# ID: svediakorp-gov606
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,593
# sentences: 2,004
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 31 December f. m.
301
på inhemska penningemarknaden, genom deras inlösen å vista,
hvilket allt kunnat ske, om föreningarna haft kreditiv att anlita.
Vidare hade föreningarne icke då, som nu varit fallet, hehöft
att ligga på stora räntelösa kapitaler. En tableau öfver föreningarnes
ställning under förra hälften af år 1853 visade att de hade
circa 700,000 R:dr kontanta tillgångar i sina kassor, utom hvad
Bruksegares Ilypothekskassa kunde samtidigt hafva innneliggande,
och denna ränteförlust drabbar visserligen i första hand föreningarne,
men är dock en riksförlust, då det är en ränta, som går ur landet
för ofruktbart liggande utländska kapitaler. Föreningarne hade icke
heller hehöft, såsom nu, inlåta sig på den för deras verksamhet främmande
banan att utlemna lillfällliga lån, dertill de nu blifvit nödsakade,
då de nödgats indraga de utländska kapitalerne i större
portioner, än de ögonblickligen kunnat såsom amorteringslån placera.
BankoUtsk. vid sistförflutne Riksdag synes hafva insett dessa
förhållanden, och tillstyrkte derföre i sitt första Mern. att R. St.
ville afsätta en fond till kreditiv för föreningarne, men på grund
af gjorda anmärkn:r i Stånden, förföll detta förslag.
Under förhoppning att den allmänna kännedomen om Hypotheksföreningarnes
beskaffenhet och ändamål blifvit sedan sisth Riksdag
mera spridd och att följaktligen stämningen mot dem blifvit
gynnsammare, än den då var, vågar jag hos R. Ef. St. föreslå att
1,200,000 R:dr b:ko måtte å R. St:rs Bank anslås till kreditiv åt
de i Riket inrättade och med behörigen sanctioneradt reglemente
försedde Hypotheksföreningar, under följande vilkor:
l:o att 300,000 R:dr b:ko skall vara det maximibelopp, som
skall kunna någon förening såsom kreditiv beviljas.
2:o att före lyftningen å beviljadt kreditiv Hypoteksföreningen
skall ställa Banken fullgod af Bankofullmäktige godkänd säkerhet
för hela kredilivet.
3:o att utassignering och insättning å kreditiv icke får ske
till lägre belopp än 1000 R:dr b:ko och utöfver endast å tal af
jemna 1000 R:dr.
4:o att till utassignering skall begagnas handskrifné assignationer.
5:o att för de å kreditiv dragne summor Banken beräknar 4
proc:s ränta.
6:o att fullmäktige äga att kreditiven till större eller mindre
del upsäga derest Bankens säkerhet skulle sådant fordra; börande
i dylikt fall, det till inbetalning upsagde beloppet vara Banken
godtgjordt, sednast inom 9 månader derefter.
Om remiss till Högh BankoUtsk. anhålles.
Remitterades till BankoUtskottet.
Frih. Raab, upläste derefter en sålydande motion:
Genom 165 § i det för R. Sl:rs Riksg:skont. vid sednaste
Riksdag fastställda Reglemente har blifvit stadgadt:
”alt de för Riksg:skont:s utgifter anvisade inkomster
”och kontanta tillgångar skola, till dess desamma behöfva
302
Den 31 December f. m.
”användas för detta Verk åliggande utbetalningar, så vidt
”med det allmännas säkerhet och fördel öfverensstämmer,
”göras för Riksg:skont. fruktbärande och hållas allmänna
”rörelsen tillhanda, medelst upköp för Riksg:skont:s räkning,
af räntebärande obligationer, utgifne af Arméens
”Accords-Amorterings-fond, Trollhätte Nya Kanal-Rolag,
”Bruksägares Hypolhekskassa, Skånska och Ostgöta Hypo”theksföreningar,
äfvensom Hypotheksföreningarne emellan
”jordägare i Småland m. fl. provinser, i Örebro län, i Wermland
och Elfsborgs län med Dahlsland samt Göteborgs och
”Bohus län, eller af andra sådane Svenska Hypolheksinrätt”ningar,
som på likartade grunder med de nyssnämnda
”kunna blifva bildade samt af K. M. i Nåder stadfästade
”och hvilkas obligationer Fullmägtige anse innefatta full
”säkerhet;” hvarförutan, genom 166 § af förenämnde Reglemente
blifvit stadgadt att
”De obligationer, som för Riksg:skont:s räkning blifvit
upköpta, skola i den mån sådant för verkställigheten af
Riksg:skout:s åliggande utgifter erfordras eller af verkets
fördel påkallas, antingen till inlösen ”tipsägas eller på
”det sätt Fullmägtige pröfva mest lämpligt och ändamålsenligt
försäljas'".
Dessa stadganden hafva under de sednast förflutna åren blifvit så
tillämpade, att Riksg:skont vore i tillfälle att upköpa slika obligationer,
men uti dessa kungörelser har derjemte influtit det, enl. min
tanka, mot afsigten med R. St:rs föreskrift om ifrågavar:de obligationers
inköp stridande förbehåll ”att de med proc. ränta löpande
”obligationerne skola, för att af Riksg:skont. kunna inköpas, vara
”antingen redan upsagda eller upsägbara till inlösen efter en, och
”högst sex månaders förlopp.”
I följd af denna föreskrift hafva de Hypotheksföreningars Direktm,
som velat till Riksgrskont. försälja sina obligationer, varit
nödsakade, att till nämnde kontor aflemna serskilda förbindelser af
innehåll, att Direklme ansvarade, att de obligationer Kont. komme
att inköpa skulle, utan afseende på obligationernes lydelse inlösas
efter sex månaders föregången upsägning.
Det torde icke vara svårt alt inse hvilket menligt inflytande
ett sådant förfarande af R. Stms egne Fullmägtige måste utöfva på
möjligheten för Hypotheksföreningarne att i sin rörelse begagna inhemska
kapitaler. Hypotheksföreningarnes obligationer hafva nemi.
härigenom inom landet förvandlats till vanliga skuldebref, i följd
hvaraf obligalionsinnehafvaren, när han vill återfå sina penningar
ständigt vänder sig till obligationsutgifvaren, i stället alt enl. idéen
af dylika papper, obligationerne borde genom köp gå man och man
emellan, utan afseende derpå att kapitalet är hos utgifvaren upsägbart
inom längre eller kortare tid.
Då ett penningeverk med så betydliga kapitaltillgångar som
Riksg:skont., genom sin styrelse gifvit den inhemska obligationsrörelsen
en sådan stöt, är det helt naturligt, att Hypotheksföreningarne
endast för tillfälliga behof kunna begagna inhemska kapitaler, samt
Den 31 D eccmber f. m.
303
att deras lrafvudsakliga rörelse måste grundas på utländsk skuldsättning.
Det är för alt häruti åstadkomma någon rättelse jag vördsamt
vågar föreslå:
”att Riksg:skont:s och Bankens Hrr Fullmägtige måtte erhålla
föreskrift, dels alt vid upköp af Svenska Hypolheks”obligationer
icke stadga andra vilkor i afseende på obliga”tionernes
infriande m. m., än dem som uti obligationernc
”äro uttryckligen föreskrifne, dels bemyndigas att upköpa
*slika obligationer, utan afseende derpå om desamme äro
. ”stälde på längre eller kortare upsägnings- och förfallotid
”samt att följaktligen obligationer ställde på utlottning, jem”väl
må af bemälde Hrr Fullmägtige inköpas.”
Härförutan och enär det måste förefalla besynnerligt, att de
Svenska Hypotheksföreningars på utländska språk författade obligationer
på främmande Börser' säljas med rabatt, våra egne penningeverk
föredraga att för samma inrättningars obligationer gifva
full valuta blott derföre att desamma äro skrifne på Svenska språket,
får jag vidare äran föreslå:
”att Bankens och Riksg:skont:s Hrr Fullmägtige mätte uttryckligen
bemyndigas att företrädesvis upköpa sådane obligationer,
som kunna erhållas mot kapitalrabatt, under viltor
att om obligationerne äro ställde att i utländskt mynt
”till kapital och ränta infrias å utländsk ort, vederbönde
”Hypotheksföreningars Direkl:r förbinda sig, att, efter derom
”skedd tillsägelse, i Svenskt mynt efter bestämd kurs här
”i Sverige å förfallotiderne infria samma obligationer samt
”dertill hörande ränte-couponer”.
Om Remiss till Högh StalsUtsk. anhålles vördsamligen.
Begärdes på bordet.
Härefter anförde Frih. Raab, mundtligen:
Medan jag nu har ordet, anhåller jag att få framställa en motion
till Exped:sUtsk. Jag kan nemi. icke undertrycka mitt bekymmer
deröfver, att vi vid denna Riksdag fått emottaga Riksdagstrycket
i så små stilar och på så dunkelt papper, att det nödvändigt
fordras ögon med ungdomlig skärpa för att, äfven vid dagen kunna
läsa detta tryck, och jag föreställer mig, att det vid eftermfddagsplena
skall blifva serdeles svårt, hellst för de ledamöter som hafva
sin plats något aflägsnare från lamporna. Jag prisar visserligen den
sparsamhet, som här gjort sig gällande, men då besparingen föranleder
en skadlig öfveransträngning af representanternas synförmåga,
och måhända någon gång hindrar en nyttig utredning af ärenderna,
tror jag att den icke vid detta fall är så alldeles på sitt ställe, hvarföre
och då jag är temligen viss att flertalet åtminstone bland de äldre
ledamöterna skola dela de åsigter, jag uttalat, jag anhåller, att
Exped.Utsk. måtte åläggas att inkomma med förslag till rättelse
härutinnan, så att vi få riksdagstrycket i samma stilar och hellst
på samma papper, som vid förra Riksdagar varit brukligt.
304
Den 31 December f. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Enahanda anmärkn., som Frih.
Raab nu inför det Flögl. Ståndet framställt, har redan utaf åtskillige
de särskilda Ståndens medlemmar blifvit på enskild väg så väl mig,
som äfven några af Exped.Ulsk:s öfrige ledamöter delgifven. Med
anledn. deraf har Exped.Ulsk. vid sitt sednaste sammanträde förehaft
en preliminär öfverläggning om huru en ändring lill det åsyftade
målets ernående matte kunna tillvägabringas; ärendet blef då
bordlagdt, på dfet man skulle kunna vinna lid och tillfälle att kommunicera
sig med de boktryckare, som med Riksg:skont. afslutat
kontrakt. Jag kan endast uplysa, att nästan alla dessa boktryckare
förklarat sig villige att återgå lill det gamla tryckningssättet med
glesa stilar emot ett pris af 15 R:dr b:ko arket, i st. f. det nuvarande
priset af 20 R:dr b:ko per ark, då finare och tätare, samt
således mera pappersbesparande stilsorter nyttjas.
Jag hoppas att ett tillfredsställande resultat må genom Utsk:s
nu pågående behandling af frågan vinnas, och jag skall, om och
när ett Mern. härom från Utsb. till R. o. Ad. innan kort in
kommer,
begagna tillfället att, ifall så erfordras, närmare redogöra
för min med Frih. Raabs mening öfverensstämmande åsigt i
delta ämne.
Remitterades till ExpeditionsUlskottet.
Hr Pryts, Lars Adolf, upläste en sålydande motion:
Redan under sednaste Riksdag hade en underd. ansökan till
H. M. Konungen blifvit ingifven af några deputerade från Stora
Kopparbergs och Gefleborgs län om anslag af statsmedel till en jernväg
emellan Städerne Fahlun och Gefle, hvars anläggande i fullfärdigl
skick var beräknadt till 2,400,000 R:dr b:ko, hvaraf ^:dcl
skulle beredas genom aktieteckning och |:delar begärdes i statsanslag,
på de i den underd. ansökningen föreslagne vilkor. K. M.
afgaf derom Nådig Propos. till Rikets då församlade Ständer, men
frågan förföll tills vidare genom Ständernes till K. M. aflåtne underd.
Skrifvelse d. 7 Aug. 1851, af slutligt innehåll, att R. St.
funnit de med ifrågavar:de jernvägsanläggning sammanhängande
omständigheter .icke vara så utredda att R. St. kunde afgifva
något nnderd. yttrande öfver det nådiga meddelandet eller ikläda
Staten en så vidsträckt ansvarighet som den af sökanderne ifrågasatta.
Då emedlertid förslaget till den omförmälda jernvägen emellan
Fahlun och Gefle, ännu, åtminstone inom Gefleborgs län, har fortfarande
lifliga sympathier, hvilka blifvit ökade genom K. M:s Nådigst
afgifna Propos. angående jernvägsanläggningar i Riket och dea
deri öppnade utsigten för en stambanas utsträckning söderifrån ända
till Gefle, får jag härmedelst hos R. FL St. ånyo väcka frågan om
det vid sednaste Riksdag begärda statsanslaget till en jernväg emellan
Städerne Gefle och Fahlun, under vördsam anmälan alt framdeles,
under Riksdagens lopp och så snart sig göra låter, fullständiga
-
Den 31 December f. m.
305
diga kostnadsförslager, kalkyler och ritningar med afseende på denna
bana, skola blifva lill vederbörlig granskning inlemnade.
Om remiss till StatsUtsk. anhålles vördsamligen.
Begärdes på bordet.
Hr af Geyerstam, Carl, upläste följande motion:
Det måste vara, både i fmanciellt och statsekonomiskt hänseende,
oriktigt att utkräfva större skattebidrag än för statsutgifternas
bestridande erfordras, helst i ett land, hvarest, i anseende till naturförhållanden
och kommunikalionsmedlens beskaffenhet, produktionen
fordrar ett större förlagskapital. Då fördenskull en ökad folkmängd
och en stigande industri ständigt öka statsiukomslerne, åligger
det representationen och Regeringen att, i mån af denna tillökning
förminska öfrige skattelitlar och jemna de bördor, som, frän
tider af mindre gynnsamma förhållanden, hårdare trycka den ena
än den andra samhällsklassen samt tillse, att icke alltför stora öfverskott
indragas i Statens kassor.
Denna upgift, så enkel den än synes vara, möter likväl mången
svårighet, dels uti fasthållande vid gamla fördomar, dels i obenägenheten
hos många ali eltergifva någon skatt, vid hvilken man
anser folket hafva vant sig, och således utgör såsom en skyldighet,
öfver hvars tyngd man ej beklagar sig.
Uti Kongl. Propos:n ang:de Statsverkets tillstånd och behof
äro de ordinarie- eller ständige slatsinkomslerne beräknade till ett
årligt belopp af R:dr 4,700,000.
de extra ordinarie Statsinkomsterne eller bevill
-ningsmedlen
» 6,962,000.
samt restantierne till » 130,000.
Tillsammans ll:dr 11,792,000.
Dessa beräkningar torde kunna rättas och lämpas efter tidsomständigheterna
och det kända resultatet af nästföregående Riksdagars
statsregleringar.
Med afseende å ej mindre senaste årens samt nuvarande spanmålspriser,
än det höga försäljningsvärde spanmålen, till följd af
flere kände förhållanden, åtminstone under den närmaste framtiden
torde komma att bibehålla, synes förslagspriset på Kronans behållna
spanmål kunna och böra, för den nu förestående statsregleringsperioden,
beräknas lill 6 R:dr 32 sk. T:nan, hvarigenom för de
under Afrads-spanmalen, den behållna andelen af Tiondespanmålen,
Häslvakans-spanmålen samt Rotevakans-afgifterne vid Skånska
Infanteri Regtine inbegripne 102,000 T:r råg och korn, upkommer
en tillökning öfver hvad K. M. beräknat af . R:dr 68,000.
Enär medelbeloppet af de influtne Tullmedlen under 1848 med
1852 utgjort ej mindre än R:dr 5,254,189 och då uphäfvandet af
åtskilliga i nu gällande tulltaxa befintlige införselförbud samt önskvärda
nedsättningar i tullsatserne för flere sådane varuartiklar, derå
tullförsnillningar, efter hvad som dagligen visar sig, i större mängd
2 H. 20
306
Den 31 December f. m.
bedrifves, böra för framliden bereda en så betydlig ökning i tullinkomsterna,
alt densamma i det närmaste torde komma att motsvara
den minskning deruti, som medgifvande! af tullfrihet eller
tullindring för lifsmedel och flere andra nödvändighetsartiklar
kan föranleda, så lärer tullmedlens beräkning böra höjas till 5,150,000
R:dr eller 300,000 R:dr mera än hvartill den uti den K. Proposui
är uptagen.
Den behållning af Ckaria-sigillata-medlen, som den nyligen
offentliggjorda kapilalräkningen i 1851 års Rikshufvudbok utvisar
och hvilken upgår för sagde år lill ej mindre än R:dr 943,308,
torde, om ock denna ovanligt stora upbörd till någon del mäste
lillskrifvas den förlängda tid, 1851 års redovisning för desse medel
omfattar, i allt fall utgöra tillräcklig anledning alt beräkna Chartasigillata-inkomsleu
högre än den i K. Propos:n npgifne summa af
R:dr 700,000, såvida icke R. St. vid innevarande Riksdag bevilja
någon väsendtlig nedsättning i Charta-Sigillata-afgiflerna, helst dessa
afgifters årliga belopp fortfarande stigit, sedan de nya kontrollerna
böijade att tillämpas. Beräkningen af Charla-Sigillata-medlen för
hvartdera af de år, hvarunder denna Riksdags statsreglering Olifver
gällande, torde alltså kunna höjas till R:dr 750,000 eller med
R:dr 40,000.1
liränviiisbränneri-medlenärobland de förstatsbehofvens fyllande
beräknade extra ordinarie inkomster uptagne till R:dr 800,000; men
derjemte hafva, i samma K. Propos., dessa medel under ifrågavarrde
statsreglcringsperiod beräknats lemna en ytterligare, för vissa upgifna
föremål afsedd, tillgång af R:dr 3,048,000, hvaraf för väganläggningar
och vägförbättringar samt utdiknings- och andra vattenaftappningsarbeten
skulle användas tillsammans R:dr 450,000.
Men då, i afseende å statsbidragen för dessa arbeten, samma
vilkor och föreskrifter skulle tillämpas, som hittills varit stadgade
för enahanda bidrag och häraf måste följa, att desamma böra af
Riksg-.skont. till vederbörtde utbetalas, så synes det leda till största
reda och minsta omgång, om alla dylika utbetalningar få verkställas,
af de i Riksg:skont. befintlige eller dit ingående allmänna medel.
Likaså synes de föreslagna och lill ett belopp af R:dr 120,000 beräknade
lånen för inrättande af rior eller andra ändamålsenliga sädestorkningsanstalter,
böra utaf samma medel utgå i öfverensstämmelse
med den under sednare tider antagna och tillämpade grundsats,
att Riksg:skont. men icke Slatskont. bör befatta sig med utgifvandet
af de för byggnads- och andre arbetsföretag beviljade låneunderstöd.
I likhet med undersökningskostnaderne för eljest förekommande
allmänna arbeten, synes äfven det anslag, som varder
beviljadt till kostnaden för undersökningar i afseende på jernvägsanläggoingar
böra anvisas att utgå från Riksg:skont. Deremot torde
den tillökning, som vid denna Riksdag anses nödvändig i förut beviljade
anslag till undervisningsanstalter för jordbruket samt luistoch
boskapsafvelns förbättrande, böra tilläggas de för samma ändamål,
under RiksStatens öde Hufvudtitel upförde anslag och i sammanhang
med dem disponeras och redovisas. Hvad slutligen beträffar
det ansenliga belopp af R:dr 1,230,000, som, enl. den K. Propos:n
Don 31 December f. m.
307
skulle af bran vinsskatten för åren 1S56 och 1857 utgå och användas
lill fullföljande af jernvägsanläggningen mellan Stockholm och
Götheborg, så torde man med skäl kunna häremot invända, att om
någonsin skuldsättningsbanan bör under fredslillståndet af en stat
beträdas eller fortsättas, måste det just vara vid sådana fall, då
fördelarna af de företag, som genom skuldsättningar åstadkommas,
nästan uteslutande tillfalla den kommande generation, som får vidkännas
betalningsskyldigheten för de ådragna eller ökade statsskulderna.
Alt för dylika företags lillvägabringande, i alltför kännbar
grad, öka samtidens förut nog tryckande skattebördor, synes åter
hvarken riktigt eller ändamålsenligt, helst de då vanligen framkalla
ett sä allmänt motstånd, att desamma antingen öfvergifvas eller endast
fortsättas med en ovilja och obenägenhet, som verkar lika
menligt på deras utförande, som på det allmänna omdömet om deras
gagnelighet. Den nu ifrågavande anslagssumman torde derföre böra
minskas till hvad som erfordras för ränteliqvidelnä under de första
arbetsåren för jernvägsanläggningens fortsättande.
Med tillämpning af dessa åsigter synes utaf den för kommunikationsanstalter,
odlingsföretag och landtmanna-näringars befrämjande
afsedda summa R:dr 2,148,000 af bränvinsskatten, åtminstone
1,950,000 R:dr eller (550,000 R:dr årligen, kunna och böra användas
till de egentliga statsbehofvens fyllande samt nedsättning eller
minskning i de härtill förut utgående skattebidrag.
Ehuru Restanliema för åren 1847 med 1851 i medeltal Upgått
lill R:dr 204,353 årligen, har beräkningen af denna inkomsttitel
i den K. Proposm blifvit nedsatt till R:dr 130,000 från dess
förut uptagna belopp af 180,000 R:dr. Dock som de härvid afdragna
restantierna af tullmedlen äfven framgent synas böra beräknas
och i Riks-Staten Uptagas på samma sätt, som de å andra skatteafgifter
upkommande restantier, så torde denna inkomsttitels belopp
för de stundande åren kunna antagas icke understiga R;dr 170,000.
Vid sammanfattning af nu föreslagna förändringar eller förhöjningar
i den inkomstberäkning, som finnes upgjord i K. Proposm
om Statsverkets tillstånd och behof, upkommer följande resultat:
Genom tillökning i värdet å Kronans behållna
spanmål
R:dr 68,000.
genom förhöjd beräkning af Tullmedlen ...» 300,000.
d:o af Charta Sigillata-medlen » 40,000.
d:o af Bränvinsbränneri-medlen » 650,000.
d:o af Restantierna
» 40,000.
eller en årlig förhöjning af .... * . R:dr 1,098,000.
hvilken endast med
. » 74,000.
understiger den statsfyllnadssumma, som skulle erfordras i den
mindre sannolika händelse, att alla i K. Proposm under riksstatens
titlar föreslagna anslag skulle vara af R. St. beviljade. Om
man ock, emot det nu anförda skulle anmärka, att den af Bränvinsbrännerimedlen
beräknade summa af R:dr 650,000 årligen, vore
osäker innan sig visat huru en förändrad lagstiftning för bränvins
20*
-
303
Den 31 December f, nr.
tillverkning och försäljning kan komma att verka, så inses dock
lätt, att, om ock hela detta belopp afföres ur beräkningen, statsfyllnadssumman
dock ej blifver högre ån R:dr 724,000, till hvars
fyllande, i mili tanka, en mindre del än hittills af skatter böra
uptagas.
Ingen kan högre än jag önska alt, genom hög bränvinsskatt
både fördyra denna vara och minska icke blott dess omåttliga, utan
äfven dess alldagliga bruk samt derjemte bereda Staten en betydligen
ökad intrad, men jag kan likväl icke förbise, alt bränvinsbränningen
hittills varit fästad vid jorden oell att, på samma gång
man vill pålägga en sär deles hög skatt för tillverkningen af bränvin,
man åtminstone i någon om ej motsvarande mån bör lindra några
ganska besvärande servituter, som verka tryckande på jorden. Jag
tillåter mig härvid fästa upmärksambelen pä t. ex. Fourageringsafgiften
af indelta Kavalleriet samt Hust- och Rotehållares jemte
Båtsmanshållels afgifler lili beklädnad, som skulle kunna lyftas
från jorden, såsom det redan skett med åtskilliga likartade afgifler
och hvilket skulle vara en stor lättnad för Rust- och Rotehållare,
utan att mera än med ett temligen obetydligt belopp öka anslagen
lill Arméens materiel, helst om de nuvarande ej så ringa lieklädnadskassornas
behållningar med detsamma komme att ingå till
Statsverket.
Jag föreställer mig äfven att, derest ej några högst oundgängliga,
utomordentliga extra behof skulle tvinga till ett undantag, den
regel borde kunna följas, att åtminstone till en viss del minska de
skatter, som uptagas genom allmän bevillning och att således, äfven
i detta hänseende, jordbrukaren skulle kunna erhålla väl behöflige
lättnader t. ex. genom borttagande af den, öfver mantalspenningarne,
ännu qvarstående personliga skyddsafgiften; eller medelst eganderättsbevillningens
minskning, hvarigenom man äfven kunde vinna
det ändamål, att taxeringsvärdena, hvilka nu i vissa län äro så regellösa,
att de stundom ej ens motsvara fjerdedelen af det verkliga
värdet kunde blifva någorlunda jemnt i förhållande lill hvarandra
bestämda; äfvensom det tvifvelsutan innebär ett högst billigt anspråk
å näringsidkarens samt embets- och tjenstemannens sida alt få de i
bevillningsförordningen stadgade minimi-afgifter minskade samt bevillningen
å rörelse och inkomst nedsatt från det höga belopp af
3 och 5 proc., hvilket dessutom har det demoraliserande inflytande
att inkomsten, der den icke, såsom för embets- och tjenstemäns
ordinarie löner kan på siffran bestämmas, troligen sällan upgifves i
enlighet med sanna förhållandet.
Ehuru detaljerna af hvad nu sednast blifvit anfördt tillhöra
Bevilln.-sUtsk., tror jag likväl det icke kunna vara ulan allt inflytande
på StatsUtsk:s arbete vid beräkningen af Statsverkets inkomster,
att tanken fäster sig på icke blott nödvändigheten utan äfven
på den temligen lätta möjligheten att, på samma gång man vill
pålägga en ny särdeles hög skatt, lindra de öfriga både tyngre och
mindre lämpiiga skatte-afgifterna.
Jag vågar derföre lägga Statslllsk. på hjertat, att icke lemna
detta ändamål ur sigte, utan att jag anser behöfligt att, närmare än
Den 31 December f. m.
309
lin skett, motivera det vigtiga amnet eller närmare bestämma sättet,
hvilket allt höglofl. Utsk. lärer bäst vara i tillfälle alt göra. Mitt
vördsamma förslag är således:
alt med afseende på de högst betydliga öfverskott åtskilliga
inkomst-titlar under de sednare åren lemnat och i betraktande
af den betydliga tiUgång Statsverket för den kommande
tiden torde ktafva att påräkna if Bränvinsbevillningen,
Statsregleringen/vid innevande riksdag måtte upgöras sålunda,
att e& mindre del än hittills af allmänna bevillningen
ta»«s i anspråk för de ordinarie Statsbehofvens fyllande.
Om ve miss till StatsUtsk. anhåller jag ödmjukast.
Segärdes på bordet.
f
Ur Cederschjöld, Fredr. Aug., upläste en sålydande
motion:
Hvar och en med sann hederskänsla och vördnad för helgden
af en ed skall säkerligen inse den för läkaren svåra nödvändigheten,
att vid alla de af honom utfärdade betyg bifoga en dyr edlig
bekräftelse. Då ej den lägste prestman, ej den mest underordnade
embetsman är skyldig, att på sådant sätt intyga sanningen
af sine å embetels vägnar afgifna betyg, hvilka dock stundom kunna
vara af oändligt större vigt äu en läkare-attest; så måste det för
läkaren vara i hög grad sårande, att vara den ende, på hvars blotta
0>rd man ej anser sig kunna bygga, om det ej åtföljes af denna
bekräftelse: ”så sannt mig Gud hjelpe till lif och skäl!” Och om
man också ej vill fästa afseende på det för hvarje rättskaffens läkare
förnedrande misstroende, som denna skyldighet innebär; så
borde man dock skona den hos hvarje menniska inneboende religiösa
känslan ifrån det ständiga uprepandet af en dyr och kraftig
ed, hvarigenom, sedan denna heliga känsla gång efter annan blifvit
på detta sätt våldförd, slutligen insmyger sig missaktning för sjelfva
edens helgd.
Mången gång ställes på läkaren frågor, som egentligen ej kunna
bestämdt besvaras, hvarigenom en yngre läkare, som tror, att han
nödvändigt måste afgifva bestämda yttranden i afseende på offentliga
myndigheters till honom ställda skrifvelser, lätt kan lockas,
alt med ed bestyrka hvad som ej kan styrkas. Så t. ex. vid frågan
om spöstraff, är domstolens vanliga fråga: huruvida den dömde kan
utan fara för lif eller framtida helsa utstå det honom ådömda straffet.
Denna fråga kan aldrig bestämdt besvaras, aldenstund den minsta
yttre skada ofta emot all förmodan kan hafva de oberäkneligaste
följder, som ej en gång den skarpaste blick kan förutse.
Något giltigt skäl, hvarföre läkaren mera än någon annan
skall vara skyldig att beediga sine betyg, finnes ej heller för handen:
ty om också dessa betyg stundom äro svårare att af andra än
sakkunnige bedömas, så gäller detta äfven i många fall t. ex. med
prestbetygcn; deremot är det en hög grad af orättvisa, att hos den
ena embetsmanna-corpsen förutsätta en utmärkande oredlighet, hvaraf
310
Den 31 Decemijer f. m.
man ej anser någon annan corps vara maklig. Kanske liar det nugongång
handt, att en läkares betyg varit stridande emot sanna
förhållandet; men dylika falska betyg hafva bevisligen stundom blifvit
af andre än läkare utfärdade, och berättiga ingalunda till förutsättning
om oärlighet bos hela läkare-corpsen. För öfrigt är det
högst troligt, alt den som är nog äreförgäten, all kunna utgifva
falska betyg, ej ryggar tillbaka föi* en ed, som han genom dess
ständiga uprepande inom kort blott måsia^ anse som en tom formel.
Sjelfva sedlighetskänslan vänder sig med Vfsky ifrån delta edgångens
missbruk.
Med anledning således af hvad jag i största köWAiet haft äran
anföra, får jag i rättvisans, billighetens och den allmänna ajioralens
namn vördsammast föreslå; alt hvarje i publik tjenst varande läkares
betyg må, i likhet med andre embetsmåns intyg, ega full gällande
kraft utan särskild edlig bekräftelse, och all således det lagstadgande
som föreskrifver denna edgång, må ur författningarna utgiu
Begärdes på bordel.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, upläste 2:ne motioner af
följande innehåll:
1:6
Som den lid af åtta dagar, hvilken medgifves parter, som äro
missnöjda med HäradsRättens Utslag att vädja till IIolRälter är alltför
inskränkt, enär det finnes Domsagor, hvilka bestå af 2, 3, 4 å 5
härader med hvar sitt tingställe, och man någon gång ej kan veta
hvarest Domaren må kunna träffas för alt få erlägga Vad och Utslaget
påteeknadt, och Domaren dessutom kan hafva sin bostad långt
aflägsen från rättsökande, samt dessa stundom kunna behöfva längre
rådrum för alt betänka sig; kan jag icke inse hvarför denna tid af
endast 8 dagar blifvit så kort bestämd. Alltså, och på grund häraf,
och sedan LagmansR:ne numer blifvit indragna, och rättsökande lätt
kunna förlora fatalierna; får jag vördsamt föreslå att, i likhet med
hvad Hr Gr. Sparre, E, för några plenidagar sedan här föreslagit
röride besvär från HofKält lill Högsta Domstolen, det tiden lill Vads
erläggande för besvärs anförande i HofRätt, mätte förlängas från
åtta till tjugu dagar.
Jag anhåller om Remiss häraf till LagUtsk.
2.o
Jag nödgas här upstiga för att vidröra ett för mig högst obehagligt
ämne, hvilket efter mitt förmenande är, om icke det vigtigaste,
dock ett ibland de aldravigtigasle, sorn förekomma under
delta Riksmöte, och detta äi bränvin och allt hvad härmed gemenskap
eger. Hvarje rättänkande Svensk man, som i någon
män vill åsidosätta egna verkliga eller chimeriska földelar som afse
samtidens oell kommande generationers bästa och väl, önskar en genomgripande
reform i brau vinslagstiftningen vid detta Riksmöte,
hvadan ock nationen med spänd upmärksamhet följer Riksdagens
Den 31 December f. m.
311
förhandlingar i ämnet och det derpå följande resultatet; Härom
vittna de 300 petitioner, som till K. M. ingått, från nästan alla
rikets landsändar. Allt detta onda, som bränvin åstadkommit och
dagligen åstadkommer i moraliskt, sanitärt och ekonomiskt afseende,
är för väl bekant för alt af mig behöfva vidröras, och hvarje sann
fosterlandsvän motser med spänd förhoppning en sållare framtid för
samtid och efterkommande.
Då K. 31. redan afgifvit en Nådig Propos. till R. St. ang:de
grunderne för rättigheten att tillverka bränvin samt beskattningen
derför af d. 9 Nov. detta år och flere uplysta Riksdagsmän i alla
RiksSun väckt motioner i samma ämne, för några dagar sedan omkring
40 st. hvaribland jag haft tillfälle se flere och bland dem
några högst förtjenta, såsom af Prosten Sandberg, Lektor Sondin
och vice Talman Swartling, ehuru vid deras förslager kan vara åtskilligt
att anmärka; skulle det anses förmätet och obehöfligt af mig
att besvära R. o. Ad. med något ytterligare i denna Riksangelägenhet.
Jag ämnar således hufvudsakligen fästa mig vid 3:ne vigtiga
bisaker, nemi. lönnbrännerier och lönnkrogar samt straffbestämmelser
för försummade tjensteplikter af kronobetjeningen, i afseende
å hithörande författningars efterlefnad. Allt det förhoppningsfulla,
som Nationen fäster vid den förväntade lagstiftningen om
bränvin skulle betydligt förminskas, om man icke Vid dessa 3 saker
går radikalt tillväga, hvarom jag längre fram i denna motion ämnar
framkomma med förslager.
Alldräförst torde det tillåtas mig, att i förbigående fästa R. o.
Ad:s samt det s. k. RränvinsUtsk:s upmärksamhet på hvad jag funnit
att anmärka vid ofvaunämnde K. Propos. och öfrige motioner
i ämnet. Omdömena äro många, intressena olika och hvem kan
göra alla lill viljes? och ”ju flere kockar ju sämre soppa” säger
ordspråket; men ett annat ordspråk säger ock ”flere ögon se bättre
äii två.” Ett af förenämnde förslag har en vacker inledning; men
i det härefter följande förslaget till bränvinslagstiflning, finnas några
motsägelser, hvilka, om de af R. St. blefvo antagna, skulle omkullkasta
och nedgöra det goda syftet, som i denna inledning afses.
Tiden för bränvinsbränningens bedrifvande har nemi. blifvit utsträckt
till 3 månader af året och pannerymden för husbehofsbränningen
föreslagen ända till 27 kannor. Om dessa tvenne fördelar skulle
af R. St. beviljas, är jag och många med mig fullt öfvertygade
derom, att det goda åsyftade ändamålet, som i inledningen förespeglas,
skulle fullkomligt förfelas, i thy att vi förutse det på denna
tid och med denna pannerymd skulle mer bränvin afverkas än hvad
de föregående åren skett under 6 månaders bränningstid; genom den
förhöjda skatten skulle bränningen forceras för att härigenom vinna
någon ersättning och såmedelst kunna sälja bränvin för lägre pris,
till båtnad för superiet. Kort före min afresa från hemorten ankom
K. M:s ofvaunämnde Nåd. Propos. och jag nödgas, i förbigående,
uttala den sanningen, att i min hemort Östergöthlands skogsbygd
oeh i de orter jag genomreste, äfvensom här i Stockholm, har densamma
i flere delar ej vunnit serdeles sympatier.
Ilvad sjelfva husbehofsbränningen beträffar, så ogillas den väl
312
Den 31 December f. m.
af manga, men dess motståndare böra betänka att della, efter min
tanka, var ett ganska välbetänkt förslag i den Kongl. propos:n.
Elt tvärt afbrott från detta s. k. behof, som frän längre lider varit
Svea Rikes allmoge medgifvet eller alltsedan den olycksbringande
brän vinsbränn ingen för omkring 300 år sedan blef känd i
vårt land och, med undantag af den förhatliga kronobränneriliden,
detta, säger jag, skulle åstadkommit stort missnöje bland allmogen
och föranleda en mängd lagbrott, jag menar lönnbrännerier. Låten
den således få fortgå till nästa Riksdag!
Hvad åter beskattningen beträffar, så anser jag att den för
fabrikbränvinsbränningen bestämda lill IG sk. och för husbehofsbränningen
till 12 sk. per kannan, icke harmoniera. Skillnaden
är alltför ringa relatift till fördelen för den förre. I detta afseende
vågar jag hänvisa lill Öfverste Hagelstams förtjenstfull arbete: ”Faktiska
uplysningar” etc. sednare uplagan, samt ett annat lika förtjenstfullt
arbete, som nyligen utkommit: ”Tankar i Statshushållningsämncn
och bränvinsbränningen” 1 :a h. Att den förres förslag med
några modifikationer, ronde beskattningen vunne bifall, vore väl
med min önskan öfverensstämmande; men det öfverensstämmer icke,
sorn ofvan sagdt, än med tidens kraf; den sednare skriften åter
som medgifver husbehofsbränningen till 2 månaders lid, vore efter
min tanka mer än tillräcklig; båda bestämma skatten, som sig bör,
betydligt högre än hvad som föreslås i den Kongl. Propos:n.
Hvad vidare beträffar frågan om husbehofsbränningens skadlighet,
så är det en obestridd sanning, att den icke kan utöfvas
med fördel om allmogen kunde undvara bränvin, men då detta
beklagligen icke är förhållandet, så låt bonden bränna med sina små
pannor; och lärer det vara en obestridlig sanning, att dranken har
stor nytta för sig till gödning af svinkreatur och gödboskap, men
är deremot högst skadlig för mjölkkor. Låt vara att dessa små
pannor lemna vida mindre bränvin än de stora med konstapparater,
så är det obestridligt att musten är qvar i dranken till fördel
för kreaturen. Den, som anmäler sig till ulöfvande af bränvinsbränning
utan tillgång på bränsle och valten i närheten, må skylla
sig sjelf för de förluster densamma honom drabbar. Jag har ock,
under min första landthushålluingslid idkat bränvinsbränning till
s. k. husbehof med 29 kmors panna, utan konstapparater, men för
10 år sedan dermed uphört. Jag tycker mig nu nästan blygas för
alt hafva ulöfvat denna vederstyggliga omoraliska handtering, och
för att nyttja en numera afliden fräjdad talares ord på detta rum i
elt annat ämne, utbrister jag med honom: ”Jag tackar Gud alt
med hvar dag ha blifvit visare” (Baron L. Boye), åtminstone i förevarande
fall. Hvad slutligen i allmänhet angår skadligheten och
obehöfligheten af bränvinets bruk, äfven måttligt njutit och isynnerhet
de menliga följderna deraf, så torde det tillåtas mig att vid
delta tillfälle framställa en önskan, som är den, alt en upmaning
måtte utgå från K. M. till samtlige Rikets presterskap, alt hvar
och en i sin församling ville verka allt hvad han förmår i förenämnda
afseenden. Ett för saken nitälskande presterskap kunde i
detta afseende nirälla vida mer än påbuden och kronobetjeningens
Den 31 December f. m.
313
tillgöranden. Preslen har mycken beröring med allmogen utom
predikstolen: vid allmogens gästabud d. v. s. bröllop, begrafningar,
barndop och vid många andra samqväm. Utan att behöfva vara
spion eller fiskal kunde lian samtalsvis uträtta mycket, förnämligast
hvad det upväxande slägtet beträffar.
Med anledn. af allt detta, grundadt på en varm och sann fosterlandskänsla,
får jag vördsamt föreslå:
1 :o. Fabriksbränning med konstapparater och hög beskattning
allt efter redskapens m. m. beskaffenhet till 10 å 20 gånger
högre än hvad som kommer att bestämmas för.
2:o. Husbehofsbränning, hvilken må tillåtas; dock icke till
högre pannerymd än 16 kannor, såsom varande mer än tillräcklig
för hvars och ens behof, enär erfarenheten visat att man nu för
tiden, efter de nya konstruklionerne å pannorna, kan afverka lika
mycket bränvin med en 16 kannors panna, som fordom med en
panna om 25 å 30 kannors rymd.
3:o. Att, om ändamålet med den förväntade förhoppningsfulla
lagstiftningen i allt hvad som rörer bränvin skall vinnas,
höga och ändamålsenliga straffbestämmelser måtte stadgas för lönnbränneri
och lönnkrögeri, samt för kronobetjeningen, som i dessa
afseenden åsidosätta sina pligter. Att båda dessa öfverlrädelser existera
i min ort är mig bekant, men förbrytarne äro svåra att åtkomma
och den som vågar anklaga dem är utsatt för flere vådor
och förföljelser; och, då lönnbränneri nyligen blifvit uptäckt att
hafva egt rum inom ett fängelses murar, ja, t. o. m. genom begagnande
af en ny upfunnen konstapparat, inser hvar och en huru
svåra desse äro att åtkomma och beifra.
Jag anhåller om remiss häraf till det s. k. BränvinsUtsk.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr., upläste följande motion:
Jag utbeder mig, all få påkalla R. Stms välvilja för Eukän
efter sisth år hädangångne Kansli-Rådet, En af de Aderton i Svenska
Akademien, Johan David Valerius. Icke blott såsom utmärkt
embetsman och snillrik skald häfdade Valerius sig rätt lill fäderneslandets
tacksamhet. Afven genom mångårigt arbete i R. Stms
tjenst har han grundlagt förtjenster, som gifva anspråk på erkänsla.
Redan vid 1809 års Riksmöte inträdde Valerius, efter den frejdade
Hans Järta, som Sekreterare i Const.Utsk., hvilken befattning af
honora innehades under de derpå följande Riksdagarne 1817—18,
1823, 1828—30 samt 1834—35.
På grund af denna långvariga verksamhet vågar jag vördsamt
föreslå och förorda, att R. St. måtte åt Kansli-Rådet Valerii cflerlemnade
enka Aurora Chrislina Ingell, som, i följd af de beklagansvärda
motgångar hvilka förmörkade Valarii lefnadsafton, nu,
jemte tvenne oförsörjda döttrar, befinner sig i nära utblolladt till
-
314
Den 31 December f. m.
stånd; bevilja för bennes öfriga lifstid en årlig pension af 400
R:dr b:ko.
Om remiss af denna motion lill StatsUtsk. anhålles.
Remilterads lill StatsUtsk.
Frih. Hermelin, Fredrik, upläste en sålydande motion:
Till beredande af större beqvämlighet vid penningeremissers
afsändande inom riket, samt äfven till större säkerhet och förhindrande
af förluster ej mindre för den enskilte, än för Slaten eller
den Kongl. Postkassan, hemställes vördsamt huruvida icke Invisningar,
eller hvad namn man behagar begagna, må af R. Sl:rs
Rank emot kontant valuta kunna ulgifvas att infrias af Bankens
låne-kont. i Götheborg, Malmö och Wisby. Äfvensom likaledes af
desse kontor dylika invisuingar finge utgifvas å Riksbanken i Stockholm.
Jag förmodar, att en dylik assignalions-åtgärd, nu eller
framdeles, likaledes skulle kunna införas emellan Riksbanken och
dess Filialbanker, som nu finnas eller möjligen framdeles blifva
stiftade.
Fördelen häraf borde, enl. mitt förmenande blifva icke endast
en lättnad för affärsmännen eller andra personer vid större penningesummors
afsändande, samt för Statens upbördsmän och redogörare,
egentligen å afsändnings- och emottagningsorterna; utan äfven
bidraga lill förminskning af den skada och förlust för den enskilte
eller för Post-kassan, hvartill de allt mer beklageligen tilltagande
poströfverierna föranleda, och hvilka de förflutne åren troligen
tillfogat postverket betydlig förlust. Enär desse invisningar
icke borde vara ställde till innehafvaren, utan lill viss man, möjligen
tillåtit att transportera å annan namngifven person, så skulle
densamma svårligen kunna missbrukas af obehörig man; och om
så inträffade, lätteligen bemärkas och begångne post- eller brefstölder
snarare uptäckas.
Höglofl, BankoUtsk., som torde nogare bedöma denna framställning,
lärer, om densamma finnes nyttig och användbar, föreslå
eller bestämma de reglementariska eller speciella föreskrifter som
erfordras och hvartill jag saknar kännedom.
Besväret och omkostnaderna vid Banken i Stockholm bör icke
blifva betydligt, men troligen proportionsvis något mera i landsorten.
När likaledes en allmän fördel kan vinnas och postverkets
möjlige förluster minskas, synes detta kunna upvägas och ersätta
de ökade utgiflerne vid låne-kontoren.
På en del utländske orter är brukligt att meddela vexlar ifrån
det ena post-kont. till det andra; ehuru önskligt, betviflar jag att
sådant vore inom Sverige f. n. verkställbar^ jag får emedlertid
härom erinra.
Motion har visserligen med till en del enahanda syftemål,
som den anförda, blifvit väckt, men då utförandet deraf, såvida å
densamma, såsom man här hoppas, göres afseende, likväl icke kan
verkställas utan tidsutdrägt och flerahanda omständigheter, vågar
jag anse detta ofvan anförda medel, såsom det skyndsammaste och
Deri 31 December f. m.
315
måhända det säkraste alt förekomma de penningeförlnster, sorn förorsakas
genom desse, 1111 nästan till ordningen för dagen hörande,
skamliga poströfverier. Sättes ej snart en gräns härför, vet man
ej hvarthän, smaken för dylika illbragder slutligen skall leda.
Begärdes på bordet.
Hr Hård, Adam, upläsle följande motion:
Då hränvinslagstiftningen onekligen utgör en af vårt lands vigtigasle
frågor, och nationen ej allenast genom de talrika underd.
petitioner, som lill K. M. blifvit insända, utan ock genom de af
liera dess ombud vid närvande Riksdag väckte motioner, ronde
bränvinsbränningen på ett ojäfaktigt sätt gifvit sin opinion tillkänna,
det en hög beskattning på ocb en minskad tillverkning af denna
dryck är dess önskan, — sä har det för hvarje fosterlandsvän varit
glädjande erfara, det Regeringen för 11. St:r framlagt propos. med
förslag i nämnde fråga, liksom man med skäl hoppas, att fä denna
fråga pä ett tillfredsställande sätt utredd och behandlad, genom
tillsättningen af det särskilda BränvinsUtsk.; dock synes del mig
likväl angeläget att, på detta Utsk. ej skall hindras från antagandet
af den efter mitt förmenande enda ändamålsenliga och af flera
motionärer föreslagna beskallningsgrund, som finnes, (nemi. efter
kanne-beloppet), till föl je af svårigheten, att finna nödig kontroll,
och på grund af 37 § 2 moni. Riksd.-Ordn., samt i saknad af
väckt motion — att åstadkomma densamma; så vågar jag vördsamt
föreslå följande motion:
3:o Bränvinsbränningen inskränkes till 2:ne månader höste tiden
från d. 15 Oktober eller 1 November räknadt;
2:o All beskattning utgår efter tillverkad qvantitet per kanna
med minst 16 sk. eller helst 32 sk. b:ko;
3:o Till kontroll för tillverkningen åligger hvarje bränvinsfabrikant,
att till sin apparat anskaffa en s. k. bränvinsmätare, sorn
anger ej allenast den tillverkade qvanlileten ulan äfven styrkan;
och böra dessa apparater 1 å 2 gånger i månaden, eller oftare, af
Krono-Inspeclörer kontrolleras, och upgifler öfver den tillverkade
qvantiteten till Häradsskrifvarne insändas före d. 15 Jan. hvarje år,
hvarefter särskilde debetsedlar utskrifvas, och skatten betalas vid den
vanliga kronoupbörden.
Anhållande jag att till BränvinsUtsk. få inkomma med beskrifning
öfver den nu föreslagna, kontrollerande apparaten; samt
för öfrigt alt i detalj lemna de uplysningar, som af Utsk. kunna
äskas; och vågar vördsamt hos R. 0. Ad. anhålla få denna min
motton remitterad till BränvinsUtsk.
Remitterades till det för behandling af frågor rör:de bränvinsItWverkning
och försäljning tillsatta serskildta Utskott.
Upläsles en af Gr. Taube, Henning Edvard, inlemnad
sålydande motion:
I K. M:s Nåd. Propos. lill R. St:r om Statsverkets tillstånd
316
Den 31 December f. m.
och behof är inom åttonde hufvudtileln äskadt ett anslag stort 550
R:dr b:ko till löneförhöjning för tjenstemännen vid akademiska bibliotheket
i Lund. Dels det ökade bokförrådet, som klafver af
bibliotheks-tjenstemännen ökade göromål, dels nödvändigheten alt
vid bibliotheket fästa unge män, villige och skicklige att egna sig
åt dess framtida vård, göra delta anslag till Lunds bibiiolhek väl
behöflig!. Men då R. St. hittils, vid beviljandet af anslag, städse
iakttagit en likhet emellan rikets båda universiteter, hemställer jag
vördsamt, om icke samma förmåner borde medgifvas universitetsbibliolhcket
i Upsala, som de, hvilka nu äro begärda för bibliotheket
i Lund. Upsala universilets-bibliolhek, af ålder den största
bokskatt i riket, är i sednare lider betydligen tillökadt, icke allenast
genom ett ansenligare bokinköp, ulan äfven genom de tid efter
annan lill detsamma gifna dyrbara donationer (bland hvilka den
Brinkmanska ensam innehöll 20,000 volymer.) Dess förråd af böcker
öfverskjuter vida det som eges af bibliotheket i Lund, och det
förvarar jemväl en betydligt större samling af manuskripter. Den
som är bekant med mångfalden af göromål inom ett bibiiolhek,
för böckernas ändamålsenliga ordnande och vård, deras upställning
och tillhandahållande, deras flerfaldiga katalogisering m. m., inser
lätt, att dessa göromål måste växa i samma mån som förrådet på
böcker och handskrifter växer, samt att anskaffandet af dessa bildningens
hjelpmedel icke kan blifva tillfyllestgörande för ändamålet,
om icke en tillräcklig personal finnes för deras vård. Om det är
sant, torde jag med skäl kunna antaga, att del betydligt större
universitets-bibliotheket i Upsala har behof af åtminstone lika
stora tillgångar för tjensleraanna-personalens aflönande som universitelsbibliotheket
i Lund. Upsala bibiiolhek har, utom Bibliolhekarien
och vice Bibliothekarien, endast en ordinarie Amanuens
på stat. Genom enskilt mans stiftelse har val ännu en
Amanuenstjenst tillkommit, som, efter stiftaren bär namn af den
Lidénska; men innehafvaren af denna tjenst åtnjuter i lön af de
testamenterade intressemedlen icke mera än 77 R:dr 9 sk. 5 rst.
b:ko, hvartill akademien af egna medel lagt 75 R:dr samma mynt.
Och tillsättningen af denna tjenst är icke fri, emedan den, till
följe af den _enskilta stiftelsen, vid hvarannan ledighet tillhör en
medlem af Östgötha nation. Bibliotheket behöfver en andre Amanuens,
hvilkens tillsättning kan ske af den akademiska styrelse med
afseende endast på tjenstens behof, och hvars arbetsbiträde bibliotheket
kan anlita i högre mått än det ofvan nämda ringa lönebeloppet
kan föranleda. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
föreslår jag vördsamt, att, om det af K. M. äskade
anslag till bibliotheket i Lund blifver beviljadt, för Upsala
universitets bibliothek mätte anslås en andre Amanuenslön
till samma belopp, hvilket K. M. begärt' för den
andre amanuensen vid bibliotheket i Lund eller 300
R:dr b:ko.
Om remiss till StatsUfsk. anhålles vördsammast.
Remitterades lill StatsUfsk.
Den 31 D ecembcr f. m.
317
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Osear: På
säll jag i milt anförande ang:de Frill. Creutz’s motion redan haft
äran anmäla, har det varit min afsigt att väcka en motion om än
dring
och uphäfvande af conventikel-plakatel, och det är denna
motion jag nu anhåller att (å inför R. o. Ad. föredraga.
Härefter upläste lalaren följande:
.lag föreslår, alt 2:dra mom. i K. M:s förnyade plakat och för
hud
ang:de de oloflrga sammankomster, hvilka uli enskilta hus till
en särskilt och enkannerlig gudsljensts förrättande anställas, samt
deras straff, som dermed beträdas, utfärdadt d. 12 Jan. 1726,
må sålunda förklaras:
Husandakt bör Prest, i den församling der han tjenstgör, på
lämpligt sätt, upmuntra.
Guds rena ord skall der brukas till upbyggelse, icke till gäckeri
eller förargelse. . Ej må dervid brukas annan läro- eller andaktsbok,
utan (fen renlärig är.
Vid husandakt må, utom lmsfadren och hans husfolk, jemväl
husets gäster och umgängesvänner närvara.
Sker aftal eller tillkännagifvande om sammankomst för anställande
af gudaktighetsöfning, i enskilt mans hus eller å dertill särskilt
beramadt ställe: så bör socknens ordinarie själasörjare om tid
och ort för sammankomsten på förhand underrättas.
Sådan sammankomst skall hållas för öppna dörrar. Dervid
må ej förekomma något, hvarigenom villomeningar eller borgerliga
oroligheter kunna upsla, viss person klandrande utmärkes, eller npmärksamhet
väckes på förut obekant villfarelse eller synd.
