# ID: svediakorp-gov607
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,609
# sentences: 5,307
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅL L N A
U09
HÖGLOFLIGE
iaiiKbaiRsaÅta* namra,
\ID
lagtima Hiköimflen i £tcr chirlin
Arén IS53—1854
Treitje Huttet.
—#€) • ■■ ■
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
185 4.
Onsdagen den 4 Januari 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne Prot.-Utdr. för d. 31 sistl. Dec. f. och e. m.
samt Pleni-Prot. för d. 19 i samma månad.
Föredrogs Hr von Troils, Samuel Gust., d. 28 sistl.
Dec. f. m. pä bordet lagda motion, ang:de anläggning af en jernväg
emellan Skåne och Wettern.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Ehuru jag ogerna förslösar
någon tid för det Högh Ståndet genom deltagande i öfverläggningar
om motioner innan de af Utskott blifvit vederbörligen
behandlade, har jag dock funnit nu förevande fråga härifrån påkalla
ett undantag. Jag vill härvid dock vara så kort som möjligt.
Det är icke vid motionen, utan vid ett anförande, hvilket
följde deruppå, som jag anhåller att få göra några erinringar.
Vid motionens afgifvande företog sig nemi. en värd ledamot af
Ståndet, Hr Ribbing, att anställa en kritik öfver den Nåd. Proppos.
ronde jernvägars anläggande, som R. St:r fått ifrån K. M.
emottaga, hvilken Nåd. Propos. redan längesedan blifvit af R.
o. Ad, till vederbönde Utskott remitterad. Jag vill så mycket
mindre inlåta mig i den mängd specialiteter, som den värde talarep
i sin nog ovänliga recension utförligen afhandlat, som de
fleste bland dem icke hade något sammanhang med ämnet för
den motion, hvarom öfverläggning då förevar. Den enda beröringspunkt
jag kunnat linna emellan detta anförande och motionens
innehåll, är det försök den värde talaren gjort att ådagalägga,
del en jernbana mellan Stockholm och Götheborg vore af
ingen vigt i jemnförelse med den uti motionen föreslagna jernbanan
från Skåne till den värde talarens hembygd. Då jag nu
upträder i en motsatt syftning, ber jag att få på förhand förklara,
att jag icke efter Hr Ribbings föredöme vill upträcTa som målsman
för någon serskild ort, utan att jag grundar min mening i
denna fråga uteslutande på min öfvertygelse om det allmänna bästa.
Uti anförandet förekommo 2:ne omständigheter, hvarvid jag
hufvudsakligen fästat mig. Den ena var en erinran om tillvaron
af Götha kanal, på hvilken, det måste sanningsenligt medgifvas.
Staten gjort högst betydliga upoffringar, och den värde
1 *
4
Den 4 Januari f. m.
talaren har härutaf dragit den slutsats, att en jernväg mellan
Stockholm och Götheborg vore öfverflödig, enär derigenom i
sjelfva verket en dubbel kommunikation emellan Rikets häda förnämsta
städer skulle åstadkommas. Om detta inkast blifvit gjordt
i anledn. af förslaget till Köping-Hult-banan, skulle jag kunnat
fatta någon betydelse deraf; men sedan R. Sl:r redan beslutat
anläggningen af denna väg och K. M. deråt lemnat sin Nådiga
sanction, samt vägbyggnaden redan blifvit satt i verket, torde
det synas en hvar, alt tiden till denna anmärku. är försäten.
Hvad äler fortsättningen af denna väg beträffar, hvarom i K. M:s
Nädiga Propos. endast är fråga, sä kan jag icke inse, att anmärkn:n
derpå har någon tillämplighet; ty en jernväg från det
inre af Westergöthland, öfver Alingsås, till Götheborg, kan väl
icke nemi. sägas dubblera Götha kanal; och hvad den östra vägsträckningen
angår, genom Westmanland och Upland till Stockholm,
är detta sä långt ifrån att vara förhållaudef, alt Götha kanal
för dessa provinser icke ens är åtkomlig utan att passera
Östersjön. Den värde talaren skall tilläfventyrs invända, att
Westergöthland har tillfälle att genom Götha eif anlöpa Götheborg,
och att Westmanland och Upland igenom Mälaren likaledes
kan kommunicera med Stockholm; men är icke detta äfven
förhållandet med Jönköpings län, som till en ganska stor sträcka
tillgränsar Wettern? Den stora vattenväg,, som genom det inre
af landet leder från Mern till Götheborg är lika öppen för Jönköpings
län, sorn den är för Skaraborgs län, och det är just
denna omständighet, som Jönköpings stad har att tacka för att
den är stapelstad. Skulle således denna anmärkn. om dubbla
kommunikationer kunna utgöra något skäl emot en jernvägs anläggande
i Westergöthland, mäste detta skäl äfven vara lika verkande
emot en dylik anläggning inom Jönköpings län.
Den andra omständigheten i Hr Ribbings anförande, som
fästat min upmärksamhet, var underkännandet af den grundsats,
att vid jernvägarnes utstakande fästa synnerligt afseende på förbindelsen
emellan vigtiga trafikations-orter och insjöar eller kanalleder.
Jag vill härvid göra den anmärkn. att då Köping Hultvägen
här icke kan komma i beräkning, icke något skiljaktigt
förhållande eger rum i detta fall för Smålandsbanan, ty alldeles
sämma omständigheter förete sig för en jernväg från Skåne till
en hamn vid Wettern, som för en bana från det inre af Westergöthland
till en hamn vid Nordsjön.
Betraktar man frågan endast frän synpunkten af den inre
rörelsen eller de lokala intressena, kan jag således icke begripa
att emellan Westergöthland, Westmanland och Upland å ena
sidan, och Jönköpings län å den andra sidan, företer sig någon
annan skilnad än den, att sistnämnde ort såsom den värde talaren
sjelf flere gånger framhållit och en sednare talare jemväl
vitsordat, är en fattig provins, då de andra deremot kunna kallas
välmående, och flere industrigrenar der upblomstrat. Men det
vore i sanning ganska originelt, om man här i landet skulle för
anläggande af jernvägar företrädesvis upsöka fattiga orter, hvilket
Den 4 Januari f. m.
5
nian i andra länder sorgfälligt undviker. Undantag derifrån kan
endast ega rum då sådant är nödvändigt för att på genaste väg
förbinda tvenne hufvudorter för den allmänna traliken, och det
vore ock endast ur denna synpunkt jag skulle kunna fästa någon
vigt vid den ali motionen föreslagna jernvägens utsträckning genom
Jönköpings län, ty först-då kan denna väg få sin fulla betydelse,
när den blifvit sammanbunden med den hufvudsakligare
stam linien emellan Stockholm och Götheborg. Men denna sednare
jernbana kan och bör betraktas-ur flere andra synpunkter.
Hvad först det strategiska intresset angår, vill jag blott påpeka
Carlsborg, som, i händelse af ett krig, bör under alla årstider
ega så vidt möjiigt lätta kommunikationer åt flere håll, hvarjemte
en hvar torde erinra sig, att denna bana genomgår förläggningsorterna
för icke mindre än 12 Reg:ten, garnisonerne i Stockholm
och Götheborg inberäknade. Betraktar man åter frågan ur synpunkten
af förbindelsen med utlandet, så lärer hvar och en inse,
att genom de allt mera lättade kommunikationerne från Götheborg
till England och Kontinenten, samt ifrån Stockholm till
Finland och Ryssland, man kan betrakta det Vestra Europa såsom
grannskap till Götheborg, likasom Ryssland till Stockholm.
Det torde icke vara förmätet att från denna omständighet härleda
det antagande, att den ifrågakomne Stockholm- Götheborgsbanan,
mera än någon annan Svensk jernväg, skall blifva frequenterad
äfven af utländske resande.
Ser man saken ur Stats-ekonomisk synpunkt, sä vete vi att
åtskilliga utländska import-artiklar, hvaribland vigtigtiga kolonialvaror,
som föras till Ostersjöhamnarne, genom Sundet, härstädes
äro underkastade mer och mindre betungande afgifter, men om
denna jernväg fullbordades, är det ganska sannolikt, att transito- '
rörelsen, hvad en del varor angår, icke allenast till våra egna
Östersjökuster, ulan äfven till Finland och Ryssland skulle dragas
denna väg, som derigenom alltså skulle blifva en regulator pä
den Sundska tullen.
Framför allt anser jag dock, att denna vägsträckning bör
betraktas ur en högre politisk synpunkt. Tänkom oss att Sverige
blef inveckiadt i krig med grannstaterne och att farten genom
Sundet blefvé stängd eller osäker, af hvilken vigt vore det ej
då, att, så vida vi ega tillgångar till bekostande af någon jernväg,
en sådan funnes från hufvudstaden till någon punkt vid
Nordsjön, der den enda förbindelsen med Atlantiska hamnar
skulle vara öppen, och der försvaret från sjösidan hufvudsakligen
skulle koncentreras.
Med dessa korta erinringar har jag icke haft för afsigt alt
förringa värdet af den motion, sorn här är i fråga; tvertom in
stämmer
jag med motionären deruti, att denna jernbana skulle blifva
en af de nyttigaste för Sverige, men jag kan dock icke tillerkänna
den företrädesrätt framför den jernbana, som af K. M. i
Dess Nåd. Propos. i första rummet blifvit föreslagen.
Hr Gripenstedt, Joh. Airg.: Del är icke min mening
6
Den 4 Januari f. m.
att på något Sätt vilja bestrida vigten och värdet af den jernväg,
som nu i förevar:de motion blifvit föreslagen emellan Skåne oell
Wettern, lika litet som jag vill förneka nyttan af de öfriga jernbanor,
hvilka blifvit påtänkta, såsom t. ex. mellan Westerås och
Fahlun, mellan Fahlun och Gefle, jemte flera andra. Annu mindre
kan jag misskänna det nit och den omtanka, söm vid delta
tillfälle röjer sig hos de aktade Hrr, hvilka väckt förslagen, —
och som derigenom ådagalagt sitt varma intresse för de orter,
hvilkas förvaltnirtg är dem anförtrodd, och i hvilkas förkofran de
sätta sin ära och sin förnöjelse. Men detta är blott den ena
sidan af saken. Den andra sidan är den, huruvida alla dessa
jernvägar, jemte den vägsträckning K. M. föreslagit, nu på en
gång kunna eller böra till utförande företagas. Det torde vara
oneklig! alt Staten i detta afseende måste tillvägagä med samma
försigtighet, som den enskilde, då denne inlåter sig i kostsamma
arbeten, och att i båda fallen det finnes en gräns, utöfver hvilken
man ej kan sträcka sin företagsamhet, utan att löpa fara att
förfela ändamålet. Mången sorglig erfarenhet bestyrker detta påstående,
och visar, att äfven de nyttigaste och bäst beräknade
företag, då de öfverstigit uphofsmannens krafter, ofta misslyckats
och ledt till hans undergång i stället för hans gagn. För min
del tror jag att det vore ett stort och farligt financielt misstag
om man nu föVetoge sig, att härstädes på en gång utföra alla
dessa tilltänkta jernvägar, och jag föreställer mig, att åtminstone
de flesta skola dela denna åsigt. Det är visserligen sannt, att
man äfven kan upställa frågan på ett annat sätt än jag nu gjort,
och såsom föremål för pröfning framhålla huruvida icke någon
eller några af de föreslagna jernvägslinierna förtjena alt ställas
framför den, som K. M. i Sin Nådiga Propos. förordat. I detta
afseende kan jag helt och hållet hänföra mig till det yttrande,
som här nyss blifvit afgifvet, och jag tror, att om man betraktar
ämnet endast ur allmän synpunkt utan hänsigt lill något lokalintresse,
så skall man icke kunna förneka, att den af K. M. föreslagna
jernvägslinien, som afser förbindandet af hufvudstaden
med Rikets förnämsta handelsstad och vesterhafvet, är af alla den
vigtigaste. Ar nu delta gifvet, och såsom jag nyss haft äran
nämna, det icke torde vara rådligt att till en början utsträcka
sina företag längre än hvad K. M. angifvit, så följer deraf, att
enl. min åsigt man icke allt för mycket bör fästa sig vid de förslag
som blifvit gjorda i afseende på de andra jernvägssträckningarne,
utan att man med fullt erkännande af deras vigt för
framtiden, nu gjorde rättast uti att låta dem vänta intill dess
man hunnit fullborda den jernbana K. M. föreslagit. En annan
omständighet, som icke heller bör förbises är den, att örn man
splittrar sina bemödanden i dessa afseenden, kan det lätt hända
att det intresse, som nu i allmänhet visar sig för jernvägarne,
skulle sönderfalla i en slags täflan (något beslägtad med afund)
emellan de serskildta orterna, att hvar för sig i främsta rummet
komma i åtnjutande af de fördelar, som medfölja dylika vägar,
och att hela saken derigenom skulle komma att pä ett betänkligt
Den 4 Januari f. m.
7
sätt invecklas. På grund af alla dessa skäl, vågar jag för min
del icke tillstyrka bifall till dessa motioner, utan hoppas att StatsUtsk.
måtte vända hela sin upmärksamhet på möjligheten att befordra
den vägsträckning, som af K. M. i Dess Nåd. Propos.
blifvit föreslagen. Jag anhåller att dessa korta anmärkn:r måtte
få åtfölja motionen till StatsUtsk.
Hr Ribbing, Arvid: Hvad jag förra gången tog mig friheten
att yttra ang:de jernvägsanläggningarne inom fäderneslandet
och serskildt den sträckning, som K. M. uti aflåten Nådig
Propos. såsom angelägnast föreslagit, bar vid detta tillfälle blifvit
föremål för de 2:ne föreg:de talarnes anmärknrr, men icke, så
vidt jag kunnat finna, af dem vederlagdt. Början af Hr Fåhraei
yttrande har jag dock icke öfvervarit. Jag medger visserligen
angelägenheten af en kommunikationslinie från öster till vester,
på sätt Hr Fåhraeus framdragit, men jag ber att ännu' en gång
fä fästa upmärksamheten deruppå, att vi redan ega ett sådant
föreningsband uti Götha kanal. Då man 1111 dessutom genom
den jernvägsanläggning, som redan är påbörjad mellan Köping
och Hult, kommer att sammanbinda de båda vattendragen, Mälaren
och Wenern, kan jag icke annat än fortfarande anse, att man
tillräckligt sörjt för den så ifrigt förordade kommunikationslinien.
Att nu ytterligare börja ett 3:dje företag för kommunikationen
emellan Stockholm och ,Götheborg, har jag anmärkt icke, enl.
mitt omdöme, vara förenligt med en från början riktig och klokt
beräknad plan för åstadkommande af förbättrade kommunikationer
inom fäderneslandet. Denna min hufvudsakligaste anmärkn.
mot den K. Propos:n har icke blifvit uptagen till besvarande
och qvarstår således i sin fulla kraft. Att icke allt på en gång
bör företagas, utan att det bör ske stegvis, och det först, som är
angelägnast, är också hvad jag trott mig böra framhålla, och jag
har äfven framlagt skälen, hvarföre jag ansett den af Hr von
Troil föreslagna väganläggningen vara den, som, om och när
flere jernvägar skola byggas, bör komma i första rummet.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Lika med Hr Fåhraeus
skulle äfven jag anse det vara öfverflödigt att i denna fråga,
hvarom redan så mycket blifvit taladt, yttra mig, innan densamma
blifvit af Utskott vederbörligen behandlad, men en af de värde niotionärerne,
med hvilken jag nyss samtalade, yttrade för mig den
öfvertygelse, att det vore nyttigt om ett ämne af så stor vigt för
hela Sveriges förkofran, som det nu förevande, blefve ytterligare
utredt. Må det derföre tillåtas mig att ännu en gång yttra mig
i denna fråga med afseende å så väl Hr von Troils motion som
Hr Fåhraei och den siste värde talarens yttranden.
I likhet med Hr Fåhraeus tror äfven jag, att slamlinien
emellan Stockholm och Götheborg är den för Sverige vigtigaste,
och jag tror, att det är öfverflödigt att om den saken något vidare
orda, ty det ligger i sjelfva sakens natur, att det icke finnes
någon linie af större vigt än denna, som förenar de båda
håfven med hvarandra, som i strategiskt afseende är af så mycken
8
Den i Januari f.‘m.
vigt och som förbinder oss med Kontinenten på ena sidan och
Ryssland och Finland på den andra, hvilket måste göra denna
väg till en transitolinie för den stora handelsrörelsen mellan Vestra
och Östra Europas stater. Jag vet ganska väl, att detta anses
som en hypothes, men jag frågar om man väl så bör kalla
det, då, ifall de påbörjade arbetena på Jutland fullbordas," man
kan komma ifrån London till Götheborg och från Götheborg till
Stockholm, om denna väg färdigbygges, och från Stockholm till
Petersburg, sammanlagdt på 75 timmar. Har det icke tverlom
all sannolikhet för sig, att denna väg skall blifva en transitolinie
mellan Ostra och Westra Europa? För vår -egen enskilda förkofran
anser jag denna bana vara af så omätligt intresse, att
fråga icke ens kan upstå om huruvida, i fall blott en bana skall
byggas, denna skulle i främsta rummet företagas. Den har äfven
en annan sak för sig, nemi. K. M:s Nådiga beslut af år 1845,
att denna bana skulle blifva den första, som i Sverige byggdes,
och det var med anledn. häraf, som linien mellan Köping och
Hult blef bestämd att först anläggas, emedan den förenar Mälaren
med Wenern, på samma gång som den utgör en länk i den
stora kedjan. Jag tror således, att denna bana har ett afgjordt
företräde, så väl med afseende på K. M:s förenämnde Nådiga
Beslut, som nödvändighetens kraf, men det skulle, såsom mig synes,
vara ganska hardt, om de öfriga provinserna i Sverige derföre
skulle beröfvas alla de fördelar, som jernvägarne kunna medföra,
och jag kan således icke annat än på det aldra högsta yrka
derpå, att en jernbana anlägges äfven från Norr till Söder,
d. v. s., att en branche af Stockholm-Götlieborgs-banan drages
till söder. Här kan man nu se frukten af, såsom ordspråket säger:
”<levide et impercC1, enär jernvägssystemet lisqueras derigenom
att dess förfäktare söndrat sig. Hade man, såsom jag
hoppats, velat behandla systemet i dess helhet, i st. f. att bitvis
lösrycka detsamma, tror jag att vi fått enhet och kraft icke allenast
i beslutet utan äfven i dess utförande. Hvad Hr Gripenstedt
sagt, att man icke bör gå för långt i sina spekulationer i denna
väg, är mycket rätt, enär det vore ganska orätt att gå längre,
än man när botten och sålunda taga sig vatten öfver hufvudet.
Detta har jag i min motion om jernvägars byggande icke eller
gjort, utan tror jag tvertom att den plan jag framlagt, är utförbar
på en ganska kort tid. Om Sverige inom loppet af 10 år
förses med en jernbana från Stockholm till Götheborg och en
från Fahlköping till Malmö, hvarom fråga är i Skåne, mätte väl
ett stort steg vara taget till landets förkofran, och jag hoppas
derföre, att R. St:r skola omfatta denna plan och icke tillåta alt
den sönderryckes, ty den är dertill alltför vigtig för fosterlandets
sjelfbestånd.
Vid Hr von Troils motion skulle jag visserligen hafva många
anmärkmr att framställa, så vida det icke vore bättre att upskjuta
dermed, till dess frågan blifvit af StatsUtsk. behandlad;
men det må dock tillåtas mig att, på samma gång som jag tackar
motionären för det nit, han ådagalagt, för fäderneslandet och
Ben 4 Januari f. m.
9
serdeles för den provins, hvars höfding han är, en provins, sora
af många skäl är mig kär, emedan jag är der född, och min
fader der länge lefvat och verkal såsom dess styresman på samma
gång, säger jag, som jag hembär Flr von Troil min tacksamhet
för hans motion, som är högst intressant och vittnar om mycken
fosterlandskänsla, må det tillåtas mig att, med afseende ä banans
vigt i jemförelse med den förut omförmälde mellan Stockholm
och Götheborg vara af skiljaktig mening med den, som af honom
förfäktas. Ett yttrande af Hr von Troil finner jag mig föranlåten
att uptaga, nemi. att han låtit anställa undersökningar,
emedan han ansåg, att man icke vore oberoende, om de gjordes
på någon annans bekostnad; det kan väl'så vara, men då han
säger, att man gjort "'anspelningar'''1, om obehöfliglieten af dessa
omkostnader, måste jag förklara, att det icke varit anspelningar
derå, utan ganska otvetydigt och rent utsagdt. Emellertid torde
dessa dubbla undersökningar leda till en fullkomligare utredning
af säken, och då är jag ganska glad deråt. Hr von Troil yttrar
sig vidare ganska fördelaktigt om Väg- och VallenbyggnadsCorpsen,
och jag delar hans förhoppningar, men jag vill dock
»plysa, att alla dessa komplimenter icke kunna hafva afseende
på nnvaride. Corps, som är en utbrytning ur den Corps, hvaraf
jag äfven har äran vara-en medlem, nemi. den gamla Flottans
Mekaniska Corps, hvilken torde vara berättigad att taga åt sig det
väsentliga af berömmet. Mig veterligen har ingen medlem af
Väg- och Vattenbyggnads-Corpsen varit rådfrågad utomlands,
enär Corpsen är så ung, att den icke ännu kunnat hinna dokumentera
sig i ämnet, men jag är öfvertygad, att den skall i framtiden
motsvara de förhoppningar, man vid densamma fästat, och
jag beklagar mycket, att icke uti K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof en mycket större plan blifvit framlagd
för organisationen af denna Corps, hvilken jag anser vara en af
de vigtigaste för fäderneslandet.
Vidare har Hr von Troil sagt, att det är en ofelbar regel,
att jernvägar icke böra läggas parallelt med segelbara vatten,
emedan de då icke bära sig; detta anser jag vara såsom princip
riktigt, men denna princip har dock icke alltid blifvit följd i
Europa, ty på båda sidor om Rhenfloden löpa jernbanor parallelt
med floden och bära sig ganska väl båda två; likaledes jernvägarne
mellan Manchester och Liverpool utmed kanalen, hvilka
alla 3 bära sig väl. Samma förhållande är ock mellan Paris och
Havre, samt mellan Avignon och Marseille.
Hvad åter beträffar Hr von Troils idé, att Staten skulle utföra
vägarne, så behöfver jag icke uprepa, att detta icke kan vara
niin åsigt, dä jag sjelf redan väckt en motion i motsatt riktning,
nemi. att de skulle utföras af privata personer eller bolags så vidt
det är dem möjligt att åstadkomma kapitaler, men pä de ställen
deremot, der icke private af ett eller annat skäl skulle kunna
åtaga sig dem, der borde de af Slaten utföras. Den väg t. ex.,
som skulle förena Köping-Hult-hanan med Norrige, tviflar jag
på, att något privat bolag skulle åtaga sig, och derföre anser jag,
10
Den 4 Januari f. m.
att denna väg, såsom, varande af politisk vigt, borde af Staten
utföras.
För min del kan jag icke med Hr von Troil dela de förhoppningar,
lian uttalat, att, ifall Staten åtoge sig jernvägarnes
anläggning, arbetet skulle kunna göras för bättre pris och blifva
bättre utförd!; det vöre, om, jag så får säga, ett underverk af
Staten, och om detta experiment kunde lyckas, skulle jag vara
den förste att råda dertill. Jag kan ej neka, att Hr von Troils
målning är lockande, men jag fruktar, att den har nog mycket
tycke af Kellgrens älskarinna eller den bindarena Lydia, som i
verkligheten aldrig fanns till. Det ligger i sjelfva éakens natur,
att reed sädane kontroller som blifvit i Sverige föreskrifne för
alla arbeten, som af Staten omedelbart utföras, 1 skulle alla dessa
kontroller förlamande inverka äfven på jernvägsbyggnaden. Vi
hafva dessutom i Carlsborgs fästningsbyggnad ett tydligt exempel
pä, hvad det vill säga att bygga successivt, eller under en läng
följd af år, och Chefen för denna byggnad har vid flere tillfällen,
såsom jag både hört och sett, ådagalagt den stora misshushållning,
ett sådant, system måste medföra. Om man tänker sig,
att jernvägen mellan Stockholm och Götheborg skulle bvggas på
13 år i st. f. på 3, så ligger det i sjelfva sakens natur, att kostnaden
skulle derigenom fördubblas; derom är intet tvifvel. Af
dessa skäl tror jag det icke vara rätt, att Staten belastas med
jernvägarnes byggande, och jag kan för öfrigt icke inse, hvad
Staten skulle göra med dessa jernvägar, sedan de väl blifvit färdiga,
eller hvarföre de skulle tillhöra Staten. Om man betänker,
hvilket centralisations-system redan är hos oss rådande, huru
skulle ej detta förhållande stegras, om en egendom, efter Regeringens
egen beräkning värd 47 milhr, skulle ytterligare lemnäs
till dess förvaltning? Om man finge 300 upbördsmän, som skulle
kontrollera revenuerna eller de medel, som der skulle ingå och
utgå, hvilka säkert icke kunde upgå till mindre än 5 ä 6 milhr
om året, så tror jag ganska bestämdt, att följden deraf blefve
en ökad embetsmanna-personal, utom den som tillhör de sjelfva
jernvägarne, enär KammarR:n och andra verk, som dermed finge
att göra, skulle få mycket mera arbete och till följd deraf behöfva
större personal. Vore förhållandet här sådant som i Frankrike,
att det funnes en serskild ministére för allmänna arbeten,
skulle jag ansett det måhända vara en möjlighet, att denna plan
kunnat utföras; roen då jag säger en möjlighet, vill jag icke
dermed säga att det skulle medföra någon vinst, ty om Staten
utför detta arbete tror jag, att det skulle gå som Irländaren säger,
att: ”man vunne en förlust”.
Då jag nyss omnämnde, att Fortifikalions-Corpsens Chef fått
erfara, huru dyrt det är att bygga successivt, var det ingalunda
min mening att dermed uttala något klander öfver det sätt,
hvarpå Carlsborgs fästningsbyggnad blifvit utförd; jag ville dermed
blott säga, att principen för anslagen är oriktig, emedan
man derigenom föranleder behof af större anslag, än som kanske
eljest varit lillräcklige. Af allt hvad jag nu haft äran yttra, tror
Ben 4 Januari f. m.
II
jag, att min sak ytterligare bestyrkes, och jag hoppas, att R. o.
Ad. delar min åsigt, att Sveriges hufvudvägar böra dragas, på
sätt jag npgifvit, i sträckning från Öster till Vester och från
Söder till Norr, samt att dessa vägar icke böra utföras omedelbart
af Staten, utan, så vidt möjligt är, genom medel, samlade
af den enskilda företagsamheten, understödd af Statens garanti.
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz: Jag skall icke
länge uplaga R. o. Ad:s tid med mitt yttrande i denna fråga;
det är blott hågra aumärknrr utaf Gr. von Rosen och andra jernvägarues
vänner på detta rum, sorn jag önskar bemöta, nemi.
att det vore fördelaktigare för jernvägarne i fall anläggningen
öfvertoges af enskilta bolag än att den besörjdes af Staten. När
man skall hafva jernvägar i ett land -—■ och vi skola hafva det,
då båda Statsmakterne äro derom ense och dylika anläggningar
redan äro började -— tror jag det vara oundgängligen nödvändigt
till förebyggande af framtida olägenheter, att dessa jernvägars
anläggning, på sätt K. M:s Nådiga Propos. föreslår, öfvertages
och utföres omedelbart af Staten, och att de utföras under
de förhållanden och pä det sätt K. M. föreslagit, hvarigenom,
enl. min öfvertygelse, mycket förebygges af det onda, som eljest
kan upstä, då man, såsom vid sista Riksdagen, låter enskilda
bolag öfvertaga jernvägarne, pcb Staten derföre skuldsätter sig
genom att utgifva på utländska börser kurserade obligationer till
större eller mindre belopp. Jag tror att om Staten bygger jernvägar
på egen bekostnad, i den mån tillgångarne sådant medgifva, skall
arbetet blifva icke blott på ett mera ordnadt sätt utfördt, utan äfven
lika fort fulländadt, och pä grund af den erfarenhet, som inom
vårt land finnes, om huru allmänna arbeten utföras antingen af
entreprenörer för Statens räkning eller af Staten sjelf under dess
egna kontroller, är jag fullkomligt förvissad derom, att arbetet i
det sednare fallet blifver både bättre och varaktigare utfördt än
i det förra. Orsaken härtill är klar, då desse entreprenörers
förnämsta intresse naturligtvis är vinst på de arbeten, hvarom
de kontrahera!, och det således ligger i deras intresse att i den
mån de kunna undandraga sig kontroller och att göra arbetet så
billigt som möjligt, hvarigenom det lätt blir förfuskadt; och att
sådant ofta sker, derom hafva vi haft en beklaglig erfarenhet
både här och i andra länder.
Man har vidare anmärkt, att den Corps, som vid sista Riksdagen
inrättades, eller Väg- och Vattenbyggnads-Corpsen, icke
skulle vara tillräcklig för att bestrida tillsynen och ledningen af
arbetet vid jernvägarnes anläggning. Ingenting kan vara enklare
än att öka personalen vid denna Corps om man anser den
vid dessa arbeten utöfva en gagnande verksamhet, hvilket ingen,
som har den minsta sakkännedom, torde betvifla, och mig tyckes,
att R. St:r, om de bifalla K. M:s Nådiga Propos. om jernvägars
anläggande i landet, äfven borde till dubbla eller tredubbla beloppet
öka den summa, K. M. för denna Corps begärt, på det
ali Corpsen mätte blifva tillräcklig för de ökade arbeten, sorn
12
Den 4 Januari f. m.
R. Sl:s medgifvande af hvad K. M. i denna fråga föreslagit,
skulle upsla. Dessutom har Staten till sin disposition en arbetskraft,
som enskilde icke kunna påräkna, nemi. den Svenska indelta
arméen, som under fredens lugn utfört så många stora och
vigtiga arbeten; den brukas beständigt till sådana företag och
jag anser det vara af vigt att den fortfarande sä användes, då
den erfarenhet, som truppen i detta afseende för varfvet-, ofta kan
komma ganska väl till pass i fält. Staten eger således til! jernvägars
utförande pä detta sätt, utan någon olägenhet, ärligen 4,
5 å 6000 arbetare till sin disposition, dä ett enskildt bolag deremot,
i fall ett sådant skulle öfvertaga en dylik anläggning, vore
nödsakädt att frän andra nyttiga sysselsättningar inom landet
draga en mängd arbetare, hvilka, sedan arbetet vore fullbordad!;,
skulle komma att till en stor del ligga fattigvården till last; och
som det i allmänhet icke är något öfverflöd på arbetare under
den tid jernvägsbyggnader fortgå, d. v. s. under sommarens 5
å 6 månader, tror jag att det blir betydligt svårare för ett enskildt
bolag att inom landet finna en större arbetskraft, än det
vore för Kronan. Man torde härvid invända, att enskilte bolag
till dylika arbeten kunde lika väl få använda trupper, men det
försök, som i sådant afseende gjordes af bolaget för anläggande
af en jernväg mellan Köping och Hult, blef af K. Bl. afslaget,
och jag tror att äfven framdeles kommer'att så ske. Gr. von
Rosen har updragit en jemförelse emellan Carlsborgs byggande
och en jern vägsanläggning i fall den skulle-af Staten öfvertagas;
oaktadt jag mycket väl vet och Gr. von Rosen sedan yttrat, att
denna anmärkn. ingalunda träffar den Corps, som drifver detta
arbete, ulan det ringa anslag, som beklagligen af Staten lemnäs
till denna och andra nyttiga anläggningar i landet, kan jag dock
icke undgå att linna denna jemförelse hvad man kallar haltande^
ty om Staten på samma sätt, som meningen vore med de af K.
Bl. föreslagne jernvägsanläggningarne, ville anslå stora summor
till fästningen, och till erhållande af dessa summor utgifvit obligationer,
i st. f. att låta dem utgå som en beskattning, och såsom
en del af Statens ordinarie eller extraordinarie utgifter, hvilket
nu sker, skulle äfven fästningsbyggnaden på Carlsborg, jag
är derom fullt öfvertygad, kunna fullbordas på 5 år, då nu kanske
50 dertill fordras. På samma sätt skulle jernvägsbyggnaden,
om den af Staten öfvertoges och R. St:r medgåfve ingifvande af
obligationer till dess bekostande, lika fort, måhända fortare utföras
af Staten än af enskilde. Mycket vore ännu att säga i denna
fråga, men jag vill icke längre uptaga R. o. Ad:s tid, utan slutar
med att anhålla det dessa mina anmärkn:r mätte få till StatsUlsk.
åtfölja motionen.
Hr Estenberg, Carl Christian: Det är med anledn.
af ett yttrande utaf Hr Fåhraeus, som jag tagit mig den friheten
att här upträda, nemi. det, att det utomlands skulle varit en
praxis att för jernbanssträckningar företrädesvis npsöka rikare
trakter. Med anledn. af detta yttrande, får jag först anmärka,
Den i Januari f. m.
13
alt jag icke vill bestrida sanningen deraf då Hr Fåhraeus sagt
det, men att jag anser det tillhöra oss att betrakta detta erfarenhetsrön
litet nogare och tillse om vi verkligen böra antaga
det såsom ett rättesnöre eller om vi icke möjligen i denna punkt,
borde frångå den allmänna praxis. Jag vill nu försöka visa den
värde talaren att man kan betrakta saken äfven från en annan
sida, nemi. ur synpunkten af det nationalt-ekonomiska intresse,
som med den nya väganläggningen är förenadt. Anläggandet af
en jernväg, sorn går igenom rika provinser, i synnerhet om Slaten
skall bekosta densamma, har naturligtvis den följd att Statskassan
derigenom hastigare'riktas, och de rika blifva ännu rikare;
leder man åter denna väg igenom fattigare provinser, befordras
derigenom eli stort national-ekonomiskt intresse, nemi. de fattiges
upkomst och derigenom fortskridande national-välmåga inom
landet. Jag tror icke att Statskassans riktande utgör föremålet
för Stats-Ekonomens eller Statsmannens bemödanden; jag tror
ali nationens eget riktande och industriella välstånd äfven måste
hafva sin tyngd i vågskålen, och hemställer om icke denna del
af nationalvälmågan bör väga mera än sjelfva Statskassans riktande.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då jag nu går att med några
ord bemöta de anföranden, hvilka så väl då motionen väcktes,
som i detta plenum blifvit afgifne, anhåller jag att till en
början få uttrycka min glädje deröfver att inom detta hus ingen
enda röst höjt sig emot den stora jernvägsfrågan i allmänhet,
ty de anmärkn:r, som blifvit gjorda, afse egentligen riktningen
af den jernbana jag föreslagit eller det system jag i min motion
antagit. En jemförelse har blifvit updragen emellan vigten af
en jernbana mellan Skåne och Wettern och den som skulle för
ena Stockholm och Götheborg, men jag ber att få fästa upmärk
samheten derpå, att jag icke på ett enda ställe i min motion
tillåtit mig att anställa en sådan jemförelse, och att jag endast
utgått från den synpunkten, att en bana emellan Skåne och
Wettern skulle vara en af de mest angelägna inom fäderneslan
det, hvarföre jag äfven sökt att så mycket som möjligt motivera
och förtydliga denna min åsigt. Då jag nu går att med några
ord besvara de invändningar som emot motionen blifvit gjorde,
nödgas jag alt till en början fästa mig vid det yttrande, som i
ett föreg:de plenum afgafs utaf en ibland de mest aktade medlemmarne
af detta hus, höfdingen i ett län, hvarigenom banan
skulle gå, derföre att en åsigt af honom uttalad eljest skulle kunna
anses förtjena vitsord. Han har sagt, att en sådan bana icke på
50 år skulle gagna Jönköpingslän; — hvad nu först sjelfva staden
Jönköping beträffar, torde en hvar finna, att om denna stad
blefve ändpunkten för en så stor kommunikationslinie som den
emellan Skåne och Wettern, skulle ej blott den stora mängd
resande, som från de öfriga delarne af riket sammanträffade i
Jönköping för att färdas på denna bana, utan äfven ifrån utlandet
ankommande resande, som vilja besöka de nordliga delarne
af Sverige, under en längre tid eller åtminstone några dagar der
Ii
Den 4. J a n u a r i f. m.
uppehålla sig, hvilket, enl. min öfvertygelse, skulle mäktigt bidraga
lill alt höja staden Jönköpings välstånd. Om man derjemte
tager i betraktande att Jönköping blefve central-punkten för all
den varutransport, som på jernvägen kunde ifrågakomma ifrån
och till norra Sverige, så tror jag att stadens rörelse och näringar
skulle i högst väsendtlig mån vinna på en sådan jernbana;
och om inan derjemte icke kan bestrida, att en stads stigande
välstånd och rörelse nödvändigt mäste inverka på den kringliggande
landsorten, så tror jag att härutaf kan dragas den slutsats,
att åtminstone den del af landet, som på 3 å 4 mil omgifver
residens-staden, skulle draga en stor och omedelbar fördel
af denna banas anläggning. Jag vågar till och med gå ännu
längre; jag tror att hela den öfriga trakten, sorn skulle af banan
genomskäras, skulle äfven i siri mån vidkännas de välgörande
följderna deraf. Samme värde talare har visat oss, att den skog
man genomreser, då man ifrån Jönköping får söder ut, endast
utgör en smal rimsa, en allé, och att på andra sidan om denna
skog ligga bebyggda och väl befolkade orter; nåväl, Mine Hrr!
det är just derföre alt landet å ömse sidor örn den trakt jernbanan
skulle genomlöpa icke är öde utan folkrik och odlad, sora
jag anser att en jernväg skulle vara af högsta nytta för denna
trakt, än om den vore anlagd endast inom en vidlyftigare skogstrakt.
Man har talat om skogarnes uthuggning såsom en följd af
denna jernvägs anläggande, och jag erkänner att i den trakt,
som närmast omgifver banan, följden troligenj blefve sådan, men
jag måste tillägga, att en annan icke mindre vigtig följd skulle
äfven derutaf upkomma, nemi. den, att just igenom skogens stigande
värde, det skulle löna sig att införa en bättre skogshushållning
och med skogsfrö beså de vidsträckta sandhedar man i
södra delen af Jönköpings eller egentligen i Kronobergs län genomreser,
på hvilka nu endast ljung vexer. Jag kan icke inse,
hvarföre ej dessa stora trakter skulle kunna framalstra lika rika
skördar, som dem man ser på de öfverallt med träd bevexta
Preussiska sandhedarne. Gifvet är, att sä länge utförsel icke
lönar sig och dessa varor inom de andra trakterna af dessa provinser
icke vinna afsättning, så länge kan icke eller någon väl
ordnad skogshushållning derstädes upstå; men då genom den nya
tidens lättare kommunikationer det blir en möjlighet att gifva
ett ökadt värde åt dessa alster, torde derigenom stor nytta för
landet upkomma.
Man har talat om att Smålands binäringar egde i och för
sig sjelf allt för ringa värde för att tåla vid transport på en jernväg,
men jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att en
hvar, som reser i Skånes slättbyggd, anträffar der vid alla tider
på året en stor mängd Smålänningar, som der afsätta sitt lands
bi-produkter, vagnar, kistor, åkerredskap och dylikt. Nå väll
om det nu kan löna sig för desse att denna långa väg på hjuldon
forsla dessa produkter af sina binäringar för att i den rikare
slättbyggden försälja dem, så hemställer jag om det icke vida
bättre skulle bära sig, då man på en gång på jernbanan kunde
Den 4 Januari f. m.
15
forsla lika mycket som nu efter. 30 hästar; och om man dessutom
tager i betraktande den mängd af dagsverken som derigenom
besparades, så skulle jag för min del tro, att genom dessa
lättare kommunikationer ett nytt lif skulle gifvas åt Smålands
binäringar. Vi vete att på den Skånska slättbyggden, der hvarje
limma af dygnet är dyrbar såsom arbetskraft betraktad, der måste
bonden nu köpa det träd lian använder till sin jordbruksredskap
och det jert) hvarmed han sammanfogar dem, då i Småland
deremot både träd och jern finnes till billiga priser. Smålänningen
är idog och händig, och omen jernväg emellan Skåne
och Småland komme till stånd, hvarigenom transporten blefve
mipdre kostsam, är jag förvissad om, att dessa binäringar skulle
erhålla ett förökadt lif. För öfrigt anhåller jag blott att få anföra
ett enda exempel, för att visa hvad en väganläg^iing kan åstadkomma.
Säkerligen finnes ingen inom detta hus, som icke känner
den stora Luneburger-heden, eller trakten emellan Harburg
vid Elbe och Hannover, och mången af Eder, Mine Hrr! har
troligtvist rest deröfver. Afven jag har gjort det vid tvenne
olika tillfällen, med 14 års mellanrum. Första gången jag gjorde
denna resa, färdades jag igenom en djup sandöken, der ingen
banad väg fanns, utan formannen instinktmessigt valde den riktning
som för liästarne var minst mödosam, der ögat endast möttes
af sand och ljung, der de på 2 Tyska mils afstånd från hvarandra
liggande Poststationerne voro att betrakta som oaser i en
öken och der ingen resande möttes på den långa färden. Då
jag efter 14 år kom tillbaka, fann jag då en välbyggd chaussée,
och hvar jag for fram såg jag på sidan om vägen väl bebyggda
trakter, hvars utseende vittnade om trefnad och välstånd, betande
boskapshjordar och upodlade fält. Jag frågade då om orsaken till
denna hastiga förändring, och erhöll alltid till svar: ”rfef är vägen”.
Det var denna på Regeringens bekostnad anlagda väg i
föx-ening med de artesiska brunnarne, hvarigenom det blifvit möjligt
att i denna sandöken anskaffa vatten, sorn så mäktigt verkat
denna trakts förvandling.
Törhända skall man invända, att detta exempel icke passar
på Småland, ty der finnas redan goda och ypperliga vägar; jag
erkänner det, men tror likväl att det af mig nyss anförda exemplet
utgör ett bevis på hvad lättade kommunikationer förmå
uträtta; och om man icke vill godkänna detta exempel, ber jag
att få anföra ett annat, nemi. Götha kanal. En hvar vet hvilken
skilnad eger rum emellan Westergöthlands tillstånd förr och ‘nu;
orsakerna dertill kunna vara mångahanda, men ingen lärer val
förneka, att den mest verkande bland dessa varit Götha kanal,
då genom möjligheten att på denna väg utföra landets produkter,
deras värde så betydligt stigit. Erfarenheten visar oss, Mine
Hrr! att öfverallt, der Statsmakterne vidtagit åtgärder för kommunikationernes
lättnad, har äfven nytt lif och nya näringsgrenar
upstått, och jag tror derföre att detta är ämne, hvarpå man
icke kan lägga nog mycken vigt, då det af R. St:r behandlas.
Då jag nu är inne på att besvara de anmärkn:r, som för 8
16
Den 4 Januari f. m.
dagar sedan gjordes, kan jag icke underlåta att Ujitäga ett yttrande,
sorn då fälldes af en värd talare, hvilken eljest understödde motionen,
Hr Bibbing. Han sade nemi. att Skåne låtit anställa
sina undersökningar utan all kommunikation med den inom Småland
för samma ändamål tillsatta komité, äfvensom att Jönköpings
län väntat sig att de Skånska länen skulle hafva velat hålla till
godo med de inom Småland insamlade medlen. Dessa yttranden
visa mig tydligen, att den värde talaren icke haft tillfälle att
taga kännedom om den vidlyftiga skriftvexling, som jag å Skånska
jernvägsdirektionens vägnar underhållit icke blott med Jönköpings
läns jernvägs-komité, utan äfven med ledamöter af jernvägs-direkl:ne
inom de öfriga iäuen. Hr Ribbing hade i sådant
fall bordt inse, att under loppet af denna skriftvexling både mitt
enskildta och hela Direkt:s bemödande gick derpå ut, att visa
vigten af medels insamlande till verkställande af undersökningar
på det att vi skulle kunna vid denna Riksdag för R. St:r framlägga
en fullständig plan med åtföljande undersökningar ända
till Jönköping, och jag tror mig härigenom hafva i någon mån
bidragit till dé subskriptionslistor, som Hr Ribbing omtalat, genom
hvilka inom Jönköpings län en summa af 6,000 R:dr sammanskjöts.
Jag beklagar, att då härigenom således både inom
Jönköpings och andra län det första steget redan var taget,
man icke förde saken lill slut och genom dessa medels ändamålsenliga
användande satte sig i stånd att nu för R. St:r framlägga
fullständiga undersökningar ända till Jönköping.
Gr. von Rosen har i sina anmärkmr egentligen hållit sig
till den del af min motion, som omfattar den blifvande jernvägens
byggande af Staten, men jag ber att få fästa upmärksamheten
derpå, alt jag ingenstädes i min motion yttrat att jernvägen
borde ovilkorligen byggas genom Statens omedelbara försorg,
utan blott att Staten, så framt vi skola röna den fördel, som med
jernvägen sökes, måste upträda sorn förläggare. Jag har i min
motion antagit, att verkställigheten kunde ombesörjas antingen af
Staten direkte genom dess byggnads-corps, vare sig ensam eller
under ledning' utaf någon bland Europas utmärktaste jernvägs -  byggare, eller ock anförtros ät enskilte bolag eller entreprenörer.
Dock har jag sökt ådagalägga, att orsaken hvarföre Statens företag
i allmänhet blifva dyrare än enskildes, icke ligger deruti att
de verkställas af Statens organer, utan deruti, att dessa organer
åro underkastade en mängd onödiga och förlamande kontroller,
som ulan skada kunde borttagas. Jag ber att såsom bevis för
hvad jäg n-u sagt få åberopa ett exempel, som ligger oss nära
under ögonen; vi veta nemi. alla, att den nya slussbyggnatlen i
Stockholm blifvit verkstäld på kortare tid och för billigare pris
än kostnadsförslaget uptog; — nå väl! icke inträffade detta förhållande
derföre, att den högre ledningen af detta arbetet var
anförtrodd åt några få af Stockholms stads delegerade — DrätselCommissionen
— utan derföre att desse Hrr vände sig till en
man, som utan tvifvel icke blott inom vårt fädernesland utan
äfven
Den 4 Januari f. m.
17
äfven inom Europa är erkänd för en af vår verldsdel utmärktaste
vattenbyggare, och det var derföre att han hade fria händer
vid utförandet, som arbetet gick så fort och så väl. Ilade väl
någon förändring kunnat upstå om, i st. f. att staden byggde
denna sluss, den hade blifvit byggd af Statsverket, men arbetet
för öfrigt på samma sätt verkställts? Hade väl byggnaden derföre
blifvit kostsammare eller fordrat längre lid? — Kunde jernvägarne
helt och hållet utföras af enskilde utan att Staten behöfde
träda emellan med sin hjelp, skulle äfven jag icke påyrka Statens
rätt att ega eller bestämma taxan på dessa vägar; de voro
dä att betrakta såsom andra enskilda industriföretag, utförda utan
Statens mellankomst. Men då det i alla fall icke lärer kunna
bestridas, att Svenska Statsverket på ett eller annat sätt måste
träda emellan för att detta ändamåf skall kunna upnås, så torde det
äfven vara nödigt att Staten icke blott gifver medel, utan äfven
bibehåller rättigheten att i en framtid bestämma taxan för den
rörelse, som på jernvägarne skulle komma att ega rum. Jag ber
att med några ord fä fästa upmärksamheten på förhållandet med
vära kanaler, och jag har sökt att i detta afseende, så vidt möjligt
varit, skaffa mig noggranna uplysningar icke blott om de
bidrag, som Staten måst tillsläppa, utan äfven om beloppet af de
summor, som för ändamålet blifvit af enskilde tillskjutne. Såsom
en anmärkning anhåller jag dock att få på förhand tillkännagifva,
att hvad Trollhätte kanal beträffar, så är, såsom man vet, allt
hvad som rörer densamma, en frimurarehemlighet; inga officiella
upgifter finnas att stödja sig vid, men jag tror mig ändock hafva
kommit de summor pä spåren, som af enskilde blifvit för denna
kanal utgifne. Det visar sig då, att det Svenska Statsverkets
kontanta bvggnadstillskott, förutom skogar, stenbrott, jord m. m.
för Götha kanal upgått till 6,379,000 Hulr, för Trollhätte nya
kanal 1,500,000 R:dr, Strömsholms nya 900,000 R:dr såsom
anslag, och såsom län 300,000, tillsammans ungefärligen motsvarande
ett anslagsbelopp af 1,050,000 R:dr; Hjelmare nya kanal
780,000 och Södertelje kanal 368,000 R:dr, eller en sammanräknad
summa af 10,077,000 R:dr. Tillse vi nu åter hvad
enskildte utbetalat, så utgör det för
Götha kanal  3,141,000 R:dr
Trollhätte, nya  225,000 —
Strömsholms, nya  216,000 —
Hjelmare, nya  74,000 —
och Södertelje  251,500
Summa 3,907,500 —
Härtill kommer att aktieegarne åtagit sig inlösen af de gamla
aktierna till mer eller mindre betydliga belopp (Trollhätte kanal
5 ä 600,000; Strömsholms 1 å 200,000) men denna inlösen är
verkställd dels med de erhållna Statsmedlen, dels med den ärliga
alkastningen, dels möjligen lill en del obetald. Med elt ord,
de kontant tillskjutne medlen upgå, enl hvad jag tror mig med
3 H. 2
18
Den 4 Januari f. m.
visshet känna, endast till ofvan anförde belopp. Se vi åter på
den nuvande brutloafkastningen, så upgår den vid
Hade Staten nu äfven betalat de 4 milkr, som nu af enskilde
blifvit samraanskjutne, så hade Svenska Statsverket varit egare
af kanalerne, och om man äfven beräknar alt nettoinkomsten
upgår endast till 159,000 R:dr eller halfva bruttobeloppet, så utgör
likväl detta 4 proc. på dessa 4 milkr, som Staten skulle
hafva tillskjutit för att sjelf vara egare af kanalerne. Jag hemställer
till Eder, Mine Hrr! om det icke skulle mäktigt bidraga
till näringarnes förkofran om det stöde i Statens makt att nedsätta
taxan på kanalerne så, som rörelsen verkligen klöfver. Jag
har framlagt detta exempel för att visa, att då Staten i alla fall
vid så vigtiga byggnadsarbeten, som här äro i fråga, måste tillsläppa
broderparten, det vore bättre om Staten åtoge sig att bygga
det hela emot vilkor att sedermera sjelf blifva egare derutaf.
Jag vill ogerna längre uptaga R. och Ad:s tid, men anser mig
dock böra fästa upmärksamheten derpå, att jag endast har sökt
att visa den stora vigten utaf den af mig föreslagna vägsträckningen,
hvilken jag anser utgöra den sista länken af ett redan
befintligt kommunikations-syslem i vårt land. Kasta vi ögat pä
Sveriges karta, så finna vi der de stora sjöarne Mälaren, Wenern,
Wettern och Iljelmaren, alla sinsemellan förbundne. Mälaren
och Hjelmaren äro redan genom Hjelmare kanal förenade och
blifva snart genom Köping-Hult-banan ytterligare sammanbundne
med Wenern; Wenern står genom Trollhätte kanal i beröring
med Nordsjön och genom Götha kanal med Wettern och från
sistnämnde sjö kan man på samma kanal komma till både Östersjön
och Nordsjön. Alla det mellersta Sveriges stora vattenbassiner
äro således förenade sinsemellan och med hafvet; det
återstår blott en länk i kedjan, nemi. Wetterns förening med
den södra Östersjön. Det är denna länk jag velat ditfoga och
jag tror derföre att det är af vigt att en jernväg emellan Jönköping
och Skäne snart anlägges. För min del hör jag visserligen
icke till deras antal, som tro att en redan uprättad kommunikationslinie
såsom Götha kanal, serdeles lider af en ny linie,
såsom jernvägen emellan Stockholm och Götheborg, tvertom tror
jag att dessa båda kommunikationer kunna väl förlikas och att
de lika mycket gagna som skada hvarandra; men dem, som hysa
tvifvel i detta hänseende ber jag att få göra upmärksamme derpå,
att den föreslagiia jernvägen emellan Skåne och Wettern ingalunda
kan komma i någon strid med Götha kanal eller andra
redan bestående kommunikationslinier, utan att den tvertom måste
bidraga att på dessa linier öka den redan förut varande rö
-
Hjelmare, nya
och Södertelje.
Götha kanal till
Trollhätte, nya
Strömsholms, nya
90.000 R:dr
160,000 —
28.000 —
16,000 —
15,000 —
Summa 309,000 —
Den 4 Januari I. ni.
19
reisen. Denna linie är, såsom jag redan sagt, i både kommerciel!
och militäriskt hänseende en af de vigtigaste i landet. Det
har visserligen blifvit yttradt, att densamma skulle genomgå en
fattig provins, men jag ber att få fästa upmärksamheten derpå,
att en stor del af banan sträcker sig inom ett landskap, som är,
om icke det rikaste, åtminstone ett af de rikaste i vårt land.
Jag har redan omnämnt den rörelse, som emellan Skåne och
Småland eger rum, och jag tror att man ingenstädes i Sverige
kan säkrare draga den slutsatsen, att en jernväg skulle icke allenast
bära sig, utan äfven gifva rik afkastning. Jag slutar nu
dessa anmärkmr med att ännu en gång uprepa den glädje jag
känner deröfver, att ingen stämma här blifvit höjd emot jernvägar
i allmänhet, och anhåller att dessa mina anmärkmr måtte
få medfölja remissen till StatsUtsk.
Hr Bergenstråhle, Claes: Jag hade icke ämnat att uptaga
tiden med att orda något i denna fråga och skall icke eller
nu göra det, utom med afseende på det yttrande den siste värde
talaren tillagt mig, att på ömse sidor om den smala skogssträcka,
sorn går från Jönköping till Wernamo, skulle linnas bördiga och
välbefolkade trakter. Detta har jag icke sagt, emedan förhållandet
icke är sådant; jag sade att man mötes af odlade fält och
betesmarker. Odlade fält kunna vara ganska glest befolkade och
likasom betesmarker magra och steniga.
Gr. von Rosen: Jag anhåller att med några få ord få framställa
en och annan anmärkn. vid Frih. Klinkowströms och Ilr
von Troils yttranden. Frih. Klinkowström har ganska riktigt upfattat
hvad jag nyss sade om Carlsborg, att det icke var något
klander emot Ingeniör-Corpsen, och jag har allt för ofta varit i
tillfälle att dela hans förmäns och kamraters bekymmer i den
vägen, för att jag skulle kunna yttra något, som innebär en anmärkn.
emot dem. Jag öfverensstämmer således med den ädle
Frilen i detta afseende, men utbeder mig att få göra några anmärkmr
emot hans öfriga framställning. Frih. Klinkowström har
sagt, att arbeten skulle blifva bättre utförda, om de gjordes af
Staten, och att de af entreprenörerne ofta förfuskades; härvid
tyckes mig ett misstag å båda hällen vara begånget. Vi hafva
sett många arbeten i Europa utförde genom Statens omedelbara
försorg, hvilka varit oduglige, och vi hafva i ett främmande land
sett en hel fästningsbyggnad utförd af Ingeniör-Officerare, hvarvid
underslef blifvit begångna, hvarso motbild man icke vid någon
entreprenad torde kunna upvisa. A andra sidan åter ser man
ofta vid entreprenader, att underslef eger rum, och jag förstår
ganska väl, att en entreprenör, då han gör något arbete för K.
M. och Kronan, bjuder till att göra det för så godt pris som
möjligt, hvarföre det tillhör de tjenstemän, åt hvilka kontrollen
är anförtrodd, att efterse, det arbetet blir riktigt utfördt. För
min del del tror jag det bästa sättet för jernvägarnes anläggande
vara, att icke Staten immediate öfvertager detta arbete, utan
JO
Den 4 Januari f. m.
öfverlemnar dess utförande åt privata bolag, som ställas under
ledning och kontroll utaf embetsman, dem Regeringen tillsätter
för att noga tillse, att arbetet behörigen utföres; och på detta
sätt tror jag, att farhågan för underslef bör vara undanröjd.
Frih. Klinkowström har sagt, att arbetet borde utföras under
ledning af Väg- och Vattenbyggnads-Corpsen; jag har redan
förklarat, att denna Corps f. n. är aldeles otillräcklig till att kunna
bestrida de arbeten, som redan nu äro af nöden i Sverige, och
jag vill dertill lägga den anmärkn., att skulle vi vänta pä jern
vägar,
till dess vi hunnit bilda ingeniörer, är det påtagligt, att
arbetena icke på flera år kunna börjas. För min del kan jag
icke inse, att det vore någon vinst för oss, om vi finge vänta
några år, kanske ett decennium, innan vi finge börja att bygga,
hvilket bestämdt blefve händelsen, om arbetet skulle af egna ingeniörer
utföras, ty sådane äro i allmänhet svåra att bilda, då
blott i skolan åtgår minst 3 å 4 år, och de vid utgåendet derifrån
äro i saknad af all praktisk erfarenhet, till förvärfvande
hvaraf ytterligare erfordras några år.
Frih. Klinkowström bar äfven sagt, att arbetet skulle blifva
betydligt lättare, om soldaterne vid den indelta arméen fingo dertill
begagnas. I denna hans mening instämmer jag fullkomligt,
och vill blott tillägga, alt jag icke känner anledningen, hvarföre
icke det nuvande jernvägsbolaget erhöll denna tillåtelse, men att
jag, då den indelta arméens trupp förut vid en mängd tillfällen
fått till allmänna arbeten begagnas, ingalunda kan inse, hvarföre
undantag skulle göras för jernvägarne. Redan en gång förut
har jag yttrat mig ang:de den frågan, huruvida det vore att befara,
att en utarmad population skulle genom jernvägsbyggnaderna
upkomma, och jag tror, att dessa arbeten skola tvertom i
ofantlig mån förhindra, att våra fängelser och korrektions-inrättningar
upfyllas af brottslingar, ty jag är öfvertygad om, att många
af dem, som nu tillgripa annan mans egendom, icke skulle göra
det, om de bade tillfälle att på ärligt sätt vinna sitt uppehälle.
Vid Hr von Troils yttrande får jag anmärka, att hvad taxan
för trafiken å jernbanarna beträffar, så är det redan af K. M.
afgjordt, att, för den händelse, att jernvägarne komma att af enskildt
bolag utföras, denna taxa skall af Regeringen gemensamt
med bolaget bestämmas. För öfrigt kan jag icke dela Hr von
Troils åsigt, att det skulle vara en vinst, om Staten egde kanalerna;
jag tror, alt i de länder, der dessa frågor äro bäst utredda,
är det en grundsats, att alla kommunikalions-anstallernas
begagnande skall vara belagd med afgifter, och jag har nyss läst
en brochyre, som afhandlar åtskilliga vid denna Riksdag förekommande
frågor, der det står, att det skulle vara serdeles ändamålsenligt,
om icke blott för kanalers och jernvägars begagnande
skulle af de tralikerande betalas afgifter, utan äfven för
landsvägarne. Afven jag anser det vara orättvist, att landsvägarne
skola ligga landtmannen ensam till last, och att de resande
deremot betala intet.
Hvad Hr von Troil sagt om de summor, Staten anslagit för
Den 4 Januari f. m.
21
kanalerna, har äfven jag haft den äran att för R. o. Ad. framlägga
i min motion vid 1848 års Riksdag, och detta förhållande,
att Staten gjort så mycket för kanalerna, har varit en af anledn:ne,
hvarföre jag tagit mig fiiheten att begära en ränte-garanti
af Staten för jernvägarne; men jag tror likväl icke derföre, att
det skulle vara rätt, att Staten öfvertoge kanalerne lika litet som
jernvägarne. Jag tror, att Staten icke bör befatta sig med sådana
företag, utan den bör endast så mycket som möjligt söka
undanrödja hinder derför och eljest underlätta sådane anläggningar,
och då skola nog handel och näringar sjelfve sköta sig och
upblomstra.
Hr Ribbing, Arvid: Till bekräftelse af hvad Hr von
Troil framställt om nyttan af den ifrågavar:de jernvägen, vill jag
endast lägga tvenne uplysningar, nemi. först den, att vid sednaste
Landtbruksmöte! i Malmö di Iförts flere åkerbruksredskap, synnerligen
plogar, från landtbruksskolan i Jönköpings län, hvilka icke allenast
funno strykande afsättning, utan äfven beställningar gjordes.
När dessa redskap nu kunde bära den drygare transportkostnaden
på hjulåkdon och landsvägar, så skall afsättningen väl blifva så
mycket lättare, om de få gå på jernväg. Hvad Jönköping angår,
vill jag blott nämna, att denna stads styresman och representant
vid Riksdagen, nyligen inom det Stånd, der han eger talan,
har väckt en motion af aldeles enahanda syftning med Hr von
Troils, hvarigenom torde ådagaläggas, att betänksamheten i fråga
om denna jernväg icke är så stor hos alla Jönköpings läns innebyggare,
som man eljest skulle kunna af vissa yttrande inom
detta rum förmoda Inom BondeSt. lärer ock en motion i ämnet
vara gjord. Hvad Hr von Troil serskildt till mig ställt, vill
jag helt kort uptaga. Hans nit att genast med de rika tillgångar
han inom länet fått sammanskjutne, verkställa undersökningar
utan allt annat bidrag, hoppas jag mätte bära de goda frukter
för Skåne, som han åsyftat. Den betänksamhet, som inom Jönköpings
län visat sig, att icke så hastigt eller utan samrådande
skrida till handling, skulle måhända med afseende på sakens
slutliga framgång också varit ett sätt att gå tillväga och en orörd
summa af 30,000 R:dr b:ko med sina ålöpande räntor att disponera
för undersökningar m. m., icke eller saknat sin betydelse
Frih. Toll, Gustaf: Afven jag kan icke undgå att vid
detta tillfälle yttra några ord ronde Skåne, der jag användt större
delen af min verksamma tid att med all den förmåga mig vflrit
förlänad söka bidraga till de genom Gr. von Rosens fader grundlagda
ypperliga inrättningar, hvaribland jag vill nämna jordens
enskiftande. Skåne står härföre i stor förbindelse hos fadern,
och nu har sonen ökat denna förbindelse genom sina bemödanden
att fortplanta nyttan af hvad fadren verkat. Jag kan icke
underlåta att uttrycka min stora tacksamhet mot Regeringen i
främsta rummet, och mot alla dem, som taga initiativ för delta
lands verkliga fortkomst och förbättring. Länge har Skåne, under
inflytelsen af ett isolerings-system, stått afskildt från det öf
-
22
Den 4 Januari f. m.
riga landets stora och vigtiga angelägenheter, men det har likväl
under denna tid gjort stora framsteg i kultur, odling och förbättringar.
Der jag i mina unga år såg stora ödemarker, finnas
nu bördiga fält, och jag ber att få uplysa derom, att i de inre
trakterna af provinsen framalstras talrika produkter, hvilka icke
kunna utföras på annat sätt än på smärre vagnar med 2 hästar,
till hvilka långa transporter till sjöstäderne vanligen 3 ä 4 dagar
åtgå, i anseende till väglaget. Man kan med siffror beräkna de
stora, enorma skjutskostnader dessa transporter medföra, och jag
tackar derföre Hr von Troil och Gr. von Rosen för det nit,
hvarmed de åtagit sig Skånes sak. I några detaljer vill jag icke
ingå, utan instämmer till alla delar i Hr von Troils motion.
Hr von Hartmansdorff, August: I afseende på Hr von
Troils yttrande om väganläggningars förmåga att åstadkomma odling
och fruktbarhet i magra landskap, anhåller jag att få lemna
en uplysning. Den ifrågavar:de Liineburger-heden har jag flere,
jag tror sju gånger, öfverfarit, och dessutom vandrat vissa stycken
deraf till fots, för längesedan, under kriget. Behofvet af ordentlig
väg derstädes erkänner jag så mycket heldre, som jag under
yrväder en vinternatt höll pä att sätta lifvet till, sedan rätta vägen
var förlorad. När jag sednast år 1851 for öfver heden, fann
jag henne i sanning, oaktadt både chaussé och jernväg deröfver
blifvit anlagda, ännu icke vara för vacker, ehuru skillnaden till
hennes fördel visserligen var betydlig. Hvad traktens upodling
beträffar, hade jag sistnämnde år tillfälle att under flere veckors
umgänge med en af landets betydligare godsegare höra, att orsaken
till denna förbättring härrörde från den öfvervattning man
begagnat.
Medan jag har ordet, bör jag fästa Ståndets upmärksamhet
på ett uttryck af Hr von Troil. Han önskade alt Staten måtte
med broderparten deltaga i kostnaden för jernvägarnes anläggning.
Han har förmodligen tänkt sig tillbaka i den gamla goda
tiden före 1845, och trott att med broderpart menades en större
andel. Jag deremot önskar och anhåller, att StatsUtsk. måtte
förstå och tillämpa hans ord efter nu gällande arfs-lag, och att
Staten således mätte slippa med hälften åtminstone, om hon icke
kan få slippa med mindre.
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Silfv er stolpes,
Fredr. Otto, d. 28 sisth Dec. f. m. på bordet lagda motion,
ang:de bidrag af allmänna medel för anläggande af en jernväg
emellan Westerås, Fahlun och den i gemenskap med sjön
Siljan varande s. k. Insjön.
Föredrogs och remitterades lill StatsUtsk. Hr Ehrenborgs,
Richard, d. 28 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion om
beviljande af ett låneanslag af 250,000 R:dr b:ko, för att under
-
Den 4 Januari f. m.
23
lätta anläggningen af en jernväg för lättare locomotiver emellan
Köping-Hults-banan och Lindesbergs bergslag.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 oell 29
sistl. Dec. på bordet lagda Mern. med återlemnande af en utaf
Riksdagsmannen E. J. Rudberg väckt motion.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att, enl. från Hederv.
BondeSt. ankommet Prot.Utdrag, motionären åtagit sig att låta
omskrifva den ifrågavande motionen, och Ståndet beslutat, att
den del deraf, som rörer Landthandlandes böckers vitsord, skulle
remitteras till LagUtsk., samt den andra delen, eller hvad som
rörer bränvinsminuteringen, skulle till det för behandling af bränvinsfrågan
tillsatta serskildta Utskott öfverlemnas; hvarefter R. o.
Ad., uppå derom framstäld propos., fann ifrågavande Mern. icke
vid sådant förhållande erfordra annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. H. Ex. Hr Gr.
Löwenlijelms, Carl Axel, d. 29 sistl. Dec. på bordet lagda
motion om inrättande af Förmyndare-kammare inom hvarje län,
härad eller distrikt.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
II. Ex. Hr Gr. Löwenlijelms, Carl Axel, d. 29 sistl. Dec.
på bordet lagda motion, ang:de uphörande af Correetions-inrättningen
å Långholmen och dervarande personals fördelande på
Krono-Arbets-Kompanier.
Föredrogs H. Ex. Hr Gr. Löwen hjelms, Carl Axel, d.
29 sistl. Dec. på bordet lagda motion, att R. St:r måtte till K.
M:s disposition ställa tillräckliga medel för att anvärfva och på
Gottland underhålla 1,000 man Jägare, efter snarlika principer
med dem, som i afseende på Wermlands Fältjägar äro antagne.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Då jag upträder vid
denna motions remitterande till Utskott, är det för att på det
lifligaste önska dess framgång, enär jag i motionen, om den lyckas
tillvinna sig R. St:s bifall, ser ett medel att för framtiden
ytterligare förstärka Gottlands försvar. Det är onekligt, att den
ej obetydliga styrka af beväring, som der finnes, behöfver en
stam att sluta sig till uti farans stund, och hvilken stam redan
på förhand har den bildning i krigareyrket, att den kan lemna
ett för national-beväringen tillräckligt under-befäl. Jag igenkänner
i denna motion Generalens skarpa blick, upfattande hela
vigten af Gottland, såsom en hufvudpunkt i Skandinaviens försvarssystem
; jag igenfinner äfven deri Regenients-Chcfens omtanka,
att förskaffa beväringen en stam af krigare, utbildade efter
den nyare tidens fordringar i militäriskt hänseende. För
detta sannt fosterländska förslag hembär jag motionären min djupaste
tacksamhetsgärd, och vill nu i korthet vidröra förslagets
24
Den 4 Januari f. m,
innehåll och redogöra för några anmärkn.T, ehuru af underordnad
vigt, sorn deremot kunde göras.
Motionären har föreslagit, alt å Gottland skulle upsättas en
värfvad trupp, bestående af 1,000 man och bildad i hufvudsaklig
öfverensstämmelse^med nuvande organisation för Wermlands
Fält-Jägare-Reg:te. Afven jag anser en sådan organisation vara
ganska lämplig; men jag kan deremot icke instämma i hvad vidare
blifvit föreslaget, eller att den ifrågavande truppen skulle
ställas under Gottlands national-bevärings befäl och underbefäl,
enär öfverbefälet redan är alltför otillräckligt, om det skulle ifrågakomma
att använda beväringen till landets försvar, och det
valda underbefälet ej kan påräknas till ständig tjenstgöring. Sisth
år mönstrade jag nära 9,000 man national-beväring, och om äfven
man skulle antaga, att en del deraf utgjordes af sjöfolk och
andra personer, hvilka ej hade stadig hemvist å ön, kan man
likväl, utan fara af misstag, påräkna, att åtminstone 8.000 man
skulle kunna träda under vapen, om så påfordrades. Såsom befäl
för denna styrka finnes för det närvarule icke mera än 76
officerare på stat. Jag hemställer då, huruvida det vore lämpligt
att ytterligare ställa en trupp af 1,000 man under delta fåtaliga
befäl. Måhända är äfven den af motionären föreslagna
styrkan allt för högt uptagen och torde möjligen kunna nedsättas
till en starkare bataljon, om tillgångar skulle saknas att utföra
förslaget i dess helhet. Onskligt vore likväl om sådant kunde
ske, ty 1,000 man lärer ej kunna anses utgöra en för stor stamtrupp
åt en så talrik beväring. Den tid, hvarunder 200 man af
den föreslagna truppen skulle såsom instruktions-kompani öfvas,
har blifvit bestämd till ett år, samt öfningstiden för den öfriga
styrkan uptagen till en månad, och tyckes mig dessa öfningslider
vara passande, då man besinnar, att icke allenast rekryterna, utan
äfven sjelfva manskapet böra erhålla en sådan öfning, att de motsvara
bestämmelsen af att vara en stamtrupp.
Af den föreslagna styrkan, 1,000 man, skulle S00 hvarje
år under 11 månader permitteras. Jag tror att ett sådant antal
ganska väl skulle erhålla ständig arbetsförtjenst å ön. Gottland
har en jord, i hvars sköte stora krafter och värden ännu ligga
slumrande. För att upväcka dessa värden och krafter till lif och
verksamhet, fordras tvenne saker, kapital och folk. Anskaffas
dessa mäktiga förkofringsmedel, skall Gottlands fruktbarhet och
befolkningens välmåga snart mer än fördubblas. Man har redan
börjat att utveckla mycken verksamhet i detta hänseende. K.
M. bär genom serskildt anslag sökt att åstadkomma en förändring
i den s. k. Egoblandningen, som utgör ett väsendtligt hinder
för jordbrukets förkofran. För dem af Ståndets ledamöter, hvilka
ej känna förhållandet härmed, vill jag uplysa, att t. ex. J-dels
M:(al ofta bar sina egor spridda på 1 å 2 mils afstånd och uti
serskildta socknar. Man finner lätt, huru svårt, ja nästan omöjligt
det är, att på det ändamålsenligaste sätt bruka en egendom
af sådan beskaffenhet. Jag har hopp, att detta skadliga förhållande
snart skall uphöra genom laga skiften, och derföre är äf
-
Den 4 Januari f. m.
25
Ven tiden inne att förskaffa ön den arbetsstyrka, som erfordras
för att gifva jorden den produktionskraft, hvaraf den är mäktig.
Gottland eger icke mindre än 50,000 Tdand myrjord och öfver
200,000 T.-land af bördigaste jordmån, utgörande bag- och ängsmark,
för det mesta öfvervext af hassclbuskar och mindre gagneliga
träd. Myrorna behöfva utdikas, hag- och ängsmarken
rödjas, hvarefter odlingen blir lätt af en jord, der sällan natron
sten hindrar plogen. Största delen af denna så förträffliga jord
ligger obrukad och den redan odlade fördrar tillbörlig skötsel.
Ja, man kan säga, att Gottlands förnämsta jord ännu ligger i
linda. Men för att odla dessa vidsträckta marker, fordras arbete
och lill arbete erfordras folk. De 800 man, som genom förslaget
blefve för odlingsföretag disponibla, skulle icke allenast erhålla
tillräcklig sysselsättning, utan äfven måhända icke fullt motsvara
behofvet. Vid många tillfällen är det stor brist å folk på
Gottland och det är ibland icke möjligt, att för hvad pris som
helst, erhålla tillräcklig arbetsstyrka. Det är visserligen sannt,
att en mängd arbetare årligen ditkomma från Småland, Wermland
och andra trakter, för att söka sig arbetsförtjenst, men, oafsedt
att behofvet af arbetskraft derigenom på långt när icke fylles,
äro dessa arbetare merändels sådana personer, hvilka hemorterne
af ett eller annat skäl skickat ifrån sig. Gottland får, i brist på
bättre, taga emot dem, men Läns-Styrelsen har ofta obehag och
olägenhet af dessa främlingar. Om förslaget vinner framgång,
skulle dessa personer uthytas emot disciplineradt folk och Gottland
komme att i flera hänseenden vinna på bytet.
Jag inser väl, att ej ringa kostnad skulle förenas med uprättandet
af den föreslagna truppen, men då jag är fullkomligt
öfvertygad, att en sådan åtgärd förr eller sednare nödvändigt
måste vidtagas, kan jag icke annat än söka befordra ifrågakomne
förslag. Ulan en stamtrupp kommer den nuvarrde national-beväringen
aldrig till sådan bildning att den kan upfvlla sitt ändamål
eller landets försvar. Jag vill äfven medgifva, att kostnaden
för denna trupps underhåll möjligen skulle kunna förminskas och
att den föreslagna aflöningen af 2 R:dr b:ko i månaden är för
hög tilltagen, enär en person, som under 11 månader af äret
kan fritt disponera öfver sin arbetskraft, icke för sin utkomst
torde behöfva hela den föreslagna summan, utan borde vara belåten
med g-del deraf.
Mycket vore visserligen att i detta ämne tillägga, men då
jag är öfvertygad derom, att R. o. Ad., lika väl som jag, inser
och omhuldar angelägenheten deraf, att ändamålsenliga åtgärder
vidtagas till beredande af Gottlands försvar, vill jag icke för denna
gång längre uptaga tiden, utan anhåller endast, att hvad jäg nu
haft äran yttra måtte få beledsaga motionen till vederbörligt
Utskott.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Ingen kan högre än
jag göra den värde och af mig högt aktade motionären rättvisa,
för dess å detta rum ofta ådagalagda bemödanden, att genom
26
Den 4 Januari f. m.
nyttiga förslag åstadkomma hvad för fäderneslandet gagneligt är.
Det är således icke utan obehag jag nödgas yrka, att det Utsk.,
hvartill den förevar:de motionen hlifver remitterad, icke å densamma
måtte fästa något afseende.
Motionären har föreslagit:
att R. St:r måtte till K. M:s disposition ställa tillräckliga
medel för anvärfvandet och underhållet på Gottland af
en Corps af 1,000 man, bestående af sådane personer,
som hvarken vilja höra föräldrars eller lagens röst (således
vanartiga och liderliga sällar), hvilken Corps borde
ställas under National-Beväringens befäl och under-befäl
(således på sätt och vis införlifvas med den af provinsens
barn och innevånare bestående beväringen; den enda
trupp, som icke är underkastad prygel-straffet).
Vidare föreslår motionären:
att af nämnde 1,000 man, 200 man turvis borde underhållas
i exercis-kompanier eli helt år, men de öfrige
800 permitteras 11 månader af året, för att försörja sig
med arbete.
Den sålunda föreslagna utvexten på den Gottländska försvarsorganisationen
anser jag dock l:o i vissa delar overkställbar; 2:o
till föga båtnad för provinsen, ja till och med vådlig för densamma;
3:o obehöflig; och ingalunda mera betryggande för Gottlands
försvar än händelsen är densamma förutan. Den är i viss
mun overkställbar, ty då befälet vid National-Beväringen redan
för densamma är otillräckligt, måste detta än ytterligare blifva
fallet, om en tillökning af 1,000 man kommer att ega rum i
nummerstyrkan. Under-officerare och korporaler äro i öfrigt icke
annat än beväringsskyldige, valde af kompanierne inom hvilka
de äro bosatte och kunna icke kommenderas till tjenstgöring vid
annan trupp än National-beväringen. Den skulle vara till föga
båtnad för Provinsen, ty permilterandet inom ön under 11 månader
af året af 800 vanartiga och liderliga sällar, skulle uti
mera än ett hänseende blifva förderfligt för innevånarne. Det
obehag Skånes landsbygd hade af de permitterade soldaterna vid
f. d. Konungens Eget värfvade Reg:te är ännu inom provinsen
i friskt minne. Den är slutligen obehöflig för betryggandet
af Gottlands försvar, ty den å ön organiserade Natiohal-beväringen,
är till sitt antal fullt tillräcklig, åtminstone under vanliga
förhållanden för öns försvar. Gottland har den förträffligaste
militär-organisalion — bättre än fasta landets — det enda som
med hänseende till densamma återstår att önska är tillfälle till
en fullständigare rekrytbildning, d. v. s. en förlängning af öfningarne
vid inträdet i National-beväringen. Gottländska Nationalbeväringen
består nemi. af circa 9,000 man, hvaraf 8,000 man
landt-beväring, 800 man stads-beväring, samt 200 man Artilleribeväring,
hvilka alla, i enlighet med konventionen, hafva skyldighet,
att ifrån och med fyllda 17 år till och med 45 års ålder,
undergå 6 dagars årlig vapenöfning kompanivis (icke bataljonsvis,
ehuru sammandragningar härtill egt rum under de
Den 4 Januari f. m.
27
sednare åren). Dessa 9,000 man, erforderligen rekrylbildade i
förening med den skicklighet i målskjutning Gottländningen förvärfvat
sig vid sina enskildta skjutöfningar, äro under vanliga
förhållanden tillräckliga för öns försvar. Ar fienden deremot
herre i sjön och med öfverlägsen styrka anfaller, är ingalunda
den föreslagna, af 1,000 man bestående Corpsen tillräcklig för
att hindra öns occupation. Nämnde Corps blefve i öfrigt utan
befäl, då National-beväringen krafvel- allt det som finnes, samt
skulle dessutom, såsom sammansatt af ett slags fribytare, möjligen
mera skada än gagna försvaret. National-beväringens behof
af en fullständigare rekrytbildning, äfven med afprutning af de
årliga öfningarne, föranledde mig, att uti det af mig vid sisth
Riksdag afgifna förslag till ”förändrad organisation af vårt landtförsvar”
föreslå: 14 dagars öfning i st. f. 6, för dem som inträdde
i National-beväringen, eller 18-åringarne, samt derefter 6 dagars
årlig öfning för alla från och med 19 till och med 26 år; slutligen
söndagsöfningar 4 gånger om året för alla från och med
27 till och med 50 år. Således 62 mötesdagar och 92 söndagsöfningar
för hvar och en. På samma gång föreslog jag äfven
förhöjda löner för National-beväringens befäl, det befäl som,
hvad aflöningen angår, är mest vanlottadt inom så väl Svenska
som andra arméer. Detta förslag mötte likväl motstånd af Militär-befälhafvaren
på ön, Hr Landsh. af Dalström, hvilken stämplade
det för ” overkställbar t" såsom stridande mot konventionen.
Då, lika som nu, måste jag likväl ogilla detta påstående.
Konventionen kan ju i likhet med andra öfverenskommelser på
laglig väg förändras. Detta tyckes nämnde Milit.-befälh. äfven
sjelf nu hafva funnit, efter som jag med tillfredsställelse förnummit,
att han sjelf förlidet år föreslagit Gottlands innebyggare
ungefär samma förändring i vapen öfningarne, som den mitt organisations-förslag
innehåller. Äfvenledes har han i likhet med
mig föreslagit förhöjning i bevärings-befälets aflöning och detta
på så väl grundade skäl, att saken blifvit ett af föremålen för
”K. M:s Nåd. Propos., ang:de Statsverkets tillstånd och behof”
— en handling, till hvars fullständiga granskning jag framdeles
torde återkomma. Att Milit.-befällns förslag, ang:de förändring
af tiden för vapenöfningarne, af menigheten på Gottland nu afslagits,
betyder ingenting. Vid förnyelse häraf är jag öfvertygad
att det kommer att antagas, synnerligast om såsom alternativ-förslag
framställes: ett strikte upfyllande af hvad konventionen
om öfningarne innehåller, nemi. att desamma årligen under 6
dagar skola ega rum för alla beväringsskyldige ifrån och med 18
till och med 45 års ålder. Blir derefter, som jag är öfvertygad,
den föreslagna förändringen i tiden för vapenöfningarne bifallen',
och denna tid i öfrigt rätt användes, samt kustförsvaret på erforderligt
sätt förstärkt med strandbatterier och öfrige befästningar,
så anser jag Gottlands försvar, uteslutande hvilande på dess
egen från alla utvexter befriade National-beväring, vida mer betryggande
än fasta landets med sin nuvande militär-organisation.
28
Den 4 Januari f. m.
Jag anhåller vördsamligen att detta mitt yttrande måtte till
Högh StatsIItsk. få medfölja Hr Gr. Löwenlijelms motion.
Remitterades till StatsIItsk.
Föredrogs och remitterades lill Bevilln:sUtsk. H. Ex. Hr Gr*
Löwenhjelms, Carl Axel, d. 29 sisth Dec. på bordet lagda
motion, ang:de den indirekta beskattningens förhöjande medelst
Charta-Sigillata-afgiften.
Hr Gr. o. Landtm, tillkiinnagaf att anslag blifvit ntfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Hr Sandströmers, Anders Peter, d. 29 sisth Dec. på bordet
lagda motion om fördelning efter hemmantalet inom hvarje
län af afgifterne för skjutsningens uplålande pä entreprenad.
Föredrogs Hr Reutersvärds, Patrik Oscar, d. 29 sisth
Dec. på bordet lagda motion, att såsom allmän lag måtte stadgas,
att all annan jord, än inegor, skall för jernvägsanläggningar
uplåtas utan ersättning.
Frih. Cederström, Budolf: För hvar och en, som nitälskar
för fäderneslandets framåtskridande i industrielt hänseende,
och anser jernvägars anläggande dertill leda, kan det icke vara
annat än en glädjande företeelse, att ett lifligare intresse upstått
för sådane anläggningar inom landet, samt att insigten om dessa
kommunikationsmedels stora gagnelighet och nytta vunnit allt
mera insteg. Dock är det härvid högst angeläget, att icke understödjandet
af liemödanderne i detta hänseende sker på ett
sådant sätt, som genom dess öfverdrift kan skada ändamålet.
Detta synes mig vara fallet med den motion, sorn nu är till
remiss föredragen.
Motionären har nemi. föreslagit, alt all i och för jernvägsanläggning
nödig jord skulle af egaren öfverlåtas utan ersättning,
med undantag af inegor, för hvilkas afstående skulle i ersättning
erhållas endast jordens fulla värde, men utan den förhöjning
deri, som nu gällande expropriationslag bestämmer- Ett sådant
lagstadgande skulle dessutom, enl. min öfvertygelse, helt och
hållet strida emot eganderättens billiga fordringar. Visserligen
yttrar motionären, att en dylik upoffring skulle vara både billig
och rättvis, alldenstund värdet af de egendomar, öfver hvilkas
egor jernvägen komme att sträckas, betydligen blefve derigenom
ökadt. Jag anser likväl det vara nödvändigt och med eganderättsprincipen
öfverensstämmande, alt låta en egare sjelf bestämma,
på hvad sätt hans egendom må ändamålsenligast användas;
och då lagen redan nu i vissa fall fordrar hans egendoms afstående
för det allmännas bästa, (hvilket ej heller bör ogillas,
ty hvarje princip tål att till en viss grad, men icke derutöfver,
Deni Januari f. m.
29
modifieras), är det icke obilligt, att han för en sådan, ofta ganska
kännbar upoffring, visserligen stundom endast förment, men ej
mindre ovälkommen, åtminstone tillerkännes den ersättning, som
i ämnet nu gällande författning honom medgifver.
Väl är jag öfvertygad, att LagUtsk., hvars behandling motionen
kommer att undergå, ej skall förbise dessa sanningar,
men jag har trott, att ett så betänkligt förslag, som det ifrägavar:de,
icke borde passera genom R. o. Ad., utan att väcka dess
ledamöters upmärksamhet. Jag har derföre vid remissen, framställt
denna anmälan, men gör tillika med nöje fullkomlig rättvisa
åt motionären för den känsla af oegennyttigt och fosterländskt
nit, hvilket otvifvelaktig! framkallat hans förslag och deruti jemväl
framlyser såsom uttryck af hans individuella benägenhet att för
det allmänna afstå egna egodelar, och hvilket alltid tillerkännas
ett högt värde, när det yttrar sig i frivillig handling vid dertill
sig erbjudande serskilda tillfällen. Deremot synes detta nit, i
den form det nu framträdt, icke fördelaktigt ens för jernvägarne,
dem det skulle kunna äfventyra att depopularisera, om här blefve
antaget såsom tvångslag, alt de enskilde skulle för jernvägars
skuld åläggas en uppoffring, hvars moraliska värde eljest just bestode
i dess natur att vara frivillig. Och om äfven en jernväg,
i närheten af en egendom, i allmänhet medför gagn åt densamma,
kan den också i åtskilliga hänseenden, (i vissa och många
serskilda undantagsfall åtminstone), göra obehag och skada genom
jernvägens sneda sträckning öfver egoine o. s. v. Då vore
det ju alltför hardt alt ej få ens full ersättning för sin jord.
Vördsamt anhålles, alt dessa mina anmärknu- matte få åtfölja
motionen till LagUtsk.
Remitterades till Lagutskottet.
Föredrogs Frih. Hjertås, Fredr. Philip, d. 29 sistl.
Dec. på bordet lagda motion om antagande af den i Norrige
gällande lag för bränvinsförsäljning med de få förändringar, som
i anseende till egendomligt Svenska förhållanden äro nödvändiga.
Remitterades til! det för behandling af frågor ronde bränvinstillverkning
och försäljning tillsatta serskildta Utskott, hvarjemte,
enl. motionärens begäran, denna motion kommunicerades
de resp. MedStrn.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk., Frih. Hjertås,
Fredr. Philip, d. 29 sisth Dec. på bordet lagda motion om
ett årligt anslag af 800 R:dr b:ko till beredande af tillfälle för
Skolstyrelser, att, vid införande af Gr. Rudenschölds folkskolemethod,
komma i åtnjutande af hans personliga handledning.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Ilr af Dalströms,
Gustaf Jakob, d. 29 sisth Dec. pä hordet lagda motion om
ett årligt anslag af 300 R:dr b:ko till ersättning ät Lands-Sekret.
30
Den 4 Januari f. m.
i Gottlands län, för den honom serskildt ålagda befattning med
enskilde personers besvärsliandlingar.
Föredrogs oell remitterades till StatsUtsk. Frih. Als t romers,
Carl Jonas Oscar, d. 29 sisth Dec. på bordet lagda
motion om Statsmedels anvisande till reseunderstöd, förslagslån
och praemier för befordrande af ölbryggeriers anläggande.
Föredrogs Frih. Alströmers, Carl Jonas Oscar, d. 29
sisth Dec. pä bordet lagda motion, angule beskattning å hundegare
i Städerne till förmon för upfostrings-inrättningar för fattige
och vanvårdade barn.
Frill. Cederström, Rudolf: Den af Frih. Alströmer nu
väckta motion är i min tanke ganska nyttig och riktig. Samma
idé finnes äfven redan på förhand uttalad uti ett af Biskop
Agardh nyligen utgifvet arbete, som ger en snillrik öfverblick
af en mängd samhällsfrågor, och utgör hvad jag vill kalla en af
de mest genialiska arbeten ”de rebus omnibus” i Statsekonomiskt
och i flera andra afseenden. Saken är äfven föremål för
flera andra länders med fördel vidtagne lagstiftningsåtgärder.
Hvad jag nu vill anföra är dock mindre ett förordande af motionen,
som både genom sitt innehåll och sin upställning tillräckligen
förordar sig sjelf, än för att fästa upmärksamheten deruppå,
att motionärens begäran om remiss af sin motion till StatsUtsk.
synes hvila på ett litet misstag. Det är väl sannt, att hans siulliga
hemställan åsyftar ett anslag till förmån för Prins Carls inrättning
för fattiga och vanvårdade barn, men den förutgående
åtgärden måste tillhöra Bevilln.Utsk., emedan åläggandet af sjelfva
skatten utgör ett vilkor för den sednare åtgärdens verkställighet.
Jag anhåller derföre att, så vida Hr Gr. o. Landtm, delar min
nu framställda åsigt och IL B. o. Ad. jemväl finnér densamma
riktig, ifrågavande motion måtte remitteras till Bevilln.Utsk.,
hvilket Utsk. det naturligtvis står öppet att öfver ärendet, i afseende
å motionens sednare del, konferera med StatsUtsk.
Frih. Alströmer: Då jag vid motionens väckande begärde
remiss deraf till StatsUtsk., skedde det under förutsättning, att
frågan skulle behandlas af nämnde Utskott gemensamt- med Bevilln.
-Utsk., men då Frih. Cederström ansett det vara formenligare
att remittera motionen i första rummet till Bevilln.Utsk.,
har jag destomindre något deremot att invända, som frågan i alla
fall sannolikt kommer att af båda Utskotten handläggas.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag är i detta fall af
fullkomligt motsatt tanke med den förste värde talaren.
Det är väl sannt, att Bevilln.Utsk. eger att bestämma, huruvida
den ifrågasatta beskattningen skall åläggas eller icke, men
det måste ovedersägligen tillkomma StatsUtsk. att afgöra, hvartill
den sålunda anskaffade inkomsten skall användas, eftersom
detta Utsk. behandlar alla öfriga frågor och förslag ronde rikets
Den 4 Januari f. m.
31
inkomster och utgifter. Då här icke är fråga om annat än användandet
af den utgående skatten, anser jag motionen böra till
StatsUtsk:s behandling hänskjutas.
H. Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i händelse här, såsom
den sista talaren tycktes hafva antagit, vore fråga om användandet
af en redan utgående skatt, äfven skulle ansett mest formenligt
att remittera motionen till SlatsUtsk., men nu, då motionen
afsåge icke blott att medel måtte anslås, utan äfven att
de må utgå medelst en ny bevillningsafgift, delade Frih. Cederströms
åsigt och fördenskull finge hemställa om R. o. Ad. behagade
remittera förevar:de motion till Bevilln:sUtsk.; hvilket
bifölls.
Föredrogs Hr Ceder scb i ölds, Rob. Theophron, d. 29
sisth Dec. på bordet lagda motion, ang:de 2:ne vid f. d. Magazins-Deparl:tet
anställde tjenstemäns upförande på indragningsstat.
Hr Cederschiöld: För den händelse att någon af StatsUtsk:s
ledamöter möjligen skulle vilja föregifva, att ifrågav:de
tjenstemäns löner kunnat och bordt dem fråntagas derföre, att
de endast varit på grund af konstitutorial vid f. d. Magazinskont.
anställde, får jag fästa StatsUlsk:s upmärksamhet deruppå,
att alla tjeuster vid nämnde verk varit endast på sådant sätt
tillsatta, men att R. St:r, detta oaktadt, ansett, att de af tjenstemännen,
som upnått 65 års ålder, borde pä pensionsstat öfverflyttas.
Skulle man vidare föregifva, att de medel, hvilka R. St:r
förklarat böra i män af afgång disponeras för Statskont:s nya
lönereglering, vore de 3,920 R:dr 32 sk., som innehafvas af de
äldre, å pensionsstat öfverflyttade, Magasins-Depart:tets tjenstemän,
vill jag erinra derom, att förhållandet alldeles icke är sådant,
utan att Ständerna just förklarat, att endast de 2,521 R:dr
16 sk. som upbäras af de bland mer omnämnde tjenstemän,
hvilka ännu ej till annan tjenst vunnit befordran, skulle till löneregleringen
användas, efter som de i mån af afgång blefve disponibla,
hvaremot förstnämnde summa skulle Statsverket besparas.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få medfölja motionen
till StatsUtsk.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Jag anhåller att få
instämma i den af motionären gjorda framställning. Det kan
väl icke bestridas att de tjenstemän, hvilka, under en kortare
tid och i afbidan å en förändrad reglering af ett embetsverks
stat, för deras tjenstebefattningar upbära arfvoden i st. f. löner,
icke kunna hafva skäligt anspråk uppå att blifva, i händelse tjensterna
indrages, på pensionsstat bibehållna, men i förevande fall
inträffar ett alldes eget förhållande. Då de ifrågav:de tjenstemännen,
på sätt motionen gifvet- vid handen, under loppet af
16 år bestridt deras befattningar och härtill kommer, att samteliga
tjensterna vid f. d. Magasins-kont. aldrig varit annat än ge
-
32
Den i Januari f. m.
norn konstitutorialer tillsatte, men de äldre tjenstemännen, sådant
oaktadt, sedan de upnått behörig ålder, fått öfverflyttas å indragningsstat
och sålunda bibehålla deras innehafde löner, synes mig
billigheten fordra, att enahanda fördel tillägges de personer,
hvilka nu äro ifråga. Att bevilja deni denna förmån, bör desto
mindre mötas af någon betänklighet, som Statsverket genom
Magasins -kont:s indragning, på sätt inhemtas af K. M:s Nåd. Propos.
ang:de Statsverkets tillstånd och behof, erhåller en besparing af
nära 4,000 R:dr. Den utgift som Staten, i fall motionen bifalles,
får vidkännas, är högst obetydlig och kommer aldeles att
försvinna i den mån de ifrågavar:de tjenstemännen erhålla andra
befattningar.
Jag får vördsamt anhålla, att detta mitt yttrande måtte få
beledsaga motionen till vederbörligt Utskott.
Rimitterades till StatsUtsk., hvarjemte, enligt motionärens
begäran, denna motion kommunicerades de resp. MedSt:n.
Föredrogs Hr Dalmans, Wilh. Fredr. Achates, d. 29
sistl. Dec. pä bordet lagda motion, ang:de utvidgade rättigheter
för Mosaiske Trosbekännare.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då jag nu som alltid
anser det vara mindre ändamålsenligt att yttra sig i frågor, förr
än de, efter remiss till vederb:de Utskott, derifrån utredda återkommit,
har jäg icke begärt ordet för att inlåta mig i något
ordande ang:de sjelfva ämnet för nu föredragne motion; men
dä motionären, Hr Dalman, deruti framställt begäran, att Utsk.
måtte taga kännedom af de yttranden, hvilka han sjelf och åtskilliga
med honom lika tänkande afgifvit vid frågans handläggning
under förra Riksdagen, får jag endast anhålla, att Utsk.
mätte låta lika rättvisa vederfaras Hr Dalmans motparter och således
äfven taga kunskap om de åsigter, som vid ofvanberörde
tillfälle uttalats af mig och flere andra personer, hvilkas tankar i
ämnet varit med mina öfverensstämmande.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Ifrån riksdagsorten frånvar:de, då Hr Dalmans ifrågavar:de
motion väcktes, och i dag hindrad att komma tillstädes, anhåller
jag vördsamt att detta tillkännagifvande måtte få åtfölja remissen
lill vederbörligt Utskott.
Mina åsigter äro desamma, som jag tillförene gifvit tillkänna
angår hufvudfrågan, eller att Mosaiske Trosbekännare, födde och
upfostrade inom landet, äfvensom behörigen naturaliserade, må
tillerkännas enahanda rättigheter med andre infödde eller naturaliserade
Svenske medborgare, hvilka icke tillhöra Statskyrkan ;
men, med afseende å den motvilja, hvarmed frågan af majoriteten
uptogs vid sistlidne Riksdag, ehuru den, väckt inom 2:ne
Riks-Stånd, varmt förordades inom alla 4 Stånden; äfvensom,
jag
Ben 4 Januari f. ni.
33
jag tillstår det, då Mosaiske Trosbekännarne sjelfve, serdeles de
äldre, synas mindre lifligt intressera sig för densammas framgång;
och då jag således ej finnér tiden ännu vara inne för
frågans lyckliga lösning, ehuru hvad sanni och räll är likväl till
slut måste segra, — har jag icke ansett mig böra förnya den
vid sisth Riksdag af mig inom detta Höglofl. Stånd väckta motion
i nämnde syftning.
Då frågan nu blifvit väckt, vågar jag dock vördsamt åberopa
hvad jag dels uti sjelfva motionen, dels under debatten
derom, haft äran anföra, serdeles som jag sökt, efter bästa förmåga,
grundligt och allvarligt intränga uti ämnet samt framställa
hvad som, ronde denna så väl vigtiga, som i vissa hänseenden,
ömtåliga fråga torde vara att åberopa till densammas behjertande.
Min framställning till Höglofl. Const.Utsk.' i afseende på
Mosaiske Trosbekännare här i landet, ämnar jag äfven vid denna
Riksdag vördsamt förnya.
Ett förhållande, som inträffat sedan sisth Riksdag, anser jag
mig härvid böra påpeka, enär detsamma för harvande Mosaiske
Trosbekännare utgör en synnerlig utmärkelse nemi. det
höga förtroende, hvarmed K. Danska Consuln i Götheborg, Hr
M. S. Warbur g, hvilkens medborgerliga förtjenster blifvit vitsordade
genom min motion vid sistlidne Riksdag bifogade officiella
handlingar, — blifvit hedrad, då han af K. M. i nåder
utsågs att uti den nyligen slutade Finans-komitén ang:de kreditförhållandernas
och lånc-anstalternas ordnande, representera Sveriges
första handelsstad:
Varén förvissade derom Mine Hrr, Hr Warburg skulle ej
vara den ende ibland våra landsmän af Mosaiska Trosbekännelsen,
som sålunda komma att utmärka sig, derest de, med tillerkända
medborgerliga rättigheter, egde tillfälle att rätt kunna
gagna deras, så väl som vårt fädernesland.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utskottet.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Bråkenlijelms,
Pehr Reinh., d. 29 sisth Dec. på bordet lagda motion, ang:de
nedsättning af den utsockne frälsehemmanen i Halland åliggande
rotevakans-afgift.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 29 sisth Dec. på bordet
lagda Mern. N:o 4, med hemställan om rättighet för Banken,
att under innevar:de vinter hafva å utrikes ort stående ett belopp
af högst Två mill:r R:dr Hamb. b:ko.
Föredrogs Gr. Liljencrantz^, Gust. Fredr., d. 31
sisth Dec. f. m. på bordet lagda motion, att R. St:r måtte besluta
att för inrättande och underhållande i hvarje län af upfostrings-anstalter
för vanartiga barn, må årligen af hvarje mantalsskrifven
person erläggas en afgift af minst 2 och högst 4
sk. b:ko.
3 H. 3
34
Den 4 Januari f. m.
Remitterades till Bevilln:sUtsk., hvarjemte, enl. motionärens
begäran denna motion kommunicerades de resp. MedSt:n.
Föredrogs Gr. Liljencrants’s, Gust. Fredr., d. 31 sisth
Dec. f. m. på bordet lagda motion, ang:de förhöjning af det
maximi-belopp, hvartill Kurhus-afgiften får bestämmas.
Gr. Mörner, Carl: Jag har först i detta ögonblick tagit
kännedom af Gr. Liljencrants’s nu föredragna motion, i hvars
syftemål jag får förklara mig till alla delar instämma. Behofvet
af kurhusafgiftens höjande till beredande af utvidgad sjukvård
för af venerisk smitta angripne personer har gifvit sig tillkänna
icke allenast inom Stockholms län utan äfven i andra delar af
riket och deribland inom det mig i nåder anförtrodda län.
Wexiö lazarett har, i brist af tillräckliga medel, stundom nödgats
vägra inträde åt personer som för venerisk smitta blifvit till behandling
anmälte, och om än likartade förhållande ej ege rum
öfver hela landet, anser jag det dock vara lämpligt, att kurhusafgiften
måtte kunna förhöjas till 7 sk. b:ko, på det att alla de
samhällen, der behofvet sådant fordrar, icke måtte vara förhindrade
att i följd af bristande tillgångar begagna en för hälsovården
vigtig inrättning. '
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja motionens
remiss till vederbörligt Utskott.
Remitterades till Bev:sUtskottet.
Föredrogs och remitterades till StatsUlsk. Hr Sandströmers,
Anders Peter, nedannämnde d. 31 sisth Dec. f. m. på
bordet lagda motioner:
l:o ang:de anslag af allmänna medel till den emellan Köping
och Hult beslutade jernbanans fortsättning från Svartå genom
Skaraborgs län till Götheborg; och
2:o ang:de sättet för utgörande af ränta och amortering af
jordegarnes bidrag lill anläggning af jernvägar.
Föredrogs och remitterades till BevillmsUtsk. Hr Hjertås,
Lars, d. 31 sisth Dec. f. m. på hordet lagda motion, ang:de
åtskilliga förändringar i nu gällande Bevillms-Förordning.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk.
Hr Hjertås, Lars, d. 31 sisth Dec. f. m. på bordet lagda motion,
ang:de förändring af tiden för tjenstehjons-flyttning ä landet.
Föredrogs Hr Bråkenhjelms, Pehr Reinh., d. 31 'sisth
Dec. f. m. pä bordet lagda motion om beviljande af ett ytterligare
årligt anslag af 1000 R.dr b:ko, att upföras å Kongl. Sundhets-Colbgii
stat för Svenska Läkare-Sällskapets räkning.
Den 4 Ja nuari f. m.
35
Hr Bråkenhjelm: Jag är nu i tillfälle att till min motion
bifoga den närmare redovisning för Svenska Läkare-Sällskapets
ekonomiska ställning, som i slutmeningen af motionen utlofvats.
Den innehåller till större delen endast sifferupgifter; och anhåller
jag att få denna handling inför R. o. Ad. upläsa, såframt
Hr Hr Gr. o. Landtm, samt Ståndet sådant anser nödigt, eller att,
i motsatt fall, få handlingen till prot. utan föreg:de upläsning
aflemna.
Sedan härvid Hr Gr. o. Landtm, förklarat att den ifrågavar:de
handlingen borde upläsas,' innan den kunde remitteras,
upläste Hr Bråkenhjelm följande:
Approximativ upgift på Svenska Läkare-Sällskapets årliga
inkomster och utgifter, beräknad efter förhållandet under sednaste
åren.
Inkomster:
R:dr Banko.
1 :o Hyra för Sällskapets hus ..... 450:
2:o Räntemedel  377: 32.
Så väl hus som kapital hafva erhållits
genom donation af enskilda ledamöter.
3:o Statsanslag  500: —
4:o Ledamöternas årliga bidrag upgående
till omkring  450: — f 777.
Utgifter:
l:o Onera för husets smärre reparationer
och kapital samt ränle-afbetalning å
intecknad skuld  300:
2:o Bibliotheket  500:
3:o Omkostnader för Tidskriften Hygiaea,
Läkare-Sällskapets förhandlingar och
andra arbeten, hvilka utgifvas på Sällskapets
förlag, såsom sednast fortsättningen
af Sackléns Läkare-historia . 400:
4:o Aflöning åt Waktmästare med städning
uti Sällskapets lokal  166: 32.
5:o Ved och ljus 100: —
6:0 Diverse utgifter
250: — 1,714?: 32.
Stockholm d. 3 Dec. 1853.
Carl Sprinchorn.
Svenska Läkare-Sällskapets
Skattmästare sedan 1845.
P. M.
1) De i och för Bibliotheket uptagne utgifter, 500R:drb:ko,
önskade Sällskapet kunna höja till 1000 R:dr b:ko, hvilket göres
3*
36
Den 4 Januari f. m.
behöfligt af den dagligen växande medicinska litteraturen, dels
deraf, att de utländska verk, som Sällskapet behöfver, oftast äro
ganska dyra.
2) De under 3:o uptagne utgifter 400 R:dr b:ko, önskade
Sällskapet likaledes kunna höja till 1000 R:dr b:ko, enär beloppet
af de under denna konto sammanförda utgifter mera omedelbart
vidgar eller inskränker Sällskapets verksamhet, i afseende på
bekantgörandet af vetenskapens framsteg. Af det nya beloppet,
600 R:dr, vore det Sällskapets afsigt att använda en del till
redaktionskostnader, och en del till premier för utarbetade artiklar,
ämnade för ”Tidskriften” eller ”Handlingar”.
3) Sällskapets närvande tillgångar medgifva ej någon aflöning
hvarken åt Sekreteraren, Bibliotliekarien eller Skattmästaren.
4) Slutligen må det anmärkas, att den lokal, Sällskapet disponerar,
är för ändamålet olämplig och otillräcklig; men med
en fri förvaltning af Statsanslaget, 1,500 R:dr, hoppas Sällskapet
äfven kunna åstadkomma en förbättring af dessa de yttre vilkoren
för dess verksamhet, medelst användande af någon större del af
detta anslag för ett eller annat år, tillhopa med det lilla kapital,
Sällskapet eger, samt medelst en mindre skuldsättning.
Ofvanstående räkenskaps-upgift och promemoria vidimeras.
P. Ii. Bråkenhjelm.
Remitterades till SatsUtskottet.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Reutersvärds,
Pat rik Oscar, d. 31 sisth Dec. f. m. på bordet lagda motion,
ang:dc uphörande af rättigheten att utfärda skuldsedlar, stälda
på innehafvaren.
Föredrogs Frih. Leijonhufvuds, Axel Hjalmar, d. 31
sisth Dec. f. m. på bordet lagda anförande och motion ang:de
erläggande af vakans-afgift, för vinnande af befrielse från Beväringsskyldigheten.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag hade icke ämnat att yttra
mig vid denna motions remiss, enär jag alltför väl inser den
ringa nyttan af att orda i frågor, innan desamma, behörigen utredda,
från Utskott återkommit; men jag finnér mig i förevande
fall upmanad att säga några ord i anledn. af de motiver för
ifrågavande förslag, som i motionen blifvit anförda. Dessa motiver
skulle nemi. innebära en vederläggning af hvad jag och
åtskilliga andra ledamöter af detta Stånd yttrade vid behandlingen
af Frih. Raabs motion ang:de legorättens uphörande. — Hufvudsakliga
innehållet af dessa yttranden var, alt om det måste såsom
sannt antagas, att antalet af legokarlar vanligen upgår till 8 å
10 proc. af de beväringsskyldiges antal, samt att hälften af dessa
legokarlar består utaf afskedade soldater, så måste, med iakttagande
af gällande författningars stadgande derom, att inga andra
än välfrejdade och duglige personer finge i beväringsskyldiges
Den 4 J ;in uari f. m.
ställe antagas, en obestridlig följd af nämnde förhållanden
blifva, att dessa legokarlar skulle, i händelse af behof, utgöra en
högst .välkommen förstärkning i vår armées kadrer; hvarföre det
vore ganska skadligt att genom legorättens afskaffande bortkasta
denna förstärkning, efler ungefärlig beräkning upgående till 3 ä
4000 man. Detta yttrande har nu Frih. Leijonhufvud i sin motion
sökt vederlägga derigenom att motionären säger, att enär
de ifrågavarcde legokarlarne till största delen utgöras af odågor,
så är det äfven gifvet att de blifva en serdeles olämplig förstärkning
i var armées kadrer.
Det är ej min mening att sammanblanda frågan, om legorättens
upphörande med den nu förevande frågan om denna rättighets
ordnande på ett mera ändamålsenligt sätt, men jag kan ej
underlåta att fästa upmärksamheten på det oriktiga uti motionärens
ofvananförda yttrande, enär det innefattar ett klander, icke
af sjelfva författningen, utan af dess tillämpning. Att jag härigenom
skulle finna ådalagd haltlösheten utaf mitt påstående, att
legokarlarne utgöra en tjenlig förstärkning i arméens kadrer, hvilket
stödjer sig på antagandet af författningarnes rätta tillämpning,
torde väl ej kunna begäras. Motionärens, på erfarenheten grundade
åsigt att de meranämnde legokarlarne äro odågor, fruktar
jag dessutom vara, som den här är framställd, olaglig, ty i 90
§ Reg.F. är det förbjudet att under R. St:rs öfverläggningar yttra
sig om tillämpningen af någon författning, och om man således
icke gitter ådagalägga, att sjelfva beväringsstadgan i berörde hänseende
är felaktig sä är det, enl. nyssnämnde §, orätt att yrka
författningens ändrande derföre att man anser den vara oriktigt
tillämpad, men så har motionären likväl upställt frågan.
Hvad nu sjelfva förslaget beträffar, får jag förklara, att jag
icke klandrar den idé, som ligger till grund för detsamma, utan
alt jag snarare anser förslaget hära vittne om en ganska klar infattning
af våra militära förhållanden. Jag anser nemi. att det
kan vara från flera sidor sedt ganska lämpligt, att Staten öfvertager
legorätten. Härigenom kan nemi. en beväringsskyldig person,
som är villig att betala en härför gifven penningesumma,
under sina studieår med säkerhet få oafbrutet egna sig åt det
medborgerliga yrke, han för sig utvalt. Staten som emottager
dessa medel och för dem anskaffar tjenlig karl i den beväringsskyldiges
ställe, kommer derigenom att kunna på ett mera ändamålsenligt
sätt ordna de så upkommande slijtiskrafterna. Den
enskifte osäker om på den ort der lian är bosatt, det finnes att
tillgå någon till beväringspligtens fullgörande qvalificerad person
vinner härpå, äfvensom Staten. Således innefattar, enl. mitt omdöme,
denna motion ett förslag lill legorättens fullkomnande och
står i intet sammanhang med nämnde rättighets uphörande. Men
jag ber derjemte att fä yttra, det jag hade önskat, att motionären
icke inlåtit sig i de detaljbestämmelser, hvilka nu finnes i förslaget
framställda. Jag tror nemi. det icke vara riktigt att betrakta
denna fråga såsom ett helt för sig och således oberoende
af organisationen utaf våra öfriga stridskrafter, samt att, till följd
38
Den 4 Januari f. ni.
häraf, det hade varit lämpligast, att frågan i första hand blifvit
af K. M. behandlad. Men då nu en sådan fråga redan blifvit
hos R. St:r väckt, anser jag att man bör inskränka sig till den
åtgärden att inför K. M. framföra R. St:s underd. önskan om
legorättens ordnande på ett både för Staten och den enskildte
förmånligare sätt, än det nuvande, i öfverensstämmelse med den
idé som ligger till grund för nu ifrågavar:de motion; med anhållan
tillika, att K. M. ville till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig propos. i ämnet. Genom ett sådant förfaringssätt
tror jag att frågans lyckliga lösning snarare vore att
hoppas, på samma gång som den blifvit försatt i dess rätta skick
och ställd i förening med våra öfriga militära förhållanden.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: För några dagar
sedan yrkades, uti en af Frih. Raab väckt motion: ”att befrielse
från beväringspligtens fullgörande medelst legning mätte uphöra”.
Som jag vid remissen af nämnde motion likväl af sjukdom var
hindrad att vara närvar:de, och samma motion dels af en föregående
talare nu blifvit förd under discussion, dels står i nära
samband med det under öfverläggning varande förslaget till förändring
af legningsrätten, har jag ansett lämpligt yttra några ord
om legningens absoluta uphörande, innan jag öfvergår till ett
direkt yttrande öfver nämnde af Frih. Leijonhufvud gjorda förslag.
Jag instämmer i allo uti deras åsigter, som vid ett föreg:de
tillfälle yrkade legningsrättens uphörande, och är det icke utan
en serdeles förundran, som jag erfarit, att motsatta tankar kunnat
göra sig gällande från personer, hvilka tillhöra militär-yrket.
Såsom enda förklaringsgrunden för ett dylikt förfarande kan man
dock icke antaga annat, än en fullkomlig obekantskap med de
med legningen förenade förhållanden.
Enl. hvad jag inhämtat blef såsom skäl för legningsrättens
bibehållande anfördt:
att det lände till stor fördel för försvarsväsendet, att afskedade
soldater och krigsöfvade personer togo lega för
béväringsynglingarne.
Visserligen utgöras legokarlarne till större delen af afskedade
soldater, men dessa bestå derjemte, nära nog utan undantag af
marodörer, oduglingar och lättingar, som kortare tid tjenat vid
de värfvade trupperne, från hvilka de derefter, utan afsaknad
från befälets sida erhållit afsked. Härutaf blifver äfven det förhållandet
tydligefltådagalagt, hvarföre beväringsbefälet i st. f. att
använda de legde (de afskedade soldaterne) såsom föredömen
för béväringsynglingarne, uteslutande använder dem till ständige
kockar, tältvakter, handräcknings-manskap m. m. d. och söker till
att, såvidt möjligt är, afskilja dem från beväringsmanskapet. Uti
disciplin och exercis stå de i öfrigt alltid efter flertalet af beväringsynglingarne.
Sällan eller aldrig förekommer någon legokarl,
som tjent vid indelt trupp. Sättet hvarpå den indelta soldaten
antages i tjenst, är nemi. sådant, att han i de flesta fallen,
så framt han anses duglig, qvarblifver i nummer, till dess han
uphör att vara tjenstbar.
Den 4 Januari f. m.
39
Vidare har blifvit yttradt:
att legningsrätten innebär ett byte emellan den som almera
lämplig till krigareyrket och en annan, hvars kraft
kan göras brukbar på annat sätt.
Att legokarlarne icke i något afseende kunna anses lämplige
för krigareyrket, synes af hvad som i det föreg:de anförts.
Hvad den lemnade definitionen på legning sr allen i öfrigt angår,
så är den i alla afseenden oriktig, och torde i stället böra erhålla
följande lydelse nemi.: att legningsrätten innebär ett tillfälle
för den som har penningar och som af veklighet, feghet
eller dylika egenskaper har afsmak för och fruktar krigarekallet,
att medelst en ringa penning friköpa sig från den för hvarje
medborgare heliga pligten att med lif och blod försvara fosterlandet.
Vidare har yttrats såsom stöd för legningsrättens qvarstående
:
hvad som för legningens bibehållande anfördes i Franska
nationalförsamlingen år 1848.
Skillnaden emellan förhållanderna hos oss och i Frankrike
har härvid blifvit förbisedd. Hos oss äro med få undantag
alla i beväringsåren varande personer skyldige att träda under
vapen. I Frankrike uttages deremot blott ett ringare, årligen
bestämdt, antal af de konskriptionsskyldige, och de outtagne äro
att anse såsom för alltid befriade från skyldigheten att träda under
vapen. Att under dessa förhållanden ifra för legningens
bibehållande, med andra ord, för tjenstebyte emellan de uttagne och
outtagne, således mellan personer af enahanda ålder och kategori,
är något helt annat än legningen sådan den hos oss är
och måste blifva. Med de s. k. ”réengagés” i Franska arméen
får man ingaluuda förblanda våra legokarlar. De utgöras af de
personer, hvilka efter kouskriptionsårens slut qvarblifva i tjenst,
och äro att anses såsom Franska arméens bästa soldater.
En talare har yttrat:
att, om legorätten uphörde, de studerande skulle, tillstötskada
för deras framtid, nödgas afbryta deras studier för
att fullgöra beväringsskyldiglielen.
Detta yttrande behöfver ingen annan vederläggning än påpekandet
af det allmänt kända förhållandet, att de studerande
just äro de, som sällan eller aldrig begagna sig af legningsrättigheten.
Slutligen har anförts såsom skäl för en fortsatt iegningsrätt,
det troligen bemärkelsefullaste af allt, nemi.:
att den fattige har alldeles samma rätt att lega för sig
sorn den rike, så att någon olikhet i detta hänseende icke
kan sägas ega rum;
Den fattige har äfven samma rätt som den rike att köpa
sig mat när han hungrar; kläda och värma sig när han fryser
o. s. v. Men i brist af penningar så förbytas dessa rättigheter
uti en blott och bar paradox — hvarföre äfven den fattige får
hungra, frysa o. s. v. då dess medbroder, den rike, gör motsat
-
40
Den 4 Januari f. m.
sen. Den fattige kan således icke heller begagna sig af leguingsrätten,
då honom saknas medel att densamma bestrida, utan
träder sjelf under vapen. Detsamma kan i det hela taget äfven
sägas om allmogens söner. Deremot är det andra samhällsklasser
hvaribland legningen mest förekommer.
Af det af mig i det föreg:de anförde, synes att jag anser
legningsrätten höra uphöra, men då jag till fullo är förvissad att
ett yrkande i detta ändamål f. n. icke skulle vinna bifall, anser
jag det uti alla afseenden för både vigtigt och fördelaktigt om
sådane åtgärder blifva vidtagne, att icke allenast afgiften för den
som vill befrias frän beväringspligtens fullgörande blifver en gång
för alla bestämd till ett mot nämnde åliggande skäligt belopp,
utan äfven beväringsmanskapets leder befriade från det ogräs i
både moraliskt och militäriskt hänseende, som de närvar:de legokarlarne
till största delen utgöra.
I öfverensstämmelse härmed är det som jag till vissa delar
instämmer uti Frih. Leijonhufvuds motion. Jag gillar nemi. de
af honom anförde motiver till förändring af det närvande legningssättet,
deremot gillar jag icke det af nämnde Frih. föreslagna
sätt för legnings-afgifternas bestämmande, beräkning och användande,
ty detta är i vissa delar, dels overkställbar!, dels skulle
de stora fördelar försvarsverket, som medelst befrielse-afgifterne
kunna beredas, härigenom förfelas.
