# ID: svediakorp-gov605
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 152,099
# sentences: 4,534
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
IIOS
HÖGLOFLIGE
MaweaiEsatÄjpaa uuu wi.
VID
JTagtima tiikötwjjen i ^tod\l)olm
ÅR 1853.
Andra Häftet.
STOCKHOLM.
Horbkkgska Boktrtccbriet,
1 S5 4.
-
.
1
fyt f 4
.
Thorsdagen den 22 December 1853.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för gårdagens plenum.
Uplästes till justering och godkändes följande från Exped.Utsk.
inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.
Jtä 2, ang:de medels anvisande till Topografiska corpsens arbeten,
samt till åtskilliga fästningsbyggnader år 1854; och
Jt? 3, ang:de anslag för år 1854 till gevärstillverkning.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Frih. af Schmidts,
Carl Johan Georg, d. 17 dennes e. m. på bordet lagda motion,
ang:de beviljande af ett för 10 år räntefritt lån af 20,000
R:dr b:ko för anläggande och bedrifvande af en fabrik i hufvudstaden
eller dess granskap för bearbetande af kreaturs ben.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Ma n ner skan tz’s,
Carl Axel, d.t 17 dennes e. m. på bordet lagda motion om nedsättning
af utlåningsräntan för Hjelmare kanals underhållsfond tillhörande
räntemedel.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Frih. Stjernstedts, Joh. Wilh. den 17 dennes e. m. på bordet
lagda motion, att till förekommande af poströfverier och vinnande
af beqvämlighet för resande, sådane vagnar för transporterande
af allmänna poslerne å de större landsvägarne måtte anskaffas
och begagnas, att, utom postiljonen och den skjutsande, 2 å 3
resande kunna emot lämplig afgift beqvämt medfölja.
Föredrogs Frih. Raabs, Carl Adam, d. 17 dennes e. m. på
bordel lagda motion om uphäfvande af en del utaf 1726 års Conventikel-plakat.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Det är verkligen tillfredsställande
att linna en motion i den syftning, som Frih. Raabs,
väckt inom detta luis, der redan för nära 128 år sedan man, efter
att hafva i skapra ordalag ogillat Presterskapets till papism urartade
monopolium, fattade ett beslut, att plakatet skulle i liberal anda
förklaras genom ett universale till domstolarne. Den lidens Lag
-
4
Den 22 December e. m.
Ulsk., Justiliedepulalionen, hade nemi. till följd af gjorda motioner
afgifvit ett förslag, enl. hvilket conventiklar skulle vara tillåtna,
ehuru under vissa vilkor, såsom att de skulle hållas offentligen och
icke lönligt, icke under gudstjensten, alt de icke fingo hållas
sednare än lill klockan 7 om söndagsaftnarne m. m. Men allt
detta förföll derigenom att 3:ne Stånd vore belåtna med plakatet
i dess oförändrade skick. Afven inom Rådet, från hvilket sladgan
utgått, hade meningarne i afseende å dylika sammankomster varit
delade. Arvid Horn hade varit för en större frihet.
Riksrådet Liewen ansåg det vara en oformlighet att förbjuda
enskildla sammankomster till förrättande af andakt, dä det var
lofgifvet att samlas för alt supa och spela; Tessin ansåg conventiklar
å krogarne fördömligare än de andra. Men man konformerade
sig slutligen med de båda yngsta ledamöterna Gyllenborg och
Lagerberg, hvilka betraktade saken ur en mera formell synpunkt
och ansåge det icke tillkomma Rådet att stifta nya lagar, utan endast
att uplifva förut gällande stadganden. Ville Ständerna lemitera
eller alldeles upphäfva berörde förbud, då, ginge allt lagligt till,
och conventiklar blefve lofliga. Närmaste anledning till denna rådplägning
hade varit ett betänkande i frågan, afgifvet af en kommission,
särskildt nedsatt för att döma åtskilliga för ifrågakomne
sammankomsters hällande anklagade personer. Kommissionen frikände
de tilltalade, hvilkas enda brott hade bestått deruti, att de
sammanträd! för alt under bön och sång begå sin andakt, hvarförutan
kommissionen vid samma tillfälle afgaf ett förslag, åsyftande
mildring i förut gällande förbud mot enskildla andaklsöfningar.
Men Rådet kasserade domen, på den grund, att de anklagade
verkligen förbrutit sig emot gällande lagar, samt förklarade,
livad förslaget beträffade, att det icke vore Rådet tillständig! alt
stifta lag i detta hänseende.
Jag vill nu i korthet redogöra för de stadganden, hvilka i
delta ämne närmast föregått 1720 års conventikelplakat. De äro
hufvudsakligen endast 4. Det första var Religionsediktet af d. 6 Oclober
1694, riktadt emot Pietismen, en slags methodism, åsyftande
att framkalla en mera praktisk, mera lefvande kristendom, icke
förkastande den Evangeliska kyrkans Symboliska Böcker, utan endast
upträdande emot den då för tiden i kyrkan herrskande stela
symbolismen. För öfrigt hade denna sekt med skäl blifvit klandrad
för vissa svärmiska ensidigheter. Genom nämnde edikt förbjödos
icke blott sektens anhängare att hålla sammankomster, ulan
ock ”kälterska, farliga, misstänkta, anstötliga talesätt”, och så framt
de icke, efter erhållne upmaningar, återkallade deras satser, —
hvilka förklarades vara ”satans ingifvelse!’” — straffades de med afsättning
och landsförvisning. Ediktet, ehuru skrifvet på Tyska,
och egentligen ulfärdadt för kronans transbaltiska provinser, åberopades
likväl allt framgent äfven i Sverige.
Det 2:dra stadgandet är ett förbud mot Pietismen, ulfärdadt
af Konung Carl XII och daleradt Lusuc i Wolhynien d. 7 Juni
1706. Detta edikt är mildare än det förra; här talas nemi. ej
om ”talesätt”, icke ens om conventiklar, utan endast om vissa
Den 22 December e. m.
5
svärmiska irrläror. Häruppå följde en åtvarning emot enskilda
sammankomster, utfärdad af Prinsessan och Rådet d. 1 Dec. 1713.
Derut i förklarades, till en början, att enskildla sammankomster inom
hus till förrättande af andakt icke kunde någon förmenas. Husandakteus
tillåtlighet synes således förut ingalunda lia varit gifven,
och man får här omsider en definition på convenliklar, nemi.
sammankomster ifrån ”andra hus’’ att förrätta andakt och förklara
den heliga skrift.
Slutligen kom Förordmn emot svärmerier och conventiklar af
d. 8 Dec. 1721, hvilket egentligen icke innehöll annat än ett nplifvande
af de förra stadganderne.
Jemför man nu dessa stadganden med 1726 års conventikelplakat,
skall man varseblifva, att under denna tid af 32 år ett
framåtskridande i en human och kristlig anda ägt rum. Detta
vitsord kan man deremot icke gifva lagstiftningen från sistnämnde
är till närvarrde tid, om man ock erkänner det mildrande i 1762
och 1822 års författningar. Conventikeln är den äldsta form af
gudstjenst; rättigheten dertill oförylterligare än hvarje annan slags
samlingsfrihet. Preventiva polisstadganden borde ej få intränga på
detta fridlystna område. Det enda egentliga skäl man kan anföra
emot sådana sammankomster, är att de gifva npkomst och utbildning
af sekter, men man bör härvid ihågkomma, att sådant icke
är en följd af conventiklarnes bruk utan af deras missbruk. Straff
är någonting, som gäller för den i yttre, samhälIsstörande handling
uppenbarade onda viljan; icke emot förehafvande!], som i
sina följder kunna verka både godt och ondt. Den gamla satsen:
”Låtom oss göra det onda, att godt deraf må komma”, fördömdes
redan af Apostelen Paulus. Conventikelplakatets sals: Låtom oss
hindra det godt — och ett godt är väl samlandet till andakt —
på det ej deraf ondt må upkomma, är väl föga bättre. Meningar,
sanna eller irriga, kunna liknas vid palmträdet; bördor, lagda pä
dess krona hindra ej, utan öka vextligheten. Hvad man kallat det
goda i detta plakat, är en inskärpning af tredje budordet, som synes
mig vara bättre på sin plats inom krislendomsundervisningen
än i en strafflag; sabbathsbrolten åter kunna få sin plats annorstädes
än i en religionsstadga. Må man således frigöra det så
länge fjeltrade bruket — och för missbruket upställa alla nödiga
kontroller, endast att de ej i födseln qväfva det foster, som mer
än något annat har rätt till lif.
Frih. Stjernstedt, Ali g. Wilh.: Som 1111 föredragne motion
står i nära sammanhang med den af Frih. Creutz förut väckta
och till LagDlsk. remitterade, torde det vara tillräckligt att
nu endast åberopa de skäl, som före remissen af sistnämnde
motion härstädes anfördes emot conventikelplakatets uphäfvande.
Dessa motioner äro visserligen lill ordalagen något olika, men deras
syftning och anda är densamma, hvilket äfven Frih. Raab till
kännagifvit,
då han förklarade, att hans motion blifvit föranledd
af den, Frih. Creutz afgifvit. Jag får således anhålla, att LagUtsk.
mätte företaga båda motionerna till behandling i ett sam
-
6
Den .22 December e. m.
manhang och dervid taga i öfvervägande de skäl, hvilka till afstyrkrnde
af Frih. Creulz’s förslag blifvit anförda. Under discussionen
öfver detta förslag yttrade jag i förbigående, att conventikel-plakatet
ingalunda lägger hinder i vägen för utöfvande af husandakt.
Delta yttrande vidhåller jag h. o. h., ty långt ifrån att
förbjuda sådana andaktsöfningar, upmanar tvertom nämnde författning
folket alt utöfva desamma, och vill endast förekomma, att
under husandaktens täckmantel obehöriga personer skulle upträda
med sådana förklaringar och uttydningar af Guds ord, hvilka vore
förvillande för den enfaldige och förorsakande irrlärors spridande i
landet. Sådant måste af Lagstiftaren söka förebyggas. Jag vill
visst icke bestrida, att ju icke denna författning i afseende pä dess
form behöfde en efter nutidens förhållanden lämpad omredigering,
men de bestämmelser, som deri finnas uptagne, böra qvarstå, då
deras nytta och ändamålsenlighet ej kunnat på något tillfredsställande
sätt bestridas.
Jag anhåller alt detta mitt yttrande måtte få åtfölja remissen
af Frih. Raabs motion.
Hr Estenberg, Carl Christian anförde skriftligen:
Med anledn. af Frih. Carl Adam Raabs motion om ändring af
åtskilligt uti 1726 års conventikelplakat, får jag anmärka, att det
vore aldeles ändamålslöst, att der göra de onekligen rätt väl behöfliga
ändringarna, om icke derjemte samma revision företoges
med 1781 års Religionsfrihets-plakat, hvarför jag vördsammast får
anhålla, att begge dessa nämnda författningar måtte af LagUtsk.,
hvartill tvifvelsutan Motionärens föreslagne ändringar komma att
remitteras, tagas i öfvervägande, på det sådane föreskrifter deruti
måtte gifvas, som stå i samband med 16 § i Reg.F. och med
krisina Kyrkans sanna väl. En lagbunden Religionsfrihet i detta
ordets liela vidd, således icke blott samvetsfrihet utan äfven bekännelsefrihet
är grundtonen i Christi och hans Apostlars lära, det
måste en hvar bekänna som rätt känner denna lära; ty vi äro
icke kristne derföre att vi äro skrymtare, och skrymtare äro onekligen
en hvar, som bekänner något annat än lian tror. Motionärens
i min tanka ganska riktiga distinction, då han åstuudar alt
utvidga friheten för våra egna trosförvandter, under det han synes
vilja inskränka den för de främmande, torde för Utsk. ej blifva
synnerligen lätt att definitivt bestämma; hvarföre jag tror att vi, bland
hvilka frågan upstått, skulle lill någon del underlätta Utsk:s undersökning
i detta afseende om H. R. o. Ad. på förhand uttalade
sin mening, hvilka vi kunna anse utgöra de våra, våra egna trosförvandter.
Äro de alla, som bekänna Christiina för en Herre i
motsats emot Judar, Hedningar och Mohamedaner? eller äro de
våra, endast den Evangeliska kyrkan? eller äro de våra blott
medlemmarna af den Kongl. Statskyrkan i Sverige? För min del
erkänner jag inga sekter och partier i Christi kyrka, utan anser
dem såsom ett nödvändigt ondt, ett ofullkomligt styckeverk, hvilket
fortfar tills del fullkomliga intar det bristfälligas och det ofullkomligas
rum. Men denna önskade aflösning kan ej komma förr än
Den 22 December e. m.
7
vakten går bort ifrån refvorna, den vakten som ar utställd i refvorna
på Zions murar för att hindra arbetarena alt uphjelpa det
förfallna deruti. De vära äro de som bekänna Christi namn, som
i tro och lefverne frimodigt bekänna Christinn för verlden, de som
lefva af, för och genom sin tro derföre, att den eviga rättfärdigheten
lifvar dem och tagit dem till sig. Aro de våra icke Christi
egendom, utan på sin höjd den Kongl. Svenska Statskyrkans egne,
då må Svensk lagstiftning upbjuda ali sin förmåga, den skall dock
aldrig lyckas att nedskrifva ett enda lagbud, som Rättfärdighetenes
Konung, Jesus Christus gilla kan. Jag frågar Eder derföre, Mine
H:rr, hvilka äro de vära, hvarom talas i Frih. Raabs motion ?
Dessa mina anmärkmr anhåller jag vördsamt måtte få åtfölja motionen
till vederbörligt Utsk.
Remittterades lill LagUlsk.
Föredrogs och bifölls BankoUtskis d. 17 dennes e. m. på
bordet lagda Mern. 1, med hemställan att få använda arfvoden
till två notarier och två kanslister.
Föredrogs och lades lill handlingarne BankoUtskis d. 17 dennes
e. m. på bordet lagda Mern. JU 2, med öfverlemnande af
BankoFullmäkliges till Utsk. afgifne Berättelse.
Föredrogs och remitterades till Riddarh.Utsk. Hr von Franckens,
Georg Wolfgang, d. 17 dennes f. m. på bordet lagda
motion, angide beviljande af en lämplig gratification åt den vid
11. o. Adis plena kommenderade vakt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Som jag icke var närvaride,
då Hr Mannerskantz’s motion, angide nedsättning af ullåningsräntan
för Hjelmare kanals underhållsfond tillhörande räntemedel, föredrogs
och till StatsUtsk. remitterades, anhåller jag att i stället nu
få i minnet återkalla, alt vid sednaste Riksdag en motion i samma
ämne, ehuru med vidsträcktare syfte, väcktes och att i dåvarande
StatsUtskis Betänk. JH 78 en ganska förtjenstfull utredning ronde
tillkomsten af ifrågavande fond för Ständerna framlades. De i
nämnde Betänk, lemnade upgifter torde jemväl, vid behandlingen
af nu ifrågakomne motion, förtjena afseende och anhåller jag derföre
vördsamt att å desamma få fästa det Högloflige StatsUtskis upmärksamhet.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh, framstälde följande motioner
:
l:o Sveriges Protestantiska kyrka, i sin första början egentligen
ej uttalande annat, än en protest emot menniskomyndighet och ett
fasthållande vid ordet, intog, som bekant är 1593, dä den antog
8
Den Ti D e c e m b e i c. m.
sina flesta symbola, en mera sluten stallning, hvilken under den
nitälskande Konung Carl XI ytterligare befästades emot såväl
yttre som inre anfall. Förhållandet emellan Kyrka och Stat är
lill sin idé ett sådant, att hvar och en af dessa för menniskans
utbildning nödvändiga inrättningar icke bör stå öfver eller under,
än mindre utom, utan i egentligaste mening inom den andra, så
nemi., alt kyrkan i sin yttre verksamhet skyddad af Staten, sjelf
skyddar dennas inre, högsta lif: Villigt erkännande, att den förening
emellan Svenska Kyrkan och Svenska Staten, som uttryckes
i 1686 års kyrkolag i sina grunddrag oell syften uttalar ofvannämnde
sats, kan man dock ej förbise, att ju i flere af dess stadganden
röjer sig ett visst sträfvande att med den verldsliga magtens
botande, stränga hand, dels inom kyrkans sköte qvarhålla,
dels icke blott derutur, utan ock ifrån samhället utstöta olika tänkande,
troende, bedjande, och såmedelst genom verldsliga skrämskott
söka bevara den enhet, hvilken, om den skall vara något
annat än en antagen mask, endast är eu frukt af högre, fridfulla
magters inverkan. Kyrkan, äger visserligen, i likhet med hvarje
annat, äfven det mest verdsliga samfund, en obestridlig rätt att
ifrån sig skilja en medlem, som ej erkänner dess bud och lagar:
men att till en sådan andlig förvisning äfven lägga en borgerlig,
eller ock annan straffart, är icke blott en omildhet emot den enskilde,
hvilken sålunda utan alt lia begått borgerligt brott får lida
borgerligt straff, utan ock, hvad mera är, en skärande motsats till
sjelfva begreppet af kyrka, såsom en andelig, med andliga medel
verkande makt.
1686 års kyrkolag bestämmer i 1 kap. 2 § landsförvisningsstraffet
jemte förlust af arfs- och medborgsrätt, icke blott för affall
ifrån den rena Evangeliska läran, utan och för ”nptänkandet och
utspridandet” af meningar, som strida'mot denna lära. Här stadgas
sålunda samma straff för ganska olika qvalificerade brott. Hvad
”uptänkandet” vidkommer lärer väl detta vara och förblifva oåtkomligt
för åklagaremagten och till följd deraf äfven för domarmagten.
Villomeningars utspridande Ater kan vara af mycket olika art i afsigt,
form och verkan. Väckes derigenom förargelse är visserligen
borgerligt straff här på sitt ställe. Men alfallet i och för sig är
någonting, som helt och hållet ligger inom tankens och trons område
och bör således ej kunna utgöra föremål för kriminallagstiftning.
”Sanningen hvilar hos Gud, oss tillhör forskningen”, säger en berömd
författare. Att under forskningar vilsefara är menskligt, är
en olycka, en ännu större den, att motstå den sig erbjudande sanningen;
men ett sådant motstånd är sitt eget straff, af så intensiv
art, att yttre, dertill lagda skärpningar ej verka annat än bitterhet
och förhärdelse.
Att göra dylika affiällingar till ett slags martyrer — en utmärkelse,
som måhända bos flera bland dem utgjort en af öfvergångens
bevekelsegrunder — är en åtgärd, hvarmed Sveriges Stat
och Kyrka icke horde sig befatta: att låta dem i stillhet slutas inom
skötet af den församling, hvars lärör de hylla, vore den enklaste
utväg att göra sig af med dem. Afven om härigenom till en
Den 22 December e. m.
0
början affallens antal skulle ökas, hade kyrkan deraf den oberäkneliga
fördelen att ej längre nödgas sluta inom sitt sköte verkliga
dissenters, hvilka af fruktan för straff tvingas att derjemte blifva
verkliga skrymtare. .
På dessa anförda skäl får jag vördsammast föreslå, alt ej mindre
stadgandet i 1 kap. 2 § sista mom. af nu gällande Kyrkolag
än de, som innehållas i A.B:ns 7 kap. 4 § och Missg.B:ns 1 kap.
3 § mätte lill all kraft och verkan uphäfvas.
2:o Vördsammast får jag föreslå uphäfvandet af det stadgande i.
Kongl. Kung. af d. 24 Januari 1781, som vid vite af 10 daler
förbjuder alt bevista främmande religionsöfningar. Detta stadgande
innebär visserligen en mildring af den förut i Kyrkolagens 1 kap.
3 § gifna straffbestämmelse, enl. hvilken för denna s. k. förbrytelse
ålades ett vite af 100 d:r s:r:m., en på den tiden icke obetydlig
summa, hvaremot det genom berörde Kongl. Kung. nedsattes
lill 10 d:r, emolsvarande hvad i våra dagar vanligen ålägges
för mindre polisförseelser; — men är likafullt högst olämpligt, då
det synes innebära en farhåga ifrån Statens och Kyrkans sida, att
de Lutherska besökandes tro skulle kunna rubbas genom blotta
åhörandet af främmande religionsöfningar. Jag anser detta vara det
verkliga, ehuru icke uttalade motivet till ifrågavar:de stadgande, ty
det i Kongl. Kung. anförda, att nemi. ”ingen af nyfikenhet att se
andras gudstjenst må försumma sin egen”, innebär ju — alt ej
tala om huru genom en blott förändring i de främmande guds
tjensttimmarne
bela argumentet skulle ramla — ett slags tvång
att besöka Statskyrkans gudstjenster, ett tvång, som ehuru i viss
män ålagdt genom Kongl. Förordn. af d. 28 Maj 1746, dock utan
straffbestämmelse, föröfrigt är okändt för vår lagstiftning utom i
fråga om böndagar, hvilka änskönt grundade på blott menniskomyndighet,
likväl af vära lagar mera omhuldas än den af gudomlig
myndighet förordnade sabbathsdagen. Hvad åter förstnämnde
motiv vidkommer ligger det i sakens natur och bestyrkes af erfarenheten,
att der tron på en lära ej stödjes af annat än obekantskap
med hvarje annan, den ödmjuka forskning, som pröfvar allt,
men behåller det bästa, ej så biand de tänkande kan utveckla sig
sorn der flere kristliga läror sammanbestå i broderlig sämja. I de
länder, der sistnämnde förhållande äger rum, får ock derigenom
väktarenas nit en högre lyftning, hvilket till följd af sakens egen
natur mera sällan blir fallet, der ett, om jag så får uttrycka mig,
monopolium i trossaker strängt vidhålles. Svenska kyrkans lära,
bygd på Guds ord och på symboliska böcker ifrån kristenhetens
bästa tider, behöfver i sanning icke i borgerliga tvångsmedel söka
den befästningskonst, som hon sjelf äger i sin inre sanning och
sina bekännares andliga erfarenhet.
Alt meranämnde stadgande mig veterligen aldrig tillämpas,
en följd dels af dess egen beskaffenhet, dels af de svårigheter vid
kontrollen, som ingå på omöjlighetens område är ett ytterligare
skäl för dess nphäfvande, enär en lag, otillämpad, alltid blir en
olämplighet, verkande vanvördnad för lagskipningen.
10
Den 22 December e. m.
S:o I 1G86 års Kyrkolags 11 kap. 2 §, jemförd med 10 kap.
2,3,4 §§, finnér man en nian något stöd i Guds ord gifven befall
ning
att årligen gå till II. H. Nattvard, och straffet för öfverträdelsen
häraf, i förra lagrummet bestämdt lill vådan alt anses och
tilltalas som okristen, förvandlas genom hänvisning till sednare
lagrummen i någonting af kännbarare art. Här drabbas öfverträdaren
nemi. af bannlysning, och i händelse denna skulle räcka
längre än ett år, af landsförvisning.
Alt med straff belägga försmåendet af en gåfva, — och här äijä
fråga om den bästa af alla gåfvor, — alt med andra vapen än
kärlekens bekämpa kärlekslöshet och köld, att sätta det högsta
mysterium inom strafflagsparagrafer, är en om ock välment profanation
af det heliga, ett obefogadt, klumpigt menniskoförsök att
vara visare än den eviga Visheten sjelf, som aldrig för otron bestämde
timliga straff, ett bot, sorn så lätt hos de oomvända verkaten
frestelse att af fruktan för straff och verldsliga olägenheter
skrymtande mola deras Herre och Gud.
Jag hoppas ej behöfva anföra mera till stöd för det förslag
jag härmed vördsamt får framställa, att ifrågavar:de stadgande,
nemi. 2 § i II kap. af 1686 års Kyrkolag måtte till alla delar
uphäfvas.
4:o Den s. k. kyrkoplikten, eller som den fordom bättre benämndes
uppenbara skriften, har ock, ehuru i likhet med så mången annan
kyrklig inrättning af en skön och sannt kristlig betydelse, såsom
varande ett brottslingens återuptagande i församlingens gemenskap
råkat ut för det missödet att behandlas af den borgerliga magiens
händer. I 1686 års kyrkolag, kap. 9, § 1, 2, 3, är dess begrepp
rigtigt angifvet, ehuru den höge lagstiftaren af sin kända och i
allmänhet högst lofvärda benägenhet för kraftiga mått och steg, äfven
bär låtit leda sig ända derhän att söka tvinga menniskor lill
ångerbetygelser, bön och bältringslöften, för hvilket ändamål ”Väre
Befallningshafvande”, som det heter, ”skola räcka Presterskapet
handen”, ett uttryck, som profetiskt skildrar det nära samband,
som i kommande tider allt fastare skulle tillknytas emellan Clerus
och den borgerliga magiens verkställare. 1734 års allmänna lag
nämner visligen ingenting härom: i Kongl. Br. af d. 20 Dec.
1737 förklarades, att dermed skulle förfaras efter de författningar,
som förut ägt rum, och i Kongl. Förkl. af d. 23 Mars 1807 behandlas
ämnet utförligt i ej mindre än 20 mom:r, i hvilka kyrkoplikt
ålägges och föreskrifves som straff. Så långt hade man
redan aflägsnat sig ifrån den ursprungliga betydelsen, hvilken ännu
1736 icke synes hafva varit fullkomligt förlorad, då det i enskild
Kongl. Resolution af d. 14 Juli sistnämnde år heter, ”att den uppenbara
skriften och allösningen ej af sådan beskaffenhet anses kan,
att den sökande derföre sitt embete mista bör eller af någon, eho
det ock vara må, derföre förevitas.” I ett Kongl. Bref af d. 29
April 1830 anses den deremot ”såsom en tillökning i straffet och
ofta för den drygaste delen deraf.” Följden af delta reglementerande
och kyrkliga penitensers inflyttande i strafflagen har blifvit,
att hvad som af ålder och till sin natur var en handling af åter
-
Den 22 December e. m.
11
uprältande, försonande art, förvandlats till ett vanärande straff med
Gtuls hus till exekutionsplats. Opinionen, inom hvars område i
förevande fall såväl det ena som det andra ligger, har här, förledd
af lagstiftningen, utbildats i samma falska rigtning, så att ifrågavar:de
kristliga inrättning numera h. o. h. förlorat sin ursprungliga
betydelse, sorn endast qvarlefver i den enskilda skriften.
I anledn. häraf föreslår jag vördsamt att alla de sladganden,
hvilka såsom straff ålägga offentlig kyrkopligt måtte uphäfvas, samt
att i alla de. fall, der en sådan nu är förskrifven, endast enskild
skrift och aflösning inför Pastor och Kyrkoråd må äga rum.
5:o Ibland de klagomål ronde statsförvaltningen, som på sednare
lider allt allmännare försports, äro de, som ligtats emot Regeringars
allstyrande, de vigtigaste och mest grundade. Centralisalionssystemet
och dess oundvikliga bihang, det byråkratiska inflytandet,
har öfverallt der det förmått göra' sig fullt gällande, tillintetgjort
folkets icke blott politiska magt utan ock förmåga alt utöfva en
sådan. Fåfängt har man sökt med förändringar, än af regeringssätt
än af valformer tillförsäkra folken politisk vigt. Der ofvannämnda
system forllefvat, hafva snart de pålagda liberala färgerna
afnötts, och den gamla byråkratiska grunden med oförsvagad styrka
på nytt framträdt i dagen. Detta gäller för republiker likasom för
monarkier, oell den nyaste verldshistorien har härom lemnat öfvertygande
bevis. Botemedlet för detta onda behöfver ej länge sökas,
det beslyrkes af samma historias vittnesbörd, och heter komunalstyrelser.
Vårt fädernesland har i mindre mått än de flesta andra
stater lidit af detta onda, emedan här botemedlet eller rättare
sagdt en sund diet varit äldre än det onda, och det sednare ej
ännu förmått h. o. h. förstöra den förras verksamhet, ehuru man
visserligen i sekler oaflålligt arbetat deruppå. Det finnes nemi., i
trots af alla härjningar på de urgamla demokratiska institutionernas
områden, ännu qvar en, om ock skakad, dock oförstörd och
oförstörbar grund, hvaruppå — om man blott med allvar vill det
— något för folkets utveckling välgörande kunde byggas, och denna
grund är församlingarnes och de ur dem utgående nämnders magt
och inflytande.
Ur denna synpunkt och i ändamål att utvidga den f. n. nog
trånga basis, hvaruppå dessa samhällens medborgerliga verksamhet
nu livilar, samt bereda rum för kommande, allsidigare organisationer,
lagda på samma uråldriga fasta grund, får jag härmed vördsammast
föreslå följande tillägg i nu gällande stadganden angule
socknenännider jemte nya stadganden för länsnämnders införande
och dessas verksamhet.
Alt nemi. såsom nya föremål för socknenämnders handläggning
måtte uptagas:
l:o Polistillsyn, icke blott såsom nu inskränkt till sundhetsvård,
utan utsträckt till andra ekonomiska mål såsom vägunderhåll,
ni. m.
2;o Vård af alla församlingen tillhöriga kassor under gemensam
ansvarighet,
12
Den 22 December e. m.
3:o Vård af fader- och moderlösa omyndigas arf likaledes under
gemensam ansvarighet, sedan nemi. en gång stadgandet i A.-  B:ns 20 kap. 3 § behörigen blifvit uphäfdt, hvarefter äfvenledes
stadgandet i II.B:ns 17 kap. 8 § i de delar, som handla om barnaarf
och förmyndare, borde kunna anses öfverflödigt.
4:0 Allmänna uppbördens uplagande och redogörande under
behörigt ansvar och fastställd kontroll; hvarvid en viss proc. af
beloppet bör såsom arfvode komma nämnden till godo, hvilket
äfven må äga rum för de medel, om hvilka föregående mom.
handlar.
5:o Val till ledamöter i den lansförsamling, hvarom här nedan
skall lalas.
Alt den nu gällande grunden för socknenämndsledamöters valsätt
så må förändras, att den i st. f. att vara fast förmögenhet
blefve personlighet, qvalificerad endast genom oförvitlig fräjd, myndighetsålder
och en viss låg census. Såsom molif till sistnämnde
stadgande må här endast nämnas obilligheten och oformligheten
af det rinder nuvarande valsätt ej sällan förekommande förhållande,
alt en person ensam lillsätter alla ledamöterna i en komunalnämnd,
samt att naturen icke ställt förmögenhet och omdöme i
det oskiljaktiga sammanhang, hvilket såsom osvikligt rättesnöre synes
ha föresväfvat våra kömunala lagars stiftare.
Att, enär det svalg, som nu är befästadt emellan högsta förvaltningsmagten
och komunalmyndigheterna icke på lämpligare sätt
kan fyllas än genom en tidsenlig utbildning af den uråldriga landskapsinstitulionen,
länsförsamlingar måtte inrättas, valda, såsom redan
nämndt är utaf socknenämnderna, och ägande till föremål för
sin verksamhet:
l:o Handläggning af alla de provinsens ekonomiska angelägenheter,
som nu vanligen updragas åt enstaka komittéer.
2:o Val inom sig af en länsnämd, hvilken uplysande och rådgifvande
skulle biträda K:ns Beflnde vid länsförvaltningen, samt
uptaga och redovisa de allmänna medel, som ifrån socknenämnderna
ingå.
I den fidla öfvertygelse, alt en sådan reform, som svårligen
med skäl lärer kunna kallas subversif i annan bemärkelse än såsom
innebärande ett undanröjande af en och annan af byråkratismens
hittills ointagna barrikader, skulle blifva af välgörande inverkan
ej mindre på Regeringens öfverblick än på folkets politiska
utveckling, borttagande mycket onödigt, småaktigt bestyr för den
förra, till vaknadt medvetande bringande många slumrande anlag
hos det sednare, har jag vågat väcka denna motion, hvilken jag vördsamt
anhåller måtte till Allm. Besv.- o. Ekon:eUtsk. varda remitterad:
Hr
Tham, Casper Wolrath: Hvad de af Hr Tersmeden
först väckta motioner beträffar, så anser jag mig endast behöfva
åberopa hvad jag i dessa frågor yttrat, dels vid 1848 års Riksdag
och dels vid den nu pågående, hvilka yttranden jag bar anledning
tro, alt Lag Ulsk. dit Hr Tersmedens motioner lära remitteras, ta
-
lien 22 D ecember e. m.
13
gas i öfvervägande då Ulsk. sannolikt undersöker huru dessa frågor
då behandlades. Men det är en annan af Hr Tersmeden vidrörd
fråga, hvilken jag anhåller att fä belysa, emedan den på det högsta
intresserar. Jag menar frågan om den offentliga kyrkoplikten. Gå
vi tillbaka lill kristendomens första lider, då de kristne ännu icke
bildat sig, såsom ett statssamfund, så finna vi, att hvarje öfverträdelse,
vare sig af kyrkans eller det verldsliga samhällets lagar, betraktades
såsom en afvikelse från den kristeliga tron på Gnd och
på Hans ord, och att derföre det enda säkra medlet att förekomma
det syndiga sinnelagets utveckling och utbrott i handling samt att
i sjelfva fröet qväfva del onda, ansågs vara en sann kristlig upfostran.
Vi se således i kristendomens början hvar och en, som beträddes
med någon förseelse, om ock af ringare art, insättas uti en
slags skola, hvarest de felaktige, hvilka benämndes Kathekumeni,
under en tid af 4, ja till och med 6 år uppfostrades till en sannare
och varmare kristendom. Nämnde lid kunde likväl förkortas,
om det begångna brottet ej varit af gröfre beskaffenhet utan härledt
sig mera från s. k. svaghetssynd än från uppsåtlig. Under
kristendomens utveckling ansågs i likhet med den första tiden hvarje
föröfvadt brott äfven af det verldsliga samhället mindre såsom en
öfverträdelse af dess borgerliga lagar, än såsom ett förnärmande af
den Gudomliga lagen, och Staten sälte sin ära uti att ur en sådan
synpunkt betrakta de brottslige. Det förut omnämnde upfostringssättet
till bättre tro och lefverne bibehölls derföre visserligen och
vi finna länge enl. kyrkans historia, en klass personer, d. s. k.
Jlcntes, d. v. s. sådana, hvilka, under första stadiet af deras bere
delse
till en sannare kristendom, ej tillstaddes att bevista den offentliga
gudstjensten, utan skulle stå gråtande vid kyrkodörren och
anropa de ingående om deras förböner för hjertats förbättring. Sä
vida jag icke missminfier mig, fortfor delta förhållande till slutet
af 5:te seklet. Derefter började Kallio!icismen och Hierarkin altur
kyrkans sköte, utveckla sig och kristendomen tog en mera papistisk
riktning. Grundidéen af den fallnes återuptagande i församlingen
fortlefde väl, men den första vackra andan var försvunnen och en
annan form för den brottsliges försoning med kyrkan upstod i den
s. k. öronbikten. Under hela den tid, vårt fädernesland bekände
sig till den katliolska tron, fanns det väl icke heller något kyrkostraff,
annat än denna bikt som vi måste anse värre än hvarje annan
kyrkans bestraffning och sorn dessutom saknade det bästa af
försoningens element. Då Reformationen under Konung Gustaf den
Uste utfördes, förefanns, såsom vi af verldshistorien veta, mycket
vacklande i tron och grofva öfverträdelse!-. Stora laster upspirade
ur den då för tiden allmänt herrskande olion. Afven kyrkotukten
reformerades då. Kyrkolagen af år 1571 anser åter, hvarje förbrytelse
emot den borgerliga lagen hafva sin uprinnelse uti hjertats
affall från sin första tro och närmar sig således i detta hänseende
den tidigare kristna kyrkans ståndpunkt. Samma lag anbefaller
presterskapet att, så snart en brottsling förefans, den der skulle
dömas och straffas efter verldslig lag, i första rummet tillse det hjertats
förbättring skulle gå hand i hand med den onda gerningens
14
Den 22 December e. m.
bestraffande, så alt brottslingen cj allenast genom straffet försonade
den menskliga rättvisan, utan äfven, genom allvarligt upsal alt bättra
sitt lefverne, kunde vinna försoning med kristi samfund ocb återuptagas
i dess sköte. Kvrkoplikten ansågs således af denna lag icke
såsom ett straff, ulan såsom en försoning med Gud och menniskor.
Att denna åsigt länge var gällande inhämta vi, bland annat,
af en förklaring, som år 1776 af K. M. utfärdades i afseende å
den, allmänna kyrkoplikten. En prestman bade nemi. gjort sig
skyldig till någon förseelse af mindre svår beskaffenhet. Han dömdes
af Consistorium att undergå offentlig kyrkoplikt, men ingick till R.
M. med underd. böneskrift att af gunst och nåd varda förskonad
från kyrkopliktens utstående, till stöd för hvilken anhållan åberopades,
att han, så vida straffet ginge i fullbordan, derefter svårligen
skulle kunna utöfva sitt embete. Till svar å denna ansökan resolverade
K. M., att enär offentligt afbedjande af ett begånget felsteg
ingalunda kunde betraktas såsom hinderligt för Sökanden att i utöfningen
af hans presterliga kall förblifva, utan snarare borde af
honom iakttagas såsom tjenande till föredöme för hela hans församling,
att man i första rummet bör söka försoning med Gud och i
det andra med menniskor, och fann således K. M. ej skäl att lill
ansökningen lemna bifall.
I sednare tider har, såsom jag med smärta måste erkänna,
det ursprungliga begreppet af kyrkopligtens betydelse b. o. h. gått
förloradt. Delta finna vi, på sätt Hr Tersmeden redan omnämndt,
bekräftadt af en år 1830 utfärdad K. Resolution i anledn. af anförde
besvär öfver ådömd kyrkoplikt, deruti förklaras, att kyrkoplikten
bör anses såsom ett straff och ofta såsom den tyngsta delen
af straffet. Jag vill ej inlåta mig i någon undersökning ang:de
denna förklarings tillkomst, allt nog, vi veta alla mer än väl, att
sedan år 1830 det försonande begreppet i kyrkoplikten h o. h.
försvunnit och att denna akt verkligen qvarstår såsom den tyngsta
delen af straffet. Fråga vi oss nu, huruvida, under sådant förhållande,
det är nyttigt att i lagstiftningen bibehålla kyrkoplikten, så
vågar jag påstå, att det nu mera är icke allenast ändamälslöst utan
äfven skadligt. Aldrig återfinna vi den brottslige så förhärdad sorn
efter utstående af kyrkoplikten. Kanhända skulle man kunna finna
orsaken lill denna förhärdelse deruti, att den brottslige befordras
till kyrkopliktens undergående före det verldsiga straffet, hvarutaf
merändels måste inträffa, att hans hjerta i st. f. att genom religionens
försonande ord öpnas för den gudomliga nådens inträngande,
tvertom förbittras af den undergångna offentliga skymfen, hvaruppå
samhällets bestraffning i bela sin tyngd följer. Såsom un är fallet,
skjutsas brottslingen, innan hans sinne hunnit förberedas och unundervisas
om kyrkopliktens verkliga betydelse, till densammas undergående
och kan icke genom en sådan tillämpning af lagen annat
än blifva allt mer och mer förhärdad.
Om jag rätt upfaltat motionärens mening har han icke yrkat,
att kyrkoplikten skulle h. o. b. afskaffas, utan föreslagit, att den
enskilta skriften skulle fortfarande bibehållas och tillämpas vid alla
de brott, hvarå f. n. allmän kyrkoplikt följer. För min del får jag
Den 22 D ecernber e. nr.
15
tillkännagifva, det jag önskar, att den allmänna kyrkoplikten skulle
kunna återställas i den betydelse som den hade vid kristendomens
början; men som jag nogsamt inser, att detta svårligen låter sig
göra, finner jag mig böra instämma i motionärens åsigt, alt all offentlig
kyrkoplikt förvandlas till enskild skrift, dervid jag dock ville
göra 2:ne tillägg, nemi. att denna sistnämnde religiösa akt icke skulle
föregå, ulan efterfölja det verldsliga straffets utstående, samt att tiden
för den enskildta skriftens fullgörande icke skulle bestämmas af
den verldsliga myndigheten, utan att sådant borde tillhöra antingen
fångpredikanten, hvars pligt det är att väcka den brottsliges hjerta
till försoning, eller ock själasörjaren i den ort, der förbrytaren har
sitt hemvist; och hyser jag den förhoppning, att kyrkoplikten, genom
iakttagande af nämnde bestämmelser, skulle visa sig vara verkligt
välgörande, i det att den felaktiges sinne riktades på rätta betydelsen
af den försoningsakt, han fullgjorde, så att han städse mindes,
att man bör i första rummet söka försoning med Gud, och i det
andra med sina medmenniskor, samt att denna sednare försoning
är af intet värde och ingen varaktighet, sä vida hjertats återvändande
till God ej föregått densamma.
De nu af Hr Tersmeden väckta motioner bordlädes, uppå derom
af Hr Bråkenhjelm Pehr Reinh, framställd begäran.
Hr Hjärne, Harald, anförde skriftligen:
Då man, med tillsättandet af ett serskilt Ulsk. för behandling
af frågor ronde lagstiftningen för tillverkning och försäljning af
bränvin, hufvudsakligen afsett dessa frågors ändamålsenliga och skyndsamma
beredning och afgörande, är det af stor vigt, att Ulsk:s omtanka,
från början, rigtas på sådana åtgärder i afseende på sältet
att bereda och, för RiksSt:n föredraga de förslag, som komma att
af Utsk. afgifvas, som synas bäst leda till det resultat man åsyftat
med bildandet af detta Utsk.
Vid föreg:de Riksdagar har det första Betänk, från de sammansatta
Utsk:n, alltid innefattat ett fullständigt förslag till en ny förordning.
Jag anser mig böra föreslå det nu tillsatta Utsk., att välja,
ett annat föredragningssätt. Det är kändt att redan flera motioner
blifvit väckte, och till Utsk. remitterade, grundade på de mest olika
och genomgripande förändringar i sjelfva liufvudgrunderne för lagstiftningen
i det ämne, som ensamt blir föremål för Utsk:s verksamhet.
Det blir således nödvändigt för Utsk. alt, innan det egentliga
reglementerandet företages, bestämma sig för antagandet af de
grunder, som, i de, i detta afseende alldeles motsatta förslagen,
Utsk. anser sig böra tillstyrka såsom mest verksamma och verkställbara
till befrämjande af de ändamål man nu afser med denna lagstiftning.
Det synes mig derföre ändamålsenligast, i afseende på
formen för ärendets behandling, att Utsk., sedan det fattat sitt beslut
öfver nämnde hufvudgrunder, underställer dessa RiksSt:ns pröfning
och beslut, innan Utsk. utarbetar detaljerne af sitt förslag till
ny förordning. På grund af erfarenheten från flera föreg:de Riksdagar,
tror jag att detta behandlingssätt skulle betydligt förenkla
16 Den 22 becember^e. ra.j
och förkorta öfverläggningarne inom Stånden, och äfven ingifva
större förhoppningar om denna vigliga frågas skyndsamma afgörande
på det klokaste och för fäderneslandet nyttigaste sätt.
På grund häraf får jag anhålla, att Utsk. behagade taga detta
mitt förslag i öfvervägande, och, om det gillar min åsigt, så fort
sig göra låter efter motionstidens slut, till Stånden inkomma med
förslag till de liufvuilgrunder, hvarpå del anser en ny lagstiftning
i det ifrågavar:de ämnet böra hvila.
Remitterades till det för behandling af frågor ronde bränvins
tillverkning och försäljning tillsatta serskildta Utsk.
Ilr Reutersvärd, Pehr Adam, upläsle följande motion:
Kapitalister och de som lefva på penningar, kunna, om de så
vilja, lefva det mest oberoende, bekymmerslösa och overksamma
lif i verlden. Detta lärer icke kunna bestridas. I anledn. häraf
böra de väl ock rättvisligen, med öfverskottet utaf deras dagliga
behof till föda och kläder ra. m., lemna något bidrag till Staten,
på de grunder som Hr Westerstrand i sin i lördagens aftonplenum
väckta motion, öfvertygande utvecklat. Men jag anser det icke vara
nog härmed, ulan yrkar och föreslår, att dessa, hvartill jag i första
rummet räknar, verkliga kapitalister i ekonomiskt afseende, lyckligt
lottade menriiskor, äfven böra åläggas alt, lika med fastighetsegare,
arrendatorer och brukare, bidraga lill Fattigförsörjningen i de församlingar,
inom hvilka de bo. För detta sednare ändamål, räknar
jag icke allenast kapitalister, de som lefva på penningar och de
sorn äro inackorderade till hus och vivre m. m. utan äfven de som
hafva s. k. undantag i spanmål m. m. af sina fastigheter på landet.
— Inom hvarje församling finnas säkerligen fastighetsegare med
betydliga skulder på sina hemman, arrendatorer och brukare af hvilka
flera med skulder, och en eller annan af dem som ega litet eller intet
om de skulle uppgöra sina debets- och kredits-räkningar. Alla dessa
måste dock vidkännas alla hemmanen åliggande utskylder till K.
M. och Kronan, till Ecklesiastikstaten och andra utskylder af
många slag samt till fattighusen, och nu, i sednare tider, till
understöd åt andra nödställda och behöfvande inom socknarna,
hvilkas antal beklagligen årligen ökas. Hvad är då billigare
än att förenäranda lyckligt lottade samhällsmedlemmar äfven böra
bidraga, framför allt till Fattigförsörjningen, hvilken, som nyss
sagdt är, allt mer och mer tager fastighetsegares etc. bidrag i anspråk.
Jag har flera Förmynderskap, och jag skulle, såsom förmyndare
handla orätt emot mina pupiller, hvilkas kapitaler dock
icke äro rätt stora, om jag'’icke ansåge att de flesta af dem, ulan
känning för deras utkomst, skulle kunna undvara hvad jag nu tagit
mig friheten att föreslå och här nedan ämnar närmare bestämma.
Vid sockenstämmor i de församlingar jag eger fastigheter har
jag yrkat dylika påståenden som ofvanstående, men icke lyckats
vinna önskad framgång, motverkad af det egna intresset, samt fått
till svar, att så länge ingen lag eller författning ålägger hyres- och
un
-
Den 22 December e. m.
17
undantagsfolk att bidraga till fattigförsörjningen, kunde sådana bidrag
dem icke åläggas.
Jag får alltså vördsamt föreslå, alt personer, som ega en årlig
bestämd ränteinkomst af utlånade kapitaler ocb undantag af sina
hemman, bestigande sig till 300 R:dr b:ko och deröfver, böra till
Staten betala t. ex. 3. proc. häraf, och till fattigförsörjningen i den
församling inom hvilken de bo, då de ega en årl. ränta af 133 R:dr
16 sk. b:ko och deröfver, äfvenledes 3 proc.; men då årl. ränteinkomsten
understiger 300 R:dr b:ko vara befriade från afgift lill
Staten.
Såsom korrektiv emot undandålda kapitaltillgångar torde det
blifva nödigt bestämma att de fordringsegare som möjligen härmed
beträdas, böra vara kapitalen förlustiga till fördel för gäldenärerna.
Jag anhåller om Remiss häraf till Bevillms och måhända till
Allm. Besv, och Ekon. Utsk:n.
Remitterades till Bevillms Utsk.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, upläste vidare en sålydande
motion.
Då skuldförbindelser presenteras vid HäradsR:na, för intecknings
erhållande, pläga dessa vanligen innehålla, att Låntagaren medgifver
det Långifvaren eger att, utan den förres hörande, till säkerhet för
lånsumman och på den förres bekostnad söka inteckning: och när
Domaren härefter å skuldsedeln tecknar att den sökta inteckningen
blifvit beviljad, och i HäradsRms Prot. intagen, tyckes mig att Långifvaren
erhållit fullkomlig säkerhet att så skett. Icke dessmindre
pläga Domare vid lingens slut och den s. k. Papperslösen, jemte
den påtecknade skuldsedeln, meddela prot.utdr. på karta emot lösen.
Denna obehöfliga åtgärd är en rik inkomstkälla för Hrr Domare,
hvartill äfven kommer prot.utdr. emot lösen för begärd intecknings
dödande, hvilka Hrr måhända äro de bäst lönade af alla Statens
embets- och tjenstemän; ty, med undantag af en del brottmål,
hafva de betalt, och väl betalt, för alla deras embelsåtgärder, samt
en stor del af dem hafva ock boställen. Man har invändt, att
dessa prot.utdr. utvisa en säkerhet för långifvaren att inteckningen
verkligen egt rum. Detta är dock ett falskt föregifvande, enär det
gerna icke är tänkbart alt en Domare skulle vara så pliktförgäten
att han påtecknade en skuldsedel utan att hafva intagit detta i inteckningsprot.
En Domare skulle då likaså väl kunna meddela
prot.utdr. utan sislberörde åtgärd. I de administrativa embetsverken
här i Stockholm vet jag ock, att det någongång händt och till äfventyrs
ännu händer, då ärendet fordrar mycken skyndsamhet, alt
Protokollsföranden anbefalles, att genast efter föredragningen, och
således innan prot. ännu hunnit upsättas, utfärda prot.utdr., hvilket
jag under min tjenstetid ock gjort. Man har sagt mig att vid Stockholms
RådhusR:r påtrugas icke inteckningssökande dylika prot.utdr.
På grund häraf får jag vördsamt föreslå att Domrarna måtte,
genom lag förpliktas, icke påtvinga inteckningssökande prot.utdr.
2 H. 2
18
Den 22 December e. m.
vid nya inteckningars sökande, förnyelse af äldre, och dödande af
dylika, såvida sådant icke begäres.
Jag anhåller om Remiss häraf till Lag ,Ulsk.
Remitterades till Lag Utsk.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Jag har blifvit anmodad att
hos R. o. Ad. väcka 2:ne motioner, hvilka angå en serskild ort
inom riket; och då denna ort icke äger någon, som vid Riksdagen
bevakar dess angelägenheter, liar jag ansett mig böra det lemnade
updraget fullgöra. Motionerna röra köpingen Döderhultsvik och äro
af följande lydelse:
Hr Carleson upläste härefter 2:ne motioner af följande innehåll
:
l:o
Bland de många i Riket befintlige smärre handelsplalserne
torde det knappast finnas någon, till hvilken naturen sjelf påtagligen
visat handeln väg och följaktligen kan vara af större vigt än
den i Stranda Härad och Döderhults socken af Calmare län belägne
köpingen Döderhultsvik. Med en rymlig, för alla vindar skyddad
och likväl lätt tillgänglig hamn, den bästa, örn icke den enda,
som på en kuststräcka af omkring 17 mil eller emellan Westervik
och Calmar slår alt finna, är köpingen belägen nästan midt emellan
bägge dessa städer, på ett afstånd af 8$ mil från den förra och 8|-  rail från den sednare och således den naturliga afsältningsorlen för
icke allenast medlersta delen af Calmare län, utan oeh en icke
obetydlig del af Jönköpings län, hvarifrån visserligen redan en ansenlig
och med hvarje år stigande handel, isynnerhet med skogsprodukter,
drifves å köpingen, men otvifvelaktig! ännu långt större
varuomsättning skulle äga rum, derest stapelstadsrätt blefve köpingen
förunnad. I saknad af en sådan rätt äro nemi. köpingens handlande
nödsakade att i stapelstad lossa och införtulla de varor, som
af dem införas och då derigenom varornas värde stegras understundom
och för vissa artiklar så högt, att köpmannen icke kan utan förlust
vara med ständigt lager deraf försedd, tvingas ortens innebyggar
att uppsöka någon af de aflägsne stapelstäderne för att förse sig
med sine förnödenheter och i följd deraf äfven söka, så vidt möjligt
är, att der afsätta sine egne produkter. De stora olägenheter,
som deraf härflyta, stå mången gång icke att beräkna och alt en
handel underkastad sådant tvång måste vara den minsta möjliga är
uppenbart. Vinsten för de aflägsne stapelstäderne på en slik handel
blir naturligtvis äfven oändligt mycket mindre än skadan och
förlusten för de orters innebyggare med hvilka den drifves. Oaktadt
alla hinder har emedlertid köpingen Döderhultsvik alltjemt gått
framåt. Den eger f. n, mer än 1600 mantalsskrifne innevånare och
sysselsätter dessutom 150 å 200 främmande arbetare. Dess handel
drifves af 25 handlande, af hvilka 16 hålla öppen salubod. I köpingen
finnes en bokhandel, 8 fabriker af åtskillige slag, 20 handt
verkare med ordentliga verkstäder och en mängd andra handtverkare,
som, utan sådan verkstad, idkar handtverk för egen bergning,
Den 22 December e. m.
19
Köpingens handelsflotta består f. n. af 2 briggar, 10 skonertar, 2
galeaser, 7 slupar och 3 jakter eller tillhopa 24 fartyg om sammanräknade
1034 läster; och för tillfället stå under byggnad för
köpingens egen räkning 1 skepp och 4 skonertar. Vid köpingens
tre skeppshvarf hafva dessutom sisth vinter blifvit byggde 3 stycken
under årets lopp försålda skonertar. Så väl i afseende härå som
till ytterligare uplysning i detta ämne får jag för öfrigt åberopa
en från orten mig tillsänd promemoria, hvars upgifter åtminstone
i sina väsendtligaste delar kunna af K. Beflndes i länet afgifne Embetsberättelser
kontrolleras. På grund af hvad jag haft äran anföra
och då något verksammare medel för lifvande af Rikets jordbruk
och näringar, än beredande af den lättaste möjliga afsättning förproduktionen
icke gifves, men dertill äfven fordras att handelsplatser
finnas alt tillgå på åtminstone icke längre afstånd från produktionsorten
än att producenten kan med fördel på en gång dit afföra
sina varor och der i utbyte erhålla sina förnödenheter; då bland
Rikets mera befolkade provinser icke finnes någon som i detta hänseende
är så vanlottad som Småland, hvilken på sin långa kuststräcka
icke har mer än två stapelstäder, belägna på 17 till 18 mils
afstånd från hvarandra, och då någon lämpligare handelsplats, än
den på nästan lika afstånd från hvardera af dessa städer belägne
köpingen Döderhultsvik, icke torde kunna upsökas, vågar jag föreslå
att R. St. må för K. M. i underd:het framställa den önskan att
stapelstadsrätt och privilegier måtte varda bemälde köping'förunnade.
Med begäran om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott,
får jag tillika anhålla att den af mig omförmälde Promemorian må
till Utsk. åtfölja.
2:o
På Calmare läns fasta land, s.om sträcker sig öfver nära två
breddgrader och har en befolkning af mer än 150,000 personer
finnes f. n. allmänna skolor endast på tre ställen, nemi. i städerne
Westervik, Wimmerby och Calmar, och således på det afstånd
från hvarandra, att innebyggarne å den ort, som är belägen ungefär
midt emellan samma städer hafva 8 mil och derutöfver till
den närmaste skolan. Då undervisningsanstalter otvifvelaktig! äro
bildningens förnämsta forlkomstmedel, torde i bristen på sådane anstalter
böra i främsta rummet sökas grunden till den ofta framträdande
och understundom till yttersta vildhet stegrade råhet hos en
del af Smålands kustbefolkning, hvarom våra brottmålsanaler bära
vittne. All undervisning, som skall verka på massan af folket
mäste vara för densamma lätt tillgänglig, men en skola belägen på
8 till 9 mils afstånd från en ort kan för mängden af dess innevånare
icke ens sägas vara till och i saknad af någon annan skola,
(ty om de i sitt embryo befintliga och sannolikt ännu i mansåldrar
så förblifvande sockenskolorna kan icke blifva fråga), måste befolkningen
på en sådan ort, som nyss nämndes, anses vara nästan alldeles
utan undervisning; ett förhållande hvars följder oundgängligen
blifva i högsta grad bedröfliga. Den trakt af Calmare län, hvarpå
2*
20
Den 22 December e. m.
jag syftar, är ganska rikt befolkad och innesluter köpingen Döderhultsvik
med 16 till 1800 innevånare. Med kartan öfver länet
för ögonen finnér man lätt att en lämpligare plats för inrättande af
en ny allmän skola i länet icke kan upletas än nyssnämnde köping,
till hvilken icke allenast innebyggarne i nästgränsande folkrika
socknar utan och flere kringliggande köpingars innevånare hafva
närmare än till någondera af städerne. Sannolikt skulle en skola
i Döderhultsvik äfven komma att anlitas af norra Ölands innebyggare,
hvilkas hufvudsakligaste handel lärer drifvas på samma köping.
Flere af ortens mera betydande innevånare, som länge insett det
trängande behofvet af en skola, ingingo år 1850 lill Domkapitlet i
Calmar med en till K. M. ställd underd. ansökan om inrättande af
en Elementarskola i köpingen Döderhultsvik men, ehuru Domkapitlet
förordade ansökningen i dess hufvudsakligaste delar, har sådant
likväl ännu icke haft någon följd, förmodligen af det skäl att
medel till aflöning för skolans lärare saknats. Vid detta förhållande
och då R. St. förut med värma omfattat folkbildningens och den
allmänna undervisningens sak samt i förevande fall omständigheterna
synas åtminstone lika behjertansvärda som i de flesta föregående,
vågar jag föreslå, att R. St. måtte för inrättande af en Elementarskola
uti den i Calmare län belägne köpingen Döderhultsvik, meddela
ett årligt anslag af 2,200 R:dr b:ko, att utgå till aflönande
af Rector och tre lärare vid en sådan skola.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott får jag
ödmjukast anhålla.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Printzensköld, Carl, upläste 2:ne sålydande motioner:
1 :o
Utan alt vilja inlåta mig uti bedömandet af frågan, huruvida
uplysning och allmänt nyttiga medborgerliga kunskaper befrämjas
genom de här i landet utkommande dagbladen, kan jag dock icke
förbise den tunga, som genom dessa blads försändande riket omkring,
blifvit tillskyndad innehafvarne af posthemman och isynnerhet
de bland dessa hemmansinnehafvare, hvilka från Stockholm,
der de mest lästa dagbladen ulgifvas, skola föra de afgående postväskorna,
tills dessa, efter passerandet af åtskillige Postkontor, hunnit
till större eller mindre del tömmas. Vid indelningen till postförseln
af berörde hemman har afseende blifvit gjordt på det besvär
och tidsutdrägt ifrågavande skjutsningsskyldighet medförde och huruvida
den vore motsvarande andre skattehemmans skyldighet alt
utgöra håll- och kronoskjuts. I mån derefter hafva ock serskilda
friheter blifvit beviljade åt posthemmanen, hvilka friheter äro dels
för sådane hemman samfälda, dels endast en del af dem tillerkände,
såsom ränte- och roteringsfrihet. Då denna indelning efter berörde
grund verkställdes, hade emellertid ännu icke de förhållanden inom
Riket inträffat, hvilka nu mera föranleda till en betydligare brefvexling
och till en derigenom förökad lyngd af postväskorna. I mån
Den 22 December'e. m.
21
af denna förökning uti postväskornas tyngd, i förening med den
för postens behöriga bevakande i sednare tider vidtagne åtgärd att
låta den åtföljas af postiljoner, bar således gång efter annan, postföringsskyldigheten
blifvit allt mer oell mer försvårad, utan att poslförarne
fått några synnerligare förmåner sig tillagde, utom en ringa
förhöjning i postskjutslegan. Men sedan tidningsbladen, emot en
högst ringa afgift lill Staten, äfven få med posten afsändas och reqvisitionerna
lill landsorten af sådana blad stigit ända derhän, att
postväskorna af tidningspapper upfyllas till ett så ofantligt belopp,
att posten numera vanligen icke kan framskaffas med det antal
hästar, som innehafvarne af posthemmanen äro skyldige att till
postförseln utlemna; bar, såsom hvar man lätt kan inse, postföringsbesväret
blifvit alldeles odrägligt och är för det närvarande så
öfver höfvan tillökadt att posthemmanen nu draga en vida större
tunga än andre hemman. Något stadgande, hvad tyngd en postväska
bör få innehålla, då den föres på ett åkdon med en eller
flere hästar, finnes, mig veterligen, icke, och man behöfver blott
betrakta volumen af de från Stockholms postkont. afgående postväskor
för att finna, det gästgifvareordningen åtminstone vid dessas
pålastning å postvagnen, icke (ages i betraktande. Då man nu
mer än väl känner att postväskornas tyngd just egentligen förorsakas
af en hop fugtiga tidningsblad, hvilka nyss komna från pressen,
i väskorna inpackas, fordrar ock rättvisan att utgifvarne af dessa
tidningsblad böra ersätta dem, som hafva det ingalunda afundsvärda
besväret med tidningspackornas forslande. Som likväl, efter
hvad allmänt kändt är, de — synlige tidningsutgifvarne nästan i
de flesta fall befinnas oförmögne alt åtaga sig äfven den aldra
minsta afgift och det Således skulle tjena till intet att påföra dylika
personer ens någon sådan, föreslår jag vördsammast att den af mig
åsyftade rättvisa ersättningen för tidningsskjutsen finge ingå uti
tidningsstämpelafgiften, hvilken jag yrkar måtte varda fördubblad
emot dess nuvarande belopp. Det som genom en sådan fördubbling
kan inflyta utöfver hvad ifågavande stämpelafgift nu inbringar,
torde lämpligen fördelas emellan innehafvarne af posthemmanen.
Om remiss af denna min motion till Högloft. BevillnrsUlsk.
anhålles ödmjukeligen.
2:o.
Som den vid sistförflutne Riksdag fastställde samt af K. M.
sedermera’ utfärdade tulltaxa ännu icke fullt tvenne är varit
gällande och denna lid således är allt för kort, för att man kunnat
vinna någon slags tillförlitlig erfarenhet om den verkan ifrågavar:de
författning må hatva utöfvat på Sveriges handel; så får jag
härmedelst vördsamt föreslå, det R. St. måtte besluta, att berörde
tulltaxa skall intill nästkommande Riksdag oförändrad bibehållas
och det sä mycket heldre, som en sådan åtgärd jemväl skulle medföra
den serdeles gagneliga följd, att all den tid komme att besparas,
som eljest oundvikligen erfordras försl för Höglofl. Bevilln:sUtsk.
att uprälta förslag till ny tulltaxa och sedan för R. St. alt,
22
Den 22 December e. m.
i anledning af detta förslag, fatta deras beslut, hvarigenom Riksdagen
otvifvelaktig! kunde med flera veckor, om icke månader,
„ förkortas och riksdagskostnaderna i samma mån, till icke ringa
båtnad för det allmänna, förminskas.
Om remiss af detta mern. lill Höglofl. BevillmsUtsk. anhålles
ödmjukeligen.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Gr. Sparre, Pehr Ambjörn, upläste följande motion:
Det torde genom förhandlingarne vid föregtde Riksdagar vara
bekant, att R. St:rs Banks nuvar:de sedelmynt, icke är af beskaffenhet
att efterapning deraf förekommes, men hvad som torde vara
mindre bekant är, att efterapningen är så lätt, att med de aldra
enklaste redskap, sådana, hvilkas anskaffande upgår lill högst 10
R:dr, kunna dagligen tillverkas omkring åtta hundra sedlar, äf hvilken
valör som heldst, och af den likhet med Bankens egna, att
icke ens tjenstemännen derstädes kunna skilja de äkta från de
falska.
Detta är likväl förhållandet, och till bevis derpå må tjena
den bundt sedlar å 2 R:dr b:ko valör, som jag, förleden höst 1852,
inlemnade till H:rr Bankofullmäktige.
Det torde derföre vara hög tid att länka på en förändring af
detta sedelmynt, och jag vågar således härom väcka motion.
Jag har i delta ändamål också uttänkt ett slags sedlar, af den
beskaffenhet, att deras eftergörande skulle blifva alltför kostsamt,
och fordra allt för mycket utrymme, att efterapningen åtminstone
icke skall kunna verkställas i hemlighet, hvilket åter torde vara
vilkoret för att efleraparen skall våga företaga ett så äfventyrligt
arbete.
Tillverkningskostnaden för det nya Sedelmyntet skulle också
blifva 25 proc. billigare än för det närvarande. Med Charta-Sigillata,
Tullstämplar, och allt öfrigt Stämpelpapper, som f. n. vid
Tumba tillverkas är förhållandet enahanda, som med sedelmyntet.
Och allt detta papper kan, efter den af mig uttänkta method, med
samma nedsättning i priset tillverkas, på ett sätt, som, om det
icke utesluter möjligheten af efterapning — enär det är obestridligt,
att hvad menniskor gjort kunna menniskor göra efter — åtminstone
i väsendlligaste mohn försvårar densamma.
Jag,anser utan ändamål att uptaga R. o. Ad:s tid, med framläggande
i detalj af de särskildta delarne af mitt förslag, hvilket,
såsom angående en mängd tekniska frågor, icke lämpligen här
kan pröfvas. Men jag är beredd att, inför RankoUlsk., dit jag anhåller
att denna min motion mätte remitteras, upgifva, såväl sättet
hvarpå det nuvarrde Sedelmyntet efterapas, som grunderna för mitt
förslag till ett nytt sedelmynt.
Remitterades till BankoUlsk.
Den 2.2 December e. m.
23
Gr. Taube, Henning Adolf, npläste en sålvdande motion:
Mycken upmärksamhet har på de sednaste decennierne fästats
vid åstadkommande af ett förmånligare jordbruk, och derigenom en
ökad produktion af landtmannaprodukfer än förut förhållandet varit
här i landet. Vi hafva sett såväl Regeringen genom anslag till
Landtbruksskolor m. m., som enskildte, genom penningebidrag
och goda föredömen, försökt upmuntra jordbrukare, synnerligast
allmogen, till ett bättre, efter nuvarande tids godkända såväl tlieoretiska
som praktiska grunder, ordnadt jordbruk. Hushållningssällskapet
äro bildade i de flesta provinser, hvilka genom premier
och nyttiga skrifters utdelande arbeta i samma syfte. Dock vågar
jag påstå det allt detta ej kan åstadkomma den önskade förbättringen
så länge ej hvarje jordägare har sin ägolott för sig sjelf
utan sammanblandning m ed andra ägare, d. v. s. ej har, som det
kallas, i skifteslag med sin granne eller grannar sammanblandade
ägor. Delägarne uti ett sådant skifteslag äro otvifvelaktig! förhindrade
alt hvar för sig bruka sin jord pä det, efter dess tanke förmånligaste
och lämpligaste sätt — ja! en sådan delägare kan ej
sägas till alla delar vara ägare af sin ägolott, ty lian kan ej utan
samråd och öfverenskommelse med de öfrige grannarne, så sköta
och bruka sin egendom sorn honom bäst synes.
Genom de nu pågående laga skiftena, är det dock för hvarje
sådan jordägare öppet få detta ogynsamma förhållande afhjelpt. Uti
flera provinser, synnerligast de sydliga, har äfven laga skiftena flitigt
pågått, men i de medlersta provinserna har ännu allmogen många
betänkligheter emot all begära skifte och derigenom bereda såväl
sig sjelfve som hela landet en otvifvelaktig fördel och vinst genom
den större afkastning jorden, väl brukad, kan och bör lemna dess
ägare. Många äro dock, som inse deal stora nytta och fördel de,
genom laga skifte skulle erhålla, men bland andra skäl som göra
alt desse ej begära dylika, får man ofta, ja oftast höra, och tyvärr
nödgas jag medge ej utan skäl, det laga skiftena af Landlmätarne
ej bedrifvas sä skyndsamt sorn önskligt och behöflig! vore,
ty i flesta fall är förhållandet att, den tid Byn-är under pågående
laga skifte, jorden af delägarne vanskötes och hägnaderna få förfalla,
— emedan hvarje delägare, oviss om hvar han får sitt skifte
sig tilldeladt, utmattar sine innehafde ägor genom att deraf taga
skördar utan att den mattning han derigenom åstadkommer jorden,
genom nödiga gödningsämnen ersätla. Vanligen får gödseln, under
sådane förhållanden qvarligga år från år tills skiftet blifver afslutadt
för att sedan påföras de nya skiftena hvarje delägare erhållit.
Men hvarje Landtbrukare vet huru stor skillnad det är emellan ett
sådant flerårigt hopbrunnet gödningsämne och det som i rätter tid
på jorden utföres. Byns jord har således blifvit i mistning af elt
nödigt näringsämne, och derigenom, för en tid, försämrad. Jordägares
farhåga i det fallet är således grundad — men hvar finna orsaken
alt Landtmälarne ej så skyndsamt som det möjligt vore,
handlägga och afsluta ett påbörjadt laga skifte? jag för min del är
öfvertygad det förnämsta skälet dertill får sökas i nu stadgade be
-
Si
Den 22 December e. m.
lalningssätt till Landtmätaren vid laga skiften, som stadgar det
Landtmätaren, vid skiftets afslutande af jordegarne skall upbära betalningen
för sitt arbete, men högst sällan erhåller han då mera än en
del deraf, utan nödgas låta delågarne få vänta med liqvidens erläggande
och sedan nöja sig med att i smärre summor erhålla afbetalningar,
så att ibland flere år kan förflyta innan han erhåller
full liqvid.
K. M.-s Nåd. Taxa för Laudtmäteri-arfvoden af år 1834 stadgar
visserligen i 23 § ”Tredskas jordägare att Landtmäteriarfvode
betala, njute Landtmätaren hos vår Deflude skyndsam handräckning
till dess utbekommande.”
Men huru ogerna vidlager ej Landtmätaren denna utväg, han
har ej någon lön af Staten utan skall lefva helt och hållet af inkomsterne
för de förrättningar, som jordägare, i följd af det förtroende
de för honom hysa, anmoda honom verkställa, — skulle
derföre Landtmätaren vidtaga förutnämnde strängare åtgärd för utbekommande
af sitt arfvode, riskerar han, det jordegarne ej begära
honom till några förrättningar, och i följd deraf, alt ej erhålla några
inkomster att lefva utaf.
Deremot stadgar äfven förut åberopade 1834 års taxa, det
Landtmätaren för hvarje år äger upbära jj:delar af arfvodet för det
under året vid en förrättning verkställde arbete. Dä Landtmätaren
förut vet, det han, i de flesta fall, ej vid skiftets afslutande utbekommer
sitt arfvode förr än efter lång väntan, så är det ofta för
honom ett tvång, för att kunna existera, att ärligen, ehuru ogerna,
handlägga flera förrättningar med något arbete å hvarje och derföre
upbära stadgad betalning, väl vetande detta vara enda sättet
att kunna erhålla någon kontant inkomst, emedan, genom ett sådant
handläggningssätt af en förrättning, arfvodet på flera år fördelas,
och således af delägarne lättare kan utgöras — men månne Landtmätaren
vinner derpå? — vinner jordägaren eller landet derpå?
— jag tror ej så är. — Kan och bör ej Staten derföre här mellankomma
och genom vidtagne åtgärder afhjelpa dessa brister? jag
tror i sådant fall vore lämpligast det Staten till Landtmätaren utbetalte
hela arfvodesbeloppet för hvarje skifte, och sedan af
jordegarne upbure detsamma fördeladt på tre år, allt på sätt här
nedan föreslaget blir. Staten kommer derigenom alt, tills skiftena
i Riket blifvit fullbordade, förvjordegarne ligga i förskott med medel,
hvilka dock åter till Staten inflyta, och således utgör Statens
hela förlust tre års räntor å de förskotterade medlen; men genom
detta nu föreslagne betalningssätt af arfvodena för laga skiften,
blefve det alltid i Landtmätarens eget intresse alt så fort möjligt
vore handlägga och afsluta ett påbörjadt laga skifte, hvarjemte
han kom i en mera oberoende ställning än nu förhållandet är;
jordägarne fingo en lättnad i arfvodets erläggande, då det blefve
fördeladt på tre år, och slutligen kunde jorden, efter de då enl.
all anledning raskt pågående Laga skiftena, genom ett ändamålsenligare
brukningssätt upbringas lill en vida större afkastning än
nu i oskiftade byar förhållandet är. Med anledn. af det jag nu anfört
får jag derföre väcka en motion det R. St. ville till K. M. ingå
Den 22 December e. m.
25
med underd. anhållan att §§ 20, 21, 22, 23, 24 och 25 uti K.
M:s förnyade Nåd. Taxa på arfvode för Landtmäteriförrältningar af
år 1834 måtte erhålla följande lydelse:
§ 20.
Vid Landtmäteriförrältnings afslutande åligge det Landtmätare,
att i jordegares, och, der sådana vid förrättningen biträdt, godemäns
närvaro, sedan de föreskrifter i denna taxa, hvilkas tillämpning
kommer i fråga, fullständigt blifvit anförde, samt gode männen
rörande grunderna för arfvodesberäkningen i alla delar utlåt,
till prot. afgifvit, uprälta specifik räkning, på allt hvad han af
jordegare har att fordra, såväl för resekostnaden, som i arfvode
för förrättningens verkställande, med anteckning, om han sjelf bestått
sig kost och husrum, eller om jordegare sådant utgjort, samt
i sednare fallet, hvad afräkning å arfvodet jordegare derföre tillgodonjutit;
fördele ock kostnaden för förrättningen delägare emellan
efter de grunder, som i skiftesstadgan föreskrifne finnas; teckna
sedan å den räkning, inom hvad lid, hvar, och i hvilken ordning
densamma klandras må. Af denna räkning uprätte Landtmätaren
trenne exemplar, det ena utgifves till jordegarne, och af de öf
rige,
begge försedde med Gode männens eller jordegares bevis, att
de sistnämnde ett likalydande exemplar erhållit, insändes vid skifte
det ena till Förste Landtmätaren för att efter hans granskning till
Ränteriet i Länet aflemnas och vid annan förrättning bilägges det
förrättningsprot.; det andra medföljer chartserenovationen till General
Landtmäterikont. för att till LandtmäteriFiskalen aflemnas.
§ 21.
När Landtmäteriförrättning, som icke har till föremål ägoskifte,
slutad är, och Landtmätaren öfver kostnaden dertill afgifvit
räkning, som i näst föregående § sägs, vare han berättigad att sitt
arfvode af de betalningsskyldige fullt utbekomma.
Ar åter skifte verkstäldt, skall Landtmätaren inom 30 dagar
efter den dag skiftet afslutadt är, insända ett exemplar af arfvodesräkningen
till Förste Landtmätaren i Länet, som åligger att inom
45 dagar från dep dag, den i § 24 stadgade klandertid ute är,
och klander ej anmäldt blifvit, densamma granska och med påskrift
att den granskad och till alla delar godkänd är, till Landtmätaren
återsända; skulle Förste Landtmätaren finna något alt anmärka,
teckne det på arfvodesräkningen, noga uptagande hvad som
orätt beräknadt är, samt, i så fall, den af arfvodesräkningen återstående
godkände summan. Förste Landtmätaren äger, der han så
nödigt pröfvar, från Landtmätaren infordra Skifteskartor med alla
skifteshandlingarne, hvilka honom då skyndsammeligen skola tillställas.
Sedan Landtmätaren återfått arfvodesräkningen, af Förste Landtmätaren
vederbörligen granskad och godkänd, äger han, vid dess
aflemnande och mot derå tecknadt qvitto, i Länets Ränteri upbära
det belopp som godkändt är.
Finner Förste Landtmätaren skäligt göra någon anmärkn,,
Den 22 December e. m.
äger Landtmälaren, vid förlust af all vidare talan inom tre månader
från den dag, Förste Landtmätaren, enl. förestående är skyldig
honom arfvodesräkningen sednast tillställa, sine besvär jemte behörigen
styrkt afskrift af arfvodesräkningen till Ofver-DirektörsEmb.
vid Landtmäleriet i Riket ingifva, — och bör vid dess afgörande
förblifva.
Skulle Öfver-Direkt:sEmb. till alla delar eller lill en del tillerkänna
Landtmätaren det belopp Förste Landtmätaren ej godkändt,
äger Landtmätaren mot aflemnande af Ofver-DirektörsEmb:s i frågan
fällde Utslag och serskildt qvitto, i Ränleriet upbära det honom
tillerkände beloppet.
Ar klander å arfvodesberäkningen, på sätt här nedan i 24 §
föreskrifves, till Förste Landtmätaren anmäldt, förfares på sätt i
nämnde § stadgadt är, och äger Landtmätaren å Ränteriet då ej
upbära mera än |:delar af det genom Förste Landtmätarens utslag
godkände arfvodesbeloppet, samt den återstående J:delen först när
nämnde utslag vunnit laga kraft, eller i händelse af deröfver anmäldt
besvär, Öfver-Direkt.sEmb. utslag i målet meddelat, oell då
lill det belopp som deri godkändt blifvit.
De sålunda vid Ränleriet för hvarje år utbetalte medel, upbäras
i sammanhang med kronoupbörden af de enl. Landtmäteriarfvodesräkningarne
betalningsskyldige med |:del af summan för
hvarje af de följande 3 åren, dock att den som vid hvarje års Debetsedel
erläggerj kronoutskylderna för jorden äfven erlägger den
|:del af arfvodet, som för året är utdebiteradt.
Lösen för kartor och de handlingar, som ej lemnäs vid skiftets
afslutande, erlägges af vederbönde, då de till dem aflemnas.
§ 22.
Ar Landtmäteriförrättning af den vidlyftiga beskaffenhet, att
den första året icke medhinnas kan, eller varder den utan Landtmätarens
vållande npskjulen; då må Landtmätare, vid förrättning,
som ej afser ägoskifte, efter lill jordägare afgifven räkning, upbära
frdelar af arfvodet för det af honom verkställde arbetet.
Afser deremot förrättningen ägoskifte, då må Landtmätare uprätta
räkning å det verkställda arbetet, tage jordägares eller gode
mäns påskrift att det så är, hvarefter räkningen till Förste Landtmätaren
insändes, som inom 45 dagar efter emottagandet, skall
densamma behörigen grandskad till Landtmätaren återsända, då
Landtmätaren, mot aflemnande af räkningen qvillerad, vid Ränteriet
äger utbekomma del godkända beloppet.
Dock vare Landtmätare i båda förestående fall skyldig, alt vid
förrättningens slut uprätta fullständig räkning öfver kostnaden lill
hela förrättningen, som i § 20 sägs.
De penningar, som å Ränteriet enl. förutnämnde räkning utbetalas,
utdebileras på de betalningsskyldige ej förr än fullständige
räkningar blifvit å Ränteriet lill fullo betald.
Hvad nu i 21 och denna § stadgadt är för utbetalning af
Landlmäteriarfvoden för ägoskiften, afser ej de fall, då arfvodet
enl. 10 § skall utgå af allmänna medel, i hvilka fall förfares på
Den 22 December e. ni.
27
sätt derom stadgadt är och åligger derför Förste Landtmätaren, vid
arfvodesräkningarnes granskning, ej å densamma godkännande teckna
för de summor, som af allmänna medel godtgöras skall.
§23.
Tredskas jordägare alt Landtmäteri-arfvode, för förrättningar
som ej afse ägoskifte, betala, njute Landtmätare hos Vår 13efh:de
skyndsam handräckning till dess utbekommande, och vare den som
vid förrättningens slut jorden innehafver, alltid skyldig att, utan
afseende å eganderätts-, börds- eller konkurstvister, landtmäteriarfvode
gälda. Ej må dock handräckning lill arfvodets utbekommande
Landtmätare lemnäs, utan han derjemte styrker, det arfvodesräkningen,
på sätt och i den ordning i 20 § sägs, blifvit uprättad
och jordägarne tillställd.
§ 24.
Förmenar jordägare, alt Landtmätare i den för verkställd förrättning
afgifne räkning i ett eller annat afseende för mycket fordrat,
och förthy å den räkning klandra vill, gore det skriftligen,
lill Förste Landtmätaren i länet, inom 30 dagar från den dag räkningen
jordägarne tillställd blifvit; och skall klaganden noga upgifva
de punkter han anser vara oriktigt beräknade.
Den delägare, som klander anmäla vill, dock öppet, der han
sådant beqvämligare för sig finner, inom förutnämnde klandertid,
inlemna nämnde handling till Vår Beflude i Länet, som, med påtecknande
af dagen, då den blifvit inlemnad, densamma till Förste
Landtmätaren ofördröjligen aflemnar.
Förste Landtmätaren åligger derefter inom 45 dagar från den
dag klandertiden ute är, utslag i frågan afgifva, teckne äfven, då
frågan rörer arfvode för ägoskifte, å arfvodesräkningen det den
klandrad blifvit samt det belopp, som af honom godkännes, hvarefter
arfvodesräkningen till Landtmätaren genast afsändes.
Den med Förste Landtmätarens utslag missnöjde, äger, inom
3:ne månader efter den dag utslaget meddeladt är, sina besvär,
åtföljde af alla de bevis klaganden kan anse nödigt förete, lill Öfver-Direkt:sEmb.
vid Landtmäteriet i Riket insända, och hör vid
dess afgörande förblifva.
Förste Landtmätaren åtnjuter för det arbete han vid arfvodesråkningens
granskning får vidkännas, ersättning med 2 R:dr för hvarje
fulla hundrade riksdaler af arfvodesräkningens belopp, dock så att
2 R:dr är det minsta arfvode han åtnjuter för hvarje arfvodesräkning,
äfven om densamma ej upgår till Etthundra R:dr. Detta arfvode
skall vid ägoskifte af skiftesförrältande Landtmätaren i arfvodesräkningen
uptagas och efter öfrige grunder för arfvodets fördelning
delägarne påföras. Då delägare anfört klander, erlägges denna
ersättning, då ej arfvodet är för skifte, jemte lösen för utslaget af
den som enl. detsamma dertill pröfvas skyldig.
Underlåter jordägare, att inom tid nu sagd är, å Landtmäteriarfvodes
räkning klander anmäla, bafve sjelf sedan ingen rätt att
28
Ben 22 December e. m.
talan derå anställa; men LandlmäteriFiskalen vare obetaget, då skäl
dertill finnes, för tjenstefel vid arfvodesräknings uprättande, för
förrättning som ej alser ägoskifte, Landtmätaren i laga ordning
tilltala, och gånge äfven i sådant fall på sätt i nästföljande § om
ansvar för Landtmätare sägs.
§ 25.
Finner Förste Landtmätaren, det Landtmätare uti afgifven räkning,
häfver beräknat sig högre betalning, än honom efter denna
taxa rätteligen tillkomma bort, anmäle det till LandtmäteriFiskalen,
som åligger, derest anledning dertill finnes, enl. 5 § 3 mom.
Landtmäteri-Instruktion, Landtmätaren i laga ordning tilltala, och
ansvare Landtmätaren som för tjenstefel i 54 § 1 mom. af nämnde
Instruktion stadgadt finnes, och återbäre dessutom, då frågan ej
rörer arfvode för skifte, öfverskottet till jordägarne.
Arfvodesräkningarne för de förrättningar, Förste Landtmätaren
handlägger, skola af Andre Landtmätaren i Länet, i allt behandlas
och godkännas på sätt i förestående §§ för Förste Landtmätaren
stadgadt är.
Denna motion remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.,
hvarjemte densamma, efter derom af motionären framstäld begäran,
communicerades de öfriga RiksStin.
Frih. Raab, Carl Gustaf, upläste följande motion:
Då beväringsskyldigheten här i landet infördes blef det medgifvet
beväringsyngling rättighet att genom lega fullgöra denna sin
skyldighet. Följden häraf har blifvit, att beväringsynglingar af
den mera bemedlade klassen sällan fullgöra sin beväringspligt sjelfva,
utan för en ganska ringa penning ofta lega karl i sitt ställe. De
personer, hvilka taga lega för beväringsynglingar utgöras till största
delen af afskedade soldater eller och sådana som i moraliskt hänseende
ofta slå på en ganska klen ståndpunkt och det är derföre icke underligt,
att den ännu oförderfvade eller förmögnare söker att genom
lega befria sig från obehaget alt med dylika legokarlar blifva inrullerad
i leder och tältlag, hvilket den fattigare ynglingen nödgas
underkasta sig.
Med anledn. häraf vågar jag vördsamt föreslå det R. St. ville
för sin del besluta och hos K. M:s anhålla att rättigheten för beväringsskyldig
alt lega karl i sitt ställe måtte hädanefter uphöra.
Om remiss af denna motion tilL vederligt Utsk. vågar jag vördsamt
anhålla.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, framstälde propos. å denna
motions remitterande lill LagUtsk., anmälde sig och yttrade:
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Hitintills har det varit
vanligt, att alla frågor, som ägt sammanhang med 1812 års stadga
ang:de den allmänna beväringsskyldigheten, remitterats till Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., hvarföre jag får vördsamt hemställa, huruvida
Den 22 December e. m.
29
icke ifrågavande molion åtminstone borde hänvisas till sammansatt
Lag- och Ekon.Ulsk.
Ifrågavande motion begärdes på bordet.
Frih. Raab, Carl Gustaf, upläste härefter en sålydande
motion:
Nästan öfver allt i landet gör man årligen den erfarenheten
att vid mönstringarne med de beväringsskyldige en stor mängd ej
hunnit till den fysiska utveckling att de kuuna approberas, utan
måste ställas på tillvext och förbättring, för att påföljande år åter
infinna sig vid mönsterbordet.
Delta oaktadt fortfar likväl det stadgande att 20 års ålder är
den tidpunkt då beväringsskyldigheten inträder. Häruti behöfdes
(efter min förmening) en förändring göras, så att mönstring med
en och samma yngling flera år i rad undvekes och han blott blefve
skyldig att inställa sig till en enda mönstring för att dervid antingen
approberas eller kasseras. Något vidare ställande på tillvext
skulle nemi. icke mer komma i fråga om en mognare ålder än
den hittills stadgade föreskrefves vid hvilken landets beväringsskyldige
ungdom kallades till vapenöfning.
Det är derföre jag vågar vördsamt föreslå att R. H. St. malte
besluta och hos K. M. anhålla att åldern för dem som äro underkastade
utskrifning till beväringsexercis målte framflyttas 4 år, så
ett vapenöfningarne med dem först företages då de uppnått 24
år, en ålder, då man kan antaga att de flesta hunnit lill den mognad
och fysiska utbildning som erfordras för deras tjenstbarhet.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utsk. vågar
jag vördsamt anhålla.
Begärdes på bordet.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., anförde dels mundtligen
dels skriftligen: Under de sednare tiden har i afseende å landets
penningeväsende elt mycket vigtigt förhållande inträdt, hvilket i
min lanke nödvändigt förr eller sednare måste påkalla R. Stms upmärksamhet.
Jag menar Hypotheksföreningarne. Det är för R. o.
Ad. bekant, att de flesta af dessa Associationer uptagit stora utländska
lån och att till återbetalning deraf, äfvensom till ränteliqviden,
en' betydlig qvantitet silfver årligen måste utvandra från
riket. Ja, den tidpunkt torde icke vara långt aflägsen, då en eller
annan million årligen måste användas endast och allenast för räntebetalningen.
För att söka förebygga den skada, som härigenom
förr eller sednare ovilkorligen måsle upkomma för så väl RiksBanken
som penningerörelsen i allmänhet, vågar jag vördsamt föreslå:
Att StatsUtsk. må taga i öfvervägande, om och under hvad
vilkor Statsverket bör, genom Riksg:skont., så småningom upköpa
Svenska Hvpollieksföreningarnes å utrikes ort belänta obligationer,
i samma mån, som kont. inom landet kan försälja dylika papper;
och emedan fäderneslandet äfven för framtiden bör skyddas emot
30
Den 22 December e. m.
den högst betydliga skatt till utlandet, som kapital-rabatten och de
årliga ränteförlusterna i sjelfva verket utgöra, borde genom Riksg:skont.
inlösa alla Svenska, efter K. M:s Nåd. reglementen förvaltade,
Hypotheksföreningars obligationer, som varda kont. erbjudne, samt,
vid dessa obligationers återförsäljning, ega att förse dem med
Statsverkets garanti för deras kapital- och ränlebelopp; hvaremot till
säkerhet för Statsverket, motsvarande inteckningar i jordegendom
borde af Hypotheksföreningarna till Statsverket öfverlåtas.
De närmare bestämmelser och de modifikationer uti Hypotheksföreningarnes
reglementen, som böra föregå den af mig föreslagna
åtgärden, torde Utsk., sedan Fullmägtige uti Riksg:skont.
blifvit hörde vara i tillfälle att säkrast upgöra.
Begärdes på bordet.
Gr. Mörner, Carl, upläste följande motion:
Man har under en sednare tid allmänt insett nyttan och behofvet
af ett utvidgadt antal Djurläkare, särdeles inom de orter
der socknarnes aflägsenhet från berörde tjenstemäns stationer försvåra
möjligheten att i rältan tid kunna begagna dessas biträde.
Bland de län, der blott en enda Djurläkare med lön på stat
är anställd är Kronobergs län. En stor del socknar äro belägne
på 8 a 10 mils afstånd frän Wexiö stad der han har sin station,
och man anser derföre ofta ändamålslöst att påkalla läkarehjelp af
fruktan alt den kommer för sent.
Erfarenheten har ock besannat att farsoter af svårare sjukdomar
bland djuren kunna häfvas genom tidigt läkarebiträde: och då
bondens redbaraste egendom ligger i dess boskapskreatur, synes
det mig vara angeläget att söka förekomma farsoters spridande och
de kännbara förluster hvilka af nuvarande orsak ofta tillskyndas en
till läge missgynnad ort.
1 K. M:s Nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof är
äskadt ett förhöjdt löneanslag lill endast en Djurläkare i hvarje
län; men jag vågar tro att Kgl. SundhetsColhm och främst Hr
General-Direktör Ekströmer, som noga känner det af mig upgifne
förhållande, skulle vilja instämma lili det förslag jag nu nödgas till
R. St:rs behjerlande öfverlemna, att nemi. i sammanhang med
löneregleringen för Djurläkare i Riket, särskilt löneanslag måtte till
enahanda belopp som bestämmes för öfrige Djurläkare, anvisas till
en sådan tjensteman för Sunnerbo och södra delen af Allbo härader
af Kronobergs län med station i Ljungby köping.
Af samma skäl som R. St. vid 1828 års Riksdag, beviljade
anslag till aflöning för särskild Provincial-Läkare i nyssnämnde
vidsträckta Sunnerbo härad, torde nu benäget afseende fästas å
min framställning om löneanslag åt en djurläkare i samma distrikt,
hvarå remiss torde medgifvas lill StatsUtsk.
Begärdes på bordet, hvarjemte
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., yttrade:
Som jag måhända icke är närvande då den af Gr. Mörner nu
Den 2‘i December e. m.
3)
väckta motion blifva- remitterad, anhåller jag att nn få förena mig
i den värde motionärens förslag. Såsom innevånare i den ort,
hvarom fråga nu är, kan jag bestyrka de förhållanden, hvilka blifvit
i motionen upgifna. Ortens hufVudnäring, eller snart sagdt, enda
näring är boskapsskötseln. Skulle någon allmännare sjukdom hos
kreaturen inträffa, så är det gifvet, att den skulle der i orten blifva
mera olycksbringande än annorstädes. När man dertill lägger, att
på de flesta punkter i detta vidsträckta härad, sorn består af 22 kyrkosocknar,
man har 7 ä 8 mil till närmaste stad, torde det icke
kunna anses obilligt, att denna del af landet blifver i förevarande
hänseende bättre försedd, än sorn nu är fallet, enär tillgång å
djurläkare helt och hållet saknas, så att man, i händelse af behof,
måste företaga en lång och kostsam resa för att anlita en sådan
persons biträde, hvaraf följden naturligtvis för de flesta blifver, att
de nödgas dylikt biträde undvara. Jag vågar således på det högsta
anhålla, alt StatsUlsk. måtte behjerta ortens behof i berörde afseende,
helst som detsamma kan genom ett så obetydligt anslag, som
det ifrågasatta, blifva afhjelpt.
Flr Westerstrand, Pehr upläste följande motion:
Någon Rikshufvudbok hade sedan Konung Carl XI:s tid ej
varit bos oss afslutad, och man hade alltsedan åtnöjt sig med att
blott genom Förslager se Statsverkets ställning, ända till år 1813,
.då R. Sl:rs församlade Revisorer tillkännagåfvo, att Statsverkets inkomster
för åren 1810 och 1811 icke kunnat tagas under granskning
i saknad af Rikshufvudböcker. Detta gaf anledning, till anstalter
och försök alt tillvägabringa en sådan fullständigare och tillförlitligare
Redogörelse för Statsmedlen; och för 1820 års Statsrevisorer
framlades tvenne förslag till Rikshufvudböcker, ett efter af
då mera afl. Siats-Kommissarien Widegren i lifstiden, upgifven
method, af ett särskildt inrättadt kontor, författadt; och ett af dåvarande
Stals-Kamereraren i K. Statskont. uprältadt. Med förkastande
af det förra, funno Revisorerne det sednare i ett sammanhang
fullständigt uptaga och redovisa hela -Kronoupbörden, så väl
Statsverkets, som den, hvilken hörde till andra verks disposition,
jemte Afkortningar och Dispositioner både utom och efter Stat, och
hvarutaf Statsverkets ställning, ej mindre vid Kalenderårets utgång
än ock vid Upbördsårets och Räkenskapstidens slut, kunde inbemtas;
hvarförutan denna Bok, såsom grundad på sjelfva Räkenskapen,
medförde säkerhet i resnltaterne, och kunde företagas till uprättande
åtta månader efter det år, för hvilket medlen utgingo, samt visade
på ett enkelt och klart sätt all Upbörds beskaffenhet och belopp,
jemte Statsverkets alla Utgifter och den Behållning eller Brist, som
derå upkomme; äfvensom den meddelade statistisk uplysning, i
alla de ämnen, som med Upbörd och Utgift i Riket hade gemenskap;
så att den i räkenskaper mindre bevandrade granskaren med
lätthet kunde genomgå denna Hufvudbok. Af sådana skäl, och då
samma Bok, så vidt sorn då varande förhållanden med Upbördsoch
Redogörelseverket medgåfve, upfyllde det af K. M. och R. St.
med inrättningen af en sådan Generalräkenskap åsyftade hufvudsak
-
32
Den 22 December e. m.
liga föremål — en säker kännedom och beräkning af Nationens
utskylder samt Statens behof efter hvarje års slut, — såsom ock
lemnade tillfälle alt i dessa vigtiga grenar af Statshushållningen upläcka
möjliga missbruk och dem rätta, ansågo sig Revisorerne,
med tillfredsställelse häröfver, böra tillstyrka antagandet af den plan,
som blifvit följd vid detta Riksbokssluts författande. Stats-Kamereraren,
som, utom de hans egentliga tjenst åtföljande, icke obetydliga
göromål, med ett inskränkt biträde, verkställt detta arbete,
föreslogs af Revisorerne hos K. M. i underd:het till någon belöning,
hvilken K. M. till 3,000 R:dr b:ko täcktes i Nåder bestämma.
Sedan vid 1823 års Riksdag, dels ofvanstående 1820 års Revisorers
yttrande, dels deras förslag till ändring i åtskilliga delar
af Rikets Upbörds- och Redogörelseverk, åsyftande en större fullständighet
i Riksboksslutet, kommit lill R. St:rs kännedom, samt de
inhemtat, så väl att, på grund af K. Kammar-Colhii och KammarR:ns
underd. yttrande, derutinnan det, genom K. Statskont:s försorg, författade
Boksluts företräden äro närmare utredda och en ytterligare förändring
uti redogörelsesättet upgifven, K. M. under d. 12Dec. 1821, för
Landträkenskapernes reglerande i öfverensstämmelse med Rikshufvudboken,
i Nåder fastställt de af vissa Komiterade uprättade Formulär
och Förslag, enl. hvilka, på sätt R. St:rs Revisorer samt KammarColkm
och KammarRm föreslagit, alla in natura ingående Intrader
skulle redovisas i Penningar med förvandling efter Markegång, och
äldre Balancer från Räkenskaperne uteslutas, som att R. St:rs, år
1822 församlade Revisorer instämt i förre Revisorernes framställningar
och tillstyrkanden, med tillägg ang:de ytterligare regleringar
af Upbörds- och Redogörelseverket, samt upgifvit hvad under årets
lopp, vid Bokslutet blifvit tillgjordt, tillkännagåfvo R. St., uti underd.
Skrifvelse af d. 23 October 1823, att den, i K. M:s Nåd.
Propos. rör:de Statsverkets tillstånd och behof omförmälda Rikshufvudbok
för år 1821, behörigen afslutad, blifvit emottagen af R.
St:rs StatsUtsk., som yttrande deröfver till R. St. afgifvit.
Efter öfvervägande af allt hvad sålunda i ämnet förekommit,
funno R. St.: att det nödigt ansedda Riksbokslutet blifvit genom
K. Statskont:s försorg upgjordt på ett sätt, som icke allenast upfyllde
det från början åsyftade ändamålet, eller en sammandragen
räkenskap öfver Statsverkets Medel, utan också lemnade en lika
grundlig öfversigt af Statens hela Penningeupbörd i och för Styrelsens
särskilda grenar; att Rikshufvudboken vid en sådan omfattning
af Nationens hela Penningeskatt, tillika innebar en förut saknad
statistisk uplysning, så väl i afseende på Beskattningsverket och de
beräkningar, hvarpå detsamma bör stödjas, som huru medlen äro
påräknade att för behofven användas; att större säkerhet samt mycken
lättnad och skyndsamhet i arbetet vunnits derigenom, att Bokslutet
blifvit grnndadt på Länens Specialräkenskaper, af hvilka ett
exemplar till Statskont. insändes; att genom ofvanförmälda regleringar
af detaljräkenskaperne, den förut bestämda ordning i Räkenskaps-
och Redogörelseverket, hvilken, af i sednare tider tillkomne
Skatter eller andre inträffade förändringar, var, rubbad och försvårad,
blif
-
Den 22 December e. m.
blifvit återställd pä ett efter sådana ändrade förhållanden lämpadt
sätt, sorn medförde närmare kontroll ä Medlens förvaltning och disposition;
att Upbörden och Lefvereringen af Statsverkets Inkomster,
korrt efter den vid Upbördsårets slut, d. 30 April, för det förflutna
året skeende summariska Redovisningen, på sätt för åren 1821 och
1822 egt rum, i påföljande Juli månad kunde genom Sammandrag
öfver de inkommande Landträkenskaperne, utrönas i K. Stalskont.,
som vidare vore i tillfälle att följa gången häraf; att, då Rikshufvudboken,
så snart Special-Räkningarne, enl. hvad föreskrifvet var,
till October månad inkommit, kunde företagas lill afsättning för det
föregående året, Statsverkets tillstånd följaktligen, i likhet med hvad
i Juli månad 1823 skett, kunde för R. St. eller deras Revisorer
framläggas tinder det nästföljande årets lopp, samt att ifrågavande
Rikshufvudbok, som visade Statsverkets ställning, vid frenne särskildta
terminer af året, nemi. dels vid Kalenderårets utgång, dels
vid Upbördsårets slut, d. 30 April, och dels vid räkenskapstidens
förlopp, d. 31 Augusti, var lättfattlig, klar och tydlig, samt sålunda
i alla hänseenden väl ordnad; och då R. St. lika med deras
Revisorer och ofvannämnde Embetsverk, ansett ett uteslutande
företräde i alla delar ostridigt tillkomma den genom K. Statskont:s
försorg inrättade Rikshufvudbok för år 1821, godkände och antogo
R. St. det härvid använda redngörelsesätt, att tjena till efterrättelse
i fortsättningen af ifrågavartde Räkenskap, äfvensom R. St. i nnderddiet
lillkännagåfvo, att de, med fästad upmärksamhet på den
allmänna vigten och nyttan af en Rikshufvudbok, funnit skäligt att,
såsom belöning för Slats-Kamererarens i K. Slatskont., vid uprättandet
af 1821 års Bokslut, ådagalagde förtjenst, nit och skicklighet,
tillägga honom en gratifikation af 3,000 R:dr b:co.
Från och med för år 1822 och allt framgent, hafva Rikshufvudböcker,
i öfverensstämmelse med Formuläret, på bestämda tider
varit färdiga och för R. Särs SlatsUtsk. och Revisorer tillgängliga,
och hafva alla de Tillägg, som af K. M. och R. St. gemensamt
beslntits, blifvit med största noggrannhet i Rikshufvudböckerne intagne.
Bland dessa Tillägg torde särskildt böra omnämnas det, som
var en följd af den, under d. 27 Febr. 1830 af K. M. i Nåder
utfärdade, af R. St. gillade, förnyade Instruktion för R. St:rs Revisorer,
i afseende på deras befattning med Statsverkets granskning.
Anda dittills hade endast de Verks och Corpsers Räkenskaper som
redovisa Allmän Krononpbörd, såsom K. Räntekammarens, Landtstaternes,
Indeklta Regementernes, Tull, Post, Charla Sigillata och
Kontrollverkens m. 0., blifvit i Riks-Hufvudboken intagne, med
afförande å behöriga Riksstats-Titlar af de summor, som de, med
Kronoupbörden ej någon befattning egande, förvaltande Verken tillkomma
och af K. Statskont. blifvit anordnade till utbetalning; men
enl. 1, 2, och 3 §§, i 1830 års Instruktion, måste äfven dessa
förvaltande Verks, såsom Krigscolhii och Förvaltningens af Sjöärenderna
med deras Underafdelmr, Krigs-Akademiens m. fl, från och
med för år 1829. intagas i Riks-Hufvudboken, hvilken derigenom
2 H. 3
34
Den 22 D ecember e. m.
blifvit, åtminstone en tredjedel, vidlyftigare än förut, och hvarigenom
förorsakats en tillökning i arbete, i början så ansträngande,
att en mycket skicklig men lungsiktig Boksluts-Kamererare derigenom
förkortade sina dagar, och derefter så vidlyftigt, att det af
de Ordinarie Tjenslemännen i 15iksboksluts-kont. ej kunnat medhinnas,
utan måst verkställas med biträde af Extraordinarie!’, till
hvilkas aflönande K. M. årligen i Nåder anvisat, a behörig Hufvudtitels
Besparingar, 1,200 15:dr b:ko.
Riks-Hufvudboken är visserligen, i följd så väl af detta Tillägg,
som af skyldigheten att redovisa resultalerne af Statsregleringens
mångå och minutiösa detaljer, ganska vidlyftig. Men att den såsom
1843 års Stats-Revisorer yttrat, är invecklad och mörk, hvilket
lärer vilja säga detsamma, som att den saknar enkelhet och tydlighet,
kan jag ej medgifva. För mindre djupforskande ögon,
vande att se bokslut med en enda kassaförvaltning, må den afskräckande
vidlyftigheten möjligtvis hafva gifvit anledning till ett
så oblidt omdöme, hvilket uppenbart strider, emot omdömen af de
insigtsfull män, som deltagit i de ofvan anförde fördelaktiga yttranden,
grundade på använd möda att närmare skärskåda Riks-Hufvudbokens
många, men nödvändiga beståndsdelar. I de lill hundratal
många kassornas Specialräkningar, upgjorde efter gifvet formulär,
debiteras Inkomster, afföras Utgifter och uplagas Balanser
under bestämda, med Riksstalen och andra regleringar öfverensstämmande
Titlar, med sina underafdelningar, der sådane äro nödige,
såsom en Inkomsts statistiska specificerande efter debileringsgrunderne
samt fördelning i afkortade, behållna och resterande belopp
o. s. v. Specialräkningarnes (ilelsummor sammandragas sedan i en
Generalräkning för hvarje Verk, exempelvis en Sådan för hvarje
län, nptagande Landl-Ränteriets, Fögderiernas m. 11. Specialsummor.
Från Generalräkningarne ingå titelsummorne på Inkomst och Utgifts
sammandrag, särskildta för hvarje Titel och, lill undvikande
af mångdnbbladt antal, försedda med kolumner för Titlarnes Underafdeln:r.
Titelsammandragens summor ingå derefter på Hufvudsammandrag,
i hvilka Inkomster och Utgifter, så vidt de höra (ill
Riksstalen, genom kolumner, äro jemförda med Riksstals-summorne,
till utrönande specielt af Brister eller Öfverskolter å Inkomster och
Brister, Besparingar eller Reservationer lill vidare utbetalning å Utgifter.
Från Generalräkningarne gå Balancerne direkt lill ett Hufvudsammandrag
öfver desamma. Slutligen nptager Kapitalräkningen
Hufvudsammandragens summor af Inkomster, Utgifter och Balancer,
särskildt för Statsverket och särskildt för andre Verk och Inrättningar.
Att förslag till någon enklare Riksbokslulsmethod, som tillika är säker
och tillfyllestgörande, skall genom det rundligaste löfte om belöning
kunna framkallas, anser jag vara mer att önska än att hoppas. Det förslag,
som, i enlighet med 1843 års Revisorers hemställan, efter updrag,
blifvit af en f. d. Tjensteman i Riksboksluts-Kont. afgifvet, upfyller
ej på långt när ett sådant ändamål.
En annan fråga är den, om det är möjligt att i Riksbokslutet
tillvägabringa en minskad vidlyftighet. I första rummet
förekommer härvid såsom önskvärdt, en större enkelhet i Slatsre
-
Den 22 December e. m.
35
gleringarne. NTill ju mindre antal Inbomstitlarne och deras debiteringsgrunder
kunna reduceras, och ju färre vilkoren och föreskrifterne
om de anslagne medlens disposition äro, ju mindre vidlyftigt
blir Riksbokslulet. Elt annat hufvudsakligt medel till vidlyftighetens
minskning vore en återgång till hvad Riksbokslulet var före år 1830.
Fördelen af den då skedda utvidgning, före hvars införande Kongl.
Stats-Kont. aldrig i frågan blifvit hördt, synes visserligen vara den,
att för Riksstats-Anslagen fås en mera detaljerad redovisning i sjelfva
Riks-Hufvudboken, och alt deruti ses, hvilka Behållningar hos de
förvaltande verken finnas; men denna fördel molväges af olägenheten
deraf, att just dessa Behållningar, som kunna bestå af kontant,
förskotter, inventarier, fastigheter m. m., icke äro af samma
natur, som Behällningarne i Statsverkets Kassor, och således ej
kunna användas till hvilka Statens behof som helst, utan utgöra
Tillgångar, inskränkta till vissa bestämda föremål. För alt i någon
mån afhjelpa denna olägenhet, hafva Debetsbalanserne måst
ökas med Reservationer lill motsvarande belopp, hvarigenom Reservationerne
äfven lill sin natur blifvit delade i tvänne slag, elt hvartill
endast allmänt disponibel tillgång finnes, och som beror på anordning
af K. Slatskont. enl. hvad K. M. redan förordnat eller ytterligare
förordnar, och ett, som kan hafva flera slags, dels disponibla,
dels odisponibla tillgångar, om hvilkas användande det blott
tillhörer vederbönde förvaltande Veik och Auktoriteter att besluta.
Då 1830 års Instruktion uphört att vara gällande, är derigenom undanröjdt
ett hufvudsakligt hinder för Riksbokslutets återställande i
det skick, hvari det var, innan samma Instruktion utfärdades.
Uti upställningen af Rikshufvudbokens form ingick planen, att
alla de Intrader, som af Kronans Upbördsmän för andra Verks, än
Statsverkets, räkning indrifvas, skulle till Slatsintrader blifva förvandlade,
emot det att Verken, genom Anslag på Riksstaten, erhöile
hvad dem lillkomme, hvilket äfven R. St. vid 1823 års Riksdag
för sin del, biföllo. Delta har likväl ej af Verken blifvit medgifvel,
förmodligen af fruktan för alt blifva ställde under R. Sins godtycke
och att se sina tillgångar vid Statsregleringarne genom indragning
förminskade. Då således någon verkställighet af den åsyftade regleringen,
som mycket skulle hafva förenklat Allmänna Upbördsverket,
ej är att emotse, och dessa Verks Medel kunna å ett särskildt sammandrag
hopföras med Statsmedlen, till utrönande af Allmänna Utskyldernas
belopp på det hela, är det skäl att i särskildt Konto
för hvarje Verk införa dess Medel och afsluta dess Liqvid med
Statsverket, som bör anses hafva, såsom skuld till Verket, allt hvad
vid årets slut för deras räkning i Statsverkets Kassor innestår; i
följd hvaraf endast Statsmedel komme alt i Rikshufvudbokens sjelfva
Afslut, eller Kapital-Räkningen ingå. Vill man äfven uti särskildt
konto uplaga Statsverkets s. k. Grundfond, hvilken tillkommit af
de Medel och Ofverskotter, som sedan äldre tider varit samlade och
tillgänglige för besörjandet af löpande årets Utgifter intilldess dertill
beräknade Inkomster inflyta, blifver kapitalräkningen en koncentrerad
redovisning för den egentliga Slatsverksförvaltningen och mycket
3 *
3b
Den 22 December e. m.
förenklad. Riks-Hufvudboken förvandlas derigenom lill K. Statskont:s
Redogörelse för dess utförande af Statsregleringen och bör då
få sin benämning förändrad lill Stats-Hufvudbok.
Ännu en betydlig förkortning och förenkling skulle della Bokslut
vinna, om, hvad K. Statskont., uti underd. Betänk:de af d. 18
Dec. 1839, hemställt, och 1823 års Revisorer tillstyrkt, ang:de
beräkningen såsom Statsinkomst af de s. k. Landträntorne, vunne
bifall. — Emellan förhållanderne med dessa, beroende på Jordebokskaltläggning,
Skattskrifning eller Taxering, och af de Stals-Inkomster,
som indrifvas af förvaltande Verk, såsom Tull- och Postmedel
m. fl. eller som direkt till Statens kassor inflyta, såsom Botes-
och Charta Sigillala-Medel m. fl., företer sig den hufvudsakliga
skilnad, att de förra numera, sedan den förut, ofta till ganska ringa
påföljd hållna höstupbördsstämman är afskatfad, h. o. h. inflyta under
året efter det, för hvilket de äro debiterade, men att de sednare till
största delen under debileringsåret inbekommas. Den i flera hänseenden
besvärande vidlyfligheten, att i Stats-Hufvudboken, vid Kalenderårets
utgång, balancera betydliga, redan debiterade, men såsom
utestående ansedde summor, skulle undvikas och en önskvärd enhet
i afseende på tiden, då Medlen äro tillgänglige, vinnas, om uti Iliksstatsberäkningarne
Landtränlorna finge anses såsom Inkomster för
det år, under hvilket de inflyta, så att t. ex. 1853 års lill inbetalning
år 1854 förfallna Ordinarie Ränta, Afrads- och Kronotiondespanmål,
Mantalspenningar, Bränvinsafgift m. m. skulle komma att
utgöra Debet i 1854 års Räkenskaper. Härigenom skulle äfven en
öfverensstämmelse vinnas emellan Statsverkets och Riksgäldskont:s
Bokslut, ty den skiljaktighet råder nu, att efter gällande method,
den för år 1851 taxerade hevillningen utgör Balance i 1851 års
Riks-Hufvudbok men Inkomst i 1852 års Hufvudbok för Riksgäldsverket.
Förmedelst den åsyftade åtgärdens vidtagande skulle Fögderiernas
och städernas Specialräkenskaper kunna afslutas d. 31
Dec. samma år, för hvilket redogöres, och icke, såsom un, 8 månader
sednare, hvarigenom Riksbokslutsarbelet i afseende på de i kassorna
direkt inflytande inkorasterne skulle ett helt år fortskyndas.
Härvid möler väl någon svårighet i afseende på hvad som är
Indeldt, hvilket såsom Statens Utgift till Indelningshafvare för Beskattningsåret
beräknas, men ej förr än följande året af dem upbäres;
men denna kan afhjelpas på det sätt, att då Markegängen
före årets slut är satt, från Fögderierna afgifvas särskildta SpecialRäkningar
öfver alla Indelningar, uträknade i Penningar, efter Markegången,
och förenas med Årets Räkenskaper, hvaremot det följande
årets Special-Räkningar utom Afkortningarne, uptoge endast hvad
för Beskattningsåret är Kronan behållet.
För det år, då öfvergången till den föreslagne nya Debiteringsgrunden
egde rum, skulle den Upbörd af Landträntor, som borde
öfverflyttas till följande årets Räkenskaper, icke uptagas bland Inkomsterna,
utan det deremot svarande behof fyllas af Grundfonden,
som dertill lemnar tillgång och som förut årligen, ehuru endast
förskottsvis, derom blifvit til litad.
Om en Stats-Hufvudbok, sådan jag nu föreslagit den, finge
Den 22 December e. m.
37
åstadkommas, är jag viss, alt all klagan öfver svårigheten alt begripa
densamma skulle försvinna och alt den skulle medföra allmän belåtenhet.
Det är likväl ej min mening, alt Bokslutet öfver alla
andra Allmänna Räkenskaper skulle lemnäs utan all åtgärd. Den
föreslagne Stats-Hufvudboken skulle utgöra första delen af det stora
Riksbokslutsarbetet och den sednare delen blifva en egentlig RiksHufvudbok,
lili hvilken Slats-Hufvudbokens Kapitalräkning skulle
ingå såsom en Generalräkning för Statsverket, innefattande hufvudredogörelsen
för K. Statskontis förvaltning, likasom de särskilta Generalräkningarne
för de andre Verkens.
.lag återkommer nu till det, genom 1843 års Revisorers hemställan,
framkallade nya Förslag till Riksbokslut. Författaren har
äfven delat sill Verk i tvenne Hufvuddelar. Den ena kallar han
Hufvudbok öfver K. Stalskonl.s enskildta Rörelse, den andra
Riks-Hufvudbok. En sä beskaffad Hufvudbok öfver K. Statskontis
enskildta rörelse skulle hufvudsakligen innefatta hvad sorn i alla
fall innefattas i K. Räntekammarens Hufvudbok, jemte de af K.
Statskont. på LandlRänterierna anordnade summor, hvilka förfat laren
kallar Lefvereringar till K. Statskont. som skulle redovisa dem
såsom Utgift, ehuru de i Landt-Ränteri-Räkningarne såsom utgifter
äro afförde och verificerade. K. Statskont. har, uti underd. utlåt,
af d. 18 Dec. 1850 visat olämpligheten och otillförlitligheten i
detta arbete, som borde ge en fullständig framställning af detta
Verks åtgärder vid utförandet af Statsregleringen, men som deremot
lemnar ett ganska ringa resultat. Dä 1843 års Revisorer i det
förutvarande Riksbokslntet sett idel mörker, skulle man hafva skäl
att förundra sig öfver förändringen i uplysning, då man erfar, alt
1851 års Revisorer i det nya Förslaget till Hufvudbok öfver K.
Statskontis enskildta rörelse, med förkastande af K. Statskontis
tanka derom, sett idel ljus, om man ej visste, att en inleresserad
penna fält diktera hvad Revisorerne derom vttral. K. Statskont.
och K. KammarRin hafva, uti underd. Utlåt, af d. 21 sist]iclne Maj
grundligen vederlagt 1851 års Revisorers yttrande om delta Röksluts
förslag, hvilket af de under innevaride år församlade R. Slis
Revisorer blifvit förkastadt. Till undvikande af vidlyftighet åberopar
jag endast de härom lydande handlingar, utan att anföra något derutur,
helst de i sin helhet äro för SlatsUtsk. tillgänglige.
Hvad den sednare delen af det föreslagna arbetet eller den
egentliga Riks-Hufvndboken beträffar, så, ehuru den är temligen invecklad,
likväl och då denna icke skulle innefatta någon Redogörelse,
ulan tablåvis framlägga förhållandet med Allmänna Medels
förvaltning på det hela, hvilket kan ske pä många sätt,
medger jag gerna, att författaren härvid må, om han det förmår,
genomdrifva sina idéer. Men jag protesterar emot antagande af
den förvända arbetsordning han begagnat, att nemi. för ett år först
upgöra Riks-Hufvudboken och sedan den Hufvudbok, som innefattar
en del deraf, eller K. Statskontis Redogörelse.
Om remiss härå till StatsUlsk. anhålles vördsamt.
Remitterades till SlatsUtsk.
38
Den 22 December e. m.
Vidare upluste Hr Westerstrand, Pehr en motion af följande
innehall:
Lik ljuset, utgående från en högre verld, är skön Konst den
kraft, som rörer, lifvar och förädlar menniskosjälen. Naturen gaf
vårt slägte förmågan att emottaga dess strålar och genomträngas af
dem; och Snillet hiel' det prisma, genom hvilket de i oändliga
skiftningar brytas. Starkast likväl af dessa är tonernas samljud.
Afven det kallaste hjerta kan röras af denna kraft, som synes
verka på allt lefvande i naturen. Men tjusning och nöje, som all
skön konst medförer, äro icke tonkonstens enda verkningar. Att
den mildrar och förädlar sederna*), är en lära från forntidens
vise, som alltid ulhällil profvet. Den sanne musikvännen,
den bildade virtuosen kan visserligen begå fel, som härröra ifrån
ett redigt hjertås öfverilningar, men öfverlagd elakhet flones hos
dessa icke. Den, hvars öra ej tål falska toner och harmonier, hyser
i hjerlat intet bedrägeri.
I del kalla norden ha alltid för tonkonsten funnits varma
hjertan. Sångens trollkraft är der lika gammal med sagan. I
Gudomens gårdar, på stridens fält, i nöjenas krets, ingen uplyftande
andakt, intet stärkande mod, ingen sann glädje utan hämtadt
lif från tonernas samljud. Hvad vi härutinnan ärft af vära
fäder, kunna vi glädja oss att hafva väl förvaltat och förkofrat. 1
bredd med vise och ridderlige Konungars kraftiga vilja att förädla
vår nation, hafva enskildle medborgares bemödanden sträfvat till
samma mål, — bemödanden, endast möjliga i frihetens bygder.
Det är slafvens rätt alt sorglöst vänta allt af den styrande makten;
men det är den frie medborgarens plikt att lätta och understödja
dess omsorger. Några enskildta föreningar hos oss för tonkonstens
förädling hafva, tid efter annan, utgjort dessa den medborgerliga
frihetens utsådda frön, af hvilka hemtats herrliga frakter.
Men den enskildta omtankan kan härutinnan ej göra allt;
den har dock hos oss gjort ganska mycket, dä det allmänna för
flera andra föremål temligen drygt anlitadt, härtill gifvet ringa bidrag
af medel. Den under K. Musikaliska Akademien lydande
allmänna undervisningsanstalt för musiken, den enda i sitt slag
inom värt land, har ända intill 1847 års riksdag haft ett anslag
pä Iliksstaten af endast 1,700 R:dr b:ko. Näst före samma Riksdag
anhöll akademien hos K. M. i underddiet, att nådig propos.
måtte aflåtas till R. St. om tillökning i detta anslag med 3,300
R:dr b:ko. Men af grannlagenhet att ej för mycket betunga Statsverket,
kanske äfven af omtanka att få så mycket mera tillgång
till det, framför allt annat, kära militärväsendets behof, blef den
för musikundervisningsanstalten begärda summan af regeringen, i
proposai, nedprutad till 1,300 R:dr b:ko. Detta ringa anslag beviljadt
af R. o. Ad. och PresteSt., afslogs af Borgare- och Bondesen,
men vanns genom votering i förstärkt StatsUtsk. Man skulle,
i anledn. häraf, kunna med bedröfvelse sluta dertill, att de sam
-
*) Emollit mores, nec sinit, esse feros.
Den 22 December c. m.
39
hälIsklasser, sorn representeras af de sistnämde tvenne Ständen,
äro mycket omusikaliska, om ej erfarenheten visade, att största delen
af den stora mängden elever, hvilka hos Akademien bildas till
organister och kantorer, utgöres af allmogens söner, och att ehuru
en riksdagsman för Stockholm ifrigast talte emot anslaget, dagligen,
då vädret är vackert, oräkneliga skaror af stadens innevånare utvandra
der vakten frammarcherar, ej, som jag tror, för åskådandet
af de Preussiska kaskarne, utan för nöjel att höra den vackra Regementsmusiken.
'
Jag har nämnt om något, som är Preussiskt, och jag tror,
att, om hos oss den musikaliska konsten, såsom i Preussen, af styrelsen
omhuldades, denna efterapning skulle vara bättre, än mången
annan; och man skulle då ej behöfva att derifrån införskrifva
snjetler för musikens flera grenar. Ty svenska folket har mycken
fallenhet för musik, blott tillfälle gifves till dess utbildning. Derom
vittna, bland annat, de flera utmärkta sängtalanger, som från
oss gått till utlandet.
Jag får, i följd häraf, vördsamt hemställa och till Rikets
Höglofl. Ständers behjertande föreslå, att på det K. Musikaliska
Akademien må sällas i tillfälle att för undervisningen göra något
med besked, medelst utvidgande och mångdubblande af dess skolklasser,
hvilket den nu, oaktadt bästa vilja, ej förmår, en tillökning
i dess årliga anslag måtte beviljas med Sju tusen (7,000)
R:dr b:ko. Akademien skulle härigenom få en årlig tillgång af
10,000 R:dr b:ko, hvilken är betydligt mindre, än hvad årligen
utgår för ett kungligt lustslott, till hvilket leder en väg, som man
anser böra förses med en ny brobyggnad, kostande öfver 80,000
R:dr b:ko.
Begärdes på bordet.
Frih. Bonde, Knut Philip, upläste följande motion:
Närmast föranledd af min ställning såsom Chef för den Kongl.
Theatern, men tillika manad af mitt deltagande för konsten och
dess samband med samhällsställning och mensklig lycka, utbeder
jag mig att få fästa H. R. o. Ad:s benägna upmärksamhet på de
förhållanden, uti hvilka vår egentliga Nalionaltheater, eller den
Kongl. Theatern i hufvudsladen, sig befinner.
Stiftad af Konung Gustaf lil, har denna theater haft en lysande
tid, när den, understödd af Statsanslag till ett belopp af
83,333 R:dr 16 sk. S:r-Sp., enl. nuvarande realisationsgrund motsvarande
222,000 R:dr b;ko eller en summa, öfverstigande Kongl.
