skola henne samvetsgrant iakttaga? Ar det icke bättre att afskaffa
sådana förordningar, än att lemna dem overkställda? Jag
anhåller att R. o. Ad. måtte återemittera detta Betänk.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: I afseende på hvad en
värd talare här yttrat, att man i Skåne reser öfver till Danmark,
får jag till en början nämna, att ett serskildt tillstånd är meddeladt
Gen.-Befh:ren i Skåne, att lemna 8 dagars permission ät
alla officerare inom provinsen, för att resa öfver till Danmark;
likaså hafva, om jag icke bedrager mig, Kommendanterne i
Malmö, Landskrona och Helsingborg fått rättighet alt lemna passsedlar
åt personer att på 36 timmar fara öfver till Danmark.
Hade motionären i sin framställning yrkat, att för civile
embetsman det skulle lemnäs rättighet åt någon legal myndighet
eller deras Chefer att gifva dem permission att på kortare
tid resa utrikes; så tror jag visserligen att Usk. skulle dervid
hafva fästat mycken upmärksamhet, men att, såsom den gamla
författningen tyckes afse, lemna åt en hvar embetsman rättighet,
att utan sina förmäns medgifvande, utan att hafva fått tillstånd
af någon legal myndighet, resa utrikes, möjligen under tider då
de hade tjensteförrättningar att fullgöra, det tror jag att Utsk.
med allt skäl ansett vara orätt, och mig har det snarare förundrat,
att en sådan rättighet någonsin egt rum, än att den varit
inskränkt inom så kort tid. För öfrigt är det mig likgiltigt om
Betänk, återremitteras, enär 2 Stånd redan vidtagit denna åt
30
*
468
Den 11 Februari.
gäld, och Utsk. således kommer att i alla fall ånyo behandla
frågan.
Ilr Ribbing: Det är bra märkvärdigt att en sådan fråga,
som denna, kunnat gifva anledning till yttranden af så olika
tankar, och det förvånar mig, att dä Författningen, om än icke
alldeles uphäfd, dock är betydligt förändrad, man ändock vill att
den skall qvarstå; men det förvånar mig ändå mera, att en värd
talare bär bredvid kunnat såsom ett skäl åberopa att man icke
bör genera Konungen med skrifvelser, ty det skulle just hafva
varit att förekomma en mängd skrifvelser om Utsk. lemnat upmärksamhet
åt förslaget, emedan nu hvar och en måste besvära
Konungen med underd. skrifvelser om tillstånd att resa utrikes.
Då jag för öfrigt bör att man icke känner den gamla Författningen,
skall jag upläsa densamma: ”Den civile embetsman
med- Konungens Nild. fullmakt, som, utan underd. anmälan hos
K. M. och afbidande af Dess Nåd. nilslund, begifven sig utom
riksgränsen, och på utrikes ort öfver 4 eller högst 3 dagar
förb lifver, skall vara sin innehafvande tjenst förlustig”. Jag
tror att jag icke behöfver mera än upläsa detta för att hoppas
på återremiss.
Ilr F ali ras us, Olof Immanuel: Lika med flere andra talare
finnér äfven jag det vara önskligt att en större utsträckning måtte
beredas åt embetsmäns med Kongl, fullmakt rättighet att vistas
på utrikes orter. Till de exempel, som blifvit lill stöd för denna
mening anförde, vill jag lägga ännu ett. Det inträffade för icke
länge sedan, att en embetsman med Kongl, fullmakt vistades vid
ett hafsbad å vestra kusten; under hans vistelse derstädes blef
han angripen af en åkomma, som läkaren på stället icke kunde
afhjelpa; men han tillstyrkte honom att begifva sig till Köpenhamn,
der ett institut linnes för sådana sjukdomar, som den
hvaraf patienten led. Denna inställde sig då hos Lundsli.-Embetet
i orten, för att blifva försedd med pass, men då för K:s Bcflude
ansvar är i den åberopade Författningen stadgadt, om pass åt
embetsman under ifrågavar:de förhållanden utgifvas på längre tid
än 5 dagar, så kunde sådant icke ega rum, och ändamålet blef
sålunda icke vunnit. Det torde lätteligen inses, att sådana händelser
ofta kunna inträffa, och det vore derföre önskligt att de
hinder, som genom åberopade författning i sådant hänseende upsla,
kunde undanrödjas. Jag medgifver visserligen, att denna brist
kan på administrativ väg afhjelpas, utan R. St:rs mellankomst,
men dä frågan nu är väckt, svnes det mig icke vara olämpligt
att en framställning till Konungen af R. Sl:r derom afgifves.
Jag förenar mig alltså med de talare, som yrkat återremiss i
öfverensstämmelse med de åsigter jag nu uttalat.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Dä ifrågavarule ämne närmast
tyekes hafva sin tillämpning på inom Skåne boende personer,
vill jag i korthet uplysa om förhållandet derstädes. Konungen
har medelst serskild skrifvelse gifvil Gen.-Befhuen derstädes rättighet
att genom Kommendanterne i sjöstäderna meddela militärer
Den 11 Februari.
469
permission. Då man på några timmar kan göra öfverfarten lill
Danmark, torde äfven civila embetsman kunna uträtta sina affärer
derstädes på de i författningen medgifna 5 dagar. Jag tror det
vara öfverflödigt att besvära K. M. med underd. skrifvelse i sådant
afseende, då de embetsman, -som äro bosatte i Skåne, kunna
af behörig myndighet derstädes förskaffa sig permission, i händelse
de behöfva på några dagar öfverresa till Danmark. Jag
anser det vara en oriktighet att en embetsman får lenina sin
bonings-ort och afresa till fremmande land utan att hafva dertill
erhållit tillstånd af den myndighet under hvilken hail sorterar,
och jag yrkar derföre bifall till Utsk.-s Betänk.
Hr Dal man: Jag vill endast, i anledn. af Hr Silfverstolpes
yttrande, upprepa, att min motion icke har afsett att någon civil
embetsman ulan vederbörligt tillstånd skulle få lemna landet,
och jag har redan nämnt detta i mitt första yttrande, hvarpå Hr
Silfverstolpe förmodligen icke gifvit akt. Men för den händelse
att Betänk, återremitteras, vill jag visst icke motsätta mig att
Ekon.Utsk. föreslår ett sådant vilkor för rättigheten att resa utrikes.
Jag anser det dock vara öfverflödigt, ty jag tror det falla
nf sig sjelf att ingen får resa ifrån tjenstéorten hvarken in- eller
utrikes utan vederbörlig permission. Det K. Brefvet afser endast
Kongl, permission, och det är denna omgång, sorn utgör ett
onödigt hinder, och som flere talare i likhet med mig ansett
vara obehöflig.
Frih. Cederström, Rudolf: Man har anmärkt att två
Stånd återremitterat Betänk., och som jag tror mig veta har det
tredje Ståndet bifallit detsamma, så att, örn R. o. Ad. nu gör
sammaledes, har ärendet fatt det slut, som det efter mitt förmenande
till fullo'förtjenar. Jag har icke läst Hr Dalmans motion,
men såvidt den af Ekon.Utsk. refereras och såvidt jag af
discussionen kunnat finna, är der icke upstäldt det vilkor för förändring
af 1780 års Författning, att samtycke af den civila embetsmanuens
Chef skulle inhemtas för en sådan resa utrikes på
14 dagar, som här är ifråga.
En utaf reservanterna har jemväl uti en af honom anmäld
skiljaktig mening framställt den åsigt, att han finner Författningen
kunna på det sättet ändras, att en tid af 14 dagar medgifves,
dock under förutsättning, att embetsmannens Chef derom
underrättas. För min del har jag icke så upfattat den civila
embetsmannens ställning, att han, med en blott underrättelse till
sin Chef att han sig utrikes begifvit, kan lemna sina göromål
derhän och låta Chefen och embetsverkét vara i saknad af den
arbetskraft, hvarpå de hafva rättmätiga anspråk. Man säger att
kommunikationerna äro nu skyndsammare än förr, och det lärer
icke kunna bestridas, men jag tror alt det just derföre går sä
mycket fortare att få den Kongl, permissionen, hvilket förr o tvifvelaktigt
gick mycket långsammare.
För min del kan jag således ingalunda finna att giltiga skäl
för en återremiss blifvit anförda, och jag finner icke heller något
sådant uti den angenäma anekdot Hr von Hartmansdorff för oss berat
470
Den 11 Februari.
lat om det gyckel, som år 1816 förehadcs i Helsingsborg. Om H. Ex.
Hr Gr. Toll härvid utöfvade något öfverseende, tillhör det icke mig
att här uttala mitt omdöme om denne utmärkte mans förfarande,
om jag än icke kan gilla det; men jag anser denna anekdot pä
intet sätt kunna föranleda en ändring af nu gällande Författning.
Jag tillstyrker bifall till Ekon.Utsk:s Betänk.
Hr Pr_ytz, Lars Adolf: Till de skäl, som af föreg:de talare
blifvit anförda, vill jag lägga ännu ett, nemi. det, att den
förmån, som nu är civila embetsmän tillagd att utan Kongl, permission
på 4 eller 5 dagar ega rättighet alt resa utrikes, icke
kan i lika mån åtnjutas af dem, som äro bosatte på mera aflägset
belägna orter af landet, som af dem, hvilka bo i sydligare
orterne, t. ex. Skåne, derifrån kommunikationen med utlandet är
lättare och lifligare. Jag vill i detta hänseende anföra förhållandet
med kommunikationen mellan Stockholm och Tyskland. Ifrån
Stockholm kan man väl på de snabbast gående ångbåtarne på 36
timmar resa till Stettin; dessa ångfartyg hafva hittills afgått ifrån
Stockholm på Tisdagen, och på Onsdagen framkommit lill Stettin,
hvarifrån återresan till Stockholm icke sker förr än påföljande
Onsdag ; således måste vistelsen på utrikes ort fortfara minst 6
dagar och deraf visar sig ätt en i Stockholm bosatt embetsman
icke till en sådan resa kan begagna den nu till 4 å 5 dagars
utrikes vistelse inskränkta rättigheten, utan erhållen Kongl, permission.
Jag förutsätter att det uti intet väl ordnadt civilt verk
kan, komma i fråga att en tjensteman skulle företaga en utrikes
resa utan att Chefen dertill lemnat sitt samtycke, och frågan är
således här endast att visa att det vore omöjligt för den tjensteman,
som ville begagna de tillfällen som finnas, att ifrån Stockholm
eller nordligare orter göra en några dagars utrikes resa,
att återkomma inom den i författningen bestämda tid, och alt
lian således icke kan räkna sig till godo samma fördel, som den
i de södra orterna bosatte embetsmannen åtnjuter och ofta begagnar,
Skulle han välja vägen tillbaka öfver Lybeck, så blir
tiden äfven för k*app, ty derifrån afgå ångbåtarne till Stockholm
på Thorsdagen hvarje vecka, och hans vistande på utrikes ort
skulle således derigenom endast förlängas. På det alla må kunna
åtnjuta samma fördel och lika rätt, de må vara bosatte hvar som
helst i landet, är det derföre som jag anser den för närvande
bestämda tiderymden vara för kort och behöfva en vidare utsträckning.
Skulle 14 dagar vara för mycket begärdt, så torde
dock några dagar mer än f. n. vara erforderliga, hvarföre jag,
på nu anförda skäl, anhåller att åtminstone 10 dagar måtte såsom
maximum bestämmas.
Hr von Knoring, Oscar Erik: Jag tror det icke medföra
någon fara att tillåta den civila embetsmannen företaga utrikes
resor på salt Hr Dalman föreslagit, emedan han alltid måste
hafva sin Chefs tillstånd för att få sitt pass påskrifvet. Föröfrigt
vill jag uplysa, att äfven i de norra provinserna af Sverige, der
ångfartygs-kommuuikalion med Ryssland finnes, och der nästan
hvarje vecka såväl militärer, som civile embetsmän resa öfver till
Den 11 Februari.