Skulle husandakt eller annan sammankomst till gudaktighetsöfning
i enskilt hus föranleda split, villfarelse eller annan oordning,
och kan kyrkoherde det ej rätta; anmäle saken hos kontraktsprosten,
som, derest så nödigt finnes, bör på stället ransaka och söka
sådan oordning eller förargelse afstyra. Kan han det ej: slånde
honom fritt att sådan sammankomst derstädes tills vidare förbjuda
oeh anmäle saken ofördröjligen hos domkapitlet, att dermed författa
ningarne och sakens beskaffenhet likmätigt förfara, samt således, efter
omständigheterna, antingen sjelft i saken döma, eller densamma
till verldslig rätt förvisa, eller och till K. M. i underd:het inberätta.
För öfverträdelse af denna stadga, vare den, som sammankomsten
föranstaltat, hus dertill uplåtit, eller andakten ledi, utom annan
i lag stadgad påföljd, förfallen till böter från 25 till lOORrdr.
Sker det annan gång; bote dubbelt.
Öfrige deltagare i sammankomsten straffes, derest oordning eller
särskilta förbrytelser ägt rum, efter thy sorn lag och författningar,
i hvarje fall, innehålla.
I oskiljaktigt sammanhang hvarmed jag anser alldeles nödvändigt,
att den genom Kongl, brefvet d. 15 Dec. 1762 gifna föreskrift,
att lands- och stadsfiskaler, i mål af ifrågavar:de beskaffenhet,
ej måga börja någon lagsökning, innan de af kyrkoherden i
församlingen inhämtat skriftlig berättelse om saken och dess sammanhang,
och sådant, med alla dertill hörande omständigheter liar
318
Den 31 December f. m.
Justitie Kansleren anmält, samt derpå erhållit hans svar och utlåt,
må icke blott bibehållas, utan erinran om iakttagande deraf tillika
göras, på det icke domslolarne må slika mål obehörigen uptaga
och personer i följd deraf blifva dömde och straffade, som, derest
en sådan anmälan skett och Justititie Kanslerens yttrande i förskri fven
ordning afvaktats, säkerligen icke skolat blifva inför domstol
ens angifna, än mindre sakfällde.
Begärdes på bordel, hvarefter motionären yttrade:
Med afseende derå, att detta är den sista motionsdagen
har jag icke velat besvära B. o. Ad. med åhörandet af motiverna
lill denna min motion, men jag anhåller, alt vid det plenum,
dä motionen härnäst förekommer, fä äran ytterligare utveckla
desamma.
FIr Carlheim Gyllenskjöld, upläste vidare en sålydande
motion:
Enär K. M. d. 29 Januari 1817 i nåder godt funnit, att i bref
till domkapitlet i Hernösand förordna, det domkapitlet, med afseende å
då inom en del af stiftet upkomna religionsslridigheter, borde med
sorgfällighet tillse, att preslerskapet måtte tillåta hvar och en, som
det åstundade, att få nyttja den förra eller med Svebilii förklaring
försedda Lutheri-katechesen, samt att denna äfven måtte helst brukas
intill dess all fördom emot den nya af Ärkebiskopen D:r Lindblom
utarbetade katechesen kunde betagas, äfvensom preslerskapet
jemväl, då den nya katechesen nyttjades, i synnerhet i anseende
litl de derstädes införda enl. den nyare bibelöfversätlningen förändrade
skriftens språk, iaktloge all försigtighet och tjenlig upmärkliet;
hvarjemte K. M., d. 10 Mars samma år, täckts, genom föredraganden,
Statssekreteraren Nils von Rosenstein särskilt meddela
Biskopen D:r Almqvist den närmare underrättelse om K. M:s Nåd.
afsigt i ämnet, att meningen ingalunda vore att utesluta nya katecliesens
begagnande, helst med de yngre, då sådant utan fara af
olägenhet kunde ske; men att det måtte verkställas efter föräldrars
önskan och med nödig varsamhet, isynnerhet i anseende till språken ur
nya bibelöfversättningen, samt K. M. sålunda i Nåd. afsell den fördom
och de betänkligheter, de s. k. nya böckerne, eller utom katechesen
den år 1811 antagna kyrkohandboken hos endel enfaldige och samvetsömma
kristne föranledt; hvilket nåd. afseende äfven ägt rum i
fråga om den sedermera år 1819 antagna nya psalmboken, hvars
ovillkorliga begagnande vid den allmänna gudstjensten ännu icke
blifvit anbefaldt: så får hos R. St. jag vördsamt hemställa.
Att R. St. mätte hos K. M. i underddiet anhålla, att K. M.
derest enskilte kristne eller någon församling enhälligt hos K. M. i
underd:het bönfölle, att vid gudstjensten eller andra presterliga förrättningar
få begagna de äldre, genom förenämnde nya katechesen
och handboken afskaffade 'andaktsböckerne, K. M., efter öfvervägande
af omständigheterna i hvarje särskilt fall, täcktes till en sådan bön
-
Den 31 Dec ernber f. ra.
319
fallan lemna nåd. bifall, om anledn. förefunnes, att samvetsömhet
och icke egensinne eller trotsighet dertill varit bevekelsegrunden.
Begärdes på bordet.
Opläslcs följande af Gr. Taube, flenning Edvard, inlemnade
motion:
Jag får ödmjukligen föreslå att följande förändringar och förenklingar
uti tulltaxan måtte ske, nemi.:
ali alla Apolheksvaror må varda frie från införsels-afgifter,
således jemväl Assa Foetida, Balsam, Campher, China, Chinabark,
Cubeber m. II.
att alla frukter och bär matte beläggas med samma tullafgifler,
och således fikon, plommon, bruneller, sviskon m. fl. inbegripas
under förenämnde rubrik;
att nattsäckar, laskböcker, portföljer och ridikyler må
åtskiljas tili tulltaxan och de förstnämnde beläggas med införselstull
af 16 sk. per It, samt de öfriga, då de äro af hel- eller halfsiden,
beläggas med en införseltull af 2 R:dr per It, men andra
slag med 24 sk. per få;
alt nålar, krås- och bröst- af oäkta metall, eller förgylde, eller
försilfrade, må beläggas med en införselstull af 1 R:dr per få;
att rubriken socker måtte förenklas och de derunder förekommande
tullbestämmelserna uptagas på följande sätt:
raffinerad!, eller med raffineradt lika, topp-, candi- och kak- eller
krossadt-, 1 It, 5 sk.;
oraffineradl, 1 få, 2 sk. 3 rst.; samt
alt dä tullen på finare ull är 6 sk. per få och med spinningen
beräknas ett affall af 30 till 40 proc., ullgarn alla slag, ofärgadt,
otvinnadt, odubbleradt, må beläggas med en införseltull af 10 sk.
per få, såvida icke utländska tullförfattningar gynna exporten af ullen
eller ullgarnet på ett sätt som förändrar jemförelsen dem emellan.
Tullen på ullgarn, färgadt, tvinnadt eller dubbleradt; bör
lämpas i förhållande till den på det ofårgade.
Om remiss till Bevilln:sUtsk. anhåller jag vördsammast.
Remitterades till BevillmsUlsk.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Såsom en brist i vår nuvar:de
lag måste med skäl anmärkas att stadganden saknas, som
bestämma huru sysslomäns inbördes förhållande i afseende på deras
ansvarighet för förvaltningen af om händer haft gods bör anses.
23 kap. 5 § A. B:n innehåller visserligen föreskrifter ronde
förmyndares ömsesidiga ansvar för förvaltning af barnagods, och
det vill synas som analogien fordrade att samma föreskrifter tillämpades
i afseende å syssloman, men erfarenheten har ådagalagdt att
domstolarne icke alltid godkänna denna grundsats, utan alt då den
ena domstolen anser syssloman ansvarsskyldighet vara solidarisk,
förklarar den andra att syssloman endast böra ansvara till lika andel
hvardera.
320
Den 31 December f. m.
För afhjelpande af den olägenhet, sora af ett bristande lagbud
i berörde hänseende nu förefinnes, får jag vördsamt föreslå att 15.
St:r, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som redan i afseende
på förmyndare i ofvan omförmäldta lagrum finnes stadgadt,
måtte för deras del besluta ett lagstadgande af innehåll, all der
flere sysslomän än en fått förvaltningen af godo sig orabelrodd,
skola de, der de samma förvaltning sins emellan delat, ansvara
endast för den andel hvar och en om händer haft och, der de
godset under samma hand förvalta, svara lika och npfylla hvar för
sin del den skada, som kan upkomma; dock alt den ene ej må
lida för den andras förseelse, som han ej förekomma kunnat.
Om remiss af denna min motion till LagUtsk. anhålles.
Begärdes på bordel.
Uplästes en af Gr. Taube, Henning Edvard, inlemnad
sålydande motion:
Under innevande Riksmöte bar inom de särskilda RiksSlm,
med anledn. af Statsverkets fördelaktiga tillstånd, blifvit framställde
åtskillige förslag om minskning eller uphörande af serskilda bevillningslitlar.
Häribland har jag icke funnit af andra motionärer omnämnd
en bevillningslilel, som likväl är mer än andra oegentlig
och kännbar; jag menar den bevillning som utgår i lösen och andra
afgifter för fullmakter eller konstitutorialer m. m. på verklig tjenst.
Dessa tjenster måste antagas var tillkomna för det allrpännas behof
och dess bästa och icke för tjenslemännens skull. Om sådant
icke kan nekas, synes väl oegentligt, att den som blifver utsedd alt
fullgöra de åligganden tjensten åtfölja, skall för alt få tjena Staten,
till densamma erlägga en dryg afgift. Fullmaktslösen och dermed
förenade afgifter äro så mycket mera känbara, som de skola utgå
på en tid, då tillträdet af en tjenst oftast oundgängligen fordrar
flerahanda andra utgifter såsom för flyttning, bosättning, uniform
m. m. Den meddellöse tjenstemannen briugas härigenom i skuldsättning,
om han ock icke förut varit gäldbunden, och de löneinkomster
Staten består, blifva på sådant sätt ännu mera otillräckliga.
För de ynglingar, som vilja inträda i militärståndel ökas den icke
obetydliga equiperingskostnaden ganska känbart genom ulgifterne för
fullmakt etc. och den unga underlöjtnanten måste ändock stundom
såsom sunnumerär tjena längre tid ulan lön. Erfarenheten har ock
visat, att vissa regementen och corpser längre tider hafva flere tjenster
i lägsta grad vacanta, utan att sökande sig dertill anmält.
Under sådane förhållanden borde väl icke Slaten, som har behof
att få tjensterne af lämplige personer besatta, för meddellösa
ynglingar försvåra tjensternas emottagande genom anspråket på afgifter
för fullmakter etc. Dessutom är sjelfva beräkningssättet af
dessa afgifter (utgörande i allmänhet 125; proc. af sjelfva lönebeloppen,
jemte afgiften till Wadstena krigsmanshus och den för sigill
etc.) — minst sagt orimligt, enär till grund derför icke får
tagas beloppet af den högre inkomst som erhålles vid förflyttning
l)cn 31 December f. m.
321
från lägre tjenst till en högre; tilan skall för fullmakten till den
nya tjensten erläggas afgifter både för beloppet af den förut innchafde
lönen och till en del för beloppet af eu högre lön, än som
tillträdes. Sålunda skall den Underlöjtnant vid indelt Reg:le, som
efter flere års tjenst för årlig lön af 200 R:dr, blifver befordrad till
Löjtnant, erlägga fullmaktslösen. beräknad efter första Löjtnants
lön, circa 450 R:dr, ehuru den till Löjtnant befordrade Underlöjtnanten
ännu i flere år såsom andra Löjtnant, måste ålnöjas med
lön af 300 R:dr och kanske icke uplefver förflyttningen lill första
Löjtnantsgrad! Lika så beskaffadt är förhållandet nästan inom alla
grader. Såsom bekant utgöra inkomsterna i flesta fall för tredje
Major mindre, än för Kaptener med kompani, men delta oaktadt
måste den till Majorsgraden förflyttade Kaptenen ånyo erlägga 12^
proc. jemte flere afgifter för oafkortade beloppet af Majorslönen, eller
samma inkomslbelopp, hvilket han redan såsom Kompani-chef
åtnjutit. Den lill första Major befordrade Majoren af lägre grad,
är åter skyldig erlägga enahanda afgifter för samtlige förste Majorers
inkomster; och detta af orsak att första Major numera benämnes
Ofverste-Löjtnaut. Inom civila Ijenslecorpserna förefinnas enahanda
oegentligheter. Den Assessor inom Hofrätterna, t. ex. som
befordras till Hofrättsråd, skall erlägga lösen för högre Hofrältsråds
lön 2,600 R:dr och således utgifva omkring 400 R:dr i och för
fullmakt till denna befordran, ehuru Ijenslgöringen förblir alldeles
densamma och skillnaden emellan äldre Assessorslön och yngre
Hofrättsrådslönerna utgör allenast 200 R:dr. Afgiflerna för fullmakten
medtaga således omkring 2:ne års löneförhöjning och skulle
Hofrättsrådet afgå från tjensten inom 2:ne år efter dertill vunnen
befordran skulle samma befordran hafva medfört pecuniär förlust i
st. f. högre inkomst: ett förhållande som väl icke varit afsedt med
de för högre tjensten bestämda högre löner!
Olämpligheten af dessa fulltnaklsafgifler, hvilka visserligen till
kommit
på en lid då behofven för Statsverket tvungit till allehanda
slags bevillningar, torde af det föreg:de tydligt kunna inses af en
hvar. R. St. hafva ock redan offentligen erkänt detta. Vid 1S40
års Riksdag beslölo nemi. R. St. för deras del, alt den vanliga lösen
eller kansligebiihr icke skulle utgå för -fullmakter på tjenster
inom R. Stms Bank. Efter nämnde lid lärer icke heller någon annan
afgift än den för egentlig charla-sigillala beräknats för fullmakter
till tjenster vid R. Stms verk. I afseende å tjebster, som
af collegierna eiler af magistraterna tillsättas bar äfven K. M. i särskildte
fall förklarat att lösen eller kansligebiihr för fullmakt icke
eger rum. Skäl är väl icke dertill, att de tjenstemän, som af Konungen
erhålla fullmakt på tjensterna, skola vidkännas högre afgifter
än andra tjenstemän.
Då, såsom jag i det föregtde haft äran anföra, nnvande före
skrifter
om afgifter för fullmakter och constituloriäler på verkliga
tjenster äro olämpligt betungande och menlige samt den inkomst
Statsverket genom dessa afgifter vunnit, numera ej synas för detsamma
vara oumbärlige, får jag vördsammast föreslå, det malte R.
H. Stm besluta:
2 H. 21
1)en 31 December f, m.
Att hädanefter stämpladt papper och kansligebulir icke
skola beräknas för fullmakter pä verklig tjenst, eller bland
militären vid befordringar i regementet eller corps, med
högre belopp, än som i allmänhet är stadgadt för resolutioner
af den myndighet, som tjensten tillsätter.
För den händelse åter, att hinder skulle möta för bifall härtill,
har jag alternativt velat föreslå, det R. Sl:r, i sådant fall, för deras del
mätte öfver nu gällande föreskrifter om charta sigillata oell kansligebiihr
till fullmakter meddela den förklaring:
Att vid befordran från en tjenst till en annan, och bland
militären, vid befordran till högre grad i regemente eller
corps, högre charta sigillata och kansligebiilir för fullmakten
icke må beräknas, än som motsvarar skillnaden mellan lönen
vid den förut innehafda tjenstegraden och lönen vid
den till hvilken befordran skett, så vidt afgiften efter denna
beräkning icke understiger den för resolutioner frän den
myndighet som tjensten lillsätter, i hvilket fall lösen och
charta sigillata för fullmakten bör utgå med lika belopp,
som för annan resolution.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles vördsammast.
Vid denna motion var bifogadt följande transsumt etc.
Transund af K. M:s Nåd. Bref, lill Stats
kont.
, angdie ny aflöningsslat för bemälde
Embetsverk d. 1!) Okt. 1850.
Vår ynnest etc. — — — — — — — — — —
Såsom vilkor för den nya löneregleringen hafva Vi för öfrigt,
i öfverensstämmelse med de af Oss redan förut fastställde grunder
pröfvat skäligt i Nåder stadga: — — —  — —
c) att för de fullmakter och consiitutorial, sora af Eder utfärdas,
kansli-gebiihr, beräknad efter lönebeloppet, icke vidare bör utgå,
utan lösen erläggas i likhet med hvad för resolutioner är bestämdt.
Rätteligen transummeradt betygar
Ex officio.
Bruno Johansson.
Remitterades till Bevil!n:sUlsk.
Hr Steuch, Mathias, hade inlemna! en sålydande motion:
Af K. M:s Nåd. Propos. till Rikets nu församlade Ständer om
Statsverkets tillstånd och behof samt af enskild motion i ämnet
gjord upmärksam på missförhållandet emellan tjenstemänneus i Kongl.
General-Landtmäteri-kont. löneförmåner i jemförelse med dem uti
andra allmänna Verk, har jag, dels af Öfver-Direkt:s-Embet:s vid
Landtmäteriet underd. förslager till löneregleringen för Verket och
dels annorledes gjort mig om förhållandet noga underrättad, och
dervid vunnit den öfvertygelse, att detta missförhållande icke undanrödjes
genom lönetillökning endast åt några få bland Verkets embets-
och tjenstemän, utan att ifrågakomma för andra, som deraf
Den 3 1 December f. m. 323 -
hafva minst lika stora behof. I följd häraf, och då General-Landtmäleri-konl:s
betydenhet såsom adminislratift Verk tilltagit i mon
af jordbrukets utveckling och egoskiftningens deraf föranledda starkare
fortgång, har jag funnit mig befogad till den vördsamma anhållan,
att vid pröfning af redan väckta förslag om lönetillökning
för vissa tjenstemän j inom General-Lantmäteri-kontoret, R. H.
St:r mätte utsträcka denna pröfning lill samtlige tjenslemännen i
nämnda embetsverk; i hvilket afseende mig torde tillåtas, att till
någon ledning för omdömet, i ett sammanhang meddela följande
uplysningar:
l:o). Ofver-Direktören äger nu, utom boställe i Verkets nyligen
utvidgade hus, motsvarande omkring 1000 R:dr ärligen, en
kontant lön af 2,152 R:dr. K. M. har för honom föreslagit en
tillökning, dels såsom lön och dels såsom extra tjeustgöringspenningar,
af 1,181 R:dr 16 sk., hvarigenom hans inkomster, bostället
oberäknadt, skulle komma alt upgå till 3,333| R:dr.
2:o). Landtmäteri-Sekreteraren har 1,074 R:dr i lön. Deruti
har K. M. täckts föreslå en tillökning af endast 126 R:dr, hvarjemte
hans hittills innehafda ljusmedel skulle iudragas. Denne tjensteman,
hvars göromål ständigt ökas, och hvilka på senare åren
blifvit mer än fördubblade, har ensamt för sin tjenst föga mindre
arbete än alla öfrige tjenslemännen i Verket tillsammans, och får
dessutom, genom bristen på kanslibetjening, vidkännas en ansenlig
expeditionskostnad, sora för de sednare ej kommer i fråga, men skulle,
allt detta oaktadt, enligt den Nåd. Propos:n, i löneinkomster knappast
erhålla mera, än som allenast i tillökning är åt Ofver-Direktören
föreslagit, och kunde dessutom, enär de till expeditioris-kostnaden
föreslagne 400 R:dr skulle ställas till Öfver Direktörens
disposition, möjligen komma att förblifva i saknad af nödigt kanslibiträde.
Af särdeles vigt är äfven den omständigheten, att Landtmäleri-Sekret.
är den ende med Ofver-Direktören deltagande i Laudtmäteriels
styrelse, alt han med Ofver-Direktören delar ansvaret för
ÖfverDireklrs-Embetets beslut och åtgärder, samt alt han vidare, då
Ofver-Direktören är frånvar:de eller eljest är hindrad från Erabetets
utöfning, i allmänhet är dennas sjelfskrifne vicarius; hvadan hans
ställning, såsom Chefens närmaste man uppenbarligen påkallar annan
och bättre aflöning än den nuvande eller af K. M. föreslagna.
3:o). Ofver-Ingeniören, som nu åtnjuter 1,055 R:dr, har väl
i sednare tider befriats från sitt mest maktpåliggande göromål,
nemi. länskartors sammandragning, men då tjenslen icke desto mindre,
förutsatt att den med nit och skicklighet utöfvas, är
af vigt, synes någon löneförbättring böra ega rum, helst inga sportler
åtfölja densamma.
4:o). Landtmäteri-Fiskalen, som nu äger lika lön med OfverIngeniören,
torde äfven i afseende å tjenstens besvärlighet, i det
närmaste kunna anses med den sednare jemförlig; dervid dock förekommer,
alt Fiskals befattningen åtföljes af en särskild inkomst
genom aktorsandel i böter.
5:o). Aktuarien, hvars lön utgör 537 R:dr och af K. M. är
21*
324
Den 31 December f. m.
föreslagen alt förhöjas med 363 R:dr, har i sednare tider fått en
högst betydlig tillökning i göromål, och
6:o). Ingeniörerna, 5 till antalet, hafva 437 R:dr hvardera.
Äfven deras tjenstgöring är numera mycket försvårad, och deras tid
lagen i starkt anspråk; hvarförutan, i afseende å dem, det märkeliga
förhållande eger rum, att efter 1841 års reglering i st. f. en
åsyftad förbättring genom spannemålens förvandling till fast penningelön
med tillökning af 1 R:dr för hvarje uti lönen förut inbegripen
lunna spannemål, — deras löner nedgått från omkring 500 R:dr
lill nuvarande belopp. Att denna aflöning, bestämd för längre tid
tillbaka, då lefnadskostnaderne voro vida lägre än nu, är för behofvet
alldeles otillräcklig, lärer ej fordra någon bevisning.
Skulle R. B. Sur, såsom billigt och rättvist vore, taga GeneralLandtmäteri-kontis
behof af en förbättrad aflöning i öfvervägande,
torde en sådan förbättring ej böra nästan ensamt komma Chefen,
som är minst vanlottad, till godo, utan äfven utsträckas lill alla
tjenstemännen, hvilka samtligen, mer och mindre, äro deraf i stort
behof. I öfverensstämmelse med denna åsigt och hvad jag i öfrigt
haft äran yttra, vågar jag jemväl föreslå följande, efter tjenslernes
kända vigt och besvärlighet lämpade löne-reglering:
Öfver-Direktör, utom boställe R:dr 3,000: —•
Landlmäteri-Sekreteraren » 1,666: 32.
Ofver-Ingeniören
» 1,333: 16.
Landtmäleri-Fiskalen
» 1,200: —
Aktuarien
» 1,000: —
5 Ingeniörer, 800 R:dr hvardera ..... » 4,000: •—
1 Vaktmästare, utom bostad ....... » 200: —
1 Kammardräng  » 200: —
samt till kanslibiträde, att af Sekreteraren, som
deraf ensamt är i behof, disponeras . . . » 600: —
Summa B:ko R:dr 13,200: —
Huruvida någon del af den nu föreslagna tillökningen borde,
till förekommande af IndragningsStatens betungande i framtiden utgå
under namn af tjenstgörings-arfvode, på sätt vid åtskillige senare
regleringar blifvit bestämdt, torde varda ultedt af R. H. Stms StatsUlsk.
, till hvars handläggning jag vördsammast anhåller att denna
min motion måtte remitteras.
Remitterades till StatsUtsk.
Upläsles följande af Hr Hård, Adam, inlemnade motion:
Då den af Rikets sednast församlade Ständer fastställda Bevilln:sFörordn.
af d. 1 September 1851, 27 § 1 mom. vid tillämpningen
inora så väl Taxerings- som Pröfningskomiléer visat sig föranleda
lill tvistigheler och olika beskattning, så vågar jag vördsamt
hos R. o. Ad. föreslå förändrad redaktion af nämde §:s l:sta morn.,
så att den finge följande lydelse:
”1:0. För följande på landet boende personer skall afgiften bestämmas
sålunda.” — — — — — — — — — — —
Den 31 December f. m.
Under anhållan att få denna motion till vederbörligt Utsk. remitterad.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Uplästes en af Ur Bråkenhjelm, Pehr Reinh., inlemnad
sålydande motion:
Den nu gällande Bevil!n:sFörordn. af år 1851 har genom sin
obestämdhet och otydlighet uti dess 27 § förorsakat en högst olikformig
tillämpning uti Taxerings- och Pröfningskomitéer, hvarom
BevillmsUtsk. kan erhålla uplysning uti Kongl. KammarRms handlingar
ronde Stockholms läns Pröfningskomité för år 1852. Dessutom
har den obillighet af denna § härflutit, att t. ex. en kolskrifvare
vid ett Bruk med upgifven 400 R:drs lön taxeras till 20 R:drs
bevillning, enär ordalydelsen af §:ns lista mom. blifvit så tolkad,
som 5 proc. af inkomsten vore minimibeloppet af Bevillningen. Jag
föreslår derföre, att klausulen
”sä vida den till fem proc. af inkomsten beräknade
bevillningen icke upgdr till högre belopp”
må ur mom. utgå, hvarigenom Taxeringskomiléerna lemnäs öppet
alt eol. de uti §:n upgifne klasser alltid åsätta rättvis bevillning.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Uplästes en af Hr Gripensvärd, Jakob 01 of, inlemnad motion,
sålydande:
Sedan de vid de indelta Infanteri-regilene föreskrifne fordna
årliga kompani-mötena blifvit från 9 till allenast 2 förminskade,
åtogo sig soldaterne frivilligt, för minskadt besvär och kostnader, att
årligen, så vida kommendering under året utöfver 2 månader icke
inträffat, af sin lön betala 1 daler silfv.mit, som nu utgår med 8
sk. b:ko. Denna sålunda upkomne och genom Kongl. Brefvet d.
5 Nov. 1724 bestämda afgift anslogs till den är 1719 inrättade
General-förråds-kassan, hvilken sprängdes och uphörde 1741, då hela
kassans fond användes till koslnadernes bestridande för kriget mot
Ryssland.
Ehuru denna kassa, för hvilken reglemente under d. 13 Jan.
1726 är utfärdadt, alltså för länge sedan uphört fortfor likväl mötesafgiften
alt upbäras af soldaterna och ingår denna afgift lill Slatskont.
samt beräknas ibland Statsverkets öfriga inkomster utan att
vara till något bestämdt ändamål disponerad.
Då denna afgift, hvilken vid ett Infanteri-regite, bestående efter
prima plan af 1,200 nummer, efter afdrag af 118 ständigt vakante
nummer, endast kan beräknas upgå lill omkring 150 Ridr
b:ko årligen och härtill jemväl kommer att denna afgift ej utgår,
derest karlen afgått inom de 2 första månaderna af året och förminskas
till jjidel derest afgången skett i den 3:dje, 4:dc eller 5:le
månaden, till derest afgången skett i Gite, 7:de eller Side månaden,
samt till f-.delar om afgången skett i den 9:de, 10:de eller
llite månaden, hvarmedelst debiteringen och upbörden, som för
-
326
Den 31 December f. m.
fattningsenligt bör verkställas vid de årliga liqvidalionsmötena, äfven i
betydlig mån försvåras samt afgiftens utgörande vid de nu årligen förrättade
upbördsmötena, för soldaten, som vid dessa möten eljest
icke beböfver vara tillstädes, medför en vida större tunga än sjelfva
afgiften, genom den tidspillan, som för honom genom inställelse
vid dessa mölen förorsakas, vågar jag föreslå del R. St:r hvilka förut
medgifvit eftergift för åtskillige mindre afgifters utgörande af det indelta
manskapet till Wadstena krigsmansbuskassa, malte besluta, det
den bär förut omförmälde s. k. mötesafgiften för soldaten hädanefter
måtte uphöra att utgå och Statsverket för den möjligen häraf
upkommande förminskning uti tillgångar på annat sätt derföre ersättas.
I öfrigt och för närmare utredning af frågan hänvisas lill
Kongl. Brefven d. 5 Juni 1741 och d. C Nov. 1750 samt R. Sl:rs
SecretaUtskis underd. skrifvelse d. 20 Jan. 1770.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Ulsk. får jag
anhålla.
Begärdes på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 4 e. m.
In liilem protocolli,
/libert Munck.
Lördagen den 31 December 1853.
Plenum kl. \ 6 e. m.
Uplästes en af Hr Rosenblad, Bernh., inlemnad sålydande
motion:
Jag får vördsamt föreslå:
I:o. Att den s. k. Minimi-Tariff, hvilken bevillnings-taxeringsvärdet
å fastigheter på landet inom hvarje län, icke får understiga,
ändras på följande sätt, att sammanräknade beloppet af
den köpeskilling, hvarföre fast egendom på landet, inom hvarje län,
blifvit försåld under de sista tio åren, för hvilka Justitie-Statsministerns
upgifter derom blifvit tryckta, fördelas med det antal mantal,
sora blifvit såldt, och att fem åttondelar af det sålunda upkomna
medelpriset multipliceras med antalet mantal inom länet
och att den sålunda upkommande summa Olifver Minimibeloppet
Den 31 December e. m.
327
sorn länets Bevillningstaxerings-värde för fastigheten på landet icke
får understiga men väl öfverstiga.
2:o. Att den fastighetsägare, som icke häfver fastighet af större
värde af 500 R:dr b:ko befrias från bevillnings erläggande derför.
Om en sådan fastighetsägare är mantalsskrifven i annan socken
åligger Taxerings-komitéen att om förhållandet underrätta Pröfningskomitéen
inom det län, der den taxerade är mantalsskrifven, och
om denne finner att den taxerade inom flera socknar, hvarest han
är upförd lill mindre fastighetsvärde, än som är underkastad bevillning,
dock tillsammans äger fastighet af större värde än 500 R:dr
b.ko, åligger pröfuingskomitéen alt påföra honom en deremot svarande
bevillning.
3:o. Att gesäller och handarbetare inom samma kategori befrias
ifrån bevillning efter 2:dra art:n.
4:o. Att inkomst för borgerlig rörelse, som sammanräknadt
icke öfversliger 200 R:dr b:ko befrias från bevillning, samt alt således
den s. k. Minimi-afgiften för denna rörelse uphörer.
5:o. Arliga medelbeloppet af bevillningen för all slags borgerlig
rörelse inom hvarje stad under de sisla tio åren, för hvilka
Juslitie-Statsministerns upgifter äro tryckta, bestämmes, med tillägg
för Stockholm af 30 proc., för Götheborg af 25 proc., för Norrköping,
Malmö, Gefle, Ystad, Landskrona, Helsingborg, Carlshamn
och Sundsvall af 10 proc. och bildar eli minimibelopp, som denna
bevillning inom hvarje stad, ej må understiga, men väl öfverstiga.
6:o. Bevillningen å embelsmäns löner m. m. efter 1851
års BevillmsFörordn. nedsättes till hälften af deras deri stadgade
belopp eller proc.
7:0. Att i händelse omständigheterna skulle tillåta nedsättning
af den i sednaste BevillmsFörordn. påräknade inkomst efter
2:dra art. nedsältningen må ungefär i samma förhållande tillgodokomma
alla efter denna art. skattdragande.
Jag erkänner att en fullkomlig billig bevillning endast kan
vinnas genom en med mycken omsorg upgjord inkomsttaxa, och att
denna icke kan improviseras af något Bevilln.-sUtsk. och än mindre af
en enskild Riksdagsman. Men de största och mest i ögonen fallande
obilligheterna af den nämnde bevillningen, skola dock afhjelpas
af hvad jag här föreslagit; ty ingen lärer kunna neka alt
i flera af Rikets län Bevillnings-taxeringsvärdet å fastigheter sällan
upgår lill en sjettedel af det vanliga försäljningsvärdet under
det att i andra län, särdeles kring hufvudstaden, det upgår till
hälften och deröfver.
Då bevillningen noggrannt bestämmes efter taxeringsvärdet finner
man obilligheten häraf, som ytterligare ökas derigenom alt den
lägre taxeringen tillgodokommer de län, som äga fördelen alt betala
de ordinarie hemmansräntorna efter ett lågt kronovärdie, och
der särskilda omständigheter i vida högre grad än i de andra länen
ökat fastigheternas försäljningsvärde. Alt gesäller och andra
handarbetare icke underkastas annan bevillning än den s. k. skyddsafgiflen,
torde man lätt finna vara billigt.
Den 31 December e. m.
Enahanda (örman bör beviljas såväl elen ringa fastighetsägare,
sora elen mindre borgaren oell handtverkaren, hvilka behöfva all
ansträngning för deras egen och familjs underhåll.
Deremot är för den större borgaren den taxerade inkomsten i
allmänhet allt för liten, och stundom ej upgående till en tiondedel
af elen verkliga, hvilket ådagalägges af den förteckning öfver
alla idkare af borgerlig rörelse öfver hela riket, som voro laxerade,
äfvensom den å Mininri-afgiften, hvilken var införd 1847 i tidningen
Aftonbladet.
Grundsatserna för 1812 års Bevilln:sFörordn., hvilka med
ringa undantag ännu äro gällande, afsågo en lindring för den i
allmänhet illa lönle tjenstemannen, då de pålade hans lön högst 3
proc. bevillning, och annan inkomst 5 proc.; men förhållandet
har blifvit högst olika. Embelsmannens löneinkomst, med undantag
för de få som hafva sportler, kan beräknas, och beräknas på
runstycket, och således erlägga de i verkligheten en mångdubbel
bevillnings-proc. emot den stora borgaren. Qbillighetcn häraf ökas
ytterligare der, såsom i Stockholm, de liesta kommunalafgifler fördelas
efter 2:dra art. af bevillningen.
Remitterades till [levilIn:sUtsk.
Upläsles en jemväl af Hr Rosenblad, Rei nh., inlemnad sålydande
motion:
Jemte det jag lill alla delar instämmer i den motion, om tullfri
införsel af vissa skeppsförnödenheler, hvilken blifvit väckt inom
BorgareSt. af Hr Grape, får jag vördsamt föreslå:
Att inhemske tillverkarne af segelduk, af hampa eller lin och
af tågvirke må erhålla af tullmedeln, samt under de kontroller K.
M. kan finna lämpliga, ett premium för deras årliga tillverkning
af 1 sk. b:ko för hvarje lisp. segelduk och 6 sk. b:ko för hvarje
lisp. tågvirke. Då införseln af segelduk och af tågvirke är tullfri,
hvars utförsel i intet land är belagd med tull, inser man billigheten,
att den inhemske tillverkaren, hvilken till största delen hämtar sitt
råämne från Ryssland, der utförseltull måste erläggas, erhåller denna
ersättning, och den lilla utgiften för tullverkets kassa, motsvarar på
intet sätt den obestridliga förmän, som tullfri införsel af de vigligaste
skeppsförnödenheler måste medföra för Rikets sjöfart.
Remitterades till BevillnisUtsk.
Upläsles följande af Hr Roos, Carl Ulrik, inlemnade
motion :
Vid köp af fastighet i Stockholm fordras för lagfarten s. k.
Designation, sora bör grunda sig på förrättad upmätning af tomten.
Om tomten blifvit maten och omroäten hundra gånger förut, det
betyder ingenting, köparen mäste alltid vara utrustad med en nygjord
designation, grundad på ny mätning. Der obebyggda platser
förefinnas, är saken lätt att verkställa, och rättelse lätt att vinna
för de skiljakligbcter, som kunna upspåras; så att man gerna un
-
Den 31 December e. m.
329
nar vedel bönde de sportler, som förrättningen inbringar. Annat
är förhållandet der tomterna äro full bygdå med höga hus åt alla
kanter. Mätningen är der omöjlig att ordentligt och tillförlitligt
verkställa; men tomterna ega deremot der ett högre värde, och
mätningarne, som egentligen och rätteligen borde tjena till intet,
blifva der en anledn. och grund till rättegångar, ersättnings- och
bördsanspråk grannarne emellan.
Enl. 1763 års ByggnadsOrdn. skulle vid nybyggnader, ”sedan
desein blifvit utfärdad, ByggnadsColhm förordna någon af dess ledamöter,
som jemte stads-arkitekten skulle taga platsen, der byggnaden
komme att anläggas, i ögnasigte, hvarvid noga efterfrågas
borde, huruvida någon af grannarne, genom den tillämnade byggnaden,
på ett eller annat sätt kunde komma att lida; i hvilken
händelse, och derest något emot byggnaden påraintes, men sådant
i godo ej kunde hiläggas, skiljaklighelerna borde i ByggnadsColhio
anmälas”, hvaraf allt synes alt vid nybyggnader inkräktningar från
grannarnes tomter, mot deras vilja och medgifvande, icke kunde
ega rum.
Då man köper sig ett hus, hvarmed laga åtkomsthandlingar
åtfölja, och hvaribland vanligen flere fastställde designationer igenfinnas,
bör man väl med fullt skäl anse sig äfven hafva köpt och
vara laglig egare af grunden eller tomten; men det är man likväl
icke efter den tydning af författningarne, som nu vill göra sig gällande.
Antingen genom den tvungna ommätningen vid köpet eller
möjligen genom begärd särskild mätning af någon stridlysten granne,
kan det komma att å en ny designation sig visa, att tomten
borde vara så och så många linier eller tum åt den eller den sidan,
eller i den eller den vinkeln, annorlunda, än den näst förut
uprältade designationen uptager; och i st. f. att vara i rolig besittning
af sin välförvärfvade egendom är man invecklad i en ändlöshet
af rättegångar.
Hvad sjelfva mätningarne angå, så är dervid att anmärka:
l:o. Att de fordom uptogos till hela, halfva och fjerdedels
alnar, men icke till tum och linier, såsom nu,v hvarför också en
noggrann öfverensstämmelse svårligen står att finna;
2:o. Kan i de fullbyggda qvarteren en fullt noggrann mätning
omöjligen verkställas, så länge husen tätt intill hvarandra
qvarstå;
3:o. Upkomma missvisningar äfven genom husens sättning,
hvilken olägenhet i nedra delen af sjelfva staden är allmän och
högst betydlig; och
4:o. Aro de gamla designalionerna sins emellan ganska ofta
olika, så att exempel finnas pä befintlige 4 särskilda sins emellan
olika desigationer öfver samma tomt.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört om olämpligheten
af mätningar å tomterna vid köp af hus i Stockholm, får jag vördsamt
föreslå, det R. St:r hos K. M. i underd:het måtte hemställa:
l:ö. Att mätningar, vid köp af hus eller efter enskild begäran,
i de med stenhus fullbyggda qvarteren i Stockholm, såsom
endast ledande lill rättegångar och annan förargelse, måtte helt
330
Den 31 December e. m.
och hållet förbjudas, men att vid nybyggnader, mätningar, för
bestämmande af blifvande grundmurar, såsom förut, må ega
rum; och
2:o. Då planer eller designationer öfver qvarteren icke finnas,
och således de mätningar, som skett eller ske, äro utan kontroll,
helt och hållet beroende på den person, sorn dem verkställer,
tomt för tomt, så att öfverensstämmelse med de öfrige ej är gifven
och säker, — att Stads-ingenieuren mätte åläggas efter hand uplätta
plankartor eller designationer öfver de särskilde qvarteren,
hvaruti husen hvar för sig uptages till den tomtvidd de vid tillfället
ega, utan rubbning af eganderätten till husen och tomterna
dertill.
Om remiss af denna min motion lill Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk. får jag vördsamt anhålla.
Begärdes på bordet.
Uplästes en jemväl af af Hr Roos, Carl Ulrik, inlemnad
motion af följande innehåll:
I Öfver-Revisions-Deparl:tet anmärktes, bland åtskilligt annat,
i anledn. af indelte arméens lönereglering af år 1833, alt belöpande
charta-sigillata-afgift för utfallne lönetillökningar vid åtskilliga
reg:ten och corpser icke blifvit redovisad. Dessa anmärkn:r,
som ifrigt bestriddes, blefvo slutligen af K. M. efter anförde underd.
besvär emot KammarRms fastställelse-utslag, i nåder gillade,
hvarefter sent omsider, lefvereringar bland andra anmärknrsmedel i
större och mindre poster efter hand ingingo.
Enl., en längre följd af år gällande charta-sigillata-förordmr,
belöper af så beskaffade anmärkmgsmedel 50 proc. i aktorats-arfvode;
men dels genom medlens sammanblandning med andra anmärkmsmedel
och dels genom uraktlåtenhet af det Revisions-kont.,
som aktoratsarfvodet utreqvirerade, att bestämdt utsätta det 50 proc.
belöpte, har det misstag i Kongl. Stats-kont. egt rum, att blott 25
proc. blifvit utanordnade. Sedan detta förhållande blef bekant, begärdes
i Mern. hos Kongl. KammarRm att återstående belöpande
25 proc. af aktoratsarfvodet från Kongl. Stats-kont. mätte varda
utreqvireradt, hvaröfver, efter erhållen remiss, Advokat-FiskalsEmb.
sig utlät ”att Embetet hade dervid ingenting att erinra, så
”framt Revisions-kont. gittade visa, det den tid för reqvisitionen
”blifvit iakttagen, hvilken genom Kongl. Kungörelsen d. 8 Sept.
”1824 är vorden för fordringars ulkräfvande hos Stats-Verket bestämd.
” På grund af detta utlåt., och eftersom mera än året efter
det då lefvereringarne skett, hade förflutit, vägrade Kongl.
KammrR:n att det återstående aktorats-arfvodet utreqvirera. Derefter
har underd. framställning hos K. M. blifvit gjord, om den
såsom förlorad ansedda fatalietidens återgifvande, men hvaråt K. M.
icke lemnat nådigt afseende.
Då rättighet till fyllnaden uti ifrågavande aktorats-arfvode varit
ostridig, och endast ett formfel utgör orsaken att detsamma icke
Den 31 D ecember e. m.
331
utgått, får jag genom denna min motion underställa frågan R. H.
S(:rs pröfning.
I Mern. af d. 25 Febr. 1851, ang:de af Major Bennich sökt
enahanda förmån, utlät sig StatsUtsk. sålunda: ”Då Major Bennich
”egt ostridig rättighet att för åren 1822—1846 tillgodonjuta ersättning
för ifrågavar:de af honom innehafda hästhemmansräntor,
”så vida han till utbekommande deraf inom föreskrifven tid sig
”anmält, och, enl. Utsk:s tanke, det icke är med Statens värdighet
förenligt att besparingar tillskyndas Stats-Verket på enskildes
”bekostnad, finner Utsk. sig ega giltig anledn. tillstyrka R. St:r
”att bifalla, etc.”, hvilket utlåt, blef godkändt och Major Bennichs
anhållan bifallen; men derjemte finnas åtskillige andra prejudicater,
som kunna åberopas, såsom t. ex. Regementsskrifvaren Enells ansökning,
bifallen äfven vid sistl. Riksdag.
Med åberopande af dessa prejudicater vågar jag hemställa det
R. H. St:r ville täckas förklara, att försutne ansedde fatalieliden
icke måtte utgöra hinder för utanordnande af omförmälde innestående
ena hälft af belöpande aktorats-arfvodet utaf anmärkte och
lefvererade 9,492 R:dr 44 sk. charta-sigillata-medel, hvilken arfvodeshälft
utgör 2,373 R:dr 11 sk.
A denna min motion anhålles om remiss lill StatsUtsk., dit
erforderliga uplysningar och uträkningar skola blifva inlemnade.
Remitterades till StatsUtsk.
Uplästes 8 af Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, inlemnade
motioner af följande innehåll:
l:o.
Ifrån Ystad till Haparanda torde svårligen någon sansad person
finnas, som icke anser det hos oss inrotade bränvinssupandet
för en af våra svåraste nationella dödssynder. Med hänseende härtill,
anser jag det vara en oeftergiflig pligt för hvarje sann fosterlandsvän
att, om icke bruket af bränvin helt och hållet kan tillintetgöras,
åtminstone söka till alt förminska och i möjligaste måtto
göra dess begagnande oskadligt. För att likväl kunna åstadkomma
det förra, nemi. förminskningen i konsumtion, det enda hvarvid
jag här vill fästa afseende, är icke nog att förkorta tillverkningstiden,
borttaga husbehofsbränningen, förvandla tillverkningen till
fabriksnäring, fördubbla beskattningen o. s. v. Går giftdrycken åt,
nog sörjer man allt derför alt den icke kommer att fattas. Hvad
som deremot mäste vidtagas, såsom det enda till roten af det onda
verkande korrectivet, är att söka minska dess begärlighet genom ett
tjenligt och oskadligt surogat, åtkomligt för de klasser af befolkningen,
inom hvilka egentligen bränvinssuperiet tagit öfverhanden.
Under alla tider och hos alla folkslag hafva behofven af stimulerande
och berasande drycker alltid gifvit sig tillkänna och lyckats
att på ett eller annat sätt blifva tillfredsställda. Att hädanefter
mera än hiltils kunna förändra detta förhållande tror jag vara
omöjligt. Hvad särskildt bränvinet hos oss angår, så‘_ anser jag
332
Den 31 December e. ni.
till och med bemödandet att vilja borttaga bruket deraf såsom
orättvist, så länge nämnde dryck för de mindre bemedlade samhällsklasserna,
utgör det enda tiliflycktsmedlet. Det är visserligen
lätt och utan all slags förtjenst hos den mera förmögne, alt afstå
från och dundra emot bruket af bränvin, rmder det han sjelf i
vin, punsch och dylika finare och kostsammare drycker söker och
finner hvad den mindre bemedlade och fattige endast är i tillfälle
att söka och finna i bränvinet, nemi. antingen blott och bart nöje,
eller ock i förening dermed, en, tyvärr blott ögonblicklig tröst
och glömska af lifvets vecjervärdigheter. För att med rättvisan till
grund — den enda rätta och beståndande — kunna åstadkomma
en önsklig och af behofvet högeligen påkallad förminskning i bränvinssupandet
är således nödigt, jag uprepar det än en gång, att söka
tillvägabringa ett surogat, på en gång billigt och hälsosamt. Alt
nedsätta eller till och med helt och hållet borttaga tullen på vin,
skulle i alla fall blifva allt för dyrt för de samhällsklasser, inom
hvilka bränvinssupandet är allmännast, gör mesta skada och kräftartadt
inverkar på så väl det närvande som blifvande slägtet. Underlättandet
af införseln af vin, skulle således blott falla de mera
bemedlade till godo, och dess allmänliggörande såsom dryck dessutom
ytterligare och utöfver behofvet sätta oss i beroende af utländniogen.
Inom landet och af egna produkter måste således den
dryck beredas, sorn skall kunna täfla med bränvinet och uttränga
dess öfverflödiga bruk — och mig veterligen innehafver ingen dryck
mera egenskapen att kunna göra detta, än ett godt, tillräckligt
starkt och kraftigt öl. I större skala beredt kan dess försäljningspris
blifva billigt, och sker tillverkningen efter den Baijerska eller
annan godkänd method, blifva ock dess egenskaper de af mig antydda.
Dylika öltillverkningar tillvägabringas dock icke utan upoffringar
för tillverkarne, åtminstone i början. Upmuntran till
nämnde företag blifver således en på rättvisa och billighet 'grundad
pligt från Statens sida. Staten tilIgodonjuter nemi. förökade inkomster
genom den förhöjda bränvinsskatten. Hvad är då mera i
sin ordning än att en del af dessa inkomster användas i den riktning
man afsett genom bränvinets högre beskattning, nemi. dess
förminskade konsumtion? Af denna anledn. och på grund af hvad
jag ofvan anfört föreslår jag:
Att R. St:r, för att å landet underlätta upkomsten af
tjenlig och ändamålsenlig öl-tillverkning, måtte anslå en
summa af 50,000 R:dr b:ko, som öfverlemnas till Hushållnings-Sällskapernas
disposition med 2,000 R:dr för hvarje
län, för alt såsom premier af 500 R:dr hvardera användas
åt dem, hvilka å landet under loppet af 2:ne år tillverka
och försälja det på en gång bästa och billigaste ölet.
Anhålles om remiss till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
2:o.
Utaf alla de olika slagens bränvin, sorn hos oss förekomma,
är det orenade (finklet) onekligen det i flerfaldigt hänseende skad
-
Den 31 December e. m.
333
ligaste. Eill. hvad af kunnige personer finnes bestyrkt, är den i
det orenade bränvinet befintliga finkel-oljan af en för hälsan högst
menlig beskaffenhet, och till sina följder vida fördertligare än sjelfva
spriten. Finklet aggar äfven efter hvad af erfarenheten är ådagalagdt,
vida mer till omättligt bruk och fylleri, än annat bränvin.
Vi hafva oss litet hvar bekant, att personer äfven af de s. k. bättre
klasserna, hvilka använda bränvin såsom medel till berusning, aldrig
härtill begagna destilleradt eller renaclt bränvin, utan i stället
det mest genuina finkel, som står att erhålla.
Finkelojan synes således till fortsatt njutning äga samma förderfligt
retande egenskap, som opium, hvarmed dess verkningar
äfven i viss mån kunna jemföras. Med dylika egenskaper hos finkeln
anser jag tillräckliga skäl vara fö»- handen för dess förbud till
försäljning, hvarföre jag med anledning häraf äfven föreslår alt uti
den blifvande lagen för tillverkning af bränvin det stadgande måtte
inflyta:
Att tillverkare af bränvin förbjudas vid vite och varans
förlust att afyttra eller till förtäring utlemna annat än renadi
bränvin, d. v. sådant, hvilket medelst kol, omdestillering
eller på annat lämpligt sätt blifvit befriadt från den
s. k. finkel-oljan.
Anhålles om remiss till BränvinsUtsk.
Remitterades (ill det för behandling af frågor ronde bränvinstillverkning
och försäljning tillsatta serskildta Utsk.
3:0.
Vid den kris, som förestår Svenska jordbruket, då bedrifvande!
af bränvinsbränningen kommer att undergå betydliga förändringar,
är det af största vigt, att alla de medel, genom hvilka
denna kris må kunna mildras, upsökas och begagnas. Ladugårdsskölseln,
som hittills så mycket försummats, torde blifva det förnämsta
medlet för landtmannen att vinna ersättning för hvad han
genom bränvinsbränningens uphörande till en början förlorar; —
och om ladugårdsskötsel i förening med en vidsträcktare odling
af foderväxter komme alt, såsom sig vederborde, handhafvas och
bedrifvas, så lider det ej något tvifvel, att sä väl landtmannen enskildt,
som Staten och hela vårt jordbruk skulle på den förestående,
oeh af mången så mycket fruktade förändringen, göra en
ansenlig vinst i stället, såsom nu befaras, förlust. För hela vår
landthushållning är det derföre af aldra högsta vigt, att ladugårdsskölseln
egnas den upmärksamhet och upmuntran, densamma så
väl behöfver och förtjenar. Ladugårdsskölseln borde nu, likasom
den var i fordna tider, kunna blifva en af de förnämsta källorne
till inkomster för landtmannen. — Men för att kunna vinna detta
stora mål måste sundare åsigter i allt hvad till en väl bedrifven
ladugårdsskötsel hörer i förening med beredningen af smör och ost
allmännare spridas, och dessa ladugårdens produkter behandlas så,
alt de kunna utbjudas och med fördel afsättas på verldsmarknaden.
Mjölkhushållningen och mejerihandteringen måste då bedrifvas helt
334
Den 31 December e. m.
annorlunda än hillils hos oss varit händelsen; — och för alt delta
må kunna ske, måste kännedom och insigt uti hit hörande detaljer
spridas äfven till allmogen. Vid landtbruksskolorne och stamholländerierna
bör sålunda lemnäs undervisning i mejeri-handteriugen.
Men för alt undervisning härutinnan må kunna lemnäs vid
dessa inrättningar, mäste passande byggnader och öfrige till en väl
ordnad mjölkhushållning hörande anstalter derstädes finnas. För
Ultuna, som är en högre bildningsanstalt för jordbruket, har med
allt skäl motion redan väckts om anslag för upbyggande af en ny
ladugård och en mejeribyggnad, hvilka båda byggnader för detta
instituts fulländning äro högeligen af behofvet påkallade, som jag
sjelf på stället der funnit, enär mejeri-byggnad derstädes helt och
hållet saknas, och ladugårdsbyggnaden är af ytterst bristfällig beskaffenhet,
samt ingalunda svarande emot ändamålet, aldra minst
på ett sådäDt ställe. För Ulltuna är genom den redan väckta motionen
sålunda alt hoppas, att de billiga fordringar man har af institutet
rörande undervisningen i mejeri-handteringen, skola kunna
fyllas, om medel till de nödiga byggnaderna erhållas. Men för
landtbruksskolorne och stam-holländerierna återstå samma behof
ännu på de flesta ställen oupfyilda. Som dessa inrättningar alla
äro förlagda' på enskildta egendomar, kunna dock byggnadsanslag
för dem icke begäras annorlunda än såsom räntefria lån, alt efter
viss tid, t. ex. efter 10 år, till statsverket återbetalas; och är det
af dessa skäl, samt i betraktande af den stora vigten af, att ändamålsenlig
undervisning i mjölkhushållningen vid dem må kunna
meddelas, som jag föreslår:
Att en summa af 66,666 R’:dr 32 sk. b:ko måtte anvisas,
att efter' förefallande behof, såsom räntefria lån disponeras
till nphyggandet och inrättandet af mejerier vid de
landtbruksskolor och stam-holländerier, sora äro i saknad'
deraf; (5,000 R:dr åt hvardera), hvarjemte samtlige landtbruksskolor
och stam-holländerier, borde tillförbindas, att,
till vidare utbildning i mejerihandteringen, hvardera emottaga
ett visst antal, t. ex. 2:ne, fri-elever, manliga eller
qvinliga, för att uteslutande i denna del af landthushållningen
undervisas.