Theaterns nuvarande hela utgiftsbudget, var i tillfälle att, utan afseende
på vinning eller förvärf, egna sig åt upfyllandet af sin bestämmelse
att vara en ledare för det allmänna konstsinnet.
Konung Gustaf lil var visserligen praktälskande, men, icke
må man förgäta, det denna snillrike Konung äfvenledes hade stora
syften, och att han förstod hvilket inflytande en theater af värde
förmådde utöfva på bildningen i allmänhet, på folk-karakteren i
sin helhet, samt slutligen måhända också på tanke- och handligs
-
40
Den 22 December e. m.
sättet för (.lagen. För att vinna dessa syften ansåg lian en summa
utaf 222,000 R:dr b:ko icke vara af betydenhet.
Sedan särskilda bevekelsegrunder, jemte Statens financiella trångmål,
föranledt Konung Gustaf IV Adolf att indraga den Kongl.
Theatern, blef grunden lagd äfven till framtida, d. v. s. nuvarande
missförhållanden. Den skugga af theater, som återstod efter
år 1806, bestod i den s. k. dramatiska theatern, med dess ringa
dagkostnad och dess praestalioner utan chöler, balletter och öfriga
dyrbarare accessoirer. Det blef derigenom en möjlighet att bibehålla
denna Iheaters verksamhet med ett statsanslag af omkring
43.000 II:dr h:ko.
Med Regementsförändringen år 1809 återkom man snart till
känsla af behof att ega en nalional-thealer i Sveriges hufvudstad.
Men samme Regent, som förut under sin förmyndarstyrelse anslagit
lika stor summa som Konung Gustaf lil, kunde nu, i anseende
till förändrade konstitutionella förhållanden, icke anvisa statsmedel
dertill, och endast ur Konungens handkassa utgick nu ett obetydligare
anslag.
Under Konung Carl XIV Johans regering erhöll theatern äfvenledes
ur den Kongl, handkassan 36,000 R:dr b:ko, hvarjemte
dåvarande H. K. H. Kronprinsen, likaledes ur Sin handkassa, lät
4000 R:dr samma mynt utgå till theatern. Samma förhållande fortfar
ännu på det sättet, att fl. M:s Konungen ifrån Civillistan årligen
låter 40,000 R:dr b;ko utbetalas för sammma ändamål. Af
Statsverket emoltager Kongl. Theatern årligen, under titel af anslag,
till dramatiska thealerns underhållande, en summa af
6.000 R:dr b:ko.
Kongl. Thealerns bestämda bidrag f. n. utgöra således knappast
en femtedel af del anslag, som vid den Kongl. Theaterns upsättning
pröfvades nödigt.
Härigenom har Kongl. Theatern måst egna lmfvudsakliga omsorgen
åt sitt eget uppehållande, och ifrån att vara ett af landels
vigtigare bildningsinstiluter nedstiga till en i stort anlagd ekonomisk
anstalt, der en mängd sceniska och musikaliska artister m. fl.
kunde ha att påräkna sitt uppehälle, och vid hvars handhafvande
det hufvudsaklig», om ej enda, syftemålet borde vara att söka förvärfva
så mycket penningar sorn möjligt. Men oaktadt theaterslvrelsen
åt delta theaterns sjelfbevarande egnat osparde bemödanden
och denna styrelse oftast varit åt landets ulmärktare administrativa
förmågor anförtrodd, lia dock alla dessa frånträdt sina befattningar
med efterlemnande af skuld, hvilken af Konungens handkassa
måst gäldas. Endast sedan år 1844 har H. M. Konungen
måst ersätta Theaterns förnyade underbalancer till omkring 60,000
R:dr b:ko.
Men är det väl civil-listan, som ensam bör uprätlhålla Theatern?
Hvad har hon egentligen att göra med National-Theatern,
utom ersättningen för hofvets platser inom Theatersalongen?? Enskilda
ynnestbevis åt konstnärer till stöd för lofvande talanger, eller
till understöd för dem som år eller olyckor gjort lefnadsomsorgerna
tyngre, — del är sådant som kan blifva föremål för en
Den 22 December e. in.
41
hög och beskyddande välgörenhet; men Nalional-theatern tillhör
och hör tillhöra Nationen!
Om en Theaters alla bemödanden gä ut på att genom sina
prseslalioner väcka folkets aisleliska medvetande, och lipman a del
till medborgerliga dygder och om den vet att ständigt anslå
fosterlandskänslans ädlaste toner, — må dä folkrepresentationen
äfven under sitt skydd uptaga denna konstaustalt såsom en nationens
tillhörighet.
Det är en upfoslran i stort, som ligger hemligt innesluten i
skådespelen, hvilka endast af den råa hopen betraktas såsom blotta
tillställningar att fängsla de yttre sinnena. Men äfven den, sorn
icke förstår betydelsen af dessa tillställningar, undgår icke, emellanåt
de intryck, som just med Theaterns verksamhet åsyftas. Det
Sköna omsluter det ädla, goda, och bringar det på sådant sätt alt
uptagas af ett sinne, som eljest icke vore särdeles öppet derför.
Sedlighet, mildare och renare känslor är skådespelet ämnadt alt
framkalla, och denna verkan uteblifver icke, fastän det aldrig kan
för hvarje tillfälle märkas. Endast då blir det tydligt, när ett helt
folk skall genomträngas af en och samma tanke; skall eldas till
en och samma handling; då verkar den sceniska föreställningen
med påtaglig styrka; dä ser man på en gång resuilaterna i tänkesättet;
och den höga idée, som kanhända i går skulle mott
fullkomlig likgiltighet, kan i morgon bli omfattad med brinnande
värme, om dess värde i dag blir på scenen framstäldt, linder samverkan
af allt som hänför menniskosinnet.
Det är således bidraget till folkupfostran i ädlare mening, som
utgör väsendet af en theaters verksamhet; det är en andlig inverkan
på den stora mängd, som på intet annat sätt kan träffas af
den högre bildningens välgörande verkningar. Hvad en hufvud
stads
åsigter, vanor och tänkesätt verka på hela landet, veta vi alla.
Det är för den skull af största vigt att Kongl. Theatern är så beskaffad
att den välgörande inverkar på hufvudstadens mindre sam
hälle,
och derifrån på det gemensamma Svenska samhället. Men
för alt nuvarande Kongl. Theatern skall kunna utöfva detta inflytande
på folkets kultur, måste den genom tillräckliga medel befrias
ifrån en alltför beroende ställning af dagens vexlande tycken;
den bör så understödjas alt den värdigt kan npfylla sin bestämmelse
såsom förvaltare af en del af nationens ideella egodelar!!
Med åberopande af dessa åsigter om theaterns väsende och
bestämmelse anser jag mig böra inför R. St. framställa en vördsam
bön: att del nuvarande Statsanslaget till Kongl. Theatern
af 6,000 R:dr b:ko mätte höjas till 23,000 R:dr samma mynt,
räknadt ifrån d. t Januari 1834, och får jag hos H. R. o. Ad.
vördsamt anhålla om remiss till vederbönde Utskott.
Efter upläsningen häraf tilläde Frih. Bonde mundtligen:
Förutseende att mången torde anse den af mig här vördsamt
motionerade anslagssumma för Kongl. Theatern alltför dryg för
Svenska Statsverket, tror jag mig böra tillägga, ali ingen hofeller
national-theater i Europa finnes, på hvilken stora Operor
42
Den 22 December e. m.
kunna gifvas, sorn uppbär eu så ringa anslagssumma, sorn den af
mig här äskade, tillsammanlagd med anslaget ifrån II. M. Konungens
Civil-lista, och hvilken då skulle belöpa sig till 65,000
R:dr b:ko.
I vår grannstat Danmark, för alt icke gå längre, upbär Kongl,
theatern i Köpenhamn, dels af Statsverket och dels af Civil-listun
ett årligt understöd af öfver 150,000 11:dr svenskt b:ko. Efter det
konstitutionella Statsskickets införande i Danmark år 1848, omfattades
Kongl, theatern i Köpenhamn med särdeles intresse af den
dä för första gången sammanträdande representationen, som voterade
åt densamma en årlig subvention af 50,000 Rksbdlr, eller
något öfver 66,666 R:dr 32 sk. Svenskt b:ko. Representationens
upfattning och theaterns inflytande på folkkarakteren och dagens
händelser visade sig genast under de Irenne derpå följande, för
Danmarks regering och folk så ärorika, åren, under hvilka theatern
hvarje afton för den skådelystna allmänheten framställde bilder ur
Danmarks bragderika häfder och derigenom upmanade till hjeltemod
och upoffringar för fosterlandet!
Af ett tryckt och äfven här i Stockholms bokhandel tillgängligt
arbete utaf en af Tysklands ulmurktaste theater-administralörer,
Hr von Kusiner, nu sednast Generalintendent för Kongl, theatern
i Berlin, uplyses alt ingen af de mindre Hof- eller Nationaltheatrarne
i Tyskland upbär ett årligt understöd, understigande
100.000 R:drSv. b:ko, eller ett dubbelt belopp af hvad Kongl,
theatern i Sveriges hufvudstad upbär.
Theatern i Munchen upbär ett ari. understöd af 157,000 Floriuer.
Theatern i Dresden » » 70,000 Thlr Pr. Cour.
Theatern i Hannower » » 83,000 Thlr Pr. Cour.
Theatern i Stultgardt » » 125,000 Floriner.
Theatern i Carlsruhe » » 100,000 Floriner.
Theatern i Darmstadt » » 100,000 Floriner.
Theatern i Cassel » » 60,000 Thlr Pr. Cour.
Hoftheatrarne i Wien och Berlin ega hvardera ett årligt bidrag
af mellan 250 och 300,000 R:dr Sv. b:ko. De subventionerade
theatrarne i Paris ega f. n., utom en mängd extra understöd,
dels ur Kejserliga handkassan, dels af de under StalsMinisteros
förvaltning ställda fonder, ett lika stort anslag, som under Konung
Ludvig Philips konstitutionella regering eller 1,360,000 frcs.
Utomomdess erhålla nästan alla Provinstheatrarne bidrag ur Statskassan,
t. ex. theatrarne i Lille, Nantes, Bordeaux, Marseille,
Lyon, Strassburg, m. fl., som upbära ett ärligt tillskott af
50.000 frcs hvardera. Svenska Nationaltheatern deremot erhåller
icke en gång hälften af hvad theatrarne i Cassel, Darmstadt, Carlsruhe,
Stultgardt m, 11. upbära! Icke en gång en tredjedel af bidraget
till Köpenhamns theater; ungefär en sjundedel af hvad
theatrarne i Wien och Berlin upbära. Jag vill icke ytterligare
jemföra det nuvarande anslaget med hvad Kongl, theatern upbar
under Konung Gustaf III eller den betydliga summan af 222,000
Rd:r b:ko. Och under denna period hade Kongl, theatern så godt
som ingen medtäflare, emedan alla nöjens centralpunkt var inom
Den 22 December e. ni.
43
Kongl. Operahusets murar. Huru är förhållandet nu? Under della
■arel har Stockholm, med en befolkning, upgående till 91,000 menniskor,
haft uiom Kongl, theatern, fern enskilda theatrar, ett
förhållande, som icke finner sin motsvarighet i någon annan hufvudstad.
Berlin t. ex., med något öfver 420,000 innevånare, utom
en garnison af 12,000 man och omkring 200,000 resande, sora
under årets lopp besöka staden, — har icke mer än sju theatrar,
dä jag inberäknar det s. k. Krolls etablissement utanför staden.
Och ändå erhåller Kongl, theatern i Berlin ett årligt tillskott af
140,000 Thaler Preuss. Courant eller något öfver 256,000 B:dr
Sv. b:ko, — då Svenska Nationaltheatern icke äger mera än några
Fyrtio^ tusende R:dr b:ko i årligt understöd.
Ater, med förutsättning att R. St. bevilja det äskade anslaget
af 25,000 R:dr b:ko, upbär Staten likväl med andra handen i
direkta kontributioner af de vid Kongl, theatern anställda artister
en summa af mer än 5,000 R:dr b:ko, så att det verkliga bidraget
skulle således endast blifva 20,000 R:dr samma mynt. Och äfven
dessa komma idkeligen tillbaka, då genom de penningesummor,
theatern omsätter, och hvilka fortidet år upgingo till 181,000 R:dr
b:ko, mången industrie inom hufvudstaden upmuntras. Särskildt
ber jag alt få nämna, att vid sjelfva theatern äro 366 personer anställda,
hvilka af denna konst-anstalt erhålla sitt uppehälle. Af
dessa 366 personer äro många gifta, eller måste underhålla föräldrar
och syskon, så att omkring 1200 menniskor finna sitt bröd
genom detta verk, för hvilket jag nu vördsamt anhållit om ett
onekligen icke stort anslag af Staten.
Jag vet allt för väl, att mången anser Kongl, theatern böra
kunna lika väl uppehålla sig genom sina egna praestationer, som
alla enskilda theatrar, hvilka endast existera af egna hjelpmedel.
Det är denna jemförelse emellan den Kongl. Theatern och enskilda
theatrar, öfver hvilken jag ber, att få yttra några ord, medan jag
anser den aldrig med ringaste rimlighet kunna göras.
Kongl, theatern måste betrakta sin ställning till det allmänna,
till konsten, — och till Artisten ur en hel annan synpunkt än
den ambulatoriska theatern. Denna är beräknad mer eller mindre
på tillfälligheter. En tillfällighet är dess publik, som ofta måste
upsökns, der folksamlingar för den gången af en eller annan anledning
äro att finna; en tillfällighet är de der anställda personernas
beskaffenhet; en tillfällighet är det huruvida dessa personer
sjelfva skola ega en framtid. Allt sådant kan aldrig, får aldrig
förekomma vid en verklig Nalionaltlieater.
De personer, densamma upmuntrar att ingå på Skådespelarebanan,
måste vara någorlunda betryggade för sin framtid. De skola
bereda sig till en hel lefnad för konsten, skiljda ifrån den äfventyrlighet,
som tvertom så naturligen införlifvar sig med sinnet hos
dem, som genom sjelfva sin ställning finna sig lefva för dagen.
Utmärktare anlag, som genom studium och arbete blifvit utvecklade
till stora talanger, kunna således icke af ett dylikt institut
som en Nalional-theater, då en framskriden ålder eller sjuklighet
m. m. minskat deras förmåga, med likgiltighet behandlas eller för
-
44
Den 22 December e. m.
kastas, såsom den personliga fördelen hos enskilda thealerslyreiser
oftast måste föranleda.
Denna personliga fördel tvingar också den enskilda theatern
att göra sig till en lydig tjenare ät massans tycken, och upoffra på
sådant vis sjelfva konsten, då Nalional-theateru aldrig bör nedstiga
ifrån att vara en ledare af det allmänna konstsinnet, en makt i smakens
verld, äfvensom också medelbart inom det moraliska området!!
Villigt tillstår jag, att Kongl, theatern onder min styrelse pä
långt när icke upfyllt sitt kall. Ingen har lifligare upfattat de
fel, som under min förvaltning äro begångna, än jag sjelf. Men
jag har måst söka största penningevinning, för att kunna upfylla
theaterns ingångna förbindelser. Och med en utgifts-konto af
181,000 R:dr b:ko och ett årligt understöd af endast något öfver
Fyrtio tusende R:dr b:ko, har under närvarande förhållanden, med
smärtsam känsla, jag mången gång måst sätta ett utsåldt hus framför
hvad Fransosen kallar: un succés d’estime. Men det är för
att framdeles Kongl, theatern skall kunna värdigt ledas, som jag
vördsamt afgifvit min motion om ökadt anslag.
För Stockholm är en god theater af mera vigt, än i mången
annan hufvudstad, ty erfarenheten har lärt, alt intet medel så kraftigt
motverkar fylleri, lättja, råhet och dåliga aftonsällskaper, som
ett godt spektakel. Mången, som annars en Söndag eller Måndag
skulle lillbragt sin afton på krogen eller i något af dessa många
lastens nästen här i Stockholm, använder nu sin sparpenning till
inköp af en spektakelbiljett, och då en gång smaken för detta ädlare
är hos honom väckt, så användes mången, annars i lättja och
sysslolöshet förspilld stund vid arbetet, för att förtjena penningar
att kunna förskaffa sig detsamma. Med ett ökadt anslag skulle äfven
den Kongl, theatern kunna för vissa platser, hufvudsakligen
dem, som besökas af de mindre bemedlade klasserna, minska
entréepriserna, hvilket framdeles skulle välgörande inverka.
På denna omständighet ber jag att särskildt få fästa upmärksamheten.
Theaterns nöjen äro hufvudsakligen för dem, som icke
äro i tillfälle att inom eget hus, genom större tillställningar, förskaffa
sig förströelser, utan som för en ringa penningesumma måste
söka sig dem efter veckans trägna arbete. Nogsamt förutser
jag, att mången anser de fattigare klasserna böra tillbringa de få
lediga stunder de ega, efter ett mödosamt arbete, i bön och an
dakt,
och att de icke böra så godt som inledas till theaterns nöjen.
Men jag anser, att det är ett vigligare vilkor, än man vid
första påseendet tror, för folklifvets kraftigare utveckling och dess
nationella egendomlighet, att för mängden gifves en tillbörligt afpassad
vexling emellan-arbete och njutning, mellan det nyttiga och
del behagliga, det triviala och det uphöjda!
Jag har sökt, att i min motion, såväl som äfven nu med några
ord, framställa verkningarne af skådespelen och en behörigen
utrustad theaters bestämmelse och fördel. Hvad den i en hufvudstad
omedelbart uträttar, det sprider sig sedan medelbart öfver land
och rike genom den väl bekanta makten af efterdömet i åsigter
och tankegång hos hufvudstadens innevånare. Det är således för
Den 22 December e. m.
45
det liela, — för hela Svenska fosterlandet vi verka genom National-lheatern;
det är för hela fosterlandet vi göra dessa upoffringar,
som hos tänkaren alltid skola förefinnas obetydliga emot det man
med desamma uträttar.
Jag hoppas, ali R. St. ifrän denna synpunkt äfven upfalta
denna fråga, och jag öfverlemnar härmed min vördsamma motion
förtröstansfullt i H. StalsUtsk:s händer. Hvad H. R. o. Ad. vidkommer,
är jag i förväg förvissad, att de, med vanlig storhet i
tänkesätt och upfatlning, skola skänka mig sitt beskydd, då frågan
inom delta rum till slutligt afgörande kommer att föredragas.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr af Sillén, Gustaf Otto Prolius, upläste 3:ne motioner
af följande innehåll:
1:0.
En vigtig del af Socknenämndernes å landet bestyr är deras
befattning med sundhetsvården, i afseende hvarå Socknenämnderne
numera hafva att utföra detsamma, som, före författningarne om
Socknenämnden och Kyrkoråd af d. 29 Augusti 1843, tillkom
Kyrkoråd. Att Socknenämnderne, hvilkas ordf:de och medlemmar
ofta äro af allmogen, skola hafva nödig kännedom, om hvad angående
helsovården å landet är stadgadt och hvad Socknenämnderne
vid sjukdomar bland menniskor eller kreatur böra tillgöra,
kan man likväl svårligen fordra, så länge detta mäste sökas i en
mängd särskildta äldre och yngre författningar.
Jag får derföre vördsamt föreslå, det R. St:r hos K. M. i underd:het
anhålla, att K. M. täcktes anbefalla Kongl. SundhetsColhm
eller ock updraga åt kunnig person att utarbeta och utgifva
en sammanfattning af de om sundhetsvården å landet gällande
stadganden.
2:o.
På många trakter föres mycken klagan öfver den skada, som
svinkreatur genom rötning tillskynda allmänna vägarne. Denna
klagan har ock befogenhet, ty uprotningen af vägkanterna och
sjelfva vägarne på sidorna om den egentliga körbanan föranleder,
bland annat, under tidens längd, till vägarnes minskning i bredd,
hvarigenom kostsam utfyllning af vägarne understundom blir af nöden.
Till förekommande af denna skada finnes, mig veterligen,
icke något annat stadgadt, än hvad Lagen i 11 kap. 4 § B.B:n
innehåller, att då kjäle är ur jorden, skola svin ringade vara,
derå upsigten anbefallts Brofogdarne, hvilka för detta ändamål fått
makt att taga upp eller märka oringade svin, dem egaren sedermera
skall återlösa med 2 mark eller 8 sk. b:ko för hvartdera. Sorn
delta stadgande visat sig otillräckligt, helst, sedan Brofogdar för
länge sedan upliört att finnas, icke någon är, som har sig ålagd
upsigten i förenämnde hänseende, hvilken skäligen icke kan anbefallas
eller utföras af Länsmän eller Fjerdingsman, hafva inom det
46
Ben 22 Beeember c. m.
län, i hvars styrelse jag deltager, åtskilliga församlingar sökt medel
emot olägenheten uti öfverenskommelser om vilens utsättande för
oringade svins utsläppande vid vägärne, hvilka vitén, då de hos K.
Beflude anmälts till fastställelse, likväl ansetts icke kunna stadfästas,
enär Lagen redan innehåller äfventyr för nämnde fall, ehuru
icke tillfyllestgörande, och K. Beflude i allmänhet icke eger utsätta
vilen, då äfventyr finnes i Lag bestämdt.
Jag får derföre vördsamt föreslå, alt genom författning åtgärd
måtte vidtagas till förekommande af skada lili ifrågavande hänseende.
Tilläfventyrs kan detta ändamål upnås derigenom alt högre
böter, än de i ofvanberörde Lagrum utsatta, stadgas för den, hvilkens
svinkreatur, under det kjäle är ur jorden, träffas oringadt
vid allmän väg, kanske till och med, om det så träffas utom
egarens eller samfällighets hägnad, genom hvilken utsträckning i
4 § 11 kap. B.B:n kunde upliäfvas. Dessa höler torde böra utsättas
högst till En R.dr 32 sk. b:ko för hvarje kreatur, ehvad det är
större eller mindre, samt enhvar ega att härom anställa åtal, om
icke egaren godvilligt erlägger böterna, hvilket torde böra blifva
den kärandes ensak. För nämnde rättighets utöfvande torde det
fortfarande böra medgifvas rätt alt uplaga under omförmälde omständigheter
anträffade svinkreatur.
1 händelse denna utväg icke anses ändamålsenlig, kan det
kanske lemnäs till menigherna att å Sockneslämmor besluta om
förbud emot oringade svins utsläppande och om vile derför under
elt visst stadgadt belopp, att gälla till efterrättelse, sedan vilet
blifvit af K. Beflude faststäldt som, enl. Sockneslämmo-förordningen,
i allmänhet erfordras för tillämpning af menighets vilesbeslut.
3:o.
Till upfostringshjelp för fattiga barn utgår årligen lill hvarje
län i Riket ett visst belopp, hvilket utbetalas af Serafimer-OrdensGillet
och tillsändes K. Beflude, som utdelar medlen dels till fader-
och moderlösa barns fosterföräldrar, dels till fallige föräldrar,
som hafva egna barn atf upfostra. Sammanlagda beloppet af de
medel, som i hela Riket sålunda utdelas, lärer upgå till omkring
12,000 R:dr b:ko för året. Tillgången å dessa medel har, såvidt
jag haft tillfälle att inhemta, upkommit derigenom, att sedan Konung
Carl XI, genom Bref d. 27 Nov. 16S2 och den 8 Juni
16S3, anslagit till ett Barnhus i Malmö, som dä inrättades, en del
af Kronans Tionde i Skåne, upgående till 1,887 tunnor, 14 kappar
spannmål i råg, korn och bafra, äfvensom 2,000 D:lr s:r:mt
lära blifvit af enskilde personer dertill gifna; så har, i följd af
K. M:s beslut d. 9 Juni 1789, denna Barnhusinrättning blifvit
uplöst, i det ändamål, att inrättningens tillgångar, hvarmed allenast
ett mindre antal barn kunde å Barnhuset njuta vård, skulle
lemna utväg för underhållande af ett större antal barn, genom deras
ulaccorderande till vård hos fosterföräldrar; hvarefter af Barnhusets
tillgångar den fond lärer hafva upkommit, som lemnar medel
alt på ofvanberörde sätt använda till upfostringshjelp. Jag har
Den 22 December e. m.
47
icke varit i tillfälle att förskaffa, mig kunskap, om sedermera blifvit
gifna nägra vidare föreskrifter särskildt ang:de denna fonds användning.
Men Inslrukhn för Serafimer-Ordens-Gillet af d. 28
April 1791 innehåller i 7 §, att K. Beflnde skall hos OrdensGillet
anmäla fader- och moderlösa barn, hvilka anhörige icke
förmå underhålla, samt gifva förslag å den, som deras vård och
föda sig åtaga vill, då för eli barn intill 6 år bestås 32 sk., derutöfver
till tio år, 24 sk. och derutöfver till fjorton år, 16 sk., allt
för hvarje månad; och efter denna grund sker nu utdelningen af
dessa medel, så att upfostringshjelpen är för ett barn högst åtta
R:dr b:ko per år, då barnet är under 6 år gammalt, och i före
nämnde
proportion mindre, då barnets ålder är derutöfver.
Det är klart att ingen vill emottaga andras barn till vård och
upfostran för en så ringa betalning, hvaraf också blifvit följden,
att upfostringshjelpen numera till det mesta utdelas till fattige föräldrar
såsom bidrag till deras barns underhåll. Det goda ändamål,
som från början varit afsedt med dessa medels användning,
är således numera hufvudsakligen förfeladt. Ingen blir derigenom
bjelpt, utan medlen kunna lill det närmaste anses ändamålslöst
bortkastade. En och annan församling kan visserligen vinna någon
lättnad i sin faltigvårdstunga, då upfostringshjelpen till godo
kommer
någon, som eljest helt och hållet eller i större mån behöfde
af fattigvården understödjas; men denna lättnad blifver icke annat,
än obetydlig.
Såsom af Serafimer-Ordens-Gillets ofvan åberopade Instinkt, samt
flera äldre och yngre författningar inhemtas kan, deltog Staten tillförene
uti fattigvårdsbesväret och omsorgen om fattiga barns vård.
På sednaste tiden har åter denna grundsats blifvit frånträdd, så att,
enl. gällande fattigvårds lagstiftning, all fattigförsörjning både för
äldre personer och barn, åligger kommunerna, utom då någon
person icke kan, efter bestämda grunder, hänföras till viss församling,
i hvilket fall Staten åtagit sig försörjningsskyldigheten. Då
nämnde grundsats utföres, synes det, såsom borde den från Tionde
anslag eller andra Statsmedel upkomna tillgång till upfostringshjelpen
indragas för Statsbehofven; och enär dessutom alltför liten nytta
synes mig uträttas med den utdelade upfostringshjelpen, som för
hela Riket dock utgör ett ganska betydligt belopp, hvilket säkerligen
kan med större nytta till annat ändamål användas, föreslår
jag vördsamt, att med utdelning af ifrågavande upfoslringshjelp må
nphöra och de dertill använda tillgångar, såvidt de äro komna från
Staten, disponeras lill Serafimer-Ordens-Gillets andra behof, för
hvilka Statsanslag till vida större belopp lär vara erforderligt; dock
torde föräldrar och fosterföräldrar, som redan fått sig beviljad upfostringshjelp,
böra få densamma fortfarande åtnjuta, lill dess de
barn, för hvilka de erhållit hjelpen, upnått 14 år.
De uti fonden för upfostringshjelpen ingående enskilda donationer
lära åter icke kunna på förenämnda sätt disponeras, utan
torde det ankomma på K. M. att förordna om användningen af
desamma.
48
Den 22 December e. m.
För denna framställnings tillförlitliga bedömande torde likväl
erfordras fullständigare utredning af ämnet, än hvartill jag haft tillfälle
att förskaffa nödiga materialier, hvarföre jag anhåller att StatsUtsk.
, till hvilket motionen lärer få remitteras, behagade i föreskrifven
ordning äska från Serafimer-Ordens-Gillet nödiga uplysningar.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Vidare upläste Hr af Sillén, Gustaf Otto Probus, följande
motion :
Enl. Lagens stadgande i 13 kap. M.B:n tillkommer det Dorastolarne
att bestämma sättet för sjelfspillingars begrafning, vare sig
att den bör ske, såsom det heter, vanhederligt eller i tysthet.
Men att afvakta Domstolarnes å landet beslut härom, är merändels
förenadt med olägenhet, som låter sig förnimma särdeles i närheten
af luifvudstaden derföre, att af dess invånare, ganska många
visa sig vara ledsna vid lifvet och tyckas helst afhända sig det
utom stadens tullar. Då bestämmandet af begrafningssätt synes
kunna hänföras lill polisåtgärder, får jag vördsamt föreslå, att genom
författning mäste stadgas, det sältet, huru person, sora å landet
förgjort sig sjelf, bör begrafvas, må, efter undersökning inför
K. Befh:de eller genom Kronofogde eller Länsman, laglikmätigt
bestämmas af K. Beflude.
Remitterades lill Lag.Utsk.
Uplästes och lades lill handlingarne ankomne prol.utdr. från
de öfrige RiksStm, nemi. frän PresteSt. af d. 3, 7, 10, 14, 17
och 21, från BorgareSt. af d. 7, 10, 14, 17 och 21, samt från
BondeSt. af d. 7, 10, 14, 17 och 19 dennes, tillika med en från
PresteSt. communicerad motion af Doktor Sandberg, ang:de bräuvinsbränningens
inställande äfven under April månad nästkommande
år.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. | (ill 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 23 December e. m.
49
Fredagen den 23 December 1853.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 4 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Öpnades H:rr Eleklorers listor vid val af ledamöter i nedannämnde
Utskott under permilterade ledamöters frånvaro; och hade
dertill blifvit utsedde i
ConslitulionsUtskottet
under den JM 245 Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, beviljade
3:ne veckors ledighet frän och med d. 27 dennes.
JM 1. Hr Lilljehöök af Fårdala, Carl Bertil.
StatsUtskottet,
dels i st. f. JYs 1786 Hr Blomstedt, Carl Reinhold, sora afsagt sig
förtroendet att vara ledamot under den JM 1960 A, Hr Montgommerie,
Hobert Nils Germund, beviljade ledighet till och med d.
7 nästk. Januari; dels ock under den JM 2221 Hr af Wirsén,
Carl Thure, beviljade 3:ne veckors ledighet från och med d. 22
dennes.
JM 1284. Hr Rappe, Jan Axel, att inträda i Hr Blomstedis ställe.
JlI 1648. Hr von Bahr, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Kuut Georg,
att inträda i Hr af Wirséus ställe.
BevillningsUtskoltel
under den, följande ledamöter beviljade 3:ne veckors ledighet,
nemi. M 167 Frih. von Köhler, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf
från och med d. 24 dennes: JM 393 Frih. af Schmidt, Carl
Johan Georg, från och med d. 22 dennes och JM 1304, Hr Knylenstjerna,
Carl Johan Gammal, från och med d. 24 dennes.
A? 139. Gr. Wirsén, Axel Emil, att ingå i st. f. Hr Tornerhjelm.
JM 290. Frih. von Rosen, Carl, att ingå i st. f. Frih. af Schmidt.
JM 2077. Hr von Wright, Fullm. Hr af Sillén, Lars Gabriel, att
ingå i st. f. Hr Kuylenstjerna.
BankoUtskottet
under den JM 394 Frih. Nordenskjöld, Fullm. Frih. Fleetwood,
Georg Miles, beviljade 3:ne veckors ledighet från och med i dag.
JM 931. Hr Gripenberg, Carl Fredrik Wilhelm.
L a-g U t s k o 11 e t
under den JM 929 Hr Grönhagen, Fullm. Hr von Hartmansdorff,
August Edvard, från och med d. 18 dennes beviljade 3:ne veckors
ledighet.
JM 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof.
2 H. 4
50
Den 23 December c. m.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskott c t
under den J\f 1C71. D. Hr Liljehorn, Follin. Frih. Raal), Carl
Adam beviljade'3:ne veckors ledighet frän och med d. 22 dennes.
JVJ 302. Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar.
ExpeditionsUtskotlet
onder den M 478 Hr Printzensköld, Carl, beviljade ledighet frän
och med i dag till och med den 1) nästk. Januari.
M 2009 Hr Mannerstråle, Mårten Gustaf Wilhelm.
Föredrogos och remitterades lill LagUtsk. Hr Tersmedens,
Pehr Reinh., nedannämnde d. 22 dennes pä bordet lagde motioner
:
1:0 Ang:de uphäfvande af ej mindre stadgandet i 1 kap. 2
§ sista morn. af nu gällande kyrkolag, än de stadganden, som innehållas
i Ä.Bms 7 kap. 4 § och M.B:ns 1 kap. 3 §;
2:o Om uphäfvande af stadgandet i 1781 års kongl, kung.,
ang:de förbud att bivista främmande Religionsöfningar;
3:o Ang:de uphäfvande af 11 kap. 2 § af nu gällande kyrkolag;
samt
4:o Ang:de atskaffande af den offentliga kyrkopliklen.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk. Ilr
Tersmedens, Pehr Reinh., d. 22 dennes pä bordet lagda
motion, ang:de vissa tillägg uti Kongl. Förordn. om Socknenämnder
jemte förslag till Länsförsamlingars införande.
Föredrogs och remitterades lill Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk. Hr
Carlesons, Edvard Henr., d. 22 dennes på bordel lagda motion,
ang:de Stapelstadsrätt lör köpingen Döderhultsvik.
Föredrogs och remitterades lill StatsUlsk. Hr Carlesonsl
Edv. Henr., d. 22 dennes på bordet lagda motion, ang:de beviljande
af Statsanslag till aflöning för rector och lärare vid en
Elementarskola i Döderhultsvik.
Föredrogs och remitterades till Bevilin.Utsk. Hr Printzenskölds,
Carl, nedannämnde d. 22 dennes på hordet lagde motioner:
]:o
Ang:de fördubbling af Tidningsslämpel-afgiften; och
2:o Ang:de oförändradt bibehållande af nu gällande Tulltaxa.
Föredrogs Fiili. Raabs, Carl Guslaf, d. 22 dennes på hordet
lagda motion, ang:de uphörande af rättigheten för beväringsskyldig
alt lega karl i sitt ställe.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Denna motion, sorn ifrågasätter
uphäfvandet af legningsrätten för beväringsskyldige, vidrör en af
Den 23 December e. ni.
51
de vigtigaste punkterna af vår mililär-örganisation och det må derföre
lillälas mig alt företaga en granskning af de militära åsigter
som med della ämne hafva beröring, ehuru jag väntar mig alt
mina åsigter härom icke skola delas af alla inora della Stånd. Jag -  gör denna framställning äfven af det skäl, att man troligen väntar
dg få höra några tankar i detta ämne uttryckas inora ett Stånd,
som bland sig räknar så mångå militärer.
Motionären klagar öfver att de s. k. legokarlarne till största
delen utgöras af afskedade soldater eller moraliskt förderfvade personer,
hvilket förorsakar mycket obehag för de andra beväriugsskyldige
och föreslår på grund häraf legorättens uphäfvande.
livad först beträffar de anförda skälen för motionen, så skulle
jag snarare tro att det-förstå af dem eller att ett betydligare antal
utaf afskedade soldater taga lega för dessa beväringsynglingar, i st. f.
att vara en olägenhet såsom motionären påstår, Ivertom är en ganska
stor fördel för arméen. Af de StatsHåds prot:r. som medfölja
K. M:s nåd. propos. 0111 Statsverkets tillstånd och behof inhemtas
nemi. att vår aimée, om den skall mobiliseras, skall utgöra något
öfver 100,000 man, och vi veta alla att den egentliga kadren för
denna arraée utgöres af en slam utaf endast circa 30,000 man.
Häraf synes hvilken betydlig del af vår aimée som beväringen kommer
att utgöra. Om nu uti denna beväring komma all ingå några
afskedade soldater, så är det en verklig fördel emedan de äro
långt mera krigsbiklade än dessa beväringsynglingar kunna vara,
och delta så mycket mer, som beväringsynglingarnes öfning är långt
ifrån tillräcklig för att åt dem gifva militärisk bildning. Det förefaller
mig således som della skäl icke skulle kunna på fullt allvar
framkastas, och detta så mycket mindre, som moljonären yttrat att
det skulle vara för beväringsynglingarne motbjudande att vara tillsammans
med dessa gamla afskedade soldater. Ty man får icke
glömma att när krigets allvar inträder, så skola beväringsvnglingarne
med soldaterna dela icke allenast läger och tält, utan äfven
krigets faror, och jag tror icke alt då våra beväringsynglingar, de
må vara aldrig så granntyckta och bortskämda skola taga illa upp
om de få med sig 4 ä 5 proc. gamla soldater. Motionären har
vidare yttrat att moraliskt förderfvade personer få inträde ibland
beväringsynglingarne såsom legokarlar. Detta torde likväl icke heller
vara något skäl, emedan förfatlningarne förbjuda sådant och
jag tror att möjliga missbruk icke böra föranleda upbäfvandet af
goda författningar. Då jag nu, som jag förmodar, vederlagt de
skäl hvarpå motionären grundat sin framställning, så återstår att
granska huruvida legningsrällen är fördelaktig eller icke. Denna
fråga bör betraktas ur både social och militärisk synpunkt. Från
denna senare sidan har jag redan betraktat saken och tror jag mig
hafva ådagalagt att det är cn fördel för vår aimée, alt dessa legokarlar
finnas, ehuru de nu framställas såsom personer, hvilka skulle
åstadkomma ett moraliskt förderf för beväringsynglingarne. Man
har öfverallt utomlands, der man har likartade organisationer eller
konskription försökt att på allt sätt få gamla soldater att inträda i
st. f. beväringsynglingarne för att derigenom öka arméens kadrer
52
Den 23 December e. m.
och del kan väl icke heller nekas alt en frivillig soldat mäste vara
hällre än en tvungen, en krigsvand bättre än en kroppssvag. Det
förefaller mig derföre förvånande om man i Sverige skulle vilja
yrka motsatta åsigler.
Ser man frågan ifrån en social synpunkt, så visar historien
att hos nationerna då de voro mindre civiliserade, voro alla medborgare
krigare, men att i samma mån som nationerna inträdde i
civilisation, och flera medborgerliga yrken npkommit, så erhöllo äfven
dessa yrken småningom bestämdare gränsor hvarigenom upstodo
uti de äldre staterna de ”gamles” klasser, bland hvilka krigareklassen
icke intog eli ibland de sämsta rummen. I nyare lider
hafva dessa medborgerliga yrken med förnyad kraft utvidgat sina
gränsor och derigenom har också vår civilisation kunnat stiga lill
den ståndpunkt, hvarpå den nu befiuner sig. Krigskonsten har under
denna utvecklingsperiod ej stannat stilla utan har utvecklats
med vetenskapens och industriens framsteg, hvaraf en gifven följd
blifvit, att den numera icke består blott uti att kunna föra slridsvapnena,
utan äfven förutsätter förmågan att kunna leda stridsmassorne.
Att under sädane förhållanden arméerna mäste vara annorlunda
bildade än i staternas barndom kan väl icke bestridas. Civilisationen
lian gjort, att staten icke mera kan påräkna alla sina
medborgare såsom krigare, utan att den måst öfverlemna det ärofulla
kallet att försvara fäderneslandet åt en viss klass medborgare.
I olika länder- bafva arméen blifvit organiserade på olika sätt uti
några t. ex. England bestå de endast af frivilliga; i andra har man
infört s. k. konskriptionssystemet, hvilket först upkom efter den Franska
revolutionen; strängast är detta system tillämpadt i Preussen; och
mindre strängt i sjelfva Frankrike der man gjort en mildring i detsamma,
derigenom att man icke allenast tillåter lottning ibland
dem, som skola utgå, utan äfven tillåter legning. Svenska arméen
är, som vi alla veta, sammansatt af en utaf frivilliga bildad stam i förening
med konskriptionsskyldige, vår beväring.. Uland dessa beväringsskyldige
är legning tilläten; derigenom har man gjort det möjligt
för en yngling, som behöfver egna sin ungdomstid till alfvarsamma
och förberedande studier, yrket må nu vara af hvad beskaffenhet
sora helst, att kunna sälta en annan karl i sitt ställe. Det
har blifvit sagdt alt man derigenom har förstört en af de bästa
medborgerliga rättigheter, den, att kunna betala blodskatten åt fäderneslandet.
Men om man rätt ser pä saken, så finnér man likväl
att man härigenom endast gifvit åt den medborgerliga skyldigheten
att ingå i krigstjenst och en större frihet, ty det är naturligt att
bland en mängd medborgare finnas flera sorn med lätthet och med
håg för yrket utan olägenhet kunna utgöra sin krigstjenst, då deremot
andra genom sin verksamhet icke skulle kunna tjena ulan alt få sin lefnadsbana
afbruten, måhända förstörd, och andra icke skulle kunna uthärda
soldallifvets hårda pröfningar. Nu tillåtes genom legningsrätlen
ett byte mellan dess olika lottade samhällsmedlemmar — är icke detta
rättvist och billigt? Hvad skulle man säga om en lag, som förbjöd
att en af de medborgare., som tillhörde någon af de senare kathegorierna,
att då bredvid honom står en annan medborgare, som
Den 23 December e. m.
53
liar lust att deltaga i kriget, ej med honom få byta — jag säger
byta, ty legningsrälten är ingenting annat än ett byte dem emellan.
Man klagar nu när man ifrågasätter legningsrättens nphörande
ali man år 1812, då beväringssladgan infördes, förbisåg olägenheterna
af denna räll. Tror då den värde motionären eller tror någon
af detta Stånds medlemmar, alt denna fråga icke varit under
öfverläggning, då denna författning först upgjordes? Det torde
tverlom vara kändt, att denna fråga då diskuterades med mycken
värma inom de serskildta RiksSi.-n och det var endast under vilkor
af legningsrälten som Borgare och synnerligast Bonde-St:n, hvilkas
söner i främsta rummet voro de, som skulle lida af legningsrättens
uphörande biföllo 1812 års beväringslag. Denna legningsrätt är
ett conditio sine qua non, om jag så får säga för konskriptionens
existens och jag tror således att i samma ögonblick som man tager
bort legningsrälten, så har man gifvit en grundstöt åt beväringssystemel.
lJå grund af allt detta tror jag att den förevar:de motionen
är skadlig och önskar derföre att densamma icke måtte
vinna B. Stms bifall.
Jag anhåller att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja motionen
till Ulsk.
Frih. Klinkowström, Bud. Mauritz: Hufvudsakligen instämmande
uti de anmärkmr, som Hr Bildt har gjort emot Frih.
Raabs motion rör:de uphörande af legningsrälten, ber jag dock fä
nämna några ord i afseende på denna motion och den fråga, som
dermed äger sammanhang. Under anhållan alt milt yttrande mätte
må åtfölja motionen till Utsk.
När konskriptionslagen förevar hos R. St. år 1812, så tillsattes
ett serskilt Utsk. för att behandla denna fråga. Utsk. tillstyrkte
legningsrättens bibehållande, icke af grundsats, utan derföre, alt
Utsk. ansåg, att Svenska folket icke ännu var moget för uphörande
af denna urgamla rättighet. Legningsrälten har nemi. varit lika
gammal med vår stående amice. Redan under utskrifningarne medgafs
legningsrälten och det är endast undantagsvis, som denna rättighet
uphört. Jag påminner mig serskildt 1631 års utskrifning,
der K. M. förbjöd alt legningsrälten skulle få ega rum, men i allmänhet
egde den rum, och der icke legningsrälten lick komma i
fråga, så fingo hela menigheter och provinser lemna penningar, i
st. f. alt lega folk. När 1812 års konskription var under öfverläggning,
så förkastade R. o. Ad. legningsrälten; Preste- och BorgareStin
gingo in på Utsk:s förslag, icke af grundsats att legningsrätten
vore den nyttigaste, men på de skäl, som Utsk. andragit.
BondeSt:t återigen förklarade att de, på inga vilkor ville antaga den
föreslagna beväringslagen, så vida icke dem tilläts att lega för dem
af sina söner, sora det ville, en duglig karl att sätta i deras ställe.
Så förhöll sig frågan när ntivande beväringslag utkom. Sedermera
har under 1834 och 1848 årens Riksdagar, i sammanhang med de
väckta motionerna, ronde försvarsverkets reorganisation, förslag blifvit
afgifna om lcgorättens uphörande, utan att R. St. dervid fästade
afseende.
54
Den 23 DecemUci e. m>
Om man belraklar förhållandet med legda personer vid arméen,
sii linna vi år 1813, när först beväringsynglingar ultogos
lill följd af nämnde då gillade lag, all olaf 11,579 approberade
beväringsynglingar lill Janda oell 1905 lill sjöss, voro 1203 legda,
således 8 å 9 proc. Ar 1814 under pågående krig och med utsigt
af ali kriget skulle fortsättas det året, så bade af 13,920 approberade
beväringsynglingar 627 legl för sig, d. v. s. något
öfver 4J proc. Förhållandet under åren 1839—1847 var sådant,
alt utaf 104,828 man, voro 13,810 legda, eller något öfver
8j proc. och år 1813, när förhållandet i Europa visade att krig
kunde komma i fråga äfven för de Skandinaviska rikena, sä blefvo
utaf approberade beväringsynglingar till lands och sjös något öfver
13 proc. ersätta genom legning.
Alt afskaffa legningssystemet tror jag lika med Hr Bildt kunde
förorsaka missbelåtenhet med beväringslagen, missbelåtenhet af
den alfvarliga beskaffenhet att den måhända i framliden kunde föranleda
rubbningar i densamma, hvilket voro mycket menligt för
fäderneslandets försvar, Fördelarne af legningen äro icke så obetydliga.
Derigenom, ora jag så får säga, sparas Statens krafter lill
andra ändamål, som kunna vara lika vigtiga om också icke lika
blodiga. Det kan finnas beväringspligiige af alla klasser, hvilka,
om de måsle utgå, synnerligast under fredstider måste rubba en
stor del af sin bana och sina studier eller dragas ifrån de sysselsättningar,
deruti de inlrädt vare sig i Statens tjenst såsom embetsman
eller vid näringar af alla slag. Få de deremot rättighet
att lega för sig under den tid som beväringsexcersisen varar, hvilket
såsom vi alla vela, beklagligtvis icke är sä serdeles lång lid, så
kunna de derigenom få orubbadt sysselsätta sig med hvad som är
för dem af vigt och icke blifva derifrån dragne. Beväringspliglen
blir således lill följd deraf, icke så tryckande, som den eljest skulle
vara. Derjemte vinnas de ovilknrliga fördelarna alt man vanligen
fält excerceradl folk, som hafva fullgjort sin beväringspligt eller
tjenslgjort vid arméen, och man får i allmänhet frivilligt - krigsfolk,
hvilka otvifvelaktig! med mera lust i allmänhet fullgöra sin pligt,
än de som äro dertill Ivungne. Likvisst är det en sanning, som
Frih. Baab icke har tillräckligt påpekat i sin motion, alt de linnas
bland beväringsynglingarne, som tillåtas icke allenast att blifva mönstrade
och gillade ulan äfven att deltaga i beväringsexcercisen, hvilka
äro vanfrejdade, .lag har flera gånger sett ibland excercerade beväringsyngliugar
så väl dem, som varit misstänkta för ganska stora
brott, som dem, hvilka varit straffade för snatteri. Beväringsförfattningarne
föreskrifva visserligen, alt så beskaffade personer skola
excerceras serskildt, men förfaltningarne säga icke att de skola äta
och ligga i andra tält än öfrige oförvitliga beväringsynglingar. När
emellertid det är förbjudet vid den indelta arméen äfvensom vid
den värfvade all taga andra än välfrejdade personer och de vanfrejdade
äro uteslutna ifrån att der inträda, så anser jag att detsamma
med ännu mycket mera skäl borde vara förhållandet vid
beväringen och det är verkligen en -stor brist att ingen författning
Den 23 December e. m.
55
finnes sora förbjuder sä beskaffade personers inträde ibland de oförvitliga
beväringsynglingarnes leder.
Jag anhåller att detta af mig afgifna yttrande mätte fä åtfölja
motionen till del Utsk., dit den kommer att remitteras.
Hr von Knorring, Erik Oskar: I olikhet med de två sista
värde lalarne mäste jag förorda Frih. Raabs motion af tvenne
skäl.
Meningen roed beväringsexcercisen är väl att hvar och en Svensk
skall göras skicklig att försvara sitt land. Denna sals nphäfves genom
legningen, hvilken äfven väcker missbelåtenhet hos dem, som
ser sig tvungne att sjelfva excercera, under det att andra, utan att
vara behäftade med kroppsliga lyten, likväl befrias derifrån.
Hvad åter beträffar alt man genom de legda karlar, som fin
nas
ibland beväringsynglingarne, vinner en tillökning i Stammen,
sä tviflar jag mycket pä att det föredöme, som desse lejda karlar
lemna, gifva något upmunlrande exempel för beväringsynglingarne.
Del vanliga förhållandet är, att de som äro odugliga till verklig
krigstjenst, oell som i förtid nödgats taga afsked, sedermera låta
lega sig.
Hvad åter beträffar ali somligas verksamhelsbana skulle blifva
afbruten och alt de derföre borde hafva tillåtelse att lega, så får
jag erinra alt delta afbrott uti fredstid endast räcker i 14 dagar,
hvilket väl icke synes kunna vara af någon betydenhet. 1 krigstid
åter kan ett sådant afbrott visserligen pä eli ganska kännbart sätt,
träffa personer af hvilken samhällsklass som helst, men kriget har
det med sig, att det vanligen rubbar beslående förhållanden. Jag
tror också afl de som nu låta lega sig alt excercera i andras ställe
icke behöfde blifva obrukade i händelse af ett krig; men jag tror,
att de i sådant fall skulle göra mera nytta, om de ingingo uti en
serskild trupp, ty om del vore fråga om att sticka in dessa lejda
pä de serskilta beväringsbataljonerna, för att der gifva föresyn, så
tror jag att de genom sin fåtalighet komma alt utgöra en allt för
liten proc. af beväringsmanskapet, för att ändamålet derigenom skulle
kunna vinnas. Om de således, såsom jag tror med mera nytta,
excercerades i en serskild trupp, så skulle bevärigen derigenom vara
fredad ifrån dessa vanligen trassel och oreda förorsakande personer.
Jag vill icke vidare i detta ämne anföra flera skäl; men jag
tror att de officerare, som excercerat beväring skulle lika med -mig
helst önska att få slippa dessa legda karlar.
Gr. Mörner, Carl: Jag har icke åhört denna discussion från
början, men ber endast få fästa mig vid de skäl, som Frih. Haab
hufvudsakligen anfört för uphörande af rättigheten att lega till beväringsexcercis.
Motionären säger att ynglingar sällan fullgöra beväringspliglen,
utan lega för sig, åtminstone hvad de bättre klasserna
beträffar, så är det gifvet och kändt alt ynglingar vid 20 till 21
års ålder af de bättre klasserna vanligen studera vid Akademien
eller Gymnasierna och der undergå de alltid vapenöfningar, skiljda
ifrån öfriga beväringsyngliugar, så att för dem kommer legning sällan
i fråga. Menas åter andra förmögna personer, så torde dertill
56
Den 23 December e. m.
kunna räknas ganska mänga äfven af allmogens söner. En förmögen
hemmansbrukare har ofta blott en son,j han har ett vidlyftigt
åkerbruk och behöfver sin sons biträde, och dä man nu kan lä
beväringsskyldigheten för en ringa afgift öfverflyttad på annan person,
så är det för honom en stor fördel att fa lega för sin son,
då han blifver beväringsskyldig, och Staten förlorar dervid intet,
då personen, som leges, har de egenskaper, som erfordras för att
insättas såsom beväringskarl. Motionären har äfven påstått att de
som legas slä i moraliskt hänseende på en låg ståndpunkt. Jag
vet väl icke huru det i allmänhet tillgår, men under den tid af
några och 20 år, som jag har verkställt beväringsmönstringar, har
jag alltid inmönstrat en mängd personer, som hafva antingen uttjent
sin kapitulation, såsom marinsoldater eller varit försedda
med afskedspass ifrån något landtregemente, försedde med sådane
betyg om frejd och duglighet alt de kunnat antagas såsom
beväringskarlar, och jag har nästan aldrig hört att något varit att
anmärka emot deras konduit under vapenöfningarne. Stundom
händer äfven att torpare och tjenstlösa personer låta lega sig lill
beväringskarlar. De äro vanligen angelägna om den penningeinkomst,
hvilken under 14 dagars, excercislid äro lätt förtjenad och
dem nyttig under sommaren, då de ofta nödgas till höga pris
köpa sina lifsförnödenheter. Men jag ber Hrr:ne erinra sig att
vapenöfningarne vanligen pågå under den brådaste tiden, då hvar
och en, som har något vidsträcktare jordbruk behöfver sitt folk,
och om man har lätt att lega en duglig och bra karl i sitt ställe,
så synes mig icke något hinder derföre, böra läggas. Jag tror således
att icke någon olägenhet upstår om legan får fortfara och
anhåller att detta mitt yttrande måtte såsom anmärkn. få vidfogas
remissen, öfvertygad derom, att Ulsk. afstyrker bifall till motionen.
Hr Adelborg, And. Otto: Denna fråga har ej en utan
flere gånger vid föregule Riksdagar varit före, hvilket måtte bevisa,
alt den förändring, som i densamma begäres, ej är af så liten
vigt, som man här velat påslå. Den har vid dessa tillfällen rönt
samma motstånd sorn nu, och torde väl ej heller denna gång kunna
kämpa sig igenom, fastän den är bygd på skäl, hvilka af hvarje
sann fosterlandsvän böra gillas och respecteras. Hvad kan vara orsaken
härtill? Jo, efter min tanke kommer det sig af anledmr,
hvilka ligga på djupet af samhället och ej ofta våga högt uttala
sig, förorsakande ej så sällan att mången vacker idée ej kan realiseras;
omöjligheten ligger härvid väl icke till grund, men fördomar
och enskildta intressen så mycket mer. Klar och tydlig tyckes
mig denna frågas hufvudidée vara, alt hvarje medborgare, då
det gäller fosterlandets frihet och sjelfständighet, bör vara redo att
offra lif och hlod för detsamma. Det är på denna enkla grund
som beväringsstadgan är bygd, och hvarigenom vi till den gamle
stående krigarslammen fått tillagd olika åldrar af landets manliga
befolkning, för att öfvas i vapenföring och dymedelst öka på ett
mindre kostsamt sålt arméens tillgångar. Denna unga stam, som
sålunda årligen från folket utgår, bör med omsorg skyddas och
Den 23 December e. m.
57
bibehållas, vid den friskhet och det lif, som är nödvändigt för alt
låta den medföra lill sina hem icke allenast den lilla öfning som
under den korta excercisliden kunnat förvärfvas utan äfven, om
möjligt, den ande-lyftning, som är nödvändig, för att låta den rätt
varmt känna pligten af alt alltid vara färdig till sitt lands försvar;
nian må således akta sig för, att i den på något vis insmyga anledntr
lill känslor och till en utveckling, sorn ej svarar mot detta
mål. Till följd häraf anser jag att legorätten bör uphöra, dels
derför, att den ej är rättvis till sin grund och således alstrar hos
de unge ett billigt missnöje, och dels derför, att den i deras leder,
som erfarenheten nogsamt bevisat, och här redan förut blifvit antydt,
insätter folk af dålig anda och frejd. Hvarför skall den rike
hafva rätt att lega för sig vid ulöfvandet af en medborgerlig pligt,
då den fattige icke kan det? Ar den enes son honom mera kär
än den andres är för honom? Och dessutom hvad kan arméen
vinna, som här blifvit sagdt, på detta ntskum af legoknektar, hvilka
man medgifvit f. n., årligen, ända till 10 proc. ingå i beväringen.
Den öfning och vana i militärisk väg, som dessa tilläfventyrs medföra,
tillintetgöres till sina följder, efter min tanka på ett sorgligt
sätt af den dåliga inflytelse de hafva på den yngre beväringen.
Dessutom äro de troligen ej så allmänt att tillgå vid fredsbrott
sorn nu, utan ingå då säkerligen hellre på de enskilda corpser,
hvilka vid sådana tillfällen vanligen blifva upsatta. Om då inträffar
att faran slår för dörren och nationen måste gå man ur huset,
måntro ej dä den 1 Otdel af den stridbara befolkningen man på
detta sätt lemnat oöfvad kommer att saknas? eller hvad vill man
göra med dessa oöfvade stackare, hvilka missbrukande sin bättre lott
inom samhället skyggat tillbaka för den pligt som kallat dem, och
gömt sig bakom spiseln, medan de andre, landets ynglingar, beredt
sig för den tid som kommit. Visserligen äro de årliga vapenöfuingarnes
tid kort, men den ger dock någon vana och erfarenhet,
ej så b. o. h. att förakta då en hastig fara, som ej tillåter
långa förberedelser, visar sig. Och så blir det troligen i vårt land.
Fattigt som det är, på de behag och de fröjder, som menniskorna
mest eftertrakta, ulan att hvarken i sina produkter eller sitt läge
locka till eröfring, skall det troligtvis få ligga fredadt, inom sina
sterrila kusters naturliga skydd, tills dess att det blir ett politiskt
tvistefrö mellan de större makterna, hvilka, närmande sig allt mer
och mer till hvarandra, ej kunna längre tåla det mellan sig. Ar
det rätt hvad jag här antydt, så kommer i en lid, nära eller fjerran,
vår frihet att sättas på spel, och det är på denna tid, vi skola
bereda oss, för denna tid vi skola anstränga alla våra krafter. Vid
hvarje Riksdag begär man anslag lill arméen under den rigtiga
upgift att ett land, som ej under fredstid vet betrygga sitt lugn,
ej kan hoppas att länge få behålla detsamma; man föreslår upsättandet
af exerciscompagnier och exercissqvadroner till arméens fullkomnande
i vapenöfningar, men på samma gång strider man för
bibehållandet af en rätt, hvilken enligt min tanke i militäriskt
afseende är ytterst skadlig; huru skall man kunna förklara detta och
hvilka slutsatser skall man kunna draga derutaf? Man har talat
58
Don 23 December e. m.
0111 iduela och reda åsigter i denna sak. Jag skulle tro alt nian
utan fara kunde här något hålla sig vid del idéda, såsom ett mål
ät hvilket man hör sträfva, om också ej alltid upphinneligt. Dock
här kan det nog upnås utan sä stora svårigheter sorn man velat förespegla
och utan att på minsta sätt bringa bevätingssladgan på fall.
Skulle jag våga här framställa ännu en sals, hvilken dock kanske
af mina riehl motståndare kommer att anses såsom ändock mera
ideel så är det den: att hvarje gosse, ifrån det han inträder i skolan,
bör inläras i militäriska kroppsöfningar och derigenom då lian
utträder i lifvet, från sina yngsta år, medföra en stark och med
sin natur sammangjuten känsla af den oeftergifliga pligten alt alltid
skydda del lands frihet som låtit honom födas inom sina gränsor.
Endast pä detta sätt kan en sann medborgerlig anda utvecklas,
istånd att en gång då det gäller erbjuda verkliga och aktningsvärda
krafter.
Jag anhåller att dessa mina anmärkn:r mätte få medfölja motionen
till vederbörligt Utskott.
Frih. Klinkowström: Weil anledn. af Ur Adelborgs yttrande
ber jag att få göra några anmärkmr emot detsamma, .lag ämnar
icke inlåta mig i besvarande af den politiska delen af Hr Adelborgs
yttrande. Denna fråga synes mig icke höra hit, utan saken är af
lent militärisk beskaffenhet. I alla länder sä väl de absoluta som
de liberala, finnes legningsrälten bibehållen, såväl i Frankrike och
Ryssland sorn i Amerika och Schweitz. Hr Adelborg har nämndt
alt ända till 10 proc. af beväringsynglingarne skulle enl. upgift vara
ersatta genom legokarlar, men det är ingen sanning all dessa 10
proc. blifva oöfvade i vapen. Om K. W. skulle börja ett krig, sä
inträffar just att de som blifvit legda utgå till kriget i st. f dem,
af hvilka de blifvit legda, så alt beväringens numerär blefve oafkortad!
lika stor antingen legokarlar funnes eller icke.
Hr Adelborg har sagt alt rättigheten till att lega skulle vara
den fattige betagen. Det finner jag icke. Rättigheten att lega står
öppen både för den fattige och den rike, likasom det slår honom
öppet att köpa samma mat som den rike; men om hans tillgångar
icke medgifva det, så är det en annan sak.
Likaledes har Hr Adelborg nämnt att legningsrälten skulle leda
till besmittelse för den öfriga beväringsungdomen, och att legokarlarne
ofta äro af dålig konduil och slemma seder. Om man jemför de
stadganden, sora äro föreskrifna för legokarlars med dem sorn gälla
för Beväringsynglingars antagande, så skall man finna alt väl i de
förra men icke i de sednare äro vanfrejdade personer bestämdt uteslutna.
Följden häraf är, att det finnes långt liera beväringsyuglingar
af dålig konduit än lego-karlar.
Hr Adelborg har äfven nämnt alt vi skulle, för alt få våra
Ueg:n dugligare, hafva excerciskompanier. Det vore visst önskligt om
vi finge dem, men vi hafva dem icke ännu. Denna fråga har af K.
M. i dess nåd. propos. till R. St. blifvit behandlad och anslag hegardt;
men till dato hafva vi den ännu icke. Deremot hafva vi
excercis-sqvadroner och deras nytta har visat sig sä väsendtlig, att
flen 23 December c. m.
59
det vore att önska för hvar och en, sorn nitälskar för vårt försvarsverk,
såsom ett kraftigt bidrag till skydd emot yttre oell inre våld, att vi
äfven finge excerciskonipanier införda vid den indelta och värfvade
armeen.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru jag tager för afgjordt att frågan
vid denna Riksdag, får samma utgång som vid ett par föreg:de Riksdagar
och att således frågan om legningsrättens uphäfvande af R.
St. blifver äfven denna gång afslageo, så anhåller j3g likväl, då diseussion
i ämnet har upstålt alt deröfver helt kort få yttra min åsigt.
Del har varit med en viss förvåning, som jag hört militärer
försvara det förhållande, som nu eger ram, och jag behöfver icke
motivera denna förvåning annorlunda, än att erinra 0111 del argument,
som redan af flere föreg:de talare blifvit anfördt nemi. den
grundprincip, hvarpå hela beväringssyslcmel är bygdt, den enkla
principen, som Hr Adelborg uttalat att hvar och en medborgare bör
kunna och vara skyldig alt försvara sitt fädernesland, när det gäller.
Utan att vidlyftigt ingå i sjelfva frågan vill jag likväl nämna, att
jag erinrar mig att vid 1834 års Riksdag väcktes här en likalydande
motion med denna. Efter denna motion kommer att remitteras till
Rcvilln.Utsk. så anhåller jag att, för att nu kunna vara kort, få referera
mig till tvenne af de yttranden, sorn- vid 1834 års Riksdag
på detta runi i ämnet afgåfvos, nemi. af Hr Lefrén och Hr af Dalstiöm,
hvilka båda talade för legningsrättens uphörande. Dessa båda
Generalers samt utmärkte och erfarne militärers yttranden i ämnet
tror jag, 0111 Utsk. af dem lager kännedom, böra kunna uphäfva
och motväga de tvenne unge militärers anföranden, som här talat
för legningsrättens bibehållande.
Jag anhåller att delta yttrande måtte få medfölja remissen till
Etsk.
Hr Bildt: Om man vill dela frågan uti en ideel och en reel afdelning,
så ber jag att för min del få hålla mig till den réela afdeln:n
och jag ber då att få yttra, att, ehuru vackert det låter såsom
grundsats att alla medborgare skola försvara sitt fädernesland,
så är det beklagligt att, denna grundsats likväl icke blifver tillämpad
derigenom, alt legningsrätten uphäfves; ty Beväringsskyldigheten
ulöfvas nu endast af hvarje yngling i åldern emellan 20 och 25
år. Vid denna ålder är hvarje medborgare färdig att taga svärdet,
när det blir krig, men den öfriga delen af nationen blir troligen
hemma antingen man borttager legningsrätten eller ej.
Man har här velat bestrida det yttrande jag hade då jag förra
gången hade ordet eller att det är författningsvidrig! att antaga vanfrejdade
personer till legokarlar, men det torde tillåtas mig att i
i detta hänseende icke något återtaga. Det finnes visserligen såsom
Frih. Klinkowström yttrat, inga föreskrifter ronde beväringsynglingarnes
frejd, men deremot är författningen ganska tydlig i fråga om
legokarlarnes. Och då det nu är fråga om dessa legokarlarnes mer
eller mindre lämplighet, så torde sakens utredning vinna på, att den
ej sammanblandas med frågor som ej höra till densamma, hvarföre
60
Den 23 December e. m.
jag ej nn vill ingå i någon pröfning om lämpligheten af gällande
författningar rör:de de beväringsskyldiges approbation.
En värd talare bar fruktat alt en tiondedel af vår nation skulle
vara oöfvad, om det blefve frågan om att gå man ur huset. Detta
är verkligen icke öfverdrifvet. Jag tror Ivertorn att de oöfvades antal
är vida större. Men jag vågar hemställa .hvad detta har med
ifrågavande sak att skaffa enär nu beväringen, sammansatt för öfrigt
med legde eller icke legde, bar så knapp öfningstid att mången påstått
att denna öfning ej tjenar till annat än alt påminna honom
alt han måhända en gång skall kläda blodig skjorta för sitt land
om det behöfves..
En annan värd talare har i vågskålen emot de yttranden, som
jag och en annan ledamot hår haft, lagt yttranden af 2:ne utmärkta
och erfarna Generaler vid 1834 års Riksdag. Jag ber alt pä andra
sidan af vågskålen få lägga de sakrika anföranden, sorn framställdes
uti Franska Republikens församling år 1848. Det var flere än
2:ne utmärkte Generaler, som der yttrade sig för legningsrällens
bibehållande inora en nation, som icke har mindre vackra krigsanor
än vår.
Hr von Knorring: Jag vill endast fästa R. o. Ad:ns upmärksamhet
derpå, alt om man ser efter i straffrultorna vid Reg(:na i
allmänhet, så skall man Hnna att af de straffade kanske ända till
två tredjedelar varit legda personer; hvaremot vår Svenska ungdom
ännu Gudi lof i allmänhet lyder sitt befäl och gör sin skyldighet,
hvilket deremot icke är händelsen med dem, som varit nödsakade vanligen
af oduglighet eller lojhet att i unga år taga afsked ifrån militär-tjenst.
Detta synes mig ligga i sakens natur och jag tror att
om Utsk. vill göra sig besvär att undersöka förhållandet, sä skall
Utsk. finna, att de legda beväringarne utgöra vanligen största delen
af dem, som straffas för oordningar.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad yttrade Hr Gr. o
Landtm., alt då han i går, innan nu förevande motion begärdes
på bordet, framstält propos. om densammas remitterande till LagUtsk.,
erinran blifvit gjord derom, att vid föreg:de Riksdagar frågor ronde
beväringsskyldigheten blifvit behandlade af Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk. Då likväl 89 § Reg.F. och 34 § Iliksd.Ordn. inneliöllo, att
i de mål, som böra remitteras till sistnämnde Utskott, R. St:r endast
"ega besluta föreställningar och önskningar, att hos Konungen
anmälas; men beväringslagen vore af beskaffenhet, att begge statsmakternes
samverkan erfordrades för ändringar deruti, ansåge Hr
Gr. o. Landtm, detta ämne böra öfverlemnas till LagUtsk:s behandling,
äfven om detta Utsk. ansåges behöfva derom öfverlägga med
Allm. Besv. och Ekon.Utsk.; hvarföre Hr Gr. o. Landtm, finge hemställa
om R. o. Ad. bifölle att den nu föredragna motionen jemte
de i anledn. deraf afgifne yttranden remitterades till LagUtsk.
Ropades ja.
Föredrogs Frih. Raabs, Carl Gustaf, den 22 dennes på
Den 23 December c. m. 61
bordet lagda motion, att åldern för dem, som äro underkastade utskrifning
till bevärings-excercis, måtte framflyttas lills de lylli 24 år.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Jag vill yttra mig
belt kort och endast i afseende på ett af Frih. Raab begagnadt uttryck
fästa bans upmärksamhet derpå, om han är närvarande, flan
har yttrat att ”skyldigheten att utskrijvas lill beväritigsexcercis
skulle framjlijttas 4 «r,” men detta innefattar icke detsamma som
att skyldigheten att undergå bevärings-pligt framflyttas till 24 år
och dä jag tror att detta är hans mening alt denna skyldighet att
undergå beväringspligt skulle framflyttas till 24 år, så har jag trott
mig böra göra denna anmärkn.
Remitterades till LagUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk.:
l:o Hr B råken hjelms, Pehr Reinh., d. 22 dennes på
bordet lagde motion om Svenska llypolheksföreningarnes å utrikes
ort belånta obligationers upköpande af Riksg:skont., för att, försedde
med statsverkets garanti för deras kapital- och räntebelopp återförsäljas
;
2:o Gr. Mörners, Carl, d. 22 dennes på bordet lagda motion
om statsanslag för en djurläkare uti Sunnerbo och södra delen
af Allbo härader i Kronobergs län; och
3:o Hr Westerstrands, Pehr, d. 22 dennes på bordet
lagda motion, ang:de statsanslag för Kongl. Musikaliska Akademien.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
Hr af Silléns, Gustaf Otto Probus, d. 22 dennes på bordet
lagda motion, ang:de utarbetande och ingifvande af en sammanfattning
utaf de om sundhetsvården ä landet gällande stadganden.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr af Silléns,
Gustaf Otto Probus, d. 22 dennes pä bordet lagda motion
om förändring af gällande stadganden, ang:de svinkreaturs utsläppande
å allmän väg.
Föredrogs och remitterades lill StatsUtsk. Hr af Silléns,
Gustaf Otto Probus, d. 22 dennes på bordet lagda motion,
att den från Serafimer-Ordens-Gillet ärligen till hvarje län i Riket
utgående upfostringshjelp för fattiga barn måtte uphöra, och de dertill
använde tillgångar, så vidt de äro komne från Stalén, disponeras
till Serafimer-Odens-Gillets andra behof.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv., anförde skriftligen:
Vid förra Riksdagen väcktes utaf mig inom detta stånd en motion,
afseende en ordnad och utvidgad koramunalstyrelse. En tredubbel
farhåga förkastade densamma; fruktan nemi., att åt det de
-
02
Den 23 Deccmlier c. ni.
raokraliska elementet gifva utveckling samt kraft och medel lill
verksamhet; farhåga det Läns-Styrelselserne af en bredvid den stående
myndighet skulle uti deras erabelsverksamhet hindras eller
förlamas; samt slutligen afvoghet emot de enskildta drabbande besvär
och åligganden, hvilka ifrån kommunal-Styrelse äro oskiljaktiga.
På en ensidig eller ofullständig uppfattning af klokt ordnade kommunal-Inrättningars
verkningar hvila, enl. mitt omdöme, de båda
första inkasten. Uti den reservation jag emot behandlingen af mitt
förslag vördsamt nedlade, yttrade jag min fasta öfvertygelse, att sädane
kommunal-Inrätlningar, långt ifrån att såsom eli uplösande
clement verka uti samhället, voro ett af dess fastaste stöd; och min
lifliga önskan vore, alt hos Eder, Mine Hrr, kunna ingjuta samma
öfvertygelse.
Man får ej blunda för tidens skaplynne. Med lika fast öga
som oförskräckt sinne mäste man betrakta och söka upfatta dess
anda, för alt åt dennes bildning gifva en riglning, som på samhällenas
framtid välgörande kan inflyta, en ledning hvarförutan denne
framlid åt slumpens, ofta våldsamma, kastningar öfverlämnäs. Den
oro hvars häftiga och förfärade utbrott vi för några år sedan bevittnat,
och hvilken, hämmad men icke qväfd, Europas flesta stater,
mer eller mindre djupt, bära tili deras sköte, är af den art, alt
den icke genom våldsamt tvingande, utan genom skapande och ordnande
krafter kan häfvas. En Nemisis Divina synes ligga uti densamma.
Hotfullt upträdande emot konungamakten, emot de högre
samhällsklasserne, och ännu hotfullare kanhända emot medelklassens
peuningearistokrati, är den genom alla dessa samhällsklassers felsteg,
att icke säga synder, fostrad och framkallad. Från samhällets
höjder nedsteg det sedeförderf, som undergräfvande Religionens fridfulla
läror, beredde ett okufvadt välde åt afundsfull passioner, och
banade väg för materialismen, hvilken, uti det stilla arbetets lugna
förnöjsamhet, satte njutningslustans pantheism. Så tilldanad upkallades
massan af folket af medelklassen till bundsförvandt uti den
strid den vid slutet af förra seklet öpnade, för alt inkräkta de samhällsrättigheter
till hvilkas åtnjutande den kände sig myndig. När
denna strid var slutad, när de gamla samhällsinrältningarnas tryckande,
om icke förtryckande band blifvit sprängda, skulle bundsförvandten
betvingas och en ny, vida svårare och blodigare strid
npslod emot den vilda kraft raan genom falska förespeglingar om
lycka och njutningar sjelf frammanat, en strid hvilken endast samliällsbevarclsens
nödtvång till medelklassens fördel slutade, eller bilade.
Ty slutad hiet icke striden. Agget öfver gäckade förhoppningar
fortlefver länge, och måste uti massans hjerta så mycket
lifligare forllefva, som dess välgång och lycka efter den gemensamma
striden snarare nedgått än förkofrats. Proletariatets förfärande
tillvext bär bärom vittnesbörd, och orsakerna till denna tillvext
äro lätt funna. Tvänne rent materiela, alt icke tala om dem af
annan art, samverka härtill,,och om äfven uti ett par af Europas
stater, till följd af dessas egendomliga förhållanden, eller längre
afstånd ifrån rörelsens medelpunkt, den första utaf dem jag här
nedan framställer, föga, eller mindre kännbart verkade, ligger uti
Den 23 December c. m.
03
den andra ensam en tillräcklig förklaringsgrund. De stora territorialbesittningar
Aristokratierna före de vid slutet af förra århundradet
inbrytande revolutioner innehade, sprängdes till större delen
af desamma. Jorden förändrade natur. Den blef vara i stället för
familjegods, och genom denna förändring lossades sambandet emellan
jordegaren och lians underhafvande. Hvälfningen bortsopade
väl den despotiska, ja här och hvar tyranniska och okristliga höghetsrätt
godsherren de facto eller de jure utöfvade, men genom denna
rättvist inträdande förändring, genom den här ofvan antydda uti jordens
natur, minskade äfven den materiela omvårdnaden om de underhafvande,
hvilken med de förra familjförhållandena sammanhängde.
Den andra utaf hvälfningens stora verk eller följder var
näringarnes, var arbetets mer eller mindre fullkomliga lösande ifrån
de tvång som förut hvilat öfver dem. Detta verk välsignelserikt
för framtiden, välgörande för samhället, lill hvars tjenst det frigjort,
det danat mången nyttig kraft; npfriskande, lifvande industri och
handel, har dock, alltför hastigt, synnerligast alltför oberedt genom1'ördt,
vållat tusende enskildtas förderf och undergång. Ty bredvid
friheten slår konkurensen. Illa utrustad dertill kastades massan in pä
dess läflingsbana. Med arbetets alfvar, och måttlighetens förnöjsamhet
undergräfda uti sinnet, utan intellektuel daning, att icke
tala om den brist på kapitalets lyftande förmåga som naturligtvis
förefanns, blefvo oftast anslrängningarne för svåra, fordringarne för
stora, krafterna otillräckliga. Tusende sinom tusende dukade under,
och hvarje dag ökar deras antal. Af alla desse, svikne uti sine
förhoppningar, hemfallne åt nöd och elände, eller om ock för någon
del utaf dem bröd finnes för dagen, utan någon ljuspunkt, ulan
någon säkerhet för framtiden, stå nu fiendtligt rustade emot en samhällsordning,
hvilken enl. deras upfalining till undergång, eller till
ett glädje och tacklöst sträfvande, synes dömma dem.
Taflan är mörk, men dess sanning tror jag ej kunna jäfvas.
Om oek den skildring jag här updragit närmast till en eller annan
Stats inre förhållanden lämpar sig, om ock utbrotten uti de öfrige
icke varit så våldsamma, och det onda icke till samma stadium uti
dem utvecklat sig ligger dock inora nästan hvarje del utaf den Europeiska
statskroppen fröet dertill nedlagdt; och om ej på den upspirande
stammen ädla skott inympas, skola förr eller sednare de
vilda frukterna mogna. Afven hos oss varsnas detta onda, och
ehuru det fasta sambandet emellan Svensk Konung och Svensk allmoge
som från sekelgamla lider finnas i förening med det mindre
inflytande städernas lösa befolkning på det vida folkrikare landet
bos oss utöfvar, deremot bilda starka motståndskrafter, lillvexer det
dock, gynnadt af oförslåndiga partistrider, och af de tryckpressens
organer, hvilka vanhedra deras kall lill att, obekymrade om följderne,
obekymrade om de vådor för samhället de framkalla, för
egen ekonomisk fördel smickra och underblåsa passionerne.
Skola allvarsamma följder härutaf för framtiden förekommas,
måste i tid botemedel för della onda upsökas och användas. Af
hvad art dessa skola vara, framstår vid betraktandet af sjelfva det
ondas art, af de orsaker som vållat dess upkomst och befordrat
64
Den 23 December e. m.
dess utveckling. Religionens rubbade välde öfver bjerta och sinne
mäste återställas och Staten draga försorg om, att åt arbetaren skänka
den materiella och teckniska bildning, den yrkenas kunskap, han för
sitt slräfvandes framgång kräfver, samt genom kloka ekonomiska
stadganden, hvad möjligt är, betrygga den idoges framtid. Rent politiska
rättigheter, dä dermed menas deltagande uti vården af Statens
större och allmännare angelägenheter, eftersträfvar arbetaren icke.
Man eftersträfvar icke hvad man icke känner, hvad för sinnet är
främmande, hvad för detsamma vore en börda; och det dagliga
trägna arbetet medgifver hvarken inhämtandet af de kunskaper som
för statsvårdande värf erfordras, eller den sinnets lyftning, som
ifrån euskildta, till högre och allmännare omsorger svingar sig. Men
hvad arbetaren eftersträfvar, hvad han fordrar, är sinnesfrid och
en lugn ekonomisk ställning, och först dä när dessa fordringar icke
upfyllas, när han känner sig vanlottad, nödställd, så väl moraliskt
sorn physiskt, ansluter han sig till, eller hemfaller till pris åt den
ärlige, men farlige politiske svärmaren, den mindre redligt menande,
mera egennyttiga demagogen, hvilka uti politiska rättigheters förvärfvande
för honom framtrolla en hägring, stråluude af lycka
och njutningar. Icke endast rättvisa således, utan Statens eget
väl och sjellbevarande kräfva oaflåtligen, att åt arbetarens ställning,
åt beredandet afjians förnöjsamhet och lycka, egna den allvarligaste
eftertanka. At Religionens lärare, åt Fridens apostlar
måste hjertals botande öfverlemnas. Hvad äter Statens verksamhet
för nyssnämnde måls vinnande beträffar, har jag redan antydt densamma,
— men hvarje ombildning eller bildning kräfver tid och
faran qvarstår under densamma. Skall utsädet af arbetaren med
tacksamhet emottagas, skall det i sinne och förstånd bära frukt,
måste förbittringen mildras, och arbetarens ställning under denna
förberedande tid göras så lugn och lycklig som möjligt. Få
Stater hafva härtill sådane hjelpmedel som vi. Vår jords i allmänhet
bördiga natur, med yppiga skördar lönande brukarens, af
vetenskap och erfarenhet ledda skötsel, och af hvilken tusendetals
tunnland ännu ligga uti linda, — våra skogars riked-om, hvilka
med omtanka vårdade, skulle betydligt tillvexa uti afkastning, våra
malmers ypperliga beskaffenhet, våra tält rinnande strömmar, hvilka
åt industrien och fabrikerna erbjuda en rörelsekraft, som andra
länder med dyrbar kostnad måste tillegna sig — alla dessa af naturen
skänkta rikedomar äro, eller borde vara, mera än tillräckliga
att föda ett flerdubbelt större antal innebyggare än Sverige f. n.
eger, och att, andra sekler kanhända, åt arbetet gifva en ständigt
stigande efterfrågan. Hvad som felas oss, hvad som uti skötet af
alla dessa gåfvor gör oss, jemförelsevis åtminstone, fattiga, är den
drift, den verksamhet, den idoghet och flit, som fordras för att tillegna
sig deni. Till att upväcka denna drift och verksamhet, till att lifva idogheten
och fliten, känner jag ingen mäktigare häfkraft än den som uti
koramunal-institutionen finnes nedlagd. Att utförligt framställa och bevisa
sanningen af denna min åsigt torde vara öfverflödigt, ty hvar och en
inser lätt, alt hvarje enskildts omtanka om egna fördelar och intressen,
lif
-
Den 23 December e. m.
65
lifvad af rättigheten att befordra desamma, stödd af de medel till
deras främjande, ordnade och utvidgade kommunal institutioner
skänka, snart mäste framkalla en verksamhet af den mest omfattande
och "så väl intelleklnelt som ekonomiskt välgörande natur,
en verksamhet hvars frukter ingen centralisation förmår skänka.
Ty denne, vore den äfven med högsta vishet ordnad, med största
omtanka och kraft handhafd, mäktar likväl aldrig alt intränga uti
hvarje förhållande, att tillse hvarje behof och sålunda upväga summan
af enskild kraft och omtanka; och mäktade den äfven detta,
förmår den ej att ersätta den lyftning uti sinnet, den spänstighet
uti viljan, den ihärdighet uti företagsamhet, som endast sjelfverksamheten
kan alstra, och hvilka för det industriella lifvets utveckling
äro så vigtiga att frammana.
Att de kommunal-inrätlningar vi redan äga icke medfört dessa
verkningar medgifver jag fulleligen, men felet dertill ligger icke
uti kommunal-inrättningarnes idée: felet ligger uti den nu varande
kommunens alltför ringa omfång, uti de inskränkta rättigheter den
äger, hvarigenom ofta syftemål och krafter komma att stå uti ett
ojernnt förhållande till hvarandra, oftast större gagneliga företag och
åtgärder hindras eller förlamas. Under sådana förhållanden kan ingen
kommunalanda upsla. Felet ligger äfven uti den utomkring
kommunens trånga krets stående centralisation, hvilken fastställer
enahanda ekonomiska lagar och stadganden, att gälla uti hvarje del
af vårt, genom naturförhållanden, och deraf härflytande ekonomiska
så olika land, och hvarutaf en följd blifver, att då ett öfvervägande
behof föranleder utfärdande af ett sådant stadgande, detsamma för
en eller annan del af Riket kan finnas mindre lämpligt, hvaremot
åter mången för större delen af landets utveckling och välstånd nyttig
lag, genom dennas alltför skadliga inverkan på andra delar uppehälles.
Och detta fel kan aldrig, eller åtminstone högst svårligen
och ofullständigt häfvas, så länge icke friare, mera utvidgade och
omfattande kommunal-inrättningar än de nu befintliga upstå.
Jag har så kort jag kunnat och dock kanhända alltför vidlyftigt
för edert tålamod Mine Hrr, uptagit det första af de i början
angifne inkasten till besvarande. Men det har för mig legat vigt
uppå, att söka häfva detsamma, och att visa, att klokt och försigtigt
ordnade kommunal-inrättningar, (jag beder Eder Mine Hrr, att
lägga vigt på detta uttryck), långt ifrån att med någon fara hota
Staten, tvärtom genom välmågans spridande åt densamm, skänka
lugn och trygghet. Det andra inkastet kan jag i största korthet besvara.
Ty, har jag lyckats göra klart, att länets ekonomiska fördelar
möjligt gynnas af kommunal-inslitulionerne, följer derutaf äfven
oafvisligen, att då Läns Styrelsernas öch kommunal-inrättningarnes
sträfvanden och syftemål äro desamma, icke splittring, utan
ömsesidigt stöd dem emellan bör upstå. Väl kan man tänka sig
det förhållande, alt en Läns-Styrelse med mindre omsorg skulle
handhafva Länets angelägenheter, missförstå eller trögt befordra dess
intressen, men vid ett sådant sällsynt fall, torde kommunal-inrättningarnes
2 IL 5
til»
Den 23 December e. m.
ket klarare framsta. Säkert är, och jag tror icke att någon skall
jäfva detta, att hvarje driftig och nitisk Länsstyrelse uti dessa inrättningar
skola finna, icke allenast en utaf densamma önskad ledning
vid de förslag den för Länets bästa upgörer, nian ännu mera
en handräckning lill dessa förslags bringande till verkställighet, en
handräckning hvars behöflighet nu mången gång torde göra sig
kännbar.
Det tredje motståndet emot kommunal-inrättningarnes vidgade
omfång och verksamhet nemligen bristande kommunalanda, tror jag
mig, ty värr, ej kunna häfva. Dessa inrättningars frukter mogna
först med tiden, och mödorna skönjas redan vid, ja före planteringen.
Föranledd dertill af detta motstånd, hvilket, jag nprepar det,
jag nu ej kan hoppas besegra, har jag frångått eller förändrat
det förslag, jag vid sednaste Riksdag hade äran framställa. Uti det
jag nu går att framlägga har jag öfverlemnat åt kommunerne sjelfve,
att blött i den mån de det önska tillegna sig fördelarne af mera
utvidgade institutioner. Jag gör det för att nå det mål af allmänt
bästa jag åsyftar om ock långsammare dock säkrare, öfvertygad om,
alt om också fjäten på den kommunala banan i början skola blifva
både korta och få, de rika skördar som mogna omkring densamma,
snart skola locka flera, ja många, ja alla, att af deras välsignelse
erhålla del.
Innan jag framlägger mitt förslag, beder jag, att endast få
gifva en förklaring, den nemi., alt då jag uti detta förslag vidrörer
Sockenstämman, min mening icke är att yrka uphäfvande af nu
gällande förordn., utan endast att de punkter som angå sockenstämman,
såsom tillägg uti denna förordning måtte ingå.
Förslag
lill Reglemente för Sockenstämma, Härads-Nämnd och Läns-Nämnd.
Första Art. Sockenstämman.
1 §•
1 mom. Väckes inom Sockenstämma förslag ang:de någon
Häradet eller Länet gemensamt rörande angelägenhet af ekonomisk
natur, skall, om Sockenstämman detta förslag gillar, prot.utdr. härom
i vanlig ordning justeradt, samt af Sockenstämmans Ordfcde och 2:ne
dess Ledamöter underskrifvet, ofördröjligen till Landsh.-Emb. insändas.
2 mom. Enskildt yttrande uti frågan, af någon utaf Sockenstämmans
Ledamöter afgifvet, skall, om han det äskar, prot.utdr.
åtfölja, dock vare han uti sådant fall skyldig, att skriftligen upsätta
och före justeringen inlemna detsamma.
2 §.
Ar förslaget af den natur, att Härads-Nämnd eller Läns-Nämnd,
enl. för dessa Nämnders verksamhet här nedan gifna stadganden, ega
alt sig dermed befatta, late då Landsh.-Emb. genast till trycket befordra
det insända prot.utdr. jemte detsamma åtföljande yttranden,
Den 23 December c. m.
67
oell kringsände sedan, så fort ske kan, 1 Exempl. derutaf till hvarje
uli Häradet liggande Socken, att Sockenstämmans Ordf:de tillställas.
3 §.
Sockenstämmans Ordf:de åligger, att Söndagen efter sedan han
en sådan handling ifrån Landsh.-Emb. erhållit, lill påföljande Söndag,
eller om giltigt hinder deremot förekommer, till den derpå
nästföljande, Sockenstämma utlysa, på denna, handlingen upläsa,
eller upläsa låta, samt den uti densamma förekommande fråga, lill
öfverläggning och afgörande föredraga. Rörande insändande af prot.-  utdr. till svar å Landsh.-Embts remiss, gälle hvad 1 §:s 1 och 2
Mom. säga.
4 §•
Gillas det sålunda väckta förslaget i hufvudsak utaf minst ^
af inom Häradet varande Socknar, kalle Landsh.-Emb. Härads-Nämnd
att sammanträda för att öfver förslaget utlåta sig, eller uli frågan
fatta beslut, och meddela Nämnden de ifrån Socknarne insända prot:n.
5 §.
Rörer förslaget någon Länets allmänna angelägenhet, och Ilärads-Nämnd
detsamma tillstyrkt, kalle Landsh.-Emb. öfrige HäradsNämnder
uti länet att sammanträda till frågans granskning, och meddela
dem alla lill frågan hörande handlingar.
6 §•
Har Härads-Nämnd af Landsh.-Emb. blifvit kallad att sammanträda
vare Ordf:den uti Sockenstämman pligtig, att minst en Månad
före den dag som till sammanträdet utsatt är Sockenstämma pålysa
för att val af Deputerade förrätta, och skall uti pålysningen utsättas,
så väl det antal Deputerade, som enl. 2 Art. 3 §, skall utses, som
ock det ämne, hvilket blifver föremål för Nämndens öfverläggning.
7 §•
Öfverklagas valet, hvilket klagomål sednast inom 2:ne dagar
efter valförrättningen bör ske, vare Ordf:den skyldig, att inom 24
timmar, af honom undertecknadt prot. öfver valet, till den klagande
aflemna. Denne äger sedan, att detta prot. jemte sina besvär, inom
8 dagars lid, till K.. Befhrde insända, hvilken inom kortaste möjliga
tid förklaring skall infordra, och inom 2:ne dagar efter inhändigandet
derutaf sitt utslag afkunna. Öfver K. Befhtdes utslag åge
klagan ej rum.
8 §.
Afskrift utaf vid valet förd t prot. af Ordhden och 2:ne af Sockenstämmans
ledamöter underskrifvet, skall hvar och en till Deputerad
vald öfverlemnas, och vare denne skyldig, att -vid sitt inträde
uti Nämnden detta prot. till Nämndens Ordf:de aflemna.
5*
68
Den 23 December e. in.
9 §.
Ingen lill Deputerad vald må sig delta förtroende afsäga, så
vida lian ej fyllt 60 år, eller laga hinder kan anföra, hvilkets giltighet
Sockenstämman äger pröfva.
10 §.
Blifver någon utskyld, vare sig uti penningar eller natura
prestationer al Härads-Nämnd Socken pålagd, ulan att Nämnden
fördelning af denna utskyld fastställt, lillkomme sådan fördelning
Sockenstämman. Åge denne ock att afgift fastställa och pålägga i
och för Socknen enskildt rörande angelägenhet. Klagomål öfver
pålagd utskyld, eller öfver dess fördelning, inlemnas uti vanlig
ordning lill K. Beflude.
Andra Art. Om Här ads-Nämnd.
1 §•
Dag till Härads-Nämnds sammanträde utsätles af Landshm.
2 g
1
mom. Denna dag skall vara den nästföljande sedan näst
efter kallelsen hållet Ordinarie Ting slntat sina förrättningar. Ar
Tinget utsatt att hållas inom kortare tid än 5 veckor ifrån den
dag Landsh.Emb:s kallalse utgått, upskjntes Nämndens sammanträde
till dagen efter det derpå följande Ting.
2 mom. Skola på grund af stadganderna uti lista Art. 5 §,
och 2:dra Art. 6 §, alla Härads-Nämnder uti Länet sammankallas,
höra dessas sammanträden lill samma Tingslid utsättas, och galle
med afseende på deras sammankallande hvad ofvan sagdt är.
3 §.
Härads-Nämnd skall bestå af 2:ne Deputerade ifrån hvarje
inom Häradet befintlig Socken.
4 §•
Ordfide för Härads-Nämnden vare Häradslun.
1 mom. Härads-Nämnd åligge: att öfver till densammas yttrande
eller beslut, allt efter dess art, öfverlemnad fråga, sådant
afgifva eller fatta. Åge Nämnden ock: alt upgöra och fastställa
de stadganden och reglementariska föreskrifter, som i och för fattadt
hesluts bringande till verkställighet, eller i och för Häradet
gemensamt företag eller inrättning, erfordrats; alt bestämma de bidrag
som för dessa af Häradets innebyggare böra utgå, samt grunderna
för dessas fördelning, så vida Nämnden icke anser skäl förefinnas
alt fördelningen åt Socknarne öfverlemna, uti hvilket fall
endast bör fastställas det belopp som på hvarje Socken särskildt sig
belöpa skall.
Den 23 December e. m.
2 mom. Härads-Nämnds skyldighet vare äfven: att ibland
inom Häradet bofaste, välfrejdade män, af minst 25 års ålder, utse
2:ne Depulerade för atl, om Lands!), under det följande året LänsNämnd
sammankallar, uti denna Nämnds sammanträden deltaga.
För detta vals hällande sammanträde Härads-Nämnd årligen dagen
efter slutadt Höste-Ting.
<> §•
Förslag rör:de någon Häradets enskildta eller någon Länets
gemensammn ekonomiska angelägenhet, må äfven inom Häradsnämnd
kunna väckas; åge dock nämnden ej, att öfver sålunda
väckt fråga fatta beslut, utan öfverlemne blott, örn nämnden förslaget
understödjer, detsamma till K. Beflnde, hvilken, om förslaget
rörer Häradet, detsamma till Sockenstämmans hörande försänder,
och om det rörer Länet, öfrige HäradsNämnders utlåt, infordrar,
hvarefter förslaget uti öfverensstämmelse med förut gifne stadganden
behandlas.
7 §•
Ingen fråga af allmännare art får dragas under Nämndens öfverläggning.
Sker detta, vare ordfulen skyldig att med påminnelse
och varning sådant söka förhindra, och att om varning fruktlöst aflöper,
genast Nämndens sammanträde nplösa.
8 §.
1 mom. Aro tankarne inom Nämnden vid besluts fattande
stridige, och någon af dess ledamöter votering äskar, skall sådan
ovägerligen ske. Vid all votering allägges en sedel, för att, om
rösterna finnas lika delade, öpnas och gifva utslaget.
2 mom. Votering får ej ske, förr ån, på ordhdens framställning,
öfverläggningen uti frågan förklarats slutad.
3 mom. Sedan votering skett, må frågan ej åter af samma
nämnd kunna uptagas.
4 mom. Enkel röstplural itet sifver utslag.
5 mom. Uti votering må ordhden ej deltaga.
9 §.
Innan Nämnden åtskiljes, skalf prot. öfver vid dess sammanträde
fattade beslut och uttryckta önskningar upsältas, justeras och
af ordhden samt tvänne dess Ledamöter underskrifvas, hvarefter
ordhdens skyldighet vare, att det sålunda justerade prot. till K.
Befh:de, inom en vecka efter justeringen insända.
10 g.
Till hvarje Socken inom Häradet, afsönde K. Befhrde ett
exemplar af det vid Nämndens sammanträde förda prot., hvilket
prot., uti, vid emotlagandet derutaf utlyst Sockncstämma skall
upläsas.
70
Den 23 December e. m.
11 §.
Besvär öfver af Nämnden faltadt beslut skall inom 14 dagar
efler denna Sockenstämma till K. Beflude insändas, hvilken så
fort ske kan deröfver meddele sitt utslag.
Tredje Art. om Liins-Niitnnden.
1 §•
Hafva |:del af Länets samtliga Härads-Nämnder, i hufvudsak
gillat till dem liänskjutet förslag, kalle Landsh.Emb. Läns-nämnd
alt sammanträda, och utställe dag för sammanträdet.
2 §.
Länsnämndens samlingsort vare länets residensstad, så vida
icke annan mera uti midten af länet liggande stad, af Landsh.-  Emb. dertill anses mera tjenlig.
3 §•
Läns-nämnd skall med det undantag 5 § stadgar, af tvänne
Ledamöter ifrån hvarje inom länet varande Härad bestå.
4 §•
1 mom. Ingen till Deputerad vald, må sig detta förtroende
afsäga, såvida lian ej uppnått 60 år, eller laga hinder kan förebära,
och äge nämnden vid sitt sammanträde att besluta öfver dessa
hinders giltighet.
2 mom. Skjutsersättning och traktamente, så ock höler för
förfallolöst uleblifvande, bestämmas af den inom länet första gängen
sammanträdande Länsnämnd, och gälle sedan intill dess
inom nämnd väckt förslag till ändring af den nästsammanträdande
antages.
5 §.
1 mom. Stad som räknar 5000 innevånare, eller derutöfver,
skall såsom särskild, af Länsnämnden oberoende och ifrån delaktighet
uti densamma skäljd kommun anses, så vida icke, genom
emellan staden och nämnden träffad öfverenskommelse, annorlunda
blifver beslutadt. Beslut härom må ej fattas vid samma sammanträde,
uti hvilket frågan blifvit väckt. Till beslutets giltighet erfordras
|:delar af Länsnämndens samtlige röster.
2 mom. Har genom, enl. föreg:de mom. fattadt beslut, sta
den
erhållit rättighet, att uti Länsnämndens förhandlingar deltaga,
äge den dertill tvänne Deputerade att utse.
3 mom. Stad med mindre än 5000 innevånare, må endast
en Deputerad till Länsnämndens sammanträde utse.
6 §.
Länsnämndens Ordf:de vare Landsh. Förhindras han af sjukdom,
eller annat laga hinder, att nämndens öfverläggningar bevista,
äge han alt ibland nämndens Ledamöter Ordfcde utse.
Ben 23 December e. m.
71
7 §•
Länsnämnden äligge: att öfver hvarje till den hänskjuten
fråga, beslut fatta. Åge nämnden ock, att upgöra och fastställa
stadganden och reglementariska föreskrifter, hvilka i och för fattadt
besluts bringande uti verkställighet, eller i och för, för länet gemensamma
företag eller inrättning, erfordras, att bestämma de bidrag,
som i och för dessa af länets innevånare skola utgå, samt
grunderna för dessas fördelning.
8 §.
Förslag rör:de någon länets ekonomiska angelägenhet, ändrande
, uphäfvande eller stadgande af någon för länet gällande ekonomisk
författning, må äfven, så väl af Landslun, som af någon
nämndens ledamot kunna väckas, dock ege icke samma nämnd
uti hvilken frågan blifvit väckt, att beslut öfver detsamma fatta.
9 §.
Oberoende utaf, hvad i och för Länsnämnds sammankallande
uti denna författning finnes stadgadt, äge Landsh. sådan nämnd
kalla, för att, öfver af honom upgjordt förslag öfverlägga och besluta.
Börande dock, om beslut af Nämnden skall kunna fattas,
fullständig upgift uti kallelsen meddelas, rör:de den fråga, i och
för hvilken Nämnden skall sammanträda. Sammanträdet må ej utsättas
förr än 6 veckor efter kallelsens datum.
10 §.
Ingen fråga af annan, än här ofvan föreskrifven, art, må under
nämndens öfverläggningar dragas. Sker annorlunda, galle
hvad uti 2:dra art. 7 § stadgas.
11 §.
Äskas uti någon fråga votering, gäller hvad 2 art. 8 § säger.
12 §.
Fullständigt prot. skall hållas öfver Länsnänmdens handlingar
och beslut, och skola dessa prot. till tryck befordras. Ett exemplar
utaf dem insändes till hvardera' Inrikes- och FinanceExpedme
samt utdelas för öfrigt ett exemplar lill hvarje Länsstyrelse uti
Riket och ett åt hvarje inom länet varande socken.
13 §.
Hinner af nämnden fattadt beslut ej under dess sammanvaro
justeras, updrage nämnden åt dess Ordf:de och åt tvenne dess Ledamöter,
att prot. justera och beslutet underskrifva.
14 §.
Beslut ronde för länet allmänna ekonomiska stadganden, äfvensom
reglementariska bestämmanden, som med sådane hafva gemenskap,
sä och de som åsyfta förändring uti af K. M. nådigst
Den 23 December e. m.
fastställdl Reglemente, skola af Ordfcden samt tvänne utaf nämndens
Ledamöter underskrifne, genom K. Befh:de till vederbör:de
StatsExped. insändas för att Konungens pröfning och vilja underställas.
15 §.
Nu häfver Konungen Sitt beslut faltat och kungjort, meddele
då Landsh.Emb. det uti utfärdad kungörelse.
16 §.
Att föra Nämndens prot. och ombesörja deras tryckning, beordre
Landsh. eri Läns-notarie.
17 §•
Arfvode åt denne, af Läns-nämnden till dess belopp bestämdt,
så och kostnad för protts tryckning, utbetalc K. Befh:de af under
hand varande medel.
18 §.
Besvär öfver af nämnden fattadt beslut, skall inom 14 dagar
ifrån den, då förhandlingsprot. till Sockenstämmans Ordf:de anländt,
till K. Beflude insändas, hvilken, så fort ske kan deröfver
meddele sitt Utslag.
19 §.
Öfver eflerlefvande och verkställighet utaf, af nämnden fattade
och laga kraftvunne beslut, skall K. Befh:de hand hålla.
20 §.
De bidrag som af nämnd enl. 7 § blifvit fastställde, upbäras
och redovisas af, Kronobetjeningen.
Begärdes på bordet.
Fril), af Rosén, Erik Gabriel, upläste följande motion:
Jag utbeder mig att på en kort stund få uptaga R. o. Ad:s
upmärksamhet i ett ämne, som kanske af många anses vara af
mindre vigt, men som i andra länder rönt mera understöd och
upmuntran än hittills i vårt land.
Kongl. Svenska Musikaliska Akademien, har sig tillagdt ett årligt
anslag af endat 3000 R.dr b:ko. Detta är nu mera otillräckligt
för den större verksamhet, Akademien kunde och borde utöfva,
om tillräckliga medel dertill erhölles.
Akademien har genom skicklige och nitiske lärare, i sednare
åren vunnit ett ökadt förtroende, så att tilloppet af undervisnings
sökander nu är större än Akademien i dess nuvarande undervisnings-lokal,
och med nämnde kontanta anslag, kan emottaga, och
hvaraf följden är, att en mängd ynglingar med musikaliska anlag,
årligen mäste tillbakavisas, bland hvilka snillen torde funnits, som
på sådant sätt gått förlorade för konsten och det allmänna.
Den 23 December e. m.
73
Musikaliska Akademiens verksamhet, med de tillgångar hon
äger, har under sednast förflutne åren visat sig i landet genom en
förbättrad kyrko-musik, så väl i orgelspelning som sång, äfvensom
att flere elever från x\kademien utgått, hvilka ägt skicklighet alt
befordras till Directores Musices vid Rikets Allmänna Läroverk,
och Akademien hyser den förmodan, att inkallandet af utländningar
för K. Ilof-Kapellets och Militair-musikens behof, skulle kunna
undvikas, och i dess ställe dertill använda landets infödingar från
Akademiens läroverk, om dess verksamhet för sådant ändamål utvidgades,
hvilket ock måste varit afsigten med dess stiftelse, fast
den ännu icke upnålt sin fullbordan.
Läroverket består f. n. af en klass, uti hvilken hålles föreläsningar
och undervisas i harmonie-läran; en för elementar- och
flerstämmig sång; en för orgelspelning; en för fortepiano- och en
för violinspelning. Sålunda felas bland hufvudsakliga klasser 3:ne,
nemi. en för figural- och solosång, en för violoncelle och en för
bjås-instrumenter af alla slag, äfven sådane som uteslutande tillhöra
Militair-musiken, hvarförutan undervisning i komposition, instrumentering,
samt Musikens Historia och Estetik äfven borde
kunna meddelas.
Den lokal Akademien nu begagnar och som H. M. Konungen nådigst
uplåtit åt Akademien uti Kongl. Palatset vid Gustaf Adolfs torg,
var fordom större, men har under sednare tider uptagits af den ditflyttade
Kongl. Lif-Rust-Kammaren, så alt Akademiens utrymme nu
utgöres af endast en större sal och ett mindre rum. Salen uptages
till en betydlig del af Akademiens musikaliska Bibliolhek och
alla för undervisningen nödige instrumenter. Uti samma sal mäste
Akademiens sammankomster hällas, och undervisning meddelas, i
alla Akademiens klasser. Häraf kan inses, att om ock nu ifrågavar:de
utvidgning af Akademiens verksamhet, medelst flera klassers
inrättande skulle tillintetgöras, lokalen i alla fall är för inskränkt
för Akademiens närvarande organisation och verksamhet,
i thy att undervisningsrummet endast är ett, inom hvilket alla
nuvarande klasser, under veckans dagar och dagens timmar, måste
inskränkas och fördelas. Huru mycket mera skulle icke kunna uträttas
inom orgelverk- och piano-klasserne, om dessa klasser hade
ett rum hvar för sig, och icke som 1111, behöfde undanjaga hvarandra
då den utsatta slut- och börjningstimmen slår, och huru mycket
skulle icke eleverne, synnerligast i orgelverk- och piano-klasserna,
i skilda rum, blifva i tillfälle att på instrumenterne öfva
sig, hvarifrån de nu genom mellantidernas uptagande af de andra
klasserna hindras. Ehvad utgång min framställning i öfrigt må
röna, vore dock önskeligt, att Akademien erhölle en rymligare lokal
uti något Kronans hus, eller ock anslag lill hyra af en sådan,
ä annat lämpligt ställe.
Skulle förslaget om en vidsträcktare verksamhets utvidgning
vinna framgång, finge utrymmet derefter lämpas.
På de skäl jag nu haft äran anföra, får jag föreslå en kalculerad
tillökning af 7000 R:dr b:ko, i det förut beviljade anslaget,
så alt Akademien erhölle en årlig tillgång af 10,000 R:dr b:ko,
74
Den 23 December e. i\i.
livaraf dock komme att afräknas 1000 R:dr b:ko i händelse Akademien
inrymdes i något Kronans hus. Vunnes denna tillökning,
hoppas jag att Akademien skulle för alltid vara hulpen, och de
lyckligaste resultater deraf blifva en följd.
Då R. St. för några år sedan så frikostigt begåfvade de Fria
Konslernes Akademi med anslag till dess byggnads utvidgande,
utom andra förmåner, hvaraf den Akademien är i åtnjutande, vågar
jag hoppas, att den Musikaliska konstens befordran af utveckling
här i landet, i enlighet med hvad nutidens större fordringar
kräfva, icke skall af R. St. åsidosättas.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utsk. af hvad jag nu
haft äran föreslå.
Remitterades lill StatsUtsk.
HrafGeyerstam, Carl, upläste en motion af följande
innehåll:
R. St. hafva, sedan år 1818, vid hvarje Riksdag medgifvit JernKont.
ett kreditiv på R. St:rs Bank, stort Sexhundra tusen R:dr, mot
tre proc. ränta, under vilkor, dels att en större summa häraf årligen
användes till bispringande af Jern-industrien vid någon af de större
jernmarknaderne i riket, dels ock, att all den afkomst, kreditivets
begagnande lämnar kreditivtagaren, skall användas lill rön och
försök samt hvad mera till Jern-industriens framgång och förkofran
kan lända.
Genom den Fullmägtig i R. St:rs Bank, som årligen deltager
i Revisionen öfver förvaltningen af detta kreditiv, äro R. St. i
tillfälle att förvissa sig derom, att de föreskrifne vilkoren upfyllas;
och då det fortfarande visat sig att kreditivet är af verklig nytta
så väl för Jernhandteringen i riket, som ock för R. Stms Bank genom
den ränteinkomst det lemnar, så får jag .vördsamt föreslå:
Att förenämnde kreditiv för Jernkont. å R. Stms Bank må,
på vilkor såsom hittills, få begagnas intill och med nästkommande
Riksdag.
Remitterades lill BankoUtsk.
Upläsles en af Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., inlemnad
så lydande motion:
Uti Dess vid denna Riksdag'* aflåtna Nåd. propos.rom SlalsVerkets
tillstånd och behof, har K. M. fästat R. Stms upmärksamhet
på den missgynnande ställning hvaruti Jernhandteringen för det
närvarande sig befinner och på nödvändigheten att bereda lindring
uti de skatter hvilka trycka ^denna handtering. Då frågan härom
efter vederbörlig beredning i StatsUtsk., återkommer till RiksStmis
behandling skall jag icke underlåta,!att hos H. R. o. Ad. meddela
de uplysningar som i nämnde hänseende äro för mig tillgänglige.
För det närvarande är det min afsigt att framställa förslag icke om
Den 23 December e. m.
75
nedsättning i dc skatter sora äro Jerntillverkarne såsom Näringsidkare
ålagda, utan om borttagande af den bevillningsafgift, som
hardt och obilligt drabbar en af dem stiftad och de fleste Bruksegare
i riket gemensamt tillhörig inrättning, nemligen Jernkont.
Vid riksdagen 1762, då utomordentliga skatter blefvo nödvändiga
för betalning af en iråkad betydlig krigsskuld och till en s. k.
fredshjelp, blef för första gången bevillning ålagd Jernkont. En
sådan atgift, ehuru vid Riksdagarne åren 1776 och 1789 bestämd
till olika belopp, fortfor sedermera till och med 1808. Uti de
bevill ningsförordn:r, som efter 1809 och 1810 årens Riksdagar utfärdades,
finnes icke någon dylik afgift påförd Jernkont., men år
1812 ålades kont. att årligen i bevillning erlägga 3000 R:dr b:ko,
och denna Skatt har genom alla sedermera utkomna bevillningsförordningar
blifvit bibehållen, ehuru någon bevillning numera i
öfrigt ej existerar för andra bolag, associationer, societeter, verk,
hypotheks- och andra allmänna inrättningar, än sådana, hvilka äro
afsedda att gifva delegarne materiel vinst och hvarifrån utdelning
till dem verkställes. Då syftemålet med Jernkont., efter hvad jag
här nedan skall visa, icke är af denna beskaffenhet, tillförser jag
mig ock, att R. St. efter erhållen uplysning derom, icke skola
tveka att, i afseende på Jernkont., undanrödja ett stadgande, hvilket
finnes sakna giltiga skäl.
Det är nti mer än ett sekel sedan Rikets Bruksegare, för befordrande
af Jernhandteringens utveckling, funno angeläget att sig
emellan bilda en förening, benämnd Jernkont., hvars verksamhet
består, dels i att med lån understödja dess i behof af förlagskapitaler
varande delägare och dels i att befordra handteringens utbildning
i tekniskt hänseende. Denna, utan alla bidrag från Statens
sida, för befrämjande af ett bland dess vigligaste intressen
stiftade inrättning har sedermera genom årliga tillskott af dess delägare
blifvit bragt till den utsträckning, att den enl. bokslutet för
nästlidne .år egde en behållning af mer än 2,300,000 R:dr. Hvad
häraf är disponibelt utlånas till bruksägarne och den derå inflytande
räntan skulle således vara Jernkont:s årliga inkomst. Denna
inkomst, hvilken, efter hvad räkenskaperna gifva vid handen, icke
utgör mer än omkring 3 proc. å kapitalet, utdelas dock ej emellan
delägarne. Jernkontrs räkenskaper, af hvilka tryckta sammandrag för
de tre sednast förflutna åren bifogas, utvisa att behållningen, sedan
alla utgifter, deribland den årliga bevillningen 3,000 R:dr b:ko,
blifvit bestridda, utgjort
år 1850  B:ko R:dr 10,308: 6. 9.
» 1851  » » 12,403: 20. 3.
och » 1852 ....... » » 11,411: 24. 4.
således för alla tre åren .... B:ko R:dr 34,123: 3. 4.
men då härjemte tages i beräkning att
under samma år blifvit till afskrifning
beslutade ....... » » 38,409: 11. 1.
så bl ifver förhållandet att Jernkont. skulle under åren 1850—1852
hafva med 4,286 R:dr 7 sk. 9 rst. b:ko minskat sin förmögenhet,
76
Den 23 December e. m.
derest ej kont:s medlemmar genom årliga inbetalningar dragit försorg
om dess uprällliållande.
Skulle nu frågas hvaraf dessa utgifter bestå, lill hvilkas bestridande
de influtna räntemedlen icke förslagit, så uplvsa räkenskaperna,
att Jernkont. aflönar flere tjenslemannastater, af hvilka
den talrikaste och högst aflönade är ÖfvermasmästeriStaten. Cheferne
å denna Stat, de s. k. Öfvermasmästarne, äro icke egentligen
BruksSocietetens utan det allmännas tjenstemän. Ehuru de
ifrån Jernkont. aflönas, tillsättas de ej af BruksSocieten eller dess
Fullmäktige, utan de utnämnas af Kongl. BergsColhm, och deras
åliggande är, såsom deras benämning äfven utmärker, att med råd
och uplysningar tillhandagå icke Bruksägarne, af hvilka Jernkont.
är stiftadt och underhålles, utan de Kont. icke tillhörande tackjcrnstillverkarne.
Tjenslemännen å Jernkont:s öfriga Stater äro
väl företrädesvis pligtige att betjena kont:s delägare, men icke eller
dem är förmenadt att biträda andra näringsidkare. I öfrigt
finnes, att Jernkont. lill hufvudsakligaste delen eller med ej mindre
än 6,500 R:dr b:ko årligen, bidrager till Bergsskolan i Fahlun, samt
ensam bekostar en BergselementarSkola, äfvensom ett Skogsinstitut,
och detta utan att ifrågasätta att de, som vid dessa läroanstalter
erhålla sin bildning, skola med sina der förvärfvade insigter vara
BruksSocietetens ledamöter företrädesvis till gagn och biträde. Hvad
Skogsinstitutet särskilt beträffar, så lider det icke något tvifvel, att
ju den genom detsamma spridda kännedomen om skogarnes rätta
och fördelaktigaste behandling skall på många ställen mäktigt bidraga
till införande af en bättre hushållning med denna dyrbara
egendom, och således i sin mån afböja eller minska bristen af
dess produkter. Dessutom gifva dessa räkenskaper ett bevis på
rättmätigheten af det vid mänga tillfällen lemnade erkännande å
det allmännas sida, att de fäderneslandets utmärkta vetenskapsmän,
hvilka egnat sig åt sådana kunskapsämnen, som stå i något sammanhang
med Bergshandteringen, kunnat ifrån Jernkont. påräkna
en välvillig upmuntran, vare sig med årliga pensioner eller anslag
till lifgifvande af förtjenstfulla skrifter.
Den verksamhet, som sålunda blifvit för Jernkont. af dess
principaler utstakad, förklarar lätteligen anledningen dertill, att
kont:s betydliga kapitaler icke bereda någon tillvext i dess förmögenhet,
och de upoffringar, hvilka BruksSocieteten såmedelst hvarje
år med glädje gör för ändamål, hvilkas upnående i andra för Statens
välbefinnande mindre vigtiga näringar Staten sjelf nödgas med
betydliga utgifter ensam bekosta, synes det verkligen icke anstå
Staten att på det sätt erkänna och vedergälla, att den, med afvikande
från de grundsatser, som få lända andra mindre gagneliga
inrättningar till godo utaf kont. årligen uttager en skatt, till Ilvars
betäckande det ringa öfverskollet af inkomsterna icke förslår, under
det kont:s delägare icke tveka alt utaf sina inskränkta tillgångar
fortfarande hvarje år sammanskjuta omkring 30,000 R:dr b:ko,
för att blifva i tillfälle att icke allenast betäcka bristen, ulan ock
i en större mån kunna bidraga till stiftande och uprätthållande af
inrättningar, hvilka äro för det allmänna af så stort gagn.
Den 23 December e. m.
77
Denna min motion om Jernkont:s befriande frän erläggande
af all bevillning för framtiden anhåller jag måtte varda till Höglofl.
llevilln.Utsk. remitterad.
Remitterades till Bev.Utsk.
Upläsles följande af Gr. Sparre, Erik, inlemnade motion:
Vid sednaste Riksdag beslöto R. St. för deras del och afläto
till K. M. underd. skrifvelse dels om utfärdande af en Förordning
i afseende å fallföljden och behandlingen af mål i hofrätt, dels
ang:de förlängning till tjugu dagar af den i lag stadgade tid för
anmälande af missnöje med Hofrätts dom och Utslag i tvistemål;
men K. M. bar med afseende å de af Högsta Domstolen vid förslagen
gjorde anmärkmr, funnit sig icke böra till förslagen lemna nådigt
bifall. Efter att hafva tagit kännedom af de i Högsta Domstolen
förde prot. vid behandlingen af dessa frågor, finner jag att Högsta
Domstolen, utan att i lmfvudsaken ogilla förslagen, endast deri tillstyrkt
vissa tillägg och modificationer, hvilka för ändamålets vinnande
ansetts behöfliga. Med afseende å det allmänt erkända beliofvet
af dels nya föreskrifter, dels förändring af nu gällande stadganden
i dessa ämnen, vågar jag åter uptaga såsom motion de af
R. St. vid sednaste Riksdag beslulade förslag lill Förordna- i be
rörde
ämnen, med de förändringar deri, som med anledn. af
Högsta Domstolens berörde anmärknrr må finnas nödiga.
Uplästes en af Gr. Hamilton, Jakob Essen, inlemnad
motion af följande innehåll :
Enl. 185 § i nu gällande BankoReglemente hafva Sparbankerne
i Riket fält sig förunnad kreditiv-rält i R. St:rs Bank, nemi.
Stockholms Sparbank lill belopp af högst 50,000 R;dr, Göteborgs
till 20,000 R:dr samt öfrige Sparbanker till 10,000 R:dr hvardera.
Denna rättighet som naturligtvis afser, att befria Sparbankerne
från den ränteförlust, som skulle upkomma om de för påkommande
utbetalningar skulle behöfva ständigt hafva en större
kassabehållning liggande ofruktbar, medför den dubbla fördelen alt
Sparbankerna kunna på längre tider förränta en betydligt större
del af sina kapitaler, än som eljest blefve dem möjligt, samt att
i följd deraf landets circulationskapital jemväl i någon mån ökas.
Men pä enahanda sätt skulle ock åtskilliga andre publika välgörenhetsinrättningar,
som till större eller mindre del äga sitt bestånd
genom att förränta ägande kapitaler, kunna i betydlig mån
utsträcka sin lånerörelse och dymedelst öka landets rörelsekapital,
om den förunnades rättighet att mot ställd antaglig säkerhet i goda
fordringsdokumenter och erläggande af lämplig ränta erhålla kreditiv
i R. Stms Bank.
Bland inrättningar, som i sådant hänseende förtjena allt understöd
från R. St:rs sida, befinner sig Stockholms Allmänna Barnhus.
Denna Inrättning, som enl. hvad allmängjordt Utdrag ur
dess räkenskaper utvisar, vid sistlidet års slut hade ett utlånt kapital
af omkring 380,000 R:dr b:ko, äger bland sina förnämsta
78
Den 23 December e. m.
årliga inkomster tle s. k. Öfverskottsmedlen från Stockholms
JustitieColhm och Förmyndarkammare, Sistnämnde Verk förvaltar
nemi. i sin s. k. Allmänna fond kontånia pupillmedel, npgående
till omkring 2 mill. R:dr b:ko. Den räntevinst, som npkommer
derigenom att FörmyndarKammaren i allmänhet erhåller något
högre ränta, än som bestås pupillerne, ingår, efter afdrag af Förvaltningskostnaderne,
under förestående benämning till Allmänna
Barnhuset. Men då Förmyndarekammaren, dels för att tillhandahålla
myndigblefne pupiller deras ionestående medel, dels för andra
tillfälliga utgifter har behof att ständigt äga en större disponibel
kassatillgång, kan Förmyndarekammaren i Stockholm i allmänhet
ej undvara en kontant kassa af 80 å 100,000 R:dr b:ko. Hade
deremot Förmyndarekammaren ett kreditiv å R. Slsrs Bank, kunde
sannolikt största delen af dess kapitaler ständigt vara fruktbärande,
och såmedelst en ökad räntevinst af 4 å 5,000 R:dr b:ko årligen
tillfalla Allmänna Barnhuset, ulan att derigenom den ringaste förlust
eller kostnad drabbade det allmänna, som tvärtom hade fördelen
dels deraf att rörelsekapitalet 7ökades; dels alt ränta tillfölle
Banken å den del af kreditivet, som begagnades.
På dessa skäl får jag vördsamt föreslå:
l:o Att ett kassa-kreditiv på R. Sl:rs Bank af högst 50,000
R:dr b:ko måtte beviljas Stockholms Allmänna Barnhus under enahanda
vilkor, som för Sparbankernes kreditivrålt äro faststälde, samt
2:o Att all lika beskaffadt kreditiv till belopp af högst 100,000
R:dr måtte på samma vilkor varda Stockholms Stads JustitieColhm
förunnadt.
Om remiss till BankoUtsk. anhålles.
Remitterades till BankoUtsk.
Uplästes en af Gr. Taube, Henning Adolf, inlemnat sålydande
motion:
Efter förnyad underd. anmälan af OfverDirektören vid Landtmäteriet
om förbättring af tjenstemännens vid Kongl. GeneralLandtmäterikont.
lönevilkor, har K. M. uti nåd. propos. till Rikets
nu församlade Ständer föreslagit sådan förbättring allenast för OfverDirekt.
, Landtmäteri-Sekret. och Aktuarien, och således frän nämnde
förslag uteslutit, bland andra, Öfver-Ingeniören vid berörde kontor.
Öfver-Direkt. har, i förenämnde sin underd. anmälan, hvaraf
ett utdrag för vidare uplysning här vördsamt bifogas, fullständigt
ådagalagt dels, alt de nu varande lönerne, de minsta något embetsverk
lära innehafva, äro för kont:s tjenstemän otillräcklige i
förhållande till stegrade lefnadskostnader, och dels att göromälen
på de sednare åren för dessa tjenstemän betydligt ökats och komma
framdeles att än mera tilltaga. Och enär lönen för ÖfverIngeniören,
enl. nu gällande 1841 års stat, upgår allenast till
1,055 R:dr, spannmålen inberäknad, och denna tjenst är af beskaffenhet
att dess innehafvare icke gerna kan ernå annan mera
vinstgifvande befattning inom corpsen, samt man bör anlaga att
han å densamma kan hafva sin larfliga bergning äfven såsom gift,
Den 23 December e. m.