471
Wasa, förefalla munga svårigheter och besvärliga hinder med
anledn. af det qvarstående, om ock ej ofta iakttagna stadgandet.
Kommunikationen är visserligen lättare nu än 1780, men ångbåtskapteherna
kunna icke borttaga den mist och tjocka, som
ofta under 14 dagar livilar öfver Bottniska viken. Jag kan således
ej tro, i likhet med en föregrde talare, att man endast
bör afse de i Skåne boende och deras resor, ej heller att motionen
afser militärers resor, såsom samma talare antydt. På
dessa skäl, och utan att vilja anföra några anekdoter, sorn äfven
jag skulle kunna, men som anses här vara mindre passande,
yrkar jag återmiss af Betänk. Jag vill äfven påminna om 34 §:n
Riksd.Ordn., hvilken torde måhända lemna Utsk. rättighet att
göra de jemnkningar vid förslaget eller motionen, som med anledn.
af den nu förda discussionen kunde anses lämpliga.
Hr von Hartmansdorff: Det förefaller mig besynnerligt
att ledamöter af detta Stånd, som nitälska för jernvägar, på det
att man inom landet må kunna likasom flyga fram, vilja stoppa
de resande vid gränsen, så att de icke skola hafva någon nytta
af den skyndsamhet, hvarmed de färdats genom Sverige. Det
vore möjligt, på sätt redan anmärkt blifvit, att en annan myndighet,
än den högsta, kunde åt den militär- eller civile tjensteman,
som behöfver eller vill resa utrikes, gifva tillstånd dertill,
så framt denna rättighet blifvit i Författningen medgifven.
Antingen Frih. Cederström tycker om exempel eller icke,
vill jag dock för Ståndet, på hvars bifall återremissen beror, anföra
ett annat, ådagaläggande huru det gått utlänningar under den
lid våra nuvande pass-författningar varit gällande, och införda
äfven i Norrige. Då jag vistades der dilkom år 1819 en Italliensk
Marquis Pallavicini Triulzi, som ämnade sig norr ut för
att få se midnatts-solen, men som tillåtelse skulle begäras från
Stockholm, så gick solen sin väg innan han blef vederbörligen
förpassad. Ett sådant sätt att behandla både utländska och inländska
män kan icke annat än väcka, — jag vill icke Säga hvad
det väcker, — utan förnyar min anhållan om återremiss.
Propos. till bifall å Utsk:s Betänk, blef härefter framställd
men besvarades med starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om B. o. Ad. ansågo de gjorda annuirkn:ne
föranleda till återremiss, och sedan svaren härmed utfallit
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg
Ja hafva öfverröstat Nej.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sisth
Januari och d. 8 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 21, i ani.
af väckt motion om skyldighet för hvarje till full arbetskraft kommen
person, att årligen bespara något för sin egen framtid, intill
dess densamma kunde anses nödtorftigt betryggad.
Hr Hagströmer, Joli. Jakob: Då Ekon.Utsk:s nu förevande
Betänk. N:o 21 icke åtföljes af någon annan reservation
472
Den 11 Februari,
än Hr Sondéns, skulle det kunna tyckas ali meningen i allmänhet
inom Utsk. gillat Betänk., men så var dock icke fallet med
mig. I Utsk:s plenum fästade jag upmärksamheten på den våda
som deraf skulle upstå, alt Utsk. afgaf ett sådant princip-Betänk.
som följande. Utsk. säger nemi.: "[Ilsk. ivekar ej heller att
uttala deri grundsats alt samhället eger rätt att genom allmänna,
lill alla samhällsklasser utsträckta stadganden föreskrifva
ett sadant slags förmynderskap öfver sina medlemmar, som
motionären genom sitt förslag åsyftat”. För min del ansåg jag
att nämnde mening borde, såsom obehöflig, utur Betänk, utgå,
men då Utsk. var af annan tanka, kan jag icke föreställa mig
annat, än att Utsk. derigenom tillkännagifvit sin önskan att 11.
St:r mätte uttala sin tanka i detta ämne. För min del får jag
uttala den öfvertygelse, att denna grundsats är både vådlig och
skadlig; den är vådlig derföre, att samhället en dag kunde få
erfara, att det voro mindre angenämt att ikläda sig en förmyndares
skyldigheter, hvilket torde blifva en nödvändig följd deraf
att man iklädt sig dess rättigheter; denna grundsats är skadlig
derföre alt det skulle ofördelaktigt inverka på nationen, om den
skulle förlita sig derpå att samhället fyllde dess behof, och jag
tror att den sjelfförsörjnings-drift, som hos hvarje skapad varelse
finnes nedlagd, skulle derigenom så småningom helt och hållet
förqväfvas. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. jemte bifall till
Utsk:s Betänk., för såvidt det innefattar afslag å Hr Sondéns motion,
tillika mätte förklara sitt ogillande af den grundsats, sorn
af Utsk. blifvit uttalad i den mening jag nyss haft äran upläsa.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag är förekommen af Hr
Hagströmer, och behöfver således ej tillägga serdeles mycket i
afseende på den af Utsk. uttalade grunsats, hvilken jag anser
vara ganska vådlig, utan anhåller blott att R. o. Ad. ville fatta
det beslut, att motionen icke måtte till någon R. St:rs åtgärd
föranleda, hvarigenom orden ’’för det närvarande” skulle komma
alt ur det beslut, Utsk. föreslagit, utgå. Det är genom inrättande
och befordrande af ränteförsäkrings-anslalter och sparbanker
man bör söka upnå det i motionen åsyftade ändamålet,
-ty det torde vara att gå den enskildes rätt allt för nära, om man
ålägger Ironom att göra besparingar. Jag inser visserligen att
Konung och Ständer samfäldt kunna besluta hvilket åläggande
som helst, men jag lemnar derhän, om det vore klokt att begagna
denna makt i en sådan utsträckning som här ifrågasatts. Ville
man så gå till väga, behöfde man ej göra sig mycket besvär med
den brydsamma bränvinslagstiftningen; man kunde ju belt enkelt
decretera att ingen finge supa bränvin. Ett sådant förbud synes
mig stå i fullkomlig motsvarighet lill det nu förordade åläggandet.
Gr. Wachtmeister, Hans: Ehuru jag erkänner den vackra
och berömvärda syftningen af det uti motionen framställda förslaget,
är jag dock öfvertygad att detsamma skulle vid verkställigheten
mola så många lill omöjligheter gränsande svårigheter
att åtminstone f. n. icke derpå är att tänka. Ett utaf de vä
-
Den 11 Februari.
473
sendtligaste hindren emot förslagets verkställighet anser jag emellertid
ligga deruti, att ännu icke förefinnes någon tillräckligt
tvingande nödvändighet för att rättfärdiga en så djupt ingripande
åtgärd å Statens sida.
Bien å andra sidan kan man icke neka att fattigdomen på
sednare tider betydligt tilltagit och att bland de dertill kraftigast
bidragande omständigheter, jemte fylleriet, varit en lättsinnig
bekymmerslöshet och bristande omtanka för framtiden. Denna
tilltagande fattigdom har gifvit uphof till proletariatet, en i fordna
tider nästan okänd samhällsklass, men hvars numera betänkliga
t ill vext kan ingifva grundade farhågor att den i en framtid skulle
kunna störande inverka på samhällets utveckling. Det har varit
med fästadt afseende härpå, som Utsk. icke tvekat att uttala den
grundsats "ali samhället eger rätt alt genom allmänna, till
alla samhällsklasser utsträckta stadganden föreskrifva eli sådant
slags förmynderskap öfver sina medlemmar som motionären
genom sitt förslag åsyftar, d. v. s. att genom sin lagstiftning
i någon män söka ersätta hvad som uti den enskilda omtankan
visat sig brista.
Della uttryck har blifvit skarpt klandradt; raan har härvid
utgått derifrån att, om Staten befattade sig med dylika
bestämmelser för sina medlemmar, så skulle den enskilda omtankan
derigenom förqväfvas och undertryckas. Jag kan icke gilla
denna åsigt i sin helhet. De som försvara densamma, måste för
att vara konseqventa, yrka ali lagstiftningen icke får befatta sig
med några förhållanden, som kunna vara föremål för enskild
omtanka, emedan denna först då kan utveckla sig på det fördelaktigaste
sätt. Således borde lagstiftningen icke befatta sig med
fattigvården, emedan den enskildes omtanka för egen bergning
derigenom skulle tillintetgöras; således borde lagstiftningen icke
egna någon upmärksamliet åt vården af.skogarne, emedan denna
omsorg lämpligast borde tillkomma den enskilde, och Statens ingripande
deri skulle hindra den enskilda skogshushållningen att
på det fördelaktigaste sältet utveckla sig. Jag tror emellertid att
det just varit derföre att erfarenheten gifvit vid handen, hurusom den
enskilte spekulationen i detta afseende utvecklat sig i en förvillad och
för det allmänna skadlig riktning,som Staten varit nödsakad att lägga
band på densamma, och denna erfarenhet har varit så stark, att man
nu alltmera börjar inse och erkänna att lagstifningen i ännu högre
grad än som hittills egt rum, måste inskränka den enskildes fria
dispositionsrätt af sin skog. Jag vill härmed icke förorda, alt Staten
bör i oträngt mål reglementera för den enskilde, men jag
tror att den gräns, som härvid bör följas, mäste utaf erfarenheten
updragas. Alt vilja bereda samhällets lyckligaste och fullkomligaste
utveckling, genom en ängslig omsorg att undvika att genom
lagstiftningen inskränka den enskildes frihet, är detsamma som
alt vilja ur en theori, a priori construera samhället; jag tror det
vara bättre att i stället construera sin theori med ledning af den
erfarenhet man, genom samhällets utveckling, hittills vunnit.
Hvad åter beträffar Statens rätt att vidtaga sådana åtgärder
474
Den 11 Februari.
sorn motionären föreslagit, inser jag icke någon rättsgrund, sorn
skalle lägga hinder i vägen derföre. Med hvilken rätt ålägger
Staten sina medlemmar att genom skattebidrag, som icke äro
annat än en viss andel af hvar och ens årliga inkomst, bidraga lill
det allmänna bästa? det är på grund af Statens rätt att verka
för sitt ändamål, och om man erkänner att deruti ingår, att den
icke öfverflyglas af en klass, så att säga utom samhället stående
menniskor, jag menar proletärer, så måste man icke kunna neka
Staten rättighet att ålägga sina medlemmar en afgift, afsedd att
förebygga ett sådant förhållande, så mycket mindre, som andra
skatter blott indirekt komma till den enskildes nytta, då deremot
denna afgift skulle till honom sjelf i framtiden återfalla. Jag
uprepar att jag ej härmed velat förorda det uti motionen innefattade
förslagets antaglighet i det skick och under de omständigheter,
det blifvit framstäldt: jag har blott velat försvara den grundsats r
alt Staten, då behofvet påkallar, är berättigad att genom sin
lagstiftning vidtaga åtgärder för att förmå sina medlemmar att
sörja för deras egen framtid.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fred.r: Ehuru sjelfva saken,
såsom mig tyckes, borde vara föremål för R. o. Ad:s öfverläggningar,
och det alltså kunde anses vara föga skäl att inlåta sig
i discussion om grundsatsen, har jag likväl, då sådant redan egt
rum och då en talare uttryckt sin ovilja mot Utsk:s Betänk, ända
derhän, att han föreslagit R. o. Ad. att tillkännagifva sitt missnöje
med den uttalade grundsatsen, funnit mig upmanad att i
motsats dermed upträda för att betyga Ekon.Utsk. min erkänsla
för den i min tanke riktiga grundsats, som blifvit af Utsk. uttalad.