Anhålles om remiss till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
4:o.
Redan vid Riksdagen år 1847 väckte jag motion om anslag
till stipendier åt Officerare af Landtarméen, som önska erhålla och
kunna beredas tillfälle att ingå i utländsk krigstjenst. Denna motion
förnyades af mig vid Riksdagen år 1850, på så sätt att den
ingick uti mitt då afgifna förslag till förändrad organisation af Dandtförsvaret.
Af flerfaldiga änledn:r, ibland hvilka äfven den, att åtminstone
för framtiden kunna såsom ledare och vårdare af arméen och
dess angelägenheter påräkna män med icke allenast theoretisk
bildning utan äfven sann praktisk erfarenhet i krigare-yrket, och
I)en 31 December e. m.
335
linder förhoppning att R. St:r vid innevande Riksdag, af de rikliga
tillgångar som lyckas hopa sig till deras disposition, måtte
lemna sitt bifall till den skärf, som för det nyttiga och fosterlandets
bästa afsedda ändamålet är af nöden, anser jag mig upmanad
att ånyo uptaga berörde till sina följder maktpåliggande ärende. Jag
tillhör lika litet dem, hvilka antaga att ett krig kan falla öfver en
nation lika oväntadt som en tjuf om natten intränger, och härpå
i otid bygga sina tilltag, som dem, hvilka vilja upskjula alla försvarsåtgärder
till dess faran står för dörren och Nemesis uttalar
det olycksbådande domslutet: ''del är för sent''1; men jag tillhör
dem, som, rör.-de Rikets försvar, anse sädane åtgärder — dock endast
sådane — utan ringaste tvekan och upskof böra företagas,
hvilka fordra tid lör att kunna mogna och bära frukt, och till
denna kathegorie kan väl ingen vägra att hänföra krigsbefälets bibringande
af de kunskaper och insigter, som erfordas för att samma
befäl, då det gäller dess egentliga bestämmelse, d. v. s. icke
blott exsercis-patroner och på förhand upgjorda samt med all möjlig
konstfärdighet utförda simulacrer, utan verklig strid, må kunna
upfylla sin pligt såsom ledare af fäderneslandets och det nationella
oberoendets försvarskrafter.
Fordringarne på befälets bildning, så väl i hvad som rörer
dess yrke, som i humanistiskt hänseende, hufva onekligen betydligt
ökats i sednare tider, och med begärlighet omfattas äfven af
individerne de tillfällen, sorn dem erbjudas att förvärfva kunskaper
utöfver de oundgängliga fordringarne. Anslag och stipendier att i
utlandet öka dessa kunskapers förråd och alt taga kännedom om
andra länders institutioner och uptäckter i mililärväg, meddelas visserligen
äfven understundom, men att bereda arméens officerare
tillfälle att utbilda sig i den vigtigaste delen af krigare-yrket, theoriernas
praktiska tillämpning under aktivt fälttåg, och hvilket
endast kan åstadkommas i verklig tjenst, deråt har hittils ingén
upmärksamhet blifvit lemnad.
Sverige har nu njutit af en nära 40-årig fred, och det faller
således af sig sjelft, alt om fredstillståndet ännu fortfar några år
— något som är min oförgripliga tanke att det gör, åtminstone
kan göra — så kan den tid icke vara aflägsen då icke en enda,
hvarken af befäl eller trupp bevistat fälttåg, den för krigaren bästa
af alla skolor. Nu bör det likväl ligga klart för en och hvar sann
fosterlandsvän, att om i en aimée ingen från befälhafvaren till soldaten
har, hvad man kallar, luktat krutröken, eller försökt alt uthärda
krigets besvärligheter; att tillämpa theorierna för så väl.all
slags manöver som för arméens materiella behof; att besegra de
hinder, sorn möta upgjorda beräkningar; att behandla manskap då
det behöfver upmuntras till försakelser och tapperhet eller att sjelf
pröfva sitt mod, sin kallblodighet och sin förmåga; med ett ord,
ej varit i tillfälle studera kriget och dermed gemenskap ägande
förhållanden, annorstädes än i lärosalen och på exsercisfältet, eller
hvad ännu mindre krigsbildande är, på den mera civila militärvägen,
endast i expeditionerne; så måste en sådan armée, oaktadt
minnet af alla förfädrens idrotter, icke allenast lemna menliga
330
Den 31 December e, m
luckor i hela sin organisation, och blifva ett för landet dyrköpt
experimentalfält för opraktiska idéer, utan den skall otvifvelaktig!,
oaktadt all möjlig kammarbildning, fredsöfning och paradsträckning,
befinna sig i en ganska brydsam belägenhet vid början af ett krig
och säkerligen dyrt nog köpa sin saknade krigserfarenhet.
Att såsom åskådare bevista främmande makters fredliga truppsammandragningar
kan visserligen vara af någon nytta, i följd af
det härigenom lemnade tillfället till jemförelse. Hufvudsakliga påföljden
häraf blifver dock uteslutande ett nöje för individen, möjligen
förenadt med tillfredsställandet af några små oskyldiga svagheter,
ty skall något verkligt gagn, af den natur alt Staten derföre
bör bestrida kostnaden, åstadkommas, så måste personen vara
aktivt tjenstgörande i st. f. blott och barl åskådare.
Då, med hänseende till föreg:de, min bestämda öfvertygelse
är, att det skulle medföra en oändligen stor nytta, vida öfvervägande
kostnaden, om tillfälle blefve beredt och lemnadt för officerare
af arméen, i likhet med hvad som äger rum och lill obestridlig
fördel länge ägt rum för officerare af flottan, att tjenstgöra
uti sådane främmande makters härar, som befinna sig i krigstillstånd,
eller som åtminstone, i följd af ständigt ombytta förläggningsorter,
större öfningslägers sammandragande m. m. hafva sina
trupper på en rörligare fot än hos oss kan blifva fallet, så är det
på grund häraf, jag vördsamt föreslår:
l:o. Att R. H. St:r mätte till K. M:s Nåd. disposition
ställa ett årligt anslag af 6,000 R:dr b:ko för att, lika
fördel t, användas till understöd åt 3 officerare af landlarméen,
en af hvardera af de 3 hufvudvapnen, Infanteriet,
Kavalleriet och Artilleriet, hvilka officerare, efter erhållandet
af K. M:s Nåd. tillstånd, kunna beredas tillfälle, alt ingå
uti aktiv krigstjenst hos någon med Sverige i vänskapligt
förhållande varande utländsk makt.
2:o. Alt R. H. Si.t. i händelse detta förslag bifalles,
måtte till K. M. ingå med underd. anhållan, alt K. M. i
ministeriel väg, täcktes nådigst bereda tillfälle för verkställigheten
af hvad jag i föreg:de punkt föreslagit; all inträdet
i utländsk tjenst endast må äga rum på frivillig derom
gjord ansökning och efter fulländade minst 2 års aktiv
tjenstgöring vid Infanteriet, Kavalleriet eller Artilleriet, att
företrädet bland sökande må, inom hvarje vapen, tilldelas
den som innehar högsta militärgraden och i största mån
förenar kunskaper nied ådagalagd praktisk duglighet och
nit för sitt yrke; att understödet af hvarje person ej får
tillgodonjutas längre tid än 2 ar; att de, hvilka erhålla
understöd, bibehålla här hemma sin grad, lön (med afdrag
af tjenstgöringspenningar), tur och befordringsrätt
under den tid de äro i utländsk tjenst; att den högre grad
de i utländsk tjenst tilläfventyrs erhålla, ej ovilkorligen
berättigar lill lika grad i fäderneslandet, samt slutligen att
den som på förenämnde sätt varit i utländsk tjenst, är vid
Den 31 D ecember e. m.
337
sin hemkomst pligtig att till Chefen för Landlförsvars-departrtet
aflemna eli, af verterbörrde utländsk myndighet utlärdadt
och af Svensk Minister attesteradt intyg öfver sitt
förhållande i tjenslen, jemte en detaljerad berättelse om
hvad lian i sin utländska tjenst kunnat inhemta.
Skulle tillfälle saknas till inträde i utländsk tjenst, eller
ingen sig dertill anmäla, kommer anslaget all besparas uteslutande
för det ifrågasatta ändamålet.
Anhålles om remiss till StatsUlsk.
Begärdes på bordet.
5:o.
Inom ingen samhällsställning låter bristen af ändamålsenliga,
noggranna, fullständiga och i allo tillämpliga lagar, reglementen
och föreskrifter mera kännbart erfara sig än inom krigare-yrket.
Saknaden af ofvanberörde allmänna föreskrifter kan medföra de
mest menliga följder, under de lika opåtänkla som olikartade tillfällen,
dä dessa föreskrifter äro af nöden. Pä deras tillvaro beror
hvad som utgör det nödvändiga och enda medlet för vidmakthållandet
af en med helsosamma frukter förenad krigslydnad och ett
icke förslafvande samband emellan hvarje länk i den militära hierarkien.
Finnas f. n. dylika af mig anförde lagar och stadgandea
för vår aimée? Jag anser del icke så, åtminstone de facto om än
icke de jure. Kan det väl sägas alt hos oss finnas i allo gällande och
tillämpliga Krigsartiklar, Tjenstgörings-Reglemente, Fällförvaltnings-Reglemenle,
Reglemente för ordnandet af den militära
sjukvården m. m.? Jag tror det icke. —.Under ett dylikt
förhållande och dä det bristfälliga i nämnde författningar icke uteslutande
inverkar på arméen, ulan äfven pä ett stort antal af den
manliga delen af nationen, i anseende lill dess allmänna beväringspligt,
då blifver ämnet att betrakta såsom en mera allmän
angelägenhet.
Vidkommande Krigs-artiklarne af år 179S, så befunnos de redan
för 25 år sedan med sina qvarstående straffbestämmelser af
degradation, gatulopp och spö icke mera motsvara tidsförhållandena,
ändamålet, och de på dem hvilande fordringar. En komité förordnades
nemi. år 1828 till deras omarbetning, hvaraf äfven tillvägabragtes
ett förslag lill nva Krigsartiklar, men hvilket icke hade
~ , O •' V 1 f
vidare påföljd. Ar 1845 förordnades ytterligare en komité i samma
ändamål, hvilken jag förmodar äfven lärer hafva afgifvit ett
förslag — men hvaraf likaledes ingen vidare påföljd försports. Vidkommande
Tjenstgörings-reglementet, så förordnades år 1836 äfven
till dess omarbetning en komité, som jemväl afgaf ett förslag, men
hvarvid saken sladnade, ehuru det gamla år 1819 utgifna och i
en mängd delar nu mera otillämpliga och ofullständiga Tjenstgöringsreglementet
icke på öfver 20 år funnits ens för penningar att tillgå,
och oansedt kännedomen deraf utgör ett bland vilkoren för befordran
till så väl Under-Officer som Officer.
2 II. 22
338
Den 31 December e. m.
Vidkommande Förvaltnings-Reglementel af 1774 med dermed
sammanhängande Fält-Stat af är 1808, så äro båda delarue af den
beskaffenhet, alt de nära nog uti intet afseende kunna tillämpas.
Nytt Förslag finnes äfven i denna del upgjordt; men dervid har
saken afstadnat.
Vidkommande slutligen Reglementet för ordnandet af den Militära
sjukvården, sa kan om della sägas nära nog detsamma som
om Fältförvallnings-Reglementet. Till omarbetning häraf liar för
flere år sedan äfven en Komité varit förordnad, uti hvilken den
som håde menniska och organisatör utmärkte frami. Medicinal-Rådet
Thelning tog en berömvärd del, och lemnade i ämnet goda malerialer.
De flesta af de anmärkia förfaltningsbristerna äro således och
hafva länge varit förberedda till afhjelpande, men som någon verkställighet
häraf ännu icke inträffat, anser jag med deras afsedda
ändamål öfverensstämmande:
att R. St. hos K. M. i underddiet anhålla, att nödige åtgärder
måtté vidtagas för utfärdandet, så fort ske kan, af
nya Krigs-artiklar, Tjenstgörings-Reglemenle för Arméen,
Fältförvaltnings-Reglemente, samt Reglemente för ordnandet
af den militära sjukvården.
Anhålles om remiss lill LagUtsk.
Regärdes på bordet.
6:o
Uti en den 2:dra Dee. 1848 lill K. M. på Nådig befallning
afgifven underd. framställning, angalo den dä under utgifning varande
Militär-författnings-samlingen, yttrade General-befälhafvaren i
4:de Militär-distriktet och t. f. Presidenten i Kongl. Krigs-Colhm,
således innehafvaren af på samma gång ett af Rikets högsta Militärbefäl
som af Chefskapet för Arméens administrativa angelägenheter,
följande bemärkelsefulla och obestridlig sanning innebärande ord:
”att gällande föreskrifter samlas och hållas tillgängliga för dem,
”sorn hafva sig förvaltningsbeslyr anförtrodda, vågar jag anse som
”en Statens oeftergifliga pligt, emedan Staten i annat fall icke kan,
”utan att begå stor obillighet, fordra att gällande stadgar städse ef”terlefvas,
” hvarföre äfven berörde militärmyndighel "af tjenstepligt
ansåg sig upfordrad i djupaste underddiet enträget förorda fortsättningen”
af förenämnde, redan år 1837 af välgrundad anledning
till utgifning anbefallda förfaltnings-samling (Se bilagde vid sisth
Riksdag till StatsUtsk. ingifna handling pag. 24).
Af hvad här af mig blifvit anfördt, skulle det tyckts, som giltiga
skäl varit för handen för en oafbruten fortsättning af ett arbete
af så stor vigt icke allenast för arméen och de myndigheter, sorn
med krigsförvaltningen hafva befattning, utan äfven för rust- och
rotehållare, samt hvarje samhällsmedlem i öfrigt, som med samma
förvaltning kommer i beröring, synnerligast som sagde författningssamling,
sedan den under loppet af ålla år ådragit Statsverket den
betydliga kostnaden af 16,812 R:dr 17 sk. b:ko, utan att häremot
])cn 31 December e. in.
33«
ringaste arbetsprodukt kommit det allmänna lill godo, under derpå
följande 5 år ulgifvils lill minst hälften af dess blifvande omfång
emot en brutto-kostnad af endast 13,010 R:dr, inberäknadt en tryckningskostnad
af 4,610 R:dr s. m. — icke dessmindre afbröts arbetets
med all möjlig drift pågående utgifning.
Genom ett Kongl Bref lill Krigs-Collini af d. ll:te Dec.
1849 blef nemi. anbefaldt, ”att såsom någon approximativt tillförlitlig,
.än mindre bestämd upgift kunnat lemnäs när arbetet (Älilitärförfattnings-samlingen)
slutligen skulle binna fullbordas,” (ett af
Redaktionen redan d. 17 Juli 1844 ingånget och icke brutet åtagande
att årligen lemna färdigt manuskript till minst 20 tryckta
ark •—■ se Bil. pag. 18 och 22, nolerne — hade väl bordt i motsats
härmed få anses) så förklarades, ”att Militär-förfallnings-samlingens
lifgifvande icke längre än till 1849 års slut måtte fortfara
på förut stadgade vilkor;” hvarjemte Krigs-Collim anbefalltes ”att
vara betänkt på utväg, huru det ofullbordade arbetet med förfatlnings-samlihgen
måtte kunna på annat lämpligt och för Staten mindre
kostsamt sätt till slut bringas samt att, då tillfälle dertill sig
yppade, hos K. M. derom göra underd. anmälan.” — Om innehållet
af nu anförde, för Krigs-Colhm utfärdade, Nådiga Bref hvaruti,
anmärkningsvärd! icke ett enda ord förekommer som ålägger
bemälte Collini att inom någon viss bestämd lid till K M. inkomma
med den nya planen för Militär-författnings-samlingeiis til Islutbringande,
utan i stället öfverlemna!' della åtgörande åt KrigsColl:ii
godtycke, oell hvaraf erfarenheten visat att samma Embetsverk
äfven gjort ett ampelt bruk; jag sägen om innehållet af berörde
Nådiga Bref sammanställes dels med innehållet af de Kongl.
Bref, rörande Militär-förfatlnings-samlingen och planen lör dess utförande,
hvilka dessförinnan utfärdats, nemi. af d. 2:dra Juni och
28:de Juli 1837, d. Side Aug. 1844, d. 20ide Nov. 1846, den
17:de Sept. 1847 och d. llite Oct. 1S48, och hvaruti alltid den
önskan uttalats alt arbetet måtte så skyndsamt som möjligt blifva
färdigt och för allmänheten tillgängligt, hvarföre äfven all möjlig
drift vid utförandet blef anbefalld; dels med R. Stirs flerfaldiga
gånger gjorda framställningar om Militär-författnings-samlingens utarbetande
och utgifning; dels med f. d. General-Adjutantens för
Arméen, Krigs-Colliii och komiterades för utarbetandet af eli nytt
tjenstgörings-reglémente för Arméen hvar för sig på olika tider
gjorda underd. framställningar i samma syfte; dels, med nära nog
omöjligheten att emot ringare arfvode än del då bestämda, 600
Ridr, erhålla personer, som oafbrutet hvarje dag af året använda tid
och ospard möda för samlande, granskning, ordnande, redigering
och utgifning frän trycket m. m. af ett så besvärligt arbete som
samlingen af alla för Arméen gällande författningar, ungefär
iikartadt med rengörandet af Augias stall; — så kommer nära nog hvar
och en, jag fruktar det, till den åsigt att några andra motiver än de anförda
måtte föranledt meranämnde arbetes afbrytande under en tidpunkt
då allt talade för dess oafbrutna fortsättande. Något som än
mera gifver stöd åt denna förmodan är, att, oaktadt allt hvad så
22*
340
Den 31 December e. m.
val det föregående sorn efterföljande här innehåller, ringaste åtgärd
ännu icke, sista dagen af år 1853, vidtagits för tillslntbringandet
af berörde Militär-författnings-samlings återstående tretton titlar jemte
tillhörande alfabetiskt register.
Att jag enskildt gjort hvad jag kunnat för att förebygga arbetets
afbrytande synes af nedanstående. Mitt förfarande har dock
härvid varit helt naturligt, då jag med det lifligaste intresse måste
önska ett ändamålsenligt fullbordande af ett företag, för hvilket jag,
i akt och mening att gagna, offrat den verksammaste delen af min
lefnad. Redan i början af år 1850 gjorde jag behörigt anbud att,
jemte öfvertagandet ,af den då ledigvarande utgifningeu af den s. k.
Svensk Författningssamling emot så väl för Statsverket som för
allmänheten billigare vilkor, än de, hvarå densamma både tillförene
och nu utgifves, besörja utgifningen af Militär-författningS-samlingen
utan ringaste annan utgift för Statsverket än tryckningskostnaden,
således med en årlig besparing af de 1,600 R:dr, som dittills utgjort
redaktionskostnaden.
Slutligen anhåller jag att få fästa iipmärksamheten på här i
afskrift bifogade underd. skrifvelse från Hederv. BondeSt. vid för!.
Riksdag, hvaruti på anförde skäl anhålles om Militär-förfaltningssamlingens
tillslutbringande ”så fort ske kan”, men hvarå lika litet
afseende blifvit fästadt som å mitt förutnämnde anbud. Till hvad
ofvan förekommit, skulle visserligen åtskilligt ytterligare kunna anföras,
jag inskränker mig dock lill' det tillägg: att den summa,
circa 30,000 R:dr, som de hittills utgifne delarne af Militär-författnings-samlingen
kostat Statsverket kan till en stor del anses såsom
äudamålslöst utgifven, så framt samma arbete icke blifver full—
bordadt och försedt med nödigt alfabetiskt register — allt i enlighet
med den redan på Nådig befallning fastställda planen.
Nyligen hafva R. St. uti det, K. M:s Nåd. Propos. ”angående
Statens medverkan för anläggande af jernvägar i landet,” bifogade
StatsRåds-prot. funnit den berömvärda grundsats anförd af en af
Konungens Rådgifvare, ”att ett halfgjordt arbete är lill ingen
”nytta; allenast ett fullbordadl kan motsvara de förhoppnin''gar,
som fästats vid första tanken derpå,” och då jag är
fullt öfvertygad att R. St. för sin del hylla samma åsigt, så är det
med full tillförsigt lid framgången af den goda saken, som jag
vördsamt föreslår:
alt R. St. hos K. M. i nnderd:het måtte anhålla, att nödige
åtgärder måtte vidtagas ledande derhän, att Militär-författnings-samlingens
ännu enl. plan outgifne tretton titlar,
hvartill nödige malerialer torde få anses vara samlade, jemte
hela samlingen tillhörande alfabetiskt register, måtte från
trycket varda utgifne innan nästa Lagtima Riksdag, samt
att kostnaden härföre, i enlighet med t. f. Presidentens i
Krigs-Colhm underd. förslag af d. 15:de Sept. 1846, måtte
blifva bestridd å ”4:de Hufvudtilelns anslag för oförutsedda
behof (extra utgifter), hvilket synes vara afsedt för utgifter
af denna art.” (Se Bil. pag. 19).
Deri 31 December e. m.
341
I sammanhang med föregående yrkande, liar jag, för att undanrödja
de illvilliga tydningar öfver grunden lill mina åtgöranden
för Mililär-förfaltnings-samlingens fortsatta utgifning, hvilka från
vissa håll insinuerades under sisth Riksdag, icke velat förbigå att
hänvisa till min hos R. o. Ad. d. lista Fehr. 1851 afgifna förklaring,
”alt under intet vilkor någon befattning med Mililär-författ”nings-samlingens
utgifning för Statens räkning af mig numera
”skulle tagas, äfven om delta mig erbjöds.” (Se R. o. Adis prolir
3 Del. pag. 284).
Anhålles om remiss till SlatsUlsk.
Begärdes på bordet.
7:o
Lika oeftergiflig jag anser den sjelfslåndige Representantens
pligt vara, att antyda och anmärka felaktigheter hos Styrelsen,
dessa må beslå, antingen i uteblifvandet af nyttiga, af behofvet påkallade
åtgärder eller i vidtagandet af hvad otjenligt och skadligt
är, lika oeftergiflig anser jag ock samma representants pligt vara,
att hålla Styrelsen räkning för sådane åtgöranden hvilka med Rikets
sannskyldiga nytta äro öfverensstämmande. Det är i enlighet med
dessa åsigler som jag för Regeringen i allmänhet och Chefen för
Civil-Departit enskildt får uttrycka min erkänsla för deri till R. St.
aflåtna Nådiga Proposm, angående ”Statens medverkan för anläggandet
af jernvägar i Riket." Jag finner nemi. innehållet
af förenämnde propos. vittna om ett berömvärdt bemödande att
tillvägabringa hvad sorn uteslutande har Rikets och Nationens nytta
lill föremål och, som för ve i k 1 i gad t, för framliden — jag är derom
öfvertygad — skall bära i flera hänseenden goda frukter.
Jag anser nemi., för att i viss mån nyttja en annans ord, alt
jernvägars anläggning på Statens bekostnad erbjuder Staten, vid
användandet af blott ringa medel, så ofantliga fördelar, alt man
mäste anse det som det största socialistiska och statsekonomiska fel,
om Staten icke öfvertager byggnaden, utan öfverlåter den åt .enskildta.
Till utförandet af arbetet behöfver Staten icke kontanter
utan blott sin kredit, emedan den kan betacka anläggningskostnaderna
med medelst låg ränta löpande jernvägsobligationer och sedan
amortera dessa genom banans afkastning.
På sådant sätt kommer Slaten efter några få år i skuldfri besittning
af en ganska räntegifvande inrättning, hvars vidare afkastning
sedan kan användas till de särskildta statsbehofvens fyllande
och således medföra betydliga skatteminskningar. Kapitalisterna
hafva härigenom tillika blifvit beröfvade ett tillfälle att öka sitt procenteri,
d. v. s. att i ännu vidsträcktare grad låta föda sig af de
arbetande klasserna: och sålunda kunna två bland de största sociala
svårigheterna — skaltebördorne och ockret — väsendtligen förminskas.
I slutföljd med förenämnde af mig tillkännagifna åsigter, kan
jag icke undgå att beklaga, att den i elfte timman af förra Riksdagen
beslutade jernvägsanläggningen emellan Köping och Hult
342
Den 31 December c. m.
icke blef fotad på samma grunder, sorn de, hvilka för blifvande
jernvägsanläggningar i den K. Propos:n äro antydda.
Anhålles om remiss till StatsUlsk.
Begärdes pä bordel.
8:0
livar och en hvilken lika.med mig är en varm anhängare af
decinial-sysiemels införande uti våra beräkningssält, mäste vara Regeringen
erkänsam för den afgifna K. Proposm ang:de nämnde systems
införande för Rikets mynt. Jemte uttrycket af denna erkänsla
nödgas jag i livad präglingen (myntbenämningarne) angår
göra följande anmärkt)., jemte derpå grundade yrkande. Sedan nuvarande
R:glds-R:dr blifvit antagen till mynt-enhet under namn af
R:dr Riksmynt med sin underafdelning af öre, måste jag finna präglingen
af andra räkne-enheter nemligen af öfverafdelningarne 1 R:dr
Specie (=4 R:dr Riksmynt) och ^ R:dr Specie; samt bråkpräglingarne
emellan R:dr Riksmynt och öre af J R:dr Riksmynt, |-  R:dr Riksmynt och T'n R:dr Riksmynt högst oegentliga och ledande
lill besvär och otydlighet i st. f. enkelhet. Jag kan t. 0. m. icke
inse, huru det är möjligt att med denna mångfald af särskilda benämningar
och räkne-enheter kunna utan förveckling och vidlyftighet
upgöra räkenskaper. Icke kan man t. ex. i samma kolumn som
R:dr Specie införa \ R:dr Specie, eller i kolumnen Riksmynt införa
i, J:dels och -j^rdels R;dr Riksmynt, utan måste hvarje benämning
erhålla sin egen kolumn. De af mig anmärkta olägenheterna äfvensom
de i handel och vandel man och man emellan häraf inkommande
förvirringar äro i öfrigt af så i ögonen fallande beskaffenhet,
att jag anser obehöflig! anföra några ytterligare skäl för mitt
yrkande; att präglingen mätte bestämmas till följande slags mynt,
nemligen:
Jf Guld lill:
40 Riksdaler
20 Riksdaler och
10 Riksdaler Riksmynt.
Jf Silfver till:
5 Riksdaler
2 Riksdaler och
1 Riksdaler Riksmynt samt
50 öre.
25 öre och
10 öre.
Jf Koppar till:
10 öre
5 öre
2 öre och
1 öre.
Anhålles om remiss lill BankoUtsk.
Remitterades till BankoUlskoltet.
Den 31 December e. m.
343
Hr von Kock, Nils Samuel, upläste en sålydar.de motion:
Derest icke ytterligare anslag än de redan af K. M. äskade
behöfves för Rikets försvar, och R. St:rs SlatsUtsk. så beräknar iukomsterne,
att icke öfverskott lill sådana belopp sorn de sednare åren
inträffat, onödigtvis samlas, så medgifva: olvifvelakligl Statsverkets
närvarande tillstånd en icke obetydlig nedsättning uti allmänna bevillningen.
Vid delta förhållande och dä genom ökade afgifter i
bränviusbränuingen nya tillgångar derjemte äro att förvänta, hvilka
väl, åtminstone lill någon del, böra så användas, ali andra skatter
derigenom kunna borttagas eller minskas, lager jag mig den friheten
alt föreslå:
l:o alt den till Statsverket ingående personliga skyddsafgift
må från och med år 1833 uphöra att utgå, dock att
de, hvilka af tjenst eller rörelse äga mer än 'i00 R-.dr årlig
inkomst, samt de sorn. efter 2:dra art. utgöra bevillning för
fast egendom af öfver 3,000 R:dr värde, böra fortfarande
bade för sig sjelfva och alla hos dem mantalsskrifne personer
erlägga denna afgift..
2:o att bevil/ningen enl. 2:dra art. nedsättes till en proc.
af embets- och tjenstemäns, samt alla andra löner, äfvensom
lill en proc. af inkomsten utaf handel, fabrik, handtverk,
skeppsrederi, qvarn och af all annan rörelse å stad eller ä
landet.
3:o alt bevillning jemväl för Advokater, Aktörer, Artister
m. fl. i ti, 27, 29, 31 §§ nämnde personer bestämmes lill t
proc. af inkomsten.
4:o alt af kapitaler bevillning skall utgöras på det sätt.
att en proc. betalas af den inkomst, enskild person, aktie-bolag
eller hypotheks-inrättning under det sednast föflutna året haft
såsom ränta å ullånadl kapital, med afdrag af den ränta,
som erlagts för uplånadt kapital.
5:o att lön eller inkomst under 200 R:dr befrias från
bevillning.
6:0 ali hvar och en, som lemnar upgift å inkomst till
taxering, skall förklara "på ära och tro” att upgiflen är med
verkliga förhållandet öfverensstämmande, så att med visshet
inkomsten ej varit större än upgifvet Ar.
7:o att bevillning för ali fast egendom, som innehafves
å landet eller i stad med ägande- eller åborätt, bestämmes lill
A R:dr för hvarje tio tusende af det upskatlade värdet och i
samma förhållande för värde derunder.
8:o att taxeringsvärdet för faslighet skall bestämmas till
det belopp, derför den sednast blifvit försåld, om försäljning
ägt rum under de sisla 10 (3) åren, men de egendomar, som icke
blifvit inom denna lid försålda upskaltas hvart S:te år till
ett med de sednast i orten försålda egendomarne jemförlig t
värde.
9:o alt den s. k. mindre tariffen för hemmansvärdet i
hvarje län ej vidare åberopas i eller bifogas hevillningsfäror
dning en.
344
Den 31 December e. m.
För de af mig framslälda förslag får jag vördsamt anföra följande
motiver:
DeD bevillning R. St. vid hvarje Riksdag, jemlikt 60 § Reg.F.
till fyllande af brister uti de vanliga tillgångarne, sig åtaga, bör icke
öfvergå till en orubblig, ständigt fortfarande beskattning och ej eller
vara större än som just för nämnde brists fyllande erfordras.
Denna bevillning är en skatt af den natur, alt den bör fördelas
lika i förhållande lill hvarderas förmögenhet eller inkomst på
alla samhällsklasser, ii vilket är så mycket nödvändigare, som R. St.
derom ensamt besluta och den andra statsmakten således icke kan
skydda personer eller näringar, som, i fall godtyckliga grunder antagas,
genom tillfälliga sympalhier, antipathier eller andra förhållanden
af R. St. vid någon Riksdag kunde blifva allt för mycket gynnade
eller missgynnade. Konsnmlinnsafgifter kunna, med afseende ä den
mer eller mindre nytta eller skada man anser varornas förbrukning
medföra och andra förhållanden bestämmas högre eller lägre pä
olika varor. I afseende å de icke för lifsuppehälle! nödvändiga, kan
hvar och en undandraga sig dylika afgifter. Men att lägga en högre
direkt ny skatt, — bevillning är ny skatt för hvar Riksdag —
pä en samhällsklass än pä en annan, är högst vådligt. Man kan
då snart vara inne på progressiv förrnögenhets-afgifl, elier någon
annan kommunistisk favoritlära, på ett, af lag skyddadt, godtyckligt
gripande i hvarandras fickor. Grundlagen gifver icke eller ringaste
anledning dertill alt, vid allmänna bevillningens fördelning något
stånd eller någon klass skall gynnas på andras bekostnad. Nu gällande
Bevillnings-förordn. föreskrifver ock, bland annat, i 72 § att
taxeringsman skola ”med omsorg tillse, att alltid värdet må så
bestämmas, alt alla medborgare i samhället, i förhållande till
deras egendom, lika beskattas. Eli enda undantag från den lika
andel i bevillning, som alla böra bära, har dock bär blifvit föreslaget,
i öfverensstämmelse med de grunder som nu gällande författning
i 1, 2 och II §§ följt. Det är en allmänt godkänd satts,
att man ej bör laga skatt af den, som icke. äger mera än hvad som
oundgängligen tarfvas till fyllande af de nödvändigaste lefnadsbehofven.
Man blifver annars sannolikt tvungen att återgifva sådan skatt
till flerdubbelt belopp, i form af fattigunderstöd. Enligt 2 § i Bevilln:s-[ö\o\An.
erlägges ingen bevillning å lön, sorn ej öfverstiger
200 R:dr. Det är skäligt att andra samhällsklasser njuta enahanda
lörman, och beloppet 200 R:dr torde i det närmaste motsvara hvad,
efter nu varande priser, fordras för en persons nödtorftiga underhåll
i en af rikets dyrare orter, der han äfven bör vara berättigad, alt
välja sin bostad. Efter dessa allmänna grunder för jemnare fördelning
af bevillningen emellan alla klasser, skola några skäl upgifvas
för de serskildta bestämmelserna.
1:o skyddsafgiflens ena hälft, som ingår till Statsverket utgör
i allmänhet 12 sk. för man och- 6 sk. för qvinna. Den drabbar
tungt, dels den mindre bemedlade jordbrukaren eller handtverkaren,
som måste erlägga den för sin familj och sitt tjenstefolk, dels den
obemedlade arbetaren, när han sjelf skall erlägga sin skatt. personella
ulskylderna både till Slaten och kommunerna äro ändå för
Den 31 December e. ni.
345
dessa klasser betydliga. De bestå f. n. bland annat, för hvarje mansperson,
af 12 sk. Mantalspengar, 24 sk. Skyddsafgift, jemte afgiften
till kurhus, folkskolor, fattigförsörjning, ni. m. För qvinna är skyddsafgift
12 sk. mindre. Uti en af Stockholms församlingar betalas
för år 1853, i personella afgifler 1 R:dr 46 sk. af hvarje man
och 1 R:dr 34 sk. af hvarje qvinna. Den mindre jordbrukaren
mister nu förmodligen rättigheten att bränna bränvin eller kommer
rättare sagdt ej alt med fördel kunna begagna sig deraf, när fabriksbränning
upslår. Han och den fattiga arbetaren blifva ock sannolikt
de som mest komma alt vidkännas det höjda priset å bränvin, åtminstone
i början innan de lemnat gamla vanor. För öfrigt-skulle
icke någon befrias från skyddsafgift, som ägde en inkomst af mer
än 200 R:dr, eller egendom af högre värde än 5000 R:dr, den der
efter 4 pipers afkastning äfven anses lemna blott 200 Rrdr, eller
den summa hvar och en egentligen borde tillgodonjuta innan någon
bevillning af honom utkräfves.
2:o all progressiv bevillning bör så snart ske kan borttagas.
Den äger nu egentligen rum å löner der bevillningen stiger från 1
till 3 proc.
Om nu bevillningen nedsättes till en proc., så kan den farliga
princip, som har, förmodligen af någon ovarsamhet, insmugit sig,
nu från författningen bannlysas.
3:o Uti 14, 27, 29 och 31 §§ af Bevillmsförordn. finnas nu
många ojemnheter i taxeringen. Dessa, tillkomna, som det vill synas,
genom förra lagstiftares'mindre benägenhet mot vissa klasser,
torde böra försvinna.
4:o Kapitalister betala numera, sedan räntan i allmänhet nednedgått
till 5 proc., sällan någon bevillning. Detta har dock ej
varit lagstiftarens mening, och är sä mycket mera orätt som beskattning
väl snarare bör erläggas af de samlade kapilaliserande revenyerna,
än af de årliga, som ofta endast räcka till bestridande af lefnadskostnaden.
Enligt det föreslagne stadgandet skulle bevillningen
af kapitaler ingå direkt lill Staten. Gäldenär, om han berättigas
afdraga bevillning, kan sällan begagna denna rätt. Stadganderne
kringgås, och man vänjer sig vid lagbrott. Att den ränta, man sjelf
betalar å egen skuld försl får afdragas, är billigt. För öfrigt är föreskriften
enkel och lätt tillämplig då det åtminstone är vida lättare
att upgifva och kontrollera inkomst af penninge-utlåning än af handel
eller rörelse i allmänhet.
5:o stadgandet alt inkomst under 200 R:dr bör befrias från
bevillning är förut rootiveradt.
6:o Inkomst-skatt blir egentligen inpopulär derigenom att man
för kontrollen tillåter forskningar angående euskildta affärs-förhållanden.
Sådant bör ock i möjligaste måtto undvikas. A andra sidan
måste man dock söka förekomma och undanrödja de demoraliserande
verkningarna af osannfärdiga upgifter från hela samhällsklasser.
Bäst sker väl delta i allmänhet, i afseende å skatt, om man
icke gör afgiften obilligt stor, och sedan förtror sig till den allmänna
rättskänslan. Hvad här ofvan blifvit föreslaget är redan antaget i
reglementen för vissa allmänna kassor i afseende å tysta förmåns
-
346
Den 31 December e. ni.
räller. En npgifl på ära och Iro af Svensk man, kontrollerad af
taxeringsmäns rätt att definitivt bestämma beloppet, skall troligen,
när skatten ej är för hög, i de flesta fall och således för ändamålet
blifva tillräcklig. Edernas antal bör ej onödigtvis ökas. E11-  skildta böckers företeende är odiöst.
7:o om fast egendom i allmänhet anses afkasta 4 proc., och
således en egendom värd 10,000 R:dr afkastar 400 R:dr, sä utgör
den föreslagna skatten af 4 för 10,000 jeront 1 proc. af inkomsten
och blir således lika med den af lön, rörelse eller kapital. Nu utgår
af fastighet taxerad till 10,000 R:dr, afkastande 400 R:dr, bevillning
med 20 R:dr, således 5 proc. af inkomsten. Egentligen
borde ägarens skuld afdragas innan bevillning erlades, men detta
vågar jag ej, vid detta tillfälle, föreslå.
8:o När bevillningen nedsätles till jk af dess nuvarande belopp
bör, om den äfven utgår af verkliga värdet, knappast skatteförhöjning
kunna upkomma för någon fastighetsägare, huru lågt han hittills
varit taxerad. Köpevärdet kan väl någongång vara för högt
eller för lågt, men är en i allmänhet säkrare grund än alla värderingar.
Derigenom ali alla egendomar blifva upskattade till deras
verkliga värde får man sedan för belåningar, inteckningsrelaxer kommunala
afgifters bestämmande m. m. tillförlitligare grund än den
efter hemmantal och de n. v. taxeringsheloppen, hvilka variera så
att, (enl. Bil. M 3 till de år 1847 ulgifna statistiska tabeller) 1
helt mantal frälse finnes som är taxeradt lill 6 R:dr och 1 mantal
kronoskatte, som är taxeradt lill 50,000 R:dr b:ko.
9:o Den s. k. minimi-tariffen, hvilken man besynnerligt nog
t. o. m. offentligen lärer förklarat böra anses som en maximi-tariff
har sannolikt till en stor del vållat olikheten i taxeringsvärden uti
olika län. Den blir efter det föreslagna systemet onödig.
Det återstår ännu att säga något om de sannolika financiella
resullaterua af de föreslagna åtgärderna.
Hufvudsyftet med desamma är mera rättvisa och befordrande af
den allmänna moraliteten derigenom alt man icke genom snart sagdt
oemotståndliga frestelser att undandraga sig den orimligt höga beskattningen
tvingar pluralileten af de skattskyldige till osanna upupgifter,
än att vinna någon särdeles betydlig minskning i skatterna.
Skatleminskning skulle nemi. komma egentligen mindre jordbrukare,
arbetare och tjenstemän till godo. För kapitalisterna komrne
en skatte-förhöjning alt ega rum, så att de blefvo ställda i likhet
med andra medborgare i afseende å bevillningens utgörande. Om
ock till hvad grad den tillgodokommer fastighetsägare eller den
som varit taxerad för inkomst, beror på huru beskaffade deras
upgifler till taxeringarna och taxeringsmännernas åsigter hittills varit.
Ju mindre hvar och en hittills undandragit sig i lag stadgad skatt
för hvad han ägt eller förtjent, ju större nedsättning skulle han nu
vinna. Men alla vinna derigenom att de, såsom nämndt är, befrias
från den lockelse till osanning som ligger i en skatt utgörande 5
proc. eller af hela inkomsten i ett fattigt, men dock skuldfritt
land, då man i det rika, men högt skuldsatta England knolat öfver
en inkomstskatt af 7 pence per £ eller (2,9107 proc.) icke fullt 3
Den 31 December e. m.
347
proc. Ifrån densammas erläggande har dock hvar och en som ej
ägt 150 £ eller 1800 R:dr b:ko årlig inkomst varit befriad till dess
nyligen detta belopp blifvit minskadt till 100 £. Inkomstskatten
minskas år 1855 i England till 6 pence per £ (= 21 proc.) och
är 1857 lill 5 pence per £ (= 2,0041 proc.) föga öfver 2 proc.
Jag har försökt att verkställa en beräkning angående det san
nolika
sifferresultalet af ett bifall lill de här ofvan framställda förslag.
l:o Den till Staten ingående hälft af skydds-afgiften utgjorde
år 1851 *) ett belopp af 316,914 R:dr 19 sk. 4 rst. Afgifien erlades
af 1,745,195 personer. Då ungefär af Svenska jorden besiltes
af ståndspersoner och f af allmoge, torde det, ehuru denna beräkning
ej kan vara annat än högst osäker, likväl ej vara öfverdrifvet
att antaga, att skyddsafgift, enl. förslaget, skulle komma att erläggas
för ungefär af de personer sora hittills erlagt den, hvadan af
den hittills utgångna skatt skulle försvinna med omkring 282,000.
2:o Revillningen af embets- och tjenslemäns löner
utgjorde år 1851 *) ett belopp af 232,079 R:dr 43 sk.
Om nu denna bevillning nedsältes från 3 till 1 proc. ä
alla löner upgående till 1200 R:dr samt å de andra
jernnäs till 1 proc. så torde minskningen blifva omkring 150,000.
3:o Bevillningen efter 2:dra art. af fastigheter utgjorde
år 1851 *) en summa af 861,375 R:dr 21 sk.
1 rst., Om denna bevillning nu nedsältes från 2 per
mille till 4 per liomille eller med £ så skulle endast
172,275 R:dr återstå; men då taxeringsvärdena på ganska
få ställen torde öfverstiga 2:,eni men P® många ställen
ej utgöra mer än ei|er ^:del och derunder af verkliga
eller försäljningsvärdet, torde det kunna antagas att värdena
i allmänhet komma att 3-dubblas, hvadan § af n.
v. bevillningsbeloppet för fast egendom skulle utgå. Bristen
£ utföres med  344,550.
4:o Bevillningen efter 2:dra art. af handel, rörelse
och af de i 14, 27, 29 och 31 §§ upräknade personer
upgick år 1851*) till 581,441 R:dr 34 sk. 3 rst. Denna
bevillning skulle, enl. mitt förslag äfven nedsättas lill 1
i st. f. 5 proc. Här torde det nästan kunna antagas' att
hittills högst ^ af den verkliga inkomsten upgifvits, ty
i hela riket skattade t. ex. år 1845 icke mer än 704
personer för behållen inkomst öfver 1000 R:dr b:ko årligen
af handel, fabriker, manufakturer m. m. Bevillnings-summan
borde således, med rigtiga upgifter, hädanefter
blifva lika stor som förut, men jag vill dock äfven
här, helst de, som hafva mindre än 200 R:dr inkomst,
skulle befrias från bevilln. afräkna jf af n. v. belopp med 232,400.
Summa minskning 1,008,950.
5:o Deremot och då af kapitaler f. n. till Staten
ingen bevilln. ingår, utom den af Jernkontoret och vissa
bolag, hvilken år 1851 *) upgick tillsammans till 4,635
*) Enligt Riks-Hufvudboken.
348
Den 31 December e. ni.
R:dr 36 sk., men alla kapitalister hädanefter skulle betala
bevillning direkt till Staten, samt då endast de intecknade
kapitalerna beräknas att npgå lill 130 milkr,
torde väl alla i Riket ullånla kapitaler kunna beräknas
till minst 3 g:r detta belopp; men då skatten är i visst
afseende ny och således ej med visshet beräknelig, antages
bär att blott af 300 milkr, afkastande å 5 proc.
15 milkr, skulle kömma att betalas i bevillning efter
1 för hundra med  150,000.
Hvadan ; R:dr 858,950.
utgör det belopp, som måste betäckas af andra tillgångar, derest
man, för fyllande af statsbrislsumman denna Riksdag, skulle behöfva
påräkna lika stora inkomster af dessa nu nämnda titlar, som de år
1851 lemnäde.
Delta är väl ingalunda sannolikt. Slen skulle lillgångarne likväl
icke medgifva nedsättning till nu ifrågasatta belopp, sä ehuru önskligt
jag anser det vara, att den föreslagna lindringen i skyddsafgiften
nu kunde äga rum och jag äfven tror rättvisa och billighet klåfva,
att embetsman icke, såsom hilt ilis, erlägga högre bevill n. än andra
klasser, likväl och dä för båda dessa klasser en bestämd skaltenedsättning
skulle ske, medtagande omkring (282,000 + 150,000) 432,000 R:dr,
men deremot är det ovisst om genom den föreslagna bevillnm ä fastighet,
rörelse och kapitaler, når förändringen som sig bör pä en gång genomföres,
minskning i Statens inkomster kommer att ega rum, och det framför
allt är nödigt att undanrödja de anledningar och frestelser, som
nu finnas till osannfärdighet i upgifter från de betydligaste samhällsklasserne
i Riket, hemställer jag vördsamt alt i första rummet be
villmn
å fastighet, rörelse och kapital må nedsättas till En proc. af
inkomsten. Ett försök att få fastigheterna npskaltade lill deras verkliga
värde om bevillningen blir högre än 4 af 10,000 lärer knappast
lyckas. Det kommer alt stranda på motstånd af dem, som
kanske redan betala mindre och med högre bevillnings-afgift finge
betala mera än nu. Ett försök alt belägga kapitalerna med högre
skatt än 1 proc. skulle jag ock afråda, då denna skatt är ny och
således i allt fall kommer att mötas med någon motvilja.
Vill man hafva ärliga upgifter af dem som idka rörelse bör ej
heller bevillnm för dem sättas öfver 1 proc. af en inkomst som
ofta är osäker och tillfällig samt i våra mindre slåder sällan mer än
tillräcklig för handlanden eller handverkarne lill de dagliga behofven.
Alt beskatta inkomst af osäker rörelse högre än inkomst af
samladt kapital är dessutom orimligt och orättvist.
Om remiss lill BevillmsUtsk. anhålles vördsamt.
Begärdes på hordet.
H. Ex.' Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel, upläste 2:ne
motioner af följande innehåll:
l:o
Till R. o. Ad:s benägna upmärksamhet får jag hemställa eli
missförhållande oftare skadligt för Kronan, likasom för euskilta. Jag
Den 31 December e. m
349
menar dermed den nu gällande ordningen med kaulions ställande,
vare sig vid utarrendering af Kronans jord eller lägenheter, eller
kautioner som affordras vissa tjenslers innehafvare, dä upbörd eller
värd af allmänna medel hörer till tjenstens utöfning.
För dessa kautionera giltighet föreskrifva författningarne att resp.
Läns-styrelser böra höras, och de böra, der kaulionisien uphört att
vara säker, eller då han tilläfventyrs med döden afgått, genast bevaka
det allmännas rätt.
Vanligen upfylla Läns-slyrelser detta förbud under följande formel:
”Så vidt mig bekant är, bör N. N. anses såsom fullt giltig
kautionist.”
Det undfaller ingen huru litet tryggande dylikt testimonium är,
och huru skulle det kunna vara mera tillförlitligt? Huru pass säker
kan man oftast vara i upskattandet af nära anhöriges förmögenhet,
eller huru ringa är icke den kännedom man kan ega om en annans
oftare vidt utgrenade, och måhända äfventyrade, penningeförbindelser?
Man
kan vara rik, eller åtminstone förmögen, men vare sig
genom frivilligt ingångna farliga eller olyckliga förelag, se sig beröfvad
sin egendom, eller har man ärft dessa förbindelser -— och hvar
är då den säkerhet man trott sig ega af en kaution, om ock ansedd
såsom fullgod, under den dervid ofvan angifne restriclionen?
Men hvarföre skulle man söka sin säkerhet vid nämnde kautionstillfällen
uti enskilt mans borgen, när denna säkeihet kan på ginare
väg vinnas om man loreskrifver:
a) vid utarrendering af kronans jord eller annans tillhörighet,
att arrendet bör erläggas prennmerationsvis vid tillträdet, och sä vidare
vid arrende-årets början.
b) ali vid de tjenste-befattningar der f. n. en viss kautions-summa
är affordrad, den tillträdande tjenslemarinen må kontant uti honom
anvisad allmän kassa deponera ett lika belopp, hvaraf han under
Ijenstetiden må upbära 4 proc. ränta.
Man skall måhända säga att vid utarrendering den blifvande
arrendatorn afkortar motsvarande belopp å arrende-summan — men
om man också antager detta alltid inträffa, så är egaren lill fullo
godlgjord af arrendets utbekommande ett är tidigare och vinner derutöfver
den folia säkerheten att aldrig kunna förlora detsamma, eller
alt kastas i långvariga rätlegångs-former för att utsöka sin rätt.
Vid kaution för tjenster vinnes likaså full säkerhet för beloppet
vid det fall då tjenslemarinen icke gjort fullgod redo för upburne
medel, utan att Staten behöfver lagligen söka sin ersättning hos
kaulionisler, som måhända äro insolvente.
Uti Frankrike finnes en allmän kassa benämnd le caisse des
cautionnements der alla sådane medel deponeras, hållandes ränta
depositarien tillhanda.
För Statsverket är denna anstalt aldrig vådlig, utan är summan
af alla deponerade kautioner en art alltid fortgående statslån, då
alltid den tillträdande tjenstemannen måste erlägga lika belopp, eller
på kortare väg direkte lill den afgående eller hans rätts-innehafvare
ersätta den af honom deponerade kaulions-suraman, dock icke förr
350
Den 31 D ecember e. m.
än hans räkenskaper blifvit af vederbörande auktoriteter godkände och
befriade ifrån allt Statens anspråk.
Jag vågar vördsamt anhålla om remiss til! Hflgl. Lag- och
EkonomiUtskin.
2:o
Jag går att inför Eder afhandla ett ämne, som för första gången
förelägges Eder pröfning. Jag menar införandet i Sverige af
en nyttig embetsmanna-klass, hvilken utöfver andra förtjenster, har
den, att icke erfordra slats-anslag — och det är ett Nolarial-embele
sådant som finnes uti Frankrike, Tyskland, Italien och England.
Hos oss är väl benämningen känd, men inskränkt till några
få af våra handelsstäder och egenteligen afsedt för handelns serskild
behof.
Jag får derföre begynna med en kort teckning af notarial-embetets
verksamhet på Kontinenten.
En Notarius-Publicus måste alltid hafva tagit Juridiska examina
för att lemna allmänheten säker garanti derför, alt han fullkomligen
känner lagen, dess fordringar, och dess för handlingars
värde stadgade former.
Notariens sysselsättning är att lemna säkra råd åt hvar och en
som söker hans biträde vid upsätlande af behöflige akter, såsom t.
ex. testamenten, codiciller, gåfvobref, arfsbestämmelser, pacta antenuptialia-
och giflermåls-konlrakler, boskillnads-handlingar, köpeafhandlingar,
bolags- och bodmeri-handlingar, löpande skuld-reverser,,
protester, förlikning parter mellan vid upkomna tvistemål, upsältande
af stämningar inför laga domstol, m. II. ärenden, uti hvilka en Notarius
Publicus går allmänheten tillhanda.
Man skall invända att vi hafva sådane inrättningar uti de s. k.
commissions-byråer som under sednare tider upstått och det skulle
ock vara tillfyllestgörande om allmänheten egde full säkerhet ali den
som förestår en sådan byrå alltid eger fullständig kunskap uti alla
lagens fordringar — men denna säkerhet år för närvarande icke
som lag föreskrifven, och deraf händer att uti en dylik commissionsbyrå
acter upsätlas, hvilka sedan gifva ämnen till långvariga och
kostsamma rättegångar.
Man torde äfven invända att hvarje häradshöfding, som njuter
distriktets förtroende gerna går lill handa och gifver fullmognade
råd vid alla handlingars affatlande — men den häradshöfding, hvilken
sedan måhända blir kallad att som Domare behandla målet,
mäste känna sig moraliskt jäfvig, om ock icke juridiskt, då det rörer
frågor, upkommande af de handlingar han sjelf upsatt.
Det gifves dessutom en och annan och vigtigare omständighet, som
skiljer närvarande commissions-byråer och alla andra rådgifvare ifrån
egenskapen af sådan Not.-Pohl. som jag här åsyftar.
Dessa omständigheter åro:
l:o ali Not.-Publici påteckning i närvaro af ett medford! vittne
är nog att legalisera acter inför domstol.
2:o alt Not:s-Publ:s åligger uti sin journal införa hvarje af
honom affattad, eller legaliserad act, så, att om den af honom på
-
Den 31 December e. m.
351
tecknade akten igenom våda förkommer, hans beedigade embetsjournal,
tjenar till lika kraft och verkan, som original-dokumenter.
3:o att, då vid närvar:de lagstiftning 2:ne främmande vittnens
påteckning, vid deras inträffande död nphörer att vara fullt bevisande
inför domstol, Not.-Pnblici lagliga namnteckning deremot förblifver
vid lika lagligt värde, om ock notarien med döden afgått,
då hans embetsjournal efter hans död eger lika bevisande kraft.
Men, Mine flur, utom de företräden notarial-embetet sålunda
har framför kommissions-byråer eller enskilta rådgifvare, gifves ett
högre, ett moraliskt företräde, som icke kan förbises.
