# ID: svediakorp-gov603
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 144,845
# sentences: 5,840
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
KOS
HÖGLOFLIGE
1BIHD1NHR81SUIHB5I oell
VED
BiKötrrtöCtt i
Åren IS53—1854.
Femtonde Häftet.
^ OitM
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1 85 5.
Måndagen den 13 November 1854.
Plenum kl. J 7 e. m,
Justerades 1 prol.-uldr. för den 11 dennes, samt pleni-prot:t
för den 24 sisll. Juli.
Föredrogs Bevilln:sUlsk:s den 10 dennes på bordet lagda
Belänk. JVs 31, ang:rie beräkningen af Tull-medlen, Salu-accisen,
Post-medlen, Chartas-Sigillalae-afgiften och Bränvinsbrånnings-medlen.
Della Betänk, förelogs punktvis till afgörande.
1 :o. Tullmedlen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Bevilln:sUlsk. har räknat
ganska riktigt, då det, med afseende på tull-inkomstei ne för de
2:ne sistförflutne åren, beräknat eli medium af nära 4,828,618
B:dr, så vida nemi. de nnvar:de förhållandeme komma alt fortfara.
Ulen Ulsk:s förmodan all Iull-inkonislen för framliden bör beräknas
lill 5.200.000 B:dr, synes mig deremot icke tillförlitlig. Om vi
från dessa 5.200.000 R:dr draga de af mig omnämnde, rikligt beräknade
4,828,618 R:dr, så upkommer en skillnad af 371,382
R:dr. Derjemte bör äfven tagas i betraktande, alt SlatsCtsk. tili ett
Betänk nptagit I till verkets omkosinader till endast 800,000 R:dr,
då K. j\l. deremot ansell all de minst böra beräknas till 1 millin.
Här upkommer således äfven en skillnad af 200,000 R:dr, hvilken
vid beräkning af tullinkomsterne synes mig äfven böra lagas i betraktande,
och då jag lägger dessa 200,000 R:dr lill de af mig
förut omnämnde 371,382: så blifver hela skillnaden 571,382 R:dr.
Således synes mig all tull-inkomsten bör aldra högst beräknas lill
5 milkr. Redan härigenom har man visat mycket förtroende lill
framtiden och verkningarne af de tullnedsättningar, som R. St. vid
denna Riksdag beslutat. Om det vore bestämda utgifter, anvisade
på de tillgångar, som BevillmsUtsk. upgifver, kunde det vara lik
-
4
Den 13 November.
giltigt om man beräknar 5 mill:r eller 5,200,000 R:dr, men då
så icke är förhållandet, så skulle, ifall inkomsterna icke upgå lill
det beräknade beloppet, Slats-Kont. råka i stor förlägenhet^ och
icke kunna fullgöra de utbetalningar, som detsamma åligger. Afven
Riksg:s-Konl. skulle hafva mehn deraf, emedan de utgifter, som af
dessa inkomster skola utbetalas, äro mycket förvillande.
På grund af hvad jag således haft äran anföra, får jag tillstyrka,
att tull-inkomsterne icke måtte beräknas högre, än 5 mill-.r
R:dr. Det är visserligen sannt, att inkomsterna för innevar:de år
torde upgå Jill vida högre belopp, men R. o. Ad. känner nogsamt,
hurusom della års förhållanden äro exceptionella, samt icke under
någon längre lid kunna fortfara.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Den siste värde talaren
har erkännt, alt tull-inkomsterne för innevar:de år komma att upgå
till större belopp än hvartill de blifvit beräknade, men han tilläde,
att sådant härleder sig från de under året inträffade exceptionella
förhållanderua. Jag anser dock alt de exceptionella förhållanden, på
hvilka jag förmodar Frilun åsyftat, icke hafva haft någon inverkan
på tull-inkomsterne, ty den ökade import, som möjligen egt rum
genom handelns afstängning från Finland, tror jag icke varit serdeles
förmånlig, emedan en stor del varor blifvit lagde på nederlag
och sedermera förts ut öfver Haparanda. Men om också exceptionella
förhållanden egt rum, tror jag likväl, att de af R. St. nu beslutade
föiändringar, hvilka jag hoppas skola vinna K. M:s bifall,
nemi. förbudens uphörande och åtskilliga varors förtulIning efter
vigt och ej efter värde, skola komma att ytterligare föröka inkomsterne,
Och då del lätteligen med siffror kan bevisas, att tullinkomslerne,
lill följd af R. Sits liberala åsigter i delta ämne, under
de senare åren varit uti ett ständigt stigande, synes mig det af
Disk. beräknade beloppet 5,200,000 Rtdr icke vara för högt tilltaget.
Frih. Palmstjerna har sagt, att StalsUtsk. icke har beräknat
lullutgifterne till mer än 800,000 Rtdr, då de i verkligheten upgå
lill mer än 1 mill. Det må så vara, men det är en omständighet,
hvarmed BevillntsUtsk. icke häfver någonting att sig befatta, ty
Utsk. tillhörer det endast, ali upgifva verkliga brutto-inkomsten.
Hvilka anslag, som sedermera med dessa inkomster skola bestridas,
rörer icke BevillntsUtsk. Enl. min tanke kan Statsverket icke komma
i någon förlägenhet i afseende på sina utgifter, ty om StalsUtsk.
har beräknat nlgiflerne för tullverket (ill 200,000 Rtdr mindre, än
hvartill de kunna komma att upgå, så, då hela bränvinsafgiften hädanefter
kommer att direkte till Statsverket ingå, Olifver förhållandet
det, att då Statsverket hittills erhållit sin aflöning från RiksgtsKonltt,
kommer det att i stället ål nyssnämnde Kontor lemna det
öfverskott, som af bränviusmedlen möjligen kommer att upstå.
Då jag således icke anser det vara för högt att beräkna tullinkomsterne
såsom Utsk. gjort, anhåller jag om bifall till Utskts
förslag.
Frih. Palmstjerna: Gr. Gyldenstolpe har visserligen rätt
derutinnan, alt BevillmsUtsk. icke behöfver bekymra sig öfver de
Den 13 .November,
5
anslag, sora äro anvisade på tull-inkomsterne, ilian endast (öija sin
öfverlygelse i afseende på dessa inkomsters beräkning. Och ehuru
jag icke har den lyckan ali uti sådana frågor, sora angå tullverket,
dela Grins åsigler, är jag dock förvissad, alt han i förevaride hänseende
följt sin öfverlygelse. Men jag torde dock i förevaride fall
kunna med siffror visa, alt hans inkomstberäkning hvilar blon på
en gissning och icke pä erfarenhel, hvaremot upgiften alt tullverkets
utgifter upgå till minst 1,016,000 Ridr slöder sig på verkliga
förhållandet. R. o. Ad. kan vara förvissad derom, att dessa utgifter
skola snarare stiga än minskas, och då de nu äro beräknade
lill endast 800,000 Ridr, kommer verkliga behållningen alt minskas
med 200,000 Ridr. Till följe af den ställning, jag i samhället
innehar, har jag ansett det vara min pligt, att deruppå fästa R.
o. Adis upmärksamhet, och jag tror det vara R. o. Adis, samt R.
Slis skyldighet att taga i betraktande, icke allenast hvad BevillmsUtsk.
upgifver, utan äfven hvad Statsötsk. föreslagit, äfveusom att
eftertänka de beslut, R. St. fattat, samt deras följder. Del torde
väl kunna hända, alt Stats-Kont. vid statsregleringen erhåller ett öfverskott
och att icke någon statsbrist upslår, men huruvida det
verkligen blifver eli öfverskott är, enl. min tanke, en sak, som endast
framtiden kan utvisa. Jag hoppas visserligen att inkomsten af
bränvinsskatten kommer att lemna öfverskott, men det är dock ingenting
säkert att bygga på. Visst är emellertid att å bränvinsinkomsterne
för 1853 och 1854, som af R. St. blifvit beräknade
lill 1,300,000 Ridr, blifver en afkortning af 1 millin, hvilken icke
kommer att ingå, samt för år 1855 saknas i Slats-Konlit. Huru
mycket som af tullmedlen inflyta, är äfven, på sätt jag förut nämnt,
osäkert, men deremot ulgifterne bestämda. Jag befarar högeligen,
alt, på det sättet statsregleringen nu upgöres, under vissa tidpunkter
sådan förlägenhet för Stats-Kont. kommer alt upslå, alt liqviderna
kanhända icke kunna uti vanlig ordning verkställas.
Gr. Gyldenstolpe! Hvad beträffar den af Frih. Palmstjerna
omförmälda bristen af bränvinsinkomsterna, lärer del vara en fråga,
som egentligen icke hör hit. Om K. M. framdeles inställer bränvinsbränningen,
är det gifvet, att den påräknade bränvinsskatten
icke kommer alt inflyta, men man upförer kalkyler under förutsättning,
att bestämda förhållanden skola ega rum. Likasom om når
gra andra omständigheter skulle göra att tullen icke upgår till det
beräknade beloppet, kan man väl icke derpå göra afseende, ty förhållanderna
äro problematiska. Hvad som icke lärer kunna bestridas,
är dock att tull-inkomsterna i brutto utgjordt mer än 5
millir, och då man dertill lägger den tillökning, som genom den
stigande folkmängden visat sig upgå till 200,000 Ridr, synes mig
det icke vara för myckel att, såsom Utsk. gjort, beräkna tullinkomsterna
till 5,200,000 Ridr.
Hr von Hartmansdorff, Ang. i Jag hade icke föreställt
mig, att ett Betänk, af den vigt, som det förevaride, skulle lill
pröfning företagas, utan alt det blifvit andra gången bordlagdi, serdeles
då våra bänkar nu äro, i anseende till en höglid, glesare be
-
6
Den 13 November.
i
satta än eljest. Men då saken likväl kommit före, anhåller
jag att få, ehuru oförberedd, yttra Dagra ord. Jag bör fästa upmärksamheten
å det sätt, hvarpå StatsBlsk. behandlat förslags-anslagen.
Det har nemi. uptagit dem till lika belopp, sorn förut, ehuru
flera års erfarenhet visat dem vara otillräckliga. Följden blifverdå
den, alt andra medel, än de, seni anslås till behofvens fyllande,
måste användas. Man kan således förutse en gifven Statsbrist i
förevarande hänseende. StatsUtsk. har beräknat tullinkomsterna så
högt, sorn Betänk, utvisar, och som Frih. Palmstjerna, samt äfven
jag anser vara alldeles öfverdrifvet. Att de, under innevande år,
stigit så högt, är en tillfällighet, härrörande derifrån, att vår handelsrörelse
vunnit betydligt på det krigstillstånd, som på östra sidan
af Östersjön egt runi. Om det äfven nästa år fortfar och medförer
enahanda fördelar, kan beräkningen bära sig. Men i motsatt
händelse, blifver ej inkomsten så stor som man förutsatt. Huru
skall, i dylikt fall, Stats-Kont. undfå ersättning af Riksg:s-Kont:t?
Och hvarifrån skall delta erhålla nödiga medel? Om StatsUtsk. beräknat
det s. k. fondsystemet icke allenast för jernvägars anläggning, utan äfven
för att fylla statsbristen, så har det inledt oss på en ny bana,
den alt, genom lån, betacka icke blott våra tillfälliga utgifter, utan
äfven de ordinarie. Sådant anser jag betänkligt. I likhet med
Frih. Palmstjerna finner jag alltså den af Pisk. gjorda beräkningen
vara öfverdrifven, samt ledande lill svåra följder.
Då härefter propos. framställdes först till bifall å Utsk:s i
denna punkt gjorde tillstyrkande, och sedan till bifall å Frih. Palinstjernas
förslag, att beloppet af Statsverkets årliga brutto-inkomst af
Tullmedlen malte antagas utgöra 5 mill:r R:dr, blefvo dessa propositioner
besvarade med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s
tillstyrkande, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte
åtskilliga Nej, förklarade alt han nu funnit Ja öfvervägande.
2:o Salu-accis af städerne och 3:o Poslmedlen.
Utsk:s i dessa punkter tillstyrkte beräkningar biföllos.
4:o Char tw-Sigillalce-afgiften.
Frih. Palmstjerna: Om BevillmsUtsk. gjort sig mödan, tror
jag det icke hade varit svårt, ali beräkna den minskning, som den
förändrade ofgiften för fullmakter, vid befordran från lägre till högre
lön, har åstadkommit uti statsinkomsten af chartee-sigillatae-afgiflen.
Om man tagit förflutne års erfarenhet till hjelp, samt inhemtat uplysningar
från de redogörare, som belagt fullmakterne med charloesigillatte,
tror jag det varit ganska lätt att åstadkomma eo beräkning
i förevande hänseende. Emot det af Ulsk. framställda belopp
har jag ingenting att erinra.
Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan bifölls.
5 :o Briinvins bränning s-medlen.
Ulsk:s tillstyrkande bifölls.
Den 13 November. " 1
6:0 Tidnings- och kor l-stämpel-afgifterne.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
Föredrogs Serskildta Utsk:s den 11 dennes e. m. på bordet
lagda Meni. JM 25, i anledn. af ålerremisser å dess Mern. .A2 23,
med förslag till voter:s-propos:r om afgifler för bränvins försäljning.
Efter af Hr von Hartmansdorff, Aug., och Frih. Haab, Adam
Christian, begärd förnyad bordläggning af detta Mern., yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid den i dag hållna Talmans
konferensen
visade det sig, att Riksdagens slut är beroende af de
ämnen, som af Serskildta Utsk. behandlas, samt att just den fråga,
hvilken nu är hvilande på bordet, kommer att längst fördröja Riksdagen.
Under sådane förhållanden vågar jag vördsamt hemställa,
om icke de ledamöter, hvilka nu begärt ytterligare bordläggning af
memoiialet, behagade derifrån afstå.
Frih. Raab: Jag har visserligen begärt Mern. på bordet, men
då jag är beredd att ingå i diskussion öfver detsamma, samt icke
bar något behof af ytterligare bordläggning, afslår jag derifrån.
Hr von Hartmansdorff: Jag har begärt Mern. på bordet;
och då det varder plenum äfven i morgon, torde dröjsmålet icke
blifva långvarigt.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron, fö/klarade sig instämma
i Hr von Hartmansdorffs begäran; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att den nu af flere ledamöter begärda bordläggningen
ej kunde förvägras.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns den
7 och 8 dennes på bordet lagda Betänk. J\s 30, i ani. af väckte
förslag till ändringar och tillägg uti de om skiftes-verket i Riket
gällande föreskrifter.
Utsk:ns ang:de nedanuämnde delar af skiftes-stadgan afgifne yttranden
företogos hvart för sig till afgörande.
l:o. i :sta kap. 3:dje §:n.
Utsk:ns yttrande bifölls.
2:o. 2:dra kap. %;dra §:n.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru jag fullkomligt gil
lar
Utsk:ns förslag, anhåller jag likväl att få fästa R. o. Adis upmärksamhet
på ett litet fel. Ordet ”flåhacka" är visserligen i sig
sjelft oskyldigt, emedan, om mati flåhackar och låter torfven ligga
qvar och ruttna, skadar man icke jorden, men med flåhackning
menar man i allmänhet bränning, ty innan man bränner, flåhackar
man, och det är denna skadliga förrättning, som bör förbjudas.
Om man endast talar om flåhackning, vore det icke förbjudet, att,
såsom det sker i södra Sverige, skumplöja, hvarigenom man visser
-
s
Den 13 November.
ligen kan taga några års skördar, men med upoffring af jordens
kapital-värde; och Utsk:ns mening har varit, att icke någon sådan
försämring af jorden, som bränning förorsakar, må ega ram från
den tid gradering skett och intill dess jorden kommit i den nya
egarens hand. Ifall icke någon ledamot skalle framställa något
bättre förslag, skulle jag vilja föreslå att uttrycket ”flåhacka eller
bortföra matjord” blefve förändradt till ”bränna eller bortföra jord.”
Jag tror icke man bör nämna matjord, ty då skulle man, ifall det
vore en sämre mark, kunna ursäkta sig dermed, att det icke funnes
någon matjord, samt att man endast brände torfven. Skulle
man vilja tillägga ordet torf, har jag ingenting deremot.
I st. f. ”flåhacka eller bortföra matjord” skulle alltså införas
bränna eller bortföra jord eller torf.
Hr von Koch, Nils Sam.: I det väsendtligaste förekommen
af den siste värde talaren, förordar jag liksom han lllsk:ns förslag,
men tager mig derjemte friheten fästa upmärksamheten på det ofullständiga
i ordet ”flåhacka”, då Ulsk-.ns mening onekligen är alt förekomma
jordbränning och skumplöjning.
Jag tror derföre att man, i st. f. uttrycket ”flåhacka”, borde
insätta verkställa jordbränning.
Gr. Sparre, Erik: Ulsk:ns mening har, på sätt de 2:ne sista
lalarne omförmält, varit att förekomma, det' jorden skulle, sedan
gradering skett, försvagas genom för densamma skadliga åtgärder,
hvaribland den vanligaste onekligen är flåhackning. Uti motionen
förekom icke och inom Ulsk:n tänkte raan icke heller på något
sådapt, som bränning och skumplöjning, hvilket sednare jag
visserligen hört begagnas i södra delarne af Sverige. Då det således
möjligtvis kan blifva nödvändigt att göra ett tillägg, så, ehuru
jag tror att hvad som hufvudsakligen är afsedt, är genom Utsk:ns
förslag vunnet, skall jag dock icke motsätta mig något sådant.
Hr von Koch: Jag tyckte mig höra att Gr. Sparre nämnde,
det man endast uti södra Sverige plägar skumplöja. Till följe deraf
tager jag mig friheten nämna, alt f. n. skumplöjes äfven omkring
Stockholm, såsom t. ex. vid Enskede, samt att jag sjelf slutit ackord
om ett dylikt företags verkställande nästa vår en mil från
hufvudstaden.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, framställde, alt i afseende på denna punkt blifvit yrkad
förändring af orden ”flåhacka eller bortföra matjord”, hvaremot införandet
af orden ”bränna eller bortföra jord eller torf” af Frih.
Raab och af orden ”verkställa jordbränning” af Hr von Koch blifvit
föreslaget, yttrade
Hr von Koch: Derest icke Frih. Raab är nöjd med den af
mig föreslagna redaktion, är jag villig att gå in på den, han
framställt.
Efter först till bifall å Utskins förslag framställd propos., som
Den 13 November.
9
besvarades med Nej, blef detsamma af R. o. Ad. bifallet, med den
af Frih. Raab föreslagna förändring.
3:o. 2ulra kap. 6:te §:n; 4:o. 3:dje kap. 2ulra §:n; 5:o.
4:cle kap. 2:dra §:n; och ö:o. lule kap. 6:te §:n.
Utsk:ns härom afgifne yttranden biföllos.
7:0. S:le kap. 3ulje §:n.
Frih. Raab: Nils Nilsson har föreslagit: ”alt till förekommande
af obehörig tidsutdrägt med skiften, det stadgande måtte så
som
tillägg till sagda § meddelas, att tvist om förut icke fastställd
rågång bör genom stämning vid vederbörlig domstol anhängiggöras
inom 2:ne månader från den dag, landtmätaren lill de tvistande utgifvit
kajta och protokoll.” Då det nu icke lärer finnas någon bestämd
tid för stämnings afgifvande, samt parterne derigenom kunna
draga ut på tiden med tvistefrågans afgörande, äfvensom följaktligen
landtmätaren förhindras med skiftes verkställande, synes mig
det af Niis Nilsson gjorda förslaget vara ganska nyttigt, såsom befrämjande
fortkomsten af laga skiften, men då denna fråga, hvilket
Gr. Sparre troligen känner, lärer vara afgjord uti de andra Stånden,
vill jag icke längre orda härom.
Gr. Sparre: Jag känner icke, huru frågan blifvit afgjord i
de öfriga Stånden, men vill försöka, alt för Frih. Raab och R. o.
Ad. utreda, hvarföre Utsk:n icke kunnat tillstyrka förslaget. Skiftesstadgan
föreskrifver en viss tid, inom hvilken stämning skall anhängiggöras
af den som, då en bestämd rågång finnes, samt rågångens
rätta sträckning är gifven, är missnöjd med förrättningen.
Men det fall, som här afses, är, att emellan 2:ne skifleslag bestämd
rågång icke finnes, och i sådan händelse utgöra skiftesmannens och
gode männens åtgärder ingenting annat, än att på karta uptaga ställets
belägenhet, äfvensom de möjliga anledningar, som förefinnas dertill,
att rågången kan gå så eller så. Skiftesmännen afgifva icke något
Utlåt., de säga icke att rågången går här eller der, de gifva icke
företräde åt en viss rigtning af rågången, utan de afteckna endast
ställets belägenhet till vägledning för domaren vid frågans afgörande.
Vid sådant förhållande torde R. o. Ad. finna, att det icke
kan bestämmas någon tid, inom hvars förlopp tvisten skall anhängiggöras,
emedan, derest viss tid bestämdes, någon påföljd för underlåtenhet,
alt denna tid iakttaga, ej kunde drabba den försumlige,
då något utslag icke är gifvet. Man kon dessutom i annat fall
icke utsätta någon aftald tid, än att ett yttrande år afgifvet, och
här är ju icke något yttrande afgifvet. Skiftesmännen uprita endast
på kartan belägenheten, men det finnes icke någon rågång,
hvilken, så vida delegarne icke derom sig förena, endast kan af
domstolen bestämmas. Ulsk:n hafva derföre ansett, att någon viss
tid icke kunde bestämmas, utan att rättegångs anställande borde öfverlemnas
åt dem, som äro intresserade i saken. Vid ett skifte
torde det väl alltid inträffa, att någon af dem, hvilka saken angår,
äro angelägna om alt få rågången afgjord.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ns förslag.
10
Den 13 November.
Frih. Raab: Det är visserligen mycket lättare att påpeka olägenheter
och brister, än att afgifva förslag lill desammas afhjelpande.
Gr. Sparre har sjelf medgifvit, att olägenheter i förevande
hänseende förefinnas, samt att de äro ganska betydliga. Det förhåller
sig, såsom Gr. Sparre säger, att det är landtmätaren som
utstakar linierna, hvilka komma att utgöra den tvistepunkt, hvarom
rättegången skall föras, och på den sidan, der man fruktar mest,
lärer väl ingen vara angelägen om att stämma. Nu länke man
sig ett skifteslag beslående af bönder, hvilka icke kunna komma öfverens
om rågången. Landtmätaren reser bort och del blir ganska
svårt för dem att ingå i rågång samt att vidare utföra saken. Jag
tror derföre, att man genom lagstiftning bort bestämma sättet, huru
denna tvist i sammanhang med skiftet skall blifva gjord till föremål
för domstols pröfning. Hade nu en bestämd tid varit utsatt,
mpd förklaring för landtmätaren alt på stället afgifva en anvisning
lill stämning, hade de tvistande blifvit tvungna dertill. Det
bade då gått fortare och icke, såsom nu händer, att år förgå innan
rågången blir bestämd. Denna väntningslid utgör just skiftets olägenheter.
Jag erkänner visserligen, att jag icke vel huru delta
skall afhjelpas, men genom en återremiss torde Utsk.-n komma i
tillfälle alt taga saken i närmare öfvervägande. Likväl, då Riksdagen
är så nära sitt slut, lärer det icke löna mödan att påyrka en
dylik åtgärd, utan torde det vara bäst att öfverlemna saken åt
framtiden.
Gr. Sparre: Frih. Raabs yrkande innefattade att skiftesmannen
skulle gifva anvisning tili stämning; men jag frågar hvad resultat
skulle upkomma deraf, alt dä skiftesmannen säger: ”J börén instämma
målet inom 2 månader,” vederbör:de delegare likväl icke
göra det förr än om 6 månader. Följden blefve af alldeles ingen
betydenhet, ty då ingen rågång finnes, kan landtmätaren icke
afgifva något yttrande. Icke heller kan man tvinga någon att börja
en rättegång, utan man kan endast säga, att om ni icke inom en
viss tid anställa rättegång, blifver en viss linie rågång, hvars bestämmande
icke tillkommer landtmätaren, utan domaren. Men när,
såsom jag nyss nämnde, man icke kan ålägga en person att börja
en rättegång, om han det icke vill, så finnes ingen möjlighet alt
få saken afhjelpt.
Utsk:ns i denna punkt afgifna yttrande blef af R. o. Ad. bifallet.
8:o S:le kap. 6:le §:n och 9:0 S:te kap. 7:ile §:n.
Utskms härom afgifna yttranden biföllos.
10:o 7:de kap. 2: dr a §:n.
Frih. Raab: Om också Utsk:n icke f. n. anse sig kunna
komma tijl något resultat, kan jag dock icke annat än bestrida Utskms
motiver. Såsom Utskm antaga, förhåller det sig så, att skiftesstadgan
medgifver utbyte af egor, sora ligga inora en annan bys omfång,
men nämnde stadga talar icke om det förhållande, hvilket mo
-
Den 13 November.
11
tionären omnämner, att nemi., om en by ligger aflägset från en
annan by och andras egor ligga deremellan, då skall utbytes-rättigheten
sträckas derhän, att det mellanliggande hemmanet skall laga
vederlag, så att hvardera egendomen kunde genom utbyte draga lill
sig sina aflägse liggande egor. Ett sådant utbyte medgifver icke
skiltes-stadgan, men det vore dock af gagn, emedan det icke är
sällsynt, alt hemman hafva utjordar, som ligga 2 å 3 mil från
detsamma. Anser Gr. Sparre, alt, i anseende till Riksdagens nära '
slut, någon ändring icke kan erhållas uti Utskms hemställan, vill jag
icke påyrka någon sådan.
Gr. Sparre: Då jag, i likhet med Utsk:n, hyst den öfvertygelse,
att den §, motionären utpekat, icke lägger hinder i vägen
för det ego-utbyte, sora motionären föreslagit, har jag, såsom de
öfriga ledamölerne uti Ulsk:n, ansett det af motionären föreslagna
tillägg icke vara behöfligt. Ego-utbyte kan ega rum både med
skifte och utan sammanhang dermed, och ehuru skiftes-stadgan icke
omtalar del nu ifrågavar:de fallet, lägger den dock icke hinder i
vägen för detsamma.
Frih. Raab: Till svar på det af Gr. Sparre nu afgifna yt
trande,
alt skiftes-stadgan icke lägger något hinder i vägen för det
ego-utbyte motionären åsyftat, vili jag endast nämna, att skiftesstadgan
likväl icke påbjuder ett dylikt ego-utbyte, samt att jag
Sjelf erfarit, att på sådan grund utbyten blifvit afslagna; till följe
hvaraf jag äfven anser en förändring vara nyttig.
Gr. Sparre: Den omständighet, alt en eller annan domstol,
på det eller det sättet upfatlat skiftes-stadgan, utgör icke en tillräcklig
anledn. till ett nytt stadgande uti densamma.
R. o. Ad. biföll äfven Utsk:ns i denna punkt afgifne yttrande.
11:0 8:de kap. Usla §:n; 12:0 9:de kap. Usta §:n och
13:0 7 Ute kap. J:sla §:n.
Afven de i afseende på dessa punkter af Utsk:n afgifna yttranden
bi föl los.
14:o 7S:te kap. Usla §:n.
Gr. Sparre: Utskms förslag i denna del står tillsammans
med det i fråga om skogshushållningen afgifna förslag, att skogarne
skulle förblifva under tillsyn af jägeri-betjeningen jemte delegerade
af kommunen eller skogarnes egare, men då detta förslag, som hvarken
vunnit K. o. Adis eller ett annat RiksStånds bifall, förfallit,
samt då skiftesstadgan redan innehåller föreskrift derom, att, i händelse
enskifte öfvergålt skogen, det skall bero på pröfning huruvida
den skall ingå uti skifte, vågar jag vördsamt tillstyrka att R. o.
Ad. behagade afslå Utsk:ns förslag.
Frih. Raab: Gr. Sparre har förekommit mig med den up
lysning,
att Utsk:n icke tagit i betraktande, det skiftesstadgan innehåller
den föreskrift, att storskiftad skog icke skall ingå i skifte.
12
Den 13 November.
Pä de af Gr. Sparre nu anförda skäl instämmer jag uti det af honom
framställda yrkande.
Gr. Sparre: Jag vill icke göra Utsk:n den tillvitelse, alt
hafva förbisett stadgandet, utan blott nämna, all Utsk:ns mening varit,
att det nu befintliga stadgandet, alt skog, som icke vore storskiftad,
skulle ingå i delning, skulle utsträckas derhän, att oskiftad
skog icke skulle behöfva ingå i skifte, ulan alt frågan derom skulle
vid hvarje fall bero på pröfning.
Frih. Raab: Gr. Sparre torde finna alt jag icke lager i betraktande
hvad Utsk:n inom sig framställt, utan hvad som Utskm
nu sist i Betänk, gifvit tillkänna. Det är detta, som jag åsyftade.
Efter först till bifall å Utskms i denna punkt afgifna förslag
framställd propos., som besvarades med Nej, blef detsamma af R.
o. Ad. afslaget.
15:o 12 kap. 1 § 1 morn.; 16:o 12 kap. 2 §; l7:o 12
kap. S §; 18:o 12 kap. 9 §; 19:o 12 kap. 10 §; 20:o 12 kap.
12 21 :o 12 kap. 17 §. '
R. o. Ad. biföll Utskms, i afseende på dessa punkter afgifne
yttranden.
22:o 13 kap. 7 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det tillägg till förändring,
som Utskm hafva föreslagit i denna punkt, är ganska nyttigt, men
dock icke fullt tillfyllestgörande, enär den af Utskm bestämda afverkningstid
synes mig vara alldeles för kort. Den som har en
vacker andel i en skog och får en sämre, hinner icke att på 5 är
så förbättra denna sednare, att han af densamma kan erhålla sitt
behöfliga skogsbehof. Dertill fordras mera än 5 år. Skillnaden i
godhet emellan den ena och den andra lotten är så betydlig, att en
afverkningstid af 5 år är alltför inskränkt. Denna tid bör åtminstone
tredubblas, samt derjemte stadgas alt afbrukningen försiggår
uti en viss ordning. Det är billigt, att den, som tillträder en skogslott,
icke blifver, än här än der, oroad af den förra egaren, utan alt
afbrukningen sker i en viss ordning, så att den nye egaren efter
hvarje års förbrukning blifver befriad från den gamle egarens intrång
på den delen af skogen, der afverkning egt rum; jag öfverlemnar
likväl åt dem, som hafva mer erfarenhet i detaljerna af
denna fråga, att vidare utveckla och utreda ämnet. Jag ser att
Frih. Raab har ett förslag till hands.
Frih. Raab: Instämmande med Frih. Palmstjerna, tror jag
det icke vara rätt, alt, då ersättningen utgår i penningar, utsätta
en alltför kort tid; men det synes mig icke heller vara bra, att
bestämma en viss längre tid, utan torde man böra, så vidt möjligt
är, låta det bero på delegarne sjelfva, att sinsemellan derom öfverenskomma
och, ifall det icke kan ske, öfverlemna frågan till gode
mäns och landtmätarens bedömande, (y på det ena stället kan det
vara lämpligare att liden inskränkes lill 2 å 3 år, då den deremot
Den 13 November.
13
på andra bör utsträckas lill öfver 15 år. Således förekommer det
mig, som det vore bäst att i detta hänseende föreskrifva någon viss
lid. Men utom denna anmärkn. emot ifrågavar:de, till syftningen
för öfrigt goda, lagstiftning, ber jag att få framställa ytterligare
tvenne. Den ena är, att man velat helt och hållet undandraga skifteslagets
delegare rättigheten att öfverenskomma om utbyte af skog.
Detta är, enl. min tanke, för långt gånget. Vi tänke oss en by
med några delegare, hvilka lätteligen sinsemellan skulle kunna komma
öfverens om saken. De skola nu icke hafva tillåtelse dertill,
utan denna vigtiga sak, hvarpå hela deras hemmans värde är bero-7
ende, är nu helt och hållet öfverlemnad åt vederbörande myndighet.
Mig synes myndigheternas pligt och rätt, att skilja emellan
delegarne, förs! då böra vidtagas, när de icke kunna komma öfverens,
men icke eljest.
Den andra anmärkn. är, att då här blifvit ganska riktigt föreslaget,
att ersättningen i allmänhet bör utgå i penningar, det likväl
icke blifvit föreskrifvet att någon sorts säkerhet skall ställas för
penningarnes utbekommande. Det kunde bända att en hemmansdel
kan vara betydligt mindre värd än den skog, som vid skiftet
möjligen tillfaller en sådan hemmansdel, och att den, som från sig
lemnar den betydliga skogen, blefve tvungen till alt laga den andres
förbindelse eller protokoll öfver förrättningen, utan att hafva
någon säkerhet, alt på flere år utfå beloppet. Detta vore bra hårdt.
Jag har sjelf kännedom om ett hemman, som är deladt i 2:ne delar,
hvaraf den ena är köpt för 2,000 R:dr och den apdra för
10,000 R;dr. Jorden är lika god, men den ena hemfnansdelen
har sparat på sin skog, hvilket icke den andra gjort. Nu tänke vi
att skiftet så förändrar förhållanderna, att den, som förut icke hade
skog, bekommer densamma lill sin fria disposition, men den andra
i stället en fordran, som han kan utfå. Mig synes att, då lagstiftningen
ålägger en person att emot lösen afstå en betydlig del af
sin egendom, del också tillhörer den att tillse, att denna person erhåller
full säkerhet för lösens utbekommande. Således anser jag att §:n
borde hafva haft en lydelse, som gått derpå ut, att när delegarne i
skifleslagel icke kunde komma öfverens om den ersättning, som
skulle i och för skog gifvas, egde den personen, som erhåller skogen,
rättighet att, om lian erbjuder säkerhet, lösa skogen; samt vidare,
att skiftesmannen skulle vara skyldig, att när delegarne icke
kunna derom komma öfverens, bestämma dels löseskillingen, dels
tiden, inom hvilken densamma skulle erläggas, samt när averkningen
skall ske.
Jag har visserligen under detta plenum sysselsatt mig med upsältandet
af ett redaktionsförslag, men jag vet icke, om jag nu vågar
upläsa detsamma. Under det andra ledamöter yttra sig i denna
vigtiga fråga, skall jag ytterligare genomse detsamma.
Gr. Sparre: Då denna fråga onekligen är en af de vigtigaste,
som förekomma uti detta Betänk., och då både vid innevar:de
och åtskilliga föreg:de Riksdagar flere motioner blifvit väckte, så väl
uti detta ämne, som i afseende på skogshushållningen lill förekom
-
14
Den 13 November.
mande af skogarnes uthuggning, ansågo Utsk:n det vara deras pligt
att åt ämnet egna en synnerlig upmärksamhet. Det förslag, som
är för R. o. Ad. genom förevar:de Betänk, framlagdt, öfverensstämmer
hufvudsakligen med det Utlåt., hvilket pä afdelntn upgjordes,
men det har, till följe af de modifikationer, hvilka ledamöterne af
BondeSt. i Ulsk:ns plenum påyrkade, erhållit den lydelse, som det
nu har.
Hvad först angår den af Utsk;n föreslagna afverkningsliden af
5 år, som Frih. Palmstjerna ansett vara för kort, så har den blifvit
tillstyrkt derföre, alt man klagat deröfver, all den nya egaren
under loppet af 10 år icke7kommer i besittning af sin skog, samt
emedan han icke kan eller har något intresse uti atl åt densamma
egna den ringaste vård, då den gamle egaren lätteligen förstörer
skogen.
Frih. Palmstjerna har ifrågasatt alt det skulle gå an, att i en
viss ordning och på vissa trakter anställa afverkning; men om skogsmarken
icke är stor, och egaren för sin bruksrörelse behöfver afverka
olika sorter skog,'hvartill han under 10 å J,5 år eger rättighet,
torde sådant svårligen låta sig göra, om icke möjligen genom en
undersökning af jägeribetjeningen. Frih. Raab har sagt, att någon
viss tid icke borde utsättas, utan sådant öfverlemnas åt vederbörandes
pröfning. Dervid får jag nämna, alt det är just hvad som
skett, ty då författnm säger högst 5 år, är det öfverlemnadt åt
skiftesmannen och gode männen atl närmare bestämma tiden. Någon
tid måste väl bestämmas, ty eljest skulle det ju kunna hända,
att skiftesmannen och gode männen utsatte 20 år, hvilket väl icke
kan anses vara lämpligt. Hvad vidare angår frågan om tiden, beror
sådant naturligtvis på omständigheterna. Utsk:n hafva inskränkt
den af lagen nu medgifna tiden, just i ändamål, att derigenom söka
förmå jordegarne att snarare taga ersättning i penningar, emedan
det för dem är besvärligare alt inom en så kort tid afverka, än då
de dermed kunna sysselsätta sig under 10 år, hvilket medgifvande
också har gjort dem mindre benägna att taga emot lösen för skogen,
samt försvårar den upgörelse i penningar, som. Utsk:n hafva
föreslagit. I likhet med Frih. Raab, hade afdelnm föreslagit, att
ersättningen skulle utgå endast i penningar, men denna åsigt rönte
starkt motstånd^ från ledamöterne af BondeSt., hvilka upgåfvo alt
uti bergslagsorter ne, der de skogar, som åtfölja hemmanen, voro för
desamma nödvändigé, det för hemmansegarne vore mycket svårt,
att på en gång blifva "beröfvade sina skogar, samt alt, der omständigheterna
voro sådana, att man svårligen kunde erhålla skogsprodukter,
det vore bätlre att ega en afverkningstid af 5 år, än att
nödgas taga en lösen, hvilken (vi känna det ganska väl) icke upgår
till fulla värdet, och hvarigenom egaren, som mister sin skog,
skulle blifva tvungen att emot en obetydlig och af gode män bestämd
lösen afstå sin väl vårdade skog. Af dessa skäl ansågo Utskin
sig böra följa den medelväg, som Betänk, innefattar, samt öfverlemna
åt skiftesmannen och gode männen att bestämma om ersättningen
skall utgå t skog eller penningar, hvilket sednare man helst
önskade förorda och befordra.
Den 13 November.
15
Frih. Raab har anmärkt, alt det borde öfverlåtas åt delegarne,
att i sak sjelfva besluta, eller att åtminstone gode männen, samt
skiftesmannen, icke borde bestämma något förr, än när delegarne
icke enhälligt komma öfverens. Jag hemställer till dem, som hafva
kännedom om skiftesförräUningar, huruvida icke, ifall delegarne
sinsemellan komma öfverens (hvilket dock är sällsynt), gode männen
samt skiftesmannen gå in på deras åsigter, för alt derigenom
förekomma de många tvister, som vanligen blifva en följd af skiften.
Jag tror alt så blefve händelsen', men om delegarne voro alltför
nitske och icke ville blifva utaf med sin skog, kunna de ju hos
egodelningsrätten klaga öfver gode männens samt skiftesmannens
beslut, äfvensom vidare fullfölja sina besvär till K. M. Således synes
mig delegarnes rätt vara vederbörligen iakttagen.
På de af mig nu anförda skäl anhåller jag vördsamt om bifall
lill Utskms förslag.
Hr von Koch: Denna § är troligen den, som vid tillämp
ningen
af den för enskildte eljest välgörande skiftesstadgan förorsakat
de flesta olägenheter, och stora svårigheter måste npstå vid lösningen
af det problem, som Ulskm föresatt sig alt lösa. Ehuru
Utskm, enl. min tanka, härntinnan lyckats ganska väl, skulle jag
dock vilja föreslå en obetydlig förändring, hvilken, enl. mitt förmenande,
skulle föra saken närmare till målet. Meningen med deU
föreslagna stadgandet är att förekomma den uthuggning af skogarne,
som nu förorsakas derigenom, alt en person, hvilken vid ett
skifte förlorar skog, eger, såsom ersättning derför, att under 10 års
tid afverka slåndskog. Till förhindrande af en dylik skogarnes
förstöring, hafva Ulskm föreslagit den förändring, hvilken jag icke
kan annat än på det högsta förorda, att en penninge-lösen måtte,
till ersättning för den mistade skogen, lemnäs, men Ulskm hafva
äfven bibehållit det gamla sättet, att ersättningen skulle utgå genom
skogs afbrukning, dock inskränkt från 10 till 5 år. Detta
afbrukningssystem har, såsom Frih. Palmstjerna ganska riktigt anmärkt,
många olägenheter, hvilka blifvit ännu mera förökade, sedan
en så kort tid som 5 år blifvit bestämd. Den som erhåller ersättning,
kan icke gerna blifva belåten med en så kort afbrukningslid
sorn den nyssnämnde, då det kanske fordras 50 år för att han skalf
erhålla skog till husbehof.
Jag skulle derföre tro att det vore bättre, om man på det sättet
gåfve ersättning, att af dem, som fått en bättre ståndskog, öfverlemnades
ett visst belopp af skogsprodukter lill den, som mistat
sin. Derigenom skulle man kunna öfverlemna tidsbestämmelserna
åt govde männen samt skiftesmannen. Jag vet icke om jag lyckats
göra mig förstådd i afseende på den väsendtliga skillnad^ som ligger
deri, att det är nödvändigt att tidsbestämmelsen är kort, när
jag skall låta någon annan hugga utaf min skog, men att det deremot,
om jag sjelf skall hugga, samt behöfver mycket skogsprodukter, det
är förmånligt att tiden blir längre utsträckt.
Jag skulle alltså vilja förorda antagandet af Utskms förslag,
dock med den förändring, att, i st. f. orden ”till afbrukning på viss
m
16
Den 13 November.
Sid, högst fern år, för den eller de delegare”, blefve infördt lill öfverlemnande
under viss tid åt den eller de delegare o. s. v.
Jag anhåller vördsamt om propos. härå.
Frih. Raab: Det förslag, som Hr von Koch framställt, anser
jag icke vara verkställbart i åtskilliga delar af Riket, serdeles inåt
landet, der man icke fäster mycket värde på skogen eller den på
densammas vårdande nedlagda möda. Den sorn finge den större
skogen', skulle derjemte blifva mycket missbelåten, om han ålades
skyldigheten att nedhugga skog, samt hvarje år öfverlemna vissa
skogsprodukter. Då'tror jag det vore bättre att förfara på sätt Frih.
Palmstjerna föreslagit eller att en viss trakt blefve pä en längre
tid uplåten åt den, som skulle hafva ersättning. Då komme den,
sorn skulle hafva ersättning, icke i tillfälle alt i allmänhet förstöra
skogen, utan endast begagna den trakt, som blefve åt honom
uplåten.
Gr. Sparre har sagt, att Betänk, innehåller ett modifikationsförslag.
Jag medgifver visserligen att förslaget i sig sjelft är det,
samt att jag heldre vill gå in på detsamma, än att vidblifva det
nuvande förhållandet, hvarigenom skogarne taga slut, men jag fruktar
att man gått för långt i sina modifikationer, då man velat betaga
delegarne rättighet alt i en sådan fråga sjelfve komma öfverens.
Visserligen är det sagdt, att gode männen samt skiftesmannen
skola gifva med sig, men hårdt är det likväl, att jag såsom jordegare
icke får råda öfver min egendom, utan nödgas i dylikt fall
helt och hållet bero af en auktoritet, som är satt öfver mig. Det
af mig i mitt förra yttrande omnämnda förslag har följande lydelse:
”Mister delegare jord, hvarå han skog fredat eller plantering
gjort, och får i stället annan jord, derå ingen eller sämre skog eller
plantering finnes, eller varder samfäld skog skiftad; då skall,
så långt ske kan, byte af skog och plantering ovilkorligen ega rum,
och för öfrigt ersättning gifvas, i penningar, om den, som mera
skog erhållit än på hans andel beKipit, det yrkar och säkerhet för
lösepenningen erbjuder, men eljest i skog. Ersättningen bestämmes
efter föregången besigtning af landtmätare och gode män. Utgår ersättningen
i skog, bör den utsättas i en bestämd trakt till afbalkning
på viss tid för den eller de delegare, som lemnat sina bättre
skogslotter, samt i stället fått sämre; och må delegare så väl om
nämnde tid, som den för penningelösens erläggande, öfverenskomma,
men om de ej kunna sig derom förena, skall skiftesman och gode
män i ämnet besluta.”
Jag anhåller vördsamt att delta mitt förslag måtte blifva föremål
för en af proposma.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det! kan icke bestridas,
att många olägenheter upstå genom den nu gällande förordn.,
rör:de de till följe af laga skifte upkommande skogsliqvider, men
jag tviflar alt olägenheterna undanrödjas genom det af Utsk:n framställda
förslag. Det flesta talare, som yttrat sig, hafva hyst ömhet
om den jordegare, hvilken vid skiftet skulle komma alt tillträda en
skogs
-
Den 13 November.
17
skogsmark, å hvilken den afträdande i stället bekom afverkningsrätt.
Härvid tager jag mig friheten erinra, att det är den afträdande,
om hvars egendom man disponerar. Om liqviden är rätt
upgjord, är, sedan öfverlopps-skogen blifvit borttagen, marken försatt
i det skick, hvaruti tillträdaren liar lemnat sin. Ofverskottet
tillhör afträdaren, och nog är det hardt, alt den egendom, som är
bättre vårdad, skall blifva en person afhändad samt en annan tilldömd.
Ulsk:ns förslag går derpå ut, att det skall bero på gode
män och skiftesman, huruvida afträdaren måste åtnöja sig med det
af dem bestämda penningevärdet eller om han skall få laga hvad
sorn i sjelfva verket utgör hans egendom. Då det är möjligt alt
han i framliden sjelf behpfver sin skog för att verkställa byggnader
m. m. dvl., sä föreslår man ett stadgande, hvarigenom han
mister sin skog. Mig synes således, att de olägenheter i afseende
på framtida skogslrehof, snm möjligen kunna komma att drabba
den nya egaren, äro mindre värda upmärksamhet, än den existerande
rättighet, som den afträdande egaren af skogsmark innehar,
och hvilkens rätt i alla fall skiftesstadgan på ett ganska hardt sätt
behandlar. Sedan man i mansåldrar sparat sin skog, skall man vid
ett skifte förlora densamma, samt öfverlemna den åt grannarne,
hvilka, kanhända just i förhoppning att fä bättre lotter, hafva utplundrat
och förstört sina egna skogar. Upkomsten af ett sådant
missförhållande skall betydligt,underlättas, om icke delegarne hafva
beslutande rätt i denna fråga, ulan sådant -öfverlämnäs ål gode
männen samt skiftesmannen. Alt hvarken tillträdaren eller afträdaren
skall få innehafva hvad han ärligen köpt och förvärfva!, utgör
slutpunkten af Utskms förslag; till följe hvaraf jag på del högsta
anhåller att R. o. Ad. malte afslå detsamma.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har sagt, att vid ett
skifte egaren af en väl vårdad skog kan gå i mistning af densamma.
Ja visserligen, men del är icke den enda olägenhet, som
drabbar honom; han kan åläggas att flytta från sitt hus, samt att
afträda- den gård, hvilken han förbättrat och på hvilken han
nedlagt sitt arbete; men det är ur synpunkten af allmän nytta,
som han utsätter sig för dessa olägenheter. Det är sagdt att detvore
hardt för egaren att mista sin ståndskog, hvilken han behöfver
för husbyggnad o. s. v. Ja! just med afseende derpå har det
blifvit öfverlemnadt åt gode männen samt skiftesmannen att pröfva
huruvida ersättning bör åt honom i skog eller penningar lemnäs.
Jag kan icke inse någon fara uti att öfverlåta dylikt åt skiftesmannen
och gode männen, som hafva många vigligare frågor än denna
att afgöra. Jag uprepar hvad man under 10-lal af år sagt och
hvad som man äfven vid denna Riksdag mångfaldiga gånger klagat
öfver, att, på sätt nu förfares, nedhuggas våra skogar samt blifva
alldeles förstörda, äfvensom alt det är nödvändigt, det en åtgärd
vidtages för att rädda dem ifrån undergång.
Frih. Raabs anmärk, att man icke eger någon säkerhet för
lösens utbekommande, gäller icke allenast denna ersättning, utan
15 H. 2
18
Den 13 November.
äfven all annan ersättning vid skifte. Den sora får ersättning, kan
derför i hemmanet söka inteckning eller på annat sätt försöka utfå
den rätt, som honom tillkommer. Om här en serskild föreskrift
skulle meddelas i afseende på säkerheten, skulle det äfven stadgas
om all annan ersättning, som vid skifte kan komma ali utgå.
Det var naturligt, att ett stadgande af den vigt, sorn det ifrågavar:de,
skulle mötas af olika meningar, men då man tänker lika
i afseende på sjelfva saken och då icke något bättre förslag enl.
min tanke blifvit framslälldt, vågar jag vördsamt hemställa, att R.
o. Ad. behagade, med afseende på behofvel aben oundgänglig förändring
i skifleslagstiftningen uti ifrågavande hänseende, bifalla det
sammanjemkningsförslag, som Utskm framställt.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Ilr Gr. o. Landtm, att i afseende på förevartde punkt, dertill Gr.
Sparre yrkat bifall, blifvit föreslaget af Frih. Palmstjerna alt, i st.
f. den deri utsatte lid af ”högst fem år”, måtte införas" ”högst
femton år”; af Frih. Raab, att redaktionen måtte blifva sålydande:
”Mister delegare jord, hvarå han skog fredat eller plantering gjort,
och får i stället annan jord, derå ingen eller sämre skog eller
plantering finnas, eller varder samfälld skog skiftad, då skall, så
långt ske kan, byte af skog och plantering ovilkorligen ega rum
och för öfrigt ersättning gifvas i penningar, om den, som mera
skog erhållit, än på hans andel belupil, det yrkar och säkerhet för
lösepenningen erbjuder, men eljest i skog. Ersättningen bestämmes
efter föregången besigtning af Landtmätare och Gode Män.
Utgår ersättningen i skog, bör den utsättas å en bestämd trakt lill
afbrukning på viss tid för dem eller de delegare, som lemnat sina
bättre skogslotter i st. f. sämre; och må delegare så väl om nämnde
tid, som om den för penningelösens erläggande öfverenskomma,
men om de ej kunna sig derom förena, skall skiftesman och gode
män i ämnet besluta”; af Hr von Koch bifall till Utsk:ns förslag
med den förändring, att, i st. f. orden ”till afbalkning på viss
tid, högst fem år för den eller de delegare”, skulle införas: ”till
aflemnande under viss lid åt den eller de delegare”; samt slutligen
af Gr. Mörner afslag å Utsk:ns förslag.
Efter sedermera å hvarldera af förenämnde yrkanden framställde
propos:r, som alla besvarades med blandade Ja och Nej, blef förnyad
propos. till bifall å Utsk:ns förslag framställd och besvarad med
starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
alt han nu funnit Ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Frih. Raab: Jag vågar vördsamt anhålla alt Hr Gr. o.
Landtm, behagade göra det förslag, jag framlemnat, till föremål
för kontra-propos.
Hr Gr. o. Landtnäs, i anledn. häraf, framställde propossr, först
till Gr. Mörners yrkande och sedan lill Frih. Raabs förslags antagande
till kontra-propos., besvarades med Ja och Nej, hvarpå, efter
förnyad, med starka Ja och åtskilliga Nej besvarad, propos. om
Den 13 November
19
R. o. Ad. behagade lill kontra-propos. antaga Gr. Mörners yrkande,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja härvid hafva varit
öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande votenspropos.
:
Den som bifaller Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns tillstyrkande
i fråga om 13:de kap. 7:de §:n Skiftes-stadgan, röstar
Ja}
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås de i denna fråga af Utskm tillstyrkta förändringar,
men bifalles det röf:de Nils Nilssons yrkande afgifna
yttrande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med 23
Ja emot 11 Nej.
Frih. Raab: Jag anhåller att tili prot. måtte intagas min reservation
emot det af R. o. Ad. nu fattade beslut, emedan detsamma
0els kan leda derhän, att en jordegare nödgas afstå sin
egendom, utan att för den medgifna ersättningen åtnjuta någon
slags säkerhet, dels t ock betager jordegarne rättigheten, att sinsemellan
uti ifrågavar:de hänseende träffa någon öfverenskommelse.
De återstående delarne af förevarrde Betänk, blefvo utan diskussion
bifallne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåtin och Mein., nemi. frän
Stats-Ulskottet:
JV* 341, i anledn. af väckt motion om vissa bestämmelser i
afseende å beslutad inlösen för allmänna medel af enkel bränvinsbrånnings
redskap;
Ba oko-Utskotlet:
A? 76, i anledn. af väekt förslag om förändring i Bankens
sedelmynt ;
M 77, med förslag till föreskrifter, motsvarande l:sta Artikeln
i nu gällande Banko-Reglemente;
JVZ 78, med förslag till föreskrifter, motsvarande 3:dje Artikeln
2:dra Afdelnm af Banko-Kegl:tel;
J\s 79, med förslag till de föreskrifter, som skola motsvara 6:le
och 7:de Afdelnme utaf 6:te Artikeln i Reghtet;
M 80, ang:de instruktionen för R. Stms Revisorer öfver
Banko-Diskonlverket, samt Låne-kont:n i otterne;
2*
JO
Den 14 November.
Banko- och Lag-Utskotten:
M 2, nied förslag till sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga
beslut, i anledn. af Utsk:ns Betänk. M 1, i fråga om ny lag
för enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 14 November 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 2:ne prot.-utdr. för den 13 dennes.
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet, ett från
Exped.Utsk. ankommet, under M 183 afgifvet, Förslag till R. Sius
underd. skrifvelse till K. M., ang:de Statens medverkan för jernvägars
anläggning.
Frih. Raab, Adam Christian: Först på föredragn:s-listan
finnes upfördt Serskildta Ulsk:s Mern. M 25. Jag har anledn. att
tro, att från ett af MedSt:n kommer att afgifvas en inbjudning till
R. o. Ad. uti en af de frågor, som utgöra föremål för de i Mern.
uptagne voter:s-propos:r, samt att denna inbjudning skall anlända
i afton eller sednast i morgon. Vid sådant förhållande och då jag
förutsätter, att R. o. Ad. vill inhemta hvad denna inbjudning kan
innehålla, innan definiiift beslut i frågan fattas, vågar jag föreslå
R. o. Ad. alt upskjula föredragningen af nämnde Mern., samt besluta,
att detsamma skall sättas främst på föredragms-listan för det
plenum, som inträffar näst efter instundande Onsdag.
Uppå i anledn. häraf af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
beslöts, att Serskildta Utsk:s Mern. JVs 25 icke skulle företagas
till pröfning förrän efter Onsdagen den 15 dennes.
Föredrogs ånyo LagU(sk:s den 8 och 10 dennes på bordet
lagda Utlåt. J\i 50, i anledn. af gjorde anmärkD:r emot Utsk:s
Den 14 November.
21
Betänk. J\l 35, öfver väckt motion om förklaring af hvad lista
Kap. 2:dra §:n Missg.B:n stadgar, angide gäckeri med Sakramenten,
eller stiftande af lag emot ett olofligt utdelande deraf.
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen:
Då Utsk. uptagit 2:ne menskliga handlingar, sorn tillförene
icke räknats för brott, att hädanefter sä anses och belagt dem
med straff, måste man tillse att sådant icke må ske onödigtvis,
emedan vi hafva nog af brott och icke böra, åtminstone genom
lagstiftning, öka deras antal.
Det är nemi. fråga om att i Missg.B:ns l:o och 2:o, under
Rubrik ”om försmädelse emot Gud, och affall ifrån then rena
”evangeliska läran,”
uptaga:
l:o. Om någon utdelar nattvarden utam att vara prest, och
2:o. Om någon tager den af annans än en prests hand.
Utsk. omförmäler redan på första sidan (nedtill) att då dessa lagförslag
förra gången för R. St. framställdes, så blefvo de återremitterade,
på det att utredas måtte: när eller huru nattvardens utdelande
blef en presternas uteslutande rättighet; men Utsk. har härom icke
lemnat ringaste utredning, icke ens omförmält hvarföre det tegat. Mig
veterligen finnes ingen lag, som uttrycker, att lekmän Trän berörde
rättighet äro uteslutne. Evangelisten Lucas omförmäler i
detta afseende, att nattvardens Stiftare sjelf yttrade, då han utdelade
den och gaf lärjungarne kalken: ”Täger honom och skif”/er
eder emellan,” hvaraf skulle synas, som om han icke lagt
så mycken vigt på sätlet, hvarunder den annammades. — Emedlertid
synes, efter hans bortgång, ej något bättre sätt för att få
haus nattvard värdigt utdelad, än att updraga detta åt dem, sora
invigt sig till hans tjenst; men deraf följer icke att man må
förbjuda''andra att göra det. I en annans'testamente, om det
är behörigt, må ingen, aldraminst lagstiftaren, gör angrepp eller
binda det som Testator gifvit fritt.
De, som här inom landet i sednare tider dristat sig alt
sjelfve gifva och laga nattvarden utan prests närvaro eller biträde,
hafva från början varit sädane, som ansett att utdelningen
icke sker nog värdigt efter nya handboken och, af nit för nattvardens
helgd, velat att det skolat ske efter den gamla. De fästa
sig icke vid personen, som utdelar, utan vid orden, som han
nyttjar då det sker; men i denna omsorg om värdigaste sältet
kan ju icke utletas någon tillstymmelse till gäckeri, fastmer aktsamhet
och allvar.
Af gamla handboken inhemtas, att efter syndabekännelsen
och bönen presten skulle yttra till naltvardsgästen:
”Gud vare med dig nådelig och styrke din tro, Amen”!
och säga vidare:
”Tror du ock att min förlåtelse är Guds förlåtelse?”
och, efter ett jakande svar:
”Ske dig, som du tror,
22
Den 14 November.
och jag, utaf vår Herres Jesu Christi befallning, förlåter
dig dina synder i namn Faders och Sons och den Heliga Andas,
Amen!
Gack i frid.”
Hvaremot enl. nya handboken, efter syndabekännelsen och bönen,
presten yttrar: ”Ar denna eder syndabekännelse uprikfig,
eder bättring allvarlig, eder tro rättskaffens, så försäkrar jag,
såsom Jesu Christi tjenare, att Gud af nåd för Christi skull för
låter
eder alla synder. Och\lenna edia synders förlåtelse förkunnar
jag eder” etc., som gamla handboken uptager.
Vid Reformationen satte Litt lier menniskans egna verk och
gerningar, betraktade såsom medel att förvärfva saligheten, tillbaka
för Christi alltlillfyllestgörande, och tron derpå var hufvudsakcn
och derefter inrättades våra kyrkobruk, samt, på sätt vi
nu hört, äfven ordalydelsen, hvarefter nattvarden, enl. gamla
handboken, skulle utdelas; men
sedan nu mera den häftigaste striden mot Påfven och hans
verkhelgon uphört, har man, enl. den nya handboken, fästat sig
äfven vid menniskornes eget sträfvande att bättra sitt lef
verne.
I den sålunda upstådda skiljaktiga öfvertygelsen om rätta
sättet att upfatta Guds vilja och råd om vår salighet ligger den
egentliga striden mellan den gamla och den nyare tidens christne.
De förre anse att Christi tillfyllestgörelse för dem är nog
och endast tron derpå skall uträtta allt, medan de sednare erkänna,
att, under menniskans eget sträfvande, Han allena kan
gifva kraft till en god utgång. Striden är djupgående, om än
den förekommer mången på ytan omärklig, och kanske derföre
just blir svår för den ena menniskan att afgöra för den andra,
hvars egna erfarelser och tro knappast torde förmå att gifva ett
bestående utslag. Detta faller nemi. olika äfven för samma menniska
under olika åldrar i hennes andeliga lif. Huru då i dessa
grannlaga ämnen komma till rälta med lagar om yltre iakttagelser,
böter och straff? Sådant kan endast falla dem in, som
oförnuftigtvis tro att den ene eller andre af de olika tänkande
bröderna handlar af begär att, sorn det heter, ”göra gäck af
Sakramenterna”. Sedan Utsk., png. 3, utsatt högt bötesansvar
för den lekman, som utdelar, och sedan lägre för den, som då
emottager nattvarden, yttrar det nemi.: ”gör någon eljest gäc”keri
med sakramenten, vare lag som sist sagd är.” Genom
detta lilla ordet eljest blir således både uldelaren och emottagaren
gäckare, icke allenast inför menniskor, utan äfven inför
Gud; ett hardt uttryck. För att vidare få denna högst ojörståndiga
slutsats utsträckt till vidare verkan, nyttjar Dtsk. derefter
ett annat litet ord: nemi. ordet genom, för att såmedelst åtkomma
med böter eller straff dem, som af framsatt bröd och vin
sjelfva laga sig nattvard, och. redogör för sin afsigt och mening
pag. 2 (nere på sidan) sålunda: Medelst en förändring af ordalagen
i stadgandet, kan det blifva hänförligt på det fall att
ingen utdelar nattvarden, utan att den blott tages, då prest är
Den 14 November.
25
frånvarande; men denna behändighet i lagstiftning, dunkel dessutom,
hanfallet' mer än något annat under egenskapen af det
ofvan anmärkta allt för hårda uttrycket.
Emedlertid vilja de olika tänkande bröderne i Norrland och
annorstädes icke blifva vid våra prester, eftersom dessa följa den nya
handboken, under det att vi åtnöjas med den och dem. Skall
derföre nu stiftas en ny lag, sorn förklarar dessa våra bröder
brottsliga? Ja, beklagligen lära sjelfva presterna redan så beslutat,
utan alt mer än en stämma höjt sig deremot. Beklagligen
har statskyrkans Byggnads-Kommitté hållit till godo med så bräckliga
byggnadsämnen för reparation af hennes refvor. Skall detta
Riddarhus så äfven göra? Nej icke så" länge Gustaf Wasas, Gusfaf
II Adolphs och Carl Johans minnen ännu stå uprätte. —
Ilvad de förre för tros- och samvets-friheten uträttat, behöfver
icke här uprepas, men det torde tillåtas mig anföra hvad Carl
Johan, i full harmoni med hvad Guslafverne lärt och handlat,
yttrade icke längre sedan än 1837 i en, med denna lika, lagfråga
till Högsta Domstolen: (ord för ord som föijer:)
”Det är genom uplysning och försonande åtgärder, sorn and?’liga
villfarelser, böra förekommas och undanrödjas. Mången
”söndring inom kyrkan har fått betydenhet och stadga genom
”ett ovist motstånd, och all slags religionsförföljelse har förr
”eller sednare uppenbarat sin egen svaghet, om den icke rent
”af motverkat sitt ändamål.”
Ja, i sanning tror jag, att den nya, nu föreslagna lagen
skulle göra mera oro bland de olika tänkande bröderna, än den
nya handboken. Icke vill jäg derföre förneka att ju bland dessa
bröder kunna finnas, såsom bland andre, många falska, som,
kanske af trots och orosanda och icke för religionens skull, drifva
sina läror; men, genom den till antagande föreslagna lagen,
skulle alla skäras öfver en kam. Sjelfva inqvisitionen kan icke intränga
i lijertats skrymslor och skilja och mildra emellan väloch
illa-sinnade, än mindre tillämparena af ett gifvet obevekeligt
lagbud.
På helt annat sätt måste den trasslade liärfvan redas —
ledtråden måste åter upsökas, jag har redan angifvit den, och
man måste se tillbaka efter uphofvet. Den förevande söndringen
är ett ondt sår, som i bottnen behöfver läkedom och uprättelse
för hvad der brutit är, eljest varder det värre och kan
utbreda sig till fara för hela kroppen. Varom icke så rädde att
erkänna ett till äfventyrs begånget misstag. Man har kanske
någorstädes förnärmat den af fadren ärfda vördnaden för de s. k.
gamla böckerne, vid införandet af de nya. •— Gif uprättelse härför:
lemna liturgisk frihet åtminstone innan ännu någon annan
fordras. Jag har förr på detta rum för många år sedan försvarat
friheten för dem, som ville nyttja den gamla Psalmboken,
när i allmänhet den nya antogs och då vår snillrikaste Biskop
deremot yrkade att man icke skulle dagtinga med fördomen —
jag har hvarken deraf eller sedan blifvit rubbad i mina tänkesätt.
24
Den 14 November.
Må Gud bevara oss för det farligaste af alla välden, för andeligt
förtryck L
Jag yrkar afslag å Betänk.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Då fråga upstår, att, såsom
här är fallet, med straff belägga en handling, som hit tils icke utgjort
föremål för brottmåls—lagstiftning, är af nöden att laga i betraktande
huruvida denna handling, enl. gudomlig lag eller naturligt rättsbegrepp,
kan stämplas såsom brott, eller om den står i eit så
nära sammanhang med andra, redan såsom brott uttryckligen
qvalificerade handlingar, att till lagens fullständigande straff derå
mäste bestämmas. Att den handling, för hvilken straffbestämmelse
här föreslås, icke står i strid med gudomlig tag, lärer
icke erfordra någon bevisning. Lika litet torde med skäl kunna
sägas, att handlingen strider emot det naturliga rättsbegreppet.
Återstår således att tillse, hvilket sammanhang den möjligen
kan ega med andra i våra lagar med straff belagda handlingar.
Att den icke är identisk med det i Missg.B:ns lista Kap. 2 § omförmäldta
gäckeri med Sakramenten, lärer icke heller behöfva
bevisas. Förgäfves söker man ock i Kyrkolagens Ihle Kap.,
som uteslutande handlar om den Heliga Nattvarden, något stadgande,
hvarmed det nu föreslagna kan sammanparas. I 22:dra
Kap. 4:de §:n af sistnämnde lag, finner man visserligen något
härmed likartadt; der heter nemi.: ”alt ho som fördristar sig
att bruka Prästaembetet, och är ther till hvarken korad eller
kallad, eller efter tiletta föreskrifna sätt af Biskopen ordinerad,
han skall af Consistorio straffad varda”; men, för alt icke lala
om det besynnerliga i ath ålägga ett straff, utan att på minsta
vis detsamma specificera, så synes sjelfva valet af den auktoritet,
som skall uptaga frågan, icke otydligt gifva tillkänna, att
lagstiftaren ansett dylika öfverträdelser af kyrklig ordning böra
bekämpas med andliga, icke med verldslig» vapen, så framt de
icke väcka oro och förargelse inom det borgerliga samhället.
För den s. k. Lutherska lärans bekännare torde det icke
vara utan intresse att inhemta, hvad Luther sjelf säger härom
uti ett bref till de Böhmiska bröderna, ett bref, som visserligen
är uteslutet i de flesta uplagorna af hans skrifter, men som likväl
återfinnes i några. Deri yttrar Luther sig sålunda: ”Ett
annat embete är det helgade brödets och vinets invigning och
utdelande, och det är här som dessa prester triumfera och herslin:
detta medgifva de hvarken englarne eller den heliga jungfrun.
Men vi förkaste deras drömmar och säga, att detta embete
är gemensamt för alla, likasom för prestkasten. Och detta
påstå vi, icke med vår egen auktoritet, utan med Kristi auktoritet.
Han säde nemi. vid slutet af Nattvarden: Görer delta till
min åminnelse! Genom dessa ord, säga dessa rakade papister, skulle
presterna ha blifvit gjorda, och konsekrationsraakten dem anförtrodd.
Men dessa ord ställde ju Kristus till alla de sina, närvarande
och kommande, hvilka skulle äta af detta brödet och
dricka af denna kalken: allt hvad sorn då anförtroddes, det an
-
D e n 14 N o v e m b e r. • 25
förtroddes ju åt alla. Och de ha ej det ringaste att sätta häremot
annat än kyrkofäder, concilier, bruket och den kraftigaste
af alla artiklarne i deras trosbekännelse, denna nemligen: Vi
äro de flesta, som så tänka, derföre är det sanning”. För dem,
som äro något förtrogna med Luthers skrifter, är det lätt att
igenkänna den reformatorn egna ton i nyss- anförda ord.
Det är allmänt, kändt, alt Melanchtou sednare i sin Apologia
Confessionis Auguslanae förklarade, att endast s. k. rilevocali
lingö förvalta sakramenten. Mindre bekant torde deremot Kalholikernas
härå afgifna svar vara. De sade nemligen, att rite vocali
vore endast deras prester, hvilka undergått alla de i kanoniska
stadgarnc föreskrifna prof och ceremonier. Romerska kyrkan
har, som bekant är, bibehållit de Levitiska. begreppen om
offer och offrare, d. v. s. prester. Protestanterna hafva förkastat
allt detta såsom lära, men uptagit mycket. deraf såsom form,
hvaruti, ingenting ondt egentligen ligger, endast att man ej låter
Or,dets embete intaga en alltför mycket officiell, isolerad, af
ali slags lekmannaverksamhet oberoende ställning.
Huru Luther på sednare tider bedömde lilhurgiska förhållanden,
finner man på ett annat ställe af hans skrifter (Gerlachska
uplagan 23:dje del. pag. 52), der han, efter aft hafva
yttrat sin mening om huru den Kristna messan och gudsljensten
borde hållas, slutligen yttrar: ”Så är vår tanke om messan; men
i allt detta mäste man taga sig till vara att icke af friheten göra
någon lag, eller nödga folk att synda, om de göra något på
annat sätt eller utelemna något, endast att de lemna instiktelseorden
orubbade, och att allt sker i tron. Ty ordningen hos de
Kristna, d. ä. de Frias barn, skall vara så beskaffad, att de densamma
villigt och af hjertat gerna iakttaga, men likväl hafva
makt att ändra den så ofta och på hvad sätt dem behagar. Derföre
är det ej tillbörligt, att i dessa ämnen någon må fordra
eller förordna, eller akta en form eller method nödvändig såsom
lag, hvarigenom samveten snärjas och plågas. Häraf kommer
ock, att vi icke hos de gamla kyrkofäderna eller den äldsta församlingen
finne något exempel på en fullständig form eller method
huru man skall hålla messa, utom i den Romerska kyrkan
allena. Det skulle ej heller kunna hållas, om de ock häruti
förordnat något såsom lag, enär dylika ting icke kunna eller böra
affattas i lagar”.
Detta hans Betänk, synes mig böra föredragas framför LagUtsk:s.
Det är obestridligen mera Lutherskt, och vittnar em den
storartade föreningen hos denne utomordentlige man af den
orubbligaste nitälskan för Ordets auktoritet med den humanaste
aktning för Kristna menniskors frihet. För öfrigt får jag till
alla delar instämma uti Hr Carlesons reservation. Den deri uttryckta
åsigt om olämpligheten af borgerliga straff å dylika handlingar
är densamma, som jag här städse förfäktat. Den värde
Reservanten har blott uttalat sin mening på ett kortare och bättre
sätt än jag förmått. Vilja vi nu på förhand göra öss ett
begrepp om huru detta förslag, vordet lag, skulle i tillämpningen
'
26 Den 14 November.
slå sig ut, så få vi i perspektiv ej annat än utpantningar, häktningar,
åtal, bespisningar med vatten och bröd samt, såsom en
naturlig följd häraf, utflyttningar i massa, hvarigenom samhället
förlorar, icke dräggen af sina medborgare, utan stilla aktningsvärda
menniskor. Må vi derföre icke ytterligare inskränka det
redan temligen knappa mått af religiös frihet vi ännu äga! Hvad
beslut de öfriga Stånden än må komma att fatta, så hoppas jag,
att R. o. Ad. åtminstone för sin del icke skall vilja bidraga till
fattande af ett beslut, hvilket jag skulle vilja, till dess följder,
om ej till dess anda, förlikna med beslutet om det s. k. Nantesiska
Ediktets uphäfvande.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: LagUsk. har, enl. min
öfvertygelse, på ett ganska förtjenstfull! sätt löst sin upgift efter
erhållen del af de återremisser, som i denna fråga egt rum.
Det brott, sorn här är bestraffadt, härflyter från tvenne källor,
nemi.: öfvermod elle-r andligt högmod och lättsinne eller oförstånd.
Nu är det icke möjligt för dem, som begå detta brott,
att rätta sig, så framt ej den brottsliga handlingen med straff
belägges. Hr Tersmeden har erinrat, alt något straff å ifrågavar:de
handling ej finnes i vår nuvande lag utsatt. Detta bestrider
jag. Straff derå finnes verkligen utsatt, ehuru man olika
tolkat den lagparagraf, som innehåller straffbestämmelsen. Om
än meningarne i detta ämne hos UnderDomstolarne varit delade,
så har likväl Högsta Domstolen under en lång följd af
år tillämpat l:sta Kap. 2:dra §:n Missg.B:n å nattvardens utdelande
af dertill obehörig person. Men då, såsom sagdt är, meningarne
härom äro skiljaktiga, är det nödvändigt att i lagen
införa en bestämd straffbestämmelse, hvilken Underdomare icke
kunna undandraga sig att tillämpa. LagUtsk:s förslag härtill är
ganska lyckligt, hvarföre jag vördsamt anhåller om bifall till
Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Det är ett eget förhållande, att jag,
som tillförene under denna Riksdag för R. o. Ad. tydligt tillkännagifvit
mina åsigter i de religiösa frågorna, hvilka åsigter
äro till förmån för den högsta möjliga frihet i berörde hänseende
; det är, säger jag, ett eget förhållande, att jag nu måste
upträda emot de tvenne första värde talarne. Med dem delar
jag åsigten derom, att det icke är medelst straff, som man
skall söka dämpa religiösa oroligheter, och jag skulle icke heller
nu hafva kommit i delo med dem, så vida icke vår nu gällande
lag redan innehållit ett stadgande, som tillämpats på de förhållanden,
hvilka föranledt motionerna i ämnet.
En talare har sagt, att orden i l:sta Kap. 2:dra §:n Missg.-  B:n: ”den som gör gäckeri med gudstjensten, Guds ord och
sakramenten, bote etc.” icke rimligen kunna af någon domare
tillämpas på det fall, att de s. k. läsarne sjelfva utdela den heliga
nattvarden. Jag vågar icke yttra mig så kathegoriskt, enär,
såsom det torde vara R. o. Ad. bekant, vår Högsta Domstol flere
t gånger utan meningsskiljaktighet tillämpat nyssnämnde lagbud på
Den 14 November
27
sagde fall. Jag vågar icke öfter denna domare-korps fälla ett
omdöme, som fråntager deras domslut all rimlighet; jag vill endast
erinra, att hos denna korps redan länge den åsigt gjort sig
gällande, att den, sorn utdelar nådemedlen med oinvigda händer,
trotsar, hadar, gäckar dessa nådemedel. Jag försvarar icke
denna åsigt; tvärtom — jag' har sjelf såsom domare i en lägre
instans dömt på ett alldeles motsatt sätt; men jag har så mycken
aktning för hvars och ens åsigter, att jag icke vill fälla ett
sådant yttrande, som det, att Högsta Domstolens beslut i berörde
hänseende äro orimliga. Då förhållandet beklagligtvis är
sådant, att de flesta Underdomare tillämpa ifrågavande lagbud
på det fall, då någon, till preslembetet ej invigd, utdelar nattvarden,
att de flesta divisionerna i HofRätterne deremot anse
lagbudet å berörde fall otillämpligt, men att Högsta Domstolen
hyllar Underdomarnes åsigt, till följd hvaraf de allmänna åklagarne
hafva sig bekant, att om dessa mål fullföljas till den högsta
instansen, så blifva de tilltalade fällda; vid sådant förhållande
frågar jag: är det icke af behofvet påkalladt att förändra ett
lagbud, som gifver anledn. till så olika tolkning? Hurudan en
lagstiftning än må vara, så är det nödvändigt att lagskiparne
blifva ense om dess tillämpning, så att icke misstroende till
domaremakten upstår, ty ett sådant misstroende är en oundviklig
följd deraf, att olika domare tolka lagen olika.
Man har här talat om Luthers ord, såsom egande företräde
framför LagUtsk:s. Det kan icke vara min mening att på detta
rum söka emot Luther vindicera Utsk:s yttrande. Utsk. har yttrat
sig om lagen i Sverige, huru den blifvit tillämpad och på
hvad sätt den, enl. Utslcs tanke, bör modifieras med afseende å
den olika tolkning, sorn deråt blifvit gifven, och hvad de från Luther
citerade orden beträffar, så bör man icke lemna ur sigte,
att Luther sjelf polemiserade på den tid, dessa ord nedskrefvos,
och att denne utmärkte man någongång af sin brinnande ifver
för den sak, han förfäktade, lät sig hänföras att gå längre, än
han möjligen i lugnare ögonblick eller under andra förhållanden
skulle hafva gått. Jag vill emedlertid icke ingå i någon undersökning
om ändamålsenligheten eller riktigheten af våra liliturgiska
former. Så mycket torde emedlertid vara antaget och erkändt,
att de ord af Melanchton, som en talare här anfört, nemi.
att den heliga nattvarden icke må administreras af annan än
den, som är tile vocatus, äro, så till sägandes, nästan en dogm
i vår kyrkoförfattning, och att denna dogm icke ostraffadt får
förnärmas. En Statskyrka måste vara iklädd vissa former. Sådant
är måhända ett ondt, men ett ondt, som svårligen torde
kunna undvaras. Når nu de^sa former en gång finnas, så mäste
de respekteras, ehuru det måhända varit riktigare att icke i
lagboken intaga dylika lithurgiska stadganden.
Man har sagt, att ifrågavande lagstadgande icke borde hafva
sin plats i l:sta Kap. Missg.B:n, som innefattar straffbestämmelser
för de grofsta brott. Det är sannt, att nämnde Kap. afliandlar
grofva brott, men dessa brott äro likväl icke de grofsta.
28
Den 14 November.
Om t. ex. någon utsprider villfarande lärosatser, så är detta visserligen
icke ett af de grofsta brotten; det är ett religionsbrolt
och sådana brott äro i allmänhet de, som i lista Kap. Missg.B.
afhandlas, hvarföre äfven ifrågavande religionsbrott af lindrigare
art der måste hafva sin plats.
För öfrigt har LagUlsk. föreslagit samma ansvar för den,
som af obehörig person emottager nattvarden, som för den,
hvilken gör gäckeri med Guds ord och sakramenten. Det är
endast den, som upträder såsom utdelare af nattvarden och således
är ledare vid de otillbörliga sammanträdena samt sålunda
icke allenast för sin egen del öfverträder lagen, utan äfven förleder
andra alt öfverträda densamma, det är endast en sådan person,
som i lagförslaget kännes skyldig till ett högre ansvar.
Jag får dessutom fästa upmärksamhelen på en omständighet,
hvaruppå jag för min del lägger mycken vigt, eller att Utsk.
föreslagit, alt så väl den, som obehörigen utdelar, som ock den,
som obehörigen emottager nattvarden, icke skall kunna lagforas
och hestralTas, förr än han blifvit varnad och upmanad att från
slika tilltag afstå. Det är på denna omständighet jag grundar
min förhoppning, att lagen skall verka mildare än för det närvande,
dåi straffet, utan en sådan föregide varning, följer å förseelsen.
Vi böra nemi. hoppas, att presterskapet genom varningar
och undervisning skall lyckas att återföra de vilseledda, innan
de träffas af lagens arm; likasom vi böra ega anledn. alt
tro, det åklagaremakten icke hädanefter skall i otid anställa åtal
mot sådana personer, utan lemna dem rådrum att återvända
till efterlefnad af lagens bud.
Jag har nu sökt att redogöra för LagUtskis åsigt i frågan.
Om denna åsigt icke helt och hållet öfverensstämmer med min
egen känsla af det rälta i detta fall, så är det icke första gången,
som jag nödgats underordna min känsla under förståndet,
icke första gången sora jag, med fästadt afseende på samhällets
behof af ordning och fasthet, måst kufva och beherrska min
känsla.
Hr Tersmeden: De tvenne sista talarne hafva erinrat derom,
att ifrågavande s. k. förbrytelser alltid af Högsta Domstolen
betraktats såsom gäckeri med Guds ord och sakramenten, och
de hafva ansett detta förhållande utgöra ett skäl för införandet
i lagen af nu föreslagne stadgande. Jag får likväl göra de värde
talarne upmärksamma deruppå, att en lags tillämpning icke är
detsamma som en lag. Jag är icke jurist, men mig synes såsom
skulle lagstiftaren icke allenast uti 2:dra, ulan äfven i alla
de öfriga §§:ne af lista Kap. Missg.Bin omisskänneligen hafva
afsett såsom motiv till förbrytelserna ett ondt, af hån och förakt
föranledt upsåt, men ingalunda samvetsbetänkligheter, på sätt
fallet är med de s. k. läsarne i Norrland, hvilket allt är vordet
ådagalagdt af Frih. Posse i dess reservation emot förra Betänk,
i samma ämne. För öfrigt bör nian taga i betraktande, att vår
brottmålslag uti ifrågavande hänseende stödjer sig på 168G års
Den 14 No vernber
29
kyrkolag, denna på Symboliska böckerna, dessa åter på reformatorernas
åsigter, hvilka sålunda företrädesvis bär böra tagas i
öfvervägande. Med anledn. af hvad jag utur Luthers skrifler
citerat, har Gr. Sparre yttrat, att denne store Reformator med
sina öfriga obestridliga förtjenster, likväl understundom gick allt
för långt. Jag skulle tro, att om sådant någon gång inträffat,
så är det likväl ej fallet med bans af mig sednast anförde yttrande,
hvilket utgör ett bevis på hans moderation, samt att han
häruti just gått den rätta medelvägen. Yttrandet förekommer i
en skrift med titel: ”Kristligt sätt att hålla messa och gå till Guds
bord” (utgifven 1523), hvaruti han, efter att hafva bestämt huru
gudstjenst och nattvardsgång böra ordnas på ett sätt, sorn i det
närmaste öfverensstämmer med det nu hos oss gällande, derpå
uttryckligen förklarar allt detta ej vara annat än hans enskilda
åsigt, ingalunda bindande Kristnas, eller som han uttrycker sig,
de Frias barns samveten.
Gr. Sparre har äfven yttrat, att ett sakrament icke får handhafvas
af andra än vigde händer. Jag får fästa upmärksamheten
deruppå, alt sakramentens förvaltande icke omnämnes i de heliga
skrifterna, icke ens ordet sakrament, lika litet vigning och
ordination i nu gällande bemärkelse. Hvad åter beträffar Melanchtons
yttrande om de s. k. vite vocati, så är detta ett ganska
sväfvande och obestämt uttryck, hvarföre ock Katholikerna
lämpade detsamma på sig och sina prester. Det vittnar föröfrigt
om den hos reformatorerna, synnerligen Melanchton, rådande
benägenhet att göra koncessioner ät allmänna opinionen, äfven
der de sjelfva hyllade friare åsigter.
Det är en gammal domare-regel, att man heldre bör fria
än fälla. Jag hemställer, huruvida icke denna vackra regel ännu
mera bör göra sig gällande i lagstiftningen.
Hvad läsarne vidkommer, så må man kalla dem fanatici
eller hvad annat som helst, men man har väl temligen svårt att
påstå, det deras förvillelse härflyter från lättsinnighet. Gr. Sparre
har ganska riktigt yttrat, att enda säkra sättet att återföra läsarne
uti kyrkans sköte, är att presterskapet på öfvertygelsens
väg söker hos dem inverka; men detta innebär något helt annat,
än polismagtens omvändelseinstrumenter. Då jag sålunda
hvarken i den Heliga Skrift eller i Reformatorernas skrifter förmått
uptäcka något, som kan berättiga till ett sådant lagstadgande,
som det här föreslagna, har jag ansett mig böra motsätta
mig detsamma, helst följderna af dess införande i lagen
kunna, eill. min åsigt, blifva af den mest betänkliga art.
Då Gr. Sparre slutligen yttrat, det han i detta fall helst
skulle ha velat följa sin känslas ingifvelse, som opponerat sig emot
den nya straffbestämmelsen, så vågar jag hemställa, huruvida ej
denna känsla är en rättskänsla, och huruvida icke den ädle Gr:ns
humanitet och aktning för medmenniskors öfvertygelse borde
beveka honom att icke så strängt yrka på antagandet af ett stadgande,
sådant som det här föreslagna.
30
Den 14 November.
Frih. Rehbinder: Hr Tersmeden har förmenat, att då
nattvarden utdelas af annan person än prest, lill föjd af öfvertygelse
— såsom Hr Tersmeden kallar det, som jag kallar andligt
högmod —, så är ett sådant förfarande icke något gäckeri med
sakramenten och således icke liänförligt under 1 Kap. 2:dra §:u
Missg.B. Jag deremot anser förfarandet vara det grofsta gäckeri
och värre än om det sker af lättsinne. Hvad kan väl vara värre
, gäckeri än att en person anser sig tillständigt att inträda i utöfning
af en embelsförvaltning, som icke kan utöfvas af annan
person än den, sorn dertill blifvit invigd? Jag åtminstone anser
det vara vida värre än om handlingen härleder sig från lättsinne.
Olyckligtvis har en domstol i Sverige varit af en annan
åsigt och just derföre är det nödvändigt, att lagstadgandet förändras
så, att man icke vidare får se sådana domslut. Jag anser
således förslaget vara väl betänkt och är serdeles belåten med alt
så skett. Det bör icke bero på serskildta divisioner i en Rätt,
och icke heller deruppå, att en åklagare fullföljer sin talan eller
icke, om de brottslige skola blifva straffade eller strafflösa. Afslår
man detta stadgande, så är det otvifvelaktigt, att de personer,
som resa omkring i landet, döpa och utdela nattvarden,
skola anse det vara helt och hållet tillåtet, samt åter trotsigt upresa
sina lmfvuden. Jag kan således icke annat än förnya min
anhållan om bifall till det ganska välbetänkta förslaget.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Innan jag ingår i någon
granskning af detta Betänkrs innehåll, anhåller jag att få
uptaga några yttranden, som blifvit fällde af de föreg:de talarne.
Den siste värde talareh har sagt, att den, som mottager
nattvarden af annan person än prest, är intagen af antingen öfvermod
eller andligt högmod. Denna fras tillhör del slag af
fraser, som många personer begagna, utan alt göra sig reda för
deras betydelse, och den värde talaren har äfven med berömvärd
försigtighet undvikit alt gifva oss någon utveckling af de begagnade
ordens betydelse. För min de! skulle jag tro, att andligt
högmod, att döma efter det sätt, hvarpå det vanligen framträder,
är hos många menniskor, som gjort allvar af sin kristendom,
ett missnöje dermed, att synden af flertalet endast betraktas såsom
mensklig svaghet. Deruti lärer väl det andliga högmodet
beslå men jag anser den, som försvarar sina synder, vara vida
liögmodigare än den, som endast yrkar, att hvad som är i Guds
ord såsom rätt föreskrifvet, äfven måtte få såsom rätt anses och
erkännas.
En annan talare har, såsom det egentliga skälet för lagförslagets
antagande, åberopat nödvändigheten deraf, att domstolarne
i landet dömma lika i lika fäll. För min del anser jag det vara
en vinst, att domaren är osäker, huruvida han skall med straff
belägga en handling, om hvars lagstridighet han icke är fullt öfvertygad.