Det ,är möjligt att jag upfattar den närvar:de liden oriktigt,
men så vidt jag kunnat förmärka har icke något öfverflöd
på goda grundsatser synts mig vara för handen, men väl har
jag funnit stor rikedom på lättsinniga sådane. När således en
allvarlig tanke uttalas, tyckes det mig icke vara skäl att fälla
någon förkastelsedom deröfver. Samme talare, som föreslog att
Ståndet skulle uttala sitt ogillande af den klandrade grundsatsen,
yttrade äfven, att samhället borde akta sig för att ikläda sig en
förmyndares rättigheter, emedan dermed äfven en förmyndares
skyldigheter voro förenade. Ja väl! men nu är förhållandet just
sådant, att samhället långt för detta iklädt sig en förmyndares
skyldigheter, ty så måste det väl anses, då samhället t. ex. är
förpligtadt att draga försorg om alla dem, som genom liderlighet
eller lättsinne, eller på hvad sätt som helst, hafva förspillt sin
arbetsförmåga och betagit sig all möjlighet att bereda sin utkomst,
äfvensom alt samhället, om ett lättsinnigt qvinfolk skaffar sig ett
eller flere barn, är skyldigt att gifva dem upfostran. Jag vet
sannerligen icke hvad som mer kan återstå af en förmyndares
skyldigheter, men jag finner dessa skyldigheter från samhällets sida
vara alltför stora, då de motsvarande rättigheterna deremot äro
ganska små. Jag finner således ingen anledning att öfver detta
Betänk, fälla sådana omdömen, som den värde talaren gjort,
Den 11 Februari.
475
ulan anser både den ultalade grundsatsen och det resultat, till
hvilket Utsk. ledt sig, fullkomligt riktiga.
Hr Nordenfeldt, Enar Wilh.: Daen öfverläggning upstått
om detta ämne, oaktadt de fleste talare hittills varit öfverens
derom, att Utsk. icke kunnat komma till annat slut, än som
skett, må det äfven tillåtas mig alt tillägga några ord. Jag anser
den grundtanke, som motiverat Hr Sondéns motion, vara så
vigtig, att den är väl värd att man dervid, fäster upmärksamhet.
Denna grundtanke synes mig hafva utgått från den befintliga
nödvändigheten att bereda en framtid för tjenstefolk och dagarbetare.
Att ett sådant behof verkligen finnes är icke något
tvifvel underkastadt, och de mångå anstalter vi hafva, sparbanker,
ränleförsäkringar etc. bära derom vittne. Jag gillar således Hr
Sondéns motion till dess anda, men jag finner, i likhet med
Utsk., tiden ännu icke vara inne, att deraf draga såsom slutföljd
stiftandet af en lag, som skulle tvinga samhällets medlemmar
att genom afsättning af sina inkomster till vinnande af detta
mål bidraga. Jag finner dessutom Hr Sondén hafva utgått från
en allt för trång synpunkt, då han upställt full fattigdel såsom
yttersta målet för en sådan lagstiftning. Jag skulle vilja hafva
denna lag så ställd, att den verkligen betryggade arbetarens
framtid, och att han derigenom icke allenast skyddades för svält på
sin ålderdom, utan äfven, innan han nått den yttersta gränsen
af lifvet, kunde njuta af detsamma. Huru detta resultat skall
kunna vinnas är ännu icke utredt, men saken har slagit så djupa
rötter i folkets hjerlan, att den numera icke kan falla; den mäste
förekomma vid framtida Iliksdagar, så väl som vid denna.
Hvarföre detta behof af en betryggad framtid nu framstår lifligare
än förr, skall man lätt finna om man ser något tillbaka.
Man beliöfver icke taga lång lid för att finna att tjenaren förr
var en medlem af den familj dit han hörde, och mångfaldiga
exempel finnas, der icke blott fadren utan äfven sonen dragit
försorg om den tjenare, som troget upfyllt sina pligter. Tiden
har i sådant afseende förändrats; tjenaren är nu ofta, jag vill
icke säga alltid, ett verktyg, som man begagnar så länge det är
tjenligt, men sedan bortkastar. Häraf har den följd upstått, att
tjenaren betraktar sin arbetsförmåga som en vara, den han utbjuder
åt den högstbjudande, och han flyttar ofta för att få bättre
vilkor. Det är klart att han på detta sätt icke kan för sig betrygga
någon framtid, ty hans löneförmåner kunna aldrig blifva
sådana, att han derpå kan något bygga, utan han måste slutligen
falla fattigvården till last. I sådant fall är det visserligen välbetänkt
alt man kastar faltig-försörjningens börda från de andra
samhällsmedlemmarne tillbaka på honom sjelf, men icke kan en
sådan utsigt bidraga lill någon förädling af tjenste-klassens moralitet,
men en sådan förädling är dock det mål,' dit man borde
sträfva, i fall någon lagstiftning i denna syftning skall kunna
åstadkommas, och jag tror att den tid kommer då sådant kan
ske. Jag känner exempel på husbönder, som redan verkat myc
-
476
Den 11 Febr aa i i.
ket i denna väg, och jag känner tjenare, som hafva i sparbanken
insatt 100-tals R':dr. Erfarenheten visar äfven, att i samma mån
ett sådant kapital vexer, i samma mån ökas äfven tjenarens trohet
och hans nit att med skicklighet fullgöra sina åligganden.
Jag instämmer emellertid i Utsk:s Betänk., emedan jag tror
att en sådan lagstiftning nu sknlle komma för tidigt, innan det
allmänna tänkesättet ännu hunnit komma derom öfverens, och
jag tror att den skrifna lagen måste af det allmänna tänkesättet
framkallas.
Hr Adelborg, Änders Otto: Det ämne, som utgjort
föremålet för den motion, som nu ifrån Ekon.Utsk. inkommit,
är ett af dagens vigtigaste ämnen, och ett bland dem som sprrdt
största oro och tvekan i samhälls-pligternas utöfning, och äfven
föranledt förtryck och strider. Det är visserligen sannt, att ett
samhälles skyldigheter icke böra dertill inskränkas, att man blott
befattar sig med de svaga och lidande, som äro oförmögne att
bidraga till sin utkomst; samhället bör äfven tillse, att de som
ännu icke kommit till denna ståndpunkt, måtte kunna derifrån
räddas, men gränsen för samhällets verksamhet i detta afseende,
är ytterst vigtig att iakttaga, så att det icke händer, att samhället
under utöfningen af denna pligt går alltför långt, och vidtager
åtgärder, som lägga band på den intellektuella utvecklingen hos
individerna, och i st. f. att höja densamma, sprida en dvala deröfver
och förqväfva den. Man har här begagnat liknelser; man
bar sagt att samhället kan i sådant afseende påbjuda skatter,
och att då samhället underhåller den fattige det äfven bör hafva
rättighet att vidtaga sådana stadganden, som kunna förhindra
fattigdomen; men, Mine Hrr, är det icke så, att samhällets förmyndareskap
först dä vidtager, när individen är urständsalt alt
genom eget inre värde åtaga sig detta kall; det är först då hans
egen kraft är otillräcklig, som samhället bör träda emellan, icke
förr. Beträder man en annan väg, skall man derigenom åstadkomma
stora vådor, hvilka leda derhän att samhället till slut blifver
ett enda stort fattighus. Denna fråga och andra dylika hafva
gjort sin rund kring Europa och nästan hela den civiliserade
verlden; de pågå ännu och man vet icke hvar man skall stanna
i omsorg för den tjenande klassen. Man bygger hus och tillställer
associationer i alla möjliga riktningar för att lätta deras
underhåll, och man slutar icke förr än man lagt deras intellektuella
värde i en sådan boja att de icke kunna afskaka densamma.
Går man allt för långt pä denna väg, hvad blir väl då följden?
Jo, följden blir den, att ett annat förtryck än det närvarande
kommer att hvila på arbetarne; då de inskränkas inom sina små
resurser, skall deras inre utveckling blifva liämmad och deras husliga
lif skall komma att sakna den sällhet, sorn endast genom
ömsesidig sträfvan i husliga vårf kan vinnas och inom familjelifvet
är den enda sanna. För min del får jag på det högsta
förena mig med Ilr Hagströmer om olämpligheten utaf den af
Utsk. framkastade grundsats, hvars redaktion kanske bordt sålunda
Den 11 Februari.
477
förändras: "litsle, tvekar ej eller all uttala den grundsats, alt
samhället bör noga akta sig för att genom allmänna, lill alla
samhällsklasser utsträckta stadganden föreskrifva ett slags
förmynderskap etc." Jag vill dock icke gå så långt att jag begär
denna ordställning, men önskar alt Ståndet ville, med bestämdt
ogillande utaf den grundsats Utsk. uttalat, i öfrigt bifalla
Cetänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag kan icke npgifva
något förslag att underställa R. o. Ad. till att i detta hänseende
antaga. Men jag måste ogilla, om jag så får uttrycka mig, den
likgiltighet, hvarmed Utsk. ansett den ifrågavar:de saken.
Staten tager sig rättighet att ålägga en officer eller civil
embetsman, som inträder i hans tjenst, att årligen af sin lön
afsätta en del för att tjena embetsmannen till pension, och gör
dervid till och med det vilkor, att han icke ens får åtnjuta hvad
lian sålunda afsatt, i händelse han tager afsked förr än pensionsåren
inträdt. Dä nu Staten tager sig dylik rättighet med afseende
på det allmännas tjenare för alt slippa försörja dem på
deras ålderdom, månne han icke skulle kunna utsträcka tillämpningen
äfven på dem, som tjena enskilde, i synnerhet då förhållandet
är, att om tjenarne blifva oförmögne att sig sjelfve
uppehålla, måste fattigvården derom draga försorg? Jag instämmer
med Hr Adelborg deruti, alt det vore vida bättre örn samhället
sökte vidtaga sådana författningar, att de arma deraf upmuntrades
att spara något för sin ålderdom, i st. f. att lefva för
dagen och slutligen såsom fattighjon falla menigheten till last.
En ledamot af detta Stånd har berättat mig huru den numera
afl. förtjenle Ilr Schwartz i Norrköping brukade att utom
den lön han hade betingat åt sitt tjenstefolk, afsätta 32 sk. b:ko
i månaden, såsom serskildt tillskott af husbonden, i en sparbank
för tjenstefolket. Om de upförde sig väl och tjenade hos honom
i vissa år, utbekommo de sedermera beloppet. Detta var en upmuntran
för tjenstefolket både att upföra sig väl emot husbonden,
och att med detsamma söka att icke blott hafva denna besparing
i sigte, utan äfven öka den med serskilda små tillägg,
och sålunda sörja för sin bergning på sin ålderdom. Vid den landtegendom
i Östergöthland, der Hr Schwartz en längre tid tillämpat
detta goda sätt att behandla arbetarne, skola de hafva hos
samme husbonde en längre tid qvarblifvit till ömsesidig belåtenhet
och nu ega icke obetydliga sparpenningar, Hvarföre har
icke ett sådant förhållande kunnat hos Utsk. verka till ett annat
Utlåt, än det sorn afgifvits, helst saken icke kunnat vara för Utsk.
obekant, då, såsom jag vet, Hr Sondén är Lektor i Linköping?
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt dels
bifall till Utskrs Betänk., dels bifall till det slut, hvari Utsk. stannat,
men med ogillande af de dervid anförda motiver; hvarförutan
en talare yrkat, att Utsk:s slutliga hemställan måtte bifallas
med uteslutande af orden ”för det närvarande”.
478
Den 11 Februari.
Härvid anmälde sig och yttrade Hr von Hartmansdorff:
Jag anhåller att Riddarh.-Sekret, måtte uplysa huruvida det
är bekant hvad de andra Stånden i denna fråga beslutat.
I anledn. häraf tillkännagaf lindert. Riddarh.-Sekret, att
enl. ankomne prot.-uldr. Preste- och BondeSt:n bifallit Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:s förevar:de Betänk, samt BorgareSl. låtit vid
Utsk:s hemställan bero; hvarefter Hr Gr. o. Landtm., med erinran
att R. o. Ad. redan förklarat ofverläggningen fulländad
åter upropade
Hr von Hartmansdorff, som yttrade:
Jag finner att numera ingenting i denna fråga står att
vinna och har derföre icke något att tillägga.