En Not. Publici hela välstånd hvilar uppå dess goda rykte,
dess kända redlighet, dess visade säkerhet vid upsättning af akter,
så att icke desse må blifva orsak till tvist och rättegång parter
emellan. Sådant är icke förhållandet med andra frivillige rådgifvare,
eller med desse s. k. bränvinsadvokater som fast häldre missleda
parter för att ytterligare skörda af oundvikliga rättegångar.
En Not.-Publici eget intresse är all ärligt och bestämdt uplysa
parter om värdet af hvarje ord uti en äskad handling, och lika
redligt uplysa båda parterne om lagens fordringar vid hvarje åsyftad
transaction.
Ensidighet och list måste vara främmande för den Not.-Publ:s
sorn vill ega allmänhetens förtroende. Not.-Publ. äro sålunda tillika
de naturligaste och mest opartiske förlikningsdomare. De uphelsa
ej parter mot hvarann i hopp af slem vinning, utan förutsäga
åt hvar af dem, det utslag, som en rättvis domstol troligen
fäller.
Not. Publ. häfver ibland annat den skyldighet att icke för någon
omtala hvad honom af parter blifvit anförlrodt under tysthetslöfte,
och brott häremot skulle snart beröfva honom klienters förtroende.
Slutligen må jag nämna att i Frankrike, förutom bevisning af
nndergångne Juridiska Examina, hvarje Not.-Publ. åligger uti honom
anvisad publik kassa deponera en viss summa, af hvilken han
dock egt utbekomma ränta, och desse caulionssummor kunna uti
större folkrikare städer upgå ända till 50,000 francs, och utgöra en
tillgång då han bevisligen genom falska råd har vållat klienten
förluster.
För att än närmare beteckna värdet af notarial-embetet i Frankrike,
må jag nämna, att de i allmänhet utgöra en af de mäst aktade
samhällsklasserna.
Notarien är vanligen den som handhafver alla klienters interessen
— han är en vän uti och af huset — han rådfrågas i alla
vigtigare frågor — ja, t. o. m. vid giftermålen, då honom anförtros
att hämta tillförlitlig kännedom om friarens penningeförhållanden
och hans förutgående vandel. Det är notarien som oftare gör
de första framställningar härom, och i samma mån med andra familjers
notarier, upsälter han giftermåls-kontrakter.
Vanligen förvarar han i sin jernkisla, klientens egänderättshandlingar
emot sitt gifna qvitto och anteckning i sin journal, är
352
Den 31 December e m.
det fråga om kapitalernes placering, rådfrågas han förut om erbjudne
säkerheters lagliga värde.
Af denna ofullständiga teckning torde man finna lill hvilken
grad man har förtroende till den notarie hvars redlighet och kunskaper
blifvit pröfvade.
Och för ali denna nytta notarien bildat uti samhället fordrar
han ingen lön af Staten, endast den betalnig som gifves af den
som anlitat hans biträde.
Deremot är det notarien förbjudet, alt nånsin som advokat inför
domstol upträda för någon af dess klienter.
Hvar och en torde inse till hvad grad - notarial-embetet, så
begagnadt, skulle minska antalet af rättegångar, och aflägsna behofvet.
af ökadt antal domare.
Jag föreställer mig att om detta mitt förslag antages, hvarje hofrätt
finge sig npdragit att upgöra vissa distrikter inom hvilka 2 eller
3 Not.-Publici kunde anställas, när de nemi. upfylla alla föreskrifna
vilkor för qvalifikation dertill.
Hos oss, der inga permanenta domstolar på landet finnas, vågar
jag t. o. m. framkasta den tanken alt de kunde bemyndigas
att vid vissa tillfällen fungera som Polismästare i orten, och då
gröfre brott blifvit föröfvade kunna kallas att skyndsamt begifva sig
å ort och ställe till företagande af preliminärt konstaterande af alla
förhållanden. Visserligen böra de då af Staten derföre retribueras,
men nyttan af en undersökning förrättad genast efter brottet af
laglig person, lärer tillräckligt ersätta sådan Statens kostnad.
Ehuru förutseende att det motstånd detta mitt förslag måste
röna, hvars ofullständighet jag villigt i förväg vidkännes, vågar jag
likväl tro att hvar och en som blifvit närmare bekant med denna
skall vitsorda dess nytta äfven i Sverige.
Då R. St:r icke uti ett mål af denna art kan ega någon beslutande
rätt inskränker jag min motion derhän:
”Att R. St:rs underd. önskan är, att H. M. ville taga detta
ärende i nåd. behjertande, och derest det vunne R. Stms bifall,
K. M. ville i nåder härom meddela Ständer förslag lill lagstadgande
härom.
Dessa motioner begärdes på bordet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, anförde sedermera mundtligen :
Då liden medgifver, anhåller jag få kasta en återblick på en
motion, som här är väckt, att fördubbla stämpelafgiften på tidningar.
Jag får dervid äran förklara, att jag hvarken tillstyrker fördubbling
af bevillningen ej heller af sjelfva stämpelafgiften, såsom
en onyttig och osäker åtgärd. Deremot anser jag att ett modereradt
postporto är rätta sättet att beskatta tidningarne. Man skall
dervid säga, att jag är en af de 400 tyranner, som vilja hämma
uplysningen. Ja, mine H:rr! men det är fråga om hvad uplvsning
man menar. Jag fruktar för att den vi nu se lysa, tack vare
Hr ijfver-Ståthållaren, är säkrare och bättre än den, vi få af avisorna
Den 31 December e. m.
353
allmänhet. För öfrigt må hvar och en döma om sin egen smak.
Om smak får man aldrig disputera. Den ene tycker om tidningar,
som hafva en liten obetydlig ström af galla, som silar igenom. Ja!
det må vara. En annan tycker om sådana tidningar, som hafva
förgylda kanter och äfven förgyllnig på sidorna. Det är äfven en
smak. Men när våra orkeslösa läsare nödvändigt vilja fördrifva sin
tid med upfatlning af tidningar, så må de betala sin ovärderliga
korrespondent; det är icke för mycket hegardt; och derföre
tillstyrker jag, att en lagom hög postporto måtte dem påläggas, eftersom
Post-Styrelsen kunde finna lämpligt alt föreslå. Det är så
mycket rättvisare, som den tiden posthemman inrättades och deremot
befriades ifrån andra ouera, hvilket är oss alla bekant, så fanns
knappt nog en eller annan tidning i hela riket. Nu kräla tidningar i
alla vrår och alla vilja blifva forslade i alla riktningar till landets
yttersta ändar, för alt uplysa oss rör:de vår sällhet. Nå ja! vi
emottaga dem gerna; men böndernas hästar emottaga icke denna
börda lika villigt, som vi. De hästar, som förr drogo en måttlig
tyngd, få nu draga avislumpor efter pund. Det är då skäl alt
postbönderna få åtnjuta ersättning derför. Jag är för öfrigt ingen
fiende till publiciteten. Det är en näring, ingenting annat, mine
H:rr! likasom hvarje annan, och så till vida är det én loflig näring.
Man hänger ut skylten. Den ena skylten heter i stora bokstäfver
liberal, och den andra i lika stora bokstäfver heter konservativ.
Hvad är det för öfrigt alltsammans? Skuggor, det ena som
det andra, villande skuggor, som löpa undan oss, och knappast
hinna ut i skrift och tryck, förrän de äro glömda saker.' Låt dem
sjelfva gå och gräfva i sina gamla blad; jag tror de skola vämjas
dervid. Då vi nu skola yttra oss såsom beskattande, så kommer
det an på, hvilkendera methoden är den bästa och jag, för min
del, håller före, att det är bättre alt ålägga tidningarne ett modereradt
postporto, än att i detta afseende vidtaga någon • annan
åtgärd.
Jag anhåller om denna motions remitterande till vederbörligt
Utskott.
Begärdes på bordet.
Frih. Hermelin, Carl, upläste 5 motioner af följande innehåll
:
l:o.
Ibland de inkomster eller aflöningsmedel, som tillkomma Domare,
så väl på landsbygden, som i städerne, utgöra bölesandelar
och vade-penningar visserligen en mindre del, men hvilket ändock
torde förtjena tagas i nogare betraktande.
Enär det icke är tillåtet att vara domare i sin egen sak; så
tyckes att någon del, — större eller mindre, — af det penningeansvar
eller de böter, som domare ådömma, — icke eller bör
dem tillfalla. Kongl. Förordn:n af d. 20 Jan. 1779, har redan
till en del i öfverensstämmelse härmed, ändrat föreskrifterne i 32
2 H. 23
354
Den 31 December e. m.
kap. R.B:n, oell jag hemställer vördsamt en ytterligare förändring
af 3 § af nämnde 32 kap., så att domarens anpart af sakören
måtte nphöra, utan ingå bland öfrige saköres-medel lill statsverket
eller häradet.
Beträffande de s. k. vade-penningarne, så erhöll, enl. Konung
Christoffers LandsLag af år 1442, Häradshöfdingen allenast £ af
desamme, i händelse hans dom stadfästades af Lagmannen, men
måsle utbetala vida mera om domen ändrades. Jemlikt 1734 års
lag ökades parters vade-penningar ifrån 12 öre till 3 mark, hvilka
enl. 1776 års förordn. utgått med 12 sk. b:ko, som Häradshöfding
garne ägde behålla, ehvad HäradsR:ns dom stadfästades eller ändrades.
Då LagmansRättme för några år sedan uphäfdes, förökades
vade-bcloppet vid HäradsR:ne, i likhet med det vid RådhusRme,
till mera än sexdubbla beloppet eller till 1 R:dr 32 sk. b:ko.
När man nu bör kunna antaga att lili HäradsR:nes domar
ändring sökes och vade-penningar erläggas i samma mån som desse
äro brislfällige, då deremot detta mindre ofta vanligen inträffar,
när domarne äro hvad de böra vara, enligt med lagarne, sä finner
man att den mindre insigtsfull eller vårdslöse domaren blir gynnad
med en pekuniär vinst, framföre den verkligt insigtsfull och
redbare. Ett sådant förhållande synes icke allenast orättvist, utan
äfven medförande menliga följder, i händelse man finge antaga att
de utaf sportler och expeditionslösen lefvande Domare derigenom
upmunlras att utfärda mindre fullgode domar. Delta skulle då äfven
kunna äga inflytande på ökade göromål för HofR:ne, och således
att nya ledamöter måtte derstädes aflönas, och kanske nya divisioner
organiseras. Att återgå till våra äldre svenska lagstadganden,
i enlighet med Konung Christoffers lagbok, att Domaren
endast finge behålla vade-penningar, när hans dom utaf OfverDomaren
gillades, men återgälda ett högre belopp, då domen ändrades,
vore troligen ett nyttigt och ändamålsenligt korrecliv, men
torde nu mera icke vinna tillräckliga sympathier, och således icke
böra föreslås, utan i stället med ändring af 25 kap. R.B-.n, att
vade-penningar måtte antingen nphöra, eller också erläggas medelst
någon förhöjd charta-sigillala afgift, i händelse man anser att någon
dylik beskattning är nödig och nyttig för att återhålla tvistande
parters rältegångslystnad.
Jag tror mig vara förvissad att den aktade svenske domarecorpsen
ingalunda förtjenar misstänkas för hvad som blifvit antydt
såsom en möjlighet, men jag önskar en lagförändring, på det att
icke ens misstroende eller misstänka derom måtte kunna upslå;
ty en domare bör vara uphöjd och fredad för allt dylikt, och hvartill
det är lagstiftarens pligt att bidraga. Jag hoppas att härutinnan
njuta understöd af H:rr Domare sjelfva.
Den förminskning, som härigenom upstår uti Domares löneförmåner,
hvilka till största delen äro beroende på rättegångars antal
och ultämjande, kunde deremot lämpligen ersättas af Statsverket,
genom bestämdt årligt anslag eller lön, destoheldre när
man besinnar Statens betydliga och tilltagande inkomst af chartasigillata-medlen,
hvartill rättssökande parter i betydlig måtto bi
-
Ben 31 December e. m.
355
draga, och derföre synes böra företrädesvis användas vid en nödig
förändring eller förbättring vid Domares aflönande.
Den Nämnden tillkommande bötes-andelen bör äfvenledes af
förenämnde anförde skäl uphöra, och tillfalla antingen häradet eller
ingå till statsverket, samt Nämnden vederlag derföre tilldelas att
utgå i förening med den ersättning för fordna tiugsgästningspenningarne,
hvilka nu af Nämnd och Häradshöfdingar åtnjutas.
Hvad som blifvit föreslagit om HäradsR:ne eller domstolarne
å landet, anser jag mig äfvenledes böra föreslå rör:de Städernes
domstolar eller RådhusRme.
Remitterades lill LagUtsk.
2:o.
Aflöningssättet för Domare på landsbygden eller för Häradshöfdingarne,
har tillförene utgjort föremål för R. St:rs öfverläggningar,
och jag tror mig icke sakna skäl att ånyo framställa detta
ämne. Deras löne-inkomster af Staten äro högst obetydliga och
endast en del Domare ega boställen, hvilka äfven i allmänhet torde
vara af mindre betydenhet. Deras egentliga aflöning består deremot
utaf expeditionslösen eller sportler, beroende till stor del af
de flere eller färre eller långvariga rättegångar, som af dem handläggas.
Det är således i allmänhet stridande emot Domares fördel
att förlika tvistande parter: hvadan föreskriften i 20 kap. 2 § R.B:n
synes vara nästan bortglömd. Om Domaren, mindre att klandra,
mera att beklaga, tilläfventyrs mången gång nödgas nedtysta sin
känsla och böjelse för en dylik förlikning vid tanken på egen och
sin familjs nödvändiga utkomst, så är å andra sidan ej mindre beklagansvärda
de parter, som måste vinkännas'följderna af tvisternas
förlängande, nemi. det demoraliserande inflytandet och den pekuniära
förlusten.
Härjemte må ej förgätas följande gångbara anmärkn:r, att endast
7 stafvelser å hvarje skrifven rad tillfyllestgör laga anspråk,
då snarare 10, utan svårighet, kunna derå rymmas: att expeditioner
författas stundom vidlyftigare än nödigt är, för att öka arktalet
och dymedelst bereda högre lösen: att mål stundom onödigtvis
upskjutas ifrån det ena tinget till det andra för att bereda större
expeditionsinkomst, i synnerhet förledande då, vid hvarje serskildt
ting, den högre lösen för lista och 2:dra arken ånyo beräknas,
flere anmärkmr att förtiga.
En förändring af Domares aflöningssätt, är dock icke af den
enkla beskaffenhet, som mången torde föreställa sig, och ehuru
jag, för min del, anser att en betydlig förändring deri vore ganska
nyttig och af behofvet påkallad, tror jag dock att man icke
bör gå ifrån den ena ytterligheten till den andra, hvarpå man ofta
ser exempel och hvarföre man i lagstiftningsväg bör se sig väl
före, ty jag fruktar att om all lösen eiler sportler borttagas och
endast en fixerad lön bestämmes, så skulle åter andra olägenheter
kunna upsla.
23*
356
Den 31 D ecernber e. m.
Till R. St;rs öfvervägande tager jag mig derföre frihet lieraställa
huruvida icke, jemte någon betydligare förändring af sporteltaxan,
nyttigt vore att Häradshöfdingarne lill ersättning för hvad
de genom denna åtgärd möjligen skulle komma att förlora uti inkomst,
bekomme utaf statsverket någon del af sin lön uti bestämdt
kontant belopp, större än för närvarande, hvartill, enl. mitt förmenande,
tillgång lätteligen finnes uti Statens ökade charta-sigillala-inkomster.
Desse inkomster, hvilka för år 18b 1 utgjort
943,308 R:dr, i st. f. endast 550,000 R:dr, som R. St:r vid
sednaste Riksdag påräknade, härflyta ostridigt till en betydlig del
af rättsökande parter, utgörande således en nog dryg beskattning å
dem, som nödgas anropa de offentliga myndigheterne om rättvisans
åtnjutande. Mig synes derföre i högsta måtto billigt och rättvist
att åtminstone någon del af denna inkomst återginge lill befordrande
af lagskipningens förbättring.
1 händelse Höglofl. Lag- och StatsUtsk:n, som torde komma
att taga denna framställning i öfvervägande, icke. äga tillräcklig tid
eller tillfälle att för delta ämne upgöra ett fullständigt förslag,
hemställes, att Utsk:n behagade föreslå R. St:r att hos Konungen
framställa underd. begäran det K. M. täcktes, efter HofRmes, samt
nitiske, erfarne och opartiske personers yttranden, låta utarbeta ett
förslag till någon förändring af Häradshöfdingarnes aflöningssäti,
jemte hvad dermed har gemenskap, för att meddelas R. Sl:r vid
nästk. Riksdag, såvida detta icke kan under den närvande medhinnas.
Begärdes på bordet.
3:o.
Comminislrarnes knappa, ofta otillräckliga aflöning, torde vara
allmänt erkänd och lärer tillförene varit föremål för R. Stms öfverläggningar.
Enär troligen hvarken församlingarne torde vara böjda
att förbinda sig lill nya tillskott, icke eller R. St:r alt utaf statsverkets
tillgångar anslå medel dertill; så torde efter mitt förmenande,
Paslorerne eller Kyrkoherdarne i allmänhet, utan alltför
stor afsaknad, kunna lill Comministrarne afstå någon ytterligare
liten del af sin tionde. Genom jordens tid efter annan ökade upodling
är otvifvelaktig! att Kyrkoherdarnes löneförmåner, som förutom
boställena, pä landsbygden synnerligast, utgöres af tertial liouden,
också blifvit under århundradens förlopp icke obetydligt
förökade. Deremot hafva Comministrarnes aflöning, förnämligast
reglerad under Konung Carl Xl:s tid eller på 1680-talet, icke undergått
särdeles förändring. Den lärer ock egentligen bestå utaf
boställets afkastning, af den s. k. Kapellans målan, utgående efter
hemmantals- beräkning, samt af det belopp, som under namn Pastors-lön,
utaf Kyrkoberdarne utgifvas, och hvilket i Upland vanligast
utgår med 8 å 12 tunnor spannemål. Detta lönebelopp utaf
Paslorerne har sedan Carl XI:s tid troligen aldrig blifvit ökadt,
ehuru deras förhöjda inkomster tilläfventyrs dertill gifvit billig anledning.
Mig är dock icke obekant, att vid Pastorers dödsfall någon
samlad förmögenhet sällan finnes uti deras sterbhus, och säle
-
Den 3] December e. m.
357
lies kunde påstås att deras närvar:de inkomster icke äro mera än
nödvändiga; men detta torde till någon del härflyta deraf, att
många Prestman äro skuldsatta när de få emottaga ett pastorat, och
isynnerhet då de förut längre tid varit Comministrar. Således föreställer
jag mig, att PresteSt:ts utkomst icke skulle blifva försämrad,
om Pastorernes löner till sine Comministrar eller Kappellaner
fördubblades eller ökades ytterligare med S å 12 T:r säd; likväl
torde undantag böra göras vid mindre pastorater och kanske
uti en del landsorter.
I händelse R. St:r skulle gilla denna motion, torde böra begäras
en underd. begäran hos K. M., att Consistorierne i förening
med K:s Beth: de lill K. M:s slutliga pröfning måtte upgöra förslag
till dylika lönetillökningar för Kapellanerne, åtminstone för dem,
hvilkas Pastorer i löne-inkomster uti tionde och boställsafkastning,
äga circa 200 l:r sädsvärde, att utgå framdeles i mån af pastoraternes
ledighet och innan nye Kyrkoherdar blifvit utnämnde.
Jag föreställer mig nogsamt att denna framställning icke skall
godkännas hvarken af H:rr Pastorer eller af H:rr Kapellaner,
åtminstone icke de fleste; men att föreslå en mera genomgripande
reform med Presterskapets lönefördelningar, tror jag för mig är
utan allt ändamål, då deremot det föreslagne synes mig kunna till—
vägabringas utan särdeles rubbning. Behofvet talar högeligen härför
och ej eller må någon orättvisa häruti förevitas, när en sådan
löne-förökning endast skulle utgifvas af de Pastorer, som framdeles
utses, icke af de närvartde, såvida desse icke af egen böjelse sådant
utgifva.
Begärdes på bordet.
4:o.
Den s. k. uppenbara kyrkoplikten har länge utgjort föremål
för anmärkntr och klander, men utan att föreslå densammas försvinnande,
torde likväl medgifvas en förändring vid verkställigheten
deraf vara af behofvet påkallad. Sedan Kongl. Förorda, af d. 29
Aug. 1843 om KyrkoRåd föreskrifver uti 4 § ”alt KyrkoRådet tillkommer
att handhafva Kyrkodisciplin och hvad till religionens och
”sedernes vård hörer”, så synes denna kyrkoplikts undergående inför
kyrkorådet, efter mitt förmenande, ingalunda olämplig, utan
ändamålsenlig, hvilket således vördsamt föreslås.
Härigenom skulle undvikas det för kristliga känslan sårande,
som vid den offentliga gudstjensten beklagligen icke sällan förekommer,
och det ursprungliga ändamålet med kyrkopliktens stiftande
troligen snarare upnås, då inför religionsvårdaren och ett
mindre antal af församlingens utsedde medlemmar, både alfvarlige
och menniskovänlige meddelanden och varningar torde kunna gifvas,
än tillfället lämpligen erbjuder vid den allmänna gudstjensten
och inför hela allmänheten.
I sammahang härmed hemställes likaledes huruvida icke någon
förändring ronde föreskriften om den kyrkoförsamling, hvarest
kyrkoplikten bör undergås, i allmänhet skulle vara lämplig och
nyttig. Riktigheten att det ådömda straffet för ett begånget brott,
358
Den 31 December e. m.
företrädesvis bör verkställas i grannskapet eller der brottet blifvit
begånget, erkännes visserligen, men så vida kyrkoplikten icke skall
betraktas såsom ett ytterligare straff, utan såsom en försoning eller
en varning åt den felande sjelf, så synes ändamålsenligare att
denne kyrkliga akt erhölls af den Prestman och hos den kommun,
hvilken den felande i ecklesiastikt och juridiskt afseende tillhörer:
ty såsom nu är förhållandet torde den dömde ofta utan förtroende
betrakta den kanske alldeles okände själasörjaren, äfvensom denne
icke med vederbörlig nit och allvar omfattar den vilseförde, såsom
icke tillhörande hans församling.
I händelse likväl den nu brukliga offentliga kyrkoplikten anses
utgöra en nödig och rättvis bestraffning, en ändamålsenlig förbättring
eller en behöflig varning för andra, hvilket allt jag måste öfverlemna
åt sakkunnige att bedomina, så hemställes ändock om
icke annan tid och annat ställe bör bestämmas för en dylik bestraffning.
Remitterades till LagUtsk.
5:o.
Vid förflutne Riksdag föreslog K. M. betydligt förökade löner
åt Kongl. Hofrälternes ledamöter, och R. H. St:r visade också en
synnerlig beredvillighet uti att anslå dylika för de ordinarie ledamöterne,
HofrästsRåder och Assessorer; men de vikarierande eller
adjungerande ledainöterue hugnades icke med någon sådan lycka. Emedan
likväl nu Statsverket lärer vara uti ett blomstrande tillstånd, så
tilltror jag mig desto heldre icke sakna skäl att härmed förnya K.
M:s vid sista Riksdag aflåtne nåd. propos. i ämnet; eller alt adjungerande
ledamöterne i HofRme, hvilka hittills lärer erhållit i arfvoden
25 R:dr i månaden, när de förut varit bosatte i staden, och
50 R:dr, allt r:gssedlar, när de ditflyttat, måtte erhålla åtminstone
halfva summan 1,000 R:dr b:ko af det belopp, som de minst
lönte ordinarie Assessorerne åtnjuta eller fyllnaden i detta belopp,
så vida de förut äga någon aflöning.
Någre särdeles bevekande omständigheter förmodar jag härmed
icke behöfver anföras, enär benäget torde medgifvas de möjlige
olägenheterne deraf att unga domare, som icke äga tillräcklig
egen förmögenhet, nödsakas bestrida behöfliga utgifter medelst skuldsättning,
hvarigenom icke allenast de sjelfva blottställa», utan äfven
möjligen medförer skadligt inflytande för andre. Någre öfverflödige
lönebelopp för embetsman anser jag mig ingalunda böra
föreslå eller tillstyrka, men förenämnde belopp af 1,000 R:dr pro
anno, anser jag för min del, icke öfverdrifvit eller för mycket för
en adjungerad öfverdomare eller ledamot i HofRätbne, hvilket jag
vördsamt öfverlemnar till R. Stms välvilliga bedömande.
Begärdes på bordet.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Då vid förra Riksdagen
öfverläggning förevar rör:de det sedan utaf R. St:r antagna
och af K. M. fastställda stadgande, det hvar och en som köpte un
-
Den 31 December e. m.
359
der förbuden tid skjutit eller fångadt vildt skulle lill samma böter
fällas, som den som under samma tid jagt eller djurfångst bedref,
yttrade jag min öfvertygelse, att det afsedda ändamålet icke härmed
skulle vinnas, och denna förmodan har, efter allt hvad jag kunnat
erfarit besannat sig. Fångst och försäljning hafva lika obehindradt
försiggått. Skall villebrådet fredas, och jagten lemna hvad den uti
åtskilliga andra länder gör, en icke så obetydlig inkomst, måste
böterna för oloflig jagt höjas, och dessutom tillses, att jaglstadgan
icke innehåller onödigtvis inskränkande föreskrifter hvilka locka till
öfverträdelse!-. Detta sednare anser jag vara förhållandet med det
förbud, som nu ifrån d. 14 Mars till d. 1 Äng. finnes för jagt af
tjäder- och orr-tupp. Att tuppen, i och för slägtets förökande,
mäste skyddas intill dess hönorna varit på lekarna är gifvet, men
efter denna lid finnes intet skäl hvarföre den icke före d. 1 Aug.
lika väl som efter denna dag skulle få skjutas. Jag föreslår att
förbudet för jagt på dessa 2:ne arter tuppar måste inskränkas
till liden emellan d. 14 Mars och d. 1 Maj. Väl kan ofta inträffa
vid sena vårar, att hönorna vid sistnämnda dag ännu icke
öfvergifvit lekarne, men fullt säkert är, att de vid denna tid pä
lekarne infunnit sig, och blott tuppen äf hönor omgifves, är han tem
ligen
fredad för jägaren, enär hönan tyst sittande uti ljungen
varsnar den smygande skylten, och upflygande lockar tuppen att
följa sig, lill följe hvarutaf endast ett eller annat tillfälligt skott
under denna tid kan göras. Deremot tror jag att om jagträttighet
å dessa tuppar med d. 1 Maj inträder dessa vida mera skyddas,
än om totalt förbud för deras fällande under hela lektiden finnes.
Vårskyttet är nemligen ett så lockande nöje att om ingen tid för
dess idkande leranäs, lagen alltid kommer att öfverträdas och tuppen
skjutas så väl slraxt uti början af våren, då stor skada derigenom
sker, som sednare. Lemnäs deremot en tid då skyttet utan
skada kan och får bedrifvas, en till hvilken dessutom för jagten
är den angenämaste, både kan och bör jägaren lägga band på sin
otålighet. Afven är gifvet att den enskildta jordegaren, om sednare
inträdande jagträttighet lemnäs honom, med vida mera intresse
skall vårda och värna sin jagt, än om han ingen sådan rättighet
äger, i hvilket fall det kan vara honom mera likgiltigt om fågeln
får flyga fri uti skogen, eller om någon krypskytt fäller honom,
då han uti ingendera fallet sjelf af honom häfver någon
direcl. nytta.
Hvad böterna beträffar äro de så låga, att de äro utan all
kraft och verkan. Enl. nuvartde stadga äro de för fällande af vildt
tillhörande den s. k. mindre jagten, 5 R:dr för första gången, 10
R:dr för andra gången och 20 R:dr för tredje gången eller oftare
sådan förbrytelse sker, och delas böterna till hälften emellan åklagaren
och jagtkassan. Den förre kan således i de flesta fall icke
erhålla mera än 2 R:dr 24 sk. b:ko, en allt för ringa vedergällning
för att någon skulle vilja belasta sig med det besvär och
bråk som oftast fordras för att uti bevis leda en öfverträdelse af
jagtstadgan, samt dertill utsatte sig för det obehag, som för åklagaren
ofta af en angifvelse är en följd. Jag föreslår sålunda att böterna
360
Den 31 December e. m.
genast vid första förbrytelsen sättas till 10,* samt sedan för hvarje
ny sådan till 20 höjas, och att böterna må blifva åklagarens ensak,
och tror jag icke att jagtkassan af detta sednare medgifvande
skulle lida någon förlust, enär jag tviflar att någon inkomst ur
denna källa tillflutit densamma.
På grund af hvad jag haft äran anföra får jag föreslå:
l:o. Det nu åsätta böter för jagt under förbuden lid på
fogel tillhörande den s. k. mindre jagten, så ock för äggning,
eller fångst med snara eller giller, måtte förhöjas
till minst 10 R:dr b:ko för första gången sådan förbrytelse
sker, och lill 20 R:dr b:ko höjas för andra gången eller
oftare förbrytelsen förnyas, böterna åklagarens ensak.
2:o. Det förbudet emot jagt å tjädertupp och orrtupp
måtte inskränkas till tiden emellan d. 14 Mars och d.
1 Maj.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.
Uplästes 11 af Hr von Hartmansdorff, Äng., inlemnade
motioner af följande innehåll:
l:o.
För vinnande af all jords lika beskattning, föreslår jag att
alla hemman af bättre natur, måtte på grunder, som jag vill närmare
utreda, nedsättas till kronoskatte eller den sämsta natur, som
med full eganderätt innehafves; hvarefter ingen hade något att i
den vägen afundas eller fråntaga den andre. Hvarje ägare af hemman,
hvats natur sålunda förringades, skulle erhålla godtgörelse genom
Statsobligationer, löpande med 5 proc. och oupsägbara å innehafvarens
sida.
Uträkningen af den nya kronoskattens belopp, blefve icke så
svår, som man måhända föreställer sig. Alla frälsehemman hafva
varit krono- eller skatte, samt öfvergätt till förstnämnde natur, genom
rusttjenst, förläning, köp, byte eller förpantning. För en stor
del, om icke för alla, hemman, som genom de 3:ne sista utvägarne
blifvit frälse, kunna deras gamla kronoräntor igenfinnas i
äldre jordeböcker, och åter påföras. Mångå- säterier hafva upkommit
på det sätt, att de från krono blifvit köpta lill frälse och derefter
bebyggda till sätesgårdar. Frälsehemman, sorn åro så gamla,
att de aldrig haft räntor sig i jordeböckerna åsätta, måste vara
ganska få. För dem behöfde man blott tillse huru mycket hvarje
mantal af deras bättre natur, erlade mindre till kronan, än ett
mantal kronoskatte. Skilnaden skulle det förra hemmanets ägare
dädanefter årligen utgöra till kronan, och lion ersätta honom, genom
det kapital, statsobligationen utfäste, jemte den årliga ränta,
som derå erladcs. Om ett hemmans skatt ökades, t. ex. med 50
R:dr, så erhölle ägaren en statsobligation å 1,000 R:dr, hvarå 5
proc. motsvarade samma 50 R:dr. Räntan å ett kronoskattehemman
är, icke alltid lika, ens i samma län, ännu mindre i alla. I
de flesta eröfrade landskapen, nemi. Blekinge, Christianstads, Malmöhus,
Bolins och Jemtlands län, utgå räntorna efter kronovärdi,
Den 31 December e. m.
3C1
utan förvandling. För alt komma till likhet öfver hela riket, skulle
man således taga till måttstock något af de mest beskattade hemmanen.
Eller ock borde man, för att undgå besväret och kostnaden
af en derefter rättad allmän skattläggning, häldre inskränka
jemnförelseu inom hvarje län; dock så, alt det hemman, som der
toges lill måttstock, vore godt nog, för att väl bära sin ränta, utan
behof att förmedlas.
Denna måttstock, kunde likväl icke tagas lill beräkningsgrund
för menighetsbesvären, emedan de blefve olika, dels för omständigheternas
skiljaktighet i vissa orter, dels derföre att antalet af
säteri och frälse, hvilkas natur skulle förringas, är ömsom större
eller mindre, i förhållande lill andra hemman, inom en socken
eller ett härad. Särskilda vidräkningar och värdebestämningar måste
följaktligen göras, i afseende å menighetsbesvären. Der häradet
utgöres af ett enda pastorat, torde denna vidräkning kunna
ske häradsvis. Eljest lärer hon böra, i anseende till sådana åligganden,
hvilka, såsom skjutsningar och dylikt, bero på belägenheten,
göras socknevis. Ätt inga andra utskylder ersättas än sådana,
som bero af allmänna författningar, och ej af tillfälliga, möjligen
af sockenstämma föränderliga beslut, är naturligt. Sä är t. ex.
fjerdigsmansbesvärets utgörande till en del beroende af öfverenskommelse
på sockenstämma. Hvad Säterier, Rå och Rör, samt
frälsehemman finge af menighetsbesvären vidkännas mera, än tillförene,
blefvo följaktligen en lättnad för skattehemman, för hvilken
deras ägare borde godtgöra^ frälseägarne. Det skulle äfven
ske lättast och säkrast, derigenom att de förre, efter 20 eller 10
års medeltal, erlade till kronan en större penningeskatt, för hvilken
frälseägarne finge räntebärande statsobligationer till godtgörelse
för den försämring, hvilken deras hemman, genom ökade menighetsbesvär,
underginge. Ville någon skattehemmansägare häldre
fortfara med sina gamla menighetsbesvärs utgörande, än till kronan
betala penningar för deras minskning, så finge vederbörande frälseägare,
som sluppe dem, mindre ersättning af Staten. Från Statsobligationernas
belopp, skulle likväl afdragas summor, motsvarande
den minskning i fastiglietsbevillning, hvilken frälsehemmanens försämring
medförde.
Någon särskild bevillning, till ränta å statsobligationerna, behöfdes
icke. Hon erliölles genom den högre årliga skatt, som ägarne
af frälsehemman skulle dädanefter betala, och ägarne af skattehemman
komme att erlägga för lindring i menighetsbesvären. Samma
50 R:dr, sora en säteri-egare skulle, enl. föregående exempel, betala,
i ökad skatt för sitt hemman, återfinge han, såsom ränta å
sin statsobligation. Enahanda förhållande blefve det med godtgörelsen
för menighetsbesvären. Samma belopp, som kronan derföre
erlade lill de betungade frälseägarne, återfinge hon af de lindrade
skatteägarne. Endast till godtgörelse för ordinarie rotering, och
möjliaen andra kronobesvär hvilka skulle drabba det ypperliga frälse!
eller annan privilegierad jord, utan alt lemna kronan någon inkomst
eller skatte- och kronohemman någon lindring, samt till infriande
efter hand, af statsobligationernas kapital-belopp, skulle nya
362
Den 31 December e. m.
anslag behöfvas. Ville man icke öka rolering eller rustning med
nytt manskap, utan, i stället taga vacance-afgift: så minskades beloppet
af de eljest erforderliga nya anslagen.
Fördelarne af denna skattejemkning vore:
l:o. Att kronan finge ökade, ordinarie inkomster, och möjligen
äfven rotering, hvilka ej kunde minskas eller uphäfvas, utan
Konungens samtycke.
2:o. Att ägare af all annan jord än skatte, blefve, lika med
dessa, för framliden, tryggade mot ingrepp i deras äganderätt. Man
hade, å ömse sidor förekommit de efterräkningar, hvilka vi förut
omtalat.
3:0. Att, i den mon statsobligationernas infriande fortginge,
blefvo en del af de ökade grundskatterna, öfverflödig till de inlösta
förskrifningarnes förräntande. Den sålunda upkommande besparingen
kimde begagnas till en skyndsammare inlösen af de öfriga, eller
till den allmänna bevillningens nedsättande. I den mon, allmän
bevillning utbyttes mot grundskatt, skulle jordegarne hafva den
fördelen, alt, i st. f. en utskyld, som nu beror på taxerings- och
pröfnings-komitéers godtfinnande, KammarRms och Konungens slutliga
afgörande, få erlägga en annan, hvilken ej på någons godtycke
ankomme.
4:o. Alt hemmansegaren kunde använda sina statsobligationer
till att köpa flera hemman, i st. f. de gamlas försämring, eller,
huru som helst, öfverlåta dessa förskrifningar lill andra, hvarigenom
hela allmänheten intresserades för deras infriande och innehafvarne
betoges fruktan för betalnings uteblifvande i framtiden. Den temligen
höga räntan, och den årliga kapilalafbetalningen, hvilken, med
liden, möjligen ökades, skulle hälla förskrifningarne i pris.
5:o. Att allmänheten finge, utan någon skadlig skuldsättning
för Staten, tillgång å goda statspapper; hvadan förskrifningarne
borde utfärdas äfven å mindre summor, för att blifva tillgängliga
för små kapitalister, och derigenom så mycket mera begärliga. Enkor,
och andra flera kunde derigenom, utan besvär eller äfventyr,
få sina små besparingar förräntade.
Om hemman af bättre natur, hvilka förringades, vore starkt
intecknade: så kunde det hända, all de sista inteckningshafvarne
äfventyrade förlust genom hemmansvärdets fall. Till förekommande
deraf, borde stadgas alt inteckningshafvare, skulle efter deras inbördes
förmånsrätt äga att, om de så åstundade, göra sig betalda
genom de statsobligationer, som skola hemmansegaren tillfalla.
Detta förslag är af så vidlyftig omfattning, att det ej kan fullständigt
utredas och framläggas utan Regeringens åtgärd, och vederborde
embetsmyndigheters medverkan. Måhända torde en särskild
komité behöfva, för delta ändamål, tillsättas, innan nåd. proposm,
kan, efter vederbör:des hörande, och, om Konungen gillar
grundtanken, i ämnet afgifvas.
Första frågan är emedlertid om R. St:r anse förslaget af den
vigt, att dess fullständiga utredning förtjenar del arbete, och de kostnader,
som derpå skulle användas. I sådan händelse önskar jag,
att underd. skrifvelse derom till K. M. måtte beslutas.
Den 31 December e. m.
363
Medel lill nödig kapital-afbetalning å de stals-obligationer, som
skulle utfärdas, kunde lagas af bränvinsskalten, hvilken, såsom varande
af öfvergående natur, äfven borde till ett öfvergående behof
användas. Anslås hon till ständiga utgifter: så är till befarandes,
att man vill göra bränvinsbränningen lika stadigvarande, som bränvinsskattens
behöflighet.
2:o.
På skål, som jag förbehåller mig, att med det första få utveckla,
föreslår jag, att R. St:r måtte hos K. M. anhålla om förslag
vid nästa Riksdag till inrättande af ett Ecklesiastik ColUm till
behandling i 2:dra instantien af kyrko-, läroverks- och fattigvårdsärender,
på sätt jag närmare skall utreda och framlägga.
3:0.
I 9:de kap. af det underd. förslag till kyrkolag, hvilket särskilda
komitérade afgifvit, och hvilket nu ligger under K. M:s pröfning,
hafva komitérade upgifvil huru, och för hvilka ändamål kyrkomöte
skulle inom Svenska kyrkan hållas. Jag föreslår att delta
kyrkomöte må till sin sammansättning utvidgas, och lill sin verksamhet
omfatta icke blott kyrkans, utan äfven de offentliga läroverkens,
samt folkskolernas angelägenheter, med dithörande författningar,
på sätt jag ofördröjligen skall närmare utreda och framlägga.
4:o.
På de af Prosten Arosenius i PresteSt. d. IO dennes, yttrade
skäl, och på dem jag vidare skall anföra, såsom tillägg vid mina
motioner om åtskilliga statsanslag, föreslår jag, att R. Skr måtte, hos
K. M. i underd:hel anhålla, att de gamla tills vidare instälda författningarne
om stapelstädernas handlandes och skeppsredares skyldighet,
dels att årligen införa vissa saltbelopp, dels att hålla ständiga
saltuplag, måtte till hela deras vidd, åter bringas i utöfning.
5:o.
Jag ämnar föreslå åtskilliga betydliga statsutgifter. Men som
jag derigenom hvarken vill åstadkomma någon minskning i de anslag,
Konungen äskat, eller någon förhöjning i den allmänna Bevillningen,
så bör jag först redogöra för tillgången å de anslag,
hvilka jag begär.
Genom kungörelse af d. 13 dennes, har Konungen i nåder
förordnat, alt tullafgifterna skulle från nämnde dag intill 1854 års
slut, nedsättas å koksalt med 18 sk. b:ko på t:n, å björkved med
12 sk., å bok och ek med 18 sk. och å alla andra slags ved med
8 sk. famnen. Dessa belopp utgöra hälften af hvad nu gällande
Tulltaxa utsätter för dessa varor. Hela tullen derå för de 5 åren
1848—1852 har, i medeltal utgjort för saltet 194,500 R:dr,
hvaraf hälften belöper till 97,250 R:dr om året. Bok- eller ekved
har ej, nämnde år, varit förtullad. Halfva tullen, under samma tid,
har för andra slags ved, belupit till 2,790 R:dr i årligt medeltal.
Hela nedsättningen af årlig statsinkomst utgör alltså 100,040 R:dr,
Denna summa kan icke komma att förminska de tillgångar, Ko
-
364
Den 31 D ecember e. m.
nuugen påräknat, och npgifvit för den nu pågående statsregleringen,
och emedan medel då skulle saknas till åtskilliga af K. M. såsom
oundgängliga ansedda behof. Jag kan heller icke antaga ali nedsättningen
i tullafgiften å koksalt eller ved, hörer till dem, om hvilka
K. M. i staispropos.-n förklarar Sig vilja till R. St:r afgifva särskild
Nåd. Propos. ty dels har K. M. af egen magt, redan gjort denna
nedsättning, och dels har hon skedt, icke för de 3:ne år, sorn intill
nästa Riksdag förflyta, utan endast för det nästföljande. Åtgärden
är alltså provisorisk, otvifvelaktigt vidtagen till att, för ögonblicket,
minska dyrheten på förenämnde varor. Men då denna
välgörande afsigt icke kan, såsom jag skall söka visa, i någon väsendtlig
mån, ernås, genom den vidtagna ntvägen, men ändamålet
deremot kan på annat sätt vinnas, hvad hufvudsaken eller saltet
beträffar, ulan någon upoffring för Slaten, på sätt jag äfven skall
söka ådagalägga, och då vedpriset sannolikt icke kommer att falla,
genom den gjorda nedsättningen i tullen derå: så antager jag för
gifvet, att hvarken K. M. eller R. Sl:r skola vilja för längre tid,
än för näslk. år, försaka de ifrågavande 100,000 R:dr med hvilkas
efterskänkande ingenting uträttas, men genom hvilkas bibehållande
många vigtiga statsbehof kunna afhjelpas. Om sådant icke sker
förr. än med början af år 1855, ehuru den öfriga statsregleringen
möjligen skulle begynna med år 1854 betyder föga, blott anslagens
beviljande icke längre upskjutes.
De ifrågavande anslagen, hvilka jag, efter de särskilda hufvu.dtitlarne
uptager, innefatta icke blott sådana summor, om hvilkas
beviljande jag först eller allena, nu väcker fråga, utan äfven sådana
af andra motionärer yrkade anslag, kvilka jag anser vara af
den vigt, att de icke böra upskjulas, och hvartill med säkerhet finnas
alt tillgå, om de ifrågavartde tullnedsättningarne med år 1854
uphöra.
På de skäl, som Hr Schwan i BorgareSt. d. 24 dennes utvecklat,
föreslår jag, att de 12 Just.-Rudens egentligen s. k. löner
måtte ökas med 800 R:dr hvardera eller i det
hela med 9,600
hvaremot deras n. v. taffelpenningar 1,000 R:dr för
hvardera böra förblifva oförminskade.
Då Just.-kansleren hittills haft lika lön med
Just.-Råden och Hofrätts-Presidenlerna: så synes
han, då de sednare, vid näsllidne Riksdag, erhållit
4,000 R.dr i lön och 1,000 R:dr i taffelpenningar,
samt enahanda löneförmåner nu föreslås för Just.-  låden, han jemväl böra få tillgodonjuta lika inkomster.
För närvarrde har han blott 4,260 R:dr. Till
fyllnad i 5,000 erfordras alltså  740 jq .j^q
Hela anslaget till Just.-kansleren utgör f. n.
blott lön, utan taffelpenningar. Han äger följaktligen,
såsom pension på allmänna Indragning-Staten,
bibehålla 4,260 R:dr, ehuru Hofrätls-Presidenterna
efter nu gällande Stat, endast få behålla 4,000 R:dr
Den 31 December e. m.
365
och Just.-rådén efter hvad jag nu föreslagit ej
heller skulle få, oaktadt deras ökade löner, högre
pensionsrätt: så hemställer jag, att den ifrågavande
lönetillökningen 740 R:dr mätte f. n. [Just.-kansler
utgå såsom taffelpenningar, men att för hans efterträdare
lönen måtte blifva lika som för Hofrätts-Presidenterna
och Just.-råden 4,000 R:dr, samt taffelpenningarne
1,000 R:dr
Summa 10,340.
6:o.
Anslaget lill Krigs-Coll:ii aflöning på RiksStat är, ntredningsförrådm
oberäknade, endast 24,276 R:dr. Men denna summa förslår
knappt till hälften att aflöna de tjenstemän, hvilka enl. Coll:ii
nya organisation, erfordras och som äro med arbete tungt belastade.
För att, i saknad af statsanslag anskaffa nödiga medel dertill,
har man begagnat den utvägen att låta de under Colini vård
stående fonder och kassor fylla bristen. Sålunda bidrager enl. nu
gällande stat, till Colini aflöning.
Förenade Möles-Passevolance-fonden med 3,046: 32.
Arméens ny Mötes-fond  9,656: 32.
Krigsmanshus-kassan  5,886: 32.
Mil itie-boställs-kassan  6,333: 16.
Fortifikations-afdeln:ns anslag till fästnings
byggnader
733: 16.
Fortifikations-afdeln:s arrende och jord
skyldsmedei
med  438: — gg 094- 32
Då förenämnde fonder och kassor dels
äro knappt, och somliga, såsom Krigsmanshus
och Militie-boslälls-kassorna alldeles
icke tillräckliga för sina ändamål:
så är det klart att tillgångarnes förminskande,
genom vårdarnes aflöning, skall
göra medlen ännu olillräckligare. Särdeles
menligt är, att en så betydlig summa
ari. drages från krigsmanshus-kassan, under
det att gamla förtjenta soldater måste
åtnöjas med pensioner från 8 till 36 R:dr
om året. Det är så mycket nödigare att
detta missförhållande afhjelpes genom ordentligt
statsanslag, som berörde fonder
och kassor äfven belastas med pensioner
åt Colini embets- och tjenstemän. När
de i andra collegier eller verk taga afsked
vid 65 elfer 70 års ålder, så få de
behålla sina hela lönebelopp, såsom pensioner
på allmänna Indragnings-Staten. Af
denna förmon skulle Krigs-Calhii embets
Transport
26,094: 32.
366
Den 31 December e. ni.
Transport 26,094: 32.
och tjenstemän gå i mistning öfver hälften,
så länge en dylik andel af deras löneinkomster
icke utgår af statsmedel, med
mindre förenämde fonder och kassor, icke
belastades med bristens fyllande, hvarigenom
de ännu mera och hastigare medtagas.
Jag föreslår alltså att ofvanstående
26,094 R:dr 32 sk. måtte upföras på Stat,
samt vederbör:de kassor och fonder, för
framtiden, befrias från bidrag till aflöning
eller pensioner för Colini embets- och
tjenstemän.
Då alla 3 Krigsråden äro i InterimsStaten
upförda till 2,500 R:drs lön; men
det icke är troligt, att Konung och St:r
vilja gifva de 2:ne äldste mindre, eller
det yngsta mera, än de bestämt för äldre
och yngre Hofrätts-råd, eller 2,600 för de
förre och 2,400 för de sednare, samt
enär General-Intendentens arfvode förmodligen
bör vara lika med ett äldre Krigsråds:
så behöfvas ytterligare .... 200: — gg 294- 32
På'de af Hr Leijonancker anförda
skäl alt höja aflöningen åt Ingeniör
corpsen
med  16,030: —
hvilket äfven jag anser högst nödigt och
nyttigt, hemställer jag alt 4:de hnfvudtitelns
anslag mätte, för ofvannämnde ändamål,
ökas med förestående .... 42,324: 32.
7:o.
I den mon folkmängden i ett land tilltager, utödes fisken,
särdeles i insjöar och floder, hvarest han är mera åtkomlig än i
hafvet, der hans fortplantning dock äfven af menniskan hämmas.
Derföre är det nödvändigt, att hon äfven om dessa djur tager vård,
derest de fortfarande skola blifva henne rätt nyttiga. Det är isynnerhet
i det starkt befolkade Frankrike och England, som man, de
sednare åren, sysselsatt sig med fiskafvel i floder och insjöar.
Nära ett århundrade förut hade, på sätt Vetenskaps-Akademiens
handlingar vitsorda, en af våra landsmän, Carl Fredrik Lund, rådman
i Linköping 1761, sysselsatt sig med detta ämne, samt meddelat
akademien rön och erfarenhet om fiskplantering i insjöar.
Vid samma tid sysselsatte man sig med ämnet både i Schweitz
och Hamburg, Men det glömdes intill dess det ifrån är 1835
åter uptogs af åtskilliga författare, först i Italien, sedan i Skottland
och på andra ställen. Sin praktiska utveckling fick saken egentligen
ifrån år 1842, då tvänne fattiga fiskare vid namn Gehin och
Remij, från byn la Bresse i Vogeserbergen i Frankrike, började,
af egen drift, sysselsätta sig med Forellers fortplantning i närbe
-
Den 31 December e. m.
367
lägna backar och åar. Deras bemödanden lyckades så väl att de
väckte regeringens upmärksamhet. Ministern för åkerbruk och handel
infordrade om ämnet en sakkunnig mans Professor Milne-Edvards
vetenskapliga utlåt. Detta utföll så fördelaktigt att Ministern
anbefallde: l:o att en komité skulle bildas för att tillse huru fiskplantering
i landets strömmar, sjöar och dammar måtte kunna anställas.
2:o att under afvaktan på detta arbetes utfall, en summa
af 2,000 francs beviljades Gellin och Remy, såsom upmuntran för
hvad de åtgjort och såsom understöd för deras försök med tiskafveln.
Prefecterna i Frankrike förständigades alt till Gellin och
Remy skicka de personer, åt hvilka de vilie gifva i npdrag, att i
sina depart:ter införa det förfaringssätt, hvarmed dessa 2:ne fiskare
haft så god framgång.
Samtidigt försökte en Civil-Ingeniör Boccius i England att plantera
Foreller i Stor-Britanniens strömmar, och försåg dermed vattnen
vid Hertigens af Devonshire och andra Herremäns landtegendomar.
Dessa försök hafva lyckats så1 väl att man nu lärer vara betänkt att
förse sjelfva Themsen med lax. En litteratur liar om detta ämne
börjat bilda sig och bland dithörande skrifter må nämnas följande:
John Schaw: On the developement and growlh of Salmon fisk,
Edinburgh 1840; Boccius, Fish in the rivers and streams,
London 1848; Cosle Instruclion pratiques sur la Pisciculture,
Paris 1853; Haxo, Fecondalion artijicielle et eclasion des oeufs
de poissons, Nouvelle edition, Epinal 1853.
Afven i vårt land har man sysselsatt sig med kläckningen af
fiskrom, och det är en enskild man, Frih. C. J. Cederström, på
Sanda i Södertörn, hvilken vi hafva att tacka för de rön, som i
detta hänseende blifvit gjorda, och hvilken utsträckt dem till andra
fiskslag, än sådana, hvarvid man fästat sig i Frankrike och England.
Han har ock gjort den öfversättning på svenska af Hr
Milne-Edvards ofvannämnde berättelse, hvilken år 1851 härstädes
trycktes, och af hvilken ett exemplar bifogas denna motion. Öfversättningen
föregås af ett vitsord från professor Sundevall, zoologisk
intendent vid Kongl. Vetenskaps-Åkademien, genom hvilket
lian förklarar saken tala för sig sjelf, samt att kläckning af laxj-om
är, efter de, i afhandlingen gifna föreskrifter, lätt att verkställa af
en hvar som har lust och tillfälle att deråt egna någon upmärksamhet.
Hr.Sundevall anser otvifvelaktigt vara, alt den kan blifva af
stor vigt, för att öka tillgången på yngel vid våra laxfisken. Enahanda
är förhållandet med andra slags fisk. Då vårt land, som
saknar åtskilliga af sydliga länders förmåner, är särdeles rikt begåfvad
med sjöar och floder: så bör deras riktande med ymnigare
fiske icke försummas. Enär mycket hos oss är gjordt för att befrämja
kunskaper och skicklighet i jordbruket och dess binäringar:
så torde vi icke böra försumma att förbättra hushållningen med
våra fisken, och öka deras afkastning i våra insjöar och floder.
Norrmännen hafva redan gifvit oss, i detta hänseende, ett efterdöme
att följa, enär deras regering, enl. Tidningarnes förmälan, åt
en vetenskapsman beviljat ett litet, men dock något anslag för
delta ändamål.
368
Den 31 December e. m.