Blifver lagförslaget antaget, måste domaren fälla till
ansvar för en gerning, som icke är något brott, då deremot, om
lagen bibehålles oförändrad, det skulle kunna inträffa, att de
Den 14 November.
31
domare, hvilka hittills, till följd af en oriktig upfaltning af gerningens
motiver, tillämpat lagen på ett fall, som icke hörer derunder,
kömme att dermed uphöra. Att en sådan lagskipning
snart måtte uphöra, är åtminstone min allvarliga önskan.
Då jag nu upträder mot detta Betänk., sker det icke derföre
att jag gillar dem, som undandraga sig att af församlingens
lärare emottaga nattvarden. Jag föreställer mig nemi. att detta
sakrament icke kan förlora något af sin kraft och verkan, derföre
att, den person, af hvilken jag mottager detsamma, icke är
sådan jag önskade han skulle vara. Jag vill lika uppriktigt medgifva,
att som jag aldrig befunnit inig i den olyckliga belägenhet
att mottaga nattvarden af en missaktad lärare, så är jag icke
heller kompetent att bedöma, hvilket intryck på den kommunicerades
sinnesförfattning ett motsatt förhållande skulle göra.
Men jag upträder emot Betänk, derföre, att det vittnar om en
ofördragsamhet, ovärdig protestantismens lära, hvilken läras liufvudgrund
är kristlig kärlek och fördragsamhet, samt lära och lefverne
efter Bibelns anvisning. Om den sanna kristendomen rådde
hos oss, så skulle, enl. min öfvertygelse, ett förslag, sådant som
detta, aldrig hafva framkommit. I den Heliga Skrift finnes ingenstädes
någon anvisning, som skulle gifva Staten rättighet att
genom yttre tvång intvinga menniskor i några yttre former för deras
trosbekännelse, men desto oftare förekomma upmaningar att genom
uplysaude undervisningar återföra viiseförda medmenniskor o. s. v.
Allt ifrån kristendomens första tider har våldets och tvångsbandets
område utvidgat sig i jemnbredd med Presterskapets maktlystnad,
lekmännens liknöjdhet samt folkens okunnighet och vidskepelse.
Delta är historien om det andliga våldet allt intill
nuvande stund; men det synes mig såsom tiden vore inne att
afstå från denna banas fullföljande, och jag skulle önska, att Sveriges
nu församlade Ständer icke göra sig skyldiga till ett nytt
steg på de'n förderfliga banan.
Vidare upträder jag emot Betänk., derföre att detsamma i
motiverna innehåller åtskilligt, som, enl. min tanke, är i hög
grad felaktigt. Jag vill visserligen icke besvära R. o. Ad. med
att höra upläsas någon större del af Betänk., utan jag vill inskränka
mig till upläsande af endast en ringa del deraf. På
pag. 2 läsa vi: ”Och detta trots är desto vådligare, som det vittnar
om förakt för förhållanden, hvilka så djupt ingripa i närvarande
samhällsskick och hvilkas bevarande 'utgör villkoret för så
mångens frid och lugn”. Om man skulle göra sig besvär att
söka begripa denna fras, sorn egentligen icke utgör annat än ett meningslöst
ordsvammel, så skulle man också försöka att få reda på,
hvilkas frid och lugn störes derigenom att nattvarden utdelas af
andra personer än presterna. För min del tror jag, att friden
och lugnet ej störes hos några andra än dem, som äro insöfda
i den säkra tron, att allting är väl beställdt hos dem, både i
denna och en annan verld. Sådana personer skulle tilläfventyrs,
vid betraktande af det allvar och den samvetsömhet, som röjer
sig hos dem, som ej äro invaggade i en dylik säkerhetssömn,
32
Den 14 November
kunna komma till den för dem oväntade öfvertygelsej att det
måhända ej stöde så alldeles rätt till med dem sjelfva. Ar det på
sådant vis, som friden och lugnet skulle störas hos många medmenniskor,
så måste jag öppet förklara, att störandet är, icke ett
ondt, utan ett godt. Är det åter fråga om den frid, som finnes
hos sådana personer, hvilka redan hafva ordnat sina angelägenheter
på andra sidan grafven, så är jag öfverlygad, att deras frid
icke slöres deraf, att de se deras medmenniskor med allvar omfatta
sina samvetsangelägenheter, äfven om de dervid skulle något
vilseledas af en samvetsömhet, som icke i allo kan godkännas.
Man kan med skäl säga, alt det i denna stund är temligen
illa beställdt med lagstiftningen i andligt hänseende. Ofverlemnas
denna lagstiftning uteslutande åt Preslerskapet, så blifver följden
deraf, att denna korporation, med eller utan afsigt, vidtager sådana
förfoganden, hvarigenom församlingens medlemmar intvingas i
sådana former, hvilka åro mest öfverensstämmande med det beqvämligaste
sättet för presterna att sköta deras tjensteåligganden.
Sådan skulle utan tvifvel följden blifva, om lekmännen, vare sig
af liknöjdhet eller förmenad okunnighet i andliga ling, öfverlemnade
hela kyrkolägstiflningen åt presterna och sjelfva tvådde
sina hander. Jag tror, Mine Hrr, alt det är hög tid för lekmännen
att förskaffa sig en fullständigare kännedom om andliga
ting för att kunna bedöma hvad som i sådant hänseende är rätt
eller orätt. Man bör ej öfverlåta åt en viss kast att ensam lagstifta
i så vigliga ämnen.
Jag måste slutligen upträda emot detta Betänk., derföre att
det ligger en stor skenhelighet uti förklarandet, att nattvardens
anaammande af annan person än en prest är ett gäckeri. Gudstjensten
i allmänhet och nattvardens emottagande i synnerhet är
icke och kan aldrig blifva endast en utvärtes äthäfva. Skriftens
ord derom behöfver jag icke här uprepa. Något “gäckeri med
nattvarden kan icke bedrifvas, såvida-icke de handlande personerna
dervid göra sig skyldiga till oskickligt beteende. Om så sker,
finnes straff derför i gällande lag bestämdt; men bestraffandet af
det, som här egentligen är i fråga, ligger alldeles utom samhällets
lagstiftningsrätt. Det är deremot gäckeri i verklig mening,
om man, på sätt nu för tiden så ofta sker, regulier! begär denna
heliga akt på viss tid en gång om året, utan att dertill drifvas
af något inre behof, utan endast derföre att man på sitt prestbetyg
mätte erhålla försäkran om en from och gudaktig vandel.
Detta är verkligt gäckeri, ty det är icke någon yttre anledning,
som bör förmå en menniska att begå en så betydelsefull akt.
Bevekelsegrunden dertill måste vara något helt annat. Jag nprepar
det ännu en gång, nattvardens begående, till följd af en
sådan yttre bevekelsegrund, innefattar ett verkligt gäckeri, men
jag har icke hört, att någon stämma höjt sig emot ett sådant
förfarande. Dek vore väl skäl att först undanrödja ett sådant
missbruk, innan man tillåter sig att skapa brott, der de icke
finnas. För min del kan jag således icke finna," att detta lagförslag
-
Den 14 Novem ber.
»3
förslag afser Guds ära, men val att det åsyftar uprälthållandet af
ett monopolium. Det tillhör Presterskapet att genom vishet och
from vandel söka åt sig bibehålla detta monopolium, men det
tillhör icke lagstiftaren att genom tvångsåtgärder uprätthålla detsamma.
Jag hoppas och önskar allvarligt, att detta Stånd icke
måtte befatta sig med att uprätthålla ett sådant beskaffadt monopolium.
Man kan med skäl säga, att vid denna Riksdag mycket
verldsligt godt har blifvit uträttadt. Men, Mine Hrr, äfven forntidens
hedniska samhällen förstodo att sköta sina angelägenheter.
De voro lika verldskloke som vi, men de kände deremot icke hvad
vi borde känna, eller att man bör underordna menniskolagar
Guds lagar. Jag anhåller om afslag å Betänk.
Hr L owen hjelm, Gust. Samuel: Jag erkänner sakramentens
förvaltning af presterna såsom en ganska god mensklig
ordning, men jag kan ej gifva denna förvaltning en högre betydelse,
än den, som är förenad med begreppet af mensklig ordning,
Denna ordning får nemi. icke sträcka sig så långt, att
den på minsta vis ingriper i den gudomliga lag, hvarigenom
dessa sakrament äro stiftade. Men så skulle blifva fallet, om det
lagföslag, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, antages
och träder i verkställighet. Må man derföre väl betänka
sig, innan man stiftar en lag, som utan tvifvel skall från Frälsaren
skilja många själar, hvilka han till sig inbjudit! Frälsaren
har lill sig kallat alla botfärdiga själar, men genom denna lag
skall mången, som eljest vore färdig att närma sig Honom, åter
aflägsna sig. Jag kan tänka mig ett sådant förhållande i tvenne
fall. Om, för det första, en person hastigt insjuknar och döden
förestår, innan någon prest hinner tillkallas och anlända, skall
då denne person ej få komma i åtnjutande af nattvardens sakrament,
som med rätta anses såsom det kraftigaste medlet för
hans själs frälsning? Det andra fallet består deruti, att någon
fått samvetsbetänkligheter emot de menskliga former, hvarmed, enl.
samhällets kyrko-ordning, nattvardens ankommande är förenadt.
Afven i delta fall är det olagligt och orättvist att beröfva en
menniska åtnjutandet af den högsta förmån han kan åtnjuta, och
detta blott på grund af en mensklig ordningsstadga, Det är egentligen
med afseende fästadt å dessa tvenne fall som jag anser
förslaget vara förkastligt, och jag anser derjemte, att förslagets
antagande är ännu mera uprörande för sinnet, då man besinnar,
under hvilken rubrik det blifvit upställdt. Denna rubrik är ingenting
mer och ingenting mindre än Guds försmädelse. Således
skulle alla bekännare af vår religion, hvilka, t. ex. under
vistande i främmande länder, emottaga nattvarden under andra
former än dem, vår kyrko-ordhing föreskrifver, vara Guds försmädare,
ty Guds försmädelse är väl icke ett religiöst begrepp,
som är olika i olika länder.
Hvad nu serskildt beträffar det fall, som detta Betänk, egentligen
afser, och på hvilket lagförslaget, derest det antages, kom15
H. 3
34
Den 14 November.
mer att tfflämpas, måste jag öppet tillkännagifva, att åtgärden
®ynes mig vara i ännu högre grad både obillig och oklok. Man
medgifva!*, att de s. k. läsarne i Norrland icke hafva så orätt i det
företräde de gifva den gamla handboken framför den nya; och
detta inedgifvande röjer sig oförtydbart i det bemödande man
gör Sig, för att få den nya handboken förändrad. Skulle nu
détta lagförslag blifva antaget, skall det utan tvifvel af läsarne
betraktas såsom en ytterligare emot dem riktad förföljelse,' och
åtgärden skall ännu mera vidga svalget emellan dem och moderkyrkan.
Jag vet visserligen, att detta förslag är förestafvadt af
nit för kyrkan och kristendomen; men jag måste beklaga, att
detta nit är förvändt. För nattvardens rätta begående är det
temligen likgiltigt, hvilken person utdelar de heliga gåfvorna.
Den Heliga Skrift talar icke om att det nödvändigt skall vara
någon som utdelar nattvarden, så att nattvarden kan begås, äfven
om den person, sorn begagnar nådemedlet, sjelf förvaltar detsamma.
Deremot beror nattvardens värdiga begående på den
kommunicerades sinnelag, så att de, sorn ifra för nattvardens
helgd, borde i främsta rummet ifra derför, att den, som begår
denna heliga akt, alltid vore till sitt sinnelag dertill värdig. Tilt
en åtgärd i sådan syftning har LagUtsk. haft en ganska nära
liggande anledn. i de motioner, som vid denna Riksdag afgifvits
med förslag att uphäfva alla de förfaltn:r, som nu tvinga tusentals
personer till nattvardsbordet för bevarandet af timliga förmåner
eller undgåendet af timliga olägenheter.
På grund af hvad jag nu haft äran i korthet anföra, yrkar
äfven jag afslag å detta Betänk., troende, att vår nu gällande
kyrkolag i detta fall gått den rälta vägen, då densamma med
straff belägger gäckeri med sakramenten, men deremot icke uttryckligen
förbjuder nattvardens utdelande af lekmän. Jag har
äfven svårt att föreställa mig, det någon ville å sig taga ansvaret
att hafva medverkat till utestängandet af medkristna från begagnandet
äf det dyrbara testamente, som vår Frälsare oss i nattvarden
lemnat. *
Frih. Rehbinder: Den orubbliga högaktning jag hyser för
den talare, som yttrade sig näst före den siste, afhåller mig från
besvarande af det angrepp emot mig, som innefattas i hans yttrande.
Jag vill dock låta honom veta, att jag ganska noga tänkt
mig in i detta ämne. Jag hyser aktning för hans mening i
frågan, emedan jag vet, att den är grundad på verklig öfverty
gelse,
och jag hoppas, att han hyser samma tanke om mig.
Mitt förordande för detta lagförslags antagande härleder sig
egentligen derifrån, att jag anser det vara ytterst vådligt, att
personer, drifiia vare sig af andligt högmod eller någon annan
bevekelsegrund, resa omkring i landet, predika och utdela nattvarden,
samt sålunda utbreda oro och misshälligheter inom församlingarne.
Sådant är en oordning, som, enl, min åsigt, måste
stäfjas. Den siste värde talaren har väl förmenat ett sådant förfarande
icke innebära något gäckeri med det heliga nådemedlet,
Den 14 November.
35
men kan väl större gäckeri dermed bedrifvas, än då en person,
som icke är till prestembetet invigd, företager sig att på eget
beråd förvalta det heliga sakramentet beli åt andra personer meddela
syndernas förlåtelse? Ett sådant företag innefattar, åtminstone
efter mitt begrepp, det grofsta gäckeri med vår heliga lära. Så
länge vi ega en Statskyrka, är det väl nödvändigt, att dess heligaste
handling utöfvas af den,' som är dertill ordinerad.
Vi känna ganska väf, att driffjädern till de s. k. läsarnes
handlingssätt icke alltid är andligt högmod, utan ofta en nedrig
skenhelighet. Vi torde ännu draga oss till minnes, attdet fanns
i Norrland en person med namnet Erik Jansson, som fanatiserade
en stor del af allmogen derstädes och reste med dem till Amerika,
såsom det,enda land, der en verklig trosfrihet fanns. Men
der kastade bedragaren bort masken och visade sig i sin rälta
skepnad, eller såsom den största skurk, som någonsin funnits.
Han ville göra sig vän till den orätta Mammon och skinna sina
medmenn iskor.
Till mitt förra yttrande anser jag mig böra tillägga, att jag
med uttrycket ”andligt högmod” icke afsåg sådana personer, som
emottaga nattvarden af andra personer än prester. Jag menade
dermed endast sådana, sora i presters ställe utdela det heliga
nådemedlet. De, som emottaga nattvarden, äro icke heller i delta
lagförslag belagda med lika högt straff, som nattvards-utdelarne,
hvilket äfven är det rätta, ty om det ej finnes någon, som vågar
upträda och utdela nattvarden, så lärer det icke heller blifva
någon, som af obehörig person emottager nattvarden.
Gr. Sparre: Då jag förra gången hade ordet, tillkännagaf
jag, att det endast varit en hård nödvändighet, som tvingat mig
att biträda detta lagförslag, och alt orsaken dertill icke varit någon
annan än den olikhet i lagens tolkning, som nu uti ifrågavande
hänseende förefinnes. Man har sagt, att det vore önskvärdt,
om denna olika lagskipning komnie att försvinna, och man
har tillagt, ali det är-en stor skillnad emellan lagskipning och lagstiftning.
Då det förhållande är kändt, - att rikets högsta domaremakt enhälligt
delar den åsigt, alt del nu ifrågavande fallet bör subsummeras
under Missg.B:ns 1 Kap. 2:dra § och således betraktas såsom
gäckeri med sakramenten; har åtminstone jag ingen anledn. att
förmoda, att en motsatt tolkning skall göra sig gällande. Då det
är kändt, att större delen af underdomarne, med skyldig aktning
för den högsta domaremaktens åsigt i ämnet, följa denna åsigt i
lagskipningen, är det väl skäl att förmoda, att denna'åsigt skall
vinna allt större och större insteg hos domarekorpsen. Men äfven
om den icke skulle vinna mera allmän tillämpning, mäste det
väl anses vara rätt att söka tillvägabringa enhet i ett lands
lagskipning.
Del har blifvit sagdt, att det endast är mensklig ordning,
som här öfverträdes. Detta är sannt, men låtom oss ej förbise,
att de flesta förbrytelser, sorn bestraffas i Missg.B:n, äro öfverträ
3
*
36
Den 14 November.
delser af mensklig ordning. Äfven i afseende å kyrkan måste
det finnas en mensklig ordning och öfverträdelse!- deraf med
straff beläggas. Vill man öfvergå till en annan åsigt; vill man
medgifva fullkomlig religiös frihet; vill man icke längre bibehålla
en Statskyrka, då blifver det en helt annan sak. Men så
länge en Statskyrka med bestämda former finnes, måste desamma
äfven följas och iakttagas. Låtom oss medgifva, Mine Hrr,
att fall finnas, då ett ömtåligt samvete kan såras till följd af ett
nödtvånget iakttagande af dessa former, men låtom oss å andra
sidan icke heller lemna ur sigte, att religionen af bedragare ofta
begagnas såsom täckmantel till fördöljande af lastbara eller åtminstone
rent verldsliga afsigter.
Ehuru jag, i afseende å tolkningen af ofta nämnde lagbud,
hyser en olika mening mot högsta domaremakten, vill jag icke
ingå i något bedömande af dess åsigt i frågan och icke heller
ämnar jag tillåta mig några utfall emot vårt presterskap. Jag
vill icke begagna sådana uttryck, som det, alt Presterskapet vill
tillskansa sig nattvardens utdelande såsom ett monopolium, då
det verkligen är i lag föreskrifva, att nattvarden skall af prester
utdelas. Jag tror, att inom samhället, såväl i dess verldsliga som
kyrkliga angelägenheter, bör det finnas en viss ordning, som
måste följas och att öfverträdelser deraf följaktligen böra bestraffas.
Slutligen anser jag mig böra tillkännagifva, att det just är
till följd af min stora liberalitet i religiösa frågor, som jag ingått
på detta stadgande. Ty det är en väsendtlig skillnad emellan
detta lagförslag och det nu gällande lagbudet. Enligt det sednare
upträder åklagaren genast och domaren måste fälla den skyldige,
då deremot, enl. lagförslaget, varning mäste föregå åklagaremaktens
upträdande. Just en sådan utväg innehåller äfven 4:de
§:n i 1 Kap. Missg.Brn, hvarigenom i möjligaste måtto tiden utdrages
samt tillämpningen af lagbudet t. o. m. kringgås. Dessa
varningar, hvilka skulle föregå tillämpningen af landsförvisningsstraffet,
kunna nemi. meddelas på det sätt, att tiden för desammas
meddelande kan utdragas snart sagdt så långt som helst.
Då domaremakten icke här i landet kan upträda medlande, ty
dess åtgörande sträcker sig endast lill lagens tillämpning, så är
det en lycka, att den verkställande makten, just till följd af
stadgandet att varning skall föregå, kan i dessa grannlaga religiösa
frågor upträda på ett mildrande sätt. Det är denna omständighet,
som förmått mig att biträda förslaget, derföre att jag erfarit,
att dessa ord ”efter varning” blifvit af högsta åklaremakten använda
på ett sätt, som jag ansett lyckligt. Om man i ett lagbundet
samhälle vill hinna ett mål, så bjuder klokheten, att man
begagnar de utvägar som finnas. Om man i dessa grannlaga
frågor vill undvika att låta domaremakten allt för snart upträda,
bör lagförslaget bifallas, och jag instämmer gerna med Hr Tersmeden,
att domaremaktens enstaka angripande är ett dåligt korrektiv
emot villfarelser i religiöst hänseende.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: R. o. Ad:s Hrr ledamöter
torde erinra sig, att jag, vid de tillfällen, då fråga varit
Den 14 N o v e m b e r. 37
om religiösa ämnen, försvarat Statskyrkans bestånd och enhet
inom henne. Dertill hörer, efter min tanke, att det icke är
hvem som helst tillåtet, att utdela sakramenten, utan att det
skall tillhöra presterskapet. Bör man icke tillse, att aktningen
för och helgden af nådemedlen ej spilles? Lider ej denna aktning
och helgd, genom utdelarens ringhet, understundom genom
hans dålighet? Jag åtminstone är derom öfverlygad.
Det har visserligen anmärkts, alt man någon gång får mottaga
natlvarden af prester, hvilka man icke anser vara värdiga
att honom utdela. Om det nu sker, månne det icke hädanefter
skall oftare blifva händelsen, i fall denna förrättning anförtros åt
andra personer, än prester? Man har derjemte erinrat, att händelser
kunna inträffa, då nådemedlen behöfvh uldelas äfven af
andra personer, än prester, emedan sådana för tillfället saknas.
Vår kyrkolag medgifver nöddop. Man torde således kunna medgifva,
alt altarets sakrament äfven finge vid vissa tillfällen utdelas
af andia än prester. Lagen medgifver det icke, men om så
skedde, månne det vore värre, än att vigsel någon gång t. ex.
på Barthelemy förrättas af öns militär-guvernör, derföre ali man
icke har någon prest. Men allt sådant är undantag och bestämmer
icke regeln. Jag för min del hyser således den tanken, att
dessa förrättningar fortfarande böra vara pesterskapet förbehållna,
dock med vissa undantag. Då lagen emedlertid icke medgifver
något sådant, så har, på sätt Gr. Sparre erinrat, Högsta Domstolen
ansett sig böra bestraffa dem, som anklagas för nattvardens
utdelande, ehuru det skett ulan afsigt att gäckas dermed.
Hvarföre har man så förfarit, då lagens ord icke äro uttryckliga?
Utan tvifvel derföre, att man ansett utdelandet vara ett
missbruk; men månne det är riktigt att tillämpa en §, sorn icke
egentligen afser den förseelse, som skall bestraffas? Visserligen
icke. 2:dra §:n 1 Kap. Missg.B:n lyder sålunda: ”Gjör någor
gäckeri med Gudstjensten, Guds ord och Sacramenten, af lättsinnighet,
bote femtijo daler.”
Altså säger lagen, att gäckeri med sakramenten eller deras
utdelande af lättsinnighet, skall bestraffas. Men detta är en helt
annan sak, än då man på fullt ullvar och under andakt utdelar
nådemedlen. De, hvilka göra det, böra derföre icke behandlas
på samma sätt, som de, hvilka utdela sakramenten af lättsinne
eller i afsigt att dermed gäckas. Nu har man likväl velat bestraffa
dem, som allvarligen göra denna förrättning, med 300
dalers böter, under det att man later qvarstå bötesbeloppet af
endast 50 daler för dem, som drifva gäck med sakramenten.
Detta är ett alldeles förvändt förhållande, hvadan jag anmärkte det,
då frågan förra gången förevar. Men -det har icke hulpit, utan
Utsk. har sökt draga sig ur den iråkade motsägelsen derigenom,
att det, såsom Hr Bibbing anmärkt, inflickat ordet eljest i det
föreslagna lagstadgandets sista mom. Ar en dylik lagstiftning
riktig? Kan hon vara någon representatif församling värdig?
Jag tror det icke. -Vid sådant förhållande och då jag icke ser
någon möjlighet att för ögonblicket vidtaga behöflig rättelse i
r
38
Den 14 November.
det anmärkta hänseendet, så återstår icke annat än förslagets
ogillande, hvarom jag hos R. o. Ad. vördsamt anhåller.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Man har sökt att från domares
olika mening om tillämpningen af 2:dra §:n i 1 Kap. Missg.Brn
leda sig till nödvändigheten af det föreslagna lagstadgandet. Man
har åberopat den omständighet, att Högsta Domstolen tillämpat
nämnde § på sådana personer, hvilka obehörigen utdelat nattvarden,
äfvensom ä dem, hvilka af sådana personer annammat det
heliga nädemedlet, men att deremot andra domstolar icke ansett
§:n å sådana fall tillämplig. Att förhållandet verkligen är sådant,
måste äfven jag erkänna, men jag kan deremot icke medgifva,
att domstolarues upfaltning af lagparagrafen har varit olika. Ty
det kan möjligen hända, alt de olika utslagen varit beroende af
olika bevisning i målen. Den domstol, som har ansett ifrågavar:de
lagstadgande icke vara tillämpligt på den åtalade handlingen,
har nemi. kunnat anse det vara genom den i målet förebragta
bevisning ådagalagdt, alt vid de kyrkliga oordningar,
hvarom här är fråga, de dervid upträdande personer hafva handlat,
icke af lättsinnighet eller afsigt att gäckas, utan af rent upsåt;
då, å andra sidan, den domstol, som fällt de tilltalade, kunnat
hafva funnit den förebragta bevisningen vara sådan, att de
tilltalade blifvit lagligen öfverlygade om de moliver för deras
handlingssätt, som den andra domstolen icke funnit vara för
handen.
Hvad serskildt det ifrågavar:de förslaget vidkommer, så torde
det tillåtas mig att erinra derom, att det nu är fråga att stifta
lag för det fall, alt någon af en vilseledd religiös öfvertygelse
förelager sig ätt utdela sakramenten eller, till följd af en sådan
öfvertygelse, annammar dem. Man har trott sig kunna genom straffbestämmelser
förekomma sådant, men om man närmare öfverväger
saken, loide man komma lill det resultat, att hvarje bemödande
i sådan riglning är fåfängt. Till bevis ä riktigheten af
denna sats torde jag endast behöfva åberopa de religiösa rörelserna
inom vårt egel fädernesland, hvilka man sökt att dämpa
genom ådömmande af böter till just-samma belopp, som här är
föreslaget. Har man dermed vunnit si 11 ändamål? Hafva de religiösa
rörelserna derigenom blifvit undertryckta? Hafva de icke
snarare tilltagit än minskats? De, som deruti deltagit, hafva blifvit
bötfällda, och de, som haft alt betala, hafva erlagt böterna,
men slutligen hafva 9 till 10 personer inställt sig vid länshäktet
och anmält, alt de saknade tillgång till böterne; men som det
icke fanps plats för dem i häktet, så fingo de gä hem igen, för
att en annan gäng komma tillbaka och undergå fängelsestraffet.
Kan sådant vara ändamålsenligt? Blifva icke de vilseförda derigenom
snarare fanatiserade än förbättrade? Jag tror således,
att man genom den föreslagna lagen skall åstadkomma just motsatsen
af hvad man åsyftat, och anhåller följaktligen om afslag
å Betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Den siste värde
Den 14 November.
39
talaren har förekommit mig i hvad jag ä mnade säga. Jag anhåller
endast att få tillägga, att om, på sätt Hr Gr. Sparre tyckes
anse vara det rätta, R. St:r skola stifta lagar för alla de fall, der
domstolarne äro af olika tankar, så skulle det blifva ett sådant
lagstiftningsarbete, att den vanliga tiden för en Riksdag sannolikt
icke vore derför tillräckligt. Jag anhåller om afslag.
Hr Ribbing: Endast tvenne talare hafva sökt att, ehuru
på olika sätt, försvara Betänk. Utaf dessa talare, hvilka båda
äro domare, har den ena upriktigt tillkännagifvit, att hans känsla,
hvilken jag skulle vilja kalla samvete, alltid uprest sig emot tillämpningen
af 1 Kap. 2:dra §:n Missg.Brn på ifrågavande fall. Jag
beklagar, att den hårda nödvändigheten tvungit honom att gä
ifrån hvad han anser vara det rätta. Jag för min del erkänner
icke såsom lag, annat än det rätta. Jag har sökt att, så godt
jag kunnat, framställa hvad jag i detta fall anser vara det rätta,
och jag har ej funnit, att de anraärkmr, jag gjort emot Ulsk:s
Belänk., blifvit besvarade. Man har velat finna det föreslagna
stadgandet mildare än det nu gällande, derföre att i det förra
föreskrifves, att varning skall föregå straffet. Jag medgifver detta,
men i ett annat hänseende har stadgandet blifvit strängare, derigenom
att det blifvit utsträckt till flere personer. Jag fortfar i
mitt förut gjorda yrkande.
Frih. Rehbinder: Med anledn. af Hr von Hartmansdorff^ yttrande,
tager jag mig friheten atl upläsa en del af detta Betänk.
Hr von Hartmansdorff har yttrat, att de, som följa sin öfvertygelse,
enl. det föreslagna stadgandet komma att straffas vida hårdare
än de, som drifva uppenbart gäckeri med en så helig handling
som nattvardens utdelande. I förslaget läsa vi följande:
"Den som, utan att vara prest, i annat fall än serskildt medgifvet
är, förvaltar sakramenten och, efter varning, dermed ej
afstår, bote 300 daler”. Det grofsta gäckeri är väl att utdela
nattvarden utan att vara prest, och LagUtsk. har ganska riktigt
icke gjort någon skillnad emellan nattvardens utdelande till följd
af öfvertygelse eller af gäckeri och oförstånd. Derefter läsas följande
ord: ”Och kare hvar och en, som genom sådan person
den heliga nattvarden annarnmar, der han ej eller, genom varning,
låter sig rätta, förfallen att böta 50 daler”. Afven delta
är ganska riktigt, ty de, som emottaga nattvarden af obehörig
person, böra ej straffas så hardt, som den obehörige utdelaren.
Slutligen står det: ”Gör någon eljest gäckeri med sakramenten,
eller med Gudstjensten och Guds ord, vare lag som sist sagd är”.
Lagstiftaren har härmed afselt, att alla andra förhållanden, då
gäckeri med Gudstjensten eller sakramenten bedrifves,' skola inbegripas
under sistnämnde stadgande, hvilket äfven torde vara
ganska riktigt.
Med anledn. af Hr Ribbings sista yttrande, vill jag endast
emot honom åberopa skriftens ord: ”Varer ali mensklig ordning
undergifna”. Detta torde göra tillfyllest.
40
Den 14 November.
Hr Tersmeden, Nils: Jag skulle icke hafva förlängt denna
diskussion, om icke en talare sagt, att det blott varit tvenne ledamöter
af Ståndet, som försvarat Utsk:s Betänk. Jag vill påminna
den värde talaren samt R. o. Ad., att mången tänker,
utan att tala. Nu upträder jag dock för att öka antalet, af dem,
som försvara Bet. Jag tror att Utsk. på ett ganska värdigt sätt sökt
att lösa den förelagda, ganska svåra frågan. Gr. Sparre har
redan belyst den ställning, hvari vi f. n. befinna oss. Detärett
faktum, att de oordningar, som förorsakats genom sakramenternas
utdelande af obehöriga personer, blifvit af våra domstolar bestraffade,
ehuru olikhet i lagtolkning egt rum, så alt den ena
domstolen fällt, men den andra friat dem, som tilltalats för nyssnämnde
handling. Att ett missbruk uti ifrågavande hänseende
förefinnes, lärer likväl icke kunna bestridas.
Här har en talare velat påstå, att hvad LagUlsk. föreslagit
vore stridande emot både Guds ord och naturlig lag. Han har
äfven citerat Luthers Skrifter till stöd för sitt påstående. Jag
har läst föga af Luthers Skrifter, men det åtminstone vet jag,
att vår troslära, våra Symboliska böcker öppet säga, att sakramenterna
äro ötverlemnade till Presterskapets förvaltning. Jag
tror äfven, att det förhåller sig med Luthers Skrifter pä samma
sätt som med Guds eget ord, nemi. att de uti religiösa tvister
citeras både för och emot.
Jag vill icke här upträda emot en af mig högt aktad ledamot,
som gått något för långt i sin religiösa ifver och, ehuru
han synes vara, en tolkare af fridens ord, likväl tillåtit sig alt tala
om monopolier m. m. d. Dylika tillåtelser, fällda under ögonblickets
förifrån, vederlägga genom sin öfverdrift sig sjelfva.
En ledamot har talat örn nödvändigheten, eller åtminstone
nyttan af att ega lithurgisk frihet, men jag ber att få erinra, att
nattvardens utdelande icke hörer till lillmrgien, utan till sjelfva
läran. Denna lära säger uttryckligen, att nattvarden skall utdelas
af församlingarnes lärare.
En talare har sagt, att ett så hårdt stadgande, sorn det nu
föreslagna, skulle leda lill vida betänkligare följder, än de oordningar,
som hittills egt rum. Jag hyser icke samma tanke, och
vi veta äfven, att just den person, sorn sednast tillställt den största
oordningen uti ifrågavande hänseende, nemi. den, som företagit sig
att hålla sammankomster och utdela nattvarden i Orsa, afhållit
sig från sådana ingrepp i Presterskapets befattning, sedan han
derför undergått bestallning. Här är icke meningen- att helt och
hållet undertrycka läsare oell andra schismalici. Jag har aldrig
hyst den förhoppning, att man skall lyckas deruti, men jag gillar
sträfvandet att förhindra ökandet af de sekteriskas antal.
Hr von Hartmansdorff har gjort en ganska allvarlig anmärkn.,
då han sagt, att det är orimligt att belägga den, som af öfvertygelse
utdelar sakramenten, med högre straff än den, som dermed
bedrifver gäckeri. Men jag tror det vara ganska vådligt att
lemna utan allvarlig bestraffning en handling, som innebär ett
djupt kränkande af den ordning, som för vår kyrka är stadgad,
Den 14 November.
41
helst denna handling, genom dess förledande inverkan på andra,
kan hafva vida vådligare följder, än ett uppenbart och fräckt gäckeri,
som märendels snarare väcker afsky, än gillas och lockar
lill efterföljd.
Jag för min del tillstyrker bifall till Betänk.
Hr von Hartmansdorff: En talare har trott mig hafva
klandrat att de bestraffas, som mottaga nattvarden af andra än
prester. Det har jag icke gjort, men jag har omtalat skillnaden
mellan dem, som af rent upsät meddela och mottaga nattvarden,
och dem, som dermed drifva gäckeri., Dtsk. har gjort den förstnämnde
handlingen till gäckeri just genom det begagnade ordet
”eljest”. Det är denna skefva framställning, som jag högeligen
ogillar. Om det förhåller sig så, som Hr Tersmeden, Nils, nyss
sagt, eller alt sakramentens utdelande med rent upsät är ett större
brott än gäckeri dermed: så bör, i alla fall, den förra handlingen
icke sammanblandas med den sednare. Det är lagsiftaren
otillständigt att oriktigt stämpla en handling, och jag kan icke
godkänna någon lag, som innebär en sådan oriktighet, huru välment
stadgandet i öfrigt må vara.
Med anledn. af hvad här blifvit yttradt, om andligt högmod
och dylikt, måste jag tillägga några ord. Det har en gång handt
mig att undfå nattvarden af händer, som enl. min åsigt icke bordt
tilldela mig nådemedlet. Men jag ansåg derföre icke min nattvardsgång
vara förfelad ; ty nyttan eller skadan af denna handling
beror icke på personen, som utdelar nådemedlen, utan på
sinnesstämningen hos den, som emottager dem. Jag lägger icke
heller någon större vigt på ordalagen i handboken, så länge instiktelseorden
lemnäs orubbade, hvilket är hufvudsaken. Jag
beklagar dem, som uteslutande fästa sig vid handbokens ord, och
anse desamma vara af största vigt. Men jag vill derföre icke
fördöma någon för denna irring. Jag tror, att man, i denna
mindre vigtiga omständighet, bordt göra dem, som dervid hysa
betänkligheter, till viljes, såvidt möjligt varit. Om man så gjort
vid den nya handbokens införande: så hade man, måhända,
undsluppit de svårigheter, som sedermera upstått.
Till svar på hvad andra talare yttrat i hufvudsaken, vill jag
slutligen nämna, att jag förblifver vid min redan yttrade mening
och anser oss böra upskjuta lagens ändring, intill dess vi
fått ett bättre förslag.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Till en början får jag
bedja om ursäkt, att jag ännu en gång upträder i denna fråga.
Dertill har ett yttrande af Frih. Rehbinder gifvit anledn. Denne
värde ledamot har icke inskränkt sig lill att, i likhet med de
öfrige Betänk:s försvarare, säga, att nattvardens utdelande af
annan än prest är liktydigt med gäckeri, utan funnit det, såsom
härflytande af andligt högmod, vida värre. Jag har redan sökt
visa, att lagstiftaren temligen tydligt påpekat den afsigt, som förutsattes
hos de personer, hvilka bryta emot 2:dra" §:n i 1 Kap.
Missg.B. Jag anhåller att få begagna en liknelse för att göra •
42
Den 14 November.
saken ännu tydligare. Om någon, hvilken enl. bruket helsade
på alla sina bekanta, företoge sig att icke helsa på H. M. Konungen,
skulle sådant, ehuru icke i lag med straff belagdt, med rätta
af alla förständiga menniskor anses såsom en löjlig och otillbörlig
missaktning emot Majestätet. Om deremot en qväkare, hvilken
af sitt samvete anser sig förhindrad att hälsa på någon menniska,
lika litet visar Konungen en sådan upmärksamhet, lärer
väl ingen, som känner bevekelsegrunden, anse denna uraktlåtenhet
af samma art som den förenämnda. Samma förhållande
synes mig ega rum emellan det i Missg.B. omförmälda gäckeri
och de samvetsskrupler, som här äro i fråga. Det är nogsamt
kändt, att dessa afvikelser ifrån kyrko-ordningen föranledts af
vägrad tillåtelse att begagna gamla handboken med dess ahsohttionsformel.
När man nu derjemte tager i betraktande, att de
gamla böckerne i flera hundrade år med välsignelse varit begagnade;
alt flera Konsistorier hafva yttrat, att dessa böcker i många
hänseenden ega företräde framför de nya, och att samma åsigt
genomgår det Betänk., som den för kyrkoböckernas revision sednast
tillsatta komitté afgifvit; så blir det i sjelfva verket svårt att
inse på hvad grund dessa samvetsskrupler kunna få namn af
gäckeri.
Hr Tersmeden har yttrat, att han vore föga bevandrad i
Luthers Skrifter. Hela hans anförande bär äfven vittne om en
sådan obekantskap. Han har sagt, att Luthers Skrifter och Guds
ord äro lika deruti, att de kunna på flera än ett sätt tydas. Det
ställe ur Luthers Skrifter, jag citerat, är dock ett af de mest tydliga.
Sedan Luther afgifvit sitt yttrande om sättet för messans
hållande, säger han, att detta är hans enskildta mening, men alt
man bör akta sig att deraf göra någon lag, ty sådana ting
böra icke i lag affattas. Det är just denna Luthers otvetydiga
mening, som här förfäktats af mig och de med mig lika tänkande,
bland hvilka jag med synnerlig tillfredsställelse räknar Hr
von Hartmansdorff, och lika med honom får jag sålunda afstyrka
denna inskränkning i religionsfriheten.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag hör till dem,
som anse det vara af vigt för vårt land, att der finnes en Statskyrka,
och lill följd deraf anser jag äfven ordningen fordra, att
den heliga nattvarden utdelas endast af prester. Men, detta oaktadt,
kan jag icke skänka mitt bifall lill ifrågavar:de förslag. Jag
tror nemi. att LagUtsk. beträdt en oriktig väg för att hinna målet.
För sådant ändamål hade väl Utsk. bordt undersöka orsaken dertill,
att flera hundrade personer vägra att emottaga nattvarden
af prester och föredraga det heliga nådemedlets undfående af
andra personer. Hvilken är denna orsak? Man har här upgifvit,
att man ofta icke hyste aktning för den prest, som utdelade
nattvarden, och oatt handlingen till följd deraf förlorade all vigt
och betydelse. A andra sidan har man påstått, att sådant mindre
betydde, såvida endast sinnesstämningen hos den, som emottog
nattvarden, vöre god. Jag anser, att detta sednare påstående
Don 14 November
43
är grundad! på ett misstag, ty om sinnesstämningen hos den
kommunicerande är så god som möjligt, så kan den likväl i betydlig
mån lida deraf, att han nödgas emottaga de heliga nådemedlen
af en person, för hvilken han hyser missaktning. Vid
sådant förhållande hade LagUtsk. bordt undersöka anledn. dertill,
att de sekteriska icke vilja emottaga nattvarden af presterna,
utan vända sig till andra. Måhända skulle man då hafva kommit
till det resultat, att anledn. vore den, att hos en mängd af
våra prester saknades den s. k. vocalio interna, att många inträdde
i PresteSt. endast för att der få deras brödföda. Skulle
man komma till ett sådant resultat, så måste man väl efterforska
orsaken till ett sådant mindre lyckligt förhållande, samt söka
på ett eller annat sätt föranstalta, att sådana personer, som saknade
den inre kallelsen, ej egnade sig åt det heliga kallet. Skulle
vi komma derhän, att endast de personer, som kände sig drifna
af en verklig kallelse, egnade sig åt själasörjarens maktpåliggande
kall, så hoppas jag, att högst få församlingsboer skulle finna sig
otillfredsställda af alt emottaga nådemedlen af presterliga händer.
Emellertid anser jag lagförslaget, sådant det nu är framställdt,
icke leda lill målet, och anhåller derföre om afslag derå.
Då härefter propos. framställdes först till bifall och sedan
till afslag å förev:de Utlåt., ulföllo svaren med blandade Ja och
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla detta Utlåt., samt, efter denna propos:ns besvarande
med starka Ja, jemte många Nej, förklarade att han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Hr Tersmeden, Pehr Reinh., begärd
votering, uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
Den som bifaller LagUlskrs Utlåt. N:o 50, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej ;*
vinner Nej, varder nämnde Utlåt, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med
24 Ja emot 22 Nej.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 8 och 10 dennes på bordet lagda
Betänk. N:o 51, i anledn. af väckte motioner, ang:de straffet för
åverkan.
Hr Ribbing, Arwid: Då det ifrågavar:de brottet eller
åverkan, af allmänna tänkesättet inom landet betraktas så olika,
att det på ena stället anses såsom en ringa förseelse, men åter
i en annan trakt ett motsatt förhållande eger rum, så tror jag,
att det vore ganska orätt att nu bifalla detta Betänk., hvarigenom
i vissa trakter en stor del af landets innebyggare skall kom
-
44
Den 14 November
ma att skyldra såsom tjufvar. Jag får således för min del förklara,
att jag anser det vara onödigt att nu upställa ett lagstadgande
i den föreslagna syftningen, men att jag deremot skulle
hafva gått in på att uti en underd. skrifvelse till K. M. begära,
att propös. om skärpning af straffet för åverkan måtte till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflätas. Jag får således för min
del anhålla om afslag å Betänk.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Då 1734 års lag stiftades,
egde utan allt tvifvel det förhållande rum, alt skogen ansågs
af föga eller intet värde. Nu är förhållandet helt annorlunda.
Skogen anses ega lika högt värde som hvarje annat slag
af egendom. Man söker åstadkomma författningar, som leda till
betryggande af skogarne, samt t. o. m. af sådane skogar, hvilka
af enskildta personer områdas. Mig synes således, att LagUtsk.
har till sin rätta plats återförvisat ett brott, som egentligen aldrig
varit annat än stöld, och som hvarken juridice eller moraliter
kan blifva annat än stöld. Jag får derföre anhålla om propos.
å bifall lill Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Att tillgrepp af en annans egendom,
vare sig växande skog, eller fälld skog, eller hvad annat sorn
helst, till sin natur är och förblifver stöld, lärer icke kunna bestridas.
Frågan kan således icke blifva någon annan än den:
huru skall olofligt tillgrepp af annans växande skog af lagstiftningen
betraktas? Vid denna frågas besvarande har LagUtsk.
ansett sig böra fästa afseende på den allmänna opinionen om
saken, och om någon tvekan i afseende härå skulle förefinnas,
så vore det väl i afseende å de lägre samhällsklassernas åsigt i
ämnet. För att vi ej måtte vara i okunnighet om denna opinion,
anser jag det vara af vigt att meddela R. o. Ad., att
BondeSt., som bör anses företrädesvis vara bekant med de lägre
samhällsklassernas tänkesätt, enhälligt antagit detta Betänk.
Men lålom oss se till, hvad man egentligen afser, då man
motsätter sig det föreslagna stadgandet. Ar det möjligen, att
straffet för åverkan skulle blifva allt för strängt? Låtom oss då
jemföra det föreslagna straffet med det nuvande. Enligt nu
gällande lag fälles åvarkaren till böter, hvilka'vid bristande tillgång
förvandlas till fängelse vid vatten och bröd. Enligt förslaget
kommer åverkaren likaledes att fällas till böter, hvilka, i
brist af tillgång, förvandlas till fängelse vid vatten och bröd,
ty de, som bekämpa förslaget, kunna väl icke vara af den mening,
att mildhet bör visas den, som tillgriper skog till högre
värde än 5 R:dr. Man kan väl tveka om lämpligheten att med
namn af tjuf belägga den, som endast tagit ett obetydligt qvantum
bränsle för att värma sig; men J veten alla, Mine Hrr! att
man, isynnerhet på landet, får taga många lass ved innan man
hinner till värdet af 5 R:dr. Att deremot den, som bedrifver
åverkan i större skala, bör betraktas som tjuf, derom är väl icke
mera än en åsigt. Jag har mig bekant, att i Norrland bedrifves
åverkan i så stor skala, att en person blifvit fälld att böta
B e n 14 November.
4 5
14,000 R:dr B:ko, men han bibehåller god min vid erläggandet
af dessa böter," ly haas vinst af det olofliga hygget är ändock
ganska betydlig. Ar det väl lämpligt att tillåta, det stöld i så
stor skala bedrifves, utan att brottet belägges med annat straff,
än ett sådant, sorn medgifver förbrytaren att, utan någon förlust
i materiell hänseende, begå brottet? ,
Jag har nu i största korthet vidrört de skäl, som förmått
Utsk. att behjerta de i ämnet väckta motioner, och jag anhåller
om IL o, Ad:s bifall till hvad Utsk. i sådant hänseende föreslagit.
Frih. Raab, Adam Christian: I den mån skogen i ett
land får ett ökadt värde, ligger det naturligtvis i hvarje skegsegares
intresse, att söka freda skogen från åverkan. Jag känner
allt för väl, att man i många trakter af vårt land har svårt,
ja nästan omöjligt, att freda sig för åverkan, och då är det icke
underligt att man genom skärpta straffbestämmelser söker vinna
skydd för skogarne. Men jag fruktar, att det sätt, hvaruppå
Utsk. här gått tillväga, är detsamma som att, enl. ordspråket,
komma ur askan i elden. Det finnes, på sätt Gr. Sparre redan
omförmält, för närvarrde 2:ne slag af, åverkan. Det ena afser
att genom fällande af annans skog och dess försäljning bereda
sig en inkomst, det andra slaget af åverkan begås af den klass
utaf pä landet bosatta medborgare, som är nedtryckt af fattigdom,
för att i behofvels stund värna sig för en af vårt klimats största
olägenheter, kölden. Jag medgifver, att det första slaget, ifall
det kan från det andra skiljas, bör såsom stöld heslraffas, men
enahanda förhållande eger icke rum å det andra slaget, hvilket
onekligen är det talrikaste. Det är väl sannt, att man får tillgripa
mycken ved, innan dess .värde öfverstiger 5 R:dr, då man
skulle straffas såsom tjuf, men åverkaren af, till denna summa ej
upgående, skogsprodukter skulle i alla fall få plikta såsom
den der begått snatteri, och småningom skulle begreppen af
stöld och snatteri samt åverkan sä sammansmälta, att någon
skillnad dem emellan éj funnes qvar. Om äfven på denna väg
skulle vinnas hvad som Utsk. åsyftat, eller förminskning af tillgreppen
å växande skog, så fruktar jag likväl, att man å andra
sidan finge ett så stort antal af personer, hvilka blifvit stämplade
såsom tjufvar, att de rättsinniges öfrige egendom deraf finge
känning. I den ort, hvarest jag är, bosatt, kan jag icke med
bästa vilja i verlden freda mig för åverkan, vare sig af det ena
eller andra slaget, och jag skulle i sanning gerna se, att det
förstnämnda slaget af åverkare, eller de, som åverka skog för
att sedermera försälja densamma, hlefve strängt bestraffade; men
jag anser det vara alltför hardt, att en mängd fattiga menniskor,
stadda i den belägenhet, alt de äfventyra att frysa ihjäl,
om de ej förskaffa sig bränsle, skola stämplas såsom tjufvar, derföre
att de, om äfven på ett olofligt sätt, söka skydda sig och de
sina från köldens lidande. Vi veta, att sedan strafflagar blifvit
stiftade, komma de merändels att tillämpas på de fattigaste sam
-
46
Den 14 No v emi) er
hällsklasserna, hvilka icke så lätt som de bättre lottade kunna
slingra sig undan straffet. Jag föreställer mig således, att de
personer, hvilka bedrifva åverkan i stor skala, icke skola låta
sig derifrån afskräckas genom den skärpta straffbestämmelsen,
utan endast vidtaga samma åtgärd, som våra tidningsskrifvare af
det sämre slaget, eller att skaffa sig s. k. ansvaringar, hvilka,
emot ersättning af den egentliga brottslingen, begingo brottet
och äfventyrade straffet. Jag tror således att ändamålet icke på
det af Utsk. föreslagna sättet skulle vinnas. Men jag medgifver,
att något måste i saken åtgöras, och som jag tror mig veta, att
PresteSt. fattat ett beslut, som öfverensstämmer med min åsigt
i frågan, lår jag anhålla om uplysning af Kiddarh.-Sekret, huruvida
något prot.-utdr. om detta Stånds beslut i frågan hit
ankommit.
Sedan härefter lindert. Riddarh.-Sekret, upläst PresteSt:s
vid pröfningen af förevar:de Betänk, fattade beslut, innehållande
att det Högv. Ståndet, med ogillande af Utsk:s tillstyrkande, för
sin del beslutat att R. St:r må uti nnderd. skrifvelse hos K. M.
anhålla, det täcktes K. M. uti utgående författning mot skogsåverkan
stadga högre ansvarsbestämmelser, än de nu gällande,
tilläde
Frih. Raab: Jag anhåller om propos. å samma beslut, som
PresteSt. fattat.
Frih. Rehbinder: Då fleye talare yttrat sig emot detta
Betänk., så anhåller jag att för detsamma få anföra några skäl,
hemtade från min domare-erfarenhet. Det värsta af allt i detta
brott är, att de, som begå detsamma, vinna derpå. De nedhugga
träden å betydliga sträckor af skogsmark och bortföra
dem. Då de åtalas, kunna de icke öfverbevisas om alltsammans,
utan endast om en ringa del deraf, och följden blifver, att om
än de fällas till ganska betydliga böter, så hafva de likväl en
ganska stor vinst af brottet. När dertill kommer, att de,
som fällas till ansvar för åverkan, likafullt kunna bära hufvudet
uprätt och anses för lika hederliga och bra karlar som andra,
så är det naturligt, att de icke låta sig afhållas från att fortsätta
handteringen. Blifva de deremot bestraffade såsom tjufvar
och utsatta för den vanfrejd, som medföljer tjufnadsbrottet,
så torde de lättare afskräckas från brottet, äfven om de fortfarande
skulle förtjena derpå.
Då man talar om den allmänna opinionen i denna fråga,
så bör man äfven lägga vigt uppå hvad Gr. Sparre äfven anfört,
nemi. alt BondeSt. utan votering antagit detta Betänk.
Allmogens representanter hafva således icke vidhållit den föråldrade,
vilseledande satsen, att åverkaren icke gjort sig skyldig
till samma brott sora tjufven, och hvar och en, som tänker sig
in i saken, måste äfven medgifva, att någon egentlig skillnad
emellan åverkaren och tjufven i moraliskt hänseende icke förefinnes.
Den 14 Noveni be r.
47
Att dessa brott äfven böra af lagen lika anses, tror jag icke
vara svårt att ådagalägga. Om t. ex. tyenne personer begifva
sig tillsammans till en skog, oell den ena tillgriper en mängd
huggna träd, men den andra först hugger ned träden och sedan
bortför dem, så är det förstberörde tillgreppet stöld, men det
sednare åverkan. Men äro icke båda tilltagen i sjelfva verket
aldeles likartade? Man upställer visserligen den skillnad, att
menskligt arbete är nedlagdt på det huggna trädet, men icke på
det växande; men huru obetydligt är ej det arbete, som erfordras
för ett träds fällande, och kan denna, omständighet rättfärdiga
den antagna skillnaden i begreppen? Ar det rimligt, alt
den, som tillgriper en eller flera famnar huggen ved, skall anses
såsom tjuf, men att den, som nedhugger och borlförer en
hel skogspark, icke skall så betraktas? Att våra skogar sakna
tillräckligt skydd, föranleder också dertill, att man på landet, i
synnerhet i aflägsna trakter, nedhugger annans skog och säljer
den lill de s. k. skogsafverkningsbolagen. När man utgår ifrån
den åsigten, all skogen bör skyddas, så är det nödvändigt att
vidtaga den åtgärd, LagUtsk. föreslagit. Det är visserligen något
bardt, att de, som åverka i liten skala, skola anses såsom
tjufvar; men vi böra ej förbise, att hyggstret skall vara ganska
betydligt, innan det huggnas värde öfverstiger 5 R:dr, och att
således de mindre skogsävet karne endast komma att bestraffas
såsom snällare.
Hvad den af Frih. Raab omtalade ansvarigheten vidkommer,
så får jag nämna, att om den omnämnda åtgärden skulle vara så lätt
alt vidtaga, som Frih. Raab förmenat, så hade troligtvis den,
som för åverkan pliktade 14,000 R:dr, skaffat sig en sådan ansvaring,
hvilken i stället med fängelse vid vatten och bröd aftjenade
böterna. Men hur del är, så kommer alltid något i dagen
under en ransakning om åverkan i större skala, och den
rätta brottslingen blifver alltid fast för något. Blott han blifver
fast såsom tjuf, kan det vara likgiltigt, om han öfverbevisas om
allt det tillgripna eller blott en del deraf.
Jag ber att få nämna en annan omständighet, som förmår
mig att bifalla detta Betänk. För intet brott måste man tillgripa
den i lagen tillåtna edgången så ofta, som för åverkan, och
följden har äfven blifvit, alt åvérkarne ganska ofta fria sig från
straff genom mened. Detta är en stor; olycka, som bör förekommas.
Straffas tillgreppet af skog såsom stöld, i st. f. åverkan,
kommer icke någon edgång i fråga. Jag medgifver, att
brottet derigenom blifver svårare att leda i bevis, men detta är
likväl bättre, än att en mängd menniskor belasta sig med tyngden
af en falsk ed, hvilket, enl. min öfvertygelse, är det ohyggligaste
af alla brott.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag önskar att R. o. Ad.
mätte antaga Utsk:s Betänk. Enl. min öfvertygelse, är det vida
värre att nedhugga lefvande träd, som ofta icke kunna ersättas förr
än efter hundrade års förlopp, än att tillgripa huggen ved, eller
48
Den 14 November.
andra döda ting, hvilka kunna, när som helst, genom penningar
ersättas. Det är en förvirring i begreppet, att anse åverkan
icke vara stöld, och det är tid att denna villfarelse rättas. Man
talar om det allmänna tänkesättet och alt detsamma skulle vara
mot en sådan rättelse. En talare har begärt upläsniug af PresteSt:s
beslut i frågan och deri funnit styrka för denna mening. Jag
anhåller ali Riddarh.-Sekret, mätte upläsa BondeSt:s beslut, ifall
underrättelse derom ankommit, så att vi må erhålla kännedom
om meningen hos den del af folket, som har största andelen i
Sveriges jord.
Undert. Riddarh.Sekret, uplysle, att det från BondeSt. ankomne
prot.-utdr. i ämnet endast innehöll att BondeSt. godkänut
LagUlsk:s Betänk. J\s 51.
Hr von Hartmansdorff: Det uplästa prot.-utdr. är tillräckligt
för den bevisning, jag velat åstadkomma, rörande allmänna
tänkesättets beskaffenhet i denna fråga. Om skillnaden
mellan stöld och åverkan i lagen bibehålies, så kommer jemväl
tänkesättet alt fortfara. Andras deremot lagen, så rättar sig
utan tvifvel tänkesättet derefter.
Frih. Raab har omförmält, huruledes de, som sköfla skogarne
i stor skala och vinna derpå, äfven hädanefter skola dermed
fortfara, ehuru brottet komme alt såsom stöld bestraffas,
emedan de skola veta att skaffa sig s. k. ansvaringar. Då jag
ulöfvade Landsh.-embetet i Kalmar län, förnamm jag, huruledes
de, som åverkade Böda kronopark på Oland, skaffade sig dylika
ansvaringar, hvilka suto på Kalmar slott och aftjenade böterna.
Sådant gick lältare för sig på den tiden, dä de icke ansågos för
tjufvar. Men om lagen förändras, så att de blifva det, tror jag
icke att ansvaringarne skola åtnöjas med den vedergällning, som
deras förhyrare dem hittills bestått. Då komma förmögnare personer,
som begagna ansvaringarne, förmodligen icke heller att
blottställa sig sjelfva för äfventyret att stämplas med den vanära,
som åtföljer stöld.
Jag får dessutom ånyo erinra derom, att det irriga begreppet
i denna fråga medfört den påföljd, just i Kalmar län, alten
länsman, som begått åverkan och derföre dömts till böter, likväl
icke kunde skiljas från sin tjenstebefattning, emedan han
ansågs hafva, medelst böternas erläggande, försonat sin förbrytelse.
Om åverkan deremot ansetts lika med stöld, så hade länsmannen
förmodligen icke kunnat qvarstå i Kronans tjenst. På
ett för allmän ordning så menligt sätt verkar en dylik lag, som
den nu gällande. Jag kan följaktligen icke annat än tillstyrka
bifall å Betänk.
Gr. Sparre: Jag anser det vara af mycken vigt att lagen
i allmänhet följer rättsbegreppet, samt att man vid lagstiftningen
går tillväga med logisk konseqvens. Det kän icke sägas
vara konseqvent att man bestraffar det större tillgreppet lindrigare
-
Den 14 November.
49
gare än det mindre. Hvilken är större tjuf, den som tagit något
huggen ved, eller den, som fällt och bortfört det yppersta
masteträdet i min skog? Jag tror icke att någon menniska kan
tveka vid besvarandet af denna fråga. Det lagbud, hvars afskaffande
nu blifvit ifrågasatt, bar tillkommit under den tid, då
skogen icke hade något egentligt värde, då ett träds värde ansågs
upkomma först sedan arbete blifvit derå nedlagdt. Men
numera lära vi vara ense derom, alt tiden i delta afseende sig
förändrat, att skogen i våra dagar har ett ganska högt värde,
hvarom det beslut R. o. Ad. nyligen fattat, i afseende å skogshushållningen,
lemnar ett ojäfaktigt bevis. Sedan R. St:r ansett
den, som illa handterar skogen på sitt eget hemman, böra med
böter straffas, bör väl den, som nedhugger skog å annans egendom,
icke med allt för mycket öfverseende behandla!. Eller
fordrar icke konseqvensen i lagstiftningen, att, då vi åt ifrågavarrde
naturalster gifva så mycket skydd, alt vi icke tillåta skogsegaren
att förderfva sin egen skog, vi jemväl skydda detta naturalster
emot främmande personers våldsverkan? Lagen bar i allmänhet
med hårdare ansvar belagt tillgrepp af sådan egendom,
som egaren icke kan freda. Af sådan anledn. är t. ex. tillgrepp
af å marken växande säd belagdt med högre straff än
vanlig tjufnad. Men det växande alster, som är svårast att freda,
är just skogen. Den ligger merändels aflägset ifrån hemmet och
besökes mera sällan af menniskor. Väldsverkaren är der mindre
besvärad af upmärksamma blickar än annorstädes. Ar det
då icke skäl, att lagen omfattar skogen med samma skydd som
allt annat, som står under Guds lås, under bar himmel, och således
icke kan vårdas så noga som annan egendom?
Det har blifvit sagdt, att man genom ett stadgande i sådan
syftniug, som det nu föreslagna, skulle öka tjufvarnes antal. Jag
tror tvertom. Erfarenheten bekräftar äfven denna min sats, ty
på de ställen, der skogsåverkan ofta egt rum och der förbrytarne
således vant sig att icke respektera annans egendom, hafva
åverkarne merändels slutat med att blifva ljufvar.
Den siste värde talaren har emot Frih. Raab ganska riktigt
anmärkt, att det torde blifva värre för åverkarne att skaffa sig
ansvaringar, som komma att bära tjufvanamn, än ansvaringar,
sorn endast aftjena böterna. Vid £tt inom ett af våra län hållet
sammanträde uplystes det, alt inom länet hade antalet af sådane
personer, hvilka, för att umgälla andras brott, insattes på fängelse
vid vatten och bröd, en gång varit så stort, att rum för
dem knappast fanns å cellfängelset. Della förhållande är bästa
beviset deruppå, att nuvande ansvarsbestämmelse icke är tillräcklig
för att afhålla från åverkarebrottet.
Man har tillstyrkt R. o. Ad. att instämma i PresteSt:s beslut.
Detta Stånd har begärt högre ansvarsbestämmelse å åverkarebrottet.
Likasom jag i allmänhet anser lämpligt, att R. St.,
då de ingå till K. M. med en underd. skrifvelse i önskningsväg,
tydligen tillkännagifva deras mening i saken, likaså önskar jag i
15 H. 4
50
Den 14 November.
detta fall, att raan icke skall krypa bakom några allmänna ordalag,
så att K. M. icke kan inhemta R. St:rs verkliga åsigt.
Det är bättre att öppet uttala sin mening, än att dölja densamma,
och derföre anser jag PresteSt:s beslut icke böra blifva
R. St:rs.
Om skamstraffet för tjufvarne skulle bibehållas, så kunde det
gifva anledn. till åverkarnes afskiljande från tjufvarne. Men sedan
R. St:r beslutat, att skamstraffen skola försvinna, så gifves
det icke någon anledn. lill att fortfara med att icke gifva ett
brott sin rätta benämning, sitt rätta straff. Det allmänna ropet
på en förbättring i skogshushållningen och serskildt i lagstiftningen
ang:de åverkan, har så länge ljudat, att det måste vara
tid för R. St. att lyssna derpå. I Norrige, der skogen icke
måtte hafva större värde än i Sverige, betraktas åverkan som
stöld. Att åverkan på samma sätt här betraktas, deremot ser
jag intet hinder.
Man har talat så mycket och så rörande om de små åverkarne,
om deni, som endast tillgripa det vedförråd, som skyddar
dem för köldens förstörande verkan. Men dessa små åverkare
blifva ju endast bestraffade såsom snällare. De blifva ju ieke
tjufvar, förr än de förnya förbrytelsen. Må vi icke genom olämpliga
straffbestämmelser upfoslra brottslingar, men må vi icke heller
låta oss af irriga rättsbegrepp afhållas från att söka förekomma
brott genom lämpliga och brottens natur motsvarande
straff. Jag förnyar min anhållan om bifall.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof.' Lika med den siste
värde talaren anser äfven jag, att man icke genom olämpliga
lagar bör tillskapa brottslingar; men, utgående från samma grundsats,
kommer jag lill ett aldeles motsatt resultat. Det är bekant,
att de serskildta komitéer, som varit tillsatta för att utarbeta förslag
till nya lagar i landet, ehuru de visserligen för öfrigt, på
sätt reservanten emot delta Retänk. anmärkt, icke gifvit vika för
irriga rättsbegrepp, likväl icke vågat föreslå den förändring, sorn
af Utsk. nu blifvit ifrågasatt. De hafva ansett, att det allmänna
tänkesättet vöre för myckel emot en sådan förändring.
Man har här mycket ordat derom, att tillgrepp af skog ej
kan betraktas annorlunda än hvarje annat tillgrepp. Men, Mine
Hrr! här förefinnes ett billighetsskäl, ett faktiskt skäl, hvilket
alla, som äro landtman, icke kunna förbise, och detta skål ligger
i den omständigheten, alt skogarne gränsa till hvarandra,
att bestämda rågångar dem emellan ofta saknas. Denna omständighet
kan ofta föranleda dertill, alt en person, utan någon
afsigt att tillgripa annans egendom, kan råka att hugga ett eller
annat träd på en annan persons skogsmark. Efter den nu föreslagna
lagen skulle denne person för sitt begångna misstag dömas
såsom tjuf. Sjelfva möjligheten af ett sådant misstag anser
jag vara en skälig anledn. till den skilnad lagen gör emellan
åverkan och stöld. Man kan icke taga miste på sin egen eller
sin grannes ficka, men att misstaga sig på en otydlig rågång är
Den 14 November.
51
ganska möjligt, och för en sådan händelse finnes, derest lagförslaget
skulle antagas, icke något undantag derifrån.
Man har sagt, att man ej hör fästa något serdeles afseende
å dem, som tillgripa endast några få qvistar, för att aflägsna
kölden från deras bostäder, ty de komma endast att straffas såsom
snattare. Men man mäste erinra sig, att, enl. det upgjorda
förslaget till lag för tjufnadsbrott, snatteriboJ: endast en gång
ådömes. Om således en person stjäl några qvistar den ena vin
tren,
straffas derför, men förnyar förseelsen den andra vintren,
så blifver han dömd som tjuf, om nu ifrägande lagförslag antages.
Man har äfven sagt, att tjufvarnes antal icke skulle till
följd af lagens anlagande förökas. Jag tror, alt ungefär tusen
åverkaremål årligen anhängiggöras. Om man nu vill kasta en
blick på möjligheten af att sätta lagen i verksfällighet, så finner
man genast omöjligheten att i de nu befintliga cellfängelserna
inrymma hela den ökade personal af tjufvar, som skulle undergå
några månaders fängelsestraff.
Ett tredje skäl emot förslaget, lika vigtigt som de föregide,
är, att man icke bör förvilla det allmänna rättsbegreppet. För
närvande anses stöld med rätta medföra vanheder. Allmänna
meningen har ännu icke påtryckt åverkarebroltet sampia stämpel.
Det vanhedrande i stöld röjer sig för den stora mängden
hufvudsakligen deri, att detta brott är belagdt med uppenbar
kyrkoplikt. Kyrkoplikten kommer att uphöra, ifall R. St:rs beslut
om en förändrad lagstiftning för stöld och rån vinner verkställighet.
I och med detsamma skulle det allmänna kännetecknet
på en tjuf komma att försvinna. På samma gång som man
sålunda förändrar de yttre kriterierna på detta brott, på samma
gång belägger man med tjufnadsstraff en gerning, som hittills
icke blifvit såsom stöld betraktad. Hurudan blifver den sannolika
följden af ett sådant begreppens sammanblandande? Jo, att
åverkarebrottet icke kommer att anses mera vanhederligt än förut,
men att stölden blifver mindre skändlig. Skulle allmänna
meningen taga denna riktning, så kan man väl ej finna sådant
annat än högst beklagligt. Just vid öfvergången från ett straffsystem
till ett annat, tror jag det vara nödvändigt att iakttaga
varsamhet, så att man icke förvillar begreppen, och derföre tror
jag äfven, att man i detta fall bör gå särdeles varsamt till väga.
En sådan framställning, som Utsk. här gjort, är äfven öfverflödig,
emedan, efter de bestämmelser Utsk. föreslagit i afseende
pä bestraffning af stöld, några särskildta straffqvalifikationer derför
icke komma att finnas, utan tjnfnadsstraffet blifver detsamma, som
straffet för en mängd andra brott. Således behöfver man icke begagna
det här använda uttrycket, att åverkan skall såsom stöld
betraktas. Hufvudsaken är ju, att gerningen ådrager sig en sådan
påföljd, att man afskräckes från dess begående. Detta måtte
väl göra tillfyllest. Jag vill visserligen icke bestrida, att vår nu
gällande lag i detta hänseende är allt för mild; men jag tror,
4*
52
Den 14 November.
att det beslut, PresteSt. fattat, leder snarare och bättre till målet,
än det förslag Utsk. framlagt. Likväl torde det vara nödvändigt
att, i fall PresteSt:s beslut skall hafva någon utsigt att
vinna bifall, framställningen gjordes något annorlunda än som
skett. PresteSt. har nemi. begärt, att K. M. skulle omedelbart
utfärda författning i ämnet, hvilket väl vore hvarken riktigt eller
lämpligt; och derföre skulle jag för min del anhålla, att PresteSt:s
förslag måtte bifallas, med den förändring, att'R. St. anhålla,
det K. M. täcktes för R. St. framlägga ett förslag, innefattande
skärpta ansvarsbestämmelser för skogsåverkan.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Så vidt jag vet, har det i hvarje
utbildad lagstiftning varit en princip, att tillgrepp ute å marken
af t. ex. växande säd eller annat borde beläggas med högre och
strängare straff, än annan tjufnad. Så är äfven i Sveriges lag
stadgadt, ehuru det varit mycken oegentlighet i afseende å bestämmelserna.
Vid denna Riksdag har regeln i detta afseende
gjorts allmännare och konseqventare. Det torde då äfven vara
lämpligt att, sedan man ordnat straffbestämmelserna för tillgrepp
af säd och rotfrukter, man äfven på samma sätt förfar i afseende
å skogens produkter. Rån man väl tänka sig något orimligare
än att den, som nedhugger ett masteträd, till hvars updragande
fordras 100 år och ganska mycken skötsel, skall straffas endast
såsom åverkare, under det att den, som tillgriper några uphuggna
vindfällen under trädet, straffas såsom tjuf. I fordna dagar,
då ländernas odling ej långt framskridit, ansågs skogen hafva
föga värde, ja t. o. m. vara odlingens fiende. Nu deremot hafva
vi hunnit det stadium i odling, att man icke allenast anser skogen
hafva värde, utan äfven odlar den såsom andra växter; och
bästa beviset derpå är, att detta Stånd för icke länge sedan beslöt,
att skogsegaren skulle vid ganska sträng påföljd tillförbindas
att 'verkligen odla och vårda sin skog. I och med detsamma
skogshushållningen antagit karakteren af en odling af
skogsalster, har skogen blifvit ställd i samma kathegori som å
marken växande säd, så att det är ett lika stort brott alt fälla
och bortföra ett träd, som att skära och bortföra något säd. Det
kan således icke vara annat än fullkomligt riktigt och principenligt,
att samma slag af brott belägges med samma straff. Långt
ifrån att härigenom förvilla begreppen, såsom den siste värde
talaren förmenat, skulle tvertom en sådan förvillelse åstadkommas,
om lagen stadgade olika straff för i sjelfva verket lika brott.
Man har visserligen här påpekat, att det lindrigare straffet
för åverkan skulle äga sin grund, utom annat, deruti, att gränserna
emellan skogarne här i landet merändels äro så otydligt
utstakade, att misstag i afseende å eganderätten till skog lätteligen
kan begås. Om della förhållande utgjorde ett öfvervägande
skäl för bibehållande af åverkarebegreppet, så borde väl
äfven detta skäl hafva gjort sig gällande i afseende å växande
säd. Ty många byar, som ännu icke undergått laga skifte, ligga
med sina inägor i så kalladt tegskifte, så att den ena åkertegen
Den 14 November.
53
tillhör en byaman, den andra närliggande en annan, och det förefaller
mig vara vida lättare att med lian afslå några sädesax på en
grannes teg än att misstaga sigom en rågång i skogsmark. Jag tror
icke, att någon fallit på den tanken, att tillgreppet af växande säd icke
borde betraktas såsom tjufnad, derföre att man lätt kan misstaga
sig om åkertegarne i en by, som ligger i tegskifte; och
icke heller tror jag, att någon blifvit dömd såsom tjuf, derföre
att han utaf misstag skurit säd något in på grannens teg. Jag
kan således icke finna någon giltighet i sistberörde skäl för bibehållande
af åverkarebegreppet, utan yrkar bifall till Betänk.
Gr. Sparre: Jag ber att få rätta ett misstag, som af en
talare blifvit begånget. Han har nemi. sagt, att de Kommitéer,
som blifvit tillsatta för att utarbeta nya lagar, yttrat sig i den
syftning, att åverkan icke borde betraktas lika med stöld. Den
af K. M. år 1840 tillsatta Lagberedning, i hvilken icke allenast
Just.-Stats-Ministern, utan äfven R. St:rs Just.-Ombudsman deltogo,
var likväl af den åsigt, att åverkan och tillgrepp af skog
skulle betraktas som stöld, och uti den sednare Lagberedningens
prot. finnas äfven reservationer i denna riktning. Den motsatta
meningen kan således icke sägas vara odelad.
För öfrigt finner jag för min del, att i en fråga, sådan sora
denna, en principfråga, som gäller brytandet af en ny bana, det
är ganska lämpligt att R. St. taga initiativet. De måste anses
uttrycka landets opinion och på deras åsigt kan Regeringen
med trygghet stödja sina åtgärder. Det har blifvit sagdt, att
genom .det nu föreslagna stadgandet en oskyldig person, som
misstagit sig om en rågång, skulle kunna blifva stämplad som
tjuf. Jag tror detta yttrande grundar sig på ett missförstånd.
Utsk. har sagt, att tillgrepp af växande träd bör betraktas som
stöld, men det kan väl ej falla någon in att benämna ett misstag
för olofligt tillgrepp, och jag tror icke, att uti lagskipningen
någon tvekan i sådant hänseende kan upstå. Om det ådagalägges,
att en person misstagit sig om sin rätt, så kgn väl ett sådant
misstag icke betraktas såsom ett brott.
Hvad åter utrymmet i fängelserna angår, så är det en hel
annan fråga. Om R. St:r fatta ett beslut i lagstiftningsväg, så
lära de väl äfven besluta i afseende å verkställigheten deraf.
Det är dessutom nu icke fråga om att omedelbart sätta den nya lagen
i verkställighet, utan blott alt begära en propos. i ämnet till
nästa Riksdag.
Beträffande den befarade förblandningen af begreppen, som
skulle upkomma derutaf, att, då tjufven hädanefter icke kommer
att stå på tjufpallen, åverkaren skulle anses mera vanhederlig än
tjufven, kommer, enligt min åsigt, åverkaren hädanefter att anses
lika vanhederlig som hittills. Undseendet med skogsåverkare är
icke stort och förbittringen emot dem är så allmän, att den
svårligen kan blifva större. Jag tror fast heldre, att oviljan skulle
blifva mindre, om brottet belädes med tjufstraff. Att den vanära,
som tjufnadsbrottet medför, skulle minskas, tror jag icke
54
Den 14 November.
heller, ty i det fallet anser jag allmänna meningen vara temligen
stadgad.
Att biträda PresteStrs beslut, med den modifikalion Gr.
Mörner föreslagit, skulle icke tjena till annat, än att vi finge ett
nytt beslut. Divergensen emellan Ståndens beslut i frågan blifver
troligtvis ändock ganska stor.
Jag anhåller ånyo om bifall.
Många ledamöter ropade på propos.
Frih. Rehbinder: En talare har yttrat, att det kunde
hända, att en person, som huggit träd inpå en annans skogsmark,
till följd af misstag om rågången, blefve ansedd sorn tjuf.
Med anledn. häraf får jag uplysa, att sådane fall äro, enl. min
domareerfarenhet, vid underdomstolarne ganska vanliga, men jag
har aldrig hört, att den person, som begått ett sådant misstag,
blifvit fälld för åverkan. Misstaget har blifvit ådagalagdt, han
har blifvit ålagd att ersätta skadan, och dermed har saken varit
sint.
Den erinran samme talare gjort derom, att det vanhederliga
i tjufnadsbrottet skulle förminskas derigenom, alt åverkan ställdes
i paritet med stöld, är icke utan sin vigt, men jag skulle tro,
att denna erinran varit bättre på sin plats, då frågan om. spöoch
ris-straffens afskaffande förevar. Sedan den vanära, som,
enl. allmänna meningen, varit fästad vid straffet, försvunnit, kommer
otvifvelaktig! sjelfva brottet att anses mindre vanhederligt
än förut. Ehuru jag således erkänner anmärknms vigt, anser
jag den likväl ej böra medföra förslagets förkastande. Man har
talat om, att förslaget skulle medföra en förvillelse i de nu rådande
rättsbegreppen. Denna anmärkning är redan besvarad
genom det framdragna faktum, att BondeSt. bifallit Betänk., och
för öfrigt ligger, enl. min åsigt, en förvillelse af rättsbegrepp
snarare deruti, att man anser tillgrepp af skog vara något annat
än tillgrepp af annan egendom. I äldre tider ansågs skogen
såsom snart sagdt en res nullius, men nu har förhållandet förändrat
sig, och lagstiftningen bör rälta sig efter denna förändring.
Afven jag röstar för bifall till Betänk.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Ribbing: Jag vill icke förlänga diskussionen, då Gr.
Möner redan så fullständigt utvecklat den åsigt, jag i ämnet hyser.
Men jag kan likväl ej underlåta att, med anledn. af Frih.
Rehbinders yttrande, erinra, att större delen af åverkaremålen
beror på värjemålsed, samt att en sådan ed hädanefter, sedan
åverkan blifvit förvandlad till stöld, icke får åläggas. Dessutom
kommer bevisningen i dessa mål ytterligare att försvåras derigenom,
att så många personor blifva tjufvar. Vi känna ganska
väl, huru det merändels går till då en person skall öfverbevisas
om en förbrytelse. Han söker nemi. alltid att jäfva de personer,
hvilka såsom vittnen emot honom åberopas. Detta fält blifver
hädanefter ännu mer öppet, ty en stor del af den fattigare folk
-
Den 14 November.
55
klassen på landet har begått åverkan. Jag för mia del afråder
R. o. Ad. att vidtaga den föreslagna förändringen.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet endast för att tillkännagifva,
att jag, till undvikande af flera propos:r, afstår från mitt
först gjorda yrkande och förenar mig med Gr. Mörner.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr.
o. Landtm., att Hr Ribbing först yrkat afslag å Utsk:s Betänk.,
men sedermera instämt i Gr. Mörners förslag; att Gr. Sparre
yrkat bifall till Utsk:s Betänk.; samt att Frih. Raab först yrkat
instämmande i PresteSt:s beslut, men sedan instämt i Gr.
Mörners förslag, att 1^. St. måtte hos K. M. i underd. anhålla
alt K. M. läcktes till nästsammanträdande Ständer afgifva ett
förslag, innefattande skärpta ansvarsbestämmelser för skogsåverkan.
Efter sedermera först till bifall å Utsk:s Betänk, och sedan
lill antagande af Gr. Mörners förslag framstälde propos:r, som
besvarades med blandade Ja och Nej, hemstälde Hr Gr. o. Lantin,
ånyo om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s Betänk., och ropades
dervid starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han nu funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtslcs den 8 och 10 dennes
på bordet lagda Betänk. JV2 52, i anledn. af väckt motion om
uphörande af borgen såsom för egen skuld.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 8 och 10 dennes på bordet
lagda Betänk. JVs 53, i anledn. af väckt motion, ang:de räntans
Digifvande.
Hr von Hartmansdorff: Jag förutser visserligen att det,
i förevar:ile hänseende, är fruktlöst yrka någon annan mening,
än Utsk:s, men anser mig dock böra förklara, att jag vidblifver
min lanke.
Hr Carleson', Ed v. Henr.: Afven jag hade ämnat yrka
propos. å ett beslut i öfverensstämmelse med hvad Hr von Hartmansdorff
tyckes åsyfta; men jag anhåller först att få veta hvad
de öfriga Stånden i frågan beslutat.
I anledn. häraf uplyste undert. Riddarh.-Sekret., att, enligt
ankomne prot.-uldr., Preste- och BondeStm bifallit förevar:de
Betänk., men att underrättelse om BorgareSt:s i ämnet fattade
beslut, ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Hr Carleson: Vid det förhållande, att tvenne Stånd bifallit
Utsk:s Betänk., lärer icke någon lag i den syftning, Hr
Wallenberg önskat, komma till stånd; men den fråga, som nu
är å bane, återkommer hvarje Riksdag. Nu har icke blifvit ifrågasatt
att frigifva räntan i allmänhet, utan endast om Digifvande
af räntan för sådana förbindelser, som cirkulera bland de egentliga
affärsmännen och möjligen skulle kunna benämnas handeD
-
56
Den 14 November.
papper. Motionären har föreslagit, att om en reel säkerhet lemnäs
för en försträckning, så finge räntan ej öfverstiga dess nu
fixerade belopp. Här är således endast fråga om en ganska obetydlig
utveckling af de inskränkande bestämmelser, som nu i afseende
å penningeränlan ega rum. Den i motionen uttalade
grundsatsen är af statsekonomer i allmänhet erkänd. Såväl Lagkomittéen,
som Lagberedningen hafva, vid utarbetandet af förslag
till ny handelsbalk, godkänt grundsatsen, och vid flera Riksdagar
bar LagUtsk. erkänt grundsatsens riktighet, ehuru Utsk. afstyrkt
de i ämnet väckte motioner, på den grund, att penningeställningen
i landet icke ansågs vara sådan, att försöket med räntans
Ingifvande kunde vågas, eller ock såsom skäl till afslag åberopat
den omständighet, att allmänna opinionen skulle vara emot förändringen.
Det sednare skälet bar vanligtvis verkat dérlill, att
R. o. Ad., Preste- och BondeSt:n bifallit LagUtsk:s afstyrkande
Utlålm. På det att vägen för en riktigare grundsats måtte en
gång blifva banad, anhåller jag, att R. o. Ad., såvida grundsatsens
riktighet erkännes, måtte på något sätt gifva sådant tillkänna,
hvarföre jag föreslår, att R. o. Ad. behagade, med ogillande af
LagUtsk:s Betänk., lägga detsamma till handlingarne.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I den begränsade form, hvarunder
Hr Wallenbergs förslag blifvit framslälldt, skulle detsamma
hufvudsakligen utöfva sin verkan på den stora penningemarknaden,
och att pennningen derstädes får gälla hvad den kan, är, enligt
min åsigt, icke allenast theoretiskt riktigt, utan äfven praktiskt
nyttigt. Då penningen vid något tillfälle har större värde än det
lagen densamma tillerkänner, skall alltid en person, som icke
känner sig bunden af samvetet, för penningen taga dess gällande
värde och följden blifver, att penningehandeln råkar i händerne
på mindre samvetsgranna personer. För den, som behöfver köpa
penningen, är det naturligtvis mycket bättre att hafva att göra
med hederligt folk, som sysselsätta sig med penningehandel, men
likväl lyda lagarne, än att nödgas vända sig till personer, hvilka
olagligt ockra med den åstundade varan. Man kan aldrig hindra,
att en vara å den stora verldsmarknaden stiger till det pris, hvartill
konjunkturerna upbringa densamma, och följden af ett sådant
lagbud, som det nu gällande, är, att den, som vill lyda lagen,
icke sysselsätter sig med penningehandel, utan, såsom jag redan
sagt, öfverlemnar densamma åt mindre samvetsgranna personer.
För den stora affärsverlden vore således räntans digifvande på ett
försigtigt sätt, såsom Hr Wallenberg föreslagit, mycket välgörande.
Det kan visserligen anmärkas, att räntans digifvande sktdle
verka mindre välgörande på affärsverlden i landsorten, der allmogen
ofta nog behöfver låna penningar; men härvid är att bemärka,
att Hr Wallenbergs förslag endast omfattar skuldsedlar,
löpande på viss inskränkt tid, hvilka på landet icke så ofta torde begagnas,
och om äfven det skulle händå, att en om penningemarknadens
ställning mindre underkunnig person utfärdade en sådan skuldsedel,
å en tid, då penningen vöre dyr, så kan mani allt fall vara
säker uppå, att samma penningesumma skulle kosta denne person lika
Den 14 November.
57
mycket, om räntan vore bunden, ehuru under en annan form, t. ex.
såsom provision eller något dylikt. Det är då vida bättre, att betalningen
för varan erlägges i öfverensstämmelse med, än emot eller
på sidan af lagen.
Af hvad jag nu haft äran anföra, har R. o. Ad. inhemtat,
att äfven jag är af den tanke, alt motionen hade förtjent ett
bättre bemötande af LagUtsk., än den rönt; men sedan vi erhållit
uplysning derom, att Betänk, redan är af tvenne Stånd bifallet,
vid hvilket förhållande frågan för denna gång förfallit,
förenar jag mig i den propos. Ilr Carleson begärt.
Frih. Raab: Sedan jag begärt ordet, har det blifvit uplyst,
att frågan vid denna Riksdag redan fallit. Det är således förgäfves
att söka utverka bifall lill motionärens väl grundade förslag,
men det återstår oss likväl utvägen att uttrycka vårt ogillande af
Utsk:s Betänk., hvarföre äfven jag instämmer med Hr Carleson.
Hr Bildt, Didrik Gillis: För att icke uppehålla tiden,
då frågan redan är för denna gång fallen, inskränker jag mig till
att, i likhet med föreg:de talare, yrka, det Betänk, mätte med
ogillande läggas till liandlingarne.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: I motsats till alla de
talare, som här yttrat sig, tager jag mig friheten anhålla om
bifall till Betänk. Ett sådant förfarande, som af motionären
blifvit föreslaget, skulle, i min tanke, föranleda till en ganska
ledsam och skadlig penningeliandel, i synnerhet för den mindre
bemedlade. Hr Carleson har sagt, att det endast skulle blifva en
obetydlig del af affärsverlden, som skulle komma in i den frigifna
räntans krets; men jag tror, att förhållandet ej blefve sådant.
Det finnes en mängd menniskor, som måste låna penningar,
utan att hafva någon egendom att pantsätta, t. ex. arrendatorer
af landtegendomar. De äro mindre affärsmän, men utan tvifvel
vida talrikare än de, som skola komma att med förmån begagna
sig af detta förslag. För sådana arrendatorer skulle räntans
frigörande vara högst olyckligt, ty följden blefve, att den
rike, som hade säkerhet att lemna, finge penningar för godt pris,
men att den fattige, hvars försträckande med penningar vore
större risk underkastadt, finge betala penningen till ett oskäligt
högt pris. All lagstiftning bör, enl. min åsigt, stå på den fattiges
rätt och, med öfvertygelse om den föreslagna åtgärdens skadlighet
för den mindre bemedlade samhällsklassen, får jag för
min del anhålla om bifall till Betänk.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag vill icke uppehålla diskussionen,
då saken redan är afgjord. Jag har redan i Lagberedningen
uttryckt min tanke i ämnet, hvilken är med Hr Carlesons
öfverenstämmande.
Gr. Sparre, Erik: Af Betänk, torde R. o. Ad. nogsamt
finna, att Utsk. varit vid frågans afgörande ganska tveksamt, och
frågans utgång berodde verkligen på en eller två röster. Till
denna utgång bidrog isynnerhet det af Utsk. omförmälda förhållande,
att ett i samma syftning vid förra Riksdagen framslälldt
58
Den 14 November.
förslag blifvit af trenne Stånd förkastadt. Men för den händelse,
att frågan vid en blifvande Riksdag ånyo kommer å ba'ne, anser
jag det vara lämpligt, att ett sådant skäl, sorn det nyss vidrörda,
icke mera finnes, hvarföre äfven jag förenar mig med Hr Carleson.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag ber att få
instämma med Hr Carleson och Gr. Lagerbjelke. Gr. Sparre har
sagt, att LagUlsk. vid frågans afgörande varit tveksamt, och denna
tveksamhet röjer sig äfven i Betänk. För att man ej en annan
gång måtte låta ovissheten om Ståndens lanke i saken afhålla sig
från föreslåendet af den nyttiga förändringen, anhåller jag om
bifall till Hr Carlesons förslag.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde, att Frih. Rehbinder yrkat bifall till
Betänk., men öfrige talare, att R. o. Ad., med ogillande af Betänk.