Hr Gr. o- Landtm, yttrade, att då skiljaktigheten i de
yttrade meningarne afsåg moliverna för Utsk:s hemställan, serskild
propos. torde böra framställas först å bifall till Utsk:s slutliga
hemställan och sedan å det ifrågaställa ogillandet af förenämnde
motiver, samt liemstälde derjemte om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s slutliga hemställan, att den ifrågavande motionen för det
närvande icke måtte till någon R. Stms åtgärd föranleda.
Denna propos. besvarades med Ja, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade förklara att detta
till Utsk:s hemställan lemnade bifall icke innefattade godkännande
af de motiver, som af Utsk. blifvit anförde, samt efter det svaren
härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det
han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes ett från Exped.Utsk.
inkommet, under JM 8 afgifvet, förslag till R. Stms underd.
Skrifvelse till K. M., i anledn. af Dess Nåd. Propos., ang:de ändring
af 7 och 17 §§ i 30 kap. R.B:n.
Anmäldes och lades på bordet nedannärande från Ulsk:n
inkomne Utlål:n, Betänk:n och Mern., nemi. från
Banko-Utskottet:
JYs 12, i fråga om afskrifning af åtskilliga från Lånekont.
i Götheborg utgifne diskontlån, äfvensom af derstädes balanse
rade öfverräntor å dylika lån:
JM 13, i anledn. af P. A. Nymans ansökning, att för den
tid, han förestått stereotyperings- och tryckeri-föreslåndare-befattningen
i Banken, komma i åtnjutande af den derunder besparade
tryckeri-föreståndare-lönen;
JM 14, öfver K. M:s Nåd. Propos. och inkomne motioner,
ang:de decimal-systemets tillämpning på rikets mynt.
Den 11 Februari.
479
Lag-Utskott et:
M 8, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i tiden
för inträdande i mannens myndighets-tillstånd;
J\s 9, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i tiden
och vilkoren för rätt att ingå i äktenskap;
JVs 10, i anledn. af väckt motion, ang:de förklaring eller
ändring af lagens stadgande om giftomanna-rätt.
Expeditions-Utskottet:
M 6, ang:de förändradt tryck å Bihanget till RiksStms prot.
Äfvenledes anmäldes och lades pä bordet 2:ne frän RidRarli.
Utsk. inkomne, under M 3 och 4 afgifne Mein., sälydande:
Uti ett lill H. R. o. Ad:s prot. d. 17 sisth Dec. afgifvet
anförande har Hr von Francken, Georg Wolfgang, föreslagit, att
den vid R. o. Ad:s plena kommenderade vakt, bestående af En
Underofficer och 8 man, mätte komma i benägen åtanka till
någon gratifikation, för Underofficeren 16 sk. och för enhvar af
manskapet 6 sk. b:ko för hvarje plenum.
Sedan Utsk. ang:de detta ämne inliemtat Riddarh.Direktms
yttrande, och Direkt, i anledn. deraf uplyst, alt för innevar:de
Riksdag Riddarli.-kassans tillgångar medgifva den ifrågaställa
utgiften, har Utsk. tagit Ilr von Franckens framställning i öfvervägande,
samt får till en början uplysa, alt enahanda fråga blifvit
vid 1829—1830 årens Riksdag väckt genom motion af frami.
II. Ex. Gr. De la Gardie, Jacob, men att densamma då, af Riddarh.
Utsk. afstyrkt, är vorden af H. R. o. Ad. afslagen, i anseende
lill Riddarb.-kassans d. v. skuldsatta ställning samt de betydliga
utgifter af oundviklig art, hvilka förestodo kassan. Då
likväl förhållandet nu i detta hänseende är väsendtligen förändradt,
i det Riddarli.-kassan f. n. lemnar en årlig behållning af
omkring 2,000 R:dr b:ko, samt Utsk. tinner det billigt att någon
lämplig serskild vedergällning tilldelas ifrågavar:de vakt, hvilken,
med afseende å dess oafbrutna fortfarande ofta under en tid af
5 å 6 timmar, ostridigt är förenad med mer möda och svårighet
än vanlig vaktgöring och dessutom för de tvenne fotgardena
utgör ett extra åliggande under Riksdagen, liar Utsk. ansett sig
böra tillstyrka:
att för hvarje R. o. Ad:s plenhm från början och intill
slutet af innevav.de Riksdag en gratifikation af 16 sk.
för Underofficeren och 1 R:dr allt b:ko till lika fördelning
mellan manskapet, som utgör vakt vid Ii. o. Ad:s
plena, må från Riddarli.-kassan utgå; hvilket dock allt
till II. R. o. Ad:s ompröfvande öfverlännäs.
Stockholm d. 10 Februari 1854.
På Riddarhus-Utskottets vägnar
Carl Mörner.
W. F. Dalman.
480
Ben 11 Februari.
Genom Utdr. af II. R. o. Ad:s prot. för sist!, gårdag liar, i
anledn. af Hr Frill. Raabs, Adam Christian, derom gjorda framställning,
R.; o. Ad. behagat anmoda Riddarh.Utsk. ”att, så fort
”sig göra låter, inkomma med förslag till de grunder, hvarpå en
”blifvande valordning skulle, i händelse det nu hvilande repre”sentations-förslaget
antages, vara bygd”.
Då Utsk. har sig bekant, att det hvilande representationsförslaget
förekommer till afgörande bos RiksStm redan nästkommande
Onsdag, och det såväl af motionären som under debatten
angifna syftemål med R. o. Adis åt Utsk. lemnade updrag således
måste antagas hafva varit, att Utskis förslag i ämnet skulle
före nyssnämnde dag till 11. o. Ad. inkomma, har det för Utsk.
inneburit en oundviklig nödvändighet att omedelbart efter inhändigande
af remissen, företaga denna fråga till pröfning, utan
afbidan af de förberedande forskningar och öfverläggningar, hvilka
i ett ärende af denna stora vigt i allmänhet erfordras och eljest
hvarken bordt eller kunnat uteblifva. Utsk. ser sig således, i
anseende till tidens korthet, urståndsatt att närmare undersöka
beskaffenheten af samt utreda skälen för och emot de flera skilj
aktiga förslag, som skulle kunna upställas såsom grunder för
R. o. Adis representation genom val, än mindre att afgifva ett
fullständigt förslag till de bestämmelser, hvilka stå i ett meleher
mindre omedelbart sammanhang med en för R. o. Ad. så
betydelsefull förändring, som den, hvilken nu är i fråga. Högh
Ståndet lärer ej heller skäligen förvänta, att från Utsk. erhålla
ett mera genomfördt Ullut. i dessa delar. Med fästad upmärksamhet
vid motionärens framställning och till åtlydnad af Högh
Ståndets remiss, får fördenskull Utsk. inskränka sig lill framläggandet
af de allmännaste grunder, hvarpå Utsk. för sin del anser
den nya valordning böra stödja sig, som, derest det hvilande
represenlations-förslaget varder af II. St:r antaget, skall komma
alt beslutas och utfärdas. Utsk. har trott, att dessa hufvudgrunder
omfatta egentligen trenne frågor, nemi.: l:o ang:de valrätten,
2:o ang:de Valbarheten och 3:0 ang:de fördelningen af Valdistriktten
samt de dermed oskiljaktigt sammanbundna frågorna om
sättet och ordningen för representantvalen; hänskjutande Utsk.
till framtida behandling, på sätt derom kan af R. o. Ad. beslutas,
de flera öfriga bestämmelserna för valen, frågan om bidrag
till Riksdagsmännens aflöning m. m.
Hvad således först angår Falrätten, har Utsk. stannat vid
den åsigt, att dä R. o. Ad:s representations-rätt, enl. både Ståndets
privilegier och gällande Riddarh.Ordn., grundar sig på börden
eller det förhållande alt vara Adelsman, några ytterligare
inskränkningar för utöfvande af valrätt icke böra ifrågakomma,
än de, hvilka f. n. äro stadgade för utöfvande af representationsrätt,
och att, om än Ståndet afsäger sig sistnämnde rätt, eftergiften
dock icke bör sträckas så långt, alt Ståndet jemväl
upoffrar rättigheten för medlemmar deraf, att i och för deras
egenskap af Adelsmän utan några alltid mer eller mindre godtyckliga
-
Den 11 Februari.
481
tyckliga qvalifikationer, få deltaga i valen till Ståndets blifvande
representanter: och anser sig Utsk., utan behof af den omständligare
motivering, som, utan tvifvel, för denna åsigt skulle kunna
förebringas, böra vördsamt tillstyrka: att, för den händelse det
hvilande representations-förslaget antages:
Valrätt tillkommer hvarje Adlig Hufvud- eller Ättemän,
hvilken upnålt myndig ålder och icke är genom
föreskrifterna i 18 § af nu gällande Riksd.Ordn. samt 7
§ i nu gällande Riddarh.Ordn., från rättighet till säte
och stämma å Riddarhuset utesluten.
Reträffande Fälb ar hulén tillstyrker Utsk., på ofvan anförde
skäl, stadgandet af följande hufvudgrund:
Valbar är hvarje Adelsman, som fyllt 25 år och i öfrigt
är valberättigad.
Innan Utsk. derefter beger sig till frågan om indelningen
af valdistrikten och hvad dermed står i gemenskap, har Utsk.
velat inför R. o. Ad. i korthet meddela resultatet af de, enl.
H. R. o. Ad:s beslut vid förra Riksdagen, infordrade och på K.
M:s Nåd. befallning af Dess Beflnde i länen samt Öfv.-Stäth.-  Emb. till Riddarh.Direkt, insända statistiska upgifter rör:de R. o.
Ad. Enl. ett general-sammandrag för hela Riket, är Ståndet, i
afseende på yrken, klassificeradt på följande sätt nemi.:
914 Fastighetsegare,
213 Arrendatorer af fastighet,
2,312 n. v. eller f. d. Tjenstemäm,
99 Näringsidkare,
126 Idkare af vetenskaper och konster samt
239 personer, som icke tillhöra någon af förenämnde klasser.
3,903,
hvilket antal likväl vid närmare granskning och jemförelse, och
enär en stor del af dessa jemväl tillhör tvenne eller flera klasser,
reduceras till 3,021 under år 1853 till myndig ålder komne
medlemmar af Ståndet. Af dessa äro bosatte:
I Stockholms stad  628.
» Blekinge Län 107.
» Christianstads d:o .
134.
» Malmöhus d:o 160.
» Östergöthlands d:o  209.
» Calmar d:o  115.
» Elfsborgs d:o 112.
» Götheborgs och Bohus d:o 127.
» Hallands d:o 35.
» Jönköpings d:o 177.
» Kronobergs d:o 115.
» Skaraborgs d:o
239.
» Upsala d:o . .
93.
» Gottlands d:o 23.
» Stockholms d:o 146.
» Södermanlands d:o
152.
H. 3. 31
4&2
Den il Februari.
I Wermlands Län 108.
» Westmanlands d:o 97.
» Örebro d:o
107.
» Gefleborgs d:o 32.
» Jemtlands d:o
. 20.
» Norrbottens d:o 23.
» Stora Kopparbergs d:o 26.
» Westerbottens d:o 24.
» Wester-Norrlands d:o 12.
3,021.
Detta så högst olika antal ledamöter inom de serskilda länen,
liar inom Utsk. föranledt det förslag att, i afseende å valen
af Adelns 60 Riksdagsmän, Riket skulle delas i fem större distrikter,
för hvilka de i hvarje län boende Adelsmän skulle välja
ett visst antal Elektorer, motsvarande en Elektor för 25 valberättigade,
men med rättighet för hvarje valberättigad, sorn sådant
önskade, att personligen å valorten afgifva sin röst till Riksdagsman.
Utsk:s pluralitet har likväl funnit delta förslag dels allt för
inveckladt dels i följd af det större antal representanter, hvilka
skulle komma att inom vissa distrikt väljas, (t. ex. i Stockholm
12, för Götha Rike med en i Jönköping gemensam valort 23
o. s. v.) väsendtligen försvåra valen samt hos de väljande minska
intresset derför.