79
hvartill kominer att Öfver-Ingeniören nu mera, genom indragning
år 1850 af sportlarne för attestering af den privata Karterenovationen
vid Landtmäterikont. är i saknad af alla sportler i tjensten,
med undantag af några få R:dr för justeringen, och således den
enda tjensteman inom verket, hvilken är i saknad af sådan inkomst,
anser jag billigheten och rättvisan påkalla, att äfven han
varder hugnad med löneförbättring.
På dessa förenade skäl, får jag vördsamt föreslå Öfver-Ingeniören
vid Kongl. General-Landtmäterikont. till löneförhöjning, till
minst 1,333^ R:dr b:ko, samt anhålla, att denna motion måtte
pröfvas i sammanhang med frågan om lönereglering för nedan föreslagne
embets- och tjenstemän vid berörde verk.
Anhålles om remiss till vederbörligt Ulsk.
Den uti denna motion åberopade bilaga var sålydande:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Inför E. K. M. vågade jag redan d. 17:de Sept. 1850 i djupaste
underdihet anhålla om förbättring af tjenstemännens i GeneralLandtmäterikont.
lönevilkor. Jag anförde då, ibland annat, att den nu
gällande nåd. Atlönings-Staten af d. 15 Febr. 1841, uptagande för
1 Öfver-Direktör
lön B:ko R:dr
T:
r Sp:mål
2,000 med derunder inbegripna
152
1 Sekreterare
1,000
d:o
74
1 Öfver-Ingeniör
1,000
d:o
55
1 Fiskal
1,000
d:o
55
1 Registrator och Aktuarie 500
d:o
37
1 Ingeniör
400
d:o
37
4 Ingeniörer
1,600
d:o
148
1 Kammardräng
150
d:o
12
Tillsamman 7,650 med derunder inbegripna 570
föga förbättrat de förut varande, ja till och med försämrat lönevilkoren
för Ingeniörerne, enär t. ex. enl. Staten af d. 29 Maj
1839, inberäkuadt ofvannämnda spanmål, lönerna voro för
ÖfverDirektören
1,995
R:dr
40
sk.
Sekreteraren
964
»
34
»
Öfver-Ingeniören
725
»
35
»
Fiskalen
725
))
35
»
Registratorn och Aktuarien
491
»
41
»
1 Ingeniör
491
»
41
»
4 Ingeniörer
1,967
»
20
»
1 Kammardräng
165
»
44
»
Tillsamman
7,529
R:dr
2
sk.
äfvensom att de nya lönernes otillräcklighet blifvit, bland annat,
ådagalagd derigenom, att, för vinnande af nödtorftig bergning, flera
af kont:s tjenstemän mäst söka sysselsättning i andra Verk eller
ock tillfälliga inkomster på för enskildte utförde landtmäterigöromål,
det senare medan de 2 månader årligen ulnjölo semester,
hvilken, såsom olaglig, jag aldrig vågat bevilja.
80
Den 23 December e. m.
Om förberörde underd. anhållan ej Ullvan sig E. K. M:s
nåd. bifall, derföre att den så nära början af 1850 års Riksdag
framställdes, eller af annan anledning, är mig icke bekant; och dä
General-Landtmä(erikont:s Aflöniugs-Stat fortfarande är otillräcklig,
vågar jag i djupaste underdthet ånyo göra saken till föremål för E.
K. M:s nåd. behjertande.
Dervid får jag lika underdånigt till en början anföra, att GeneralLandtmäteri-kont:s
göromål, sedan den nu gällande Aflönings-Staten
fastställdes, blifvit i högst betydlig män ökade. Det är visserligen
sant, alt kont. redan år 1840 ålåg alt bearbeta Rikets vidlyftiga
sockenkarteverk och att granska inkommande handlingar
ang:de ulflyttnings-underslöd af allmänna medel samt underd. förslag
i ämnet afgifva. Men förstnämnda åliggande ordnades
först genom E. K. M:s nåd. bref d. 12 Dec. hvarförinnan
det knappt kan sägas hafva utgjort nugot föremål för GeneralLandtmäterikonhs
verksamhet, • och besväret med ntflyttniugshand"lingarnes
granskning är numera dubbelt större än förr, hvilket lätteligen
synes deraf, att understödsbeloppen, som i medeltal utgjort
under åren 1830—1839. 29,774 R:dr och 1840—1849. 48^158
R:dr för år 1851 upgått lill 58,595 R:dr 32 [sk. 11 rst. l):ko
och för år 1852, 79,022 R:dr 13 sk. 8 rst. s.m. Härför
utan
har kont., genom E. K. M:s nåd. Bref af d. 8 Dec. 1848
erhållit ett alldeles nytt åliggande, eller det att granska de
räkenskaper, med tillhörande verifikationer, som af E. K. M:s
samtlige Befhtde uprättas öfver till flere tusende skiftestagare i
Riket utbetaldta ulflyttnings-underslöd, hvilket vidlyftiga gransknings-arbete,
sistlidet år omfattande en redovisnings-summa af
217,761 R:dr säkerligen icke skulle, i bredd med kontis öfriga
göromål, kunnat medhinnas, derest det icke af mig personligen
blifvit verkstäldt. Slutligen är äfven de inkommande målens och
de utgående expeditionernes antal nu vida större än förut och i
starkt tilltagande; ty de förra voro år 1840 icke flera än 530,
men hafva varit 1,003 år 1850, 1140 år 1851 saint 1323 år
1852, allt oberäknadt inkommande redogörelse-handlingar och renovationer;
och ensamt de expeditioner, hvilka af mig och Landtmäteri-Sekret.
utarbetas, voro, efter arktal räknadt, sistl. år 3}
gånger betydligare än år 1840, enär de detta är blott voro 654
stycken på 114 ark, men år 1852, 1249 stycken pä 405 ark.
Då nu förhållandena år 1840 och nästföregående år troligen
grundlagt bestämmelserna uti General-LandtmälerikonUs AflöningsStat
af d. 15 Febr. 1841 och, på sätt det nåd. Brefvet af samma
dag visar, K. M. och R. St. funnit antalet af de i nya Staten
”uptagna tjenstemän icke vara högre än behofvet oundgängligen
syntes fordra”, så torde redan de i del föregående underdtgst anförda
allmänna omständigheter tala för billigheten af förbättring i
berörda stat. Detta torde än ytterligare synas vid betraktande deraf,
alt lefnadskostnaderne i senare åren blifvit stegrade och att General-Landtmäterikont.
, måhända är det lägst aflönade Embetsverk i
Riket,
Den 23 D ecember e. m.
81
Riket, på sätt jag i det följande, jemte åtskilligt annat, som med
denna nnderd. hemställan har sammanhang, torde få nåden i djupaste
underd:het ådagalägga, sedan jag först lika nnderd. gifvit tillkänna,
att jag sorgfälligt öfvervägt, huruvida antalet af kont:s
tjenstemän skulle kunna förminskas, men funnit sådant vara
omöjligt.
C.heferne för E. K. M:s Tull- och Poststyrelser hafva, den
förre i lön 5,000 och i taffelpenningar 1.000 R:dr samt den sednare
i lön 3,333 R:dr 16 sk. och i taffelpenningar 666 R:dr 32
sk., så att, om hvarderas boställe upskattas lill 500 R:dr, den förres
inkomster af tjensten upgå till 6,500 och den senares lill
4,500 R:dr, eller samma summa, som i nåder lärer bestås Chefen
för E. K. M:s Styrelse öfver Fängelserne i Riket; men om Chefens
för Landtmäteriet och justeringsverket boställsrum äfven upskattas
till 500 R:dr, så upgår hans löneinkomst likväl icke till
mera än 2,500 R:dr (eller, enl. hvad längre ned synes, Sekret:s
i Kongl. Postverket inkomster), deribland inga taffelpenningar,
fast, enl. Statskalendern, honora underlydande tjenstemän äro flera
än de andra Chefernes och, ehuru likasom deras, hufvudsakligen
boende i landsorterne, dock ofta besöka hufvudstaden, då det är
af stor vigt för Chefen att begagna tillfälle för att dels lära känna
sina underlydande, dels erhålla detaljerade underrättelser om hvarjehanda,
Landtmäteriet och justeringsverket rörande ämnen. Med
hänsigt härtill och då, såsom kändt är, jag oaflåtligen använder
min tid i tjensten samt, hvad min företrädare icke gjorde, personligen
deltager i ärendernes utarbetande, utom hvilket de numera
ej skulle kunna medhinnas, med mindre Ijenstemännens i Verket
antal ökades, vågar jag i djupaste underd:het anhålla, att OfverDirekt.
vid Landtmäteriet må i nåder bestås 500 R:dr i taffelpenningar
samt hans lön ökas med 50 proc. eller till 3,000 R:dr.
..Under ifrågavar:de ärenders beredning har jag, såsom underd:gst
bilagde prot. visar, väl icke kunnat förmå Landtmäteri-Sekret.
att bestämdt yttra, huruvida han i underdånighet önskar någon löneförbättring
och ännu mindre till hvad belopp en sådan borde i
• underd diet föreslås. Men saken angår icke blott honom utan äfven
hans efterträdare; — af hvad i det föregående är underdånigst
ådagalagdt, följer uppenbart, alt Sekreterarens göromål de sednare
åren blifvit högst betydligt ökade, och det lider ej ringaste tvifvel,
att hans inkomster äro otillräckliga för hans anständiga bergning.
Berörda inkomster utgöras, oberäknadt lönen; af expeditions-lösen,
hvilken, enl. hvad Landtmäteri-Sekret. tillförene upgifvit, åren
1845—1852 utgjort, skillingar oberäknade, 358, 363, 357, 377,
471, 522, 349 och 368 R:dr, eller i medeltal under hvardera af
nämnda åtta år 396 R:dr, och af ett arfvode till bekostande af
nödigt skrifbiträde, hvilket sedan år 1845 i nåder beviljats med
200 R:dr årligen. Hans behållna inkomster kunna således högst
skattas lill omkring 1,400 R:dr, hvilket är allt för litet, helst vid
jemförelse med Sekreterarnes aflöning i E. K. M:s Tull- och Post2
H. 6
82
Den 23 December e. m.
styrelser som skall utgöra för den förre, 1,600 i lön och 600
R:dr i tjenstgöringsarfvode, eller 2,200 Rd:r, och för den senare
1,600 R:dr i lön samt något öfver 1,000 R:dr i sportler, tillsamman
2,600 R:dr.
Alla de andra Ijenstemännen i General-Landtmäterikont.
hafva lill mig inkommit med omständligt motiverade ansökningar,
det jag ville i underd:het föreslå dem till erhållande af erforderlig
löneförbättring.
Öfver-Ingeniören har andragit, att göromålen vid hans tjenst
numera icke äro jemförlige med hvad de under hans företrädares
lid varit, utan blifvit tillökade med
l:o inseendet öfver Rekognosörernes arbeten samt redogörelsers
uprättande och afgifvande deröfver;
2:o bestyret med färgläggning, försäljning och redovisning af
från kont. ulgifna karte-arbeten, såsom Kulla, Lidingö och Ryds
socknekarlor med beskrifningar, samt Jemtlands läns-karta;
3:o granskning af alla från Landtmätarne inkommande socknekarte-arbeten
med beskrifningar, samt
4:o justering och stämpling af Landtmäteri-instrumenter, hvilken
befattning förut varit Aktuarien updragen; —- att detta allt, tillika
med en hädanefter måhända än mer utvidgad verksamhet i afseende
på göromålens behöriga gång vid kont. gör, att han icke i
likhet med sine företrädare, är i tillfälle att förvärfva den ringaste
inkomst utöfver lönen pä Stal, för sin egen och sin familjs
bergning; — alt de enda sportler, hvilka tillhört Öfver-Ingeniörtjensten
allt sedan år 1770, och hvilka årligen upgått till omkring
200 R:dr b:ko, nemh j:del af lösen för den renovation af kartor
åt enskildte, som af Öfver-Ingeniören granskas och atesteras, genom
en Öfver-Direkl:sEmb:s Resolut, är 1850 rättvisligen af skaffades,
och att Öfver-Ingeniören följaktligen anser ett billigt anspråk pä
tarflig bergäng af den tjenst, för hvilken han uteslutande offrar
tid och möda, icke öfverdrifvet. Riktigheten af detta andragande
är det min underd. pligt att vitsorda, dock med dels den anmärkning
att, sedan det gjordes, härstädes blifvit kunnigt, del E. K.
M. genom nådigt bref af d. 7 Dec. -sistlidet år, tillsvidare frikallat
General-Landtmäterikont. från skyldigheten att sammandraga
Länskartor och indragit den i första punkten nämnda Rekognosörsanstalt,
tillkommen i slutet af år 1848, och hvarmed således, lika
litet som med det af honom aldeles icke bearbetade länskarteverket,
Öfver-Ingeniörens företrädare ej varit sysselsatt, samt dels det
tillägg, att justeringsbestyret visserligen åtföljes af inkomst, men
alt denna, i anseende till justerings-taxans längesedan vitsordade
otillräcklighet, blott upgår till några fä riksdaler årligen och ej
motsvarar det med justeringen förenade besvär.
Landtmäteri-Fiskalen har anfört, att de inkomster, som nu
åtfölja hans tjenst, endast utgöra i lön 1,055 R:dr samt andel
i böter, upgående i medeltal för de 10 sednaste åren till 99 R:dr
Den 23 December e. m.
83
24 sk., hvilken extra inkomst, efter hvad som är att önska och
förvänta, kommer att till större delen försvinna, men att dessa
förmoner icke motsvara hvad Fiskaler i E. K. M:s och Rikets öfriga
Embetsverk åtnjuta, enär t. ex. Advok.-Fiskalen i Tullstyrelsen
äger i inkomst minst 1,950 R:dr samt Advok.-Fiskalen i
KrigsColhm 1,600 R:dr årligen, hvarförutan nämnde tjenstemän
biträdas af hvar sin kanslist, försedd med 6()0 R:drs lön å Stal,
utom tjenstgöringsarfvode, och sådant allt oaktadt LandtmäleriFiskalsgöromålen,
som i sednare åren blifvit betydligt ökade,
och hvartill äfven åtskilliga revisioner höra, säkerligen äro fullt
jemförlige med förenämnda Advok.-Fiskalers. För att rätteligen
kunna visa, huru osäkra, och somliga år obetydliga, LandtmäteriFiskalens
extra inkomster äro, har jag af de utaf honom och hans
företrädare förda officiella ”Anteckningar öfver ädömda och indrifna
böter vid Kongl. General-Landtmäterikont.” förvissat mig, att Landlmäteri-Fiskalens
andel af böter och vitén, inberäknadt de andelar,
som blifvit efterskänkta, åren 1843—1852 ingått med (skillingar
oberäknade) 79, 72, 67, 33, 15, 19, 323, 66, 102 och 232
R:dr, eller i medeltal under 10 år, 101 R:dr. Min underd. öfvertygelse
är dessutom, att om Landtmäteri-Fiskalstjensten fortfarande
skötes med lika allvar, som dess nuvarande innehafvare det
hittills gjort, och försumliga Landtmätare sålunda äfven derigenom
lära inse nödvändigheten att sorgfälligt iakttaga gifna föreskrifter,
detta jemväl skall ske och Fiskalens extra inkomster derigenom
snart sagt försvinna. Slutligen bör jag ej underlåta alt underd:gst
vitsorda, det anspråken på Landlmäleri-Fiskalen, som ensam
är skyldig att granska inkommande Dagböcker och Arbetsförteckningar
från nära 400 Landtmätare och 200 Medhjelpare, samt revidera
de flera arfvodesräkningar, som med begäran derom hitsändas,
m. m. d., i sednare åren blifvit betydligt stegrade; hvadan hans
verksamhet blifvit utvidgad, hvilket synes af tillvexten icke blott i
hans bötesandelar berörda år, utan äfven hans expeditions-bok.
Med hänsigt till hvad sålunda, beträffande Landtmäteri-Sekret.,
Ofver-Ingeniören och Landtmäteri-Fiskalen blifvit i underd:het anfördt,
och då skäl ej synes vara för handen, att frångå den genom
1841 års Stat grundlagda åsigt, att förberörde tjenstemän skola lika
aflönas, helst om Landtmäteri-Sekret., på sätt längre ned i underd:het
föreslås, genom tillsättandet äf en kanslist, får mindre göromål
än hittils, och dessutom får ograveradt behålla sina sportler,
vågar jag i djupaste nnderddiet hemställa, det Sekreterarens, ÖfverIngeniörens
och Fiskalens nuvarande löner, i likhet med hvad jag
redan, beträffande min egen i underd:het föreslagit, må ökas med
50 proc. och således framdeles utgå med 1,500 R:dr.
Ifall E. K. M. nådigst täckes bifalla denna underd. hemställan,
kommer Genera-Landtmälerikonts:s Aflönings-Stäf att, med
bibehållande' af förut under lönerne varande spanraål, fastställas till
följande belopp, nemi.
6*
84
Den 23 December e. m.
lön B:ko R:dr
sk.
T:r Spanmål.
för
1
Öfver-Direklör
3,000:
—
152
och taffelpenningar
500:
—
—
»
1
Sekreterare
1,500:
—
74
»
1
Öfver-Ingeniör
1,500:
—
55
»
1
Fiskal
1,500:
—
55
»
1
Registrator och Aktuarie
1,000:
—
37
»
1
Ingeniör
800:
—
37
»
4
Ingeniörer
3,200:
—
148
»
1
Kanslist
600:
—
•—
»
1
Vaktmästare
266:
32.
12
»
1
Kammardräng
200:
—
—
Tillsammans 14,066: 32. 570.
Det erfordras således nu en betydlig tillökning i det allmännas
utgifter för General-Landtmäterikont., ifall tjenstemännen derstädes
skola, genom att jemförelsevis till sina vederlikar i andra
Embetsverk afiönas, erhålla en billig ersättning för sina mödor
och tillfälle att anständigt sig försörja; men orsaken till den betydliga
tillökningen är eljest, att någon större löneförbättring icke
pä munga år egt rum, fastän lefnadskostnaderne fördyrats och
göromålen blifvit ökade, hvilket sednare jag tror mig hafva på
goda skäl i underd:het ådagalagt, vid betraktande hvaraf det ej
synts mig tillständigt, att af fruktan för nådigt afslag, som billiga
och rättvisa framställningar till E. K. M. dessutom aldrig hafva
att befara, fästa mig vid annat, än det som Verkets och dess tjenstemäns
bästa oundgängligen fordrar.
Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärdar
St. A. K.
E. K. M:s
Underdånigste, tropligtigsle
tjenare och undersåte
Ludvig B. Falkman.
Stockholm i General-Landtmäterikont. d. 21 Februari 1S53.
C. E. Sandström.
Till K. M. underdist ang:de ny lönereglering för GeneralLandtmäterikont.
Vidimeras
Ex officio
JY. Sodergren,
Aktuarie.
Remitterades till StatsUtsk.
Uplästes följande af Frih. Bonde, Knut Philip, inlemnade
motion:
Obestridlig är väl den sanning, att ett lands egna naturalster,
förädlade och bearbetade till möjligaste fullkomlighet, medföra den
största fördel, som mer och mer minskas alltsom dessa naturalster,
i sitt halfarbetade, eller ännu mer i sitt ursprungliga, oarbetade
skick, utföras till andra länder, för att der göras tjenliga till för
-
Den 23 December e. m.
85
brukning, antingen såsom vanliga redskap och bohagsting, eller i
form af instrnmenter, konstarbete!] och lyxartiklar.
Allbekaut är, att ibland Sveriges naturprodukter, jernmalmerna
och andra metalliska ämnen, isynnerhet de förstnämnde, utgöra
ett af de hufvudsakligaste föremålen för national-industrien samt att
bergsbruk och jernhandtering förenade, näst landtbruket äro våra
förnämsta källor till bergning och välstånd. De lemna bland sina
alster förnämligast tackjern, stångjern och stål i handeln, för att i
otaliga massor och former, från de mest kolossala till de minsta
och finaste, bearbetas och i samfundslifvet begagnas.
Jern- och stålförädlingen saknar ännu i vårt land den vidgade
verkningskrets, som andra länder för sig tillskapat. Oss tillföres
ouphörligen förädlade produkter af våra egna i arbetadt eller
endast halfarbetadt skick utförda metalliska ämnen, och vi förundra
oss sjelfve öfver detta då våra ymniga tillgångar på arbetsmaterial
borde framkalla ett naturligare och mera gynnsamt förhållande. —
Bristen är påtaglig, men orsaken dertill icke så lätt synbar.
Jern-, stål- och metallförädlingen idkas, som kändt är, hufvudsakligen
uti Eskilstuna Fristad. Denna stad borde och kunde
vara vårt Svenska Sheffield; men icke nog dermed att den som
ett kraftigt stöd för sin industriella verksamhet, inom sig icke eger
en Filial-Bankinrättning och saknar framför allt ett Förlags-Kontor,
der den mindre bemedlade Manufakturisten utan upskof och mot
en efter arbetets beskaffenhet lämpad, skälig betalning, kunde föryttra
sina tillverkningar; den är derjemte i saknad af det hufvudsakligaste
för arbetarens ledning till de oeftergifligaste samfundspligterna,
i förening med en för arbetets framgång i vår tid högst
nödvändig teknisk bildning, -— en väl ordnad undervisningsanstalt.
Man har genom allmänna tidningar inhemtat den betänkliga förvillelse,
i hvilken en stor del af arbelarne vid denna Fristads
Verkstäder sig lärer befinna. Hela veckan sysselsatte med strängt
arbete, synes ett betydligt antal af dessa arbetare anse Söndagen
vara icke andaktens, hvilans och själsförädlingens dag, utan en dag,
på hvilken de förmena att de borde hålla sig skadeslöse för veckans
kroppsliga mödor. Denna ersättning söka de uti omåttligt
förtärande af den rusgifvande dryck, bränvinet, som med en ovänlig
andes döfvande välde förlamar och småningom tillintetgör både
känslan af eget värde och den för utkomsten oefiergifliga arbetskraften.
Menniskovännen frågar med anledning häraf: ”Huru skall
detta för den så förvillade arbetaren sjelf och för det allmänna så
högst vådliga förhållande kunna mildras och afhjelpas?” — Väl
lärer Församlingens vördade själasörjare, biträdd af uplyste och
väl villige Skol-lärare, bemöda sig, (att efter berättelse) på Söndagsaftnarna
meddela någon religiös och humoristisk undervisning;
men en väl organiserad Söndags- och Aftonskola finnes icke. En
sådan skola kan icke med framgång utöfva sitt förmånliga inflytande
på samhället, om den icke tillhör en Slöjdförening, som deröfver
har närmaste tillsyn. Skolan bör stå i omedelbart sammanhang
med en lägre teknisk undervisningsanstalt samt ett läsebibliolhek,
bestående af valda och tjenliga böcker lill befordrande af
86
Den 23 pecember e. m.
både moralisk och teknisk bildning. — Man kan ej, utan skäl,
deröfver förundra sig, att icke längesedan en på sådant sätt organiserad
skola oell läseanstalt i Eskilstuna blifvit inrättade. Orsaken
lill denna brist i genfinnes dels deri, att en kraftig offentlig väckelse
hitli lis uteblifvit, dels ock isynnerhet uti fullkomlig saknad af medel
till ett så högst nödvändigt föranstaltande, hvilket utan gensägelse
för staden och orten skulle blifva en välgerning.
Af sådan anledning och med stöd af hvad jag i detta för oftanämnde
Fristad samt närgränsande vigtiga Verk- och Manufakturinrättningar
i så mångå hänseenden angelägna ämne redan haft
äran anföra, utbeder jag mig fä framställa den anhållan: alt It.
St. behagade anslå Ett Tusen Fem Hundra R:dr b:ko, alt
från och med början af nästkommande år 1834, årligen utgå
och användas lill inrättande samt underhåll af en väl orga~
niserad, under en blifvande Slöjd-Förenings närmaste inseende
ställd Söndags- och aftonskola, i förening med en lägre
teknisk undervisningsanstalt jemte ett läsebibliothek för unge
manufaktur ister, arbetare och lärlingar i Eskilstuna.
I nämnda skola skulle undervisning meddelas uti religion,
skrif- och räkenkonst jemte enkel bokföring, geometri, historia
och geografi, läseöfningar och skriftliga upsatser på Svenska språket,
första grunderna i fysik och kemi för dem som derför visa
fallenhet, anvisning lill kännedom af metaller, förnämligast jern
och stål, deras bearbetning m. m., linearritning, frihandsteckning
samt modellering; och är det sannoligt att staden Eskilstuna äfvensom
de omgifvande Mekaniska Verkstäderna och Manufakturinrättningarna
finnas beredvilliga, att för Skolan och Läse-anstalten
anskaffa nödiga och lämpliga rum.
Såsom öfversigt af läroämnena m. m. och beräkningsgrund
för kostnaderna, får jag den äran bifoga ett af Professor Palmstedt
sammanfattadt förslag i det jag anhåller om Remiss till Högh StalsUtsk.
af denna min vördsamma motion.
Förslag till inrättande af en Slöjd-Förening i Staden
Eskilstuna, under hvars Ordförandes och Direktions närmaste
ledning och tillsyn skulle ställas en Söndags- och
Aftonskola, med dermed förenad teknisk läroanstalt för
yngre mänufakturisler, arbetare och lärlingar samt en för
äldre och yngre manufakturister, arbetare och lärlingar tillgänglig
läse-anstalt.
Slöjd-Fö ren ingen.
Denna Förening, som skulle bildas af ansedde och kunnige ägare af
Mekaniska Verkstäder och Manufaktur-inrättningar samt Mannfaklurister
i staden Eskilstuna och dess grannskap, borde hafva till föremål,
att hos de arbetande lifva håg för gudsfruktan, ordning, arbetsamhet,
nykterhet och sedlighet, äfvensom att bibringa dem kunskaper och
ökad arbetsskicklighet, lämpade efter deras lefnadsförhållanden;
att åstadkomma en lämplig fördelning af arbetet, bekantgöra;
nya upfinningar i jern-, stål- och metallförädlingen, samt
Den 23 December e. m.
87
att enl. de stadgar, som framdeles kunde komma att af densamma
utarbetas, i allt söka befordra industriens och arbetets framgång
inom samhället.
Slöjd-Föreningens första omsorg skulle således blifva inrättande
af en väl ordnad Söndags- och Aftonskola, inom hvilken undervisning
i följande läroämnen borde meddelas, nemi. religion,
historia och geografi, förnämligast fäderneslandets, Svenska språket
med läseöfningar och skriftliga upsatser, skrif- och räkenkonst jemte
enkel bokföring, geometri, första grunderna i fysik och kemi, för
sådana lärjungar, som redan inhemtat nödiga förberedande kunskaper,
kännedom af de metaller och metallblandningar, såsom tackjern,
stångjern, stål, messing, brons m. fl. samt andra materialier
som begagnas vid arbetena, nyare arbetssätt m. nr., linearritning
samt modellering i lera och vax *).
I sammanhang med denrra skola, men tillgänglig äfven för
äldre Manufakturister, skulle inrättas en Läse-anstalt, för hvilken
tjenliga böcker och skrifter af religiöst, moraliskt, historiskt och
tekniskt innehåll, äfven i mekanisk väg, borde anskaffas och antalet
efter tillgång af medel ökas. Äfven denna läse-anstalt skulle förses
med lämpliga stadgar.
KOSTNADER
för
Söndaäfs- oell Aftonskolan.
Löner.
1 Lärare för religiös undervisning, som tillika är lärare
i Svenska språket, med läseöfningar och skriftliga
upsatser ............. R:dr
1 Lärare i historia och geografi, förnämligast fäderneslandets,
men äfven något allmän
1 Lärare i geometri och linearritning
1 Lärare i första grunderna uti fysik och kemi, med
tillämpning på de arbeten som utföras i Eskilstuna .
1 Lärare i kunskap om metallernas, förnämligast jernets,
stålets och andra vid arbetenas i Eskilstuna
Verkstäder använda metallers samt öfriga materiaiiers
egenskaper, deras bearbetande efter nyare tiders methoder
samt nya upfinningar i denna väg •. . .
1 Lärare i skrif- och räkenkonst jemte enkel bokföring
samt 1 Lärare i frihandsteckning och modellering,
hvilken undervisning skulle ske
periodiskt då en sådan Lärare kan från
Hufvudstaden erhållas. Arfvode . . R:dr 100: —
Resekoslnadsersältning m. m 16: 32.
B:ko R:dr 850: —
100: -
100: —
133: 16.
166: 32.
133: 16.
100: —
*) Undervisningstiderna skulle af Slöjdföreningens Direktion närmare
bestämmas.
88
Deh 23 December e. m.
Öfriga utgifter.
l:o Till böcker oell materialier för undervisningen
i allmänhet .... R:dr 66: 32.
2:o Förebilder och niaterialier för undervisningen
i geometri och linearritning . . 50: —
3:o Bestridande at kostnader för enkla experimenter
i fysik och kemi .... 50: —
4:o Inköp af plancher och bekostnader af smä
försök vid undervisning uti metallers med
flera materialiers kännedom och bearbetande 50: —
5:o Materialier för undervisningen i skrif
och
räkenkonst samt bokföring . . . 33: 16.
6:o Förebilder i frihandsteckning och modellering
samt materialier 50: —
7:0 Upmuntringar för skicklige och ordentlige
lärjungar 50: ~ 350: —
1 Vaktmästare . . . . R:dr 50:
Städning, eldning, m. m. . . . 25: 75. _
Ved och ljus 100: —
Tillfälliga smärre utgifter .... 25: —
Till inköp af böcker för läseanstalten .... 100: -
Summa B:ko R:dr 1,500: —
Stockholm d. 23 Dec. 1853.
Carl Palmstedt.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ett frän BankoUtsk. inkommet mern. M 3 med äterlemnande
af Hr P. West er strands motion om förbättring af
felaktigt silfvermynt.
R. 0. Ad. fann ifrågavande motion böra öfverlemnas lill StalsUtsk:s
behandling.
Anmäldes och lades pä bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne mern.:
JM G, ang:de bestridandet af kostnadcrne för nuvarande Riksdag;
JM 7, ang:de godtgörande af Riksdagskostnaderne för Landtmarskalken
och Talmännen; ♦
JM 8, an:gde förskott å adöningen för den hos RiksSt:n och
Utsk:n anställda betjening; samt
JM 9, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. JM 4.
H. R. 0. Ad. åtskiljdes kl. f till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
/libert Munck.
Den 24 December.
89
Lördagen den 24 December 1853.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Uplästes ett af Frih. Åkerhjelm, Knut Georg, inlemnadt
sålydande mern.:
Härmed får undertecknad afsäga sig förtroendet att vara ledamot
af StatsUtsk. i permitterad Ledamots ställe, hvartill R. o. Ad:s
H:rr Elektorer behagat utse mig.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade H:rr Elektorer, att sammanträda
till val af en ledamot i StatsUtsk. i st. f. Frih. Åkerhjelm,
Knut Georg, under Hr af Wirsén beviljad ledjghet, samt att
derjemte utse en ledamot i samma Utsk. under Frih. Åkerhjelm,
Carl, beviljad ledighet från denna dag lill d. 8 nästk. Januari,
samt en ledamot i BankoUtsk. under ledighet, som från 3:ne veckor
ifrån d. 27 dennes, blifvit beviljad Hr Mannerskantz,
Carl Axel.
Föredrogs Gr. af Ugglas’s, Carl Fredr. Ludvig, d. 23
dennes på bordet lagda motion, ang:de kommunalstyrelsens ordnande
och utvidgande, medelst inrättande af Härads- och Länsnämnder.
Gr. Hamilton, Hugo Bengt Archibald: Ehuru jag hufvudsakligen
delar de åsigter, hvilka blifvit uttalade af Gr. af Ugglas
uti hans nu föredragne motion, anser jag likväl, att Hr Gr:n
i förslaget, hvars motiver äro särdeles omständligt utvecklade, gått
för långt uti reglementerande samt att hela machineriet för de
ifrågaställde kommunal-institutionernas gång och verksamhet äro
alldeles för tungt för att kunna framkalla den anda, som motionären
önskat väcka, och göra densamma fruktbärande för landet. För
att rättfärdiga detta mitt påstående, anhåller jag att i korthet få
göra några anmärkn:r emot förslaget.
H:r Gr:n har föreslagit inrättande af tvenne kommunal-institulioner,
utom den redan befintliga Sockenstämman, nemi. Härads-Nämnd
och Läns-Nämnd. Jag för min del anser HäradsNämnden
vara temligen öfverflödig, och alt den verkningskrets,
som blifvit densamma gifven, gerna kunde upgå uti Läns-Nämndens,
i fall en sådan komme till stånd. Då Länsnämnden består
af delegerade från alla härader inom länet, torde der ej saknas den
speciella sak- och lokalkännedom, hvaruppå hufvudsakligt afseende
vid Häradsnämndens föreslående tyckes hafva blifvit fästadt.
90
Den 24 December.
Vidare har den värde motionären föreslagit, att Länsnämnden
skulle bestå utaf 2:ne från hvarje härad inom länet utgångne ombud.
Jag anser det vara fördelaktigare om ett ombud för hvarje
församling valdes lil! ledamot i Länsnämnden, emedan alltid direkta
val öka intresset hos de väljande. Deremot har Hr Gr:n blott
under vissa vilkor medgifvit städernes deltagande i denna nämnd.
Detta finner jag vara aldeles olämpligt, ty då Länsnämnden äger
att fatta beslut, bindande för hela länet, måste väl länets städer,
hvilka utgöra en integrerande del af detta samhälle, lika med landsbygden
tillerkännas rättighet att i besluten deltaga. Härförutan hafva
många, enl. mitt förmenande, onödiga svårigheter blifvit uppställde
för Länsnämndens verksamhet, såsom t. ex. att ett väckt förslag
först måste gillas af J:del utaf Länets Häradsnämnder, innan detsamma
finge till Länsnämndens pröfning öfverlemnas, samt att
Länsnämnden icke skulle ega behörighet att uptaga andra frågor,
än sådana, hvilka blifvit inom Häradsnämnd väckta. Någon egentlig
beslutanderätt har icke heller blifvit Länsnämnden tillagd. Jag
skulle tro, att denna nämnd icke allenast borde ega rättighet att
väcka frågor, som röra länet, utan äfven deröfver definitift besluta,
äfvensom att ett i Länsnämnden faltadt beslut, i händelse det skulle
vinna K. M:s sanclion, borde tillerkännas kraft af lag. Jag kan
icke inse vådan af att gifva Länsnämnden en sådan rättighet, då
K. M:s sanction synes mig vara en tillräcklig garanti att inga der
fattade beslut, stridande mot andra Läns intresse, erhålla bindande
kraft. Jag tror för öfrigt, att det vore ganska nyttigt, om åtskilliga
frågor först behandlades i Länsnämnd, innan de kommo till
R. St:rs pröfning. Ändamålet med hela den föreslagna institutionen
skulle, i min tanke, säkrare vinnas, om en författning utfärdades,
som stadgade, att inom hvarje län skulle en Länsnämnd,
bestående af ett å allmän sockenstämma från hvarje församling å
landet valdt ombud, samt från städerne af i lika ordning valda ombud,
hvilkas antal lämpas efter folkmängden, t. ex. ett för hvarje
500:de invånare, årligen sammankallas af Landshm i Länet, hvilken
ägde att såsom ordf:de leda öfverläggningarne eller i händelse
af förfall utse ordf:de, samt att alla beslut, hvilka i länets angelägenheter
af nämnden fattades, skulle, med vilkor af Konungens
stadfästelse, erhålla kraft af lag. Det är möjligt, att jag nu updragit
Länsnämndens verkningskrets något för obestämdt, men jag
anser i allmänhet, att om något gagneligt skall uträttas, första vilkoret
derför är, att icke genom allt för begränsande föreskrifter
binda den myndighet, åt hvilken updraget lemnäs, så att säga, till
händer och fötter. Denna regel gäller i allmänhet och kanske
ännu mera i förevar:de fall, då det är fråga om en institution, som
man vill framkalla lill lif och verksamhet.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja remissen
af ifrågavtde motion till vederbörligt Utsk.
Gr. af Ugglas: Gr. Hamilton har anmärkt, att jag i mitt
förslag för mycket inlåtit mig i regi emen tariska föreskrifter. Med
anledn. häraf får jag förklara, att jag vid förslagets upsättande ej
Den 24 December.
91
gjort anspråk uppå alt gifva detsamma hvarken en sådan fullständighet
eller riktning i detalj, att jag icke sjelf inser, alt mycket
deruti skulle tarfva förändring och förbättring. Orsaken, hvarför
jag sammanskrifvit detta reglemente, får ej lillskrifvas förhoppningen
att få detsamma ordagrannt gilladt och antaget. Meningen
dermed var endast att i detalj söka framhålla hvad jag med förslaget
åsyftade, eller att visa huruledes jag tänkt mig hvar och en af
de föreslagna korporationernas blifvande verkningskrets.
Samme värde talare har äfven påstått, alt jag genom bestämmelserna
i mitt förslag allt för mycket försvårat Länsnämndens
verksamhet och förhindrat dess sammanträden. Jag vet icke om
den värde ledamoten fäslat någon upmärksamhet vid det förslag,
jag i denna fråga vid sislförflulne Riksmöte afgaf. Delta förslag afsåg
inrättande af Länsnämnder, hvilka skulle sammanträda icke en
gång, utan 2;ne gånger om året, Länsnämnden likväl öppet lemnadt,
att om den så fann för godt, bålla endast ett årligt sammanträde,
Förslaget föll — på sätt jag i ingressen till denna motion
omnämnt af flere orsaker, och den icke minst verkande af dessa
var farhågan för det besvär, hvarmed ledamotskapet i en sådan
Länsnämnd skulle vara förknippadt. Med ett ord, det var bristande
kommunalanda, som orsakade förslagets förkastande. Detta
har föranledt mig att uti mitt nu afgifna förslag göra några afvikelse!-  från det förra, såsom jag ock i motionens ingress tillkännagifvit.
Enl. mitt förslag står det hvarje län öppet att tillegna sig denna
institution, hvilken deremot icke skulle påtvingas det län, hvarest
komraunal-andan ej ännu vaknat lill fullt medvetande, och behofvet
af institutionen således ej gjort sig tillräckligt kännbart. Erfarenheten
af milt förslags öde vid förra Riksdagen har hos mig stadfästat
den öfvertygelse, alt om förslaget innehölle ovilkorlig föreskrift
om Länsnänmders införande i alla län, detsamma äfven denna gång
skulle förkastas. För att, åtminstone i hvad på mig ankommer,
söka förekomma en dylik frågans utgång, har mitt förslag — jag
uprepar det ännu en gång •— blifvit så upställdt, att blott de menigbeter,
hvilka anse sig kunna draga nytta af den föreslagna institutionen,
behöfva tillegna sig densamma, då deremot andra samhällen,
hvilka ännu icke hunnit en sådan kommunal-andans utveckling,
icke dertill skola tvingas.
Hvad åter beträffar den gjorda anmärkm, att jag allt för mycket
inskränkt Länsnämndens rättighet att sammanträda, får jag endast
i korthet förklara, att jag ansett den klandrade föreskriften
nödig af det skäl, att det eljest skulle bero på en enda ledamot
att framtvinga Länsnämndens sammanträde och behandling af en
väckt fråga, sorn möjligen vore af föga eller ingen vigt. Jag har
ansett mig böra vidtaga delta försigtighetsmått, för alt i möjligaste
måtto söka motväga den rådande afvoghet mot alla kommunalbestyr,
som ännu olyckligtvis är i landet herrskande. Skulle deremot åsigten
om kommunalinstitutioners nödvändighet hafva ifrån förra Riksdagen
utvecklat sig mera ån jag vågat hoppas, har jag för min del
visst icke något deremot), alt nämndens behörighet att sammanr
träda utsträcktes, äfvensom ali den skulle årligen på förut bestämd
92
Den 24 December.
tid sammanträda, hvarigenom äfven, i min tanke, institutionen skulle
vinna mera fasthet och styrka. Finner Utsk. sig kunna med något
hopp om framgång föreslå sådant, skall jag ingalunda underlåta att
med min röst söka befrämja antagandet deraf.
Ännu några af den siste talaren gjorda anraärkmr ber jag att
få till besvarande uptaga. Han har sagt, att Länsnämnden borde
beslå af en ledamot från hvarje församling inom länet. Mitt förra
förslag innehåller verkligen en sådan bestämmelse, roen jag har,
efter samråd med åtskilliga för sakens framgång nitälskande personer,
funnit mig böra häruti göra den förändring, som mitt nuvar:de
förslag utvisar. Man har nemi. anmärkt, att derest hvarje
socken i länet skulle sända ett ombud till Länsnämnden denna
församling åtminstone i de flesta län skulle blifva så stor, att lugn
och reda i debatterna svårligen stöde att vinna. Inseende vigten
af detta inkast har jag nu i stället låtit Häradsnämnderne, hvilka
sjelfva äro en delegation från socknarne, ombesörja valet af 2:ne
personer från hvarje härad för att deltaga i Länsnämndens förhandlingar,
hvarigenom antalet af sistnämnde korporations ledamöter troligen
ej blefve större, än att ordning vid öfverläggningarne lätteligen
vunnes.
Ytterligare har det blifvit anmärkt, att jag icke gifvit Länsnämnden
någon beslutande rätt. Jag förmodar, att denna anmärkning
tillkommit derigenom att den värde ledamoten ej baft tid att
taga fullständig kännedom af motionens innehåll. 7:de § af 3:dje
art., som handlar om Länsnämnden, lyder nemi. sålunda: ”Läns
nämnden
åligge att öfver hvarje till den hänskjuten fråga beslut
fatta. Äge Nämnden ock att upgöra och fastställa stadganden och
reglemenlariska föreskrifter, hvilka i och för fattadt besluts bringande
uti verkställighet, eller i ock för, för länet gemensamma, förelag
eller Inrättningar, erfordras, att bestämma de bidrag, som i och
för dessa af länets innevånare skola utgå, samt grunderne för dessas
fördelning.” Jag har ansett nödigt att i en följande § stadga,
att alla beslut rörrde icke allenast länets ekonomiska angelägenheter,
utan äfven Reglementariska bestämmelser, hvilka i en eller annan
punkt undergått modifikation, borde lill K. M:s sanclion öfverlemnas.
Jag bar ansett, att ett sådant hänskjutande af Länsnämndens
beslut till Konungens stadfästelse vore nödvändigt, då R. St.
sjelfva icke uti ekonomiska frågor hafva beslutande rätt.
Slutligen har, såsom ett väsendtligt fel i förslaget, anmärkts,
att städerne icke enl. detsamma ägde gifven rättighet att i Länsnämnden
deltaga. Jag har fruktat, att obetingadt tillägga städerne
en sådan rättighet, enär en mängd af företag skulle kunna framställas
varande för en stad nyttiga, ehuru länets öfrige innebyggare
möjligen icke ansåge företaget vara af ett sådant gagn för länet
i sin helhet, att de motsvarade de kostnader, hvilka till företagets
utförande erfordrades. Af delta skäl har jag ansett, att man icke
ovilkorligen borde medgifva städernas deltagande i Länsnämndens
rådplägningar och beslut, ulan endast i det fall, då Länsnämnden
sjelf funne en sådan förening medföra nytta, och har jag, såsom
vilkor för en sådan förenings liilvägabringande föreskrifva, att beslut
Den 24 December.
93
derom ej finge fattas vid det sammanträde, då frågan väcktes, samt
att fdelar af Länsnämndens ledamöter borde i förslaget instämma,
på det att länets innevånare måtte vara förvissade, alt man ej förhastadt
fattade ett beslut, som kunde medföra kostnader för länet.
Hvad jag nu haft äran anföra till besvarande af Gr. Hamiltons
anmärkntr, anhåller jag måtte få beledsaga motionens remiss
till Utsk.
Gr. Mörner, Carl: Lika med Gr. af Ugglas hyser jag den
önskan, att inom fäderneslandet skulle uppenbara sig en bättre kommunal-anda,
än som f. n. är fallet, men beklagligtvis tyckes samma
likgiltighet för en sådan andas utveckling ännu fortfara, och
har sedan sednaste Riksmöte åtminstone icke minskats. För min
del medgifver jag gerna, att sådana Nämnder, som finnas föreslagna
uti Gr. af Ugglas’ motion, i många hänseenden kunde vara nyttiga.
Den som har någon erfarenhet af förhållanderne i landsorten,
känner likväl huru svårt det ofta är att så organisera Sockennämnder,
att dessa i allmänhet fullt motsvarar sin bestämmelse.
Likväl finnes det f. n. en Institution, som lill en stor del torde
kunna upfylla det ändamål, hvilket motionären afselt med sitt förslag,
nemi. hushållningsSällskaperne jemte deras FörvallningsUtsk.
Jag skulle nästan vilja säga, att dessa sällskaper i de flesta fall efter
min åsigt motsvara de föreslagna Länsnämnderne, enär på de förras
allmänna sammanträden, hvilka inträffa i vissa orter en gång
och i andra flere gånger om året, alla under årets lopp till hushållningssällskapet
inkomna ekonomiska frågor och förslag afhandlas
och beslut deri fattas. Jag vågar således påstå, att vid dessa årligen
återkommande möten, dervid personer med bildning och erfarenhet
från alla delar af länet infinna sig, nästan alla de frågor,
hvilka den värde motionären önskat få afhandlade af Härads- och
Länsnämnderne, komma under öfverläggningar och afgörande.
Såsom Hrrme känna, väckte Gr. af Ugglas vid sista Riksdagen
en motion i enahanda syftning, som den nu afgifna, och för att
undvika vidlyftighet, får jag åberopa de anmärkmr, hvilka då emot
förslaget framställdes, enär jag befarar att förhållanderne under tiden
ej i någon väsendtlig mån undergått förändring. Men ehuru
jag tillåtit mig att yttra någon misströstan om sakens framgång, får
jag likväl förklara, att jag för min del ej skulle hafva något emot,
att det Utsk. hvartill motionen kommer att remitteras, sökte att utarbeta
och för Stånden framlade ett förslag, som upfyllde den utaf
Gr. af Ugglas och mångå med honom hysta önskan om de kommunala
institutionernas utbildning inom landet; men, såsom jag
förut haft äran nämna, befarar jag, att man af skäl, som ofta blifvit
antydde, ännu ej på denna våg kommer längre än hittills, och
att man bör afbida den tid då en bättre kommunal-anda kan upstå.
Att dessa mina amärkn:r måtte få åtfölja motionens remiss,
får jag vördsamt anhålla.
Hr Ribbing, Arvid: Som jag icke var närvar:de, då denna
discussion började, kan jag icke yttra mig öfver hvad som före
min hitkomst blifvit audraget: roen redan under det plenum, då
94
Den 24 December.
Gr. af Ugglas väckle ifrågavarrde motion, föll mig in en lanke, hvilken,
då motiönen nu skall till Ulsk. remitteras, jag anser mig icke
böra undertrycka. Gr. af Ugglas har uttryckt tvifvel, om komraunal-andan
inom landel vore så utbildad, att hans förslag kunde
hafva framgång, och i denna åsigt har den siste värde talaren instämt.
Jag för min del hyser den öfvertygelse* alt kommunalanda
verkligen finnes, men att stora hinder möta för dess trädande i
verksamhet. Dessa hinder bestå egentligen deruti, att mången, åt
hvilken ett allmänt updrag anförtros, anser sig vara af enskildta
angelägenheter förhindrad att updragel fullgöra, eller, om så ej vore
fallet, finner sig ej hafva råd att för det allmänna, utan ersättning
företaga en kostsam resa till den ort, der updraget skulle uträttas,
hvilken merändels, i anseende till de stora distanserna, som i vårt
land förefmnas, torde vara från hans hemvist temmeligen aflägsen.
Så länge skälig ersättning ej lemnäs för det besvär och den kostnad,
man för det allmänna underkastar sig, kan det ej begäras, att
kommunala befattningar skola i allmänhet eftersträfvas. För det
närvar:de finnes åtskilliga sådana befattningar, hvarför ersättning ålnjutes,
såsom, t. ex. updraget att vara God Man vid laga skiften,
och erfarenheten har jemväl ådagalagt, att sammanträdena i och för
laga skiften af de utsedde Gode männen sällan eller aldrig försummas.
Det är således underlåtenheten att ersätta kostnad och besvär
för det allmänna, som hindrat och redan tillintetgjort många ganska
vackra förslag lill åstadkommande af ett utveckladt kommunalväsende
i vårt fädernesland. Bekräftelse å denna sats få vi kanske
till och med inom detta hus erfara — då det möjligen kunde komma
i fråga, huruvida fortsättning af våra förhandlingar härstädes
kunde äga rum i blist af personer, hvilka ansåge sig icke hafva råd
och tillfälle att utan ersättning vid Riksdagen qvardröja för att utföra
det värf, oss åligger. Bör man då förundra sig öfver, om sådant
skulle inträffa i allmänhet inom landet med personer, hvilka öfverhufvud
hafva vida mindre tillgångar, än R. o. Ad.
Detta vare icke sagdt för att motsätta mig Gr. af Ugglas’ förslag,
utan endast för alt framhålla det, i min tanke, väsendtligaste
af de skäl, som hindra förslagets framgång. Förslaget är ingalunda
nytt. Det har tillförene blifvit framställdt och utförligen afhandladt
af många aktade ledamöter af della Stånd, hvaribland särskildt
framstår en, hvilken jag alltid roed högaktning skall minnas, Gr.
Carl Spens. Bans (ankar i ämnet förvaras uti en reservation lill
ett Constit.Utsk:s Betänk:de fur år 1840, och han har der härledt
inrättningen af Länsnämnder från vår historias äldre lider samt visat,
att denna institution har anor, så oförgängliga, att de förr eller
sednare troligen skola göra sig gällande.
Jag ber att i korthet få till besvarande uptaga hvad Gr. Mörner
anfört derom, att Länens nuvarande hushållningssällskaper till
större delen redan upfylla den plats, Ländsnämnderna äro ämnade
att inlaga. Jag kan icke dela denna åsigt, synnerligt af det skål,
att ledamöterne i nämnde sällskap icke åro valda af meöigheterne
och således hvarken hafva något allmänt åliggande att upfylla eller
någon deraf härflytande upmaning alt motsvara det allmänna för
-
Den 24 December.
95
troendet, hvarförutan Hushålls-Sällskaps-ledamölerne sakna den nyligen
omnämnda kostnadsersättningen. De inställa sig ganska
ojemnt och hafva ingen ansvarighet. Hvad de uträttat är alltid utöfver
deras skyldighet, hvad de underlåtit äger ingen anmärka. Vi
hafva ju daglig erfarenhet deraf, att de Nämndemän, hvilka jemte
Häradsh:n utgöra Härads-Rätt, genast lemna denna befattning, så
snart de uttjent den föreskrifna tiden, och hufvudorsaken dertill är
att deras aflöning är så otillräcklig, alt den ej på långt när motsvarar
den tidspillan, som tjenstens utöfvande medförer.
Att nu, såsom det blifvit föreslaget, ytterligare ålägga dem en
befattning, utan ersättning, fruktar jag icke skulle gå an, och man
bör ihågkomma, att om man vill ändamålet, får man äfven lof att
vilja medlet för detsammas upnående. Jag skulle derföre önska,
att Utsk. ville taga i nogsamt öfvervägande de anmärkn.-r jag nu
afgifvit, såsom en anledn. för Utsk. att söka utvägar för kommunalväsendets
utveckling enl. nu väckta förslag så väl utaf Gr. af
Ugglas, som ock af en annan värd ledamot, Hr Tersmeden.
Frih. Raab, Adam Christian: Dä jag vid 2:ne föreg:de
Riksdagar, åren J844 och 1847, väckt motion i enahanda syftning
som den utaf Gr. af Ugglas i sednaste plenum afgifna, anser jag
mig icke böra med likgiltig tystnad låta motionen afgå till Utsk.,
utan anhåller derföre att få beledsaga den med några ord.
Det var icke utan en serdeles tillfredsställelse jag vid förra
Riksdagen hörde denna fråga uptagas af samme värde ledamot, som
nu ånyo bragt frågan å bane och jag får nu uttrycka min förhoppning,
att hans förslag denna gång mätte komma att röna mera framgång
än förut. Man har emot förslaget hufvudsakligen invändt,
att kommunalandan ej skulle här i Sverige vara tillräckligt utbildad,
för att de ifrågasatta inrättningarne skulle kunna komma till
stånd. Jag erkänner vigten af denna anmärkn. Jag medgifver,
att det åberopade förhållandet är fullt sanningsenligt, då man betraktar
sakernas nuvarande skick, men jag anser, att man härvid
bör söka för sig redogöra, hvarifrån denna likgiltighet för deltagande
i allmänna medborgerliga värf härleder sig. Man skall då utan
tvifvel finna orsaken härtill ligga deruti, att folket vant sig att nästan
h. o. h. öfverlåta vården af en mängd angelägenheter åt Styrelsen,
vant sig att, så till sägandes, få födan stoppad i munnen.
Detta är en af den dagliga erfarenheten bekräftad sanning, ty vi
erfara ju oupphörligt, att menigheterne, så väl de större som mindre,
vid hvarje påkommande behof anropa Styrelsen om hjelp, om anskaffande
af spannmål eller andra lifsförnödenheter, m. m.
Dessutom är det en annan omständighet, som menligt inverkat
på det hos oss, ehuru i inskränkt skala, redan befintliga kommunalväsendets
vidare utveckling och hvarvid man ännu ej tyckes
hafva fästat tillräcklig vigt. Man har delat de i socknarne existerande
kommunala bestyren i en mängd serskildta grenar, såsom
Sockennämnd, Kyrkoråd, Skol-styrelse, Fattigvårds-styrelse, Brandstodskomité,
Taxeringskomité ra. m. Härutaf blifver det en naturlig
följd, alt det erfordras ett stort antal kapaciteter, om jag så
96
Den 24 December.
får uttrycka mig, för att fylla alla dessa platser, och än mera för
att åstadkomma nödiga ombyten deri. Om deremot socknarnes alla
gemensamma angelägenheter ofverlemnades åt en enda af folket
vald municipal myndighet, så är jag öfvertygad derom, att denna
myndighet, serdeles om en mera vidsträckt makt lemnades i dess
händer, skulle blifva mera aktad, och alt förtroendet alt blifva vald
till ledamot i en sådan styrelse skulle mera allmänt eftersträfvas,
än som nu är förhållandet. Det blefve naturligtvis äfven lättare
att inom en socken finna några få personer, hvilka intresserade sig
för det allmännas väl och ville göra sig för detsamma nyttige, än
den stora mängd sådana, som nu behöfvas för al t tillbörligen besätta
alla platserne i ofvan uppräknade särskildta nämnder och komiléer.
Samma anmärkn. jag nu gjort i afseende på förhållandet inom
socknarne, kan äfven i viss mån sägas om förhållandet i länen.
Gr. Mörner har nyss nämnt en Institution, som å sednare lider
visat sig vara ganska välgörande, nemi. Hushållningssällskapen. Flera
för hela länet afsedda inrättningar kunna äfven nämnas, såsom
Brandstods-Bolag, pröfningskomiléer o. s. v., hvarförutan Landsh:n
äger att, då lian sådant aktar nödigt, sammankalla socken-Deputerade,
för att höras i afseende å länet röride frågor. Skulle nu alla
de angelägenheter, hvilka f. n. äro åt sistnämnda olika Bestyrelse!-  anförtrodda, öfverlemnas åt en enda myndighet inom länet, blefve
på samma sätt, sora jag antagit fallet böra blifva inom socknarne,
denna myndighets verkningskrets mera vidsträckt och en plats inom
densamma, mera betydelserik och värderad.
Jag ber att, i sammanhang med detta mitt yttrande ang.-de nu
ifrågavaride motion, som jag bekänner mig icke ännu haft tid att
genomläsa, få säga några ord med afseende å en annan motion i
enahanda syftning, hvilken nyligen blifvit väckt af Hr Tersmeden.
Han har, ibland annat, föreslagit, att omfånget af nuvarande sockennämnders
verkningskrets måtte utvidgas, derigenom att åt dem
öfverlåtes en del af polistillsynen inom socknen, vården af alla församlingens
kassor, vården af fader- och moderlösa omyndigas arf,
samt allmänna upbördens uptagande och redogörande. 1 hvad de
3:ne första updragen beträffar, får jag förklara mig beredd att understödja
Hr Tersmedens förslag, ty äfven jag tror, att polisupsigten
inom socknarne skulle kunna lill väsendtligasle delen ombesörjas
af sockennämnden, samt att, -—- hvilket äfven följer af livad
jag förut haft äran anföra — vården af församlingens tillhöriga
kassor jemväl borde åt samma myndighet anförtros, men hvad deremot
den allmänna upbörden vidkommer, anser jag att åläggandet
af ett sådant bestyr nödvändigt skulle leda derhän, att hela sockennämnds-inrättningen
blefve omöjlig att bibehålla, ty jag är fullkomligt
öfvertygad derom, alt ganska få personer skulle vilja inträda i
en nämnd, der ett så ansvarsfullt och onerösl bestyr, som upbärandet
och redovisandet af de allmänna medlen, dem updrages.
Jag ber alt få tillägga att jag anser det vara af stor vigt att, så
länge vi icke äga s. k. Förmyndarekamrar inrättade öfverallt i landet,
det skulle kunna updragas ät sockennämnderna att taga vården
-
Den 24 December.
97
den om fader- och moderlösa barns arf, ty jag har den bedröflig
erfarenheten, att då barua-arf upgå till ringa belopp och något förmyndare-arfvode
således ej är att påräkna, endast torpare oell daglönare
eller andra fattiga personer, kunna förmås alt öfvertaga sådane
förmyndareskap, hvarutaf merändels föijer, att den omyndiga
icke allenast blir i saknad af nödig omvårdnad utan äfven förlorar
det lilla arf han ägde.
Annu en annan anmärkn. emot Hr Tersmedens förslag utbeder
jag mig att få framställa. Han har yrkat, att grunden för sockennämnds-ledadamöternes
valsätt borde så förändras, att den, i st. f.
att, hvilket nu är fallet, vara fast förmögenhet, skulle bestå uti
vissa personliga qvalifikationer, såsom oförvitlig frejd och myndighetsålder,
eller att hvarje till myndiga år kommen, välfrejdad person
skulle äga behörighet att välja och väljas lill ledamot i sockennämnd.
Häremot måste jag på det högsta protestera, för så vidt
man åt samma nämnd vill öfverlåta vården af kassorna och omyndiges
arf, ty, till följd af den likgiltighet, hvarmed förtroendet att
blifva ledamot i sockennämnd eller ombelrodd förmyndarevård om
fattiga barn för närvarande betraktas; skulle det möjligen kunna
hända, att hemmansägarne undandroge sig detta bestyr och i deras
ställe skickade t. ex. sina drängar att utgöra socken-nämnden, hvarigenom
naturligtvis denna institution skulle förlora allt värde och
inflytande.
För att nu återkomma till förslaget ang:de Länsnämders inrättande,
så föreställer jag mig, att ett af de vigtigaste föremålen för
dessa nämnders verksamhet skulle blifva vården om länets fattige,
men jag är derjemte fullt förvissad derom, att fattigvården här i
landet aldrig skall kunna väl bestridas, sä framt icke någon för det
större fatt igvårdsdist ri k tet, eller länet, gemensam kassa lill vägabringas,
utur hvilken kassa de utaf de mindre distrikten, eller sockriarne,
hvilka hafva alt försörja ett större antal fattiga, i jemförelse med
andra socknar, skulle få någon efter omständigheterna lämpad ersättning,
och fattigvårdslungan sålunda socknarne emellan jémnare fördelas.
Den naturliga följden af en sådan åtgärd blefve, alt en socken
icke behöfde, af farhåga alt blifva belastad med för stor fattigvård,
skjuta ifrån sig alla sådana fattiga arbetare-familjer, hvilka icke
redan tillhörde socknen, och att således det obarmherliga, för att
icke säga gudlösa förfarande, som nu äger rum, eller alt den fattige
borlföses från den ena socknen till den andra, skulle uphöra. En
erinran om behofvet af sådana gemensamma fattigvårdskassor finna
vi uti K. M:s propos. ang:de bränvinstillvei kningen, hvaruti anlydes,
att de 300,000 R:dr af de medel hvilka man beräknat kunna vinnas
genom nämnde närings högre beskattning, skulle ställas tili K.
M:s disposition, för att anslås såsom grundfond för inrättande af arbetshus
i alla län, d. v. s. att dessa medel skulle komma fattigvården
lill godo. Går denna förhoppning om ökade statsinkomster i
fullbordan, tror jag ej, att de skulle kunna på något lämpligare sätt
användas, än det, hvaruppå jag nyss anlydt, eller lill inrättande af
allmänna kassor för tillvägabringande af en jemnare fördelning af
2 H. 7
98
D an 24 D ecemb er.
faltigvårdsbördan socknarne emellan. Tillsynen öfver dessa kassor
och öfver medlens ändamålsenliga fördelning torde blifva ett lämpligt
föremål för de nu föreslagna Läns-nämndernas verksamhet.
Slutligen ber jag att få framhålla ännu ett skäl för dessa nämnders
' inrättande. Det gifves en samhällsfråga, om hvilken blifvit
fälldt och uprepadt det bekanta yttrandet, alt den icke kan falla.
För närvar:de är det lyst i denna fråga, men jag hoppas, att den
ännu en gång skall med föryngrad kraft uplefva i fäderneslandet;
och då är vägen för frågans lyckliga lösning banad genom införandet
af nu föreslagna Institution, för hvilken i första rummet Gr. Spens
och efter honom många andra af Svenska folkets representanter så
varmt ifrat.
Gr. Hani i Ilou: Gr. Mörner har yttrat den åsigt, att Länens
Hushållningssällskaper kunna uträtta detsamma, sorn vore ämnadt
att updragas åt de ifrågaställde Läns-nämnderne. Mitt deltagande
i dessa sällskap har öfvertyga! mig derom, att de kunna föga eller
intet uträtta, emedan de icke hafva rättighet att pålägga någon afgift
och således sakna medel, hvarförutan det icke är möjligt att
åstadkomma något gagneligl i ekonomiskt hänseende. Det är derföre
jag ansett, att Läns-nämnderna, beslående af valda ombud, skulle
kunna uträtta hvad som för Hushållnings-sällskapen icke är möjligt,
och det är just med afseende härå som jag önskat, att städerne
skulle hafva obetingad rättighet alt deltaga i Läns-nämnden, hvilken
rättighet Gr. af Ugglas vill hafva inskränkt till vissa fall.
Hr Ribbing: Det, är med auledn. af Frih. Raabs yttrande,
som jag åter begärt ordet, för alt uptaga några hans ord, vid hvilka
jag fästat synnerlig vigt, enär de uttalats af ordhden i det särskildta
s. k. BränvinsUtsk. Han yttrade nemi., att raan kunde hoppas alt
af den inkomst, man beräknat erhålla från den blifvande förhöjningen
i skatten å bränvinsbränningen eller bränvinsminutei ingen —
jag minnes ej hvilkendera — 300,000 R:dr skulle ställas till K.
M:s disposition för att användas i och för fattigvården. Jag deremot
hoppas, att om något af dessa medel kommer socknarne eller
länen till godo, det måtte ske ej genom K. M:s utan direkte genom
nämnde samhällen sjelfva, emedan det sednare otvifvelaktig! skulle
i någon mån kunna leda derhän, att de kontroller, som erfordras
för att dessa ökade skatter skola rikligt och ordentligt inflyta, behörigen
handhafvas. Det är nemi. gifvet, att ifall ifrågavar:de medel
komrae kommunerna omedelbart till godo, desse skulle blifva
mera villige att beifra underslef och försnillning vid bränvinsbränningens
och minuteringens bedrifvande, än som nu är fallet. Vi
veta mer än Väl, huru svårt det är, att, då sådana mål blifva inför
domstolarne åtalade, få sanningen i dagen. En nästan allmän afvoghet
härutinnnan ådagalägges så väl af vittnen som till och med
af nämnden sjelf, enär allmänna tänkesättet f. n. är, att sådana
saker gerna kunna få gå opåtaldta. Enda medlet att bryta denna
opinion vore, enl. min tanke, att låta tillverknings-skalt, botes- och
beslagsmedel, åtminstone till någon betydligare del gå till kommunerna
sjelfva, hvarigenom de naturligtvis skulle blifva intresserade
U e n 24 December.
'.19
att allt i delta afseende ginge rikligt och val ut. I detta afseende
kunna vi ock hämta exempel af Norrmännen.
[ anledn. af della anförande anhöll lii Gr. o. Landtm., alt
discussionen måtte inskränkas lill den nu föredragna molionen, som
borde behandlas af Allm. Besv. och Ekon.Utsk., dit del icke kunde
vara skäl att öfverlemna en discussion om det nu vidrörda ■ ämnet,
hvilket komme alt blifva föremål för eli annat L'lsk:s behandling.
Frih. Raab: Efler det tillkännagivande, Hr Gr. o. Landtm.,
med anledn. af Hr Ribbings yttrande, nu gjort, skulle jag gerna
kunna afstå från hvad jag i samma afseende ämnat yttra, men för
den händelse, att någon annan ledamot af R. o. Ad. i likhet med
Hr Ribbing, skulle så hafva missförstått mitt seduaste yttrande, som
att jag skulle tillåtit mig gifva förhoppningar om stora öfVerskotter
å bränvinsbränningsskatten, sä får jag nu förklara, att jag visst icke
haft för afsigt alt framställa någon egen beräkning, hvilket äfven
varit alldeles för tidigt, utan att jag endast åberopat hvad K. M.
i sin nåd. propos. ang:de bränvinstillverkningeu i berörde hänseende
låtit antyda.
Gr. af Ugglas: Endast med några få ord vill jag ännu en
gång under denna discussion pröfva R. o. Ad:s tålamod. Jag förbigår
allt hvad derunder blifvit i allmänhet yttradt om den inom
landet ännu bristande kommunalandan, hvarom jag uti motionen
tillkännagifvit min enskildta tanke, och skall endast lill besvarande
uptaga några emot förslaget gjorda anmärkn;r, hvilkas gendrifvande
jag anser vara af nöden.
Gr. Mörner har, såsom en betänklighet emot mitt förslags utförbarhet,
framställt de svårigheter, man f. n. har alt kunna få
sockne-nämnderne besatta med skickliga ledamöter, men jag hemställer
till den värde ledamoten, huruvida detta förhållande får antagas
såsom ett ovedersägligt bevis uppå, att de föreslagna Länsnämnderne
ej skulle kunna med tjenliga personer fyllas. Orsaken,
hvarföre fä eller inga utan obenägenhet åtaga sig de kommunala
bestyr, hvilka tillhöra Sockne-nämnden, är utan tvifvel den ringa
vinst och nytta för kommunen, nämnde bestyr medförer. Då
deremot Läns-nämnders verksamhet skulle frambringa resultater, förmånligt
inverkande ej endast på länets allmänna, utan i och med
detsamma på de enskildta individernas ekonomiska ställning, tror
jag att en plats i dessa nämnder snarare komme att eftersträfvas
än undvikas, ty den mäktigaste häfslången för individen att använda
sina krafter i det allmännas tjenst, har altid varit och kommer att
förblifva utsigten att med det allmännas gagn förena enskild fördel
och nytta.
Samme värde talare har jemväl yttrat, att de nu inom de flesta
Län befintliga Hushållnings-Sällskaper skulle hufvudsakligen motsvara
det med Läns-nämnderne åsyftade ändamål. Detta yttrande
har redan blifvit till vederläggning af en annan talare uptaget, men
jag anser mig äfven, med fara att beskyllas för återuprepande, böra fästa
100
Den 24 December.
Hr Gi-.ns uppmärksamhet deruppå, att en sådan motsvarighet icke
äger ram, af 2:ne skäl, nemi. l:o att deltagarne i HushållningsSällskaperne
icke äro af menighelerna valda och utsedda att föra deras
talan, utan endast upträda såsom en samling af enskilta personer,
hvar och en talande blott i sitt eget namn, hvarutaf följer,
att en sådan samling icke äger behörighet att rör:de länets ekonomiska
angelägenheter fatta något beslut, utan endast har sig öppet
att uttrycka sällskapets enskildta åsigter i förekommande frågor, samt
2:o gtt dessa sällskapet-, lill följd af deras nyssnämnda sammansättning
icke kunna besluta öfver någon från länets innevånare utgående
afgift för tillvägabringande af något för länets ekonomiska förkofran
förmånligt förelag m. m. d. Ulan att en sådan rättighet
finnes, skall hvarje försök alt framkalla en lefvande kommunal-anda
stranda, enär sjelfva medlet för befordrandet af denna andas utveckling,
sjelfva nervus rerum felas.
En annan talare, Hr Ribbing, har funnit ett hinder för de ifrägakomne
kommunala institutionernas införande ligga deruti, att någon
ersättning för det updragna bestyret ej vore anslagen. Häruti
har den värde ledamoten misstagit sig. 2:dra mom. af 4:de §. i
3:dje art. om Läns-nämnden lyder nemi. sålunda: ”skjntsersältning
och traktamente, sä ock böter för förfallolöst uteblifvande, bestämmes
af den inom länet första gången sammanträdande Läns-nämnd,
och galle sedan intilldess inom nämnd väckt förslag till ändring
af den näst sammanträdande antages.” Således i fall den
föreslagna Institutionen kommer alt träda i verksamhet, äger hvarje
Länsnämnd rättighet att bestämma den ledamölerne tillkommande
ersättning, som med tillbörligen fästadt afseende på de för hvarje
län serskildta förhållanden, såsom större eller mindre afstånd, större
eller mindre dyrhet för lefnadskostnad m. ra. s., kan finnas lämplig.
För att förekomma att enskild egennytta möjligen skulle kunna
inverka på denna ersättnings belopp, har jag, såsom Hrr:ne funnit
af det nyss uplästa stadgandet, föreslagit, alt sedan den först sammanträdande
Läns-nämnden fastställt detta belopp, det icke skall
kunna förändras, förr än en Länsnämnd derom väckt förslag, och den
derpå följande samma förslag gillat. Deremot har jag icke föreslagit
någon kostnadsersättning för ledamöterne i Härads-nämnden,
af det skäl, att vedergällning för åtagande af smärre kommunalbestyr
i allmänhet icke bör äga rum och icke heller, annat än möjligen
tillfälligtvis, finnes i något annat land än Amerika. Hvad nu
den af mig föreslagna Häradsnämnden beträffar, har jag ansett en
sådan vedergällning desto mindre behöflig, som jag bestämt tiden
för dess sammanträde till dagen efter afslutadt ordinarie häradsting,
vid hvilket merändels en mängd sockneboar från alla delar af häradet
äro närvar:de och således något särdeles betungande onus icke
må kunna anses upkomma derigenom att Härads-nämndens ledamöter
nödgas vid tingstaden qvardröja, oftast kanske endast en dag längre,
än eljest.
Med anledn. af Frih. Raabs yttrande i detta ämne, får jag
förklara, att jag icke i allo gillar hans mening att tillägga Länsnämnden
alla de attribntioner, hvilka f. n. tillkomma en mängd
Den 24 December.
101
inom länen befintliga komitéer och inrättningar. Jag tror nemi.,
att om Läns-nämnden skulle öfvertaga alla de npdrag och allt det
bestyr, som nu utföras af Pröfningskomitéer, lirandstods-liolag m.
fl. d. blefve Nämndens .verksamhet mer än billigt tagen i anspråk
och tiden för dess förhandlingar allt för långt utdragen. Jag vill
härigenom icke hafva sagt, alt eri sådan förening af olika förvaltningsgrenar
under en och samma styrelse icke i framtiden kan och
äfven bör till vägabringas, derigenom att Läns-nämnden lillsätter permanenta
Utskott, hvilka äga att hvar för sig öfvertaga och handlägga
särskildta ärenden och frågor, men jag anser, att en sådan
genomgripande förändring i nuvarande förhållanden bör införas stegvis
och att J^äns-nämnden icke, för att sä säga a priori, bör belastas
med alla hvarje län i dess helhet rörande ärenden, hufvudsakligast
i och för den tidsutdrägt, som sålunda skulle förorsakas.
Frih. Raab har äfven arilydt de föreslagna Länsnämndernes
möjligen blifvande inflytelse i afseende å regleringen af fattigvården,
och de tankar, han härom yttrat, delar jag hufvudsakligen. Jag
tror nemi. icke, att en fullt ändamålsenlig fattigvård kan åstadkommas,
med mindre än att det finnes en Styrelse, hvilken, omfattande
ett vidsträcktare distrikt eller, såsom det blifvit på goda
skäl föreslaget, ett helt län har inseende öfver allt hvad som rörer
fattigvården inom hvarje särskildt fatligvårdssamhälle, och dessas förhållanden
sinsemellan. Endast i afseende å hvad Frih. Raab yttrat
ang:de den gemensamma fattigvårdskassan, hyser jag någon betänklighet.
Jag fruktar nemi., att, i fall en sådan kassa komme till
stånd, kommunen alltför lösligt skulle behandla frågor rör:de dess
fattige och sättet för deras underhåll, i förhoppning att den allmänna
Fattigvårds-Styrelsen skulle i kommunens ställe härom draga försorg,
deruti underlättad af den betydligare penningefond, som stöde
till den förres förfogande. Vida ändamålsenligare, än grundläggandet
af ifrågakomne kassor, anser jag inrättandet af arbetshus vara,
men sådana inrättningar kunna icke med fördel åstadkommas inom
hvarje af de nuvaride små fattigvårdsdistrikten, hvilket är ett ytterligare
skäl för dessa distrikts förenande lill integrerande delar af
ett större samhälle.
Hr Adelborg, Anders Otto: Det är visserligen sanni, och
det kan icke för ofta uprepas, att en allmän kommunal-anda, eller
s. k. public spiril, nästan h. o. h. hos oss saknas och att denna
andas väckande till lif borde utgöra föremålet för hvarje sann fosterlandsväns
ifriga och ihärdiga bemödande; men det är af lika
stor vigt alt välja det rätta sättet för dessa bemödandens verkliggörande,
på det att man icke, i och med detsamma man vill uträtta
något godt i denna väg, förlamar de krafter i landet, hvilka redan
finnas, och visat sig vara nyttiga. Det är en allmängiltig regel,
att ju mera man splittrar krafter och ställer dem särskidt vid hvarandras
sida, äfven om detta skett i den bästa afsigt att genom deras
samverkan åstadkomma det helas båtnad, desto lättare komma
dessa krafter att ställa sig för att så säga diametralt emot hvarandra
och störande ingripa i hvarderas verkningskrets. Jag fruktar, att
102
Den 24 December.
sådant äfven blir förhållandet, om nu förevär:de motion lyckas tillvinna
sig bifall och det deruti befintliga förslag blifver satt i verket.
Den tanke, som ligger till grund för förslaget, är långt ifrån
förkastlig, utan tvertom vacker och förtjent af upmärksamhet,
men motionären har, enl. min öfvertygelse, begått ett väsendtligt
misstag, derigenom att han gifvit dessa Länsnämnder beslutande
rätt och så till sägande fast ståndpunkt vid sidan af den redan
inom länet befintliga centralmyndigheten. På detta vis skulle de
komma i tillfälle alt motverka en duglig och nitisk Landshöfding i
hans embetsmannaverksamhet för länets bästa och dymedelst göra
mera skada än gagn. De böra, i min tanke, vara så konstituerade,
att de kunna underhjelpa Landshöfd:ns bemödanden genom råd och
uplysningar och genom den inflytelse, som en samling af länets
anseddaste män alltid mäste utöfva på de öfrige innebyggarne: men
utöfver denna gräns får institutionens verkningskrets icke skrida,
ty annars utkastas lätt frön tiii osämja och split, som under kommande
tider kunna upskjnta och bära skadliga frukter. I sådant fall
vore det utan tvifvel klokare och nyttigare alt bibehålla och söka utvidga
de redan existerande Hushåll ningssällskapernc. Dessa kunna
nemi. utgrena sig i underafdelfnr, spridda kring'hela länet, så att
t. ex. hvarje Socken utsåge några duglige och nitiske män, hvilka
samfäldt handhafde dess ekonomiska angelägenheter och utläto sig
öfver väckta frågor och förslag, hvarefter deras utlåt, borde remitteras
till länets Hushållningssällskap, hvilket ägde att insända yttrande
i ämnet, antingen lill K.
Dessa Hushållningssällskapets verkningskrets har icke varit så inskränkt,
som man har velat påstå och såsom exempel härå kan jag framställa
det län, inom hvilket jag har min hemort, ty det dröjde icke
lång lid efter Hushållningssällskap blifvit inom länet sliftadt, förr
än delegationer deraf bildade sig i olika delar af länet, bestående
af sådana personer, hvilka förut deltagit i Hushållningssällskapets
förhandlingar och således voro hemmastadde i länets allmänna ärende)'.
Sådana delegationer skulle otvifvelaktigt öfverallt verka fördelaktigt
och, stående i nära samband med sjelfva centralsällskapet,
utan alt derföre bilda något helt för sig i väsendtlig mån bidraga
till länets framåtskridande i materiel förkofran.
Af hvad jag nu haft äran anföra finner fi. o. Ad., alt jag gillar
motionens grundtanke, men icke den form, hvarunder denna
tanke blifvit framställd, dag tror alt ju mera man concentrerar en
kraft, desto starkare verkar den, och att man således icke bör splittra
den makt, som f. n. finnes nedlagd i Landshöfdingens händer. Dessutom
böra vi ihågkomma, att dessa vigtiga embetsmäns tid allt för
mycket uptagas med afgörande af de aldra lumpnaste angelägenheter,
så att de sällan hinna att, som sig vederbör, besöka länets olika
delar och med egna ögon efterse att deras befallningar blifva åtlydda,
hvarföre det icke heller torde vara skäl att öka den redan allt för
stora mängden af Landshöfdines åligganden genom de trassel dylika
nämnder, som de föreslagna, troligen skulle åstadkomma. Snarare
borde man vara betänkt uppå att befria Landshöfd. från ansvaret för en
del af upbörden och en mängd embetsåtgärder samt öfverflytta det
-
Den 24 December.
103
samma, allt etter ärendenas beskaffenhet, på Lands-Sekret. och LandsKamereraren,
samt sålunda gifva den förstnämnde mera tillfälle att
kraftigt ingripa i länets angelägenheter och befordra dess bästa, hvarigenom
jag anser mera godt böra kunna åstadkommas än genom
att vid hans sida ställa en rådslående och beslutande församling,
sammansatt af olika viljor och olika åsigter, kanske ofta ej oberoende
af opinionens vindkast, hvilken sålunda mäste menligt och förlamande
inverka på förvaltningens gång.
Jag anhåller att detta mitt yttrande matte få åtfölja remissen
af ifrågavar.de motion till vederbörligt Utskott.
Hr Ribbing: Då jag redan utsträckt discussionen kanhända
mera än jag bordt, skulle jag icke åter hafva begärt ordet, om jag
ej blifvit dertill föranledd af motionärens sednaste yttrande. Han
upläste en § i förslaget, som utvisade, huru beloppet af den Länsnämndens
ledamöter tillkommande ersättning skulle bestämmas. Men
detta är något helt annat än att säga, hvarifrån de erforderliga medlen
skola tagas och det var hufvudsakligen dervid, som jag i ett
föregående yttrande fästat mig.
Vidare har motionärerf, i fråga om ersättning åt Härads-nämndens
ledamöter yttrat, att det icke finnes något land, hvarest kommunala
befattningar voro förenade nnd aflöning. Men härvid får jag
eriura, att det just är vårt lands egendomliga förhållanden, hvilka
göra bestämmandet af en, icke aflöning, utan blott ersättning, nödvändigt,
såsom jag förut närmare utvecklat. Det särskildta skäl motionären
i samma hänseende anfört, eller att ersättning till Häradsnämndens
ledamöter ej skulle vara behöflig, derföre, alt det ej förorsakade
dessa ledamöter något serdeles besvär att infinna sig på en
bestämd dag före eller efter det ordinarie Häradstinget — jag minnes
ej hvilketdera -— förutsätter den oriktiga tanken, att alla ting
inom Länet skulle hållas pä samma tid, hvilket icke är förhållandet,
enär samma domare har flere ling att hålla, således det ena efter
det andra. Och i alla fall äro tingsställena rätt aflägsna frän residensstaden
eller samlingsstället för Länsnämnden.
Frih. Raab: Gr. af Ugglas har trott mig hysa den mening,
att åt Läns-nämnden genast borde anförtros alla de olikartade updrag
och bestyr, som f. n. utföras af de serskildta myndigheter,
jag i ett föreg:de yttrande omnämnt, samt att således de sednare
skulle' vid Länsnämndernas inrättande uplösas. Sådan var likväl
icke min mening. Jag yttrade blott den tanke, att Läns-nämnderne
borde blifva sä inrättade, alt de småningom kunde i sig uptaga
alla de bestyr hvarom här är fråga. För att icke löpa fara att missförstås,
vill jag med några ord upgifva, huru jag tänkt mig oftaberörde
nämnder böra vara organiserade. Jag har föreställt mig,
att de, s. k. Härads-nämnderna skulle såsom mindre ändamålsenliga
kunna vid inrättningens början uteslutas. Häraderna hafva för det
närvande så liten inbördes beröring att det blott skulle medföra
ökad t besvär, om en fråga, väckt inom sockne-nämnd, först skulle
afgöras af härads-nämnd innan den öfverlemnades till Länsnämndens
slutliga pröfning. Jag har således endast tänkt mig behöflighclen af
104
Den 24 December.
2:ne komnninal-Institutioner, Sockennämnden och Länsnämnden, den
förre omfattande alla de mindre kommunala bestyr, som nu äro
fördelade på en mängd särskildta myndigheter inom hvarje socken,
och den sednare, man må nu kalla den Länsnämnd, Lansförsamling’,
Landskapsting eller hvad annat man finnér passande, utsträckande
sin tillsyn öfver hela länet. Länsnämnden, sammanträdande
en eller tvenne gånger om året, skulle utse en Direktion,
utgörande en föreningspunkt för länets samtliga kommunalmyndigheter,
och hvilken hade sig anförtrodt att ombesörja de olika bestyren.
Sådana har jag tänkt mig grunddragen för de ifrågakomne Institutionerna
och ansett mig skyldig att denna min åsigt tillkännagifva.
Gr. af Ugglas har sagt sig icke kunna dela min mening om
nyttan af inrättandet utaf en för hvarje län gemensam kassa eller
fond, lill bestridande af nödvändiga, hela länet gagnande utgifter och
lill jemnande af fattigvårdstnngan emellan de särskildta kommunerna.
Jag har icke funnit mig öfvertvgad af del skäl, Gr. af Ugglas till
stöd för sin motsatta åsigt anfört, och ber att få nämna, det sådana
kassor äro inrättade i Danmark, under namn af Amt-kassor, och
att de derstädes visat sig vara serdeles ändamålsenliga. Hufvudsyftet
med mitt förslag är att söka förekomma ett obarmhertigt, ja nästan
gudlöst förfarande, som nu icke sällan äger rum och består deruti,
alt en socken anställer, för att så säga, en ordentlig jagt, för alt
befria sig från alla sådana personer, hvilkas hemfallande under fattigvården
befaras. Ett annat, mindre hårdhjertadt samhälle, som
uptagit och herbergerat omnämnde olycklige personer, får, till lön
för sin barmhertighet, vidkännas en ökad faltigvårdstunga, hvars bä,
rande ofta öfverstiger dess krafter. Detta måste erkännas vara en
orättvisa, som förr eller sednare måste uphöra. Jag för min del
har icke funnit något annat medel för åstadkommande af en rättvisare
fördelning af denna tryckande börda, än det jag tagit mig
friheten föreslå, och vidhåller derföre fortfarande den af mig i berörda
hänseende framställda åsigt.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Föredrogs Gr. Sparres Erik, d. 23 dennes på bordet lagda
motion, ang:de dels utfärdande af en förordning i afseende å fullföljden
och behandlingen af mål i HofRäll, dels förlängning till 20
dagar af den i lag stadgade tid för anmälan af missnöje med HofRätts
dom och utslag i tvistemål.
Frih. af Ugglas, Kurt. Gust.: Det är alltid obehagligt att
framkomma med anmärkn:r emot en motion, då motionären är frånvarande,
men då fråga nu är alt remittera Gr. Sparres motion till
vederbörligt Utsi;., kan och bör jag icke återhålla de betänkligheter
emot motionens remiss i dess närvarande form, som hos mig upstått.
Motionären säger, att han såsom sin motion uptager de af
R. St. vid sednaste Riksdag beslutade förslag till Förordningar, dels
i afseende å fullföljden och behandlingen af mål i Hofrätt, dels ock
ang:de förlängning (ill 20 dagar af liden för anmälande af missnöje.
Den 24 Decembei’.
105
mot Hofrätts dom och utslag i tvistemål, med de förändringar
deri, som med anledn. af Högsta Domstolens emot förslagen
gjorda anmärkn:r må finnas nödvändiga och för hvilka i LagUtsk.
närmare skulle redogöras. Gr. Sparre har således förbehållit
sig att få inom LagUtsk. upgifva de förändringar och tillägg
lili ifrägavar:de förslag, han finner nödiga, men genom detta förbehåll
kommer R. o. Ad. att sakna all kännedom om verkliga beskaffenheten
af denna motion, och om R. o. Ad., sådant oaktadt, beviljade
remiss af motionen, kunde möjligen följden blifva den, att
inom LagUtsk. en helt ny motion väcktes. Ett sådant förfarande
är, såsom R. o. Ad. nogsamt har sig bekant, stridande mot Riksd.-  Ordrns 37 §, och R. o. Ad. kunde icke grundlagsenlig! till behandling
företaga ett frän LagUtsk. inkommet förslag, derom fråga
icke förut varit hos Ståndet väckt. Af detta skäl finner jag mig
föranlåten hemställa, att R. o. Ad. behagade förklara, det någon
annan åtgärd med motionen icke f. n. kan ega rum, än att lägga
den till handlingarne.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Efter den utredning af frågan,
Frih. af Ugglas nu gjort, synes det mig vara otvetydigt, att Gr.
Sparres motion i dess närvande skick icke kan till Utsk. remitteras.
Det är R. o. Ad:s pligt att icke tillåta det något grundlagsvidrigt
förfaringssätt under dess förhandlingar eger rum, och det
vore onekligen stridande mot Grundlagen alt medgifva en motionär
att inom Utsk. göra förändringar eller tillägg uti ett väckt förslag,
utan att hafva dessa förändringar och tillägg förut inom Ståndet
upgifvit. Hvarje riksdagsman bör vid motioners väckande, likasom
i andra hänseenden, äga lika rätt, och någon vidsträcktare rättighet
får icke inrymmas en Ulsk:sledamot framför öfriga representanter.
Om Gr. Sparre nu icke vore ledamot af LagUtsk., hade han icke
kunnat framkomma med en så beskaffad motion, som den förevande,
enär LagUtsk. icke kunnat erhålla kännedom af förslaget
annorlunda än att inför sig höra motionären och låta honom framställa
hvad han med motionen afsett. Detta torde vara ett aldeles
oriktigt och för ärendenas lagenliga gång vådligt förfarande, som
derförutan skulle gifva anledn. till oreda och tidspillan. Jag ber
att i R. o. Ad:s minne få återkalla hvad som för några dagar sedan
här tilldragit sig, nemi. då Gr. Rosen, under öfverläggningen
ang:de hans motion om jernvägars anläggande i landet, anhöll att
åtskilliga, för tillfället ej tillgängliga, handlingar skulle få åtfölja
motionens remiss till vederbörligt Utskott. Denna begäran ansågs
då ej kunna bifallas, enär handlingarne ej förut blifvit inför R.
o. Ad. uplästa. Jag inser icke, hvarföre Gr. Sparre nu skulle åtnjuta
bättre rätt, än då tillerkändes Gr. Rosen. Lika med den
föreg:de talaren, anser jag det vara obehagligt att i motionärens
frånvaro bestrida remiss af motionen, men berörde omständighet
får ej inverka på R. o. Ad:s beslut, och det är Gr. Sparres eget
fel, alt han ej iakttagit tiden för motionens behandling.
Jag förenar mig uti Frih. af Ugglas’ yrkande, att motionen
utan vidare åtgärd måtte läggas till handlingarne.
ion
Den 24 December.
Frih. Raab, Adam Christian: Då fråga nu upstått, alt
remiss af Gr. Sparres motion ej matte beviljas samt nämnde ledamot
icke är närvaride, anhåller jag, att motionen måtte blifva
upläst.
I anledn. häraf blef förevar:de motion nu upläst.
Hr Ribbing, Arvid: Sedan motionen nu blifvit upläst och
jag deraf inhämtat, att det förslag, som här blifvit framställdt,
skulle undergå vissa förändringar, för hvilka först i LagUtsk.
skulle redogöras, kan jag icke annat än instämma i hvad de 2:ne
föregrde talarne yttrat.
Hr Hjärne, Harald: Det är utom allt tvifvel, att motio
nen
i dess nuvar:de skick icke lagligen kan till Utsk. remitteras,
men då motionären icke är här tillstädes och den förste värde talaren,
som troligen känner beskaffenheten af de förändringar, Gr.
Sparre ämnat föreslå, icke yttrat något om desammas obehöflighet
eller skadlighet, ville jag hemställa, huruvida det icke kunde vara
lämpligt att upskjuta motionens remiss i närvande ögonblick. Den
kan icke grundlagsenlig! hvila på bordet, umen då det är möjligt
att Gr. Sparre infinner sig under fortgången af detta plenum och
således bl ifver i tillfälle att närmare för motionen redogöra, torde
det förfaringssätt, jag nu vågat föreslå, eller remissens npskjutande
till slolet af plenum, ehuru måhända mindre vanligt, likväl möjligen
kunna finnas lämpligt, helst derigenom måhända kunde undvikas
den alltid obehagliga åtgärden att slutligen vägra remiss af
en motion i dess uphofsmans frånvaro.
Frih. Raab: I samma afsigt som Hr Hjärne, eller för att
söka bereda motionären tillfälle att i frågan sig yttra, får jag åberopa
sisla mom. af 49 § Riksd.Ordn. hvilket tillåter, att, då fråga
upstår, om eller hvart remitteras hör, denna fråga för den
plenidagen lägges på bordet. Då nu fråga här upstått, huruvida
Gr. Sparres motion må kunna grundlagseuligt remitteras eller icke,
anhåller jag att samma fråga måtte hvila på bordet.
Hr Bildt: Jag för min del instämmer desto heldre i Frih.
Raabs förslag, som det aldrig varit min mening att söka afklippa
detta förslag, hvilket måhända är ganska nyttigt, utan endast alt
hindra dess hänvisande till Utsk. i dess nuvarande oformliga skick.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan fiåga huruvida förevande
motion horde remitteras till LagUtsk. upstått och blifvit begärd
på bordet, denna fråga komme att hvila till nästa föredragning.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 23 dennes på bordel
lagda mern. M 6, ang:de bestridandet af kostnaderne för nuvande
Riksdag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., enär det härnäst å föredragn:slistan
förekommande ärende rörde honom personligen, till
Gr Gyldenstolpe, Anton Gabriel, hvilken såsom Fullm. för
Den 24 December.
107
Grefliga Alten Cronhjelm till Flostad JV? 55, var den främsta närvande
ledamoten, öfverlemnat klubban och afträdt, föredrogs och
bifölls StatsUtsk:s d. 23 dennes på bordet lagda mern. M 7, angele
godtgörande af Riksdagskostnaderne för Landtmarskalken och
Talmännen.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, återkom föredrogs och bifölls StatsUtsk:s
d. 23 dennes på bordet lagda mern. JV? 8, äng de förskott
å aflöuingen för den hos RiksStm och Utsk:n anställda betjening.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 23 dennes
på bordet lagda mern. JVf 1), i anledn. af erhållen återremiss
utaf Betänk. M 4.
Hr Edenhjelin, Gillis, upläsle en sålydande motion:
Då R. St. vid senaste Riksdag med omisskännelig och berömvärd
omtanka för det för Rikets försvar så vigtigä Artilleri-vapnets
uprättha 11 ande ej skyggade tillbaka för en ganska betydlig utgift
och tilldelade Artilleri-personalen betydliga löneförhöjningar, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af 1850'års Artilleri-komité
afgifna underd. betänk, och hvarje fosterlandets och vapnets vän
derigenom tillskyndades en upriglig glädje, så var det likväl med
en smärtsam känsla som jag, hvilken vid frågans slutliga afgörande
var hindrad ^af sjuklighet att bevista Riksdagen, fick genom de allmänna
bladen inhemta, att de personer, som ibland Artilleri-befälet
voro de, hvilka kanske i främsta rummet bordt komma i
fråga till löneförhöjning, blifvit uteslutna — jag menar Underofficerare
och deras vederlikar.
Ibland alla de olika befälsgraderna inom Arméen är det ingen
hvars ställning, så väl i ekonomiskt som socialt hänséende, är
så bekymmersam och svär sorn Under-Officetarnes vid den värfvade
Arméen. Utgörande i allmänhet målet för de mindre lyckligt lottade
klassernas Söner, hvilka ingått uti krigstjensten, gifver det åt
dem en alldeles otillräcklig bergning, synnerligast om någon af
dem inträdt uti gifte, pä samma gång som tjenstes^ällningen skiljer
dem från sina fordna kamraters af truppen umgängeslif och lefnadsförhällanden,
samt sätter dem uti en serskild, från de Hesta
öfriga samhällsklasserna afskiljd ställning. Att hjelpa detta senare,
kan och bör ej blifva föremål för R. Stms öfverläggningar,
men det är en så mycket oafvislisrare pligt att lindra deras ekonomiska
bekymmer. Det skulle förvånat mig, att de Stand, som aldrig
glömma att påpeka behofven af bättre lönevilkor för de lägre
tjenstemännen, denna gången glömt dessa, synnerligast det hedervärda
BondeSt. nära stående, aktningsvärda, mindre synliga, men
derföre ej mindre vigtiga delar af Armée-befälet. Om jag ej tagit
för alldeles afgjordt, hvad jag äfven ryktesvis hört vara verkliga
förhållandet, att de blifvit förbisedda vid frågans slutliga afgörande
tillföljd af den glömska som lätt upstår mot slutet af Riksdagarne
när göromålen hopa sig.
Försatt nu glömskan eller förbiseendet ej skall blifva en orätt
-
108
Den 24 December.
visa, är etet som jag, med förtröstansfull förhoppning att R. St. ej
undandraga sig att hjelpa, när behofvet oell billigheten deraf äro
klara, vågar jag föreslå:
l:o Att R. St. bevilja en löneförhöjning af 47 R:dr till hvarje
af Art:ts 7 Tyg-Under-Officerare. Dessa Under-Officerare, hvilka
intill den vid senaste Riksdag beviljade löneförhöjning för Art:s
Styckjunkare alltid ägt samma lönevillkor som dessa — hafva nu
när den Kongl. propos:n ang:de Statsverkets tillstånd och behof vid
1850 och 1851 årens Riksdag ej uptagit dem såsom Styckjunkare
— troligen derföre att de ej stå upförda under denna benämning,
på den upgjorda Staten för Art., utan stå på annan serskild Stat
— gålt miste om denna, för dem högst betydliga löneförhöjning,—
är detta rätt? Få de den föreslagna tillökningen, få de samma lön
som Styckjunkare nu äga.
2;o Att R. St. bevilja åt Art:s Sergeanter, den af 1850 års
Art.-komité äskade löneförhöjning af 29 R:dr för hvardera af de
72 Sergeanterne som tillhöra Art:ts allmänna Stat och de 2:ne
som tillhöra det Norrländska Batteriet.
3:o Att R. St. bevilja Art:ts 3:ne Reg:ls-Hofslagare eller hästläkare
den af nyssnämnde komité begärda löneförhöjning af 219
R:dr för hvardera.
4:o Alt R. St. bevilja en löneförhöjning af 97 R:dr åt Arl:ls
Reg^ts-Trnmpetare och 39 R:dr åt dess Divis.-Trumpetare i öfverensstämmelse
med meranämnde komités Förslag.
Men utom dessa anslag som jemväl blifvit föreslagna af 1850
års Art.-komité vågar jag föreslå ännu ett
5:o eller att R. St. ville medgifva en förhöjning i beklädnadspenningarne
af 20 R:dr för hvarje af Art:ts Reg:ts-, Divisionsoch
Balter.-Trumpelare. Stödjande mig härvid, på billigheten
deraf, att dessa personer, som äro i samma kathegori som UnderOfficerarne,
måtte erhålla samma beklädnadssumraa som dessa erhålla,
och hvilken sannerligen ej är för stor, enär den utgör 70
R:dr b:ko.
De anslag jag nu vågat föreslå R. St. utgöra tillsammans
-
räknade för:
7 Tyg-Under-Officerare å 47 R:dr  329.
74 Sergeanter å 29 R:dr . . .' 2,!46.
3 Hästläkare å 219 R:dr  657.
3 Reg.-Trumpetare å 97 R:dr 291.
8 Divisions-Trumpetare ä 39 R:dr _^l£l_3,735.
med beklädnadspenningar för
3 Reg.-Trumpetare å 20 R:dr  60.
8 Divisions-Trumpetare ä 20 R:dr 160.
16 Batteri-Trumpetare å 20 R:dr  320.
Summa B:ko R:dr 4,275.
Mången tycker måhända att denna fråga bordt vara föremål
för Regeringens omsorg och att jag ej bordt liksom gå dess tillgöranden
i förväg — jag säger i förväg, ty ehuru jag i den Kongl.
Den 24 December.
i 09
propos:n om Statsverkets tillstånd och behof ,ej funnit någonting
rör:de denna fråga antydl, så tager jug dock alldeles för gifvet att
Regeringen behjertat de ifrågavande personernas bekymmersamma
ställning, ehuru den ej nu, då den har föreslagit så många andra och
ur .en måhända större synpunkt vigtigare anslag, ansett sig böra
framkomma med flere s. k. personella anslag än den redan gjort.
Men det torde få förlåtas en gammal man, som största delén af
sin tjenslbara ålder sökt tjena sin Konung och sitt Fosterland såsom
Artillerist och derföre mer än någon annan kanske känner
huru det är af behofvet högt påkalladt att hjelpa dessa sina fordna
kamrater — att nu fästa R. Stms upmärksamhet på denna sak.
Sedan jag nu af pligt och rättskänsla upmanad, sökt väcka
upmärksamhelen pä ännu qvarstående missförhållanden vid ArtilleriUnderbefälets
lönevilkor, så ber jag att lill R. Surs behjertande fä
framställa en annan omständighet, som rörer sjelfva truppen, icke
allenast vid Art. utan vid hela den värfvade arméen. Förhållandet
är nemi. det, att truppen vid denna del af arméen äger utom brödportion
in natura, G å 8 sk. kontant om dagen i gage, varierande
för olika Regrten både inom och utom samma Garnizonsorter.
Otillräckligheten af detta gage är allt för mycket i ögonen fallande
när man ihågkommer att Garnizonsorterna äro de dyraste ställena i
Sverige. Med förtjenstfull omtanka söka de vid Reg:tena inrättade
kokinrättningarne att medelst klok hushållning bereda truppen den
största möjliga matportion, som för deras gage kan erhållas; men
det oaktadt, och oaktadt att dessa kokinrättningar tid efter annan
fått understöd af extra medel, så hafva dock Soldaterna knappt mer
föda än som fordras till deras lifsuppehälle. Soldaten, i allmänhet
utan någon ljusare framlid, ständigt färdig att offra lif och blod för
Fäderneslandet, borde dock påräkna en fullt tillräcklig, ehuru tarflig
föda. Sjelfva kreaturen gå ej miste härom och Arméens hästar
erhålla alltid sina bestämda portioner af hö, halm och hafra, ehvad
priserna än upgå för dessa varor — är ej truppen lika mycket
värd? — jag begär nu ej annat än att truppen måtte erhålla samma
rättighet som hästarne eller att den måtte tilldelas för hvarje
dag en bestämd matportion in natura, så att äfven truppen må
kunna påräkna en tillräcklig föda — är delta obilligt? — jag tror
det ej och tror ej heller att någon finnes, som ej härutinnan tänker
lika med mig. Detta är ock orsaken, hvarföre jag ännu en
gång vid långt framskriden ålder vågat framträda inför R. o. Ad.
och Rikets öfriga Ständer med några ord, sorn jag vill hoppas till
hjelp för dem, som jag fordom fört till strid för Konung och Fosterland,
för dem för hvilka jag, så länge mitt hjerta klappar, alltid
skall känna lika mycken tillgifvenhet som högaktning.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till StatsUtsk.,
öfvertygad att det Höglofl. Utsk., på officiel väg lätt kan inhemta
de uplysningar som måhända fordras för utredandet af den senare
delen af min motion.
Efter upläsningen häraf yttrade Hr Eden hjelm:
Som tillägg lill den skriftliga motion jag nu haft äran anföra
110
Den 24 December.
får jag vördsammast fästa Höglofl. R. o. Ad:s upmärksamhet på den
myntförändring som egde rum under 1760-talet, (jag vill minnas
1763 eller 1764) då många rika män blefvo från betydlig rikedom
bragte så godt som till tiggarstafven. Värfvade arméen, som till
denna lid var väl lönad och besoldad, ehuru den då var ganska
betydlig, mot hvad den f. n. är; blef genom denna myntförändring
bragt till fattigdom, och truppen, hvad aflöningen beträffar, salt i
samma kalhegori som fästningsfångarnes.
Ar 1795 kom jag i tjenst vid dåvar:de Ambassadören Frih.
Sprengtportens värfvade Reg:te, då truppen hade 1 \ sk. b,:ko utom
brödet i daglig aflöning, hvilken aflöning räckte till i början af
1800-talet, då aflöningen ökades runstycksvis i mån efter som kopparslantarue
i vigt förminskades, lill dess slutligen truppens gage ökades
till 6 sk. b.ko om dagen; men när mannujemför dessa 6 sk:s vigt
med det kopparmynt 1.J sk., som på 1790-talet tilldelades värfvade
Soldalen, och erhindras ali en T:a råg dä kostade 2 R:dr högst 2
16 sk. och nu omkring 20 U:dr, så kan åtminstone icke jag finna
annat, än att värfvade Soldalen är sämre aflönt nu än på 1790-  talet och alt man genom detta sorts system bringat många dugliga
Artillerister och Soldater till förtviflan, som ofta derigenom göra
brott, för alt blifva befriade från den tjenst de oförsigtigtvis åtagit
sig, och slutligen derefter befolka fästuingarne och korréklionsinrättningarne,
som nu troligen kosta Staten vida mer än hvad värfvade
Arméen kostade på 1760-talet, då de af sin aflöning egde fullkomlig
bergning. Della mitt yttrande torde få åtfölja motionen lill
vederbörligt Utskott.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Arl.-Komiléen hade uti ett
före sistl. Riksdag afgifvet Betänk, föreslagit de lönetillökningar för
Art:t, som funnits behöfliga. K. M., som troligtvis fann att rikets
tillgångar skulle komma all tagas i anspråk för än vigtigare behof,
äskade i Sin till Ständerna då afgifna propos. ang:de Statsverkets
tillstånd och behof endast en del al hvad Komitéen ansett böra
fordras. SlatsUtsk. nedprulade ytterligare hvad K. M. begärt såsom
tillökning uti Arlilleripersooaleus löner. Då delta ärende härstädes
till behandling förekom, föreslog jag,, alt Art.-Reg:tenas Officers-Corpsers
lönebelopp skulle bestämmas i likhet med GardesReg:tenas,
och della mitt förslag lyckades tillvinna sig R. o. Ad:ns
bifall. Orsaken, hvarföre jag vid samma tillfälle icke uptog frågan
om Art:ls Under-Officerares löner, var den, att jag icke kände i
hvilket förhållande dessa löner stodo till Under-Officerarnes aflöning
vid Gardena. Att R. o. Ad:s beslut i denna fråga sedermera blef
R. Sl:rs, derför hade man alt tacka den varma nitälskan för landets
försvar och derigenom betryggade ära, som bystes af R. o. A:ds,
PresteSfis ledamöter samt af några personer af Borgare- och BondeSl:n,
hvilka uti det förstärkta StalsUtsk., dit frågan slutligen
kom, röstade för R. o. Ad:s beslut. Då nu motion om förhöjning
i Artis Under-Officerares allt för knappa aflöning blifvit inom delta
Stånd väckt, anser jag mig icke böra lemna obegagnadt detta tillfälle
att hembära motionären uttrycken af min djupa tacksamhet för
Den 24 December.
lil
den varma kärlek, hvarmed han under sitt långa och gagnande
lefnadslopp städse omfattat det vapen, som haft den äran att stå
under hans befäl. Jag tillåter mig icke något vidare ordande i afseende
å den nu väckta motionen, dels emedan jag i allmänhet
anser det vara obehöfligl att vid motioners remitterande förorda eller
afstyrka desamma, enär de i Utslcn komma att undergå behandling
af sakkunnige personer, dels ock emedan jag, hvad denna
fråga särskildt beträffar, har mig bekant, att i StatsUtsk, finnas
varma vänner af Artillerivapnets bestånd och utveckling; och anser
jag mig slutligen böra erkänna det förbiseende af Art:s Under-Officerares
behof af ökade löneförmåner, som jag vid förra Riksdagen
lät komma mig till last, då jag föreslog den propos., som sedermera
blef R. St:rs beslut i frågan.
Remitterades till StatsUlsk.
Gr. Taube, Henning Edvard, upläste 2:ne motioner af
följande innehåll:
1 :o.
Med Lagmans- och Kämners-Rätternes uphörande försvunno
ur vår Lag stadgandet om en s. k. ”Summa appellabilis”, eller
om ett visst belopp i penningar, hvartill ett tvistemål skulle upgå,
för ali dragas under Ofver-Rätts pröfning. Erfarenheten har redan
visat att uphäfvandet af stadgandet härom var mindre välbetänkt;
frågor af den ringa vigt att de stundom endast angå några skillingar,
fullföljas genom instantierna, utan ringaste båtnad för parten, som,
äfven om han vinner ändring i Under-Rättens utslag, likväl, lill
följd af Lagens stadgande, alt, i sådant fall, rättegångskostnaden
skall parterne emellan qvittas, måste vidkännas kostnader vida öfversligande
värdet af tvistens föremål. Det enda resultatet af detta
fullföljande af tvistemålen blir således alt Ofver-Domstolarnes tid öfver
höfvan uptages, utan nytta för parterne. De omkostnader part
måste vidkännas vid fullföljd af ett mål i HofRätt torde, med inberäknande
af Utslagslösen, arfvode till fullmäktig m. m. kunna anses
minst upgå till 20 å 25 R:dr R:gssedlar, och jag får således
föreslå, att, pä sätt i 7:de och 16:de § af 25 kap. R.B:n af 1734
års lag varit föreskrifvet, för vad emot Lagmans- och RådstufvuRätts
Dom stadgas mätte, alt vad emot Härads-Rält eller Rådstufvu-Rdtts
dom eller Utslag, endast skall vara tillåtit, der
hufvudsaken, med ränta eller afgäld som fordras, stiger öfver
Femtio Daler, utom Rättegångskostnaden.
Örn remiss till LagUtsk. anhålles vördsammast.
2:o.
Svenska jordbruket har onekligen i sednaste tider gjort stora
och betydliga framsteg, och hvarje fosterlandsvän kan ej annat än
hjertligen glädja sig häråt. Olyckligtvis, hafva dock dessa framsteg
skett i en ensidig riktning, då spannmålsodlingen utgjort jordbrukarnes
förnämsta ögonmärke, eller en större produktion af potates
112
Den 24 December.
nära nog uteslutande afsetts för bränvinsbränningen, som slukat icke
allenast det mesta af denna rotfrukt, utan derjemte ganska betydliga
qvantileter af den spannmål, som inom landet producerats. Följden _
har varit all fodervexlodlingen i allmänhet försummats, eller åtminstone
tillbakasats, och alt ladugårdsskötsel!! kommit att förblifva nära
nog på samma låga ståndpunkt, som den beklagligtvis i långliga tider
bos oss innehaft. Omsider har man funnit misstaget, och insett
nödvändigheten af ett annat hushållssystem. De olägenheter,
vådor och olyckor, som bränvinsbränningen och den omåltliga förtäringen
af spritdrycker alstrat, erkännas nu lyckligtvis allmänt; och
alt bränvinsbränningen måste inskränkas, derom finnes icke mera
än en tanke. Förr eller sednare — och jag hoppas att det må
ske redan vid denna Riksdag — måste så beskaffade lagstiftningsåtgärder
vidtagas, att bränvinsbränningen må komma att uphöra alt
vara något bihang till jordbruket, och jordbrukaren måste derföre
vara betänkt på alt skaffa sig inkomster från annat båll, än att sjelf
upbränna, eller till liränvinsbrännaren försälja sina skördar. Den
enda säkra vägen lian härvid bar alt beträda, blir att vända sig
till den hittills försummade ladugårdsskötseln, samt alt genom odling
af fodervexter, omsorgsfull vård af sin boskap, och ändamålsenlig
behandling af ladugårdsprodukterna skaffa sig nya inkomstkällor.
Landtbruket skall ock i längden härpå icke förlora, utan
tvertom göra en ansenlig vinst genom ökade och säkrare sädesskördar,
allt efter som åkerjorden bättre kan gödslas, samt genom försäljning
af ladugärdsprodukter, som, dä de äro af god beskaffenhet,
alltid på verldsmarknaden äro lätt afsät t liga till höga och föga ombytliga
priser. Ofvergången blir tvifvelsutan svår, och kommer alt
kännas bitter, synnerligast om på förhand ingenting blifvit gjordt,
för alt underlätta densamma. Allmänhetens båg och upmärksamhet
måste derföre vändas åt de nya källor lill förvärf, som landtbruket,
rätt skölt, i rikt mått erbjuder genom en omsorgsfullt bedrifven boskapsskötsel
i förening med beredning af smör och ost efter ändamålsenliga
methoder. Allt, som kan bidraga till boskapsskötselns
och mejerihahdleringens förkofran och upblomslring, är sålunda för
hela vår ekonomi nu af yttersta vigt, samt bör af statsmakterna underlättas
och upmuntras.
Den ringa upmärksamhet man hittills hos oss i allmänhet skänkt
ladugårdsskötseln, och den stora svårigheten, för att icke säga sällsyntheten,
att erhålla tjenare, som förstå att rätt sköta kreaturen, samt att
ändamålsenligt bedrifva mjölkhushållningen, torde vara nogsamt kände
saker, för att bär endast behöfva antydas. I st. f. att Sverige borde kunna
producera icke blott sitt eget behof, ulan derutöfver, af smör, ost, kött
och öfrige ladugårdsprodukter, måste vi med ansenliga summor härför
årligen skatta till utlänningen, till följe deraf alt ladugårdsskötseln, och
hvad dermed äger sammanhang, hos oss felaktigt handhafves. Följderna
häraf hafva varit och äro högst bedröfliga, och något bättre är ej
att emotse, förr än sundare äsigter hunnit i landet spridas rörande
boskapsskötselns bedrifvande i allmänhet, jemte insigt uti alla detaljerna
för en ändamålsenligt bedrifven mjölkhushållning; — och för
alt
Den 24 D eceraber.
113
att kunna vinna någon säker förbättring uti boskapsskötseln och
serskildt uti den så ytterst maktpåliggande, men hittills hos oss mycket
försummade mejerihushållningen, är det lika vigtigt att vid våra
landtbruksläroverk undervisning meddelas i husdjursskötseln, samt
uti allt hvad till en väl ordnad mjölkhushållning hörer, som uti
sätten för jordens bearbetning och brukning. Ty endast härigenom
kan man motse, alt kunskaper och insigter efter hand allmännare
skola spridas i landet, icke blott uti hvad som rörer jordbruket i
allmänhet, utan äfven med hänseende till boskapsskötseln och dess
rationella bedrifvande. Men landlbruksläroverken måste, för ali kunna
behörigen verka i denna riktning, sättas i det skick, att de kunna
svara mot tidens fordringar äfven härutinnan, hvilket ännu ej är
händelsen med vårt enda Landtbruksinstitut, och ä hvilken omständighet
jag velat fästa R. H. St:rs upmärksamhet. Jordegare inom
Upsala län, har jag vid åtskilliga tillfällen besökt Ultuna Landtbruks-Institut,
och dervid tagit närmare kännedom om denna nyttiga
läroanstalt, samt mäste beklaga alt Institutet ej eger något
mejeri, och alt ladugården, hvarest K. M:s o. Kronans dyrbara och
utmärkt vackra Stam-Holländeri af Ayrshire-race herbergeras, är,
såsom distriktets Revisorer ock anmärkt, ”med hänseende till dess
osunda läge, samt dess bofälliga och i öfrigt mindre ändamålsenliga
beskaffenhet, ingalunda motsvarande hvarken behofvet eller nutidens
fordringar, ej ens å enskilde personers egendomar,
således än mindre å en så beskaffad Statens mönsterinrättning
som Ultuna, äfven i detta hänseende, borde vara." Jag
anför detta ej för alt klandra Landtbruks-Institutet eller dess Styrelse,
ty jag känner nogsamt, att Styrelsen, som med berömvärdt
nit och lyckad framgång handhaft Institutets organisation, saknat
medel att efter önskan ombygga ladugården, äfvensom att upföra
en så väl behöflig mejeribyggnad.
De medel Institutet för dess organisation bekommit, nemi.:
anslaget motsvarande Kungsgårdens afkastning, '
4,000 R:dr B:ko för åren 1841 — 1848 . . 32,000: — —
samt d. 15 Dec. 1849 af Sjette Hufvudtilelns besparingar
. 11,059: 23. 8.
Summa B.ko R:dr 43,059: 23. 8.
hafva, efter hvad Institutets reviderade och godkände räkenskaper
utvisa, användts till upförande af de byggnader, som i första band
voro oundgängliga i och för undervisningen, samt till logementer
åt Lärare, Elever och Lärlingar, för hvilka byggnader utbetalts, efter
det vid entreprenadauklion gjorde lägsta anbudet, 29,705 R:dr
4 sk. 3 rst.; •— och till anskaffande af de inventarier, som till Institutet
och dess jordbruk erfordrats, hvartill varit att tillgå återstoden
af statsanslaget 14,354 R:dr 19 sk. 5 rst. samt det räntefria
lån, stort 10,985 R:dr 18 sk. 5 rst., som K. M. i Nåder beviljat
Institutet, och hvarå afbetalningen redan börjats, samt framgent skall
bestridas af Institutets löpande årliga statsanslag. De med organi2
II. 8
114
Den 24 December.
sationsmedlen upförde byggnaderne och Institutets inventarier, hvilka
sednare, oberäknad inneliggande spannmål, vid innevande räkenskapsårs
början upgingo till en summa af 40,787 R:dr 28 sk. 6
rst. b:ko, äga, såsom Institutets Revisorer äfven anmärkt, ”fulleligen
motsvarande värdet för de å Institutet nedlagde kostnader.” Men
till en af behofvet högeligen påkallad ny ladugårdsbyggnad och
en mejeribyggnad — om nödvändigheten af hvilka byggnader sä
väl Institutets Styrelse som Revisorerne gjort underdåniga erinringar
— hafva medel icke förefunnits, oell Institutet sålunda måst deraf
vara i afsaknad.
På det att denna beklagliga brist med görligaste första må
kunna uudanrödjas, och Institutet, såsom en högre läroanstalt för
landtbruket, må kunna fullständigare svara mot sin bestämmelse,
samt sättas i tillfälle att lemna fullständig undervisning sä väl uti
hvad sorn, rörer husdjurens skötsel, värd neli förädling i allmänhet,
sora serskildt uti hvad som hörer till ladugårdsskötsel n och mejeri -  handteringen, får jag således föreslå, att den summa, 33,544 R:dr
b:ko, som efter de af Läns-Byggmästarne E. Ronell och P. J. Pettersson
upgjorda kostnadsförslager, och hvilka kostnadsförslager,
såsom mig nu icke tillgängliga, jag anhåller alt till StatsUtsk. fä
framdeles öfverlemna, erfordras för upförando af en ladugårds- och
mejeribyggnad vid Ultuna, mätte af 11. St. lill detta ändamål anvisas,
så att härigenom vid Institutet, derifrån ärligen utgå Elever
och Lärlingar till landets alla delar, ladugårdsskötsel och mejerihandteringen
måtte kunna bedrifvas så, att Institutet äfven härutinnan
kunde tjena såsom ett praktiskt exempel på en i allmänhet
väl ordnad landthushållning; och derjemte den stora fördelen vinnas,
att genom de personer, hvilka ä Ultuna blifva anställda vid
ladugården och mejeriet, och hvilken tid efter annan kunde och
borde ombytas, tillfälle blefve beredt att få i landet efter hand
spridda sådana personer, som i ladugårdsskötseln och mejerihandteringen
ega önskvärda insigler, samt den vana och färdighet vid
boskapens skötsel, vård och utfodring, så ock vid mjölkhushållningens
ändamålsenliga handhafvande, sorn nödvändigt fordras, så framt
boskapsskötseln med framgång skall kunna bedrifvas. För inöfning
af det praktiska i hithörande ämnen, blefve dä äfven tillfälle att
till Institutet insända personer, att der viss tid ijenstgöra, och skulle
dessa, då de till sina hemorter återvända, jemte öfrige personer,
som från Institutet komma att i landsorterna spridas, snart och
kraftigt bidraga till en bättre bedrifven och lönande boskapsskötsel,
samt de kostnader, som härföre utlagts, sålunda mångdubbelt inom
kort tid återbetala sig.
Det är af detta skäl, och med stöd af de åsigter, som vid
våra allmänna landtbruksmöten så högt uttalats, som jag ansett mig
befogad att väcka denna motion, för hvilken jag hoppas så mycket
snarare vinna R. H. Stirs bifall, som Ultuna är en för hela
landet inrättad läroanstalt, förlagd på en K. M. och Kronans egendom,
och der sålunda alla byggnader och inrättningar äro och förblifva
K. M:s och Kronans tillhörigheter, likasom alla de förbätt
-
Den 24 December. 115
ringar, som vare sig uti jordbruket eller åbyggnaderne vid Institutet
tillvägabringas, äro en vinst för det allmänna — ej för någon
enskild. Enskilda afsigter och földelar äro sålunda alldeles
främmande för den motion jag nu vackt. Den afser en allmänt
nyttig sak, en fråga af utomordentligt stor vigt för hela vår landthushållning,
en fråga, af hvars lösning det kommer att bero, huruvida
boskapsskötseln och hvad dermed eger sammanhang, fortfarande
skall anses för något underordnad!, som vid en allmän,
för landtbrukets utveckling stiftad läroanstalt skulle kunna framgent
lemnäs liggande nere, såsom det ej förtjente att dertill ansloges
en ringa del af de medel, som vid denna riksdag torde
blifva att påräkna för landtbruket och näringarna i allmänhet.
Jag föreställer mig, ja! jag hyser det glada hoppet, att Rikets uplysta
Ständer omöjligen skola kunna tillstädja, att vid vårt nuvarande
enda Landtbruks-Institut den omförmälde vigtiga delen af
landthushållningen fortfarande skulle hållas tillbakasatt; utan att
R. St. tvertom, genom bifall till min nu väckta motion, sätta Institutet
i tillfälle alt på bästa och ändamålsenligaste sätt bedrifva
äfven denna del af landthushållningen, och sålunda genom sprid
ning
af i ladugårdsskötsel och mejerihandteringen kunnige personer
kunna verka till en väsendtlig och högst nödig förbättring i
hela vår ekonomi. — Jordbruket är och förblifver landets modernäring.
Ju högre denna i alla dess grenar kan updrifvas, desto
större vinst är det för Staten: desto mera ökas nationalförmögenheten
samt alla källor till förvärf, och desto lättare blir det
för folket att bära skattebördorna. Hvad som påkostas, för vinnande
af detta stora mål, skall alltid bära rika och välsignelse
rika
frukter, så väl f. n. som ännu mera för kommande generationer.
Om remiss till StalsUtsk. anhålles vördsammast.
Dessa motioner begärdes på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
8
lili
Den 28 December f. in.
Onsdagen den 28 December 1853.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 4 prot.utdr. för d. 24, och pleni-prot. förd. 14 dennes.
Föredrogs ånyo Gr. Sparres, Erik, d. 23 och 24 dennes
på bordet lagda motion, ang:de dels utfärdande af en förordning i
afseende å fullföljden och behandlingen af mål i HofRätt, dels förlängning
till 20 dagar af den i lag stadgade tid för anmälande af
missnöje med HofRätts dom och utslag i tvistemål.
Gr. Sparre: Frånvarande vid R. o. Ad:s senaste plenum har
jag sedermera erfarit att betänkligheter upstått i fråga om remiss
af en af mig inlemnad motion, och anhåller i anledn. deraf att få
afgifva följande förklaring.