, måtte låta dervid bero.
Efter först till bifall å Utsk:s Betänk, framställd propos., som
besvarades med starka Nej, jemte några Ja, beslöt R. o. Ad. att,
med ogillande af Betänk., låta dervid bero.
Föredrogs ånyo LagUtskrs den 8 och 10 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 54, i anledn. af väckt motion ang:de verkan
af borgen såsom för egen skuld, då borgenären förlorat sin rätt
emot gäldenären.
Sedan, uppå förfrågan af Hr von Koch, Nils Sam., lindert.
Ridd.-Sekret, tillkännagifvit att prot.-utdr. ankommit, som
utvisade att Preste- och BondeSt:n bifallit förevande Betänk:, men
att Borgare-St:s beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. delgifvet,
yttrade -
Hr von Koch: Vid det förhållande, att 2 Stånd godkänt
Betänk., vill jag endast för min del förklara, att jag skulle hafva
tillstyrkt bifall till Hr Sclnvans motion ; hvarjemte jag får erinra,
att Lagberedningen med orätt blifvit beskyld för att hafva ogillat
en förändring i nu föreslagna syftning, hvilket kan inhemtas af
Lagberedningens förslag till 4:de §:n i 7 Kap. HandelsB.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs härefter framställda propos. blef
förevande Betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s den 8 och 10 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 55, i anledn. af väckt motion
om löftesmäns rättighet att upsäga och betala gäld.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde den 10 dennes på bordet lagde Mern. och
Utlåt., nemi. från
Constitutions-Utskottet:
JV2 59, med voler:s-propos:r, rör:de Utsk:s i Mern. N:o 57
Den 14 November.
59
afgifna förslag till tillägg i 109:de §:n Reg.F. och 80:de §:n
Riksd.Ordn.;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
JV2 21, i anledn. af återremiss af Utskrns Betänk. N:o 15,
ang:de väckt motion om tillhandahållande på allmän bekostnad af
ett officielt dagblad å vissa ställen.
Då härefter, vid föredragning af Lag- samt Allm. Besvärso.
Ekon.-Utsk:ns den 11 dennes e. m. på bordet lagda Mein.
N:o 32, i anledn. af från Hederv. BondeSt. erhållen återremiss
utaf, och de öfrige RiksStms skiljaktiga beslut i fråga om Utsk:ns
Betänk. N:o 28, ang:de dels K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r
med förslag till Grnfve-stadga, dels väckta motioner om rätt till
inmutning af takskiffer samt sådane berg- och stenarter, som genom
deras allmänna användbarhet kunna vara föremål för industri
och handel, äfven detta Mern. af flere ledamöter begärdes
ånyo pä bordet, yttrade
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag hemställer till
de Hrr, som begärt detta Betänk, på bordet, om detsamma ej
kunde få afgöras. Beslutet kan naturligtvis ej blifva något annat,
än att Betänk, lägges till liandlingarne.
Gr. Sparre, Erik: Jag förenar mig i Frih. Alströmers
hemställan.
Sedan härefter de ledamöter, sorn begärt förnyad bordläggning,
förklarat sig vidblifva sin begäran, förklarade Hr Gr. o.
Landtm, att den ej^ kunde förvägras.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på flere ledamöters begäran,
nedannämnde den 13 dennes första gången på bordet lagda Utlåt:n
och Mom. nemi. från
Stats-Utskottet:
JVe 341, i anledn. af väckt motion om vissa bestämmelser
i afseende å beslutad inlösen för allmänna medel af enkel bränvinsbrännings-redskap;
Banko-Utskottet:
J\s
76, i anledn. af väckt förslag om förändring i Bankens
sedelmynt;
J\s 77, med förslag till föreskrifter, motsvarande l:sta artikeln
i nu gällande Banko-reglemente;
JV2 78, med förslag till föreskrifter, motsvarande 3:dje artikeln
2:dra afdeln. af Banko-reglementet;
JVs 79, med förslag till de föreskrifter, som skola motsvara
6:te och 7:de afdeln:ne utaf 6:te artikeln i reglementet.
JVs 80, ang:de Instructionen för R. Stms Revisorer öfver
Banko-Diskontverket samt Lånekontoren i orterne;
60
Den 14 November.
Banko- och Lag-Utskotten:
JM 2, med förslag till sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga
beslut, i anledn. af Utsk:ns Betänk. N:o 1, i fråga om ny
lag för enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar;
Riddar hus-Utskottet:
JU 13, med svar på återremissen af Utsk:s Mern. N:o 12,
om tryckning af R. o. Ad:s prot. under 1600:talet;
JM 14, med förslag till ändring af 20:de §:n Riddarh.-  Ordn:n; samt
JM 15, med förslag lill ändring i 19:de, 23:dje och 31:sta
§§:ne Riddarh.Ordmn.
Föredrogs, men begärdes på bordet, ett från Vällofl. BorgareSt.
ankommet prot.-utdr. N:o 548, innehållande inbjudning till R.
o. Ad. att instämma i de af BorgareSt. fattade beslut i fråga om
16:de och lT:de §§:ne af det, enl. Serskildta Utsk:s Utlåt. N:o
20, upgjorda förslag till förordning, ang:de vilkoren för bränvins
försäljning.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller, att R. o.
Ad. måtte besluta, att ifrågavar:de Betänk, måtte upföras först å
föredragnings-listan för nästan plenum. Motivet för denna min
anhållan behöfver jag ej upgifva, ty det är allmänt kändt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt, och Betänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
JM 348, ang:de aflöningen för den hos Hemliga Utsk. anställda
Kansli-personal och vaktbetjening;
JM 349, i anledn. af återremiss å en § i det, Mern. N:o
317 bifogade, förslag lill de 3:ne första afdelningarne af reglementet
för Riksgälds-Kont.;
JM 350, i anledn. af återremiss å Utlåt. N:o 329, ang:de de
i Reg.F:ns 63:dje § omförmälda 2:ne kreditiv-summors belopp under
tiden intill nästa Riksdag;
Be villnings-Uts kottet:
JM 32, i anledn. af återremiss utaf Mern. N:o 30, såvidt
det angår Hr llenschens motion i fråga om prcemier för utförsel
af bränvin;
JM 33, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de tulllagstiftningen
för artikeln bränvin och sprit;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
JM 137, i anledn. af väckt motion, ang:de förändringar af
Den 15 November f. m.
61
9:de och 13:de §§:ne uti K. Förordn. den 5 September 1854,
om hvad iakttagas bör till förekommande af kolera-farsotens införande
i riket; samt
JVs 138, i anledn. af väckt motion, ang:de tillägg till K.
Förordn. den 5 September 1854, om hvad iakttagas bör till förekommande
af kolera-farsotens införande i riket.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 på aftonen.
In fidem protoeolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 15 November 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr.- för den 14 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utskotts-ledamöter,
och befunnos dertill utsedde i
Stats-Utskottet:
efter JVs 1659. Hr Svedenstjerna, fullm. Hr von Troil, Samuel
Gustaf;
JVs 661. Hr Klingstedt, fullm. Hr af Geijerstam, Carl.
Banko-U tskottet:
efter JVs 1885. Hr Arnell, Gustaf Fredrik;
JVs 2017. Hr Björnstjerna, Oscar Magnus.
Föredrogs och godkändes Exp.Utsk:s under N:o 183afgifna,
den 14 dennes på bordet lagda Förslag till B. St:rs underd. Skrifvelse
till K. M. ang:de Statens medverkan för jernvägars an
-
läggning.
Föredrogs Yällofl. BorgareSt:s den 14 dennes på bordet lagda
prot.-utdr. N:o 548, innehållande inbjudning till R. o. Ad. att
instämma i de af BorgareSt., i fråga om 16:de och 17:de §§:ne
af det uti Serskildta Utsk:s Utlåt. N:o 20 upgjorda förslag till
förordning, ang:de vilkoren för bränvins försäljning, fattade beslut.
62
Den 15 November f. m.
Frih. Raab, Adam Christian: Denna inbjudning omfattar
två frågor. Den 1:sta nemi. derom, att R. o. Ad. i 16:de
§:n af Betänk. N:o 20 skall frånträda sitt från Preste- och BorgareSt:ns
i så måtto skiljaktiga beslut, att, då de förstnämnde
begge Stånden bifallit Ulsk:s förslag, alt minimum för minuthandelsrörelsen
skall vara 800 k:r i stad och 400 k:r på landet,
R. o. Ad. för sin del beslutat, att minimum skall vara 50 proc.
högre. För att åstadkomma en likhet i dessa 3 Stånds beslut är,
af vigt, att R. o. Ad. antager BorgareSt:s inbjudning, hvarom jag
vördsamt anhåller, äfvensom att, då denna inbjudning innefattar
2:ne frågor, nemi. första frågan om försäljningsljtgloppet och sedan
om skattebeloppet, Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa serskildta
propos:r härom. Man har fästat min upmärksamhet derpå, hvad
jag äfven känner, att, med afseende på de olika beslut i fråga
om 16:de och 17:de §§:ne i förra Betänk., §§:ne icke äro desamma
sorn i denna § åberopas, hvaraf följer, att ordagrannt kan
icke R. o. Ad. antaga I6:de §:n, utan endast siffran deri, sådan
den af Preste- och BorgareSt:n är beslutad och sådan den i inbjudningen
förekommer. R. o. Ad. behöfver således icke ingå
i pröfning af redaktionen, hvilken är en serskild fråga.
Öfverläggningen förklarades härmed, såvidt den rörde inbjudningen
till instämmande i BorgareShs beslut ang:de 16:de
§:n, vara fulländad; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde oin
R. o. Ad., på sätt Frih. Raab föreslagit, behagade i så måtto
antaga inbjudningen, att R. o. Ad., i fråga om minimum af kannetal
för skattens bestämmande å minuthandels- eller utskänkningsställe,
vare sig i stad elier å landet, frånträdde sitt förut fattade
beslut och instämde i BorgareSt:s mening.
Ropades Ja.
Beträffande sedermera inbjudningen till instämmande i BorgareSt:s
beslut rörande 17:de §:n yttrade
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag önskar, att Ståndet
måtte, i fråga om beskattningen, vidblifva sitt beslut. Jag goldet
både i afseende på sjelfva saken och andra förhållanden. I
sednare fallet får jag erinra derom, att från början var en högre
skatt föreslagen än den nu bestämda. Man hade nemi. ansett
försäljningen böra beskattas lika med tillverkningen. Då man
betungat henne med högre skatt än tillförene, vore det icke. skäl
att lätta försäljningen, emedan just genom denna upkommer dryckenskap
och hans följder. Ett annat förhållande är, att landtman
skulle anse såsom en orättvisa mot dem, om man belade
tillverkningen med en högre skatt, men försäljningen, som förnämligast
sker i städerne, med en mycket lägre. Jag anhåller,
att R. o. Ad. ville vid Utsk:s förslag förblifva.
Uppå härefter framställd propos., fann R. o. Ad. för godt att,
med afslag å inbjudningen rörande 17:de §:n, vidblifva sitt derom
fattade beslut.
Den 15 November f. m.
63
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, att R. o. Ad.
måtte inbjuda BondeSt. att i detta beslut med oss instämma.
Det är R. o. Ad. bekant, att BondeSt., som icke vill antaga de
stadganden Ulsk. föreslagit, har i fråga om försäljningen bibehållit
nuvar:de författn. ang:de bränvinsförsäljningen. Hon är, hvarken
i afseende på beskattningen eller sitt öfriga innehåll, förenlig med
de beslut, de andra Stånden vid denna Riksdag fattat. När man
på ena sidan velat nedsätta försäljningens beskattning: så är troligt,
att om R. o. Ad. vidblifver sitt beslut, hvilket närmar sig
den skatt, sorn är tillverkningen påförd, torde, å den andra sidan,
BondeSt. förena sig med 11. o. Ad., hvarigenom sakens slutliga
afgörande blir enklare, än eljest. Jag anhåller alltså, att
BondeSt. mätte inbjudas att förena sig med oss.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., beslöts att Hederv.
BondeSt., genom utdrag af prot., skulle vänligen inbjudas att instämma
i R. o. Ad:s beslut ronde 17:de §:n af förslaget till förordn.
, ang:de vilkoren för bränvins försäljning.
Frih. Raab: R. o. Ad. bär nyss afgjort två vigliga frågor
i afseende på försäljningen, och för tidens vinnande vore af serdeles
vigt, om BorgareSt., som inbjudit R. o. Ad., kunde om de
nu fattade besluten blifva snart underrättadt, och jag anhåller
derför, att prot.-utdr., innefattande dessa beslut, må under detta
plenum justeras och BorgareSt. skyndsamt tillsändas.
Hr von Hartmansdorff: Jag gör samma hemställan om
inbjudning lill BondeSt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att prot.-utdr., rör:de de
nu fattade besluten, så snart de hunnit blifva upsatta, skulle justeras,
för att på förmiddagen expedieras.
Vid förnyad föredragning af Const.Utsk:s den 10 och 14
dennes på bordet lagda Mern. N:o 59, med voler:s-propos:r ronde
Utsk:s i Mern. N:o 57 afgifna förslag till tillägg i 109:de §:n
Reg.F. och 80:de §:n Riksd.Ordn., blefvo de i förevande Mern.
föreslagna voter:s-propos:r af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsk:ns
den 10 och 14 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 21, i anledn.
af ålerremiss af Utslcns Betänk. N:o 15, ang:de väckt motion
om, tillhandahållande på allmän bekostnad af ett officielt dagblad
å vissa ställen.
Sedan, på förfrågan af Hr von Hartmansdorff, Aug.,
undert. Riddarh.-Sekret, uplyst att prot.-utdr. ankommit, som utvisade
att BorgareSt. lagt förevande Utlåt, till handlingarne, men
att Preste- och BondeSl:ns i ämnet fattade beslut ännu icke blifvit
R. o. Ad. meddelade, yttrade
Hr von Hartmansdorff: På grund af de skäl, jag förra
gången anförde, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte antaga Frih.
64
Den 15 November f. m.
Rehbinders förslag i hans revertion vid Betänk. N:o 15, med den
rättelse, han nn gjort i siffror, nemi. att summan 24,000 R:dr
ändras till 22,000 R:dr och summan 4?000 R:dr till 2,000 R:dr, i
anseende till den nedsättning, som i tidningsstämplingen, vid
denna Riksdag, blifvit beslutad.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Riddarh.-Sekret, har
meddelat oss, att BorgareSt. lagt Betänk, till handlingarne. Vi
Veta äfven, att BondeSt. bifallit detsamma och, ehuru prot.-utdr.
ännu icke ankommit, torde det dock vara kändt, att PresteSt.
gjort på samma sätt. Något ändamål kan således icke vinnas
dermed, att R. o. Ad. fattar ett beslut sådant, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit. Som mig synes, är förslaget till PresteSt:s
fördel, enär Pastorerne i Församlingarne kbmma att få den tidningen
för intet, och då PresteSt. icke velat begagna sig af en
sådan förmån, inser jag icke något skäl, hvarföre R. o. Ad. skall
fatta ett med detta Stånds olika beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag trodde icke, att ändamålet
med den officiella tidningen var att skaffa ett visst Stånds ledamöter
behöfliga underrättelser, utan att ändamålet vore att
gynna Riket i allmänhet. Således tror jag icke, att Frih. Tersmedens
sista anmärkn. utgör ett skäl för R. o. Ad. att låta saken
falla. Ar åter händelsen sadan, Frih:n nämnt, hvilket jag icke
vill betvifla, nemi. att PresteSt. bifallit Utsk:s sednare Betänk.,
är det visserligen ändamålslöst, att R. o. Ad. fattar ett från de
öfriga Ståndens skiljaktigt beslut.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm, hurusom Frih. Tersmeden yrkat bifall till Utsk:s
Utlåt., men deremot Hr von Hartmansdorff föreslagit att R. o. Ad.
måtte fatta följande beslut: ”att R. Sl:r måtte, för det i Utsk:ns
Betänk, omförmälde ändamål, meddela ett årligt reservations-anslag
af högst 22,000 R:dr, deraf ungefär 2,000 R:dr i stämpelafgift
komme att till Staten återgå”.
Efter sedermera först till bifall å Utskrns Utlåt, och sedan
till antagande af Hr von Hartmansdorffs förslag framställde propos:r,
som besvarades med blandade Ja och Nej, blef förnyad propos.
till bifall å förevar:de Utlåt, framställd och besvarad med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Lag- samt Allm.
Besv:s- o. Ekon.Utsk.ns den 11 och 14 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 32, i anleda, af frän Hederv. BondeSt. erhållen återremiss
utaf, och de öfrige RiksSt:ns skiljaktiga beslut i fråga
om Utskrns Betänk. N:o 28, ang:de dels K. M:s Nåd. Propos. till
R. St:r med förslag till Grufve-stadga, dels väckte motioner om
rätt till inmutning af takskiffer samt sådane berg- och stenarter,
som genom deras allmänna användbarhet kunna vara föremål
för industri och handel.
Föredrogs
Den 15 November f. m.
65
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 13 och 14 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 341, i anledn. af väckt motion om vissa
bestämmelser i afseende på beslutad inlösen för allmänna medel
af enkel bränvinsbräunings-redskap.
Härvid företogs först och serskildt till pröfning Utslcs tillstyrkande,
i friiga om liden för lösens utbetalning och sältet
för medlens utgående.
Hr Bildt, Didrik Gillis: I den'reservation jag bifogat
det nu föredragna Utlåt., har jag angifvit de skäl, på grund hvaraf
jag icke kunnat biträda den mening, som inom Utsk. gjort sig
gällande. Dessa skäl anhåller jag att nu få ytterligare utveckla.
StatsUtsk. har föreslagit, alt StatsKont. skulle på reqvisition
ifrån Biksg:sKont. erhålla de medel, som erfordras för gäldandet
af den bränvinsbrännings-redskap, som blifvit till inlösning aflemnad,
utan att StatsKont. tillgodogjort sig den inkomst, som kan
upsla genom denna redskaps försäljning. Den påtagliga följden
häraf blifver, att Riksg:sKont. måste hafva i beredskap att utbetala
en summa, upgående lill något öfver 2,000,000 R:dr. Detta
mäste blifva serdeles tryckande för Riksg:sKont., å hvilket ganska
stora utgifter blifvit vid denna Riksdag anvisade, och del så mycket
mera, som tiden för denna summas uttagande är obestämd. Utsk.
har nemi. föreslagit att .3 månader efter redskapens aflemnande
medlen skola utbetalas, utan att Utsk. bestämt någon viss dag för
redskapens aflemnande. Riksg:sKont. måste således vara i beredskap
att, hvilken dag som helst, under liden från och med d. 1
April till d. 1 Juli, utbetala beloppet, och detta kan icke ske på
annat sätt än genom uplåning. Riksg;sKonl:s ställning är visserligen
f. n. icke definitivt upgjord, och kan icke upgöras, förr
än Serskildta Utsk. afslutat frågan om bränvins-bevillningens utgående.
Men öfver Riksg:sKont:s ställning är en kalkyl upgjord, som
visar, alt Kont. icke kan upfylla sina förbindelser med mindre än att
lån uptagas, såvida äfven dessa penningar skola af Kont. utbetalas.
Den motsvarande fördel, som StatsUtsk. genom detta förslag
trott sig kunna bereda Riksg:sKont., skulle bestå deri, att Kont.
skulle blifva i tillfälle alt försälja kopparn på obestämd lid och
sålunda kunna bättre följa med konjunkturen, för att erhålla ett
högre pris och derigenom göra Statens förlust mindre känbar.
Enl. min åsigt, är det orätt alt upmana Riksg:sKont. att ingå i
handelsspekulationer; reglementeringen bör derföre inskränkas
dertill, att tiden, inom hvilken kopparen skall försäljas, bestämmes
så tillräcklig, att vederbörande icke blifva tvungne afyttra kopparen
vid en ogynsam tidpunkt, d. v. s. då sjöfarten icke är öppnad.
Om man stadgar att auktion på bränvinsbrännings-redskapen
skall förrättas, då sjöfarten är öppnad, så är med detsamma
konkurrensen öppnad, och, i fråga om en vara, så begärlig som
koppar, kan man icke befara att den skall blifva monopoliserad,
d. v. s. att några få personer kunna sätta sig tillsammans och
nedtrycka priset å kopparen, hvilken f. n. är i ett ganska högt
15 II. 5
Den 15 November f. m.
pris. Man invänder visserligen, att bär är fråga om gammal
koppar. Det är sannt, att den icke kan afsättas annorstädes än
i Hamburg, men den är så lätt att nedsmälta, att det icke bör
möta någon svårighet att få den försåld till köptaän, hvilka derefter
kunna låta nedsmälta densamma innan den utskeppas. Det
bör derför icke möta något, hinder att bestämma den tid, inom
hvilken kopparn bör vara försåld, hvilken jag föreslår till 6 månader
efter d. 1 April. Då kunde under den tiden, som kommer
att omfatta de månader, under hvilka kopparen skeppas, de
för densamma inflytande medlen ingå i liquiden och StatsKont.
skulle aldrig komma i förlägenhet. Det är gifvet, att vederb:de
embetsmyndigheler i orterne måste anställa auktion på kopparen.
Protokollerne deröfver komma att utvisa, huru mycket som för
kopparen komme att inflyta, och härigenom kunde ganska lätt
k beräknas huru stor summa som StatsKont. för kopparens försälj
ning
kunde hafva att påräkna. Detta skulle medföra den påföljd,
att Riksg:sKont. icke liehöfde hafva en större kassa, än den af
Utsk. beräknade summa 264,837 R:dr 24 sk., under förutsättning
att de af Utsk. upgifna medelprisen äro rigtiga. Icke heller tror
jag, att man efter Utsk:s förslag skall erhålla mera för den gamla
kopparen än efter mitt, lika litet som redskaps-aflemnarne derigenom
skulle lida skada, ty beräknar man att redskaps-afleranarne
erhålla 10 proc. utöfver kopparvärdet, måste de anses vara
tillräckligt godtgjorde för den längre tid de efter mitt förslag
måste vänta på penningarne. Det som jag nu vördsamt föreslagit
måste i alla fall tillämpas i praktiken, enär det väl icke
kan vara någons mening, att Riksg:sKont. icke skulle föri
sälja kopparen under nästa år, utan dröja lill 1856, i förväntan
att erhålla högre pris för kopparen, ty då blefve ju följden den,
att Kont. måste genast uplåna penningar, hvilka blifva ganska
dyra, emedan Kont. mäste taga dem på kort upsägningsti<j och
betala högre ränta. Denna kostnad skulle upgå till minst 40,000
R:dr, utom kostnaden för magasinering: m. m. dylikt, hvilken
kostnad säkert blefve ganska betydlig. Af dessa skäl anser jag
StatsUtsk. hafva rigtigare förfarit, om det tillstyrkt de vilkor, jag
i min reservation föreslagit. Jag vill icke trötta Ståndet med
upläsning deraf. De återfinnas pag. 8 i Ulsk:s Retänk.
På grund af alla dessa skäl, anhåller jag om åtterremiss å
såväl denna punkt, som de efterföljande, hvilka alla ega sammanhang
med hvarandra.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti Utsk:s förslag är icke
upgifvit något sätt, hvarpå kostnaderna för bränvinspannors mottagning,
magasinering och transportering samt försäljning skall
bestridas. Utsk. har pag. 4 förslagsvis uptagit dessa kostnader
till 264,837 R:dr 24 sk., men Utsk. har icke i sitt förslag omnämnt
på hvad sätt dessa kostnader, som visserligen kunna på
förhand kalkyleras, men icke méd visshet bestämmas, skola godtgöras.
Då det likväl är nödigt, att man utgår från den synpunkt,
som Utsk. gjort, anser jag detta förhållande föranleda till
Den 15 November f m.
67
återremiss af Betänk. Hvad angår Hr Bildts yttrande, nemi. att
man bör undvika att försätta Riksg:sKont. i nödvändighet att
förskjuta så mycket penningar, och att betalningsterminen borde
bestämmas till 6 månader från d. 1 April, har jag intet deremot
att erinra. Det kan vara skäl dertill, ehuru jag icke tror, att
Konl:s ställning är sådan, alt det blifver nödigt att uplåna penningar;
men det kan man också icke med någon säkerhet förutse.
Det kommer an på, huruvida det blifver nödvändigt att
lyfta något större belopp af de kreditivsummor, som på Kont. vid
denna Hiksdag blifvit anvisade, oell, för säkerhetens skuld, kail
det vara skäl att bestämma den ifrågavande tiden så, hvarigenom
penningarne emellertid för den försålda redskapen kunnat inflyta.
Egare af bränvins-redskap böra icke med skäl kunna beklaga sig
deröfver, att betalningen dröjer till d. 1 Okt., ty de, som hafva
sin redskap i behåll, hafva deruti ett kapital liggande och dä de
sistnämnde dag eihålla sina penningar, hafva de icke skäl att
klaga. Hufvudsaken är emellertid att Utsk. bestämmer sältet,
hvarpå alla .de ifrågavaride kostnaderna i och för försäljningen
skola godtgöras, och, för vinnande häraf, anhåller jag om återremiss.
Hr Hjärne, Harald: Hr Bildt har i sin reservation och i
sitt anförande tillräckligt angifvit de skäl, som tala emot Utsk.
tillstyrkande. Jag är äfven af den tanke att 6 månader borde
bestämmas såsom den tid, hvarinom inlösningssumman bör utbetalas.
Motionären har föreslagit det och jag skulle tro, att det
icke bör möta något hinder. Naturligtvis har Utskrs mening
varit, att innehafvare af redskap, som vilja blifva af med densamma,
skola undfå ersättning derför så fort som möjligt, och
derföre föreslagit 3 månader, men Hr Bildt har ådagalagt i sin
reservation, och det ligger äfven klart för enhvar, att derigenom
kan man äfventyra stora olägenheter för Riksg:sKont., när man
besinnar, att de, som hafva mindre redskap och vilja inlemna
den till Kronan, icke kunna, om de sjelfva försälja den, erhålla
det pris, som Utsk. föreslagit. Då nu Utsk. tillstyrkt, att kopparen
skall beräknas till 30 sk. b:ko eller något sådant, men gångbara
priset å gammal koppar är 32 eller högst 36 sk. riksg., anser
jag det vara högst billigt att tiden bestämmes till 6 i st. f. 3
månader, då man undviker de olägenheter för Statsverket, som
eljest upkomma. Jag vore böjd att yrka antagande af Hr Bildts
reservation, men efter Frih. Palmstjernas yttrande anhåller jag
om återremiss till Betänk.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag anser mig skyldig att redogöra
för skälen, hvarföre Utsk. afgifvit detta förslag. Utsk. har
nemi. föreställt sig, att, sedan R. St:r fattat ett sådant beslut,
hvarpå förevande Betänk, hvilar, skulle R. Sl:r, i konseqvens dermed,
vilja åtaga sig de olägenheter, som dermed äro förknippade,
och Utsk. ansåg sig icke lillständigt att föreslå bestämmelser,
hvilka skulle omintetgöra detta R. St:rs beslut. Hr Bildt
har sagt, att rättast varit, att Staten skulle betinga sig 6 måna
5*
-
68
Den 15 November f. nu
ders kredit, R. St:rs beslut innehåller åter, att kopparen skall
inlemnas inom d. 1 April. Således skulle egaren af kopparredskap
icke få sina penningar förr än efter 9 månaders förlopp,
hvaremot han antingen genast eller också inom en ganska kort
tid undfår sina penningar, då han säljer redskapen på annat håll.
Enl. Hr Bildts förslag upkommer således en förlust för egaren af
9 månaders ränta och den förhöjning i lösningspriset af 15 proc.,
gör, i händelse tiden bestämmes till 6 månader, icke mer än
6£ proc:s förhöjning. Hr Bildt har äfven sagt, att man icke
borde genom ett obestämdt stadgande i Iråga om kopparens försäljning
upmana Staten alt drifva handel med koppar; men det
förefaller mig som del lämpligaste vore att något rätta sig efter
konjunkturen och att icke, såsom Hr Bildt föreslagit, man ovilkorligen
skall inom en viss tid å tont prix sälja den. Härigenom kan
inträffa, alt Statsverket kommer att göra en vida större förlust
genom ett dylikt förfaringssätt, än roed antagande af Utsk:s förslag.
Det förefaller mig verkligen, sorn om Hr Bildts förslag,
att man först skall betinga sig 6 månaders kredit och sedermera
inom de 6 månaderne ovillkorligen försälja varan å tont prix för
att kunna betala, har någon snarlikhei med en person, hvilken
har mindre goda affärer. Som jag inser svårigheten för Statsverket
alt bestrida denna inlösen af kopparen, vill jag icke motsätta
mig en återremiss, ty jag tror, att denna inlösen kan åstadkommas
på ett för Statsverket lindrigare och beqvämare salt, och
lika med Hr Bildt anser jag, att det nästa Riksdag upkommer
för RiksgrsKont. svårighet, om än, efter SlalsUtsk:s förslag, kopparens
inlösning skall ega rum. Frih. Palmstjerna har sagt, att
Utsk:s Betänk, icke innehåller något om sättet för koslnadernes godtgörande.
Jag tror likväl, att detta hans yttrande hvilar på ett
misstag, enär Utsk. i sista punkten säger: ”Slutligen får Utsk.,
i afseende på ersättningen för de medel, som till ofvan omförmälda
ändamål komma att från Riksg.-sKont. utbetalas, föreslå, etc.”
Denna punkt innefattar icke allenast kopparens inlösning, utan
äfven de 10 proc., jemte de kostnader, som äro med försäljning
och inlösen förknippade.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I händelse Utsk:s förslag,
endast afser de 88,000 R:dr, hvarom Frih. Åkerhjelm nyss talat,
och om R. Sl:rs skrifvelse, i detta hänseende, icke innehåller
någon tvetydighet, när beslutet skall af Konungen verkställas,
har jag ingen invändning att göra mot Utsk:s förslag, utan anhåller
att det måtte bifallas. Skulle deremot någon tvekan förefinnas,
i afseende på de 88,000 R:dr, så hemställer jag om'icke
frågan kunde i detta hänseende återförvisas, men förslaget i öfrigt
bifalles, emedan vi äro så nära Riksdagens slut, då onödiga återremisser
böra mera än eljest undvikas. Mina skäl för bifall till
Utsk:s Betänk, i dess närvande skick vill jag hafva äran anföra.
Först och främst tror jag, att den stora kostnad, StatsUtsk.
beräknat, ej någonsin kommer i fråga, hvadan de medel, hvilka
Utsk. för sådant ändamål, föreslagit, ej heller komma att utgå.
Den 15 November f. m.
69
Om Konungen, hvilket jag, för min del, skulle önska, tillåter
den utsträckning af den enkla redskapens storlek, hvilken FS. Sl:r
icke medgifvit, så all man finge bränna med större pannor, än
af 20 kannors rymd: sä förfaller till större delen frågan om den
enkla redskapens inlösning. Då vore ock en stor del af det.
missnöje undanröjdt, hvilket den af R. Si:r beslutade författnai
redan vållat eiler skall åstadkomma, ålen hitom oss antaga, att
lörfattmn Olifver sådan, sorn 3.ne Stånd beslnlil: så förekommer
likväl det hinder mot redskapens föryttrande, äfven om pannorna
icke öfverstiga 20 kannors rymd, att de fleste Icke hafva lust eller råd
att ändra sin redskap, emedan dertill hörer ändring jemväl af byggnader
och käril. m. m. Dessutom är den mindre bränvinsbrännaren,
såsom icke van att sköta större redskap, föga benägen att
aflåta den han har. För öfrigt har lian blott 3 månader, inom
hvilka han skall besluta huruvida redskapen må lösas eller icke.
Inom så kort betänketid torde han hafva svårt vid att fatta sitt
beslut. Kanske tänker han ock det vara möjligt fortsätta näringen
efter den nya förfalln:n med den afverkningslöt måga, som der
blifvit för redskapen bestämd. Han torde jemväl laga i beräkning
svårigheten alt få den nyä redskapen färdig under den
lid, som förflyter innan den nya författn:n träder i verket. Det
är nemi. klart, att när så mycken redskap skall göras om i hela
riket, förslår ej de inhemske köpparslagarnes arbete. Jag har
hört omtalas, att blott i anseende till den ändring, sorn bränningstidens
inskränkning förorsakar, hafva flera af våra kopparslagare
begifvil sig tili främmande länder, för att der skaffa sig
nödiga arbetare. Annil svårare skall det blifva hädanefter, då
redskapens beskaffenhet äfven mäste ändras.
Jag anser nödigt alt man icke utsätter en längre tid, än
3:ne månader, inom hvilken kopparens egare kunna erhålla betalning.
Om man längre upskjuter henne, så skall missnöjet
blifva större och delta desstomera, som de flesta möjligen föreställa
sig, att, om de icke vid redskapens aflemnande undfå betalning:
så torde hon alldeles uteblifva. Den fattige och okunnige
är i allmänhet misstänksam'liksom den blinde, hvilken går
i mörkret. Jag vill, såsom exempel, anföra, alt då man, under
Ludvig Philips regering i Frankrike, ville göra honom ett obehag,
upskrämde man den fattigare befolkningen i Paris dermed, att
hon icke kunde utbekomma sina sparbanksmedel. Mängden lopp
till banken för att taga ut dem, och när de väl erhållits, visste
utlagarne icke hvad de skulle göra dermed. Då misstroendet är
lätt att väcka, synes mig intet annat vara här att göra, än tillse,
det vederbörande få sina penningar så fort som möjligt. Således
afstyrker jag allt upskof med betalningen för de kopparpannor, som
skola inlösas; ty om deras egare säljer dem till kopparslagaren,
får han sina penningar genast, åtminstone lika snart, som Utsk.
föreslagit.
Man har talat om den svårighet, som upkommer för Riksg:sKout.
att betala. På grund af hvad jag haft äran yttra, tror jag
icke, att denna svårighet blifver serdeles stor. Men om än så
1 * °
ro
Den 15 November f. m.
skulle vara, måste Slaten underkasta sig den, samt hvarken påbjuda
några våldsamma åtgärders vidtagande eller låta bränvinsbrännaren
på dubbelt sätt lida genom Statsmakternes beslut. Jag
tror icke, att Serskildta Utsk. i detta afseende haft öfverdrifna
förhoppningar; ty om det förhåller sig så, som BondeSt:s ledamöter
i Utsk. upgåfvo, nemi. att afverknings-förmågan hos den
enkla redskapen är för högt beräknad, åtminstone i förhållande
till hvad bonden kan med sin skicklighet åstadkomma, tvingas
många att afhända sig redskapen mot sin vilja, äfven om de
önska att fortsätta handteringen. Jag anhåller om bifall till
Utsk:s förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: R. St:r hafva redan beslutat
att enkel redskap med eller utan mäskvärmare skall med
allmänna medel inlösas med -j^idels förhöjning utöfver det värde
af gammal koppar och malm, K. M. bestämmer, dock alt redskaps-egare,
som vill af sådan förmån sig begagna, bör inom .3
månader, efter det den nya författn:n trädl i verksamhet, redskapen
anmäla och aflemna å de möten, K:s Befh:de för sådant ändamål
utsätter. Ifrågavande Betänk, föreslår sättet, hvarpå detta
R. Stms beslut skall verkställas.
Först anhåller jag, att få anmäla en protest mot Utslcs beräkning
af priset å kopparen, såvidt detta förslag skall innehålla
en slags fingervisning ä det pris, K. M. skall erbjuda för kopparen.
Utsk. har uplyst, att priset på gammal koppar är högst
20 sk., men likväl förhåller det sig så, alt om kopparen inlemnas
till kopparbruket, der den nedsmältes, erhåller man 40 sk.
kontant. Genom denna nedsmällning får man kopparen förvandlad
till kopparplåt. Priset å densamma kan jag icke nu upgifva,
men vet alt den kostar 1 R:dr skålp. Också skulle kalkylen utvisa,
att den gamla kopparen, rengjord, vore värd omkring 43 sk.,
minst 40 sk. rgds. Jag tror således, att det är oriktigt att antyda
en viss proc. af kopparens värde, som skulle med mer än
25 proc. understiga det verkliga. Jag tror icke, att det är R.
St:r värdigt att genom ett sednare beslut förringa verkan af ett
föregående, hvars ändamål varit att icke allenast göra rättvisa ät
de näringsidkare, hvilka genom den nya författnm i mer eller
mindre mån beröfvas tillfälle alt tillverka bränvin, utan ock att
icke inleda dem i frestelse att missbruka samma redskap. Dernäst
vill jag se till i hvad mån resultatet vinnes.
o Jag anser mig icke höra gå i beräkningen längre än Frih.
Åkerhjelm. Ilan har rätt deruti, att om man utsätter krediten
lill 9 månader, så minskar man inlösningspriset med ungefärligen
4 proc.; men samma förhållande inträffar, om man derjemte förbehåller
sig, att icke betala förr än efter 3 månader, ehuru förlusten
då blifver mindre. Hvad åter angår Hr Bildts reservation,
anser jag det orättvist att vilja innehålla en betalning, som är
ullofvad alt kontant erhållas, då man aflemnar redskapen; ty då
man icke förbehåller sig någon kredit, så har man derigenom redan
beslutat att betalningen genast skall erhållas. Ligger det således
Den 15 November f. m.
n
en orättvisa deruti att man innehåller betalningen under 3 månader,
så är orättvisan dubbel, om man skall uppehålla dea i 6
månader. Jag känner icke Riksg;sKont:s ställning. Jag tror, att
detta verk kan få svårighet att anskaffa det erforderliga beloppet,
men hvilken enskild man som helst, som vill fortsätta sina affärer,
måste honorera sina förbindelser. Hafva R. St:r beslutat att inlösa
bränvinsbrännings-redskapen, så tillkommer ock Statsverket att
tillse upfyllandet af detta beslut, och i alla fall kan det väl icke
möta serdeles svårigheter att åstadkomma ett belopp, som upgår
till ett par millioner och kanske något deröfver. Jag kan likväl
icke antaga Hr von Ilartmansdorffs beräkning och förutsättning,
att mången skulle vara angelägen att behålla sin redskap,
utan tverlom tror jag, alt en mängd redskap under denna höst
tillkommit, och att, om R. St:rs beslut kommer att blifva i aflålandet
af en sådan skrifvelse som den föreslagna, skola de flesta
vara mera angelägna att försälja den gamla redskapen, och de,
som vilja tillverka bränvin efter den nya författnm, komma att
lägga sig till ny redskap. Således tror jag, att summan väf hillver
större, men icke mindre, än SlatsUlsk. uptagit henne; men
den må blifva aldrig så stor, anser jag det vara Statsverkets pligt,
att honorera hvad man lofvat, och delta är äfven ur beräkningens
synpunkt nödvändigt, såvida man fäster afseende på den
föreställning Ulsk. gjort sig och förmodligen äfven R. St:r, när
de beslutade, att ur allmänhetens händer bortskaffa den gamla
redskapen. Jag skulle således anse det vara rätt att, i fall RiksgtsKont.
icke kan anskaffa medel till inlösande utaf aflemnad redskap,
StatsUtsk. också föreslår alt ränta lemnäs på de medel,
hvarå R. St:r begära kredit, och under sådana förhållanden skall
jag icke hafva något att invända emot Hr Bildts förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om inlösen af bränvinredskap
skall ske på det sätt Utsk. föreslagit, skola otvifvelaktig! stora
olägenheter upkomma, icke blott för Riksg:sKont., utan också folden
allmänna rörelsen. Icke nog dermed, på sätt Hr Bildt i sin
reservation visat, att det skall blifva ett onödigt skickande af
medel fram och tillbaka med posterue, utan, hvad värre är, Riksg:sKont.
nödgas i sin kassa onödigtvis upiägga ganska betydliga
summor. En talare har visserligen sagt, alt den koppar, som
kommer alt inlemnas, skulle på af honom anförde skäl blifva icke
så betydlig. Den siste talaren har varit af motsatt tanke och
ansett, att det penningebelopp, som i och för kopparens inlösen
fordras, skall blifva betydligare än StatsUtsk. beräknat. Härmed
må nu vara huru som helst. Hvad som är säkert är, att om
Riksg:sKont. skall, på sätt StatsUtsk. föreslagit, hafva penningar
tillhands för att inlösa all den koppar, som i sådan afsigt inlemnas,
måste Kont. ovilkorligen ställa sä till, att det har tillräckliga medel
dertill, och Kont. får icke på en blott förmodan, att icke
serdeles mycket koppar kommer att inlösas, ställa sig utan penningar,
ifall beloppet af kopparen skulle öfverstiga Kont:s beräkningar.
Det är allmänt kändt, att vid denna Riksdag ganska
72
Den 15 November f. m.
stora anslag blifvit anvisade på Riksg:sKont., och att de nu befintliga
tillgångarne blifva ganska väl behöQiga, hvartill ytterligare
kommer, alt köpeskillingen för kopparen skall af RiksgisKont. erläggas
på våren, hvaremot Kont. icke erhåller godtgörelse för
detla förskott förrän emot hösten, hvarigenom della förskott måste
lemnäs under den lid, Kont. icke har något kreditiv på Banken,
hvilket ytterligare tvingar Riksg:sKont. att just i och för kopparens
inlösning hafva en serskild högst betydlig kassa. Denna
kassa kan icke af Kont. åstadkommas annorledes än genom upläning.
Nu hemställer jag om det är eu klok linanciell åtgärd
att för ett behof under några månader ställa så till, att man nödgas
uplåna ganska betydliga summor för att sedermera åter om
några månader återbetala dem. De olägenheter, som af en dylik
operation äro att emotse, blifva icke allenast kännbara för Riksg:sKont.
genom ränteförluster, utan äfven för den allmänna rörelsen,
derföre att först skall en mängd penningar anskaffas till
Riksg:s:Kont. och sedermera återigen utsläppas. Begagnar man
deremot det sätt för denna affärs bedrifvande, som Hr Bildt föreslagit,
så upkomma inga olägenheter. Enl. R. St:rs beslut skall
kopparen vara inlemnad före den 1 April, men efter Hr Bildts
förslag betalning derföre erläggas före d. 1 Okt. Under vårmå
naderna
kunde auktionerna försiggå och, sedan de blifvit förrättade,
kunde räkningen upgöras, dä det visade sig pä ena sidan
mängden af den koppar, som blifvit inlemnad, och lösningsbeloppet
för densamma, samt å den andra, huru mycket auktionerna
inbringa, hvarigenom man genast kunde få veta det belopp
Riksg:sKont. kommer att tillsläppa för att saldera skillnaden.
Genom kopparens egenskap att vara lätt försåld, behöfves icke
lång kredit, och man kan beräkna alt under Augusti månad erhålla
betalning. 1 allmänhet har det visat sig föga tjeuligt att
Statsverket inlåter sig i spekulationer i handelsverlden, men minst
är detta behöfligt med koppar, ty den är säljbar när som helst.
I allt fall, om också Staten genom en köpmansenlig åtgärd skulle
erhålla ett högre pris, kan denna vinst icke motsvara de olägenheter,
hvilka jag redan påpekat. StatsKont. kan icke komma
i någon svårighet genom antagandet af Hr Bildts förslag, ty,
såsom jag redan visat, kan StatsKont. upgöra fullständig räkning
öfver liela affären och under Sept. månad iranska väl medhinna
att från RiksgisKont. efter reqvisition erhålla den tiliskottssumma,
som i och för kopparens inlösning skall användas, och följaktligen
före d. 1 Okt. remittera henne till vederbörande Landshöfdingar.
Man har visserligen sagt, att Hr Bilds förslag, eller den i detsamma
föreslagna kredit, innebär ett återtagande af R. St:rs beslut.
Man mäste likväl taga i betraktande, att R. Sl:r genom
sina föregide beslut aldrig lofvat att tillhandahålla medel för att
genast vid kopparens aflemnande utbetalas. Sådant bar aldrig
varit utlofvat, oell det skulle icke heller låta sig göra ulan oerhörda
förluster å Statens sida, emedan man skulle då hålla en så
stor kassa i hvarje ränteri, att den skulle kunna motsvara det
belopp, som erfordras i och för inlösen af en koppar, som til!
Den 15 November f. m.
73
qvantiteten icke kan beräknas. StatsUtsk. har också derföre föreslagit
en kredit pä 3 månader. Jemför man nu de olägenheter,
som upkomma, om krediten bestämmes, efter Utsk:s förslag, till
tre månader, eller, efter Hr Bildts, till 6 månader, så befinnes,
alt Statsverket, efter Utsk:s förslag, tillskyndas större olägenheter
än efter Hr Bildts. Då nu Staten utlofvat alt utöfver 'verkliga
värdet lemna kqpparens egare vid inlösen 10 proc:s tillökning,
så må det väl icke vara obilligt, att Staten utsätter en tid
för kopparens inlösning, hvarigenom Staten, utan alltför stora
olägenheter för sig och rörelsen, kan verkställa densamma.
En blist förefinnes dessutom i Utsk:s förslag, hvilken äfven
Frih. Palmstjerna påpekat, nemi. att kostnaderne i och för kopparens
försäljning^ af Utsk. icke uplagits till godtgörande af Riksg:sKont.
Frih. Åkerhjelm har visserligen sagt, alt så skall stå i
sisla punkten af Betänk., men om man närmare genomläser den,
så innehåller Utsk:s förslag icke annat än att Riksg:sKont. skall
godtgöra öfverskotlet, och detta öfverskott är i föreg:de punkter
icke omtalat annorledes, än som ett öfverskott vid betalningen
af sjelfva kopparen. Hvad som står i moliverne kan naturligtvis
icke anses påpekat genom hvad som står uti beslutet, och RiksgisKont.
kan genom ett sådant beslut icke anse sig berätligadt att
utbetala penningar, enär Kont. vid utbetalningar alltid måste rätta
sig efter R. St:rs beslut, men alldeles icke efter hvad de i moliverne
anfört. Jag medgifver, alt dessa kostnader äro ömtåliga.
Då de icke äro omtalade i Utsk:s förslag, förmodar jag, att Hr
Bildt af sådan anledn. förbigått dem i sin reservation. Då emellertid
dessa kostnader hafva inverkan på Riksg:sKont:s förvaltning,
och frågan alltså i dess outredda skick bör till Utsk. återremitteras,
anhåller jag om en sådan återreraiss, icke blott å
denna punkt, utan äfven å de öfrige, sedan de blifvit föredragna,
på del att Utsk. må komma i tillfälle att föreslå R. Sl:r, hvad
Hr Bildt i sin reservation framställt, dock med tillägg af skyldigheten
och rättigheten för Riksg:sKont. att äfven saldera kostnaden
för kopparens försäljning.
Frih. Palmstjerna: Jag har begärt ordet i anledn. af Frih.
Akerhjelms yttrande, att Utsk:s mening varit, att i sista punkten
af dess förslag meddela yttrande om sältet för godtgörelsen af de
kostnader, som upkomma genom kopparens försäljning m. m.
Jag ber att få fästa Frib:ns upmärksamhet derpå, att om det
än varit Utsk:s afsigt, finnes likväl något yttrande om dessa
kostnader icke intagit uti Utsk:s Betänk., emedan den sista punkten
endast omtalar, huru Riksgälds-kont. skall godtgöras för de
medel, Kontoret i och för samma ändamål förskjutit, och de
medel, Riksgälds-kont. skall förskjuta, omtalas uti lista punkten,
hvari stadgas, att hvad som fordras till inlösning af bränvinsbränningsredskap
skall af Riksgälds-kont. förskjutas, men i hela
Betänk, förekommer icke ett ord om de kostnader jag här omnämnt.
Således lärer det väl vara nödvändigt att Utlåt, återremitteras,
på det att Utsk. må blifva i tillfälle att yttra sig öfver
71
Den 15 November f. m.
dessa kostnader. Jag är förvissad, att, om Utskis förslag skulle
blifva R. S(:s beslut, Pullunge i Riksg:s-kont. icke skola vara nöjde
att upgöra liqviden på de vilkor, som under alla synpunkter måste
följas, nemi. att kostnaderne i och för inlösen af bränvins*
bränningsredskapen skola godtgöras.
Frih. Raab: Jag liar haft det föga afundsvärda updragef,
att i första hand vara sträng emot dessa näringsidkare. Jag anser
det alltså för min pligt, att uti förcvande fall vara rättvis
mot dem. Derföre måste jag uptaga Gr. Lagerbjelkes argumenter
för en ålerremiss i afsigt att få Hr Bildts reservation antagen.
Denna reservation går derpå ut, att redskapsegarne skola
efter redskapens inlemnande undfå betalning 6 månader efter
d. 1 April, men {) månader om man räknar tiden från den 1
Januari. Gr:n resonnerar sålunda, att R. St. väl hafva lofvat att
inlösa kopparen, men icke utsatt någon viss tid. Jag tror, att
R. St. hafva samma förbindelse som enskilde. Om jag ingår
ett aftal med Hr Grin om en handel, men icke utsätter någon
tid för betalningen, och, då Gr:n affurdrar mig liqvid, jag svarar,
att jag vill vänta 2 eller 3 år dermed, undrar jag, huru Hr Gr:n
skulle rubricera ett sådant förfarande. Jag anser det orätt, och
lika orätt som det är af enskild person handladt, lika orätt är
det äfven af Staten. Ur denna synpunkt anser jag det vara
min pligt att erinra StatsUtsk. derom, att, såvida Hr Bildts reservation
antages, redskapsegarne må få åtnjuta en billig ränta
från den tid de mäste vänta på betalning. Om detta tillstyrkes,
har jag ingenting emot, att Hr Bildts reservation antages, så att
Statsverket må undgå besväret med uplåning af penningar i och
för denna redskapens inlösning, men, utan det af mig nu föreslagna
vilkor, anser jag Hr Bildts reservation innefatta en
orättvisa och obillighet, hvartill jag icke vill att R. St. skola
göra sig skyldige, aldraminst i en fråga, der R. St:r förut sannerligen
icke hafva förfarit med lätt hand. Härå önskar Jag att
StatsUtsk. måtte fästa sin upmärksamhet vid den ifrågavande
återremissen.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet ändtligen vill återförvisa
Betänk., så instämmer jag med Frih. Raab i den önskan,
att, derest Hr Bildts reservation skall antagas, omarbetningen må
ske i den riktning, Frilnn angifvit, nemi. att en billig ränta lemnäs
redskapsegare, hvilka få vänta på lösen. Enl. min åsigt, äro de
här upgjorda beräkningarne på de summor, Riksgälds-kont. skulle
komma att betala, öfverdrifna. Men jag lemnar det derhän.
Det är alltid säkrare, att Kontoret bereder sig på en större än
en mindre utgift. Ränta bör desto heldre tillerkännas den, hvilken
får vänta pä betalningen, som jag befarar, att de fleste bränvinspanneägare,
serdeles bland allmogen, icke gerna beställa ny
redskap, förr än de i sina händer hafva betalningen för den
gamla. Skola de nu vänta härpå i 6 månader, så blifver tiden
dem allt för lång; ty derefter hinna de ej få ny redskap färdig,
innan bränningstiden, efter den nya författningen, inträffar. Jag
Den 15 November f. m.
75
omnämner detta, derföre att BondeSt:s ledamöter i Utsk. må
derpå göra det afseende de finna lämpligt, eller ock förklara, alt
den ifrågasatta räntan icke är behöflig, samt att allmogen gör
sina beställningar, änskönt han för den gamla redskapen icke
fått betalning, hvilket jag emedlertid betviflar.
Då mi öfverläggningen förklarades vara fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, framstälde att alla talare yrkat återremiss, med
undantag af Hr von Hartmansdorff, som yrkat bifall å denna punkt,
anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag afslår från milt yrkande på
bifall, då jag hör, alt Ståndet är böjdt för sakens återförvisande
till Ulsk.
Efter sedermera först till bifall å förevar:de punkt framsläld
propos., som besvarades med starka Nej, jemte några Ja, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om K. o. Ad. ansågo de gjorda anmärkn:ne
föranleda lill återremiss, och ropades dervid starka Ja,
jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr. o. Ladtm. förklarade
att han funnit Ja öfvervägande.
Beträffande åter Utsk:s yttranden, ang:de dels den inlösta
bränvinsredskapens försäljning för Kronans räkning, och dels
ersättningen för de medel, som för inlösen af Riksgdlds-kont.
utbetalas, yttrade
Frih. Åkerhjelm: Jag hemställer om icke, då R. o. Ad.
återremitterat lista punkten och de efterföljande stå i oskiljaktigt
sammanhang med den föreg:de, R. o. Ad. äfven behagade
återremittera dessa 2:ne punkter.
Frih. Raab: 2:ne punkter hafva blifvit här föredragne,
hvaraf den ena afhandla:- updraget till K. M. i fråga om kopparens
försäljning, i hvilket afseende Utsk. rigtigt föreslagit, att
öfverlemna det till Regeringens eget bepröfvande. Hr Bildt har
deremot i sin reservation Velat fästa det vilkor, att försäljningen
skall vara gjord så tidigt, att betalningen derför skulle kunna
begagnas lill inlösning af kopparen. Om R. o. Ad. återremitterar
förslaget i lista punkten, skulle sådant kunna tyda^ så, som
skulle R. o. Ad. vilja öfvergå på Hr Bildts mening. Jag kan
icke finna annat, än att, såsom en talare yttrade, Utsk:s Be-,
tänk. är välgrundadt. Huru kurant vara, kopparen än må vara, är
det klart, alt om Regeringen har ett bestämdt åliggande alt inom
viss tid hafva kopparen försåld, kan Regeringen icke betinga
densamma ett så högt pris som eljest. Jag anser Ulsk:s förslag
riktigt, och hemställer till R. o. Ad. om det icke må kunna bifallas,
utan någon återremiss, hvadan jag anhåller om bifall lill
den lista af de upläsla propos:ne.
Gr. Lagerbjelke: Det är uppenbart, att ett bifall lill
de nu föredragne punkterne är detsamma som ett omöjliggörande
för StatsUtsk., att taga Hr Bildts reservation i öfvervägande,
ty denna reservation hvilar hufvudsakligen derpå, att dc
70
Den 15 November f. m.
för kopparens försäljning anslagna medel skulle komma att användas
i och för liqviden för kopparens inlösen. Nu är det
alldeles gifvet, att aukloritelerne i sådaut fall måste så föranstalta,
att medlen för kopparens försäljning må inflyta förr än
kopparen skall af Kronan betalas. Således kan Hr Bildts reservation
icke vidare tagas i betraktande, om den förste af dessa
punkter antagas. På samma sätt är gifvet, att den sednare punkten
icke heller kan förenas med Hr Bildts reservation, enär den
förutsätter ersättning för helt andra saker än de, som skola ersättas,
i händelse Hr Bildts förslag går igenom. Då R. o. Ad.
pä 1 :sta punkten beviljat äterremiss och otvifvelaktig! tog Hr
Bildts reservation i lifligt öfvervägande, vore det väl inkonseqvent,
om R. o. Ad. nu, genom bifall till denna punkt, gjorde
det omöjligt för SlatsUlsk. att taga samma reservation i öfvervägande.
Jag anhåller således om äterremiss å dessa båda punkter,
såsom en gifven och konseqvent följd af den äterremiss B.
o. Ad. nyss beslutat.
Hr Bildt: Instämmande med den siste talaren, ber jag att
få fästa npmärksamheten derpå, att, om man skulle bifalla nu
föredragna 2:dra morn., och StatsUtsk. tillika skulle fatta ett beslut
i syftning af hvad återremissen i frågan antyder, skulle
följden deraf blifva, att redskapsaflemnarne, i st. f. att få vänta
6 månader på penningar, såsom jag i min reservation föreslagit,
fingo vänta derpå tills K. M. försålt kopparen, d. v. s. (ill en
obestämd tid. Då nu Frih. Raab varmt ifrat derför, att redskapsaflemnarne
skola få sina penningar så fort som möjligt,
förundrar del mig i sanning, att Frilnn yrkar bifall på denna
punkt, hvilket naturligtvis har till följd, alt betalningsterminen
flyttas ännu längre bort och tili en obestämd tid. Dessutom är
det under diskussionen i dag så mycket ordadt om olämpligheten
deraf, att Staten skall upträda såsom kopparhandlande, att
jag inskränker mig till endast dessa få ord, och anhåller om
äterremiss på punkten.
Frih. Raab: Först och främst vågar jag icke, såsom Hr
Bildt, taga för afgjordt, att enda motivet för återremissen är att
befordra framgång åt Hr Bildts reservation; men, äfven med antagande
deraf, ligger likväl icke någon inkonseqvens i ett bifall
till 2:dra morn., ty jag kan icke med Hr Bildt antaga, att man
skall öfverlemna till en oviss framtid, då en redskapsförsäljare
skall erhålla sin betalning, utan jag föreställer mig, att, om man
antager den del af if'rägavar:de reservation, som angår bestämmande
af denna tid, vi då finge vänta till den l:sta Oktober på
betalning, hvartill ränta bör af Staten erläggas. Om en viss tid
bestämmes, dä liqviden får lyftas, men redskapen dä icke vore
försåld t. ex. d. 1 Okt., bör Riksg:sKont. förskjuta medlen. Häri
synes mig Staten förfara riktigt och någon inkonseqvens förefinnes
icke.
O 0
Frih. Åkerhjelm: När jag sista gången hade ordet, an
-
Den 15 November f m.
77
såg jag obehöfligt, att ingå i någon utveckling af detta ärende,
sora synes mig så klart; men jag bar af Frih. Raabs yttrande
blifvit öfverlygad om motsatsen. Frilen bär troligen icke 1 fästat
sin upmärksarahet dervid, att hufvudafsigten med den beviljade
ålerremissen iir att förebygga den financiella belägenhet, Iivari
RiksgisKont. skulle komma genom antagande af Utskis förslag.
Enl. Hr Bildis förslag åter skulle en viss tid bestämmas för redskapens
försäljning, hvarigenom en lättnad upkommer. Vill
man således genomföra hvad man åsyftar, så mäste en ändring
göras i §:n, och denna kan endast vinnas genom en återremiss,
hvarom jag alltså anhåller.
R. o. Ad., som med Nej besvarade de först till bifall å
förevaride delar af Utskis Utlåt, framstälde proposir, ansåg de deremot
gjorde anmärknir föranleda till återremiss.
Justerades 2:ne prol.-utdr., innehållande R. o. Adis denne
dag fattade beslut, i fråga om förslaget till förordn. om vilkoren
för bränvins försäljning.
Föredrogs och bifölls BankoUtskis den 13 och 14 dennes
på bordet lagda Utlåt. JVs 76, i ani. af väckt förslag om förändring
å Bankens sedelmynt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
lill fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo BankoUtskis den 13 och 14 dennes på bordet
lagda Slem. JV° 77, med förslag till föreskrifter motsvarande
lista artikeln i nu gällande BankoReglemenle.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna nödigt
att delta Slem. punktvis föreloges till pröfning.
Ropades Ja.
s
Hr von Hartmansdorff, Aug.i Som de flesta eller måhända
alla §§:r i denna afdelning äro oförändrade, hemställer
jag, om det icke vore tillräckligt, att nummern på dem blott
omnämndes, då en hvar bade tillfälle göra de anmärknir, hvartill
fog kunde förefinnas. x
Efter härtill af R. o. Ad. Iemnadt bifall, yttrade
Hr von Hartmansdorff! Jag tager för gifvet, att Utskis
mening är, det rubriken på denna afdelning skall bibehållas oförändrad.
Det är icke sagdt likväl, att så skall ske. I nu gällande
Bankolieglemente lyder öfverskriften sålunda i Bankens
Öfverstyrelse och några serskildta ut densamma gifna updrag.
Afdelning t.
Bankens Öfverstyrelse och allmänna föreskrifter rör:de
Bankens förvaltning.
78
Den 15 November f. m.
Jag anhåller att denna öfverskrift äfven på afdelningen må
bibehållas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är gifvet, att det
varit Utsk:s mening, då Utsk. framställt förslag till §§:r i BankoReglementet,
att just denna artikel och dess rubrik är liktydig
med den gamla, hvadan något beslut i detta hänseende-icke erfordras,
men 0111 R. o. Ad. anser sådant nödigt, (innes intet hinder
deremot; men att någon annan mening icke varit, tager jag
för gifvet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, innan §§:ne förekommo, R.
o. Ad. torde vilja fatta beslut om rubriken, i fall Hr von Hartmansdorff
yrkade att serskild propos. derom framsta Ides.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om propos. på de
gamla öfverskrifternas bibehållande.
Uppå härefter framstäld propos., beslöts, att de före §§:ne
uti ifrågavande artikel förekommande rubriker skulle oförändrade
bibehållas.
Sedan härefter de 23 första §§:ne blifvit upnämnde och
lemnade utan anmärkn., yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke rubriken
på 24:de §:n äfven torde få förblifva oförändrad.
R. o. Ad. beslöt att jemväl den före 24:de §:n förekommande
rubrik skulle-oförändrad bibehållas.
24:de och 25:te §§:ne lemnades ulan anmärkn., men i fråga
om 26:te §:n yttrade
Hr von Hartmansdorff: I 26:te §:n förekommer följande
stadgande, hvilket är lika med det i nu gällande BankoReglemente,
men innehåller dock något, som jag till rättelse vill
underställa Ståndet: ”Skulle äter de af Ri'ksSt:n, i och för granskningen
af LåneKont:ens räkenskaper, valde Revisorer och Suppleanter
mellan Riksdagarne afgå eller af laga förfall hindras alt
berörde updrag utöfva, ege Ståndets Fullm:ge i Banken och Riksg:sKont.
, att, så framt icke vederbör:de RiksStånd derom annorlunda
förordnat, genom omröstning per capita, välja annan Revisor
och Suppleant; börande dervid den främste bland Ståndets
Fullm:ge i Banken föra ordet.” Om det händer, att den främste
bland Pullunge i Riksg:sKont är en Grefve, men den främste
bland Fullnnge i Banken är en Friherre, skall då den sednare taga
ordförandeskapet från Gr:n? Sådant vore stridande emot den
ordning, Ståndets ledamöter i öfrigt iakttaga; hvarföre jag hemställer,
om icke ordalagen följaktligen böra ändras.
Frih. Tersmeden: Den af siste talaren föreslagna förändring
i 26:te punkten är visserligen icke af någon betydenhet,
men jag hemställer, om, när det nu föreslagna stadgandet redan
finnes i nu gällande BankoReglemente och detsamma kunnat hitintills
efterlefvas utan olägenhet, det nu kan vara skäl att för
-
Den 15 November f. m.
79
ändra samma stadgande. Det värsta, som skulle kunna hända,
vore, att en yngre ledamot, i st. f. en äldre, skulle, i olikhet med
hvad som sker vid våra Riksdagar, komma att föra ordet, men
någon egentlig olägenhet kan jag icke finna upkomma af Utsk:s
förslag, utan anhåller om bifall till detsamma.
Efter först till bifall å 26:te §:n utan förändring och sedan
till bifall derå med det af Hr von Hartmansdorff föreslagna tillägg
framställde proposir, samt dessa proposirs besvarande med blandade
Ja och Nej, liemstälde Hr Gr. o. Landtm, ånyo om R. o. Ad.
behagade bifalla denna § utan förändring, och ropades dervid starka
Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig
nu hafva fnnnit Ja öfvervägande.
27:de, 28:de och 29:de §§:ne lemnades utan anmärkn., hvarefter
så väl dessa som de föreg:de §§:ne, hvarom icke beslut redan
blifvit fattadt, af R. o. Ad. godkändes.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Banko--  Ulsk:s den 13 och 14 dennes på bordet lagda Mern. JV2 78,
med förslag till föreskrifter motsvarande 3:dje artikeln, 2:dra
afdelmn af BankoReglementet.
lista punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det finnes ett motiv till
denna punkt, som står å sidan 22 och hvilket jag anhåller mätte
blifva upläst.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått, anförde
Hr von Hartmansdorff: Afsigten med detta förslag skall
väl vara, såsom jag förmodar, att, om icke, inom den första ansökningstiden,
skicklige och behörige sökande af Bankens tjenstemannapersonal
skulle anmäla sig, sökande utom Bankoverket
skola ega en sådan rätt. Men det står icke så; utan är otydligt.
Jag befarar således, att om det stadgande, som Utsk. föreslagit,
antages, skulle man icke hafva vunnit något på förändringen. I
nu gällande BankoReglemenle står det: ”1 händelse icke inom
den i § 39 utsatte anslagstiden kompetent sökande till ledig
tjenst skulle sig anmäla, som vore dertill fullt skicklig och lämplig,
ege Fullm:ge, att bestämma ytterligare ansökningstid, derunder,
utom eljest kompetente sökande, kunna i sådan egenskap, sig
anmäla: till Notarie- och Kanslist-befatlningarne vid Fullm:ges
Expedition, personer utom Verket; till Kommissarie-Beställningarne,
så väl 4:de gradens tjenstemän och Exlra-ordinarier inom
Verket, som derstädes förut icke anställde personer; samt till
tjenster inom 2:dra och 3:dje graderne, personer af eljest icke
kompetent tjenstegrad och Verkets Extra-Ordinarier.” Sådant
BankoReglementet nu är, har man tillfälle att, efter andra an
-
80
Den 15 November f. m.
slaget, få sökande utom Verket. Jag hemställer derföre, om icke
för tydlighetens skuld borde göras följande tillägg i Utsk:s förslag:
”då sökande utom Bankoverket äfven kunna anmäla sig”.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Ora siste talaren upmärksamt
genomläst de föreg:de punkterne i detta förslag, skulle
han hafva funnit, alt i hvarje särskild punkt det gamla stadgandet,
att personer utom Bankoverket kunna komma i fråga
till de tjenster, hvarom föreg:de punkten handlar, ansetts öfverjlödigt.
Det står nemi. icke i Litt. a och é, alt det skall vara en person
inom verket och icke heller i de öfriga Litt. Jag tror således, att
det föreslagna tillägget är obehöfligt, såvida man täger Lstamom.
i sammanhang med 2:dra mom.
Hr von Hartmansdorff: Om Utsk:s förslag antages, kan
jag icke se annat, än att deraf skall följa, att Fullm:ge måste göra
nya anslag till ansökningar, men utan någon utsigt att få andra
sökande, än dem, som första gången sig anmält. Hvartill skall
då det nya anslaget tjena? Man måste utsträcka ansökningsrätten,
såvida någon nytta skall, genom förslaget, vinnas. Jag förnyar
följaktligen min anhållan, att B. o. Ad. malte besluta det
tillägg, jag föreslagit.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, först hemställde om B. o. Ad.
bifölle denna punkt, utan förändring, ropades starka Nej, blandade
med Ja, och uppå sedermera framställd propos. bifölls förevande
punkt med det af Hr von Hartmansdorff vid slutet af
2:dra mom. föreslagna tillägg: ”då sökande utom Banko-verket
äfven kunna sig anmäla”.
3:dje punkten.
Bifölls.
4:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att motiven lill
denna punkt måtte upläsas och jag derefter få yttra mig.
Sedan denna upläsning skett, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner med tacksamhet
Ulsk:s goda vilja att bereda Fullmige vidsträcktare rättigheter vid
befordringar, än nu gällande reglemente lemnar. Men jag kan
icke finna, hvari de utlofvade rättigheterna skulle bestå, emedan
den enda förändring, Utsk. föreslagit, är alt framför orden: ”fullt
erforderlig skicklighet” står ordet: ”jemväl”.
Frih. Tersmeden: Skillnaden är helt enkelt den, att i
det nya förslaget står: ”jemväl fullt erforderlig skicklighet”, och
i nu gällande reglemente endast ”erforderlig skicklighet”? Enl.
de Utsk. lemnade uplysningar hafva Fullm:ge nu endast att tillse,
att vid befordringar den utsedde tjenstemannen äger skicklighet
att sköta den tjenst, han sökt, utan att Fullnnge behöfva taga i
betraktande, huruvida denne tjensteman besitter den förmåga,
att
Den 15 November f. m.
St
att han inom Verket kan påräkna vidare befordran. Således när
fråga är om tillsättandet af en Kanslist-tjenst, som egentligen är
endast en renskrifvarebefattning, hafva Fullmige blott behöft tillse,
huruvida den utnämnde kunnat sköta denna tjenst. Utsk. har
ansett, att genom dess förslag UnderStyrelsen skulle lemnäs mera
frihet, så att den kan tillsätta personer, hvilka framgent kunna
påräkna befordran inom verket. Jag anhåller således om bifall
till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff? Jag vill icke bibehålla det gamla
stadgandet; ty efter detsamma har jag blifvit öfverröstad, då jag
yrkat hvad Utsk. här åsyftar. Men jag befarar, att dess förslag
icke är fullt tydligt. Som detta BankoReglemente kommer att
gälla intill nästa Riksdag, så vinner man emedlertid tvifvelsutan
nödig erfarenhet. 1 fall Fullm:ges pluralitet skulle, före nästa Riksdag,
hafva tydt stadgandet annorlunda, än Frih. Tersmeden nu
gjort, så kan man då erhålla rättelse.
Uppå härefter framställd propos., blef förevartde punkt af It.
o. Ad. bifallen.
De öfrige punkterne biföllos utan diskussion och de mot
slutet af Betänk, anförde motiver ansågos ej erfordra annan åtgärd,
än alt läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s den 13 och 14 dennes på bordet
lagda Mern. JVs 79, med förslag till de föreskrifter, som
skola motsvara 6:te och 7:de Afdelnuie utaf öde Art. i Reglementet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag föreslår, att rubrikerne
å öde och 7:de afdelnme må bibehållas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag får fästa upmärksamheten
derpå, att hvad Hr von Hartmansdorff önskat, finnes i
Betänk., om han jemför det gamla Reglementet med det nu föreslagne.
Skulle R. o. Ad. bifalla hans yrkande, så har jag intet
deremot, ehuru jag anser det obehöfligt.
Uppå härefter särskildt framställde propos:r, beslöts att rubrikerne
för ifrågavar:de afdeln:r skulle oförändrade bibehållas,
och biföll R. o. Ad. Utsk:s förevar:de Mern.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s den 13 och 14
dennes på bordet lagda Mern. JVZ 80, ang:de instruktionen för
R. St:rs Revisorer öfver BankoDiskontverket samt LåneKont:n i
orterne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bankooch
LagUtskms den 13 och 14 dennes på bordet lagda Mern.
JV2 2, med förslag till sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga
15 H. ö
82
Den 15 November f. m.
beslut i anledn. af Utsk:s Betänk. JV2 1, i fråga om ny lag för
enskilde Banker, hvilka utgifva egna kridet-sedlar.
l:sta punkten, ang:de sådana delar af Ulsk:ns förra Betänk.
, som blifvit af alla Stånden godkända.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de ingressen lill lagförslaget.
Gr. Sparre, Erik: På sätt min reservation utvisar, har
jag icke instämt i Utsk:ns tilltyrkande uti denna del, och ber att
fä redogöra för mina skäl dertill. I fråga om ingressen till denna
författning hafva Utsk:n tillstyrkt, att R. St. måtte besluta, att,
med uphäfvande af K. Förordnme 1824, 1846 och 1848, skall
en så lydande lag för enskilda banker utfärdas, sorn Betänk, innehåller.
BondeSt. har bifallit detta förslag och likaså Prestesamt
BorgareSlin, de 2:ne sednare Stånden dock så, att de ansett,
att 1824 års författning icke borde uphäfväs. 3 Stånd äro
således enl. min åsigt icke ense om ingressen, enär ett Stånd
beslutat uphäfvande af de 3 nämnde författmne, hvaremot de 2
andra Stånden beslutat uphäfvande af endast den förste af desse.
Följaktligen kunna icke dessa Stånds beslut så sammanjemkas,
att man kan säga, att 3 Stånds sammanstämmande beslut finues.
R. o. Ad:s beslut i ämnet är icke heller förenligt med de öfriga
Ståndens, enär R. o. Ad. beslutat anhållan om utfärdande
af en författa., med uphäfvande af 1846 och 1848 årens författnir,
och således äro alla 4 Ståndens beslut olika. Hvad sjelfva saken angår,
måste jag bekänna, att jag finner R. o. Ad:s beslut riktigt och
skulle således gerna se, att R. o. Adis beslut blir föremål för votering
i Förstärkt Utsk., hvilket efter Utskins förslag icke blir händelsen.
Jag anhåller således om den propos:n, att, med afslag på Utskins
yttrande i denna del, den i min reservation framställda votensproposm
mätte antagas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den ingress, som Utskin föreslagit,
har af alla 4 Stånden blifvit godkänd, med uudantag af hvad
som i samma ingress finnes uptaget rörande 1824 års Kungörelse.
I fråga om dess uphäfvande, såsom Utskin föreslagit, har
BondeSt. bifallit förslaget, men de 3 öfriga Stånden ogillat detsamma.
Således måtte väl den frågan vara förfallen. Den öfriga
delen är, pä sätt jag redan nämnt, af alla 4 Stånden bifallen,
och då måtte väl deras beslut vara lag, om något skall vara
det. R. o. Ad. har dessutom beslutat ett ytterligare tillägg,
hvarom Utskin icke talat, och hvilket tillägg icke blifvit af något
annat Stånd anlaget, hvadan R. o. Ad. är om sin mening ensam
mot de 3 öfriga Stånden. Vid sådant förhållande kan väl
icke R. o. Adis beslut kunna komma under omröstning. Jag
anser Utskin hafva förfarit rätt, då Utskin ansett en fråga, som
genom 4 Stånds beslut är antagen, vara bifallen och att de öfriga
delarne, deri 3 Stånds sammanstämmande beslut icke finnes,
hafva förfallit. Jag anhåller om bifall till Utskins förslag.
Den 15 November f. m.
83
Gr. Sparre: Det förhåller sig aldeles icke så serdeles klart,
sora siste talaren trott, med den saken, huruvida frågan om uphäfvandet
af 1824 års författning är förfallen eller icke. Denna
fråga kan icke förfalla, då sjelfva saken icke kan det. En ny
lag är fråga om att stiftas, men med uphäfvande af hvilka författningar
och hvilka skola fortfarande gälla, just härom är frågan.
Jag vill såsom exempel åberopa ett fall, hvarom talades
i går. Om i en ny författning stadgas, att åverkan skall bestraffas
icke såsom stöld utan med böter, och 3 Stånd besluta,
att detta brott skall bestraffas såsom stöld, men icke alla Stånden
beslutade alt gamla författningen om åverkan skulle upliäfvas,
vore ju R. St:rs beslut i sådan strid med hvarandra, att
män ovilkorligen måste förena dem, och frågan om uphäfvandet
af den gamla författningen om åverkan kan således icke hafva
förfallit, helst denna författning icke kan gälla bredvid den nya.
Så är förhållandet äfven här. Författningen af 1824 kan icke
bestå jemte den nya oell följaktligen kan den frågan icke förfalla,
utan måste derom fattas ett beslut.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Nekas kan väl icke,
att ingressen är ett sammanhängande helt, hvaröfver, för att
blifva R. St:rs beslut, 3 Stånd skola sammanstämmande besluta.
Nu hafva, i fråga om ingressen i sin helhet, 3 Stånd icke fattat
sammanstämmande beslut. När så är förhållandet och
här finnas 3 serskildta beslut, nemi. ett af RondeSt., som bifallit
Utsk:ns förslag, ett af R. o. Ad., som gjort några förändringar
i samma förslag, och slutligen ett 3:dje, nemi. Preste- och BorgareSt:ns
beslut, hvilka Stånd uteslutit orden: ”med uphäfvande
af Kungörelsen af år 1824”, hafva således 3 Ständ icke fattat
sammanstämmande beslut om sjelfva ingressen, som ovilkorligen
mäste betraktas i sitt sammanhang och icke får sönderplockas,
och raan kan väl icke säga, att man vunnit ett R. St:rs beslut,
utan, till följd af deras olikhet, måste votering i Förstärkt
Utsk. afgöra hvad sorn skall blifva R. Sl:rs beslut.
Gr. Lagerbjelke: På sätt jag förra gången sökte visa,
förefinnas här 4 Stånds beslut öfver ingressen. Utsk:n hafva föreslagit
en förfalln. innehållande åtskilliga meningar. Af dessa
meningar antogos hvarenda utom den, som angår Kungl. Kungörelsen
af år 1824, hvilken mening afslogs af 3 Stånd, men
bifölls af ett. Nu är förhållandet icke, att uphäfvandet af 1824
års författn. nödvändigt måste följa af detta beslut, emedan 1824
års författn. angår en helt annan fråga än den, som var före
mål
för lagstiftning, ty Utsk:n hafva lagstiftat för enskilda Banker,
hvilka utgifva egna kredit-sedlar, men 1824 års författn.
angår deremot sådane enskilda Banker, hvilka röra sig med
RiksBankens sedlar. Ang:de PrivalBankerne, sorn röra sig med
egna kredit-sedlar, ansågo 3 Stånd, att uphäfvandet af 1824 års
författn. icke borde ega rum, och således finnes 3 Stånds
sammanstämmande beslut, att denna författn. icke må up~
6 *
84
Den 15 November f. m.
häfvas, oell då kan väl icke genom votering i Förstärkt Utsk.
detta beslut uphäfvas. Hvad angår R. o. Ad:s beslut, så, på
sätt jag redan nämnt, öfverensstämmer delta med öfriga Ståndens,
med den skillnad, alt R. o. Ad. vill hafva ett tillägg ang:de frågans
till en del ekonomiska natur, men de andra 3 Stånden
hafva icke godkänt detta tillägg, utan endast talat om frågans
egenskap af civil lag. Nu kan väl icke R. o. Ad., som är ensam
om sin mening, genom votering i Förstärkt Utsk. intvinga
det stadgande, hvaremot de öfriga Stånden sig sammanstämmande
yttrat. På grund af alla dessa skäl och af hvad jag förut
sagt, anhåller jag om bifall till Utskms förslag.
Gr. Sparre: Jag ber om förlåtelse, men jag måste uptaga
den siste talarens ord, för att söka reda frågan, som han, enl.
min åsigt, icke rätt upfattat. Förhållandet är nemi., att 2
Stånd, Preste- och BorgareStm, hafva beslutat, att författmne af
1846 och 1848 skola uphäfvas, så vida de ersättas genom en
civil-lag. Man kan således icke upfatta deras beslut annorlunda,
än att de endast under detta vilkor hafva beslutat antagandet af
en ny lag eller uphäfvandet af dessa författn:r. BondeSt. har
endast under det Vilkor medgifvit antagandet af en ny lag, alt
1824 års författn. uphäfves. Om nu, efter Gr. Lagerbjelkes åsigt,
1824 års författn. icke har något afseende härpå, det må vara
en annan sak, men BondeSt. har emellertid sagt, att, för antagandet
af den nya lagen, skall uphäfvandet af 1824 års författn.
vara ett vilkor, och detta utan afseende på hvilka Banker denna
författn. än angår. BondeSt:s beslut kan icke sammanjemkas
med de 2 öfriga Ståndens, likasom icke heller dessas med R.
o. Ad:s. Vid sådant förhållande måste naturligtvis R. o. Ad:s
beslut jemväl komma under omröstning och jag anhåller alltså
om bifall till mitt förslag.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller, att med några ord få
besvara Gr. Sparre. Han har flera gånger yttrat, att de olika
åsigterne Stånden emellan icke kunna sammanjemkas. Jag har
icke yrkat det, utan endast, att hvad sorn af 4 Stånd sammanstämmande
är beslutadt, måtte få anses såsom ett R. Stms beslut
och icke kunna uphäfvas genom en votering i Förstärkt Utsk., och
att sådane satser, hvarom ett Stånd är ensamt, och de 3 öfriga
Stånden satt sig emot, icke kunna lefva upp^ genom en votering,
utan måste genom ett R. Stms beslut vara förfallne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den siste talarens bevisning
synes mig så ovederlägglig, att jag hoppas, det R. o.
Ad. godkänner Utskms hemställan. 1824 äis författn. bar med
rätta blifvit utesluten derföre, att hon angår ett annat förhållande,
än det förevande. Här är fråga om enskilde Banker,
hvilka utgifva egna sedlar, men icke om sådana, som icke göra
det. Således mäste man, ehuru saken än betraktas, erkänna att
Gr. Lagerbjelke har rätt.
Gr. Sparre: Den frågan, huruvida författmn är af ekono
-
Den 15 November f m.
85
misk eller eivil-lags natur, är ingen sats eller mening, såsom
Gr. Lagerbjelke yttrat. Gr:n har derjemte sagt, att ingressen
består af flera meningar, och att en del af dera kan förfalla.
Så förhåller sig icke. Hufvudsaken är, om denna fråga är af
eivil-lags eller af ekonomisk natur, och detta är omöjligt att utrycka
ur ingressen, ty det är en sats, som måste tydas på det
sätt, alt författmn är af ekonomisk natur. Det skulle leda till
högst besynnerliga resultater, om man betraktar den principfråga,
huruvida en författning, om hvars utfärdande är fråga, är
af eivil-lags eller ekonomisk natur, såsom en sats, eller såsom
några ord, hvilka kunde i lagen ingå eller icke. Detta gäller
om en serskild §, men icke om ingressen, hvilken antyder beskaffenheten
af författning Jag förnyar min anhållan om bifall
lill mitt förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke underlåta att
yttra några ord i en fråga, som till sin princip är af vigt, nemi. huru
man skall tolka 75:te §:ns RiksdisOrdn. föreskrifter, antingen på
det sätt, att hvarje Stånds beslut ordagrannt skall blifva föremål
för propos., så vida icke 3 Stånd äro ordagrannt ense om hela
§:n, eller ock så, att man skall jemföra de olika eller lika meningarne
med hvarandra. I denna § står icke, att det gäller
beslut om ordställning, som ett Stånd fattar i en §, utan det
står meningen deraf, denna må nu sönderfalla i flera afdelnir i en
och samma § eller innefattas i §:n i sin helhet. Grundlagsstiftarnes
mening har ingalunda varit, att man, i fråga om sammanjemkningen,
icke kan hålla sig till hvarje del af §:n. Vid sådant
förhållande och med tillämpning af den grundsats, hvarefter jag
sett frågan, anser jag att 3 Stånds mening skola gälla, så vidt
här är fråga om, huruvida saken är af ekonomisk eller civillags
natur, och att, i fråga om införandet i ingressen af 1S24
års författn., endast ett Stånd har beslutat detsamma. Jag kan
icke hnna annat än att Gr. Lagerbjelke har rätt.
Frih. Tersmeden: Utsk:n hafva gått origtigt tillväga deri,
alt de icke framställt förslag till redaktion, och äfven om man
skulle antaga Gr. Sparres förslag, kan tillstyrkandet icke bifallas,
utan mäste till Utsk:n återremitteras. Frih. Raab har likasom Gr.
Sparre ansett, att man eger rättighet alt utplocka hvarje serskild
mening. Jag deremot finner, att när 3 Stånd icke bestämdt
öfverenskommit om ingressen, finues icke heller något R. Stms
beslut, och ett sådant beslut kan icke finnas förr än 3 Stånd
antagit ett förslag till sammanjemkning, eller också derom blifvit
voteradl. Jag anhåller om bifall till Gr. Sparres förslag eller,
i händelse sådant icke kan beviljas, att ingressen må blifva återremitterad.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framstälde Hr
Gr. o. Landtm, hurusom, i afseende på förevande punkt, blifvit
yrkadt af Gr. Lagerbjelke och Hr von Hartmansdorff bifall,
af Gr. Spane ogillande af Utsk:ns yttrande och bifall till de af
86
Den 15 November f. m
honom, uti Utsk:s Mern. bifogad reservation, föreslagna votenspropos:r,
samt slutligen nu sednast af Frih. Tersmeden återremiss.
Efter å hvartdera af dessa yrkanden framstälda propos:ner,
som alla hesvarades med blandade Ja och Nej, hemställde Hr
Gr. o. Landtm, ånyo om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:ns i
denna punkt afgifna yttrande, och ropades dervid åter Ja och
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ansåg Ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre hegärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.
:
Den som bifaller det i Banko- och LagUtsk:ns Mern. JV2 2
afgifna yttrande, ang:de ingressen lill lagförslaget för enskilda
Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, ogillas förenämnde yttrande samt godkännes de af
Gr. Sparre, uti berörde Mern. bifogad reservation, föreslagne voterings-proposir
i ämnet.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — II.
Nej — 16.
Oppa härefter af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos., upskjöts
fortsättningen af förevar:de Merms pröfning till eftermiddagens
plenum.
Anmäldes och begärdes på bordet ett från Vällofl. BorgareSt.
ankommet prot.-utdr. J\s 540, innehållande inbjudning till instämmande
i af nämnde RiksStånd fattade beslut i fråga om
medels uplåning genom fonderade StatsObligatiouer.
Anmäldes och lades på hordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Mern. och Utlåt. nemi. från
Banko-Utskottet:
82, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter uti
8:de artikeln af BankoReglementet;
JW 83, med anmälan ang:de verkställd omröstning öfver
åtskilliga frågor;
Ben 15 November e. m.
87
Lag-Utskottet:
57, i anledn. af RiksStms olika beslut och anraärkn:r
vid LagUtsk:s Beiiink. JV2:o 49, ang:de K. M:s Nåd. Propos.
med förslag till förordn. om Handelsböcker och Handelsräkningar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 15 November 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Fortsattes pröfningen af Banko- och LagUlskms Utlåt. J\s 2,
med förslag till sammanjemkning af RiksStms skiljaktiga beslut,
i anledn. af Utsk:ns Betänk. 1, i fråga om ny lag för en
skilda
Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar.
3:dje punkten, ang:de §§:ne 5, 9, 42, 43, 47 och 25.
Lades till handlingarne.
4;de punkten,
Då härvid först förekom Utskms lill R. o. Ad. samt PresteSt.
ställda inbjudning att instämma i Borgare- och BondeSt:ns
beslut, yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: R. o. Ad. behagade erinra
sig, att skillnaden emellan R.- o. Ad:s och de öfriga Ståndens
beslut var den, att R. o. Ad. ansåg det böra på K. M:s pröfning
och afgörande bero, om en gjord ansökning rörande en
privatbanks inrättande kan afslås eller beviljas, hvaremot Utskms
förslag innehöll att, så vida lagens bokstaf var upfyld, skulle ingen
pröfning hos K. M. ega rum. Detta sednare förslag blef
af R. o. Ad. ogilladt, och jag hemställer alltså, att R. o. Ad:s
beslut, som synes mig vara af serdeles vigt, måtte vidblifvas,
samt att den af Utslcn framstälda voter:s-propos. antages.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. förevar:de
inbjudning.