Utsk. har fördenskull trott antalet af valdistrikten icke böra
alltför mycket inskränkas, äfvensom Utsk., i likhet med förra
Riksdagens Riddarh.TJtsk., velat bibehålla den individuella eller
omedelbara rösträtten; och föreställer sig Utsk. att de olägenheter,
som dermed möjligen kunna blifva förknippade genom de
understundom alltför långa afstånden till valorten, skulle afhjelpas,
om den valberättigade finge afgifva sin röst jemväl genom
fullmäktig eller insänd skriftlig valsedel. Utur denna synpunkt
och enär Utsk. tillika uti tvånget att ovilkorligen inom distriktet
begränsa valen till representanter, icke inser någon bestämd fördel,
men möjligen ej sällan hinder att finna fullt lämpliga representanter,
sorn derjemte ega valmännens förtroende, i hvilken
händelse de tvifvelsutan blifva valde utan någon serskild derom
i lag stadgad föreskrift, har Utsk. ansett sig böra vördsamt
föreslå:
a) att, i afseende på val af Ad:s ledamöter, Riket indelas
i ungefär lika många distrikter som antalet län,
Stockholms stad såsom serskild län betraktad, men med
de modifikationer, som kunna blifva en följd af det mindre
antal Adelsmän, som inom både de nordligare och
andra län äro bosatta.
b) att valen förrättas inför Öfv.-Ståth.-Emb. i Stockholm
samt vederbör:de K:s Beflnde i länen; hvarvid det
skall åligga Riddarh.Direkt, att så snart Rikdagskallelsen
blifvit i hufvudstadens kyrkor kungjord, tillsända vederbör:de
valförrättare förteckning öfver de valberättigade,
hvilka utse så många Riksdagsmän för hvarje distrikt,
Den 11 Februari.
*83
sorn, i förhållande till de valberättigades antal, beräknadt
efter En Riksdagsman för 50 valberättigade, blifvit af
Riddarh.Direkt. bestämdt;
c) att valrösten kan afgifvas antingen personligen vid
valet, eller genom fullmakt, enl. stadgadt formulär, för
annan valberättigad, bestämdt upgifven Adelsman, eller
genom till valförrättaren insänd, egenhändigt skrifven,
underskrifven och lagligen bestyrkt valsedel, uptagande
den valdes för- och tillnamn samt karakter;
d) att Riksdagsman må kunna väljas utan afseende på
hans bostad inom eller utom distriktet.
Härmed har Utsk. sökt att, så vidt den för ett så vigtigt
göromål allt för korta tiden medgifvit, upfylla hvad Utsk. på
sätt ofvan förmäles, ansett nu vara dess upgift eller framställandet
af de hufvudsakligasle grunderna för den valordning,
som, i händelse det hvilande representations-förslaget antages,
blir för R. o. Ad. nödvändig. Stockholm d. 10 Februari 1854.
På Riddarhus-Utskottels vägnar
Carl Mörner.
IF. F. Dalman.
Reservation af Hr von Francken, Georg Wolfgang.
Som jag anser hela detta förslag för ett mycket ofullständigt
hastverk, hvilket det ovilkorligen måste blifva, eftersom R.
o. Ad. ålagt sitt Utsk. att ofördröjligen och nästan utan besinningstid
ingifva detsamma och som jag tror att detta förslag
kommer att ådraga sig R. o. Ad:s rättvisa klander, så har jag ej
deltagit uti Utsk:s beslut. Jag har nemi. ansett det vara bättre,
att Riddarh.Utsk. ingått lill R. o. Ad. med det yttrande, att
Utsk. ej kunde medhinna förslaget, heldre än alt afgifva ett
ofullständigt förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Det nu bordlagda Riddarh.-  Utsk:s Betänk, är det, som skulle omfatta förslag till grunder
för en blifvande valordning, och som det är angeläget att detta
Betänk, blir snart föredraget, anhåller jag att det måtte sättas
främst på föredragms-listan till nästa plenum.
Hr von Hartmansdorff, Aug. : Jag bestrider Frih. Raabs
förslag, som icke kan hafva annan följd än att, utan nytta,
borttaga tiden. Jag anhåller att Mern. måtte på listan få bibehålla
det rum, som med rätta tillkommer det.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle,
att, såsom Frih. Raab föreslagit, Riddarh.Utsk:s Mern M 4
upfördes främst å föredragn:s-listan för nästa plenum, ropades
starka Ja, blandade med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
31 *
484 Den 13 Februari.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, sorn bifaller Frih. Raabs förslag, att Riddarh.Utsk:s
Mern. JV2 4, måtte upföras främst å föredragn:s-listan för nästa
plenum, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. förenämnde förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda •
Ja — 33.
Nej — 23.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 4 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Måndagen den 13 Februari 1854.
Plenum kl. £ 2 e. m.
Justerades 4 Prot.-Utdr. f. d. II dennes samt Pleni-Prot.
för d. 28 sisth Januari.
Uplästes och lades till handlingarne följande prot.:
År 1854 d. 11 Februari sammanträdde den Nämnd, soro
eger att döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter
gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas, då öfver
följande propos. röstades:
Den, som anser omröstning böra, på det i 103 § Reg.F.
och 64 § Riksd.Ordn. föreskrifna sätt, anställas till uteslutande
af någon bland Högsta Domstolens ledamöter, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, blifva Högsta Domstolens samtliga ledamöter bibehållna.
Och befunnos, efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de öfriga voteringssedlarne
öpnade, rösterna hafva utfallit sålunda :
Ja — 11.
Nej — 36.
Den 13 Februari.
485
{ följd hvaraf Nämnden ansett Högsta Domstolens samtlige
ledamöter böra vid deras embeten bibehållas.
Ut supra.
A. G. Gyldenstolpe. J. A. Butsch.
J. F. Gråå. Carl Ersson.
Föredrogs Riddarh,Utsk;s d. 11 dennes på bordet lagda
Mern. M 4, med förslag till de hufvudsakligaste grunderna för
en blifvande valordning för R. o. Ad., i händelse det hvilande
representations-förslaget antages.
Hr von Hartmansdorff, Allgust, m. fl. ledamöter begärde
att detta'Mern. måtte blifva ånyo bordlagdt, och sedan
Hr Gr. o. Landtm, förklarat att detsamma till följd deraf komme
att hvila på bordet till nästa sammanträde, anmälde sig och yttrade
Frih. Raab, Adam Ch ristian: Jag får vördsamt föreslå,
att R. o. Ad. ville besluta, att ärendet i nästa plenum skall till
slutligt afgörande fSi-etagas, och Mern. för sådant ändamål upföras
främst på föred ragn: s-listan.
Frill. Klinckowström, Rud. Mauritz: Det nu af Hr Gr.
o. Landtm, för andra gången till bordläggning anmälda Riddarh.-  Utsk:s Betänk. JVs 4 anhåller jag måtte å föredragn:s-listan upföras
näst efter Const.Utsk:s Mern. med förändringar i grundlagen
för att derefter i samma plenum, då dessa grundlagsförändringar
blifvit slutligen afgjorda, förekomma. Såsom skäl för denna min
anhållan får jag anföra, att då ett likartad! förslag med det förevande
vid sistl. Riksdag förekom hos R. o. Ad., beslutade Ståndet
d. 24 Augusti 1851, att med hufvudsakliga afgörandet af
grunderne för R. o. Ad:s represenlations-sätt skulle anstå intilldess
sig visade, huruvida Const.Utsk:s ifrågavar:de Mein. vid innevar:de
Riksdag af R. o. Ad. antoges eller förkastades. Enl. min
åsigt har R. o. Ad. redan fattat sitt beslut i denna fråga och jag
hemställer, om sedermera några sådana förhållanden inträffat,
hvilka kunna föranleda ändring i samma beslut. Jag tror det
icke. Om således det hvilande grundlags-förslaget varder förkastadt,
har R. o. Ad., genom bifall till mitt nu väckta förslag,
besparat sig en ganska lång och till intet ändamål ledande discussion
i ämnet. Jag förnyar derföre min anhållan, att R. o. Ad.
måtte besluta, att Riddarh.Utsk:s Mern. JVs 4 icke måtte förekomma
till öfverläggning och afgörande förr än efter det från
Const.Utsk. vid sednaste Riksdag till R. St:r inkomna och sedan
dess på bordet hvilande förslag till förändring i grundlagarne till
definitivt afgörande hos samtlige RiksSt:n förekommit och att
Riddarh.Utsk:s ifrågavar:de Mern. sättes på föredragn:s-listan näst
efter nämnde förslag till förändring af grundlagarne.
Hr Tersmeden, Nils: Till Riddarh.Utsk:s ifrågavande
Mern. anhåller jag att fä göra ett tillägg i ändamål att detsamma
nu måtte bordläggas och sedermera i ett sammanhang förekomma
till afgörande. Det lyder sålunda:
4S6
Den 13 Februari.
Falrätt tillkommer hvarje Adelig Hufvud- eller Ättemän,
hvilken upnått 21 årsålder, upfyller de i 18 § Riksd.Ordn. föröfrigt
föreskrifne qvalifikationer samt antingen undergått Embets-,
Officers- eller Gradual-examen eller aflagt slutligt prof vid högre
Militär-läroverk, å Stat innehar eller innehaft tjenst, vare sig på
grund af Kongl, fullmakt eller såsom tjensteman i Konungens
Kansli, Rikets Hof-R:r och Collegier, R. Sius verk, vid LandtJägeri-
och Landlmäteri-Staterna eller är Magistrats-person i stad
eller Ledamot af Svenska Akademien, Vetenskaps-Akademien
eller Vitterhets- Historie- och Antiqvilets-Akademieu, egare eller
innehafvare af i Mantal satt jord eller Kronohemman med stadgad
Åborätt, idkare af borgerlig näring, handel, fabrik och handtverk,
egare eller fidei-kommiss-innebafvare af hus eller tomt i stad
eller köping, egare eller fidei-kommiss-innebafvare af bergsbruk.
Valbar är hvarje Adelsman, som fyllt 25 år och innehar
de qvalifikationer, som för valrätts utöfvande här ofvan blifvit
stadgade.
För Riksdagsmanna-valens verkställande indelas Riket i
omkring 10 distrikter med afseende å Läns och Landskaps indelningen
samt med de modifikationer, som kunna blifva en följd
af det mindre antal Adelsmän, som inom de nordligare och andra
län äro bosatte.
Riddarh.Direkt:n åligger att så fort Riksdags-kallelsen blifvit
i hufvudstadens kyrkor kungjord tillsända vederbör:de valförrättare
förteckningar öfver de valberältigade, hvilka utse så många
Riksdagsmän för hvarje distrikt, som i förhållande till de valberättigades
antal, beräknadt efter en Riksdagsman för omkring
50 valberättigade, blifvit af Riddarh.Direkt:n bestämdt, med frihet
för de väljande att utse högst halfva antalet utom distriktet.
Valberättigad Adelsman bör vid valet sig personligen infinna,
derest han icke vill sin röst skriftligen afgifva, i hvilket
fall valsedel, uptagande den valdes för- och tillnamn samt karakter,
bör under nödiga kontroller i försegladt omslag till valförrällaren
insändas.
Efter förrättadt val utförde valförrättare fullmakt för de valde,
i öfverensstämmelse med det formulär, som Riksd.Ordn:s 22 §
innehåller.
Klagan öfver valet skall ske genom till Konungen ställde
underd. besvär, hvilka inom 8 dagar efter valet ingifvas till K:s
Befh:de i valorten, som dermed förfarer på sätt Riksd.Ordn:s
19 § stadgar.
Varder vald Adelsman till Landtm, af Konungen utsedd,
anställes nytt val i Landtnäs ställe inom det valdistrikt Landtm,
tillhörer.