Frih. Leijonhufvud föreslår:'
att de som vilja undandraga sig beväringspligten böra
årligen under loppet af 5 år till kronan erlägga en afgift
motsvarande, under krigstid hela och under fredstid
j|:delar af rote eller rusthålls-vakans-afgiften för karl i den
ort der den beväringsskyldige är bosatt.
Som rust- och rothållsregementerne till förläggningen äro
så hopblandade, att icke säga hopkopplade, att då å samma ort
båda slagens trupper äro tillfinnandes, blefve det ganska svårt
om icke omöjligt att bestämma normen för den blifvande afgiften.
Derjemte äro de Vakans-afgifter, som författningsenligt till
kronan erläggas för tillfälliga vakanser — de enda hvilka, såsom
grundade på knekte-kontrakter och föreningar, jag anser
kunna tagas till grund vid afgifts-beräkningen — allt för låga,
icke engång motsvarande hvad en legokarl nu kostar den legande.
Dessa afgifter utgå nemi., efter viss tid, som numret får stå otillsatt:
vid Lif-Reg:ts Grenadier-corps, efter 1| månader med 4
R:dr; vid l:sta Lif-Grenadier Reg:tet, efter 3 m:der med 5 R:dr;
vid 2:dra Lif-Grenadier Reg:tet, efter 1J månader med 2 R:dr;
vid Lif-Reg:ts Dragon-corps, efter H månad med 4: 21. 4. o. s. v.
allt per år. Visserligen finnas regementen vid hvilka vakansafgifterne
äro bestämda att utgå till högre belopp, t. ex. vid den
inom Westmanland förlagda del af Westmanlands Reg:te, hvarvid
vakans-afgiften, efter 3:ne månader, som numret utan afgift
få stå otillsatt, utgår med 3 R:dr 16 sk. i penningar; 5 tuspannmål;
3 lass hö; 80 Lii halm samt 3 stafrum ved, allt per
är beräknadt. Men af denna olikhet syues mig en ytterligare
Ben 4 J a n u a r i f. 111.
41
anledning upstå, att icke kunna antaga dessa vakans-afgifter såsom
grund för legnings-afgiftens bestämmande. Det åliggande
hvarifrån man önskar varda befriad är lika för alla, hvarföre
äfven afgifterne på enahanda salt böra utgå. Att taga sådane
vakans-afgifter till grund för' beräkningen, hvilka utgå i öfverensstämmelse
med serskildta för tillfället ingångna öfverenskommelse!'
och hvilka till beloppet äro högst olika, anser jag icke
kanna ifrågakomma.
Frih. Leijonhufvud har ytterligare föreslagit:
att de af de legande erlagda afgifterne skulle ställas till
Reg.-ts-Chefernes disposition, hvilka härföre skulle värfva
manskap, sorn under 5 år ålåge alt undergå 14 dagars
ärlig vapenöfning. Och anser Frilän att man ur detta
manskap borde välja rekryter för regementene.
Jag instämmer helt och hållet med Frih. Leijonhufvud deruti,
att skola legokarlar Jinnas, böra de icke af de legande sjelfva
utan af militärmyndigheterna anskaffas. Men jag anser deras
tillvaro och den förökning i nummerär, som landtförsvaret genom
dem skulle erhålla, helt och hållet obehöflig. Det är icke folk,
som, i händelse af krig, fattas arméen. Af sednast afgifna nåd.
propos. om Statsverket, bifogade Statsråds-prot. synes, att bevärings-manskapet
är till dess förstärkande mer än tillräckligt. Det
är deremot öfning för dem som finnas, hvilket bör åsyftas. Det
Reg:ts-Cheferne föreslagna värfningsåliggandet blefve i högsta
mån för dem besvärligt, nära no£ omöjligt att pä ändamålsenligt
sätt fullgöra, ty skall en tillökning i arméen åstadkommas medelst
de anvärfde legokarlarne, så mäste till dylika inga andra antagas,
än de som utgått ur beväringsåren, och i sådant fall fruktar jag,
att inga andra personer blefve att tillgå än i allo likartade med
dem, som nu för beväringsvnglingarne taga lega. Den föreslagna,
i följd af de tillfälliga tillgångarne till antalet beständig fluctuation
underkastade truppens organisation, blefve i alla fall så konstig
och osammanhängande, att jag måste afstyrka dess tillkomst.
Vi hafva till föga fromma redan allt för många till sin organisation
olikartade iruppslag, för att vi böra önska flera. Att uteslutande
för underlättandet af rekryters anskaffning till våra värfvade
trupper, använda de rikliga, och för mera maktpåliggande
ändamål behöfliga tillgångar, som genom legningens ändamålsenliga
ordnande kunna beredas, måste jag belt och hållet bestrida.
Hvad rekryteringen af de indelta trupperne angår, så
tillkommer det rust- och rotehållarne att sjelfva anskaffa och
välja rekryter, och ligger det uti deras intresse att härtill utse
personer uti deras hemort, och dertill de yngsta som författningarne
till antagning medgifva, för att så sällan som möjligt nödgas
utbetala ny lega. Med änledn. häraf komme någon rekrytering
ibland de föreslagna legokarlarne icke i fråga för de indelta trupperne.
Då jag på sätt i det föregrde blifvit anfördt, icke instämmer
hvarken i det af Frih. Leijonhufvud föreslagna beräkningssält
för legnings-afgifterncs erläggande, eller uti det af honom
42
Den 4 Januari f. m.
föreslagna användandet af nämnde afgifter, men derjemte anser
ämnet af största vigt för både sam- och framtiden, så föranledes
jag, att på grund häraf vördsamligen anhålla att i egenskap af
ny motion få afgifva följande förslag.
Ehuru jag, å de skäl som af mig till R. o. Ad:s Prot. i
dagens plenum blifvit anförda, anser: det rättigheten att medelst
legning blifva befriad från allmänna beväringspligtens fullgörande
bör uphöra, vill jag dock icke göra något yrkande i detta hänseende,
då jag icke har hopp att se detsamma bifallet. Deremot
har jag ansett mig böra omfatta det sig erbjudande tillfället att
söka åstadkomma, dels att afgifterne, för dem hvilka önska att
från beväringspligtens fullgörande varda befriade, måtte blifva
bestämda i ett skäligt förhållande till det åliggande, hvarifrån
endast den bemedlade är i tillfälle friköpa sig; dels att allmänna
beväringsmapskapels leder måtte blifva befriade från det ogräs,
i så väl moraliskt som militäriskt hänseende, som de närvar:de
legokarlarne till större delen utgöra; och är det till vinnandet
af detta ändamål, som jag vördsamlingen föreslår, att R. St. för
sin del mätte besluta:
]:o Att den som önskar befrielse från allmänna beväringspligtens
fullgörande, åligger att häremot årligen erlägga under
loppet af 5 år, eller så länge beväringspligten fortgår, en
afgift motsvarande medium för hela riket af den vakansafgift,
som erlägges af den jord, som, ehuru ordinarie rotering
underkastad, likväl icke utgör ordinarie rotering innatura,
och hvilken vakans-afgift, fullt motsvarande roteringsbesväret,
vid de årliga markegångssättningarne specificeras
och i taxorna utsättas *).
2:o Att förenämnde afgifter skola förskottsvis för året erläggas
och uttagas i förening med den allmänna upbörden, samt
derefter aflemnas lill Riksg:s-kont. för att under dess förvaltning
användas till följande ändamål, nemi.: i främsta
rummet, att medelst vapens och ammunitions m. m. anskaffande
samt premiers utdelning tillvägabringa och vidmakthålla
de af mig vid sistförflutne Riksdag föreslagna, så maktpåliggande
allmänna socken skjut-föreningar, hvaruti alla
i beväringsåldren varande personer borde åläggas att deltaga
; samt derefter till bildandet af följande 2:ne fonder.
Den ena, under benämning krigshjelpsfonden, hvartill skall
ingå ^:delar af de öfverblifna ärliga inkomsterne och hvilken
fond, så snart krig utbrutit, af Konungen får lyftas och
användas såsom bidrag lill krigets utförande; den andra,'
under benämning krig spensions-fondm., hvartill den åter
-
*) Medium af denna afgift utgör per rote-numnier circa 60 R:dr. Såsåledes
skulle de föreslagna afgifterne för legning, efter 5 års förlopp
och under antagande af hvad som nu är fallet, eller all 1,600
beväringsynglingar årligen lega, inbringa en årlig inkomst af 480,000
R:dr b:co(!), i st. f. dessa odugliga, onyttiga, lör rikets försvar, obehöfliga
och till bestämdt förderf för beväringsmanskapet varande
legokarlar, hvilka nu inkorporeras i dess leder.
Den 4 Januari f. m.
43
stående |:delen af de årligen öfverblifna inkomsterne skall
ingå och å hvars räntor skall bestridas mot behofvet svarande
tillfälliga understöd eller ständiga pensioner till de af
beväringsmanskapet, hvilka i krig eller annan tjenstgöring
erhålla till menlig påföljd varande blesyrer eller skador *).
3:o Att med skyldigt afseende på så väl de ömmande omständigheter,
synnerligast för de obemedlade, som ock öfrige
förhållanden, hvilka böra föranleda befrielse från beväringspligténs
fullgörande, följande tillägg till redan befintlige befrielse
stadganden måtte göras, nemi. att befrielse frän beväringspligtens
fullgörande äfven tillkommer:
a) Äldste brödren bland fader och moderlösa;
b) Enda eller äldsta sonen, eller svärsonen, eller om sådan
ej finnes, äldste son- eller dottersonen, af enka eller fader,
som är blind eller som ingått i sitt 70 år;
c) Den som har en broder näst före honom i ålder, hvilken
antingen tjenar i arméens stam, eller aflidit i tjensten,
eller blifvit afskedad för blessyrer och andra kroppsskador
erhållna under sin tjenste-utöfning;
d) De som innehafva folkskolelärare-befattning;
e) De som hafva med approbation undergått medicofilosofie
kandidat-examen, samt fortfarande egna sig åt läkareyrket.
Under förutsättning att hvad jag ofvan föreslagit komme att
gå uti verkställighet, blefve följden deraf:
att den kunskap i skjutvapnets bruk komme beväringsmanskapet
att bibringas, hvilket utgör ett nödvändigt vilkor
för att på ett, ändamålet motsvarande, sätt kunna upfylla
det dyrbara åliggandet att försvara fosterjorden, men
hvilken kunskap nämnde manskap nu helt och hullet
saknar;
att under freden, hvars fortfarande man bör hoppas,
nödige medel samlas för att vid inbrytande krig vara
tillgängliga för detsammas utförande och bekostande;
att tillräcklig fond komme att finnas för bestridandet
af de understöd och pensioner hvaruppå allmänna bevä
-
’) I händelse de af mig föreslagna åtgärder, med hänseende lill befrielse
från beväringspligtens fullgörande, trädt i verkställighet för
40 år sedan eller samtidigt med allmänna beväringspligtens åtagande,
så skulle krigshjelps-fonden f. n. utgjort 33,924,214 R:dr och krigspensions-fonden
hälften deraf eller 16,962,107 R:dr. (Jag har beräknat
den förstnämndes årliga inkomster till 266,066: 32, och den
sednare till 133,333: 16, jemte ränta på ränta efter 5 proc.; samt
kostnaden för de allmänna skjutföreningarne lill återstoden af inkomsterna).
I stället har under samma tid de beväringsskyldige
till dessa för försvaret onyttiga legokarlar utbetalt circa 4,000,000
R:dr, hvilka nära nog på skillingen uteslutande blifvit använde lill
uppköp af — bränvin. (Ersättningen lill en legokarl upgår nu för
alla 5 beväringsåren ifrån 50 till 100 R:dr; stundom derutöfver.
Således för 1,600 legokarlar till cirka 100,000 R:dr årligen, oberäknad!
Statsverkets utgifter för deras underhäll).
u
Den i Januari f. m.
ringsmanskapet, sedan det till tjenstgöring blifvit upbådadt
ega välgrundade och lagenliga anspråk, men hvartill
nödige medel saknas, annorlunda än genom nya pålagor:
Vadstena krigsmanshuskassa kan nemi. icke för detta ändamål
anlitas, utan att på samma gång blifva urslåndsatt
fullgöra de nu till stammen utgående otillräckliga pensionerne;
— och skulle alla dessa fördelar erhållas utan
att i ringaste män belasta hvarken Statsverket eller de
skattdragande -— blott medelst erläggandet af rättvisa
och föga betungande tillfälliga afgifter af mera bemedlade
samhällsmedlemmar.
Oberäknadt ofvan anförde fördelar skulle slutligen hvad
jag här föreslagit medföra en årlig besparing för Statsverket
af minst 5,000 R:dr, motsvarande årliga underhållet
för de både onyttiga och ohehöfliga legökarlarne.
Anhålles om remiss till förenade Stats- och Lag-Utsk:n.
Då härvid det af Hr Stjernsvärd framsläldta förslag begärdes
på bordet, förklarade Hr Gr. o. Landtm., det han ansåg
remissen af en motion icke kunna föranleda till nya frågors
väckande,. men att deremot intet hinder vore för att Hr Stjernsvärds
nu afgifna anförande kunde åtfölja remissen till LagUtsk.,
såsom ett serskildt yttrande öfver Frih. Leijonhufvuds förevar:de
motion.
Hr Stjernsvärd: Jag tror, att 56 § Riksd.Ordn. berättigar
mig att såsom ny motion afgifva det af mig uplästa förslaget,
enär Frih. Leijonhufvuds motion innefattar ett härmed sammanhängande
redan uptaget ärende; men om R. o. Ad. icke gillar
denna min åsigt, anhåller jag, att mitt nyss afgifna yttrande
jemte dertill hörande förslag måtte till vederbörligt Utsk. få åtfölja
remissen af Frih. Leijonhufvuds motion.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag vill icke yttra mig
i afseende å Hr Stjernsvärds nu gjorda förslag, men anser mig
böra fästa upmärksamheten deruppå, att nämnde ledamot oriktigt
upfattat motionärens mening i afseende å den vakansafgift, som
borde tagas till grund för bestämmandet af den summa, som
skulle erläggas för befrielse från beväringsskyldighetens fullgörande.
Motionären har nemi. ej afsett. den vakansafgift, som direkte
ingår till K. M. och Kronan, utan den ständiga vakansafgift,
som erlägges för de nummer inom reg:tena, hvilka anses
böra stå vakanta och hvilka afgifter användas till löner åt Spelet
och för andra ändamål. Sä betalas t. ex. vid ett Kavalleri-reg:te
150 R:dr för häst och karl samt 110 R:dr b:ko för bara karl.
Vid ett Infanteri-reg:te erlägges i vakansafgift 51 R:dr, samt
varierar emellan 50, 60 och 70 R:dr b:ko.
Hr Stjernsvärds yttrande måste således hvila på ett misstag,
ty motionären kunde omöjligen mena den af Hr Stjernsvärd omnämnde
vakansafgiften, hvilken är aldeles för låg för att i detta
fall tagas till beräkningsgrund.
Den 4 Januari f. m.
45
Jag vill icke yttra mig ang:de den förstärkning i arméen, som
legokarlarne skulle utgöra, enär härom redan är tillräckligt ordadt,
men deremot ber jag att få instämma i Hr Bildts yttrande, att
det hade varit önskligt, att frågan om legorättens öfvertagande
af Staten blifvit behandlad i sammanhang med öfriga arméens organisation
rörande frågor. I afseende äler å legokarlarnes duglighet
och frejd, kan jag icke dela Hr Bildts mening och med all aktning
för nämnde ledamots militäriska insigter, tror jag att hans
yttrande i detta hänseende förråder obekantskap med huru det
tillgår vid våra beväringsmönstringar. Om äfven en Landshöfding
eller en Reg:ts-Chef gör sig all möjlig möda för att vaka
deröfver, att författningens stadgande ang:de legningsrätten efterföljes,
står det dock icke alltid i hans makt att förekomma denna
rättighets missbrukande. Jag vill nämna ett ofia inträffande exempel
härå. Det är nemi. vanligt att en karl tager lega det
ena året t. ex. i Småland, det andra i Östergöthland, det 3:dje
i någon annan provins o. s. v., så länge han orkar bära vapen,
och det är vid inmönstringen af en sådan karl ganska svårt, ja
nästan omöjligt att utröna, huruvida han icke åtagit sig enahanda
förbindelse å annan ort. Jag anser således att vi böra vara motionären
tack skyldige för hans förslag, hvilket onekligen innebär
ett framåtskridande i denna väg, äfvensom jag finner det
icke vara omöjligt, att legningen öfvertages af Statsverket, på
sätt det blifvit föreslaget.
Hvad konskriptioussystemet i andra länder beträffar, tror jag
det icke vara lämpligt att åberopa förhållandet härmed uti Frankrike,
enär det är allmänt kändt, att Fransmännen sjelfva äro
högst missnöjda med det sätt, hvarpå konskriberingen sker; der
upgöres äfven legningsaffärer individerna emellan. Att legningsbyråer
besörja legningen, förbättrar icke saken, ' utan förefinnas
samma olägenheter der som boss oss.
I Österrike, som år 1848 organiserade hela sin armé efter
könskriptionssystemet, är hvarje utskrifvet! karl förbunden att tjena i
Sår. Den som icke vill underkasta sig denna utskrifning, blifver
derifrån befriad, så vida han erlägger en summa af 600 Floriner,
motsvarande 750 R:dr b:ko Svenskt mynt. Denna summa erlägges
till kommunal-Styrelsen i den ort, der den konskriptionsskyldige
är bosatt, och sedermera föranstaltar denna Styrelse om
penningarnes öfverlemnande till Chefen för det reg:te, till hvars
uprättande orten bidrager, och Reg.-Chefen går i författning om
annan karls anskaffande i den befriades ställe. Den som redan
tjenat sina 8 år, anvärfvas ofta af Reg:ts-Chefen, för att tjena ännu
ytterligare 8 år (för den befriade konskriptionsskyldig?); han erhåller
då några Kreuzers tillökning i det dagliga gaget, och då han sålunda
tjenat sammanlagdt 18 år, får han pension vid afskedstagande!.
Jag tror att det icke skulle vara omöjligt att ordna legorätten
hos oss på ungefärligen samma sätt som i Österrike, eller åtminstone
sålunda, att den direkta upgörningen emellan den legande och den
legda undvekes. Derföre är jag motionären tacksam för hans
46
Den 4 Januari f. m.
förslag och önskar att det måtte erhålla det afseende, som detsamma
onekligen förtjenar.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: Som Frih. Leijonhufvud
genom tjenstgöring är förhindrad att här vara tillstädes och således
icke kan bemöta de anmärkn:r, som Hr Bildt gjort emot ingressen
af hans motion, vill jag försöka att dessa anmärkn:r till
besvarande uptaga.
Uti det plenum, hvarunder Frih. Raabs motion ang:de legorättens
uphörande var föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, har
Hr Bildt försvarat det nuvande systemet håde i socialt och militäriskt
hänseende. Beträffande den sociala nyttan af legningens
bibehållande, är jag af samma mening som nämnde ledamot.
Jag tror nemi. att legorättighetens bibehållande ej allenast är
nyttig utan äfven nödvändig i ett samhälle, som framskridit i
industrielt afseende, som står på de Europeiska staternas närvaride
ståndpunkt i jordbruk, handel och näringar. Men Jegorättigheten
i sådane samhällen finues ej, såsom Hr Stjernsvärd yttrat, såsom
en förmån för den rike; nej, den rike bör och skall liksom
hvarje annan medborgare gifva sina krafter och sitt blod åt fäderneslandet
och för den rikes skuld vore jag den sista som skulle
yrka på legorättighet. Det är för den obemedlades skuld som
denna rättighet hör finnas, för den skuld, som mäste använda
sin tid och sina krafter fär vinnande af sin närvaride och framtida
bergning. Det lärer nemi. icke kunna bestridas, att flera
fall kunna inträffa, dä en obemedlad persons framtid skadas derigenom
att, i och för beväringspligtens personliga fullgörande,
hans bana blifver under en del af året afbruten. T. ex. en
person, som egnat sig åt sjömansyrket, kan icke gå lill sjös det
året, derföre att han måste exercera; en verkmästare kan icke få
plats på en verkstad, derföre att hans arbete måste afbrytas genom
nämnde vapenöfning och hans husbonde genom denna frånvaro
lider betydligt o. s. v. Således anser jag legorätten i våra
nuvande Europeiska samhällen vara icke allenast nyttig utan
äfven nödvändig.
Hvad deremot den militäriska sidan af saken beträffar, är
jag af olika tanke med Hr Bildt. Hans hufvudskäl för legorättens
bibehållande är, att Svenska truppernas fåtaliga kadrer derigenom
skulle få en förstärkning af exercerade och disciplinerade soldater.
Men äfven om förhållandet antages vara sådant, är jag
ändock ej ense med den värde ledamoten, enär jag anser
den fördel, som för samhället derigenom upkommer, icke på
långt när motsvara fördelen deraf, att hvarje medborgare från
barndomen vänjes vid den tanken, att han ovilkorligen är skyldig
att med lif och blod försvara sin fosterjord. En sådan hos
nationen inplantad tanke tror jag mycket öfverväga den fördel
Hr Bildt åsyftat. Jag vill icke inlåta mig i undersökning, huruvida
arméens kadrer verkligen ökas genom de legokarlar, som
ingå i de beväringsskyldiges ställe. Jag har härutinnan lika liten
erfarenhet, som Hr Bildt, hvilken, så vidt jag vet, aldrig exer
-
Den i Januari f. m.
47
cerat något beväringsmanskap. Jag måste i detta fall förlita mig
på andras omdöme, och i sådant hänseende hafva flere officerare,
som haft befäl öfver beväringsmanskap, intygat, att de legda karlarne
merändels äro odågor. Att sådant äfven oftast mäste vara
förhållandet, finner man, om man besinnar, hvilket folk de beväringsskyldige
hafva att tillgå för att inträda i deras ställe. Det
kan naturligtvis icke utgöras af andra än dem, som förut tillhört
värfvade arméen. Hvilka äro de som lemna värfvade arméen?
De som efter uttjenad kapitulationstid afgå från Regementena
hafva vanligtvis fått sig årstjenst eller något annat mindre kargt
försörjningssätt än krigstjenst. Återstå de,som Kompani-Sqvadronseller
Batteri-Chefer ej vilja hafva qvar i tjenst för deras oduglighet
och liderlighet. Dessas möda tillhandla de beväringsskyldige
sig för minsta möjliga pris, och huru duglige de kunna
vara äro här af många redan vitsordadt. Slutligen finnes kanske
äfven några oroliga hufvuden, sorn lemna tjensten utan utsigt
på något bestämdt yrke, utan blott för att försöka sin lycka i
verlden. Af dessa kanske kan påträffas en och annan duglig karl.
Vidkommande slutligen Hr Bildts erinran, att det vore stridande
mot Reg.F:s 90 § ott tala om en författnings tillämpning
och att motionären gjort sig till en dylik förseelse skyldig, då
han sagt, att erfarenheten visat, det legokariarne i allmänhet äro
odågor, får jag förklara att, mig veterligen hvarken klander emot
någon bestämd författning blifvit framsläldt eller densammas tillämpning
varit föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Hr Bildt: Det är föga grannlaga af mig att åter taga till
ordet i detta ämne, men jag finner mig dertill föranledd af de
yttranden, som blifvit afgifna efter mitt första upträdande. Den
talare, som hade ordet näst efter mig, sade, att han så till vida
instämde i Frih. Leijonhufvuds motion, som legningsrätten derigenom
skulle försvåras. Nu är det påtagligt, att motionen icke
försvårar, utan snarare utsträcker denna rätt, enär man enl. förslaget
erhölle mera säkerhet att genom erläggande af en bestämd
penningesumma befrias från heväringsskyldighetens utgörande.
Säkerhet härutinnan har man icke för det närvarande, då vilkoret
för befrielsen är att man ställer annan person i sitt ställe
och detta icke alltid kan vara att påräkna. Då jag förra gången
yttrade, att jag instämde i hufvudsyftet af motionen, om man så
får kalla det, var det just derföre att det utgör ett fullkomnande
af legorätten, derigenom att den skulle införa ett ändamålsenligare
sätt för dess utöfvande, och icke derföre att legorätten derigenom
skulle försvåras.
Samma talare har riktat åtskilliga tillvitelser emot mig och
deribland, att obekantskap med ämnet skulle hafva föranledt mitt
yttrande i anledning af Frih. Raabs om legorättens afskaffande;
hvarjemte en annan talare yttrat, alt min erfarenhet i saken
icke upvägde hans och andra militära ledamöters inom detta hus,
hvilka fört befäl öfver beväringsmanskap och således varit i tillfälle
att praktiskt inhemta sanna förhållandet. Hvad nu min
48
Den 4 Januari f, m.
obekantskap med ämnet beträffar, är jag deröfver icke någon
kompetent domare och vill således icke derom mig yttra; och i
afseende å den erfarenhet, man inhämtar vid beväringsmönstringarne,
vill jag gerna erkänna, att jag är fullkomligt obekant med
sättet för dessa mönstringars verkställande. Men på samma gång
jag lemnar dessa Hrns bekantskap med ämnet och erfarenhet i
sitt värde, må det tillåtas mig att härutinnan få förlita mig på
sådana personers utsago, hvilka måste anses vara vida erfarnare
än ofvanomnämnde ledamöter, nemi. flere utmärkte och äldre af K.
M:s Beflnde, hvilka hafva vitsordat att, derest författningarnes föreskrifter
alltid efterföljas, de personer, hvilka i beväringsskyldiges
ställe antagas, äro välfrejdåde och till krigstjenst duglige. Brista
K:s Beflnde i den tillsyn, dem i sådant hänseende åligger, bryta
de emot författningarne och blifva sjelfve orsaken lill desammas
orätta tillämpning. Det är väl möjligt, att missbruk härutinnan
insmugit sig, men då sådant hörer till författningens tillämpning,
kan det, på sätt jag förut sökt visa, icke, utan öfverträdelse af
90 § Reg.F., blifva föremål för R. o. Ad:s öfverläggning. Då
Hr Stjernsvärd säger, att legokarlarne merändels äro marodörer
och oduglingar förutan andra epitheter, som jag nu icke minnes,
påstår han i och meck detsamma, att den person, som förrättar
beväringsmönstringen, låter en embetsförsummelse komma
sig till last, derigenom att han icke undersöker, huruvida de
personer, som anmäla sig för fullgörande af andras beväringspligt,
äro marodörer etc., och då är han ju åter inne på författningens
tillämpning.
Hr Stjernsvärd har äfven påpekat en förment oriktighet i
mitt förra yttrande ang:de det skadliga afbrott i personers studier,
som upkommer genom beväringspligtens personliga fullgörande;
i anledning hvaraf nämnde ledamot yttrat, att högst få
studenter begagna sig af legorätten. Jag vet ganska väl, att så
är förhållandet, och har icke heller begagnat uttrycket studenter,
och jag kunde icke förmoda, att uttrycket studier skulle af den
värde talaren inskränkas till akademiska studier. Alla yrken,
så väl vetenskapliga som borgerliga, fordra studier, så att åt detta
ord måste, synnerligast nu för liden, gifvas en ganska vidsträckt
bemärkelse.
En talare före mig liar redan anmärkt oriktigheten af Hr
Stjerusvärds upfattning i afseende å den vakansafgift, Frih.
Leijonhufvud föreslagit, böra tagas till grund för bestämmandet
af elen summa, en beväringsskyldig bör i lega ' erlägga, och jag
behöfver således icke härvid mig uppehålla. Hr Stjernsvärd tiar
i sitt yttrande sammanblandat Frih:ne Raabs och Leijonhufvnds
motioner samt hedrat begge med benämningen framåtskridande.
Jag har redan förklarat, att jag ämnar understödja Frih. Leijonhufvuds
förslag till dess idé, utan att på något sätt sammanblanda
sistnämnde förslag med Frih. Raabs. Det förra förslaget innebär
onekligen ett steg till något bättre än det närvarande, men deremot
anser jag, i fullkomlig motsats till Hr Stjernsvärd, Frih.
Raabs
Den 4 Januari f. m.
49
Raabs motion i högsta grad retrograd eller reaktionär — huru
man vill kalla den» Detta lärer för öfrigt icke undfalla det Utskott,
som får lill behandling emottaga Frih. Leijonhufvuds motion,
och lärer detsamma icke på något sätt sammanblanda dessa
motioner. Jag ber slutligen att få nämna det jag ej hade föreställt
mig att vid behandlingen af nu förevande motion skulle
kunna upstå någon discussion om den redan remitterade, men
då en ledamot före mig sådant sig tillåtit, hoppas jag vinna ursäkt
för det jag, till bemötande af hans yttrande, ännu en gång
uptagit R. o. Ad:s tid.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fred.: Det är visserligen möjligt
att inom de serskildta länen antalet af dem, hvilka anmäla
sig vilja genom lega fullgöra deras beväringspligt, är något olika,
äfvensom alt skälen för en dylik anmälan kunna vara olika inom
serskildta län, men öfverhufvud taget, tror jag att förhållandet i
berörde hänseende, länen emellan, icke företer någon väsendtli
gare skillnad. En talare har yttrat, att legokarlarne skulle utgöra
8 å 10 procent af hela beväringsstyrkan. Jag känner icke förhållandet
härmed uti andra län, men att det upgifna förhållandet
icke eger rum inom Stockholms län, derom tilltror jag mig
kunna försäkra. Der utgör antalet af de legda icke 5, ja icke
en gång 4 procent af de beväringsskyldige. Den obenägenhet
emot beväringspligtens utgörande, som mångenstädes hos allmogen
är rådande, torde vara litet hvar af oss bekant, men jag
känner äfven, att orsaken till denna obenägenhet oftast är obekantskap
med huru det tillgår vid beväringsmötena. Hvad nu
mönstringarne och de dervid sig anmälande legokarlarne beträffar,
är jag öfvertygad, att om man kände verkliga förhållandet
derutinnan, skulle man ej med sådan värma förorda det
under discussion varande förslaget. Flere talare före mig hafva
uttalat deras förkastelsedom öfver legokarlarne och gifvit dem en
mängd moraliska lyten. Jag anser mig skyldig att förklara, att
de personer af denna klass, som befinna sig inom det län, hvars
styrelse är mig i nåder anförtrodt, icke förtjena de mer eller
mindre ofördelaktiga benämningar, man gifvit legokarlarne i allmänhet.
Skälen hvarföre allmogen inom Stockholms län begagna
sig af rättighet att lega äro hufvudsakligen 2:ne. För det första
är den beväringsskyldige ofta en sådan ohjelpligt eländig och
rädd stympare, att lian icke en gång skulle våga marschera lill
Ladugårdsgärdet, hvarest han föreställer sig, att man blifver
erbarmligen pinad och piskad. Det andra skälet ligger uti ett
hos en och annan af allmogen rådande högmod. Det har nemi.
inom den mera välmående allmogen uti vissa trakter blifvit ett
mera allmänt rådande tänkesätt, att den som bar råd att lega
för sig, bör göra det, och detta tänkesätt har genom vanans
makt så inrotat sig, att en bondeson anser sig ej böra utgå bland
beväringen, då far och farfar legt för sig, samt att, då ena grannen
leger, den andre anser sig böra göra detsamma. Detta före3
H, 4
5G
Den 4 Januari f. ur.
stållningssätt förklarar legorättens allmänna begagnande i vissa
distrikter, då den åter i andra aldrig eller åtminstone högst sällan
utöfvas. Legokarlarne kunna afdelas i 2:ne klasser. Den
första utgöres af sådana personer, hvilka icke förut tjena! i arméen,
och äfven inom denna klass tror jag att den som tager
legan är bättre än den, som gifver den, hvilken sednare ofta
hörer till de ohjelpligt rädda, jag nyss omtalade. Den andra
klassen består af förre soldater, sä väl från indeldta som värfvade
arméen, och jag vädjar till alla dem, som i ämnet ega
sakkännedom, huruvida denna klass obetingadt förtjenar epilhetet
drinkare och uslingar, som här blifvit dem beskärdt. Personer
af sistnämnde klass utgöras ofta af sådane, hvilka, efter uttjenad
kapitulationstid bosatt sig å landet och, hemmastadde i deras
förra yrke, tycka de det vara en lätt förtjenst att för 14 dagars
exercis upbära omkring 100 R;dr, hvilket är en ganska betydlig
summa för deras lefnadsvilkor.
Man har ansett det blifva en vinst för samhället, on> legorätten
öfverlemnades åt Staten. Jag tror att, i händelse af krig,
hela vinsten skulle stanna på de enskildtes sida och förlusten på
Staten. För att få tillräckligt antal folk skulle man se sig nödsakad
alt taga hvem som helst, endast han icke vore vanfrejdad.
Om deremot den enskildte fortfarande är skyldig att ställa tjenlig
karl i sitt ställe, är han naturligtvis män om ali få en sådan
person, sorn stannade qvar vid fanan, åtminstone så länge truppen
vistas inom fosterlandet, enär den legande eljest vore skyldig
att sjelf fullgöra beväringspligten, på sätt nu gällande författningar
stadga. Om t. ex. en legokarl icke skulle inställa sig,
måste den beväringsskyldige sjelf inträda, oaktadt han legt, och
derföre ligger det i hans intrésse att få en sådan karl, som fullgör
sin pligt. Ar detta icke händelsen, förlorar Staten ingenting
derpå, enär den beväringsskyldige i sådant fall utskrifves,
och förlusten drahbar således endast den sistnämnde. Man har
anfört exempel uppå, att en och samma karl tager lega på flera
ställen. Om så händer, inträffar just det af mig förutsatta fall,
att den heväringsskyldige å ena eller andra stället sjelf måste
fullgöra sin skyldighet. För att likväl söka förekomma ett sådant
missbruk af legningsrätten, har jag inom det mig anförtrodda
län vidtagit den åtgärd, att på legokarlens prestbevis låta
anteckna, det han tagit lega för ett visit antal år. Härigenom
får den legande kunskap om rätta förhållandet i detta hänseende,
derest den ifrågakomne personens prestbevis, såsom alltid torde
vara fallet, affordras vid legotilifället.
Slutligen vill jag vädja till alla de ledamöter inom detta
hus, som under sisth Riksdag deltagit i Ekon.-Utsk:s förhandlingar,
der nu ifrågavar:de ämne föranledde så många och långa
öfverläggningar, huruvida dessa Hrr kunna vitsorda det af mig
nu upgifne förhållandet, att allmogens ombud hade mycket att
invända emot beväringspligtens fullgörande. Och det var icke
utan ganska stora svårigheter man inom Utsk:t lyckades förekomma,
det mer eller mindre vidunderliga förslag i afseende å
Den 4 Januari f. m.
51
beväringspligten ej kommo under R. St:rs pröfning. Vore det
väl under sådane förhållanden skäl att, genom en af behofvet ej
påkallad förändring i beväringssystemet, göra den af allmogen
såsom högst besvärlig ansedda beväringspligten ännu mera förhatlig?
Jag tror det icke, och får således för min del afstyrka
hvarje inskränkning i den en gång redan medgifna legningsrätten.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Den princip, som ligger
till grund för ifrågavande förslag, kan i min tanke, för fäderneslandets
framtid medföra stora vådor. Man har föreslagit, att
den beväringsskyldige skulle ega rättighet alt emot en bestämd
summas erläggande lill Statskassan friköpa sig från beväringspli
gtens fullgörande. Skadligheten af en sådan rättighets obetingade
medgifvande ådagalägges genom flera exempel, som inträffat
i andra länder, hvilka, till följd af denna princip, i farans ögonblick
stått blottade på försvar. Jag ber att få omnämna ett sådant
exempel, hemtadt från ett för sin frihetskänsla mycket beprisadt
folk, de Förenta Staterne i Nord-Amerika. Vid utbrottet
af 1812 års krig blef följden af hvarje medborgares derstädes
medgifna rättighet, att för omkring 17 dollars friköpa sig från
krigstjenst, den, att landet under krigets första månader nästan
saknade allt försvar och att vederbörande under denna tid hade
ganska svårt att bevara Statens sjelfständighet. Det var först efter
flere månaders förlopp, som Regeringen blef i stånd att anskaffa
tillräcklig krigsstyrka för att möta de fiendtliga trupper,
som blifvit förda öfver hafvet, och således ej kunde upgå till
någon med landets egna, rätt använda krafter jemförlig, styrka.
Molionen är, i min tanke, en ganska farlig eldbrand, inkastad i
delta ömtåliga ämne, i synnerhet om man besinnar det hos allmogen
härutinnan allmänt rådande tänkesätt. Jag beklagar derföre
på det högsta att denna fråga blifvit väckt och hoppas, att
Utskottet noga besinnar sig, innan det tillstyrker förslaget. För
öfrigt vill jag endast erinra, alt det måste vara en betydlig skilnad
emellan legningssummorne under fred och krig. För det
närvar-.de kan man t. ex. i Småland få lega en karl för 40 å
50 R:dr, men om det skulle gälla att sopa rent landet från fiender,
är jag öfvertygad att detta belopp skulle ökas till 400 ä 500
R:dr. Härutaf skulle naturligtvis följden blifva, alt Regeringen
skulle komma i ganska stor förlägenhet att kunna komplettera
de 70, å 80,000 man, som till landets försvar erfordrades af allmänna
beväringen.
Jag hade ämnat yttra mig till gendrifvande af den falska
satsen, att legorätten endast skulle utgöra en förmån för den
rike, men har härutinnan blifvit af andra talare förekommen,
och slutar nu med uttryckandet af den förhoppning, att Utsk.
ej måtte fästa afseende å de föreslagna förändringarne i beväringsstadgan
och att vi mätte få behålla vårt beväringssystem i
oförändradt skick.
Hr Stjernsvärd: En talare har yttrat, att jag orätt up
4
*
52
Den 4 Januari f. m.
fattat de af Frih. Leijonhufvud föreslagna vakansafgifter. Jag har
tydt Frih. Leijonhufvuds förslag i enlighet med dess ordalydelse;
— och är det på grund häraf, jag måst antaga att Frilen, såsom
norm för legningsafgifterne, föreslagit de vakansafgifter
som för tillfälliga vakanser lill Statsverket erläggas.
En talare har ansett legningen nödvändig, på det personer,
sorn idka sjöfart m. m. måtte kunna frigöra sig från beväringspligten.
Beväringsstadgan medgifver redan åtskilliga undantag
från beväringsskyldigheten; flere äro af nöden. Coopvardie-sjömän,
arbetare vid svafvel- och krutbruken, lotsar m. fl. äro redan
frikallade från beväringspligtens utgörande.
Landsten i Stockholms län har sagt, att inga olämpliga personer
blifva såsom legokarlar vid beväringsmönstringarne antagne.
Jag skulle tro, att den tillsyn, som af K:s Befh:de utöfvas vid
dessa mönstringar, icke kan utsträcka sig derhän, att det icke
händer, att för tjensten olämpliga personer emottagas i de beväringsskyldiges
ställe. Jag betviflar att samma vitsord den värde
talaren tilldelat de legde, kommer att tilldelas dessa personer af
Bevärings-Regementets officerare. I öfrigt vädjar jag till alla härstädes
befintliga indeldta officerare, som exercerat beväringsmanskap,
huruvida förhållandet icke är hvad jag upgifvit, nemi. att
legokarlarne nästan alltid visa sig oduglige för tjensten, hvarföre
de uteslutande användas till handräckningsmanskap, kockar, tältvakter
m. m.
Slutligen har här yttrats, att karl som tagit lega, icke har
rätt att derefter taga värfning. Detta är ett misstag, ty legokarlen
har samma rätt som beväringsynglingen att ingå i tjenst och
derigenom blifva befriad från beväringsskyldigheten. Såsom industriknep
begagna de legde derföre ofta denna rättighet. De
låta först lega sig, samt taga derefter ånyo värfning — i händelse
sådant för dem kan lyckas.
Hr von Knorring: Endast med några få ord vill jag ytterligare
uptaga R. o. Ad:s tid. Hr Stjernsvärd har redan visat
oriktigheten af en annan talares förmodan, att sjömän äro underkastade
beväringsskyldighet. De äro derifrån befriade, likasom
lotsar, postförare m. fl. Jag förbigår således detta, likasom jag
icke ämnar inlåta mig i svaromål å de nästan på personlighet
stötande undersökningar, ang:de hvilka bäst må anses förstå detta
ämne. Icke heller vill jag uptaga Gr. Liljencrantz’s yttrande,
ang:de förhållandet i Stockholms län, som måhända företer någon
olikhet med de andra, och hvad serskildt beträffar den anteckning,
som i nämnde län göres å legokarlars prestbevis, tror
jag densamma icke vara i bruk å andra delar af riket. Men jag
ber deremot att få fästa mig vid ett yttrande, hvilket på det
högsta smärtat mig att höra. Under öfverläggningen ang:de Frih.
Raahs.motion yttrades, alt man betraktat frågan ur en ensidigt
industriel synpunkt och förbisett den militära sidan af saken. Nu
får man upbära förebråelser för det man afser endast det militära
och icke det sociala i ämnet. Jag får bekänna, det jag
Den 4 Januari f. m.
53
icke väntat mig en sådan förebråelse, enär ingen högre än jag
respekterar det sociala lifvets rättigheter och på intet vis vill
underordna dera de militära. I mitt försvar af denna motion
anser jag mig icke hafva trädt folkets rätt för nära. Denna rätt
förnärmas icke derigenom, att legningsrättigheten ordnas på ett
mera ändamålsenligt sätt. Undantag från den allmänna regeln,
att antingen utskrifvas eller lega, kan och bör här likasom i andra
länder ega ram, såsom t. ex. för en moders ende son. Jag
har aldrig yrkat legorättens uphörande; men ansett den förhöjning
i legan, som skulle blifva en följd af Frih. Leijonhufvuds
förslag, lämplig, enär derigenom beväringspligten mera allmänt
skulle fullgöras och man endast i yttersta nödfall skulle genom
penningar sig derifrån friköpa. Att gränslinien emellan de rika
och fattiga, i samhället sålunda borde allt skarpare updragas, har
jag lika litet afsett som yttrat, och jag anhåller, att samma aktning,
som jag hyser för andras motsatta åsigter, äfven måtte
hysas för mina. Jag har icke velat annat än folkets bästa och
önskar icke göra beväringspligten förhatligare än den olyckligtvis
redan är. Dispens från fullgörandet af denna pligt kan ju, äfven
om förslaget vinner framgång, fortfarande sökas, och våra Konungar
hafva icke gjort sig kända att neka hvad som med stöd
af billighet begäres. Men kommer ett brinnande krig, måste
alla enskildta intressen vika för det allmännas skuld och jag hoppas,
att ännu så mycken fosterlandskärlek fortlefver i Svenska
folket, att det går man ur huset för att värna landets sjelfbestånd.
Hr Adelborg, And. Otto: Det händer understundom,
att man*för specialiteter aflägsnar sig från hufvudsaken. Så har
det, enl. mitt förmenande, inträffat i denna fråga, enär man förbisett
sjelfva beväringspligtens hufvudidce, för att blott fästa sig
vid dess inflytelse på arméen. När man så förfar, händer det
ofta, att man på sidan af en hög och vacker idé kan få ganska
rätt i småsaker, men man hinner icke på detta sätt det stora
mål, hvartill man sträfvar. Hvad man i denna fråga först och
främst bör afse, är den anda, som uppenbarar sig inom en armé,
den må nu - vara stående eller konskriberad. Ar denna anda
icke sannt fosterländsk, är den icke sådan, att man vid fäderneslandets
fara kan trygga sig dervid, då är arméen, så väl den
stående som beväringen, klen och ynklig samt föga alt lita på,
om än den är aldrig så talrik och väl organiserad. Den inflytelse,
som legningsrällcn utöfvar på nationalandan, anser jag vara
ganska menlig. I våra dagar börjar den s. k. stora hopen alt
med klarare blick än tillförene skåda in i en mängd förhållanden
och är i stånd att klokt och riktigt bedöma vida klyftigare
saker än denna. Man inser nog, att legorätten endast gagnar
en mindre del af nationen, och vår allmoge, åtminstone den yngre
delen deraf, hvars sinne är mera ömtåligt för oförrätt och förtryck,
har icke underlåtit att gifva sitt missnöje deremot tillkänna.
Man har påstått, att beväringskyldigheten är förhatlig för allmogen,
men jag bestrider detta påståendes allmängiltighet. I den
54
Den 4 Januari f. m;
ort, der jag är bosatt, har jag fannit allmogens söner med glädje
tåga till exercisplatsen. Oftast råder bland denna ungdom vid
dessa tillfällen en serdeles munterhet, och något tvång eller någon
skrämsel förspörjes sällan-. Jag förklarar ännu en gång, att
jag, lika med Frih. Raab, anser legorätten böra uphöra. Jag anser
denna rätt vara ett slags privilegium för den mera bemedlade
samhällsklassen, och om man än aldrig så ofta uprepar, att
lagen tillerkänner den fattige lika rätt att lega som den rike,
står dock det verkliga förhållandet qvar och visar den fattige vara
urslåndsatt att utöfva denna rättighet just derföre att han är fat
tig.
Således existerar icke legorätten de facto för honom.
Att legningsrätten, såsom den nu befinnes, i någon väsendtlig
mån bidrager till arméens förstärkning, har af många sakkunnige
ledamöter inom detta hus betviflats. Man har icke kunnat
vederlägga det åberopade förhållandet, att en och samma
karl tager lega på flera ställen, och som dessa karlar icke lära
hafva förmågan alt fördubbla sig och således icke kunna tjenstgöra
på mera än ett ställe i sender, lärer den procent af de
beväringsskyldiges antal, de beräknats utgöra, tåla en betydlig
nedsättning. Om man dertill lägger, hvilket jag här tycker blifvit
tillräckligt bevittnadt, att dessa karlar, i allmänhet, hvarken i
fysisk eller moralisk väg äro så qvalificerade, att de icke utan
mehn kunna instickas i redlige bondsöners leder, så tyckes mig
vinsten blifva ändå mindre.
Hvad Frih. Leijonhufvuds förslag beträffar, så, ifall legorätt
bör finnas, anser jag det vara en fördel för samhället, att den,
i likhet med hvad som sker i andra länder, öfvertages af Staten.
Men jag anser deremot det icke vara rådligt att på förhand bestämma
den summa, som för undgående af utskrifning bör till
Staten erläggas. Denna summa kan variera under olika tider
och derföre bör det endast vara föreskrifvet, att den beväringsskyldige
skall betala så mycket, att Staten, efter en för tillfället
fastställd allmän afgift, derför kan anskaffa annan karl i hans
ställe. I sådant fall blir alltid beväringens numerär lika stor
som under nuvande förhållande, och legorätlens öfvertagande af
Staten kan sålunda icke menligt inverka på arméens styrka. Jag
uprepar det ännu en gång, att man gått på sidan af saken och
jag anser, att om man äfven ej med ens kan nå ett vackert
mål, man dock i alla vigtiga samhällsfrågor bör allvarligt och
oaflåtligt sträfva dertill. Skulle, såsom jag befarar, Frih. Raabs
förslag ej vinna framgång, önskar jag, att nu förevande motion,
såsom innefattande ett amendement till det förra förslaget,
måtte erhålla afseende, och således detta, enl. min tanke verkligt
reela, sättas i ställe för det nu existerande mera ideella, så
att beväringsstyrkan på exercisplatsen alltid motsvarar den styrka,
som, i händelse af krig, borde utgå.
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz: Enär jag vid
remissen af Frih. Raabs motion yttrade mig emot legorältens
uphörande, anser jag mig skyldig att icke med tystnad låta nu
Den 4 Januari f. m.
55
förevar:de förslag till Utskotts behandling öfverlemnas. Jag får
då till en början förklara, att jag anser de flesta ledamöter, som
nu sig yttrat, hafva gått utom saken, hvilken icke afser, huruvida
legorätten skall upliöra eller icke, utan denna rättighets
ordnande, legosummans bestämmande o. s. v. För min del anser
jag att legorätten, sådan den nu befinnes, bäst reglerar sig
sjelf, och ber derjemte att få erinra, det BondeSt., vid antagandet
af nu gällande konskriptionslag, förbehållit sig denna rättighets
fortfarande såsom väsendtligaste vilkor hvarunder de ville
underkasta sig konskription. Hr Adelborg har yttrat, att Frih.
Leijonhufvuds motion åsyftar ett ändamålsenligare ordnande af
denna rättighet, så att, i likhet med förhållandet i andra länder,
den beväringsskyldige till Staten erlägger en summa till det belopp,
att en lill krigstjenst duglig karl derför kan anskaffas. Jag
deremot tror, att genom de bestämmelser i afseende å legorätten,
som nu finnas, möjligheten för Staten att erhålla lämplig karl i
den beväringsskvldiges ställe är bättre bevarad, än den skulle
blifva det genom ifrågasatta förslag. Vår beväringsstadga föreskrifver,
att hvar och en, som sjelf ej vill träda under vapen,
skall i sitt ställe anskaffa en annan krigsduglig person. Förändras
denna föreskrift, så att för befrielse från krigstjenst
endast en summa penningar till Statskassan erlägges, kan det
inträffa att, då krig utbryter, Regeringen icke är i stånd att för
totalbeloppet af dessa penniugar anskaffa en för fäderneslandets
försvar tillräcklig styrka. Det är deremot ganska troligt att legosumraan,
den må nu bestämmas högre eller lägre, icke förslår
lill erhållande af dugligt folk, hvars pris, om jag så får uttrycka
mig, liksom en mycket efterfrågad vara, i behofvets stund stiger.
Under nuvande förhållande skadar denna prisstegring icke Slaten.
Det bestämda antalet beväringsskyldige mäste ovilkorligen
fyllas, vare sig genom de beväringspligtige sjelfva eller genom
af dem legda personer; skyldigheten måste, för alt så säga, utgöras
in natura, och Staten är i alla händelser försäkrad att
erhålla allt det manskap, som genom den åtagna beväringspligten
kan åstadkommas.
Frih. Leijonhufvuds förslag skulle dessutom, enl. mitt förmenande,
försvåra legorättens utöfvande för allmogen i allmänhet
och således göra beväringspligten ännu förhatligare, än den
möjligen redan är. Det vore sorgligt, om en sådan känsla skulle
inrota sig hos denna stora del af nationen och derföre är det
hvarje fosterlandsväns pligt att söka motverka en sådan känslas
npkomst. Den angelägnaste förändringen i beväringsväsendet
vore att erhålla en förlängd öfningstid för manskapet. Om nu
hela beväringsstadgan, genom antagande af ifrågakomne förslag,
råkar i misskredit, tror jag det blefve ganska svårt att genomdrifva
en sådan förändring jag omnämnt, och dess uteblifvande
är utan tvifvel till stor förlust för fäderneslandets försvar. Jag
hade ämnat att göra åtskilliga andra inkast emot förslaget, men
har hufvudsakligen blifvit förekommen af Gr. Liljencrantz, med
hvilken jag ber att få instämma, och som jag icke vidare vill
56
Den 4 Januari f. m.
taga R. o. Adis tid i anspråk, slutar jag med uttalande af den
förhoppning, att Erih. Leijonhufvuds förslag, såsom innefattande
icke en förbättring, utan en försämring af nuvande beväringssyslem,
måtte så väl af Utsk. som Ständer utan afseende lemnäs.
Frih. Fock, Alexander Georg: Jag skulle icke hafva
begärt ordet för att yttra mig i denna fråga, då jag fullkomligen
delar de åsigter, som Gr. Liljencrantz redan framställt; men dä
bemälde Ilr Gr. vädjat till dem, som bevistat beväringsmönstringar,
anser jag mig skyldig uplysa, att jag, som åren 1850 och
51, i egenskap af ombud för K. Svea Artil.-Regite, öfvervarit
dessa mönstringar inom Stockholms, Upsala och Nyköpings län,
funnit K:s Befhide strängt författningsenligt gå tillväga. Hvarje
beväringsskyldig måste medhafva vederbörande presterskaps frejdbetyg
och vid tillfället undergå läkarebesigtning, hvilken sednare
åtgärd, serdeles i afseende på legokarlarne, ganska noga verkställes.
Jag tillägger att då år 1850 de beväringsskyldige för
första gången erhöllo rättighet att ingå på kavalleri- och artilleri-vapnen,
hyste de, i synnerhet för detta sednare, mycken
fruktan. Lancfshme måste då, den nya författningen likmätigt,
sjelfva bestämma, hvilka af beväringsynglingarne skulle tilldelas
nämnde båda vapen ; under sådant förhållande blefvo legokarlarne
företrädesvis härtill utsedde. Nyssnämnde år hlef jag kommenderad
som chef för det bevärings-batteri, som då kamperade å
Ladugårdsgärdet, och anser mig skyldig förklara, att så väl de
legde som de beväringsskyldige, icke gåfvo mig anledning till
annat än den fullkomligaste belåtenhet.
Man har påstått att blott marodörer eller fyllhundar erhålla
afsked från värfvade arméen. Jag tager för gifvet att de legokarlar,
som förut varit soldater, i allmänhet hafva stått vid de
värfvade regementene. Detta påstående måste jag på det högsta
bestrida. Visserligen måste kompani- och batteri-chefer ofta låta
afskeda folk för lättja eller liderlighet m. m. Men äfven mången
bra karl, och desse utgöra bestämt mängden, taga, efter uttjent
kapitulationstid, afsked, ty det är för dem ej svårt att skaffa
sig en bättre utkomst än den de kunna hoppas få i Kronans
tjenst. Vid ett par värfvade Regiten i södra Sverige har man
dessutom som princip stadgat, att icke värfva rekryter på längre
tid, för att icke lägga hinder i vägen för deras framtida utkomst;
kapilulalionstiden är merendels blott 3 och rekapitulationstiden
ytterligare'3 är. Ett vackert afsked från berörde regiten anses
i Småland och Skåne som den bästa orlofssedel och som en god
rekommendation till annan lämplig tjenst. Om en sådan afskedad
soldat tager lega och erhåller ett rum i beväringens leder,
tror jag att så väl befäl som kamrater deraf ej skola hafva annat
än heder och ett mera fördelaktigt än skadligt inflytande.
Af dessa på egen erfarenhet grundade skäl instämmer jag
i Gr. Liljencrantz’s yttrande och hoppas alt denna förändring i
nu gällande beväringsstadga icke måtte införas.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill endast säga nå
-
D en 4 Januari f. m.
57
gra ord med anledning af det under disrussionen fällda yttrandet,
att beväringspligten vore förhatlig. Denna föreställning anser
jag icke vara riktig, och som den kastar en oförtjent skugga
på Svenska nationen, vill jag i min mån söka motverka densammas
allmänna spridande. Jag anser beväringsskyldigheten
vara en af fäderneslandets vackraste institutioner, för hvarje år
mera värderik i den mån den sammanvuxit med folkets vanor
och föreställning om sin pligt. Om den, i början af sin tillvaro,
af mången var fruktad, är den det ej numera. Förhatlig halden
aldrig varit. I min hemort har jag sett beväringsmanskapet
utan några yttringar af fruktan eller missnöje, utan tvertom med
ganska gladt mod, tåga till exercisplatsen. Jag kan ej tro, att
förhållandet i öfriga delar af landet härutinnan skulle vaia alldeles
motsatt, och, om äfven, mot min förmodan, någorstädes
så vore fallet, anser jag det såsom ett högst olyckligt och för
nationen förnärmande undantag, som visst icke må åberopas,
utan tvertom på allt möjligt sätt bör bekämpas.
Ilr Brakel: Jag har endast begärt ordet för alt uplysa, att
Frih. Fock missförstått mitt förra yttrande, enär han uplagit detsamma,
såsom skulle jag hafva sagt, att alla de, sorn lemnal de
värfvade regementena, äro oduglingar. Detta har jag hvarken
sagt eller menat, och jag känner ganska väl, att en mängd dugliga
karlar, efter uttjenad kapitulationstid, lemna krigstjensten,
för att söka utkomst på annat sätt. Men dessa karlar skaffa sig
merendels årstjenst eller egna sig åt något bestämdt yrke, så att
de icke vidare blifva såsom legokarlar tillgänglige. Då återstår
endast den andra klassen, eller de omtalade otlågorna, sådane
som efter slutad kapitulation icke få vid kompanierna qvarstanna,
och att dessa karlar från den värfvade arméen egentligen äro
de, som taga lega, anser jag vara ett så allmänt kändt förhållande,
att det ej behöfver någon omständlig bevisning.
Hr Adelborg: Man har anfört såsom ett skäl emot förslaget,
att hela beväringsinrättningen derigenom skulle blifva ännu
förhatligare Un den redan är. Detta vore visserligen ganska beklagligt;
men äfven om så vore, tror jag ej att en lagstiftande
församling med fördel kan använda ett sådant skäl för afstyrande
af en eljest såsom nyttig och behöflig ansedd åtgärd. Jag för
min del tror, att lagen är lill, för att föra nationen framåt till
ett bättre samhällsskick och att lagstiftaren, med detta mål stadigt
i sigte, icke bör afvika från den utstakade vägen, af något
undseende för en hos nationen inrotad fördom eller ett allmänt
rådande oriktigt föreställningssätt. Ar ett föreslaget lagstadgande
till dess princip riktigt och ledande till ett riktigt mål, bör det
också genomdrifvas, äfven örn det vore för den stora mängden
af nationen mindre behagligt. Endast på detta sätt upfyller
enligt min åsigt, en representation, rätt värdigt sitt kall, hvilket
omöjligt kan ske på det vis, att den låter allmänna rösten,
med sina varierande hugskott, leda sin verksamhet.
58
Den 4 Januari f. m.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att Hr Stjernsvärd, i ett sednare yttrande, sökt stödja
sitt yrkande, att hans förslag måtte, såsom ny motion, remitteras
lill Utskott, uppå stadgandet i 56 § Riksd.Ordn., att nya motioner
kunde af redan uptagna ärenden föranledas, men att R. o.
Ad. likväl torde finna, att icke ensamt den omständighet att en
motion blifvit väckt, kunde berättiga till väckande af ny motion,
i alla dermed sammanhang egande frågor, emedan i sådant fall
100-tals motioner efter motionstidens förlopp kunde komma att
uptagas, utan att grundlagens mening måste vara att en sådan
ny motion ej finge sträcka sig till andra frågor, än dem, sorn
vid det redan uptagna ärendets behandling, ovilkorligen borde
tagas under pröfning; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, förfrågade
sig huruvida Hr Stjernsvärd önskade att R. o. Ad:s mening inliemtades,
i fråga om rättighet för honom att å sitt afgifna förslags
remitterande såsom ny motion, erhålla propos.
Hr Stjernsvärd: Med anledning af Hr Gr. o. Landtnäs
tillkännagifvande, förklarar jag mig tillfreds dermed, att mitt yttrande,
jemte detsamma bifogade förslag, kommer att åtfölja remissen
till Utsk., utan att anses innefatta någon ny motion.
Uppå härefter framställd propos., blef Frih. Leijonhtifvuds
förevande motion, jemte de i anledn. deraf afgifne yttranden,
remitterad till LagUtsk.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 c. m.
In fulem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 4 Januari 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: Den 28 Dec. sisth år
väckte jag en motion om löneförhöjning för en del K. KrigsColkii
tjenstemän. Sedermera har jag erhållit en factisk uplysning,
som närmare belyser förhållandet och visar, att K. Stats»
kont:s tjenstemän undfått minskade göromål och ökade löner,
men med K. Krigs-Colhii tjenstemän är förhållandet omvändt.
Då min syn är svag och stilen är mig främmande, anhåller jag,
att denna uplysning må blifva upläst af en Riddarh.-Kanslist.
Härefter inlemnades och uplästes följande tillägg till Hr
Reulersvärds motion, ang:de lönefyllnadsanslag för en del af
Krigs-Colhii tjenstemän:
Den 4 Januari e. m.
59
Slals-Hont:s tjenstemän åtnjuta i 2:dra graden 1,200
Krigs-Coll:ii » » » 1,000
skilnad R:dr 200
Slats-Kont:s » » i 3:dje graden 1,800
Krigs-Coll:ii » » » 1,600
skilnad R:dr 200
Krigs-Colhum har uti till K. M. afgifven förteckning
å erforderligt lönefyilnadsanslag
nptagit
B:ko R:dr 4.600
hvarifrån jag anser bör af dragas:
För Kamereraren och Revisorn i Krigsmansliuskont.
, hvilka icke hafva befattning med
4:de Hufvudtitelns medelsförvaltning . . R:dr 400
hörande desse tjenstemän endast aflönas
af Krigsmanshuskassan.
För Aktuarien och registratorn i Krigs
Colhum,
hvilken icke sökt lönetillökning,
och redan upbär den högre lönen 1,200 R:dr » 200
För Krigskassören, som har ganska betydligt
högre aflöning än 3:dje gradens tjenstemän,
medelst remisslage m. m » 200 qqq
Erforderligt fyllnadsanslag R:dr 3,800
hvilket belopp jag anser framdeles böra minskas med 1,314 R:dr,
hvilka (af de bidrag de under Krigs-Colhii förvaltning ställda
fonder lemna till aflöningar) ännu ulga till en på Golldi förra
stat varande, men tjenstfri blifven person.
Remitterades, efter derom framstäld begäran, till StatsUtsk.
Föredrogs Hr Leijonanckers, Fredr. Wilh., d. 31 sisth
Dec. på bordet lagda motion, ang:de förhöjd aflöning för IngeniörCorpsen.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Hembärande min
tacksamhet till motionären, (hvilken af tjensteåliggande är förhindrad
närvara vid remissen af hans motion) för det han, som
varit anställd vid Ingeniör-Corpsen, nu, sedan han derifrån utträdt,
likväl ihågkommit de missförhållanden, som i fråga om
löneanslagen för denna corps förefinnas, anhåller jag att under
en kort stund få uptaga R. o. Ad:s tid för att beledsaga motionen
med några ord, ronde lönevilkoren vid denne corps.
När en officer blir anstäld vid Ingeniör-eorpsen erhåller
han vanligen ganska stora löneförmåner, jemförelsevis med kamrater
inom samma grad-vid flere andra officers-corpser. Han räknar
nemi. i lön 270 R:dr b:ko och om han kommenderas till fortificationsarbetena
vid rikets fästningar, åtnjuter han i dagtraktamente
1 R:dr b:ko pr dag. Men snart förändras detta förhållande.
I tur kommenderad att undergå den högre militärkursen
vid Mariebergs läroverk måste han lemna det arfvode, som för
honom utgör den högre löneinkomsten och han får icke mera
1
60
Den 4 Januari e. m.
än lönen ökad med det belopp, sorn enl. K. Brefvet af d. 16
Febr. år 1833 blifvit i nåder beviljadt på det Under-Löjtn:ts
vid Ingeniör-Corpsen inkomst måtte vid Marieberg under studiitiden
blifva lika med Under-Löjtn:ts vid Art. Kursen vid Marieberg
är vanligen svår och kostsam. Examensfordringarna för
en Ingeniör-officer är ojemförligt större än vid något annat vapen
inom arméen, och när han utgått från Marieberg samt blir
ånyo utkommenderad på fortificationsarbete, erhåller lian icke
större förmåner än han vid sitt inträde vid läroverket haft; men
han har der haft tillfälle att jemföra sina kamraters löneförmåner
och tjensteåligganden med sina egne, och denna jemförelse har
naturligtvis icke utfallit till fördel för det vapen, vid hvilket han
är anställd. Hans avancement går derjemte långsamt. Vid jemförelse
emellan Ingeniör-Corpsen och öfrige samtlige vapen upslår
följande förhållande: Äldste Kapten eller Postmästare hade
v>
OJ
3
a~'
Cfc
Infanteri
w
SJ
a>
CD
-3
cn
3 =>
3 CT3
% CD
£T 3
=8 S?
*3
a>
CD
jt
“5
5
a>
D
O
■
S ”
pr
BJ
3
J
3
D-
OB
n
o
,
n
O
“S
*5
CD
"5
7»
JO
'oo
JO
Vo
bo
p
•u.ioi|eqnS -g-g
pnAJSUAjippaiU
16,6
J5X
'hr
jo
V»
to
JO
*00
CO
to
CO
•pnaisuafjppaiu
CD
GO
CO
05
'Vo
co
Ox
Vo
co
Jo
To
4*-
JO
OJ
OX
45-
CO
•.iap|espeuj9j|9p3ui
Jo
~OJ
t-*
00
V
Jf5-
Vo
CT5
Vo
•inaiieqng S’S
•piiaisuafijapaiu
1—
JO
7o
co
05
JA
V»
to
to
v
to
CSX
©
•J9pj^aisu3ri|3p9iu
GD
to
GD
CO
JO
co
00
"co
CO
JJt
V
4*-
Vo
4*-
S
O
Mapi^spBiijauopaiu
o»
"o
o«
Vo
JO
Vo
JJX
V»
px
CO
•UJ3]|B(jn§ -gg
•prjaisuafjjapaui
. .
to
*r>
'o
to
WQ
to
JO
'w
to
J5-
V»
to
Vo
Map|g0)suaf]j3p«tiu
GD
W
CD
45-
CO
7*
45-
J°
Vo
45-
Va
45-
co
45-
_to
OJ
japigspBujajppaui
00
oo
v^
JJt
7^
J55
~hr
o
•UJ3j|liqnS -g-g
* p i ja jstiaf 11o p*> ui
, ,
tC
05
o«
co
to
05
bo
to
GO
cn
to
05
o
Mapjcoisuafippaiu
GD
4-
GD
45-
csx
Äl
4*-
ox
'co
45-
Ot
Vr>
45- 45s
S 05
Vjx 4=*
■j3p[gspBu joj japaiu
Den 4 Januari e. ni.
61
Sistl. år hade Ingeniör-Corpsen inom Kaptensgraden 9 individer,
hvars medeltid såsom subalterner utgjorde 18, medeltjensteålder
24r*T och medcllefnadsåider 45 år.
Ingeniör-Corpsen utgjordes af
1729 1757 1796 1810 1811 1831
Fortifications-Brigaden 55 78 68 46 32 31
officerare, sorn sedan varierat emellan 32 och 25.
Fältmätnings-Brigaden 22
Ingeniör-officeraren har dessutom mycket trägnare tjenstgöring
än hans kamrater vid öfriga arméen. Han åtnjuter aldrig semester,
och mig veterligen har hittills en sådan förmån aldrig
förunnats honom. Han kan icke heller få den, ty pågående arbeten
skulle derigenom afstanna, och hittills erhållen tjenstledighet
har endast undantagsvis och då en rubbad helsa nödvändigt
så fordrat, varit beviljad tinder sommararbetena. För närvar:de
finnes vid Corpsen följande mindre hugneliga förhållande, att
oT
5*
c—>.
CD
lön på Stat.
Gu
cn
fao
fao
R:dr.
Äldste
l:ste Kapten har . .
52
35f
860
»
2:dre »
» . .
46
27 i
490
»
1 :ste Löjtn.
» . .
36
14}
380
»
2:dre »
» . .
30
11
320
»
Under-Löjtn.
» . .
29
9
270
Jemföras åter Corpsens löner med de till arméens öfriga vapen
anslagna, och man dertill lägger, att Corpsens verksamhet forfar
året om; att någon semester icke åtnjutes; att tjenstgöringen allika
trägen om vintren som om sommaren, och att möjligheten
till befordran är ganska ringa, så inser man lätt, huru bedröfligt
förhållandet är vid denne Corps. Visserligen har Corpsen några
fördelar utom lönerne, nemi. arfvoden, men dessa utgå endast i
mån af de fästnings-nybyggnadsarbeten, som skola verkställas,
så att då arbetena blifva fullbordade eller R. St:r, såsom understundom
inträffat, vägra anslag till deras fortsättande, uphöra äfven
dessa arfvoden. Vid Carlsborgs fästning finnas 2:ne arfvoden
ett å 1,000 R:dr och ett å 600 R:dr; vid Waxholm ett
arfvode å 1,000 och ett å 600 R:dr, vid Carlsten ett å 800 och
ett å 400 R:dr, vid Carlskrona ett å 600 R:dr b:ko, derförutan
vid Stockholms station finnes för den, sorn har att göra med bibliothck
och arkiv, ett arfvode af 300 R:dr. Ingeniör-officer,
som är kommenderad till fästnings-nybyggnadsarbeten och icke
åtnjuter något af nyssnämnde arfvoden, åtnjuter 1 R:dr, Subaltern-officeraren
såväl som Kaptenen, och under-officer erhåller
under lika kommenderingsförhållanden per dag endast 24 sk:r.
Det rnm inom Svenska arméen corpsen intager är af allt för stor
vigt, att R. St:r eller båda Statsmakterne icke skulle egna mera
upmärksamhet åt corpens inskränkta lönevilkor än som hittills skett.
62
Den 4 Januari e. m.
Såsom jag redan nämnt, är tjenstgöringen vid corpsen under
fredstid inskränkt icke ensamt till fästningsbyggnader, ty
corpsen bar under sin vård och är ansvarig för användandet af
de till fästningsbyggnader och andra allmänna militära etablissementer
anslagna penningebelopp. Till uplysning härom får jag
nämna, att följande äro de anslagssummor, som under de 4 sednaste
åren varit lemnade under corpsens ansvar och vård, samt
den arbetspersonal, som stått under dess befäl.
"S MArbetskommendering
o Sf\ Private arbeten . . .
EL ? (Kronoarbetskarlar . .
1 85 0.
185 1.
1 85 2.
1 8 5 3.
280
420
1,230
80
420
1,200
70
450
1,250
80
400
1,200
Summa man
t? (Ordinarie
jr /Extra
1,930
50,000
159,000
1,700
50,000
164,000
1,770
50,000
163,000
1,680
50,000
147,000
S:a R:dr b:ko
| 209,000
214,000
213,000
197,000
Skulle nu Ingeniör-officeraren icke sökt att utbilda sig i sitt yrke,
förvärfva insigter i mångfaldiga vetenskapliga frågor, oell följa de
vetenskapliga framstegen i andra länder, så skulle ofelbart härigenom
en mängd misstag komma alt begås såväl vid förslagers upgörande
som vid arbetets utförande, hvilket naturligtvis skulle
tillskynda Staten stora kostnader, när i farans stund arbetet icke
befinnes motsvara dermed afsedda ändamålet. Det är alltså ett
åliggande för Ingeniör-officeraren framför de fleste andre officerare
inom samma grad, att förskaffa sig kännedom om framstegen
i hans yrke inom andra länder, men för fullgörande häraf
fordras icke blott inköp af böcker och dyrbara plancheverk utan
äfven resor. Vidare måste man ihågkomma, att då Ingeniörofficerare
begärt och erhållit dessa bidrag, för att vinna erfarenhet
i sitt yrke, hvaraf landet hufvudsakligast hemtar fördel, dessa
företagna resor hafva i de flesta fall skett med skuldsättning, ty
vi känna alla, att det för denne corps lika litet som för öfrige
arméen finnas anslag till resestipendier, och de, som kunna erhållas,
äro allt för obetydliga för att ensamt dermed bestrida
kostnaden för vistelse i främmande länder, hvaraf skuldsättning
är den säkra följden, såvida icke individen sjelf är bemedlad.
■ Ett annat ganska betänkligt förhållande har vid denna corps inträffat,
nemi. att yngre medlemmar deraf, förtviflande om sin utkomst
och befordran på den bana de valt, och seende sina äldre
kamrater, genom öfveransträngande arbete förlora hälsa och krafter,
taga transport till andra vapen inom arméen, den ene efter
den andra följa samma exempel. Ingen corps inom hela arméen
finnes, från hvilken så många officerare bortgått som från Ingeniör-corpsen,
ty vid denne corps, som räknar 28 officerare, hafva
under loppet af 22 år 19 Subaltern-officersledigheter inträffat.
Annu mera förtvifladt är förhållandet med underofficerarne, hvaraf
Den 4 Januari c. m.
63
endast 10 åtnjuta lön. Desse ynglingar, som vid Ingeniör-corpsen
söka kunskaper och erfarenhet, finna snart, att, om än deras
bemödanden i visst hänseende lyckas, deras framtid blir mycket
mörkare på denna väg, än om de valt någon annan, och detta
förhållande ådagalägges ännu mera deraf, att bland 86 underofficerare,
som under 22 år antagits, hafva 11 genom döden, 13
genom befordran och 56 genom afsked afgått. Detta mundtliga
yttrande anhåller jag få bifoga en promemoria, som innehåller
en jemförelse emellan aflöningen för Ingeniör-corpsen i Sverige
och några andra länder, deraf sig visar, att löner utgå till följande
belopp, nemi.:
I Preussen med
» Österrike »
» Bayern »
» Frankrike »
» Sverige »
» Norrige »
7,332
3,396
2,120
4,325
1,880
4,377
R:dr Sv.
b:ko.
•31S.I0AJQ
3,480
2,460
1,720
3,050
1,680
2,900
R:dr Sv.
h:ko. j
•Ujfoq--AJQ
3,480
1,500
1,520
2,650
1,260
2,265
50
5T cL
pr ~
? to
<
uofejj
2,376
1,236
1,000
1,400
860
1,913
R:dr Sv.
b:ko.
•uaido^ e:j
1,320
829
1,200
490
1,175
R:dr Sv.
b:ko.
•uaideyj v-z
660
540
500
925
380—320
729
R:dr Sv.
b:ko.
•meujfpvj
540
450
400
270
473
R:dr Sv.
b:ko.
■U)f0rj-'pUQ
64
Den 4 Januari e. m.
Jag har redan nämnt åliggandet för Ingeniör-Corpsen att
under fredstid utföra de fästningsarbeten, som bidraga till landets
försvar; men denna corps1 åligganden blifva af ännu mera vigt,
då krig utbryter. Det är allmänt bekant, att Sverige icke liar
såsom andra länder några teckniskt bjldade trupper eller s. k.
genitrupper för verkställande af förekommande arbeten. Dessa
trupper, vanligen benämnde pioniärer, sapörer, ponlonierer och
minörer o. s. v., måste inom Svenska arméen, när krig inträffar,
organiseras och öfvas, såvida dé icke redan finnas, och deras bildande
tillkomma Ingeniör-corpsens officerare, en corps, som är
allt för otillräcklig att upfylla alla fordringar af densamma. Dess
arbeten blir alltså ännu mera betungande än för öfrige corpser
inom arméen. Jemför man fremmande länders med Svenska
Ingeniör-officerares antal i förhållande till dessa länders krigshärar
på krigsfot, så befinnes ali
Österrike har 1 Ingeniör-Officire för hvar l,343:e man af activa arméen
Preussen » 1 » » 1,661 :e » »
Bayern »1 » » 790:e » »
Frankrike »1 » » 873:e » . »
Belgien » 1 » » l,600:e » »
Sardinien »1 » » 720:e » »
Danmark »1 » » 2,223:e » »
Norrige »1 » » 1,174 :e » »
och Sverige» 1 » » 3,000:e » »
Rör:de ifrågav:de ämne bar Hr Chefen för Landtförsv.-Depart:tet
till det Stats-Råds-Prot., som medföljt K. M:s Nåd. Propös. till
R. St:r om Statsverkets tillstånd och behof, afgifvit följande underd.
yttrande: ”För öfrigt utbeder jag mig att nu få underställa
E. K. M:s Nådiga pröfning Chefens för Ingeniör-Corpsen
”underd. förslag om löneförbättring för den vid corpsen anställda
”personal. Denna löneförbättring, hvars belopp utgör 17,070
”R:dr, anser jag i sjelfva verket vara högst billig, men enär
”E. K. M. antagit den grundsats, att till nu förestående riksmöte
icke föreslå R. St:r andre löneförhöjningsanslag, än som,
”i anseende till behofvet, kunna anses alldeles oalvisliga, finner
”jag mig vid detta tillfälle icke böra i anledn. af nämnde förslag
tillstyrka någon E. K. M:s åtgärd”. Hr Depart:ts-Chcfen
har med detsamma erkänt billigheten af den begärda löneförhöjningen,
ehuru han af omförmälda skäl ansett sig icke böra tillstyrka
någon K. M:s åtgärd dervid. Hvad motionären begärt är
ganska ringa i jemförelse med de stora ändamål, som dermed
kunna vinnas. Ingeniör-corpsens lön på stat utgör f. n. 21,930
R:dr och lönefyllnad af serskilda medel 1,510 R:dr. Motionären
åter har begärt lön på stat 31,620 och tjenstgöringspenningar
7,380 R:dr eller tillsammans 39,000 R:dr. Härvid bör dock bemärkas,
dels att genom förökande af lön på stat bortfaller det
nu utgående anslag af serskilda medel, som utgör på Krigs-Colhii
anslag 1,290 R:dr och till lönefyllnad åt i medeltal 2:ne Mariebergs-elever
220 R:dr eller tillhopa 1,510 R:dr, hvadan egentligen
nytt löneanslag å ordin, stat endast komme att utgöra 8,180
R:dr; dels att, ehuru tjenstgöringspenningarna upföras till fulla
belop
-
Den 4 Januari e. m.
65
beloppet af 7,380 R:dr, de dock aldrig komma att till detta belopp
utgå, att döma efter närvar:de förhållanden skulle deraf endast
erfordras 3,720 R:dr, och borde detta anslag derföre upföras
på ordinarie stat såsom förslagsanslag. Således är totalbeloppet
af den begärda löneförhöjningen icke så stort som det vid första
påseendet synes vara, men vinsten deremot är ganska betydlig.
För de officerare, hvilka icke tjenstgöra vid corpsen, skulle nemi.
afdragas all den del af lönen, som benämnes tjenstgörings-penningar,
upgående för helt al
-
för Öfverste
till
... 600
Rsdr
»
Öfv.-Löjtn.
» . .
. . . 500
»
»
Major
» . .
. . . 400
»
»
Aldre Kapten
»
... 400
»
»
Yngre »
» . .
»
»
Löjtnant
)) . .
. . . 140
»
»
Under-Löjtn.
» . .
. . . 100
»
»
Conduktör
» . .
. . . 80
»
»
Und.-Cond.
» . .
. . . 30
»
och i förhållande dertill för kortare tid som de icke tjenstgjorde vid
corpsen, hvilket jag anser vara rätt och billigt. Härigenom skulle
utgiften för Staten icke blifva så stor som den i motionen uptages.
Den af motionären ifrågasatta lönetillökning till Ingeniörcorpsen
torde, för den händelse StatsUtsk. skulle vilja föreslå
R. St. denna högst behöfliga tillökning, böra upföras å ordinarie
Stat, sålunda att
l:o Gorpsens löneanslag på Stat, nu upgående till 21,930
R:dr b:ko ökades med 9,690 R:dr och således upfördes till
31,620, hvaremot de serskilda lönefyllnadsmedel, hvilka hittills
utgått från Krigs-Colhii fonder med
310 R:dr till Sekreteraren i
210 » » Kanslisten I vid Krigs-Colhii Forti
350
» » Redogöraren | fications-afdelning.
100 » » Vaktmästaren I
320 » » en extra Fortifications-redogörare.
1,290 R:dr b.-ko samt den lönefyllnad af serskilda medel,
som enl. K. Brefvet d. 16 Febr. 1833
utgår till de Under-Löjtnanter vid In
geniör-corpsen,
hvilka äro kommenderade
alt genomgå Mariebergs högre läroverk,
på det deras löneinkomst måtte
blifva lika med Under-Löjtmts vid Art.;
varandes vid Marieberg sålunda kommenderade
Ingeniör-officerares antal i
medeltal 2, och då en Under-Löjtmts
lön vid nämnde corps utgör 270 R:dr,
blir hvarderas sålunda beviljade lönefvllnad
110 R:dr eller för båda
220 R:dr
Summa 1,510 » skulle efter lönereglering icke mera ifråga
komma att utgå utan besparas;
3 H. 5
66
Den 4 Januari e. m.
2:o att på ordinarie Stat, såsom försvarsanslag, npfördes
för Ingeniör-corpsens lönereglering, en summa af 7,380 R:dr
brko under benämning tjenslgörings-penningar, för att utgå till
Ingeniör-corpsens officerare för den tid de verkligen vid corpsen
tjenstgjorde, och hvad af nämnde summa icke utginge, årligen
besparades Statsverket;
3:o att den af motionären föreslagne aflöningsstat för corpsen
blefve af StatsUtsk. framställd för 11. St:r att af dem för deras
del gillas.
Vördsam Promemoria.
Upgifter rörande främmande länders Ingeniör-Corpsers
aflönins
W <3 O: W W g O- 0=
" => 3“ <» 25 .5 »3*
.OO
37
42
65
93
i-i
to
UT
GC
250
va
O
o-
e©
to
d^
24
|30
CO
Oi
1
fO
di'
1
*■ ©
o
3
1
1
to
CO
ec
to
Hi
33
< =r
sr ?
a
SD
a.
ca: Pr1
3 0»
1
1
24
05
CO
to
to
d^
Hi
to
crc
©" ®
Hj O
C5
OO
37
UT
ös
oc
103
co
. to
O
UT
to
GO
CO
| Sum
Sv. b:
3
©
SJ
Q-
©
c©
24
1
36
Oi
24
1
12
-
ma
ko
T’
H)
Hi
QO
30
CO
s
Oi
to
93
Hi
to
Ut
Hi
OO
250
va
^ o
a
a
CTQ
©
Cu
«©
45
124
to
tt»»
CO
05
1
1
1
ET et
o
s
-J
-
1
1
to
Oi
oc
t©
to
O
< 2-  '=• £-
o
flj
ca-
O
©
a-
CU
1
1
42
ni
05
39
36
Oi
1
CKJ
ers ’
oo
30
39
64
j 100
Hi
CO
CO
'to
c©
to
-'t
o
S? 03
• c
srB
a
N*
©‘
C©
UT
oo
ko
27
co
Oi
Oi
1
? i
I
CO
Hi
d^
oo
77
05
155
to
to
UT
to
G
UT
va
* O
sr £
- g
‘oq’ S5s
© S
1
40
[36
24
to
1
i
1
©
©
i krig
1
to
CO
•JS*
Oi
oc
Hi
G
to
•J0UOI1
-.lodppjg
C
SD
CT3
1
to
CO
dH
Oi
oo
O
Hi
to
•J9U0IHM
as
©
a
O;
Den 4 Januari
Preussen:
Gen.-Löjtnant och Chef ......
611
—
275
—
Ingen.-Inspectör (Gen.-Major) . . .
458
16
275
—
Inspector för Fästn:r eller pionierer
397
11
45
40
Regem:ts-Officer . . :
290
30
45
40
Kapten i l:a klass
198
30
45
40
» 2:a »
110
—
45
40
Prem.-Löjtnant
55
—
14
32
Sec.-Löjtnant
45
40
14
32
33
o
CL
Cft
SJ
ca
©*
gt
5’
05
Sv. b:ko.
Månadtligen:
Sj:
05
05
Sv. b:ko.
y
a
cl
Sv. b:ko.
183
183
ca
Sv. b:ko.
33
9
Sv. b:ko.
458
458
229
146
110
110
55
45
40
Månadtligen:
servis:
Sv. b:ko.
45
31
25
1»
14
14
9
9
»o
■ ■ tn
S; e
BJ:
77
s*
sr s?
Sv. b:ko
-
31
23
19
12
11
11
6
6
ö
cw
35'
An
tal.
38
18
4
18
42
42
3
2
83 Den 4 Januari e. ns
Bayern:
Årligen Sv.
Inko.
C
BJ
CT3
O
■o —
s =
■a
re
å ~
era
"i
gffi
cn
c
cjq’
p
p
0-3
re
a' “
05 B
? :•
a £:
era ,
01
t S-
o*
a
B
B
t»
o'
p
n>
-1
4Gen.-Löjtn. . .
€orps-Chef s&som J
(Gen .-Major . .
10,000
6,250
7
5
Ofverste
. .
2,000
400
20
100
2,520
2
Öfverste-Löjtnant
1.G00
300
20
100
2,020
2
Major
1,400
300
20
100
1,820
2
Kapten i l:a klass
1,000
200
—
—
1,200
—
Premier-Löjtnant
500
100
—
—
600
—
Under-Löjtnant
400
100
—
—
500
—
Junker
240
48
—
—
288
—
Serskildta traktamenten erhålla dessutom de vid Fästningsbyggnaderne
i Ingolstadt och Germerslieim kommenderade Ingeniör-officerare.
Fr an kr i k e:
Å
r 1 i
gen:
c
D
Cl.
n
c
O
p-
»
fr?
cnj %
T3
P H
TI
65,
pr a
O c
ET
n
P-
pr
oq‘
cw 2
<n
P -%
a
a 5*
Oq 7-  p '
73
B B
a'g
t» tj
a n
P p
M
Sv.
b:ko.
Sv.
b:ko.
Antal.
Sv.
_b:ko.
Sv.
b:ko.
Sv.
b:ko.
Öfverste
3,125
3,125
2
1,200
640
1,200
Öfverste-Löjtnant
.
2,650
2,650
2
400
545
1,200
Bataljons-Chef
2,250
2,250
1
400
480
150
Kapten, l:a klass
1,400
1,400
—
270
• 2:a klass
1,200
1,200
—
1270
Löjtnant
925
925
—
270
.
Den 4 Januari e. m.
Sverige:
! Öfverste . . ^ ,
1 Öfverste-Löjtnant
Major
Kapten i l:a Klass
d:o 2:a Klass
Löjtnant i l;a Klass ...........
d:o 2:a Klass
Under-Löjtnant
Under-officer
Dessutom kunna Ingeniör-Officerare hafva följaude aflöningsförmåner:
Arfvoden
vid de större fästningsbyggnaderne så länge dessa pågå:
» Carlsborg: Ett å 1,000 R:dr b:ko.
Ärligen
lön på
Stat.
B:ko R:dr.
1,880
1,680
1,260
860
490
380
320
270
210 I
» Waxholm:
Carlsten:
» Carlskrona:
»
»
»
»
»
»
600
1,000
600
800
400
600
»
*
»
»
»
»
samt vid Stockholms station ät bibliotliekets vårdare (vanligen
Adjutanten) 300 R:dr b:ko.
Traktamenten: å 1 R:dr b:ko per dag för de Subaltern-officerare
eller Kaptener, hvilka, kommenderade vid de större
fästnings-nybyggnaderne, icke åtnjuta ofvan uptagne
arfvoden. 24 sk. b: ko per dag åtnjuta Ingeniör-Underofficerare
under nyss nämnde kommendering.
Lönefyllmdsanslag: åt civile tjenstemän och vaktmästare vid
Krigs-Colhii Fortifications-afdelning, af Krigs-Colhii
medel, och för de till Marieberg såsom elever kommenderade
Under-Löjtnanter, af Ingeniör-Corpsen,
till det belopp att deras löner blifva lika med Artilleriets
officerare af Under-Löjtnants grad.
Lär are-arfvoden för en officer vid Marieberg och en officer vid
Carlberg uti Fortifications-vetenskapen.
Remitterades till StatsUtsk.
Med tillkännagifvande att Frih. von Kraemer, Rob.
Fredr., pä grund af med läkarebetyg styrkt sjukdom, begärt
och erhållit 3:ne veckors ledighet frän sin befattning såsom le
-
70
Den 4 Januari c. m.
damot i det för behandling af frågor ronde bränvinstillverkning
och försiiljning tillsatta serskildta Utskott, samt alt jemvfd liiBogeman,
Carl Adolf, såsom ledamot af BankoUtsk. erhållit
3:ne veckors ledighet från d. 9 dennes, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Hrr Elektorer, att sammanträda till val af ledamöter i
nämnde Utsk. under de permitterades frånvaro.
Föredrogs och remitterades lili LagUtsk. Hr Ramsays,
Anders Henrik nedannämnde d. 31 sistl. f. m. pä bordel
lagda motioner:
1'0 Ang:de ändring af 1, 3 och 5 §§ i 16 kap. M.B:n:
2:o Ang:de enskild, i st. f. uppenbar, kyrkoplikts undergående
för förbrytelsen att oskriftad begå Herrans heliga Nattvard;
och
3:o Att då serskildta af Underrätt meddelte utslag, hvarigenom
en person blifvit dömd lill böter eller kroppsplikt på en
gång hos Executor till verkställighet förekomma, beslut om bestraffningarnes
förvandlande må meddelas af Underrätt i närmaste
stad.
Föredrogos och remitterades lill StatsUtsk. Frih. Raabs,
Adam Christian, nedannämnde d. 31 sisth Dec. f. m. på
bordet lagda motioner:
l:o Att af det belopp, hvarmed bränvinsbrännings-medlen
komma att öfverskjuta de 800,000 R:dr, som redan för Statsregleringen
äro påräknade, en tredjedel mätte ställas till K. M:s
disposition för alt emellan länen fördelas lill bidrag för fattigvården;
och
2:o Att R. St:r mätte afsätta ett kreditiv å 500,000 Rulr
b:ko för associationer, som pä större handelsplatser kunna bilda
sig upköp eller belåning af Svensk spanmål.
Föredrogs Frih. Raabs, Adam Christian, d. 31 sisth
Dec. f. m. på bordet lagda motion, ang:de inköp för Bankens
och Riksg:s-Kont:s räkning af Svenska Hypotheks-föreningars
obligationer.
Frih. Raab: Jag har af misstag nämnt ”Bankofullmäktige”
och anhåller att delta mätte få utgå och motionen betraktas såsom
endast afseende Fullmäktige i Riksg:s-kout. samt remitteras
till StatsUtsk.
Ifrägavar:de motion blef med den deri nu gjorda förändring
remitterad till StatsUtsk.
Föredrogps och remitterades till StatsUtsk.
l:o Hr Prytz’s, Hans Adolf, d. 31 sisth Dec. f. m, på
bordet lagda motion, ang:de anslag af Statsmedel för anläggning
afen jernväg emellan Fahlun och Gefle; och
Den 4 Januari e. m
71
2:o Hr af Geyer stams, Carls d. 31 sistl. Dcc. på bor
del lagda motion, att Statsregleringen vid innevarde Riksdag
mätte upgöras sålunda, att en mindre del än hittills af allmänna
bevillningen tages i anspråk för de ordinarie Statsbehofvens
fyllande.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv;s o. Ekon.Utsk.
Hr Cederschiölds, Fredr. Aug., d. 31 sistl. Dec. f. m. på
bordet lagda motion, att hvarje i publik tjenst varande Läkares
betyg må, i likhet med andra embetsmäns intyg, ega fullt gällande
kraft utan serskild edlig bekräftelse, och att således det
lagstadgande, som föreskrifvér sådan edgång, må uphäfvas.
Föredrogs Hr Reutersvärds, Pehr Adam, d. 31 sistl.
Dec. f. m. på bordet lagda motion, angide förlängning af tiden
för erläggande af vad till måls fullföljande i Hofrätt.
Frih. Hermelin, Carl: Jag anhåller att få förena mig i
den förevaride motionen, och får förklara, att jag anser den föreslagna
förändringen sä mycket angelägnare, som Härads-R-.ne nu
mera sältan genast afkunna utslag, utan först vid den s. k. expeditionslösen.
Denna åter bestämmes icke alltid vid tinget utan
kungöres framdeles, genom domhafvandes försorg endast inom
häradets kyrkor, hvarigenom inträffat, att expeditionslösen varit
utsatt 24 timmar efter kungörandet och parter derföre äfven uteblifvit.
De parter, som icke äro inom samma härad bosatte,
befinnas naturligtvis ännu mera blottställde. Det är således af
vigt, att vadetiden blir förlängd; desto heldre när parten, för
vadepenningarnes aflemnande, måste upsöka domaren och icke
alltid lyckas genast råka honom. En dylik förlängning komme
i alla fall icke att föranleda dröjsmål vid målets fullföljd i Hofrätten
eller afgörandet derstädes.
Remitterades till Lagutskottet.
Föredrogs och remitterades till det för behandling af frågor
rör:de bränvinstillverkning och försäljning tillsatta serskildta Utskott
Hr Reutersvärds, Pehr Adam, d. 31 sistl. Dec. f. m. på
bordet lagda motion, ang:de bränvins-bränningen med dertill hörande
beskattning och straffbestämmelser.
Föredrogs och remitterades till BankoUtsk. Frih. Hermelins,
Fredr., d. 31 sistl. Dec. f. m. på bordet lagda motion,
angide invisningars lifgifvande emot kontant valuta af Riksbanken
till inlösen af dess Lånekontor samt af dessa Lånekontor till inlösen
af Riksbanken.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Carlheim
Gyllenskjölds, Henrik Adolf Oscar, d. 31 sistl. Dec.
f. m. på bordet lagda motion, angide ändringar och förklaringar
72
Den 1 Januari e. m.
af 1726 års Conventikel-plakat, samt iakttagande af K. Brefvet
d. 15 Dec. 1762, ang:de lagsökningar i religionsmål.
Föredrogs öch remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Bfr Carlheim Gyllen skjölds, Henr. Adolf Oscar, d. 31
sisth Dec. f. m. på bordet lagda motion, om en underd. anhållan
hos K. M., att, derest enskilde kristne eller någon församling
enhälligt hos K. M. bönfölle, att vid Gudstjensten eller andra
presterliga förrättningar få begagna de äldre genom nya kateche
sen och handboken afskaffade andagtsböckerne, nådigt bifall dertill
i vissa fall måtte lemnäs.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Frih. af Ugglas,
Curt Gustaf, d. 31 sisth Dec. f. m. pä bordet lagda motion,
ang:de syslomäns inbördes förhållande i afseende pä deras ansvarighet
för förvaltningen af omhänder haft gods.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Gripensvärds,
Jakob Olof, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda
motion, ang:de uphörande af den s. k. Mötes-afgiften för soldater.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Roos’s, Carl
Ulrik, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion, ang:de
utfärdande af förändrade stadganden i fråga om mätningar af
tomterne vid köp af hus i Stockholm.
Föredrogs Hr Stjernsvärds, Gust. Mauritz, d. 31 sisth
Dec. e. m. på hordet lagda motion, att ett årligt anslag af 6,000
R:dr b:ko måtte ställas lill K. M:s disposition, för alt användas
till stipendier för officerare af landlarméen, som kunna erhålla
tillfälle all ingå i activ utlänsk krigstjenst.
Frih. Klinkowström, Hud. Mauritz: Lika med Hr
Stjernsvärd anser jag nödvändigt, att R. St. anslå medel åt officerare
af arméen för alt beredas tillfälle att, genom tjenstgöring
vid främmande länders arméer eller genom resor i främmande
länder, söka evertuera sig i krigskonsten. Denna fråga är icke
ny. Redan i fordna tider funnos medel anvisade för detta ändamål
och t. o. m. kort efter det landet varit inveckladt i vidtutseende
krig, hafva en mängd officerare varit utskickade till andra
länder för alt genom tjenstgöring vid deras arméer förvärfva erfarenhet
i krigsyrket under utländska fälttåg. Till och med hela officers-corpser
hafva i sådant afseende varit utsände och så har
varit fallet under de Nederländska krigen mot Frankrike. Jag
påminner mig serskildt, att större delen af officers-corpsen vid
det s. k. Bjelkeska reg:tet, som stridde under General-Staternas
fahnor emot Frankrikes krigshärar, utgjordes af Svenska officerare.
Våra ulmärklarc fältherrar och generaler hafva på delta
säll förvärfvat sig erfarenhet i sitt yrke, hvilket kommit fäder
-
Den 4 Januari e. m.
73
neslandet tillgodo. Jag behöfver i detta fall endast upgifva namnen
Stenbock och Königsmark. Efter krigen under Konung
Carl XII:s regering förekommer uti krigshandlingarna bland annat
K. Brefvet (ill K. Krigs-Colhm d. 16 April 1725, hvari K. M.
yttrar: ”Wi håfve erhållit eder underd. skrifvelse d. 14 hujus
”tillika med en förteckning å de personer, hvilka äro utsedde
”att träda i Fransysk tjenst under Brigadieren Leucks befäl; och
”sorn J dem hos OSS ammilen till att erhålla vårt nåd. tillstånd
”till deras resas fortsättande; alltså vele WI deni detsamma hafva
”i nåder beviljat; kunnande de för öfrigt vara försäkrade, att,
”der de med tiden visa, att de sigo förkofrat hafva uti nyttiga
”vetenskaper, hafva all förvänta WAR nådiga åtanke, att blifva
”framdeles indragne till WAR och Rikets tjenst igen”. Vidare
uptager K. Krigs-Colkgii arkif under d. 1 Maj 1745 en
upgift å 10 officerare, som blifvit permitterade att under Öfversten
Baron Hamiltons befäl tjenstgöra vid Preusiska arméen. De
fingo behålla sina löner, och kostnaden för deras utevaro bestreds
af dåvarande II. K. II. Kronprinsen. Af prot. inför Secreta Utsk:s
Defensions deputation för Landtförsvars-ärenden d. 13 April 1756
inhämtas, hurusom då tagits i öfvervägande den nytta det kunde
medföra att låta unge skickliga offcerare af Landtarméen på publik
kostnad, genom utrikes resor och campagners bevistande,
sig uti metiern evertuera. Och hemställde deputationen till Secreta
Utsk., om icke 3,000 Daler s. m:t årligen kunde å Stat anslås
för 4 officerare af Landtarméen nemi. 1 af Artilleriet, 1 af Kavalleriet,
1 af Dragoner och 1 af Infanteriet, hvilka i sagda ändamål
under 3 år i rad med 750 Daler årligen hvardera fingo
utresa, Deputationen fann äfven, att en officerare af Fortifikationen
kunde nu genast af en sådan förmån blifva delaktig, men
som de lill fond för fortiflkalions-officerares utrikes resor anslagna
löningsbesparingsmedel förnummos vara i de samma åren till andra
behof medlagne, så borde underd. anhållan hos K. M. göras, att
Krigs-Colhm må få nådig befallning hålla hand deröfver, att förenämnde
slags medel, enl. K. Resolutionerne d. 22 Febr. 1698
och 10 Nov. 1699 samt 8 Jan. 1734 till sitt rätta behof förvaras
och oförryckte hällas, samt att, när fonden blifvit så tillräcklig,
dä om verkställigheten af sådane officerares resor till
förkofring i metiern i nåder föranstalta.
Under tider, sorn ligga den närvande närmare, har man,
som vi alla veta, äfven ansett det nödigt att utsända officerare
till tjenstgöring i främmande länderS arméer, och Hr Stjernsvärds
motion synes mig alltså till sitt syfte rigtig, hvarföre ock,
om den, såsom jag hoppas, vinner R. St:s bifall, .stora fördelar
deraf skola upstå. I några omständigheter vågar jag likväl vara
af olika åsigt med motionären. Han önskar nemi., om jag rätt
upfattat motionen vid dess upläsning, att 6,000 R:dr skola årligen
anslås åt irenne officerare af arméen nemi. en vid Artilleriet,
en viii Kavalleriet och en vid Infanteriet för att eipot ganska bindande
stipulationer och vilkor utskickas af K. M. Denna summa
är enl. min åsigt alldeles för "ringa. En officerare kan med 2,000
74
Den 4 Januari e. m.
R:dr b:ko icke uppehålla sig i främmande länder och der göra
en campagne, samt underhålla häst och dräng. Jag föreställer
mig, att vi litet hvar kunna inse omöjligheten deraf, och vill
man ändamålet och att individen icke skall allt för mycket skuldsätta
sig, mäste man tilldela honom dubbla beloppet eller 4,000
Ii:dr b:ko, hvilket ingalunda är för mycket. Om R. St. för detta
ändamål bevilja 12,000 R:dr årligen, kunna de ju öfverlemna åt
K. M. att bestämma antalet af officerare, som böra årligen utsändas,
och de vilkor, hvilka erfordras för att komma i åtnjutande
af en dylik förmån. Man kan vara fullt förvissad, att Regeringen
noggrannt fullgör ett sådant updrag af R. St:r, och att Regeringen
känner mera än någon annan, hvilken vigt och nytta
för försvarsverket i allmänhet det medför, och säkerligen komma
endast de i fråga, hvilka äro vuxne att nyttigt begagna det dem
sålunda meddelade tillfälle att förskaffa sig de insigter och kunskaper,
som åsyftas med meranämnde resor. Jag skulle således
önska, att Hr Sjernsvärd före remissen till Utsk. ville tillåta en
förändring i motionen, så väl i fråga om den begärda summan,
hvilken jag önskade uphöjd till 12,000 R:dr årligen, som äfven
hvad angår vilkoren. Jag hoppas nemi., att motionären inser,
att andra officerare än de vid de 3 serskilda hufvudvapnen skola
vara i behof af att till vinnande af erfarenhet, begifva sig ut till
andra länders i krig varande arméer. Utom de 3 hufvudvapnen
finnas äfven officerare vid 2:ne vigtiga corpser, som icke äro i
motionen uptagne. Jag menar verklige Generalstabs-officerare
och Ingeniör-officerare, hvilka, när en gäng fäderneslandet invecklas
i krig, äro fullt ut lika mycket i behof af erfarenhet i krigskonsten
som de offcerare, Hr Stjernsvärd förordat att komma i
åtnjutande af reseunderslöd för detta ändamål. Och får jag alltså,
för den händelse R. St-.r skulle behaga bevilja något anslag för
ifrågavar:de ändamål, vördsamt anhålla det StatsUtsk. ville låta
Ingeniörs-corpsens och General-stabens officerare äfven komma i
åtnjutande af den förmån att af nämnde resestipendier äfven blifva
delaktige, vid det betänkande i ämnet sorn ligger till grund för ett
sådant R. Sl:s beslut.
Hr Stjernsvärd: I anledn. af den siste talarens yttrande
får jag - uplysa, att såvida inom Sverige funnes någon verkligt
organiserad Gegeneral-stab, densamma icke blifvit ur min motion
utesluten.
Remmitlerades till StatsUtskottet.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Sjernsvärds,
Gustaf Mauritz, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordel lagda motion,
an g: de nödiga åtgärders vidtagande för utfärdande af nya
Kti gsartiklar, Tjenstgörings-reglemente för arméen, Fältförvaltuings-Reglemente
samt Reglemente för ordnandet af den militära
sjukvården.
Den 4 Januari c. m.
75
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk.:
l:o Hr Stjensvärds, Gustaf Mauritz, d. 31 sisth Dec.
e. m. på hordet lagda motion, aug:de åtgärders vidtagande för fortsatt
ulgifvande af hittills ofulländad Militär-förfatlnings-samling; och
2:o Densammes d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda anförande,
ifråga om K. M:s Nåd. Propos., ang:de Statens medverkan för
anläggandet af jernvägar i riket.
Föredrogs och remitterades till Bevilln:sUtsk. Hr von Köchs,
Nils Samuel, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion,
ang:de den personliga skyddsafgiftens uphörande samt åtskilliga
andra förändringar i nu gällande Bevilln:s-Förordn.
Föredrogos och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk,
l:o H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms, Carl Axel, d. 31 sisthDec.
e. m. på bordet lagda motion om nedsättning af penningar
i st. f. nu vid vissa tillfällen brukliga kautioner.
2:o Densammes d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion,
angalo det s. k. Notarial-embetets införande oell utbildande
inom Sverige, i den form, hvarunder del begagnas i Frankrike,
Tyskland m. fl. andra länder.
Föredrogs och remitterades till Bevilln:sUtsk. H. Ex. Hr
Gr. Löwenhjelms, Carl Axel, d. 31 sisth Dec. e. m. på
bordet lagda motion om tidningsblads beskattande medelst ett
modereradt postporto.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Frih. Hermelins,
Carl, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion ang:de
förändring uti Häradshöfdingarnes aflöningssätt.
Föredrogs Frih. Hermelins, Carl, d. 31 sisth Dec. e. m.
på bordet lagda motion, ang:de förökning af de löner, som Paslorerne
utgifva till sina Kapellaner.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Jag anser mig böra
vid della tillfälle gifva tillkänna, att fråga om förhöjning af kapellanernes
löner beror på K. M:s nåd. pröfning lill följd af R.
St:rs vid 1848 års Riksdag derom gjorda underd. framställning.
Redan vid 1840 års Riksdag hade fråga blifvit väckt om en
jemnare fördelning af den till kapellanerne utgående löneinkomst
emellan de dertill bidragande, men i anledning af vederbörandes
deröfver afgifna yttrande och då en billigare fördelning af afgiflen
emellan de betalande icke ansågs ledande lill ändamålet eller
en förbättring i sjelfva inkomsten, upslod fråga, huruvida icke
löneförbättring skulle kunna tillvägabringas just pä det sätt Frih.
Hermelin föreslagit nemi. genom lönejemkning emellan pastorcrnc
och kapellanerne. Redan nu bidraga kyrkoherdarnc till kommi
-
76
Den 4 Januari e. m.
strarnes aflöning, men man har ansett deras bidrag i allmänhet
vara alltför ringa och höra ökas, emedan pastorerne äro mångdubbelt
bättre aflönade än deras medhjelpare. Denna fråga förföll
likväl sedermera i följd af K. M:s Nåd. Bref af år 1844,
som innehåller, att K. M. icke funnit anledn. vidtaga någon förändring
i sättet för kapellanernes aflöning. Vid 1847 och 1848
årens Riksdag uptogo R. St. ånyo samma fråga och ingingo till
K. M. med underd. anhållan om förhöjning i allmänhet i kapellanernes
lönevilkor, så att de ingenstädes måtte understiga
45 T:r spanmål, dervid större bidrag från pastorernes sida borde
kunna påräknas. Efter vederbör:des hörande beror nu frågan
på K. M:s Nåd. pröfning, så att ändamålet vinnes, såvida K. M.
finner lämpligt meddela en sådan föreskrift som den motionären
föreslagit, utan att K. M. ånyo behöfver besväras med underd.
framställning i samma ämne. Jag har ansett mig böra meddela
dessa uplysningar för den händelse de kunna hafva något inflytande
på Utsk:s blifvande utlåt.
Frih. Hermelin: Då efter 5 eller 6 års förlopp målet ännu
icke blifvit af K. M. afgjordt, hemställer jag, om man icke kan
föreställa sig, att deltagandet för komministrarne af en eller annan
orsak varit nog ringa. Således torde det ursägtas mig, att jag
ånyo väckt fråga derom. Dessutom tror jag, att en lön af 52
T:r säd är nog ringa och att, om en del komministrar, kunna få
något derutöfver, sådant vore högst beliöfligt, hvilket bör kunna verkställas
utan rubbning af det bestående lönesättet och utan serdeles
afsaknad för bättre lottade pastorer uti större pastorater.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag erkänner fullkomligt
sanningen af motionärens upgift, att komministrarne äro för ringa
aflönade och j^g inser behofvet för dem af löneförbättring, men
jag måste äfven bekänna, att jag sannerligen icke vet någon embetsman
i hela landet, som har så litet att göra som komministrarne,
och i de flesta församlingar, hvilka hafva kyrkoherde,
komminister och adjunkt, inskränkes komministerns göromål dertill,
att predika hvar 3:e söndag, hvarigenom han snart sagdt
förlorar all vana vid arbete. Detta har tillförene föranledt motioner
om indragning af komminister-beställningarna, och som en
löneförhöjning åt dessa embetsman skulle verka derhän, att de
sannolikt komma att längre bibehållas, får jag endast af detta
skäl, anhålla, alt Utsk. icke måtte tillstyrka R. St. bifall till motionen.
Gr. Wrangel: 1 anledn. af de 2:ne sista talarnes yttranden
anhåller jag, att fä tillägga, att frågan, huruvida en komministerlön
af 45 T:r spanmål vore för ringa, icke blifvit förbisedd
af vederbönde i deras underd. utlåtin i ämnet, då de hördes
öfver R. St:s förra förslag; men då R. St:r ansett sig böra inskränka
sin välvilja för dessa tjenstemän endast till en sådan
löneförhöjning, kunde vederbönde icke heller utsträcka sitt tillstyrkande
längre. Finner K. M. denna löneförhöjning vara för
ringa, lärer nåd. propos. i ämnet vara att förvänta. Hvad åter
Sen 4 Januari e. m.
77
angår Frih. Raabs yttrande, att en del komministraturer äro obehöflige,
så får jag nplysa, att afven denna fråga varit af vederborde
behandlad, som i underd:het tillstyrkt, att vid återbesättande
af lediga komministraturer, afseende först bör fästas på deras
behöflighet, och att, om lönevilkoren dervid äro så ringa, att de
icke kunna lemna innehafvare nödtorftig bergning och tillika äro
obehöflige, de må indragas.
Hr Estenberg, Carl Christian: Man har här sagt, att
komministrarnes embetsgöromäl äro så få, att den begärda löneförbättringen
för dem derföre icke borde bifallas och att det
snarare vore önskligt, att kommistraturerne indragas, enär de
hafva så litet att göra. I anledn. häraf och då jag tror mig
hafva någon erfarenhet om desse tjenstemäns göromål icke blott
på landet utan äfven i städerne, har jag ansett mig böra lemna
några uplysningar i detta hänseende. Betraktar man förhållandet
närmare, så finner man att komministrarne i allo nära på
hafva lika mycket att göra som kyrkoherdarne._ De äro till en
början ensamme prester i anexförsamlingarna. Der skola de
hvarje, och icke, såsom Frih. Raab upgifvit, hvar tredje söndag
predika, men deremot skola de hvar tredje alternera med kyrkoherden.
Men icke nog med detta predikande hvarje söndag, de
måste såsom ensamme prestmän i annexförsamlingarna äfven ombesörja
själavården, och är komministern i fullgörandet häraf samvetsgrann,
har han i sanning ganska mycket att göra. Dessutom
måste de förrätta alla förhören och utfärda alla prestbetyg samt
deltaga i en mängd verldsliga bestyr, hvilka önskligt vore att de
kunde skiljas från presterskapet. Vidare är han ordf:de i sockenstämmor
i kyrkoherdens ställe, ty kyrkoherden kan icke vara
i båda församlingarnas stämmor närvar:de på en gång. Detta är
en sanning, som icke kan bestridas, endast man gör sig mödan
att undersöka komministrarnes embetsverksamhet.
Frih. Hermelin: Jag anhåller att få tillägga, att, om komministrarne
skola deltaga i skolundervisningen och hafva tillsyn
öfver skolbarnen, hafva de fullkomlig sysselsättning.
Frih. Raab: Jag ber att få erinra, att jag icke talat om de
pastorater, som utgöras af flere församlingar med en komminister
i hvardera, der denna är ensam prest. Hr Estenberg torde
icke hafva sig bekant, att pastorater finnas, hvilka utgöras af en
församling, hafva en kyrka men deremot kyrkoherde, komminister
och adjunkt. I en sådan trakt af Sverige bor jag och om
dessa förhållanden har jag talat. Jag kan icke finna annat än
att, heldre än att hafva komministrarne, vi kunde erhålla en
bättre skolundervisning.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Frih. Hermelins,
Carl, d. 31 sistl. Dec. e. m. på bordet lagda motion,
ang:de förhöjda arfvoden för Hofrätternes adjungerade ledamöter»
78
Den 4 Januari e. ra,
Föredrogs Hr von Hartmansdorffs, August, d. 31 sist).
Dec. e. m. på bordet lagda motion med förslag till vinnande af
all jords lika beskattning.
Efter af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos. å denna motions
remitterande till StatsUtsk., anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer att denna motion
må remitteras till Ekon.Utsk., emedan, om jag icke missminner
mig, en dylik derstädes under sisth Riksdag behandlades.
Dessutom är här icke fråga om någon Statsutgift för ögonblicket
utan endast om en anhållan hos K. M. att vidtaga den föreslagna
åtgärden i fall R. St. anse henne nödig och nyttig.
Uppå härefter framställd propos. remitterades ifrågavra:de
motion till Allm. Resv. o. Ekon.Utskottet.
Föredrogs och remitterades till Allm. Resv. o. Ekon.Utsk.
Hr von Hartmansdorffs, Aug., d. 31 sisth Dec. e. m. på
bordet lagda motion att R. St:r måtte hos K. M. anhålla om
förslag vid nästa Riksdag till inrättande af ett Ecklesiastik-Colhm
lill behandling i 2:dra instantien af Kyrko-, Läroverks- och Fattigvårdsärender.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr von Hartmansdorffs,
Aug., d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda
motion, ang:de det af serskilde komitérade för utarbetande af ny
kyrkolag föreslagna kyrkomötes sammansättning och föremålen
för dess verksamhet.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Ustk.
Hr von Hartmans|dorffs, Aug., d. 31 sisth Dec. e. m. på
bordet lagda motion, att R. St:r måtte hos K. M. anhålla, att de
gamla tills vidare inställda författningarne om Stapelstädernes
Handlandes och Skeppsredares skyldighet, dels alt ärligen införa
vissa saltbelopp, dels att hålla ständiga saltuplag, måtte till hela
deras vidd återbringas i utöfning.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr von Hartmansdorffs,
Aug., d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda
motion: ang:de anslag å 2:dra Hufvudliteln.
Föredrogs Hr von Hartmansdorffs, _Aug., d. 31 sisth
Dec. e. m. på bordet lagda motion, ang:de anslag å 4:de Hufvudtiteln.
Hr von Hartmansdorff: Vid detta tillfälle, har jag åberopat
och instämt i den motion Hr Leijonancker väckt, ronde
anslag till Ingeniör-corpsen : men han har beräknat den erforderliga
summan lill 17,070 R:dr, dä jag deremot uptagit henne lill
16,030 R:dr. Orsaken till denna skillnad är, att Hr Leijonancker
Den 4 Januari e. m.
79
beräknat arfvoden till kanslisterne i Chefs-Exped:n och Vaktmästarne
nied 620 R:dr samt till en materialbokhållare i Carlkrona
med 320 R:dr, hvilka summor tillsammans utgöra den skillnad
af 040 R:dr som förefinnes emellan det af mig, och Hr Leijonancker
begärda belopp.
Remitterades till StatsUtskoltet.
Föredrogos och remitterades lill StatsUtsk. Hr von Hartmansdorffs,
Aug., nedannämude d. 31 sisth Dec. e. m. på
bordet lagda motioner:
l:o Ang:de anslag å öde Hufvudtitel;
2:o Ang:de anslag å 7:de Hudvudtiteln;
3:0 Ang:de anslag å 8:de Hufvudtiteln; och
4:o Ang:de anslag å 9:de Hufvudtiteln.
Föredrogs Ilr von Hartmansdorff», Aug., d. 31 sist!.
Uec. e. m. på bordet lagda motion, ang:de anslag på Riksg:sKonl:s
Stat.
Hr von Hartmansdorff: Vid denna motions väckande,
anmälde jag mig icke hafva medhunnit skaleris utveckling. Jag
har nu tillagt dem, och anhåller, att de mätte blifva nplästa samt
få åtfölja remissen till Utsk.
Härvid inlemnades af Hr von Hartmansdorff och uplästes
följande anförande:
Då jag, genom mina motioner, visat, huru mycket nödigt,
godt och nyttigt som, med de ifrågav:de 100,000:de R:dr kan
åstadkommas, om de, ät Staten bibehållas, sedan den redan påbjudna
tullnedsättningen, med är 1854, uphörer; så bör jag
ådagalägga hvarföre hennes fortfarande icke kan leda till ändamålet;
nedsättning i priset på tvenne nödvändighetsvaror.
Stegringen i koksaltets pris, har varit så betydlig, alt man
bör, med tacksamhet, erkänna den upmärksamhet, som Konungen
derå fästat, serdeles under en lid, då den allmänna dyrheten ä
lifsmedel, är känbar för alla, och synnerligast trycker den fattige.
Det gröfre, eller bättre, koksaltet, som i hufvudstaden vanligen
betalas med 14 sk. rgds kappen, kostade, då tullnedsättningen
gjordes, 28 sk. samma mynt eller dubbelt. Det har, efter den
K. kungörelsens utfärdande, icke blifvit billigare, och har ej kunnat
blifva det, emedan bristen är så stor, att om en eller annan saltladdning
sedermera ankommit, har tullnedsättningen endast gifvit
större vinst åt köpmannen, utan att sänka priset åt förbrukaren.
Det salt man nu säljer i bodarne, är öfver hufvud redan förtulladt,
efter den gamla taxan. Först i nästkommande Maj, eller
Juni månader skulle någon verkan af detta påbud, kunna förspörjas,
i händelse hon ens då vore att hoppas. Men det är icke
sannolikt, Nedsättningen af 18 sk. b:ko eller 27 sk. rgds påen
80
Den 4 Januari e. m.
tunna salt, gör, i priset på en kappe, (det vanliga beloppet, som
icke blott den fattige, utan äfven de flesta hushåll, för att slippa
saltets förvaring hemina; hvarje gång köpa i hökareboden); blott
en minskning af 10 rst:n rgds. Antingen skall hökaren, genom
prisets nedsättning till 27 sk. förlora 2 rst., på hvarje kappe,
eller få köparne, hädanefter, såsom hittills, betala 28 sk. Det,
sednare är det troliga. Det blifver då hökaren och grosshandlaren,
som, sig emellan, dela de 18 sk:ne b:ko på hvarje T:a
salt, och till hvilkas fördel Staten efterskänkt 97,000 R:dr som
han, i sä många hänseenden, väl bchöft. Om man fästat Konungens
upmärksamliet på delta förhållande, och på den rätta
orsaken till saltets dyrhet, hvilken jag nu skall söka utreda: sä
hade de 97,000 R:dr förmodeligen icke gått förlorade, ens för
år 1854. Har man möjligen efterskänkt dem för att anticipera
på frihandel-systemets antagande af R. St:r, så synes det hafva
varit nog tidigt, innan de ännu haft rådrum att yttra sig derom.