88
Den 15 November e m.
Beträffande sedermera Utskms inbjudning till Ii. o. Ad. att
instämma i PresteStis ibeslut, yttrade
Frih. Palmstjerna: På förut anförda skäl, anhåller jag,
att R. o. Ad. måtte, med vidblifvande af sitt förut fattade beslut,
afslå denna inbjudning.
R. o. Ad. fann för godt att afslå äfven denna inbjudning
och vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut.
Uppå sedermera framstäld propos. godkände R. o Ad. de
af Utsk:n i afseende på förevande punkt föreslagna voter:s-propos:r.
5:te punkten, ang:de §:n 6.
Frih. Palmstjerna: R. o. Ad. torde erinra sig att orsaken
hvarföre R. o. Ad. fattade ett annat beslut, än det, som
Utsk:n föreslagit, var den, att Utsk:n uteslutit åliggandet för bankerne
att så inrätta sin utlåning, att upp- och afskrifnings-räkning
skall ega rum. Då R. o. Ad:s beslut synes mig riktigt, anhåller
jag, att Ståndet måtte, med vidblifvande af detsamma, godkänna
den upställda voter:s-propos:n.
R. o. Ad. fann för godt att, med afslag å inbjudningen, vidblifva
sitt förut i ämnet fatlade beslut och godkänna den före
slagna
voter:s-propos:n.
6:te punkten, ang:de §:n 7, och 7:de punkten, ang:de
§:n 10.
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagne volenspropos:r.
8:de punkten, ang:de §:n 11.
Frih. Palmstjerna: Orsaken hvarföre R. o. Ad. fattat ett
annat beslut i afseende på denna §, än det Utsk:n föreslagit, var
att Utsk:ns förslag icke tillät banken att i mån af sin förkofran
utsträcka sin sedelrörelse till större sammanlagdt belopp, än som
motsvaras af bankens hela teckningssumma eller grundfond. Ett
ögonkast på Ulsk:ns nu afgifna utlåt, är tillräckligt, för att finna,
hvaruti skillnaden ligger emellan de olika af Stånden fattade
besluten, samt att R. o. Ad:s har företräde.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad., med afslag å Utskms
förslag, må vidblifva sitt förra gången fattade beslut.
R. o. Ad. beslöt, att, med afslag å inbjudningen, vidblifva sitt
i ämnet fattade beslut och godkänna de derom föreslagna voter:s-propos:r.
9:de punkten, ang:de §:n 19.
Frih. Palmstjerna: Afven i afseende på denna § anhåller
jag att R. o. Ad. icke ville antaga inbjudningen, utan vidblifva
sitt förut fattade beslut. R. o. Ad. ansåg det af Ulsk:n
gjorda förslag, att en enskild Bank skulle betala 8 proc:s ränta
å kredit-sedel, som ej vid upvisandet inlöstes, äfvensom enahanda
Din 15 November e. m.
89
ränta i konkurs, vara olämpligt samt dessutom ej ledande till det
åsyftade ändamålet, att snart åstadkomma utredning af en bank,
hvilken råkat i det tillstånd §:n utvisar.
R. o. Ad. fann för godt att, med afslag å inbjudningen, vidblifva
sitt förut fattade beslut, sanit godkänna den föreslagna, voter:s-propos:n:
10:de
punkten, ang:<le §:n 23.
Frih. Palmstjerna: R. o. Ad. fattade, förra gången ärendet
förevar, ett annat beslut, än det, som Utskm föreslagit, derföre
att Ståndet ansåg den af Utskm föreslagna inlösningsliden
af 5 år vara för lång samt motverka den snara utredning af en
insolvent banks tillstånd, hvilken är önsklig. Med afslag å inbjudningen,
anhåller jag att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut att
preskriptionen för inlösningsliden måtte bestämmas endast till 2 år.
R. o. Ad. beslöt att, med afslag å inbjudningen, vidblifva
sitt förut fattade beslut och godkänna den föreslagna voter:sproposm.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 14 dennes på bordet
lagda Mern. JV2 348, ang:de aflöningen för den bos Remliga Utsk.
anstälda kansli-personal och vaktbetjeuing.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUlsk:s den 14
dennes på bordet lagda Mern.:
JVs 349, i anledn. af ålerremiss å en § i det Mern. JM 317
bifogade förslag till de 3:ue första afdelnme af Reglementet för
Riksg:s-Kont.; och
J\s 350, i anledn. af återremiss å Utlåt. JVs 329, ang:de de
i Reg.F:s fi3:dje § omförmälde 2:ne kreditiv-summors belopp under
liden intill nästa Riksdag.
Föredrogs och lades till handlingarne Bvillu:sUtsk:s den 14
dennes på bordet lagda Utlåt. JVs 72, i anledn. af återremiss utaf
Mern. JV2 30, så vidt det angår Hr Henschens motion, i fråga
om praemier för utförsel af bränvin.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af (lera ledamöter,
Bevilln:sUtsk:s den 14 dennes på bordet lagda Mern. M
33, i anledn. af RiksSlms skiljaktiga beslut, ang:de tull-lagstiftningen
för artikeln Bränvin och Sprit.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s den
14 dennes på bordet lagda Belänkm:
M 137, i anledn. af väckt motion, ang:de förändringar af
9:de och 13:de §§:na uti Kongl. JFörordnm den 5 Sept. 1854,
90
Ben 15 Novémber e. m.
om hvad iakttagas bör til! förekommande af kolerafarsotens införande
i Riket; och
Jtä 138, i ani. af väckt motion, ang:de tillägg till K. Förordna
d. 5 Sept. 1854, om hvad iakttagas bör till förekommande
af kolerafarsoteas införande i Riket.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utsk:s d. 11 och 14 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 13, med svar på återremissen å Utsk:s Mern.
N:o 12, om tryckning äf R. o. Ad:s prot. under 1600:talet.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag vill icke ingå i någon pröfning
ang:de nyttan af dessa protus tryckning och spridande bland
allmänheten, utan jag vill endast betrakta frågan ur den enskilda
synpunkten af en angelägenhet, som tillkommer R. o. Ad. att
ensamt afgöra, och vid sådant förhållande förefaller det mig som
om frågan eudast skulle hero derpå, huruvida kännedomen af
ifrågavande prot:r är för den stora allmänheten eller blott för
detta Stånd af speciell nytta. Ar det så, att allmänheten kan
hemta något gagn deraf och att det således vore önskligt, att
protm hlefve offentliggjorda, då är det klart, att det tillkommer
Staten att bestrida de omkostnader, som erfordras för deras tryckning,
och att det följaktligen hade varit lämpligare, att motionen
härom blifvit remitterad till StatsUtsk., samt att detta, derest omständigheterna
sådant påkallat, hade tillstyrkt R. St:r att bevilja
det begärda anslaget. Ty icke kan det vara R. o. Ad:s mening,
att blott derföre, att dessa prot:r finnas inom R. o;- Ad:s ego,
det skall vara Ståndets skyldighet alt trycka dem. Ar återigen
nyttan inskränkt till detta Stånd enskildt, då är det R. o. Ad:s
pligt att på egen bekostnad besörja tryckningen. Jag tror dock
att ingen af de talare, som yttrade sig i ämnet förra gången frågan
här förevar, ansåg att det vore för Ståndets enskilda nytta som
dessa prot. borde tryckas, utan fastmer att det skulle vara för den
stora allmänhetens nytta. Det kan således icke ur denna synpunkt
försvaras, att R. o. Ad. skulle vidkännas den utgift, som
erfordras för ifrågavande ändamål, så framt R. o. Ad. icke eger
tillgångar, som icke på något annat bättre sätt kunna användas.
För att emellertid i detta full icke pä måfå nedlägga mitt votum,
har jag förskaffat mig uplysning om Riddarh.-kassans ställning
såväl f. n., som under flera föreg:de år. Jag har deraf funnit,
att denna kassas inkomster för år 1853 öfverstiga utgifterna med
2,791 R:dr. Vid första påseendet tyckes det således, som om
kassan skulle kunna lemna en tillräcklig tillgång för den ifrågaställa
tryckningen, hvilken, enl. hvad Ulsk. upgifvit, skulle komma
att upgå till omkring 400 R:dr årligen under trenne år; men
tänker man närmare på saken, finner man att berörde behållning
ingalunda kan disponeras för ett så beskaffad! ändamål. Det har
nemi. blifvit uplyst, att Riddarh.-Direktm på sednare lider rönt
allt större svårighet att förränta de kapitaler, kassan eger, hvarföre
Direktionen funnit sig nödsakad, att just under innevarande
år inlösa en stor mängd obligationer, sorn förut gått med 4| proc:s
Den 15 November e. m.
91
ränta, för att få dem atlanta mot lägre ränta. Derigenom upkonuner
en betydlig ränteförlust, och Jägges dertill, att en mängd
af Riddarhusets byggnader äro i behof af reparation, äfvensom
att Riddarh.-kassan måhända snart kommer att utbetala åtskilliga
pensioner till Riddarhusets tjenstemän, hvarifrån skola då dessa
penningar slutligen anskaffas, om icke ifrån den kassa, hvarifrån
man nu vill taga förberörde 400 R:dr? Största delen af kassornas
inkomster består af kapitations-afgifter, hvilka upgå. till omkring
2000 R:dr, och hvad som fattas för de löpande utgifternas
bestridande, blir således en skatt på R. o. Ad. Denna skatt
är visserligen icke betydlig, men den är dock en serskild skatt,
som detta Stånd är underkastad, och enda sättet att öka inkomsterna
är att höja skatten. Vid sådant förhållande förefaller det
mig oriktigt, att från Riddarh.-kassan taga något, äfven en så
liten summa sora 400 R:dr, emedan det icke kan ske på annat
sätt, än genom en beskattning på R. o. Ad.
* Det är ur denna fmanciella synpunkt som jag bestrider det
förslag, Riddarh.Utsk. afgifvit, och som jag för min del yrkar
afslag derå. Jag gör det destomera, som det är obilligt, att R.
o. Ad. skall åtaga sig en serskild skatt för att trycka sina prot:r,
pä den grund att kännedomen deraf är för allmänheten nyttig.
Frih. Raab, Adam Christian: Såsom af det uplästa Mern.
synes, tillstyrkte jag förra gången bifall till förslaget, likväl med
den förändring Utsk. deruti vidtagit, och följaktligen kan jag nu
icke annat än anhålla, det R. o. Ad. behagade godkänna det
förslag, Utsk. afgifvit och som nu är föremål för pröfning. Jag
utber mig emellertid att få till vederläggning uplaga några af de
motiver, som den föreg:de talaren framställt för sitt yrkande om
afslag å ifrågavar:de Mern. Hr Bildt har velat betrakta saken icke
ur någon annan synpunkt, än den financjella. Hr Bildt har
nemi. sagt, att då ingen talare kunnat bevisa att den ifrågaställda
tryckningen af R. o. Ad:s prot:r endast för Ståndet sjelft vore af
nytta, men icke jemväl för andra medborgare, så borde icke
R. o. Ad. ensamt draga en tunga, som egentligen tillhörde Staten,
hvarföre också motionen borde hafva till StatsUtsk. blifvit remitterad.
Då en ledamot i PresteSt., nemi. Prof. Carlsson, väckte
motion derom, att dylika urkunder som dessa skulle tryckas på
allmän bekostnad, och att Statsmedel till ett belopp af 5000
R:dr b:ko dertill måtte beviljas, blef denna motion afslageu. Nu
är frågan, huruvida R. o. Ad. skall bekosta ett arbete, som kan
vara nyttigt för andra medborgare. Mig synes, att detta Stånd,
som i fordna tider upoffrat så betydliga summor och, hvad mera
är, sina egna personligheter för fäderneslandets bästa, väl icke
helter nu skall draga i betänkande att göra en liten financiel
upoffring för att gagna andra medborgare. Frågan blir således
endast, huruvida R. o. Ad. bar råd dertill. Hr Bildt har upgifvit,
att det öfverskott, som f. n. är att årligen beräkna, stiger
till 2,791 R:dr; men, säger lian, deraf får man icke antaga att
denna summa blifver lika stor i framliden, ty hittills har Rid
-
92
Den 15 November e. m.
darb.-Direkt, kunnat utlåna penningar mot 4| proc., hvaremot nu
mera obligationer måste emottagas, som löpa med 4 proc. Vi
böra likväl härvid erinra oss, att R. Sl:r bifallit införandet
af ett fondsystem, hvarigenom naturligtvis många tillfällen, att
inköpa obligationer, komma att erbjudas. Vi hafva just vid behandlingen
af fondsystemet måst erkänna behofvet af att sälja
obligationer till nedsatt kapital-proc., och då denna fråga var å
bane, talades mycket derom, att omständigheterna kunde blifva
sådana, alt det vore nödvändigt att nedsätta procenten, så att den
motsvarade 4£; vi veta icke, huru detta kan komma att gå; men
det veta vi, att under tiden hafva tvenne hypolheksföreningar
ställt sig på en inhemsk ståndpunkt, derigenom att ett större
antal obligationer kommer att utbjudas. Denna konkurrens skall
hafva till följd, att det icke blifver svårt för kassor att väl använda
sina penningar, och ingen anledn. är för handen att tro,
det man icke skall få utlåna sina kapitaler mot 4^ proc., ja, jag
tror t. o. m., att det icke skall blifva svårt att få utlåna dem på
goda hypothek mot 5 proc. Hr Bildt har vidare talat om förestående
reparationer af Riddarhusets byggnader; jag känner icke
huru stora dessa skola blifva, men jag ser med nöje, hvarje gång
jag upkommer till Riksdagen, att Riddarhuset blir allt vackrare
och vackrare. Dock tror jag icke, att dessa reparationer hittills
erfordrat stora omkostnader, och jag håller det troligt att icke
heller hädanefter större summor komma att derpå bortslösas. Hvad
åter pensionerna beträffar, erkänner jag mig icke veta huru dermed
förhåller sig ; hvad jag deremot vet och hvad vi hafva för
ögonen, är att våra tjenstemän ännu äro ganska ungdomliga, och
jag hoppas, att vi länge måtte få behålla dem; — jag vänder
mig till höger och venster, och jag möter ingen motsägelse. Någon
serskild beskattning kan således destomindre komma i fråga,
som något dylikt icke af det uplästa Mern. gifvits tillkänna. Att
den beskattning, som nu utgår under namn af kapitations-afgift,
blifvit använd för att öka sjelfva grundkapitalet, hvilket stiger till
28,000 R:dr b:ko, anser jag ganska väl. Det är möjligt, att jag
misstagit mig, men det lät så vid upläsningen af Mern. Slutligen
får jag erinra, att det icke är bestämdt afgjordt att 400 R:dr
skola utgå under hvardera af de tre åren; här är icke fråga om
annat än att förskjuta dessa 400 R:dr, med en, om ock icke viss,
dock sannolik möjlighet att en gång få igen dem. Jag skulle
mycket misstaga mig i afseende på R. o. Ad:s vettgirighet, om
det icke vore att hoppas, det Ståndets ledamöter vid nästa Riksdags
början skola täfla om att förskaffa sig det tryckta arbetet.
200 exemplar låta ganska lätt sälja sig, och Riddarh.-kassan skulle
då för det förskjutna beloppet erhålla fullkomlig ersättning. För
min del finner jag ändamålet vackert; vi gagna så väl oss sjelfva
enskildt, som den större allmänheten, och den upoffring, vi dervid
skulle i pekuniärt afseende komma att göra, vore obetydlig,
måhända ingen. Jag skulle beklaga, om R. o. Ad. icke ansåge
sig i tillfälle att göra denna upoffring, ifall så skulle fordras,
och jag bifaller Mern.
Ben 15 November e. m.
93
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Vid behandlingen af
denna fråga är det, efter mitt begrepp, nödvändigt att man gör
sig reda för l:o huruvida det kan för det allmänna och för R.
o. Ad. enskildt vara nyttigt att de ifrågavar:de prot:n tryckas, och
2:o huruvida Riddarh.-kassan har råd att, på sätt Utsk. föreslagit,
bekosta tryckningen. Hvad det första beträffar, torde det
icke kunna bestridas, att det för det allmänna kan blifva nyttigt
att R. o. Ad:s prol:r för den upgifna tiden blifva tryckta, enär
de onekligen innehålla ganska intressanta uplysningar och bidrag
till vår historia. För min del är jag jemväl öfvertygad derom,
att dessa prot:r skola bära vittnesbörd om att R. o. Ad. såväl
under den tid de omfatta, som äfven sedermera, så tillvägagått
att vi äro förtjenta af Sveriges tacksamhet. Vidkommande den
andra frågan, eller huruvida Riddarh.-kassan, utan att tillbakasätta
andra nödvändiga utgifter, kan bekosta denna tryckning, så
får jag bekänna, att jag icke så noga känner kassans ställning;
men jag har af en ledamot, som har mera kännedom härom än
jag, hört upgifvas att kassan lemna! öfverskott för de sednare
åren, och jag hörde nyss af en värd talare nämnas, att detta
öfverskott för sista året upgått till närmare 3000 R:dr, och jag
förmodar, att detta är den ungefärliga tillgång, som Riddarh.-  kassan i allmänhet har att påräkna. Med ett sådant öfverskott
finner jag icke på något sätt betänkligt att tillstyrka, det en summa
af 400 R:dr, af ett års öfverskott, begagnas till detta, såsom
jag nyss nämnde, nyttiga ändamål. Hr Bildt har visserligen
sagt, att detta icke kan åstadkommas utan en serskild skatt på
R. o. Ad:s ledamöter; jag kan likväl icke rätt fatta, huru detta
påstående kan stå tillsammans med det föreg:de yttrandet, att
öfverskott verkligen finnes.
Så länge jag således icke blir öfvertygad om att Riddarh.- *
kassan icke är i tillfälle att bestrida ifrågavar:de utgift, så mycket
mer, som Frih. Raab förmodat att kassan möjligen kan genom
bokens försäljning blifva betäckt för sin utgift, finner jag
icke någon betänklighet att bifalla hvad Utsk. föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer i allo med
Frihme Tersmedens och Raabs yttranden, samt anhåller att, äfven
för min del, få tillägga några ord. Riddarh.-kapitations-fonden
är skiljd ifrån Riddarh.-kassan och användes till Riddarhusets
underhåll. Den har redan en behållning af 28,000 R:dr och
lemnar en årlig inkomst af ungefär 3,000 R:dr. Således äro de
farhågor, Hr Bildt framställt, ang:de förringandet af tillgångarne
för Riddarhusets underhåll, öfverdrifna. Om Riddarh.-kassan uplyste
Hr Bildt, att hon år 1853 hade ett öfverskott af 2,791 R:dr,
och detta blott för ett enda år. Nu är fråga endast om 400
R:dr, för hvartdera af påföljande 3:ne år, hvilka 400 R:dr icke
skulle gå förlorade, utan, på sätt föreg:de talare uplyst, utgöra ett
förskott, hvilket troligen till stor del kunde återbekommas, emedan
förmodas bör, att de ledamöter, som i högre mån, än Hr
Bildt, intressera sig för R. o. Ad:s historia, skola i allmänhet köpa
94
Den 15 November e. m.
de ifrågavande prot:n och dymedelst minska den kostnad, som
eljest skulle drabba Riddarh.-kassan. När alltså R. o. Ad. förnummit,
att kapilations-fonden är en serskild kassa, synes det
skäl, hvarpå Hr Bildt lagt så synnerlig vigt, nemi. att Ståndet
skulle nödgas åtaga sig serskild skatt för prot:ns tryckning, hafva
blifvit framkastadt för att göra den ifrågaställa åtgärden förhatlig.
Något sådant bidrag kommer alldeles icke i fråga, emedan
de medel, som på detta sätt af R. o. Ad. sammanskjutas, icke få
användas till någon prot:s-tryckning, utan endast till husets underhåll.
I alla fall tror jag icke någon Adelsman vara så nidsk
mot vår historia, att det skulle göra honom ondt, om några få
af de skillingar han, såsom kapitations-afgift, erlägger, ginge till
tryckning af Ståndets prot.
Vidare hafva pensionerna åt Riddarhusets tjenstemän blifvit
omförmälde, hvarpå Frih. Raab redan svarat. Hvarföre har icke
Hr Bildt, då han omnämnde pensionerna, jemväl yttrat sig om
löneförhöjningarne? eller hvarföre har han icke framdragit ännu
flere nyttiga sätt att använda Riddarhusets medel? Dessa sätt kunna
vara mångfaldiga. Hr Bildt, som sitter i StatsUtsk. och lärt sig
känna än flera utvägar att använda medel, hvarföre begagnar han
icke nu all sin fyndighet för alt afskräcka R. o. Ad. att göra
den ringaste upoffring i detta hänseende? Om Hr Bildt ej hade,
vid andra tillfällen, visat sig vara af motsatta tänkesätt, skulle
hans yttrande nu föranleda mig att tro, del han hörde till ljusets
flender.
Hr Bildt: I fall det varit min mening att göra ifrågavande
sak förhatlig eller att updikta behof, sora icke finnas, skulle jag
visserligen hafva följt den lärdom Hr von Hartmansdorff gifvit
mig; men då mitt yttrande endast varit föranledt af den öfvertygelse
jag fått till följd af granskning utaf Riddarh.-kassans ställning,
har jag icke ansett mig böra framlägga några andra skäl
för afslag, än sådana, 'som öfverensstämde med verkliga förhållandet.
Det är visserligen sannt, att sjelfva kapitations-afgiften
går till en serskild kassa, äfvensom att kassan är afsedd lill underhåll
och reparation af Riddarhusets fasta egendom; men det
är också ganska klart att, i fall någon brist npstår i denna kassa,
hvilken ovilkorligen måste fyllas, det då icke finnes någon annan
utväg än att gripa till kapitations-afgiften, och jag anser det vara
med en klok hushållning öfverensstämmande, att icke på kommande
slägten öfverflytta en tunga, som icke är absolut nödvändig.
Jag är, såsom Hr von Hartmansdorff ganska riktigt förmodat,
icke någon ljusets fiende, och jag skulle således, i fall jag
hade en varm och lefvande öfvertygelse om att de ifrågavande
protms tryckning skulle ega något större inflytande på bildningen
i allmänhet, icke vilja bestrida ett serskildt anslag från R. o. Adis
sida i och för detta ändamål; men då jag icke kan tro att något
sådant inflytande kan komma i fråga, vågar jag motsätta mig att
någon undantagsbeskaltning lägges på R. o. Ad. för ett så högst
tvifvelaktigt ändamål som det ifrågavande. — Det är visserligen
Den 15 November e. m.
95
sannt, att Riddarhusets tjenstemän f. n. äro i åtnjutande af god
helsa och att det derföre icke är sannolikt att de snart skola
taga afsked, men man bör väl icke afklippa eller minska för dem
denna rättighet eller förhoppning, hvilket det nu är och om de hafva
rätt alt ega sådana. Frih. Raab har npmuntrat Riddarh.-Direkt:n
dermed att den icke bör vara missnöjd med att få sina obligationer
upsagda; ty, enl. hans tanka, komma dessa obligationer
genom det nya fondsystemet att bibehålla den ränta, de förut
burit, eller 4J proc. Jag ber dock att få fästa upmärksamheten
derå, att det är maximum af ränta å fondpapperen, som är bestämd
till proc., samt alt den förhoppning uttalats, alt man skall kunna
få penningar till vida lägre ränta, hvilket också af sjelfva penninge-ställningen
i landet torde bestyrkas. Må vara att Frih.
Raabs upmuntran af honom anses som en förhoppning, men det
är alldeles icke något skäl för R. o. Ad. att, på grund af sådana
lösa förhoppningar, bevilja ett anslag, för hvilket troligen icke
någon ersättning kommer att erhållas.
Jag anhåller fortfarande om afslag å ifrågavar:de Mern.
Hr von Hartmansdorff: Hr Rildt har ansett oss icke
höra besluta några utgifter, hvarigenom vi skulle blottställa R. o.
Ad. för en beskattning i framtiden. Hvarföre tänkte icke Hr
Rildt på den saken, när han föreslog statslånen för jernvägarne?
Då mäste Riket, och således äfven R. o. Ad., skuldsättas; dä, när
fråga var om 17 miller, då upstod ingen betänklighet; men nu,
då fråga är om 1,200 R:dr, är Hr Bildt så noggrann, så samvetsgrann.
Här har talats om Riddarhusets tjenstemän. Om
Riddarh.-kassan skulle befinnas vara i stånd att vederbörligen pensionera
dem: så torde Hr Bildt vid nästa Riksdag benäget komma
ihåg hvad lian nu yttrat och väcka motion härom. Jag skall
icke sätta mig deremot, så framt jag lefver och här har någon
röst. Men att nu, pä grund af della skäl, vilja afskräcka R. o.
Ad. från åtgärders vidtagande, hvilka kunna vara Ståndet värdiga
och för det allmänna nyttiga, anser jag oriktigt.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. först till bifall och sedan till afslag å den
del af Utsk:s Mern., hvari anordning af medel till ifrågavande
tryckning blifvit tillstyrkt, och ropades dervid Ja och Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:s Mern. i denna del, samt, efter det svaren härvid utfallit
med starka Ja, blandade med många Nej, förklarade att han
ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Bildt begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller den del af Riddarh.Utsk:s Mern. N:o 13,
hvari lillstyrkes en anordning af 400 R:dr b:ko årligen intill slutet
af det år då nästa Riksdag uphör, för att befordra tryckning af
R. o. Ad. prot:r, röstar
90
Den 15 November e. m.
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde del af berörde Mern. af R. o. Ad.
afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med
21 Ja emot 18 Nej. >
Uppå sederina framställd propos., lade II. o. Ad. lill handlingarne
den sednare delen af Utsk:s Mern., innehållande yttrande
öfver en af Frih. Alströmer gjord anmärkning.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utskis d. 11 och 14 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 14, med förslag till ändring af 20:de §:n
Riddarh.Ordn.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Emot det slut, till hvilket Utsk.
kommit, har jag ingen anmärkn. att göra. Jag har emellertid
begärt ordet för att nämna, det jag anser Utsk. hafva i sjelfva
redaklionen begått en underlåtenhet. I nuvande Riddarh.-Ordn.
är, på sätt af Utsk:s Mern. synes, förbjudet att förena platserna
af Elektor och Utsk:s-ledamot; men för alt förtydliga detta, står
det på ett annat ställe, att Bänkmans- och Utsk:s-ledamots-plats
kunna vara förenade. Nu har Utsk. låtit detta stadgande qvarstå,
men borttagit stadgandet att Elektor icke kan vara Utskrsledamot.
På det att Riddarh.-Ordn. likväl måtte blifva tydlig,
hade man, enl. mitt förmenande, bort antingen borttaga stadgandet
att Bänkman tillika kan vara Utsk:s-ledamot, eller också
tillägga att Elektor äfven kan vara det. Om man, på sätt Utsk.
föreslagit, säger att Bänkman skall kunna vara Utsk:s-ledamot,
men icke säger att Eleklor kan vara det, skulle möjligen en tvetydighet
kunna upstå och någon tilläfventyrs tveka, huruvida en
Eleklor kan vara Utsk:s-ledamot. Till följd häraf vågar jag anhålla,
att R. o. Ad. behagade antaga Utslcs förslag, med följande
redaktionsförändring: ”Ej må någon på en gång vara Bänkman
och Elektor. Blifver Bänkman till Elektor vald, uphör hans
förra befattning och utväljes en ny Bänkman, på sätt här ofvanföre
stadgadt är. Befattningen af Bänkman eller Elektor och Utsk:sledamot
må likväl hos en person kunna förenas”.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser det förslag,
Gr. Lagerbjelke afgifvit, innebära en förbättring och ett nödigt
förtydligande i Utsk:s förslag, hvarföre jag, för min del, med
honom instämmer, och anhåller, det R. o. Ad. måtte antaga hvad
Utsk. hemställt, med den förändring, i afseende på ordalydelsen,
som Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Hr Gr. o. Landtm:s nu först till bifall å Utsk:ts förslag
framställda propos. besvarades med Nej; hvarefter samma förslag
bifölls, med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring, att
i näst
Den 15 November e. m.
näst efter orden ”Befattningen af Bänkman” tillädes orden ”eller
Elektor”.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utskrs d. II och 14 dennes på bordet
lagda Mern. 15, med förslag till ändring i 19:de, 23:dje och
31:sta §§:ne Riddarh.-Ordn.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I afseende på 19:de §:n har
Utsk. föreslagit att i stället för det sätt, på hvilket det nu tillgår,
när en ledamot af Landtmarskalken erhåller permission, nemi.
att en ny af Elektorerne väljes i hans ställe, så skulle nu, vid
början af Riksdagen, komma alt för hvarje Etsk. utseg ett visst
antal suppleanter, hvilka sedermera skulle tjenstgöra, icke allenast,
såsom nu, då någon ordinarie ledamot har tillfälligt förfall, utan
äfven då han erhållit permission. Denna förändring anser jag
vara ganska riktig; men Ulsk. har, enl. min tanke, begått ett fel,
då det föreskrifvit, alt suppleanternes antal skall vara ± af de ordinarie
ledamöternes. Landtmarskalken har nemi. rättighet alt
på en gång permittera ^ af Utsk:s ledamöter, och om han således
begagnar sig af denna rättighet och verkligen på en gång permilterar
detta antal, så hafva alla suppleanterne inträd t i tjenstgöring,
och ingen återstår då att tjenstgöra i händelse något tillfälligt
förfall inträffar. Man återkommer derigenom tili samma
svårighet, i hvilken man befann sig, innan Ståndet började utse
de tillfälliga suppleanterne. För att undgå denna olägenhet, tror
jag att Utsk. borde hafva gjort sitt förslag väl sådant det nu har
blifvit framställdt, men tillika med den medgifna rättigheten för
Ståndet att öka det antal af suppleanter, som blifvit bestämdt.
§:ns l:sta mom. skulle då hafva erhållit följande lydelse: ”Elektorerne
äligge att inom den tid” etc till det föreslagna mom:s
slut. ”Ståndet dock obetaget alt för pågående Riksdag besluta
tillsättandet af ett större antal suppleanter”.
I 23:dje §:ns 2:dra morn. stadgas att, när en suppleant erhåller
permission, skall val alltid förrättas för återbesättande af hans
plats. Nu händer det lätt, i synnerhet vid slutet af Riksdagarne,
att en suppleant får permission och att hans [ilats utan olägenhet
kan stå obesatt, intill dess hans ledighets lid utgått; vi hafva äfven
sett att vid slutet af Riksdagarne ordinarie ledamöter inom Utsk:u
kunna erhålla permission, utan att deras platser blifva återbesatta,
enär Utslcn möjligen under denna lid icke haft någon sammankomst,
emedan göromålen blifvit afslutade. Att således genom
tilläggandet af ordet ”alltid” tvinga till ett sådant val, anser jag
onödigt. Jag anhåller fördenskull att R. o. Ad. behagade, med
uteslutande af ordet alltid, antaga ifrågavar:de mom.
Ytterligare förekommer i 4:de mom. af samma § ett stadgande,
hvars ordställning skulle kunna gifva anledn. lill den tvetydigheten,
att om vid Riksdagens början tre suppleanter blifvit
utsedda i ett Utsk., men sedermera under Riksdagens lopp en af
dem afgår och en annan inväljes, som möjligen vid valet kunde
15 H. 7
98
Den 15 November e. m.
erhålla flere röster, än de, som första gången blifvit valde, så
skulle raan till följd häraf kunna påstå att han borde ingå i Utsk.,
vid tillfälle af ledighet, förr än de, sora först blifvit valde. Detta
kan naturligtvis icke vara meningen, utan att den först skall inträda,
som försl blifvit vald. Jag anhåller fördenskull om R. o.
Ad:s bifall till följande förändrade lydelse af berörde mora.:
”Suppleanlerne i de Utsk., för hvilka mer än en sådan utses, inträde
i den ordning de blifvit utsedde och bland dem, som vid
samma valtillfälle blifvit utsedde, först den, som vid valet erhållit
de flesta röster; är rösternes antal lika, skiljes genom lottning”.
Påföljande mom. lyder sålunda: ”Inträffar för suppleant tillfälligt
förfall, anmäle han sådant hos Landtmarskalken, på det att
kallelse må kunna till annan suppleant, der sådan finnes, varda
utfärdad”. Dessa sednare ord: ”på det att kallelse .... utfärdad”
utgöra endast ett motiv, och atti en lagtext intaga motiver, anser
jag onödigt, hvarföre jag anhåller om bifall till detta morn., med
uteslutande af ifrågavande ord.
I öfriga delar tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag upträder icke för att bestrida
riktigheten utaf de anmärkmr, Gr. Lagerbjelke framställt,
ty jag har funnit dem välgrundade och vill derföre för min del
biträda dem. Men jag har i det förslag, Riddarh.Utsk. afgifvit,
funnit en omständighet, som enl. min upfattning endast leder till
tidsutdrägt och möjligen äfven till att förhindra upnåendet af det
ändamål, Utsk. åsyftar. Förslaget innehåller nemi. att antalet af
ledamöter inom ett Utsk. alltid skall vara komplett; om detta
stadgande strängt skall följas, kan det nämnda ändamålet icke
upnås på det sätt Utsk. föreslagit, eller att Ordf:n i Utsk. icke
kan sjelf, i händelse förfall för någon ledamot i Utsk. upslår, tillkalla
närmaste suppleant, utan måste göra anmälan derom hos
Landtmarskalken, hvilken åter skall gnmoda Riddarh.-Kansliet att
utfärda kallelse till suppleanten. Följden häraf blir den, att om
en person blir sjuk på morgonen och skickar bud derom till
Ordf:n i Utsk., så skall denne anmäla saken för Landtmarskalken,
hvarefter Landtmarskalken skall låta Riddarh.-Kansliet utfärda
kallelse till suppleanten, och derigenom händer ganska lätt att
denne icke kan få kallelsen sig tillställd på förmiddagen, enär de
personer, som äro suppleanter, väl icke kunna sitta hemma endast
för att vänta på en dylik tillfällig kallelse. Suppleanten
kan således icke infinna sig i Utsk. och platsen blifver följaktligen
den dagen obesatt. Det är dock af vigt att ledamöternas
antal inom Utsk. blifver fulltaligt, emedan det ofta händt, att då
vigtiga frågor förekommit, man varit nödsakad att upskjuta deras
afgörande blott derföre att en eller annan ledamot icke varit tillstädes
och man icke ansett sig böra afgöra frågan, då Utsk. varit
inkomplelt. Om man derföre uti förevande förslag hade stadgat
att Ordfme inom de respektive Utsk:n ega att vid inträffande tillfällig
ledighet tillkalla närmaste suppleant, tror jag att man hade
fullkomligt vunnit hvad som åsyftats-; ty den omvägen, att kal
-
Den 15 November e. m.
99
ielsen skall ske genom Landtmarskalkén, medför alldeles ingen
kontroll, utan är endast en tidsödande formalitet.
Jag föreslår, på grund häraf, att suppleant skall på kallelse af
Ordf:n inträda i Utsk.
Gr. Lagerbjelke-: Den anmärkn. Hr Bildt nu framställt
mot Utsk:s förslag, anser jag för min del vara obefogad. Utsk.
bar nemi. icke frångått den hittills gällande praxis vid suppleanters
inkallande, och, åtminstone hvad mig beträffar, har jag aldrig sett
att deraf några olägenheter upstålt. Inom Konst.Utsk., der, såsom
Ståndet har sig nogsamt bekant, det är ganska angeläget att ledamöterne
äro mangrannt samlade, har det icke medfört någon
olägenhet att suppleanterna inkallas på sätt nu sker, och detta
sätt har der alltid strängt blifvit tillämpadt, det kan jag försäkra.
Det är dessutom naturligt, att om en ledamot skulle sjukna,
måste han i allt fall derom underrätta Ordf:n, och äfvenledes
måste den suppleant, som skall inträda, derom tillsägas, på det
att han må infinna sig; — detta mäste ske, antingen stadgandet
är sådant det hittills varit, eller det blir sådant Hr Bildt föreslagit,
och svårigheten att finna suppleanten, blir således lika stor,
antingen man jemväl bör tillsäga i Riddarh.-Kansliet eller icke.
Hela skillnaden är fördenskull blott den, att utom det att suppleanten
skall tillsägas, måste man äfven, om jag så får säga, i
förbifarten anmäla såken i Kansliet, och hvad olägenhet ett så
beskaffadt sätt att gå tillväga kan medföra, förmår jag icke inse.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med Gr.
Lagerbjelke, i hans första yttrande; men icke i det sednare, och
skall söka gifva skäl derför.
I afseende på 19;de §:n, anhåller jag att vid 3:dje morn.
få göra en anmärkn. Morn. lyder sålunda: ”Den R. o. Ad:s
ledamot, som af förfall hindras att Utsk:s-sammankomst bevista,
anmäle det hos Utsk:s Ordf:de äfvensom hos Landtmarskalkén,
hvarefter till vederbörande suppleant från Riddarh.-Kansliet utfärdas
kallelse att, i anledn. af för viss ledamot yppadt förfall,
han eger att för tillfället såsom ledamot i Utsk. inträda”. Om
jag icke fäster mig vid innehållet, utan blott vid ordalydelsen,
så anser jag den felaktig. Tager jag bort mellanmeningen: ”i
anledn. af för viss ledamot yppadt förfall” och läser mom. i sitt
enklare sammanhang: så tyder det sålunda: ”hvarefter till vederbörande
suppleant från Riddarh.-Kansliet utfärdas kallelse, att hän
eger, att för tillfället i Utsk. inträda”. Detta är icke svenska,
och mäste således rättas. Fäster jag mig åter vid innehållet,
anser jag Hr Bildts anmärkn. riktig. Det hör.vara tillräckligt,
om en ledamot, som har förfall, anmäler det för Utsk:s Ordf:de,
och att denne derefter inkallar suppleanten. Sker icke detta,
utan man måste vidtaga den omväg, som här är föreslagen, eller
att vända sig till Landtmarskalkén, hvilken skall underrätta Riddarhus-Kansliet
om saken, för att få kallelsen utfärdad, är omgången
så vidlyftig, alt man, såsom Hr Bildt anmärkt, äfventyra:-  att icke träffa suppleanten hemma.
7 *
100
Den 15 November e. m.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att i Konst.Utsk. går det till på
det sätt, som hittills varit vanligt, oell att ingen olägenhet deraf
npstår, äfvensom att det sker på samma sätt i de andra Stånden.
Jag vet icke, huru del tillgår i andra Utsk. än dem, hvarest
jag varit ledamot. Men der har jag sett, att BondeSt:s medlemmar
understundom hafva sina suppleanter tillhands i förmaket,
för att genast inträda, om någon ordinarie ledamot går bort.
Detta har, under innevar:de Riksdag, inträffat i Serskildta Utsk.,
och jag tror mig hafva sett detsamma i Konst.Utsk. vid 1844
års Riksdag, ehuru jag icke bestämdt minnes det. Säkert är att
jag i StatsUtsk. sett det; och kan icke finna det god ordning
förnärmas derigenom, att man underlåter besvära Landtmarskalken
och Kansliet. Det händer icke sällan, att just då ett Utsk.
skall börja sina förhandlingar, kommer bud från en ledamot, som
säger: ”jag har fått det eller det förfallet, och kan derföre icke
infinna mig”. Hvad är då rättare och enklare, än att Ordf:n,
för alt göra Utsk. fulltaligt, genast inkallar den suppleant, som är
i ordningen. Enl. Hr Bildts förslag, hvilket äfven jag, i fall han
ej gjort det, ämnat framställa, skulle 3:dje morn. i 19:de §:n
erhålla följande lydelse: ”Den R. o. Ad:s ledamot, som af förfall
hindras att Utsk:s-sammankomst bevista, anmäle det hos Utsk:s
Ordf:de, hvilken till vederbörande suppleant utfärdar kallelse, att,
i anledn. af yppadt förfall för viss ledamot, i hans ställe, i Utsk.
inträda”.
I afseende på 5:te mom. af samma §, erkänner jag riktigheten
af Gr. Lagerbjelkes anmärkn., att det skäl, som der förekommer,
icke bör qvarstå. Jag hemställer derföre, att mom.
måtte erhålla följande lydelse: ”Inträffar för suppleant tillfälligt
förfall, anmäle han sådant hos vederbörande Utsk:s Ordfcde”.
För 31:sta §:n har Utsk. föreslagit följande lydelse: ”Vidalia
val och voteringar skall uprop ske efter antecknings-listan, och anmode
Landtmarskalken, eller den hans ställe företräder, sex ledamöter
af R. o. Ad., att jemte honom vid bordet sitta, för alt
föra prot. öfver dem, hvilka vid upropet sig infinna. De som till
en och samma bänk höra etc.” Då numera endast ett uprop hålles,
bör det icke vara fråga om annat, än anteckning huru många
som infinna sig, på det alt man må kunna jemföra det antal
ledamöter, som anteckningen utvisar, med de aflemnade röstningssedlarnes
mängd. Jag hemställer derföre vördsamt, att §:ns ordalydelse
måtte sålunda förändras, alt i st. f. orden ”för att föra
prot. öfver dem, hvilka vid upropet sig infinna” sättes: ”för att
anteckna deras antal, hvilka sig vid upropet infinna”.
Hr Bildt: Gr. Lagerbjelke har sagt, att på det sätt, som
det nu tillgår i Konst.Utsk., är allt väl beställdt, samt att ingen
olägenhet deraf visat sig. Jag ber att såsom en motsats härtill
få uplysa, huru förhållandet är i StatsUtsk. Sedan genom prot.-  utdrag från de öfriga Stånden det blifvit i Utsk. tillkännagifvet,
hvilka personer, som utsetts till suppleanter, ega dessa att, på
främsta ledamotens i Utsk. kallelse, der inträda i förhindrad le
-
Den 15 November e. m.
101
damots ställe; följden häraf har varit den, att de tre Ståndens
ledamöter inom StatsUtsk. alltid varit fulltaliga, och alt undantag
derifrån åtminstone högst sällan egt rum. Deremot har följden
af den omväg, som vid denna Riksdag hos R. o. Ad. varit praxis,
och hvilken skulle blifva lag, om Ståndet antoge det förslag Riddarh.-  Utsk. nu framlagt, varit den, att R. o. Ad:s ledamöter vid flerfaldiga
tillfällen befunnits vara ihkompletta, och då voteringarne inom
StatsUtsk. ofta afgöras med en rösts majoritet, har den åsigt, som
R. o. Ad:s ledamöter förfäktat, mången gång måst stanna i minoriteten,
enär den frånvande ledamotens suppleant icke kunnat
i rätt tid uiikallas; och det eger sin fulla riktighet hvad Hr von
Hartmansdorff nämnt, att det oftast är vid sjelfva plenitimman,
som Ordf:n får kunskap om att en ledamot icke kan den dagen
infinna sig. Någon oordning kan jag icke finna skulle upstå
genom det förslag Hr von Hartmansdorff framställt, och hvilket
jag anser vara bättre än mitt, hvarföre jag också förenar mig
med honom. Den olägenhet Gr. Lagerbjelke trott kunna förekommas
genom Utsk:s förslag, eller alt en ordinarie ledamot
t. ex. säger åt en suppleant ”i morgon går jag icke upp i Utsk.,
utan gör mig den tjensten att gå i mitt ställe”, kan visserligen
icke förebyggas genom Hr von Hartmansdorffs förslag. Men jag
tror att det icke heller genom Utsk:s förslag kan hindras, ty hela
skillnaden emellan dessa håda ligger deruti atl, enl. det förra,
anmälan om förfall kommer både till Utsk:s Ordf:de och till Landtmarskalken.
Men hvarken Ordf:n eller Landlmarskalken lära ingå
i någon pröfning om den ordinarie ledamoten haft skäl för sitt
förfall eller icke, och den dubbla anmälan blir således endast en
omväg. För öfrigt torde den, som, utan laga förfall, undandrager
sig upfyllandet af sin pligt, så litet bekymra sig om ordningens
gång, att han i sanning icke derföre afhåller sig derifrån,
alt han är osäker om suppleanten upkommer eller icke. Jag
kan fördenskull icke finna, att uti Ulsk:s förslag ligger något korrektiv,
utan endast en onödig omväg, hvarföre jag anhåller om
bifall till den förändring Hr von Hartmansdorff och jag föreslagit.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag är förekommen af Hr Bildt,
och instämmer derföre i de åsigter han yttrat. Jag anser mig
skyldig uplysa, att under denna Riksdag understundom inträffat,
att straxt före plenum i StatsUtsk. för mig blifvit anmäldt, att
en ledamot fått förfall, och att man haft största möda att i hast
kunna först utverka sig en skrifvelse från Riddarh.-Kansliet och
sedermera att få en vaktmästare, som upsöker suppleanten. Detta
har erfordrat flera timmars lid och ärendernas snabba afgörande
har derigenom esomoftast försinkats. Jag kan derföre icke inse
alt någon olägenhet skulle upstå, om ifrågavar:de omväg undvikes,
hvadan jag i allo instämmer med Hrr Bildt och von Hartmansdorff.
Gr. Lagerbjelke: Tvenne talare hafva här upgifvit, huruledes
det, dels inom Serskildta Utsk., dels inom StatsUtsk. sä tillgår,
att de ordinarie ledamöterna sitta inne i sessionsrummet
102
Den 15 November e. m.
och suppleanterna utanför, för att passa på om någon af de förra
möjligen skulle gå sin väg, i hvilket fall närmaste suppleanten
inträder i hans ställe. För min del finnér jag detta sätt att sköta
Riksdags-ärenderna högst otjenligt. Det är redan ett ondt att
Utskms ledamöter alltför mycket ombytas, och man bör åtminstone
kunna påräkna hafva samma ledamöter qvar minst för dagen
; men att den ena ledamoten skall deltaga i diskussionerna
och den andra i voteringarne, kan jag icke annat än på det högsta
ogilla, och finnes ett sådant bruk inom något Utsk., skulle
jag för min del ans,e detsamma böra afskaffas oell icke utbredas.
Hvad de stora svårigheter, som det nuvar:de sältet skulle föra med
sig, beträffar, kunna de värde talare, som yttrat sig emot Utsk:s
förslag, icke förneka, att om för en Ordf:de blir anmäldt att en
Utskis-ledamot fått förfall, måste han, äfven efter det förslag Hrr
Bildt och von Hartmansdorff framställt, efterskicka suppleanten,
och om han jemväl efterskickar ett förordnande för honom,
kan det dröjsmålet icke blifva större. Men det är en stor skillnad
om suppleanterna få sitta och passa på, när en ordinarie ledamot
går ut, för att då på en half timma tjenstgöra, utan att ega den
ringaste kännedom om hvad som afhandlas. Det är också ett annat
skäl, hvarföre det är nödvändigt att hvarje Stånds suppleanter icke
få tjenstgöra annat än efter bestämdt förordnande, emedan det i
annat fall är nästan alldeles omöjligt att kontrollera att hvarje i
beslutet deltagande ledamot verkligen dertill är berättigad. De
prot.-utdr., som från Stånden inkomma, angå personer, som åro
valda lill ledamöter eller suppleanter, och om således en Ordfide
skulle vara tvungen, att, blott på grund af ett dylikt prot.-utdr.,
som förut inkommit lill Utsk. och hvarefter måhända andra inkommit,
anse en person, utan att han har serskildt förordnande
från sitt Stånds Kansli, berättigad att i Utsk. tjenstgöra, skulle
det kunna hända att Utsk. holle sina öfverläggningar och fattade
sina beslut, utan att man vore förvissad, om alla i besluten
deltagande dertill vore berättigade.
Jag anhåller fördenskull fortfarande om bifall till hvad Utsk.
i denna del föreslagit.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: I afseende på det nu ifrågavar:de
3:dje monos af 23:dje §:n afgörande, instämmer jag med
de talare, som ansett, att, vid en blifvande ledighet uti Utsk., suppleanten
bör af Ordf:n, utan all omväg, kunna inkallas. Denna
rättighet är så mycket mer nödvändig inom BankoUtsk., der minst
Indelar af hvarje RiksStånds ledamöter böra vara närvande, synnerligen
då Utsk. med R. St:rs makt afgör ärenden. Ty om denna
rättighet i allmänhet icke lemnäs Ordf:n uti Utsk., så inträffar,
hvad ofta redan skett och kommer att ske, nemi. att ärendet, i
brist på tillräckligt antal ledamöter, måste upskjutas till ett annat
sammanträde, hvarigenom ärendenas afgörande fördröjes och Riksdagen
förlänges.
Medan jag har ordet, anser jag mig i afseende på 24:de
§:n böra tillkännagifva, att, då jag i min motion föreslog, att
Den 15 November e. m.
103
någon föreskrift om Bänkmans, Elektors och Utsk:s-ledamots skyldighet
att fullgöra sitt åliggande borde uti Riddarh.-Ordn. införas,
var det af orsak, att, enär allmänt kändt är, det många med
serdeles likgiltighet försumma sina frivilligt åtagne åligganden, de
skulle med mera noggrannhet upfyllä sina pligter, då de uti en
offentlig handling voro til! ansvar för försummelse fälde. Men
som de skäl, Utsk. anfört mot detta mitt förslags antagande, icke
kunna af mig bestridas, måste jag afstå från mitt yrkande, fullkomligen
nöjd med den framgång min motion i öfrigt erhållit.
Hr von Hartmansdorff: Det är klart, att då man skall
vända sig till tre personer: så går det långsammare, än om man
blott skall hålla sig till en. Vänder man sig till Utsk:s-Ordf:n
för att få suppleanten inkallad, så går det fortare, än om man
skall anmäla saken både för honom och Landtmarskalken. Emedan
den sednare icke sjelf skrifver ut förordnandet, utan sådant
sker genom Riddarh.-Sekret.: så har man nödgats anlita tre personer.
Det är icke gifvet att Landtmarskalken är hemma hvarje
dag; icke heller att Riddarh.-Sekret, ständigt är på sitt embetsrum.
Det kan således hända att suppleanten uteblifver en dag,
då han bäst behöfves. Hvarföre skall man gifva föreskrifter, som
till intet gagna, men väl medföra olägenheter? Jag har nämnt,
huru det tillgår med BondeSt:s ledamöter, och Hr Bildt har uplyst
att, inom StatsUtsk., tillkallas de andra Ståndens suppleanter
genom Utsk:s främste ledamot af hvarje Stånd. Månne detta är
riktigt? Ar det icke bättre, att suppleanten tillkallas af Utsk:s
Ordkde? Om det bör ställa sig hvarje Stånds beslut till efterrättelse,
så mätte väl R. o. Ad. kunna anförtro åt Ordf:n att
inkalla de suppleanter, som behöfvas för att göra Utsk:s ledamöter
fulltaliga.
Gr. Lagerbjelke har anmärkt, huru obehörigt det vore, om
den ena ledamoten deltoge i öfverläggningarne och den andre i
besluten. Ja; men det tillgår ju på detta sätt äfven med de
ordinarie ledamölerne. Dessa äro icke alltid tillstädes, och suppleanterne
äro icke alltid tillkallade. Den ordinarie ledamoten
kommer icke ständigt upp i rättan tid, ulan hela timmars öfverläggning
har egt rum, innan han infinner sig. Likväl deltager
han i omröstningen. Ar det bättre, att denne sålunda förfar,
än att en suppleant inkallas? Man kan emellertid icke förekomma
uteblifvandet, och då är det icke skäl att genom föreskrift
söka åstadkomma hvad som icke låter sig göra.
Jag fortfar att anhålla om bifall lil! Hr Bildts förslag, och
då han instämt med mig, i afseende på ordalydelsen, anhåller jag
att R. o. Ad. måtte antaga densamma.
Gr. Lagerbjelke: Då man har såsom något bevisande anfört,
att i åtskilliga Utsk. skulle suppleanterna från de öfriga Stånden
tillkallas af hvarje Stånds främste ledamot inom Utsk., anhåller
jag att såsom en lika god motbevisning fä anföra, alt under
den lid, jag sutit i Konst.Utsk., har aldrig från något Ständ
någon suppleant infunnit sig och deltagit i öfverläggningarne, som
104
Den 15 November e. m.
icke haft förordnande fransin Talman eller från sitt Stånds Kansli.
Hvad nu åter beträffar det sä mycket omordade behofvet och
nyttan af lättheten för en ordinarie ledamot att få öfverlåta sin
plats åt en suppleant, eller för en suppleant att kunna inkomma
i Utsk., medgifver jag visserligen, att det är nödvändigt, att man
i st. f. en ordinarie ledamot kan erhålla en suppleant; men att
göra detta så lält, alt man genom vigheten nästan lockas dertill,
anser jag för min del vara olämpligt. Det har nemi. ofta
visat sig, att ledamöter just af detta Stånd, af samma anledn.,
icke npkomma i Utsk., och då det i allmänhet är nyttigt, att
arbetena inom Utsk:n skötas af samma personer, torde det vara
oriktigt att ställa så lill, att det anses för likgiltigt, hvilka ledamöter,
som äro tillstädes, blott man har antalet fullt. Jag anser
det olämpligt icke derföre, att ju icke suppleanten kan vara fullt
lika god som den ordinarie ledamoten, utan derföre, alt det alltid
är bättre att hafva samma ledamöter, än att ständigt ombyta
dem. Erfarenheten har för öfrigt lärt mig, att då verkligt behof
förefinnes af suppleauter, det mycket lält kan gå för sig att erhålla
dem på det sätt nu tillgår, och den tidsutdrägt, om hvilken
man här så mycket talat, är icke större, än att den vaktmästare,
som går och tillsäger suppleanten, väl kan hinna att på
återvägen skaffa förordnandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag måtte vara missförstådd af
Gr. Lagerbjelke. Hvarken har jag hört eller sagt att någon
Suppleant fått inträda i Utsk. utan förordnande från sitt Stånd.
Men här är Jcke fråga derom, utan frågan är, att en af sitt
Stånd behörigen förordnad Suppleant må kunna i Utsk. inkallas
af Ståndets äldste lillstädesvar:de ledamot, när en ordinarie saknas.
Gr. Lagerbjelke säger, alt man icke bör underlätta Suppleanters
inträde i Ulsk:n. Hvad mig beträffar, har jag knappt någon
gång, så vida icke sjukdom hindrat min närvaro, föranlåtit
någon Suppleant inträda i mitt ställe, hvilket jag dock icke räknar
mig lill förtjenst, emedan jag bor i hufvudstaden. Af Utsk:sledamöter
kunna de, som tillhöra landsbygden, svårligen vara så
träget tillstädes, som de, hvilka bo i Stockholm. För landsortsadelns
medlemmar, är det desto nödigare att kunna tillfälligtvis
få vara ledige, som de icke äro allönade, på sätt förhållandet är
med de andra Ståndens ledamöter.
Jag inser derföre icke, hvarföre utvägen att erhålla denna
ledighet bör vara lättare i de andra Stånden än hos oss.
Hr Bildt: Då Gr. Lagerbjelke ansett, att det förslag, Utsk.
afgifvit, skulle hindra Ulsk:ns ledamöter att alltför lättsinnigt begagna
sig af friheten att uteblifva från Utsk:ns sammankomster,
förefaller det mig likväl besynnerligt, att ett dylikt fritt ombyte
just skall öpnas genom Utsk:s förslag. Ty enl. detta är det
egentligen vaktmästaren, som har besväret; det är han, som i
”förbifarten” skall gå upp till Landtmarskalken och RiddarhusSekretm,
och jag tror icke, att detta besvär för vaktmästaren
skall på något sätt afhålla en försumlig ledamot, att utan skäl göra
Den 15 November e. m.
105
anmälan om förfall, samt sålunda förorsaka en tidsutdrägt, som
är högst menlig för ärendernas gång.
Hr von Axelson, Georg Julius: Då jag vid 1847 och
1848 års Riksdag väckte ett förslag i enahanda syftning, som
det nu ifrågavande, är jag särdeles tacksam för att det nu blifvit
af Utsk. tillstyrkt. Jag instämmer i de åsigter Hrr Bildt och
von Hartmansdorff uttalat, af de skäl, som af dem blifvit framställda.
Men jag har dessutom ett annat skäl för min anhållan
om bifall till deras förslag; om man nemi. skall begagna omvägen
att skicka både till Ordf:n och till Landtm., så förutsätter
man att Landtm, skall vara hemma hvarje förmiddag ända till
middagen; ty, som vi veta, arbeta Utsk:n ofta om morgnarne
på afdelningar och sammanträda först vid middagstiden in pleno.
Om således föreskriften skulle efterkommas, alt först anmäla saken
hos Landtm., så kunde Suppleanten möjligen icke blifva
kallad, hvarigenom Utsk. icke blefve fulltaligt. På dessa skäl
får jag tillstyrka bifall till det förslag Hr von Hartmansdorff framställt,
äfvensom till de förslag till ändringar, som Gr. Lagerbjelke,
första gången han hade ordet, väckte.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., att, ehuru densamma omfattat Mern. i dess helhet, propos:r
dock skulle blifva framstälde serskildt i afseende pä hvarje morn.,
pä det R. o. Ad. måtte blifva i tillfälle, att med mera ordning afgöra
de förslag, som blifvit afgifne, och att således nu först förekomme
19:de §:ns l:sta morn., som, enl. Utsk:s förslag, skulle blifva sålydande:
”Elektorerne åligge att, inom den tid RiksdagsOrdn:s
28:de § föreskrifver, välja ledamöter till samtliga der omnämnda
Utsk. samt till Exped:s- och Riddarh.Utsk:n. På samma gång
skola Elektorerne utse Suppleanter till en tredjedel af R. o. Ad:s
ordinarie ledamöter i Koust:s-, Stats-, Bevillnrs-, Banko-, Allm.
Besv:s- och Ekon.-, Expedis- och Riddah.Utsk:n samt lill LagUtsk.
tvenne”; deruti Gr. Lagerbjelke föreslagit den förändring,
att vid mom:s slut skulle tilläggas: ”Ståndet dock obetaget, att
för pågående Riksdag besluta tillsättandet af ett större antal suppleanter”.
Den härefter, till antagande af Utsk:s förslag i detta morn.,
framställda propos:n besvarades med Ja, hvarpå samma förslag
bifölls, med det af Gr. Lagerbjelke föreslagna tillägg.
Sedermera biföllos Utsk:s utan anmärkn. lemnade förslag till
2:dra mom. af 19:de §:n, och Usta mom. af 23:dje §:n.
I fråga om 23:dje §:ns 2:dra morn., framstälde Hr Gr. o.
Landtm., att uti dess af Utsk. föreslagna lydelse: ”Ledighet ända
till tre veckor må Landtm, kunna bevilja högst en tredjedel i
sender af R. o. Ad:s ledamöter i samma Utsk., i den ordning
de sig derom anmäla, och inträde då behörig suppleant under
ledighetstiden. Suppleant kan äfven erhålla ledighet på lika
lång tid, hvarvid likväl val lill annan suppleant alltid bör ske,,T
Gr. Lagerbjelke föreslagit uteslutande af ordet ”alltid”, och efter
106
Den 15 November e, m.
med Nej besvarad propos. till bifall å detta morn., utan förändring,
bifölls detsamma, med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna
förändring.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, framstälde att, enl. Utsk:s
förslag, nuvande 3:dje mom. af 23:dje §:n skulle utgå och deremot
borde införas: ”Den R. o. Ad:s ledamot, som af förfall
hindras att Utsk:s-sammankomst bivista, anmäle det hos Utsk:s
Ordf:de äfvensom hos Landtm., hvarefter till vederbönde suppleant
från Riddarh.Kansliet utfärdas kallelse, att, i anledn. af för
viss ledamot yppadt förfall, han eger att, för tillfället, såsom ledamot
i Utsk., inträda,” anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag finner att jag misstagit mig
om §§:s nummerordning, men det var i afseende på förevande
mom. jag framställde ett förslag till ändrad ordalydelse, hvilket
jag anhåller måtte blifva upläst.
Efter upläsning af Hr von Hartmansdorffs förslag till redakt,
af ifrågavar:de morn., sålydande: ”Den R. o. Ad:s ledamot, som
af förfall hindras att Utsk:s-sammankomst bivista, anmäle det
bos Utsk:s Ordf:de, hvilken till vederbönde suppleant utfärdar
kallelse, att, i anledn. af yppadt förfall för viss ledamot, i hans
ställe för tillfället i Utsk. inträda”; hemställde Hr Gr. o. Landtm,
om R. o. Ad. bifölle ifrågavande mom. af Utsk:s förslag, och
ropades härvid Ja och Nej; hvarpå propos. till bifall å Hr von
Hartmansdorffs förslag till mom:s redakt, framstäldes, och, efter
det svaren nu utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, -att han härvid funnit Ja öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde vidare, alt för 23:dje §:ns
4:de morn., som enl. Utsk:s förslag skulle innehålla: ”Af Suppleanterne
till de Utsk., för hvilka mer än en sådan utses, inträde
först den, som vid valet erhållit de fleste röster. Mellan
dem, som fått lika antal röster, skiljes genom lottning”, Gr. Lagerbjelke
hade föreslagit följande lydelse: ”Suppleanterne i de
Utsk., för hvilka mer än en sådan utses, inträde i den ordning
de blifvit utsedde och bland dem, som vid samma valtillfälle
blifvit utsedde, först den, som vid valet erhållit de fleste röster;
är rösternes antal lika, skiljes genom lottning”.
Efter sedermera med Nej besvarad propos. till bifall å Utsk:s
förslag, biföll R. o. Ad. den af Gr. Lagerbjelke föreslagna redakt.
af detta mom.
Vidare framstälde Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på
23:dje §:ns 5:te morn., som enl. Utsk:s förslag skulle innehålla:
”Inträffar för Suppleant tillfälligt förfall, anmäle han sådant bos
Landtm:n, på det alt kallelse må kunna till annan suppleant,
der sådan finnes, varda utfärdad,” Gr. Lagerbjelke föreslagit att
slutorden: ”på det kallelse må kunna till annan suppleant, der
sådan finnes, varda utfärdad” måtte uteslutas, samt Hr von Hart
-
Den 15 November e. m.
107
mansdorff föreslagit att, jemte uteslutande af de nyss upläste slutorden,
i st. f. orden ”hos Landtmin”, måtte införas: ”hos vederbör:de
Utsk:s Ordfide”; hvilken sednare förändring äfven öfverensstämde
med R. o. Ad:s nyss fattade beslut rörande 3:dje
momentet.
Den härefter till bifall å Utsk:s förslag rörande 5:te mom.
framstälda propos:n besvarades med Nej; hvaremot R. o. Ad.
biföll Hr von Hartmansdorff^ förslag till redaktm af detta mom.
Vidare förekommo och biföllos Utsk:s utan anmärkn. lemnade
förslag till redaktm af 23:dje §:ns (i:te morn., saint Ulsfcis
yttrande ang:de föreslagen ändring af 24:de §:n.
Beträffande slutligen 31:sta §:n, framstäldeHr Gr. o. Landtm.,
att i afseende på denna §, som enl. Utsk:s förslag skulle innehålla:
”Vid alla val och voter:r skall upröp ske efter anteckningslistan,
och anmode Landtm., eller den hans ställe företräder, sex
ledamöter af R. o. Ad., att jemte honom vid bordet sitta, för att
föra protokoll öfver dem, hvilka vid upropet sig infinna. De
som till samma bänk höra — — — vid bordet,” Hr von Hartmansdorff
föreslagit den förändring att, i st. f. orden ”för att
föra prot. öfver dem, hvilka vid upropet sig infinna”, skulle införas:
”för att anteckna deras antal, hvilka sig vid upropet infinna”;
hvarefter, sedan propos. till bifall å Utsk:s förslag blifvit
först framstäld, men besvarad med Nej, R. o. Ad. biföll samma
förslag, med den af Hr von Hartmansdorff yrkade förändring.
Hr Aminoff: Sedan R. o. Ad. nu antagit flere förändringar
och tillägg i Riddarh.Ordn., hvaribland äfven den 3lista §:n
befinner sig, så, enär numera icke flere än 18:de och 34:de §§:ne
i 1844 års författning återstå oförändrade, får jag till Hr Gr. o.
Landtm, samt R. o. Ad. vördsamt hemställa, om icke i den blifvande
underd. begäran till K. M. om stadfästelse på de sålunda förändrade
§§:ne jemväl ifrågavar:de tvenne sistnämnde §§ må blifva införde,
och således 1844 års förfaltn. i detta afseende förklaras hafva
uphört.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har vid denna Riksdag beslutat
åtskilliga förändringar i Riddarh.Ordn:n, och det är således
gifvet, att Riddarh.Ulsk. skall till Ståndet inkomma med förslag
till underd. skrifvelse i ämnet. Om någon ledamot finner
denna skrifvelse vara ofullständig eller böra vara på annat sätt
upställd, så kommer han naturligtvis i tillfälle att, vid skrifvelseförslagets
föredragning inom Ståndet, göra sin tanka gällande.
Jag skulle således för min del anhålla, att R. o. Ad. icke för
närvar:de fattade något beslut, rörande den fråga Hr Aminoff nu
väckt, utan läte densamma anstå till dess Utsk. inkommit med
berörde förslag, hvilket utan någon särskild tillsägelse från R.
o. Adis sida af Dtsk. skall afgifvas.
Hr A minoff: Sedan en af Riddarh.Ulsk:s ledamöter uplyst,
alt Utsk. beslutat, att i det förslag till underd. skrifvelse, hvilket
108
Den 17 November.
Utsk. lill R. o. Ad. skall afgifva, kommer att intagas hvad jag
föreslagit, så finner jag att mitt yrkande kan förfalla.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. I till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Fredagen den 17 November 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för den 15 dennes.
Uplåstes till justering och godkändes ett från Exped.Utsk.
under N:o 184 inkommet förslag till R. St:s underd. skrifvelse
till K. M., ang:de revision af författningarne, rörande handtverksvarors
stämpling.
Frih. Raab, Adam Christian: På listan förekommer
Särskildta Utsk:s Betänk. JVs 25. Det är af R. o. Ad. beslutadt,
att detta ärende skall föredragas i plenum näst efter Onsdagen.
Emedlertid har inträffat, att R. o. Ad. beslutat en inbjudning
till PresteSt. i fråga om en af voter:s-propos:ne. På PresteSl:s
beslut beror således utgången af ifrågavande propos:n, och det
vore formvidrigt, om R. o. Ad. till afgörande företager densamma
förr än svar ankommit på inbjudningen. Jag anhåller således
om propos. derpå, att Särskildta Utsk:s Betänk. JVJ 25 icke företages
förr än PresteSt:s svar ankommit på R. o. Ad:s inbjudning.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det af Frih. Raab åberopade
beslutet, ang:de föredragningen af Särskildta Utsk:s Mern.
JVs 25, icke innefattat, att detta Mern. skulle i dag föredragas,
utan endast att det icke förr än efter nästa Onsdag skulle företagas
till pröfning, samt att således detta beslut icke lade något
hinder i vägen för det nu föreslagna upskofvet, samt hemstälde
derjemte, om R. o. Ad. bifölle, att, såsom Frih. Raab föreslagit,
med föredragningen af sagde Mern. må upskjutas tills prot.-utdr.
Den 17 November. 109
innehållande svar på R. o. Ad:s inbjudning, i fråga om beskattningen
för bränvins försäljning, från PresteSt. ankommit.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BevillmsUtsk:s
den 14 och 15 dennes på bordet lagda Mern. JM 33, i
anledn. af RiksSlins skiljaktiga beslut, ang:de tull-lagstiftningen
för artikeln bränvin och sprit.
lista punkten, an g: da förbudet emot införsel af vissa slag
bränvin och sprit.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de införsels-tullen för de i allmänhet
tillåtna slagen bränvin och sprit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som den fråga, inbjudningen
angår, är af R. o. Ad. genomgången och beslut deri
fattadt, anhåller jag att Ståndet måtte vidblifva det, och godkänna
omröstnings-proposine.
R. o. Ad. afslog Utskis i denna punkt gjorda inbjudning
till frånträdande af R. o. Adis i ämnet fattade beslut, samt godkände
de derom föreslagne votens-proposir.
3:dje punkten, ang:de den eventuela tullajgiften för nu
lill inf örsel förbudne slag af bränvin och sprit.
Rifölls.
De öfrige punkterne af förevaride Mern. ansågos ej erfordra
annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs BorgareStis den 15 dennes f. m. på bordet lagda
prot.-utdr. JM 540, innehållande inbjudning lill instämmande i
de, vid föredragning af StatsUtskis Utlåt. JM 340, i anledn. af
återremisser å Betänk. JVf 272, angide medels uplåning genom
fonderade StatsObligationer, af BorgareSt. angide särskildte momirs
förändrade redaktm d. 8 dennes fattade beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gust.! Efter en lång diskussion fattade
R. o. Ad. sitt beslut och jag anhåller att R. o. Ad., med vidbbfvande
af detsamma, måtte lägga inbjudningen till handlingarne.
Frih. Palmstjerna, Carl Ottoi Då antagandet af inbjudningen
vore att uphäfva R. o. Adis efter en lång diskussion
fattade beslut, anhåller jag att få instämma med Gr. Lagerbjelke.
Uppå härefter framstäld propos., fann R. o. Ad. för godt
att, med vidblifvande af sina förut i ämnet fattade beslut, lägga
förevaride prot.-utdr. till handlingarne.
Ilo
Den 17 N o v e ml) e r.
Vid föredragning af BankoUtslcs den 15 dennes f. m. på
bordet lagda Mera. 82, med förslag till ändring af åtskilliga
föreskrifter uti 8:de artikeln af BankoReglementet, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Här,fattas början. Jag
anhåller att den måtte få införas efter nu gällande BankoReglemente,
så lydande: ”Bankens ut- och invexling af silfver, guld
samt koppar-skiljemynt”.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos., förklarades rubriken
t för ifrågavar:de artikel böra oförändrad bibehållas; och
blefvo sedermera de i detta Mern. afgifna förslag af R. o. Ad.
bifallne.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:s den 15
dennes f. m. på bordet lagda Mern. JVs 83, med anmälan ang:de
verkställd omröstning öfver åtskilliga frågor.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande LagUtsk:s d.
15 dennes f. m, på bordet lagda Utlåt. JV& 57, i anledn. af
RiksSt:ns olika beslut och anmärkmr vid LagUtsk:s Betänk. JVs
49, ang:de K. M:s Nåd. Propos. med förslag lill Förordning om
handels-böcker och liandels-räkningar.
Usta punkten, ang:(le 6:le §:n och 2ulra mom. i3:de §:n
af ifrågavar:de förslag.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de l:sta mom. 4:de §.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Mot förslaget har jag
intet att invända; men jag måste göra anmärkn. vid vissa ordalag
i bevekelsegrunden. LagUtsk. bar i allmänhet en oemotståndlig
lust att vara vältaligt, och så äfven vid detta tillfälle.
Det står nemi. i Betänk., att köpmannens dagbok ”är uppenbarelsen
af hans kommerciella samvete”. Delta talesätt skulle
passa i skrifter, som täfla om priset i Svenska Akademien, men
icke i Utsk:s-Betänk:n. Jag skulle ej fästa mig härvid, om icke
Exped.Utsk:s Ordfide tillförene yrkat att de ordalag, som begagnas
i ett af R. St. godkändt Betänk., skola införas i deras underd.
skrifvelse till Konungen, äfven om de icke innefatta be
slutet.
Om Exped.Utsk. är så bundet af ordalageny befarar jag
att de ifrågavande inkomma i den underd. skrifvelsen, och derför
anhåller jag alt R. o. Ad. måtte bifalla förslaget, ulan att godkänna
bevekelsegrunderne.
Uppå härefter framstäld propos., (ades det i förevande punkt
gjorda förslag till handlingarne, och då Hr Gr. o. Landtm, sedermera
hemstälde om R. o. Ad., på sijlt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, behagade förklara, att R. o. Ad. icke godkände de ut
tryck,
Utsk. begagnat i motiveringen rörande detta momus ly
-
i
Den 17 November.
lil
delse, ropades starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
3:dje punkten, äng:de 5:le §:n.
Bifölls.
4:de punkten, ang:de § 7.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar* att med orden
”inom de 6 första månaderna af hvarje år” förstås icke kalender-,
utan rörelse-året, emedan uttrycket eljest skulle kunna allt
för olika lydas, då man tänker sig att rörelse-året beräknas än
från d. 1 April, än från 1 Okt., och än från 1 November. Jag
hemställer derföre om det icke bör heta: ”Inom de 6 första månaderna
af hvarje år, för hvilket rörelse idkas, skall ock” etc.
II. Ex. Gr. Sparre: På sätt jag förra gången yttrade, då
denna fråga hos R. o. Ad. förevar, anser jag §:n i dess ursprungliga
skick innefatta erforderlig tydlighet, men då denna
åsigt icke delats af de serskildta RiksStåuden, finner jag den af
Utsk. föreslagna omskrifning i uttrycket icke vara af den beskaffenhet
att jag deremot har något att invända. Den innefattar
endast ett förtydligande af den mening, som ligger till
grund för §:n. Jag tror att den bör af R. o. Ad. antagas, sådan
den af Utsk. är föreslagen, och anser den af Hr von Hartmansdorff
påyrkade förändring deri obehöflig. Jag finner nemi.
det vara påtagligt, att med orden ”de 6 första månaderne” icke
kan förstås annat än dessa 6 månader af rörelse-året.
Utsk:s i förevande punkt gjorde förslag blef, uppå härefter
framställd propos., af R. o. Ad. bifallet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
iukomne Mern., Ullåt:n och Betänkm, nemi. från
Expedition s-Utskottet:
JVå 14, i anledn. af återremiss å Skrifvelse-förslaget M 174;
S ta ts -U ts ko t te t:
JVS 342, i anledn. af väckt motion om en ändring i R.
Stms beslut, i fråga om ett tillökadt anslag för afvittringarnes
fortskyndande i Rikets 3:ne nordligaste län;
M 343, i anledn. af väckt motion om tillägg uti R. Stms
beslut, ang:de eftergift till förmån för Carlstads stadsförsamling
af Kronans rätt till ett efter näringsidkerskan Johanna Emilia"
Hollander fallet dana-arf;
JV2 344, med förslag till voter:s-propos:n, i fråga om särskildt
upbördsarfvodes beviljande åt Skepps-ombudsmannen vid
Stockholms Sjömanshus för de sedan år 1848 derstädes debiterade
och redovisade Kronoutskylder;
112 Den 17 November
JM 345, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut, i fråga
om förhöjning i kreditivet för Arméens pensions-kassa;
JM 351, i anledn. af RiksSuns skiljaktiga beslut, i fråga
om anslag till Raggens-Stäkets uprensning;
JM 352, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o332;
JM 353, med förslag till votens-propos., i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, ang:de väckt fråga om anslag till
Lazarettet i Lund;
JM 354, i fråga om medels anvisande för bestridande af
erforderliga kostnader vid kontrollen af bränvinstillverkningen;
JM 358, med förslag till votens-propos., i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, ang:de Statsbidrag för en jernvägsanläggning
från Dalarne;
JM 359, med förslag till sammanjemkningar eller voter:spropos:r,
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut om medels
uplåning emot fonderade StalsObligalioner;
Stals- och Lag-Utskotten:
JM 22, i anledn. af väckt fråga om städernes befriande
från skyldighet att bekosta fångars underhåll och forslande;
JM 23, i anledn. af väckt fråga om förändring i Häradshöfdingarnes
aflönings-sätt;
JM 24, i anledn. af väckt fråga om ersättning åt Domare,
som besväras med längre resor för ransakning med häktade
personer;
JM 25, i anledn. af väckt fråga om förändrade föreskrifter,
ang:de antalet och valet af Nämndemän samt deras aflönande;
JM 26, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring uti
brottmåls-lagskipningen och fängelse-systemet;
JM 27, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., om allmänt
stadgande huru förhållas bör med en för obotlig ansedd sinnessvag,
lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie befattning
;
Bevillnings- Utskottet:
JM 34, ang:de de till den blifvande nya Bevillningssladgan
hörande formulär;
Banko-Utskottet:
JM 81, med förslag till vissa nya eller förändrade före
skrifter
i 5:te artikeln l:sta afdelmn af BankoReglementet, ang:de
Bankens växlings- och kassa-rörelse;
Lag
-
Den 17 November.
113
Lag-Utskottet:
A? 56, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändring i
lagstiftningen om preskriptionstid af fordringar;
, JVs 58, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels förhöjning
af det i 24:de Kap. 8:de § Missg:sB:n och Kongl. Förordmn d.
19 Augusti 1845 stadgade ansvar för begagnande af lifsfarligt
vapen, dels förklaring af berörde Kongl. Förordning, dels ock
ändring af 20 Kap. 6 § nämnde Balk;
JVé 59, i anledn. af återremiss af Betänk. N:o 22, i fråga
om bestämmande af en summa appellabilis för fullföljd af talan
i HofRätt emot UnderRätts beslut i tvistemål;
JVs 60, i anledn. af återremiss å Betänk. N:o 20, i fråga
om den varning, som oeniga makar skola undergå, innan de för
oenigheten vid verldslig rätt tilltalas;
Serskildta.Utskottet:
JVs 26, i anledn. af återremisser af Utsk:s‘ Betänk. N:o 24,
om användande af en del utaf den för bränvins tillverkning inflytande
skatt till kontroll och tillsyn å efterlefnad af författningarne,
ang:de vilkoren för bränvins tillverkning och försäljning
m. m.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
de öfrige RiksStm, nemi. från PresleSt. af d. 8, samt från Borgare-
och BondeSt:n af den 7, 8, 10 och 11 dennes.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
15 H.
S
114
Den 18 November.
Lördagen elen 18 November 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för den 17 dennes.
Föredrogs och bifölls Exped.Utsk:s den 17 dennes på bordet
lagda Mera. JY2 14, i anledn. af återremiss å skrifvelseförslaget
M 174.
Föredrogs ånyo Serskildta Ulsk:s den 11 och 13 dennes på
bordet lagda Mern. JV2 25, i anledn. af återremisser å dess Mern.
M 23, med förslag till voter:s-propos:r om afgiften för bränvins
försäljning.
Frih. Raab, Adam Christian: Sedan BondeSt. under
gårdagens plenum, genom antagande af BorgareSt:s inbjudning i
afseende å 16:de §:n, samt R. o. Ad:s inbjudning ang:de I7:de
§:n i bränvinsförsäljningslagen, försatt den i della Mern. afliandlade
fråga i ett helt och hållet förändradt stadium, äro de
upställda voter:s-propos:na icke mera lämpliga. Det vore visserligen
lätt att nu genast ändra dem, men som jag har mig bekant
att BondeSt. i går lagt detta Mern. till handlingarne och
anmodat Utsk. att upgöra nya vo!er:s-propos:r, anser jag mig,
för att söka åstadkomma likstämmighet i Ståndens förfaringssätt,
böra vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att fatta enahanda beslut som
BondeSt.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härefter låtit upläsa ett från
BondeSt. ankommet prot.-utdr. N:o 495, innehållande det Hederv.
Ståndets i går uti förevar:de ämne fattade beslut, beslöt
R. o. Ad. att lägga Serskildta Utsk:s nu föredragna Mern. till
handlingarne, samt att anmoda Serskildta Utsk. att inkomma med
förslag till de voter:s-propos:r, som böra blifva en följd af RiksStåndens
numera, i anledn. af gjorde inbjudningar, i ämnet fattade
förändrade beslut.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 17 dennes på bordet
lagde Utlål:n:
N:o 342, i anledn. af väckt motion om en ändring i R.
Sl:rs beslut, i fråga om ett tillökadt anslag för afvittringarnes
fortskvndande i Rikets 3:ne nordligaste län; och
N:o 343, i anledn. af väckt motion om tillägg uti R. St:rs
beslut, ang:de eftergift till förmån för Carlstads stadsförsamling
Den 18 November.
115
af Kronans räll till ett efter Näringsidkerskan Johanna Emilia
Hollander fallet dana-arf.
Vid föredragning af SlatsUtsk:s den 17 dennes på bordet
lagde Meni. N:o 344, med förslag till votens-propos., i fråga om
särskildt upbördsarfvodes beviljande åt Skeppsombudsmannen vid
Stockholms Sjömanshus för de sedan år 1848 derstädes debiterade
och redovisade Krono-ulskylder, blef den af Ulsk. föreslagna
voler:s-propos:n af R. o. Ad:n godkänd.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöier,
StatsUtskis den 17 dennes på bordet lagda Mern.:
N:o 345, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, i fråga
om förhöjning af kreditivet för Arméens pensions-kassa; och
N:o 351, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, i fråga
om anslag till Baggens-Stäkels uprensning.
Föredrogs, och lades till handlingarne StalsUtsk:s den 17
dennes på bordet lagda Mern. N:o 352, i anledn. af erhållen
återremiss å Utlåt. N:o 332.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s den 17 dennes på bordet lagda Mern. N:o
353, med förslag till votens-propos., i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, ang:de väckt fråga om anslag till Lazarettet
i Lund.
Föredrogs och lades till handlingarne S(atsUtsk:s den 17
dennes på bordet lagda Meni. iN:o 354, i fråga om medels anvisade
för bestridande af erforderliga kostnader vid kontrollen
för bränviustillverkningeu.
Vid föredragning af SlatsUlsk:s den 17 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 358, med förslag till votens-propos., i anledn.
af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de Statsbidrag för en jernvägsanläggning
från Dalarne, blef den föreslagna voter:s-propos:n
af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs StatsUtsk:s den 17 dennes på bordet lagda Mera.
N:o 359, med förslag till sammanjemkuingar eller votens-propos:r.
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut om medels uplåning
emot fonderade Stats-obligationer.
Detta Mera. företogs punktvis till afgörande.
Usta punkten, (ing:de de delar af Ulsk:s i ämnet afgifna
8 *
116
Den 18 November.
förslag, sorn genom tre Slunds sammanstämmande beslut blifvit
af gjorde.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, angtde sednare punkten af det i Utlät.
N:o 340 föreslagtia 4:de morn.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I gårdagens plenum alslog R.
o. Ad. en inbjudning Från BorgareSt. alt antaga dess beslut i
denna fråga. Jag hoppas, att R. o. Ad. äfven nu vidblifver silt
beslut oell godkänner voler:s-propos:n.
R. o. Ad. fann för godt att, med vidblifvande af sitt förut
i ämnet fattade beslut, godkänna den derom föreslagna votensproposm
N:o 1.
3:dje punkten, an g: de utsättande af obligalionernes valörer
i både sedel- och silfverrnynt, eller ock i både R:dr
Riksmynt och Silfver-specie.
Den härom föreslagna voter:s-propos:n N:o 2 godkändes.
4:de punkten, an g: de den lägsta obligations-valören.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att Ståndet matte vidblifva
sitt förra beslut och godkänna voter:s-propos:n.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
den föreslagna voter:s-propos:n N:o 3.
5:le punkten, ang:de anslaget lill ränteliqviderne samt
kapital-amorteringen.
Gr. Lagerbjelke: Denna punkt är den vigtigaste i hela
Mern. och jag hoppas derföre, att R. o. Ad., i likhet med hvad
Ståndet beslutat i afseende å de förra punkterna, måtte, med
vidblifvande af sitt förra beslut, godkänna voter:s-propos:n.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Lika med Gr. Lagerbjelke
anser jag denna punkt vara den vigtigaste; men, i motsats
till honom, önskar jag att inbjudningen måtte af R. o. Ad.
antagas.
Gr. Lagerbjelke: Det var efter en ganska utförlig diskussion
som R. o. Ad. i denna fråga fattade sitt beslut. Ståndet
har sedermera i gårdagens plenum, dä en inbjudning i frågan
från BorgareSt. förevar, vidblifvit sitt förra beslut och afslagit
inbjudningen. Jag kan vid sådant förhållande icke föreställa
mig, att R. o. Ad., då frågan för 3:dje gången återkommit,
skall frångå ett beslut, som R. o. Ad. en gång fattat och
sedermera vidblifvit, utan anhåller fortfarande om inbjudningens
afsläende och voter:s-propos:ns godkännande.
Efter först till antagande af Utsk:s inbjudning framstäld propos.
, som besvarades med starka Nej, jemte några Ja, beslöt
R. o. Ad. att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
godkänna den föreslagna voter:s-propos:n N:o 4.
Den 18 November.
117
6:te punkten, med hemställan alt R. o. Ad. måtte godkänna
det i 2:dra punkten af 7:de §:n intagna ordet ”bestämmelser”,
som af R. o. Ad. blifvit utbytt emot ordet ’föreskrifter”.
Gr. Lagerbjelke: I forraelt hänseende är R. o. Ad:s beslut
bättre än Utsk:s; i sak är det likgiltigt, hvilket beslut blifver
del gällande, hvarföre och då Utsk. tyckes hafva tagit för
gifvet, att R. o. Ad. skulle bifalla Utsk:s hemställan, enär ingen
voter:s-propos. i frågan blifvit upgjord, äfven jag tager för afgjord!,
att R. o. Ad. i denna endast formella fråga gifver efter.
I motsatt fall måste Utsk. anmodas att upgöra voter:s-propos.
, hvilket torde vara en onödig omgång, hvarföre jag anhåller
om bifall till punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. Lagerbjelke sjelf erkänt,
alt R. o. Ad:s beslut är bättre, än Utsk:s, anser jag oss
böra äfven nu följa samma grundsats, som Gr. Lagerbjelke nyss
förfäktat, nemi. att vidblifva Ståndets förra beslut.
Gr. Lagerbjelke: Jag redogjorde i milt förra yttrande
ganska lydligt för skälet, hvarföre jag hemställde, att R. o. Ad.
skulle frångå sitt förra beslut i denna fråga, nemi. att, då just
detsamma blefve i sak afgjordt genom anlagande af Utsk:s förslag,
det vore otjenligt att, blott för en obetydlig förbättring i
redaktionen af stadgandet, uppehålla hela frågans afslutande. Hade
votens-propos. redan varit upställd, skulle jag ansett det hafva
varit likgiltigt, om R. o. Ad. vidblefve eller frånginge sitt förra
beslut, men då någon votens-propos. icke finnes och ett uppehåll
skulle genom dess framställande upkomma, har jag ansett
det vara bättre alt frånträda vårt förra beslut, hvarigenom vi
vunne att få frågan med det snaraste afgjord, utan att förlora
något annat än en föga vigtig redaktjonsförbättring. Jag vidblifver
derföre min vördsamma begäran om bifall till punkten.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
Utsk:s förevande hemställan, ropades starka Ja, blandade med
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja
öfvervägande.
7:de punkten, äng:de den nådiga fastställelse å R. Sl:rs
beslut, ang:de ifrågavar:de uplåning, sorn hos K. M. bär
begäras.
Gr. Lagerbjelke^ Den båga, som afhandlas i denna
punkt, är, i motsats till den förra, af ganska stor vigt. Jag
vågar derföre vördsamt hemställa, att R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förra beslut, ville godkänna voter:s-propos:n.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
den derom föreslagna voter:s-propos:n N:o 5.