Då Frih. Cederström hufvudsakligen sysselsatt sig med romkläckning
af saltsjöfisk, och då han icke lärer vara villig, att för
denna binärings vidsträcktare bedrifvande, lenina sitt landtbruk: så
och enär det äfven torde vara nödigt, för sakens bästa möjliga framgång,
att någon yngre i den zoologiska vetenskapen redan kunnig
man, skickades till Frankrike och England, för att, på de ställen,
hvarest den konstgjorda fiskafveln är längst drifven, taga kännedom
om sättet, samt derom afgifva berättelse lill allmänhetens uplysning,
hemställer jag att nödiga medel dertill mätte af R. St:r anslås.
Jag föreställer mig att till en resa åt Frankrike och England,
skulle 2,000 R:dr förslå. Om ett år dertill åtginge: så torde,
under livartdera af de bägge öfriga åren, som återstå till nästa
Riksdag, 1,333 R:dr 16 sk. blifva tillräckliga, för att med 666:
32. godtgöra den unge vetenskapsmannen och med en lika summa
ännu en annan, hvilken han borde undervisa och inöfva. Ragge
borde anställa forskningar och resor inom landet, för sakens närmare
utredning, antingen, så alt den ene sysselsatte sig med fiskafveln
i de sjöar och vattendrag, hvilka utfalla i Östersjön, och
den andre med dem, som rinna åt Kattegat, eller ock så, att den
ene anställdes för norra och den andre för södra delen af riket,
hvilketdera, som ansäges för ändamålet tjenligast. Ville någon enskild
man begagna deras kunskaper och anvisning till fiskafvelns befrämjande,
så borde de vara skyldige att dermed tillhandagå aldeles
såsom förhållandet i landtbruks- och odlings-hänseende, varit med
vederbörande atgronomer, dock med vilkor att den enskilde sjelf
bestridde kostnaderna derför. Jag föreslår alltså: att R. St:r måtte,
för ändamålet bevilja, och till Kongl. Landtbruks-Akademiens förfogande,
ställa de 4,666: 32. som dertill skulle erfordras, och
hvilka beräknade lika på 3:ne år, utgöra årl. 1,555: —
På de skäl, som Professor Carlsson,
genom motion i PresteSt:t d. 17 dennes
anfört, hemställer jag, att till ett nytt
statistiskt embetsverk, hvilket dels skulle
ordna, och till ett helt sammanbinda,
samt fullständiga de statistiska upgifler eller
berättelser hvilka vi redan ega, dels
anskaffa eller besörja afgifvandet af sådana,
i de hänsenden, hvarest de ännu fattas,
måtte anslås
3,333: 16. d ggg,
8:o.
Under d. 1 sistl. Juli har Kammar-Colhm lill K. M. ingifvit
underd. förslag till ny organisation och lönereglering
för detta verk. Enl. densamma skulle det beslå af en President,
med 5 Kammar-Råd, kansli- och vaktbetjening, 1
Advokal-Fiskal, 3 Province- och 1 Kammar-Archiv-kontor
hvartill skulle erfordras en ökad
årlig statsutgift af  5,494: 11. 10.
men som, för samtlige KammarRåden,
ej blifvit beräknade mera
Transport 5,494: 11. 10.
än
Den 31 December e. m.
369
Transport
2,400 R:dr i lön ät hvardera,
ehuru åt de tvänne äldste torde,
likasom åt de äldste Hofrättsråden
redan äro af R. St:r beviljade,
och för de 3:ne äldsta
Kammar-rätts-råden i underd:het
föreslagna 2,000 R:dr, sa
hemställes att förestående summa,
måtte ökas med . . .
Om behöfligheten af detta anslag,
torde, för dem, som känna
Verket, ej behöfva ordas; och
för dem som icke göra det, vore
det måhända fruktlöst att göra
några framställningar i den vägen,
enär saken icke blifvit
uptagen i Konungens Statspropos.
Jag inskränker alltså,
mitt vördsamma förslag derhän,
att R. St:r måtte till
K. M:s nåd. förfogande, ställa
ifrågavar:de 6,094: 11. 10. folden
händelse, att Konungen
skulle, vid pröfning afKammarColhii
underd. förslag till dess
nya organisation, och lönereglering,
finna för godt, att dem
i nåder godkänna.
Med Slals-kontorels nya lönereglering
är, på sitt sätt, samma
förhållande som med KrigsColhii,
att verket till fyllnad i
det belopp, t som enl. dess nya
organisation och inlerims-stat,
erfordras, utöfver hvad Riks-slaten
anslår, fått hvarjehanda bidrag
a) af Charta-sigillata-verket,
b) af Allmänna indragnings-statens
anslag, till f. d. Allmänna
Magasins-inrättningen, c) af
7:de Hufvud-Titelns anslag till
skrifmaterialier och expenser, d)
af Remiss-lage, e) af samma
Hufvudtitels besparingar och f)
af 8:de Hufvudtitelns anslag
till Lappmarks Ecklesiastik-verk.
Enär den nu gällande Interims
2
n.
5,949: 11. 10.
■ _00:.. ~ 6,094: 11. 10.
Transport 6,094: 11. 10.
24
370
( Ben 3i December e. m.
Transport C,094: 11. 10.
staten alltså för Stats-kont-,
(Skeppsholms magasin och kronobageriet,
samt magasinen i orterna
och vågstaterna oberäknade),
uptager  42,005: 16. —
så anslår Riks-staten för samma
ändamål endast  32,198: — —
hvadan i ordinarie anslag för
Stals-könt:s brister .... 9,807: 16. —
hvartill, om de 2:ne äldste Stats
komissarierne,
som enl. Inte
rims-staten,
endast åtnjuta 2,510
R:drs lön, skola, lika, med de
2:ne äldsta Krigs-Råden, lå
2,600, ytterligare komma 90
R:dr för dem hvardera, eller
tillsammans  180: —■ — q ggiy. ]g
Något förord för bebo tvetzell
rigtiga beloppet af detta anslag,
lärer icke erfordras, enär bäggedera
äro af K. M. genom
Interims-staten godkända och
bekräftade. Behöfligheten af ordinarie
Statsanslag är, för Statskont:s
embets- och tjenstemän,
ännu större än för Krigs Golldi,
emedan det, om någon af de
förra skulle, vid 65 eller 70 års
ålder vilja taga afsked med hela
' lönen i pension, den icke kan,
till hela sitt belopp, fås på allmän
Indragningsstat, ej heller
erhållas af de flera, till lönefyllnad
sammanplockade Statsmedlen,
på samma sätt, som
Krigs-Golhii tjenstemän fått, af
de, under dess vård stående
kassor.
Under d. 30 sistl. Augusti, -  har RammarR:n, i underd.-het
begärt ny organisation och lönereglering,
enl. hvilken Statsverket
icke skulle något tillskjuta,
utan deremot årl. bespara
121 R:dr. Men som den
nya löneregleringen skulle komma
att draga länge på tiden,
Transport 16,081: 27. 10.
Den 31 D ecember e. m.
371
Transport 16,081: 27: 10.
emedan åtskillige embets- och tjenstemän, ej borde
för framtiden få, såsom nu, innehafva flere
tjenster på samma gång, och enär det sällan torde
inträffa, att lika belopp af lön och tjenstgöring,
varda samtidigt lediga, så att de kunna odelade
öfverflyttas, från gammal till ny innehafvare,
har KammarR:n i nnderd:het, anhållit om ett
förslagsanslag af 2,000 R:dr årl., för att, under
öfvergången från gammal lill ny stat, lätta och
befrämja verkställigheten. Denna var likväl beräknad,
endast för verkets gamla författning.
Då denna oförmodadt ökades med fattigvårds
ärenders
afgörande i 2:dra instantien fann KammarR:n
sig föranlåten att, för deras handläggning,
genom ökad personal, hvars erfordeliga storlek,
icke kunde vara på förhand bekant, begära
Förslags-anslagels höjande till dubbelt, eller . . 4,000: — —
Härvid bör jag anmärka, att ehuru tjenstepersonalen,
både i Kammar-Colhm, Stats-kont. och
KammarR.-n, blifvit till antalet inskränkt, och lönerna
derigenom i allmänhet ökade, under vilkor,
att icke få samtidigt innehafva flere dylika, så
hafva Presidenternas löner förblifvit oförhöjda, och
mindre än Hofrätts-Presidenternas, med hvilka de,
före de sistnämndas förhöjning, voro jemnlika.
Presidenten i KammarRm skulle, t. o. m. få något
(85 R:dr) mindre än han, för närvarande åtnjuter.
I hänseende till KammarR:n, hvars underd.
förslag ännu icke blifvit af K. M. pröfvadt, och
till hvars förordande jag torde anses jäfvig, gör
jag samma hemställan, som ronde Kammar-Colhm,
nemi. att R. St:r mätte ställa de ifrågavar:de 4000
R:dr till K. M:s förfogande, för att, till ändamålet
användas, i händelse K. M. så, i nåder för
godt finnér.  *
Summa 20,081: 27. 10.
9:0.
Enligt General-Direkt. Ekströmers underd. förslag,
af d. 21 sisth Oktober, skulle till förbättrad
lönereglering för Sundhets-ColUm, erfordras R:dr 5,762.
Då är, för hvarje Medicinal-Råd, beräknad en årlig
löneinkomst af 2,600 R:dr. Men om denna,
såsom skäligt synes vara nedsättes för de 2:ne yngsta
Medicinal-Råden, till likhet med yngre Hofrätts-
och Collegii-råds till 2,400, så besparas . 400.
5.362.
24*
372
Den 31 December e. m.
Enär Collegii Ordförande, sora blott har 3,665
R:dr i lön, och ej föreslagit någon tillökning
åt sig sjelf, men väl torde böra åtnjuta fulla 4,000
R:dr, så hemställer jag att skillnaden, eller . . 335.
måtte ytterligare af R. St:r beviljas.
För behöflighetén af denna, af K. M. icke pröfvade,
och följaktligen icke heller äskade löneförhöjning,
torde icke behöfva andragas något annat,
än Stats-kalenderns vitsord att 3:ne af de fyra Sledicinal-Råden
äro tillförordnade, emedan de nuvar:de
lönerna äro så ringa, att läkare, begåfvade med
erforderliga egenskaper, för att bekläda dylika embeten,
icke vilja, eller för sin utkomst kunna, mot
,sä ringa vedergällning, som Staten, för deras trägna
sysslor, består, upoffra andra tjenster, eller enskild,
mycket mera lönande praktik. Om rättelse
icke snart vidtages, så händer Sundhets-Colhm förmodligen
detsamma, som före sista löneförhöjningen
hände Artilleriet, att de saknade personer, som
ville tjena för de små lönerna. Efter ett år,
så mödosamt som detta, då cholera yppats i de
flesta landsändar, borde R. St:r, framför allt, visa
Sundhets-Colhii ledamöter sin erkänsla för deras
utomordentliga ansträngningar.
I öfverensstämmelse med hvad jag hemställt,
för andra embets-verk, der Konungen ingen framställning
gjort, föreslår jag äfven här, att R. St.-r
måtte till H. M:s förfogande, ställa förenämnde
5,697 R:dr för den händelse, alt Konungen skulle,
godkänna den lönereglering, hvarom SundhetsColhii
Ordf:de i underddiet anhållit.
Vid 1847—1848 årens Riksdag, äskade Konungen
(Statsproposilionen sid. 70) anslag lill en Profession,
, vid Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet,
i Pathologislia Anatomien, som sysselsätter
sig med utredandet och förklaringen af de förändringar,
hvilka inom menniskokroppens särskilda
delar försiggå, under de olika sjukdomarne. Anslaget
blef ej bifallet och saknas ännu. Brukspatron
Cassel, som i sin nngdom studerat läkarekonsten,
har nu, d. 14 dennes i BorgareSt. uptagit
saken. På de skäl, Konungen tillförene anfört,
och motionären nu ytterligare andragit, föreslår
äfven jag, att den summa som blifvit för ändamålet
ifrågaställd mätte beviljas med . . . . 1,600.
Hr Cassel har jemväl påyrkat ett anslag för en
Adjunkt i Chirurgien vid berörde Institut hvilken
f. n. brister och hvarigenom dels biträde, dels vikarie
Transport 1,600.
.5,697.
5,697.
Den 31 December e. m.
373
Transport 1,600. 5 6g7
för Chirurgie-Proféssorn, saknas när de behöfvas.
På de skäl, som motionären anfört, anhåller äfven
jag, att 11. St:r måtte, lill berörde adjunktur be
-
Den allmänna hemsökelse af cholera-farsoten,
hvilken Sverige, under iunevar:de år fått vidkännas,
och hvilken ännu icke uphört, samt farsotens samtidiga
och fortfarande gångbarhet i flera Europeiska
länder, antyda att hon snart torde få räknas bland
ständiga sjukdomar, Då hennes botande väsendtligen
beror på snar läkarehjelp, så har erfarenheten
visat huru otillräckligt Läkarnes antal i landsorterna
varit. Det är derföre nödigt, att åtminstone
aflöna dem, som redan finnas derstädes, så,
att unge män upmunlras lill att egna sig åt det
obehagliga yrket, samt att tjensterne icke blifva
obesatta, eller försedda med mindre dugliga innehafvare,
särdeles som iäkarne sjelfve icke sällan
falla offer för choleran. Jag instämmer fördenskuld
i Hr Cederschiöld? den 14 i denna månad
afgifna förslag alt Provincial-Läkarnes löner måtte
ökas med en summa som han uplagit till . . ■ 12,672.
Summa .... 20,369.
10:0.
Bland våra nuvarrde Hislorie-skrifvare, är författaren af ”Svenska
folkets historia, från äldsta till uärvarrde tider” Hr A. M.
Strinnholm, en af de förtjentaste. Ilan har den lönlösa utmärkelsen,
att vara en af de 18 i Svenska Akademien, men äger hvarken
enskild förmögenhet eller lön på stat, de vanliga och oumgängliga
vilkoren för en Vitterhets- eller Vetenskapsidkare? inkomst
i Sverige. Emedlertid har denne nitiske häfdatecknare, som
endast lefver för sitt historiska arbete, ingen annan vedergällning
eller upmnntran derför än att R. St:r på Indragningssiat gifva honom
1,000 R:dr om året, samt all kronan, af honom inlöser 250
exemplar af hvarje del, som af hans arbete utkommer. Det förra
anslaget är, såsom en hvar kan inse, otillräckligt för cn gift man,
som, ehuru stora försakelser han måste uthärda, dock icke kan underkasta
sig den, att umbära de böcker, han för sitt historiska arbete
behöfver inköpa. Inlösen af de 250 exemplaren, räcker ej
till mera än hälften af tryckningskostnaden, och afsältningen minskas
i samma mon, som arbetet, hvilket redan utgör 4 dryga band,
fortskrider, och blifver dyrare för allmänheten, samt våra i all
mänhet
meddellösa studerande. Följden af Statens karghet mot
Hr Strinnholm är: alt han, såsom jag i egenskap af en bland förvaltarne
af en allmän inrättnings kassa vet, måste skuldsätta sig.
Denna njugghet mot Hr Strinnholm, synes mig vara så mycket
obilligare, som R. St:r åt Professor Schlyter i Lund, hvilken, i
denna egenskap åtnjuter lön på stat, likväl derjemte årligen gifvet,
374
Den 31 Becembct e. m
och gifva honom 1,200 R:dr för utgifvandet af Sveriges gamla lagar.
Jag anhåller alltså alt anslaget till Hr Strinnholm, på allmänna
Indragnings-staten, måtte förhöjas från 1,000 till åtminstone
1,500 R:dr eller ökas med  500.
utöfver hvad den Kongl. Statsproposrn uptager.
Under det att Svenska Akademien, efter sin snart 70-  åriga tillvaro icke hunnit utgifva någon svensk ordbok,
ehuru jag vet att hennes nuvande Sekreterare förnämligast,
samt äfven andra hennes ledamöter äro dermed sysselsatte,
och under det att de förnämsta lefvande språkkällornas, provincial-dialeklernas,
efterforskning och begagnande hos
oss tyvärr, försummats, hafva Norrmännen, i det sednare
hänseendet, föregått oss med efterdöme)], värda att följa.
Redan 1848 utkom i Christiania på Norska Vetenskapssällskapels
bekostnad en Grammatik öfver det Norska folkspråket,
och 1850, en ordbok öfver detsamma, föranstaltad,
och jemväl bekostad af samma sällskap, beggedera författade
af Ivar Aasen. Hvarföre hafva vi ingendera delen?
utan tvifvel derföre, att vi ej egnat upmärksamhet och kostnader
deråt. Användas de : så skola skickliga personer visserligen
icke saknas. Redan hafva vi sett en studerande, Säve,
sjelfmant anställa dyrika forskningar i Dalarne. Flere andra
skulle ofelbart framträda, om upmunlran dertill gåfves.
Det lättaste och minst kostsamma sättet att samla förråd
till ordboken, skulle förmodligen vara, om man, åt någon
skicklig och hugad person, vid hvartdera Universitet, ansloge
ett årligt arfvode, för att af dervar:de studerande,
särdeles Bonde- och Preste-söner inhemta hvad de kunde
hafva att meddela. När detta förråd vore samladt, kunde
en tjenlig person utskickas i landet,' för alt genom samqväm
med allmogen, inhemta likheten eller skiljaktigheten
i de flerfaldiga dialekternas grammatik. För detta ändamål*
anhåller jag, att R. St:r måtte bevilja 300 R:dr årligen,
för hvartdera universitet, eller tillsammans  600.
alt ställas till Svenska Akademiens förfogande, för att, efter
omständigheterna begagnas, först till ordförråds insamling vid
universiteten, och sedan till resor i landsorterna.
Summa 1,100.
11 :o.
Sedan jag föreslagit förhöjning af Just -Kanslerens lön, till
likhet med Just.-Rådens, böra, för den stadgade öfverensstämmelsen,
mellan hans och Just.- Ombudsmannens löneinkomster,
de sednare jemväl ökas till 5,000 R:dr eller med . . . 740.
För samma öfverensstämmelses skuld, bör då äfven, den egentligen
s. k. lönen, bestämmas till 4,000 R:dr och taffelpenningarne
till 1000, på det att Just.-ombudsmannens pension, på
allmän indragningsstat, icke måtte blifva större än Just.-kanslerens,
ifall någon Just.-ombudsman' hädanefter skulle, såsom jag
tror händelsen var med den förste, eller Frih. Mannerheim undfå
en sådan pension.
Den 31 December
m
t~D
ro
Sammandrag.
hindra Hufvudtiteln.
18 Just.-RSdt\ lönetillöbning af 800 R:dr, för hvardera . . . .
1 Jusl.-kansler från 4,260 till 5,000 R:dr
.
8 Fjerde Hufvudtiteln.
Godtgörelse af statsmedel för
Bidrag till Krigt-Collegii aflöning af förenade Mötespassev.-Fonden .
„ af Arméens nya Mötes-Fond
„ af Krigsmanshuskassan
„ af Militiae Boställs-kassan
„ af Forlifikations-Afdelningens anslag till fästningsbyggnader
„ af d:o arrende och jordskyldsmedel
Löneförhöjning St General-Intendenten och Krigs-Råden . . . :
Löneförbättring ät Ingeniör-Corpsen
Sjette Hufvudtiteln.
För flekafvelns lefrUmjande ■
För' «n ilaiistitk Byrå , . . ,
Transport
9,600:
740: — .JT—-10,340 —
3,046: 32. —
9.656. 32. —
5,886: 32. —
6,333: 16. —
733: 16. —
438: 32. —
200:
16,030: — — 49 39,1 32
1,555:
3,333: 16. — d RSa. t g.
57,453: —
Den 31 December
Sjunde Hufvudtileln.
Transport
Kammar-Collegii nya stat, enligt underd. förslag d. 1 Juli 1853
Löneförhöjning, åt de äldsta Kammar-Råden  .
Stals-konlorel, skillnad mellan detta Collegii Interimsstat R:dr . . .
och Riks-Statens kontanta anslag
utgör
Hvartill kommer löneförhöjning åt de äldste Stats-Commissarierne
Kammar-RUtten äfven för fattigvårdsärcnder, förslagsanslag enl. underd. hemställan,
d. 30 Augusti 1853
åttonde Hufvudtileln.
Sundhets-Collegium, enl. underdånigt förslag af d. 21 Oktober 1853
hvarifrån afgår minskning af de 2:ne yngsta ftledicinal-Rådens löner, med ....
hvaremot återstoden
ökas med Ordf:dens löneförhöjning till 4,000 R:dr
Till en Profession i Pathologiska Anatomien
Till en Adjunktur i Chirurgien vid Carolinska Institutet
Löneförhöjning åt Provinciat-LUkarne, enl. Hr Cederschiölds motion
Nionde Hufvudtileln.
Ät häfdatecknaren Strinnholm
Till Provincial-dialekternas efterforskning och antecknande
Pu Riksgälds-kontorets Stat
Löneförhöjning åt Just. Ombudsmannen
Summa
5,494
600
11. 10.
6 094 11- 10
42,005
32.198
16. —
9,807
180
16. —
— — 9fl«7- 16 _
5.762
400
4,000:
5,362
335
5 697- — —
1,600
400
— 9 rinn _ _
12672;
500.
600:
57,453:
.20,081: 27: 10.
-20,36'J —
-1,100:
740:
99,843: 27. 10.
Den 31 December e. m.
377
Dessa motioner begärdes på bordet.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene, upläsle 2:ne motioner
af följande lydelse:
1:0.
Till R. H. St:r får jag härmedelst vördsamligen framställa ett
förslag, som hos pluraliteten sannolikt väcker öfverraskning, men
hvilket jag räknar mig för en ära att vara den. förste, som inom
Svenska representationen framlägger. Jag föreslår, all ett årligt
anslag af 20,000 II:dr b:ko mätte af R. St:r beviljas för inrättande
af ett homeopalhiskt sjukhus med klinik uti hufvudstaden.
Denna motion har uti vetenskapens och mensklighetens stora
intresse en mäktig bevekelsegrund. För mängden gäller kanske
likväl detta mindre än gamla fördomar och rotfästade dogmer.
Men den äger äfven ett annat motiv, som talar direktare till de
flestas omdöme — det är besparingens. Om man beräknar den
skatt, sorn Svenska folket erlägger till i landet varande apothekare
för årligen förbrukade medicinalier, så upgår den säkert till mera
än 2 milhr R:dr, hvaraf en del utgår till främmande länder för
derifrån införskrifna droguer. Det är kändt, alt i homeopathien användes
allenast enkla medel och dessa i så små doser, att, med
homeopathisk behandling af sjukdomarne i landet, kostnaden för
läkemedel skulle nedgå till mindre än tiondedelen af nyssnämnde
summa. Ar det en likgiltighet, om folket skulle hafva
l,SOO,0OO R:dr i behåll för andra behof och produktiva ändamål
?
Men icke nog härmed. — Det kan icke förnekas, att den
gamla medicinen med sina massor af medikamenter framkallar en
egen klass af sjukdomar — medikamentssjukdomarne, hvilka ofta
nog äro svårare än det ursprungliga onda, som läkaren haft att
behandla. Sådant förekommer ej vid homeopathien, och den, som
sjelf erfarit skilnaden emellan den s. k. allopathiska och den homeopatiska
behandlingen, kan icke tveka i valet dem emellan, om
han lemnäs åt sitt eget omdöme.
Ser man dessutom på resultatet af de serskilda methoderna,
så utfalla de statistiska siffrorna betydligt till homeopathiens fördel;
och det är icke utan grundade skäl, som, trots motståndet af de
gamla läkareskolorna, hvilka flerestädes verkat pä Regeringarne till
förföljelser mot den nya, denna lära likväl under en tidrymd af
ett halft århundrade inkräktat ett så stort område, att den utöfvas
af tusentals läkare och uti alla länder af verlden. Den är icke
heller obekant hos oss, ehuru den ibland Iäkarne räknar, såsom
jag tror, endast trenne, som studerat och uteslutande utöfva densamma.
Homoepathien är t. o. m. äldre i vårt land än t. ex. i
England och Amerika: den äger ock hos oss en mängd adepter,
synnerligen bland presterskapet å landet, som med lycklig framgång
i alla landsorter bispringa sina lidande medmenniskor. Den
har under årets kolera-epidemi visat ett fördelaktigare resultat än
378
Den 31 December e. m.
annor behandling af denna sjukdom; och det måste således med afseende
serskildt å denna farsots möjliga, ja! sannolika återkomst
vara en riksvigtig angelägenhet, att det beredes åt homeopathien ett
vidsträcktare tillfälle alt å sjukhus ådagalägga, h.vad den förmår, till
jemförelse med den äldre medicinska behandlingen.
Om remiss häraf till StalsUtsk. anhälles, och förbehåller jag
mig att få förelägga Utsk. till ämnet hörande handlingar och uplysningar.
2:o
Offentligen och i enskilda kretsar höres allmänt en klagan, att
den närvarande liden är hos oss synnerligen fattig på utmärktare
embetsmannaförmågor, och att såsom man yttrat, ”i Axel Oxenstjernas
land förgäfves letas efter män på de högre platserna med
vidsträckta statsmannainsigter och omfattande uphöjd blick.” Naturligen
gör man sig den frågan, hvad är orsaken härtill? och, huru
skall denna brist kunna afhjelpas? Svaret blifver utan tvifvel
olika efter hvars och ens skiljaktiga upfattning af förhållandet. Man
skall härleda det onda ifrån en mera än förr på ytan gående bildning—
må ske! ifrån en större slapphet och veklighet i karakteren,
som skyggar tillbaka för det trägna, ansträngande arbetet och hängifver
sig ät njutningen och nöjet o. s. v. — fel, hvilka endast upfostran
anses kunna undanrödja hos ett kommande slägte. I hvad
mån detta må äga verklig grund, låter jag vara osagdt; för min
del ser jag saken ifrån en praktisk sida, och föremålet för denna
min vördsamma framställning är, alt föreslå ett botemedel af praktisk
karakter, hvilket i min tanka äger förmågan att verka hastigt
till bättring och icke skjuter det ondas afhjelpande till en oviss
framtid.
Hvad är det, sorn inova det industriella lifvet framkallar och
utvecklar skickligheten ? I stort sedt, ingenting annat än afsättning
efterfrågan, upmuntran. Äger månne hos oss den, sorn egnar sig
åt embetsmanna-yrket, någon sådan sporre till ansträngning och utbildning
af sin förmåga? Jag fruktar alt härpå måste svaras ett
obetipgadt nej! Eller huru många Chefer finnas, som taga kännedom
om de unga män, hvilka inkomma i verket, undersöka deras
duglighet, göra sig bekanta med hvars och ens serskilda användbarhet,
söka utveckla de gryende anlagen samt stärka och lifva den
unges förmåga, på samma sätt som man stärker magnetens kraft medelst
vidhängande af allt större och större tyngder? Jag bekänner
att jag icke hört lalas om någon enda, som upfattat det vigtigaste
bland chefskapets åliggande — det alt upamraa och bilda efterträdare
till ej blott sin egen plats, utan till hvilken som helst af
de vigtigare befattningarne inom administrationen. Tvertom känner
jag •— och någon hvar torde hafva samma erfarenhet — förmågor,
som bortdomnat under åratal af andefattigt renskrifveri uti verken,
samt gått förlorade för fäderneslandet, i stället att de kunnat håde
gagna och hedra det.
Och ser man på tjenslemknnens aflöning, huru otillräcklig och
låg är icke den. Ur det dagliga lifvets erfarenhet har man tillfälle
Den 31 December e. ni.
379
alt lära, att man icke kan få ett godt arbete utan alt betala det i
förhållande till den lid och skicklighet, sorn derpå blifvit nedlagde.
Huru kan man då begära att i det allmännas tjenst få ett godt arbete
med så ömkligt små löner, som Staten består de fleste afsina
tjenare? Huru vill man vänta sig, att då personer med kunskaper
och skicklighet kunna inom det praktiska lifvets verkningskretsar
vinna tidig utkomst och riklig bergning, de utmärklare förmågorna
skola föredraga att svälta och domna i Statens tjenst heldre än att
på enskild väg och inom de praktiska yrkena söka oberoende och
välstånd.
Den stora grundorsaken till bristen på skickliga embetsmän ligger
sålunda, efter min tanka, uti saknaden af upmuntran och i en
otillräcklig aflöning. Men den ifrågavande bristen har icke mindre
sin grund deri, att jemte en aflöning, som uti de lägsta graderna
föga öfverstiger, eller såsom inom militären, icke ens upgår lill en
vanlig dränglön, det är sä illa sörjdt för tjenslemännens pensionering,
att Staten af en barmhertighetskänsla, som har sin rot och
näring uti medvetandet alt hafva alltför njuggt vedergällt deras arbete,
måste till samhällets stora skada bibehålla dessa tjenare, långt
efter sedan de äro för sina åliggandens verksamma skötande odugliga.
Det är i vårt land en rättighet, ehuru villkorlig, för den
civile tjenstemannen, att vid upnådd 65 års ålder och 40 års tillryggalagd
tjenstetid erhålla afsked med lönens bibehållande såsom
pension; men det finnes intet tvång för honom att ens vid denna
ålder taga afsked, oaktadt, med vissa undantag, förmågan att verka
med kraft då är enl. naturens ordning så förminskad, att tjensten
icke kan på ett ändamålsenligt sätt vidare af honom skötas. Man
behöfver icke vara långsynt för att se, huru samhället måste häraf
lida, och det torde vara tid att tillvägabringa en förändring i detta
förhållande, samt tillerkänna Staten en rättighet att entlediga
tjenstemännen i alla grader, då de hunnit en viss ålder och genom
mindre duglighet för tjensten icke vidare gagna det allmänna, utan
endast slänga platsen för verksammare förmågor.
Jag tager mig alltså friheten föreslå, att hos oss på samma sätt
som i Frankrike, måtte genom en utfärdad allmän författning stadgas,
det hvar och en embets- och tjensteman — civil eller militär
— som upnålt en viss lefnadsålder, bestämd olika efter de serskilda
gradernas vigt och ansvarsfullhet, skall ur tjensten afgå med rättighet
likväl för Regeringen att göra derifrån undantag, då omständigheterna
sådant föranleda, skolande den afskedade för sin lifstid
såsom pension åtnjuta en efter ålder och tjenstetid lämpad bestämd
andel af den lön, sora hans tjenst åtföljer.
Det är klart att ett sådant stadgande icke kan införas utan att
på samma gång bereda medel till den förökade pensioneringen,
som måste häraf blifva en följd; och detta gifvet' mig anledning
att kasta en flyktig blick på de anstalter, som redan finnas i vårt
land för civile och militäre tjenstemäns pensionering.
Allmänna Indragnings-slaten pensionerar dem som vid upnådde
65 års ålder söka och erhålla afsked. Detta är Statens försörjningsanstalt
för sina i tjensten grånade och utnötta tjenare, hvil
-
380
Den 31 December e. m.
kas rättighet till åtnjutande af pensionsförmåner likväl icke är ovilkorlig,
ulan beror på af läkare styrkt oförmögenhet alt tjensten
vidare bestrida och utöfva. Enligt min tanke borde rättigheter
till afskedstagande med fulla lönen i pension inträda vid 60
lefnadsår och 35 tjensteår, då sjuklighet genom läkarebetyg styrkes,
men vid 65 års ålder vara alldeles ovilkorlig.
Ciuil-statens Pens iöns-Inrättning grundlädes vid 1823 års
Riksdag med ändamål att pensionera civile embets- och tjenstemän
vid 55 års ålder och 30 års tjenstetid, hvarigenom, så hoppades
man, skulle inom kort göras Allmänna Indragningsstalen öfverflödig.
Pensions-Inrättningen erhöll för delta ändamål af Staten en samlad
grundfond jemte icke obetydliga direkta och indirekta årliga anslag
och inkomster. Embets- och tjenstemännen indelades i vissa pensiönsklasser,
och det antog såsom allmän grund för bestämmandet
af pensionsbeloppet att det skulle utgöra § af lönen. Tjenstemännen
skulle äfven med egna afgifter bidraga till sin pensionering,
samt tillädes med anledning deraf att uti förvaltningen och lagstiftningen
för inrättningen, genom val, deltaga. Syftet med denna
anstalt var godt, och det var en riktig stalsmannatanke, som låg
till grund för densamma; men beklagligen lior genom delägarnes
egennytta, Regeringens undseende derför, samt R. Stms oförklarliga
sorglöshet och liknöjdhet, hela inrättningen hittills blifvit ryckt ifrån
sin bestämmelse och sålunda förfelat sitt ändamål. Genom den
delaktighet de civile tjenstemännen erhöllo i förvaltningen af inrättningens
medel, och det tillstånd de fingo, alt under samma Direkbs
styrelse få bilda en enskild enke- och pupill-kassa, hafva nemi. dé
civile tjenstemännen under rubriken af delägare fattat beslut och
lyckats vinna Regeringens samtycke dertill, alt så väsendtlig andel
af pensionsinrättningens inkomster blifvit dragen lill den enskilda
Enke- och Pupill-kassjin, att beloppet af de sålunda pensionsinrätlningen
fråndragna tillgångar nu öfverstiga 50,000 R:dr
b:ko årligen; och till närvarande stund utgör en sammanräknad
summa af närmare 600,000 R:dr b:ko, oberäknadt under 21 år
förlorad ränteinkomst, som kan upskattas till ytterligare 300,000
R:dr b:ko. Den naturliga följden häraf, har blifvit att, under det
lönerna tid efter annan ökats, så att de äro dubbelt så stora uti
de flesta fall, som de voro vid pensionsinrättningens stiftelse, pensionsbeloppen
icke kunnat höjas nian qvarstå på samma låga punkt
som de ursprungligen erhöllo, hvarigenom det blifvit alldeles omöjligt
för den obemedlade embetsmannen att lemna tjensten huru gerna
han än ville. Då pensionskomiléen år 1822 beräknade alt pensioneringen
fem är efter dess begynnelse skulle erfordra en utgift af
100,000 R:dr upgår den genom dessa förhållanden, nu efter 24
år, i verkligheten till föga mera än en tredjedel af nämnde belopp.
Att Staten måste äga skickliga, kraftfulla och verksamma embetsman
inom den civila förvaltningens serskilda grenar, har sålunda
blifvit af Regeringen, som bifallit ett slikt pensionsinrättningens plundring
och af R. St. som lemnat det oanmärkt, oaktadt af ringare
vigt, än alt några hundra enkor skola erhålla en frikostig pensionering,
äfven om de tillfölje af lyckliga förmögenhetsvilkor alls icke
Den 31 December e. m.
381
deraf i behof. Jag lernnar åt hvar och en alt bedöma huruvida'
detta kan förlikas med sunda statsmannaåsigter och Rikets bästa, samt
om det kan finnas en ursäkt, al t ett sådant förhållande tillätes fortfara,
Amiralilels-krigsmanskassan, likasom Arméens Pensionskassa
lemna visserligen icke rum för lika allvarsamma anmärkmr
i fråga om förvaltningen som Civilstatens pensionsinråttning, men
icke heller de upfylla sitt ändamål, hvarföre så väl armeen som
flottan äro belastade med en myckenhet otjenstbara officerare, som
i händelse af ett krig omöjligen kunna qvarstå i tjenst och då i
behofvets stund icke heller kunna ersättas med ett dugligt och erfaret
befäl. Hvilken kan beräkna skadan deraf för fäderneslandet?
Den kunde blifva förlusten af dess sjelfständighet, och hvad dom
skulle historien då fälla öfver landets Regering i främsta rummet,
som icke tänkt på att förekomma en sådan olycka genom en ändamålsenlig
pensionering af de militära korpsernes äldre, för tjensten
icke mera duglige officerare, och öfver R. St., som genom en otidig
njugghet betagit Regeringen medel dertill.
I en dylik fråga är det äfven för den enskilde riksdagsmannen
en skyldighet att icke slumra på sin post, och om än jag icke skulle
lyckas alt tillvägabringa, hvad med denna min rnolion åsyftas, skall
jag åtminstone befria mig från förebråelsen alt i likhet med öfrige
vid denna och föregående Riksdagar under de sednast föi flutne 30
åren, hafva varit både blind och döfstum uti en för fäderneslandet
så vigtig angelägenhet. Jag tager mig alltså friheten föreslå:
1:0 Att, på sätt redan är af mig yttradl, tjenstemän ■—civila och
militära — utaf alla grader ovilkorligen skola ur tjensten afgå då
de upnått en bestämd ålder och icke af K. M. finnas äga den verksamhet
och arbetsförmåga som Slaten har rätt att hos sina tjenare
fordra.
2:o Att tjensteman må vid 60 års ålder och 35 års tjenstetid
äga rättighet att undfå afsked med bibehållande af hela lönen såsom
pension, om sjuklighet hindrar honom att i tjensten fortfara, men
vid 65 års ålder utan alla sådana förbehåll.
3:o Att vid tidigare ålder entledigad tjensteman må i förhållande
till tjenstetid och lefnadsår undfå en uti härom utfärdad författning
bestämd andel af sin förra lön såsom pension för sin återstående
lifstid; med skyldighet för militära personer att, i händelse
af krig sig till tjenstgöring i garnisonsort efter ordres inställa.
4:o Att för beredande af medel till en sådan utsträckt pensionering,
Civilstatens Pensions-Inrätlning, Amiralitels-krigsmanskassans
och Arméens pensions-kassas fonder skola sammanslås till en för
civila och militära personers pensionering gemensam kassa, som ställes
under Statens omedelbara förvaltning genom ett serskildt embetsverk;
samt
5:o Att hvad, utöfver ränte-afkastningen å en sådan allmän
Civil- och Militär-Pensions-Inrätlnings ägande kapital, kan för den
omförmälda pensioneringen erfordras, skall af R. St. vid hvarje statsreglering
efter behofvet anslås, och i likhet med öfrige Statens förvaltade
verk skall pensions-inrättniDgen vara underkastad R. Strrs
och deras Revisorers granskning.
382
Den 31 December e. m.
Anhållande om remiss af denna min motion till fl. SlatsUtsk.
förbehåller jag mig att få till Utskottet framdeles ingifva de uplysningar
hvilka kunna tjena till ledning för ärendets fullständiga öfvervägande
och pröfning.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Frih. Hjerta, Fredr. Philip, upläste 2:ne sålydande motioner.
l:o
Med anledning' af den discnssion, som sisth 10:de Dec. härstädes
förevar angde våra skogars fredande mot den förfärliga framfart,
hvaraf de f. n. lida, ber jag att få uplaga R. o. A:s tid med
några ord i ett ämne af högsta vigt. Jag hörde nämnas, bland andra
inkast mot förslaget alt genom lag tvinga skogsägare, alt med skogsfrö
inså den afröjda delen af skogen, att ”betning af kreatur” skulle
förstöra de efter sådan insådd upspirande planler. Det har sedermera
invändts emot detta inkast, dels att ”barrskog lider mindre af
betning, än löfskog, och dels att om kreatur utsläppas, innan gräs
finnas, d. v. s. födas efter svältsystem, så måste de tillgripa hvad
som finnes, ljung och skogsplantör, men de kunna genom hundar
och vallhjon hindras från trädplantorna, om dessa få upvexa traktvis,
” m. m. d. Hvad den förra invändningen beträffar, så är min
erfarenhet den, att om ock löfskog skadas af betning mer än barrskog,
så skadas dock den sednare deraf ganska betydligt; och hvad den sednare
invändningen vidkommer så måste man hafva stor brist på erfarenhet
huru det i skogarne tillgår, för att ej begripa att det ej är ens
egna kreatur, utan andras, hvilka på grund af nu gällande stängsel-lag
öfversvämma all mark, som ej kan stängas inom gärdesgård, så fort
om våren snön gått af marken, och medelst betning i grund förderfva
upvexande skogsplantör. Mot sådan betning torde man svårligen
konna försvara sina trädplantor ”förmedelst hundar och vallhjon.”
Vidare har jag sett upgifvas att man mot sådan våldgästning skulle
kunna freda sin skogsådd ”förmedelst inhägnad,” hvilken är upgifven
kunna upsättas för 4 sk:r b:ko famnen. På grund af nu gällande
stängsel-lag tjenar likväl sådan inhägnad till intet, af det skäl, att
ingenting är enklare än att i löndom ett hål blir på densamma uprifvet,
genom hvilket de främmande kreaturen insläppas, och ansvaret
för skadan drabbar då den, som enl. lagen var skyldig att medelst
gärdesgård försvara sin egendom mot andra kreatur, och ej de olofligen
betande kreaturens ägare; ty att gärdesgården ej var i laggildt
skick är lätt bevislig!, men hvem som i sådant skick försatt
den vanligen obevisligt. Utan ändring i denna orimliga ägofridslag
kan således ingen insådd af skogsfrö å enskild ägares skogsmark
påtänkas. Ty ej lär det vara billigt, alt lagen tvingar enskild
man att på sin mark inså skogsfrö, under det den på samma gång
lemnar honom ur stånd att skydda denne sådd mot förstörelse.
Den 31 December e. m.
383
Betänkligare är ändå, att utan ändring i nämnde ägofridslag
kan svårligen något på fodervextens odling grnndadt, förbätlradt jordbruk
på våra stora skogslösa slätter påtänkas, hvilket tillräckligt är
ådagalagdt uti discussioner öfver detta ämne inora åtskilliga läns
hushållningssällskaper och vid landtbruksmölen inom vårt land. Vid
det i sistl. Augusti månad hållna landtbruksmötet i Lidköping erkändes
enhälligt beliofvet af en ny ägofridslag, grundad på den principen,
att hvar och en vore skyldig att ansvara för sina kretur,
f st. f. att, såsom nu är händelsen, hvar och en är skyldig
att försvara sin mark mot andras kreatur, förmedelst laggild stängning.
Det tyckes i sanning vara obegripligt alt en så enkel sak ej
längesedan blifvit allom klar, då del ej lärer kunna bestridas, att
det är lättare att se efter en flock kreatur, än några tusen famnar
gärdesgård, som, om den ej stundligen efterses, genom okynnels åtgärd
på ett ögonblick kan försättas i ett sådant skick, att den ej
vidare hvarken verkligen eller lagligen fredar. En modifikation uti
ifrågavande stängselskyldighet synes visserligen vara vunnen genom
stadgan om föreningar till ägofrid utan stängsel; men hvar och en
som kännfer lill huru sig häfver i vårt land med anordnandet af
sådana föreningar, inser lätt att detta palliatif är sämre än intet.
Om grunden för en ny ägofridslag blefve ofvansagde princip, så
kunde man sedan inhägna, tjudra eller valla sina kreatur efter behag,
och allt efter som hvar och en funne det för sig lämpligast.
Föreningar till ägofrid förmedelst hägnader kunde dervid medgifvas
rättighet att bildas, om så nödigt pröfvades, för de trakter af vårt
land der ännu finnas stora skogsmarker, af hvilkas begagnande till
betning man ännu ej lärt sig inse skadan, så väl för skogen, som
för kreatursskötsel, och åkerbruket — med ett ord, der det gamla
oefterrättlighetstillståndet ännu älskas på åkerbrukets bekostnad. Ett
förbältradt åkerbruk måste dock, såvida landet skall kunna tilltaga
i folkökning och civilisation, mer och mer göra sig gällande; och
sannolikt skulle sådan förbättring komma att ökas med förvånande
hastighet, så fort ej mera den barbariska stängsel-lag, hvilken Sverige
numera ej lär hafva gemensam med något civiliseradt land, försvårar
— ja på många ställen rent af förqväfver — åkerbrukets
vidare förkofran.
Jag vågar derföre vördsamt hemställa till Rikets nu församlade
Ständer om att en ny lag för ägofrid, grundad på den princip,
alt hvar och en är ansvarig för sina kreatur, må med första
blifva utfärdad; — hvilken min motion jag torde få anhålla må till
vederbörligt Dtskott varda remitterad.
2:o
Under förmodan och hopp, att R. St. vid innevarande Riksdag
ålägga bränvinets tillverkning en vida högre skatt, än f. n. deraf utgår,
anhåller jag, att det för bränvinsfrågans behandling tillsatta Utsk.
måtte få sig updraget, eller blifva berättigadt, att föreslå restitution,
till någon del eller helt och hållet, af den skatt, som blifvit erlagd
384
Den 31 D eceraber e. m.
för bränvin, hvilket bevisligen, eller nnder behörig kontroll, användts
till sprit, för uteslutande teckniska ändamål.
Dessa motioner begärdes pä bordet.
Uplästes 3:ne af Hr Stråle, Wilhelm inlemnade sålydande
motioner:
l:o
Man har länge med skäl, i fråga om Sveriges criminal-rält,
anmärkt att lagstiftaren i allmänhet fästat hufvudsaklig om icke uteslutande
vigt viii den genom en brottslig gerning upkomna följd
och lemnat gerningsmannens onda vilja, i den mån sådan kan bevisas,
utan afseende.
Så t. ex. är den till dödsstraff förfallen, som upsålligen skjuter
annan person eller genom annat våld afhänder honom lifvet. Misslyckas
åter den onda viljan och felar skottet eller följer ej döden
af våldet, har domaren att å den brottslige tillämpa endast en obetydlig
och gerningen ingalunda motsvarande bestraffning.
Till någon del har visserligen denna brist i lagstiftningen blifvit
afhulpen genom Kongl. Förordn. d. 19 Augusti 1845, hvilken bestämmer
böter från 16 R:dr 32 sk. lill 33 R:dr 16 sk. eller fästningsarbete
från 3 till 6 månader för den, som oträngd, af vredesmode
drager eller reser knif, svärd eller annat lifsfarligt vapen och
dermed tillfogar annan skada, såsom lyte, sår eller blånad; och botes
för skadan dessutom serskildt enl. lag.
Härigenom är likväl efter mitt omdöme allenast början lill en
riktig lagstiftning i detta ämne beträdd.
Den brottslige hvilken, för att följa ofvan antydda exempel, upsåtligen
skjuter på annan, och som, derest döden deraf följer, är
skyldig till lifsstraff, kan åter, om den anfallne ej aflider af våldet,
men göres till krympling och sjukling för den återstående lefnaden
icke ådömmas högre ansvar än sex månaders fästningsarbete jemte
böter. Felar åter skottet ålägges den brottslige att böta en obetydlighet.
Men icke nog härmed. Efter den lagtolkning Dorastolarne, åtminstone
i allmänhet, följt, anses Kongl. Förordn. d. 19 Augusti
1845 icke tillämplig der våldet utöfvas med sådant tillhygge, som
icke kan hänföras lill vapen, uti detta ords strängare bemärkelse;
så t. ex. har för icke särdeles lång tid sedan inträffat, ali en person,
som i vredesmode med en omkring tre alnar lång grof handspak
tilldelade en annan person slag i hufvudet så våldsamt att den förfördelade
afsvimmade och fara för hans lif någon tid ansågs vara
för handen, icke straffades med högre påföljd än för slagsmål vanliga
böter.
Jag medger visserligen att partiella inympningar af nyare åsigter
på den föråldrade broltmålslagsstiftningen äro underkastade vissa
svårigheter och alt vida bättre vore om systemet på en gång ändrades.
Sker så, hvilket jag på det högsta önskar, torde denna
fram
-
Den 31 December e. hit
385
framställning vara öfverflödig; men i annan händelse anser jag mig
ega fulla skäl alt hemställa om sådant tillägg till Kongl. Förordn.
d. 19 Augusti 1845 och 24 Kap. 8 § M. B., hvarigenom stadgades
:
dels: högre ansvar för den, som, ändock ali skada ej
sker, oträngd af vredesmode, drager knif eller svärd, spänner
bössa eller reser annat vapen emot annan, och stinger,
hugger, slår eller skjuter åt honom:
dels: att den som oträngd, af vredesmode, med lifsfärligt
tillhygge tillfogar annan skada, såsom lyte, sår eller
blånad, är skyldig till ansvar efter Kongl. Fördn. d.
19 Aug. 1845; och
dels: att den genom lifsfarligt vapen, eller tillhygge
tillskyndade skadan är af svårare beskaffenhet, fästningsstraffet
må kunna af domaren förhöjas till och med två år.
' 2:o.
Man torde allmänt vara öfverens derom att ett ibland de mest
samhällsfarliga brott är mordbrand. Också bestraffar lagstiftningen
11 Kap. 2 § M. B. detta brott med icke mindre än döden, men
genom en måhända mindre lyckad redaktion af lagbudet, har, vid
dess tillämpning, på sätt erfarenheten visat, olika meningar i ett
ganska vigtigt hänseende yppat sig.
Lagbudet säger: ”sätter någor upsåleliga eld i annans mans
gård, och bränner ther upp hus, ett eller flera, varde halshuggen
och skadan gäldes af gods hans.”
Och vidare stadgar 4 §: ”varder mordbrännare i then gerning
gripen; straffes med 23 par spö, 18 par ris, eller 20 dagars fängelse
vid vatten och bröd, ”äntå alt ingen skada sker."
Då nu inträffat att mordbrännaren icke blifvit i gerningen gripen
ulan upnått sin afsigt alt antända huset, d. v. s. till golf, panelvägg
eller dylikt och således föranledt skada, men elden blifvit
släckt innan huset brunnit upp, har man å ena sidan, under åberopande
jemväl af Högsta Domaremaktens beslut i särskildt fall, förmenat
att 2 § vore på brottet, som förorsakat alt en del af huset
blifvit förstördt, tillämpligt, men andra domare hafva åter tvekat att
biträda denna åsigt; och högsta Domaremakten har vid ett sednare
tillfälle följt denna sednare mening och ålagt en mordbrännare, hvars
brott medfört den följd att elden först efter icke obetydliga ansträngningar
af tillkommet folk blef släckt, ansvar endast efter 4 §.
Något ordande om skälen för den ena eller andra åsigten torde
här icke böra ega rum. För lagstiftaren torde emellertid skillnaden
emellan den, hvilken verkställer mordbrand och således i hvad på
honom ankommer fullbordar sin onda gerning, ehuru följden ej till
alla delar blir den afsedda, och den som varder i gerningen gripen
samt den der följaktligen måhända ångrat sig och från brottet, innan
det blifvit å hans sida fullbordadt, afstått, är ganska väsändtlig.
Alt bestraffningen för bägge under densamma torde icke vara riktig.
2 H. " 25
386
Den 31 December e. m.
Jag kan tilläfventyrs icke eller helt och hållet förbigå att tvekan
jemväl någon gång försports huruvida lagbuden voro tillämplige då
mordbranden egt rum å eget hus. För så vidt annan person än
mordbrännaren ensam bebor huset eller detsamma är brandförsäkradt,
eller eljest annan mans rätt är af gerningen lederad torde dock goda
skäl för brottets hänförande under 11 Kap. M. B. vara förhanden.
Förslaget till allmän Criminal-lag har uti 21 Kap. 1 §, såsom
motsvarighet till 11 Kap. 2 § M. B., följande efter mitt omdöme
vida bättre redaktion: ”Sätter man upsåteligen eld i hus, byggnad,
skepp eller annat, der menniskor bo eller vanligt eller velterligt är
alt de eljest vistas, eller å något hvarifrån elden till sådana boningar
eller vistelserum lätteligen spridas kan; dömes för mordbrand
till etc”.
I fråga åter om påföljden för mordbrand, torde, åtminstone för
de fall, der ej synnerligen försvårande omständigheter äro för handen,
lifsstraffet böra utbytas emot fästningsarbete från 2 till 8 år
efter Domarens pröfning.
Jag hemställer om en förändrad redaktion af 11 Kap. M. B.
i enlighet med de åsigier jag här ofvan framställt.
3:o
Det förderf, hvaruti Biribi och andra äfventyrliga spel, när de,
såsom här i Stockholm är fallet, af Bankörerne systematiskt ordnas
och drifvas, försänka kunlerne (punktörerne), torde icke af någon
jäfvas; och med trygghet kan man påstå alt en af de förnämsta anledn:na,
näst efter bränvinet, till förfall och förbrytelser utgöres af
nämnde olycksbringande spelklubbar.
Genom särskilda Kongl. Förfaltn:r d. 2 Augusti 1792 och d.
24 Maj 1810 är förbud meddeladt emot biribi och alla äfventyrliga
spel med kort eller tärning, vid ansvar af tjugufem R:drs böter för
sä väl värden, som de spelande, äfvensom alla penningar, som å
spelet vågas, äro underkastade konfiskation; och böra böterne fördubblas
hvarje gång någon med dylik förbrytelse ytterligare beträdes.
Att oaktadt dessa lagbestämmelser äfventyrliga spel tilltaga och
särdeles under större marknader i städerne och på landet föröfvades,
inhemlas af Kongl. Circulairet d. 21 Dec. 1833; och jag vågar betvifla
att förhållandet i detta hänseende sedermera förbättrats. Åtminstone
lemnar i Stockholm erfarenheten icke ett sådant vittnesbörd.
En af de förnämsta orsakerna dertill att, oaktadt ganska aifvarliga
bemödanden, att hämma biribiklubbarnes verksamhet, desamma
merändels icke kunna undertryckas, torde vara svårigheten att bevisa
förbrytelsen. Biribi-bankörerne hafva slängd port och dörr. Ingen
inlåtes uti spelrummet som ej tillkännagifver sin önskan vara att
uti spelet deltaga; och Bankörerne tillse nog att den yttrade afsigten
upfylles. Med ett ord, det är ett sällsynt undantag, att någon öfvervara
spelet i en biribiklubb utan att hafva deltagit uti lagöfverlrädelsen
och sålunda gjort sig till enahanda ansvar förfallen som bankören.
Åtalas spelet och bankörerne genom vittnens berättelser öfvertygas
om förbrytelsen, är ganska vanligt att på angifvelse af bankörerne
samma vittnen sedermera blifva förvunne att hafva uti spelet
Den 31 December e. m.
38?
varit delaktige och följaktligen äro underkastade den stadgade bötespåföljden.