Afven om de godkände det för öfrigt, skulle jag betvifla att de
sä göra, i förevända hänseende, när åsyftad verkan dermed icke
kan vinnas.
Skälet till det höga saltpriset är det vanliga eller brist på
varan. Saknaden härrörer icke af minskad tillgång å framalstringsorterna,
hvilken icke försports, utan deraf att vård skeppsredare
förtjent sä mycket på de öfverallt stegrande frakterna, att de låtit
sina fartyg vara ute, i st. för att komma hem till vintern och
medföra salt. Om de fordom någon gång likaledes utebelfvo: så
betydde det mindre och verkade föga på saltpriset, emedan stapelstädernas
skeppsredare och handlande då voro skyldige att hålla
ständiga saltuplag tillgängliga, i händelse den årliga saltinförsel,
hvilken tillika ålåg dem, skulle genom någon tillfällighet hafva
uteblifvit. Våra förståndiga förfäder, besinnande att Sveriges kuster
vanligen äro, 4 till 5 månader, någon gång ännu längre,
genom is, stängda från utrikes sjöfart, ville icke lemna derhän
om man, under tiden, saknade salt, dels till dagligt behof, dels
till insaltning af hvarjehanda vinterförråd om hösten, dels af den
sill, som fiskas om vintern, eller af den strömming, som fångas
om våren m. m.
Enl. de gamla författningarna var det, för hvarje stapelstad bestämdt
dels att en viss myckenhet salt skulle årligen införas dit, dels
att ett visst saltuplag skulle der ständigt hållas. Stadens handlande
och skeppsredare voro en för alla, och alla för en, ansvarige både
för det bestämda saltbeloppets årliga införsel och för det ständiga
saltuplagets hållande. Det sednare stod under Nederlags-Inspektionens,
och, der en sådan icke fanns, under Tullkammarens
värd. Commerce-Colhm egde all, när det nödigt ansåg, förordna
om inventering'af städernas uplagsalt; och dess Adv.-Fiskal egde
att vaka öfver författningarnes verkställighet. För hvarje tunna,
som brast i den årliga införseln, eller i det ständiga saltuplaget,
skulle handlande och skeppsredare böta 8 sk. b:ko. Under d.
10 Sept. 1828 och d. 8 Maj 1829, utfärdade K. M. nåd. Kungörelser,
Den 4 Januari e. m.
81
görelser, sora, till en författning, sammanförde hvad härom, lid
efter annan, stadgadt blifvit. Redan i den förra kungörelsen, förklarades
hufvudstadens skyldighet, att införa salt, böra förblifva,
till varans myckenhet, obestämd. Några år derefter, började man
vilja undandraga sig berörde föreskrifters fullgörande, utan att
dock efterskänka sina stapelstadsrättigheter. Den 16 Mars 1833,
bestämdes Stockholms ständiga saltupläg till 15,000 T:r. Förmodligen
var det större förut. Jag vet det ej; men antager,
såsom sannolikt att det icke blifvit, genom berörde resolution,
ökadt, enär stadens årliga införsels-skyldighet redan lemnats obestämd.
Nästa år följde Götheborg hufvudstadens efterdöme, och
Konungen medgaf, d. 7 Juni 1834, att Götheborgs saltuplag
måtte nedsättas från 6,000 till 4,000 T:r. Den 28 Okt. s. ä.
beviljades Uddevallas skeppsredare, och utrikes handlande, nedsättning
i det ständiga saltuplaget, från 1,500 till 675 T:r. Den
21 Nov. 1835, befriades Götheborgs handlande alldeles från ständigt
saltuplags hållande. Den 18 Nov. 1836, fick Uddevalla lills
vidare samma befrielse. 1837 begärde Stockholms grosshandels
societet och skeppsrederier enahanda förmån, eller att det ständiga
saltuplaget åtminstone måtte nedsättas lill 8,000 T:r. ÖfverStåthållären
förordade det sednare alternativet; men det frisinniga
Commerce-Collan, tillstyrkte, i likhet med hvad för några stapelstäder
redan blifvit medgifvet, att Stockholm jemväl måtte tills
vidare alldeles befrias från den ifrågavide skyldigheten, hvilken
mening Konungen, d. 14 April 1837, i nåder biföll.
Af författnings-samlingen synes icke hvilka de stapelstäder
voro, som, utom Götheborg, Uddevalla och Stockholm, möjligen
blifvit befriade från ständiga saltuplags hållande. Jag känner
derföre icke om de norrländska voro deribland, eller om skyldigheten
att förse dem med salt försummades. Men då jag i
början af Juni 1837 företog en resa åt de norra orterna, hade
jag tillfälle att se huru menligt de ständiga saltuplagens uphäfvande
verkade. Våren kom, det året, mycket sent. Isen var
landlös ifrån lloslags-skärgården, allt intill Sundsvall; men ett
starkt, bredt och sammanhängande isband låg derutanför, understundom
så långt ögat kunde se, och hindrade hvarje fartyg att
inlöpa. Under tiden fiskades, i det öppna vattnet, mellan kusten
och isbandet, en myckenhet strömming, under folkets klagan att
han ej kunde förvaras, emedan salt fattades, hvilket ej var möjligt
att erhålla förr än isbandet längre fram bröts.
Undér d. 7 April 1841, utfärdades en ny kungörelse, om
den årliga införseln och de ständiga saltuplagen i stapelstäderna.
Genom lista §:n bestämdes hvilka det skulle åligga att från utrikes
ort årligen införa vissa belopp af salt. Derifrån förblef hufvudstaden
tillsvidare undantagen. I2:dra §:n utsattes hvilka städer, som
skulle, antingen från ut- eller inrikes ort, införa vissa saltbelopp,
och i den 3idje §:n inskränktes, enl. serskilda resolutioner, de städer,
som skulle hålla ständiga saltuplag, till Carlshamn, Westervik,
Wisby, Piteå, Ystad och Luleå, af hvilka den förstnämnde skulle
3 H. 6
82
Den 4 Januari e. m.
hålla det högsta, eller 620 och den siste det mindsta, eller 90
T:r salt, samt alla tillhopa endast 1,702 T:r. Öfriga stapelstäder,
hvilka enahanda uplagsskyldighet tillförene ålegat, förblefvo derifrån
tillsvidare befriade. Huru ringa detta saltuplag är i förhållande
till behofvet, kan slutas deraf, att medelbeloppet af saltinförseln
under de 5 åren 1847—1851, utgjort 251,800 T:r årligen.
Vården af saltuplagen, upsigten öfver dem och den årliga
införselns verkställighet samt böterna för någondera skyldighetens
uraktlåtande, lemnades oförändrade, såsom förut. Upkomme någorstädes
brist på salt, så måtte det ständiga uplaget kunna, efter
vissa formaliteters iakttagande, anlitas. Men huru förhållas skulle,
om brist på salt upkomme å någon ort, hvarest, såsom i hufvudstaden,
skeppsredare och handlande blifvit tillsvidare befriade
både från skyldigheten att hålla ett ständigt saltuplag, och att
årligen införa ett visst saltbelopp, förmältes icke. Vill man nu
tillita Westerviks eller Wisbys närmast belägna ringa saftuplag,
af 480 och 300 T:r, men dessa städer och landsbygderna deromkring,
ansåge sig icke kunna umbära det, så måste väl hufvudö
staden öfver land om vintern, förskaffa sig sitt behof, eller ock
vara utan. Denna händelse jemförlig med en hungersnöd, synes
nu hota hufvudstaden, sedan inloppet från saltsjön är belagdt
med is. Bemödandet att från hufvudstaden förse Westerås med
en laddning salt, har misslyckats genom fartygets sjunkande i
den sedermera äfven tillfrusna Mälaren; så att saltbrist äfven inne
i landet är att befara. Priset på varan har, efter tullnedsätlningen
och en eller annan saltladdnings liitkomst i stället att falla, stigit
till 32 sk. rgds, och i somliga hökarbodar lärer begäras till och
med 36 sk., hvilket så mycket mera bevisar att åtgärden är
fruktlös och förfelad.
Då Stockholms och öfrige stapelstäders skeppsredare och
handlande endast tillsvidare blifvit befriade från skyldigheten att
införa vissa saltbelopp, samt att hålla ständiga saltuplag; sä hade
det blott behöfts några penndrag af Regeringen för att, genom
befrielsens återkallande, nedsätta priset på salt, för rikets samtelige
innebyggare till hvad skäligt vara må, utan någon förlust
för Statskassan. Prisnedsättningen hade väl i alla fall, icke kunnat
ske, förr än sjöfarten nästa vår öpnats. Saltpriset hade naturligtvis
icke då kunnat falla lägre än de allmänna fraktprisen
medgifvit, emedan köpmännen väl äro skyldige att anskaffa salt, men
icke att frakta det för underpris. Varan hade emellertid erhållits
för hennes rätta värde; rikets innebyggare hade blifvit för framtiden
betryggade mot brist, eller saknad derå, Regering och Ständer
hade fått se, om några andra åtgärder, än de gamla goda
författningarnes återställande, verkligen behöfts.
Att stapelstädernas skeppsredare och handlande, hvilka f. n. enl.
deras Götheborgska och Stockholmska yrkesbröders föresyn, påyrka
antagandet af frihandelns grundsatser, skolat sätta sig emot ett
undantag derifrån, i detta hänseende, borde icke hafva befarats,
sedan man, af deras underd. framställningar om frihandeln, sett,
huru mycket våra begge största städers köpmän nitälska för den
Deni Januari e. m.
83
fattiges bästa. Reitan i början af sistl. Nov. månad, då Götheborgs
handlande gjorde sin underd. ansökan, omtalade de bland
skälen derför, stadgan i priset på lifsmedel. Då Stockholms
handelsförening, under d. 12 sistl. Nov., afgaf en dylik underd.
anhållan, anförde hon, bland grunderna derför, de arbetande och
fattigare folkklassernas ställning under dyrheten på hvarjehanda
lifsmedel och oumbärliga förnödenheter, hvaribland sall. Att
närvande dyrhet derå i hufvudstaden, förnämligast är deras eget
fel, hade de förmodligen glömt under de 16 år, som de, genom
Konungens nåd, varit från sina ifrågav:de skyldigheters fullgörande,
tills vidare, befriade. Men om de, genom befrielsens återkallande,
påmints om sitt åliggande; så skulle de otvifvelaktig! blifvit desto
ifrigare att fullgöra det, som de icke allenast mätte hafva gjort
betydliga besparingar pä underlåtenheten, utan äfven derföre att
de, i sin nyss omnämnda underd. ansökning, uttryckt ej mindre
sitt högsta deltagande för de fattige, än sin medborgerliga pligt
alt fästa Konungens nådiga upmärksamhet på medlen att lindra
dessas nöd. När ett af berörde medel låg i de handlandes och
skeppsredarnes egna händer, samt hörde till deras borgerliga
pligter; så kunde dess användande icke vara dem annat än välkommet,
hvilket vi ulan tvifvel få höra vid öfverläggningarne om
de motioner, som prosten Arosenius och jag väckt om de inställda
salt-författningarnes återbringande i utöfning.
Hvad jag yttrat derom, att förbrukaren icke får godt af den
beviljade tullnedsättningen, gäller om ved lika väl, som om salt.
Nedsättningen på annan slags ved, än björk, är likgiltig, ty hon
upgår endast till 106 R:dr i årligt medeltal för hela riket, emedan
tall och al icke pläga utifrån införas. För björk upgår hon
till nära 2,700 R:dr och drabbar väl egentligen hufvudstaden
allena, för hvad Finska och Åländska skeppare hitföra. ålen ved,
serdeles af björk, säljes här icke annorlunda än till jemna eller
halfva Riksdalertal. Att för en famn, skulle, efter tullnedsättningen
med 18 sk. rgds begäras, icke såsom förr 12] R:dr utan 12
R:dr 6 sk., eller i st. f. fulla 13 R:dr begäras 12 R:dr 30 sk.
är icke att tänka på. Bruket allena, hvilket i handel och vandel
icke är mindre mäktigt, än i andra menskliga förhållanden, skulle
fortfarande göra sig gällande för prisets hållande vid hela eller
halfva Riksdaler. Vore någon skeppare så samvetsgrann att han,
i st. f. 12] R:dr blott begärde 12 R:dr 6 sk. eller i st. f. fulla 13 R;dr
blott begärde 12 R:dr 30 sk. så skulle upköparne, hvilka vanligtvis
bestå af vaktmästare, vedsågare eller åkare, som ej gifva akt på tulltaxans
höjning, eller sänkning, otvifvelagtigt tro, att de 6 sk., som
skepparen fordrade öfver den hela eller halfva Riksdalern, blott vore
en s. k. prutningsmån, hvilken de ingalunda skulle vilja betala.
Heldre än att, för sin ärlighets skull, mista 6 sk. på famnen,
skulle skepparne sig till godo beräkna de 18 sk., som tull-lindringen
utgjorde och för veden begära fulla 12] eller 13R:dr, serdeles
som den ständigt tilltagande bristen på ved, under trädvarors
allmänna stegring, skall, om än hela tullen borttages, icke
6 *
84
Oen 4 Januari e. m.
hindra varan att stiga. Hon har ock sä gjort, sedan den K.
Kungörelsen utkom, hvilket nogsamt bevisar åtgärdens fruktlöshet
äfven i detta hänseende.
Enär det således synes vara ovedersägligt att de 100,000
R:dr som genom K. Kungörelsen af d. 13 sisth Dec., gå för
Statsverket förlorade under år 1854, endast skola rikta Svenska
skeppsredare, köpmän och hökare, samt utländska vedsäljare, utan
gagn för den stora allmänheten: så torde det desto mindre vara
förmätet af mig att antaga det åtgärden skall, med 1855 års
början, uphöra, som jag haft tillfälle visa hvilken och huru mycken
nytta skulle, genom medlens bibehållande, kunna för riket åstadkommas.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff, August: I den motion jag väckt
ang:de saltuplagens återställande har jag åberopat den utveckling
af bevekelsegrunderna, hvilken dertill borde höra. Den finnes
i det yttrande, som nu blifvit upläst, hvarföre jag anhåller att
detsamma måtte remitteras äfven till Ekon.Utskottet.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos. lemnade
R. o. Ad. härtill sitt bifall.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Gr. von Rosens,
Adolf Eugene, nedannämnde d. 31 sisth Dec. e. m. pä bordet
lagda motioner:
l:o Ang:de ett årligt anslag af 20,000 R:dr b:ko för inrättande
af ett homeopatiskt sjukhus med klinik i hufvudstaden; och
2:o Ang:de civila och militära embets- och tjenstemäns pensionering.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Frih. Hjertås,
Fredr. Philip, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion
om utfärdande af en ny lag för egofrid, grundad på den princip,
att en hvar är ansvarig för sina kreatur.
Föredrogs och remitterades till det för behandling af frågor
rör:de bränvins tillverkning och försäljning tillsatta Serskildta
Utskott Frih. Hjertås, Fredr. Philip, d. 31 sisth Dec. e. m.
på bordet lagda motion, ang:de restitution af den skatt, som blifvit
erlagd för bränvin, hvilket bevisligen använts till sprit för
tekniska ändamål.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Gr. von Rosens,
Fredr. Carl, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion,
ang:de bibehållande till nästa Riksdag af redan anslagna 100,000
R:dr b:ko till öpnande af en kanalledning från Mälaren till Storsjön
i Södermanland. v
Den 4 Januatji e m.
85
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Hr Cederschiölds, Rob. Theophron, d. 31 sisth Dec. e.
m. på bordet lagda motion om åtgärders vidtagande för att förhindra
ytterligare tillväxt af fångarnes antal och af kostnaderna
för deras underhåll.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Cederschiölds,
Rob. Theophron, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion,
om rikets indelande i större distrikter, hvardera omfattande
ett helt län eller flere domsagor och försedt med ett för distriktet
gemensamt cellfängelse och serskild brottmålsdomstol m. m.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. R. Stms Just.-  Ombudsmans nedannämnde, af Hr Cederschiöld, Rob. Theophron,
såsom dess motioner uptagna, d. 31 sisth Dec. e. m.
på bordet lagda skrifvelser till R. St:r.
l:o Angrde förhöjning af anslaget för Just.-Ombudsm:ns
embetsresor, eller ock tillåtelse, att besparingar må få användas
lill godtgörande af hvad å föregående års resor blifvit utöfver
anslaget an vändt; och
2:o Angule aflöningen för dc vid Just.-Ombudsm:s Exped:n
anställde tjenstemän.
Föredrogs Hr Dalmans, Wilh. Fredr. Achates, d. 31
sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion, ang:de förklaring af
K. Kungörelsen d. 13 Juli 1853, i afseende på bränvinsbrännings-rättighet
under nästa April månad.
Hr Hjärne, Harald: Denna motion innehåller en begäran,
att R. St. skola ingå till K. M. med underd. anhållan om
ett tillägg i K. Kungörelsen d. 13 Juli sisth år, ang:de inskränkning
i tiden för bränvinsbränningens ulöfvande till endast 2
månader; men denna kungörelse förebygger icke en ganska lätt
verkställd eludering af åsigten med henne. Kungörelsen säger,
att man endast 2 månader får bränna, men att det må ankomma
på hvarje bränvinsbrännare att anmäla sig till bränvinsbränning
under en månad om hösten och en månad om våren eller också 2 månader
om hösten på engång. När man nu erfarit den uppsjö af bränvinspannor,
som kommit i gång, i beräkning på en väntad prisförhöjning
å bränvin i följd af den betydligt ökade beskattning, som R.
St:r skola besluta, så är det ganska troligt, att många bränvinsfabrikörer
icke skola draga i betänkande att, såvidt möjligt är, eludera
kungörelsen om förbudet. Det är således troligt, att de, som under
Növ. och Dec. månader sisth år begagnat sig af bränvinsbränningsrättigheten,
låta någon af sina grannar anmäla sig för att
begagna samma rätt under April månad detta år och öfverlåta
på dem deras redskap. De, som sålunda idkat bränvinsbränning
under Nov. och Dec. månader, beredes derigenom tillfälle att
bränna äfven under April månad, således tillsammans i 3:ne må
86 Den 4 Januari e. m.
nader, och att följaktligen eludera författningen. Flere gånger
liar jag tänkt på möjligheten att utfinna något medel häremot,
men som jag icke lyckats deri, har jag icke heller väckt motion
i ämnet. Hr Dalmans motion synes mig innefatta ett radikalt
medel mot den af mig befarade eludering af kungörelsen i fråga.
Ilan har nemi. föreslagit, att de som under de 2 sista månaderne af
är 1853 idkat bränvinsbränning, icke få förr än under Maj månad
detta år flytta den förseglade redskapen från det ställe, der redskapen
varit begagnad, till ett annat. Derigenom förekorumes det befarade
underslefvet, och jag tillstyrker derföre på det högsta bifall
till motionen. Man har ifrågasatt, att denna motion skulle remitteras
till det serskildta Utsk., men jag hemställer, om den icke
bör remitteras lill Ekon.Utsk. R. o. Ad. torde finna, att denna
fråga icke har någon gemenskap med de lagstiftningsåtgärder,
för hvars behandling det serskildta Utsk. egentligen blifvit tillsatt,
och man skulle dessutom genom'remiss af denna motion
lill detta Utsk. onödigtvis uptaga dess tid. Jag tillstyrker alltså,
att motionen måtte remitteras till Ekon.Utsk., till hvilket der,
enl. grundlagen hör, emedan den är förklaring af en ekonomisk
författning.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Afven jag delar den
åsigten, att Hr Dalmans motion är af stor vigt. Inom Stockholms
län har, emot hvad under föreg:de år egt rum, ett så ojemförligt
större antal personer anmält sig till utöfvande af bränvinsbränning,
att det icke lider ringaste tvifvel, att ju icke bränvinstillverkningen
i förhållande till tiden, sorn för tillverkningen är medgifven,
blifver vida större än under något af de föreg:de åren.
Jag har äfven hört omtalas att åtskilliga förslag i den syftning
Hr Hjärne omnämnt skola hafva varit å bane, ehuru man synts
vara osäker om förslagens laglighet. Lika med den värde talaren
tror jag, att denna fråga, som egentligen icke afser någon
lagstiftning för bränvinsbränningen, ganska väl kan behandlas af
Ekon.Utsk. Likgiltigt synes det mig likväl vara till hvilket af
dessa Utsk. vare sig Bränvins- eller Ekon.Utsk:n, motionen remitteras,
men hvilket beslut 11 o. Ad. i detta afseende än fattar,
hemställer jag, att Utsk. måtte föreläggas att inom en bestämd
tid, hvilken jag önskar måtte blifva sä inskränkt som möjligt,
inkomma med utlåt., på det att II. St. må blifva i tillfälle att
med det görligaste första aflåta underd. skrifvelse i ämnet till K. M.
Hr Hjärne: Jag är mycket benägen att instämma med
talaren före mig derutinnan, att det Utsk., sorn kommer att behandla
frågan, skall föreläggas^ att inom möjligast korta tid inkomma
med utlåt, i ämnet, men jag får erinra, att ett sådant
åläggande betyder intet, dä det kommer från ett enskildt Riksstånd.
Jag tror derföre, att, om II. o. Ad. fattar ett dylikt beslut,
det vore nödigt att kommunicera det med MedStm, och af
denna anleda, anhåller jag, att, sedan Hr Gr. o. Landtm, framställt
propos. på Gr. Liljencrants förslag och R. o. Ad. besvarat
den med ja, Hr Gr. o. Landtm, äfven ville framställa propos. på
Den 4 Januari c, m.
87
kommunikation af R. o. Ad:s beslut i ämnet med de öfriga Stan
den, med inbjudning att sig deri förena.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Till det serskildta Utsk:s
behandling har kommit en af Doktor Sandberg gjord motion om
inställande under instundande April månad af bränvinstillverkningen.
Denne motion har i Utsk. blifvit bordlagd i afvaktan,
att Hr Dalmans ifrågav:de framställning jemväl skulle till delta
Utsk. öfverlemnas. Enl. hvad man sagt mig har inom BorgareSt.
motion i samma syftning jemväl blifvit väckt, och till samma
Utskott öfverlemnad, hvarigenom Utsk. får emottaga 2:ne motioner
att samtidigt behandlas. Om således Hr Dalmans motion
öfverlemnas till Ekon.Utsk. såsom här blifvit föreslagit, skulle
det kunna inträffa, att R. St:r finge i samma ämne 2:ne stridiga
utlål:n, hvarföre jag anser rättast vara att alla motioner i denna
syftning remitteras till det Serskildta Utsk.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: Detta ämne intresserar
mig högligen och jag förenar mig med de Hrr, som nu yttrat sig.,
Hr Hjärne: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande
får jag uplysa, att Hr Dalmans och Doktor Sandbergs motioner
äro fullkomligt olika, emedan den sednares afser inställande af
hränvinsbränningen under April månad äfven för dem, hvilka
endast under en månad sisth års höst idkat sådan. En orättvisa
ligger i denna motion, och anledn. är således, att den icke kommer
att af Utsk. tillstyrkas, men deremot ligga rättvisa och ändamålsenlighet
i Hr Dahlmans motion. Jag kan alltså icke finna,
att dessa 2 motioner hafva med hvarandra någon gemenskap.
Såsom Gr. Liljencrantz yttrat, är det likgiltigt, till hvilket Utsk.
motionen remitteras och jag skall icke envisas med yrkande om
remiss till Ekon.Utsk. då detta förslag röner något motstånd,
emedan det, i det hela, är likgiltigt hvilketdera af Utsk:n bereder
frågan.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Såvida Hr Hjärne
afstår från sitt yrkande om remiss af Hr Dalmans motion till Ekon.
Utsk., har jag intet att säga, enär enl. min öfvertygelse förevande
motion bör remitteras till det för bränvinsfrågan serskildt tillsatta
Utsk., hvilket enl. Ståndens beslut skall behandla alla till bränvinets
tillverkning och försäljning hörande frågor.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste, att RiksSt:ns beslut om tillsättning
af det serskildta Utsk. innehöll, att detta Utsk. borde uptaga
och i heler deras vidd grundlagsenlig! behandla alla ang:de
bränvinstillverkning och försäljning upkommande frågor, och att
således äfven frågor om förbud för bränvings-tillverkning borde
af berörde Utsk. behandlas.
Gr. Liljencrants: För att, om jag så må säga, komplettera
mkt yttrande ifråga om tiden, inom hvilken det Utsk.^ till
hvilken motionen kommer att remitteras, bör afgifva utlåt., vågar
88
Den 4 Januari e. m.
jag föreslå, att denna tid måtte bestämmas lill 14 dagar ifrån
den då Utsk. fått emottaga handlingarna i målet, äfvensom jag
anhåller, att detta mitt förslag må blifva kommuniceradt MedSt:n,
på det att de må blifva i tillfälle att yttra sig i ämnet.
Remitterades lill det för behandling af frågor ronde bränvinstillverkning
och försäljning tillsatta serskildta Utsk., hvarjemte
R. o. Ad., uppå serskildt framstäld propos., beslöt anbefalla
detta Utsk., att afgifva sitt betänkande i ämnet inom 14
dagar efter det remissliandlingarne komma Utsk. tillhanda, samt
genom utdrag af prot. vänligen inbjuda de öfriga RiksSt:n att
i denna lids bestämmelse för remissens besvarande sig med R.
o. Ad. förena.
Föredrogs Hr Dalmans, Willi. Fredr. Achates, d. 31
sistl. Dec. e. m. på bordet lagda motion, angule utvidgad testamentsfrihet.
Frih. Cederström, Rudolf: Den till remitterande nu
föredragna motion berör en utomordentligt vigtig del af lagstiftningen.
Motionärens förslag skulle eill. mitt omdöme vara oändligen
vådligt, derest det egde någon utsigt att blifva Svensk lag.
Jag hyser visserligen i det hänseendet icke någon synnerlig
fruktan, men kan dock icke heller frisäga mig från all farhåga.
För att hämta några förklarande liknelser från naturens rika verld,
må det tillåtas mig att påminna, huru som man ser den lilla
myggan kunna lifsfarligt skada det ädla lejonet genom att bibringa
dess ögon ett vådligt stygn; hurusom mullvaden, fördold
i jordens djup, verksam eill. sin natur, lyckas att småningom med
sin gnagande tand afbita en och annan rot-tråd af den stolta
eken; hurusom i Afrikas inre man funnit de otaliga tempelråttorna
medelst ihärdig flit under åratalens förlopp, undergräfva
och försvaga de heliga byggnadernes grundvalar. Det tillgår på
enahanda sätt inom idéernas verld. En tanke, oskadlig till utseendet,
kan verka mycken skada, om den är ensidig och förvillande.
Ämnet för motionen är af största vigt för vårt land.
På den lagstiftning, man nu vill uphäfva, beror rättigheten att
bibehålla arfvejord inom slägt. Motionären har föreslagit, att
all jord, ärfd eller förvärfd, må egaren kunna borttastementera.
Detta står i strid med andan af Svensk historisk rätt. Från urminnes
tid bar egendomens förblifvande inom slägten varit af
Svensk lag stadgadt. Och hvarföre, om ej af det skäl, alt redan
våra äldsta förfäder .insågo värdet af en strängt sammanhållande
familj-anda, der slägtens framtida välfärd och bergning ej ansågs
böra göras beroende af individens godtycke.
Testament friheten är en främmande inympning på Svensk
rätt. Den härleder sig från den Romerska och den derur härflutna
Romersk-Kalliolska, Kanoniska lagen. Det är gifvet, att
under katholska tidehvarfvet det var serdeles nyttigt för det Romerskt
katholska presterskapet alt kunna tillegna Romerska kyrkan
och klostren enskildes egendomar. Att cgendomarnc på della
Den 4 Januari c. m.
89
sall gingo nr enskild ego, var, efter värt sätt att se, en förlust för
samhället i allmänhet och dess medlemmar serskildt, men detta
var dock ett ringa hinder för ett presterskap, som utgjorde en
stat i Staten, och som ansåg sig göra Gudi en tjenst genom
detta sitt nit för hvad de kallade kyrkans hästa. Nu åter göra
sig helt andra makter gällande. Nu är det personlighetsprincipen,
den egoistiska individualismen, som hota med de största
vådor, ja de skola, om de ej mötas, skaka samhället i dess grundvalar.
Ur denna synpunkt betraktad, synes mig den i förevande
motion inneboende tanke vådlig. Redan vid sisth och flere föreg:de
Riksdagar har motionären framkommit med enahanda förslag;
han säger sjelf, att han uprepade gånger underställt Statsmakterne
detta ämne, och fäster intet afseende på LagUtsk:s vid sisth
Riksdag afgifna yttrande i betänk. N:o 63, af innehåll, att Hr
Dalmans förslag ”skulle till sina väsendtligaste grundvalar rubba
det i vår lagstiftning gällande odal- eller arfvejordssystem, enär
rättigheten att bortgifva arfvejord å landet står i uppenbar strid
deremot, en rubbning, hvilken, såvidt Utsk. varit i tillfälle erfara
ej skulle af allmänna tänkesättet gillas”. Motionären hvilken vid
många andra tillfällen varit ganska ferm att åberopa allmänna
tänkesättet, har likväl här ej varit emot detsamma lika medgörlig.
Ilan säger nemi. ”att lagar böra stiftas af de ypperste och
bäste, som förstått folkets behof och bedömt hvad som för detsamma
varit nyttigt och rätt, utan en klenmodig fruktan att erkänna
detta i lagen, långt innan det såkallade tänkesättet hos
den stora allmänheten derom blifvit ense”. Det synes således,
som vore det allmänna tänkesättet i detta fall enl. Hr Dalmans
mening af oändligen ringa vigt. Detta förhållande synes dock
i den värde motionärens ögon blott egentligen gälla när allmänna
tänkesättet kan åberopas såsom stående i strid med hans åsigter.
Eljest vore det en förträfflig auktoritet. Detta bevisas ännu tydligare
deraf, att Hr Dalman förklarar, att de skäl, hvarpå LagUtsk.
vid sisth Riksdag afstyrkt bifall till lians då väckta motion,
skola ”föga bestå inför det allmänna omdömet, huru en lagstiftningsfråga
bör behandlas”. Här åberopas ju åter ”det allmänna
omdömet”, hvars större eller mindre värde för motionären således
beror af omständigheterna.
Besynnerligt nog anser motionären LagUtsk. hafva anfört
landets tänkesätt såsom ensamt skäl för afstyrkande af ”en på i
öfrigt erkändt rigtiga grunder stödd lagstiftning”. Men när grundvalen
för motionärens förslag blifvit erkänd såsom rigtig, förmäler
likväl icke historien.
Motionären anser slutligen R. o. Ad. böra vara benägen
att antaga hans förslag, såsom ett ”angenämt surrogat”
för den olika arfsrätten och såsom ett botemedel mot de olägenheter,
som af den lika arfsrättens införande må hafva inträffat
eller framgent kunde inträffa. Visserligen erkänner jag, att motionen
till en viss grad skulle kunna tillerkännas egenskapen af
ett sådant surrogat, men förklarar derjemte, alt långt ifrån att
00
Den 4 Januari e. m.
tillerkänna detta surrogat egenskapen af att vara angenämt eller
lyckligt, torde det tvertom - vara det sämsta af alla, emedan det
föreslagna lagstadgandet aldrig kan tillämpas med mindre än att
vid hvarje serskildt fall fadren måste göra en för hans fadershjerta
naturligtvis påkostande skilnad emellan sina barn, smärtsam
för honom sjelf, smärtsam för den uteslutne och äfven för
den favoriserade, om han älskar sina syskon. Helt annorlunda
är det, när lagen säger: den äldsta sonen har arfsrätt till jorden,
för att sättas i tillfälle kraftigt kunna upfvlla en vigtig bestämmelse
som samhällsledamot. Lagen talar då i samhällets namn,
och den enskilde böjer sig för dess röst; han är van från lefnadens
början att veta huru det allmännas fordrar bestämt hans
framtid i detta hänseende. Den vekare känslans stämma tystnar
vid lagens vördnadsbjudande bud; — men om förhållanderne
skola för hvarje enskild fall inom familjerne för framtiden ordnas,
då är att förutse, det medlidandet och fadersömheten göra sig
gällande till hinder för ett beslut, sorn fordrar så mycken fasthet
i vilja och handling. Jag befarar således, att den egenskap af
surrogat för afskaffad lag, som motionären ansett förslaget ega,
icke blir för det allmänna till någon serdeles verksam båtnad.
Ja, man skulle t. o. m. kunna säga att den nyss anförda grunden
till rekommendation af motionen hade allt utseende af ett,
hvad man kallar, svepkäl. Motionären var hittills ingalunda den,
som påyrkat åtgärder till bevarande af slägtegendom; jag kan således
ej betrakta det upgifna skälet annorlunda än som en lockelse,
för att icke säga, ett giller, hvaraf jag just nu söker ådagalägga
vådligheten. Hr Dalman har vidare berört 1844 års händelser
och den förlust, R. o. Ad. då gjort. Han har sagt, att
de ledamöter inom detta Stånd icke blifvit sannspådde, hvilka
skulle hafva förutspådt ett högljudt missnöje och stora olyckor
till följd af den då till antagande föreslagne lagförändringen.
Mig veterligen har dock ingen ledamot af detta Stånd förespådt
något högljudt missnöje i landet; R. o. Ad:s ledamöters stora
majoritet var år 1844 och är än i dag upfylld af laglydnad och
ordningssinne, hvilka förbjuda oss att hysa en sådan tanke.
Lika ogrundad, sit venia verbo, är motionärens framställning,
att detta upgifna stundande högljudda missnöje med förändringen
skulle af de år 1844 upträdaude talare i ämnet framhållits såsom
motiv för den dävande arfslagens fortfarande bestånd och
bibehållande. Tvertom har sådant aldrig varit påtänkt, långt
mindre framhållet, såsom något argument. Hvad angår åter
olägenheterna af den nya arfslagen, så är nämnde lag alldeles för
färsk, för att följderne deraf, hufvudsakligen röjande sig i en
vidsträcktare hemmansklyfning, och hemmansdelarnes bortsäljande
utur slägten lill följd af pekuniär .oförmåga hos någon af sönerne
att utlösa syskonen, ännu kunnat framstå, jemnte deraf följande
utarmande af hela familjen, hvars, efter jordens afsalu, egande
penningeförmögenhet så lätt borsmälter, dels till följd af penningens
egen flyktiga natur, dels till följd af osäkerheten i vissa
af våra kreditanstalter.
Dcd 4 Januari c. m.
91
Motionären liar sökt hjelpa familjintresset genom tillerkände
af bördsrätt, medelst lösen till den egendom, som i testamente
bortgifves och som vore enl. nuvartde lag, i händelse af
sala, hörd underkastad; men denna hjelp hlifver i många fall fullkomligt
illusorisk, ty om fadren genom testamente åt oskylde
borlgifver allt hvad sonen eljest genom arf skulle förvärfvat, och
den sednare icke eger annan egendom, vet jag ej hvarest han
skulle erhålla medlen att återköpa sin förlorade arfvejord. Att
sådant genom antagande af motionärens förslag ofta skall inträffa,
hade icke bordt undfalla honom.
Ett bättre sätt att grundlägga stadigare och bättre förhållanden
i jordbesittnings- och arfshänseende, hade otvifvelaktig!
varit, om det hade yrkats att fastigheter må få testamenteras
inom börd; men äfven detta sätt är osäkrare, än när lagen,
såsom i England och f. d. i Norrige, ordnat förhållanderne på
en fast och betryggande fot en gång för alla.
Att lagar höra stiftas af de ypperste och häste af nationen,
har Hr Dalman erkänt, men det synes nästan sorn vår nu gällande
lag, hvilken sedan 1734 värnat Sverige, icke skulle i motionärens
tanke vara förtjent af det loford, som han velat tillerkänna
dem, hvilkas förslag skola blifva lag. Jag ser härutinnan
hvilken svår strid måtte hafva utkämpats inom motionären emot
hans naturliga blygsamhet. Ty då han sjelf framträder såsom
lagstiftare, .är det ju naturligt, att han icke måtte hafva velat
direkte på sig sjelf tillämpa dessa loford. Hans blygsamhet framlyser
ytterligare genom det lian synes vilja jemföra sin anspråkslösa
förtjenst med sådana mäns, som Solons, Lycurgi och Napoleon
den Stores. Detta sätt att gå tillväga är, jag påstår det
ovilkorligen, serdeles blygsamt, helst dervid oundvikligen skall
inträffa alt, då raan anställer jemförelse emellan sig sjelf och mensklighetens
största tänkare och lagstiftare, ens egen litenhet måste
blifva destomera i ögonen fallande.
Gr. af Ugglas, Garl Frejdr. Ludv.: Jag ämnar icke inlåta
mig i lmfvudfrågan, men anhåller att få nedlägga min protest
deremot, att, hvad den siste talaren synts liär vilja göra
gällande, någon ledamot eger att påbörda en annan dåliga motiver
genom beskyllningar om utlagda snaror och lockmat. Jag
finnér det lindrigast sagdt obehörigt, ty partisinne kan i alla fall
utan slika tillgöranden upstå.
Frih. Gederström: Jag lemnar de af Gr. af Ugglas yttrade
åsigter i sitt värde, men skulle likväl tro, att dä motiver för ett
förslag blifvit här framlagda, det tillhör oss att tillse, huruvida
dessa motiver ega en verkligt beslutgrundläggande egenskap eller
endast en deraf liknande yta; om de, med andra ord, innehålla
något värderikt, eller motsatsen deraf. En sådan pröfningsrätt
kan icke förmenas mig eller någon annan. Jag har icke
yttrat ordet: snaror; men hvad jag yttrat om det argument, som
synts mig mera vara framstäldt som en lockmat, för att icke säga
giller, torde möjligen för en mängd ledamöters uplysning hafva
92
Den 4 Januari f. m.
varit obehöflig!; men ingalunda i sig sjelf obehörigt. Ty att
pröfva allt och behålla blott det som är beståndande, är rätt.
Medan jag bar ordet, anhåller jag att få amplifiera mitt yttrande
derhän, att om LagUtsk. kan på grund af denna motion
åstadkomma en så beskaffad modifikation af testamentsrätten, att
den vidgas till full tillämpning på jord, dock inom börd, så torde
det kunna upstå någon fördel för det allmänna ur den i sitt närvarande
skick oantagliga motionen.
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag förenar mig med Gr.
af Ugglas och får tillägga, att det yttrande en ledamot här
afgifvit så mycket mindre varit lämpligt eller passande som den,
emot hvilken det var rigtadt, icke var tillstädes.
Remitterades till Lagutskottet.
Vidare föredrogos och remitterades till LagUtsk. Hr Dalmans,
Wilh. Fredr. Achates, nedannämnde d. 31 sisth Dec. e. m.
på bordet lagde motioner:
l:o Ang:de ändring af 4 kap., 4 § Utsökn:sB:n, ifråga om
transport af skuldsedlar till viss man eller ordres;
2:o Ang:de ändring af 10 § i 10 kap. H.B., ifråga om arfvinges
efter död löftesman ansvarighet för hans borgensförbindelser.
3:o Ang:de upbörandet af R. o. Ad:s forum privilegiatum: och
4;o Ang:de åtskilliga ändringar i konkurslagen.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Celsings,
Lars Gustaf, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion,
ang:de nedsättande af en komité för utarbetande af ett fullständigt
förslag till Förmyndare-kamrars inrättande här i landet samt
i sammanhang dermed till en lämplig förändring i lagstiftningen
för de tysta förmonsrätterne.
Föredrogs och remitterades till Bevilln:sUtsk. Frih. Raabs,
Adam Christian, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordel lagda motion,
att alla exporttullar måtte ur tulltaxan utgå.
Föredrogs och remitterades till StalsUtsk. Hr Dalmans,
Willi. Fredr. Achates, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet
lagda motion, ang:de löneregleringen för Hofrätternes tjenstemän.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Lilljeskjölds,
Carl Gustaf, d. 31 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion
om löneförhöjning för Provincial-Läkaren i Jemtlands län.
Föredrogs och remitterades till det för behandling af frågor
ronde bränvins tillverkning och försäljning tillsatta serskildta
Ulsk. Frih. Cederströms, Anders, d. 31 sisth Dec. e. m.
Den 4 Januari e. m.
93
på bordet lagda motion, med förslag till åtskilliga förändringar i
Brån vins-lagstiftningen.
Föredrogos StatsUtsk:s d. 31 sistl. Dec. e. m. på bordet
lagda Mem:r N:is 10 och 11; och fann R. o. Ad. de i dessa Memorial
omnämnde af Pehr Mattsson från Wester Norrlands län
samt Anders Andersson och Johan Johansson från Östergötlands
län väckta motioner tillhöra Bevillu:sUtsk:s behandling.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag hörde icke innehållet
af Ilr Adelborgs nyss afgifna yttrande, och detta har varit orsaken,
hvarföre jag då icke begärde ordet, att besvara honom.
Sedermera har jag likväl erfarit, att den värde ledamoten lärer
yttrat, det skulle mitt första anförande icke, enl. hans förmenande,
varit lämpligt eller passande, emedan den, som det gällde,
icke var tillstädes. Visserligen kan det vara rätt vackert, att
sålunda vilja bevaka frånvandes bästa, men jag får tillika hemställa,
om det å andra sidan kan vara rätt passande eller lämpligt,
att uteblifva, då ens eget förslag behandlas.
Vid föredragning af SlatsUtsk:s d. 31 sisth Dec. e. m. på
bordet lagda Mern. N:o 12, fann R. o. Ad. den deri omnämnde
motion af Ilr G. F. Asker derå behandlas af Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Sekret, i Riksg.s-Kont.
till Riddarh.-Kansliet insändt R. H. St:rs innevar:de år församlade
Revisorers berättelse om granskningen af Riksg:s-Kont:s tillstånd
och förvaltning. ,
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller vördsamt, att
II. o. Ad. behagade i detta som i andra likartade ämnen besluta,
att ifrågav:de handlingar remitteras till StatsUtsk., sedan de blifvit
med de öfrige RiksSt:n kommunicerade.
Uppå härefter af H. Gr. o. Landtm, framstäld propos.
beslöts att ifrågav:de berättelse skulle med de öfrige RiksStm
kommuniceras och remitteras till StatsUtsk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han, då R. o. Ad.
under förmiddagen icke medhunnit mer än 29 af de på dagens
föredragn:s-lista uptagna 91 ärender, ansett sannolikt att icke hela
föredragn:s-listan i dag kunde genomgås och derföre låtit utfärda
anslag till plenum för morgondagen, men att likväl alla dessa
ärender nu blifvit behandlade och ej heller några nya inkommit,
i anledn. hvaraf Hr Gr. o. Landtm, hemställde om icke R. o.
Ad. behagade tillåta att plenum för morgondagen inställdes och
således anslaget derom blefve nedtaget; hvilket bifölls.
94
Den 7 Januari.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
de öfrige RiksStm, nemi. från PresteSt. af d. 28 och 29, från
BorgareSt. af d. 28, 29 och 30, samt irån BondeSt. af d. 14,
22, 23, 28, 29, 30 och 31 sistl. Dee., jemte en från sistnämnde
Stånd kommunicerad motion af Nils Larsson från Jemtlands län,
ang:de beredande af öfverensstämmelse emellan tulltaxe-afgifterne
i Sverige och Norrige.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 7 Januari 1854.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 4 dennes f. och e. m. samt
Pleni protm för d. 21 och 22 sistl. Dec.
Föredrogs och bifölls ett från RiddarhusUtsk. inkommet under
N:o 2 afgifvit sålydande
Vördsamt Memorial:
Uti bifogade Mern. af d. 2 dennes har Riddarh.Direktm till
H. R. o. Ad. öfverlemnat ett af Majoren Carl Otto Munck d. 17
derförut-gångne Nov. ingifvet anbud, att till Direkt:ns förvaltning
för Riddarhusets bästa ställa ett kapital af 8,000 R:dr b:ko, emot
vilkor att Majoren derför erhölle en ränta af oafkortade 6 proc.
årligen så länge han lefde, att utbetalas d. 1 April och d. 1
Oktober hvarje år, med 240 R:dr b:ko hvardera termin; hvarförutan,
derest Majoren skulle inom förloppet af 10 år, räknade
frän d. 17 sistl. Nov., med döden afgå, men öfverlefvas af sin
yngre broder Reinhold, denne sednare skulle ega att under sin
återstående lifstid upbära en ränta af 200 R:dr b:ko årligen, hvaremot,
, för den händelse att Majoren icke aflede förr än efter
förflutna 10 år, men före sin bemälde broder, dennes lifränta
komme att minskas till 150 R:dr b:ko om året; och har Direktm,
på anförde skäl, hemställt, att Direkt :n må tillåtas att omförmäldte
erbjudande antaga.
Utsk. har tagit detta ärende i öfvervägande och linner, att
om än under Majoren Muncks lifstid en årlig utgift af 1 å 1A
Den 7 Januari.
95
proc:s ränta å det öfverleranade kapitalet, eller 80 å 120 R:dr
b:ko årligen skulle drabba Riddarhus-kassan, utöfver den afkomst,
som kapitalet skäligen kan anses lemna med en räntefot af 5 ä
4^ proc., en cj obetydlig vinst likväl, med beräkning äfven af
en mer än vanligt lång lifslängd för lifräntetagaren, skulle, genom
kapitalets öfvertagande, för Riddarhuset upstå; och som Riddarhus-kassan
är i tillfälle att af sina årliga öfverskott, bestigande
sig till omkring 2,000 R:dr b:ko, på bestämda tider bestrida den
ifrågav:de utgiften, tvekar Utsk. icke att lika med Direkt:n vördsamt
tillstyrka:
att, med bifall till Riddarh.Direktms derom aflåtne Mern.,
Direktm må tillåtas att, emot de af Majoren Munck betingade
vilkor, ifrågavrde 8,000 R:dr b:ko emottaga och
i förening med Riddarh.-kassan förvalta.
Slockholm d. 5 Jan. 1854.
På Riddarhus-Utskottets vägnar
Garl Mörner.
W. F Dalman.
Riddarh.Direktms i ämnet afgifna Mern. var af följande
innehåll:
Uti en till Riddarh.Direktm inlemnad skrift, som härhos bifogas,
har Majoren och Ridd. af K. S. O. Carl Otto Munck erbjudit
sig, att till Direktm, för att af densamma efter godtfinnande
till Riddahusets bästa förvaltas, öfverlemna en summa af
8,000 R:dr b:ko, emot Direktms förbindelse, att till honom, så
länge han lefver, årligen å detta kapital utbetala G proc:s ränta,
beräknat från den dag kapitalet blefve aflemnadt, och hvaraf hälften
eller 240 R:dr h:ko d. 1 April och återstoden d. 1 Oktoberborde
erläggas, samt att, i händelse han aflider inom 10 år,
räknade från d. 17 sisth Nov. och öfverlefves af sin yngre broder
Bror Reinhold, till den sistnämnde årligen, så länge han
lefver, utbetalas en lifränta af 200 R:dr b:ko; men ifall deremot
Majoren Munck aflider under loppet af de 10 derpå följande
åren och hans ofvannämnde broder dä ännu lefver, denne ärligen
erhåller 150 R:dr samma mynt.
Genom antagande af detta erbjudande skulle visserligen, så
länge Majoren Munck lefver, cn årlig förlust för Riddarhuset upkomma,
enär, vid utlåning emot 6 procrs ränta, bevillningsafdrag
bör beräknas samt vid utlåning emot inteckning i fast
egendom, högst 5 proc:s ränta är att påräkna, och dessutom tillfälle
att göra medlen räntebärande understundom kan komma att
saknas; men med full säkerhet synes dock kunna antagas att
denna förlust ej kan komma att medtaga hela det ifrågav:de kapitalet,
och då Majoren Munck och hans förenämnde broder äro
födde, den förre d. 1 Augusti 4802 och den sednare d. 26 Dec.
1803 förekommer sannolikt, att större delen af kapitalet blefve
en vinst för Riddarhuset; hvadan ock då Riddarhus-kassan, som
under längre tid varit i ständig lill vext, är i tillfälle att utan att
96 Den 7 Januari.
äfventyra förminskning af dess nuvande behållning betacka ofvanberörde
till en början upkommande förlust, Direkt:n anser sig
böra lios H. R. o. Ad. vördsamt hemställa, alt med bifall till de
af Majoren Munck betingade vilkor, Direkt:n måtte tillåtas att
ifrågav:de 8,000 R:dr emottaga och i förening med Riddarliuskassan
förvalta. Stockholm d. 2 Dec. 1853.
J. Aug. Posse. Carl Bennet. Fred. Boije.
Georg Ulfsparre. J. A. Tornerhjelm. O. M. Björnstjerna.
Albert Munck.
Majoren Muncks härvid fogade anbud var sålydande:
Undertecknad erbjuder sig, att emot upfyllandet af nedanskrifna
vilkor, till Högh Riddarh.Direktm öfverlemna en kontant
summa, stor Atta tusende (8,000) R:dr b:ko, för att af densamma,
efter godtfinnande, förvaltas till Riddarhusets bästa.
l:o Så länge jag lefver, förbehåller jag mig att å förenämnde
kapital, genom Högh Riddarh.Direktms försorg, årligen utbekomma,
från den dag kapitalet af mig allemnas, beräknad
Sex (6) proc:s ränta, på så sätt, att hälften deraf (240 R:dr
b:ko) d. 1 April och återstoden d. 1 October, till mig å
Riddarhuset utbetalas.
2:o Aflider undertecknad inom Tio (10) år härefter, och min
yngre broder Bror Reinhold mig öfverlefver, så utbetalas till
honom årligen så länge han lefver, en lifränta af Tvåhundrade
(200) R:dr b:ko. Skulle jag deremot aflida efter
Tio (10) och inom loppet af Tjugu (20) år härefter, och
min ofvannämnde broder då ännu lefver, erhåller han årligen
endast Etthundrade Femtio (150) R:dr samma mynt.
3:o Till undertecknad öfverlemnas af Högh Riddarh.Direktm, vid
emottagandet af ofvannämnde kapital, en förbindelse på
upfyllandet af ofvanskrifne vilkor.
Stockholm d. 17 Nov. 1853.
Carl Otto Munck.
Major.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
Preste- och Borgare-Stm af d. 31 sisth Dec. samt från BondeSt.
af d. 4 dennes.
Anmäldes och emottogs Hr Statsrådet m. m. Frih. Carl
Otto Palmstjerna, som å K. M:s höga vägnar aflemnade 4
Dess Nåd. Propos:r och Skrifvelser till R. St:r och derefter på
vanligt sätt utbeledsagades.
Föredrogs K. M:s nu ankomna Nåd. Propos. till R. St:r,
angule tillägg till 61 § Reg.F,
R. o. A.
Den 7 Januari.
97
R. o. Ad. fann denna Nåd. Propos. böra genast öfverlemnas
til! Const:sUtsk.
Föredrogs oell begärdes på bordet K. M:s denna dag ankomna
Nåd. Skrifvelse till R. St:r, ang:de åtskilliga förändringar
uti Tulltaxan,
Föredrogs K. M:s denna dag ankomna Nåd. Propos. till R.
St:r, ang:de eftergift lill förmån för Upsala stads Bogerskaps Gubboch
Enkehus-iurättning af kronans rätt till Dana-arf efter Enkan
Charlotta Elisabeth Rång och Jungfru Christina Lundström.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Mig har blifvit meddelad
en upsats, som uplyser, att en af de personer, hvilkas qvarlåtenskap
såsom dana-arf tillfallit K. M. och kronan och nu blifvit
föreslagen att öfverlemnas till Upsala stads Gubb- och Enkehus,
under sin lifstid ämnat en del af sin förmögenhet åt tvänne personer,
ehuru någon testamentarisk disposition i sådant afseende
icke funnits i sterbhusets förvar. Jag anhåller att denna upsats
malte få åtfölja remissen till vederbönde Utsk., till det afseende
Utsk. derå kan behaga fästa.
Den härvid af Gr. Wrangel inlemnade handling uplästes
och befanns såiydande:
Som Jungfru Christina Lundströms qvarlåtenskap i brist af
lagliga arfvingar blifvit bedömd som dana-arf, tager jag mig friheten
i korthet anföra följande: Christina Lundström kom år
1801 i tjenst hos framlidne Kammarrådet Lars Silfverstolpe, och
var sedan hos hans barn och hos undertecknad, enka efter äldste
sonen Ofverste David Gudmund Silfverstolpe, i tjenst ända tills
år 1830 då hon öfver sjuttio år gammal, lemnade denna befattning
och hyrde rum bos Enkefru Malmgren, här i Upsala, och
lefdc af en årlig pension, som jag lemnade henne till hennes död
bosten 1848. Ilon hade samlat ett litet kapital, hvaraf hon lill
låns lemnat den nu äfven aflidna Fru Malmgren 400 R:dr rgds.
Flere gånger hörde jag henne säga att hon ämnade gifva dessa
penningar vid sin död, hälften åt hvardera, åt tvenne personer
som hon i mitt hus npfostrat: Margareta Petterson född 1797
i Låssa socken, och dennes dotter Adolfina Lenander född i Upsala
1823. Hon hade ock sagt mig att ett papper, hvarå hon upskrifvit
denna sin sista vilja, fanns hos henne, uti en liten ask
med min adress, som hon ämnade lemna mig; men hon sjuknade,
blef sanslös, och utförde aldrig detta sitt upsåt, och efter
hennes död fanns icke den omtalta asken. Hon hade ock omtalat
att hennes lösören skulle tillfalla hennes värdinna Fru Malmgren:
men i brist af lagligt förordnande har nu hela hennes
ringa qvarlåtenskap blifvit dömd till dana-arf. 1 Statens kassa är
den som en droppa i hafvet, men för de två fattiga tjensteqvinnorna
hvilka hon ämnat 200 R:dr rgds hvardera, vore det en betydlig summa.
Jag vågar derföre hemställa om ej den aflidnas villja borde bil
3
H. 7
98
Den 11 Januari.
ligtvis behjertas, och är färdig att edeligen bestyrka hvad jag hört
Christina Lundström flera gånger yttrat.
Upsala d. 3 Dec. 1853.
Magdalena Sophia Silfverstolpe,
född Montgomery.
Remitterades lill StatsUtskottet.
Slutligen föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s
denna dag ankomna Nåd. Skrifvelse till R. St:r ang:de en, vid
verkstäld rotering af Köpingen Trelleborgs jord, i denna Köpings
ordinarie Råtsmanshåll upkommen öfverskjutande mindre roteandel.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. § till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 11 Januari 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 7 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers lista med val af en ledamot i
BankoUtsk. att inträda under den ordinarie ledamoten JYs 1038
Hr Bogeman Carl Adolf, beviljade 3:ue veckors ledighet från
och med i dag; och hade dertill blifvit utsedd:
2282. Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Serskildta Utsk. för behandling af frågor rörande bränvins tillverkning
och försäljning, att inträda under den ordinarie ledamoten
M 389 Frih. von Kramer, Robert Fredrik beviljade 3:ne
veckors ledighet från och med d. 4 innevande månad; och befanns,
dertill hafva blifvit utsedd:
JYs 243 Frih. von Roxendorff, Fullm. Frih. de Geer, Louis.
Frih. Raab, Adam Christian: Då Frih. de Geer, som
varit Suppleant i det serskildt tillsatta Utsk., men efter Frih. Kramer
ingått deri såsom ledamot, hvarigenom Utsk. nu är i saknad
af Suppleant, anmält, att han under flera dagar i nästa vecka är
förhindrad att deltaga i Utsk:s göromål, och derjemte en annan
Den 11 Januari.
90
ledamot i samma Utsk. insjuknat, får jag vördsamt anhålla, att
R. o. Ad. ville tillstädja, att 2:ne Suppleanter utses till inträde
i Utskottet.
I anledn. häraf hemställde FIr Gr. o. Landtm, om R. o.
Ad. behagade besluta, att hädanefter 2 Suppleanter för Ståndets
ledamöter i det för behandling af frågor rör:de bränvins tillverkning
och försäljning tillsatta Serskildta Utsk. borde utses.
Ropades Ja.
Uplästes ett af Frih. Fleetwood, Georg Miles, inlemnadt
sålydande Mern.:
Som beyakandet af enskildta angelägenheter nödga mig att
en längre tid än Riddarh.Ordmn för Utsk:s ledamot medgifver,
från Riksdagen uteblifva, får jag vördsamt anhålla att, med bi
behållande
af min rätt till säte och stämma på Riddarhuset, frikallas
från befattningarna att vara Ränkman i 9:de BänkmtsAfdelmn,
samt att vara ledamot af BankoUtsk.
II. o. Ad. lemnnde härtill sitt bifall.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: I anledn. af det beslut,
R. o. Ad. på grund af Frih. Raabs framställning om utseende
af 2:ne Suppleanter i det serskildta Utsk. kommer att fatta,
lärer Hr Gr. o. Landtm, anmoda Elektorerne att sammanträda i
och för anställande af ett sådant val. Jag vågar likväl anhålla,
alt det måtte först blifva besfämdt, att den ene af dessa 2:ne
Suppleanter kommer att tjenstgöra endast under den tid den ene
ledamotens sjukdomsförfall fortfar, och hvilken ledamot jag tror
mig veta vara Gr. von Platen. En sådan uttryckt åsigt anser
jag desto angelägnare sorn R. o. Ad. beslutat, att tillsätta blott
en Suppleant i Utsk. Dessutom förmodar jag, att Frih. Raab
önskade att endast en Suppleant skulle utses att inträda under
den sjuknade ledamotens förfall, emedan i annan händelse R. o.
Ad:s en gång fattade beslut, att endast en Suppleant i Utsk. skall
finnas, varder uphäfdt. Skola således 2:ne Suppleanter väljas,
måste dervid förklaras, att den ene af dem skall tjenstgöra under
Gr. von Ihatens sjukdom och den andre så länge Frih. De Geer
tjenstgör såsom ledamot under ordinarie ledamots sjukdom.
Frih. Raab, AMam Christian: Möjligen har jag icke
iakttagit nog tydlighet i min framställning, men den har åtminstone
blifvit af Hr Gr. o. Landtm, rigtigt fattad, då han till R.
o. Ad. hemställde, huruvida R. o. Ad. ville bifalla mitt förslag,
att 2:ne extra Suppleanter skola utses för det serskildta Utsk. i st.
f. att endast en sådan blifvit vald. Jag hemställer om icke R.
o. Ad:s beslut var så affattadt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror, att Ståndet aldrig
bar tillsatt Suppleanter med afseende på en viss person eller
100
Den 11 Januari.
ledamot i Utsk. utan Suppleanten måste i Utsk. inträda, när behof
deraf npstår, den förhindrade ledamoten må nu vara Grefve, Friherre
eller Adelsman. Frih. Raabs framställning synes mig desto rigtigare,
som det redan visat sig, att 2:ne Suppleanter äro behöflige och
detta kan ytterligare inträffa, samt nödigt är, att Utsk: icke saknar
erforderligt antal ledamöter, helst i dessa dagar eller sednast i
nästa vecka liufvudfrågorna förekomma till afgörande inom Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Liljencrants^ yttrande
tycktes antyda, att R. o. Ad. sednast fattade beslut skulle innefatta
ett uprifvande af Ståndets förut vidtagna beslut; men att ett sådant
förmenande syntes sakna anledn., enär R. o. Ad. genom
dess förut fattade beslut att tillsätta en Suppleant i det Serskildta
Utsk., ej kunde anses hafva betagit sig rättigheten att, då behofvet
så påkallade, tillsätta en ytterligare Suppleant i samma Utsk.,
hvarom propos. nu blifvit framställd och bifallen.
Gr. Liljencrants: I egenskap af Elektor har jag önskat,
att känna motivet för Ståndets beslut, dervid jag tagit mig friheten
erinra, att R. o. Ad. redan beslutat om tillsättande af
endast en Suppleant. Hvad åter beträffar Hr von Hartmansdorffs
yttrande, att det Serskildta Utsk. kommit i behof af mera
än en suppleant, så visar erfarenheten sådant dagligen icke blott
inom detta Utsk. utan äfven inom (lere andra, och denna omständighet
synes mig således icke vara något skäl, ty man kan
möjligen komma i behof af 5 eller 6 Suppleanter inom detta Utsk.
Hr Gr, o. Landtm., som härefter, i anledn. af Frih. Fleetwoods
afsägelse, anmodade Ilrr Elektorer att utse en ledamot i
RankoUlsk. samt tillkännagaf att val af en Bänkman inom 9:de
Bänkm:s-Afdeln.n komme att förrättas i nästa Plenum, anmodade
Hrr Elektorer derjemte, att jemlikt R. o. Ad:s nu fattade beslut
utse 2:ne Suppleanter i det serskildta Utsk. för behandlingen af
frågor ronde Bränvins tillverkning och försäljning.
Härvid anmälde sig och yttrade Gr. Lagerbjelke, Gustaf:
Frih. De Geer är utsedd till Suppleant i det s. k. BränvinsUtsk.
och derföre att Frih:n nu mäst inträda såsom ledamot i
Utsk. under den tid Frih. Kraemer åtnjuter ledighet, bar väl
Frih. De Geer icke uphört att vara Suppleant i detta Utsk. Den
ene af de Suppleanter, som nu skola väljas, kommer alltså att
utses endast för den tid Frih. De Geer är ledamot i Utsk.
Hr Gr. o. L andtm. yttrade att, såvidt han bade sig bekant,
R. o. Ad. icke fattat något beslut, som i fråga om giltigheten
af den tolkning Gr. Lagerbjelke nu framställt, kunde anses afgörande.
Hr Gr. o. Landtm, bade föreställt sig att då en Suppleant
valdes att i st f. permitterad ledamot inträda i Utskott,
hans förra befattning uphört, men att denna fråga berodde pä
Ståndets afgörande samt Hr Gr. o. Landtm, nu finge hemställa
om R. o. Ad. behagade besluta, att den ena af de Suppleanter i
Serskildta Utskottet, som nu skola väljas, borde utses endast för
Den 11 Januari.
101
den tiel Frih. De Geer komme att tjenstgöra i st. f. Frih. von
Kraemer.
Härvid anmälde sig och anförde Gr. Liljecrakts:
Innan det Högh Ståndet fattar sitt beslut i anledn. af flr
Gr. o. Landtnäs framställning, anhåller jag att få fästa H:nes upmärksamhcl
på den ställning, hvari Elektorerne genom bifall till
samma framställning försättas. Skola Elektorerne förfara på det
sätt, att när ledighet inom Utsk. yppas, och utsedde Suppleanterne
ingått som ledamöter, men förhinder för desse eller Utsk:s öfrige
ledamöter upsla, Elektorerne vid hvarje sådant tillfälligt förhinder
skola utse ytterligare Suppleanter, så skulle följden blifva, att
ingen ledamot af detta Stånd åtager sig att vara Suppleant eller,
såsom en af dessa Hrr sjelf kallar sig, springsuppleant. Det synes
mig således oeftergiflig!, att, då förhinder för en ledamot under
en längre tid inträffar, Elektorerne invälja Suppleanten i st. f.
den frånvande ledamoten, men jag kan icke föreställa mig, att
derföre, att en Suppleant inträdt såsom ledamot i Utsk. efter en
förhindrad ordinarie ledamot, egenskapen af Suppleant skall hafva
uphört, när den frånvarde ledamoten återinträder i Utsk. Jag
tror alltså lika med Gr. Lagerbjelke, att egenskapen af Suppleant
icke uphör, då frånvande ledamot återtager sm befattning inom
Utskottet.
Hr Gr. o. Ländt m. yttrade, att om han rätt upfattat den
sista talarens anförande, detsamma endast innefattat ett instämmande
i Gr. Lagerbjelkes åsigt, hvilken nyss blifvit framställd
till R. o. Ad:s bifall, nemi. att 11. o. Ad. måtte förklara, att då
Suppleant inväljas att i st. f. permitterad ledamot inträda i Utskott,
lian icke derigenom uphör att vara Suppleant, utan att i sådant
fall en annan Suppleant bör utses för den lid han tjenstgör såsom
ledamot af Utsk., och att följaktligen den Suppleant, som nu skall
utses i st. f. Frih. De Geer, väljes endast för den tid, Frih. De
Geer fungerar såsom Utskotts-ledamot under Frih. von Kraemer
beviljad ledighet; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade godkänna denna åsigt.
Ropades ja.
Uplästes till justering och godkändes Exped:sUtsk:s under
N:o 4 afgifna Förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse till K. M.,
ang:de Riksdags-kostnadernes bestridande genom Riksg:sKont.
Föredrogs K. M:s d. 7 dennes på bordet lagda Nåd. Skrifvelse
till R. St:r, ang:de åtskilliga förändringar uti Tull-taxan.
Frih. Hermelin, Garl: Jag hade önskat, att någon annan
begärt ordet, men då så icke skett anhåller jag att få göra en
erinran vid en i den K. Propos:n nptagen artikel nemi. Sparrar.
Kan skogarnes bättre vård vinnas dermed, att sparrar förbjudas
till utförsel eller beläggas med en utförseltull, som gör ex
port af dem omöjlig, så gillar jag detta förslag; men jag betvif
-
102
Den 11 Januari
lar att något sådant ändamål vinnes. Jag hemställer om ieke en utförseltull
af 32 sk. biko på hvarje sparre är nära nog detsamma som
ett förbud mot utförsel. Sannt är visserligen, att de unga träden
böra vårdas, men föreställer man sig en trakthuggningsindelning,
så linnas der likväl mänga träd, som äro användbare endast lill
spärrar, såvida de icke skola sönderhuggas till gärdsel, kol eller
ved o. s. v. Utskeppning af sådane till sparrar huggna träd
skulle alltså medföra en betydlig inkomst. Den nu föreslagne
tullsatseu är 32 sk. för de mindre och 16 sk. för de större dimensionerne,
då den förut varit 8 sk. Genom så hög tullsats
skall, enl. mitt omdöme, industrien förstöras. Jag föreställer mig
ali med eir tull af 16 sk. sparrvirket skall kunna utföras om det ieke
är allt för väl kanthugget. En annan olägenhet af föreskriften
i den K. Proposin består deri, att, om plankor sågas till 3| å
4 tums tjocklek, de skola tullbehandlas såsom sparrar d. v. s.
draga en lull af 32 sk. Ar det åter fråga om 4 tums läckter,
blir tullen ä hvarje sådan 4 sk. och å 3 tums 2 sk. 3 rist. Jag
kan icke inse, att detta medför någon fördel för den enskilde
eller det allmänna. Sedan 20 ä 30 år hafva bräder varit befriade
från exporttull och bestämmes den nu till 8, 16 eller 24
sk. pr tolft, sä får utlänningen betala densamma, men det torde
åter icke gillas af Hrr sågverksegare. Det förefaller mig som
den af K. M. lemnade föreskrift vöre beräknad helt och hållet
till sågverksegarnes fördel. Derjemte torde jag få hemställa om
icke tullen på salt kunde förhöjas från 18 till 24 sk. T:n. Skilnaden
eller 6 sk. kan icke vara serdeles tryckande för de behöfvande
och medför en tillökning af endast några runstin på
hvarje kappe, som för konsumenterne gör en högst ringa tillökning,
men deremot en högst betydlig sådan för Statskassan.
Att närvande höga saltpris icke härleder sig från importtullen
utan af andra orsaker, dem jag icke vill uprepa, torde för hvar
och en vara bekant.
Frih. Raab, Adam Christian! Ehuru jag begärt ordet
egentligen för att endast yttra mig i en detaljfråga, utbeder jag
mig likväl att få förutskicka några ord i afseende på sjelfva principen.
Jag anser mig destomera upmanad härtill, som jag vid
3ine föregide Riksdagar varit ledamot af BevillmsUtsk. och i
denna min egenskap haft till pligt att tänka mig in i dessa frågor.
Jag anhåller vördsamt att få förklara, det jag allt mera
och mera blifvit befästad i den öfvertygelse, att frihet i handel
likasom i alta andra näringar är det mål man bör eftersträfva.
Härmed vill jag dock icke blifva så förstådd, som vore jag en
handelsfrihelshjelte, såsom man säger, ty villigt erkänner jag
tullens stora betydelse såsom en inkomstkälla för Staten, och såsom
ett skydd för vära näringar. Jag erkänner äfven, att stadga
i näringsförfattningarna är för näringarne af högsta vigt. Om
jag således icke vill tillåta mig att skarpt klandra det grunddrag
af varsamhet, som röjer sig i den K. Proposin, kan jag likväl
icke förneka, att jag i den önskat finna mera öfverensstämmelse
Ben II Januari.
103
nied de åsigter, hvilka uttalades i K. M:s Propos., ang:de förändringar
i Tulltaxan vid 1847 års Riksdag, och att K. M. skulle
vid denna Riksdag föreslå R. St:r nedsättning i tullen å åtskilliga
artiklar, hvilka, såsom vi känna, nu införas till landet emot
lurendrejeri-praemier, de der icke komma Statskassan till godo.
Jag hade föreställt mig, alt tiden nu vore inne, alt lossa på förhuden
mot införsel af varor, men hvilka, oaktadt dessa förbud,
likväl hållas dagligen till salu i våra handelsbodar. Men jag vili
icke uppehålla mig vid detta. Min tid har icke tillåtit mig att
genomgå alla dessa serskilda artiklar, för att vid hvardera af dem
göra mina anmärkmr. Ofvertygad, som jag är, att sådana nog
blifva framställda af andra representanter, vill jag endast hålla
mig vid den artikel, som utgjorde föremål för den siste talarens
framställning; jag vill yttra mina åsigter om det utförselsförbud,
som förekommer i den K. Proposm. Jag anser nemi. såsom ett
förbud mot utförsel bestämmande af en tull utaf 32 sk. å en
vara, som vid stranden å utförsel-orten vanligen kostar från 16
till högst 24 sk. b:ko. Jag värderar visserligen den välmenande
afsigten att värna våra skogar mot den sköfling de f. n. äro underkastade.
Jag vet att dc äro i behof af värn och skulle vara
både döf och blind, om jag icke förmärkt att de i allmänhet
anlitas hårdare, än tillvexten medgifver, men detta steg till skogarnes
vård anser jag vara del sista man bordt föreslå. Det
torde tillåtas mig att i detta hänseende få yttra mig något vidlyftigare
och med handlingar bestyrka mina upgifter.
Ur Hofjägmästaren af Ström har i sin bekanta skrift om
skogshushållningen upgifvit tunlandtalet af den skog, Sverige f. n.
eger till nära 26,000,000. Ilan har beräknat, att med skogarnes
nuvande klena återvext i följd deraf, att de icke vårdas, afkastningen
icke upgår lill mera än 22 famnar på T:l:det, men
han säger derjemte, att, om skogarne bättre vårdades, hvarje
Tdand skulle kunna upbringas till en afkastning af 50 famnar.
Genom skogarnes bättre vård skulle de, enl. Hr af Ströms åsigt,
vinna den förkofran, att vi årligen skulle kunna exportera circa
5,000,000 famnar ved, då vår export deraf f. n. är inskränkt
till endast 170,000 famnar. Hr af Ström har begagnat beräkningen
i famnar ved, för att dermed uttrycka de flere virkessorternas
kubikinnehåll. Att skydda skogarne kan och bör ske
på flera sätt, hvilka bestå dels deruti att befrämja deras återvext,
dels deruti, att spara på deras anlitande. I förra afseendet nemi.
befrämjandet af återvexten, är ofantligt myckel alt göra, såsom
förbud eller inskränkning i svedjande, ungskogens skyddande
för betning, befordrande af frösådd och plantering, bättre skydd
mok åverkan o. s. v. I det sednare, eller fråga om skogsbesparing,
ber jag att få erinra om de föremål, hvartill den största
skogsförbrukniugen eger rum. Ofvan åberopade författare har
beräknat, att 1,400,000 famnar ved årligen erfordras till byggnader
och stängsel, och enl. min åsigt medtaga gärdesgårdarne
minst hälften af detta belopp eller 700,000 famnar. Till stöd
för denna beräkning får jag åberopa en upgift, som förekommer
104
Den 11 Januari.
i Öfver-Direkt:s-Emb:s vid K. General-Landtmät.-Kont. år 1852
till K. M. afgifne berättelse, att medeltalet af hemman, som under
loppet af 5 år skiftats, utgjort 1,407, hvilka baft den oerhörda
summan af 34,709,000 alnar vägar och delningslinier,
d. v. s. linier, i hvilka gärdesgårdar bordt upföras. Om man
nu från detta belopp afräknar vägar, och tager dem till 6,700,000
alnar, som är högt räknadt, enär antalet af dylika vägar är ojemförligt
mycket mindre än afdelningslinierna, sä har man 28,000,000
alnar gärdesgård, hvilka, fördelade på 1,407 hemman, utgöra en
sträcka af omkring 20,000 alnar på hvarje hemman endast i
ytterriugen. Lägges nu härtill den stängsel, som erfordras inom
egorna, så tror jag visserligen icke att beräkningen af 30,000
alnar gärdesgård vid hvarje hemman är för hög. Om man så
antager att circa 6,000 hemman pä slättlandet dels icke hafva
stängsel, dels upföra sådan af sten, återstå dock i riket 60,000
hemman, som hvardera har 30,000 alnar gärdesgård, hvilket utvisar
att i hela riket skulle finnas icke mindre än 1,800 millaalnar
gärdesgårdar. Till denna hägnad kan beräknas åtgå 1,800
milla- stakar och stänger och meden varaktighet af 18 år skulle
för underhåll af denna stängsel erfordras 100,000,000 stakar och
stänger årligen. Enl. min åsigt skulle Regeringen och R. Stamed
ett enda penndrag kunna förminska denna skogsåtgång, åtminstone
till hälften, om man beslutade, hvad äfven jag tagit
mig friheten föreslå, nemi. att, såsom i andra Europeiska Stater,
öfvergå till den grundsatsen, att hvar och en ålades sjelf vårda
sina djur, så
lig besparing mot den nu föreslagna! I fråga om vedbränsle, så
är detta beräknadt af Hr Ström till 3,000,000 famnar årligen,
och således hundrafaldigt mera än den lilla besparing, som genom
den förevar:de tullbestämmelsen skulle kunna vinnas. 1 detta
hänseende är oändligen mycket att göra. Vi erinra oss, att i
allmogens spislar förstöres 10-faldigt mera ved än som egentligen
behöfves. En båtsman i min ort t. ex. har för sitt behof
15 å 16 famnar ved årligen. Jag vill icke påstå, att Regeringen
i detta hänseende kan omedelbart träda emellan, men lion kan
det medelbart, kan befrämja uplysning och insigt vid bostäders
och eldstäders inrättande o. s. v. Min öfvertygelse är följaktligen,
att man på andra vägar kan uträtta vida mera än genom
den i den K. Proposm föreslagne höga tullbestämmelse. Emellertid
anhåller jag att fä uppehålla mig något mera vid densamma.
Uti Skiftesstadgan är bland annat föreskrifvet, att all skog, som
icke kan utbytas, skall vara borthuggen inom tio år. Skall man
väl tvinga en sådan skogsegare att sönderhugga till ved eller låta
ruttna de skogseffekter som han måste afverka. En annan omständighet
finnes äfven, som talar emot denna tullbestämmelse,
nemi. att en köpman icke kan säkert försälja sin last med mindre
än alt den är väl sorterad. Timmerhandlaren i utlandet
behöfver icke blott gröfre utan äfven mindre virke, ty del förhåller
sig verkligen sä, att utlänningen likasom vi lägger tak på
sitt hus och dertill erfordras mindre'träd eller s. k. sparrar.
Den 11 Januari.
105
På ruin ort skulle allmogen linna sig förtryckt, om elen icke
finge sälja något af dess ymniga förråd på sparrvirke. Såsom
jag redan nämnt vore det en stor misshushållning att till ved
sönderhugga träd, tjenlige till sparrar, och i min öfvertygelse är
åtgången dertill af skog en obetydlighet, jemförd med ali annan
skogsförbrukning, dä vår export af sparrar icke upgått lill mera
än I94,13ö träd. Denna export är en underordnad sak i jemförelse
äfven med det skogsödande, som åstadkommes endast
genom underhållet af s. k. liag, der man icke ens klyfver trädet
utan lägger stora, länga träd det ena öfver det andra för att
dermed stänga. Det förundrar mig i sanning att, då skog nu
förstöres på så många sätt, och så många utvägar erbjuda sig
att dermed åstadkomma besparing, man med åsidosättande af
alla andra utvägar dertill, nu föreslagit ett medel, som skall förtrycka
en mängd skogsegare och komma dem alla att anse sig
inskränkta i deras egande rätt. Jag- anhåller, att dessa anmärknrr
måtte få åtfölja remissen till Bevilin.-sUtsk.
Hr von Hartmansdorff, Äng. De för Rikets näringar
skyddande grundsatser, som uttalas i K. M:s Nådiga Propos.,
hafva ingifvit mig stor tillfredsställelse. Det ogillande denna
Propos. fått röna från frihandelns förfäktare öfvertygar mig än
mera om hennes riktighet i det hela. Jag beklagar likväl, att
hon i vissa omständigheter medgifvit undantag af den liberala
och efter min tanke skadliga beskaffenhet, att jag mäste vid dem
göra anmärkn:r, ehuru ogerna det sker. Den föreslagna tullnedsättningen
på salt och ved anser jag oriktig af skäl, dem jag
förut i samma ämne anfört, hvarföre jag anhåller, att mitt förra
yttrande derom på delta rum, måtte få åtfölja remissen till
Bevilln:sUtsk.
Derefter torde jag få fästa Ståndets upmärksamhet på följande
artiklar i den ordning cle förekomma uti Kommerce-Colhii
berättelser ang:de Sveriges införsel från utrikes orter, ehuru
samma ordning icke är följd i den K. Propos. För att ej gå
för långt tillbaka, synes det vara skäl att börja jemförelsen mellan
tullafgifter och införselsbelopp från 1840, dä väsendtlig
ändring i det förra inträffade. Jag utgår alltså från förhållandet
enl. 1835 års Tulltaxa, som gällde då förändringarne vidtogs.
Den Kongl. Propos. vill tillåta införsel af blekt, ofärgadt, otvinnädt,
machin-spunnet Linnegarn mot 12 sk. fä. I 1835 års Tulltaxa
var 1 fä linnegarn belagdt med 8 sk. b:ko. Detta fortfor
intill år 1841, då tullen förhöjdes till 12 sk. på fä. Detta belopp
qvarstod intill 1845 års Riksdag, då det höjdes lill 24 sk.,
hvarvid det sedermera förblifvit; nu föreslås en nedsättning till
12 sk. Ar 1839 infördes 1,200 fä, hvilken införsel sedermera
upgått 1845 lill 7,900 fä, samt 1847 till och med 8,300 fä.
Sedermera har den nedgått så att år 1851 utgjordes den endast
af 1,600 fä. Det är, Mine Hrr! allmänt bekant, att man icke
länge känt konsten att spinna linnegarn på maschin, att stora
pratmier blifvit utsatta för vinnande af kunskap häri och att man
1UG
Den 11 Januari.
slutligen lyckats dermed på det sätt, att tågorna gå genom ljumt
vatten.’ Förmedelst en sådan maschinspånad, hvilken hunnit stor
utveckling i Belgien och England, kan linnegarn säljas till vida
billigare pris än dä det spinnes för hand. Detta är naturligtvis
en fördel för maschinegaroe och förbrukarne i allmänhet, men
måste hafva ett menligt inflytande på husslöjden i Norrland, der
man under den långa vintren, då allmogen icke har någon annan
lönande sysselsättning, använder sin tid till spånad och dermed
försörjer sig. Att maschinspånaden omsider skall förstöra
denna husslöjd, är väl oundvikligt; men sålänge Regeringen och
R. St:r kunna från de norra länens allmoge afhålla detta förderf
så böra de göra det, och icke påskynda det genom tullens nedsättande
på linnegarn, hvilken jag alltså bestrider.
Nästa artikel är Hudar. Dessa tillhöra ladugårdens alster.
Men innan jag talar om detta ämne serskildt, anhåller jag att
få göra en allmän anmärkn. ronde iakttagande af landtmannens
fördel, under närvaride omständigheter. När man vill inskränka
bränvinsbränningen, hvari man, såsom jag hoppas, skall lyckas;
så kommer man, om än mot sin vilja, otvifvelaktigt att nedtrycka
priset å säd och potates. Att då samtidigt föreslå sådana tullnedsättningar,
hvarigenom priset på ladugårdsalster kommer att
förringas, och såmedelst förminska inkomsten för landtmannen,
är en motsägelse i handlingssätt, hvilken jag anser för obillig
och skadlig, samt derföre bestrider. Vill man åt landtmannen
bereda ersättning för det låga pris å spanmål och potates, hvilket
genom bränvinsbränningens inskränkning upkommer, så bör
det väl ske derigenom, att man förskaffar honom högre pris å
ladugårdens alster. Betager man landtmannen utsigt att i högre
pris å dem vinna ersättning för hvad han å andra sidan förlorar,
så motverkar man det mål, man eftersträfvar, nemi. inskränkning
i bränvinsbränningen, och undanrödjandet af landtmannens
motstånd i detta hänseende. Min farhåga är att bränvinsbränningens
inskränkning icke kommer att kraftigare motarbetas af
drinkarne än af landtbrukarne i allmänhet, emedan desse frukta
för ett betydligt fall i priset å säd och potates. För att kunna
öfvervinna detta motstånd, och för att gynna ladugårdsskötseln,
bestrider jag de föreslagne nedsättningarne i tullafgifterne å landtmannavaror
i allmänhet oell å välsaltade hudar serskildt. På
denna vara var enl. 1835 års Tulltaxa tullen bestämd till 6 rist.
U. Denne tull fortfor till år 1845, då han förhöjdes till 1 sk.,
som sedermera bibehållits. Nu föreslås en nedsättning till 8 rist.
Förhållandet med denna varas införsel har varit, att den 1839
utgjorde 217,800 ft, derefter införseln steg ända till och med
973,000 år 1843, men föll åter så att hon när tullförhöjningen
skedde år 1845, nedgått till 509,000. Tullens förhöjning till
dubbelt minskade ej införseln, utan hon steg 1846 till 723,000
och 1848 till sitt högsta belopp 1,526,00 £é, sedermera har hon
nedgått till 1,116,000 som hon utgjorde år 1851. När det sålunda
är ådagalagdt, att bebofvet af hudar är stort, och man
följaktligen kan bereda landtmannen en vidsträckt utväg att för
-
Den 11 Januari.
107
sälja hudar i händelse han kan updrifva sin boskapsskötsel, så
synes mig icke skäl, att nedsätta tullen härå, utan lärer han
böra förblifva vid hvad han hittills varit.
På saltadt kött var tullen, enl. 1835 års taxa, 6 R:dr 32
sk. för Tinan. Detta afgiftsbelopp fortfor till år 1848, då det
nedsattes till 4 Ridr. Införseln af kött, som år 1839 upgick till
3,600 T:r, steg 1841 till 4,200. Derefter nedgick hon så betydligt
att 1845 infördes endast 248 T:r, men år 1848 hade
hon stigit till 1,400 T:r, vid hvilket belopp hon bibehöll sig,
åren 1849 och 1850, hvaremot hon 1851 nedgick till 1,300.
När man således ser, att införseln af kött icke varit i stigande,
oaktadt timade nedsättningar i tullen, hvarföre skall man då ytterligare
minska tullsatsen och i följd deraf utsigten för landtmannen
att äfven i detta afseende vinna afsättning å sina ladugärdsalster.
Tullen har nu icke, såsom tillförene, blifvit föreslagen
efter T:a, utan efter LU. En landtman har sagt mig, att
en T:a beräknas öfverhufvud innehålla 15 eller 16 LU. Med
en tull af 4 Ridr på hvarje T:a skulle således tullen å 1 IM
kött vara 12 sk.; nu är tullen föreslagen lill 8 sk. eller | af
förra tullsatsen. Ohäckladt lin var enl. 1835 års Tulltaxa belagdt
med en tull af 1 Ridr 8 sk. för hvarje LU, sorn sedermera oafbrutet
bibehållits. Införseln häraf har varit mycket olika, 1839
utgjorde hon 1,600 LU, 1845 blott 31 LU. Derefter har införseln
stigit, så att 1850 infördes 4,000 LU och 1851 5,400 LU.
Denna vext odlas nästan allmänt i hela riket,' hvarföre låter man
då icke odlingen häraf fortgå och utvecklas såvidt möjligt är,
utan i stället förminska utsigterne härtill genom den betydliga
tullnedsättningen från 1 Ridr 8 sk. till 8 sk., eller till ] af den
nuvande tullsatsen.
O
A Ost funnos i 1835 års Tulltaxa 3 serskilda tullsatser nemi.
för parmessan 24 sk. U, för sötmjölksost 2 Ridr 24 sk. och för
surmjölksost 1 Ridr 32 sk. LU.
Parmessan kan icke tillverkas här i landet. Det är således
för våra landtman likgiltigt, hvilken tullsats derå bestämmes, såvida
icke under namn af denne slags ost, annan skulle införas,
men sådant behöfver man icke befara, då tnllsatsen är så hög.
Beträffande deremot sötmjölksost, så infördes detta bättre slag
under benämning af surmjölksost. Denna försnillning ville man
förekomma, och bestämde 1841 tullen å all slags ost till 2 Ridr
LU. Följden häraf blef, att, då införseln år 1841 upgått till
15,400 LU, sjönk hon år 1842, då den nya tulltaxan trädde i
verkställighet, till 4,200 LU. Den höga tullen fick icke länge
qvarstå, ty år 1848 nedsattes han till hälften eller 1 Ridr. Verkan
häraf blef, att, då införseln år 1848 utgjorde 3,900 LU eller
ungefär samma belopp som 1842, så steg hon år 1849 till 16,900
LU, eller mera än hon utgjorde 1841, är 1850 till 16,010 LU,
år 1851 hade hon ytterligare ökats till 20,300 LU. Vid sistnämnde
års Riksdag förhöjdes tullen till hvad hon nu är eller
1 Ridr 12 sk. Hvad verkan detta medfört känner man ännu
icke, men som flere landtman finnas inom detta Stånd, så skulle
108
Den 11 Januari.
det vara uplysande att af dem få erfara dea verkan dessa olika
tullsatser haft på deras tillverkning. Emedlertid anser jag mig
böra nämna, att då jag, efter tullbestämningen 1841, besökte en
slägtinge i Småland, som ty värr är en stor bränvinsbrännare,
bade ban dock gjort någon jemkning i denna näring i så måtto,
alt han anlagt ett osltrvckeri, hvilket visades mig. Då jag efter
tullnedsättningen besökte honom ånyo och begärde att fä se osttryckeriet,
svarade ban, att det blifvit nedlagt just i följd af
samma nedsättning. Jag bar, sade ban, en sändning af ost,
som för bristande afsättning ligger och ruttnar i Götheborg samt
'en likaledes, i Stockholm. Jag vill ej vidare utsätta mig för dylika
förluster. På min fråga hvad gör du i stället, svarade han:
jag bränner desto mera bränvin.
Smör. 1 1835 års Tulltaxa var denna vara belagd med en
tull af 2 R:dr 24 sk., men före den då gällande Finska traktatens
uphörande med år 1844, erlades för Finskt smör blott 32
sk. Lg. Under dessa tider infördes till Sverige år 1839 6,100
Lg, 1840 87,200 Ltt, 1841 8,000 Lg, 1842 61,000 Lg,
1843 61,400 Lg 1844 52,600 Lg, men 1845, då tullsatsen af
2 R:dr 24 sk. tillämpades, införsnillades Finskt smör öfver Haparanda
och Bottniska viken, så att den synliga införsel nedgick
lill 1,100 Lg. Ilon sjönk är 1846 (ill 150 Lg, steg 1847 lill
229 Lg. Men när tullen vid detta årets Riksdag blifvit nedsatt
till 1 R:dr 16 sk., steg införseln år 1849 genast till 8,800 Lg,
1850 föll bon till 5,400 Lg och 1851 1012,200 Lg. Följaktligen
bar insmygning af smör fortgått oaktadt den minskade tullen.
Icke destomindre föreslås nu en ytterligare nedsättning till
1 R:dr. Jag anser detta såsom en misshushållning i stort derigenom,
att landtman, som rigtat sin hushållning på smörtillverkning,
skola finna sig gäckade i sina förhoppningar om lönande
afsättning. Det är bekant, att om än mycket Finskt
smör införsnillas öfver Norrbottens och Vesterbottens län, smörpriset
dock stigit öfverallt i riket. Berörde underslef fortfar visserligen
ännu, oaktadt den minskade afgiften, och säkert är att
det icke upliörer genom den föreslagne nedsättningen. En verkan
af denna olofliga Finska handel bar visat sig under sisth
sommar. Svenske sedlars begagnande är såsom vi veta förbjudet
i Finland, hvarföre Finska skeppare, som i Stockholm försälja sina
varor, i vår bank utbyta de undfångne sedlarne mot silfver, men
detta låter sig icke göra i Haparanda. De Finska myndigheterna
mäste derföre se igenom linger med de Svenska sedlar, som för
insmuget smör erhålles. Utan tvifvel är det derföre Finska Ban
ken till ett härvarande handelshus öfversändt 150,000 R:dr b:ko,
för hvilka af Bankofullmäktige begärdes silfverplantsar. Säkert
är, att vår Banks silfver på detta sätt går till den Finska, så
länge tullförsnillningen af smör fortfar. Denna kommer utan
tvifvel att fortsättas intill dess K. M. och R. St:r förordna att
smör, kommande från Norrbotten och Vesterbotten, skall tullbehandlas
lika som komme det från Finland. Emellertid kostar
omvägen och försnillningen alltid något, hvarigenom smörpriset
Den ll Januari.
109
liöjes till förmån för våra jordbrukare i rikets mellersta och södra
landskap. Jag anser följaktligen en nedsättning i tullen skadlig,
och bestrider hennes vidtagande.
Slutligen har man äfven föreslagit minskning i tullen å Ättika.
Häraf införes ett så obetydligt belopp, att Kommerce-Colkm
icke ens uptagit detri sammandraget af sina berättelser. Af speciflcationen
synes att införseln år 1851 utgjort endast 7,900 kannor.
Hvarföre skall man för en sådan obetydlighet göra en så
ansenlig nedsättning som den från, 6 sk., lill 2 sk. 8 rist. för
kannan, eller mer än hälften. Attika måtte väl inom landet
kunna tillverkas i den mängd, att vårt behof deraf fylles. Jag
anhåller, att dessa anmärkmr måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag skulle icke hafva
tagit R. o. Adis tålamod i anspråk, om jag icke ansett mig upmanad
dertill af talaren före den siste. Mitt yttrande kommer
att vidröra en specialfråga. En representant från de södra länen
har nemi. klandrat K. M:s Nådiga skrifvelse i fråga om tullen å
sparrar. Då jag redan yttrat mig i ett med detta likartadt ämne
och jag har någon kännedom om förhållandet inom de norra
länen, torde det tillåtas mig, att få genmäla den värde talaren
i hvad jag anser honom hafva begått ett misstag. Ilan har sagt,
att lian önskade det åtgärder måtte vidtagas för skogens återvext
eller att han gillade vidtagande af sådane åtgärder. Jag får då
erinra, att intet är så skogsödande som huggande af de unga
träden. Detta har K. M. äfven sagt i Dess Nådiga skrifvelse,
der det beter (sid. 17): ”Det från såväl K. M:s Befhide uti
Westerbottens län, söm från Hushållnings-sällskapet uti WesterNorrlands
län, äfvensom frän enskilde personer uti de norra länen,
underdånigst anmälda förhållande, att den yngre, ännu ej
fullmogna skogen till en förvånande mängd fälles för utskeppning,
och att det är att befara, alt det nordliga kustlandet uti en icke
aflägsen framtid skall blifva blottadt på skog, som likväl utgör
invånarnes enda tillgång under sådana, ej sällan återkommande,
år, då felslagen skörd inträffat, anser K. M. böra föranleda till
en förändring uti utförsels-tullen på sparrar af mindre dimensioner”.
Vidare heter det (sid. 18): ”Förbud mot all utförsel
af ifrågavande slag, som af Hushållnings-sällskapet i WesterNorrlands
samt K. M:s Befhide, äfvensom af enskildte bruksoeh
sågverks-egare i Westerbottens län yrkats, finner K. M.
olämpligt, hvaremot blott några fä skillingars tillökning i utförselstull
ej synes vara tillfyllestgörande för de mindre dimensionerna”.
K. M. har visserligen icke gått sä långt som af vederbönde önskats,
nemi. att helt och hållet förbjuda utförseln, men en inskränkning
deri är genom den föreslagna tullsatsen onekligen gjord, och dä
synes mig, att man bör vara K. M, tacksamhet skyldig, för det
Han gått allmänt uttalade önskningar till mötes. Dessutom är redan
11805 års Skogs-Ordn., jemförd med 11 § i Instrukt. för Jägeristaten,
föreskrifvet, att träd ej få huggas med mindre än att de innehålla
öfver 5 verktum vid roten. Således har K. M. icke uttalat
110
Den 11 Januari.
någon ny sats derigenom att endast de stora, vuxna, men
icke de unga, mindre träden få exporteras. Den värde talarens
farhåga att Regeringens omtanka sträckt sig till endast ett ringa
antal artiklar och ej till flera eller alla skall, tror jag, förfalla,
om han observerat att K. M. i samma skrifvelse sagt, att K. M.
”för närvarande inskränker Sig till de här ifrågasatta tullförändringarne”.
Man kan således vänta framdeles förändrade tullbestämmelser
i afseende på flera artiklar. Jag anhåller att desse
anmärkmr måtte få åtfölja remissen till Utsk., på det att Utsk.
må få erfara att, då en ledamot yttrat sig mot förhöjning i tullen
å sparrar, det äfven finnes representanter från andra län,
hvilka förorda förhöjningen.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har upmanat landtbrukare
inom detta Stånd att yttra sig om de föreslagne nedsättningarna
på landtmanna-produkter. Jag u; täger denna upman ing
äfven med äfventyr att blifva ansedd såsom en frihandlare. Jag
värderar och kan icke annat än värdera på det högsta den oegennytta,
som alltid röjer sig i den värde talarens yttrande. Det är
klart, att han som köpare skall hafva nytta af nedsatta priser,
men icke destomindre påyrkar han förhöjning deri. Jag tror
likväl, att hans omsorg om landtmannens väl är något öfverdrifven.
I fråga om ost har Hr von Hartmansdorff berättat, hurusom
en hans slägtinge, hvilken var en stor bränvinsbrännare, hade
anlagt ett osttryckeri, men måst öfvergifva eller nedlägga detsamma,
emedan tillverkningen icke lönade sig, sedan tullen å
ost blifvit nedsatt. Mig undras, om icke uphörandet med osttillverkningen
var de obotfärdigas förhinder. Med de priser å
ost, som under innevarande och föreg:de år betingats, har landtmannen
haft skäl att vara belåten. Visserligen har införseln af
ost betydligt förökats, men om vi tänka oss delta qvantum fördeladt
på rikets innevånare, faller det lill en obetydlighet, så att
den importerade osten icke försvårar försäljningen af vår egen
tillverkning, hvarå priset blir tillräckligt högt med en tullsats af
En R:dr b:ko å den ost, som skulle komma att konkurrera med vår.
Den pressade skummjölksosten har här i hufvudstaden, och äfven på
åtskilliga andra ställen, blifvit betald med 5 R:dr Lif-, om han varit
god, och det kan ej nekas att detta är väl betaldt för sådan
ost. Besinnar man, hvilket oändligt högt tillskott i pris 1 R:dr
b:ko åstadkommer å en vara, som förut kostat 2j å 3 R:dr i
landsorten, så måste man erkänna, att landtmannen lemnats tillräckligt
skydd. Det må således förlåtas mig, att jag icke kan
godkänna den här uttalade satsen, att tiden för nedsättning af
tullen å ost ännu icke är inne af skäl, att landtmannen, som
har att emotse inskränkning i bränvinsbränningen och såsom ersättning
härföre måste updrifva produktion af ladugårdsalster,
kommer att befara ökad konkurrens med utlänningen. Hr von
Hartmansdorff har i allmänhet ifrat för höga tullar och meddelat
oss upgifter ur Kommerce-Colhii berättelse, dermed han ådagalagt,
att å tider, då tullen å smör varit hög, sådant i landet in
-
Den 11 Januari.
lil
kommit lika mycket som förut, men på oloflig väg, hvarigenom
Staten gatt miste om inkomster, äfvensom att med nuvande tullsatser
lurendrejeri af smör egt rum, men hvad bevisar väl detta,
om icke att en nedsättning i tullen kan och bör ske? Afven
med afseende å nu gällande priser i utlandet bör en tullnedsättning
ega rum, ty i Köpenhamn t. ex. betalas smör förb sommar
med 40 sk. S", hvadan man icke har att befara någon införsel
derifrån, och om Stockholmsboer köpa Finskt smör till bättre
pris, men vårt inom landet tillverkade kan försäljas i utlandet
till högre pris, hvilken skada skulle väl dermed tillskyndas oss.
I fråga om kött är det kändt att från vestra orterna i Sverige
både lefvande och slagtade kreatur blifvit exporterade till England,
och dä måtte väl en tullsats af 8 sk. Lt& vara tillräcklig.
Jag har sjelf låtit sisth höst till England exportera ett parti kötttunnor,
och ehuru jag ej ännu kan upgifva huru detta utföll,
har jag dock all anledning hoppas ett godt resultat. Då emellertid
priserna i utlandet mana till export, hvad behöfver väl då
landtmannen högre skydd än det föreslagna?
Jag beder att få besvara Hr von Knorring, som fästat min
upmärksamhet derpå, att intet förstör skog mera än att borthugga
alla småträd. Det medgifver jag, men jag trodde mig hafva i
mitt förra yttrande till komplett evidens bevisat, att skog förstöras
på annat sätt i vida större mängd än genom dess användande
till sparrar. Jag har nemi. visat, att för underhåll af gärdesgårdar
åtgår icke mindre än 10,000,000 gärdselstänger och
stäfver årligen, hvartill småträden tagas.
Vidare och då jag nu har ordet, anhåller jag att till mina
redan afgifna anmärkmr emot den K. Propos:n få lägga följande:
K. M. har väl och välbetänkt nedsatt tullen å ved och dymedelst
befrämjat möjligheten af dess införande i riket, men deremot
icke nedsatt utförselstullen å denna vara. Högst ringa qvantiteter
utföras årligen och är 1846 utgjorde exporten 694 famnar samt
har sedan något år upgått till circa 2,500 famnar. Jag kan
emellertid icke inse något skäl, hvarföre, när man å ena sidan
ville befrämja införseln af ved genom nedsättning i tullen, man
å andra sidan icke äfven skall befrämja försäljning deraf i utlandet
medelst borttagande af exporttullen. Det är klart, att
nedsättning i tullen medför nedsättning i priset å afsättningsorten
och således skall priset å ved här i Stockholm sänkas genom
en dylik nedsättning. Uphäfves exporttullen blir detta endast en
rättvisa åt deni, hvilka bo i södra Sverige och som förut afsändt
ganska mycket ved till hufvudstaden. Deras afsättningsort skulle
dä blifva Skåne och Danmark. I Danmark betalas ved ganska
bra, och hvarföre då förhindra exporten dit genom bibehållande
af exporttullen. Den ved, som dit skulle utföras, komme då att
utgöras af björk, med hvilken förhållandet är helt olika än med
barrskogen. Den förra återvexer hastigt men icke så den sednare.
Icke kan det vara någon skada, att producenten af ved
sättes i tillfälle att få sälja densamma med någon fördel.
112
Den 11 Januari.
Frih. Hermelin: Jag nödgas hemställa till Hr Gr. o. Landtm,
om jag på något salt klandrat den K. Proposm. Jag tror mig
icke hafva brustit i den underd. vördnad jag bort iakttaga. Att
jag tagit mig friheten att göra anmärkmr dervid, är en sanning,
men det är äfven en sanning, alt sådant är en representants
håde rättighet och skyldighet.
Jag har egentligen begärt ordet för att redogöra för orsaken,
hvarföre jag anställt en1 jemförelse emellan den höga exporttullen
och värdet å en sparre. För flertalet af Ståndets ledamöter
torde det vara bekant, att landtmän införa till Stockholm
uphuggne sparrar. Under min upgång hit till plenum mötte jag
en landtman, som forslade sparrar af 12 alnar i längd, för hvilka
han begärde 1 R:dr 12 sk. st.1 och troligen hade han sålt dem
för 1 R:dr eller lika mycket som den föreslagne utförseltullen.
I öfrigt har Frih. Raab redan meddelat uplysning om värdet ä
en sparre, och man torde således kunna bedöma proportionen
emellan detta värde och den föreslagne tullsatsen. Jag vill icke
bestrida, att ju icke misshushållning med skog eger rum inom
Norrbottens län ; men jag hemställer om icke erfarenheten besannat,
att, såsom Frill. Raab anmärkt, en del träd, då en skog
upvexer, antingen torka eller också stanna i vexten, som man
säger. Hvartill skola dessa träd användas? Skola de ruttna pä
roten, och är det då icke bättre alt hugga dem lill sparrar.
Dessutom utgör tullen den förnämsta Statsinkomsten, och det
torde då icke vara rådligt, att allt för mycket förminska denna
inkomst, helst när man vill förminska den öfriga bevilln. Om
således tullen å sparrar fyrdubblas, tror jag icke att Statsinkomsterne
blifva fyrdubblade, utan vida mindre än hvad de förut
varit. Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte få åtfölja remissen
lill Utsk.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Jag anhåller att få göra
några anmärkmr emot den af K. M. föreslagne exporttull å sparrar
och öfriga trädvaror. Visserligen medgifver jag, att tiden
kan vara inne, då man bör tänka på möjligheten att åstadkomma
en ändamålsenlig skogshuskållning, men jag befarar, att det af
K. M. föreslagna medel icke allenast går på sidan om det dermed
åsyftade ändamålet utan äfven innefattar en orättvisa mot
de skogsegare i landet, som vårdat sina skogar. Jag säger, att
målet icke vinnes genom den föreslagne tullen, emedan det är
klart, att, om utlänningen behöfver sparrar, de komma att försäljas
till lägsta priset af egare till skogar, belägne invid kusten,
och då har föreskriften i den K. Proposm icke medfört annat
än att den vinst, som bordt tillfalla skogsegare, ingått lill Statskassan.
Detta innebär ju en påtaglig orättvisa emot dem som
vårdat sina skogar. Der trakthuggning blifvit införd, följes, såsom
Ilrrme känna, den ordning, att man fäller alla träd med
undantag af fröträden. Då är det gifvet alt bland de fällda träden
ganska många icke kunna användas till annat än sparrar.
Bestämmes således en hög utförseltull, förhindras ju egaren att
Den 11 Januari.
113
utföra eller försälja det virke, som endast till sparrar är användbart.
Hvad skall man göra med det? Skall det begagnas lill
ved eller kol eller skall man låta det ruttna? Dessa träd hade
visserligen vunnit i värde, om de fått stå qvar och hunnit naturlig
storlek, men mången gång stanna de i vexten och kunna
icke användas till annat än sparrar. Det synes mig som vore
den K. Proposm byggd på förhållanden, sådane de befinnas inom
de norra orterne, der skogarne hafva den storlek, att man understundom
icke känner, hvem som eger vissa delar deraf. Jag
Ilar nyss fästat upmärksamheten derpå, att man orättvist förintar
värdet på sådane träd, som endast kunna begagnas till sparrar,
om tullen å dessa skogsvaror bestämmes så hög som K. M. föreslagit.
Vill man göra något allvarligt för skogshushållningen i
landet, bör man se saken från en helt annan sida, nemi. huruvida
Staten bör tillerkännas någon rätt till kontroll öfver den
enskilde skogsegarens hushållning med sin skog. Så är förhållandet
i andra länder men icke hos oss, och derföre är sköflingen
allmän. I min ort händer icke sällan, att hela skogstrakter
bortsäljas med rättighet för köparen att hugga träd om 6 tums
diameter vid roten. Dessa träd kunna icke vara öfver 25 ä 2S
år gamla och sedan de stora träden blifvit afverkade, afbrännes
återstoden för att i askan skörda några T:r råg. Detta är väl
det uslaste hushålingssätt som kan finnas och bör afskaffas, men
det af K. M. i detta hänseende föreslagna sätt är af skäl, jag
redan nämnt, fullkomligt otjenligt. Likaså är förhållandet med
föreslagne tullen ä plankor öfver 3.j tums bredd. Af ett sågblock
om 15 ä 16 tums diameter, hvilken storlek af träd jag
förmodar man icke vill förhindra egaren alt fälla, kan man erhålla
två plankor om tre tum och några smärre bräder på sidorna.
Under sednare åren har från England upstått efterfrågan på plankor
af 4 tums tjocklek. De af mig omnämnde sågblockar kunna
lemna 2 sådana plankor, hvilka betalats 25 å 33^ proc. högre
än 3 tums plankor. Då det således vore en fördel att tillverka
sådane oplankor, är det väl rätt att lagstiftningen förbjuder sådant?
A en del orter ingå reqvisitioner på virke, som är sågadt
med fina sågblad och å den andra å virke, sågadt med grofva.
De grofva sågbladen begagnas å de gröfre sågblockarne, dervid
arbetaren måste iakttaga den största upmärksamhet för att icke
misstaga sig om J eller ^ tum vid flyttningen af blocket. Förekommas
icke dessa misstag, hotas egaren med en så orimlig förlust
som den skatt, hvilken nu är föreslagen. Meningen måtte
likväl icke vara att så hårdt behandla skogsegaren. Jag anhåller
att dessa anmärkmr måtte få åtfölja remissen till Ulsk. med den
önskan från mig, att Utsk. i sitt afgifvande Betänk, ville framställa
sådane skäl, som kunna framkalla en annan K. Proposm i
ämnet.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: I det Utskott, dit
dén K. Proposm blifver remitterad, blir jag i tillfälle att yttra
3 H. 8
114
Den 11 Januari.
mig öfver detaljerne af densamma, vill blott nu, med anledn.
af Frih. Raabs yttrande, att landtbrukarne ingenting hade att
beklaga sig öfver, om tullen på ost nedsattes, enär priset å ost
stése lill 5 R:dr och deröfver, nämna att priset på den ost som
erhålles af skummjölk som biprodukt vid smörberedning, icke
kan betinga sig högre pris än 4, 3£ till 3 R:dr R:gds per Lt(.
Då man för lättare afsättning vill förädla ladugårds-produkten
mjölk till smör och ost, är det naturligt att man måste söka afsätta
dessa varor till priser, som återge hvad mjölkens värde
kan skattas till, och en längre tids erfarenhet har förvissat mig
öra att sällan man kan komma till högre bruttovärde på mjölken
än 8 sk. r:gds, och detta blott med de harvande högre priserne.
Då jag nu har ordet kan jag icke undertrycka att uttala
den känsla af vemod, jag erfarit vid genomläsandet af den K.
Proposm, då jag betraktar den från synpunkten af det yrke,
som är mitt, eller jordbrukarens.
Styrelsen har vid denna Riksdag genom en relativt, oerhörd
hög beskattning velat beröfva tusendetals jordbrukare fördelen af
bränvinsbränning, och nu föreslås att genom tullnedsättningar å
ladugårdsprodukter ännu mera göra deras ställning svår, och detta
vid en tidpunkt då de, straffade med en förskräcklig fodermissvext,
se rudimaterierne för nämnde produkter upjagade tredubbelt
af dess vanliga värde. Huru skola landtmännen under sådana
förhållanden kunna sänka priset å sina ladugårdsalster. Jag
skönjer härvid bristande omhuldande af Sveriges modernäring,
jordbruket.
Vidare föreslås en nedsättning i tull på fartyg, på ankarkettingar
och andra skeppsförnödenheter. Dessa nedsättningar
gillar jag och skall dem i Utsk. till viss grad förorda; men dessa
nedsättningar, skeende till förmån för handeln, hvilken med lossande
af de prohibitiva band, hvarmed den varit bunden, blifvit
frigjord och i öfrigt städse omhuldad, borde, dä den förser larn
det med allahanda öfverflödsvaror, äfven förse landtmannen med
dess nödvändigaste importartikel salt, till ett pris, sorn vore
skäligt.
Vidare föreslås en utförseltull på sparrar. Här är åter en
restriction i jordégarens rätt, att på sätt honom lämpligast synes,
föryttra sina varor; ett intrång i tillgodogörande af hans förvärf.
Vittnar icke allt att jordbrukarens intresse föga skyddas? Vår
historia lärer dock att de styrelser, som väl låtit sig vårda om
rikets modernäring, länge lefvat hos nationen i tacksamt minne.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall icke inlåta mig i någon vidlyftig
kritik öfver den K. Proposm i fråga om hvad, som i densamma
kan vara underlätet, emedan detta redan blifvit på många
andra håll tillräckligt afhandladt. Jag har besvärat R. o. Ad.
med en så vidlyftig motion i detta ämne, att jag deri haft tillfälle
att utveckla mina tankar; men jag anser nödigt att få nämna
några ord, hufvudsakligen med afseende pä några af en talare
anförda fakta, till försvar för den K. Proposm i allmänhet, erne
-
Den 11 Januari.
115
dan jag tror, att från dessa facta kunna ledas slutsatser i motsatt
syftning mot dem han deraf velat draga. Efter att hafva uttryckt
sin underd. tacksamhet möt Regeringen för hennes ifrågavar:de
Propos. och de deri uttalade grundsatser, har den värde
talaren förklarat, att det klander Propos:n från frihandelns vänner
fått röna, öfvertygat honom destomera om Propos:ns förtjenster.
Detta yttrande är fullkomligt konseqvent med denne talares
kända öfvertygelse; men jag hemställer om det icke, när fråga
är om en tull-lagstiftning, der så mångfaldiga serskilda materiella
förhållanden behöfva tagas i betraktande, om icke, säger jag, ett
så allmänt omdöme, som talaren fällt i en sådan sak, vittnar
derom, att han föresatt sig att se ämnet mera från en partisynpunkt
än från en praktisk. Jag vill nu fästa mig vid de facta
samme ledamot anfört.
I fråga om Linnegarn har han förtäljt för R. o. Ad. historiken
om dess införsel under olika år, men om jag icke misstager
mig utvisade denna historik, att, under den tid den lägre
tullen gällde, införseln af linnegarn småningom upgått till 8,000
il och sedermera nedstigit till 1,000 % redan innan tullen blifvit
höjd till hvad den f. n. är. Detta förhållande synes mig tillräckligt
bevisande, att en tull af 12 sk. innefattar erforderligt
skydd för den näring man vill främja, när införseln under en
sådan tullafgift icke upgått till högre belopp, och att linnespånaden
här i landet icke behöfver frukta täflan, som med en tull
af 12 sk. möjligen kan upkomma. Den närvande tullen är nära
nog detsamma som ett förhud mot införsel af linnegarn, ty med
den kunna endast de finare sorterna införas, hvilka icke tillverkas
här i landet, och hvaraf högst obetydligt åtgår; men något
vidsträcktare behof fylles ej deraf. Om således den nuvar:de
tullsatsen kommer att fortfarande gälla och behofvet af linnegarn
inom landet blir större än som motsvarar dess tillverkning, skall
detta förr eller sednare framlocka anläggningar af fabriker för
maschinspånad inom Sveriges egna gränsor, hvarigenom den
Norrländska spånadsindustrien skall hotas vida mera än om tullen
nedsättes från 24 till 12 sk. U. Detta synes mig ganska
säkert, och jag hemställer derföre, om det kan vara skäl att, för
att skydda en näring som finnes, söka upmuntra till en näring
som icke finnes, men som tillika kan förstöra den förra, och
detta blott för att få bibehålla en öfverdrifvet hög tullsats.
I fråga om viktualie-varorna har den värde talaren äfven
lemnat oss en historik öfver införseln af dem och kommit till
den slutsats, att den föreslagna nedsättningen skulle tillskynda
de Svenska ladugårdarne stor skada. Jag anhåller att äfven få
beröra de framdragna facta, sådana jag upfattat dem. Den värde
talaren har nemi. visat, att under den tiden tullen på salt kött
var lägre än f. n., införseln deraf icke stigit, hvilket förhållande
talaren anfört såsom skäl emot nedsättningen. Enl. mitt omdöme
bevisar detta ingenting annat än att en nedsättning i nu gällande
tullsats icke skadar ladugårdarne, ty när införseln af dessa varor
8 *
lie
ben 11 Januari.
icke steg med den lägre tullen, måste detta bevisa, att våra ladugårdar
gingo framåt, oberoende af högre eller lägre tullsatser.
Samma är förhållandet med artikeln smör. Hr von Hartmansdorff
har med siffror visat, alt då tullen å smör var 32 sk.'Z,ft,
nedgick införseln deraf successivt under 5 år. Detta måtte tydligt
ådagalägga, att ladugårdarnes bestånd beror icke af tullsatsen
allena utan på den större omtanka och kunskap i landthushållningen,
som på den sednare tiden gjort sig gällande hos våra
landtbrukare. Enahanda är förhållandet med artikeln Hudar.
Jag tror, att den skilnad sora upstår i priset pä en hild genom
nedsättning i tullen af 4 eller 6 rst. per fl är så ringa, att den
för Hrr landtbrukare är af föga eller ingen betydenhet i jemförelse
med det pris, som erhålles genom väl skötta ladugårdar,
och genom anskaffande af goda kreatur. Ett bevis härpå kan
erhållas, om man vill taga kännedom om hvad som betalas för
hudar från slagtarhuset härstädes. Emedan der afses att erhålla
stora kreatur, betalas hudarne efter deras värde utan afseende å
den prisskillnad för torra och saltade hudar från llio Grande,
som kan förorsakas af en skilling mer eller mindre i tull.
I afseende på tullen å Ost har den värde talaren undfägnat
Ståndet med en anekdot till stöd för bibehållande af den närvande
tullen, nemi. att en hans slägtinge haft en sändning ost
i Götheborg och Stockholm, som fått ligga och ruttna. Detta
måtte likväl icke bevisa annat, än att osten hållits för dyr eller
ock att hans anförvandt varit stor vän af mycket gammal ost.
En annan talare har klagat deröfver, att äfven med nuvande
tullsats han icke erhållit mera än 4 R:dr för sin ost. Jag kan
dä icke förstå annat än att ostens beskaffenhet måtte varit derefter
med detta låga pris, ty jag känner landtbrukare i närheten
af Norrköping, hvilka emot 24 sk. rgds per S kunna afyttra i Stockholm
all den ost de kunna tillverka, och deras ost är vanligen borttingad
flere! månader förut. Jag skulle således tro, att priset på ost
beror mycket af den omsorg, hvarmed den tillverkas, likasom af det
materiel, sorn dertill användes. Detta allt sammanlagdt tyckes
mig bevisa, att ladugårdarnes bestånd är något när oberoende
af tullsatsen å ladugårdsprodukterna äfvensom, om; det tillåtes
mig att återkomma till artikeln kött, den omständigheten, att
införseln af kött varit mindre under den lägre tullen, ådagalägger,
att köttet betalat sig lika bra på andra orter, så att det vid
de flesta tillfällen icke varit någon synnerlig fördel att införa
det hit. Afsigten med mitt förslag, att få tullen nedsatt å viktualievaror
har varit, att, då priset här stiger betydligt, den
mindre bemedlade icke må få betala siu vara alltför mycket, i
följd af dess fördyrande genom tullen. I normala år behöfver
man icke befara, att införseln skall blifva allt för stor. Frih.
Raab har dessutom erinrat, att det kan upstå en vinst deraf,
om man å ena sidan kan införa smör från Finland och å andra
orter utföra af vår egen tillverkning till utlandet. Vinsten af
en sådan handel bör alltid stanna inom landet. Det torde också
ej böra fästas allt för mycket afseende å det argument, som blib
Den 11 Januari.
117
vit hemtadt från Regeringens Propos. vid denna Riksdag ang:de
bränvinsbränningens inskränkning. De talare, som uptagit eller
begagnat detta argument hafva inlåtit sig i en controvers, som
kunde möjligen föranleda en ganska vidlyftig discussion, om man
skulle inlåta sig i frågan, i hvad mån det är nödvändigt eller
icke för ladugårdsskötsel!! alt bränna bränvin. Vi veta att ganska
många hysa den förra åsigten; men jag vill icke inlåta mig
deruti. Jag har blott velat erinra derom, att bland Hrr landtbrukare
den nyssnämnde frågan ännu icke är fullkomligt afgjord,
att det är en verklig vinst för jordbruket att bränna bränvin.
I afseende på arlikeln Sparrar hafva många anmärkn:r blifvit
gjorda. Jag liar icke så stor sakkännedom _ som de Hrr,
hvilka i ämnet förut sig yttrat, men jag ber att få tillägga, det
jag tror, alt om den K. Proposm skulle antagas, sådant skulle
väsendtligen bidraga lill försämrande eller förstörande af den
närvande fördelaktiga trädvaru-konjunkturen inom landet. Dessutom
om det tillätes mig att göra en allmän anmärkn., så, ehuru
det icke kan bestridas, alt våra skogar i sednare tider blifvit
mycket medtagne, och att man bör söka alt vidtaga alla åtgärder,
omtankan kan gifva vid handen för att åstadkomma besparing,
tror jag likväl, att de välmenande afsigterne äro benägne
att öfvergå till all den enthusiasm, om det tillätes begagna detta
uttryck, som börjat visa sig för skogshushållningen, begynt att
hos några öfvergå något litet till fanatism och till inbillade farhågor,
och under sådana förhållanden, ser man sakerne alltid
värre än de äro. Jag utber mig att få nämna något som jag
haft tillfälle observera under de några och 30 år, som jag vistats
här i hufvudstaden, nemi. att jag ganska väl erinrar mig att, vid
början af denna lid, hördes i alla sällskapskretsar stora farhågor
yttras för blifvande vedbrist och omåttliga vedpriser i anledning
deraf, att ett ångfartyg då hade kommit i gång, och man försporde
då nästan lika mycken ängslan som nu, för skogens utödande.