Vid sista Riksdagen beslöto R. St. för deras del, utfärdande
af en förordn. om fullföljd af mål ifrån HofR.na. Vid granskning
inom Högsta Domstolen af detta förslag, framställdes deremot anmärkn:r,
hvilka, om icke hvar för sig, åtminstone i sin helhet,
ledde dertill, att K. M. på förslaget icke ansåg sig kunna fästa något
afseende, eller åt detsamma gifva sin sanction. Behofvet af
en författning ronde förändring af tiden för ansökningars ingifvande
om tillstånd att söka nådig revision, är, jag vågar påstå det,
ibland pluraliteten af HofR:nas Ledamöler erkänd, om också meningarna
kunna vara delade emellan de af R. St. vid sista Riksdagen
beslutade förslag till förordning och lämpligheten eller befogenheten
af de aumärkn:r Högsta Domstolen framställt. För min
del vill jag, med erkännande i öfrigt af dessa anmärkn:r, i fråga
om en af dem icke obetingad! medgifva, att förslaget i anledn.
deraf må ändras; men jag vill icke genom ensidigt vidhållande i
detta afseende af min mening, motverka förslagets möjliga antagande,
och jag afsåg derföre att underställa LagUtskis bedömande
befogenheten af dessa anmärkn:r. Det är på sådan grund som jag
i min motion nämnt, att jag, såsom min motion, ville framställa
detta förslag med de förändringar, som i anledn. af Högsta Domstolens
anmärkn:r må finnas nödiga, hvarmed jag ansåg mig hafva
uttryckt, alt bedömande af frågan icke tillkom min utan Utsk:s
pröfning, enär jag icke med dessa ord gerna kunde afse mitt eget
bedömande, hvilket borde förutsättas såsom afgjordt; men då jag,
såsom Ledamot af LagUtsk. skulle komma att deltaga i utarbetande
af det förslag, som af min motion skulle komma att blifva en följd,
om motionen godkändes, så ville jag icke här inskränka motionens
syfte, genom uttalande af den ena eller andra åsigten, utan framställde
förslaget med de förändringar, som dervid kunde göra sig
gällande. Jag anser så beskaffade framställningar lämpliga, derföre
att det händt förut i LagUtsk., att då en motion uti en syftning
blifvit framställd, det har blifvit ifrågasatt huruvida LagUtsk. vore
Den 28 December f. m.
117
behörigt att göra förändring deraf i en annan syftning, och jag ville
derföre framställa förslaget alternativt, hvilket jag anser hafva varit
min rätt. Jag erkänner likväl att i fortsättningen af motionen insmugit
sig en otydlighet, för hvars tillkomst jag är skyldig mig
sjelf att inför R. o. Ad. redogöra. Jag hade nemi. vid upsättning
af motionen skrifvit: ”Jag framställer förslaget med de förändrin
gar,
som må anses nödvändiga och för hvilka jag, för att icke uptaga
R. o. Ad:s tid skall närmare redogöra i LagUtsk., dit jag
anhåller att denna motion måtte remitteras”; men till följd af en,
hos jurister bruklig praxis, hade jag satt följden efter orsaken sålunda:
”med de förändringar deri, som i anledn. af Högsta Domstolens
anmärkn:r må anses nödvändiga och för hvilka jag skall redogöra,
hvarigenom jag erkänner att meningen blef den, att jag
skulle för de förändringar, sora kunde finnas nödvändiga i Utsk.
redogöra. Jag ombesörjde icke sjelf renskrifning af motionen och
förbisåg vid läsningen deraf att min mening icke var uttryckt såsom
jag skulle hafva önskat. För att nu förekomma allt missförstånd
af den lydelse, som motionen har fått, är jag beredd att
derutur utesluta den sista delen af slutmeningen, som böljar med
”och för hvilka jag, för alt icke uptaga R. o. Ad:s lid, skall närmare
redogöra i LagUtsk , dit jag anhåller att denna motion måtte
remitteras.” Jag föreslår således att dessa rader måtte utgå och
hoppas att sedermera ingen tvekan om motionens mening eller
min rättighet att framställa förslaget i motionsform vidare skall ega
rum och alt R. o. Ad. således icke heller skall finna något hinder
för alt till LagUtsk. remittera motionen.
Frih. af Ugglas, Carl Gustaf: Sedan Gr. Sparre numera
gått, om jag så får uttrycka mig, min önskan till mötes, så lill
vida att han förklarat sig villig att utesluta de sista raderna af motionen,
mot hvilka jag förra gången framställde anmärkmr, och då
motionen således skulle komma att sluta med den förklaringen, att
han uptager såsom sin egen motion de af R. St. vid sednaste Riksdag
beslutade förslag till Förordn:r i berörde ämnen, med de förändringar
deri, som med anledn. af Högsta Domstolens berörda anmärkmr
må finnas nödvändiga, så har jag ingenting vidare att yttra,
utan återtager min i sista plenum gjorda framställning om motionens
läggande till handlingarna.
Hr Bi ld t, Didrik G i 11 is: Då jag i sista plenum äfven
hyste betänklighet alt för min del godkänna en remiss af den utaf
Gr. Sparre då framställda motionen, så får jag äfven nu förklara,
att jag är villig afstå ifrån den remissvägran, som jag då ansåg R.
o. Ad. böra göra, så vida nemi. de af Gr. Sparre nu föreslagna
förändringar blifva af R. o. Ad. godkände. Jag anhåller dock alt
sedan förändringen vidtagits, motionen i sin helhet måtte blifva
upläst, så att ingen tvetydighet kan komma att ega rum.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått blef ifrågavar:de
motion remitterad till Lagutskottet.
118
Den 28 December f. m.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om icke, då discussioneu
ronde den nu remitterade motionen uteslutande afsetl
formen och icke hänfört sig till motionens nu förändrade innehåll,
R. o. Ad. funné öfverflödigt att jemväl discussionen remitterades
till LagUtsk,, ropades ja, hvarjemte
Hr Bildt, anmälde sig och yttrade:
Den af Hr Gr. o. Landtm, nu gjorda anmärkn:n är naturligtvis
riglig och jag hemställer ödmjukligen, huruvida den discussion,
som varit förd i detta ämne, må anses behöfva i prof. qvarstå.
Hela discussionen afser ingenting annat än att rälta ett begånget
formfel och det tjenar således till intet alt i prot:na qvarhålla densamma,
hvadan jag hemställer att den måtte ur protma uteslutas.
Häruti instämde Frih. af Ugglas och Hr Ribbing, Arvid,
men
Gr. Sparre anförde:
Då jag icke vill göra mig skyldig lill en grundlagsöfvertrådelse,
men deremot erkänner milt förbiseende alt icke hafva genomläst
motionen efter dess renskrifvande, så får jag förklara att
jag icke kan bifalla att discussionen utgår, utan anhåller för mitt
eget rättfärdigande all densamma må i prot. qvarstå.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att till följd af Gr. Sparres
yrkande, ifrågavar:de discussion komme att qvarstå i prot., men att
han trott sig finna att propos:n om obehöfligheten af densammas
remitterande till Utskottet blifvit besvarad med ja.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Gr. Taubes, Henning
Edvard, d. 24 dennes på bordet lagda motion, angide
summa appellabilis.
Föredrogs Gr. Taubes, Henning Edvard, d. 24 dennes
på bordet lagde motion, ang:de beviljande af anslag för upförande
af en ladugårds- och en mejeri-byggnad vid Ulltuna Landtbruksinstitut.
Hr Hjärne, Harald: Då jag i hufvudsaken önskar lifligt att
understödja Gr. Taubes motion, så anser jag mig likväl dervid
böra göra några erinringar, på hvilka jag önskar att få fästa StatsUlsk:s
upmärksamhet och tror alt saken skulle vinna på att man
granskar den litet närmare än Gr. Taube varit i tillfälle att göra.
Det kan icke vara mera ån en tanka om rigtigheten af de remisser,
Gr. Taube upställt i sin motion. De innehålla en påpekning
af nödvändigheten att ifrån Statsmakternas sida lemna all möjlig
upmunlran åt vårt jordbruks framåtskridande och således äfven åt
de näringar, som dermed sammanhänga. Man kan säga alt i närvarande
ögonblick, då man ifrar så mycket emot bränvinsbränningen
och hoppas att denna näring en gång skall uphöra, så är det
ännu mera skäl att lifligare yrka på en ändamålsenligare och rationell
ladugårdsskötsel och mjölkhushållning. Således är detta ett
Den 28 December f. m.
11»
af de förnämsta föremål, uti hvilka det åligger våra landtbruksskole!-  och landtbruks-instituter att lemna nyttiga uplysningar och ledning.
Gr. Taube har uplysl, och det är äfven kändt, att vid Ulltuna finnes
f. n. icke en sådan ladugård, som är ändamålsenlig för kreaturens
skötsel. Det är således nödvändigt att Ulltuna landtbruksinstitut
måste hafva en ny ladugårdsbyggnad, om Institutet skall
kunna meddela en sådan undervisning i ladugårdsskötsel, som man
der bör kunna vänta; men här är fråga om det ändamålsenligaste
sättet för dehlia byggnads upförande, och beräkning af kostnaden
derför. Det är nödvändigt alt när Staten offrar medel till ett företag,
man bör tillse att dessa medel utgå till det lägsta belopp
med bibehållande af ändamålsenlighet, och att de blifva rätt använda.
Hvad beträffar användandet af de medel, som öfverlemnas
till Institutets föreståndare, så med den kännedom jag har af hans
personlighet, tror jag att man kan vara fullt förvissad derom, att
medlen användas på flästa sätt; men just derföre alt jag erkänner
detta, just derföre alt jag vet att han är rationell icke blott jordbrukare
utan äfven landthushållare, att döma af hans både enskildta
och offentliga yttranden, så har det förundrat mig att detta
förslag kunnat framställas. Gr. Taube har uti sitt förslag begärt
ett belopp af något öfver 33,000 R:dr b:ko för upförande af en
ladugårdsbyggnad eller eif fähus och ett mejeri vid Ulltuna. Jag
föreställer mig att det blott är fråga om att upföra ett större hus
för kreaturens skötsel och ett mejeri. Jag har under åtskilliga år
varit landtbrukare, och dervid sökt studera mig theoretiskt in i detta
ämne, men jag har äfven någon praktik vid större och mindre
jordbruk och jag vet derföre också hvad det vill säga att bygga
ändamålsenliga ladugårdshus i större skala. Jag anser mig således
berättigad att i detta afseende afgifva något yttrande och anhåller
att någon af Riddarhusets öfriga ledamöter behagade rätta mitt omdöme
i fall det befinnes origtigt, emedan jag anser det vara af
ganska stor vigt, att detta ämne rigtigt utredes efter det är ett statsanslag,
som har inverkan på jordbrukets framsteg och jag önskar
derföre alt StatsUtsk. måtte behandla frågan med mycken omsorg.
Jag har frågat hvarföre en enskild motionär har behöft framkomma
med detta förslag. Då det gäller en Statens inrättning och det är
fråga om en summa af 33,000 R:dr b:ko, så hade jag trott att
det bordt hafva varit föremål för föreståndarens upmärksamhet först,
och i andra rummet för Institutets styrelse att ingå till Regeringen
med begäran om förordande hos R. St. af ett sådant anslag. Då
det är fråga om eif så stort anslag hade man bordt vänta proposin
derom ifrån Regeringens sida. Hvad kostnaden beträffar, så är det
min öfvertygelse att en ladugårdsbyggnad vid Ulltuna kan upföras
för vida lägre kostnad än den föreslagna. Jag har icke sett ritningen
och icke heller kostnadsförslaget, jag har endast hört summan
nämnas; men om jag, med den erfarenhet jag har, hade fått
se detta kostnadsförslag och med mina ögon från början stannat
vid slutsumman, så skulle jag icke behöft genomläsa detsamma för
att stadga min öfvertygelse att hela förslaget vore olämpligt, icke
derföre att jag vill påstå att icke summorna för hvarje speciel
120
Den 28 December f. m.
punkt i förslaget skulle kunna vara rimliga, men slutsumman är
för hög, isynnerhet för ett Landtbruks-institut. En enskild possessionat,
en rik jordbrukare, kan tillfredsställa sin fantasi och bekosta
lyxeriösa byggnader på sin egendom, men vid ett Landtbruksinstitut,
der undervisningens föremål åro icke allenast de serskilda
delarne af jordbruksnäringen utan äfven och hufvudsakligen landthushållningen,
hvartill kommer, att man skall lära eleverna och
lärlingarne att hafva ögonen beständigt fästade på landtbrukets och
Iandthushäliningens förnämsta Syfte, som är att åstadkomma de bästa
produkter till största qvantitet för det billigaste pris; der anser
jag lyxeriösa byggnader verkligen vara stridande emot ändamålet
och jag ber alt StatsUtsk. ville icke blott granska detaljerna af
koslnadsförslaget, utan äfven se till att ritningarne icke innehålla
sådane förslag, som man med skäl kan säga utgöra en öfverflödig
lyx vid ett Landtbruks-institut. Lyxen vid ett Landtbruks-institut
består deri, att man kan upvisa vackra kreatur, ändamålsenliga och
väl hållna byggnader, utmärkta jordbruksredskaper, väl skötta
åkrar, vackra, vexande grödor och slutligen att kunna framlägga
väl ordnade och fullständiga räkenskaper, hvars slutresultat visar,
att Institutet har åstadkommit allt detta med relativt till öfriga
landtbruk låga summor. Detta utgör lyxen vid Landtbruks-institut;
men om Staten skulle vilja nedlägga någon lyx på andra Statens
byggnader o. s. v., så kan jag aldrig för min del erkänna, att det
icke är stridande emot ändamålet och stridande emot nyttan i afseende
på sjelfva saken att någon slags yttre kostsam lyx skulle
nedläggas pä byggnaderne vid ett Landtbruks-institut. Jag tror det
vara tillräckligt för tillfället att fästa StatsUtsk:s, upmärksamhet
derpå, men jag torde tillika få tillägga att jag lifligt intresserar
mig för alt ändamålsenliga byggnader måtte komma att upföras vid
Ulltuna, så att StatsUtsk. icke på grund af mina anmärnknrr må
komma att afstyrka anslaget. Ulltuna har, såsom jag tror, ett årligt
anslag af 8000 R:dr b:ko. Det har dessutom 4000 R:dr
b:ko af sitt landtbruk. Detta gör tillsammans 12,000 R:dr b:ko.
Jag ber att få meddela förhållandet vid Degeberg, ett Landtbruksinstitut,
som varit i några och tjugu år och att få jemföra det
med Ulltuna. Då Hr Nonnen började sitt Institut, fanns der icke
annat än ruckel i byggnadsväg. Hr Nonnen har haft under en
mängd af år 10,000 R:dr af statsmedel för att underhålla vid Institutet
lika många lärlingar, som finnas vid Ulltuna och jag tror
att han dessutom ett par gånger fått mindre anslagssummor till
reparationer, men under loppet af dessa år har Degeberg stigit i
värde både i afseende på jordbruk och byggnader till den grad,
att det f. n. är värdt 4 gånger så mycket, som då Hr Nonnen
köpte det. Detta tyckes bevisa, att om man vill hushålla såsom
en enskild person måste göra, och noga se på utgifter i fråga om
byggnader, så skulle man kunna genom de redan till Ulltuna
gifna medlen åtminstone till någon del åstadkomma dessa byggnanader,
för hvilka anslag blifvit begärdt. Jag anhåller att dessa
mina korta anmärkmr måtte få åtfölja till StatsUtsk., men ber ytterligare
att StatsUtsk. icke må upfatta dem på annat sätt än att
Den 28 December f. m.
121
jag lifligt önskar bifall till motionen och att StatsUtsk. matte granska
kostnadsförslaget och i följd deraf komma till en betydligt lägre
summa än den nu föreslagna.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Om behofvet af en ny ladugårdsbyggnad
vid Ulltuna torde tankarne icke kunna vara delade,
och jag vill icke vidare orda derom. Att det nu begärda anslaget
är allt för högt tilltaget, derom torde man äfven vara ense, men
jag anhåller att StatsUtsk. måtte besinna sakens vigt och icke derföre
att här blifvit föreslagen en summa, som är för hög, afslå
allt anslag. Såsom en ledning för StalsUtsk:s åtgärd i delta fall,
vågar jag framställa det förslag, att StatsUtsk. ville förorda afsättande
af en summa af högst 20,000 R:dr b:ko, att af Styrelsen för
Ulltuna Landtbruks-lnstitut emot räkning och redovisning användas
till upförande af en ladugårdsbyggnad jemte mejeri. Afven denna
summa kan synas högt tilltagen, men dervid måste jag erinra att
Ulltuna ligger uti en skoglös trakt, hvarföre de för byggnaden behöfliga
skogseffekter måste blifva dyra, och för öfrigt kan icke, efter
min åsigt vid ett publikt läroverk en sådan byggnad npföras med
samma hushållning, som vid en enskild egendom. Jag vill icke
vidare uptaga R. o. Ad.s tid, utan anhåller att hvad jag nu yttrat
måtte få åtfölja motionen vid dess remitterande till StatsUtsk.
Gr. Taube: I anledn. af Hr Hjärnes yttrande om hvad Ulltunas
Landtbruks-inslilut har i årlig inkomst, så tror jag att han
har begått ett misstag, när han beräknade statsanslaget för Ulltuna
lill 8,000 R:dr b:ko och inkomsten af jordbruket till 4,000 R:dr
samma mynt, då, enl. hvad jag vill minnas, statsanslaget blott är
4,000 R:dr b:ko.
I afseende på hvad Frih. af Ugglas sagt, så får jag förklara
att jag icke håller på summorna, ulan önskar blott att StatsUtsk.
måtte afsätta ett tillräckligt anslag för Styrelsen att efter räkning
begagnas till upförande af de föreslagna byggnaderna.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr von Troil, Samuel Gustaf, upläste en sålydande motion:
Ett lands industriella verksamhet måste för att kunna rätt trifvas
och utvecklas, grunda sig på billig tillverkning och billig
transport-kostnad. Den förra söker man åstadkomma genom machiner
— den senare genom lättade kommunikations-anstalter.
Sverige står tillbaka i begge dessa afseenden. Och likväl har
naturen på oss slösat sina rika håfvor, om vi veta att rätt använda
dem. Våra vattenfall lemna drifkraft för billigare pris än i något
annat land. Våra stora segelbara insjöar, våra tydligt utmärkta
dalgångar angifva naturliga vägar för den inre varu-transporten. De
förra korsas redan i alla rigtningar af segel och ångfartyg: de sednare
Aunna om de rätt begagnas, i väsendtlig mån underlätta införandet
af ett ändamålsenligt jern vägs-system, hvarförutan Sverige
snart skall blifva beröfvadt möjligheten att på verldsmarknaden täfla
122
Den 28 December f. m.
med utländningen, hvarförutan våra egentliga export-artiklar, trädoch
jernvaror, samt som jag hoppas innan kort spanmål, levererade
i stapelorten, komma att stå tillverkaren så högt, att de ej
med fördel kunna försäljas.
Jernvägar äro numera anlagda i nästan alla Europas stater,
icke blott i dess starkt befolkade fabriksländer, man äfven i mera
glest bebodda och bergiga trakter. De genomlöpa Rysslands träskartade
högland; de öfverstiga alpernas berg. — Öfverallt anses de
såsom ett nödvändigt vilkor för landets fredliga, förkofran, likasom
för dess ändamålsenliga försvar. — Förr eller senare mäste derföre
äfven hos oss ett ändamålsenligt jernvägs-system införas. Hvarje
år vi dermed dröja är en nationalförlust. Stora upoffringar äro
visserligen dermed förenade, men de komma att återgäldas genom
ökad välmåga och sålunda större lätthet att dem utgöra — och upoffringen
blir betydligare i samma mån vi af oförutseende underlåta,
att i tid underkasta oss den.
Det gafs en tid, då Sveriges ypperliga landsvägar, likasom det
snabba och billiga sätt, hvaruppå man å dem färdades, lofordades
af alla de resande, hvilka fran det öfriga Europa framträngde till
vår då temligen obekanta nord. Denna tid är förbi. Chausséer
och jernvägar hafva annorstädes t råd t i de gamla landsvägarnes
ställe. Öfverallt har man infört nya och förbättrade forlskaffnings-medel
— öfverallt har man sökt nedsätta transportkostnaden
för industriens alster. Endast Sverige har i delta afseende förblifvit
stillastående, eller krupit, då andra nationer tagit jätte-språng. Detta
förhållande kan och bör ej fortfara. Vi skulle då likt ett annat
China, afsöndra oss från den civiliserade verlden; större delen af
våra näringar skulle undergräfvas och politisk liksom ekonomisk
vanmagt blifva vår slutliga lott.
Förgäfves må man åberopa vära vintrar, såsom Sveriges bästa
och naturligaste kommunikationsmedel. Med hvarje årtionde mildras
klimatet, en följd af tilllagande odling och skogarnes uthuggning;
och den nordiska vintern är i flera af våra södra provinser
numera oftast förvandlad till en ohjelpsam regntid, då genom vägarnes
ofarbarhet, all hufvudsaklig rörelse afstannar.
Behöfligheten af jernvägar är numera insedd både af Sveriges
styrelse och af dess folk. Till den förra stannar nationen i odelad
förbindelse, för det, redan vid Riksdagens början, initiativet i denna
vigtiga fråga derifån utgått. På det senares representanter ankommer
att bringa till verkställighet de önskningar, som frän så många
landsorter i detta afseende försports. Upgiflen är svår, i anseende
till anspråkens mängd. Den fordrar en sofring, brydsam att verkställa,
en urskiljning af det mera nödvändiga ifrån det mindre.
Allt kan icke göras på en gång. Några af anspråken måste stå
tillbaka. Måtte man derföre vid upfyllandet af detta magtpåliggande
updrag, inse huru vigtigt det är, att anläggningen sker efter ett
för hela landet afpassadt system, samt att till dess ett sådant är
upgjordt och gilladt, inga andra jernvägar beslutas, än de, som man
tydligt förutser skola passa in i systemet, d. v. s. utgöra delar deraf.
Vid bestämmandet af ett sådant system, bör man klart för sig
Den 28 December f. m.
123
reda, huruvida det, som i första rummet afses, är personal eller
varu-transport. Riktar man upmärksamhelen hufvudsakligen åt den
förra, så erfordras långa fortlöpande jernvägslinier, emedan resande
vanligen äro föga betjente af att på jernbana tillryggalägga endast
en mindre del af våglängden. Afses åter i första rummet varutransporten,
och denna är, enl. min tanke, onekligen den vigtigaste,
så måste början göras å de ställen der behofvet af lättade kommunikationer,
i och för rörelsen, klarast och tydligast uttalar sig.
Dertill gifver sjelfva skaplynnet af vårt land den säkraste klåfven.
Sverige är, mer än någon annan del af Europa, upfyldt af stora,
segelbara insjöar. Att sammanlänka dessa genom jernvägslinier;
att på enahanda sätt eller genom kanaler förbinda dem med hafvet,
synes vara den väg, som naturen sjelf för oss utstakat. Derefter
och först i andra rummet, synes jernvägarnes förening till ett öfver
hela landet utsträckt jernvägsnät böra komma i fråga. Vigliga militäriska
skäl kunna likväl föranleda afvikelser från denna regel.
Af det sätt, på hvilket vi nu laga de första stegen i jernvägsfrågan,
beror dennes slutliga framgång. Går man dervid icke med
tillräcklig omtänksamhet tillväga, vidtagas åtgärder, som äro oriktiga
eller okloka, så kan en så allmän missbelåtenhet upslå öfver sättet,
alt sjelfva saken deruppå kommer att förlora, möjligen upskjutas
till en aflägsen framtid. Det må derföre tillåtas mig att underkasta
Edert bedömande, Mine Hrr, några allmänna satser, som i min
tanke förtjena att tagas i noggrant öfvervägande vid upgörandet af
ett, lands jernvägs-system.
Hufvudbanorna böra så mycket som möjligt genomskära landels
inre delar. De böra derföre blott undantagsvis afse underhållandet
af gemenskap emellan släder belägna vid samma kust, och sålunda
icke ledas nära invid och i samma rigtning med kusten. Denna
regel, ofelbar i afseende på hafskusten, eger äfven i allmänhet sin
vigtighet, då det är fråga om större insjöar, ty varutransport sjöledes
blir alltid billigare än å jernväg; och en i jemnbredd med segelbart
vatten löpande jernbana kan blott under sällsynta förhållanden
bära sin egen underhållskostnad.
Deremot böra vigtiga punkter vid kusterna genom bibanor förenas
med hufvudbanan. På sådant sätt befordras lättast produkternas
utförande, från det inre af landet till utskeppningsorten.
Eganderätten till hvarje bana, som af allmänna medel bekostas,
måste innehafvas af Staten, eller Staten åtminstone förbehålla
sig rätt, att, emot på förhand upgjorde grunder, när som helst, få
inlösa banan. Endast derigenom kunna afgiftsbestämmelserna lämpas
efter rörelsens behof och de förvecklingar undvikas, i hvilka
Staten förr elier senare måste komma till det bolag, som innehafver
banan. Staten bör till en början ej påräkna någon omedelbar
inkomst af de summor, som användas till jernvägs-anläggningar.
Vinsten är medelbar och måste sökas i det ökade välstånd, som alltid
blir en följd af lättade kommunikationer. Deremot bör banan
kunna bära sin egen underhållskostnad. Der ej detta förhållande
inträffar, är anläggningen för tidig eller dess riktning illa vald.
Vid besluts fattande ora anläggningen af en jernbana, böra
124
Den 28 December f. m.
R. St. undvika alla detaljbestämmelser i afseende på sträckningen
och framför allt akta sig för godkännandet af något visst företag.
Endast ändpunkterne, och der det sig göra låter äfven dessa i allmänna
ordalag, böra afgöras. Riktningen bör i öfrigt öfverlemnas
åt Styrelsen. Hvarje siad, hvarje särskild trakt af en provins har
sitt enskilda intresse, och den representant, som vid Riksdagen förmår
att skaffa sina åsigter gehör, det må vara på öfvertygelsens
eller intrigens väg, kan eljest lyckas att genomdrifva ett
beslut, måhända både skadligt och obetänkt. Styrelsen ensam kan,
efter noggranna undersökningar bestämma riktningen i hela landets
intresse. Men på det dessa undersökningar må blifva fullt tillförlitliga,
på det hvarje åsigt må hafva tillfälle att göra sig gällande,
på det hvarje sido-inflytelse må kunna undvikas, tror jag det vara
af vigt, att innan beslutet fattas, en komité, sammansatt af sakkunnige
män, bland hvilka ingen utom Ingeniören må tillhöra den
eller de provinser, hvarigenom banan kommer att löpa, må erhålla
i updrag att på stället, eller under så lång tid som derföre erfordras,
undersöka förhållandet, lemna alla i frågan intresserade i tillfälle
att yttra sig och derefter i ämnet afgifva ett fullständigt utlät.
Med afseende på den financiella delen af frågan, kunna jernvägs-anläggningar
verkställas på flerahanda sätt. De vanligaste äro:
a) Dä Slaten bade förlägger arbetet och luter ombesörja
utförandet. Arbetet kan då bedrifvas i mån af egande tillgångar
och företrädesvis å de punkter, som af en eller annan anledning
anses böra först fullbordas. Banan tillhör ifrån början Staten, som
således är fullkomligt oförhindrad, att för begagnandet bestämma
den taxa rörelsen kräfver. Verkställigheten kan öfverlemnas antingen
omedelbart åt Statens bvggnadscorps, eller ock ät någon af
Europas utmärktare civil-ingeniörer, hvilken förut stått i spetsen för
större jernvägs-anläggningar, och som med biträde af denna byggnadscorps
och på dess medlemmar öfverflyttande sin mångåriga erfarenhet,
åtager sig jernvägens utförande.
De väsendtligaste invändningar, som göras emot jcrnvägs-byggnaders
verkställande genom Statens omedelbara försorg äro:
l:o att de blifva dyrare, än om de öfverlåtas åt enskilde. Detta
inkast eger i viss mån sin riktighet, ty det är en erkänd sats, att
den enskilda företagsamheten, frigjord från alla hinderliga kontroller,
i allmänhet arbetar både fortare och billigare än statsmyndigheterna.
Denna olägenhet torde likväl kunna förebyggas, om alla arbeten,
som dertill lämpade sig, ställdes på beting, om sådane kontroller,
hvilka i sjelfva verket äro ingenting annat än skenbara, borttoges
och om man lemnade så fria händer som möjligt åt verkställaren.
2:o att i en stat, sådan som Sverige, med få och otillräckliga
pensions-inrättningar, skulle möjligen en stor del af den vid jernvägarne
anställde personal, komma att bestå af afskedade tjenstemän,
åt hvilka platserna anförtroddes, icke derföre att innehafvarne
voro dertill lämplige, men derföre, att man ville sörja för deras
framtida bergning. En sådan tillsättning vore utan tvifvel särdeles
menlig, ty icke blott många menniskolif, utan hela jernvägens kredit
kunde derigenom sättas på spel. Men äfven denna olägenhet
Den 28 December f. m.
125
bör kunna förekommas, om alla med jeruvägarne befattning egande
personer från den högste till den lägste kunde af öfverslyrelsen
utan angifvande af skäl till- och afsätlas. Erfarenheten visar dessutom,
att i det land, der kanske den största ordning råder vid jernvägarne,
i Preussen, har styrelsens inverkan på personal-tillsättningen
medfört ganska helsosamma följder.
b) Då Staten anskaffar medlen (är förläggare) men öf~
verlemnar utförandet ål entreprenörer emot på förhand bestämd
och i mån af arbetets fortskridande skeende betalning.
Slaten är då ifrån början egare af banan och har full visshet (så
framt entreprenörerne äro vederhäflige), att det beräknade kostnadsbeloppet
ej kommer att öfverskridas. Utförandet verkställes vanligen
med drift, men detta sätt erfordrar noggrann kontroll till undvikande
af svekfullt arbete.
c) Då både anskaffning af medel och utförande ombesörjes
af bolag (in- eller utländske) eller enskilde entreprenörer,
emot vissa förmåner, — vanligen bestämd räntegarenli under
ett visst antal år. Staten är dervid frikallad från besväret att
anskaffa det nödiga anläggnings-kapitalet Och om öfverenskommelsen
träffas med ett utländskt bolag, som eger att förfoga öfver betydliga
medeltillgängar och öfver fullt skickliga ingeniörer, sker utförandet
vanligen fort och ändamålsenligt. Men Staten är ej egare
af banan, eller blir det icke förr än i en aflägsen framtid, samt
kan följaktligen ej efter rörelsens behof bestämma eller förändra
taxan å densamma. Skulle dertill ett sådant bolag lill hufvudsaklig
del beslå af utländningar, kunna dessa mäktiga associationers inblanduing
i våra inhemska angelägenheter, och det understöd de på
diplomatisk väg kunna lyckas förskaffa sig, leda lill ganska betänkliga
politiska förvecklingar. Portugal, Grekland och Neapel lemna
i detta afseende varnande exempel. De summor, hvilka årligen såsom
banans afkastning eller räntegaranti jemte dem hvilka möjligen
för banans inlösen komma att till utlandet erläggas, öfverstiga
oftast de utgifter det allmänna bordt få vidkännas för ett på
vanliga amorleripgs-grnnder fotadt statslån.
Då ett dylikt bolag anskaffar penningar, måste det beräkna
vinst ej mindre deruppå, än på sjelfva arbetets utförande. Ar derjemte
garantien låg eller äro arbetsplanerne, på hvilka anbudet grundas,
ofullständige, så måste bolaget rundeligen upgöra sina beräkningar,
för att hålla sig skadeslöst för de äfventyr, det i båda dessa
afseenden kan löpa. De penningar, som af jernvägsbolaget förskjutas,
kunna, huru man än betraktar frågan, svårligen erhållas på
billigare vilkor, än ett ordnadt statslån, och denna regel eger isynnerhet
tillämpning på Sverige, som f. n. icke har den ringaste
statsskuld, och som till följd deraf eger och kan hos utländningen
påräkna synnerligen god kredit. Erbjudas af det kontraherande
bolaget penningar på bättre vilkor, än sådane, mot hvilka bankirhusen
vilja lemna dem, eller statens obligationer kunna till allmänheten
försäljas, så måste dessa anbud, om de äfven genom sin
konstlade uppställning synas för den oinvigde fördelaktige, likväl i
sjelfva verket icke vara det.
126
Den 28 Deeember f. ra.
Huru man derföre än må besluta i afseende på utförandet,
detta må verkställas af Statens ingeniörer ensamme eller under ledning
af någon bland Europas utmärktaste jernvägsbyggare — det
må öfverlemnas åt ett bolag eller åt enskildte entreprenörer, så bör
likväl, i min tanke, Staten sjelf alltid upträda som förlagsman —
anskaffa anläggnings-kapitalet. Och då detta icke kan till hela sitt
belopp uttaxeras på landets innevånare, nödgas man göra Statsskuld.
Jag vet allt det förskräckande detta ord innebär, men vi
äro redan inne på denna bana under en af dess farligaste former —-  under formen af räntegaranti -—som i sjelfva verket är ingenting
annat än ett förklädt statslån. Må vi derföre icke vidare hålla oss
till ord utan lill sak. lilje vi införandet äfven hos oss af ett ändamålsenligt
jernbanesystem, och derförutan må vi ej (änka på någon
verklig landets förkofran, så måste vi i låneväg anskaffa de dertill
erforderliga medlen, alltid under förutsättning af en på det sätt
upgjord amortering, att samtiden drager så stor del som möjligt
af bördan.
Stats-skulds-systemets fördelar eller olägenheter bero hufvudsakligen
på sältet för dess tillämpning. Statsskuld är förderflig,
den undergräfver ett lands financiella och understundom äfven dess
politiska oberoende, om den göres för improduktiva ändamål eller
för betäckande af landets löpande utgifter. Den kan vara nyttig
och blifva ett verksamt medel att höja nationalvälståndet, om den
klokt begagnas till beredande af nya näringskällor för inhemsk industri,
eller till öppnande af lättade kommunikationer. Faran ligger
icke i dess bruk, men i dess missbruk. Den är i många afseenden
välgörande om den grundas på ett inhemskt fondsystem. Ett sådant
verkar pä den enskilde, som en sparbank i stort. Det framkallar
i rörelsen tusentals kapitaler, som nu ligga ränlelöst skrinlagde.
Det innebär nära nog den enda 'möjligheten för ett Iand att utan
myntvärdets försämring uthålla ett krig, till och med en längre
väpnad neutralitet. Om ett inhemskt stats-skulds-system hos oss
infördes, skulle, under förutsättning att räntefoten till en början
ej bestämmes allt för låg, man snart se förvandlade i statsobligationer
såväl den enskildes besparingar som en stor del af de kapitaler,
hvilka nu utlånas emot borgen, likasom de hvilka finnas
hopade i våra många allmänna och enskilta kassor. Med ett ord,
ett inhemskt lånesystem innebär så många fördelar, att det vore
önskvärdt om det i och för sin egen gagnelighet kunde äfven på
vårt land tillämpas; och då dess införande derjemte kunde hafva
till påföljd ett tidsenligt ordnande af våra kommunikationsanstalter,
tvekar jag ej att, derest de af K. M. i Dess nåd. propos. föreslagne
grunder icke skulle af R. St. godkännas, för min del förorda detsamma.
Då Staten sjelf ombesörjer utförandet af jernvägsarbetena kan
det, såsom ofvanföre blifvit anmärkt, verkställas, antingen omedelbart
af Statens egen byggnadscorps, eller ock af tjenstemän vid
denna corps, under ledning af någon bland Europas namnkunnigare
jernvägsbyggare. Ingen kan högre än jag upskatta de stora förtjensterne
hos vår Väg- och Vattenbyggnadsstyrelse. Jag har haft mer
Den 28 December f. m.
127
än ett tillfälle att öfvertyga mig om det utmärkta sätt, på hvilket
de under dess ledning stående arbeten blifvit planlagde och utförde.
Jag har sett, huru man ifrån fremmande länder äflats att
rådfråga dess officerare, huru man förgäfves bemödat sig att erhålla
dem till arbetschefer och huru man skattat sig lycklig, om de endast
genom ett kort besök kunnat biträda vid upgörandet af planen
för de tilltänkta arbetena. Men denna corps's luifvudsakligaste
verksamhet har hittills varit riglad åt vattenbyggnader. 1 afseende
på utförandet af betydligare jernvägs-arbeten, har man ännu ej rätt
att hos densamma fordra den öfvervägande erfarenhet, som endast
kan vara följden af dylika arbetens mångåriga handläggning. Vill
man derföre åt denna corps öfverlemna den omedelbara ledningen
af jernvägsbyggnaden, så torde det vara nödigt att den bland dess
tjenstemän, som dertill nises, innan han öfvertager en dylik befattning,
å Statens bekostnad utsändes, för att i de länder, der
man sedan gammalt sysselsatt sig med jernbanors anläggning, en
läugre lid dervid biträda.
Onder tiden och pä det de vid denna Riksdag möjligen beslutade
jernvägs-arbeten, må kunna så skyndsamt som möjligt
förberedas och utföras, tror jag för min del, alt det vore lämpligt
och nyttigt, att öfverlemna den egentliga ledningen deraf åt någon
af de utländska män, som för sin skicklighet i dessa afseenden
hunnit förvärfva välförtjent ryktbarhet. Men må man, om denna
åsigt godkännes, lemna Styrelsen fullkomligt fria händer i afseende
på bestämmandet af en dylik persons arfvode. Må man ihågkomma,
att det är i den mans skola, som kommer att stå i spetsen
för våra första större jernvägs-förelag, som så mångå af våra
egna landsmän böra utbildas; att det således är af vigt, att dertill
må utses en Ingeniör af första ordningen, och alt en missförstådd
sparsamhet vid upgörandet af den ersättning, som honom tillkommer,
kan leda till uppenbar misshushållning.
Jag föreställer mig, att vid ett dylikt arbete öfverinseende!
borde lemnäs åt en af Regeringen utsedd, bland landets mest praktiske
män vald Direkt., som frikallad från alla de hinderliga former,
hvilka vanligen förlama ulan att kontrollera, skulle iklädas den
vidsträcktaste myndighet och sorn, under iakttagande af laglig redovisningsskyldighet
för upburne medel, i öfrigt lemnades så fria
händer som möjligt. En erkändt skicklig Ofver-Ingeniör, till hvilken
denna Direktm kunde hysa det fullkomligaste förtroende, borde
upgöra alla arbetsplaner m. m., och sedan dessa blifvit af Direktm
granskade och godkände, leda deras verkställighet. Leveransoch
entreprenad-kontrakter skulle af Direkt, uprättas med ledning
af de godkända arbetsplanerne och Direkt, ega att i mån af behof,
hos Riksgtskont. lyfta de nödige medlen. På sådant sätt synes det
mig att de uppehåll, svårigheter och deraf härflytande misshushållning
skulle kunna förekommas, som man påstår vanligen vidlåda
allmänna arbeten, och hvilka man städse åberopar såsom ett af de
mäktigaste skälen för jernvägs-byggnadens öfverlemnande åt utländska
bolag.
123
Den 28 December f. m.
Efter dessa allmänna åsigter torde det tillåtas mig att öfvergå
lill det egentliga föremålet för min motion: anläggningen af en
jernväg från Skåne till Velterns södra kust.
Genom kanaler och ångbåtsfart är sedan flere år tillbaka hela
det medlersta Sverige satt i beröring med Jönköping, men derifrån
ända till sydspetsen af vårt land, synas alla senare tiders hjelpmedel
för transporten vara bannlysta. Småland, som i så hög grad
förtjena!' att ihågkommas, nödgas till aflägsna försäljningsorter på
hjuldon framsläpa de tunga varor, som utgöra dess hnfvudsakligaste
alster. Väl är Smålands natur karg, väl är dess befolkning i allmänhet
fattig, men den är äfven känd såsom en af de mest idoga
inom fäderneslandet. Dess hjelpkällor äro många och stora, om
man blott kallar dem till lif, om man genom lättade kommunikationer
ger värdet åt de produkter landet frambringar, hvilka nu
genom aflägsenheten från hafvet nästan sakna allt sådant. Och
bakom Småland ligger Skåne, det rika och fruktbara Skåne, innehållande
mer än en åttondedel af Rikets hela folkmängd, Skåne,
hvars förbindelser med grannriket och med det öfriga Europa år
från år tilltaga, i samma mån som de, till följd af bristfälligakommunikations-anstalter,
aftaga med det egna fosterlandet. Ar det
rätt, är det politiskt klokt, att låta detta afsöndringstillstånd längre
fortfara? Och hvad hafva Skånes innevånare under dessa förhållanden
gjort, för att lägga i dagen deras lifliga åtrå, att ännu ininnerligare
sammanknyta förbindelserna med det öfriga Sverige ? Jo!
blott inom Malmöhus län hafva 24,000 R:dr b:ko blifvit samlade
för verkställande af jernvägs-undersökningar, omfattande icke
länet endast, utan äfven en betydlig del af sträckningen emot Jönköping.
Med en af Englands ulmärktaste jernvägs-byggare, Lionel
Gisborne är kontrakt träffadt om verkställigheten häraf, och sedan
början af September månad hafva 8 till 11 vid dylika arbeten vane
civil-ingeniörer, varit dermed sysselsatte.
Önskvärdt hade det visserligen varit, om dessa undersökningar,
som redan nu omfatta en väglängd af 34 Svenska mil, kunnat utsträckas
ända till Vettern; men dertill hafva de endast inom Malmöhus
län samlade ^medlen, icke lemnat tillgång. Fullständiga
planer, profilritningar och kostnadsförslag äro likväl upgjorde ända
till Traheryd, och de egentliga svårigheterna kunna alltså anses besegrade,
emedan större delen af den återstående vägen kommer att
oafbrutet löpa i Laga-dalen. Det mål, som således egentligen
borde afses, var att jemte nödiga undersökningar inom länet, finna
en lämplig rigtning för banans införande i nyssnämnde dalgång;
och denna upgift har på ett fullt tillfredsställande sätt blifvit löst.
Då man kastar ögat på kartan finner man nemi. en mängd större
och mindre vatten, Ringsjön, Finjasjön, Wittsjön och Gränsjön,
hvilka med sina tillflöden bilda en från Skånes medelpunkt i nordlig
rigtning nästan fortlöpande dalbotten, och i denna dalbottens
vidare utsträckning påträffar man, efter öfvergången af ett inga svårigheter
erbjudande skogland, Laga-ån vid Traheryd, slutpunkten
för undersökningarne.
Alla
I
Den 28 December f. m.
129
Alla arbeten å fället äro längesedan verkställde, men de med
synnerlig omsorg i landlmäleri-skala utförde plan- och profilritningar,
likasom alla deruppå grundade kostnadsberäkningar, äro icke i detta
ögonblick så fullständigt afslutade, att jag nu kan förete dem. Med
full visshet hoppas jag likväl alt under loppet af Januari månad
kunna underkasta dem R. Strrs bedömande och har emedlertid ansett
mig icke böra underlåta alt inom den lid 56:te § Riksd:sOrdn.
föreskrifver, i hufvudsaken väcka motion.
Malmöhus läns Jernvägs-Direkt. har visserligen icke saknat kännedom
om de undersökningar, sorn å flu r Peto’s Brasey et Comp:s
vägnar och å deras bekostnad äfven inom södra Sverige verkställdes
; och anspelningar hafva icke heller saknats om obehöfligheten
att för detta ändamål göra någon upoffring, då hvad man önskade,
kunde kostnadsfritt erhållas. Men dels hafva de som sammanskjutit
medlen befarat, att dessa undersökningar icke skulle blifva nog
fullständiga, likasom att de, såsom en entreprenörernes egendom, icke
kunde blifva föremål för någon allmän täflan, dels hafva de ansett
det vara af vigt, alt med full eganderätt sjelfva besitta sä utförliga
undersökningsplaner och kostnadsförslag, att om dessa af K. M.
gillades, men Svenska Staten ej ville åtaga sig verkställigheten,
hvarje jernvägs-byggare i Europa måtte fritt kunna täfla om deras
utförande.
Ett ytterligare skäl hvarföre man inom Malmöhus län ansett
sig icke böra afstå från egna undersökningar, var kännedomen om
den rigtning H:rr Pelos et Comp. ingeniörer till en början antagit
för jernbanan. Utgående från Jönköping, skulle den nemligen efter
deras plan lemna Laga-dalen vid Ljungby och derefter mera
ostligt ledas öfver Ousby till närheten af Christianstad samt vidare
öfver Linderöds-åsen till Malmö. Denna rigtning, som äfven af
Hr Lyonel Gisborne blifvit undersökt, anser jag af flere skäl mindre
fördelaktig, än den af mig nu förordade. Denna senare löper
nemi. från Jönköping i nästan rak linie till Skånes medelpunkt. Den
genomskär således bättre midteln af landet, samt sätter det skog-och
folkrika Vestra Göinge härad, likasom de stora skogstrakter af Kronobergs
län, hvilka gränsa till Traheryd, i omedelbar beröring med hafvet.
Den sidobana, som efter denna plan, skulle ifrån Finjasjön
föra till Christianstad och som visserligen blifvit undersökt, men
hvaröfver inga fullständiga planer kunnat npgöras, genomgår en af
Skånes rikaste trakter och företer inga svårigheter vid utförandet.
Äfslåndet ifrån Christianstad, till Jönköping blir i det närmaste enahanda,
hvilkendera af de båda rigtningarne, som slutligen antages.
Deremot förkortas enl. den af mig frami agde plan, väglängden ifrån
Vettern till öfriga Skånska städer, och man undviker den brutna
trakten emellan Ousby och Qviinge samt den svåra öfvergången öfver
Linderöds-åsen.
Denna vägsträckning, med hvars afvägning H:rr Peto’s et
Comp. ingeniörer, enl. mig meddelad underrättelse äfven numera
lära vara sysselsatte, blir således både kortare och billigare än den
öfver Ousby. Den blir äfven i strategiskt hänseende rigligare. Se2
fl. 9
130
Den 28 D e c e ni b e r f. m.
dan Christianstad uphört alt vara fästning, saknar nemi. Skåne någon
försvarbar vapeu-dépot. Förr eller senare mäste det komma
i fråga att anlägga cn sådan och trakten af Ringsjön, såsom provinsens
medelpunkt, synes sjelfmant dertill erbjuda sig. Till Ringsjön
bör alltså, äfven ur denna synpunkt, den stora hufvudbanau
från medlersta .Sverige ledas, och frun trakten af Ringsjön böra
bibanor utgå till alla de vigtigare punkterna vid kusten. Dessa äro:
Malmö, södra Sveriges största handelsstad, som slår i ständig
beröring med Köpenhanm genom ångfartyg, hvilka 10 månader af
äret, minst en, ofta flera gånger om dagen, underhålla gemenskap
emellan dessa begge städer. Denna ångbåtsfart kan, då antalet resande
det fordrar, med obetydliga afbrott fortgå hela året om.
Malmö står derjemte i omedelbar ångbåtsförbindelse med Lubeck,
Götheborg och nästan alla städer å vår vestra kust, samt öfver Köpenhamn
medelbart med London, Petersburg, Kiel, Tyska hamnarne
och flera andra orter. Från Malmö kan alltså den resande
utan svårighet begifva sig till hvilken punkt af Europa som helst.
Ystad, med en hamn, som nästan alldrig tillfryser och hvarifrån
öfverfarten lill Stralsund är 13 och till Witthoff på Rugen
endast 8 svenska mil, är i närvarande ögonblick så mycket mera
förtjent af upmärksamhet, som octroj redan blifvit begärd för anläggning
af en jernväg emellan Stralsund och Berlin-Stettiner-banan.
Af den företagsamhet, som i detta afseende utmärker Preitssarne,
har man all anledning förmoda, att denna vägbyggnad innan
kort blir utförd. I sammanhang dermed är förslag bragt å bane,
att bilda ett bolag till inrättande af daglig ångbåtsfart emellan släderne
Stralsund och Ystad, eller för den korta tid af året, då
Strålsunds haran är tillfrusen, emellan Witthoff på Rugen och
Ystad. Kommer detta förslag lill stånd, och det gör det, om icke
förr, i samma ögonblick en Svensk jernbana leder lill Ystad, så
har man på 6 å 8 timmar en lätt och daglig öfverfart till fasta
landet.
Landskrona med sin ypperliga örlogshamn (den enda emellan
Götheborg och Carlskrona) som i viss mån beherrskar sundet och
som är så djup att fregatter kunna lägga till vid sjelfva brobänken,
och så stor att den kan rymma icke blott en betydande linieflotta,
ulan äfven den mängd handelsfartyg, hvilka vid ett infallande krig
kunna under afvaklan på konvoj, derstädes samla sig. Landskrona
förtjenar icke blott ur denna synpunkt, men äfven för dess årliga
tilltagande export-handel, alt blifva ändpunkten för en af Skånes
jernbanor.
Helsingborg, såsom det ställe der poster och resande alla årstider
öfverfara, till och från Danmark, och der förmodligen den telegrafiska
förbindelsen med detta land kommer att anknytas, bör af dessa
skäl, såsom en vigtig punkt ingå i det Skånska jernvägs-systemet.
Christianstad, residensstad och stationsort för södra Sveriges
aitilleri, hvarest den stora stråkvägen till det inre af Småland vidtager,
och som nyligen erhållit en förbättrad hamn vid Alius,
är äfven en ibland de punkter, som företrädesvis böra i systemet
ingå.
Den 2S December f. m.
131
De nu afslutade undersökningarne omfalla alla dessa punkter,
med undantag af Christianstad, (till hvilken stad likväl den föreslagna
jernvägen blifvit, eller okulär-undersökning, på karta utlagd )
De innehålla nemi.:
Frän Malmö en linie öfver Lund, Skarhult, Bosjö kloster, Hör,
Mälby och Finja till Traheryd; och derjemte en annan mera
vestlig linie, som från Lund öfver Rimarlöf, Bosarp och
Munkarp förenar sig med den förra i närheten af Hör.
Från Ystad en linie förbi Herrestad, Ramsåsa, Öfveds kloster och
Hammarlunda lill Skarhult, der den skulle inkomma på östra,
och till Asmundstorp, hvarest föreningen skulle ske med vestra
Malmö-banan.
Derjemte är en s. k. longitudinal-sektion upråltad, för att
lemna tillförlitlig uplysning ronde möjligheten af en banas
anläggning ifrån Ystad öfver Sjöbo och Hörby till Hör.
Frän Helsingborg och Landskrona, hvilkas banor sammanfalla
vid Tågarp, äro tvenne linier uprättade, den ena förande till
Hör den andra till Asmundstorp och vidare till Skarhultstrakten.
I finnen häraf, mine H:rr, att ett fullständigt jernvägssystem är
för Skåne uprättadt, innefattande sträckningen från Malmö till Traheryd
vid Laga-ån, med tvenne alternativa linier från Lund till
Hör, hvilka begge förena sig med och korsa de linier som från
Ystad föra till Landskrona och Helsingborg. Jag är inom mig öfvertygad
att dessa undersökningar äro de mest tillförlitliga och tillika
mest fördelaktiga man kan önska sig, helst lutningen ingenstädes
kommer att öfverstiga 1: 100, men enl. hvad jag redan
yttrat, anser jag ej R. St:r böra ovilkorligt gilla något eller några
definitiva förslag, således ej eller dessa. Alla äro de hvar i sin
mån rigtiga, men en dylik bestämmelse måste updragas åt Styrelsen.
Hvad jag deremot vördsamt anhåller, är att nödige medel
måtte till utförandet anslås.
Malmöhus län har gjort hvad på det ankommer i och för undersökningen.
Förslagen äro med noggranhet upgjorde och afse
att så mycket som möjligt förena de olika intressena inom provinsen.
Må R. St. deråt skänka all den upmärksamhet hvarpå detta
vigtiga ämne kan göra anspråk. Om någorstädes jernvägar äro beliöflige,
om de någorstädes skola gifva ränta på anläggnings-kapitalet,
så är det i det tätt befolkade Skåne, synnerligen Malmöhus
län, der jordmånens beskaffenhet i förening med brist på tjenligt
lagningsämne och en ytterst liflig rörelse, mer än i någon annan
del af riket, försvårar en ändamålsenlig väghållning, och der viutren,
hvilken öfverallt annorstädes underlättar transporterne, ofta är
för dem ganska hinderlig. Malmöhus län af 40 qvadratmils vidd,
har omkring 250,000 innevånare, eller i medeltal, städerna inberäknade,
mer än 6000 menniskor på qvadrat-milen. Den som
icke sjelf sett den liflighet, som eger rum på de Skånska vägarne,
kan svårligen derom göra sig en rigtig föreställning. Ett enda ex
9*
-
132
Den 28 December f. m.
empel ina i detta fall tillåtas mig att framlägga. Ifrån d. 1 ista Jan.
till och med d. 30 Juni detta år, har noggrann räkning blifvit
förd öfver antalet hästar som färdals emellan Lund och det en half
mil från Malmö belägna Kalinan. Ifrån räkningen äro således uteslutna
alla dem, som ankommit å vägarne från Dahlby och Lomma
gästgifvaregårdar, och det oaktadt utvisar denna tillförlitliga kontroll,
alt i medeltal 305f hästar dagligen på denna väg forslat
varor eller personer. Tillägger man nu den, som möjligtvis blifvit
ur räkningen uteglömde och alla dem som nattetid färdats, dä
ingen räkning egt rum, så torde man utan öfverdrift kunna påstå,
att minst 400 hästar dagligen framgå på denna enda väg. Hvilken
provins kan förete ett likartadt resultat? Hvilken förtjenar mera att
af Statsmakterne omhuldas i afseende på lättade kommunikationsanstalter?
Man klagar öfver den moraliskt och ekonomiskt förderfliga
bränvins-bränningen, men man besinnar ej att det är svårigheten,
att i oförvandlad form utföra jordens produkter, som
mångenstädes tvingar dertill. Underlätta transporterne och denna åtgärd
skall minska bränvinsfloden lika mycket som skärpta straffbestämmelser
och förändrade beskattningsgrunder, och den skall göra mera,
den skall mägtigt bidraga att gifva åkerbruket en ökad riglning åt
ladugårdsafvel och åt fodervext-odling.
Huru lifligt den Skånska allmänheten intresserar sig för denna
vigtiga fråga, har tydligt ådalagts genom de mycket besökta sammanträden,
som inom olika delar af länet blifvit för detta ändamål
hällne och de rikliga sammanskott af mer än 24,000 R:dr b:ko,
som till undersökningars verkställande blifvit af alla klasser tecknade.
Dessa upoffringar tala bättre än något annat för den stora
betydenhet, provinsen fäster vid denna dess lifsfråga.
Men det är ej blott i Skåne, det är i hela fosterlandets intresse
jag framlagt mitt förslag. En jernväg emellan Skåne och
Vettern skulle bilda en snabb och efterlängtad förbindelse emellan
denna provins och landets nordligare delar, samt tillika bereda lättaste
sättet till gemenskap emellan en stor del af fäderneslandet
och det öfriga Europa. Den skulle i väsendtlig mån höja de provinsers
välstånd, genom hvilka den komme att framgå; förskaffa
lättad afsättning åt en stor del af Smålands jern-, skogs- och ladugårds-produkter;
samt göra det möjligt att under missväxtår till
de inre delarne af Riket förflytta Skånes öfverflöd af spannmål.
Den skulle tillika i militäriskt hänseende vara af särdeles vigt.
Skånes politiskt betydelsefulla belägenhet vid sundet, dess öppna af
ingen skärgård omgifna kust, dess närhet till en af våra grannar,
med hvilken vi icke alltid kunna hoppas att stå i lika vänskapligt
förhållande som nu, både inbjuder till och underlättar landstigningen
af en fiendtlig bär. Dess tätt befolkade, fruktbara jord minskar
för denna svårigheten att der uppehålla sig. Skulle ett sådant
försök göras måste derföre den angripande skyndsamt återkastas, innan
han hunnit få fast fot inom landet. Om provinsens egna
stridskrafter dertill äro otillräckliga, om hjelpsändning hehöfves
ifrån det medlersta Sverige, inser en hvar vigten af att hastigt
kunna till krigsskådeplatsen förflytta de trupper som ifrån Vetterprovin
-
Den 28 December i', m.
133
serna kunna inora kort tid samlas till Jönköping. Med ett ord,
huru man än betraktar denna fråga, skall man alltid bomma lill
den slutföljd, att en jernväg emellan Skånes kuststäder och Vettern
är en ibland de angelägnaste i vårt fädernesland och en af dem
som i första rummet förtjena att af R. St. behjerlas.
Med anledn. af det ofvan anförda, får jag vördsamt föreslå:
a) Att R. St. för deras del besluta om anläggningen af jernbana
från den eller de kuststäder inom Malmöhus län, som K.
M. anser dertill mest lämplige, till tjenligt ställe vid Vetterns södra
strand.
b) Att jernvägsbyggnaden må börja i Skåne och fortsättas
emot Vettern.
c) Att nödige medel måtte för ändamålet anslås, på grund af
de utförliga planer och kostnadsförslag, hvilka jag innan kort skall
till R. St. eller till deras StatsUtsk. aflemna.
d) Att som desse planer icke sträcka sig längre än till
Traheryd, R. St., derest de icke anse sig för hela den i mom. c
föreslagna våglängd kunna bevilja nödige medel, åtminstone måtte
nu anslå den summa, som erfordras för banans utförande till
Laga-dalen.
e) Att desse medel af Riksdiskont, uplånas, genom lifgifvande
af räntebärande obligationer, och enl. amorteringsgrunder, som af
StatsUtsk. böra föreslås.
f) Att åt K. M. må öfverlemna.?, att, inom den af R. St:r
bestämda summa, låta utföra arbetet, i den rigtning K. M. aiVser
med landets sanna intresse mest öfverensstämmande, samt på det
sätt och med de kontroller K. M. finner tjenligast.
g) Att StatsUtsk. må' erhålla i updrag att i öfrigt och med
tillämpning af de grunder, som för jernvägs anläggningar i allmänhet
kunna blifva fastställde föreslå de bestämmelser, som kunna
anses erforderliga.
Gr. Mörner, Carl, anförde skriftligen:
Lika obestridligt som det är att förbättrade kommunikatiousanstaller
i vårt land äro nyttiga och af behofvet påkallade, lika
visst är ock att sedan sista Riksdag hågen för åstadkommande af
jernvägar i alla riktningar mera allmänt lifvats. .
Jag hade visserligen ansett frågan om anslag för tillvägabriugande
af ena eller andra slamlinien böra fördröjas intilldess R. St. yttrat sin
åsigt öfver det förslag hvarå K. M. i Dess nyligen till Utsk. remitterade
Nådiga propos. om Statens medverkan till slika anläggningar, påkallat
Ständernes upmärksamhet; men sedan nu Hr von Troil så
fullständigt utvecklat skälen till det företräde, som bör gifvas åt den
vägbana, hvilken leder från Skånska kusten till Vetterns södra
strand, med antydan af det ökade lif, som näringarne tillskyndas
af berörde jernvägsförbindelse, så anser jag mig af flere skäl pligtig,
att icke blott förena mig i nu afgifne motion till dess hufvudsakliga
innehåll, utan ock göra de tillägg samt bifoga de anmärkn:r,
hvartill jag efter mig benäget lemnad del af Hr v. Troils nu upläste
anförande finnér mig föranlåten.
134
Den 28 December 1. m.
lii- v. .Troil har bland skälen för silf tillstyrkande af anslag
lill den ifrågavande jernvägsbyggnadens utförande andragit de oberäkneliga
fördelar, som derigenom skola tillskyndas Småländska
provinserpe. Intet landskap i Sverige är så missgynnadt både af
naturen oell sitt läge som medlersta delen af Småland, hvarför jag
ock med uprigtig tacksamhet för motionärens afsigt att fästa R.
St:s upmärksamhet på nyttan och behofvet afen jernvägsanläggning
emellan de änd-punkter, som han föreslagit, vägar tryggt påstå, att
enda utvägen till uphjelpande af den industriella förkofran, sorn nu
ligger förqväfd i brist af beqväma och skyndsamma fortskaffningsmedel,
är lättad kommunikation med omgifvande bördigare provinser
och hafvet och att alltså ifrågavande hufvudbana är en af de
till utförande angelägnaste.
Frågan om jernvägsanläggning mellan Skånska kusten och
Jönköping är icke ny. — Redan i början af 1840-talet hade en
nu afliden tjensteman på en ganska underordnad plats nitiskt sökt
vaka för utförandet af denna plan, och sedan genom hans verksamma
bemedling frivilliga bidrag samlats för den i November
1850 af Civil-lngeniören Tottie verkställda oculaira undersökning
med derjemte upgjordt approximatift kostnadsförslag, hade uti en
af samma tjensteman utgifven skrift nyttan af vägbyggnader och
sättet att dervid tillvägagå, på ett ganska förtjenstfullt sätt blifvit
utvecklad och ådagalagd.
Det lifliga intresse hvarmed saken oafbrutet omfattats i södra
orterne föranledde äfven till en från Kronobergs läns hushållningssällskap
utgången inbjudning till hushållssällskaperne i Christianstad,
Malmöhus, Halland och Jönköpings län, alt utse ombud vid
ett sisth sommar i Wexiö beramadt sammanträde, vid hvilket man
allmänt var ense derom, att alla krafter borde upbjudas, för att
söka bereda framgång åt ett af de vigtigaste och för södra orterne
nyttigaste företag; i hvilket afseende subskriptionslistor utfärdats —
för anskaffning af bidrag till nödiga undersökningar, äfvensom man
yrkade såsom ändpunkter — Jönköping och Malmö — med bibanor
till Ystad, Christianstad, Wexiö och Halmstad, hvarom allt de
handlingar närmare uplysa, som skola tillställas StatsUtsk.
Lika med Hr v. Troil anser jag mig icke böra ingå i närmare
pröfning af vägbanans rigtning, som alltid måste bero af
större eller mindre naturhinder, och i allt fall lärer en sådan pröfning
böra ankomma på de noggranna undersökningar, hvarom K.
M. lärer täckas förordna.
Hr v. Troil har likväl i sin motion yrkat att nödiga medel
matte för ändamålet anslås på grund af upgjorde utförlige planer
och kostnadsförslag, och att som dessa planer ej sträcka sig längre
än till Traheryd inom Kronobergs län, R. St:r, derest de ej
kunna bevilja nödige medel för hela den föreslagne våglängden,
åtminstone malte nu anslå sudane till utförande af banan
lill Laga-dalen.
Motionären synes alltså taga för gifvet, att den undersökning
med åtföljande kostnadsförslag, sorn blifvit upgjorde af Engelska bolaget
Henderssons et Comp:s Ingeniörer Skulle tjena till ledning vid
Den ?8 December f. m.
135
bestämmandet af det anslag sora för vägbanans anläggning inom
Skåne erfordras. Det är visst möjligt och äfven troligt att berörde
kostnadsförslag af de väglinier, som af Engelsmän blifvit utstakade
inom samma provins komma att gillas; och något anslag för vägundersökningen
åtminstone till Traheryd kan i sådant fall ej erfordras;
men då från denna punkt till Jönköping, en vägsträcka af
omkring 15 mil, fordrar en noggrann undersökning, äfvensom en
sådan bör anställas å bibanorne till Wexiö och Halmstad, skulle
jag för min del anse högst vigligt att af det för dylika undersökningars
genomförande af K. M. äskade anslag, ett tillräckligt belopp
får användas i förenämnde ändamål, hellst de frivilliga bidrag, sorn
blifvit samlade och tilläfventyrs kunna ytterligare inflyta inom Kronobergs
och Jönköpings län, pä långt när icke äro tillräcklige för
den betydliga undersökningskostnad, som här kan komma i fråga.
Jag vill ej eller bestrida nyttan och nödvändigheten af en jernväg
inom Skåne, men jag kan icke medgifva dess större vigt annorledes
än att den utsträckes genom Kronobergs och Jönköpings
län till sjön Veitern, hvarigenom icke blott 2:ne större vattendrag
blifva förenade, utan äfven den enskilta industrien och företagsamheten
vinner en upmuntran, som jag hoppas snart nog skall särdeles
förmånligt verka på alla näringar och bereda lif och rörelse
inom en i sä många hänseenden vanlottad landsort.
Af sådan anledning vill jag ej inskränka anslaget endast till
utförande af den undersökte vägbanan till Laga-dalen, utan jag önskar
att H. St. måtte finna utväg alt anslå nödige medel till anläggning
af den föreslagne stam-linien i sin helhet emellan städerne
Malmö och Jönköping, och anhåller vördsamt, att hvad jag i denna
vigtiga fråga tagit mig friheten yttra och framställa, må få åtfölja Hr
v. Troils motion till vederbörligt Utsk.
Hr Ribbing, Arvid: Det är inom 4 län, som ifrågavar:de
jernbana skulle sträcka sig. Målsmännen för tvänne af dessa hafva
vid detta tillfälle yttrat sig. Hade någon röst höjt sig från Jönköpings
län, så skulle jag hafva afvaktat hvad den haft att framföra,
innan jag, vid känslan af min oförmåga alt, såsom jag önskade och
såsom sig borde, behandla delta ämne, yttrat mig. Det är ofta oangenämt
för den enskilde Riksdagsmannen att framträda i frågor, der
det kan misstänkas alt egennyttan föranleder hans yttranden. Sedan
jag sista gången på detta rum i frågan om jernvägar hade äran
att gifva mina tankar korteligen tillkänna, har jag likväl blifvit befriad
något så när, efter hvad jag tror, från slik misstanka genom
det yttrande, som kort derefter afgafs af den man, som borde anses
representera länets tankar och bästa. Det yttrades, om jag rätt
minnes, att för Jönköpings län ännu på 50 år icke behöfdes någon
sådan kommunikationsanstalt, som här är i fråga. Jag hade
kort före honom sagt mig befara, att de sammanskott, som i olika
orter göras, icke just vöre ett så tillförlitligt bevis på att den allmänna
andan voro så gifvet stämd för jernvägsanläggningar, som
en enskild talare både då och nu yttrade och som äfven uti K.
M:s nåd. propostn om jernvägarna antages, men att jag till den
136
Den 23 December f. m.
grad skulle lä räll, sora strax derefter inträffade, det anade jag icke.
Jag är en ibland de Irenne inom sistnämnde län, sora fått sig updraget
att för nämnde län deltaga i jernvägsangelägenheterna. Jag
var lika förlägen, då jag emottog detta uprlrag, som nu då jag här
talar derom, emedan jag visste mig sakna tillräcklig insigt i sådane
ärenden, men då jag mottagit förtroendet, har jag haft updrag att
samla medel till undersökningars anställande inom länet, och såsom
jag hoppades gemensamt med de öfriga länen, derigenom jernvägsanläggningen
skulle gå; hvilken gemensamhet dock uteblef, emedan
ett län eller rätteligen landskapet Skäne ombesörjde undersökningen
på egen hand ulan deltagande frän vår sida. Vid de insamlingar,
som inom Jönköpings län anställdes, erfor man visser!igen, att intresset
för saken icke var så stort, som man föreställt sig. Man
yttrade nemi. der, då subskriptionslistorna förevisades, att spanmälspriserna
skulle sjunka i händelse jernvägen kom till ständ och
trodde att man i sådant fall sk rille få allt för mycket af Skånes
spannmål npp till sig och att det således kunde vara för de enskilde
jordegare, hvilkas bidrag man fordrade, mindre fördelaktigt och
nyttigt om denna kommunikation öpnades. Detta hade också till
påföljd, alt utaf de största jordegarne, hvilka hade mesta spanmålen
att sälja, förgäfves begärdes en enda skilling» bidrag. En och annan
med mindre spannmålsproduktion, lemnade likväl bidrag till
den icke så alldeles obetydliga summa, som insamlades, ehuru liten,
i jemförelse med det rika sammanskottet i Skåne. Såsom jag
tror, upgick beloppet till 6000 R:dr b:ko. Denna summa hafva vi
tecknat i beredskap för undersökningars anställande, men den har,
som sagdt är, icke blifvit anlitad, och Skånska undersökningen gick
endast ett stycke in i Småland eller lill Traheryd, på sätt jag hos
Ur von Troil haft tillfälle att se pä kartan och äfven till en del inhemtat
af den motion, som han nu upläst.
Efter denna korta inledning och med åberopadt stöd från
hvad den siste värde talaren framställt, om en ringa tjensteman,
sorn inom Jönköpings län var bosatt och sorn, utan alla tillgångar,
föranstaltade om en undersökning, rör:de jernvägsanläggning inom
detta och de öfrige länen, långt förr än någon sådan i Skåne var
påbörjad eller påtänkt, och som på egen bekostnad reste flera gånger
fram och åter utefter sträckningen der han ansåg jernvägen
böra läggas utan allt annat understöd än något helt obetydligt, som
sedan sammansköls; under åberopande, säger jag, af detta förhållande,
jemte de icke så alldeles obetydliga sammanskott, sorn samlats
inora Jönköpings län, vågar jag således ändock påstå, att intresse
inom nämnde län för jernvägsanläggningar icke så helt och hållet
saknas eller är så alldeles obetydligt, och att, ehuru detsamma icke
delas af alla, det likväl finnes de, som icke för egen nytta, utan
af andra orsaker kommit till den tro att en jernväg genom Jönköpings
och Kronobergs län samt vidare till och igenom Skåne skulle
vara af stor vigt och önska dess åvägabringande.
Efter redogörelse således för sakens ståndpunkt inom den ort,
der jag är bosatt, öfvergår jag till en annan del af ämnet, som,
utaf lätt begripliga skäl, blifvit alldeles förbigången af de två sista
Den 28 December f. m.
137
talarne. Att ingå i granskning om denna del af saken, mäste göra
mig ändå mer förlägen och gör det också, men, som sagdt är,
frågans vigt och beskaffenhet tvinga mig dertill då Jönköpings län
nu icke har någon bättre målsman, än jag som år för saken.
Det fordras nemi., att fastän här är fråga egentligen om banan,
som Hr von Troil så ganska lägligt har rubricerat, den ifrån
Venerns södra strand lill Skånska kusten, utan att nämna stad eller
ställe, der den skall stadna, att jemföra viglen och värdet af
denna, med andra ifrågasatta ”jernvägsstamlinier” inom Riket. Del
fordras en genomgående granskning af Kongl. Majils nåd. propos. till
R. St. angående Statens medverkan för anläggande af jernvägar i
landet.
Man benämner icke orätt de jernvägar, som öfverdraga ett
land för nät, då en af dessa vägar lik maskar i ett nät icke kan
vidröras utan att en ryckning kännes i alla de öfriga; men i vårt
land, der vi äro så fattiga på jernvägar, der rörer sig äfven frågan
om de andra slags kommunikationsmedel, som vi hittils hafva begagnat,
nemi. om dem, som finnas i de kanaler vi gräfvit i för
ening
med våra segelbara insjöar och floder.
K. M:s nåd. propos. om jernvägarne omnämner genast de hufvudpunkter
eller städer, som anses i främsta rummet böra genom
jernväg sammanbindas, då det heter:
”Sedau ä sistförlidne Riksdag R. St. fattat beslut om statsgaranti
till befrämjande af en jernvägsanläggning, att genom ett
aktiebolags försorg utföras mellan sjöarne Målaren och Wenern, för
befordrande af en hastigare förbindelse mellan rikets tvänne största
städer, Stockholm och Götheborg, har, inom de flesta delar af riket,
der förbättrade kommunikalionsanslalter visat sig nyttiga och
behöfliga, hågen blifvit allmänligen väckt och allt mera lifvad för
åstadkommande af jernvägar.”
Sä till vida är det klart, att K. M., såsom vid förra'Riksdagen,
äfven nu fäster R. Slirs upmärksamhet på den nytta, som åstadkommes,
icke just att börja med genom jernvägars anläggande i en
rak fortsatt sträckning mellan städerna, ulan såsom det heter genom
sjöarne Mälarens och Wenerns förenande. Vidare heter det:
”Det är obestridligt, att lätta och beqväma fortskaffningsmedel
gifva åt näringarna ökadt lif och en mångsidigare utveckling; och
ulan fullkomligare kommunikalionsanslalter, sådane de numera finnas
nästan öfver allt i den öfriga civiliserade verlden, är det sannolikt,
att Sveriges industri, för så vidt dess alster och tillverkningar
måste ingå i täflan med andra länders, skall vid denna konkurrens
hafva betydande svårigheter att bekämpa.” Lätta och beqväma
fortskaffningsmedel säges här. Det synes således, som för landets
industri, K. M. ansett att sammanbindandet af dessa stora sjöar,
genom en jernväg, hade varit nödvändigt och derföre gjort förslaget.
Frågas likväl billigt, kan man tro alt för förskaffande mellan
Stockholm och Götheborg af näringsalster och hvad man behöfver
af tyngre varor, som här åsyftas, någon beqvämlighet kan åstadkommas
genom sammanbindande med jernväg af dessa vatten, då
man har för sig nödvändigheten att två gånger på- och aflasta hvad
138
Den 28 December f. m.
sorn dels på laud och jernväg, dels på sjöväg skall foi (skaffas. Jag
för min del ser icke, huru della rätt är rnenadt eller hänger tillsammans
och del måste vara någon brist hos mig, som gör all
jag icke förstår hvad som här åsyftas, åtminstone icke förr än jag
kommer något längre fram i den nåd. proposm, då det kanske för
mig blifver klarare; men att börja med, synes således sjöarne Mälarens
och Venerns sammanbindning genom jernväg icke för näringslifvet
mellan Stockholm och Götheborg åstadkomma något annat än
att personers fortkomst blir lättad, emedan dessa med sina nattsäckar
eller dylikt lätt äro flyttade från fartyg på jernväg och åter från
jernväg på fartyg; men icke hade denna sammanbindning bort
komma i fråga eller åberopas för varutransporter städerne emellan
eller egentligen såsom medel för deras näringslif. Derföre hafva vi
redan en ganska tillräcklig kommunikalionslinea genom Götha kanal,
som redan finnes och hvilken icke fordrar ur- och i-lastning
och säkert företrädesvis skall fortgå på denna väg äfven sedan de
2;ne stora sjöarne blifvit med jernväg sammanbundna. Korteligen,
jag kan icke fatta någon annan egentlig mening med den jernväg, som
nu är under arbete än att den skall vara för personers fortskaffande.
Huruvida då denna anläggning och den stora kostnad som
dermed är förenad, kan komma alt motsvaras af hvad som derigenom
vinnes, det vill jag tillsvidare lema derhän.
Sedan förekommer: att K. M. icke kan ”förbise vigten och angelägenheten
af en i tid föregående pröfning, hvilka jernvägslinier må
”anses vara af beskaffenhet alt företrädesvis böra utgöra föremål för
”stalsundcrslöd, samt huru och under hvilka vilkor Statens mellankomst
i delta hänseende må anses kunna ega rum med största
”fördel för det allmänna, från såväl administrativ som financiel
”synpunkt.”
Det är således nu blott fråga om statsunderstödet och synes
således hitlils såsom den K. propos:s mening icke vore att just Staten
h. o. h. skall företaga både anläggningsbestyrel och vidkännas
kostnaden, utan endast understödja sådana företag, en mening, som
jag för min del, så vidt jag förstår, skulle vilja biträda.
Sedermera uptages Jernvägs-komiléens yttrande: ”Enligt komiléens
föreställning vore Sverige bäst betjenadt med ett mindre antal,
men väl öfverviigda och af Staten eller med dess biträde anlagda
stamlinier, lill och omkring hvilka den enskilda industrien och företagsamheten
lämpligen kunde ansluta de smärre banor, hvilka för
kommunikationsbehof af mindre utsträckning erfordras. Att rätt
beräkna och utreda verkningarna af större jernvägsanläggningar vore
emellertid intet hastverk. Dertill fordrades noggranna statistiska
och topografiska forskningar, ej mindre än speciela undersökningar
i sådana delar, hvilka icke endast utur allmänna synpunkter kunde
bedömas.”
Huruvida nit beräkningar och forskningar, som liittils äro
gjorda, skett med den noggrannhet, som komitéen förordat är en
fråga, och i hvad ändamål eljest detta komitéens yttrande blifvit
intaget i proposm, är en annan. Den Kongl, propos. är väl i allmänhet
ganska obestämd; och för det enda fall hvari hon icke är
Den 28 December f. m.
139
det, fruktar jag alt tillräckliga undersökningar ej föregått, liva om
framdeles vidare. ,
Proposm uptager derefter hvad Hr General-Majoren Akrell
framställt, och della yttrande går derpå ut att jernvägsanläggningar
med ifrån Stockholm utgående stamlinea skola göras:
l:o Norr ut till Gelle;
2:o Vester ut öfver Westerås etc. lill Svartå bruk och derifrån,
dels i Sydvestlig rigtning till Götheborg och dels i Nordvest
lill Christiania" samt
3:0 Söder ut öfver Södertelje etc. till Linköping med en gren
derifrån åt öster till Carlshamn och en åt vester genom Jönköping,
Wernamo, Ljungby, Skepparlöf, Hörby och Lund till Malmö; men
såvida detta yttrande skall innefatta resultatet af någon föregående
undersökning, innehåller det icke någon företrädesrätt för den ena
eller andra af dessa banor att fä först komma i fiåga lill utförande.
Den sätter endast i främsta rummet dem, sorn gå genom inre delar
af landet der de bäst behöfvas och fordrar att de skola
framföras i raka sträckningar.
Vidare förekommer hvad Styrelsen för Allmänna Väg- och
Vattenbyggnader har yttrat sig, hvarom förmäles: ”att den af upgifna
skäl, anser den sydöstra linien emellan Linköping och Carlsli-mn
icke blifva af det gagn, som de öfrige, med hänsyn till lättnad
i transport af varor och resande, och att således denna anläggning
först i sista rummet bör ifrågakomma.” Detta är allt hvad som
från denna Styrelse nu är alt inhemta.
Derefter redogöres för föredragningen inför K. M. och huruledes
alla de många serskilda jernvägslinierna hafva kommit under
pröfning och detta slutar med det enda bestämda i proposm, som
jag åberopade, att K. M. förklarat: ”1 afseende på dé i Generalmajoren
Akrells utkast förekommande jernvägs-stamlinier, enär allmänna
medel för de till deras definitiva bestämmande erforderliga
topografiska undersökningar icke i vidsträcktare mån vore att tillgå,
att, utom livad anginge fortsättningen af jernbanan mellan Stockholm
och Götheborg, några lill betydligare statsutgift ledande lokalundersökningar
f. n. icke borde ega rum.”
Det är således gifvet att den der mera omfattande undersökningen,
som komitérade hade ansett böra först ega rum, ännu icke
skett, men att emedlertid den der banan emellan Stockholm och
Götheborg framför alla andra kommer af Regeringen att förändras.
Under tiden medan K. M. till öfverläggning förehaft frågan om alla dessa
jern vägsbanor och hvilka ibland dem, som skulle vara företrädesvis
förtjenta af upmärksamhet och att påkostas topografiska undersökningar,
dertill allmänna medel icke skulle finnas mer än för en,
har såsom vi, af Hr von Troils anförande redan hört, en serskild
provins ensam företagit sig alt utan allt understöd från Statens sida,
bekosta en sådan högst noggrann topografisk och ganska dyr undersökning,
och en mindre dyr för Småländska o. Skånska jernvägen
var redan så godt som af en enskild nitisk man besörjd, beräknad
att kunna äfven utföras utan Statsbidrag. Skulle det icke redan
140
Den 28 December f. m.
häraf synas som jernvägsanläggning inom dessa landskap företrädesvis
varit förtjent af npmärksamhet, men flera skäl härför tillkomma.
Det uptages vidare: ”Att under det ett Bolag är egare till
den ena eller andra af landets hufvudsakliga jernvägar, kan ej heller
Staten, ulan bolagets medgifvande, vidtaga sådana förfoganden,
som för den allmänna trafikens befrämjande för posters, truppers
och krigsmateriel förskaffande m. m.” må finnas nödiga. Här är
det enda ställe i den nådiga proposm, der, efier hvad jag funnit,
vidröres huru vigtig en jernvägsanläggning kan vara i hänseende
till truppers och krigsmateriels förskaffande. Någon ling, som väl
ock varit i åtanka hos komiterade då de yttrat: ali det icke är något
”hastverk” att rätt beräkna verkningarne af slika anläggningar.
Jag kan naturligtvis i dessa frågor icke serdeles mycket förstå, men
äfven för den oinvigdes öga kan något uptäckas. Hr von Troil har
förut yttrat, att det vore af vigt alt de inom Jönköpingstrakten varande
Reg:ten kunde hastigt föras till Skåne. Således torde det
vara för mig tillåtet att finna, att Skånska Reg:tenas förande icke
allenast lill Jönköping utan förbi Jönköping ända hit till Stockolm
kunde blifva af vigt; ty truppers flyttning kan äfven verkställas
ganska hastigt med kommunikationsmedel, som vi redan hafva på
de vattendrag, som nu ofta dertill begagnas. Vi hafva också vid
Wettern en fästning, som för icke sä lång tid sedan ansågs såsom
den hufvudsakligaste för Sveriges centralförsvar. Det har förefallit
mig såsom det också skulle kunna vara af vigt alt på ögonblicket
ifrån denna fästning fä något ned lill den Skånska folkrika slätten
att användas vid försvaret af dess kuster, hvarom Hr von Troil redan
förut ordat, och det stannar icke vid hvad han omförmält, nemi.
kommunikationer och förskaffande af krigsfolk ifrån Jönköping, då
man derifrån ömsom på ångbåtar och ömsom på jernvägar färdas
ända upp till Norska gränsen eller till öfre Frykens nordliga strand.
Dessutom torde snart en jernväg vara alt förvänta genom Askersund
och till den jernvägsliniea, som nu är under arbete, hvilken
utsträckning till alla våra stridskrafter, hvilket band alt hastigt draga
dem tillsammans, och med detsamma kommunikationen öppen emellan
det rika Skåne och det gamla Sverige i st. f. den väg, och de
ödemarker eller fattiga, glest bebyggda trakter, som så godt som stänga
det ute derifrån. Jernvägen torde komma det att alldeles glömma
namnet som det burit gemensamt med Halland och Blekinge.
Således för sambandet med bjertal af riket vore denne jernväg
af stor vigt; men härom är intet, och i militäriskt hänseende,
så ganska litet sagdt uti den Kongl, proposm. Det är mera laladt
om trafikens befrämjande och det skulle kanske anses klokare att
jag holle mig till detta ämne än att låta fosterlandskänslan hänföra
mig till betraktelse derutöfver. Trafiken befrämjas bäst genom sammanbindande
af de orter, som kunna hafva olika produkter att utbyta;
rörelsen en vinterdag på vägen mellan ett slättland och en
skogsbyggd, öfvertygar bäst derom. Jag frågar hvilka orter hafva
mera olikartade produkter än Småland och Skåne. Från och med
skogens bjelkar ända ned lill dess vilda bär mot åkerns ädla säd
och hafvets fiskar. Det må vara den fattiges utbyte emot den
Den 28 December f. m.
141
rikares, men det är, som gamla ordspråket lyder: små vänner och
fattiga händer skall man icke förakta. Fast Skåne genom egna medel
har verkställt den nämnda undersökningen så hade vi likväl väntat
att de också skulle låtit oss vara med derom eller om beslutet af
ett upskof. Detta har icke skett, det framstålles nu genom Hr von
Troils förslag, alt Staten skulle bekosta den återstående undersökningen
genom Småland, och vi äro derföre tacksamma; vi kunna använda
de sammanskjutna medlen till andra ändamål. Sammanskottet
visar dock alt, ehuru icke alla inom länet äro benägna för hvad som
så vidt jag förslår, om det också icke för länet nu är så egennyttigt
fördelaktigt, eller en penningevinst för dagen, dock för riket i sin
helhet och för framtiden är af högsta vigt.
Vidare innehåller den K. propos:n:
”Med det allmännas sanna fördel måste det alltså otvifvelaktigt
anses mera förenligt, att hufvudjernvägarne i landet utföras genom
Statens försorg och på dess bekostnad, vare sig medelst direkta
statsanslag, då sådant utan svårighet later sig göra, eller medelst
utfärdande af statsobligationer. I den mån dessa, såsom utelöpande,
komma i inländska disponenters hand, öka de, till näringarnes förmän,
landets rörelsekapital.” Ja, det må väl vara alt skuldsedlarna
öka rörelsekapitalet, men skuldsedlarne äro såsom jag tror, så väl
för Staten som för enskilte bäst att undvika. Men äfven om
den saken lemnäs åsido, förefaller det mig nästan mera anmärkningsvärd!
att Regeringen från den förut yttrade, af mig också förordade,
Stats-ff»rferÄförf.v-grundsatsen kommit till den, att hufvudbanorne
böra ensamt utföras af Staten och på dess bekostnad, då det
folkrika Belgien förmäles, oaktadt sina korta distanser i jemförelse
med våra, icke då förtjenar mer än 3 procent.
Skulle det nu vara så, att man finner alt innevånarne i en
provins upstå såsom en man, för att ensamme bekosta en hel undersökning
för jernvägsanläggning, som går till icke mindre än
24,000 R:r b:ko, alt inom en annan ifrågasättes äfven dess utförande
utan Statens betungande eller till och med tecknas aktier
såsom i Östergöthland till största delen af kostnaden, då är väl mera
skäl att emottaga hvad som erbjudes utan skuldsättning och utan
ränte-utbetalningar, än att utfärda statsobligationer på båda deiarne.
De rättigheter Staten behöfver för posters, truppers m. m.
transporterande, förbehålla sig, har den bästa tillfälle iagttaga vid
meddelande af understöd. Det heter vidare i den K. Propos:n:
”Om vägen, till en början, icke skulle lemna någon nettobehållning,
äges densamma likväl af Staten.” Nu är det en gifven sak att
transporter, som göras på kanaler, kosta mindre än de som göras
på jernvägar af detta gäller ändock mer då vi redan hafva anlagd,
en kanal, som jemte den långsträckta Vettern går i samma rigtning
som flere af de föreslagne jernvägs-stamlinierne skulle göra och som
således ensam nu upfångar alt eller det mesta godset, som skulle
på desse spridda linier föras; och likväl står det kanske för dörren,
att denna kanal snart blir Statens egendom, till följe af att den
icke bär sig och således icke eller kommer att lemna Staten någon
behållning. Deremot skulle nytt lif på densamma upblomstra om
142
Den 28 December f. m.
till fortsättning af denna transportlinie anlades en jernväg från Jönköping
genom Skåne och till dess södra kust; derifrån komuication
med utlandet är öppen och nära. Lägger man deremot jernvägar
bredvid kanalen, så fortskynda!’ man den sednares undergång och
dessa jernvägar kunna, som sagdt är, verkligen också en gång blifva
Statens egendom, men föga afundsvärd. Kan icke lifligare rörelse
på Götha kanal åstådkommas sä lärer icke dröja länge, åtminstone
fruktar jag det, innan delägarne förklara, att de icke vidare vilja
anse sig, såsom ägare deraf, Staten får då nog af sådan slags egendom.
Den procent de haft lill utdelning, känna vi något hvar och
kommer nu den tid, då alla slussar af ålder och tidens åverkan behöfva
att ombyggas, så tviflar jag på att bolaget blir i stånd alt bekosta
dessa ombyggnader eller reparationer. Det vore väl om statsmedel
funnes att lindra fraklomkoslnaderne på och afgiflerne till
Götha kanal och derigenom gifva rörelsen en lättnad, som är mycket
behöflig, ty vi veta I. ex. alt, för att få hit en tunna spanmål
ifrån Jönköping åtgår 2 ii 3 R:dr i frakt, hvilket icke gör litet till
alt man icke kan vara hvarandra till tjenst. Eget nog har Rågpriset
dernere under hösten varit 15 å 16 R:dr för T:n och vi
kunde hafva undsatt både Stockholm och Skåne, der rågen gällt öfver
20 R:dr, om icke kanalumgälderna varit så dyra. Jag säger
detta endast för att visa huru statsmedel kunna nyttigare användas
till lättnad i rörelsen än genom mindre väl beräknade jernvägsanläggningar,
de må nu kallas stamlinier eller icke. Mätte sådant
noga öfvervägas innan man går in i sådana här vidt utseende, till
47 milhr blott beräknad kostnad, upgående företag.
Vidare säges i den K. Proposin : ”1 Sverige, som i industrielt
afseende eger flera källor till ökade inkomster ännu obegagnade,
kunna medel för ändamålet, utan betungande skatter, till vägabringas,
hufvudsakligen genom bildande af ett inhemskt fondsystem.
Statens upträdande på penningemarknaden vid delta tillfälle, genom
införande af ett måttligt belopp cirkulerande statspapper.” etc. Såsom
en talare före mig yttrat, har Staten redan beträdt banan af
ett sådant slatsfond-system, genom den räntegarantie, som blifvit
gifven åt den redan började jernvägsanläggningen. Dessutom har
äfven, om icke Staten, likväl snart sagt hela landet ingått på en
annan vida betänkligare skuldsättnings-inrättning, jag menar hypoteksföreningarne.
Och om än icke Staten betalar räntan för'de 30
mill. R:dr hvarföre den häftar, så går dock denna ur landet som
icke torde tåla vid så mycket mera. Det kan vara väl att Staten
får behålla den kredit, som den nu äger till mera kritiska ögonblick
och att den icke vidare skuldsatt sig än som redan skett
genom räntegarantien för Örebro-Hultbanan, hvilken, å representanternas
sida, väl hastigt medgafs.
Vidare står i den K. Propos:n:
”Längden af de till anläggning ifågasatta 2:ne hufvudsakligaste
stamlinierua, den ena från Stockholm till Göteborg med afdrag af
sträckningen mellan Köping och Hult, och den andra från Stockholm
till Malmö, om denna skall utföras med den nsträckning, som
Generalmajoren Akrell i sitt utkast alternativt förutsatt, utgör, så
-
Den 28 December f. m.
143
vidt det utan föregående topografiska undersökningar kan bestämmas,
sammanräknadt ungefär 105 mil. Lägges härtilll, dels fortsättning
af den vestra stambanan från lämplig punkt å KöpingHults-linien
till Norska gränsen i rigtning åt Christiania, dels en
lmfvudbana från Stockholm till Gefle, upgår längden af alla stambanor
till ungefär 142 mil.”
Här åro således upräknade de flesta betydligaste städerna inom
riket så att tankarna ledes på hurusom man någorstädes har läst
om huru väl det blifvit regleradt att strömmar öfverallt placerats
der stora städer stryka fram. Det är väl icke strömmar, som nu
skulle placeras, utan jernbanor, som anses så nödvändiga, att man
slutl. till och med kanske skulle komma derhän att lägga igen våra
kanaler och lemna våra strömmar obegagnade för jernvägarnes skull.
Hade de åsigter, hvarmed nu granskade K. Proposm slutar, gjort
sig gällande redan vid förra Riksdagen, så hade omöjligen förslag
då kunnat framställas om den jernväg, som nu är under arbete,
ty då hade det säkerligen funnits en genare väg emellan Stockholm
och Götheborg än den som nu föreslås alt kröka in på OrebroHullbanan.
Annu hafva vi likväl icke denna jernväg färdig, den
är blott nyligen påbörjad och det för att sammanbinda vattendrag.
När nu förslag framställes till en jernväg utan begagnande af dessa
vattendrag bredvid desamma, så alt det skulle blifva jernväg alltigenom
mellan städerna, måste jag säga att att det för mig är alldeles
oförklarligt huru så hastiga ombyten i tänkesättet hos de styrande,
kunna få inrymme, och deruti ligger för mig ett bevis på vigten af
komiterades yttrande (under hvilkas visdom jag naturligtvis helst
lägger raina framställningar) att man icke bör komma fram med sådana
vidt utseende och för Svenska representationen hitintills ohördt
stora och på statsskulds-syslem grundade jern vägsförslag, förr än
planen är gifven, och om företrädesvis afses, alt sammanbinda större
insjöar eller städer, om man dervid skall taga i beräkning de vatlenkommunikalioner
man äger, innan man på det aldranogaste har
undersökt lokala förhållanden; noga tagit i öfvervägande hvilka orter
mest äro i behof af en öpnad väg för rörelsen och hvilka som
genom handling ådagalagt både att de behöfva det och attdesjelfve
äro villige till större upoffringar. Det är icke skäl å Styrelsens sida
alt förakta ett handtag från folkets. Om innevånarne uti de serskilda
landsorterne ingå med i företaget, så har Styrelsen att af dem
påräkna sak- och lokalkuuskap, trognare tillsyn, bidrog med hvad
de kunna åstadkomma för bättre pris än då allt skall köpas och betalas
för kronans räkning, korteligen, den egna fördelen vid företagens
utförande verkar fördelaktigt; man kontrollerar, man upmuntrar
hvarandra för det gemensamma bästa, att de må kosta litet och
det var härpå jag förra gången syftade då jag yttrade mig, i anledn.
af Gr. von Rosens framställning, att raan med större besparing verkställer
arbeten genom beting, än då det skall ske direkte för Statens
räkning och endast genom dess tjenstemän.
Den K. Proposm kommer slutligen till följande resultat: ”Den
förnämsta och lill utförande angelägnaste af nämnde hufvudbanor
är naturligen den, som afser förbindelsen emellan Stockholm
144
Den 28 December f. m.
och Götheborg. Anläggningen af denna hana, med afdrag af
den del, som redan är under byggnad, skulle, efter ofvannämnda
kostnadsberäkning, erfordra .... B:koR:dr 13,666,666: 32.
och banan mellan Stockholm och Malmö » 21,333,333: 16.
Den förnämsta banan alltså emellan Stockholm och Götheborg — må
vara, de stora städerna äro förnämare än landet, men den angelägnasle,
månne icke der den mesta rörelsen .till följd af den största
folkmängden, och der inne i landet inga andra kommunikalionsanslalter
finnas än landsvägar af beskaffenhet att endast halfva lass
derå kunna framföras. Den ”naturligen” till utförande angelägnaste
— ja är del icke densamma? — Till annan åsigt med den
ledning Regeringen i General Akrells utlåt, lemnat oss, kan jag icke
komma; ty Sveriges natur är berg och dalar. Om man följer deras
anvisning, så tror jag att man lättast komme fram, vare sig på jernvägar
eller valtnena, som kosta minst, och sorn först i eli fattigt
land bör upmärksammas. Så har man åtminstone förr tänkt och
så har K. M. äfven sjelf tänkt, såsom i början af denna propos.
finnes. Hvarföre man nu skulle så hastigt frångå denna grundsats
alt begagna hvad vi hafva, och kasta oss in ufi så stora kostnader
och med detsamma uti ett så vidt utseende lånesystem, det
kan jag åtminstone icke förena med de åsigler för fäderneslandets
gagn som efter hvad jag förslår, äro de bästa. Vidare heter det i
den Kongl. Proposm:
”Såsom följd af ofvan utvecklade förhållanden anser K. M. Sig
böra till R. St. för den pröfning och medverkan, som på dem ankommer,
härmed föreslå:
"(a) att såsom grundsats antages, att hädanefter icke några jernvägs-stamlinier
i Sverige må anläggas och utföras annorlunda än
medelst statens omedelbara försorg och på dess bekostnad.” Således,
M. Hrr, skulle vi, genom antagande af detta mom. afskära all medverkan
af landels innevånare, i fråga om stamliniernas anläggande.
Förhasta undersökningen sora Skåne ensamt bekostat, för så vidt den
rörer stamlinien, som går genom detta land och allt detta hvarföre?
På det Staten måtte blifva herre öfver stamlinierna; men hvad hindrar
Staten att göra delta till villkor för meddelande af statsbidrag till
dem som under Statens tillsyn utföra dessa företag. Säkert skulle
sådane förslag och sådane statsbidrag hädanefter, såsom hitintills, med
tacksamhet emoltagas.
Vidare föreslås: ”b) att, för utförande af sådana stamlinier, så
vidt icke direkta stats-tillgångar dertill kunna af R. St. anvisas, medel
må, i den mån det erfordras, efter R. Stms pröfning och bemyndigande,
af deras fullmäktige i Riksg:s-kont. beredas, medelst
uplåning mot obligationer, löpande med viss måttlig ränta, samt
underkastade amortering i en bestämd proportion årligen eller i mån
af tillgångarna för äterinlösning;” på ett annat ställe är sagdt, att
om jernvägarne byggas med inhemska kapitaler, så stannar räntan
inom landet, men hvem svarar för att dessa obligationer stanna inom
landet, och om de icke skulle gå och gälla utom landet, så voro
de säkerligen icke särdeles begärliga inom detsamma.
Vidare
ID en 28 D ecember f. m.
145
Vidare säges "c) all likväl sådan nplåning af medel icke må
ega rum, och följaktligen ej heller derpå beroende byggnad af statsbanor
företagas, utan såvida och allt efter som K. M. och R. St.
finna statsinkomsterna kunna beräknas lemna sådant öfverskott, som
för betäckande af ränta och amorlissement å byggnadskapitalet tills
vidare årligen erfordras.”
Hvarföre så binda oss i afseende på de jernvägsanläggningar,
som kunna anses nödvändiga? Jag fruktar att det dä skulle komma
att gå med dem såsom Hr von Troil här har yttrat, att vi skulle
krypa fram under det andra nationer taga jättesteg.
För min del anser jag, som sagdt är, det vara lämpligare att
också begagna sig af de medel, kommunerna erbjuda. Vidare heter
det: ”d) att, för dylika stambanors framlida utförande, i de delar
och med den hufvndrigtning, hvarom K. M. och R. St. kunna
komma att besluta, noggranna topografiska undersökningar må genom
Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader försorg fä verkställas,
samt fullständiga planer med kartor, profiler, detaljritningar
och kostnadsförslag på grund deraf uprättas, och alt R. St. må till
K. M:s disposition, för utgifterna dervid, anvisa 20,000 R:dr årligen
i tre år från och med året 1855.”
Deraf kan jag icke annat sluta, än att, i fråga om stambanor
ingenting kan gillas, som icke har skett genom Styrelsen för Vägoch
Vattenbyggnader och således i conseqvens med hvad som förut
är i nåder proponeradl, hela kostnaden för den Skånska undersökningen
vara förspild, ehuru verkställd af i sådana saker kunniga
personer- Att bifalla denna del af den K. proposm synes mig vara
att ingå på alltför byråkratiska grundsatser. Om vår Styrelse för
Väg- och Vattenbyggnader finge granska förslaget och göra anmärkmr
dervid saint remittera dem till förklaring af de personer, som uppgjoit
förslaget, så skulle jag anse del. vara rigtigt, men att kassera
allt, hvad som icke är upgjordt af vår berörde Styrelse, som säkerligen
har minsta erfarenhet af alla sådana Styrelser i Europa till
följe deraf alt så få jernvägsarbeten här äro utförda, det tror jag
icke vara lämpligt.
Jag har redan länge uptagit R. o, Adis lid; del har icke kunnat
ske med mindre, för alt gifva skäl för detta milt slutliga omdöme:
att om någon ”jernvägs-slamlinea'* skall anläggas, dä i första
rummet bör förekomma den Hr v. Troils förslag omfattar.
Jag vill nu icke besvära med upläsning af de öfrige punkterne i K.
M:s nåd. propos. De häntyda egentligen derpå, att man skulle hafva
medel att påräkna af brån vinsskatten. Då detta omnämnes iden
K. Proposm, så hoppas jag att det icke anses, att jag går allt för
långt utom ämnet, då jag yttrar några ord derom. Visserligen
hoppas vi, att då husbehofsbrånvinsbränningen blir utträngd af fabriksbränvinsbrånniugen,
man kan hafva stora inkomster att deraf
påräkna, men innan den gamla näringen har väl kommit till ro och
gått sin förvandling till mötes, torde det vara nog tidigt, att nu
vilja skifta arfvet efter henne. Jag skulle tro, att om Staten finge
behålla såsom direkt inkomst hvad bränvinsbränningen årligen i me2
H. 10
146
Den 28 December f. m.
deltal har gifvet, så skulle det vara allt hvad Staten kunde rätteligen
i följd af gammal vana hafva att fordra, och jag skulle tro
alt ett helt annat lif skulle inträda i våra kommunala inrättningar,
i eftersyn och handhafvande af de lagar vi stifta för bränvinsbränningen
och försäljningen, om en större del af dessa medel finge gå
till kommunerna direkt och att vi härigenom skulle komma i tillfälle
att räcka en kraftig, en fosterländsk, en varm hand åt Regeringen
i de förelag, som voro för fäderneslandet och hvarje dess afdelning
bäst beräknade, vare sig jernvägar eller annat. Hvad Hr von Troil så
förtjenstfull! i andra afseenden yttrat om den jernvägssträckning han
föreslagit, behöfver jag icke uprepa. Må det behjertas af R. St.; jag
är öfvertygad, alt för fäderneslandets bästa icke något jernvägsförslag
f. n. kan framställas, sora är af den vigt i farans stund och förvara
näringars lif, som det från Vetlern genom södra Sverige. Jag vågar
äter förklara detta, med stöd af det utaf länets höfding afgifna yttrande,
alt det icke är för min landsorts fördel, åtminstone i första
hand, jag talar, ulan för fäderneslandets. Fullt öfvertygad, som jag
är att om än jag och andra med mig skulle förlora någon R:dr på
tunnan spannmål genom delta företag, dä Skånes spannmål kommer
med på Småländska marknaden, fäderneslandets vinst pä det hela
också är hvarje dess, landskaps, hvarje enskildts. i afseende på landthushållnigen
i allmänhet, så är jag dessutom af deras mening, som
tro att höga spannmålspriser i längden icke äro fördelaktiga. Jag
anser Hr v. Troils motion, och framställningarne i sammanhang
dermed, vara af den stora vigt för fäderneslandet, att de icke härifrån
ensamme böra afgå till Utsk. Jag anser, att hvad som här
blifvit yttradt, bör delgifvas MedStm, och jag vågar serskildt anhålla
om kommunikation med dem. Jag har talat med Riksdagsmän af
RondeSt. från min hemort, hvilka önskat sådant och ansett att det
vore en orättvisa om det skulle företrädesvis anses nödigt att anlägga
dubbla kommunikationslinjer i andra landsorter, innan ännu vi
fått någon, i det södra idoga och folkrika Sverige. Så tänka ändock
de som under sin lifstid icke vänta någon vinning af företaget. Den
öfvertygelse jag nu yttrat har jag icke ansett mig böra undertrycka.
Måhända innefattas deri något som kan äfven för Styrelsen vara
uplysande och värdt att tagas i öfvervägande.
Gr. von Rosen, Adolf Engene: Jag vill icke uptaga R.
o. Ad:s tid med något yttrande, utan anhåller blott, att Hr von
Troils och Hr Gr. Mörners motioner måtte få hvila på bordet.
Hr Bergenstråle, Claes, anförde dels muntligen dels skriftligen
:
Jag har begärt ordet, icke för att bestrida en framtida möjlig
nytta af jernvägar äfven inom vårt land, då de utföras enl. den plau
som K. M. i Dess nåd. propos. föreslagit, och hvarigenom de komma
att anläggas i mon af hvad erfarenheten kan komma alt vitsorda
deras nytta, och i mon af hvad medel dertill förefinnas: men det är
om de partiella, eller den nu ifrågavande emellan Skåne och Jönköping,
som jag anser mig pligtig att i korthet angifva några skäl,
Den 2$ December f. m.
147
hvarföre jag efter min öfvertygelse icke anser densamma komma alt
motsvara, hvarken erforderlig inkomst för banans underhållande,
eller det gagn för Jönköpings län, som man sig förespeglar.
Man har här jiyss anfört, att en så obestridlig stor nylta skulle
tillskyndas fäderneslandet och Skåne, om en jernväg i Skåne utsträcktes
till Veliern: mig förefaller denna beprisade förmånen mycket tvifvelaktig;
Skåne är visserligen vår rikaste provins, oell dess egentliga
afsättning är spannmål; men jag kan ej föreställa mig, att om jernvägar
der anlades, ifrån en lämplig centralpunkt lill dess flera hamnar,
man icke häldre å dem skulle föra sin spannmål till närmaste
hamn, för att derifrån afgå direkte till destinationsorten, än att först
transportera den å jernvägen till Vetlern, och der lasta den på ångbåt
för att vidare föras till Slockholm eller andra orter.
Men jag återgår lill hvad som egentligen rörer Jönköpings län;
de transporteffekler man hufvudsakligast der inom torde påräkna,
åro Skogsbruks-produkler samt spannmål.
Med Skogarne inom nämnde län är redan så misshushålladt,
att om en lifligare afsättning deraf, genom jernvägar skulle kunna
framkallas, så blefve länet inom få år skoglöst och man finge inom
kort tid i deras ställe skåda kala berg och steniga marker, som beklagligtvis
redan nu alltför ofta möta. betraktarens öga. Då man
reser ifrån Jönköping lill Vernamo, passerar man genom, som det
vill synas, en 6 ä 7 mils skog; men sorn egentligen ej är annat
än en allé af bart trän; ,ty om man går 1 å 200 al:r på sidorna
om vägen, finner man ej mer någon skog, utan odlade fällt och
betesmarker; skogarne ikring Nissa-stigen äro icke heller betydliga
och ligga dessutom, likasom de flesta andra, för långt aflägsnade
ifrån den presupponerade jernbanan.
Beträffande Brukseffekter, så vill jag visserligen ej neka, att de
Bruk, som äro belägna i granuskapet af jernvägen, deraf kunna fä
nytta; men med mästa vinst komma de troligen hädanefter lika sorn
hitintills, att afsätta största delen af deras tillverkningar å bruksbacken
; resten deraf, jemte den malm och limsten, hvaraf de äro i ber
behof, är icke så betydande att någon synuerlig inkomst deraf skulle
tillskyndas jernvägen; dessutom äro de skogar, som angränsa dessa
bruk, redan så medtagna-, att om någon lifligare afsättning derå skulle
genom jernvägen kunna framkallas, bruksägarne snart komma i brist
af kol och i ånger för den beprisade jernvägens tillkomst.
Spannmål äger länet, somliga är att afyttra, andra måste sådan
inköpas; men i båda fallen till så ringa belopp, att någon betydlig
förmån deraf icke vore att påräkna hvarken för jernvägen eller för
länet i allmänhet.
Afven finnas inom länet en mängd bi-näringar; men de flesta
tåla icke vid att belastas med någon dyrare transportkostnad; allmogen
är, som man säger, rädd om styfvern, och använder häldre.dertill
de dragare den måste hafva för sitt jord- och skogsbruk, än att
utbetala något kontant.
Jag vill ej trötta B. o. Ad. med att ingå uti några vidlyftiga
detaljer i della redan så mycket omordade ämne, utan ber alt blott
10*
148
Den 28 D e c e m b e r f. m.
fä tillägga; alt allmogea i Jönköpings län är idog och högst tarflig
samt i synnerhet i dess södra delar mycket fattig; under det man
ifrån andra orter hör beklagelser öfver felslagna skördar, förtäres der,
i tysthet och utan knot hafrebröd, sällan utan tillblandning af benmjöl,
linfröknopp och andra tillsatser; mera behof än af en jernväg
är statsanslag till uppodling af den mängd mossar och valtendränkla
trakter, som finns inom dess gränser; exempelvis får jag nämna,
att i dess södra del är en mossa, som upmätt utgör ända till 20,000
Ttland; och flera andra, om ej så stora, utgöra de dock tillsammans
flerdubbelt denna- rymd; i trakten af Ljunga i Västra häradet, är
en vattensjuk större dal, som lätt skulle kunna förvandlas till fruktbara
fäll; att tro sig kunna framkalla dylika odlingar genom en
jernväg, vore ett misstag; hemmansdelarne äro för små, och dess
åboer för fattige för att sådane bekosta; för mindre än hvad anläggandet
af endast en mils jernväg skulle kosta, skulle dessa och flera
andra trakter kunna göras fruktbara, och derigenom tillskyndas länet
vida större gagn än en dessförinnan anlagd jernväg.
Jag har icke förbisett den mindre vanliga ståndpunkt å hvilken
jag ställt mig, i det jag som Landshöfding icke understödjer hvad
många af länets uplyste män, för detsamma anse vara så högst gagneligt;
men både som styresman för länet och som representant å
detta Hus, anser jag min förnämsta pligt vara, att icke förtiga utan
öppet uttala hvad jag enl. min öfvertygelse finner vara rätt och
sanni; och likasom jag bär aktning för desse mäns, med mig skiljaktiga
åsigter, är jag förvissad att af dem få tillgodonjuta lika aktning.
— Framtiden må blifva vår skiljedomare!
Hr Ribbing: Jag som redan så länge uptagit R. o. Ad:s
lid, ber dock att få svara något på hvad som nu sednast blifvit anfördt.
Jag bär visserligen mycken aktning för Hr Bergenstråles anförande
i denna fråga, men kan omöjligen förlika mig med åsigter,
sådane som t. ex. den att våra binäringar icke tåla några drygare
, transportkostnader- på jernvägar, likasom de icke skulle blifva lättare
genom dem, ej heller med den föreställningen, att blott för Bruksintresset
i Småland, denna väg borde motarbetas eller icke anläggas.
Detta intryck är icke den värde talarens och jag kan så mycket
tryggare för all personlighet yttra mig derom. Rörande någonting
så omfattande, som fortsättningen af en komraunikationslinea, längs
inre delarne af hela landet, får icke blicken vara för inskränkt hvarken
till ett intresse i en del af ett län eller till mossarne, som synas
till vägen, eller träden, som växa derbredvid. Desse må då vara så
tunnsådda och aléelika som liebst, så ligger dock i Smålands skogar
och förruttnar så mycken ved, som hela Skåne skulle behöfva lill
bränsle, åtminstone en större del af året. Detta förhållande lärer
icke komma att förbättras förr än tillfälle till afsättning beredes, ty
för skogshushållningeu är ingenting så upmuntrande som att skogen
blifver någorlunda väl betald. Detta sker om en jernväg öppnas,
hvarigenom skogen skulle komma att gälla 10 eller 20 gånger så
mycket som der den nu ligger och multnar. Visserligen konserveras
skogen då den icke kan åtkommas, men deruti ligger icke någon
Den 28 December f. m.
1'4'J
hvarken Statsvinst eller hushållning. Icke heller kan jag förlika
mig med det skälet emot jernvägen, att de mossar, som ligga i
trakten, der jernvägen skulle framgå, icke kunna odlas i anseende
lill att innevånarne äro för fattiga. Tvertom är det alldeles klart
att just genom jernvägen skola odlingstillfällena framläggas fördem
som hafva bättre råd, och utrymme beredas dem. som lida af trängsel
och jordens delning i för små lotter såsom i Skåne. Vi hafva
nyare gödningsämnen, sådane som Guano, utom de gamla af kalk
med flera, som med lätthet kunna föras på jernvägarne, och hvilka
med ringare kostnader än vanliga gödningsämnen kunna försätta
den magra jorden i bördighet samt åstadkomma under i landthushållningen,
och hvarföre skulle man icke då lägga sig till
transport och kommunikationslinie!’ der de dessutom i ändå vigligare
hänseenden behöfvas och tillskynda Riket stora fördelar?
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Hr von Troils ifrågavande
motion enl. derom gjord begäran komme att hvila på bordet.
Jemte tillkännagifvande, att anslag blifvit ulfärdadt till fortsättande
af plenum kl. ^ 6 e. m. hemställde Hr Gr. o. Landtm,
om icke de Hrr, som önskade yttra sig öfver framdeles förekommande
motioner, behagade begära dem på bordet, emedan den återstående
motionstiden icke blefve tillräcklig för upläsning af alla de
motioner, till hvilkas afgifvande det Högh Ståndets Hrr ledamöter
redan anmält sig, derest för deras första behandling skulle åtgå lika
lång tid, som den nyss bordlagda motionen medtagit.
Frih. von Schwerin, Adam Otto , upläste följande motion:
Ett förhållande, hvars stora vigt troligen många Fastighetsegare
måst inse, är det, att vara i saknad af tjenligt väglagningsämne.
Jag är ett åhörande vittne lill, alt en K:s Befh:de vid ett offentligt
tillfälle yttrat, att, i afseende på det åläggande, att hålla farvägarne
i laggildt skick, det var svårt alt utfärda ett Lagbud i det fallet,
då man visste att en del vederbörande nära nog omöjligen förmådde
åtlyda detsamma, emedan de voro alldeles i brist på något tjenligt
väglagningsämne. Densamme K:s Be linden anförde ett exempel i
detta hänseende, nemi. det, att någon, eller några, som totalt saknade
detta ämne, sökte att få tillhandla sig detsamma i grannskapet,
men då detta vägrades af innehaf.varne, sökte man genom domstolarne
vinna sitt ändamål, men slutresultatet der blef äfven vägran.
Då man häraf kan inse, alt i detta afseende nöden kan slä för
dörren, som man brukar säga, vore min mening, att hemställa,
huruvida icke väglagningsämne, som funnes uteslutande i en viss ort,
kunde för dem, som deraf vore i behof, blifva åtkomligt med en
lika expropriationsrätt, hvarmed jord, i och för jernvägars anläggande
tillhandlas.
Att ett lagstadgande i och för denna angelägenhet mätte vidtagas,
äfvensom, att denna väckta fråga mätte till vederbörligt Utsk
blifva remitterad, får jag äran anhålla.
150
D e n 28 D c c c m I) e r f. m.
Begärdes på bordet.
Hr Lefrén, Joh. Pehr, upläste eu motion af följande inneliåli:
Hans
M:t Konungen har nådigst till R. St. låtit öfverlemna förslag
lill bestämmande af ny Mynt-Enliet, dess indelning efter Tiofaldsräkningen,
samt grunder för nya kopparmyntsprägliugen.
Det är i hög grad glädjande, att en början sålunda är gjord
lill öfvergång från nuvarande orimliga och regellösa indelning af
landets Mått, Mål, Vigt och Mynt, lill den naturliga, enkla och med
vårt allmänneligen brukliga räknesätt öfverensstämmande Tiofaldsoch
Tiodels-indelningen.
Jag förmodar att det Kongl, förslagets inskränkning blott till
Rikets mynt bör sökas deri, alt myntets reglering rätteligen ansetts
böra utgöra begynnelsen och inledningen lill denna önskeliga förbättring,
som framdeles lätteligen kan utsträckas äfven till Rikets
mätt, mål och vigt, sedan allmänheten genom Tiodelningen i myntet
lärt sig inse rigligheten och ändamålsenligheten af denna indelningsgrund
i allmänhet.
Att en sådan förenkling af nuvarande besvärliga sorlräkning
icke framkallats af några s. k. lärde mäns hugskott, hvilket vissa
dess vedersakare grundlöst föregifva, ulan af ett mer och mer
allmänt kändt och erkändi praktiskt behof, synes bäst deraf att man
i de Häste Europeiska länder,, sedan längre tid tillbaka, varit betänkt
på dess genomförande, att i mänga denna påtagligen nyttiga förändring
redan blifvit verkställd, dels fullständigt, dels tillsvidare med
inskränkning lill Myntet, samt att. i sjelfva England, der man vanligen
hyser största betänklighet vid frågor om förändring i det bestående,
ansett tiden vara inne att i myntet införa Tiodelningsgrunden,
medelst 1 £ Sterlings indelning i 10 delar, som fält
namnet Florin, samt florinens ytterligare delning i 10:deoch 100:dé
delar; så att f. n. Tiofalds- och Tiodels-systemet är infördt i Frankrike,
Ryssland, Nordämerikanska fristaterne, Columbien, Harti, Nederländerne,
Belgien, Schweitz, Kyrkostaten, Neapel, Lombardiet,
Sardinien, Venedig, Grekland, Joniska öarne, Ungern m. fl. oberåknadt
många Asiatiska länder der man från urminnes lider begagnar
detta indelningssätt, såsom i Kina, Japan, Java, Tunkin, Ostindien,
Persien m. 11.
Sedan jag sålunda sökt visa nyttan och angelägenheten af Tiodelningens
införande i mått, mål, vigt och mynt i allmänhet, samt
att öfvergångeo lill denna förbättrade indelning lämpligast sker genom
dess införande i myntet, lager jag mig friheten framställa några
anmärkmr i anledn. af den K. propos:n härom, som R. St.
fått emottaga.
l:o Erkännande att den föreslagna nya Enheten för myntet,
som lill vigt och finhet fullkomligen öfverensslämmer med nuvarande
1 R:dr R:gldssedlar (| R:dr s:mt), är högst lämplig, emedan största
delen af Sveriges innebyggare äro vane att värdera varor efter R:dr
Rtgldssedlar, äfvensom att namnet Riksdaler Riksgäldsséd/ar icke
Den 28 December f. m.
151
är lämpligt att bibehålla, dels emedan vi numera icke äga några
R.gldssedlar, dels emedan 3:ne olika mynt finnas i landet, som bära
namnet Riksdaler, nemi. Riksdaler silfvermynt-, Riksdaler Bankomynt
och Riksdaler Riksgälds sedlar; vågar jag likväl anse det
i K. propos:n föreslagna namnet: Riksdaler Riksmynt vara mindre
lämpligt, emedan det är långt och bibehåller ordet Riksdaler, som
bör undvikas, samt föreslå antagandet af namnet Riksmark. På
den lid Riksmyntets Enhet utgjordes af 1 Daler Silfvermynt kallades
dennes ^:del 1 mark. Som nu den nya myntenheten likaledes
utgör jemt Jule! af vår nuvarande 1 Riksdaler Silfvermynt,
så synes mig ganska passande och följdriktigt, alt den nya myntenheten
kallas 1 Riksmark. (Förr 4 mark på Dalem, nu 4 Riksmark
på /?/Å.sdalern).
2:o Det i R. proposm föreslagna nya silfvermyntslycket, i
värde ,l0-del af myntenheten (10 öre), är både nyttigt och nöd
vändigt,
emedan del utgör sjelfva ledaren till, elier undervisaren
om nya indelningsgrunden. Men jag tager mig friheten anmärka,
alt detta myntstycke just af denna anledning, bör få ett eget
namn. Namnet Penning (eller Tiling, som en annan ledamot af
ståndet föreslagit) synes mig vara passande emedan Penning från
äldsta tider varit begagnad att beteckna en af Riksmyntets underafdelningar
och derjemte är enkelt och välljudande. Enl. dessa åsigter
skulle nya myntsystemet erhålla följande enkla form.
1 Riksmark =10 Penningar = 100 öre.
1 Penning — 10 öre.
3:o Om h'opparmynts-präglingen.
Skiljemyntet bör ega följande egenskaper: att icke vara för
tungt; att vara hållbart mot slitning; samt att icke bestå af flere
sorter än som erfordras för beqväm vexling i den mindre handeln.
Enl. K. proposm skulle följande kopparskiljemynt framdeles
präglas:
10 öres-styck, å 200 R:dr Riksmynt på 100 Ht koppar, hvarje stycke
sålunda väga 0,05 få (tdtsfä)-
5 » » 200 » Riksmynt på 100 fä koppar; hvarje
stycke sålunda väga 0,025 fä (t'ö o b* få)-  2 » » 150 » Riksmynt på 100 få koppar; hvarje
stycke sålunda väga 0,01353 få.
1 » » 125 » Riksmynt på 100 få koppar; hvarje
stycke sålunda väga 0,008 fä (, 0Vo) fä■|
» » 125 » Riksmynt pä 100 få koppar; hvarje
stycke sålunda väga 0,004 fä (I(,4t5 få).
Härvid synes niig följande anmärkmr kunna göras:
1) att 10 och 5 öres styckena innehålla för mycket koppar
och blifva derigenom alltför tunga och obeqväma, hvarföre föreslås,
att de utmyntas efter 250 R:dr Riksmynt (Riksmark) på 100 få
koppar, hvarigenom
10 pres-stycket komme att väga 0,04 få (1Jis fä).
5 » » 0,02 få (j§s få)-
152
Den 28 December f. m.
2) att skäl icke synes vara att utmynta 2, 1 och öres-styckena
efter 2:ne olika grunder utan alla 3 slagen efter den för 2
öres-styckena föreslagna å 150 R:dr Riksmynt (Riksmark) på 100
ti koppar, hvarigenom
2 öres-stycket komme att väga 0,01333 ti.
1 » » 0,00666 ti.
)) » 0,00333 ti.
3) att 10 öres-stycket af koppar icke är behöjligl, då man
äger ett silfvermynt (Penningen) af 10 öres värde.
Efter dessa åsigter skulle kopparmyntet blifva följande:
5 öres-stycken ä 250 Riksmark pil i 00 ti koppar, vägande 0,02 ti.
2 » å 150 » 100 ZT » 0,01333
1 » å 150 » 100 » 0,00666 ti
£ » å 150 » 100 ti » 0,00333 ti.
Efter dessa åsigter skulle kopparmyntet blifva följande:
5 öres-stycken å 250 Riksmark pä iOO ti vägande 0,02(,-JB) ti.
2 » å 150 » på 100 ti » 0,01333 ti.
1 » å 150 » på 100 ti » 0,00666 ti.
2 » å 150 » pä 100 » 0,00(33 ti.
Fördelarne af delta system vore: beqvämare myntstycken, enklare
ntmynlningsgrund, lättare bokföring vid myntverket, samt myntningskostnadens
förminskning.
4:o 1 Frankrike, der en allmän omprägling af landets gamla
slitna kopparskiljemynt nyligen företagits, har raan vidtagit den åtgärd,
alt förstärka kopparen med en liten inblandning af Tenn och
Zink, sålunda, att lill 95 Grammes koppar tilläggas 4 Grammes
Tenn och 1 Granime Zink, tillsammans 100 Grammes i vigt, som
utgör grunden för utmyntningen sålunda alt
1 Franc utmyntas af 100 Grammes koppar
1 Dectme (,'„ franc) af 10 » »
1 Cenlime (,a franc) a.f 1 » »
Denna blandning är alldeles lika dyr med oblandad koppar, emedan
4 Grammes Tenn och 1 Gramme Zink tillsammans hafva i det
närmaste lika värde med 5 Grammes koppar.