Föredrogs oc,h bifölls Sats- och LagUtsk:ns den 17 dennes
på bordel lagda Utlåt. N:o 22, i anledn. af väckt fråga om stä
-
118
Den 18 November.
dernes befriande från skyldighet att bekosta fångars underhåll
och forslande.
Vid föredragning af Stats- och LagUtsk:ns den 17 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 23, i anledn. af väckt fråga om förändring
i Häradshöfdingarnes aflöningssätt, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anser motionären
hafva rätt, men jag tror tillika det vara fruktlöst, att vid detta
tillfälle försöka skaffa honom rätt. Jag betviflar att saken vinner
framgång förr, än Regeringen tager sig henne an, hvilket
förr eller sednare väl måste inträffa.
R. o. Ad. biföll Utsk:ns förevaride Utlåt.
Föredrogos och biföllos Stats- och LagUtsk:ns den 17 dennes
på bordet lagde Utlåt:n:
N:o 24, i anledn. af väckt fråga om ersättning åt Domare,
som besväras med längre resor för ransakning med häktade
personer;
N:o 25, i anledn. af väckt fråga om förändrade föreskrifter,
ang:de antalet och valet af Nämndemän samt deras aflönande; samt
N:o 26, i anledn. af väckt motion ang:de förändring uti
brottmåls-lagsklpningen och fängelse-systemet.
Föredrogs Stats- och LagUtsk:ns den 17 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 27, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om allmänt
stadgande huru förhållas bör med en för obotlig ansedd
sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie
beställning.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den i nu föredragne
Utlåt, besvarade Kongl. Proposm är föranledd, såsom det synes
af reciten, utaf framställningar, gjorda från embetsmyndigheter i
anledn. deraf, att tjenstemän i den kathegori, här omförmäles,
qvarstå i Rikets tjenst, utan att man kan skilja dem derifrån.
En sinnessvag tjensteman kan naturligtvis icke sjelf framställa
begäran om afsked och ingen annan kan under närvar:de förhållanden
göra det i hans ställe, hvarföre det äfven blifver ogjordt.
Staten måste således aflöna tjenstemän, som sitta på Dårhus, och
låta deras åligganden fullgöras af andra, utan att några medel
finnas anvisade för dessa seduares godtgörande. Kan sådant vara
rimligt? Ar det skäligt, att en otjenslbar person, om hvars återställande
till hälsan intet hopp förefinnes, skall för lifstiden fortfarande
upbära hela den hans tjenstebefattning åtföljande lön,
under det att en annan får, tilläfventyrs utan någon ersättning,
förrätta hans tjenst.
Den 18 November.
119
Utsk:n synas hufvudsakligen hafva fästat sig dervid, att sådana
oljenstbara erabelsmän icke skola utgöra något betydligt antal.
Jag vill i afseende häruppå blott omnämna, att uti den i K. M:s
Propos. uptagna första kathegorien finnas flera tillhörande arméen,
några tillhörande flottan och några som tillhöra de civila tjenstemannakorpserna.
Antalet är således icke så ringa, att saken
bör helt och hållet lemnäs utan upmärksanihet, i synnerhet som
medel till de tjenstförrättande personernas aflöning icke finnas
anslagna. Jag för min del anhåller således, att detta Betänk,
måtte varda till Utsk:n återremitteradt, på det att saken måtagas
under förnyad pröfning och möjligen ett annat resultat vinnas,
än det som innefattas i Utskms Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag kan icke annat
än beklaga, att Utsk:n kommit till ett sådant resultat, som detta
Betänk, utvisar. Frågan är onekligen af större vigt än Utsk:n
tyckas hafva trott. Jag förenar mig således till alla delar med
Gr. Mörner i hans begäran om återremiss, och vill endast, såsom
ett exempel, huru menligt del nuvaride förhållandet kan
inverka på vissa embetsmanna-korpser, omnämna, att vid ett regemente
finnas icke mindre än 2:ne officerare, hvilka äro vansinniga.
De stå likväl qvar vid regementet, taga bort 2:ne platser
och det är under nuvarande förhållanden icke möjligt att blifva
af4 med dem, emedan de icke kunna afskedas annat än på egen
begäran.
Gr. Sparre: Erik: Af den Betänk, bifogade reservation
täckes B. o. Ad. finna, att jag icke med min röst bidragit till
det beslut, de förenade Utsk:n i ämnet fattat. Lika med de talare,
som redan yttrat sig, har jag ansett det vara af högsta vigt,
att en tjensteman, som under 3:ne på hvarandra följande år varit
af vansinne, lamhet eller blindhet urståndsalt att ^köta sin tjenst,
utan att anledn. förefinnes, det sjukdomen skall upliöra, må kunna
ur tjensten förafskedas, och då K. M. i den Nåd. Propos:n föreslagit
1L St:r, att en sålunda afskedad tjensteman skulle tilläggas
hälften af hans innehafvande lön, samt K. M. derjemte föreslagit,
att, ifall ett högre belopp till tjenstemannens och hans familjs
bergning erfordrades, detta kunde, med B. Stms begifvande, honom
tilläggas, så anser jag alt K. M. i detta fall gjort allt hvad
som kunde och borde göras för sådana olyckliga tjensteman.
Då inom de förenade Utskm betänklighet att antaga den Nåd.
Propos:n upstått, i anledn. af innehållet utaf 36:te §:n Reg.F., det
der omförmälde embetsman icke kunna ”ulan ransakning och dom”
förafskedas, och hvarå K. M. jemväl fästat upmärksanihet, hade
jag trott, att, äfven om denna betänklighet, beroende af olika
upfattning utaf nämnde §, hade ansetts utgöra hinder för ett obetingadt
bifall till Proposm, detta likväl icke bordt förhindra Utskm
att bifalla densamma så till vida, att det skulle genom en serskild
lag förklaras, det sådana tjenstemän kunde efter ransakning och
dom förafskedas, dervid likväl alla de förmåner, som i den K.
Proposm ulfästes, skulle^dem tillerkännas. Vid sakens föredragning
120
Den 18 November.
j Utsk:n uttalade sig en så bestämd åsigt för förkastande af den
Nåd. Propos:n, att det icke var möjligt att söka bibringa majoriteten
en annan öfvertygelse; men om Betänk, återremitteras, torde
Utsk:n finna sig befogade att taga saken i närmare öfvervägande,
hvarföre jag förenar mig i det redan gjorda .yrkandet om
ålerremiss.
O
Gr. Lagerbjelke, Gust.: A ena sidan vore det visserligen
obilligt emot en tjensteman, om han, då lian träffas af en
obotlig sjukdom, skulle kunna från tjensten afskedas och, såsom man
säger, ställas på bar backe, och det vore äfven oklokt af Staten
alt sålunda förfara, emedan mången för embelsmanna-banan högst
passande person skulle från beträdandet af denna bana afhållas
utaf fruktan för en slik behandling; "Vien å andra sidan måste
äfven erkännas, att det är i högsta grad orimligt, att Slaten måste
i sin tjenst bibehålla en person, hvilken till följd af .sjukdomsfall
blifvit för hela sin lifstid oförmögen att den honom anförtrodda
tjensten förrätta. Jag för min del anser således, att Utskin bordt
fästa afseende å den i ämnet aflåtne K. Propos., men jag medgifver,
alt en betänklighet emot dess antagande i oförändradt
skick ligger uti 36:te §:n Reg.F., som säger, att åtskilliga tjenstemän
icke kunna förafskedas ulan efter laga ransakning och dora.
Denna betänklighet, långt ifrån att föranleda till den Nåd. Proposms
afstyrkande, bade dock endast bort utöfva den verkan, alt man
funnit sig upmanad föreslå betänklighetens undanrödjande genom
att meddela ett stadgande, att en tjensteman, som råkat i den
olyckliga belägenhet, K. M:s Propos. omtalar, skulle kunna, (ill
följe af laga ransakning och dom, icke genom en administratif
åtgärd, från embetet afskedas, utan att dock derigenom gå i
mistning af medel för sin tarfliga bergning. Jag anhåller således
äfven för min del om ålerremiss å Betänk.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
förevaride Utlåt., ropades Nej; hvarefter detsamma, på grund
af de deremot gjorde anmärkmr, af R. o. Ad. återremitterades.
Föredrogs och bifölls BevillnsiUtskis d. 17 dennes på bordet
lagda Mern. Nio 34, angide de lill den blifvande nya Bevilimsstadgan
hörande formulär.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde d. 17 dennes första gången på bordet lagde
Mern. och Betänkin, nemi. från
Banko-Utskottet!
JM 81, med förslag lill vissa nya eller förändrade föreskrifter
i 5:te Ari. lista afdeln. af Banko-reglementet, angide Bankens
vexlings- och kassa-rörelse;
Lag-Utskottet:
•Af 5(5, i anledn. af väckte motioner, angide förändring i
lagstiftningen om preskription af fordringar; och
Den 18 November.
121
JVa 58, i anledn. af väckle motioner, ang:de dels förhöjning
af det i 24 Kap. 8:de §:n Missg:B:n och K. Förordnm den 19
Augusti 1845 stadgade ansvar för begagnande af lifsfarligt vapen,
dels förklaring af berörde K. Förordn., dels ock ändring af
20 Kap. 6;te §:n nämnde Balk.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUtsk:s den 17
dennes på bordet lagde Mera.:
JVa 59, i anledn. af ålerremiss af Betänk. JVa 22, i fråga
om bestämmande af en summa appellabilis för fullföljd af talan
i Hof-Rätt emot Under-llätls beslut i tvistemål; och
JVa 60, i anledn. af återremiss å Betänk. JVa 20, i fråga om
den varning, som oeniga makar skola undergå, innan de för oenigheten
vid verldslig rätt tilltalas.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Serskildta Utslcs den 17 dennes på bordet lagda Utlåt.
JVa 24, om användande af en del utaf den för bränvins tillverkning
inflytande Skatt lill kontroll och tillsyn å efterlefnad af författnme,
ang:de vilkoreu för bränvins tillverkning och försäljning
m. m.
Justerades ett prot.-utdr., innehållande R. o. Ad:s i dag vid
pröfningen af Serskildta Utsk:s Mern. JVa 25 fattade beslut.
Anmäldes och lades på hordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt:n och Betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
JVa 346, i anledn. af erhållne återremisser å Utlåt. N:o
308, ang:de dels ett byggnadslån åt staden Jönköping, dels anslag
och lån för ny tomtreglering derstädes;
JVa 347, med förslag till stadganden i reglementet för RiksgäldsKont.
, ang:de de under innevande Riksdag beviljade och
till utgående från delta verk anvisade Stats-utgifter;
Banko-Utskottet:
M 84, med förslag till föreskrifter, motsvarande 2:dra Art.
samt 3:dje Art. l:sta afdeln. af Banko-reglementet;
JVa 85, med hemställan alt begrafningshjelps aftjenande i
R. St:rs Bank må upliöra;
JVå 86, i anledn. af ett utaf Magnus Svensson i Grimslöf
gjordt ackords-anbud;
JJ2 87, i anledn. af erhållen återremiss i vissa delar af
Mern. JVa 66, ang:de Diskont-verkens organisation;
122 Den 20 November.
Allm. Bes v.- o. Ekon.-Utskottel:
A? 139, i anledn. af väckt motion att å Postkontoren inlösbara
anvisningar på lägre penningcbelopp måtte allmänheten
tillhandahållas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det sist bordlagda Betänk, angar
införandet af s. k. postvexlar. Denna sak står i sammanhang
med frågan om sedel-valörerna, hvaröfver BankoUtsk. afgifvit ett
Betänk., som i dag blifvit för andra gången bordlagdt. På det
att denna vigtiga fråga måtte så fort som möjligt blifva afgjord,
anhållar jag, att förstberörde Betänk, måtte upföras främst på föredragnings-lislan
till nästa plenum.
Häruti instämde Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts, att Allm.
Besvärs- o. Ekon.Utsk:s nu bordlagda Betänk. JVs 139 skulle upföras
främst å föredragnings-listan för nästa plenum.
R, o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill 12 på dagen.
In fidem proloeolti.
Albert Munck.
Måndagen den 20 November 1S54.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 10 prot.-uldr. för den 18 dennes.
Uplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s nedannämnde
förslag till R. St:rs underd. Skrifvelser till K. M.:
185, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag lill
Grufve-stadga; och
M 186, ang:de ändring i broltmåls-Iagstiftningen.
Gr. Sparre, Erik: Enär de af LagUtsk. i dess Utlåt. M
51, ang:de straff för skogsåverkan, framställda förslag och tillstyrkta
underd. skrifvelse blifvit af R. o. Ad. samt BondeSt. till
Den 20 November.
123
alla delar gillade, men af BorgareSt. blott i vissa afseenden, får
jag, för att förekomma den tidsutdrägt, som skulle föranledas af
ett sammanjemknings-förslag, vördsamt föreslå, att R. o. Ad. behagade
besluta en inbjudning till Preste- och BorgareSt:n att uti
R. o. Ad:s beslut sig förena.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf framställd propos.
, beslöts, att Preste- och BorgareStin genom utdrag af prot.
skulle vänligeli inbjudas att instämma i R. o. Adis d. 14 dennes
fattade beslut att bifalla LagUtskis Betänk. Nio 51, i anledn. af
väckta motioner, angide straffet för åverkan.
/
Föredrogs och bifölls Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskis d. 18
dennes på bordet lagda Betänk. Nio 139, i anledn. af väckt motion
att å Postkontoren inlösbara anvisningar på lägre penningebelopp
måtte allmänheten tillhandahållas.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 17 och 18 dennes på bordet
lagda Mern. Nio 345, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut,
i fråga om förhöjning i kreditivet för Arméens Pensions-kassa.
Härvid tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att Vällofl. BorgareSt.
, enl. ankommet prot.-ntdr., antagit den af Utsk. i förevaride
Mern. till nämnda RiksStånd ställda inbjudning; Och fann R. o.
Ad. i anledn. deraf att delta Mern. ej erfordrade annan åtgärd,
än att läggas till händlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s_d. 17 och 18 dennes
på bordet lagda Mern. Nio 351, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga
beslut, i fråga om anslag till Baggens-Stäkets uprensning.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskis d. 17 och 18 dennes
på bordet lagda' Mern. Nio 353, med förslag till voterispropos.
, i anledn. af RiksStåndens skiljaktigå beslut, angide väckt
fråga om anslag till Lazarettet i Lund, blef den af Utsk. föreslagna
voteris-propos. af R. o. Ad. godkänd.
Justerades 2:ne prot.-utdr., innehållande R. o. Adis denna
dag fattade beslut, angide dels den af Gr. Sparre föreslagna inbjudning,
och dels StatsUtskis Mern. Nio 353.
Föredrogs ånyo BankoUtskis d. 17 och 18 dennes på bordet
lagda Mern. Nio 81, med förslag till vissa nya eller förändrade
föreskrifter i 5:te Art. lista afdeln. af BankoReglementet,
angide Bankens vexlings- och kassa-rörelse.
Utskjs förslag företogs punktvis till afgörande.
lista punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Ottoi Jag kan icke inse orsaken,
hvarföre man uteslutit de i parenthesen intagna och så ly
-
124
14 e n 20 N o v e m b e r.
dande orden: ”eni. det af K. M. och R. St:r antagna nya räknesätt:
Riksdaler fyra”. Till följd af de utaf R. St:r vid denna
Riksdag fattade beslut, synes det mig vara ganska lämpligt, att parenthesen
inflyter i BankoReglementet, dock med den förändring
all, i st. f. ”Riksdaler fyra”, sättes fyra Riksdaler Riksmynt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Naturligtvis kan jag icke veta
hvarföre Utsk. uteslutit den af Frih. Palmstjerna omnämnda parenthes,
men jag föreställer mig, att då densamma blifvit — om
jag icke alltför mycket misstager mig — uti reglementet införd
med anledn. af R. S(:rs vid 1844 och 1845 årens Riksdag fattade
beslut rörande en ny myntenhet, hvilken icke blef satt i
verket, synes det mig vara ganska riktigt att ifrågavande parenthes
nu blifvit utesluten.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fred r.: Sedan R. St:r vid innevarande
Riksdag beslutit att mynt-enheten fortfarande skall utgöra
en R:dr Silfver Specie, kan jag icke finna något skäl, hvarföre
ifrågavar:de mellanmening skall qvarstå. Såsom Gr. Lagerbjelke
ganska riktigt, anmärkt, torde den härleda sig från ett
föregående R. Stms beslut, hvilket förfallit.
Hvad denna § beträffar, så, då den endast rörer silfvermyntet
samt stadgar att 128 sk. eiler 2| R:dr i bankosedlar gälla lika
med en R:dr i silfver, anser jag för min del att R. o. Ad. kan
bifalla hvad Utsk. föreslagit.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, framställde, alt, i afseende på denna punkt, blifvit yrkadt,
att deri borde införas de i det nu gällande Reglementet förekommande
orden : ”enl. det af K. M. och R. St:r antagna nya
räknesätt: Riksdaler fyra”, yttrade
Frih. Palmstjerna: Det var icke något yrkande jag framställde,
utan endast en uplysning jag önskade erhålla, och ehuru
den, som blifvit lemnad, icke är fullt tillfredsställande, så, enär
förevar:de punkt icke är af någon serdeles vigt, godkänner jag
det af Utsk. afgifna förslag.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. förevaride
punkt af Utsk:s förslag.
2:dra till och med 7:de punklerne.
Biföllos utan diskussion.
8:de punkten.
Frih. Palmstjerna: Uti denna 8:de punkt, hvilken oförändrad
blifvit bibehållen, är föreskrifvet att ”i Banken emottages
ej mindre kontrolleradt verksilfver efter ett pris af 1 R:dr 5 sk.
4 rst. b:ko per lod” o. s. v. Då nu R. St:r, på grund af R.
M:s Nåd. Propos., beslutat att räkning i banko skall uphöra, samt
en ny nemi. Riksmynt införas, kan jag icke inse hvarföre icke
förevar:de stadgande blifvit lämpadt derefter.
Frih. Tersmeden: Enär det nya myntet Riksmynt icke
Den 20 November.
125
kommer att inträda förr än vid början af år 1850, torde det vara
nödvändigt att det nu gällande myntet antages såsom grund för
invexlingen.
Frih. Palmstjerna: Om det nya myntet skall inträda 1856
och under loppet af det året inlösning med det nya myntet kommer
att ega rum, finnes icke af detsamma någon myntsort, sora
svarar emot 1: 5, 4, ulan då blifva Fullm:ge nödsakade att betala
med det gamla myntet och icke med det, som är påbjudet
att vara gångbart.
Propos. till bifall å förevartde punkt blef härefter framställd
och besvarad med Ja.
9:de till och med 2S:le yunk terne.
Biföllos utan diskussion.
%6:le punkten.
Frih. Tersmeden: Emedan Litt. a) handlar om de valörer,
hvarå de nya sedlarna skola utgifvas, samt Litt. b) innefattar
huru texten på sedlarne bör lyda, skall jag, dä dessa punkter icke
ega ett oskiljaktigt sammanhang, anhålla, att de måtte blifva serskildt
behandlade. I fall detta medgifves, ber jag att få fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet deruppå, att Utsk. föreslagit att den
minsta sedelvalören skulle utgöra 1 R:dr Riksmynt. Det är icke
länge sedan, (jag tror år 1848) som R. St:r beslöto, att smäsedlarne
skulle borttagas, och, i full konseqvens med detta beslut,
får jag vördsamt föreslå, att R. o. Ad. behagade besluta, att, efter
införandet af det nya systemet, någon sedel, motsvarande 1 R:dr
rgds, icke vidare måtte utgifvas. Skälen härtill äro flere. Förförelsens-betryggande
är det af vigt, att silfver finnes ute i rörelsen
samt i allmänhetens fickor. Så länge vi hafva så små
sedlar som 1 R:dr rgds, lärer allmänheten sig icke upskatta myntets
värde. De förstå icke skillnaden emellan silfver och sedlar;
de vela icke att sedlarne endast representera silfver. Dessutom
bör väl i ett land, der silfver är myntfoten, silfvermynt äfven
finnas ute i rörelsen. — Bland de skäl, som man anförer emot
borttagandet af R:drs-sedeln, är den svårighet, som upstår vid
penninge-remissers afsändande med posten. Dä R. o. A. bifallit
ett af Exped.Utsk. afgifvet förslag, att penningesummor å mindre
belopp än 5 R:dr skulle å posten afsändas genom införande af
post-vexlar, synes mig denna olägenhet vara fullkomligt afhjelpt.
Hvad de andra olägenheterne beträffar, anser jag dem icke en gång
böra tagas i betraktande, enär de blott bestå deruti att man bär
pä sig några R:dr i silfver, hvilka äro tyngre än några i papper,
samt man dessutom icke behöfver, när man har sedlar på ett-så
lågt belopp som 5 R:dr, belasta sig med mycket sil/ver.
På alla dessa skäl skulle jag för min del tro, det vara serdeles
önskligt, att R. o. Ad. ville bifalla det af Utsk. under
Litt. a) framställda förslag, dock med den förändring, att valören
1 R:dr Riksmynt blefve utesluten. Jag anhåller vördsamt
om propos. härpå.
i 26
Den 20 November.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anhåller deremot om
obetingadt bifall till Utslcs förslag. Det af Frih. Tersmeden
framställda förslag synes mig f. n. blifva mycket obeqvämt, emedan
man har vant sig att hafva sedlar på 1 och 3 R:dr, hvilka
enl. Frih:ns förslag komma att helt och hållet försvinna. För
dem, som bo i Stockholm, och således äfven för mig, är det
ganska lätt att få vexla en 5-R:drs sedel, men för dem, hvilka
bo på landet, torde det understundom blifva förenadt med svårighet.
Det torde kanhända vara många, sorn icke äro stadda
vid stor kassa, och att det till följe deraf icke blifver lätt alt
kunna vexla en dylik sedel. Frih:n säger, att för rörelsens betryggande
vore det väl om silfver infördes. Jag tror deremot,
att rörelsen icke beror derpå, om det finnes silfver utelöpande i
rörelsen, utan alt Banken eger så mycket silfver, att den kan
inlösa sina förbindelser. Om man äfven utbyter de små sedlarna
emot silfverpenningar, slår Banken dock uti ansvar för så
många millioner R:dr, att om de icke kunna infrexlas, ginge det
på tok med realisationen.
Vidare yttrar Frilen att man icke lärer sig inse värdet af
mynt, om man icke har det utelöpande i silfver. Den som anser
det vara bättre, samt innefatta mera värde, att hafva 1 R:dr
i silfver än i pappersmynt, han eger ju tillfälle till att skaffa sig
en sådan. Men man ser att i allmänhet uttagas icke dylika
silfver-rrdrar från Banken, förmodligen emedan man anser dem
ej ega större värde än 1 R:dr i pappersmynt, och, om icke så
äfven vore förhållandet, vore ju i och med detsamma grundvalen
för realisationen kullkastad.
Hvad postvexlarne beträffar, tviflar jag att de kunna fullt
upväga den beqvämlighet, som våra småsedlar ega, ty då man
på landet först skall fara in till närmaste postkontor för att skaffa
sig en vexel på 2 ä 3 R:dr, blir det ganska besvärligt, hvaremot
om man sjelf innehar en 2 ä 3 R:dr i sedlar, deras afsändning
går ganska lätt för sig. Då man under denna Riksdag vid åtskilliga
besluts fattande egentligen afsedt Stockholmska allmänhetens
fördel, borde man väl äfven tänka på landets, samt låta
dem bibehålla sina småsedlar, så länge det är för dem beqvämligast.
Jag anhåller om bifall.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har ibland de
olägenheter, hvilka skulle upkomma deraf, att de nuvande 1 och
3 R:dr "Riksg:s icke vidare utgifvas, anfört, att man har vant
sig vid dem. Jag medgifver att det är en gammal vana, som, i
fall dessa småsedlar blifva borttagne, brytes, men en så ringa
olägenhet torde icke vara förtjent af att komma med i räkningen,
då flera goda skäl kunna anföras för motsatsen. Den värde
talaren har visserligen sagt, att då 5-R:drs-sedeln skulle utgöra
den minsta valören, skulle det kunna hända, att man på landet
icke hade penningar att vexla den med, samt att man således
skulle komma i förlägenhet, i händelse icke 1 R:dr funnes, men
Den 20 November.
127
den värde ledamoten har förbisett att det icke är lättare på landet
att hafva till hands en R:dr i papper än 1 R:dr i silfver.
Hela skillnaden är, att man nere i landsorten, der man understundom
kan hafva svårt nog att få vexla, samt derföre vid alla
vexlingstillfällen måste hos sig hafva små mynt både i silfver
och papper, hädanefter kommer att i st. f. pappersbitar hafva
silfverstycken, hvilket, enligt min tanke, icke innefattar någon
olägenhet. Lägger man härtill, alt sedlarne, då de en längre tid
i rörelsen cirkulerat, blifva utnötta och söndertrasade, förefaller
det mig, som det vore vida beqvämare att handtera silfverpenningar
än papperssedlar, hvilka ofta åro lill den grad förstörda,
att man icke kan se hvaraf de hafva bestått.
Men för att öfvergå till vigligare saker, skulle jag föreställa
mig. att det vore af verklig vigt för realisationen, att silfver finnes
i allmänna rörelsen, ty det silfver, som är i enskildes fickor,
ligger i bättre förvar än uti Bankens hvalf, och om Gr. Gyldenstolpe
har rätt deruti, att, i fall Banken icke kan göra fage för
det i rörelsen utelöpande pappersmynt^, realisationen icke blifver
hjelpt dermed, att silfver finnes i rörelsen, så är dock, i händelse
Banken gör bankrutt med det i dess hvalf förvarade silfver,
det i allmänhetens fickor befintliga silfver räddadt. Men
hvad som dock är vida vigligare är, att allmänheten blifver
vand vid alt göra sig ett riktigt begrepp om hvad med mynt
egentligen menas. Det är visserligen sannt, såsom Gr. Gyldenstolpe
säger, att 1 R:dr i papper lätteligen kan utbytas emot en
B:dr i silfver, samt alt de f. n. kunna betraktas lika goda, men
förhållandet i sin verkliga gestalt är dock icke rikligt insett af den
stora allmänheten, som nu anser pappersmyntet utgöra en verklig
penning. Om hon deremot blifver vand vid att med silfver
bestrida sina utgifter, torde bon nog komma i erfarenhet af att
silfver i sjelfva verket är mynt, men papper endast en myntrepresentant.
Om under nuvande förhållanden, då rörelsen drifves
i papper, realisationen på något sätt skulle lida något afbräck,
märker den stora allmänheten det icke förr, än priserna
börja alt stiga, hvaremot, i den händelse att silfver kommer i
rörelsen, realisationens rubbning genast märkes af hela Svenska
allmänheten, hvilken derigenom erhåller ett ”gif akt”. Jag anser
det således vara önskligt, att dagliga rörelsen komme att bedrifvas
med silfver, och då man derjemte besinnar, att, genom
införandet af post-vexlar, svårigheterna vid mindre penningeremissers
afsändande blifvit väsendtligen undanröjda, synes mig
inga vidare betänkligheter möta för ifrågavar:de förslags antagande.
— Gr. Gyldenstolpe har visserligen invändt, att det är
besvärligt att skaffa sig en postvexel, men äfven om detta medgifves,
måste man likväl å andra sidan taga i betraktande, att
om man köper en vexel, kan man erhålla densamma å den summa
man önskar, hvaremot nu, i fall det afsända beloppet slutar sig
på R:dr, sk. och rst., man måste i brefven inlägga både sedlar,
silfver och koppar.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Frih, Tersmedens förslag.
Den 20 November,
Frih. Tersmeden: De skäl, som Gr. Gyldenstolpe anfört
för bibehållandet af 1 R:drs-sedlarne, äro enahanda med dem,
hvilka framdrogos vid afskaffandet af de öfriga småsedlarne. Denna
åtgärd har likväl haft det goda med sig, att åtminstone något
silfver kommit ut i rörelsen.
Gr. Gyldenstolpe har sagt, att om den minsta sedeln blefve
lydande å 5 R:dr, skulle, i händelse icke ettorna bibehöllos,
svårigheter upstå vid densammas vexling i landsorten. Jag ber
då att få fästa Gr:ns upraärksamhet deruppå, att om icke pappersettor
finnas, eger man dock i allmänna rörelsen silfverpjeser
af samma och flere valörer, till följe hvaraf vexlingen i landsorten
kommer att gå för sig lika lätt då som nu.
Gr:n har förklarat alt han, såsom Stockholmsbo, icke kommer
att få något besvär deraf att 1 R:drn borttages. Jag anser
mig till följe deraf böra nämna, att jag, ehuru jag är landtbo,
samt har en temmeligen betydlig rörelse, icke heller får ondt
deraf, utan alt tverlom en stor fördel beredes mig genom ettornas
afskaffande.
Gr:n har äfven ansett att postvexlarne icke skulle för allmänheten
medföra samma beqvämlighet, som att med posten
få skicka 1 eller 2 R:dr i sedlar. Jag hyser en alldeles motsatt
åsigt, samt tror att postvexlarne blifva serdeles beqväma, enär
de komma att utgifvas på alla möjliga brutna tal under 5 R:dr.
Om jag t. ex. skall afsända en summa penningar, som slutar
på ett eller annat öre, får jag en postvexel å det önskade beloppet,
hvaremot jag nu är tvungen att skicka papperssedlar samt
äfven silfver och kopparmynt.
Såsom skäl för ettornas bibehållande har Gr:n vidare anfört,
att desamma icke blifva i Banken emot silfver utvexlade, hvilket
tydligen ådagalägger deras beqvämlighet. Det må väl vara att
de äro beqvämare, men här afses ett högre syfte, hvarför beqvämligheten
dock måste gifva vika, nemi. att meddela allmänheten
begrepp om hvad mynt egentligen är.
Det har äfven af Gr:n blifvit anfördt, att realisationen vore
bättre betryggad, om silfver funnes i Banken, än utelöpande i
rörelsen. Jag tror att begge delarna äro nödvändiga. För närvande
finnes i rörelsen inga andra silfverpenningar än 24- och
12-sk:r. Om nu en kris inträffar, är det ganska naturligt, att de,
som ligga i stor rörelse, vädra när tiden är inne, att på förhand
försäkra sig mot krisen, samt begifva sig till bankluckan för att
få sina sedlar utvexlade, men den stora allmänheten, hvilken
egentligen rörer sig med småsedlar, blifver lidande. Men ju
mera man ställer så till, att silfver fiunes_ ute hos allmänheten,
ju mindre är hon beroende af kriserna. Ar icke della ett vackert
och nyttigt ändamål, som man bör eftersträfva, äfven om
man för ögonblicket skulle anse det litet obeqvämt att hafva silfver
i st. f. sedlar?
Jag fortfar uti mitt yrkande.
Ilr
Ben 20 No vember.
129
Hr Björnstjerna, Oscar Magn. Fredr.: Här har blifvit
framhållen nödvändigheten af att hafva silfver ute i rörelsen.
Jag vill icke bestrida att i ett laud, med stor tillgång på ädla
metaller, det kan vara fördelaktigare att rörelsen hufvudsakligen
bedrifves med silfver. I Sverige äger ett motsatt förhållande
rum. Vi få icke låta blända oss af den lyckliga ställning,
hvaruti Banken under sednast förflutna år kommit, ty huru vackert
än dess 10 millioner R:dr specie må glänsa, höra vi besinna,
att de till stor del blott äro ett län från utlänningen, åt
hvilken de skola återbetalas. Under sådana förhållanden anser
jag det icke vara välbetänkt, att i rörelsen tvinga lil mer silfver
än nödigt är. Inträffar en kris, hvarigenom Banken Olifver insolvent,
lärer man vid förlusten af sina kapitaler icke finna stor
ersättning i de få R:dr silfver, hvilka man tillfälligtvis kan hafva
på fickan. Att en dylik olycklig händelse kan lättare inträffa,
om i rörelsen onödigtvis utsläppas millioner, hvilka eljest skolat
ligga förvarade i Bankens hvalf, tillreds att bestrida sedlarnes
in vexling och uppehållande deras värde, tror jag icke någon
kunna bestrida. Då vi nu hafva emellan 6 å 7 millioner R:dr
utelöpande uti en- och tre-r:drs-sedlar, så skulle, i händelse dessa
ersättas med silfvermynt, Bankens metalliska kassa blifva med
motsvarande belopp förminskad. Det är icke längre sedan än
år 1843, då Bankens förråd på ädla metaller nedsjunkit till melian
2 och 3 millioner R:dr specie. Hade Sen ifrägavaride åtgärden
då varit vidtagen, skulle troligen följden deraf blifvit vådlig
och den är det äfven nu, tv några år härefter kan penningeställningen
blifva sådan den då var. Jag tror ej heller att allmänheten
blifver nöjd med ifrägavaride förändring, enär det
lyckliga förhållande eger rum i vårt land, att de fleste heldre
taga sedlar än silfver, hvilket bäst bevisas derutaf, att då man
vid vexling erhåller en silfver-specie, ber den vexlande understundom
om ursägt, att han icke har några sedlar att lemna
i stället.
Då jag således hyser den öfvertygelse, alt allmänheten icke
blifver belåten med det af Frih. Tersmeden framställda förslag,
och detta enligt mitt förmenande, långt ifrån att betrygga realisationen,
snarare synes verka till ett motsatt mål, så anhåller
jag vördsamt om bifall lill Utsk:s Betänk.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer uti det af Frih. Tersmeden
afgifna förslag, hvilket jag anser nyttigt samt utgöra en
fortsättning af det utaf R. St:r vid en föreg:de Riksdag fattade
beslut, att emot silfvermynt utbyta de mindre papperssedlarne,
med hvilken förändring allmänheten visat sig vara belåten. Vid
första påseendet förefaller det mig likväl, som om man går för
häftigt tillväga, då man utesluter både en- och tre-r:drs-sedlarne, så
att till en början och till dess allmänheten hunnit vänja sig dervid,
det kanske vore bäst att endast borttaga ettorna. — Då Gr. Lagerbjelke,
såsom mig synes, klart och fullständigt anfört de huf15
H. 9
130
Den 20 November.
vndsakliga skäl, sorn tala för förändringen, vore det att sälta föga
lit till R. o. Ad:s upmärksamhet, att ånyo uprepa deni.
Hvad beträffar de olägenheter, som genom utsläppandet af
silfver skulle för Banken upkomma, kan jag icke föreställa mig,
att de skola blifva så äfventyrliga, som den siste värde talaren
förmenat, ty det belopp af 1-R:drar, som nu är ute, blifver till
en del fy 1 cl t af de 5-R:drar, hvilka i st. komma att ntgifvas.
Men om äfven på detta sätt 2 millioner silfver-speeie utginge
från Banken, vore de likväl icke förlorade, utan de funnos i allmänhetens
fickor, samt skola der mera betrygga rörelsen, än om
de ligga i Bankens^ hvalf, — icke derföre att deras värde blefve
på något sätt olika, antingen de ligga i allmänhetens fickor eller
i Bankens hvalf, utan emedan derigenom allmänheten bibringas
riktiga begrepp om mynt och sedlar.
Hvad för öfrigt detta mom. beträffar, innefattar det 2:ne
serskilda delar. Den ena, som nu utgör föremål för tvist, in
nehåller
hvilka sedlar, som skola utgifvas. Den andra utgör en
antydan om hvad som i mom. Litt. b) kommer att närmare bestämmas,
nemi. att pä sedlarne skall stå, att de skola inlösas
med så och så många ort 12-lödigt myntadt silfver. Bien då
denna sednare del af Litt. a), hvilken antyder, med huru månglödigt
myntadt silfver sedlarne skola inlösas, står uti så nära
sammanhang med efterföljande Litt. b), att i fall R. o. Ad. antager
Litt. b), äfven sednare delen af Litt. a) bör bifallas, hvaremot,
om R. o. Ad. finner för godt — hvilket jag anser vara
rikligt — afslå Utsk:s förslag i Litt. b), det icke bör i Litt. a)
antydas, att sedlarne, såsom bär är föreslaget, inlösas med 12-  ort-lödigt myntadt silfver, utan med plantsar och således icke myntadt
silfver: så får jag vördsamt hemställa, att R. o. Ad. behagade
besluta, att med pröfuingen af sednare delen af Litt. a)
måtte anstå tills dess Litt. b) blifvit föredragen samt af Ståndet
afgjord.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Afven jag anser nödigt
och nyttigt, att de nuvande en- och tre-R:drs-sedlarne indragas,
samt ersättas med silfvermynt. Det är allmänt bekant att
de af allmogen innehafda sedlarne blifva så söndertrasade samt
genom väta och dylikt så förstörde och förmullnade, att de icke
vidare äro gångbara, samt ofta icke kunna inlösas. Så skall icke
blifva förhållandet, om man införer silfver. Dessutom synes mig
den föreslagna åtgärden endast innefatta en fortsättning af det
utaf R. St:r fattade beslut, om indragning af småsedlar, lydande
å 16, 12 och 8 sk. Man anförde äfven då samma skål, som nu
framdragas emot Frih. Tersmedens förslag, samt förespeglade
derjemte åtskilliga olägenheter, men erfarenheten har ådagalagt,
att de i sjelfva verket icke förefunnits. Genom detta förslag
anser jag äfven, att den nu inrotade fördomen, eller att jag så
må säga det förvända begrepp, att sedlarne äro mynt, äfven kommer
att försvinna, samt att de af allmänheten skola komma att betraktas
endast såsom representanter för mynt, som är silfver.
Den 20 November.
131
Då jag således hyser den tanken, att det vore nyttigt både
för allmänheten och rörelsen, att sedlar icke utgifvas på lägre
belopp än 5 R:dr, instämmer jag med dem, som yrka att 5
R:dr hädanefter måtte utgöra lägsta valören för pappersmyntet,
samt att de nu j rörelsen utelöpande 1 och 3 R:dr Rg:s mätte
ersättas med silfver.
Frih. Tersmeden: Jag anhåller först att få yttra några
ord i anledn. af Frih. Palmstjernas framställning, sorn gick derpå
ut, att man nu först skulle afgöra sedlarnes valörer, men tills
vidare utesluta frågan rörande deras inlösen med så och sä många
ort 12-lödigt myntadt silfver. Detta sednare är visserligen verkligen
bestämdt ge.nom förut fattadt beslut, men huru det här
bör heta, anhåller jag måtte få bero pä R. o. Ad:s beslut rörande
Litt. b). Jag tager mig således friheten anhålla att uti den
propos., Hr Gr. o. Landtm, ämnar framställa, måtte uptagas endast
sedlarnes valör, med uteslutande af med huru många ort 12-  lödigt myntadt silfver de skola inlösas.
Jag beklagar att Hr Björnstjerna, som under denna Riksdag
varit ledamot i Bankoötsk., icke innehade samma plats, då
denna fråga uti Utsk. förevar. Vi hade då kunnat fått tillfälle
att utförligare byta skäl med hvarandra, men då denna lycka
icke förunnats mig, anhåller jag alt i korthet få besvara hans
yttrande.
Han säger, att man icke skall låta blända sig af den nuvar:de
förmånliga ställningen af Bankens silfverfond, emedan den
egentligen är tillkommen genom lån. Jag ber då att få fästa
talarens upmärksamhet deruppå, att den goda ställning, uti hvilken
Banken f. n. sig befinner, har tillkommit under loppet af
de sednare åren. Mig är åtminstone icke bekant, att under det
nu förflutna året något lån af hvpotheksföreningarne är ingånget,
och min öfvertygelse är, att Bankens förökade silfverfond möjligen
har sin grund uti de under förra året inträffade förmånliga
handelskonjunkturer. Då vi nogsamt veta, att vår skuld till allmänheten
under loppet af detta år blifvit betydligt minskad, samt
att vi derjemte hafva ett stort öfverskott, anser jag ali just innevar:de
tidpunkt är lämplig för fattandet af det beslut, jag nu
tagit mig friheten framställa.
Hr Björnstjerna har tagit för afgjordt, att, i fall småsedlar
på 1 R:dr och 3 R:dr komme att borttagas, skulle de uteslutande
ersättas med silfvermynt. Jag tror icke att så blifver förhållandet,
ty då lägsta valören näst 1 och -3 R:dr hittils utgjort
10 R:dr, och vi nu i st. få sedlar på 5 R:dr, är det ganska
sannolikt alt en stor del af dessa mindre sedlar komma att utbytas
emot 5-R:drarne. Det är således icke så vådligt, som man
skulle tro, men äfven om 6 milliouer R:dr B:ko skulle utgå,
måtte det väl icke, med afseende å Bankens nuvar:de ställning,
vara så farligt. Banken får ju derigenom mindre sedlar alt ansvara
för, och ju mindre belopp sedlar Banken ansvarar för,
132
Den 20 Nö v ernber
desto mindre silfver behöfver Banken. Då Banken f. n. liar ntl
sina hvalf mera silfver liggande, än som den har behof af för
sina utelöpande sedlar, har jag lili BankoUtsk. ifrat för att någon
del af det öfverffödiga silfret måtte användas till upköp afhypotheksförenings-obligalioner
i utländskt mynt, men det har
icke lyckats mig, ty man vill hafva massor af silfver i Banken
liggande.
Gr. Gyldenstolpe; Man har fästat stor vigt vid det af
Frih. Tersmeden afgifna förslag, emedan detsamma skulle dels
betrygga realisationen, dels lära folket att inse värdet af silfvermynt.
Jag ber då alt fä hemställa, huruvida man äfven i Tyskland
icke har sökt betrygga rörelsen, d. v. s. förekomma en
myntförsämring och lära folket insesrlfvermyntets värde, och likväl
finnes i detta land den oftast förekommande Preussiska thalern,
både i silfver och koppar. Det oaktadt, har jag ieke hört omtalas,
att man icke äfven i Tyskland inser nyttan af silfvermynt. Jag
tror att Sverige kan följa samma föredöme som Tyskland, samt
hafva ett mynt, i både silfver och papper.
Hr Björnstjerna: Frih. Tersmeden har sagt, alt lian icke
visste det något hypotheksförenings-lån i år blifvit ingånget. Det
kan vara likgiltigt huruvida hypotheksföreuingarnes utrikes skuld
blifvit gjord detta eller ett föreg:de år, den upgår lika fullt lill
en summa, som ungefär^ motsvarar den metalliska valuta, sorn
f. n. finnes i Banken. Afven jag har, i likhet med Frih. Tersmeden,
önskal, att under goda konjunkturer hvpotheksföreningsobligalioner,
i utländskt mynt stälda, måtte af Banken upköpas,
samt derigenom vår utrikes skuld småningom förminskas. Detta
vore säkert mycket fördelaktigare, än att, i st. f. pappersmynt,
uttvinga silfver i rörelsen.
Egentligen har jag begärt ordet för att fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet deruppå, alt här står föreslaget, att 1 R:dr Riksmynt
skall inlösas med 2 ort 12-lödigt myntadt silfver. Detta
uttryck anser jag mindre lämpligt. Om någon komme för att invexla
en 100-R:drs-sedel, så skulle han, enl. denna ordalydelse, ega
rätt att derföre fordra 200 ort silfver; det kan likväl hända, att
100 R:dr i silfver icke väga fullt 200 ort, dels till följd af slitning,
dels i anseende till det medgifna remedium, och Banken blefve
då nödsakad att inlösa sedeln med 100 R:dr myntadt silfver och
något derutöfver. Jag tror det derföre vara bäst, att här begagna
samma uttryck som i 26:te §:n, der det heter: ”1 R:dr
Riksmynt inlöses med |:dels R:dr silfver, enl. myntordningen af
den 9 Maj 1835”.
Frih. Tersmeden: Till de skäl, som förut blifvit anförde
för borttagandet af ettorna, vill jag äfven, innan diskussionen
afslutas, tillägga det, att jag tror, att allmänheten, om silfver
till ett större belopp kommer ut i rörelsen, blir hushållsaktigare,
enär den helt säkert mera kommer att hålla på en silfver-R:dr,
än en trasig pappersetta. När vi dagligen se, huru dessa sed
-
Den 20 November.
133
nare sedlar se ut, synes mig att vi icke borde vara serdeles angelägne
om, att bibehålla dem.
I afseende på Hr Björastjernas sista yttrande, får jag uprepa
hvad ja,g förut anhållit om, att frågan om orten måtte
blifva föremål för serskild behandling.
Då nu ingen talare anmält sig till afgifvande af vidare yttrande,
och Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. ansåg öfverläggningen
om den del af förevande punkt, som föregår mom.
Litt. a), vara fulländad, ropades Ja; hvarefter samma del, uppå
derom särskildt framsläld propos., af R. o. Ad. bifölls.
I anledn. af Frih. Palmstjernas yrkande, att R. o. Ad., tills
mom. Litt. b) blifvit pröfvadt, måtte upskjuta pröfningen af den
del af mom. Litt. a), som angår den qvantitet silfver, hvarmed
sedlarne skola inlösas, och nu först endast yttra sig om den del
af mom. Litt. a), som angår sedlarnes valörer, hemstälde Hr
Gr. o Landtm, nu om öfverläggningen om sistnämnde del af
mom. Litt. a) ansågs fulländad.
Ropades Ja.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, framställt, hurusom i afseende på
denna del Gr. Gyldenstolpe yrkat bifall lill Utsk:s förslag och
andre talare yrkat bifall lill detsamma, med uteslutande af valören
1 R:dr Riksmynt, blef propos. till bifall å Utsk:s förslag om
sedlarnes valörer först framsläld och besvarad med blandade Ja
och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landm. hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla samma förslag, med uteslutande af valören 1
R:dr Riksmynt, samt, efter denna propos:s besvarande med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade, det han ansåg Ja nu hafva
varit öfvervägande.
Efter härvid af Gr. Gyldenstolpe yrkad votering, uplästes till
justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller BankoUtskrs förslag till bestämmande af
de valörer, hvarå sedlar, vid tillämpningen af det nya räknesättet,
skola af R. St:rs Bank utgifvas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles nämnde förslag, med den förändring, att valören
1 R:dr Riksmynt uteslutes.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit som
följer:
Ja — 13.
Nej — 28.
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. nu beslutat, att icke
någon valör på 1 R:dr Riksmynt skall utgifvas, samt ett annat
Riksstånd äfven fattat enahanda beslut, får jag vördsamt hem
-
134
Den 20 November.
ställa, att R. o. Ad. behagade inbjuda Preste- och BondeSt:n
att uti Adelns beslut sig förena.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. bifölls, att Presteoch
BondeSt:n skulle genom ntdr. af prot. vänligen inbjudas, att
instämma i R. o. Ad:s nu fattade beslut, att sedlar å 1 R:dr
Riksmynt ej må komma att utgifvas.
Då härefter, i öfverensstämmelse med Frih. Palmsljernas
hemställan, att, innan återstående delen af mom. Litt. a) pröfvades,
mom. Litt. b) måtte företagas, såsom föremål för öfverläggningen
framställdes sistnämnde morn., yttrade
Frih. Palmstjerna: Den ändring af texten å sedlarne,
som Utsk. föreslagit, anser jag icke vara nyttig, emedan det nuvar:de
stadgandet, att Bankens sedlar inlösas med en viss del
eller ett visst antal R:dr silfver, uttrycker fullkomligt meningen.
Om en förändring kommer att ega rum, föreställer raan sig att
någon afsigt dermed är förenad, vare sig lill fördel för Banken
eller för något annat ändamål, hvilket, då detsamma icke är uttryckt,
väcker ett slags misstroende lill R. Sins afsigt med förändringen.
Uti Utsk:s motiver finnes icke heller anfördt skäl,
hvarföre den föreslagna förändringen, som är oegentlig, skall ega
rum. Då sedeln är en representant för silfvermyntet, bör det
å densamma stå att den inlöses med så och så många R:dr i
silfver efter den eller den myntfoten, och jag kan icke inse,
hvartill det skall tjena, att det finnes å sedeln utsatt, att den
inlöses med så och så mångå ort 12-lödigt myntadt silfver, i
synnerhet som man, enl. R. Si:rs beslut, har rättighet att få sedeln
inlöst med silfverplantsar, hvilket icke blir detsamma som
12-lödigt myntadt silfver.
Jag anhåller således vördsamt, att R. o. Ad., med afslag å
Ulsk:s förslag, behagade besluta all påskriften å sedlarne sker i
öfverensstämmelse med den grund, som nu är gällande, eller
att 5 R:dr Riksmynt inlösas med 1] R:dr silfver-specie o. s. v.
Frih. Tersmeden: Motivet för Utsk:s tillstyrkande förförslaget
är det, att Utsk. hyste den öfvertygelse, att det låg stor
säkerhet deruti, att å sedeln funnes uttryckt den vigt silfver,
densamma motsvarade, samt emedan Utsk. ansåg, att åberopandet
af 1830 års myntfot och silfvervalören, skulle utgöra en beständig
påminnelse om den bankrutt, som då egde rum. Jag medgifver
dock, att Frih. Palmstjerna har rätt derutinnan, att lydelsen
å sedeln bör, enär den blott är ett myntrepresentativ, uttrycka
huru mycket mynt den representerar. Jag har således ingenting
emot Frih. Palmsljernas förslag, hvilket jag anser vara sä mycket
riktigare, som, om här skulle, på sätt Utsk. föreslagit, stå,
att sedeln inlöses ”med 00 ort 12-lödigt myntadt silfver,” hvarje
sedelinnchafvare skulle, dä silfvermyntet, till följe af remedium,
väger något mindre, än dessa ort, vid inlösen få silfver på köpet.
Detta är naturligtvis icke meningen.
Den 20 November.
135
Åf alla dessa skäl förenar jag mig uti det af Frih. Palmstjerna
framställda förslag.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag anhåller att få instämma
med de talare, som yrkat en förändring i Utskrs förslag uti ifrågavande
hänseende, men ehuru jag i hufvndsaken gillar det af
Frih. Palmstjerna framställda förslag, skulle jag dock vilja hemställa,
huruvida det icke vore bättre, att de af Utsk. föreslagna
orden ”med OO ort I2-lödigt myntadt’ silfver” blefvo förändrade
till ”med 00 R:dr silfver specie enl. 1830 års myntfot”.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att ingen yrkat
bifall till mom. Litt. b), utan Frih. Palmstjerna och Frih.
Tersmeden yrkat, att 11. o. Ad., med afslag å Ulsk:s förslag, måtte
besluta, att sedlarnes beskaffenhet må blifva enl. nu gällande
grunder, hvilket beslut Gr. Lagerbjelke närmare utvecklat medelst
förslag till följande redaktion: ”Sveriges Rikes Ständers
Rank inlöser, vid anfordran, denna sedel å R:dr 00 Riksmynt
med 00 R:dr silfver-specie enl. 1830 års myntfot”, yttrade
Frih. Palmstjerna: Som det af Gr. Lagerbjelke framställda
förslag helt och hållet öfverensstämmer med det jag afgifvit,
anhåller jag att mitt måtte anses inbegripet uti hans.
Då nu propos. till bifall å Utsk:s förslag i mom. Litt. b)
utan förändring blef framsläld, ropades Nej, hvarefter samma förslag
antogs med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring.
I fråga om den oafgjorda delen af mom. Litt. a), som nu
till pröfning förekom, yttrade
Frih. Palmstjerna: Till följe af R. o. Adis beslut i afseende
på förändring af Litt. b), Olifver det äfven nödvändigt
att derefter rätta Litt. a). Jag tager mig således friheten föreslå,
att, i öfverensstämmelse med det sist fattade beslutet, Litt. a)
måtte erhålla följande förändrade lydelse: ”att, vid tillämpning
af det nya räknesättet, R. Sl:rs Dank skall utgifva sedlar, att
med silfver inlösas, å nedanndmnde valörer, nemi.:
å 5 R:dr Riksmynt , att inlösas med 11 R:dr silfver-specie efter
1830 års myntfot.
• -
„ 50
„ 100
„ 500
„ 1000
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. beslöts
att, i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s redan fattade beslut,
redakt:n af mom. Litt. a) skulle blifva sålydande. ”att, vid
tillämpningen af det nya räknesättet, Rikets Ständers Rank
skall utgifva sedlar, att med silfver inlösas, ä nedannämnde valörer,
nemi.:
99
9>9
d:o
d:o
99
d:o
99
d:o
d:o
m
99
d:o
d:o
d:o
25
99
d:o
d:o
d:o
125
99
d:o
99
d:o
d:o
250
99
d:o”
136
Den 20 November.
å
5 R:dr Riksmynt, att inlösas med
»i
R:dr
silfver
1830
-specie, enl.
års myntfot.
10
5)
d:o
d:o
n
55
d:o
7?
50
55
d:o
d:o
124
55
d:o
75
100
77
d:o
d:o
25
55
d:o
77
500
77
d:o
d:o
125
55
d:o
77
1000
77
d:o
d:o
250
55
d:o
Häreftet
• förekom mo
och biföll os
momme
Lillis
c) och d) af
den förevar:de 26:te punkten.
Frih. Palmstjerna: Då R. o. Ad. nyss beslutat att inbjuda
de öfrige Stånden att instämma uti det af Ståndet fattade
beslut, att 1 och 3 R:drs-sedlarne hädanefter skola borttagas, får
jag vördsamt anhålla, att R. o. Ad. behagade låta inbjudning
afgå till de andra Stånden att sig förena uti de af R. o. Ad.
nu fattade besluten, i afseende på Litt:s a) och b) i 26:te punkten.
R. o. Ad. beslöt, uppå Hr Gr. o. Landtm :s i anledn.
häraf framstapla propos., att de öfrige RiksSt:n, genom utdrag af
prot., skulle vänligen inbjudas att instämma i R. o. Ad:s nu i
afseende på momme Lillis a) och b) af 26:te punkten fattade
beslut.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 17 och 18 dennes på bordet
lagda Betänk. J\s 56, i anledn. af väckte motioner, ang:de
förändring i lagstiftningen om preskription af fordringar.
Hr Carleson, E d v. Henr.: Då jag anmält min reserva
tion
emot den 5:te §, anhåller jag äfven att få närmare utveckla
skälen dertill. Utsk. säger: ”äro flera gäidehärer, deder,
en för alla och alla för en, betalningsskyldighet sig iklädt, och
försummar borgenär alt sin fordran hos någondera bevaka elier
lista §:n, vare denne frän sin ansvarighet fri och hvar och en
af de öfriga förty ej skyldig att gälda mer, än sin del efter
hufvudtalet”. Denna af Utsk. begagnade ordställning synes mig
otjenlig, ty otvifvelaktig! kommer det alt ifrågasättas, alt, sedan
enl. denna § gäldenären blifvit från sin ansvarighet fri, fordringsegaren
äfven förlorat sin cjvittuiugsrätt, som eljest, enl. öde §:n,
honom tillkommer.
Såsom en följd af gäldenäreus ansvarsfrihet innehåller vidare
det af mig uplästa mom. af 5: te §:n, att medgäldenärerne icke
äro skyldige ”alt gälda mera-än sin del efter hufvudtalet”. Denna
bestämmelse tror jag icke har sin rätta plats i denna §. Det
bänder nemi., icke allenast genom underlåten bevakning inom
10 år, att en fordringsegare förlorar sin rätt hos en af flere
solidariskt ansvarige gäldenärer, ulan det kan ske på många andra
sätt. Antingen är den bestämmelse att, vid det förhållande
att en eller flera solidariskt ansvarige gäldenärer blifvit genom
fordringsegarens försummelse fria från sin ansvarighet för skulden,
hvar och en af de öfrige borgenärerna ej äro skyldige att gälda mer
än sin del efter hufvudtalet, öfverensstämmande med gällande lag, i
Den 20 November.
137
hvilket fall den är öfverflödig, eller också är dea i sirid med densamma,
då den deremot är skadlig. Det är farligt alt i lagsliftningen
icke följa principer, ty ett principlöst tillvägagående åstadkommeten
stor oreda i lagskipningen. Jag för min del tror, att hvad
som nu i allmänhet lägges lagskipningen till last, ganska ofta
härleder sig från fel i lagstiftningen. Under loppet af många
är hafva nemi. lagar tillkommit, hvilka äro bygdå på fullkomligt
olika grunder emot de gamla lagarne. Det är naturligt att en
fullkomlig oreda härigenom skall upkomma samt att man icke vet
hvad som är rätt.
Dä enl. min tanka sådant bör undvikas, tillstyrker jag vördsamt,
att första punkten af nu ifrågavande § må uteslutas, samt
att §:n finge följande lydelse: ”Äro flere gäldenär er, de der,
en för alta och alla för en, betalningsskyldighet sig iklädl,
och har borgenär under tionde uret fäll sin fordran hos någondera
ut; dä ege denne inom är och dag, sedan fordringen
gulden blef, sin rätt bevaka hos de andra, af hvilka ersättning
bör utgå för hvad han öfver egen del betalt”.
Jag anhåller vördsamt om propos. på detta mitt förslag.
Gr. Sparre: I fråga om Hr Carlesons sista anmärkn., att
det vore oriktigt att här inlaga stadgande derom, att om borgenär
försummar att sin fordran hos en eller flera gäldenärer bevaka,
vare gäldenären från sin ansvarighet fri och hvar och en
af de öfrige ej skyldige att gälda mer, än sin del efter hnfvudtalet,
så erkänner jag, att den sista delen, eller att de öfrige
icke äro pligtige att gälda mer än sin del efter hufvudtalet, kunde
ur författningen uteslutas, men det är icke orätt, alt det här finnes
intaget, emedan stadgandet öfverensstämmer med lagskipningen
i högsta instansen. Om en eller två personer ikläda sig ansvarighet
såsom för egen skuld, samt fordringsegaren låtit en af
borgesmännen utstryka sitt namn eller försummar att hos någon
af dem bevaka sin fordran, så dömer högsta instansen på det
sätt, att fordringsegaren har förlorat, icke allenast sin rätt i afseende
på den, hos hvilken han egde sin fordran, utan äfven att
han af den återstående gäldenären icke har rättighet att utbekomma
hela fordran, utan blott hälften. Den af Utsk. föreslagna
bestämmelsen innefattar icke någon ny lag, utan endast uttryck
af en i lagskipningen antagen sats, som redan gjort sig gällande.
Hvad åter beträffar alt uttrycket ”vare denne från sin ansvarighet
fri” skulle, såsom Hr Carleson förmenat, stå i strid
med den qvillningsrätlighet, hvilken i (i:te §:n medgifves, så är
jag derutinnan med honom af olika tanke. Enär fide §:n innehåller:
”har gäldenär genfordran hos borgenär; ege rätt att
sin skuld deremot qvitta, ändå att han den genfordran ej så bevakat,
som i Usta §:n sägs”, synes det mig tydligt, att äfven
om fordringsegaren genom bevakandet af sin fordran icke har
bibehållit rättigheten att kära inför domstolen, eger hart likväl
qvittningsrättigheten qvar, till följe hvaraf också, enl. min öfvertygelse,
den fide §:n i jemförelse med den nu förevande är riktig.
Jag anhåller vördsamt om bifall.
S3S
Den 20 November.
Hr Carleson: Derest en fordringsegare, som har flere solidariska
gäldenärer, åt den ene efterskänker sin fordran eller utplånar
hans namn, tror jag att de öfrigas ansvarighet blifver uti Högsta
Domstolen bestämd som Gr. Sparre framställt, men det torde icke
vara Gnn obekant att högsta doraaremakten förklarat, att fastän en
fordringsegare försummat att i en konkurs bevaka sin fordran hos
en af de solidariskt ansvarige gäldenärerne, och han till följe deraf
förlorat sin talan, t|varstår likväl solidariteten för de öfrige. Bestämdt
erinrar jag mig att så varit händelsen, då personer åtagit
sig gäldeu såsom för egen skuld. Detta förhållande är af LagUtsk.
åberopat i ett förut förehafdt Betänk., N:o 54, hvari Utsk.,
som ansåg den af domaremakten i detta hänseende följda grundsats
riktig, äfven afslog en väckt motion, hvilket tillstyrkande af
R. o. Ad. samt de öfriga Stånden hlef gilladt.
Gr. Sparre: Den af Hr Carleson sist omtalade kasus angår
endast den frågan, huruvida en fordringsegare, som icke bevakat
sin fordran i gäldenärens konkurs, likväl kan söka löftesmannen,
dä han ingått borgen såsom för egen skuld. R. o. Ad. torde finna
att det utgör en helt annan fråga, än den hvarom 5:te §:n handlar,
eller den ansvarighet, som drabbar flere gäldenärer, hvilka äro
lika ansvarige. Då det af Hr Carleson omnämnda fall endast
afsåg den omständighet, huruvida proprie löftesmän äro, fastän
borgenären icke hos hufvudgäldenären bevakat sin fodran, ansvarige
för skulden, så är här endast fråga derom, huru—, när
en eller flere af 3:ne för en skuld solidariskt ansvarige löftesmän
på ett eller annat sätt antingen genom utplånandet af löftesmannens
namn eller genom försummad bevakning blifva från sin ansvarighet
frie •—, skulden skall på de öfriga löftesmännen fördelas,
samt om fordringsegaren har rättighet att söka någon af dem för
hela skulden eller endast en del af densamma; i hvilket fall jag
icke tror Hr Carleson kan npgifva, att någon skiljaktighet förefunnits
hos Högsta Domstolen. Då således den tanke, som här
är uttryckt, öfverensstämmer med den i högsta dommare-iustansen
följda praxis, synes mig införandet af ett sådant stadgande, som
det förevande, icke vara skadligt, utan tverlom nyttigt, såsom förekommande
en olika tolkning af §:n.
Hr Carleson: I anledn. af Gr. Sparres yttrande, att det
af mig anförda exemplet icke här vore lämpligt, får jag nämna
att 7:de §:n i Utsk:s förslag stadgar: ”hvad om gäldenär nu stadgadt
är, galle äfven om borgesman i allt hvad deraf till honom
lämpas kan”. I öfrigt har jag redan framställt min mening och
gjort det till det afseende, som II. o. Ad. anser densamma förtjena.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då en så fullständig lag om
preskription af fordringar, som den förevande, blifvit föreslagen,
väntar man äfven att fä allt hvad som lill denna fråga hörer uti
densamma intaget. En följd deraf är också, enligt mitt förmenande,
att dä ingenting serskildt finnes föreskrifvet i afseende
på t. ex. hypotheksförenings-obligationer och Privatbankernas
kreditsedlar, skall med dem förfaras på sätt denna lag föreskrift
Den 20 November.
139
ver. Sådant är dock alldeles omöjligt och torde icke heller hafva
varit Utsk:s mening. Då delta lagstadgande är fullkomligt allmänt,
samt skall gälla för hvad slags skuld som helst, skulle, då
intet serskildt undantag är stadgadt för Hypotheksförenings-obligationer
och Privatbankernes kreditsedlar, dessa inom hvart 10:de år
anmälas, på det att icke genom den föreskrifna preskriptionen
den på dem sig' grundande fordran skall gå förlorad. Sådant
låter sig dock ej göra.
Om icke dessa af mig nu framställda betänkligheter kunna
af någon af Utsk:s ledamöter bemötas, samt häfvas, nödgas jag
vördsamt anhålla, att R. o. Ad. behagade återremittera §:n, på
det att derigenom ett fullständigare stadgande måtte blifva i författn:n
infördt.
Gr. Sparre: Då ingressen till författnrn lyder på följande
sätt: ”med uphäfvande af hvad 9 Kap. 12:de §:n Hande!sB:n,
K. Förordn:n d. 13 Juni 1800 samt K. Kungörelsen d. 21 Mars
1835 stadga i afseende på preskription af fordringar emellan enskilde”,
sä lärer icke hit kunna hänföras Hypotheksföreningsobligationer
och Privatbanks-kreditsedlar. Jag anser mig icke
behöfva nämna något vidare med anledn. af Gr. Lagerbjelkes
yttrande.
Gr. Lagerbjelke: l:sta §:n innehåller: ”hvar som häfver
fordran hos annan i penningar, eller livad det är, skall den utsöka
eller skriftligen eller muntligen af gäldenären kräfva” etc. Nu kan
väl ingen neka, att den, som har en Hypotheksförenings-obligation,
haren fordran hos en annan, och således kan jag icke heller finna
annat, än alt denna § gäller äfven för Hypotheksförenings-obligationer.
Jag mäste således fortsätta min vördsamma anmärkn.
Hr Carleson: Jag torde få erinra Gr. Lagerbjelke om den
grundsatsen, att en ändring uti allmänna lagen icke medförer en
ändring uti en speciell lag. Vid sådant förhållande och då genom
Utsk:s förevande förslag framställning blifvit gjord rörande
ändring i den allmänna lagen, men icke något serskildt förslag
ang:de de speciella lagarne, så qvarstå ju dessa sednare i all sin
gällande kraft.
Gr. Lagerbjelke: Det försvar, som den siste värde talaren
framställt, skulle visserligen vara tillfyllestgörande, om Hypotheks-föreningarnes
reglementen vore speciella lagar, men det
äro de icke, utan de utgöra ekonomiska Författn:r, hvilka K. M.
utfärdat och sorn icke kunna uphäfva en civil-lag.
- Hr Carleson: Den allmänna preskriptions-lagen för Hypotheks-föreningarna
innefattas, om jag minnes rätt, uti en allmän
Förfatln. af år 1848.
Gr. Sparre: Till hvad Hr Carleson anfört, ber jag att få
lägga den uplysning, att då den ekonomiska lagstiftningen är updragen
åt K. M., och K. M. eger i fråga om Hypotheks-föreningarne
utfärda speciella lagar, måste också dessa lagar i sin helhet
Den 20 November.
blifva gällande, samt utgöra ett undantag från den lag, hvilken
endast och allenast rörer enskilde, men icke sådane bolag, hvilka
bildas af enskilda.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då det i Irsta §:n
framställda stadgande: ”hvar som häfver fordran hos-annan i
penningar eller hvad del är, skall den utsöka eller, skriftligen
eller mundtligen, af gäldenär kräfva”, onekligen är af allmän
beskaffenhet, så är det tydligt att, då icke något serskildt undantagsstadgande
förefinnes i förslaget, detsamma äfven afser Hypotheksförenings-obligalionerna.
Jag tror att Gr. Sparre har orätt
deruti, att, derföre att den ekonomiska lagstiftningen är updragen
åt K. M., skulle K. M. ega rättighet att göra ändringar i de lagar,
som gemensamt af K. M. och R. St:r stiftas. Men det är naturligt,
att om Hypotheks-föreningarne medgifva en längre preskription,
än som finnes i lagen, blifver den gällande, likasom
om den enskilde medgifver det, och således icke vill begagna
sig af den preskription, som i allmänna lagen finnes stadgad.
Skulle deremot icke något serskildt stadgande i afseende på Hypolheksförenings-obligationerne
uti allmänna lagen förefinnas, har
Gr. Lagerbjelke rätt deruti, alt lagen äfven skall på dem tillämpas.
Hvad beträffar 5:te §:n, om hvilken tvist upstålt emellan Gr.
Sparre och Hr Carleson, tror jag att Gr:n begått eli misstag, då
han yttrat att det vore fråga om flere löftesmäns förbindelser, ty
här är endast talat om flera galdenärer, hvilka iklädt sig förbindelser,
en för alla och alla för en. För min del tror jag icke
att den åsigten gjort sig gällande i lagskipningen, att, derföre att
man icke bevakat sin rätt hos den ene, skall man icke ega att
utbekomma hela fordran hos de öfrige. Jag hoppas och önskar,
att en så beskaffad princip icke må göra sig gällande i lagstiftningen,
och jag tror, att dä en eller flere gäldenärer, en för alla
och alla för en, iklädt sig förbindelsen, borgenären kan utkräfva
hela sin fordran hos den ene af dem, äfven om han underlåtit
att bevaka samma fordran hos den andra eller hos någon af dem,
som ingått dylika förbindelser.
Då således genom denna § en ny princip i lagskipningen
skulle göras gällande, kan jag icke annat än instämma med Hr
Carleson tili hans begäran om afslag å denna del af §:n.
Gr. Sparre: Med ordet gäldenär i 5:te punkten förstås icke
allenast, om flere gäldenärer äro såsom sådane skrifne, utan äfven
om flere löftesmän åtagit sig alt ansvara för en' gäld, i hvilket
fall dessa löftesmän äro gäldenärer. Ordet är således passande
så väl för de ena som de andra. — Hvad deremot angår, att
man skall iakttaga sin rätt emot alla, är derom icke fråga nu,
utan endast att, i fall fordran blir 10 år gammal, densamma måste,
på det att den icke skall dö ut, anmälas hos dem alla. Hvar
och en bildad person torde äfven lätteligen inse, att om en eller
flere ställa sig i borgen för en fordran, samt en 10:årig preskription
eger rum, måste man anmäla sin fordran så väl hos den
ene som den andre, i hvilket fall lagskipningen i högsta
instansen också är fast, ty om jag antingen låtit en af löftes
-
Den 20 November.
lil
männen eller gäldenärerna, hvilket är detsamma, utstryka sitt
namn eller försummat iakttaga preskription i afseende på dem,
har jag äfven förlorat min rätt emot de andra, och jag får icke
utkräfva mer än hvarje persons andel i beloppet.
Gr. Lagerbjelke: Den åberopade Författn. af år 1848
rörer endast Privatbankerne. De flesta af våra Hypotheks-föreningar
hafva ulgifvit obligationer på Tyska språket, hvilka icke
äro förfallne till betalning förr än efter 40 år. Enl. detta förslag
skall en skuld, sorn är förskrifven att betalas sednare än
efter 10 år, påminnas, såvida den skall bibehålla sin exekutiva
kraft, men det kan väl icke komma i fråga, att de Tyska innehafvarne
skola fara till Sverige, för att påminna om betalningen
af obligationerna. Icke heller kan man säga att genom ränleliqviderna
skulden blifvit ändrad, emedan de uti sina bänder icke
hafva någonting annat, än de pengar, de emot räntekupongerne
hafva erhållit.
I det ofullständiga skick, hvaruti förslaget sig befinner, anser
jag att man genom antagandet af Utsk:s förslag skulle åstadkomma
en ej så obetydlig, skada å krediten, till följe hvaraf jag äfven
fortfarande anhåller om ålerremiss.
Gr. Sparre: I all utländsk lagstiftning har man alltid antagit,
såsom undantag, de bank-associationer eller Hypotheksföreningar,
som der finnas, och lagen har icke handlat om annat
än fordringar emellan enskilde. Sä har den äfven hittills blifvit
betraktad hos oss, och så lärer det äfven hädanefter komma
att ega rum. Det ifrågavande stadgandet utgör icke någonting
annat, än en tillämpning af lagens nu gällande föreskrift, der
det heter: ”har man fordran hos en, och söker den skriftligen
eller muntligen, gifve det an hos K:s Befh:de eller domaren”.
Det är just dessa ord ”gifve det an”, som äro otydliga och som
föranledt att man, utan att lagsöka, blott förevist dokumentet hos
K:s Bef:de eller domaren. Jag har icke hört att någon innehafvare
af Hypotheks-föreningarnes obligationer besvärat sig med den
åtgärden att gifva dem an hos K:s Befh:de, men det oaktadt hafva
Hypotheks-föreningarne icke begagnat sig af lagens stadgande
rörande preskription af fordringar emellan enskilde. Lagbudet
blir således icke något ytterligare band, ty äfven om denna lag,
som endast rörer fordringar emellan enskilde, skulle anses gällande
för Hypotheks-föreningarne, skulle dessa föreningar hafva
det åliggande alt gifva det an hos K:s Befh:de, och förslaget
innefattar således icke någon förändring i stadgandet rörande
preskription, ulan endast en förklaring af de ifrågavande orden
”gifva det an”.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att då yrkanden förekommit, dels om bifall, dels om
återremiss å Lagförslaget i dess helhet, och dels om förändring
af 5:te §:n, propos:ne borde delvis framställas.
De sedermera först i fråga om de 4 första §§:ne till bifall
142
Den 20 November.
och återremiss framställde propos-.ne besvarades med blandade Ja
och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R.
o. Ad. behagade bifalla dessa 4 §§, och, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade att han nu
funnit Ja öfvervägande.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., jemte framställning att Hr
Carleson i fråga om 5:le §:n yrkat den förändring, alt orden
”försummar borgenär alt sin fordran hos någondera bevaka efter
lista §:n; vare denne från sin ansvarighet fri och hvar och en
af de öfrige förty ej skyldig alt gälda mer än sin del efter hufvudtalel”
skulle uteslutas, hemställde om R. o. Ad. bifölle 5:te §:n
utan förändring, ropades starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. blefvo äfven de återstående
6:te och 7:de §§:ne af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskis d. 17 och 18 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 58, i anledn. af väckte motioner,
angide dels förhöjning af det i 24 Kap. 8:de §:n Missg.Bm och
K. Förordmn d. 19 Augusti 1845 stadgade ansvar för begagnande
af lifsfarligt vapen, dels förklaring af berörde K. Förordn.,
dels ock ändring af 20 Kap. 6:te §:n nämnde Balk.
Föredrogs ånyo Serskildta Utskrs d. 17 och 18 dennes på
bordet lagda Utlåt. N:o 26, i anledn. af återremiss af Utsk:s
Betänk. N:o 24, om användande af en del utaf den för bränvins
tillverkning inflytande skatt lill kontroll och tillsyn å efterlefnad
af Författmne, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning
och försäljning m. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Vid det af Utsk. framställda
förslag, att ^:dels proc. af den inflytande skatten för bränvins
tillverkning ”må anslås och till K. M:s disposition, att användas
till vedergällning åt de Kronans embets- och tjenstemän,
hvilka skola debitera och redovisa afgifterna för bränvins tillverkning”,
har jag ingenting att erinra, men deremot synes mig de
af Utsk. i sista ruderne begagnade orden ”dock så, att hvad som
till detta ändamål årligen användes, icke öfverstiger del belopp,
som derför hittills årligen högst utgått” vara mindre lämpliga.
Med orden ”årligen högst utgått” torde förmodligen menas det
högsta, som något år utgått. Om Utsk:s förslag antoges, skulle
följden blifva, att man i förflutna årens handlingar — jag vet
icke vid hvilket år man skulle stanna — skulle efterse det högsta
belopp af provision, som blifvit till redogöraren anordnad!. 1819
års preskriptionstid gäller icke i detta fall, utan man får gå tillbaka
till 1810, kanske ännu längre, emedan ingenting är bestämdt.
Men icke nog härmed. Man skulle, om förslaget antoges,
blifva nödsakad alt för hvarje år från länen infordra upgift
på den bevillning, som blifvit redovisad, och för hvarje år
Den 20 November.
143
upgöra en ny reparation, på det att, då icke 5^ proc. bestämdt
kan gifvas, repartitionen mätte blifva lika, kanske 4§:dels, 4jj:dels
eller 4^§:dels proc., hvilket, enär det icke så noga kan bestämmas,
dock alltid kommer att medföra besvär. Då nu vid hvarje
Riksdag tjenstemännens besvär ökas genom pålagda göromål, vore
väl om man åtminstone förenklade hvad möjligtvis kan förenklas.
En förenkling i ifrågavar:de hänseende kan ske derigenom att
il:dels proc. anslås af hvad som redovisas, beloppet må i öfrigt blifva
huru stoit som helst. Staten skulle äfven härpå förlora högst'
obetydligt, ty för hvarje million R:dr, som i Statskassan inflyter,
skulle utgå en ^:dels proc. eller 2000 R:dr. Om Statsinkomslerne
skulle, utöfver de 3 milla-, som åro beräknade, upgå till 4
milla-, vore en upoffring af 2000 Ralr icke för Staten serdeles
kännbar. Häradsskrifvarne och andra dithörande tjenstemän,
hvilka härigenom skulle erhålla en förhöjning i inkomsterne, äro
i sanning icke öfverflödigt aflönade.
Jag hemställer alltså vördsamt att det af Ulsk. framställda
förslag måtte bifallas, dock med uteslutande af den af Utsk. framställda
restriktion, som endast förorsakar besvär, samt innefattas
uti de 2:ne sista raderna, eller orden : ”dock så, att hvad till detta
ändamål årligen användes, icke öfversliger det belopp, som derför
hittills årligen högst utgått”.
Frih. Raab, Adam Christian: Frih. Palmstjerna har
yrkat bifall till första delen af Utsk:s tillstyrkande, eller att ^idels
proc. af den inflytande bränvinsskatten skulle anslås såsom vedergällning
till de embetsman, hvilka komma att hafva besvär med
skattens debitering och upbörd, men deremot icke velat godkänna
den af Utsk. föreslagna restriktion, att summan icke finge öfverstiga
det belopp, som hittills årligen högst utgått, anseende
Frih:n att restriktionen endast innefattade besvär och möda. Jag
fruktar för att den stora summa, hvartill man hoppas att bränvinsskatten
skall upgå, föranleder dertill, att man är alltför försigtig
med de Statens medel, som på denna väg inflyta. Jag får fästa
upmärksamhet deruppå, alt då, enl. 12:te §:n i 1851 års Författn.,
ersättningen utgått med blott 1 proc. af de för tillverkningen och
försäljningen influtne medel, har beloppet npgått till, men icke
öfverstigir 6,500 R:dr inko, hvarvid besväret omfattat debitering
celi redovisning för icke mindre än 35,000 personer. Nu är
icke att förmoda, det antalet af bränvinsbrännare skall ökas,
utan att de, om man gissningsvis får antaga en siffra, skola till
j‘-0:del förminskas emot hvad de förut utgjort. Derigenom blifver
besväret med debiteringen betydligt mindre än nu. Hittills
har vid mantalsskrifningen debitering kunnat samt bordt ske.
Hädanefter skall hvar och en, som bränner uti större bränneri,
anmäla sig hos K:s Befh:de samt lösa bevis å skedd anmälan. LandsKont.
får således full betalning för besväret. Den som deremot
bränner med ett mindre bränneri, skall anmäla sig hos Häradsskrifvaren,
till hvilken han dervid erlägger en stadgad afgift af 16
sk. b:ko om jag mins rätt. Iläradsskrifvaren erhåller således äfven
Den 20 November.
betalning. Det besvär, som hädanefter kommer alt ega rum,
kan omöjligen blifva större, än det som hittills varit, samt är dess*
utom i Författn:n belönadt med rättigheten att taga lösen, hvilket
icke förut var medgifvet. Vid sådant förhållande och då det
icke är omöjligt att bränvinsbränningen i landet kan stiga till
mer än 9 milhr eller kanhända dubbelt, ansåg Disk. sig icke
tillständigt att tillstyrka en större frikostighet, än som blifvit
föreslagen.
Frih. Palmstjerna har äfven sagt, att det skulle upstå ett
serdeles besvär vid repartitionen. Dä bränvinsskatten skall vara
influten långt före nyåret, vjsar det sig ögonblickligen, hvartill
den upgår, till följe hvaraf repartitionen för den, som kan räkna
— och sådana tjenstemän måtte väl icke saknas i våra embetsverk
—, ganska lätt låter sig verkställas. Slutligen får jag äfven
erinra derom, att nu är blott fråga om tillverkningen. För försäljningen
kan man icke veta, hvartill skatten upgår. Den torde
dock jcke blifva så obetydlig. Meningen är att inkomma med
ett serskildt förslag, huru stor pröc:n, med afseende på besväret
dermed, bör beräknas. Detta allt tillsammanslagdt synes mig utgöra
för upbördsmännen en icke obetydlig lönetillökning; och då
jag tror att Ulsk. gjort rätt uti att sätta en gräns för den belöning,
som man velat att Stånden skulle medgifva, får jag vördsamt
anhålla om bifall å Utsk:s Betänk.
Frih. Palmstjerna: Då Utsk. ännu icke inkommit med
förslag till provision för dem, som skola debitera utminuteringsoch
utskänknings-rättigheten, kan jag icke bedöma den saken,
men då Riksdagen, som jag hoppas, är nära sitt slut, torde det
vara problematiskt, om något beslut i detta afseendet blifver fattadt.
Om det beslut, som jag anhåller att R. o. Ad. måtte fatta,
skulle komma att verka derhän, att beloppet öfversliger hvad det
hittills gjort, ligger ju deruti en tillräcklig vedergällning åt vederbörande,
och något ytterligare kan väl icke vara hehöfligtoch
torde icke heller vid denna Riksdag komma att beslutas. Att
vidtaga den åtgärd, att gifva provision ät dem, som hittills icke
haft någon sådan, anser jag vara mindre hushållning med Statens
medel, än att fortfara såsom hittills skett, hvarigenom skyndsamhet
befordras, samt ordning vinnes. Utsk:s förslag förorsakar derjemte
ett hvarje år återkommande beslut om reparation af provisionen.
Frih. Raab har visserligen sagt, att beloppet icke skulle
öfverstiga 6,500 R:dr, men jag förmodar att bränvinsskatten har,
dock icke alltid, upgålt till mer än 650,000 R:dr, och då Utsk.
icke sagt huru lång tid man får gå tillbaka, torde det blifva besvärligt
alt söka reda på det högsta belopp af provision, som blifvit
anordnadt. Men detta besvär är öfverflödigt, och raan kan
icke säga att det år något slöseri med Statens medel, om för
hvarje million, sorn till Statskassan ingår, redogörarne erhålla
2000 R:dr. Om man antager att det finnes 200 Kronofogdar
och Häradsskrifvare, blir det 10 R:dr å person för hvarje till
Staten
Den 20 November.
145
Slaten ingående million. Jag anser det derföre vara högst origtigt
att sila denna mygga, då under denna Riksdag så många
kameler blifvit sväljda.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Såvida icke alltför stora olägenheter
skola upstå, synes det enl. mitt förmenande vara nödvändigt
att bifalla Utsk:s tillstyrkande på det sätt Frih. Palmstjerna
föreslagit, ty om för debiteringen och upbörden af bränvinsskatten
skulle bestås J:dels proc., hvilken dock icke får upgå högre,
än till ett visst belopp —■ jag antager 600 R:dr för hela riket —
skulle man, innan man hade kännedom om huru mycket upbörden
öfver hela riket utgjorde, icke veta huru stor proc. af hela upbörden,
sorn i sjelfva verket komme att tillfalla upbördsmännen.
Om det visade sig att judel utgjorde 6,010 R:dr, så finge icke
10 R:d r utgå, utan då skulle för hvarje upbördsman en så stor
nedsättning i proc:n ske, att den för hela riket icke utgjorde
mer än 6,000 R:dr. Enl. Utslcs förslag skulle således först en
provision af ^:dels proc. beräknas, och sedermera, när hela upbörden
blefve känd, noga efterses att provisionen icke öfverstege den
antagna maximi-summan, i hvilket fall åter en reduktion skulle
försiggå, så att hvarje upbördsman icke finge för mycket. Dessa
stora olägenheter undvikas om R. o. Ad. antager Frih. Palmstjernas
förslag.
Jag anhåller vödsamt om bifall till den a f Frih. Palmstjerna
framställda förändring uti Utsk:s förslag.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, först framställde propos.
till bifall å Ulsk:s förslag, utan förändring, ropades starka Nej,
blandade med Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
*R. o. Ad., såsom Frih. Palmstjerna föreslagit, behagade bifalla
Utsk:s förslag, med uteslutande af slutorden ”dockså, att hvad lill
detta ändamål årligen användes, icke öfverstiger det belopp, som
derför hittills årligen högst utgått”, samt, efter denna propos:s besvarande
med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade sig hafva
funnit Ja öfvervägande.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedanuämnde den 18 dennes på bordet lagde Mern.,
nemi. från
Stats-Utskottet:
A? 346, i anledn. af erhållna återremisser å Utlåt. N:o 308,
ang:de dels ett byggnadslån åt staden Jönköping, dels anslag och
lån för ny tomtreglering derstädes;
JVs 347, med förslag till stadganden i Reglementet för
RiksgäldsKont., ang:de de under innevar:de Riksdag beviljade och
till utgående från detta verk anvisade Stats-utgifter;
Banko-Utskottet:
JV2 84, med förslag till föreskrifter, motsvarande 2:dra Art.
samt 3:dje Art. 2:dra Afdeln. af Banko-Reglementet.
15 II.
10
146 Den 20 November.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s den 18 dennes på bordet
lagda Mern. och Utlåt.:
M 85, med hemställan att begrafningshjelps aftjenande i
R. St:rs Bank må nphöra; och
M 86, i anledn. af ett utaf Magnus Svensson i Grimslöf
gjordt ackords-anbud.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. l\:o 87, i anledn. af erhållen återremiss i vissa delar
af Mern. M 66, ang:de Diskont-verkens organisation, blef detta
Mein., på begäran af flere ledamöter, ånyo lagdt på bordel.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Utlåt:n, Betänk:n och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
J\s 355, i anledn. af väckt motion om pension för Öfverste
Löjtnanten
Gr. A. E von Rosen.
JVa 356, i anledn. af väckt motion om inköp för Statens
rökning af en Slaty i marmor, tillhörig Majoren SchUtzercrautz’s
sterbhus ;
Lag-Utskottet:
JVS 61, i anledn. af väckt motion, ang-.de den rätt, hvarmed
de utaf allmänna medel, till vattenaftappningar och andra förberedande
åtgärder för större odlingsföretag, beviljade lån böra utgå;
JVS 62, i anledn. af väckt motion, ang:de verkställighet af
Konungens Befludes utslag;
M 63, i anledn. af väckt motion om utgifvande af Konungens
Befh:des utslag efter anslag;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
M 34, i anledn. af väckte motioner, dels med förslag till
ny förordning ang:de patent-rätt, samt dels om ändring och tillägg
uti nu derom gällande föreskrifter;
Serskildta Utskottet:
J\s 27, med förnyadt förslag till voter:s-propos:r om afgiften
för bränvins försäljning; samt
JVZ 28, i anledn. af RiksSlåndens olika beslut, ang:de vilkoren
för bränvins försäljning.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Den 21 November.
147
Tisdagen den 21 November 1854.
Plenum kl. 6 e. in.
justerades 7 prot.-utdr. för d. 20 dennes.
Uplästes tili justering och godkändes nedannärande från Exped.
Ulsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse!- till K. M.:
JM 187, ang:de Fridlysnings-stadga för allmänna kanal-,
sluss-, jervägs- och telegraf-anläggningar ;
JM 188, ang:de löftesmäns berättigande att upsäga och betala
gäld m. m.;
JM 189, ang:de ett tillägg till 1 Kap. 2:dra §:n Missg.B:n,
i fråga om olofligt utdelande af sakramenten;
JM 190, med instruktion för R. St:rs Revisorer öfver BankoDiskont-verket
samt Låne-kontoren i orterne; samt
JM 191, angrde bakstugusittares m. fl. befrielse från mantals-penningars
utgörande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StåtsUtslås
den 18 och 20 dennes på bordet lagda Mern. Jl? 346, i
anledn. af erhållne ålerremisser å Utlåt. JfJ 308, ang:de dels ett
byggnadslån åt staden Jönköping, dels anslag och lån för ny tomtreglering
derstädes.