En annan orsak är att då den genom biribispelet upkommande
vinsten för bankörerne ofta är ganska betydlig, någon gång betydligare
än man i allmänhet tror, utgöres ansvaret, då de å spe
let
vågade penningar ytterst sällan kunna af beslagaren åtkommas,
af jemförelsevis ringa böter, högst utgörande 50 R:dr b:ko, hvilket
förhållande i ändå högre grad förvärras deraf att efter en icke ovanlig
lagtolkning biribispelaren, sedan han blifvit ställd under tilltal
för föröfvadt äfventyrligt spel, kan ansvarsfritt fortsätta lagöfverträdelserna
intilldess slutligt utslag i målet fallit, emedan särskildt ansvar
för under tiden föröfvadt spel icke tillämpas.
På grund häraf anser jag mig böra föreslå:
Att ansvar för biribi- och andra äfventyrliga spel af ofvannämnda
beskaffenhet endast eger rum för värden och
dem, som i egenskap af bankörer sköta spelet eller dervid
biträda, men icke för punktörerne.
Att detta ansvar bestämmes efter omständigheterna, första
gången från 25 t. o. m. 100 R:dr b:ko och andra gången
från 200 t. o. m. 500 R:dr rb:ko; hvarjemte de penningar,
som af de sakfälde blifvit å spelet vågade, äro förbrutne.
Och att ansvar eger rum för hvarje särskild gång åtal
göres och den tilltalade om förbrytelsen öfvertygas.
Vid meddelandet af förändrade straffbestämmelser för äfventyrlig!
spel torde icke böra förbises att uti berörde Kongl. Förordning
jemväl igenfinnas bestämmelser, som tillämpas på lagöfverträdelser
af väsendtligt olika natur med här ofvan antydda, nemligen der
spelet helt och hållet tillfälligt egt rum och der de å spelet vågade
insatser tydligen utmärka, att afsigten icke varit annan än ett, om
äfven lättsinnigt, tidsfördrif. Att föreslå någon förhöjning uti ansvaret
för förseelse af sådan beskaffenhet är icke min afsigt.
Dessa motioner remitterades till Lagutskottet.
Gr. von Roseu, Fredr. Carl, upläste följande motion:
Vid sisth Riksdag anslogs ett hundra tusen R:dr b:ko af R.
St. sora bidrag för en kanals anläggande från Björnlunda kyrka uti
Vaga härad inom Nyköpings län, genom sjöarne Storsjön, Norrtunasjön,
Frösjön, Klämmingen, Marvikarne och Visnaren för att
utgå nära Mariefred, vid Läggsta, i Mälaren och dymedelst göra en
början till den sedan långliga tider påtänkta och flera gånger med
betydliga kostnader undersökta kanalsträckning, som till största fördel
för Södermanlands bördiga och skogrika samt genom sjöar afbrutna,
och således på sådant sätt lätt genomskurna, östra del, blifvit
föreslagen. Det nit och allmänna intresse, som i denna vigtiga
angelägenhet alltid lifvat ortens innevånare har ej minskats utan
fastmer tilltagit, men andra helt naturliga omständigheter hafva inträdt,
hvilka åstadkommit att ej företaget kunnat verkställas på den
388
Den 31 December e. m.
lid och under de vilkor, sora af R. St. för beviljandet af det nämnde
statsbidraget blifvit fastställde.
Fordom var man ej af delad tanke rörande denna kanal-linies
begynnelsepunkt, väl och lyckligt anlagd i afseende till de flesta
frågor rörande transporterandet af ortens produkter, men gjorde man
denna lid mindre afseende på andra fördelar, hvilka genom en kanals
anläggande äfven kunde vinnas; man hade nemi. ej gifvit akt
på alt man å denna led, genom Mälarens vattenhöjd öfver Saltsjön,
gick miste om ett ej obetydligt fall, som genom annan sträckning
åt Östersjön kunde ernås och hvarigenom stora fält af odelbar och
nu af valten fördränkt jord kunde vinnas, Detta förhållande, hvilket
till följd af nu allmänt tilltagande större håg för odling och landvinning
blifvit upmärksammadt, har åstadkommit att tankarne rörande
Kanal-liniens läggning blifvit delade. En stor del af traktens
innebyggare önskade, utan att förbise det nyttiga af den första
anläggningsplanen, att liktidigt som de drogo fördelarne af en lättad
kommunikationsanslalt ej gå miste om den stora och högst
vigtiga vinst, som med detsamma anbragte större sjösänkningar skulle
åstadkommas. Innan derföre en ny undersökning blifvit gjord åt
annat håll, på hvilket man hoppades kunna upnå båda dessa fördelar,
var naturligt att inga bidrag i större skala åt det ena hållet
kunde förväntas.
Ett sammanträde beramades derföre i Mariefred d. 26 Maj
detta år då ett betydligt antal af ortens Possessionater sammankom
och der man opartiskt och med endast fästadt afseende på länets
bästa tillsatte en komité, hvilken fick i updrag att undersöka den
nya föreslagna kanal-linien, hvilken äfven utgående ifrån stranden
vid Björnlunda kyrka skulle gå igenom Stor- och Norrtuna-sjöarne,
men vid Södertuna säteri vända sig åt annat håll för att genom sjön
Sillen och Trosa å utgå vid denna stad i saltsjön och på detta vis,
tillgodogörande höjdskilnaden emellan Mälaren och Östersjön, göra
en tillräcklig sjösänkning, på samma gång som kanalen tillvägabragtes,
möjlig. Intresset för denna väg, som äfven har sina stora
fördelar, tycktes vara liflig, hvarföre också tillvägabragtes vid första
sammanträdet, då ändå lill följd af det skyndsamma bemödandet
för en snar undersökning cj så många hunnit komma tillstädes, den
ej obetydliga kontant summa, som i och för undersökningens verkställande
behöfdes. Kaptenen vid Väg- och Vattenbyggnads-corpsen
Hr Leijonancker anlitades och undersökningen försiggick några få
månader derefter, men ty värr befanns förelaget f. n. allt för dyrt för
att med dåvarande förhoppningar och med tillskott inom orten kunna
åstadkommas. Man ville dock ej genast upgifva alla tankar på
denna väg förr än man noga sett sig före hvad denna fråga på
olika sidor sedd och granskad kunde gifva vid handen; dock till
följd af ännu fortfarande ovana vid nedläggandet af kostnader af
dylik art, de der endast gifva en indirekt vinst, äfvensom möjligen
af andra skäl, kunde man ej, ehuru allmänna sympalhien var för
saken, hoppas vinna dc pekuniära medel, som fordrades för dess
bedrifvande. Naturligt är att vid denna sakernas vändnind måste
frågan om den ena kanalen hvila lill dess att allt rörande den andra
Den 31 December e. m.
389
blifvit utageradt. Af detta är en följd alt, utom det att intressena
blifvit delade, äfven genom undersökningen betydligt tid gått förlorad
och således ej återstått tillräcklig sådan för att åter sammanjemka
meningarne och med den kraft som behöfdes arbeta för den
först anlagda planen; om jag dertill lägger att en tid af omkring
2 år ej bör anses för stor i vårt för dylika företag ovanda land, för
att hinna åstadkomma vana vid en utgift som, ehuru ämnad till en
god och nyttig sak, dock för en ort blir så betydlig som denna, så
tror jag att R. o. Ad. jemte öfrige RiksStm benäget skola finna
alt saken ej kunnat gå annorlunda än den gått och dymedelst ej
neka mig sitt bifall då jag härmed ödmjuk!, anhåller, för länets
och min orts bästa, att R. St. täcktes bevilja bibehållandet till nästkommande
Riksdag af de redan anslagne ett hundra tusen R:dr
b:ko i och för samma ändamål som förut och hvilka nu annars
egenteligen äro, till följd af bristande fullgöranden af förelagde vilkor,
förverkade. Då Nyköpings län är ibland dem, hvilka minst
kommit i åtnjutande af allmänna bidrag och dock, som kändt är, ej
stått tillbaka i utveckling och äfven vid denna Riksdag föga eller
intet för detsamma är begärdt, så vågar jag hoppas att R. St. skola
bifalla denna min motion, hvilken jag vördsamt här framställt.
Slutligen vågar jag ytterligare i ödmjukhet bifoga, att den frihet
vid begagnandet af de äskade medlen, i fall de bifallas, medgifves,
att summan må, utan direkte fästadt afseende på den plan
som här blifvit framlagd, om så skulle behöfvas och finnas vara
vid noggrannare undersökningar med omständigheterne öfverensstämmande
få användas äfven i annan rigtning, blott samma bestämda
ändamål, som här blifvit anfördt, vinnes; och blir således
vilkoret för anslagets användande i alla fall, att det må begagnas
till lättad kommunikation inom upgifne ort och inom båda här omnämnda
linier, af hvilka möjligen den ena eller den andra efter
blifvande förändrade förhållanden kunna få mer eller mindre faveur
för sig.
Begärdes på bordet.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron, upläste 2:ne motioner
af följande innehåll:
l:o
Ingen klagan torde vara mera allmän än den öfver tillväxten
uti fångarnes antal och uti kostnaderne för deras underhåll, ty
denna klagan höres snart sagdi från hvar mans mun, Men hvartill
tjena väl dessa klagovisor? Månne vi ej vida bättre gagnade både
det allmänna och oss sjelfva om vi anställde en allvarlig undersökning
om orsakerne till detta på statskroppen frätande kräftsår för
att såmedelst finna rätta botemedlet deremot.
Den, om jag så må säga, allmänna hufvudorsaken lill detta
onda, står ock efter mitt förmenande att finna just deruti, att man
icke velat göra sig mödan att allvarligt eftersöka och med roten
bortrycka de lill det onda bidragande orsakerne, utan då någon af
390
Den 31 December e. m.
dessa i dagen framlagls, i stället begagnat den hos oss lika vanliga,
sorn olycksbringande halfhetsmelhoden, hvarigenom man för någon
tid skjutit frågor ifrån sig, men på ett sätt, som ej sällan förvärrat
det onda man velat minska eller afhjelpa.
Då jag nu tager mig friheten att påpeka några af de orsaker,
som, efter min öfvertygelse, mest verksamt bidraga att öka fångarnes
antal och kostnaderne för deras underhåll, förbigår jag den väsendtligaste,
eller den som ligger uti en vanvårdad barnaupfostran
enär det är påtagligt att en bättre omsorg ät det upväxande slägtets
vägledning, ehuru af yttersta vigt för bibehållande af det lyckliga
resultat som jag åsyftar, likväl ej kan förr än i framtiden visa sina
välgörande verkningar.
Min afsigt är deremot att framlägga några af de orsaker, till
det ifrågavarande onda, hvilkas undanrödjande skulle hafva en betydlig
minskning uti fångarnes antal och uti utgifterne för fångvården
till omedelbar följd och såmedelst bereda äfven den närvarande
generationen glädjen af att se sina önskningar i nämnde afseende
till en väsendtlig del upfylda.
Dessa orsaker stå efter min öfvertygelse att finna:
l:o uti fattigvårdens felaktiga handhafvande;
2:o uti brottmåls-lagskipningens och det dermed sammanhängande
fängelse-systemets felaktighet;
3:o uti det olycksbringande försvarslöshets-systemet; och
4:o deruti att l:sta mom. 7 § uti 11 Kap. af Kongl. Krigsartiklarne
erhållit en tillämpning, aldeles stridande mot lagstiftarens
tydligen uttryckta afsigt.
Som jag hvad den första af dessa frågor beträffar redan vid
1847 års Riksdag framlagt ett förslag lill fattigvårdens ordnande
så att den med minsta möjliga kostnad skulle npfylla rättvisans och
mensklighetens alla billiga fordringar; men jag då icke ens lyckades
att för alla de bland R. o. Ad:s Hrr ledamöter, hvilka borde
förutsättas hafva något tänkt öfver detta vigtiga ämne, göra fatiligt,
att det, ej allenast utur allmänna moralens och rättvisans utan
äfven utur statsekonomiens synpunkt betraktadt, måste vara bättre
att i det fria tillståndet bereda arbetstillfälle åt den, som, i saknad
deraf, var nödlidande, än att för denna hans nöd döma honom
till tvångsarbete, och såmedelst bereda tillökning i fångarnes antal
och i utgifterne för dem; så anser jag det vara ändamålslöst att
nu åter rörande denna fråga uttala min åsigt, helst jag vid nämnde
förhållande naturligtvis bör anse mig ej ega förmåga att så klart
framlägga, mina tankar derom att de kunnat riktigt fattas.
Dä vidare jag har för afsigt att väcka serskild motion i afseende
på brottmåls-lagskipningens och det dermed sammanhängande
fängelse-systemets felaktighet så har denna min motion egentligen
endast till föremål att bereda ändring uti tillämpningen af försvarslöshets-systemet
och af 7 § i 11 Kap. af Kongl Krigs-artiklarne.
Ett fullkomligt frånträdande af det olycksbringande försvarslöshets-systemet
anser jag mig dock ej nu böra föreslå enär ett sådant
förslag, redan år 1845 af Fångvårds-Styrelsen i underd:het
framstäldt, ej vunnit Nådigt bifall och enär tron på nödvändigheten
Den 31 December e. m.
391
af ett sådant system så rotfästat sig-i allmänna opinionen att detsammas
frånträdande ännu icke lärer anses såsom möjligt; — men
då de mest skadliga följderne af detta system enl. min öfvertygelse,
upkommit derigenom att den uti 1802 års VärfningsStadga befintliga
föreskrift, enligt hvilken försvarslös person kunde åläggas tjenstgöringsskyldighet
vid Arméen, sedermera blifvit uphäfven, enär den
försvarslöse derefter ifrån soldal förvandlats till fånge, så vill det
synas mig mer än sannolikt att de skadliga följderna af försvarslöshets-systemet
ånyo skulle kunna förminskas genom ett återgående
till det förra förhållandet, särdeles om detta blefve tillämpligt för
alla försvarslöse manspersoner, utan afseende på beskaffenheten af
deras förut begångne förbrytelser.
Med anledning häraf, och då de nu befintlige kompanier af
Krono-arbets-corpsens fästningsklass, sammansatt af försvarslöse personer,
till största delen äro sysselsatte med arbeten å Rikets fästningar
under Ingenieur-corpsens ledning, samt jag af K. M:s Nådiga
Propos. om Statsverkets tillstånd och behof inhämtat, att Svenska
Arméen har behof af ännu felande Ingenieur-trupper, så får jag
vördsamt föreslå:
l:o alt nödigt antal kompanier under benämning af Sappörseller
Fästnings-artilieri-kompauier, eller hvilken annor benämning,
som finnes lämplig, måtte organiseras för att mottaga de försvarslöse
manspersoner, som önska att der blifva anvärfde;
2:o alt med ändring af nu gällande stadga rörande försvarslöse
personers behandling och med uplifvande samt vidare utstakning
af ofvannämnde föreskrift uti 1802 års Värfnings-stadga, de försvarslöse
manspersoner, som enl. nu gällande föreskrifter kunna för bristande
laga försvar dömas till allmänt arbete, i stället böra åläggas
att såsom soldater tjena 2, 3, eller 4 år vid nyssnämnde värfvade
kompanier; samt
3:o att de nuvarande Krono-arbets-kompanierna må, antingen
genast förvandlas till så beskaffade värfvade soldat-kompanier, eller
ock uplösas i den mån det dervid nu anställde manskap derifrån afgår.
Uti förut åberopade lista mom. i 7:de § af 11 Kap. i Kongl.
Krigs-art:ne stadgas att den af manskapet, som, oaktadt undergångne
bestraffningar fortfar i liderlighet eller sturskhet, må af befälhafvaren
öfverlemnas till annat inom fästning förlagdt Reg:te, der
tillfälle gifves att sätta honom under nogare tillsyn och aga.
Detta stadgande, som, tillämpadt i enlighet med lagstiftarens
tydeligen uttryckta föreskrift, onekligen både kunde vara af behofvet
påkalladt och skulle medföra goda frugler, har deremot sedermera
genom förändrade föreskrifter blifvit tillämpadt på ett sätt, som medfört
de mest skadliga resultater.
I st. f. att den soldat, som, oaktadt varningar fortfarit i liderlighet
eller sturskhet, enligt krigs-art:s föreskrift borde öfverlemnas
till annat å Fästning förlagdt Reg:te, för att der sättas under
nogare tillsyn och aga, öfverlemnas han nu lill Krono-arbets-corpsen
för att der uttjena återstående delen af sin kapitulation.
Genom anställningen vid denna corps är karlens hela framtid
O
392
Den 31 December e. m
ej sällan förstörd. Sedan han en gång blifvit öfverlemnad till
fångvården blir det svårt och ofta omöjligt för honom att finna en
säker återgång till det fria samhället, ty blotta namnet af f. d.
Krono-arbetskarl lägger ett stundom oöfvervinneligt hinder deremot.
Kan det då vara rätt och billigt, eller är det icke snarare omenskligt
att på sådant sätt utan att något begånget verkligt brott dertill
gifver laglig anledning, från den militära banan utstöta och till
fångvårdens område öfverflytta dem, som åtagit sig det ansvarsfulla
och vigtiga kallet att för fäderneslandets försvar offra lif och
blod? Svaret härå kan svårligen blifva annat än nekande, men
sådant oaktadt npgår dock antalet af dem som, på nyssnämnde
sätt från de värfvade Regtrne till Krono-arb.-corpsen öfverlemnas
till nära 100 årligen, och må man då ej förundra sig öfver att
fångarnes antal tillväxer och att mer än en femtedel af Tångarne
förut tillhört militärståndet.
På grund häraf får jag vördsamt föreslå dels att l:sta mom.
uti 7 § af 11 Kap. i Kongl. Krigs-artiklarne måtte lill sin fulla
kraft och verkan åter nplifvas dock så att den, som enligt detta
stadgande å annat till fästning förlagdt Reg:te eller kompanier förflyttats,
skall vara berättigad att, så snart han under sex månader
eller ett års tid oafbrutet ådagalagdt ett pålitligt förhållande, åter
inträda i tjenstgöring vid det Reg:te eller den corps, karlen tillhör;
dels ock att 2:dra mom. af samma § ändras så att deruti
bestämmes, ej allenast hvilka förseelser må föranleda lill soldats
utstrykande ur rullorne, ulan ock att sådan utstrykning ej må ske
förr än vederbörande KrigsRätt undersökt och pröfvat att soldaten
verkligen dertill gjort sig förfallen och bestämt hvarest han skall
uttjena återstoden af sin kapitulationstid.
Det torde ej undgå någons upmärksamhet att bifall till hvad
jag nu föreslagit skulle hafva lill omedelbar följd följande vigtiga
fördelar, nemligen dels en betydlig minskning i fångarnes antal
och i Statens utgifter för deras underhåll; dels att de af K. M.
såsom nödiga ansedde Sappör-kompanier skulle kunna organiseras
ulan någon ökad utgift för Statsverket utöfver det, jemförelsevis
mindre betydliga belopp, sorn kunde erfordras till bestridande af
kostnaden för en något bättre beklädnad än den, som åt Kronoarbetskarlarne
-bestås samt dels slutligen, hvad som är vigtigast af
allt, att tusentals individer, som, till följd af det nu beskrifna förfaringssättet,
hemfalla under fångvården ofta för hela lifstiden,
deremot skulle kunna räddas derifrån, och bevaras såsom nyttige
medlemmar för det fria samhället.
Om remiss af denna min motion lill vederbörligt Utskott anhålles
vördsammeligen.
2:o.
Under åberopande af det förslag jag nyss afgifvit till åtgärders
vidtagande för att förhindra ytterligare tillväxt uti fångarnes
antal och i kostnaden för fångvården, får jag, enär en af dessa
åtgärder bör hafva till föremål att afhjelpa brotlsmålslagskipningens
Den 31 December e. m.
393
och det dermed sammanhängande fängelse-systemets felaktighet, uu
vördsamt föreslå: — dels att riket indelas i större distrikter, hvardera
omfattande ett helt län, eller flere domsagor, och försedt
med ett för distriktet gemensamt cellfängelse, vid hvilket af dertill
särskild förordnad domstol, eller domstolen i den stad, der fängelset
är beläget, ransakas och dömas må ang:de inom distriktet
begångna gröfre brott, eller sådane, för hvilka de anklagade
blifvit i häkte inmanade, dels ock att hvarje fängelse-distrikt göres
så stort, som det möjligtvis kan vara utan att lägga hinder i vägen
för brotlsmåls-lagskipningens orubbade gång, samt att ransakningscellfängelser
af mindre storlek än nu antydt är, ej' vidare må på
Statens bekostnad upförås.
Till stöd för denna min motion, får jag vördsamt åberopa de
motiver, som utförligt blifvit framställde dels uti mitt vid sista
Riksdag afgifne förslag ang:de verkställandet af cellfängelse-reformer,
öfver hvilket förslag Stats- och LagUtsk:n uti Betänk. JY$
15 sig utlåtit, dels ock uti LagUtsk:s Betänk. J\fs 26, i anledn. af
väckt fråga om särskildt brottsmålsdomstolars inrättande.
Om denna motions remitterande till LagUtsk. anhålles vördsammeligen.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Som jag vid
granskning af borlistan i Ståndets kansli påträffat tvenne Mem:r
af Just.-Ombudsm:n, det ena om ersättning för resekostnader och
förhöjning i anslaget för sådana kostnader och det andra om förhöjning
i aflöningen för personalen i Just.-Ombudsm:ns kansli;
men som dessa mem:r icke blifvit på föredragmslistan upförda, såsom
jag förmodar af det ganska giltiga skäl, att de enl. grundlagarne
icke utgöra föredragningsämnen hos RiksStm, så har jag,
som delar de åsigter, hvilka uti dessa Mem:r innehållas, nu uptagit
dessa förslager såsom mina motioner, med anledn. hvaraf jag
anhåller att de måtte blifva uplästa och till vederbörligt Utsk. remitterade.
Just.-Ombudsmannens ifrågavar:de skrifvelser voro sålydande:
Redovisningen för de till kostnadernes bestridande för R. H.
Stms Just.-Ombudsm:s embetsresor anslagna medel utvisar, att utaf
det för min tjenstetid belöpande anslag 6,000 R:dr b:ko blifvit
dels utbetalta och dels använde följande belopp:
l:o.
Till Rikets Höglofl. St:r,
för år 1848
» 1849
» 1S50
» 1851
till mig utbetalte af mig använde
1,000: — — 1,033:
975: 41. 8. 975: 41. 8.
1,000: — — 1,009: 8. 5.
1,000: — — 1,111: 24. —
304
Den 31 December e. m.
för år 1852
884: 33. 2. 884^33. 2.
» 1853
1,000:  1,022: 42. 6.
samt för sista året utaf föreg:de
års anslag använde till fyllnad
i årets utgift .... 22: 42. 6.
eller tillsammans  5,883: 21. 4. 0,037: 5. 11.
hvaraf alltså upstått besparing i
utgift. .
116: 26. 8.
samt användning utöfver anslag — — — 37: 5. 11.
6,000: — — 6,000: — —
Skillnaden emellan det från R. 11. Sl:rs Riksg:skont. utbetaldta,
och det använda beloppet består således af de tvenne ofvanskrifna
beloppen eller besparingen . . . . 116: 26. 8.
och överskjutande utgiften 37: 5. 11.
eller tillsammans  153: 32. 7.
Häraf har den överskjutande utgiften ej kunnat komma i
fråga att ersättas. Endast på besparingen, såsom i anslaget innefattad
och understigande det använda kostnadsbeloppet, har jag trott
mig kunna äga ett anspråk, hvilket dock H:rr Fullmäktige i Riksg:skont.
icke godkänt, och hvarom R:rr Fullmäktiges beslut gillades
af StatsUtskottet vid sista Riksdag, så vidt frågan då genom
mina besvär kom under pröfning. Jag vill icke nu bringa å bane
en dylik fråga, i afseende på det enahanda förhållande, som efteråt
upstått. Men jag har trott mig äga fog till en hemställan hos R.
H. St:r, om icke i allt fall ofvanstående besparing 116 R:dr må
mig tillerkännas i afräkning på de 153 R:dr, hvarmed kostnadsbeloppet
öfverstigit summan af de utbekomna medlen.
Att nämnde besparing icke kommit mig till godo, har härrört
deraf, alt uti Riksg:skont:s Reglemente ej funnits uttryckligen
medgifvit, det besparingar af anslaget må användas till godtgörande
äfven af redan utgången resekostnad för ett föregående år. Ett sådant
stadgande under vissa vilkor och förbehåll, såsom jag vid sista
Riksdag föreslog, synes mig icke mindre behöfligl än det som
då meddelades, att hvad af ett föregående års anslag är besparadt,
får under ett följande år användas, så framt icke anslaget i stället
skulle blifva förhöjdt. För en resa till rikets mest aflägsna orter
upgår nemligen kostnaden, efter gällande Resereglemente och den
i de flesta orter bestämda skjutslega till mer än 200 R:dr utöfver
ett års anslag. Om en sådan resa bör företagas på ett år, då besparing
från föregående år icke finnes, så tyckes det mig svårligen
vara i sin ordning, att medel, som då af Just.-Ombudsmannen
förskjutas, för att icke lemna resan ogjord, ej skola fä af efterföljande
års besparingar honom godtgöras.
Jag vågar derföre allerödmjukast hemställa om icke R. H.
St:r skulle finna godt, antingen att bevilja en förhöjning i anslaget
med minst 200 R:dr b:ko årligen eller ock att tillåta, det besparingar
må användas till godtgörande äfven af hvad å föregående
års resor blifvit utöfver anslaget användt; dervid torde såsom
Ben 31 December e. m.
395
försigtighetsmått böra iakltagas de förbehåll jag förra gången föreslog,
nemi. att efterräkningarne hvarje gång ej finge upgå lill högre
belopp, än sorn svarade mot hälften af ett års anslag, ej uttagas
för längre tid tillbaka än näst föregående är och såsom fordringar
ej kunna af en Just.-Ombndsman öfverlåtas på hans
efterträdare eller annan person.
Stockholm af R. Sers Just.-Ombudsmans Exped. d. 27 Dec.
1S53.
S. L. Theorell.
2:o.
Till Rikets Höglofl. St:r.
Den aflöning, som finnes anslagen för R. H. Stms Just.-Ombudsmans
Exped., eller de till biträde vid embetets förrättande bestådde
tjenstemän, en Sekreterare och två Kanslister, har alltifrån
inrättningens stiftelse icke blifvit förhöjd, ehuru sådant skett i alla
andra embetsverk. Då de kongliga Collegiernes Sekret:re, med hvilka
Sekret:n i Just.-Ombudsmans Exped:n från sjelfva början ställdes i
bredd, nu i allmänhet innehafva 1,600 R:dr i lön, och de fleste
dessutom större eller mindre sportler; qvarstår deremot den senares
arfvode vid 800 R:dr, utan all sportelinkomst. I stället är det
vanligt och jemväl påräknadt, att med tjensten förenas Sekreterarebefattningen
i tryckfrihets-komitéen, hvilken befattning varit ansedd
för en sinekur, och väl kan så anses, om ej trägnare göromål påkomma,
än som under min tjenstetid förefunnits. Men tryckfrihelskomitéens
Sekreterares arfvode 400 R:dr, sammanlagdt med förenämnde
800 utgör dock 400 R:dr mindre, än hvad i ständig
lön en Collegii Sekret, bestås. Härförutan saknas all bestämd befordringstur
i . Statens tjenst, och innehafvaren kan endlledigas utan
ransakning och dom. Emot dylika vilkor är icke att begära, det
någon utmärkt förmåga egnar åt tjensten sin odelade verksamhet.
Tjenstens vigt är likväl sådan, att den högsta skicklighet hos
en civil tjensteman för ingen del är dervid öfverflödig. Omfattningen
af Just.-Ombudsm:ns verkningskrets kräfver ej blott hans
egen arbetskraft, utan ock allt det biträde han af en så qvalificerad
person kan erhålla. Men att för en sådan göra tjensten antaglig
kan jag ej föreställa mig annan utväg än dels en jemngod aflöning
med den, man i jemngod tjenst har att vänta, och dels rättighet
att, med fortfarande befordringstur njuta ledighet från innehafvande
tjenst, emot afträdande af de till en vikaries aflöning nödiga
fördelar; hvaremot afsättligheten icke lärer kunna försvinna,
utan att ett större oberoende af förmannen upkommer, än som
med tjenstens fordringar vore förenligt. Behofvet fordrar således,
att arfvodet förhöjes till 1,600 R:dr b:ko, inberäknadt Sekreterarearfvodet
i tryckfrihets-komitéen, med särskild tillåtelse att njuta ledighet
från förut innehafvande tjenst, utan förfång af dermed följande
befordringsrätt och med bibehållande af de löninkomster,
som öfverskjuta hvad vikarien anses berättigad att erhålla. En sådan
tillåtelse lärer ej vägras vid förordnanden till befattningar un
-
396
Den 31 December e. m.
der Riksdag hos Rikets flöglofl. St:r; nien utan särskildt stadgande
torde den väl icke kunna vidare utsträckas; och ett dylikt stadgande
synes derföre vara af nöden, när fråga är örn tjenstgöring
hos Rikets Höglotl. St:rs Just.-Ombudsman.
Afven de till Exped. hörande två kanslister tjena för sämre
vilkor, än som deras vederlikar i andra verk bestås. Deras göromål
åro icke derföre mindre, och då elen ene af dem såsom registrator
och derjemte sysselsatt med utskrifning af utgående expeditioner,
är härigenom mer och icke mindre uptagen, än som kan
fordras emot hans lönevilkor, äfven om de voro jemngoda med
kanslisters i allmänhet; är det endast af andra kanslisten, som biträde
får förväntas vid granskningen af fånglistor, hvilken, oaktadt
all använd flit, öfver ock icke under hvad af de dermed sysselsatta
kunnat fordras, dock ännu står på den fot, som tillförene blifvit
af mig anmäldt, nemi. att näst förflutna årets och en del af det
föregåendes fånglistor alltjemt befinnas ogranskade. Min första
tanka, hvilken jag hos 1847 års St:r tog mig friheten alt hemställa,
var att få antaga en tredje kanslist, utan förhöjning af arfvodesbeloppen;
och då denna min hemställan icke bifölls; vågar
jag nu allerödmjukast anhålla, det täcktes R. H. St:r i stället förhöja
arfvodesbeloppen för de befintliga tvenne kanslisterna till 600
R:dr b:ko för hvardera.
Stockholm af R. St:rs Just.-Ombudsmans Exped. d. 27 Dec.
1853.
S. L. Theorell.
Begärdes på bordet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, upläsle 7 motioner
af följande lydelse:
l:o
Den af Regeringen d. 13 sisth Juli utfärdade kungörelse ang:de
bränvinsbränningens inställande under fyra månader af sex,
var utan tvifvel en välmenad, ehuru beklagligen icke derföre en
för ändamålet välberäknad åtgärd. Det är nemi. numera allmänt
bekant, att denna undantagslag haft till följd ej mindre att de
gamla brännerierna under de nu förflutna två månaderna forcerats
till det allrayttersta, natt och dag, heligt och söckent, utan ock att
i de flesta af medlersta och södra Sveriges provinser 5 å 600 nya
brännerier i hvarje län blifvit återuptagna eller anlagda. Men icke
nog med hvad som redan inträffat, och den öfverdrifna åtgång af
de för den fattiga i allt fall så dyra födoämnena, hvilken redan
under Nov. och Dec. månader egt rum; det ringa förutseende, som
röjer sig i den nyssnämnda kungörelsen, hotar, efter hvad man
erfar från alla håll, med ytterligare ansträngningar och försök att
genom eludering af författningen eller med begagnande af de kryphål
densamma lemnar öppna, söka åstadkomma en ännu betydligare
produktion under den stundande bränningsmånaden i vår,
hvartill frestelsen är desto starkare som, äfven derest öfverproduktion
skulle inträffa (det enda som eljest, under vanliga förhållan
-
Den 31 December e. m.
397
den, visat sig kunna hejda bränvinsbränningsraseriet) man ändock,
med afseende pä den högre skatt, som vid denna Riksdag troligen
kommer att rättvisligen åläggas denna fabrikation, kan vara fullt
tryggad mot prisfall å den förderfliga varan. I betraktande af
dessa förhållanden och då priserna pä spanmål redan äro så högt
updrifna, att, t. ex. i Skåne, råg betalas med ända till 24 R:dr
och korn med 15 å 16, hvilka pris, om bränvinsbränningen blefve,
i den utsträckning, giriga spekulanter tillämna, under April månad
bedrifven, otvifvelaktig! skulle än mera upjagas, samt elände, kanske
hungersnöd, bland de arbetande klasserna derigenom upstå, är
det en pligt af representanten att tillse, att de olyckliga följderna
häraf möjligen må kunna, åtminstone i någon mån, förminskas. 1
detta hänseende föreställer jag mig, att det hvarken å R. Stms sida
kan möta någon betänklighet att i underd:het begära, eller å regeringens
alt medgifva ett amendement till den ofvanberörde Kongl,
kungörelsen, hvilket i det hela icke, (såsom t. ex. bränningens
absoluta inställelse under April månad) ingriper i någons lagliga
rätt, fastän det kan blifva ett streck i räkningen för dem som spekulera
på en oskälig vinst i följd af författningens brister. Dessa
sednare hafva förnämligast bestått deruti, att Regeringen tillåtit utbyte
af bränningsmånader, så att tillverkare, i st. f. April månad
kunnat få såsom bränningslid begagna halfva Nov. och halfva Dec.
månader, och att, när detta väsendtliga misstag blifvit begånget,
den utfärdade författningen icke derjemte stadgat att alla anmärknrr
om bränning jemväl för April månad ovilkorligen skulle
ske vid mantalsskrifningen sisth höst, i st. f. att nu nya anmälningar
för samma månad på grund af 11 § i 1851 års bränvinsbränningsförordning,
anses kunna när som helst ega rum hos K:s Befh:de som i
anledn. deraf utfärdar särskilda tillståndsresolutioner, samt tillika
meddelat bestämdt förbud att någon må till bränvinsbränning under
April å annat ställe begagna samma redskap, som blifvit under
både Nov. och Dec. månader för bränvinsbränning använd.
Följden af dessa förbiseenden i författningen skall, så vida ingen
rättelse mellankommer — efter från landsorten inlöpande underrättelser,
blifva den, att ett stort antal af de under höstmånaderna
nyttjade bränningsredskaper flyttas lill andra egendomar eller lägenheter,
de der, efter vår förträffliga bränvinsbränningslagstiftning
äro ”till bränvinsbränning berättigade” och der man nu som bäst
är. sysselsatt med tillredelse!- att till bränneriet- inrätta sågar, qvarnar,
mälthus, brygghus, m. fl., för att der efter vederbörlig anmälan,
i andra egares eller sitt eget namn drifva den ädla rörelsen,
hvaraf vinsten för närvande är så lockande.
För att i möjligaste mån förekomma dessa missbruk, tager jag
mig friheten föreslå :
Att R. Stil- måtte hos K. M. anhålla, att K. M. täckes,
så fort sig göra låter, utfärda den förklaring af Kongl,
kungörelsen d. 13 Juli 1853, ang:de bränvinsbränningens
inställande, alt, utöfver de vid mantalsskrifningarna i sisth
Nov. gjorda anmälningar, till utöfvande af bränvinsbränning
under April månad, några nya sådane anmälningar
398
Den 31 D ecernber e. m.
icke må för giltiga anses eller några tillståndsresolutioner
i anledn. deraf utaf K. M. resp. Beflnde meddelas, samt
att den anbefallda förseglingen å den bränvinsbränningsredskap,
som under den förflutna hösten varit i två månader
begagnad, icke må brytas eller redskapen till annan
plats Hyttas före den 1 nästkommande Maj, vid ansvar,
som för brytande af försegling bestämmes i Kongl. Förordn.
d. 10 Okt. 1851, ang:de vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin.
Jag anhåller att denna motion måtte hänvisas till särskilda
Utsk:s behandling.
2:o.
Ehuru K. M. redan uti skrifvelse till R. St:r vid sednaste •
Riksdag d. 21 Nov. 1850, gifvit R. St:r tillkänna det vara Hans
Maj:ts åsigt ”att de af stånd och hemvist beroende olikheter i testa
mentsrätten utgöra, särdeles efter giftorätts- och arfslagarnes förändring,
hufvdsakliga brister i lagsystemet”, afhördes likväl
icke vid samma Riksdag någon propos. från Regeringen till afhjelpande
af dessa ”hufvudsakliga brister”, hvilket dock synes hafva
varit förenadt med desto mindre svårighet, som lagberedningens
fullständiga förslag till alla för ändamålet erforderliga stadganden,
redan för 6 år sedan blifvit till Konungen afgifvet. Af denna anledn.
och för den händelse, som nog kan vara att befara, att en
sådan propos. äfven vid innevar:de Riksdag torde uteblifva, får jag
begagna den enskilda molionsrätlen för förnyandet af det förslag,
jag, uprepade gånger framställt, nemi. att, för tillvägabringande af
en saknad enhet i lagstiftningen, samt till undanrödjande af de
skiljaktigheter, som med afseende å egendoms natur samt testamentsgifvares
stånd och hemvist, f. n. i lagstiftningen förefinnas,
testamentsrätten måtte för framtiden bestämmas sålunda:
Att, med uphäfvande af 17 kap. A.B., Kgl. Förordn. och
Förklar, af d. 19 Aug. 1762 och d. 4 Febr. 1801 samt 12 § i
R. o. Ad:s privilegier d. 16 Okt. 1723, nyssnämnde kapitel måtte
erhålla denna förändrade lydelse:
§ I
Ej
må någon genom testamente bortgifva mer än hälften af
sin qvarlåtenskap, der bröstarfvinge finnes. Andra hälften falle
bröstarfvinge till: Den hälft kallas bröstarfvinges laglott. Ej heller
må den, som häfver bröstarfvinge, genom testamente så förordna
om sin egendom, att bröstarfvinges rätt till afkomst eller nytta af
hvad i hans laglott räknas bör, derigenom inskränkes.
§ 2.
Finnes ej bröstarfvinge, då må man all sin egendom genom
testamente bortgifva.
§ 3.
Testamente må ej tagas af bo oskifte, utan af dens del, sorn
gifvit häfver.
Den 31 December e. m.
399
§ 4.
Har någon i testamente gifvit mer, än lag säger, varde testamentet,
då tvist upstår, rättadt efter lagen och gånge för öfrigt i
verkställighet.
I sammanhang härmed och då billigheten synes fordra att så
länge bördsrätten qvarstår i afseende på lösen af försåld arfvejord
eller bördköpt jord, en sådan lösningsrätt äfven bör medgifvas
beträffande genom testamente eller gåfva afhänd fast egendom
af nämnde egenskap, föreslår jag vördsamt följande tillägg såsom:
§ 5-
Gifver någon genom testamente bort egendom, som är börd
underkastad, ege den som inom börden är, att, innan laga stånd
åkommer, den egendom lösa efter af rätten derå satt värde; och
gånge dermed i öfrigt som i 5:te kap. J.B. skiljs.
I öfverensstämmelse med dessa grundsatser torde jemväl 1 och
3 §§:ne 8 kap. J.B. böra uphäfvas samt i deras ställe införas följande
stadganden:
§ I
All
egendom, ehvad den år ärfd eller förvärfd, må af egaren
bortgifvas.
§ 2.
Bortgifver någon sådan egendom, som börd underkastad är,
ege bördeman att, innan laga stånd åkommer, densamma lösa efter af
rätten derå satt värde, och gånge dermed i öfrigt som i 5:te kap.
denna Balk skiljs.
Denna motion blef vid förra Riksdagen af LagUtsk. afstyrkt,
endast af det skäl, att densamma skulle innefatta en ”rubbning af
nu gällande grunder för odal- eller arfvejords-systemet”, hvilken
förmentes icke ”gillas af det allmänna tänkesättet.” Ett sådant skäl
för afstyrkande af en på i öfrigt erkändt riktiga grunder stödd lagstiftning,
är åtminstone högst beqvämt, ehuru det föga består inför
det allmänna omdömet, huru en lagstiftningsfråga bör behandlas.
Mig synes att lagstiftaren der skall ställa sig ”i spetsen” för förbättringarna.
Hans upgift är att besegra fördomarna och förvillelserna
hos hopen; icke att vika undan eller buga sig derför. Och om det
är sannt att ett folks lagar i väsendtlig mån utmärka den grad af kultur,
lill hvilket det hunnit, så är det otvifvelaktigt lika sannt, att dessa
lagar blifvit uttänkta och upfattade af de yppersta och bästa, sorn
förstått folkets behof och bedömt hvad som för detsamma varit nyttigt
och rätt, utan en klenmodig fruktan att erkänna detta i lagen,
långt innan det s. k. tänkesättet hos den stora allmänheten
derom blifvit ense. Sådant lär oss alla lagstiftningars historia, från
och med Solons och Lycurgi t. o. m. Napoleon den stores.
Af dessa skäl anhåller jag, att LagUtsk. denna gång måtte åtminstone
uptaga min framställning till undersökning och pröfning,
och icke afvisa den med konservatismens nog utnötta fras, att det
400
Den 31 D ecember e. m.
allmänna tänkesältet skulle ogilla en lagstiftning, som stödjer sig
på rätt, eller att ett civiliseradt folk, sådant som det Svenska, icke
skulle vara ”moget” att emottaga bättre lagar än dem som för 150
år sedan passade samma folk. Vi erinra oss, Mine H:rr, ännu
mycket väl den oro, som icke för mer än 8 år sedan väcktes inom
detta lius genom frågan om införandet af den lika arfs- och giftorätten,
och huruledes man äfven då var tillreds med det hufvudargu
ment,
att det allmänna tänkesättet icke gillade den föreslagna för
ändringen,
— ja förespådde, isynnerhet från BondeSt., högljudt
missnöje och stora olyckor af den nya lagen. Sedan emellertid
denna lag blifvit af K. M. utfärdad, har man mig veterligen deröfver
icke försport den ringaste klagan; tvärtom synas alla vara
nöjda, och säkerligen skulle man nu misslyckas, möjligen äfven
inom Riddarhuset, om man ville söka återinföra olikheten i arfsoch
giftorätten.
Beträffande testamentsfriheten, så synes den böra blifva ett angenämt
surrogat just för dem som önska att mellan sina barn
olika fördela sin egendom, och jag är nästan öfvertygad att, så
framt den Konungens Minister som vid den tiden då beslut fattades
ang:de införande af rättsenligara och enklare arfs- och giftolättslagar,
förestod Just.-Departementet icke allt för tidigt blifvit
bortryckt af döden, R. St:r haft att vid näst derpå följande Riksdag
förvänta en Kongl. Propos. ang:de en utvidgad testamentsfrihet,
hvilken denne Minister (Hr Frih. Nordenfalk) ansåg vara af
den vigt, att, om jag icke är allt för illa underrättad, han afstyrkte
sanktion å R. St:rs förslag till lika arfs- och giftorätt, med mindre
än alt denna förändring ställdes i sammanhang med en kontrapropos.
om utvidgad testamentsfrihet, ehuru K. M. i nåder fann
för godt att upskjuta den sednare frågan, hvilken derefter synes
hafva blifvit alldeles bortglömd.
Jag anhåller att denna min motion måtte remitteras till
LagUtsk.
3:o.
Uti det förslag till HandelsBalk, som af Lagkomitéen år 1815
på trycket utgafs, hade komitéen bland annat föreslagit den förändring
i nu gällande lag, att intet skuldebref skulle fä ställas
lill innehafvaren, samt att, derest det vore ställdt till viss man
eller ordres, öfverlåtelsen deraf skulle ske skriftligen man från
man, så att icke ens öfverlåtelse finge ske lill iunehafvaren. Motiverna
till delta förslag voro bland andra:
l:o. Om ett sådant skuldebref, genom händelser, som ofta
kunna inträffa, utan ägarens frivilliga öfverlåtelse, kommer i annan
mans hand, kan denne utsöka den derå grundade fordran, och
ägarens rätt gå för honom förlorad.
Han kan icke ens från sig afvända denna förlust, om hail gitter
bevisa, att viss man detsamma från honom stulit, men en annan
sedan framställer sig såsom innehafvare, utan att kunna öfverlygas
derom, att han icke på god tro åtkommit skuldebrefvet,
eller
Den 31 December e. m
401
eller ock, om innehafvare!! hunnit uttaga betalning, innan en sådan
bevisning emot honom skett, och sedan är oförmögen alt återgälda.
2:o. Kan innehafvaren af ett skuldebref, som han vet eller
misstänker vara falskt, dermed ansvarslöst bedraga annan man,
emedan denne, i saknad af den andres skriftliga öfverlåtelse, ej
kan öfvertyga honom, att han innehaft och utgifvit sknldebrefvet,
hvilket förhållande ock inträffar, om öfverlåtaren afvelat, att utgifvaren
varit i obestånd, då öfverlåtelsen skedde.
3:o. Om innehafvaren af ett skuldebref, som honom veterligen är
falskt eller förut befaldt, ofta 4flPdess bevakning, isynnerhet då
frågaär om borgenärers ed, kunde tveka alt sjelf framstå såsom
ägan», kan han möjligen upsöka och finna en sådan person, som utan
äktning för samvetslag eller medborgares goda omdöme, dertill han
måhända redan förverkat all rätt, låter besolda sig att träda fram
såsom skuldebrefvets ägare.
Ibland de bevakningar af uppenbart oriktiga eller för oriktighet
mis-tänkta fordringar, som, vid Exekutionsställen eller domstolar
här i Riket skett, hafva nästan alla varit grundade å skuldebref,
ställde till innehafvaren, och komiléen tror sig kunna, med
säkerhet yttra den förmodan, att de fleste hade uteblifvit, derest
alla innehafvarne af skuldebrefven varit pligtige, att, vid deras öfverlåtelse,
derom gifva skriftliga bevis.
4:o. Vid alla aftal, der den ene kontrahenten är skyldig att
utgifva något till öen^ajjjJfe^ är (fet af yigt för den förre alt veta,
eller kuu4ia-Ji_J^ir,'till hvilken prestationen bör ske; men detta
hJ/fvér nästan alltitUomöjligt, då skuldsedlar löpa ifrån man till
man, utan transporter,
Komitéen anser dessa olägenheter af skuldebrefs ovilkorlig!
löpande egenskap, vida öfverstiga dess förmåner, som alla vid närmare
betraktande, finnas skenbara, motverkande den kredit, man
trott sig derigenom bereda, och vådliga för allmänna säkerheten.
Uti Växel stadgan cl, 10 MafS-liiTl- förordnas, att växlare,
då växel öfverlåtes lill någon i växelbrefvet <y namngifven person,
bör, förmedelst sin egerhändiga upskrift tillsäga dennes uamn, om
det gälla skall.
Och ehuru det, sedan den tiden
växelbref med blotta namnens påskrifvand*, him k stift arne
af förnyade växelstadgan d. 21 Jan. 174 -, ifwar och ens säkerhet
fordra, att han uppå sjelfva växelbrefvet utsätter, till hvilken han
det öfverlåter, med år och dag, då det sker.
Något gällande skäl finnes icke, hvarföre man, i afseentte^på
skuldebref skulle tillåta afvikelse ifrån den för allmänna säkerheten
nödiga regel, att fordringar böra skriftligen transporteras från man
till-nian.
Då förste mottagaren af annans skuldebref alltid är i tillfälle
ali kånna dess riktighet, och hans skriftliga öfverlåtelse binder honom
till ansvarighet för riktigheten, har ej allenast en sednare
mottagare, lill hvilken öfverlåtelsen sker, den mest grundade anledning,
att sätta förtroende till skuldebrefvets riktighet, utan ock
2 H. 26
402
Den 31 December e. m.
säker rättighet till ersättning af öfverlåtaren, ora skuldebrefvet skulle
derefter finnas oriktigt.
Om deremot skuldebref utan skriftlig öfverlåtelse kunna göras
löpande, kan detta förtroende ofta saknas, och rättigheten till
regress, i brist af bevisning, ej göras gällande.”
Dessa motiver och della förslag voro upgifna af komitéens utmärkta
arbetande ledamöter, Kommerserådet Zenius, Häradshui
Richert och Doktor Afzelius. De gillades af d. v. Just-Statsministern
Grefve Gyllenborg, d. v. Statsrådet Gr. Rosenblad, Just.-Råden
Poppins och Blom, Just.-SMeren Gr. Ti olle Wachtmeister,
Just.-Omlnidsra:n Frih. Mannerheim, Landshöfd:n EdelcreufZ^Kommerse-Rådet
Lenngren, Hofrälts-Rådet Widman och BergS-Rådet
Sandels. n,
Från förslaget skiljaktig var ensamt Advokatfiskal Staaff, likväl
endast i fråga om förbud mot skuldebrefs ställande och öfverlåtande
på innehafvaren, hvaremot han, lika med komitéens öfriga ledamöter
ansåg öfverlåtelse å skuldebref till viss man eller ordres ovilkorligen
erforderlig.
Då Lagkomitéen 11 år sednare ulgaf förslaget till allmän Civillag,
hade komitéen frångått den strängare åsiglen att skuldebref icke
finge ställas eller öfverlåtas på innehafvaren samt tillika medgifvit
att öfverlåtelse af skuldebref till viss raan eller ordres finge ske genom
borgenärs blotta namnteckning å skuldebrefvet.
Vid en sådan åsigt Ilar. äfven Lagberedningen förblifvit i sitt
år 1850 utgifna förslag ^111 llandelsBalk. _
I intetdera af dessa förslag har likväl lagsjKtaren förestälVi äg,
att utsökning skulle /Kunna ske, än mindre utmätning ådömas för
ett lill viss man eller .ordres stäldt skuldebref, utan alt detsamma
blifvit från första innehafvaren öfverlåtel.
Då emellertid nu gällande 4 § i 4 kap. U:sB:n af åtskilliga
Domare på det sätt tillämpas, att jemväl förskrifning, ställd lill viss
man eller ordres b e r ä lii ga rth LJuU uUnäJ n ing hos hvem den finnes,
utan att transport—deraf lagligen skett eller fordringsegarens
rätt blifvit å inaehaltfären öfverlålen, samt en sådan tolkning föranleder
hide osäkerhet i i-igskipningen och v.ngleri i affärer, samt är
stridande mot sunda pririciper och, jag är derom öfverlygad, älven
den nuvartde lagens rälln mening, tager jag mig friheten föreslå att
4 § i 4 kap. U:sB:n urå erhålla följande lydelse:
”är förskrifning ställd att betalas till innehafvaren: njute
”lian full utmätning, som den i handom häfver. Lag
y/ ”samma vare, der förskrifning, ställd till viss man el”ler
ordres, blifvit, genom anteckning derå, till annor man
”eller innehafvaren öfverlåten. I dessa fall må borgenär
”söka gäldenär ehvad han finnes.”
Jag anhåller att denna min motion må till LagUtsk. remitteras.
4:0.
Uti 1734 års lag förekommer ett och annat stadgande, hvilket
mera har formen af ett godt råd än den egenskap af absolut fö
-
Den 31 December e. m.
303
Teskrift, sons en lag bör lemna. Så innehåller t. ex. 10 kap. 10
§ HandelsBm:
”Dör gäldenär, svare tå Hies arfvingar, så långt gods hans
”läcker, och gäide löftesman thet som brister. Dör löftesman, me”dan
han under borgen står; vare tå borgenär skyldig, att strax
”fordra ny borgen af gäldenären: gitter han den skaffa; vare then
”förre löftesmannens arfvingar frie: gitter han ej; söke borgenär
”betalningen genast utaf gäldenären, och bristen af löflesman”nens
gods-”
Detta stadgande är i flere hänseenden ofullkomligt och oegentlig!.
Så heter det t. ex. i l:a morn., alt, om gäldenär dör, bans
arfvingar Skola betala gälden oell löftesman endast svara för brislen,
hvilket uppenbarligen strider emot den föreg:de 9 §:n som
Stadgar att, ”der löftesman åtagit sig annan mans gäld som sin egen,
”borgenär eger söka hvilkendera han heldst vill”; följaktligen, om
lian så finnér för godt, löftesman i rummel, då denne sednare får
hålla sig till den döde gäldenärens arfvingar. 2:a mom. af 10:dé
§, som handlar om huru föi faras skall då löftesman dör, lider äf
ännu flere ofullkomligheter. Föreskriften, att borgenär straxt skall
fordra ny borgen af gäldenären, och, derest denne ej gitter sådan
anskaffa, genast af gäldenären utsöka betalningen, är dels obestämd
i afseende på den tid som betecknas med orden slraxt och
genast, dels saknas här någon clausel om påföljd för den borgenär
som uraktlåter att ställa sig nämnde föreskrifter till efterrättelse.
Detta förhållande, äfvensom stadgandet att löftesmäns gods
skall ansvara endast för brislen bos gäldenären, har föranledi en
mycket skiljaktig tillämpning i fråga om den ansvarighet, som åligger
löftesmäns arfvinge, såväl beträffande preskription för borgens
giltighet efter löftesmäns död, som ock betalningsskyldighetens vidsträckthet
samt frågan huruvida arfvinge, äfven efter löftesman som
borgat såsom för egen gäld, icke desto mindre skall åtnjuta det
s. k. beneficium or dinis, hvartill löftesman sjelf, om han lefvat,
icke varit berättigad.