Det Riksdagsmanna-arfvode, som adliga Riksdagsmän tillgodokomma,
utgöres af alla valberättigade Adelsmän med en
per mille för fastighetsegare, i förhållande till taxeringsvärdet af
innehafvande fastighet, samt med en fjerdedel af bevillningen
efter 2:dra Art. för Adliga tjenstemän och andra icke fastighetsegare.
Den 13 F eb rn ari.
m
Närande arfvodes-afgift upbäres på enahanda Stätt sora den
s. k. Riddarh.-kapitations-afgiften samt ingår till Riddarh.Direktm,
sora arfvodena sedermera månadsvis till Adelns Riksdagsfullmäktige
utbetalar.
Såsom ledamot i Riddarh.Utsk. får jag derjemte anmäla att
jag, frånvande från hufvudstaden, icke deltagit i Utsk:s beslut,
hvarföre jag nu ansett mig böra framställa detla tillägg. I öfrigt
förenar jag mig med Frih. Klinckowström i fråga om tiden för
afgörande af Riddarh.Utsk:s ifrägavande Mern.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Riddarh.Sekret.
mätte uplysa, om icke R. o. Ad. redan beslutil, alt del hvilande
representations-förslaget skall upföras främst på föredragms-listan
för plenum, som inträffar Onsdagen d. 15 dennes.
Sedan i anledn. häraf lindert. Rid darli.-Sek re t. uplyst
att R. o. Ad. d. 8 dennes fattat ett sådant beslut, som Hr von
Hartmansdorff nu omnämnt, anförde
Hr von Hartmansdoff: Då R. o. Ad. således beslutit,
att Const.Utsk:s ifrägavande mern. skall upföras främst på föredragnas-listan
för d. 15 dennes, kan Frih. Raabs förslag, att
Riddarh.ötsk:s Betänk, skall intaga det förras ställe, enl. min
åsigt, icke innebära annat än en hittills förtegad, men underförstådd
önskan, att vä skola hålla plenum i morgon. Jag förenar
mig med Frih. Klinckowström derutinnan, att Riddarh.Utsk:s
Betänk, icke bör förekomma till öfverläggning förr än hufvudfrägan
om det hvilande representations-förslaget blifvit afgjord.
Härvid måste vi dock ihågkomma, att detta afgörande icke beror
på R. o. Ad. allena utan äfven på de öfriga Stånden. Om vi
alltså skulle om Onsdag till pröfning företaga Riddarh.Utsk:s
Betänk, och tvista derom längre än den dagen, kunde ju inträffa,
att, innan bisaken hos oss vore afgjord, ett eller flere af de öfriga
Stånden afslagit hufvudfrågan, hvarigenom öfverläggningen
om Riddarh.Utsk:s Betänk, vore utan allt ändamål. Enahanda
blir förhållandet om R. o. Ad. skulle villfara den önskan, hvilken
jag förmodar Frih. Raab framställer, nemi. att vi skola använda
morgondagen till öfverläggning om Riddarli.Utsk:s Betänk.
En dylik kan endast i det fall tjena till något, att alla 4 Stånden
antaga Const.Utsk:s förslag, hvilket dock icke är troligt.
Då de, som önska framgång åt det hvilande förslaget, fått påtrugade
2:ne onödiga plena för valordningens skull, så synes mig
rättvisan fordra, att vi, som icke erna rösta för Const.Utsk:s förslag,
måtte åtminstone slippa ett 3:dje plenum, som till intet
tjenar. Vi hafva redan erhållit uplysning om Riddarh.Utsk:s
äsigter, hvilka äro stridande mot dem Utsk. förra Riksdagen uttalade.
Om R. o. Ad. vill välja mellan ettdera förslaget, är valet
obehindradt, då enhvar eger tillgång ej mindre till det sednare
än det förra Betänk, för att derur hemta de underrättelser
han behagar. Jag vill icke ingå i granskning af det nu bordlagda
Utlåt., till hvilket Hr Tersmeden gjort ett tillägg, utan
488
Den 13 Februari.
hemställer blott hvad som kan uträttas med en sådan öfverläggning
på förhand? Den skulle endast afse de upgifne grunderne
för valordningen. Om alla 4 Stånden antaga Const.Utsk:s representations-förslag,
så skulle de ju blifva föremål för ytterligare
bearbetning inom Riddarh.Utsk. för de serskilda §§:nes upställning.
Hvartill skulle då en öfverläggning på förhand om grunderna
tjena? Kunde vi hålla plenum i morgon blott för att samtala
men icke besluta, sä skulle jag icke motsätta mig ett sådant
samspråk, ty dä kunde de, som icke vilja deri deltaga, afhålla
sig härifrån. Men nu är sådant icke tillätet, i alla fall skulle
jag icke våga att vara frånvarande, emedan jag icke kan veta
hvad mina värde molståndare möjligen hafva i sinnet. Då vi
känna att åtskilliga ledamöter af detta hus äro äfen tillfällig orsak
föranledde att i morgon afton vara frånvar:de, är det mera
än troligt att Ståndet dä blifver fåtaligt härstädes. Vore det
icke bättre, att de medlemmar, som nitälska för representationsförslagets
framgång, på Ståndets klubb samspråkade om Riddarh.-  Utsk:s Betänk. Jag önskar, att Hr Gr. o. Landtm, icke vill bifalla,
det något plenum hålles i morgon, men för den händelse
åter att Hr Gr. o. Landtm, skulle tro det Ståndet önskar ett
dylikt plenum, så, för att borttaga all tvekan i detta fall, anhåller
jag, att vi mätte få votera om det förslag Frih. Klinckowström
framställt nemi. att i öfverensstämmelse med Ståndets beslut
vid sisth Riksdag, valordningen skall till öfverläggning förekomma
först sedan det hvilande representations-förslaget blifvit
inom alla Stånden afgjordt.
Hr von Kr atmer, Anders Robert: I likhet med en
föreg:de talare anhåller jag att få upläsa och här aflemna ett förslag
till ändring i 2 mom. af 3 punkten i Utsk:s nu föredragna
förslag, på det att detsamma måtte på engång med Betänk, föredragas
och afgöras. Det lyder sålunda:
Slutet af Mom. b i 3:dje punkten af förslaget, efter orden:
”tillsända vederbönde valförrättare förteckning öfver de valberättigade”,
utgår och i dess ställe införes: samt en, efter förhållandet
af Distriktets valberättigade till hela Riket, beräknad upgift
på det antal Riksdagsmän, som inom hvarje Distrikt skall väljas.
Mom. c af 3:dje punkten af Utsk:s förslag erhåller följande
förändrade lydelse:
Alt valrösten kan afgifvas antingen personligen vid valet
eller genom en insänd valsedel, uptagande den valdes för- och
tillnamn samt karakter; skolande nämnde valsedel vara innesluten
i en egenhändigt undertecknad, lagligen bestyrkt och med
eget sigill förseglad, till valförrättaren ställd skrifvelse.
Hvad angår ett motsatt förslag, som här blifvit väckt, ang:de
Betänk:s slutliga behandling, så instämmer jag med Frih. Raab
derutinnan att Riddarh.Utsk:s Betänk, måtte upföras främst på föredragn:s-listan
för nästa plenum under förutsättning, att plenum
för frågans behandling måtte utsättas tills i morgon. Det motstånd,
behandlingen af Riddarh.Utsk:s Betänk, här rönt, utgår
Den 13 Februari.
489
enl. min åsigt från det hvilande representations-förslagets flender,
hvilka ganska väl känna, att för dem, som skulle vilja gifva sina
röster för det hvilande förslaget, det är ganska svårt att göra
det i brist, af kännedom om de grunder, hvarpå förslag till vallag
slutligen kommer att byggas, och på denna omständighet
fästa mångå lika mycken vigt som på det hvilande förslaget.
Derföre tror jag, att alla, som önska framgång åt det hvilande
förslaget böra sluta sig till dem, som önska att debattera Riddarh.
Utsk:s Betänk., öfverlemnande jag till andras afgörande,
huruvida efter en sådan discussion beslut kan fattas om de principer,
hvarpå blifvande vallagen skall upgöras, i händelse det hvilunde
förslaget antages.
Hvad äter angår Hr von Ilartmansdorffs yttrande, att genom
Riddarh.Utsk:s vid förra och innevande Riksdag afgifne Betänk,
man känner R. o. Ad:s åsigter och de grunder, hvarpå nya vallagen
skall grundas, så får jag erinra att den olikhet, som förefinnes
emellan detta Utskis båda Betänkm, visar altman på förhand
icke kan beräkna hvad R. o. Ad. vill i afseende på dessa
grunder och det torde således qvarstå såsom nödigt att discutera
Betänk, på det att man med visshet må få erfara hvad alla
och ej blott Ulsk. tänka i ämnet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi-.: Jag önskar framgång
åt det hvilande förslaget och jag har ämnat antaga detsamma
utan att några grunder till vallag blifvit upgjorda. Således har
jag icke ansett angeläget att några grunder på förhand upgjorts.
Men då inom R. o. Ad. ledamöter finnas, hvilka för bestämmande
af sitt bifall till det hvilande representations-förslaget
anse nödigt, att grunder till vallag upgöras, har jag icke velat
motsätta mig sådant. R. o. Adis pluralitet har i sådant fall uttalat
en åsigt, som jag anser bör hållas i helgd. Hade R. o. Ad.
icke velat, att några dylika grunder skolat upgöras, så hade icke
heller R. o. Ad. till Riddarh.Utsk. hänskjutit den af Frih. Raab
i ett föreg:de plenum fiamställda önskan. Majoriteten var visserligen
icke serdeles stor, men i alla fall hade R. o. Ad. beslutit,
att anmoda Riddarh.Utsk. att inkomma med ett sådant förslag.
Då nu Utsk. sådant fullgjort, är det äfven R. o. Ad:s
skyldighet att pröfva detta förslag, som blifvit afgifvet i den förutsättning,
att grunderne skola afgöras innan representationsförslaget
förekommer. Hr von Hartmansdorff har ganska rätt
derutinnan att Ståndet beslutat, att d. 15 dennes afgöra representations-förslaget
och att om något plenum dessförinnan icke
förekommer, dessa grunder icke heller kunna afgöras; men med
förutsättning, att Hr Gr. o. Landtm, genom utsättande af plenum
tills i dag i och för bordläggning af Riddarh.Utsk:s förslag velat
gå den majoritet till mötes, som beslutit att förslag till grunder
för valordning skall upgöras, har jag också anledn. förmoda, att
R. o. Ad. före d. 15 utsätter plenum, då detta ärende kan förekomma.
Af sådan orsak anser jag rigtigt, att R. o. Ad. beslu
tar, att Riddarh.Utsk:s ifrågavande förslag skall upföras främst
490
Den 13 Februari.
på föredragn:s-listan för nästa plenum, ty eljest vinnes icke det
ändamål majoriteten åsyftat. Genom bifall lill Frih. Klinckowströms
förslag har R. o. .Ad. tillintetgjort dess beslut i ett föreg:de
plenum, och ehuru det är obehagligt att vara i en minoritet,
bör man likväl respektera mojoritetens beslut. Derföre instämmer
jag med Frih. Raab och anhåller att Hr Gr. o. Landtm,
ville utsätta ett serskildt plenum.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag hade önskat, alt Frih.
Raab icke framställt sitt förslag, emedan jag förutsåg, hvad som
nu äfven inträffat, att man här skulle söka allehanda svepskäl
för att åt förslaget gifva en färg, som för detsamma vore ofördelaktig.
Då emellertid förslaget framkommit och afsigten dermed
är att skaffa inhysningar åt de ledamöter af motsidan, hvilka
ännu icke bestämt sig för antagande af Const.Utsk:s förslag, bör
man väl underlätta möjligheten att tillvägabringa sådana uplvsningar,
och detta anser jag så rigtigt, att det på det högsta förundrar
mig, att man velat motsätta sig sådant. Spridande af
dylika uplysningar har man på ett negativt saft sökt motverka.