Likväl har inträffat, att, oaktadt tillförseln af ved från
Finland blifvit nära omintetgjord, vedpriserna under året 1852
voro lägre än under något af de föfeg:de 30 åren äfvensom de
öfverhufvud varit ungefär desamma hela tiden, naturligtvis med
sådana fluctuationer från ena äret till det andra, som alltid måste
inträffa, och de possessionater, som bo omkring hufvudstaden
men ej hafva sjöväg, veta väl, att det med nuvar:de vedpriser
icke lönar sig att föra ved till hufvudstaden från egendomar, belägne
på 3 mils afstånd landvägen. En annan omständighet synes
ock utvisa alt farhågorna i fråga om skogarna äro öfyerdrifna,
nemi. att så långt tillbaka jag kan minnas, hufvudstadens behof
af sparrar och bjelkar blifvit fyldt hufvudsakligen från ett par på
4 å 5 mils afstånd härifrån belägne socknar, Sorunda och Grödinge
i Södertörn. Möjligen kunna skogarne derinom vara mycket
medtagne, det kan jag icke bedöma, men säkert är, att
Stockholms behof af timmer och sparrar blifvit fyldt egentligen
derifrån, oaktadt den ökade åtgång för byggnadsföretag, som under
sednare tider egt rum. Detta virke säljes också ännu till
118
Den 11 Januari.
sä lågt pris, att det icke lönar sig all lili konkurrens dermed
skeppa sparrar och bjelkar från Norrland,
Slutligen anhåller jag att i fråga om den uti K. Propus:»
förekommande artikeln Tackjern uttala den önskan, att Utsk.
måtte föreslå nedsättning i tullen derå till 24 sk., äfvensom att
tillstyrka att dess begagnande måtte medgifvas ieke uteslutande
för maschinfabriker, emedan jag föreställer mig såsom ganska
möjligt att på vestra kusten med begagnande af dervar:de vattenfall
skall kunna såsom i England anläggas stora smidesverkstäder,
hvarifrån jern sedermera kan skeppas. Jag fruktar, att den K.
Propos:n kunde tydas så, att tackjernsinförseln i och för stängjernstillVerkning
skulle vara förbjuden och just detta önskar jag
undanröjdt. Jag anhåller, att dessa anmärkn:r mätte få åtfölja
remissen till Utsk.
Gr. Sparre, Erik: I det väsendtligaste af hvad jag ämnade
säga förekommen, anhåller jag att endast få uptaga en talares
yttrande, ang:de Regeringens i den K. Propos:n visade ringa
vårdnad om jordbruksintresset. Afven jag är jordegare; men
ehuru temligen varm för mitt eget intresse, och icke precist fri—
hundelsvän, kan jag likväl icke tillsluta mina ögon för den tendens
till en friare handelslagstiftning, som inom hela Europa gör
sig allt mera och mera gällande. Vid sådant förhållande och
då prohibitivsysteölet således går sin undergång till mötes, samt
lifsmedlen och råämnena äro just de första före,mål för frihandlarens
upmärksamhet, skulle ett envist bibehållande af de höga
luilsatserue å dessa ämnen i längden skada jordbruket, ty genom
en inträffad hastig nedsättning deri, åstadkommes den rubbning
i bestående förhållanden: som är den svåraste följd af frihandelssystemets
införande. K. M. har således i Sin Propos. icke kunnat
undgå, att till en väsendtlig del föreslå nedsättning i tullen
ä viktualievarorna. Ropet derpå är för starkt, att man skall
kunna sätta sig deremot och då, på sätt jag redan nämnt, denna
nedsättning förr eller sednare måste inträffa, måtte det icke
kunna tadlas att man småningom börjar nedsättningen.
Emot den siste talarens yttrande i fråga om befogenheten
af de farhågor för skogsbrist man hyser, anhåller jag få göra en
anmärkn. Han har nemi. sagt, att det icke kan löna mödan att
med nuvar:de låga vedpriser föra ved landvägen till Stockholm,
samt att vedpriserna förlidet år voro ovanligt låga. Han lärer
hafva förglömt att under sisth års vinter barrveden här i hufvudstaden
betalades efter 20 R:dr famnen och att den i år redan
gäller emellan 11 och 12 R:dr. Huruvida vid sådana priser
det må löna mödan att landvägen föra ved lill Stockholm pä
tre mils distans, vill jag nu icke bedöma, men skulle tro det
serdeles med afseende på de högst betydliga qvantiteter ved
som jag ser landvägen införas. Vid sådant förhållande tror jag
icke att omtanken om skogarnes vård är obefogad och att, såvidt
han med sitt yttrande åsyftade, att motverka det R. St:r må taga
denna fråga i öfvervägande, sådant är mindre lämpligt.
Den 11 Januari.
11»
Hr von Hartmansdorff: Om jag förbrutit »nig eniot frihandeln
genom min fägnad öfver de i den K. Proposm uttalade
grundsatser, skyddande för rikets näringar, så torde denna förseelse
möjligen kunna qvittas emot Gr. Sparres glädje deröfver
att kunna, enl. det allmänna ropet, bereda frihandelns gynnande;
men månne detta rop bör tjena till ledning för vår lagstiftning
eller Regering. Sådant beror på hvem som ropar och huru
mycket förstånd han har. Jag anhåller, att få till besvarande
uptaga de mot mig gjorda anmärkmr, i den ordning de förekommit,
om än denna icke är så god som vederbör.
En talare har sagt, att våra landtbrukare hitta vägen till
England för sina varors afsättning. Jag befarar, att våra landtman
i allmänhet anse denna väg nog lång och att de icke äro
säkre att finna köpare för varorna, när de en gång framkomma.
Mycket lättare är det, att träffa bränvinsbrännare, hvilka bo inom
samma socken eller härad. Just detta gör bränvinsbränningens
fortfarande så kärt för dera, och fruktansvärd! för riket. Tror
man verkligen på utförseln till England och skall den väl blifva
mera lönande än försäljningen inom landet. Det är ganska säkert,
att såsom en talare nyss yttrade, den arbetande klassen i
städerne gynnas genom nedsättning i priset på lifsmedel, men
hvem är det, som föder den arbetande klassen på landet, om
icke jordbrukaren. Aro städernas arbetare mera värda för riket
än landels? Hvar och en sorn känner begge slagen må göra sitt
val. Städerna gynnas i dubbelt hänseende genom antagande af
de K Proposmerna om bränvinsbränningens inskränkning och
om tullens nedsättning ä ladugårdsalster. Beggedera skulle ske
på jordbrukets bekostnad. Hvarföre skall städernas befolkning pä
detta sätt gynnas företrädesvis för landtmännen? Jag kan icke
inse det. En af Konungens Rådgifvare, med hvilken en annan
sig förenat, har till Stats-Råds-Prot. anmärkt den ensidighet
som råder i detta förslag. Det kan således icke vara förmätet
af mig att anmärka detsamma.
Ronde tullen på spanar vågar jag likväl icke inlåta mig i
ett närmare yttrande än det, hvartill en blick på ställningen i
Norrland och i andra orter föranleder. Den som rest i Westerbotten
och Norrbotten har sett, att den bebyggda delen af landet
utgör en smal kuststräcka. Det är klart, att skogen å densamma
skall blifva först och betydligt uthuggen, då priset pä
trädvaror är så högt som för närvande. Låter man således detta
skogsödande oliejdadt fortgå, skola dessa trakter blifva obeboeliga,
ty ymnig tillgång på trädvaror erfordras, om menniskor skola
kunna der uppehålla sig. Jag finner således icke annat än att
Regeringens omtanke, att söka bevara dessa trakter från en ödesmon
är god och faderlig. Om än förhållandet inom Norrland är
olika med det inom Sveriges södra landskap såsom Hr af Harmens
och Fribarn Raab samt Hermelin yttrat, bör väl sådant icke
kunna föranleda annat än olika städganden för särskilda delar af
riket, hvarigenom den ene icke upoffras för den andres skull.
Häremot väntar jag mig det inkast, att det icke är lämpligt att
120
Den II Januari.
inom samma land hafva olika föreskrifter för olika orter, men
jag påstår motsatsen, emedan just i ett land, der förhållandena:
äro sä skiljaktiga som i Norrbotten och Skäne, måste olika föreskrifter
finnas, derest man icke skall skada det ena eller andra
landskapet.
Här är sagdt, att hög tulls bibehållande på linnegarn skalf
föranleda anläggning af masehinspånad i landet. Kunna vi icke
slippa det utländska linnegarnet till förfång för vår norrländske
allmoge, anser jag det vida bättre att linnet spinnes inom riket,
ty derigenom behålla vi arbefsvinsten. I annat fall lemnär man
den åt de Belgiska och Engelska fabriksspinnarne utan att man
skonar linnespånaden i Norrland.
En talare bar sagt, att goda lindar bär köpas efter deras
verkliga värde utan afseende på priset å de utländske råsaltade.
.lag undrar hvad som är hudars verkliga värde. Månne något
sådant finnes oberoende af deras pris i andra länder. Jag skulle
knappast tro det. Samme talare, hvilken yttrat detta, har på sitt
sätt klagat deröfver, att jag med s. k. anekdoter sökte verka pä
detta Stånds öfvertygelse. Mina anekdoter bestå dock icke i
annat än verkliga händelser, hvilka när som helst kunna bekräftas.
Just efter verkligheten och icke efter förmodade förhållanden
eller någons enskilda mening bör lagstiftaren rätta sig.
Man har sagt, att det vore bättre för ladugårdarne, om man
icke brände bränvin. Det är äfven min tro, men ty värr icke
de flestes. Min önskan är, att man i st. f. bränvinsbränning
ville sysselsätta sig med boskapsskötseln, oeh derföre önskar jag,
att man icke genom tullnedsältningar vidtager åtgärder, som
göra den sednare näringen mindre lönande. Minskas tullen å
ladugårdsalster, så säga landtmännen med skäl: genom högre
tullsatser håfven J föranledt oss att upbringä våra ladugårdar tili
större höjd än förut. Då ii ändtligen kommit derhän och påräkna
alt dermed kunna fortfara, tagen J bort skyddet. Hvad
skola vi göra, sedan emellertid J tillskyndat oss förluster genom
de låga tullarne?
De öfriga anmärkmne lemnar jag derhän.
Uplästes ett af Hr Lagerhjelm, Pehr, inlemnadt, sålvdande
anförande:
K. M. tillkännagifver nödvändigheten af, att lämpa de grundsatser,
hvarpå tull-lagstiftningen hvilar efter så väl de inom riket
redan för handen varande förhållanden, som efter de handelsförbindelser,
hvilka förefinnas med andra länder och efter den
utveckling industrien i allmänhet vunnit i bredd med tidens
fortgående nya upfinningar och uptäckter.
Alla dessa omstähdigheter böra visserligen tagas i öfvervägande
vid upgörande af tull-lagstiftningen, men äro icke de enda.
K. M. som redan vid 1840 och 1847 årens Riksdagar förklara!
förhudens tid vara förbi, har icke haft af nöden att, för R. Sl:r
ånyo tillkännagifva denna vigtiga grundsats; men jag anhåller
Vördsamt att få fästa Bevilln;sUlsk:s upmärksamhet på densamma,
Den 11 Januari.
121
De af K. M. uti Du föredragna Nåd. Propus, andragnä omständigheter
äro alla gällande äfven för den händelse, att rikets handels-förhållande
skulle evinnerligen förblifva desamma till andra
länder; men om nu gällande prohibitiva handelspolitik förlamar
vår utrikes handel, om förbuden i vår tulltaxa underhålla en
obenägenhet hos andra Makter att nedsätta deras import-tullsatser
och att mildra andra umgälder i deras hamnar, om våra
mest naturliga näringar såsom skeppsbyggeriet, frakthandeln,
åkerbruket, kreaturs-afveln och bergs-handteringen lida mer af
detta föråldrade prohibitivsystems reaktionära inflytelser på fremmande
Makters handelspolitik emot oss; om våra exportartiklar
blifva qvarliggande i våra hamnar öfver vintern af brist på fartyg
att utföra dem; då hoppas jag att Högh Utsk. skall finna tiden
vara inne att borttaga förbuden utur tulltaxan, på del att R. St.
måtte gå K. M. till mötes i afseende på antagande af en friare
handelspolitik, hvarigenom K. M. skall sättas i stånd att med
nationens bifall, begynna ett nytt tidehvarf i afseende på handelsförbindelser
med fremmande folk. Sverige som eger spannmår,
kreatur, jern, trädvaror m. m. att föra på verldsmarkiiaden,
har starka skäl att närma sig den handelspolitik, som England
redan antagit. Man ser verkningarna af allmänna tänkesättets
makt i denna del af det menskliga vetandet. Englands föresyn
börjar verka. Frankrike har nyligen mildrat ett proliibitiv-system,
som för detta lands jern- och stål-beredning egt rum under
nära 40 år; likväl äro, tullsatserna ännu ytterligt höga och
detta lands egen industri har starka intressen att göra sin tulltaxa
ännu mera liberal än den är, hvadan förnyade underhandlingar
med della land, grundade på antagandet af en uplyst handelspolitik
å Sveriges sida, visserligen erbjuda goda förhoppningar.
I Nord-Amerikanska Fristaterna ser man Regeringen
framkomma till Kongressen med liberala förslag. Tyska Tullföreningen
förhåller sig ännu prohibitivt i afseende på Sveriges
förnämsta exportartikel; men en mera uplyst handelspolitik å vår
sida, torde väl kunna erbjuda fördelar af vigt och skall säkert
förr eller sednare utöfva ett välgörande inflytande på handelsgemenskapen
med Tyskland.
På sådant sätt kunna de handelsförbindelser, som förefinnas
med andra länder, komma att undergå väsendtliga och för
Sverigs utrikes handel och sjöfart högst vigtiga förändringar.
På dem är det som jag nu uther mig få fästa Högh Utsk:s upmärksamhet.
Rörande sjelfva lullsatserna åberopar jag min motion,
i synnerhet hvad angår skepps-inventarier, på det Svenska
rederierna måtte njuta skälig upmuntran.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anleda, af de anmärkmr
här blifvit gjorde emot K. M:s ifrågavande Nåd. skrifvelse, anhåller
jag alt få yttra några ord, hufvudsakligen med afseende
på den framställda åsigten, att K. M. med förbiseende af landtmanna-intresset
skulle gynnat städerne. I denna rigtning har
Hr von Hartmansdorff anfört åtskilligt, som, enl. min åsigt, här
-
Den 11 Januari.
flutit af missförstånd, såväl utaf syftet med den K. skrifvelsen
som ock af sakförhållauderne. Hr von Hartmansdorff yttrade
först, att nedsättning af tullen på linnegarn frän 24 sk. till 12
sk. på U, skulle menligt inverka på husslöjden. Den K. skrifvelsen
innehåller likväl, att sådan nedsättning i tullen endast
skulle ifrågakomma å maschinspunnet linnegarn af vissa finare
slag. De fabriker inom landet, hvilka begagna finare linnegarn,
kunna icke erhålla deras behof fyldt inom landet. Linnespånaden
bedrifves hufvudsakligast inom Norrland och inom rikets
öfriga provinser tillverkas icke mera än som åtgår inom hvar
och en ort. Men äfven inom Norrland spinnes icke det finare
linnegarnet till någon större mängd, åtminstone icke så, att fabrikernas
behof deraf kan fyllas. Dessutom är JVs 50 af linnegarn
efter den i den stora handeln antagna nummerordning, så
•fint, alt deraf i allmänhet icke tillverkas något inom landet med
den jemnhet och hållighet som erfordras för fabrikerne. Den
föreslagna tullnedsättningen verkar således icke det ringaste på
vår husslöjd. Hvad åter angår artikeln hudar, så afser den föreslagna
tullnedsättningen icke torra utan våtsaltade hudar, hvilkas
tyngd är dubbel mot de förres. Jemföres således den föreslagne
tullsatsen med den, som nu finues å torra hudar, så finner man
alt nedsättningen är ganska ringa. Dessa vålsaltade hudar användas’
hufvudskakligast till sulläder och äro dertill tjenligast
framför alla andra. Inom riket är tillgången på hudar till sulläder
så godt som ingen. Möjligen kunna de erhållas ä en eller
annan ort men icke i den mängd, att landels behof deraf är
fyldt. Efter denna uplvsning torde man lätteligen kunna inse,
att den föreslagne förändringen i tullsatsen har för ändamål att
undanrödja det oegentliga i nuvar:de tullstadga i fråga om hudars
införsel och alt man velat bringa tullen å dessa våtsaltade
hudar i ungefärligt lika förhållande med hudar af alla andra slag
sorn nu få införas. I fråga om salt kött, så är det allmänt bekant,
att införseln häraf ifrågakommer hufvudsakligast i Stockholm,
men det är äfven kändt, att frän Sverige utföres saltadt
kött, så att den nedsättning i tullen ä några fä tusen LU, som
här är föreslaget, icke kan i någon män inverka på landtmannens
intresse. Nedsättningen i tullen å lin, afser icke lin i allmänhet,
utan endast sådant som användes vid fabriker, vare sig
för tillverkning af segelduk eller linnegarn. Jag tror, att endast
en af sistnämnde slag finnes här i landet, och att nedsättning i
tullen å detta lin icke har någon inverkan på priserne eller afsättniugen
af den inhemska varan. En fabrik, hvars sysselsättning
är tillverkning af linnegarn på maschin, kan icke utan
stora svårigheter begagna det Svenska linet i någon större mängd.
För1 de finare sorterna har lin införskrifvits från Belgien, hvilket
lin kostat 2 till och med 3 gånger sä mycket som det Svenska,
hvaraf hufvudsakligast blott del bättre Norrländska är användbart
för mascliintillverkning af garn, och detta likväl endast till
de gröfre sorterne. Ifrån Riga har lin äfven för inascliinspånad
blifvit införskrifva, hvilket lin äfvenledes kostat mera än det
Den 11 Januari.
i 23
Svenska. Dä nu tullen ä utländskt lin i allmänhet är 1 R:dr
8 sk. och K. M. föreslagit nedsättning i tullen endast för det
som till mekaniska liuspinneriernas behof införes, och som äfven
nied denna tullnedsättning är dyrare än det Svenska, synes mig
tydligt, att den möjligen förökade införseln af lin icke inverkar
på afsättningen af Svenska linet, som användes för tillverkning
af de gröfre garnsorterne, enär priset å detta lin lika fullt är
långt billigare än ä det utländska. Den af K. M. föreslagne nedsättning
i tullen å smör från 1 R:dr 16 sk. till 1 R:dr per Lii
har för ändamål att förekomma den insmuggling af smör, som
hittintills egt rum i de norra orterne. Man har nemi. beräknat,
att tullsatsen 1 R:dr b:ko skall ungefärligen motsvara kostnaden
för insmugglingens verkställande och att således genom den föreslagna
nedsättningen i tullen denna insmuggling skulle afstanna
och någon inkomst deremot beredas Statsverket. Likaledes har
ansetts att den qvantitet smör, som i följd af den nedsatta tullen
möjligen kommer att införas, icke skall öfverstiga den, som
nu årligen insmugglas, då smugglingen, hvilken, som man vet,
alltid är förenad med kostnader, blir föga eller intet lönande.
När smöret införes i riket på loflig väg, så besparar man sig
detta slags kostnad och ger deremot Staten någon behållning
deraf. Qvantiteten af det insmugglade smöret förmodas motsvara
nära nog den af det förtullade, under den tid Finska handeln
var helt annorlunda än nu eller före år 1845. Den föreslagna
tullen kan enl. min åsigt på intet sätt menligt inverka på landlmanna-intresset.
Qvantiteten af smör blir inom landet troligtvis
fullkomligt enahanda, antingen tullen bibehålles vid 1 R:dr 16
sk. eller nedsättes till 1 R:dr. Man har likaledes klandrat K.
M:s förslag, att tullen på ost skall nedsättas från 1 R:dr 12 sk.
lill 1 R:dr, men det torde väl få anses klart, att om tullen på
smör nedsättes lill 1 R:dr, hvilket på denna vara är ändå en
ganska hög tull, tullen på ost icke rimligen bör vara högre. En
talare har visserligen meddelat oss en berättelse, hurusom en
hans vän i Småland haft ringa afsättning å ost efter det tullen
derå blifvit nedsatt; men man torde väl få antaga, att denne
bränvinsbrännares osltillverkning för sin egen beskaffenhets skuld
icke kunnat betinga sig det pris, som önskligt varit. Hvar och
en, som känner det sätt, hvarpå den ifrågavande sorten ost synes
hafva blifvit tillverkad, känner äfven nogsamt, att sådan ost
har ganska trög afsättning och priset å densamma är helt och
hållet oberoende af de tullsatser R. St:r kunna å ost i allmänhet
bestämma. Artikeln Ättika är visserligen en ganska ringa sak;
men det är bekant, att den inom landet tillverkade ättikan är
serdeles eländig, till och med ohelsosam, och just detta har föranledt
den föreslagne nedsättningen i tullen härå. Den bättre
sorten ättika är dessutom nödig för vissa behof inom riket, och
vid sådant förhållande bör väl tullen å en vara, som icke kan
undvaras och icke i riket tillverkas sä god som den behöfves,
vara låg. Åtskilliga anmärkn:r hafva blifvit gjorde emot nedsältningen
af tullen å sparrar. Vi äro likväl alla derom ense,
Den 11 Januari.
att skogshushållningen i riket f. n. är oordnad och behöfver på
ett eller annat sätt ordnas eller åtminstone åtgärder vidtagas för
att förekomma den förstöring af skog, som på mänga orter är
vanlig, till stor skada, icke blott för riket i allmänhet för det
närvar:de, utan äfven för dem, hvilka efter oss komma alt odla
och bebo denna jord. Många förslag hafva såväl vid föreg:de
som innevande Riksdag blifvit framställde i syftning, att lenina
Statsmakterne eli större inflytande på den enskilda hushållningen
med skogarne. Dessa förslag hafva dels med och dels möjligen
utan skäl rönt motstånd. Vill man icke gifva Statsmakterne ett
sådant inflytande, måste likväl en annan utväg vidtagas för att i
någon mån kunna motverka den skogsförödelse, som serdeles på
kusterne i riket fortgår. Med förödande förstår jag, då man
borthugger träd i sin halfva vext och af den beskaffenhet, att,
om de fått vexa ännu 30 år eller måhända under en kortare tid,
de egt ett fördubbladt värde, emedan de då kunnat sönderdelas
på ett mera vinstgifvande sätt än det, hvarpå de nu försäljas.
Om t. ex. eli träd, som lemnar en sparr om 5 ä (i tums vidd,
får vexa och lemnar 2:ne plankor eller en bjelke om 9 tuni, sä
vore värdet af densamma dubbelt och måhända stundom ännu
mera. Hvilken misshushållning att förstöra ämnen till en sådan
produkt, sorn under nästall alla omständigheter har en strykande
afgång till högre priser, att borttaga ämnen dertill för att försälja
dem mot en ringa vinst och småningom utöda skogstillgången.
Slutligen får jag i anledn. af det förslag K. M. i Dess
skrifvelse framlagt erinra, att om man äfven skulle se saken annorlunda
eller att olägenheter deraf för vissa orter skulle upkomnia,
hvilket icke är omöjligt, skulle jag för min del hellre
se, att R. St:r beträda en annan väg till förhindrande af skogsförstöringen
nemi. den att gifva Stats-Makterna mera inflytande
på enskilda skogshushållningen, hvilket vore en väg, som skulle
verka i mycket vidsträcktare man: men rätta riktningen af denna
väg torde vara ganska svår att finna och lärer hitintills icke vara
funnen af någon. Den mäste dock kunna finnas, lika väl i vårt
land som i andra länder, hvarest man ser den goda verkan skogslagarne
der medfört, hvaremot i länder, der sådane mått och
steg icke äro vidtagne, skogsförstöringen slutligen medför landets
utarmande i många afseenden, folkmängdens förminskning och
omsider landels försättande i ödesmål. Detta ödesmål, som är
alt befara, inträffar förr eller sednare i våra norra orter, om
skogsförstörelsen der får fortgå i den skala, som den tycks hafva
börjat. Hufvudsakligast af Hr Lagerhjelm, men äfven af Frih. Raab,
har blifvit yltradt något om frihandel. Den förre, som åberopade
Englands exempel, har yrkat förbudens borttagande, och den
sednare har förklarat, det han förväntat, att i K. M:s skrifvelse
finna en större nedsättning i tullen, till lossande af de band,
som förbuden f. n. lägga pä vår bandel. Det synes af den K.
skrifvelsen, att K. M. haft benägenhet för förbudens borttagande
äfvensom i verkligheten önskat nedsättning i en del artiklar, som
nu mot hög tull i riket införas; men hvad förbuden angår, så
Den 11 Januari. 125
är det visserligen en sanning, att man lätt kan säga att alla
förbud böra borttagas och ersättas af en lindrig tull; men dervid
möta likväl många betänkligheter. Vi se nu, att många motioner
blifvit väckte i fråga om nedsättning af införselstullen på
varor, som jemväl äro föremål för en större tillverkning inom
riket och som en följd af år bibehållits vid bestämde tullafgifter.
Från städer icke endast med utrikes utan äfven med endast inrikes
handel, hafva petitioner inkommit till K. M. och bemödanden
blifvit gjorde till åstadkommande af nedsättning i tullen å
dylika varor. Detta är varnande röster mot förbudens borttagande,
varnande för näringsidkarne i synnerhet, som sålunda se,
att ofta och ständigt dylika bemödanden göras, understödde af
röster, hvilka spridas i landet i 1000:de-tals exemplar, till åstadkommande
af nedsättning i tullen på än den ena, än den andra
varan, som varit förbudne men f. n. äro till införsel tillätne.
Dessa närings-idkare måste befara att, om förbuden å deras tillverkningar
borttoges, man icke lärer underlåta att sedermera
yrka nedsättning i de tullar, som i st. f. förbuden blifvit af R.
St:r antagna och af K. M. gillade. För att lugna näringsidkarne,
så att de icke vid ett förbuds borttagande må hafva den fruktan,
alt vid hvarje Riksdag en ny skakning i deras rörelse skall upkomma;
en oro, en osäkerhet åtminstone om följderne, hvilken
måste medföra en rubbning i den jemna rörelsen eller förändring
i afsättningstillfällen och som äfven hittills vid hvarje Riksdag
vanligtvis inträffat; för att, säger jag, förekomma dessa stora olägenheter,
synnerligast i vårt land, der forslingen är svår och
dyr, afsättningen trög och betalning för tillverkningarne icke
erhålles förr än efter många månader, torde det vara nödigt, att
vissa försigtighetsmått vidtagas, innan förbuden, hvarmed en del
näringar hos oss f. n. äro skyddade, borttagas. Ett förslag i
detta hänseende är jemväl till R. Sl:r öfverlemnadt, på det att
R. St:r må kunna blifva i tillfälle att fatta sådane beslut, hvilka
lugna näringsidkare mot farhågorne och följderne af obeständighet
i de redan fattade besluten i fråga om tullafgifterne å inkommande
varor; lugna dem mot fruktan för de bemödanden,
som så väl vid denna som vid föregående Riksdagar blifvit gjorde,
för att nedtvinga införseltullen på sådane inkommande varor,
som äfven af näringsidkare inom landet tillverkas. Att i öfrigt
vilja jemföra Sverige med England, att vilja i Sverige införa
sådane grundsatser i handeln, som der äro antagna, förekommer
mig åtminstone alldeles olämpligt, och hvar och en som något
eftertänkt förhållandet, torde lätteligen finna, att de uti England
antagne grundsatser för handeln hvila på helt andra omständigheter
än som förefinnas hos oss. England, rikt på naturprodukter
på en temligen inskränkt yta, med en talrik, verksam, idog
och uplyst befolkning, som redan för längre tid tillbaka genom
uplysning, insigter och kunskaper lyckats upbringa sin industri
till en hög grad, som vet att utleta hemligheten af naturens
krafter och att använda den i stor skala, en nation, hvars sparsamhet
är allmän och som vet att samla kapitaler, som årligen
Den 11 Januari.
stiger i välmåga, med låg penningeränta och hastig omsättning,
som under alla årstider har ett öppet farvatten och dagligen
lemnar seglare tillfälle att i de goda hamnar inlöpa, hemta varor
och afsätta hvad de medföra; ett land der således på kortare tid
omsättningen af kapitaler ne är mångfalldigare, att, säger jag vilja
med Sverige jemföra förhållanderna inom detta land och genast här
tillämpa de derinom antagna grundsatserne för handeln, anser
jag åtminstone oriktigt och omöjligt. England kan erbjuda hela
verlden fri tällan med sig ifråga om afsättning af industriens
alster, men våra förhållanden äro helt olika. Vårt land är fattigt
på naturprodukter, och de få, på hvilka vi äro rika, äro spridda
pä en stor yta, folkmängden är gles och kommunikationerna
långväga, rikedomar äro icke samlade, folket i allmänhet är benäget
för utgifter men föga för att spara, kapitaler finnas icke,
räntan är hög, afsättningen är svår genom våra vintrar, som
tvinga fartygen i våra hamnar alt blifva öfverliggare under längre
tider, vårt rörelse-kapital kan icke så ofta omsättas som i andra
länder; under sådana förhållanden mäste helt andra grundsatser
här följas, såväl i fråga om tullafgifterna som i mångå andra
bestämmelser ronde handeln. Detta synes mig åtminstone klart
och naturligt. Visserligen vore det önskligt, att småningom uphinna
den lyckliga ställning, hvari England sig befinner; man
måste dock derjemte taga i betraktande, att just inom detta land
finnas åtskilliga betänkliga förhållanden i hvilka man skulle önska,
alt vi aldrig blifva försatta. Man har åberopat de Nord-Amerikanska
Fristaternas liberala tull-lagstiftning ; men jag får bekänna,
det jag icke tror att man här skulle finna sig belåten dermed.
Den lägsta tullen är der fem proc. och den högsta hundrade
proc.; men i alla fall är förhållandet inom dessa Stater så olika
med våra, att något exempel icke kan derifrån hemtas. Min
öfvertygelse är, att K. Skrifvelsen går, i fråga om förbuden, så långt
som man under närv:de förhållanden kan begära. K. M. har
deruti yttrat Sig möjligheten kunna innan nästa Riksdag blifva
satt i tillfälle att borttaga ett eller annat förbud i följd af traktater
med fremmande makter. K. M. har således förheredt R. St.
på möjligheten af en sådan händelse, öfverlemnande åt R. St. att
för detta fall bestämma en eventuel tull på varor å hvilka förbud
ännu finnas. Detta är en försigtighet som är nödig derföre,
att i ett eller annat afseende öfvervägande skäl möjligen kunde
finnas till nyssnämnde åtgärd för att vinna reciprocité i handelsförmåner.
Såsom jag sagt kan fråga upstå om att borttaga ett
eller annat förbud, men det torde likväl komma att hufvudsakligen
bero af de beslut, R. St. fatta i anledning af K. M:s Propos.
om lagstiftningen rör:de tullarne på de varor, som äro förbjudne,
men som möjligen kunna blifva till införsel tillåtna. Om R. St.
i detta afseende dela K. M:s uttalade åsigter, så är allt skäl till
den förmodan, att det skall verka lugnande och betryggande på
näringsidkare i allmänhet, och att förbudens borttagande på de
varor och de artiklar, som dertill kunna finnas lämpliga, sedermera
icke skall hafva så menlig inverkan på näringarnes bestånd
Den 11 Januari.
127
söra eljest mäste befaras. De anmärkmr, sora nu blifvit gjorde
emot förslaget, tror jag mig hafva hufvudsakligen vederlagt och
anhåller att hvad jag nu yttrat mätte få åtfölja remissen till Utsk.
Hr Virgin, Chistian Adolf: Jag har begärt ordet för
att tillkännagifva den erfarenhet jag har, och jag får då bekänna,
att jag anser att äfven för södra Sverige behöfs en återhållande
kraft mot förstöring af ungskogen. Jag menar härmed norra
Blekinge och södra delen af Småland. Med visshet känner jag,
att millioner unga träd årligen utskeppas från de Blekingska hamnarne
under namn af sparrar och läckten. Dessa träd skulle,
om de fått upväxa, kunnat lemna ett moget och godt virke, och
således en mångdubblad behållning för landet. Visserligen är
det en sanning att en rationell skogshushållning blifvit införd på
en del egendomar i Sverige, men jag är förvissad, att arealen,
hvarå en sådan hushållning blifvit införd, icke utgör en 20:del,
ja icke ens en 50:del af den, på hvilken äter misshushållning
eger rum. Jag tror derföre, att lagstiftningen så väl genom tullbestämmelser
som i ekonomisk väg, bör mellankomma till skydd
för skogarne.
Hr af Dalström, Gustaf Jakob: Visserligen har jag
icke haft tid att öfvervara hela denna öfverläggning, men jag har
likväl hört yttras en satts af en talare, hvilken jag önskar att så
godt jag förmår vederlägga. Jag kan icke annat än i högsta
måtto hembära K. M. min underd. tacksamhet för den omsorg
och den omvårdnad om våra skogar K. M. i den K. Skrifvelsen
visat. Ledamot af Bevilln.Utsk. vid flera Riksdagar har jag hört
de strider der förefallit ifråga om skogens vårdande. Man har
på ena sidan af intresse att skeppa och sälja skog, mindre brytt
sig om möjligheten att få skogen återväxt och på den andra åter
har man velat hindra utförseln af den unga skogen. Man har
här talat om den föreslagna tullen å sparrar. Vid sista Riksdagen
höjdes den från 6 sk. till 8 sk. för de större, sorn innehöllo
8 tum i storändan. Afven denna tullsats ansågs af somliga
för hög, af andra åter för låg. En Riksdagsman från Westerbotten
hade yrkat att utförseln af sparrar måtte helt och hållet
förbjudas, emedan skogarne i Norrland serdeles utmed kusterne
eljest skulle förstöras och ingen vexande skog sedermera der
finnas. Detta vill jag hafva nämnt till stöd för hvad en talare i
detta hänseende redan anfört. Samma förhållande är äfven på
Gottland. Der finnes numera i de gamla skogarna endast få och
endast med svårighet påträffas några masteträd, äfvensom skog
till timmer. Orsaken härtill har varit den omätliga utförseln af
sparrar, och jag går så långt, att man skall hafva svårt, att på
Gottlands skogsmark påträffa något moget träd. Under sådana
förhållanden kan jag icke annat än anse det ganska välbetänkt
att tullen på sparrar blifvit föreslagen till 32 sk. b:ko, emedan
jag tror, att denna höga tull skall blifva ungefär detsamma som
ett förbud, hvilket jag anser vara ganska helsosamt för våra Svenska
skogar. Men jag vill komma till hvad jag egentligen började med
128
Den 11 Januari.
nemi. alt yttra några ord i afseende på livad en talare här sagt,
nemi. att man bör eftersträfva frihet i handel och alla näringar,
och lämpar satsen äfven å vården af skogarna; men vi hafva sett
huru långt friheten vid skogarnas vård blifvit sträckt, så att nu
mera klagan öfver deras årliga förstörande är allmän. Talaren
yttrar äfven att huggande af de betydliga qvantiteter af stör och
gärdsel förstör skogarna vida mera än ungskogens användande
lill spanar. Jag anhåller likväl, att få erinra den värde talaren,
att, när trädet hunnit så långt i vexten, alt det kan vara tjenligl
till sparre, man redan vet, hvartill det i en framtid kan begagnas,
vare sig till timmer eller masteträd, men deremot att den
unga skogen, som hugges till stör, icke utvisar möjligheten att
vid mogen ålder dertill kunna begagnas. Hafva dessa träd icke
då den vextlighet, att kunna blifva passande till virke så hugges
de af den omtänksamma skogsegaren till stör eller gärdsel, men
icke använder han dertill elt träd som efter 15 ä 20 års förlopp
kan användas till timmerstock utan såsom jag nämnt sådana unga
träd hvilka till timmerstock aldrig blifva passande. Jag anhåller
att dessa mina anmärkn:r måtte få åtfölja till Bevilln.Utsk.
Hr Gripenstedt, Johan Au g.: Af det prot., som åtföljer
den K. Skrifvelsen synes, att jag icke till alla delar kunnat instämma
i de af K. M. afgifna förslag'. Min pligt likmätigt har
jag öppet inför Konungen uttalat min öfvertygelse i denna sak,
öfverlemnande för öfrigt till en större vishet och djupare insigter,
att slutligen afgöra hvad som dervid kan vara det rättaste.
Detta hindrar mig likväl icke, utan tvertom, jag upmanas deraf
ytterligare att taga den K. Skrifvelsen i försvar mot några af de
anmärkn:r, hvilka här blifvit framställda och som enl. mitt förmenande
hvila på ett missförstånd om densamma. Flere talare
hafva nemi. i allmänhet, och en talare, hvars yttrande blifvit upläst,
mera specielt uttalat den åsigt, att den K. Skrifvelsen skulle
innebära ett absolut och oböjligt fasthållande vid den strängaste
proliibitiva grundsats i tull-lagstiftningen. Såsom jag nämnt, tror
jag, att delta är ett missförstånd, och att den K. Skrifvelsen i
stället bör betraktas såsom ett, visserligen med stor försigtighet
taget, men dock till sin riktning icke tvetydigt steg, hvars ögonmärke
tydligen är att småningom närma sig den nyare handelspolitik,
som allt mera gjort och gör sig gällande i andra länder.
Såsom stöd för detta påstående ber jag att få påminna, icke allenast
om de föreslagne nedsättningarna i åtskilliga rätt väsendtliga
artiklar utan äfven om den klausul, som i den K. Proposm
förekommer, och hvarigenom K. M. upmanar 11. St. att å de
artiklar, hvilka till införsel nu äro förbudne, bestämma tullsatser
på det att, derest, till följd af traktater med andra länder eller
eljest omständigheterna så skulle fordra, K. M. må vara oförhindrad
att göra de eftergifter i förbuds-systemet som med det allmänna
bästa kunna vara öfverenstämmande. Detta är ett högst
vigtigt moment af den K. Skrifvelsen, hvilket synes mig förtjent
af
ben 11 Januari.
129
af vida mer upmärksamhet än som hittills blifvit deråt lemnadt.
Det är för öfrigt alltid lättare att upställa, och framför allt i en
discussion tacksammare att försvara en allmän, eller s. k. ren
grundsats än att jemka mellan förhanden varande förhållanden och
rätta en lagstiftning efter tidens och omständigheternas kraf.
Det fordras i sanning en klar blick och ett säkert omdöme, att
intaga en fast ställning på den smala gränsen mellan ytterligheterna,
serdeles då såsom i förevande fall mäktiga intressen kämpa
på begge sidor om denna gräns; men fastän denna ställning är
svår, är den icke destomindre efter min åsigt, den enda rälta,
så vida man på ett praktiskt sätt vill behandla ärendet. Efter
en sådan medlande och praktisk grundsats önskar jag också att
Bevilln.Utsk., som utgöres af kunnige och erfarne män, måtte
bedöma den vigtiga frågan och söka att på denna väg åstadkomma
ett förslag, som ej allenast kan vinna R. St:s bifall, utan
äfven K. M:s godkännande samt sålunda leda till något verkligt,
och för landet lyckobringande resultat.
Hr af Harmens; Då jag förra gången hade ordet, förglömde
jag att omtala ett factum, som möjligen kunnat vederlägga en
talares här afgifna yttrande. Det är nemligen att i de orter,
der trädvarupriserne äro höga, lönar sig icke någon skogshushållning
på 3 mil nära kusten. Jag säger, all den icke lönar sig,
ty all skog, som icke kan försågas lill bräder och plankor är utan
allt värde, och detta värde förringas ytterligare genom den föreslagna
tullen å sparrar. Intet är skadligare i ett land, än då
lagstiftningen ställer så till, att den enskilde icke kan vårda sina
skogar. Om man således icke kan motsäga det factum, att åtminstone
inom Calmar län ingen skogshushållning lönar sig på
3 mils afstånd från kusten, måste man äfven medgifva, att det
K. förslaget har föga eller ingen inverkan på skogshushållningen.
En annan ledamot från de södra orterna har önskat, att en bättre
skogshushållning måtte der blifva införd. Detta har jag icke
motsatt mig, men väl att det skall ske genom tullagstiftningen.
Jag tror, att det ändamålsenligaste för landet vore om hela exporttullen
afskaffades eller åtminstone att Staten icke åstadkommer
en lagstiftning, som lägger hinder i vägen för den enskilde skogsegarens
hushållning, och derföre har jag önskat, att frågan måtte
betraktas ur en annan synpunkt. Det är måhända svårt, men
frågans lösande är påträngande och inom 10 år måste hon lösas
och det synes mig derföre bäst, att sådant kunde ske nu, då
man har så många andra vigtiga frågor oafgjorda.
Frih. Raab: Jemte det jag ber om tillgift, för det jag ännu
en gång upträder, anhåller jag, att få bemöta en talares yttrande,
att i de södra orterne skogsförödelsen var så stor, att milhr
unga träd derifrån årligen exporterades. Jag har här i min hand
en upgift på Sveriges utrikes handel och sjöfart, utvisande, att
högsta skeppningen å sparrar upgått till 194,000 årligen. Drages
nu härifrån hvad som från de norra orterna exporterats, lära väl
3 H. 9
130
Den 11 Januari.
endast 40,000 eller 50,000 återstå för de södra. Af samma upgift
inhämtas vidare att af masteträd, bogspröt och spiror, hvilka
sednare lära väl vara af de mindre dimensionerne, exporten högst
upgått till 12,000 ä 14,000 stycken. Al träd, som är det minsta
slaget af exporterade trädslag, är uptaget till endast circa 8,000
stycken. Den värde talaren torde således finna, att det af honom
upgifna belopp omöjligen kunnat från de södra orterne exporteras,
helst de sednare af mig nu upgifna tal utgjort hela landets
årliga export. Hr af Dalström har sagt, att sparrar huggas
af träd, sora kunna blifva masteträd, och stäfver af träd, som
till annat icke äro användbare. Jag anhåller, att linne och Bevilln.
-sUtsk. ville taga i betraktande, att träd icke behöfva vara
serdeles grofva för att lemna sparrar om 12 alnars längd och 6
tums diameter, och att sparrar äfven huggas af skatar sedan man
först derifrån afskiljt den gröfre stocken, och då är det väl icke
skäl, att genom en lagstiftning, som den föreslagna, göra en dylik
hushållning omöjlig. Samme talare har äfven omnämnt, hurusom
en BondeSl:s ledamot vid en föreg:de Riksdag yrkat förbud
mot utförsel af sparrar från de norra orterne. Denne ledamot
har nu fått sin önskan upfylld, ty då en tull af 32 sk. bestämmes
å en vara, som ofta icke kostar mera än 16 sk., måsteman
väl få anse denna tullsats som ett förbud. Möjligen var den
hedervärda ledamoten blund de sågverksegare, som, enl. hvad
man ser af K. Proposm, yrkat en sådan bestämmelse. Ett sådant
yrkande kan hafva det naturliga skäl, alt, om trädet icke hugges
till balk eller sparre, det försågas till plankor eller bräder, och
månne denna sednare behandling af träden sparar skogen mer,
än den förra. Slutligen anhåller jag att få bemöta några yttranden
af Frih. Palmstjerna. Han har tillkännagifvit, att K. M.
hyst stor benägenhet att föreslå II. St. borttagande af de nuvande
förbuden å vissa artiklar, men hyst betänklighet dervid serdeles
af det skäl, att, om förbuden borttagas och skyddstullar i stället
antagas, man likväl sett, att vid hvarje Riksdag nedsättning i
tnllsatserne gemenligen yrkats, och osäkert vore hvarthän sådant
möjligen kunde leda. I detta afseende torde väl erfarenheten
hafva något vitsord. Vi erinra oss nemi. den lid, då bomullsgarn,
socker och porslin voro till införsel förbudne, men icke
destomindre hafva dessa näringars idkare efter förbudens borttagande
gått betydligt framåt, oaktadt man förespeglade oss deras
undergång. Porslins-fabrikerne, som sednast förlorade det onaturliga
skyddet, hafva på kort tid efter förbudens uphörande gjort
förvånande framsteg. Hvad åter angår landtbruket, så hafva visserligen
ganska betydliga nedsättningar i tullen blifvit gjorda,
men jag betviflar, att man med fog kan klaga öfver allt för låga
priser å jordbrukets alster. Man har för oss framhållit det framtidslöfte,
som ligger i K. M:s Nåd. begäran det R. St. ville utsätta
enventuella tullsatser å nu till införsel förbjudna artiklar.
Om jag icke misstager mig, tillkännagaf K. M. vid 1840 års
Riksdag Sin önskan, att eventuella tullar mätte af R. St. bestämmas
å de artiklar, hvars införande i Riket då var förbjudet,
Den 11 Januari.
131
i händelse K. M. skulle finna skäligt, alt borttaga förbuden; men
som större delen af dessa förbud ännu qvarstå, synes mig, att
vi ingalunda, såsom Hr Gripenstedt yttrat, af K. M:s vid denna
Riksdag i detta afseende gjorda antydan hafva mera att förvänta
än för 14 år sedan, likasom, att icke heller denna antydan leder
till lösning af frågan.
Hr Virgin: Jag anhåller att få erinra Frih. Raab, alt jag
ifråga om exporten af ungskog från Rlekinge och norra Småland
tydligen tilläde läckten. Dessa läckten medtaga skog ännu mera
än spanar. Jag har sjelf sett de oerhörda exporterne från Ronneby;
hvarthän de gått känner jag ej, men väl att de hafva gått.
Hr von Hartmansdorff: Hr Gripensfedts anförande har
erinrat mig om en omständighet, hvilken jag i mitt förra yttrande
förbigått och nu anhåller fä tillägga. Han har nemi. sagt,
att Regeringen vill begagna tillfället att genom traktater med
främmande makter göra de jemkningar, hvartill allmänna handelsförhållanden
kunna föranleda. Jag föreställer mig att sä jemväl
skall ske; men månne det icke vore skäl att för en handelsförbindelse
med t. ex. Ryssland spara på nedsättning i tullen å
smör och ved, intilldess man erhåller någon ersättning för en
dylik upoffring. Nu deremot vill Regeringen göra eftergifter i
tullsatserne utan att landtmannen i något afseende härför hålles
skadeslös.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I anledn. af Frih.
Raabs sednaste yttrande anhåller jag att få tillägga några ord till
hvad Hr Gripenstedt redan anfört. Frih:n yttrade nemi. att han
icke funne något serdeles betryggande i den slutmening, som i
den K. Propos:n förekommer, derföre att fråga om eventuella
tullar redan vid föreg:de Riksdagar blifvit framställd utan att sådant
ledt till förbudens uphäfvande. Vid närvande tillfälle bör
likväl frågan om hvad med tullens reglerande står i sammanhang
i sin helhet tagas i belraktande. K. M. har nemi. gjort framställning
icke blott om eventuella tullars fastställande på sådane
artiklar, hvilkas införsel nu är förbjuden, utan äfven genom förslaget
om ett tillägg till 61 §:n Reg.F. sökt bereda möjlighet
dertill att, om förbuden borttagas de tullbestämmelser, som i afseende
på de med förbud förut belagda varorne kunna göras,
må kunna försäkras om ett längre bestånd, än dem enligt författningen
tillkommer. Häruti innefattas något mera, än hvad vid
föregule tillfällen blifvit af K. M. framstäldt. Måhända är det
nog myeket begärdt, att i vårt land näringar, som under en lång
följd af år varit med förbud skyddade och i hvilka betydliga kapitaler
blifvit nedlagda, skola, då detta skydd borttages, icke för
fortfarandet af de förhållanden, hvaraf möjligheten utaf deras
framtida bestånd beror, kunna påräkna en längre tillvaro än
den inskränkta tidsperiod, som framlöper emellan 2 Riksdagar.
Längre kunna de nu icke beräkna sin trygghet. Ropet på
nedsatte tullar till fördel för konsumenterne, hvilket vid hvarje
9*
132
Den 11 Januari.
Riksdag högljuddare låter hora sig, gör måhända äfven ntsigterne
för de omnämnda näringarnes idkare med hvarje Riksdag mera
hotande. Att under sådana förhållanden söka ställa så till, att
de må få tid att kunna bereda sig på en förestående förändring
och hinna den ändamålsenliga utveckling, som kan för dem öpna
möjligheten att, oaktadt en helt annan tullagstiftning än den
hittills gällande skulle antagas, likväl fortsätta sin verksamhet,
torde icke vara för mycket hegardt. Man har äfven talat om
porslinsfabrikerne och den förbättring, som dessas fabrikater skola
vunnit, sedan, till följd af sista Riksdags beslut, förbudet mot
införsel af måladt eller tryckt oäkta porslin bortfallit. Just detta
exempel torde äfven jag fä begagna. Frågan om uphörande af
det ifrågav:de förbudet framställdes efter hvad jag vill minnas, af
Bevilln.Utsk. redan vid 1847 och 1848 års Riksdag, men förföll
till följd af votering inom detta Stånd och PresteSt. Vid
sista Riksdagen ingingo R. St:r till K. M. med underd. anhållan
om borttagande genast af detta förbud, men, till följd af fabrikanternes
framställda begäran, bifölls ej detta, utan K. M. upsköt.
med verkställigheten af beslutet lill 1852 års slut, lill hvilken
tid fabrikanterne lemnades rådrum, innan konkurrensen med utlänningen
skulle inträffa. Dc försattes således i tillfälle att bereda
sig på möjligheten att uthärda täflan med utlänningen, och en
sådan möjlighet har K. M. vid denna Riksdag velat bereda äfven
åt de af våra öfriga näringar, som hittills varit i ett likartad!
undantags-förhållande. Småningon hafva under den förflutna
tiden, mindre vigtiga förbud blifvit borttagna. De för vår industri
mera vigtiga qvarstå ännu: och kan det väl dä synas så
klandervärdt, om man vid deras borttagande söker att med varsamhet
tillvägagå. Att ett ovilkorligt vidhållande af förbuden
icke heller nu utgör Regeringens syfte torde något hvar kunna
finna af den K. Propos:n likasom af det förhållande att Regeringen
uti densamma föreslagit uphäfvande af ett nu existerande
förbud, nemi. på vissa slag af jernplåtar. Vid de anmärknrr, som
emot den K. Proposm blifvit framställda, har man förbisett detta
förhållande, sorn dock torde förtjena att ihågkommas. Således
har K. M i den afgifna proposm, redan gjort mera än hvad man
velat medgifva, och tillika framställt ett i sammanhang dermed
stående förslag, som antyder en syftning att i den bestämda rigt-,
ningen vidare fortgå, och är af beskaffenhet att böra ingifva
trygghet och förtroende hos så väl den ena som andra sidans
förfäktare. Den K. Proposm har äfven blifvit klandrad i så måtto,
att somliga funnit den innebära allt förmycken, och andra åter,
alltför ringa nedsättning i tullbestämmelserne. Vid sådant förhållande
torde man få antaga, att den K. Proposm lyckats träffa
medelvägen. Man har här förespeglat oss de stora vådor, som
för landtbruket skulle upstå i följd af den K. Proposm, men jag
måste bekänna, att, ehuru jag under åtskilliga år sysselsatt mig
med denna näring, jag likväl icke kan inse, hvari dessa vådor
skulle bestå. En länge fortsatt och ännu fortgående tendens till
stegring i priset å landtmanna-produkter måste för landtmannen
Den 11 Januari.
133
anses betryggande. Lättade kommunikationer skola äfven jemna
priserne och förekomma den stora fluctuation deri, som nu emellan
olika orter understundom förspörjes, och genom åstadkommande
häraf beredas i sanning en vida större och varaktigare
vinst för landtmannen än genom det envisa bibehållandet af tullsatser,
som i sjelfva verket nu icke på hans näring utöfva något
väsendtligt inflytande. Nedsättning i tullen t. ex. å en del effekter,
hvaraf antingen icke något eller också högst obetyligt blifvit
i landet införd, kan omöjligen skada honom.
Remitterades till BevillmsUtskottet.
Ilr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar;
Då jag d. 31 Dec. sisth år gjorde motion om förklaring afConventikel-plakatet,
anhöll jag alt framdeles få utveckla grunderne och
skälen för samma motion. Ehuru långt tiden redan i dag framskridit,
anser jag mig böra nu utveckla dessa, på det LagUtsk.,
som snart lärer komma att behandla Conventikel-frågan, ej dervid
mätte sakna kännedom om desamma.
Det s. k. Convenlikel-plakatel, eller Ii. M:s förnyade plakat
oell förbud d. 12 Januari 1726 ang:de de olofliga sammankomster,
sorn uti enskilta hus till en serskilt och enkannerlig
gudstjensts förrättande anställas, innefattar främst en inledning,
hvari säges:
a) att den rätta religionen och gudstjensten är grundvalen
för ett samdrägtigt och varaktigt regemente, samt fördenskuld
bör uti oföränderlig renhet bibehållas och försvaras;
b) att K. Äl:s förr gifna förordningar till befrämjande af god
ordning i församlingen och christelig enighet i läran ej befunnits
för ändamålet nog kraftiga; hvadan
c) K. M. funnit nödigt dem förnya och förklara, på sätt
som derefter följer, i del
l:o enhvar, men serdeles Föräldrar och Husbönder upmanas
till gudaktighels öfning. Det heter nemi.: ”De förra
”Kongl, påbuden och förordningarne äro af det klara och tyd”liga
innehåll, att de ingen gudaktighetsöfning förbjuda, som ej
”heller Wår Nåd. tanka och upsåt är, den att hindra, utan vilje
”fastmera alla våra trogna undersåtare i gemen, och hvar och en
”isynnerhet, dertill i nåder förmana, så att de för allting vinnlägga
sig derom, huru de måga tilltaga i Guds nåd och vår
”Herres Jesu Christi kunskap - - -; till den ändan. Föräldrar
”och Husbönder måge och böre efter den christeliga pligten, deras
”barn, anhörige och tjenstfolk uti sina hus lära och undervisa,
”samt lära och undervisa låta, uti katechesen och deras christen”dom,
efterfråga och förhöra, hvad de kunna om helgdagarne
”hafva lärt af predikan, dagligen med dem hålla bön, läsa utur
”Bibeln, eller några andra gudeliga och här i vårt rike veder”tagne
böcker, så ock ett troget inseende hafva på deras lefverne
”och dem med eget exempel lill gudaktighet föregå: dock att de
”sig afhålla från djupsinnige frågor och läroslridigheter, som deni
134
Den 11 Januari.
”enfaldigom äro för höga och kunna gifva anledning lill någon
”villfarelse”.
Efter denna uttryckliga förmaning till gudsfruktan och huslig
andakt följer: 2:o ”Men att uti private och enskilte hus, man”och
qvinkön, gamla och unga, kände och okände, få eller flere,
”skola hafva frihet sig att samla och tillhopakomma, allt under
”förevändning att bruka sin andakt och enkannerliga gudstjenst,
”den der med de vanliga sön- och helgedagars texters predikan
”och utläggande, böners och nya bönesätts förklarande, finnes
”på åtskilliga ställen vara förrättad; det anse WI hvarken för
”nyttigt eller oumgängeligt, utan mera som en skadelig nyhet,
”sorn en god ordning i våra chrisleliga församlingar förstörer;
”hvilket i längden till sjelfsvåld, missbruk och många farliga oredor
”skulle tillfälle och anledning gifva, utom det till befruktandes
”är, att mången af oförstånd och okunnighet i sin chrislendom, lätteligen
kunde blifva till sådane irrige meningar och lärosatser an”förd,
som med den rena Evangeliska läran ej voro öfverens”kommande.
Allt derföre - - - finne vi rådsamt att afskaffa och
”alldeles förbjuda slike olofliga sammankomster”, och stadgas
för öfverträdelser af detta förhud, att den som sig understår att
hålla och tillåta slike sammankomster, skall böla första gången
200, andra gången 400 daler S:m:t eller i mangel af böter, plikta
första gången med 14 dagars, andra gången med 3 veckors fängelse
på vatten och bröd: men kommer han tredje gången igen,
skall han på 2:ne år riket förvisas. De, som sig till sådane sammankomster
inställa, skola hvar för sig böta, första gången 40 mark
S:m:t, andra gången dubbelt, och tredje gången fyradubbelt.
Härtill kommer:
3:o: ”1 det öfriga och som en ganska stor fåkunnighet uti
”ehristendomskunskapen hos alltför många, särdeles af gemene man,
”förspörjes; ty skola Preslerne elter deras ed och embetsskyl”digliet
vara förbundne, troligen sin anförtrodda hjord att vårda
”och utom de vanliga katechismi-förhör i kyrkan, esomoftast be"söka
sina åhörare i deras hus, eller, der sådant bequämligen
”ejl låter sig göra, då några hus i staden eller byar på landet
”sammankalla, på det de med all säkerhet måge förnimma deras
”framsteg i christendomen, och dem till den rätta salighetens
”grund och kunskap föra: dock må Presterne icke utgifva några
”skrifteligen af dem upsatte christendoms-spörsmål och svar, förr
”än de vederbörligen äro öfversedde och auktoriserade”.
Och sluteligen:
4:o anbefalles sträng upsigt deröfver all ”Sön- och Helgedagar,
'hvilka till Guds ära och pris böra användas”, icke ”med allehanda
syndigt och ogudaktigt lefverne, såsom spel och dryckenskap,
samt annat föragligt väsende, isynnerhet på krogar och
”källare, blifva missbrukade”.
Enhvar finnér, att plaket således, i hvad det bjuder, innefattar
tvenne bud, nemi. om husandakt, såsom medel till upbyggelse
och förkofran i kristendomen, och om Presiernes besök
esomoftast uti sine åhörares boningar, för samma ändamål;
Den il Januari.
135
jemte tvenue förbud, nemi. mot sammankomster af kände och
okände, lill enkannerlig gudstjenst samt mot sabbatens vanhelgande
genom syndigt och ogudaktigt lefverne.
Uti allt detta linner jag icke skäl att föreslå någon annan
ändring, än hvad beträffar förbudet mot sammankomster till ser
skilt
eller enkannerlig gudstjenst.
Det är alldeles i sin ordning och en lycka för vårt land,
att den rätta, Evangeliska läran och gudstjensten öppet, erkännas
för, hvad de äro, eller åtminstone borde vara, grundvalen för eif.
samdrägtigt och varaktigt regemente. Det är äfven serdeles godt
och nyttigt att hafva en så uttrycklig Kongl, uprnaning till Föräldrar
och Husbönder att öfva husandakt, till Presterne att göra
Evangeliska husbesök uti församlingarne. Det förbehåll, som *vid
den förra göres, att afhålla sig från djupsinniga frågor och läroslridigheter
är ganska tjenligt. Befallningen om upsigt till förekommande
af sabbatens vanhelgd är behöflig och kunde vara till
stort gagn, om den bättre hörsammades, än hittills skett. Jag kan
derföre icke, lika med Frih. Raab, Carl Adam, och flere andra
motionärer, vid denna och föreg:de Riksdagar, föreslå plakatets
uphäfvande. Må del gälla, i livad det är riktigt och efterföljansvärdt.
Finnes deri sådant, som bör afskaffas eller ändras, må
man till detta inskränka sin förkastelse!
Plakatets andra moment anser jag vara af sådan art. Dock
tillstår jag, alt, om det rätt förstodes och alltid rätt tillämpades,
skulle jag — ölvertygad att lag bör endast med största
betänksamhet omgöras — mycket tveka att deri föreslå annan
ändring, än med afseende å straffbestämmelsen, hvilken uppenbart
strider mot skäl och billighet. Att visa orimligheten af densamma,
torde vara nog alt erinra, hurusom, enligt gällande lag,
någon kan här i Sverige tvenne gånger lagforas för tillgrepp af
annans egendom, lill sammanlagdt värde af 10 R:dr rgds, stjäla
skog, slå sin nästa blå och blodig, afhugga och förderfva hans
lemmar, så att han för hela lifvet får lyte deraf, kan i allmänt
tryck beljuga, eller genom vrängda, sanningsvidriga framställningar
skada annans goda namn och ryckte — till och med förföra
och skända en qvinna samt derigenom bringa olycka, grämelse
och vanära öfver ett hederligt och aktadt hus — och derföre
lagligen straffas lindrigare, än den, som, i bästa mening och
drifven af ädlaste bevekelsegrunder uplälit sitt hus för fromma
kristna, att der i stillhet i fullkomlig öfverensstämmelse med vår
lära, till gemensam undervisning och upbyggelse, höra och betrakta
Guds Ord. Ar sådant rimeligt? är det värdigt ett samhälle,
som kallar sig kristeligt, der religionen och en rätt gudstjenst
uttryckligen erkännas såsom samhällsbyggnadens grundval?
Jag säger icke, fordrar icke, alt sammankomster för andaktsöfning
i enskilta bus skola utan villkor eller förbehåll tillåtas;
men jag vill, såvidt af mig beror, medverka dertill, att det må
linnas rättvisa och billighet i lagstiftningen derom, och föreslår
alltså först: all slraffet för tillställande eller ledande af oloflig
sammankomst för andaktsöfning må bestämmas i billigt för
-
136
Den 11 Januari,
hållande lill straffet för andra dermed jémförtiga lagöfverträdclser.
Det sades, att örn förbudet mot vissa sammankomster till
andaktsöfning rätt förstodes och tillämpades; så skulle jag hafva
tvekat att deri föreslå annan ändring än i fråga om straffbestämmelsen.
Men detta förbud, såsom mig synes, i sig sjelf temligen
tydligt till sitt innehåll, och, på sätt jag inför R. o. Ad.
nyligen ådagalagt, af K. M., åtminstone sedan år 1809, alltid
tillämpadt endast mot sådana sammankomster i enskilta hus,
hvarigenom man velat liksom ersätta eller nedsätta församlingens
allmänna gudstjenst, förstås likväl af de aldrafleste, åberopas ofta
och tillämpas stundom i helt annan mening.. Man föreställer sig
nemi. allmänt, att förbudet gäller alla sammankomster för andaktsöfning
utom kyrkorna, dervid andra äro tillstädes än en husfader
och hans husfolk. En sådan stridighet emellan allmänna begreppet
om en författnings syfte och dess vanliga tillämpning, vore
ensam tillräcklig att visa behofvet af författningens ändring eller
förklaring. Men detta behof blifver ännu påtagligare, när, såsom
i förevarande fall, det kan visas, att äfven hos domstolarne stridiga
åsigter i detta afseende förefinnas. Jag hemställer således
i 2:o rummet
att klart och bestämdt må varda uttryckt, hvad som
med afseende ä sammankomster för andaktsöfning i
enskilta hus är tillåtet eller förbudet.
Vid bestämmandet häraf förekomma en mängd omständigheter,
som kunna och böra tagas i öfvervägande.
Främst är nödigt att säkert veta, hvad som, enl. Guds Ord
och sakens beskaffenhet, menas med kristelig andaktsöfning och
huru beskaffad denna bör vara, för att upfylla sitt ändamål.
En kristelig andaktsöfning innefattar hufvudsakligen 2:ne
stycken: 1. Bön, förenad med lof och tacksägelse, i. Guds ords
betraktande, med derpå grundad undervisning, tröst och förmaning.
”Beder” — ”ransaker skrifterna”: sådana äro de korta,
men eftertryckliga och oändligt innehållsrika ord, hvarmed dessa,
den kristeliga andaktens begge hufvudstycken, blifvit oss af Herren
Jesus anbefallda. En sådan andaktsutöfning kan vara antingen
enskild, eller huslig och samfäld, för flere gemensam, eller ock
offentlig, allmännelig.
Alla dessa tre slag af andaktsöfning ega i Guds ord grund
och stöd för sin tillvaro. De anbefallas äfven alla i vår kyrkolag.
Det säges der dels (2: 11): ”Om bönens nytta och nödvändighet
skall folket ofta och fliteligen underrättas”; dels (12: 1):
”Folket skall - - - undervisas om en rätt sannskyldig böns egenskap,
kraft och nytta, samt förmanas dagligen att åkalla Gud
hemma uti husen, så väl som allmänneligen och enhälleligen i
församlingen hafva förböner, förböner och tacksägelse . . . .”;
dels ock (13: 1): ”uti församlingarne skall man också lofva Gud
med sång, spel och musik”.
Rörande sättet för enskilt andaktsöfning är icke, torde ej
eller böra vara något i lag föreskrifvit. Ordningen och sättet vid
Den 11 Januari.
137
elen allmänna gudstjensten föreskrifves deremot noggranut i
kyrkolagen och serskilta författningar. Dervid skola begagnas
vederbörligen pröfvade och antagna handböcker. Husandakten
stående emellan och förmedlande dessa begge, har, enl. min öfvertygelse,
med rätta hvarken lemnats alldeles i saknad af allmänna
föreskrifter, såsom den enskilta, eller genom dylika blifvit
så noga anordnad, som den offentliga. Beskaffenheten af de föreskrifter,
som finnas i vårt land, för andaktsöfning i enskiltes hus
har länge varit, och är i närvarande stund, föremål för lifligt
klander. Gilltigheten af detta klander bör undersökas.
Det kan visserligen ifrågasättas, har äfven blifvit ifrågasatt,
huruvida något alls bör stadgas ronde andaktsöfningar i enskilta
lius. En del anse sådana sakna grund i Guds ord, och således
icke ens böra anbefallas. Andra, som inse alt de ega sådan
grund, gilla anbefallandet deraf, men vilja icke, alt några
vilkor eller närmare föreskrifter skola dermed förbindas. De fleste,
som i detta ämne gjort motioner vid Riksdagarue, hafva ansett
rättast vara, att endast uphäfva Conventikel-plakatet och sålunda
bereda fullkomlig frihet i detta hänseende. Sådana motioner
hafva äfven under innevande Riksmöte blifvit väckta. Men jag
delar icke denna åsigt. Obegränsad frihet i sådant, hvarom flera
skola sig förena, bär sig icke. All erfarenhet bevittnar det. Beträffande
just den sak, hvarom här är fråga, finnas äfven, redan
af Apostlarne ej blott råd och varningar, utan ock sorn det synes
bestämda föreskrifter gifna, af hvilka en del äfven i vår tid icke
förlorat sin tillämplighet. Dessa råd, varningar och föreskrifter
åsyfta merendels antingen bibehållande af ordning och skick
vid de kristnas andakts-sammankomster, eller en viss försigtighet
och sorgfällig pröfning enl. Guds ord, såväl å hvad som sades,
som af den, hvilken upträdde såsom lärare. I förra afseeudet
säges t. ex. att en borde tala i sender, och de andra tiga; alt
qvinnorne borde beslöja sig, då de bådo till Gud, och att dem
icke tillstaddes tala i församlingarne o. s. v. Dessa föreskrifter,
såvidt de röra husliga andaktsöfningar, synas icke böra blifva
föremål för allmänna stadganden. Själars väl eller ve synas nemi.
icke kunna bero på deras iakttagande. Helt annat är förhållandet
med afseende å den varsamhet, som erfordras, på det icke
enfaldige må genom falsk lara eller af falska lärare blifva förförde.
Paulus yttrar sig härom på ett ganska märkeligt sätt, då
han skrifver till de kristna i Korinth (2 Cor. 11: 13). ”Falske
”Apostlar och bedrägelige arbetare taga sig uppå Christi Apostlars
person; och är det icke under, ty ock sjelfver Satan förskapar
sig till en ljusens Engel”. — För Ephesierne omtalar
han vådan af att ”låta sig omföras af allehanda lärdomsväder,
”genom menniskors skalkhet ock illfundighet, med hvilka de falla
”till att bedraga oss”. — Colosserne förmanar han, att icke låta
förföra sig med ”kloka ord” eller med ”fåfängt bedrägeri”, icke
följa dem efter, ”samvandra efter egen godtycke”, ”uppblåste i
sitt köttsliga sinne”, hvilka dock, ”genom sjelftagen andelighet
”och ödmjukhet” hade ”ett sken af visdom”. Likaså tala Petrus,
|' .>/•’ ‘ ■■■ f. 4::;v
138
Den 11 Januari.
Johannes, Jakob och Judas, med ett ord enhvar Apostel, af
hvilken vi håfve något skrifve! ord, om ”falska lärare”, om ”bedragare”,
om menniskor, ”hvilka skola införa förderfliga partier”
o. s. v. Aldratvdligasl äro dock Jesu egna ord. (Math. 7: 15):
”Wakten eder för de falska Profeter, som komma till eder i fårakläder,
men invertes äro de glupande ulfvar” — och då Han till 6
bland de 7 församlingar, som omtalas i Uppenb. (2 och 3 kap.)
later Johannes nedskrifva hotelser och förmaningar att icke akta
på dem, ”sorn säga att de äro Apostlar, och äro dock icke”,
”utan äro Satans hop”, som hålla ”Balaaras” eller ”de Nicolai ters
lärdom” m. m.
Jag har tillåtit mig att anföra så många bevis på vår Frälsares
och Hans Apostlars allvarliga förmaningar till vaksamhet
emot den förförelse, sjelfbedragne eller medvetet bedräglige Lärare
kunna åstadkomma, för att derpå kunna, med desto större eftertryck
grunda mitt påstående, alt del voro i högsta måtto oförsvarligt
att, så länge faran för en sådan förförelse är för handen,
d. v. s., för att nyttja Pauli egna ord just i delta ämne, (Eph. 4.) ”till
”dess att vi alle komma till en tro, och Guds Sons kunskap och
”varde en fullkommen man, den der är uti Christi fullkomliga
”ålders mått” — så länge vore det> oförsvarligt af en Styrelse,
som egde i sin makt att bestämma villkor och förbehåll för sammankomster
lill andaktsöfning i enskilta hus, att det hell och
hållet uraktlåta.
Man anför häremot många nutidens folk, bland hvilka sådana förbehåll
icke finnas, utan konvenlikelfriheten säges vara helt och hållet
oinskränkt. Jag kan hvarken bestyrka eller förneka detta hvad några
bland dessa länder angår; men det vet jag, att hvarken i England
eller Wurtemberg — de 2 i kristeligt hänseende mest utmärkta länder
verlden — är denna frihet obegränsad. I hvad mån den kan och
bör utvidgas, beror, efter min tanka, af folkets kristeliga insigt och
stadga i allmänhet. I samma mån, som dessa förökas, kan konvenlikelfriheten,
och bör i vissa fall, äfven] vidgas. Men att endast efter
främmande länders föredöme medgifva dess utsträckning, utan afseende
på folkets mognad för densamma, det är efter mitt förmenande
att bereda sig sjelf ämne till bitter, måhända alltför sen ånger.
Är det således gifvet, att allmänna föreskrifter rör:de husandakt
med skäl kunna och böra gifvas: sä följer att bedömma
dem, som för närvar:de hos oss förefinnas.
Kyrkolagen säger: ”Folket skall förmanas alt dagligen hemma
”uti husen åkalla Gud”. Conventikel-plakatet: ”Föräldrar och
”Husbönder måge och böra - - deras barn, anhörige och tjenstefolk
uti sina hus lära och undervisa samt lära och undervisa låta i ka”techesen
och deras kristendom - - dageligen hålla bön och läsa ur
”bibelen eller andra gudeliga och i riket vedertagne böcker, men
”undvikande af djupsinniga frågor och lärostridigheter”. Ehuru
beklagligen mången husfader icke vill, eller tilläfventyrs icke
kan till alla delar fullgöra dessa föreskrifter: så lärer dock lika
litet kunna nekas att, der de efterlefvas såsom äfven mångenstädes
sker, de äro ganska tjenliga och utöfva ett högst gagne
-
Den 11 Januari.
139
ligt inflytande. Emot deras bibehållande bar något annat hufvudsakligt
skäl, än det ofvannämnda, mig veterligen, icke blifvit
anfördt.
Men destomera har man anmärkt mot det i Convenlikelplakatet
följande förbud mot sammankomster uti privata lius, dervid,
såsom orden lyda: ”Mankön och qvinkön, gamla och unga,
”kände och okända, få eller flere, sig samla, under förevändning
”att bruka sin andakt och enkannerliga gudstjenst, den der med
”de vanliga sön- och lielgedagars texters utläggande och predikande,
böners och nya bönesätts förklarande, finnes på åtskilliga
ställen förrättad”.
Mycket har blifvit ordadt och skrifvit, örn hvad med de här
förbjudna sammankomster till ”enkannerlig” gudstjenst rätteligen
menas, i det någre ansett derunder förstås hvarje sammankomst
i enskilte hus för andaktsöfning, vid hvilken andra än husets
egne medlemmar äro tillstädes; andre åter förmena plakatets
mening ingalunda vara att förhindra enskilt andakt, utsträckt
äfven till sådana utom huset boende personer, som äro husets
vänner och bekanta. Till stöd för den förra åsigten åberopas i
synnerhet Kongl. Brefven den 1 Dec. 1713 och 8 Dec. 1721,
som tydligen innehålla att ”ingen bör i sitt hus hålla eller tillåta
”någon sammankomst af få eller månge personer, sorn från andra
”hus komma och med dem förrätta någon andakt”.
Den motsatta åsigtens förfäktare anföra häremot dels anledningen
lill och öfverläggningarne vid plakatets tillkomst, dels ock
författningens ordalag, hvilka anses kunna närmast tydas på en
”afsöndrad, den offentliga gudstjensten motsatt” andaktsöfning,
som åtminstone i viss mån vill vara allmän, men har till syfte
att göra den allmänna umbärlig, samt således innebär ett underkännande
af den allmänna”.
Jag tvekar ej att gifva företräde åt den sednare meningen.
Det är alltid uplysande, och, då en författnings ordalag äro
föråldrade och underkastade flera tydningar, nästan nödvändigt,
för en rätt insigt af deras mening, att afse tiden och omständigheterna
vid författningens utfärdande samt gången af de händelser,
som dertill föranledt. En undersökning härom lemtfar, såsom
mig tyckes, de mest klara bevis på rätta förståndet af ifrågav:de,
så mycket omtvistade ordalag uti Conventikei-plakatet.
Ar 1702 d. 13 Dec. anmälde Öfverståthållaren, uti K. Just.-  Revisionen, hurusom Stockholms Consistorium hade gifvit tillkänna,
det ett ryckte skulle vara utkommit, att det s. k. pieti—
steriet syntes vilja i Stockolm taga en begynnelse, medelst några
hemliga sammankomster med sjungande, läsande och den heliga
Skrifts egenvilliga uttolkande, hvarigenom de s. k. Collegia privata;
pietatis bade på andra orter- fått sin uprinnelse; och hade
Consistorium begärt att sådana hemliga sammankomster måtte
blifva efterfrågade och med eftertryck hämmade, och såmedelst
förargelse för vår rena Guds församling förekommas och dämpas.
Öfverståthållaren hemställde till K. Just.-Revision, hvad dervid
var att göra; hållande före, att förr än Han kunde lägga
140
Den 11 Januari.
liand dervid, Consistorium borde låta dem som i berörde målto
hållas misstänkte, för sig kalla och nogare informera sig om
sjelfva personerne och huru de sig vid dessa sina sammankomster
förhålla, och om de sig något företogo, som antingen förstörde
god ordning, eller foverade och ulspridde sådana meningar,
söm stredo mot orthodoxien och vår rena Evangeliska lära,
förr än man kunde förordna någon inqvisition öfver dem, som
utaf blotta ryktet kunde vara graverade. Denna Öfver-Stålhållarens
mening och förslag biföll Just.-Revisionen d. 28 i s. m.
alldeles, och updrog honom att Consistorium behörigen derom
”beordra”.
Desse s. k. hemliga sammankomster voro föranledda genom
den i Tyskland och flerestädes sig utbredande Spenerska pietism, som
onekligen åstadkommit mycken andlig väckelse och sann kristelig
fromhet; men som, lika med alla andra menskliga inrättningar
och företag, äfven haft sin skuggsida och icke alltid medfört de
goda frukter, som åsyftats och varit önskvärda.
1705 d. 27 April och 1706 d. 7 Juni aflöt K. Carl Xll
från liögqvarteret i Polen serskilla bref med befallning, att de
studerande vid rikets universiteter ■ skulle noga förhöras i deras
Kristendom och trosbekännelse, innan dem testimonium frän
Akademien finge meddelas; att de, som sig uppehölle vid fremmande
universiteter, skulle strängligen åtvarnas att hålla sig iträn
sådana lärosäten, hvarest svärmerier voro i svang; och att grauneligen
skulle tillses, hvad för personer till läroståndet vid Skolor
och Akademier, så väl som vid Församlingarne blefvo antagne
och brukade; universitets-lärarne borde antydas att de
från deras tjensler skulle blifva afsalte, om de beträddes utsprida
några nya och skadliga satser, eller dermed umginge, ungdomen
att den, i lika händelse, skulle alldeles hållas ovärdige att bekläda
någon tjenst i riket, hvarken i det verldsliga eller andeliga
Ståndet.
Häraf synes, att man var på sin vakt mot befaradt villomeningars
och svärmeriers inträngande i landet.
Tid efter annan utkommo förordningar, och åtvarningar mot
sammankomster till andaktsöfning i enskilte hus. De lära hafva
föga verkat och föga blifvit efterfrågade, ty uti ofvanuämnde K.
Bref af d. 8 Dec. 1721 erinras derom, att alla förordningar,
ehuru nyttige och upbyggelige de eljest äro, blifva utan verkan,
när de intet vederbörligen efterfrågas och vidmakthållas; hvarföre
ock anbefalles, att samma förordning ”till alla delar, som sig
bör, blifver eflerlefvad och iakttagen”. Emellertid inträffade
1725, under Rådets öfverläggningar i åtskilliga mot nämnde
olofliga religions-sammankomster, att ”Deras Éxcellencer intet
”utan största svårighet kunde få till hands de i detta fallet ut”kornna
K. Förordningar”, hvilken omständighet äfven åberopades
bland skälen till de anklagades befrielse. För närvar:de
ändamål är nog att veta, det sistnämnde författning, K. Br. d. 8
Dec. 1721, bland annat innehåller, att ehuru K. M. ”finnér helt
”nödigt att Dess trogne undersåtare, uti sina hus öfva sig i gud
-
Den 11 Januari.
141
”aktighet; så kan K. M. på intet sätt tillåta någon sammankomst,
”af få eller många personer, hvilka från andra lius komma, och
”med dem företaga någon andakt, eller företaga sig alt utlägga
”och förklara den Hel. Skrift, samt fälla obetänkta omdömen om
”den allmänna gudstjenslen, hvaraf mera förargelse och' större
”oordning förorsakas, än månge enfaldige kunna besinna.”
Innan denna förordning gafs, hade inför Hernösands Consistorium
ganska svåra angifvelser blifvit gjorda mot kyrkoherden
i Umeå, Prosten Nils Grubb, för det han skulle icke endast i
och utom sitt hus tillåtit och upmuntrat olofliga konveutiklar,
dervid högst oskickligen skulle hafva tillgått, utan äfven hyst och
yttrat villfarande läror. Consistorium upsatte genast och lät genom
Landshöfdingen i länet utgå en publication och afgaf d. 30
Nov. till K. M. en omständlig berättelse om detta förmenta oväsende,
på grund hvaraf Grubb, såsom ledamot af PresteSt. vid
1719 års Riksdag, äfven af sine ståndsbröder betraktades och
inför K. M. angafs såsom i berörde afseende flerfaldigt felande.
En serskilt kommission nedsattes, som, efter på stället hållen
undersökning, till K. M. derom afgaf berättelse. Föredragningen
af denna berättelse hegyntes i Rådskammaren d. 14 Januari
1725. I sammanhang dermed förekommo äfven flere andra lik*-  artade frågor, hvaribland synnerligast ett inkommet mål ang:de
sammankomster och gemensam andaktsöfning af åtskilliga personer
vid Sikla, nära Stockholm. Afven rörande detta mål var
ransakadt af en dertill förordnad serskilt kommission. Begge
kommissionerna hade ansett de tilltalade icke hafva gjort sig
skyldige till någon öfverträdelse af gällande stadgar. Prosten
Grubb, som under tiden aflidit, erhöll genom K. M:s dom d. 12
Jan. 172(1 fullkomlig frikännelse. K. M. pröfvade rättvist och
billigt, att han, efter sin död, borde ”tillgodonjuta det välför”tjenta
beröm och loford, som han i lifstiden genom ett troget
”och nitälskande förhållande uti dess herdeembete sig förvärfva!:,
”den goda ordning och upsigt, han brukat i sin församling, med
”kathechismi rätta drifvande, Herrans Nattvards utdelande och
”kyrko-disciplinens handhafvande” fann K. M. ”ganska obehöri”gen”
hafva dragits under namn af oskick och oväsende, ”utan
”vöre fastmera önskeligt, att den åhuga och allvarsamhet till att
”föra åhörarne till en grundelig kunskap i Guds ord och en rätt
”Kristendom och en dagelig tillvext derutinnan jemte en god
”kyrko-disciplin hos alla lärare måtte förspörjas”. Öfrige tilltalade,
bland hvilka de för sammankomsterne vid Sikla angifne,
blefvo dels frikände, dels, ehuru ansedde att hafva mot K. Förordningarne
om olofliga andaktsöfningar sig förbrutit, endast varnade,
att för framtiden sig bättre förese.
Det är mödan värdt och ganska uplvsande för ett rätt bedömande
af Rådets åsigter i ämnet att tillse, hvilka de förseelser
voro, öfver hvilka domar af sådant innehåll afkunnades.
Grubb hade erkänt och vittnena hade intygat, att en student
vid namn Alexander Holmqvist, hvilken såsom enskilt lärare
vistades i Grubbs hus, ofta blifvit af Grubb anmodad hålla kate
-
142
Den 11 Januari.
chesförhör och husandakt med folket i prostegården, samt att
dervid månge tillstädeskommit från staden och kringliggande bygd
”Detta allt” fann K. M. ”mvcket kristeligt och vål gjordt”. —
En smed Nils Jönsson Ulander hade stundom äfven under fremmande
personers närvaro, i sitt hus hvar afton hållit bön för
husfolket och om söndagsaftonen efterfrågat, hvad de uti predikan
eller kathechesen lärt, och ibland läsit för dem ur någon gudlig
bok. Detta var, enl. K. M:s nådiga dom, ”kristeligen och
väl gjordt”; men som Ulander äfven gått vidare med Guds ords
predikan, förklarande och utläggande; så kunde ”för en god ord”ning
i församlingen och de befarande oredor och irringar, som
”så småningom sig kunde inrita, om hvar och en, lärd och olärd,
”efter sitt medgifna förstånd finge fritt hålla allmänna samqväm,
”och uttyda samt förklara Guds ord och Skrifterne, ett slikt
”förhållande icke gillas”, utan blef Ulander, ”hvilken eljest visat
”goda prof af en rätt kunskap i Guds saliggörande ord, åtvarnad
”att hädanefter med sådant afstå”, men ifrån tilltal för hvad som
redan skett befriad. I Sicklamulel voro angifne 26 personer,
bland hvilka Öfverste-Löjtnant Per Cedersparre, Auditören Johan
Bréant, hans broder Abraham och syster Anna Maria Bréant
m. 11. Större delen af dessa hade en lördag begifvit sig från
Stockholm till Sickla, der de samma dag och påföljande söndag,
efter att hafva bevistat allmänna Gudstjensten i Nacka kyrka,
hållit ”sin enkannerliga Gudstjenst med hvarandra uti läsande
”och sjungande samt Guds Heliga Ords betraktande”. K. M.
fann, att dessa sammankomster i Sickla icke öfverenskomme med
de f. d. utgångna K. Förordningar, hvilkas ”enkannerliga” afseende
vore ”att hämma och förekomma de oordningar och många
”skadeliga missbruk, som på sådane antingen hemlige eller up”penbarlige
sammankomster lätteligen skulle följa, om dertill
”den ene med den andre utan åtskillnad skulle få ega en alldeles
oinskränkt makt och frihet”. K. M. fann alltså, att alla de
personer, som sig på detta sättet d. 24 och 25 Sept. 1723 i
Sickla församlat, emot de om förbudne sammankomster utgångne
K. Förordningar, serdeles af åren 1713 och 1721 sig verkeligen
förbrutit, och borde derföre vederbörligen straffas; men ville i
nåder dem samtelige för denna gång ifrån straff befria, med nådig
åtvarning, att i alla delar ställa sig K. M:s då ytterligare
förnyade förordning, ang:de alla slika sammankomster till hörsamlig
efterrättelse, ”så kärt dem vore den öfver förbrytelsen
”utsätta plikt att undvika”.
Den här åberopade K. M:s förnyade förordning om alla
slika sammankomster, är det nu ifrågavar:de Conventikel-plakatet.
Samtidigt med domarne i Umeå- och Sikla-mälen utfärdades ej
blott detta plakat, utan aflätos äfven dels till Konsistorium i
Hernosand ”nådig påminnelse och åtvarning” att hafva noga
och vaksamt inseende, det uti församlingarne uti stiftet ordentligare
måtte tillgå, än dittills skett, att förse kyrkorna med skicklige
och upbygglige lärare o. s. v., dels ock till samtetige Konsistorierna
befallning, att alla af läroståndet måtte af prediko
-
Den 11 Januari.
143
stolarne innehålla med det ordet Pielists och Pielisteris utropande,
hvarmedelst det ordet Pietet eller Gudsfruktan förvandlas
till ett smädeord — och i det stället låta sitt hufvudverk vara,
att drifva den lärdom, som är om gudaktigheten samt dess rätta
och sannskyldiga utöfning.
Sedan det, under Rådets öfverläggningar om alla dessa serskilta
frågor blifvit allmänt erkändt, att en ny K. Förordning
ronde olofliga religionssammankomster vore nödig: så yttrade sig,
vid beslutets fattande, härom först Riks-Rådet Baron Lagerberg.
Han funne det högst nödigt, att en sådan ny förordning utginge
såsom orden i Rådsprot. lyda: ”i det nu i några år åtskillige
”sammankomster hällne blifvit, hvarvid en och annan anställt
”sig som lärare, ullydt Skriftens språk och böner, sjelf gjort
”nya böner m. m., hvilket, om det af en, som väl grundad är
”i sin christendom, sker, vore dock att befara, det månge fåkun”nige
och förföriske under samma frihet sig som lärare i sådana
”sammankomster utgifva skulle, hvaraf en högst förderflig suite
”följa skulle”. Hvarje Husfader borde hafva både rätt och pligt
; att undervisa och förhöra sina barn och husfolk i kathechesen,
dagligen hålla bön, som oftast läsa i Bibeln och andra här i riket
brukeliga och allmänt vedertagna postillor och gudeliga böcker,
böner och psalmer, men ingalunda sjelf hafva frihet att
utlägga Skriftens språk och bönerne. ”Skulle ock en eller an”nan
af dess slägt, vänner och grannar förut hos honom vara,
”så borde ock väl vara tillåtet att de sådan examen, bön, läsande
”i Bibeln och gudeliga böcker samt sjungande få bevista samt
”ock med hvarandra tala om den på helgedagarne hörda predikan,
huru den ene eller andre predikan eller uttydningen för”stått
och deruti den ene den andre underrätta”, dervid dock
alldeles afhållande sig från djupsinnige frågor och disputer. De
som på landet hade lång väg till kyrkan, kunde hos sig göra
bön, sjunga vanliga psalmer, läsa Bibeln, postillor och gudliga
böcker, som allmänt vedertagne voro. K. M. måtte ock foga
anstalt derom, att tillräcklige exemplar af sådane gudeliga böcker
funnos tryckta o. s. v. Grefve Gyllenborg yttrade, bland annat:
”att hindra husfäder att med deras husfolk och intima vänner
”sins emellan frukta Gud och läsa dess ord vore ogudaktigt och
”okristeljgt”. Grefven var för öfrigt ”alldeles af samma mening,
som Baron Lagerberg”. Deruti instämde äfven, så vidt den till
utfärdande föreslagna nya förordningen angick, Rådets alla öfrige
ledamöter Gr:ne Ekeblad, Liewen, Banér, De la Gardie, Taube,
Ducker, Tessin, Cronhjelm och Arvid Horn. Grefve Banér
erinrade att, vid husandakt, en och annan af husets vänner, som
tilläfventyrs komme tillstädes borde få närvara; Grefve Liewen
begärde uplifvande af stadgarne mot eder, svordomar och sabbatsbrott,
som af Rådet jemväl bifölls, af Grefve Tessin med
den anmärkning, att ”konventiklar på krogar och källare åro
mycket förderfligare än de andre”.
Af allt detta synes klart att de tillförene ntgifna författningarne,
hvilka helt och hullet förbjödo sammankomster i enskilta
144
Den 11 Ja nu afi.
hus, dervid andre än husets egne medlemmar tillstädesvoro,
befunnits olämplige och i sjelfva verket icke blifvit tillämpade.
Oaktadt den uttryckliga befallning om sträng efterlefnad, som
1721 års förordning innehöll; oaktadt Rådets fleste ledamöter
funno flera bland de i Umeå- och Sickla-målen anklagade mot
nämnde författningar sig ”verkeligen” hafva förbrutit; blef straffet
dem likväl eftergifven När ny förordning i ämnet nu skulle
utfärdas, voro Rådets medlemmar, såsom det synes, alla ense
derom, att, utom husfadren och hans husfolk — de enda enligt
förra förordningarne lill gemensam husandakts-öfning berättigade
— äfven husets slägtingar, vänner och grannar skulle tillåtas att
vid sådan andaktsöfning närvara. Prosten Grubbs företag alt
anmoda en i hans hus vistande Student att med Prostens husfolk,
så godt som dagligen, hålla förhör och leda husandakten,
äfvensom smeden (lianders att med sitt folk bedja, läsa i Bibeln
och förhöra i kathechesen, jemväl i fremmande personers
närvaro, förklarades vara ”mycket kristeligt och väl gjordt”. Häraf
lärer alltså, utan gensägelse den slutsats kunna dragas, att den
nya författningens — konventikelplakatets — ändamål, tvertemot
hvad man hittills allmänt antagit och hvad under Rådets öfverläggningar
äfven en gång yttrades *), varit att vidga, icke att ytterligare
inskränka konventikelfriheten.
Detta blifver ännu klarare, då man närmare granskar den
nya författningens ordalag. Det heter icke der, som i de
näst förut gällande: ”personer, hvilka från andra hus komma” —
der således kände: slägtingar, vänner och grannar äro uteslutne
— utan i stället: kände och okände; der förbjudes icke, såsom
i föreg:de förfaltningarne att vid sammankomst med fremmande,
”företaga någon andakt”, utan endast, att bruka sin andakt och
enkamerliga Gudstjenst”, dervid likasom för att göra rätt tydligt,
hvad med ”enkannerlig Gudstjenst borde förstås, det omedelbarligen
derefter tillägges: ”såsom med de vanliga sön- och
helgedagars texters predikan och utläggande, böners och nya
bönesätts förklarande finnas på åtskilliga ställen vara förrättad”.
Ingen, som, med kännedom af dessa förhållanden, kan och vill
opartiskt dömma, lärer neka, att konventikelplakatets mening varit
egentligen blott att förbjuda sådan andaktsöfning i enskilta
hus, som väl afveke fran sättet vid den offentliga Gudstjänsten,
men i öfrigt vore dermed jemförlig, samt i synnerhet lekmäns
sjelfvilliga uplrädande såsom lärare och skrifttolkare.
*) Gr. Cronhjelm yttrade nemi. bland annat: »bifallandes jag alldeles
»Doktor Caméens och Kyrkoherden Norbergs utlåtelse ang:de sam»mankomsters
hållande i gemen, så att de deremot utkomme förord»ningar
böra noga efterlefvas och snarare skärpas, än lindraso; men
då Grin omedelbart derefter fortsätter: »För den skull jag ock kon»formerar
mig med det, som Hr Baron Lagerberg och Hr Gr. Gyl»borg
sig så härom, som om annat mera denna sak angående utlåtit»:
så tillintetgöres, genom detta slut af hans •solum vid omröstningen,
belt och hållet kraften af det föregående, såsom af sistbemälde begge
Riks-Råds här ofvan anförda yttranden vid samina omröstning är uppenbart.
Härmed
Den 11 Januari.
145
Härmed öfverensstämmer uttryckets bemärkelse enligt härledningen.
Enkannerlig och enkom, begge af Ihre återgifna med
Latinska ordet: sin gularis (egen, serskilt) anses nemligen af
honom såsom sammansatta af orden ein eller en och kijn (slag)
samt således bemärkande: af eget, serskilt slag.
Härmed öfverensstämmer äfven plakatets öfverskrift, der
det säges angå. ”sammankomster till en serskilt och enkannerlig
gudstjensts förrättande” och dess lagliga tillämpning, åtminstone
från och med 1809. Under denna tid har, sä vidt det varit mig
möjligt att utröna, icke någon blifvit i behörig ordning lagförd,
än mindre pliktfälld för brott mot detsamma, utan då sammankomst
egt rum, medan den offentliga gudstjensten pågått samt
dertill obehörig lekman med "skriftens utläggning eller förklaring
upträdt. Om, såsom jag hört sägas och äfven tror, underdomare,
med åsidosättande af föreskrifna laga former, endast på grund af
egen, oriktig upfattning af plakatets innehåll, någon gång tillämpat
det mot andaktsöfning i enskildt hus, dervid endast kända
vänner upbyggt sig med bön och sång samt läsning af Guds ord
och godkända andaktsböcker: så bevisar detta endast ännu påtagligare
behofvet af plakatets förklaring eller förtydligande. Det
1 är en sådan, i vederbörlig ordning tillkommen, förklaring, som
t jag med förevande motion afser.
Vid fråga om utfärdande af en sådan förklaring, kan jag
icke underlåta att tillika föreslå någon utsträckning af den äfven
efter plakatets rätta tolkning nog trånga gränsen för Svenska
medborgares frihet att till andaktsöfning samlas i enskilte hus.
Det kan ej nekas, ty en daglig erfarenhet bevittnar det, att
dels mycken andelig väckelse och välsignelse kunna härkomma
från sådan gemensam andaktsöfning, der en med Guds heliga
ord och sina åhörares andeliga behof väl bekant lekman med
skriftens utläggning och derpå grundad förmaning upträder, dels
ock att nu gällande förbud mot hvarje så beskaffad sammankomst
strider mot folkets innersta medvetande, dess begrepp om
rätt och billighet. Derföre pågå äfven, hvarje vecka, uti serskilt
dertill hyrd lägenhet, sådana andaktsöfningar här i staden, så
godt som inför Konungens, R. St:rs, Polis- och Aklagare-maklens
ögon — besökas äfven af Riksdagsmän, bland hvilka en ej
längesedan på detta rum omtalade den stora upbyggelse, han
deraf haft — utan att likväl åtal deremot någonsin, mig veterligen,
blifvit ens ifrågasatt. En lag, som strider mot folkets
oförvillade rättsbegrepp och som icke enligt sitt innehåll tillämpas,
upfyller ej sitt ändamål.
Det är äfven, på sätt ofta blifvit anmärkt, i hög grad kränkande
för den rättsinniges känsla, att de mest stormande, till
och med uppenbart syndiga, ja lastbara samqväm i enskilta hus
och på offentliga samlingsställen skola vara opåtalta och strafflösa,
medan en stilla och i sig sjelf berömlig samling för andaktsöfning,
till Guds namns pris och odödliga själars upbyggelse skola
hotas med svårt straff. För några år sedan var jag med några
3 H. 10“
146
Den 11 Januari.
bekanta tillsammans på ett värdshus här i Stockholm, för öfverläggning
om medel att motverka dryckenskapen och sedeförderfvet
bland folket. I rummet nästintill var en samling för helt
annat ändamål. Der dräcks och fördes ett oväsende, som väckte
till och med värdshusfolkets upmärksamhet: skrän hördes; bord
och stolar öfverändakastades, af menniskor, som sjelfve beröfvat
sig förnuftets sunda bruk. Om nu vår öfverläggning företagits
under Guds åkallan, underlbön om framgång i vårt förehafvande;
om vi dertill upmanat hvarandra genom betraktelser, grundade
på något upläst bibelställe: så hade della möjligen kunnat ådraga
någon af oss fängelse vid vatten och bröd, — ja, till och med
landsflykt; för våra stormande grannar fanns ej sådant äfventyr,
så framt de icke våldfört värden eller dess folk. — Det omtalas
allmänt, att i Gefle, der kristne en afton, för några år sedan,
voro samlade till Guds ords betraktande, de, vid underrättelsen
om Stads-Fiskalens ankomst, hastigt undangömde Bibeln och i
stället framtogo kort, för att såmedelst dölja rätta ändamålet med
samlingen. Det tillägges, att Fiskalen, vid denna oväntade syn,
skall hafva yttrat: ”Jag ser, att här äro alla rätta Lutheraner”.
— Hvilket hån, hvilken anklagelse mot det samhälle, hvars lag
gifver anledning till något sådant!
Jag hemställer, att en sådan orättvisa, sådan orimlighet,
som de antydda må undanrödjas: att det må varda medgifvet
dem, som i bönen och Guds ord finna större tillfredsställelse, än
i bullrande och tvetydiga nöjen eller tidsfördrif, att samlas och
sysselsätta sig med gudaktighetsöfningar, endast dervid icke något
förekommer, som strider mot god ordning, eller sådant,
hvarigenom villomeningar eller borgerliga oroligheter kunna väckas.
Sammankomster, som på förhand aftalats och hafva större
offentlighet, så ätt kommande och gående tillåtas dervid närvara,
synes mig böra hos vederb:de Kyrkoherde anmälas, på det han
må, om han anser nödigt, derstädes sig infinna och få kännedom
om hvad lärdom, som bibringas, hvilka gudaktighetsöfningar,
som förehafvas inom den församling, han är satt att vårda.
Annan, egentligen preventiv åtgärd, anser jag f. n. icke lämplig.
Om, genom en sådan frihet, split, villfarelse eller annan
oordning föranledes: så synes mig, att den kyrkliga myndigheten
bör i första rummet anlitas till dess afstyrande. Förmår
icke församlingens själasörjare att det göra, så torde Kontraktsprosten,
näst honom, böra derom anmodas. Han torde i många
fall kunna bättre lyckas, helst om han, genom på stället tagen
kännedom af förhållandet, blifver i tillfälle att jemnt afväga ömsesidiga
anspråk och klagomål. Kan ej Kontraktsprosten något
uträtta, och anser han så nödigt: synes mig att han bör ega
tills vidare inställa de sammankomster, som till oordningen föranledt,
och saken ofördröjligen öfverlemnas till Domkapitlet, att
dermed efter omständigheterna förfara, och således antingen sjelft
dömma, till verldslig rätt förvisa, eller till K. M. i underd:het
densamma inberätta. Detta förfaringssätt står i närmaste öfverensstämmelse
med det, som föreskrifves i det s. k. religionspla
-
ben 11 Januari.
147
katet eller K. Stadgan d. 20 Mars 1735, till hämmande af hvarjehanda
villfarelse. Straffbestämmelsen föreslår jag lika som löt
olofliga sammankomster för verldsliga ändamål linnes stadgad i
K. Förordningen d. 6 Febr. 1849, nemi. böter från 25 till 100
R:dr, som dock skulle drabba endast den, som sammankomst
olofligen föranstaltat, hus dertill uplåtit eller andakten ledt. För
oordning eller förbrytelse, som vid sådan sammankomst kan begås,
bör, såsom en hvar lätteligen inser, allmän lag gälla.
Jag har nu angifvit skälen, syftemålet och hufvudsakliga
innehållet af min motion. Jag väntar invändningar och klander,
både för att hafva föreslagit för mycket och alt hafva begärt för
litel. Jag har sökt en riktig medelväg. Jag har, såsom utgångspunkt,
antagit, hvad som nu dagligen i sjelfva verket medgifves,
och af folket äfven allmänt fordras såsom rätt. Detta är all
sund lagstiftnings-grundsats: att framskrida i jemnbredd med
rättsbegreppen och en derpå grundad lagskipning. Jag har härvid
kommit att intaga en ståndpunkt midtemellan tvenne stridande
partier: å ena sidan förslaget till ny Kyrkolag, som endast
bjuder att husandakt skall af tjenstgörande prest upmuntras
och stadgar, att dervid upkommande oordning skall af kyrkliga
myndigheten behandlas, äfvensom de många motionärer, som
yrkat antingen blott conventikelplakatets uphäfvande, eller en
ännu mycket större frihet, och å andra sidan dem, som vilja
snarare inskränka, än vidga den frihet, som finnes. Dessa torde
väl i närvande tid vara jemförelsevis få; men deras motstånd
är desto mera ihärdigt.
Redan det att stå midtemellan tvenne ytterligheter, gifver
mig hopp att vara närmare det rätta. Men hvad som ännu mera
stärker detta hopp, är, att jag finner min mening vara i full öfverensstämmelse
med Upsala mötes .beslut. I denna vår kyrkas
grundlag heter det nemi.: ”de som med falsk lärdom umgå skall
”ej tillstadt vara att hålla några uppenbara samqväm i hus eller
”annorstädes”. Häraf följer således, att uppenbara samqväm af
dem, som ej med falsk lärdom umgå, af Mötet ansågos tillåtlige
och tillätos. En återgång, från sträng formalism, till reformationens
enkla grundsanningar, är det mål, hvartill protestantismen
öfverallt i vår tid sträfvar och måste sträfva, så framt den
ej skall duka alldeles under, genom inbördes splittring, under
det Katholicismen med fördelen af den fullkomligaste yttre enhet
alltmera hotande framträder. En återgång till nyssnämnde Upsala
Mötes åsigt, understödd af Luthers ofta uprepade ord, är
hvad jag önskar och tillstyrker. Ordalagen må blifva de af mig
föreslagna, eller andra. Derpå ligger ingen vigt, endast de blifva
tydliga och lätta att tillämpa, och derigenom vinnes det stora
ändamålet: Guds rikes framgång utan split och söndring.
Skall detta ändamål ernås så tror jag icke, att mindre kan begäras,
än jag föreslagit, emedan folket snart sagdt i 300 år varit
vandt att åtnjuta detsamma, ehvad författningarne än deremot
stadgat. Gifves det ej; så skall utan tvifvel samma tillstånd af
10 *
148
Den 11 Januari.
laglöshet och uppenbart lagförakt som hittills fortfara. BegäreS
och gifves mera, göres ej något förbehåll, någon inskränkning
med afseende å hvad vid religiösa sammankomster företagen: så
befordrar man den söndring, som redan, till skada och bedröfvelse'
för vår kyrka, begynt upkomma och hotar att gripa vida
ikring. Det är icke lätt att linna, hvad som rättast är. Måtte
det lyckas, så nära som möjligt! — Men, huru sorn helst härmed
må blifva; hvadhelst som må beslutas: så egnar det hvarje
kristen alt vara all mensklig ordning undergifven, för Herrans
skuld; att minnas sin pligt till hörsamhet mot öfverheten och
lagen, med undantag endast för den händelse, såsom det säges
i Augsburgiska bekännelsen, om ”öfverheten befaller synda”.
Jag önskar naturligtvis all möjlig framgång åt min motion,
eller’ rättare den sak, han omfattar. Men icke så, som skulle
jag tro, att deraf berodde möjligheten af gudaktighetens tillvext
i vår kyrka. Guds Andes Verksamhet hämmas ej genom våra
mer eller mindre okloka författningar — Hans verk framgå genom
liderna och hos folken, så som Ilan vill. Jag önskar en
större frihet för frälsningssökande själar att samlas till gemensam
andaktsöfning, förnämligast för vår kyrkas och vårt borgerliga
samhälles skuld. De andeliga rörelser, som pågå, kunna icke
förqväfvas. Få de inom kyrkan och samhället utveckla sig enl.
sin art, som är alldeles evangelisk, och synes hafva upkommit
endast genom öfverdrifven och ensidig upfattning af våra bekännelseskrifter:
så kunna de blifva till oberäknelig nytta. Oriktigt
bedömde och behandlade, kunna de blifva till lika mycket skada,
kunna bringa öfver oss olycka och bekymmer, som en vis lagstiftning
kan och hör i lid förebygga.
Jag anhåller, att detta mitt anförande måtte få åtfölja min
motion till LagUtsk.
Hr Ribbing, Arvid: Tiden är långt framskriden och jag
borde måhända derföre afstå från något yttrande i ämnet, men
den siste talarens upgift, att det af honom nu föreslagne bötesbeloppet
enl. en Förordn. af år 1849 skulle vara mindre än det
i Conventikelplakatet utsatta, har upkallat mig. Jag skall vidare
yttra mig härom något längre fram. ' Talaren upläste nu sednare
en del af detta plakat, men af förbiseende förmodligen och oafsigtligt
förbigick han en rad i följande mening, der K.. M. förmanar
Sina undersåtare: ”så att the för all ting vinläggja sig
”therom, huru the måge tilltaga i Guds nåd och vår Herras Jesu
”Kristi kundskap samt — (detta nu följande uteslöts) ”samt
”att visa underdånig lydnad emot våra helsosamma Förordningar”
— (sedan detta utelemnats fortsaftes med det följande) — ”till
”then ändan Föräldrar och Husfäder måge och böre, efter then
”Christeliga pligten, theras barn, anhörige och tjenstefolk uti sine
”hus lära sig undervisa” m. m. Han vill således hafva detta
plakat fortfarande gällande i alla dess varnande delar, och jag
kan väl icke heller) hafva något emot Ofverhetens varning till
underd. lydnad mot dess helsosamma bud, men att desse, som
/
Ben il Januari.
J 49
/ oftast äro helt verldslige, likasom deras efterlefnad, skola ställas
i i jemnbredd med ”Guds nåd oell vår Herras Jesu Kristi kunskap”
samt menniskors tilltagande deri, är att låta det verldsliga träda
det Andeliga Regementet allt för nära; och då författningen nu
skulle ändras, hade hon väl i främsta rummet bordt härutinnan
renas.
I fråga om det föreslagna bötesbeloppet, från Tjugufem till
100 R:dr b:ko och för iteration dubbelt, som den värde talaren
omnämnde, får jag erinra, att, enl. plakatet, utgör det endast
66 R:dr 32 sk. b:ko och andra gången dubbelt. Straffet skulle
således, efter domarens-godtycke, kunna ökas till i utöfver hvad
1 det nu är och motionären ville ju minskning. Jag förstår icke
detta. Det måtte vara ett misstag. Vidare är här sagdt åtskilligt,
som jag skulle vilja uptaga, men dagen är långt framliden
och jag kan med den värde motionären enskildt tala härom.
Lagstiftningsfrågor äro grannlaga, särdeles när de angå hvad
som sker i hemmet och dyrkan derstädes af fredens gifvare, och
må det tillåtas mig förklara, att af alla de förslag motionen innehåller,
behagar mig minst det, som afser, att jag, för att få
hålla andaktsöfningar i mitt eget hus med grannar eller fremmande,
härom först skall göra anmälan hos pastor i församlin■
gen. Antagande af detta skulle ovilkorligen lägga ytterligare
L band på friheten att söka tilltaga i andelig kunskap. Jag bekla,
gar djupt, att kyrkan kommit derhän, att en dylik anmälan skall
anses nödig'. Den gamla kyrkolagen bjuder likväl, att presterne
skola besöka sina församlingsboer och gå ur och i hus för att
tillse icke allenast huru de lefva, utan äfven huruvida de upbygga
sig i Guds ords kunskap. Presten måtte väl således åtminstone
veta om hans åhörare hålla andaktsöfningar eller icke och skulle
anmälan vara af nöden, så borde den väl heldre angå om de
underläto det, eller på sin höjd om de göra det annorstädes än
i hemmen, men sakna presterne kännedom härom, så befarar
jag, att det föreslagna anmälandet är ulan ändamål. För undanrödjande
af de missbruk, hvaremot Convenlikel-plakatet är riktadt,
har talaren anfört huru Apostlarne, dem han till namn upräknat,
varnade sina åhörare. Ja! detta tillkommer ock våra
prester och Riskopar att göra och vore i dylika frågor bättre än
de föreslague böterne. Talaren har äfven åberopat Upsala mötes
beslut af är 1593. Detta beslut förbjuder utspridande af vilsefarande
läror och samma stadgande har sedermera uptagits i 3 §
1 kap. Missg:sB:n af 1734 års lag. Möjligen kan detta vara tillräckligt,
men om än så icke är och Convenlikel-plakatet skulle qvarstå,
så står det dock qvar i Svensk lag, att domaren skall dömma
efter icke blott Svensk utan äfven Guds lag, och förfar han så,
dömer han icke någon alt straffas för det han samlat liktänkande
omkring sig att hälla Gudstjenst. Han kan det icke, han mäste
låta bli det. Jag anser författningen föråldrad. Jag beklagar,
att det skall till Just.-Kanslern inberättas innan åtal mot olofliga
sammankomster få anställes, och månne det i något fall kan vara
klokt att sätta det högsta verldsliga åklagare-embetet till domare
150
Den 31 Januari.
i sådana mål. Jag har vid denna Riksdag föreslagit inrättande
af ett General-Consishm, sådant Konung Gustaf den Store Adolf
ville hafva det, och jag tror det passade bättre att göra sådana
anmälanden just till en sådan Institution, som ock derigenom
skulle få kännedom om ställningen i den eller de församlingar,
der, vare sig verkliga förvillelser eller goda andeliga väckelser, upkommit.
Redan under Konung Carl XIV Johans tid förspordes
sådane rörelser i Norrland. För att utröna deras beskaffenhet
utsände Han män, andlige icke till embetet men till sinnet. Jag
tror Presidenten i Svea Hof-Rätt Sylvander m. fl., som längre
tid vistades, samtalade och umgingos med de s. k. Läsarne, och
vid de utskickades återkomst förklarade de, att orsaken till separationen
var brist på andlig näring, hvilken brist man sedan sökte afhjelpa,
och oron afslannade. I den ort, inom hvilken embetsmannaverksamhet
blifvit mig anvisad, hafva just sådana oroligheter upkommit,
hvarom Hr Gyllenskjöld talat, och de hafva öfvergått till sjukdom
ja lill och med våldsamheter, men någon tillämpning af Conventikel-plakatet
egde icke rum. Icke med sådana vapen böra
slika oroligheter mötas. Det är med ett helt annat svärd nemi.
andans. Jag tror följaktligen, att Conventikel-plakatet, lika litet
som motionärens förslag, förmå att bekämpa de rörelser, som
inom Svenska kyrkan gifva sig tillkänna. Oberäknadt föreslagna
bötesbeloppet, som förmodligen framkommit genom något misstag,
skulle med förslaget åstadkommas en inskränkning i st. f. en
utvidgad frihet. De religiösa rörelserna höra mötas icke motas
genom upfyllande af de åligganden som kyrkolagen, så föråldrad
den är, föreskrifter våra nuvande Apostlar, om jag så får benämna
våra Biskopar, våra kyrkoherdar, nemi. med att gå ur
hus och i hus, att tillse huru Gudaläran hålles vid makt äfven
under sådana som de ifrågavande sammankomsterne, och dervid
möjligen få anledn. mera att loforda än fördöma dem. Herdarne
mäste skaffa sina hjordar föda, i vidrigt fall inträder sjelfförsörjningsrätten.
Jag skulle anse för en skam om Svenska lagstiftningen
anlitades att hindra denna rätt, söm är grundad i naturen
och Guds uppenbarade ord.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag anhåller att med
några få ord få beledsaga den under öfverläggning var:de motionen,
hvilken i lnifvudsaken uttrycker mina egna åsigter. Hon afser
tvenne enl. min upfattning verkligen oafytlerliga rättigheter, den ena
nemi., att uti sitt hus icke allenast med sina barn och tjenare
utan äfven med gäster och umgängesvänner läsa och begrunda
Guds ord. Detta synes mig verkligen vara någonting så oafytterlig!
att jag icke ens kan inse huruledes en sådan rätt någonsin
kunnat ifrågasättas. För utöfvande af en dylik rätt har motionären
icke förutsatt, att någon anmälan bör ske hos församlingens
pastor. Detta anser han icke höra till offentliga myndighetens
bepröfvande, till hvilka myndigheter, i frågor som
(lenna, församlingarnas pastorer måste hänföras. Hr Ribbings
anmärkmr såvidt de angå den ifrågavar:de motionen, mäste enl.
Den 11 J an nar
151
min åsigt i denna del förfalla. Den andra ifrågasatta rättigheten
är den att få församlas till religionsöfning utan att dervid inskränkas
lill vänner, barn och tjenstefolk, men med förbehåll
att föremålet för sammankomsten utgöres endast af läsning i
Bibeln och andra godkända religionsböcker. Denna rättighet anser
jag vara lika obestridlig och oafytterlig som den förre. Jag
beder få fästa upmärksamheten derpå, att erkännandet af den
rättigheten att, utan afseende på qvalifikation af personer, få
samlas för läsande af Guds ord, skall, utom hvad motionären
yttrat, nemi. att det såmedelst blefve erkänd såsom rätt hvad
som nu är en olaglighet, medföra den fördelen, att lugna och
laglydiga personer, hvilka nu icke gerna tillåta sig att i sådana
sammanträden deltaga, erhålla derigenom tillfälle att taga närmare
kännedom om ändamålet med sammanträdena och, om de
så finna nödigt, afböja dessa sammankomster, jemte de dervid
möjligen framställde mindre välbetänkta förslag, samt måhända
rätta en och annan villfarelse, som kunnat upstå hos personer
med mindre kännedom uti Guds ord. Detta vore således en
ytterligare fördel, och man gjorde dessutom till lag hvad, som
nu sker på sidan om lagen. Det förefaller mig alldeles gifvet
att hvar och en, som nitälskar för vår Statskyrkas bestånd, och
jag bekänner helt upriktigt, att jag gör det af hela mitt hjerta,
måste söka att undanrödja det väsendtligaste af de oformligheler
och brister i ett eller annat afseende, som vidlåda densamma.
Sådana oformligheter och brister äro många, att tiden icke tillåter
mig att nu utreda dem, utom det att jag derigenom skulle
gå utöfver ämnet. Jag håller mig således blott till den oformlighet,
som utgör föremålet för vår öfverläggning, nemi. den
inskränkning i det af mig nyss anförda afseende Conventikelplakatet
stadgar.
Jag delar fullkomligt motionärens åsigt, att Svenska folket
af alla samhällsklasser ännu icke hunnit den andliga bildning,
att de böra i sådane angelägenheter lemnäs utan all eftersyn
från det allmännas sida, och att dem kan tillerkännas en obegränsad
frihet att hålla sammankomster. Det är gifvet, att då
ändamålet med dessa sammankomster är det andliga lifvets högre
utveckling, och då man anser för en pligt att lemna undervisning
i andeliga (ing, det äfven å samhällets sida, måste vara en
pligt att tillse det villfarelser icke utspridas bland dem, som
sakna förmåga att skilja emellan det onda och det goda. Uldena
skäl kan jag aldrig med min röst understödja den åsigten,
att samhället skall lemna sådana vigtiga frågor vind för våg.
Således önskar jag, att motionärens förslag må vinna Utsk:s och
i sinom tid R. St:rs bifall.
I en omständighet kan jag icke dela motionärens åsigt nemi.
i fråga om straffbestämmelserna., Böterna synes mig för höga
och förvandlingen deraf till vatten och bröd dessutom oriktig.
Desse förbrytelser kunna icke hänföras under benämning af brott,
ehuru jag visserligen medgifver, att förvillelser kunna vara af den
beskaffenhet alt de medföra större olägenheter än något egent
-
152
Den 11 Januari.
ligt brott, men såsom jag nämnt något egentligt brott är här
icke begånget, och bestämmelsen, att böterne skola förvandlas
till fängelse vid vatten och bröd är olämplig, af hvilken orsak
jag önskar, att Utsk. ville föreslå böternes förvandling till enkelt
fängelse. Jag önskar detta så mycket hellre, som när fångar
undergå vatten- och brödstraff de i visst hänseende ställas under
en serskild vård såsom förhållandet är i cellfängelser, hvarest
fångar å vatten och bröd sällan torde besökas af andra än fängelsets
Direktörer, som lill sådane fångars celler förvara nycklarne.
Om således någon gör sig skyldig till ansvar enl. nu gällande
eller blifvande Författningar rör:de andeliga sammankomsters
hållande, så är det väl lämpligare, att då han, i brist af
de honom ådömde böter, skall undergå fängelsestraff, han alltid
må vara tillgänglig för en nitisk själasörjare, hvilken kan undervisa
honom med afseende å den förvillelse, hvilken ådragit honom
det ådönula straffet. Häremot kan man visserligen invända,
att det må vara likgiltigt om personen, i brist af tillgång, undergår
fängelse vid vatten och bröd eller enkelt’ fängelse, men
jag torde härvid få erinra, hvad som icke eller lärer kunna bestridas,
att förminskning af kroppskrafter gemenligen går i sambredd
med förminskning af själsförmögenheter. Härtill kommer
att enkelt fängelse gemenligen medför en längre fängelsetid än annat
fängelsestraff och religionsläraren får härigenom ett bättre tillfälle
att undervisa den sakfällde, samt lyckas möjligen att återföra
honom på den rätta vägen. På grund af alla dessa skäl
önskar jag att Utsk., ifall det i öfrigt fäster det af mig begärde
afseende på motionen, måtte förändra den i fråga om bötesbestämmelsen,
såväl hvad angår höternas belopp, som dessas förvandling.