Så bar en domstol på det sätt uttydt orden straxt och genast,
att gälden vid någon löftesmäns död skall anses genast förfallen,
och att lagsökning hos löftesmäns arfvinge skall anställas
inom 12 månader derefter, enl. Kgl. Förordn. d. 28 Juni 1798,
men i annat fall arfvinge vara fri. Andra domare hafva väl icke
velat antaga någon preskription för anställande af lagsökning mot
löftesmäns arfvinge, men deremot ansell honom berättigad att icke
betala förr, än utrönt blifvit, huruvida tillgång saknades hos gäldenär,
utan afseende derpå alt borgen varit ingången både såsom för
egen gäld och in solidum. Slutligen har en högre domstol hvarken
antagit arfvinges rätt alt tillgodonjuta något slags preskription eller
något beneficium i afseende på ordningen för utsökandet, ulan ansett
den ifrågavar:de § icke vara tillämplig för proprie-borgen, så
att t. o. m. arfvinge, som, i full ovetenhet om arfgifvarens borgesförbindelse,
icke förr än 8 till 9 år efter dödsfallet derför blifvit
lagsökt, är vorden dömd att betala till yttersta skarfven.
26*
40 i
Den 31 December e. m.
Dessa stridigheter i lagens tolkning åstadkomma mycken osäkerhet,
många olägenheter och ett ganska förlåtligt misstroende hosén
och annan part lill skarpsinnigheten hos den ene eller andre
bland domarne i saken; och jag anser detta innefatta tillfyllestgörande
skäl att för framtiden motionera en tydligare lag. När jag
således söker efter, dels hvad som uppenbarligen varit lagstiftarens
mening, när den nu gällande lagen nedskrefs, dels en utväg att
förena det der afhandlade rättsförhållandet med hvad som sedermera
tillkommit, för begränsning af liden för löftesmäns ansvarighet,
finner jag såväl det ena som det andra af dessa moliver passa
fullkomligt till det af både den äldre Lagkomiléen oell Lagberedningen
i delta hänseende införda stadgande i förslaget till 7 kap.
H.B., nemi. att hela lfa mom. i n. v. 10 § H.B., om något beneficium
för löftesman, derest gäldenär dör, uteslutes såsom både
innefattande en motsägelse och i öfrigt icke erforderlig, men att,
då löftesman dör, skulden anses förfallen, så snart borgenär om
löftesmäns död erhållit bevislig kunskap, hvarefter han skall vara
pligtig att, inom ett år, antingen utkräfva betalning af löftesmäns
arfvingar, om borgen är ingången såsom för egen skuld, samt eljest
inom samma tid lagsöka gäldenären; men om detta försummas äro
arfvingarna fria.
Jag föreslår således alt 10 § i 10 kap. B.B. må förändras till
följande lydelse:
”Dör löftesman medan han under borgen står; vare borgenär
”skyldig alt fordra ny borgen af gäldenär. Ställer ej denna ny borgen,
sora skäligen antagas må; då skall borgenären, inom ett år
”sedan löftesmannens arfvingar kungjort honom dödsfallet eller han
”det eljest bevisligen vela fält, kräfva betalning af arfvingarna, om
”löflesmannen borgat sora för egen gäld, eller lagsöka gäldenären,
”om borgen ej så ingången är; eller hafva sedan ej någon rätt mot
”arfvingarna.”
Jag anhåller att denna min motion måtte remitteras till
LagUtsk.
5:o.
På de välgrundade skäl, hvilka finnas nptagna i LagUlsk:s vid
förra Riksdagen under M 10 afgifna betänk, föreslår jag
att R. o. Ad:s, uti 6 § af dess Privilegier d. 16 Okt.
1723 grundade, samt genom 8:de och 9:de mom. i 2 §
af R.Bms 8:de kap. fastställda rätt, att få vissa Ståndet rörande
mål och ärenden omedelbart i Hofrätt uptagna eller
afdömda, mätte uphöra.
Det nu existerande s. k. privilegium är, i min tanka, icke
blott olämpligt derföre att det skiljer Adeln från andra medborgareklasser,
utan är tillika för Ståndet sjelft i flera hänseenden oijenligt,
besvärligt och skadligt samt ledande lill onödiga, för mänga
ganska kännbara utgifter, utan alt innebära något det ringaste gagn,
hvarföre jag icke fattar rimligheten af de moliver, som kunnat vid
Den 31 December e. m.
405
föreg:de Riksdagar, leda till afslag af i delta ämne väckta motioner,
åt hvilka jag således vid denna Riksdag hoppas ett bättre öde.
Dessa motioner b gärdes på bordet.
6:0.
Såsom ett tillägg till mitt den 29 dennes ingifna anförande i
Bränvinsfrågan får jag ytterligare underställa det Högl. särskilda
Utsk. för behandling af bränvinsfrågan följande förslag till inskränkning
i bränvinsmimiteringen:
l:o. Alt landthandlare må förbjudas, första gången yid
vite af 100 R:dr b:ko och andra gången vid förlust af
handelsrättighet, att handla med bränvin, vare sig i parti
eller minut.
2:o. Att Taxeringskomitéerna på landet berättigas att,
jemte den allmänna bevillningen för bränvinsminutering
åsätta en extra minuleringsafgift från 20 R:dr till 100 R:dr
b:ko, som tillfaller socknen eller länets gemensamma kassa,
hvilken afgift äfven må kunna åläggas kände lönnkrögare.
3:o. Att samtlige kopparslagare i Riket åläggas vid ansenligt
vile att föra journal öfver alla hos dem beställda
eller reparerade bränvinsbränningsredskap, med upgift för
hvilkens räkning beställningen eller reparationen skett; och
skall denna journal af dem med ed fästas samt på landet
vid hvarje Ting och i städerna en gång hvarje qvartal hållas
kronobetjeningen tillhanda.
Remitterades till del för behandling af frågor rör:de bränvins
tillverkning och försäljning tillsatta serskildta Utsk.
7:0.
Oaktadt det är mig sagdt, att en propos. från Regeringen vore
att förvänta med förslag till ny konkurslag, har jag dock, i okunnighet
om dess beskaffenhet, icke ansett mig böra underlåta att föreslå
några af dess ändringar i nämnde lag, hvilka torde vara mest
af behofvet in praxi påkallade. De äro följande:
8 § stadgar, att konkurs skall anses börjad när gäldenärs ansökning
uptagen är.
Följden af denna föreskrift har ej sällan visat sig vara den
all, om än gäldenären varit nog ärlig att så snart han förnummit
sig icke kunna göra alla full rätt, åtminstone söka genom cession
bereda alla lika rätt, samt fördenskull lill Rällen ingifvit ansökning
om afträdande af sin egendom, utmätning mellankommer innan ansökning
kommit att inför Rätten föredragas och uptagas, hvarigenom
en borgenär tillskansat sig en fördel och för sin fordran vunnit
betäckning på de andra borgenärernas bekostnad. En sådan
orättvisa bör lagen, derest så ske kati, bjuda till att förekomma,
hvilket bär kan ske om ordet ”uptagen” utbytes mot ”till Rätten
ingifven”, så ali gäldenären, för att skydda sin egendom mot utmätning,
endast har af nörlén att förete vederbörande tjenstemans
bevis att cessionsansökningen blifvit med behörige bilagor in
-
406
Den 31 De c e m ber e. m.
gifven. Jag motionerar således att 8:de § må erhålla följande
lydelse:
8 §. Konkurs skall anses börjad när gäldenärs afträdesansökning,
med iakttagande af hvad, enl. 1 och 3 §§ föreskrifves,
ingifven är, eller, om borgenärerna sjelfva sökt
att hans egendom afträdas må, å den dag, då Rätten dertill
bifall gifvit.
§§:ne 47, 48, 49 och 52.
Dessa §§ innehålla håde alltför stränga och mot sitt ändamål
stridande föreskrifter, ang:de säkerhet å gäldenäs person, då derigenom
stadgas att gäldenär, sorn gjort cession, vare sig frivillig eller
tvungen, skall hålla sig inom sitt hus intilldess första dom i saken
gifven är, och att han ej, utan borgenärernas medgifvande, får vistas
derutom vid andra tillfällen än då han å helgedag bevistar
gud-ajenst eller af gode män eller syssloman kallas lill uplysningars
meddelande, hvarjemte domaren bemyndigas all, der någon borgenär
påslår större säkerhet å gäldenärs person, förordna om bevak- -  ning i gäldenärens hus på borgenärens bekostnad.
Den olyckliga och för hans medborgerliga existimation menliga
belägenhet, hvari den gäldenär redan befinner sig, hvilken, urståndsatt
att kunna betala sina skulder, nödgas afstå all sin egendom till
borgenärer, synes icke böra, då emot honom ej förekommer aniedu.
lill brottsligt förhållande — i hvilket fall 51 § i Konkurslagen är
uppå honom tillämplig — än ytterligare försvåras derigenom att
hans personliga frihet inskränkes mera, än behofvet oundgängligen
påkallar, eller göres beroende af en borgenärs blotta godtycke eller
hämndlystnad.
Att gäldenären, intill dess han besvurit bouppteckningen och
öfverlemnat boet till förvaltning af borgenärernas gode män ,ej bör
få begifva sig från sitt hemvist vid andra än de i Konknrslagen
nämnde tillfällen, är onekligen i sin ordning; men längre synes
icke inskränkningen af hans personliga frihet böra utsträckas.
Af sådan anledn. föreslår jag att 47, 48, 49 och 52 §§ i
Konkurslagen måtte ändras till följande lydelse:
47 §. När gäldenär gjort ansökan om egendomsaflräde,
må han ej begifva sig från sitt hemvist vid andra tillfällen,
än då han besöker offentlig gudstjenst eller skall, efter kallelse
inställa sig vid Rätten till förhör, eller annorstädes till
uplysnings afgifvande ronde konkursmassan.
48 §. Sedan gäldenären besvurit boupteckningen och
öfverlemnat boet till af borgenärerna utsedde gode män,
uphöre den inskränkning i hans personliga frihet, som i 47
§ stadgas; dock må han ej vistas längre bort, än alt han
kan, vid Rätten till förhör, eller annorstädes inom Rättens
domsaga till uplysnings afgifvande rör:de konkursmassan,
personligen inställa sig åtta dagar efter kallelse; vare ock
skyldig att för Rätten upgifva stället der han vistas och,
om del ligger utom domsagan, viss inom domsagan bosatt
person, till hvilken kallelse å honom lemnäs må.
49 §. Begifver gäldenär sig från sitt hemvist, utan alt
Rtn 31 December e. m.
407
hafva iakttagit hvad honom åligger efter 48 § vare bysättl
ning underkastad lill dess han sådant åliggande fullgjort.
Uteblifver han å tid då han, efter kallelse sig inställa bordt,
och är kallelsen åtta dagar förut meddelad honom sjelf eller
den person han lill emottagande deraf upgifvil; varde
han genast hemtad. Afviker han från det ställe dit han
kallad eller hemtad blifvit, medan hans närvaro der fordras;
varde i bysättningshäkte förvarad, till dess första
dom i konkurssaken faller, om någon af borgenärerna del
påstår.
52 §. Aflrädes gäldenärs egendom genom laga tvång;
ställe han sig till efterrättelse hvad i 47 § föreskrifves, så
snart Rättens beslut om egendomens afträdande honom kunnigt
blifver.
I sammanhang härmed och då det synes ingalunda billigt att
borgenärer, som redan äro lidande genom gäldenärens oförmåga att
fullgöra sina ingångna förbindelser, skola, till ytterligare förlust för
dem sjelfva, gifva af boels afträdda tillgångar underhåll åt gäldenären
och hans familj under en längre tidrymd, som ej beror på dem
alt bestämma, eller till dess konkursdomen fallit, anser jag tiden
för underhållet höra inskränkas endast intilldess gäldenär besvurit
boupteckningen och öfverlemnat boet till gode mannen; honom likväl
förbehållet att för sig, hustru och oförsörjda barn behålla nödiga
gång- och sängkläder, äfvensom han hör vara berättigad till
ersättning för resa och uppehälle vid de tillfällen då han, efter kallelse,
inställer sig vid Rätten till förhör eller annorstädes till uplysuingars
afgifvande ronde konkursmassan.
1 enlighet dermed föreslår jag följande lydelse af 55 § i nuvande
konkurslag:
55 §. Gäldenär, som ej lön, fordran eller annan tillgång
eger, hvilken ej går i betalning för gäld, njute af
konkursmassan nödigt underhåll för sig, husfru och oförsörjda
barn, under den lid han ej må begifva sig från sitt
hemvist; efter ty som i 47 och 52 §§:ne sägs ; så ock hvad
som erfordras för resa och uppehälle, då han efter kallelse
har att inställa sig vid Rätten till förhör eller annorstädes,
lill uplysnings afgifvande rör:de konkursmassan, dock ej
mer, om han vistas utom domsagan, än som tarfvades om
han derinom, å ort der han sist vistades sig uppehölle.
För öfrigt eger lian undantaga nödige gång- och sängkläder
för sig, hustru och oförsörjda barn. Kommer tvist upp
i anledn. af hvad nu stadgadt är; pröfve Rätten hvad gäldenären
skäligen beslås eller tilldelas må: finnes gäldenär
hafva, utan laga skäl, dröjt med boupleckningsedens afläggande
eller boets öfverlemnande lill goda män; äge Rätten-
inskränka tiden för det underhåll han njuta skall,
efter ty som omständigheterna dertill föranleda.
Varder gäldenär efter 49:de § i bysättningshäkte insatt;
gånge kostnaden derför ur konkursmassan ut.
Den 31 December f. m
Stadgandet i 87 §, att äfven den s. k. duppleltaklen i konkursmål
skäll qvarstanna hos Rätten för att der af borgenärerna
läsas, föranleder flera olägenheter såväl för Rätten som borgenärerna.
Det tyckes derföre vara vida mer lämpligt alt dupplettaklen
ullemuas till den som erhållit förtroendet att vara borgenärernas
gode man, med hvilkeu de följaktligen hafva närmare beröring
och som dessutom för egen räkning behöfver hafva jemn tillgång
till handlingarna i konkursen.
Jag föreslår således att 87 § må ändras till följande lydelse:
87 §. Allt hvad af gäldenär och borgenärer i konkurssak
skriftligen anföres, med dertill hörande bevis, skall tvefallt
ingifvas, och låte Rätten sammanhäfta afskrifierna, och
ntlerane dem, der så äskas, till gode mannen eller syssloman
att hållas parterna tillhanda.
Anhålles om remiss lill LagUtsk.
Begärdes på bordet.
Uplästes en af Hr Celsing, Lars Gustaf, inlemnad sålydande
motion:
Frågan om lämpligaste sättet ali skydda omyndigs rätt i afseende
å bevarandet af dess egendom har länge utgjort ett af de vigtigaste
föremålen för Lagstiftningens bemödande i vårt land. Många
olika förslag hafva i denna fråga tid efter annan blifvit upgjorde
och förkastade. Men det oaktadt har man hitintills ej kunnat härutinnan
förena sig i annan åsigt, än den, som lärer vara temligen
allmän, alt omförmälte problem ännu icke vunnit någon fullt tillfredsställande
lösning. Det medges visserligen att den vid 1845
års Riksdag beslutade lagförändring, aog:de Förmyndares redovisning
m. m. i sin nion kau vara nyttig. Att icke dermed hela det
åsyftade ändamålet vunnits är dock uppenbart. I öfrigt är äfven
till omyndiges betryggande stadgadt att desse skole äga en s. k.
tyst förmånsrätt i förmyndares egendom; och det är egentligen om
lämpligheten af delta stadgande den största skiljaktighet i åsigler
sig visat. A ena sidan har man, som mig synes, med fullt skäl
anmärkt, att samma stadgande endast på ett högst ofullkomligt sätt
bereder den trygghet man velat den omyndige erbjuda. ' Det slår
t. ex. icke i Lagstiftarens makt alt förhindra en förmyndare att afhända
sig större eller mindre del af sin egendom och emot den nya ägagaren
blir myndlingens tysta förmånsrätt betydelselös. A andra sidan
åter har man med lika stort fog anmärkt, alt nyssnämnde slags
förmånsrätt, sådan den i 1111 gällande lag är bestämd, jemte ålskillige
andra lysta förmånsrätter, i en särdeles betänklig grad förnärmar
real-kredilen, då i vissa fall inteckningsrält i fast egendom mäste
vika för oinlecknade fordringar ; och alt den sålunda antagne grundsats
i afseende å panträtt i fast egendom svårligen låter förena sig med
det stadgande, enl. hvilket panträtt i lös egendom alltid bereder företräde
framför betalningsanspråk för barnagods eller upbördsmedel.
De väsendtliga olägenheter, som förorsakas deraf att värdet af en
intecknad fordran mången gång tillintetgöres af den omständighet
Den 31 December e. m.
409
att gäldenären innehar förmynderskap eller upbördsmannabefattning,
om hvars tillvaro långifvaren, oaktadt all möjlig försigtighet, ej kunnat
förskaffa sig kännedom, hafva också blifvit allmänt insedde och
erkände; hvarför ock vid flere Riksmöten särskilde Nåd. Propos:r
och en mängd enskilde motioner i detta ämne blifvit afgifne; dock
utan alt något hufvudsaklig! resultat ännu följt deraf.
De hinder, hvilka sålunda hitintills mött försöken att åstadkomma
en förbättring uti omförmälde hänseenden kunna visserligen
anses vara afskräckande. Men frågans stora vigt och del allmänt
öfverklagade behofvel af en sådan förbättring föranleda mig likväl att
än ytterligare taga upmärksamhet på detta ämne i anspråk.
.lag hyllar obelingadt den af begge Statsmakterne erkända
grundsats, att ”Staten bör med all möjlig omsorg, genom en klok
”lagstiftning, söka bevara de omyndiges rätt, den de sjelfva icke äro
”i tillfälle att bevaka.” Och jag vill således icke ifrågasätta alt den
fördel omyndige kunna äga i nu gällande lagbestämmelser, ang:de
deras lysta förmånsrätt, skall dem betagas, utan att deras rätt på
annat ä mpligt sätt betryggas. Men jag har redan förut antydt,
huru ullkomlig nämnde fördel är. Den nuvarrde lagen motverkar
t. o. m., på sätt K. M. anmärkt, ”uti mer än ett fall just det än”damäl
den skulle befrämja, såsom: dä vederhäftige och till för”myndarekallet
skicklige män undandraga sig detsamma af orsak att
”de äro eller kunna komma i behof af lån emot inteckning; eller
”då förmyndare utlånar omyndiges medel emot inteckning i annans
”faslighet, men panten, i anseende till någon okänd tyst förmåns
rätt,
icke medförer den påräknade säkerheten.” Jag hoppas att
lagstiftningen på samma gång den genom nedflyttning af omförmälde
tysta förmånsrätter befriar vära kreditlagar från en af dess
väsendtligaste brister, skall kunna erbjuda de omyndige en större
och säkrare fördel i stället. Jag hoppas nemi. att idéen om lämplige
förmyndarekamrars inrättande skall kunna på ett antagligt sätt
realiseras. Denna förhoppning grundar jag icke allenast på den
åsigt, som hos R. St:r gjorde sig gällande vid 1834 års Riksmöte
utan ock på K. M:s Nåd. yttrande till Rikets år 1844 församlade
St:r: ”att K. M. delade Ständernas år 1834 uttryckte önskan, an”g:de
inrättande af ändamålsenliga förmyndarekamrar, och ville åt
”detta ämne egna en fortfarande omtanka, men ansåg möjligheten
”af framgång i väsendtlig mon bero af de kommunala förhållande”nas
utveckling.” Sedau delta yttrande afgafs har nära ett tiotal
af år förflutit och under tiden bör kommunalväsendet i vårt land
hunnit utveckla sig, icke obetydligt. Numera hafva jemväl i de
fleste provinser bildat sig Hypotheks-föreningar, Sparbanker, samt
andre dylika kassor, och snart hafva vi måhända alt i anledn. af
jernvägars anläggning förvänta räntebärande Statspapper. Sålunda
är redan och blir än vidare en betydlig lättnad beredd i fråga om att
med bibehållande af fullkomlig säkerhet förränta omyndiges kapitaler.
Med anledn. af hvad jag nu anfört, och då i fremmande länder
allmänna inrättningar för vård om omyndiges egendom kunnat
bildas på ett sätt, som visat sig vara fullt ändamålsenligt, lager jag
mig friheten föreslå att Rikets nu församlade St:r måtte lill K.. M.
HO
Den 31 December e. m.
ingå med underd. anhållan, det K. M. täckles låta genom en kommité
af sakkunnige män, med ledning jemväl af andra länders erfarenhet,
derom nplysning bäst torde kunna på stället inhemtas, utarbeta
och till Ständerna vid nästa Riksmöte framställa ett fullständigt
förslag till förmyndarekamrars inrättande här i landet och i
sammanhang dermed lill en lämplig förändring i lagstiftningen, rörande
de tysta förmånsrätterna.
Till bestridande af utgifter för en sådan komité och deribland
kostnader för en eller annan komilé-ledamots resor till utrikes orter
i ofvanantydde ändamål, erfordras dock särskilde medel; och jag
föreslå derför tillika, alt Ständerna må för detta ändamål ställa en
summa af 10,000 B:dr till K. M:s Nåd. dispostn.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
Begärdes på bordet.
Gr. von Platen, Baltzar, upläste en motion af följande
lydelse:
Den allmänna undervisningen har på sednare lider blifvit i
nästan alla länder utvidgad, alt omfatta allt flera grenar af vetande.
Vetenskapsmännen hafva allt mer och mer varmt upfattat sin höga
kallelse, att sprida det vetenskapliga ljuset, de updagade sanningarne,
i allmänfaltligt språk ned till det allmänna lifvet, bland alla
dess yrken.
Öfver allt öpnas ock nya och kortare vägar emellan jordens
alla folk. Utbyte sker icke mera endast med köpmannens gods;
men i tankar och nplysning, till förmildring af sederna och till ömsesidigt
biträde, att uphämta nya skatter ur naturen, och att fredligt
skifta dessa, till fyllande af samhällenas behof under olika luftstreck,
för uppehälle och välbefinnande i alla vilkor inom samfundsbyggnaderna.
*
För att deltaga i nationernas framgång på denna den allmänna
uplysningens och arbetets väg, är undervisning i de grundsanningar,
som i praktiska lifvet finna sin tillämpning, oumbärlig ända hos
handarb et arein oumbärlig i hvarje land, som icke vill stanna efter,
att endast fostra slafvar åt mörkret.
Så är slöjdidkarens ställning i vår tid redan i grunden skiljd
från förra tiders. Det förädlingsarbete, genom hvilket idogheten
bereder för menniskans behof de råämnen, hvilka naturen lemnar,
men som icke kunna begagnas i deras naturliga form, var länge
bundet inom en träng krets af enahanda, så väl till råämnen, som
idoghetens alster.
Delta arbete kuode då ofta utföras genom endast färdigheter,
sorn voro innötta af åren, och aflöste hvarandra i samma spår,
utom hvilket ingen väg kunde finnas, der endast vanan var ledare.
Den nya tiden har ordnat detta annorlunda. Ban ställer allestädes
begreppet i spetsen för arbetet, och hvad sorn främst utmärker
denna tids slöjd är, att vetenskapen upmärksamt leder dess rörelser,
och att konsten gläder sig att kunna teckna med handtverkarens
hand.
Den 3) December e. in
-
fil
Med dessa krafter banar nu slöjden ouphörligen nya vägar, der
den maschinmässiga, omdömeslösa färdigheten ej kona af stället; och
tydligt är, att det land, hvars konstflit icke följer denna tidens riktning
framåt, är ovilkorligen dönult alt gå tillhaka.
1 samma mån som menniskosnillel och vetenskaper ouphörligen
skapa machiner, att iklädas det tyngsta arbetet, den osjäliga
verksamheten, i samma mån som dessa machiners välde utvidgas
med hvarje dag, ändra sig ock förhållande derhän, att arbetarens
möda endast derigenom kan mäla sig med machinens kraft, att
menniskan sjelf uphör att vara machin, derigenom att hennes förständsgåfvor
med fullt lif biträda handen, alt omdömet och kunskapen
hjelpa ögat att fullt se och leda, och att känslan, hyfsad,
renad, förädlad, utvecklar sig i det andliga, i lifvet hos tingen,
hvilka handen i konstens tjenst skapar, med smak och skönhet till
allt högre förädling.
Pä denna väg, och snart blott på denna enda, skall machinen
allenast tjena slöjdarbetaren, men aldrig göra intrång i hans arbete.
Den andliga utveckligen, som vårt tidehvarf har ställt på en
omätligt större bas än alla föregående, då hon nu, med oändligt
utvidgade medel och krafter, Omfattar hela folket, har framför
allt i det industriella lifvet visat sitt inflytande och siu fruktbarhet.
Men i samma mån, som förståndets kraft mångdubblar handens,
och det odlade skönhelssinnel med öfvad blick kläder det arbetade
i behag, skall ock ingen annan hand, än den som är vägledd
af kunskap och konst vinna ens sitt upphälle i slöjdernas
tjenst.
Derföre höras ock nu öfver en hel verld ropen om industriel
upfostran i skolor, och dessa rop äro högst i machinernas
eget hemland, England, derföre, att vid verldsexpositionen i Loudon,
Englands folk blef öfvervunnet i sitt eget land af Fransmännen,
som inför alla folkslag bevisade, att konstens hand med sin
beröring gifver åt handelsvaran ett så förökadt värde på marknaden,
att machinernas stora förmåga af arbete för godt köp icke är stor
nog, för att bära sig med ett smaklöst mönster på den frambragta
väfnaden eller att upväga en saknad konstform hos det förfärdigade.
Man har sett att det icke är nog för verkstaden, att mästaren
sjelf har nödig konstbildning ; utan att hvar och en af arbetarne
mäste, när han skall väl utföra en ritning, begripa den, och med
kunnigt öga leda sig i det verk han skall utföra.
Frankrike har förr än något annat Tand insett dessa sanningar,
och haft Slöjdskolor, under namn af Teckningsskolor, hvaraf
nu finnes en mängd öfver hela landet.
Det första undervisningsverk af denna art, och ännu en af
statens i verksamhet varande skolor i Paris: Ecole impériate de
dessin el de mathémaliques, appliqués aux arts industriels,
stiftades år 1763, af en målare vid namn Bachelier, hvilken offrade
deråt omkring 60,000 livrés (= 59,250 francs), som han
hade sammansparat på frukten af sitt arbete. Konungen gaf derefter
1,000 louis (= 23,700 fr.) till byggnader. Alla täflade nu
Den 3) D ecembcr e. m.
att följa del höga exemplet, hvarigenom en grundfond lill öfver
45,000 livres (= 44,340 francs) ränta bildades, och med denna
var tillräcklig undervisning försäkrad ät ett tusen fem hundra elever,
hvartill ock antalet steg då skolan öpnades år 1766, under Bacheliers
ledning.
Icke förr än 71 är sednare, eller år I837, stiftade Regeringen
i England sina Teckningsskolor för arbetarepå en gång
i London och i landets förnämsta fabriksstäder;, och ännu 7 är
dröjde det derefter, innan dessa skolor kommo lill någon egentlig
verksamhet.
Dem fattades mycket och isynnerhet god ledning. Men verldsexpositionen
i London bragte behofvet af en förbättring härutinnan
till allmänt och högljudt erkännande, och med Engelsk kraft greps
verket an.
Med hvad värma denna angelägenhet omfattades, inhemtas bäst
af Engelska Statsmäns ord, som jag här skall låna från komitérades
för nämnde exposition, under d. 11 Nov. 1852 afgifna andra berättelse
till Engelska regeringen.
Sedan i denna handling komilérade anfört, att de vigtiga manufaktur-
och handelsstäderna Birmingham, Bristol, Halifax, Hull,
Oldham, Sheffield, samt stenkälsfabrikerna i Staffordshire, lill dem
irigifvit mem:r, rörande ”viglen af undervisningsanstalter för
dem som iiro sysselsatta i handtverk och manufakturer, i de
vetenskapens och konstens grunder på hvilka deras ömsesidiga
idogheter bero'"', samt komilérade vidare omnämnt en allmän fordran
på samband emellan de i landet redan befintliga undervisningsanstalter
på denna väg, fortfara de:
”Grunden lill bildande af ett åstundadt samband, orterna emel”lan,
synes redan vara för handen uti Provincial-Teckningssko”loma,
hvaraf f. n. flera än 20 åro inrättade i delta land — i
”serskilda industriella stiftelser, såsom Konstskolan i Edinburgh,
”Bergsskolan i Newcastle etc. och i de åtskilliga Mechanics’ lu”stitutes,
som finnas i städerna.
”Teckningsskolorna äro f. n. underhållna, dels genom Parla”inentsbevijloingar,
dels genom lokala subscriptioner, och genom af”gifter
från lärlingarne. Bredvid dessa anstalter hafva de nämnde
”Mechanics1 Institutes under de sednare åren icke allenast be”mödat
sig att utsträcka sin betydenhet såsom inrättningar för sy”slematisk
undervisning; utan de hafva ock gifvit tillkänna en fast
”åstundan alt träda i samband med en central-stiftelse i London,
”hvilket har visat sig i ett vigtigt och inflytelserikt möte, som hölls
”i The Sociely of Arts d. 18 sisth Maj, och försiggick i enighet
”emellan mera än 220 stiftelser, som räkna omkring 90,000 leda”möter,
alla i förbindelse med denna societet.”
Komilérade anföra vidare:
”Undervisningsanstalter för industrien finnas i de flesta Kon”tinental
Staterna, der de framgått med stigande utveckling pä da
”de sista 15 åren. Den anmärkta tillvexten i kontinental-produk”lion
tillskrifvas till en del den kunskap om naturkrafterna, hvilken
”genom nämnde anstalter blifvit meddelad ål de i industrien syssel
-
Den 31 December e. m.
413
"satte personer. I länder der bränsle och råämnen för machinerier,
"antingen alldeles icke finnas, eller ej äro i ymnighet, var det naturligt,
att man måste mera bero af försländselementet i pro"duktionen,
än hos oss, der nämnde ymnighet gaf en väckelse lill
"arbete, och skapade mycken praktisk erfarenhet. Det har länge"sedan
blifvit grundsats i de främmande staterna, att tillämpningen
"af vetenskap och konst vid produktionen mäste mera än upväga
"godt köp på råämnen, och att den tilltagande lättheten i fortskaff"ningsmedel
ställer den sistnämnde fördelen i mindre värde, såsom
"element för manufakturen, medan denna lätthet sätter andra nationer
i ständ att hastigare förvärfva erfarenhet, och skall, lill
"följe deraf, med tiden förvandla den industriella täflan i en, som
"förutsätter det mest hushållssamnra användande af naturkrafterna.
"Vi bedja att få hänvisa till några utdrag ur en föreläsning af
'n]):r Playfair, som nyligen utomlands besökt många anstalter för
"industriel undervisning, och som beskrifver dessa såsom i allmän"het
befinnande sig på ett högt steg af verksamhet. Det bästa
"prof på deras nytta för produktionen är, att från dem, som syssel-»
"sätta sig med industri, det finnes en beständigt ökad ansökan om
"rum för de lärlingar, som fostras bos dem; och att, till följe häraf,
"antalet lärjungar öfverallt är i tillväxt. Man har beräknat att, i
”Tyskland allena, 13,000 personer af mankönet årligen njuta den
"högre teckniska och vetenskapliga undervisningen i slöjdskolor och
"polyteckniska instituter, under det alt mera än 30,000 arbetare
”systematiskt inhemta elementerna af vetenskap och konst i skolor,
"som meddela undervisning åt dem på deras lediga stunder."
Komiterade säga vidare om England:
”1 betraktande af hvad som af allmänheten i detta land redan
"blifvit gjordt, för att bereda inflytande åt vetenskaper och konster,
"samt sprida vetenskapliga grunder ibland dem, som äro sysselsatte
"i deras praktiska användning, finna komiterade det ett stort nit
"har uppenbarat sig i detta afseende, såsom skall synas af följande
"lista på de stiftelser, hvilka med berörda ändamål, mer eller min"dre
till syfte, nu befinnas allenast i och omkring hufvudstaden."
, Jag utelemnar dessa namn, och anförer vidare komiterades ord:
"Listan på dessa stiftelser, (omkring ett hundra till antalet), sannolikt
långt ifrån fullständig, må tjena att ådagalägga den stora
"utsträckning i hvilken allmänheten frivilligt taxerat sig för befrämjande
af ofvannämnda syftemål.
"Det är icke lätt att upgöra ett noga öfverslag af den totalsumma,
sorn i London årligen utgifves för sådane stiftelser, som
"de nu ifrågavande; men från de uplysningar, som kunnat bernias
"af de balansräkningar, hvilka ett stort antal af dem har offentliggjort,
och från andra källor, hafva komiterade öfvertyga! sig det
"man icke räknar för högt, om man upskaltar dem till 160,000 £ St."
"Utom de privata stiftelser och föreningar, som nämnas i ofvan
"uptagna lista, finnes det åtskilliga af nationalkarakter, hvilka äro
”underhållna uteslutande genom allmänna medel och som det är
"nödvändigt att uptaga i läkningen, om man vill se hvad som
"f. n. är gjordt, i hufvudstaden allena, till befordrande af vetenskap
414
Den 31 December e. m.
”och konst. Vi behöfva endast nämna Brittiska Museum, National”Galleriet,
Museum för Didaktisk Geologi och den dermed förbundna
”Bergsskolan samt Departementet för Praktisk konst (intill helt ny”ligen
kändt under namn af Teeknings-skola).”
”Del belopp sorn är föreslaget att användas för hvar och en
”af dessa, under närvar:de finans-år, efter de kostnadsförslag^- hvilka
”blifvit förelagda Parlamentet under sista sessionen, och nu röstats
”af detsamma är:
”till Brittiska Museum (Inrättningen)  52,343 £.
(Nya byggnader) .... 21,350 )>
(Inköp, etc.)  2,966 »
”till Nalioual-Gallereij.  2,495 »
”lill Museum för Praktisk Geologi (oberäknade geologiska
undersökningar i landel, 5,500 £. och Museum
för Irländsk Industri 3,348 £.)  6,072 »
”till Departementet för Praktisk konst (oberäknade
provincial-skolorne 7,870 £.) ....... 10,050 »
Summa 95,276 £.
”Hela den år-liga utgiften för dessa national-stiheiser, oberoende
”af de summor, hvilka åro anslagne alt påkostas i sammanhang
”med dem, men utom London, upgår alltså till omkring 95,000
”£, hvilka, tillagda den nyss beräknade summan af 160,000 £,
”visa en totalkostnad med ett kapital af mera än en fjerdcilels
"mill. £ St., på året, (Tre milhr sextio lusen R:dr Svenskt B:ko)
”för ofvannämnde publika och privata-stiftelser: ett sakförhålllande,
”hvilket, medan del ådagalägger att stor ansträngning, både från
”Statens sida och puplikens, blifvit gjord till befrämjande af vetenskap
och konst, gifver ett desto större ämne till bedröfvelse deröfver,
alt genom brist på enhet och beräkning det frambragt en
”jemförelsevis ringa direkt vinst för industrien.”
”De oafvisliga behofven för detta land, sådana de visat sig vid
”expositionen af 1851, hafva blifvit på det insigtsfullaste sätt fram”ställda
i en följd af föreläsningar, som nyligen blifvit hållna i
”The Society of Arts, efter ingifvelse af H. K. H. Prins Albekt,
”societetens President. Dessa Föreläsningar öfver expositionen, vi”sade
omisskänneligen de hinder för utveckling af Brittisk industri,
”hvilka hittills funnits och härrört af brist på hjelp från veten”skaplig
undervisning, både allmän och serskild för de olika gre”narne
af industri.”
”Några få utdrag ur dessa föreläsningar skola icke anses sakna
”intresse, då de ådagalägga den fasta öfvertygelse, som näres af
”flere delta lands ypperste vetenskapsmän och practici, om nödvän”digheten
alt bereda sådan undervisning, om England skall kunna
”bibehålla sin ställning såsom en industriel nation.”
Men jag slutar här dessa utdrag ur den vigliga handlingen.
De sista orden, som jag anförde af komitei-ades för verldsexpositionen
i London, äro lystringsord, hvilka skola höras öfver verlden,
och som skola hörsammas; ty allestädes är elen skatt tillfinnandes,
hvilken också England måste anlita såsom den värdefullaste, nemi.
Den 31 December e. m.
415
förståndet, eller, såsom bomiferade benämnt den, sedan den blifvit
myntad: förslåndselemenlet i produktionen.
Detta förslåndselement i produktionen är allestädes detsamma
oell kan af intet land lemnäs ur räkningen.
Det var sanningen, hvilken, skön såsom alltid, i smycken blixtrade
på segrens banér vid den stora verldsexpositionen.
Eller hvadan denna veklagan från Englands män? Hvarifrån
den uptäckta missräkningen bos ett folk, som förvärfvat sig öfver
hela jorden namn att vara det bäst praktiskt uplysta, och som skall
behålla delta namn?
Finnes det väl en kraft, som kan motstå en omätlig här af
machiner, dragne af millioner ånghästar? Ja, det finnes en, och
han heter menniskoandén, som måste leda macliinen nu och alltid
derföre alt macliinen icke har och aldrig får förstånd. I detta krig
på industriens fält herrskar samma förhållande, samma naturnödvändighet,
som på sabelns mark, slagtfältet. Allestädes besegras
de rå massorna, örn än omätliga, af de mindre, när i dessa hvarje
öga ser och tanken ljungar.
Men fattas det väl något i värdet hos blotta väfnaden af den
silbesfina tråd, som macliinen spunnit? Ja, industriens skapelse lyder
naturens, och värdet är ej tecknadt förr än på blommans blad,
der det talar till betraktaren. Blommorna i industrien äro menniskoandens,
äro konstens skapelser.
Men är denna skönhetsprägel på industriens alster icke onödig
och en fåvitsk yppighet? Nej, icke mera än växtens prakt hos
en Natur, sorn ej gör några onödigheter. En bof känner kanske
ännu sitt bättre väsende, om han uptäcker Skaparens under i denna
fägring på ett grässtrå. Denna prakt är hälsans, färg, såsom blommorna
på tärnans kind.
Också bar det aldrig funnits en fullt utvecklad konstflit utan
skönhetens prägel; och denna prägel står outplånlig ännu på det
det ringaste handarbete, såsom på krukmakaregodset hos Greken, i
den armes graf.
Konsten, då hon utgår redan från arbetaren, är i nyttans
tjenst. Detta är hemligheten — om den så kan kallas — hvarföre
den Engelska statsmannen skyndar att öka de tre milla- sextiotusen
R:dr Svenskt b:ko, hvilka det redan nu ärligen kostar, blott
inom London, att uppehålla stiftelser, hvilkas ändamål det är att
skärpa arbetarens förstånd oeh att tända med den gnista, som konstens
genius håller förvarad inom arbetarens öga.
Det är derföre, som den Engelska finansministern säger, i ett
reskript af detta år, såsom svar på ett naem. från ”The Lords of
the Committee of Trade,” att Flennes Majus Regering ”helt och
hållet instämmer med Lorderne om den stora nyttan af sådane stiftelser,
och är öfvertygad, att Parlamentets bevillning icke kan blifva
gifven till ett mera tjenlig! föremål.”
Det är derföre, som Hennes Maj:ts Regering öfverlemnat till
”Deparhtet för Praktisk konst” 5000 £ St._(= 60,000 R:dr Sv.
b:ko), till inköp af de yppersta, af konstform eller färg utmärkta,
saker från verldsexpositionen.
416
Den 31 December é. m.
Det är derföre, som, utom det att den förra stora tecknings*
skolan i Somerset Bous behåller der sin plats, med utgreningar i
Gowér Street för endast qvinliga lärjungar, och i Weslminster samt
Spitalsfields för manlige, Hennes Maj:ts Regering har uplålit åt det
nya Departdet för Praktisk konst, Marlborough House, hvars fyratio
salar äro öpnade för öfre'afdelningen i den praktiska konstskolan.
Det är derföre, som Hennes Majit Drottningen af England
har afklädt. sina egna rum sådana smycken, som Sévres vaser, hvilka
kosta 1,000 £ St. hvardera, för att sätta dem i salarne af Marlborough
House, att beses eller aflecknas, och jemväl att tagas i, af
arbetarne från Staffords och Worchester, hvilka arbetare måla blommor
och forma.
Det är derföre som på fjorton veckors lid 27,000 personer
besökt dess salar, de dagar som de hållas öppna för allmänheten,
och att 2,174 personer hafva betalt, såsom studerande i dem, på
omkring 10 veckors tid.
Det är derföre, som under hela denna lid,' ehuru intet af de
visade föremålen varit instängdt eller under glas, ingen olyckshändelse
med det dyrbara inträffat från den besökande allmänheten,
hvilken, såsom den beskrifvande Engelsmannen uttrycker sig, ”synes
på en gång hafva blifvit känslig derföre, att vi satt fullt förtroende
till henne.”
Det är, slutligen, ännu derföre, som från den stora praktiska
konstskolan i London skickas ut mönster för de ritningsskolor i
landsorten, hvilka stå i förbindelse med henne, och som understöd
lemnäs hvarhelst en förening upstår i landet för den stora massan
arbetares förståndsbildning, och bildning i konst, och som teckningslärare
inöfvas i Londonsskolan för att skickas ut i landsorterne,
att alla arbeta efter ett system.
Genomträngd af sanningen i den Engelska grundsats, som jag
nu sökt belysa, är jag fullt öfvertygad derom, att det fattiga Sverige
bör, med förhållanderna för öfrigt iakttagna, handla i denna
statsangelägenhet aldeles lika med det rika England, och det af
lika, ojn ej större skäl.
Vi hafva inom hufvudstaden Svenska Slöjdföreningens Tecknings-skola,
hvilken, tack vare det stora fosterländska målet, den
anda, under hvilken skolan fortgått, lärarnes rastlösa nit, deras utmärkta
skicklighet för undervisningen och ädla förnöjsamhet med
de alltför ringa arfvoden, som föreskrifvits af föreningens små tillgångar,
redan har ådragit sig R. Stms upmärksamhet, och fått R. Stms
understöd, som ökades vid sednaste Riksdagen.
I denna skola har intill detta års slut varit intagna 1560
elever. Af detta antal voro, sedan vid den lid anteckningen om födelseorter
intagits i matrikeln:
Elever, ingångna i yrkena, och födde i Stockholm . . . 220.
» i andra städer i Riket 137,
» på landet ... . 85.
» i utlandet .... 17.
Elever,
D en 31 D ecember e. m.
417
Elever, som ej ingått i yrkena, födde i Stockholm . . . 248.
» i andra städer i Riket 15.
» på landet .... 18.
Yrkenas antal af dessa har varit 81. Af tio skolans utmärklaste
elever voro sex födde i Stockholm och fyra i landsorten.
Dessa siffror bevisa att Svenska Slöjdföreningens skola tjenar
hela Riket, och ej ensamt hufvudstaden.
Men efter officiella upgifter funnos i Stockholm under sistlidne
år, gesäller och lärlingar på verkstäderne samt fabriksarbetare —
alla i behof af slöjdskolans undervisning — till ett antal af icke
mindre än 7,927 personer, och, om från Slöjdskolans 379 elever
samma år, drages, utom 141 skolgossar, i yrken ännu icke ingångne,
3 elever frän Technologiska Institutet, 5 handlande, 2 landtbrukare,
12 trädgårdsmästare, 1 betjent och 2 sjömän, med tillsammans
166 personer; så återstår endast 213 att hafva kommit från
nyssnämnde summa, 7,927 gesäller, lärlingar och fabriksarbetare;
och således hafva icke fullt 3 på hvarje hundrade af dessa besökt
skolan, hvilket uplyser om den ström, som är att förvänta, i mån
som öfvertygelsen om skolans nytta och nödvändighet för arbetaren
sprider sig bland mängden, hvilket man sett sker allt hastigare med
hvarje år, hvarföre skolan beständigt, samt i allt starkare förhållande
behöft utvidgas.
Ett stort antal läroämnen har måst uteslutas i brist af medel
till lärares aflöning. Af samma skäl hafva ock läroämnen, för
hvilka behofvet fordrar att de undervisades dagligen, nu, till stor
tidsförlust och skada för eleverne, endast på få dagar i veckan
kunnat förekomma.
Qvinnorna, hvars händer och förståndsverksamhet behöfvas för
konstfliten, lika väl sora karlarnes; men som svälta eller förgås på
afvägar, i brist på en undervisning, hvarigenom de kunde finna
sysselsättning, hafva, ehuru ett stort antal anmält sig, icke kunnat
intagas i en serskild afdelning i Svenska Slöjdföreningens skola —
också i brist på medel.
Jag föreslår, på dessa skäl:
1 :o Att till Svenska Slöjdföreningens skolas utvidgning och
lill uptagande äfven af qvinnor, i en serskild afdelning af undervisningen,
Föreningens Direktion mätte få det anslag, som nu af
statsmedel bestås med 4000 R:dr b:ko, ökadt, att utgå, mot lika
vilkor som hittills, med årligen Fjorton Tusen (14,000) R:dr b:ko.
2:o Att, då samma skola, i brist på medel, icke kunnat förses
med fysiska apparater och mekaniska modeller, hvilka äro oumbärliga
för undervisningen, men hittills varit för hvarje tillfälle lanta,
Svenska Slöjdföreningens Direktion måtte, lill upköp af sådana apparater
och modeller, erhålla af statsmedel för en gång (6000)
Sex Tusen R:dr b:ko.
3:o Att, då skolan nu begagnar en hyrd lokal, hvilken, ehuru
den bästa som kunnat erhållas, dock icke är inredd för ändamålet
eller genom tillräcklig dager tjenlig, samt ovilkorligen måste mångdubbelt
utvidgas; och den numera oumbärliga skolans bestånd alltför
2 H. 27
418
Den 31 December e. m.
mycket äfventyras så länge hyrd lokal måste begagnas, men ett
kostnadsförslag lill en ny byggnad eller till inköpande och inredande
af en redan befintlig sådan icke, i saknad af tomt, och i
ovisshet hvarest sådan må kunna finnas, nu kunnat blifva på förhand
upgjordt; R. St. måtte, under förbehåll att Svenska Slöjd
föreningens
direktion låter upgöra ett efter lidens fordringar lämpadt
förslag med ritningar till en åt föreningens skola, i dess utvidgade
skick, tjenlig byggnad på tjenlig plats, samt att detta förslag
blifver af K. M. nådigt faststäldt, för en gång bevilja, alt K.
M. till berörde ändamål efter behof disponerar, Ett Hundra Tjugu
fem
(125,000) Tusende R:dr b:ko.
Slutligen anhåller jag, att denna motion måtte blifva remitterad
till StatsUtsk., hvarest jag anhåller fä aflemna de ytterligare uplysningar,
som kunna anses vara af nöden.
Remitterades till StatsUtskottet.
Frih. Raab, Adam Christian, upläste följande motion:
Jag föreslår att alla export-tullar måtte ur Tulltaxan utgå.
Om remiss till Bevilln.Utsk. anhålles ödmjukast.
Begärdes på bordet.
Uplästes en af Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, inlemnad
sålydaude moiion:
Då Lagmans- och Kämners-R:ne, till följd af Kongl. Förordn.
d. 18 April 1849, indrogos, skedde det för att i någon mån uti
lagskipningen afhjelpa den långsamhet, hvaröfver klagan länge blifvit
förd. Dessa domstolars indragning förorsakade dock en så betydlig
tillökning i HofR:nes göromål, att en väsendtlig ombildning
af HofR:he visat sig vara nödig så vida icke motsatsen skulle upstä
af hvad som med Lagmans- och KämnefsRmes inrättning åsyftades.
Inseende behofvet af HofR:nes ombildning beslöto 1851 års R. St.
dels att HofR:ne borde arbeta pä flere divisioner än förut, dels ock
att HofRmes ledamöter borde erhålla skälig förbättring i sina löner.
R. St. ansågo jemväl, att behof af ytterligare tjenstemän blefve en
följd deraf att HofRmes divisioner ökades, och att ostridigt vore, det
vissa af HofRmes tjenstemän, särdeles de lägre, ej hade inkomster,
motsvarande sina åligganden, men R. St. funno tiden då ännu icke
vara inne att bestämma pä hvad sätt denna utvidgning och förbättring
af IIofR:ne borde försiggå. Betänkligt torde vara, att än vidare
upskjuta frågan om HofRmes ombildning, alldenstund rättegångar
numera derstädes förblifva under åratal oafgjorda, så att det betydligare
antal af de mål, som under år 1852 dit inkommit, ännu vid
innevar:de års slut icke blifvit slutligen föredragne, eller, om sådant
skett, åtminstone icke hunnit expedieras. Ehuru Svea HofRätt nu
arbetar på fem divisioner, utgöra de protokollsförande ordinarie Notariernes.
antal derstädes allenast 9 eller det antal, som bestämdes
för nämnde HofRätt, då den utgjordes af blott tre divisioner. Af
-
Den 31 December e. m.
419
ven de öfrige tjenstemännen äro nästan lika fåtaliga och således
otillräcklige att medhinna de till expeditionen hörande göromål.
Att äfven den lön och inkomst, som desse tjenstemän åtnjuta, äro
otillräcklige för tjenstemännens bergning, visar sig deraf, att, enl.
officiella handlingar, de i Svea HofRätt anställde Notarier, utaf hvilka
de fleste äro 50 år och derutöfver, åtnjuta endast följande inkomster:
Två Proto-Notarier:
lön på Stat
497:
—
ljuspenningar
.
20:
30.
—
ersättning för acla-lösen
77:
37.
4.
2*2 af doms-lösen
166:
32.
—
Summa
762:
3.
4.
Sex äldre protokollsförande Notarier
;
lön på Stat
477:
.—.
—
ljuspenningar
20:
30.
—
ersättning för acta-lösen
.
77:
37.
4.
2'T af Domslösen .‘
. .
166:
32.
—
Summa
892:
3.
4.
Tre yngre protokollsförande Notarier:
lön på Stat  477: —
ljuspenningar .
20: 30.
utslags- och protokollslösen 150: —
Summa 647: 30.
Dessa löner hafva Notarierne innehaft sedan längre tid tillbaka,
då Iöneinkomsterne motsvarade den tidens lefnadskostnad; hvaremot
IlofRmes ledamöter tid efter annan, och i den mån lefnadskostnaden
stigit, undfått skälig förbättring i sina löner från 800 R:dr till 1200
R:dr, sedermera till 1600 R:dr och vid sednaste Riksdagen till
2,000 och derutöfver till och med 2,600 R:dr b:ko.
Uti den Nådiga Proposm, som K. M:t till Rikets nu församlade
Ständer aflåtit angående HofRmes organisation, har bifvit föreslaget
att Proto-Notariernes, Registratorns, den nuvarande vice Advokat-Fiskalens
och Kanslisternes befattningar borde indragas. Således
skulle i Svea HofRätt två Proto-Notariers, en Registrators, en
vice Advokat-Fiskals och sju Kanslistbefattningar, eller tillsammans
11 tjenster komma att uphöra; och i stället, enl. samma Nådiga
Propos., i Svea HofRätt tillsättas sex Notarier, en Fiskal och en
Archivarie, eller tillsammans 8 nya befattningar. Då följaktligen
det sålunda minskade anlalet tjenstemän tydligen komme att blifva
otillräckligt för de ökade göromålens bestridande, så har K. M.
derjemte föreslagit alt fem Extra ordinarie Notarier borde antagas
med lika tjenstgöringsskyldighet som ordinarie Notarier och emot
eit arfvode af 200 R:dr b:ko, samt Kansligöromålen öfverflyttas dels
på Notarierne dels ock på andra Extra ordinarie tjenstemän. I följd
27*
420
Den 31 December e. m.
häraf skulle en tredjedel af HofRältens hela expedition ombesörjas
af Extra ordinarie tjenstemän emot en ringa ersättning.
Redan det är ett beklagligt förhållande i vårt laud, att extra
ordinarie tjenstemän finnas, hvilka, under afbidan på befordran,
antingen måste förtära sina egna tillgångar eller skuldsätta sig.
Sådant kan njKicke^hjelpäs, men mindre lämpligt torde det vara,
att, vid regleringen af ett embetsverk, icke ä dess Stat upföra så
många,^jenstemän, som erkännas vara behötlige för göromålens till■feorliga
bestridande, utan i förhoppning på biträde af lönlösa personer,
förordna att en del af göromålen skola skötas af extra-ordinarie
tjenstemän, emot ersättning, som upgår till en mindre del af
de ordinarie tjenstemännens löner. Både billighet för tjenstemannens
bästa och omtanka för göromålens gång synes derföre fordra
att de Notarier, som äro för HofRme erfordcrlige, komma att innehafva
ordinarie befattningar, hvarigenom det jemväl blefve möjligt
att Hoflhns ledamöter kunde påräkna så vana och skicklige
tjenstemän vid expeditionen, att ledamöterne icke såsom nu deraf alltför
oskäligt betungades och i följd hvaraf tillika för Notarierne bereddes
ett nu ofta saknadt tillfälle att egna sin verksamhet ensamt åt K.
HofR:ns tjenst och att sålunda äfven på dessa platser förvärfva erforderlig
skicklighet för adjunction och befordrande till bordet. Med
antagande af delta förhållande eller att hela den för tjenstgöringen
erforderliga personal blefve npförd på Stat, skulle på hvarje division
t. ex. af Svea HofRätt blifva tjenstgörande 1 Fiskal och 4 Notarier,
eller 5 tjenstemän, hvilket antal ändå blefve mindre än då HofR:n
tillförene arbetade på tre divisioner, emedan tjenstemännen å hvarje
division då utgjordes af en Proto-Notarie, 3 Notarier, 1 Fiskal och
1 Kanslist, eller tillsammans 6 tjenstemän. Behofvet af det här
föreslagna antalet Notarier visar sig desto mera framstående som antalet
af vädjade saker, hvilka årligen lottas å hvarje rotul nu utgör
omkring 50, då desamma vid HofR:ns arbetande på tre divisioner
upgick lill allenast 20 å hvarje rotul.