Fördelarne af denna kopparens sålunda meddelade förstärkning
äro 1) att myntet blir hållbarare mot slitning 2) att det är mindre
blottställd! för ergning 3) att den vidriga kopparlukten undvikes
4) alt myntet får ett vackrare utseende, samt 5) att del lättare
skiljes från de gamla kopparmynten.
Jag tager mig friheten föreslå, att samma fördelaktiga tillsatts
af Tenn och Zink äfven måtte äga rum vid nya Svenska kopparmyntets
prägling, samt att således lill 95 ti koppar tillsättes 4 ti
Tenn och 1 ti Zink, tillsammans 100 ti, hvaraf myntningen sedan
verkställes enl. ofvanstående grunder, anhållande vördsamt, att denna
motion må varda remitterad till vederbörligt Utsk., förbehållandes
mig att till Utsk. ofördröjligen få aflemna, så väl ett mig af ÖfverDirektören
vid Kongl. Myntverket Akerman lofvadt yttrande rörande
detta förslag, som gtskillige profmynt slagne af denna sålunda förstärkte
koppar, med åtecknad vigt, af hvilka skönjas kan, så väl
de serskilde myntstyckenas storlek som utseende.
D e n 28 December f. m.
153
Slutligen, och som ändamålet med mina nu gjorde framställningar
ingalunda är, att försvåra antagandet af det förslag Kongl.
Maj:l täckts till R. St. öfverlemna, får jag vördsamt föreslå, att R.
St. ville
l:o bifalla K. M:s nåd. propos. om 1Mynt-Enheten och dess
Tio delning och Hundra delning;
2:o i afseende på utmyntningen af Öres-stycken, i nnderdihet
anhålla, att K. M. täcktes låta verkställa densamma i enlighet med
här ofvan framställda förslag; samt
3:o i afseende på kopparmyntets legering med Tenn och Zink,
för sin del antaga ofvanstående grunder.
Begärdes på bordet.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip, upläste 2:ne sålydande motioner
:
l:o.
Som erfarenheten allt mer och mer ådagalagt otillräckligheten
af de uti nu gällande Bevilln:sFörordn. befintlige stadganden, hvilka
åsyfta noggran och tillförlitlig kontroll å taxeringsupgifternes sanningsenlighet
; så och då det otvifvelaktig! måste ligga Rikets samtlige
Ständer lika ömt om bjertat, alt allmänna bevitlningen, redan
i sig sjelf nog tryckande då den lagligen utgöres, icke må blifva
det i ännu högre och orättvis grad derigenom att den börda, hvilken
rätteligen bör bäras lika af alla, i mån af hvars och ens förmåga
dertill, kommer att blifva särdeles betungande för den laglydige
och samvetsgranne medborgaren, ju mer det kan lyckas den
mindre nogräknade alt genom osannfärdige upgifter, undandraga sig
delaktighet i denna offentliga pligt; får jag, genom denna min motion
vördsamligen föreslå, att Bevilln:sUfsk. måtte anmodas förelägga
R. St. lämpliga förslag till stadganden, hvilka i ofvannämnde
hänseende kunna vara betryggande eller åtminstone gå allmänhetens
anspråk mera till mötes, än nu sker.
Utan att nu gå Bevilln:sUlsk:s omfattande sakkännedom och
vidsträckta erfarenhet härutinnan i förväg, har jag dock velat till
dess bepröfvande hemställa huruvida icke, såsom korrectiv mot
osannfärdige och ofullständige taxeringsupgifter, lämpeligen borde
stadgas, bland annat, i frågor om taxering å sådan näring eller
rörelse, att dess idkare enl. lag är förbunden deröfver föra bok och
räkning, alt den som öfver Taxerings-komités upskaltning vill hos
Pröfnings-komité klaga, för alt i denna upskattning vinna nedsättning,
skall vara pligtig hos sistnämnde komité förete de öfver klagandens
näring eller rörelse de sednast föregångne (2, 3 eller flere)
åren förde böcker, samt med dessa, hvilkas vigtighet honom skulle
åligga alt edeligen fästa, behörigen styrka, att medium af behållna
inkomsten för dessa år, sådan denna inkomst, enl. nu gällande föreskrifter,
skall beräknas, ej upgått till det belopp, hvarför klaganden
blifvit af Taxerings-komilén påförd bevillning; i hvilket fall,
men icke eljest, klaganden borde en derefter lämpad nedsättning i
taxeringen tillgodonjuta.
154
Den 28 December f. m.
Om det, å ena sidan, väl understundom torde anses besvärande
för den enskilde idkaren af borgerlig näring och rörelse, att
till offentlig kännedom och granskning framlägga de otvetydiga bevisen,
på hans ekonomiska ställning; så må det väl å andra sidan
icke förtänkas Staten, om den, efter vunnen kännedom om alla
hittillsvarande stadgandens otillräcklighet att förebygga underslef, vidtager
de deremot för framtiden möjligast betryggande medel, bland
hvilka jag trott mig med allt skäl böra föreslå del ofvan upgifna.
2:o.
Då allas likhet inför lagen, allas lika rättighet alt deltaga i
Statsbestyren, likasom allas pligt att deltaga i Statsbidragen är dagens
mer eller mindre tydligt uttalade lösen, ligger det ock i sakens
natur, att man gerna ser och eftersträfvar tillämpligheten af
dessa satser allestädes i gemen, men företrädesvis der, hvarest man
tror sig finna denna tillämplighet förbisedd.
Jag har till dessa reflexioner blifvit föranledd af stadganderne
uti 88 och 89 §§ af nu gällande Bevilln:sFörordn. och den dervid
starkt i ögonen fallande olikheten uti antalet af de deruti upräknade
Riksälms samt ofrälse Ståndspersoners eller Embets- och Tjeostemäns
Ledamöter uti Slädernes Taxerigskomitéer.
Man kan svårligen nöjaktigt bjuda skäl för denna olikhet, till
fördel för ett af RiksShn, med det förklarande, alt slädernes intressen
af detta Riksstånd bäst och lämpligast bevakas; ty må man
dervid endast besinna, att städernes befolkning utgöres till flertalet
af ledamöter utom detta Stånd, äfvensom intressena hos detta flertal
oftast äro rakt motsatta dem, som tillhöra detta Stånd; och jag
vill då tro, att, vid noga öfvervägande af dessa förhållanden, svårligen
något förnuftsskäl, till stöd för denna företrädesrätt, skall kunna
åberopas. Det är ock derföre, såsom en slutföljd af denna min
åsigt, jag härmed vördsami. väcker den motion, ätt, med förändring
härutinnan uti ofvannämnde §§ af nu gällande Bevilln:sFörordn.
, antalet af Ledamöter uti städernes Taxerings-komiiéer
mäste för framtiden bestämmas lika af hvarje deruti upräknadt
RiksStånd äfvensom af ofrälse Ståndspersoner eller Embeis- och
Tjenstemän; och torde denna min motion varda till vederbörligt
Utskott remitterad.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Westerstrand, Pehr, upläste en sålydande motion:
Vid 1844 års Riksdag väckte jag motion ang:de bela Grundskattens,
så väl Kronotiondens, som Ordinarie Räntans med dess
Afradsspannmål, förvandlade till penningar och deruti ingående
Indelningars indragning, emot tilldelande af kontanta anslag åt,
dermed försedde, personer och auktoriteter. De konservativa och
antiqvariska anmärkn:r, som inom detta hus emot motionen gjordes,
hade det ej varit svårt ätt vederlägga; men sedan jag erfarit, att,
emot all förmodan, motionens väckande mycket misshagat på högre
ort, ansåg jag det ej lämpligt, att densamma af mig, såsom arno
-
Den 28 December f. m.
155
vibel embetsman, med framställning af vidare skäl understöddes.
Jag afstod således ifrån allt ifrande för saken ; men ehuru jag såg
den, efter behandlingen i Utskott, i sin helhet då förfalla, har jag
likväl den hngnaden att finna en del deraf, eller frågan om den
af en mängd persedlar betstående Ordinarie Käntans förenkling, återslå
att afgöra.
I följd af R. St:rs, vid sist hällne Riksdag, afgifne anderd;
skrifvelse af d. 20 Aug. 1851, M 379, har K. JL, vid början af
nu pågående Riksdag, till R. St. i detta ämne allåtit nådig propos.,
vid hvilken jag, såsom hindrad ifrån att vid dess remitterande vara
närvarande, nu få göra följande anmärkn:r.
Då R. St., med sin underd. framställning synas hafva åsyftat
endast en förenkling af Ordinarie Räntan, medelst bibehållande af
några få, deruti ingående, hufvudpersedlar och de öfriga persedlarnes
utbyte emot bestämd penningeränta, och då de uti propos:n
nptagne förvandlingar af persedlar till andra sådane, synnerligen till
Spannmål, skulle, genom fluktuerande Markegångsvärden, kunna
medföra ökad tunga för de skattskyldige, anser jag, att ingen sådan
förvandling bör äga rum, och att alla de persedlar, som ej kunna
komma i fråga alt, såsom hufvudpersedlar, ulan förändring bibehållas,
böra uträknas, enl. den antagne principen, lill ständigt värde
i penningar, att i jordeböckerna ingå. Ett skäl att undvika persedleförvandlingar
ligger äfven i det vidlyftigare och svårare arbete,
som deraf skulle föranledas, medelst serskildta uträkningar för
hvarje hemmansdel. Bibehållne oförändrade hufvudpersedlar behöfva
ingen annan zifferåtgärd, än den årligen vanliga. De öfriga
persedlarnes värden efter markegång åro redan uträknade och befinnas
nptagne i de 20 årens räkenskaper, ur hvilka medium, till
bestämmande af ständiga penningeräntan skulle tagas. Denna åtgärd,
tillika med jemkningen genom borttagande af mindre bråkade
persedleqvantiteter, kan ej blifva besvärligare, än uträknandet af
dessa persedlars värden efter ett nytt års markegång. Hela förändringen
skulle således kunna åstadkommas af de Ordinarie Tjenstemännen,
utan behof af biträden, hvilka det, i alla fall, skulle blifva
svårt att erhålla nog skickliga och pålitliga; och skulle det betydliga
anslaget af 4^,000 R:dr b:ko, hvilket K. M., i och för den
föréslagne förändringen, i nåder ansett
Dagsverken åro en räntepersedel, som ej i alla län förekommer,
och som Deputerade i flere läij, der den äger rum, ansett
böra såsom persedel ur ordinarie räntan försvinna; enär^elegs
värde efter markegång ganska litet förändrds. Då ett sådant förhållande;
med markegångsvärdel blifvit af Kongl. Kammar-Colhm vilsordadt,
och då uti ett län upgifvits, att detta värde i 20 år der varit enahanda,
anser jag det vara skäl, att denna persedel till ständig penningeränta
förvandlas, enär det synes vara utan ändamål, att den
såsom persedel qvarstår, och enär dess utgörande in natura härefter
ej kan komma i fråga.
Ehuru Deputerade i Upsala och Skaraborgs län yttrat sig ej
för länen önska annan förändring af Ordinarie Räntan, än dess bestämmande
helt och hållet i penningar, likväl, och då rättigheten,
156
Den 28 December f. m.
att härom, utan hinder af Deputerades yttrande, besluta, tillkommer
11. St., samt ett afvikande för dessa län ifrån en allmän regel
ej gerna bör äga rum, hemställer jag, att, med undantag af dagsverken,
de qvarstående hufvudpersedlarne för dessa län må såsom
K. M. i nåder ansett, blifva spannmål och smör, samt att öfriga
räntepersedlar, jemte dagsverken, till penningeränta må förvandlas.
Om remiss härå lill StatsUtsk. anhålles vördsamt.
Begärdes på bordet.
Hr Wästfelt, Ollo, upläste en sålydande molion:
Sedan uplyst blifvit att ovillkorlig tillämpning af de i kontraktet
d. 5 December 1682 lagde grunder för det vissa knecktehållet
skulle blifvit alltför betungande för Nyköpings län, medgaf
K. M. i resolution d. 23 Januari 1683 sådan lindring, att på den
af rotarne utg:de Knecktelönen finge afdragas värdet af En T:a
Spannmål, hvilken Spannmål skulle af kronan utgifvas. Så barock
skedt. Hvarje soldat vid Södermanlads Reg:le åtnjuter nu, såsom
en del af årslönen, En T:a Kronotionde: men som denna
Spannmål utgår med endast halfrågadt mål eller 301] fasta kappar
på T:nan, samt detla, såsom lätt inses, medför och kommer alt
medföra flerahanda väsendtliga olägenheter, så får jag föreslå, att
den Soldalerne vid Södermanlads Reg:te på lön anslagna Spannmål
hädanefter må få utgå i fullrågadt mål, heldst mer än tillgångar
dertill finnas vid Reg:tet i öfverskotts-tionde, samt skäligt torde
vara alt fästa något afseende på den försämring i de förut knappa
vilkoren, som för Soldaten inträder, då han, hvad förmodligen
snart inträffar, måste frånträda rättigheten, alt utfå lön-spannmålen
in natura, och åtnöjas med lösen efter medelmarkegång.
Begärdes på bordet.
Hr Prytz, Lars Adolf, upläste 2:ne motioner af följande
innehåll:
l:o.
Ett med den af mig i tålånga år innehafd^ Tull-Distrikt-Chefs
befattning förenadt åliggande, alt med upmärksamhet följa rättegångarne
i Xutlmäl, liar leni nä t mig erfarenheten af en långsamhet i
första Instansen för deras behandling, som till hufvudsaklig del bör
Kunna afhjelpas och undanrödjas.
Då brott emot Tullförfattningarne åtalas vid Rådhusrätt, till
hvars handläggning de höra, och undersökningen, i sig sjelf långsam
genom de laga formaliteter, som måste iakttagas, blifvit afslutad,
antydas vanligen parterne att Utslag kommer alt afkunnas efter
anslag, utan att någon tid bestämmas härtill.
Följden häraf blir icke allenast att parterna förgäfves, understundom
i flera månaders lid, få inställa sig i rättens förstuga för
att å anslagstaflan efterleta det lofvade Utslaget, utan äfven alt,
genom ett sådant dröjsmål, lagens kraft förlamas, i thy att den
Den 28 December f. ni.
157
brottslige dels under tiden kan få tillfälle undkomma straffets tillämpning,
dels kan ohejdadt begå nya lagbrott innan han blifvit
sakfälld för förut begångna.
Detta förhållande föranleder mig att begära ett lagstadgande,
hvarigenom Rudhusrätterne förpliglas att i Tullmai, efter slutad
undersökning, bestämma viss dag, inom begränsad lid,
för Utslags af kunnande.
Om remiss lill LagUtsk. anhålles.
2:0.
I K. M:s nåd. Förordn. till förekommande af oloflig införsel
och utförsel af varor, af den 22 Dec. 1841, § 29, 2:dra mom.
finnes föreskrifvet:
”Då beslag verkställes, ulan alt godsets egare eller försl are ertap”pas,
bör vederbör:de Domstol, ang:de beslaget och omständighe”terne
dervid, låta, genom åklagarens försorg, kungörelse i Statstidningen
införa, med föreläggande för godsegarne, vid äfventyr
”af talans förlust, att, inom 3:ne månader efter det ett slikt införande
skett, hos Domstolen sig anmäla; men Domstolen åligger
”tillika, utan afbidan af tiden för en dylik anmälan, att målet, så
”vidt godset angår, lagligen handlägga.”
Dg nu erfarenheten tillräckligen ådagalagt att snart sagdt aldrig
någon godsegare, i följd af ett sådant kungörande, anmäler
sig, af det naturliga skäl att han skulle äfventyra att dömas skyldig
lill ansvar för oloflig vamin försel, får jag vördsamt begära att detta
lagstadgande må uphäfvas, emedan de mål, hvilka det afser, nu ej
kunna afdömas förr än de 3:ne månaderne efter kungörandet förlidit
och derigenom endast förorsakas en onödig tidsutdrägt i de
enklaste och klaraste rättegångsfrågor till uppenbar förlust för så väl
Kronan som Beslagaren, hvilkas rätt är beroende af målens skyndsamma
afdömande.
Men om emellertid omtankan, att icke någons möjeligen lagliga
rätt må trädas för nära, skulle kräfva att bibehålla det föreskrifna
införandet i någon allmän Tidning, så kan tiden åtminstone
saklöst förkortas ifrån Tre månader lill En månad, hvilket jag alternativt
får föreslå. Om remiss till LagUtsk. anhålles.
Dessa motioner remitterades till LagUtsk.
Hr Tham, Carl Wilh. Au g., anförde dels muntligen dels
skriftligen:
Jag ber om en kort stunds upmärksamhet för ett förslag, som
jag går att afgifva. Det har väl egentligen afseende på delta hus,
men kan måhända, såsom åsyftande ett vetenskapligt ändamål, vara
af mera allmänt intresse.
Hvar och en som kastat en, om ock flygtig, blick in i R. o.
Ad:s arkiv- och kanslirum, torde ha sett eller anat att dessa rum
innehålla rikhaltiga samlingar af handskrifna prot. och handlingar från
äldre och sednare tiders Riksdagar. Och så rikhaltiga dessa samlingar
äro, så för äldsta tiden i sitt slag ensamna äro de, och vid
158
Den 28 December f. m.
närmare betraktande vigliga för kännedomen af fäderneslandets historia,
särdeles hvad dess ekonomiska, financiela och inrikes politiska
förhållanden angar. Adelns riksdagshandlingar gå tillbaka till
år 1627, i det hela taget några tiotal af år längre än PresleStis
och ungefär ett århundrade längre äq Borgare- och BondeStuis. De
äro ock, hvad prot:ne angar, vida utförligare än PresteSt:s, äfven under
1600-talet särskildt, ehuru båda dä voro fria från den öfvertlödiga eller
alltför trogna fullständighet, som i sednare tider småningom gjorde
sig gällande. 1 dessa prut. uprullas för den eftertänksamme läsaren
ett eget slag af tidstaflor, med bilder ej ur krigets, men ur
fredens värf, ur statsmannalifvets. De stora män, som vi alla från
ungdomen lärt känna såsom segrande pä Tysklands, Danmarks, Polens
och Rysslands fält, framstå här i en annan dager, kämpande
med ordets makt för samma fäderneslands väl. Tidigt kastar väl
partisinnet sina skuggor öfver dessas strider; meu hvad de derigenom
förlora i inre värde, vinna de i yttre lif och intresse.
Frågas nu: skola dessa skatter vara och förblifva begrafna i
glömska? Och om de skola, om de höra framdragas i ljuset, hvem
tillkommer detta närmast, om ej R. o. Ad. sjelf. Om intet annat
Stånd i riket, kanske knappt någon statskorporation i annat land,
utom England, har så mycket af egna minnen, och af egna häfder,
så är ock intet så pä en gång berättigadt och förpligtadt att
utan Statens mellankomst gifva dessa häfder en offentlighet, som
kan bära vittne, att man vet värdera, hvad förfädren efterlemnat.
Ett och annat försök i denna väg är gjordt: åtskilliga strödda stycken
ur Ad:s prot. förekomma i tryckta aktsamlingar, så äldre som
yngre, bland annat i de som fortfarande utgå från det ”Kgl. Samfundet
för lifgifvande af handlingar tili Skandinaviens Historia” ett
samfund, som, intill sednaste åren endast med egna tillgångar, bestridt
en litterär verksamhet, i sitt slag ihärdigare och fruktrikare,
än nästan något annat; men denna verksamhet har ej kunnat, och
kan ej, äfven om den skulle blifva ytterligare utvidgad, sträckas
utom de allmänt vigtiga, till de för särskildta stånd egna förhandlingar.
Ett mera specielt, dock ej för Adeln, uteslutande och mera
i ett sammanhang utfördt försök, gjordes för flera år tillbaka af en
af Ståndets ledamöter, frami. Prof. Cederschiöld, som, börjande vid
det konstitutionela statsskickets återuplifvande efter K. Carl XII:s
död, utgaf en samling Riksdagsprot:r; men dermed stannade företaget,
af brist på lipmuntran å någon statsmyndighets eller korporations
sida. För offentliggörande af PresteSt:s förhandlingar särskildt,
är mera ulrättadt, såsom de der för någon tid sedan äro,
visserligen i sammandrag, utgifna af några ståndsledamöter. Hvad
åtskilliga skriftställare sednast försökt åstadkomma till Riksdagarnes
historia, på hvilket fält jag sjelf användt någon tid, har åter varit
i en mera allmän rigtning, syftande på sammanställning till ett helt
för hvarje Riksdag af samtlige Ståndens och Riksrådets öfverläggningar.
R. o. Ad:s egna dyrbara samlingar, i och för sig betraktade,
äro således ännu nära nog ovidrörda, Och hvad som för både varande
och blifvande forskare vore det angelägnaste, återstår: att
Den 28 December f. m.
159
Ad:s äldre prot:r skulle utgifvas i sin helhet, eller blott så mycket
sammandragna, som utan förlust för innehållet kunde låta sig göra.
Just en sådan skillnad torde vid bearbetningen blifva nödvändig att
iakttaga mellan olika tider: 1600-talets Riksdagsprot:r äro gemenligen
så knapphändiga, att aldrig eller sällan något ord får utelemnas;
då deremot den s. k. frihetstidens äro sä mångordiga, och
framför allt så ingående i de minsta detaljer, att de väl ofta nog
kunde och borde afkortas, dock ej öfverallt, för alt ej förlora just
denna för tiden egna och utmärkande karakter. För denna olikhets
skull, och för mången annan, för sjelfva företagets vidlyftigt
hets skull, för att bereda omvexling för de läsare, som sådan önska,
och för att gå olika häfdeforskare s olika önskningar till mötes,
af alla dessa skäl vore sannolikt bäst, om utgifvandet skedde i
tvenne olika följder, en för 1600-talet, en från frihetstidens
början.
Hvad nu utförandet beträffar, är det föga sannolikt, att någon
enskildt kan eller vill åtaga sig att på eget bevåg utgifva Riddarhusets
prot:r för äldre tider eller dertill skaffa förläggare, om han
ej på förhand ser sig tryggad mot den pekuniära förlust, som
kunde följa af bristande afsättning. Dertill är företaget i sig för
stort, och antalet af dem, som i värt land intressera sig för dylikt,
allt för litet. Blott med något slags biträde af de fonder Riddarhuset
disponerar, låter det sig göra. Derför kunna åter tvenne
alternativer tänkas: antingen att Riddarh.direktm bemyndigas att
sjelf gå i författning om Prot:nas ingifvande på Riddarhus-kassans
förlag, förutsatt att denna kassa har medel, som till sådant ändamål
kunna disponeras; Direkt, skulle då genom sina tjenstemän,
mot särskildt arfvode, eller genom andra personer låta afskrifva
hvad som skulle tryckas, och för öfrigt vidtaga derför nödiga åtgärder
på sätt och vilkor, som kunde leda till minsta kostnad,
förenad med största säkerhet, att arbetet blefve så väl och omsorgsfullt
gjordt i alla afseenden, som möjligt vore: och den skulle sedan
låta hålla Riddarhusets medlemmar och andra afnämare det
ulgifna tillhanda, omedelbart eller genom bokhandeln, för det pris
som kunde bereda den fördelaktigaste afsättning; — eller och skulle
Riddarh.direkt. bemyndigas att upgöra med en eller flera enskildta vetenskapsidkare,
som kunde vilja åtaga sig arbetet, och att garantera
dem afsällningen af ett visst antal exemplar, då de sannolikt ej
skulle hafva svårt att finna enskildt förläggare, som befriade deni
från ekonomiska bestyr och lemnade dem så mycket mera ledig
tid och håg att använda på Sjelfva arbetet. Detta kunde i alla
fall ej, och bör ej beräknas att lemna någon betydande inkomst;
men tryggas måste den eller de, som det åtaga sig, mot förlust,
och till någon ersättning för besväret. Vanligen lärer beräknas
vid förlag af detta slag, att för en uplaga, af 500 exemplar, eller
högst dubbelt, kostnaderna jemnt betäckas med 2 till 300 exemplars
försäljning. Om nu garantien komme att gälla 200 exemplar,
hvilkas värde väl sedan kunde genom afyttrande bland Ståndets
medlemmar ersättas kassan, skulle nog för öfrigt, genom försälj
-
160
Den 28 December f. m.
liing bland, allmänheten, en förläggare sättas i stånd att i någon
mån godtgöra dem, som lade hand vid saken.
Det förra alternativet kunde väl synas mera öfverensstämmande
med R. o. Ad:s värdighet, som dermed mera komme att sjelf bestämma
och reglera utförandet. Men detta låter sig förena äfven
med det andra alternativet, som för öfrigt torde hafva företräde såsom
enklare och lättare att sätta i verket.
Mitt förslag är. således i få ord: Att R. o. Ad. skulle besluta,
och genom Riddai hus-direktionen låta bringa till verkställighet på
det sätt som kunde finnas lämpligast, utgifvandet af de Riksdagsprot:r
och handlingar från äldre tider, serskildt eller hufvudsakligen
ronde Adeln, som i dess arkiv i handskrift förvaras.
Anhålles om remiss till Riddarh.Utsk.
Begärdes på bordet.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus, upläsle en sålydande
motion:
Bland de mångå afdrag Embets- och Tjenstemäns löner äro
underkastade, torde intet förefalla obilligare än den bevillning, som
ålägges Oflicerares s. k. Häst- och Fourage-medel.
I medeltal upbär en Subalterne-Officer .vid kavalleriet 232
R:dr-b:ko, i sådane medel, för hvilka han är skyldig inköpa och
underhålla tvenne tjenstehästar, med sadelmunderingar, samt aflöna
en dräng. Summans otillräcklighet är för mycket i ögonen fallande
att icke af hvar och en inses. Inom de högre graderna eger, nära
nog, ett dylikt förhållande rum. Detta oaktadt afdrager Staten en
del af den redan alltför ringa penningen, i form af bevillning. Man
invänder kanske att denna del är obetydlig, men i anseende till
det hastiga stigandet i bevillningsafgiften, för hvarje hundrade riksdalers
ökad inkomst, blifver den kännbar nog, isynnerhet som löntagarens
öfriga inkomster drabbas af förhöjd bevillning derigenom
att Häst- och Fourage-medlen läggas dertill, ehuru dessa förtäras af
hästen, icke af ryttaren. -—- Skulle t. ex. en Officer hafva 600
R:dr i lön eller annan inkomst, betalar han derför, i bevillning 7
R:dr; lägges dertill 232 R:dr. Häst- och Fourage-medel, får lian
erlägga 17; i st. f. 21 R:dr måste han betala 37 o. s. v.
Bevilln:sFörordn:s 4:de § angifvet' hvad linder lön förstås,
nemi.: "den inkomst, som löntagare påräkna att under loppet
af året förvärfva.” — Hvad man i likhet med häst- och fouragemedlen
upbär, endast att förvalta till ett gifvet ändamål och i
Kronans tjenst, utan hopp om egen vinning, men med desto säkrare
utsigt till förlust, lärer väl aldrig billigtvis kunna kallas ”en
inkomst, som löntagaren förvärf var'''’, då den i sjelfva verket
oftast är motsatsen till inkomst, och torde således ej såsom sådan
böra beskattas.
Om Statens inkomst af en så orättvis beskattning är ringa, på
sin höjd upgående till 2 å 3,000 R:dr, torde så mycket mindre
hinder finnas för densammas undanrödjande.
Med
Den 28 December f. m.
1G1
Med lika mycket, eller litet skäl, skulle man kunna ålägga
landtbrukaren eller industri-idkaren bevillning för den summa, som
åtgår till födandet af de för hans yrke nödvändiga kreatur; eller
förvaltarne af Kronans öfriga medelbevillning å desamma. — Officerens
tjenstehästar äro, i sjelfva verket icke hans, utan Kronans
egendom; de underhållas ickq för hans beqvämlighet eller nöje,
utan i och för Statens tjenst, samt äro lika mycket en del af
krigsmaterielen, som kanoner, gevär m. m., å hvilka ingen bevillning
betalas.
För passevolance-medel erlägges endast bevillning å den behållning,
som föreg:de år upstått. Häst- och Fourage-medlen borde
aldrig kunna anses som annat än passevolance, och å dem kan ej
gerna någon behållning npkomma.
Artilleristen har sin häst inköpt och fodrad af Kronan, utan
kostnad för sig, och erlägger derföre ingen bevillning; kavallerister
måste oftast sätta till af egna medel för att föda sin häst och får
derjemte draga ökad beskattning!
I Bevilln.sFörordn:s 145 § undantagas från bevillning, bland
annat: ”å stat bestådda expenser och skrifvarehjelp”; — ”resepenningar
och tractamenten i Kronans ärender”; — ”å stat upförd
häst- och båt-Iega för Tjenstemän vid Tullverket.” — Lika nödvändig,
som pennan för skrifvaren, är hästen för ryttaren, och
med den är han skyldig att färdas i Kronans ärenden. Samma
rätt, som Tjenstemannen vid Tullverket åtnjuter, borde väl äfven
tillkomma Tjenstemannen vid Arméen] — Jag får derföre vördsammast
föreslå, att i denna § äfven måtte införas: ”Officerares
Häst- och Fourage-medel” såsom från bevillning befriade.
Remitterades till BevillningsUtsk.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto, upläste eu motion af
följande innehåll:
Vigten och gagnet af lättade kommunikationer äro numera bland
de sanningar, som öfvergå» till axiomer och således icke behöfva
bevisas. Det intellektuella lifvet inom ett land fordrar dem för
att med möjligaste hastighet kunna tillegna sig det nya och gagneliga,
som på andra delar af jorden alstras och uptäckes; — det
industriella lifvet fordrar dem, på det att näringarne i det ena landet
icke måtte stå efter sina medtäflare i andra länder, utan med
något hopp om framgång kunna jemte dem framträda på den allmänna
varumarknaden. Dessa sanningar hafva ock under loppet
af de senare årén börjat allt mera och mera göra sig gällande
inom vårt fädernesland och hafva föranledt en allmännare
tanka på byggandet äfven bär af Jernvägar, oaktadt större svårigheter
för deras begagnande förekomma i de kalla klimaterna än i de
varma. I synnerhet hafva, i de orter der stora varu-utbyten ega
rum och der en stark transito-rörelse sedan längre tider tillbaka
stadgat sig, bristen och saknaden af lätta transport-medel börjat
att alfvarsammare låta känna sig, särdeles sedan man mera alfvar2
H. 11
102
Den 28 December f. m.
ligt och mera beräknadt egnar sig åt jordbruket, oell den öfvertygelsen
allt mer och mer begynt stadga sig att forslingen är en
kräfta för ett förståndigt åkerbruk. L)et är då helt naturligt att
fråga upstått om anläggande af en Jernväg till lättande af transporterna
emellan Westmanland och Dalarna, i synnerhet för de delar
af dessa provinser, som icke med förmån kunna begagna Strömsholms
kanal. Frågan har också med sådan värma blifvit omfattad
af ett ganska stort antal innevånare af alla klasser, alt för tillvägabringande
af nödig undersökning blifvit sammanskjulna nära 17,000
R:dr b:ko. Af undersökningen, som under loppet af nästlidna sommar
blifvit verkstäld, har funnits att en jernväg af 16J mils längd
utan ovanliga svårigheter kan anläggas till förening af Westerås
med Fahlun och med någon hamn vid den s. k. Insjön, hvilken
är belägen helt nära Siljan samt eger fri och obehindrad
seglation till denna sjö och Orsasjön. Planer för företagets verkställande
och för organiserande af det bolag, som dermed skulle
hafva befattning, hafva ock blifvit upgjorda, och de personer, hvilka
sammanskjutit medel lill undersökningen, hafva till K. M. ingått
med underd. förslag och ansökning i ämnet. Denna underd. ansökning
anhåller jag vördsammeligen att till frågans närmare nplysande
få upläsa:
Stormäktigstc Allcrnådigste Konung !
Redan från längsta lider tillbaka har kommunikationen emellan
Vestmanland och Dalarna varit i högsta grad liflig, kanske en
af de lifligaste inom Sverige. Den har haft och har sin grund uti
de båda provinsernas inbördes läge och produktionsförmåga. Dalarne
behöfva alla år, äfven då provinsen gynnas af god skörd, betydliga
belopp spanmål, åtminstone för brukens och bergslagernas behof;
denna spanmål, likasom alla provinsens öfriga förnödenhetsartiklar,
sorn icke inom densamma alstras, såsom sill, annan salt och torr
fisk, något salt, specerier, m. m. transporteras, med få undantag,
öfver Vestmanland till sina destinationsorter. Likaså gå, med få
undanlag, Dalarnes alla produkter, som på andra orter skola afsättas,
hvaribland hufvudsakligen må nämnas koppar, jern, vitriol,
rödfärg m. m. genom Vestmanland till de orter, der de utskeppas
eller försäljas. Vestmanland åter, hvars sydliga och östra delar
egentligen äio spanmålsproducerande, beböfver afsättning för slättlandets
alster, och finner den naturligen i Dalarne för det öfverskott,
söm icke behöfves för orten och dess egna bergslagers behof.
Dessa de båda provinsernas ömsesidiga förhållanden föranleda
också en ganska betydlig handel provinserna emellan, dels i form
af direkta köpslut, dels i kommissions- och faktori-väg. Alla de
otaliga transporter, som af dessa förhållanden äro en följd, måste
nu, då man undantager dem, som ske på Strömsholms kanal, och
hvilka icke kunna sträcka sig till annat än Vestmanlands vestliga
och Dalarnes sydvestliga delar, ske landvägen. På vägarne emellan
Vesterås, Brunnbäck, Hedemora, Säther, Fahlun och Båtsta vid Dalelfven
ser man också nu ständigt och alla årstider otaliga foror,
sysselsatta med dessa transporter.
Den 28 December f. m.
163
Denna forsling visar i båda provinserna, med ganska få undantag,
högst skadliga följder för åkerbruket och boskapsskötseln,
och i allmänhet för de personers ekonomiska ställning och moralitet,
som dermed sysselsätta sig. Af den ögonblickliga penningeförtjensten
lockas de till denna sysselsättning, försummande dervid
sitt jordbruk, mången gång under tider, då hvarje dagsverke
för detsamma är dyrbart, och alltid åsidosättande alt derå
använda en arbetsförmåga, som ehuru icke lemnande en snabb
vinst, likväl gifver den både mycket säkrare och i längden ymnigare,
då den icke verkar blott för stunden, utan ock för en längre
kommande tid. Forslingen verkar äfven dubbelt menligt för åkerbruket
derigenom att dragarne långr tider äro borta från hemmet,
förtärande på landsvägen och aflägsna hviloställen det foder, som
bordt hemma begagnas och derigenom lemna tillfälle lill jordens
förbättrande genom ändamålsenlig gödning, och derigenom att de,
som sysselsätta sig med forsling, i allmänhet måste mer begagna
hästar än oxar, ett förhållande, som äfven verkar oförmånligt på
jordens produktions-förmåga och derjemte blir dyrare för egaren. På
moraliteten verkar också forslingen högst menligt, då det lugna
hemlifvet, så angeläget för den idoge åkerbrukaren derigenom störes
; då formannen under forslingen icke har någon sysselsättning,
utan blott går utmed lasset eller, såsom ofta förhållandet befinnes
vara, ligger lättjefullt eller sofvande på detsamma; då hans arbetsförmåga
och arbetsskicklighet derunder på intet sätt utvecklas; då
han genom det sällskap, han på sina färder träffar, ofta lockas till
oordentlighet; och då dels väderlekens oblidhet, dels den, som honom
synes, lätt förtjenta penningen icke sällan lockar honom att
anlita bränvinet. Erfarenheten har också allt mera och mera visat
att forslingen sällan i längden gifver god bergning åt sina idkare,
då deremot icke få exempel finnas derpå att personer, som förr
dermed sysselsatt sig och derunder blifvit allt fattigare och fattigare,
icke allenast kunna väl berga sig utan stiga i förkofran sedan de
öfvergifvit forslingen.
Denna öfvertygelse, som allt mera och mera börjar sprida sig
och vinna insteg hos den allmoge, som sysselsätter sig med forsling,
har också förorsakat att antalet af dem, som vilja forsla, blir
allt mindre och mindre, att forlönerna derigenom blifvit högre, och
att tidpunkter inträffa då forbönder knappast till något pris kunna
erhållas. Detta åter verkar menligt icke allenast för de producenter,
som skola afsända sina varor till den allmänna varumarknaden,
emedan omkostnaderna derigenom blifva större och deras behållning
således mindre, utan ock hufvudsakligen för konsumenterna i
synnerhet af de förnödenhetsvaror, som måste finnas, men ega relativt
ringa värde uti stor volym eller stor vigt, såsom spanmål,
sill, salt, m. m.
Dessa speciella förhållanden, jemte alla de mera allmänna, som
utgöra grunderna för angelägenheten af lättade kommunikationer i
allmänhet, hafva, i förening med den under nuvarande tid rådande
syftningen till utveckling i alla industriella grenar, föranledt (anil*
-
Den 28 December f. m.
ken på en jernvägsanläggning till lättande af gemenskapen emellan
Vestmanland och Dalarne, och har, för verkställande af en undersökning
i detta afseende, en sammanskolts-teckning skett, upgående
i närvarande stund till 16,845 R:dr 16 sk. b:ko samt undersökningen
blifvit updragen åt Majoren vid E. K. M:s Väg- och' Vattenbyggnads-Corps,
Distrikt-Chefen i mellersta distriktet samt R. af
K. W. 0. C. A. Olivecrona.
Den sträckning af vägen, hvilken de som tecknat sig för undersökningen,
ansett vara den lämpligaste, och hvilken äfyen Major
Olivecrona tillstyrkt, är från Vesterås stad genom Hubbo, Romfartuna,
Rila och Vester-Fernebo socknar i Vestmanlands län, passerande
dervid Sala stad på en half mils* afstånd, genom Folkärna
socken till Avesta i Grytnäs socken, Hedemora och Säthers städer,
vidare genom Gustafs och Tuna socknar med öfvergång af Dalelfven
vid Forshufvud i sistnämnde socken, sedan vidare genom Amsbergs
kapell och Aspeboda samt Kopparbergs socknar till Fahlu
grufva och med en grenbana gående från trakten af sjön Billingen
till Brenäs udde vid Insjön i Ahls socken, till hvilket sistnämnde
ställe segelfarten är oförhindrad ifrån sjön Siljan, alla dessa ställen
och socknar belägna i Stora Kopparbergs län; på sätt hosgående
generalkartor närmare uplysa.
Då äfven blifvit satt i fråga alt, i st. f. grenbanan till Brenäs
udde, lättad sjökommunikation skulle beredas från Siljan genom
Gagnefsgråda till Dalelfvens strand i trakten af Forshufvud,
roed en bibana från nämnde strand till hnfvudbanan, har undersökning
äfven i detta afseende blifvit verkställd af Major Olivecrona,
hvilken undersökning visserligen leder derhän att kostnaden
för kommunikationen emellan Mälaren och Siljan på sådant sätt
skulle blifva 151,000 R:dr b:ko mindre än genom en oafbruten
landtkommunikation; men denna skillnad i anläggningskostnaden har
man trott motvägas af de större förmåner, som äro förenade med
jernvägens fortsättande till Brenäs udde, enär rörelsen på denna
sistnämnda väg kan fortgå många flera månader af året än seglingen
på Dalelfven, och då derjemte vinnes förmånen af en direkt
och lätt gemenskap mellan Fahlu stad och sjön Siljan.
Vidsträcktheten af det företag, som nu underställes É. K. M:s
nådiga pröfning, och angelägenheten alt i en sak som denna framställa
så detaljerade och noggranna beräkningar som ske kan, har
gjort det omöjligt att nu i underdånighet för E. K. M. framlägga
annat än en approximativ Maximi-kalkyl öfver kostnaderna för arbetets
fullbordande i sin helhet; men då Riksdagen snart förestår,
har intet annat val stått dem öppet, som ifra.för företaget och deruti
se en iifsfråga för tvänne af Sveriges vigtigare provinser, -än
att i underdånighet anmäla frågan till E. K. M:s nåd. behjertande
del skick den nu finnes, under försäkran att fullständiga ritningar,
förslag och beräkningar skola i underdånighet blifva aflemnade
innan den tid inträffar, då R. St. laga frågor af denna beskaffenhet
i öfvervägande, så att intet hinder deraf skall möta för frågans
pröfvande, derest E. K. M., som vi i underdånighet våga hoppas,
skulle finna den af den vigt att den bör meddelas R. St., vågande vi
Den 28 December f. m.
165
i underdånighet fästa E. K. M:s upmärksamhet derpå att den nu
öfverlemnade kalkylen är så upgjord, att vid detalj-förslagens aflemnande
fråga icke kan upsla om summans förhöjande, men väl
möjligen om dess nedsättande.
Den härjemte i underdånighet öfverlemnade Approximativa
Maximikalkylen uptager en kostnadssumma för hela företaget, upgående
till 4,261,000 R:dr b:ko. De, som tecknat sig för undersökningen,
våga i underdånighet hemställa och anhålla, att, för
lillvägabringande af denna summa, tvä tredjedelar deraf måtte af
E. K. M. och R. St:r såsom anslag anvisas, då den återstående
tredjedelen borde genom aktieteckning anskaffas; ■— att det af allmänna
medel utgående anslaget skulle få utgå på lika mångå terminer,
sorn arbetsåren blifva; — att, lill upmuntran för aktieegarne,
dem måtte tillåtas att under arbetsåren få beräkna sig 5
procents ränta å det belopp de insatt, på sätt som varit beviljadt
aktie-egare uti Götha kanal samt flera andra företag; — att sedan
jernbanan blifvit fullständigt uplåten till allmänhetens begagnande
hela nettobehållningen, så vidt den icke öfverstiger 5 procent å
det belopp aktie-egarne insatt, får utdelas till aktie-egarne; — att
när nettobehållningen går deröfver, t. o. m. 6 procent å nämnde
belopp, hvad som öfverskjuter 5 proc. och upgår t. o. m. lill en proc.,
oafkortadt skall afsättas till bildande af en fond för amortering af
aktiekapitalet; — att om nettobehållningen öfverstiger dessa 6 proc.
äfven ena hälften af det öfverstigande beloppet, t. o. m. 3 proc.
på aktie-egarnes insatta kapital, dessutom får till aktie-egarne utdelas,
men att andra hälften samt all högre nettobehållning skall
tilläggas nyssnämnda amorteringsfond, så att aktie-egarne aldri"
kunna erhålla högre utdelning än 8 proc.; — att när denna fond
stigit lill så stort belopp som den summa aktie-egarne insatt, desse
skola vara skyldige att för aktierna taga lösen med lika stor summa
som de insatt; — och, slutligen att E. K. M. i öfrigt i Nåder
täcktes bevilja det Bolag, som för delta arbetes utförande sålunda
skulle bildas, enahanda förmåner i allmänhet sorn uti Littiis a, Ä,
c, tl, e, f och g af 13 § i Privilegium för Aktiebolaget till utförande
af en jernvägsanläggning mellan Köping och Hult blifvit nådigst
beviljade, på sätt närmare i underdånighet hemställes i de förslag
till Privilegium och Bolags-Reglor, vi härjemte i underdånighet
fä underställa E. K. M:s nåd. pröfning.
Orsakerne, hvarföre vi i underddict vågat framställa vår anhållan
om understöd under denna form, hellre än att begära en
sådan garanti, som E. K. M. och R. St. täcktes bevilja åt Bolaget
för utförande af jernvågsanläggningen mellan Köping och Hult, hafva
hufvudsakligen varit tvänne, den ena att, ehuru bär visserligen förekommer
utbetalning af större summor på en gång, beloppen likväl
sammanlagda blifva relativt mindre och således måste för Staten
blifva, efter vårt omdöme ändamålsenligare, den andra att, med
de vilkor, som här föreslagits, all sannolikhet förefinnes att det
erforderliga aktie-beloppet utan alltför stor svårighet bör inom
landet kunna erhållas, då sannolikt ingen tvehågsenhet hos dem,
sorn något känna trafiken i den trakt, hvilken nu är i fråga att
166
Den 28 December f. m.
förses med jernbana, kan upsla derom, att nettobehållningen på
denna bana ju skall blifva minst 2 proc. på hela anläggningskostnaden,
och således, efter den här ofvan i underdihet framstälda
planen, lemna minst 5 proc. åt aktieegarne och en proc. till
amorteringsfonden, så att på en gång aktieegarnes billiga fordran
på vinst blifver tillfredsställd och Statens rätt tillika iakttagen att
för sina lemnade bidrag blifva egare af banan och derigenom kunna
åt trafiken bereda ännu större lättnader.
I underd diet öfverlemnas härjemte det inför dem, som till
bekostande af undersökningen tecknat sig, förda prot., hvarigenom
de ej mindre godkänt detta underd. mern. till E. K. M., utan
ock befullmäktiga! oss att å deras vägnar detsamma underteckna och
i underddiet ingifva.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Stort är det företag, som nu i underddiet uuderställes E. K. M:s
nåd. pröfning, och stora, vi erkänna det, de summor, hvilka såsom
bidrag af Staten till detsamma erfordras; men så blifva ock derigenom
stora resultater vunna, då Siljan, Orsasjön och alla de stränder,
som ligga omkring dessa stora vattendrag sättas i en lätt förening
med Mälaren, då en massa af råprodukter, som nu, i anseende
till de dryga transportkostnaderna, icke kunna bringas till
lämpliga afsättningsorter, derigenom kunna ingå uti den allmänna
varumarknaden, och då derigenom de svårigheter häfvas, som
många gånger förefnnnits att till af missvexter hemsökta orter i norra
Dalarne fortskaffa de nödvändigaste lifsförnödenheterna. Vinner detta
företag E. K. M:s bifall och nåd. beskydd skola kommande slägter
välsigna den Konung, som gifvit lif åt slumrande industriella krafter
och skyddat nödens barn för följderna af misslyckade skördar.
Med djupaste underdånighet, trohet och nit framhärda
Stormäktigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste tropligtigste tjenare och undersåter
F. O. SILVERSTOLPE.
P. de Laval. C. G. Fleetwood. G. B. Ros.
G. E. Rydberg. H. Falkenberg. V. A. Sandström.
P. N. Sevén. A. TV. Ahlborg. Ad. Moberg.
Denna underd. ansökning åtföljes, såsom uti densamma omförmäles,
af undersökningsmannens Hr Major Olivecronas betänk, i
ämnet samt hans Approximativa Maximi-kalkyl öfver anläggningen;
af underd. förslag lill Privilegium och Bolags-Reglor; — samt af
en Generalkarta, utvisande jernvägens föreslagna sträckning.
Dessutom hafva, i sammanhang med den underd. ansökningen,
blifvit till K. M. i underddiet öfverlemnade ett transsumt af det
med Major Olivecrona angrde undersökningen afslutade kontrakt,
utvisande fullständigheten af den undersökning, som blifvit kontra
-
Den 28 December f. m.
167
herad, samt Probabilitets-kalkyler öfver netlobehållningen samt
Gods- och Person-trafiken pä den ifrågasatta jernvägen.
Desse kalkyler, som härjemte öfverlemnas, men hvilka skulle
blifva för vidlyftiga att nu här upläsa, — utvisa — att inkomslerne
böra blifva, af Gods-trafiken minst 267,59.4 R:dr 18 sk.
och af Person-trafiken 135,379 R:dr 8 sk. eller tillsammans
402,973 R:dr 26 sk.: — att då drift- och underhålls-kostnaderne,
beräknade efter 16,666 R:dr 32 sk. b:ko per mil och således upgående
till 270,833 R:dr 16 sk. afdragas, den årliga netto-behållningen
bör blifva 132,140 R:dr 10 sk. b:ko, att om K. M. och
R. St:r bifalla de erforderliga medlens tillvägabringande genom
aktié-teckning till en tredjedel och genom anslag af allmänna medel
till två tredjedelar och på de vilkor, som i öfrigt äro föreslagna,
aklieegarne skulle ärligen erhålla 6| proc. på sina insalta penningar
samt den föreslagna Amorterings-fonden till aktiernas framtida
inlösande 2| proc. å samma penningar; — och att således denna
inlösen skulle kunna ske omkring 23 år efter banans öpnande,
hvarefter banan tillhörde Staten ensam.
Sedan Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader underd.
utlåt, öfver ofvannämnde ansökning blifvit inhemtadt, bar K.
M. genom Chefen för Kongl. Civil-Depart:tet låtit underrätta intressenterna
i företaget att K. M. visserligen ansett ifrågavande jernvägs-förslag,
såsom åsyftande väsendtlig lättnad för en betydlig trafik
mellan tvänne provinser med ymnig tillgång på naturprodukter,
vara förtjent af mycken upmärksamhet; men att då K. M. nyligen
till R. St:r aflålit nådig propos. ang:de sättet och vilkoren för
Statens medverkan till jernvägars anläggande i allmänhet, K. M.,
under afvaktan af R. St:rs beslut härutinnan, icke funnit Sig böra,
med anledn. af förevande ansökning, vidtaga någon åtgärd.
Det är under dessa förhållanden, då K. M. väl ansett förslaget
förtjent af upmärksamhet, men funnit Sig af formella skäl hindrad
att med anledn. af förevande ansökning vidtaga någon åtgärd,
som jag tror mig å ena sidan icke visa någon brist på grannlagenhet,
dä jag i enskild motionsväg tager mig friheten alt göra frågan
lill föremål för R. Sius pröfning, och å den andra anser mig i
högsta grad upkallad dertill, då intressenterne i ett för tvänne hela
provinser så vigtigt företag utsett mig till deras målsman och ordfule
i den Bestyrelse, som fått updrag att åt förslaget bereda
framgång.
Jag vågar således vördsammeligen föreslå:
Att R. St. mätte för ifrågavarule företag, derest K. M., sedan
de utförliga förslagen och ritningarne blifvit pröfvade, finnér
för godt att i nåder bifalla dess verkställande, ställa till K.
M:s disposition antingen det begärda anslaget, tvåtre
djedelar
af det upgifna kostnadsbeloppet, på de vilkor
sorn i ofvan uplästa underd. ansökning äro upgifna, eller
ock, om R. St:r finna för Rikets väl gagneligare att arbe
tet
i sin helhet utföres med Statens medel, hela koslnadsbe/oppet,
med stadgande i båda fallen, att medlen få utgå
]6S
Den 28 December f. m.
på sådana tider alt arbetet må kunna börjas under loppet
af år 1855 eller sednast år 1856.
Hvad jag nu tagit mig friheten föreslå, står, såsom jag vågar
hoppas, icke i strid mot det förslag, som i K. M:s nåd. propos.
ang:de jernvägarna blifvit framstälda, då jernvägen emellan Vestmanland
och Dalarna, i fall den anses såsom en liibana, visserligen
i öfverensstämmelse med den nåd. propos:ns anda, kan öfverlemnas
åt enskilda att med Statens bidrag fullbordas, och i fall
den deremot anses såsom en stamlinia, kan bringas till verkställighet
genom det senare alternativets bifallande. I synnerhet gäller
delta, då i båda fallen är afsedt att banan skall komma att tillhöra
Staten, i det förra nemi. efter en icke särdeles lång tidrymd, och
i det senare genast.
För dem, som känna de trakter, genom hvilka denna jernväg
är föreslagen att gå, behöfver jag icke vidare redogöra för dess
vigt, helst den genom sitt läge upfyller de flesta af de fordringar
man i allmänhet eger på ändamålsenliga jernvägar; men då månge
af dem, som härom skola besluta, icke kunna ega en sådan kännedom,
anhåller jag att få tillägga några uplysningar.
Rörelsen på vägen emellan Westerås och Dalarna är så stark
och så jemn, att den kan täfla med, och måhända öfverstiger den
på hvarje annan väg inom Sverige; åtminstone har jag aldrig, i
de orter, der jag vistats eller på de vägar der jag färdats, sett en
starkare rörelse, utom vid marknadstider eller andra särskilda tillfällen.
Aldrig har jag rest på den genom Westmanland löpande
del af denna väg utan att hafva anträffat åtminstone 70 å 80 kärror
eller vagnar på hvarje mil, oftast har jag räknat öfver 100;
och såsom ett ytterligare bestyrkande af denna trafiks liflighet kan
jag anföra, att genom Handelsböcker är tillförlitligen styrkt, att
ensamt af Handlande, Faktorer och Fabrikanter i Westerås årligen
utbetalas i forlöner på denna väg öfver 200,000 R:dr rgs. Detta
är också ganska naturligt då man besinnar, att de fleste varor, som
behöfvas för Dalarna, ditföras öfver Westerås, — att största delen
af det jern, den koppar, den rödfärg och de öfriga produkter, som
Dalarne hafva att afsätta, afgå till andra orter öfver Westerås och
alt alla dessa varor transporteras på den ifrågavande vägen. Denna
landsväg är- också hufvudsakligen till följd af dessa förhållanden så
npbråkad af de tunga fororna och så full af hjulspår, att oaktadt
de särskilda anslag, som blifvit vid åtskilliga tillfällen beviljade för
dess iståndsättande, den troligen är en af de sämsta i Riket.
En invändning emot jernvägs anläggande i den sträckning,
som nu blifvit föreslagen, anhåller jag att till besvarande få uptaga,
i synnerhet då den i en del af Dalarna vill göra sig mycket
gällande. Man invänder nemi. att forslingen utgör en biförtjenst
för Allmogen, som den icke skulle kunna undvara; —- att den
utgör enda medlet för densamma att kunna förskaffa sig de kontanta
penningar, den behöfver till kronoutskylder och till inköp af
sådana förnödenheter, som den sjelf icke frambringar, — och att,
om delta tillfälle till förtjenst skulle uphöra, allmogen aldeles skulle
Den 28 December f. m.
169
gå under. — Dtom de skäl häremot, som redan i deu till K. M.
ingifna underd. ansökningen i ämnet äro anförda, anhåller jag att
få tillägga följande. För en fora från Westerås, t. ex. till Hedemora,
betalas i medeltal 1 R:dr 36 sk. rgs per Skf? och lika mycket
tillbaka; efter hvarje häst lassas vanligen 3 Skit. Foran fram
och tillbaka betalas således med 10 R:dr 24 sk. rgs per häst.
Våglängden gör fram och åter omkring 18 mil och tiden för en sådan
forsling minst 6 dagar, då man inberäknar sökandet af forslingstillfälle,
ibland på flera ställen innan det kan erhållas, samt afoch
på-lassningen. Vanligen föras 2:ne kärror af en karl. Således
bekommes för en karl samt 2:ne hästar med kärror, hvilka äro
borta i 6 dagar, 21 R:dr rgs. Reräknar man nu karldagsverket
till 32 sk. rgs och det nödiga höet för hästarnas föda under resan,
hvilket ej gerna kan vara mindre än 1 L$ om dagen per häst,
till 20 sk. rgs per L$, så får man för 6 dagsverken 4 R:dr och för 12
\M hö 5 R:dr; — dertill bör läggas vägkostens dyrare beskaffenhet
än den vanliga födan hemma samt inköp af någon varm förtäring
eller något dricka under vägen, hvilket icke torde kunna räknas
till mindre än 8 sk. om dagen eller 1 R:dr för hela, tiden;
hvartill ytterligare kommer ökad slitning af kläder, af egna och
hästarnes skor, af åkdon samt af rep och täcken för att binda och
förvara godset emot skada och luftens åverkan, hvilket minst kan
beräknas i ett för allt till 24 sk. Afdragen upgä då tillsammans
till 10 R:dr 24 sk. och lika mycket eller 10 R:dr 24 sk., återstår
såsom behållning. Sådana foror kunna sällan företagas af någon
oftare än 8 gånger om året, då den årliga vinsten sålunda
blir 84 R.dr rgs. För att nu kunna verkställa en så litet lönande
forsling är hemmansegaren likväl nödsakad att hålla tvänne hästar,
att upoffra spillnirigen efter dem under 48 dygn och att sätta sig
i mistning af en karls dagsverken under lika många dagar, och
detta allt beräknadl efter de förmånligaste förhållanden, ty mången
gång händer att man icke får någon återföra eller blott får tillbaka
några tomma bränvinsfat eller något annat, för hvilket blott
ringa forlön erlägges. Nu frågas: Skulle icke den forslande erhålla
en både större och lugnare inkomst, i synnerhet då flera år
tages i beräkning, om han, i st. f. hästarna, hvilka årligen förlora
i värde och under forslingen äro utsatta för många åkommor
och olyckshändelser, holle ett par oxar och en ko, hvilka tillsammans
nästan icke behöfva större fodring än ett par hästar; — om
han använde den efter dem fallande spillningen och de 48 dagsverkena
på sitt åkerbruk och på dermed i sammanhang stående
göromål, som aldrig för en omtänksam åkerbrukare tryta äfven under
vintern, — om han väl skötte och sålde de af kon npkommande
alster, — och om han, i stället att färdas på vägarna, komme
i tillfälle att ordentligt och väl hemma tillse allt hvad till hans
åkerbruk och ladugård hörer? .lag är fullt öfvertygad alt ingen erfaren
och fördomsfri åkerbrukare kan lemna mera än ett svar på
denna fråga, helst då man besinnar att ett enda korntals förhöjning
i jordens afkastning är mera än tillräcklig för att fullt ersätta
ofvan beräknade inkomst af forslingen. Såsom ytterligare bevis
170
Den 28 December f. m.
emot forslingen torde äfven kunna anföras, att inga Herremän, mig
veterligen åtminstone, och knappast någre af den förmögnare all
mogen
utskicka sitt folk och sina dragare på forsling emot betalning,
och desse inse likvpl i allmänhet bättre än den mindre be
medlade
allmogen hvad som för deni sjelfve och jordbruket är
vinstgifvande. — Jag medgifver likväl att en forsling finnes, som
äfven för jordbrukaren kan vara nyttig biförtjenst, den nemi. som
icke erfordrar längre tid, än att maur kan begifva sig ifrån hemmet
om morgonen och återkomma om aftonen, sådan som mycket behöfves
och begagnas vid Bruken och Hyttorna för körning af malm,
tackjern, kol och ved; men denna forsling, långt ifrån att minskas
genom jernvägsanläggningar, kommer att genom dem betydligen
förökas, dels derigenom att den genom dera lifvade industrien
åstadkommer en större produktion i orterna, dels ock derigenom
att ett stort och nytt behof af forsling upstår, att nemi. få de produkter
framförda till jernvägsstationerna, som från dem sedan skola
på jernvägarna afgå till sina destinations-orter.
Beträffande de upgjorda Probabilitets-kalkulerna öfver trafiken
på jernvägen torde jag äfven få anmärka, att desse snarare äro för
låga än för höga. Utom det att icke obetydlig gods-trafik blifvit
derifrån utesluten derföre att man icke noga känt dess belopp, har
dess supponerade förökning efter banans öpnande icke blifvit uptagen
till mera än 50 proc. af den redan befintliga, ehuru den kungliga
Jernvägs-komitéen för Köpings-Hults-vägen antagit denna supponerade
ökning till 80 proc.; — ej heller har man beräknat något
för transport af Kronans Bergseffekter, af militär-effekter för
det allmännas räkning eller af postföring. Vid beräkningen af persontrafiken,
hvarvid man följt den s. k. Egydiska methoden attupgöra
den efter vissa förhållanden af den kringliggande folkmängden, harman
ej särskildt afsett hvarken den årliga utvandringen af Dal-allmogen
ifrån de utom banraijonen belägna socknar, eller transporter
af trupper och fångar. Man har ej heller låtit inkomsterna af
hyres- och arrende-medel vid jernbanans stationer ingå uti någon
beräkning. — Kalkylerne uptaga också nettobehållningen blott till
3J proc. på hela anläggsningskostnäden, hvilken behållning likväl,
då den beräknas såsom proc. på den tredjedel, som genom aktieegare
borde anskaffas om första alternativet anlages, skulle, efter
de föreslagna grunderna komma att lemna åt dem 6f proc. och
dessutom ät amorteringsfonden 2f proc. på samma tredjedel.
Mycket vore visserligen att ytterligare yttra rörande detta' ämne,
men jag har redan nog länge pröfvat Höglofl. R. o. Ad:s tålamod.
Jag anhåller således nu blott att Hög]. StalsUtsk., till hvilket
jag förmodar att detta förslag blifver remitteradt, behagade
ifrån Kongl. Civil-Depart:tet infordra alla saken rörande handlingar;
och skall dessutom hela Byggnadsplanen med specialer af ritningar
och förslager blifva till samma Utsk. öfverlemnad så snart den binner
blifva fulländad eller senast i instundande Mars månad.
Begärdes på bordel.
Den 28 December f. m. 171
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inis
omne memorial, nemi. från
StatsUtskottet.
JYi 2, ang:de tillökning af Utsk:s tjenstemanna-personal; och
M 3, med den lill Rikets nu församlade Ständer af Fullmäktige
i Riksg:s-kont. afgifna berättelse.
Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskottet.
J\s 2, med återlemnande af en utaf Riksdagsmannen E. J.
Rudberg väckt motion.
Serskilda Utskottet för behandling af frågor rörande
brönvinslillverkning och försäljning.
M 1, ang:de arfvoden för Utsk:s kansli och vaktbetjening.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
. In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 28 December 1853.
Plenum kl. £ 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Under förmiddagens plenum
hafva tvänne motioner i jernvägsfrågan blifvit väckte, och det är
troligt, eller åtminstone möjligt, att ännu flere motioner i samma
fråga komma att under veckans lopp ytterligare inlemnas. Jag skulle
tro att lämpligaste sättet för detta ärendes behandling vore det, att
frågan i sin helhet på en gäng företoges, i st. f. att nu serskild
discussion vid hvarje ny motion upstår, hvarföre jag tager mig friheten
att vördsamt föreslå, det de i förmiddagens plenum väckte
motioner rör:de anläggande af jernvägar måtte upföras främst på
förcdragmslistan i det plenum, som först i nästa vecka inträffar.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. beslöts, att nied föredragningen
af de 2:ne motioner rör:de jernvägsanlägguingar, som
172
Den 28 December e. m.
i dag blifvit väckta, skulle anstå till det plenum, som inträffar
först i nästa vecka, samt att de då borde upföras främst å föredragna-listan.
Hr Ehrenborg, Richard, anförde dels muntligen, dels
skriftligen:
Enär vid innevande Riksdag, Statens *j,e4el lill högst betydliga
belopp lagas i rättmätigt anspråk till sådane ändamål, för hvilka
hela nationen bör hysa ett gemensamt intresse, så kunde det
möjligen finnas anledning, alt misströsta om R. St:rs bifall till ett
förslag om allmänt understöd, hvilket väckes af enskild motionär
och till en särskild orts fördel; särdeles då, i K. M:s till Ständerna
afgifna nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof,
denna sak icke finnes framställd eller förordad. Men då, till följd
af tillfälliga omständigheter, någon und. framställning i ämnet icke
hunnit att före Riksdagens början till K. M. ingifvas, och då den
vidsträckta ort, hvars behof jag erhållit updrag att uttala, icke tillförene
af Staten upburit något understöd; samt då, enl. hvad nedan
skall visas, genom detta förslags bifallande en ej obetydlig
vinst bör tillskyndas det stora hela landet intresserande företag, åt
hvilket R. St. vid sistförflutne Riksdag lemnat sin garanti och sanktion;
så är der med full tillförsigt till Ständernas och vederbönde
Utskotts varma behjertande som jag tager mig friheten inför Högl.
Ståndet vördsamt afge följande motion.
Den utstakade och under arbete varande jernvägsstamlinien mellan
Köping och Hult passerar, såsom bekant är, i dess nordligaste
bugt egendomen Fröwi norr om sjön Wäringen inom Orebro län.
Nämnde egendom är belägen circa 1 j mil frän Lindesbergs stad,
utan att dock deremellan någon direkt landsväg finnes. Hela Lindes
och Nya Kopparbergs samt en del af Ramsbergs Bergslager
nedföra öfver Lindesberg de produkter, som uphemtas ur dessa
Bergslagers rika malmfält, äfvensom de på samma väg upföra de
betydliga qvanliteter spanmål och viktualie-varor, hvarutaf de, såsom
till större delen icke jordbrukande orter äro i behof. Redan sedan
längre tid tillbaka och innan några Svenska jernvägar voro i
fråga, har behofvet af en lättare och hastigare kommunikation mellan
Lindesberg och städerna Örebro och Arboga varit erkändt, särdeles
med afseende pä den dyra och 4 mil långa landvägsforslingen
frän Lindesberg till Arboga, hvarest Bergslagsproduktionen
först träffar Mälarens vatten. Med anledn. deraf upstod, sedan circa
10 år tillbaka, fråga om alt medelst en kanal förena sjöarne Rossvalen
och Väringen, för hvilket ändamål undersökning hölls och
kostnadsförslag uprättades; äfvensom Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader
i Nov. 1847 uti und. tillstyrkande utlåtande hemställde,
att K. M. täcktes till R. St. afgifva nåd. propos. -om beviljande
af ett direkt anslag för detta ändamål till ett belopp af
102,000 R:dr Inko. Till följd af åtskillige mellankomne svårigheter,
och enär K. M., med hänseende till den redan på Riksdagen
framskridna tiden, i nåder funnit godt att lill ny handläggning hos
Den 28 December e. m.
173
Styrelsen åter förvisa frågan, kunde densamma icke förekomma vid
1847 års Riksdag; hvartill kommo betänkligheter, ronde den genom
kanalen möjligen minskade vattentillgången för ortens smiden,
fruktan hos de norra Bergslagernes innevånare att få sina effekter
infrusna m. m.; och emedlertid öpnades vid samma Riksdag utsigt
till möjligheten af den stora jernvägsstamlinien från Köping till
Hult. Sedan sistberörde linea nu blifvit beslutad och påbörjad, har
naturl. hos Bergslagerne upstått en liflig önskan, att med den å
stora banan närmast tillstötande punkten kunna förena södra ändan
af sjön Rossvalen. Hvad som för framtiden ytterligare stegrar behofvet
af en lätt och oafbruten kommunikation -mellan dessa båda
punkter, är, att den redan nu ganska betydliga trafiken mellan Linde
och nordligare trakter utan tvifvel komma att inom en ej aflägsen
tid till en oberäknelig böjd förökas. Redan har till betydlig
del på enskild bekostnad en jernväg för hästkraft blifvit byggd
mellan GräDgesbergets grufvefält i Dalarne, och den på gränsen till
Nya Kopparbergs Bergslag liggande sjön Södra Hörken, och likaledes
en kanal med slussar mellan Södra och Norra Hörk-sjöarne.
Då denna väg kommer alt norr ifrån uphemta bergsprodukter från
Grangärdes Bergslag och säkerligen ännu mera nordligt belägna
delar af Stora Kopparbergs län; och då, till följd af det industriella
lif, sopi inom orten eger rum, densamma sannolikt blir vidare,
vare sig genom hästbanor eller annorledes, söderut utsträckt till
Guldsmedshyttan vid norra ändan af sjön Rossvalen, samt sistnämnda,
ej blott af jernmalmgrufvor och masugnar, utan äfven af
Guldsmedshytte och Högforss silfver- och kopparmalmfält omgifna,
segelbara sjö vidare begagnas för éffektérnas transporterande till
Lindesberg eller annan vid dess södra strand belägen punkt, så
återstår härifrån endast det ofvannämnda 1' mils afståndet till Köping-Hult-banans
närmaste station. Det minst kostsamma föreningsmedlet
mellan dessa båda punkter vore visserligen anläggandet af
en vanlig landsväg; men dels skulle forslingsmedlen af effekterne
mellan 2:ne så betydliga stråkvägar utan tvifvel bli allt för otillräcklige;
och dels, skulle ett dylikt ouphörligt transporterande med
dragare omintetgöra de lofvande utsigter till ett förbättradt jordbruk,
hvilka inom den södra och bördiga delen af Lindes Bergslag
på sednare tiden allt mer och mer yppats. Af desse och andra
skäl, samt för undvikande af den tidsutdrägt och kostnad, som
med omlassningar äro förenade, har det funnits i alla hänseenden
önskligast om, till effekters transporterande mellan Lindesberg och
sjöarne Mälaren och Venera, en sido-lokomotiv-jernbäna af samma
dimensioner som den mellan Köping och Hult kunde åstadkomnas
från Fröwi till Rossvalen eller Lindes-sjöns strand. Sedan, i detta
syfte, de för lokalens undersökning erforderlige medel blifvit inom
orten samlade, har genom Hr Ofverste-Löjtn. och Ridd. Grefve v.
Rosens försorg densamma blifvit verkställd, samt plan och kostnadsförslag
nprättade. Äfvenså har, enligt af ortens Bergmästare
meddelade upgifter, beräkning verkställts öfver de qvantiteter, som,
endast efter nu varande varu-trafik, med säkerhet kunde vara
att för den ifrågaställda jernbanan påräkna. Denna beräkning,
m
Den 28 December e. m.
sorn uptager 194,895 Sk??, lemnar visshet derom, att, utan öfvers
skridande af nuvarande forlöner och med antagande af att fraktkostnaden
för 1 sk. skulle på Köping-Hults-banan utgöra 4 sk. b:ko
per mil, en årlig brutto-inkomst af 25,000 R:dr b:ko skulle redan
innan några anläggningar för kommunikationens nordligare fortsättning
komme till stånd, samt utan beräkning på passagerare och
ökad varutrafik, komma Linde-Frövi-banan till godo. Beklagligen
visar dock kostnadsförslaget, oaktadt lokalens erkända lämplighet, en
slutsumma af 700,000 R:dr b:ko, hvars åstadkommande, äfven då
126,OpO R:dr derifrån afdroges, såsom obehötlige i den händelse alt
forslingen enl. förmodan af Köping-Hulls jernvägsbolag öfvertoges,
samt likaledes en minskning af 3,060 alnars anläggnings-kostnad
kunde genom slutstationens förläggande till Dalkarlshyttan, dit
Rossvalens vattendrag är segelbart, beräknas, dock vida öfverstiga
ortens egna krafter, helst netto-behållningen icke torde kunna upskattas
till högre belopp än 12 å 13,000 R:dr b:ko. Dä således,
äfven under förutsättning af att kostnaden för en större lokomotivjernvägsanläggning
mellan Frövi och Dalkarlshyttan möjligen skulle
kunna nedsättas till 500,000 R:dr b:ko, banan likväl ej lemnar
utsigt till 4 procents ränta å högre summa än 300,000 R:dr, sä
ha de för sakens åvägabringande utsedde komitterade kommit lill
den öfvertygelse att, ehuru lifligt intresset för frågan inom orten
uttalat sig, något enskildt bolag för en så kostsam anläggnings utförande
icke kan åstadkommas; äfvensom de ansett den ringaste
utsigt icke vara för handen att Staten under närvarande förhållanden,
skulle vilja eller kunna för företagets underlättande bevilja ett
så betydligt understöd som antingen ett anslag af minst 200,000
R:dr b:ko eller en garanti för 5 procents ränta under 40 år. Under
sådane förhållanden lia, vid nyligen inom orten hållet sam
manträde,
komitterade, med föredragande af den menliga omlassningen
framför frågans totala fall, förenat sig i den åsigt, att man
snarare skulle närma sig målet genom att för närvarande inskränka
sina bemödanden till att söka åvägabringa en billigare jernbana af
mindre spårvidd och för lättare lokomotiver; och hysa komitterade
den vissa förhoppning att ett bolag för anläggning af densamma
skulle blifva bildadt, om Staten vilie dertill bidraga med ett lån af
Tvåhundrade Femtio Tusende (250,000) R:dr b:ko, som Ange
ränlefrilt innehafvas under de första Fem (5) åren, samt sedan
årligen afbetalas med Två (2) procents amortering; hvarjemte Tre
(3) procents ränta skulle erläggas å den vid hvarje års början återstående
kapitalskuld.
Den stora lyftning, som en sålunda lättad kommunikation
skulle gifva åt industrien inom en af Rikets metallrikaste och idogaste,
men också uti mångå hänseenden mest vanlottade bergslagsort;
den billigare lefnadskostnad som derigenom bereddes åt dessa orters
fattigare befolkning; samt det betydliga tillopp sorn Köping-Hultslinien
på detta håll skulle upfånga, komme utan tvifvel att i rikt
mått återgälda hvad Staten på denna anläggning upoffrade. Det
verkliga behofvet af densamma är också i ögonen fallande, då man
jemför den stora tillgången på råämr en med den närvarande pro
-
Den 28 December e. m.
175
duktionen, samt denna sednare med förhanden varande transportmedel,
på hvilka tillgången der, såsom annorstädes, aftager i samma
mohn som jordbruket uparbetas.
I enlighet med hvad nu blifvit yttradt, får jag härmed vördsamt
föreslå, att ett låne-anslag, till det belopp och på de vilkor
här ofvan hemställls, må, för att underlätta anläggningen af en
jernväg för lättare lokomotiver mellan Dalkarlshytte bruk och Frövi
station, beviljas att utgå, sedan för denna jernbanas utförande ett
bolag af Svenska män blifvit bildadt, med skyldighet för detsamma
att inom nästpåföljande trenne år bringa arbetet derå i gång, samt
för dess ändamålsenliga fullbordande och statslånets återbetalande
ställa sådan säkerhet som af K. M. kan varda godkänd.
Till hvad jag nu anfört ber jag att få lägga ytterligare några
ord. Som nemi. kostnadsförslaget till den först påtänkta betydligt
både bredare och längre jernbanan först pä sednaste tid kommit
komiterade till handa, och desse, efter en vid en så vigtig fråga
ganska lofvärd betänksamhet, först för några få dagar sedan kommit
till det definitiva beslut att inskränka sina förhoppningar och
bemödanden till den mindre jernbana, för hvars utförande jag nu
tagit mig friheten anhålla om biträde frän Statens sida, bardet varit
omöjligt att åstadkomma något detaljeradt kostnadsförslag för
denna mindre bana, utan har man nödgals att vid upgörandet
häraf begagna det kostnadsförslag, som för den större banan blifvit
upgjordt. Med anledn. häraf får jag anhålla, att Hr Gr:n o. Landtm,
samt det Höglofl. Ståndet täcktes lemna mig tillstånd antingen att,
sedan detta kostnadsförslag blifvit med största skyndsamhet ntarbetadt,
få inlemna detsamma direkte till StatsUtsk., eller, om det
skulle synas olämpligt att till Utsk. remitterades handlingar, af
hvilka Ståndet icke fått del, att jag då, ehuru motions-tiden redan
tilländagått, måtte få inlemna detta förslag jemte öfriga till saken
hörande handlingar.
Jag anhåller att denna min alternativa hemställan måtte vinna
bifall, samt motionen blifva till StatsUtsk. remitterad.
Begärdes på bordet.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh., upläste följande motion:
Under nästlidne Riksdag väcktes så väl af dåvarande Biskop
Holmström som af mig en motion derom, att, enär vid löneregleringen
för Lärarne vid Elementarläroverken de 15 T:r spannemål,
som genom enskild donation blifvit anslagna såsom lön till den
Lector vid Strengnäs Elementarläroverk, hvilken hade sig vården
om Strengnäs Domkyrkas Bibliothek sig updragen, blefvo desse
15 T:r spannmål inberäknade i Lectorslönen, hvarigenom bemälde
Lector gick i mistning af de för annat ändamål afsedde, utaf enskild
person anslagne löneförmåner, R. St:r måtte till merbemälde
Lector anslå en årlig lönefyllnadssumma af 100 till 200R:drb:ko.
Denna motion var ställd i sammanhang med en annan om anslag
lill materielen vid Strengnäs Elementarläroverk. Denne sednare
motion besvarade StatsUtsk. uti utlåt. J\i 89 mom. 20, men å den
17fi
Den 28 December e. m.
förstnämnde motionen, ehuru i samma mom. omnämnd, afgaf
Utsk. icke något utlät. Då emedlertid enahanda missförhållande,
som i förstberörde motion antydes, ännu till alla delar qvarstår,
får jag härigenom vördsamt förnya min förutnämnde framställning,
samt härvid närmare omförmäla några omständigheter, som torde
ovedersägligen tala för det påpekade missförhållandets afhjelpande.
På 1770-talet inrättades vid Strengnäs Gymnasium eri Medicinsk
lection, hvartill derjemte hörde vården af Domkyrkans- Bibliothek
af omkring 2,000 vohlmer. För dessa befattningar anslogos
30 T:r Spannmål, deraf hälften bestämdes såsom lön för Lectorn
och andra hälften ansågs såsom arfvode för nämnde Bibliotheks
vårdande. Några år sednare inrättades, genom donation af
Biskop Serenius, en naturalhistorisk lection med penningelön, hvilken
dock befanns otillräcklig, hvadan i början af 1790-talet dessa
begge lectioner förenades. Enligt 1849 års öfvergångsslat upgår
visserligen ifrågavar:de Lectorslön till 600 R:dr i likhet med de
Gymnasii-Lärares, hvilka icke äro ledamöter af Stiftets Consistorium;
men vid den lönereglering, då nämnde öfvergångsslat bestämdes,
togs aldeles icke i betraktande, att ena hälften af donationen, eller
förutnämnde 15 T:r spannmål, tillhörde icke Lector s-lönen, utan
voro anslagne såsom arfvode för vården af Domkyrkans Bibliolhek.
Genom inberäkning af äfven sistberörde 15 T:r spannmål i Lectors-lönen,
har således de medel, som af enskild person blifvit anslagne
för ett visst afsedt ändamål, blifvit derifrån ryckte, utan någon
motsvarande ersättning. När härtill lägges: att Läraren i Naturalhistoria,
förutom vården af Domkyrkans Bibliolhek tillika med
stort ansvar och på det mest tillfredsställande sätt vårdar Elementar-Läroverkets
Bibliothek, upgående till omkring 11,000 vohlmer,
äfvensom Läroverkets alla öfriga dyrbara och värderika Naturhistoriska,
Numismatiska och Ethnografiska samlingar utan den aldra
ringaste ersättning, att Läraren i Naturalhistoria, oaktadt denna vetenskap
i likhet med de öfrige ingår i undervisningen, likväl icke
räknar jemte öfrige Lectorer vid läroverket tour och befordringsrätt
till högre löneförmåner, så förenas med orättvisan af de 15
tunnorne spanmåls mistning, tillika obilligheten att icke åtnjuta den
ringaste ersättning för den tidsödande och ansvarsfulla befattningen
såsom vårdare af Elementar-Läroverkels Bibliolhek och samlingar.
Det är på grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, och hvilka
förhållanden redan vid nästl. Riksdag blefvo af Läroverkets dåvarande
Ephorus vitsordade, som jag härmed vågar vördsamt föreslå,
det R. St:r måtte, och sådant med all rättvisa och billighet öfverensstämmande,
till Läraren i Naturalhistoria vid Strengnäs Elementarläroverk,
såsom arfvode för vården af samt ansvaret för Domkyrkans
samt Läroverkets Bibliothek och betydliga naturhistoriska
m. fl. samlingar, anslå å stat en årlig lönefyllnadssumma af 200
R:dr b:ko, eller att åtminstone en ersättning å stat måtte honom beredas
för mistade 15 T:r spannmål med ungefärligen deremot svarande
värde af 100 R:dr b:ko.'
Remitterades lill StatsUtsk.
Hr
Den 28 December e. m.
177
Hr Ribbing, Arvid, upläste en sålydande motion:
Den bättre delen at Tidningspressen, som med sin upmärksarahet
följer Konungens och Ständernas bemödande för samhällets bästa,
har nyligen låtit oss vela att en Engelsk tidning (The Times)
behjertat vår beklagansvärda ställning i afseende på omåttlig tillverkning
och förtäring af bränvin och omnämnt huru äfven Britterna
i fordna dagar lidit af samma onda och att hög beskattning
allena, icke varit tillräcklig för det ondas afhjelpande. Likasom det
i England medgifves att Fader Mathew uträttat mycket för nykterheten,
så medgifves här, att nykterhetsvännerne ock gjort något,
men det anses nödvändigt att hand i hand .med dera måste gå bemödanden
ej mindre att förminska rusdrycken, än alt väcka landtbrukarens
omtanka att bättre använda jorden och dess produkter.
Om det nu funnes något jordens alster, som vore lika säkert
vinstgifvande att odla, som, före potaternes sjukdom, desse voro:
Om det funnes någon frabrikation, som, utan behof af förlag, lemnade
sine idkare lika mycken behållning, som bränvinsbräuningen,
men som vore af varaktigare beskaffenhet; som beredde utväg att
erhålla icke blott en, utan flere oeh bättre, kanske derföre snart
begärligare drycker än bränvinet; som lemnade ett bättre affall till
boskapens utfodring än dranken; som innebure en binäring åt såväl
den större, som mindre jordbrukaren och sysselsättning inom hus
under svårare väder och årstid åt äfven de mindre arbetsföre af
barn och husfolk; som åt Staten besparade utgifter i st. f. att, så
som bränvinet tillskynda sådane; om det funnes en dylik näring,
som dertill vore försökt och god befunnen, icke allenast inom
flere Europeiska stater, utan inom sådane af dem, som med vår
har likartadt klimat och jordmån, då vore det i sanning orätt att
icke göra detta jordens alster och denna fabrikation allmänt kända.
Vid Östgötha Kongl. Hushålls'Sällskaps sammanträde innevar:de år
den 28 Januari, har man redogjort för odlingen inom Länet af bvileller
sockerbetor; hurusom tunnlandet afkastat från 100 till 160
T:r sådana betor eller rofvor, och hvarje T:a vid anställde försök
gifvit 3 k:r 42-gradigt söt sirap fullt jemförlig! med annan eller rörsockersirap:
hurusom, efter beräkning af blott 6 sk. geller 1 R:dr
kannan, hvarje T:a lemnat en afkomst sirap i värde af 3 R:dr,
ehuru blott saften af sockerrofvans inre delar blifvit utprässad och
allt det öfriga lemnats till boskapsfoder och således kan antagas
hafva fullt ersatt allt arbete och kostnad till sirapskokningen. Om
nu således en landtman, såsom vidare i berättelsen omförmäles,
med blott ett vanligt kokkärl och ett rifjern lill redskap, med egna
barn och husfolk till arbetare, för åstadkommande af denna sirap,
har af hvarje Tunnland jord, som han användt till hvitbets-odling,
300 till 480 R:dr, så torde potatis-odling och bränvinsbränning, i
vanliga fall icke lemnat högre afkomst, oberäknad! boskapsskötselns
och åkerbrukets vinst på den bättre utfordriugen än med drank.
Om förenämnde af trovärdiga män lemnade och besannade
upgifter anses riktiga, så skulle det nu vara lemligen långt kommet
2 H. 12
178
Den 28 December e. m.
med bevisningen a( den enskildtes fördel att odla hvilbetor och
deraf bereda sirap; men som tillverkningen är säljbarare i form af
socker än af sirap så måste mindre sockersjuderier, till åstadkommande
åtminstone af råsocker, inråttas, om näringen skall få en
fast, icke allenast på husbehof utan äfven på försäljning grundad
utsigt till fortkomst.
I Sverige införes och förbrukas minst 26 mill:r fä socker årligen,
och om hälften eller än mera, såsom troligt är, kunde ersättas
eller besparas genom förenämnde inhemska näring, så synes saken
förtjena stor npmärksamhet bade för jordbruket och för Statshushållningen.
År 1850 förbrukade
Frankrike 120 milhr U rått socker,deraf 60 inbrS hvitbetssocker.
Belgien 14 » » 7 » »
Österrike 40 » » 8 » »
öfrige Tyskland 88 » » 40 » »
och Ryssland 85 » » 35 » »
och efter 1850 har hvitbetssocker-lillverkningen än ytterligare tilltagit
så att den mångenstädes utgör, efter hvad i tryckta skrifter
npgifves f af hela förbrukningen.
I Ryssland lärer näringen hafva att tacka Styrelsens kraftiga
upmnnlran för sin fortkomst. Äfven i Sverige odlades för några
år sedan, hvilbetor på Landlbruks-Akademiens experimentalfält,
men dervid stadnade det. Hvitbetsfrön har i sednare år derifrån
blifvit utdelade till Hushållnings-Sällskaperne; men fortsatt och större
upmuntran torde behöfvas.
Jag vågar derföre föreslå:
Att skattefrihet och lån emot säkerhet med låg ränta
lemnäs den eller dem, som inrätta mindre råsocker-sjudelier
för hvitbetssocker, i de landsorter, der hvilbetsodlingen
företrädesvis kan ega rum:
att lånen lemnäs på 10 år och bestämmas till f :delar
af anläggningskostnaden, och att såväl härför, som för upmunlran
af hvilbetsodling och sockertillverkning i öfrigt på
sätt Regeringen efter Landtbruks-Akademiens hörande finner
för godt, afsättes och anslås vissa summor: lill lån i ett
för allt 300,000 R:dr och till upmuntran i öfrigt 10,000
R:dr årligen, intill nästa Riksdag alt i mohn af behofvet
användas.
Måhända tycker man, alt de föreslagne summorna äro stora,
roen de äro små i jemförelse med fordringarne, exempelvis till 3:dje
och 4:de hufvudlitlarne och i jemförelse till den näringsvigt, åkerbrukets,
som vore i fråga att främja och som hehöfde något i st. f. den
snart, det Gud gifve, fallande omåttliga bränvinsbränningen. Dessutom
är den största summan ett blott lån och alltsammans, om jag
rätt förstår saken, en utgift, som snart betalar sig och återgäldar
Fäderneslandet förlags- och upmuntringskostnaden. En utländning
anlägger nu i Skåne tillika med några dervarande större possessionater
en fabrik för hvitbetssocker i stort, eller för flere hundrade
Den 28 December e. m.
179
tusen Riksdaler, sedan de dertill begärt, och såsom mig är berättadt,
erhållit ett androm icke hinderlig! privilegium exclusivum, och jag
Önskar deråt all framgång, blott att landets egne och mindre bemedlade
barn också må komma i erfarenhet och åtnjutande af de
välgerningar, som en stigande luplysning och kultur i ekonomiskt
hänseende, erbjuda.
Begärdes på bordet.
Hr Bergenstråle, Claes: Uti K. M:s nåd. propos. om
Statsverkets tillstånd och behof har, i fråga om lönereglering för
Lands-staten, Vaktrnäsiarenas antal vid Jönköpings Kontor och
Kansli blifvit förminskadtjifrån 3, som de nu äro, till endast 2, i
likhet med vid de andra länen utom Stockholms, der man ansett
andra förhållanden fordra både högre löner och arfvode för en extra
Vaktmästare.
Jönköping är en centralpunkt; der komma och gå ej mindre
än 80 och 90 poster i hvarje vecka; uppassningen och budskickningar
der äro vida trägnare och flera än å något annat ställe; och
härförutan måste ofta en Vaktmästare resa ner till länets södra
gräns för att der emottaga och till gränsen af Östergöthland transportera
penninge-remisser, lysnings-sedlar och andra handlingar,
som skickas ifrån Blekinge, Malmö, Christianstads, Halmstads och
Wexiö Län till Embetsverken i Stockholm.
De 3:ne Vaktmästare, sorn nu finnas, äro fullt sysselsatte med
uppassningen vid Kontor, Kansli och Ränteri, hvarföre jag vördsamt
anhåller att deras antal icke måtte förminskas.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, upläste följande motion:
Jag upträder högst ogerna när det är fråga om att yrka Statsanslag;
men som denna motion är af vigt för dem den rörer, hvilka
icke hafva representationsrätt inom Riksförsamlingen, och den är
stödd på rättvisa och billighet; så upmanas jag af vänskap för fordna
kamrater, att framställa nedanstående till R. St:s behjertande.
Hos K. M. hafva, — kanhända för sent att kunna intagas i
den nåd. proposm om Statsverkets tillstånd och behof, — Krigs-Colhii
tjenstemän af 2:dra och 3:dje lönegraderna d. v. s. Kontors och
Kanslicheferne, samt kammarförförvandter, Revisorer m. fl. anhållit
om löneförhöjning med 200 R:dr för hvardera Ijensten, från och
med nästkommande år.
Denna underd. anhållan grundas derpå, att Krigs-Colbm genom
den reorganisation af verket, som inträdde med år 1850, fått en
högst betydlig tillökning i göromål medelst öfverflyltningen från
Stalskont. af samtlige 4:de Hufvudtitelns statsanslag, utan att Colini
aflöningsstat blifvit förhöjd; äfvensom att förbudet för Colhii tjenstemän,
att innehafva publik tjenst utom verket, ofördelaktigt inverkat
på tjenstemännens ekonomiska ställning; att aflöningarne inora Stats
12*
-
180
Den 28 December e. m.
kont. för ifrågavande tjenstegrader blifvit ad interim bestämde till
det högre belopp, hvarpå Colini Ijenstemän nu väckt anspråk, och
att i de underd. förslagen till reorganisation af Kammar-Colhm och
KampjarRm, hemställanden skett i likartad syftning; och slutligen,
att så väl Colini räkenskaper, som de årliga arbetsredogörelserna
visa, att Krigs-Colhm har större penningeförvaltning i detalj, och
flera göromål än något annat embetsverk.
Uti häröfver afgifvet utlåt, har Krigs-Colhm på allt sätt understöd!
ansökningen, i hvad angår behof vet af löneförhöjning, men
hvad beträffar liden för lönetillökningens fastställelse, har Colhm
ansett det böra bero af skeende definitif reglering af Kammar-Colkii,
Statskont:s och KammarRms nya aflöningsstater.
Som emedlertid, genom den redan skedda öfverflyttningen af
4:de Hufvudtitelns alla anslag till Krigs-Colhm, en del tjenstemän
i detta embetsverk blifvit betungade med en mängd göromål icke
tillhörande deras förra befattningar, samt 2:dra och 3:dje gradernes
tjenstemän i allmänhet med afseende på de nya tjensteförhållanderne,
äro svagt aflönade, ehuru arbetet måste utan rast fortgå;
desse tjenstemän jemväl blifvit betagne förmånen att, såsom tillförene,
innehafva tjenster i flera embetsverk, så synes det mig, att
R. St. ega de mest giltiga skäl att icke upskjuta med att lemna erforderligt
lönefyllnadsanslag; äfvensom det skulle vara orättvist, att
sedan R. St., oaktadt definitif reglering af Statskont. icke skett, åt
tjenstemännen i det embetsverket, hvilket fått minskade göromål
hafva lemnat medel till förhöjda löner, •— Krigs-Colbii tjenstemän
deremot, hvilka fått tillökade göromål, äro i saknad af jemngoda
löneförmåner.
Så vidt jag varit i tillfälle inhemta, kan det lönefyllnadsanslag
af statsmedel, hvilket Krigs-Colhm ansett erforderligt, nemi. 4,600
R:dr, minskas genom raedeltillgångar inom verket; men skulle detta
icke kunna ske, torde R. St. likväl icke böra upskjuta med att anslå
behöflige medel, om icke annorlunda, så, och tills vidare, af
de besparingar, hvilka å 4:de hufvudtiteln årligen upkomma, till
icke ringa del genom Colhii tjenstemäns nitiska medverkan.
Fördelarne af hela 4:de Hufvudtitelns öfverflyttning till KrigsColhii
förvaltning äro i sanning så stora, att de fullkomligt upväga jemte
mycket annat, äfven den föga betydande utgiften, som skulle blifva
en följd af beviljandet af ifrågavande lönefyllnadsanslag.
Jag anhåller vördsamt om remiss häraf till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Ribbing, Arvid: Chefen för en större embetsmannacorps
har lill en annan här uppe afskickat en motion, som råkat
att komma först sedan denne sednare redan härifrån afrest, och som
jag blifvit anmodad att densamma öfverlemna, men icke kunnat
upfylla denna begäran, och dessutom i allo godkänner motionens
innehåll, anhåller jag att få såsom min egen upläsa densamma:
Då K. M:s förnyade Nådiga Militiae-Boställsordning af d. 23
Juni 1836 uti 35 § bjuder, att ”Boställs-Innehafvare bör med om
Ben 28 December é. m.
181
sorg häfda åkerjorden samt genom ändamålsenlig behandling och
skötsel deraf, hvartill hörer lag-gild dikning söka bereda densamma
till högsta fruktbarhet och afkastning”, och då alla kunniga
åkerbrukare nu äro öfverens om att så kallad grunddikning,
eller åkerjordens genomskärande på lämpliga afstånd med täckta diken,
är ett oeftergiflig! villkor för åkrens försättande i full bördighet,
så borde rätteligen hvarje innehafera. af boställe, för att fullgöra
hvad ofvan åberopade författning föreskrifver, s\5, fort ske kan tilljägabr,
i,?g;r ändamåTseidig’gnmd-dikning. Men då erfarenheten visat,
att kostnaden för ett åkerfällls förseende med tillräckligt antal Ctökir—'
rördiken upgår till 50 å 75 R:dr R:gs för hvart T:land och då ingen
förståndig boställsinnehafvare kan våga, att nedlägga en så betydlig
kostnad på Kronans jord, enär han ieke kan beräkna, att
under sin ofta korta, alltid obestämda besinningstid få det nedlagda
kapitalet åter genom ökad afkastning, sä blir följden deraf ali Kronans
lill Boställen uplåtna hemman komma att framdeles, då grumddikning
blir mera allmän, stå efter alla andra hemman i bördighet '
och afkastning.
Med anledn. af delta för boställena menliga förhållande och
till afhjelpande deraf, får jag vördsamt föreslå, att R. H. St. ville
hos K. M. anhålla om utfärdande af en förordning i öfverensstämmelse
med K. M:s Nåd. kungörelse af d. 4:de Maj 1827 om fördelning
af Landtmäleri-kostnader vid Boställen, 3:dje §, hvilken förordning
skulle bestämma: att då Boställe tillhörande Militiae- Civil- eller
Ecklesiaslik-Staterne blifvit, sedan "■.epnd-dikning der pröfvats vara
af gagn otti innéhätväfne förklarat sig vilja den' aflägga efter upgjord
plan af behörig agronom, försedt med täckta tegel-hfrai, eller
stendiken, skall den verkliga kostnaden derför fördelas till godtgö-\
rande på tjugu (20) år med 2‘0 om året, räknadt från och med '
det år, under hvilket hvart gärde eller omloppsskifte efter arbetets
fullbordande först blifvit besådt. Beloppet af denna kostnad, serskilt
för hvart gärde, skall bestämmas vid mililiseboställen genom
Regements-chefen eller af honom utsedt sakkunnigt Regementsombud
och vid öfrige Boställen af Landshöfdingen eller ombud samt
2:ne genom ortens Hushållssällskap, eller dess förvaltnings-Utskott
dertill utsedde sakkunnige män, hvilka under arbetstiden tillse, att
detsamma blir behörigen verkställdt samt afsyna anläggningen då
den är färdig, alli med ansvar af vederbörande Chefsexpeditioner
eller LandshöfdingeEmbete, att icke något härutinnan försummas..
Blifver bostället sedan afträdt inom 20 år från ofvannämnda tid
räknadt, åge då afträdare, som kostnaden förskjutit, att af efterträdare
erhålla ersättning för sitt förskott med ^'0 af hela kostnaden
för hvart och ett af de till antalet tjugu återstående åren. Om en
sådan Nådig förordning blir utfärdad, kommer troligtvis nu varande
Boställs-innehafvare att ofördröjligen företaga jordens förbättring genom
grund-dikning, för att binna dragaiördtd^aT^léiTiÖliikade afkastningeol
En stor vinst för landet skulle otvifvelaktigt ctefigenom
upkomma, direkt genom ökad produktion, hvilken kan antagas“)illw
10 å 20 proc. på medelmåttig jord och indirekt derigenom, att de
mindre hemmansägare, som äro bosatte i Boställenas grannskap skulle
182
Den 28 December e. nr.
skynda att göra efter, livad de med egna ögon sett vara nyttigt och
vinstgifvande, likasom de hittills gjort med odling af fodervexter
- och andra sednare tiders förbättringar i åkerbruket.
Begärdes på bordet.
Uplästes en af Hr Löwenhjelm, Gustaf Samuel, inlemnad
sålydande motiori.r^'"
Bland ,d<t'många frågor ronde TEA eme n fa rlå ro vedk fcYfi-wjfla nd e,
~ hyiWsrsfg slutliga reglering med längtan emotses, är den, sorn angår
löneregleringen för lärarne en bland de. vigligaste. Utan att här
ingå uti alla de särskilda delar af detta ämne, hvaruti en förändring
af det nu tillsvidare gällande vare önskvärd, anhåller jag att få
fästa Högh R. o. Ad:s upmärksamhet på det tillbakasättande, för
hvilket en del af de vid Elementarläroverken anställde lärarne äro
föremål.
Genom den under d. 6 Juli 1849 nådigst fastställda, ännu
gällande öfvergångsstat för Elementar-läroverken är vid Gymnasierna,
utom ett visst antal lärare med uti Staten icke bestämd tjenstgöringsskyldighet,
men med en småningom från 600 R:dr till 1500
el. 2000 och derutöfver småningom vexande aflöning, derjemte ett
antal lärare vid hvarje Gymnasium uptagne med bestämda undervisningsämnen
och med likaledes för hvarje bestämd lön. Dessa
sednare äro vid de flesta Gymnasier: 1 lärare i lefvande språk med
600 R:dr, 1 lärare i naturvetenskap med 600 R:dr (enl. 1849 års
stal var lönen. -Ybil Thiir, men tTfrTÖije tft 7r. %i:s -imöeidi.-hemställan
såsTi. Riksdag blef den i början af 1852 förhöjd till nämnde
^/tfelopp), 1 lärare i Gymnastik med 150 ä 180 R:dr samt 1 lärare
i Musik med 120 ä 220 R:dr. En följd häraf är, att, då lärare
y i öfriga språk och vetenskaper sinsemellan fortgå i lönetur, lärarne
i lefvande språk och naturvetenskap äro alltjemnt fästade vid den
för de vetenskapligt bildade lärarne lägsta lönegraden, utan utsigt
till löneförbättring, äfven efter den längsta och trägnaste tjenstgöring.
Att bestämda och ringare arfvoden äro anslagna åt lärarne i
Gymnastik och Musik, har sin naturliga förklaring och giltighet deruti,
alt dessa ämnen endast äro föremål för öfning, ej för studier,
samt i den ringare upoffring af arbete och tid som lärarne deri få
vidkännas. Bien att lärarne i lefvande språk och naturvetenskap
ej skola erhålla samma förmåner som de öfrige lärarne, synes
vara lika obilligt som oklokt. Ty följden häraf blir: svårighet att
i dessa ämnen erhålla skicklige lärare i anseende till den ringa upmuntran
de åtnjuta; känsla af otrefnad i arbetet för lärarne sjelfvc,
som ej kunna känna sig så fästade vid läroverket, som de borde; samt
tillbakasättande af och missaktning för sjelfva de moderna läroämnena
både hos de öfriga lärarne och hos ungdomen ■— olägenheter,
hvilka iiu-tttrttesfrr- ^iWiftbarai-e, som de från ett eller flera gamla
språk dispenserade lärjungarne, företrädesvis i de nämnde ämnena,
.JlÖFafå sin ersättning,
y* Sjelf anstäld såsom lärare i lefvande språk vid ett läroverk,
der åtminstone desse fått full rättvisa sig tillerkänd, har jag icke i
Len 28 D e c ernber e. m.
183
min personliga ställning haft anledn. till dessa anmärkmr, utan allenast
i min öfvertygelse, att den skillnad, som i den för de öfrige
läroverken fastställda öfvergångsstaten updrogs emellan de lefvande
språken och naturvetenskapen å ena sidan och de öfrige läroämnen
å den andra, är obillig och skadlig.
På grund af det anförda vågar jag således vördsamt hemställa :
att R. St. måtte hos K. M. göra underd. anhållan derom,
alt den inskränkning till lägsta lönegraden, som f. n. drabbar
lärarne i lefvande språk och naturvetenskap vid Elementarläroverken,
måtte nphöra, samt dessa få fortgå i lönetur
lika med de öfriga lärarne vid det läroverk, der de äro
anställde.
Då häremot torde invändas, att de Gymnasiilärare, som f. n.
åtnjuta lönetur, i de konsistoriel^ göromålen hafva en tillökning i
åligganden utöfver lärarekallet, hvilken klöfver en tillökning i löneförmåner,
får jag tillika föreslå:
alt såsom villkor för åtnjutande af den här föreslagna löneturen
lärare i lefvande språk och naturvetenskap mätte åläggas
ett så mycket större antal lärotimmar (antingen inom gymnasiiafdelningen
eller skolafdelningen) än de öfrige Gymnasiilärarne,
som kan anses motsvara de konsistoriel^ göromålen;
samt slutligen och i sammanhang härmed:
att det dock må stå hvarje redan anställd lärare i lefvande
språk eller naturvetenskap fritt, att sjelf välja, antingen han
med bibehållande af sin nuvarande lönegrad oförändrad,
vill undgå de ökade åligganden, som uti sistnämnde mora.
stadgas, eller om han emot åtagandet af dessa vill komma
i åtnjutande af lönetur.
Om remiss af denna motion till Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk.
anhålles.
Remitterades till Allm. Besv- o. Ekon.Ulsk.
Anmäldes och lades på bordet LagUtsk:s Mern. JV? 1, i anledn.
af väckt motion, ang:de revision af lagarne om edgång.
Gr. Lagerbjelke Gust.: Vid början af detta plenum beslöt
R. o. Ad. att de på f. m. väckta motioner i jernvägsfrågan skulle
upskjutås till det första i nästa vecka inträffande plenum, med anledn.
hvaraf jag tager mig friheten anhålla, att R. o. Ad. äfven i
afseende å den under nu pågående aftonplenum väckta motion ang;de
jernvägsanläggning måtte fatta enahanda beslut.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 7 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
184
Den 2& December.
Thorsdagen den 29 December 1853.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 28 dennes e. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han under gårdagens plenum
emottagit 2:ne lill R. o. Ad. insände, af R. St:rs Just.-Ombudsm.
i form af skrifvelser till R. St:r väckta motioner, och att
det varit Hr Gr. o. Landtm:s afsigt, att göra deras behandling lili
föremål för Talmännens öfverläggning då han erhållit den underrättelse,
alt dessa skrifvelser i går blifvit uti 2:ne Stånd föredragne
och remitterade till StalsUtsk. Enl. 48 § Riksd.Ordn., ansåge Hr
Gr. o. Landtm, likväl dessa skrifvelser icke kunna utgöra föremål
för föredragning, hvaremot Just.-Ombudsmm i 100 § Reg.F. hade
sig förelagd den form, hvari han kunde hos R. St. framlägga förslag.
Hr Gr. o. Landtm, hade således funnit sig förhindrad att
föredraga dessa skrifvelser men velat underrätta om deras inlemnande,
på det alt R. o. Ad:s ledamöter må hafva tillfälle att om
de sä önskade, i Riddarh.-kansliet taga kännedom om deras innehåll.
Hr Hjerta, Lars, upläste en motion af följande innehåll:
Ibland de föremål för allmän hushållning och beskattning,
hvilka hafva mesta inflytande på industriens,ställning, affärslifvets
utveckling och det allmänna välståndet, är bestämmandet af tullafgiften
på de till riket inkommande och derifrån utgående varor, och
det torde icke ligga någon öfverdrift i att påstå att den nu gällande
tulltaxan i detta hänseende är i behof af betydliga förbättringar,
hvilka ock sedan sistlidne Riksdag varit önskade och lill en del
blifvit yrkade af flera serskilda korporationer och handels-societeter
inom riket.
Af denna anledn. är det väl sannolikt att Bevilln.Ulsk. vid
denna, likasom vid föreg:de Riksdagar kommer att företaga en granskning
af tulltaxan i dess helhet, och att begagna den rättighet Utsk.
äger, att föreslå förändringar deruti. Men den enskilde riksdagsmannen
torde icke af detta antagande vara förhindrad eller befriad
från åliggandet att väcka förslag om sådana förändringar i afgifterne
på serskilda artiklar, som han kan anse nödiga och nyttiga för det
allmänna, samt att anföra skälen för desamma. Det är på denna
grund jag vördsamt anhåller att med begagnande af motionsrälten
få föreslå och underställa Högh Bevilln.Utsk:s pröfning åtskilliga förslag
om sådana förändringar.
Till vinnande af en lättare öfversigt har jag trott det vara
lämpligast att utan afseende på den ordningsföljd, som de serskilda
artiklarna hafva i tulltaxan, få sammanställa vissa de vigligaste före
-
Den 29 December.
185
målen för denna motion jemte hvarandra uti vissa klasser efter
deras sammanhang till art och användande; såsom t. ex. födoämnen,
råämnen för slöjderna, mineraliska och kemiska ämnen; metaller,
samt halffabrikaler af olika slag för väfnads industrien, hvarefter
de öfrige artiklar på hvilka jag önskar fästa Utsk:s upmärksamhet
skola anföras i alfabetisk ordning.
I afseende på Fö doämnen af de slag, som utgöra oumbärliga
lifsförnödenheter för en hvar, hafva talrika och såsom man bör hoppas,
äfven inflytelserika rösler redan uttalat sig från de anseddaste
och erfarnaste affärsmän i hufvudstaden och flere andra af rikets
släder uti underd. petitioner lill Hans Maj:t Konungen om nedsättning
i de närvarande alltför tunga afgiflerna på importen deraf.
Skälen för denna åstundan finnas i nämnde petitioner både fullständigt
och väl utvecklade, och då de otvifvelaktig! komma lill
Utsk:s kännedom, bör man äfven kunna hoppas att de der varda
behjertade. Det hufvudsakliga och ständigt talande skälet för låga
tullar på dessa .artiklar ligger i allt fall uti den enkla sanningen,
alt det är både grymt och oklokt att genom lagstiftningar fördyra det
nödvändigaste lifsuppehälle! för de mindre bemedlade inom samhället
eller, med andra ord, att indirekt fråntaga dem en del af
detta nödvändiga. Det är äfven anmärkningsvärd!, och kan från
nyssnämnde synpunkt icke lända den nyare tidens lagstiftande Ständer
till berömmelse, att de sednaste 30 årens tulltaxor, jemförda
med den under Konung Gustaf den III:s Regering, af den utmärkte
statsmannen Liljecrants utfärdade, visa att man på den sednare tiden
långt mindre än tillförene fästat afseende på den stora och
mindre bemedlade mängdens behof och billiga anspråk, enär tullafgifterna
på de flesta födoämnen nu äro, med förvandling till lika
silfvervärde för de olika afgiftsbeloppen, belagda med tre, fyra lill
fem gånger högre afgifter, och ännu mera än under den äldre tiden,
hvilket blifver desto mer anmärkningsvärdt i samma mån som det
eljest torde vara att förmoda att humaniteten och deltagandet för
de mindre väl lottade borde på ett verksammare sätt gifva sig tillkänna
i vår tid än fallet varit under det förra århundradet.
Vid öfvervägande af dessa skäl bör det vara att förmoda alt
Högh Bevilln.Utsk. äfven skall nedsätta tullafgifterne så väl på de
under benämningen spannemål, mjöl och gryn uptagne artiklar,
som på animaliska födoämnen eller s. k. viktualievaror af alla slag,
nemi. smör, ost, talj, kött och fläsk såväl färskt som torkadt
rökl och salladi samt fisk sallad och torkad, till det lägsta möjliga,
och tager jag mig friheten i detta afseende föreslå att nedsättningen
mätte ske för smör till 24 sk:r per Lisp:d och för de öfriga
nu upnämnda al tine till hälften af de nuvar:de afgiftsbeloppen
å dessa varor, i fall Utsk. skulle frukta att införselafgiftens borttagande
helt och hållet, skulle förorsaka en alltför stor minskning i
statsintraderna.
I detta sistnämnda afseende tillåter jag mig i förbigående framställa
en anmärkn. lill bemötande af de invändningar, som öfverhufud
från ett eller annat håll torde hemtas från farhågan för tull
-
186
Den 29 D ecember.
inkomsternas minskning, hvilka numera ingå i beräkning såsom
den vigtigasle tillgången för statsutgifterna.
Dä nemi. tullafgifterna visat sig vara i stigande och lemnat öfverskott
utöfver föregående Ständers beräkning, så synes det vara
en pligt för lagstiftaren, alt begagna denna lyckliga omständighet
icke endast såsom medel till ökade statsutgifter, utan äfven såsom
en utväg till nedsättning i sjelfva afgiftsbeloppen. Det är ock ett
genom erfarenheten för väl kändt faktum för af kunna betviflas,
att artiklar, som färö belagda med så hög lullafgift, att densamma
motsvarar förbud, skola genom en nedsättning deraf hvilken gör det
möjligt att med någon fördel införtulla desamma, lemna en tillgång,
sora beläcker den minskning hvilken kan upkomma i sammanräknade
tullafgifter på andra slags artiklar; och denna slutföljd skulle ofelbart
visa sig såsom resultat af en nedsättning i tullen på de flesta
af här sednast omnämnde artiklar; och alt i alla händelser den
minskning, som kunde å tullafgiften för någon deribland upsla,
komme att fullt ersättas genom nedsättningen i afgiflen på de öfriga,
som nu äro betungade med en verklig förbudsafgift.
1 sammanhang härmed anhåller jag få fästa upmärksamhelen
vid artikeln: Kreatur lefvande. Tullafgiften å dessa är f. n. å hästar
10 R:dr, å oxar 8 R:dr, kor 4 R:dr, kalfvar 2 R:dr 12 sk.
svin 2 R:dr och andra fyrfotade djur 1 R:dr 24 sk:r, hvilka afgifter
jag föreslår må helt och hållet borttagas. Enl. sammandraget äf
räkenskaperna öfver sistförflulna årets import i riket, infördes det
året: hästar 647 st., oxar 93, kor 359, svin 441 och andra fyrfota
djur 36, hvilka gåfvo en sammanräknad tullinkomst af 9,586 R:dr
b:ko. Ar det väl skäl, att för denna ringa summa bibehålla en tullafgift,
som så bestämdt strider mot landtbrukets intresse, helst då
för de allra flesta fall lefvande kreatur icke införas i annat ändamål
än för alt fylla behofvet af dragare och lill ladugårdarnes förökning?
Angelägenheten att borttaga denna afgift blir så mycket
större i fall den tillämnade och redan påbegynta utförseln af kreatur
åt England från vestra och södra delarne af riket skulle komma att
utveckla sig till en fortgående spekulation, emedan det är alt förutse,
att i sådant fall brist på kreatur för ladugårdarna inom landet
tillfälligtvis kan upsla och det blir då serdeles maktpåliggande att
deras ersättande från annat håll genom upköp utomlands icke må
vara belagdt med några svårigheter eller förtyngas genom afgifter
hvilka Staten utan allt äfventyr kan undvara.
Näst efter ofvannämnde varor synes artikeln Kaffe förtjena att
komma i betraktande. Af denna vara infördes under loppet af 1852
ett belopp af 9,989,964 få eller i rundt tal 10 milkr. Afgiften
derpå, som nu är 2 sk:r 8 runst. per få, oaktadt i förhållande till
många andra icke öfverdrifven, vågar jag likväl föreslå till nedsättning
med 4 runst., eller till 2 sk. 4 runst. per få, hufvudsakligen
derföre, att giltiga anledn:r finnas till den förmodan alt ännu med
den närvarande tullafgiften icke obetydliga partier kaffe insmuglas
vid de södra kusterna. Minskningen i tullinkomster genom nedsattningen
af 4 runst. per få skulle utgöra omkriug 104,160 R;dr b:ko,
men dels är all sannolikhet för handen, alt delta belopp skulle er
-
Den 29 December.
187
sältas till en icke obetydlig del genom ökad import och derigenom,
alt hvad som nu tilläfventyrs smugglas, dä skulle betala tull, dels
komme också en fortfarande tillökning i konsumtionen af denna vara
alt verka lill en motsvarande tillökning i införseln och inkomsten
af artikeln socker.
Artikeln Hudar hörer till de oundgängligaste förnödenheter,
serdeles uti ett kallt klimat der helsans bevarande så väsendtligt
O D
beror på tillgången på en torr och god fotbeklädnad. A denna betydande
artikel höjdes tullafgiften för ett par Riksdagar tillbaka utan
allt annat rimligt skäl än derföre att man ville åtkomma en ökad
statsinkomst, omkring dubbelt mot hvad den förut hade varit. Af
torra hudar infördes sistl. år 2,076,838 hvilket efter 1 sk. 10
runs!, per ger en afgift af 79,323 R:dr och för 1,333,584 U
hudar andra slag, hufvudsakligen saltade, 27,783 R:dr. Om tullafgiften
å dessa båda artiklar sättes ned till 1 sk. för torra och 8
runst. för saltade hudar, så skulle minskningen blifva under förutsättning
af samma import, å torra hudar 36,056 och å andra slag
9264 R:dr eller tillsammans 45,320 R:dr. Detta är ingalunda en
större afbränning än hvad de så betydligt förökade tullinkomsternas
belopp väl kunna tåla vid, och billigheten i hög grad fordrar när
det gäller en sådan nödvändighetsartikel. Dessutom synes tullvärdet
16 skir b:ko U för torra och 8 skir för saltade hudar vara alltför
högt och böra nedsättas, ty om också hudar under det sista året
slått nära intill dessa priser, då nästan alla varor varit ovanligt updrifna,
så kan det dock ej antagas såsom det öfver hufvud gällande
och föreslår jag den jemkning, som efter flere års priskuranter i medeltal
kan finnas utgöra den rätta.
Det \ore efter min öfvertygelse visserligen det riktigaste att
afskaffa all införseltull på artikeln hudar, men då det svårligen lärer
vara att hoppas, att genomföra detta, emedan det skulle anses
innebära en för stor minskning af den säkra inkomst; som kan väntas
af denna artikel, torde Utsk. åtminstone ej finna det nu gjorda
förslaget innefatta någonting obilligt.
I afseende på en annan nödvändighetsartikel, nemi. Ull, vågar
jag tro, att importtullens borttagande helt och hållet skall med flere
giltfga skäl kunna försvaras. För beklädnaden i vårt nordiska klimat
är framför allt annat af vigt att kunna tillverka eller erhålla yllefakater
så billigt som möjligt och så mycket som möjligt underlätta
tillfället att göra denna tillverkning till föremål för husfliten. Då
bomull och silke icke draga någon införseltull och då ändamålsenligheten
af tullfriheten på de sistnämnda råämnena är så allmänt
insedd, att i det afseendet icke mig veterligt någon skiljaktighet i
meningar vid de förflutna Riksdagar ypppat sig, åtminstone icke
kommit till öfverläggning hos R. St., så kan det icke finnas mer än
ett skäl till undantag från tillämpningen af samma grundsats på det
tredje råämnet, ull. Detta skäl skulle ligga i syftemålet, alt genom
tullafgiften på utländsk ull gifva åt den inhemske producenten deraf
en verksam upmuntran alt framdrifva och uphjelpa fårskötseln i
landet. Ser man likväl på erfarenheten om fårskötselns långsamma
och obetydliga framskridande hos oss under den långa tid som den
-
188
Den 29 December.
samma haft stöd af delta i öfrigt så tunga skydd, och dessutom af
betydliga direkta upoffringar, från Statens sida för densamma, så
lärer utan misstag deraf kunna härledas såsom slutsats, dels att resultatet
af det lemnade skyddet icke motsvarat upoffringarna, och
alt framgången af ullproduktionen i landet icke beror af tullpremiens
belopp och dess bibehållande eller icke, utan af andra omständigheter.
Ett bevis för delta påstående ligger i det kända förhållande,
att på samma gång som en betydlig införsel af utländsk ull skett
till de Svenska fabrikerna, har det ej sällan handt, alt de Svenske
ullproducenterne icke för sin ull erhållit samma pris som betalts för
utländsk ull af samma qvalitet, men deremot när de af brist på afsättning
här hemma till antagligt pris, gjort försök att utföra sin ull
på den utländska marknaden, mer än en gång fått ett högre pris
derför än de kunnat bekomma på den Svenska marknaden. Detta
hänvisar tydligt på någon orsak, som icke har omedelbar gmenskap
med lullafgiften. En sådan orsak finnes äfven, enligt hvad på tillfrågan
blifvit mig sagdt af personer, hvilka göra ständiga affärer i
ullhandeln och som i öfrigt sjelfve beklagat förhållandet, men utan
att tro sig kunna hjelpa det. Måhända vore det mindre granlaga
att meddela offentligt, hvad sålunda blifvit enskildt meddeladt, men
åtskilliga af de större ullproducenterne lära sannolikt förut känna det
antydda förhållandet, enär de fått erfara resultatet deraf, och respektive
ullhandlare torde ej heller göra någon svårighet vid att derom
uplysa Utsk:s ledamöter. Nog af, att det med någorlunda visshet
kan sägas att den ofördelaktiga ställning, hvari den Svenske ullproducent
befinner sig äfven nu då tullen är temligen hög, härrör
ifrån brister i sjelfva handelsbruket, och att, om dessa blifva afhjelpta
genom tjenliga åtgärder lill bildande af en mera stadgad ullhandel
inom landet — och dermed förenad sortering i större poster,
så betyder det litet eller intet att införseltullen borttages enär skillnaden
emellan det högre pris, som fabrikanterne nu vanligen betala
för utländsk ull och priset för inhemsk af motsvarande finhet ofta
är vida större än den skillnad, som skulle härröra af tullafgiftens
belopp. Om det här upgifna förhållandet såsom jag förmodar kan
besannas af någon bland de Hrr ullproducenter, sorn haft erfarenderaf,
så bortfaller i och med detsamma skälet för bibehållande af
en tullafgift, som icke i sjelfva verket lemnat något verksamt skydd.
Då för öfrigt den tulltaxa, som nu bestämmes endast gäller till nästa
Riksdag, så synes ett försök på denna tiden icke kunna medföra något
slags våda för ullkullturen, men skulle i flere hänseenden verka
välgörande. Det torde också vara skäl erinra, att en förändring i
lullafgiften för ull icke kan hafva minsta inflytande hvarken till vinst
eller förlust för alla de landtmän, och hvilka kanske utgöra den största
delen bland denna klass, sora till det mesta sjelfva förbruka sin ull,
men som tillika måste vara intresserad att erhålla till billigt pris de
nödiga yllebeklädnader, hvilka de ej sjelfve kunna tillverka.
Minskningen i statsinkomster skulle härigenom å denna artikel
blifva: för Isländsk och Jutsk ull å 1,494,557 ft å 2 sk. b:ko en
summa af 62,233 R:dr 10 sk. och å den finare eller andra slag
ull, för 323,167 ti (allt efter 1852 års import räknadt å 6 sk.
D e n 29 December.
189
per få, 40,396 R:dr eller tillsammans 102,669 R:dr Inko. Äfven
om hela denna minskning verkligen skulle inträda, så vore fördelarne
å andra sidan, enl. mitt förmenande, så stora af att kunna få
denna nödvändighetsvara tullfritt införd, att derå icke borde fästas
afseende; men då det måste förutsättas, att i utbyte mot en sådan
förmån, kläde och andra yllefabrikater skulle få införas mot en så
måttlig tull, att densamma icke upmuntrade till tullförsnillniing, så kan
det icke betviflas att ju ifrågavar:de förlust skulle mer än tillräckligt
betäckas genom införselafgifterna å det belopp af sådana varor,
som nu insmugglas i riket, men som derefter skulle förtullas.
För artikeln Lin vore det likaledes önskvärdt att erhålla tullfrihet
hvarom också särskilda petitioner till K. M. ingått, och hvilket
borde vara så mycket angelägnare, sora linnefabrikalionen är en
husslöjd, hvilken allvarsamt hotas af konkurensen med tillverkningen
af bomullsvaror och således för sitt bestånd väl behöfde erhålla
råämnet så billigt som möjligt, hvaremot tullen på Linnegarn i
utbyte deremot borde nedsättas, hvarom jag skall anhålla att här
vidare få framställa förslag.
I samma mån som husbållssällskapernas och enskilda föreningars
verksamhet för en förbättrad linberedning kan sätta oss i tillfälle
att i detta hänseende täfla med andra länder i varans godhet,
finnes också ingen anledning hvarföre Sverige skulle behöfva
något artificielt skydd för en sådan artikel. Jag föreslår vördsamt,
att tullen på lin åtminstone icke må bestämmas högre än till 16 sk.
b:ko per Lisp:d.
Fullt ut så vigtig som en förändring i tullbestämmelserna å de
här ofvan sednast nämnda artiklar, och i visst hänseende kanske
ännu mera väsendtligt anser jag det för min del vara om införselförbudet
å utländskt Jern såväl gjutet arbetadt, som smidt eller
valsadt i stänger kunde borttagas. Det kan icke vara nödigt att
uppehålla sig vid en bevisning eller närmare utredande af det allmänt
kända förhållandet, att behofvet af jern i hvarje land blir allt
större i samma mån, som industri och civilisation, framskrida samt
att det knappast finnes någon förnödenhet för arbete, bostäder, husgeråd
eller beqvämligheter utom- eller inomhus, hvartill icke begagnandet
af denna metall kommer i fråga. Otaliga artiklar, som
förr tillverkades af trä, göras nu af jern, der sådant är att tillgå,
och jemför man i delta afseende vårt land med flere andra, så kan
det väl sägas att utvecklingen af jernets begagnande hos oss är
föga mer än i sin början, i jemförelse med hvad den kan blifva.