Frih. Creutz, Stephan: Jag har begärt ordet för att med
några ord göra anmärkmr emot den af Hr Carlheim Gyllenskjöld
väckta motionen om modifikationer i Conventikelplakatet. Hade
motionären yrkat afskaffaude häraf, skulle jag med honom hafva
instämt, men då motionen blott åsyftar att bereda församlingarne
tillstånd att sammankomma, endast de hafva presterskapets bifall
dertill, samt att presterne skulle hafva tillsynen öfver, hvilka andeliga
böcker på sammaukomsterne skulle få användas och läsas
m. m.; så anser jag intet dermed vunnet, utan man står på
samma fot sorn förut, och har Conventikelplakatet fortfarande
gällande kraft, fastän något modifieradt och förmildradt. Afven
med antagande af Hr Gyllenskjölds motion, qvarstår ändock en
förföljelse mot dem, som skulle vilja sammankomma och upbygga
sig af Guds ord, och är det i uppenbar strid emot den Heliga
Skrift som samhället tillåter sig statuerande af några slags
straffbestämmelser i dylika fall. Jag tror icke att Hr Gyllenskjöld
någorstädes i Guds ord skall finna att Herren Jesus eller Apostlarne
upmanat den verldslige makten att stifta plakater och förordningar
för att hindra folk att Upbygga sig af Guds ords läsande,
vare sig offentligen eller i enskilda hus. Hr Gyllenskjöld
Den 11 Januari.
153
har anfört några ord af Apostlarne, som skulle vara varnande
för Församlingarne, ”att vakta sig för hvarjehanda lardomsväder”.
Häruti måtte hvarje rättsinnig kristen med Apostlarne vilja instämma,
likasom deruti, att utan de verldsliga myndigheternas
inblandning, låta de olika läromeningarne fritt uttala sig, med
full förtröstan på sanningens i sig inneboende segerkraft under
konflikten emellan de olika lärdomsväder som kunna uppenbara
sig. Speeners reformation och dess pietistiska Conventiklar har
Hr Gyllenskjöld vidrört och anfört att de varit välsignelsebringande.
Det förvånar mig likväl, att, då man erkänner det välsignelsebringande
af dessa pietistiska sammankomster, man ändock vill
hafva lagbud, som hindra folk att blifva delaktige af denna välsignelse.
Jag kan icke fatta denna motsägelse. Hr Gyllenskjöld
har ytterligare sagt, att enl. Symboliska böckerna, menskan är
skyldig att lyda öfverheten, såvida hon icke bjuder oss alt synda.
Jag känner icke igen detta uttryck, men detta hindrar icke att
det ju kan vara rätteligen citeradt. I Augsburgiska bekännelsen
äro församlingarne uttryckeligen förbjudne att lyda öfverheten
och biskoparne, då deras befallningar äro stridande emot Guds
ord. Serskildt talas der om biskopar, huru församlingarne icke
skola lyda dem och i den §, hvarom jag talar, finnas de orden:
”vakter eder för de falska profeter, som komma till eder i fårakläder,
men invertes äro de glupande ulfvar”. På denna grund
hafva fäderne uttalat denna mening. Genom antagande af Hr
Gyllenskjölds motion qvarstå dock samvetstvånget lika orubbadt
som förut, ehuru, jag medgifver det, något förmildrande deruti
åstadkommes, och jag kan icke neka, att jag af honom förväntat,
det han skulle vilja hafva det okristliga och oprotestantiska
Conventikelplakalet belt och hållet uphäfdt, i stället för att deruti
göra modifikationer, sorn till ingenting tjena. Beträffande
Hr Gyllenskjölds mening att det skulle innebära trots emot öfverheten
att icke obetingad! ställa sig Statens lagar till efterrättelse
i tros- och samvetsmål, så tror jag snarare att det å öfverhetens
sida skulle innebära ett uppenbart trots emot Gud att
stifta eller bibehålla lagar, som ingripa i menniskornas trosfrihet.
Folket vill icke i dessa omständigheter trotsa öfverheten, det
vill blott begagna sig af den rättighet, som det har sig tillförsäkradt
i Guds ord. Vill öfverheten eller enskilta stifta plakater
och förordningar, eller på något sätt vidtaga åtgärder häremot,
så måste de bereda sig på att blifva öfverflvglade.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag lofvar alt fatta mig
ganska kort. Hvad först angår Hr Ribbings yttrande, att jag
förbigått en rad i Conventikelplakatet, så får jag erinra, att jag
upläst en ringa del deraf, endast sådant, som hade omedelbart
sammanhang med min motion. Jag har icke föreslagit uphäfvande
af någon del utaf detta plakat, utan blott att det i ett
visst afseende måtte erhålla ett förtydligande. Hr Ribbing har
ansett den af mig föreslagne straffbestämmelse vara högre än den
nuvande. Hvar och en, som kan räkna lärer tvifvelsutan finna
154
Den 11 Januari.
förhållandet omvändt, ty enl. nu gällande författning är bötesbeloppet
bestämdt från 66 R:dr 32 sk. lill 133 R:dr 16 sk.,
hvaremot jag föreslagit det från 25 R:dr till 100 R:dr. Jag kan
således icke finna annat än, att Hr Ribbing misstagit sig. Samme
talare, likasom Gr. Liljencrantz, har ansett böternes förvandling
till fängelse vid vatten och bröd olämplig, i hvad angår förseelser
af ifrågavande art. Afven jag delar denna åsigt och önskar,
att förvandlingen måtte ske till enkelt fängelse. Härom innehåller
motionen icke det ringaste. Då i en författning, hvilken
omhandlar ett med detta fullt jemnförligt ämne, ett sådant stadgande
fiunes, hvilket, derest hvarje straffbestämmelse ur motionen
borttoges, ovilkorligen blefve lillämpadt, så kan jag icke annat
än tro rättast vara, enär strafbestämmelse helst bör finnas i
hvarje Förordning vid förbrytelsen utsatt, att antaga den, hvilken
för fullkomligt likartade fall redan gäller. Den af Hr Ribbing
åberopade, icke 1839, utan 1849 års förordning, ang:de upror och
olofliga sammankomster, handlar i sin sista § om menigheters
rätt att sammanträda för öfverläggning i angelägenheter, som
dem gemensamt röra. Det af mig föreslagna stadgande afser
sammankomster för religiösa ändamål. De förra, hvilkas obehöriga
föranstaltande kan beläggas med böter från 25 till 100 R:dr,
kunna angå hvilka verldsliga föremål som helst, t. ex. väganläggning,
vatlenaftappning, gärdesgårdsdelning o. s. v. En försummelse
af föreskrifven behörig anmälan i så beskaffade fall, synes
mig icke mera brottslig, än försummad anmälan af på förhand
beramad sammankomst för andaktsöfning, hvilken faller utom
kretsen för huslig andakt. Hr Ribbing synes hafva förbisett, att
jag endast föreslagit straff för dem, som anstaltat så beskaffade
sammankomster utan att derom göra anmälan, eller, som bus
dertill uplåtit eller andakten ledt, hvaremot andre, som deri deltagit,
skulle vara ansvarsfria, och endast straffas i händelse de
vid sammankomsten brutit mot andra lagstadganden. Hr Ribbing har
äfven klandrat, alt jag föreslagit bibehållande af föreskriften om
anmälan till Just.-Kansleren, innan åtal för religiösa sammankomster
får göras, och ansett olämpligt, att den verldsliga makten
skall hafva något att dermed skaffa; men just derföre, att
jag delar Frih. Creutz’s åsigt, att dessa frågor böra undandragas
verldsliga makten, bar jag föreslagit att anmälan hos pastor
skall göras, till skydd för dem, som hålla sådana sammankomster,
mot obefogadt åtal och förföljelse af polis eller annan verldslig
myndighet, och alldeles icke för att öka äfventyret för dem.
Jag har således ställt dessa sammankomster och bedömandet af
deras behörighet närmast under den kyrkliga myndigheten.
Säger denna, att sammankomsten är obehörig, då först kan, enl.
motionen, åtal inför verldslig rätt ifrågakomma, men äfven detta
icke utan föregången anmälan hos K. M., som är på en gång
den verldsliga och kyrkliga myndighetens öfverhufvud. Endast
på K. M:s befallning kan åtal anställas. Jag tror, alt häri ligger
en sund och riktig tanke och att denna i tillämpningen äfven
blifvit fullt utförd. Långt ifrån att vilja föreslå något förbud mot
Den 11 J anuai i.
155
sammankomster, bär jag i stället sökt bortskaffa det förbud, sorn
för närvarrde finnes. Jag har icke föreslagit, alt anmälan hos
presterskapet skall behöfvas, om vänner och bekanta sammankomma
hos någon husfader för andaktsöfning så framt denna kan
hänföras lill enskild eller husandakt, utan endast då elen närmast
kan liknas vid en offentlig Gudstjenst. I anledn. af Frih. Creutz’?
yttrande, att han icke kände igen de ord, jag ur Augburgiska
bekännelsen anfört, att man endast då icke är öfverheten skyldig
lydnad, om den befaller" att synda, får jag uplysa, att de återfinnas
i 16:de artikeln af bekännelsen, som slutar sålunda:
”Derföre äro de chrisina sin Öfverhet, såsom ock Lagen, hörsamhet
och lydnad pligtige. Men der Öfverheten befaller
synda, då måste man iner lyda Gud än menniskor:
som skrifvit är i Apostlagerningarne, i det S kapitlet”.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Det är i anledn. af Frih.
Creutz’s yttrande jag har begärt ordet. Om jag någonsin skulle
hafva tvekat huruvida del s. k. Conventikel-plakatet borde till
sina hufvudbestämmelser qvarstå, så har jag dock af de yttranden
Frih. Creutz så väl nu som vid tvenne föreg:de tillfällen
här till prot. afgifvit, hell och hållet förvissat mig om nödvändigheten
deraf att ifrågav:de författning till sitt hufvudsakliga
innehåll kommer att fortfarande förblifva af gällande kraft. Hr
Frih:n har nemi. i dessa yttranden uttalat åsigter, som visa hvarthän,
äfven förutsatt af de bästa bevekelsegrunder, en skef infattning
af en sak kan leda, samt huruledes, då hos bildade personer
dylika efter min förmening villfarande lärosatser, dem Hr
Frilun sålunda synes hysa, kunna förefinnas, samma förvillade
och förvillande religionsåsigter hos den obildade massan lätt
skola finna insteg och bära de bedröfliga frukter af brott, vansinne,
brustna familjeband m. m. dem en nästan daglig erfarenhet
ger vid handen. Det är således under dylika förhållanden
så mycket mindre lämpligt nu än någosin tillförene att borttaga de
lagbestämmelser, som, i rättan tid tillämpade, böra tillförsäkra
samhället att blifva förskonadt från de svåra följderna af de utaf
missledde religionssvärmare utsådda froen till religionsstrider inom
Stat och kyrka. På nu anförda grunder får jag instämma i den
af Hr Gyllenskjöld väckta motion, som åsyftar egentligen blott en
förändrad redaktion af 1726 års Conventikel-plakat.
Hr Ribbing: Jag har visserligen icke klandrat, att anmälan
skall göras hos Just.-Kanslern, ty derpå finnes gällande lag,
som måste efterlefvas; men jag har beklagat att verldslig myndighet
skall uptaga sådana frågor och att ingen annan finnes till
hvars afgörande de kunna hänskjutas. Då Hr Gyllenskjöld verkligen
synes envisas i sitt påstående, att han föreslagit en lindring
i bötesbestämmelsen, nödgas jag ånyo med biträde af den åberopade
räknekonsten, söka bevisa att förslaget innefattar äfven
skärpning och det i flere hänseenden än dem hvarken Hr Gyllenskjöld
eller jag sjelf förra gången jag hade ordet blefvo varse.
Sammankomster till serskild eller s. k. enkannerlig Guds
-
156
Den 11 Januari.
tjenst äro, enl. nu gällande Conventikel-plakal, belagde med 66|
R:dr b:ko böter och andra gången dubbelt eller, i ”mangel” sorn
det heter, af böter, för första gången 14 och för 2:dra gången 21
dagars fängelse vid vatten och bröd. Dessa straffbestämmelser
har motionären ansett orimmeliga samt i stället föreslagit böter för
första resan från 25 till 100 R:dr och för den andra dubbelt.
Således kan domaren, i st. f. nu stadgade 66^ R:dr väl hindra
straffet till 25 R:dr men ock skärpa det ända till 100 R:dr och
för andra resan, i st. f. 133-y R:dr öka det till 200 R:dr b:co
samt, vid bristande tillgång på böterna, genast för första resan
ådömma och måste för den andra ovillkorligen bestämma högsta
kroppsplikt eller 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, då deremot,
det högsta som nu får ådömas, på sätt redan sagdt är, utgör
14 dagar för första, 21 dagars vatten och bröd för andra
resan sådan förbrytelse. Couventikelplakatet utsätter landsflykt
för 3:dje resan, men motionären talar icke något härom och
motionen uptager endast förändring af nuvande straffbestäm
melser för l:sla och andra resan.
Behöfver kyrkan, efter så mångå års Statsskydd, det bräkliga
stödet af ett Conventikel-plakat, så är bättre än ett otydligt
nytt att bibehålla det gamla.
Hr Gyllenskjöld omtalar i den ena punkten af sin motion
”sammankomst för anställande af gudaktighetsöfning i enskild mans
”hus” och i den andra husandakt, och mången skulle det synas att
detta blir ett och detsamma, enär det vidare heter att ”vid husandakt
”må, utom husfadren och hans husfolk, jemväl husets gäster och
”umgängsvänner närvara”. Emellertid skulle en husfader härefter
lätt kunna ådraga sig högsta kroppsplikt, ehvad han öppnade dörren,
då lätt en främmande okänd kunde komma in eller han tillslöte
henne, då ett annat stadgande nemi. det att hålla sammankomsten
för öppna dörrar emotbrötes. Jag inser att meningen icke
är sådan, men värre misstydning än så har skett under religionsförföljelser.
Gr. Liljencrantz har gillat min anmärkn. ang:de
bötesförvandlingen, men icke Hr Gyllenskjöld och jag vill icke
längre härvid uppehålla mig, men jag tror att de der hoplappade
författningarne icke tjena till något godt och måste afstyrka Hr
Gyllenskjölds förslag äfven af flere skäl, som här blefve för vidlyftigt
att nu uptaga.
Frih. Creutz: I anledn. af Hr Gyllenskjölds sista yttrande
ang:de den § i Augsburgiska bekännelsen, hvari församlingarna
förbjödos att lyda öfverheten, ”då den befaller dem att synda”,
anhåller jag att få erinra, att det är synd nog då man under
hvilka omständigheter som helst mer lyder öfverheten än Gud, ty
det heter: ”att vi skola mera lyda Gud än menniskor”; detta
blir så mycket mera afgörande i denna fråga som den verldsliga
öfverheten alldeles icke har något updrag af Gud att vara förmyndare
i menniskornes själsangelägenheter. Det är synd nog,
säger jag när Gud har befallt: ”Går ut och prediker Evangelium
”för allt folk”, om folket, för att efterkomma den verldsliga rege
-
Den 11 Januari.
157
l ingens okristeliga Conventikel-plakater, undandragen sig att höra
dem som Gud utrustat med gåfvor att förkunna Sin vilja och
Sitt råd om menniskornas frälsning och salighet. Jag måste förena
mig med den sista talaren Hr Ribbing, ty jag anser det mycket
bättre att bibehålla det gamla plakatet sådant det är, än att antaga
Hr Gyllenskjölds motion. Jag anhåller dessutom att få tillägga,
att 1726 års Conventikel-plakat såväl som alla andra i
denna väg, uprättade af Hr Gyllenskjöld eller hvem det vara må,
innebära en förföljelse emot Guds Son och Hans rätte bekännare
på jorden, och jag bekänner att det smärtar mig att finna Hr
Gyllenskjöld, som jag vet betraktar och värderar Herrans heliga
ord, deltaga uti denna stora Statskyrkliga förföljelsen emot Guds
Son. Detta ord är engång uttaladt och jag ämnar ej det återtaga,
att Statskyrkan genom dess Conventikel-plakat — det är
Christus — den förföljer. Som jag nyss nämndt vore det bättre
att behålla det gamla Conventikelplakatet, än att antaga det af
Hr Gyllenskjöld föreslagna, hvilket endast skulle föra oss ur
askan och i elden. Det är väl sannt att Hr Gyllenskjöld är något
mildare i sitt föreslagna plakat än Statskyrkan i sitt, men jag
måste uttala min mening alt detta endast påminner derom: att,
då Hieronymus af Prag stod på schavotten och bålet var antändt
för att upoffra martyren för Christi skull, framträdde en qvinna,
uptänd af Statskyrklig nitälskan, och frambar i sitt förkläde några
spånor för att göra elden så mycket hetare, hvilket från den
heliga mannen frammanade det bekanta yttrandet: ”0! saneta
”simplicitas'’. Detta må vara ett förtydligande af hvad jag menar,
nemi. att hvar och en, som framställer förslag, som går derpå
ut att till det alldraminsta förhindra dessa religionssammankomster,
måste hänföras under den af mig omnämnda liknelsen.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle om det af Hr Carlheim Gyllenskjöld, i anledn. af hans
förut väckta motion, afgifna anförande och de i afseende derpå
nu afgifne yttranden remitterades till LagUtsk., ropades starka
nej, blandade med ja, hvarjemte
Hr Carlheim Gyllenskjöld, anmälde sig och yttrade:
Då jag afgaf min motion, anhöll jag, att framdeles få närmare
utveckla grunderna för densamma, och att denna utveckling
måtte få åtfölja remissen till Utsk. I anledn. häraf och då
jag hoppas, att R. o. Ad. iakttager samma förfarande mot mig
som mot andra ledamöter af detta stånd ofta blifvit, i likartade
fall, iakttaget, anhåller jag, att, derest R. o. Ad. skulle fortfarande
besvara Hr Gr. o. Landtmis propos. med nej, Hr Gr. o.
Landtm, ville först framställa propos. på remiss af mina motiver,
hvilka ehuru redan skriftligen författade, jag vid motionens afgifvande
uraktlät att upläsa, endast af undseende för R. o. Ad.
hvars tid å sista motionsdagen ändock alltför mycket togs i anspråk,
och derefter serskilt propos. huruvida de öfver motionen
nu afgifna yttranden skola få remissen till Utsk. åtfölja.
158
Den 11 Januari.
Frih. Gederström, Rudolf: Då jag med nej besvarade
Hr Gr. o. Landlm:s propos., skedde sådant icke af någon motvilja
mot Hr Gyllenskjölds motion, hvilken jag tvertom ansåg ej
blott innefatta ämnen af vigt, men äfven behandla dem på ett
förtjenstfull!; sätt, — utan det var för iakttagande af en, för våra
förhandlingar, i flere afseenden tjenlig form. Jag måste bekänna,
att det synes mig serdeles otjenligt, att, såsom Hr Gyllenskjöld
i detta ärende förfarit, vid motioners afgifvande vilja reservera
sig rättighet, att först en längre tid derefter molivera sitt förslag.
Med antagande af ett sådant förfaringssätt, skulle det kunna hända,
att en person, som var närvande vid motioners afgifvande, och
emot deras slutsyfte måhända ej hade någon invändning att göra,
men sä mycket mera emot motiverne, — det låter ju tänka sig,
— blifver utur tillfälle att bekämpa dessa moliver, ifall lian, vid
deras framläggande inför Ståndet, ej är der tillstädes. Motiver
och förslag böra alltid höra tillsammans och sålunda icke åtskiljas
genom någon tids mellanskof i afgifvandet. Hr Gyllenskjöld säger
sig hafva gjort förbehåll om afgifvande af dessa motiver just af
undseende för R. o. Ad:s tid, enär förslaget väcktes den sista
motionsdagen. Härvid gör jag den invändning: först, att man
ej lärer kunna reservera sig en rättighet, den man icke har, ty
remissen beror på Ståödets beslut, numera isynnerhet; dernäst,
att motionstiden utgöres af icke blott en dag, utan en hel månad.
Hr Gyllenskjöld har således långt före den sista dagen af
berörde tid kunnat väcka sitt förslag med fullständigt utvecklade
skäl för detsamma. De som dervid hade anmärkna- och tillägg
att afgifva, hade i sådant fall kunnat dertill begagna samma tillfälle.
Om dessä anmärkna- ej skett förrän nu, så är det icke någon
annans förvållande än motionärens.
Att nu remittera en del af frågan, eller endast Hr Gyllenskjölds
anförande, men icke öfrige ledamöters, anser jag följaktligen
ej nog opartiskt, ej fullkomligen rättvist. Nekar man det
anmärkn:ne medfölja, bör man mycket snarare neka motivernes
remitterande; — och sådant helt och hållet oberoende af hvarderas
innehåll. För öfrigt tager jag för afgjordt, att, när förhandlingarne
qvarstå i R. o. Ad:s Prot., det icke skall vara svårt
att genom personlig bekantskap med LagUtsk:s ledamöter få de i
ämnet yttrade tankar dem meddelade. Sjelfva de uttalade idéerna
lida således ingen fara att förqväfvas, om man än, för formens
iakttagande finner sig föranlåten vägra remiss derå. Ty för exemplets
skull önskar jag verkligen att dessa långt efter sista stunden
af motionstiden framkomne remisshandlingar ej må blifva
remitterade. Det är derföre jag för min del har besvarat Hr
Gr. o. Landtnäs framställda proposition med nej.
Hr Ribbing: Just för exemplets skull måste jag motsätta
mig Hr Frih. Cederströms anförande, ty detta exempel strider
mot vår grundlag. Jag kan icke tro, att det kan vara förment
någon, som behörigen väckt en motion, att såsom Hr Gyllenskjöld
förmält att han sig förbehållit, få utveckla skälen för den
-
Den 11 Januari.
159
samma. Det har icke varit och lärer icke väl aldrig blifva praxis
att, förmena Riksdagsmannen sådant. Jag har besvarat Hr Gr.
o. Landtm:s propos. med ja och den tarfvar visserligen icke vidare
förord af mig eller någon annan.
Frih. Creutz: Jag har endast begärt ordet för att instämma
med den sista talaren.
Frih. Cederström: Mitt yttrande borde väl icke gerna
kunnat upfattas så, som hade jag i ringaste mån bestridt grundlagsenligheten
af Hr Gr. o. Landtm:s propos. Den saknar hon
visserligen icke, men detta hindrar dock icke att, som den kan,
och måste kunna, besvaras med ja eller med nej, eger man att
välja mellan dem enl. sitt omdöme; och då kan jag icke heller
se, att jag förfarit grundlagsvidrigt i det jag besvarat proposm
med nej.
Hr Ribbing: Just det sista af talarens yttrande har föranledt
mig att anse hans nej fullkomligt grundlagsvidrigt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, med anledn. af Hr
Carlheim Gyllenskjölds begäran, ansåge sig böra dela den förut
framstälda proposm och finge hemställa om R. o. Ad. bifölle, att
det anförande, hvari Hr Carlhiem Gyllenskjöld nu framställt motiverne
för sin motion, finge remitteras till LagUtsk.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg ja hafva varit
öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad.
bifölle, att äfven de i anledn. af Hr Carlheim Gyllenskjölds anförande
afgifne yttranden remitterades till LagUtsk., och förklarade,
efter denna proposms besvarande med ja och nej, det han
ansåg svaret hafva utfallit med öfvervägande ja.
Anmälde och lades på hordet nedannämnde från Utskm
inkomne Utlåtm och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 13, ang:de StatsKont:s ersättande för förskottsvis utbetalde
medel till kolonien St. Barthelemys förvaltningskostnader.
N:o 14, ang:de utbetalning från Riksg:sKont. af der innestående
medel för ett mindre hamnbyggnads-arbete vid Götha
kanal.
N:o 15, med återlemnande af en utaf Hr L. W. Henschen
inom Vällofl. BorgareSt. väckt och till StatsUtsk. remitterad motion
om förändrade bestämmelser i gällande rese-reglemente.
Banko-Utskottet:
N:o 5, om val af Revisorer och Suppleanter för granskning
af Diskont-verkens räkenskaper.
160 Den 14 Januari.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 3, i anledn. af väckt motion om vilkorlig inskränkning
i rättigheten att försälja brända och distillerade drycker.
N:o 4, i anledn. af väckt motion om indragning af Tio
Biskops-Embeten.
N:o 5, i anledn. af väckt motion om förändrad fördelning
af stämmoböterne.
N:o 6, i anledn. af väckt motion, ang:de Kurhusafgiftens
bestämmande m. m.; samt
N:o 7, i anledn. af väckt motion, ang:de bränvinsbränningens
inställande under April månad 1854.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 14 Januari 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.-uldr. för d. 11 dennes samt Pleni Prot:n
för d. 23 och 24 sisth Dec.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i BankoUtsk.
efter J\l 394 Frih. Nordenskiöld, Fullm. Frih. Fleetwood,
Georg Miles; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
JVs 1284 Hr Rappe, J. A. G.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af 2:ne Suppleanter
i R. St:rs Serskilda Utskott för behandling af frågor
rör:de bränvins tillverkning och försäljning; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde:
•Ac 2320 Hr Akerman, Fredrik, och , .
JW 2090 Hr Adelborg, A. O.;
den sednare att inträda efter J\s 243 Frih. Roxendorff, Fullm.
Frih. De Geer, Louis, under den tid af 3:ne veckor, han såsom
ledamot i Utskottet tjenstgör.
Företogs
I) en 14 J anuari.
161
Företogs val af en Bänkman inom 9 Bänkm:s-afdeln:n efter
JU 394 Frih. Nordenskjöld, Fullm. Frih. Fleetwood, Georg Miles;
Och befanns, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
JU 393 Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s uedannämnde d. 11 dennes
på bordet lagda Utlåt:n:
N:o 13, ang:de Stats-Kont:s ersättande för förskottsvis utbetalade
medel till Kolonien S:t Barthelemys förvaltnings-kostnader;
och
N:o 14, ang:de utbetalning från Riksg:s-Kont. af der innestående
medel för ett ttiindre liamnbyggnads-arbete vid Götha
kanal.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagda
Mern. JU 15, med återlemnande af en utaf Hr L. W. Henschen
inom Vällofl. BorgareSt. väckt och till StatsUtsk. remitterad motion
om förändrade bestämmelser i gällande rese-reglemente, fann
R. o. Ad. den i detta Mern. omnämnde motion tillhöra Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:s behandling.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagda Mern.
JU 5 om val af Revisorer och Suppleanter för granskning af
Diskontverkens räkenskaper.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag vill minnas att
R. o. Ad. vid föreg:de Riksdagar alltid beslutat, att ifrågakomne
val skola af Riddarh.-Direktm förrättas, hvarföre jag nu vördsamt
hemställer om icke Ståndet äfven vid denna Riksdag ville
fatta samma beslut.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att, enl. 7 § i den för
Riddarh.-Direktm utfärdade Instruktion och ett dertill af R. o. Ad.
d. 30 Juli 1851 beslutadt tillägg, nämnde Direktion ålåge, att
hvarje år välja 2:ne af R. o. Ad. till Revisorer och en till Suppleant
uti R. St:rs Banko-Diskontverk, äfvensom en Revisor och
en Suppleant vid hvartdera af Låne-Kont:n i Götheborg, Malmö
och Wisby, samt hemställde om R. o. Ad. med bifall till BankoUtsk:s
förevar:de Mern. behagade besluta, att med ifrågav:de val
borde förfaras i öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit stadgadt;
hvilket bifölls.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 11 dennes på bordet
lagda Mern. JU 3, i anledn. af väckt motion om vilkorlig
inskränkning i rättigheten att försälja brända och distillerade
drycker.
R. o. Ad. ansåg den i detta Mern. omnämnde motion böra
behandlas af det för frågor rör:de bränvins tillverkning och försäljning
tillsatta serskildta Utskott.
11
Den U Jan uarr.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 11 dennes på bordet
lagda Mern. JV? 4, i anledn. af väckt motion om indragning
af Tio Biskops-Embeten.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att då Biskopsstiften i Riket
voro 12, Ei kestiftet inberäknadt, och enl. 13 § Riksd.Ordn. åtminstone
2 Biskopar, utom Erkebiskopen, borde linnas, ifrågav:de motion
icke kunde bifallas, utan att ändring skedde i Grundlagen,
samt hemställde fördenskull om icke R. o. Ad. funne, att denna
motion i dess närvartde skick icke kunde från RiksSt:n remitteras
till något Utskotts behandling.
Ropades ja.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 11
dennes på bordet lagda Mem:r:
Jtä 5, i anledn. af väckt motion om förändrad fördelning
af Stämmoböterne, och
M 6, i anledn. af väckt motion, ang:de Kurhusafgsftens bestämmande
m. m.
R. o. Ad. ansåg de i dessa Mem:r omnämnde motioner tillhöra
BevilIn:Utsk:s behandling.
Vid föredragning af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 11 dennes på
bordet lagda Mepi. .As 7, i anledn. af väckt motion ang:de bränvins-bränningens
inställande under April månad år 1854, fann
R. o. Ad. berörde motion böra behandlas af det för frågor rörande
bränvins tillverkning och försäljning tillsatta Serskildta
Utskott.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då jag för en tid sedan
väckte motion om all jords lika beskattning, anhöll jag att
framdeles få afgifva motiverna dertill, och vill nu upläsa desam- ,
ma såvidt mina ögon stå mig bi; i annat fall torde jag få aflemna
dem till en Riddarh.-Kanslist.
Hr von Hartmansdorff upläste härvid följande:
Icke blott till kronan, utan till hvarjehanda menighetsbesvär,
bidraga egare af den privilegierade jorden, mindre än de öfriga.
Sådant föranleder, icke blott vid Riksdagar, utan äfven vid Sockenstämmor,
ständiga önskningar och anspråk, att de mindre
betungade måtte, lika dela de mera betungades bördor. Men
detta kan icke medgifvas, emedan säteriegaren betalt, för sin
jord, högre köpeskilling, eller tagit henne i arf, för högre värde, i
än motsvarande frälse-, skatte- eller kronohemman, med lika af- |
kastning. Äfvenså är det med egare af annan frälsejord, ^ förhållande
till egare af de mera betungade skattehemmanen. Äboer
af kronohemman äro endast att anse för kronans arrendatorer,
försäkrade att få sitta qvar, så länge slägten lefver, emot det
lindriga arrendet af hemmanets grundskatt, eller s. k. ränta.
De äro, på sitt sätt, bättre lottade, än skattehemraansegare, erne
-
Den 14 Januari.
163
ilan desse hafva, för att kunna friare dela hemmanet mellan barnen,
eller sälja det åt oskylda, åminstone betalt den ringa skatteköpeskillingen
till kronan. Serdeles är detta förhållandet, efter
1789, då Gustaf lil, genom Sin skatteköps-förordning, på kronans
bekostnad, vedergälde BondeSt. för enväldets öfverlåtande, och
då äborätten å kronohemman gjordes i värde jemnförlig med
skattehemmans egande. För att hafva en större behållning, motsvarande
det betydligare kapital, som blifvit utbetaldt, eller i arfskifte
beräknadt, kunna de bättre jordnaturernas innehafvare icke,
utan förnärmelse i sin eganderätt, betala lika hög skatt, eller utgöra
samma besvär, som egare af mera betungade hemman,
hvilka blifvit inköpta, eller tagna i alf för ringare kapital-värde.
Skedde det likväl: så skulle, genom den lindring, som då förmodligen
komme att tillskyndas den högre beskattade jorden,
och den tunga, som lades på den privilegierade, den förra jordens
värde ökas på den sednarés bekostnad, utan någon förskyllan
af frälse-egaren, och utan någon förtjenst af skattemannen.
Ville man säga att de Säteri- oöh Frälse-friheter, som vissa hemman
åtnjuta, blifvit förvärfvade utan fullt vederlag, förmedelst
Kongl, nåd, och fördenskuld göra en skattejemning, samt alltså förklara
dem för kronoskatte: så beginge man våld emot nuvande
innehafvare, hvilka icke haft godt af fordna egares möjligen otillbörliga
vinst, med mindre de förre vore de sednares ende arftagare.
Hafva arfvingarne varit flere: så böra äfven de öfrige,
fastän numera icke säteri-egare, dock deltaga i förlusten. Hvar
skulle man återfinna dem? och huru skulle storleken af deras
andel i ersättningsgifvandet, kunna utrönas? till hvilka efterforskningar
och reduktions-anspråk skulle icke sådant leda? äfven om
det vore möjligt att utreda hvilka Säterier eller Frälsehemman, som
otillbörligen blifvit, med sina friheter begåfvade, något, som nu
mera torde vara alldeles ogörligt, i det gamla Sverige. I de eröfrade
landskapen, skulle det, hvad tiden före 1660 beträffar, vara
stridande mot de villkor, hvarunder de blifvit afträdda.
Ansåge man sig, allt sådant oaktadt, kunna anställa en efterräkning
med frälse-egare: så borde man anställa motsvarande
räfst med skattehemman, då få torde blifva fria från efterräkning,
utom egare af rena skattehemman, som aldrig förändrat
natur. Hvilka dessa äro, lärer nog kunna, af äldre jordeböcker,
utrönas. För huru många skattehemman, hvilka tillförene varit
kronans, och de utgöra ungefär halfva antalet, hafva deras innehafvare
gifvit henne fullt vederlag? äfven bland dem hafva, såsom
historien lärer, somliga blifvit af Konungar bortgifna, för
ringa orsakers skuld, t. ex. för det att fordne egare hållit ett
par djerfva björnhundar *), o. s. v. Dessutom har skatte-köpeskillingen
utgjort 6,3, t. o. m. 1 års ränta, efter kronovärde.
1723 års skatteköpsförordning, som bestämde köpeskillingen till
minst 6 års ränta, säger t. o, m., att ”en del hemman äro ofta
•) Fryxell Del. 19, sid. 28.
11 *
164
Den 14 Januari.
för mindre än 1 års ränta, tili skatte sålda”. Enligt denna författning,
skulle kronoliemmanen säljas, efter värdering, eller, sedan
en sådan föregått, på auktion. En del kronohemman uplätos till
skatte, i ersättning för skatterättsfordringar. Skatteköpeskillingen
liar ock, så ringa han varit, ytterligare förminskats, genom våra
myntförsämringar. I slutet af Carl Xll:s regering, antogos mynttecken
för god betalning, och, under påföljande styrelser, hvarjehanda
pappersmynt, hvilket ej varit för annat än mynttecken att
anse. Nu utgör skatteköpeskillingen, för krono-rusthåll 6, och
för andra kronohemman, 10 års ränta, efter kronovärde. Det
är så ringa, att skatteköpeskillingen, för ett helt mantal, antages,
i medeltal, upgå till 100 R:dr b:ko. Ofta har kronan således nästan
skänkt, och fortfar att skänka bort sina hemman. Ovedersägligt
är åtminstone, att hon gifvet bort så mycket, som försäljningssumman,
till enskild man, för ett sådant mantal, skolat
öfverstiga den, för detsamma, till kronan erlagde, skatteköpingsskiilingen,
om krono-åboen försålt det till sin granne, eller någon
annan, genast efter skattebrefvets erhållande. Till mindre än
5,000 K:dr torde ej ett mantal kronoskatte böra f. n. i medeltal
värderas. När kronan derföre erhåller 100 R:dr så bortskänker
hon följaktligen 4,900 R:dr. Ifrån början af år 1701, till medlet
af Juni månad, 1850, hafva, Finland oberäknadt, inom Sverige
allena, 16,200 hemman blifvit till skatte försålda. Som skatteköpen
voro inställda under de 15 åren 1774—1789 så hafva,
på de återstående 135 åren, 120 hemman, i ärligt medeltal, från
kronan sålunda afhändts. Hvad hon derpå förlorat, är svårt att
ungefärligen beräkna, emedan de betalades bättre i begynnelsen,
då de såldes efter värdering, eller på auktioner. Fordom, dåde
voro talrikare, var deras försäljning större, ty, under de 10 åren
1837—1846, utgjorde köpeskillingarne, för kronohemman, som
blifvit till skatte försålda, blott 5,800 R:dr i årligt medeltal, motsvarande
alltså 58 hemman. Under åren 1847—1850 sjönk detta
medeltal till 5,200 R:dr, motsvarande, efter samma beräkningsgrund,
52 hemman. Under åren 1851 —1852, hafva skatteförsäljningsmedlen,
i en hast, stigit till 12,400 R:dr, motsvarande
124 hemman om året, utan tvifvel, till följd af den lättnad, i
skatteköps-åtgärderna, hvilken Kongl. Kungörelsen af d. 15 Dec.
1848 beredt, och hvarigenom kronans mistning af sin jord samt
årliga förlust derpå, fortskyndats. Följden, af detta slöseri med
kronans egendom, har varit, att en mängd af de hemman, som
först varit Adeln, dels för verkliga och stora tjenster, dels lättsinnigt
nog, förlänade, samt honom derefter, rättvist, eller våldsamt
fråntagna, sedermera blifvit lika, eller mera, handlöst, och utan
att vara godtgörelse för Rikets tjenst, bortskänkta till allmogen,
och de färre herremän, som möjligen hafva, under åborätt, innehaft
kronohemman, eller köpt dem på auktion, eller, i egenskap
af Rusthållare gjort sin rätt gällande till Augmentshemman af
krono-natur. Kronans ännu odisponerade, henne tillhöriga, men
af enskilde, under åborätt innehafvande, hemman utgjorde år
1844, blott 2,164. De hafva, såsom vi sett, årligen förminskats,
och skola, med den fart, skatteköpen de 2:ne sista åren tagit,
snart alldeles förspillas. Denna förskingring af ett fattigt samhälles
egendom, är så mycket sorgligare, som ingenting hindrar
den skuldfria Svenska Staten, att afbida den tid, då åborätten,
genom slägternas utdöende, blifver ledig, som skatteköpeskillingen,
numera, är en spottpenning, och som samtelige, till boställen,
allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser,
m. m. använda kronohemman, s. ä. endast upgingo till 5,123.
Ställningen, i det hela, var, att skattehemman af alla slag utgjorde
"  36,751.
Kronohemman utgjorde  7,373
Frälsehemman d:o : . 21,615
Summa 65,740.
Om kronan skulle taga sin skada igen, af hvem har hon
allena, eller mest att fordra? antingen af egarne lill de 18,000
mantalen kronoskatte, eller till de 21,000 mantalen frälse. Troligen
af de förre, emedan Carl XI af de sednare tagit ut mer, och icke
mindre, än vederborde. Jag anförer detta, icke till att förorda
en efterräkning, ty en sådan skulle, för nuvarrde kronoskattehemmanegare,
blifva, äfven om jorden icke gått ur slägten, ofta
nog lika obillig, som för frälsehemmans-egare. Då kronohemman
öfverlåtits inom slägten, eller tagits i arf, har löseskillingen,
i förra hänseendet, eller arflottsvärderingeu i det sednare, upgått,
för besittningsrätten allena, lill nära lika belopp, som för ett
jemngodt skattehemman, ehuru kronohemmanets innehafvare icke
erhållit fasta derå. Åtskilliga ursprungliga skattehemman lära
hafva blifvit krono, derigenom att de, under Carl XII:s tid, förförföllo
lill skattevrak. För en del skattehemman, torde ock kronan
hafva erhållit dubbel skatteköpeskilling, emedan de, för hvarjehanda
omständigheter, måst förmedlas, derigenom skatterätten
förlorats; hvadan de ånyo bordt till skatte köpas. Men jag erinar
om sättet huru kronan, efter Carl XI:s reduetion, bortslumpat
och förspilt sin jord, för att visa grundlösheten af deras anspråk,
som påyrka den tyngst beskattade jordens lindring. Om någon
bör betala dryga utskylder: så är det innehafvarne af de 18,000
mantalen kronoskatte, hvilka, i större eller mindre mån, blifvit
af kronan bortskänkta. För de ursprungliga skattehemmanen,
erlägga deras innehafvare icke mera utskylder, än lagligt är. Ej
heller hafva de väl i allmänhet köpt, eller tagit sina hemman i
arf, för större behållning än dessa gifva, sedan skatterna afräknats.
Om man nu, såsom skäligt är, undviker att störa någon i
orubbad egande- eller besittningsrätt till, hvad han, på god tro,
innehafver, huru skall man komma till all jords lika beskattning,
och med detsamma, till undanrödjande af det trätofrö, som nu
förefinnes, och beständigt sticker dem i ögonen, hvilka, utan att
veta huru eller hvarföre den olika beskattningen upkommit, endast
se på den skiljaktighet som förefinnes, och förarga sig deröfver.
Gr. Björnstjerna upgat' 1829, ett förslag i detta hänseende,
166
Den 14 Januari.
och Gr. Liljencrants, vid 1850 års Riksdag, ett liknande, begge
åsyftande samma utväg, nemi. att de bättre jordnaturerna skulle
förringas, och de sämre förbättras. De förres egare skulle erhålla
godtgörelse för förringelsen, och de sednare betala förbättringen.
De förre skulle alltså få sin ersättning af de sednare. Men förslaget
är, äfven om utbetalningen, å ena sidan, upginge till lika
belopp med godtgörelsen å den andra, dock overkställbar derföre,
att man väl kan nödga den, hvars egendom försämras, att
derför laga skälig godtgörelse, men man kan icke tvinga en
skattehemmansegare, hvilken hvarken har penningar, eller kredit
till deras erhållande, att anskaffa hvad som erfordras, för att fä
sin jords natur förbättrad. Om han svarar: jag är nöjd med
henne, sådan hon är, och låter icke utpanta mig, för att få henne
bättre: så står man der, och kommer icke längre.
Efter upläsningen häraf anhöll talaren att detta anförande
mätte få remitteras till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., och vid derom
framställd propos. ropades ja och nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han ansåg R. o. Ad:s svar hafva utfallit med öfvervägande
ja.
Uplästes och lades lill handlingarne ankomne prot.-utdr.
från de öfrige RiksStm, nemi. från PresteSt. af d. 4, från BorgareSt.
af d. 4 och 7 samt från BondeSt. af d. 7 dennes.
Med åberopande af 56 § Biksd.Ordn. upläste Hr Ribbing,
Arvid en sålydande motion.
Om det är en gifven sak att Svenska folket vill en förbättrad
lagstiftning i fråga om bränvinstillverkning och minutering,
och att det önskar denna i öfverensstämmelse med Norriges,
såsom der visande goda följder, så synes icke något vara naturligare
eller bättre än att antaga grunderna till dessa lagar och i
allt hvad de äro lämplige på Svenska förhållanden införa den till
efterlefnad i vårt med Norrige förenade, och i så många afseenden
beslägtade fädernesland. Bästa sättet härför skulle, såvidt
jag förstår, vara att, efter tagen kännedom om hvad i Norriges
bränvinslagstiftning vore tryckt och skrifvit, derifrån begära uplysningar
och råd af de män som företrädesvis haft med dessa
lagars sammanfattande och tillämpning att bestyra. Då öfver deras
muntliga meddelanden om motiverna till dessa lagbud och hvad
verkan de utöfvat, tvifvelsutan skulle i månget hänseende vara
af vigt för våra lagstiftare under deras öfverlägguingar, enär ändock
erfarenheten är den säkraste ledaren, serdeles om den blifvit
inhemtad på ort och ställe, och då Norrmännen med oss hafva
gemensamt intresse af en lika lagstiftning i dessa ämnen, så
vågar jag föreslå:
att underd. framställning af R. St:r göres till K. M. derom,
att några af de herrar och män som i Norrige företrädesvis
haft sig updragit att sammanfatta samt tillämpa
der nu gällande lagar ang:de bränvinstillverkning och
minutering måtte vänligen anmodas att sig här infinna
för att med uplysningar och råd i samma ämnen tillhandagå,
och att R. St:r till rese- och andra kostnader,
som härför erfordras måtte anslå nödige medel.
Begärdes på bordet.
Anmäldes och lades på bordet;
l:o StatsUtsk:s utlåt. N:o 18, i anledn. af K. M:s Nåd.
Skrifvelse om angelägenheten att skyndsamt få beviljade vissa
anslag för försvarsverket;
2:o Bevilln:sUtsk:s Mern. N:o 1, om antagande af två Kanslister
utöfver den i Riksd:sOrdn:ns 24 § bestämda kansli-personal;
och
3:o LagUtsk:s utlåt. N:o 2, i anledn. af väckt motioh, ang:de
åtgärders vidtagande för utfärdande af nya Krigsartiklar, Tjenstgöriugs-Reglemente
för Arméen, Fältförvaltnings-Reglemente samt
Reglemente för ordnandet af den militära sjukvården.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
Måndagen den 16 Januari 1854,
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för d. 14 dennes samt Pleni Protm
för d. 28 och 29 sisth December.
Föredrogs Hr Ribbings, Arvid, d. 14 dennes på bordet
..agda motion om en underd. framställning till K. M., att några
af de personer, som i Norrige haft sig updraget, att sammanfatta
och tillämpa der gällande lagar ang:de bränvins tillverkning och
minutering, mätte anmodas att sig här infinna, för att i dessa
ämnen tillhandagå med uplysningar och råd, äfvensom ang:de
anslag af dervid erforderliga medel till rese- och andra kostnader.
Frih. Cederström, Rudolf: De välvilliga afsigter, som
otvifvelaktig! föresväfvat motionären vid afgifvande af detta hans
förslag böra ingalunda af oss misskännas; men de böra icke derföre
föranleda oss att på besagde förslag bevilja remiss, enär vi
icke böra förbise det sakförhållande, alt motionen är väckt i
medlet af innevar:de Januari månad, oaktadt den lagliga motionstiden
lilländagiek d. 31 Dec. Jag vill således undvika att
uppehålla mig vid innehållet af motionen. Jag vill icke fästa
mig vid det för tanken nedslående derutinnan, att Svenska folkets
representanter icke skulle ega förmåga på ett tillfredsställande
sätt utreda bär förekommande frågor, utan att vi skulle
icke allenast söka uplysningar ifrån Norrige, men uplysningar,
inkarnerade i gestalt af Norske män, hit enkom införskrifne för
detta ändamål. Jag vill icke heller ingå i betraktelser öfver
svårigheten vid att blottställa våra Norska bröder för obeqvämligheten
af att för vår skull afbryta handläggningen af egna
angelägenheter och göra sig det opåräknade besväret af en
liitresa för en vistelse, hvars långvarighet ej är begränsad af vårt
förutseende; jag vill icke upkalla en öfverläggning öfver de sannolika
kostnaderna af förslaget, såvidt de kunna pä förhand beräknas;
jag yrkar helt enkelt att R. o. Ad. måtte lägga motionen
till handlingarne, med afseende derpå, att enl. 56 § Riksd.Ordn.
inga nya ämnen med undantag af grundlagsfrågor få ”af Riksdagsmän
väckas, sedan en månad från Riksdagens början enl. 27 §
tilländalupit, såvida icke sådana frågor af redan fattade beslut,'
eller redan uptagna ärenden, eller under Riksdagen inträffande
händelser, omedelbarligen föranledas”.
Den värde motionären förmenar väl att hans förslag kunde
uptagas såsom utgörande en följd af ett redan uptaget ärende,
nemi. Frih. Cederströms, Anders, afgifna motion om Norrska
bränvinsbränning-lagens antagande vid denna Riksdag till Svensk
lag; men jag beder få fästa R. o. Ad:s benägna upmärksamhet
derpå, att om man skulle godkänna befogenheten af en sådan
härledning, så finnes ingen gräns för motioners väckande under
Riksdagens lopp. Ty nämnde § förutsätter, enl. min tanke,
ingalunda ett medelbart, utan, som orden lyda, ett omedelbart,
således ett nära och ett nödvändigt sammanhang mellan det
förra och det sednare ärendet. Ett sä heskaffadt samband synes
mig dem emellan här icke ega rum. På dessa skäl anser jag
för min del således, att R. o. Ad. skulle handla lagenligt och
riktigt, om remiss å motionen förvägrades; men lill undvikande
af denna, i alla händelser oangenäma åtgärd, upmanar jag i främsta
rummet motionären sjelf att återtaga sin motion.
Hr Ribbing: Beträffande hvad den siste värde talaren nämnde
om det nedslående för oss uti att behöfva begära uplysningar
af de män, som snart i ett 10:tal af år eller något derunder
försökt den lag, som nu af Svenske män allmänt begäres, så
måste jag säga_ att jag finner bra förunderligt om det skulle vara
t. ex. i enskildta lifvet någonting förödmjukande att den ene
brödren begärde uplysningar i något ämne, om den andres större
erfarenhet. Vore icke Norrmännen ett med oss förenadt brödrafolk,
såsom jag också i min motion anfört, i språk, seder och så
många andra hänseenden, likaså skulle jag icke hafva fram
-
Den 16 Januari.
169
ställt förslaget. Jag får dessutom för den siste värde talaren
nämna att redan i går vid ett enskildt förberedande sammanträde
med Ulsk:s ledamöter och andra, som intressera sig för denna
fråga, var en Norman, som händelsevis här vistas, tillkallad för
att afgifva de uplysningar han i denna fråga kunde meddela.
Han gjorde det med välvilja och hans uplysningar uptogos äfvenledes
så. Jag är fullt öfvertygad att så äfven skulle ske om man
antog det af mig framställda förslaget. Det är dessutom af intresse
för båda Rikena att deras lagar blifva öfverensstämmande
så mycket som möjligt. Man kunde då slippa höra den klagan
som försports att vid högre och lägre beskattning i detena eller
andra riket, ett beständigt smuglande öfver Norrska gränsen eger
rum, och sådant är icke bra emellan bröder och brödrariken.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Genom det anförande, som
den siste värde talaren nyss afgifvit, har han visserligen ådalagt,
hvarpå icke heller någon tviflat, att hans motion är föranledd af
varmt nit, meu deremot har hanvsåvidt jag förstår, ingalunda
bevisat hvarken motionens laglighet eller dess nytta. För att en
motion skall få väckas efter motionstidens slut, är det i 56:te
§:n Riksd.Ordn. tydligen föreskrifvet att den skall omedelbarligen
föranledas af redan fattade beslut, eller ett redan uptaget ärende
eller under Riksdagen inträffad händelse. Vi vela att i nästan
alla frågor redan vid Riksdagens början motioner blifvit väckta.
Skulle dä i anledn. af desamma nya motioner kunna väckas ang:de
alla frågor hvaruppå någon Riksdagsmans tankar med anledn. af
dessa motioner kunna falla, så skulle motionstiden i sjelfva verket
vara obegränsad; och på annat sätt kan den ifrågav:de motionen
icke sägas vara föranledd af ett redan uptaget ärende. Motionens
tillkomst är således, efter mitt förmenande, olagligt, men
äfven om motionen varit i rällan tid väckt och bifallen, huru
skulle man finna en laglig form för begagnande af dessa engång
importerade Norrmän? Icke kan det vara motionärens mening
att man skall taga sin tillflygt till Riksakten för att i öfverensstämmelse
med dess stadgande insätta ett lika antal Svenskar och
Norrmän i det Serskildta Utsk. eller 24 af hvardera nationen?
Slutligen om också en form för begagnande af de Norrske
uplysarne skulle finnas, så kan jag för min del icke göra mig
klart, hvartill de egentligen skulle användas, ty om de Norrska
lagarna veta vi tillräckligt huru de äro beskaffade. Derom behöfves
således ingen uplysning, och att af Norrmännen begära
uplysning huruvida deras lagar passa för Svenska förhållanden
torde vara att till dem framställa en fråga, hvilken väl ändock
lämpligast bör göras till Sveriges egna söner.
Jag vågar derföre anse motionen, så välment den än må
vara, såsom både olaglig och otjenlig, samt anhåller vördsamt om
R. o. Ad:s beslut att densamma endast lägges till handlingarna.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Frågan huruvida
den förevar:de motionen bör remitteras eller icke beror i min
tanka derpå huruvida förslaget kan anses såsom ett nytt ämne
170 Den 16 Januari. ■
eller icke. Är det ett nytt ämne, så får motionen enl. 56:le 1
§:n Riksd.Ordn. nu mera icke väckas och kan således icke heller 1
remitteras, men efter mitt förmenande är det icke ett nytt ämne. |
Med ett nytt ämne måste man mena och förstå någonting som 1
i och för sig sjelf innefattar ett ändamål. Det af motionären i
väckta förslaget innefattar icke uti sig det ändamålet att ififör- 'j
skrifva några Norrska män endast för att komma hit, utan ändamålet
är att de skola meddela uplysningar uti ett ämne, som 1
redan är väckt, nemi., frågan om förändring i bränvinsbränningslagstiftningen.
Här är således nu endast fråga om ett medel att i
vinna ändamålet med ett förut framställdt förslag, och då för
min del kan jag icke finna att det icke skulle vara tillåtet att l
under Riksdagen föreslå de medel, som kunna bäst leda till vin- \
nande af ändamålet med ett förslag, som förut blifvit väckt.
Hvad åter beträffar den frågan huruvida det sätt, som motionären
föreslagit, kan leda till ändamålet, så vill jag icke deröfver
fälla något omdöme, men jag tror att det Serskildta Utsk:s Ledamöter
äro de, sorn bäst ega tillfälle bedöma huruvida de behöfva
biträde af Norrmännen eller icke. Om så är att de icke
anse sig behöfva ett sådant biträde, så lära de äfven meddela ett
sådant svar på den af Hr Ribbing gjorda framställningen. Skulle
de åter anse sig vara i behof af Norrmännens uplysningar, så 1
kan jag icke se att något ondt är deruti att de som vilja till
handagå
med uplysningar i frågan äfven må för sådant ändamål
tillkallas och jag kan icke tro, att motionärens afsigt, varit att
förhållandet skulle kunna blifva sådant, som Gr. Lagerbjelke fram- ,
kastat eller att dessa Norrmän skulle kunna ingå såsom Ledamöter
i Utsk. och en af dem skiftesvis vara ordfide derstädes. 1
Jag hemställer således att det nu framställda förslaget måtte blifva
till vederbörligt Utsk. remitteradt.
Hr Ribbing: Den siste värde talaren har redan anfört,
hvad jag ämnat säga, ang:de den vanställning af min motion,
som Gr. Lagerbjelke velat göra, då han föreställt huset att det v
skulle vara fråga om att insätta 24 nya Ledamöter uti det Utsk., J
åt hvilket jag blott begärt att några få personer skulle kallas för
att meddela uplysningar. Det är en vanlig taktik att anslå R.
o. Ad:s stolthetskänsla och angifva såsom förnärmande hvad man
vill hafva bort, men att anföra något, som minst sagdt är orik- j
tigt, det trodde icke jag att man skulle tillåta sig. Jag förenar
mig med den sistö värde talaren uti anhållan om remis af min
motion.
Gr. Sparre, Erik: Om jag också icke skulle bestrida re- i
miss af motionen såsom grundlagsvidrig, så måste jag likväl i
i allo instämma uti den åsigt Gr. Lagerbjelke nu yttrat. Jag
har visserligen hört att man utsändt personer i främmande län- 1
der, för att inhemta uplysningar i frågor, om hvilka vi icke här
haft tillräcklig kännedom, men att man skulle införskrifva utländningar,
för att inom RiksSt:n eller Utsk:n meddela uplysningar,
det måste jag säga, att jag icke hitltils hört praktiseras,
Den 16 Januari.
171
och då dessa utlänningar svårligen skulle kunna ega tillräcklig
kännedom om hvad som för vårt land kan vara passande, så
skulle jag allraminst våga att rösta för den föreslagna åtgärdens
vidtagande i denna sak, som redan visat sig vara så mycken
vansklighet underkastad. Jag instämmer således med de Herrars
åsigt, som tillstyrkt att motionen måtte läggas till handlingarne.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., det han ansåg sig skyldig gifva R. o. Ad.
tillkänna, att enl. hans åsigt Hr Ribbings ifrågavar:de motion
icke grundlagsenligt kunde remitteras. Af föreg:de talare hade
redan blifvit förklaradt, huru 56 § Riksd.Ordn. måste förstås,
nemi. att icke blott ämnet för deri tillålne nya motioner ej skall
vara nytt, utan äfven den fråga, som väckes, bör vara omedelbarligen
föranledd af något redan uptaget ärende. Vid frågor
om remiss af efter motionstidens slut här väckte motioner, hade
Hr Gr. o. Landtm, förut tillkännagifvit, att han trodde ordet
omedelbarligen icke kunna tolkas sålunda, att hvart och ett
ämne, derigenom att det förut under Riksdagen blifvit uptaget,
kunde gifva anledn. till väckande af nya motioner i samma ämne ;
hvaremot Hr Gr. o. Landtm, ansåg det böra förstås så, att den
nya frågan af den redan uptagne skall vara en omedelbar följd,
emedan eljest motionstiden vore obegränsad för alla de frågor,
som under den redan förflutna delen af Riksdagen varit föremål
för motioner. Dertill komme att 42 § Riksd.Ordn. väl säger:
”Finnér Utsk. sig behöfva af någon Konungens Embetsman, eller
”af något publikt verk inhemta mundtliga eller skriftiga uplys”ningar,
begäre genom sin Ordf:de, hos den StatsRådets ledamot,
”Konungen vid hvarje Riksdag dertill förordnar, Konungens Nåd.
”befallning till vederbörande, om de äskade underrättelsers meddelande”
; men att der likväl icke kunde vara fråga om annat,
än att Konungen i Sverige skulle meddela sådan befallning till
någon Svensk embetsman, och icke derom, att Ständerne hos
Norriges Konung kunde anhålla, att Han måtte vidtaga en eller
annan åtgärd för Norske embelsmäns införskrifvande; hvarförutan
berörde § icke tillkännagaf något sätt för R. St:r, att med sådane
införskrifne personer öfverlägga eller af dem inhemta råd. Enl.
Hr Gr. o. Landtnäs tanke kunde derföre någon annan åtgärd i
afseende på ifrågavar:de motion icke vidtagas, än att den lades
till handlingarne.
Hr Ribbing: Vid den framställning, som Hr Gr. o. Landtm,
behagat göra, vill jag blott hafva äran erinra att min mening
aldrig har varit, och sådant är icke heller uti motionen uttryckt,
att, på sätt 48 § Riksd.Ordn. omförmäler, några embetsmän
från Norrige skulle i denna egenskap inkallas, eller förpligtas
inställa sig. I öfrigt och sedan jag, så godt jag kunnat, utredt
den mening, jag hyser, har jag icke något vidare att iakttaga,
än underkasta min motion Hr Gr. o. Landtm:s samt R. o. Ad:s
bedömande.
172
Den 16 Januari.
Uppå härefter framstäld propos. beslöts alt Hr Ribbing»
ifrågavar:de motion skulle läggas till handlingarne.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 14 dennes på bordet lagda Utlåt.
JYi 18, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse om angelägenheten
att skyndsamt få beviljade vissa anslag för försvarsverket.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Det torde till en början
tillåtas mig ali yttra några ord om formen, hvarunder detta
Betänk, tillkommit. 37 § lliksd.Ordn. innehåller föreskrifter
för Utsk:ns verksamhet. I andra mom. läses, att ”intet Utsk.,
Conslit.- och Banko-Utsk:n allena undantagna, vare berättigadt
att väcka frågor till afgörande i R. St:rs Plena eller att uptaga
andra ämnen än de från Plena remitterade; såvida ej, hvad
StatsUtsk. serskildt angår, Konungens Propos., enl. 27 §, till
detsamma omedelbarligen öfverlemnas”. Det torde icke kunna
påstås att K. M:s Nåd. skrifvelse J/t 38 är detsamma som
Konungens Propos. ang:de Statsverkets tillstånd och behof. Jag
■skulle således för min del anse, att för handläggning af denna
skrifvelse, remiss deraf från RiksSlm till StatsUtsk. bordt föregå.
Jag tror således att Utsk. vid tillkomsten af detta Betänk, icke
har ställt sig Grundlagens föreskrift lill efterrättelse.
Jag ber nu få öfvergå till innehållet af Betänk. Det
är en gammal sats, som står orubbligen fast, huru mycket man
än önskar alt bortvilla densamma, nemi. att den nation, som
vill tillförsäkra sig bibehållande af freden, måste vara beredd
pä kriget. När jag härtill lägger de politiska förhållanden, som
f. n. ega rum i Europa, och hvilka fordra en skyldig upmärksamhet,
så skulle jag för min del anse det vara klandervärdt,
om icke vi f. n. vidtoge sådane åtgärder, som i händelse behofvet
påkallade, skulle sätta oss i tillfälle att lägga något kraftigare
i vågskålen, än det tomma ordet. Af denna anledn. tillstyrker
jag bifall till StatsUtsk:s utlåt., men utber mig likväl
derjemte att delta mitt tillstyrkande af bifall, icke måtte anses
såsom ett fullständigt gillande af hvad K. M:s Nåd. Propos. om
Statsverkets tillstånd och behof i afseende på försvarsverket innehåller;
men jag tror bästa tillfället att tillkännagifva de skiljaktiga
meningar jag i detta hänseende hyser, komma att inträda,
när Utsk:s Betänkm rör:de de serskilda hufvudtitlarne hit inkomma.
Hr Bildt , Didrik Gillis: Den siste värde talaren har
här framkastat åtskilliga grundlagsbetänkligheter rör:de formen,
hvarunder det nu under öfverläggning varande Betänk, tillkommit.
Jag vill också här endast hälla mig lill sjelfva formen för
Utlåt., öfvertygad om att, hvad sjelfva saken beträffar, ingen
stämma skall höja sig emot detsamma. Den siste värde talaren
har citerat 37 § Riksd.Ordn. och upläst 2:a mom. deraf, som
innehåller att ”intet Utsk., Const.- och Banko-Utskm allena undantagne,
vare berättigadt att väcka frågor till afgörande i R.
St:rs Plena eller att uptaga andra ämnen än de »frän Plena remitterade;
så vida ej, hvad StatsUtsk. serskildt angår, Kontin
-
Den IS Januari.
173
gens Propos., enl. 27 §, till detsamma omedelbarligen öfverlemnas”.
Om man nn efterser i denna af den värde talaren
åberopade 27 §, så finner man att den Propos., som här åsyftas
är K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, och
om man läser den Propos., som här är i fråga, så är det ganska
tydligt för den, som äfven har läst K. M:s Nåd. Propos.
om Statsverkets tillstånd och behof att de tillsammans utgöra
ett oskiljaktigt helt; ehuru K. M., beträffande de anslag, som
uti den nu under öfverläggning varande Propos:n innehållas,
begärt att desamma först måtte företagas till pröfning med afseende
på de politiska omständigheter, som nu äro för handen.
Det är också detta StatsUtsk. har gjort, och derigenom har således
ingen grundlagsvidrighet af StatsUtsk. blifvit begången.
Alla de uti förevar:de Utlåt, uptagna anslag, med undantag af
ett pä 12,000 b:ko förekomma nemi. redan i K. M:s Nåd. Propos.
om Statsverkets tillstånd och behof och detta anslag af
12,000 b:ko står i omedelbart sammanhang med den större
skyndsamhet, hvarmed K. M. ansett de med dessa anslag afsedda
arbeten böra bedrifvas. Det är just för denna nödvändiga skyndsamhets
skull, som den K. Propos:n blifvit framställd och då
den, enl. min och Utsk:s upfattning, har tillkommit på grundlagsenlig^
sätt, så tror jag att Hr Stjernsvärds anmärkn. är obefogad.
Jag vill i R. o. Adis minne återkalla att den tolkning,
som Hr Stjernsvärd här har gjort af K. M:s Nåd. Propos. ang:de
Statsverkets tillstånd och behof likväl ej hitintills haft så trånga
gränsö!1, som den värde talaren har velat deråt gifva, ty vid
1848 års Riksdag remitterades till StatsUtsk. omedelbart en K.
Propos. om ett anslag af 2,000,000 R:dr för ordnandet af Danska
tvistefrågan. Detta var då en fråga som af samma anledn.
Hr Stjernsvärd nu upgifvit hade bordt passera RiksStin, innan
den kom till StatsUtsk. Den gjorde likvisst icke det och detta
af det skäl att den rörde Statsverkets tillstånd och behof. Det
är icke heller i Grundlagarne föreskrifvet att denna Propos. skall
komma på en gång tillliopahäftad, och det är äfven på denna
grund, som jag tror att StatsUtsk. skulle, äfven om sammanhanget
emellan den nu ifrågavaride K. Proposin och den om Statsverkets
tillstånd och behof icke hade varit så tydligt, som nu,
kunnat behandla Proposm utan föregide remiss deraf från RiksStin.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Såsom ett ytterligare
bevis derpå att StatsUtsk. i denna fråga förfarit i öfverensstämmelse
med grundlagen, anhåller jag att få åberopa 48 § Riksd.-  Ordn., der ibland föredragningsämnen uprepas: ”Konungens Propos:r,
som å Rikssalen, eller sedermera under Riksdagens lopp
blifvit till Stånden eller StatsUtsk. öfverlemnade”. Detta ådagalägger
i min tanka tydligen, att K. ,M. under Riksdagens lopp
äfven kan öfverlemna Propos:r till StatsUtsk.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Ehuru det icke
inverkar på den speciella fråga, som nu är föremål för hanglägg.
ning, huru StatsUtsk. dervid tillvägagått, så är det likväl efter
174
Den 16 Januari.
mitt förmenande af stor vigt att man för framtiden följer grundlagens
föreskrifter, och jag tror att de tvenne sista värde talarena
farit vilse. K. M. eger att öfverlemna Sin Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof antingen till R. St:r eller StatsUtsk.,
men det stadgas uttryckligen i 27 § Riksd.Ordn. 1 morn., inom
hvilken tid denna K. Propos. skall aflemnas, nemi. inom 14
dagar sedan lagtima Riksdag blifvit öpnad. Sedan står det i
andra morn., att alla de Propos:r, som K. M. derefter vill framställa,
skola till RiksSt:n öfverlemnas. Således har Frih. af
Ugglas i min tanka fullkomligen oriktigt upfattat grundlagens
stadgande i en annan §, der det omtalas, hvilka föredragningsämnena
äro, och der det heter: ”Konungens Propos:r, som å
Riks-salen eller sedermera under Riksdagens lopp, blifvit till
Stånden eller StatsUtsk. öfverlemnade”; ty det är icke någon
annan, än Propos:n om Statsverkets tillstånd och behof, hvilken
skall till StatsUtsk. aflemnas, och detta inom den tid, som i § 27
namnes. Jag anser det, som sagdt är, vara af yttersta vigt, att
grundlagens föreskrifter i detta afseende iakttages. Om man
deremot skulle tillvägagå såsom Hr Bildt omnämnt och tillåta att
under Riksdagens lopp alla Propos:r, som röra Statsverkets behof
skulle tillställas StatsUtsk. direkt, så skulle man kunna komma
till det resultat att K. M. endast behöfde framställa en enda
fråga uti den Propos., som aflemnas inom de 14 dagarna, och
kunde sedan öfverlemna de öfriga Propos:na när som helst under
Riksdagens lopp till StatsUtsk. Sådant står dock i strid
med grundlagens stadgande. För öfrigt instämmer jag i det
tillstyrkande, som StatsUtsk. i sjelfva saken meddelat, ehuru jag
måste protestera mot formen för dess upställning under önskan
att StatsUtsk. hädanefter uti de Utlåt:n, som inkomma till RiksSt:n,
icke måtte göra sina framställningar så knapphändiga, som
uti förevar:de Betänk., hvilka ej innehåller någon utredning af
frågan, till följd hvaraf man måste deröfver besluta helt och
hållet på grund af ett blindt förtroende, hvilket jag anser oss,
hvad denna fråga specielt beträffar, kunna göra. '
Hr Stjernsvärd: Det är med anledn. af de utaf Hr Bildt
och Frih. af Ugglas yttrade satser, som jag ansett erforderligt att
framställa min åsigt att, i händelse de satserna blefvo antagna,
följden skulle blifva att Utsk:n bildade en Riksdag för sig sjelfva
och RiksSt:n en annan.
Hr von Troil, Sam. Gust.: De invändningar, som emot
StatsUtsk:s Utlåt, blifvit gjorda, synas mig fullständigt vederlagda
så väl af Hr Bildt som utaf Frih. af Ugglas. Jag ber att få
fästa Hr Cederschiölds upmärksamhet på första delen af 48 §
Riksd.Ordn., der det tydligen står: ”Konungens Propos:r, som
å Rikssalen eller sedermera under Riksdagens lopp blifvit till
Stånden eller StatsUtsk. öfverlemnade”. Hade nu icke lagstiftaren
afsett att K. M. skulle under Riksdagens lopp kunna aflemna
några Propos:r till StatsUtsk., så hade här utan allt tvifvel stått
Konungens Propos. rör:de Statsverkets tillstånd och behof och
Den 16 Januari.
175
icke Konungens Propos:r. Hvad för öfrigt beträffar den mindre
utförlighet i Utsk:s Betänk., sorn Hr Cederschiöld åberopar, så
ber jag endast få fästa talarens upmärksamhet derpå att troligen
lian likasom alla andra Riksdagsmän har fått emottaga ett tryckt
exemplar af K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och
behof och derest han har gjort sig den mödan, att genomläsa
denna Propos., med den förträffliga motivering, hvilken åtföljer
denna Propos., så har han utan tvifvel inhemtat att detta ärende
är så väl utredt, som man någonsin kan önska. Jag hemställer
huruvida det vore lämpligt, att i Utlåt, afskrifva alla de motiver,
som i nämnde prot. finnas anförda. En hvar Riksdagsman, som
önskar deraf taga kännedom har fått handlingen sig tillställd, och
jag skulle för min del tro att Betänk, derföre icke behöft innehålla
mera än som nu deri finnes. Jag anhåller om bifall till Utlåt.
Hr Bildt: Den siste värde talaren har till största delen
förekommit mig. Jag har begärt ordet för att visa att de anmärkn:r
Hr Cederschiöld gjort emot StatsUtsk. deri att Utsk.,
enl. hans lanke, särdeles knapphändigt behandlat denna sak, icke
torde vara väl förtjente. Utsk. har, på sätt Hr von Troil ganska
riktigt anmärkt, icke ansett det behöfligt att aftrycka den K.
Propos:s väl utförda och serdeles fullständiga motiver. Men det
finnes ändock, om man så vill, en lucka i motiverna, nemi. orsaken
hvarföre det varit så brådtom att afgöra dessa frågor. Det
är, såsom den K. Propos:n innehåller, de yttre politiska omständigheterna
som hafva påkallat denna brådska. StatsUtsk. har
icke kunnat få af K. M. någon redogörelse härför. Detta hafva
deremot det hemliga Utsk:s ledamöter fått och då inom StatsUtsk.
funnits flera ledamöter af det hemliga Utsk. till hvilkas
ord Utsk., med kännedom om dessa personers karakter, haft fullt
förtroende; har Utsk. handlat derefter och då Utsk. föreställt sig
att äfven hvarje RiksSt. skulle i detta hänseende hysa förtroende
för sina ledamöter af det hemliga Utsk:s yttrande, så har StatsUtsk.
icke ansett sig kunna ens antyda denna brist i motiveringen,
och jag skulle tro att denna brist icke heller på något sätt
påkallar någon annan förklaring.
Hr Cederschiöld: Jag har protesterat för framtiden emot
ett sådant sätt att afgifva Utlåt:n, som det af Utsk. här begagnade.
Jag har derjemte förklarat att jag instämmer i det Utlåt.
Utsk. afgifvit, men jag tror att det icke vore väl om StatsUtsk.
framdeles gjorde på samma sätt. Hr Bildt har sagt att man har
att tillgå K. M:s Propos. om Statsverkets tillstånd och behof och
kan läsa den. Detta är ju fallet med alla K. Propos:r, likasom
det äfven är fallet med alla motioner, som väckas, och med
samma skäl skulle Utsk. således vid hvarje Utlåt, kunna förfara
på det sättet att Utsk., i afseende på motiveringen endast hänvisade
till den K, Propos:n ellet' till mptionen. Det är emot ett
sådant sätt att tillvägagå för framtiden, som jag protesterat, men
icke emot sjelfva saken, i afseende hvarpå jag instämmer i Utskss
Utlåt.
176
Den 16 Ja,nuari.
Hr von Hartmansdorff: Jag trodde icke att denna fråga
i afton skulle förekomma till afgörande och är alltså icke förberedd
på ärendet. Likasom Hr Cederschiöld vill jag bifalla Utlåt,
och det ju förr ju hellre så att icke något hinder må upstå mot
verkställigheten af de föreslagne åtgärderna till försvarsverkets
iståndsättande. Jag tror att formen kan vid detta tillfälle försvaras
derföre att de summor, som i betänkandet uptagas, egentligen
icke äro andra än sådana, om hvilka fråga redan varit
väckt, i Konungens Propos. om Statsverkets tillstånd och behof,
med undantag af de 12,000 R:dr, som nu för brådskans skull
tillkommit; men R. o. Ad. torde påminna sig att frågan om
lagligheten att afgifva Konungens Propos:r omedelbarligen till
StatsUtsk. med RiksSt:ns förbigående, sedan den tid förlupit sorn
grundlagen i detta fall uttryckligen bestämmer, afhandlades vid
sistl. Riksdag, om jag rätt minnes. Jag bestred då, såsom jag
ännu gör, på grund af 37 § 2 mom. Riksd.Ordn. lagligheten att
gå Stånden förbi i något annat fall än det nyss upgilna. Då
erinrade mig en ledamot af StatsUtsk-, jag tror det var Hr von
Troil, derom att jag sjelf i egenskap af Statssekreterare, kontrasignera!
Kongl, skrifvelser till StatsUtsk., aflemnade efter den tid
då den allmänna Propos:n om Statsverkets tillstånd och behof afgafs.
Jag vill påminna mig att jag då erkände och afbad mitt fel inför
Ståndet, men, såsom jag säger, jag anser detta vara origtigt,
antingen jag sjelf eller någon annan så gjort. Följakteligen önskar
jag att åtgärden icke måtte förnyas, ty det är redan ett
fel att Konungen eger gå Stånden förbi med den första och vigtigaste
Proposrn. Att utsträcka detta längre'än grundlagen medgifver,
är ännu oriktigare. Man har fästat Ståndets upmärksamhet
vid 48 § Riksd.Ordn. Der står så här: ”Föredragningsämnen
ärp dessa, och inga andra, l:o Konungens Propos:r, som å
Rikssalen eller sedermera under Riksdagens lopp blifvit till Stånden
eller StatsUtsk. öfverlemnade”. Här har grundlagens stiftare
efter mitt förmenande, sammanfattat under Propos:r både den
enda, som må gå Stånden förbi, och alla öfriga, som kunna
komma i fråga, antingen de förr eller sednare afgifvits. Det är
denna otydlighet i uttrycken, som upkommit derigenom att man
velat vara rätt kort, hvilken kan föranleda den villfarelse, som
Frih. af Ugglas och andra ledamöter försvarat. Formen kan
således denna gång något så nära urskuldas, och jag vill icke
bestrida bifall till Utlåt.; men erkännande riktigheten af Hr
Cederschiölds anmärkn. instämmer jag med honom för framtiden.
Uppå härefter framstäld Propos. blef StatsUtsk:s förevande
Utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls Bevilln:sUtsk:s d. 14 dennes på bordet
lagda Mern. JU 1, om antagande af två Kanslister utöfver den i
Riksd.Ordms 24 § bestämda Kansli-personal.
Vid
Den 16 Januari.
177
Vid föredragning af LagUtskrs d. 14 dennes på bordet lagda
Utlåt. M 2, i anledn. af väckt motion ahg:de åtgärders vidtagande
för utfärdande af nya Krigs-Artiklar, Tjenstgörings-Reglemente
för Armeen, Fältförvaltnings-Reglemente samt Reglemente
för ordnandet af den militära sjukvården; blef detta Utlåt, ånyo
bordlagdt, uppå derom af Ilr von Hartmansdorff, Au g.,
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz, m. fl. ledamöter
framstäld begäran.
Anmäldes och lades på bordet följande från StatsUtsk. inkomne
Mern. och Utlåt:n:
M 16, i anledn. af föreslagna förändringar i stadganderne,
ang:de spelkortens stämpling;
M 17, ang:de Inbetalning från Myntverket till Riksg:sKont.
af en emot köpeskillingen för f. d. Hofbageri-egendomen i Stockholm
svarande summa; och
Af 19, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om uplåtelse på
viss tid åt enskild man af en K. M. och Kronan tillhörig, intill
Kongl. Operahuset i Stockholm gränsande, tomt.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^8 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 18 Januari 1854.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 2:ne Prot.-Utdr. för d. 16 dennes samt PleniProl:n
för d. 31 sisth Dec. f. o. e. m.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 14 och 16 dennes pä bordet
lagda Utlåt. Jlf 2, i anledn. af väckt motion ang:de åtgärders
vidtagande för utfärdande af nya Krigs-Artiklar, TjenstgöringsRegbte
för Arméen, Fältförvaltnings-Regkte samt Regbte för
ordnandet af den militära sjukvården.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: I motsats till LagUtsk.
anser jag R. o. Ad. hafva riktigt förfarit vid min nu ifrägakomne
motions remitterande till nämnde Utsk. För denna min
åsigt liemtar jag stöd af 33 § Riksd.Ordn., som innehåller, ’'atl
3 H. 12
178
Ben 13 Januai i.
LagUtsk. eger icke allenast utarbeta från Stånden remitterade
förslag till stiftande, ändring, förklaring eller uphäfvande af allmän
civil-, criminal- och kyrkolag, utan äfven uplaga de i sådana
ämnen R. St:r meddelade Konungens Propos:r eller i Ständernas
Plena väckta frågor”. Samma § säger vidare, att ”under
civil- och criminal-lag böra äfven förstås de delar af krigs-lagar
och författningar ronde krigsväsendet, som ega tillämpning till
medborgare utom krigs-staten”. Nu är förhållandet, att de af
mig till omarbetande föreslagna författningar höra till sistnämnde
kategori. Krigs-Artiklarne gälla äfven för den allmänna beväringen
och i Tjenstgörings-Reglementet för Arméen förekomma
jemväl stadganden, som å densamma ega tillämpning. Det är
af denna anledn. som jag finner mig föranlåten framställa det
yrkande, att R. o. Ad. vilie återremittera motionen till LagUtsk.
för att derstädes undergå den behandling, 33 § Riksd.Ordn. föreskrifver;
och anhåller jag om Hr Gr. o. Landtnäs propos. härå.
Gr. Sparre, Erik: Ifrågåvande motion afser en underd.
anhållan hos K. M. derom, att nödiga åtgärder måtte blifva vidtagna
för utfärdande af nya Krigs-Artiklar, Tjenstgörings-Reghte
för Arméen, Fällförvaltnings-Reghte samt Reghte för ordnandet
af den militära sjukvården. Af dessa motioners serskildta
delar måste utan tvifvel de 3:ne sistberörde anses såsom sådana
instruktioner för Arméen, hvilka K. M., i egenskap af högste
Befälhafvare öfver krigsmakten, eger att ensam, utan Ständernas
hörande, utfärda. Hvad Krigs-Artiklarne beträffar, så läser man
i 33 § Riksd.Ordn. att ”under civil- och criminal-lag böra äfven
förstås de delar af krigslagar och författningar rör:de krigsväsendet,
som ega tillämpning Ull medborgare utom krigs-Slaten”.
Ingå nu Ständerna till K. M. med underd. begäran om
åtgärders vidtagande för utfärdande af nya Krigs-Artiklar, så är
det ännu icke bekant, huruvida dessa nya Krigs-artiklar jemväl
skola komma att innefat ta bestämmelser rör:de förhållandet emellan
medlemmar af krigs-ståndet och andra medborgare, i följd
hvaraf LagUtsk. var i fullkomlig ovisshet om de författningar,
hvilka K. AL, med anledn. af Ständernas begäran, funne för
godt att låta utarbeta, i någon mån tillhörde Utsk:s handläggning
eller icke. Vid sådant förhållande och då motionen dessutom
icke innehåller något förslag till förändring i nu gällande Krigs»
Artiklar, utan endast åsyftar en underd. hemställan till K. M.
om utarbetande af nya författningar i ofvanomförmäldta ämnen,
har LagUtsk. ansett motionen innefatta ett så beskaffadt önskningsmål,
hvarmed det icke tillkom Utsk. att taga befattning;
och har äfven motionen derföre blifvit till R. o. Ad. återlemnad.
Hr Ribbing, Arvid: Ordf:den i det Utsk., som skiljt från
sig befattningen med Hr Stjernsvärds ifrågavande motion, bar,
till försvar för Utsk:s förfarande, hufvudsakligen fästat sig vid de
till omarbetning föreslagna Krigs-Artiklarnes möjligen blifvande
beskaffenhet. Detta sätt att betrakta saken är, enl. mitt förmenande,
högst oriktigt, enär man i hvarje fråga väl torde få lof
Den 18 Januari.
179
att se sakerna, sådana de f. n. verkligen sig befinna och icke
såsom man föreställer sig att de möjligen kunna blifva. Icke
allenast Krigs-Artiklarne, utan äfven de öfriga författningar,
hvilkas förändring motionären afsett, röra, på sätt redan blifvit
omnämndt, personer utom Krigs-ståndet, såsom den allmänna
beväringen o. s. v., och tillhöra således, enl. 33 § i Riksd.Ordn.
LagUtsk:s behandling; men om äfven de sednare författningarne
icke skulle kunna till någon del anses tillhöra nämnde Utsk., så
är det dock en ganska vanlig sak, att då en motion innefattar
flera delar, den hänvisas till det Utsk., under hvilket den hufvudsakligaste
delen hemfaller, och i förevande fall måste man väl
erkänna, att motionen ligger närmare LagUtsk. än EkonomiUtsk.
Jag kan således icke finna annat än att LagUtsk. bordt säga sin
mening om det väckta förslaget att få nya författningar i om
förmäldte amen utarbetade, och om Utsk. ej tilltrott sig kunna
fälla något omdöme ang:de heliöfligheten af en sådan omarbetning
i andra delar än beträffande Krigs-Artiklarne, så hade det
alltid stått Utsk. öppet att begära sammanträde med Ekon.Utsk.
Dä jag således icke kan godkänna de skäl, som blifvit anförda
för behörigheten af LagUtsk:s ifrågakomne åtgärd, får jag förena
mig med motionären och anhålla, att hans motion måtte ånyo
blifva till nämnde Utsk. öfverlemnad.
Frih. Haab, Adam Christian: Såvidt jag rätt upfaltat
den föregule discussionen, beror frågan deruppå, huruvida i motionen
begäres utarbetande af förslag till nya författningar i de
upgifna ämnena, eller om det endast föreslås en underd. hemställan
till K. M. om åtgärders vidtagande för utfärdande af sådana
författningar. Som Utsk:s Betänk, ännu icke är tryckt,
har jag icke varit i tillfälle att deraf taga kännedom, och icke
heller minnes jag ordalagen i Hr Stjernsvärds motion, hvarföre
jag, under förutsättning, att många af R. o. Ad:s ledamöter,
lika med mig, sakna en sådan för frågans afgörande behöflig
kännedom, får vördsamt anhålla om upläsning så väl af motionen
som Utsk:s deröfver afgifna Utlåt.
Sedan den sålunda begärda upläsniugcn försiggått, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Aug: I den 1111 uplästa motionen
* har Hr Stjernsvärd uttryckligen sagt, att han önskar nya
Krigs-Artiklars utfärdande. Han är således icke nöjd med de
närvarande, utan åsyftar en förbättring eller en förändring af
de författningar, hvilka i detta hänseende finnas. Nu säger
Grundlagen i 33 § Riksd.Ordn.: ”LagUtsk. eger att utarbeta de
från R. St:rs Plena remitterade förslag till stiftande, ändring,
förklaring eller upliäfvande af allmän civil-, criminal och kyrkolag,
samt uptaga de i sådana ämnen R. St:r meddelade Konungens
Propos:r eller i R. St:rs Plena väckta frågor. Under civiloch
criminaHag böra äfven förstås de delar af krigslagar och
författningar rör:de krigsväsendet, sora ega tillämpning till med
12
*
ISO
Den 18 Januari.
borgare utom krigsstaten”. Måste man nu såsom gifvet antaga,
att motionen afser en förändring i krigslagarne, samt att de
delar deraf, som röra personer utom krigsstaten, böra af LagUtsk.
behandlas: så är det äfven, vid det kända förhållande, att
beväringen, ehuru ej hörande till krigsstaten, dock under tjensteliden
lyder under krigslagarne, klart, att LagUtsk. icke kunnat
med stöd af Riksd.Ordn. undandraga sig att motionen uptaga
och behandla. Krigs-Artiklarne äro hufvudsaken i motionen;
det öfriga är bisak, hvilken bör åtfölja den förra. Gr. Sparre
bar väl rätt deruti, att en del af motionens ämne icke tillhör
LagUtsk., utan snarare Ekon.Utsk. Men jag ser icke något hinder
för det förra Utsk. att i denna del, med det sednare till
gemensam öfverläggning sammanträda, ulan finnér deremot bestämd
föreskrift härom i 43 § Riksd.Ordn., hvars början lyder
sålunda: ”Skulle ett Utsk. anse nödigt att, till öfverläggning om
något ärende af serdeles vigt, med annat eller andra Utsk. sammanträda,
vare det tillåtet”. Jag anser således R. o. Ad. hafva
rätteligen remitterat motionen till LagUtsk. och anhåller att Ståndet
måtte låta dervid förblifva, samt förständiga Utsk. att frågan
behörigen handlägga.
Gr. Sparre: Jag föreställer mig, att R. o. Ad. efter motionens
nu skedda upläsning skall finna, att den hufvudsakligast
afser en förbättrad Krigslagstiflning i afseende å krigslydnaden,
fältförvaltningen och sjukvården m. m. Då största delen af
dessa ämnen otvifvelaktigt hemfaller under K. M:s lagstiftningsmakt,
och endast en ganska ringa del deraf, eller krigslagarne,
för så vidt de röra medborgare utom krigsståndet, grundlagsenlig!
tillhör LagUtsk:s behandlig, hvartill kommer, att Utsk. ej på
förhand kan ega kännedom derom, huruvida denna del af krigslagarne
skulle komma att vid de nya författningarnes utarbetande
undergå någon förändring, torde R. o. Ad. anse Utsk. hafva egt
tillräckligt skäl för dess ifrågavar:de Utlåt.
Hvad den siste värde talaren yttrat derom, att LagUtsk.,
jemlikt 43 § Riksd.Ordn., bordt begära sammanträde med Ekon.-  Utsk. för behandling af motionens till LagUtsk. ensamma handläggning
ej hörande ämnen, måste jag helt och hållet bestrida.
Om LagUtsk. i ett verkligt lagstiftningsärende skulle anse sig
behöfva samråda med Ekon.Utsk. eller något annat Utsk., kan
och bör ett sådant sammanträde ega rum; men att LagUtsk.
skulle hålla sammankomst med ett annat Utsk. för behandling af
en fråga, hvilken Utsk. anser ej höra sig till, utan tvertom tillkomma
det Utsk., hvarmed sammanträdet skulle hållas, sådant
anser åtminstone jag för min del icke riktigt, och jäg tror ej
heller, att en dylik tolkning af den åberopade §:n skall kunna
göra sig gällande. Således, om också R. o. Ad. skulle anse
LagUtsk. böra uptaga motionen, i hvad den rörer Krigs-Artiklarne,
vill jag förmoda, att Ståndet ej ämnar ålägga Utsk. att
taga befattning med de öfriga rent reglementariska författningarne,
hvilket vore ett ingrepp i Konungens lagstiftningsrätt ;
Den 16 Januari. 181
hvarförutan jag får i förbigående anmärka, att motionen strider
emot grundlagen, så till vida, att flera mål af olika beskaffenhet
finnas deri sammanförda. LagUtsk. sysselsätter sig ej med att
tillstyrka R. St:r att till K. M. ingå med underd. hemställningar;
det sysselsätter sig med stiftande af eller ändring i allmän
lag, och önskningsmålen höra ej till dess, utan lill Ekon.Utskrs
verkningskrets. Jag yrkar fortfarande, att Utsk:s Utlåt, måtte gillas.
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz: Jag delar fullkomligt
Gr. Sparres åsigt i denna fråga. Motionen åsyftar intet
annat än en underd. hemställan till K. M. om åtgärders vidtagande
för utfärdande af nya författningar i åtskilliga till krigsväsendet
hörande ämnen; och då således någon bestämd förändring
af allmän lag ej yrkas, bör motionen icke liänskjutas till
LagUtsk., utan, såsom innefattande önskningsmål, öfverlemnas
till Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:s behandling.
Hvad äter sjelfva motionens innehåll beträffar, så borde det
vara motionären bekant, att, utom de facla, som finnas i motionen
upgifna, åtgärd blifvit för icke länge sedan vidtagen att
förskaffa Arméen ett nytt tjenstgörings-reghte; och, vidkommande
Fält-förvaltningen, har K. M., uti Nåd. Bref, utfärdadt, om jag
1 minnes rätt, år 1849, updragit åt Presidenten i KrigsColkm och
2:ne af Golldi ledamöter att ombesörja utarbetande af ett nytt
reghte för nämnde förvaltning. Hvad således dessa 2:ne delar
af motionen angår, äro redan åtgärder i af motionären önskad
syftning af Regeringen vidtagne, men i afseende å den militära
sjukvårdens ordnande, förekomma omständigheter af allt för invecklad
art för att det skulle vara lämpligt att dem härstädes
relatera. Jag vill endast nämna, att så snart bestämmelserna
rörrde Arméens proviantering — — — — — —
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet,
med erinran till talaren, att liär icke vore fråga om en pröfning
af motionen, utan att den fråga, som nu borde af R. o. Ad.
behandlas, endast afsåg att bestämma lill hvilket Utsk. motionen
rätteligen hörde.
Frih. Klinkowström: I sådant fall her jag endast att få
till motionären hemställa, huruvida han icke ville återtaga sin
motion; men skulle han ej villfara denna önskan, anhåller jag
om motionens remiss till Ekon.Utsk.
Hr Stjernsvärd: I sitt sednaste yttrande har Gr. Sparre
påstått, att LagUtsk. ej skulle kunna åläggas uptaga motionen i
dess helhet, utan endast den del deraf, som rörer Krigs-Art:ne.
Om 33 § Riksd.Ordn. fullständigt genomläses, torde Hr Gr:n linna,
att han härutinnan misstagit sig. Slutet af §:ns första mom.
lyder nemi. sålunda. ”Under civil- och criminal-lag böra äfven
förstås de delar af krigslagar och Författningar rörande krigsväsendet:,
som ega tillämpning till medborgare utom Krigsstaten”.
Härutaf finnér man, att äfven andra Författningar, än de egentliga
Krigs-Artme kunna komma att af LagUtsk. behandlas.A
182
Den 18 Januari.
Hvad åter Frih. Klinkowström yttrat derom, att åtgärder
redan äro vidtagna för utarbetande af de i motionen afsedda författningar,
torde icke bevisa motionens obeliöflighet, enär densamma
just uplyser, att sådana åtgärder redan för längre lid tillbaka
blifvit vidtagna, utan att dock hafva framkallat något resultat
; och att samma förhållande skulle kunna komma att fortfarande
ega rum, oaktadt de sednare åtgärderna, det torde enhvar
som eger kännedom om allmänna ärenders behandling, kunna
med skäl befara.
Jag förnyar min anhållan om motionens återremitterande till
LagUtsk.
Gr. Sparre: I anledn. af det sednast afgifna yttrandet, ber
jag att än ytterligare få säga några ord. Skulle R. o. Ad. verkligen
vilja updraga åt LagUtsk., bestående till större delen af
jurister och der icke en enda militär finnes, att ingå i bedömande,
huruvida nuvande tjenstgörings- och fältförvaltningsreglemenfen
för arméen äro ändamålsenliga eller tarfva omarbetning?
jag för min del måste tillstå, att jag ej tilltror mig
kunna derom fälla något omdöme. Då jag i egenskap af jurist
blifvit invald i LagUtsk. för alt behandla sådana frågor, deri det
tillkommer mig att ega sakkännedom, bör jag icke kunna åläggas
att befatta mig med ärenden, dem jag alls icke känner och dem
jag enl. Grundlagen icke är pligtig att handlägga.
Hr Stjernsvärd: Jag vet ganska väl, att några militärer
ej sitta i LagUtsk., men jag känner äfven, att der finnas lagfarne
och förståndige män, fullt kompetente att bedöma, huruvida
de ifrågakomne författningarne behöfva omarbetas eller icke; och
det är just derföre jag ansett och fortfarande anser, att handläggningen
af min motion tillhör nämnde Utsk.
Frih. Raab: Jag vill icke ingå i bedömande, huruvida
Ekon.Utsk:s ledamöter äro i högre grad än LagUtsk:s medlemmar
skicklige att ingå i pröfning af de reglementariska stadganden,
som uti ifrågakomne författningar finnas. Utan alt förnärma
någotdera af dessa Utsk., tror jag mig dock kunna säga, att
hvarken det ena eller andra Utsk. härutinnan är fullt kompetent.
Men i fråga om, huruvida motionen antingen bör remitteras till
LagUtsk. för att af detta Utsk. gemensamt med Ekon.Utsk. behandlas,
eller till det sednare Utsk. för att i samråd med LagUtsk.
afgöras, kan jag icke underlåta att uttrycka den mening,
att R. o. Ad. vid motionens första remiss riktigast och lämpligast
förfarit. Jag ber härvid att få erinra om ordalagen i slutet
af 2:dra mom. 34 § Riksd.Ordn., hvilka lyda sålunda: ”och bestämme
sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen, men icke
den hvarje serskildt Utsk. i allmänhet updragna befattning, huruledes
ett mål, i enlighet med R. Stms deröfver tillhöriga beslutande
rätt, hör afgöras”. Härutaf följer, att om äfven denna
motion remitteras till LagUtsk., det ingalunda kan inträffa, att
de författningar, hvars stiftande tillhör K. M. allena, komma att
Den 18 Januari.
183
behandlas såsom lagfrågor.'- Ehuru således frågan örn motionens
remitteraude till Lag- eller Ekon.Utsk. torde vara af underordnad
vigt, anser jag, såsom jag redan haft äran nämna, motionen
dock böra i första rummet af LagUtsk. behandlas, och anhåller
således, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt i afseende å motionens
remiss förut fattade beslut.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att sedan under densamma blifvit yrkadt, dels att
motionen måtte återlemnas till LagUtsk:s behandling, dels att
den måtte förklaras tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s behandling,
han ansåge böra först framställa den propos., som förut
blifvit begärd Och derföre finge hemställa om R. o. Ad. behagade
återlemna ifrågavande motion till LagUtsk:s behandling.
Denna propos. besvarades med Ja och Nej, och efter sedermera
framstäld propos. om R. o. Ad. ansåge motionen tillhöra
Allm. Besv.- o. EkonUtsk:s behandling, hvarvid åter ropades
Ja och Nej, blef propos. å motionens återlemnande till LagUtsk.
förnyad och åter besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan härvid Gr. Sparre begärt votering, uplästes till justering
och godkändes.följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller, att den uti LagUtsk.-? Utlåt. JK 2 återlemnade
motion ånyo öfverlemnas till LagUtsk:s behandling,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde motion tillhöra Allm. Besv. o. Ekou.-  Utsk:s behandling.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer
Ja — 27.
Nej — 39.
Föredrogos och biföllos StalsUtsk:s nedannämnde d. 16 dennes
på bordet lagda Mern. och Utlåt.:
JK 16, i anledn. af föreslagna förändringar i stadganderne
ang:de spelkortens stämpling; och
JK 17, ang:de inbetalning från myntverket till Riksg.-sKont.
af en mot köpeskillingen för f. d. Hofbageri-egendomen i Stockholm
svarande summa.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, uppå derom af Frihrne
Tersmeden, Wilh. Fredr, och Cederström, Rudolf,
184
l)en 18 Januari.
gjord begäran, StatsUtsk:s d. 16 dennes på bordet lagda Utlåt.
M, 19, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om uplåtelse på viss
tid åt enskild man af en, K. M. och Kronan tillhörig, intill K.
Operalmset i Stockholm gränsande tomt.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm.
llesv.- o. Ekon.Utsk. inkomne Betänkm:
JYs 8, i anledn. af väckt motion! om anläggande af nya sjömärken
i Bottniska viken;
J\s 9, i anledn. af väckt fråga om behofvet af närmare
stadgandeo i afseende på de genom Kongl. Förordn. d. 20 Febr.
1764 påbjudna årliga strömrensningar;
■M 10, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
för att bilägga de stridigheter, som kunna upkomma emellan
Europeiska makterna;
J1J 11, i anledn. af väckt motion om fortsättning till Gefle
af lelegraflinien från Stockholm till Upsala;
M 12, i anledn. af väckt motion om upsättande af ett s. k.
Gensdarmerie; och
JVf 13, i anledn. af väckt motion om förändring och tillägg
vid K. M:s Nåd. Kung. d. 2S Maj 1830 rör:de ekonomiska besigtningar.
11. B. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In tutein protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 21 Januari 1854.
Plenum kl. I 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 18 samt pleni prot. för d.
4 dennes f. m.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Då Frih. Lejonhufvuds
motion, ang:de erläggande af vakans-afgift för befrielse från
beväringsskyldighets utgörande, af R. o. Ad. behandlades d. 4:de
i denna månad, hvilken dags prot. nu blifvit justeradt, afgaf jag
ett yttrande jemte dervid fogadt förslag, hvilket jag nu, på grund
af 52 § lfiksd.Ordn. anhåller mätte blifva med de öfriga Riks
-
Den 21 Januari.
185
Sl:u kommunicerad t; och får jag för sådant ändamål aflemna
erforderligt antal exemplar af detta mitt yttrande.
11. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. ]6 och 18 dennes
på bordel lagda utlåt. N:o 19, i anleda, af K. M:s Nåd. Propps,
om uplåtelse pä viss tid åt enskild man af en, K. M. och Kronan
tillhörig, intill Kongl. Operahuset i Slockholm gränsande tomt.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv. och Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 18 dennes på bordet lagda Betänk:n:
JM 8, i anleda, uf vackt motion om anläggande af nya
sjömärken i Bottniska viken;
JM 9, i anledn. af väckt fråga om behofvet af närmare
slädganden i afseende på de genom K. Förorda, d. 20 Febr.
1764 påbjudna årliga strömrensningar:
JM 10, i anledn. af väckt molion om åtgärders vidtagande
för att bilägga de stridigheter, sorn kunna upkomma emellan Europeiska
maktern e.
Vid föredragning af Allm. JAs v . Ekon.Utskrs d. 18 den
nes
på bordet lagda Betänk. M 11, i ånfetfr?. af väckt motion
om fortsättning till Gefle af telegraflinien från SlöcMnalm till
Upsala, blef detta Betänk, ånyo bordlagdt, på begärande af Ffr
Prytz, Lars Adolf, och Frih. Cederström, Rudolf.
Fmredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utskcs d. 18 dennes på bordet
lagda Betänk. JM 12, i anledn. af väckt motion om inrät
tande
af ett s. t. Gendarmerie.
Fri,'r: von Schwerin, Adam Otto: Då Ekon.Utsk. funnit
sig böra hemställa, att min motion icke måtte till någon
R.St:rs åtgärd föranleda, har Utsk. lill stöd för denna hemställan,
anfört 3:ne motiver. Första skälet är, att förhållanderne
här i landet icke skulle påkalla en.så beskaffad serskild bevakning,
men Utsk. medgifver derjemte, att förbrytelser, störande
den allmänna säkerheten, icke äro sällsynta. Således, på samma
gång man erkänner, att ett ondt existerar, förkastas botemedlet
derför. I sammanhang härmed påminner Utsk. derom att polismyndigheterna
och deras underordnade, der så erfordras, ega att
anlita militärbiträde. Detta är väl sanni, men Utsk. bade dervid
jemväl bort ihågkomma, att man på landet ofta har ganska långt
till närmaste garnisonsstad, och att s/dedes många missdåd blifvit
begångna, utan att till deras förebyggande eller gerningsmännens
ertappande militärbiträde hunnit anlitas. Deremot skulle det af
mig föreslagna Gensdanneriet på närmare håll städse vara att
tillgå och kunde t. ex. förläggas till ett bestämdt antal i hvarje
socken. Vidare säger Utsk. att genom den af mig föreslagna
186
Den 21 Januari.
bevakningen brotts begående i allt fall icke skulle kunna förebyggas.
Jag vet ganska väl, att detta ändamål aldrig fullkomligt
kan vinnas, så länge mensklige passioner och mensklig nöd
finnes till, men fast man aldrig kan upnå ett mål, bör man likväl
alltid sträfva att närma sig dertill och ej förfalla i en försoffande
liknöjdhet, som förr eller sednare leder till fullkomlig undergång.
Vi hafva dagligen erfarenhet deraf, att talrika brott föröfvas inom
städerae, oaktadt dessas garnison och polis, men ingen lärer väl
vilja föreslå, att dessa för fridens uprätthållande nödiga personer
borde afskedas, derföre att brott i allt fall föröfvas. Min mening
har deremot varit att bereda landet samma fördel som städerne
genom inrättande af en landtpolis, talrikare och lättare till hands
än den executiva maktens nuvande underordnade personer. Slutligen
anför Utsk.. att uprättandet af en dylik bevaknings-corps
skulle vara förenadt med betydliga kostnader. Detta kan icke
förnekas, men hvilken ändamålsenlig Institution har funnits, som
ej erfordrat upoffring? för uprätthållande af samhällstillståndet
och dess fortskridande utveckling få alla medborgare, hvar och
en efter sin ställning och förmåga, vidkännas ganska betydliga
upoffringar, och då mitt förslag afser att bereda ett behöfligt
skydd för samhällsmedlemmarne till lif och egendom, hade jag
trott, att man ej borde studsa tillbaka för den i och för detta
ändamåls vinnande erforderliga kostnad.
Jag kan således icke annat än finna, det Utsk. saknat skäl
att afstyrka mitt ifrågav:de förslag, hvilket jag (ill R. o. Ad:s
oväidiga pröfning öfverlemnar.
Öfverläggnitigen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde propus, till bifall å Utsk:s Betänk,
och, efter det svaren härvid utfallit med blande ja och nej, hemställde
om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärknma föranleda
till återremiss.
Denna propos. besvarades med nej jemte ett eiler annat ja,
hvarefter Utsk:s Betänk, uppå förnyad propos. af R. o. Ad. bifölls."'
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utskis d. 18
dennes på bordet lagda Betänk. J\s 13, i anledn. af väckt motion
om förändring och tillägg Vid K. M:s Nåd. Kungörelse d.
28 Maj 1830, ronde ekonomiska besigtningar.
Uplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s under
N:o 5 afgifna Förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse till K. M.,
ang:de beviljande af vissa anslag för försvarsverket.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n
inkomne Utlåtrn och Mern., nemi. från
Stats- Utskottet:
N:o 20, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om förmedling
för lägenheter å förra Kronoparken Strandskogen på Öland.
Den 25 Januari. 1S7
Banko-Utskottet:
M 6, ang:de R. St:rs Banks styrelse och förvaltning.
J\° 7, ang:de i Banken qvarstående äldre deposita.
J\1 8, ang:de afskrifning af Bankens fordringar hos Riksg:s
Kont.
för lemnade förskott till utredningen af Götha Kanalbolags
och Malmö f. d. Diskontverk.
Lag-Utskottet:
M 3, om arfvoden för ökad Kanslipersonal.
Serskildta Utskottet:
JVZ 2, ang:de öfversättning och tryckning af Norrska bränvins-lagstiftningen
med några dithörande handlingar.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
de öfriga RiksStm, nemi. från PresteSt. af d. 7, 11, 14, 16 och
18, samt från Borgare och BondeStm af d. 11, 14, 16 och 18
dennes.
Slutligen uplästes till justering och godkändes Pieni prot. för
d. 4 dennes e. m.; hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. |-'7på
aftonen.
Tn fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 25 Januari 1854.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 21, och pleni prot. för de 7
dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt Frih. von Kraemer,
Rob. Fredr., efter att hafva med läkarebetyg styrkt fortfarande
sjukdom, begärt och erhållit 3:ne veckors ytterligare ledighet
från sin befattning såsom ledamot i det Serskildta Utskottet
för bränvins-frågor, samt anmodade Hrr Elektorer att fördenskuld
utse en ledamot att inträda i nämnde Utskott för 3:ne veckors
tid, räknad från denna dag.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. och Ekon.Utsk:s d. 18 och 21
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 11, i anledn. af väckt motion
om fortsättning till Gefle af telegraflinien från Stockholm till
Upsala.
18S
Den 25 Januari.
Hr Prytz, Lars Adolf: I nn föredragna Betänk, har
Ekon.Utsk. helt knapphändigt affärdat den väckte motionen om
underd. hemställan till K. M., att elektriska telegraflinien från
Stockholm till Upsala måtte blifva utsträckt till Gefle. Om man
äfven, på sätt Utsk. emot motionen anfört, måste medgifva, att
det är eli lokalt intresse för sistnämnde stad att genom telegrafinrättning
blifva försatt i en hastig beröring med hufvudstaden,
så får man likväl icke förbise den omständigheten, att icke allenast
Gefle, utan äfven Stockholm att kommunikationen deremellan
och liela norra delen af riket skulle tillskyndas stor nytta, om
den föreslagna åtgärden vidtoges. Denna nytta skalle visa sig i
flere hänseenden, så väl kommerciella som ock politiska och militäriska.
Iledan under 1808 och 1809 årens krig fanns en telegraf-kommunikation
emellan Stockholm om Gefle som medförde
c o
väsendtlig fördel. I Angermanelfvens utlopp vid Hernösand finnes
en af Sveriges förträffligaste hamnar, äfven för örlogsfartyg, och
vi hafva att motse en tid, då det kan blifva af högsta vigt att
kunna lemna och erhålla hastiga meddelanden till och ifrån denna
punkt och längre norrut. Efter 1809 fingo de emellan Stockholm
och Gefle uprättade telegraferne småningom förfalla, men
Konung Carl XIV Johan var sinnad att återuprätta en dylik
kommunikations-anstalt, ehuru saken förföll i brist af medel.
Vidare har Utsk. anmärkt, ”att R. St:r ej äro i tillfälle att
efter någon omfattande plan bedöma, hvilka orter vid anläggningen
af telegraflinier böra företrädesvis ihågkommas”. 1 detta
fall hade Utsk. kunnat inhemta uplysningar från en aktad ledamot
inom detta Stånd, General Akrell, hvilken fått sig anförtrodt
updraget att anställa undersökning i afseende å telegrafliniens fördelaktigaste
sträckning. Då skulle Utsk. fått kännedom derom, att Gefle
finnes uptagen i planen för dessa liniers anläggande inom riket
och ofvananförde skäl till motionens afstyrkande således icke kunnat
användas. Ingen torde föreställa sig, att det är meningen att
låta elektriska telegraflinien afstanna vid Upsala, som ligger in i
landet. Denna linie är endast uprättad på försök, och planen är
att utsträcka densamma så väl söder ut som norr ut.
Utsk. har dessutom yttrat: ”att det kan antagas, det K. M.
är i nåder betänkt, att, i den mån medel dertill kunna blifva att
tillgå, låta fortsätta anläggningen af telegrallinier i alla de sträckningar,
der sådant såväl till fördel för den enskilta trafiken, som
till Statens nytta kan pröfvas vara af vigt”. Det är visserligen kändt,
att K. M. hyser en sådan afsigt, men jag har föreställt mig, att
i detta liksom i många andra fall en af R. St:r bestämd yttrad
önskan skulle blifva ett stöd för Regeringens förfoganden, så att
jemväl af detta skäl den föreslagna underd. Skrifvelsen icke torde
få betraktas såsom öfverflödig.
På grund af hvad jag sålunda i korthet anfört, får jag vördsamt
begära återremiss å Betänk., under anhållan, ”att Utsk. ville
taga i ytterligare öfvervägande, huruvida icke skäl förefinnes att
tillstyrka R. St:r att hos K. M. i' undenbhet anhålla, att elektrik
Den 25 Januari. 189
ska telegraflinieii ifrån Stockholm till Upsala må utsträckas, så
fort tillgångarne sådant medgifva, så val norr ut, som söder ut”.
Slutligen får jag uplysningsvis omnämna, att ett af de öfriga
RiksStrn redan återremitterat ifrågav:de Betänk.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag instämmer i de åsigter,
den siste värde talaren uttalat och således, lika med honom, önskar,
-att ifrågav:de Betänk, måtte blifva återremittéradt, skall jag
icke taga R. o. Ad:s tid i anspråk genom återuprepande af de skäl
derför, som redan blifvit anförda. Jag undviker detta så mycket
heldre, som jag alltid funnit, alt det icke är de partiella intressena,
som bruka att här på Riddarhuset göra sig gällande, utan att
det allmänt samhällsvigtiga här i främsta rummet tilldrager sig upmärksamhet
och behjertande. Jag vill endast såsom ett tillägg till de
af Hr Prytz anförda skäl yttra, alt det nästan vore att anse såsom
bortkastade penningar om telegraflinjen slutade vid Upsala,
i händelse den stora jernbanan från Stockholm vester ut icke,
såsom först varit meningen, skulle föras genom Upsala och derifrån
öfver Sala lill Westerås, utan ledas öfver Stäket, hvarifrån
endast en sidobana skulle gå till Upsala. Blifver detta fallet,
så inses lätteligen, att det vore snart sagdt ändamålslöst att hafva
en telegraflinie endast till Upsala. Fortsattes åter linien till Gefle
och, när tillgångarne sådant medgifva, vidare norr ut, erhåller
företaget i militärikt, administratift och commercielt hänseende
ett så stort värde, att knappast något annat torde kunna dermed
jemnföras. Då denna fråga blifvit öfverlemnad till Ekon.Utsk.
och således är ett önskningsmål, kan jag för min del icke finna,
att Ständerna skulle begå någon oriktighet, i fall de till K. M.
|f framföra deras önskan, att telegraflinien måtte fortsättas till Gefle.
Det beror ju alltid sedermera pä K. M. att vid en sådan framställning
fästa afseende eller icke.
På dessa och förut af Hr Prytz anförda skäl anhåller jag
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. å återremiss af ifrågav:de Betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Nyttan af elektriska telégrafliniers
anläggande i fäderneslandet tyckes numera vara allmänt
erkänd inom detta Stånd, hvilket är desto fägnesammare
att erfara, dä man ännu eger i friskt minne de yttranden, hvilka
i motsatt meniug vid sisth Riksdag härstädes afgäfvos. Det anses
ej mera vara något tvifvel underkastadt, att icke det vöre en stor
fördel för samhället att fä sådana kommunikations-medel till hvarje
del af riket, men lika otvifvelaktig! torde det äfven vara, att det
icke är möjligt att på engång anlägga telegraflinjer till alla de
punkter i riket, som skulle önska komma i åtnjutande af denna
inrättning. Det är icke engång möjligt att genast inrätta detta
kommunikationsmedel emellan de punkter, hvilka i polititiskt hänseende
äro de vigtigaste, ty dertill erforderlige medel finnas ej
att tillgå. Om R. St:r besluta att till K. M. ingå med någon
underd. önskan i denna väg, så torde det i första rummet vara
nödigt, att medel på samma gång anvisades för att kunna få en
sådan önskan upfylld. I annat fall torde K. M. icke kunna fästa
190
Den 25 Januari.
något afseende å Ständarnas framställning, ehuru Han, lika väl
som Ständerna, insåge nyttan och angelägenheten af företaget.
Hvad nu serskildt denna motion beträffar, så torde det tillåtas
mig lemna den uplvsning, att uti den plan för elektriska telegrafers
anläggande inom riket, som General Akrell på nådig befallning,
utarbetat, ingår äfven telegrafliniens utsträckning till Gefle.
Att låta linien uphöra vid Upsala, har aldrig varit meningen,
och nyttan af endast denna linie är, såsom redan blifvit anmärkt,
så ringa och inskränkt, att det ej rimligen borde kunna falla
någon i sinnet, att företaget skulle stanna dervid. Denna linie är
uprättad på försök, för att utröna kostnaden af dylika anläggningar,
det ändamålsenligaste sättet all dem tillvägabringa samt huruvida
allmänheten komme att deraf sig begagna i den utsträckning,
att man kunde antaga, det inrättningen skulle bära sig.
En annan omständighet, sorn man ville hafva utrönt, var den,
om telegraftråden skulle vara fri för åverkan. Jag vill erinra
eder, Mine Hrr, att man vid sednaste Riksdag, såsom ett hufvudsakligt
inkast mot elektriska telegrafers anläggande anförde,
alt inrättningen ej skulle kunna ega bestånd, derföre att den
hlefve ett ständigt föremål för åverkan, hvartill man här i landet
mer än annorstädes skulle vara benägen. Under den lid telegrafen
lill Upsala nu varit i gång, har man emedlertid, och det
med mycken tillfredsställelse, förnummit, att anläggningen ej varit
utsatt för någon annan åverkan, än den sparfvarne möjligen göra,
då de sätta sig pä tråden; denna farhåga torde således vara undanröjd.
Försöket har i allo lyckats och kostnaden, som endast
upgått till vid pass 14,000 R:dr b:ko, är icke heller så stor, att
den afskräcker från företagets fullföljd. K. M. har äfven beslutat,
att den påbörjade linien skall utsträckas öfver Westerås, Köping,
Örebro, Mariestad, Lidköping och Wenersborg samt från sistnämnde
stad dels öfver Götheborg lill Helsingborg och dels fram
till Norrska gränsen för att möta telegraflinien från Christiania.
Denna sträckning, hvilken antagits kosta omkring 220,000 R:dr
b:kn, deruti inberäknad en undervatlens-linie emellan Helsingborg
och Helsingör, torde erkännas såsom varande, åtminstone
till en början, den vigtigaste, och då Ständerna ej anslagit några
medel till ifrågavande kommunikationers inrättande, torde R. o.
Ad. finna, att K. M. icke kunnat gå längre, än som skett. Då
således anstalter redan äro vidtagna för tillvägabringande af elektrisk
telegraflinie i den sträckning, jag nyss omnämnt, och då
det dessutom uti planen ingår att framdeles utsträcka telegralinien
från Upsala till Gefle, anser jag för min del, att det vöre
öfverflödigt och till och med olämpligt, att Ständerne inginge
till K. M. med några påminnelser derom att icke låta linien afstanna
vid Upsala; och under den säkra förhoppning, att R. o. Ad.
delar denna min mening, får jag hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt
anhålla om propos. å bifall till ,Ekon.Utsk:s nu föredragna
Betänk.
Hr Adelborg, And. Otto: Anläggandet af denna första
elektriska telegraflinie, som icke sträcker sig längre än till Upsala,
Den 25 Januari.
l!)l
kan, såsom redan blifvit anmärkt, icke anses annorlunda än såsom
ett försök, på hvilket man sedermera skulle grunda de vidare
företagen i denna riktning. Afsigten har heller aldrig varit att
låta telegraflinien stanna vid ofvannämnde stad, utan K. M. är
ju fortfarande betänkt på att efter upgjordt system vidare fullfölja
denna för hela landet högst vigtiga inrättning. Skulle det
nu hända, att man från olika orter i riket i förväg inkomme till
K. M. med underd. hemställningar, att samma orter specielt måtte
ihågkommas med detta kommunikationsmedel, fruktar jag alt följden
häraf blir, att K. M. måste afslå dylika försök, hvilka framkallade
blott och bart, för enskild vinning, störa den plan, som,
då den i ett ordnadt helt omfattar hela Riket, först bör blifva
riktigt fruktbärande; ty ej kan man begära att Konungen för
enskilda lokala intressen skall upoffra det allmännas bästa. Jag
yrkar bifall å Betänk.
Gr. von Platen: sedan alla de ledamöter, som i frågan sig
yttrat, uttalat sig för samma åsigt, sorn jag velat göra gällande,
har jag icke mycket att i ämnet tillägga, utan vill endast i korthet
uptaga den gjorda anmärkn. derom, att Ständerna, i fall de
ingingo till K. M. med en sådan underd. anhållan, som nu ifrågaslälldc,
tillika borde anvisa medel till denna anhållans upfyllande.
Jag för min del kan icke finna något hinder för Ekou.Utsk.,
utan anser tvertom det vara en skyldighet för detsamma att, i
händelse sådant befunnes nyttigt, äska sammanträde med StatsUtsk.
för gemensam handläggning af frågan. Jag hyser fortfarande
den öfvertygelsen, att en af R. St:r uti ifrågavande hänseende
uttryckt önskan skulle vara af stor nytta för företaget, i
synnerhet som jag föreställer mig att vid detta, likasom vid alla
andra företag här i landet, alltid i första rummet fråga upstår,
huruvida medlen till företagets fullbordande skola räcka till.
Jag har antagit såsom möjligt, för att icke säga, säkert, att
K. M. vid bestämmandet af dessa telegraflinier, som icke kunna
på en gång utsträckas till alla såsom nödige ansedde punkter,
skulle fästa hufvudsakligt afseende vid de linier, hvilka Representationen
funnit företrädesvis böra anläggas, men sedan en
Konungens rådgifvare uplyst, att den för elektriska telegrafiiniers
anläggande upgjorda plan jemväl omfattade Gefle och
raan således kan hoppas, alt den önskan, Ständerna i detta hänseende
skulle till K. M. frambära, kommer att i möjligaste mån
blifva upfyld, vill jag icke vidare påyrka någoii återremiss af
detta Betänk., i händelse R. o. Ad. ej skulle vara hugad att denna
åtgärd vidtaga.
Uppå härefter framställd propos. blef Allm. Besv. o. Ekon.-  Usk:s förevande Betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 20, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ifråga om förmedling
för lägenheter å förra Kronoparken Strandskogen på Öland.
192
Den 25 Januari.