Usta punkten, ang:de byggnadslånet.
Bifölls.
2:dra punkten, ang:de anslaget till lomlreglering.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: K. M:s Nåd. Propos.
innehåller förslag derom, att för ny tomtreglering i Jönköping
skulle af R. St:r beviljas 10,000 R:dr såsom län, och en lika
stor summa såsom anslag utan återbetalningsskyldighet. Utsk.
har visserligen tillstyrkt alt 20,000 R:dr mätte för nämnde ändamål
anvisas, men derjemte föreslagit, att hela summan skulle utgå
under form af lån. De skäl, Utsk. för detta tillstyrkande anfört,
kan jag för min dél icke godkänna. Det är visserligen sannt,
att icke någon större del af Jönköping vid sednaste eldsvåda upbrunnit,
men för hela stadens framlida betryggande för eldsvådors
härjningar bör en ny lomtreglering ske och breda tvärgränder
ned från storgatan till sjön anläggas. Det föreslagna anslaget
är visst icke tillräckligt för detta ändamål, utan får staden i
betydlig mån göra tillskott för att fullborda den påtänkta tomtregleringen.
Då liu ändamålet med Statsbidraget är ali sä vid
10 *
148
Den 21 November.
bereda Jönköpings samhälle någon lättnad vid botandet af den
olycka, som redan inträffat, som ock i framtiden förekomma sådana
olyckshändelser, så torde R. o. Ad. finna, det Ulsk. icke betraktat
saken från den rätta synpunkten, samt att det vore skål att ändra
Utsk:s hemställan pä det sätt, att halfva Satsbidraget utgår såsom
lån och den andra hälften såsom anslag. Någon brist på medel
torde icke förefinnas, enär Utsk. funnit 20,000 R:dr för detta
ändamål kunna disponeras. Om Staten af de anslagna medlen
icke återfår 10,000 R:dr, så är väl icke saknaden af denna summa
utaf någon större betydenhet; men för staden Jönköping utgör
utbekommande af denna summa utan återbetalningsskyldigliet
en väsentlig hjelp. Staden är redan skuldsatt sedan en föregående
lid, dä eldsvåda derstädes inträffade, och om nu tomtregleringen
skulle verkställas helt och hållet på stadens bekostnad,
så komme dess skuld att så betydligt ökas, det jag förmodar,
att tomtregleringen ej kan fullbordas. Jag får således hemställa,
att R. o. Ad. behagade bifalla K. M:s Propos. i detta afseende.
Den l:sta punkten är redan afgjord och dervid var icke
heller något att anmärka, men, i afseende på 2:dra punkten,
föreslår jag att 10,000 R:dr måtte beviljas som län och 10,000
som anslag utan återbetalningsskyldigbet. Efter hvad mig blifvit
sagdt, har ett annat Stånd redan fattat ett sådant beslut.
I anledn. häraf framställde Hr Gr. o. Landtm, nu äfven
såsom föremål för öfverlägguingen 3:dje punkten, ong:de länet
för tomtregleringen.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Frågan om understöd till Jönköpings
samhälle, för verkställande af ny tomtreglering i nämnde
stad, är, såsom R. o. Ad. har sig bekant, nu icke för första gången
föremål för Ståndets pröfning. Saken togs af R. o. Ad. i öfvervägande,
då StatsUtsk:s Utlåt. N:o 308 afgjordes, dervid nämnda
Utlåt, blef -återremitteradt, hufvudsakligen pä det att StalsUtsk.
skulle taga i förnyadl öfvervägande, huruvida det icke kunde vara
skäl att bevilja Jönköping ett större understöd för tomtregleringen,
än det af Utsk. föreslagna. Icke derföre, alt Utsk. ansåg
den förut upgjorda beräkningsgrunden för understödet vara felaktig,
utan för att ställa sig 3:ne Stånds ålerremiss till efterrättelse,
har Utsk. i detta sitt Utlåt, föreslagit, att 20,000, i st. f.
10,000 R:dr, skulle såsom lån åt Jönköping anslås. Det synes
tydligt, att då det är fråga om att bevilja understöd åt en kommun,
som blifvit hemsökt af eldsvåda, så torde anspråket på
Statens bistånd böra bedömas jemförelsevis med de understöd,
Staten i andra dylika fall lemnat. Så betraktade StatsUtsk. äfven
frågan, då Ulsk. tillstyrkte ett lån af 10,000 R:dr till Jönköping,
ty Utsk. hade jemfört brandskadan i Jönköping med den i Orebro,
och det Statsbidrag, som åt den sistnämnde staden beviljats,
med det understöd, som Utsk. hade att åt Jönköping tillstyrka.
Vid denna jemförelse visade det sig, att Orebro, hvarest
64 hela gårdar samt 12 ä 16 utgårdar nedbrunnit, fått i understöd
till tomtregleringen 25,000 R:dr som anslag och 25,000
Den 21 November.
149
sora lån. Skulle nu Jönköping få 10,000 R:dr som lån och en
lika slör summa sora anslag, så vore detla understöd, i proportion
till det andra, betydligare, isynnerhet om man tager i betraktande,
att det byggnadslån, sora blifvit Jönköping beviljadt,
är i proportion vida större än det Orebro erhållit; hvartill kommer
att Jönköping på ganska fördelaktiga vilkor fått ett lån å
20,000 R:dr till understöd åt näringsidkare och handtverkare,
hvilka genom eldsvådan blifvit urståndsatte att fortsätta sin rörelse
och hålla sina verkstäder i-gång. Ett sådant understöd
har Örebro icke erhålit. Vid betraktande af dessa omständigheter
fann Etsk., att Jönköping icke skäligen borde få mera än 10,000
R:dr såsom lönebidrag till tomtregleringen; men sedan frågan
blifvit till Utsk. återförvisad, ansåg Utsk. sig böra gå Ståndens
uttryckta önskningar till mötes och öka det föreslagna Statsbidraget
åt Jönköping; men Utsk. ansåg tillika, att delta icke
borde ske med rubbande af den konseqvens, sorn Utsk. sökt att
så mycket som möjligt iakttaga vid dylika bidrags fördelande.
Utsk. har icke, på sätt Frih. Palmstjerna förmenat, underlåtit
att noggrannt öfverväga saken, utan har tvertom, före återremissens
besvarande, sökt att förskaffa sig kännedom om alla de omständigheter,
som kunde inverka på sakens utgång. Så t. ex.
tog Utsk. reda derpå, att den ifrågavande tomtregleringen, för
såvidt den afser framtiden, såsom Frih. Palmstjerna antydt, icke
egentligen åsyftar något annat än att en strandgata skulle anläggas,
hvaruppå man kunde komma fram med sprutorna och sålunda
släcka elden, i fall den angripit de vid stranden belägna
byggningar. Denna gata skulle komma till stånd genom nedrifvandet
af en mängd bodar, som nu finnas utmed stranden.
För att ersätta bristen af strandgata hade åtskilliga husegare utanför
bodarne utlagda stora kar; men som husegarne icke voro
skyldiga att utlägga dylika kar framför sina bodar, var den sålunda
bildade passagen på flera ställen afbruten. Till att anlägga
en strandgata, torde likväl icke några stora kapitaler behöfvas,
och när nu StatsUtsk. föreslagit ett låneunderstöd på så billiga
vilkor som det ifrågavande, så förefaller det mig såsom skulle
Jönköping kunna dermed ganska lätt verkställa det arbete, som
är nödvändigt för att hindra eldsvådor att antaga en så fruktansvärd
karakter, som de hittills gjort. Att understödet från
Statens sida skulle sträcka sig ändå längre, så att Jönköpingsboerne
derigenom skulle få tillfälle att förstora och försköna sin
stad, på det allmännas bekostnad, kan man, enl. min tanke,' icke
med fog begära; och får jag jag derföre, med åberopande af
hvad jag nu haft äran anföra, vördsamt yrka bifall till Utlåt.
Gr. Sparre, Erik: Den jemförelse, sora den siste värde
talaren anställt emellan Örebro och Jönköping, synes mig i flera
än ett hänseende vara haltande och, säga hvad man säga vill,
så blifver det alltid en betydlig skillnad emellan ett låneunderstöd
och ett anslag utan återbetalningsskyldighet. Örebro har erhållit
eli anslag å 25,000 R:dr, men man vägrar att åt Jönköping
/
150 Den 21 November.
gifva ens 10,000 R:dr! Hvad. är anledningen tili denna olikhet ?
Ora man också vill iakttaga ali möjlig sparsamhet med Statens,
medel, så bör man väl åtminstone iakttaga rättvisa emot de städer,
hvilka hafva hemsökts af samma olycksöde, och om man beviljar
anslag ät den ena staden, bör man äfven gifva samma förmån
åt den andra. Må man modifiera dessa anslag med afseende
å olyckornas vidd och omfattningen af de arbeten, som
skola verkställas, men sedan man åt den ena staden gifvit 25,000
R:dr i anslag, må man ej helt och hållet undandraga den andi a
ett understöd af samma beskaffenhet! Det har redan blifvit af
Frih. Palmstjerna uplyst, att den tomtreglering, som afses, och
ang:de hvilken K. M. gjort Propos. till R. Sl:r, omfattar en större
del af staden än den nu nedbrunna. Det af den siste värde
talaren omnämnda och åberopade förhållande, att i Orebro nedbrunnit
64, men i Jönköping endast 16 gårdar, inverkar således
icke på den fråga, som nu är föremål för R. o. Ad:s pröfning,
eller anslaget till tomtregleringen i Jönköping. En tomtreglering
blifver nemi. lika dyr pä del ena stället sorn på det andra, ty,
för att blifva ändamålsenlig, måste den utsträckas till större omfång
än den inträffade branden haft. Då man jemväl i allmänhet
kan påräkna, att ett större arbete alltid verkställes med mera
besparing än ett mindre, så häfver man ingen anledning alt
påstå, alt 20,000 R:dr i lån och anslag till Jönköping är jemförelsevis
mera än 50,000 i lån och anslag åt Örebro. Beträffande
beloppen af byggnadslånen åt Jönköping och Örebro, så
utgjorde desamma, om jag minnes rätt, 66,000 R:dr till den
förra och 250,000 R:dr till den sednare staden, och jag tror att
proportionen emellan dessa summor i det närmaste öfverensstämmer
med proportionen emellan de nedbrunna gårdarne, eller
16 och 64, eller också är skillnaden så obetydlig, att den ej
förtjenar något afseende. Hufvudsaken är att vilkoren för Statsbidragen
blifva lika för den ena staden som för den andra, och
då R. St:r beviljat anslag utan återbetalningsskyldighet åt Örebro,
kan jag för min del icke inse, hvarföre ett sådant understöd
skulle förvägras Jönköping, som under en kort tidrymd varit
hemsökt af många och stora olyckor. Instämmande med Frih.
Palmstjerna, får jag således vördsamt yrka bifall till hvad K. M.
i den Nåd. Propos:n föreslagit.
Hr Prytz, Lars Adolf: Frih. Palmstjerna och Gr. Sparre
hafva redan anfört de skäl, som tala för bifall till K. M:s Nåd,
Propos. i ämnet. Jag vill derföre endast, med anledn. af Hr
Bildts yttrande, anföra, att om den af honom omnämnde strandgatan
skall utföras efter den plan, Hr Bildt upgifvit, eller att
bigator skulle dermed förbindas, så komme kostnaderna att vida
öfverskrida hvad SlatsUtsk. har föreslagit, enär de troligtvis skulle
upgå till omkring 60,000 R:dr. Anslaget är således för delta ändamål
otillräckligt, och Hr Bildts yttrande, att egentliga meningen
dermed skulle vara att försköna staden, hvartill Hr Bildt ansett
Staten icke behöfva bidraga, saknar såledés grund. Jag instämmer
med de värde talare, hvilka yrkat bifall till den K. Propostn.
Den 21 November.
151
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då den stora eldsvådan öfvergiek
Örebro, förstördes en vida större del af denna stad, än den
del af Jönköping, ✓ som nu sednast blifvit lagd i aska. Vid betraktande
af brandskadans stora omfång i den förstnämnda staden,
fann man tjenligt att efter en förbättrad tomt-regleringsplan åter
upbygga den nedbrunna staden, så att densamma måtte blifva
betryggad för vidare brandskador i så stor skala sorn den sednaste
eldsvådan. Om man nu jemför de summor, som anslagits åt
Örebro, med dem, som, enl. StatsUtsk:s förslag, skulle lemnäs
Jönköping, så finner man, på sätt Hr Bildt redan visat, alt, i
förhållande till brandskadornas storlek, Örebro skulle få snarare
mindre och icke mera än Jönköping. Man kan således icke med
skäl klaga öfver att Jönköping blifvit af Staten, ä jemförelse med
Örebro, stjufmoderligt behandlad. Men, säger man, hvad Jönköping
beträffar, är del icke så mycket fråga om en ny byggnadsplan
för den nedbrunna stadsdelen, som icke mera om anläggandet af en
strandgata, hvarigenom större eldsvådor skulle för framtiden förebyggas.
Genom en sådan argumentation förfaller hela jemförelsen
emellan Jönköping och Örebro, oell frågan kommer i en helt
annan ställning. Derutaf, att en mindre eldsvåda öfvergått Jönköping,
har man tagit sig anledning att vilja bereda nämnde stad
en fördel, sorn skulle skydda densamma för framtida olyckor af
enahanda art. Men om, såsom ingen lärer förneka, det är ganska
tjenligt för staden Jönköping, att en strandgata utmed Wettern
anlägges och att stadens tomter på ett ändamålsenligare sätt
regleras, så följer deraf alldeles icke, att Staten nödvändigt skall
till sådana företag lemna bidrag. Dertill fordras, att man skall
hafva bevisat, att Jönköping, framför alla andra samhällen i landet,
bör hugnas med Statsanslag lill åstadkommande af en bättre tomtreglering
än den förut befintliga. Jag för min del skulle tro,
att det finnes en myckenhet städer i Sverige, hvilka äro ännu
mera trångbyggda än Jönköping och således i större behof af
Statsanslag för att göra sina' gator bredare m. m. d. Att Jönköping,
som öfverhufvud laget är väl beläget i afseende å vattentillgång
och, jemförelsevis med andra småstäder, är en mera
välbyggd stad, skulle framför andra släder behöfva anslag af Statsverket
för att verkställa en ny tomtreglering äfven i den icke
nedbrunna stadsdelen, detta synes mig tarfva bevisning, innan
något anslag för sagde ändamål beviljas. Alt något anslag, högre
än det SlatsUlsk. redan föreslagit, icke bör beviljas Jönköping i
afseende å den nedbrunna delen af staden, hvilken icke utgör
en så stor del af nämnde stad, som den del af Orebro, hvilken
vid sednaste eldsvådan nedbrunnit, det har Hr Bildt redan visat,
hvarföre jag finnér mig föranlåten att, i likhet med nämnde ledamot,
yrka bifall till hvad StatsUtsk. föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Den så mycket omtalade strandgatan
kan icke anläggas för 10,000 R:dr. Den kommer att kosta betydligt
mera, men det är icke allenast en sådan strandgata, som
Jönköping önskar och hvars anläggande staden säkerligen får lill
största delen sjelf bekosta, utan det är äfven borttagande af bygg
-
152
Den 21 November.
nader, för alt öppna tvärgränder ned lill sjön. Jönköping, ehuru
en väl anlagd stad, är nemi. så bygd, att husraderna å långa
sträckor äro sammanhängande utan afbrott af meilangalor, och
denna olägenhet behöfver afhjelpas. Om förbättring i detta afseende
kommer att ske, skola säkerligen större eldsvådor för framtiden
förekommas, då nu deremot, oaktadt sjö finnes på håde
norra och södra sidan af staden, vallnet likväl med svårighet
åtkommes, emedan husraderna stänga vägen. Penningar, som
användas lill afhjelpande af de olyckor, som eldsvådor medföra,
äro utan tvifvel väl använda, men jag anser, att medel, anslagna
till förekommande af sådana olyckor, äro det i ännu högre grad,
och då Staten tillförene så ofta lemnat betydliga bidrag till släder,
som afbrunnit, så vore det i min lanke både obilligt och
vittnande om dålig hushållning att nu åt Jönköping gifva ett så
litet anslag, att det icke förslår att förekomma framtida större
eldsvådor i nämnde stad.
Beträffande anmärkmn att anslaget hufvudsakligen blifvit hegardt
för att dermed åstadkomma stadens förskönande, kan jag
så mycket mindre föreställa mig, att anslaget kommer att på
detta sätt användas, som det icke ens är tillräckligt för det nödvändigaste
ändamålet, eller en ändamålsenlig förändring af tomternas
läge. För öfrigt har Jönköping redan gjort ganska betydliga
upoffringar för stadens förskönande, utan att Staten dertill
bidragit. Det torde ännu vara i Hrrtnes minne, att vestra
delen af Jönköping för omkring 19 år sedan nästan helt och
hållet nedbrann. Vid återupbyggandet flyttades stadsdelen något
längre bort och deremellan och den norra delen af staden äro
planteringar anlagde, för hvilkas verkställande staden icke tagit
Statskassan i anspråk. Då penningarne komma att väl användas
och endast utgöra ett mindre bidrag, hvilket Statskassan
utan någon olägenhet kan lemna, så har jag ansett mig böra
yrka bifall till den Propos., K. M. i detta afseende lill R, St:r /
aflålit.
■ev
Hr Bildt: Det lärer vara ganska svårt att bestämma, huru
mycket den föreslagna strandgatan skulle komma ali kosta. Hr
Prytz har visserligen npgifvit ett belopp, hvartill anläggningskostnaden
skulle ungefärligen uppgå; men jag känner icke, hvarifrån
den värde talaren hämtat denna siffra. Jag tror fastmera
att vi icke bär kunna med någon säkerhet bestämma siffran i
detta hänseende; deremot är det ett faktum, att ändamålet med
strandgatans anläggning redan är till en slör del upnådt, just
genom de vid utgårdarne till de hus, som skola komma att ligga
i fa?ad mot denna gata, partielt vidtagna anstalter. Detta har
blifvit inom StatsUtsk. uplyst, och det var med anledning häraf,
som jag tog mig friheten yttra, att det af Utsk. tillstyrkta låne
understödet
säkerligen vore tillräckligt för bestridande af omkostnaderna
vid denna gatas anläggning. Att anspråket på understöd
skulle sträcka sig ännu längre, hade jag i sanning ej väntat,
då R. St:r för tomtregleringen i Örebro icke beviljat mera än
Den 21 November.
153
25,000 R:dr såsom lån, och 25,000 såsom anslag, ehuru 64
hela gårdar och en mängd utgårdar derstädes nedbrunnit eller,
med ett ord, större delen af staden blifvit förstörd. Man
har icke inom Utsk. föreställt sig, att R. St:r åt Jönköping
borde bevilja ett understöd, som vore tillräckligt för hela stadens
förändrade tomlreglerande, utan att meningen endast borde
vara, att i detta fall hjelpa kommunen endast till den del, som
f. n. genom liden skada är af sådan hjelp i behof. Denna
grundsats har äfven allt hitintills varit i dylika frågor följd.
Jag anser mig jämväl böra fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
derå, att det tillförene icke varit brukligt, det R. St:r till tomtregleringar
i städer beviljat anslag, utan återbetalningsskyldighet.
Det är visserligen sannt, alt det finnes städer, som hafva fått
sådane anslag; men dermed har så tillgått, att, sedan eldsvådor
i dem inträffat, under tiden emellan Riksdagarne, så att
K. M. icke kunnat för erhållande af medel till deras understöd
vända sig till representationen, har K. M. låtit anordna
medel från lilla kreditivet, hvilka utgått dels såsom
anslag och dels såsom lån. Jag pårpinner mig ganka väl, att
det både inom StatsUtsk. och hos R. St:r varit mycken fråga örn
riktigheten af Regeringens förfaringssätt att, i motsats till den
af R. Sl:r följda åsigt, att sådane understöd endast borde såsom
lån beviljas, meddela dem dels såsom anslag och dels såsom lån;
och ehuru, vid betraktande af de nyttiga ändamål, hvartill medlen
blifvit använde, R. St:r sedermera vid Riksdagarne godkänt
anordningarne, hafva R. St:r likväl icke sedermera ansett sig
böra följa den sålunda anvisade banan, och detta, enl. min åsigt,
af ganska goda skäl.
Slutligen får jag erinra derom, att Lidköping, Christianstad,
Wexiö m. fl. städer, som efter inträffade eldsvådor erhållit
anslag till tomtreglering, grundat sina anspråk på understöd deruppå,
att eldsvådan ödelagt en större del af dessa städer. I
Jönköping deremot hafva endast 16 gårdar nedbrunnit. Det är
första gången, som anspråket på understöd från Statens sida blifvit
af ett stadssamhälle sträckt ända derhän, att anslag utan återbetalningsskyldighet
borde erhållas, ehuru endast en obetydlig
del af samhället blifvit af olyckan hemsökt. Det förefaller mig
således såsom varande af icke ringa vigt, att R. St:r vid detta
tillfälle följa den af dem förut godkända grundsats, att icke
lemna sådana understöd under annan form än såsom lån; ty
eljest komma 11. S(:r utan tvifvel, att vid hvarje Riksdag öfverhopas
af ansökningar i denna väg, stödjande sig på det prejudikat,
som vid denna Riksdag gifves.
Jag fortfar således i min anhålllan om bifall till Utlåt.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Om, på sätt Hr Bildt i
sitt sednaste anförande påstått, R. St:r alltid följt den grundsats,
alt endast under form af lån understödja brandskadade släder,
skulle jag kunna fatta, hvarföre man icke vill bifalla K. M:s
ifrågavar:de Nåd. Propos. Men då R. S(:r just vid denna Riks
-
154
Den 21 November.
dag, under form af anslag, understöd! en annan stad, hvilken
blifvit hemsökt af samma olycka som Jönköping, så förefaller det
mig föga konseqvent att nn förvägra bifall till det åt sistnämnde
stad begärda anslag. Man påstår, att det är ett olika förhållande
med Örebro, ity att det till nämnde stad lemnade anslag
vore afsedt till åsladkommande af ny tomtreglering i den albrunna
delen af staden, då deremot man med anslaget till Jönköping
ämnade verkställa tomtreglering i den icke afbrunna stadsdelen.
Denna skiljaktighet bör likväl icke, så vidt jag kan inse,
inverka på frågans utgång. Det måtte väl, på sätt Frih. Palmstjerna
anmärkt, vara lika god hushållning alt genom beviljande
af ett mindre anslag söka förekomma större eldsvådor i en stadsdel,
hvilken ännu icke blifvit af en sådan olycka hemsökt, som
alt för framtiden söka förebygga eldsvådor i en stadsdel, som
redan lidit brandskada. Om jag icke är allt för illa underrättad,
så skulle, ifall den nu ifrågaställa toratregleringen i Jönköping
varit verkställd före eldsvådans inträffande, densamma,
enl. all sannolikhet, icke på långt när blifvit så ödeläggande, som
nu varit fallet. Det var till följd af bristen på tvärgator från
den s. k. storgatan, som släckningsanslalterna icke kunde
medföra vederbörlig verkan. Vill man understödja kommuner,
träffade af samma olycksöde, måste det för konseqvensens och
rättvisans skull ske på samma sätt. Man må rätta summornas
storlek efter olyckornas storlek, men rättvisan fordrar att formen
för understödet blifver lika. Jag kan således icke annat än till
alla delar förena mig med Frih. Palmstjerna.
Hr Prytz: Med anledn. af Hr Bildts yttrade förundran öfver
de upgifter jag lemnat, i afseende å kostnaden för strand
gatans
anläggning, får jag uplysa, att jag erhållit dem af trovärdiga
personer, som känna förhållandet och förstå alt bedöma
saken vida bättre än både Hr Bildt och jag.
Hvad åter beträffar Hr Bildts yttrande om de redan befintliga
brokaren, och deras begagnande, så får jag vid mitt förra
yttrande tillägga, att just dessa brokar varit vid eldsvådans släckande
ganska hinderliga, saint att de flesta af dem icke kunna
begagnas vid den nya gatans anläggande.
För öfrigt anser jag Hr Bildt hafva gått för långt, då han
sökt att genomdrifva den grundsats, att nedbrunna städer icke
borde hugnas med andra understöd än lån. Frih. af Ugglas har
redan visat, att R. St:r vid denna Riksdag icke följt en sådan
grundsats, och således förfaller det från nämnde grundsats hämtade
skäl för bifall till Utlåt. Dessutom bör ej lemnäs utan afseende
den särskildt för Jönköping ömmande omständighet, att
staden tvenne gånger varit utsatt för kolerafarsotens härjningar,
och fått vidkännas de ganska dryga kostnader, sorn naturligtvis
äro en följd af sådana hemsökelser. Jag förnyar mitt förra yrkande,
att Jönköping mätte erhålla 10,000 R:dr såsom lån och
en lika stor summa såsom anslag.
Den 21 November.
155
Gr. Lagerbjelke: Talaren näst före den siste har ansett
det vara med en god hushållning förenligt, att genom en ny
tomtreglering jemväl å den del af en stad, som icke nedbrunnit,
förekomma eldsvådor. Deruti har han otvifvelakligt rätt, nemi.
hvad städernas egna kassor beträffar; men jag hemställer till så
väl den värde talaren som Ståndet, huruvida Statskassan skall
kunna bära de oerhörda utgifter, som skulle upkomma, om man
beträdde den banan, att, så snart <fn stad ville göra en ny reglering
af dess tomtplatser, Statsverket genast skulle vara till hands
och med lån samt anslag understödja företaget. Om Jönköping
nu skulle erhålla både lån och anslag, icke derföre att staden
nedbrunnit, utan att för framtiden bevara staden från eldsvådor,
genom uptagande af nya gränder m. m., hvilket allt otvifvelaktig!
är för Jönköping ganska nyttigt; huru skall Staten kunna
säga nej åt Enköping, Westerås, Arboga, eller någon annan af
Sveriges 88 städer, hvilken, upmuntrad af Jönköpings föredöme,
möjligen framdeles kommer att anhålla om Statens hjelp för anläggande
af nya gator och gränder, nedrifvande af förfallna hus
m. m. d.? Utan tvifvel är det för alla städer ganska nyttigt att
vidtaga sådana förbättringar, men huru Statskassan skall kunna
bära dylika utgifter, det öfverlemnar jag till en hvar att bedöma.
Att Staten understödjer en stad, som olyckligtvis nedbrunnit,
på det att den icke måtte blifva åter upbyggd på samma
oförståndiga sätt som förut, det må vara riktigt och det kan icke
heller föranleda till några för Statsverket alltför dryga utgifter;
men att en stad skall erhålla understöd från Statsverket för
åstadkommande af sådana nya anläggningar, hvarom i förevar:de
fall är fråga, mäste ovilkorligen, så vida någon rättvisa vid dylika
gåfvors utdelande skall iakttagas, leda till orimliga utgifter.
Man kan således icke med något fog begära mera för Jönköping
än för andra städer, som träffats af eldsvådor, eller understöd
för tomtreglering och återupbyggande af den del utaf staden,
som verkligen nedbrunnit, och ali Jönköping i detta hänseende
fått mera och icke mindre än andra städer, det har redan förut
blifvit ådagalagdt. Man talar om det af StatsUtsk. föreslagna
understödet, såsom vore detsamma af föga betydenhet: men om
man tager saken i noggrannare öfvervägande, så skall man finna
att ett lån af 20,000 R:dr, under en längre tid räntefritt och
sedermera löpande mot en ganska låg ränta, icke är något sä
obetydligt understöd, helst den eldsvåda, som träffat Jönköping,
lyckligtvis ej åstadkommit någon större förödelse.
Gr. Sparre: Då den siste värde talaren, lika med Hr Bildt,
sökt öfvertyga R. o. Ad. om obetydligheten af den olycka, som
sednast hemsökt Jönköping, så ber jag att få erinra, att vid bestämmandet
af en sådan olyckas betydenhet man måste jemföra
den nedbrunna delen af staden med den del deraf, som undgått
eldens härjningar, och om jag nu uplyser Eder, Mine Hrr, derom,
att j:del af Jönköping och just den bäst byggda dejen af
staden nedbrunnit, så torde R. o. Ad. finna, att olyckan i sjelfva
156
Den 21 November.
verket icke varit så obetydlig, som man Här velat låta påskina,
utan verkligen varit af sådan beskaffenhet, att de olyckligas belägenhet
förtjenar afhjelpas.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att det vore olämpligt alt bevilja
anslag till hvarje siad, som begärde understöd för verkställande
af tomtreglering. Men om -J:del af den stad, hvars innevånare
begärde understöd af Staten, voro nedbrunnen, om en tomtreglering
är nödvändig och om denna reglering icke kan anlagas
vinna K. M:s fastställelse, såvida den icke eger den omfattning,
att den kommer att medföra verklig nytta, skulle jag tro,
att förhållandet blifver något olika, och att det exempel, Gr.
Lagerbjelke framställt, icke passar in på denna fråga. Ty, Mine
Hrr, här är icke fråga derom, att Jönköping godtyckligt kommit
på den idéen att verkställa en tomtreglering, utan det är ett
faktum, alt eldsvåda öfvergålt nämnde stad och då skall tomtregleringen
upgöras och underställas K. M.
Man har sagt, att anslag lill brandskadade städers understödjande
icke tillförene blifvit af R. St:r beviljade, men att K.
M. i stället låtit anordna medel från det s. k. lilla kreditivet.
Det synes mig likväl vara fullkomligt likgiltigt, om Statens medel
på det ena eller andra sältet utanordnas, och jag för min
del tycker, alt, då K. M. framställt Propos. till R. Sl:r om understöd
åt ett brandskadadt samhälle, så är detta det rättaste och
tillika enklaste sältet att förfara.
Hr Bildt har sagt, att tomtregleringen i Orebro kommer att
blifva dyrare än i Jönköping, derföre att i den förra staden en
mängd af källare måste undanrödjas och planeras. Jag tror att
erfarenheten gifver vid handen, att ingen mark är så dyr, sorn
den, hvilken måste köpas från hafvet eller sjön. Då nu den
ifrågavande strandgatan, om hvilken man så mycket talat, onekligen
afser att i kommande tider förebygga eldsvådor och Staten
derigenom befrias från de ständigt återkommande ansökningar
om understöd, tror jag att goda skäl tala för medels anslående
till nämnde gatanläggning. Jag förenar mig således med Frih.
af Ugglas och anser, att om äfven anslagsbeloppet kan höjas eller
sänkas, sä böra likväl icke R. St:r vid samma Riksdag göra
sig skyldiga lill en sådan orättvisa, att, i fråga om sältet för understödets
meddelande, göra skillnad emellan 2:ne af samma
olycka hemsökta släder. Efter hvad mig blifvit sagdt, har Jönköping
i och för anordningar till följd af kolerafarsotens härjningar
måst ikläda sig en skuld af nära 30,000 R:dr B:ko, och
detta bör väl äfven såsom en ömmande omständighet tagas i
betraktande. Jag talar ur rättvisans synpunkt, jag vill att den
ena staden skall behandlas lika med den andra. Om StatsUtsk.,
såsom skäl för sitt utlåt., åberopat brist på medel, skulle jag
hafva respekterat detta skäl, men då medlen i alla fall skola utanordnas
och då det icke är fråga om något annat, än om medlens
framtida återbekommande eller icke, så påstår jag, att det
vore en skriande orättvisa, om R. St:r, i fråga om sättet för be
-
Den 21 November.
157
viljandet af understöd, förfore annorlunda emot Jönköping än
emot Orebro.
Fril). Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag är af den mening,
att det måste vara en fördel för icke allenast städerna utan
äfven Staten, om genom tomtregleringar eldsvådor i städer kunna
förekommas. Dessa olyckor må vara af större eller mindre betydenhet,
de utöfva likväl ett menligt inflytande på samhället i
det hela, och Staten nödgas nästan alltid gifva understöd åt
brandskadade städer. Jag äger icke tillräcklig sakkännedom för
att yttra mig 0111 beloppet af understödet till Jönköping, men
jag är öfvertygad alt K. M., som aflat it Propos. så väl om understöd
till nämnde stad som lill Örebro, varit i tillfälle att bedöma
förhållanderne bättre än StatsUtsk. Deremot fäster jag
mig mera vid grunderne för understödet och vågar i afseende
derpå påstå, att intet skäl förefinnes, att vid samma Riksdag bestämma
en så olika proportion emellan anslag och lån till tomtregleringarne
i Jönköping och Örebro, sorn Utsk. föreslagit. Med
Gr. Sparre instämmer jag således deruti, att Utsk:s förslag innefattar
en orättvisa mot Jönköping, och förenar jag mig för öfrigt
med Frih. Palmstjerna i hans af flere ledamöter understödda
yrkande.
Hr Bildt: Jag kan icke underlåta att uttala min förvåning
öfver den uplysning, Gr. Sparre leranat oss, i afseende å förhållandet
emellan eldsvådorna i Jönköping och Örebro. Gr. Sparre
har nemi. sagt, att |:del af den förra staden nedbrunnit. Jag
deremot har utaf trovärdige personer, som nyligen rest genom
staden, hört upgifvas, att eldsvådan förhärjat, icke J:del, utan
knappt 115:del af staden, samt alt skadan icke varit betydligare, än att
den knappast märkes, förr än man kommer den nedbrända trakten
ganska nära.
Man har förebrått StatsUtsk. alt detsamma med nidskhet
emot Jönköping förfarit. Utsk. har likväl föreslagit R. St:r, att
bevilja 10,000 R:dr för de nedbrunna gårdarnes ålerupbyggande,
och 20,000 R:dr lill understöd åt nödställda arbetare. Förebråelsen
för nidskhet synes mig således helt och hållet oförtjent.
Gr. Sparre har sagt, att om Utsk. åberopat brist på medel,
så hade detta varit ett skäl, som talat, och Hr Gr:n tyckes anse
alt den en gång af R. St:r antagna grundsats för ifrågavar:de
understöds beviljande utan fara kan för en eller annan gång
öfvergifvas. Jag anser, i motsats härtill, det vara vigtigare, att
då fråga är om understöd från Statens sida vid inträffande af
äfven de aldra obetydligaste eldsvådor, man ser till, det R. St:r
icke frångå den redan länge med fördel följda principen, att sådana
understöd lemnäs endast såsom lån.
Gr. Sparre: Alt den af Hr Bildt så ofta åberopade grundsatsen
icke ligger honom mycket om hjertat, synes bäst deraf, att
han åt Örebro beviljat ett anslag utan återbetalnings-skyldighet.
159
Den 21 November.
När man så nyligen gjort ett betydligt afsteg från en grundsats
följande, gjorde man, enl. mitt förmenande, bäst uti att hafva
denna grundsats litet mindre på läpparne.
Då nu öfverläggningeu ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende på nu förevar;de 2:dra och 3:dje
punkterne, dertill Hr Bildt yrkat bifall, Frih. Palmstjerna föreslagit,
att för ifrågavar:de tomtreglering måtte beviljas 10,000
R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldigbet och 10,000 R:dr
såsom lån, på de af StatsUtsk. föreslagne vilkor; hvarjemte Hr
Gr. o. Landtm, först hemstälde om R. o. Ad. bifölle de nu
förevar:de punkterne af Utsk:s förslag.
Denna propos. besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. bifölle Frih. Palmstjernas
förslag, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja, jemte mänga Nej, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Bildt begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.
:
Den som bifaller 2:dra och 3:dje punkterne af SlatsUtsk:s
Mern. JVs 346, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att för staden Jönköpings nya
tomtreglering må beviljas 10,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
och 10,000 R:dr såsom lån, på de af StatsUtsk.
föreslagna vilkor.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 20.
Nej — 23.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 18 och 20 dennes på bordet
lagda Mern. JVs 347, med förslag till stadganden i Reglementet
för Riksg:sKont., ang:de de under innevande Riksdag
beviljade och till utgående frän detta verk anvisade Statsutgifter.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag hemställer, att detta Mern.
måtte sålunda föredragas, att förslags-§§:na endast upnämnas och
att - någon upläsning deraf, så vida den ej af någon ledamot
äskas, icke eger rum; äfvensom att serskild propos. å hvarje §
icke framställes, så vida ej någon det yrkar, utan att, efter §§:s
genomgående, en för dem alla gemensam propos. göres.
R. o. Ad. biföll det sålunda föreslagna föredragningssätt.
Den 21 November.
159
De härefter upnämnda §§:na 82 till och med 106 lemnades
utan anmärkn., men då> §:n 107 förekom, yttrade
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Sedan R. o. Ad. nyss
fattat ett från StatsUtsk:s förslag skiljaktigt beslut i afseende å
staden Jönköpings understödjande med Statsanslag och lån, hvarom
nu föredragne § handlar, kan naturligtvis §:n i dess nuvar:de
skick ej af Ståndet godkännas, hvarföre jag hemställer, alt densamma
måtte till Utsk. återremitteras.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag hemställer vördsamt, huruvida
det icke skulle göra tillfyllest alt återremittera endast
2:dra mom. af §:n, enär de öfriga väl afse understöd ät Jönköpings
samhälle, men ej röra stadens tomtreglering.
Häruti instämde Gr. Mörner.
Uppå härefter framsläld propos. biföllos Usta och 3:dje momme
af 107:de §:n, men återremitterades 2:dra morn., på grund af
R. o. Ad:s vid föredragnm af StalsUtsk:s Mern. 346 fattade
beslut.
De öfrige §§:ne, N:ris 108 till och med 147, lemnades
utan anmärkn., hvarefter R. o. Ad. biföll förevar:de Mern. J\s
347 i alla de delar, sorn icke varit föremål för serskild propos.
Vid förnyad föredragning af BankoUtsk:s den 18 och 20
dennes på bordet lagda Mern. JYs 84, med förslag till föreskrifter,
motsvarande 2:dra Ari., samt 3:dje Art. Usta afdelnm af BankoReglementet,
yttrade
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi'.: Dä dessa förslag till
föreskrifter egentligen icke äro något annat än en sammanfattning
af Ständernas redan fattade beslut, med endast några få redaklionsförändtingar,
som blifvit en följd af just dessa beslut, anser jag
mig böra till tidens vinnande föreslå, att Betänk, icke måtte upläsas,
utan att propos. till bifall derå genast framslälles. »
R. o. Ad. ansåg en upläsning af detta Mern. icke erfordras,
hvarefter propos. till bifall å detsamma framställdes och besvarades
med Ja.
Vid förnyad föredragning af BankoUtsk:s -den 18 och 20
dennes på bordet lagda Utlåt. JVs 87, i anledn. af erhållen återremiss
i vissa delar af Mern. J\s 66, ang:de Diskontverkens organisation,
biföllos 6:te, 7:de och 8:de punkterne af detta Utlåt.
, hvilket i öfrigt icke ansågs erfordra annan åtgärd, än att
läggas till handlingarne.
Föredrogs StatsUtsk:s den 20 dennes på bordet lagda Utlåt.
JV5 355, i anledn. af väckt motion om pension för ÖfversteLöjtnanten
Gr. A. E. von Rosen.
ICO
Den 21 November.
Hr Bildt, Di dr. Gillis: Ehuru StalsUtsk. uti detta Utlåt,
tillstyrkt R. St:r att gifva Gr. von Rosen ett vedermäle af sin
högaktning och erkänsla för bemälde Gr.-s rastlösa och slutligen
med framgång krönta bemödanden,' i och för lillvägabringandet
af jernvägsanläggningar inom Riket, har Utsk. likväl dervid fästat
ett vilkor, hvilket icke allenast förringar och nedsätter gåfvans
värde, utan äfven måhända omöjliggör eller åtminstone försvårar
dess emottagande. Utsk. har nemi. föreslagit, att den
ifrågavar:de pensionen skulle beviljas under förbehåll, all de
för Gr. von Rosen utfärdade 'privilegier på jernvägsanläggningar
inom Sverige anses förfallna. I en, Utlåt, bifogad, reservation
har jag närmare sökt ådagalägga olämpligheten af detta
vilkor, hvilket dessutom förvandlar en tacksamhetsgärd till eli
slags köpslående, hvarföre jag anser det vara obehöfligt att här
mundtligen uprepa hvad R. o. Ad., ifall Ståndets ledamöter behagat
laga kännedom af reservationens innehåll, redan inhemtat.
Jag inskränker mig således till att anhålla, det Utlåt, måtte återremitteras,
på det att Utsk:s tillstyrkande mätte erhålla den lydelse,
som detsamma ursprungligen egde, och hvilken i min reservation
jemväl återfinnes.
Hr Hjerta, Lars: Jag förenar mig till alla delar med den
siste värde talaren. Såsom motiv för sitt tillstyrkande, yttrar
Utsk., ”att det vore R. Sl:r värdigt, att visa sin erkänsla emot
den man, som i främsta rummet fästat upmärksamheten på möjligheten
af jernvägs-anläggningars utförande inom Sverige, och
sedermera genom outtröttliga bemödanden i hög grad bidragit
att väcka och lifva intresset för dessa gagneliga företag”. Sa
vidt jag förmått att rätt, uppfatta detta yttrande, har Utsk. i sjelfva
verket deruti sagt ganska litet. Det torde vara allmänt kändt,
att Gr. von Rosen icke allenast varit den man, sorn i främsta
rummet fästal uppmärksamheten på möjligheten af jernvägsanläggningar
här i landet, utan äfven den, som i främsta rummet
gifvit oss en fullständig vägledning, i afseende å osättet att kunna
verkliggöra utförandet af större jernvägslinier. A den tid, då
Gr. von Rosen först framlade sina planer i detta hänseende, ansågos
desamma vara grundade på så sangviniska förhoppningar,
att ganska få trodde, att syftemålet dermed, eller sammanbindandet
af rikets 2:ne förnämsta städer, någonsin skulle kunna
upnäs. Allmänna opinionen i denna fråga har likväl sedermera
sä förändrat sig, att densamma, så till sägandes, seglat förbi Gr.
voii Rosens sangvinism, och vid denna riksdag har jernvägsfrågan
blifvit med så starka sympatier omfattad, att R. St:r anslagit
flera millioner R:dr till anläggande af icke allenast en, utan
äfven flera jernvägs-stambanor i riket. Delta är mycket mera,
än hvad Gr. von Rosen ifrån början vågade hoppas kunna ske,
annat än i en aflägsen framtid, och vid sådant förhållande, och
då det kan anlagas såsom ganska säkert, att utom de upoffringar,
han gjort af tid och möda, för att visa andra vägen, några
stam
-
Den 21 November.
161
stambanor vid denna Riksdag icke blifvit beslutade, örn ens påtänkta,
tror jag det vore föga lämpligt, att genom ett sådant förbehåll,
som finnes i Utsk:s tillstyrkande, likasom förebrå Gr. von
Rosen, alt lian inlåtit sig i ett förelag, som just varit orsaken
till den mindre lyckliga ekonomiska ställning, hvaruti lian f. n.
lärer befinna sig. Vi hafva här i Sverige, ty värr, icke något
öfverflöd af personer, hvilka uppoffra större delen af sill lif för
verkliggöraude af stora fosterländska idéer, och jag anser derföre,
att R. St:r vid detta tillfälle böra, utan afseende på det
vilkor, StatsUtsk. föreslagit, lemna Gr. von Rosen engard af den
erkänsla, hvaraf han obestridligen i rikt mått gjort sig förtjent.
Denna förtjenst skall utan tvifvel icke jäfvas af våra efterkommande,
hvilka få njuta frukten af Gr. von Rosens verksamhet, och
jag tror, att R. St. komma att ådraga sig deras rättvisa klander,
om R. St:r nu skulle nedsätta gåfvans värde och betydelse genom
det njugga förbehåll, Utsk. velat dervid fästa.
Propos. till bifall å förevaride Utlåt, blef härefter framstäld,
men besvarad med Nej; hvarpå de gjorde anmärkningarne
förklarades föranleda till återreraiss.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis den 20 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 356, i ani. af väckt motion om inköp för Statens
räkning af en staty i marmor, tillhörig Majoren Schiitzercrantz’
sterbhus.
Vid föredragning af LagUtskis den 20 dennes på bordet
lagda Retänk. JV2 61, i anledu. af väckt motion, augide den rätt,
hvarmed de utaf allmänna medel, till valtenaftappningar och andra
förberedande åtgärder för större odliugsförelag, beviljade lån
böra utgå, yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Emot hvad Utsk. här i sak
föreslagit har jag intet* att anmärka; men Utsk. har uttryckt sig
något oriktigt, då Utsk. kallat ifrågavande lån odlingslån. Det
är nemi. afsell icke för direkta odlingar, utan för vattenaftappningar,
hvarföre jag hemställer lill R. o. Ad., att förslaget måtte
godkännas endast med den förändring, att ordet odlingslån utbytes
emot ordet lån.
Flere ledamöter hördes häruti instämma, hvarefter, sedan
propos. till bifall å förevaride Betänk, först blifvit framstäld, men
besvarad med Nej, Utsk:s tillstyrkande bifölls med den förändring,
att, i st. f. det deri förekommande ordet ”odlingslån”, infördes
ordet ”lån”.
Föredrogos och biföllos LagUtskis den 20 dennes på bordet
lagda Betänkin:
62, i anledn. af väckt motion, angide verkställighet af
Konungens Befhides utslag; och
15 H. 11
162
Den 21 November
JU 63, i anledn. af väckt motion om lifgifvande af Konungens
Befh:des utslag efter anslag.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulskms den 20 dennes
på bordet lagda Betänk. M 34, i anledn. af väckte motioner
dels med förslag till ny förordn., ang:de patent-rätt, samt dels
om ändring och tillägg uti nu derom gällande föreskrifter.
Vid föredragning af Serskildta Utskrs den 20 dennes på
bordet lagda Mern. JVs 27, med förnyadt förslag till voter:s-propos:r
om afgiften för bränvins försäljning, blefvo de i delta Mern.
föreslagne voter:s-propos:r af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs Serskildta Ulsk:s den 20 dennes på bordet lagda
Mern. JV2 28, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de vilkoren
för bränvins försäljning.
Detta Mern. begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
hvarjemte
Gr. Lagerbjelke, Gust., yttrade:
Detta Betänk, blef visserligen bordlagt redån i gårdagens
plenum, men till Ståndet hade då endast de s. k. kansli-exemplaren
deraf blifvit öfverlemnade, så att utdelningen till ledamöterna
först i dag försiggått. Det bar således icke varit oss
möjligt att medhinna taga kännedom af detta vidlyftiga Betänk,
och i morgon kl. 9 f. m. sammanträder Förstärkt SlatsUlsk., så
att om R. o. Ad. företager frågan lill afgörande i morgon, ganska
få af Ståndets ledamöter hafva hunnit genomgå Betänk.
Jag tager mig friheten vördsamt föreslå, att detta Betänk,
icke måtte företagas förr än under det plenum, som inträffar näst
efter morgondagens.
R. o. Ad. Iemnade sitt bifall till denna Gr. Lagerbjelkes
hemställan.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Mern. och Utlåun, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
JM 60, ang:de verkstälda omröstningar i Förstärkt Const.-  Utskolt;
Stats-Utskottet:
JM 360, i anledn. af Kamereraren i Riksg:s-Konl:s RevisionsKont.
A. Björks ansökning om pension vid afskedstagandet;
JM 361, ang:de rättighet för Fullmtge i Riksg:sKout. att
Den 22 No vember.
163
låta verkställa de för spelkort föreskrifna konvoluters tryckning
vid enskild tryckeri-inrättning;
JM 362, i anledn. af väckt motion ora en förändring af föreskrifterne,
rörande Statsbidrag till allmänt nyttiga arbetsföretag;
JM
363, i anledn. af väckt motion om lyftning på en gång
af hela det för sänkning af sjöarne Asunden samt Stora och Lilla
llengen m. fl. sjöar inom Hanekinds och Kinda Härader i Östergöthland
beviljade låne-understöd;
Oan ko-Utskottet:
JM 88, i anledn. af erhållen återremiss af åtskilliga punkter
uti Mern. JM 67, med förslag till ändring af föreskrifterna i
2:dra Afdeln:n af Banko-Reglementets 4:de Artikel;
JM 89, med förslag lill föreskrifter i 3:dje och 4:de Afdeln:ne
af Banko-Reglementets 3:dje Art.;
Expeditions-Utskottet:
JM 16, i anled. af återremiss å skrifvelse-förslaget JM 181.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 22 November 1854.
Plenum kl. \ 1 på dagen.
Justerades 7 prot.-utdr. för den 21 dennes samt pleni-prot.
för den 28 sisth Juli.'
Föredrogs den af Gr. Lagerbjelke, Gust., den 11 sistl.
Augusti gjorda, men då bordlagda och sedermera, i afvaktan på
R. St:rs definitiva beslut ang:de bränvinstillverkningen, hvilande
hemställan, att R. St:r måtte besluta, att hos K. M. i underd.
anhålla, det K. M. täcktes låta utfärda den OrdningsStadga för
större brännerier, som kan vara af behofvet påkallad.
m
Den 52 November.
Gr. Lagerbjelke: Uti den för bränvinstillverkningen ut*
färdade lag omtalas en dessutom befintlig ordningsstadga, såsom
t. ex. i G4 §:n. Serskildta Utsk. hade också till denna ordningsstadga
upgjort förslag, som likväl blef af R. o. Ad. och de öfriga
Stånden afslaget. Då denna fråga här på detta ram afgjordes,
väckte jag en motion, att R. St:r skulle hos K. M. begära
utfärdandet af en dylik ordningsstadga, men motionen begärdes
på bordet och har sedan livilat der, emedan den nnderd. skrifvelsen
icke kunde aflåtas förr, än man blifvit ense om sjelfva
författningen. Författningen är nu anlagen, och kommer den
,underd. skrifvelsen derom i något af efterföljande plena att justeras.
Således är liden inne alt fatta heslut ronde aflåtandet
af en underd. skrifvelse om utfärdandet af ordningssladgan. Att
K. M. utfärdar densamma, är så mycket lämpligare, som den är
helt och hållet af ekonomisk natur.
Frih. Raab, Adam Christian: Gr. Lagerbjelke har ganska
rätt deruti, att i 'bränvinstillverkningslagen förekommer sådan
ordställning, som gör en ordningsstadga nödvändig, hvarföre ock
Gr:n föreslagit, alt R. Sl:r skulle hos K. M. begära utfärdandet
af en slik stadga. Jag tror visserligen, att ändamålet kan vinnas,
om R. o. Ad. beslutar en sådan skrifvelse och de öfriga
Stånden antaga R. o. Ad:s inbjudning alt i en slik anhållan sig
förena, men jag tror äfven, att samma ändamål kan vinnas, om
ingen underd. skrifvelse aflåtes, ty det är klart, att Regeringen
icke kan utfärda en författning, hvari en ordningsstadga åberopas,
med mindre än att Regeringen beledsagar författningen
med en ordningsstadga. Uti sjelfva författningen förefinnes således
en nödvändighet alt utfärda en ordningsstadga, hvilket Regeringen
icke lärer underlåta. Jag anser således Gr. Lagerbjelkes
förslag obehöflig! och anhåller att Gr:n ville återkalla detsamma.
Gr. Lagerbjelke: Om vid det tillfälle, då R. St:r beslöto
öfver tillverkningslagen, man bland moliverna hade intagit, att
en sådan stadga, som den ifrägav:de, kommer att utfärdas af K.
M., så hade begäran derom varit obehöflig, ty då hade R. St:r
redan antydl, att utfärdandet af denna stadga öfverlemnades till
K. M.; men så hafva R. St:r icke gjort. Det är då gifvet, att den
lind. skrifvelsen om tillverkningslagen icke kommer med ett enda
ord att tala derom, att R. St:r hoppas och anse lämpligt, att
K. M. utfärdar en ordningsstadga, utan R. St:r komma att taga
saken såsom vore den redan uppgjord eller vore förslag till ordningsstadga
redan upprättadt, hvilket är orimligt, enär R. St:r veta,
att förslag till en dylik stadga icke finnes. Det är visserligen
sannt, att Konungens Rådgifvare kunna tillse utfärdandet af
denna stadga, men, såsom jag redan nämnt, det är olämpligt,
ått R. Sl:r i en författning omtala en orduingsstadga såsom befintlig,
ehuru den icke finnes, och för hvars tillkomst intet är
gjordt. Jag anser altså för fullständighetens skuld nödvändigt,
Den ?2 November,
185
att den af mig föreslagna skrifvelsen aflåtes, och förnyar min
vördsamma anhållan om bifall till förslaget.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Det må vara rigtigt hvad
den siste talaren sagt, att om R. St:r göra framställningar, som
förutsätta något, böra de äfven något utreda den fråga, som förutsättes.
Således om Gr. Lagerbjelkes förslag innehåller några bestämda
grundsatser, dem man önskar måtte läggas till grund för
sjelfva ordningsstadgan, så skall jag icke motsätta mig hans förslag;
men jag tror icke att så förhåller sig. Jag begagnar ordet
tror, emedan jag icke läst förslaget. Enl. hvad jag trott
mig finna, innehåller detta förslag endast, att Regeringen icke
skall förbise den stadga, som i författningen omnämnes, och att
R. St:r ingå med en sådan påminnelse, anser jag icke nödvändigt.
Man måste väl antaga som gifvet, att Regeringen i detta
fall sjelf inser hvad som är nödvändigt, och, om utfärdandet af
denna stadga är nödvändigt, äfven utfärdar henne. I sakens
närvar:de skick kan jag icke finna nyttan eller nödvändigheten
af Gr:s förslag. .
S Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror, det förslag lill
ordningsstadga, hvilket Serskildta Utsk. uppgjort, likaväl kunnat
inlemnas till Konungen, som detaljerade förslag till författningar,
hvilka äro af beskaffenhet, att Konungen kan öfver dem allena
besluta. Hade del skett: så hade man äfven vunnit hvad den
siste talaren omnämnt, nemi. ett uttryck af R. St:rs syfte med
den ifrågavar:de stadgan. Men förslaget dertill afgafs på en tid,
då man log likasom för afgjordt, åtminstone inom detta Stånd,
att hvad som kom från Serskildta Utsk. skulle förkastas. Di det
nu skett med Utsk:s ifrågavande förslag, synes mig Gr. Lagerbjelkes
vara ganska rigtigt. R. Sl:r kunna icke, åtminstone synes
det mig olämpligt, ingå till Konungen med en underd. skrifvelse,
hvari åberopas en ordningsstadga, om hvars utfärdande de
icke anhållit. Då återstår ingen annan utväg, än den Gr. Lagerbjelke
föreslagit, nemi. att R. St:r hos K. M. begära utfärdandet
af en dylik stadga. Jag anhåller således om bifall till
Gr. Lagerbjelkes förslag. Visserligen medgifver jag, att den af
Gr:n föreslagna åtgärden kan vara felaglig. Men då R. St:r tagit
sig före, hvad jag icke anser vara rätt, nemi. alt hos Konungen
olämpligen anhålla om vissa författningars utfärdande: så
återstår, sedan första misstaget är gjordt, nemi. alt åberopa en
författning, utan att hon finnes, intet annat, än antaga Gr. Lagerbjelkes
förslag, hvarom jag anhåller.
Frih. Raab: Först och främst får jag genmäla Hr v. Hartmansdorff
i fråga om misstag, som skulle begåtts, då R. St:r beslutat
om ordningsstadgan. Sjelfva benämningen antyder, att ordet
stadga går ut på alt i detalj bestämma eller beskrifva bränvinsbränningens
beskaffenhet o. s. v. Det är ingalunda lätt för
en församling, sådan som R. Sl:r, att ingå i dylika*delaljer. StorThinget
i Norrige har icke befattat sig med sådant. Går man
166
Den 22 November.
till lagrummen i författningen, hvarest ordningsstadgan åberopas,
så finner man, att syftet med ordningsstadgan icke är annat än
bestämmande af detaljer vid bränvinsbrännjngen. Det måste således
vara lättare för några få personer med sakkännedom att
åstadkomma en sådan stadga, än det är för R. St:r. Gr. Lagerbjelke
har sagt, att del icke är lämpligt alt utfärda en lag, hvari
åberopas en annan såsom befintlig, med mindre än alt man förut
upgjort detaljerne eller också anhåller, att K. M. ville göra det.
Går man likväl till författningen, så skall man finna, att författningen
kan utfärdas, om endast K. JV1. tillkännager, att en ordningsstadga
kommer att utfärdas af K. M., hvartill tid så mycket
mindre saknas, som denna stadga icke kan tillämpas förr än i
Oktober månad nästa år, och således åtgår minst 10 månader
innan någon tillämpning deraf kommer i fråga. Jag; anser icke
behöfligt, att hos K. BJ. göra annan påminnelse om behofvet af
denna stadga, än den, som ligger i sjelfva författningen, nemi.
att en ordningsstadga skall utfärdas. Just deri ligger en tillräcklig
påminnelse. Vidare anhåller jag, att få fästa upmärksamheten
på det besynnerliga förhållandet, hvari frågan skulle komma, om
2:ne Stånd antaga och 2:ne Stånd förkasta Gr. Lagerbjelkes förslag.
Derigenom skulle det se ut, som om R. St:r icke ville hafva
någon ordningsstadga, hvilket icke inträffar, om Gr. Lagerbjelke
återkallar sitt förslag.
Gr. Sparre, Erik: Jag kan icke inse, hvarför man skall
motsätta sig en sådan skrifvelse, sorn den föreslagna. Det kan
väl icke nekas, att, om R. St:r besluta en författning, hvari åbe
ropas
en ordningsstadga, R. St:r begå en oformlighet, om de icke
förut utarbetat en sådan stadga. Det är sannolikt, att K. M. af
egen hög omtanka kan finna nödigt att gå i författning om en
sådan lags utarbetande, men, såvida R. St:r icke skola lemna
halfgjordt arbete ifrån sig, måste de antingen utarbeta detaljeradt
förslag till en sådan stadga, eller ock hos K. M. anhålla, att
K. M. ville dermed taga befattning. På grund af dessa skäl anhåller
jag om bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag.
Frih. Raab: Gr. Sparre har i sanning anfört bästa skälet
för Gr. Lagerbjelkes förslag, enär han låtit förstå, att frågan vore
ringa. Jag har icke heller yrkat direkt afslag ä samma förslag.
Jag har endast velat hemställa, om icke ändamålet kan
vinnas, äfven om förslaget återkallas. Jag ämnar icke yrka afslag,
men förnyar min erinran, att frågan kommer i en högst
besynnerlig ställning, om 2 Stånd stanna emot 2.
Då härefter propos. till bifall å Gr. Lagerbjelkes nu föredragna
hemställan blef framstäld och besvarades med starka Ja,
blandade med iXej, förklarade Hr Gr. o. Landtm., att han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande; och på sedermera'framstäld propos.
bifölls äfven, att de öfrige Riks-Stånden, genom utdrag af prot.,
skulle vänligen inbjudas att uti detta R. o. Ad:s beslut instämma.
Den 22 November.
167
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt Allm. Besv-. och Ekon.-  Utskms den 20 och 21 dennes på bordet lagda Betänkande JVa 34,
i ani. af väckte motioner, dels med förslag till ny förordning, angående
patenträtt, samt dels om ändring och tillägg uti nu derom
gällande föreskrifter.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.-Utsk:s den 21
dennes på bordet lagda Mern. J\i 60, ang:de verkställda omröstningar
i förstärkt Const.-Utsk.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 21 dennes på bor,
det lagda Ullåt:n:
•V» 360, i ani. af Kamereraren i Riksg:sKont:s RevisionsKont.
A. Björks ansökning om pension vid afskedstagande;
Jls 361, ang:de rättighet för Pullunge i Riksg:sKonl. att
låta verkställa de för spelkort föreskrifna konvoluters tryckning
vid enskild tryckeri-inrättning;
JVs 362, i ani. af väckt motion om en förändring af föreskrifterne,
rör:de Statsbidrag till allmänt nyttiga arbets-företag;
samt
JVS 363, i ani. af väckt motion om lyftning på en gång af
hela det för sänkning af sjöarne Asunden samt Stora och Lilla
Rengen m. fl. sjöar inom Hanekinds och Kinda Härader i Östergöthland
beviljade låne-nnderstöd.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, BankoUtsk:s den 21 dennes
på bordet lagda Utlät, och Mein.:
J\s 88, i ani. af erhållen återremis af åtskilliga punkter uti
Mern. J\s 67, med förslag til! ändring af föreskrifterne i 2:dra
Afdeln. af BankoReglem:s 4:de Art.; och
JVs 89, med förslag till föreskrifter i 3:e och 4:e Afdelnrne
af BankoReglem:s 3:e Art.
Föredrogs och lades till handlingarne Expedit.-Ulsk:s den 21
dennes på bordet lagda Mern. M 16, i ani. af återremiss af
skrifvelseförslaget J\s 181.
Anmäldes och lades på bordet ett från Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk:n inkommet Betänk. 33, i ani. af väckte
motioner, ang:de dels uphäfvande af, dels ock ändringar i och
16$ Den 23 November.
tillägg vid gällande föreskrifter i afseende på hemmansklyfning
och jordafsöndring.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J lill 2 e. n>.
In fidem protoeolli,
Alberl Munek.
■V——*'3ri 5 §-.<8tGk-V’ —
Thorsdagen den 23 November 1854.
Plenum kl. 11 f. ra.
Justerades 5 prol.-uldr. för d. 22 dennes.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Särsk.
Utsk:s den 20 och 21 dennes på hordet lagda Meni. N:o 28, i
ani. af RiksSlåndens olika beslut, ang:de vilkoren för bränvins
försäljning.
Härvid upstod diskussion endast i fråga om den af Utsk. nu
tillstyrkta lydelse af 2:a mora. i 26:le gra af förordnings-förslaget,
och yttrade derom
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Med afseende å Riksdagens nu
snart förestående slut och öfrige för denna fråga egna förhållanden,
skulle möjligtvis öfvervägande olägenheter hafva upstålt, i
fall R. o. Ad. icke fattat, sina beslut i öfverensstämmelse med de
öfriga Stånden. Jag har derföre icke vid de hittills föredragna
§§:ne velat yrka, att Ståndet skulle vidblifva sina förra beslut,
oaktadt de, efter min öfvertygelse, i de flesta fall, äro vida lämpligare,
än hvad Utsk. föreslagit. Det är icke heller min afsigt,
att vid detta tillfälle yrka bibehållandet af R. o. Ad:s föregående
beslut, ehuru jag anser äfven detta bättre än det förslag Utsk.
framlagt; men jag har begärt ordet för att protestera emot den,
emot verkliga förhållandet stridiga, upgift, Utsk. lemnat, nemi. att
det förslag,'Utsk. framställt, hufvudsakligen skulle öfverensstämma
med R. o. Ad:s beslut. Enl. Utsk:s förslag, skulle det nemi.,
utom med det undantag, som finnes för gästgifvare, vara absolut
förbjudet att å landet utskänka spirituösa drycker om Söndagarne,
hvaremot, enl. R. o.'Ad:s beslut, utskänkning under Söndagarne
icke skulle vara absolut förbjuden, utan undantag från förbudet
Den 23 November.
kunna af vissa auktoriteter beviljas. Att påstå, det dessa begge
beslut i httfvudsaken öfverensstämma med hvarandra, anser jag
vara fullkomligt orätt, och jag har derföre trott mig böra nedlägga
min protest emot en sådan upgift.
Frill, haab, Adam Christian: Jag skulle visserligen icke
hafva uplagit Gr. Lagerbjelkes anmärkning till besvarande, då
han ej yrkat någon ändring i Utsk:s förslag, så vida lian icke i
sitt yttrande lågt Utsk. till last, att hafva lemnat en emot verkliga
förhållandet stridig upgift. Skillnaden mellan det beslut, R.
o. Ad. fattat, och del Utsk. föreslagit, ligger deruti, att då både
R. o. Ad. samt Utsk. i sina föregående beslut tillstyrkt, alt utskänkning
i allmänhet icke skulle fä ega rum om Söndagarne,
så bade R. o. Ad. beslutat en mellanmening, deruti undanlag i
så målto medgafs, alt K. Mits Beflnde skulle ega meddela tillåtelse
till sådan utskänkning. Nu bar Utsk. ansett detta undantag
icke vara hufvudsak, utan hufvndsaken vara, alt R. o. Ad. i
öfrigt instämt i det förslag, Utsk. framställt, eller att såsom regel
skulle gälla, att utskänkning icke får ske å Söndagarne annat
än på gästgifvaregårdarne. Gr. Lagerbjelke, sorn väckt
förslaget till undanlaget, anser detta vara hufvudsak, hvaremot
jag tror, att hvarken R. o. Ad. eller något annat Stånd
kan anse ett undanlag från en allmän regel såsom hufvudsak,
utan regeln torde alltid här, som på andra ställen, vara och förblifva
hufvndsaken. Det är ur denna synpunkt, som Utsk. trott
sig kunna säga, att det är i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s
beslut, som Utsk. tillstyrker dess antagande, dock med uteslutande
af det ifrågavande undantaget.
Gr. Lagerbjelke: Jemväl enligt den siste värde talarens
upfattning, blir resultatet af Utslcs förslag, att utskänkning å landet
af spirituösa drycker under helgdagarne är absolut förbjuden,
d. v. s. med undantag för gästgifvaregårdarne. Deremot får, enl.
R. o. Ad:s beslut, undanlag ifrån denna regel af vissa auktoriteter
beviljas, och jag hemställer då, huruvida de båda besluten
kunna anses med hvarandra hufvudsakligen öfverensstämmande.
Uppå härefter framstäld propos. antogs den af Utsk. i afseende
på detta mom. gjorda inbjudning.
För öfrigt blefvo samtliga öfriga i detta Mern. till R. o. Ad.
stälda inbjudningar antagne,* och biföll R. o. Ad. hvad Utsk., i
fråga om 17:de §:n, ifrågastälda tillägg uti 18:de §:n, 1 mom. af 22:a
§:nordet ”afgifter” i 23:dje §:n, BorgareSt:s beslut rör:de 2:a mom.
af26:te g:n, PresteSt:s beslut om införande af en särskild §, näst
efter den 29:de, ett nytt 4:de mom. i 34:de §:n, lydelsen af 35:te §:n,
ansvars-påföljden enl. 2:a mom. af 40:de §:n, lydelsen af 43:dje §:n,
en af PresleSt. ifrågastäld ytterligare straffbestämmelse i 45:te §:n,
samt lydelsen af 47:de och 49:de §§:ne i författningsförslaget nu yttrat
och hemställt; samt ansågs förevar:de Mern. i öfriga delar
icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
170
Den 23 November.
Vid förnyad föredragning af BankoUtsk:s den 21 och 22
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 88, i ani. af erhållen återremiss
af åtskilliga punkter uti Mern. N:o 67, med förslag lill
ändring af föreskrifterne i 2:dra afdeln:n af BankoReglemrs 4:de
artikel, upstod diskussion endast i fråga om punkten N:o 4, deri
Utsk. vidhållit sitt förslag, ang:de förvaltningskostnaderne för Lånekontoret
i Wisby, och yttrade sig derom
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: BankoUtsk. har i sitt Utlåt,
uplyst, att, hvad beträffar förvaltningskostnaderna vid Lånekontoret
uti Wisby, BondeSt. afslagit 17:de punkten uti Mern. N:o
67, samt antagit min, samma Mern. åtföljande reservation,
och att B. o. Ad. återremitterat ofvannämnde punkt, samt att
de öfriga RiksSländen godkänt Utsk:s förslag. Det är således
2:ne RiksStånd, som godkänt Utsk:s förslag, ett RiksStånd,
som antagit min reservation, och ett RiksStånd, som genom
sin ålerremiss af ofvann:de punkt måtte hafva åsyftat antagandet
af min reservation. Under sådane förhållanden, hade,
enligt min tanke, Utsk. bordt inbjuda R. o. Ad. samt BondeStåndet
att sig med de öfriga RiksStånden förena, och, i händelse
inbjudningen icke blifvit antagen, föreslå voteriugs-propos.
Men intetdera iakttog Utsk. 1 sammanhang härmed kan jag ej
undgå anmärka, ätt då Utsk., med afseende å de ökade göroinålen
vid Lånekontoret uti Wisby, föreslog förhöjdt arfvode för
Direktörerne, hemstälde Utsk., besynnerligt nog, att detta bestämmande
måtte öfverlemnas lill Fullra:ge uti Banken att afgöras,
ehvad som angår tjenstemännens och betjeningens löneförmåner
vid ofvanmde Lånekontor. Men då hela anslaget oförändradt
upgår till 3,000 R:dr, hvarifrån den nu föreslagna förhöjningen
för Direktörerne, jemte nödiga omkostnader, skola
afdragas —, tror jag att öfverskotta blifver så obetydligt, måhända
intet, hvaraf tjenstemännen och betjeningen kunna njuta
fördel — och om så blifver händelsen, äro dessa tjenstemän och
betjening inom hela Bankoverket de enda, som fått ökade göromål
utan deremot svarande förmåner.
Visserligen synes Utsk. hafva velat tillskapa Kontoret i Wisby
en tillgång, genom förslaget, att Revisions-omkostnaderna hädanefter
skulle bestridas af Bankovinsten. Men skillnaden i denna
tillgång bör, efter mitt förmenande, vara högst obetydlig, äfven
då Revisorer ne blifvit valde från de mest aflägsnaste orter
inom Riket.
Jag bör ej lemna oanmäldt, att för det närvar:de hvilar på
BankoUtsk:s bord en ansökning från tjenstemännen och betjeningen
vid lånekontoret uti Wisby, om rättighet äfven för dem,
att vinna inträde uti Bankens Enke- och Pupill-pensions-kassa,
i likhet med hvad som är förunnadt Lånekontoren uti Götheborg
och Malmö, och att nämnde ansökning är af Direktionen uti
Wisby Lånekontor tillstyrkt, men uppskjuten till afgörande uti
BankoUtsk. intill dess Ständerna fattadt sitt beslut, i afseende å
löneförmånerne.
Till följe af hvad jag nu haft äran anföra, får jag hos Hr
Den 23 November.
171
Gr. o. Landtm, slutligen vördsamt anhålla endast om den propos.
, att det för Wisby Lånekontor, till tjenstemännen och
betjeningen utgående, årliga arfvodet mätte uti blifvande BankoReglemente
varda infördi, i likhet med hvad som är iakttaget
för Lönekontoren uti Götheborg och Malmö.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fred.: Vid sisla Riksdagen,
då Wisby LåneKontor inrättades, anslogs en summa af 3,000 R:dr
till arfvode åt Direktörerne vid nämnde Kontor, samt till de tjenstemän,
som för Kont. ansågos behötliga, och öfverlemnades åt
Fullm:ge att, förutom hvad Direktionen beträffar, fördela dessa
medel. Vid innevar:de Riksdag har Utsk. för samma ändamål
föreslagit enahanda summa, 3,000 R.dr, men derjemte hemställt,
att kostnaden för revisionerna, som äfven utgått af nämnde
summa, icke vidare skulle tagas derifrån, utan bestridas af bankovinstmedlen.
Utsk. bar således lemnat dessa 3,000 R:dr endast
såsom aflöning åt Direktörerne och tjenstemännen, samt derigenom
att man befriat anslaget från revisions-omkostnaderna, har
detsamma i sjelfva verket blifvit höjdt. Att göra en ordentlig aflöningsstat
för detta LåneKontor, synes, i flera afseenden, mindre
lämpligt, ty göromålen vid Kontoret äro icke af den beskaffenhet,
att de taga en persons hela arbetstid i anspråk, till följe
hvaraf också inkomsterne icke böra betraktas såsom lön, utan
såsom arfvode åt tjenstemännen, hvilka för öfrigt ega andra Ijensfer,
hvarutaf de hafva sin hufvudsakliga inkomst. Hvad Utsk.
tillstyrkt, är gilladt af Preste- och BorgareSt:n, och om nu R.
o. Ad. fattar enahanda beslut, är saken afgjord genom 3:ne
Stånds beslut.
Som jag tyckte mig finna, yttrade Hr Aminoff, att han ansåg,
det Utsk. bordt hafva upställt en voterings-propos. i ämnet,
men jag hemställer, huru vida det är möjligt, att i hvilken fråga
som helst upställa någon voterings-propos., när alla Stånden
icke fattat sitt beslut i ämnet. Förhållandet är, att Preste- och
BorgareSt:n bifallit Utsk:s förslag, BondeSt. afslagit detsamma,
men R. o. Ad. icke vidtagit någon annan åtgärd, än återremitterat
detsamma.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Bildt, Knut: Då Utsk:s Betänk. JN:o 67 här förevar,
instämde jag med Hr Aminoff uti hans Betänk, vidfogade reservation,
och, om nu R. o. Ad. skulle, sedanden blifvit af BondeSt.
antagen, äfven gilla densamma, skulle saken komma att afgöras
uti förstärkt BankoUtsk. — Jag har ingenting emot Hr Aminoffs
sednasle yrkande, men skulle dock helst önskat, att han
förenade sig med mig uti yrkandet af bifall å hans reservation.
Om R. o. Ad. nu bifaller Utsk:s Betänk., är dock, i det liela taget,
ingen stor skada skedd, ty de penningar, som möjligen blifva
öfver, kunna ju fördelas på sätt, Fullm:ge finna lämpligast,
men, det oaktadt, tror jag det likväl vara riktigare, att, såsom
Hr Aminoffs reservation innehåller, aflöningen uti reglem:t inflyter.
172 /Den 23 November.
I afseende på Frih. Tersmedens yttrande, rörande tjenstemännens
löner, äro visserligen göroraålen vid ifrågavar:de Kontor
mindre än vid de andra LåneKontoren, men också är aflöningen
lämpad derefter.
Frih. Tersmeden: Man synes mig, i afseende på denna
fråga, vara på väg att komma till den ofta vunna erfarenheten,
att sedan R. St:r på framstäld begäran af en viss ort — såsom
bär är förhållandet — beviljat ett anslag, får man vid en påföljande
Riksdag höra, att det önskas förhöjning i anslaget. Vid
sista Riksdagen yttrades frän målsmännen på Gottland, att om
de lingö, för ifrågavande ändamål, ett anslag af 3,000 R:dr,
skulle det aldrig blifva fråga om att begära något mera af R.
St:r, emedan, om något derutöfver skulle behöfvas, denna angelägenhet
vore af så stort intresse för orten, att Goltlänningarne
sjelfve skulle ombesörja hvad som erfordrades. Det oaktadt, har
Utsk. likväl höjt anslagssumman, derigenom alt Utsk. befriat detsamma
från revisions-omkostnaderna, hvilka, fastän Fullm:ge skickade
endast en revisor från Stockholm, likväl uppgingo till 500
R:dr. Då således för aflöningen af Wisby lånekontor 3,000 R:dr
oafkortade äro anslagne, samt dessutom Fullm:ge ega att — om
förhöjning i aflöningen, hvilken hittills upgått (om jag minnes
rätt) till endast 2,500 R:dr, synes vara af behofvet påkallad —
sådan bevilja inom nyssnämnde 3,000 R:dr, har, enl. min tanke,
Utsk. ganska rikligt förfarit uti sill gjorda tillstyrkande.
Att uti Banko-reglem:t införa Wisby: LåneKontor, tror jag
icke vara lämpligt, emedan man bör vidhålla, hvad R. St:r vid
förra Riksdagen beslöt, att nemi. 3,000 R:dr •—- icke mer och
icke mindre — äro för ändamålet tillräckliga, samt det, såsom
jag förut nämnt, bör tagas i betraktande, att dessa medel icke
utgöra någon lön, utan endast arfvode, hvilket utgör en biförtjenst
för dessa personer. Detta torde äfven framdeles komma
att blifva förhållandet, emedan Wisby LåneKontors rörelse är inskränkt,
och äfven troligen så kommer att bibehålla sig.
Hr Aminoff: Jag bestrider icke, att, då vid sista Riksdagen
LåueKontoret i Wisby inrättades, sådana yttranden möjligen
afgåfvos, som den siste värde talaren omnämnde, äfvensom att
då blef beslutat, det endast en viss bestämd årlig summa skulle
anslås för detta LåneKontor. Också kunde man vid den tiden
icke på annat sätt förfara, emedan inrättningen var ny, och
ingen annan än den blifvande Direktionen i tillfälle att närmare
känna och bedöma förhållanderne, och deraf följande behofver.
Sedan den tiden hafva 3:ne år passerat, under hvilka full kännedom,
så väl om det ena som ock om det andra, kunnat inhämtas,
men ändå vill man att inrättningen skall fortgå uti 3:ne kommande
år på samma sätt, som hittills, under det man gör större
förbättringar uti sjelfva RiksBanken, samt vid LåneKontoren uti
Götheborg och Malmö.
Då nu ej kan bestridas, att tjenstemännen vid LåneKontoret
uti Wisby fått vid denna Riksdag ålagde ökade göromål, dels
Den 23 November.
173
genom införande af tipp- och afskrifnings-räkningar, dels ock
genom postväxlars införande m. m., synes en orättvisa drabba
detta LåneKontor, under dellman gynnar de öfriga inrättningarne
af samma slag, och sådant bör åtminstone ej vara R. St:rs
mening.
Det är allmänt kändt, att tjenslemännen vid LåneKontoret
uti Wisby hafva för sitt besvär högst ringa arfvode — naturlig
följd deraf, att dessa tjenstemän lyckligtvis derjemte hafva andra
befallningar inom orten, som gör att de mot så ringa godtgörelse
kunna åtaga sig befattning inom LåneKontoret. Men häraf
följer icke såsom gifven regel, att, om göromålen ökas, dessa
tjenstemän vilja med tjensten fortgå. Om så inträffar, måste
en större, betydlig summa anslås, måhända öfverstigande den,
som vid den nu allmänna regleringen kunnat anses tillräcklig.
Sedan Hr Bildt framställt den önskan, att jag måtte från
mitt yrkande om den nya staten för tjenstemännens och betjeningens.
aflöning vid LåneKontoret uti Wisby afstå, samt förena mig
med hvad han i detta afseende anfört: så vill jag dertill lemna
mitt samtycke, samt i stället yrka bifall till min vid Betänk,
gjorda reservation.
Hr Bildt: Frih. Tersmeden har sagt, att då Wisby LåneKontor
inrättades, ansågos 3,000 R:dr vara tillräckliga till löner
åt tjenslemännen, men då man iakttager, att göromålen, ehuru
på detta ställe mindre än annorstädes, komma att i betydlig
mån ökas, synes det mig nu på sitt sätt ökade anslaget, i det
hela laget, icke komma all utgöra stor skillnad emot det förra.
Man bör dessutom besinna, att det icke alltid är sagdt, att de
rum, som nu begagnas, och som tillhöra Landskansliet, kunna
fortfarande erhållas. Möjligtvis kunna de personer, som hafva
länets förvaltning om händer, säga: uti detta rum får icke eder
kassa stå.
Då det således i flere afseenden synes mig riktigare, att få
saken ordentligt reglerad, anhåller jag fortfarande om bifall till
Hr Aminoffs reservation.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall till Utsk:s förevar:de
förslag framställda propos. besvarades med starka Ja, jemte några
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja
öfvervägande.
Sedan härvid Hr Bildt begärt votering, uplästes till justering
och godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller det i 17:de punkten af BankoUtsk:s Mern.
N:o 67 framstäldta, och i samma Utsk:s Utlåt. N:o 88 vidhållna
förslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås nämnde förslag, och bifalles det i Hr Aminoffs
vid förstnämnde Mern. fogade reservation afgifna förslag.
174
Den 23 November.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit med
24 Ja emot 6 Nej.
I öfrigt biföllos jemväl punkterna N:ris 1, 2 och 3 af förevar:de
Utlåt., och ansågs detsamma i öfriga delar ej erfordra annan
åtgärd, än alt läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utsk:s den 21 och 22 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 89, med förslag lill föreskrifter i
3:e och 4:e Afdelningme af BankoReglermts 3:e Artikel.
Föredrogs, men bordlädes åilyo, på begäran af flere ledamöter,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns den 22 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 33, i ani. af väckte motioner, angående
dels uphäfvandet af, dels ock ändringar i och tillägg till
gällande föreskrifter, i afseende på hemmans-klyfning och jordafsöndring.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att, enl. hvad hos honom
blifvit anmäldt, antalet af IL o. Ad:s ledamöter och suppleanter
i förstärkta BankoUtsk., som komma att sammanträda nästa Lördag,
ej vore tillräckligt för omröstningens anställande, samt hemstälde
fördenskull om R. o. Ad. behagade utse ytterligare 6 suppleanter
i nämnde Utsk., samt företaga detta val i morgondagens
plenum, hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
■»•O —
Fredagen den 24 November 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 23 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. Skrifvelser
till K.M.:
Den 24 November.
175
J\s 192, i anledn. af K. M:s Nådiga Propos. om ändring i
39:de, 40:de m. fl. §§:r i Reg.F:n, samt 4:de, 6:te m. fl. §§:r i
RiksdagsOrdn:n;
J\a 193, med förslag till Förorda., angde handelsböcker
och handelsräkningar; samt
A? 194, ang:de inköp af en staty i marmor, tillhörig sterbhuset
efter Majoren A. Schiitzercrantz.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes ett från
Exped.Utsk. under JVs 27 inkommet förslag till § i Riksdagsbeslutet,
an:de ny instruktion för R. St:rs Revisorer öfver BankoDiskont-verket
och LåneKontoren.
Företog H. R. o. Ad. val af ytterligare 6 Suppleanter uti
Förstärkta RankoUtsk.; och befunnos, vid valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedde:
255. Frih. Falkenberg, C., med 26 röster.
— 661. Hr Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, C., med
26 röster.
— 49. „ Eratt af Hoglunda, Fullm. Gr. Hamilton, M-,
med 25 röster.
— 86. Stuart, C. G., med 25 röster.
— 396. Frih. Gyllenhaal, Fullm. Gr. Taube, H., med 25
röster.
— 2145. A. Hr af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils, med 24
röster.
Efter emellan dem, som erhållit lika antal röster, anställd
lottning till bestämmande af ordningen för deras inträde i Utsk.
Frih. Raab, Adam Christian: Enär Hr Gr. o. Landtm,
behagat anslå plenum till i morgon, under hvilket icke mer än
'ett mål finnes att föredraga, så, fastän vi äfven nu icke,hafva
mer än ett mål, hvilket dock är af synnerlig vigt, nemi. hemmansklyfningen,
får jag, då troligen de flesta af Hrr:ne icke
hunnit taga kännedom om detta Betänk., som fordrar en sträng
och allvarlig öfverläggning, vördsamt hemställa, om Hr Gr. o.
Landtm, icke täcktes föreslå, att föredragningen med detta Betänk,
måtte blifva upskjuten till morgondagens plenum.
Gr. Sparre: Erik: Då det synés mig att R. o. Ad. i
afton är temligen talrikt samladt och jag icke kan inse, det vi
kunna bättre använda vår afton än med riksnytliga ärender,
vågar jag hemställa om det icke vore lämpligt, att nu företaga
detta ärende, emedan det är osäkert, om R. o. Ad. i morgon är
så talrikt samladt som i dag.
Frih. Raab: Visserligen finner jag att åtskilliga ledamöter
äro här församlade, men ett ärendes noggranna pröfvande
176
Den 24 No remb er.
beror icke på antalet ledamöter, utan den undersökning, man åt
detsamma egnar. Det är klart att ju mer tid man egnar åt
öfverlägningen af ett vigtigt ärende, dess bättre blifver pröfningen
af detsamma. Det är ur sådan synpunkt och i förhoppning
att man derigenom skulle blifva i tillfälle alt nogrannare pröfva
förevar:de Betänk., som jag har trott det vara bäst, att ärendet
blefve till morgondagen upskjutet. Jag skulle icke hafva framställt
mitt förslag, om vi i morgon haft flera ärender att afgöra, men
då vi på föredragningslistan icke hafva några andra mål, än dem
sorn i morgon kunna ånyo bordläggas, samt morgondagens plenum
således kommer att blifva eli s. k. bordläggnings-plenum, hemställer
jag om det icke vore lämpligt att taga närmare kännedom
om förevande Betänk. Det förundrar mig visserligen icke
alt Gr. Sparre, som tänkt sig in uti frågan, önskar att få densamma
genast afgjord, men så torde icke vara fallet med åtskilliga
andra af oss, som nu äro närvarande.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som det äruplyst, att
ingen tid förloras genom det af Frih. Raab begärda upskof, förenar
jag mig uti det af honom framställda förslag.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Om frågan är af den stora
vigt, som Frih. Raab sagt, sä hemställer jag lill dem, som yrkat
upskof, huruvida det är möjligt för den, som icke närmare är
bekant med förevarande ärende, att på de få timmar, som återslå
till morgondagen, intränga uti ämnet.
Frih. Raab: Jag ber endast att få nämna, att det vill förekomma
mig som om Hrr lagkarlar helst önskade att ingen, mer
än da sjelfve, trängde in uti ämnet.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
att, såsom Frih. Raab föreslagit, med pröfningen af Lag-samt
Allm. Besv. o. Ekon.Utskms Betänk. N:o 33 må anstå till morgondagens
plenum, ropades Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande
Gr.
Liljencrants, Gust. Fredr.: Då jag icke upfaltat
R. o. Ad:s svar på den af Hr Gr. o. Landtm, framställda propos.
på samma sätt, som Hr Gr. o. Landtm., skulle jag, som anser alt
ärendet nu bör företagas, helst önska att, såvidt sådant synes lämpligt
och låter sig göra, votering blefve anställd.
Sedan sålunda votering blifvit begärd, uplästes till justering
och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller att med pröfningen af Lag- samt Allm.
Besv. o. Ekon.Utskms Betänk. N:o 33 må anstå till morgondagens
plenum, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer nämnde Betänk, att under innevarande plenum
till pröfning företagas.
Vid
Den 24 Novem 1)er.
177
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sora följer:
Ja — 13.
Nej — 15.
Till följd af det sålunda fattade beslutet, föredrogs nu Lagsamt
Allra. Besv. o. Ekon.Utskins den 22 och 23 dennes på
bordet lagda Betänk. N:o 33, i anledn. af väckte motioner, ang:de
dels uphäfvande af, dels ock ändringar i och tillägg till gällande
föreskrifter i afseende på hemmansklyfning och jordafsöndring.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de yrkandet om en obegränsad jordbäfning.
Bifölls.
( 2:dra punkten, innehållande förslag till åtskilliga ändringar
i föreskri/terne ang:de hemmansklyfning.
Gr. Liljencrants, Gust. Fred.: Jag anhåller att det
må tillåtas mig att slå på främsta bänken, emedan min syn eljest
icke medgifver mig att läsa trycket.