Det måste då äfven vara en gifven fördel att erhålla jern såsom
råämne eller halffabrikat, lill bästa möjliga pris, äfvensom det
är lätt uträknadt, att i händelse jern lill vissa behof, dertill medelmåttligare
qvaliteter kunna användas, stöde att erhålla för hälften
eller två tredjedelar af det pris, som nu i följd af förbudet mot
införsel af utländskt jern måste betalas för det inhemska, som användes,
så skulle hvarje konsument vid^ sådana tillfällen bespara
jemnt så stor utgift som denna prisskillnad utgör och hela riket
skulle vinna så mycket som dessa besparade utgifter för alla konsumenterna
tillsammans, enär ett motsvarande belopp Svenskt jern
190
Den 29 December.
då bunde utföras och säljas till ett högre pris på den utländska
marknaden. Jag anser det ingalunda vara för mycket att antaga,
alt en förlust af minst en half mill. R:dr b:ko årligen på della sätt
upstår för värt land genom förbudet emot begagnande af billigare
utländska jernsorler till vissa behof; utan alt serskildt taga i beräkning
det hinder för en hasligare utveckling af gjuterier, af byggnadsföretag
och tillverkning af åkebruksredskap, som förorsakas af
det nu gällande förbudet. Men om tillåtelsen till införande af utländskt
jern skall åstadkomma någon verksammare nylta, så bör
den medgifvas antingen tullfritt, eller också emot en ganska låg,
nästan blott nominel tullsats. Det torde tillåtas i delta afseende
åberopa Englands exempel, der erfarenheten redan visat del fördelaktigaste
resultat af den utmärkte statsmannen Sir Hobert Peels i
trots af ett starkt motstånd lyckade bemödande att helt och hållet
borttaga införseltullen på utländskt jern. Uti England är förhållandet
dock sådant, att dess eget jern kunde begagnas med fördel till
alla gröfre arbeten, så att t. ex. det Svenska jernet der hufvudsakligen
endast behöfver användas för ståltillverkning till eggjerns och
verktygs förfärdigande, i följd hvaraf den höga tullafgiften pä Svenskt
stångjern, om också betydlig för hvarje Skfå, blef föga märkbar när
den fördelades på hvarje stycke serskildt af finare manufaklur-artik-'
lar. Icke dess mindre har man efter tullreformen i England icke
hört något enda ogillande yttras af tullens borttagande på Svenskt
jern. För England var således tullens borttagande vida mindre af
behofvet påkalladt, än hos oss, då besparingen genom denna åtgärd
här skulle blifva mycket större och mera inflytelserik; eller med
andra ord, den Svenska lagstiftningen synes hafva ett ännu större
skäl än England haft, att göra handeln med denna nödvändighetsvara
fri och obehindrad. De invändningar, som man får höra
yttras emot fri införsel af utländskt jern äro hufvudsakligen tvänne,
hvilka jag utber mig att i största korthet få vidröra. Den ena, alt
genom en sådan tillåtelse skulle konsumtionen af Svenskt jern inom
landet aftaga och en öfverproduktion upstå, eller afsättning för
en del komma att saknas samt priset i följd deraf falla och att
detta måste i möjligaste mån förebyggas, helst äfven vid närvarande
priser, många af de Svenska jernbruken arbeta med ringa fördel.
Den andra invändningen, som väl mera sällan yttras, men dock
torde förtjena att ej aldeles förbigås är, att om utländtkt med stenkol
tillverkadt tackjern tilläts till införsel och erhölls till billigare
pris än det inhemska så skulle åtskillige bruksegare begagna tillfället
af dess användande vid sin stångjernstillverkning för att skörda
en tillfällig vinst, men på samma gång försämra sin vara och sätta
det Svenska jernet i misskredit på den utländska marknaden.
Hvad den första invändningen beträffar, så anser jag att den
verkligen kunnat vara af något slags betydenhet, innan det Svenska
jernet erhöll tullfrihet i England; men efter denna förändring och
sedan införseltullen å stångjern numera jemväl blifvit nedsatt till
hälften i Frankrike, samt dä efter all sannolikhet, en dylik tullnedsättning
ofördröjligen är att förvänta i Förenta Staterna i Amerika,
så utgör det Svenska jernet en så obetydlig del af det belopp, som
Den 29 December.
191
åtgår på verldsmarknaden, att den tillökning i förrådet för skeppningen
af Svenskt jern, sorn kunde upstå derigenom att en till priset
billigare utländsk vara användes för vissa inhemska behof, knapt
skulle blifva märkbar inom nyssnämnde länders konsumtion. Erfarenheten
har ock visat att försäljningstillfälleua för det Svenska jernet
på den sednare tiden nästan med hvarje år utvidgat sig på aflägsnare
transatlantiska platser.
Någon fara för prisets uprätthåliande på det Svenska stångjernet
kan således icke härleda sig deraf att förrådet för skeppning genom
tillökning af ytterligare 100,000 SkSf skulle blifva större, än hvad
verldsmarknaden kan uptaga utan inverkan ä varans pris, helst då
man många gånger haft tillfälle att se, att priset somliga år varit
högre oaktadt en större tillgång, än andra år vid en mindre tillgång.
Denna fara, om den finnes, skulle endast härröra ifrån fortsatta
bemödandet hos de Engelska jernfabrikanterna att förbättra sin
tillverkning ehuru den sker med stenkol, och hvilken förbättring i
vissa distrikter t. ex. i Slaffordshire galt så långt alt det vid en del
fabriker derstädes tillverkade stångjernet under loppet af detta år
stätt lika högt, ja till och med högre i pris än det Svenska. Vid
dessa storartade Engelska gjuterier och valsverk, hvarest kol och
malm finnas att tillgå nästan på samma ställe, kunna ock nästan
huru stora qvantiteter som helst tillverkas, så alt det icke är af brist
på godt jern för de flesta behofver, som det Svenska behöft köpas.
Då likväl det oaktadt någon minskning i skeppningsqvanliteten af
det Svenska jernet icke visat sig, ulan tverlom, det ojemförligt största
beloppet af våra förråder gått till England i första hand, så måste
häri ligga ett bevis att den ofvannämnda farhågan för en blifvande
öfverproduktion och bristande afsältniug på verldsmarknaden i följd
af tullfri införsel af utländskt jern är ogrundad. Min oförgripliga
öfvertygelse är, att om fri införsel af allt utländskt jern tilläts, skulle
det befordra och öka afsättningen af vårt eget i utbyte, enl. den
erfarenhet som öfverallt rönts af den fria handelns verkan på det
ömsesidiga utbytet med af alla sådana varor, som genom sin be
skaffenhet
och användbarhet hafva efterfrågan i verldshandel.
Den andra här ofvan nämnda farhågan, nemi. att rättigheten
till införsel af utländskt tackjern skulle begagnas af bruksegare för
att till lägre pris kunna tillverka ett försämradt stångjern torde, om
man närmare betraktar densamma, ännu mindre böra utgöra föremål
för bekymmer eller förmyndersap från lagstiftningens sida. Afven
f. n. finnes ingen lag, som hindrar en masugnsegare att blåsa tackjern
af usla malmer, hvilka han kan erhålla lill billigare pris, eller
en bruksegare att smida stångjern af dåligt tackjern. Korrektivet
emot en sådan hushållning ligger dels hos flertalet af tillverkare i
omtankan om egen fördel och om kreditens bibehållande för sin vara,
dels också deruti, att köpmannen, som tillhandla!1 sig bruksegarnes jern
för att skeppa detsamma, nog vet att underrrälta sig huruvida han
erhölle en pålitlig tillverkning, hvarföre också vissa stämplar, som äro
kända att utmärka en god vara, betalas med ett vida högre pris
ån andra. Det är alltför tydligt, att missbruk i nyssnämnde afseende
snart skulle medföra sitt straff för tillverkaren, att man skulle
192
Den 29 December.
behöfva hysa några allvarsamma bekymmer i della afseende. Dessutom
torde det för de fleste vara bekant, att stångjern från vissa
fabriker i England i temligen stor skala förses med falska stämplar
af våra bästa tillverkningar och under namn af Svenskt jern skept
pas till aflägsnare platser. Denna skamliga industri, ehuru den visserligen
något måste skada det Svenska jernets kredit, hindrar likväl
icke att verkligt Svenskt jern af de s. k. rangstämplarne är
eftersökt och bibehåller sitt pris. Icke heller kan den nyssnämnda
bedrägliga industrien förekommas genom fortfarande förbud mot införande
af utländskt jern till Sverige.
Från hvilken sida man betraktar saken lära de båda ofvannämnda
konsideratiouema befinnas alltför obetydande för att böra
förorsaka något hinder mot en åtgärd, som för hela landets befolkning
och serdeles den industriidkande delen deraf skulle vara af
ovedersäglig nytta och åstadkomma en betydlig vinst.
I enlighet med hvad nu blifvit anfördt vore det visserligen
ömkligt att jern, såväl gjutet oarbetadt, eller vanligt tackjern,
som smidt eller valsadl stångjern finge tullfritt införas; men då
denna förändring på en gång frän förbud till fullkomlig tullfrihet
kanhända ännu skulle synas mången alltför stark, för att ej mötas
af betänkligheter hos dem, som frukta genomgripande åtgärder i
allmänhet så inskränker jag mig till att vördsamt föreslå det införseltullen
på tackjern må bestämmas till Tjugofyra sk:r för ett skeppund
tackjernsvigt; för stångjern om tums tjocklek och deröfver
samt minst 2| tums bredd, samt 1 tums fyrkant eller tums
rundjern och deröfver till En riksdaler; och finare dimensioner
än der bär upgifne till Två R:dr b:ko för Skfé stapelstadsvigt.
A andra sidan synes det i hög grad billigt att den ännu återstående
utförsellullen på stångjern måtte uphöra, hvilket jag
tillåter mig föreslå.
Denna af den enklaste statsekonomiska klokhetsregel föreskrifna
åtgärd ligger för öfrigt i samtlige bruksegares intresse och kommer
således sannolikt icke att sakna förord af inflytelserikare röster, så
att några vidlyftiga skäl derföre icke af mig behöfva framställas.
A tackjern föreslår jag äfven vördsamt utförselförbudets
borttagande, lemnande i öfrigt tullbeloppets bestämmande åt det
Höglofl. Utsk:s pröfning, som ej lärer underlåta alt deröfver inhemta
erforderlige uplysningar af de vid Riksdagen närvarande bergsmän
och bruksegare och söka jemka emelian deras olika intressen.
' Jag anhåller för öfrigt alt få göra den anmärkn:n, att tull värdet
på tackjern, 9 R:dr är alltför högt uptaget, när det gäller det
Engelska tackjernet, som för sitt pris skulle komma mest ifråga till
förbrukning härstädes. Då priset på berörde vara af de bättre sorterna
i England icke upgålt till 5 £ St. per ton och det Skottska
tackjernet ofta sålts till mindre än hälften af detta pris, så bör ett
medelvärde af 7 R:dr per SkSf vara mer än tillräckligt, isynnerhet
som äfven det Svenska tackjernet ofta säljes vida under detta värde
om man förvandlar beräkningen från den i handeln härstädes gällande
tackjernsvigten om 26 Lisp:d till stapelstadsvigt om 16 Lisp.
för hvilken värdet i tulltaxan är utsatt.
Om
Den 29 December.
193
Om den nu af mig föreslagne rådighet till införsel af tackjern
mot en tull af 24 sk:r b:ko beviljas, så föreslår jag i sammanhang
dermed vördsamt, att införseltullen å artiklarna, grytor,
■pannor, killiar, kakelugnar, gallerverk, apterade stolpar oell
ledstänger dertill samt slussportar, må nedsättas lill 3 R:dr 16
sk:r b:ko Skfi. Alla dessa varor draga genom sin tyngd redan en
ej obetydlig kostnad att införas utifrån, utom lullafgiften; och de
inhemske tillverkarne af sådane varor hafva deruti ett skydd, som
tillverkarne af lättare och i förhållande till vigt och volym dyrbarare
artiklar ej äga i samma mån. En tullafgift af 3 R:dr 16
sk:r å gjutgods af nyssnämnda slag, lemnar under förutsättningen
af fri tillgäng på tackjern mot den föreslagna låga tullen ett skydd
af omkring 20 proc. af värdet, hvilket synes vara tillräckligt för
dessa tillverkningar, som det knappt kan komma i fråga att smuggla.
För allt annat gjutet arbete, ej specijiceradl, tager jag
mig friheten föreslå en införseltull af 5 R:dr b:ko Sktt för pjeser
af t. o. m. 10 Lisp:ds vigt i ett helgjutet eller af flere delar sammansatt
stycke; samt i vigt deröfver 3 R:dr 16 sk. b:ko per SkS\
Tullbeslämmelsen ang:de plåtar samt spik och allt annat
manufaktur- eller handtverks smide, ej specificcradt, synes ock
vara i stort behof af en efter föremålens beskaffenhet lämpad förändring.
Först och främst är den nu gällande tullafgiften af 36
sk:r per U för varor af detta slag för de flesta fall detsamma, som
ett absolut förbud, hvilket icke ens är nyttigt för tillverkaren af dylika
varor inom landet, då han derigenom sättes ur tillfälle att erfara
behofvet af många artiklar, som i andra länder utgöra föremål
för en vidsträckt fabrikation emedan de kommit i bruk; och dertill
kommer den ögonskenliga orättvisan deraf, att en artikel, som till
äfventyrs väger många lisp:d, skall draga lika stor tull per il, som
smärre artiklar, hvaraf kanske många gå på ett 8” och i hvilkas
värde det nedlagda arbetet således ingår i en långt större proportion.
Sanningen häraf styrkes genom det förhållandet, att af ett
så utomordentligt omfattande slag af artiklar, som denna sistnämnda
rubriken innefattar, under sisth år 1852 icke blifvit införda mer
än 10,170! ^ oc'1 oförtenta plåtar 381 Sk8, hvilket kan sägas
vara detsamma som intet. För behofvet vid den på sednare tiden
allt mer tilltagande tillverkningen af ångpannor, jernfartyg och andra
större arbeten af jernplåtar, är det så mycket angelägnare att
tullen på denna artikel betydligt nedsättes, som arbeten med nyssnämnde
tillverkningar nu ofta uppehållas i följd af bristande tillgång
på Svensk plåt, och beställningar deraf vid de få verkstäder,
hvarest sådan förfärdigas, merändels icke kunna lefvereras förr än 6
å 8 månader efteråt, hvilket för denna numera så vigtiga industri
är i högsta måtto menligt. Jag tager mig derföre friheten föreslå
att plåtar af t. o. m. 3 Lisptds vigt stycket må få införas mot en
lull af 5 R:dr och från 3 Lisp:d och derutöfver till 3 R:dr b:ko
per Skf?, hvilket såsom utgörande nära 10 proc. af det i tulltaxan
intagna, och mera af det verkliga, eller inköpsvärdet, bör å en så
2 11. 13
194
Den 29 December.
lung och såsom material för den inhemska fabrikationen nödvändig
artikel utgöra ett mer än tillräckligt skydd.
Hvad beträffar benämningen: ”ali annan spik, saini alli annat
manufaktur och h an d tv erks sm ide ej specificerade1, så anser
jag i enlighet med hvad nyss blifvit anfördt, denna benämning i
afseende på tullbestämmelsen böra delas i flera afdelmr med olika
tnllsatser och får dertill föreslå följande:
”Ali annan spik” samt "allt annat manufaktur” eller s. k.
svartsmide som ej är hell och hållet eller till någon del finslipadt
eller poleradt. För hela eller af flere delar sammansatta
stycken af till och med 2 ti vigt
per ti — — 12 sk:r.
Från 2 till och med 20 ti . . . . . . — — 8 —
Öfver 1 Lisp:d till och med I Sk$ Stapelstadsvigt
per Lisp:d v. v
. 2 R:dr — —
Öfver 1 Sk£ Stapelstadsvigt per SkSf . . . 12 — — —
För smidda, ej färdiga pjeser, ämnade alt vidare bearbetas och
förädlas inom riket, per SkS’ 5 R:dr.
För artiklar af ofvannämnda slag ”sorn äro helt och hållet el
ler
till en del (inslipade eller polerade skall afgiften fördubblas.”
Genom en sådan fördelning skulle ett fullt tillräckligt skydd,
motsvarande i de flesta fall 25 å 30 proc., ofta mera vinnas folden
Svenska jerntillverkningen och på samma gång en ej obetydlig
inkomst för Staten, genom möjligheten att förse sig med en del
nödvändiga smidesarbeten från den utländska marknaden, fastän visserligen
till ett högt pris, och slutligen skall fältet för den inhemska
tillverkningen snart betydligt utvidga sig derigenom att åtskilliga
förut mindre bekanta artiklar komma i bruk. Några rubriker i
taxan, som nu äro särskildt utsatte, skulle i följd af den nu föreslagna
fördelningen kunna försvinna, och deribland artikeln saxar
hvaraf under sisth år endast varit förtullade 436* ti, ett bevis att
det mästa af denna artikel blifvit smuggladt. Äfvenså kunde artikeln
Redskap och machinvaror, ej specificerade försvinna
ur taxan.
Jag kan icke underlåta att på samma gång anhålla att få fästa
Utsk:s upmärksamhet på artiklarna knifvar, rak-och penn-, andra
slag samt gafflar ej specificerade. Rakknifvar draga nu en införseltull
af 16 sk. b:ko stycket; pennknifvar af 8 sk:r, och ”andra
slag samt gafflar ej specificerade” 1 R:dr b:ko per ti.
Det är intressant och lärorikt att se hvad verkan dessa nu gällande
tullbestämmelser haft på handeln med ifrågavar:de varor. Enl. Generaltullstyrelsens
sammandrag öfver importen, inkommo sisth år
1852, sammanlagrlt till hela riket 866 st. rakknifvar, 1,178 pennknifvar
och alla andra slag samt gafflar ej specificerade 1,238 ti.
Då det nu är bekant alt så godt som inga eller åtminstone
ett högst obetydligt antal rakknifvar tillverkas inom landet, så skulle
man utan tvifvel få svårt att besvara den frågan, hvad slags verktyg
största delen af den manliga delen af Svenska folket begagnar
för att raka sig, så vida icke lösningen af detta problem funnes i
den kända omständigheten, att från de lager, hvarest handel en
Den 29 December.
gros drifves med s. k. korta varor, säljas årligen sammanräknadt
kanske tusentals dussin rakknifvar lill eli pris, hvilket föga öfversliger
det för blotta tullafgiften i taxan bestämda. Det är då skäl att
fråga, örn det ej är bättre att tullafgiften pä eu sådan artikel nedsältes
på det Staten måtte hafva någon fördel deraf, än att den
skall behöfva insmuglas. Likaså tror väl ingen alt ett antal af
1,175 st. förtullade pennknif var på långt när emotsvara antalet
af hvad här införes och försäljes.
Jag föreslår af detta skäl vördsamt, att införseltullen på rakknifvar
må nedsättas till 6 sk:r st. utgörande ungefär 30 proc. af
värdet ä inköpsorten af de mest gångbara eller ordinära sorterna;
och-för pennknifvar lill 4 sk:r st., hvaremot ”andraslag samt gafflar
ej specificerade” icke behöfva serskildt uptagas om den här gifna
bestämmelsen för ”manufaktur- och annat smide helt och hållet
eller till en del poleradt'n antagas.
Med artikeln strumpstickor är f. n. samma förhållande, sorn
med rakknifvar; goda strumpstickor kunna ännu knapt tillverkas
här i landet. Sådana behöfvas dock i hvarje hus, och likväl förtullades
deraf sisth år icke mer än 59!) u. På del de ej må behöfva
inkomma genom smuggling föreslår jag nedsättning af tullen
derå till 16 skir per U.
Koppar är en metall, som utgör en af Sveriges luifvudsakliga
exportartiklar, hvilken med fördel iithåller täflan på verldsmarknaden
och hvaraf ingenting införes annat än för något tillfälligt behof.
Detta synes också deraf, att ingen oarbetad koppar, samt af
smidd och i plåtar blott 1^ Skf? och af hleck och spik 79 J Sk/J
blifvit införda. Det kan således ej vara någon våda alt för principens
skull tillåta oarbetad koppar, så väl rå, som parad, att inkomma
tullfritt. Detsamma föreslår jag vördsamt för kobolt malm,
kobolt metall och koparrnickel, allt exportartiklar, äfvensom för
Antimonium crudum och regulus, då oaktadt tullen härå 1 sk.
per it visserligen ej är betydlig, af förstnämnde qvantitet ej inkommit
mer än 7166J och af den sednare 3270 eller tillsammans
10,3362 It, lemnande en tullinkomst af något öfver 200 R:drb:ko.
Det synes vara skäl, att till förenkling af tullupbörden och tullbehandlingen,
borttaga, serdeles å materialier för vidare tillverkning och
förädling, alla sådana afgifter, som icke blifva Staten någon egentlig
inkomst utan kosta nästan lika mycket i räkenskapsföring och
kontroller som tullafgiftens belopp, men i allt fall åstadkomma elt
onus för den som behöfver använda dem, samt svårigheter för handeln
och för tullbevakningen helst då dét icke är fråga om deras
behöflighet såsom skvddsafgifter för de inhemska näringarna. För
IVismuth föreslår jag af samma anledning, och på grund af den
högst obetydliga införselqvantiteten deraf, likaledes tullfrihet.
Näst metallerna anhåller jag få fästa Utsk:s upmärksamhet på
några chemiska och mineraliska ämnen, hvilkas befriande från
införseltull, efter min öfvertygelse, skulle vara till stort gagn för de
inhemska näringarna.
Ä artikeln Aska, Pott: raffinerad och kalsinerad. är in
13'
-
196
Ben 29 December.
förseltullen 16 skir tuko. eller med lilläggsafgiflerna ungefärligen
20 sk:r per (u) Lisp:d, utgörande 25 proc. af det i taxan uptagna
värdet.
För ett till så mångå tekniska fabrikationsgrenar behöfligt råämne
synes del. likväl som om en afgift af 5 eller högst 10 proc.
af värdet borde vara det högsta som borde åsättas. Efter denna
åsigt hafva lägst i fl arne också med skäl medgifvit införandet af kolsyradt
natron eller soda mot en afgift af 8 rst. b:ko per Lisp:d;
under det kolsyradt kali eller pottaskan, som är eli lika angeläget
kemiskt material, är belagd med tjugofyra gånger sä. hög
tull, ett bland de många bevisen på att system, sammanhållning
och konseqvens icke alltid varit med vid tullsatsernas åsättande, och
hvilket ger anledning alt beklaga, det. icke R. St. genom förberedande
undersökningar mellan Riksdagarna om olika artiklars tillverkningssätt,
sammanhang sins emellan och inflytande pä näringarna,
sättas i tillfälle att bedöma ämnena med nog sakkännedom,
hvilket ock naturligt förklarar den omständigheten att hela tulltaxan
vanligen vid hvarje Riksdag å nyo kommer under öfverläggning.
Den invändningen emot nedsättning i tullafgiften på Pottaska, att
denna produkt till skillnad från soda är föremål för inhemsk tillverkning,
kan ej vara ett giltigt och tillräckligt skäl alt lägga en
24 gånger högre tull på den ena af dessa produkter än pä den
andra; ty det är ingen tvifvel om alt ju soda äfven med fördel
skulle tillverkas vid tekniska fabriker inom landet om denna tillverkning
gynnades af en lika hög införseltull som pottaskan; men
i det afseende hafva föreg:de Ständer handlat fullkomligt rätt alt
sälta tullen på soda så låg som möjligt, då den förhöjning i priset,
som genom en hög tullafgift skulle upstå för soda, skulle menligt
inverka på många andra fabrikationsgrenar, och således leda lill
förlust på det hela. Samma åsigt har också blifvit följd i afseende
på en annan artikel, som ingår i nästan alla tekniska näringar nemi.
svafvelsyra. Ehuru tullafgiften på denna artikel här var lägre än
nästan i något annat land innan någon fabrikation deraf inom landet
inrättades nemi. 6 rst., så nedsattes densamma ett par år sedan
en sådan fabrik här kommit i gång, ytterligare till blott 4
rst. per U.
Då frågan om denna nedsättning förekom hos Högl. R. o. Ad.,
hade jag såsom intressent i den enda här i landet befintliga svafvelsyre-fabrik
äran förklara alt ehuru anläggningen deraf visserligen
skett under förutsättning att den då befintliga obetydliga tullen icke
skulle ytterligare nedsättas, ville jag dock icke protestera deremot i
hoppet att någon förtjenst på tillverkningen i allt fall kunde vara
alt hemta. Jag tager mig friheten åberopa detta endast derföre,
att det måhända kan gifva någon rätt att äfven yrka tillämpningen
af samma grundsats vid tullbestämningen på andra artiklar af enahanda
beskaffenhet.
På grund häraf skulle det visserligen vara följdriktigast att yrka
nedsättning af tullen å pottaska lill likhet med tullen på soda, och
för näringarne äfven det bästa. Men för att bibehålla fortfarande
lämplig upmuntran och skydd åt den inhemske pottaske-fabrika
-
Den 29 December. 19f
lianen, föreslår jag en införseltull af 6 sk:r Inko Lisp:det på kalsinerad
pottaska, hvilken afgift ännu är 8 gånger högre än på soda.
Då Svensk pottaska de flesta år är föremål för export från riket
och vid sådana förhållanden import icke skulle komma i fråga äfven
med tullfrihet, så kan den föreslagna nedsättningen ingalunda
hindra den inhemska tillverkningen eller inverka skadligt pä priset
i allmänhet utan endast tillförsäkra dem, som inom landet använda
pottaska, att de år, då tillgång derpå felar inom landet, kunna erhålla
sitt behof utan alltför betydlig tillökning i priset, hvaraf dessutom
vinsten i sådana fall för det mesta icke stannar hos producenterne
utan hos npköpare och spekulanter i andra hand.
Artikeln Cement kommer visserligen icke i fråga annat än för
speciella behof vid mera grannlaga byggnadsföretag och merändeis
för produktiva ändamål, såsom kanaler och fabriker; och sisth år
infördes ej mer än 509 T:r, som lemnat 170 R:dr i inkomst. Jag
vågar tro att en upoffring af 170 R:dr om året icke skulle blifva
någon förlust i jemförelse 'med vinsten af att lill möjligaste billiga
pris kunna erhålla det förträffliga sammanbiudningsämne, som finnes
i de bästa utländska cementer. Tillgången pä sådana och en allmännare
erfarenhet om fördelen af deras begagnande skulle ock
snart väcka ökad håg att inom vårt eget iand eftersöka malerialier
till dylika murbruk och fullkomna de beredningssätt deraf, som nu
finnas. Jag föreslår således att införseltullen å cement må försvinna,
helst detta står i konseqvens med den åsigt, som bestämt
tullfrihet för de dermed närbeslägtade arliklarne eldfast sten, eld
fast lera med flera dylika artiklar.
En artikel af ännu större vigt inom klassen af chein iska och
mineraliska ämnen, och för hvilken jag likaledes föreslår rätt till
tullfri införsel är salp eler syradt natron eller Chilisalpeter. Denna
artikel som i stora massor årligen införes till England, här så väl
der, som äfven i Frankrike, Belgien och Tyskland börjat i melodi
mer vidsträckt skala begagnas till gödningsämne för åkerbruket,
och funnits så verksam att enl. till hushållssällskaperna derstädes
upgifna sammanstämmande rön 75 U utsådda på.en Engelsk acre
eller något mer än en centner för Svenskt Trid, påstås motsvara
en vanlig gödning med animalisk gödsel, ehuru den icke fortfarande
kan göra den sednare öfverflödig.
Hvarje landtman kanner för öfrigt huru fördelaktig salpelerhallig
jord ar för vegetationens framdrifvande.
Chilisalpeter får nu uppå serskildt sökt tillstånd hos Commerce-Colhm
efter dess pröfning emot hillig tull, 6 skir per Lisp:d
införas för fabrikernas behof. Men denna rättighet gäller ej för
jordbruket. Men om äfven en sådan utsträckning gäfves åt denna
undantagsföreskrift, så finner en hvar huru svårt, besvärligt och
kostsamt det blefve för hvarje jordbrukare, som ville försöka göda
några tunnland jord med chilisalpeter, alt först genom ett ombud
i Stockholm ingifva ansökning till Kongl. Commerce-Colhm samt
upgifva precist huru myckel han behöfde och derefter afvakta resolution
oell skrifvelse-till vederbörande tullkammare, för att få införskrifva
den behöflige qvanliteten. Utan sådana specialupgifter åter
i 98
-Den 29 December
tjenle föreskriften om den serskilda ansökningen lill intet, ty motivet
dertill skulle val vara alt åstadkomma någon sorts kontroll, alt
varan ej kunde införas till större mängd än Kongl. CommerceCollim
för hvarje fall funnit nyttigt. Förl. år infördes af Chilisalpeter
enl. tulljournalerna 27,979 Lispid. Den obetydliga tipoffringen
af 3497.] Ridr i tullinkomst genom denna artikels Digifvande
skulle säkert mängfalldigt ersättas af den vinst, åkerbruket
deraf tomine att hemta sedan artikeln blefve mera känd för ifrågavaride
ändamål.
Skulle Flsk. likväl ej vilja gå.in på fullkomlig tullfrihet, sä
föreslår jag åtminstone att föreskriften om behofvet att begära tillstånd
hos K. Commerce-Collina må försvinna, och tullen nedsättas
lill 3 skir per Lispid, då det synes vara fullkomligt säkert att en
vida större inkomst, än f. n., innan kort deraf skulle upstå.
Jag skulle vid samma tillfälle genia vilja föreslå tullafgiftens borttagande
eller nedsättning till ett mycket lågt belopp äfven ä salpetersyradt
kali eller vanlig salpeter, då denna vara kunde genom
handeln erhållas för halfva priset af hvad Staten nu derför
betalar i lösningspris, och hälften af hela lösningssummans belopp
således är bortkastad för det välmenta syftemålet att med årlig upoffring
bibehålla tillverkningen inom landet, under det de enskilde
landtmät), som samla och uplägga sin amoniakhaltiga jord för salpeterberedning,
troligen skulle hafva en större -slutlig behållning,
genom ali använda denna jord till gödningsämne, än hvad den nu
lemnar dero.
Med kännedom om den fördom, som ännu hos många räder
emot en förändring härutinnan och de i min tanka ogrundade farhågor
man vid förra riksdagar hyst för rättigheten att införa den
billigare salpetern från de sydliga länderna, hvarmed utan tvifvel
den inhemska monopoliserade och med upoffring för Staten underhållna
salpetertillverkningen härstädes skulle uphöra, ber jag emellertid
endast att nu, likasom vid en föregide Riksdag få hemställa
frågan om en förändring af systemet härutinnan till Högh BevillnisUlskis
egen benägna pröfning, utan något bestämdt förslag, öfvertygad
att den lid en gång skall komma då man inser det felaktiga i
den hittills följda hushållningen.
För de råämnen och hal f-fabrikater, som förekomma linder den
gemensamma aldeln. trävaror, vågar jag likaledes föreslå tullfri
införsel å samtliga artiklar från-och med den första t. o. m. artikeln
tunnband. Den ingående tullen å dessa ailiklar, har under
loppet af sistl. år, utgjort: För tillhugget virke ej specificeradl
1467 R:dr. Mahogny, sockerkist och andra utländska trädslag
1160 R:dr. Bräder och Plankor af ek och ask 850 Ridr. Dito
af alm, björk och andra inom landet växande ej specificerade
ämnen 113 Rsdr, samt för tunnband 14 Ridr och några skir eller
sammanräknadt pä alla slags' oarbetade eller tillhuggna trävaror och
plankor omkring 3604 Ridr biko, oaktadt tullen på en del deraf
endast utgör 5, på andra iO proc. af värdet och således ej förhindrat
importen.
Jag hemställer om en så ringa tullupbörd motsvarar allt del
Den 29 December.
199
besvär och den kostnad, som alla dessa artiklars serskilda upmätande
och bokförande förorsakar tullverket, på samma gång som
det visserligen genom omgång, hinder och dröjsmål vid lossningar
åstadkommer en långt större förlust än till nyssnämnde belopp. Det
synes också innefatta en nog inskränkt åsigt, att den nuvarande
tullafgiften skulle göra hvarken till eller ifrån för odlingen af inhemska
bättre träslag. Säkert har ännu ingen, som planterat sådana
träd, dervid serskildt tänkt på huruvida en högre vinst en gång
kunde skördas af virket utaf de mogna träden, genom 5 till 10
proctts tullafgift på motsvarande utländska.
Men för tillverkaren af finare trävaruartiklar likasom för skepsbyggeriet
vore det en lindring att kunna erhålla dem tullfritt. För
mahogny och andra utländska träslag, som begagnas till lyxarbelen,
kunde väl undantag härifrån göras; men jag tror att Slaten indirekt
vinner mera genom den lättnad för slöjdidkarne i trävaror, som
beredes genom tullfriheten, än att man bör se på en inkomst af
1160 R:dr, som dessa träslag gifvit, och som den ökade tullupbörden
på del hela gifvet' godt tillfälle att undvara.
Bland halffabrikater för väfnadsslöjden har jag för hvilt
bomullsgarn vid en föregide Riksdag år 1840 tillåtit mig föreslå
nedsättningen å införseltullen till 3 skir b:ko fä och tror mig hafva
anledning alt ännu, vidhålla detta förslag derföre, att det synes
mera ändamålsenligt för de inhemska bomullsspinnerierna att nöja
sig med en något mindre förtjenst, än att genom en högre skyddstull
locka till anläggning af flere nya spinnerier inom landet, hvilka
genom konkurensen sins emellan måhända snart nog alla skulle
drifvas med förlust och sålunda stora kapitaler vara fruktlöst bortkastade,
hvilka på annat håll fördelaktigare kunnat användas. Såsom
delegare och ledamot af Direkttn för det bolag, som äger det
f. ii. största spinneriet i riket, torde jag få nämna att den här
gjorda framställningen äfven delas af de öfriga ledamöterne af samma
direktion.
På färgadt bomullsgarn, anser jag i följd häraf tullafgiften
äfven kunna nedsättas, för alla färger lika, till 8 sk. Af denna
vara, med undantag af Turkiskt rödt, infördes sistl. år 1852 en
dast
1554] fä.
För kammullgarn ofärgadl, ' otvinnadt eller odubbleradl
föreslår jag likaledes vördsamt en nedsättning i tullafgiften från 6
till 4 sk. per fä. Den större qvantitet 14,743 fä, som sistl. år
blifvit införd af denna vara, visar behofvet af dess användande och
det behöfver ej vidlyftigt omordas, att det för både hus- och fabriksslöjd
är vigtigt att erhålla så billigt pris, som möjligt på garnet.
Härtill kommer att lyckligtvis ännu inga kammulIsspinnerier
finnas inom landet, som behöfva vidmakthållas genom någon skyddstull
på utländskt garn af samma slag; och den som känner de
stora svårigheter och många vilkor, som äro förenade med tillverkningen
af kammullgarn, skall med temlig visshet kunna förutsäga
att ett sådant spinneri icke här kan med fördel införas på en mansålder,
då England, egentligen inom landet äger de slag af får, sorn
producera den för kämmnllsväfnad tjenligaste ullen och der kamm
-
200
Den 29 December.
nings-operatiouen blifvit ett slags folknäring inom den provins
Yorkshire, der kammulIsfabrikerna egentligen äro belägna, redan
härigenom har en afgjord öfvervigt i detta slags tillverkning. —
Deremot synes det icke omöjligt, att väfnadsindustrien för ylle och
halfyllevaror hvari kammnlls eller redgarn ingår, kari komma att
betydligt utvidga sig äfven i Sverige och Staten snart erhålla ersättning
i en ökad förtullning ä garn om ock den närvaride tullafgiflen
nedsältes till hälften.
Hvad kardullsgarn beträffar, som begagnas till klädesfabrikerna
så bör lullafgiflen deraf i någon mån bero på huruvida tullafgiften
pä ull kan försvinna, på sätt jag förut tagit mig friheten
föreslå. För sådant fall och om man äfven öfverhufvud antager 25
proc. afgång pä ullen löre dess spinning, synes 5 skir U såsom
skyddstull böra utgöia ett fullt tillräckligt premium för den, som
spinner till försäljning. För den, som spinner- till eget behof eller
i ändamål att sedan använda garnet till väfnad, bör en sådan upmuntran
att sjelf tillverka sitt garn vara mer än tillräcklig. Om
äter någon införseltull fortfarande bibehölles pä artikeln till, sä anser
jag, enl. hvad nu är anfördt, tullen på garn motsvarande böra
bestämmas med högst 5 skirs förhöjning utöfver tullen på artikeln
ull. Af kurdullgarn hafva sisth år endast införts 101 i f?, hvilket
utvisar att den närvarande tullen utgjort detsamma, sorn förbud ä
en artikel, som dock för så många fall kunde behöfva användas af
enskilda för hemväfnader. Att en förändring häruti är af behofvet
påkallad, röjes också deraf att ingenstädes i handeln finnes några
ständiga, än mindre några sorterade lager af ullgarn, då man nemi.
icke diträknar sephirgarn eller andra af sådant slag, som nyttjas
till broderi- eller tapisseriarbeten, under det deremot bomullsgarn
utgör en af de större handelsartiklarne.
Linnegarn ofärgadt, synes vara i ännu större behof af nedsättning
i tullafgiften från det nuvarande orimliga beloppet af 24
skir biko per U. "Med detta är samma förhållande, som med ullgarn,
att det icke är föremål för någon större sorterad handel men
sannolikt kunde blifva det om tullen nedsattes åtminstone till hälften
eller 12 skir, hvilket jag sålunda vågar föreslå. En sådan nedsättning
är icke så betydlig, att den kunde i någon väsendtlig mån
inverka till skada för den inhemska spånadsindustrien, men deremot
skulle tillfället att genom handeln förse sig med mera sorterade
qvaliteter af linnegarn än nu står att erhålla, otvifvelaktig!
befordra de inhemska linneväfnaderna, och i fall man vid denna
Riksdag är sinnad, att göra någon förändring i tullsystemet i afseende
på väfnader af linne, så blir det så mycket mera nödvändigt
att tillse det icke en förbudsafgift å garn bibehålles. Sisth år infördes
af linnegarn endast 1414 it- Genom tullafgiflens nedsättning
till hälften torde vara beräknelig! att införseln af denna vara
skulle upgå lill åtminstone 6 gånger så mycket, i hvilket fall Staten
ändock skulle erhålla en mer än dubbel inkomst emot den
närvarande. Tullen å färgadi garn borde i förhållande nedsättas
till 18 skir biko Någon fara för färgerierna härstädes komme
deraf icke alt upsla, emedan det mästa linne väfves af ofärgadt
Den 29 December.
201
garn och för öfrigt färgningen af sådant garn sker för det mesta i
små partier, efter serskilda beställningar och olika smak.
Innan jag härifrån öfvergår till den alfabetiska ordningen i
tulltaxan torde det ännu tillåtas få sammanföra till en klass åtskilliga
frukter, å hvilka handeln synes betungad med alltför dryga
afgifter, hvilka försvåra deras införande utan motsvarande nytta för
statskassan. Dessa äro: Apelsiner, Casimier, Citroner, Pomeranscr,
samt Plommon och Sviskon å 1 sk. (i rst. per 'il, Corinther
med lull af 2 sk. 8 rst. per U och Oliver med 12 sk:r
kannan.
På Apelsiner, Citroner och Pomeranser tillsammans utgjorde
ingående tullen sisth år omkring 7,764 R:dr. Jag är fullt öfvertygad
att om afgiften för dessa frukter, sorn kosta högst obetydligt
pä inlastningsorten, men äro underkastade stort äfventyr för
förskämning under transporten, som gör dem här alltför dyra, nedsältes
lill hälften af den nuvarande eller 9 rst. per it, hvilket jag
vördsamt föreslår, sä skulle ulan stor tillökning i utgiften för det
hela, emedan frakten stannade inom landet, en så mycket ökad
qvantitet deraf inkomma att Staten icke förlorade något i inkomst.
Detsamma är förhål landet, om också ej till samma grad, med Caslanier,
en födande och helsosam frukt, som nu betalas här 4 eller
5 gånger dyrare än hvad den kostar i södra Frankrike. Jag
föreslår nedsättning äf afgiften å denna artikel till 1 sk. Tullinkomsten
deraf sisth år för införda 8111 U utgjorde omkring
250 R:dr; med nedsättning till 1 sk. skulle den sannolikt ökas.
Corinlher säljas på Sicilien och de Joniska öarna stundom så
billigt som 3 å 4 sk:r b:ko per it. Denna frukt är serdeles välsmakande
och helsosam, och egnar sig, med det billiga pris, hvartill
den kan fäs på inköpsorten särdeles väl för en allmännare användning
i hushållen. Huru den närvarande tullen motverkar dess
införande och begagnande, synes deraf att sisth år infördes endast
19,646 it, då af den dermed närmast beslägtade artikeln Russin
infördes 813,870 U. Såsom en i värde lägre vara, bör den draga
lägre tull än russin. Jag föreslår derå en tull af 1 sk. b:ko, och
oaktadt detta ännu utgör omkring 25 proc. af varans pris på inköpsorten,
skall det utan allt tvifvel, om förslaget antages, leda till
en så betydligt ökad import, att Staten vinner derpå. Värdet af
corinlher är också allt för orimligt högt uptaget i tulltaxan och föreslår
jag vördsamt dess nedsättning till åtminstone icke högre än
6 sk., såsom ändock i de flesta fall öfver inköpspriset med tillägg
af frakten.
Plommon och sviskon af de ordinära och mest begagnade
sorterna äro en artikel af mindre värde än russin och böra således
draga en något mindre tull, nemi. 1 sk., hvilket sannolikt skulle
öka tillförseln deraf tillräckligt för att ersätta den minskning, som
nedsättningen synes medföra om tillförselqvantiteten blefve oförändrad
och hvilken tullnedsättning jag således föreslår äfvensom värdets
nedsättande från 6 lill 5 sk. Det är ett af erfarenheten ojäfvadt
och styrkt förhållande, att billigare priser föranleda ökad åtgång.
Detta gäller i synnerhet om sådana artiklar, som höra lill
202
Den 29 December.
dagliga husliållsbehof. Men äfven om lagstiftarne vid det lyckliga
resultat, som visat sig, att lullnpbörden under de föreg:de åren öfverstigit
beräknade beloppet, skulle .begagna detta att hindra afgifterne
på sådana artiklar, hvilka kunna lemna tillfälle äfven åt den
mindre bemedlade att göra sina knappa födoämnen mera välsmakande,
så befordras i min tanka dermed både allmän nytta och
klok hushållning, och denna grundsats blir i längden vida bättre
alt följa, än ali endast försöka uträkna genom hvilka medel de
högsta möjliga belopp må kunna åtkommas för statskassan utan afseende
på konsumenternas billiga anspråk. Det är visserligen icke
min mening att tullafgifterna på de här sednast omnämnda artiklar
äro så omåttliga, att de ej kunna bäras, men man torde knapt
för ofta kunna ihågkomma den grundsatsen, att tullafgifter på konsumtionsartiklar
för det dagliga behofvet i sig sjelfva icke böra betraktas
annorlunda än såsom ett nödvändigt ondt det folket mäste
vidkännas så långt det verkligen är nödvändigt för det allmännas
skull, men icke för att först skapa öfverskott och sedan deraf nya
statsutgifter.
Ungefär samma förhållande som med corinlher, gäller äfven
för oliver, hvarå jag föreslår nedsättning till 4 sk. kannan.
jag utber mig nu alt fä återgå till den alfabetiska ordningen
af tulltaxan och vidröra några serskilda artiklar deruti.
° « . o
A artikeln Beck såsom varande exportarlikel och som således
endast kan tillfälligtvis blifva föremål för införsel från andra länder
föreslår jag vördsamt nedsättning i införseltullen till hälften af nuvarande
eller 5 sk:r Lisp:d.
Bland Flfenbeti, arbetadt, föreslår jag nied afgiftens bibehållande
i öfrigt, att en serskild afdelning må uptagas för kammar
lill 24 sk. b:ko 8>, emedan denna artikel är föremål för en rätt
betydlig handel och i anseende till den höga tullen nu måste
smugglas, emedan elfenbenskammar behöfvas i hvarje hus, hvilket
behof ej kan fyllas af tillverkningen inom landet, och Staten således
nu förlorar tullafgiften.
Under artikeln Bleckslagarearbelen, lackerade, föreslår jag
likaså en serskildt afdelning korgar och brickor, att få införas
mot en tull af 8'sk. Tt, emedan behofvet deraf, nästan alls icke kan
fyllas af den inhemska tillverkningen, hvarföre dessa artiklar äro
föremål för en betydlig smuggling, ehuru smugglingsprovisionen
derå npgår till omkring 30 proc. enl. hvad för mig upgifvits. Äfven
här skulle Staten genom en lägre afgift hafva ett par tusen
R:dr mera i behållning, och nedsättningen kan ej skada någon dä
ingen fabrik specielt finnes för tillverkning af lackerade brickor och
korgar, hvilket i England och Tyskland är föremål för en serskild
stor industrigren. Jag har i förbigående nämnt förhållandet med
dessa båda artiklar egentligen exempelvis, men Utsk. skall utan
tvifvel erfara detsamma i afseende på en mängd andra, om Utsk.
behagar inhemta underrättelse om serskilda handelsartiklar af köpmän,
som göra affärer dermed.
A Blommor: delar af arlificiela föreslår jag nedsättning af
tullafgiften från den närvarande 6 H:dr 12 sk. till 2 R:dr till
Den 29 December.
lättnad för tillverkningen af arlificiela blommor hemma i landet samt
tullvärdets nedsättning frän 33 R:dr 16 sk. till 16 R:dr 32 sk.
b:ko, på del äfven mera ordinära sorler må kunna införas, och
fleuristhandteringen i hemlandet utveckla sig. Någon förlust häraf
för Staten kan ej upsla då endast 53 U af denna artikel sistlidet
år infördes och ingen fabrik af detta slag finnes i landet. Hela
införseltullen derå skulle till och med ulan all slags skada kunna
borttagas.
Blyertspennor, andra slag, drager en alldeles för hög tull af
30 sk. h:ko per It, som synes deraf att endast 2,351 j U sisth år
förlullals af en så allmänt använd vara. Un stor del deraf smugglas
i följd häraf, antingen förpackad under benämningen Timmermansblyerlspennor
eller med andra varor. Jag föreslår således tullens
nedsättning till 12 sk. tuko, säkert till mera vinst för Staten, dä
de blefve mera ordentligt förtullade och någon fabrik för finare
blyertspennor ej finnes i landet.
Bokbindar cloth, som serskiljer sig såsom ett starkt klistradt
och i fasoner pressad! tyg af mycken tyngd i förhållande lill alntalet
och, som ej tillverkas inom landet, föreslår jag såsom angeläget
för bokbindare att erhålla till billigt pris, till samma tull af
8 sk:r b:ko per It, som först var satt derpå, samt värdet nedsatt
till 2 R:dr b;ko U.
Under artikeln Bränvin föreslår jag deremot löv Fransk sprit
till beredning af luktvatten en förhöjning till 24 sk. b:ko kannan,
dels i anseende till det missbruk, sorn bedrifves med denna varas
införskrifning dels också i anledning af den förhöjning, som är föreslagen
i beskattningen af Sveuskt bränvin.
Foglar, slagtade, föreslår jag att upföras efter vigt, ej stycketal.
Färger: Blaud dessa är den vigtigaste Blyhvitt, uptagen till
värde af 10 sk. b:ko med tull af 2 sk. inko, som med additionella
afgifter upgår till omkring 23 proc. af varans värde. Detta anser
jag vara en alltför dryg afgift för det nödvändigaste färgämnet för
alla målare och föreslår nedsättning deraf (ill 1 sk. 6 runst. Minskningen
i afgiften skall snart ersättas genom ökad import, och utan
att den inhemska blyhvittsfabrikalionens bestånd deraf äfventyras.
A Cochenill är värdet uptaget lill 5 R:dr och tullnfgiften till
16 sk., dä deremot å Indigo med värde 3 R:dr 16 sk. tullen endast
är 4 sk. Hvarföre Cochenill skall draga en i proportion så
mycket högre tull än Indigo är svårt att förstå, helst då den förutnämnda
för färgare är lika vigtig, som den sednare. Jag föreslår
derföre nedsättning af afgiften å Cochenill till 8 sk:r.
För artikeln Glas: bunkar, burkar, flaskor och buteljer
vägar jag tro att den första afdelningen i taxan med 32 sk. per
100 stycken, bör beräknas t. o. m. jidels i st. f. ^:dels kanna,
för att ej åstadkomma tvetydighet i beräkningen af afgiften för vanliga
bouleljer, samt att för dylika öfver Tj:dels kanna är nog alt
hafva en afdelning med 1 R:dr 32 sk. b:ko i tull, enär transportkostnaden
och faran för hasseling alltid blir i proportion större för
större volymer, och dessutom sådane glaskärl sällan införskrifvas
annat än för speciella, på förband gifna behof, flå tillgång derå
204
Den 29 December.
ej finnes från de Svenska glasbruken. För så tunga och skrymmande
varor, till hvilkas tillverkning råämnena dessutom finnas
hemma i landet, bör en skyddstull af tjugu proc. vara mer än tillräcklig,
men i den närvarande taxan synes det att mot ett värde af
7 R:dr ä den ena afdelningen, är uptagen en tullafgift af 2 R:dr
16 sk., som med tilläggsafgiflerna gör nära 40 proc:s tull och å
den sista afdeln:n med värde 11 R:dr, en tull af 4 R:dr 32 sk.
som med tilläggen utgör nära 50 proc., hvilket är alltför mycket.
Glas-fenster, med nplaget värde af 2 Hulr 24 sk. för grönt, och
2 R:dr 32 sk. för kvill, per Lisp., har en tall af 40 sk., också
utgörande, med lillåggsafgifterna, omkring 40 proc. Jag hemställer
oin ej behofvet ali hafva så billigt pris som möjligt på fönsterglas
så allmänt angår hela rikets inbyggare, att glasfabrikationen, med
det skydd densamma redan har i varans svårighet att transportera
och omöjligheten att smuggla den, bör kunna för denna ytterst vig
tiga
förnödenhet för boningarna i ett kallt klimat moderera sina anspråk
och tullen kunna nedsättas lill hälften af det utsatta beloppet,
eiler 20 sk. per Lisp. utgörande 20 proc. af värdet. Genom den
jemkning i priserna, som häraf kunde upsla skulle tillverkningen
säkert öka sig och tjockare rutor komma mera i bruk äfvensom
dubbla fenster mera kunna användas för den mindre bemedlade
klassen.
Den allmänna benämningen Gummi i tulltaxan ger anledn.
till den anmärkn., att densamma är oriktigt använd för de under
densamma serskildt npförda artiklarna Copal, Lacca, Mastix och
Sandarac som egentligen icke äro arter af Gummi utan Hartser
och böra under denna sednare rubrik hänföras. Under artikeln
Gummi föreslår jag deremot att såsom serskild rubrik må upföras:
Gummi arabicum, gummi senegal eller andra dermed likartade
hador med en tullafgift af 1 sk. per fä, såsom varande af stor nödvändighet
för appretering af tyger och dertill åtgående i betydlig
mängd. Helst borde all införseltull på dessa borttagas, då ingen
inhemsk tillverkning af samma slags varor derigenom skadas och
tullinkomsten icke är af någon betydenhet för Staten.
Hatljlätor af halm eller strå draga en alltför hög lull af
1 R:dr 10 sk. inko per fä och ett alltför högt medelvärde af 13
R:dr 16 sk. Det synes verkligen oförklarligt till hvilkens båtnad
denna afgift blifvit åsatt en artikel hvarå man tyckes hafva bort
söka så billig tillgång som möjligt för att upmuntra halmhattars
förfärdigande inom landet. Förmodligen har man föreställt sig att
kunna framkalla en industri af fina hatt flätors förfärdigande. Men
som erfarenheten visat, att detta icke hittills lyckats, så föreslår jag
emedlertid, att till lättnad för dem, som vilja förtjena sitt uppehälle
med hattars förfärdigande af flätor, dessa sednare måtte få införas
mot en afgift af 16 sk. b:ko per fä, med ett åsatt lämpligt
medelvärde af 5 R:dr b:ko.
Kläder, andra slag: å denna artikel föreslår jag förbudets
borttagande och ersättande med någon lämplig tullafgift, enär erfarenheten
visat, att det hittills gällande förbudet visserligen icke
hindrat smuggling. Då Utsk. för sådan händelse icke lär underlåta
Den 29 December.
205
att rådföra sig roed sakkunnige personer, föreslår jag emellertid
icke några bestämda belopp, men hemställer dessutom i sammanhang
med frågan om denna artikel, huruvida det må ansesolämpligl
alt föreslå några mera bestämda föreskrifter till förekommande
af den betydliga tullförsnillning, som nu bedrifves genom resande,
sedan ångfartygskommunikationerna blifvit så mångfalldigade; såsom
t. ex. alla utifrån ankommande resandes koffertar och kappsäckar,
här likasom det sker uti England, Frankrike och Tyskland icke
skulle visiteras å fat tygen, utan intagag i tullhusen hvarest tillsynen
kunde med större noggranhet verkställas än, som nu ofta är möjligt.
Lim: Husbloss anser jag. för högt uplaget både i värde och
tullafgift och föreslår för denna för flere handteringar angelägna artikel
en jemkning i värdet, såsom jag tror närmare det verkliga, till
3 R:dr och tullafgift 8 sk., enär husbloss icke tillverkas här i landet.
Verkan af den höga tullen synes deruti, att ej mer än 140
& sistlidet år blifvit förtullade.
Ljus. I fall II. St. skulle nedsätta tullen på talg, såsom ofvan
i sammanhang med viktualievaror i allmänhet är föreslaget,
till hälften af nuvarande beloppet eller hvad densamma utgjorde
före Finska traktatens uphörande, så föreslår jag nedsättning å artikeln
Stearinljus med en tredjedel, eller till samma lull, som nu
gäller för talgljus, 2 Rdr 24 sk. Lisp:det samt för artikeln Stearin
till 1 R:dr 32 sk. Lisp:det eller 4 sk. per Sf; för hvila vax-och
spcrmaceti-ljus från 20 till 12 sk. b:ko U och alla andra slag
lill 9 sk. b:ko.
Majs torde få nämnas serskildt ifrån öfrig spannemål, emedan
det synes förtjena att fästa upmärksamheten pä detta lill kreaturs
föda förträffliga sädesslag, såsom föremål för återfrakter från Amerika
om tullen derå vore billig. Sistlidet år har ej inkommit deraf
mer än 1 j- tunna. Jag föreslår vördsamt att med anledn. häraf
och för alt göra Majs bekant äfven hös oss en nominel tull må
sättas derå af 12 sk. b:ko intill nästa Riksdag, insen slags våda
O O Zj
lär häraf kunna upstå, då en ännu så litet begagnad vara icke undertiden
kan blifva föremål för någon så vidsträckt spekulation,
att intrång deraf kan upstå för den inhemska spannemålens afsättning
eller inverkan på dess pris.
Mattor af strå är en artikel, som mycket nyttjas i vissa
andra länder och om den genom moderat tull kunde blifva föremål
för någon import här annat än undantagsvis, troligen i en ej aflägsen
framtid skulle framkalla någon industri för dylika mattors
förfärdigande, men hvilket svårligen kan blifva af, så länge tillfälle
icke är alt få sådana i bruk genom handeln. Jag föreslår för golfmattor
af strå en tredjedel högre tull än för gräsmattor, eller 6
R:dr b:ko per SkS såsom mera ändamålsenligt än en värdetull samt
värdets nptagande till 50 R:dr b:ko.
Mjöl ej specificeradt och ej hunförligt till Spannemal
eller Apotheksvuror är med ett värde af 18 sk. uptaget till en
tullafgift af 6 sk. Det synes oförklarligt, hvarföre denna artikel
skall draga en tullafgift af 33^ proc. af sitt värde. Redan
det åsätta värdet som för gtt Lispund skulle göra 7 Rdr 24 sk.
206
Den 29 December.
l):ko och med antagande af 10 Lisp:d pä en tunna skulle upgå
lill 75 R:dr B:ko för en tunna mjöl, synes oerhördt och knappast
antagligt för någon mjölsort, samt mera vittnande om att vissa värden
stundom blifvit utsatta mera på slump än efter någon medelberäkning
äfvensom en tullafgift af G sk, per ti eller nära 3 R:dr
Inko per Lisp:d och 30 R:dr b:ko per tunna är detsamma sorn en
fullkomlig föibudstull för de flesta tillfällen, hvilket dock ej mätte
vara meningen. Då de Hesta mjölsorter förut äro hänförliga under
någon artikel med rubril en spannmål, eller ock Apotheksvaror, så
kan aldrig någon våda finnas att lemna en måttlig lull å hvad, som
återstår. Fördenskull föreslår jag ä denna artikel värdets nedsättande
till 8 sk. och tullen lill 2 sk. ti Endast 489 ti hafva sistlidet
år deraf inkommit.
I fall den åsigten vid innevarande Riksdag gör sig gällande,
att icke blott förbud mot varors införsel i allmänhet skola borttagas
utan äfven de hittills befintliga blott skenbara tillåtelserna till införsel
eller med ett träffande namn s. k. förbudsafgifterna utbytas mot,
måttliga afgifter, utan att derföre undanrycka den inhemska industrien
eli behöfligt skydd och i fall man härvid antager såsom en
godkänd och af erfarenheten bepröfvad regel, alt en inhemsk fabrikation
kan vara belåten med en måttligare skyddstull i samma mån,
som produkterne af fabrikationen äro mera tunga, voluminösa, bräckliga
eller öfverhufvud kostsamma uti förpackning och transport och
sålunda icke gerna kunna smugglas; i fall dessa åsigter komma att
göra sig gällande, så måste de äfven finna tillämpning på -porslin,
såsom varande både en tung vara, en voluminös vara, en bräcklig
vara, svår att inpacka, dyr att transportera och i allmänhet nästan
omöjlig åtminstone mera dyr än de flesta att smuggla. Det oaktadt
hafva lagstiftarne åsatt denna vara följande värden och tullafgifter.
Värde. Införseltull.
För äkta, livitt gulaktigt eller måladt per ti
Tallrikar  8 — 2 —
Andra pjeser 16 — 5 —
Måladt eller tryckt Tallrickar .... 16 — 6 —
Andra pjeser 32 — 8 —
Genom detta antagna förhållande mellan värde och tullafgift
ser det väl ut, som om porslinsfabrikerna icke skulle hafva ett
högre skydd än omkring 30 proc., nemi., då man tillägger de s.
k. additionella afgifterna som tillkomma den i taxan utsatta afgiften.
Men undersökes det verkliga förhållandet, så skall det visa sig helt
annorlunda; Jag vet icke om det fallit någon af föreg:de BevillmsUtsk:s
ledamöter in, att låta väga en tallrik, ett fat, en soppskål
eller andra pjeser af porslin och alt sedan inhemta hvad sådana
pjeser kunna fås för, på en gros lagren i Hamburg eller London,
men det ser åtminstone ut som en sådan undersökning icke skett,
ty i sådant fall skulle det befunnits att den åsätta tullen icke utgör
30 utan emellan 60 och 70 proc., så väl å tallrikar som å alla
pjeser af lika eller större vigt än dessa och å vissa nära 100
proc. Jag vill ej här besvära med detaljerna af de upgifter, som
tjena till att bekräfta detta förhållande, hvilket hvad vigten angår,
Den 29 December.
207
kan undersökas i närmaste butik midt öfver torgel, och beträffande
värdet verificeras genom priskurant?!-; jag liar blott ansett det vara
skäl all fästa upmärksamhelen derpå att en tillverkning, i sig sjelf
sä skyddad mot konkurens både i anseende lill svårigheten af nya
anläggningar och genom varans beskaffenhet till tyngd, volym ni.
m. icke .behöfva något omättligt skydd och ali sedan de inhemska
fabrikerne numera kommii, och sannolikt en längre lid förblifva i
händerna på personer, som förstå sin sak, desse säkerligen icke skola
hafva något emot en jemkning hvarigenom de ställas i afseende på
tullafgiflens procentvärde i likhet med inhemska fabrikanter i allmänhet.
Jag anser ej lämpligt eller nödigt alt bestämma en viss
tullafgift till siffran utan föreslår blott alt Utsk. läcktes efier närmare
undersökning af förhållandet åsätta tullen å porslin elter beräkning
till icke under 15 och ej öfver tjugo proc. af värdet i medeltal,
utsatt efter vigtsföi hållande, eller lika med hvad jag här längre
fram i denna motion föreslagit för finare kläden och slätt siden,
som med afseende dels på konkurrensen, dels på lättheten till smuggling,
synas vara i mera behof af skydd, jemförelsevis, än porslin.
Det angelägna härvid synes vara, att värdet icke såsom hittills beräknas
så, att införseltullen i sjelfva verket kommer att utgöra detsamma
sorn föibud.
Saltsyra är en artikel, som numera i ymnighet fås såsom biprodukt
vid soda-fabrikerna. Värdet i tulltaxan är omkring tredubbelt
mot hvad den kostar vid partihandel. Jag föreslår derföre
vördsamt nedsättning af värdet till 2 sk. och af tullen till likhet
med den å svafvelsyra eller 4 runst.
Då Slöjlor, becksöms, eller så kalade sjöslöjlor af simplare
slag sällan äro föremål för tillverkning af städernas handtverkare
och ej få förfärdigas en gros på fabriker, men en angelägen och
behöflig artikel för menige man, som ock kunde gifva anledning
till byteshandel emellan Finland och Stockholm, föreslår jag nedsättning
i värdet derå till 3 R:dr och af tullen till 24 sk. b:ko.
De öfriga värdena på skomakarearbeten äro också påtagligen för
höga, men våra Svenske skomakares skicklighet och konkurensen
dera emellan torde göra det öfverflödigt att föreslå någon nedsättning
å de öfrige slagen af skomakarearbeten, då i allt fall mycket
obetydligt deraf skulle inkomma.
Såpa. Om tullen på pottaska nedsättes från 16 till 8 sk.
per Lisp:d, såsom här ofvan är föreslaget, så anser jag tullen på
såpa kunna nedsättas från 36 till 28 sk. per Lispid.
Under artikeln Tråd anser jag isynnerhet Linnelrud uptagas
till alltför orimligt hög tull, hvilket bevisas deraf att oaktadt ej obetydligt
Engelsk finare Linnetråd behöfves och åtgår, har deraf sistlidet
år endast förtullats 302 U oblekt och 238 U blekt. Jag föreslår
derföre att efter en nödig jemkning i tullen pä Linnegarn, tullen
å tråd må rättas, derefter, med 10 procis förhöjning. Artikeln Väfnader
innefattar i och för sig sjelf ett så vidlyftigt kapitel, alt
detsamma svårligen kan fullständigt afhandlas i en motion: och
så vida enl. hvad man torde kunna antaga R. St. vid denna Riksdag
stanna vid den öfvertygelsen, att de införselförbud som ännu
208
Den 29 December,
gälla å en del väfnader må uphöra, så erfordras utan tvifvel en
närmare pröfning oell jemförelse mellan de olika slagen deraf samt
ungefärlig kännedom om deras priser, användbarhet och förbrukning,
än hvad på förhand eller efter en ytlig öfversigt kan upgifvas,
för att derefter kunna bestämma införseltullen. Jag tror det
derföre också vara rättast för den enskilde riksdagsmannen att icke
innan frågan förevarit i BevillmsUtsk. föreslå någon viss siffra för
hvarje af dessa slags artiklar. Men såsom en grundsats, sorn med
allt skäl bör vidhållas, anser jag den meningen böra göra sig gällande
å ena sidan att införseltullen icke bör sättas så hög att den
Olifver helt och hållet illusorisk, d. v. s., alt den bestämdt upmuntrar
till tullförsnillning, och å den andra, att afgiften icke heller
blir så ringa; att de inhemska fabrikanterne på en gång sättas
ur stånd all konkurera med det företräde i arbetsskicklighet, kapital,
teckniska upfinningars fullkomnande och arbetsfördelning, som man
mäste tillerkänna de utländska fabrikerna af detta slag framför en
en del af våra egna. I detta sednare hänseende måste ock någon
skillnad göras emellan t. ex. en chemisk fabrik, hvarest det endast
erfordras att med upmärksäinhel följa en vetenskapligt riktig method
för att erhål lia en lika god produkt på det ena stället, som clet
andra, och väfnadsmanufakturen, hvars egentliga grundkapital ligger
uti den grad af kunskap eller konstfärdighet i sjelfva arbetet, som
finnes bland någon viss del af befolkningen i en eller annan ort.
Härvid torde jemväl få ihågkommas att väfnader äro bland de artiklar,
hvilkas rälta tullbehandling höra lill de svårare att kontrollera,
och alt en betydlig qvantitet deraf dels alltid kommer att ingå
utan erläggande af tullafgift, med resande och fartygsbesättningar,
dels också genom stundom lyckade försök att angifva en i tullen dyrare
vara för en som drager mindre tull, utan att de bevakande tulltjenstemännen
alltid möjligen kunna förekomma sådant.
Med ledning af dessa förutsättningar, hvilkas riktighet icke torde
bestridas, är det min öfvertygelse att tullafgiften å väfvader om jemte
bibehållande af nödigt skydd, en statsinkomst deraf tillika skall kunna
vinnas och tullförsnillning någorlunda verksamt förekommas, icke
bör bestämmas lägre än 15 och icke högre än 25 proc. af medelvärdet,
uträknadt efter vigt, och efter utrönande af de verkliga priserne
pä rudimaterie!*, jemte räntan pä förlaget och arbetskostnaden,
samt att vid det närmare bestämmandet för de serskilda slagen af
väfnader inom detta utrymme må tagas i betraktande i hvad mån
tecknisk färdighet, arbetsskicklighet och stort anläggningskapital mer
eller mindre ingå i tillverkningen. Exempelvis tillåter jag mig
sålunda att föreslå, det för sådana släta varor, som utan behof af
någon större konst eller vana hos arbetaren kunna produceras antingen
på mekaniska väfstolar eller i en vanlig handväfstol af hvem
som helst, t. ex. släta bomullstyger och gröfre kläden öfver en
viss vigt för hvarje stycke, om ett gifvet alntal och bredd, icke må
sättas öfver 15 proc., för finare kläden, och släta sidentyger mellan
15 och 20 proc., af värdet efter skålpundtal, och för tryckta och
fasonerade tyger 25 proc. Detta blir då i medeltal i alla fall något
lägre
Den 28 December.
209
lägre än den tull, sorn skulle komma alt gälla för vissa tyngre varor
t. ex. glas och porslin, äfven efier de förslag om nedsättning
derå, som jag här ofvan tagit mig friheten föreslå.
Jag anhåller vördsamt örn remiss af denna motion till BevillnrsUtsk.
Remitterades lill BevillningsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel, upläste en salydande
motion:
Jag är i dag ombud för min broder, som under Europas kritiska
ställning icke kunnat infinna sig personligen ibland Eder M.
Hrr, för att bedja om Edert bifall till en af honom uttryckt önskan.
Det rörer Lutherska kyrkan i Paris. Den var fordom ett kapell
stäld under Svenska ambassadens beskydd, likasom den Katholska
här i hufvudstaden, det var under Franska ambassadören.
Detta sednare kapell har nu blifvit förvandlad till en prydlig
kyrka, försedd med talrikt presterskap, och med skolor för katholska
barns upfostran.
Den Lutherska församlingen i Paris är väl i besittning af en
kyrka, men saknar ännu skolor, hvilket vållar att de Lutherska
barnen ofta förledas lill katholicismen af dess proselyt-älskande presterskap.
Den Lutherska församlingen är alltför fattig att förmå
utgöra dertill nödige bidrag.
Då synes mig ingenting vara lämpligare än att den gör som
den Katholska församlingen hos oss, nemi. anlitar sina trosförvandter,
ty så har härvarande katholska både kyrka och skolhus blifvit
uppbygdt af de bidrag som blifvit insamlade uti Södra Tyskland
och idkeligen influtit.
.Det är ock föremålet för denna min motion, och det synes
mig värdigt Svenska folket och dess religiösa tro, att det visar sitt
varma deltagande för sina trosförvandter.
Jag tillåter mig i förtröstan till Edert deltagande M. Hrr väcka
motion om en, för engång gifven gåfva till Lutherska församlingen
i Paris af 4 till 5000 Rtdr b:ko, med anmodan åt vår Minister på
stället att bevaka medlens behöriga användande, och att i sinom tid
till K. M. inkomma med underd. redogörelse.
Må Europa se att Sverige icke förgätit ärofulla tider då det
gjöt Svenskt blod för Lutherska Evangeliska läran.
Jag anhåller om denna min motions remitterande till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk,
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm upläste vidare 4 motioner af
följande lydelse
l:o
Jag ber nu att få väcka en motion, hvartill jag anser mig
vara föranledd genom en till BondeSt. ingifven af enahanda svfte,
2 H. “ 14
210
Den 29 December.
nemi. vice Talmannen Svartlings om uprättande af FörmyndareKamrar.
Det är en hvar af Un nie bekant huru bedröfligt det ofta
tillgår att omyndiga barns förmögenhet förspilles af oredlige förmyndare
och huru omöjligt det är för Domstolarne i egenskap af
öfverförmyndare alt det förhindra.
Fåfängt föreskrifver lagen alt Domaren i orten, eller Hofrätt,
der det rörer adliga slägter, skall bevaka förmyndares förvaltning af
pupillens gods. Härtill saknar domstolen tid. Följden är, osäkerhet
för pupillen, som sällan finner ersättning uti en oredlig förmyndares
gods.
Det gifves endast ett sätt att trygga den omyndige, och det
är likasom i Tyskland och Frankrike, inrätta förmyndare-kammare
i hvarje län, härad, eller distrikt, och att ställa dessa såsom öfverförmyndare,
lill bevakande af den specielt för hvarje pupill förordnade
förmyndares sätt alt upfylla sina skyldigheter.
Härvid hör stadgas, att det åligger förmyndare-kammaren att i
sitt förvar taga alla eganderätls-handlingar, så att den speciela förmyndaren
aldrig' kan något af kapital-värden förskingra. Enär då
denne sednare ålades att årligen lill förmyndare-kammaren ingå med
redogörelse för året, synes all möjlig säkerhet vara vunnen.
Förmyndare-kammaren borde bestå af inom districtet,' häradet,
eller länet valde män, utan afseende å stånd, och till bestridande
af förmyndare-kammarens utgifter och nödige löner { proc. af nettoinkomst
tillhöra förmyndare-kammaren, och 1 proc. medgifvas den
speciela förmyndaren.
Det lämpligaste, då numera Hypotheks-inrättningar öfverallt i
landet upkommit, synes vara att dermed förena förmyndare-kammarens
directioner, häldst placering af pupillens inflytande medel då
förenas med högst möjliga säkerhet.
Att tysta prioriteter, så skadliga för allmänna krediten måtte
en gång uphöra, böra vi vänta oss af våra uplysta och nitiska Jurister.
2:o
Erfarenheten har vittnat att nuvarande Corrections-inrättning
på Långholmen icke upfyller sitt ändamål. Antalet dervarande dålige
subjecter växer dagligen, och der man någon gång vågar utsläppa
någon derifrån, ser man dem snart åter intagna.
Långt ifrån att minskas går antalet i stigande likasom Statens
omkostnader, och det kan ej vara annorlunda då deras lefnadsvilkor
äro så omsorgsfullt ordnade, att de njuta en art välstånd, sorn de fåfängt
skulle lika sorgfritt förvärfva med ärligt arbete. Det är sant
de sakna friheten — men utom det att de omgifvas af likstämmiga
kamrater, veta de att lid efter annan igenom rymning förskaffa sig
någon tids förlustelser — och när disciplinen blir dem för alfvarsam,-  tillställa de ett upror, sådant vi nyligen sedt.
Jag får derföre väcka följande motion:
l:o att R. St. ville hos K. M. i underd:t uttrycka deras öfvertygelse
om ändaraålslösheten af Långholmens Correctrs-Inrältning,
Den 29 December.
211
sami der förvarade personals fördelande på redan varande eller blifvande
Kronoarbets-kompanier.
2:o att dervid som princip stadgas det ingen kronoarbetare må
tillstädjas vid kompaniet qvarstadna öfver 4 år, efter hvilkas förlopp
han ovilkorligen bör utmönstras och förpassas lill sin hemort.
3:o att den sålunda utskrefne som då inom laga tid, sig icke
med lofligt arbete försedt, och vidare igenom sitt lefnadssätt oroar
samhället må, efter omständigheter, antingen för viss tid ådömas
cellstraff, eller ådömas viss tjenstetid uti de uti K. M:s nådiga
propos:r omförmälta serskilda straffkompanier vid Kungsholmen.
4:o att deremot den kronoarbetare, som linder 2:ne år igenom
lydnad, nykterhet och arbetsamhet blifvit förklarad Elite, må med
undantag ifrån lydelsen af 1820 års Kongl. Bref kunna såsom kapitulant
på 4 år uptagas uti blifvande Fästnings Artilleri kompanier,
till utgörande af Garnisoner vid Carlsten, Elfsborg, Warberg, Waxholm
med Rind-ön, samt Slilö befästningar — och vid afskedstagande
njuta lika pensionsrält som öfrige Kronans manskap.
Det undgår säkert intet Ständers upmärksamhet att dermed
beredes åt nuvarande kronoarbetare en säker återgång till samhället,
utan kostnad, såvida detta manskaps underhåll skulle eljest ligga
Staten till last, under fångtitelns anslag.
Jag anhåller om remiss.
3:o
Såsom fortsättning af nyss väckta motion och med afsigt att
snart nedsätta det hotande och kostsamma fångantalet, ber jag om
en kort stunds upmärksamhet.
Det torde vara tillräckligen kändt, eller borde vara det, att
frami. Gen.-Direkt:n Livijn, den mest förtjenstfulle af dem
som haft fångvården under deras händer, har på det grundligaste
sätt bevisat att brottsligheten tilltagit i lika mohn man gjort oförsigtiga
reductioner på arméen och flottorna.
Detta förhållande är lätt förklarligt, då man vet att det i alla
länder och alla tider finnes en yr ungdom, som hvarken hörer föräldrars
eller lagens varnande röst. Förr fann denna ungdom en
tillflykt uti värfvade eller indelta arméen och blef oskadlig under
den militäriska tukten — nu upfylier den våra fängelser.
Enda sättet att undgå denna inproduktiva kostnad är oss härmed
anvisadt — det att åter öka försvarsstyrkan.
Det är i detta hänseende jag vågar väcka följande motion:
l:o att R. St. ställa till K. M:s nåd. disposition tillräckliga
medel att anvärfva och underhålla på Gottland, 1000 man, ställde
under Gottlands National-bevärings befäl och underbefäl.
2:o att denna corps, öfvad till Jägare, borde underhållas efter
snarlika principer med YVermlands Fält-jägare-bataljon.
3:o att af nämnde 1000 man, korporaler inberäknade, 100
man tourvis underhölles i Exercitie-kompanier 1 helt år, men att
öfrige 800 man må erhålla 11 månaders tjenstledighet att sig med
landtarbeten försörja.
14*
212
Den 29 December.
4:o alt förutom underhåll å mötesplatsen för hela styrkan,
hvarje Jägare skulle erhålla de s. k. små persedlarne alla år, men
Lif-munderingen och pantalonger tillhöra Kronan, ställandes denna
del på passevolance med resp. komp.-chefer.
5:o derutöfver borde hvarje Jägare erhålla årligen 24 R:dr
i lön, utgående å 2 R:dr per månad.
Öfrige detaljer af denna organisation kunna ej vara föremål
för Ständers beslut.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till Högl. Statslltsk.
4:o
Sedan, jag nu gjort motioner, hvilka alla åsyfta till kostnader
för stats-kassan, torde mig tillåtas väcka en, som till alla delar är
egnad att betacka dessa kostnader.
Det är oss alla bekant att det icke gifves någon nytta, som
samhället mera än den enskilda individen kan ernå, utan att göra
npoffringar.
Uti en stund då Staten motser behofvet af stora utgifter bölden
äfven motse det, af ökade inkomster. Att söka desse igenom
tillökning i de bördor som redan hvila uppå Jorden och Bergverken
vore ovist, utan bör den sökas på den indirekta beskattningens områden.
Indirekt skatt är den som icke alla år, på vissa tider, träffar
den skattdragande, utan är af ari att bero af hvars och ens frivilliga
behof af det beskattade.
Af denna art är Charta-afgiften, som vi redan äro bekanta med,
ehuru den icke i Sverige erhållit den fulländning som i andra,
med beskattnings-theoien mera bevandrade, och erfarna länder.
Det är på denna grund jag vågat här föreslå mina åsigter i
ämnet — men som jag icke vill med npläsning deraf falla R. o.
Ad. besvärlig, anhåller jag vördsamt att få detta mitt förslag remilteradt
till Bevilln.Utsk.
Efter min beräkning blir det på denna väg icke svårt att finna
utvägar att bestrida de af mig för kort stund sedan föreslagna nya
Statens kostnader.
Kap. 1.
Om Charta.
Charta är den stämpel, som åsättes handlingar af olika art för
att dels gifva dem en laglighet som utesluter allt tvifvel om dess
äkthet, dels innebär den lindriga beskattning Staten vill upbära af
hvad som charteras.
Denna charta kan åsättas lågt och skall likväl blifva ymnig
för skattkammaren igenom dess mängd — men den oafvisliga principen
bör vara, att ingen handling som bör charteras, må af domare
eller Executor anses giltig derest den icke är skrifven på charteradt
papper.
Jag indelar chartering uti:
l:o Juridisk charta: omfattande alla handlingar som lill Domstol
Den 29 December.
213
ingifvas eller derifrån utlösas, med undantag af dem, som tillhöra
criminella mål, eller tillhöra inrättningar ad pios usus, eller den
klass af fattige, som icke förmår erlägga chartseafgiften.
Härvid bör gälla som oafvislig regel, att all handling bör vara
skrifven på eharteradt papper, dock så, alt der handlingen erfordrar
flere ark, endast det första behöfver charta: hvilken regel,
till förekommande af repetition, blir lika gällande för alla slag af
ehartor, hörande lill andra kathegorier.
Under denna charta lyda sålunda: instämning och kallelse, afskrift
af bifogade original-acter, lösen af prot:r och beslut, klagomåls
anförande till högre instans m. m.
2:o Permutation af egendom: innefattande arfshandlingar och
boupteckning, fideikomissbref, köpekontrakt och köpebref, gåfvobref,
testamenten och codiciller, inteckning samt auction å fast och lös
egendom.
3:o Handel och skeppsfart: omfattande vexlar, skuldebref,
öfver 50 R:drs värde, fraktslut, certepartier, assurancedokumenter,
bolags- och bodmeriacter, connoisementer eller fraktsedlar, tullaugifning
och räkningar; sjödeclaration, protest mot vexlar, alla räkningar
öfverstigande 50 R:dr, årskontrakt af handelshus, hyreskontrakter m. m.
4:0 Adrainistrativ-charta: omfattande alla till stats- eller stadsmyndigheter
ingifven skrift eller handling och alla handlingar som
derifrån utlösas.
5:o Kyrklig charta omfattande dop-, lysnings- och vigsel- samt
begrafnings-attester, äfvensom flyttningsbevis.
Kap. 2.
Må vi nu närmare betrakta vidden af en så allmän charleringsskyldighet.
Det är i denna skrift icke nödigt alt ens våga ett försök
öfver antalet ehartor som dervid årligen utgå. Det enda vi
förmå är, att lemna några allmänna beräkningsgrunder, öfverlåtandes
åt erfarenheten, ett enda ån erfarenhet, att visa resultatet för
Statskassan.
Såsom elementer till en upgjord Conlo-finto, vela vi nämna:
l:o hvad juridisk charta beträffar: att Just.-Statsministerns årsberättelser
visa att 220,000 mål årligen vid våra Domstolar afgöras,
af hvilka circa 20,000 äro af brottmålsnatur och således böra afgå
ur all beräkning.
Hvarje mål förutsätter instämning, kommunikation till Svarande
part, kallelse, partens gensvar, vidimerad afskiift af original-dokumenter
och Rättens utslag.
Inom dessa 6 juridiska ehartor, det minsta möjliga antal som
kan beräknas, finnér man redan approximatif åtgång af 1,200,000
ehartor. Men hvar och en som haft rättegångar örn händer, vet
att detta antal blir mångdubbladt vid de flesta tillfällen.
2:o Permulations-charta: hvarvid observeras, att all egendom,
enl. naturens allmänna ordning, såsom arf ombyter egare minst 3:ne
gånger inom ett århundrade — eller hvilket blir detsamma, per medium
att 3 proc. af det hela, för hvarje år ombyter egare:
3:o Handels-charta: Denna charta omfattar alla slags Skepps
-
214
Den 29 December.
dokumentet', tullhandlingar, vexlar, läkningar, leveranskontrakter,
samt skuldsedlar utöfver värde af 50 R:dr b:ko m, m. s. som dit
kan hänföras.
4:o Administraliv-charta föreslår ett char te-belopp analogt med
det som åsättes juridiska handlingar;
5:o Kyrklig charta, Tabellkommissionens fem årliga redogörelser
lemna uplysning härom.
Charlce-frihet.
Befrielse ifrån alt charterna, lemnäs:
a) alla med lagligt intyg om medellöshet;
b) alla inrättningar ad pios usus, kyrko- och skolehandlingar;
c) Fullmakter och resolutioner samt förordnanden å tjenst, med
eller utan lön.
Pensionsbref och resolution å beviljadt afsked eller tjenstledigheter.
Adelsbref, ordensbref och titlar utdelade af Konungens Nåd;
IJuderd. ansökningar hos Konungen, börandes allégater då sådane
finnas, likväl charteras; alla ifrån K. M. utgående handlingar, alla
brottmålshandlingar och deraf följande nådeansökningar.
Motionären har uti ofvanstående sökt att närmare påpeka det
stora antal charlot' som enligt här föreslagne grunder måste årligen
konsumeras och tror, att om man antog följande tariff
För Juridisk charta ...... 8 sk.
» Permutations  8 sk.
» Administrativ 6 sk.
» Handels 6 sk.
» Kyrklig 3 sk.
så skall statsintraden ändå blifva betydlig.
Kap. 3.
Om tillverkning af charta och dess kontroll. Tillverkningen
bör ske likasom för Rikets sedelmynt vid Bankens pappersbruk Tumba,
och medelst ett likartadi machineri, sorn angifvet- nummertalet af
tillverkade chartor för dagen.
Då författaren föreslår sorn grundsats att alla charterade handlingar
böra skrifvas å charteradt papper, (nemi. första arket derest
flere ark äro för en och samma handling af nöden), så följer deraf
nödvändigt att Tumba papperstillverkning utvidgas.
Den kostnad denna Tumbas utvidgade tillverkning föranleder,
blir rikligen ersatt igenom den säkerhet det medförer.
Hvad kontrollen öfver charla-försäljningen beträffar, blir den
alidia enklast, om man stadgar, att det må stånda en hvar fritt,
alt utur Charta Sigillata-Styrelsens händer köpa och allmänheten
tillhandahålla, chartor af olika belopp och dervid åtnjuta en rabatt
motsvarande icke allenast ränta af de medel som nedläggas i denna
handel, utan derjemte den skäliga vinst som försäljningen bor
medföra.
I första rummet blir resultatet af denna ordning, alt inom
hvarje allmänt verk i Riket, skall det finnas tjenstemän,fsom gå So
-
Den 29 December.
215
kande tillhanda med erforderliga elianor och att dessutom i släder
och gå landet Charta-försäljnings-kontor skola öfverallt upstå.
Antages nu en rabatt å 5 proc. för att betacka försäljarens
ränteförlust intill chartans realiserande och 2 proc. såsom commissiou,
suna 7 proc., så behöfves ingen slags vidare kontroll u Statens
sida, dä inlemnade elianor genast och kontant måste inbetalas
till sjelfva chartae-administralionens kassa om sjelfva tillverkningens
belopp tillräckligt aunoteras vid Tumba.
Här kan ingen försnillning ega rum, och det förefinnes intet
skäl hvarföre ett Embetsverk skulle försumma tillsynen öfver handlingars
behöriga charterande, lika litet som det kan förmodas alt
någon privat man skulle äfventyra lagligheten af någon honom tillhörande
handling för alt bespara en särdeles låg utgift.
Kap. 4
Lålom oss nu i förväg bemöta de många och redan kända inkast
som göras emot en sä långt utförd charleriugs-skyldighet. De
kunna indelas uti 2:ne klasser, nemi. l:o privatas beqvämlighet;
2:0 sjelfva Statsintradens höga summariska belopp.
I förra hänseendet vill man finna sig besvärad af all alltid
behöfva förskaffa sig charteradl papper; vid affattande eller
mottagande af hvarje handling, men detta förmenta besvär är för
ingen större än att förskaffa sig ocharter adl papper, såvida man
behöfver och vill skrifva en handling. Det skall säkert blifva lättare
tillgång att köpa charteradt papper, så i städer der det kommer att
finnas i bredd med vanligt papper, som uti hvarje socken pä landet,
der det alltid finues hos den som icke försmår den vinning Staten
lemnat ål chartae-försäljning. Man är således fullt befogad att helt
och hållet ogilla detta falska skäl, egentligen utgående ifrån Handlande
klassen af Borgerskapet som ganska orätt tror, alt del kommer
ali vara mest i behot af ehartering.
Borgerskapet bedrager sig härutinnan, ty charta blir lika behöflig
för Bruksegare, för Adelsmän som hafva jord, och i allmänhet
för hvar och en som har Egendom, i större eller mindre mån.
Hvad andra klassens motvilja beträffar, består deras obenägenhet
egentligen uti en dold farhåga att alltför lall fylla Skattkammaren,
och att konungamakten kunde dem missbruka.
Men de glömma desse djupa statsmän, att för det första Begeringen
icke eger högre eller friare dispositionsrätt öfver ifrågavar:de
statsintrad, an öfver hvarje annan del tillhörande bevillningen — de
glömma att hvarje skilling disponeras endast af Konungen och Ständer,
och inför dera redogöres — och slutligen glömma de alt ju
högre denna statsintrad stiger öfver sitt närvarande belopp, ju lättare
blir det för Konung och Ständer att nedsätta vida skadligare beskattningar,
och fiamst af alla sådane, som tynga på de båda modernäringarne,
jordbruket och bergsbruket.
Det vore att öfverskrida gränsen af denna skrift att närmare
påpeka alla de lindringar, som kunna gifvas landet igenom del stora
öfverskott, en, efter här utvecklade grunder, tillämpad charlae-föi fattning
skulle gifva.
Den 29 December.
Författaren inskränker sig vid tillkännagifvande, att uti alla de
länder der man studerat den stora och svåra beskaltnings-vetcnskapen,
är en vida skarpare chartse-författning införd och hörer lill
den mest gifvande och minst tryckande af alla statsintrader.
Jag anhåller vördsamt om remiss till Bevilln.Ulsk.
Dessa motioner begärdes på bordet.
lii Sand strömer, Anders 1*eter, npläste en sålydande
motion:
Bland de bördor, som trycka jordbruket, är skjutsniogsbesväret
särdeles betungande. Genom den i sednare tider ulkomne författning
om entreprenaders lillvägabringande har väl i så måtto en
väsendtlig fördel vunnits, alt de sk julsskyldige, med begagnande deraf,
kunnat bereda sig befrielse ifrån Jörbindelsen att in natura fullgöra
ifrågavande onus och åtminstone undgå den serdeles förderfliga hållskjutseo.
Men' emedlertid qvarstår dock, äfven på delta sätt, det obilliga
och tryckande uti den ytterst ojemna fördelningen, såsom helt och
hållet beroende af de större eller mindre skjutsningar vid de gäslgifvaregårdar,
hvartill hvarje hemman är anslaget, samt det antal
hemman, hvaraf hvarje olika skjutslag är indeladt. Att enlreprenadbidragens
belopp således mäste blifva högst olika, är lätt funnet
och äfven af erfarenheten bekräfladt. Såsom exempel derpå må
nämnas, alt desamma uti Skaraborgs län omvexla emellan 30 sk.
8 rst. och 36 R:dr b:ko per hemman; och att några gäslgifvaregårdar
finnas, der skjutsen, genom entreprenad, besörjes endast emot.
den högre skjutslegan. Hemman finnas äfven, som, ehuru skyldige
att utgöra skjuls, äro derifrån helt och hållet fria, emedan de, i anseende
till lägel, icke kunnat lill något skjulslag indelas. Sannolikt
är ock förhållandet enahanda i de flesta andra delar af Riket.
Alt en dylik ojemnhet i fördelningen af enahanda onus icke
är öfverensstämmande med den rättvisa och billighet, som bör iakttagas
vid all beskattning, hvartill nu ifrågavartde besvär naturligtvis
måste hänföras, torde svårligen knnna bestridas. Om emedlertid
nämnde skyldighet, lika med grundräntor utgjorde en, sedan lång
lid tillbaka, till bestämdt belopp vid hvarje hemman fästad beskattning,
som med nation tillförlitlighet kunde beräknas vid egendomens
förvärfvande, vare dock med afseende å närvarande förhållanden,
mindre att deremot anmärka. Men då hemmanens indelning till
skjutslag är beroende af behofvet af gästgifvaregården samt den större
eller mindre skjutsningen vid hvardera, måste den, efter förekommande
omständigheter, jemkas. Öppnandet af nya kommunikationsleder
eller den ökning eller minskning uti de redan befinlliges begagnande,
som af mångfaldiga olika anledningar upslä, kunna följaktligen
verka högst betydliga förändringar uti särskilda hemmans
skjutsningsbesvär. Särdeles blifver sådant förhållandet i den mån
jernvägsanläggningar komma till utförande. Att åstadkomma en jemnare
fördelning af skjutsningsbesväret synes derföre vara af verkligt
behof päkalladt. Dertill finnes ock, dä, genom entreprenadens införande,
della onus förvandlas till kontant afgift, en utväg, som sak
-
1) ti n 29 December.
217
näts så länge skjutsningen skolat in natura utgöras. Man kan nemi.
då fördela entreprenad-afgifleme, icke blott inom hvarje skjntslag,
utan distrikts eller länsvis, hvarigenom naturligtvis bördan mera
jernnäs. Ett sådant exempel linnes äfven förut inom Riket, nemi.
uti provinsen Jemtland. Der har, sedan lång tid tillbaka och förr
än det nu gällande entrepenad-systemet infördes, varit öfverenskommet,
all Gästgifvarne, emot ersättning, dels af penningar och
dels af hö, besörjt skjutsningen, och hvilken ersättning, bestämd
vid de sammanträden med Tingslagsvis utsedde ombud, som, under
benämning af Landsjemnads-Ting, på bestämda tider, hållas för
ordnandet af åtskilliga provinsens gemensamma angelägenheter, fördelats
på alla skjutsskyldige hemman inom provinsen. Denna ordning
har der ledt till allmän belåtenhet och troligen skulle så äfven
blifva förhållandet om den å andra orter infördes. Det torde väl
anmärkas, alt såsom en gifven följd af den afsedda jemkningen,
vissa hemman kunde komma alt framgent vidkännas högre utgift,
än hittills. Men dervid bör dock icke förbises att, efter hvad här
ofvan är eriuradt, sådana förändringar, som det nuvarande systemet
ofta föranleder, kunna medföra vida större omvexlingar. Såsom
exempel derpå må nämnas, att uti Skaraborgs län nyligen inträffat,
att, i anseende dertill att skjutsningen vid en gästgifvaregård
under sednare tider så betydligt ökats, att den, för dit anslagne
skjutslag af endast 7 mital, fanns alltför betungande, blef, efter
behörig undersökning vid HäradsRm, detsamma tillökad! med
S45g m:tal af det till nära 41 m.-tal upgående skjutslaget vid eu annan
angränsande gästgifvaregård. Då entreprenad-afgifterne vid förstnämnde
gästgifvaregård utgjorde 20 R:dr 32'sk. b:ko pr mantal
och vid den sednare endast 8 R:dr, är det lätt funnet, hvilken betydlig
förändring i skjutsningsbesväret, särdeles för de öfverflyttade
hemmanen, upkom genom denna, af förändrade förhållanden påkallade,
jemkning af de äldre skjutsregleringarne; men den kunde
emedlertid icke undvikas.
Med afseende å allt detta får jag vördsamt föreslå, att genom
allmän författning mätte stadgas:
Att vid rättigheten till skjutsningens uplåtande på entreprenad,
sedan de för hvarje län nu gällande kontrakter uphört, skall fästas
det vilkor, att afgifterne vid alla de gästgifverier inom hvarje
län, der entreprenad framgent kommer att ega rum, böra sammanläggas
och, efter hemmantalet, lika fördelas å samtlige skjntsskyldige
hemman inom länet, med undantag endast af dem, som äro
anslagne till gästgifvaregårdar, der skjutsen af skjutslagen sjelfve,
enl. äldre föreskrifter och således utan den med entreprenad förenade
förhöjning i skjutslegan, utgöres:
Att de sålunda belöpande afgifterne, emot någon lämplig,
mindre provision debiteras och upbäras i sammanhang med kronoutskylderna
samt, efter behörig fördelning till vederbörande utbetalas
; samt att det må ankomma på de skjutsskyldiga sjelfva att, på
det sätt, som K. M. i nåder kan pröfva lämpligt bestämma, genom
Fullmägtige, som af ombud, utvalde vid Sockneslämmor, Tingslagsvis
utses, till bevakande af sin derunder beroende rätt och bästa,
218
Den 29 December.
deltaga uti åtgärderne för entrepenadernes ombesörjande; dock utan
att den K. M:s Befh:de tillkommande pröfningsrält i dylika frågor
derigenom förringas.
Om det, emellertid, icke skulle anses lämpligt, att meddela en- så
beskaffad allmän föreskrift, som nu blifvit föreslagen, hemställer jag,
att det åtminstone måtte tillåtas de skjiitsningsskyldige, alt länsvis om
en dylik reglering af skjnlsningsbesväret besluta, samt att fördenskull
då fråga derom upslår, afgöraudet må öfverlemnas antingen åt Länsnämnd,
derest sådan skulle blifva organiserad, eller annars åt fullmäktige,
tingslagsvis utsedde genom vid allmänna sockenstämmor
valde ombud, och hvilka Fullmägtige inför K. M:s llefhtde sammanträda.
Beslutet borde dä blifva beroende af de flesta röslcrne,
men frågan förfalla om röstetalet blefve lika på hvardera sidan.
Medgifvande! af en dylik pröfningsrält synes så mycket mindre böra
föranleda någon betänklighet, sorn det berodde af de skjutslag, hvilka
icke ville deltaga uti en sådan reglering, som dermed åsyftas, att
derifrån blifva fritagne genom alt afstå ifrån entrepenads begagnande
och på förr vanligt sätt besörja skjutsningen.
Denna motion torde blifva remitterad till Allm. Besv. o.
Ekon.-Ulsk., till hvilket jag, i sådan händelse, skall, till uplysning
vid dess behandlande, lemna upgifl, angående förhållandet med
skjutslag och afgifter vid alla de gästgifvaregårdar i Skaraborgs län,
der entrepenad eger rum.
Begärdes på bordet.
Frih. af Ugglas, Carl Gustaf, upläste följande motion:
Ju större vigt man, med rätta fäster vid Domaremaktens behöriga
utöfvande i sista instansen, desto angelägnare är det, att
Ledamöterne i Konungens Högste Domstol icke blott innehafva de
för deras ansvarsfulla värf nödige egenskaper, utan äfven äro i tillfälle,
alt när, vid en upnådd högre ålder, hälsa och krafter svika,
kunna lemna tjensten utan äfventyr, alt, i saknad af enskild förmögenhet
lida brist för sina oumbärliga lefnadsbehofver. På K.
M. ankommer, att till samma värf kalla endast män af bepröfvad
skicklighet. För R. St. åter kan det icke vara främmande, att
tillse huruvida hvad angående pension för afskedstagande civile embetsman
är stadgadt och det egna förhållandet med tjenstgöringen
inom Högste Domstolen böra föranleda någon särskild åtgärd i afseende
på Just.-Rådens pensionerande. Den klagan har icke sällan
blifvit förspord, att då det skick, hvari Civil-Statens Pensions-lnrättning
sig befinner, icke f. n. och troligen ej eller inom lång tid
medger pensionsbeloppens skäliga förökning, häri ligger ett hinder
för en till det allmännas båtnad ländande tidigare afgång af äldre,
icke mera fullt arbetsföre civile Tjenstemän. Ofverflyttning på indragningsslat
med bibehållande af hela lönen är medgifven först
vid 65 års ålder under vilkor tillika af bestyrkt sjuklighet och en
viss föreskrifven tillryggalagd längre tid i Statens tjenst. Som det
likväl stundom inträffar, att, före denna ålder, förmågan att, såsom
sig bör, fullgöra tjenstepligterne aftager, så mäste då, inom Hof
-
Den 29 December.
218
Räller och andre Embetsverk, den utvägen begagnas att tjenstledighet,
tid efter annan, till och med oafbrutet begäres; och del
torde vara ulan exempel, att, om skäl dertill äro för hand, sådan
ledighet icke beviljas, åtminstone tlå, när en viss andel af lönen
afslås till vikarien;. Men denna utväg är Högste Domstolens Ledamöter
förment: Det lärer vara antaget, att emot ordalydelsen af
17 § Reg.-F. strider, att förordnande för Just.-Råd kan meddelas
Således, om ett Just.Råd, till följd af försvagad hälsa, ser sig urståndsatt
atl upfylla sitt kall innan han är berättigad, att blifva
upförd på indragningsstat, — och detta mäste förutsättas såsom ej
sällan sannolikt, enär i allmänhet man väl icke hinner till en
bland de högsta platserne inom lagskipningen förr än vid en mera
framskriden ålder — återstår för honom icke annat val, än att antingen
afgå med den otillräckliga pensionen från Civil-Statens pensions-inrältning
och såmedelst blottställa sig för nöd och fattigdom,
helst lönen förut icke kunnat lemna öfverskott att bespara till hjelp
på ålderdomen, eller ock qvarstadna i tjenslen med den för en
redlig man smältande känslan, att icke förmå fullgöra hvad honom
åligger. Antalet af Högste Domstolens Ledamöter är visserligen
större, än att alla behöfva eller ens, enl. Reg:s-F:ns 22 § få på
en gång vara tjenstgörande, och häri ligger ett medel till alt i
nyssnämnde fall bereda tjenstledighet åt ledamot, som deraf är i
behof, äfven för längre tid. Detta medför då en tillökning i tjenstgöringsskyldigheten
för de öfrige, utöfver hvad dem annars åligger.
Det bör dock icke förbises, att eftersom Högste Domstolens sessioner
fortfara oafbrutet under hela året, så hafva dess ledamöter icke
att påräkna till granskningen af handlingarne i vidlyftigare och cirkulerande
saker, till vården om enskilte angelägenheter, samt till
en, för bibehållandet af hälsa och arbetsförmåga nödig hvila från
trägna och maktpåliggande göromål, annan ledighet, än den som
kan ernås derigenom, att vissa ledamöter äro, hvar i sin ordning,
befriade från tjenstgöringen i Domstolen, hvilken ledighet infaller
lill en del under vintermånaderne. Efter hvad kändt är, har ock
nu mera inom Högste Domstolen, genom öfverenskommelse dess
ledamöter emellan, blifvit bestämdt, att under de 7 månaderne från
och med Maj t. o. m. October, skall en ledamot i sänder vara förpligtad,
att, äfven då han är i tour till åtnjutande af tjenstledighet, hålla sig
beredd, att såsom suppleant inträda i tjenstgöring när behof deraf
göres. Dessa ledamöter äro således, hvad deras semeslre angår, i
sjelfva verket sämre lottade än Hof-Rätternes ledamöter, som hafva
sådan under nära lika lång tid, men alltid under sommarmånaderne
och ovillkorligen, en gång för alla, bestämd. På grund af detta
allt får jag, genom denna motion, vördsamt föreslå, det R. St.
måtte besluta; att Just.-Råd må, när han fyllt 60 år och under
minst 35 år varit i Rikets tjenst anställd samt företer läkarebetyg
om fortfarande längre sjuklighet, vara berättigad att söka och erhålla
afsked från sin tjenst med rättighet att för sin återstående
lifstid såsom pension upbära två tredjedelar utaf hvad han i tjernsten
såsom lön och laffelpengar åtnjutit. Att denna rättighet skulle,
till förlust för Staten, begagnas utan tvingande skäl, grundade pä
220
Den 29 December.
ett försvagadl hälsotillstånd och ett krafternas aftagande, del torde
icke vara att befara; ty föga troligt är det, att någon af annan orsak,
sknlle vara villig, att afgå från tjensten med så betydligt lägre
pension, än den han, efter förloppet af högst 5 år egde erhålla.
Deremot och sä vidt sådana skäl förefinnas, måste det ligga i det
allmännas fördel, att icke ett oundvikligt afseende på eget ekonomiskt
bestånd nödgar till qvarblifvande i tjensten äfven efter det
densannnas åligganden icke alls eller ock blott otillräckligt kunna
vårdas. Den någon gång anlitade utvägen, att hos R. St. begära
eftergift af det, i afseende på ålder, stadgade vilkoret för pension
till belopp af hela lönen, står väl öppen; men icke kan det vara
väl bestäldt, om en sådan utväg, hvars ernående hvilar på ett af
tänkbara olika omdömen beroende godtfinnande, skall vara den
enda, som kan anlitas. Det kan ock inträffa, alt Just.-Råd, som
skulle velat taga afsked med den här ofvan föreslagna lägre pensionen,
men vid fortsatt bibehållande, äfven rörande desse Embetsman,
af nu varande föreskrifter, nödgas stadna qvar till dess 65 år
äro fyllda och då afgår med fulla lönen i pension, derefter lefver
i många år. Det högre pensionsbeloppet torde då komma att leda
till en sammanräknad större utgift för Staten, än en pension efter
|:delar af lönen och laffelpengar, utgående från fyllda 60 år, skulle
hafva medfört.
Om denna motions remitterande till vederbörligt Ulsk. anhåller
jag.
Remitterades lill StatsUtsk.
Hr von F raneken, Geörg Wolfgang, upläste en sålydande
motion:
Ett ständigt lillvexande öfverflöd på nöjen och förströelser af
alla slag inbjuda ynglingen, redan vid den ålder, som f. n. är bestämd
för myndighetsinträdet, alt deltaga i alla dessa lockelser,
hvilka, antingen förstöra hans — eller anticipera på — den förmögenhet,
som han möjligen arfi af fadren.
I en aflägsnare period då tiden för myndighetstillträdet bestämdes,
fanns säkerligen icke, eller ens anades, det närvarande upfostringssättet,
hvarigenom ynglingen från barnaåret får deltaga i
nöjen och förströelser, hvilka, vid hans 21:sta år redan öfvergått
till vana och behof. Mot alla dessa försåt, som anlägges på hans
tillgångar, står han värnlös, enär han dä ännu, i de flesta fall, saknar
den erfarenhet af verlden och stadga i omdömet hvarigenom
han rätt kan inse hvaråt ett oordentligt och lättsinnigt framfarande
skall föra honom och den olycka, som ovilkorlig! följer på intrasslade
och förstörde affabel'. Det vill derföre synas behölligt, hvilket
ock af tidsförhållandena styrkes, att myndighets-inträdet bör förflyttas
till en ålder, då förståndet mera ulbildadt och erfarenhet i förening
med ett stadgadt väsende kunna samverka för att leda ynglingen
till ett rätt bedömande af sin ställning.
Den 29 December.
Jag får af dessa skäl ödmjukeligen föreslå: att myndighetsinträdet
förflyttas till ynglingen fyllt 25 års ålder.
Remitterades till LagUtsk.
llr Reutersvärd, Patrik Oskar, upläste följande motion:
För att äfven i Sverige befordra, så vidt möjligt är, de nu
mera i alla civiliserade länder nyttiga jernvägsanlägguingarne, får
jag vördsamt föreslå, det i allmänna lagen mätte stadgas: att, med
undantag af in-egor, hvilka böra ersättas efter fulla värdet, all annan
jord som tarfvas i och för jernvägsanläggmngar här i landet,
skall öfverlåtas utan all ersättning, dock obetaget för egare af sådan
jord der skog vexer, densamma, för egen räkning afrödja.
En dylik upoffring är håde billig och rättvis, alldenstund värdet
af de egendomar öfver hvars egor jernvägar komma att sträckas,
betydligt ökas.
Om remiss till LagUtsk. anhålles vördsamt.
Begärdes på hordet.
Frih. Hjerta, Fredrik Philip, upläste följande motion:
Härmedelst får jag vördsameligen föreslå, att i sammanhang
med ny lag ang:de bränvinets tillverkning, måtte antagas den härmed
bifogade, i Norrige gällande lag för bränvinets försäljning,
med de få förändringar som i anseende till egendomligt
svenska förhållanden äro nödvändiga; anhållande jag tillika
att denna min motion mätte, före remissen, de öfrige RiksSt:n
meddelas. Jag ber tillika få meddela, att jag, för att ej borttaga
för mycken tid med upläsandet af ifrågavar:de lag, låtit trycka
nödigt antal exemplar häraf, till utdelning åt dem inom RiksStm,
som häraf vilja taga kännedom.
Då härvid den i denna motion åberopade Norrska lag aflemnades
till upläsning, begärdes motionen på bordet, hvarföre upläsningen
af berörde lag nu ansågs icke erforderlig.
Frih. Hjerta upläste vidare en sålydande motion:
Bland inrättningar, som sednare tid på ett berömvärdt sätt
bringat i gång uti vårt land, torde utan tvifvel, och utan jemförelse
förnämsta rummet intagas af Folkskolan med alla de framtidsfrön,
som den bär inom sitt sköte. Den är till sin idé, det hufvudsakligaste
medel till så väl befrämjande af det goda, som förekommande
af det onda i vår tid. Huruvida den i allmänhet inom fäderneslandet
realiserat denna idé, må andra afgöra; de omdömen
om saken man gemenligen får höra, äro emedlertid i detta afseende
ej särdeles lugnande. Inom min hembygd, Westergöthland,
vägar jag likväl försäkra, alt åtminstone ett ställe finnes, der, såvidt
menniskor kunna döma, sådant lyckats. Med den innerligaste
öfvertygelses värma, och utan att sky någon upoffring af det, som
vanligen plägar räknas till denna verldens högsta goda, har en man
222
Den 29 December
-
derstädes redan i åtskilliga år, arbetat på utfinnandet af sättet huru
denna idé möjligen må kunna realiseras, och Folkskolan dermed
upfylla sin höga bestämmelse. Med full säkerhet kan endast framliden
döma, huruvida han härvid fullkomligt lyckats; men säkert
är, att ingen, sorn sett Gr. Thorsten Rudenschölds handhafvande af
folkskolan inom Otterstads församling på Kållands ö af Skaraborgs
län, skall kunna neka, alt om folkskole-inrättningen för vårt land
skulle kunna hära några välsignelserika frukter, så måste den så
skötas, som under Gr. Rudenschölds vård derstädes sker. De för
vårt land egna förhållanden, beroende på dess hårda klimat, dess
glesa befolkning, denna befolknings torftighet, m. fl. omständigheter,
hvilka utgöra lika många i allmänhet såsom oöfvervinnerlige
ansedde svårigheter för folkskole-idéens genomförande, äro i Gr.
Rudenschölds folkskoleplan dels lyckligen öfvervunne, dels betydligen
lindrade,' och detta genom medel, som alla äro praktiskt bepröfvade
och befunne användbara. De fördelaktigaste vittnesbörd äro
äfven häröfver afgifna. Enskilde män hvilka dels af eget nit för
saken, dels ock af Skara Domkapitel härtill förordnade, på ort och
ställe tagit den i betraktande, hafva meddelat sådana vitsord, så i
tal som skrift. Biskop och Konsistorium i Skara stift har tillika
hos K. M. förordat Gr. Rudenschölds underd. ansökan om anslag,
af allmänna medel för att fortsätta sin skolverksamhet. Detta anslag
har ock blifvit beviljadt, att under fem år, räknadt från 1854,
årligen utgå med 800 R:dr b:ko af den s. k. Filénska fonden till
folkundervisningens befrämjande. Gr. Rudenschöld har härvid förpligtat
sig, samt Biskop och Konsistorium tillstyrkt och varmt förordat,
att han tillika emot särskild rese-ersättning skall vara de
församlingar, som sådant äska, behjelplig vid ordnandet af deras
skolväsende, i enlighet med den af honom upfunna metboden,
hvartill ock anslag begärts och tillstyrkts, men ej blifvit beviljadt,
sannolikt af brist på till detta ändamål förhandenvarande medel.
Bestridandet af dessa kostnader lära sålunda vara öfverlemnadt åt
församlingarne sjelfva. Flere Ordhden i Skolstyrelser hafva ock
tillkännagifvit sin önskan alt i deras Församlingar få införd nämnde
folkskolemethod. Då emellertid menigheterne, i allmänhet hafva
svårt att åsämjas om anskaffande af nödige medel till nya utgifter,
särdeles i hvad som rör skolan, om hvars vigt och behöflighet de
ännu ej vnnnit fullständig klarhet, är skäl frukta det endast högst
få, om ens några församlingar skola komma i åtnjutande af Gr.
Rudenschölds personliga handledning vid ordnandet af denna vigtiga
angelägenhet, om ej Staten äfven härvid med understöd af allmänna
medel mellankommer.
Vårt samhälles framtid beror på huruvida Folkskolan skall
kunna upfylla sin bestämmelse eller ej; våra förromnämnde egendomliga
lokalförhållanden äro häremot väsendtliga hinder. Den man,
som, efter arbete och sträfvanden, hvarom den icke kan göra sig föreställning,
som ej vid sådana lagt hand, lyckligast öfvervunnit dessa
hinder, är nu kommen till den ålder, att om ej frukterne af hans
ädla bemödanden skola gå förlorade, han med det snaraste bör sättas
_ i tillfälle att med sin dyrköpta erfarenhet gagna. Af sådana
Den 29 December.
223
skäl vågar jag föreslå, att en summa penningar måtte anslås såsom
ersättning för de resor, som Gr. Rudenschöld i och för meddelande
af handledning vid införande af sin folkskolemethod i andra förI
samlingar, på deras reqvisition kommer att företaga. Härvid torde
i honom böra tillerkännas rättighet att beräkna dagtraktamente å 1
I R:dr 16 sk. b:ko och skjuts efter två hästar, på det han måtte
vara i tillfälle att pä sådana resor medhafva någon af de inom
Otterstads församling npöfvade s. k. roteskolmästare, om han så
nödigt aktar. Sålunda beräknadt och med afseende, derpå, att minsta
delen af tiden åtginge till sjelfva resan, och mesta delen under
vistande på de ställen, derifrån reqvisitionerne utgått, borde en
summa af 800 R:dr b:ko per året vara fullt tillräcklig, hvilken
summa jag härmedelst vågar vördsammast hemställa måtte anslås
att antingen å extra slatsregleringen, eller af besparingarne ä folkskolemedlen
få i mån af. behof och mot redovisningsskyldighet
lill ofvannämnde ändamål utgå, samt, om denna min hemställan bifalles,
att R. St:r måtte hos K. M. i underddigt anhålla, att nådigt
cirkulär till Domkapitlen må varda utfärdad! om meddelande till
vederbör:de Skolstyrelser af kännedom om sålunda beredt tillfälle
till ordnande af ifrågavartde folkskolemethod inom deras församlingar.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utsk. får
jag anhålla.
Begärdes på bordet.
Hr af Dalström, Gustaf Jakob, upläste följande motion:
Genom nåd. Kungörelse af d. 23 Augusti 1851 har K. M.
på R. St:rs .derom gjorda underd. framställning i afseende på behandlingen
af Besvärsmål, som från Gottland i HofRäft fullföljas, i
nåder stadgat, att dylika till kommunikation utstälda mål skulle få
till K. Befhtde öfversändas, för att efter anslag parterna tillhandahållas,
med skyldighet för K. Befh:de, att ej allenast ombesörja anslag
utan ock i öfrigt tillse målens fortgång. Genom dessa föreskrifter,
alldeles egna för Gottlands län, häfva skyldigheter, helt och hållet
främmande för hans vederlikar i öfriga länen, blifvit ålagde
Lands-Sekreteraren, som ock med framställning af detta förhållande,
och då denna tillökning i de förut nog trägna göromålen påfordrade
särskildt biträde, hos K. M. i underd:het sökt någon ersättning
derför; men hvilken ansökan icke lyckats vinna Nådig npmärksamhet.
Då emellertid onekligt är, att genom ifrågavar:de för
Gottlands län särskildta stadgande, en icke obetydlig expedition,
hvarmed ingen af Lands-Sekret. i de öfriga länen besväras, blifvit
ålagdt Lands-Sekret. i det mig nådigst anförtrodde län, utan att
någon ersättning derföre kan, i brist af stadgande i nu gällande
expeditions-taxa, parterna påföras; då allmänt kändt är att Landtstats-tjenstemännens
lönevilkor i Gottlands län äro bland de minsta
i riket, hvilket ock föranledt R. St:r, att för- omkring 25 år sedan
bevilja Lands-Kamereraren en lönetillökning af 300 R:dr b.ko;
samt då de tillökade göromål, som nu drabbat Lands-Sekret. i lä
-
224
Den 29 D ecembc r.
net, blifvit honom ålagde i följd af R. Stms derom gjorda begäran,
anser jag en skyldig omvårdnad om underhafvande tjenstemäns
bestånd fordra, att hos R. H. St. vördsamt föreslå, att såsom ersättning
för det biträde LandsSekret. måste förskaffa sig för fullgö
randet
af det honom särskildt ålagda besvär med enskildta parters
besvärshandlingar, måtte beviljas ett årligt anslag af 300 R:dr b:ko
att från 1852 års början utgå. Till denna min vördsamma framställning
linner jag ytterligare skäl i K. M:s nåd. propos. om Statsverkets
tillstånd och behof, hvaruti någon lönetillökning för LandsSekret.
i Gottlands län icke är föreslagen, utan att, såsom i öfriga
län, endast en Läns-Notarie med lön tillkommer; en befattning,
hufvudsakligen såsom en person en second för Lands-Sekret. då
denne sjuknar, eller då göromål, aflägsna från Landskansliet, måste
handläggas.
Begärdes på bordet.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar, upläsle 2:ne motioner
af följande innehåll:
I :o.
Hvarje Svensk man bör vara och, jag hoppas det, äfven är
Sveriges Konung tacksam för det förslag till en förändrad bränvinslagstiftning,
som R. St. fått till sin vidare behandling emottaga.
Detta förslags antagande skall otvifvelaktig! medföra välgörande verkningar.
Dä likväl detsamma hufvudsakligen afser minskad tillverkning
af och ökadt pris pä bränvinet, men jag hyser den mening,
att i jemnbredd med åtgärder i sådan syftning äfven andra
böra vidtagas, för att i möjligaste måtto förekomma omättligt
bränvinssupande, anser jag för en medborgerlig pligt att i detta
afseende uttala min enskilda åsigt, den må sedermera gälla hvad
den kan. Begäret efter bränvin synes mig böra betraktas som en
sjukdom och den svåraste vi hafva af alla att bekämpa, och liksom
man lyckats alt genom skyddskoppor förhindra smittkoppornas härjningar,
bör man, enl. mitt förmenande, såsom skydd för fyllerisjukdomen
försöka att så småningom på nationen inympa begär efter
något annat mindre skadligt njutningsmedel, för att såmedelst
undantränga det skadligaste af alla, — bränvinet. Jag kan icke
föreställa mig och det kan icke skäligen förväntas att den bränvinssupande
allmänheten skall till dryck åtnöja sig med endast
vatten. Derföre och så länge icke något surrogat för bränvinet,
hvartill det såsom ganska sundt vitsordade Uaijerska Ölet otvifvelaktig!
lämpar sig bäst, blifver till billigt pris för allmänheten tillgängligt,
tror jag ej att bränvinssupaudel i fullt önskvärd mån aftager.
Det har t. o. m. blifvit sagdt, att bränvinets fördyrande
skulle göra det ännu smakligare och att således föga vore på sådan
väg att vinna. Om än någon sanning ligger deruti att en varas
dyrhet kan göra den begärligare, hörer sådant likväl till undantagen
och i afseende på bränvinet bör man med någorlunda visshet kunna
antaga
Den 29 December.
225
antaga att fördyrandet skall i icke obetydlig mån minska förbrukningen.
Men om en sup bränvin hädanefter kommer att kosta
dubbelt mot hittills, är dock föga sannolikt att bränvinssupandet
blir derigenom hälften mindre; och blefve än förhållandet sådant,
hade man ändock icke hunnit målet närmare än till hälften, eller
i vidsträcktare mån förekommit fyllerilasten, än att drinkare som nu
stundom trälfas medvetslöse, då skulle återfinnas halffulla.
En af de åtgärder, som, i sammanhang med de af Kongl.
Maj:t föreslagna och med hvad som på öfvertygelsens väg kan vinnas,
hvaraf f. n. myckel är att hoppas, borde verksamt bidraga lill förminskande
af bruket eller åtminstone missbruket af bränvin, vore
att befordra anläggande af Ölbryggerier, hvarifrån s. k. Baijerskl
Öl af god beskaffenhet ständigt hålles allmänheten för
godt pris tillhanda. Emellertid och för att öfverflytta, om jag så
får säga, allmänhetens smak från bränvin på öl, erfordras ovilkorligen
alt en flerdubbelt större qvantitet af detta sednare skall kunna
erhållas till billigare pris än jumfrumåltet af det förra, äfvensom
att öl finnes på nära håll inom kommunerne tillgängligt, men ingendera
låter sig göra utan Statens mellankomst, då ölbryggningen
är en hos oss föga ändamålsenligt och endast undantagsvis i stort
drifven handtering, hvilken lemnad uteslutonde åt den enskilda företagsamheten,
omöjligen kan för närvarande och innan ölkonsumlionen
blifvit mera allmän, lemna en god vara till lågt pris. Jag
får derföre vördsamt föreslå:
att af den inkomst, sorn i följd af en högre beskattning
å bränvinstillverkningen, hädanefter kan komma att inflyta,
ett så stort belopp, som kan anses för ändamålet erforderligt,
mätte af R. St. ställas till K. M:s disposition, för att
användas, — dels till reseunderstöd och arfvoden åt
personer, som finnas villige och lämplige att utrikes inhemta
kännedom om och sedermera inom riket meddela
undervisning uti Olbryggerikonslen efter Baijersk method,
— dels till förlagslån pä lämpliga vilkor åt landtbrukare,
som vilja anlägga och drifva llaijerska Ölbryggerier,
— dels och hufvudsakligen lill prcemier att årligen tills
vidare tilldelas de ägare eller arrendatorer af sådane bryggerier,
vare sig i stad eller på landet, hvilka behörigen
styrka sig hafva, under nästföregående året, på från hvarandra
ej alltför långt aflägsna försäljningsställen inom ett
visst efter bryggeriets tillverkningsförmåga lämpadt område
deromkring, ständigt tillhandahållit allmänheten öl af god
beskaffenhet till ett pris, som för en flerfaldigt större qvantitet
öl varit lägre än gångbara priset på en viss mindre
qvantitet bränvin.
Om ändamålsenliga åtgärder i sådan eller likartad syftning
vidtagas samtidigt med bränvinstillverkningens högre beskattning, är
jag fullkomligt, öfvertygad, att den tidpunkt icke skall vara serdeles
aflägsen, då bränvinssupandet aftagit, allmänheten i samma mån
2 H. 15
226
Oen 29 December.
kommit sig i vana att förtära öl, samt denna vana öfvergått till
sådant behof och ölkonsumtionen i följd deraf så tilltagit, att ölbryggerier,
äfven å landet, kunna utan understöd bära sig sjelfva
samt kontrollen å varans beskaffenhet och pris öfverlåtas ät blotta
täflan enskilde emellan. Då skall ock en icke obetydlig qvantitet
spanmäl användas i bryggpannan i st. f. i bränvinspannan, och nationen
skall välsigna Konung och Ständer, som fört den på en ny
bana, ledande till moralisk, sanitär och ekonomisk förbättring.
2:o.
Bland samhällsnyttiga anstalter inom lmfvudstaden är väl ingen,
sorn har ett ädlare sylte, ingen som bättre upfyller sitt ändamål,
än Prins Carls upfostvings- inrdttning för fattiga och
vanvårdade barn. Också har den enskilda gifmildheten frikostigt
bidragit till denna Inrättnings uprätlhållande och utvidgade verksamhet,
men tillgångarne motsvara ändock icke behofvet. Det vore
således värdigt R. St. att äfven räcka en hjelpsam hand ät denna
välgörenhetsinrättning, som deraf ovedersägligen gjort sig förtjent.
Häremot kan visserligen invändas, att Statens medel, behöfliga för
så många andra mera allmänna föremål, icke böra tagas i anspråk
för ifrågavande upfostringsanslalt, hufvudsakligen lill gagn endast
för hufvudstaden och hörande lill antalet af sådane fromma stiftelser,
som hittills blott undantagsvis af Staten omhuldats. Men detta
skäl bortfaller helt och hållet om R. St., på sätt jag vördsamt vågar
föreslå, ville medgifva och för ändamålet anvisa en serskild ny
beskattning, alt utgöras af hvarje i Stockholm mantalsskrifven
ägare af hundkreatur. Jag förutser att ifrågasättandet af en
sådan beskattning skall, ehuru en dylik blifvit införd och befunnits
lämplig i mer än en utrikes stad, här af mången mötas med klander,
men detta kan icke förmå mig all lilIbakahålla föreslåendet
deraf, enär den af hvarje opartisk måste erkännas vara både nyttig
och billig. Nyttig, emedan den bör hafva lill följd, dels en säker
kontroll att icke, såsom förhållandet under den bland hundkreaturen
härstädes nyligen gängse farsot varit och sannolikt, fast i mindre
grad, ännu är, en stor mängd hundar utan ägare och således
utan tillsyn och vård kringströfva på stadens gator, dels att det (ill
några tusende upgående antalet af härvarande i allmänhet mindre
behöfliga hundar, lill hvilkas uppehälle åtgår en icke obetydlig qvantitet
födoämnen, som eljest kunde komma fatliga till godo, möjligen
komrae alt i någon mån minskas; — samt billig, då i betraktande
tages, att hundar i städer, der de icke, såsom på landet,
kunna hållas inom ägarens område, för invånarne i allmänhet äro
mer och mindre besvärliga och förorsaka olägenheter, som det hvarken
är nödigt eller tillständigt att närmare angifva, men hvilka
utgöra åtminstone grannlagenhetsskäl för deras ägare att, genom en
lindrig afgift till något för stadssamhället nyttigt ändamål, godtgöra
sina favoriters förseelser. För öfrigt föreställer jag mig att de i så
många hänseende värdefulla hundarne skola blifva det ännu mer,
då de, såsom beskattade, kunde bereda sina ägare ett måhända eljest
obegagnadt tillfälle till välgörenhet mot värnlösa medmenniskor.