Frih. Sköldebrand, Knut Erik, anförde skriftligen:
De af StatsUtsk. anförda skäl för dess beslut, att afstyrka
bifall till K. M:s Nåd. Propos., ifråga om förmedling af räntan
för lägenheter -å förre kronoparken Strandskogen på Oland, hvila,
enl. min upfattning och enl. den kännedom om förhållanderna
jag varit i tillfälle förvärfva, på föga antagliga grunder. Då K.
M:t till följd af R. St:rs ar 1818 framställda underd. begäran,
år 1821 biföll, att kronoparken Strandskogen finge på offentlig
auktion, i vissa lotter, till köp med skattemanna-rätt utbjudas, var
otvifvelaktig! afsigten icke den, att åt Staten bereda den högsta
möjliga afkomst af dessa lägenheter, utan att, — derigenom att
desamma uti enskilde cgares. händer öfvergingo,. betrygga skogen
mot den förödelse, för hvilken den var blottställd, och bibehålla
samt åt en klok hushållnings omvårdnad öfverlemna fredandet
från åverkan af den för orten så nyttiga skogsparken. Huruvida
afsigten, genom den sålunda vidtagna åtgärden kunnat upnås,
synes ganska tvifvelaktigt: att resultatet blifvit helt och hållet
motsatt, är deremot otvifvelaktig!. De första egarne, hvilka afsiutat
ett, i jemförelse med jordens verkliga värde, öfverdrifvet
högt skatteköp, skyndade att, genom skogens afverkande och försäljning,
bereda sig sjelfva den högsta möjliga vinst, hvarefter de,
för att undgå och befria sig från de vid jorden fästade drvga
skatte-afgifter, styckade sina lotter uti smärre lägenheter, hvilkas
låga pris lockade köpare, hvilka ej fullt för sig sjelfva kunde görareda
för den börda, hvilken framgent hvilade på deras, som de
föreställde sig, för så godt köp erhållna tillhörigheter.
Onekligen har StatsUtsk. fullkomligen rätt uti den allmänna
grundsats, att Staten icke bör mellankomma för att afhjelpa de
olägenheter och förluster enskilde personer, genom mindre god
beräkning sig ådragit; men å andra sidan, torde med skäl kunna
framställas den fråga, om det är Staten värdigt och med dess
sanna intresse förenligt, att fortfarande upbära en skatt, som måste
hafva till följd, att utarma ett icke så alldeles ringa antal medborgare,
hvilka ingalunda tro desamma, som, genom begagnande
af en utaf Staten framhållen spekulation, skördat frukten af den
örigtiga princip, som varit följd vid skattläggningen. Aboerne å
dessa, i alltför små lotter styckade lägenheter skulle icke utan
svårighet och idog möda, äfven med en efter vanliga grunder
lämpad skattläggning, finna sin bergning af den ofruktbara och
magra jordens äring, och de säkra följderna af den nuvarande
beskattningens fortfarande tillämpning skulle blifva åboernes fortgående
utarmande och lägenheternas förfall till skattevrak.
Utom nyss anförda, i närvarande fall, enl. min vördsamma
förmening, föga tillämpliga motif, har StatsUtsk. ansett, att, genom
förmedlings beviljande, ett vådligt prejudikat i likartade
frågor skulle upstå. Sådana prejudikater finnas likväl redan åtskilliga,
utan att deraf någon våda har försports. Den ena reservanten
har åberopat ett sådant. Flera finnas. Vid 1840 års
Riksdag anhöllo R. St:r, att räntan å Olands utmark, eller den
s. k.
Den 25 Januari.
193
s. k. Allwaren, matte, såsom alltför hög och obillig, nedsättas,
hvilket äfven af K. M. bifölls och sedermera gått i verkställighet.
Uti Nyköpings län hafva kronoparker, eller s. k. jagtparker, blifvit,
på samma sätt som Strandskogen på Öland, på offentlig
auktion försålda till högsta skaltebud. Följden hief densamma
som på Öland; skogen nedhöggs; jorden försåldes i små lotter
till andra innehafvare; räntan kunde icke utgöras och skatten
muste nedsättas. Enahanda händelse lärer i allmänhet inträffat
vid de skattläggningar, der samma grund varit följd. Hvad som
för framtiden hör innebära trygghet emot det vådliga uti praejudikaterna,
är att denna method, såsom befunnen felaktig, i sednare
lider blifvit öfvergifven: skattläggning, vid skogsparkers försäljning,
göres numera efter jordens värde och efter de grunder,
som för skattläggning i allmänhet tillämpas. Jag bör ej heller
underlåta, att fästa Högh H. o. Ad:s upmärksamhet derpå, alt
den ytterligare styckningen af dessa jordlotter, hvilken StatsUtsk.
företrädesvis antager vara orsaken till de nuvarrde innehafvarnes
nödställda belägenhet, genom Kongl. Kammar-Colhii Cirkulär af
d. 5 Maj 1843 är förekommen. Jag kan dock icke undgå, att
f vid den af StatsUtsk. i detta afseende yttrade åsigt, anmärka, att
t skattens oskäligt updrifna belopp, i förhållande till jordens magra
och ofruktbara beskaffenhet, gör det högst sannolikt, att äfven
de ostyckade lotterna ej skulle förmått utgöra densamma.
Med stöd af hvad jag nu haft äran anföra och uplysa, anhåller
jag vördsammast, att Högh R. o. Ad. måtte återremittera
StatsUtsk:s nu föredragna Betänk. N:o 20, på det att Utsk. må
blifva i tillfälle, att taga frågan under förnyadt öfvervägande^
samt, med behjertande af de bevekande och serskilda förhållanden,
som i afseende å densamma förefinnas, understödja K. M:s,
med billighet och Statens eget intresse öfverensstämmande nådiga
framställning i ämnet. ,
Hr Montgomerie, Rob. Nils Germund: Efter den fullständiga
utredning, som ämnet erhållit i K. M:s Nåd. Propos.,
i StatsUlsk:s deröfver afgifna utlåt, samt sednast i den siste värde
t talarens yttrande, har jag icke mycket att i saken tillägga. Jag
vill blott fästa upmärksamheten deruppå, att Utsk., efter mitt för'
menande, endast fästat afseende på den rättsgrund, enl. hvilken
den gjorda ansökningen om förmedling i skatten å ifrågakomne
lägenheter vore obefogad, samt deremot alltför litet tagit i betraktande
de skäl, som här förekomma, att låta nåd gå för rätt.
i Utsk. har icke tillräckligt afsett dessa lottegares nödställda belägenhet,
vitsordad af de lokala auktoriteterne och Landshöfd.-Embete!
samt af K. M. befunnen förtjent att föranleda till en framställning
hos II. St:r. Jag skulle tro, att dessa omständigheter
böra föranleda ett annat beslut, än det, som nu blifvit af StatsUtsk.
fattadt, emedan om man än måste i allmänhet erkänna,
att Staten ej bör efterskänka sin lagliga rätt, så bör man dock
i detta fall ihågkomma, alt om de å lägenheterna nu hvilande
H. 3.
13
194 Den 25 Januari.
skatterna bibehållas och strängt iudrifvas, komma lottegarne otvifvelakligt
att slutligen falla fattigvården till last, hvilket icke mått*
vara öfverensstämmande med Statens rätta intresse.
Jag förenar mig med den föreg:de talaren och yrkar åter- .
remiss af StatsUtsk:s förevande utlåt. ‘
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Äfven jag anser mig böra
yrka återremiss af detta utlåt. Det visar sig så väl af K. M:s i
Propos. som af StatsUtsk:s utlåt., att skatteförsäljningen af
ifrågavar:de lotter å förra kronoparken Strandskogen på Oland
tillgått sålunda, att man antagit högsta anbudet, icke på köpeskillingen,
utan på den ränta, som årligen skulle för hvarje tunnland
skog eller jord utgå, hvaraf det blef en naturlig följd, att å flere lotter
dessa räntors belopp updrefvos till en emot sjelfva jordens beskaffenhet
ingalunda motsvarande höjd, i thy att spckulanterne
vid auktionen, med kännedomen derom, att å den utbjudna lotten
fanns god skog, öfverbjödo hvarandra för att komma i besittning
af skogen och genom densammas afverkande bereda sig en tillfällig
inkomst, som vida öfversteg så väl skatteköpeskillingen som
den för skogslotten utgående räntan de första åren. Sedan sko- ,
gen försvunnit, qvarstod endast en mager och ofruktbar jord, (
oftast till odling och uparbetande alldeles otjenlig, hvarefter de
första egarne öfverlåta lolterne, ofta styckade i mindre delar, för
godt pris åt behöfvande personer. Sålunda framkallades nuvande
olyckliga förhållande, utvisande lägenheterna bebyggda af stugor,
fulla med fattigdom, och innehafvarne deraf alldeles oförmögna1
att gällda den alltför höga skatten. Denna följd af det orätta
försäljningssättet har redan inträffat å flere af de försålda lotterne. \|
För att förekomma vidare utveckling af detta missförhållande, )
hvilket Statsmakterna sjelfva genom ofvanberörda felaktiga förfa- 1
ringssätt framkallat, har K. M. funnit Sig böra till Ständerna af- ; 1
gifva ifrågavande Propos., pä det att innehafvarne af jorden å V
Strandskogen måtte komma i samma belägenhet, som andra egare V
af å sednare lider till skatte försåld jord å kronoallmänning.
Då sådan jord numera under skattemannarätt öfverlåtes, bestäm- •
mes först den ränta, som allt framgent skall joulén åtfölja, till
ett visst lämpligt belopp, och sedermera är det skatteköpeskillingen,
som blir föremål för auktions-ulropet. Den sorn då stannar '
för första anbudet, kan möjligen hafva misstagit sig och får således
vidkännas förlust, men detta misstag sträcker åtminstone icke
sina verkningar till de kommande innehafvarne af jorden, hvilken
icke är betungad med högre skatt, än den förmår bära. Då (
som sagdt är, Statsmakterna inledt enskildla personer i en sådan J
spekulation, som den, hvilken egde rum vid försäljningen af ifra- .
gavande kronopark, och det nu öfverklagade missförhållandet derigenom
uppenbarligen förorsakats, anser åtminstone jag för min
del det vara Statsmakternas skyldighet, att rätta detsamma, på
det att de olyckliga följderna af det begångna misstaget måtte
uphöra.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När Statsmakterna
Den 25 Januari.
195
bygga sina beslut och deras följande författningar på falska Statsekouoiska
grunder, får eflerverlden derför plikta. Sä liar äfven
inträffat i denna fråga. Vid 1817 och 1818 årens Riksdag beslöto
Ständerna, att ifrågavande kronopark skulle i lotter försäljas och
att köpeskillingen skulle bestämmas efter det högsta pris, hvartill
den årligen frän hvarje tunnland skog eller jord utgående räntan
kunde updrifvas. Naturliga följden häraf blef, att de lotter, hvarå
skog fanns, betalades högre än de, a hvilka skogen i mer eller
mindre män var afverkad. Jag hemställer nu till Eder, Mine
Hrr, om detta kan anses vara en rättvis grund för jords skattläggning?
oriktigheten af den begagnade methoden dröjde ej att
visa sig, ty sedan skogen af lotternas första egare blifvit nedhuggen,
lemhade lägenheterna ej vidare den afkastning, att de följande
innehafvarne kunde betala den dryga skatten. Lika med
föreg:de talare anser jag det vara Statens skyldighet att rätta
ett sådant missförhållande emellan jordens beskaffenhet och den
derå lagde beskattning, och kan således på intet vis instämma i
det afstyrkande af K. M:s i ämnet aflåtna Nåd. Propos., SlatsUtsk,
, förunderligt nog, afgifvit. Såsom utgångspunkt för sitt
utlåt, tyckek Utsk. hafva tagit det förhållande, att lägenheternas
innehafvare ej ega någon laglig rätt att vinna den begärda förmedlingen.
Jag medgifver gerna, att en sådan rätt icke kan af
dem åberopas, men jag önskar äfven, att man måtte komma till
klart inseende deraf, att det är Statsmakternas ovilkorliga skyldighet
att bereda rättelse uti ett af dem begånget misstag, hvilket
åstadkommit så skadliga följder, som uti förevande fall inträffat.
Jag får således' på det högsta afstyrka bifall till StatsUtsk:s nu
föredragna Utlåt., och förenar mig i den redan gjorda anhållan
om propos. ä detsammas återremitterande till Utsk.; och hoppas
jag, att StatsUtsk., om frågan blifver dit återförvist, i sitt framdeles
afgifvande svar tillstyrker bifall lill den K. Propos:n.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Ehuru jag icke envist vill motsätta
mig en återremiss af förevande utlåt., då den ledamot,
sorn först i frågan sig yttrade och sohl jag tyvärr ej fullständigt
kunde höra möjligen -anfört sådana omständigheter, hvilka vid
en förnyad pröfning af ärendet torde vara förtjenta af att tagas
i betraktande, ber jag likväl att få förklara, att jag för min del
icke kan instämma i hvad den siste värde talaren yttrat derom,
att Utsk:s Utlåt, icke skulle hvila på en riktig grund. Såsom skäl
för den K. Proposms afstyrkande har Utsk. anfört, att det, ”för
sin del, anser betänkligt, att Staten mellankommer för att afhjelpa
de olägenheter och förluster, enskilde personer genom mindre god
i beräkning sig ådragit”. Nu är det som nämnt är visserligen
sannt, att de Satsekonomiska grunder hvarpå Ständerna vid 1817
och 1818 årens Riksdag byggt deras beslut om ifrågavande
kronoparkers försäljning, äro alldeles falska, men det är derföre
icke sagdt, att sedan vinningslystnaden sugit musten ur den försålda
jorden och sedermera öfverlåtit densamma åt oförståndet,
13*
196
Ken 25 Januari.
det skall vara Statens ovillkorliga skyldighet att träda emellan
och rädda den oförståndige från en sjelf förvållad nödställd belägenhet.
Skulle Staten taga detta till princip eller att, hvarje
gång den enskilte gjort en misslyckad affär, rädda honom från
följderna af hans eget lättsinne eller mindre] goda beräkning, är
en ganska vådlig bana beträdd, och som i sin konseqvens skulle
leda derhän att hvarje oförståndig som på en auktion gjort en
dålig spekulation skulle ega anspråk på ersättning härför af Staten.
Detta har Utsk. insett och för att icke för framtiden gifva
ett skadligt prejudikat härutinnan., har StatsUtsk. funnit sig böra
den K. Propos:n afstyrka. Man har talat om de ömmande omständigheterna,
men i förevaride fall finnes det icke några andra
bevekande omständigheter, än de, som framstå öfverallt, der man
ser nöd och elände, följa lättsinne och dålig hushållning i spåren.
Statens mellankomst bör väl ej ega rum i andra fall, än då, efter
emellan Staten och. enskildte ingångna aftal, sådana för de
sednare missgynnande omständigheter inträffat, som icke kunnat
förutses eller beräknas. Skulle en motsatt bana beträdas, faiman,
såsom jag redan anfört, ett för framtiden ganska vådligt
prejudikat. Det bar blifvit yttradt, att ett sådant prejudikat redan
finnes, men, om äfven så är, bör man väl ej fortskrida på denna
väg, och genom prcjudikaternas förökande införa abnonnala förhållanden.
Man har jemväl påstått, att det skulle vara Statens skyldighet
att ersätta de förluster, som upkommit genom ifrågavar.-de transaktioner
och drabba de nuvande inneliafvarne af lägenheterne
emedan dessa spekulationer liksom blifvit inledda af Staten. Om
denna åsigt gillas och antages, fruktar jag, att den kommer alt
leda till ännu vådligare följder. Tanken behöfver härvid endast
fästa sig vid de mänga afskrifningsfrågor som hvila på Ständernas
bord. Bland de många skäl, som för dylika frågor anföras,
saknas ej det här anförda; som exempel i sådant hänseende kan
jag anföra ett mål, som nyligen uptagits till pröfning inom RiksgisAfd.
af StatsUtsk. En jordegare uti Norrbottens län hade vid
1840 och 1841 års Riksdag fått dels Statsanslag, dels Statslån för
aftappande af en sjö. Detta arbete kunde emellertid till följd af
inträffande naturhinder ej verkställas, utan allt hvad lian så väl
af egna som Statens medel å detta företag auvändt, gick förloradt.
Han ingick då till K. M. med underd. begäran om lånets
afskrifning, men K. M. förklarade, att sådant cj kunde beviljas,
ehuru sedermera, till följd af förekommande bevekande omständigheter,
någon lindring blef låntagaren beskärd. Frågan om
lånets afskrifning liar lin emellertid vid denna Riksdag åter blifvit
väckt och som skäl för motionen anföres, att jordegaren blifvit inledd
i företaget derigenom att Staten vid nyssnämnda Riksdag
gifvit understöd åt vatten-aftappningar. Hade nu den grundsatsen,
att Staten borde ersätta alla förluster, tipkomna vid af Staten
föranledda eller befordrade företag, i ett fall gjort sig gällande,
blefve följden, att såväl denna som nästan alla afskrifningsfrågor,
som till Ständerna inkommit, skulle, till undvikande af
fp? Den 25 Januari. 197
m beskyllning för orättvisa och mannamån, bifallas, Enl. min öfF
vertygelse har StatsUtsk. derföre handlat både försigtigt och rätt
vid afgifvandet af dess klandrade Utlät.; men då jag, som jag
| redan nämnt, vid afhörande af Frih. Sköldebrands anförande,
trott mig finna åtskilligt deraf förtjent af upmärksamhet, vill jag
för min del ej bestrida frågans återförvisande till StatsUtsk. för
att derstädes undergå ytterligare pröfning.
Hr von Troil, S m. Gust.: Orsaken, hvarföre jag begärt
i ordet, är egentligen den, att jag ansett mig ej böra lemna oanmärkt
ett uttryck, som en föreg:de talare haft, då han säde, att
StatsUtsk., förunderligt nog, trott sig böra afstyrka bifall till
den K. Propos:n. Jag för min del tror, att, då fråga är att
efterskänka Kronans rätt, det är StatsUtsk:s skyldighet att gå tillväga
med all möjlig försigtighet. Vid afgörande af nu förevarrde
ämne förekomma, å ena sidan, billigheten eller rätteligen medlidandet,
å den andra, helgden af lagligen åtagna förbindelser.
Tankarne hafva derföre äfven inom Utsk. varit ganska delade.
Ehuru alla insett och erkänt den landsfaderliga kärlek, som föranledt
den Nåd. Propos:ns aflåtande, har raan dock icke kunnat
' annat än betrakta K. M:s framställning såsom en följd af den
I underd. ansökan om förmedling i skatten, hvilken dessa lottegare
gjort, sedan alla deras anspråk i rättsväg blifvit afslagna. StatsUtsk.
har vid delta, likasom vid flera andra tillfällen, ansett sig
böra gå serdeles varsamt tillväga, innan det tillstyrker R. St:r
I att bevilja eftergift af lagligen åtagna förbindelser eller fastställda
skatter, hvilket förfaringssätt, isynnerhet i tvifvelaktiga fall, jag
för min del anser y4ra det rätta, enär det slutligen dock alltid
ankommer på Ständerna att de sökta eftergifterna bevilja eller
afslå. Jag erkänner öppet, att jag tillhör deras antal, hvilka
anse, att de förbindelser, en kommun eller enskilt person en gång sig
åtagit, böra orubbade hållas i helgd och någon förändring af
desamma endast uti högsta nödfall tillåtas. Detta är orsaken
hvarföre jag lvfed min röst biträdt StatsUtsk:s ifrågavar.de Utlåt.,
men då en pinnan opinion i denna fråga så allmänt här uttalat
sig, skall ia^ visserligen icke, om frågan blifver till Utsk. återföivisL/ferstädes
motsätta mig den äskade förändringen.
>~/Hr von Hartmansdorff: Au g.: Det är uplyst, hvad ingen
heller kunnat bestrida att de ifrågavar:de lägenheterna äro
sä hård t beskattade, att de ej förmå bära de dem ålagda utskylder.
Redan under den tid, jag förvaltade Landshöfd.-Emb.
i Calmar län, hade jag tillfälle se, huruledes dessa jordrymder
voro beröfvade den skog, der tillförene vuxit, huruledes der icke
fanns annat än sandig, nästan ofruktbar mark, hvarå åboen icke
kunde föda sig. Sådant var tillståndet då för tiden, och det
måste sedermera snarare hafva försämrats, än förbättrats. Hvad
skall följden deraf blifva? Utan tvifvel den, att hemmanen förfalla
till skattevrak, hvarpå Kronan lider, alt hemmansegarne
varda utarmade och slutligen falla fattigvården till last i de församlingar,
hvilka äro så olyckliga att med denna börda belastas,
108
Den 25 Januari.
och hvilka icke rå för, alt Kronan försålt sin jord på det oförsigtiga
sätt sorn skett. Under sådana omständigheter måste man
försöka att afhjelpa det upkomna missförhållandet. Huru skall
det tillgå? Det kail icke ske genom förmedling, enär jorden är
skattlagd efter en annan method, än den, enl. hvilken förmedling
kan ega rum. Då denna utväg, hvaraf alla andra för hardt
beskattade hemman i riket kunna sig begagna, således är stängd,
återstår ingen annan åtgärd, än den K. M. nu föreslagit. När
sjelfva skattläggningen å ifrågavaride jord är ett undantag; så
måste äfven sältet att lindra skatten blifva ett dylikt. Jag tror
således icke att prsejudikatet är farligt, utan yrkar återremiss af
Utlåt. Imellerlid kan jag icke annat än uttrycka min fägnad
öfver det allvar, Utsk. vid denna händelse ådagalagt, ehuru det
torde i förevar:de fall vara sträckt för långt. Om Utsk. varit
lika allvarligt vid föregide Riksdagar, hade icke sä många eftergifter
af Kronans rätt fått ega rum, som derunder skett. Då
hade den stora eftergift, som gjordes genom förslaget om ^katteförenklingen,
förmodeligen uteblifvit. Slutligen får jag serskildt
betyga Hr von Troil min fägnad deröfver, att han, som vid föregide
Riksmöten stått pä Statens bästa, t. ex. i fråga om de Halländska
kyrkohemmanen, alltjcmnt fortgår på samma lofvärda bana.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Som jag kommit för
sent hit för att höra de talares yttranden, sorn börjat denna di
scussion,
får jag bedja örn ursäkt, i (lall jag kommer att återuprepa
åtskilliga af de argumenter, hvilka, emot StatsUtskis nu
förevaride Utlät, redan blifvit anförda. Jag vill lill en början
omnämna, alt den method, som blifvit följd vid försäljningen af
kronoparken Strandskogen, äfven tillämpats vid andra tillfällen,
men att deu i sednare tider blifvit öfvergifven, såsom befunnen
oriktig. Att försälja jord på det sätt, att räntao derå bestämmes
genom täflan å auktion är naturligtvis olämpligtXty dervid tager
man ej i betraktande, huruvida jorden har det vifede, att den i
alla tider kan bära den ränta, som sålunda blilvJt densamma
åsatt, utan man upväcker endast täflan emellan {spekulanter,
hvilka endast fästa sig vi jordens beskaffenhet i dessJ&ärvaride
skick, obekymrade om den allt framgent kan bära den^iäPla,
de vid auktionen åtagit sig. Om R. Stir vid 1817 års Rikscfe*»~ij
fattat ett sådant beslut i afseende å kronojords försäljning, så
hafva de en annan gång, eller vid 1823 års Riksdag, från träd t
denna princip för skatteförsäljning, enär de vid sistnämnde Riksdag
stadgade, att de kronoparker och allmänningar, som skulle
under skattemannarätt till enskildte öfverlåtas, dessförinnan borde
skattläggas och skatten dervid bestämmas till högst 1 kappe
säd för hvarje Tiland, allt i förhållande till jordens beskaffenhet
och med afseende derå, att räntan skulle kunna i alla tider erläggas.
Fråga om nedsättning af räntan å de lotter, som före
försäljningen sålunda skaldades, har icke upstått, men då man,
såsom det skedde vid försäljningen af Strandskogen, gör sjelfva
räntan till föremål för täflan vid auktion, måste den nästan all
-
tid blifva för hög i förhållande lill jordens verkliga värde. Då
de Kronan tillhörige jagtbackar i Södermanland försåldes, begagnades
samma method som på Oland, dock med den skillnad, att
någon skatteköpeskilling ej erlades, utan endast den årligen från
jorden utgående räntan genom auktionen bestämdes. Följden
har likväl blifvit enahanda, nemi. att jordlotter, hvilka, sedan
skogen blifvit afverkad, icke kunnat bära den åtagna räntan,
måst å exekutiv auktion för Statens räkning utbjudas, men då
ingen varit hugad att lägenheterna på samma vilkor som förut
öfvertaga, har slutligen icke någon annan utväg återstått, än att,
på sätt R. St:r vid 1823 års Riksdag beslutat och i enlighet med
K. Brefvet d. 16 Mars 1824, lägenheterna först skattlades efter
den method jag omnämnt och sedermera till den mestbjudande
försåldes. Då således den en gång beträdda banan blifvit såsom
vilseledande öfvergifven, anser jag, att man ej bör tveka att bevilja
åboerne å ifrågande kronopark nedsättning af en ränta, som
uppenbarligen är för hög, och icke heller befarar jag några vådliga
följder af ett sådant prayudikat, enär det redan förut är
gifvet genom Ständernas vid 1823 års Riksdag fattade beslut,
att skattläggning af de till försäljning afsedda kronoallmänningar
alltid borde föregå sjelfva försäljningsåtgärden.
På de grunder, jag sålunda baft äran anföra, förenar jag
mig med de ledamöter, sorn. .aalvtlViUr ajt R. o. Ad. mätte ifrågavar:de
Utlåt, till StatsUtsk. återremittera.
Frih. Raab, Ada/n Christian: Då ingen af de ~täla_re,
som yttrat sig under nienna discussion, yrkat bifall till StatsUtsk:s~^
nu förevande Utlät., kan man taga för gifvet att detsamma blifver
till Utsk. äterrenjitteradt, och torde således allt vidare yttrande
för en dylik åtgärd Vara öfverflödigt; men som den trakt, hvarom
här blifvit fråga, är: min hemort närbelägen och mig ganska väl
bekant, anser jag mig böra vitsorda de upgifter, som bär blifvit
gjorda ronde beskaffenheten af jordmånen ä lägenheten Strandskogen,
eller att den är i allmänhet mycket svag samt skogen
derå nästan öfverallt afverkad, så att den svårligen torde kunna
bära den dryga- skatt, som derå finnes lagd. Jag kan äfven vitsorda
det förhållande, att Strandskogen lill största delen är bebodd
af fattigt folk, i allmänhet ditkommet på det sätt, alt sedan
de första irinehafvarne af de försålda skogslollerne nedhuggit och
afyttrat skogen, öfverlemnade de, i afsigt att sålunda frigöra sig
frän skyldigheten ali erlägga den allt för höga skatten, lägenlie,
terna, styckade i smärre delar, för ett skenbart billigt pris till
de nuvande brukarne, hvilka till stor del utgjordes af fattigt folk
och voro glada att på detta sätt erhålla en bostad. Hela denna
befolkning är nu mera försänkt i stort betryck och hotar stundligen
att alldeles falla fattigvården till last. Jag har ansett mig
pligtig att bekräfta sanningsenligheten af hvad man ang:de ifråga
var:de lottegares nödställda belägenhet upgifvit, och utbeder
mig derjemte ali få i korthet belysa det exempel, Hr Bildt anfört,
lill ådagaläggande af skadligheten utaf Statens mellankomst
200
Den 25 Januari.
för att rädda de enskildte från följderne af misslyckade spekulationer.
Hr Bildt liar omnämnt, hurusom en jordegare, hvilken
erhållit lönebidrag af Slaten för uttappande af en sjö, icke kunnat
fullgöra delta arbete och sedermera hos Regeringen anhållit
om lånets afskrifning. Jag ber Ilr Bildt bemärka, att della exempel
alldeles icke träffar in på förevaride fall. Jag gillar fullkomligt
SlatsUlskis princip, att man ej hör vara för släpphändt
vid beviljandet af eftergifter i Statens lagliga rätt, men i förevaride
fall är ej fråga om alt afskrifva ett lån, beviljadt enskild
person, som inlåtit sig uti någon dåraktig spekulation, utan frågan
är att rädda en hel menighet från en nödställd belägenhet,
hvilken ursprungligen blifvit förorsakad genom ett af Statsmakterna
begånget misstag.
O
Frill. Åkerhjelm, Carl: Sedan så många föreg:de talare
anfort välgrundade skäl för återremiss, inskränker jag mig att
med dem derom förena mig, och till betygande af min tacksamhet
till Hr von Troil för dess nu afgifna löfte, att för händelse
ärendet ånyo kommer under StatsUtsk:s pröfning, han då
ej vidare skall motsätta sig den af K. M. i ämnet afgifna Nåd.
Propos:n.
Efter först till bifall å StatsUtsk:s förevande Utlåt, framstäld,
men med Nej besvarad Propos^bgmställde Hr Gr. o. Landtm,
om R. o. Ad. ansäge de gjorda aumärkmnc föranleda till återremiss.
—— i
.^■'"Ropades Ja. \
Föredrogs BankoUtslus d. 21 dennes på bordet lagda under
M 6 afgifna Berättelse, ang:de R. Stas Banks styrelse och förvaltning.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om icke, då denna Berättelse
innefattade flere serskilda punkter, hvaraf en del voro af
beskaffenhet att icke nu erfordra beslut, R. ö. Ad. funné lämpligt
att först endast de punkter, som innehöllo. direkt hemställan
och erfordrade beslut framställdes till pröfning, såvida icke begäran
om serskild föredragning af någon annan punkt blefve gjord,
och att sedermera de återstående punkterne gjordes till föremål
för en gemensam Propos. \
Ropades Ja. '
Härefter företogs till pröfning och bifölls 8 §, men ‘"tiå sedermera
20 § anmäldes till behandling, anmälde sig och yttrådö
Hr
von Hartmansdorff, Au g.: Innan nu föredragne
punkt till afgörande företages, anhåller jag att få säga några ord
ang:de 17 §. I slutet deraf läses följande: ”Utsk. har egnat
sorgfällig upmärksamhet åt granskningen af de Fullmäktiges prot.,
hvilka innefatta uplysning om de af Fullmäktige, vid de serskilda
prisbestämningarne följda grunder, samt, i anledn. af de utaf
Fullmäktige i detta hänseende vidtagna förfoganden, ansett sig
icke böra uttala något annat omdöme, än att det, efter Utsk:s
öfvertygelse, skulle hafva varit med Bankens fördel öfverensstämmande,
i händelse Fullmäktige, begagnande den dårande fördelaktiga
konjunkturen, för realiserande af Spanska Piastrar, antagit
det hos dem, d. 16 sisth November gjorda anbud att till ett
pris af 132 sk. b:ko per Piaster inköpa 300,000 st. dylika Piastrar”.
Jag vill i afseende härå nämna, alt jag icke var närvande,
dä oraförmäldte, af BankoUtsk. ej gillade beslut fattades,
emedan jag af sjukdom hindrades att Banko-Fullmäktiges sammanträde
denna dag bevista.
20 och 30 §§:ne samt Utsk:s tillstyrkande af decharge för
Banko-Fullmäktige blefvo härefter serskildt föredragne och bifallne,
men de öfriga delarne af förevandc Berättelse ansågos icke f. n.
erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s nedaunämnde d. 21
dennes på bordet lagda Mern.:
JYs 7, ang:de i Banken qvarstående äldre deposita, och
JYs 8, ang:de afskrifning af Bankens fordringar hos RiskgrsKont.
för lemnade förskott till utredningen- a£ Götha kanal-bolags
och Malmö f. d. Diskontverk.-
Föredrogs och biföUls LagUf.sk:s d. 21 dennes på bordet
kgkl«uM«ff. JK 3, om årfvoden för ökad Kansli-personal.
Föredrogs Serskildt Utsk:s d. 21 dennes på bordet lagda
Meni. Jtä 2, an r d« ättning och tryckning af Norrska bränvinslagstiftningen,
roed några dit hörande handlingar.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den åtgärd serskilda Utsk. uti
nu föredragna Mern. föreslagit, synes mig vara på en gång ovanlig
och onödig. Öm nemi. Utsk. anser sig från de Norrska handlingarne
kunna hemta värdefulla upgifter, torde det Norrska språket
hvarken vara så svårt eller förete så betydliga skiljaktigheter
från vårt eget, att icke Utsk. kunde utan öfversättning ur samma
handlingar liemta de upgifter som syntes vara af värde, likasom
den lämpligaste utvägen att bringa dessa till Ståndens kännedom
torde vara den, att Utsk. en gång i sitt Betänk, uptager alla
sådana af nytta vande uplysningar att af Stånden pröfvas. Sådan
är den vanliga formen och jag kan icke inse hvarföre man
vid detta tillfälle skulle frångå densamma, utan hemställer derföre
vördsamt alt Betänk, mätte afslås.
Ur von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror icke att någon,
som läser det ifrågavande af Norrska Komitéen afgifna Betänk, skall
anse de uplysningar, hvilka deri meddelas, vara öfverflödige.
Serskilda Utsk:s ledamöter hafva i dessa handlingar funnit underrättelser,
som äro af mycket värde, och jag förmodar att det
Högh Ståndets medlemmar i allmänhet skola finna detsamma,
202 Den 25 Januari. 1
då de hunnit att deraf taga kännedom, ty dessa handlingar angå
icke allenast förhållandet i Norrige, utan de hänvisa äfven, såsom
Utsk. omnämnt, på sättet att gå till väga i åtskilliga andra
länder, der man i bränvinstillverkningcn upnått en ännu högre
ståndpunkt än vi. Det var äfven inom Utsk. fråga om att man
skulle kunna umbära öfversättning, men de ledamöter, som tillhöra
BondeSt. yrkade serdeles derpå, emedan åtskilliga af dem,
sorn icke bo vid Norrska gränsen eller äro Skåningar icke väl
förstå det Norrska språket, åtminstone icke i sådana uttryck,
som egentligen angå yrket och icke höra lill dagligt tall. Serskilda
Utsk. befarade äfven, att Exped.Utsk:s tjenstemän, som
icke äro bränvinsbrännare, skulle missförstå dessa uttryck, och
ansåg derföre nödigt, att en person, soni kunde redigt återgifva
hvad Bet. innehåller, skulle deraf göra en öfversättning. Jag
hemställer alltså vördsamt att R. o. Ad. mätte bifalla Utsk:s förslag.
Gr. af Ugglas, Garl Fredr. Ludvig: Då en så stor ifver
i allmänhet röjer sig vid allt, som rörer denna fråga, och det
för mången torde vara af nytta att laga kännedom om den Nor
ska
Komitéens Betänk., vill jag visst icke bestrida att den
föreslagna åtgärden må vidtagas, ehuru den tyckes mig leda lill
en, jag skulle nä**"» ''å‘/a säga, bestämdt onödig utgift. För i
min Atif kan jag icke tro att det serskilda Utsk., oaktadt de besynnerliga
rykten man derom hört, äijnnar framlägga det förslag,
att den Norrska bränvinslagstiftningen skulle äfven i Sverige införas
; och den nu ifrågavar:de åtgärden klan således aldri gJutlftlftä '
alt på sjelfva slutfrågan inverka. De Norrska Komiterades Betänk,
kan visserligen vara ett ganska intressant studium: men då detta
Betänk., jag uprepar det ännu en gång, Sir för sjelfva frågans
utgång af intet inflytande, torde den ifrågavfcr:de utgiften befinnas
helt och hållet främmande för våra Riks dags kostn ader. Jag ^
skulle derföre tro, alt den åtgärd Utsk. föreslagit, är olämplig.
Hr Printzensköld, Carl: Då fråga ntn är att införa en
ny lagstiftning för bränvinsbränningen, hvilken i grund skulle
förändra de i detta afseende nu gällande författningar, anser jag
det vara icke blott nyttigt, ulan äfven nödvändigt för representationens
alla medlemmar, äfvensom för hvar och 'en individ i
samhället, att ega tillgång till de handlingar, som i afseende på
bränvinslagstiftningen i andra länder äro i högsta måtto uplysande.
Det omdöme Utsk. fällt öfver de Norrska Komiterades
Bet., i anledn. af den inom Norrige förekomna fråga om en ny
bränvinslagstifning, anser jag vara fullkomligt tillförlitligt, hvarföre
jag för min del förmenar att bifall till Utsk:s förslag vore
önskvärd!. Jag får således vördsamt tillstyrka, att hvad Utsk. i
detta fall föreslagit måtte af R. o. Ad. godkännas.
Visserligen medgifver jag att, på sätt tvenne Grefvar yttratj
det i och för denna fråga tillsatta serskilda Utsk. torde ega inom
Sig tillräcklig språkkunskap för att kunna, utan fara för misstag,
både läsa och förstå de Norrska Komiterades Betänk., men sådant
är icke förhållandet med alla, och minst med just den del af
Den 25 Januari.
203
befolkningen, som i annat fall skulle underlåta att taga kännedom
om ifrågavande Betänk. Kostnaden för öfversättning och
tryckning af detta Betänk, är jemförelsevis med den nytta, som
genom dess spridande i landet skulle åstadkommas, högst obetydlig,
hvarföre denna omständighet icke bör utgöra något slags
hinder för bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Adelborg, And. Otto: Då del ämne, som utgör föremålet
för det serskilda Utsk:s behandling, är i närvande stund
ett af de vigtigaste för landet, tror jag ingalunda att man kan
gå för långt i bemödande att inom representationen sprida ljus
och kunskap deruti, helst då endast en ringa del af de medlemmar,
som komma att behandla denna fråga, äro bränvinsbrännare,
och således deruti fullkomligt okunniga, samt Hrr bränvinsproducenter
sjelfve kanske icke alltid ega fullt tillräcklig kännedom
örn denna sak, sedd utur djupare Statsekonomisk synpunkt. Jag
anser således den nu föreslagna åtgärden vara af mycken nytta
såsom en ledning för det allmänna omdömet, och tror att derigenom
nedlägges ett frö för utveckling af nödig kännedom i ämnet
som, långt ifrån att vilseleda, kommer att reda de åsigter
och begrepp, efter hvilka man nu bör handla. Då man vill framlägga
den Norrska bränvinslagstiftningen såsom ett föremål för
11. St:rs betraktelser, ser jag häruti endast en allmän åtgärd, så
mycket mer som det Komitéens Betänk., som åtföljer densamma
innehåller värderika upgifter om Preussens och andra länders
åtgöranden i denna väg; och således icke uteslutande fästa sig
vid blott Norriges.
Man hade visserligen haft den utvägen att aftrycka den
Norrska liränvinslagen i Utsk:s Betänk., men jag hemställer till
R. o. Ad. om ej de uplysningar man önskat tillvägabringa då
komme allt för sent och att ej den mängd representanter, som
sjelfva icke äro idkare af denna näring, men nitälska för sitt
fosterlands väl och fasa för den betryckta ställning i både moraliskt
och ekonomiskt afseende, hvaruti] landet genom denna för
liatliga industri kommit, derigenom skall gå i mistning af erforderlig
ledning vid bedömandet af denna frågas ställning och
åstadkommandet af en lagstiftning för densamma, lämpligare och
mera öfverensstämmande med ett vackrare Stats-ekonomiskt resultat
än den
icke bör tagas i betraktande, då det gäller en så vigtig sak, som
denna.
Gr. Lagerbjelke: Då R. St:r i och för denj vigtiga bränvinsfrågan
tillsatte ett serskildt Utsk., var det naturligtvis i den
afsigt och förhoppning, att frågan skulle ifrån detta Utsk. till
Stånden inkomma i ett bättre och fullständigare utredt skick,
än från de vanliga sammansatta Utsk:n varit att förvänta. Då
en fråga kommer ifrån ett Utsk. till Stånden, åtföljes den af de
motiver, hvarpå Utsk. grundat sitt Utlåt., och det är då gifvet,
att ju bättre frågan blifvit af Utsk. utredd, desto bättre och fullständigare
måste äfven motiverna vara. Det är nu visserligen
-L
204
Den 25 Januari.
möjligt att det serskilda Utsk. icke kan så vid utreda frågan som
i Norrige varit fallet, men då återstår alltid den utvägen att helt
simpelt afskrifva de Norrska förhandlingarne. För min del tror jag
likväl icke att Sverige står så lågt i lagstiftningsförmåga, att vi
böra afsäga oss till och med hvarje tanke på att kunna få en
utredning af våra förhållanden verkställd af det Utsk. som i detta
afseende blifvit nedsatt; och jag kan således icke finna hvartill
den nya methoden skulle tjena alt till 11. St:rs kännedom först
öfversätta och sedan trycka hela litteraturen, eller hvarföre man
skulle frångå den bana man hittills följt, nemi. att Utsk:n efter
bästa förmåga och från de bästa källor, som äro dem tillgänglige,
söka hemta de motiver, hvarpå de grunda sina Betänkm,
hvilken method jag anser vara att vida föredraga framför denna
af Utsk. föreslagna.
Hr Hjärne, Harald: Enl. min tanke är nu förevande
Betänk, af högst ringa vigt, och jag hade icke ämnat yttra mig
deröfver, sä vida icke en annan ledamot redan hade börjat discussionen,
ty jag anser hela denna fråga vara så obetydlig att
jag dermed icke skulle hafva velat uptaga ett ögonblicks tid.
Då likväl discussion nu har upstått, får jag tillkännagifva att jag
delar de åsigter. Gr:ne Lagerbjelke och Ugglas i ämnet framställt,
att den föreslagna åtgärden är onödig och till intet gagn ledande.
För min del kan jag icke utleta något annat motiv för detta
förslag, än att Utsk. velat göra sig påmint hos Stånden, efter
det ser ut sorn skulle Utsk., tvertemot hvad jag önskat och hoppats,
ganska länge draga ut på liden med sitt första Betänk, i
hufvudfrågan, enl. hvad man har sig bekant genom enskilde ledamöters
berättelser och andra icke officiella underrättelser. Efter
jag kommit att yttra dessa ord, får jag tillägga, att jag skulle
beklaga att man tillsatt detta Utsk. om det skulle visa sig att
man icke dermed vunnit hvad man åsyftat, nemi. att detta
ärende skulle blifva hastigare och bättre behandladt än vid föreg:de
Riksdagar. Hvad det nu förevande Betänk, serskildt angår,
så kan meningen med tryckandet af de föreslagna handlingarne
icke vara någon annan än den, att dymedelst befordra
dom till B. St:rs kännedom, ty att nu ytterligare sprida skrifter
i landet för att derigenom åstadkomma opinionsyttringar i den
anda, som redan yppat sig, eller för att bilda en opinion, som
redan är bildad, anser jag vara fullkomligt öfverflödigt. För öfrigt
instämmer jag med Gr. Lagerbjelke i den åsigt, att Utsk.
utan någon serskild kostnad skulle aldra bäst vinna sitt ändamål
genom att i sitt Betänk, intaga sådana utdrag af dessa handlingar
som för Ståndens kännedom kunde befinnas nyttiga och nödiga;
men alt in extenso aftrycka dem anser jag vara öfverflödigt,
huru ringa kostnaden än kunde blifva, då jag ej kan finna
att något egentligt ändamål dermed skulle kunna vinnas. Jag
anhåller om afslag å Betänk.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Man måste medgifva att bränvinet
i sanning är ett bränbart ämne, då det kunnat framkalla
Den 25 Jaunari.
205
en så liflig discussion öfver en så obetydlig fråga, som den nu
förevar:de. För min del instämmer jag med de Hrr, som förklarat
det vara onödigt att trycka den Norrska bränvinslagen, ty
vi hafva i den vägen redan förut mer än nog af de luntor, sorn
redan finnas tryckta, och som endast tjena till att förvilla allmänheten.
Det enda skal, hvarföre jag skulle önska tryckningen
af den Norrska lagen, vore det, att då man derigenom mera allmänt
inhemtat kännedom om denna lag, skulle många af de illusioner
man nu i detta afseende hyser, borttagas, och man skulle
allt mera öfvertygas om dess otillämplighet bos oss, ju mera
man komme underfund med luiru olillämplig och chikanös denna
lag i sjelfva verket är.
Frih. Raab, Adam Christian: Den siste värde talaren
har anmärkt, att bränvinsfrågan har det med sig att det upkallar
en mängd talare; denna gång har den åtminstone haft den förtjensten
att upkalla den värde talaren sjelf, som vi icke under
denna Riksdag ännu hafva här hört. I afseende på Hr Hjärnes
anförande hade jag i början svårt att förstå hvad han egentligen
menade då han instämde med tvenne talare, af hvilka den ene
afktvrkt, den andre åter tillstyrkt Betänk. Hvad ytterligare angår
Hr Hjärnes framställning om rykten och enskilde ledamöters berättelser
om förehafvawJeu inom ' u’ei\ serskilda Utsk., får jag
bedja Hr Hjärne och hvar och en annav,y. sorn derom vill taga
kännedom, upskjuta all. omdöme deröfver till' ufess Utsk. hunnit
fatta något afgörande beslut. Man har der icke ännd &itat något
sådant.; man har blott hållit öfverläggningar och fattat hägTis^
preliminära beslut, men icke något definitivt, och jag tror säledes
att det vor> atti t för tidigt att nu yttra sig deröfver. Aldra
minst kan mm t»la om den riktning Utsk. tagit; jag är sjelf
ledamot af cfetta/TJtsk. och jag skulle vara ganska glad om jag
visste hvad sgjefi skall blifva majoritetens mening; men derom
är jag ännu alldeles okunnig.
Gr. Lagerbjelke har i sjelfva hufvudsaken yttrat, att man
af Utsk. väntade att det skulle lemna ärendet utredt, fullständiga
motiver etc. — detta är just hvad äfven jag anser vara Utsk:s
pligt, och om Utsk. derföre vill söka förskaffa sig alla möjliga
sådana inhysningar, sorn kunna leda till upfyllande af denna förbindelse,
tror jag att Utsk. i sådant fall förfarit ganska rätt. För
min del har jag aldrig varit serdeles varm för åstadkommandet
af den ifrågavande öfversättningen, tryckningen och utdelningen
af den Norrska bränvinslagen med dess motfver, men jag vet att
åtskilliga ledamöter af Utsk. hafva önskat atti så skulle ske, och
de hafva såsom skäl derför andragit, att om de ifrågavande handlingarne
icke öfversattes, skulle läsningen deraf för mången, som
icke vore van att läsa det Norrska språket, blifva allt för besvärlig
; på denna grund har äfven jag tyckt det vara skäl att bekosta
en öfversättning, helst då den i allt fall skulle bestridas af
den enda Kanslist, som är hos Utsk. anställd, hvarigenom kostnaden
för Staten blefve ingen, då deremot den lättnad öfver
-
206
Den 25 Januari.
‘ sättningen skulle medföra för dem som önska af dessa handlingar
taga kännedom, skulle blifva högst betydlig. Hufvudsaken i förslaget
är icke att få den Norrska bränvinslagen öfversatt och tryckt,
ty den hafva vi redan förut i mångfaldiga skrifter och exemplar, utan
att få de motiver som åtfölja densamma, hvilka afgåfvos af en
serskild Komité, som hade sig updraget att inhemta förhållandena
uti andra länders bränvinslagstiftning, och innehålla korta
men ganska fullständiga upgifter i denna väg. Skulle också dessa
upgifter icke numera hafva det fulla värde sorn hittills, emedan
på de 6 år, som förflutit sedan Betänk, skrefs, åtskilliga ändringar
kunnat ske, innehålla dock dessa motiver i korta sammandrag
underrättelser om det egentliga hufvud-innehället af andra
länders bränvinslagstiftning, hvilka jag tror att man skall finna
sig ganska belåten att bär få inhemta om man icke har tid och
lust att genomgå de luntor, sorn i detta afseende äro från andra
länder införskrifne. Hvad kostnaden beträffar, så kommer den
att blifva högst obetydlig, då hela tryckningen icke kommer att
uptaga mera än 80 sidor i litet format. Jag vill således hoppas
att Gr. Lagerbjelke, hvilken är den ende, som på allvar satt sig
emot detta förslag, måtte af välvilja för sitt eget barn, om jag
så må säga, vid detta tillfälle icke iakttaga allt för stor sparsamhet.
Frih. Tersmeden^ Wilh. Fredr.: Oaktadt den förkastelsedom
Hr TornerhjeLen öfver den Norrsta bränvinslagsliftningen
uttalat, haiy Aimi likväl inom värt fädernesland uträttat icke så
obetydligt, enär den blifvit åberopad såsom grund för petitioner
ilrån flere landsorter; och när det serskilda Utsk. nu inkommer
/ med förslag att på Statens bekostnad låta trycka motiverna till
denna lag, finner jag således intet skäl hvarföre man skulle sätta
sig deremot. Vi veta nogsamt huru litet hushPHaitige R. St:r i
allmänhet äro i afseende på handlingars tryckande, och vi hafva
derpå ett ganska färskt bevis. I början af denna^Jfiksdag utdelades
nemi. till hvarje Riksdagsman Finans-Komiténs Betänk.,
hvilket äfven i hela sin vidd finnes tryckt i Bihanget till R. St:rs
prot.; detta är således en dubbel tryckningskostnad. Här är
deremot fråga om, att till trycket befordra något, som ännu icke
är af allmänheten kändt, åtminstone icke af mig — något som
jag för min del skulle vara serdeles intresserad af att få se, och
jag är öfvertygad om att denna min tanke delas af hvar och en,
som vill söka förskaffa sig kännedom om alla möjliga lagstiftningar
i denna väg innan vi börja lagstifta sjelfve. Jag tillstyrker
således bifall till hvad Utsk. i detta fall hemställt.
Hr Adelborg: Då denna fråga inom Utsk. afhandlades,
föreslog man först att endast låta trycka motiverna till den Norrska
bränvinslagen, men dervid gjordes då den anmärkn., att
sjelfva lagen, som inom vår Representation i allmänhet är föga
bekant och som gifvit anledn. till dessa motivers afgifvande, borde
äfven i öfversättning medfölja, öian framkastade då den förmodan,
att om dessa skrifter inom Stånden utdelades, skulle deri
-
Den 25 Januari.
207
genom inom dem den tanke upstå att man ville puffa för denna
lag; derpå svarades, att ville man det, så funnes ju många andra
i detta afseende lämpligare medel att dertill använda. Man
kunde ju då låtit trycka dessa handlingar på enskild bekostnad,
och för längesedan låtit sprida desamma; man kunde under Riksdagens
lopp på serskilda ställen hålla enskilda sammankomster
såsom förut ofta varit brukligt, med flere dylika medel; men då
man endast på oväldig väg ville bibringa allmän kännedom i ett
ämne kunde man ju således icke gå mera öppet till väga än då
man hos R. St:r gjorde hemställan om tryckningen af dessa, så
många vigtiga uplysningar innehållande, handlingar. Ju mera
man ingår i betraktande af denna frågas alla sidor, desto mera
skall man finna huru delade opinionerna derom äro, huru stora
skiljaktigheter inom Stånden i denna fråga sig förete, och det
torde under sådana förhållanden vara klart, att man borde åtminstone
något söka gruppera åsigterna omkring det rent vetenskapliga
och naturligt praktiska i saken, i st. f. att låta dem fara
vilse åt alla håll, såsom nu sker. Skall serskilda Utsk: upfylla
sin bestämmelse, måste det åstadkomma en sådan förklaring af
ämnet i Stats-ekonomiskt afseende, att det blir för en hvar begripligt;
men för att begripa något i denna sak måste en hvar
hafva någon insigt i ämnet, och detta vinnes bäst genom läsandet
af afhandlingar, grundade på djupare granskning af, från många
olika håll, inhemtad erfarenhet. Detta synes mig så klart, att
jag sannerligen icke kan förstå hvarföre man gör så mycket motstånd
deremot, om icke, såsom jag nyss sade, orsaken till detta
motsånd ligger deruti, att man har en viss farhåga för att den
Norrska lagen på förhand skall blifva, utan urskiljning, tagen till
mönster för den Svenska. Man har här slutligen sagt att vi
icke borde utifrån benita oss uplysningar då vi kunde sjelfva tillräckligt,
genom egen erfarenhet, förskaffa oss dem; detta är en
för detta rum ny vishetslära, som jag värderar och nu för första
gången till min stora glädje här hör uttalas, då förut alltid varit
vanligt att obetingadt hemta allt ifrån utlandet, vare sig likt
eller olikt. Då man häremot gjort anmärkn., har man alltid
blifvit genmäld med den satsen: att ”hvad godt är bör antagas,
vare sig att det kommer från öster eller vester”, och i sanning
hafva vi ej mången gang hemtat exempel ifrån Öster, hvarföre
då ej äfven, för denna gång, ifrån Fester?
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke inom Utsk. yrkat
på ifrågavande handlingars tryckning och försvarar ej Betänk,
för den skull. Men jag anser för temligen afgjordt att hon bifalles
af de öfriga Stånden. Ett afslag på Riddarhuset skulle förefalla
Utsk:s ofrälse ledamöter så oväntadt, att de förmodligen
trodde det de Adliga medlemmarne icke uplyst sitt Stånd om
frågans rätta skick. Det är derföre jag tager mig friheten ännu
en gång yttra mig i detta ämne. Den Norrska bränvinslagstiftningen
har lyckats så väl, att bränvinets tillverkning och förtäring
der i landet mycket aftagit. Tillika hafva brotten och alla
208
Den 25 Januari.
de olyckor, sorn åtfölja bränvinssupandet, förminskats, under det
att Statskassans inkomster betydligt ökats. Detta förhållande har
naturligtvis väckt upmärksamhet hos oss och åstadkommit den
af Frih. Tersmeden åberopade verkan, att vi från de fleste_ delar
af riket mottagit ansökningar att den Norska bränvinslägen måtte
äfven i Sverige införas. Jag är i detta fall, lika litet som i andra,
någon Norrskhetsifrare, men jag önskar att det sorn hos våra
grannar är väl gjordt, måtte blifva bekant för våra egna landsmän,
desto mera, sorn de fästat sig vid utgången utan att så
noga känna sättet, hvarpå han blifvit tillvägabragt. Det går visserligen
an, såsom Gr. Lagerbjelke yttrat, att dröja med bekantgörandet
häraf intill dess Utsk:s Betänk, till Stånden inkommer,
då dessa handlingars innehåll kunde i motiverna dertill intagas.
Men jag befarar, att detta Betänk, ändock blir så långt, att
Ståndens fleste ledamöter icke skola genomläsa motiverna. An
mindre torde man göra det om de blifva tillökade med alla dem,
som i det Norrska Betänk, uptagas, och som äro af stor vigt.
Dessutom skulle det, om man väntar till dess, draga allt för
långt på tiden; ty om än Utsk. skyndar sig aldrig så mycket,
är det dock klart, att i en fråga, så omtvistad som denna, der
så mycken egennytta ingår, der bör en på goda skäl grundad
mening bildas ju förr desto heldre. Huru skulle hon bättre åstadkommas
än genom läsning af sakkunnige mäns yttranden i ett
land, hvars lagstiftning lyckats medföra välgörande följder? Skulle
mau här, af någon falsk ambition att vi förstå den saken bättre
än våra grannar, vil ja förhindra tryckningen af dessa handlingar,
vore det i sanning beklagligt, ty vi skola ihågkomma, att vi lefva
i vexelundervisningens tid, och att vi lika väl kunna taga uplysningar
af Norrmännen, sorn de af oss. Jag hoppas och anhåller
att R. o. Ad. måtte bifalla Betänk.
Hr Estenberg, Carl Christian: Då några talare här
upstått för att bestrida Utsk:s Betänk., anser jag äfven mig pligtig
att i denna fråga yttra några ord, ehuru vi nyss hört Hr
Hjärne förklara att hela denna sak är af ingen vigt. Jag instämmer
fullkomligt med Utsk:s Betänk, i frågan om tryckning
af dessa handlingar, och de talare, som förordat detsamma, hafva
redan uplyst, att, ehuru denna åtgärd kan synas ganska obetydlig,
är dock sjelfva saken af stor vigt för upnåendet af det ändamål,
dit vi sträfve, nemi. att få en sund och god lagstiftning i
denna väg. Detta ämne är af den aldra högsta vigt, emedan
det här gäller ett försök att utdrifva en af de värsta fiender som
plågat vårt land, en fiende som inträngt i våra lius, der anställt
härjningar och länge innehaft valplatsen. Vi äro nu samlade för
att utdrifva denna fiende från vära landamären; vi skola stifta
lagar för att söka upnå det mål, dit andra redan hunnit, och
jag hemställer om vi icke då böra följa den lielsoström, hvarifrån
den goda framgången haft sitt ursprung, och om icke äfven
vi böra beträda den väg, på hvilken andra redan lyckats upnå
V elt
Den 25 Januari.
209
ett önskvärdt resultat? Vi hafva hört af Frih. Raab, att detta
Betänk, innehåller ett kort sammandrag af de åsigter man i andra
länder följt; och då det är af så mycken vigt att hafva dessa
handlingar för att kunna fatta ett moget och grundligt beslut,
måtte det väl äfven vara en obetydlig sak att låta trycka dem.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Det är ingalunda för
att bestrida behöflighelen deraf att Norrska Komiténs Betänk, kommer
till R. Stms kännedom, icke eller derföre att jag anser kostnaden
derför kunna blifva så betydlig att jag på denna grund
skulle afstyrka förslaget, utan det är derföre att jag anser Utsk:s
Betänk, i denna fråga vara obehöfligt eller åtminstone i afseende
på formen för dess framställning orätt upstäldt, som jag nu tager
mig friheten att bestrida bifall dertill. Afven jag anser att Utsk.
haft fullkomlig rättighet att få den ifrågaställde öfversättningen
verkställd och kommen till R. St:rs kunskap om, såsom Utsk:s
Ordf:de uplyst, en dess Kanslist besörjt öfversättningen och Utsk.
sedan i sitt Betänk, låtit trycka hvad Utsk. funnit lämpligt och behöfligt
att komma till Ståndens kännedom; men jag tror att om
den väg, som här blifvit föreslagen, skulle beträdas, torde sådant
i en framtid så till vida förorsaka olägenheter, som Utsk:n derigenom
skulle betungas med ett öfversättningsbestyr, som måhända
icke torde anses vara fullt lämpligt- I en annan fråga,
som äfven är af omfattande art, nemi. jet^nvägsfrågan, skulle man
äfven kunna säga att R, St:r, som deruti i<^ke ega någon erfarenhet,
skulle kunna beuöfva öfversättningar åf vxv mängd dit
hörande handlingar, msn något sådant har hittills icke kommit fN
fråga, och jag tror ej heller att det skulle vara lämpligt. På
dessa grunder instämmer jag med de talare, som yrkat att Utsk:s
Betänk, icke måtte bifallas, utan att Utsk. vid spridande till R.
Stms kännedom af den Norrska Komiténs Betänk, måtte följa
den praxis, som hittills varit den vanliga.
Frih. Cederström, Rudolf: Då det serskilda Utsk. inskränker
sin hemställan derhän: ”att R. H. St:r måtte åt sitt
Exped.Utsk. updraga att, sedan öfversättningen af ofvan anförda
Norrska handlingar blifvit genom serskilda Utsk. besörjd, om tryckning
deraf gå i författning;” anhåller jag endast få meddela den
uplysning, att ett tillräckligt antal boktryckare afslutat kontrakt
om tryckning under Exped.Utsk:s upsigt, för att nu ifrågavar:de
tryckningsarbete må kunna besörjas, utan att förorsaka någon
långsamhet eller någon fördröjelse i Utsk:s-Betänk:nas fortgående
tryckning och utdelning.
Hvad sjelfva saken beträffar, så är dess form visserligen ny
och ovanlig, men detta utgör, enl. min tanke, icke något tillräckligt
skäl för att afslå densamma. Man har visserligen gjort
den invändning, att dessa handlingar rätteligen borde uptagas i
Utsk:s framdeles afgifvande förslag och utlåt, i ämnet. Afven
jag förväntar, i likhet med representationens öfrige ledamöter,
att Utsk. vid nämnde tillfälle i sin recit och sin motivering ut3
H. 14
210
Den 25 Januari.
reder frågan i dess helhet oell till besvarande uptager alla de framställningar,
som blifvit gjorda, vare sig medelst K. M:s Nådiga
Propos. eller medelst de talrika motioner, som blifvit i ämnet
afgifna; men jag kan å andra sidan ganska väl finna, att det
serskilta Utsk., till undvikande af allt för stor vidlyftighet i nämnde
dess Betänk., skall önska att hos Stånden på förhand funnes
spridd en allmännare kunskap om hela det omfattande innehållet af
Norrska Komitéens Betänk., på det att RiksStm måtte kunna
med desto större sakkännedom förutsättas i ämnet besluta, vare
sig att Utsk:s Utlåt, kommer att innefatta ett instämmande uti
eller ett bestridande utaf, det ifrågavar:de Norrska Betänk:s resultat.
Medan jag har ordet, anhåller jag att få uptaga ett uttryck
af serskilda Utsk:s Ordf:de, Frih. Raab, i det den värde ledamoten
yttrat, att ifrågavande handlingar torde utgöra 80 sidor i
litel format; jag föreställer mig, att derest R. St:r besluta tryckningen
af merberörde handlingar, böra de tryckas i samma format,
som det öfriga Riksdagstrycket, på det att, när serskilda
Utsk:s Mern. och Betänkm en gång skola häftas och bindas, äfven
de nu ifrågaställclé handlingar måtte kunna lämpligen dermed
sammanfogas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi-.: Man torde icke kunna
neka att den i Noriege införda bränvinslagstiftningen har gifvit
en impuls åt den vijckaä frågan an \ Sverige inskränka bränvinsbränningen,
och jgffe tror det derföre 'ara skäl att man inhemtar
känneckiTA 'om de Betänkm, på hvilk» den Norrska lagen blifxvit
fotad, äfven om man sedermera icke skulle finna densamma
/ fullt tillämplig på de Svenska förhållandena. Jag kan derföre
icke annat än tillstyrka bifall lill Utsk:s Betänk.; men för alt
åstadkomma en besparing, hvilket förmodligen varit Gr. Lagerbjelkes
mening, anhåller jag att nu få vacka det förslag, att
R. o. Ad. måtte besluta att den öfverläggning, sora i detta ämne
blifvit hållen, icke måtte i Ståndets prot. införas, hvarigenomsäkerligen
skulle åstadkommas en besparing, som fullt motsvarade
kostnaden för tryckningen af det Norrska Betänk. Jag får derföre
anhålla att de talare, sorn deltagit i denna discussion, icke
måtte aflägsna sig förr än beslut i frågan omsider blifvit fattadt,
emedan en så beskaffad åtgärd, som den jag nu föreslagit, icke
ulan deras begifvande får ega rum.
Gr. af Ugglas: Då jag finnér hela den ifrågavande åtgärden
temligen öfverflödig, vill jag icke uptaga liden med något
vidlyftigare ordande deröfver, men jag anser att Utsk:s förslag,
på det att någon nytta må kunna derutaf medföras, borde till
en viss grad utsträckas, nemi. så till vida, alt i händelse Komitéens
Betänk, icke skulle innehålla den Norrska lagstiftning, som
utgjorde öfvergången från ett likartadt tillstånd med det hvaruti
vi nu befinna oss till det närvande, skulle äfven denna lagstiftning
i Utsk:s Betänk, intagas. Det torde vara klart att om det
skall medföra någon nytta att inhemta kännedom om den väg
man uti Norrige följt, bör man lära känna hela denna väg och
Den 25 J a nua ri.
211
icke blott den punkt hvarifrån man utgått och den hvarest man
nu står, oell jag anhåller derföre om propos. å det af mig nu
föreslagna tillägg.
Hr Tornerhjelm: Hr von Hartmansdorff har yttrat, att
det vore en falsk ambition att icke vilja taga efter hvad som utgått
ifrån Norrige. För min del erkänner jag ganska gerna det
moraliska goda som den Norrska bran vinslagstiftningen medfört,
"0011 jag skulle önska att det samma kunde ega rum i Sverige
blott att lagstiftningen kommer att stöda sig på andra grunder än
den Norrska. Man har såsom ett motiv hvarföre icke det Norrska
Betänk, skulle tryckas,-' anfört den kostnad, som dermed vore
förenad; detta utgör för mig icke något skäl, utan jag fäster mig
vid det skadliga intryck, jag anser att dess spridande skulle
medföra.
Frih. Tersmeden har yttrat att den Norrska lagstiftningen
legat till grund för många petitioner; detta är ganska sant, men
jag kan deruti icke finna något bevisande. För öfrigt har Frih.
Raab behagat göra mig en kompliment derföre att jag i denna
fråga för första gången upträdt; jag är ledsen att jag icke kan
göra den ädle Frih:n samma kompliment tillbaka, men jag har,
för min del, tagit för princip, att aldrig yttra mig uti andra
frågor, än dem jag förstår.
Hr von Hartmansdorff: Då så många svårigheter göras
vid bifall till Utsk:s Betänk., förmodar jag att ännu större skola
göras vid den utsträckning af frågan, som Gr. af Ugglas föreslagit.
Jag anhåller derföre om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på
bifall till Utsk:s Betänk, sådant det är; skulle det behöfvas att
begära Gr. af Ugglas’s förslag på bordet, så vill jag göra det.
Gr. af Ugglas: Ehuru jag anser det af mig framställda
förslaget vara ganska lämpligt för att åvägabringa en klarare öfversigt
af frågan, skall jag dock gerna återtaga detsamma, på det
att icke derigenom en lika lång discussion måtte framkallas, som
den, hvilken öfver serskilda Utsk:s Betänk, blifvit förd.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om 11. o. Ad. behagade bifalla Serskildta
Utsk:s förevande Mein. och sedan denna propos. blifvit besvarad
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han funnit Ja
öfvervägande.
Frih. Cederström: Det Serskilda Utsk. har i det Mern.,
som nu blifvit godkändt, icke nämnt antalet af de exemplar, som
borde tryckas. För min del tager jag för afgjordt, att det bör
bestämmas i likhet med det antal exemplar, som vanligen tryckas
till utdelning bland Ståndens ledamöter, eller 1,350 exemplar,
och jag anhåller vördsamt att Hr Gr. o. Landtm, ville för det
Högh Ståndet föreslå fastställandet af detta antal.
Frih. Raab: Jag skulle föreställa mig att det Serskilda Utsk.
icke behöft uptaga antalet af de exemplar, som borde tryckas,
14 *
212
Den 25 Januari.
då det så tydligt uttalat ändamålet för denna tryckning, nemi.
att liandlingarne skulle bland RiksSt:n utdelas, hvilket just innebär,
att det behöfves lika många exemplar, som vanligen tryckas
för en sådan ntdelning, hvaruti således innefattas det förslag
Frih. Cederström framställt. Jag har velat lemna denna uplysning
i den förmodan alt Frih. Cederström skulle vilja återtaga
sitt förslag, hvilket tyckes innebära en ny motion och således af
R. o. Ad. ensamt icke lärer kunna afgöras.
Hr Printzensköld: Om det hade varit det Serskilda Utsk:s
mening att af det ifrågavarrde öfversätta Retänk. icke större antal
exemplar skulle tryckas, än som erfordras för utdelning bland
RiksSt:ns ledamöter, behöfde tryckningen ingalunda så långt utsträckas
som det vanliga Riksdagstrycket. Man torde nemi. påminna
sig att de 1,350 exemplar, som af Bilianget till RiksStnis
prot. tryckas, ieke allenast äro afsedde till utdelning vid innevar:de
Riksdag, utan äfven tilPStånds — och Utskrs — ledamöter vid
den nästföljande, äfvensom att ett visst antal exemplar skall i
Riksg:sKont. förvaras för att i en framtid vara att tillgå, och att
slutligen ett icke obetydligt antal exemplar skall hållas allmänheten
tillhanda i försäljningsväg. Jag tror således att tryckningen
af ifrågavar:de Retänk. borde utsträckas till det vanliga antalet
exemplar af Riksdagstrycket, så mycket heldre, som i fall
detta Betänk, annonserades lill försäljning, skulle, till följd af
det intresse detsamma måste ega, afgången deraf otvifvelaktigt
blifva större än i vanliga fall eger rum med Bihanget till RiksSt:ns
prot:r. Jag medgifver måhända att Frih. Raab haft rätt i
sin anmärkn. att frågan om exemplarens antal icke vid detta tillfälle
borde utgöra föremål för Ståndets bedömande, men då frågan
en gång blifvit väckt, har jag ansett mig böra meddela de
uplysningar jag nu haft äran framlägga.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att då RiksStrn redan fattat
deras beslut om det antal exemplar, som bör tryckas af Bihanget
till RiksSt:ns prot., en serskild propos. i anledn. af Frih. Cederströms
framställning icke syntes vara behöflig.
Frih. Cederström: Då jag nu hört Hr Gr. o. Landtm,
förklara, att propos. å mitt förslag icke synes erforderligt för ändamålet,
vill jag gerna återtaga denna begäran, emedan jag torde
böra vara förvissad om att Hr Gr. o. Landtnäs åsigt lärer komma
att delas af Hrr Fullmäktige i Riksg:sKont., när fråga blir om
att betala räkningen för ifrågavande exemplars tryckning. Naturligtvis
är det Exped.ötsk:s afsigt, att trycka dem i samma antal
som öfriga Riksdagshandlingar, men det måste äfven ligga Exped.-  Utsk. om hjertat att de boktryckare, som på dess befallning fullgöra
förevar:de arbete, äfven blifva för detsamma betalte. Jag
är öfvertygad om, att, i fall någon af de här närvar:de ledamöter,
R. o. Ad. utsett till sina Fullmäktige i Riksg:sKont., skulle
motse några möjligen upstående svårigheter i detta afseende,
skulle han icke undandraga sig att nu framlägga sina betänkligheter
; men då sådant icke skett, bör jag förmoda att berörde
Den 25 Januari.
2)3
svårigheter ej af dem motses; det är på denna grund jag återtager
min nyss gjorda hemställan.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att Gr. Gyldenstolpe
föreslagit, att discussioncn om Serskilda Utsk:s förevande Mern.
måtte utgå från prot., men att detta icke kunde ske utan att
alla de talare, som yttrat sig deruti instämde samt fördenskull
hemställde om de dertill lemnade sitt bifall, anmälde sig och
yttrade
Hr Printzensköld: Att dömma efter det sätt, hvarpå Hr
Gr. Gyldenstolpe framställde sitt förslag, vill det synas mig som
skulle han dermed icke haft något serdeles alfvar, och jag tror
dessutom att det icke vore lämpligt att låta denna fråga ur prot.
utgå, enär den rörer en allmän fråga, som utgjort föremål för
R. o. Ad:s öfverläggning. Jag kan således icke annat än för min
del anhålla, att Gr. Gyldenstolpes framställning icke måtte till någon
åtgärd föranleda.
Gr. Gyldenstolpe: Här har mången gång förefallit, att
R. o. Ad. med talarnes eget medgifvande låtit ur prot. utgå discussioner
öfver vida vigtigare frågor än denna; så hafva t. ex.
discussioner om tullbevillningen m. m. helt och hållet utgått ur
prot. Det lärer således icke vara någon nyhet, att man skulle
låta discussionen öfver en i min tanke så föga vigtig fråga ur
prot. utgå; men då Hr Printzensköld bestrider min framställning,
kommer den naturligtvis att förfalla, enär den icke kan ega rum
med mindre än att alla de talare som deltagit i discussionen
dertill gifva sitt bifall. För öfrigt får jag förklara, att allt hvad
jag på detta ruin yttrar, alltid är alfvar.
Hr Printzensköld: Jag betviflar visserligen icke att hvad
Gr. Gyldenstolpe här pä Riddarhuset yttrar alltid innebär alfvar,
men det kan af andra understundom så upfattas, som skulle den
värde talaren fästa föga vigt dervid att hans framställningar ginge
igenom; det var häraf min anmärkn. föranleddes, men jag får
nu för min del förklara, att om R. o. Ad. besluter att denna
discussion skall ur prot. utgå, så har jag för min del, dervid intet
alt erinra.
Frih. Cederström: Jag anhåller vördsamt, att den förevar:de
discussionen måtte i prot. intagas.
Gr. Posse: Gustaf Bl a uritz: Bied verklig glädje hörde
jag Gr. Gyldenstolpes förslag att denna discussion skulle ur prot.
utgå, ty då R. o. Ad:s öfverläggningar ända sedan Riksdagens
början allt för mycket vändt sig omkring småsaker, hoppades jag
att, när en så aktad ledamot som Gr. Gyldenstolpe föreslog att
en dylik discussion om en helt obetydlig fråga måtte ur prot.
utgå, R. o. Ad. skulle med bifall uptaga en sådan framställning.
I allmänhet tror jag dessutom icke att Hr Printzensköld skulle
serdeles förlora, ifall hans yttranden skulle ur prot. utgå.
Hr Printzensköld: Den siste värde talarens anmärkn.
torde i allo befinnas så mycket mera öfverflödig, som jag redan
till Gr. Gyldenstolpes förslag lemnat milt bifall.
214
Den 25 Januari.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att enl. 88 § Riksd.Ordn.
förslaget om discussionens uteslutande utur prot. borde förfalla
sedan Frih. Cederström yrkat att hans jemte öfrige talares yttranden
måtte få deri qvarstå.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskotten
inkomne Mern., Utlåt:n och Betänkm nemi. från
Constitntions-Utskottet:
M 3, med utlåt. ang:de K. M:s Nåd. Propos. om tillägg till
61 § i Reg.Frn.
Stats-Utskottet:
M-.o 21, i anledn.' af R. St:r år 1851 församlade Revisorers
Berättelse, ang:de samma år verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, <
styrelse och förvaltning åren 1848 och 1849.
Bevillnings-Uts kottet:
J\s 2, ang:de återlemnande af en utaf Riksdagsfullmäktigen
Nils Larsson väckt motion om nedsättning eller uphäfvande af en '
till städernas drätselverk anslagen s. k. tullstämpel-afgift.
Lag-Utskottet:
Jtti 4, i anledn. af verkställd granskning af R. St:rs Just.-  Ombudsmans vid innevar:de Riksmöte allemnade allmänna redogörelse,
hans för åren 1851 och 1852 utgifne Embetsberättelse!-  samt hans Embetsdiarier och registratur.
Serskildta Utskottet:
JV2 3, öfver väckta motioner om inställande af bränvisbränningen
under April månad detta år och om åtgärder mot ett
befaradt kringgående af K. Kungörelsen d. 13 Juli 1853.
Frih. Raab, Adam Christian: Uti de tryckta exemplar
af Serskildta Utsk:s utlåt. N:o 3, hvilka nu till utdelning ankommit,
har jag funnit, att 2:ne ord i min utlåt, bifogade reservation
blifvit vid tryckningen uteslutna, hvarigenom slutet deraf
blifvit en fullkomlig omening. Dessa ord äro: ”nedstämma den”,
hvilka böra införas före orden: ”för vårt samhälles trefnad”.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
Den 28 Januari
Lördagen den 28 Januari 1854.
Plenum kl. | 6 e. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för d. 25 samt Pleni Prol:n för d.
11 och 14 dennes.
Hr Rosensvärd, Joli. Henrik: Dä jag en längre tid blir
förhindrad i utöfningen af min befattning såsom ledamot i BankoUtsk.
, så anhåller jag få afsäga mig detta förtroende, men att
det oaktadt varda bibehållen vid min Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Ilr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att utse en ledamot i Banko-'
Etsk. efter Hr Rosensvärd.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped:s-Utsk.
inkomne förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse!
till K. M.
A? 6, ang:de inbetalning till Riksg:ds-Kont. af en mot köpeskillingen
för f. d. Hofbageri-egendomen i Stockholm svarande
summa; och
JV2 7, ang;de grunctenraflör^irai--aJ[ Revisorer till granskning
af Banko-Diskontens räkenskaper. „
Fredrogs, men/ bordlädes ånyo, på begäran af Frih:ne Cederström,
Ru dglf och Raab, Adam Christian m. fl. ledamöter,
Const:s-Ulsk:s d. 25 dennes på bordet lagda Mern. J/å 3,
med utlåt., angdie K. M:s Nåd. Propos. om tillägg till 61 § i
Reg.F:n.
/
Föredrogs,^en bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Raab,
Adam Cr^dB^Gr. Lagerbjelke Gustaf m. fl. ledamöter,
StatsUtok:s^^*z^^>nnes pä bordat lagda n(lät. Jbho 21, i anledn.
af R. St:rs år 1851 församlade Revisorers Berättelse, ang:de samma
år verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren 1848 och 1849.
Föredrogs Bevilln:sUtsk:s d. 25 dennes på bordet lagda Mern.
J\å 2, med återlemnande af en utaf Riksdagsfullmäktigen Nils
Larsson väckt motion om nedsättning eller uphäfvande af en till
Städernes Drätselverk anslagen s. k. tullstämpel-afgift.
Äfven detta Mern. begärdes ytterligare på bordet af Frih.
Raab, Adam Christian och Gr. Lagerbjelke, Gustaf, i
anledning hvaraf
Hr von Hartmansdorff, Aug., yttrade:
Jag anser det vara utan ändamål att ånyo bordlägga en sä
-
216
Den 28 Januari.
dan fråga, som denna, och om IJöglofl. Ståndet tillåter, att Mein.
får föredragas, så lärer en hvar finna, att detsamma kan genast
företagas till afgörande.
Frih. Raab: Jag har kännedom om det föredragna Mern.
och för min del anser jag det, ehuru obetydligt det kan synas,
likväl vara af beskaffenhet att kunna uptaga ganska mycken tid,
och väl behöfva att betänkas. Jag har derföre med upsåt begärt
att detta Mern. mätte ånyo läggas på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att Bevilln.Utsk:s förevar:de
Mein. komme att ytterligare hvila på bordet tilt följd af den derom
af flere ledamöter gjorda begäran.
Vid föredragning af Lag-ötsk:s d. 25 dennes på bordet lagda
utlåt. JM 4, i anledn. af verkstäld granskning af R. St:rs Just.-  Ombudsmans vid innevande Riksmöte aflemnade allmänna redogörelse,
hans för åren 1851 och 1852 utgifne Embets-berättelser
samt hans Embets-diarier och registratur, blef äfven detta Mern.
ånyo bordlagdt, på begäran af Gr:ne Lagerbjelke, Gustaf och
Taube, Henning Edvard, m. fl. ledamöter.
Föredrogs men borcIMesTmyo^rbegäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf^^eR^rih. Stjernstedt, Aug. Wilh., Serskildta
JJtskis- <T. 25 dennes på bordet lagda Betänk. J\i 3 öfver
väckta motioner om inställande af brällvips-bränningen under
April månad delta år och om åtgärder mot\ett befaradt kringgående
af K. Kungörelsen d. 13 Juli 1853.
Anmäldes och lades på bordet nedannäfnnde från IJtskin
inkomne Mern., Ullåt:n och Betänkrn, nemi,
Co nstitutions- Utskott
JM 2,
till ändringar i grundlagarne:
Stats- Utskottet:
JM 22, ang:de serskilda arfvoden för utbetalningen af riksdagskostnaderna
samt granskningen af de å dessa kostnader afgifna
räkningar och reqvisitioner;
JM 23, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de nedsättning
i det årliga ackordsamorterings-bidraget för Landshöfdingetjensten
i Calmar län;
JM 24, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till anläggande af ett Krono-magasin vid Mörbylånga Köping
å Öland;
Den 28 Januari*
217
JU 25, med återlemnande af 3:ne från Herderv. BondeSt.
remitterade motioner, ang:de nedsättning i afträdes-afgiften vid
åbo-ombyten å krono- och skatte-rusthåll;
Lag-Utskottet.
JU 5, i anledn. af'väckta motioner, ang:de antagande af Lagberedningens
förslag till Civil-lag:
JU 6, i anledn. af väckt motion, angille uphäfvande af lagens
stadganden om nedsättande af revisions-skilling och om
ställande af borgen för kostnad och skada för rättighet att fullfölja
civila mål från lägre till högre domstol;
JU 7, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de ändring af
7 och 17 §§:ne i 30 kap. R.B:n.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
JU 14, i anledn. af väckt motion om ändring af 20—25
§§:ne i K. M:s förnyade nåd. taxa på arfvode för Landtmäteriförrättningar
d. 18 Okt. 1834;
JU 15, i anledn. af väckt motion om utsträckning af den,
i K. Kungörelsen af d. 17 Mars 1780 Civile Embetsmän medgifna
tid att utan dertill af K. M. meddelad serskild tillåtelse,
vistas å utrikes ort;
J\s 16, i anledn. af väckt motion, att sökande till Klockaretjenst
måtte befrias från undergående af examen inför Kyrkoherden
;
JU 17, i anledn. af väckt fråga om uplifvande af K. M:s
Nåd. varning emot yppighet och öfverflöd, af den 11 Aug. 1792;
JU 18, i anledn. af väckt motion om rättighet för arrendatorer
af Lunds Domkyrko-hemman att efter markegångspris lösa
arrende-spannemålen;
JU 19, i anledn. af väckt motion om förändrad boningsort
för Provincial-Läkaren för Gottlands Södra Härad;
JU 20, i anledn. af väckta motioner om Två Sqvadroners
af indelta Skånska Kavalleriet och Smålands IIusar-Reg:tes afsittande
mot erläggande af liästvakans-afgift;
JU 21, i anledn. af väckt motion om skyldighet för hvarje
till full arbetskraft kommen person, att årligen bespara något för
sin egen framtid, intill dess densamma kunde anses nödtorftigt
betryggad;
JU 22, i anledn. af väckt motion om förtydligande af 5 §
uti K. M:s_ Nåd. Förordn. om Sockenstämmor i Riket d. 29
Aug. 1843.
23, i anledn. af väckt motion om anskaffande af sådane
postvagnar, att resande kunna desamma medfölja; och
218
Den 1 Februari f, m.
JVs 24, i anledu. af väckt motion om upliörande af Mätarepenningar
för stenkol, stenkosslybb och coakes, som till Riket
införes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. T e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 1 Februari 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades Pleni Prot. för d. lft sistl. Januari.
Föredrogs ånyo Const:s-Utsk:s d. 25 och 28 sistl. Januari
på bordet lagda Mern. J\s 3, med utlåt., ang:de K. M:s Nåd.
Propos. om tillägg till 61 § i Reg:s-F.
II. Ex. Ilr Gr. Sparre, Gust. Adolf, anförde skriftligen:
Const:s-Utsk:s förnämsta skäl för afstvrkande af bifall till K.
M:s Nåd. Propos. är, att derigenom skulle för viss tid en väsendtlig
rubbning inträda i det genom Grundlagarne utstakade
förhållandet emellan Konungens och R. St:rs ömsesidiga rättigheter
ifråga om tull-lagstiftningen.
Om äfven någon sådan rubbning efter förslagets antagande
skulle anses hafva inträdt, är den dock, som mig synes, så ringa,
att någon vigt dervid ej bör fästas. — Uti den Konungen nu
tillkommande rätt i tull-frågor, att nemi. nedsätta de af R. St:r
antagna tull-bestämmelser, samt att bibehålla eller återinföra förbud
i serskilda fall, verkar förslaget ej den ringaste rubbning.
Det medgifver endast och allenast åt R. St:r sjelfve en rätt att
fastställa tull-sats för längre tid än under Statsreglerings-perioden
och att således lägga ett band på sig, för vinnande af ett vigtigt
ändamål.
Detta vigtiga ändamål är att gifva mera fasthet och varaktighet
åt tull-bestämmelserna, än som nu är genom lag försäkrad.
Vid hvarje öfvergång från tvång till frihet måste noga
betraktas ej blott fördelarne af förändringen, eller den ena sidan
af frågan, utan ock olägenheterne för enskilde eller det allmänna,
ty såclane olägenheter finnas alltid. Vi hafva sett i länder med
stora kapital-tillgångar och med högt updrifven industri, huru vid
större förändringar af tull-bestämmelser sådanc ofta blifvit stadgade
Den 1, Februari f. m.
21'J
för en längre tidsföljd, eller med progressiv nedsättning under loppet
af flere är och detta oansedt dessa länders nätional-representationer
årligen sammanträda. Der har således representationen funnit
nödigt, att sjelft lägga band på sin beskattningsrätt. — Anses
sådant nödvändigt i dessa länder, der för öfrigt genom produkternas
hastigare omsättning, förlags-kapitalet snart återgäldas, huru
mycket mera nödvändiga blifva ej sådane bestämmelser i ett land,
der rudimaterier för näringarnes bedrifvande endast vissa tider
af året kunna framskaffas, der sjöfarten är under flere månader
stängd, och der dessa och flerfaldiga andra orsaker vålla, att för
en mängd betydligare näringsgrenar kan med bestämdhet påräknas,
att förlaget icke blifver återguldet på ett, kanske två år. —
Stor varsamhet är i allt fall nödig vid öfvergången från förbud
emot utförsel eller införsel af vissa varor, till medgifvandet deraf
emot tull, — och det i synnerhet, då frågan, såsom nu här är
händelsen, gäller de två näringsgrenar, hvilka, näst jordbruket,
kanske äro af största vigt för landet, nemi. bergshandteringen
och väfnads-industrien, af hvilka näringars förkofran en så stor
del af landets befolkning är omedelbart beroende och hvilka äfven
åt jordbrukets alster i så många orter bereda värde och afsättning.
Utsk. har vidare förespegla! vådan deraf, att, om förändringen
antoges, det kunde vara möjligt att en alltför hög tullsats
blefve af R. St:r bestämd för en längre tid, utan att sedermera
kunna ändras, oansedt skadligbeten deraf vore insedd. En sådan
möjlighet kan visserligen tänkas, men då qvarstår ju alltid Konungens
rätt att nedsätta tullen, hvilket äfven emellan Riksdagarne
kan ske.
Den sällsamma olikhet i beskattningsgrunder,'som Utsk. anser
upkomma deraf, att förmånen af tullbestämmelsers fastställande
för en längre tidrymd endast skulle komma sådane näringar till
godo, som äro eller varit skyddade genom förbud, men ej öfrige
näringsgrenar, har sin förklaring deri, att just desse af förbud
skyddade näringar äro de för landet vigtigaste, de med dess alla
inre förhållanden mest införlifvade, de som äfven åt den enskilde
husfliten gifva största sysselsättningen, samt derföre i mannaåldrar
åtnjutit sådant skydd, deremot öfrige näringsgrenar äro
jemförelsevis af ringare vigt. Olikheten i beskattningsgrunder är
väl i öfrigt ej mera sällsam, än den mångskiftande olikhet, som
vår Tulltaxa, så väl som alla andra länders, i sig innefattar i afseende
på beloppet af tullsatserna.
Utsk. slutar med att säga, alt korrektivet emot vådorna af
oftare inträffande förändringar i tullafgifterne finnes grundlagsenlig!
i Konungens rätt att återinföra förbuden. Ja, den finnes
visserligen denna rätt, men vida större svårigheter torde möta
vid dess begagnande sedan en näringsgren någon tid varit öppen
för fri täflan med utlänningen, än om R. St:r skulle stadga en
viss längre tidrymd för lullafgifternas bestånd. Ett kastande fram
och åter emellan höga och låga tullsatser, emellan förbud och
frihet, måste verka förstörande på all industriell förkofran.
Den nu föreslagna grundlagsförändringen kan ej verka orne
-
220
Den 1 Fehruari f. m.
delbart på tullbestämmelserna vid denna Riksdag, men möjligheten
af dess antagande framdeles och deraf följande utsigter för
mera stadga i dessa bestämmelser bör blifva lugnande för den
stora del af landets befolkning, hvars utkomst är beroende af de
nyss nämnde näringarnes förkofran. Antagandet är ej eller, sorn
jag tror mig hafva visat, med någon olägenhet förenadt.
På grund häraf anhåller jag, att R. o. Ad. behagade med afslag
af Utsk:s betänk., för sin del, enl. 81 § Reg.F., besluta att K.
AI:s Nåd. Propos. om tillägg till 61 § Reg.F. skall hvila till grundlagsenlig
behandling vid pästa Riksdag.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: För min del kan
jag icke finna annat, än att Const.Utsk. vid besvarandet af den
ifrågavande Nåd. Propos.n har för sig upgjort en, af Utsk. så kallad,
absolut princip, och sedan på grund af densamma äfventyrat sina
sylogismer för att komma lill det resultat, som slutet af Betänk,
innehåller. I stället för att, såsom en delegation af 11. St:r,
rådfråga erfarenheten, rådfråga landets och folkets behof samt det
allmänna tänkesättet under loppet af en längre tid, har Utsk.
till grund för sitt Betänk, endast lagt en s. k. princip, bestående
i afvägande af jemvigten emellan de båda Statsmakterna.
Man skulle kunna fråga Utsk.: är denna jemnvigt, äro R. St:rs
fri- och rättigheter samt deras beslutande-makt, är denna abstrakta
princip i och för sig sjelf, föremålet för vår lagstiftning, eller
månne icke landets andliga förädling och materiella förkofran är
det egentliga ändamålet derför? Skulle nu så'hända, alt hvad
Utsk. behagat1 upställa under namn och värdighet af princip befunnes
vara i’ strid med sjelfva hufvudändamålet för samhällets
inrättning, för folkets trefnad och behof, då beklagar jag den
lagstiftare, som bygger sina slutsatser på sådana grunder.
I Utsk:s Betänk, omnämnas de olägenheter, som allmänt
öfverklagas såsom en följd af allt för täta skiftningar i tull-lagstiftningen,
hvilka förorsakat många medborgares undergång och
åstadkommit lidanden, i synnerhet bland de lägre folkklasserne,
hvarom hvarken Utsk:s eller det Högloft. Ståndets ledamöter i
allmänhet torde hafva någon aning, ty vi se väl de stora resultaten
utaf en eller annan stor spekulation, som ramlat öfver ända, men
de tusentals olyckor i kojorne, som derutaf blifva en följd, gå sä
lätt vår erfarenhet och kunskap förbi: och då Utsk. icke med ett
enda ord kunnat vederlägga den klagan öfver dessa olägenheter,
som ibland landets stora pluralitet gjort sig gällande, måste jag
erkänna att det utgjort ett föremål för min största förvåning, att
Utsk. kunnat af en abstrakt upkastad idé låta förmå sig att skjuta
tillbaka ett erbjudande för R. St:r att bringa stadga, ordning och
kraft i näringarne. Jag kan icke genomgå en enda af de perioder,
hvaruti Utsk. upställt sitt Betänk., utan att deruti återfinna
denna beständigt uprepade abstrakta princip, att R. St:r skulle
afträda en af sina fri och rättigheter, under det att Regeringen
finge behålla sina. Jag frågar nu, om väl sådant kan vara värdigt
då fråga är om landets förkofran och folkets väl? om den
Den 1 Februari f. m.
imaginära luftbilden af en slags jemnvigt emellan Ständer och
Konunga-makt lägger hinder i vägen för upnåendet af Statens
yttersta ändamål, bör då icke en så beskaffad jemnvigt, om den verkligen
finnes, med allt skäl bortagas? har icke Utsk. sjelft åberopat
en casus der denna jemnlikhet verkligen orubbad förefinnes,
nemi. den ekonomiska lagstiftningen; och jag frågar då, om något
i landets ekonomi mera ingripande ämne finnes, än tulllagstiftningen?
Slutligen vill jag hänföra mig till hvad reservanterne,
Hrr Broman och Stjerngranat, anfört, hvilket så tydligt
vederlägger Utsk:s sista skäl, nemi. att den Regeringen tilkommande
makt att utfärda in- och utförsels-förbud, utgör ett tillräckligt
korrektiv mot en af R. St:r allt för långt drifven nedsättning
af tull-skalan. Jag kan omöjligen anse det vara annat
än (jag vet icke rätt hvad jag skulle vilja kalla det) en grimas
af Utsk., att vilja anvisa Regeringen en utväg, som man vet vara
i högsta grad impopulär och förhatlig; och då jag nu utpekat
betydelsen af denna anvisning, slutar jag med att förena mig i
det yrkande, att R. o. Ad. måtte till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag antaga den Nåd. Propos:n.
Hr Printzensköld, Carl: Det är med en verkligen smärtsam
känsla, som jag har genomläst Const.Utsk:s sisla Betänk. I
stället för alt, såsom jag hade förmodat, erkänna Konungens
landsfaderliga afsigter med det ifrågavar:de förslaget och hans bemödande
att förekomma de täta rubbningar i tull-lagstiftningen,
som blifva en ovilkorlig följd af de täta Riksdagarne, har Utsk.
upställt åtskilliga satser för att söka ådagalägga, att jemnvigten
emellan Konungens och Ständernes ömsesidiga rättigheter skulle
genom antagande af den Nåd. Propos:n blifva i väsendtlig män
rubbade. För min del kan jag omöjligen finna att förhållandet
så är, ty R. St:r skulle ju blott för en viss lid afsäga sig rättigheten
att förändra den af dem antagna tull-sats, men Konungen
skulle ega makt att, efter sig företeende omständigheter, kunna
nedsätta densamma. Hvad innebära väl så beskaffade ömsesidiga
rättigheter annat än cn försäkran å Ständernas sida, att ögonblickets
ingifvelse icke skulle på dem inverka, och å den andra
sidan en rättighet för Konungen, som icke bör af ögonblickets
ingifvelser låta Sig så lätt leda, att skydda Svenska folket om förhastanden
från Ständernas sida möjligen någon gång kunna ega
rum? Konungen eger nu endast rättighet att nedsätta de af R.
St:r fastställda tull-satserne, men Ständerne kunna nedsätta dessa
ända derhän att de Svenska näringarne skulle blifva totalt ruinerade,
utan att Konungen deremot eger annat korrektiv än det,
såsom II. Ex. Gr. Sparre nyss anmärkt, mindre användbara, att
införa utförselsförbud. För min del kan jag ej finna, att Svenska
folket vid afsägandet af den lagstiftnings-rält för kortare tiderymder,
som nu är detsamma förbehållen, skulle i ringaste mån
förminska den frihet det af ålder egt, att vid allmänna Riksdagar
sig sjelf beskatta, antingen Const.Utsk. nu tillstyrkt bifall till
ifrågavar:de Nåd. Propos., eller, i motsatt fall, inkommit med ett
222
Den 1 Februari f. m.
nytt förslag, som efter Utsk:s åsigt möjligen bättre upfyllt sitt
ändamål, hvilket måhända skulle varit det, att i händelse 11. St:r
nedsätta tull-satserna ända derhän, att Konungen finner landets
näringar derigenom ruineras, skulle Konungen ega rättighet förklara,
att de tull-satser, som förut varit antagna och af Konungen
befinnas lämplige, skola vid Tulltaxans tillämpning tjena till
efterrättelse.
Att Utsk. för öfrigt icke ens riktigt upfattat den Nåd. Proposm,
fimner jag af en period i Utsk:s Betänk, der det heter: ” flskil”liga
af landets näringar' äro f. n. i saknad af det skydd
”införsels- eller utförsels-förbud anses lemna. Till dessa nafring
ar skulle de med ifråg astallda grundlags-förändringar
”åsyftade förmäner icke komma alt sträcka sig, annorledes
”än alt dylika förbud först skulle stadgas, för att genast äler
”uphäfvas i utbyte mot bestämmande af tullafgifter”. Utsk.
har således trott att den K. Proposm endast afsåg sådane artiklar
i Tulltaxan, som nu äro belagde med in- eller utförselsförbud,
men en sådan åsigt strider uppenbarligen mot sjelfva
ordalydelsen, då det står: ”Ii. Sl:r obetaget, att då, i st. f. införsels-
eller utförsels-förbud, lullafgift bestämmes, sådan afgift
stadga etc." Då man nu vet, att Konungen kan stadga
både in- och utförels-förbud för alla artiklar, som finnas i Tulltaxan,
så måste väl också alla dessa artiklar afses, och lagstiftningen
således på hela Tulltaxan hafva afseende, och när Utsk.
kunnat så förbise rätta innehållet af den Nåd. Proposm, förundrar
det mig verkligen icke att Utsk. stannat vid det resultat,
hvartill det nu kommit.
För min del tillstyrker jag, att Ståndet måtte, med ogillande
af de mindre väl valda skäl och uttryck Utsk. för sitt afstyrkande
af den Nåd. Proposm begagnat, antaga densamma såsom hvilande
till nästa Riksdag.
Uplästes ett af Hr Lagerhjelm, Pehr, inlemnadt sålydande
anförande:
Ingen skall misskänna syftningen af K. M:s Nåd. Propos.
om tillägg till 61 § Reg:sF:n. Att vinna ökad stadga uti den
ekonomiska lagstiftningen och just uti en del deraf, som utöfvar
ett mäktigt inflytande på kapitalernas rigtning åt industrien, är
visserligen högst önskvärdt; — och likväl måste jag hembära
Const.Utsk. min tacksamhet för dess afstyrkande. Denna motsägelse
påkallar en förklaring, helst mina motiver icke till alla delar
öfverensstämma med Utsk:s.
Vid första blicken på 57, 58, 59, 60, 61 och 62 §§:ne
Reg.F. inser man genast att Lagstiftaren der endast velat behandla
beskattningsrätten och sättet att fylla Statsverkets behof.
Tullmedlen nämnas derföre i dessa §§:r blott såsom en inkomstkälla.
Nu ifrågavar:de innovation är derföre af dubbelt innehåll;
ty först inskränker den, på sätt Utsk. ådagalagt, beskattningsrätten,
dernäst inleder den ekonomisk lagstiftning i Regeringsformen.
Utsk. har äfven sökt visa att detta slags lagstiftning är
Den 1 Februari f. ta.
223
af mera tillfällig art än att böra uptagas i Grundlagen. Men,
om man ändteligen ville i grundlagen söka ett skydd emot dess
skiftande beskaffenhet, huru skulle lagstiftaren behandla sitt ämne?
— naturligtvis utur en allmän synpunkt! — Grundlagens stiftare
sökte att rigta de serskilda Statskrafterna till inbördes bevakning,
utan att dem sammanblanda. De tilläde uttryckligen
att om i grundlagens former icke verkar en allmän kraft, äro de
och förblifva intet annat än lomma ord, utan hållfasthet, hvadan
de konstitutionella makterna borde sammanhållas, ledas och styrkas
af eli allmänt tankesätt. Ville man alltså i Reg.F:n inlägga
ekonomisk lagstiftning, så hade man att föreställa sig ej blott
Ständer, som icke drogo i betänkande att upoffra bestående fabrikationer
emot tomma förespeglingar, ulan ock en Regering,
antingen vacklande i grundsatser under tillvaron af ett allmänt
tänkesätt,' eller trög i att lossa de bojor, hvarmed ett föråldradt
prohibitiv-system fängslar en af vetenskap och upfinning nyväckt
I industri. Lyckades lagstiftaren alt finna en garanti emot den
ena Statsmaktens brådstörtande rörlighet; så borde han isamma
lag-mom. äfven inlägga en garanti emot den andras qväfvande
tröghet och likgiltighet för uttrycken af ett allmänt tankesätt.
^ Men hvar vill man söka de garantier, som i detta fall bibehöllo
jemnvigten emellan Statsmakterna? Utsk. har derom ej nämnt
*■ ett ord.
Men, om man än kunde förevisa tjenliga garantier för dessa
fall, vore det rätt att intaga demi grundlagen? denna lag stadgar
visserligen rättigheter och former, tillhörande de bägge Statsmakternas
inbördes föl hållanden till hvarandra och verkningssätt
hvar för sig; men stiftarena stödde den dock ytterst på ett förtroende
dem emellan, hvars innerlighet ger Staten hälsa och
kraft. Nu ifrågavarrde inuovation, åter, har sitt ursprung i ett
misstroende! ett sådant framskjutet från ena sidan, alstrar naturligen
ett motstycke från den andra; — och misstroendet införes
i Reg.F., såsom lagprincip, samtidigt med den oföränderlighet
man vill gifva åt några få tull-satser. Mätte ej ens den ekonomiska
lagstifningen någonsin sakna det förtroende emellan Regering
och folk, som endast ett allmänt tankesätt förmår ingifva,
och hvarförutan all lag är en död bokstaf. Lagstiftarena af år 1809
förbehöllo den ekonomiska lagstiftningen åt den styrande makten,
hvars enhet och hvars uphöjning öfver små intressen äro nödiga
för att bringa hvarje serskild del af ett sammansatt Statshushållnings-system
till öfverensstämmelse med de öfriga delarna och
med det hela; — men de stödde ytterst hela Stats-byggnaden
på grunden af ett allmänt och uplyst tankesätt! och huru kan en
Regering med större säkerhet erfara om ett sådant finnes eller ej,
äfvensom inhemta dess verkliga innehåll, än då nalional-representationen,
från alla Rikets delar förenad, öfverlemnar detsamma
i sin Konungs händer? — Aldrig har detta förtroende varit af
större vigt vid den ekonomiska lagstiftningen än i närvande tidpunkt,
utmärkt ej blott för brytningen af gamla former och en
ny tid, utan ock för ett nyfödt lif i alla grenar af industrien.
224
Den 1 Februari f. ui.
Med ali benägenhet att befordra stadga uti tnll-satserna kan
jag, pä dessa skäl, dock icke annat än afstyrka nn ifrågavar:de
sätt att vinna detta vigtiga ändamål. Att föreslå ett annat sätt,
hörer icke lill nu föredragna ärende.
Mot de befarade vådorna af oftare inträffade förändringar i
tull-satserna tillerkänner Utsk. åt Konungen den makt att, der
R. St:r kunde anses hafva genom nedsättning eller afskaffande af
en eller annan tullafgift lemnat å sido den erforderliga vården
om vissa näringars bestånd, återställa de fordna skyddsförbuden
i dessa serskilda fall, intill dess annan lämpligare afgift kunde
blifva antagen. En sådan tydning af Konungens ekonomiska lagstiftnings-rätt,
synes mig alltför vidsträckt; säkert är att en sådan
Regerings-åtgärd skulle utöfva ett menligt inflytande ej blott inom
riket, utan måhända verka störande på rikets handelsförbindelser
med andra Stater och framkalla ett oerhört lurendrejeri. '
På grund af hvad jag haft äran anföra, tillstyrker jag vördsamt
H. R. o. Ad. att bifalla Const.Utsk:s Mern. N:o 3 och i kraft ^
af 81 § Reg.F. genast afslå K. M:s ifrågavande Nåd. Propos.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Då jag under flere Riksdagar
varit ledamot af Bevilln.Utsk., har jag varit ett ständigt
vittne till ropen om frihandel a ena sidan, men deremot å andra '
sidan alltid förnummit en allmän önskan ifrån hela landet att t
stadga i vår ekonomiska lagstiftning måtte beredas, och det har
derföre förvånat mig att vid genomläsning af detta Const.Utsk:s
Betänk., finna det uteslutande grundadt på lösa theoder, med
fullkomligt förbiseende af detta landets verkliga behof. Det torde väl
icke för någon vara obekant, att det i denna fråga är af högsta vigt, <
att åtminstone någon återhållande kraft emot ropen om frihandel
förefinnes, och att vi, likasom andra länder, böra tänka på att
genom egande af fabriker och handslöjder gå framåt på industriens
fruktbärande stråt. Början dertill är äfven till en betydlig
del redan gjord, och vi veta huru alla fabriksinrättningar på sednare
tider hafva tilltagit i landet; vi veta äfven huruledes husslöjden
förkofrat sig i skicklighet och användbarhet, och jag anser 1
mig höra fästa upmärksamheten derpå, atti Westergöthland öfver
60,000 menniskor äro dermed sysselsatte, och att den utgör deras
liufvudsakliga näring. Jag öfverlemnar åt en hvar att öfvertänka,
huruvida det är rimligt att man hvart 3:dje år genom ett enda
penndrag skall kunna betaga denna industri all möjlighet till utveckling,
och jag frågar huru man under så osäkra förhållanden
. skall kunna våga att använda betydligare kapitaler på en om än
aldrig så lönande näringsgren, och huru det skulle vara möjligt 1
för de landsorter, som till sin hufvudnäring begagna husfliten och
handslöjderna, att kunna i en framtid ega bestånd? Vi vete att
husfliten är i vårt land nödvändig under de långa mörka årstiderna,
och att den lemnar ett säkert bröd åt de landsorter,
der naturen varit nidsk på bördigare jordmån. Det är derföre
med verklig förvåning som man i allmänhet betraktar detta Const.
Utsk:s
Den 1 Februari f. m.
225
Utsk:s beteende, och jag får således med anledn. af hvad jag nu
yttrat, äfvensom med anledn. af den reservation Doktor Broman
afgifvil; oCh i hvilken Hr Stjerngranat sig förenat, samt i anledn.
af hvad tvenne föreg.-de talare yttrat, vördsamt anhålla att det
förevaride Betänk, måtte afslås och K. M:s Nåd. Propos. blifva
hvilande till grundlagsenlig behandling nästa Riksdag.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Såsom ledamot af Const.
Utsk. må det tillåtas mig att så godt jag förmår taga Ulsk. i
försvar emot de beskyllningar, som blifvit emot detsamma framställde.
Jag tror att hufvudgrunden till dessa beskyllningar
ligger deruti, att de talare, som här yttrat sig, utgått från den
öfvertygelse, att den uti den Nåd. Propos:n föreslagna förändringen
i 61 § Reg.F. verkligen skulle medföra stadga i vår tulllagstiftning,
då Utsk. deremot i sitt Betänk, utgått ifrån den motsatta
åsigt, att den föreslagna förändringen icke skulle medföra
den stadga man åsyftat; och Utsk. har, vid sådant förhållande,
icke ansett sig böra tillstyrka ett förslag, som innebär en rubbning
i Konungens och Ständernas ömsesidiga rättigheter. För att
bevisa detta påstående, anhåller jag alt fä fästa upmärksamheten
på ordalagen i den K. Propos:n, der det står, att det skall vara
''It. St:r obetaget, att du, i st. f. införsels- eller ulförsels"förbud,
tull-afgift bestämmes, sudan afgift stadga för en lid
”af högst 10 ur, derunder R. Sl:r ej må dens [imma nedsätta
” eller af skaffa". Den föreslagna förändringen innehåller således
ett förbud för R. St:r att stadga en tull-afgift för längre tid än
10 år, men förbjuder dem ingalunda att stadga en sådan afgift
för kortare tid än tio år. Vid sådant förhållande är mer än
sannolikt, att R. St:r vid den följande Riksdag, om denna grundlagsförändring
blefve antagen, skulle anse sig icke kunna för en
sä lång tid, som 10 år, bestämma en rättvis tullsats, utan helldre
hålla sig vid den af grundlagen icke förbjudna tillämpning, alt
såsom hittills bestämma tull-bevillningen på 3 år. Jag kan icke
föreställa mig att R. St. skulle vilja utöfva denna rättighet, då
de enl.' den Kongl. Propos:ns ordalag äro derifrån frikallade;
men om ock denna grundlags-förändring antoges, och R. St:r
vid en kommande Riksdag på någon af de till in- eller utförsel
förbudna artiklar skulle sätta en tullsats för 10 år, tror
jag i alla fall att det icke skulle medföra någon stadga för näringarne
i allmänhet. Det har nemi. af Const.Utsk. blifvit anmärkt,
att åtskilliga af landets näringar, som f. n. äro i saknad af
skydd genom in- eller utförsel-förbud, icke skulle genom denna
grundlags-förändring erhålla någon fördel. Häremot har Hr
Printzensköld gjort Utsk. den svåra beskyllning, att det icke skulle
med upmärksamhet hafva läst den K. Propos:n; jag får härpå
svara att det gör mig ondt att Hr Printzensköld icke med upmärksamhet
läst Utsk:s Betänk., ty då skulle jag tro att denna
anmärkn. aldrig skulle förekommit. Den förste värde talaren,
H. Ex. Hr Gr. Sparre, liar sjelf medgifvit riktigheten af Utsk:s utH.
3. 15
226
Den 1 Februat i f. m.
tryck i denna mening, och jag tror således att Utsk. har den
bästa auktoritet för sig att rätt hafva förstått den K. Proposm.
Om Utsk. således rätt upfattat meningen, qvarstår alltid det påståendet,
att det större antal näringar, som nu icke äro skyddade
af förbud, skola lika som hittills vara underkastade de vexlingar,
som till följd af olika tull-bestämmelser kunna upkomma.
De näringar, som f. n. äro skyddade genom förbud, äro
visserligen de vigtigaste, men till antalet ganska inskränkta;
hvilket synes deraf, att endast 23 utaf alla de i Tull-taxan uptagne
artiklar äro med förbud belagda.
Vidare torde den fullkomliga stadga i tull-lagstiftningen, som
man åsyftat, till följd af ordalagen i den K. Propos:n äfven i ett
annat afseende äfventyras. Der står nemi. att R. St:r icke må
nedsätta eller afskaffa en tull-afgift; att förhöja densamma är
dem således obetaget. Jag erkänner att jag för min del anser
näringarne vara lika berättigade till skydd mot en förhöjning
som emot en nedsättning. I synnerhet i ett land, sådant som
vårt, der råämnena äro belagde med förbud, är det af stor vigt
att hvarken det ena eller andra med förhastande verkställes. Jag
vill blott som exempel nämna art:n jern, hvilken är förbjuden
till införsel; skulle nu R. St:r borttaga detta förbud och fastställa
en tullsats af t. ex. 25 proc., så .skulle säkerligen åtskilliga fabriker
här upkomma, byggde på denna tullsats af 25 proc.; blefve
sedan vid en följande Riksdag denna tullsats uphöjd till 75 proc.,
skulle de, som grundat sin anläggning på den lägre tullsatsen,
blifva ruinerade. Jag tror således att äfven i detta afseende
skulle icke någon stadga genom antagande af den K. Propos:n
kunna vinnas.
Man har klandrat Utsk. derföre, att det utgått från en abstrakt
princip och derpå byggt sitt Betänk. Jag tror icke att den,
som med upmärksamhet genomläst hela detta Betänk, bör kunna
göra Utsk. denna beskyllning; Utsk. har sökt att göra för sig
tydligt och klart, huruvida den K. Propos:n innebär någon verklig
fördel eller nytta, och då efter Utsk:s öfvertygelse — det må
vara möjligt att Utsk. misstagit sig; detta tillhör icke mig att
bedomina — den åsyftade nyttan icke skulle derigenom vinnas,
sä har Utsk. icke ansett det vara rätt att tillstyrka R. St:r att
medgifva en inskränkning af deras i grundlagen dem tillerkända
rättigheter.
Slutligen har Hr Bråkenhjelm äfven förenat sig med den
reservation som är bilagd Utsk:s Betänk., och åberopat den såsom
en vederläggning af detta Betänk. Jag har ofta och med upmärksamhet
genomläst denna reservation utan att kunna finna
densamma innehålla ens något försök till vederläggning af hvad
Utsk. anfört och vill således icke uptaga liden med någon vederläggning
af samma reservation, utan framställer nu blott den
vördsamma anhållan att R. o. Ad. med bifall till Utsk:s Betänk.,
täcktes afslå den K. Propos:n.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Regeringen har till
grund för sitt försvar åberopat att ”vid förändringar af detta slag
Den 1 Februari f. ni.
227
vöre det oundgängligt att iakttaga den största varsamhet, sä att
icke enskild välfärd förspilldes och landet på det hela genom
hastigare åtgärder underkastades svåra påföljder”. Afven jag delar
denna åsigt och skall alltid vara tacksam derför att denna grund
följes vid de beslut, sorn från Regeringen utgå, men jag anser
det likväl icke nu vara nödigt att här uttala'mina åsigter, huruvida
jag anser det med detta förslag åsyftade ändamålet derigenom
kunna vinnas eller icke, emedan jag äfven om ändamålet
dermed vunnes, likväl för min del skulle anse mig förhindrad
att detsamma godkänna. Detta hinder ligger i grundlagen,
sorn ej medgifver att stifta en lag med afsägelse af rättigheten
all densamma förändra. Enl. detta förslag skulle R. St:r hafva
afsagt sig rättigheten att besluta någon förändring under 10 år;
kunde en sådan rättighet vara dem medgifven, kunde de likaväl
afsäga sig rättigheten att vidtaga någon förändring under 50 år,
eller för huru lång tid som helst, och då vore all lagstifttande-rätt
kommande Ständer betagen. Jag kan dessutom icke
inse hvilken nytta af ett så beskaffad! beslut skulle upstå, så länge
den rättighet finnes i grundlagen medgifven, att förändra till och
med sjelfva grundlagen på 3 är. Om nu ett förslag att förändra
just den 01 §:n Reg.F. vid nästa Riksdag framställdes, så bestämmer
grundlagen att denna förändring inom 3 år kan blifva
lag, såvida Konungen dertill lemnar sitt samtycke. Jag hemställer
då om det vore lämpligt att vidtaga sådana åtgärder, att
om en annan ändamålsenlig förändring föreslogs, skulle man se sig
förhindrad att antaga densamma, derföre att man förut afsagt sig
rättigheten att på 10 år, eller hvilken tid som helst, företaga
någon förändring. Jag anser derföre en så beskaffad princip
vara högst vådlig, emedan R. Stars lagstiftnings-rätt derigenom
tillintetgjordes, och då jag således vid en kommande Riksdag icke
med min röst kommer ätt biträda ifrågavar:de förslag, äfven om
det för öfrigt skulle medföra de goda verkningar det åsyftat, kan
jag icke eller nu medverka dertill att förslaget blir hvilande,
utan bifaller för min del Const.Utsk:s Betänk,
Jag kan icke eller instämma i reservantens yttrande: ”att
Högh Utsk. hade bort tydligt erkänna det omsorgsfulla bemödande
Regeringen genom den Nåd. Propos:n ådagalagt att medla
emellan de stridiga åsigterna”. Jag kan icke göra det derföre
alt, om jag det gjorde, så skulle jag i och med detsamma uttrycka,
att jag icke ansåg Regeringen för öfrigt ådagalägga denna
omsorg att medla emellan stridiga åsigter i alla andra frågor;
men då jag deremot tror mig böra antaga befintligheten af ett
sådant omsorgsfullt bemödande hos Regeringen i alla frågor, så
kan jag icke instämma i reservationen, hvilken tvärtom synes
kunna betraktas såsom en anmärkning emot Regeringen.
Hr Bråkenhjelm: Jag her alt i korthet få vidröra de skäl,
som en aktad ledamot af Const.Utsk. till försvar för Utsk:s Betänk,
nyss anfört; lian har nemi. sagt, att om än R. St. finge denna
rättighet sig tilldelad, skulle dock sannolikt kommande Ständer
15*
228
Den 1 Februari f. m.
sig deraf icke begagna. Jag frågar nu om det är rätt, att vid
en lagstiftningsfråga afse huruvida det kan vara mera eller mindre
sannolikt, att den lagstiftande makten skulle i en framtid
komma att handla på det ena eller andra sättet, för eller emot?
Frågan måste väl blifva den, huruvida den nu föreslagna lagstiftningen
kan för kommande Ständer och för landet blifva nyttig
och gagnelig eller icke. Den andra anmärknm, som blifvit
gjord emot den Kongl. Proposm går derpå ut, att de artiklar i
Tulltaxan, hvilka skola komma att för näringarne vidkännas någon
fördel af det ifrågavande förslaget, icke äro flere än 23;
men är det väl sagdt att detta förslag icke kan vara nyttigt derföre
alt det endast omfattar de 23 art:r, som nu äro med ineller
utförselsförbud belagde? För min del kan jag icke finna att
något af dessa skäl är af beskaffenhet att kunna inverka på min
öfvertygelse. Slutligen har äfven blifvit anmärkt, att Ständernas
makt skulle blifva så till vida inskränkt, alt man åt den endast
lemnat öppet att förhöja tullafgifterne, fastän de icke kunna förminska
dem, och att man med skäl kan anse näringarne lika
väl behöfva skydd emot förhöjning, som emot nedsättning; men
den värde talaren tyckes dä hafva förbisett det förhållande, att
det finnes en Statsmakt bredvid Ständerna, som kan verkställa
nedsättningen, då det icke finnes någon, som kan verkställa
förhöjningen, och således försvinner detta skäl hett och hållet.
Ytterligare har man äfven anmärkt att uti reservationen icke något
skäl skulle förefinnas emot det slut, hvaruti Utsk. stannat;
der finnes dock det vigtiga skäl, att Utsk. har hänvisat Regering
gen till en åtgärd, som icke är möjlig utan att den skulle göra
sig förhatlig, otili en sådan anvisning från Utsk. är, enl. min
öfvertygelse, icke lämplig. Detta är ett stort och vigligt skäl,
hvarpå jag lägger mycken vigt och som jag räknar för. ett af de
svåraste förbiseenden, hvartill Utsk. i sitt Betänk, gjort sig skyldigt,
att nemi. hänvisa Regeringen till en åtgärd, som uppenbarligen
väcker förargelse.
Slutligen har den siste värde talaren anmärkt, att R. St:r
genom grundlagen skulle vara förhindrade att stifta en lag på
10 år : jag hemställer då till honom sjelf, huruvida icke R. St:r
ofta tagit sig rättighet att äfven för kommande Riksdagar stifta
lag, och jag vill fråga om han ansåge att, i fall t. ex. hans ordinarie
lön bestämdes till 3 eller 4,000 R:dr, nästkommande Ständer
skulle ega rättighet att nedsätta detta belopp? Många exempel
vore att åberopa för denna R. Shrs lagstiftningsmakt, att i
visst afseende afskära kommande Ständer rättighet att deruti
vidtaga förändringar; och då sådant af ingen serskild bokstaf i
grundlagen förbjudes och kan ega rum i det ena fallet bör det
äfven kunna ske i det andra.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, anförde skriftligen:
Genom det nu föredragna Utlåt, har Const.Utsk. afstyrkt bifall
till det af K. M. uti Dess Nåd. Propos. JYs 35 framställda
förslag till tillägg uti (»1 § Reg.F., men då de skäl, hvaruppå
Const.Utsk. stödt sitt afstvrkande af förslaget, enl. mitt förme
-
Den i Februari f. m.