Man har sagt att det behöfves en längre lid, för att intränga
uti förevaride Betänk. Ingen torde finnas, som är benägnare
än jag att underskrifva den satsen, men jag tror alt
huru lång tid man än använder på en dylik undersökning, skall
det dock fordra en större skarpsinnighet, än jag besitter, för att
reda de motsägelser, som förefinnas i Betänk. Ehuru Utsk:n säga
att verkan af den under d. 13 Juli 1853 utfärdade författn., hvilken
först sedan elen 1 sisth November blifvit tillämpad, icke kunnat
utrönas, hafva Utskin icke destomindre föreslagit denna författms
fullkomliga upbäfvande.
, Författmns 2:dra mora., som icke är föreslaget till upbäfvande,
lyder så: ”Vill man klyfva hemman till mindre delar än i all-
mänhet för orten stadgadt är, då skall undersökas huruvida hvardera
af de sålunda till utklyfning ifrågakomne mindre delarne
må kunna medföra besutenhet”. Det heter, vill man klyfva, d. v. s.
om en person, sorn är i besittning af ett hemman, vill klyfva detsamma,
då skall undersökning begäras. Uti 3:dje mom. står det:
”Sker sådan klyfning, som enl. nästföregide mom. skall lill undersökning
föranleda, genom köp, skifte eller gäfva af hemman,
som med egande rätt innehafves, eller genom öfverlåtelse af åborätt
etc., skall i allt fall undersökning ega rum innan laga stånd
kan följa”. Emellan dessa mom. är således nu en fullkomlig öfverensstämmelse,
-hvaremot Utskins förslag helt och hållet rubbar
denna följdriktighet, enär, då någon genom köp, skifte eller gåfva
kommit i åtnjutande af en hemmansdel, hvarå man tilläfventyrs
icke eger besutenhet, skulle, enl. Utskins förslag, ingen undersökning
vara behöflig. Om man vill klyfva en hemmansdel, är det
naturligtvis för något ändamål, ty ingen, som ej har för afsigt att
15 FL 12
178
Den 24 November.
sälja eller bortskänka eller annorledes afbända sig något af sin
hemmansdel, lärer befatta sig med densammas klyfning. Författnm
är således, äfven med bibehållandet af 2:dra morn., tillintetgjord,
enär Utsk:n föreslagit att 3:dje mom. skall uphäfvas.
För att alla kontroller skola försvinna, föreslå Utsk:n till yttermera
visso, att 10:de mom. äfven måtte uphäfvas. Om detta
morn., som innehåller: ”att då lagfart eller åbobref sökes å hemmansdel,
som är mindre än som för klyfning utan undersökning
är medgifvet, skall det visas att klyfningen skett med iakttagande
af derför stadgade vilkor”, jemväl blefve uphäfd, finnes det
ingen myndighet, som-är pligtig vaka deröfver, att, på sätt 1827
års författn. stadgar, besutenhet verkligen förefinnes å hemmansdelen,
sedan klyfning egt rum. Det är detta man med skäl
klagat öfver och som dels föranledt den obesulenhet och det elände,
som inom många landsorter förefinnes, dels gaf anledn. till
nedsättning af en komitlé, hvars arbeten framlades af K. M. vid
1840 års Riksdag. Allt sedan den liden har frågan varit hvila
n d e samt berott på Regeringens handläggning, hvilken nu försiggått,
och jag är öfvertygad om alt många husets ledamöter i
likhet med mig erfarit en serdeles tillfredsställelse deröfver, alt
en ' gräns blifvit satt för en fortsatt utveckling af eländet. Nu
vill man deremot uphäfva en författn., som tvifvelsutan skall
blifva serdeles välgörande och hvilkens tillvaro räckt netto ett år.
Uti sina motiver hafva Utsk:n sagt, att de innehafvare af hemman,
som genom köp, gåfva eller skifte kommit i åtnjutande af desamma,
skola vara osäkre om besittningen af sin egendom.
Hvarifrån Utskui hemtal skäl till ett sådant påstående kan jag
icke fatta. Sådant är i allmänhet fallet med de flesta moliverna,
ty ofvan omnämnda författn. säger uti dess sista §, att författnrn
ej egel' tillämpning på de klyfningar m. m., som egt rum före
d. 1 November 1853, då samma författn.* skall träda i verkställighet.
Det har således icke blifvit satt i fråga att förfaltn:n
skall utöfva någon retroaktiv verkan på de jordafsöndringar, som
redan egt rum, så vida de varit lagliga, ulan författn:n innehåller
det uttryckliga stadgande, alt tillämpningen af densamma icke
skall inträda förr än med den 1 Nov. sisth år, så att all efterräkning
i den vägen är, såvidt jag förstår, undanröjd.
I afseende på sjelfva saken är derom mycket laladt och skrifve!,
men hvar och en, som vill besinna de egenheter, som förefinnas
i vårt land, samt den erfarenhet, som andra länder i afseende
på jordafsöndringen lemnat, måste dock medgifva att, med
anledn. af vårt klimat, den korta tid på året, som jordarbetet
måste försiggå m. m. d., är det nödvändigt att betydliga inskränkningar
uti rättigheten att sönderstycka jorden här måste
göra sig gällande. Afven uti andra länder, hvilka hafva ett bättre
klimat, än vi, har jordstyckningen medfört olyckor. Huru mycket
mer skall icke sådana infinna sig hos oss, som äro nödgade
att upvärma de ruin vi bebo. Denna utgift, som är af ganska
betydligt omfång, blir det ännu mer och i samma mån som skogarnes
effekter förminskas. Tillvexten af bakstuguhjon på de
Den 24 November.
179
ställen, eler hemmansklyfningen har fortgått i någon större skala,
är också alldeles oerhörd. Jag har glömt medtaga en upgift
rörande Malmöhus län, som är ganska uplysande i förevarande
hänseende, och som på ett förskräckande sätt ådagalägger med
hvilken hastighet den obesutna befolkningen växer, om den tillätes
alt ulan all upsigt från samhällets sida välja en väg, som, utan
tanke på framtiden, sorglöst belrädes. För att sälta mig i tillfälle
att bedöma i hvad förhållande inom Stockholms län den besinna
folkmängden står till den obesutna, lät jag, med ledning
af 1850 års manlalslängder, uprätta en statistisk förteckning öfver
folkmängden, och det visade sig alt utaf denna, utgörande tillsammans
107,000 personer, bosatte på landet, befutinos 21,000
vara backstugusittare, samt att af den återstående delen 26,000 personer
utgjordes af soldater, matroser eller torpare, och var således
mer än halfva befolkningen på rörlig fot. Detta beklagliga förhållande
blifver än vidare utsträckt, om jordafsöndring i mindre,
smärre lotter medgifves. De som med någon upmärksamhet följt
förhållanderna på landet, när missväxt inträffat, såsom år 1847,
då ailä Mälareprovinserna blefvo mer och mindre lidande, erinra
sig säkert att de betydliga bidrag, som af det allmänna lemnades,
ändock utgjorde en obetydlighet emot de uppoffringar, som
enskilde jordegare måste vidkännas. Skulle nu här tillåtas hvad
i vissa andra länder, t. ex. Frankrike och i sednare tider äfven
inom Wurtemberg, egt rum, nemi. jordstyckning utan inskränkning,
blefvo följderne ännu bedröfligare än de visat sig vara
inom dessa länder, emedan hos oss tillfälle i allmänhet sällan
yppas för dem, som egnat sig ät ett visst yrke, att erhålla sysselsättning
på annat sätt, och minst kan Sysselsättning påräknas
under missväxtår, då, såsom nämndi är, de större jordegarne få föda
de mindre och de obesutna. Ju mera alltså antalet växer af
dessa personer, hvilka i hufvudsaken ega sin utkomst genom större
jordegares anlitande af deras arbetsbiträde, och ju mera antalet af
större jordegendomar förminskas, destomera löper samhället vådan
att, synnerligen i händelse af mindre goda årsväxter, förvandlas
till en fattigvårdsanstalt i stort. Redan nu är fattigvården på en
och annan ort i så hög grad betungande, att t. ex. tillförlitliga
personer hafva berättat mig att uti en socken inom Kalmar län
upgingo fattigvårds-afgifterna för sisth år till 100 R:dr-per mantal.
Om man alltså icke söker alt i tid motverka det bosättningssystem,
som i sednare tider gjort sig gällande, så är det klart
att vårt land, såsom nyss sades, blifver en fattigvårdsanstalt i stort.
Det är visserligen sannt, alt det finnes många jordbrukare, som anse
att vissa tider pä året tillgängen pä arbetare icke är tillräcklig,
men denna olägenhet kan icke afhjelpas på annat sätt, än att de
personer, som utsträcka sina egendomar genom odlingsföretag,
förse sig med ständiga arbetare. De arbetare, som under 6 ä
8 veckor sommartiden kunna för jordbruket vara beböfliga, erhålla
likväl under den återstående delen af året icke något arbete;
följden blir den, att de falla först församlingen, och sedan det
12 *
180
Den 24 November.
allmänna lill last. Man har i långliga lider blifvit missledd af
det satt, hvarpå statistiska upgifter blifvit uprältade. Man har
nemi. lipskaltat ländernas styrka efter innebyggarues lillvext, och
detta innefattar visserligen ett missledande begrepp, ty' icke är
det innevånarnes antal, som obetingat utgör landets styrka, utan
fastmera antalet af de innebyggare, sorn hafva sin bergning samt
i sedligt hänseende upfylla de kraf, som man af en samhällsmedborgare
har rättighet att fordra.
Då jag icke kan finna annat än att förevar:de förslag, sådant
det blifvit framlagdt, är i hög grad olycksbringande, anhåller jag
-vördsamt att Ii. o. Ad. ville afslä samtlige upläste morna.
Hr von Koch, Nils Samuel: Den siste värde talaren
har ganska rätt uti ett af sina påståenden, nemi. att i afseende
på detta ämne är så mycket taladt och skrifvet, att nästan hvarje
ledamot af delta bus redan långt för detta' bör hafva stadgat
sitt omdöme i denna sak. Derföre,- och ehuru jag är af olika
tanke med Gr. Liljencrants, samt för min del önskar att den nu föredragna
punkten af Betänk, må blifva bifallen, skall jag icke ingå
i någon vidlyftig tvist med Hr Gr:n. Men lill en början mäste
jag beklaga, att denna fråga, liksom många andra vid denna Riksdag,
kommit så sent från Utskär, att man knappt hinner erhålla
ett vigtigt Betänk., förrän detsamma skal! diskuteras och afgöras.
Riksdagen är nu så långt framskriden, att om man icke
skulle vara fullt belåten med hvad sora här är tillstyrkt, är det
nästan omöjligt, att derutinnan fä några modifikationer verkställda.
Med den nu föredragna punkten är jag, såsom jag nyss antydde,
väl i allmänhet nöjd; dock skulle jag i afseende på densamma
önska en obetydlig förändring, sorn jag framdeles skall hafva äran
omnämna. Det skäl, som man emotbifall till Utskrns förslag egentligen
anfört och som äfven blifvit uti reservationerna uptaget, är
att, då den i ämnet sednast uLgifne författn., hvilken man önskar
få förändrad, helt nyligen tillkommit, samt således under en
ganska kort tid varit tillämpad, verkningarne deraf ännu ej kunnat
gifva sig tillkänna. Det är visserligen sannt, alt så är förhållandet,
men jag tager mig friheten att just deraf hemta ett
ytterligare skäl att få förfallnm förändrad, ty jag hyser den fasta
öfvertygelse, att förfaltmn, — som i sjelfva verket blott utgör en
eftergift å Regeringens sida, till följd af en utaf R. St:r framställd,
enl. mitt förmenande högst olycklig anhållan, — kommer att
genom sina följder åstadkomma mycket missnöje ,och trassel,
hvilket äfven är uti de i ämnet afgifne motionerna antydt.
Ehuru jag icke vill besvära R. o. Ad. med att vidlyftigt
utveckla mina egna åsigter i hufvudfrågan, angående jordens
delning och de gränsor, som derför böra bestämmas, måste jag
dock, på det Hr Gr. Liljencrants’s yttrande icke må stå såsom
uttryck af en allmännare mening, tillåta mig, alt anföra några
omdömen af personer, som mer än jag haft tillfälle till att noga
tänka, sig in uti ämnet. Jag gör det så mycket heldre, som jag
funnit att dessa personer, hvilka voro ledamöter uti den af K.
Den 24 November.
181
M. förordnade koraitté ang:de hemmansklyfningen, blifvit i reciten
af Utsk:ns Betänk, vid namn upräknade, samt man dessutom
möjligen skulle af Utsk:ns referat kunna tro, alt dessa fem personer,
nemi. Landshöfd:n Frih. Rålamb, Biskop Heurlin, RevisionsSekret.
Faxe, Kammar-Rådet Cassel och förre Talmannen Hans
Jansson, skulle hafva varit alldeles ense om de åsigter angående
hemmansklyfning och jordafsöndring, som grundlagt förändringarne,
och hvilka åsigter uti Gr. Liljencrants funnit en varm försvarare.
Hr Gr:n har, tror jag, bland annat, sagt att 1827 års författn.
skulle vara en af de. förnämsta anledmne till den nöd och
det elände, som f. n. finnes i landet. Lålom oss efserse hvad
de af mig nyss omnämnde ledamöter, som sutit uti den af K. M.
förordnade komitté, samt granskat de handlingar och utlåt:n, som
af de serskildta länens komilterade blifvit afgifna, hafva yttrat:
”Väl hafva åtskilliga Läns-komittéer,” säger Hr Faxe, ”ansett de
i författn.-n bestämda vilkor otillräckliga att grundlägga en sjelfständig
besutenhet; men varsamheten bjuder, att icke ändra det
bestående, ulan att fullt giltiga skäl dertill förekomma: och sådana
äro i före vände fall icke ådagalagde; icke ens är det upgifvel,
att innehafvare af hemman eller hemmansdelar, så beskaffade,
att åbo, enl. ifrågavar:de 2:dra. §, må anses derå besuten, varit
de, som ökat fattighopen, så vida icke andra förhållanden, såsom
laster och lättja, eller synnerliga olyckshändelser verkat obeståndet,
dä följden säkerligen blifvit lika, ehvad hemmanet varit större
eller mindre. Det bör icke eller förbises, att ifrågavar:de lagbud
bestämmer den yttersta gränsen för besutenhet, eller den,
inom hvilken ännu finnes möjlighet för en ordentlig och flitig
arbetare att hafva, icke rik, utan tarflig bergning för sig och de
sina. Härtill må för öfrigt läggas, ått de förhållanden, som öfverklagas,
så mycket mindre kunna anses hafva sin orsak i författrim,
som, enl. hvad Läns-komittéerne nästan enhälligt uplyst,
de skedda hemmansklyfningarne tillkommit utan allt afseende på
eller kännedom om författ.n:ns föreskrifter, samt att just den
öfverklagade fortgången af jordens klyfning och styckning visar,
att folklynnet antagit riktningen till sträfvande efter oberoende
verksamhet, samt att således en lag i motsatt syftning, långtifrån
att hafva sin grund i allmänna tänkesättet, skulle vara i fullkomlig
strid dermed; och lika säkert det är, att en så-beskaffad lag
i verkställigheten blefve omöjlig, eller åtminstone på allt uptänkligt
sätt eluderad; lika öfvertygad är jag äfven, att man snart
skulle nödgas återtaga den. Fåfängt söker man genom lagar förändra
folkets vanor och böjelser, hvilka, om de tagit en skadlig
riktning, böra genom andra medel ledas och återföras. Dessa utvägar
har jag här ofvan antydt; och jag anser emellertid, det
ifrågavande § bör bibehållas oförändrad”. En annan ledamot,
som äfven varit reservant, yttrar sig på följande sätt: ”Den grundfråga,
som nu är bragt, å bane, rörer, efter min tanke, ingenting
mer. och ingenting mindre än den allmänna egunderiiUen.
182
Den 24 November.
Den rörer, huruvida en samhällsmedlem, som har litel., eger rätt att
behålla och nyttja detta lilla på samma sätt som den, hvilken har
mera, eger rätt alt behålla och nyttja sitt större. Om en lag stiftas,
sorn tillåter en rikare komma till sin fattigare like och säga:
”Du eger icke så mycken jord, som den och den förfaltn;n föreskrifver;
är således obesulen, och omjdu qvarblifver på din torfva,
faller du mig till last; ali förekomma detta, måste du lill mig
afträda hvad du eger, mot lösen, hvilken du dock ej sjelf får
bestämma, utan andra skola göra det, — och vill du ej med
godo, så skall jag med lagen tvinga dig dertill!”-—- kan en sådan
lag vara rättvis, om den å andra sidan icke också tillåter den
fattigare säga till den rikare: ”Du eger mera än du för ditt uppehälle
behöfver; jag har mindre, och på det jag icke skall falla
dig till last, mäste du till mig afstå så mycket af din jord, alt
äfven jag blifver besuten, mot lösen, som mätismän skola bestämma;
annars skall lagen tvinga dig dertill!” Och sk rille icke
en lag, som bestämmer huru många personer; huru många kreatur
en jordbrukare skall föda, för att oqvald få ega den torfva, som
han ärft af sina fäder, eller lagligen sig förvärfvat, med samma
rätt bestämma huru många arbetare, huru många verktyg en
handtverkare bör ega, innan han får utöfva borgerlig rörelse?
Och för att vara opartisk, borde väl den lag, sorn bestämmer
huru litet någon får ega, också bestämma huru mycket någon
får ega, t. ex. den fordna Romerska åkerlagen. Följderna deraf
— jag bekänner att mitt enfaldiga förstånd icke mägtar inse dem
alla •— månne de blefvo välgörande för samhället? Jag tviflar
derpå; och lika mycket tviflar jag på nyttan af ett stadgande,
som på sitt sätt införer skråanda och skråtvång ibland den jordbrukande
klassen, då erfarenheten visat att en sådan ordning
icke alltid medfört åsyftad nytta för de näringar, der den blifvit
tillämpad, och hvilka den haft för ändamål att skydda och upmunlra.
För mig är det alldeles omöjligt inse, alt en allmännare
välmåga skall kunna åstadkommas derigenom, alt den ena medborgaren
genom lag tvingas till den andra afstå sin välfångna
och lagliga egendom, och att fattigdom derigenom skall förekommas.
Den fattige blir alltså genom denna ekonomiska lag• satt
utom eg ander atlcns lag, och det derföre, att Stalén och den
rikare anse det med sin rätt förenligt och nyttigt. Huru skall
han försvara sin rätt emot dessa? Jag är nästan säker på, att i
alla de komitléer från länen, sorn med yttrande inkommit i denna
fråga, ingen enda småbrukare suttit, och lika säker är jag på
att någon sådan icke heller kommer till Riksdag att föra talan,
ehuru det i denna sak är deras rätt det gäller. Ty grundlagen
stadgar besutenhet såsom ett vilkor för att kunna väljas till Riksdagsman.
— Blir nu den fattige förmögnare, sedan man fråntagit
honom de medel, hvarmed han tänkte och ville försörja sig
och de sina? — — — Och hvilka rättigheter tillerkännas honom
häremot? — Lösekkillingen 1 — Nå! det är godt och väl;
men den får han ju ej sjelf bestämma, och troligen får lian för
Den 24 November.
183
den icke heller någon jord å annat ställe, hvarå han blir besuten.
Han har således endast att välja emellan tjena, svälta, stjäla
eller tigga. Han skall ingå i andra näringar, säger man; ja!
men dertill erfordras fallenhet och näringsfrihet. Hafva vi dessa
dygder i allmänhet? Det enkla förnuftet tycks alltså anvisa, att
en dylik lag leder till motsatsen af hvad man åsyftar; att den
åstadkommer en större fattigdom bredvid en mera sammandragen
rikedom, slafveri och armod i bredd med välde och en på färre
händer samlad välmåga. Penningen får då rättigheter, hvilka
nekas mcnsklighelertn. Så hafva två bland fem utaf de af K. M.
i Nåder tillförordnade kommiterade sig yttrat.
Man har sagt, att uti de länder, der hemmansklyfningsfrihelen
är medgifven, fattigdom och elände lill följd deraf äfven
frodats. Man har i detta hänseende åberopat Frankrike. Det
är sannt att i detta land på sednare tider upstått en häftig strid
emellan litteratörer och statsmän angående hvad man kallar
”la petite culture”. Denna strid är ännu icke utkämpad. En
af Frankrikes största statsmän, som innehaft flera sevskiita portföljer,
' Hippolyte Passy, har härom utgifvit ett sakrikt och förtjenstfull!
arbete, hvilket jag icke nu vill citera, ehuru jag
här har det i min hand, men hvilket jag med nöje skal!
lemna åt den siste värde talaren, i fall han tror sig af detsamma
kunna hemta någon uplysning. Deraf och af andra Fransyska
skriftställares arbeten har jag trott mig böra slula, att den s. k.
parcelleringen åstadkommer i Frankrike icke någon olägenhet,
men hvad som förorsakar förluster vid jordens bruk är att man
icke, såsom hos oss, eger någon skiftesstadga eller en författn.,
som tillåter sammanläggning af de en person tillhörande spridda
tegarne, eller parcellerne, och utbyte mellan grannar af deras
jordlotter, så alt livar och en får det för bebrukningen lämpligaste
läge å sina egor. Oaktadt alla de ingrepp, Franska revolutionerna
i egande-rätten medfört, diar man dock ej vågat stifta
en dylik lag. Skifteslagar, ehuru i Statsekonomiskt afseende serdeles
nyttiga, äro nemi. ibland de lagar, som hos en mindre uplyst
allmoge förorsaka serdeles oro, och som äfven verkligen ofta
i tillämpningen, fastän icke till syftet, medföra våldsamma rubbningar
i eganderätten. Vi veta äfven, att då t. ex. EnskiftesStadgan
i Skåne i början tillämpades, väckte den eit missnöje,
som urartade till uplopp.
Man har talat om den mängd af obesutne, som nu hos oss
finnes; men det är just för att förekomma ökandet af deras antal,
som jag önskar, att författmn ang:de besutenhet icke mätte
blifva alltför sträng samt för hårdt tillämpad. Jag tror icke heller
att den, som noga följt med förhållanderna, kan pä samvete säga
att af den befolkning, sorn köpt jord, ofta upkommit tiggare eller
brottslingar, utan rekryteras dessa förnämligast från ingen jord
egande torpare, drängar och inhyseshjon, hvilka arbeta hos andra
och, om man försvårar villkoren för besutenhet, dömmas till ständigt
beroendé, då de högst sällan få tillfälle att förvärfva en större
jorddel, annat än med en ruinerande skuldsättning. Den stora
184
Den 24 N o v emlie r.
massan äfven af flitiga och sparsamma jordarbetare blifver genom
sådane restriktiva stadganden också för alltid beröfvad den aktning,
som egandet af egen torfva medförer.
Dä nti första punkten fråga egentligen är om hemmansklyfningen,
tror jag, att Ulsk:n, genom insättandet af orden ”uphäfvande
af K. Förorda, dea 13 Juli 1S53”, gripit in på den andra
frågan, som rörer jordafsöndringen. Jag får derföre vördsamt
anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos.
på bifall till Utsk:ns förslag,'dock med den förändring, att uti
första punkten orden ”uphäfvande af K. Förordn. den 13 Juli
1853 eller” uteslutas, äfvensom att, till följe deraf, de i 2:dra
punkten förekommande orden ”af berörde Förordna lista §” måtte
ändras till ”af lista §m i K. Förordn. den 13 Juli 1853”.
Frih. Raab: Då Gr. Liljencrants begärde votering för att
i afton få detta vigtiga ärende föredraget, trodde jag visserligen,
alt Grin tagit djup kännedom om Betänk., samt tänkt sig in uti
frågan, men jag kunde dock icke föreställa mig, att Grin, som
i alla afseenden visat sig vara en brödrakärlekens man, skulle
uttala satser, hvilka i praktiken åstadkomma snart sagdt motsatsen
af dé kärleksfulla åsigter, jag ansåg Grin hysa.
Jag hörde nemi. Grin yttra, att R. o. Ad. och hvarje redligt
tänkande man borde vara tacksam för den gräns, som genom
1853 års författning blifvit satt emot det elände, hvilket
hemmansklyfningen förorsakat. Jag ber Grin förlåta mig, om jag
tror att Grins omdöme hvilar på en verklig förvillelse, ronde
sanna förhållandet. Efter Grins sätt att se saken, skälle vårt
land vara mycket lyckligare, om det endast funnes en mängd rika
personer samt om återstoden utgjordes af arbetare, sorn voro anställde
hos nyssnämnde herrar. Arbetarne skulle då kunna bli
dygdige, omtänksamme om sin egen framtid, förvärfva sig
egen bostad samt en egen torfva och derigenom vara betryggade
emot eländet. Icke kan man gerna föreställa- sig, att en
dräng eller en torpare skall kunna lägga sig till en större hemmansdel.
Sådant utgör ett högst sällsynt undantag; deremot om
en torpare är arbetsam, nykter och ordentlig, kan lian förvärfva
sig några tunnland jord och sedan komma till förmögenhet. Och
hvarföre skall man då försöka att lägga hinder i vägen för dem,
sorn ingenting ega, att förkofra sig samt blifva nvltiga och goda
medborgare. Jag hörde nyss den siste värde ledamoten yttra
den sats, hvari jag fullkomligen instämmer, att så vida erfarenhet
får tagas lill ledning för omdömet, är det ingalunda de, som
ega jord, som fylla våra fängelser eller äro på något sätt för
Statens säkerhet farlige, utan det är just ibland de 21,000 af
Grin omnämnda bakstugusittare, som dylika beklagansvärda medborgare
finnas. Det vore en välgerning, om en del af dem kunde
förskaffa sig en mindre hemmansdel. Jag vill åberopa ett
ex. från en mig bekant by, sorn heter Stora Wångaslätt, belägen
en half mil från min bostad uti Aby socken af Calmar län.
I den trakten äro hemmansdelarne mycket styckade och en gaiu
Den 24 November.
185
ska betydlig del af sådane små jordbesittare, hvilka Gr. Liljencrants
fruktar för, samt anser utgöra samhällets afskum, finnas der bosatte.
Men dessa jordegare falla ingalunda fattigvården till last
eller fylla våra fängelser, utan de äro i allmänhet goda och underdåniga
medborgare, då deremot den lösa befolkningen, inhysingarne,
äro sådane, som man mest fruktar för, emedan de icke
hafva någon framtid.
Gr:n bar vidare sagt, att det i Sverige finnes flera innevånare,
än landet har tillfälle till att försörja. 3 millioner innevånare
är väl icke så mycket för Sverige, och i den mån jorden
uparbetas och industrien tilltager, kan Sverige, enl. min
lanke, föda ett dubbelt så stort antal innevånare, så vida man
blott underlåter stifta sådane underliga lagar, som de, hvilka förhindra
att förvärfva ett stycke jord. Sjelfva grundtanken i den
författning, som stadgar, att ingen får lägga sig till mindre än
£ mantal, är alldeles oriktig. Ett hemman är helt olika både i
den ena och andra orten. Det finnes i Calmar län | hemman,
som är värdt 50.000 R:dr B:ko. I den af mig förut omnämnda
socken af nyssnämnda län finnes ^ hemman, som är deladt emellan
någre och 40 åboer, och de äro alla belåtne. Att hålla sig
lill hemmantalet, är således orimligt, tunnlandet torde vara det
enda rälta.
Gr:n har äfven sagt: hvart skal! det taga vägen med vedbranden,
om jorden för mycket styckas? Jag undrar om de, som
hafva en hemmansdel, behöfva mera ved än de, som bo inhyses,
så vidt man icke vill förutsätta, att dessa sednare skola frysa
ihjäl. Hvad vedbranden dessutom beträffar, äga vi bär uti landet
så stora resurser i våra torfmossar, att jag är öfvertygad om,
att någon brist i det hänseendet icke kan komma i fråga. Om
någon trädde up och yrkade en åkerlag, som gick derpå ut, att
ingen skulle få besitta mera jord, än ett visst antal hemman,
skulle jag just undra hvad Grin skulle säga derom. Jag vill icke
underskrifva den satsen, emedan jag anser det vara orätt att
sätta gränsen allt för mycket både upför och nerför, och jag har
alltid hyst den öfvertygelsen, alt det är ett stort misstag att inskränka
möjligheten att förvärfva jord. Den största trefnad i samhället
är förenad med den största möjliga frihet i detta afseende.
Jag beklagar att Gr. Liljencrants icke har velat unna mig
tillräcklig tid för att fullständigt genomgå författningen, samt föreslå
partiella föreskrifter uti ifrågavaride hänseende, men då jag
finner, att det af Utskin framställda förslag går derpå ut, att i
någon mån modifiera den stränga föreskrift, som finnes uttryckt
i 1853 års författning, kan jag icke annat än rösta för bifall till
Utskins förslag, med de äf Hr von Koch framställda förändringar.
Gr. Sparre, Erik: Då en talare klagat deröfver, att detta
Betänk., likasom andra från Lag-Utsk., så sent inkommit, ber jag
att få inför R. o. Ad. rättfärdiga Utsk. för en sådan beskyllning.
LagUtsk. har vid denna Riksdag behandlat den del af Kriminallagen,
som angår stöld, utgörande en icke oväsendtlig del af
186
Den 24 November.
det arbete, hvarmed en särskild komité under 40 års tid varit
sysselsatt, oell af hvilken komité talaren under flere år varit
ledamot. Dessutom har Utsk. behandlat åtskilliga delar af civillagen,
en K. M:s propos. rörande kredit-lagstiftningen, decimalsystemet,
.föreslagit ändringar i skogs-iagstiftningen, skiftesstadgan,
samt nu sednast i hemmansklyfnings-förordningen. Om vid sådana
förhållanden Utsk. icke förr än vid slutet af Riksdagen medhunnit
denna fråga, torde det tillräknas Utsk:s mindre förmåga,
att med nog skyndsamhet dylika ärenden behandla, och jag kan
icke annat än beklaga, att Utsk. icke erhållit sådana ledamöter,
som bättre än de närvar:de kunnat upfylla R. o. Adis eller åtminstone
vissa ledamöters anspråk. Hvad jag kan försäkra är,
att Utsk. icke felat i arbetssamhet och bemödanden att fullgöra
sina åligganden.
Det är icke utan förvåning jag har hört Konungens JustiliaeCanzIer
på detta rum förklara, att en af K. M. nyss utfärdad
förordning förorsakar olägenheter och trassel, hvilket yttrande så
mycket mer förvånar mig, som en annan Just.-Canzler varit
ledamot af den komité, hvars förslag utgjort grunden till det af
R. St:r vid 1841 års Riksdag afgifna utlåt., hvarpå K. M:s Nådiga
författning af är 1853 är bygd. Den n. v. Just.-Canzleren
har sagt, att det af Hr Faxe afgifna yttrande i komitén, hvilket
af honom citerades, innehöll ingenting annat än den frågan, huruvida
hemmansklyfningen borde helt och hållet förbjudas. Jag
får då i anledning deraf uplysa R. o. Ad., att det betänk., sorn
af dessa komilterade upgjordes, samt af K. M. meddelades R. St:r,
hvilka detsamma äfven godkände, utgör just Hr Faxes förslag,
samt att det således är hans åsigter, som gjort sig gällande och
legat lill grund för 1851 års författning. Det som af Hr von
Koch uplästes, innefattade Hr Faxes yttrande derom, att hemmansklyfningen
borde inskränkas, hvarpå jag anser mig böra fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet. Man skulle,^ till följe af de utaf
flerela lare afgifna yttranden, tro, att hemmansklyfningen vore genom
1853 års författning inskränkt. Detta är ett fullkomligt
misstag. Alldeles samma vilkor för besutenhet, som förut funnos,
äro qvar, äfvén efter utfärdandet af 1853 års förordning,
eller att en häst eller ett par oxar samt några kor skola kunna
födas på den klufna lägenheten. 1853 års författning innefattar
ingen annan förändring i 1827 års, än att då man, enl.
denne sednare, fick köpa och förvärfva en hemmansdel, utan att
man egde visshet derom, att man finge blifva qvar å densamma,
föreskrifver 1853 års förordning, att en dylik visshet först skall
ega rum. Detta är hela skillnaden emellan båda författningarne.
Nu hemställer jag, hvilket är bättre, alt en person af lagstiftningen
liksom förledes att förvärfva sig en hemmansdel, från hvilken
han, sedan han på densamma nedlagt sin manna-ålders arbete,
blifver af en större hemmansegare i samma nummer vräkt,
på grund af ett lösnings-anspråk, än att lagstiftningen säger: dessa
vilkor måste du först göra, innan du förväyfvar dig hemmausdelen,
men sedan sitter du också qvar på densamma. Jag an
-
Den 24 N o v e m b e r.
187
håller att R. o. Ad. icke måtte, till följe af de exklamationer,
som här blifvit gjorda, låta missleda sig uti ifrågavar:de hänseende.
När författningen innehåller sådana föreskrifter, bordeden
naturligtvis derjemte stadga, att undersökningarne derom, huruvida
en hemmansdel kan utgöra besutenhet, icke äro i alla fall
nödvändige. Det kan ju inträffa sådane fall, då tvekan kan upstå
derom, huruvida jag är besuten på en hemmansdel. Då det
är klart, att J köpt hemman, som innehåller 50 å 100 tunnland,
äfven medförer besutenhet, så, på det att icke hvar och
en, sorn köper ett hemman, skall före köpet nödgas anställa undersökning,
meddelas den föreskrift, att den, som köper ett så heskaffadt
£ heraman, behöfver icke austälia någon undersökning.
Men K. M. har tillagt, att om uti vissa serskilda provinser köp
af mindre än | hemman utan undersökning eger rum, må K:s
Befh:de derom göra anmälan. Sådane anmälanden äro redan inkomna,
såsom jag tror, från 5 eller 6 Landshöfdingar, hvilka i
olika trakter af länen föreslagit olika minima. Jag måste således
erinra Frih. Raab derom, att stadgandet om J hemman,
hvilket han ansåg olämpligt, är alldels nödvändigt, så vida man
icke för hvarje köp vill anställa en undersökning. Det finnes
ingen annan utväg, än att det stadgas: köper man så eller så
stort hemman, må undersökning icke ega rum, men köper man
mindre än -g hemman, måste undersökning ega rum, så vida
icke, enl. K. M:s Beflndes förslag och tillstyrkande, ett mindre
hemmantal än 's kan för länet stadgas.
För att slutligen ingå i frågan, anhåller jag att få nämna
några ord. Frågan om jordklyfningens nytta eller skada, utgör
en stridsfråga i hela den civilicerade verlden, och som svårligen
under en diskussion i ett parlamentariskt rum kan afgöras. I
motsats till en talare, som yttrat sig, måste jag förklara, att, så
vidt jag känner, äro tankarne i Frankrike just på öfvergången från
la petite culture till den motsatta sidan eller att den är skadlig.
Derom vill jag dock icke nu tvista. Så mycket vill jag likväl
säga, att äsigterna uti ifrågavande hänseende äro så skiljaktiga,
att jag tror mig med säkerhet kunna säga, att då Iv. M.,'på
grund af R. St:s framställningar, sistlidet år låtit utfärda en författning
i ämnet, R. St:r icke böra året derpå, och innan förordningen
ännu varit ett år gällande, anhålla om ändring eller
uphäfvande af densamma. Detta har äfven varit orsaken, hvarföre
jag icke tillstyrkt uphäfvandet af författningen. Enär äfven
jag delar den åsigt, att den fattige bör kunna förvärfva sig jord,
skall jag i min mån söka verka för ett dylikt ändamål, troende,
i likhet med de talare, som hafva yttrat sig, att den fattige bör
ega utsigt att kunna förvärfva sig en egen grund, på hvilken
han må kunna hygga sin bostad, hvilket derjemte bidrager till
sedlighet och landets nytta. Men, M. H:rr! nu’ tala vi blott
om hemmansklyfningen, och först i nästa punkt af Betänk, förekommer
frågan om jordafsöndring, om möjligheten för den fattige
att kunna förvärfva sig en egen torfva, ty den fattige köper
ingen hemmansdel, utan endast några tunnland jord. Utan
188
Den 2i November.
alt vilja ingå i någon vidlyftig granskning, rörande nyllan eller
skadan af hemmansklyfningen, vill jag blott, med afseende på
Sveriges egendomliga förhållanden, uttrycka den åsigt, att, till
följe af vårt kameralverk, hemmanens indelning, den mängd onera,
natura-prestationer och skatter, hvilka efter hemmantalet ut
göras, klyfningen icke kan gå i oändlighet. — Då jag är öfverlygad
om, att denna fråga ännu många gånger på detta rum blir
föremål för strid, innan densamma hinner utkämpas, tager jag
mig friheten nprepa hvad jag förut nämnt, att jag, på sätt jag i
min reservation lillkännagifvit, anser olämpligt och R. St:r icke
värdigt att, året efter sedan K. M., i öfverensstämmelse med R.
St:rs önskan, utfärdat en förordning, begära att densamma, som
endast sedan sisth November månad varit tillämpad, måtte uphäfvas.
Jag anhåller om afslag å Betänk.
Frih. Raab: Jag har denna gången blifvit upkallad till följe
af den af Gr. Sparre begagnade argumentation, hvilken jag icke
anser vara nyttig, aldra minst på' detta rum. Gr:n har yttrat
sin förvåning deröfver, alt cn Konungens Justilia:Canzler kunde
yttra ett ogillande omdöme öfver en af K. M. utfärdad författning.
Vi hafva på detta rum vid mångfaldiga tillfällen haft att
glädja oss ät de innehållsrika och vigtiga uplysningar, hvilka högre
embetsman lemnat oss, och vi skulle, om vi godkände den
af Gr:n framställda'sats, att ordet icke finge vara fritt, vare sig
alt det är för eller emot ett af K. M. afgifvet förslag, hädanefter
komma att derigenom tysta ned dessa embetsmän. Den sorn
hyser en sådan åsigt, gör bättre i att med allvar söka förändra
vår representation samt vårt Riddarhus, än att framkomma med
den grundsatsen: väl må vi utöfva vår representations-rätlighet,
men vara tyste i afseende på de åsigter, som icke öfverensstämma
med hvarje förslag, som Regeringen framlagt. Jag tror icke
att det vore rätt att så gå tillväga hos R. o. Ad.
Efter jag har ordet, anhåller jag blott att få svara på de af
Gr:n framställda argumenter. Gr:n håller sig egentligen vid den
omständighet, att författningen i ämnet utkom sisth år, och att
ur den synpunkten det icke vore rikligt att begära förändring
uti densamma. Då R. St:r samlas, äro de pligtige att uttala hvad
de anse vara för landet nyttigt och ändamålsenligt, samt att
åstadkomma sådant, vare sig genom förändring af en redan utgifven
förordning eller genom en författning, som bör utgifvas.
Om en författning blifvit utgifven, hvilken R. St:r icke anse i
en viss riktning nyttig, tror jag icke det vara R. St:r värdigt
att hafva en sådan grannlagenhet för författningens nyhet, att
man af det skälet icke skulle försöka få densamma förändrad, då
sådant vore för landet lielsosammare. Oaktadt Gr. Sparre uti
sitt yttrande sjelf erkänt, att, till följe af tidsandan och utvecklingen
af nationens krafter, en hemmansklyfning blifver allt mer
och mer nödvändig, håller Gr:n sig endast till den grundtanken:
vi må icke, eftersom författningen är ny, begära någon förän
-
Den 24 November.
189
dring af densamma förr, än vi sett dess verkan. Och hvad 1853
ars författning beträffar, si), ehuru den icke lägger några oöfverstigliga
svårigheter i vägen för hemmansklyfningar, kan man
dock icke förneka att den har för syftning all hålla de större
hemmanen lillsammans och söka undvika deras klyfning. Sjelfva
de syner, då domare och nämnd skola tillkallas, sorn härvid
äro erforderliga, kosta icke, i förhållande lill köpeskillingen, obetydligt,
hvilket också onekligen måste framkalla missnöje hos
folket.
Jag vidblifver mitt förut framställda yrkande.
Hr von Koch: En talare har ansett sig tillständigt att apostrofera
mig för det att jag, som har äran alt bekläda JustitieCanzlers-embetet,
vågat yttra, det jag befarade olyckliga följder
af en utaf K. M. nyss ulgifven författning. I anledning häraf
får jag blott uplysa nämnde talare, att jag icke erhållit min nu
innehafvande eller någon annan befattning derigenom, att jag
döljt mina tänkesätt, då jag ansett det vara min skyldighet att
uttala dem, och jag ernar icke heller söka att bibehålla mig på
min plats genom att dölja min öfvertygelse, då pligteu fordrar
dess uttalande. För öfrigt känner jag icke hvad tid som skall
vara förfluten innan man får yttra sig öfver en författning. Om
den är 2, 10 eller 50 år gammal, synes mig vara detsamma,
dä man talar såsom lagstiftare, och är skyldig sam vetsgrannt pröfva
och yttra om lagen är rättvis eller orättvis, nyttig eller skadlig.
Det enda skäl man kan åberopa för upskjulande med sin
granskning, lärer väl. vara, att man ännu icke sett några följder
af författningen. Det är visserligen sanni, att man icke kan
förr än efter en något längre tid bedöma en lag efter de följder,
den verkligen haft, men lagar kunna vara af ett, emot en
lagstiftares öfvertygelse om det rätta, så stridande innehåll, att han
kan tilltro sig förutsäga skadliga eller vådliga följder af deras antagande
eller bibehållande. Det är pä sådan grund, och enär
jag eger den bestämda opinion om författningen, att följderna
skola blifva sådane, jag nyss framställt, som jag önskar densammas
ändrande, innan den ännu hunnit medföra andra väsendtliga olägenheter
än oro hos en stor del af allmogen. Jag är äfven öfvertygad
derom, att många, liksom jag, hyst stora betänkligheter i afseende
pä utfärdandet af författningen. Bästa beviset derpå är,
att efter det R. St:r åren 1835 och 1841 aflålit underd. skrifvelse!-  i ämnet, samt vederbörande och slutligen Högsta Domstolen d. 2 Maj
1844 sig utlåtit, ärendet låg 9 år, innan Regeringen fattade sitt beslut.
Då tankarne om denna fråga äro, såsom Gr. Sparre sagt,
delade emellan verldens förnämste statskloke, är det icke underligt,
om äfven de, som icke tillhöra dessas antal, hafva olika meningar
rörande ifrågavar:de ämne.
Gr. Sparre har anlydt, att jag skulle hafva citerat och framställt
d. v. RevisionsSekreteraren Faxes afgifna reservation uti en
oriktig syftning. Jag tager mig friheten nämna, att jag citerade
Hr Faxes yttrande emot Gr. Liljencrants, som talade emot hem
-
190
Den 24 November.
mansklyfning och jordafsöndring i allmänhet, samt framhöll de
olyckor, hvilka skulle blifva en. följd af 1827 års författning,
nemi. tiggeri, laster och brott. Hr Faxe deremot, som i den delen
försvarade sistnämnde författning, yttrar: ”alt det icke ens
är upgifvet att innehafvare af hemman eller hemmansdelar så
beskaffade, att åho enl. lista kap. 2:dra §:n af 1827 års förordning
må anses derå besuten, varit de, som ökat fattighopen, så vida
icke andra förhållanden såsom laster och lättja eller synnerliga
olyckshändelser verkat obeståndet, då följden säkerligen blifvit
lika, ehvad hemmanet varit större eller mindre”.
Jag erkänner deremot att Hr Faxe tillstyrkt införandet af
åtskilliga kontroller i den syftning, som sedermera blifvit stadgade
i 1853 års författning, men jag vet äfven att han var ganska
tveksam i afseende på dessa åtgärder, och det ännu för 3:ne
månader sedan, då jag härom samtalade med honom.
Det har blifvit sagdt, att jag skulle hafva orättvist förebrått
LagUlsk. alt det kommit så sent in med sitt Betänk. Det är
visserligen sanni, att många vigtiga frågor vid denna Riksdag blifvit
af LagUtsk. behandlade, men jag hemställer till 11. o. Ad.
om icke nästan alla de vigtigasle Betänkina 'inkommit just
under de sistförflutne månaderna.
Det är icke fullt exakt att säga, såsom Gr. Sparre, det LagKomitéen
suttit i 40 är och arbetat på kriminal-lagen. Den första
lagkomilén förordnades år 1810, var sedermera flera gånger uplöst,
och, enligt hvad kändt är, började komitén icke med kriminal-lagen
förr än civil-lagen blifvit fullbordad. Det oaktadt
framlade K. M. redan vid 1844 års Riksdag Dess på Lagberedningens
grundade förslag till kriminal-lag. Det torde ock tillåtas
nu anmärka, att LagUtsk., oaktadt den mindre välvilja, som det
synes hysa för lagkomitéen, hållit till godo med ganska mycket
af komitéens arbeten. Jag tror t. ex. att Utsk:s vigtigaste Betänk.
, rörande stöld och rån, icke innefattar många nyheter, hvilka
icke förefinnas i komitéens förslag. Jag ber om förlåtelse för
denna digression, men det är icke till försvar för eller beröm af
egna åtgärder, ty kriminal-lagförslaget var fullbordadt innan jag
hade den äran blifva ledamot af Lagberedningen.
Jag återgår nu till den föredragna punkten. De förenade
Utskrns majoritet — dit Gr. Sparre icke hört — har i min tanke
ganska riktigt yttrat, ”att det följaktligen göres lill en rättighet
och ej till en skyldighet för hvar och en, sora för framtiden vill
blifva tryggad i sin besittning, att begära undersökning, huruvida
en utklufven hemmansdel af lägre mantal, än i allmänhet för
orten stadgadt är, må kunna medföra besutenhet”. Härpå hafva
Utsk:n med rätta lagt stor vigt, och jag tror att, på sådant sätt
modifierad, 1853 års författning i denna del kan blifva gagnande,
om nemi. det varder en rättighet och icke tvång att genom
en undersökning af Gode Män blifva tryggad i besittningen af
hemmansdel.
Jag fortfar uti mitt framställda yrkande om bifall till Utskins
förslag.
Den 24 November.
191
Gr. Liljencrants: En fråga sådan som denna, kan, enl.
min tanke, icke på andra vilkor rikligt bedömas, än då man
haft tillfälle till att på landet såsom jordegare förvärfva sig full
kännedom om de ifrågavar.-de förhållanderna.
Den första talare, som upträdde emot mig, anförde en reservation
af hans företrädare i den af honom nn beklädda tjenst.
Jag vill hoppas och tror att talaren har mera praktisk kännedom
än företrädaren, hvars reservation icke ens antyder skuggan af
den kännedomen, men så mycket mer en stor rikedom på liberala
glosor. I fall den författares arbete, som den värde talaren haft
godheten erbjuda mig, icke i praktiskt hänseende är mera lärorikt
än innehållet uti nyssnämnde reservation, får jag förklara,
att jag icke känner den minsta saknad af att icke hafva kännedom
om denna afhandling.
Samma talare har yttrat, att det just vore för att minska de
obesutnes antal, som han förordade författningen. Ja, om det
vore möjligt alt på detta sätt de obesulne blefve besutne, vore
dermed visserligen ett godt ändamål,vunnet, men det är just
derföre att en bedräglig lockmat utkastas för de lättsinniga och
oeftertänksamma, som jag måste motsätta mig Utsk:ns förslag. Felet
ligger just deruti, att man liksom upraanar personer att på
sådant sätt bosätta sig, utan verklig förmåga att i och genom bosättningen
kunna upföda sina barn och göra dem till nyttiga medborgare
i samhället. Man klagar med skäl öfver de olägenheter,
som stat-torpare-svstemet medfört, att dessa stat-lorpare-hushåll,
hvilkas husfäder söka förtjenst än i den ena, än i den andra
provinsen, der de tillförne icke äro kände, ej omhuldas af någon,
om familjefadren faller ifrån, hvaremot jordtorpare, hvilka
vanligen ej bosätta sig på obekanta orter, ega, i händelse de
afgå, i de Hesta fall anhöriga, hvilka förbarma sig öfver deras
efterlemnade familjer, der detta ej i allo sker af husbonden.
Personer, som å obetydliga jordlotter vilja bosätta sig, söka sådane
hvarhelst de stå att erhålla för bästa pris, och blifva således
ofta, likasom stat-torparen, fremmande på de orter der de inkommit.
Deras illa upfostrade, lata och lättsinniga afföda, föga
vand vid arbete, men desto mera vid kringdrifvande, är ännu
mindre tjenlig än föräldrarne för bosättning på egen hand, men
bör, efter mina motståndares åsigt, också bosättas o. s. v., således
allt förnyade jordslyckningar till fördel för dessa proletairer,
hvilka nog, utan så mycken onödig omsorg, komma att, inom
kort, rubba samhället i sina grundvalar.
En förnuftig och sedlig man bosätter sig icke förr, än han
vet, att han eger en möjlighet att kunna föda hustru och barn,
och om än en sådan grundsats nu för tiden endast synes vara
gällande för de bildade klasserna, är den icke desto mindre lika
vigtig för alla samhällsklasser. Jag vädjar till talaren midt emot
mig, Frih. Raab, om han icke eger den erfarenhet, att sådane
jordtorpare, som göra 1 eller 2 dagsverken i veckan, äro mindre
burgne, än de som hafva stora torp och utgöra stora skyldigheter.
Detta är ganska vanligt, åtminstone på många trakter.
192
\
Den 24 November.
Den ort, Frih:n åberopade, eger, i jemförelse med andra delar
af Sverige, ett godt klimat, och arbetstillfällena äro der flera än
annorstädes, men i det öfriga Sverige anses val de, sorn ega
smärre jordstycken, vara mindre väl lottade, än de, som ega
större torp och deremot svarande skyldigheter.
Frågan örn hemmansklyfningens inverkan på samhället är
icke ny. Garl IX började redan varna häremot och Carl XI egnade
serdeles upmärksamhet åt detta ämne. Att omsorgen
om detta ärende då för tiden var vida mindre af nöden än
nu, är utom allt tvifvel. Dessa mäns åsigter måtte väl förtjena
vitsord och efter de ansågo vigtigt att tänka på saken och stadga
författning emot hemmansklyfning, torde det vara så mv^ket
mera behöfligt nu för tiden. Den stora skillnaden har äfven sedan
de.ss inträffat, att då personer af den ringare klassen, innan
de bosatte sig, tänkte uppå huru de skulle kunna föda hustru och
barn, är deremot giftermålet nu fullbordat, långt innan det blifvit
afslutadt genom lagliga former och kyrkans välsignelser.
Frih. Raab har förundrat sig deröfver, att jag, som, enl.
hans uttryck, ådagalagt brödrakärlek, likväl visade mig uti ifrågavande
hänseende från en ofördelaktig sida. Jag får dä fästa
Frjhnis upmärksamhet deruppå, att ingen kärlek är starkare eller
högre än faderskärleken, hvilken uttrycker sig på många olika
sätt. Somlige fäder t. ex. låta, af svaghet eller andra skäl,
sina barn få hvad de behaga. Följden deraf blir den, att då barnen
blifva gamla, äro de sina fäder ingenting mindre än tacksamma
för den upfostran, de erhållit; andra fäder deremot äro
allvarsamma emot sina barn och npfostra dem i. tukt och Herrans
förmaning. Dessa föräldrar hafva att vänta mera gjädje af
sina barn. Så är förhållandet med all kärlek, som bär något
godt med sig, men att förleda personer till en sådan slags bosättning,
som här är i fråga, är, efter min öfvertygelse, en kärlek,
som jag anser icke vara önskvärd.
Frih:n undrar vidare, hvad jag skulle yttra i händelse det
blefve fråga om åkerlagarnes införande. Jag ber alt få upskjuta
mitt yttrande deröfver lill dess frågan förekommer, viss derom,
alt Hr Frilen nog på förhand vet hvad jag derom kunde hafva
att säga.
Gr. Sparre: Då en talare förundrat sig öfver, att jag ansett
det tillständigt att yttra mig om Konungens Justiti;e-Canzler,
får jag erinra den värde ledamoten, att han kunnat hafva spart
sin vrede, om han nogare gifvit akt på mitt yttrande. Jag båticke
ansett det oriktigt, att Konungens Justitiae-Canzler yttrade
sig öfver en af K. M. utfärdad författning, utan jag har sagt,
att det förundrar mig, att Just.-Canzleren nu yttrar sig på delta
sätt om ifrågavar:de författning, då en föreg:de Just.-Canzlers
yttrande legat till grund för Komiltéens arbete och det R. St:rs
beslut, hvarpå K. M:s författning sig stödjer. Sådant var mitt
yttrande och jag hoppas att prot. derom bär vittnesbörd.
Då,
Den 24 November.
193
Då, i fråga om LagUtsk:s verksamhet, en talare yttrat, alt
Ötsk. liemtat åtskilligt från Lagberedningen, ber jag att få erinra,
att af denne talares yttrande här på Riddarhuset synes hvad jag
för några dagar sedan påminde honom om, att, ehuru han varit
ledamot af Lagberedningen, känner jag denna berednings arbeten,
bättre än han sjelf.
Hvad nu ifrågavarrde författning angår, har Frih. Raab talat
om de kostnader, som genom synerne skulle upslå, enär domare och
nämnd skulle verkställa dem. Jag anhåller att Frih:n täcktes
erinra sig, att det icke är domare och nämnd, som skola verkställa
synen, utan sockennämnden, samt att, till följe deraf, kostnaderna
icke mätte blifva blodigare än då nämnden undersöker,
huruvida hemmansdelningen medförer besutenhet eller icke, och
är det just med afseende derpå, alt kostnaden för undersökningen
icke skall blifva alltför dryg, som synens verkställande blifvit
updragen åt nämnden. Med ett ord: någon inskränkning i 1827
års författning innefattar icke ifrågavande förslag. Om så hade
varit fallet, skulle jag, ehuru 1853 års författning är nyligen tillkommen,
icke hafva tillstyrkt bibehållandet af densamma, emedan
tiden tenderar till mera liberalitet i afseende på hemmansklyfningen.
Och då K. M., pä grund af föreg:de Stms yttrade önskan,
utfärdat en författning, synes det mig icke passande alt,
ehuru isynnerhet inom BondeSt. meningarne äro ense derom,
att förordn:n icke är lämplig, nu göra framställning om dess uphäfvande.
Om man under någon längre tid inhemlat erfarenhet
om skadligheten af förfallmn, om på grund af en sådan erfarenhet ropen
på dess uphäfvande fortforo och hlefvo starkare, då skulle äfven
jag hafva deltagit i bemödanderne att densamma reformera, men nu,
då icke mer än ett år förflutit sedan författmn utfärdades, måste
jag motsätta mig densammas uphäfvande.
Hr Carleson, Edy. Henr.: För en stund sedan hade en
talare ett yttrande, som innefattade den fråga, huru länge R.
St:r borde vänta för att begära en förändring i 1853 års författning.
I auiedn. deraf anser jag mig böra lemna det svar,
att jag tror att IL Sl:r böra så länge vänta med sin begäran,
tills dess de kunna inför_K. M. anföra några bättre och talande
skäl, än dem, som blifvit till K. M. framförda innan han utfärdade
1853 års författning.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En bland de vigtigaste grundsatser,
hvilka vid all lagstiftning böra tagas i betraktande, är väl
den ang:de stabilitet, ehuru jag dermed icke vill förneka att en
författning kan vara af den skadliga beskaffenhet, att den bör
ju förr dess heldre undänrödjas. Om, i strid med all stabilitet
i lagstiftningen, en författning bör, straxt efter dess utfärdande,
uphäfvas, måste nian dock ådagalägga att författningen är ytterst
skadlig, att dess omedelbara verkningar så förderfligt inverka,
att skadan öfverstiger den, sorn upkommer genom försvndandet
emot grundsatsen rörande stabilitet i lagstiftningen. Jag med15
H. 13
194
Den 24 November.
gifver att, emot 1853 års författning, åtskilliga grundade anmärkn:r
isanna göras, men ingalunda anser jag att den är så
förkastlig och så skadlig, som Just.-Kanzleren ansett den böra bedömas.
Skillnaden mellan nyssnämnda och 1827 års författning
består hufvudsakligen deruti, att 1827 års förfättn. öfverlemnat
till en senare tid, att, dä anmärkn:r 'ang:de en ilnklufven dels
obesutenhet blifvit framställde, bevisa att densamma kan anses
medföra besutenhet, hvaremot 1853 års författn. bestämmer, att,
då en hemmansdel klyfves under £:dels hemman, hvilken |:del
efter serskild anmälan kan för vissa orter förminskas, skall undersökning
redan på förhand ega rum derom, huruvida den
klufna delen medförer besutenhet eller icke. Då det är en sanning,
som icke kan jäfvas, att 1827 års författn. blifvit i tillämpningen
eluderad, måste det väl vara nyttigt om ett stadgande
kunde införas, hvarigenom förfaltnm verkligen blifver efterlefd.
Afven om man anser, att det stadgande, sorn i 1853
års författn. innefattas, varit mindre lyckligt, kan man likväl icke
påstå, att den är så skadlig och förtryckande, alt man måste
straxt uphäfva densamma, utan att tillåta den att först någon tid
få verka.
Då denna författn. blifvit så nyligen utfärdad, att det icke
kan hafva visat sig, att densamma, i afseende på tillämpningen,
medför så stora olägenheter, att stabilitetens grundsats derföre
bör tillintetgöras, förenar jag mig med dem, som yrka afslag på
Utsk:ns förslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Så vidt jag förstår,
har diskussionen hufvudsakligen hvälft sig om en fråga,
som, enl, min tanka, icke blifvit af Utsk:n till R. St:rs pröfning
framställd. A ena sidan hafva de talare, som yrkat bifall till Betänk.
, åberopat såsom skäl för hemmansklyfningens vidare utsträckning,
att sådant vore öfverensstämmande med eganderätlens
helgd och allmänhetens nytta m. m. d.; hvaremot å andra
sidan de talare, som yrkat afslag, framställt de skäl, som tala för
vådan af en ytterligare utsträckning i afseende på hemmansklyfningen.
En hvar, som icke läst Betänk., utan endast afhört
diskussionen, skulle således komma lill den föreställning, all Utsk:n,
föreslagit liberalare grundsatser i afseende på hemmansklyfuingen,
som, til) följe deraf, skulle få sträckas till mindre del än
hittills egt rum. Men så är dock alldeles icke förhållandet, ty i
de §§ uti 1853 års författn., hvilka omtala huru hemmansklyfningar
ske, är icke någon förändring föreslagen. 2:dra mom.
af lista §:n lyder så: ”vill man klyfva hemman till mindre delar
än i allmänhet för orten är stadgadt, då skall dervid undersökas,
huruvida hvardera af de sålunda till ntklyfning ifrågakorane
mindre delarne må kunna medföra besutenhet.” Uti
detta mom. är ingen förändring föreslagen, men i afseende på
det 3:dje morn., som har följande lydelse: ”sker sådan klyfning,
som, enl. nästföreg:de morn., skall till undersökning föranleda,
genom köp, skifte eller gåfva af hemman, som med egande-rätt
Den 24 November.
195
innehafves, eller genom öfverlåtelse af åborätt till krono- eller
annat publikt hemman, då må, innan klyfningen, enl. hvad här
nedan sägs, godkänd blifvit, det köp, skifte eller gåfva icke lagföljas,
eller kungörelse om det ifrågakomne åbo-ombytet utfärdas”
etc., har Utskm hemställt, att detsamma, jemte det 10:de
morn., söm står i sammanhang dermed, måtte uphäfvas.. Således
har man velat bibehålla det stadgande i 1853 års författn.,
som förbjuder alt hemman icke må i oändlighet klyfvas, men
deremot önskat uphäfva den föreskrift att lagfart icke må ega
rum, då obehörig klyfning blifvit verkställd. Den fråga, som således
utgör föremål för öfverläggning — och jag vill icke yttra
mig öfver någonting annat — är den, huruvida, fastän det är
förbjudet att klyfva hemman uti mindre delar, än som i lagen
finnes stadgadt, lagfart dock må medgifvas på en sådan lagstridig
klyfning. Om man går in på en sådan lagstiftning, samt >
om man borttager förbudet å lagfart för den olagliga klyfningen,
skulle en sådan åtgärd i min tanke just föranleda till trassel och
krångel både uti lagskipningen och för den enskilde. Jag kan
icke godkänna ett sådant sätt att gå tillväga. — Deremot finnes
här af Utsk:n föreslaget ett tillägg i författnm, som, enl. min tanka,
har skäl för sig och som jag skulle vilja bifalla. Det innefattar
icke något förslag till uphäfvande af 1853 års författn., utan utgör
blott ett tillägg lill det 8:de morn., som är af följande lydelse:
”har nämnden tillstyrkt klyfningen, då skall dervid förblifva,
utan så är att delegare i samma hemmans nummer,
som klyfvas skall, vill lösnjngsanspråk väcka.” Denna redakt:n
är äfven bibehållen i Utsk:ns förslag, men då uti författnm ingen
viss tid är stadgad, hvarinom lösningsanspråken skola väckas,
hafva Utskrn nu föreslagit ett så lydande tillägg: ”i hvilket
fall sådant, anspråk skall vid domstol anbängiggöras innan laga
stånd den utklufna hemmansdelen åkommil, eller, der lagfart ej
eger rum, inom natt och år efter det undersökningen blifvit
verkställd”. Detta tillägg anser jag behöflig!, emedan det, enl.
mitt förmenande, utgör en brist uti 1853 års författn., att ingen
preskriptionstid finnes föreskrifven, inom hvilken lösningsrätten
skall begagnas.
Jag tillstyrker alltså antagandet af delta tillägg, hvaremot
jag afstyrker den föreslagna förändringen, rörande borttagandet
af det i 1853 års författn. befintliga förbud för lagfart å den
hemmansdel, som är olagligen klufven.
Gr. Sparre: I anledn. af den siste värde talarens yttrande,
rör:de det af Utskm föreslagna tillägg, vill jag fästa upmärksamhet
deruppå, att det nu tillagda stadgandet icke förut var uti
1853 års författn. nödvändigt, emedan undersökningen ovilkorligen
skulle föregå ansökningen om lägfart och fasta, samt att,
sedan lagfart och fasta skett, något lösningsanspråk icke kunde
ega rum. När nu Utskm deremot borttagit stadgandet derom,
alt undersökning skall föregå fasta, blef det alldeles nödvändigt
13*
196
Den 24 November.
att utsätta en tid, inom hvilken lösningsanspråken skulle väckas.
Det var blott delta jag ansåg mig böra omnämna.
Då nu öfverliiggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., att i afseende på förevande punkt blifvit yrkadt,
dels af Gr. Liljencrants, med hvilken flere ledamöter instämt,
afslag, dels af Hr von Koch bifall till Utsk:ns förslag, med uteslutande
af de i början deraf förekommande orden ”uphäfvande
af Kongl. Förordmn den 13 Juli 1853 eller”, hvarjemte
derefter, i s(. f. orden ”berörde Förordnings l:sta §”, skulle införas
”Irsta §:n af Kongl. Förordnrn den 13 Juli 1853”; och
dels af Hr Cederschiöld, som instämt i begäran om afslag å första
delen, bifall till den af Utskrn tillstyrkta förändring i Irsta
§ms Srde mom.; i anseende till hvilka olika yrkanden, i afseende
på de serskilda delarne, denna punkt borde delvis blifva föremål
för propos.
Hr Gr. o. Landtmrs sedermera särskildt i fråga om den del,
som afsåg 3rdje och lOrde momme af Irsta §rn, framställde proposrr,
först lill bifall utan förändring, och sedan till bifall med den af
Hr von Koch föreslagna förändring, besvarades njed starka Nej,
jemte åtskilliga Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade afslå Utskrns förslag i denna del, samt, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej,
förklarade att han nu funnit Ja öfvervägande.
De återstående delarne af Utskrns förevarrde förslag, angrde
dels förändring af Irsta §rns 8rde morn., dels införande af ett
nytt mom. i samma §, blefvo, efter först till bifall derå framställde
proposrr, som besvarades med Nej, af R. o. Ad. afslagne.
3rdje punkten, innehållande förslag lill en underd. anhållan
i fråga om jordafsöndring.
Gr. Spar re r Jag har redan nämnt, att jag, i afseende på
denna punkt, instämt med Utskrn, samt att jag anser den fattige
ega rättighet att fordra det honom beredes tillfälle till att förvärfva
en liten torfva. Den princip, som i fråga om jordafsöndring
här är tillstyrkt, är alldeles densamma, som blifvit föreslagen
rörande hemmansklyfuingen, eller att, med afseende på
olika förhållanden i olika orter, ett minimum för jordafsöndring
må bestämmas.
Gr. Lagerbjelke: I allmänhet har man antagit, att då
jord skall klyfvas, är det bättre att det sker genom hemmansklyfning
än genom s. k. jordafsöndring. Nu har Utskrn, som
vidblifvit grunderna för hemmansklyfningen, eller den gräns, som
för densamma blifvit bestämd, likväl i afseende på jordafsöndringen
tillstyrkt en större utsträckning, än hittills. Jag anser,
att uti ifrågavande hänseende kan andragas detsamma, som blifvit
anfördt emot första punkten, då fråga förevar om förändring
af nu gällande författning. Vi hafva genom 1853 års förfatln.
visserligen icke erhållit något nytt system, rörande gränsen för
Den 24 Novembe.r.
197
jordafsöndring och klyfning, men vi hafva i tillämpningen
erhållit en författning, som, i afseende pä kontrollerna, skiljer
sig från föregående förhållanden. Att just nu,'■då man
iipgjort nya kontroller, företaga sig att förändra densamma i
de väsendtliga delar, hvaruti den med afseende på jordafsöndring
är med 1827 års författning öfverensstämmande, anser
jag' icke nyttigt eller lämpligt. Icke heller kan jag föreställa
mig det vara så högeligen af behofvet påkalladt att nu be.-  gära, det man skall få upbygga dessa s. k. backstugor på mindre
tunnlands lappar, än som hittills varit fallet. Väl har jag hört
klagomål anföras i afseende på dessa backstugor, men alt man
från någon ort klagat deröfver, alt man icke fått anlägga nog
små backstugor, har icke till min kunskap kommit. Ar man ense
derom, att en större klyfning af jorden bör tillåtas, bör det åtminstone
icke ske genom anläggandet af backstugor.
Jag anhåller vördsamt om afslag på Utsk:ns hemställan i
denna punkt.
Hr Carleson: Jag anhåller att få, på de af Gr. Lagerbjelke,
så väl vid denna, som föreg:de punkt, anförda skäl, förklara,
att jag instämmer med honom och yrkar afslag.
Gr. Sparre: Gr. Lagerbjelke har misstagit sig deruti, att
yrkandet af utvidgning utaf jordafsöndringsrättigheten icke förut
blifvit framställd. Sä vidt jag kan erinra mig, har under de
senare åren ändring i frågavar:de hänseende af 1827 års författning
blifvit påbörjad. Då jag af kameralistiska skäl hyser
tvekan om en obegränsad hemmansklyfning, finnes ingen annan
utväg för mig att se den fattige till godo, än genom beviljandet
af en utvidgad afsöndringsrätlighet. Ulan att vilja på detta rum
anslå känslan, kan det dock icke nekas, att billigheten kräfver,
att den fattigh må ega en möjlighet för sig att kunna förvärfva
ett stycke jord. Sådant befordrar sedlighet, tryggar hans framtid,
gifver honom hopp om en tarflig bergning och försäkrar
honom för alt icke blifva drifven från sin tomt.
Af sådane skäl, och då jag i allmänhet anser, att tiden tenderar
till en mera liberal syftning uti ifrågavar:de hänseende, har
jag velat gå Utsk:ns önskan till mötes.
Frih. Raab förklarade sig äfven instämma med Gr. Sparre.
Efter först till bifall å Utsk:ns i denna punkt gjorda förslag
framsläld propos., som besvarades med starka JNej, jemte några
Ja, blef detsammaaf R. o. Ad. afslaget.
De öfrige punkterne af förevande Betänk, blefvo utan diskussion
af R. o. Ad. bifallne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm
inkomne Mern., Utlåt, och Betänk., nemi. frän
Stats-Utskottet:
«7V2 357, med förslag till stadganden i Riksg:sKont:s Regie
-
198
Den 24 November.
mente, ang:de anslagen för folkundervisningens befrämjande och
de med ordinarie Statsregleringen gemenskap egande utgifter
m. m., äfvensom de å Riksg:sKont. anvisade Kreditiver;
M 372, i anledn. af erhållen ålerreiniss å Betänk. JVs 355,
ang:de pension åt Öfverste-Löjtnanten Gr. A. E. von Rosen;
Banko-Utskottet:
JV2 90, i anledn. af t. f. Bokhållaren J. L. Grseséns ansökning
om eftergift af öfverränta å diskontlån;
Lag-Utskottet:
M 64, i anledn. af väckt motion, ang:de uphäfvande af
Kongl. Brefvet den 17 Oktober 1778, ang:de barnamord.
Anmäldes till justerings men begärdes på bordet, ett från
Riddarh.Utsk. inkommet sålydande förslag till R. o. Ad:s underd.
skrifvelse till K. 31., ang:de åtskilliga ändringar i Riddarh.-  Ordn:n:
S. A. K.
Sedan R. o. Ad. vid innevande Riksdag beslulit de ändringar
i 19:de, 20:de, 23:dje, 31:sta, 33:dje och 37:de §§:ne
Riddarh.Ordn:n af den 22 Maj 1835, jemförd med Koni. Kungörelsen
af den 7 Maj 1844, hvilka innefattas uti den härhos i
underd. bilagda redaktion, så har R. o. Ad., med framställning
tillika, i serskild bilaga, af de motiver, som föranledt dessa ändringar,
jemlikt 41:sta §:n Riddarh.Ordn:n, bort ifrägavande beslut
lill Eders Kongl. Maj:ts Nåd. stadfästelse i underddiet öfverlemna;
Och får R. o. Ad. derjemte i underddiet anhålla, att
Eders Kongl. Majit täcktes i Nåder utfärda en Riddarh.Ordn., som
i dess helhet uptager alla dertill hörande stadganden, på det att
dessa ej må behöfva sökas i serskilda derom utkomna författn:r.
R. o. Ad. framhärdar etc.
På Riddarh.Utsk:s vägnar:
Tönnes Wrangel.
W. F. Dalman.
19 §.
”Elektorerna åligge, att inom den tid Riddarh.Ordn:s 28:de
§ föreskrifver, välja ledamöter till samtliga der omnämnde Utsk.,
samt till Exped:s- och Riddarh.Utsk:n. På samma gång skola
Elektor erne utse Suppleanter till en tredjedel af 11. o. Ad:s
ordinarie Ledamöter i Kons t: s-, Stats-, Bevilln:s-, Banko-, Allm.
Besv.-s- och Ekon.-, Exped.-s- och Riddar h.Utsk:n, samt till LagUtsk.
tvenne; Ståndet dock obelagel all, för pågående Riksdag,
besluta lillsältandet af eli slörrii antal Suppleanter.'1'
”lunån detta val skett  aflemnas”.
Den 24 November.
199
20 §.
”Ej må någon på en gång vara Bänkman och Elektor. Bilfver
Bänkman till Elektor vald, upphör hans förra befallning och utväljes
en ny Bänkman, på sätt här ofvan stadgadt är. Befattningen
af Bänkman eller Elektor och Utsk:sLedamot må likväl hos en
person kunna förenas”.
Deremot skulle del öfriga af den nuvar:de §:n uteslutas.
23 §.
”Den som blifvit vald till Ledamot af Utsk., eller till Suppleant
derstädes, eger rätt att, i samma plenum vallistan blifvit
öpnad eller i det nästföljande, denna-befattning sig afsäga. Sedermera
etc. — — — nphör.”
”Ledighet ända till tre veckor må Landtmm kunna bevilja högst
en tredjedel i sender a_£ R. o. Ad:s ledamöter i samma Utsk., i den
ordning de sig derom anmäla, och inträde då behörig Suppleant
under ledighelsliden. Suppleant kan äfven erhålla ledighet
på lika lång tid, hvarvid likväl val lill annan Suppleant
bär ske'’’’'.
3:dje mom. utgår, och införes i dess ställe:
”Den It. o. Ad:s Ledamot, sorn af förfall hindras att
Utsk:s-sammankomst bevista, anmäle det hos Ulsk:s~Ordf:dc,is
hvilken tili'vederbör:de Suppleant utfärdar kallelse all, i anleda.
af yppadt förfall för viss Ledamot, i hans ställe för
tillfället i Utsk. inträda'".
”Suppleanterna till de Utsk., för hvilka mer än en sudan
utses, intrade i den ordning de blifvit valde och bland dem,
som vid samma valtillfälle blifvit utsedde, först den, som vid
valet erhållit de flesta röster. Är rösternas antal lika, skiljs
genom lottning”.
” Inträffar för Suppleant tillfälligt förfall, anmäle han sådant
hos vederbör:de Utsk:s Ordfsde”.
”Från befattning i Hemliga Utsk. kan, sedan detsamma blifvit
i verksamhet satt, Ledamot icke, utan Konungens tillstånd,
alldeles eller på bestämd tid entledigas”.
31 §•
”Vid alla val och votenr skall nprop ske efter anleckningslistan,
och anraode Landtm., eller den hans ställe företräder,
sex Ledamöter gf R. o. Ad., att jemte honom vid bordet sitta,
för att anteckna deras antal, hvilka sig vid upropet infinna.
De som lill en och samma bänk höta etc., — — —
vid bordet”. ^
33 §.
2:dra mom. ”Vid de tillfällen, då ett visst antal Suppleanter
tillika skola väljas, för att inträda i män af inträffad ledighet,
skall valet, med undanlag af de fall, hvarom 33:le och 37:de
§§:ne stadga, ske på det sammanlagda antalet af ordinarie leda
-
200
Den 24 November
möter och Suppleanter, hvarvid de flesta rösterna bestämma hvilka
personer blifva Ordinarier, äfvensom den ordning, hvari Suppleanterna
böra tillkallas. Mellan tvenne etc. — — — behöfves. ”
37 §•
l:sta morn.: ”Vid hvarje Riksdag utser R. o. Ad. in pleno
en af sju Ledamöter bestående Riddarh.Direktion, genom val serskildt
till Ordf:de och hans Suppleant, och serskildt till öfriga Ledamöter.
jemte trenne Suppleanter; hvarvid å vallistorna jemväl
serskildt utmärkes hvilka väljas till Ordinarie Ordf:de eller
Ledamöter, eller till Suppleanter.
Motiver.
19 och 23 §§.
Sedan, lill afhjelpande af den öfverklagade olägenhet, som
inträffat genom ofta skedda afsägelser utaf de R. o. Ad:s Ledamöter,
hvilka blifvit i Utsk. invalda, samt det deraf npkomna förhållande,
att Utskin ej sällan saknat fulltaligt antal Ledamöter från
nämnde Stånd, R. o. Ad., under den 12 Okt. 1844 fattat beslut
om val af Suppleanter för inträde i Utskin, i händelse af Ordinarie
Ledamots förfall eller ledighet, så har, vid alla derefter följande
Riksdagar, enahanda beslut blifvit af R. o. Ad. fömyadt;
och då denna ordning visat sig både nyttig och behöflig, samt synes
hafva i väsendtlig män upfyllt sitt ändamål, att nemi. R. o.
Ad:s Ledamöter vid Ulskis-sammanträden' oftare varit fulltaliga,
än utan tvifvel eljest skulle hafva egt rum, har R. o. Ad. ansett
ett stadgande i denna syftning böra i Riddarh.Ordmns 19:de och
23:dje §§:r inflyta, så vidt det omfattar alla andra Utsk. än
Hemliga Utsk., derifrån ledighet icke kan, utan Eders Kongl. Majlis
Nåd. tillstånd, medgifvas.
I sammanhang härmed har R. o. Ad. trott det vara nödigt
att 23:dje §:n innehölle några reglementariska föreskrifter, dels
angide de tillfällen då Suppleant bör i Utsk. tillkallas, samt ordningen
derför, dels rättighet för honom att erhålla ledighet, samt
alt, i sådant fall, annan Suppleant bör i hans ställe utses m. m.,
pä sätt de föreslagna redaktionerna af 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te
niomina af 23;dje §:n utvisa.
20 §.
Innehåller f, n. ett förbud för R. o. Adis Elektorer att tillika
kunna väljas lill Ledamöter i Utsk.g men då sådana inskränkningar
icke gälla inom de andra RiksStin; då, genom det nuvaride
stadgandet, 25 uf R. o. Adis Ledamöter alltid hindras frän inträde
i Utsk., hvilket, under vissa tider af såväl innevaride som
flera föregide Riksdagar, föranledt svårighet att finna tillräckligt
antal för Ledamotsplatserna och deras Suppleanter lämpliga personer,
samt då slutligen föreningen af Elektors- och Utskis-ledamots-befattningen,
långt ifrån att göra Utskis-tillsättningen mindre
vårdad och tillfredsställande, tvertom torde kunna blifva t. o. m.
Den 24 November.
201
en vinst, serdeles vid återbesättandet af under Riksdagen upkommande
ledigheter i Utsk:n, emedan Elektorerna då blefve i
tillfälle att, med kännedom af göromålens fördelning inom Utsk:n
och egenskaperna jemväl hos de ledamöter, sorn tillhöra de andra
Stånden, närmare urskilja arlen af de iusigter och den förmåga,
som inom det ena eller andra Utsk. erfordrades för att fylla möjliga
brister, har R. o. Ad. deraf hemtat skäl att för sin del besluta
borttagandet af ifrågavande förbud.
31 §.
Stadgar f. n., bland annat, att vid alla val och voteringar
sex Ledamöter skola jemte Landtm, vid bordet sitta och, af dessa,
frenne föra prot. öfver dem hvilka rösta, och Irenne öfver dem,
sorn vid upropet sig ej infinna. Men då, enl. R. o. Ad:s redan
vid 1840 års Riksdag fattade och af Eders Kongl. Majit genom
Nåd. Kungörelse den '7 Maj 1844 sanktionerade beslut, andra
upropet vid val och voterir blifvit afskaffadt, är det i följd deraf
utan ändamål att något serskildt prot. föres öfver dem, som icke
deltaga i valet eller voterin, hvarföre R. o. Ad. ansett anteckning
icke vara nödig i vidsträcktare mån, ån så vidt den angår
deras antal, hvilka vid upropet sig infinna.
33 och 37 §§.
Då vid val af Ordfide och Ledamöter i Riddarh.Direklin,
samt- deras Suppleanter, det f. n. tillgår på det sätt, dels att
särskild vallista uprältas, innehållande 2:ne namn till Direktins
Ordfide och hans Suppleant, dels en annan, uplagande sex Ledamöter
i Direktin jemte 3:ne Suppleanter, hvarvid de flesta rösterna
bestämma hvilka blifva ordinarie, äfvensom mellan 2:ne
eller flera personer, som fått lika antal röster, skiljes genom lottning;
men genom ett sådant valsätt det kan inträffa, att personer,
som den väljande önskar till ordinarie Ordfide elier Ledamöter,
i följd af ett lägre röstantal eller möjligen endast efter
lottning, blifva Suppleanter, hvaremot de, som den väljande utsett
till Suppleanter, inträda såsom ordinarie; har R. o. Ad.,
som i allmänhet anser det valsätt mest lämpligt, hvilket lemnar
tillfälle för majoriteten att bestämt uttrycka sin mening vid valet,
och som tillika tagit i betraktande att vid de i Riksd.Ordmn fö
reskrifna
val till R. St:rs Fullmige i Banken och Riksg.-sKont.,
valen ske serskildt till ordinarie Ledamöter och serskildt till
Suppleanter, hvarigenom minoriteten alltid utestänges från möjligheten
att bestämma huruvida den ene eller andre af dem, som
uptagas på majoritetens lista, skall inträda såsom Ordinarie eller
Suppleant, för sin del beslutit att lista mom. i 37ide §in Riddarh.-  Ordnin skulle erhålla en i enlighet härmed förändrad lydelse, i
följd hvaraf jemväl ett tillägg skett i 33idje §in.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
202
Den 25 November.
Lördagen den 25 November 1854.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 24 dennes samt pleni-prot.
för d. 29 sistl. Juli.
I
Föredrogs StatsUtsk:s den 24 dennes på bordet lagda Mern.
J\s 357, med förslag till stadganden i Riksg:s-Kont:s Reglemente,
ang:de anslagen till folkundervisningens befrämjande och de med
ordinarie Statsreglering gemenskap egande utgifter m. m., äfvensom
de å Riksg:sKont. anvisade kreditiver.
Detta Mern. företogs punktvis till afgörande, och upslod dervid
diskussion endast i fråga om den af Utsk. föreslagna 168:de
§:n hvarom
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, yttrade:
Slutorden i denna § äro lika lydande med hvad i Riksg:sKont:s
nu gällande Reglemente finnes föreskrifvet. Dessa slutord
lyda sålunda: ”samt att Fullm:ge, så vidt af deras tillgöranden
beror, böra söka att emot den möjligen lägsta ränta erhålla
de medel, som måste uplånas”. Men i afseende å den
föreg:de delen af §:n, förefinnes den skillnad emellan det nu föreslagna
och hittills gällande stadgandet, att, beträffande de medel,
som mäste uplånas för utbetalningar af det s. k. mindre
kreditivet, hittills varit stadgadt förbud emot kapital-rabatts medgifvande,
hvilket förhud nu deremot blifvit borttaget, hvarjemte
föreskrifvits, att obligationerne ej finge utfärdas på längre tid
än 5 år. Sedan den föreg:de delen af §:n undergått nu omnämnde
förändring, men slutorden oförändrade qvarstå, kunna
dessa slutord möjligen tydas pä ett emot meningen med stadgandet
stridande sätt, ity att man utaf deras bokstafliga lydelse
kunde taga sig anledn. till det påstående, att Riksg:sKont:s
Fullm:ge ovilkorligen vore förbundne att söka erhålla medlen för
den möjligen lägsta ränta, äfven om för sådant ändamål de
måste medgifva kapital-rabatt. Det är likväl naturligt, att, då
lånet uptages på så kort tid som högst fem år, kapital-rabatt
ej bör annat än i högsta nödfall beviljas och att en sådan rabatt
således ej får anses såsom ett ät Pullunge anvisadt medel
att erhålla den möjligen lägsta ränta. Jag skulle derföre tro,
att dessa 3:ne ord borde utbytas emot orden: ”möjligen billigaste
vilkor”, eller ock hela slutmeningen ur §:n utgå. Denna
mening, om den icke, på sätt jag ofvan omförmält, missförstås,
innehåller ingenting annat än en förmaning till Fullnnge att
väl hushålla, och denna förmaning finnes redan i en föreg:de §
nedlagd. Som någon förändring af §:n emedlertid icke genast
Den 25 November.
203
kan af Ståndet beslutas, nödgas jag vördsamt anhålla, att den
malte blifva till StatsUtsk. återremitterad.
Efter först till bifall å 16S:de §:n framställd propos., som
besvarades med Nej, blef densamma, på grund af de deremot
gjorde anmärkn:r, af R. o. Ad. återremitterad.
I alla öfriga delar blef Utsk:s förevande Mern. af R. o.
Ad. bifallet.
Föredrogs StasUtsk:s den 24 dennes på bordet lagda Utlåt.
JVZ 372, i anleda, af erhållen återremiss å Betänk. JYi 355,
ang:de pension åt Ofverste-Löjtnanten Gr. A. E. von Rosen.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Om den ifrågavande pensionen
hade till ändamål, såsom jag vid det första Betänk:s genomläsning
trodde, ett fri köpan de från R. St:rs sida från något, som de i
första jernvägsförtjusningen af oförsigtighet medgifvit: så skulle jag
ansett detta sätt att komma ifrån saken vara riktigt. Men när
det icke är förhållandet, blifver förslaget icke annat, än en upmaning
lill R. St:r att belöna den förtjenst om det allmänna,
som Gr. von Rosén ådagalagt. Emellertid veta vi ännu icke om
det beslut, R. St:»', föranledda af bemälde Grefves jernvägsförslag,
fattat, blifver för riket nyttigt eller förderfligt. Vi hade derföre
bordt afvakta tiden för att se, om erfarenheten utvisade antingen
det förra, eller det sednare. När en summa af 2000 R:dr år
1830 beviljades åt Hr Owen, för ångbåtars införande: så bade
dessa redan under 10 års tid varit med fördel begagnade. Man
kände således, hvartill de dugde, och man bade derföre skäl lill
sin frikostighet. Men i afseende å jernvägar hafva vi ingen sådan
erfarenhet. Om deras anläggande kommer, såsom jag befarar, att
bidraga till Statsverkets utarmande: så tror jag ej, att R. St:r
hafva skäl att belöna den, som lockat oss till ruinerande företag.
Jag afliser följaktligen denna fråga vara för tidigt väckt.
Jag vill äfven i sjelfva förslaget påpeka ett fel, hvilket, dess
värre, insmugit sig i ett redan afgjordt Betänk. ang:de pension åt
Kamereraren Björck. Ulsk. har nemi. föreslagit, att pensionen
skall vara eli Gr. von Rosen personligen tillerkändt understöd,
hvarå fordringsegare ej hafva något anspråk. Huru kunna R. St:r
göra ett förbehåll, hvilket, såvidt jag inser, ej kan bestå inför
rätta. Man kan visserligen kalla förslaget oskyldigt.- Men det
måste alltid vara olämpligt, att den lagstiftande makten fattar
beslut, som icke bestå inför den lagskipande. Jag afstyrker bifall
till Betänk.
Hr Bildt: Didrik Gillis: Om det är en allmänt erkänd
sanning, att det endast är genom Gr. von Rosens nitiska verksamhet,
som den öfvertygelse här i landet gjort sig gällande, att
jernvägar kunna härstädes anbringas, samt det tillika måste erkännas,
att lättade kommunikationer utgöra en den mäktigaste
häfstång för så väl industriens, som i allmänhet civilisationens
fullständiga utveckling i ett land: så är det äfven en sanning,
204
Den 25 November.
att den Svenska nationen står i stor förbindelse till bemälde
Grefve. Derest jernvägar icke funnes i andra länder eller icke
der visat det resultat, sorn jag nyss nämnde, så kunde man hysa
tvekan om dessa kommunikationsmedels införande i vårt land;
men då andra länders erfarenhet vitsordar de fördelar, som dymedelst
stå alt vinna, bör hvarje tvifvelsmål i berörde hänseende
vara häfvet. Man kan väl betvifla, huruvida jernvägar här i
landet uti financielt hänseende skola komma att bära sig inom en
bestämd tiderymd; men jag har knappast hört någon, naturligtvis
med undantag af Hr von Hartmansdorff, som påstått, att icke
jernvägarne i en framtid skola komma att bära frukt i den allmänna
industriella förkofran, hvartill de gifva anleda., och efter
ali sannolikhet just genom verkningarne af denna förkofran äfven
sjelfve bära sig och måhända längre fram äfven gifva Statsverket
någon behållning. Härmed må likväl vara huru som helst,
det är dock ostridigt, att R. St:r hafva beslutat förse landet med
dessa kommuuikationsanstalter, hvilket beslut utan allt tvifvel ännu
på lång tid uleblifvit, såvida icke Gr. von Rosen, genom sitt nit
för bibringande af kännedom i detta ämne och interesse för detsamma
bland allmänheten, verksamt arbetat för jernvägars anbringande
i vårt fädernesland. Förut trodde nästan ingen, att
sådant här läte sig göra. Man betraktade Sverige såsom ett alpland,
i hvilket icke jernvägar, utan endast vanliga landsvägar
kunde begagnas, och man ansåg sig hafva uträttat ganska mycket,
om man på ett eller annat ställe låtit borttaga en backe och
på delta sätt lättat transporten.