Den 29 December.
227
För vinnande af ofvanantydda Ivärme ga gnetig a ändamål
vågar jag alltså till R. St:rs bepröfvande vördsamt föreslå:
alt hvarje hundkreatur, som äges af i Stockholm mantalsskrifven
person, måtte beläggas med årlig skatt af 2
R:dr b:ko eller något annat tilläfventyrs lämpligare belopp,
att från och med år 1855 af ägaren utgöras; att den deraf
efter godtgörelse af kostnader och besvär för upbörd och
kontroll, hvilken sednare lämpligen borde åligga polis-styrelsen,
blifvande behållna inkomsten måtte anslås såsom
understöd till Prins Carls Upfostrings-Inrättning för fattiga
och vanvårdade barn; samt att R. St., i händelse af bifall
härtill, måtte hos K. M. i nndihet anhålla om nådigt anbefallande
af de verkslällighetsåtgärder, som knnde finnas erforderliga.
Hvad sålunda för Stockholm föreslagits borde följdriktigt utsträckas
(ill alla öfriga städer i riket, och får jag i sådant afseende
vördsamt hemställa om tillämpning äfven på dem af ofvanstående
förslag, med den förändring likväl, att den behållna
skatteinkomsten finge länsvis användas såsom bidrag lill inrättande
och uprälthållande af en för hvarje läns städer
gemensam Upfostrings-Inrättning för fattiga och vanvårdade
hain, och, eler sådan anstalt icke kunde genast åstadkommas,
till grundläggande af en fond för lillvägabringande
deraf framdeles.
Dessa motioner begärdes pä bordet.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron, upläste en sålydande
motion:
Ehuru den motion, jag nu går att väcka, är af enskild beskaffenhet,
har jag likväl ansett mig böra fästa R. St:rs synnerliga
upmärksamhet derå, emedan den har till ändamål alt bereda 2:ne
vid f. d. Magazins-Deparhlet anställde Tjenstemän godtgörelse för
det oförskyldla, men högst kännbara lidande, som dem tillskyndats
derigenom, att R. St:rs, rörande desse Tjenstemän, vid sednaste
Riksdag fattade beslut blifvit tillämpadt på ett sätt, alldeles motsatt
det, som R. St:r åsyftat.
Uppå underd. Förslag af K. Stals-kont. har K. M. genom nåd.
Bref af d. 19 Oktober 1850, funnit godt fastställa en förändrad
organisation af nämnde Embetsverk, jemte ny lönereglering för
personalen derstädes, men tillika, hvad angick den i sammanhang
med det underd. Förslaget väckta frågan om indragning af Magazins-Depart:tet.
hvars samtlige Tjenstemän innehade sina befattningar
på grund af Constitutorialer, samt om användande derefter af
den för detta Departement anslagna aflöning i och för berörda löne-reglering,
uttryckligen förklarat, såsom orden lyda: ”att i afbi”dan
på R. St:rs beslut och intilldess Vi derom vidare förordnat,
”någon förändring med Magazins-Depart:tets Embets- och Tjenste
15*
-
228
Den 29 December
”män samt Vaktbetjening, jemte deras atlönings-anslag icke bör
”ega ram.”
Sedan K. M. genom detta nådiga förklarande alltså medgifvit,
det frågan om indragningen af Magazins-Depart:tet finge blifva beroende
af R. St:rs beslut derom, sä att denna indragning följaktligen
kunde allenast, för den händelse att R. St:r dertill biföl le,
men icke eljest, fä af Statskont. verkställas, efter det K. M. derom
förorduat; så behagade K. Äl., uti Dess tili Rikets år 1850 församlade
Ständer aflåtna nåd. propos:n ang:de Stats-Verkets tillstånd
och behof, föreslå, att det till aflöning för Magazins-Deparhtet pä
allmänna indragnings-staten upförda anslag af 6,442 R:dr mätte få
till stats-anslaget för Stats-kont. öfverföras.
Uti den skrifvelse af d. 20 Augusti 1851,,R. Sl:r till K. M.
i underddiet aflålit, rörande de af Ständerna vid regleringen af RiksStatens
7:de hufvud-titel fattade beslut, anmälde R. St., beträffande
Stats-kont., hurusom de ansett icke fullt lämpligt, alt en definitiv
reglering af Stats-kont. då verkställdes till bestämdt antal Tjenstemän,
fördelade till vissa bestämda befattningar och med en förhöjning
i lönevilkor, som R. St. icke godkändt, men att likväl R. St.
insäge nödvändigheten deraf, alt de medel, som erfordrades för
ärendernas oafbrulna gång, måste finnas till K. M:s nåd. disposition
samt någon inskränkning uti hvad K. M. härtill funnit nödigt, ej
borde ega rum, så vida sådant kunde ske, inom de för ändamålet,
hittills afsedda tillgångar; och förklarade derföre R. St., att, enär
dessa tillgångar, deribland inberäknadt det för Allmänna Magazinskont:s
Tjenstemän på Allmänna Indragnings-Stateu upförda anslag,
6,442 R:dr, upginge till en sammanräknad summa af 50,091 R:dr
16 sk., som öfversköte det för Stats-kont. efter dess nya organisation
erforderliga belopp, 46,170 R:dr 32 sk. med 3,920 Rdr 32
sk., så ”anse R. St. sin åtgärd f. n. böra inskränka sig till att med”gifva
fortfarande användandet af så stor del af det på Allmänna
”Indragnings-Staten för under Stats-kont. hörande Allmänna Maga”zins-kont.
anslagna belopp, som, enl. förestående beräkning, till
”Stats-kont:s aflöning erfordras utöfver andra i detta afseende an”vända
eller upgifna tillgångar”; och yttrade R. St. vidare i en
oafbruten fortsättning, såsom orden lyda: ”Då hela detta belopp nu
”utgör 6,442 R:dr, men öfverskottet i tillgångar 3,920 R:dr 32 sk.
”upgår således den för nyssnämnda behof erforderliga summan till
”2,521 R:dr 16 sk., hvilken dock ej blifver disponibel förr än i
”den mån nu vid Allmänna Magazins-kont. anställde Tjenstemän
”från sina innehafvande befattningar afgålt och de öfverskjutande
”3,920 R:dr 32 sk. till Stats-Verket hunnit besparas”; och hafva
R. St. vidare i samma skrifvelse förklarat, att de, såsom orden
lyda: ”utan att antaga E. K. M:s nåd. propos., i hvad den angår
”Stats-kont:s lönereglering, medgifvit, att E. K. M. af de på Alllmänna
Indragnings-Stalen f. n. till aflöning åt Tjenstemännen vid
”Allmänna Magazins-kont. anvisade 6,442 R:dr, sedan 3,920 R:dr
”32 sk. deraf kunnat efter afgående Tjenstemän Siats-Verket besparas,
må ega att tills vidare för de till Stats-kont:s handlägg
-
Den 29 December.
229
”ning hörande ärendens oafbrutna gång använda återstående i mån
”af afgång disponibla blifvande 2,521 R:dr 16 sk.”
Hvad R. St. sålunda beslutat, behagade K. M., tillika med öf
riga
af R. St. vid regleringen af 7:de hufvud-tit:n fattade beslut,
uti nåd. Bref af d. 17 September 1851 meddela Stats-kont. till
kännedom och behörig efterrättelse.
Genom den här ofvan till innehållet ordagrannt citerade underd.
skrifvelsen af d. 20 Augusti 1851 hafva R. St.t, så vidt jag
förslår, tydligen uttryckt sin vilja vara, alt Sl.ats-kont:s lönereglering
ej skulle ske på de vid Magazins-kont. anställde Tjenstemännens
bekostnad genom deras skiljande från de af dem vid samma
kontor innehafvande löneförmåner, utan deremot på det sätt, alt
desse Tjenstemäns löneinkomster för regleringens bringande till
verkställighet finge användas, endast, såsom det uti den underd.
skrifvelsen heter: man af afgång”, hvilket uttryck, enl. min
upfaltning, måste betyda detsamma, som i den mån de vid Magazins-kont.
anställde Tjenstemän, vare sig genom döden, öfverflyttning
på pensions-slat, befordran till andra tjensler, eller på egen
begäran, från sina der innehafvande tjensler afgingo.
Vid tillämpningen af R. St:rs ifråga vande beslut har detsamma
dock erhållit en alldeles motsatt uttydning, ty, sedan de 3:ne
äldste Embets- och Tjenstemännen vid Magazins-kont. på pensionsslat
öfverflyttats och deras löneförmåner såmedelst blifvit för löneregleringen
disponibla, hafva Magazins-kontis återstående fyra yngre
Tjenstemän, hvilkas löneförmåner endast successivt, eller, såsom
det uti R. Sl:rs underderd. skrifvelse heter: mån of afgång”,
för löneregleringen skulle fä användas, i December månad 1851
blifvit af K. Stats-kont. förständigade att deras tjenstgöring med årets
slut komme att uphöra vid Magazins-kont., emedan deras aflöning
behöfdes lör att bringa Stats-kont:s löne-reglering till fullbordan.
Om ock en så beskaffad åtgärd kunde vara utan betydelse för
tvenne bland dessa Tjenstemän, af hvilka den ene öfverflytlades
till motsvarande befallning på Statskont:s nya stat, och den andre,
hvilken innehaft tjernsten kortaste tiden, var ogift och egde en för
hans lefnadsbehof tillräcklig enskild förmögenhet, blef åtgärden deremot
så mycket mera menlig och tryckande för de (vänne öfrige,
som desse voro obemedlade och familjefäder samt, i förlitande derpå,
att de löneinkomster, som de innehaft, den ene i mer än 16
år och den andre nära 15 år, ej skulle kunna dem fråntagas, hade
beräknat dessa inkomster såsom en säker tillgång för sin och
sina familjers bergning, samt genom förlusten deraf skulle komma
alt till sin välfärd lida en väsendtlig skada.
Visserligen hafva dessa tvänne vid f. d. Magazins-Depart:tet
anställde Tjenstemän, kanslisten Anton Ekman och Kammarskrifvaren
Carl Angust Forsberg, genom nåd. Bref af d. 22 Maj 1852
blifvit för det året tillagde en gratifikation, motsvarande löne-inkomslens
belopp med 438 R:dr b:ko för hvardera, men deremot
har K. M. uti nåd. Bref af d. 3 Juni 1853 lemnat utan afseende
bemälde Tjenstemäns underd. ansökning om tillgodonjutande af en
lika beskaffad gratifikation för innevar:de år.
230
Den 29 December.
Vid sådant förhållande och då jag är fullt förvissad, alt R.
Sl:s afsigt ingalunda varit att löneregleringen för Slaiskont. skulle
få medföra någon förlust för de Magasins-kont:s Tjenstemän, hvilka,
såsom förhållandet är med Kanslisten Ekman och Kammarskrifvaren
Forsberg, varit under en lång följd af år i Kontorets tjenst anställde,
medelst constitutorialer på fullkomligt enahanda sätt, som de Kontrs \
Embels- och Tjenstemän, hvilka R. St. förklarat vara berättigade \
att på Pensions-slat öfverflyttas, då de upnålt den för pensions åtnjutande
af Staten bestämda ålder, anser jag mig böra vördsamt
föreslå, alt R. St. måtte förklara Kanslisten Ekman och Kammaskrifvaren
Forsberg berättigade ali få från och med innevarande 1853
års början utbekomma och på Allmänna Indragningsstaten upföras
till åtnjutande af ett, deras i f. d. Magasinskon!, innehafda ofvannämnda
aflöning motsvarande belopp, intilldess de genom fullmagt '
å annan Statens tjenst erhålla lika stor löne-inkomst. .
Jag anhåller, alt denna motion måtte varda med öfrige RiksStm
kommunicerad och lill StatsUtsk. remitterad.
Begärdes på bordet, hvarjemte Hr Westerstrand, Fehr,
förklarade sig till alla delar biträda denna motion.
Uplästes en af Ilr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, inlemnad
sålydande motion:
Uti en fråga, som tyckes befinna sig i den fördelaktiga ställning,
alt både Regering och folk derom äro ense, synes det icke
böra vara omöjligt att förlika intressena och förena meningarna äfven
inom represeulationen, ehuru denna olyckligtvis fortfar att vara
splittrad i fyra Stånd. En sådan fråga är den s. k Bränvinsfrågan.
Troligen har i intet lagstiftningsärende en mera aktningsvärd och
enhällig opinion, i och genom sin egen sanning och styrka, utan
tillhjelp af andra eljest ej så sällan anlitade agitationsmedel, både
verkat och framträdt. Från alla landsändar hafva petitioner i hundradetal
ingått, varmt förordande en så beskaffad förändring uti
denna del af lagstiftningen, att det förstörande onda, som bränvinet
i moraliskt, fysiskt och ekonomiskt hänseende åstadkommer må kunna
hämmas, om ej helt och hållet tillintetgöras. Uti sitt tal från thronen
har Konungen med ädel värme upmanat Ständerna att vidtaga
åtgärder för att tillvägabringa en till detta ändamål syftande reform
och derigenom ”gä Konungens faderliga afsigter till mötes.” Tvisten
i frågan är således flyttad frän punkten ”huruvida” och inskränker
sig lill ”pä hvad sätt”? H. M:s Regering har likväl i detta hänseende
framlagt ett förslag, hvilket beklagligen föga synes vära egnadt, i
hvarken att lugna den oro för framtiden, som i denna fråga bemägtigat
sig sinnena, eller tillfredsställa fordringarna hos alla uplysta i
och länkande medborgare på en genomgripande reform deruti,
eller slutligen att leda till det af alla dessa åsyftade ändamålet att
inskränka bränvinstdlverkningen och så ansenligt fördyra varan,
ali bränvinsförläringen eller superiet derigenom komme att i någon
märkbar mån minskas. Enl. upgifl i Regeringens egen propos. utgjorde
år 1851 antalet af s. k. husbehofsbiänningspannor till den
Den 29 December.
231
pannerymd Regeringen föreslår såsom maximum, det betydliga antalet
af 34,474. Endast med dessa skulle, likaledes enl. propos:ns
beräkning af 1220 kannors tillverkning med hvardera under en lill
två månader inskränkt bränningslid, en qvantitet af 42 milkr 258,280
kannor bränvin kunna produceras endast till husbehof, hvilket val
ändå mäste anses alltför öfverdrifvet, då det utgör mer än 13 kannor
för hvarje individ i landel, ilian och med spenbarnet t. o. m.
80-åringen. Lägges nu härtill den produkt, som skulle kunna under
samma tid tillverkas af de, enl. Hr Hagelstams beräkning, nu
befintliga 430 ångaparaterna, eller efter omkr. 10,000 k:r med
hvardera under två månaders bränningslid, minst 5 milkr k:r,
hvrlka skulle vara beräknade för bränvinssuparena utom hus, så befarar
jag att bränvinsfloden komme alt öfversvämma ungefär lill lika
förderf som under närvaride förhållanden, oaktadt, enl. Regeringens
kalkyl, kannan bränvin i dyra är skulle komma att gälla 1 R:dr 11>
sk. och i goda är 1 R:dr 4 sk. b:ko, och således priset pä en jumfru
eller sup bränvin ökas med 2 till 3 styfver.
Utvägen att ernå det önskvärda oell af alla önskade målet torde
följaktligen böra sökas efter en annan method. Enl. min tanka
finnes denna förnämligast genom en lika och hög skatt, så att det
under ingen förevändning kan blifva en vinstgifvande industri att
bränna lill s. k. husbehof. Jag vill derföre pä intet sätt föreslå något
förbud mot den s. k. hnsbehofsbränningen: jag vill endast att
den icke skall upmuntras eller privilegieras med lägre skatt än annan
bränning, utan att den skall återgå till sin första bestämmelse,
att enhvar bonde, som sådant önskar, fortfarande må hafva rätt att
bränna för behofvet inom sitt hushåll, men deremot icke skall, genom
en låg skatt, frestas alt bränna till afsalu. Resultatet af en
lagstiftning i denna rigtning blefve troligen, att de aldraflesta husbehofsbrännerier
sjelfvilligt nedlades och att tillverkningen kommo
att hufvudsakligen bedrifvas fabriksmessigt. Och just detta är det
som jag önskar. För det första skulle det troligen inskränka tillverkningsqvantiteten.
Ty med en bränningslid af två månader, kunde
antalet af fabriker mer än åttadubblas innan man erhölle en så stor
qvantitet bränvin, som, efter Regeringens förslag, kunde åstadkommas
endast med det nu befintliga antal husbehofspannor. Men då
det icke är i någon mån sannolikt att antalet ångbrännerier skulle
i sä stor skala tillökas, ulan snarare att handteringen koncentrerades
på färre händer blefve tillika resultatet att vi, efter någon lid,
här likasom i Norge, Danmark och Preussen, erhölle ett färre antal
större Fabriker. För det andra blefve det först dä möjligt både
att tillförlitligt kontrollera och till vederbörlig höjd beskatta denna
näringsgren.
På detta sätt skulle tvifvelsutan den förderfliga husbehofsbränningen
snart helt och hållet försvinna. Regeringen erkänner sjelf
i sin propos. alt husbehofsbränningen gifver den ”minsta och sämsta
”produkten, både af sjelfva varan och alfallet, samt fordrar största
”qvantiteten bränsle och arbete,” äfvensom att denna näringsgren
äfven under den nuvarande låga beskattningen, endast på de sednaste
8 åren nedgått från 55,043 till 34,474 pannor eller med öfver
23 a
Den 29 December.
20,000 stycken. För min del drager jemväl jag deraf den slutsats,
att hvarje klok jordbrukare redan anser husbehofsbränningen medföra
en ekonomisk förlust, äfven med en lägre beskattning. Men
just derföre kan jag icke föreställa mig att någon alltförstor ”varsamhet”
här är af nöden vid en förändring, eller att motståndet
hos pl mali telen af förståndiga jordbrukare skulle blifva af särdeles \
betydenhet, om lagstiftningen bidroge att borttaga den falska frestelse
till vinst, som ännu qvarhåller bränvinstillverkningen med husbehofspannor,
och derigenom lyckades att hos ännu flera skingra den
fördom eller villfarelse, att brånvinsbränningen utgör en fördel för
jordbruket. Denna föreställning härleder sig från helt andra förhållanden,
både i afseende på tekniken af tillverkningen och formen
för dess beskattning. Men då, såsom det vill synas, en sådan fördom
ännu lärer existera hos Sveriges allmoge, så vidt denna representeras
vid Riksdagen, vore det visserligen önskligt om, i st. f. alt
förespegla BondeSt. en skenfager men högst problematisk fördel,
man kunnat utfinna ett medel att gifva jordbruket någon verklig
ersättning för den förmenta upoffringen, genom minskandet af de
flera skattebördor, som i och för sig sjelfva alllförmycket betunga
dessa. Men äfven utan en sådan ersättning belviflar jag ej att BondeSt.
skolat fast heldre gå K. M:s faderliga afsigter till mötes, om
Regeringens propos. upställt en allmän frihet såsomprincip, med
lika rätt för alla och ulan något försök att gå en medelväg, som
långt ifrån att tillfredsställa någon, tvärtom gör alla misslynta och
BondeSt. allramest, emedan det misstror afsigten vara sådan den
angifves, eller att åt husbehofsbränningen reservera någon vinst.
Efter dessa allmänna anmärkmr tager jag mig friheten föreslå:
l:o att bränvinsbrännings-rättigheten, jemte det den skiljes
från Sin natur att vara ett privilegium för jorden, blir lika
fri sorn hvarje annan näringsgren;
2:o att skatten bestämmes lill 16 sk. b:ko per kanna,
lika för allt bränvin som bräunes;
3:0 att bränningstiden iuskränkes till 2 månader om
året, och
4:o att den nya bränvinsbrännings-författningen må vinna
tillämpning från och med härnäst följande bränningsår.
I afseende på beskattningsmethoden för s. k. fabriksbränning
hyser jag åtskilliga betänkligheter vid antagandet af mäskekarens
rymd, såsom grund derför. För det första medför detta den olägenheten
alt, då det råämne, som skrymmer minst, men gifver
största produkten, naturligtvis korarae att företrädesvis användas,
följden deraf blifver att till besparing af skatten, den båsta och stridaste
säden offras åt bränvinspannan, hvaremot sämre säd och potates
icke på delta sätt tillgodogöras. Likaledes följer häraf, att
bränvinsbrännaren anstränger alla sina bemödanden för att erhålla
den största qvantiteten bränvin, då skatten blir lika stor, ehvad han
producerar mer eller mindre; hvarförutan bränvinsbrännaren vederfares
den orättvisa alt få betala skatt äfven för misslyckade bränningar
eller s. k. underbränning. Slutligen bör anmärkas, att beskatt
-
Den 29 December.
233
ningen efter mäskekarens rymd kan gifva anledn. tilf betänkliga
underslef, derigenom alt mäskningen kan ske på annat ställe och i
andra kar än just de uti bränneriet befintliga, t. ex. för de många
utanför flera städer belägna större brännerier, hos stadens bryggare;
hvarefter mäsken kan föras ut till bränneriet för att der begagnas.
Om deremot den Norska beskatlnings-methoden kunde införas,
så alt skatt erlades för hvarje tillverkad kanna bränvin, blefve fördelarna
deraf, dels alt sämre rudimateria kunde företrädesvis användas-
till bränvinsbränning, hvarigenom en af de aldravigtigaste
invändningar, som man hört i BondeSl. mot husbehofsbrånningens
afskaffande, blefve undanröjd, dels att Staten verkligen kunde få
skatt för hvarje kanna bränvin som tillverkades, dels slutligen, att
bränvinsbrännaren icke af sitt eget interesse snart sagdt tvingades
att forcera bränningen.
Med denna method för beskattningen, hvilken naturligtvis förutsätter
dels husbehofsbränningens betydliga inskränkning, dels upgörande
af minimi-tabeller för tillverkningsqvanliteten med de olika
slagen redskap, blefve det dock nödigt alt, likasom i Norrige, konstituera
justerare, kontrollanter och öfverkontrollanter, hvilka så tillräckligt
aflönadcs, att de icke frestades att afvika från sin pligt;
under hvilken förutsättning det äfven kunde medgifvas fabrikanten
alt, i st. f. 2 månader, bränna i 6 månader, 12 limmar om dagen,
eller från kl. 6 om morgonen till 6 om aftonen, då bränneriet
skulle af vederbörande kontrollant tillstängas och det tillverkade
bränvinet för hvarje dag upmätas.
Med iakttagande af dessa hufvudgrunder för den nya bränvinslagstiftningen,
kan jag icke föreställa mig annat än att hufvudändamålet,
eller bränvinets inskränktare både tillverkning och förtäring
skulle vintras; hvarvid jag för min del vågar hysa det ringa
undseende för bränvinssuparen, att jag icke ens skulle beklaga om
bränvinet komme att kosta 2 R:dr b:ko kannan eller, efter den i
Regeringens propos. gjorda beräkningen, 2 sk. 8 runst. b:ko per
jumfru.
En annan sak, hvarom, förunderligt nog, alldeles icke handlas
i Regeringens propos., är frågan om förändrade föreskrifter angrde
försäljningen af bränvin. Detta torde dock för superiets hämmande
vara lika nödigt, som en förändrad lagstiftning för sjelfva
tillverkningen. Afven i della hänseende kan en god ledning hemtas
från den Norska lagstiftningen, som, bland annat, gör en betydlig
skillnad mellan rättigheten att försälja bränvin till iskänkning på
stället (krogrörelse), hvilken icke får ske utan i förening med mat,
och försäljning lill afhemtning, derför en minimi-qvantitet är bestämd.
Likaledes är det af högsta vigt, att den nya författningen
förebygger att icke, såsom nu, nästan hvarje salubod tillika kan vara
ett bränvinsmagasin, för att icke säga en krog. Detta synes i det
hela icke blifva omöjligt, såvida den qvantitet som, utom på hränVinsminuterings-ställen,
finge försäljas, bestämdes till ett, eller åtminstone
ett halft ankare, i stället för en kanna, som nu orimligtvis
utgör minimum för försäljning partivis.
234
Den 29 D e c e m b er.
Vidare borde upmärksamheten här fästas vid nödvändigheten
alt, om bränvinsmimiterings-afgiften anslås till kommunala behof,
den ål minstone icke, såsom här i hufvudstaden, snart, sagdt uteslutande
går till poliskassan och derigenom högst betydligt försvagar
kontrollen på krogarnas tillbörliga hållande inom skrankorna eller
möjligast största inskränkning; äfvensom det väl förtjenar att noga
öfvervägas, huruvida icke, för allt fall, dylika afgifter, heldre än att
ingå till socknens eller stadens enskilda kassa, borde tillflyta en länets
allmänna, och sedermera, i mån af behof, fördelas på kommunerna,
så att dessa åtminstone icke finge någon direkt fördel af det
inom hvardera af dem förlagda större antal krogar.
Jag anser likväl, i dessa hänseenden öfverflödigt att upslälla
några bestämda förslag, öfvertygad som jag är, alt det Särskildta
Utsk., till hvars behandling jag anhåller att detta anförande må hänvisas,
med lika mycken insigt som oväld och praktisk blick bedömer
detta vigtiga ärende i hela dess omfattning.
Remitterades till det för behandling af frågor rör:de bränvins
tillverkning och försäljning tillsatta serskildta Utskott.
Uplästes 2:ne jemväl af Ilr Dalman, Wilh. Fredr. Achates,
inlemnade motioner af följande lydelse:
1:0
Ett stadgande, som särskilda gånger föranledi och möjligen
ännu ytterligare kan komma att föranleda det obehöriga och chikanösa
ingrepp i den genom Handelsordn. d. 22 Dec. 1846 medgifna
frihet att lill salu hålla alla inhemska tillverkningar, dels af en dylik
åtgärd följande skada och förfång, finnes införd! i 1807 års s. k.
Lagsamling, under 9 § 1 Kap. H. B:n (pag. 287). Det består uti
ett stympadt excerpt af ett d. 19 Dec. 1759, till CoramerceColhm
atlåtel Kongl. Bref, innehållande, jemte föreskrift för handtverkare i
allmänhet, att hvar för sig teckna alla sina tillverkningar med egen
stämpel — hvilket kan vara oskyldigt nog och lända lill det gagn
alt skilja den duglige arbetarens arbete från den odugliges, — att
allt hvad med sådana märken ej finnes försedt och till salu anträffas,
bör vara konfiskation underkastadt.
Detta stadgande, hvilket tillkommit under Skrå-embetenas florerande,
till förekommande af förvexling mellan ”bönhasars och fuskares”
samt de resp. skrå-embelsmännens tillverkningar, hvarföre
den tiden äfventyret af konfiskation ansågs nödigt för alla varor,
derå stämpeln icke utvisade att de voro af mästare förfärdigade, har
dessutom, såvidt jag kunnat inhemta, aldrig varit, genom någon af
K. M:s Commerce-Colhm eller Öfver-Ståtlnre-Emb. utfärdad kungörelse
till allmänhetens efterrättelse promulgeradt, innan det, 50 år
efteråt, infördes i den samling af Författningar och Stadgar, hvilken
på K. M:s nåd. befallning utgafs, hvarföre det i sjelfva verket aldrig
kan anses hafva haft kraft och verkan såsom lag.
Då emedlertid, såsom jag förut omnämnt, ofvanomförmälde K.
Bref ännu af fåkunniga eller kitsliga åklagare åberopas såsom an
-
Den 29 December.
235
ledning till afredande af medborgares egendom samt påståenden om
dess konfiskation, och slutligen, när dessa åtgärder af Domstolarna
ogillas, lill skydd mot ansvar för den begångna olagligheten, har
jag trott mig böra föreslå, att R. St. må uti underd. skrifvelse hos
K. M. anhålla, alt K. M. måtte i nåder gifva vederbörande myndigheter
tillkänna, att högstberörde K. Bref uphört alt vara gällande.
Jag anhåller att denna min motion måtte remitteras till Ekon.Ulsk.
2:o
Uti den, på K. M:s nåd. befallning, år 1807 utgifna Samling
af Författningar och stadgar finnes, bland flera andra numera olämpliga
föreskrifter, äfven intagen en K. Kungörelse af d. 17 Mars
J7S0, enl. hvilken ”den Civile Embetsman med Konungens Nådiga
”Fullmakt, som, utan underdånigt anmälande hos K. M. och afbi”dande
af dess Nådiga tillstånd, begifver sig utom Riksgränsen, och
”på utrikes ort öfver fyra eller högst fern dagar, förblifver, skall
”vara sin innehafvande tjenst förlustig.”
Detta stadgande har uppenbarligen afsett hell andra förhållanden
än dem, som, efter den närvarande lifliga kommunikationen
med utlandet, inträdt: det emanerade nemi. på en tid då Finland
ännu tillhörde Sverige och Norrige Danmark, och då följaktligen
helt andra ”riksgränser” funnos än nu, då, med undantag af den
nordligaste gränsen mot Ryssland, de Förenade Rikena skiljas från
det öfriga Europa genom sund och haf, och det följaktligen vid de
flesta tillfällen skulle blifva omöjligt för en civil embetsman att
utan K. M:s nådiga tillstånd, göra ens den kortaste resa till utlandet.
Alt förhindra sådant kan likväl svårligen hafva varit afsigten med
det ifrågavar:de stadgandet; och då t. ex. en resa t. o. m. med de
snabbgående ångfartygen till Stettin eller Liibeck, erfordrar, äfven
om. återresan sker med samma fartyg, minst 10 ä 12 dagar, samt
inskränkningen till 4 å 5 dagar endast leder till onödigt hinder,
eller ej sällan förorsakar både öfverträdelse af en ännu befintlig
författning och underlåten tillämpning deraf, tager jag mig friheten
föreslå:
att R. St. må hos K. M. i underd:het anhålla, att högstberörde
Kungörelse af d. 17 Mars 1780 måtte förklaras
icke vara gällande, samt K. M. i nåder bestämma någon
längre tid af åtminstone 14 dagar, under hvilka det må
tillåtas äfven civile embetsman, försedde med Konungens
fullmakt, att för enskilde angelägenheter vistas å utrikes
ort, utan afbidan af K. M:s nådiga tillstånd dertill.
Jag anhåller, att denna min motion måtte remitteras till Ekon.Utsk.
Dessa motioner remitterades till Allra. Besv. o. Ekon.Utskottet.
Vidare uplästes följande äfven af Hr Dalman, Wilh. Fredr.
Achates, inlemnade motion:
I öfverensstämmelse med de åsigter, dem jag under hela min
förflutna riksdagsmannabana yttrat och framställt, och då, inom
230
Den 29 December.
della hus, ingen annan väckt motion om Svenska undersåters af
Mosaiska Trosbekännelsen ställande i likhet med andra infödde Svenske
män eller här natnraliserade fremlingar, tager jag mig friheten
att å denna fråga fästa förnyad upmärksamhet samt, under tillämpning
af regeln, att det är bättre vinna något än intet, söka bereda,
att åtminstone den största nu existerande orättvisa inskränkning af
dessa medborgares bosättnings- och förvärfsrätt måtte undanrödjas;
i hvilket ändamål jag vördsamt föreslår:
att R. St. må hos K. M. i underd:het anhålla, att Mosaisk
Trosbekännare, som är född i Sverige, eller af K. M. blifvit
till Svensk undersåte uptagen, jemväl må åtnjuta den,
hvarje annan medborgare här i landet förunnade rättighet
alt, utan föregången särskild ansökning hos K. M. få:
a) köpa eller på annat sätt förvärfva fast egendom på
landet;
b) bosätta sig å hvilken ort i riket som helst;
anhållande jag att Ilögl. Ekon.Utsk., till hvilket denna motion lärer
blifva remitterad, täcktes särskildt utlåta sig öfver hvardera af dessa
punkter, så att R. St. må blifva i tillfälle alt omedelbart med bifall
eller afslag besluta öfver den ena eller andra delen af motionen.
I afseende på moliverna till denna min framställning, torde
jag endast hafva af nöden alt hänvisa till de för Utsk. tillgängliga
förhandlingarna vid föreg:de riksdagar, och deribland debatten härom
hos R. o. Ad. d. 19 Mars 1851 f. och e. m., dervid uplysande
och talangfulla yttranden till förmån för Judarnes ännu mer fullständiga
emancipation afgåfvos af Frihme Palmstjerna Carl Otto, af
Ugglas Curt Gustaf, Raab Adam Christian, Hamilton Hugo och v.
Stedingk Styrbjörn, Hr Lillienstolpe Ax. Fredr., Hr Wejdenhjelm
Ernst Aug., f. d. Landshme Edenhjelm Gillis, Lagerheim Lars Magn.
och Grefve Horn Claes Fr., samt nuvarande Landshöfdme 0. J.
Fåhraeus och Fr. 0. Silfverstolpe, Grefve Mauritz Klingspor, Hr v.
Kraemer, And. Rob. m. fl.; hvarförutan jag äfven vågar åberopa den
vederläggning af de hufvudsakligen af Hr von Hartmansdorff, Gr.
Liljencrantz och Frih. Rudolf Cederström framställda anmärkntne
mot utvidgade rättigheter för Mosaiske Trosbekännare, hvilken äfven
jag, i mitt under debatten afgifna mundlliga anförande, sökte åstadkomma.
För att icke belasta prot. med en afskrift af alla dessa yttranden,
anhåller jag att få låta tillställa Utsk. det häfte af Höglofl. R.
o. Ad:s prot:r, hvilket innehåller den serdeles intressanta diskussionen
i detta från både toleransens, intelligensens och kulturens synpunkter
vigtiga ämne.
Begärdes på bordet.
Uplästes en af Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, inlemnad,
sålydande motion:
Ehuru jag anser det hvarken behöfligt eller för sakens bedömande
nödvändigt, att ntt ingå uti någon pröfning huruvida den,
Den 29 December.
237
(ill följe af Rikets åren 1847 och 1848 församlade Sländers beslut,
hallands utsockne frälsehemman ålagde ordinarie rotering och deraf
följande rotevakans-afgift är rättvis och billig, så kan jag dock ej
underlåta, att, när nu dessa hemman erhållit en från äldre tider
ända lill 1848 okänd pålaga, och vid betraktande deraf att ifrågavande
hemman, hvilka i allmänhet äro af en serdeles svag natur,
öfvergått lill sina nuvarande ägare under förutsättning att de varit
från ordinarie rotering befriade — finna det vara en rättvis
gärd af billigheten att så mycket skäligt är, lätta den nya bördans
tunga.
Ifrågavar:de beskattning, såsom rättsfråga betraktad, torde endast
genom vederbörligt domslut kunna afgöras och ligger således
utom omkretsen för R. Sl:rs verksamhet, men billighetens anspråk
qvarstå och det är med stöd af dem sora jag vördsammast vågar
föreslå R. St. att, på sätt uti reservationerne lill sistl. Riksdags
StatUtskrs utlåt, i ämnet, JVf 221, finnes anfördt.
R. St:r, med vidblifvande i öfrigt af R. St:rs vid 1847 och
1848 årens Riksdag beslut i ämnet, ville medgifva, att den utsockne
frälsehemmanen i Halland då ålagde rotevakansafgift, måtte
frän och med år 1854 nedsättas till hälften af det belopp, hvartill
vakansafgiften för en båtsman i länet upgår, enl. de föreskrifter
och beräkningar, som n» följas och framdeles i behörig ordning
kunna meddelas och antagas till efterrättelse, och torde, i
händelse R. St. bifalla, hvad jag nu föreslagit, underd. skrifvelse
härom lill K. M. aflåtas.
Begärdes på bordet.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Frih. von Schwerins,
Adam Otto, d. 28 dennes f. m. på bordet lagda motion
om beviljande af expropriationsrätt till erhållande af tjenligt väglagningsämne.
Föredrogs Hr Lefréns, Joli. Pehr, d. 28 dennes f. m. på
bordet lagda motion med anmärkmr och förslag i anledn. af K.
M:s nåd. propos. om Decimals-systemets tillämpning på Rikets
mynt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Hvadhelst namnet må
blifva på de nya myntsorterna, så anser jag att en ännu vigtigare
omständighet förekommer, på hvilken jag önskar få fästa BankoUtsk:s
upmärksamhet, nemi. den att åtminstone den lägsta af dessa
nya myntsorter är incommensurabel i hela tal med nu brukliga
enheter i penningeräkningen. Deraf blir en naturlig följd att i
den mindre rörelsen man och man emellan, särdeles emellan de
minst odlade räknare, skola mångfaldiga svårigheter, trassel och
oenighet upstå de första åren, då personer blifva tvungna att liqvidera
en skuld med ett visst antal ören, eller med tiondedelar eller
hundradelar af en riksdaler. Det blir icke så lätt för en bonddräng
eller torpare att veta hvad kan skall betala, och då skulle
238
Den 29 December.
tvisten understundom komma att slitas på ett mindre angenämt
räknesätt. Jag vill derföre föreslå att R. St. hos K. M. anhålla
att, om de nya myntenheterna komma att antagas, en eller två sidor
i de små almanachorna egnades åt en tabell, som utvisade
huru mycket de nya enheterna från och med 1 t. o. m. 100 motsvara
i hela tal af de gamla skillingarne och runstycken med de
remedia, som kunna vara lämpliga, så att t. ex. en half af den nya
lägsta myntsorten antages för ett helt och hvad som understiger värdet
af en half antages för noll.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Hr Bråkenhjélms framställning
om en underd. anhållan ifrån R. St. till K. M. rör:de intagande af
uplysningar om de nya myntenheterna i de små almanachorna kan
jag icke anse annorlunda än såsom en ny motion, hvilken bör remitteras
lill Allm. Besv. o. Ekon.Disk., och som jag anhåller matte
få hvila på bordet.
Frih. Stjernstedt, Angust Wilh.: Jag Vill visserligen icke
motsätta mig det förslag, som Hr Bråkenhjelm har väckt, om införande
i de små almanachorna af en tabell till uplysning för att
allmogen må kunna lättare jemföra de nya myntsorterna med de
gamla; men detta är en fråga som torde böra blifva oberoende af
det förslag, som K. M. har framlagt för R. St. om förändrad benämning
af myntenhet samt tiotalsräknings införande, och hvilket
förslag lärer komma alt behandlas i sammanhang med afgifna motioner
i samma ämne. Jag tror dessutom alt enär under förhoppning
det K. M:s ifrågavar:da nåd. propos:n blifver af R. St:r bifallen,
den deri föreslagna lagen skulle komma alt träda i verksamhet
ifrån 1855 års början, så kunde i sådant täll den uplysning,
som Hr Bråkenhjelm har åsyftat, kunna komma in i 1855
års almanacha och således i allt fall blifva gynnande; men äfven oberoende
häraf är det dock af större vigt att ju förr dess häldre få
frågan om förenkling i vår penningräkning afgjord, hvilken alltsedan
1844 års Riksdag fortfarande varit föremål för R. St:rs behandling
och i vissa delar blifvit af dem godkänd. Det är af så mycket
större vigt att nu få denna fråga slutligen afgjord, som i händelse,
såsom man bör hoppas, skalteförenkliiigsfrågan blifver i afseende
på tillämpningen vid denna Riksdag slutligen afgjord, de nya
myntenheterna och liotalsräkningen böra begagnas vid de nya jordeböckernas
uprättande.
Emot Hr Lefréns motion rörde förändring af myntenhetens benämning,
får jag göra den anmärkn. att det af honom föreslagna
namnet å afdelningen under riksmark, såsom han kallat Riksdalern
nemi. ”penning”, icke synes vara rätt lämplig. Jag skulle häldre
önska att, så vidt någon annan myntsort under R:dr eller Riksmarken
skulle införas, än det i Kgl. prop. föreslagne minsta myntet
med namnet öre, den till R:dr närmsta ^ benämndes öre och
afdelningen derunder kallades penning, eller, således motsatsen af
hvad Hr Lefrén föreslagit. Om man nemi. går tillbaka till den tid
då dessa benämningar af öre och penning nyttjades, så vet man alt
öret var den närmaste afdelningen näst under dalem, samt att öret
Den 29 December.
239
sedan delades i 3 örtugar och hvarje örtug i 8 penningar af hvilka
det således gick 24 på öret. Att nu omvända detta förhållande synes
mig ingalunda lämpligt, utan om man vill ånyo i vår penniugeräkning
införa benämningarne af öre och penning, såsom af
gammalt kända namn, så bör väl den större myntsorten fä bibehålla
namnet öre och den minsta heta penning. Jag ber slutl. att
det alternativ, som här blifvit framsläldt af en Ledamot, som Hr
Lefrén nptagit, nemi. alt benämna tiondedelen af R:dr för Tiling,
aldrig måtte godkännas, emedan jag finner den vara blott en föga
lyckad härmning af den fransyska benämningen Decime. Följdriktigt
skulle väl dä också T^ benämnas handling, men jag hemställer
om icke dylika benämningar vore verkligen så stötande för
örat, alt hela förslagets antagande endast derigenom skulle möta
svårigheter samt väcka ovilja hos allmänheten.
Gr. Lagerbjelke: Jag afstår ifrån den af mig begärda bordläggningen.
Hr Bråkenhjelm: Sedan Gr. Lagerbjelke återkallat den framställda
begäran om bordläggning af min motion, afstår jag ifrån att
yttra mig vidare i ämnet.
Remitterades till Banko-Utsk.
Föredrogos och remitterades till Bevilln:sUtsk. Hr Fl aclis,
Johan Fredr. Philip, d. 28 dennes f. m. på bordet lagda motioner
om åstadkommande af noggrannare kontroll öfver sanningsenligheten
af upgifterne till Bevillningstaxering, samt att antalet af
ledamöter i Städernes Taxerings-komiléer mätte för framtiden bestämmas
lika af hvarje RiksStåiid äfvensom af ofrälse Ståndspersoner
eller Embets- och Tjenstemän.
Föredrogs och remitterades till Statslltsk. Hr Westerstrand,
Pehr, d. 28 dennes f. m. på bordet lagde motion, ang:de den ordinarie
räntans förvandling, i anledn. af Kongl. propos:n i samma
ämne.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Wäst fells,
Otto, d. 28 dennes f. m. på bordet lagda motion, att den soldalen
vid Södermanlands Reg:te anslagna spannmål måtte få utgå i fullrågadt
mål.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 28 dennes f. m. på bordet
lagda Mern. M 2, ang:de tillökning af Utsk:s tjenstemannapersonal.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 28 dennes f. m. på bordet
lagda Mern. As 3, med den till Rikets nu församlade Ständer
af Fullmäktige i Riksg:s-kont. afgifna berättelse, fann R. o. Ad:n
240
Den 29 December.
detta Mern. ej erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 dennes f. m. på
bordet lagda Mern., med återlemnande af en utaf Riksdagsmannen
E. J. Rudberg väckt motion.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag vågar vördsamt hemställa,
huruvida underrättelse är ankommen ifrån BondeSt. rörande
behandlingen af detta betänk.
I anledn. häraf hade underl. Ridd.Sekreterare äran nplysa,
att någon underrättelse om af Hederv. BondeSt. i anledn. af förevar:de
Mern. fattadt beslut icke ännu blifvit R. o. Ad. meddelad.
#
Hr Silfverstolpe: Jag hemställer vördsamt huruvida icke
lämpligast vore att detta Betänk, huge hvila intilldess att underrättelse
ankommit från BondeSt. huru frågan der blifvit behandlad.
Häruti hördes andra ledamöter instämma, hvarefter Hr G r. o.
Landtm, förklarade att sedan förnyad handläggning af detta Mein.
blifvit begärd, detsamma komme att ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs och bifölls det för behandling af frågor ronde bränvins-tillverkning
och försäljning tillsatta serskildta Utsk:s d. 28
dennes f. m. på hordet lagda Mern. M 1, ang:de arfvoden för
tJtsk:s kansli- och vaktbetjening.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Ribbing, Arvid,
d. 28 dennes e. m. på bordet lagda motion, ang:de anslag af
statsmedel för befordrande af hvithetsodling och för anläggande af
fabriker till beredning af hvitbets-socker.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. Hr
Ribbings, Arvid, d. 28 dennes e. m. på bordet lagda motion
om utfärdande af en förordning ang:de kostnadsersättning för grunddikning
af åkerjord å boställen.
Föredrogs och lades lill handlingarne LagUtsk:s d. 28 dennes
e. m. på bordet lagda Utlåt. JYs 1, angide revision af lagarne om
edgång.
Föredrogs och remitterades till Riddarh.Utsk. Hr Thams, Carl
Wilh. Äng., d. 28 dennes f. m. bordet lagda motion, ang:de
tryckning af de Riksdags-prot:r och handlingar från äldre tider,
serskildt eller hufvudsakligen rörande R. o. Ad., som uti Riddarh.-  Archivet i handskrift förvaras.
Anmäldes
Den 29 December.
241
Anmäldes och lades på bordet EankoUtskrs mern. M 4, med
hemställan om rättighet för Banken, att under innevar:de vinter
hafva å utrikes ort stående ett belopp af högst två mill.-r R:dr
flamb. b:ko.
Uplästes och lades lill handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfrige RiksStin, nemi. från PresteSt. af d. 21, 23 och 24, från
BorgareSt. af d. 22, 23 och 24, samt från BondeSt. af d. 21,22
23 och 24 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. { till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 31 December 1853.
Plenum kl. \ 10 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 29 dennes samt pleni-protin för
d. 17 dennes f. och e. m.
Sedan sålunda prot. för det plenum, hvarunder den af Hr
Björnstjerna, Oscar Magnus, väckta motion, ang:de ändring
af 11, 30 och 37 §§ Riddarh.0rdn:n, varit föremål för R. o. Ad:s
öfverläggning och beslut, blifvit justeradt, upläste Hr Björnstjerna
en sålydande reservation:
Sedan den af mig väckta motionen vunnit så litet bifall att
den ej ens ansetts förtjena remiss till Utskott, återstår för mig endast
att mot det behandlingssätt den rönt nedlägga min vördsamma
reservation.
Det är ej min mening att onödigtvis uptaga tiden med en
vederläggning af allt hvad mot densamma blifvit anfördt, ehuru jag
tror att en sådan vore ganska lätt, och att derigenom de mot mig
framkastade beskyllningar för ”stora villfarelser” skulle komma att
med större skäl drabba mina motståndares ytliga granskning. På
det väsendtligaste anhåller jag likväl att i korthet få fästa upmärksamheten
för att visa att motionen möjligen förtjent tagas under
2 II 16
Den 31 December f. m.
närmare öfvervägande innan en sä sällsynt förkastelsedom öfver den
blifvit uttalad.
Jag skall ej uppehålla mig vid de sårande uttrycken i ett anförande
hvaraf jag först genom det justerade prot:t erhållit kännedom,
och hvilket den värde talaren, hvilken jag hoppas nu, såsom
förr, få kalla min vän, säger sig ”förmoda kunnat vara för mig
helsosamt att höra.'''' Sådana ord, som ”lättsinnighet, tanklöshet''’
eller alt ”man alskar icke höra sanningen ', hvilka deruti
förekomma, kunna visserligne vara helsosammare att höra, än
att yttra. Speord och sarkasmer äro inga bevis; och bevis har
jag ej i anförandet funnit. Rätt och lofligt är att bestrida olika
asiater men sådane yttranden som de ofvan anförda kunna icke
O " n .
vara hälsosamma i någon discussion, och aldra minst da de riglas
mot den, som med ren afsigt söker vinna ett, troligen af oss alla
efterlängtadt mål, huru stora misstag man än anser honom hafva
begått i de föreslagne medel till dess ernående.
Svårligen lärer kunna bestridas att motionen blifvit föranledd
genom begäret att se Adeln representerad på ett fullt värdigt sätt,
och att från detta rum undanrödja hvad som kan vara missprydande.
Det förnämsta misstaget å min sida lärer varit, att jag ej kunnat
tänka mig möjligheten af så stor samvetslöshet, så stor förblindelse
hos våra efterkommande, som mina motståndare gjort, men
detta kan åtminstone intet såra någon? Om jag ansett det omöjligt,
att ett Utskott eller en Direktion någonsin skulle kunna sammansättas
af Adelsmän, samtlige helt och hållet utan heder eller
samvete; om jag icke, i likhet med mina motståndare, kunnat
tänka mig möjligheten att J af Ståndet skulle kunna godkänna en
uppenbar orättvisa, ligger deri åtminstone intet förnärmande. På
intet ställe har jag yttrat att någon ledamot finnes på det nuvarande
Riddarhuset, så beskaffad, som dem motionen afselt att utestänga,
utan blott: ”att den nuvar:de Riddarh.Ordnm icke förmår
härifrån utesluta sådane män”,' — naturligtvis i händelse de sig
anmäla, — hvilket lärer vara lika obestridligt, som att dylika personer
verkligen ägt säte på detta rum. — Skulle t. o. m. något sådant
aldrig inträffa ligger, enl. min tanke, likafullt något skamligt
i sjelfva 7 § Riddarh.Ordnm, genom föreskriften alt endast lagligen
bevisade brott, af den svåra beskaffenhet att de erhålla benämningen:
nesliga, förmå härifrån utesluta. Jag kan ej anse en sådan
negativ förtjenst tillräcklig för utöfvandet af representationsrätten
inom detta Stånd; men måhända har jag äfven deri orätt? —-  Hvad jag yttrat kunde för ingen vara obekant, ty säkert har hvar
och en af oss hört, läst och tänkt detsamma mer än en gång. —
Det är visserligen behagligare att alldeles icke tänka på ett smärtsamt
föremål, men under tiden fräter det onda onikring sig. Det
kan vara angenämare att icke träda fram der man förutser föga
tack och mycket obehag, men månget ädelt verk hade blifvit
ogjordt om ingen velat upoffra eget lugn för allmänt bästa.
Vid utvecklandet af de våder mina motståndare i motionen
förutsett, synes det hafva fallit dem ur minnet att, just desamma,
i lika eller kanske ännu högre grad kunna blifva en följd af nu
Den 31 December f. m.
243
gällande stadganden, oell att den del deraf som häftigast blifvit anfallen,
nemi. den, som rörer discussionerna i Siandet öfver enskildte
personers förhållanden, hvilken ansågs t. o. m. förfallen under
missgerningsbalken, icke är något nytt påfund af mig, utan
ord för ord densamma som 15 § i nu gällande Riddarh.Ordnm,
blott med tillägg af åtskilliga försigtighetsmått, hvilka ej finnas i
den nu var: de Riddarh.Ordnm.
Hvad hindrar t. ex. med nu gällande stadganden, under tider
af partiyra, hvilken säges förblinda menniskor, att endast partimän
insättas i Riddarh.Direktm, hvilka kunna vara (ill den grad äreförgälne,
som mine vedersakare antydt, (det är icke jag som påstått
att sådane kunna här finnas, tvärtom har jag bestridt möjligheten
deraf.) — Desse kunna, under nuvande förhållanden, vägra
pollet åt hvarje olika tänkande. Man säger kanske alt detta vöre
uppenbar orätt och stridande mot 7:de §:n men då man förutsatt,
att lika uppenbar orätt skulle kunna göra sig gällande hos samtlige
ledamöterna inom Direkt:n eller Utsk:t om mitt förslag blifvit
antaget, torde äfven jag fä tänka mig möjligheten att sådant skall
kunna ske af halfva antalet under nuvande förhållanden. 15;de
§:n Riddarh.Ordnm, äfvensom motsvarande punkt af mitt förslag, föskrifver
då: ”att den hvars anhållan om pollett blifvit afslagen,
äger att få förhållandet inför Ståndet anmäldt.” Frågan afgöres derstädes
i båda fallen, af det parti, som erhållit pollet, men enl. nu
gällande Riddar.Ordn., medelst enkel majoritet; enl. mitt förslag
deremot, medelst f af (le röstande, således äter vida större säkerhet
i det sednare. Lägges dertill den af mig föreslagna eden,
som skulle af Direktms eller Ulslcs ledamöter afläggas, hvarifrån
de nu äro befriade, lärer icke kunna bestridas att under sådane
olyckliga förhållanden, långt större fara är förenad med nuvande
stadganden än med dem jag föreslagit.
Man åberopar mot mig bestämmelsen i 90 § Reg.Fm: ”att
enskildte medborgares förhållanden icke få i Stånden komma under
öfverläggning.” — Skulle mitt förslag vara häremot stridande, är
detta likaledes händelsen med 15:de §:n Riddarh.Ordnm, enär intet
annat i den vägen blifvit af mig föreslaget än ordagrannt hvad
samma § innehåller, jemte ofvanförmälde tillägg, för att göra den
mindre farlig. Ar således mitt förslag häruti stridande emot
grundlagen, så är äfven 15:de §:n Riddarli.Ordn. grundlagsvidrig, och
likaså den öfverläggning, som här nyligen blifvit förd ronde enskildt
medlem af detta Stånd, jemte då fattade beslut.
Skulle en opinionsnämnd vara så förhatlig och olämplig som
man här sökt framställa, borde väl aldrig 103 §:n Reg.Fm och den
64 Riksd.Ordnm få förblifva gällande, hvilka innehålla stadganden,
vida strängare än de af mig föreslagna, i det de föreskrifva att
Högsta Domstolens ledamöter skola, af en dylik (icke, såsom mitt
förslag innebär, edsvuren) nämnd dömas, hvilken medelst § af de
röstande, (icke i likhet med mitt förslag J) afgör lagens högste
skipares öde.
Hvad brister man än kunnat förebrå* motionen, torde likväl
16*
2U
Den 31 December e. m.
aldrig kunna bestridas att de olägenheter den sökt afhjelpa ärö verkliga
och kännbara, eller att det åsyftade målet är högeligen efterlängtadt.
Alt ett förslag i denna syftning, hade det än varit med större
brister behäftadt, icke ens skulle anses värdigt att komma till Utsk:s
granskning var minst sagdt oförväntadt, och jag vågar säga
det, derjemte i min tanke opolitiskt, ty man skulle deraf kunna komma
till den öfvertygelse att R. o. Ad. anser de nuvande bestämmelserna
tillfyllestgörande och icke önskar någon förändring deri.
Följden af en så hastig och syllsynt dom borde äfven vara att ganska
få af de röstande haft tillfälle, af motionen taga annan kännedom
än hvad de genom mina motståndares anföranden eller af en
stympad och förvrängd framställning i en tidningsartikel kunnat inhemta,
så mycket mer som jag, med Riddarh.Ordms tydliga bokstaf
framför ögonen, aldrig kunnat tänka mig möjligheten af vägrad re-'
miss, och således ej heller ansett nödigt alt vid den förberedande
striden företaga en fullständig granskning af mina motståndares anmärkmr.
Nödgas man, såsom jag förmodar, medgifva att Riddarh.-  Ordn., i dpss
så fritt från ogräs som önskligt vore, och att således en reform är
behöflig, kunde ju intet hafva förlorats genom motionens remitterande,
men, möjligen något hafva vunnits. Var mitt förslag bristfälligt
torde likväl ej vara otänkbart att Utsk. kunnat så förbättra
eller omarbeta detsamma att det erhållit antaglig form. — Var
föislaget för tidigt väckt hade dess afgörande kunnat fördröjas till
dess tider blifvit sedan man antagit eller förkastat de nu hvilande.
Hvad slutligen det fattade beslutet vidkommer har man grundat
detsamma derpå alt, som frågan icke var af allmän beskaffenhet,
utan rör:de Ståndet enskildt, vore man berättigad att densamma
genast afgöra. Till stöd för denna åsigt hafva tvenne talare åberopat
49 § 2 mom. Riksd.Ordn. Dervid har likväl undgått deras
skarpsinnighet alt detta mom. endast rörer frågor, som från Utskott
återkommit och således på intet sätt är tillämpligt på en fråga som
aldrig ens kommit lill något Utskott.
I alla händelser lärer vara obestridligt, alt, då en särskild §
i Riddarh.Ordn. angifvet- huru förhållas bör, ”då fråga upstär om
förändring” i densamma, torde dylika frågor böra behandlas i öfverensstämmelse
dermed. Denna, den 41 §:n af Riddarh.Ordn. lyder
som följer: "'Täckes fråga in pleno, om ändring uti
denna Riddarh.Ordn. hör en sådan alltid remitteras lill
Riddarh.Ulsk."'"1 m. m. Svårligen lärer en mening tydligare kunna
uttryckas och jag skulle skatta oss lyckliga om alla andra §§ i
våra grundlagar kunde i klarhet mäta sig med denna, i hvilken jag
åtminstone ej kan se annan betydelse, än den orden tydligen uttrycker,
nemi. att dylika frågor alltid skola remitteras till Riddarh.-  Utsk., och icke kunna genast afgöras. För denna öfvertygelse vinner
jag ytterligare stöd vid betraktandet af K. M:s nåd. skrifvelse
hvarigenom Riddarh.Ordn. stadfästes såsom det der heter: ”till
obrottslig efterlefnad, — — — —; sådan den ord från
ord härefter följer.”
Enär det nu lärer vara obestridligt att ”fråga blifvit väckt,
Den.3i December f. m.
245
in/pleno, om ändring i Riddarh. Ordn.'', och samma Riddarh.-  Ordn. föreskrifver: att dylika frågor ”alltid skola remitteras till
Riddarh.Utsk.”, samt K. M. anbefallt att denna Riddarh.Ordn.,
som af Adeln blifvit antagen, skall ”obrottsligen eflerlefvas sådan
den ord från ord” beflnnes, men detta oaktadt den väckta
molionen blifvit vägrad remiss, kan jag ej finna annat lin att beslutet
icke varit öfverensstämmande med den stadfästade Riddarh.-  Ordn. och får mot detsamma nedlägga min vördsamma reservation.
Öpnades H:rr Elektorers lista vid val al 2:ne ledamöter i
StalsUtskollet
alt inträda, den ene under den ordinarie ledamoten M 8, Gr.
Oxenstjerna till Korsholm, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl, beviljade
2:ne veckors ledighet från och med d. 24 dennes, samt den andre
ledamoten att, i st. f. M 1648 Hr von Bahr Fullm. Frih.
Åkerhjelm, Knut Georg, inträda under den ordinarie ledamoten JH
2221 Hr af Wirsén, Carl Thure, beviljade ledighet från och med
d. 22 dennes t. o. m. d. 13 nästkommande Januari. Och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
O
att ingå i st. f. Frih. Åkerhjelm Carl.
M 2,254. Hr af Malmborg, Fullm. Hr von Troil, Fredrik; samt
i st. f. Frih. Åkerhjelm, Knut Georg.
M 1,702 Hr Törnebladh, Gusfaf.
Öpnades jemväl H:rr Elektorers lista med val af en ledamot i
Banko-Utskottet
att inträda under den ordinarie Ledamoten M 2,082 A Hr Mannerskantz,
Carl Axel, beviljade 3:ne veckors ledighet från och med
d. 27 dennes; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
M 7 Hr Sparre af Rossvvik, Bengt.
Hr Ekströmer, Carl Joli a i), upläste följande motion:
En välgörenhetsinrättning, som haft R. St. att tacka för sin
upkomst, och kanske mera än någon annan sådan i vårt land gagnat
det allmänna, nemi. Kongl. Seraphimer-Ordens-Lazarettel lider
mehn af ett förhållande, till hvars afhjelpande R. St:rs välvilliga
medverkan erfordras.
Sedan Lazarettet, genom dess år 1832 fulländade utvidgning,
upnått ett sängantal af omkring 300, erfordrades oundgängligen för
detsamma en, deremot svarande, ändamålsenligt inrättad tvättanstalt.
Då en dertill fullt användbar plats saknades å Lazarettets
egen, till Clara sjö gränsande strand, men var alt tillgå inom den,
Kongl. Maj:t och Kronan tillhöriga, å Kungsholmen vid Mälaren
belägna egendomen N:is 1 och 2, Qvarteret Glasbruket, hvilken är
uplålen åt Kongl. Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet, gjorde
Lazarettets Styrelse år 1837 underd. ansökan derom, att en del af
samma egendom, uptagande en areal af 2,949 qvadratalnar, förut
246
Den 31 D ec eili b er f. m.
begagnad lill lastageplats, med en dera upförd smedja, måtte för
ändamålet till Lazarettet öfverlåtas, hvilket ock, jemlikt K. M:s
nåd. Bref d. 20 Jan. 1838, af K. M. i så måtto bifölls, att den
ifrågavande platsen, icke för alltid, hvartill R. Stms bifall erfordrades,
utan endast på 50 års tid och mot en årlig hyra af 200
R:dr, till Lazarettet blef uplålen, hvarefter å densamma upfördes
ett dyrbart tvätthus, efter brandförsäkringsvärde upskattadl till 6,666
ll;dr 32 sk. b:ko.
Då sålunda nyttjanderätlen till platsen icke för alltid är åt
Lazarettet betryggad, och detta, genom de, vid öfverlåtelsen fästade
vilkor, ieke ens med säkerhet, vid besittningsrättens uphörande, kan
påräkna ersättning för nedlagda kostnader, ser Lazaretts-Styrelsen
sig härigenom nödsakad, att i möjligaste måtto inskränka dessa
sednare, och hindras sålunda att vidtaga de förbättringar i konstruktionen
af tvättinrättningen, hvilka nya upfinningar gifva vid handen,
men hvilka, ehuru fordrande betydlig anläggningskostnad, det för
Lazarettet vore af stor fördel att kunna begagna, enär derigenom
vunnes ej blott besparing i tid och arbete, utan ock minskad nötning
af de tvättade persedlarne.
Åf dessa skäl, och då det synes mindre lämpligt, att en, Staten
tillhörig, allmän inrättning, såsom Seraphimer-Lazarettet i
sjelfva verket är, vidkännes utgift af hyra till Staten sjelf, får jag,
på upmaning af Lazareltets Styresmän, och med kännedom om den
ifrågavande platsens fullkomliga umbärlighet för Kgl. Carolinska
Institutet, vördsammast föreslå, att R. St. för sin del ville medgifva:
Att den, jemlikt Kongl. Brefvet den 20 Jan. 1838, från
Kongl. Majds och Kronans egendom J\s 1 och 2, Qvarteret
Glasbruket å Kungsholmen, pä vissa år till Kongl. Seraphimer-Lazarettet,
'mot årligt arrende uplåtna plats, må
utan afgift, för alltid till Kongl. Seraphimer-Ordens Lazarettet
öfverlåtas, och i sammanhang härmed en summa,
motsvarande den nu af Lazarettet erlagda, för Kongl. Carolinska
Medico-Chirnrgiska Institutet bestämda, och för
dess utgifter påräknade och oumbärliga hyresinkomsten för
samma lägenhet, eller 200 R:dr b:ko af R. St. å Institutets
Stat upföras.
Till uplysning i ämnet bifogas vidimerad afskrift af Kongl.
Majds nåd. Bef d. 20 Jan. 1838, jemte beskrifning och designation
å den ifrågavande tomtedelen.
Remitterades till StatsUtskottet.
Gr. von Platen, Baltzar, upläste en så lydande motion:
Samhällets förbindelse att söka frän brist och bekymmer, synnerligen
pä ålderdomen af ett verksamt och gagnande lif, värna
dess medlemmar, lärer väl af ingen förnekas och ännu mindre
lämpligheten af alt, genom i tid vidtagna åtgärder, söka att minska
behofvet af det allmännas bidrag för sådant ändamål. Få lära
väl de vara, sorn egna sig åt ett hårdare arbete under mannaåldern
Den 31 December f. m.
247
oell ändock mera hemfalla åt lidande och nöd vid en tidigt inträffande
ålderdom, än Coopvardie-sjöraannen och redan med afseende
'härå, torde han således väl hafva förvärfvat sig rättvisa anspråk på
det gemensamma fäderneslandets omtanka och välvilja.
Men ännu mera måste sådant blifva fallet, om man betänker,
af hvilken vigt det måste vara för fäderneslandets försvar, att Flottan,
vid tillfälle af krig, från nämnde manskap äger att påräkna en
förstärkning af dugligt sjöfolk, hvilken ej bör blifva obetydlig, då
antalet i det hela är nära- 10,000, synnerligen om, såsom man ej
saknar skäl att hoppas, en väl ordnad och tillräcklig, till stor del
genom egna medel skapad pensionsinrättning, skulle kunna förminska,
om än ej helt och hållet förekomma, de nu allt för ofta inträffande
rymningarne till andra nationers fartyg, der de visserligen
erhålla en för tillfället högre aflöning, men hvarigenom de ock
skulle göra sig förlustige fördelarne af en någorlunda lugn ålderdom.
Frågan är icke ny och har alltsedan 1841 varit föremål för
såväl Konungens som R. St:rs upmärksamhet.
K. M. hade nemi., med anledn. af derom, af komiterade för
afgifvande af betänkande angide handelssjöfartens behof och utvägarne
till dess befrämjande, år 1837 väckt förslag om ändring med
hänsyn till den uti 1748 års Coopvardie-Reglemente omtalade Föring,
i nåder anbefallt Commerce-Colhm alt, i denna fråga höra
vederböride Sjö m an sli us- D i re k t: r och med eget yttrande i ämnet
inkomma, och sedan, bland 18 Direkta', de 15 instämde i tillstyrkande
af komiterades förslag, om uphörande af det omedelbara utbetalandet
af den s. k. fölingen till sjömännen sjelfva och användande
deraf till sjömäns pensionerande, ehuru de hyste olika åsigter
om lämpligaste sättet för pensionernas utdelande, och de 3 öfriga
egentligen synts fästa sig vid frågans beskaffenhet af allmän
lag, hemställde Commerce-Colhm under anförande af särdeles grundade
skäl för förslagets såväl laglighet som ändamålsenlighet samt
framställning om åtskilliga åtgärder med hänsyn till verkställigheten,
det K. M. måtte läckas föreslå R. St:r, alt fölingen måtte nphöra
och en motsvarande summa anslås till pensionerande afCoopvardie-Kaptener
och sjömän samt deras enkor och oförsörjda barn.
K. M. gillade hufvudsakligen de af Commerce-Colhm i underdihel
framställde allmänna åsiglerne ronde nyttan af den föreslagna
förändringen och sättet för dess utförande och Nåd. Propos.
afgafs, i öfverensstämmelse härmed d. 14 Maj 1840, hvarefter äfven
R. St. instämde häruti, ehuru de, i brist på förslag lif! pensionsanstaltens
organiserande icke funno skäl att då bifalla den föreslagna
åtgärden.
Vid 1848 års Riksdag hade ämnets vigt ånyo tilldragit sig
upmärksamheten, och R. St. beslöto då, sedan de erhållit kännedom
om att frågan hos K. M. blifvit väckt, att i underdihet anmäla sitt
begifvande, dels till användande af förings-medien för en gemensam
pensions-inrättning för Svenska sjöfolket, dels att, så snart
pensionsinrättningen blifvit ^organiserad, en viss, efter upgifven
grund bestämd årlig summa mätte anslås till dess understöd.
Den 31 December f. m.
Hufvudsaken, eller om det ifrågasatta användandet af fölingen
till sjömännens pensionerande, borde väl således anses afgjord sedan
Konungen och Ständer derom fattat sammanstämmande beslut;
men då till följd häraf, Kongl. Commerce-Colbm i nåder anbefalldes
att inkomma med förslag till förändrad reglering af föringen
för att densamma måtte kunna användas till en pensionsinrättning
för sjömän, ansåg sig Collina, oförklarligt nog, innan denna nåd.
befallning eflerkoms, böra från vissa stapelstäder i riket, på hvilkas
sjömanshus det största antalet sjömän finnas inskrifne, inhemta utfåtide,
ej endast i den fråga hvars besvarande blifvit Collina af K.
M. anbefalld, utan äfven, som det vill synas och med ännu mindre
skäl, uti den redan af Konung och Ständer afgjorda frågan,
i afseende pä föringsmedlens användande lill en nensionsinrättning.
Besynnerligt nog yttrade sig dock 3:ne af dessa uteslutande
om sättet för ändamålets vinnande och blott den 4ide, Götheborg,
som ingick i pröfning af det redan af Konung och Ständer fattade
beslutet, afstyrkie föringens användande på föreslaget sätt, sedan
Stadens Skeppsredare och Sjö-Kaptener hvilka varit kallade, förenat
sig, såsom det uti Direktins yttrande heter, uti en dylik åsigt.
Huru många som infunnit sig, uplyses likväl icke, men så väl årstiden,
Maj månad, som det kända förhållandet, att en stor del af
stadens sjöfarande af missbelåtenhet med det sätt på hvilket understöd
åt de nödlidande bland dem för det närvaride lemnades, blott
ett år förut stiftat en serskild pensionsinrättning, synes gifva anledn.
till den förmodan, att antalet af dem bland den sistnämnda
klassen, som infunnit sig och biträdt den af Direktm yttrade åsigt,
icke varit serdeles betydligt. Ue öfrige vederbönde som blifvit hörde
och hvilka voro Stockholms stads Skeppsredare och Skeppare-Societet
samt SjömanshusDirektine i Stockholm, Gefle och Calmar, hafva
alla varit ense om fördelen af ifrågavaride medels användande till
pensioner, men skiljt sig i afseendet å sättet derför, och den hufvudsakliga
anmärknin af alla var emot bildandet af en enda inrättning
för hela riket, men svårligen kunde man för öfrigt, hvarken
i denna eller öfriga till ämnet hörande frågor, motse några
uplysande och bestämda yttranden, då något bestämdt förslag aldrig
af Kongl. Collini blifvit lill pröfning framstäldt.
Visserligen har äfven blifvit anmärkt, att ett slags orättvisa
skulle ligga deri att, ehuru endast en del af sjöfolket, eller de som
idka utrikes sjöfart, vore berättigade till föling och således ensamt
skulle komma att lemna bidrag härtill, alla likväl skulle blifva berättigade
till understöd; men i händelse Staten skulle, såsom jag
vågar förmoda, med något årligt anslag bidraga härtill, synes all
derigenom skeende orättvisa vara undanröjd, dä detta bidrag kunde
anses hufvudsakligen afse den öfriga delen. Man har äfven från
något håll anfört att den föreslagna åtgärden skulle medföra svårighet
att erhålla besättningar, men då beloppet af föringen ej är
större än t. ex. för en resa från Medelhafvet eller t. o. m. Ostindien
med 20 mans besättning, omkring S2 Ridr 24 sk. Inko får
man ej tro det icke hvarje Svensk Skeppsredare skulle vara färdig
Den 31 December f. m.
249
alt, genom utbetalande af en dylik summa af egna medel, om så
fordrades, bidraga till det goda ändamålets vinnande, så mycket
mera som de sedan voro fredade för alla rättvisa anspråk på underhåll,
från de sjöfarandes sida.
Afven den till slutlig granskning af det upgjorda förslaget lill
ny sjölag och reglemente för handelsflottan förordnade komité har,
sedan alla Vederbör:de i ämnet blifvit hörde, föreslagit en, § 61,
hvarigenom den ifrågava'r:de förändringen stadgas såsom lag.
Af hvad ofvan blifvit anfördt synes således tydligen ådagaläggas,
ej mindre den vigt saken i sig sjelf äger, än att denna blifvit
fullkomligen insedd, ej mindre af Statsmakterna än de auktoriteter
till hvilkas utlåt:de den, i en eller annan form, varit hänskjuten;
och om det således än ej kan undgå fästa en viss upmärksamhet,
att samma Colkm, som uti det yttrande, hvilket synes till stor del
legat till grund för den Kongl, propos:o af d. 14 Maj 1840 på ett
öfvertygande sätt visat både lagligheten och lämpligheten af den föreslagna
åtgärdens vidtagande, i sitt sist afgifna yttrande synes tveka
i båda fallen, ehuru numera både Konung och Ständer fattat sitt
beslut, så torde dock ämnet förtjena att tagas i närmare betraktande,
för att söka tillvägabringa en sådan sammanjemkning med afseende
på sättet, att det både för den enskiidte nyttiga och för Staten
vigtiga ändamålet kunde vinnas.
Frågans lösning synes nemi. beroende derpå, om en enda för
hela riket allmän eller flera serskildta pensionsinrättningar skola
finnas, och för den sednare åsigten hafva de Hesta sjömanshus-direkt:r
uttalat sig, på skäl, som man vågar antaga till stor del skulle
uteblifvit, om ett ordentligt, på rättvisa grunder upgjordt, förslag,
till deras pröfning blifvit framställdt och sora visserligen serskildt
för hvar och en af dessa sjömanshus till en del möjligen icke saknar
värde, men hvilka torde kunna och böra jemkas efter det allmännas
intresse, hvars rätt är en skyldighet att bevaka och hvilken
skyldighet väl äfven torde anses böra förvandlas till rättighet ä Statens
sida, om den derföre erbjuder sådana fördelar, som hafva det
största inflytande på ifrågavar:de inrättnings upkomst och bestånd,
och hvarförutan hvarken det ena eller andra skulle kunna sättas i
fråga. Man har bland annat, befarat och såsom kanske den kraftigaste
invändning anfördt, att en för hela riket gemensam styrelse
skulle blifva allt för kostsam och ega allt för liten förmåga att rättvist
bedöma förhållanderna i de olika landsorterna, men då förmodligen
de nu varande Sjömanshus-direkUna komma i allmänhet att
fortfara såsom styrelse på stället och man ingalunda betviflar möjligheten
af att finna personer här i Stockholm, som, af nit för den
goda saken, åtaga sig alt, äfven ulan arfvode, inträda i styrelsen,
synas de i afseende härå yttrade farhågor ej förtjena något afgörande
afseende, serdeles om man emot det gjorda inkastet upställer
omöjligheten för någon annan än en för hela riket gemensam
styrelse att för en så rörlig klass af menniskor, som den hvarom
nu är fråga och hvilken ena dagen tillhör ett och den andra dagen
ett annat sjömanshus, inom de mest spridda delar af riket, bereda
de fördelar hvartill den är berättigad och hålla de kontroller, som
250
Den 31 December f. m.
äro af högsta vigt, samt dessutom lemna det allmänna någon, på
ett ställe samlad, ansvarighet för anstaltens ordentliga vård.
De för ändamålet hittills afsedda inkomster torde emellertid
svårligen kunna anses tillräckliga för att- gifva den säkerhet åt pensions-anstalten,
som de, hvilkas bidrag tagas i anspråk synes hafva
rätt att,fordra, och hvartill, efter förslagsvis gjord beräkning skulle
erfordras omkring 45,000 R:dr b:ko årligen. Men om jag i det
föregående lyckats att rätt framställa ämnets vigt, lärer dock möjligheten
att bereda tillgångar, vara mindre svår, än man vid första
påseende föreställer sig, serdeles om dertill, som sig borde, bidraga
ej mindre det allmänna, som dock i alla fall, på mera än ett sätt,
skulle få vidkännas tyngden af dess nödlidande medlemmar, än äfven
rederierna, som draga nytta af sjömannen under hans kraftfulla
dagar.
Att dock i första hand låta den, som framdeles skall njuta af
de fördelar man velat bereda honom, under sin verksamhets dagar
bidraga härtill, är icke allenast det mest naturliga, utan måste äfven
i betydlig mån minska det för mången tryckande af, att, för
sitt uppehälle, nödgas anlita andra tillgångar, än den man sjelf
skapat, och torde dessutom blifva ett starkare band, än mycket annat,
alt qvarhålla honora vid fäderneslandet. Härtill finnes en lämplig
tillgång, uti ej mindre de afgifter som, för dylikt ändamål, af
de sjöfarande redan nu erläggas, än äfven den ifrågavar:de föringen,
hvilken äter, såsom den nu utgår, gagnar till litel eller intet, men
hvilken dock, sammanlagd för hela riket, stiger till en årlig summa
af omkring 16,000 Hulr b:ko.
Om denna af de sjöfarande till förman för stiftelsen afstodes,
vore väl ej obilligt om en lika summa lemnades af Rederierna, men
hvilken, dä Handels- och Sjöfartsfonden genom dessa blifvit skapad
och föremålet väl icke bör kunna anses fremmande derför, från
denna fond torde kunna få utgå, samt slutligen af Staten en lika
summa, eller åtminstone hvad som ytterligare kunde för ändamålets
vinnande vara af nöden, dock aldrig öfverstigande nämnde belopp,
och hvilket Statsbidrag då med skäl kunde anvisas å tullmedlen,
hvilka väl äfven kunna anses, till stor del såsom genom de sjöfarande
åt Slaten förvärfvade.
Med anledn. af hvad sålunda blifvit anfördt och då hinder
hafva upstålt för verkställigheten af de åtgärder som blifvit beslutade
för Coopvardie-sjöfolkets pensionering, får jag för befordrande
af den verkliga vigtens framgång föreslå:
Att R. St., för bildandet af en pensionsanstalt för Sveriges
handelsflottas skeppare, styrmän och sjöfolk, mätte för
sin del besluta att, oberäknadt de afgifter som nu enl.
1748 års Reglemente och 1828 års Kongl. Förordn. af
Besättningar och Rederierne för ifrågavar:de ändamål till
sjömanshusen erläggas *) och hvilka borde till pensionskassan
atlemnas samt den s. k. föringen hvarmed de sjöfa- .
') Dessa medel hafva, blott för Stockholm, under de sednare arén, upgått
till omkring 3,000 R-.dr b:ko årligen.
Den 31 December f. m.
251
rande sjelfve skulle bidraga, och af hvilken utbetalningen
skulle ske på det sätt och med de vilkor, som uti II. St:s
underd. skrifvelse ang:de Tullbevillningen af år 1848 finnes
medgifvet, såsom tillgångar härför må anvisas årligen:
a) utaf Handels- och Sjöfartsfonden, en lika stor summa
som Fölingen, samt
b) att af Tnllmedlen utbetalas, hvad som möjligen vidare,
i händelse af behof, skulle erfordras för att fylla den
ofvanberäknade nödiga summan, men hvilket bidrag naturligtvis
äfven minskas eller försvinner i den mohn en ökad
sjöfart dertill skulle gifva anledning,
och att li. St. måtte i underd:het anhålla
att sedan förslag till reglemente för ofvannämnde Pensionsanstalt
blifvit, så som kan finnas för ändamålet mest lämpligt,
ularbetadt och vederbönde fått tillfälle att på det sätt
som anses bäst befordra sakens framgång, deröfver yttra
sig, K. M. ville täckas sådant Reglemente i Nåder pröfva
och fastställa.
Om Remiss till StatsUtsk. får jag härmed slutligen anhålla.
Remitterades lill StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff, August: Då K. M:s nåd. propos.
ang:de en förändrad mynt-enhet till Ranko-Utsk. remitterades, anhöll
jag att fä dervid göra några anmärkn.T, och alt i anledn. af
proposm få väcka en ny motion i ämnet, hvilket jag nu torde få
verkställa. I bägge hänseenden har jag skriftligen upsatt mina tankar.
Om mitt anförande upläses af en Riddarhus-Känslist, så befarar
jag att ingen hörer derpå. Läser jag sjelf så går det dåligt,
och jag fruktar att min motion äfven då får röna samma misssöde.
Jag vill dock försöka den sednare utvägén.
Hr von Hartmansdorff upläste härefter följande:
Jag anser borttagandet af beräkningen efter R:dr b:ko medföra
litet eiler intet gagn, men åtskilliga olägenheter, att börja med. Alla
belopp af skatter, taxeringsvärden, anslag och löner, skola jemte
allmänna och enskildta kontrakt, samt räkenskaper omskrifvas. Summorna
blifva skenbart större, utan tvifvel föranledande misstag och
förluster, någongång kanske äfven skrik, ehuru obefogadt, deröfver
att skatter, statsanslag och löner blifvit höjda, emedan siffrorna synas
större. F. n. är vår R:dr b:ko åtminstone lika med ett utländskt
mynt, som i verkligheten finnes, nemi. den Rhenska gulden, som
är gångbar i Holland, och Rhenländerna i allmänhet såsom Nassau,
Hessen Darmstadt, Baden, Wurtemberg och Baijern. 1 R:dr Riksmynt
blifver i det närmaste lika endast med en Liibsk, eller Hamburger,
Mark C:nt, som ej finnes präglad i verkligheten. Men. jag
vill dock icke bestrida förändringen, emedan hon tillfredsställer
dem, som älska ombyte äfven i penningeräkningen, och emedan vi,
som nu hafva en trefaldig, då sluppe den ena, samt behölle endast
Specie och Riksmynts-räkningarne, bägge lättfattliga för utländningen,
252 Den 31 December f. m.
enär den förra är lika med Hamburger b:ko, och den sednare
motsvarar } deraf.
Denna skillnad, härrörande från våra Stats-bankrutter och utvisande
huru mycket de försämrat myntet, var väl betecknad, genom
benämningen riksgäld1, som antydde deras ordsak, eller skulder,
som vi icke mäktat betala. Ordet Riksmynt är väl påhittadt, för
att befria oss, både inom landet oell inför utländningar, från den
ledsamma påminnelsen, om hvad sig tilldragit häfver. Men liden
skall visa om det icke är skada att mista denna erinran i ett ögonblick,
då vi, genom Hypotheksföreningarnes utländska lån, hvilka
blifva svåra alt betala, och genom vårt inträde i jernvägsanläggningar,
hvilkas kostnader motsvara eller öfverstiga ett eller annat af
våra fordna krigs, hvilka, utom det sista, alltid, oagtadt subsidiers
erhållande, medfört statsbankrutt och myntförsämring, åter bereda oss
dylika missöden.
Jag hade orätt då jag sade, att vår Specie-Riksdaler vore lika
med Hamburger b:ko. Han räknas så; men är i sjelfva verket
bättre, ty då han innehåller 5 30,887 ass fint silfver
har 1 R:dr Hamburger b;ko endast 525,911 » »
eller 4,976 » »
mindre än vår.
Denna skillnad är för oss, i dubbelt hänseende ofördelagtig.
Dels utprägla vi myntet till större innehåll af fin-silfver, än som
finnes i en R:dr Hamburger b:ko, utan alt raan i allmänhet räknar
oss det till godo; dels bidrager denna skillnad dertill, att man i
Hamburg nedsmälter våra Specie-Riksdalrar, så snart de komma dit.
Följden deraf är, att de sällan återvända hit, utan vi få ständigt
prägla nya, till förlust för vårt myntverk, både i arbetskostnad och
genom den koppar, hvarmed finsilfret upblandas. Vore våra Specieriksdalrar,
såsom de Norska, Danska och Holsteinska, lika med de
Hamburgska, så blefve de jemväl lika med ett i verldshandel kändt
och beräknadt mynt; de blefve, såsom de Danska förmodeligen
osmälta, samt gångbara äfven i Hamburg och Lubeck, eller ock finge
vi dem tillbaka, utan att förlora på ommyntningen, eller deras n.
v. högre silfverhalt. Jag gör alltså den motion, all antingen myntenheten
förändras eller ej, silfverhalten i vårt Speciemynt,
dock målte nedsättas lill fullkomlig likhet med Hamburger
banko, Holsteinska, Danska och Norrska Specier.
Om denna förändring i halten vidtoges med vårt Specie-mynt,
och man för öfrigt, såsom jag önskar, lemnade del oförändradt, så
svarade våra 48 sk. på R:drn och 12 runst. på sk:n, mot de 48
sk., som gå på hvarje R:dr Hamburger b:ko och de 12 penningar,
som innefattas i hvarje sådan skilling. Likasom man, i Hamburg
och Lubeck, har, i bodhandeln och daglig räkning, ett sämre courantmynt,
men med lika indelning i sk:r och penningar, så finge
vi jemväl ett sämre Riksmynt för dagligt bruk, men efter samma
beräkningsgrund, som i Speciemyntet. Vill man fullfölja jemförelsen
ännu längre, så svara mot Hansestädernas 3 mark med 16
sk. hvardera, nära 3 plåtar med lika många sk:r på hvarje plåt.
Att nedsmälta och omprägla det silfvermynt, sorn vi redan hafva
Den 31 December f. m.
253
af nu gällande myntfot, lönar icke mödan, utan de 5 ass, som nära
nog innehållas i hvarje Specie, mera än vederborde, finge gifvas
till spillo. De äro ock redan förlorade.
Tiotalsräkningens införande, i st. f. det hos oss, från uräldsta'
tider, brukliga tolftalet, nödgas jag nu, såsom tillförene bestrida,
både ur praktiska och historiska skäl, ehuru det är af R. St. begärdt
och af Konungen föreslaget. I sin underd. skrifvelse af d. 2S Aug.
1851, ansågo Ständerna fördelarne ”af decimalsystemets införande
vara af den mest betydande vigt, ej blott för lättnad i alla räkenskaper,
utan hufvudsakligen derför, att då de theoreliska kunskaper,
som kunna bibringas den större allmänheten, alltid måste
blifva af obetydlig omfattning böra, för att dessa ej skola blifva utan
gagn, alla medel vidtagas, att äfven för de mindre kunnige, underlätta
tillämpningen af de praktiska vetenskapernas resultater, hvilken
fördel i hög grad befordras genom den enkelhet, decimalsystemets
användande tillåter vid all sådan praktisk tillämpning, deri räkning
förekommer.” Dessa betraktelseis sednare del är, oaktadt hvad som
anföres om den praktiska tillämpningen, så djupsinnig åtminstone
för mig, att jag honom icke begriper. Kanske är han lättfattligare
för Herrar folkskolelärare, hvilket också är nödigt, emedan den praktiska
tillämpningen på dem beror. Konungens Rådgifvare anse det
nya räknesättets verkliga ”fördelar af enkelhet, redighet och naturlighet,
en gång vunna, sedermera fötblifna alltjemt qvarstående och
bidragande i sin nion till bildningens och civilisationens framsteg,
under kommande tider”. Att räkning med tiotal skulle, mera än
med tolftal, befrämja mensklig odling, mätte vara en förhoppning:
ty erfarenheten visar snarare motsatsen, på sätt jag längre fram
skall söka ådagalägga. Skälet hvarföre tiolalsräkningen är naturlig,
upgifves icke, och kan ej af mig gissas. Men i öfrigt skall jag
söka uplysa att tolftalsräkningen för den mindre kunnige, är enklare
och redigare, än tiotalets.
Hvarken Staten-, eller den enskilde, har i Sverige mera penningar,
än han kan tälja, med*den gamla tolftalsräkningen, utan
att behöfva tillita tiotals-systemet. Om detta är beqvämligare för
de stora, eller vetenskapliga, räknemästarne, hvilka äro ganska få,
sä är tolftalsräkningen beqvämligare och fattligare för allmänheten,
som är ofantligt talrikare. Vetenskapsmännen begagna, i alla fall
tiolalsräkningen för större kalkyler. De reduktioner, hvilka de, vid
tillämpningen mäste göra till den brukliga tolftalsräkningen, medföra
för dem ringa olägenheter mot den, som allmänheten skulle få
vidkännas genom liotalsräkningens införande. Ilou är måhända lättättare
i addition; men hvad sorn vunnes i denna, och ännu mera,
färlorades i division. Tian kan nemligen delas endast med 2 och
5, utan att leda till bråk. Tolfvar deremot, kan delas med 6, 4,
3, och 2, utan att vålla något sådant. I stället lemnar hon för
alla dessa divisioner, hela tal i quoten, t. ex. för f, 9, för §, 8,
för i, 4 och för }, 2, hvaremot tiotalets f utgöra 7 och ett bråk,
£, 6 och ett bråk, 5, 3 och ett bråk, -J, 1 och ett bråk. Enahanda
är förhållandet med Riksdalerns 4 gånger 12, eller 48 sk:r
å ena sidan, och likadant skulle det blifva med Riksmyntets 100
254
Den 31 D eccmber f. m.
ören å den andra. Af Riksdalern utgöra £, |, och J jemna
32, 16, 8 och 6 hela sk:r, enär åter motsvarande delar af 100
ören skulle utgöra de ojemna talen af 66|, 33^-, 16|, och 12*.
Det är ögonskenligt, att allmogen, tjenstehjon och fattigt folk, som
icke räkna på papper, utan i hufvudet, skulle, af denna ovanliga
bråkräkning, högeligen besväras, derpå göra misstag och förluster,
samt öfver dem deslomera harmas, som något gagn af det nya påfundet
ej kunde af den stora mängden inses. Runstyckenas borttagande
och det mindsta myntets inskränkning till a öre eller 1
styfver, skulle naturligtvis verka till vinst, eller, förlust, i händelse
andra utgifter eller intägter, än räntor slutades med ringare belopp
än 1 styfver. Men som det nya räknesättet är gjordt tili förmån
för dem som räkna pä papper och addera, så finna de för sig beqvämligast,
att icke i räkningar, såsom man vanligen ser i Frankrike
och Belgien, utsätta mindre hundradedelar än 5, hvilkas sammanläggning
till 10, lättar besväret för räknemästaren. Följden är,
att det minsta myntvärde, som i rörelsen begagnas, icke är 1 utan
vanligen 5 Centimes. Ilos oss skulle del alltså blifva 5 öre, eller
10 styfver, d. v. s. nära 3 sk:r r:gld., en ganska dryg förhöjning
i värdet på smärre förnödenheter, hvilka nu fås för vida mindre.
Om än den fattige, i begynnelsen, blir offret för denna stegring,
så kan han likväl icke uthålla den i längden, utan han mäste
taga sin skada igen af dem, som begagna hans arbete. Då detta,
till all ling behöfves, så följer en allmän prisförhöjning lill skada
i det hela, och utan gagn för någon annan, än de stora räknemästarne.
För att slippa öresbråken, hvilka, såsom vi sett, ofta förekomma
i tiotalsräkuingen, måste större och mindre Handlande utsätta
sina pris, i jemna öretal. Om en aln tyg förut kostat 32 sk. så
måste köpmannen sedermera antingen lill förlust för sig sjelf, af
£ öre, sälja henne för 66 ören, eller med öres förlust för köparen
taga 67 ören. Troligen gör han det sednare, eller begär han
för jemna tiotalets skuld 70 ören, hvarigenom ytterligare 3 örens
eller 6 styfvers förlust för köpareö och prisstegring i det hela, vällas.
Alla dessa omständigheter sammanlagda göra ändringar i penningeräkningen
så olideliga för den stora mängden, att de sällan
aflöpa utan oroligheter. Det skulle fordras en sadan rothuggning
af alla gamla förhållanden, som den Franska statshvälfningen vållade,
för alt genomdrifva äfven denna, hvilken dock var en småsak för
dem, som hade magt att i stället för dyrkan af Gud införa förnuftets,
på en af de 10 dagar till hvilka de, i sin tiotalsförtjusning,
färlängde veckan, eller den s. k. decaden. Afven då man, på somliga
ställen, såsom här nu skulle ske, bibehållit den gamla myntenheten,
men ändrat, om än obetydligt, hennes underafdelningar,
liar missnöje upsla». Då man i Chur-Hessen, hvarest 1 Thaler var
fördelad i 32 Groschen, inskränkte dessa, efter Preussens nya myntsystem,
till 30, hvarigenom hvarje Groschen blef litet bättre än
förut, så ansåg det lägre folket tvärtom en myntförsämring hafva
inträffat, hvarigenom hvarje Thaler blifvit med 2 Groschen förringad,
och till följd hvaraf den fattige fick så mycket mindre för sitt arbete.
Harmen, öfver denna förmenta oförrätt, vållade ett uplopp.
Den 31 December f. m.
255
I Preussen och Sachsen, hvarest Groschen försämrades, derigenom,
alt de, på hvarje Thaler, ökades från 24 till 30, lyckades förändringen
bättre, emedan allmänheten hade en större siffra att trösta
sig med, och de gamla myntstyckena förblefvo oförändrade," endast
med den skillnad, att ett 4 Groschenstycke kallades för 5, likasom vi
här kalla 8 sk. b:ko för en 12 skilling och finna oss dermed väl belåtna.
Det förhåller sig med sättet alt räkna penningar, såsom med
hvarje gammalt bruk, hvilket djupt ingripit i ett folks plägseder,
att det icke kan godtyckligt, eller utan stor svårighet, förändras.
Oagtadt 60 års påbud, att i Frankrike begagna tio-, och lnindradelalsräkningen,
bibehåller dock dess folk sin gamla tjugotalsräkning,
hvaraf benämningen quatre-vingt på 80, är en återstod. Ännu räknar
det lägre folket,'såsom jag sjelf för 2:ne år sedan hörde, och Hr Westerstrand
dessutom besannat, sina 20 Sons pä 1 Franc. Icke nog dermed,
kärleken för tjugutalet är så ingrodd, att Fransmännen om än afsigtslöst,
dock ofta säga 40 Sons i st. f. 2 Franc. Enahanda är förhållandet hos oss.
Huru länge sedan är det icke, som räkningen i Daler, Mark och Öre, uphörde
att i allmänna räkenskaper och författningar begagnas? Likväl
hörer man än det ena, än det andra af dessa räknesätt, qvarlefva bland'
allmogen, särdeles är detta förhållandet i Södra Sverige med Daler S:mt,
hvilka ännu qvarstå i lagen och hvilka den Blekingska samt Småländska
allmogen vanligen beräknar i fråga om handel af fastigheter
eller kreatur m. m. Till och med när det gamla räknesättet länder allmogen
till skada, så bibehåller han det, för plägsedens skuld. Sådant
är förhållandet med Småländningarnes bruk i Kronobergs län,
alt räkna 42 kappar på en tunna säd, ehuru Konungen för mer
än 100 år sedan, eller 1739, påbjöd att 32 kappar skulle, öfver
hela riket räknas och mätas. Till Kronan och indelningshafvare
mätas ej heller flera kappar. Men till presterskapet lära utgå, efter
gammal plägsed, 42, likasom det brukas i handel och vandel,
ehuru priset på en tunna säd ej skall stegras med fullt motsvarande
upgäld i penningar.
Det är förnämligast af aktning för gammal sed, hvilken är så
nära sammanvuxen med ett folks nationalitet, att den förre svårligen
kan uphäfvas, ulan den sednares försvagande, som jag bestrider
liotalsräkningens införande, och nprepar hvad jag deremot tillförene
sagt på detta rum. Hvart och ett folk har icke blott ett grundljud,
eller en grundton, som de uttrycker i sitt språk, i sin skaldekonst
och sina folkmelodier, utan det har ock sitt grundtal, hvarefter
dess mynträkning, dess beskattning och lagskipning, samt i vissa
fall, äfven dess mått, mål, och vigt rätta sig. Ett folk kan ej, utan
fara för sin sjelfständighet, upoffra sitt språk; och vi hafva sett,
hvilken vigt, norrmännen fästade dervid, när de förenades med Sverige,
hvilken betydenhet och förbindelse med nationaliteten språkfrågorna
haft i Schleswig, Holstein och Ungern. ,Ah rubba ett
folks grundtal, är om än i ringare mon, dock att träda dess nationalitet
nog nära. Ett sådant grundtal, hos oss och de Germaniska
folkstammarne öfverhufvud, är 12 och dess hälft 6. Det går i Sverige
så långt tillbaka, som häfderna, ja så att säga längre eller till
mythen, der Oden, såsom Gud var omgifven af 12 Diar. I egen
-
256
Ben 31 December f. m.
skap af Regent och Domare hade han omkring sig 12 Drottar,
hvilka dömde mellan folket. Den siste hedniske Regenlen, Olof
Skötkonung, var ännu omgifven af 12 Rådsherrar eller s. k. Spekingar,
som tillika voro högste domare. Efter denna förebild voro
äfven Härads- och Lagmansrälterna såsom de förra ännu äro, sammansatta
af 12 nämndemän, eller äfven s. k. tolfman, utom ord
fönden.
Under den kristna medeltiden, bestämde Landslagen an
talet
af Konungens verldsliga Rådgifvare till 12, och de förblefvo
dervid äfven i början af den protestantiska tiden, såsom förhållandet
var, vid Erik XIV:s kröning. Näi'o HofRätlerna stiftades, faslstäldes
ledamöterna? antal i Jönköping, Alto och Dorpat, till 12, hvaraf
6 frälse och 6 ofrälse, en sammansättning, hvilken Gustaf IH sedermera
tog till efterdöme, vid högsta Domstolens stiftande. An i
dag utgöra Rikets högste Domare, nu såsom i Odens tid, 12, utom
Konungen.
Gå vi till beskattningen så finna vi likaledes 6- och 12-talen
med sina fördubblipgar, eller underafdelningar, 8, 4, 3, och 2,
hafva ingått och ingå i utskyldsberäkningen, eller d. s. k. undervisningen.
Den första allmänna och ständiga skattläggning, som, i
Magni Ladulås tid, beviljades på Riksdagen i Stockholm, 1282,
förrättades efter 12-talet och dess underafdelningar, nemi. i Svea
Rike, efter öre och örtug, samt i Götha Rike, efter sjettung, åttungsoeh
lolftungsland, 8 penningar gingo på 1 örtug, 3 örtuger på 1
öre och 8 öre pä 1 mark. 1 öresland motsvarande 1 tunneland, 1
örtug och 1 penningeland tunneland. 1 markland räknades för
8 tunnors utsäde; 12 voro de män som ålade skatten o. s. v. De
ursprungliga måtten turn, fot och famn, äro indelade efter 12- och
6-talen. 12 turn gå på foten och 24 på alnen; 6 fot gå på famnen,
6,000 famnar, eller 18,000 alnar, utgöra 1 mil o. s. v. De
äldsta varor, såsom hudar, pelsverk, fisk, stockar och bräder, räknades
efter tolften (dussin) underafdelningar eller fördubblingar
deraf, såsom kast och skock m. fl. Tideräkningen är likaledes beskaffad,
ej blott hos Germaniska, utan äfven andra folk; årets månader,
dagens och nattens timmar äro 12; limmarnes minuter och
hvarje minuts sekunder äro 5 gånger 12. Men jag vill icke längre
trötta Eder med erinringar om flera gamla välkända förhållanden,
som icke angå penningeräkningen, utan återvänder till denna, hvilken
här egenteligen är i fråga.
Den Kongl. Proposm omförmäler 10-talsräkningens ”öfverensstämmelse
med bruket inom de flesta civiliserade länder”. Det är
en medelbar upmaning till oss att vara på modet, för hvilket vi
äro svage, och hvilket fördenskull bör tagas i närmare skärskådande.
Bland Ryssland, Belgien, Holland, Frankrike, Schweitz,
Neapel och Förenta Staterna, som hafva den 10-talsräkning i sitt
penningeväsen, hvilken man "vill införa hos oss, lärer man svårligen
kunna, till de mest civiliserade, hänföra flera vid Frankrike, Belgien,
Holland och Schveitz, af hvilka de 3:ne sednare, under Napoleons
välde, vandes, likasom Italienarne, uti Franska penningeräkningen.
Jemförer man då de 45,700,000 menniskor, som till
de
Den 31 December f. m.
257
de 4 länderna höra, med det vida större antalet Engelsmän, Tyskar,
Danskar, Norrmän och Svenskar, som begagnat 12-talet; så lärer
man linna den öfvervägande odlingen ligga på dess sida. Anser
någon förmätet af mig, att lill de odlade folken räkna våra landsmän,
framför de beprisade Nord-amerikanarne, som hafva så många
jernvägar, så priigtiga ångbåtar, så stora fabriker och värdshus, så
åberopar jag vära veienskapsmän, konstidkare och skalder, med
hvilka de Amerikanska icke torde kunna mäta sig. Om Sverige
bland sina innebyggare räknar åtskilliga Lappar, så utgöra NordAmerikas
vilda Indianer och ofria Negrer ett antal, som, i förhållande
till den öfriga befolkningen, är större än Lapparnes hos oss.
Hvad 12-talet beträffar, så ingår det med 12 Pence och 3 Groat
i Engelsmännens skilling. Detta folk, sorn utgör en blandning af
Germaner och Fransoser, har tillika bibehållit de sednares 20-tal,
i skillingarne på pundet Sterling. Likasom Engelsmännens språk
är en blandning af Fransyska och Germaniska tungomål, så är äfven
deras penningeräkning en blandning af dessa folkstammars
grundtal. Ingen liar haft flera penningar att räkna eller kostsammare
byggnader att betala än de. Dock hafva de ännu icke efterapat
Fransmännens nya 10-lalsräkning, eller förminskat sina 3 räknekolumner
till 2, ehuru försök alt förmå dem dertill blifvit gjorda.
På den Österrikiska Gulden, gä 5 gånger 12, eller 60 Kreutzer,
likaså på den ringhaltigare Rhenska Gulden, gångbar såsom förut
nämndt är, i södra och vestra Tyskland. Den Sachsiska Thalern
har 5 gånger 6 eller 30 silfver-Groschen, till likhet med den Preussiska
Thalern, hvilken, ju längre, ju mera, blifver gångbar inom
hela Tyska Tullföreningen och Hanse-städerna. Norrmännen hafva
på sin Specie-Daler 10 gånger 12 eller 120 sk., motsvarande det
uräldsta, Skandinaviska storhundrade!. Holsteinarne och Dan
skarne
hafva 8 gånger 12, eller 96 sk. på sin Riksdaler och Riksbanksdaler,
utan någon ringare underafdelning i mynt. Ville vi
laga della föredöme lill efterföljd, så sluppe vi, utan alt frångå 12
talet, den 3:dje kolumnen i våra räkenskaper och den minsta penningen
motsvarade då jemnt 2 st. r:gld, eller ungefär detsamma
som det af Konungen föreslagna öret. När K. M. vill låta prägla
ka/fören, så bör väl det minsta myntet hädanefter likasom runstycken
hittills, äfven räknas. Under de sednare åren har man
räknat men icke präglat enkla runstycken. Nu synes man vilja
öfvergå till det motsatta förhållandet, att prägla mynt, som icke
skulle räknas. Det låter sig svårare göra. Få vi halfören i rörelsen,
så måste vi äfven intaga dem i våra räkenskaper, och för
dem öpna en 3:dje kolumn,' eller rättare bibehålla densamma, vi
förut haft för runstyckena. Vi stå då, med räkenskaperna på samma
punkt, som tillförene, men hafva derjemte fått det för bufvudräkningen
besvärligare liolals-systemet. Öret skulle jag, antingen
96, eller 100, dylika penningar komrne att, mot min önskan utgöra
Riksdalerns enda underafdelning, anse böra benämnas fyrk, eller
något dylikt, på det att vårt gamla öres värde och namn, ej
måtte i framtideu förväxlas med det nya örets.
2 H. 17
Den 31 December f. m.
Sedan jag sålunda visat huru 12- och 6-talen, med deras underafdelnir
oell fördubblingar, bibehållit sig hos våra Germaniska
stamförvandter, och huru orätt vi skulle hafva att skilja oss ifrån
dem, för att efterapa Fransoser och Ryssar, så vill jag endast tillägga,
alt hufvtidsaken för gemenskap i mynt, mellan särskildta
folk är den, att hafva en samslämmande enhet. När den handlande
verlden vet alt den Svenska Specie-R:drn är lika med 1 R:dr
Hamburger b:ko, samt att J deraf motsvarar 1 R:dr Riksmynt, sä
gör köpmannen sina beräkningar öfver varors värde med lika säkerhet,
antingen underafdelningarne äro rättade efter 12- eller 10-  tal. Jag afstyrker alltså det förras bortbytande mot det sednare.
Skulle det nya räknesättet dock olyckligtvis införas, sä torde
det böra träda i verkställighet, icke ”under loppet” ulan med början
af något visst är. Eljest skulle man, i förra händelsen nödgas
för samma är, göra 2:ne bokslut, ett för tiden då den gamla, och
ett för återstoden, då den nya penningeräkningen gällde.
Remitterades till BankoUtsk.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr., tipläste 2:ne motioner
af följande lydelse:
l:o
Den erfarenhet jag förvärfvat tillförene och sednast under utöfningen
af det embete jag nu bekläder har visat mig svårigheten,
oftast omöjligheten, för vederbör:de kommuner att bereda ändamålsenlig
vård åt sådane barn, hvilka antingen redan föröfvat brott
eiler hvilkas dåliga anlag och böjelser omisskänneligen ådagalägga
att de, då tillfälle erbjuder sig, sannolikt skola beträda brottets väg.
Anledningarne till desse svårigheter synas mig för det narrande
hufvudsakligen vara följande:
l:o att vid barnens utlemnande till vård af fremmande personer,
väsendteligt afseende måste fästas å den ersättning, som för
omvårdnaden fordras, hvaraf också händer, att icke den för ändamålet
lämpligaste, utan den sorn emot billigaste vilkor besörjer updraget,
erhåller det maktpåliggande npfostrare-förtroendet; 2:o att
endast undantagsvis förmögne eller ens någorlunda burgne hushåll
kunna förmås att ifrågavar:de omvårdnad sig åtaga, hvadan denna
omsorg måste anförtros fattige personer, hvilka såsom medel för
egen utkomst åtaga sig ett bestyr, som ensamt af den renaste krisleliga
kärlek, välsignelserikt kunde utföras; 3:o att om också välbergade
hushåll någon gång kunde förmås att inom sig till vård
uptaga barn af ifrågavar:de beskaffenhet, något väsendteligt godt likväl
deraf ej i allmänhet kunde påräknas, enär tyvärr, icke mångenstädes
en så alfvarlig Gudsfruktan är att finna, alt inverkan af vårdarnes
lära och lefverne skulle förmå leda det förvända barnasinnet
på en stadig återväg från det onda; samt 4:o alt ora, i svårare fall,
ett varnartigt barn skall kunna föras på dygdens väg, det erfordras hos
upfostraren en sä egendomlig daning och sådan ihärdighet förenad
med ett varmt kristeligt sinne, att blotta fromheten och den goda
Den 31 December f. m.
259
viljan, huru oeflergifligen nödvändiga de för upfostrans framgång
hvar för sig äro, ändock icke kunna anses, ensamma tillfyllestgörande.
Det vill alltså synas som om, för hvarje län, en serskild inrättning
för vanartiga barns upfostran vore alldeles oundgänglig om
ändamålet på ett tillfredsställande sätt skall ernås.
Då nu K. M:s nåd. förordn. om sockenstämmor af d. 29 Au
gusti 1843 i 9 § 10 mom. väl medgifver, alt utgifter för fromma
ändamål må åläggas af sockenstämma, men 10 §:n i samma förordning
stadgar, att dessa afgifler mäste utgöras af dem, som i stämman
ega rösträtt, och det ingalunda vore rättvist eller billigt alt den
afgift jag afser såsom medel att åt barn af förenämnde beskaffenhet
bereda den vård hvaraf de så väl äro i behof och som af samhällets
eget framtida välbefinnande så högt påkallas, ensamt erlägges
af dem som i sockenstämma ega rösträtt, får jag, såväl af sådane
skäl, som med anledn. »af härförut är vordet anfördt, vördsamt framställa
det förslag att R. St. besluta alt för inköp eller upbyggande
och anordnande af de för en eller flera inrättningar lill vanartiga
harns upfostran erforderlige lius och inventarier m. nr. samt för inrältningarnes
underhåll, må årligen af hvarje mantalsskrifven person
erläggas en afgift af minst 2 och högst 4 sk:r teko.
Såsom väsendteliga bestämmelser torde böra stadgas:
l:o att för upfostrings-anstalternes Styrelse och medlens förvaltande
utses länsvis en direktion, sammansatt och förordnad på enahanda
sätt sorn uti K. Jl:s Nåd. Instruktm af d. 17 Dec. 1817
finues stadgadt, röride tillsättandet af länens Lazaretts-direkt:r. Uti
de län der sådant anses tjenligt, kan Styrelsen och vården af ifrågavar.
de
2:o De medel, vare sig enskildta, som genom gåfvor kunna tillfalla
upfostringsanstalterne eller de som af allmänheten för anstalterne
utgifvas, skola af Direkt:n redovisas inför de från hvarje län
delegerade, som det tillkommer, att granska förvaltningen af länets
Lazaretts- och Kurhusmedel. Denna redovisning skall ega rum samtidigt
med den för användandet af sistnämnde medel och berättelser
om den skedda granskningen meddelas allmänheten på sätt nu är
eller framdeles kan varda föreskrifvet i afseende å revisionsåtgärden
med Lazaretts- och Kurhusmedlen.
3:o Beloppet af den afgift, som för hvarje mantalsskrifven person
årligen bör utgå, bestämmes af deputerade en från hvarje tingslag,
samt en från hvarje stad inom länet. Om hädanefter såsom
hitintills deputerade efter hvarje Riksdag väljas för att utse den komité,
som det tillkommer att granska Styrelsen och förvaltningen
'af kurhus-anstalterne, kan bestyret, att bestämma årliga bidraget till
ifrågavar:de inrättningar, jemväl dera npdragas, åliggande det vederbörule
alt då kallelse till sammanträde af nyssnämnde deputerade
inför K:s Beflnde eger rum, jemväl kalla deputerade för bestämmande
af årliga afgiften till oflanämnde upfostrings-anstaller. Den
afgift, som kan komma att bestämmas, utgår under tre år ; hvarefter
deputerade ånvo böra sammankallas för att i ämnet besluta.
17*
Den 31 December f. m.
Upslår vid bestämmandet af afgiftens årliga belopp olika åsigter gäde
de flestes mening men i händelse af lika röster sker lottning.
4:o För barn, som i anstalterna vinna inträde, erlägges årligen
såsom underhållskostnad en summa, svarande emot det belopp med
25 proc:s förhöjning, som för ej venartige, till vård inlemnade barn
af ungefärligen samma ålder, som det till intagning ifrågasatte,, vanligen
inom socknen betalas.
5:o Den afgift, som af hvarje person årligen bör erläggas, upbärcs
med kronoutskylderne samt redovises med dessa af vederbönde
upbördsman, som samma upbörd i länets ränteri insätter.
6.0 Barn, som uti ifrågavar:de anstalter till upfoslran emotlagits,
anses fortfarande så länge de i anstalten vistas tillhöra den församling
som dem till intagande anmält. Församlingens förbindelse i
delta afseende uphör först då, när barn från anstalten utgånget, på
grund af gällande författningar kan anses hafva förvärfva! annan försörjnings-
eller uppehållsort.
Ulan ali sådant lämpligen han komma all utgöra föremål
för bestämmelser i en allmän författning, torde jag här böra
utveckla hvad jag anser för'framgången af ifrugavar:de upfostringsanstaller
vara alt iagllaga.
l:o att barnen icke kaserneras utan deremot, såsom en välsignelserik
erfarenhet på flera ställen inom Tyskland och annorstädes
ådagalagt, indelas i familjer, hvardera, utom husfadreo eller husmodren
bestående af högst 12 barn.
2:o att upfostrings-anstalterne anläggas i skilda delar af länen,
dervid könen helt och hållet åtskiljas.
3:o att ofvanstående anstalter förläggas, om så ske kan, i småstäder,
der tillfälle lemnäs, icke allenast att lära handtverk, nian
jemväl, om någon stadsjord inköpes, att lära jordbruk och trädgårdsskötsel,
hvarförutan den stora fördel förefinnes, att utan synnerlig
kostnad, kunna påräkna presterlig- och läkarevård samt möjligen
nitiske personer att öfver anstalten hafva tillsyn. Inom Stockholms
län vore t. ex. Norr- och Södertelje, särdeles lämpelige orter för
anläggande af ifrågavande inrättningar.
Exempelvis må det tillåtas mig anföra att om inom Stockholms
län af hvarje manlals-skrilven person erlades 4 sk. b:ko, årligen
erhölls en summa af omkring 5,000 R:dr b:ko, för hvilken säkert
öfver 60, kanske 80 barn kunde upfostras.
I alla händelser står utgiften icke i något jemförlig! förhållande
till den välsignelse, som derifrån kan härflyta, såvida nu
ifrågasatta upfostrings-anslalter ledas af en kunnig och menniskoälskande
styrelse.
Slutligen vågar jag uttala den innerliga och hjertliga önskan
att samleliga R. St. mätte behjerta denna min framställning, som,
om den vinner bifall, visserligen skall rädda månget barn från brottets
stråt.
Jag anhåller alt denna min motion måtte meddelas de öfrige
RiksStm, samt lill Bevilln.Utsk. remitteras.
Den 31 December f. m.
261
2:o.
Behofvel af allmänna sjukvårdsanstalt-, synes, såvidt det af
offentliga handlingar kan inhämtas, vara mycket olika inom de serskildta
länen hvartill anledningarne torde återfinnas dels uti mer
eller mindre ordentligt lefnadssätt, dels uti de olika sätten för arbetsfolkets
underhåll, samt måhända aldramest uti det förtroende de
arbetande folkklasserne hysa för befintlige sjukvärdsanstalter och i
följd deraf vanan att dem anlita.
Inom det mig i nåder anförtrodde län hafva under de sist forti
ulne fyra år, länets sjukinrättningar blifvit utvidgade med omkring
40 proc.., men det oaktadt kunna dessa inrättningar icke alltid emottaga
alla dem, som lill våids erhållande sig anmäla, hvaraf bland
annat kan slutas att desamma äro nödvändiga och vunnit förtroende.
— Inom Stockholms län der jordbruket, åtminstone pä flere
mils omkrets kring hufvudsladen, förnämligast skötes med statfolk,
mäste behofvel af till fy tles;i görande sjukvärdsanstalter vara vida oafvisligare
än på många andra orter och det är derföre naturligt ätt
detta läns innevånare, för sjukas underhåll på allmän bekostnad,
göra större upoffringar än som annorstädes kan vara nödigt.
För närvartde utgår kurhusafgiften inom Stockholms län med
5)j sk. af hvarje mantalsskrifven petson, men detta bidrag upfyllcr,
såsom nämndt är, ändock icke i allo, anspråken på helsovård.
Af sådan anledn. och då rättigheten att öka kurhusafgiften, der
så liehöfves, till intet förbinder de orter, der behofvel af ökning ej
förefinnes, får jag vördsamt föreslå att det mom. i den forfattn.
rör:de kurhusafgiften som af R. St. blefve föreslagen, och hvilket
kan komma alt motsvara första mom. i nuvar.-de författning, malte
erhålla följande lydelse:
”Till veneriska smittans hämmande utgöres årligen fr. o. m.
år 1855 t. o. m. det år, då nästa Riksdag slutas, af hvarje mantalsskrifven
person en kurhusafgift för Stockholms stad med högst
sexton sk. och minst en sk., samt inom öfriga delar af riket med
minst en sk. och högst sex sk., hvilket sistnämnde belopp dock inom
de Lazaretts-och kurhus-distrikt, der Lazarettets-eller kurhusets
bestånd det oundgängligen fordrar, må kunna höjas lill sju sk:r allt
b:ko, lika för alla betalande inom hvarje kurhusdislrikt, etc. etc.
(lika med hvad nu för nämde afgift i 1 :sta mom:t är stadgadt.)”
För alt genom exempel ådagalägga hvad godt som med en
sk:s ökad kurhusafgift kan uträttas; och sedan jag i förbigående
omförmält ali af en sådan tillökning upkommer för kurhuskassan
en tillgäng af mera än 1,300 R:dr b:ko; torde, mig tillåtas anföra
att, sedan efter träffadt aftal med Direktm för Serafimer-OrdensLazareltet
tillfälle blifvit lemnadt att utöfver förut bestämdt antal
patienter få lill vård dit öfverlemna ett ytterligare antal sådane, och
sedan länets deputerade för denna sjukvård utskrifvit en ökad ktirhnsafgifl,
hafva, efter en medelberäkning af 50 underhållsdagar för
hvarje patient, 60 sjuke njutit vård, hvarföre kostnaden utgjort
1,250 R:dr b:ko.
Hade nu författningar hindrat länets deputerade ifrån att på
-
262
Den 31 Decemijer f. m.
bjuda en förhöjd kurhusaFgifi, bade förenämnde 60 palienter masi i
långvariga lidanden afbida hjelp af naturen, eller sannolikare med
förlusten af lifvet eller för alltid rubbad helsa bevittna att sjukvårdsanstalterne
icke emotsvarat mensklighelens fordringar.
Om remiss af denna min motion till BevilIn:sUtsk. får jag anhålla.
Dessa motioner begärdes pä bordet.
Hr Sand strömer, Anders Peter, upläste 2:ne motioner
af följande lydelse.
1 :o.
Under öfvertygelse om fördelarne deraf, alt den redan beslutade
och under anläggning varande större jernvägen varder, ifrån
Svartå, fortsatt till Götheborg, hafva åtgärder blifvit vidtagne, för
att bereda en sådan fortsättning igenom Skaraborgs län. Medelst
subscription inom orten och med understöd af allmänna medel, har
ock derför nödig undersökning blifvit tillvägabragl och förslag uprättadt,
hvilket, med alla dertill hörande ritningar och handlingar,
ofördröjligen kommer att till K. M. i underdihet öfverlemnas. Derjemte
har fråga upstålt, att, medelst subscription, bereda dylik undersökning
äfven i annan sträckning inom länet.
Om R. Sl.-r antaga K. M:s nåd. propos., att jernvägsslambanor
och deribland, i främsta rummet den emellan Slockholm och Götheborg,
till den del densamma icke redan är påbörjad, böra på
Statens bekostnad och genom dess försorg anläggas; så ei fordras,
för utförandet af ofvannämnde plan, icke någon vidare åtgärd å
länets innevånares sida. Men för motsatt fall och i händelse R.
St., enl. derom serskildt väckta förslag, skulle anse dylika anläggningars
utförande böra till den enskilda omtankan öfverlemnas, inträder
ett annat förhållande. Inuevånarne i länet hafva ock, förr
än K. M:s beslut om aflåtandet af ofvanberörde nåd. propos. var
kändt, varit betänkte pä möjligheten all, derest det icke skulle anses
lämpligast, alt så beskaffade anläggningar utföras genom Statens
försorg och bekostnad, bereda verkställighet af ofvannämnde bana
igenom länet, så vida understöd af allmänna medel, lill minst halfva
beloppet af den till 3,401,355 R:dr beräknade kostnaden, skulle erhållas,
hvarom ock underd. framställning hos K. M. i sammanhang
med öfverlemnandet af det förstnämnde förslaget, varder gjord.
Måhända torde K. M. täckas att, då omförmälde underd. ansökan.
inkommer, i anledn. af den underd. anhållan, som derom
göres, öfverlemna densamma med tillhörande handlingar lill R.
St:r. Men på det all, emedlertid rättigheten alt, om så skulle blifva
af nöden, få frågan om understöd för ofvannämnde väganläggnings
utförande, i motionsväg, dragen under R. St:rs pröfning, icke måtte
gå förlorad, anser jag mig böra härmed vördsamt föreslå, att, i
händelse samma anläggning icke kommer att på Statens bekostnad
verkställas, ett sådant anslag, som ofvan omförmäles, måtte beviljas
till understöd för ortens innevånare, i fall de förena sig alt förslaget
utföra, samt dem dervid tillika förunnas enahanda fördelar, utan
räniegarantien, som för anläggning af Köping-Hult banan beviljats.
Ben 31 Be ceni ber f. m.
203
Och förbehåller jag mig alt, derest omsländigheterne föranleda dertill,
alt ett sådant sätt för väganläggningens verkställande måste ifrågasättas,
framdeles få uärmare utveckla denna min motion, om hvars
remitterande till SlatsUtsk. jag här med anhåller.
2:0.
Vigten och angelägenheten att bereda äfven vårt fädernesland
de stora fördelar för den industriella utvecklingen, som upkomma
genom den lättnad uti kommnnikationerne, hvilken genom jernvägar
vinnes, synes numera vara sä allmänt ansedda, att frågan, f. n.
mindre är, om sådana anläggningar böra åstadkommas, än huru
det skall ske. K. 31. har i nåder föreslagit R. St., att genom Statens
försorg och på dess bekostnad, låta utföra hufvud- eller stambanorue,
elter en derför upgjörd plan. Men äfven om denna propos.
bifalles, förekommer otvifvelaktigt behof af andra banor, hvilkas
anläggande mäste blifva föremål för den enskilda omtankan.
Med afseende å de betydliga kostnader, som med dylika anläggningar
äro förenade och den ringa direkta afkastning, som de, åtminstone
till en början lemna, skall del alltid komma alt medföra stor
svårighet alt dertill anskaffa medel genom aktieteckning, grundad pä
betydligare kapital-insättning. Åtminstone i de flesta fall, torde
derföre icke annan utväg gifvas, än alt bereda nödig räntegaranti
för uptagaude af amorteringslån på billiga vilkor, så att de, som
äro intresserade för förslagets utförande, mätte kunna genom fördelning
på längre tid, i mon af åtnjutandet af de indirekta förmoner,
som af anläggningen emotses, lättare bära de upoffringar, som
derför blifva af nöden.
En så beskaffad uplåning måste emellertid grundas på real säkerhet.
Meri om denna skall beredas medelst inteckning, mola
dervid stora olägenheter, dels i anseende till dermed förenade kostnader
och dels med hänsigt till de bevakningsålgärder, som blifva
af nöden under den länga tidrymd, en dylik ansvarighet skall fortfara.
Utländska kapitalister, och hos desse måste dock penningarne,
åtminstone till största delen, sökas, torde ock mycket draga i betänkande
att lemna lån emot en sådan säkerhet, som, genom någon
underlåtenhet i nämnde afseende, lätt kan förringas.