Man har sagt, alt afgörande af Frih. Raabs förslag före Const.-  (Jlskis vore stridande mot R. o. Adis beslut vid förra Riksdagen,
men R. o. Ad. har beslutat vid denna Riksdag, alt frågan, sä
fort som möjligt, skall afgöras och således är det förra beslutet
uphäfdt. Att man i en fråga, sådan som denna, icke bör låta
sig bindas af en föreg:de Riksdags beslul, synes mig åtminstone
klart, serdeles som 1851 års Const.Ulsk. i inledningen till dess
Betänk. JSfa 7 sagt, alt hvad som rör sjelfva valordningarne för
de olika Stånden, så komma de att på den tid,, som finnes lämplig,
discuteras och afgöras. Vid denna Riksdag har R. o. Ad.
ansett nyttigt och lämpligt, att afgöra valordningen innan R. o.
Ad. fattar sitt beslut i hufvudfrågan, men icke destomindre förklarar
Hr von Hartmansdorff, att dessa öfverläggningar äro utan
ändamål. Det är klart, att Hr von Hartmansdorff, som är emot
förslaget, gerna skulle se, att dessa öfverläggningar blifva utan
ändamål, och jag är öfvertygad, att han, huru valordningen och
valrätts-qvalifikationerna än upgöras, icke rubbas i sina åsigter,
men säkert är ock att en stor del af Ståndets ledamöter ännu
icke hunnit stadga deras öfvertygelse i frågan, och det är för
dem af högsta vigt, att erhålla uplysningar härutinnan. Kan
det under sådana förhållanden vara rätt att, såsom Hr von Hartmansdorff
gjort, söka att genom anspeglingar på den anledn.,
som i morgon afton kan förhindra åtskilliga Ståndets ledamöter
att vara här, förhindra R. o. Ad. att fatta beslut i en af samhällets
vigtiga frågor eller kan det vara skäl att på sätt och vis
betaga Hr Gr. o. Landtm, rättigheten att utsätta ett plenum?
Hvad åter angår frågan, huruvida Frih. Klinckowströms förslag
skall blifva antaget eller icke, så är detta beroende af Ståndets
vid della tillfälle befintliga majoritet. Jag tror icke, att antagande
af mina motståndares förslag vore R. o. Ad. värdigt och
jag hoppas att R. o. Ad. icke låter sig ledas på detta sätt, hvar
-
I) en 13 Februari.
491
före, och dä frågan för mångå ledamöter synes mörk och de
derförutan icke stadgat sina åsigter i ämnet, jag yrkar, att ett
serskildt plenum mätte utsättas för frågans behandling.
Frih. Klinckowström: I anledn. af Hr von Hartmansdorff
yttrande, rör:de min framställning, får jag nämna, att jag
lill undvikande af flere förslag till propos:r ändrat denna min
framställning sålunda, att R. o. Ad. mätte besluta, att Riddarh.-  l)tsk:s Mern. N:o 4 ej måtte förekomma till öfverläggning och
afgörande förrän det från Const.ötsk. vid sednaste Riksdag inkomna
och nu på R. o. Ad:s bord hvilande förslag blifvit afgjordt
och alt delta förslag mätte bibehålla sitt rum på föredragningslistan.
Här skulle visserligen vara åtskilligt att svara på Gr. Gvldenstolpes
och Hr Bildts yttranden, men som jag anser dessa
svaromål vara af beskaffenhet, att jag derigenom skulle inledas i
pröfning af sjelfva hufvudfrågan, hvilken f. n. icke utgör föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, så förbigår jag dessa Hrrs yttranden,
dels att R. o. Ad. har beslutat, att denna fråga skall afgöras
så fort som möjligt, dels huruvida R. o. Ad. sagt, att de af
Riddarh.Utsk. upgifue grunder för R. o. Ad:s förändrade representation
skall förekomma till afgörande före det hvilande representationsförslaget.
Så har Riddarh.Utsk. upfattat Ståndets discussion
i ämnet, men något så beskaffad! R. o. Ad:s beslut tror
jag dock icke att Riddarh.Utsk:s bär narrande ledamöter kunna
åberopa. Det vore i sanning interesant att se detta beslut. Jag
förnyar mitt påstående, att R. o. Adis vid förra Riksdagen fattade
beslut, att det hvilande representationsförslaget först skall
afgöras, bör hållas i helgd, och anhåller om propos. på den af
mig nu gjorda framställning.
Frih. Stjenstedt, Au g. Wilh.: Till en början får jag
förklara, att jag önskar framgång åt det hvilande representationsförslaget,
men just derföre hade jag helst sett, att förslag till
valordning nu icke blifvit väckt, utan att dermed upskjutits intilldess
hufvudfrågan blifvit afgjord. Jag hämtar stöd härför från
den omständigheten, att R. o. Ad. vid sista Riksdagen verkligen
beslutat, att frågan om valordning icke skulle förekomma
förr än efter Grundlagsförändrings-förslagels afgörande. Det återstår
alltså nu att tillse, huruvida det beslut, som Ståndet fattade
för några dagar sedan, skall vara mera bindande än Ståndets
beslut vid sisth Riksdag. Enl. min åsigt böra Riddarh.Utsk:s såväl
vid denna som vid förra Riksdagen afgifna förslag, enär de
icke äro sammanstämmande, jemföras, på det att de må kunna
sinsemellan erhålla någon öfverensstämmelse. Jemte det jag således
anhåller, att få förena mig med dem, som yrka, att Riddarh.-  Utsk:s Mern. N:o 4 icke må förekomma till pröfning förr än efter
represenlations-förslagets afgörande får jag tillika vördsamt hemställa
huruvida ej lämpligast vore att samtidigt med detta Mern.
N:o 4 pröfva Riddarhush.Utskis från föreg:de Riksdagen hvilande
Mern., som är affattadt i samma syfte som det ifrågavande, allt
492
Den 13 Februaii.
i den händelse att det hvilande representations-förslaget blifver
af samtlige Riks-Stånden antaget.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Afven jag önskar framgång
åt det hvilande grundlags-förslaget, men jag tror, att vi aflägsna
oss från detta mål, om vi först skola afgöra förslaget till valordning.
Likaledes gillar jag Frih. Raabs åsigt, att Riddarh.Utsk.
bort utarbeta grunderna för en blifvande valordning. Detta har
nu skett och af Utsk:s förslag kan R. o. Ad. vinna samma uplysningar
som under en debatt. Hr Kramer har sagt, att R. o.
A. sväfvar i okunnighet om Ståndets tankar i ämnet, men samma
okunnighet qvarstår dock efter en häftig strid under 10 å
12 timmar i morgon, ty Ståndets åsigter blifva i alla fall
okände, och hvad kan val Ståndet besluta? Jo! möjligen alt
Riddarh.Utsk. förelägges att på de upgifne grunderne utarbeta ett
fullständigt förslag, men hvad hindrar R. o. Ad. att efter återkomsten
af detta förslag kullkasta dessa grunder. Således vinnes
med en discussion intet. Jag vill respectera majoritetens åsigter,
men tror, att en votering ingalunda uttrycker den rådande
opinionen inom Riddarhuset, ty ett antal af 2 eller t. o. m.
19 personer uttalar icke Ståndets, tankar i ämnet. Dessa personer
utgöra alltså nu den aktningsvärda majoritet, för hvilken vi
skola böja oss. Min öfvertygelse är, att om än huset vore fulltaligt
lika många om ej flere skola önska, att denna fråga må
upskjutas intill dess sig visat, om vi behöfva ingå i discussion
uti ämnet. Vi känna redan hvad Riddarh.Utsk. tänker i ämnet
och tankarna hos Ståndet upplysas af det hvilande Grundlagsförändrings-förslaget.
Jag förenar mig således med de Hrr,
hvilka önska, att Riddarh.Utsk:s Betänk, måtte afgöras i plenum
näst efter det, då Const.Utsk:s Betänk. Nio 2 blifvit hufvudsakligen
pröfvadt.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Lika med Hr von Hartmansdorff
och Frih. Klinckowström tror jag, att R. o. Ad. gjort
klokast att inställa all discussion om Riddarh.Utsk. Mern. intill
dess det hvilande representations-förslagets öde blifvit afgjordt.
Ett ytterligare skäl för en sådan mening vill jag tillägga nemi.
att enl. det hvilande representations-förslaget kommer detta Stånd
att utgöras icke endast af R. o. Ad. utan till ^:del af ofrälse
personer, hvilka likaväl som Ståndets öfrige medlemmar skola
väljas enl. Riddarh.Ordn. Denna Riddarh.Ordn., som, sedan
det hvilande representations-förslaget blifvit antaget, skall uprättas,
mäste således innefatta valordning icke blott för |:delar af
Ståndet eller för den del, som består af nuvande R. o. Ad. eller
frälsemännen, utan äfven för den J:del, som utgöres af ofrälse
personer. Följaktligen lärer R. o. Ad. icke kunna f. n. antaga
de af Riddarh.Utsk. framställda grunder för valordning för endast
|:delar af Ståndet eller derom fatta något beslut, och att vid sådant
förhållande tala derom, synes temligen onödigt. En discussion i
ämnet torde lämpligast kunna föras utom Riddarhuset. Detta
Den 13 Februari.
493
skäl har jag ansett mig böra tillägga. I öfrigt instämmer jag i
Frih. Klinckovströms yttrande.
Frih. Raab, Carl Adam: I en fråga som denna, der hvar
och en troligen genast besvarar den inom sig sjelf med ja eller
nej, hehöfver man ej vara vidlyftig och det är icke heller min
mening. Jag vill blott undanrödja en ensidighet som synts mig
genomgå hela denna discussion. Man har nemi. sagt, att det är
mycket angeläget, att R. o. Ad. känner sin blifvande vallag, och
det är äfven klart, att om det hvilande representations-förslaget skall
hafva någon förhoppning om framgång, vallagens upgörande är
af stor vigt. Men enl. min åsigt heror det af alla 4 Stånden,
hurndana dessa vallagar blifva, enär för hvart och ett' af dessa
sådana skola upgöras. Ager nu R. o. Ad. att endast tala om
sin vallag, så lärer icke heller finnas någon serdeles garantiför
de serskildta åsigler Ståndet möjligen kan fatta, enär vallagarne
för de öfriga Stånden äro oafgjorde, och står det dessa Ståndens
ledamöter dessutom öppet att i vallagarne inlägga mera eller
mindre liberala grundsatser. Vid sådant förhållande lärer det
icke vara till stor nytta, att ett Stånd talar om sin vallag. Jag
hemställer alltså om det kan tjena till något att i morgon hafva
ett serskildt plenum för att tala om den blifvande vallagen, hvarförutan
Hr Gr. o. Landtm, i morgon kanske icke har tillfälle
eller vill utsätta ett serskildt plenum.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Om jag vore en bland
motståndarne till det hvilande representations-förslaget skulle
jag ändock aldrig motsätta mig det förslag här blifvit framställdt
att sedan en utredning af grnnderne för R. o. Ad:s valordning,
inom Riddarh.-Utsk. föregått, dessa grunder skulle af
R. o. Ad. discuteras och bestämmas, innan representationsförslaget
företogs till behandling: Ty jag skulle ansett rätt, att
låta förmonerne af förslaget till' alla delar fullständiga detsamma,
och först sedan söka att bekämpa dem och deras meningar.
Sedan det från sista Riksdagen hvilande representations-förslaget
inkommit till R. St. hafva hos åtskilliga ledamöter, hvilka eljest
äro varma för en representations-förändring, upkommit åtskilliga
betänkligheter, att antaga förslaget med mindre än att de känna
hufvudgrunderne för R. o. Ad:s blifvande valordning. I följd
häraf hafva förslagets egentliga uphofsmän ansett sig böra lyssna
till denna tveksamhet, hvilken jag för min del dock icke delar,
ty då jag vill antaga detta förslag, äro mina skäl dertill af vida
större vigt, än, att jag kan fästa mig vid om valordningen blir
mer eller mindre väl upgjord, och derföre hafva vi nu från Riddarh.