När K. M. till Rikets sednast församlade Ständer aflät Nådig
Propos. rörande HofRme, föreslogs deruti att HofRätts-Råden borde
åtnjuta i lön 2,600 R:dr. halfva Assessorsgraden 2,000 R:dr och
de yngre Assessorerne 1,600 R:dr, samt Notarier och Fiskaler 600
R:dr, emot det alt en del sportler indrogos. Enligt berörde Nådiga
förslag skulle således allenast lIofRmes äldre ledamöter erhålla någon
egentlig löneförbättring; men R. St., som ansågo en förbättring
i löneinkomster vara för HolR:nes tjenstemän i allmänhet behöflig,
anslogo Assessorernes löner till 2,200 R:dr för de äldre
och till 2,000 för de yngre Assessorerne; och fastän Regeringen i
sitt nu afgifna nådiga förslag uptagit för de fleste Notarier och Fiskaler
blott enahanda lönebelopp, som Regeringens förra förslag innehåller
eller 600 Rrdr b:ko, skulle ändock nu sportler indragas
så att allenast lösen för protokoll, utslag och domar återstode, men
en betydlig utgift för Notarierne upstår genom ny skyldighet alt
sjelfve bestrida de hufvudsakligaste af kansli-göromålen eller
utskriften af HofR:ns domar. Afven under antagande, att Sekret.
Svea HofRätt, hvilken tjensteman nu åtnjuter |:del af HofR.-ns
Den 31 December e. m.
*21
doraslösen, för framtiden undfinge allenast -|:del deri, skulle å hvarje
af de föreslagne 15 Ordinarie och 5 Extraordinarie Notarierne belöpa
sig 2j:del af domslösen, hvilken andel utgör circa 166 R:dr
32 sk. b:ko. De blifvande Notarierne i Svea HofRätt skulle så
-
ledes enligt Regeringens förslag erhålla följande inkomster:
Två förste Notarier:
lön på Stat
—
utslags- och protokollslösen
—
2'T af domslösen
32.
Summa 1,116:
32.
Tre äldre Notarier:
lön på Stat
. . . 700:
utslags- och protokollslösen
—
2'j af domslösen
. . . 166:
32.
Summa 1,016: 32.
Tio yngre Notarier:
lön på Stat
utslags- och protokollslösen
. . . 150:
af domslösen
. . . 166:
32.
Summa 916: 32.
Dessa belopp utgöra likväl icke Notariernes behållna inkomst,
alldenstund Notarierne för framtiden måste sjelfve utgöra kostnaden
för utskrifter af HofR:ns domar, hvartill äfvensom för renskrift i
öfrigt utgifterne kunna antagas upgå till minst 133 R:dr 16 skir
b:ko för hvarje Notarie. Efter afdrag af berörde 133 R:drl6sk:r
skulle de nuvarande Notariernes i Svea HofRätt inkomster blifva,
för Proto-Notarierne, hvilka nu åtnjuta 762 R:dr 3 sk. 4 rst. 983
R:dr 16 sk:r, de sex äldre protokollsförande Notarierne, hvilka nu
hafva 892 R:dr 3 sk. 4 rst., dels 883 R:dr 16 sk. och dels 783
R:dr 16 skir, eller mindre än f. n., samt de tre yngre protokollsförande
Notarierne, hvilka nu åtnjuta 647 R:dr 30 sk:r ett belopp
af 783 R:dr 16 skir.
Härutaf synes, att enligt Regeringens nu afgifna förslag de fleste
af tjenstemännen icke skulle erhålla någon väsendtlig förbättring i
sina inkomster, utan åtskiliige t. ex. de sex äldre Notarierne i stället
komme att lida minskning härutinnan. Om nu i betraktande
tages hvad tjenstemän i andra embetsverk åtnjuta, visar det sig,
att t. ex. Notarierne i K. M:s och Rikets Kammar-Collim sedan
längre tid tillbaka i lön och sportler åtnjuta 1,200 Ridr biko. Då
likväl tjenstgöringen såsom Notarie i HofRin förutsätter åtminstone
lika träget om icke trägnare arbete och kanske större skicklighet
än i Kammar-Collim, torde det jemväl vara billigt att
Notarierne i HofRine tilldelades enahanda inkomster, som Notarierne
i Kammar-Collim. Jag vill likväl i detta hänseende allenast
föreslå att de äldste Notarierne i HofRin måtte undfå inkomster
motsvarande Notariernes i Kammar-Collim, men de yngre åtnöjas
4 22
Den 31 December e. m.
med något mindre, hvaremot sportlerne borde så fördelas, att hvarje
expeditionshafvande erhölle lösen för hvad han expedierar, och den
nuvarande Sekret:n tilldelas ersättning för den minskning i inkomster,
som för honom härigenom upstode.
På grund häraf och ehuru jag f. n. icke vill föreslå något
ökadt antal ordinarie tjenstemän utöfver det, hvarmed HofR:ne
sjelfve ansett sig belåtna, hemställer jag vördsammast, att lön på
Stat måtte till följande belopp åt HofR:nes tjenstemän anslås, nemi.:
Svea IIofRält:
Sekreteraren
men då Sekreteraren kommer att afstå all andel i domslösen,
bör åt den nuvarande Sekreteraren beredas särskild
lönefyllnad.
Advokat-Fiskalen
Actuarien
- • .
5 förste Notarier å 1,000
10 andre Notarier å 800
5 Extra-ordinarie Notarier arfvode ä 400
En vice Advokat-Fiskal med skyldighet att tillika tjeustgöra
såsom Fiskal
2 Fiskaler å 1,000
2 Fiskaler å 800
1 Archivarie  '
samt dessutom enligt K. M:s förslag till Extra-ordinarie
tjenstemän såsom Kanslistbiträde åt Sekreteraren, AdvokatFiskalen,
Fiskalerne, Actuarien och Archivarien . . .
Gratifikationer åt Extra-ordinarie tjenstemän
Adjungerade ledamöter
Göta HofRätt lika med Svea HofRält.
Skånska HofRällen:
Sekreteraren  1,500.
under enahanda vilkor, som är nämndt för Sekreteraren i
Svea HofRätt.
Advokat-Fiskalen
1,500.
Actuarien  1,000.
2 förste Notarier å 1,000
2,000.
4 andre Notarier å 800
3,200.
2 Extra-ordinarie Notarier arfvode å 400
800.
1 Fiskal  1,000.
1 Fiskal  800.
1 Archivarie  1,000.
samt dessutom till Kanslibiträde, Gratifikationer åt Extra-ordinarie
tjenstemän samt till Adjungerade ledamöter på sätt K. M:s förslag
innehåller.
1,500.
1,500.
1,000.
5.000.
8.000.
2,000.
1,200.
2,000.
1,600.
1,000.
2,400.
000.
1,000.
Begärdes på bordet.
Den 31 December e. m.
423
Uplästes följande af Hr Liljeskjöld, Carl Gustaf, inkommen
motion:
Med kännedom alt Provincial-Läkaren uti Jemtlands län, förutom
lön på stat fyrahundradetrettiotvå R:dr 24 sk. b:ko icke äger
eller har att påräkna några inkomster för praktik, dels till följd
deraf att han i Östersunds stad, der han har sin station, eller å
landet för biträde såsom läkare icke kan betinga sig någon bestämd
ersättning för året eller ingå s. k. ackorder, sorn å andre orter äro
vanliga och utgöra förnämsta inkomslerne för H:rr Läkare, dels ock
emedan uti så fattig ort sorn Jemtland Läkare för sjukbesök å landet
knappast ersattes utgifter de sjelfve derföre måst vidkännas;
och då nämnde lön på stat är alldeles otillräcklig för ProvincialLäkarens
bergning och utkomst, får jag eftersom hos R. o. Ad.
förut gjorts motion om tillökning i lönerne för samtelige Provincial-Läkarne
i Riket och uti hvilken motion jag instämmer, vördsamt
föreslå att, i den händelse vid denna Riksdag förhöjning uti
nämnde Embetsmäns löner icke skulle beviljas till åtminstone sexhundrasextiosex
R:dr 32 sk. b:ko, R. St:r måtte tilldela ProvincialLäkaren
uti Jemtland såsom tillökning i lönen tvåhundrädetrettiofyra
R:dr 8 sk. berörde myntsort årligen att utgå ifrån och med instundande
eller 1854 års början, sålänge och intill dess Provincialläkarne
komma i åtnjutande af minst lika belopp eller 666 R:dr
32 sk. b:ko, anseende jag mig hafva desto större skål för denne
min motion som Provincial-läkaren uti Herjeådalen redan åtnjuter
den summan i lön och K. M. hos R. Skr föreslagit lön till lika
belopp för en extra Provincialläkare i Jemtland.
Om remiss häraf till vederbörligt Utsk. anhålles.
Bogärdet på bordet.
Uplästes en af Frih. Cederström, Anders, inlemnad så
lydande motion.
Uti sin nådiga Propos. af den 9:de sisth Nov., angående
grunderna för rättigheten att tillverka bränvin, har K. M. upmanat
”R. St. att, med åsidosättande af alla enskildta och jemförelsevis
obetydliga interessen, medverka till undanrödjande eller
åtminstone förminskning af ett ondt, som, om det får ohejdadt
fortgå, måste föra landet allt närmare till ekonomiskt obestånd
och moraliskt förderf.”
Denna upmaning i en tidpunkt, så gynnsam för lösningen
af frågan, hvilken är vigtig för fäderneslandet, föranleder mig
att bryta tystnaden och yttra mina enskildta tankar i ämnet.
Jag tror det vara min och hvarje Svensk jordegares pligt, att
gå Konungens önskningar till mötes, att hvar och en i sin män
bör söka undanrödja de svårigheter hvilka de enskildta interessena,
inbillade eller verkliga, lägga i vägen för det afsedda ändamålets
upnående. Jag tror att alla Svenska jordegare, de må
anse sig äga fördel eller ej af den vid jorden hittills fästade rättigheten
att idka brännvinsbränning, böra högtidligen afsäga sig
allt anspråk på denna uteslutande rättighet. R, o. Ad. uplyste
m
Den 31 December e. m.
ledamöter och de större jordegarne, inse sannolikt, huru litet
denna rättighet verkligen är värd; och skola i allt fall, jag hoppas
det, icke tveka att bära ett offer af en ehskildt fördel på
fäderneslandets altare. För dem af de mindre jordbrukarne åter,
som ännu föreställa sig att husbehofsbränningen är förenad med
deras egen eller kommitenters fördel och som finna sin ekonomiska
ställning icke tillåta, att, utan någon ersättning upoffra denna
fördel, bör, med afseende å statsverkets nuvarande tillstånd
och jemväl derå ätt nya tillgångar genom en ökad skatt å brännvinstillverkningen
kunna vinnas, lätteligen någon lindring kunna
beredas i de bördor, som hufvudsakligen tynga ägarne till den
mest beskattade jorden och arbetsklassen, som till större delen
vid jordbruket sysselsättas, om de till ernående häraf väckta särskildta,
motioner vinna behörig framgång, så torde de betänkligheter,
som ännu hysas af en och annan bland våra medbroder
i ett annat Riksstånd, varda på det mest ändamålsenliga sätt
undanröjda och grunderna för rättigheten att tillverka och försälja
bränvin derefter kunna bestämmas utan afseende å annat
än det som länder till bela Svenska folkets båtnad. Konungen
har i anseende dertill att ”flera jordbrukare högt upskatta de fördelar,
som den s. k. husbehofsbränningen förmenas tillskynda landt^
bruket,” ansett densamma böra bibehållas, fastän densamma så
som
Konungen yttrar, ”gifver den minsta och sämsta produkten
både i anseende lill varan och ajfallet, samt fordrar största
quantitelen bränsle och arbete, samt dess inflytande på
jordbruk och boskapsskötsel, äfvensom på landets ekonomiska
utveckling i allmänhet (har) städse visat sig ej allenast icke
gynnande, utan i hög grad skadligt.''''
Det nådiga afseende som Konungen, emot Sin Egen yttrade
öfvertygelse om hvad som skulle vara för landet och de
Svenska jordbrukarne sjelfva i allmänhet mest nyttigt, trott böra
fästas å dessas egna åsigter, gör det till en ytterligare pligt för
hvarje representant, som sjelf är jordegare, att i denna särskildta
fråga uttala sin öfvertygelse, lietta torde ock vara destomera
nödigt, som otvifvelaktigt tankarne i denna fråga ännu äro delade
och innan man känner hvad majoriteten inom Riks-Stånden
härom tänker, det blifver svårt för det särskildta Utskott som
skall behandla ärendet, att upgöra ett förslag som har utsigt att
vinna bifall. Enligt hvad jag kunnat erfara, anser det ojemförligt
största antalet af svenska jordbrukare olägenheterna af hus\
beliofsbränningen öfverväga dess fördelar. Detta ådagalägges ock
tydligt deraf, att så många under de sednare åren, uphört dermed.
De 40,000 personer, hvilka ännu idka denna näring torde
väl deremot i allmänhet böra anses hysa en motsatt tanke.
Dessutom finnes ett icke ringa antal jordegare som sjelfva icke
vilja tillverka bränvin, men som frukta för fall i spannmålspriserna,
derest bränvinsbränningen inskränktes eller endast komme
att idkas vid några färre fabriker, dit transporten af råämnen
och i synnerhet af potatis för många blefve svårare och dyrare.
Min egen tanke härom vill jag upgifva.
Den 31 December e. m.
425
Sjelf icke bränvinsbrännare har jag icke såsom sådan någon
egen erfarenhet att åberopa. Men jag tror icke, att husbehofsbränning
i allmänhet medför vinst och har sällan funnit,
att den som idkat denna näring en längre tid derigenom förbättrat
sin ställning. Boupteckningarna efter sådana personer
visa nästan aldrig att den ärfda eller annorledes veterligen förvärfvade
förmögenheten blifvit ökad. Väl ser man ofta fullt
trovärdiga personer upvisa kalkyler eller räkningar, hvilka för
ett eller annat år utvisa betydlig behållning af nämnde näring.
Men frestelsen att när man producerar bränvin äfven då och då
spekulera i den högst äfventyrliga handeln med denna vara, förluster
vid utborgning och magasinering, fylleri, bedrägeri och
stölder hvartill de personer som biträda vid rörelsens bedrifvande
ofta göra sig skyldiga och som vanligen äfven verka på den
närmaste omgifningen, försummelse af andra för landtmannen
vigtiga göromål m. fl. orsaker, hvilka det hlefve för vidlyftigt
att upräkna, föranleda troligen det allmänna resultatet att en
Svensk s. k. husbehofsbränning efter något urstionde slutas för
egaren med förlust om ej med konkurs. Farhågan att om husbehofsbränningen
uphör, priset å spanmål och i synnerhet potatis,
på vissa från bränvrnsfabrikerna mera aflägsna orter, skola
komma att något falla, synes mig deremot icke alldeles ogrundad.
Det är derföre, om man vill undanrödja motståndet frän deras
sida som hysa en dylik farhåga, klokt och kanske äfven billigt
att såsom här ofvan blifvit antydt, i sammanhang med liusbehofsbränningens
afskaffande lätta de bördor sorn hvila på jordbruket.
I och för sig sjelft är det i öfrigt önskligt att priserna
å spanmål skola sänkas något, särdeles i förhållande till hvad de
föregående åren egt rum. Jordbrukaren borde erhålla sin ersättning
derigenom, att han kunde åstadkomma en större qvantitet
med billigare produktionskostnad. Medel dertill äro låga skatter,
förbättrade methoder, lättare kommunikationer. Alla dessa medel
böra användas. Emedlertid är enligt min tanke icke någon fara
för handen att landtmannaprodukter skola betydligt falla genom
inskränkning i bränvinsbränningen eller minskning af bränneriernas
antal. Sedan England lemnat oss fritt tillträde till sin spanmålsmarknad
samt denna bana ör och otvifvelaktigt än mera blir
beträdd äfven af andra större nationer, regleras spanmålspriserna i
Europa efter en måttstock på hvilken till och med några hundra
tusen tunnor mer eller mindre af Svensk spanmål icke utöfvar
något väsendtligt inflytande.
Men mitt hufvudsakliga skäl att ej förmoda större fall i landtmannaprodukternas
pris är, att folket ökas och att det snart måste
födas bättre än nu i många landsorter sker. Sådant skall ske i
samma mån arbetaren uphör att supa. Han skall då kunna använda,
ej blott hvad bränvinet kostar, utan allt, hvad den nyktre och
ordentlige förtjenar mer än den försupne, till verkliga lefnadsbehof.
Arbetaren skall då i stället att nu i många orter lefva af
potatis, hafrebröd och sill eller strömming, kunna börja att, såsom
redan sker i de bättre lottade landskaperna t. ex. Östergöth
-
426
Den 31 December e. m.
laud, förtära hvete, råg, kött, fläsk, smör, ost och mjölk. Arbetarne
skola då blifva de säkraste och bästa afnåmarne af jordbrukarnes
produkter. De skola blifva friskare, kunna arbeta mera
och bättre samt köpa landlmannens produkter ej blott för sig sjelfva
utan för hustrur och barn, i stället för att nu sjelfva försupna
och förvildade, lemna familjen att försörjas af fattigvården.
Jag anhåller, att nu få vördsamt föreslå hvad som i detta
ämne enl. min tanke skulle vara mest enligt med landets bästa.
l:o Rättigheten, att tillverka bränvin, uphör alt vara
fästad vid jorden.
A denna sidan är det af vigt att denna grundsats erkännes
och bestämmes på det att, utan hinder af några anspråk å uteslutande
rättighet, till idkande af denna näring, densamma må kunna
framgent regleras på det för hela landet förmånligaste sätt. A
den andra sidan åter, blifver, när fabriksbränning är införd, jordegares
uteslutande rätt att tillverka bränvin af föga eller intet värde.
2:o Husbehofsbränning bär icke upmuntras genom lägre
skatt ä densamma än ä annan bränning.
Skatteskillnaden utgör naturligtvis ett premium för de små
brännerierna. Meningen med denna skatteskillnad kan icke vara
annat än att bestämma den till ett sådant belopp att derigenom
ersättes hvad det kostar mera att tillverka bränvin i mindre än i
större skala. Men en sådan beräkning är omöjlig att upgöra annat
än slumpvis, emedan lokala förhållanden och hvarje tillverkares
individuella förmåga att sköta sin rörelse eller upgöra sina beräkningar
i oändlighet skola förändra de enskilta resultaterna. Husbehofsbrännaren
sköter, såsom anmärkt är, nemligen sin rörelse
illa. Ilan måste dessutom bindas i afseende ä sättet för sin tillverkning
af noggranna reglementariska föreskrifter under hvilka
sällan någon näring kan med fördel drifvas. Troligen skola derföre
ganska få husbehofsbrännare, till hvad belopp skatteskillnaden än må
sältas, finna densamma nog stor. Syftemålet att tillfredsställa dessa
kommer ofia, efter all sannolikhet, helt och hållet att förfelas. Deremot
blifva alla andra samhällsklasser lidande och mindre belåtna
- genom en sådan skatteskillnad. Låtom oss, för den händelse, att
en sådan skatteskillnad skulle bestämmas, antaga 3:ne tänkbara
fall.
Antingen: A.):
Lyckas R. St:r att utfinna ett belopp för denna skillnad, vare
sig t. ex. 4 eller 8 sk. per k:a, som i allmänhet jemnt motsvarar
olägenheten för husbehofstillverkaren deraf att han endast får
bränna med en mindre panna. — Eller B) träffa R. St:r ett belopp,
som i allmänhet icke fullt godtgör denna olägenhet. Eller
C) Beräkna R. St:r ett belopp som i allmänhet mer än godtgör
berörde olägenhet.
A.) I första fallet kunna både fabriks- och lmsbehofsbrännare,
med afseende ä skatten, i allmänhet tillverka sin vara med
samma fördel. Men denna förmån för husbehofsbrännaren medför,
utan stor sannolikhet till serdeles vinst för honom under en ouphörlig
täflan med personer som uteslutande använda sin omtanka å
Den 31 December e. m.
427
rörelsen, för öfrigt nästan säker förlust; för hans eget husfolk,
då delta alltid lättare lär sig supa på ett ställe der bränvin tillverkas,
än om de bo å annat ställe och der husbondens interesse \
som fabrikant icke motverkar den fördel, han i öfrigt har deraf,
att hans folk hålles till nykterhet; för hans grannar, då ett
bränneri nästan alltid menligt inverkar på sedligheten hos närmast
boende hemmansägares husfolk och barn; för hans socknemän,
då hvarje i socken beläget bränneri, merändels förökar tungan för
dem, som der bekosta fattigvården, samt för Staten, som först
förlorar i direkt inkomst hela skillnaden i skatt, så att om t. ex.
med 40,000 s. k. husbehofspanuor, i st. f. 1,200 k:r, som på 2
månader kunna tillverkas, man endast räknar 200 k:rs tillverkning
å hvardera, eller inalles 8,000,000 k:r, utgör den rena förlusten,
om skattskillnaden är 8 sk., 1mill. R:dr b:ko (2 mill rgs), om
den är 4 sk. § mill. R:dr b:ko (1 mill. rgs), som otvifvelaktigt
kan användas bättre än till upmuntran för lyftpannor. Dessutom
tillskyndas Staten indirekt förlust derigenom, att för frambringande
af eu gifven qvantitet bränvin förbrukas, när tillverkningen sker i
smått och på onödigtvis många ställen, enl. hvad K. M:s nåd.
propos. äfven antyder, mera spanmål, bränsle materialier till redskap
och byggnader, hvarförutan kostnaden blir större för kontroll
öfver tillverkningens qvantitet och qvalitet, om någon dylik kontroll
å tusentals smärre brännerier ens är möjlig. Men den största
förlusten å de små brännerierna, en förlust som icke låter upskatta
sig i pengar, ehuru äfven sådana derför måste utgifvas, upkommer
derigenom, att 40, 60, 100 eller 150,000 flera bränneriägare
blifva minst lika många flera personer, hvilka få
ett bestämdt interesse i en ökad åtgång af varan och lika många
flera medelpunkter derifrån det med bränvinssupandet förenade förderf
sprid es.
B.) I andra fallet eller om R. St:r stadga en skattskillnad
som i allmänhet icke fullt godtgör olägenheten af att endast få
bränna med mindre panna, kan naturligtvis någon dylik bränning
icke annat än i enstaka händelser med fördel ske. Den s. k. husbehofsbränningsrältigheten
kommer då endast att stå på papperet.
Men det är ganska mycket att befara, att, vid sådant förhållande,
personer, som ej äga förmåga att på förhand upgöra den ganska
svåra beräkningen, skola inledas af den skenbara fördelen i skattskillnaden
och bränna bränvin till dess de genom förluster derifrån
blifva afskräckta.
C.) / tredje fallet åter eller om R. St:r fastställa e skat
teskillnad
som i allmänhet icke blott godtgör olägenheten af att
endast få bränna med en mindre panna, utan lemnar husbehofsbrännaren
en fördel derutöfver, blifver deremot fabriksbränningen
i allmänhet omöjlig. Detta kunde visserligen i och för sig sjelft
anses för ett godt, om en mindre qvantitet bränvin derigenom
blefve tillverkad och förtärd. Men genom ett högt premium för
husbehofsbränningen upnås visserligen icke ett sådant resultat. Följden
deraf blir påtagligen, att antalet af bränvinspannorna ökas och vi
skola i delta fall, snart få se en ganska snabb tillvext i detta an
-
m
Den 31 December e. m.
tal, som från 173,126 (år 1810) nedgått till 43,947 (år 1851)
men som, derest åter näringen, belagd med hög skatt, under sträng
kontroll å tillverkningens <jvantitet och qvalitet i öfrigt finge med
full frihet och utrymme för den enskilta upfinningsförmågan och
omtankan utveckla sig, borde, att sluta af andra länders erfarenhet,
inom några år nedgå till 50 högst 100 inom hela riket.
Största svårigheten i detta som i många andra fall, der ekonomiska
författningar skola ändras, torde emedlertid vara, icke att
utfinna hvart man bör komma, men att bana vägen dit, alt undanrödja
olägenheterna af en rubbning i de bestående förhållanderna.
Det vanliga medlet att lemna någon tids anstånd med förändringen
och t. ex. låta dem, som nu inrättat sin hushållning
med bränvinsbränning under några år dermed fortfara, lärer, i anseende
till den höjd det onda upnått, nu icke kunna tillrådas. Att,
åter om husbehofsbränningens förderfliga verkningar och olämpligheten
att upmuntra densamma med premier af skatteskillnad erkännes,
först inlösa den nu begagnade redskapen och låta annan
för hvarje bränneri efter nya modeller förfärdigas, som man åter
efter några år sannolikt mäste inlösa, synes ock betänkligt. Det
bästa sätt jag hittills kunnat utfinna för öfvergången vore, helst
det i allt fall torde finnas mindre lämpligt att höja skatten i Jan.
månad 1855, sedan med lag skatt under hösten år 1854 större
delen af det årets skörd kunnat användas till bränning, att låta den
nya författningen, eller åtminstone skatteförhöjningen vidtaga redan
hösten 1854, och medelst den ökade skatt, som derigenom vinnes,
få tillgång, att frikostigt ersätta alla ägare af de mindre brännerierna,
som när skattskillnad ej beviljades, ville uphöra med en
något längre tid fortsatt bränning. Så skulle man t. ex. kunna
stadga, att vid nämnde mindre brännerier all bränvinsredskap, af
icke blott koppar, utan äfven kar m. m., för hvilken skatt blifvit
erlagd under minst 2 näslföreg:de år, skulle, om ägaren uphörde
att bränna, när den nya författningen vidtoge inlösas med 50 proc.
förhöjning öfver dess upskattade värde, dock alt förhöjningen icke
skulle till ägaren utbetalas förr än efter 3:ne år och med villkor
att bränvinsbränning af honom under tiden ej idkats. Att tillägga
dem någon ersättning, som inrättat eller utvidgat brännerier efter
1853 års missväxt och bränvinsbränningsförbud, samt, under den,
med den riktning allmänna meningen då tagit, temligen vissa utsigten
till ändring i författningarne, torde endast blifva, att lemna
en belöning åt dem som ockrat på nöden, med kringgående af ändamålet
och K. M:s höga afsigter med det utfärdade förbudet.
3:o. All viss lid icke bestämmes för tillverkning af
bränvin.
För hvar och en fabrikant är det naturligtvis mest fördelaktigt,
att sjelf få bestämma både tid och ort för sin tillverkning. Ju
fördelaktigare åter näringen är för fabrikanterna, ju bättre kunna
de uthärda täflan med utländska tillverkare och inhemska lurendrejare,
samt bära den högre skatten.
Tillverkningens qvantitet åter har sin enda och bestämda
gräns uti åtgången. Inskränkningen i bränningstiden, när den
Den 31 D ecernber e. m.
429
är pä förhand känd, skall ingalunda minska, hvarken tillverkning
eller åtgång. Följden skall endast blifva att flere brännerier inrättas,
så att med 4 eller 6 brännerier på 2 månader, tillverkas hvad
eljest på 1 bränneri kunde tillverkas under 8 eller 12 månader.
Algången af bränvin skall, såsom här ofvan är antydt, sannolikt snarare
ökas än minskas härigenom, då flera personer få interesse af
en ökad konsumtion. Men om man ock antager att åtgången endast
blir lika stor, om t. ex. 400 bränvinsfabriker i st. f. 100 här
i Sverige komma att inrättas, så upkommer dock ren förlust genom
anläggningskostnaden af 300 dylika obehöfliga fabriker, ränta
och underhåll derå, aflöning åt 300 brännmästare, svårighet att
sysselsätta 400 sådana 10 månader af året då de icke få bränna,
m. m.
Väsendtligast är dock, att endast när man lyckats nedbringa
brännerierna till ett ganska ringa antal i hela riket, skall man
kunna bekosta behörig och säker kontroll vid hvarje bränneri både
öfver tillverkningens belopp, som utgör den enda fullt rättvisa
grund för beskattningen och å varans beskaffenhet, på det icke såsom
nu, enligt hvad vår utmärktaste läkare gifvit anledning befara,
verkligt gift må finnas tillsatt i den för sig sjelf nog farliga
alkohol n.
Får rörelsen, utan hinder af i öfrigt onödiga band, fritt utveckla
sig kan bränvin ock blifva eli föremål för export, derest
hela eller en del af skatten då återfås.
4:o. En afgift af -12 sk. b:ko per kanna skall erläggas
af alla, som i mindre qvantitet än 13 k:r försälja bränvin eller
andra spritdrycker. Konungens Befh.ule lemna tillstånd
till dylik f örsäljning, men ieke till flera eller andra personer
inom någon kommun, än socknenämnd å landet, eller fattigvårdsstyrelsen
i stad medgifvit. Den som i stad eller på
landel drifver handel med andra varor får icke derjemte försälja
bränvin eller annan spritdryck under 13 k:r. Af giften
för minutering en ingår lill en för hvarje län gemensam kassa,
tnen fördelas ärligen emellan kommunerna i förhållande till
hvar der as folkmängd, att användas: 1, för fattigv åden, l för
folk- eller slöjdskolor samt underhåll och kläder åt de der
undervisade barn, samt j för kommunens säkerhetspolis.
Dessa föreskrifter torde ej behöfva särskildt motiveras.
5:o. I öfrigt och i afseende å kontroller, sältet alt uptaga
skatten och andra reglemenlariska föreskrifter tages nu
gällande lag i Norrige till föredöme.
Skäl härtill äro, att denna lag har verkat till allmän belåtenhet
i eli land der förhållanderna närmast likna våra, samt att då
båda ländernas gemensamma Konung gillat nämnde lag, det är
sannolikt, att om Svenska Ständerna så önska, Han ock vill stadga
en dylik lag för Sverige, utan andra förändringar än dem särskilta
omständigheter kunna påkalla.
Om remiss till det serskildta Utsk. anhålles.
Begärdes på bordet.
430
Den 31 December e. m.
Uplästes 3:ne af Hr Stuart, Carl Gustaf, inlemnade motioner
af följande innehåll:
l:o.
Eland de för alla näringar samt landets liela rörelse och allmänna
ekonomiska tillstånd vigtigaste och mest inflytelserika frågor,
som Rikets nu församlade St:r måste behandla, är lagstiftningen
för de enskilda bankerna. Den tid, derunder nuvar:de 8 Privatbanker
äga fortsätta sin rörelse i öfverensstämmelse med deras
erhållna oktrojer, tilländagår nemi. för 3:ne, i Maj 1856 och för
3:ne, i Nov. samma år, samt för de öfriga 2:ne i Januari 1857,
och således för alla innan K. M. och R. St:r, under nästa lagtima
Riksmöte, komma i tillfälle besluta och fastställa någon ny eller
förändrad lag för enskilda bankrörelsens bedrifvande. Den vid
1823 års Riksdag beslutade och genom Kongl, kungörelsen d. 14
Jan. 1824 utfärdade förordning, ang:de enskilda bankers och diskonters
inrättande, äfvensom den med R. St:rs, under -nästföregångna
Riksdagar, fattade beslut hufvudsakligen öfverensstämmande
Kongl, kungörelsen af d. 9 Jan. 1846, ang:de dylika sedelutgifvande
banker, hafva visserligen, likasom de på grund af dessa författningar
oktrojerade bankinrättningar, hittills visat sig i allmänhet
motsvara dermed åsyftade ändamål. Men den oafbrntna framgång,
nyssnämnde inrättningar ägt, och de, i mångfaldiga riktningar
märkbara, fördelaktiga verkningar, som de utöfvat på näringarne
och kreditväsendet, måste dock till en väsendtlig del tillskrifvas
särdeles gynnsamma tidsförhållanden i förening med en städse ådagalagd
redbarhet och omtänksamhet vid nuvarande Privatbankers
förvaltning.
För att ytterligare befästa det allmänna förtroendet till dessa
inrättningar och deras utelöpande sedlar samt än vidare betrygga
sedelinnehafvare och bankernes öfriga fordringsägare mot förluster,
synas emedlertid de ökade kontroller och garantier, som förordas
af erfarenheten inom främmande länder samt derjemte påkallas af
en jemväl härstädes numera vunnen allmännare kännedom om dylika
bankers mest ändamålsenliga beskaffenhet, rörelse och verksamhet,
böra till vägabringas vid det tillfälle härtill, som alla nu
fortfarande privatbanksoktrojers samtidiga tilländagående erbjuder.
I sådant afseende och med hänsigt till angelägenheten för
myntvärdets och industriens orubbade bestånd af en ändamålsenlig
lagstiftning för den enskilda bankrörelsen, helst de filialbanker, som
efter sednaste Riksdag blifvit inrättade, sannolikt ingalunda, utan
en alltför äfventyrlig tillökning af det sedelmynt, dermed de skola
röra sig, kunna i någon väsendtligare nion ersätta nuvar:de privatbanker
och deras inflytande på allmänna rörelsen; får jag vördsamt
föreslå:
att i den ordning Reg:sF:ns 53 och 87 §§ stadga, en fullständig
lag för enskilda bankers bildande och rörelse måtte
vid denna Riksdag varda stiftad;
och får jag i fråga om de bestämmelser och stadganden, denna lag
bör innehålla, hufvudsakligen hänvisa till de förslag till lag för enskilda
banker samt förordning om hvad vid enskilda personen bank
-
Den 31 December e. m.
431
rörelse, med kreditsedelutgifningsrätt, bör iakttagas, hvilka finnas
bifogade det af sednaste Finans-komilé afgifna och till R. St:r öfverlemnade
underd. betänk:de.
Dock anser jag mig böra föreslå följande tillägg och ändringar
i dessa af bemälde Komité upgjorda förslag, nemi.:
I banklagförslaget.
§ I
Omredigeras
så, att den jemväl kommer att motsvara 1 § i
den af Komitéen föreslagne särskilda förordning.
§ 2’ ^
I denna § införes den bestämmelse i afseende på teckningssummans
minimibelopp, som 2 § af nämnde för ordning innehåller;
dock med uteslutande af orden: ”reda penningarS?’
§ 3.
Stadgandet i samma förordnings 3 § bör här lil^äj ;
§ 10=
Föreskriften om rättigheten för sedelinnehatVsre aU\ erhålla
qvarstad å Direktions-ledamöternas egerjdom utgår.
§ 15.
Utgår helt och hållet, emedan andra enskilda Banker, andem
som äro underkastade denne lag, icke böra få inrättas,
i den föreslagna förordningen, hvars flesta bestämmelser,
till allmän säkerhet och ulan all olägenhet, torde böra i banklagen
inrymmas.
§5. #
Mom. a) hvarje lotts belopp bör ej fu understiga 666 R:dr
32 sk. b:ko.
Mom. b) bör utgå.
Ett nytt mom:t bör deremot tilläggas, ang:de de orter, der
Bankens kreditsedlar komma att invexlas.
§ 6-
Mom. 1) Med uteslutande af orden ”sorn ej i reda penningar tillskjutas”,
införes den föreskrift, att åtminstone en tredjedel
af grundfonden bör bestå af R. St:rs verks eller
Hypotheksföreningarnes obligationer, lönande med minst
4 proc. årlig ränta. J
§ 7.
Mom. c) Förändras sålunda, att hvad här är stadgadt i afseende
på kontanta tillskottet kommer att gälla för de ränte
bärande
obligationer, deraf grundfonden ovillkorligen
bör bestå.
§ 8.
Mom, 1.) Med afseende å nu föreslagna förändrade bestämmelser,
torde minsta sedelvalörens belopp kunna, utan betänklighet
nedsättas till 3 R:dr 16 sk. b:ko.
432
I)en 31 D ec ernber e. til.
Morn. 2.) På det alt äfven samlade mindre kontanta behållningar
må, genom ifrågavande banker kunna göras räntebärande
oell för allmänna rörelsen tillgängliga, torde bankerna få
utfärda med ränta löpande handskrifna förbindelser å
minst 133 H:dr 16 sk. b:ko.
§ 9-
Orden: ”genom vårt Finans-departement”, torde böra utbytas
emot ”genom Styrelsen för R. St:rs bauk.”
§ 11.
Mom. b) bör uteslutas, såsom föranledande vidlyftighet och svårighet
vicf. beräknandet och kontrollerandet af bankernas sedelutgijmingsrätt
samt dessutom oförenlig med det föreslagngt
stadgandet i förordningens 19 §.
J § 16.
Utaf den häruti föreskrifna öfversigt af bankernas ställning
bör ett exemplar jemväl insändas till Styrelsen öfver R. Sius Rank,
och ttedina Styrelse dessutom vara berättigad att från bankerna infordra
och erhålla äskade uplysningar om deras rörelse.
/ Beträffande bankernas' utlåningsrörelse, torde ett stadgande böra
tilläggas, hvarigenom företrädesrätt till lånelillgångarne uttryckligen
tillerkännes kassakreditivröielsen och vexeldiskonteringarne framför
lån på namnsäkerhet, och hvarigenom all omsättning af erhållnö
diskont- eller andra lån förbjudes.
Remitterades till LagUtsk.
4 2:o.
Såsom en -qvarlefva från den lid, då R. St:rs Banks förnämsta
skyldighet ansågs vara att genom utgifna sedlar fylla statsverkets
utomordentliga behof, återstår ännu åliggandet för Banken alt
under 10 månader af hvarje år i kreditivväg och utan någon säkerhet
eller ränta tillhandahålla Riksg:s-kont. en summa af 1,000,000
Rulr för Statsfyllnadssummans liqviderande ejler andra Riksg:skont.
ålagda utbetalningar. Under sednaste åren, har detta kreditiv
visserligen ej behöft af Riksg:s-kont. begagnas; men dess hela
belopp har i allt fall måst af Banken afsättas och i ej mindre dess
räkenskaper, än,de enligt Bankolagen offentliggjorda utdragen deraf
uptagas. Då sa timanbl andningen af Bankens och Statsverkets eller
Riksg:s-kont:s utgifter, samt förstnämnde verks åliggande att, utan
afseende å sin egen financiella ställning, tillhandahålla erforderliga
medel för de utbetalningar, som å de begge öfriga verken varit
anvisade både i äldre och nyare tider utgjort den egentliga orsaken
lill Bankens oförmåga att inlösa sina sedlar samt den derigenom
upkomna, i allmänt och enskildt hänseende, lika förderfliga
oreda i rikets penningeförhållanden, synes indragningen af Ril<sg:skont:s
särskilda kreditivrätt å Banken vara en åtgärd, sora påkallas
både för beståndet af sednaste realisation och för uprätlhållan
det
-
Den 31 December e. m.
433
det af allmänna förtroendet till Bankens framtida oberoende af statsinkomsternas
och statsutgifternas inbördes förhållande. Ur denna
synpunkt oell till ömsesidig fördel för så väl Banken som Riksg:skont.
, hvilket sednare verks kontanta behållning i sådant fall skulle,
utan äfventyr att derigenom möjligen föranleda för Banken ovän
tade
och olägliga kreditivlyftningar kunna göras för statsverket räntebärande
och för allmänna rörelsen tillgänglig, föreslås:
alt det fqr Biksg:s-kont:s utgifter i nu gällande Bankoreglementes
181 § å Banken anvisade kreditiv af 1,000,000
H:dr hädanefter måtte uphöra, emot rättighet för Riksg:s
kont.
att, inom ett belopp af högst 500,000 Hulr, under
de för dylika lån i allmänhet föreskrifna vilkor, få i Banken
belåna sina egna eller andra verks inrättningar, enligt
härmed gällande stadganden, derstädes belånbara obligationer.
Remitterades till BankoUtsk.
3:o.
I förmodan, alt statsverkets nuvarande tillstånd samt den allmänt
förväntade tillökningen i Statens inkomst af bränvinsproduktionen
komma att medgifva någon lindring eller nedsättning i hit
tills utgående skattebidrag, får jag vördsamt föreslå, att den efter
nu gällande BevilIn:sFörordn:s Usta art. utgående s. k. personliga
skyddsafgift, hvilken till största delen måste utgöras af den obemedlade
delen af Svenska folket, hädanefter måtte uphöra. Då
hvarje skaltskrifven person utgör en särskild kapitationsafgift under
namn af mantalspenningar, synes han icke böra vara skyldig dessutom
i bevillningsväg utgöra en dylik afgift.
Det är visserligen sannt, alt den personella bevillningen i sednare
tider blifvit minskad till ^:del af dess belopp före 1823 års
Riksdag; men just denna minskning och nämnde afgifts nuvande,
jemförelsevis, för statsverket mindre betydliga belopp torde, ulan
olägenhet, medgifva densammas fullkomliga afskaffande. Olämpligheten
att betrakta och antaga den personliga tillvaron såsom bevill -  ningsgrund torde ej behöfva närmare utvecklas. Det förefaller dessutom
nog eget och anmärkningsvärdt, ali en extra ordinarie
stats- eller bevillningsinkomst skall utgå efter samma beräkningsgrund
och till samma belopp, som en gammal ordinarie skatt.
Härvid torde ej heller böra förbises det högst betydliga besvär, som
upbörden och redovisningen af en utaf 1,740,000 skattskyldige utgående
afgift nödvändigt måste medföra; och af hvilken afgift en
icke ringa del, efter tidsödande och mödosamma undersökningar
och skriftvexlingar måste årligen afskrifvas.
Remitterades till Bevillmsötsk.
Slutligen uplästes en af Gr. Lewenhaupt, Sten, inleronad
sålydande motion:
2 H. 28
434 Den 31 December e. m
Sedan raan ändtligen hunnit komma till den stadgade öfvertygelsen,
att det ej är förbuden, och alltför höga tullafgifler, som
bidraga till industriens utveckling och framsteg inom vårt land,
utan att dylika prohibiliva åtgärder snarare, och t. o. m. alldeles
säkert, haft en aldeles motsatt verkan, så anhåller jag att hvad
beträffar art. Ull få föreslå följande förändringar, nemi.: att såvidt
ej tullafgifterne pä denna artikel hell och hållet må kunna uphöra, hvilket
jag heldst skulle vilja tillstyrka, då produktionen deraf inom vårt
land endast utgör en obetydlighet af livad som konsumeras, och
att ull sålunda hädanefter lika med bomull tullfritt må få införas;
åtminstone den förändring måtte göras, att enahanda afgift af 2
sk. b:ko per Tk för grof ull, måtte blifva för fin ull, hvilken nu är
belagd med 6 sk. b:kos tull per U. I sammanhang dermed föreslår
jag äfvenledes, att det privilegium som hittills endast vissa
tullkammare hafvit, att få tullbehandla utländsk grof ull helt och hållet
må försvinna, och denna rättighet i alla händelser må blifva tillerkänd
öfriga tullkammare uti riket.
Hitintills och enl. nu gällande författningar är nemi. tullbehandling
af grof ull endast tillerkänd vissa städer, såsom Stockholm,
Götheborg, Norrköping, Malmö och Helsingborg m. 11. Derigenom
upstår det som mig synes, orimliga förhållande, såsom t.
ex. uti Landskrona är fallet, hvarest en större klädesfabrik finnes;
att utländsk grof ull, väl dit kan införas och läggas pä nederlag,
men att den sedermera, innan den vid klädesfabriken kan få användas,
först mäste- föras till Helsingborg eller Malmö, hvarest inga
klädesfabriker finnes, för att tullbehandlas och sedan till Landskrona
återföras, hvilket alltid är förenadt med större kostnader,
hällst då sjöfarten är stängd och vägarne, som det ofta händer uti
Skåne äro nästan ofarbara.
Genom underd. ansökning hos K. M. har väl understundom
tillåtelse blifvit meddelad åt åtskilliga fabrikanter, att förlnllning af
urof ull jemväl, ehuru endast undantagsvis kunnat äga rum uti andra
än dfe dertill privilegierade städerne, hvilket varit fallet uti
Gefle och Halmstad m. fl., men understundom har äfvenledes dylika
ansökningar af för mig okände och outgrundeliga skäl blifvit
nekade andra, som det mig synats till dylika undantag lika val
berättigade fabrikanter, hvarigenom den ene blifvit gynnad på den
andras bekostnad, hvilket allt sålunda hädanefter lätteligen torde
kunna undvikas.
I sammanhang med denna min motion föreslår jag äfvenledes,
alt kamullsgarner tullfritt må få hädanefter införas eller åtminstone
att lullafgifien derpå måtte nedsättas till 2 sk. b:ko per
Tt. Uti Sverige finnes ej ett enda kamullsspinneri och kommer
sannolikt ej heller något sådant af flere skäl att upsla. Hel- och
halfylle-väfnader af detta slags garn förbrukas dock i ganska stora
qvanliteter inom vårt land. Sjelfva väfnaden af dessa slags tyger
bör lika väl i Sverige som annorstädes kunna åstadkommas om genom
en nedsatt tull på rudematerier industrien upmuntrades. Uti
Sachsen utgör väfnaden af dylika fabrikater en husslöjd. Hvarför
Den 31 December e. m.
435
skulle ej förhållandet kunna blifva enahanda i vissa delar af Sverige?
der folket nästan uteslutande sysselsätter sig med väfnader.
Remitterades till BevillningsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet följande från StatsUtsk. inkomne
Mern.:
JU 10, med ålerlemnande af en utaf Pehr Mattsson från Vester-Norrlands
län väckt motion, ang:de anvisande af den återstående
hälften af skyddsafgiften till Folkundervisningen;
M 11, med ålerlemnande af 2:ne utaf Anders Andersson och
Johan Johansson från Östergöthlands län väckta motioner, äng: de anslående
till fattigvården af den återstående hälften af personela bevillningen;
samt
M 12, med ålerlemnande af en utaf Hr G. F. Asker väckt
motion, att folkskole-afgiften hädanefter må af kronans och städernas
upbördsmän omedelbart levereras till vederb:de skolstyrelse.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att alla inlemnade
motioner blifvit föredragna och att ingen af R. o. Ad:s
ledamöter anmält sig till afgifvande af någon ytterligare, motion,
åtskiljdes H. R. o. Ad. kl. j 12 på natten.
In fidem protocolli,
.Albert Munck.
lilli!': y .ni i ■ .y
'
. ' , ■ ■ .. - . ,i . ■ •!
It i: '■!
'
i . : ,
* ■. i ! fl >* i v : i1 .!•!(! i i >; i
j
'i ■ l:; :
■
Sveriges export af Landlmanna-produkter åren 1637—4640 ifrån stapelstäderna : Stockholm, Nyköping, Norr- och Söderköping, Westervik, Calmar och Götheborg,
efter Tull-extract i Oxensljernska samlingarna.
År:
Hvetr
1637-
1638.
1639.
1640.
Cfc
OS*
Cl
Tunnor.
12,810t
12,579
29,675
31,950
T:r.
2
132
56 J
221
53
a?
33
05
Summa 187,014]! 213]
T.r.
28,715
33,202
22,582
16,460
T:r.
57,624
59,828]
54,335
53,361
T:r.
1,054
3,894
1,554
230]
T:r.
4,048]
2,624
‘ u2
51
T:r.
911
363
896
1,125
100,959
225,148?! 6,732]| 6,997| 3,295
c
B
05
'<
O
x
C/3
X:r.
79]
93
35
204’
412
lT:r.
3
10]
6
19!
T :r.
40!
5
92
672
620
22
481
451
Cfi
150
74
40] I 1,389
954 I 224
8
56
14
16
25
416
477
20
21
481
254
78
934 I 776
101
31
36
175
137
Obs. Finnland är icke inräknadt, naturligtvis icke heller Gottland, Blekinge, Skåne, Bohuslän, Halland, samt Jemtland och Härjeådalen.
141 348
Måhända ingå dock en del af lÖsterbottens produkter.
,
CO
.Q ..——
\N
Smör.
Talg.
O
T.
O*
o
X
sr
d
O.
P»
3“
B
f
O
tt
(»
2*.
58
on'
sr
l
O
§-
C5
a>
s
vf
tr
K
n
OS
y
a
B’
a
n
es
Cl
CL
Ös
a
T:r,
L8.
T:r.
L8.
Lff.
T:r.
D
e c
k e
r.
2,279]
8
402
415]
162]
120]
201]
150
966
3,065]
147]
121]
2,051]
100]
245]
373]
232]
211]
117]
91
482]
2,752]
288]
591]
2,864
46]
241]
80|
364
248]
149
90]
172
3,833
329
449]
1,680!
38f
480f
55
323
235]
26 ]
2,018
1,635
487
638
8,875]
193|
1,369]
924]
1,082
816]
494]
355^
3,638]
C»
Cl
1,251]
1,800]
\
Litt. B.
Militär stalén.
Vid Gardes-Regementerna inett
blott 9 månaders tjenslgöringsskyldighet
för befälet.
Vid Ar tilleriet.
Före år i8SS
med blott 10 månaders tjenstgöringsskyldighet
för befälet.
Efter år 18SS
med blott 9 månaders tjenstgöringsskyldighet
för befälet.
Öfverste
Öfversle-Löjtnant
Lön.
Taffel- och fu
rage-pengar.
Lön.
Ration.
Major .
Äldre Kapten
Yngre Kapten
Löjtnant
Under-Löjtnant
Fanjunkare, Styckjunkare eller
Konduktör .......
Sergeant, Furir eller Underkonduktör
Civilstaten.
Sekreterare
Kanslist
Regemcntsskrifvare
Tygförvaltare, Kassör och Förrådsförvaltare
Vaktmästare
Lön.
Ration.
Ira klass. Lön.
Vinst af Komp.
2:a klass. Lön.
Komp. Reven.
Äldre Lön.
Yngre d:o.
Lön.
Lön.
Beklädnads
pengar.
Lön.
Beklädnads
pengar.
R:dr.
3,360
740
2,680
240
2,480
240
1,480
600
1,450
600
346
70
146
70
Lön.
Summa.
4,100
2,920
2,720
2,080
2,050
540
430
380
416
216
590
Lön.
Taffel- och furage-pengar,
Lön.
Komp. Reven,
och furage.
Lön.
Komp. Reven
Furage.
Me d
Lön.
Permilteringsersättning.
Vinst pä
Batteri.
Utan
Lön- och
Komp.
Revenne.
1 :a klass. Lön
2:a klass. d:o
Lön.
Lön.
Lön.
Beklädnads
pengar.
Lön.
Beklädnads
peugar.
R:dr.
2,800
1,000
1,200
600
120
1,200
600
120
Rat
680
600
600
B a t
Summa.
3,800
1,920
1,920
leri.
271
50
181
50
1,880
leri.
1,2S0
640
540
480
320
321
231
Lön.
Taffel- och furage-pengar.
Lön.
Ration.
Lön.
Ration.
Med
Lön.
Vinst på
Batteri.
Ulan
Lön.
Batteri
ersättning.
Lön.
Tjenslgöringspengar.
Lön.
Lön.
Lön.
Beklädnads
pengar.
Lön.
Beklädnads
pengar.
Lön.
Lön.
R:dr.
3,100
1,000
2.530
240
2.530
240
Vid Ingeniör-Corpsen med 12
månaders tjenstgöringsskyldighet
för alla.
Sur
4,100
2,770
Bat
1.400
600
Bal
1.400
400
800
100
■ 8
70
41
ro
rs.
V
2.770
t er i.
2,000
ter i.
1,800
900
540
380
388
251
l
600
620*)
Lön.
Lön.
Lön.
Lön.
Lön.
Äldre Lön.
Yngre d:o.
Lön.
Lön.
Lön.
Lön på stat.
Lönefyllnad.
Lön på stat.
Lönefyllnad.
Har ej någon
lön på stat, endast
arfvode.
Löner.
Lön.
Lönefyllnad.
R:dr.
540
310
210
210
110
100
Summa.
1,880
1,680
1,260
860
490
380
320
270
210
210
850
420
350
430
320
270
210
*) Höjes med 25 proc. efter 10 års och med 50 proc. efter 20 års tjenst.
Eiitt. C.
Militär stulen.
Befäl.
1 Öfverste . . . .
1 Öfverste-Löjinant . . .
I
2 Majorer
4 Äldre Kaptener . . .
4 Yngre d:o .
10 Löjtnanter . .
5 Under-Löjtnanter
(11,640)
Under-Befäl.
6 Konduktörer
10 Underkonduktörer
(2,680)
Civilstaten.
1 Sekreterare !
(Särskild Lönefyllnad
1 Kanslist i^ön
(Särskild Lönefyllnad .
•Närvarande löner
Närvarande Löningsstat.
5 Kassörers och Förråds
förvaltare (Särskildt arfvode utom stat
(Närvarande löner . . •
[och på extra stat . •
1 Vaktmästare, lön på stat
särskild lönefyllnad
D:o
(2,750)
Summa
R:dr. sk rst
1,260
860
400
380
320
270
210
310
210
430
320
350
270
320
100
summa.
1,880
1,680
2,520
2,580
400
1,060
1,900
1,600
1,350
2,100
540
210
1,290
640
1,080
110
21.930
Nu föreslagne Löningsstat.
Skillnaden
jeller erforderjderlig
Anslagstillökning.
R:dr. sk. rst
2,000
1,800
900
540
380
380
250
600
420
Summa.
3.000
2,500
4.000
7,200
3,600
5,400
1,900
2,280
2,500
850
420
3,000
2,100
250
39.000
R:dr. sk
1,120
820
1,480
4,130
1,640
1,900
550
2,280
400
310
210
1,070
1,020
140
rst
17,070
'•M5 •
!-ii- !■
■
- ) i ’»'V <
i-rit f.;U i"