Det synes imedlertid gifvas en utväg att, med tillämpning af
de grunder, som äro följde tili Kgl. Maj:ts i enlighet med R. St:rs
beslut, d. 13 Juni 1845 nlfäidade nådiga Kungörelse, ang:de sältet
för återbetalning af lån utaf allmänna medel för beredande af
odlingsförelag medelst utdikningar eller vattenaftappningar afhjelpa
nämnde olägenheter. Enl. denna författning skola de på hvarje
egendom belöpande årliga ränte- och amorleringsbidragen, sedan
de, i stadgad ordning, blifvit bestämda, införas uti jordeboken, såsom
en egendomen, under den fastställda amorteringstiden, åliggande,
gravation, samt i sammanhang med allmänna kronoupbörden upbäras
och till Riksg:s-kont. levereras. Den förmonsrätt, oberoende af
inteckning, som, i likhet med ulskylder, sålunda blifvit dylika bidrag
tillerkänd, hvilar naturligtvis på förutsättningen, att egendomen,
genom det företag, hvartill lånet blifvit använd!, vunnit en
264
Den 31 December f. m;
motsvarande förkofran, så att ingens lätt kan anses vara af en sådan
gravation förnärmad. Samma skäl bör äfven kunna gälla i
fråga om jernvägsanläggningar, så framt det noggrann! och i behörig
ordning pröfvas, ali de bidrag, som skulle komma att för hvarje
egendom åtagas, icke öfverstiga de förmouer, som kunna anses derigenom
blifva densamma beredda, och genom utdrag af jordeboken
vunnes uplysning om en sådan gravation, af livar oell en, sorn
funne nödigt att derom förifra sig. Vid uttagandet af det för län
till jernvägsanläggningar, i dylik ordning, bestämda ränte- och amorteringsbidragel
borde dock naturligtvis afräknas den belöpande andelen
af banans behållna afkastning. Om det derjemte blefve stadgadt,
ali ej mindre denna behållning, än de lili nämnda ordning
debiterade och uttagne bidragen, derest vederbörande bolag det önskade,
blefvo till Riksg:s-kont. levererade, borde ingen betänklighet
möta, än tillåta nämnde kontors full magt ige att, då sådant, vid Iåns
nptagande, ifrågasattes, lemna garanti för räntemedlens upbärande
derstädes, hvilket säkerligen, utan ringaste äfventyr för Staten, skulle
väsendtligen underlätta lånens erhållande på de billigaste vilkor.
Men derom anser jag mig likväl icke, för närvartde böra väcka fråga.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yltradl, får jag
härmed vördsamt föreslå:
Att R. St:r för sin del mätte medgifva och hos K. M. i tinderddiet
anhålla, atl, till underlättande af medels anskaffande för
sådana jernvägsanläggningar inom riket, som kunna komma alt genom
menighetens föranstaltande utföras, genom allmän författning
varder stadgadt: att, der jordegare öfverenskomma att, till ränta
och amortering å lån för dylika anläggningar, åtaga sig vid egendomarne
fästade ärliga bidrag, som, efter vissa grunder böra å dem
proportionaliter fördelas, det berör af K. M. att, i händelse den
gravation, som sålunda skulle ifrågakomma, finnes icke vara större,
än alt den skäligen anses motsvarad af de fördelar, som genom anläggningen
kunna de deruti deltagande egendomarne tillskyndas, i
nåder tillåta, att det bidrag, som, i följd deraf, kommer att på
hvarje egendom belöpa, må, efter behörigen fastställd fördelning, i
jordeboken antecknas såsom en egendomen, under den bestämda
amorteringstiden, åtföljande gravation; i hvilket fall sådant bidrag,
till den del detsamma, efter afdrag af möjligen upkommande behållning
af banans inkomster, för hvarje år måste till ränta och
amortering användas, bör i sammanhang med allmänna kronoupbörden
debiteras och tipbäras, samt, på det sätt, som serskildt varder
stadgadt, levereras, emot det att vederbörande tjenstemän derför
åtnjuta den provision, som K. M. i nåder kan finna skäligt bestämma.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Hjerta, Lars, upläste 2:ne sålydande motioner:
l.o.
Det för statsverket lyckliga förhållande att öfverskolter utöfver
beräkningen vid sisth Riksdag upstått å de flesta inkomsttitlar, i
k
Deri 31 December f. m.
265
förening med den utsigt till en ännu betydligare statsintrad, som
öpnat sig förmedelst den förhöjning i bevillningen å branvinslilfverkningen,
som är af K. M. föreslagen, och sannolikt varder ulan
serdeles betydande, förändringar af R. St. antagen, har utgjort en
naturlig äuledn. lill en allmän önskan och förhoppning, visserligen
icke att liela, men åtminstone alt en del af dessa stora tillökningar
mätte komma de minst bemedlade bland de skattdragande (ill godo
genom någon nedsättning i de allmänna utskylderna.
Flere motioner hafva också i denna syftning blifvit väckta i de
öfriga Stånden, bland annat om borttagande af den s. k. skyddsafgiflen
eller personella bevillningen, hvilken tynger hardt på alla
obemedlade husfäder med familj.
Det vöre ali önska det R. St. kunde och ville låta denna afgift
uphöra, och skulle sannolikt väcka mycken tillfredsställelse i landet.
Men oberoende af denna frågas utgång, tager jag mig friheten
föreslå en annan förändring i RevillmsFörordn. nemi. alt alla
der befintliga bestämmelser om den s. k. minimi-afgiften, eller
om minsta beloppet, sorn bör betalas i ulskylder efter andra
artikeln af individerna inom hvarje slag af näring eller yrke,
må försvinna.
Bland alla skatter kan ingen vara rättvisare till sin grund,
än den som utgår med en viss proc. af årlig behållen inkomst,
om denna riktigt utrnnes, och detta beskaltningssält har derföre efterhand
blifvit mer och mer vedertaget äfven i andra länder. Men
en på en gång rättvis, billig och roed Statens högre ändamål öfverensstämmande
tillämpning deraf förutsätter, att någon afgäld icke
må tagas å det allranödvändigaste för individernes uppehälle. Detta
sker likväl stundom ock orättvist derigenom, att en minimi-afgift
finnes bestämd för hvarje person, som idkar näring eller yrke, ulan
afseende på om han haft sin behållning derå, som efter den fastställda
procentberäkning kan beläggas med en lika stor beskattning,
som minimiafgiften utgör, hvilket ofta icke är fallet.
Fastställandet af minimiafgiften är äfven oegentligt och borde
vara onödigt, då Taxeringskomitéerna finnas lill, just i ändamål att
npskatta hvars och ens behållna inkomst, och bevillningen skall uträknas
i proportion derefter, och något annat motiv till föreskriften
om samma afgift kan derföre icke gifvas, än alt derigenom söka försäkra
slaten om en viss intägt af bevillningen i förhållande till antalet af
näringsidkare, utan afseende på om de verkligen haft den motsvarande
behållna inkomsten eller icke. Det blir med andra ord sagdt
ett slags högre och efter serskilda yrken eller klasser graderad kapitationsafgift,
som man velat aftvinga alla, af fruktan alt en del
deribland eljest, vid den af taxeringskomitéerna skeende upskaltning,
skulle befinnas ej hafva så stor inkomst att den kunde utgå. För
att visa sanningen häraf behöfde man endast genomgå ett års debetsedlar
för handtverkare, fabrikanter, artister med flere, för alt
finna, det månge ibland desse få sig den ifi ågavartde minimi-afgiften
ålagd, oaktadt en sådan torftighet, att de med stor nöd kunna
lifnära sig och sitt hushåll.
Visserligen är det i förordningen sagdt, att den som kan visa.
266
Den 3i December f m.
det han ej haft en afgift motsvarande inkomst, äger att få afkortning;
men det är en stor skilnad, att serskildt behöfva blottställa
'sig för besvärel, tidspillan och förödmjukelsen af en sådan bevisning,
och sålunda på visst sätt, sjelf bära sina nödställda vilkor
fram för en myndighet och bevisa dem, eller ock fä såsom en nåd
emottaga befrielsen frän eller en förminskning uti det nu fastställda
minsta skattebeloppet, än alt delias bestämmande må bero pä laxeringsmännens
pröfning, och vare sig genom näringsidkarens lill taxeringen
gjorda upgift eller ock underhand iuhemtade kännedom.
Likaledes föreslår jag vördsamt, att den serskilda, nu för gesäller
fastställda bevillning efter andra artikeln må uphöra, enär
gesäller icke äro annat än arbetare, af hvilkas arbete de, som använda
dem, skola räkna handelsförtjenslen och betala skatt för
denna. En inkomstskatt å gesäller skall, om man eftersinner della,
befinnas utgöra ingenting annat än en tillökning i bevillningen ä
näring eller rörelse, och en tillökning, som blir obillig om den icke
kan försvaras med ett nödtvång ä Statens sida alt för möjligheten
af statsverkets orubbade gång, uttaga det mesta möjliga der det kan
åtkommas.
Vid 1847—1848 årens Riksdag väckte jag en motion, om nedsättning
af bevillningsprocenten efter andra ari. för bandel och rörelse
eller yrke från 5 till 3 proc. af iipskattade inkomsten, på den
, grund att sådant i min tanka skulle leda till mera riktiga och fullständiga
upgifter af de skattskyldige sjelfva, än nu är fallet, och
Slaten således föga eller intet derå förlora. Denna motion vann då
ingen framgång, men med glädje har jag erfarit att representanter
i de öfriga Stånden nn uptagit enahanda förslag i serskilda motioner.
Jag förnyar nu vördsamt samma förslag om nedsättning af
berörde bevillning från 5 till 3 proc. af det förflutna årets behållna
inkomst för handel, näring, handel och borgerlig rörelse, med tillägg
derjemte, att bevillningen af löneinkomster för embets- och
tjenstemän med mindre än 1000 Riksdalers inkomst må nedsättas
till 2 proc. af deras inkomster.
Slutligen föreslår jag att det i sednaste BevillmsFörordn. införda
stadgande, att medarbetare i tidningar äro underkastade bevillning,
må försvinna, och förläggare för hvarje tidning ensam beskattas
för behållna inkomsten deraf, enär det icke allenast måste
vara en tidningsförläggares ensak, på hvad sätt han söker biträden
för tidningens utgifvande, och på hvilka vilkor samt på huru lång
tid han använder dessa biträden, utan också synes mindre behörigt,
att taxeriogskomiléerna inlåta sig uti efterforskningar öfver den inre
förvaltningen af ett sådant företag. Staten förlorar ju i allt fall
ingenting, och all rättfärdighet är således upfylld, om det i stället
stadgas, att förläggare af tidning eller periodisk skrift skall erlägga
bevillning för hela den behållna inkomsten deraf.
2:0.
Jag tager mig friheten vördsamt föreslå, det R. St. ville för
sin del besluta och hos K. M. i underdrhet anhålla, alt tiden för
tjenstehjonsflyltning å landet må ändras ifrån den nuvarrdc, sorn
Den 31 December f. m.
267
är den 24 October till någon tid straxt efler midsommaren såsom
d. 1 Juli eller någon af dagarna näst före eller efter denna termin.
Denna förändring har under den sednare tiden, och för det mesta
under loppet af innevande år blifvit förordad i ullälanden från en
stor del af Länens Hushållssällskaper, äfvensom af pluraliteten bland
Ledamöterne vid det i sisi!. Augusti månad hållna allmänna Landtbruksmöte!
i Lidköping. Uti förstnämnde utlåt, äro skälen för den
önskade förändringen så väl utvecklade, att jag anser tillräckligt att
till dem hänvisa, då Höglofl. Ekon.Utsk. utan tvifvel har tillfälle alt
erhålla desamma ifrån Kongl. Civil-Depart:tet, hvarest de finnas att
tillgå, och anhåller om remiss af denna motion.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., upläste följande motion:
Jag föreslår, att R. Skr bevilja ett nytt årligt anslag af Eli
Tusende R:dr b:ko att upföras på Kongl. Suudhets-Colkii stat, för
Svenska Läkare-Sällskapets räkning, utöfver de 500 R:dr, som till
samma ändamål redan äro anvisade och ber att i korthet få utveckla
skälen för denna motion.
Svenska LäkareSällskapets ändamål är:
1.) Ett inbördes utbyte af kunskap och erfarenhet till befrämjande
af de medicinska vetenskaperna, hvadan Sällskapet håller
ordinarie sammankomster hvarje vecka, för att discutera dithörande
ämnen, eger och underhåller ett Bibliothek af in- och utländska
verk, de förnämsta Europeiska journaler och tidskrifter i medicinens
olika grenar.
2.) Läkare-Sällskapet kommunicerar med Läkarne i landsorten
uti frågor rör:de helsö- och sjukvård, epidemier, svåra eller ovan
liga
sjukdoms-casus, o. s. v.
3.) För att göra Svenska Läkare-corpsens medlemmar delaktiga
af de iakttagelser, rön och uptäckter, både inom och utom
landet, hvarom Läkare-sällskapet förskaffat sig underrättelse, och på
det dessa må blifva fruktbärande för det Allmänna, publicerar Sällskapet
månadlligen en ”Tidskrift”, med ”förhandlingar” öfver de
hållna sammankomsterna, äfvensom det för afhandlingar af större
omfång bereder offentlighet genom ett annat fortgående arbete: ”Läkare-Sällskapets
Handlingar.”
4.) Läkare-Sällskapet undersöker och meddelar utlåt, öfver
frågor, som lill det samma hänskjulas för Kongl. SundhelsColLm
och någon gång från Stockholms stads styrelse, eller ock öfver dem,
i hvilka Sällskapet sjelft tager initiativen — hvarigenom tillfällen
yppa sig, ott mera omedelbart gagna det allmänna.
Dessa undersökningar och utlåt:n angå exempelvis:
a) Medico-forensiska frågor.
b) Vaccinationens befrämjande och förbättrande.
c) Allmän Sundhet.
d) Medlen att minska ellef förekomma den veneriska sjukdomen.
263
Den 31 December f. m.
e) Preventiva åtgärder mot Epidemiska sjukdomar, samt råd
för sjelfva behandlingen af dem m. m.
Enär således vetenskapens utveckling och fullkomnande utgöra
hufvnd-syflel för Läkare-Sällskapets verksamhet, har delta samfund,
med en klar upfatining af sin ställning, konstituerat sig såsom en
fri, enskild korporation, ulan att underkasta sig äfventyret af den
Inskränkning, ensidighet och missriktning af dess förenade krafter,
som förr eller sednare kunnat blifva en följd af ett från Statsmakten
meddeladt privilegium; men deremot hafva med denna dess
egenskap afen fristående, rent vetenskaplig organisation, svårigheter
varit förenade, hvilka Läkare-Sällskapet mera förutsåg, än hoppades
kunna besegra; enär Sällskapet nödgades försaka de utvägar till
ekonomiskt bestånd, som löner och arfvoden bereda. Det är emedlertid
en allmänt känd och erkänd sak, alt uti ingen Europeisk stat
Läkare, jeni förde med öfriga embets- och tjenstemän, äro af allmänna
medel i så ringa grad understödde, som i Sverige, på samma
gång det är ett lika erkändi factum, att ingenstädes charlatanismen,
fördomen, qvacksalveriet äro till den grad bortrensade af
pliilosophisk underbyggnad och rent vetenskapligt intresse, som inom
den Svenska Lakare-coipsen. Det missförhållande, som sålunda
eger rum mellan den jemnlikhet med det rikare utlandet, hvartill
Svenska Läkare förmått höja sig, i förening med deras bemödande
att förbättra våra outvecklade Sanitaira slatsansfalter, å ena
sidan, och å den andra, det sätt hvarpå sådant offentligen erkännes
och understödjas — detta missförhållande bör det vara Statens åliggande,
alt, till det allmännas båtnad, så småningom afhjelpa, framför
allt då ej personliga anslag ifrågasättas.
Af de uptäckter och iakttagelser, som af Sällskapets medlemmar
vid sammankomsterna meddelas och discuteras, blifva resultaten
nya framsteg, nya eröfringar inom vetenskapens område, till
den lidände mensklighetens gagn; och genom detta samfund invandra
från alla andra civiliserade länder de beständigt sig förökande
nya kunskaperna, för att komma samhällen och indiver inom
vårt eget land till godo. Spridandet af dessa kunskaper bland Sv.
Läkare och vetenskapsidkare sker, som ofvan är nämndt, dels uti
Läkare-sällskapets månadtliga ”Tidskrift”, hvaraf 16 årgångar redan
utkommit, dels uti dess "Handlingar”, af hvilka hittills 19 band utgifvits.
Men försäljningen af dessa publicaliöhér har aldrig lemnat någon
behållning till fullt bestridande af redaktions-, trycknings- och transportkostnader,
utan hafva för dessa ändamål ledamöternas enskildta
bidrag mast anlitas; neli om uti Sällskapets räkenskaper äfven en
mindro behållning för året någon gång varit synlig, låter sådant
endast förklara sig af ledamöternas frivilliga upoffringar för Sällskapets
existence. Det är dessutom, under sådana förhållanden lätt
begripligt, alt Sv. Läkare-Sällskapets verksamhet, isynnerhet för
landsorten och den stora allmänheten, på långt när icke motsvarar
de vetenskapliga resurser, hvaraf Sällskapet otvifvelaktig! är i besittning;
likasom man ej billigtvis kan begära, alt detta samfundsledamöter,
äfven med största intresse för deras sak, skola, eller
Den 31 December f. m. 269
kunna vidkännas förökade utgifter för ändamål, som dock för sjelfva
denna allmänhet äro af högsta vigt och fördel.
Under förhoppning, alt R. St. och StatsUlslc. behjerta hvad jag
haft äran framställa, lid förmån för en af vårt lands ädlaste stiftelser,
anhåller jag om remiss häraf till StalsUtsk., för hvilket jag
torde få framlägga en närmare redovisning för Sv. Läkare-sällska
pets
ekonomiska ställning.
Begärdes på bordet.
Frih. Hjerta, Fredrik Philip, upläste en sålydande
motion:
I början af delta Riksmöte, har motion blifvit väckt, anemie
Lagens mellankomst för alt skydda de för samhällets fortfarande
bestånd så dyrbara skogarne, emot den gräsliga förödelse, som de
i dessa dagar i vårt land undergå. Öfverlemnande åt andra att afgöra
huruvida det föreslagna botemedlet emot det onda är praktiskt
verkställbar! eller ej, ber jag ali få fästa npmärksamhelen på det
obilliga lili, att lagen, som i värt land så foga skyddar äganderätten
till skogsegendom skulle, på sätt föreslaget är, komma alf ingripa
uti denna egaiiderätt. Det torde nemi. hafva hånell något
hvar skogsägare, ali då deras skog blifvit plundrad af okyuniga
personer, och dessa härföre blifvit lagförda, Lagen knappt nog såsom
brottslingar erkänt dem, som sålunda handlat, och hvilka härföre
undsluppit med eli ansvar sä lindrigt, att det på intet sätt
kunnat varnas från förnyande af tilltaget. Då t. ex. personer frånlöfvat
en hel skogstrakt hvar och en till manshöjd upvuxen trädtelning,
och dermed tillfogat■ skogen en för framliden oberäknelig
skada, har Lagen ådömt dessa, alt med åtta sk. r:gs för hvarje
tjog af dessa unga träd ersätta skadan, och della af det skäl, att
man i orten af andra skogsförstörare verkligen få köpa sådana trädtelningar,
under namn af ”stäfver” eller ”slör”, lill detta pris;
hvilket är den f. n. fullt lagliga grunden för sådan förstörelses
upskattande i värde.' Af sådant Lagens snart sagdt blundande
för föröfvandet af ett öndt, som med undergång hotar stora
skogssträckor i värt land, har den naturliga följden blifvit, att enskilda
skogsägare ej vårdat sig om en egendom, som af sjelfva
Lagen synes vara ansedd till spillo gifven, utan i stället sökt så
snabbt som möjligt förvandla denna egendom i penningar. Skall
nu Lagen komma att förhindra detta förvandlande i penningar från
ägarnes sida, på samma gång som den så godt som blundar för
detsamma, då det skef genom lagbrytares åtgärd?
Såsom botemedel mot ofvan antydda onda har jag stundom
hört föreslås, alt hvad som hiltils benämnts skogsåverkan skulle
förklaras för stöld. Det må medgifvas att stöld vore rätta namnet,
men utom det alt man genom en sådan förklaring ej kan
åstadkomma ändring i folkbegreppet, så är dels stöld mycket svårare
att lagligen bevisa, än åverkan, och dels skulle antalet af
straffade ljufvar, med all thv åtföljande vanfrejd, ogiltighet sora
270 Den 31 December f. m.
vittnen i dylika mål o. s. v. härigenom lillvexa till en alltför vådlig
mängd, och till föga fromma för det ändamål man önskade
vinna. Enklare vore att höja ansvaret för dylik lagöfvertfädelse, såväl
genom att skärpa straffet härföre, som alt närma skadeersättningen
till värdet af den föröfvade skadan, hvilket jag härmedelst
får vördsameliga föreslå. Jag öfverlemna!' åt LagUtsk. alt bestämma
hvad härvid bör göras, men anser mig böra antyda att värdet af
en ung trädtelning är långt högre, dä den står och vexer, än då
den är afhnggen, hvadan dess värde i sistnämnde tillstånd aldrig
bör tagas lill norm vid upskattandet af skadeersättningen, utan snarare
bör hvarje träd, det må vara stort eller litet, ungt eller gammalt
härvid gifvas det värde, som det kan anses kosta att plantera
ett annat och vårda tilldess det upnått det borttagnas storlek. Ett
korrectiv emot det mest förödande slag af skogsåverkan, och hvilket
enl. sin natur är lättast alt för män, qvinnor .och barn i smyg
bedrifva nemi. s. k. stafver-lmggning vore vunnet genom ett väl
genomtänkt lagförslag i denna riktning.
Anhållande om remiss af denna motion om skärpning af
ansvar för skogsåverkan till LagUlsk., får jag till nämnde Utsk:s
noggranna bepröfvande anbefalla ofvan antydda lucka i vår
skogslagstiftning, som torde böra fyllas innan Lagen på förr bemäldt
sätt mellankommer för att hindra det ofog, som vid skogshandteringen
inom landet bedrifves.
Remitterades till LagUtsk.
Ilr Reutersvärd, Patrik Oscar, upläste följande motion:
Det i sednare decennierna allmänt antagna bruket att å skuldsedlar,
eller å andra förbindelser och kontrakter fordra borgen ”såsom
för egen skuld”, har länge visat sin stora skadlighet, ithy att
det mägtigt bidragit att ruinera mänga välmående och hederliga
män. Det är äfven stridande emot sjelfva begreppet om borgen,
att borga såsom för egen skuld; ty den som borgar bör väl icke
rimligen kännas skyldig betala, förr än den person för hvilken han
borgat, är urståndsatt att kunna betala. Såsom nu är bruket med
proprie-borgen, kan den som utlånat penningar eller upgjort kontrakt
med sådan borgen, hålla sig lika lätt lill borgesman som till
skuldenär för utfående af sin rätt, hvilket innebär en fördel på
bekostnad af all billighet. För att emedlertid utrota verkan af
detta allt för vidt utgrenade skadliga bruk af borgen såsom för
egen skuld, som icke är rådande i andra länder, och som jemväl
hindi ar införandet af den för handel och näringar prisvärda circulation
af vexlar, får jag vördsamt föreslå, att all borgen såsom för
egen skuld måtte förklaras, från och med 1856 års början, vara
till kraft och verkan lika med full laga borgen.
Om remiss lill LagUtsk. anhålles vördsamt.
Remitterades till LagUtsk.
Den 31 December f. m.
271
Hr Reutersvärd, Patrik Oscar, anförde muntligen:
I sammanhang med den motion jag nu väckt, ber jag att få
fästa R. o. Ad:s upmärksamliet derpå, att det torde vara af nöden
att stadga, det alla skuldsedlar böra vara ställde på viss person eller
ordres, och att således rättigheten ali utfärda skuldsedlar, stälde
på innehafvaren, skulle uphöra; äfvensom alt det borde föreskrifvas,
alt vid öfverlåtelse af förstomnämnde skuldsedlar, transport derå
skulle tecknas till viss person eller ordres. Jag tror att dessa stadganden
skulle medföra stor nytta och möjligen lägga hinder i vägen
för det nu beklagligen ganska allmänna förhållande, att obetänksamma
personer kasta sig i händerna på procentare.
Som delta är en serskild motion, anhåller jag att den måtte
blifva till behörigt Ulsk. remitterad.
Begärdes på bordet.
Uplästes en af Hr Lagerhjelm, Pehr, inlemnad sålydande
motion:
Den nu gällande Tull-taxan ådagalägger tillvaron af prohibiIiva
grundsatser för den del af Sverges ekonomiska lagstiftning,
som af densamma beror. Befordra de Sveriges materiela välstånd?
— verka de fördelaktigt på upfmningen, på nitet och driften hos
närings-idkaren att ej blott vårda sin rörelse, men ock tillegna sig
tidehvarfvets framsteg i hans yrke? — m. e. o. äro dessa grundsatser
egnade alt nu för tiden väcka och framkalla intelligens uti
den fosterländska industrien? Dessa frågor förtjena ett svar; ty de
äro af icke ringa vigt!
Jag sade: "Nu för liden!" emedan den period, hvaruti vi
röre oss, är af helt annan art än hvarje föregående. Hvem ser ej
huru industrien utvecklar sig med Jette-steg? Tiden har i allmänhet
brottom, och utför på ett tiotal af år, hvad som fordom uptog
ett århundrade inom skickelsernas stora verkstad för att fullbordas.
Upfinningarna följa lätt på hvarandra. Knappt har den
ena blifvit bekräftad, förr än en annan visar sig. Den yngre generationen
har lättare alt finna sig hemmastadd under dessa vexlingar
uti industriens verkningssätt än den trögare åldern, som i
förment visdom heldre håller sig fast vid gamla idéer än arbetar
sig in i nya förhållanden. Och hvarföre har ungdomen detta företräde?
— Jo! •— emedan den betraktar allt med vetenskapens synglas,
icke är fängslad af vanor och icke känner någon förskräckelse
vid att beträda nya banor.
Ett ralionelt tullsystem har till npgift ej blott att befordra den
Närings-idkarens välstånd som njuter fördel af höga tullsatser, utan
ock att lemna utrymme åt intelligensens sjelfverksamhet, hvaruti
frihet och täflan ingå såsom mäktiga häfstänger. Det står skrifvet:
”Menniskan lefver icke af bröd allena” och desse Gudomliga ord
kunna äfven sägas om ”Industrien”; den lefver ej af höga priser blott,
ty hvarje fabrikation, som icke bedrifves under oaflåtelig syftning
till processens fullkomnande och varans förbättring, uthärdar ej
länge täflan; den kan frodas en liten tid, men faller snart. Man
272
Den 31 December f. m.
löser icke tullfrågorna på ett för Riket i det hela tillfredsställande
sätt, blott med att afväga de olika intressena, vissa näringar emellan,
så att hvarje näring får sin upmuntran och goda förtjenst; ty
export-artiklarna made ändock ut på verlds-maiknaden, hvarest
täflan, nationerna emellan, ej kan undvikas. Denna tällan är också
lika nyttig för nationerna, som för individerna och upfinniugen och
vetenskapernas resultat åro gemensamma för alla. Slen förhuden
förminska frihetens täflan för individerna och uphäfva den aldeles,
nationerna emellan; de sätta konstlade priser på varorna, mot hvilkas
updrifna värden och underhaltiga beskaffenhet ingen annan
kontroll gifves, än lurendrejeriet, en demoraliserande handel. Men
ett föräidradt Prohibiliv-system medför icke allenast dessa missförhållanden.
I konstitutionella Stater, i rådslående församlingar tillskapar
del particular-inlressen, hvilka väcka partier och inverka
förvillande pä öfverläggningarnes resultat. Jag vill anföra blott ett
exempel:
Den höga import-tullen på jern i Frankrike tillkom 1814. Dess
kraft visar sig deraf att ett Franskt, jernvägsbolag, som lick Engelska
rails levererade i Havre för 17| francs per qnintal mélrique (c. 1 1 Rtdr
b:ko per Sk# Svensk Stapelst.vigt), betalade 22J fr. i tull, och erhöll
ändock bättre köp, än om de anlitat inhemska jernverk. Emedlertid
visade sig alt prohibitionens största vinst tillföll skogxegaren, hvarigenom
en förening af intressen npkom som tog öfyeriaget inom Deputerade
kammaren. Man hade år 1836 funnit att. industrien i det hela
led af den höga jerntulien och var allmänt öfverens om en nedsättning
af 25 proc. Skogs-intresset, som icke hade någon synnerlig
känning af ökad import af Engelskt jern, emedan den inhemska
fabrikationen af samma slag tillverkades med stenkol, yrkade
att nedsältningen skulle blott angå sådant jern. Delta yrkande
var förderfligt lör Franska industrien i det. hela, som be hofde
det nordiska jernet. Minisléren bemödade sig ifrigt derom att nedsältningen
skulle ske eller en allmän piincip, nemi. från synpunkten
af industriens kraf i det liela; men Kammaren följde particular-inlressels
ingifvelse!' utan afseende på åkerbruket, skeppshvarfvet
maschin-verksläderna, stål-tillverkning samt alla de slöjder
och tillverkningar sorn begagna verktyg af stål. Kammaren
glömde att daglönaren med sin yxa, såg och huggjern också är
medborgare, fastän utan talan i Kammaren 1 Sedermera förmådde
hvarken vetenskapsmännen, näringsmyndigheterna, det allmänna
tänkesättet eller Regeringen att utöfva något inflytande på Kammaren.
Först sedan Kammaren icke mera fanns, nemi. under nuvarande
despotiska styrelse i Frankrike har denna prohibition blifvit
modererad.
Vid valet af den handels-politik, som bäst lämpar sig för
Sverige "nuför tiden'’’, bör visserligen enskilda intressen noga
vårdas så vidt de stå tillsammans med Rikets i det hela; ty man
bedrager sig mycket om man föreställer sig alt Slaten sjelf är utan
intresse dervid. Jemförom en viss fabrikation, idkad uti en eller
annan af Rikets städer, med en folknäring, utbredd öfver hela orter
-
Den 31 December f. m.
ler af della vidsträckta land. Hvilkendera af dem lemnar de flesta
och mest härdade, kraftigaste armarna lill Rikets försvar i farans
stund? ■— Tillkommer: fattigvård, sjukvård. — Staten kan icke vara,
är icke likgiltig vid svaret på denna fråga. Må exemplet visa att
man icke på ett för Riket i det hela tillfredsställande sätt, utarbetar
tulltaxan om man blott och bart utgår från afvägandet af tillverkningarnas
olika anspråk på skydd, så att hvar och en fabrikant
må frodas i sitt yrke. Staten måste äfven fästa afseende på de
näringar, hvilka idkats af ålder; ty de hafva merendels sin goda
grund i landets klimat och beskaffenhet, äfvensom i Folkets händighet
och arbets-lynne. Sverige har från urminnes tider idkat
skeppsbyggeri och sjöfart och Svenska besättningarna ifrån kaptenen
till båtsmannen, äro eftersökta och utmärkta bland alla nationer;
shulle ej deraf följa, att dessa näringar böra omhuldas af
Statsmakterna? —Dessa kunna göra det just uti och genom tull-lagstiftningen.
Tag bort all import-tull på skepps-inventarierl — Sverige
har i fordna tider redan exporterat Spannemål. Af Rilag Litt. A. *)
synes att Sverige åren 1637,1638, 1639 och 1640 exporterade öfver
100,000 t:r säd årligen jemte mycken boskap, smör, ost, talg m.
ro. och jag hoppas att R. H. St:r vid innevande Riksdag skola
vidtaga åtgärder emot Bränvins-tillverkningen, hvilka komma alt
höja denna export högst betydligt. Den kan befordras och blifva
mera lönande än hittills, om de nationer, hvilka hafva tullsatser
på spannemåls-import, antaga en mera uplyst handelspolitiks fordringar.
Det tillkommer R. H. St:r, att genom antagandet af ett
liberalt system sätta K. M. i tillstånd att göra framställningar i
denna riktning, hvilket är omöjligt så länge Sverige isolerar sig
medelst förbud från beröring med andra Folk! Fordom exporterades
äfven Ladugards-produkter, och under loppet af innevande
år har en utförsel af boskap egt rum, som synes lofvande. Om
man ej bör vänta sig alltför stora resultat af detta sednare, som
måhända blott periodiskt kan blifva rätt lönande; så blundar dock
icke den sanne Statsmannen för den minsta anledning att befordra
en näring, som kan breda ut sig öfver större delen af riket. England
och Frankrike kunna förbruka allt hvad Sveriges åkerbruk och
boskaps-skötsel har alt aflåta. — Våra förfäder hade äfven metaller
att utföra, liksom vi; men denna artikel möter höga tullsatser inom
Tyska tullföreningen, Frankrike och Nord-Amerikanska Fristaterna,
och lemnar ett ypperligt tillfälle för Svenska diplomatien att utveckla
sin förmåga sedan R. IT. St. genom förbudens borttagande
gifvit densamma en basis alt stödja sina operationer på.
Alla dessa förhållanden, som grunda sig på Sveriges egendomliga
natur och på Svenska folkets lynne böra icke förgätas vid den reform
af tulltaxan, som utgör föremålet för denna motion; lika litet
som det moraliska förderf, som lurendrejeriet alstrar hos en befolkning,
hvars fattigdom inleder den i frestelse att låta använda
sig. — Att den handelspolitik Sverige iakttager visst icke är utan
*) Se Tal). Litt. A. i slutet af Häftet.
2 H.
18
274
Den 31 December f. m.
inflytande på ancha nationers handlingssätt emot Sverige, derpå
kan ett färskt exempel anföras. Då man för någon tid sedan sökte
öfvertala Fransmännen att nedsätta import-tullen på Svenskt jern,
förundrade det dem att sådant knöde yrkas så länge Svenska tulltaxan
innehölle förbud emot införsel af utländskt jern.
Konungamakten i Serige har längesedan och viel flera tillfällen
verkat i riktningen af en friare händels-politik. Frågan om förbudens
utbytande emot lämpliga tullar, är derföre icke ny. Den
framställdes vid 1840 och 1841 års Riksdag uti propos. till R. St.
hvaruti förklarades att förbudens tid vore förbi; och framställningen
gjordes af en stor Konung^ hvars regering bär stämpeln af den
mest conserverande hållning. Vid 1844 och 1845 års Riksdag
förekom icke denna fråga. Deremot förklarade K. M. år 1847 uti
Nådig Propos. till R. St. bland annat ”tiden vara inne för en
”mera fullständig tillämpning af de lill handelns lättnad syftande
”grundsatser, hvilka redan en längre följd af år varit af lagstiftaren
”godkända, änskönt användningen funnits böra endast småningom
”eller öfvergångsvis inledas.” Då Englands Regering med år 1850
uphäfde Navigationsakten hufvudsakligen för alla de nationer hvilka
antoge en fri handels-polik, förklarade sig Sveriges Konung för
densamma. Uphäfvandet af de s. k. trans-atlantiska tull-lindringarna
är ett steg i samma rigtning. K. M. afgaf derom Sin Nåd. Propos.
till R. St. vid 1851 års Riksdag, sorn af Ständerna bifölls. Det
förbud, som vid samma Riksdag af R. St. borttogs utur tulltaxan,
biet äfven af Konungen uphäfvet. Man ser häraf tydligt den omisskänneliga
rigtning till en fri handelspolitiks införande i Sveriges
tull-lagstiftning, som af Sveriges konungamakt varit ej blott antydd
och förordad, men uttryckt i handling: återstår nu att tillse hvad
den andra statsmakten har att vidgöra för att gifva åt tull-lagstiftningen
en rationel reform. Tull-taxan har väl af R. H. St.
småningom blifvit ändrad i nämnde rigtning; men att tiden nu är
inne att taga steget fullt ut, har jag sökt visa. Men innan jag
framställer de förslag lill ändringar i tull-taxan, som af denna motions
antagande skulle blifva en följd, mäste jag framställa de åsigter,
hvilka jag erhållit under ämnets bearbetning. En väsendtelig
skillnad har nemi. företett sig emellan import- och exportförbud.
Om t. ex. Sverige förbehölle sig att smälta jernmalmen inom landet
och följakteligen att utföra jernet, men icke malmen, deröfver kan
ingen främmande nation beklaga sig helst ett sådant förhållande
vunnit århundradens stadga och icke synes förnärma något främmande
folk, utan vara Sveriges ensak. Likaledes, om Sverige af
moraliska skäl i närvarande tidpunkt anser bibehållandet af importförbudet
mot införsel af bränvin vara en nödvändighet;' dervid kan
ingen främmande makt framskjuta en klagan, emedan detta stadgande
icke faller inom handels-polilikens område^ såsom härflutet
från helt andra grunder, än stats-ekonomiens.
Af dessa skäl har jag icke vidrört exportförbuden på malmoch
tackjern, ej eller importförbudet på bränvin m. m. d. Deremot
anser jag tiden vara inne alt utbyta alla öfriga import-förbud
Den 3i December f. m.
275
emot lämpliga tullsatser. Sedan R. H. St. fattat sådant beslut,
då först hafva båda-statsmakterna gemensamt antagit en ställning,
som berättigar till förnyade framställningar inför Nord-Amerikas
förenade Stater, Frankrike samt Tyska tullföreningens alla stater
rörande nedsättning i tullsatser, hamn-umgälder m. m. på Sveriges
samteliga export-artiklar. Men det är icke nog med att uphäfva
de importförbud, sorn f. n. lägga hinder i vägen för hvarje diplomatisk
behandling af främmande länders tull-systemer; det är äfven
af nöden att de tullsatser, som sättas i förbudens ställe, icke
tillintetgöra all täflan emellan den inhemska och utländska fabrikationen,
hvarigenom hela reformens resultat skulle falla in i det
löjliga utbytet af tullförsnillning i st. f. lurendrejeri; lagbrott, för
hvilka den redbara handeln icke utsätter sig. Jag hemställer derföre
2:o att Högh BevillmsUlsk. föreslär billiga tullsatser i
förbudens ställe, sä all täflan blir möjlig. Vidare bör vid
granskningen af tulltaxan noga tillses att de värden, som ligga lill
grund för tullsatser efter vigt äro sanna, icke öfverdrifna, ty i motsatt
fall blifva R. St:s afsigter icke en verklighet. Jag vill anföra
ett eller annat exempel. Ett stycke Cambrik kostar enl. den npgift
jag erhållit af pålitlig man, per medium
6 sk. Sterling eller ä 12 R:dr per £ = B:ko R:dr 3: 29.
Omkostnaderna utgöra 10 proc. . . . » » — 17.
S:a B:ko R:dr 3: 46.
Nu ser man af 1845 års tulltaxa, hvarest värdet per % är satt =
4 R:dr och tulln = 1 R:dr b:ko, alt R. II. St. afselt en tull af
25 proc.; alltså skulle tulln per stycke utgöra vid pass 1 R:dr
b:ko. Men verkligheten medför ett helt annat resultat.
Ett stycke Cambrick väger 2J $ å 1 R:dr per ff, = 2: 24.
Handels- och Sjöfarts-afgift 10 proc. af tulln . . . •— 12.
Tolag m. m. å 10 R:dr å 3J proc. — 16.
S:a B:ko R:dr 3: 4.
hvaraf visar sig att tulln m. m. upgår nära lill 100 proc. eller varans
fulla värde, oaktadt R. H. St. endast velat stadga 25 proc.
Annu ett exempel:
Så kallad Twills förtullas under Rubriken: Satin, Jean, och
följande kategori (se 1845 års taxa pag. 55) ”Öfriga nyss up
räknade,
sådane färgade — öfver 80 trådar på tummen i ränningen”.
Värdet uptages till 5 R:dr 16 sk. och tulln till 1 R:dr 4 sk,;
alltså hafva R. H. St. beräknat 20 proc. i tull. Nu till verkligheten.
Ett stycke Twills kostar per medium
14 sk. Sterling, å 12 R:dr = B:ko R:dr 8: 19.
Omkostnader m. m. 10 proc. » » — 40.
S:a B:ko R:dr 9: 11.
Tullen skulle derföre efter R. H. St:s afsigt utgå med 20 proc. d.
v. s. utgöra B:ko R:dr 1: 40.
Handels- och Sjöfarts 10 proc. . . » » — 9.
Tolag m. m. på R:dr 9j å3jproc. » » — 15.
eller tillsammans B;ko R:dr 2: 16.
18*
276
Den 31 December f. m.
Men 1 st. Twills väger 9 U å 32 sk. gör B:ko R:dr 6, således
Utgör den nära \ af varans värde, utan att beräkna Handel och
Sjöfart, Tolag m. m., d. v. s. att ehuru Ständerna stadgat en tull
af 20 proc., utgår den likväl i sjelfva verket med mer än tredubbelt.
Galton förtullas under nyssnämnde kategori och skulle således
enl. R. 11. Stms afsigt beläggas med 20 proc. i tull. Medelpriset af ett
stycke tryckt Cattun är 8 sk. sterling å 12 K:dr = B.ko R:dr 4: 38.
Omkostnader 10 proc
» » — 23.
Sta varans värde Btko Rtdr 5: 13.
Tull deraf å 20 proc. = Btko Rtdr 1: 3.
Handels och sjöfart 10 proc. » » — 5.
Tolag per 51 Rtdr ä 34 proc. »' » — 9.
Sta Btko Rtdr lt 17.
I verkligheten 1 st. Cattun väger 41 Tt å 1 Rtdr 4 sk. = 4 Rtdr
42 sk. hvaraf man ser att tulln, utom öfriga omkostnader nära upgår
till varans värde i st. f. 4 deraf som R. H. St. velat stadga. Jag
anhåller derför 3:o att Högt. Utsk. malte granska tull-taxan i
delta hänseende pä det att R. II. St:rs mening mätte blifva en
verklighet.
Då skeppsbyggeri och fraktfart ostridigt är en bland Sveriges
naturenligaste näringar, och på grund af hvad jag här ofvan anfört,
föreslår jag vördsamt
4to att uti den särskilda Tulltaxan åtföljande förteckningen
å varor, som äro vid införsel tullfria, äfven
intagas de inventarier sorn ovillkorligen erfordras
vid utredning af skepp.
Till följd af dessa förändringar i tulltaxan hoppas jag att K.
M. skall få förnyad anledn. att med framgång öpna underhandlingar
med flera främmande Regeringar angtde mildring uti skepps-umgälderna
för Svenska skepp i deras hamnar äfvensom för nedsättning
i deras import-tullar på Svenska exportartiklar och rörande
en friare skeppsfart för Svenska skepp så väl inom de respeclive
Staternas egen inre seglation som emellan Staterna sjelfva och
deras kolonier. Ett enda exempel må nplysa hvad jag menar.
Frankrikes tullag stadgar mindre afgifter på artiklar, importerade
med Franska än med andra skepp. Ryssland lyckades under
Ludvig Philips Regering att få sina skepp behandlade lika med
Franska. Denna förmon besparade 1 R:dr b:ko per Sktt stapelvigt
Ryskt stångjern och verkade ännu fördelaktigare på trädvaru-exporten
frän Finska och Ryska hamnar. Då Ryssland lyckades, hoppades
man i Sverige att våra skepp skulle blifva lika behandlade; men
man misslyckades. Ryssland gaf med sig fördelar, som Frankrike
satte värde på och som Sverige den tiden ännu icke beslutat sig
att erbjuda. Nu har visserligen tulln på jern blifvit nedsatt i
Frankrike; men vid denna artikel återstår säkert mycket att göra,
emedan nedsättningen icke tjenar Franska stål-tillverkningen, hvilken
bedrifves icke på Engelskt, men väl på Nordiskt jern. Nämnde
stål-tillverkning gynnas endast genom särskild nedsättning i tullen
på det Nordiska jernet.
Den 31 December f. m.
277
Vid dessa diplomatiska förhandlingar skall det säkert blifva för
Sverige af största vigt alt de bedrifvas särskildt för Sverige och följakteligen
utan allt sammanhang med Norrige, hvars lill 1-lagstiftning
är betydligt afvikande från Sveriges. Såsom exempel derpå vill jag
blott åberopa att Norrige, men icke Sverige har export-tull på trädvaror.
Om nu de förestående tull-negociationerna skulle behandlas
unionelt och Franska Regeringen fordrade borttagandet af exporttull
n i Norrige på trädvaror, så uppkom ju genast ett hinder, underhandlingarna
rörande den punkten måste afbrytas tills resultatet
af ett Storting i Norrige blifvit kändt. Om Stortinget bibehölle
export-tulln (mycket troligt), så förfölle all underhandling om icke
Svenska ombuden finge förfara oberoende af unionen. Om Stortinget
emot (förmodan) totalt uphäfde export-tullen, då kunde underhandlingarna
visserligen återtagas i händelse Franska Regeringen
vid den lidepunkten vöre lika sinnad och ledig, som förut, att egna
sin tid åt detta ämne. Men hvad hände, om nämnde Regering vid
den tiden vore helt olika sammansatt än nu, behöfde ett bifall af
en kammare, väl insnärjd uti väfnaden af korporationers enskilda
intressen? — eller om densamma vore så uptagen af krig eller så
jagad af bestyr under borgerliga oroligheter för dagen, alt ingen
lid mera funnes för handläggning af Frankrikes induslriela intressen?
— Jo! tullfrågorna blefve undanskjutna till en lägligare tidpunkt
fruktansvärdt ganska obestämd! — Under tiden fortfore de
hinder, som nu nedtrycka Sveriges handel med nämnde rika och
mäktiga land, som förbrukar det mästa stål af alla Europas kontinentala
stater.
Af dessa skäl föreslår jag vördsamt och sluteligen:
5:o att It. H. St. uti deras tulltaxan åtföljande
skrif velse, malte i underd:het hemställa nödvändigheten
deraf att K. M. täckes låta bevaka Sveriges enskilda
intressen uti Rikets handelsförhållande med främmande
makter, alldeles oberoende af Sveriges förening med
Norrige.
Remitterades till BevillmsUtskottet.
Hr Örnflycht, Adolf Gustaf, uplästeen sålydandemotion:
Inför R. o. Ad. har jag äran anmäla till dess bifall för pension
af 300 R:dr b:ko enkan efter Majoren vid K. M:s Flotta R.
S. 0., med Svensksunds medaljen Siwert- Roland Oberg, som oafbrutet
tjent Konung och Fädernesland i 63 år, bevistat 1788, 1808
och 1813 årens krig, samt derunder 15 sjödrabbningar, varit [ången,
blesserad, fattig, i hvilket senare tillstånd han lemnat, vid 86
års ålder, hustru och 2:ne barn, en minderårig dotter och en 20-  årig son, som nästkommande år torde utgå som Sjö-officer från
Kongl. Krigs-Akademien. Enkan har 100 R:dr ur Arméens enkeoch
pupil-kassa, hvartill mannen under sin 63-åriga tjenstetid förnämligast
samlat fonden; med dessa 100 R:dr skall hon besörja
sitt och sin dotters uppehälle, gifva henne upfoslran, samt mottaga
den hemkommande sonen i föräldrahuset, och equipera honom?
278
Den 3i December f. m.
Anhålles om kommunikalion med de öfriga Stånden samt om
remiss till vederbörligt Ulsk.
Remitterades till StatsUlsk. och kommunicerades de öfrige
RiksStm.
Frih. Cederström, Rudolf, upläste en sålydande motion:
Det tidskifte, som förflutit sedan R. St. sednast åtskiljdes och
till dess de nu ånyo sammanträdt, har varit upfylldt af växlande tilldragelser
och bekymmer för Konung och folk. En högst smärtsam
förlust har derunder drabbat dem båda, genom en ädel Furstes
bortgång utur liden, som väckte ett så allmänt, så lifligt och så
rättmätigt deltagande hos alla samhällsklasser inom Sveriges gräns
och sträckte saknadens känsla vidt öfver haf och länder, till hvarje
bröst, der ett Svenskt hjerta klappade för allt hvad fäderneslandet
agde dyrbart och älskadt. Det vore ett förmätet och än mer ett öfverflödigt
företag, att här vilja skildra den hädangångnes sällsynt
förträffliga egenskaper, Rans brinnande fosterlandskänsla, uppenbarad
i den varmaste tillgifvenhet för fosterlandets minnen, för dess förhoppningar,
för dess ära och lycka; Hans ridderliga tänkesätt, skiljdt
från allt öfvermod; Hans djupa religiositet, hvilande på en klar och
lefvande tro; Hans oskrymtade aktning för flitens värf och för den
heder, hvarje redligt arbete förtjenar, i det Han, sjelf arbetsam och
allvarlig, så väl förstod upskatta värdet af dessa egenskaper hos
andra. Det uphöjda, det utmärkta, det älskvärda och ädla af hans
personlighet qvarlefver, såsom ett älskadt minne i hvarje för det
goda öppet sinne, och saknaden vid Hans bortgång kändes af Nordens
folk så djupt, att i hvarje hem de äldre tyckte sig hafva förlorat
en son, de yngre en kär broder.
Att för efterverlden gifva ett varaktigt uttryck åt de känslor,
som lifva nationen för denna hågkomst, torde böra för R. St. utgöra
ett föremål af lätt insedd vigt. Denna gärd af nationens tillgifvenhet
för Prins Gustafs minne bör vara värdig en nation, högsinnad, varmhjertad
och kraftfull som den Svenska.
Redan har den Akademi, som äger till föremål för sin verk»
samhet omvårdnaden af den sköna och harmoniska konst, hvaraf
Prins Gustaf sjelf var en bland fäderneslandets lyckligaste idkare, utsändt
en upmaning till frivillig teckning af bidrag för upresande af
ett monument öfver Honom. Men, ehuru hedrande för Akademien
denna inbjudning är, torde det dock kunna befaras att de sålunda
samlade spridda bidragen ej förslå att åstadkomma en minnesvård i
den större stil och af det konstvärde, som höfdes åminnelsen af en
Furste, så minnesvärd, och så högt älskad af sin samtid. Det vore
härvid jemväl synnerlig anledning att, genom beredandet af en Honom
värdig minnesvård, på samma gång öppna en utväg för Svensk
konstskicklighet att, täflande, utveckla sin förmåga till bidragandet
af detta sköna minnes förherrligande inför kommande slägter.
Till detta ändamål föreslår jag vördsammast alt R. St. täcktes
anvisa en summa af 30,000 R:dr b:ko, att ställas lill K. M:s disposition
för utförande af den minnesvård, här åsyftas, och som, hälst
Den 31 December f. m.
27 ti
måhända loide höra å grafven utmärka det rum, der, under Riddarholmskyrkans
åldriga hvalf, den Furstliga stofthyddan hvilar.
Framlida generationer skola på sådant sätt erfara sanningen af
den urgamla skaldesångens ord i Havamal: ”Bort dör hvad dig tillhör,
bort dö dina trander, hort dnr du sjelf, — men ett vet jag
som aldrig dör: Domen öfver dödan man.” — Denna dom, utmärkt
af rättvisa, kärlek och tacksamhet, är hvad jag af Sveriges Rikes
Ständer vördsamt påkallar öfver den i lifstiden med så mycken tillgifvenhet
omfattade, efter döden så allmänt begråtna Fursten, Högtsalig
H. K. H., Hertigen af Upland, Prins Gustaf.
Efter upläsningen häraf anhöll Frih. Cederström, ali denna
motion måtte remitteras till StatsUlsk. och kommuniceras de resp.
MedStm, hvartill R. o. Ad. uppå derom af Hr Gr. o. Landtm
framstäld propos., lemnade sitt bifall.
Frih. Cederström, Rudolf, upläste vidare 2:ne motioner
af följande lydelse:
1:0
Få personer hafva åt en med utmärkta anlag beträdd konstnärsbana
egnat en mera trägen och likväl af det allmänna mindre
belönad verksamhet, än frami. Hof-Gravören och Vice Professoren
vid Akademien för de fria Konsterna Didrick Christian Forssell.
Han har likväl hedrat sitt fädernesland genom de värderika arbeten
af en stor, ja af en Europeisk ryktbarhet, dem han under en lång
följd af år fullbordat. För att häraf nu endast anföra ett exempel,
hafva de af honom utförda mästerliga gravyrerna lill det fosterländskt
betydelserika arbetet benämndt: ”Ett år i Sverige,” ostridigt tillvunnit
honom ett utmärkt rum bland Svenska artister och bidragit
att väcka äfven ulländningars upmärksamhet på Nordens natursköna
land och på de karakleriska dragen af dess ädla folk. Den skicklighet,
Forssell i sitt artistiska yrke utvecklade, hade han, näst egna,
lyckliga naturgåfvpr, att tacka ett flerårigt vistande, under nitiska
konststudier, L Köpenhamn, Amsterdam och Paris. Det var i sistnämnde
hufvudstad han förlefde 15 år af sin lefnad, hedrad af de
utmärktaste vetenskapsmäns och konstnärers vänskap och förtroende,
samt erhöll derstädes öfverinseende öfver Egyptiska Commissioncns
arbeten. Men fäderneslandet utgjorde, såsom hos den höga Nordens
söner ej sällan inträffat, föremålet för hans återlängtan och saknad:
Han följde denna känslas röst och återvände lill Sverige år 1816:
från hvilken tidepunkt han ofbrulet inom hemlandet offrade sina
krafter och sin konstnärstalang åt en fortsatt verksamhet i sin artistiska
kallelse, ända lill dess under hans sednasle lefnadsår en
alltför ansträngd synförmåga nekade honom sin tjenst och han nödgades
tillbringa ålderdomens sista dagar afslängd från det arbete,
som uppfyllt hans håg och hans lif. Under hela liden från år 1816
lill slutet af år 1852, då han vid 75 års ålder afled, upbar han
aldrig af Statens medel mer än sin lön såsom Hof-Gravör, npgående
till endas 300 R:dr b:ko årligen. Hans arbeten beundrades
280
Den 31 December f. m.
af alla kännare, men genom stentryckeriernes upkomst och, lill
betydligt lindrigare pris, allmänheten tillhandahållna konstalster,
blefvo koppar- och stål-gravyrer, ehuru ägande ett långt högre och
varaktigare konstvärde, allt mindre lätt säljbara. Också lärer behållna
summan i hans qvarlåtenskap ej hafva upgått till fullt 100 R:dr.
Häraf kan slutas att hans Enka, nu nära 74 är gammal och sjelf
utan egen förmögenhet ej efter sin afl. make äger nästan något
annat qvar, än minnet af hans förtjenster och den hedrande utmärkelse
sorn är fästad vid hans namn. Jag vågar derföre vördsamt
föreslå att R. St., såsom en gärd af sin aktning för Professoren
Forssells konstnärsvärde och till ett bevis på sitt deltagande för
hans efterlefvande maka, behagade anvisa Enkefru Professorskan
Sophie Forssell, född Seyerlén, en pension af Fyrahundra (400)
Rd:r b:ko att för hennes återstående lifstid årligen utgå, samt att
denna pension finge henne med 1854 års ingång tillgodoberäknas.
2:o.
Angelägenheten ali i ett land, hvars flesta landskap ofta gifva
åke: bruket medelmåttiga skördar, och der äfven det dernäst vigtigaste
näringsfång, bergshandleringen, beror till sin vinstgifvande
egenskap på konjunkturer, dem det ligger utom vår förmåga att
bestämma eller ens alltid förutse, vi böra vinnlägga oss om utvecklandet
af öfrige medel lill utkomst och bergning för en i allt starkare
progression tilltagande befolkning, ligger säkerligen för öppen
dag. Att kunna åt landets söner bereda uppehälle och välstånd,
så alt de icke må anse sig behöfva lemna fädernejorden och i
främmande länder söka en framtid, som för mången af de utvandrande
blifver bekymmerfuliare än de anat, måste således utgöra ett
vigtigt föremål för vår eftertanka och våra bemödanden.
I detta hänseende företer sig behofvet af att i möjligaste mån
söka tillgodogöra fäderneslandet fördelarne af en, under sednare
åren gjord, och allt mer sig utvecklande vetenskaplig uptäckt, styrkt
af flerfaldige lyckade rön och försök: att nemi. utplantera fisk i
sjöar och floder på ett sätt, sorn lemnar en riklig tillgång till fiske
efter en ganska kort tids förlopp. Experimenler och theoder i
detta ämne hafva förekommit linder sednare hälften af förflntue århundrade,
men först under de sednast förlidne åren hafva methoden
derutinnan upfunnits, hvilka lemna fullt tillfredsställande resulta
ter.
Frankrike och Skottland äro de länder, der försöken drifvits
i allt betydligare skala och motsvarats af bästa framgång. Man har
åstadkommit en hastig och ymnig förökelse af lax, forell, ål, karp,
gädda och aborre, således af fiskarter, som äfven trifvas i våra floder
och sjöar, och som öfverallt värderas såsom närande och välsmaklige.
Det vore så mycket angelägnare att man äfven i Sverige
anlitade tjenliga utvägar till flodfiskets uphjelpande, som det
är en flerestädes inom vårt land iakttagen beklaglig erfarenhet, alt
våra floder börjat på ett märkbart sätt blifva mindre fiskrika än
tillförene.
Den 31 D ecernber f. m.
281
Så vidt mig är bekant, hafva blott i en inskränkt skala, och
hos en enda individ, försök i förenämnde hänseende blifvit verkställde,
nemi. hos Frih. Jakob Cederström å den af honom arrenderade
egendomen Sanda i Södermanland. Dessa försök hafva
emedlertid krönts af god framgång och bevisa i sin mån verkställbarheten
af sjelfva saken jemväl i detta land. Professoren vid
Kongl. Velenskaps-Akademien m. m., Sundevall, har likaledes åt
denna fråga egnat en fortsatt upmärksamhet. Ämnet är också af vigt,
ej blott för ögonblicket, såsom en intressant kuriositet inom vetenskapens
verld, men fastmera såsom ett medel att för kommande slägter
bereda uppehälle och trefnad. Det fordrar ett allvarligt och
noggrannt studium, en synnerlig omtanke och måste utur en omfattande
synpunkt betraktas. Det har nära samband med flera särskilda
vetenskapsgrenar. De lärdomar, dem Ichtyologien, läran om
fiskarternes fysiologi och anatomi, samt kemien gifva vid handen,
behöfva väl anlitas, då frågan är om att genom konst frambringa den
i sig sjelf kanhända outransakliga företeelsen af organiskt lif, så
mycket heldre, som det kan vara ovisst om icke de artificiella befruklningarnes
mer eller mindre skickliga handläggning från höl jan
kan inverka på fiskslägtenas bestånd för framtiden, och om icke
vissa fiskarters undergång möjligen kunde äfvenlyras derest koustbefruklningar
skulle vårdslöst eller på ett af kortsynt egennytta behandladt
sätt tillämpas.
Om melhoden, att genom ändamålsenligt utplanterande af befruktad
rom göra floder och sjöar fiskrika, vunne framgång i vidsträcktare
mån jemväl i Sverige, inses lätteligen hvilka gägneliga
tillfällen till ny sysselsättning och förtjenst skall erbjudas åt enhvar,
som bor nära invid vatten, hvilket i vårt flod- och sjörika land inträffar
med flertalet af landets invånare.
I Frankrike utvecklas läran om denna s. k. ”Pisciculture” med
största ifver och växande framsteg. Också sparas icke upmuntringar
och belöningar åt dem som på ett verksamt sätt bidraga till stigande
kunskap deri. Akademien i Rouen har utsatt ett pris af
300 francs för den som bäst lyckas återställa försvunnet flodfiske.
Den fattige fiskaren Remy och hans medhjelpare Gellin, för hvilkas
ihärdighet i praktiska rön och försök man väsendtligen har alt
tacka de märkligaste uptäckterne härvid, hafva undfått, den ene
1,500 och den andre 1,200 francs årligen, jemte åtskilliga andra
betydande förmåner. Tvenne ingeniörer, Bertot och Detzene, hafva
anlagt en verklig fiskfabrik nära Hiiningen och dervid haft understöd
af Staten. Frankrikes regering omfattar frågan med största
omsorg och utsände nyligen Coste, professor vid det naturhistoriska
Muséet- i Paris, på en resa till undersökande af de för fiskynglets
förökelse vidtagne arbeten. Fransmännen Haxo och Millet hafva i
särskilda rigtningar utbildat theorierne för dessa anstalter.
I Skottland förmäles en del rika godsägare, som äga flodvatten
af större omfång, hafva bekostat åtskilliga försök i samma hänseen
de,
och hvilka lyckats enligt önskan.
På det alt Sverige må i fullständigaste och säkraste mån tillegna
sig kunskapen om förberörde methoder, vågar jag vördsamt
282
Den 31 December f. m.
föreslå att H. St. behagade anvisa dels ett belopp af Tvåtusen
(2,000) R:dr b:ko att, fördeladt i resestipendier till lämplige belopp,
enligt K. M:s disposition, åt tjenlige personer utgå, för att i
andra länder, företrädesvis i Frankrike oell Skottland, inhemta tillrförlitlig
kännedom i liskodlingskousten, samt, efter återkomsten tili
fäderneslandet, derom meddela hvad de inhemtat; och dels ett belopp
af Tvåtusen (2,000) R:dr b:ko alt, likaledes under K. M:s
disposition, fördelas i premier af en efter förtjenst afpassad storlek,
lill upmuntran för dem, som inom Sverige förete de bäst lyckade
resultater af anställde fiskodlingsrön, och som antingen i märkbar
mån riktat vetenskapen med nyttiga uptäckler på denna bana eller
ock i vidsträcktare mån med framgång tillämpat ifrågavartde
melhoder.
För dem, som önska taga kännedom om denna frågas vetenskapliga
historik, får jag lemna anvisning på Milne Edwards, jemväl
i Svensk öfversättning, tillgängliga berättelse i ämnet, hvilken
likväl redan i September 1850 på originalspråket utgafs, så att de
sedermera fortsatta rönen ej kunnat deri inflyta. M:r Qualrefages
har år 1852 till Philomatiska Samfundet i Frankrike afgifvit en
upsatts, som innehåller åtskilliga sednare iakttagelser. Ur dessa
begge skrifter äro hufvudsakligen de upgifter sammanfattade, som
ligga till grund för denna min motion, hvilken härmed öfverlemnas
till det behjertande, jag tror ämnet förtjena. Om remiss till
Höglofl. StatsUtsk. anhålles vördsammeligen.
Dessa motioner remitterades till StatsUtsk.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Innan jag går att före
draga
den motion, hvars väckande kommer mig att bryta den lystnad
jag, af inträffade omständigheter dertill föranledd, ämnat under
denna Riksdag iakttaga, beder jag få förutskicka det förklarande,
att, ehuru motionen, under inflytelsen af den innerligaste kärlek
och tacksamhet, samt djupaste beundran för den hädangångne store
ande, som utgör föremålet för densamma, blifvit för redan snart 10
år tillbaka uttänkt, — jag likväl hoppats och förväntat, att denna
motion skulle härflyta ur en inflytelserikare penna än min.
Sista motionsdagen är nu inne. Jag kan derföre icke tillbakahålla
min känsla, sä mycket mindre, som jag icke skulle vilja alt
motionen, väckt inom ett annat Stånd, skulle saknas på R. o. Ad:s
bord. Jag tvekar derföre icke att från min aflägsna bänk höja min
röst samt uttala en önskan, som, jag är fullt öfvertygad derom,
lifligt kännes och erkännes af hvarje riddersman, hvarje sann fosterlandsvän,
ja! af hvarje Svensk.
Hr Liljenstolpe upläste härefter en sålydände motion:
”Folkets kärlek min beläning11 Sådan var den första
och förnämsta önskan för sig sjelf, som hjelten från södern, af
Svenska folkets fria val kallad lill stöd åt den åldrige, siste Vasaätllingen
och till arflagcn af Hans krona, vid upsligandet på Sveri
-
Den 31 December f. m.
283
ges och Norriges förenade ”Konunga-thron d. 18 Febr. 1818, genom
nämnde ords antagande till sitt konungsliga valspråk, inför brödrafolken
så ädelt uttryckte; och för vinnandet af denna kärlek, offrade
den Segcrsälle, Fridsälle och Ar stille, konungen alla sina
ädla krafter för de tvänne nordmanna-folkens väl, derom historiens
sanningsenliga minnesblad till en aflägsen efterverld skall bära det
ojäfaktigaste vittnesbörd.
Likasom för 2:ne århundraden tillbaka, uti kampen för den
allmänna samvetsfrihetens heliga sak, Svenska vapnens segrar så
mägtigt inverkade och Sveriges ädle Konung, Gustaf II Adolf den
Store, med upoffrandet af Sitt lif på Liitzens slagfält, inom och
utom fäderneslandet, befäslade den Evangeliska tron, var det ock,
genom den nya segrarens vid Leipzig, Sveriges Kronprins, Carl
Johans fältherre-egenskaper, som uti nationens politiska frihetskamp
äfven denna frihet, ej endast för Sverige, utan för hela Europa,
värnades och befästades.
Dock — icke blott de lagrar Carl Johan sålunda virat kring
sin tinning, på samma gång han dermed beprydde Svenska vapnen,
mana ett tacksamt folk att åt hjelte-konungen skänka samma namn,
samma hedersbevisning, som det egnat den store Tros-hjelten. Erkänslan
manar äfven, att Carl XIV Johan, såsom Fridsäll Nordmanna-konung,
till ett uttryck af den belöning Han sökte i ett storsinnadt
och tacksamt folks kärlek, uti Sveriges hufvudstad må få
se Sin minnesstod upresas vid sidan af den store och ädle föregångaren,
hvilken Carl Johan i så mycket liknade, derom äfven vittnar
inscriptionen på den öfver Högstsalig Konungen präglade begrafningsmedalj:
”«/ lifvet närmade i bragder, af döden i hvila.'"
Stat och kyrka värnades under de långa fredsåren af Carl
XIV Johans 25-åriga regering; den inhemska industrien och näringarne
skyddades och omhuldades af den lika vise statsmannen,
som store hjelte-konungen; Götha kanal öpnade, genom de tvänne
håfvens förening, under Carl Johans spira, nya utvägar till Handelns-
och Sjöfartens förkofran; Vetenskapernas, uti alla dess
olika grenar, höge beskyddare, egnade Ilan ej mindre sina osparade
ömsorger åt Bergsmannahandteringens- och Jordbrukets
utveckling och förbättrande. Ja, uti allt sökte den adle Konungen
folkets väl — och folkets kärlek.
Det är ock till detta välbefinnande, till denna kärlek jag vädjar,
då jag vågar upmana Svenska folket, att visa den hädangångne
Landsfadren ett sannt och varaktigt, den djupa erkänslans och tacksamhetens
vedermäle!
Af de fyra konungar, hvilkas stoder pryda Sveriges hufvudstad,
är det blott Gustaf II Adolphs, som af Sveriges konung och
Sveriges folk blifvit uprest. Den tredje Gustaf beslöt och Svenska
folket bekostade minnesstodens upresande på det derefter upkallade
Gustaf Adolphs torg.
Må då Svenska folkets till allmänt riksmöte nu församlade ombud
bevisa samma tacksamhetsgärd åt minnet af den nyligen hädangångne
konungen och hjelten, en ny, nationen kär vorden konungaätts
hugstore stamfader.
284
Den 31 December f. m.
Detta så mycket lättare ntförbart, som vår nu regerande konung
H. M. Konung Oscar I, ej blott af sonlig pietet, utan fastmera,
såsom alltid, sökande att förekomma Sina folks önskningar,
på förhand undanröjt de största svårigheterne, hvarigenom vi redan
ibland oss ega den, af inhemsk och utländsk konstnär i förening
verkslälda, efterlängtade minnesstoden: en trogen afbild af hjeltekonungen
sådan Han var, då han, såsom Sveriges Kronprins, ibland
segrar och triumfer på främmande jord uti det beundrande Europas
ögon, så att säga, gjorde sin första Ericsgata; ja, sådan han,
ännu densamme, ehuru grånad hjelte-konung, vid dess lefnads afton,
midsommarsdagen 1843, genom Svenske krigarnes leder och
under trogne undersåtares jubel, man kan äfven säga, gjorde sin
sista Ericsgata.
Och blifva den sålunda af konung och folk upresta rninnessloden
det ojäfaktigaste vittnesbörd derom inför samtid och efterverld,
att
Folkets kärlek var Carl Johans beläning!
1 öfverensstämmelse med hvad jag haft äran inför H. R. o.
Ad. yttra, vågar jag vördsamt föreslå:
Att, till upresandet uti hufvudstaden af en minnesstod åt
Högstsal. H. M. Konung Carl XIV Johan, må, såsom bidrag
å nationens sida, af R. H. St. anslås en summa af
Etthundra Tusen (100,000) R:dr b:ko;
äfvensom att, vid berörde summas underd. öfverlemnande
lill H. M. Konungens nåd. disposition, R. H. St. uti
atlåtande underd. skrifvelse torde för H. M. Konungen uttrycka
Svenska folkets underd. vördnad och erkänsla för II. M.
Konungens Nåd. omtänksamhet att, genom anskaffandet af en
dylik minnesstod, hafva sökt förekomma en af Svenska folket
tillämnad hyllningsgärd af kärlek och tacksamhet åt stamfadren
för en ny, nationen kär vorden Konunga-ätt, Högstsalig
H. M. Konung Carl XIV Johan.
1 öfverensstämmelse med af motionären, efter upläsningen
häraf framställd begäran, blef denna motion remitterad till Statsutskottet
samt kommunicerad de resp. MedSt:n.
Frih. Leijonhufvud, Axel Hjalmar: Innan jag går alt för
R. o. Ad. framlägga den motion, i och för hvilken jag begärt ordet,
anhåller jag att få uti R. o. Ad:s minne återkalla en åsigt,
som här blifvit framstäld under discussionen öfver Frih. Raabs motion
om legorättens uphörande. Jag anhåller härom så mycket mer,
som det är af vigt för framgången af min motion, att denna åsigt,
så vidt möjligt, vederlägges. Man har förespeglat oss att vi uti de
s. k. legokarlarna skulle ega en tillökning i stammen för vår armé.
Jag ber Gud bevara oss för en sådan tillökning; det vore — må
denna liknelse tillåtas mig — ungefär det samma som alt insätta
en glasbil i elt juvelsmycke. Denna åsigt om legokarlarnes duglighet
innebär efter min öfvertygelse ett misstag, och ett misstag
desto farligare, som det uttalats af en person, som innehar ett obe
-
Den 31 December f. m.
285
stridligt och rättvist anseende inom sitt fack, och dessutom, som
jag tror, eger R. o. Ad:s synnerliga förtroende i militär-ärenden.
Detta misstag är så mycket ledsammare, som det, ehuru, såsom jag
hoppas, ofrivilligt, innebär ett orättvist bedömande af den ärlige, redlige
och dnglige personal, som utgör stammen af vår armé. Man
känner icke den indelte soldaten, känner icke ömtåligheten af hans
hederskänsla för sin egen person och den uniform han bär, om
man tror att denne krigsman skulle vilja vara kamrat med uslingar,
sådane som legokarlarne vanligen äro. Jag har under loppet
af några år varit kommenderad att excersera beväringsmanskap,
jag har varit närvarande och tjenstgjort vid beväringsläger af 1,000
man och derutöfver, och jag kan försäkra, att om jag velat genomgå
desse beväringsynglingars leder från den förste till den siste
för att leta efter denna s. k. tillökning i vår stam, desse legokarlar,
skulle jag der kanske icke hafva funnit någon enda, åtminstone
högst fä af dem, men om jag gått bakom dessa leder, bakom
lägret, sä skulle jag funnit dem sysslande vid grytan i kocksgröpperna.
Der har man måst placera dem för att vara utaf med dem,
för att skilja dem ifrån de öfrige; så rädd är man i allmänhet för
pestsmittan af dem. Hade nu desse legokarlar kunnat företrädesvis
anses duglige, kunnat anses såsom en slags föresyn för den öfriga
beväringen, icke hade man då förvisat dem till kockgröpperne; ty
hvar och en vet nog att kosthållningen för våra trupper icke är
sådan, att några eliter behöfvas vid köken. Under de år jag excerserat
beväringsmanskap, har nästan hvarje gång på det kompani,
der jag varit kommenderad, funnits legokarlar, som varit behäftade
med obotliga sjukdomar, sådane som fallandesot, delirium m. m.;
— sjukdomar, hvilka lika mycket tillkännagifva försvagade, utslitna
kroppskrafter, som de utvisa en i mer eller mindre grad smutsad
vandel. Jag frågar då: är detta en värdig tillökning i stammen
för vår armé? I sanning, nej! Men lika väl som jag inser att
detta icke nu är förhållandet, lika ifrigt önskar jag att man genom
förändrad tillämpning af legorätten verkligen skulle kunna komma
derhän, och det är med detta mål i sigle som jag ber att få för
R. o. Ad. upläsa följande motion:
Då Svenska folket beslöt att hvarje dess son skulle beredas
till fäderneslandets försvar i farans stund, var detta beslut onekligen
en den vackraste gärd åt dess kända fosterlandskärlek. Tryggt tror
jag mig kunna uttala den förmodan alt man då icke beredde sig
på, det en idée till sin uprinnelse så hög och så skön som denna
skulle i utförandet så kunna förfelas, som den verkligen blifvit.
Förfelad är den, då i lederna af landets kraftfullaste ungdom insmygas
dessa, lill sin frejd ofta tvetydiga, till helsa och krafter oftast
förstörde legokarlar.
Vid uprättandet af beväringsstadgan har man insett nyttan och
nödvändigheten af tillåtelse för den enskilte, mot upoffring på annat
håll, att befrias från beväringsskyldigheten; men jag anser att
man begått ett misstag då man tillåtit och stadgat, att den, som
salunda befrias från krigsöfning och krigstjenst, äger att sjelf anskaffa
karl i sitt ställe. Det är klart att lill åtlydande af ett så
286
Den 31 December f. m.
beskaffadt stadgande den befriades största intresse skall vara att för
bästa möjliga pris erhålla karl, sorn i hans ställe kan antagas.
Hvarje befäl inom arméen, sorn varit kommenderad att excersera
beväringsmanskap, ja! hvar och en som sjelf såsom beväringsyngling
undergått krigsöfning har erfarit det sorgliga resultatet
af detta bästa möjliga pris — man har nemi. för detta pris erhållit
odägor. Billigt tyckes det väl ock vara, att den som, af ett
eller annat skäl, vill undandraga sig den dyrbara och vigtiga pligt
att öfvas •—• ja, kanske offras för fäderneslandets försvar, borde
vara beredd på större upoffring till vinnande af denna sin önskan,
än nu är fallet. Det är nemi. lätt bevisligt att man för bättre
pris leger en usling, som tror sig kunna offra lif och blod för
sitt land, än man leger en duglig och arbetssam karl att plöja
åkern eller alt tröska säd.
Om i stället det stadgande att den, som vill undandraga sig
beväringsskyldigheten, bör erlägga en viss, på förhand bestämd, årlig
afgift till kronan för de 5 år, som han annars vore till krigstjenst
skyldig, så torde man härigenom erhålla medel till anskaffande
af duglige och tjenslbare karlar, hvilka, under loppet af flere
år så småningom excerserade, verkligen kunde i freds- som krigstid
utgöra en välkommen och väl behöflig tillökning i stammen för
vår aimée. Man skulle äfven härigenom vinna en lättad rekrytering,
då man företrädesvis ur denna förberedande krigsskola kunde
välja rekryter för regementerna.
Af ofvan anförda skäl torde jag vördsammast få föreslå följande
förändring i tillämpningen af stadgandet af legorätt för beväringsskyldig,
sådant som det förekommer i 8:de och 9:de §§ af
Kongl. Kungörelsen af d. 27 Oct. 1812. ”Den, som till utskrifning
förbunden är, äger att till vederlnde K:s Befhcde, sednast inom
Jan. månads slut det år han uti allmänna beväringen bör ingå,
göra anmälan om tillstånd att derifrån befrias, mot erläggandet årligen
under fem års tid af en summa, motsvarande, under krigstid
hela, under fredstid §:delar af Rote- eller Rusthålls vacance-afgift
för karl i den ort der den beväringsskyldige bosatt är. K. Befhule
åligger att hvarje år inom Febr. månads slut lemna vederbönde
Reg:ts-Chef upgift på antalet beväringsynglingar, hvilka genom erläggande
af vakansafgift blifvit befriade från beväringsskyldigheten,
samt att anordna och till Reg:tsChefens disposition ställa de medel,
som genom vakansafgifterna inflyta, åliggande det Reg:tsChefen att
låta anvärfva behörigt antal duglige och lill krigstjenst tjenlige karlar
att i de befriade beväringsskyldiges ställe inträda. Dessa karlar
böra värfvas på fem år, ställas under krigslagar, och hvarje år excerseras
under minst 14 dygns beväringsmöte.
Den sålunda behörigen godkände och antagne karlen ikläder
sig alla de förbindelser, sorn åligger en värfvad soldat och anses
han mellan mötestiderna permitterad.
Begärdes på bordet.
Den 31 December f. m.
287
Hr Leijonancker, Fredr. Wilh., upläste en sålydande
motion:
Alt Svenska militärens löner i allmänhet äro vida under hvad
billighet och rättvisa borde bestämma, är en sak, som sannolikt af
bögst få kan bestridas. Att fullständigt afhjelpa detta fel hafva dock
aldrig landets, i förhållande till en sjelfständig stats behofver små,
tillgångar varit tillräcklige, och torde aldrig blifva det. En heder
för vårt land är, att det oaktadt, aldrig saknats män, som egnat
sitt lif åt fäderneslandets försvar, och må den dag aldrig randas,
då penningeinkomsten blir enda bevekelsegrunden för Svenske mäns
inträdande i krigsståndet.
Men äfven med behörigt inseende och erkännande omöjligheten
af att nu eller någonsin upbringa lönerae tili hvad de borde
vara, och derför villigt underkastande sig den allmänna regeln om
deras otillräcklighet, kunna dock sådana missförhållanden finnas,
som ovilkorligen mäste på ett högst ofördelaktigt sätt inverka på
tjenstbarheten hos en corps. Den varmaste känsla hos den enskilde
att tjena sitt land måste så småningom svalna, då den mötes
med ett alltför bjert obilligt förhållande mellan personliga skyldigheter
och fördelar, helst om det kan gå ända derhän att göra
den tarfligaste utkomst fullt omöjlig. Olägenheterna återfalla då i
dubbelt mått på det allmänna, i att dess angelägenheter slutligen
med mindre nit skötas och hvad värre är i att benägenheten att
egna sig, åt landets tjenst försvinner. Detta är så mycket skadligare
ju vigtigare den corps, ett sådant missförhållande drabbar, är
för det allmänna, och ju mera dess verksamhet, ej blott för ögonblicket,
men för sekler, ingriper gagnande eller skadande på landets
försvar.
Det är ett sådant förhållande med Kongl. Ingeniör-Corpsens
aflöningsstat jag vördsamt anhåller alt få framlägga för R, H. St:rs
kännedom och behjertande, viss om att den strängaste rättvisa måste
erkänna nödvändigheten af dess afhjelpande. Jag hade hoppats
att i K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof se
ett förslag härtill, men finner blott sakens billighet vitsordad. Jag
anser derföre för en pligt mot den corps, som jag räknar för en
ära att hafva tillhört och hvars nit att tjena sitt land, oaktadt ett
i jemförelse med andra corpser vanlottadt tillstånd i personliga fördelar,
jag anser mig känna och nu opartiskt kunna uttala, — att
begagna min rätt, att hos R. St:r få dess billiga sak under öfverläggning,
viss om alt den deraf i någon mån alltid måste befordras,
om ock hufvudändamålet för min motion ej skulle vinnas genom
ren enskild mans svaga bemödandeB.
Ingeniöryrkets vigt för landets försvar har aldrig varit af Regering
och Ständer förbisedd, och lika så litet af allmänheten hos
hvilken traditionerna om Sveriges ärofulla krigaretider och det stora
inflytande Ihgeinöryrket då egde, ännu lefva i ganska lifligt minne.
Ingeniörpersönalen torde deremot ej kunna anses blifvit af R. St:r
med förtjent välvilja omhuldad; måhända har dertill äfven verkat
det långt ifrån förkastliga skälet alt de stora befästnings- och för
-
288
Den 31 December f. m
svarsfrågorne ställt de mera enskilde och personliga i bakgrunden.
Tiden torde dock vara inne att äfven framdraga desse för att ej de
förstnämnde och vigtigare i sin tur må lida.
Ingeniör-Officerns yrke och ställning inom elt lands försvars
verk,
erbjuder flere skiljakligheter från öfrige Officerares, hvilka
göra jemngoda (i de fleste arméer högre) personliga fördelar mot
öfrige vefenskaplige militärcorpser, billige och nödvändige. Hans
Officersupfostran är den dyraste inom arméen och fordringar på
kunskaper hos honom större än hos Officerare af något annat
vapen. Hans yrke, ehuru lika vigtigt som arméens öfriga yrken,
fordrar en mindre personal, och ställer honom (ehuru erkännes
att så ej borde vara) i en mera isolerad ställning, hvarigenom
förhoppningarne och utsigterna för fortkomst inom militären i allmänhet
vanligen inskränka sig till hans egen corps och mäste följaktligen
blifva mindre än för öfrige Officerare. Hans tjenstgöring
är ej blott mödosam och både för kropp och själ så ansträngande,
att jag bestämdt vågar påstå, att ingen tjenstemanna-corps dermed
är jemförlig, utan äfven af stor och för försvarsverket djupt ingripande
vigt; de misstag, som deri begås, kunna skadlige qvarstå i
sekler eller ock fordra stora omkostnader för att afhjelpas; tillföljd
af tjensternas mera sjelfsländiga beskaffenhet inom alla grader,
sättes till och med subalternofficeraren i möjlighet att begå sådana
misstag, eller äfven motsatsen häraf, att nemi. kunna kraftigt verka
för yrket och försvarsverket på ett sätt, som för andra vapens Subaltern-Officerare
svårligen, så allmänt å! minstone, kan ega rum.
Jagf behöfver blott antyda det kända förhållandet att ända till corpsens
sednaste omorganisation år 1849, var närmaste befälet öfver
de flesta fästningsbyggnaderna anförtrodd åt Snbalterner, och att en
Subaltern har den obestridda förtjensten af den så utmärkta planen
för Carlsborgs befästningar, lill hvars upgörande han af sin tjenstgöring
direkte måste finna sig upmanad. Under tjenstgöringen är
förvaltningen af högst betydliga statsmedel Ingeniör-Officern anförtrodd,
och dervid är omöjligt undvika, äfven med bästa vilja och
förmåga hos hans Chef, att ej deras mer eller mindre hushållsaktiga
användning blir af hans personliga skicklighet beroende. Dessa
i korthet anförde förhållanden torde vara tillfyllest för att visa den
högre vigten af Ingeniörtjensterna och af deras skötande af kunnige,
nitiske och redbara personer inom alla grader, samt gifva
tydlige skäl för att ej åtminstone tilldela dem sämre lönevilkor än
andra tjenster i arméen.
Huruvida detta dock är förhållandet vid Kongl. Ingeniörcorpsen
skall jag nu utreda.
Löneinkomsterna i de olika graderna vid denna corps äro
följande:
Öfverste lön  1,880 R:dr b:ko.
Öfverste-Löjtnants d:o  1,680 »
Majors d:o
1,260 »
Äldre Kaptens d:o .
860 »
Yngre
Den 31 December f. m
289
Yngre Kaptens lön
Äldre Löjtnants d:o
Yngre Löjlnanls d:o
Under-Löjtnants d:o
. 380 »
. 320 »
. 270 »
490 R:dr b:ko.
Konduktörs- och Under-Konduktörs d:o ... 210 »
Kassörs- och Förrådsförvallare-löner i 3:ne grader <320 »
Dessa äro de brutto löneinkomster som bestås corpsen. Ett för
denna corps alldeles eget förhållande bör här anmärkas, nemi. att
ingen semester gifves, ulan tjenstgöring ålägges hela året om för
dessa löner, hvarigenom de vid jemförelse med andra corpsers rätteligen
böra nedsättas till trefjerdedelar af de ofvanstående belopp.
Extra arfvoden finnas visserligen, hvarom mera längre fram.
Corpsens hufvudstation är Stockholm. Öfversten och ÖfversleLöjtnanten
skola alltid derstädes vara bosatte, likaledes någongång en
Major, samt af öfrige grader ett obestämdt antal efter behof. Ingen
Officer är följaktligen säker att ej nödgas bosätta sig i hufvudstaden.
Alla öfrige Officerare äro gemenligen stationerade i fästningsorterna.
Af de i Slockholm varande Officerare har endast den, som sköter
bibliolhekarie-ljensten, (vanligen Adjutanten) ett särskildt arfvode,
och i de fästningsorter, der ej större byggnadsarbeten pågå, har ingen
Officer något arfvode utöfver sin lön. Häraf inses att hvar och
en Officer af corpsen måste vara beredd på att endast ega i inkomst
den på stat uptagne lön, och att för densamma tjenstgöra
hela året i de vanligen dyra garnisonsorterna. Ganska lätt kan
derföre inträffa alt en Ingeniör-Officers hela inkomst efter 30 års
trägen tjenst utgör en summa af 490 R:dr.
Om man nu granskar ofvannämnde stat, utan att till en början
göra jemförelse med andra corpsers, finnes genast lönernas otillräcklighet
under de förhållanden tjensten ålägger, och detta till den
grad alt corpsens tjenstbarhet måste lida. Subaltern-Officeraren
står vanligen i sådana lefnadsförhållanden, att en otillräcklig lön ej
så starkt inverkar på hans nit i tjensten. Förhoppningarne på en
bättre framtid och möjligheten att när som helst välja annat lefnadsyrke,
gifver honom mod alt, med äfventyr af en för tillfället
dålig lön, pröfva lyckan för framtida befordran och vinst. De i
tjensten äldre hafva deremot icke, och kunna sällan få, någon annan
utsigt än den tjensten omedelbarligen bjuder, och för en corps
fortvarande tjenstbarhet fordras ©tvifvelaktigt alt dessa äldre ej blifva
så ekonomiskt vanlottade att den larfligaste utkomst är eller kan
genom tjensten blifva fullkomligt omöjlig. Att detta dock är fallet
i alla Ingeniör-corpscns ofvannämnde grader öfver suballerngraden
är uppenbart, — då den vanliga, med inga extra arfvoden betalta
tjenstgöringen kan vara, och ofta är, sådan att den hindrar inkomsters
sökande utom tjensten. Jag betviflar alt i Sverige finnes någon
tjenstemannacorps mer än Ingeniör-corpsen, der endast Chefen
(sorn har lön på Generaliletets stat) eger af tjensten sådana inkomster
att han med dem kan försöka ali lefva med familj. Vid
430
'270 »
2 H.
19
290
Den 31 D ecember f. m.
Ingeniör-corpsen är detta dock bokstafligen fallet, emedan väl svårligen
kan antagas att ens det högsta lönebeloppet, eller 1,880 R:dr,
dertill är tillräckligt för en Öfverste. Ovedersägligt är derföre att
vid Ingeniör-corpsen finnes ingen den ringaste säkerhet för någon
att vinna sin utkomst på äldre dagar, om han åfventyrar att der
tjena qvar. Att delta insetts af corpsens individer är tydligt deraf,
att pä 22 år hafva 19 ledigheter upstålt efter subalterner inom en
corps af inalles 27 Officerare (utom Chefen), ett förhållande hvartill
säkerligen ej motstycke finnes inom hela den öfriga arméen.
Att tjenstbarheten häraf i hög grad måtte lida torde ej behöfva deduceras.
Enl. min tro, blir den i framtiden t. o. m.- omöjlig alt
uppehålla.
Vid Ingeniör-corpsen finnas f. n. följande arfvoden, hvilka aldrig
kunna komina Öfversten eller Öfverste-Löjtnanten till godo, och
vanligen tillfalla Majors- och Kaptensgraderna.
Pä Carlsborg och Waxholm: 2:ne ä 1,000 R:dr och 2:ne å
600 R:dr.
På Carlsten: 1 å 800 R:dr och 3 ä 400 R:dr.
1 Carlskrona: 1 ä 600 R:dr.
I Stockholm: 1 ä 300 R:dr.
Af dessa arfvoden, utgörande tillsammans 5,300 R:dr, utgå de
2:ne å 1,000 R:dr, det på Carlsten å 800 R:dr och det i Carlskrona
å 600 R:dr lil! Forlifikations-befälhafvarne, de båda öfrige å
600 R:dr och det å 400 R:dr till Arbets Cheferna och det i Stockholm
till Bibliothekarien, alla således för extra tjenstgöring, och
denna af en så sträng och ansvarsfull art, att intet enskildt updrag
af motsvarande beskaffenhet kunde komma i fråga att med en så
ringa penning ersättas. De vid fästningsbyggnaderna för öfrigt kommenderade
Officerare åtnjuta, äfven om de äro Kaptener, det endast
för Ingeniör-corpsen gällande lägre dagtraktamente af 1 R:dr
per dag, hvilket för subaltern med 16 sk. och för Kapten med 40
sk. understiger det i Resereglemente! bestämda och andra Officerare
vid de fleste komraenderingar bestådda traktamente. Att de Ingeniör-Officerare,
som genomgå Mariebergs Läroverk, få ett för omkostnaderna
tillräckligt lönetillskott, såsom vid förb Riksdag tipgafs, är
ett fullkomligt misstag. De erhålla endast fyllnaden i 380 R:dr, så
att inkomsten motsvarar den lön Under-Löjtnanterna vid Artilleriet
innehafva.
Om nu äfven dessa arfvoden tillägges lönerna för de få Officerare,
som af dem kunna komma i åtnjutande, så blifva dock in- ,
komsterna visserligen för obetydliga mot lefnadskostnaderna och mot
tjensternas vigt och ansvarsfiillhet. Undantag må dock billigt erkännas
vara för den nyss blifne Officern, som ännu ej kunnat anförtros
någon ansvarsfullare post och likväl kan hafva en inkomst af
ända lill 635 R:dr. Detta sednare är dock en för corpsen ganska
osäker fördel, och ofta för individen en bestämd skada, då lian,
förledd af den i lägsta graden genast erhållna någorlunda tillräckliga
inkomsten, ingår på en corps, der han sedan, kanske för sent, Unner
att ingen framtida utkomst kan vinnas.
Jag tror mig nu hafva tydligen visat att Ingeniör-corpsens lö
-
Den 31 December f. m.
291
neinkomster, i och för sig sjelfva betraktade, äro alldeles för knappa,
särdeles för Kaptens-, Majors-, Öfverste-Löjtnants- och Öfverslegraderna.
Vore de dock i något så när rigligt förhållande lill
andra motsvarande corpsers, skulle måhända ej så skäligt missnöje
kunna upstå, men då de, som jag här nedan skall visa, äro vida
mindre än andra, med jemförelsevis mindre ansträngande tjenstgöring
betungande corpsers, hvilka dessutom alla ega blott 9 månaders
tjenstgöringsskyldighet, då Ingeniör-corpsen har 12 månaders,
så upkommer en bestämd orättvisa, och må man ej förtänka
om den äfven med ett visst vemod skulle kännas.
De corpser hvarmed Ingeniör-corpsen härvid bör jemföras äro,
i atseende pä kunskapsfordringar och garnisonsorter, Artilleri-regementena,
samt, i afseende på garnisonsorter, Gardesregementena.
(Nedanstående tabell visar en jemförelse emellan dessa corpsers
löneinkomster, hvarvid för Artilleriet en särskild kolumn uptager
lönerna före den förökning deri som beviljades vid sednaste
Riksdag *).
Inkomsterna af Batteri och Kompani äro endast uptagne lika
med de ersättningar hvilka bestås dem, som ej ega Batteri eller
Kompani. Säkerligen äro de dock vida högre.
Af denna tabell synes att Ingeniör-corpsens löneinkomster äro
i alla grader mindre än hvad Artilleriets voro före den af R. St.,
såsom billig beviljad förhöjning. Ingeniör-corpsens löneinkomster
utgöra af motsvarande grader vid Artilleriet, såsom de na äro och
då inkomst af Batteri ej beräknas.
Öfverstens
45J proc.
Öfverste-Löjtnantens
60 d:o
Majors 45 Jj d:o
Äldre Kaptens
47,7n d:o
Yngre d:o 55 jl d:o
Äldre Löjtnants 70J d:o
Yngre d:o
59^,, d:o
Under-Löjtnants  711 d:o
Konduktörs 54T'ff d:o
Under-Konduktörs 83^ d:o
och ännu mindre del af några bland Gardernas lönegrader.
Medium för alla graderna blir att Ingeniör-corpsens löneinkomster
äro blott 59| proc. eller ej § af Artilleriets.
Göres nu afseende på arfvodena vid Ingeniör-corpsen genom
deras hopsummerande med lönerna i de grader der de kunna finnas,
så blir resultatet att:
Ingcnior-Öfversten aldrig kan få mer än 45J proc. af
Artilleri-Öfverstens inkomst.
Ingeniör-Öfverste-Löjtnanten aldrig få mer än 60 proc.
af motsvarande lönegrad i Artilleriet.
Ingeniör-Majorens löneinkomst aldrig kan blifva mer än
81,3Ö proc. af Artilleri-Majorens.
*) Se tal). Litt, B. i slutet af Häftet,
19
292
Den 31 December f. m.
Att med högsta arfvode som Forlifikations-befälhafvare, aldre
Ingeniör-Kaptcn likväl aldrig kan få mer än 93 proc. och yngre
Kapten aldrig mer än 74,] proc. af den inkomst äldre ArtilleriKapten
med Batteri eger, äfven fastän vinsten af Batteriet uptages
så låg som 600 R:dr. Med Batteri-Chefen är dock Forlifikationsbefälhafvaren
närmast jemförlig.
Att äldre Ingeniör-Kapten, endast i det undantagsfall att han
eger högsta Fortifikations-befälhafvare-arfvodet, (hvilket fall ej f. n.
existerar och ej mer än en gång på öfver 30 år existerat), kan få
lika höga inkomster som äldre Artilleri-Kapten utan Batteri.
Att om alla arfvodena utan undantag skulle tilldelas Kaptensgraden
(ett förhållande som knappt är möjligt) blir Kaptensgradens
lön per medium endast 79 proc. af Artillefi-Kaptensgradens medellön,
möjlige arfvoden inom denna oberäknade. Anmärkas bör
nemi. att äfven Artilleriet har flere arfvoden, upgående till 7,600
R:dr årligen (2,300 R:dr mer än Ingeniör-corpsens), hvarpå jag
ofvan ej gjort något afseende vid jemförelsen.
Ehuru obehaglige alla jemförelser alltid äro, hoppas jag dock,
att den ofvanstående ej kan misstydas såsom någon afvoghet mot
Artilleri-befälets bättre ekonomiska ställning, och att det må inses
alt afsiglen endast varit att klart framlägga det i hög grad orättvisa
förhållandet med Ingeniör-corpsens.
Men Ingeniör-corpsen är både till yrke och inkomster underkastad
en för dess tjenstbarhet vida farligare jemförelse. Genom
den praktiska riktning Ingeniör-Officerstjensten de sednaste 30 åren
fått, under befäl af utmärkte Chefer, har en stor lätthet för Ingeniör-Officern
upkommit att öfvergå till de fleste andra praktiska och
oftast mera inbringande yrkena, deribland i främsta rummet civilingeniöryrket.
Då anledn. är förmoda, att detta sistnämda, under
den närmaste framtiden, kommer alt behöfva ganska stor personal,
kan frestelsen att dervid söka sin lycka blifva för lugeniör-Offlcern
alltför lockande, om hans vilkor äro alltför ojemförligt små mot
dem, han i en annan, med hans eget mycket närbeslägtad tjenst,
kan hoppas erhålla.
Den nya aflöningsstat för Ingeniör-corpsen, hvarom jag nu vågar
väcka vördsam motion hos R. H. St., är i full öfverensstämmelse
med ett af Chefen för Ingeniörscorpsen till K. M. ingifvit
förslag, hvaraf jag förskaffat mig kännedom, och hvilket jag har
anledn. hoppas snart skall blifva tryckt och då gifva tillfälle för en
hvar att deri finna frågans fullständiga utredning.
De nya och förhöjda lönerna böra i hvarje grad delas i två
delar: Lön- och tjenstgöring shenning ar. Att från de särskilda
och vigtiga kommenderingarne borttaga arfvoden, skulle medföra
obillighet mot den med en svårare tjenstgöring betungade. Men
skulle dervid dessutom erhållas den fulla förhöjda lönen, upstode
den oformlighet, att ekonomiska fördelar kunde förhindra en Officer
alt mottaga en befordran till Majors- eller högre beställning inom
corpsen. Vidare är billigt, att de utom corpsen tjenstgörande ej
upbära full lön i likhet med den, som inom corpsen tjenstgöra.
Tjenstgöringspengarne böra derföre afdragas för den som inom
Den 31 Deje em b er f. m.
293
corpsen äro med traktamente kommenderade (likväl ej för tillfällige
och korta kommenderingar) och för dem, som tjenstgöra utom
corpsen. De komma härigenom statsverket lill godo. Undantag
bör dock göras för yngre Kaptener vid tjenstgöring inom corpsen,
emedan de ofta beordras till vigliga befattningar, der de, till följd -  af deras löners mindre belopp, äfven då traktamente inräknas, visserligen
ej blifva för högt aflönade.
De löner och tjenstgöringspengar jag vördsamt föreslår äro
följande :
En Öfverste lön
2,400
Tjenstgöringspengar
. . . »
600
_3,000
15: dr.
En Öfverste-Löjtnants lön . .
2,000
Tjenstgöringspengar
. . . »
500
2,500
R:dr.
Två JMajors-löner .....
1,600
Tjenstgöringspengar
. . . »
400
2,000
R:dr.
Fyra äldre Kaptens-löner
1,400
Tjenstgöringspengar
. . . »
400
-1,800
R:dr.
Fyra yngre Kaptens-löner . .
600
Tjenstgöringspengar
. . . »
300
000
R:dr.
Tio Löjtnants-löner ....
400
Tjenstgöringspengar
. . . »
- 140
540
R:dr.
Fem Under-Löjtnants-löner .
280
Tjenstgöringspengar
. . . »
100
380
R:dr.
(Efter tjenstgöringspengarnes andragande
blifva inkomsterna för
med traktamente kommenderade
Snbal terner
i det närmaste
lika
med deras nuvarande.)
Sex Konduktörs-löner . . .
300
Tjenstgöringspengar
. - . . »
80
380
R:dr
Tio Under-Konduktörs-löner
220
Tjenstgöringspengar
. »
30
250
R:dr.
Civilstaten.
En Sekreterare-lön V., , , . . , » . ,
En Kanslist-lön I m deras nuvande inkomster men pastat.
En Redogörare i Stockholm finnes ej f. n. på stat, men
bör såsom oumbärlig derpå upföras med Kassörslön 600 R:dr.
Fyra ytterligare Kassörs- och Förrådsförvaltare-löner . . 600 R:dr.
Fem Kassörs- och Förrådsförvaltare-löner  420 R:dr.
En Vaktmästare-lön i likhet med Krigs-Colhii öfrige
Kammardrängars  250 R:dr.
Kassörer och Förrådsförvaltare, bestridande trägne och ansvarsfulle
tjenster, för hvilka ända lill 4,000 R:drs borgen af dem måste
ställas, böra, då de ej kunna påräkna någon befordran, elter
10 års tjenst undfå 25 proc.s och efter 20 års tjenst 50 proc:s
förhöjning i lönerna, i likhet med hvad för andra motsvarande
204
Den 31 December f. ni.
tjenstemän vid Artilleriet bestås, och hvilka derjemte hafva biträde
af Tygskrifvare.
Beskaffenheten af den nuvarande och den nu föreslagna aflöningsstaten,
synes af nedanstående tabell, *) samt äfven den för nya
staten erforderliga tillökning i anslagssumma. Denna sednare förminskas
dock med indragne tjenstgörings-pengar.
Begärdes på bordet.
Hr Ramsay, Anders Henrik, upläste 3 motioner af följande
innehåll:
l:o
Af alla de brott, å hvilka dödsstraff finnes i nu gällande lag
stadgadt, är barnamord det oftast förekommande, men också bland
dessa brott det, för hvilket dödsstraffet minst ofta tillämpas. Under
sednaste decennium har icke en enda, om barnamord förvunnen
person undergått det derå i lag stadgade straff; och det synes äfven
numera vara allmänt erkändt, att detta straff i de allraflesta, om
icke alla fall är, med afseende å de vid ifrågavar:de brott förekommande
ömmande omständigheter, för strängt, äfvensom att detta
straff, äfven om det i allmänhet ginge i verkställighet, icke till följd
af de förhållanden, hvarunder barnamord vanligen begås, kan genom
sin stränghet afskräcka från föröfvandet af sådana brott. Den högsta
lagskipande myndigheten i samhället har derföre också i dessa mål
nästan alltid tillstyrkt, och Konungen beviljat, nåd. Detta nådesystem
— en oundviklig följd af oppositionen emellan en nyare tids
mera utvecklade rättsbegrepp och det ifrån äldre tider qvarstående
lagbudet — har gjort nåden till regel och lagens stadgande till undantag,
oaktadt förhållandet borde vara motsatt, samt derigenom förringat
lagens anseende och kraft. En lag, som aldrig tillämpas och
sannolikt icke vidare kommer i fråga alt tillämpas, medför intet
gagn, enär det afskräckande från brott, lagstiftaren genom en strängare
straffbestämmelse afselt, vid nämnde förhållande blir förfeladt;
hvaremot en sådan lag kan medföra flere olägenheter, såsom vid
ifrågavande lagstadgande jemväl är förhållandet, genom den tidsutdrägt,
som är en följd af dessa måls behandling och hemställande
lill Konungen, samt den tilltalades förvarande derunder i häkte. En
straffbestämmelse, som, ådömd, om icke alltid, dock i de flesta fall,
ginge i verkställighet, skulle, om äfven lindrigare, än den i nuva
rande
lag stadgade, verka mera afskräckande från brottet samt gifva
åt lagen kraft och anseende; och derigenom skulle således kunna
vinnas det ändamål lagstiftaren, genom den strängare straffbestämmelsen
i 16 Kap. 1 § 1 mom. M. B:n, afsett, på samma gång de
olägenheter, sorn af samma straffbestämmelser nu äro en följd, undvekos.
Jag vågar derföre föreslå den förändring i nämnde lagrum,
att, om ej det deri för barnamord stadgade döds-slraff kan f. n.
alldeles uphäfvas, ett annat straff måtte derjemte varda för detta
brott bestämdt.
*) Sc Tab. Litt. C. i slutet af Häftet
Den 3 i December f. m.
295
Deu bestraffning, som på sednare tider i nådeväg blifvit för
barnamord bestämd, liar vanligen varit 28 dagars fängelse vid vatten
oell bröd, uppenbar kyrkoplikt, samt arbete å tukthus från 5 till
10 år. Någongång bar visserligen ansvaret varit lindrigare, men
nyssnämnde straffbestämmelse torde dock, såsom den hittills i tillämpningen
vanligaste, vara den, som i lagen borde sättas vid sidan
af om icke i stället för rlöds-slraffet.
I sednare morn. af åberopade § i M. B. är stadgadt ovilkorligl
risstraff jemte tukthusarbete för qvinna, som af grof förseelse och
vangömo vållar sitt fosters död. Då nu en om upsålligt barnamord
förvunnen person nästan alltid af K. M. får domen mildrad till bestraffning
af fängelse vid vatten och bröd jemte arbete å tukthus,
synes det vara lika orättvist, som obilligt, alt en qvinna, som endast
af förseelse, om än grof, varit till sitt fosters död vållande, derför
ovilkorligen skall straffas med ris, och således ofta de facto undergå
svårare straff, än en upsållig barnamörderska. Jag får derföre föreslå,
ali jemväl 2:dra mom. uti ifrågavande Kap. och §. mätte erhålla
den förändring, att det tillätes domaren att, för det deri omförmälla
brott, döma antingen lill risstraff eller motsvarande fängelse
vid valten och bröd.
Skulle hvad jag sålunda hemställt, vinna bifall, anser jag deraf
så mycket hellre följa, att straffbestämmelserna uti ej mindre 3 §
än äfven 5 § 1 och 2 mom. i 1 (i Kap. M. B., böra till öfverensstämmelse
med I § förändras, som de i förstnämnda §§. omförinäldta
brott varit af lagstiftaren ansedde såsom lindrigare. Uti
första §:ti stadgades nemi. före år 1841 qvalificeradt dödsstraff, hvilket
deremot cj var föreskrifvet i de tvenne öfrige af nyssberörde §§.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt föreslå,
alt, derest ej del uti ifrågakomne §§ stadgade dödsstraff kan
anses böra alldeles borttagas, samma §§ måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
”1 §. Kona, som af oloflig beblandelse varder hafvande,
och thel ej uppenbarar före födslen, söker enslighet vid
sjelfva födslen, och therefter, uti fullt upsåt att fostret lifvet
afhända, lägger thet å lön eller thy afdagatager; hon
skall halshuggas eller straffas med högsta kroppspligt samt
fängelse och arbete å tukthus från 5 till 10 qr. Nu kan
så hända, att foster af grof förseelse och vangömo, utan
upsåt alt dräpa eller befunnet våldsamt tecken, ljuter döden
och å lön lägges; straffes ifrån 20 par ris eller deremot
svarande fängelse vid vatten och bröd till och med högsta
kroppsplikt, samt fängelse och arbete å tukthus i 2 Uller
flere år efter omständigheterna.
3 §. Förgör eller fördrifver kona sitt foster, miste lifvet,
eller straffes med högsta kroppsplikt samt fängelse och arbete
å tukthus från 5 lill 10 år. Samma lag vare om
then, som thertill råder eiler hjelper.
5 §. Vräker kona sitt foster ut å mark eller galo, sa ali thet
af hunger, köld eller annor händelse dör, straffcs_ som i 3
§ sagdt är. Varder fostret med lif uptaget, men lider theraf
296
Den 31 D c c e ni b e r f. m.
till sin helsa, plikle kona med ris eller fängelse vid valten
och bröd. Får thet ej” etc.
För den händelse att kyrkoplikt fortfarande skulle komma ali
såsom bestraffning bibehållas, torde genom serskild författning böra
stadgas, att i de fall, då enl. omförmälde §§ dödsstraff förut egt
rum, men den brottslige icke dertill dömes, hon jemte det öfriga
straffet äfven bör kyrkoplikt undergå.
2:o
Bland andra förbrytelser, för hvilka, utom annan bestraffning,
uppenbar kyrkoplikt enl. nu gällande lag, finnes stadgad, är äfven
den i 3 Kap. 5 § M. B. omförmälda, då någon går oskriftad lill
II. H. Nattvard. Ehuru visserligen denna förbrytelse, om äfven ofta
nog begången, sällan torde blifva föremål för åtal, har det likväl
visat sig, och det till och med ganska nyligen, att slika åtal blifvit
anställda. Då nu emellertid den uppenbara kyrkopligten, ifrån att
hafva varit ansedd såsom en försoning, numera allmänneligen och
med allt skäl är att anse såsom bestraffning och dertill såsom
en af de svåraste bestraffningar, vår lag känner, synes denna påföljd
för ifrågavande förbrytelser, hvilken egentligen icke är något
annat, än en öfverträdelse af kyrkodisciplinen, vara alldeles olämplig
och derjemte för sträng. För den händelse, att det förslag om uphäfvande
af den uppenbara kyrkoplikten i allmänhet, som inom detta
Stånd blifvit väckt, icke skulle vinna bifall, har jag härmed velat
föreslå, att den uti 17 mom. 43 punkten af Kongl Förklaringen
d. 23 Mars 1807 för ifrågavande förbrytelse stadgade uppenbara
kyrkoplikt, måtte utbytas mot enskild sådan, hvilken ännu har qvar
den karakter af försoning, som med kyrkoplikten ursprungligen varit
afsedd, och derföre kan vara lämplig påföljd för en förbrytelse af
ifrågavande beskaffenhet. Anhållande jag om Remiss till vederbörligt
Utskott af denna motion.
/ 3:o
Genom Kongl. Brefvet d. 26 Maj 1827 är förordnad), att ej
mindre då en person genom särskilda utslag blifvit dömd till böter,
hvilka skola till kroppsplikt förvandlas, än ock då flere utslag, hvarigenom
ådömde böter redan blifvit förvandlade, på en gäng förekomma
till verkställighet hos Execulorn, denne åligger att derom
afgifva berättelse lill vederb. HofRält, hvilken äger att dess beslut
om förvandlingen i laga ordning meddela. Då nu åtgärden alt
i ett sammanhang till kroppsstraff förvandla bestraffningar, som blifvit
en person ådömde genom särskilda utslag, åtminstone så vidt
dessa blifvit af Underrätt meddeldle, icke torde vara af annan beskaffenhet
än att densamma lämpligen kan af Underrätt verkställas;
då derigenom både skyndsammare verkställighet af laga kraftvunna
utslag skulle ernås, än om, såsom hittills varit fallet, förvandlingsbeslutel
skall frän HofRälleu afvaklas, och, derest den dömde hålles
i häkte, dels förlängning af haus fängelsetid, utöfver hvad behofvet
påkallar, undvikes, dels koslnadcrne för hans underhåll såsom fånge
minskas; samt då cn förändring af ifrågavande stadgande äfven i
Den 31 December f. m.
297
sin mån skulle bidraga till lindring i IIofRätternes arbete, med afseende
hvarå redan vid sistförflutne Riksdag åtskilliga beslut fattades
samt motion vid innevarande Riksdag väckts, får jag, med hemställan
derjemte om ej åt stadgandet borde gifvas sådan lydelse alt
detsamma afsåge jemväl det fall, då en person blifvit genom särskildta
utslag dömd dels till böter dels till urbota bestraffning, härmed
vördsamt föreslå, all R. St. för deras del ville besluta alt
då särskildta af UnderRält meddeldle utslag, hvarigenom en
person blifvit dömd lill böter eller kroppsplikt, på en gång
hos Exsecutor till verkställighet förekomma, Exsecutor äger
att, med öfverlemnande af de utslag derigenom bestraffningarne
blifvit stadgade, anmäla förhållandet hos UnderRält i
närmaste stad, som har alt beslut om förvandlingen i laga
ordning meddela.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. £ 6 e. m.
Hr Wästfelt, Albert, uplästc följande motion:
Som det sätt, på hvilket penningar i R. Stms Bank nu insättas
och uttagas är i högsta måtto både obeqvämt och lidspillande,
vågar jag här föreslå om icke ett mera ändamålsenligt sätt kunde
ernås med bibehållande af full kontroll för Banken, och skulle jag
derföre tro, alt i den händelse det icke skulle låta sig göra, alt genast
vid insättningen af peningarne undfå den äskade Banko-alleslen,
den åtminstone borde kunna utfås 1 å 2 timmar efter insättningen,
och det succesive, och ej som nu tillgår att man skall på ett gifvit
kl.-slag (£ 2) infinna sig, för att vid då skeende uprop mottaga
attesten. Del händer icke sällan, att det då blir en större samling
af menniskor af alla klasser, så att man kan snarare likna denna
samling vid en nyfiken folkmassa på en gata som armbogar sig fram,
än personer som äro i Riksbanken i affärer; och är då icke tänkbart
all hvar och en får från den tjensteman i Banken som ullemnar
atlesterne, sjelf mottaga den i utbyte mot den Depositions-polelt
som då aflemnas, utan langas dessa Handlingar af massan man och
man emellan. Min Banko-attest blir sålunda utlemnad i folkhopen
och der får jag söka den. Mycket mera kunde vara att tillägga i
della ämne, men jag vill icke nu längre uptaga R. o. Ad:s lid,
ulan är fullt förvissad, ali om någon af Hrr ledamöter i BankoUtsk,
kände rälta förhållandet härmed skulle icke en motion i delta fall
behöfl väckas; men nu anhåller jag vördsammast att denna min motion
måtte få remiss lill BankoUtsk.
Remitterades lill BankoUlskottet.
298
Den 31 December f. m.
Frih. Raab, Adam Christian, upläste 2:ne motioner af
följande innehåll:
l:o
Clan att tillåta mig på förhand något omdöme om det belopp,
hvartill skatten för bränvinstillverkuing kan från och med 1854 komma
att upgå, anser jag mig likväl, med ledning ej mindre af K.
M:s Nåd. Propos., än syftningen af de många enskilda motioner, som
i detta ämne vid innevar:de Riksdag redan blifvit afgifne, kunna antaga
att besagde skattebelopp, varder mångdubbelt större, än det
hittills varit. K. M. har ock i Sin Nåd. Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof antagit att ett betydligt öfverskott skall upkomma,
som K. M. föreslår alt använda dels lill produktiva ändamål, såsom
befrämjande af lättare kommunikationer m. m., dels till lättnad i
fattigvårdskostnaden, i den form nemi. att 300,000 R:dr årligen
skulle användas till grundfond för inrättande af arbetshus i länen.
Det är, i afseende på denna form, som jag, i öfrigt gillande
syftningen af K. M:s Nåd. förslag, vågar föreslå följande förändringar:
1:0 Att af det belopp, hvarmed bränvinsbränningsmedlen
komma att öfverskjuta de 800,000 R:dr, som redan i statsregleringen
äro påräknade, skall en tredjedel ställas under
K. M:s Nåd. disposition för att, i förhållande lill folkmängd
och andra bevekande omständigheter, fördelas' mellan länen
i ändamål all användas till understöd i fattigvårdskostnaden.
2:o Att det skall få bero af hvarje särskildt län att genom
sine deputerade (tilläfventyrs blifvande Läns-Nämnd)
besluta:
antingen att, på sätt K. M. i nåder föreslagit, använda rnedeln
för inrättande af arbetshus,
eller att af desse medel och de flera inkomster, som skulle
för samma ändamål kunna beredas, bilda en för länet gemensam
tillgång, som årligen skulle utdelas såsom fattigvårdsbidrag
åt de församlingar, hvilka vid jemförelse med öfrige
faltigvårdssarahällen i länet blifvit mest betungade med fattiga,
och ådagalade alt de tagit tillbörlig vård om dem.
Fördelningen, som borde ske på grund af den verkliga
kostnad i förhållande till folkmängd, hvarje församling ett
föregående år fått vidkännas för sin fattigvård borde verkställas
af K:s Beflnde efter samråd med Läns-Nämnd, om
sådan varder inrättad, eller ock af Pröfnings-Komité.
Sedan K. M. i författningen d. 13 sisth Juli vidtagit den visa
åtgärden att anbefalla upsättandet af en särskild klass, vid krono*
arbels-corpsen för uplagande af sådane fullt arbetsföre manspersoner,
hvilka genom lättja och liderlighet åstadkomma förargelse i församlingarne
eller underlåta taga vård om sina familjer, skulle jag för
min del tro att inrättandet af arbetshus för de mindre arbetsföre
icke är af behofvel påkalladt, om tillbörlig upsigt och vård egnas
de fattiga inom kommunen; men upsigten utgör ett af de mest tryckande
kommunal-bcsvären, och vården fordrar betydliga kostnader.
Den 31 December f. m.
299
Dessa kostnader, som hnfvudsaldigast drabba faslighetsegarne, äro
icke blott bögst kännbara i allmänhet, de äro jemväl i så måtto
orättvist fördelade, att de falla tyngst på de samhällen, hvilka trognast
upfylla en af menniskans heligaste pligter, kärleken till sin
nästa, och falla mindre tungt på dem, som hafva nog hård panna
alt från sig afvisa nödlidande medbroder. Att jemna detta missförhållande
och dymedelst göra den föreskrift, som bjuder ”att ingen
må nekas att välja vistelseort,” till en sanning och underlätta möjligheten
för den arbetssökande att slå sig ner der han kan erhålla
arbetsförtjenst, är den naturligaste, enklaste och säkraste utvägen
att minska fattigdomen.
Fatligvårdsafgiflerne hafva ock på sednaste tider lagt betydlig
tyngd på den börda, jordbrukaren drager, och då en höjd bränvinsskatt,
säga hvad man vili, skall tagas ur folkets — men isynnerhet
och i förslå hand ur jordbrukarnes fickor, torde icke vara
olämpligt att låta någon del af det ökade skattebidraget komma folket,
på sätt jag föreslagit, direkte till godo.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles ödmjukast.
2:o
En af de betänkligheter, man allmännast hör anföras emot den
af allmänna opinionen så högt påkallade inskränkningen af bränvinsbränningen
här i landet, är farhåga för prisfall å spannemålen och
deraf upkommande förlägenhet i allmänna rörelsen. Denna betänklighet
saknar ej befogenhet. Del kan nemi. icke nekas alt, den
spannemåi, som undandrages bräuvinspannan, måste på annat sätt
tillgodogöras, och då vi, äfven under en omåttlig bränvinsbränning
kunnat vissa år exportera icke så obetydliga qvantileter, synes all anledning
vara till den förmodan att, med en inskränktare bränvinstillverkning,
tillgången af spannemåi skall betydligt komma att öfverskjuta
behofvet i landet, och afsättningen således varda beroende
af den utländska marknaden. Alin mening är ej att häröfver upstämma
någon klagovisa — tverlom gläder jag mig åt att vi änteligen
nalkas en ståndpunkt, dit vi längesedan borde hafva hunnit,
om vi ej med en alltför ängslig försigtighet hållit oss fast vid en
gammal slentrian. Alen om vi hädanefter skola söka afsättning utomlands
för en stor del af den spannemåi, som hittills kunnat afyltras
till bränvinsbrännare, tror jag att omtanka och försigtighet bjuda,
det vi vidtaga alla de åtgärder, som erbjuda sig till förekommande
af den stagnation i spannemålshandeln, som skulle kunna inträffa
om vår Herre hugnar landet med god gröda och priserna å utländsk
ort deklinera. Ej nog med de förluster landtmannen deraf skulle
lida; sjelfva den opinion, som nu så högt uttalat sig emot bränvinsflödet
skulle kunna få en olycklig omkastning, hvars följder lätt
låta ana sig.
Det är derföre, som jag med erinran derom att R. St. vid
1834—1835 årens Riksdag hade afsell ett kreditiv, stort 400,000
R:dr b:ko för Associationer, som befatta sig med spannemåls belåning,
men vid 1847—1848 årens Riksdag åter indrogo detsamma,
300
Den 31 December f. m.
nu vågar föreslå att II. St. åter ville afsätta ett kreditiv, stort 500,000
K:dr b:ko för associationer, sorn på större handelsplatser kunna bilda
sig för upköp eller belåning af Svensk spannemål, och att detta
kreditiv måtte beviljas på lika billiga vilkor, som det indragna,
nemi. utan folio-afgift och mot 3 proc:s ränta å de belopp, som lyftas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåller jag ödmjukast.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Frih. Raab, upläste vidarej. följande motion:
Vid 1834 och 1845 årens Riksdag afsatte R. St. lill kreditiv
åt Ilypotheks-föreningar i Riket 800,000 R:dr b:ko, med ett maximibelopp
af 300,000 R:dr b;ko för hvarje sådan förening.
Ändamålet med dessa kreditiv var att understödja föreningarna
vid påkommande behof, och dymedelst för dem underlätta möjligheten
alt invexla sina obligationer, utan att de behöfde belastas
med ränta för större kontant kassa. Ett förbiseende hade likväl
egt rum vid upställande af vilkoren för besagde kreditiv, hvarigenom
det blef möjligt att pä kassakreditivet grunda en vinstgifvande rörelse
med tryckta assiguationer å mindre valörer.
Jag har aldrig försvarat, och försvarar ingalunda, att en sådan
penningerörelse blef af en Hypoteksförening drifven, utan påstår
fast hellre att den var alldeles främmande för det slag af upp- och
utlåning, Hypotheksföreningar hafva till upgift. En rättelse hade
bordt ske, missbruket hade bordt afskaffas, men det gick såsom
ofta varit fallet här i landet, man yrkade afskaffande ej blott af
missbruket, utan af sjelfva bruket — man lät den oskyldige lida
för den skyldige, och man lyckades vid 1847 och 1848 årens
Riksdag helt och hållet indraga de ifrågavar:de kreditiven, under
proklamerande af den åsigt att kreditiven varit beviljade såsom en
lockmat att upmuntra lill föreningarnes stiftande, men ej att, sedan
de blifvit stiftade, understödja dem.
Att denna visade ovilja, för att ej säga detta löftesbrott emot
flypothektföreningarne varit för dem känbar är obestridligt, men
den har, — hvad värre är, — varit skadlig för hela landet. En
flypotheksförening, som redan börjat sina operationer, kan ej uphöra,
den måste gå framåt, — mäste uplåna för att utlåna till en
början så mycket att de årliga omkostnaderne beläckas af förvaltningsprocenten.
Ranken nekade kreditiv; Riksg:skont. mottog inga
obligationer på längre upsägningstid än 6 månader. Hvilken eftertänksam
Direkt, kunde, under sådane vikor äfventyra att utfärda
större belopp af snart förfallande obligationer, utan att veta utväg
för deras inlösen? Den utländska peuningemarknaden måste derföre
anlitas, och de utländska lånen blefvo tagna. Icke så, som skulle
jag anse för en riksolycka att några milla' utländsk skuld är gjord,
men jag tror att minst hälften af denna skuld kunnat vara inhemsk
— jag tror att man kunnat inuti landet uppsuga under tiden
ofruktbart liggande kapitaler, om föreningarne vågat utfärda flere
inhemska obligationer, och kunnat gifva dem en ökad begärlighet