Utsk. erhållit det önskade förslaget till bestämmande af valordningens
hufvudgrunder. Då jag känner, att många tveka att
gifva sina röster åt det hvilande förslaget, utan att derom grunder
förut äro bestämda måste jag lifligt önska, att de måtte af
R. o. Ad. antagas, sådane de nu äro af Riddarh.Utsk. upgifne
hvarefter det icke kan vara något hinder att efter dessa af R. o.
494
Den 13 Februari.
Ad. antagna grunder utarbeta en valordning, sedan Ståndet fattat
sitt beslut i hufvudfrågan. I en fråga sådan som representationsfrågan,
hvilken, säga hvad man vill, ändock är en lifsfråga, den,
på hvilken landets framtid beror, tror jag icke att man skall ångra,
det man möjligen förgäfves upoffrar en förmiddag för behandling
af frågan om grunderna för den blifvande valordningen.
Jag tror derjemte, att, sedan R. o. Ad. genom två föreg:de beslut
visat sig böjd, att gå dem till mötes, hvilka önska att få
frågan utredd, men R. o. Ad. likväl nu i sista timmen frångår
eller förändrar dessa beslut, man genom detta vacklande visar,
att man icke vill bereda framgång åt denna fråga, som, jag uprepar
det ännu en gång, är landets vigiigaste angelägenhet. På
dessa skäl anhåller jag om bifall till Frih. Raabs förslag.
Frih. Klinckowström: I händelse'någon tvekan kan upstå,
huruvida R. o. Ad. genom föreg:de beslut vore bunden, enär 2
eller 3 talare salt sådant i fråga, får jag förklara, att Riddarh.-  Utsk:s Mern. icke gifver något sådant tillkänna. Genom utdrag
af Prot. för gårdagen har R. o. Ad. uppå Frih. Raabs framställning
behagat anmoda Riddarh.Utsk. att upgifva de grunder, hvarpå,
i händelse'grundlagsförändringen antages, blifvande valordningen
skall vara bygd. Enl. Utsk:s Mern. är detta det enda beslut
R. o. Ad. fattat, och Utsk. tror sig hafva dels af Frih. Raabs
framställning och dels af den i anledn. deraf upkomna debatt,
funnit, att ändamålet med det Utsk. lemnade updrag vore att
före den dag, då grundlags-förändringen förekommer, till Ståndet
afgifva sitt förslag. För en sådan förmodan har Utsk. icke
kunnat upgifva något skäl, och jag tror derföre, att, om R. o. Ad.
bestämmer, att Utsk:s Mern. skall förekomma näst efter grundlagsförändringen
R. o. Ad. icke handlar i strid med sina förut
fattade beslut i denna fråga.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Gyldenstolpe: Den siste talaren kan hafva rätt deruti,
att R. o. Ad. icke fattat något beslut derom att afgöra grunderne
för blifvande valordningen förr än efter nästa Onsdag. Jag tror
icke heller, att jag tillåtit mig något sådant yttrande, men deremot
lärer ingen kunna bestrida, att, om R. o. Ad., hvilket man
måste förutsätta, har någon mening med sina beslut, denna mening
varit, att förslag till grunder för valordning skulle inkomma
och afgöras före d. 15 dennes. Säkert är dock, att meningen
ingalunda varit, att dessa hufvudgrunder skola afgöras efteråt såsom
Frih. Klinckowström föreslagit, och i detta fallet måtte R. o. Ad.
hafva lika rätt att bestämma sig för det ena eller andra. Genom
en blifvande votering torde få afgöras, hvilkendera åsigten R. o.
Ad. hyst, nemi. om förslaget från Riddarh.Utsk.s kall afgöras före
eller efter nästk. Onsdag.
Hr von Hartmansdorff: Ståndets beslut om remiss till
Riddarh.Utsk. af Frih. Raabs^ framställning innefattar, såvidt jag
kan påminna mig, icke något annat, än att Utsk. skulle anmodas,
Den 13 Februari.
495
att så fort som möjligt, besvara densamma. Men detta innebär
icke något beslut, att frågan skall på någon viss tid afgöras.
Om nu Ståndet till pröfning förehade Riddarh.Ulsk:s Betänk.,
sedan de öfriga Stånden eller något af dem afslagit hufvudfrågan,
vore detta ju en löjlighet. Hvarföre skola vi blottställa oss för
sådant. Det är icke säkert, att prot.-utdr. från de öfriga Stånden
ankomma så fort besluten äro fattade. I öfrigt får jag förklara,
att jag icke har något emot, att uplysningar meddelas mina
motståndare eller mig sjelf. Jag är fullt öfverlygad derom, att
de, som nu äro vankelmodiga, blifva det ännu mera genom öfverläggning
om de af Riddarh.IJtsk. upgifne grunder för valordningen.
Vi hafva ju hört, en aktad ledamot Hr Tersmeden,
hvilken vid förra Riksdagen röstade för det hvilande representations-förslaget,
nu förklara, att han ehuru medlem af Riddarh.-  Utsk. icke deltagit i dess förslag, att en representant af R. o. Ad.
icke behöfver veta, vara eller ega något, hvarföre Hr Tersmeden
i Utsk:s Betänk, föreslagit ändringar af motsatt riglning. Betänkandet
har således hos honom verkat ytterligare vankelmod,
hvarföre bäst synes vara att göra slut pä .dessa öfverläggningar,
genom bifall till Frih. Klinckowströms förslag.
Starka rop på propos. hördes åter.
Frih. Creutz, Stephan, anförde skriftligen:
Det brådskande, hvarmed man söker att genomdrifva den
ifrågavande motionen, stöter med rätta hvar och en för hufvudet,
som icke är dess mera förtrogen med de åtgärder, som ofta
vidtagas under skydd af den bekanta regeln: ”ändamålet helgar
medlen”; så mycket mer som motionen, ehuru Riksdagen redan
varat öfver månad, är sä sent väckt, att hela saken skulle
få utseende af en öfverrumpling, hvarigenom man ville forcera
R. o. Ad. till att begå ett förhastande lili ett eller annat parti’s
intresse. Skulle ett sådant sätt fä göra sig gällande vid afgörande
af så vigtiga frågor, så vore det i sanning förtjent af ett ogillande,
men som jag ej kan förmoda all Hr Gr. o J-iandtm. kan
tillstädja all ett så förhastadl afgörande af en Riksdagsfräga får
ega rum och innan Ståndet ännu knappast hunnit få del af, än
mindre densamma begrundat och öfvertänkt, så hyser jag den
billiga förhoppning, jemte det jag framställer mitt rättmätiga yrkande,
att Betänk, måtte få hvila på bordet till det plenum, då
Const.Utsk:s, sedan sista Riksdag hvilande förslag, d. 15 dennes
skall discuteras samt i likhet med Frih. Klinckowström, näst
efter denna frägas afgörande.
Frih. Klinckowström: Endast med några ord anhåller
jag, att få bemöta Gr. Gyldenstolpes sista yttrande. Det förvånar
mig, att Gr:n kan vara okunnig om Ståndets vid sista Riksdagen
fattade beslut, att grunderne för R. o. Ad:s förändrade
representation skulle till afgörande förekomma efter det hvilande
representations-förslaget. Detta har R. o. Ad. uttalat och vid
den innevande Riksdagen äfven antagit, ty något beslut i mot
-
496
Den 13 Februari.
satt rigtning finnes icke. Således tror jag, att man bör respektera
Ståndets vid förra Riksdagen ärligt och tydligt uttalade
beslut.
Gr. Mörner, Carl: I afseende på behandlingen af Rid
darh.
Utsk:s ifrågavar:de Mern. får jag förklara, att jag redan i
förra plenum yttrade, alt det borde i sammanhang med hvilande
representations-förslaget förekomma. Hvad åter angår den siste
talarens anmärkn., torde tillåtas mig att fä fästa upmärksamheten
derpå, att en mängd talare understödde Frih. Raabs framställning,
att Riddarh.Utsk:s Betänk, borde, sä fort som möjligt, inkomma
lill Ståndet. Ståndet kunde icke vänta ett mera skyndsamt
insändande af Betänk, än sorn skett. Visserligen medgif
ver
jag, alt U(sk:s första tunke var, att icke insända Betänk,
förr än i dag, emedan, enl. Utsk:s åsigt, detsamma icke kunde
afgöras på en plenidag; men då jag i förra plenum hörde flere
ledamöter önska, att Betänk, skulle skyndsamt insändas till Ståndet,
och jag ansåg Ståndet förhindradt att det förutan fatta sitt
beslut i hufvudsaken, gjorde jag hvad pä mig ankom, att Betänk,
skulle inkomma före nästa plenidag. Att specielt besvara Hr von
Hartmansdorffs yttranden anser jag mindre lämpligt.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att först af Frih. Raab blifvit föreslaget, att R. o.
Ad. måtte besluta att Riddarh.Utsk:s ifrågavar:de Mern. skall i
nästa plenum till slutligt afgörande företagas och för sådant ändamål
bibehålla sitt rinn främst på föredragn:s-listan, och derefter
Frih. Klinckowström afgifvit ett förslag, som, efter den deri
af honom vidtagna förändring, var sålydande: ”att R. o. Ad.
”mätte besluta, att Riddarh.Utsk:s ifrågavande Mern. JV2 4, ej
”mätte förekomma till öfverläggning och afgörande förr än efter
”det från Const.Utsk. vid sednaste Riksdag till R. St:r inkomne
”och sedan dess på bordet hvilande förslag till förändring i grund”lagarne
till definitivt afgörande hos samtlige RiksStm förekom”mit
och att Riddarh.Utsk:s ifrågavande Meni. sättes på före”dragn:s-listan
näst efter nämnde förslag till förändring af grund”lagarne”.
Uti detta förslag hade sedermera åtskilliga talare instämt
och deribland äfven Hr von Hartmansdorff, som förut hade
framställt ett derifrån något afvikande förslag.
Prop. till bifall å Frih. Raabs förslag blef härefter framställd
och besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå/Hr Gr. o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla det af Frih. Klinckowström
framstäldta förslag, samt efter det svaren härvid utfallit
med starka Ja, blandade med många Nej, förklarade det han
trott sig finna att Ja varit öfvervägande.
Gr. Gyldenstolpe och Frih. Raab begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter:s-propos.:
Den, som bifaller Frih. Klinckowströms förslag, att R. o. Ad.
måtte
Den 13 Februari. 497
måtte besluta, att Riddarh.Utsk;s Mern. N:o 4 ej må förekomma
till öfverläggning och afgörande förr än efter det från Const.-  Ulsk. vid sednaste Riksdag lill R. St:r inkomna och sedan dess
pä bordet hvilande förslag tili förändring i Grnndlagarne till difinitivt
afgörande hos samtlige RiksStm förekommit, och att Riddarh.
Utsk:s ifrågavande Meni. sättas på föredragnrs-listan näst efter
nämnde förslag till förändring af grnndlagarne, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att Riddarh.Utsk:s ofvannämnde
Mern. skall å nästa Plenum till definitivt afgörande företagas och
för sådant ändamål bibehålla sitt rum främst på föredragn:s-listan.
Innan härefter voteringen hann företagas anmälde sig och
yttrade Frih. Creutz.
Jag anhåller, att voter:s-propos:n måtte blifva ånyo upläst
till undvikande af misstag vid voteringen.
Sedan den sålunda begärda upläsning försiggått, företogs
voteringen och vid dess slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följ eija
— 119.
Nej — 57.
Hr Prytz, Lars Adolf: Då jag icke deltagit i discussionen,
men finnér det här med betydlig pluralitet fattade beslut
innebära synbar afsigt att förhindra antagande af hvilande representationsförslaget,
får jag härmed anmäla min reservation emot
Ståndets nu fattade beslut.
Hr von Kimmer, And. Rob.: 1 anledn. af 23 §:n Riddarh.
Ord. får jag anhålla att blifva befriad från updraget att vara
Suppleant i Banko-Utsk. med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter det Höglofl.
Ståndet åtskiljdes kl. 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
——*
H. 3.
32
r