229
ilande, utmärka alt detsamma icke till sin syftning blifvit af Utsk.
rätt upfattadl, har jag ansett mig upmanad, att söka närmare utreda
denna i enlighet med den upfattning, som jag deraf gjort mig.
Sedan den Kongl. Proposrn numera blifvit i tryck tillgänglig,
torde det vara allmänt kändt att det ifrågavantle förslaget
innebär, att det skulle vara 11. Sl.T obetaget att, då, i st. f. införsels-
eller utförselsförbud, tullafgift beslämmes, sådan afgift
stadga för en tid af högst tio år, derunder II. St:r ej skulle ega
att densamma nedsätta eller afskaffa. Förslaget innefattar således
icke någon förpligtelse för K. St:r alt för längre lid än en
Slals-reglerings-period, fastställa de ifrågavar:de tuilafgifterne,
utan lemnar dem blott frihet att, om de så finna för godt, kunna
sådant göra för flere eller färre år, dock ej för en längre tidsperiod,
än högst tio år. Genom ett sådant bemyndigande åt
R. Sl:r anser Const.Utsk. en väsendtlig rubbning i det genom
grundlagarne utstakade förhållande emellan de begge Statsmakternas
ömsesidiga rättigheter, i fråga om tull-lagstiftningen skola
komma att inträda, enär R. St:r under den bestämdå tiden skulle
sakna annan rätt, än att afgifterne förhöja, men Konungens obestridda
makt, att nedsätta samma afgifter, skulle qvarstå i bela
sin vidd, äfvensom Konungen bibehölle Sin rätt att införselseller
utförselsförbud stadga. Men Utsk. har härvid förbisett den
vigtiga omständigheten alt Ständernas beslut i en sådan fråga,
som den omnämnda, icke kan sättas i verkställighet utan att
K. M. derom utfärdar föreskrift, och då en sådan föreskrift meddelas,
torde den kunna anses innefatta ett godkännande af beslutet,
hvilket godkännande väl bör vara fullt betryggande att
beslutet icke frän Regeringens sida kommer att undergå förändring,
så vida ej serdeles vigtiga omständigheter eller det nödvändiga
afseendet på Statens högre intressen skulle sådant ovilkorligt
fordra. Skulle åter några sådane förhållanden, som da
nyss antydda, inträffa, lärer det deremot befinnas både önskligt
och mest lämpligt att den verkställande makten icke är genom
något lagbud förhindrad i sin verksamhet, och det således vara
pä goda skäl, som intet stadgande härom blifvit i förslaget intaget.
Fäster man tillbörlig upmärksamliet vid nyss anmärkta omständigheter,
så lärer den antydda fruktan för rubbning i förhållandet
emellan begge Statsmakternas rättigheter försvinna, och
det i stället blifva uppenbart att den förändring förslaget skulle
medföra, väl egentligen innefattar en utvidgning af Ständernes
beslutande rätt i vissa tullfrågor, men att denna utvidgning dock
icke kan anses vara af någon vådlig beskaffenhet då gränsorne
för densamma äro så noga utstakade.
Förslaget åsyftar endast att för de upräknade händelserne
af införsels- eller utförselsförbuds utbytande emot bestämda tullsatser
och under öfvergångsperioden, bereda möjligheten af större,
med visshet påräknelig stadga i tullagstiftningen, än nu gällande
grundlagsbud medgifva, men alt detsamma skulle innefatta några
besvärliga band för rörelsens utveckling, eller industriens förkofran,
lärer ej vid närmare granskning kunna påstås. Utsk. med
-
230
Den i Februari f. m.
gifver att täta förändringar i tullbevillningen menligt inverka pä
den allmänna rörelsen genom förringande af den säkerhet och
stadga, som för industriela och kommerciela företag är af vigt,
och detta är äfven i alla civiliserade länder så allmänt erkändt,
att vidare Levis derföre ej torde vara af nöden, men det är ett
långt afstånd emellan täta förändringar och ett fullkomligt
stillastående. Något sådant åsyftas ej eller genom det Nådiga
förslaget. De motiver, hvaraf det åtföljes, tillkännagifva otvetydigt
såsom dess hufvudsyftemål, att söka underlätta öfvergången
till ett friare tullsystem och bereda en större utveckling ät den
inhemska industrien genom en mera öppen täflan med utländska
tillverkningar. Huru mänga steg, som i sådan händelse kunna
behöfva tagas Innan man hinner till målet, måste i hvarje serskildt
fall bero af et t. noggrannt afvägande utaf alla förekommande
omständigheter, och det är möjligheten härtill, som genom det
Nådiga förslaget velat beredas Ständerne. Den tullafgift, som
på grund af detsamma skulle komma att bestämmas, behöfde ej
innefatta endast en tullsats, utan kunde inbegripa flere sådane,
så att vid öfvergångsperiodens slut tullen småningom nedgått till
det belopp, hvarvid man ansett densamma höra stadna.
Utsk. har visserligen häntydt på de svårigheter, som skulle
vara förenade med tullens bestämmande för en längre tidföljd,
och på grund deraf uttalat den förmodan att R. St:r skulle komma
att lemna rättigheten obegagnad, men om man får rådfråga erfarenheten
i andra länder, så gifver den föga stöd åt Utsk:s förmodanden
hvarken i det ena eller andra hänseendet. Rättigheten
att bestämma tullen för en längre tidrymd, än en Statsregleringsperiod,
har vid mångfalldiga tillfällen blifvit i England utöfvad,
oeji vid hvarje på sednare tiden utförd, vigtigare förändring
i tull-lagstiftningen i detta land, har sådant nästan alltid iakttagits.
Sä skedde det då tullen å trävaror förändrades åren 1842
och 1846; och då Sir Robert Peel sistnämnde år föreslog öfvergång
frän förut antagna system för spanmålstullen till det ännu
i England gällande, stadgades genom Parlamentsakt af den 26
Juni 1846, i enlighet med hans förslag, olika tullbestämmelser,
reglerade efter gällande medelpriser, att tillämpas till och med
den 1 Februari 1849, efter hvilken tid först en lika tull skulle
erläggas för all slags spanmål, eller 1 sk. Sterling per qvarter,
motsvarande ungefär 15 sk. b:ko för Svensk Tua, men ändå
längre i försigtighet gick Lord John Russel då han år 1847
föreslog reglering af Sockertullen. Det af honom då framställda,
sedermera af Parlamentet godkända förslag bestämde successiva
tnllnedsättningar att ega rum på följande terminer:
första nedsättningen skulle gälla från den 5 Juli 1849
andra » )> » 5 Juli 1850
tredje » » » 5 Juli 1851
fjerde » » » 5 Juli 1852
femte » » » 5 Juli 1853
och sjette » » )> 5 Juli 1854.
Tullen å socker bestämdes således i förväg och på en gång för
Den UFebruari f. m.
231
en tidrymd af Sju (7) år, och af 1853 års Tariff för England
inheratas att dessa bestämmelser blifvit beståndande, så att den
normala tullsats, till hvilken man önskat komma, först ifrån den
5 nästkommande Juli blir gällande. Samma försigtighet i fråga
om förändringar i Tull-lagstiftningen har äfven iakttagits i 1853
års af Hr Gladstone föreslagna tariff, hvilken visar att man för
att nedsätta tullen å The från 1 sk. 10 pence på skålpundet till
1 sk. Sterling, ansett fyra serskilda Tullbestämmelser af nöden
och förordnat att Thé-tullen skulle utgöra:
till och med d. 5 April 1854 1 sh. 10 pence pr
derefter och till och med d. 5 April 1855 1 » 6 » »
» » d. 5 April 1856 1 » 3 »> »
samt efter d. 5 April 1856 1 » per 'a.
Då Englands Parlament på detta sätt gått till väga och i
förhand på en gång för en lång följd af år fastställt Tullen å
enstaka artiklar i Tulltaxan, har det visserligen ej skett af misstroende
till kommande Parlaments förmåga, att på ett tillfredsställande
sätt utöfva en fortgående lagstiftning i frågor om tullbevillning,
— hvilken orsak Utsk. antager såsom enda moliv
för en dylik utsträckt lagstiftningsrätt, — utan har sådant mera
sannolikt härrört deraf att man i England insett angelägenheten
deraf att handlanden, jordbrukaren eller näringsidkaren skulle
veta hvad han hade att hålla sig vid och derefter kunna upgöra
sina beräkningar, och att man förstått att en industri, som mäste
lefva så att säga endast för dagen om den äfven tilläfventyrs
kan framsläpa eli tynande lif, likaväl icke vinnes någon frisk
och mägtig utveckling.
Om sådane för en längre följd af år fastställda Tullbestämmelser
befunnits ändamålsenliga och nyttiga i England, — detta
land, hvars kolossala utveckling i industrielt och merkantilt hänseende
väcker det öfriga Europas förvåning, men hvarest ingen
grundlagsparasräf finnes, som föreskrifver en för hvarje Statsreglering
återkommande total revision af Tulltaxan och der ej
eller något sådant blifvit genom häfd infördt — huru mycket
mera äro de ej då af behofvel påkallade hos oss, der både lag
och sed bjuda att hvart 3:dje år genomgå allt i Tulltaxan ifrån
Agat och till Attika och der hvar och en anser sig ofelbart förstå
hvilka förändringar äro af nöden samt man anser bibehållandet
af det förutvarande i Tulltaxan nära nog såsom ett bevis att
Bevilln:sUtsk. icke rätteligen fullgjort sina åligganden. Utsk. säger
visserligen, alt grundsatsen af stadga i Tull-lagstiftningen
ingalunda varit för R. St:r fremmande eller i deras förhandlingar
saknat tillämpning, men undersöka vi hvad Riksdagshandlingarne
för den sednare liden härom lära, så visa de att icke få artiklar
hvarje gång varit i fråga att fä förändrade Tullsatser och att
rörligheten i denna del af lagstiftningen varit ganska stor. För
en fullständig utredning af detta förhållande skulle den vid hvarje
Riksdags början gällande Tulltaxa behöfva för hvarje artikel
jemuföras med det under Riksdagens lopp af Bevilln:sUtsk. afgifna
förslag till ny Tulltaxa, men en sådan jemnförelse har ej
232
Den 1 Februari f. m.
tiden medgifvit. Förhällandet med de vid Riksdagarne upsalta
voter:s-propos:r i Tullfrågor är emedlertid redan serdeles uplysande,
och går man ej längre tillbaka än till 1840 års Riksdag,
så visar sig att då upsaltes sådane proposrr .... i 348 frågor
och voterades i Förstärkt StasUtsk i 95 »
Vid 1844 års Riksdag utgjorde voter:s-propos:nas
antal
.• • • 154 »
och afgjordes genom votering i Förstärkt StatsUtsk. 114 »
Vid 1847 och 1848 års Riksdag upgingo voter:s
propos:ne
till
363 »
och voteringarne till
175 »
Och vid sednaste, 1850 och 1851 års Riksdag
föreslog BevillmsUtsk. votering i Förstärkt StatsUtsk.
uti  188 »
och afgjordes genom votering  90 »
Dessa exempel torde bära vittne om en ej obetydlig rörligbet
i hvad med Tulltaxan stått i sammanhang; och om förändringarne
ej ändå blifvit så serdeles häftiga eller genomgripande,
så har detta ej sällan berott af de tillfälligheter, som bestämt
voteringärnes utgång i det Förstärkta Utsk. Att bågen för förändringar
i Tulltaxan likväl ännu ingalunda är minskad visa
ibland annat, de vid denna Riksdag framställda talrika motioner
i ämnet, deribland äfven finnes sådane, som innefatta yrkande
om Tullnedsättning för varor, som knappast längre tid än ett år
varit till införsel i Riket lofgifna. !
För att under sådane förhållanden våga stora kapitaler på \
industriel företag af den art alt de för sin tillvaro äro beroende
af Tulltaxans stabilitet, fordras ett så stort mod att jag nästan
skulle vilja kalla det öfvermod, och då man invänder att en del
anläggningar af nämnde art icke under den förflutna tiden vun- \
nit önskad förkofran, ehuru de varit med absoluta förbud skyddade,
synes mig svaret ligga helt nära till hands, dels deruti att
förbudssystemet visserligen icke är det bästa och lämpligaste, att
fortskynda näringarnes utveckling, dels ock deruti att Damoclessvärdet
hängt öfver de omnämnde näringarne lika hotande, som
öfver alla andra, och att de ej med trygghet kunnat sträcka sina
beräkningar längre, än för tiden af en Stats-reglerings-period,
samt äfven för denna inskränkta tidrymd varit underkastade äfvenlyret
af en under tiden möjligen inträffande Urtima Riksdag,
vid hvilken förändrade åsigter kunnat göra sig gällande.
Då, vid 1840 års Riksdag, BevillmsUtsk., i öfverensstämmelse
med K. M:s Nåd. framställning, tillstyrkte oinskränkt handelsfrihet,
så att förbud mot någon varas in- eller utförsel icke
vidare skulle ega rum, föreslog Utsk. i sitt första Betänk., utom
andra försigtighetsmått för beredande af en lämplig öfvergång till
det friare systemet, att, på det så tillräckligt rådrum skulle lemnäs
Fabriks-, Närings- och Bruks-idkare, att den del deraf, som
möjligen af förbudens afskaffande kunde förutse den menliga
verkan för deras yrken, att de, hellre än att ingå i täflan med
den utländska tillverkningen, ville draga sina kapital derifrån
I) c n 1 Februari f. nr.
233
oell, på annat siilt göra dem fruktbara, ej dertill måtte sakna
tillfälle, underdånig anhållan målte göras att förut till in- eller
utförsel förbudne varor icke skulle förr än från och med- den 1
Januari 1844 fä, mot de i Utsk:s Taxe-förslag åsatte afgifler, lill
import eller export medgifvas.; men då detta Utsk:s förslag bom
till Ståndens pröfning, gjordes dervid flera anraärkmr, och deribland
inom detta Stånd dels att Utsk. borde föreslå oell R, St:r
sedermera bestämma en viss serie för successiv minskning, af de
tullafgifter, som kunde blifva åsatte och dels att tullafgifterne
borde bestämmas till den höjd, att, vid förbudsskyddets uphörande,
de under följande fem år successivt minskades, så att deras
lägsta belopp skulle blifva det, som R. St:r alternativt antagit
uti deras vid 1834 års Riksdag afgifne förslag till Tulltaxa.
Utsk. förklarade sig emedlertid förliindradt att å dessa framställningar
tillstyrka bifall, erinrande dervid att Ständerne ieke kunde
sträcka sina föreskrifter längre, än till år 1845, då Ständerne
sist skulle åler sammankomma och den underd. skrifvelse ang:de
Tullbevillningen, som R. St:r vid denna Riksdag under d. 7
Juni 1841 till K. M. afläto, upvisar att det slutligen endast blef
ett högst ringa antal artiklar, i afseende på hvilka Ständerne
förenade sig om förbudens borttagande, och äfven i afseende på
dessa ej förr, än ifrån och med d. 1 Jan. 1843. Om nu R. St:r
hade haft makt att för längre tid och på ett betryggande sätt
ordna Tullbestämmelserne i afseende på de med förbud belagda
varorne, hade vi kanske redan för 13 år sedan varit befriade
från de svårigheter, hvaröfver man nu klagar, och landets industri
tilläfventyrs haft tillfälle vinna en utveckling, till hvars ernående
ännu flere år torde erfordras. Vid 1840 års Riksdag
kunde likväl beräkningarne upgöras’ för en tidrymd af fem år,
hvaremot de nu mera äro inskränkta till högst tre år, och det
föreslagna undantagssladgandet synes således, f. n. vara ändå
mera af omständigbeterne päkalladt, än vid förenämnde tid.
Att förslaget blott innefattar ett undantagsstadgande och
åsyftar att i afseende på sådane varor, som nu äro lill in- eller
utförsel förbjudna, underlätta öfvergången till ett friare Tull-system,
utvisar ej mindre sjelfva förslagets innehåll, än de motiver,
hvaraf det beledsagas, och hvilka innefattas i K. M:s i ämnet
afgifna Nåd. Propos. Det utmärker således en fullkomligt oriktig
upfattning af förslagets ändamål, då Utsk. ifrågasätter dess
tillämpning jemväl på sådane varor, som icke äro med införselseller
utförselsförbud belagda, och sålunda tänker sig undantaget
förvandladt till regel och det opraktiska i de utvägar, hvilka Utsk.
låter förstå att det för sådan händelse tänkt sig såsom möjliga
att vidtaga, är så påtagligt, att man nästan frestas att betvifla
möjiigheten deraf att Utsk. framkallat dem med öfvertygelse om
deras lämplighet. Till vederläggning af hvad Utsk. yttrar om
den sällsamma olikhet i beskattningsgrunder, som af förslagets
tillämpning skulle kunna blifva en följd, äfvensom ang:de de vådor,
som skulle kunna härröra deraf alt under den lid, hvarunder
vissa. Tullafgifter icke lingö nedsättas, R. Sl:r begagnade
234
Den 1 Februari f m.
siu makt att höja dessa afgifter, får jag endast hänvisa till de
af mig redan förut omnämnde exempel, liemtade från Englands
Tull-lagstiftning. Detta land har hvarken befarat eller rönt några
vådor eller olägenheter deraf att detsamma vid mera genomgripande
förändringar i någon del af Tull-lagstiftningen fastställt
Tullsatsen för en eller annan vara att under en längre tidrymd
förblifva gällande.
Utsk. liäntyder slutligen på Konungens makt att återinföra
skyddsförbud för den händelse att Ständerne genom tullafgifternes
nedsättning eller afskaffande skulle hafva lemnat åsido dén
erforderliga vården om vissa näringars bestånd, och då Utsk.
lemnat anvisning pä begagnandet af detta correctiv såsom lämpligt
och med Grundlagarnes anda öfverensstämmande, måste väl
antagas att detsamma är förenligt med Rikets sannskyldiga nytta,
men för mig vill det synas att stora betänkligheter skola möta
emot verkställigheten af något sådant. Det är ej för att tillfoga
Fäderneslandet sår, ulan för att, om möjligt, söka afvärja eller
läka dem, som en Regering hör verka, och vill jag ej föreställa
mig möjligheten deraf att Regeringen någonsin skulle blifva försatt
i den bedröfliga nödvändigheten alt använda det anvisade
correctivet, hvars begagnande i allt fall svårligen kan bereda
näringarne den trygghet, som utgör ett väsendtligt vilkor för
deras förkofran och tillvext.
Ifrån några häll har jag hört invändas att förslaget, såsom i
afseende endast en öfvergångstid, vöre af för ringa betydenhet ■
för att böra föranleda en grundlagsförändring, men hvad som
kan bidraga att befordra landets tillvext i välstånd och att betrygga
dess invånares framtida ställning, kan, enl. min tanka,
aldrig anses vara af ringa betydenhet. De förbuds-bestämmelser,
som under den förflutna tiden blifvit småningom borttagna, hafva
ej för det allmänna varit af den vigt, som de fleste ibland dem, hvilka
ännu finnas återstående, och vid dessas uphäfvande är derföre
större varsamhet af nöden. Om man till någon, som vore i besittning
af ett kapital, just jemnt tillräckligt att förskaffa honom
en någorlunda bekymmerfri bergning, skulle framställa det anspråk
att han för att bereda andra rikare personer en beqvämligare
existens, måtte afstå detta kapital, så skulle säkerligen ingen
linnas, som ej förklarade ett dylikt anspråk obilligt, men om
den, som blifvit upfödd i nöd och hvars arfgård heter Brist, slutligen
genom mångå försakelser och ansträngningar lyckats förvärfva
sig arbetsskicklighet i ett sådant yrke, hvars idkare f. n.
åtnjuta ett skydd, som försäkra deni örn en tarflig utkomst, —
skulle det ej då vara hardt att med ett penndrag och för att
bereda andra tillfälle att till något lindrigare pris få från annat
håll köpa samma varor, som han tillverkat, beröfva honom möjligheten
att vidare fortsätta sitt arbete och ärligen förtjena sitt
bröd? Sannerligen synes han mig icke ega billigt anspråk på
så pass skonsam behandling från Statsmakternas sida, att han ej
genom hastiga och våldsamma förändringar i Näringsförfattningärne
må, utan möjlighet lill räddning, bringas på ett oförvållad!
Den 1 Februari f. ni.
235
obestånd och se brödet frånryckas honora och hans tilläfventyrs
talrika familj. Täflan är visserligen för industrien nyttig och
kanske den väldigaste sporren för dess utveckling, toen om en
sådan täflan skall kunna uthärdas, mäste krafter och förhållanden
emellan de täflande vara någorlunda lika. Är den ene betydligt
underlägsen i krafter eller har han alt dragas med för mycket
ogynnsamma förhållanden, så slutar striden oundvikligen med
den svagares undergång, och oni sådant icke kan lijelpas eller
l hör beklagas', då täflingsbanan stått öppen för alla och livar och
en på förhand känt de vilkor, hvarunder han egde att i fällingen
deltaga, så är dock förhållandet vida annorlunda då fråga
är om sådane yrken, hvilka hittills varit fredade för all frem1
mande täflan men inom landet äro underkastade åtskilliga in
skränkande
kontroller och andra föreskrifter, hvilka kanske ej
ens lemnat dem frihet att vidtaga de anordningar, som för den
förestående (äflingen kunnat vara erforderlige. Det är till att
befordra undanrödjandet af de härifrån härflytande olägenheter,
som det framställda förslaget syftar att öpna en utväg.
De näringsgrenar, med afseende hvarå det omtalade förslaget
egentligen blifvit framställdt, äro Jcrnhandteringen och Väfnads-industrien,
samt, hvad denne sistnämnde angår, så väl
fabriksnäringen som husslöjden. Att dessa näringar äro, näst
F Jordbruket, de vigtigaste inom landet, är nogsamt kändt. BergsColhii
sednast afgifna berättelse, redogörande för förhållandet
1852, utvisar att nämnde år sysselsattes vid den förstnämnde
handteringen 17,892 arbetare utom Bruksbetjeningen, Brukens
dagsverkare och sådana underhafvande, som utgöra kolning, forsling
och andra tjenslbarheter, äfvensom andra tillfälliga arbetare,
så väl vid Bruken, som i grufvorne, samt att tillverkningarne
varit i ett fortsatt stigande och att för år 1852 utgjort Jern-»
malms-brytningen  1,658,298 Sk$
Tackjerns-blåsningen  765,288 »
Gjutgods-lill verkningen  54,593 »
Stång- och Ämnes-jerntillverkningen . . . 703,343 »
Beträffande åter förhållandet med väfnadsindustrien, så inliemtas
af Commerce-Colbii berättelse för år 1851: att klädesfabrikernas
antal då upgingo till 156 st. med 922 väfstolar och
4,337 arbetare, och tillverkningen till 963,847 alnar egentligt
kläde, 381,353 alnar diverse andra ylleväfnader och 10,064 st.
sharvlar, dukar och fdtar, alltsammans i värde upskattadt till
5,644,427 B:dr b:ko; att i afseende pä husslöjderna, af stämplade
husväfnader i Elfsborgs län, bland hvilka dock band, täcken
och strumpor icke finnas uptagne, iltgjort
af bomulls-tyger  7,128,865 alnar
» linne-väfnader  406,194 »
» ylle-väfnader  510,242 »
tillsammans 8,045,301 alnar
samt af bomullsdukar 1,085,281 st. och att i öfriga län tillverkningen
upgålt
236
Den 1 Februari f. nr.
i Gefleborgs län gröfre linneväfnad lill  2,135,000 alnar
i Vester-Norrlands län, gröfre och finare lärft till 458,000 »
i Hallands län ylle- och linneväfnader  244,000 »
samt i Jönköpings m. fl. län  222,500 »
De siffror, som jag nu upräknat, gifva i någon mån ett begrepp
om betydelsen för vårt land af de industrigrenar, med afseende
å hvilkas betryggande det Nåd. förslaget blifvit framställdt,
och om jag i det föregående lyckats ådagalägga att förslaget icke
kan för landet medföra några vådor, utan tvertom är nyttigt,
och att detsamma åsyftar att bereda oss möjligheten att kunna
vidtaga enahanda beslut, som blifvit fattadt i det land, hvilket i
industrieit och många andra hänseenden är ett mönster för andra
länder, sä torde det ej förtänkas mig, då jag förenar mig
uti det af H. Ex. Just.-Stats-Ministern framställde yrkande att,
med ogillande af Const.Utskrs utlåt., den Kongl. Proposm må
förklaras hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Hr Cederschiöld: Såsom ett bevis på oriktigheten af den
åsigt jag framställt, nemi. att nu var: de Ständer icke ega rättighet
att besluta en sådan förändring, som skulle betaga kommande
Ständer deras i grundlagen dem tillförsäkrade rättighet att besluta
förändringar i beskattningslagarne, har Hr Bråkenhjelm
framställt en fråga huruvida icke 11. St:r nu kunde besluta en
förhöjning i mina löneinkomster med förbindande verkan äfven
för kommande Ständer. Jag anhåller då att få fästa upmärksamheten
derpå, att R. S(:r icke besluta sådana löneförhöjningar
hvarken för mig eller Hr Bråkenhjelm, utan för de embeten och
tjenster, hvilka vi innehafva, och att R. St:r, så väl de närvande,
som de kommande ega full rättighet att vidtaga hvilka förändringar
de behaga i lönevilkoren för hvarje tjenstebefattning,
likväl med den inskränkning alt de icke kunna fråntaga en med
fullmakt försedd tjensteman de rättigheter, om hvilkas tillgodonjutande
han genom Fullmakt redan blifvit tillförsäkrad.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi'.: Gr. Mörner har upträdt
för att försvara afsigten med den Kongl. Proposm. och äfven
jag medgifver att afsigten dermed kunnat vara god, men
man bör äfven taga i betraktande huruvida något ändamål dermed
skulle vinnas. Den värde Gr:n har framställt R. St:r sorn
skulle de till och med vilja rycka brödet ur munnen på den
idoge och torftige näringsidkaren, men jag för min del bestrider
detta påstående, och jag är öfvertygad derom, att, i fall när näringar
funnes i landet, som åt' en större arbetspersonal förskaffade
bröd, skulle R. St:r vara de siste som ville försöka att minska
denna arbetsförtjenst. Om man genomgår alla de Tulltaxor,
som blifvit af R. St:r utfärdade, hvilket jag dock icke sträckt
längre än till 1830, således för 20 år sedan, finner man att
R. St:r på de näringar, som f. n. äro skyddade af förbud, men
som tillverka varor af samma beskaffenhet som de, hvilka äro
till införsel förbudne, bibehållit samma tullsatser, oaktadt de säkerligen
kunnat ganska mycket nedsänkas utan att näringen deraf
Den 1 Februari f. m.
237
något lidit. Sådant är t. ex. förhållandet i afseende på sidenfabrikationen,
denna, om jag så får säga för vårt land onaturliga
näring, der en del — de släta — är till införsel förbjuden, då
de fasonerade deremot äro lill införsel lofgifne; tullsatsen derå
har varit 6 R:dr b:ko få ända sedan 1840 och qvarstår ännu
densamma. Ar det då icke troligt, att om de släta tygerne, om
de varit till införsel tillåtne, lika väl kunna tillverkas med en
dem åsatt enahanda lull, som de fasonerade? Sådan är åtminstone
( min fullkomliga öfvertygelse. I afseende på klädestillverkningen
/ finnes intet absolut förbud för införsel af ullvaror; största delen
af de ullvaror, som tillverkas, äro till införsel tillåtne; det är
blott kläde och några andra dermed likartade artiklar, som äro
förbudne. Om nu tillverkningen af de till införsel lofgifne varorne
kunnat bedrifvas, år det min öfvertygelse att näringen
bör kunna bestå äfven om tull sättes å de f. n. till införsel förbudne.
Något egentligt ändamål med den Kongl. Propos:n bär jag
icke kunnat utfinna, enär ingalunda deraf följer att den så mycket
lofordade stadgan skulle komma att ega rum. Om det blifvit
föreskrifvet, att då R. St:r sätta en tullsats i st. f. förbud,
denna tullsats skulle ega bestånd under ett visst antal år, hade
man möjligen kunnat vara ense derom att någon nytta dermed
vunnits, men nu finner man ett blott medgifvande af en rättighet
för 11. St:r att bestämma denna tullsats för en längre följd
I af år; men någon skyldighet dertill förefinnes icke. Huru kan
( man då antaga att någon stadga derigenom skulle upkomma?
Samma osäkerhet som f. n. råder för dessa med förbud omhuldade
näringar, skulle äfven om den föreslagna förändringen antoges
komma att qvarstå. Deremot anser jag att det skulle vara
skadligt att nu låta den Kongl. Propos:n hvila lill grundlagsenlig
behandling, emedan följden deraf säkerligen skulle blifva den,
att Konungen i afvaktan på dess antagande icke skulle rubba de
nu befintlige tullsatserne. Huruvida Konungen kommer att göra
det om den föreslagna grundlags-§:n icke blir hvilande, är mig
I obekant, men jag har den fulla äfvertygelse att om den blir hvi
lande,
komma icke förbuden förr än vid nästa Riksdag att af
Konungen uphäfvas; sådan är åtminstone min upfattning af den
framställda Proposins innehåll.
Gr. Mörner har talat om huru nödig denna stadga skulle
vara för näringarne, och han har jemväl citerat huru man i
England tillvägagått; för min del kan jag dock icke medgifva
någon likhet förhållandena emellan i detta fall. I England har,
såsom Grin sjelf uplyst, Parlamentet icke stadgat någon bestämd
tull för en längre följd af år, utan deremot förordnat alt tullen
skulle ärligen minskas; detta måtte icke vara detsamma, som uti
den Kongl. Proposin afses, enär R. St:r enl. denna skulle förklara,
att tullsatserne under ett visst antal år icke finge förändras.
Jag får till Gr. Mörner hemställa, huruvida man icke har
anledn. till att tro detta förslag icke vara så serdeles nödvändigt,
då man tänker på den framställning K. M. vid 1847 års
238
D c n 1 Februari f. ni.
Riksdag gjorde till R. St:r, hvaruti K. M. föreslog uphäfvande
af alla då gällande förbild, med undantag af det som gällde taekjernet.
Då ansåg K. M. icke någon viss tid vara för denna åtgärd
behöflig,__ utan gjorde denna framställning till R. St:r helt.
obetingadt. Ar det nödvändigt nu alt stadga sådana tullsatser
för en längre följd af år, måste det äfven då hafva varit nödvändigt,
eller — i fall jag vänder om frågan — var det icke
nödvändigt då, så är det icke eller nödvändigt nu; och på grund
häraf anhåller jag vördsamt att Const.Utskis Betänk mätte godkännas
och den Kongl. Proposm afsläs.
Gr. von Platen, Baltzar: Att stadga uti lagstiftningen
i allmänhet är af stor vigt, och icke mindre för näringarne än
eljest, lärer af ingen bestridas, men det lärer äfven lika visst
kunna antagas, att sättet, hvarpå man söker upnå detta mål,
icke är likgiltigt. Onödigheten af hvad som nu i detta fall blifvit
föreslaget, har redan af Const.Utsk:s Betänk, blifvit ådagalagd,
och jag ämnar derföre icke längre dervid uppehålla mig._
Jag tror alt det förnämsta skälet blifvit af Utsk. anfördt, då det
yttrat att det förhållande, som nu emellan de håda Statsmakterne
förefinnes, skulle genom antagande af detta förslag blifva
ruhbadt.’,
Gr. Mörner har såsom en sak värd efterföljd anfört, att i
England tullbestämmelser blifvit gjorda för 7 är, i st. f. 3 år
såsom här; jag tror alt om Gr:n drager sig till minnes hvad
han säkert vet lika väl som jag, alt Engelska Parlamentets ledamöter
väljas för 7 år, så kommer man lätt lill den slutsatsen
att 7 år i England och 3 ar här 8ro detsamma.
De anmärkmr jag går att framställa äro icke, såsom man
redan af mitt yttrande kunnat inhemta, riktade emot det slut,
hvaruti Const.Utsk. stannat, ty jag kommer att biträda detsamma,
men då jag det gör, anser jag det vara så mycket angelägnare
för mig att bibehålla min rätt att icke godkänna alla de moliver,
som blifvit anförde, eller egentligen ett motiv, som då man
genomläser Betänk., tyckes hafva tillkommit alldeles öfverflödigt,
ty sedan Utsk. sagt alt det icke tror sig kunna antaga, att det i
den Nåd. Proposm åsyftade ändamål slär att vinna på den väg,
som nu är föreslagen, har Utsk. emellan denna mening och
slutorden: ”på grund af hvad sålunda är vordet anfördt” etc.
inflickat en mening, som innebär sådana satser att jag anser
dem icke höra genom Ståndets stillatigande legaliseras. Jag tackar
Gr. Mörner för de betänkligheter han hyser mot det eorecliv
Utsk. förordat, att Konungen skulle återställa de fordna skyddsförbuden
i serskilda fall der det icke skulle möta något hinder.
Jag tror att det möter ganska stora hinder och jag är derom
öfvertygad, att om än icke hinder efter lagens bokstaf skulle
förefinnas, torde de likväl möta uti den allmänna upfattning om
olämplighcten af detta correctiv, som af Gr. Mörner och andra
talare blifvit framställdt. För öfrigt hemställer jag huruvida det
är lämpligt att utsätta förbud, då man icke har rättighet att för
-
Den 1 Februari f. m.
239
iiöja den fastställda tullsatsen. Dessutom vill jag påminna derom
alt 16 § Reg,F. uttryckligen stadgar attr privilegier för enskilte
oell korporationer icke må beviljas, och jag hemställer huruvida
icke, då näringar finnas, som drifvas af endast 2 eller 3 personer,
i fall förbud till deras förmån af Regeringen stadgades, ett
sådant förhållande, om det än icke kunde tolkas som ett privilegium,
likväl af allmänheten skulle anses såsom ett privilegium
för dessa personer?
Jag skulle hafva önskat att Const.Utsk. i sitt Betänk, icke
hade begagnat ofvannämnde motiv, och jag anser denna fråga
böra val begrundas och afhandlas, men dä detta ämne nu redan
så länge blifvit discuteradt och jag hufvudsakligen instämmer med
den siste talaren, vill jag icke längre uptaga R. o. Ad. tid, utan
anhåller om bifall till Betänk.
llr Bråkenhjelm: Dä man icke vill erkänna de exempel,
som hittills blifvit åberopade för en dylik lagstiftning från sådane
nationer, som hafva insigt och erfarenhet af verldshandel oellden
stora industrien, tager jag mig friheten alt erinra derom,
att i Norra Amerikas Förenta Stater stiftades, om jag minnes
rätt, år 1840, en grundlag af det innehåll att den betog Kongressen
ali. lagttiftningsrätt i tullmål för en lid af 15 eller 20 år.
Man fastsställde nemi. en sjunkande skala för tullsatserne från 40
till 30, 20 och slutligen 10 proc.
Hvad för öfrigt angår det som en värd talare behagat anföra
ronde det exempel jag förra gången framlade på tillfällen då
R. Sl:rs lagstiftningsmakt är bindande för följande Ständer, så
vill jag fästa hans upmärksamhet derpå, att lian vid slutet af
sitt anförande vederläde början deraf; han anmärkte nemi. att
Statsregleringen gäldc embetet och icke personen, men han erkände
sedermera, i motsägelse till sig sjelf, att R. St:r ega rättighet
att återtaga de förmåner som en gång blifvit en tjensteman
i behörig ordning tillförsäkrade.
Hr von Hartmansdorff, August: Första frågan vid
hvarje lagstiftning är naturligtvis den, om ett förslag är behöfligt,
och den andra huruvida det är antagligt. Ang:de detta förslags
behöflighet har Const.Utsk. icke bestämdt yttrat sig; det säger:
”Ett i principen så vigtigt afsteg från det stadgade förhållandet
emellan Statsmakterne, äfven du, såsom här inträffar,
frågan gäller blott en jemförelsevis obetydlig del af dessa Statsmakters
gemensamma verkningskrets, borde etil. Ulsk:s tanka,
icke af ii. St:r medgifvas i annat fall än om det kunde finnas
af verklig nödvändighet påkallaAl'\ Dessa ordalag uttrycker,
såsom mig synes, i det närmaste den mening att Utsk. ansett
förslaget icke vara behöfligt. Om så förhåller sig, hade Utsk. icke
eller bordt vidtaga annan åtgärd, än alt afgifva en dylik förklaring,
emedan 81 §:n lleg.F. innehåller, att Const.Utsk. blott eger
föreslå sådana förändringar i grundlagarne, hvilka det anser högst
nödige eller nyttige”. Utsk. har likväl icke uppehållit sig vid
denna punkt, utan genast ingått i pröfning af förslagets lämplig
-
240
Den 1 FebrUari f.m.
het. Ibland llere andra talare har sist Gr. Gyldenstolpe anmärkt
att förslaget icke vore beliölligt, serdeles på den grund attil. St.
skulle vara så måne om den fattige arbetarens bästa, att de aldrig
genom någon lagstiftning tagit honom brödet ur munnen. Huru
vet Gr:n del? har han någonsin varit, eller värdigats ingå uti
arbetarnes boningar eller verkstäder för att efterse huru dermed
kunnat sig förhålla? lian åberopar sin öfvertygelse, såsom alla
frihandlare göra då de vilja kasta gällande författningar öfver ända.
Men hvar och en kan åberopa sin öfvertygelse, och det gör äfven
jag med min, att det förhåller sig tvärt emot hvad Grin tror.
Om ickes Konungen haft förbuds-rättigheten och derigenom afskräckt
frihandlarne att göra så stora förändringar, sorn de eljest
velat; så fruktar jag att tillståndet skolat vara än mindre tillfredsställande.
Gr. Gyldenstolpe har äfven anfört den liberala tulllagstiftning
Konungen vid 1847 års Riksdag föreslog; livar och
en af oss vet alt detta förslag genast återtogs; jag vill påminna
mig att det skedde under hand men den uteblifna verkligheten
är doek allmänt bekant. Månne icke detta förslag var ett misstag,
emedan man så snart nödgades återkalla det ? är det väl då
skäl att söka få ett dylikt felsteg förnyadt?
Förevaride fråga bör dock betraktas ur en vidsträcktare synpunkt,
såsom Utsk. äfven gjort. Det fägnar mig emellertid att
den K. Proposin föranleder framdragandet af en brist i vårt samhällsskick,
hvilken är en bland de största. När man nu engäng
börjat anslå denna sträng, hoppas jag att klangen deraf icke
afstannar förrän della missförhållande blifvit rättadt. Det är
Eder Mine Hrr, likasom litet hvar, väl bekant alt Konungen har
envälde i den ekonomiska lagstiftningen och att R. Stir äro enväldiga
i bevillningsfrågor.' Intet envälde kan betrygga enskilt
eller allmän rätt eller säkerhet; det vore derföre väl om båda
dessa envälden uphörde. Enl. min öfvertygelse kunna de göra
det om Konungen ville utbyta Sitt envälde å den ena och R. Stilsitt
å den andra sidan emot gemensamt deltagande i båda dessa
lagstiftningar. Dermed vore ingen fara ifråga om den ekonomiska
lagstiftningen förknippad; ty man kunde i sådant fall här
stadga detsamma som står i 17 §:n af Norriges Grundlov så lydande:
”Kongen kan give og ophaeve Anordninger, der angaae
Handel, Tohl, Nmringsveje og Politie; dog maae de ikke stride
mod Constitutionen og de (saaledes som efterfölgende §§ 77, 78
og 79 bestämme) af Storthinget givne Love. De gjelde provisorisk
til na3ste Storthing”.
Nu har emellertid Utsk. updragit en jemnförelse mellan Konungens
och Ständernas makt, samt visat huru denna jemnvigt
i origtigt välde — - om jag så får uttrycka mig — skulle genom
den K. Proposins antagande blifva rubbad. Ifråga om tull äro R. Stir
icke så enväldiga, som ronde annan bevillning. Men här förekommer
det missförhållande, att R. Stir, såsom redan anmärkt
blifvit, kunna obegränsadt höja tullsatserna så mycket de behaga;
om det t. ex. skulle falla R. Stir in att belägga ull med så
höga
Den 1 Februari f. m.
241
höga tullafgifter, att den icke kunde af vära klädes-fabrikanter
införas, så skulle desse, när inhemsk ull brister för klädestillverkningen,
blifva genom detta stadgande undergräfda. Att Konungen
kan förhindra det genom tnllsatsernas nedsättning, stöder
sig ej på grundlagens ordalydelse, utan på slutsatser, som man
deraf dragit. Men af dem hörrörer en annan olägenhet, nemi.
den, att med detsamma lemnäs Konungen obetaget — efter bruket
sedan 1809, men i min tanka icke efter lagens mening — att
huru mycket som hellst nedsätta tull-afgifterna; om han nu både
nedsätter tull-afgifterna och på samma gång borttager förbuden,
så kan han derigenom förstöra en hvar af de näringar, som behöfva
skydd. Således finna vi osäkerhet å ömse sidor, serdeles
å Konungens, ty om Ständerna alltför mycket nedsätta tullafgifterna:
så kan Han väl icke hindra det. Men Han kan genom
förbud skydda den näring, sora eljest skulle gå under. Vore jag
näringsidkare, skulle jag dock heldre blottställa mig för den osäkerhet,
som beror på Konungen, än för den som på Ständerna
ankommer; å Regeringens sida har man Konungens rådgifvare
att hålla sig till. Ingen Regent lärer dessutom vara hjertlös eller
oförsigtig nog att utsätta sig för ett grundadt klander i detta hänseende;
men hvad har man väl att hoppas af R. St:r då det äro
de slutna sedlarne vid omröstningar i förstärkt StatsUtsk., hvilka
afgöra sådana frågors utgång?
Jag har med underd. tacksamhet genomgått K. M:s nu afgifna
Propos., hvarigenom Han visat sig inse och vilja afhjelpa
den osäkerhet, som f. n. hvilar öfver våra näringar samt måste
afskräcka både kapitalister och arbetare att deråt egna sig med
det nit och den trygghet, som i annat fall skulle ega rum; men
jag beklagar endast att Konungen i detta fall icke tagit steget
fullt ut, för att gifva anledn. till det utbyte af makt emellan Konung
och Ständer, hvilket enl. min öfvertygelse vore nödigt.
Jag förklarar derjemte att jag icke tror den K. Propos:n kunna
afhjelpa de brister, hon åsyftat, utan befarar att i sjelfva ordalagen
finnas sådana fel, som göra förslaget mindre antagligt. Jag
tillstår mig dock önska, att det måtte få hvila till nästa Riksdag;
det blefve då liggande på Ständernas bord, såsom en påminnelse
både för dem och Konungen att söka komma till ett godt slut i
en af våra vigtigaste samhällsfrågor. I fall R. St. vid deras nästa
sammanträde äro af den mening att rättelse behöfves, så vore
förslagets hvilande en erinran lill dem att då tillsätta ett Const.
Utsk., som hyste samma tanka, och som icke lade hinder i vägen
för en sådan förändring. Jag önskar att Proposm måtte blifva
hvilande äfven derföre, att hon måtte vara en tröst för våra näringsidkare,
emedan de genom henne såge Konungen hysa välvilliga
afsigter för dem, om än icke någon annan så gör. Jag vill icke
med smärre omständigheter uptaga tiden då öfverläggningen redan
varit så långvarig. Dock har jag ännu ett skäl att för min mening
tillägga. När det blef bekant att denna Propos. var i Const.
Utsk. afslagen, så utbasunades här i vissa tidningar hvilket ne
H.
3. 16
24?
Den 1 Februari f. m.
derlag Regeringen hade lidit, och huru litel anseende Konungens
rådgifvare hade m. m. Skulle nu Propos:n af Rr: St:r genast
afslås, så korame detta skrik att förnyas; och tillika att uprépas
hvilken söndring som eger ruin emellan Regering och folk.
Skulle sådant, Mine Hrr, vara nyttigt i närvar:de omständigheter,
då vi behöfva visa främmande makter att vi ega den styrka, som
enighet gifvet ? jag tror det icke och tillstyrker derföre alt den
K. Propos:n måtte blifva hvilande till nästa Riksdag.
Frih. Cederström, Rudolf: Det goda och vigtiga ändamål,
som, jemväl enl. Const.Ctsk:s eget uttryckliga medgifvande,
är med den föreslagna grundlags-förändringen afsedt, påkallar
visserligen i detta ögonblick R. o. Ad:s upmärksamhet. Jag anser
landet vara Regeringen serskild tacksamhet skyldig för den i den
Nåd. Propos:n influtna försäkran alt: ”vid förändringar af detta
slag är likväl oundgängligt att iakttaga den största varsamhet, så
att icke enskild välfärd förspilles och landet pä det hela genom
hastigare åtgärder underkastas svåra påföljder”. Regeringens fosterländska
och välvilliga afsigter framlysa ännu tydligare i de
yttranden, Gr:ne Sparre och Mörner i dagafgifvit. Afven jag är
en hatare af täta vexlingar i tull-lagstiftningen, och anser dem
vara serdeles skadliga. Men jag anser det vara af icke mindre
vigt, att det stöd, man sifver denna sats, må vara verkligt och
icke illusoriskt, ty allenast ett sken till hjelp försvagar ofta mera
än det stärker, en god sak.
Då R. St:r enl. det afgifna Nådiga förslaget, skulle icke ega
att nedsätta, men väl att höja tullsatserna, och Konungen skulle,
på sätt förelaget lemnar obeslridt, bibehålla Sin makt att göra
förändringar i tull-stadganderna, så hemställer jag, med stöd af
erfarenheten, huruvida någon verklig garanti för näringarne genom
antagandet af detta förslag må anses vara vunnen. Hör har
blifvit åberopadt 1847 års af K. M. afgifna förslag om betydliga
nedsätlningar i tullsatserne, och Hr von Hartmansdorff har anmärkt
att Regeringen inom en kort tid, ännu under samma Riksdag,
uphörde att intressera sig för detta förslag; men vi böra dock
icke förgäta, Mine Hrr, att 184S års revolutions-år hade under tiden
inträdt. Bör eller kan man väl föreställa sig att sådana utomordentliga
omständigheter skola oftare inträffa och på Regeringens
åsigter inverka? Jag påstår således att den förflutna tidens
erfarenhet icke lemnar den garanti, som vore önskvärd, och om
man än med skäl skulle kunna säga att vi, uti Regeringens denna
Riksdag tillkännagifna åsigter angule tullsatserna, för ögonblicket
ega denna garanti, sä är dock nu mindre fråga om närvande tid,
än om framtiden, och denna begränsad till ett antal af icke blott
10, men 13 är härefter, ty det föreslagna grundlags-stadgandet,
om det nu till hvilande antages, blefve ej lag förrän 3 år härefter,
derest det dä godkändes, och sattes i tillämpning för de
derpå följande 10 åren.
Gr. Mörner har åberopat Englands tnll-lagsliftning, men
denna har ju varit helt olika med det förslag, som här blifvit
Den 1 Felii-uari f. m.
243
afgifvet. England har stadgat en flerårig, successiv nedsättning
af vissa tullsatser; — förslaget bjuder att vära skulle i 10 år
lemnäs oförändrade af 11. St., men ej nödvändigtvis af K. M.
Englands Parlament är årligen tillsammans och kan göra ändring.
Exemplet synes mig ej talande för saken, och torde derföre böra
lemnäs åt sitt värde.
Hr von Hartmansdorff åter har framställt den åsigt, att i en
lid af brydsamma politiska förhållanden, enigheten emellan Regering
och folk är af högsta vigt att iakttaga och bör på det kraftigaste
tillknytas; äfven jag önskar att en sådan enighet måste å
alla håll ådagaläggas; äfven jag önskar att R. o. Ad. mätte för
Regeringen blifva ett kraftigt värn, men för att ett värn skall ega
kraft, måste det vara sjelfständigt. Om nu R. o. Ad. i en speciell
fråga, sådan som denna, af alldeles ingen politisk, utan rent
kommerciell och från det politiska fristående art, skulle af de
politiska förhållandena anse sig nödsakad att, i strid mot sin öfvertygelse,
tillstyrka den Nåd. Propos:n lill hvilande, blott derföre,
att den är af Regeringen afgifven, och att man ej nu ville
motsäga den, nödgas jag förutse att det stöd R. o. Ad. kan komma
att i andra och mera maktpåliggande hänseenden lemna Regeringen,
blifver utan det anseende i det allmänna och utan den
kraft, som vederborde.
Hr von Hartmansdorff har vidare omnämnt huru vissa tidningar
utbasunat denna sak annorlunda än sig dermed rätteligen
förhåller, men jag hemställer huruvida R. o. Ad. någonsin bör
rätta sig efter hvad i dessa tidningar utbasunas?
För min del vågar jag vördsamt föreslå, att R. o. Ad. behagade
gilla ConstUtsk:s Retänk. och dymedelst afslå den af K. M.
i detta ämne afgifna Nåd. Propos., och jag gör det med inbegripande
af Utsk:s hela motivering, ulan att derifrån utesluta någon
enda rad.
Att, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, låta förslaget
blifva hvilande i akt och mening att vid en kommande Riksdag
afslå detsamma, är ett sätt att förfara, som i min tanke icke är
det rätta. Hvilken af oss vet om han vid nästa Riksdag lefver?
en hvar vet hvad nu kan åstadkommas, men icke hvad då kan
uträttas, än mindre hvad del det kan vara honom beskärdt att
deri ta. Jag följer i detta fall den säkra regeln: ”verka ett godt
verk medan dagen är; natten kommer” . . . men när den för
enhvar af oss kommer, — det vete vi icke.
Gr. Mörner: Då jag anmälde mig; var det i anledn.
af Gr. Gyldenstolpes yttrande att jag skulle hafva påbördat R. St:r
den beskyllningen, att vilja rycka brödet från munnen på den
idoge arbetaren. Lyckligtvis var mitt anförande skriftligt, och
den sorn läser det och förstår hvad han läser skall lätteligen linna
att någon sådan mening deruti icke är inlagd. En annan framställning
gjordes af den samme värde talaren, hvarpå jag anhåller
att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet, enär den innefattade en
16 *
244
Deni F ebruari f. m.
förespegling, till hvilken de handlingar, som det Ulsk., hvaruti
den värde talaren är ordförande, har under sin vård, icke hade
bordt gifva honom anledning ; den värde talaren yttrade nemi.
att han hyste den åsigt, att Konungen i afvaktan på det hvilande
förslagets antagande icke skulle komma att rubba någon af
förbuds-bestämmelserna i Tulltaxan; det K. Förslaget till förändringar
i Tulltaxan innehåller dock uttryckligen en framställning
lill R. St:r att ”i händelse K. M., genom inträffande omständigheter,
funne Sig föranlåten, att för beredande af väsendtliga fördelar
för landet i det hela eller för någon serskild näringsgren,
antingen såsom följd af handelstraktat med främmande makt eller
eljest borttaga en eller annan förbnds-bestämmelse”.
Genom ett sådant förklarande är Gr. Gyldenstolpes framställning
på förhand vederlagd.
Af en annan talare har blifvit erinradt, att det exempel jag
hemtat ifrån England icke skulle vara fullt tillämpligt derföre att
det Engelska Parlamentet väljes på 7 år. Det borde dock icke
vara den värde talaren obekant, att det Engelska Parlamentet
äfven kan uplösas och att detsamma icke är permanent, utan årligen
sammankommer, samt att, just under ifrågavande tidrymd
sådant skett, men att icke dess mindre det fattade beslutet tillämpats
och egt bestånd, och förhållandet är sålunda ganska
adaequat, ty om än ledamöterne äro de desamma, upträda de
dock såsom sjelfständigt handlande uti hvarje Parlament, och tiden
emellan de årliga Parlamenten utgör uti nämnde land Statsreglerings-perioden.
Samma värde talare, som gjorde denna anmärkning,
ifrågastte äfven Konungens rätt att stadga förbud, men uti
en af R. St:r vid 1840 års Riksdag till K. M. aflåten skrifvelse
om tullbevillningen, finnes dock denna rättighet med uttryckliga
ord erkänd såsom Konungen tillkommande. En sednare talare
har trott det exempel, jag hemtat ifrån England, icke vara här
tillämpligt, enär Engelska tull-lagstiftningen skulle vara af annan
beskaffenhet än vår. För min del kan jag icke rätt fatta betydelsen
af detta argument då jag visat att tullsatserne i England
blifvit bestämda för en tidrymd af 7 år, såvida icke med anmärkningen
afsågs den siffra af 10 år, som i den K. Propos:n
förekommer, men denna siffra är icke absolut, ty der står högst
ID år, och det kan således stanna vid mindre tidsbestämmelser.
Ifall den värde talaren, som yttrade att man icke bör fästa
afseende vid tidningarnes berättelser, dock vid detta tillfälle skulle
hänsyftat på hvad han i någon tidningsartikel läst, att föredömet
till den K. Propos:n skulle vara liemtadt ifrån Ryssland, torde
det vara mig tillåtet att uplysa, att detta förhållande är mig alldeles
obekant, och att vid efterfrågan i Commerce-Colhm har
man svarat mig, att man icke eller der kände att någon sådan
tull-lagstiftning i nämnde land blifvit införd. I alla fall är det
nogsamt bekant att den som styr Ryssland, ganska väl vet att i
sitt land införa hvad som han finnér klokt och ändamålsenligt,
och om han i afseende på sådane förhållanden, som dem, hvarom
nu fråga är, skulle hafva på samma sätt gått tillväga, som
Den 1 Februari f. ra.
245
man i England med lycklig framgång gjort, kan jag deruti icke
finna någon anledning för oss att tro att detsamma icke äfven
hos oss skulle kunna vara nyttigt.
Dea siste värde talaren liar äfven anmärkt, att det vore orätt
att vid fattandet af ett beslut, låta sig ledas af något annat, än
sin öfvertygelse; någon annan grund har säkerligen aldrig dikterat
detta Stånds beslut och åtgöranden, och jag är öfvertygad
om att det ej eller någonsin kommer att göra det.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: En talare å detta rum har
skarpt klandrat Const.Utsk., derföre att det ansett frågan om afvägandet
af Statsmakternas inbördes rättigheter i detta liksom i
andra fall vara af öfvervägande vigt. Talaren har förmenat, att
Utsk., med förbiseende af den, såsom han uttryckte sig, tomt abstrakta
eller theoretiska grundsatsen, alt icke rubba det engång
utstakade förhållandet emellan Statsmakterna, bordt i denna fråga
mera hafva afsett den praktiska nytta, K. M:s Propos. ansetts
skola medföra. Ett sådant påstående skulle visserligen ej väckt
min förundran, om det blifvit framställt i någon lagstiftande församling,
som sammanträdt i akt och mening att, vända upp och
ned på det bestående samhällsskicket; men jag måste bekänna,
att jag aldrig väntat mig ett dylikt yttrande inom detta hus, kändt
för dess uprätthållande samhällsåsigter. Att ingå i någon vederläggning
af detta yttrande anser jag desto mindre behöfligt, som
jag icke en gång kan föreställa mig, att det blifvit på fullt alfvar
afgifvet. En af Konungens rådgifvare, som här upträdt, har icke
blott förnekat, att genom det ifrågavar:de förslaget någon minskning
af Ständernas lagstiftningsmakt i afseende å tullbevillningen
skulle ega rum, utan t. o. m. påstått, att denna makt snarare
skulle blifva förökad. Betraktar man förhållandet, sådant det nu
belinnes, så ser man, att den ena Statsmakten icke kan utan den
andras goda minne förhöja en stadgad tullafgift. K. M. kan det
alldeles icke, R. St:r kunna visserligen göra det, men det står
alltid K: M. fritt att tullafgiften åter genast nedsätta. Således
torde man med skäl kunna säga, att någon förhöjning af en bestämd
tullsats icke kan utan båda Statsmakternas begifvande ega
rum. Deremot kan den ena Statsmakten, utan hinder från den
andras sida, efter behag nedsätta en tullsats. Men, Mine Hrr,
huru skulle förhållandet härutinnan blifva, om K. M:s Propos.
antoges? sedan IL St:r bestämt en tullsats alt gälla för en tid
af 10 år, skulle de, enl. det föreslagna tillägget till 61 §:n RegF.,
vara betagna rättigheten att tullsatsen under nämnde tidrymd
nedsätta, men en sådan rättighet skulle i hela dess vidd fortfarande
vara K. M. förbehållen. J\Tu frågar jag: innebär icke ett
dylikt stadgande en väsendtlig förändring af Statsmakternas inbördes
förhållande i detta afseende? Den nedsättning af en tullbestämmelse
som Ständerna förut kunnat efter eget godtfinnande
stadga, skulle, sedan det förändrade förhållandet inträdt, icke
vidare kunna af dem beslutås, utan det återstod deni endast utvägen,
att hos K, M. i underd:het anhålla, det K. M. täcktes vill
-
346
Den 1 Februari f. m.
fara Ständernas önskan om tull-afgifters förminskande. Utan
någon vidare utläggning af frågan torde en hvar lätteligen inse,
huruvida R. Stms lagstiftningsmakt härigenom biefve förminskad
eller förökad.
En annan ledamot af Statsrådet har väl erkänt, att en rubbning
af det nuvande förhållandet skulle genom förslagets antagande
inträffa, men han har försvarat sig dermed, att denna
rubbning vore af ringa vigt i jemförelse med den stora nytta förslaget
skulle medföra. Jag vågar likväl hemställa, huruvida icke
de största missbruk vanligen upkomma derigenom, att man i den
bästa mening gör en liten afvikelse från en riktig princip, samt
att detta afsteg, huru obetydligt det ock i början ansetts vara,
småningom leder vandringen allt längre och längre bort från
den rätta vägen. Det gamla Latinska ordspråket: yrincipiis olsta,
tror jag vara i detta fall fullt tillämpligt. Att R. o. Ad. vid detta
tillfälle icke afviker från denna regel, anser jag vara så mycket
mera vigtigt, som R. o. Ad., hvilken alltid visat sig mån att
värna konungamakten från allt intrång å dess genom grundlagen
utstakade rättigheter, icke bör låta komma sig till last, att den
med lika mycken kraft motsätter sig hvarje inkräktning å den
andra Statsmaktens område.
O
Åtskilligt vore visserligen att anföra ang:de del hittills varande
förhållandet ifråga om tull-lagstiftningen, hvilket kunde
utvisa, att detta ingalunda varit så oefterrättligt, som man påstått,
men jag vill icke dermed uptaga tiden. Jag ber endast att
fä anmärka, att en talare, som jfrigast framhållit della oefterrättliga
tillstånd, tillika utbredi sig öfver husslöjdens blomstrande belägenhet
inom fäderneslandet. Jag frågar då: om lull-lagstiftningen
verkligen varit så alldeles oefterrättlig, huru har denna
husslöjd kunnat utveckla sig? betraktar man de utfärdade Tulltaxorne,
skall man finna, att Ständerna varit serdeles försigiiga
vid förändrandet af de tullsatser, som i Svenska bandslöjdernas
alster kunde ega inflytelse. En talare, som sagt sig hysa ganska
litet förtroende till R. Sl:r i delta afseende, har likväl sjelf upgifvit,
att det varit Regeringen, sorn vid löregule Riksdagar föreslagit
nedsättning af åtskilliga lull-afgifter, men att Ständerna ej derpå
ingått. Jag hemställer då, huruvida det är konseqvent af denna
talare att vilja betaga Ständerna rättigheten att nedsätta Tullafgifterne,
men fortfarande lemna konungamakten en sådan rättighet
öppen. Härmed vill jag visst icke hafva sagdt, att det icke
vore önskligt, att vår tull-lagstiftning erhölle en väl behöflig
stadga. Jag medgifver tvertom, att sådant vore serdeles lyckligt,
och om någon lämpligare utväg dertill, än den nu ifrågavar:de,
blifver föreslagen, skall jag vara den förste, som dertill gifver min
röst. Men att söka upnå en sådan stadga genom alt förbjuda
den ena Statsmakten att besluta förändring i en författning, som
tillhör dess lagstiftningsrätt, det kan jag icke annat än finna
högst äfventyrligt. En sådan utväg har icke heller blifvit vidtagen
i något annat land, än i Frankrike, der man vid upgörandet
af nya konstitutioner plägat förbjuda deras förändring inom
Den 1 Febi uari f. m.
247
viss tid. Följden liar vanligen blifvit den, alt dessa konstitutioner
icke egt bestånd under så lång tid, som blifvit bestämd.
Gr. Mörner har till försvar för den K. Proposm åberopat
förhållandet i England, hvars Parlament åtskilliga gånger fastställt
tull-bestämmelser för en längre tidrymd. Detta är väl sannt,
men man bör härvid bemärka, att ehuru det Engelska Parlamentet
så förfarit, det likväl aldrig afsagt sig rättigheten att, om
sådant skulle finnas nödigt, jemväl under den bestämda tiderymden
förändra de stadgade tnll-äfgifterna. Ilär är deremot föreslaget,
att Ständerne skulle uttryckligen frånsäga sig en sådan rättighet. Det
anförda exemplet är således icke i detta fall bevisande, och jag
skulle högeligen beklaga den Engelska parlaments-Iedamot, som
vågade der framkomma med något så beskaffadt förslag, som det
nu förevar:de.
Samma värde talare har vidare uplvst, att man i England,
för att från höga tull-afgifter utan alltför hastigt och för näringsidkarne
skadligt afbrott komma lill de tullsatser, man ansett lämpliga,
vidtagit den utväg alt pä förhand bestämma successiva för,
minskningar af en varas tull under ett bestämdt antal år, och
den värde talaren har trott, att man genom bifall till K. M:s
ifrågavande propos. bär i Sverige skulle vinna samma fördelaktiga
resultat, som det ofvannämnda förfaringssättet visat sig hafva i'
England åstadkommit. Sjelfva ordalagen i det föreslagna tillägget
till 61 §:n Reg.F. lägga likväl ett absolut hinder för en sådan
utvägs begagnande. Tillägget har följande lydelse: ”R. St:r obetaget,
att då, i st. f. införsels- eller utförels-förbud, tull-afgijl
bestämmes, sådan afgift stadga för en tid af högst 10 är, derunder
R. St:r ej må densamma nedsätta eller afskaffa”. Då grundlagen
måste efter ordalydelsen tolkas, skulle man, således om
förslaget blefve lag, ej kunna bestämma flera olika tull-afgifter å
en vara under den bestämda tidrymden, utan en och samma
afgift måste för hela tiden stadgas.
Återstår nu att betrakta, huruvida förslaget, ifall det antoges,
verkligen skulle komma att medföra den stora nytta, man dermed
åsyftat, och hvilken nytta skulle upväga den inträffade rubbningen
af Statsmakternas ömsesidiga rättigheter jemte öfriga af
mig nu påpekade olägenheter. Vill man se saken från en praktisk
synpunkt, så hemställer jag till en hvar af Ståndet, om han
verkligen tror på möjligen af att 3:ue Stånd vid en Riksdag
kunde komma öfver ens om en tullafgift för en så lång tidrymd
som 10 år. För min del tror jag icke på en sådan åsigternas
enstämmighet. Det är således högst sannolikt, att om äfven tillägget
inflöt i grundlagen, 3 Stånd aldrig skulle förena sig i ett
sådant beslut. Men om också 3:ne Stånd dertill kunde förmås,
skulle, på sätt flere talare redan förut visat, detta beslut endast
gälla ett färre antal artiklar, elier de till införsel förbudne, så att
man, i afseende å de andra artiklarne, icke skulle kunna begagna
sig af den påstådda fördelen annorlunda än på det sätt, alt K.
M. först förbjöde dessa artiklar, för att sedermera sätta Ständerna
i tillfälle att å dem sätta för 10 år gällande tullsatser.
248
Den 1 Februari f. m.
En talare före mig har dessutom redan bevisat, att då Ständerna
enl. förslaget fortfarande skulle ega rättighet att förhöja tullsatserna,
blefve, om Ständerna verkligen äro benägna för en sådan
ostadighet, som man påstått, tull-lagstiftningen lika vacklande och,
till följd häraf, näringsidkarens belägenhet lika osäker, som under
nuvande förhållanden. Det torde nemi. icke kunna bestridas,
alt om t. ex. en person anlägger en fabrik under förutsättning,
att mot en viss nedsatt tull-afgift få införa ett i och för hans tillverkning
behöfligt råämne, men tullen å detta ämne sedermera
förhöjes, fabrikantens beräkningar blifva störda och fabrikens bestånd
möjligen äfventyras i lika hög grad som om tullen nedsattes
å sådane varor som han tillverkar. Att Regeringen vid
förslagets afgifvande handlat i den hästa afsigt, derom är jag
och, såsom jag vill hoppas, hvarje ledamot af detta Stånd, fullkomligt
öfvertygad, men då det blifvit visadt, att förslaget ej torde
medföra den stora nytta, man deraf väntat sig, och dess antagande
i sådant fall skulle vara endast" ett onödigt lappande på
grundlagen, hvarigenom dess helgd förminskas, och det afvägda
förhållandet af Statsmakternas inbördes rättigheter rubbas anser
jag R. o. Ad. icke böra tveka att förslaget ogilla. En talare har
väl, för alt inverka på R. o. Ad:s beslut, tillåtit sig alt under
åberopande af tidnings-artiklar tala om att frågans afgörande
skulle innefatta ett förtroende eller misstroende votum åt Regeringen.
Jag protesterar emot allt begagnande af sådana från
länder med parlamentarisk styrelseform hämtade begrepp, hvilka
uppå den nu under handläggning varande fråga sakna ali tillämplighet;
likasom jag är öfvertygad, att R. o. Ad. lika litet vid
detta tillfälle, som vid något föregrde, skall låta tidningsartiklar
utöfva inflytande på Ståndets beslut. Jag tillstyrker vördsamt att
R. o. Ad. måtte, med bifall till Cpnst.Utsk:s Mern. afslå K. M:s Nåd.
Propos. uti ifrågavande ämne.
Frih. Bonde, Knut Philip: Discussionen öfver K. M:s
Nåd. Propos. om tilläggning till 61 §:n i Reg.F., har enl. min
upfattning, mera rört sig omkring Regeringens motiver och afsigter,
än granskat sjelfva propos:n.
De försäkringar, som här blifvit afgifne ang:de Regeringens
föresats att skydda och befordra näringarne, torde derföre kunna
få anses såsom öfverflödiga, och aldra helst frän en af Statsrådets
ledamöter, såsom i Hr Gr. Mörners yttrande ”att denna propos.
icke åsyftade att bibringa näringarne något sår etc.”
Nej, hvar och en är liksom jag förvissad att Regeringen
genom denna här afgifna K. Proposm åsyftat gagn och nytta,
men om det åsyftade målet härigenom kunnat vinnas — derom
är frågan. Jag anser ej att, såsom den Kongl. Proposm säger:
härigenom en mera öppen täflan med utländska tillverkningen
skulle beredas, serdeles för erhållande till lindrigare priser
af en del för de dagliga behofven nödvändiga och vigliga
varor.
Detta af så mången önskade målet skulle således upnås ge
-
Den 1 Februari f. m.
249
norn tio-ärigt förbud eller tio-årig tull-bestämmelse, — hvars
siffra motsvarar förbudets verkan! är detta införselförbud nödvändigt,
så eger ju Regeringen redan denna makt, och såmedelst
vore propos:n obehöflig. År åter detta förbud icke längre af
nöden, hvarföre då skapa för några få tillverkningar en undantagslag,
hvilken alltid innebär en orättvisa emot alla de näringar,
hvilka nu äro i saknad af det skydd införsels- och utförsels-^
förbud anses lemna.
Propos:n är således både obehöflig oell orättvis.
En jemnförelse mellan någon af de näringar för hvilka man
önskar skapa denna undantagslag och någon annan af landets
allmännare näringar, torde bäst förklara detta mitt yttrande.
Den näring, som i sådant afseende hufvudsakligen torde intressera
R. o. Ad. är jordbruket. Således en jemnförelse emellan sidenfabrikationen
och jordbruket.
Sidenfabrikören erhåller råvaran till sin tillverkning, (silket),
tullfri; machinerna för fabrikens upsättning tullfria eller med högst
5 proc. på värdet i införseltull; — tillverkningen deremot,
släta sidentyger t. ex. äro genom förbud f. n. skyddade och
skulle enl. propos:n nu erhålla en tio-årig prohibitiv tullbestämmelse.
Jordbrukaren måste deremot betala machinerna för sin
näring dyrare än alla andra. Hvarken tullfria eller emot 5 proc.
lull lemnäs de honom. Jernet till spaden och plogen är till införsel
förbjudet; klädet till helgdagsrocken äfvenledes ; så ock den
tarfliga bomullsväfnaden för hustruns och barnens klädsel. Hans
näringsprodukter deremot, ost och smör m. m. äro underkastade
en vanlig tull-lagstiftning då klädesfabrikören och bruksegaren
skall omhuldas med exceptionella ekonomiska lagar.
Denna sida af frågan förtjenar framför allt R. o. Ad:s upmärksamhet.
R. o. Ad. eger ännu en femtedel af Svenska jordens
upskattningsvärde, och de bland detta Stånd, sorn icke äro jordegare,
äro brukare; sjelfva Statens löningssätt för landets militäre
och civile embets- och tjenstemän har anvisat dem på detta
näringsfång.
Det är icke en känsla af afund, som jag genom denna jemnförelse
vill anslå, ej heller är det enskildta intresset som jag vill
kalla till min bundsförvandt. Nej, det är rättsgrundsatsen jag
försvarar, ty. Mine Hrr, rättvisan måste vara högsta grundsatsen
i Slalshushullsläran !
”Endast för att befria dessa näringar ifrån Ständernas ombyllighet
i tull-lagstiftning är det man vill ha en tio-årig lag” —
säga mina värde motståndare. Är denna beskyllning rättvis?
förtjena de denna beskyllning? tull-lagstiftningens historia visar
åtminstone motsatsen.
Redan genom den K. Förordn. af d. 15 Maj 1739 infördes
förbuden. Prohibitiv-systemet skärptes 1771, och räckte öfver
50 år eller till år 1823; — en rymlig tid, hvarunder näringarne
bordt kunna vinna ett utomordentligt flor, om detta berodt på
förbuds-systemet. Vid dåvande Riksmöte beslöto Ständerna, att
en allmän frihet borde ega, rum, alt emot en afpassad lull
250
Den 1 Februari f. m.
införa alla slags varor. Med varsamhet har den principen
tillämpats, hvilket häst uplyses genom en jemnförelse de sednare
Tull-taxorna emellan. Endast några och tjugu varuarktiklar äro
f. n. med införsel-förbud bélagde.
Den första frågan är nu: lia landets näringar sedan år 1823
gått framåt eller har den friare handelsprincipen, som samma år
gjorde sig gällande, bidragit till industriens undergång. Svaret
iigger i siffran. Ar 1824 egde Sverige 1,177 fabriker med
8,15ö arbetare och ett tillverkningsvärde upgäendc till 7,281,000
R:dr inko; år 1852 deremot upgingo fabrikernas antal till 2,454,
med 22,(145 arbetare och ett tillverkningsvärde af 24,213,000
R:dr bk:o. Tillverkningsvärdet ökadt, sedan år 1824 med 300
procent! !!
”Till‘delta resultat hade fabriker hufvudsakligen bidragit som
under dessa trettio åren genom förhud varit skyddade”, — säga
mina värde motståndare. Afven här säger siffran motsatsen.
Bomullsspinnerierna må tjena till exempel. I Tull-taxan af
år 1824 borttogs införsel-förbudet på bomullsgarn. Samma år
förbrukades ännu icke mer än omkring 400,000 7f. rå bomull
per annum. Ar 1S52 hade denna import stigit till 8,636,531 It.
Ar 1848 nedsaltes tullen på bomullsgarn ifrån 6 till 5 sk. b:ko
per U. Importen af bomullsgarn var år 1842 = 2,200,000 li och
tio år sednare eller år 1852 hade denna import nedgått till
1.240.000 U.
Segel och leltduk. Är 1835 borttogs förbudet. Samma år
sysselsatte denna näring 390 personer, år 1852 dermot 1,105
personer.
Sockerfahrikationen. Förbudet borttogs år 1849 på topp-,
kandi- och kak-socker samt siriip. Tillverkningen var samma år:
9.752.000 It toppsocker, 58,000 U kandisocker. Ar 1852 deremot,
således endast Irenne år derefter hade tillverkningen ökat
sig till öfver 11 milla- U toppsocker och 118,000 U kandisocker.
Huru har det deremot förhållit sig med de näringar, för
hvilka man fordrar undantags-lagstiftningen, t. ex. klädesfabrikationcn.
Endast ifrån år 1851 till år 1852 liar dessa fabrikers antal
nedgått ifrån 156 till 130 och deras arbetares, förminskats ifrån
922 till 752 personer. Således 170 personer, troligtvis de flesta
gifta och med familj, blifvit arbetslösa, för att kanske falla kommuner
och fattigförsörjningar .till last. Det uträtta dessa undantagslagar.
De äro för samhället hvad allmoserna för den enskilde.
De framkalla aldrig den utlolvade välmågan. Den allmänna
välmågan vinnes endast genom harmonisk utveckling af
menskliga idoghetens alla grenar. Härtill böra vi begagna Sveriges
alla hjelpmedel. Det kraftigaste blir dock alltid den fria
utvecklingen af nationens kraft.
Regeringens bemödanden att bidraga till nationalvälmågan,
vilseledes allt för lätt, ty tanken fäster sig ofta uteslutande
vid en eller annan näringsgren. Men glömmom ej, att ett lands
Den 1 Februari f. m.
251
välmåga ieke utgöres af en eller annan produkt, utan att nationalvälmågan
bildas af landets alla produkter !
Frihandeln har äfven i dag varit utsatt för hårda anfall.
Med detta fältrop har man sökt samla hjelptrupper omkring sig
för att nedergöra fienden. Om denna taktik lyckats, kommer
utgången vid frågans afgörande, att utvisa. Jag protesterar blott
emot, att hylla dessa frihandelsläror, som utan eftertanka rycka
brödet ifrån den idoge arbetaren, hvarom Hr af Dalström ordat,
eller att jag tillhörer dem, som lefva i dimmiga Ihcorier, efter
en annan värd talares sätt att uttrycka sig. Äfven jag tror mig
förstå, med hvilken varsamhet man bör vidröra näringslagstiftningen.
För att kunna göra det, får man ej lefva i dimmiga
l/teorier. Man måste ega kännedom om det såväl inhemska som
utländska näriilgslifvet; en öfversigt af detsamma och en beräkningsförmåga
af alla våra näringsförhållanden. Det är derför jag
icke anser improviserade tullbestämmelser möjliga, eller kan gilla
det ännu beqvämare sättet att utan vidare undersökning införa
ett förbud. Derför önskar jag alt R. o. Ad. icke antager den
här föreslagna grundlagsförändringen. En noggrann pröfning bör
denna fråga erhålla, och erhåller den säkerligen vid innevarande
riksmöte.
Jag anser det ej heller rigtigt att man nu i förväg binder
händerna på Regering och Ständerna i en fråga som icke är
oberoende af landets yttre förhållanden och äfven på dessa kommer
att lia sitt inflytande. Denna punkt torde under närvaride
omständigheter icke böra lemnäs ur sigte. Genom den ställning
Sverige vet att intaga i den stora Europeiska konflikten kunna tillfällen
till stor förkofran för vår handel och sjöfart yppa sig.
Der ett ytterligare skäl att afslå den K. Proposm. Jag afstyrker
denna propos. oaktadt Hr Printzensköld förklarat ett dylikt handlingssätt
icke bevisar ett erkännande af Konungens landsfaderliga
afsigler. Med dylika föga parlamentariska årgumenter låter
jag icke afspisa mig, i medvetande att för mig, som troligtvis
för hvarje Riddersman, den högsta lyckan alltid är att kunna få
egna ät landets styrelse och framför allt åt Sveriges Konung en
gärd af vördnad och tillgifvenhet!
Hr Ribbing, Arvid: Den tiphöjda ställning inom representationen,
som Const.Utsk. innehar, att afväga Statsmakternas
inbördes förhållanden, bör icke lemna något tvifvel, att ju icke
Const.Utsk:s Betänk., i likhet med den K. Proposm blifvit i bästa
mening afgifvit, men jag måste dock förklara, att jag, genom min
upfattning härutinnan, finnér mig befogad att framställa en anmärkning.
Utsk. har likasom i ett sista morn., som bestämt
dess beslut, tillrådt Regeringen att begagna sin rättighet att införa
de fordna skyddsförbuden. Jag vågar, då till Utsk:s ledamöter
framställa den frågan: hvar finnes i grundlagen den rättigheten
för Konungen bestämd, att återställa förbud? jag vet
ganska väl att Konungen är i den ekonomiska lagstiftningen enväldig,
men frågan är här just den, huruvida det blott är ett
252
Den 1 Februari f. m.
ekonomiskt lagstiftningsärende sorn här är å bane? sådana remitteras
icke till Bevilln:sUtsk. och jag skulle således tro att frågan
icke är så alldeles ostridig, likasom jag tvillar att Utsk. förmår
npgifva §:n hvaruti denna rättighet för Konungen stadgas. Sådan
anmärkn. är redan framställd af en talare, hvars röst icke varit
nog stark att han sjelf kunnat framföra sitt yttrande, hvaraf således
åtskilligt torde undfallit upmärksamheten, då det uplästes
från Landtmarskalks-bordet. Med Gr. Platen instämmer jag deruti
att det är mycket tvifvelaktigt, huruvida den rättighet Const.
Utsk. här har velat gifva Regeringen verkligen finnes, utan icke
det fast heldre blott är ett sätt att försvara sig mot den K. Propos:n,
hvilken jag för min del icke kan upfatta såsom ett försök att inkräkta
på den andra Statsmaktens rättigheter. Det torde synas
af sjelfva ordalagen i den K. Propos:n att en sådan tydning är
oriktig; der står nemi.: "Det må vara Ii. St. obelagel att på
10 år fastställa tullsatser". Af sjelfva ordet "obelaget" torde
man kunna inse att ingen inskränkning, intet tvång ligger deruti,
ehuru jag medgifver att R. St. skulle derigenom få rättighet att
på kommande Ständer inverka, men R. St:r bibehålla dock samma
rättighet de förut innehaft i lika mån utvidgad vid den ena Riksdagen,
som den vid en kommande inskränkes. Lika uphöjd soni
Const.Utskrs ställning således bör vara, såsom en förmedling
emellan begge Statsmakterna, lika uphöjd anser jag den äfven
böra vara öfver dagens opinioner, om det inträffar, såsom Gr.
Gyldenstolpe sökt visa, att de lemna så olika resultater i afseende
på hvad man anser rätt eller orätt i sådana. Jag skulle derföre
hafva önskat att Utsk. lika tydligt som det ådalagt sig icke hafva
utgått från servila grunder, äfven visat sig fullkomligt om icke
likgiltig, dock oberoende af önskningen att vinna opinionen för
sig. Så belåten jag för min del är med det slut, hvaruti Utsk.
stannat, så obelåten måste jag förklara mig vara med det sista
skälet, som i Betänk, blifvit anfördt, emedan jag anser, alt genom
bifall till detsamma, R. St:rs rättigheter skulle trädas alltför
nära. Derföre är min anhållan att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos:n, icke på att Utsk:s Betänk, måtte bifallas, utan
derpå att R. o. Ad. måtte bifalla det slut, hvaruti Utsk. stannat.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Plenum komme att
fortsättas kl. 5 e. m.
Hr Cede dr sch i öld: Jag har ej begärt ordet för att ytterligare
bevisa riktigheten af den åsigt jag framställt, att grundlagen
lägger hinder i vägen för antagandet af den K. Propos:n;
men då jag är en af dem, som talat för afslag å denna propos.,
anser jag det vara ett behof och en pligt för mig att protestera
emot den åsigt Hr von Hartmansdorff framställt, den nemi. att
ett sådant afslag skulle få uttydas såsom ett misstroende mot Regeringen.
Jag kan icke finna att det ifrågavainde ämnet utgör
en s. k. kabinettsfråga, och när den icke så är, vore det ganska
vådligt att ingå på en sådan åsigt, som den Hr von Hartmansdorff
yttrat. Deraf skulle blifva en följd att alla de propos.-r, som
under under närvande politiska förhållande!’ af Konungen fram
-
Den 1 Februari f. m.
253
ställdes, skulle af Representationen obetingat antagas, och i och
med detsamma hade representationen afsagt sig rättigheten att
sjelf pröfva de från Konungen inkommande förslag. Jag får således
deremot nedlägga min protest och får tillika förklara, att
jag icke varit i tillfälle att inhemta hvad i tidningarne om detta
ämne varit skrifvit; men hvad ock framdeles der kan komma att
/skrifvas, tror jag likväl icke att det bör i någon mån inverka på
; representationens beslut. Samma värde talare har äfven yttrat
( den åsigt, att, ehuru man icke kan bifalla förslaget — hvilket
1 han sagt sig icke kunna — man dock borde låta det blifva livi- \
lande till nästa Riksdag; en sådan åsigt anser jag vara fullkomligt
stridande emot en representants pftigt, ty är man öfvertygad
om att förslaget icke bör antagas, anser jag det äfven vara en
ovilkorlig plikt att genast afslå detsamma.
Gr. Mörner: Det mesta af hvad Gr. Lagerbjelke yttrade,
innefatta ett uprepande af de skäl, som i Utsk:s Utlåt, framställas,
och då jag redan i mitt skriftliga anförande uptagit hvad deremot
varit att erinra, vill jag icke trötta R. o. Ad. med ett
återuprepande deraf. Gr. Lagerbjelke har anmärkt, att i Engelska
Parlamentet ingen ledamot skulle vilja framställa det yrkande,
att Parlamentet skulle under en viss tidrymd afsäga sig rättigheten
att ändra ett beslut. Det finnes icke i Englands grundlag
någon §, som säger att representationens beslut i sådane frågor
icke är gällande längre än till slutet af det år då den nya bevillningen
fastställd blifvit; och då någon sådan § icke finnes,
behöfver man icke eller der ett sådant stadgande, som här blifvit
föreslaget. För att ett beslut skall kunna ändras, fordras enl.
Englands grundlag, att ett uttryckligt förbehåll derom i slutet af
Parlaments-akten skall vara intaget; det hör till deras stilus
curiae att i sjelfva akten införa denna rättighet, och om den värde
talaren vill hafva bevis härpå, kan jag stå till tjenst med sjelfva
urkunden, hvilken jag här har med mig.
Hvad en annan talare, Frih. Boude, yttrat, kan jag icke
finna vara annat än ett försvar för den Kongl. Propos:n, enär
densamma icke går ut på att försvara förbuden, utan att bereda
en öfvergång till ett friare system, hvars nytta för landet ingalunda
deruti bestrides utan tvertom medgifves. Då den värde
talaren framhöll de lyckliga resultater af ett sådant system der
det i detta land blifvit tillämpadt, tycktes han tala för och icke
emot den Kongl. Proposm, serdeles då han hemtade skäl dertill
ifrån det förhållande att tullsatserne, oaktadt den rörlighet för
hvilken de varit utsatte, dock blifvit bestående, och i denna omständighet
fann ett skäl för det af honom gillade system. Om
en sådan effekt verkligen åstadkommits, torde den värde talaren,
om han vill gå till handlingarne för sista Riksdag, finna, att sådant
härledt sig derifrån, att voteringarne i det förstärkta StatsUtsk.
icke utfallit i enlighet med deras åsigter, som påyrkat täta
förändringar. Hvad beträffar den värde talarens yttrande om de
följder,| som den yttre ställningen kunde medföra, så hafva i
detta hänseende åtskilliga förändringar inträffat sedan den Kongl.
254
D en 1 Februari f. ra
Propos:n afgafs, men hvad dessa skola hafva för inverkan är ett
förhållande, som, då beslut skall fattas, säkert icke kommer att
lemnäs utan upmärksamhet. Hvad åter ordandet om landtbruket
angår, så är detta en sak, som med denna fråga icke står i
något sammanhang, då det på denna förändring hvarken har
något att vinna eller förlora. Det är för att kunna sätta 11. St:r
i tillfälle att göra rättvisa, som det Kongl, förslaget blifvit afgif-\
vet, och att densamma äfven skulle blifva en följd deraf, det
tror jag med den kännedom jag har om sättet att i dylika läll
/ gå till väga, dä piuraliteten nemi. såsom vanligen till slut blir
händelsen, gör sig gällande. Nyttan och ändamålsenligheten af
detta förslag beror ickev&åsom Gr. Lagerbjelke sagt, derpå att
man afsagt sig rättighet till hvarje förändring, utan derpå att
tullsatserne under längre tid förblifva oförändrade. Då ett sådant
förhållande visat sig lyckligt i England, borde äfven hos oss
kunna medföra samma resultat. Jag förnyar min anhållan att
den Kongl. Propos:s måtte blifva hvilande till nästa Riksdag.
Hr Printzensköld: Med förtroende till den sammanfattning
af den Kongl. Propos:n, som uti Const.Utsk:s Betänk, finnes
införd, erkänner jag mig hafva begått den oförsigtigheten
att icke läsa sjelfva den Kongl. Proposm och utaf den sammanfattning,
som i Betänk, finnes, har jag icke kunnat sluta till att
detta grundlagsförändrings-förslag hade en så inskränkt syftning
och betydelse, som det verkligen har och hvarom jag erhållit
full visshet genom det skriftliga anförande Gr. Mörner här afgifvit;
men derföre att jag således erkänner, att grundlags-förändrings-förslaget
har en inskränktare syftning än jag i början
föreställde mig, vill jag dock icke medgifva att jag har orätt i
mitt yrkande, att förslaget måtte blifva hvilande för att i grundlagsenlig
ordning nästa Riksdag behandlas. Jag tror att de skäl
både jag och andra talare i denna fråga anfört, ingalunda hafva
blifvit utaf dem, som satt sig emot förslaget, vederlagde. De
ledamöter utaf Const.Utsk., som försvarat Betänk, hafva, så vidt
jag rätt upfattat deras yttranden, utgått ifrån den förutsättning,
att genom antagande af detta förslag skulle jemnvigten emellan
Konungens oqh Ständernas lagstiftningsrätt blifva rubbad, och
en ledamot af Utsk. har, till ådagaläggande häraf, velat påpeka
hvilka vådor för våra industri-idkare skulle derigenom upkomma,
att R. St:r icke egde rättighet att, såsom nu är förhållandet,
den ena Riksdagen besluta så och den andra så. Han sade
nemi. att om IL St:r bestämde en tull af t. ex. 25 proc. på en
rudi-materia, jag tror att han nämnde tackjern, och någon skulle
på grund af denna tullsats, göra en anläggning under beräkning
att samma upgift skulle ega bestånd, men R. St:r under en annan
Riksdag skulle bestämma en orimligt liög "tullafgift, t. ex.
75 proc., så vore industri-idkaren derigenom ruinerad. Jag
medgifver att örn ett sådant lt. St:rs beslut skulle blifva bestående,
så skulle äfven ett sådant resultat inträffa, men den värde
talaren har glömt, att Konungen eger den rättighet Sig förbe
-
Den 1 Februari f. m.
f
hållen att kunna nedsätta den tullafgift R. St:r fastställt på hvilken
artikel som helst, och att Konungen således kan undanrödja
de olägenheter som ett utaf R. St:r fattadt orättvist beslut kunna
åstadkomma. Då Konungen nu eger denna rättighet, synes mig
all säkerhet derigenom vara. industri-idkaren tillförsäkrad, att
R. St:rs orimliga beslut i sådant afseende icke skola kunna skada
I honom. R. Sl:r ega likväl en rättighet, som kan i högsta grad
j skada näringsidkaren, nemi. den att nedsätta tullafgifterna så
) lågt som helst, sä attdjhdeke-vidare innebära något skydd för
j den inhemska näringsidkaren. Om sådane lill sina följder högst
' skadliga beslut nial' R. St:r skulle fattas, så finnes, så vidt jag
kunnat upfatla grundlagen, icke för Konungen någon möjlighet
att afböja den skadliga verkan deraf, emedan Konungen icke
eger rättighet att höja tullafgiften, utan endast att nedsätta den.
Det, är äfven med afseende på det förhållande att StatfiHjakternas
lagstiftningsrätt i sådana frågor icke har någon jemnvigt,
som, åtminstone så vidt jag kunnat fatta, K. M. i Sin Nåd.'''-  Pröpos. föreslagit att R. St:r skulle kunna besluta en tullafgift,
sorn skulle ega bestånd i 10 år, under hvilken tid R. St:r icke
kunna densamma nedsätta. Konungen hade dock alltid rättighet
att med afseende på förekommande omständigheter reglera derom,
så att om Konungen under loppet af dessa år skulle finna afgiften
för hög, sä kan han nedsätta densamma; men oni Konungen
finnér den böra beslå, kunna icke R. St:r tvertemot Konungens
tillstyrkan, nedsätta den, kanske till den grad, att Konungen
mäste se huru de inhemska näringarne derigenom alldeles förstöras,
utan alt han kan sådant förhindra. Från denna grundsats
har jag utgått då jag yrkat bifall till den Nåd. Propos:n.
Gr. Lagerbjelke har ordat om jemnvigten emellan Konung
och Ständer och talat om vigten af det gamla ordspråket: ”principiis
obsla”. Dan borde hafva dertill lagt det lika tänkvärda:
”secum medicina paratur", ty om R. St:r vid grundlagens stiftande
hade noga öfvervägt detta tänkespråk, sä hade de utan
tvifvel funnit nödvändigheten deraf, att Konungen borde i fråga
om tull-lagstiftningen i allmänhet ega samma rättighet, som den
Han eger i fråga om spanmålstullen; ty huru stor R. St:rs vishet
ock må vara, så tror jag dock att Konungamaktens vishet
är större, och att Konungen, pä den plats Ilan Sig befinner, halvida
lättare att förskaffa Sig säkra uplysningar om landets ställning
och om de åtgärder, som för dess innevånare kunna befinnas
nyttiga och nödvändiga, hvilkas industri understundom är
af den beskaffenhet att den enskilda fördelen öfverväger den som
för det allmänna borde göras gällande.
Gr. Lagerbjelke har talat, om orimligheten utaf att förbjuda
R. St:r att uti vissa frågor besluta; men hvar delta förbud finnes
kan jag sannerligen icke inse, ty R. St:r skulle endast afsäga
sig rättigheten att under 10 år nedsätta eller afskaffa en
tullafgift, men deras beslutande rätt vore efter denna lids förlopp
dem ingalunda betagen.
Den jemförelse Frih. Bonde anställt emellan jordbruksnä
-
256
Den 1 Fcbruari f. ra.
ringen och de öfriga näringar, hvilka nu inom Sverige blomstra
under skydd utaf förbud samt det resultat, hvartill han genom
denna jemförelse kommit, eller att jordbruket, hvilket är den
vigtigaste ibland dem, icke åtnjuter något så beskaffadt skydd
som de öfriga, synas mig båda vara fullkomligt oriktiga. Frih.
Bonde tyckes då icke hafva läst den § utaf Reg.F., som gifven
Konungen rättighet att både höja och sänka tullafgiften på den
vigtigaste af jordbrukets produkter, nemi. spannmålen. Jordbrukaren
är således till sin stora lycka endast ställd under Konungens
beskydd och fullkomligt oberoende af R. Strrs olika beslut
vid olika Riksdagar, ty om R. St:r nedsätta eller afskaffa tullen
på spanmål, står det Konungen öppet att säga nej till ett sådant"
beslut, och om R. St:r fastställa en allt för hög tull på spanmålen,
så sätter Konungen ned densamma; med ett ord, Konungejr
liar lika fri lagstiftningsrätt som uti administrativa arendorf,
och den jemförelse Frih. Bonde framställt är således icke
^ här lämplig. Hr Frilen har vidare ifrån det förhållande att åtskilliga
fabriksnäringar sedail en tid högst betydligt ökat sig här
i landet oaktadt förbudet på alsterna af dessa näringar blifvit
borttaget, velat hemta ett stöd för sin åsigt om angelägenheten
af att borttaga skyddsförbudet för alla industriens alster; men
jag skulle dock för min del föreställa mig att dessa arithmetiska
bevis ingenting egentligen bevisa, utan jag skulle heldre vilja
härleda den betydliga förkofran industrien i alla grenar här i
landet vunnit, ifrån ett ökadt njutningsbegär hos Svenska nationen,
ifrån en ökad folkmängd och ifrån den förökade välmåga
en 40 års fred medfört. Om ett motsatt förhållande i detta
hänseende skulle inträffa, så torde erfarenheten snart bevisa, att
den så mycket omtalade frihandeln ingalunda är den orsak, som
verkat så mycket till uäringarnes förkofran.
Frih. Bonde har vidare sagt, att man borde vara rättvis uti
all lagstiftning. Jag hade önskat att han närmare hade utvecklat
grunderna för en sådan rättvisa, än som nu skett. Detta
har Regeringen gjort, men Frih. Bonde är ännu skyldig bevisningen
af den åsigt han uttryckt.
Slutligen har Frih. Bonde, då han afslyrkte bifall till K. M:s
Nåd. Propos., pathetiskt försäkrat, att han skulle begagna hvarje
tillfälle för att afgifva prof på sin varma tillgifvenhet och vördnad
för Konungen. Jag tror visserligen att denna försäkran är
upriktig och jag vill med Hr Frih:n täfla i uttryckandet af denna
tillgifvenhet, men jag anser det, i vissa perioder i synnerhet,
kunna vara af vigt att låta denna tillgifvenhet yppa sig icke blott
uti ord utan äfven i handling, och jag tror således att denna
känsla vid detta tillfälle bäst uppenbarar sig genom att bifalla
den Kongl. Propos:n.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har begärt ordet
för att uptaga hvad Gr. Lagerbjelke och Frih. Bonde anfört,
men efter Gr. Mörners sista yttrande finner jag det vara öfverflödigt
-
Den 1 februari f. m.
•257
flödigt odi skall derföre ej med onödiga ord uptaga R. o. Ad:s
tid. Här liar blifvit visadt att den Kongl. Propos:n icke medförer
någon rubbning Statsmakterna emellan, och att den icke
innebär något misstroende till det sätt att bestämma tnlisatserne,
som af R. St:r blifvit iakttaget, ulan att den endast åsyftar att
^ifva R. St:r den i grundlagen f. n. dem förnekade makt att
julsträcka sina beslut till längre lid än en Statsregieringspériod,
(för att derigenom gifva näriugsidkaine en försäkran om bestånj
det af dessa beslut, oberoende af de mångfaldiga förslag, som vid
' hvarje Riksdag väckas och hvilkas förkastande någon gång en
dast
beror på några få röster i förstärkta StatsUlsk. Behöfligheten
af en större stadga i dessa förhållanden torde af alla vara
erkänd, men dét tvistas om huruvida det nu afgifna förslaget är
för ändamålets vinnande fullt lämpligt; för min del är jag öfvertygad
derom, att det skulle verka för ändamålet på ett ganska
lyckligt sätt, och de fleste talare, som här yttrat sig, hafva de
lat denna mening, ehuru en del andra hafva hestridt förslaget
och hylla en motsatt åsigt. För min del tillstyrker jag att R.
o. Ad. behagade antaga den Kongl. Propos:n att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag; så mycket heldre, som
dermed ingenting äfventyrades, då de, som betvifla nyttan
af förslaget, under denna tid finge tillräckligt utrymme att pröfva
sina skäl derför och undginge faran att obetingadt eller alltför
hastigt fatta sitt beslut, samt kunde, om deras nu fattade åsigt
är riktig och under en längre tids betraktande mognad, vidblifva
densamma och vid nästkommande Riksdag göra denna sin tanke
gällande; dä deremot de, som ärö af motsatt mening och önska
bifall till den Kongl. Proposin, äfven hade tillfälle att ytterligare
utveckla sina skäl och grunder derför. Således kan förslagets
hvilande till nästa Riksdag icke medföra någon olägenhet, då
man deremot vunne den förmån, att det förslag K. M. framställt,
hvilket enl. grundlagens syftemål hör, så vida det icke befmnes
vara allt för obetänkt, hvila till afgörande af härnäst församlade
R.,St:r, då kunde, på sätt åsyftades, underkastas närmare pröfning.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru jag icke hade ämnat deltaga uti
denna discussion, har jag dock af den siste värde talaren blifvit
upkallad att yttra mig om huruvida jag anser förbudet på sidenvaror
och väfnader i allmänhet böra fortfara. För korthetens
skull vill jag endast hänvisa den värde talaren till den utförliga
motion jag i ämnet afgifvit och som nu är under behandling i
BevillmsUtsk.
Ämnet har för öfrigt af Gr. Lagerbjelke och Frih. Bonde
blifvit så fullständigt och väl utlagdt, att jag skulle göra mig en
samvetssak af att uptaga R. o. Ad:s tid med ett och annat, som
blott skulle innebära ett uprepande af hvad desse Hrr redan sagt.
Jag skulle dock anhålla att få fästa mig vid en omständighet,
som förekommit i en föreg:de talares yttrande, och som. ännu
, icke har blifvit lill vederläggning uptagen. Gr. Mörner sökte
3 H. ~ 17
255
Den 1 Februari f. m.
nemi. bevisa vacklandet och föränderligheten af vår tull-Iagstiftning
derigenom att han framhöll huruledes Tulltaxan vore beroende
af voteringen uti förstärkta StatsUtsk.; men att så många
förändringar varit i fråga och ändock så få gått igenom, synes
mig snarare ett bevis emot än för Hr Gr:ns påstående. För det
andra anhåller jag att, då denna omständighet blifvit anförd såsom
ett vigtigt argument för den Kongl. Proposm, få taga mig
den friheten att fråga den värde talaren hvad som egentligen
utgör anledningen till att så många nya förslag til) ändringar
uti Tulltaxan ständigt förekomma vid hvarje Riksdag. Ar det
väl, Mine Hrr! R. St:rs sammansättning? Finnes inom RiksSt:n
ett så stort antal personer, som vilja slå omkull våra näringar,
eller är icke måhända verkliga orsaken snarare den, att tullsystemet
emellan Riksdagarne har blifvit lemnadt alldeles handlöst
till näst sammankommande Ständer? Det vore orätt att för detta
förhållande anklaga Regeringen och General-Tull-Styrelsen allena,
emedan det är min öfvertygelse att näringsidkarne sjelfve försummat
den utväg de haft öppen, att genom petitioner andraga
sina önskningar, enär de icke sökt förbereda saken bättre, än
nu blifvit gjordt, genom att hos Regeringen framställa sina önskningar
i afseende på den ena eller andra serskildta artikeln, eller
ock att få ett nytt system infördt i st. f. ett annat. Verkliga
förhållandet är, att om vi se tillbaka under en tid af 30 år, så
skola vi icke finna någon enda fullständig undersökning om hvad
som vore tjenligt att lägga till grund för ett beslut i tull-lagstiftningen
vid våra Riksdagar, som likväl äro sammansatte af så
heterogena elementer. Vid 1839 års Riksdag tillsattes visserligen
en kommission, som bestod af ganska utmärkte män, hvilka dock
icke så noga kunde känna till alla näringar ehuru de ibland sig
räknade en och annan kramhandlare ifrån Stockholm, en och
annan fabriksidkare från Norrköping o. s. v.; men om jag jemför
de undersökningar, som då egde rum, med dem, som för
att bestämma tullen å 2 å 3 artiklar i England och Frankrike
företagits, så finnér jag huru ofullständiga uplysningar äfven vid
denna, hittills fullständigaste undersökning, blifvit R. St:r lemnade.
Med afseende på de beslut R. St:r i detta afseende fattat,
finner jag att de varit så stahla, att jag tror näringsidkarne kunna
med fullt förtroende för framtiden lita på alt icke R. St:r blifva
så serdeles subversiva i detta hänseende.
Jag anhåller att blott för ett ögonblick få uppehålla det
Högh Ståndet med att framställa min mening derom, att i händelse
nu föreslagna grundlagsförändring infördes, sådant skulle
möta många svårigheter genom den retning i allmänna tänkesättet,
Som derigenom skulle åstadkommas. Om det nemi. blir
beslutadt att tullsatserna skola fastställas på 10 år, så kunde det
ju vara möjligt att någon passade på och dref igenom en ganska
hög Tulltaxa. Under skydd af denna tull inrättades då i
landet åtskilliga näringar, men den öfverdrifna tullen väckte ett
rättvist missnöje hos konsumenterna, och under tiden upstod en
agitation mot dessa näringar, såsom förr emot sockerbruksidkarne, i
Den 1 Februari f. in.
259
anledn. af deras allt för stora pretentioner. Om det nu icke
vore möjligt att inom 10 år förändra den höga tullen, så växte
detta missnöje, så att man, aldeles såsom under frihetstiden, gick
ifrån den ena ytterligheten till den andra, och man skulle då
efter de 10 årens förlopp till den grad sätta ned den höga tullen
att man på en gång slog omkull alla näringar. Jag tror icke
att man skulle utsätta sig för någon våda genom att lägga den
/ Kongl. Propos:n till handlingarne, men jag fruktar deremot att
man genom dess antagande skulle utsätta sig för faran af allt
för hastiga öfvergångar ifrån det ena systemet till det andra.
I afseende på Gr. Mörners yttrande ang:de Engelska Parlamentet,
så har derom så mycket blifvit ordadt att jag blott behöfver
tillägga några få ord. Det linnes nemi. ett slags rättighet
för Englands Parlamentariska Ministrar att fastställa en tullskala,
som aftager efter vissa år, men detta skulle äfven i Sverige möjgen
kunna ega rum utan antagande af den Kongl. Propos:n, ty
vi måste observera, Mine Hrr! att en sådan rättighet icke halsin
grund uti en på förhand gifven lag, utan den är grundad
på förtroendet till nästkommande Parlament att det icke skalf
förändra densamma. Ministeren kan begagna denna rättighet,
ehuru det icke är sannolikt att den gör det, likasom det hos oss
varit en antagen grundsats att K. M., oaktadt den fullkomliga
rättighet Ilan har att nedsätta tullen, likväl icke gör det utan att
någon trängande omständighet inträffat.
Man kan äfven ifrån vår Statsrätt citera det förhållande att
R. St:r icke hafva rättighet att fastställa några löner längre än
till nästa Riksdag, och det är således samma förhållande med
hvar och en, som fått en tjenst och derå erhållit Kongl, fullmakt,
på grund hvaraf han enl. R. St:rs beslut eger att upbära sin lön.
Ilan kan vara fullkomligt förvissad att R, St:r vid en kommande
Riksdag icke skola beröfva honom hans lön, men alla våra embetsman
lefva likväl i denna osäkerhet genom brist på ett stadgande
uti grundlagen att icke kommande Ständer få rubba hvad
de föreg:de i sådant afseende beslutat. Detta exempel synes mig
temligen adaequat och jag tror mig derigenom hafva ådagalagt
halten af den siste värde talarens yttrande.
Philantropien har här äfven blifvit tagen i anspråk, och
ehuru jag så högt som någon annan värderar denna känsla, måste
jag dock förklara, att det för en hvar torde vara klart, alt
äfven med den bästa välmening i verlden, räcka dock krafterna
icke till att ordna näringarne och våra konjunkturer blott och
bart genom philantropi. Drifver man nu philantropien i detta afseende
så långt som möjligt, så kommer man först från prohibilism
i handel till skrå i näringarne, derifrån till arbetets organisation
och slutligen till samma punkt som Louis Blanc och
andra socialister. Detta är den följdriktiga konseqvensen rakt
fram, men vi hafva under förflutna tider sett att detta system
i det praktiska användandet, oaktadt sin kristliga grund, ovilkorligen
måste misslyckas.
17*
>
260
Den 1 F e h r u a r i f. m.
Gr, Mörner: Det är blott en enda af de anmärkmr den
siste värde talaren framställt, som jag anhåller att få till besvarande
uptaga, nemi. den, att den föreslagna förändringen icke
skulle låta förlika sig med stadgandet uti 61 § Reg.F.: ”alt alla
af gifter, som R. St:r under de i föregående § nämnde titlar
beviljat, skola utgöras intill slutet af det dr, under hvars
lopp den nija bevillningen af ii. St:r fastställd blifver”. Då
tullsatserue enl. förslaget skulle omfatta en tid af 3 Statsregleringsperioder,
sä blir ju förhållandet alldeles enahanda, och det
torde således för en hvar vara klart att den citerade §:n här
icke har någon tillämpning.
Frih. af Ugglas: Jag skall icke länge uptaga R. o. Ad:s
tid, utan ber blott att få framställa en anmärkn., som synes mig
vara af vigt. Gr. Mörner har nemi. förklarat, att meningen med
den Kongl. Propos:n vore den, att successiva tullafgifter skulle
bestämmas; Gr. Lagerbjelke har deremot bestridt att enl. ordalagen
någon sådan bestämmelse skulle kunna göras. Då sålunda
redan tvenne olika tydningar af den Kongl. Propos:n finnas,
hemställer jag, huruvida densamma bör till livilande antagas?
Hr von Hartmansdorff: Jag skall blott uptaga en af de
anmärkn:r, som blifvit gjorda. Hr Cederschiöld liar fästat Ståndets
upmärksamhet på faran deraf, att man skulle af aktning för
den Kongl. Propos:n låta henne hvila till nästa Riksdag, änskönt
man ogillade hennes innehåll eller åtminstone hennes ordalydelse.
R. o. Ad. finner nogsamt, alt om en propos. förklaras livilande
till nästa Riksdag, men man då har rättighet att afslå henne, är
icke en sådan fara för handen, som Hr Cederschiöld velat påstå.
Det synes ock af 81 § Reg.F. att grundlagens stiftare icke fruktat
för att låta en möjligen oantaglig Propos. blifva livilande, då
de i denna § stadgat, att om Const.Utsk. tillstyrker en Kongl.
Propos. och R. St:r ansåge den aldrig så oantaglig, måste de
dock låta henne hvila till nästa Riksdag. §å tillgick äfven, så
som
man torde erinra sig, vid 1848 års Riksdag med representationsförslaget,
hvilket sedermera af tre Stånd afslogs. I
detta ögonblick är oss äfven ett representations-förslag gifvet,
som i min tanke är oantagligt. Likväl hafva_ vi måst lägga det
på bordet. Hvarföre? Jo, emedan Const.Utsk. så velat. Om nu
Const.Utsk. icke vill medgifva hvilan, så måtte det väl icke vara
vådligare för riket att Ständerna likväl bevilja henne, än det
varit att Utsk. emot R. St:rs vilja, tillåtit andra förslags livilande.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Hjerta: Jag anhåller blott att få göra ett litet tillägg,
som fallit mig i sinnet såsom ett ytterligare bevis derpå, att de
många voteringarne i förstärkta StatsUtsk. icke utgöra något bevis
på bristande stabilitet i tullsatsernas bestämmande. Uti den
motion jag haft äran afgifva, har jag framdragit bevis derpå, att
af 2 artiklar som antagas tjena till nästan samma bruk och som
äro af enahanda art i chemiskt hänssende, nemi. kolsyradt kali
Den 1 Februari f. ra.
2G1
och kolsyrad! natrum, hvilka äro af stor vigt vid chemiska fabriker,
är den ena artikeln belagd med 24 gånger högre tullafgift
än den andra. Nu frågar jag en hvar: om en Tulltaxa stannar
i ett sådant skick, är det väl då underligt om många önskningar
om förändringar derå skulle framkomma? Då en afgift af 3.3,!
proc. är lagd på en artikel, sorn dock aldrig varit i riket tillverkad,
dä hvarenda kramhandlare känner att icke en enda bit
derutaf kommer iii under förtullning, utan att allt måste luren*
f drejas in, kan man väl då, frågar jag ännu en gång, undra
derpå att talrika petitioner om jemkning af tullsystemet förekomma?
Det är blott på denna omständighet jag velat fästa
Höglofl. Ståndets upmärksamhet, derföre att nian i dessa mänga
svåra voteringar har sökt ett bevis på föränderligheten i vår
tull-lagstift n ing.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde
Ur Gr. o. Landtm., att under öfverläggningen blifvit yrkadt,
dels bifall till Const.Utsk:s Mern. JVs 3, som afstyrker K. M:s
deri omförmälde Propos., dels att R. o. Ad. måtte besluta att
först vid nästa Riksdag afgöra samma Kongl. Propos., hvarjemte
Hr Gr. o. Landtm., enär Utskrs Utlåt, innehöll ett afstyrkande,
först hemställde om R. o. Ad. afsloge K. M:s ifrågavande Propos.
Härvid ropades Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. ville först vid nästa Riksdag
öfver samma Kongl. Propos. besluta, och efter denna propos:ns
besvarande med starka Nej, blandade med Ja, ånyo hemställde
om R. o. Ad. afsloge ifrågavande Kongl. Propos., samt dä
härvid ropades starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han
trott sig finna att nu Ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr Ribbing: Såsom en förmedling emellan de olika åsigterna,
anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa den
af mig föreslagna propos.
Hr Gr. o. Land tm. erinrade, att Hr Ribbing i sitt yttrande
godkänt Utsk:s afstyrkande, men yrkat, att man genom bifall
dertill icke skulle anses hafva gillat Utslcs motiver, samt att Hr
Gr. o. Landtm, framställt propos. till afslag å K. M:s Propos,
och icke till bifall å Utsk:s Mern., just för att derigenom tillfredsställa
den mening, som af Hr Ribbing blifvit yttrad, och
undvika att beslutet ihä anses afse motiverue för Utsk:s Utlät.
Hr Ribbing: I sådant fall förklarar jag mig tillfreds med
den af Hr Gr. o. Landtm, framställda propos.; jag fann den vid
första åhörandet icke så tydlig, att jag dermed kunde vara fullt
belåten.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag' till
voler: s-propos.:
'262 Den i Februari e. in.
Deu, som afslår ilen i Coust.IJtsk:s Mern. JV2 3 omförmälda
Kongl. Propos. till förändring af 61 § Reg.F., voterar, j
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, vill R. o. Ad. först vid nästa Riksdag öfver sammet
Kongl. Propos. besluta.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfall it sorn föijer:!.
Ja — 103. \
Nej — 54. \
H. 11. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 1 Februari 1854. .
Plenum kl. 5 e. m. 1
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Sparre, Erik,
ålerlemnat den pollet, lian såsom Fullmäktig för Grefliga Ätten
78 Hård, innehaft, oell således nphört att vara ledamot af
LagUtsk., samt anmodade fördenskull Hrr Elektorer, att vid deras
nästa sammanträde återbesätta den sålunda upkomna ledighet i
bland Ståndets ledamöter i LagUtsk.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande,
att i gårdagens Talmans-öfverläggning blifvit öfverenskommet att
Talmännen skulle föreslå RiksStm, att Lördagen d. 11 dennes
företaga val faf den Nämnd, som bör döma huruvida Högsta
Domstolens ledamöter gjort sig förtjente att i deras kall bibe- 1
hållas, hemställde att detta val nämnde dag måtte få hos R. o.
Ad. anställas, samt att dervid jemte det af grundlagen bestämda I
antalet af 12 Ordinarie ledamöter må, likaspm vid föreg:de Riksdagar
varit vanligt, utses 4 Suppleanter, lemnade R. o. Ad. dertill
sitt bifall.
I
Företogs till afgörande StatsUtsk:s d. 25 och 28 dennes på
bordet lagda Utlåt. JY2 21, i anledn. af R. Sius år 1851 församlade
Revisorers berättelse, angule samma år verkställd gransk- i
ning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående j
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1848 och 1840. ■
Den 1 Februari e. m.
263
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om icke, då detta Utlåt,
vore temligen vidlyftigt och redan länge livilat på bordet, R. o.
Ad. funne, att en upläsning af hvarje § icke vore nödig, utan
föredragningen finge tillgå på det sätt, att blott §§:nes nummer
uplästes och yopos. framstäldes genast endast för dem, som ej
erfordrade nä (Ani åtgärd, eller vid hvilka någon anmärkn. blefve
gjord, samt sedermera en gemensam propos. i afseende på de
öfrige §§:ne fnamstiViVfesY
R c. Ad. leninade härtill sitt bifall, hvarefter nedannammfo
' §§ blefvo föremål för serskilda proposrr eller anmärkmr.
§§ 1 och 8.
Dessa §§ ansågos ej erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
§ 10.
Härom yttrade sig Frih. Palmstjerna, Carl Otto:
Såsom R. o. Ad. finnér har StatsUtsk. föreslagit en underd.
skrifvelse till K. M., hvaruti R. St:r skulle anhålla: ”att K. M.
täcktes föreskrifva Kongl. StatsKont. att med upliörande af transport
till hufvudstaden från andra stapelstäder af Statsverkets
bergseffekter, låta, i likhet med hvad i afseende å uphandlingar,
ggnåder och reparationer för kronans räkning finnes stadgadt,
å samma effekter förrätta auktioner samtidigt inför Kongl.
StatsKont. och vederbörule embetsmyndighet i den stapelstad,
der levereringen egt rum, samt att de dervid skeende anbuden
L sedermera böra på en gång af Kongl. StatsKont. pröfvas”. Nu
' torde R. o. Ad. finna att det är en stor skillnad emellan för
I
säljning af bergseffekter och auktioner för uphandlingar, nybygg
(nader
och reparationer för kronans räkning; att man visserligen
kan stadga samma förfarande för den ena auktionen som för den
\l andra, men att det är olika saker och att derföre behandlingen
dervid kan vara olika utan att derföre strida emot rigtiga grundsatser
i någotdera afseendet. Jag befarar att den åtgärd, som
StatsUtsk. nu föreslagit R. St:r att anhålla det K. M. måtte vidtaga,
icke blifver någon åtgärd som leder lill ändamålet, nemi.
att med större fördel eller åtminstone icke med förlust försälja
kronans bergseffekter. Det är temligen påtagligt att här i Stockholm
finnes största antalet spekulanter på alla slags varor, och
att här således är största täflan. Att auktioner med mesta fördel
här kunna hållas är således gifvet. De kunna visserligen äff
ven hållas på andra ställen, men det är klart, att de talrika spe
f
kulanter, som här finnas, önska att taga kännedom om varan.
Om nu varan ligger i Sundsvall eller Westervik, så har spekuI
lantén ganska svårt att taga kännedom deraf med den säkerhet,
[ som han kan göra på stället. Vid varans bortauktionerande i
I Stockholm äfventyrar kronan väl att få betala frakten ifrån leve
[
reringsorterua till Stockholm. Frakten ifrån Westervik har lik
väl
icke upgålt till mer än 16 sk. per Skii och frakten från
Köping och Westerås utgöra vanligen 12 sk. per Sk$. Dessa
264
Den 1 Fe liro ari e. m.
frakter, som kronan äfventyrar att betala för effekternas transporterande
till Stockholm, då auktionerna verkställas här, utgöra
således en obetydlighet; men om det är förbjudet för StatsKont.
att transportera effekterna till Stockholm och här försälja dem,
och varan således skulle komma att försäljas t. ex. i Köping eller
Westerås, sä kunde detta föranleda vida större förlust än 12 sk.
på SkS\ ' Z • .
Jag anser således 4«n föreslagna skjälvtÖÄi: slfadlig och icke,
a£ •någor giltigt skäl föranledd. Skälet skulle aemi. Vara att så- \
dana effekter blifvit här försålda till underpris. Jag tror verkligen
icke att sä här har inträffat, utan tverlom att de varor af Y
koppar och jern, som blifvit i Stockholm för Statsverkets räkning
försålda, blifvit ganska väl betalda förlidet år. Således har t. ex.
kopparen sålts för 170 R:dr b:ko Ska', då jag vet kopparvei hsegare,
sora sålt den till 100 R:dr för Skf6 kort före auktionen. i
Jag hemställer således att R. o. Ad. måtte afslå StatsUtsk:s förslag <
i denna punkt. j
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Den framställning, som här ’
af StatsUtsk. blifvit gjord, härleder sig derifrån att samtlige de .
personer inom Utsk., hvilka ega kännedom om sådana saker,
ansågo att Statsverkets bergseffekter borde kunna fördelaktigare för
Statsverket försäljas om auktioner förrättas, så väl på de ställeIK.der
bergseffekterna levereras, som i hufvudstaden, och att man dermY
genom äfven skulle kunna bespara kostnaden för transporten till V
Stockholm af dessa effekter. Jag vill icke påstå, att denna åsigt 1
varit vigtig, men det är emellertid den som legat till grund för |
StatsIItsk:s tillstyrkande. Man har förklarat att hvar och en, I
sorn spekulerar på bergseffekter vore på förhand allt för väl be- j
kant med de olika stämplarues inre värde, att alltså de personer, *
som ville upträda såsom spekulanter icke nödvändigt beliöfde se i
varan för alt kunna veta hvad som derpå kunde bjudas och man har I
äfven ansett alt, om auktioner egde rum på tvenne ställen större j
täflan emellan spekulanterna skulle upkomma. Detta är orsaken j
till StatsUtsk:s framställning. Jag anser i öfrigt den nnderd. 1
skrifvelsen vara af så ringa vigt alt jag visserligen icke vill yrka I
pä förslagets verkställande, ty den summa, som ifrån Statsverket
har blifvit utbetald för transport af dessa bergseffekter liar endast
upgått till ett ganska obetydligt belopp; men då StatsUtsk. har
blifvit klandradt för sin framställning, så har jag ansett mig böra 1
uplysa om anledmne till tillkomsten af denna punkt i utlåt.
Frih. Palmstjerna: Jag klandrar icke StatsUtsk. forsin hem- *1
ställan i denna punkt, ty möjligen har Utsk. icke haft alla de 1
uplysningar om frågan som jag kan hafva förskaffat mig, och de
handlande, som äro Ledamöter i StatsUtsk. kunna hafva ganska rätt fl
deruti att en täflan möjligen kan upstå om auktionerna förrättas 1
både här i hufvudstaden och pä andra ställen; men alt förbjuda 1
transport hit till hufvudstaden af bergsefekterna, det anser jag för J
min del vara origtigt och kunna leda till större förluster, än ,
som någonsin vinsten genom täflan utaf anbud ifrån de mindre
Ben 1 Februari e. ra.
2C5
slätterna kan inbringa för Statsverket. Detta hindrar icke att,
utan en sådan skrifvelse, auktioner å ifrågavar:de effekter kunna
anbefallas alt hållas så väl i Stockholm sorn i andra städer. Dessutom
kungöras sådana auktioner alltid, och spekulanter från andra
orter hafva äfven tillfälle att här i Stockholm dios Statskontoret
göra sina anbud, så att täflan äfven nu finnes i detta fall. Hvad
angår bergseffekter ifrån vestra orterna, så komma de icke heller
nu till Stockholm. Jag anhåller derföre att den föreslagna skrifvelsen,
såsom dels skadlig, dels öfverflödig, måtte af R. o. Ad.
afslås.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle Utsk:s tillstyrkande å denna § ropades Nej, och, uppå sedermera
framställd propos., afsteg R. o. Ad. hvad uti denna §
blifvit tillstyrkt.
Då §:n 14 förekom, yttrade Hr von Hartmansdorff, Aug.:
Jag anser mig endast böra hafva äran nämna att några punkter
i denna fråga redan blifvit af K. Kam mari! :n afgjorda och att
andra ännu bero på föredragning.
§ 16.
Denna g ansågs ej erfordra annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne.
§ 20.
Härom yttrade Frih. Palmstjerna: Såsom en afanlednrna
lill den af StatsUtsk. i denna § föreslagna underd. skrifvelse:] ser
jag vara uplaget, att K. M. har skänkt 10' centner krut till vägförbättringar
emellan Linköping och Kumla Gästgifvaregård och
nu föreslår StatsUtsk. 11. St:r i anledn. häraf ”att uti allåtande
underd. skrifvelse anhålla alt, derest K. M. framdeles skulle finna
lämpligt, att, till underlättande af arbetsföretag utaf allmän beskaffenhet,
äldre, till krigsbruk odugligt krut finge användas, K.
M. täcktes dervid föreskrifva, att betalning för samma krut skulle
lill kronan erläggas till ett efter dess verkliga värde lämpadt pris”.
Detta är efter mitt förmenande, att. beröfva dem som sysselsätta
sig med vägförbättringar små smulor, som icke för Staten äro af
något värde, som förtjena:' alt nämnas. Dessa 10 centner krut
lemnades till ett företag, hvartill Staten för öfrigt icke gaf en
skillings bidrag, ty dessa vägförbättringar företogos på ortens
bekostnad, dervid mycket arbete och mycken kostnad användes,
så att om de öfrige anmärknme, som ligga till grund för StatsUtsk:s
tillstyrkande, äro af samma beskaffenhet, så anser jag skrifvelsen
mer än öfverflödig. Jag kan icke föreställa mig att man
af de förråder, sorn finnas, lemna:; hvarken det bästa elter så
betydliga qvantiteter att riket derigenom skulle kunna komma
att lida någon brist. Jag får alltså hemställa att någon
af StalsUtsk:s Ledamöter vill uplysa om det är någon serskild för
mig okänd anledn. till denna framställning. I annat fall hemställer
jag att Utsk:s förslag i denna punkt mätte förfalla.
260
Den 1 Februari e. m.
Hr af Virgin: Christian Adolf: Jag ber att få hänvisa
lill min redan afgifna reservation i denna fråga och att få serskildt
tillägga att jag anser den ena Statsmakten för sin egen
värdighet och af tillbörlig aktning för den första böra spara på
dylika skrifvelser tills de af behofvet verkligen påkallas.
Hr von Troil: Ifrågavande § har genom votering inom
StatsUtsk. blifvit afgjord. Jag har icke låtit anteckna mig såsom
reservant, men bar likväl tillhört deras antal, som bestridt den
föreslagna skrifvelsens aflåtande. Jag anser den för min del vara
öfverflödig och tillika onyttig, oell instämmer således uti det yrkande,
som förut blifvit gjordt att denna § måtte afslås. Frih.
Palmstjerna har önskat att någon af StatsUtsk:s Ledamöter ville
uplysa om orsaken, hvarföre denna underd. skrifvelse blifvit föreslagen.
Jag får då nämna, att den emot mig motsatta sidan,
som genomdref §:n, upgaf såsom skäl dertill att, om icke betalning
erlades för det krut, som ifrån kronans förråder utlemnades
till ett eller annat enskildt företag, så tillskyndades dessa derigenom
fördelar, som icke voro gemensamma för alla sådana
företag. På grund af detta skäl genomdrefs §:n. Sorn sagdt är,
tillhörde jag icke deras antal, och förenar mig nu med dem,
som önska afslag på Utsk:s hemställan.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har deremot inom Utsk.
tillhört den majoritet, som voterat bifall till den nu föredragna
§:n, men ingalunda af de skäl, som den siste värde talaren anfört,
eller derföre att den föreslagna skrifvelsen skulle innebära
klander emot beviljandet af de krutposter, som hitintills blifvit
utgifna till befrämjande af de arbetsföretag, hvartill krut blifvit
kostnadsfritt utlemnadt; utan derföre att jag har tänkt mig alt
om det blefve allmänt bekant att K. M., för att upmuntra arbetsföretag
af allehanda beskaffenhet skänker bort krut, så komma
anspråken derpå att blifva allt större och större oell känbara
för Staten i samma mån som sådana arbetsföretag af vidsträcktare
omfattning förekomma. Utsk. har också ansett att det icke
vore rättvist att den ena skulle få understöd och den andra icke,
ty icke lärer väl någons mening vara att alla ansökningar örn
kruts erhållande skola beviljas och har derjemte föreställt sig att
vederbör:de myndigheter skulle komma i en ganska obehaglig
ställning om de ouphörligt skulle få pröfva hvilka ansökningar
om kruts erhållande skulle förtjena mesta afseendet. Med anledn.
häraf har Utsk. yttrat, såsom af dess utlåt, inhemtas, att det ”utan
att vilja i någon mån klandra de hittills i sådant afseende efter
K. M:s Nåd. förordnanden vidtagne åtgärder” anser sig böra tillstyrka
den meromtalta underd. skrifvelsen.
Jag ber att få fästa Hrr:nes upmärksamhet derpå, att då nu
jernvägsanläggningar eller andra dylika större företag komma att
ega rum och dessa möjligen få tillskott af Staten, så kan det icke
vara skäl att dessutom, genom kostnadsfritt utlemnande af krut
gifva dem ett annat tillskott från Statens sida, hvilket icke varit
på förhand pröfvadt. Då man fördelar Statsanslag lill åtskilliga
«
Den 1 Februari e. m.
207
dylika arbeten, så bör man väl veta huru mycket det ena eller
andra får. Om nu till det ena företaget, utöfver hvad som blifvit
ät detsamma vid en sådan fördelning tillslaget, gifves ett tillskott
af krut, söm alldeles icke är någon obetydlighet, så har detta
fått ett plus, sorn om man vetat det förut, kanske bade föranledt att
man gifvit åt detsamma ett mindre tillskott af Statsmedel. Jag
vågar således tro, att den af Utsk. föreslagna skrifvelsen hvarken
kan vara skadlig eller olämplig. Icke heller finnér jag att någondera
Statsmaktens värdighet derigenom blifver för nära trädd, ty
det synes mig vara ganska rigtigt att, då det är fråga om sådana
saker, som röra hushållningen, man noga afväger äfven, de
minsta detaljer; jag anhåller således om bifall till Stats Utsk:s förslag
i denna punkt.
Herr Fåhraeus, Olof Immanuel: Lika med Hr von Troil
bar jag inom Utsk. varit skiljaktig från pluraliteten. Jag bar icke
kunnat anse de dispositioner, som af R. St:s Revisorer blifvit
klandrade, utgöra något missbruk. Icke heller har jag kunnat
förbise att så beskaffade dispositioner kunnat verka fördelaktigare
för de företag, till hvilka de blifvit gjorda än direkta penningeunderstöd.
Jag anser derföre lämpligt att K. M. må äfven hädanefter
kunna utlemna lill krigsbruk obrukbart bergskrut, såsom
bidrag till allmänna arbetens utförande och förnämligast på detta
och de skäl Hr von Troil anfört, anhåller jag om afslag på Utsk:s
tillstyrkande i denna punkt.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.:. Det förslag till underd.
skrifvelse till K. M., som innehålles i den nu föredragna §:n af
StatsUtsk:s Betänk., är, likaså väl som alla andra framställningar
uti detta Utlåt, hemtadt ifrån 1851 års Revisionsberättelse. När
jag tänker tillbaka på de förfärliga strider, som egde rum vid
denna revision och jemför den oerhörda mängd af anmärkmr,
som innehålles i denna bok, nemi. Revisionsberättelsen, som jag
nu håller i min hand, med StatsUtskrs nu föredragna Betänk., som
innefattar de få anmärkn:r Utsk. ansett förtjente af upmärksamhet
och hvilka likväl allesammans, likasom denna är högst obetydliga,
så, med minnet af alla de ordflöden man under revisionen
hade tillfälle att afhöra, är jag glad finna att resultatet af
dessa stora ord blifvit ganska ringa. Hvad nu serskildt denna
fråga beträffar, så förevistes för Revisionen de K. M:s Nåd. bref,
hvarpå de anmärkte dispositioner af krut sig grundade. Innehållet
af dessa bref bar jag icke mera i minnet, men det vet
jag att de voro för mig fullt tillfredsställande, såsom förklaringar
öfver anledn:ne till K. M:s dispositioner, emedan deraf visade sig
ätt dispositionerna blifvit gjorda till allmänt nyttiga företag och
icke till fördel för någon enskildt korporation, hvadan jag icke
kunde anse annat än att de samma afsett att befordra ett godt
och för samhället nyttigt ändamål. Lika visst, som jag då stridde
för uteblifvandet af denna anmärkn., likaväl är jag nu hugad att
strida derför, att denna anmärkn. icke må föranleda till någon
2C8
Den 1 Februari e. m.
åtgärd. Alltså får jag för min del föreslå att R. o. Ad. täcktes
afslå Utsk:s förslag till underd. skrifvelse i denna punkt.
Ilr von Hartmansdorff: Jag instämmer tijl alla delar med
Hr Bildt. Med anledn. af hvad Gr. Liljencrants yttrat, anser jag
det vara rätt hugneligt att så få anmärknrr ibland dem som Revisorerna
gjordt, befunnits vara grundade. Men sådant innebär v
icke skäl alt förkasta anmärkn:r af motsatt beskaffenhet. Jag \
klandrar icke det utlemnande af skadadt krut, som hittills egt \
rum, men Hr Bildt har anfört hurusom man kan befara ytterli- 1.
gare anspråk på eftergifter af Regeringen och jag önskar, att de
icke malte beviljas. Det är så mycket mera skäl att hushålla i
detta fall, som, enl. hvad mig är sagdt, gammalt krut kan, utan
stor kostnad omarbetas och göras användbart. En sådan omar
o
o °
betning lärer ock f. n. pågå vid Åkersbruk.
Jag anhåller alltså att R. o. Ad. måtte bifalla Betänk, i
denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Jag vill visst icke föranleda någon
votering om en så obetydlig sak som denna; men anhåller likväl
att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på anledmgen till denna
skrifvelse. Om anledmgen är ringa, så torde finnas, att skrifvelsen
också är obehöflig. Det är nemi. anfördt för R. St. att
K. M. har befallt kostnadsfritt utlemnande af 10 centner krut
till Götha kanalverk för bergsprängning vid ombyggnad af Forsviks
sluss. Detta företag har icke varit understödt af Statsanslag,
och när detla krut begärdes, så befanns i kronans förråd en mängd
krut, som var af den beskaffenheten, att det icke dugde till krigsbruk
och att omarbetningen deraf skulle kosta en betydlig summa.
Det var af detta krut, som K. M. beviljade 10 centner till nyssnämnde
företag, som icke var understödt af Statsanslag. Dessa
10 centner krut hade, skulle jag tro, ett värde af omkring 120
R:dr. Samma förhållande egde rum med 10 centner krut, som
lemnades till vägförbättringar emellan Linköping och Kumla gästgifvaregård,
och de 3 centner krut, som auslogos för brobyggnaden
öfver mellansundet i Mälaren emellan Myckelön och fasta
landet, lemnades äfven till ett företag, som icke i öfrigt hade
understöd af Statsanslag. Hvad beträffar de 16 centner krut,
som blifvit lemnade till tvenne större vattenaftappningsföretag i
Upsala och Gefleborgs län, så kan jag väl icke uplysa förhållandet
dermed; men äfven detta vore en obetydlig anledning till en
anmälan hos K. M. Sedan R. St. vid sista Riksdagen anslogo
medel till omarbetning af detta sämre krut, kan jag icke påminna
mig att K. M. lålit lemna något krut kostnadsfritt till sådane
enskildle företag och ett sådant utlemnande lärer väl icke heller
hädanefter förekomma, sedan detsamma väckt R. St:s Revisorers
och StatsUtsk:s upmärksamhet, och att det icke är någon vana
hos Regeringen att bevilja sådana bidrag af krut, torde synas
klart af den ringa qvantitet, som enl. hvad här är upgifvet, blifvit
utdelad. Jag måste således vidblifva min mening alt skrifvelsen är
ganska öfverflödig, och öfverflödiga skrifvelse!- från R, St:r lill K. M.
Den 1 Februari c. m.
269
anser jag att man bör i möjligaste måtte undvika, på det att de
skrifvelse!- som verkligen afgå till K. M. må medföra den åsyftade
verkan, som R. St:r ega anspråk på att de skola medföra.
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag kan icke Finna annat
,Sn att en revidering af som skett bör vara i högsta grad välkommen
för en Regering, den der naturligtvis icke fruktar för
/sina handlingar. Den anmärkn. som bär af Revisorerna blifvit
j gjord är visserligen liten till siffran; men derföre intet, ur prin/
cfpenlig synpunkt tagen, värd mindre upmärksamhet. Att en Revision
går noggrannt tillväga, tror jag vara fullkomligen lägligt
och att ett Ulsk., som har sig ålagdt att behandla denna Revisions
åtgörande äfven biträder och försvarar dess åsigter, måtte
vara så mycket bättre. Detta måste ju tydligen vara ett bevis
pä att de Representanter, som häruti deltagit oväldigt fullgjort
sin pligt. Jag kan således icke finna annat än att Stats(Jtsk:s
åtgörande i detta fall måste förklaras lägligt och jag är fullt och
fast öfvertygad derom att Regeringen på den ståndpunkt af öppenhet
i sina handlingar den nu står, ej allenast icke misstycker
de anmärkmr som göras, utan fastmer önskar att alla Dess åtgärder
mätte bringa i öppen dag, för att dymedelst, på det, för
en god Regering enda rätta sätt, tillvinna sig nationens fulla förtroende.
Hvad beträffar utlemnande af krut till korporationer
eller bolag, som bedrifva mer eller mindre för landet nyttiga företag,
sä kan ju detta, huru obetydligt det synes vara, ej dock, såsom
rätt, försvaras såvida icke dessa betala krutet, det må nu vara
dugligt lill krigsbruk eller icke. Eljest skulle man ju likasom
man till eli bolag för byggande af slussverk lemnar krut, också
kunna lemna dét till bolag för jernvägars anläggande och andra
dylika större företag, och denna Regeringens hjelpsamhet blifva obegränsad,
hvilket likväl icke torde vara lämpligt. Jag tillstyrker
alltså bifall lill detta Utsk:s Betänk.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall och sedermera
lill afslag å Utsk:s tillstyrkande i 26 § framställde Proposa- besvarades
med blandade Ja och Nej, hvarpå dessa Proposa- förnyades
och åter på samma sätt besvarades, och då Hr Gr. o.
Landtm, derefter förklarade det han trott sig finna att svaret å
den sednast å afslag gjorda Proposni utfallit med öfvervägande Ja,
begärde Ilr Adelborg votering.
Frill. Raab, Adam Christian: Jag tillåter mig fästa Hr
Adelborgs upmärksamhet på att det quantum krut, som gifvit
anledn. till liela frågan, ej är i penningevärde högre, än omkring
100 R:dr rgds. Månne vi icke skulle använda tiden bättre än
att bortspilla den genom votering i en så obetydlig fråga.
Hr Bildt: Jag tror att Frih. Raab bar alldeles missförstått
hvad här är fråga om; ty här är icke fråga om de 10 centner
krut, som nu varit utlemnade utan om en underd. Skrifvelse till
K. M. i fråga om det krut, som hädanefter kan komma att ut
-
I
270 Den 1 Februari e. m.
lemnäs; och om Hr Adelborg afstår ifrån den begärda voteringen,
så skall jag begära den.
Hr Ribbing, Arvid: Jag instämmer med Hr Bildt.
Hr Adelborg: Jag får å min sida nämna, att det visst
icke äro de 39 centnerna krut, (ej 10 som Frih. Raab nämnd t),
som föranledt min begäran till votering; utan min öfvertygelse,
om vigten af den skrifvelse som StatsUtsk. föreslagit att ifrån \
R. St:r till K. M. aflåtas, såsom innefattande ett rättvist gillande \
af att R. St:rs Revisorer fullgjort sin pligt, i det att de, utan \
afseende till person, här samvetsgrannt verkstäldt sitt gransknings- \
updrag. Denna frågas lösning skulle således hafva till resultat
stadfästelsen af en princip, som jag tror, i dylika fall alltid bör
följas och hvilken, jag är viss derpå, minst af vår ädle Konung
kan ogillas.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den, som bifaller StatsOtsk:s tillstyrkande i 26 § af dess
Utlåt. N:o 21, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. hvad Utsk. i nämnde § tillstyrkt.
Vid voteringens slut, befunnos, efter det jemväl den först
aflagda och förseglade voterings-sedeln blifvit öpnad, rösterne
hafva utfallit, sorn följer
Ja — 51.
Nej — 52.
§ 31-
Denna § ansågs ej erfordra annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne.
§. 40.
Härom yttrade sig Gr. von Platen, Baltzar:
Då det ämne, hvarom denna § handlar, flere gånger har
varit föremål för R. St:rs Revisorers önskningar, kan det naturligtvis
icke annat än vara tillfredsställande att finna, att afseende
har blifvit fästadt vid detsamma. Likväl skulle jag önskat att,
då det är af stor vigt, på sätt äfven många gånger visat sig, att
noggrannt känna såväl värdena af de behållningar, som finnas,
som beloppet af de summor, hvilka blifvit använda och på hvad
sätt de blifvit använda, det hade varit möjligt, att af förevande
upgifter döma huruvida R. St:rs önskningar i detta afseende till
fullo blifvit af K. M. i nåder villfarne. Detta låter sig naturligtvis
i sakens närvar:de skick icke göra, utan det får lemnäs åt
framdeles blifvande Revisorers granskning att utreda. Jag hade
likväl önskat, att icke så mycket afseende blifvit fästadt derpå,
att icke för uplysningar, som möjligen kunde erfordras, ytterli
-
Den 1 Februari e. m.
271
gare någon persons anställande vid redogörelseverket utöfver hvad
mi finnes, skulle kunna komma i fråga. Det är naturligt, att
hvarje kontroll fordrar en eller flere personer, för att verkställa
densamma, och om det nu skulle vara ett skäl för att icke vidtaga
en kontroll, att det erfordrades serskilda personer dertill så
holde af samma skäl äfven alla kontroller borttagas på den grund
att de erfordra serskilda personer för sin verkställighet.
Här förekommer äfven ett annat uttryck, nemi. att kontroll
kunde åstadkommas ”öfver arbeten af större vigt och omfattning”
i afseende hvarå K. M. förordnat att sådan bokföring framdeles
alltid borde iakttagas, att äskade uplysningar om arbetets verkliga
kostnad i materialier och dagsverken derigenom kunde vinnas.
Det är likväl svårt att veta hvad med sådana arbeten af större
vigt och omfattning menas, men det är naturligt att de upgjorda
räkenskaperna blifva tillgängliga för R. St:rs Revisorer, som då
kunna och böra bedöma frågan, och det är på denna grund jag
anser att R. St:r icke f. n. behöfva göra något vidare i denna
fråga. Jag har likväl trott mig böra göra denna anmärkn., emedan
jag vet att i fremmande länder med långt större anslagssummor
och långt större materiel, än vi hafva i Sverige, en sådan
redovisning låter sig göra till de allra minsta detaljer, så att
man vet hvad hvarje fartyg med sina inventarier kosta ifrån det
största till det minsta. För närvande finner jag visserligen, som
sagdt är, att naturligtvis icke något vidare är härvid att göra,
men jag tror att då det har blifvit anfördt att R. St:rs önskningar
i förevande afseenden blifvit villfarne, vore äfven nödvändigt
att, i händelse man i framtiden icke finnér dessa förhoppningar
upfyllda, man då förbehåller sig rätt att återkomma till ämnet.
R. o. Ad. fann ifrågavande § icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
§ 42.
Denna § uplästes på begäran af Gr. Mörner, Carl, som
derefter upläste följande:
StatsUtsk. har rätteligen ansett säkerhet och stadga i salpeternäringens
bedrifvande utgöra det verksammaste medlet för
näringens bedrifvande och derföre föreslagit att det nu gällande
inlösningspriset måtte för en tidrymd af 10 år i underd:het begäras,
— men för att vinna det dermed åsyftade ändamålet hade
StatsUtsk., efter min öfvertygelse, bordt lika med Revisorerne
och Komiterade för salpeter-ärenderna tillstyrka inlösningspriset
till Sex R:dr inko.
Orsaken till denna nödig ansedda prisförhöjning hafva så
väl Ilrr Revisorer som bemälte Komiterade på ett tillfredsställande
och ovedersägligt sätt ådagalagt; hvarjemte Komiterade
serskildt anmält att genom denna prisförhöjning någon våda för
salpeter-fondens bestånd ej upkommer, så länge densamma, utan
nuvaride Statsanslag, 180,000 R:dr årligen, får oförryckt behålla
272
Ren 1 Februari e. ra.
sina utestående, ännu räntefria, kapitalel’, samt några nya härifrån
fonden medgifvas.
Det var, om jag mins rätt, efter 1834 års Riksdag, som den
betydliga nedsättning i priset å salpeter beslutades, och man föregå!
då såsom liufvudsakligt skäl dertill, det ringa pris till hvilket
man kunde köpa utländsk salpeter. Näringens betydliga aftagande
inom landet var följden, och man beklagade sig allmänt
i landsorten öfver det ringa afseende man fästade vid denna binärings
uphjelpande.
Försöket att genom lån till salpeter-ladors anläggande upmuntra
lill näringens bättre bedrifvande har icke lyckats eller medfört dö
resultater man väntat, emedan dessa lån icke alltid blifvit ändamålsenligt
använde, och jag tror icke eller att någon annan utväg
bör tillstyrkas i förenämnde afseende, än att fastställa såsom
inlösningspris elt så högt belopp, att landtmannen må deruti ega
en upmuntran att egna sig åt denna binäring, och att, i behofvets
stund, man må hafva inom landet erforderlig tillgång på
salpeter.
Det är egentl. i de norra af de Småländska länen, som
salpeter-tillverkningen mest bedrifves, och jag torde ock få fästa
upmärksamheten derå, att dessa provinser i allmänhet behöfva
draga den högsta möjliga fördel af denna binäring för att kunna
utgöra skattebidragen, och att deras i så många afseenden missgyunade
läge torde berättiga deras innebyggare till en icke obillig
upmuntran.
Efter att sålunda hafva körtel, antydt skälen till högre förhöjning
i nuvar:de inlösningspris för tillverkad salpeter, yrkar jag
att priset derå må föreslås lika med hvad af Revisorerna och Salpeter-Komiterade
förordats, till 6 R:dr b:ko pr Zft, och anhåller att
R. o. Ad. måtte medgifva återremiss till H. StatsUtsk. af denna
fråga, som i anseende till förhöjningen har inverkan på Statsregleringen
i allmänhet.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: StatsUtsk:s förfarande i
denna fråga har synts mig något besynnerligt, då likväl R. St:rs
Revisorer icke allenast tillstyrkt förhöjning i lösningspriset på
salpeter, utan äfven föreslagit ganska konservativt, att en sådan
der ekonomisk lagstiftning åtminstone borde få räcka i 10 är;
salpeter-tillverkningen är en binäring i vårt land, hvilken fordom
var ganska högt drifven, men som sedermera, derigenom alt priset
på denna vara småningom blifvit nedsatt till stor del aftagit
och nu i allt för obetydlig mån bedrifves. Salpeter är likväl ett
ämne af stort värde för vårt krigsbehof. Man säger väl att salpeter
från Chili kan införas till billigare pris än det hvartill
denna vara kan tillverkas inom landet. Jag tror det äfven, men
måhända kunna sådana politiska förhållanden upstå, att det vore
omöjligt att sjövägen fä någon salpeter hit till Sverige. Det
skulle då kunna hända att tillgången på denna vara, hvaraf beliofvet
är ganska stort, blifver mycket ringa, och det kunde då
äfven
Den 1 Februari e. m.
273
äfven möjligen inträffa, att när man frågar kommendanten: ”hvarföre
skjuter ni intet?” Han svarar: ”jag har icke något knit.” Jag
har äfven hört framkastas, då inlösningspriset på salpeter stundom
varit lägre än den ifrån Chili kostar, att det vore nyttigare
att den salpeterhaltiga jorden användes till jordbrukets förkofran.
Jag vet ganska väl att detta ämne kan användas till nytta för
jordbruket, men skulle likväl tro, att man kan hitta på och redan
känner äfven andra medel att åstadkomma ammoniak än att
förstöra en binäring, som är så vigtig för Sveriges försvar. Jag
kan således fcke tillstyrka bifall till StatsUtsk:s hemställan i denna
punkt, utan önskar dess återremiss.
Hr von Troil: StatsUtsk:s inkomst-afdelning hade i enlighet
med den framställning, som blifvit gjord så väl af Revisorerne
som af Kongl. Komitcn för Salpeter-ärenderna tillstyrkt
icke allenast att inlösningspriset skulle bestämmas till (5 R:dr pr
La-, utan äfven att detsamma för en tidrymd af minst 10 år
skulle blifva gällande. 1 SlatsUtsk:s plenum framställdes likväl
så många skäl emot detta förslags antagande, att Utsk:s fleste
ledamöter funno att det borde förfalla. Alla voro ense om nödvändigheten
af stabilitet i denna näring. Just denna stabilitet
trodde man skulle föuhindras, om R. St:r nu beslamcfe inlösningspriset
till 6 R:dr och vid en kommande Riksdag kunde finna
att omständigheter förekommo, som talade för prisets nedtryckande,
och i öfverensstämmelse dermed besluta annorlunda.
Ibland de skäl, som dervid gjorde sig gällande, var äfven
att på finska sidan tillverkas salpeter till ett pris af något melån
3 R:dr teko per LU, och man ansåg derföre rådligast att f. n.
icke försöka att bestämma någon förhöjning, utan ansåg lämpligast
att bibehålla det pris, som sedan trenne Riksdagar varit
gällande och som äfven, ehuru i ringa män, medfört ökning i
salpetertillverkningen, nemi. ifrån 14,600 Lft till 17,000 Z.S?,
sorn den nu utgör. För min del skulle jag äfven hafva trott att
en förhöjning i priset kunnat medföra önskade följder, men inom
Utsk. förklarade ledamöter af BondeSt., som sjelfve befattat sig
med salpeter-näring, afl sedan de en gång nedlagt sina salpeterlador,
så skulle de lika litet af 6 R:drs som 5 R:dr 32 sk:s inlösningspris
kunna förmås att åter börja med denna tillverkning.
Då man för öfrigt vet att denna vara i andra länder kan tillverkas
till ett pris, som icke upgår till § af inlösningspriset och
man derjemte vet att smuggling från den Finska sidan temligen
lätt låter sig verkställas och att varan är till införsel förbjuden,
så skulle jag tro att det f. n. är bäst att hålla sig vid det pris,
som nu under 3:ne Statsregleringar varit gällande, men deremot
försäkra tillverkarne om stabilitet i priset under 10 år, så att
priset under denna lidervmd icke kommer att förändras. Jag
anhåller vördsamt om bifall till denna del af Utsk:s Utlåt.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils: Utan att på
minsta sätt vilja sätta mig emot den ifrågasatta skrifvelsen anser
H. 3.
IS
274
Den 1 Februari e. m.
jag mig skyldig nämna, att sedan det visat sig att det intösningspris
af 5 R:dr 32 sk. b:ko, som af K. M. år 1844 bestämdes,
under de 10 år, som sedermera förflutit, icke ledt till ändamålet
af en ökad salpetertillverkning, så har K. M. beslutat
att från och med detta år inlösningspriset för salpeter tills vidare
blir 6 R:dr b:ko per Lfå.
Hr Bergenstråle, Claes: Af de skäl, som Gr. Mörner
redan anfört får jag förena mig i den åsigten, att priset på salpeter
må tills vidare blifva 6 R:dr b:ko och till följd deraf denna
punkt återremitteras till StatsUtsk.
Hr Ribbing: Just af det skäl, som blifvit anfördt af Hr
von Troil, alt ledamöter af BondeSt. förklarat att de icke kunde
förmås genom ett inlösnfngspris af 6 R:dr b:ko per Lu, i st. f.
5 R:dr 32 sk. b:ko, åter upbygga sina lador för bedrifvande af
salpeter-tillverkning, just af detta skäl, som för StatsUtsk. legat
till grund för det beslut, hvaruti Utsk. stannat, föranledes jag
till ett motsatt resultat, nemi. att priset bör förhöjas; och då vi
nu hafva hört att detta pris redan af K. M. blifvit höjdt till 6
R:dr per LU, så har jag icke något vidare att tillägga än förklara
att jag är glad att så skett och förenar mig med de Hrr
och män1,—som önskat prisets höjning till ti' R:dr samt att det
måtte dervid få förblifva. Detta må val då bjdraga något tili
förökningen i salpeter-tillverkningen, så att vi kunna undslippa
de olyckliga förhållanden, som Hr Dalström omnämnt, nemi. att
Kölirmenda/iterne icke kunna skjuta i brist af krut. \
Gr. Mörner: Sedan jag nu hört Gr. Gyldenstolpe förklara
att K. M. redan bestämt priset på salpeter till 6 R:dr b:ko, hvilket
var det belopp, hvartill jag önskade att inlösningspriset skulle
bestämmas för 10 år, så yrkar jag icke vidare återremiss, derest
nämnde inlösningspris må kunna blifva det gällande.
Hr Bildt: Jag hade för min del på grund af de af Hr von
Troil anförda skäl velat yrka bifall till StatsUtsk:s tillstyrkande i
denna punkt, men efter, den af Hr Gr. Gyldenstolpe nu lemnade
uplysning, torde det vara nödigt att återremittera denna punkt,
emedan det i min tanka är mycket vigtigare att det blir stabilitet
än prisförhöjning för denna näring; och då det, om denna
punkt bifalles, blir omöjligt att få en sådan stabilitet, emedan,
på sätt Gr. Gyldenstolpe har uplyst, K. M. har ökat priset till
6 R:dr b:ko, men StatsUtsk. har föreslagit att R. St:r skulle i
aflätande underd. skrifvelse hos K. M. anhålla att priset måtte
under en tiderymd af 10 år förblifva oförändradt gällande, så
befarar jag att enär det af R. St:r förutsatta priset är lägre, än
det af K. M. bestämda, man kan råka i tveksamhet att antingen
åter sänka priset eller ock låta det nu bestämda blifva gällande
i 10 år. För dem, som lika med mig önska att salpeternäringen
måtte utvidgas, emedan Rikets försvar derpå väsendtligen
beror, blifver det derföre nödvändigt att votera för den återremiss
af utlåt, i denna punkt, hvarom jag nu vördsamt anhåller.
Den 1 Februari e. m.
275
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om IL o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s tillstyrkande i 42 §, ropades starka Nej,
blandade med Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkmne föranleda till denna §:s
återremitterande, samt efter denna propos:ns besvarande med
starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
§ 45.
Denna § ansågs icke erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
§ 49.
Härom yttrade sig Hr von Troil:
Efter hvad R. o. Ad. af ifrågavar:de § täckts inhemta, synes
att i de Nådiga aflöningsstater, som K. M. under d. 30
Sept. 1837 och d. 19 Sept. 1848 har för Lunds Akademi täckts
utfärda, ”upkommande besparingar på andra anslag, än till
materielcn, skulle användas till den reserv- eller besparingsfond,
som blifvit ställd till H. K. H. Kanslerns disposition för vetenskapliga
och ekonomiska behof”. R. Stms Revisorer hafva likväl
gjort anmärkn. dervid att lönen för en juris Professor, hvilken
lön, enl. R. Stms vid 1840 och 1841 årens Riksdag fattade beslut,
då blef å Lunds Universitets utgiftsstat upförd, sedermera,
oaktadt tjenstens tillsättande icke skedde förr än flera år derefter,
i likhet med öfriga lönebesparingar blifvit, på grund af nyssnämnde
stadgande, tillförd Universitetets reserv-fond, i stället
att, såsom enl. Revisorernas tanke bordt ske, intill dess Embetet
hunnit tillsättas, besparas Statsverket. Med anledn. deraf hade
StatsUtsk:s Inkomstafdelning först föreslagit en skrifvelse till K.
M., som här finnes uptagen uti det föreg:de mom. af Utsk:s utlåt.
och hvaruti tillstyrkes R. St:r ”att uti aflåtande underd. skrifvelse
hos K. M. anhålla att det åberopade stadgandet i 7 mom.
af K. Brefvet ang:de ny utgiftsstat för Lunds Universitet d. 19
Dec. 1848, måtte förklaras icke afse det läll, då R. St:r för
Universitetet bevilja anslag till andra ändamål, än materielén, i
följd hvaraf sådant anslag icke må till Universitetets disposition
annorlunda än i öfverensstämmelse med det ändamål, hvarför
anslag blifvit gifvet”. Det är nemi. klart att, ehuru Akademien
varit fullt berättigad att till sin disposition använda sådana besparingar,
som tillfälligtvis upstå, då en profession är en kortare
tid vakant, så är! det likväl tvifvelaktigt huruvida det varit R.
Stms afsigt att, då ett nytt anslag lemnades och detta blef flera
år obegagnadt, detsamma linge till reserv-fonden ingå, innan
platsen första gången blifvit definitivt tillsatt. De nådiga stadganden,
som jag haft äran åberopa, gifva dertill i min tanka så
mycken anledn., att Universitetets styrelse hvarken kan eller bör
klandras, derföre att detta anslag blifvit tillfördt besparingsfonden
för att till Akademiens vetenskapliga och ekonomiska behof an
18*
-
276
Den 1 Februari e. m.
våndas. Det oaktadt har majoriteten inom Utsk., såsom i sednare
mom. af Utsk:s utlåt, i denna § synes, tillstyrkt att ”R. St:r
måtte hos K. M. tillika i underd:het anhålla det Jnst.-Ranslern
blifver i nåder: anbefalld att utreda om och i hvad mån någon
embetsmyndighet kan anses vara till berörde felaktighet vållande.,v
Jag skulle för min del tro, att denna sednare skrifvelse är icke
blott obehöflig utan äfven olämplig. Om man granskar atlöningsstatens
stadganden, så synes det ofelbart alt Akademien icke
utan skäl ansett sig ega rätt att begagna den besparade lönen,
på samma sätt som öfriga lönebesparingar, och det synes mig
angeläget att icke framställa en sådan anmärkn. som denna, då
R. St:r icke kunna positivt säga, att något missbruk egt rum.
Jag tror således, såsom jag förut nämnt, den i sista mom. föreslagna
skrifvelsen vara oriktig och anhåller derföre om bifall på
den i förra mom. föreslagna delen af skrifvelsen, men afslag på
den sednare.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att fä instämma i
Hr von Troils yttrande om 49 § sista mom. samt dertill lägga,
att det är ovisst hvilken den myndighet vore, mot hvilken Just.-  Kanslern borde vända sig. Skulle det möjligen vara Akademiens
Kansler, så blefve åtgärden olämplig eller ock svår att verkställa.
Vöre det åter fråga om den af Konungens rådgifvare, som kontrasignera!
befallningen, så tillhörde saken Const.Utsk.-s handläggning.
Beträffande åter förslagets första morn., så hemställer jag
till Ståndet om det vore rätt lämpligt att begära förklaring af
ett stadgande uti en utgiftsstat. Han är sådan han lyder, hvadan
det väl vore bäst att underlåta en dylik anhållan. Jag hemställer
derföre om icke förslaget kunde affattas i följande ordalag:
”att uti aflåtande underd. skrifvelse hos K. M. anhålla att,
då R. St:r för Universiteten bevilja anslag till andra ändamål
än materiela, sådant anslag icke må på Universitetets löningsstat
upföras förr än det ändamål, hvarföre anslaget blifvit gifvet, ärvunnet”.
Om R. o. Ad. skulle godkänna en sådan ordalydelse,
så tror jag att man, utan att blanda sig i hvad som skett, nådde
det mål man för framtiden önskar.
Hr von Troil: För min del har jag ingenting att anmärka
emot den redaktionsförändring Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Jag har redan sett den, och tror den vara bättre än den af Utsk.
föreslagna, hvarföre jag äfven får uti hans yrkande instämma.
Hr Bildt: Jag har icke begärt ordet för att bestrida antagandet
af den af Hr von Hartmansdorff begärda redaktionen. Jag
vill blott hemställa huruvida det icke skulle vara lämpligare att
med anledn. af detta förslag, återremittera denna § ty om PresteSt.
beslutar en redaktionsförändring, samt Borgare- och Bondesen
hvardera en annan, så lärer det blifva svårt att häraf sammanjemka
ett helt, som skulle blifva R. Stms beslut. Det synes
mig derföre bäst att återremittera §:n, för att sätta Utsk. i till
-
Den i Februari e. m.
277
fälle alt pröfva de serskilda förslagen till redaktion och derefter
inkomma med ett nytt förslag till utlåt.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han, då olika propos:r
blifvit begärde i afseende på de 2:ne punkter, hvaruti 49 § var
delad, ansåg sig böra serskildt för hvardera punkten framställa
propos. Uti första punkten hade Utsk. tillstyrkt R. St:r: ”att
”uli aflåtande underd. skrifveles till K. M. anhålla, att det åberopade
stadgandet i 7 mom. af Kongl. Brefvet, ang:de ny-ut”giftsstat
för Lunds Universitet d. 19 Dec. 1848, måtte förklaras
”icke afse det fall, då R. St:r för Universitetet bevilja anslag till
”andra ändamål än materieln, i följd hvaraf sådant anslag icke
”må till Universitetets disposition utanordnas annorlunda än i
”öfverensstämmelse med det ändamål, hvarför anslaget blifvit
”gifvet”. I afseende på denna punkt hade Hr von Troil, som
först yrkat bifall, sedermera instämt i Hr von Hartmansdorffs förslag
lill förändring, och för öfrigt blifvit yrkad återremiss, samt
linge Hr Gr. o. Landtm, först hemställa om R. o. Ad. bifölle
hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
Härvid ropades Nej; hvarpå propos. om R. o. Ad. ansåge
de gjorda anmärkn:ne föranleda till samma punkts återremitterande
blef framställd och besvarad med Ja.
Ilr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å sednare punkten
af 49 § framställda propos. besvarades med Nej, hvarpå propos.
till afslag å samma punkt framställdes och dertill svarades Ja.
Hr Ribbing: Jag hade för min del ämnat begära, men
kom för sent, att äfven denna punkt måtte blifva återremitterad,
emedan den står i sammanhang med den förra.
§§ 51, 52 och 53.
Dessa §§ ansågos ej erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
Sedan sålunda StatsUtsk:s Utlåt, blifvit genomgånget, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla detta
Utlåt, i de §§, som icke varit föremål för de nu af R. o. Ad.
fattade serskildta beslut.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Bevilln:sUtsk:s d. 25 och 28 dennes på bordet
lagda Mern. JVs 2, ang:de återlemnande af en utaf Riksdags
fullmäktigen
Nils Larsson väckt motion om nedsättning eller upliäfvande
af en till städernes Drätselverk anslagen s. k. lullslämpelafgift.
Frih. Raab, Adam Christian: Då den skatt, som här
är i fråga, egentligen är att jemnföra med tolag, och tolagen i
allmänhet alltid behandlas af StatsUtsk., vägar jag hemställa om
icke äfven denna motion må till StatsUtsk. hänvisas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi'.: Dä denna afgift grundar
sig på ett af K. M. fattadt beslut, som måtte hafva tillkom
-
278
Den 1 F ebruari e. ra.
mit utan att det varit föremål för R. St:rs pröfning, så skulle
jag tro, att det rälta Utsk. för frågans behandling är Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk. Jag tror mig också hafva sett att PresteSt. remitterat
denna motion till nämnde Utsk., hvarom Riddarh.Sekret.
torde kunna meddela uplysning.
I anledn. häraf hade undert. Riddarh.-Sekreterare äran
tillkännagifva, att något Prot.-Utdr. ronde pröfningen af Bevilln.-  Utsk:s förevar:de Mern. ännu icke kommit R. o. Ad. tillhanda, men
att vid sednaste Talmans-öfverläggning blifvit uplyst, att såväl
PresteSt. som BondeSt. remitterat Nils Larssons ifrågavande motion
till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Om jag icke alltför mycket
misstager mig, så härleder sig ifrågavande afgift, åtminstone hvad
Stockholm beträffar, ifrån ett beslut af Konung Carl XI. Örn
nu äfven nämnde Konung bade makt att ensam ålägga en sådan
afgift, så lärer väl icke deraf följa, att denna fråga jemväl nu
för tiden beror af K. M:s pröfning ensamt och utan R. St:rs
medverkan. Om man föreställer sig att fråga vore att införa en
sådan afgift som denna, skulle det svårligen falla någon in att
till Allm. Besv. o. Ekon. Utsk. remittera densamma, för att af
Utsk. erhålla ett förslag lill underd. skrifvelse till K. M. med
önskan att en afgift af en proc. af inkommande varors tullvärde
måtte af K. M. stadgas. Naturligtvis kan icke frågän ändra natur,
derföre att det nu ifrågasättes att uphäfva afgiften i st. f.
att densamma införa. StalsUtsk. behandlar, på sätt en talare
nämnt, frågor om tolag och denna fråga står sådana frågor närmast.
Jag förenar mig derföre med Frih. Raab och hemställer
att motionen måtte remitteras till StatsUtsk.
Frih. Raab: Jag är hufvudsakligen förekommen af Gr. Lagerbjelke.
Gr. Gyldenstolpe måtte väl linna ganska naturligt
att, då tolagen stadgades vid slutet af Carl XI:s regering, R. St:r
icke kommo i fråga att deröfver blifva hörde. Hvad den ifrågavande
afgiften beträffar, torde bemärkas att den är högst betydlig:
den upgår till en proc. af tullvärdet och utgör således en
ganska dryg beskattning för folket, som får köpa varorna så
mycket dyrare. Vid sådant förhållande tror jag det vara en
högst vigtig principfråga att icke hänföra detta ärende till önskningsmål
och jag tror således att man icke bör, genom en remiss
till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., behandla det såsom ett sådant
mål. Jag hörde emellertid af Riddarh.Sekret. att detta har
skett i tvenne andra Stånd, men anser det icke derföre mindre
angeläget, att R. o. Ad. remitterar motionen till det Utsk., som
rätteligen bör behandla densamma.
Gr. Gyldenstolpe: Jag visste icke att denna afgift tillkommit
på grund af Konung Carl XI:s beslut, men härmed må
vara huru som helst, så är detta en fråga, som rörer Rikets allmänna
hushållning och jag tror alt det finnes många afgifter,
som K. l\L har godkänt, utan att de utgjort föremål för R. Stms
Den 1 Februari e. m.
279
afgörande, neli allra minst på grund af StatsUtsk:s föreg:de behandling.
Jag tror således att, om rättelse skulle kunna vinnas
uti en sådan fråga som denna, så skulle det ske genom skrifvelse
(ill K. M. om afgiftens uphörande eller nedsättning deri, men
att frågan om denna afgift icke kan anses tillhöra regleringen af
Statens allmänna utgifter, efter afgiften ingår till städernas drätselverk
och icke till Statsverket. Möjligen kan det vara likgiltigt
hvilketdera Utsk., som kommer att behandla frågan, Bevilln.Utsk.
blir det då icke, men när tvenne Stånd redan hafva remitterat
frågan lill Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., så skulle jag tro, att, på
det alt motionen icke må skickas fram och tillbaka, R. o. Ad.
äfven bör remittera den till nämnde Utsk. Om Ekon.Utsk. anser
frågan vara af den beskaffenhet som Frih. Raab nämnt, så finnes
intet hinder för nämnde Utsk. att för ärendets behandling
sammanträda med StatsUtsk.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag hemställer
huruvida icke all tvist om frågan, hvart remitteras bör, skulle
förekommas, i händelse R. o. Ad. beslutar att remittera densamma
till Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:n; men äfven om motionen
blott blir remitterad till det ena Utsk., så lärer väl det
Utsk., på sätt Gr. Gyldenstolpe nämnt, vara oförhindradt att
träda tillsammans med ett annat Utsk., om sådant för ärendets
handläggning anses behöfligt.
Frih. Raab: Gr. Gyldenstolpe har anfört alt åtskilliga afgifter
af lika art med den ifrågavande hafva blifvit af K. M.
fastställda, utan R. St:rs hörande. Något annat stadgande, som
dertill skulle berättiga, än 3:dje §:n af ansvarighetslagen för Konungens
rådgifvare, känner jag icke. Ansvarighetslagen, tillkommen
på samma sätt sorn allmän lag, kan icke uphäfva grundlagens
sladganden. Der står emellertid att båk-, bro- och färgpenningar
och andra dylika afgifter, hvilkas föremål äro inrättningar till
enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet, må kunna beviljas
af K. M. utan R. St:rs hörande. Till sådana afgifter kunna
ifrågavar:de medel omöjligen efter min tanka hänföras. Man säger
att det är likgiltigt, om målet hänskjutes till Allm. Besv. o.
Ekon.- eller till StatsUtsk., då det ena af dessa Utsk. alltid kan,
för målets afgörande, begära sammanträde med det andra. Jag
vågar likväl förmoda, att ur principens synpunkt detta icke är så
alldeles likgiltigt, emedan man då en annan gång skulle komma
att anföra såsom prejudikat, att ett beskattningsärende blifvit behandladt
såsom önskningsmål och af R. o. Ad. remitteradt till
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. Jag tror att man bör undvika, att
nu här gifva ett prejudikat, som man i framtiden måste undvika
att följa. Om det nu skulle blifva förhållandet att två Stånd remitterade
motionen till ett Utsk., och de två öfriga Stånden till
ett annat Utsk., så blir följden den att Const.Utsk. får afgöra till
hvilketdera Utsk» målet rätteligen hörer, och derigenom blir principfrågan
ordentligen utredd.
280
D en 1 Februari e. m
o
Frih. Åkerhjelm, Garl: Sedan uplyst blifvit att denna
motion är af tvenne Stånd remitterad till Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk., sä ,ber jag att få fästa upmärksamheten derpå, att om
R. o. Ad. skulle besluta att remittera den till StatsUtsk., så skulle
derigenom en onödig omgång inträffa, som möjligen kunde undvikas.
Hr Hjerta, Lars: Denna afgift anser jag vara af alldeles
samma beskaffenhet med städernas tolag. Om jag icke bedrager
mig, sä har frågan om städernas tolag förut varit behandlad af
StatsUtsk., och följaktligen tror jag detta Utsk. äfven nu vara
det rätta. Afven i öfrigt instämmer jag med Frih. Raab uti
hvad han i ämnet anfört.
Frih. Cederström, Rudolf: Instämmande med Frih. Raab
och Gr. Lagerbjelke i åsigten, att denna fråga bör remitteras till
StatsUtsk., hemställer jag, om icke ett ytterligare skäl derför må
linnas deruti, att om, såsom man förmodade, tvenne Stånd redan
remitterat frågan till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., men R. o. Ad.
nu remitterar den till StatsUtsk., den starkaste anledning funnes
till sammanträde emellan dessa begge Utsk., för att gifva frågan
ali den möjliga utveckling, som kunde anses behöflig. Det skulle
nemi. kunna tänkas, att Ekon.Utsk. eljest förbiginge denna form,
hvilken dock, ur vår synpunkt, är jemförelsevis bättre, än om
StatsUtsk. icke alls rådfrågades.; men derest Ekon.Utsk. får veta
att R. o. Ad. remitterat frågan till StatsUtsk., så lärer Ekon.-  Utsk. ingalunda förbigå anlitandet af en af grundlagen auktoriserad
samverkan med StatsUtsk. Jag hemställer således att motionen
måtte remitteras till sistnämnde Utsk.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke inse fördelen af att remittera
denna fråga till StatsUtsk. StatsUtsk. lärer icke kunna
besluta att denna afgift skall uphöra, utan endast göra framställning
derom, att R. St:r ingå till K. M. med underd. anhållan
uti ett sådant ämne, hvilken då måhända kunde sträcka sig till
en af R. St:r uttalad önskan, alt denna afgift måtte uphöra;
men icke följer deraf att afgiften skall uphöra, ty det är beroende
af K. M. K. M:s Nåd. Bref ang:de förnyelsen af denna
afgift är af år 1838, och således är beslutet derom sanktioneradt
derigenom, att Const.Utsk. icke har gjort någon anmärkn. dervid,
ifall denna afgift kunde anses hafva tillkommit på olaglig väg.
Har den åter icke tillkommit på olaglig väg, så har ju K. M.
haft rättighet att stadga densamma och då kunna ju R. St:r icke
annat än framställa en önskan om dess förminskning eller afskaffande.
Denna afgift har, pä sätt motionären sjelf säger, likhet
med Hallstämplings-kostnaden. Jag har aldrig hört talas om att
StatsUtsk. någonsin handlagt frågan om Hallstämplingskostnaden
utom hvad beträffar kortstämplingen i Riksg:sKont. Hallstämpels-koslnaden
är en afgift, som drabbar tillverkaren, likasom
denna afgift drabbar importören. De äro således af samma natur,
och bestämdt har frågan om Hallstämplingen varit föremål
för Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s behandling. Jag tror således att
11. o. Ad. gör rättast att remittera frågan till nämnde Utsk.
Den 1 Februari e. m.
281
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, innan discussionen vidare
fortginge, finge meddela, att denna fråga i går varit föremål
för öfverläggning i Talmans-konferensen, och då blifvit väckt
af Hr Gr. o. Landtm., emedan han af Utsk:s Mern. icke vunnit
tillräcklig uplysning för att med säkerhet bedöma till hvilket
Utskotts behandling den ifrägavande motionen rätteligen hörde.
Det bade då, såsom Riddaih.Sekreteraren redan omnämnt, blifvit
uplyst att motionen af 2:ne Stånd var remitterad till Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk. Hr Gr. o. Landtm, vågade likväl icke säga, att han
för denna remiss erhållit bestämda skäl, tvertom hade destomera
betänkligheter upstått, ju mera frågan afhandlades. Det hade
nemi. blifvit uplyst, att afgiften tillkommit genom Carl XI:s beslut,
som sedermera blifvit förändradt. Konungen hade då beskattningsmakten
och afgiften var således i laglig ordning tillkommen,
hvilket likväl icke kunde afgöra att under närvar:de
conslitutionella förhållande frågan borde behandlas på samma
sätt, som då afgiften först stadgades, och frågan invecklades ännu
mer derigenom, att icke någon af Talmans-konferensens medlemmar
kunnat uplysa, om icke denna afgift innefattades i den försäkran,
som städerne erhållit på sina privilegier. Om den det
gjorde, vore klart att frågan vore beroende på alla RiksSt:ns
sammanstämmande beslut och Konungens bifall dertill, och i sådant
fall vore dess behandling af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. icke
lämplig, då de 'frågor, som af detta Utsk. handläggas, vanligen
voro af natur att R. St:r kunde i dem endast önskningsvis framställa
sina tankar hos K. M. Enl. Hr Gr. o. Landtm:s åsigt
vore således rätta behandlingssättet att motionen remitterades
till StatsUtsk., hvilket, sedan frågan blifvit utredd, egde föreslå
antingen definitivt beslut af RiksSt:n eller underd. anhållan hos
K. M., derest Utsk., vid bedömandet af sjelfva hufvudsaken, ansåge
motionen böra föranleda till någon åtgärd.
Hr Ribbing, Arvid: .lag är ganska tveksam att yttra mig
sedan Hr Gr. o. Landtm, lemnat de uplysningar, som nu blifvit
meddelade. Jag skulle eljest velat förklara mig instämma i den
åsigt, som Frih. Raab och. Gr. Lagerbjelke framställt. För att
likväl slita tvisten så, ehuru det icke brukas nu såsom förr att
remittera frågor till tvenne Utsk., hemställer jag att man för
denna gång, för att komma ifrån saken, mätte remittera motionen
både till Stats- och Allm. Besv. och Ekon.Utskm. Jag hörde
icke rätt, men tror att Hr Cederschiöld föreslog detsamma och
förenar mig då med honom.
Hr Hjerta: Efter den upläsning Hr Gr. o. Landtm, lemnat,
är det öfverflödigt för mig att yttra något vidare i frågan
om hvart remitteras bör. Jag vill blott nämna att jag tror Gr.
Gyldenstolpe hafva begått ett litet misstag då han jemfört denna
afgift med Hallstämpel-kostnaden, hvilken går till en serskild
fond, som förvaltas af en Direktion af fabrikanterna sjelfva och
revideras af Revisorer, hvilka afgifva sin berättelse till Handelsoch
Ekonomi-Colkm i Stockholm. Detta är således en enskild
282
Den 1 Februari e m.
korporations medel, och med Hallstämplingsafgiften underhålles
fahriks-fattighnset m. m., åtminstone i Stockholm och troligen är
förhållandet äfven sådant i andra städer, der sådana afgifter finnas.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: I fråga om hvilket Utsk.
denna motion bör remitteras till, så förenar jag mig med Gr.
Lagerbjelke, och jag kan icke, på sätt som en talare här framställt,
befara att tvenne Utsk. skulle komma att behandla frågan,
ty jag kan icke förutsätta att något Utsk. saknar kännedom om
44 §:n Riksd.Ordn., der det stadgas att derest RiksShn, i afseende
på frågan under hvilket Utsk. de anse ett ifrån något Utsk.
återlemnadt mål höra, ej äro ”ense, eller stanna två Stånd emot
två, afgöre Const.Utsk. hvarthän frågan hör förvisas;” och detta
är icke någon ny motion utan en fråga, som genom remiss till
Bevilln.Utsk. kommit till alla RiksSt:ns öfverläggning.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Land tm. hemställde om II. o. Ad. ansåge den i
Bevilln.Utsk:s Mern. Jtf 2, om nämnde motion tillhör StatsUtsk:s
behandling, och sedan denna propos. blifvit besvarad med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från BankoUtsk.
inkomne Utlåt:n och Mern.:
M 9, öfver en af Guld- och Silfver-arbetaren P. G. Fernlund
gjord ansökning om ersättning för å Banko-auction inköpta
panter, hvilka sedermera befunnits vara af oädel metall-komposition;
M
10, öfver ett af Handlanden M. E. Bahr gjordt accordsanbud;
och
M 11, i anledn. af f. d. Notarien B. J. Bergers ansökning
om understöd och pensionstillökning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 8 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 4-Februari f. m.
285
Lördagen den 4 Februari 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne Prot.-Utdr. f. d. 1 dennes e. m. samt PleuiProt.
för d. 18 sistl. Januari.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af Utskrs-ledamöter,
och belunnos dertill utsedde i
Banko-Utskottet:
efter M 2144 Hr Rosensvärd, Johan Henrik:
— 2282 Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm.
i Lag-Utskottet:
efter A? 78 Gr. Hård, Fullm. Gr. Sparre, Erik:
•— 118 Gr. von Essen, Fullm. Gr. Sparre, Erik.
i Serskildta Utskottet:
att inträda under den lid af trenne veckor, räknad från och med
d. 25 sistl. Januari, ordinarie ledamoten M 389 Frih. von Kramer,
Robert Fredrik, erhållit tjenstledighet:
JY§ 2090 Hr Adelborg, Anders Otto.
Frih. Raab, Adam Christian: I anledn. af de flere motioner
ang:de stängselskyldigheten i allmänhet, som blifvit väckta,
och de anföranden i ämnet jag på detta rum afgifvit, anhåller
jag alt till LagUlsk. mätte blifva remitterade följande handlingar,
nemi. Calmar läns Ilushållnings-Sällskaps underd. skrifvelse till
K. M. af d. 12 Febr. 1853, med underd. anhållan om åtgärders
vidtagande till besparing i den nu båldt betungade stängselskyldigheten,
samt utdrag af Prot., hållet vid Landtbruksmöte! i Calmar
län d. 16 Juli 1852.
De härvid af Frih. Raab inlemnade handlingar begärdes på
bordet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 25 och 28 sistl. Januari på
bordel lagda Utlåt. J\a 4, i anledn. af verkställd granskning af
II. St:rs Just.-Ombudsm:s vid innevande Riksmöte aflemnade allmänna
redogörelse, hans för åren 1851 och 1852 utgifna Embetsberättelser
samt hans Embets-diarier och registratur.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Det ämne, som
innefattas i LagUtsk:s nu föredragna Utlåt., utgör, efter min öfvertygelse,
ett af de vigtigaste, som kan blifva föremål för represensationens
behandling. Jag känner visserligen ganska väl, att
man här icke så ser saken, åtminstone ej pluraliteten, emedan
man i allmänhet lägger mesta vigt på anslagsfrågorna; men, i
284
Den 4 Februari f. m,
min tanke kan likväl beviljandet af ett anslag, (let må nu vara
snart sagt huru stort som helst, icke i någon mån uti vigt jemnföras
med ifrågavande ämne, som rörer sjelfva rättvisans och lagskipningens
tillstånd i landet. Genom beviljandet af ett större
anslag kan visserligen en kännbar utgift de skattdragande förorsakas,
men derigenom äfventyras likväl icke folkets välfärd. Annorlunda
är förhållandet med lagskipningens gång. Deruppå beror
folkets välfärd, ej allenast till egendom, utan äfven till frihet,
till heder, till lif. Allt ligger i domarens händer, och derföre
har LagUtsk. fullkomligt rätt, då det i ingressen till Utlåt, säger,
att lagen skall utgöra folkets säkraste värn. Men huruvida detta
värn är säkert, beror deruppå, att lagens skipare tolkar lagen rätt.
Finnes det enhet i lagskipningen, så är värnet säkert; saknas
åter denna enhet, då saknas äfven säkerhet i värnet. För beredande
och uprätthållande af denna säkerhet har Svenska folket
inrättat det vigtiga Just.-Ombudsmanna-embelet, som det derföre
åligger att vaka öfverlagskipningens gång. Frågan, huruvida f. n.
det förefinnes behof af verksamhet hos iunehafvaren af delta
embete, denna väktare öfver rättvisans handhafvande, heror på
besvarandet af den frågan, huruvida lagskipningens tillstånd, här
i landet är sådant, det bör vara. Under ett fjerdedels sekel har
jag sökt med upmärksamhet följa lagskipningens gäng, och om
jag framställer till mig sjelf den frågan; hurudant är tillståndet
f. n., måste jag svara, att det är ingenting mindre än tillfredsställande.
Det måste nemi. alltid vara för rättskänslan nedslående,
och för rättsökande i högsta måtto bekymmersamt, att, sedan
man den ena dagen från Konungens Högsta Domstol fått emottaga
ett domslut, man kan befara möjligheten af att följande dagar
i likartad fråga erhålla ett alldeles motsatt. Följden häraf måste
blifva en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter. Härigenom
lemnäs den samvetslöse sakföraren tillfälle att inleda uti oskäliga
rättegångar, under det att deremot möjligheten att gifva rättssökande
ett tillförlitligt råd är den samvetsgranne sakföraren betagen.
Den sednare kan visserligen åt den, som rådfrågar honom,
säga: så stadgar lagen; — du har iakttagit allt hvad på dig ankommit
för att söka skydda dig mot ett orättvist anfall, och måhända
kan han någon gång äfven säga: Högsta Domstolen har
i ett lika beskaffadt mål fällt ett utslag, som fullkomligt öfverensstämmer
med den sats du förfäktar, men han måste dock
alltid tillägga: sådant oaktadt är det likväl ovisst huruvida saken utfaller
till din fördel, ty det kan bero derpå, huruvida den ena
eller den andra ledamoten i Högsta Domstolen kommer att deltaga
i målets handläggning. — Följden häraf är, att det icke så
sällan inträffar, att personer, hvilka äro föremål för orättvisa anfall,
nödsakas att upoffra större eller mindre del af det omtvistade
beloppet, helldre än att genom en till utgången oviss, långvarig
och kostsam rättegång blottställa sig för att förlora allt.
Härmed anser jag mig hafva besvarat frågan, huruvida verksamhet
hos väktaren öfver lagarnes handhafvande är af behofvet
påkallad; men, under det ett sådant osäkerhetstillstånd i afseende
Den 4 Februari f. m.
285
på lagskipningens gång förefinnes, mäste dock, efter mitt förmenande,
tröst för folket ligga deruti, att detta väktare-kall beklädes
af en man, som eger frimodighet, oförtrutet nit, så att den
orättvist anfallna och den oskyldigt förföljde hos honom alltid
kan påräkna skydd och stöd. Under de G år, som nuvarande
Just.-Ombudsm:n innehaft sitt embet, har Svenska folket efter
min åsigt varit i åtnjutande af denna lugnande tröst. Det är
gifvet att en man, hvilken, utan afseende till person, så oförskräckt
som han framgått på sin brydsamma bana, skall i och
för sina åtgöranden hafva förskaffat sig många ovänner, många
fiender, ty småsinnet är ju en öfvervägande egenskap i menniskonaturen,
och det är ej allom gifvet att kunna med lugn se sina
åtgärder blifva föremål för anmärkn., äfven om denne endast af
pligtens bud framkallats. Under sistförflutna Riksmöte framkommo
äfven åtskilliga anmärkmr emot Just.-Ombudsm:ns embetsverksamhet
och jag hade då, såsom ledamot i LagUtsk., jemte Utsk:s
värde Ordf:de all möda ospard att göra dessa anmärkmr så lindriga
som möjligt. Att sådana anmärkn:r icke eller nu skulle
från LagUtsk. uteblifva, var lätt att förutse, om man betraktade
Utsk:s sammansättning. Detta förutseende har dock gått i fullbordan
snart sagdt öfver förväntan. De anmärkn:r, hvilka blifvit
gjorda emot Just.-Ombudsm. och hans sätt att embetet förvalta,
äro hufvudsakligen 2:ne. Den första är rigtad emot den af honom
förfäktade sats, att domarea eger rättighet och pligt att
pröfva lagars giltighet. Denna sats har af Hr Riks-Archivarien
Nordström, i hvars reservation Frih. Posse instämt, samt af Hr
Carleson, med hvilken Hr Hasselrot sig förenat, blifvit bestridd,
såsom varande grundlagsvidrig och af en serdeles samhällsvådlig
art. Emot R. Stms Just.-Ombudsm. torde knappast en svårare
tillvitelse kunna framställas än den, att han uti sina till Ständerna
afgifna berättelser skulle hafva framställt och försvarat en
sats, som vore vådlig för samhället och stridande mot grundlagarne;
denna anmärkn. är emellertid väl beräknad af Just.-  Ombudsm:s motståndare, emedan den kan utöfva ett för honom
ganska menligt inflytande i fråga om hans qvarblifvande vid embetet,
helst alla de, hvilka icke tänkt sig in i saken, (och dessa
utgöra det öfvervägande flertalet) lätteligen kunna tro, att anmärknm
eger grund. — Sådant är likväl icke förhållandet. —
Jag har redan vid 1840 års Riksdag försvarat denna sats och
har sedermera genom Just.-Ombudsm:s förträffliga utveckling
deraf blifvit i min öfvertygelse om satsens riktighet än ytterligare
befästad. Långt ifrån att denna sats skulle vara grundlagsvidrig
och samhällsvådlig, är det just på rigtigheten deraf,
som hela Svenska folkets lagstiftningsrätt ytterst hvilar. Den
ifrågavar:de anmärkn:n kan dock måhända erhålla en ökad vigt
och blifva för Just.-Ombudsm. af desto farligare beskaffenhet just
derigenom att den är vorden framställd af en så utmärkt personlighet,
som Hr Riks-Archivarien Nordström, hvars blotta namn,
uti frågor af beskaffenhet som denna, af mången betraktas såsom
en ofelbar auktoritet.
?86
Den 4 Februari f. m.
För att kunna lyckas inom Ståndet erhålla någon större
upniärksamhet åt min vederläggning af anmärkn:n har jag derföre
trott det vara nödigt att först söka en förklaringsgrund för
möjligheten af ett misstag äfven hos Hr Nordström; — och har
jag .då ansett en sådan förklaringsgrund kunna stå att finna, dels
uti den erfarenhet, hvilken säkerligen många med mig gjort, att
personer, hvilka i mer än vanlig grad besitta djupa theoretiska
kunskaper, ej sällan räka på villospår, då fråga upstär om dessa
kunskapers praktiska tillämpning; dels ock måhända deruti-, att
Hr Nordström, som tillbringat större delen af sin lefnad under en
despotisk styrelse, tilläfventyrs icke ännu hunnit göra sig fullkomligt
förtrogen med den väsendtliga skillnad, som förefinnes emellan
lagskipningen under en sådan styrelse, och den som bör linnas uti
vårt konstitutionella Sverige. En sådan förklaringsgrund linnes
deremot icke för Hr Carlesons åsigt enär han är infödd Svensk
och dessutom bekläder ett Svenskt domare-embete. Till stöd för
anmärkn:ns riktighet hafva dessa reservanter åberopat hvad sjelfva
Betänkandet, i detta hänseende, innehåller. Men nu vill det sig
härmed dock ej bättre, än att LagUtsk. sjelft uti sitt Betänk,
pag. 5 uttryckligen förklarat, att satsens giltighet i allmänhet icke
han förnekas. Sådant oaktadt bestrider Utsk. likväl satsens tillämpning
i verkligheten. Jag lemnar till en hvar af Eder, Mine
Hrr, att bedöma konseqvensen i Utsk:s förfarande att på samma
gång erkänna en sats giltighet, och bestrida att densamma, om
så skulle påfordras, må tillämpas. Att satsens tillämpning står i
strid med vår grundlag, har Utsk. derefter velat bevisa, och man
måste hålla Utsk. räkning för denna bevisning, emedan den styrker
just raka motsatsen af hvad den skulle styrka. Utsk. har nemi.
åberopat 38:de §:n Reg.F., hvilken, enl. Utsk:s recit deraf, skulle
innehålla, att alla från Konungen utgående ”lagar och författningar'1'’
skola, för att gälla, vara försedda med Konungens underskrift
och kontrasignation af vederbör:de föredragande. Nu
finnas likväl de af Utsk. citerade orden: ”Lagar och författningar”,
alldeles icke uti denna §, hvilken deremot börjar sålunda:
”Alla ifrån Konungen utgående ”Expeditioner och Befallningar
etc.” Hår stadgas således (hvad lagar beträffar) endast, att alla
de från Konungen utgående *Expeditioner”, hvarigenom lagar
utfärdas, skola, för att blifva gällande, vara försedde med Konungens
underskrift och kontrasignation af vederbör:de föredragande.
Men ej lärer häraf, såsom LagUtsk. gjort, kunna dragas den
slutsats, att alla i nämnde form från Konungen utgående expeditioner
äro gällande lagar. En så beskaffad slutsats vore ungefärligen
lika med den om jag sade: alla Ledamöterne uti LagUtsk.
äro Riksdagsmän, således äro alla Riksdagsmän Ledamöter
i LagUtsk.; — men att ett så beskaffadt sätt att draga slutsatser
icke öfverensstämmer med logikens lagar torde dock vara uppenbart.
Den åberopade 38:de §:n Reg.F. stadgar således (hvad lagar
beträffar) endast att den från Konungen utgående Expedition,
hvarigenom lagen utfärdas, skall, för att blifva gällande, vara för
-
Den 4 Febi nar i f. m.
287
sedd med Konungens underskrift och kontrasignation af vederbör.
-de föredragande, men det är ju alldeles klari att innan en
lag kan utfärdas, mäste lagen finnas till, och den finnes icke
till, förr än den tillkommet i den ordning grundlagen utstakar.
Härutaf hoppas jag, att R. o. Ad. skall finna, att 38:de §:n Reg.F.
rätt citerad, icke gifver något stöd för den bevisning Utsk. dermed
sökt åstadkomma.
Lika olyckligt är Utsk. uti åberopandet af 88:de §:n Reg.F.,
hvilken skulle innehålla det egentliga hufvudskälet till vederläggning
af .!ust.-Ombudsm:s ifrågakomne sats. Utsk. säger nemi.,
”rättigheten att ogilla hvad uti ifrågaställde syftning (hvarmed
afses de straxt förut omnämnde lagar och författningar') från
Konungen utgår blef, genom påföljande 88:de §, updragen åt
R. St:r allena, med förklarande att, sedan ett sådant ogillande
egt rum, må hvad Konungen i ämnet förordna!, ej af domaren
iakttagas”. Om vi nu genomläsa 88:de §:n i Reg.F., så finna vi
den ega följande lydelse: ”Med förklaring öfver Civil- och Criminal-
samt Kyrkolag förhålles som med sådan lags stiftande.
De Förklaringar, som, till svar på inkomna förfrågningar om
lagens rätta mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol emellan
Riksdagarne gifver, kunna af R. St:r ogillas, hvarefter de
icke längre vore gällande eller af Domstolarne iakttagas eller
åberopas må”. Efter det jag upläst denna §, torde jag knappast
behöfva fästa upmärksamheten på den oegentlighet, LagUtsk. begått,
då det sagt, att R. St:r, enl. 88:de §:n Reg.F., ega rättighet
att ogilla af K. M. utfärdade lagar och författningar, enär
§:u icke talar om några nya lagar, utan i den del, som är ifråga,
handlar endast om sådane lagförklaringar, hvilka, lill svar å inkomna
förfrågningar, af ”Högsta Domstolen” emellan Riksdagarne
utfärdas.
Emellertid får jag nu fästa Ståndets synnerliga upmärksamhet
vid den af Utsk. åberopade 88:de §:n Reg.F., helst Utskottet
derigenom, i rak strid mot hvad dess afsigt varit, på det tydligaste
sätt bevisat riktigheten af den omtvistade satsen, att domaren
eger pröfva lagens giltighet.
Denna § stadgar nemi. uttryckligen att en af Konungen utfärdad
lagförklaring ej vidare ma. af Domstolarne iakttagas eller
åheropas sedan den blifvit af Ständerna ogillad; men om nu
Konungen genom en i den form, som 38:de §:n Reg.F. bestämmer,
utfärdad expedition påbjöde fortfarande tillämpning af
en sådan af Ständerna ogillad lagförklaring, så skulle ju ej allenast
de med mig liktänkande, utan såsom det vill synas, t. o. m.
LagUtsk:s Ledamöter, enl. den af den åberopade 88:de §:n Reg.F.
finna sig förhindrade att iakttaga eller åberopa den af Ständerna
ogillade lagförklaringen, hvilket åter ej af dem kunde förvägras,
utan att de såsom domare ingingo i pröfning af den åberopade
lagens giltighet och således tillämpade den klandrade satsen.
Vidare får jag fästa upmärksamheten derpå att ett af Konungen
till Ständerna framställdt Lagförslag, enl. 87:de §:n Reg.F.,
blifver lag, endast i det fall att tre Stånd godkändt detsamma,
288
Ben h Februari f. m.
hvaremot i händelse bifall dertill lemnäs af intet, eller endast
af två Stånd, förslaget förfaller och det skall förblifva vid hvad,
förut stadgadt varit.
Om nti ett sådant förfallet Lagförslag likväl utfärdades genom
en behörigen underskrifven och kontrasignerad expedition, huru
skall det då gå? — Hrr Carleson och Nordström skulle anse sig
vara oförhindrade att såsom domare tillämpa lagstadgandet, sådant
det genom K. M:s beslut blifvit utfärdadt; — men de med mig
lika tänkanda skulle deremot jemnlikt den ed de svurit, alt hålla
grundlagen i helgd och att döma efter Sveriges lag, finna föreskriften
uti 87:de §:n Reg.F. att det skulle förblifva vid hvad
förut stadgadt varit, lägga ett oöfverstigligt hinder i vägen för
stadgandets tillämpning. Jag vill anföra ett annat exempel.
Tryckfrihets-Förordn. föreskrifter att för en persons fällande till
ansvar för tryckfrihetsbrott erfordras 6 röster af de 9, som Juryn
skall afgifva. Om del nu i behörig form utkom ett påbud, att
det i stället skulle fordras 6 röster för att fria en för tryckfrihetsbrott
tilltalad, utan att detta påbud härledde sig ifrån en af
Konung och Ständer i grundlagsenlig ordning beslutad förändring
af Tryckfrihetslagens stadgande i berörde hänseende, så skulle
Hrr Carleson och Nordström, finna sig förpligtade att påbudet
tillämpa, under det att de med mig lika tänkande deremot skulle
finna sig af sin ed vara derifrån förhindrade. Valet af det sista
exemplet var måhända icke lyckligt, enär många tilläfventyrs
skulle önska, att en så beskaffad författning utfärdades, på det att
de för tryckfrihetsbrott tilltalade oftare än nu sker måtte blifva
fällda.
Emellertid tror jag mig genom hvad jag nu haft äran anföra,
hafva ådagalagt, att den af Just.-Ombudsm. förfäktade satsen, att
domaren eger rättighet att pröfva lagars giltighet, långt ifrån
att vara grundlagsvidrig, tvertom står i fullkomlig öfverensstämmelse
med Sveriges grundlagar, och än mera, alt den måste
anses utgöra sjelfva grundvalen för Svenska folkets lagstiftningsrätt.
Långt ifrån att klandra Just.-Ombudsm. för det han utvecklat
denna för ett folks konstitutionella frihet så vigtiga sats,
tror jag att Svenska nationen derföre bör vara sitt ombud tack
skyldig, och det så mycket mera, som Hr Carleson och flere
med honom hafva visat, att sjelfva domaremakten icke gjort sig
reda för och insett vigten af denna sats.
Den andra anmärkn., hvilken blifvit af reservanterne emot
Just.-Ombudsm. framställd, rörer hans granskning af Högsta Domstolens
åtgärder. Man har ansett det ej vara Just.-Ombudsm.
tillständigt att i en sådan granskning sig inlåta. Nu förhåller
det sig likväl sålunda, att redan vid 1840 års Rikdag framställde
LagUtsk. emot den dåvarande Just. Ombudsm:n den anmärkn.,
att han icke rätt. upfattat den honom åliggande skyldigheten att
söka bereda enhet i lagskipningen, emedan han icke granskat
de från högsta domare-makten utgångna beslut. LagUtsk. ansåg
nemi. en sådan granskning vara det enda rätta sättet för utrönande,
Den 4 Februari f. m.
289
ilande, huruvida enhet i lagskipuingen egde rum eller icke. R.
St:rs nurar:de Just.-Ombudsm. liar just följt deri tydliga anvisning,
som blifvit en föregående innehafvare af embetet genom
R. Sl:rs LagUtsk. lemnad, och nu får Just.-Ombudsm. derför
upbära en så svår anmärku.l Nå väl, säger man, det må då vara
Just.-Ombudsmin tillåtet att granska Högsta Domstolens beslut,
men lian får icke deröfver fälla något omdöme, och Hr Nordström
har citerat ett sådant af Just.-Ombiidsimn meddeladt omdöme,
eller, såsom Hr Nordström kallar det, domslut öfver en
Högsta Domstolens dom, hvilket omdöme skulle vara för Högsta
Domstolen i hög grad förnärmande. Då något annat dylikt omdöme
ej blifvit ur embetsberättelserna framdraget, förmodar jag,
att det citerade ”domslutet” är det enda, hvaruti Just.-Ombudsm.
skall hafva pä ett opassande sätt yttrat sig öfver domare-maktens
högsta instans. De af Just.Ombudsm. härvid begagnade ord äro
följande: ”Af dessa betraktelser har jag funnit mig öfvertygad,
att ,ett förhastande egt rum, och att Konungens Högsta Domstol,
ifall den icke saknat rådrum att omständligen genomtänka och
efter behof debattera ämnet, ej skulle kunna stadna vid ett beslut,
hvars halt, vid närmare eftersinnande, tyckes sä föga tvetydig”.
Då man betraktar dessa ord, lösryckta från deras sammanhang
med den öfriga framställningen, kunna de möjligen anses röja
brist på granlagenhet, men detta sätt att för representationen
framlägga lösryckta strofer ur en framställning, hvars beskaffenhet
derutaf skulle bedömmas, finner jag vara ganska oriktigt,
serdeles som man icke kan förvänta sig, att alla representanterna
hafva genomläst de ifrågavande embetsberättelserna i deras helhet.
Läser man dessa berättelser, och serskildt det ämne, hvarom här
är fråga, i dess sammanhang, så finner man, att Just.-Ombudsm.
sjelf i redogörelsen för de granskade domsluten erinrat om möjligheten
deraf, att han kunde, misstaga sig, men tillika yttrat, att
då den utredning af frågorna och deras afdömande, han företagit
sig, bragt honom till den öfvertygelse»!, att domsluten icke alltid
varit väl grundade, har han tillika ansett det vara en pligt att
söka utforska orsaken till ett sådant resultat. Om nu denna undersökning
förer honom till det slutomdöme, att domslutet bordt
blifva alldeles motsatt emot hvad det verkligen blifvit, så kan lian
väl icke yttra något lindrigare örn en sådan dom, än att dcu
synes honom hafva tillkommit genom ett förhastande. Man bör
härvid äfven bemärka hvad hän yttrar derom, huru ett sådant
förhastande kunnat ega rum. Han säger, nemi. att Högsta Domstolen
är så öfverhopad med göromål, att den icke, äfven med
den bästa vilja alltid kan medhinna att egna frågorna den eftertanke,
. som för deras rätta afdömande vore erforderlig, och han
föreslår derföre äfven ett sätt att denna olägenhet afhjelpa. Han
har således ursäktat Högsta Domstolen för det förhastade beslutet,
och just detta ursäktande lägger man honom nu svårast
till last!
Innan jag slutar, ber jag att få fästa upmärksamheten vid
H. 3. 19
290
Den 4 Februari f. m.
en omständighet, som är serdeles egen för delta Utlåt. Af Utsk:s
16 ledamöter hafva icke mindre än 13 på olika grunder reserverat
sig emot det afgifna Utlåt. 5 ledamöter hafva velat meddela
svårare anmärknrr emot Just.-Ombudsm. än Utlåt, innehåller.
De 8 öfriga, och således hälften af Ulsk:s personal, hafva velat gifva
Just.-Ombudsm. ett utmärkt vitsord öfver hans embetsförvaltning.
Hr Carleson har varit strängast i klandret af Just.-Ombudsm:s
sätt alt upfatta och handhafva sitt embete. Ilan har icke nöjt
sig med de 2:ne, af mig berönde anmärkmne; han har gått än
längre och förebrått Just.-Ombudsm. för det denne skall hafva
åtalat mindre embetsfel, dem han endast bordt hos Just.-Kansleren
anmäla, hvarförutan Hr Carleson påstått, att Just.-Ombudsm. genom
sin granskning af Högsta Domstolens gifna beslut icke funnit
rätta sättet att utreda lagskipningens tillstånd samt att det
varit lätt för Just.-Ombudsm., ifall viljan varit god, att finna ett
bättre sätt för denna utredning. Men Hr Carleson har icke upgifvit,
hvaruti detta bättre sätt skulle bestå, ehuru jag vill förmoda,
att han i det fallet haft god vilja. Skulle man gilla Hr
Carlesons åsigt, så borde Just.-Ombudsm. ligga i en fullkomlig
dvala; och framförallt ej kasta sina blickar in i Högsta Domstolens
åtgärder. Jag medgifver, att detta visserligen kunde vara det
beqvämligaste både för dem, hvilka nu sitta i Högsta Domstolen
och för dem, som aspirera en plats derstädes, men om Svenska
folket skulle vara nöjdt med en väktare, som på det sättet slumrade
i st. f. att vaka, det torde blifva en annan fråga.
Hr Carleson har slutat sin reservation med den förklaring,
att han, såsom domare och embetsman, samt således beroende af
den makt, hvars begagnande han granskat, måhända vore jäfvig
att i frågan sig yttra. Med skäl torde ock kunna ifrågasättas,
huruvida man kan anse reservanterne sjelfve hafva emot Just.-  Ombudsm. iakttagit den grannlagenhet i uttryck, för osidosättande
hvaraf den sednare blifvit så skarpt klandrad af reservanterne,
bland hvilka Hr Carleson ej torde vara den ende, som kan
hafva anledning att linna sig uti ett slags jäfaktighets-tillstånd
vid bedömandet af Just.-Ombudsm:s åtgärder; — ty, om jag icke
irrar mig, har klagan hos Just.-Ombudsm. blifvit förd deröfver,
att ett ärende, som berodde pä en af reservanternes handläggning,
alltför länge livilat oafgjordt, med anledn. hvaraf Just.-  Ombudsm., om han äfven icke funnit sig föranlåten att dröjsmålet
lagligen beifra, likväl ansett sig skyldig alt erinra vederbönde
om ärendets handläggning, 2:ne andre af reservanterne lära
vara af Just.-Ombudsm, actionerade: och den fjerde är väl icke
sjelf under action, men, om jag icke bedrager mig, har han
såsom Öfverdomare godkänt det beslut, för hvars fattande den underordnade
auktoriteten blifvit ställd under åtal. Huruvida man,
under sådana förhållanden,' kan anses fullt ojäfvig att framställa
så beskaffade anmärkn:r, som reservanterna gjort, det synes Hr
Carleson, såsom han ock gjort, verkligen ej hafva saknat skäf
att ifrågasätta.
Resultatet af hvad jag nu haft äran anföra, är, att jag till
Den 4 Februari f. m.
291
alla delar instämmer i det omdöme, LagUtsk:s Ordfrde, Hr Gr.
Sparre afgifvit ang:de den nuvar:de Just.-Ombudsm:s stora förtjenster
vid utöfyandet af hans ansvarsfulla kall, -samt att jag
vidare instämmer i Hr Doktor Säves uttalade omdöme, att Just.-  Ombudsm, genom oförtröttadt nit, frimodighet, kraft och verksamhet
i sitt mödosamma kall väl förtjenat det vitsord, som han
äfven vid sista riksdagen erhöll, att hafva motsvarat R. Slas
vigtiga förtroende.
Sedan jag nu såsom enskild Riksdagsman uttalat mitt omdöme
öfver R. St:rs Just.-Ombudsm:s embetsförvaltning, får jag
vördsamt tillstyrka, att R. o. Ad. behagade lägga LagUtsk:s ifrågavande
Utlåt, till handlingarne.
Ilr Adelborg, Anders Otto: Det är af största vigt för
en nation, att de juridiska lagarne handhafvas med rättvisa och
oväld, så alt en känsla af säkerhet i detta hänseende är inom
landet rådande. Dessa lagar äro, näst de gudomliga, för nationens
välfärd af den högsta betydenhet. Då 1809 års män grundläde
elt nytt Statsskick i Sverige, insågo de, mer än väl riktigheten
härutaf och att lagen i ett land under så olika omständigheter
som detta utsträkt. öfver en yta af så skiljaktig beskaffenhet
och befolkadt af innebyggare med så olika lynnen och
seder, skulle blifva af domstolarne till följd häraf ej sällan olika
tolkad och tillämpad. För att motverka detta och för att åstadkomma
den enhet i lagskipningen, som skulle göra rättstillståndet
säkert och på ett principenligt sätt verkande öfver hela landet,
tillsatte de en väktare öfver lagskipningens gång, nemi. R.
St:rs Just.-Ombudsm. För alt denna väktare rätt skall upfylla
sitt kall,, erfordras att han är icke allenast oväldig och rättvis,
utan äfven nitisk och oförskräckt. Att R. St:rs nuvande Just.-  Ombudsm. innehar dessa egenskaper, lärer icke kunna förnekas.
Jag vill icke ingå i någon granskning af det sätt, hvarpå Just.-  Ombudsm. under sin embelsutöfning gått tillväga, och det ligger
icke heller inom gränsen af mitt omdöme, men hvad jag tilltror
mig kunna göra, är att framföra den opinion om Just -Ombudsm.,
som jag känner i flera trakter af Sverige vara rådande. Denna
opinion är för Just.-Ombudsm. på det högsta fördelaktig och
säkraste beviset härå är, att hans embetsbcrättelser hafva i allmänhet
blifvit med verklig förkärlek omfattade. Under resor
genom landet, hvilka jag tili följd af ej obetydliga affärer nödgats
företaga, har jag kommit i beröring med en mängd personer.
Under dessa färder hafva icke blott ekonomiska anlägenheter tagit
min tid och eftertanke i anspråk; jag har. sökt göra dessa mera
tråkiga sysselsättningar lefvande genom att sätta dem i förening
med ämnen af högre art. Att bland dessa ämnen äfven skulle
ingå de, som äro föremål för Just.-Ombudsm:s verksamhet, var
en följd af dessas samhällsvigtiga betydelse och under samtal härom
har jag funnit den allmänna rösten i fandet nästan enhälligt instämma
i ett tacksamt erkännande af den nuvande Just.-Ombudsm:s
19 *
292
Den 4 Februari f. m.
utmärkta skicklighet, oväld och rättrådighet. Att han under sitt
kalls utöfning icke får se till personen, är gifvet. Han mäste se
till, att hvarje individ, vare sig pä samhällets högsta eller lägsta
trappsteg, vare sig oförvitlig eller tadelvärd, åtnjuter fullt skydd
af landets lagar och icke kränkes i någon lagligen honom tillkommande
rättighet. Det är endast rättvisan, denna grundpelare
för hela samhällsinrättningen, han måste söka att stödja och uprätlhålla
och detta värdiga mål mäste han vinna för hvad pris
som helst. Hvarken mistningen af öfverhetens eller folkets gunst
får afhålla honom från ett oaflålligt framgående på denna väg.
Att en embetsverksamhet af sådan art och utöfvad med det strängaste
alfvar måste blifva föremål för oblida omdömen af många
personer, isynnerhet bland dem, emot hvilka den blifvit riktad,
ligger i sakens natur och den siste talarens anförande har visat,
hvilka stridiga vitsord, innefattande å ena sidan mer eller mindre
tadel, blifvit af ledamöterna inom LagUtsk., hvars åliggande det
är att granska Just.-Ombudsm:s embetsförvaltning, afgifna. Tager
man dessa, om jag så får uttrycka mig, orlofssedlar i närmare
skärskådande, så skall man uptäcka, att t. o. m. de, hvilka
innefattas i sjelfva Utlåt., icke hänga rätt väl ihop. Vid bedömandet
af Just.-Ombudsmis verksamhet i afseende å lagskipningen,
säger Utsk. ”att Just.-Ombudsm:s embetsverksamhet uti
ifrågaställde hänseende uppenbarar en städse vakande upmärksamhet
i förening med ett synnerligt nit, hvars vigt, vid bedömandet
af samma verksamhet, ej i någon väsentlig mån förringas
af hvad nyss blifvit anmärkt, hvartill hufvudsakliga anlednm
blott må sökas i Just.-Ombudsm:s med Utsk:s icke öfverensstämmande
upfattning af hvad' hans embetspligt klafver”. Emot
slutet af Utlåt, säges det, att Just.-Ombudsm:s granskning af Högsta
Domstolens beslut ådagalägger samma nit att upfylla sin pligt, som
uppenbaras i hans öfriga embetsverksamhet. Dessa 2:ne vitsord
tyckes mig vara af den amplaste art och borde, enl. mitt förmenande,
hafva föranledt ett annat resultat, än det, hvartill Utsk.
slutligen kommit, eller att Just.-Ombudsm. i allmänhet motsvarat
det vigtiga förtroende, R. St:r honom lemnat. Att ett dylikt
resultat, kan följa på sådana berömande uttryck, jag nyss citerat,
kan icke förklaras på något annat än det af Hr Cederschiöld
angifna sätt, eller att de enskildta ledamöternas åsigter varit i
ovanlig grad stridiga, hvilket ock af reservanternas stora antal
röjes. Då man icke kunnat förevita Just.-Ombudsm. någon enda
embetsförsummelse, utan klandret endast härledt sig från en med
Just.-Ombudsm:s egen åsigt i saken ej öfverensstämmande upfattning
af sättet för hans embetsutöfning, anser jag det vara
R. St:r mindre värdigt att förhålla deras ombud det vitsord, lian
vid en föregrde Riksdag erhållit, eller att han motsvarat R. Stirs
förtroende.
Sedan jag sålunda, ehuru kanhända på ett ofullständigt sätt,
uttryckt min enskildta åsigt i detta vigtiga ämne, anser jag dock
ej skäl lili att begära återremiss, utan slutar med att förena
Den i Februari f. m.
293
mig uti Hr Cederschiölds anhållan, att Utlåt, måtte blifva lagdt
till handligarne.
Gr. Sparre, Erik: LagUtsk. har, vid afgifvande af detta
Utlåti, inom sig haft heta strider att genomgå, stora svårigheter
att öfvervinna. Utlåt, innehåller yttrande öfver embetsverksamheten
af en man, hvilken ovedersägligen sökt att till högre lif
och betydenhet höja ett embete, hvilket före hans tillträdande
deraf, snart sagdt, nedsjunkit i glömska och betydelselöshet.
Beträdandet af en sådan ny bana måste, i detta liksom i alla
andra fall, hafva till oundviklig följd, dels att den, som bröt sig
denna nya bana, skulle blottställa sig för misstag om den rätta
vägen, dels ock att just detta upträdande skulle hos alla dem,
hvilka med varsamhetens och försigtighetens misstänksamma blickar
betrakta hvarje nytt, ovanligare upträdande, väcka misstroende
och afvogliet samt framkalla motstånd; och i dessa omständigheter
ligger en tillräcklig anledn. dertill, alt Just.-Ombudm:s åtgörande
skulle blifva föremål för ett strängt bemödande. Men det linnes
en annan orsak dertill, hvilken, för att så säga, ligger i sjelfva
sakens natur. Jag vill icke, såsom en talare för mig gjort, tillskrifva
småsinnet de oblida omdömen, hvilka öfver Just.-Ombudsm:s
embetsöfning blifvit fällda; det är snarare i sjelfva embetets beskaffenhet,
som grunden för ogillandet måste sökas. Detta embete
kan nemi. ovedersägligen blifva en farlig makt. En åklagaremakt,
vid sidan af Konungens, kan, derest den skulle missbrukas,
blifva serdeles vådlig. Om nu de personer, hvilka med
farhåga betrakta embetet i allmänhet, i det sätt, hvarpå detsamma
af innehafvaren utöfvas, söka en bekräftelseoaf denna farhåga,
vill jag icke räkna alltför strängt med dem. A den andra sidan
måste Just. Ombudsnus nit och verksamhet i utförandet af sitt
kall förskaffa honom varma anhängare bland deni, hvilka, utan
fördom emot embetet och med mindre rädsla för vådorna af dess
missbruk, icke kunna undgå att bemärka mannens öfvervägande,
stora förtjenster. Det är således icke underligt, att sins emellan
betydligt afvikande åsigter i denna fråga sökt att inom Utsk. göra
sig gällande. Utsk:s Utlåt, borde, enl. min åsigt, utgöra en framställning
af hvad Utsk., efter granskning af Just.-Ombudsm:s
embetsberättelse!', diarier och registratur, funnit förtjena R. St:rs
upmärksamhet, samt innehålla ett omdöme öfver hans embetsverksamhet,
som kunde vid det blifvande nya valet tjena Ständernas
Elektorer till ledning. Vid det af mig nyss omnämnda förhållande,
att representanter af 2:ne motsatta åsigter, nära nog
lika manstarka, funnos inom Utsk., var det naturligt, att Utsk.
måste söka sammanjemka dessa meningar och göra Utlåt, till ett
uttryck af det omdöme, hvaruti Utsk. i dess helhet kunnat förena
sig. En sammanjemkning af åsiglerna i de fall, der de kunde
mötas, der en förening var möjlig, skedde äfven. Om uttrycken
dervid icke i allmänhet fallit sig så, att de blifvit för alla tillfredsställande,
torde få tillskrifvas de förhållanden, under hvilka
Utlåt, tillkommit. Att det likväl innehåller ett ganska ampelt
Den 4 Februari f. in.
vitsord, har deu siste värde tataren redan visat, om han äfven
icke funnit detta vitsord så godt, som han önskat. Utlåt, innehåller
uttryckligen det tillkännagifvande, att Utsi;., vid granskningen
af Just.-Ombudsm:s berättelser, diarier och registratur, aldrig
funnit honom hafva eftersatt sin pligt, utan t. o. in, i åtskilliga
fall utöfvat densamma, der han, enl. Utsk:s upfattning af hans
åligganden, icke behöft upträda. Men detta sednare tillkännagifvande
innebär icke egentligen något klander, och den första
talaren, som yttrat sig så bittert emot Ulsk., har, enl. mitt förmenande,
icke haft skäl att fästa sig så serdeles dervid. Om, på
sätt jag i min reservation tillkännagifvit, jag för min del funnit,
att Utsk. i omdömet öfver Just.-Ombudsm:s embetsverksamhet
bordt inlägga mindre skärpa, så kan jag likväl icke allt för hårdt
bedöma deni, sorn varit af en motsatt mening. . Hufvudändamålet
med Utlåt, anser jag vara vunnet; jag anser detsamma innefatta
ett omdöme, tjenande till ledning vid det instundande nya
valet, och finner således, att Utsk. fullgjort på ett tillfredsställande
sätt sitt updrag i detta fall. Att här vidlyftigt diskutera
om en eller annan, af Just.-Ombudsm. förfäktad sats, hvars tillämpning
i lagskipningen icke ifrågakommer, torde vara mindre
lämpligt och till intet tjenande, hvarföre jag anser, alt Utlåt, bör,
utan långvarig diskussion, af R. o. Ad. läggas till handlingarne.
Hr Carleson, Edvard Henrik: I den reservation, jag
afgifvit emot LagUtsk:s förevande Utlåt., har jag framställt grunderna
för min ifrån Utsk:s afvikände mening. Jag begär icke,
att någon af R. o. Ad:s ledamöter skall antaga denna mening
såsom riktig, utan alt pröfva de grunder, hvarpå den hvilar. Om
dessa befinnas riktiga torde äfven R. o. Ad. i denna fråga komma
till samma slut som jag. Tydligare, än jag skriftligen framställt
min mening, tilltror jag mig icke kunna mundtligen göra det,
hvarföre jag hänvisar dem som deraf skulle vilja taga kännedom,
till hvad reservationen innehåller.
1 sitt här afgifna yttrande har Hr Cederschiöld vändt sig
emot mig personligen och antydt, att min reservation skulle härflutit
från småsinne eller hvarjehanda oädla bevekelsegrunder,
dem han behagat tillskrifva mig. Något annat svar härå än det
som innefattas i hvad jag redan yttrat, finnér jag’ ej vara erforderligt.
Hr Cederschiöld har äfven anmärkt, alt åtskilliga af
reservanterna skulle vara af Just.-Ombudsm. actionerade samt att
en af dem, ehuru icke actionerad, likväl såsom domare gillat ett
af en annan myndighet meddeladt beslut, hvarför denne sistnämnde
af Just.-Ombudsm. åtalats, och på sådan grund har Hr Cedershiöld
antagit att dessa ledamöter, och deribland äfven jag,
varit jäfviga att i förevande ämne meddela något yttrande. Häremot
vågar jag likväl anmärka att då R. o. Ad. invalt mig till
ledamot af LagUtsk., lärer det väl hafva varit min skyldighet att
fullgöra de pligter, sorn mig i sådan egenskap ålåge och att,
om jag äfven skulle varit af Just.-Ombudsm. åtalad för hvarenda
en af mina embetsåtgärder, jag likafullt varit pligtig att deltaga
Den 4 Februari f. m.
295
i den Utsk. åliggande granskningen af Just.-Ombudsm:s embetsförvaltning
samt följaktligen äfven uttala mitt omdöme öfver hvad
under denna granskning förekommit. Serskildt vill jag dock för
Hr Cederschiöld omnämna, att jag hvarken är eller har varit af
Just.-Ombudsm. actionerad samt att jag icke heller haft med honom,
såsom enskild person, något att skaffa.
Hr Cederschiöld har mycket ordat om den af Just.-Ombudsm.
förfäktade sats, att det skulle tillkomma den svenska domaren,
såväl i Under- som Öfverdomstol, alt pröfva giltigheten af hvarje
lag. Hr Cederschiöld har anmärkt, att denna sats skulle vara af
LagUtsk. på samma gäng erkänd och underkänd. Den värde
ledamoten tyckes icke kunna eller vilja inse, att en sats kan vara
oriktig i sin allmänlighet, utan att vara det i sin enskildhet, eller
att det enskilda eller inskränkta omdömet kan vara sannt under
det alt det allmänna omdömet är osannt. Jag vill emellertid
icke inlåta mig i någon undersökning af satsens riktighet, ty
hvarken Just.-Ombudsm. sjelf eller såvidt jag vet någon Svensk
domare har det ännu fallit in att våga försöket att göra densamma
i verkligheten gällande. Och vid sådant förhållande hade
väl lämpligast varit att Just.-Ombudsmis upsatser i detta ämne
blifvit från hans embetsberättelse!- utesluten.
Mitt bestridande af Just.-Ombudsm:s domsrätt öfver Högsta
Domstolen har jemväl blifvit klandradt. Man har sagt att det,
till följd af Just.-Ombudsnns skyldighet att utreda lagskipningens
tillstånd, måste åligga honom att granska äfven den högsta domaremaktens
förvaltning af dess embete. Jag bestrider icke detta,
men påstår, att denna granskning ej får verkställas på annat sätt,
än att den inför hvilken granskningens resultater skola framläggas,
eller R. Sl:r, må kunna steg för steg följa Just.-Ombudsm.,
kontrollera hans upgifter, och bedöma, huruvida hans omdöme,
om lagskipningens tillstånd är riktigt eller icke. Så långt Ständerna
kunna följa honom, så långt får han gå, men icke längre.
Grunderna för denna åsigt har jag sökt att i min reservation utveckla
och får, för att ej onödigtvis uptaga tiden, äfven nu åberopa
densamma.
Under det jag bar ordet, torde det tillåtas mig att göra en
erinran i anledn. af en af Just.-Ombudsm. lill Riksståndens ledamöter
utdelad skrift, med titel: ”1 anledn. af LagUtsk:s vid
innevar:de Riksdag Utlät, öfver Just.-Ombudsm:ns embetsförvaltning,
samt dermed följaktige reservationer”. I denna skrift har
Just.-Ombudsm. försökt alt inlåta sig uti polemik med LagUtsk.
ronde det ämne, som nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Denna skrift innehåller, enl. mitt omdöme, en sammanblandning
af ganska sanna, men äfven fullkomligt falska satser,
af känslouttryck samt dels riktiga och dels oriktiga förnuftsslut,
alltsammans ihopfogadt med dialektisk skicklighet, att om man
här endast hade att afse skriftens innehåll, det icke skulle
vara ur vägen att ingå i en analys af detsamma. Men, enl. mitt
omdöme, är Just.-Ombudsm:s beteende att, under det LagUtsk:s
Utlåt. ang:de hans embetsförvaltning är föremål för Riksståndens
290
Den 4 Februari f. m.
öfverläggning, framkomma med en sådan skrift, icke passande,
och då det ej slår tillsammans med 14. Stms värdighet att man
här inlåter sig i polemik med deras Just.-Ombudsm., skulle jag
icke ens hafva omnämnt denna skrift, såvida icke Just.-Ombudsm.
deruti debiterat LagUtsk., och äfven mig, för en oriktig upgift.
På andra sidan af Utlåt, säger nemi. Utsk., ”att föremålet för
Just.-Ombudsm:s åtal någon gäng utgjort misstag, som haft sin
grund i lagarnes tvetydighet eller mindre bestämdhet”. Ungefär
ett dylikt yttrande förekommer äfven i min reservation. Men
Just.-Ombudsm. har på 3:dje sidan af den skrift, jag omnämnt,
behagat yttra följande ord: ”Att jag någonsin anställt åtal endast
i anleda, af någon otydlighet eller tvetydighet i lagar och författningar,
förnekar jag alldeles; om ock till följd af domstolarnes
åsigt om bristen på bestämdhet i lagens stadganden ett
eller annat åtal blifvit utan påföljd”. Då man skärskådar beskaffenheten
af de åtal, hvilka blifvit af Just.-Ombudsm. sedan
förra Riksdagen anställda, linner man, att i hvar och en af de
3:ne embetsberättelserna förekomma åtal, hvilka blifvit ogillade
dels i första instantien utan att Just.-Ombudsm. funnit skäl att
dem fullfölja, och dels i begge instantierne. Detta ogillande har
icke alltid härflutit från bristande utredning af det faktiska i saken.
Vid sådant förhållande och då den man, hvilken 11. St:r nise till
sitt ombud, skall vara en för lag-kunskap och utmärkt redlighet
känd person, synes man väl haft skäl att antaga att de förmenta
fel, sorn varit föremålet för slika åtal haft sin grund i någon
lagens ofullständighet eller tvetydighet. Men, jag har icke från
denna grund allena hemtat stöd för mitt påstående; det grundar
sig jemväl på Just.-Ombudsm:s egna upgifter hvaraf det torde
tillåtas mig att exempelvis anföra några. I embetsberätlelsen för
år 1851 sid. 58 förekommer redogörelse för ett åtal emot en
domare, bland annat derföre att han för andra resan stöld dömt
en person till spöstraff, i st. f. fängelse vid vatten och bröd. Den
Hofrätt, inför hvilken åtalet utfördes, förklarade, att det härutinnan
klandrade förfaringssättet icke kunde till någon ansvarspåföljd
föranleda. Just.-Ombudsm. klagade ej öfver Hofrättens
utslag i denna del och, såsom skäl dertill, anföres att åtalets
hufvudändamål var att förebygga framtida misstag af den tilltalade
och att denne förmält sig hädanefter vilja tillämpa den af
Just.-Ombudsman hyllade grundsatsen, alt andra resan stöld borde
försonas med fängelse vid vatten och bröd. Om ett misstag sådant
sorn det att ådömma bestraffning af spö i st. f. fängelse vid vatten
och bröd, haft emot sig tydlig och bestämd lag samt man
äfven förutsatte det osannolika att en Öfverrätt skulle ansett ett
slikt misstag icke föranleda till någon ansvarspåföljd för den tilltalade
domaren, sä hade det likväl varit Just.Ombudsnns ovilkorliga
skyldighet att fullfölja åtalet, och följaktligen måste den som
ej vill beskylla Just.-Ombudsm. att hafva härutinnan eftersatt sin
embetspligt antaga att efter Just.-Ombudsm:s egen mening det
åtalade misstaget haft sin grund i någon tvätydighet eller obestämdhet
i lagen.
Den 4 Februari f. m.
297
I samma berättelse förekommer ett åtal emot ledamöterne af
en af de fordna Kämnärs-Rätterne för uraktlåtenhet dels att, uti
ett instämdt mål ang:de bidrag till upfostran af ett oäkta barn,
tillkalla allmän åklagare.för att beifra lägersmålet dels ock att i
allt fall ådöma ansvar för det erkända lägersmålet. Sedan Kämnärs-Rättens
ledamöter sökt försvara sin åtgärd, blef Just.-Ombudsm:s
ansvars-talan ogillad af Hofrätten hufvudsakligen på det
skäl att grundsatsen, att der förbrytelse af den ringare art,
som till den ifrågakomne vore hänförlig, vid domstol yppades,
det ålåge domaren, ändå att målsegare eller allmän åklagare derå
ej talade, ansvar ådöma eller åtminstone tillkalla åklagare att förbrytelsen
beifra, icke funnes i lag uttryckt. I referatet af detta
mål, sorti af Just.-Ombudsm. fullföljdes hos K. M., framställer
Just.-Ombudsm. den synpunkt hvarur han dervid betraktat frågan
och yttrar bland annat, pag.60: ”Jag har förklarat mig lemna
derhän, huruvida grundsatsen, detta oaktadt, må sägas icke vara
i lag uttryckt, men anmärkt, att om den ock icke det vore,
den dock ej kunde vara det mindre, än den sats, hvarmed Kämuers-Rättens
tilltalade ledamöter sökt försvara sig, att nemi. domare
ej skall finnas, der ingen åklagare är”. Månne icke uti
detta förklarande ligger ett ganska påtagligt erkännande deraf att
det förmenta och åtalade misstaget hade sin grund i lagens mindre
bestämdhet?
Men ännu ett exempel ber jag att få anföra. På 19:de och
2:de sid:ne af Just.-Ombudsm:s till nu församlade Ständer afgifna
embetsberättelse afhandlas ett åtal emot Rådstufvu-Rätten i Gefle
för underlåtenhet att till pröfning uptaga enskild persons angifvelse
om fylleriförseelse. Svea Hofrätt förklarade, att RådstfvuRätten
derutinnan rätteligen förfarit. Med förmälan att han i
underdrhet anfört besvär öfver Hofrättens utslag, framställer Just.-  Ombudsm. sin, från, domstolarnes åsigt i denna fråga, afvikande
mening samt yttrar dervid: ”Och i öfverensstämmelse
med denna grundsats för Svenska rätte g ungs sältet har jag
fattat den föresatsen ali lill I{. M:s Nåd. pröfning öfverlemna
hvarje af min handläggning beroende mål, der samma
grundsats icke blifvit följd, på det frågan om dess giltighet
må varda genom stadgad lagskipning afgjordTill stöd för
sin mening har Just.-Ombudsm. icke gittat åberopa något bestämdt
lagbud utan endast hänfört sig till rättegångs-ordningens anda.
Om den af Just.-Ombudsm. förfäktade grundsatsen verkligenfunnes
i lag uttryckt, kunde emellertid naturligtvis icke, såsom Just.-  Ombudsm. antager, giltigheten af denna grundsats bero på lagskipningens
afgörande och af detta Just.-Ombudsm:s antagande
måste således dragas den följd att han sjelf anser grundsatsen
icke vara i lagen uttryckligen erkänd och att den underlåtna
tillämpningen deraf har sin grund i lagens obestämdhet. Deruti
igenfinnes följaktligen äfven anledningen till de omförmälda åtalen.
Flere bevis för verkligheten af det af Just.-Ombudsm. förnekade
factum skulle ur hans.egne embetsberättelser kunna hämtas,
men de redan anförde torde desto heldre vara tillräcklige,
298
Den 4 Februari f. ni.
sorn min afsigt ej är att framställa en vederläggning af hvad
Just.-Ombudsmm i den omnämnde skriften yttrat, utan endast
ytterligare motivera min reservation. Huruvida för öfrigt min
mening är den rätta, öfverlemna!- jag nu åt R. o. Ad. att bedöma.
Frih. Creutz, Stephan, anförde skriftligen:
Då LagUtsk. i sitt Utlåt. JM 4, i anledn. af verkställd granskning
af R. St:rs Just.-Ombudsm:s, vid innevande Riksmöte aflemnade
allmänna redogörelse, ej till det minsta vidrört den
uti 1852 års Embets-berättelse till hufvudafdelningen, lagreformen,
innehållne paragraf om det religiösa tillståndet i landet och
de för lagstiftningen nödvändiga åtgärder härför, så anser jag
mig icke böra lemna de åsigter och läror, som der uttala sig,
oanmärkte. Ehuru LagUtsk. förklarat Just.-Ombudsmm i allmänhet
motsvarat det vigtiga förtroende R. St:r honom lernnat,
oaktadt åtskilliga ledamöters deremot afgifna reservationer, och
fastän Prostarne Melander, Euten och Säve i allmänhet gifvit
honom de amplaste loford, så må det tillåtas mig att med några
ord göra några anmärkmr emot den religiösa eller kyrkliga delen
af hans Embets-berättelse.
Det religiösa tillståndet i landet, som en längre tid satt domare-
och åklagare-makten i verksamhet, har upkallat Hr Just.-  Ombudsmm att inför Ständerne belysa halten af de förmenta
villomeningar och irrläror, som hota Statskyrkan och att genom
uttalande af sin trosbekännelse grundlägga den lagreform, som
skall l}ota refvorna på Zions murar.
Hr Just.-Ombudsmm, väl vetande tidens oeftergifliga fordran,
börjar med religionsfriheten och inseende nödvändigheten af att
dämma vattnet i bäcken, innan det runnit i ån, gör först deruppå
sitt anfall. Han säger: ”af allt hvad som kallas en frisinnad
tids fordringar, är säkert ingenting af högre vigt än friheten
i religion” och anser ”ett utredande af ämnet vara af högsta
vigt”. Utredningen går hufvudsakligast derpå ut: att ”lian medgifver
samvetsfriheten obegränsad, men förblandar icke denna
med rättigheten att offentligen förkunna och hos andra inplanta
sina religionsbegrepp, — en rättighet, tillägger han, som visserligen
under namn af religonsfriliet kan påyrkas, men hvars beviljande
utan all inskränkning ej låter med samhällsordningen
förena sig”. Jag vill härvid endast anmärka att ”den frisinnade
tidens fordringar på frihet i religion”, hvilken Hr Just.-Ombudsmm
i sin början rätt öppet synes framställa såsom rättmätig, härmed
alldeles icke kan vara tillfredsställd, ty detta vore att sätta oss
tillhaka i de mörkaste tider af kristendomens förtryck, såsom under
Kejsarne Nero och Calligula, då den mest utvecklade individuela
samvetsfrihet medgafs, men yrkade några på konfessionel
frihet, så måste de underkasta sig att blifva insydde i tjärade
säckar och, uphängde på lycktstolpar, brännas till tyrannernes
förlustelse. Hr Just.-Ombudsmm skiljer mellan samvetsfrihet och
religionsfrihet, och ligger väl i begreppen en viss skilnad, den
Den 4 Februari f. m,
299
Utaf lif och lifsyttring, men som det ena icke är tänkbart utan
det andra, så måste dessa flyta tillhopa i ett väsende. Det är
nemi. för en lefvande kristen lika omöjligt att hafva ett rätt troslif
och detsamma förtiga, som för en lefvande menniska alt ställa
sig som vore hon död, detta så mycket mer sorn vår Frälsare
befallt: att ”hvilken mig bekänner honom vill jag ock bekänna,
men hvilken mig förnekar, honom skall jag ock förneka”. Den
som utur annan synpunkt bedömer kristendomen och dess yttringar,
talar såsom den blinde om färgen.
Hr Just.-Ombudsm:n anför vidare- läseriet i allmänhet inom
landet och ”folkleilarne” i synnerhet, hvilka alla utan undantag
ställas i ”fanatismens” leder och dess ”tjenst”. Genom deras
bearbetning hafva i flera orter utbrutit religiösa oroligheter, med
missnöje och klagan, — heter det — öfver den rådande kyrkostyrelsen,
ej mindre för irrlärighet, än för åsidosättande af dess
kalls pligter. Då dessa beskyllningar, helst i hvad de angripa
vårt presterskaps renlärighet, ej kunna vara grundade; mäste det
således i stället vara folkledarne sjelfve, som umgås med falska
läror; och de hafva i sjelfva verket predikat sådana, hvilka innebära
de uppenbaraste vådor sä väl för den sedliga, som för den
borgerliga ordningen. Det är ofelbart vid dessa läror, som oordningen
ytterst hänger; och förgäfves arbetar man säkerligen att
bryta dess makt, så länge afvikelserne från lårans renhet icke i
grunden undanrödjas” m. m. Hr Just.-Ombudsm:n synes taga
för afgjordt att det är ”folkledarne i fanatismens tjenst” som
fara land och rike ikring endast i afsigt att upvigla folket emot
presterne och deras embetsförsel; jag tviflar på att det så i allmänhet
förhåller sig, ty Bibeln och Luthers Postilla, af hvilka
den sednare på några år utgått i 3 uplagor af 3 å 4000 exemplar
årligen, har uppenbart för folkets ögon ådagalagt det rådande
andliga mörkret samt presternes ofta deraf följande oandelighet
och oförmåga att tillfredsställa folkets andeliga behof. —
Det yttras vidare i berättelsen: ”Då beskyllningarne mot presterskapets
irrlärighet icke kunna vara grundade så mäste folkledarne
vara de, som umgås med irrläror”. Hvilken slutkonst!!
• — Hvarför kunna icke beskyllningarne emot presterskapet
möjligen vara grundade? — — Hr Just.-0mbudsm:n har icke
gifvit något skäl för sin utsago, utan endast ett maktspråk, hvilket
kunde gifva anledning till den förmodan att Hr Just.-Ombudsrmn,
lika såsom med civil- och kriminal-lagarnes förbättring
i vissa delar, ”icke” nog ”tänkt derpå”. Jag anser det nemi.
icke otroligt att äfven prester kunna fara med irrläror likaväl
som de s. k. ”folkledarne”, ty då det gäller andeliga ting, så
har icke Gud anseende till personen och kan gifva Sin Anda,
och taga den ifrån hvem Han vill.
”Folkledarne” skulle, heter det vidare, hafva predikat så falska
läror, ”att de innebära de uppenbaraste vådor såväl för den
sedliga som för den borgerliga ordningen,” och att ”det är vid
dessa läror som oordningen ytterst hänger m. m. — ”såvida ej
afvikelserne] från lärans renhet icke i grunden undanrödjas”.
300
Den 4 Februari f. m.
Dessa yttranden stå i fullkomlig strid med Theologiska fakultetens
i Upsala omdöme om de af Just.-Ömbndsm:n s. k. ”folkledare”
och deras tillhörare i Orsa och Elfdalen samt Norrland.
Thelogiska fakulteten har nemi. i sin förklaring offentligen erkänt
dem såsom renlärigt och Jnst.-Ombudsm:n anser dem här
för '"irrlärige;” hvilken af de båda auktoriteterne skall man nu
tro? — Jag menar den förstnämnde, ty den trosbekännelse Hr
Just.Ombudsmm längre ned i berättelsen afgifvit, är allting mindre
än den Evangeliskt-Lutherska kyrkans, och tili följd af denna
inför Ständerna afgifna bekännelse frågas billigtvis, om någon
af de ”folkledare i fanatismens tjenst”, hvilka Hr Just.-Ombudsm:n
så strängt apostroferar, någonsin hafva framkommit med sådana
irrläror som dem han sjelf, sid. 69 och 70 uttalar; ty i sanning
det gifves några läror, som äro ali sedlighet mera undergräfvande
än dessa. Hr Just.-Ombudsmm uttalar nemi., efter
sedan, han ganska rikligt enl. kyrkans lära, förkastat Calvius
Prsedestinations-lära, sin förkastelsedom öfver de ”missledande
sektledarne,” emedan de lära: ”att frälsning sker af nåd allena
utan mensklig medverkan, och deraf så förklarar meningen,
heter det, att viljans och lefvernets förbättring ej heller
behöfver föregå”. När man härmed förenar, säges vidare, ett
sådant begrepp om den saliggörande tron, att deri endast ligger
ett hemlighetsfullt tillegnande af Frälsarens förtjenst; fordras
utan tvifvel en större skarpsinnighet, än som hös gemene man
kan väntas, att skilja en sådan salighetslära från den, som rent
ut förklarar menniskan utvald eller förkastad, utan allt afseende
på hennes moraliska lif och hennes viljas beskaffenhet.” — —
I sanning fordras här en skarpsinnighet, som hvarken JustOmbudsm.
eller gemene man tager af sin egen kraft, utur sitt
eget hufvud, ty härtill fordras en annan makt, ett nyskapande,
som Hr Just.-Ombudsm:n, under namn af ”nya födelsen”, igenfinner
i Joli. 3:e kap.; såväl som i vår kyrkas symbola och slutligen,
i katechesen. Den naturliga menniskan med allt sitt förnuft,
all sin förmenta bildning och skarpsinnighet kan nemi.
alldeles intet förnimma af hvad Guds anda tillhörer, ty detta
måste andeligen och icke efter blotta förnuftet dömas. Menniskan
är ett treenigt väsende och består af kropp, själ och ande;
med kroppen uträttar hon de funktioner, som tillhöra det rent
materiela lifvet, med själen det rent intellectuela, såsom menskliga
vetenskaper.m. m., men med anden förnimmer hon Gud
och hvad Hans Anda tillhörer, med ett ord, alla öfversinliga ting,
som tillhöra en annan verld och lifvet efter detta och saligheten
i Kristö Jesu genom Ordet oss uppenbarad. — Att Hr Just.-Ombudsmm
förkastar de s. k. ”missledande sektledarnes” lära om
rättfärdiggörelsen ”af nåd allena utan mensklig medverkan och
endast genom tillegnande af Frälsarens förtjenst och utan den
fria viljans och lefvernets åtgärd,” att förkastelsen, säger jag, af
denna lära är grundfalsk och i uppenbar strid med den Heliga
Skrift och kyrkans grundläror, är lätt att bevisa samt att uti Hr
Just. Ombudsmms motsägelse mot denna af kyrkan antagna lära,