Till det förändrade tänkesättet uti ifrågavar:de hänseende har
Gr. von Rosen obestridligen gifvit impulsen. Detta har icke kunnat
ske utan att han vidkänts betydliga upoffringar. Jag vill icke
tala om den slags uppoffring att, för att så säga, gifva sin person
till spillo åt förfäktarne af den gamla åsigten, ty den hvilken,
såsom man_säger, bryter isen i en fråga, är alltid utsatt föranfall,
ej blott befogade, i anseende till de vid alla menskliga företag
vidlådande ofullkomligheter och misstag, men äfven många
fullkomligt obefogade; — Gr. von Rosen har jemväl, för upnående
af det utstakade målet, offrat såväl helsa och krafter, som
timliga egodelar och många tillfällen att å utrikes orter, genom
användande af sina kunskaper, förvärfva sin utkomst. — När nu
målet ändtligen så till vida hunnits, att R. St:r beviljat medel
för jernvägars anläggande i större skala, är det då icke värdigt
représentationen, att visa sin erkänsla för den man, som
i främsta rummet bidragit att bilda den öfvertygelse, som i detta
beslut uttalat sig? Så har åtminstone StatsUlsk. tänkt sig saken;
så har äfven R. o. Ad. upfattat densamma, då frågan frörra gången
här förevar och Ståndet afslog ett förbehåll, som nedsatte tacksamhetsgärden
till ett köpslående och dessutom var alldeles oriktigt,
ty Gr. von Rosen har aldrig haft eller kunnat få något privilegium
exclusivum på jernvägars anläggande här i landet.
Hvad beträffar Hr von Harlmansdorffs anmärkn. emot den
delen af förslaget, som afser att pensionen icke skulle kunna af
Den 25 November.
205
fordiingsegare tillgripas, hvilket skulle vara af noll och intet värde
inför lagen, ber jag att få erinra derom, att just den af Hr von
Hartmansdorff omnämnde Owen lärer fått pension af R. St:r med
samma förmån. Thulstrup, en utmärkt skollärare, fick äfven pension
med enahanda vilkor; likasom vid förra Riksdagen en Notarie
Förberg. Jag är icke så bevandrad i vår lagfarenhet, att jag
kan bedöma, huruvida ett sådant vilkor, utgörande ett uttryck af
R. Stms personliga erkänsla för dem, som tillerkännas pension
af R. St:r, eger bestånd inför domstol, ifall fordiingsegare väcka
anspråk på sådana pensioner; men det förefaller mig, att då R.
St:r förut utan anmärkn. så förfarit, samma förfaringssätt jemväl
nu vore lämpligt.
Jag anhåller således vördsamt om bifall till Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Hr Bildt tyckes antaga, att det
år Gr. von Rosen, som uplyst oss derom, att vårt land är ett
slättland och icke eger så stora höjder, som finnas i andra länder,
der jernvägar äro anlagda. Jag dermot tror, att en hvar, som
satt foten pä främmande mark, funnit den skillnaden emellan andra
länder och vårt land, alt här äro mindre svårigheter att öfvervinna
än på andra ställen, hvarest markens vågor, om jag så må
säga, äro betydligare än bär.
Beträffande den undervisning i jernvägs-anläggningar, hvilken
Gr. von Rosen skall hafva lemnat oss, vet jag icke att den
består i något annat än Köping-Hults-banan. Hurudan denna är,
'liar Hr Bildt en gång förut bär omtalat, ehuru han nu tyckes
hafva glömt det.
Hr Bildt påstår, att Hr Owen fått pension med samma vilkor,
som nu är föreslaget åt Gr. von Rosen. Jag har i dag genomläst
det StatsUtsk.-s Betänk., hvari pension åt Hr Owen tillstyrktes,
men icke funnit något ord, som häntyder på ett sådant
vilkor. För mig är det alldeles likgiltigt, om vilkoret finnes eller
icke, ty det har ej någon laglig verkan, ålen jag anser det vara
mindre passande för R. Sl:r att stadga ett vilkor, som är ogiltigt.
Jag skulle önska, ali LagUtskis här närvarande Ordf:de eller någon
annan, som R. o. Ad. i frågan tillerkänner vitsord, tillkännagåfve,
om ett sådant vilkor kail inför lagen ega bestånd.
Hr Bildt: Det är visserligen möjligt, alt Hr Owen fått sin
pension utan oftaberörde villkor, och jag vill ej sådant ifrågasätta,
dä Hr von Hartmansdorff säger sig hafva läst det Utlåt., genom
hvars bifallande pensionen erhölls. Men för alt freda mig från
beskyllningen om oriktig upgift, ber jag att få nämna, det upgiften
lemnades i StatsOtsk., då frågan der förevar, och motsades
icke, hvarföre jag saknade skäl att densamma betvifla. Hvad
som emellertid är säkert är, att de andra af mig förut nämnda
personerna fått pension med ifrågakomne vilkor, och jag har
genom läsning af SlatsUtsk:s derom afgifna Betänk, sjelf med
egna ögon öfvertygat mig derom. Då Hr von Hartmansdorff ansett
sig höra åberopa andra personers vittnesbörd till stöd för sin utsago,
torde det äfven tillåtas mig att vädja till mina härvarande kam
-
206
Den 25 November.
rater i StatsUtsk., hvilka säkerligen minnas, att såväl Hr Thulstrup
som Hr Förberg fått pensioner med samma vilkor sig
tillagde.
Den härefter till bifall å Utsk:s förevande Utlåt, framställda
propos. besvarades med starka Ja. jemte några Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Land tm. förklaralle sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs och bifölls BankoUtskis den 24 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 90, i anledn. af t. f. Bokhållaren J. L. Grseséns
ansökning om eftergift af öfverränta å Diskont-lån.
Föredrogs LagUtskis den 24 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 64, i ,anledn. af väckt motion, ang:de uphäfvande af K.
Brefvet den 17 Oktober 1788, angide barnamord.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Lika med Prostarne
Eurén och Melander anser jag motionären hafva rätt i sin framställning.
Jag hoppas väl icke att få rätt vid denna Biksdag,
kanske icke heller vid flera påföljande. Men jag är öfvertygad,
att i den mån sedlighetskänslan i vårt land renas, skall äfven
tidpunkten för detta Konungabrefs uphäfvande äfven närmas.
Gr. Sparre, Erik: Den, sorn skall bygga sin förhoppning
om 1778 års K. Brefs uphäfvande deruppå, att sedlighetskänslan
i vårt land skall renas, torde höra vara försedd med ett ovanligt
tålamod, ty fråga härom väcktes för icke mindre än 50 år
sedan och har sedermera tidt och ofta återkommit. Man har
tvistat om stadgandets ändamålsenlighet, men om medgifvas måste,
alt det är en svaghetssynd, som begås af de olyckliga qvinnor,
om hvilka Brefvet handlar, torde äfven böra erkännas, att
denna synd icke bör onödigtvis offentliggöras. Genom stadganden
i motsatt syftning liksom tvingar eller upmanar lagstiftaren
dessa qvinnor att undanrödja spåren af deras felsteg genom begående
af barnamord. 1778 års lagstiftare har deremot ansett
ändamålsenligt att söka förekomma den vanliga anledmn till detta
ohyggliga brott, nemi. qvinnans blygsel att se sitt fel allmänt
bekant. Denna åsigt har representationen hittills delat och jag
förmodar att R. o. Ad., genom bifall till Betänk., visar sig gilla
densamma.
LagUtsk:s förevande Betänk, blef uppå härefter framställd
propos. af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs Riddarh.-Utsk:s den 24 dennes på bordet lagda
förslag till R. o. Ad:s underd. Skrifvelse till K. M., ang:de ätskillige
ändringar i Riddarh.Ordningen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Emot §§:ne har jag ingen
anmärkn. att göra. Men vid motiven till den 20:de §:n,
anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på följande
omständighet. Utsk, säger nemi.: ”men då R. o. Ad. icke inser
Den 25 November.
207
någon anledn., hvarföre, för tillsättning af delta Stånds ledamöter
i Utsk., andra inskränkningar behöfva stadgas, eller bibehållas,
än de, som gälla inom de andra RiksSlånden; då, genom
det nuvande stadgandet, 25 af Ståndets ledamöter etc.” Detta
är för mycket sagdt; !y här är bibehållet förbudet att på en
gång vara Bänkman, Eleklor och Ulsk:s-ledamot. De öfriga Stånden
känna icke lill några Bänkman och följaktligen går det ej
an, att säga, det man icke vill behålla andra inskränkningar, än
dem, som finnas hos de öfriga BiksStånden. Jag anhåller derföre,
att ordalydelsen mätte blifva följande: ”Men dä sådana inskränkningar
icke gälla inom de andra RiksStånden; då, genom
det nlivande stadgandet, 25 af R. o. Ad:s ledamöter etc.”
Då har man uttryckt hvad Utsk. velat säga, utan att hafva sagt
för mycket. Längre ned förekomma följande ord: ”med kännedom
af fördelningen af arbetena inom Utsk.”. Detta är temligen
tungt. Jag anhåller derföre, alt det mätte få heta; ”med kännedomen
om göromålens fördelning inom Utsk.”
Efter sedermera först lill bifall å Utsk:s förslag utan förändring
framställd propos., som besvarades med Nej, godkändes
samma förslag, med de af Hr v. Hartmansdorff yrkade förändringar
i den bilagda motiveringen rör:de 20:de §:n.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Mern.:
JM 364, ang:de verkställd omröstning i frågan om ersättning
och belöning åt Professoren B. 0. Nycander för en af ho
nom
upfunnen rösträkne-machin;
M 365, ang:de verkställd omröstning i frågan om understöd
till Tullstatens enskilda Pensions-inrättning för enkor och barn;
JM 366, ang:de verkställd omröslning i frågan om anslag
till bildande af en teknisk skola i Borås;
JM 367, ronde verkställd omröstning, i frågan om ett serskildt
upbörds-arfvodes beviljande åt Skepps-Ombudsmanncn vid
Stockholms Sjömanshus;
JM 368, atigide verkställd omröstning, i frågan om anslag
till Lazarettet i Lund;
JM 369, i anledn. af verkställd omröstning i frågan om
Statsbidrag för en jenvägs-anläggning från Dalarne lill Mälaren
eller Östersjön; samt
JM 370, i anledn. af verkställda omröstningar, i fråga om me- .
dels nplåning emot fonderade Statsobligationer.
Upläsles och lades lill bandlingarne ankomne prol.-utdr. från
de öfrige RiksSlånden, nemi. från PresteSt. af den 8, 11, 13, 14,
15, 17, 18, 20, 21, 22 och 23, från BorgareSt. af den 14,15,
17, 18, 21, 22 och 23, samt från BondeSt. af den 15, 17, 18,
20, 21, 22 och 23 dennes.
208
Den 26 November.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att de sista bladen af Riksdagsbeslutet
finnas framlagde i Riddarh.-Kansliet, samt anmodade
de ledamöter, som icke redan underskrifvit detsamma, att der
infinna sig för att verkställa underskrifterne.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 2 e. m,
In fidem protocolli,
Albert Munck.
T
Söndagen
den 26 November 1854.
Plenum kl. \ 7 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för den 25 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse!-  till K.M.:
195, ang:de vilkoren för tillverkning af bränvin, jemte
bifogadt förslag till förordn. i ämnet;
J\s 196, ang:de tull-bestämmelser för bränvin och sprit;
M 197, angtde Statsbidrag för jernvägsanläggningar;
M 198, ang:de Statsanslag till Lazarettet i Lund;
M 199, ang:de anslag till bildande af en teknisk undervisnings-anstalt
i Borås;
•A2 200, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om understöd
af allmänna medel till Tullstatens enskilda Pensions-inrältning;
•A2 201, ang:de förändring i lagstiftningen om preskription
af fordringar; samt
•M 202, ang:de förklaring af K. Förordn:n den 19 Augusti
1845, i fråga om lifsfarligt vapens användande i oträngdt mål.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs
nedannämnde förslag till §§ i Riksdagsbeslutet;
28, ang:de hvilande af K. M:s framstäldta Grundlagsförändrings
förslag;
JY2 29, ang:de hvilande Grundlags-ändrings förslag;
M 30,
Den 26 November.
209
J\g 30, ang:de de i ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling;
JV° 31, ang:de medel för behöfvandes undsättning i missväxtår;
samt
JVe 32, ang:de en förordning ang:de Handelsböeker m. m.
Föredrogos och lades till handlingarne Statslltsk:s den 25
dennes på bordet lagde Mern.:
JVa 364, ang:de verkställd omröstning i frågan om ersätt-'
ning och belöning åt Professoren B. 0. Nycander, för en af honom
upfunnen rösträkne-machin;
JVa 365, ang:de verkställd omröstning i frågan om understöd
lill Tullstalens enskilda Pensionsinrältning för enkor och barn;
Jfå 366, i anledning af verkställd omröstning i frågan om
anslag till bildande af en teknisk skola i Borås;
JVs 367, rör:de verkställd omröstning i frågan om ett serskildt
upbörds-arfvodes beviljande åt Skepps-Ombudsmannen vid
Stockholms Sjömanshus;
JVå 368, ang:de verkställd .omröstning i (rågan om anslag
till Lazarettet i Lund;
A? 369, i anledn. af verkställd omröstning i frågan om
Statsbidrag för en jernvägs anläggning från Dalarne till Mälaren
eller Östersjön; samt
JV2 379, i anledn. af verkställda omröstningar i frågan om
medels uplåning emot fonderade Statsobligationer.
Föredrogs ett från Hederv. BondeSt. ankommet prot.-ntdr.
N:o 526, innehållande inbjudning till instämmande j nämnde
RiksStånds, vid fördragning af Serskildta Utsk:s Mern. N:o 28,
den 24 dennes fattade beslut, att en femtedel af den afgift, som
i Stockholms stad inflyter för minuthandel med och utskänkning
af bränvin, borde, i enlighet med hvad som skall ega rum i
andra städer och kommuner pä landet, der afgiften till en del
skall användas till allmänt nyttiga ändamål, i nämnde stad utgå
till Allmäuna Barnhus-inrättningen derstädes.
Hr Gr. o. Landtm, uplysle, att, enl. ankomne prot:s-utdr.,
ett R. St:rs beslut uti förevande ämne redan blifvit fattadt, i
följd hvaraf R. o. Ad. fann nu förevarande prot.-ntdr. icke kunna
föranleda till rinnan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ett från Vällofl. BorgareSt. ankommet prot.-ntdr.
N:o 604, innehållande inbjudning till instämmande i nämnde
RiksStånds vid föredragningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns Betänk. N:o 29, ang:de förändrade föreskrifter i
15 H. 14
210
Den 26 November.
afseende på skogshushållningen i Riket, den 11 dennes fattade
beslut.
Härvid yttrade sig
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då denna fråga hos Ståndet
förevar, föranledde den en lång diskussion, hvarefter Ståndet
biföll hvad Utsk. föreslagit, och som detta Ståndets beslut skulle
genom ett bifall till inbjudningen i väsendtlig mån rubbas, anhåller
jag att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förra beslut,
ville lägga det nu föredragna prot.-utdr. till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos., fann R. o. Ad. för godt
att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga
förevar:de prot.-utdr. till handlingarne.
Föredrogs, men begärdes på bordet, ett från Vällofl. BorgareSt.
ankommet prot.-utdr. N:o (508, innehållande inbjudning till
instämmande i den af nämnde RiksSlånd vid föredragning af
StatsUtsk:s Mern. N:o 357 antagna redaktion af 168:de §:n i
Riksg:sKont:s Reglemente.
»
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomna
Belänk:n och Mern., nemi. från
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
JV° 35, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels utarbetande
af ny Expeditions-taxa samt dels ändringar uti 1111 gällande
Expedilions-taxa;
Jfs 30, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut i fråga
om 16:de punkten af Utsk:ns Betänk. N:o 20, öfver väckte frågor
oni ändring i de ang:de fattigvården i riket gällande föreskrifter;
M 37, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut i fråga
om 2:dra punkten af Utsk:ns Betänk. N:o 30, öfver väckte förslag
lill ändringar och tillägg uti de om skiftesverket i riket
gällande föreskrifter;
JVs 38, i anledn. af väckt motion, ang:de upmälning af
tomter i Stockholms stad ;
JYt 40, med förslag till sammanjemkning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, i anledn. af Betänk. N:o 29, ang:de skogshushållningen
i riket;
JVs 41, i anledn. af väckte motioner, dels om införande i
Sverige af Notarial-embetet, samt dels om utarbetande af stadgar
för Notarii publici;
Expeditions-Utskottet:
Jtä 17, ang:de rättighet för Utsk:s Kansli-personal och vaktbetjening
att upbära aflöning någon tid efter Riksdagens slut; samt
Den 27 November. 211
J\s 18, ang:de acceptering efter Riksdagens slut af räkningar
å tryckning och häftning af Bihanget till RiksStåndens prot.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 8 e. ni.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
0
Måndagen den 27 November 1854.
Plenum kl. \ 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för den 26 dennes, samt pleni-prot.
för den 2 sisth Augusti.
Föredrogos 2:ne, nu ankomne prot.-ufdr., N:o 605 från Vällofl.
BorgareSt. och N:o 527 från flederv. BondeSt., hvartdera innehållande
inbjudning till instämmande i bemälde RiksStånds den
25 dennes fattade beslut att godkänna Lag- samt Allm. Besvärso.
Ekon.-Utsk:ns Betänk. N:o 33, i anledn. af väckte motioner,
ang:de dels uphäfvande af, dels ock ändringar i och tillägg lill
gällande föreskrifter i afseende på hemmansklyfning och jordafsöndring.
Härvid yttrade Hr Carleson, Ed v. Henr.: -
Den omständighet, att Borgare- och BondeStm hafva uti
denna fråga fattat ett beslut, som är skiljaktigt ifrån hvad R. o. Ad.
efter grundlig öfverläggning beslutat, innefattar icke, enl. mitt
förmenande, eli giltigt skäl för R. o. Ad. att frångå sitt beslut,
hvarföre jag vördsamt anhåller, det R. o. Ad., nied vidblifvande
af sitt förra beslut, mätte lägga prot.-utdr. till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos., fann R. o. Ad. för godt
att, med vidblifvande af sitt i ämnet förut fattade beslut, lägga
förevande prot.-utdr. till handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, efter derom af flere ledamöter
gjord och af R. o. Ad. bifallen begäran, Vällofl. BorgarcSt:s
den 26 dennes på bordet lagda prot.-utdr. N:o 608, med
inbjudning till de öfriga RiksStånden att förena sig om den af
BorgareSt., vid föredragning af StatsUtsk:s Mern. N:o 357, antagna
redaktion af 168:de §:n i Riksg:sK.onl:s Reglemente.
14 *
212
Den 27 November.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allra. Besv.-o. Ekon.Utskms
den 26 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 35, i anledn. af
väckte motioner, ang:de dels utarbetande af ny Expeditions-taxa,
samt dels ändringar uti nu gällande Expeditions-taxa.
Föredrogos, men bordlädes' ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms den 26 dennes
på bordet lagde Mern.:- 1 ,
JVs 36, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut, i fråga
om 16:de punkten af Ulskms Betänk. N:o 20, öfver väckte frågor
om ändring i de ang:de fattigvården i riket gällande föreskrifter;
och JV2 37, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut, i fråga
om 2:dra punkten af Ulsk:ns Betänk. N:o 30, öfver väckte förslag
till ändringar och tillägg uti de om skiftesverbet i riket gällande
föreskrifter. ,
Föredrogs och bifölls Lag-samt Allm. Besv:s-o. Ekon.Utsk:ns
den 26 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 38, i anledn. af väckt
motion, ang:de upmälning af tomter i Stockholms stad.
Vid föredragning af Lag- samt Allm. Besv:s- o. Ekon.Utskms
den 26 dennes på bordet lagda Mern. N:o 40, med förslag till
sammanjemkning af RiksStåndens skiljaktiga beslut i anledn. af
Betänk. N:o 29, ang:de skogshushållningen i riket, blef detta
Mern., på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv:s- o. Ekou.-  Ulsk:ns den 26 dennes på bordel lagda Betänk. N:o 41, i anledn.
af väckte motioner, dels om införande af Notarial-embetet, samt
dels om utarbetande af stadgar för Natarii publici.
Föredrogos och biföllos Exped.Utsk:s den 26 dennes på bordet
lagda Mern.:
JVs 17, ang:de rättighet för Utsk:s Kansli-personal och vaktbetjening
alt upbära aflöning någon tid efter Riksdagens slut; och
JM 18, ang:de acceptering, efter Riksdagens slut, af räkningar
å tryckning och häftning af Bihanget till RiksStåndens prot.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. kl. §
till 11, i följd af BiksSlåndens sammankallande till Plenum Plenorum,
afgätt lill Rikssalen, samt der afhört och fått emottaga
K. M:s Nåd. Svar, i anledn. af åtskilliga af R. St:r vid innevande
Riksdag antagne Grundlags- och andra Lagförändringar, åtskiljdes
H. R. o. Ad. kl. j till 12 på dagen vid nedgången från K. Slottet,
enl. derom före afgåendet från Biddarhuset fattadt beslut.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 28 November.
213
Tisdagen- den 28 Novcrbcr 1854.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 27 dennes.
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet, ett från
Exped.Utsk. under N:o 203 inkommet förslag till R. §t:rs underd.
Skrifvelse (ill K. M., ang:de vilkoren för bränvins försäljning;
jemte dervid fogadt förslag till förordn. i ämnet.
Upläsles till justering och godkändes Exped.Utskrs under N:o
204 åfgifna förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse lill K. M.,
ang:de ändringar i lagstiftningen, rör:de straffet för skogsåverkan.
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet, Exped.-  Ulsk:s under N:o 33 afgifna förslag till § i Riksdagsbeslutet,
ang:de villkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Ulsk. inkomne förslag till §§ i Riksdags-beslutet:
v JM 34, ang:de anslag för folkundervisningen ;
JM 35, ang:de de i Reg.Fms 63:dje § föreskrifne kreditivsummor;
JM
36, ang:de kreditivet för neutralitetens uprätthållande;
JM 37, ang:de förändring i lagstiftningen ronde preskription
af fordringar;
JM 38, ang:de förklaring af K. Förordmn d. 19 Augusti 1845 ;
JNl 39, ang:de Banko-vinstens användande;
JM 40, ang:de penninge-remisser genom invisningar;
JM 41, ang:de Bankens metalliska kassa;
JM 42, ang:de Bankens låne- och kreditiv-rörelse;
JM 43, ang:de up- och afskrifnings-räkningars öpnande i
Banken och Låne-Kont:n;
JM 44, ang:de nya aflönings-stater för Bankens tjenstemän;
JM 20, ang:de fridlysnings-stadga för allmänna anläggningar;
JM
21, ang:de löftesmäns rättighet att upsäga och betala gäld;
JM 22, ang:de ändring af 2:dra §:n 1 Kap. Missg.B:n, i
fråga om gäckeri med sakramenten;
214
Den 28 November.
JV2 24, angrde ändring i K. Förordn:n den 20 November
1845, om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;
JVe 25, ang:de ändring i brotlmåls-lagstiftningen; samt
Jl? 26, ang:de ändring i Kyrkolagens 25:(e Kap. om Prestmöte.
Föredrogos K. Mrs den 27 dennes på Rikssalen meddelade
Nåd. Svar:
l:o, i anledn. af åtskilliga utaf R. Sl:r vid innevar:de Riksdag
antagne Grundlags-förändringar; och
2:o, i anledn. af åtskilliga utaf R. St:r vid innevar:de Riksdag
antagne Lag-förändringar.
R. o. Ad. beslöt att dessa Nåd. Svar skulle meddelas Exped.
Utsk. för att iakttagas vid Riksdags-beslutels uprättande. _
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Främst på listan förekommer
i ordningen en inbjudning från BorgareSt. till R.o. Ad.
att instämma i det förras beslut, ang:de rättelse af vissa ordalag
i 168:de §:n af Riksg:sKont:s Reglemente. Men som denna fråga
blifvit till Utsk. återremitterad, hemställer jag, om icke Ståndet
ville besluta att ej företaga inbjudningen förr än Utsk:s svar på
R. o. Ad:s återremiss inkommit.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., bifölls att BorgareSt:s
prot.-utdr. N:o 608, med inbjudning i fråga om 168:de§:n
i Riksg:sKont:s Reglemente, icke skulle företagas till pröfning innan
StatsUtsk:s svar, på den af R. o. Ad. i ämnet beslutade återremiss,
hade inkommit.
Föredrogs ånyo Exped.-Utsk:s den 27 och 28 sisth Oktober
på bordet lagda och sedermera, enl. R. o. Ad:s beslut den 30 i
samma månad, hvilande, under N:o 13 afgifua förslag till § i
Riksdagsbeslutet, om upliörande af bördsrätten.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det lagförslag, sorn innefattas i
den nu föreslagna Riksdags-besluts-paragrafen, har väl blifvit af
R. St:r antaget, men Konungen har derå vägrat sin sanktion, enl.
det svar, som nyss blifvit föredraget, och frågan måste således
vara förfallen. Det kan icke komma i fråga, att en död sak inkommer
i Riksdags-beslulet och jag hemställer alltså vördsamt om
afslag å dess intagande i Riksdags-beslutet.
Uppå härefter framställd propos., ansåg R/o. Ad. att, sedan
numera K. M. i Nåd. vägrat sitt bifall till R. Stms beslut om
uphörande af bördsrätten, förevande förslag till § i Riksdagsbeslutet
hade förfallit.
Föredrogs ånyo Exped.Utsk:s, under N:o 14 afgifua, den 27
och 28 sisth Oktober på bordet lagda förslag (ill § i Riksdagsbeslutet,
ang:de oäkta barns rätt till afliden moders qvarlåtenskap.
Den 28 November.
215
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då K. M. i set!naste plenum
plenorum i afseende på detta förslag vägrat sin sanktion, hemställer
jag vördsamt om afslag å dess intagande i Riksdagsbeslutet.
R. o. Ad. ansåg äfven förevar:de förslag lill § i Riksdagsbeslutet
hafva förfallit.
' Vid förnyad föredragning af Exped.-Utsk:s, under lV:o 15
afgifna, den 27 och 28 sisth Oktober på bordet lagda, förslag till
§ i Riksdagsbeslutet, ang:de ändring i 4:de kap. 2:dra §:n RätlegängsBalken,
yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Enl. 87:de §:n Reg.-F., kan K.
M. å de af R. St:r föreslagne lagförändringar antingen under
Riksdagens lopp i plenum plenorum lemna sin sanktion, i hvilket
fall de blifva lag, eller sin stadfästelse vägra, i hvilket fall
de genast förfalla, eller ock, i händelse K. M. under Riksdagen
icke medhinner att fatta sitt beslut, efter Riksdagens slut utfärda
författning i ämnet, såvida K. M. bifaller förslaget, eller, i
motsatt fall, underrätta nästsammankommande Sländer om de skäl,
på grund hvaraf K. M. vägrat sin sanktion. Naturligvis måste,
i händelse K. M. under Riksdagen lennar sin sanktion åt något
R. Slas förslag, delta på något sätt i Riksdagsbeslutet uttryckas,
och ett annat redaktionssätt i sådant fall iakttagas, än då frågan
icke blifvit af K. M. under Riksdagen afgjord. DA nu ifrågavarande
förslag är upstäldt, som vore frågan af K.. M. ännu icke
afgjord, ehuru, såsom vi känna, den vunnit K. M:s sanktion, anhåller
jag, ätt R. o. Ad:n malte återremittera detta förslag till
Utsk. för vidtagande af den förändring i redaktionen, som, pä
grund af den derå meddelade sanktionen, må anses blifva nödig.
R. o. Ad. ansåg de gjorda anmärkniugarue föranleda till
återremiss.
Föredrogs ånyo Exped.-Utsk:s, under N:o 16 afgifna, den 27
och 28 sisth Oktober på bordet lagda, förslag till § i Riksdagsbeslutet,
ang:de tillstånd för UnderRätt att, under vissa vilkor, förklara
ogift qvinna myndig.
Gr. Lagerbjelke,'Gust.: Äfven detta förslag har K. M.
i senaste plenum plenorum afgjort på det sätt, att K. M. vägrat
detsamma sin sanktion, och jag anhåller alltså, att R. o. Ad.
på grund af de af mig förut anförda skäl mätte besluta, att frågans
intagande i Riksdagsbeslutet må anses hafva förfallit.
R. o. Ad. ansåg ifrågavande förslag till § i Riksdagsbeslutet
hafva förfallit.
Föredrogs ånyo, men återremitterades, Exped.-Ulsk:s, under
N:o 17 afgifna, den 27 och 28" sisth Oktober på bordet lagda,
förslag till § i Riksdagsbeslutet, ang:de huru förhållas bör med
316
Den 28 November.
egendom, som tillhört den, hvilken längre lid varit borta, ulan
alt låta sig afhöra.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utskms den 26 och 27 dennes på bordel lagda Mern, N:o 36, i
anledn. af RiksShns skiljaktiga beslut, i fråga om 16:de punkten
af Utskms Betänk. N:o 20, öfver vackla frågor om ändring i de
ang:de fattigvården i Riket gällande föreskrifter.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskms
den 26 och 27 dennes pä bordel lagda Mein. AT:o 37, i ani. af
RiksStms skiljaktiga beslut, i fråga om 2:dra punkten af Ulskms
Betänk. N:o 30, öfver väckte förslag till ändringar och tillägg
uti de om skiflesverkel i Riket gällande föreskrifter.
Frih. Raab, Adam Christian: Då R. o. Ad. för sin
del beslutat en ändring i det förslag, sora Utskm förra gången afgifvit,
så afsgg denna förändring en annan ordställning, än den
af Utskm begagnade. R. o. Ad:ns beslut gick nemi. derpå ut,
att orden ”flåhacka eller bortföra matjord” skulle utbytas emot
orden ”bränna eller bortföra jord eller torf”; här har Utskm föreslagit
alt förbudet skall sträcka sig både till ttåhackning,
skumplöjning samt brännande eller bortförande af matjord; men
derigenom kommer förbudet att sträcka sig öfver behofvets gränsor
och blifver otydligt. Såsom förslaget nu är npstäldt, skulle
man tro, att det icke vore förbjudet att bränna jord, såvida man
icke först flåhackat eller skiimplöjt densamma. En sådan bränning
åfjord, lill skada och förderf för egendomen, kan likväl ske,
utan att flåhackning eller skumplöjning föregått. I ett väl
ordnadt åkerbruk är skumplöjning nödvändig. Om man t. ex.
haft en klöfvervall, som man vill så om hösten, behöfver just
denna vall skumplöjas, Ordet ”skumplöja” bör alltså utgå, men
då vi äro så nära Riksdagens slut, kan man icke vänta nå"on
förändring deri, utan kommer K. M. troligen att begagna dessa
öfverflödiga ord. Jag bade önskat, att det fått heta ”bränna eller
bortföra matjord”. Jag hemställer till Gr. Sparre om någon ändring,
med hopp ora framgång, kan erhållas före Riksdagens slut.
Gr. Sparre, Erik: Lag- o. Ekon.-Utskm hafva, efter långa
öfverläggningar, öfverenskomma om de^sa ord, hvilka Utskm
ansågo lämpliga. De kunna icke, såsom Frih. Raab förmenat,
lända jordegare till förfång, i så måtto, att de icke förvägras att
skumplöja eller flåhacka, såvida de icke derjemte bränna jorden,
ty orden ”flåhacka eller skumplöja” äro genom ”samt” förenade,
hvaraf följeratt flåhackning och skumplöjning, i förening med bränning,
ej får ske. Inom Utskm voro ledamöter af BondeSt. för Utskms
åsigt. Det kan dessutom förekomma fall, då bränning kan vara
nödvändig, såsom t. ex. å djup mossmark, hvilken bränning van
-
Den 28 November.
217
li^en inträffar valliden, då kälen ännu är i jorden. Utskins
förslag kan således saklöst bifallas, hvarom jag anhåller.
Utskins förevaride Mein. hlef af 15. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:ns
den 26 och 27 dennes på bordet lagda Mern. Nio 40, med för*
slag till sammanjemkning af RiksStins skiljaktiga beslut, i ani.
af Betänk. N:o 29, angide Skogshushållningen i Riket.
Detta Mern. företogs punktvis till afgörande, hvarvid R. o.
Ad. utan diskussion lade Utskins yttranden angide lista och 4:de
punkterne till handlingarne, samt antog inbjudningine till instämmande
i BorgareStis beslut, rörande 3:dje och 5ite punkterna;
men då derefter förekom Ulskins inbjudning till instämmande i
BorgareStis beslut, alt R. St:r måtte anhålla, det K. M. täcktes
låta utarbeta, samt till Rikets nästsammanträdande Ständer öfverlemna
förslag till ny författning, angide skogarne i Riket, yttrade
sig
Gr. Sparre, Erikl En dylik inbjudning lärer redan i ett
föregående plenum hafva blifvit af R. o. Ad. afslagen, hvarföre
ock den nu föredragna icke kan antagas.
Hr von Hartmansdorff, Au g. i Jag anhåller att få vela
om det förhåller sig så, som Gr. Sparre sagt, nemi. att 11. o. Ad.
förut afslagit denna inbjudning.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste i ani. häraf, att R. o. Ad. afslagit
en af Vällofl. BorgareSt. gjord inbjudning till instämmande
i dess nu ifrågavande beslut; och uppå sedermera framstäld
propos. blef Utskins ifrågavande inbjudning af R. o. Ad. afslagen.
Beträffande slutligen det af Utskiu i sammanhang med sistnide
inbjudning framsläldla förslag lill voterings-propos., anförde
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den här föreslagne voteringsproposin
är, enl. Tnin åsigt, olaglig. Det fattas i ämnet ännu ett
Stånds beslut, andra anmärknir att förtiga; men denne nu af mig
anförde, är tillräcklig för att visa, att voterings-proposin är för
tidigt framkommen. Af Betänk, synes, att R. o. Ad., Prestesamt
BorgareStin i frågan fattat beslut, men alt BondeSt. återremitterat
frågan. Nu har BondeSt. således full frihet, att, då
frågan lill Ståndet återkommer, fatta hvilket beslut som helst,
och BondeSt. är ingalunda bundet att stanna i någon af de meningar,
Utskin förutsatt. Om BondeSt. fattar ett annat beslut,
skulle ju, genom bifall till voterings-proposin, BondeStis beslut totalt
undertryckas. Voterings-proposin är således olaglig, hvarföre
jag vördsamt anhåller om afslag å densamma.
Hr von Hartmansdorff! Jag hemställer om icke rigligast
är, alt återremittera detta förslag till Utskin; ty man kan naturligtvis
icke veta, huru beskaffadt omröstningsförslaget bör blifva,
förr än Utskin inhemtat hvad BondeSt. i ämnet beslutit.
218
Den 28 November.
Gr. Sparre: 1 likhet med hvad jag i min reservation omnämnt,
hemställer jag, huruvida icke R. o. Ad. skulle vilja för
klara,
att den i sista punkten af Utskais förslag framställda fråga
om utfärdande af en ny skogsordning hell och hållet förfallit,
och detta af det skäl, att RiksStm stannat i så skiljaktiga beslut,
att någon sammanjemkning icke varit möjligt. Att under sådane
förhållanden rösta i Förstärkt Utsk., huruvida en författning
äf Civil- eller Ekonomisk lags natur skall utfärdas eller icke, synes
mig högst olämpligt.
Gr. Lagerbjelke: I ani. af Ur von Hartmausdorflfs begäran
om återremiss, anhåller jag att få fästa upmärksamheten der
på,
alt då BondeSt. f. n. icke fattat något beslut i ämnet, och
detsamma vid upställning af voterings-proposm följaktligen icke
kunnat tagas i betraktande, skulle, i fall R. o. Ad. nu återremitterar
voterings-propos:n, men Utsk:n, .vid besvarandet af återremissen,
tagit BondeSt:s dämera fattade beslut origtigt i öfvervägande,
R. o. Ad. vara förment att få denna olaglighet afhulpen genom
en återremiss, hvaremot, om R. o. Ad. afslår denne origtigt
inkomne voterings-propos., R. o. Ad. har fria händer, att,
sedan alla Stånden i ämnet fattat beslut, i fall den inkomne voterings-propos:n
befinnes origtig och behöfver af Utsk:n ånyo behandlas,
densamma återremittera, hvilken rättighet Ståndet skulle
afhända sig genom att nu återremittera Betänk. Jag anser således
rigtigast, att R. o. Ad. afslår voterings-proposm.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet nu ogillar omröstningsförslaget,
men BondeSt. sedermera beslutar att det af Utsk:n
nu afgifna omröstningsförslaget bör ånyo framställas; månne R.
o. Ad. då hade gjort rätt alt på förhand afslå en volerings-propos.
, som Ståndet sedermera måste godkänna ? När saken är
oafslutad, på sätt Gr:ne Lagerbjelke och Sparre erkänt: så hemställer
jag om R. o. Ad. kan göra något annat, än återförvisa
omröstningsförslaget. - ,
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får anhålla om återremiss.
För mig är det klart, att sedan 3 Stånd beslutat att
åtgärder i och för skogarnes bättre vårdande böra vidtagas, kan
frågan omöjligen anses förfallen. BondeSt. har, såsom Gr. Lagerbjelke
anmärkt, ännu icke fattat sitt be'slut, och Utsk:n hafva alltså
obehörigen framställt denna voterings-propos., som följaktligen
icke kan af R. o. Ad. nu godkännas. Det är således klart,
att Utsk:n måste återtaga sitt förslag i denna punkt, för att, sedan
BondeSt. fattat sitt beslut, afgifva ett nytt, derefter lämpadt förslag,
och är detta skälet för min vördsamma anhållan om återremiss.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade
afslå ifrågavande förslag till voterings-propos., ropades starka
Nej, blandade med Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde
om R. o. Ad. ansåge de gjorde anraärknme föranleda lill
Den '28 November.
219
återremiss, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte
.åtskilliga Nej, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mera., Utlåt, och Betänk.; nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 371, ang:de den under innevar:de Riksdag verkstälda
statsreglering och den för bestridande af Riksg:sKontorets utgifter
erforderliga allmänna bevillning;
N:o 373, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. N:o341,
ang:de vissa bestämmelser i afseende å beslutad inlösen för allmänna
medel af enkel bränvinsbrännings-redskap;
Stats- o. Särskildta Utskotten:
N:o 28, om ersättning och belöning för upfinning af instrument
för bränvins mätning och profning;
Banko-Utskottet:
N:o 91, ang:de verkstäfd omröstning öfver åtskillige föreskrifter
i Banko- och Lag-Utsk:ns förslag lill ny lag för enskilda
Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar;
N:o 92, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut öfver Mern.
N:o 81;
N:o 93, med förslag till sammanjeinkning af RiksSt:ns skiljaktiga
beslut, i ani. af Utlåt. N:o 87;
N:o 94, med förslag till sammanjeinkning af RiksStins skiljaktiga
beslut, i ani. af Mern. N:o 89;
Lag-Utskottet:
N:o 65, med förslag till sammanjeinkning af RiksShns skiljaktiga
beslut, i ani. af Utsk:s Betänk. N:o 61, ang:de den rätt,
hvarmed de utaf allm. medel, till vatten-aflappningar och andra
förberedande åtgärder för större odlings-företag, beviljade lån
böra utgå;
Särskildta Utskottet:
N:o 29, om provision till embets- och tjenstemän för debitering
och redovisning af afgifterne för bränvins försäljning;
samt
N:o 30, med upgifl å användningen af de 1,500 R:dr B:ko,
dem R. St-.r bemyndigat Utsk. alt af Riksdags-kostnads-medlen
användr till försöks anställande med bränvins-mätnings-apparater.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Som det nu sednast
bordlagda Meni. från BankoUtsk. innefattar sammanjemknings
-
220
Den 29 November.
förslag, och det år af vigt att få detta förslag afgjordt, anhåller
jag, att det måtte upföras först på listan till nästa plenum.
R. o. Ad. biföll att BankoUtslcts nyss bordlagda Mein. N:ris
91 till och med 94, skulle upföras främst å föredragsnings-listan
för nästa plenum.
Anmäldes och begärdes på bordet ett från Högvörd. PresteSt.
. ankommet prot.-utdrag N:o 514, innehållande inbjudning till
instämmande i PresteSt:s, vid föredragning af BankoUtsk:s Mern.
N:o 89, fattade beslut, ang:de 10:de punkten lista mom. af
Utsk:s förslag.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onstlagcn ilen 29 November 1854.
Plenum kl. ^1 på dagen.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 28 dennes.
Föredrogs och godkändes Exped.-Utsk:s under N:o 203 afgifna,
den 28 dennes på bordet lagda, förslag till R. Stms underd.
skrifvelse till K. M., ang:de vilkoren för bränvinsbränning,
jemte bifogadt förslag till förordning i ämnet.
Föredrogs och godkändes Exped.-Utsk:s under N:o 33 afgifna,
den 28 dennes på bordet lagda, förslag till § i Riksdagsbeslutet,
ang:de vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtskis den 28
dennes på bordet lagda Mern. N:o 91, ang:de verkstäld omröstning
öfver åtskilliga föreskrifter i Banko- och Lag-Utsk:ns förslag
till ny lag för enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar.
Den 29 November.
221
Föredrogs BankoUlsk:s den 28 dennes pä bordet lagda Mern.
N:o 92, med ani. af RiksStrns skiljaktiga beslut öfver Mera. N:o 81.
Detta Mera. företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, innehällanile inbjudning lill instämmande i
Preste- och RondeSUns beslut, ang:de utgifvande af sedlar å
En li:dr Riksmynt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det var efter ganska mogen
öfverläggning, som R. o. Ad. fattade sitt beslut i denna fråga,
och jag hemställer fördenskull, att Ståndet måtte vidblifva detta
beslut och afslå Utsk:s inbjudning.
R. o. Ad. fann för godt att, med afslag å denna inbjudning,
vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut.
2:dra punkten, innehållande förslag lill volerings-propos.,
i fråga om utgifvande af sedlar å En R:dr Riksmynt.
Gr. Lagerbjelke: I afseende på den nu föredragna voterings-propos:n,
anhåller jag alt i R. o. Ad:s minne få återkalla att
hela frågan om den nya sedelvalören upkommit deraf, att R. St:r
vid denna Riksdag beslutat införande af en ny mynt-enhet. I
öfvensstämmelse härmed föreslog BankoUtsk., att de blifvande
sedelvalörerne skulle bestämmas lill 1, 5, 10, 25, 50 o. s. v. R:dr
R:mt, och dessa hafva af alla fyra Stånden blifvit godkända, med
undantag af valören å 1 R:dr, hvilken af två Stånd blifvit antagen,
men af två afslagen. Då nu en fråga, hvaruti två Stånd
stannat mot två, kan förfalla, så vida den är af sådan natur, så
komma, i fall denna fråga anses vara af denna beskaffenhet, de
nya sedlarnes valörer att blifva 5, 10, 25, 50 o. s. v. En dylik
fråga har redan vid denna Riksdag förevarit, nemi. huruvida
halföreslycken skulle präglas. I afseende härå hade nemi. jemväl
två Stånd stannat mot två, och Ulsk. inkom äfven med förslag
lill voterings-propos.; men R. o. Ad. ansåg frågan kunna
förfalla och i följd deraf äfven böra förfalla. Jag anhåller fördenskull
att R. o. Ad., i konseqvens härmed, måtte förklara äfven
den nu förevar:de frågan böra förfalla, och således äfslå den af
Utsk. föreslagna voterings-propos:n.
Hr Bildt, Didrik Gillis: I fall R o. Ad. skulle godkänna
den åsigt af frågan, Gr. Lagerbjelke framstält, blefve
följden, att om t. ex. två Stånd hade beslutat, att sedelvalörerne
skulle vara 1, 5, 10 R:dr o. s. v., och de öfriga Stånden, alt
de skulle vara 3, 6, 12 R:dr o. s. v., skulle icke någon af dessa
olika serier blifva antagna och således finge man icke någon enda.
Mig tyckes derföre, att Utsk. riktigt betraktat saken och att
voterings-propos:n är sådan den bör vara, hvarföre jag anhåller om
bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Man skulle kunna betrakta
saken ur en annan synpunkt, nemi. sålunda, att då två
Stånd förklarat att en sedel å 1 R:dr R:mt, d. v. s. 32 sk. B:ko,
222
Den 29 November.
skall finnas, och de andra två att den icke skall finnas, så har
frågan i så måtto förfallit, alt det blifver vid det gamla, och således
alt en sedel af 1 R:dr R:mts värde fortfarande kommer
alt utgifvas. Jag vill dock icke gå så långt, utan instämmer med
Hr Mildt i hans yrkande om bifall lill den af Utsk. föreslagne
voterings-propos:n. Frågan är egentligen om huruvida, lill det antagna
nya sedelsyslemet, hören sedel å 1 R:dr R:ml eller icke;
två Stånd hafva sagt att systemet skall så upgöras, att deruti en
dylik sedel ingår, och de andra Iva Stånden hafva yrkat motsatsen.
I följd deraf måste väl också afgöras hvilket system som
skall antagas, och frågan således förekomma i Förstärkt BankoUtsk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig: Jag är i
hufvudsaken förekommen af de tvenne sista talarne, och jag ber
endast att få tillägga, aU då R. Skr beslutat, det ett nytt myntsystem,
tiodelningssystemet,_ skall införas, mäste väl äfven sältet
för dess införande bestämmas. Icke kan man tillerkänna två
Stånd rättighet att, emot de tvenne andras nekande, afgöra saken.
Då två Stånd stannat mot två, mäste ju anlingen frågan förfalla,
en orimlighet, eller också afgörandet hänskjutas till Förstärkt
BankoUtsk. Jag anhåller fördenskull om bifall till den föreslagna
voterings-propos:n.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Frågan om decimalsystemets
införande i vårt mynt är redan afgjord. Här är nu
fråga om hvilka sedlar, som, i sammanhang med delta system,
höra utgifvas. Utsk. har, om jag minnes rätt, föreslagit åtta olika
sedelvalörer, och bland dessa ålla äro sju af alla fyra RiksSt:n
godkända. En( är deremot aftvå Stånd afslagen och af de
två öfriga bifallen. Det beror då på, huruvida denna fråga är af
beskaffenhet att den kan förfalla eller icke, d. v. s. huruvida den
bör afgöras i Förstärkt BankoUtsk., eller om den bör förfalla.
Nekas kan väl då icke, att en fråga om, huruvida i riket skall
finnas sedlar å 1 R:dr, är af den beskaffenhet, att den kan förfalla,
och det synes mig då klart, att denna fråga redan genom
två Stånds beslut är afgjord. Dessutom ber jag att få fästa upmärksamheten
derå, att i en alldeles likartad fråga, nemi. huruvida
ett mynt af £ öre borde pregias eller icke, i hvilken fråga
två Stånd stannade mot två, beslöt BankoUtsk. äfven att förelägga
Ständerna en ny voterings-propos., men hvilken af R. och Ad.
hlef afslagen, på den grund, att frågan redan vore afgjord. Detta
Stånd är verkligen i allmänhet, jemförelsevis med de andra,
kändt för sin konseqvens i grundlagarnes tillämpning, och det
skulle derföre vara besynnerligt, om det nu, i motsats mot hvad
sorn skett för några månader sedan, beslutade att handla på annat
sätt. Jag för min del anhåller följaktligen, i öfverensstämmelse
med hvad Gr. Lagerbjelke föreslagit, att den af Utsk. upstälda
voterings-proposm måtte af R. o. Ad. blifva afslagen.
Gr. Björnstjerna: Det är ganska ledsamt, att Ståndet
förut fattat ett oriktigt beslut. Afven jag sätter högt värde på
Den 29 November.
223
konseqvens i handlingar; men önskar, alt den måtte iakttagas
blott i de fall, der man har rätt. Har man en gång handlat
orätt, bör man väl ieke, för konseqvensens skull, fortfara att i evighet
handla så. Alt frågan, ang:de ingifvande af 1 R:drs-sedlar,
hvarken är eller kan förfalla, tror jag redan vara fullkomligt
ådagalagdt af hvad Hr Bildt yttrat. Eller vilja mine värde
motståndare påstå alt landet borde blifva utan sedelmynt i det möjliga
fall, alt R. Sl:r väl beslöte införandet af ett nytt myntsystem,
men 2 Stånd stadnade emot 2 vid bestämmandet af de
sedlar, hvilka, i enlighet med della system, skulle nfgifvas. En
orimlig, men logisk utveckling af den sats, som här drifves.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, yttrade:
Då bifall till den af BankoUtsk. föreslagna voler:s-propos.,
som nu utgjort föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, blifvit yrkadt,
och jag af grundlagen anser mig förhindrad att derå framställa
propos., är jag pligtig all,dertill framställa skälen. Riksd.-  Ordn:s. § 75 bestämmer uttryckligen, att när i en fråga, hvarom
icke i åberopade §§:r särskildt är stadgadt, två Stånd stanna
mot två, skall, då frågan är af beskaffenhet att kunna förfalla,
sådant ske, och ega Stånden följaktligen grundlags-enligt icke
rätt, hvarken att afslå en propos , rörande hvilken votering alfor
en frågas lösning nödig, eller att godkänna en dylik, hvarigenom
en redan förfallen fråga åter skulle blifva ”uptagen” och
pröfvad. Det enda föremålet för afgörande bär är således, om
något R. Sl:rs beslut, ang:de antagandet af ett nytt sedelmynt,
gör frågan om ulgifvandet af sedlar å 1 R:dr Riksmynt lill en
sådan, som icke kan förfalla, men alt icke sä är, blir uppenbart
deraf, att om voter:s-propos:n godkändes och Nej vid blifvande
votering segrade, hade frågan ändock förfallit.
Den omständigheten, att en sedel af samma värde, som den
föreslagna å 1 R:dr Riksmynt, redan finnes, kan naturligtvis på
frågans slutliga afgörande icke utöfva något inflytande, dä Bankooch
Riksg:smynten, enl. R. Stms beslut, skola uphöra att begagnas
och det följaktligen icke kan förblifva vid hvad tillförene
varit stadgadt.
Jag anser ock slutligen den äskade propos:n så mycket mindre
kunna blifva föremål för R. o Ad:s bifall, som Ståndet, godkännande
den tolkning jag här åt grundlagen gifvit, för någon
tid sedan afslog den af BankoUtsk., i den fullkomligt likartade
frågan om ett nytt kopparmynt, föreslagna voter:s-propos:n, ehuru
densamma, såsom af tre Ständ godkänd, sedermera blef föremål
för votering i Förstärkt BankoUtsk.
Propos. till afslag å den af Utsk. föreslagna voter:s-propos:n
blef sedermera framställd och besvarad med starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten, innehållande inbjudning lill instämmande i
Borgare- och BondeSt:ns beslut i fråga om texten ä de sed
-
224
Den 29 November.
lar, som af R. St:rs Bank Utg ifvås, jemte alternativ inbjudning
till R. o. dd. alt instämma uti PresleSlåndets derom fattade
beslut.
Dessa inbjudningar blefvo af R. o. Ad. afslagne.
4:de punkten, innehållande förslag lill voter:S-propos:r
rörande texten å Batikens sedlar.
Ifrågavande voter:s-propos:r godkändes.
5:te punkten, ang:de ett ifrågasläldt tillägg i den föreskrift,
som skall motsvara 1%!i:tc §:n i nuvar.-de Banko-Reglemente.
Lades till handlingarne.
Vid föredragning af BankoUtsk:s den 28 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 93, med förslag till sammanjemkning af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i ani. af Utlåt jN:o 87, godkändes den
af Utsk. föreslagna voteringspropos., och lades förevande Mern. i
öfrigt lill handlingarne.
Föredrogos i ett sammanhang dels BankoUtsk:s den 28 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 94, med förslag till sammanjemkning
af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, i ani. af Mern. N:o 89,
dels Högvord. PresteSt:s samma dag bordlagda prot.-utdrag N:o
514, innehållande inbjudning till instämmande i bemäldte RiksStånds
vid föredragning af sistnämnde Mern. fattade beslut, ang:de
10:de punkten 1 mom. af Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ståndet har här, om
jag så må säga, erhållit tvenne inbjudningar, nemi. dels från
Utsk., som önskar, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut,
dels från PresteSt., sorn önskar, att vi måtte detsamma frånträda.
Af sjukdom hindrades jag alt vara tillstädes, då RankoUtsk:s
Betänk. JVs 89 afgjordes. Jag anhåller fördenskull, att i
korthet få redogöra för min åsigt af detta ämne. I Banken
tillgår det så, att om någon tjensteman är af sjukdomsförfall
hindrad att förrätta sin syssla, är hans närmaste man skyldig att,
mot sin innehafvande löns åtnjutande, göra tjenst förden sjuke,
och så alla graderna igenom, likväl med det undantag, att den
extraordinarie, som sköter den lägsta tjensten, erhåller eli mot
ringaste gradens lön svarande arfvode. Detta sätt, att gå tillväga,
har befunnits ganska lämpligt, emedan en livar tjenar för
lön, och extra ordinarien för det arfvode, som någon mindst
har i lön, hvadan ingen har att beklaga sig deröfver, att han arbetar
för intet. Utsk. har bibehållit denna allmänna inrättning,
men med den förändring likväl, att den lönlösa extraordinarien
icke skall erhålla det arfvode, som motsvarar den nu mera ökade
lägsta lönen, eller 600 R:dr, utan bibehållas vid den inkomst,
som
Den 29 November.
225
sorn, enl. gamla slaten, skulle hafva tillfallit honom, eller 400
R:dr. Della önskar Ulsk. att R. o. Ad. måtte vidblifva. PresteSt.
har deremot beslutit, alt åt den tjensteman, som förrättar
lägsta gradens tjenst, skall lemnäs ett årligt arfvode af500R:dr,
motsvarande den lägsta ordinarie lönen efter nya staten, hvaremot
han icke skulle ega åtnjuta de 100 R:dr, som borde utgöra
tjenstgöringspenningar. Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
på .tvenne omständigheter, som tala derför, att Ståndet
malte antaga denna inbjudning. De äro, att när man icke aflönar
en extraordinarie för den tjenst han gör, har han anspråk
på, att genom befordran vinna godtgörelse för det arbete, han
åt verket lönlöst förrättat. Men det kan hända, att en extraordinaries
tjenstgöring icke är sådan, att vederbörande, då fråga
blir om en ordinarie beställnings tillsättande, finner sig böra använda
honom, och då anser han sig förorättad. Nu är det vis-,
serligen sannt, att han får något för den tjenst, han förrättar,
nemi. så mycket som förut; men hvarföre skall han icke, i likhet
med alla andra, erhålla något gagn af den tillökade löneslat,
som R. St:r beviljat? Enl. min öfvertygelse är det ingen,
som så mycket förtjenar att undfå arfvode sorn en extra-ordinarie
tjensteman, då man vet, att han merändels måste lefva på
skuld, emedan de, som egna sig åt Statens tjenst, vanligen äro
fattige. En sådan lönlös tjensteman borde, efter min tanke, snarare
än andra godtgöras för sitt arbete, derföre att han behöfver
det mer än någon annan, enär han blott har en tillfällig förtjenst,
och icke en ständig inkomst, såsom den med lön försedde
tjenstemannen.
Pä grund af hvad jag nu yttrat, anhåller jag alt R. o. Ad.
behagade antaga PresteSt.-s inbjudning. Hvad skulle motsatsen
innebära, om icke att R. St:r velat vara de ordinarie tjenstemännen
bevågue, men de extra-ordinarie obevågne? Hvad skulle skälet
dertill vara, annat än sparsamhet, som synes mig nog hård
på deras bekostnad, som minst kunna uthärda den?
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk. har föreslagit ett arfvode
af 400 R:dr för den extra-ordinarie tjensteman, som förrättar en
ordinaries tjenst. Detta är af R.'o. Ad. samt BondeSt. bifallet,
hvaremot Preste- och BorgareSt:n beviljat ett arfvode af 500
R:dr. Utsk. har inbjudit de öfriga Stånden att förena sig med
R. o. Ad. samt BondeSt.; PresteSt. åter har inbjudit dessa tvenne
Stånd att förena sig med Preste- och BorgareSt:n. Nu skall
naturligtvis Utsk:s inbjudning föredragas i Preste-, och BorgareSt:n,
likasom PresteStrs inbjudning skall föredragas hos R. o.
Ad. samt BondeSt. Om R. o. Ad. nu ingår på PresteSt:s inbjudning,
kan det äfven låta tänka sig, att BorgareSt. jngår på
Utsk:s, vid hvilken utgång man skulle råka in i mycket trassel.
Mig synes derföre det lämpligaste och enda sättet att undvika
ytterligare förvecklingar vara, att hvarje Ständ vidblifver sitt beslut,
hvarigenom frågan af Förstärkt BankoUtsk. ganska snart och
15 H. 15
226
Den 29 November.
utan tidsutdrägt kan vara afgjord. Jag anhåller fördenskull, att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet befarar att sådant
trassel skall upkomma, som Gr. Lagerbjelke förmodat, så finnes
ett sätt att undvika det, nemi. att lägga BankoUtsk:s Betänk.
på bordet, hvarom jag anhåller.
Häruti instämde Gr. Gyldenstolpe, Ant. G a hr.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller, att PresteSt:s inbjudning
måtte få hvila på bordet.
Gr. Taube, Henning Edv., instämde i denna begäran,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att ifrågavar:de Mern.
och prot.-utdr. komme att ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 28 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 371, ang:de den under innevande Riksdag verkställda
Statsreglering och den för bestridande af Riksg:s-kontorets
utgifter erforderliga allm. bevillning.
Föredrogs StatsUtsk:s den 28 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 373, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk. N:o 341,
ang:de vissa bestämmelser i afseende å beslutad inlösen för allmänna
medel af enkel bränvinsbränningsredskap.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag föreställer mig, alt
detta, så väl som öfriga Betänkm, i allmänhet komma att bifallas,
och alt således en prostest af en ledamot icke kan leda till
något resultat. Jag ber likväl att få förklara, att jag icke för min
del kan finna någon rättvisa i Ulsk:s resonnement derutinnan,
att då Ständerna icke lofvat redskapsegare att åtnjuta ränta å
den belöpande lösen för försåld redskap, och då, genom den stadgade
öfverbelalningen af 10 proc. utöfver kopparvärdet, alla billiga
anspråk från deras sida ansetts upfyllda, skulle det vara Ständerna
värdigt att framflytta liden för liqviden så långt som möjligt.
Jag kan icke finna annat än man härigenom de facto återtagit
en del af ett förut gifvet löfte. Icke heller anser jag det
sätt, hvarpå Utsk. löst frågan, ang:de liqviden, vara lyckligt, då
Utsk. föreslagit att, för att anskaffa penningar till i fråga vande utgift,
redskapen ovilkorligen skall vara såld så tidigt, att medlen derförskola
inom viss tid vara influtne, hvilket gör, att kopparn under de
fleste förhållanden måste säljas till bättre pris, än den bordt, i fall
icke någon preskriptionstid varit utsatt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har, vid ett föregående
tillfälle, yttrat samma mening i detta ämne, som Frih. Raab,
och har ej funnit skäl att frånträda henne.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag vill icke yrka på återremiss
af ifrågavar:de Betänk., då det redan lärer vara afgjordt
i de andra Stånden; men jag anhåller att få förena mig med
Frih. Raab och Hr von Hartmansdorff.
Den 29 November.
227
Då härefter propos. till bifall å förevande Utlåt, framstäldes,
ropades starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
sammansatte Stats- och Särskildta Utsk:ns den 28 dennes på
bordet lagda Mern. N:o 28, om ersättning och belöning för upfinning
af instrument för bränvins mätning och profning.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s den 28 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 65, med förslag till sammanjemkning af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i ani. af ötsk:s Retänk. N:o 61, ang:de
den rätt, hvarmed de utaf allmänna medel, till vatten-aflappningar
och andra förberedande åtgärder för större odlings-företag,
beviljade lån böra utgå.
Föredrogos och biföllos Särskildta Utsk:s den 28 dennes på
bordet lagda Betänk, och Mern :
N:o 29, om provision till embets- och tjenstemän för debitering
och redovisning af afgifterne för bränvins försäljning; och
N:o 30, med upgift å användningen af de 1,500 R:dr B:ko,
dem R. St:r bemyndigat Utsk. alt af Riksdags-kostnads-medlen
använda till försöks anställande med bränviusmätnings-apparater.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, bortgått och öfverlemnal
Landtmarskalks-klubban åt främste närvar:de ledamoten, Fullm.
för Grefliga ätten N:o 8 Oxenstjerna af Korsholm, Frih. Carl
Åkerhjelm, anförde'
H. Exc. Hr Gr. Lövenhjelm, Carl Axel, skriftligen:
M. Hrr! Jag begagnar den stund, då vår Landtmarskalk lemnal
klubban i andra händer, för att inför Eder, M. Hrr, väcka
ett förslag, för hvilket jag tror mig med säkerhet kunna påräkna
Edert gillande bifall.
Vi hafva alla varit vittnen till de uphöjda egenskaper, vår
Landtmarskalk ådagalagt under denna för vårt fädernesland så
vigtiga Riksdag. Att, under så maktpåliggande ärendens behandling,
skiljaktigheter i omdömen och opinioner måste förekomma,
är ett uti sakeDS natur grundad! förhållande; men vi hafva dervid
bevittnat den klarhet i ärendernes upfattning, den opartiskhet
och det lugn, hvarmed Hr Gr. Hamilton fört ordet under
våra öfverläggningar.
Med dessa lyckliga egenskaper har Hr Landtmarskalken Gr.
Hamilton lörvärfvat åt sig anspråk på R. o. Ad:s varma tillgifvenhet
och förtroende. Jag tror mig derföre gå allas önskningar
till mötes, då jag vördsamt föreslår:
15*
228
Den 29 November.
det R. o. Ad. måtte besluta, att, till minne af den Landtmarskalk,
som under innevande Riksdag på ett så förtjenstfull!
och värdigt sätt ledt R. o. Ad:ns öfverläggningar,
låta, på Riddarhuskassans bekostnad, slå en medalj
i guld af samma storlek, som Svenska Akademiens stora,
af 26 dukater.s vigt, för att öfverlemnas med ett exemplar
till II. M. Konungen och ett till Hr Gr. Henning
Hamilton; samt att RiddarhusDirektionen må erhålla lipdrag
att verkställa detta R. o. Ad:ns beslut.
Då derefter Hr Frih. o. Ordför:den framstälde propos. till
bifall å detta af H. Exc. Hr Gr. Lövenhjelm gjorda förslag, ropades
starka Ja, hvarefter Hr Frih. o. Ordfönden förklarade, alt
han funnit propostn med enhälligt Ja besvarad.
Slutligen justerades 2:ne prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:ns
denne dag vid pröfningen af StatsUtsk:s Mern. N:ris 92 och 93
fattade beslut, hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 30 November 1854.
Plenum kl. 7 e. m.
Uplästes till justering och godkändes nedann:de från Exped.-  Utsk. inkomne förslag lill R. St:rs underd. skrifvelser lill K. Al.:
N:o 205, ang:de de för jernvägs-anläggningar såväl redan
afsedda som framdeles ifrågakomm:de allmänna medels uplånande
genom lifgifvande af fonderade stats-obligatiouer;
N:o 206, ang:de pension åt OfversleLieutenanten Gr. A. E.
von Rosen;
N:o 207, ang:de ändring i nu gällande föreskrift, rörande
patent-rätt;
N:o 208, om allmänt stadgande i fråga om en för obotlig
ansedd sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie
beställning;
N:o 209, ang:de byggnadslån åt staden Jönköping, samt anslag
och lån för en ny tomtreglering derstädes;
N:o 210, rörande ändring i föreskrifterne om fattigvården;
Den 30 November. 229
N:o 211, ang:de ändringar och tillägg uti de om skiftesverket
i Riket gällande föreskrifter;
N:o 212, ang:de Expeditions-taxan; samt
N:o 213, ang:de å postkontoren inlösbara invisningar på lägre
penninge-belopp.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag får för Hr Gr. o. Landtm,
äran tillkännagifva, att, sedan Hr Landtm, i går sig aflägsnat,
beslöt R. o. Ad. enhälligt, på H. Exc. Hr Gr. Lövenhjelms framställning,
att lill minne af den Landtmarskalk, som under innevar:de
Riksdag på ett så förtjenstfull! och värdigt sätt ledt R. o.
Ad:ns öfverläggningar, låta, på Riddarhuskassans bekostnad, slå
en medalj i guld af samma storlek, som Svenska Akademiens
stora, af 2ö dukaters vigt, för att öfverlemnas med ett exemplar
till 11. M. Konungen och ett till Hr Gr:n, samt att RiddarhusDirektionen
skulle erhålla updrag att verkställa detta R. o. Ad:ns
beslut.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
M. Hrr! Det är i sanning icke ett tomt, ehuru ofta såsom
sådant begagnadt talesätt, då jag säger, att Jag saknar ord för
att uttrycka min tacksamhet för det af Frih. Åkerhjelm nu omförmälda
R. o. Ad:ns beslut: och min förlägenhet är så mycket
större, som jag lifligt känner, att endast det största öfverseende
kunnat förestafva detsamma. Att efter min öfvertygelse tolka
grundlagarna, att efter förmåga handhafva deras efterlefnad, har
varit min pligt. Om, såsom jag hoppas, jag upfyllt den, bardet
icke kunnat ske utan ofrivilliga misstag. I alla händelser har
jag blifvit mer än rikligt belönad genom den välvilja, jag af R.
o. Ad. städse fått röna; hvad derutöfver vederfares mig, ökar
endast mina djupa och outplånliga förbindelser till detta Stånd,
och jag är glad att i R. o. Ad:ns protokoll få nedlägga ett tacksamt
erkännande af dessa förbindelser, äfven om det måste ske
utan någon förhoppning att någonsin kunna afbörda mig desamma.
'
Ännu en gång, M. Hrr! min hjertliga, min varma och
vördnadsfull tacksägelse.
Justerades 6 prot.-utdr. för den 29 dennes.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s den 28 och 29 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 94, med förslag till sammanjemkning af
RiksStåndens skiljaktiga beslut, i ani. af Mern. N:o 89, och i
sammanhang dermed Högvörd. PresteSt:s samma dagar bordlagda
prot.-utdr. N:o 514, innehållande inbjudning till instämmande i
dess vid föredragning af sistnämnde Mern. fattade beslut, ang:de
10:de punkten lista mom. af Utsk:s förslag.
230
Den 30 November.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: När jag i förra ple
num
hade äran anhålla, att R. o. Ad. måtte antaga PresteSt:s
inbjudning, enl. hvilken Bankens e. o. tjenstemän, sora komma
att tjenstgöra för de ordinarie, erhålla ett arfvode motsvarande
500 R:dr om året, underlät jag att för Ståndet framställa huru
BankoReglem:tet f. n. lyder. 62:dra §:n l:sta mom. är af följande
innehåll: ”Blifver någon tjensteman af sjukdom hindrad
alt sin syssla förrätta, och göromålens behöriga gäng fordrar att
föranstalta om Vikariat, ege TJnderstyrelsen att, till sysslans bestridande,
förordna den person, som Understyrelsen pröfvar dertill
skicklig, och hvilken frivilligt sig åtager, att mot det arfvode,
som för tjenstgöringen bestås, den förrätta. Skulle ej någon
finnas benägen till ett så beskaffadt frivilligt åtagande, vare,
utan beräkning af transportsökande, den äldste oanvände och för
sysslan skicklige bland kompetente sökande till densamma, i händelse
den ledig vore, förbunden att, emot sin förut innehafvande
aflöning, vikariatet emottaga; egande Understyrelsen, att för
extra-ordinarie, som användes till ordinarie tjenstgöring, för den
tid, han sådan bestrider, anvisa ett arfvode, motsvarande minsta
inkomsten i ordinarie tjenstegrad”.
Om detta stadgande fått qvarstå oförändradt, hade följden
blifvit, att de e. o., som inom Banken förordnats i stället för de
ordinarie tjenstemännen, erhållit arfvde efter 600 R:dr om året,
sedan aflöningen, med inberäkning af tjenstgörings-penningar,
blifvit till detta belopp förhöjd. Om 2 Stånd stannat mot 2
och frågan således förfallit, skulle det gamla stadgandet qvarstått.
Således och då en mindre aflöning tillfallit tjenstemännen,
än PresteSt. föreslagit, tror jag det vara Skäl, alt bifalla dess
förslag, hvarigenom en besparing och icke en ökad utgift för
Banken upkommer.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter till antagande af PresteSl:s förevar:de
inbjudning framställda propos. besvarades med Ja, och
i följd af det sålunda fattade beslut , fann R. o. Ad, den i
BankoUtsk:s förevar:de Mern. föreslagna voterings-propos. komma
att förfalla.
Föredrogs och bifölls sammansatta Stats- och Särskildta Utsk:ns
den 28 och 29 dennes på bordet lagda Mern. N:o 28, om
ersättning och belöning för upfinning af instrument för bränvins
mätning och profning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: När under gårdagens
plenum tvist upstod mellan Gr. Lagerbjelke på ena samt Hr Bildt
och Gr. Björnstjerna på den andra sidan, huruvida frågan om
sedelmyntets förändring till Riksmynt förfallit, eller huruvida votering
i Förstärkt Utsk. skulle derom kunna ega rum, tvekade
jag, hvilkendera vore den rälta. Till en, början trodde jag Gr.
Lagerbjelkes vara den rigliga; men tillstår att jag icke kunde
Den 30 November.
231
höra den utredning af ämnet, Hr Gr. o. Landtm, då gjorde. Nu
då jag närmare betänkt saken, kan jag icke finna annat, än att
Hr Bildt och Gr. Björnstjerna hade rätt, och jag anser mig böra
icke allenast uttala denna mening, utan äfven reservera mig
mot R. o. Ad:ns beslut i detta fall, för den händelse något dylikt
skulle framdeles förekomma.
Härvid yttrade Hr Gr. o. Landtm.:
I anledning af Hr von Hartmansdorff yttrande, hvari han
nämnde, att den af mig gjorda framställningen icke blifvit af
honom rätt upfattad, och då jag dessutom serskildt vet, att samma
förhållande inträffat för åtskilliga andra ledamöter, anhåller
jag att få ytterligare utveckla de skäl, som föranledde mig alt vid
det ifrågavande tillfället anse den yrkade propos:n icke kunna
framställas. Enl. min upfattning af grundlagen, står det i allmänhet
RiksStånden icke fritt, att bifalla eller afslå en voteringspropos.
, så att Talmannen, då såväl bifall som afslag yrkas, kan
framställa propos. å begge dessa yrkanden. Detta kan, efter mitt
förmenande, endast ega rum under det förhållandet, att något
af ett RiksStånd fattadt beslut icke är så tydligt, att man med
visshet kan inse huruvida en votering bör blifva en följd af beslutet
eller icke, och således frågan ur sådan synpunkt är tvistig;
i annat fall måste antingen frågan vara af den beskaffenhet, att
då 2 Stånd stannat emot 2, votering derom skall ega rum, och
att således, på det icke 2 Stånds beslut må undertryckas, voterings-propos:n
icke får afslås, eller också måste R. St:rs beslut i
frågan vara fattadt redan genom 2 Stånds beslut, i hvilket fall
detta R. St:rs beslut icke kan genom en votering uprifvas. Således
kan i allmänhet icke på ett Utsk:s förslag till voteringspropos.
framställas mera än en propos., antingen till bifall eller
afslag, men icke begge dessa propos:r vid samma tillfälle, livarmot
dock propos. lill älerremiss kan göras, i händelse formella
svårigheter skulle upstå för frågans afgörande. I går var endast
fråga om huruvida den fråga, som skulle utgöra föremål för votering,
var af beskaffenhet att kunna förfalla. Ser man i det fallet
på 75:te §:n Riksd.-Ordn., så säger den, efter att serskildt
hafva nämnt grundlagsfrågor: ”För beslut i alla öfriga ärenden,
de mål undantagne, hvarom i Reger.-Formens 66:te, 69:de, 70:de,
71:sta och 72:dra §§ särskildt förordnadt är, gälle, jemte Konungens
samtycke, Tre Stånds mening, men skulle Två Stånd
stadna emot Två, förfalle frågan och förblifve vid det, som tillförene
stadgadt varit”, och att, endast i det fall att frågan är af sådan
beskaffenhet, att den ej kan förfalla, gånge såsom i 73:dje
§:n stadgadt är. Grundlagen omförmäler här 66:te, 69:de, 70:de
och 71:sta §§:ne, med afseende på ärendernes beskaffenhet, dåde
deri omnände äro sådane, att, genom 2 Stånds stadnande emot 2,
frågan icke anses förfallen, utan måste afgöras genom votering i
Förstärkt Utsk. Hvad åter angår 72:dra §:n, så har dess åberopande
afseende på Konungens samtycke, medan samma § förbehåller
Ständerne rätt att allena genom Banken utgifva sedlar, som
232
D en 30 No v ernber.
för mynt i Riket må erkännas, hvaremot i denna § icke förekommer
något undantag om Två Stånds rätt alt få sin mening
genom votering underkastad ny pröfning. Deraf ser man att
sjelfva ärendets natur var sådan, att frågan, enl. grundlagen, kunde
förfalla, och ett sådant ärende måste endast då genom votering
slitas, när RiksStånden fattat ett föregående beslut, som gölen
nytt beslut i frågan nödvändigt. Att nu detta icke var förhållandet,
synes så mycket klarare af sjelfva voterings-propos:n,
som Nej-propos:n der innehåller, att om Nej vinner, kommer
den väckta frågan, om utfärdande af sedlar å en R:dr R:mt, att
förfalla. Således låg i sjelfva voterings-propos:n det förklarande
af Utsk. gifvet, och voterings-propos:ns godkännande hade varit
ett ytterligare förklarande, att enär, derest Nej vunne, frågan
förfölle, det var uppenbart att den var af sådan natur, som grundlags-enligt,
jemlikt 75:te §:n Riksd.-Ordn., icke var underkastad
votering i Förstärkt Utsk., utan måste, då 2 Stånd stadnat emot 2,
förfalla. Det var af detta skäl och då här under diskussionen icke yrkades
återremiss, för att åt frågan gifva den förändrade upslällning,
som, om den blifvit från början iakttagen af Utsk., kunnat hafva föranledt
att frågan blifvit föremål för votering i Förstärkt Utsk.,
samt dä här endast var yrkadt afslag eller bifall, som jag måste
anse mig hafva riktigt upfyllt grundlagens hud, derigenom
att jag vägrade framställa propos. å bifall, hvilket, under den synpunkt,
jag nu haft äran upgifva, syntes mig vara uppenbarligen
stridande emot den af mig åberopade 75:te §:n Riksd.-Ordn:n.
Anmäldes och lades på bordet nedann:de från Utsk:n inkomue
Mern., Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 375, i anledn. af verkstäld omröstning öfver de i BevillningsUtskrs
Mern. N:o 33 omnämnda frågor; ✓
N:o 376, i ani. af verkstäld omröstning öfver de i Särskildta
Utsk:s Mern. N:o 27 omnämnda frågor;
N:o 377, med förslag till stadganden i Riksg:s-Konlorets Reglemente,
ang:de detta verks inkomster och uplåning emot ‘fonderade
stats-obligationer, samt upbörden och redovisningen af dit
ingående bevillnings- m. fl. medel;
N:o 379, med -förslag till aflönings- och pensions-stater vid
Riksg:s-Konloret;
N:o 380, angtde särskilda gratifikationer åt 2:ne SlatsUtsk.
biträdande tjenstemän;
N:o 381, i ani. af föreslagen förhöjning i arfvodena för
Riksdagskostnadernes utbetalning och granskningen af räkningarne
och reqvisitionerne å dessa kostnader;
Bevillnings-Uts kottet:
N:o 35, med förslag till Bevillnings-summans fördelning;
Den l D ecember. 233
Banko-Utskottet:
N:o 95, ang:de kungörande af åtskilliga 'Föreskrifter i BankoReglementet
;
Lag-Utskottet:
N:o 66, i ani. af gjorde anmärkn:gar vid Utsk:s Betänk. N:o
29, ang:de en utvidgad testaments-rätt;
N:o 67, i ani. af väckt motion om uphörande af förbudet
emot tryckta eller graverade invisningars begagnande emellan enskilde
personer;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 39, i ani. af väckte molioner om ändring i åtskilliga
delar af K. Förordn. den 22 December 1841, till förekommande
af oloflig införsel eller utförsel af varor m. m.
Justerades ett prot.-utdr., innefattande B. o. Ad:ns denna
dag fattade beslut, ang:de Stats- och Särskildta Utsk:ns Mera.
N:o 28.
Upläsles och lades till handlingarne ankomne prut.-utdr. från
de öfrige HiksSlånden af den 23, 24, 25, 27, 28 och 29 dennes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £9 på aftonen.
In fidem prolocolli,
silbert Munck.
*«>•••
Fredagen den 1 December 1854.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för den 30 sisth November.
Uplästes till justering och godkändes ett från Exped.Utsk.
under JVs 215 inkommet förslag till R. Stms underd. skrifvelse
(ill K. M., ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den 1 Maj innevande
år, beslöt R. o. Ad., att till tjenstgörande vid sitt prot. antaga
234
Den t December
2:ne Notarier öfver det förut bestämda antalet, hvarom StatsUtsk.
skulle genom prot.-uldr. underrättas, för att gå i författning
om arfvodens utbetalning åt dessa Notarier, så länge Riksdagen
varade. Dessa tjenstemän, hvilka fortfarande innehaft sina befattningar,
och följaktligen hafva, vid Riksdagens slut, lika med
de öfriga Notarierne, återstående prot.-upsättning att besörja, böra
fördensknld äfven, lika med de sednare, komma i åtnjutande af
14 dagars arfvode utöfver den tid, som Riksdagen varar. För
fullständighetens skult torde R. o. Ad. böra om detta förhållande
underrätta StatsUtsk., sä att det i sin ordning anmodar
RiksgisKont. om denne aflöuings utbetalning, hvarom jag anhåller
att prot.utdr. till StatsUtsk. utfärdas.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att genom
utdrag af prot. underrätta StatsUtsk., att de, enl. R. o. Ad:s d.
1 sisth Maj fattade beslut, till tjenstgöring vid R. o. Ad:s prot.
antagne ytterligare 2:ne Notarier sedermera deltagit och äfven
efter Riksdagens slut komma att deltaga i prohnes upsättning,
samt derjemte anmoda StatsUtsk. att gå i författning derom, att
14 dagars arfvode, efter Riksdagen slut, må för dem, likasom
för de 4 öfrige vid R. o. Ad:s prot. anställde Notarierne, varda
utbetaldt.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet.
JVS 46, ang:de Statsverkets inkomster;
JVS 47, ang:de ändring i lagstiftningen, ronde straffet för
skogsåverkan;
JW 48, angrde allmänna grunder för Statens medverkan vid
jernvägs-anläggningar;
JVS 49, ang:de Tull-bevillningen;
JVS 50, ang:de stämplade pappersafgiften;
JVS 51, ang:de beslutade ändringar i Rikets Grundlagar;
JVS 52, ang:de Hufvudtitlarnes belopp m. ra.;
•AS 53, ang:de Bevillningsmedien; samt
JVS 54, ang:de val af Fullm:ge i Banken och Riksg:sKont.
Föredrogos och lades till handlingarne Förstärkta StatsUtsk:s
den 30 sisth November på bordet lagda Mern.:
JVS 375, i anledn. af verkställd omröstning öfver de i Bevilln:sUtsk:s
Mern. N:o 33 omnämnde frågor; och
JVS 376, i anledn. af verkställd omröstning öfver de i
Serskildta Ulsk:s Mern. N:o 27 omnämnde frågor.
Den i December.
235
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s den 30 sistl. November
på bordet lagda Mern.:
JM 377, med förslag tili stadganden i Riksg:sKonl:s Reglemente,
ang:de detta verks inkomster och upläning emot fonderade
StatsObligationer samt upbörden och redovisningen af dit ingående
Revillnings- m. fl. medel;
JM 379, med förslag lill aflönings- och pensionsstater vid
Riksg:sKont.; samt
JM 380, ang:de serskilda gratifikationer åt 2:ne StatsUtsk.
biträdande tjenstemän.
Föredrogs StatsUtsk:s den 30 sisth November på bordet
lagda Utlåt. N:o 381, i anledn. af föreslagen förhöjning i arfvodena
för Riksdagskostnadernes utbetalning och granskning af
räkningarne och reqvisitionerne å dessa kostnader.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Under d. 2 Januari 1851 aflat o
Fullmrge i Riksg:sKont. en så lydande skrifvelse till då församlade
R. Stms StatsUtsk.:
”Till fullgörande af Rikets nu församlade Stms, genom
Högloft. StatsUtsk:s skrifvelse af den 24 nästl. December Fullm:ge
i Riksg:sKont. meddelade beslut, angmle liqviderande af
kostnaderne för innevar:de Riksdag och kontrollen deröfver, hafva
Fullm:ge, i likhet med hvad vid de 2:ne sednast förflutna Riksdagarne
egt rum, updragit åt en af Komraissarierne vid nämnde
Kontor, att under serskildt föreskrifna kontroller, på eget ansvar,
ombesörja utbetalningen af ifrågavande kostnader, och derför afgifva
fullständig redovisning, hvarjemte Fullm:ge föreskrifvit, att
alla till godtgörande af dessa kostnader inkommande räkningar
och reqvisitioner i vanlig ordning skola granskas af Kamereraren
i härvar:de RevisionsKont., hvilken dessutom blifvit anbefalld
att öfver alla de granskade och godkände räkningarne och
reqvisitionerne föra serskilda anteckningar till kontroll vid utbetalningarnes
verkställande. Men då nämnde npdrag, för hvilkas
utförande det blir nödigt såväl för den, som ombesörjer utbetalningarne,
som äfven för den, hvilken granskar de aflemnade
räkningarne, att, så ofta dylika utbetalningar ifrågakomma, lägga
åsido sådana lill deras tjenster hörande göromål, hvilka möjligen
kunna förrättas å andra tider, än de stadgade tjenstgöringstimmarne,
icke egentligen tillhöra deras härstädes innehafvande tjenstebefattningar,
hafva Fullmige ansett sig böra hos Höglo!]. Utsk.
hemställa, att en i förhållande till de med Riksdagskostnadernes
liqviderande förenade ansvarsfulla och tidsödande göromål någorlunda
lämpad ersättning måtte derför blifva anvisad. Fullm:ge
få härvid, i afseende å den vedergällning, som förut blifvit meddelad
för enahanda befattningar, uplysa, alt den tjensteman i
Kongl. StatsKont., som vid 1823 års Riksdag ombesörjde ifrågavar:de
kostnaders liqviderande, derför tillgodonjöt ett arfvode af
236
Den 1 December.
3 R:dr B:ko om dagen, eller för hela Riksdagen 993 R:dr samma
mynt; att, sedan befattningen dervid under loppet af 1828—1830
årens Riksdag blifvit till Riksg;sKont. öfverflyttad, de tjenstemän
derstädes, åt hvilka densamma blef anförtrodd, derför upburo
tillsammans 675 R:dr B:ko, oaktadt utbetalningen vid denna liksom
nästföreg:de Riksdag icke, såsom nu, skedde medelst kontanta
penningar, utan endast genom assignationer å R. St:rs
Bank; att arfvodet vid 1834—1835 årens Riksdag bestämdes till
266 R:dr 32 sk. B:ko för den, som besörjde utbetalningarne, och
till 133 R:dr 16 sk. B:ko för den, som granskade de inkomna
räkningarne, hvilka arfvoden vid 1840—1841 årens Riksdag
blefvo oförändrade, men vid derpå följde Riksdag nedsaltes lill
200 R:dr B:ko för den förre, och till 100 R:dr B:ko för den
sednare, samt vid sednaste Riksdag åter fastställdes till sistnämnde
belopp. Fullm.-ge hafva väl vid de 2:ne sednaste Riksdagarne
fästat Höglofl. StalsUtsk:s upmärksamhet derpå, att den
sålunda bestämda vedergällning ingalunda varit svarande mot
det besvär och ansvar, som äro förenade med ombesörjandet af
den mängd större och mindre liqvider å en sammanräknad
summa af 2 å 300,000 R:dr B:ko, hvilka af Riksdagen föranledas,
äfvensom deras behöriga bokförande och redovisning, och
att nämnde vedergällning icke ens utgör tillräcklig ersättning för
möjliga missräkningar vid liqviderne; men, det oaktadt, har dock
icke någon förhöjning blifvit beviljad i de för ofvannämnfle updrag
anslagna belopp. Vid sådant förhållande få Fnllm:ge hos
Höglofl. Utsk. hemställa, att den vedergällning, som förut för
berörde updrag varit beviljad, måtte för innevar:de Riksdag varda
förhöjd, hvavid Fullm:ge, som för sin del finna lämpligast, att
ersättningen bestämmes i förhållande till Riksdagens längd, ansett
sig böra föreslå, tillsammans för begge ofvannämndé tjenstemän,
ett arfvode af 65 R:dr 32 sk. Banko i hvarje månad att
dem emellan fördelas, efter Fullm:ges framdeles skeende pröfning.
I fråga om tiden för detta arfvodes beräknande, hafva
Fullmige, med afseende derå, att utbetalningen af Riksdagskostnaderne
egenteligen börjat först i slutet af sistlidne månad,
hvaremot befaltmn dermed, äfvensom med redovisningens
afgifvande och räkningars granskande kommer att fortfara någon
tid efter Riksdagens uphöraude, ansett sig böra hemställa, på
grund af hvad för åtskilliga andra befattningar af enahanda anledning
varit medgifvet, att arfvodet må beviljas från och med
början af innevarande månad till och med utgången af månaden
näst efter den, då Riksdagen slutas.”
Denna skrifvelse föranledde likväl icke någon förändring i
det, i och för den Riksdagen för ifrågavar:de ändamål anslagna
belopp. Efter hvad som synes af StatsUtsk:s nu föredragne Betänk.
, har likväl fråga om förhöjning af ifrågavar:de arfvoden nu
blifvit af enskild motionär väckt, och af StatsUlsk. till någon del
tillstyrkt. Af den uplästa skrifvelsen behagade R. o. Ad. likväl
finna, att den förhöjning, hvilken motionären föreslagit, vore ganska
billig, och derföre vågar jag vördsamt anhålla, att Ståndet
Den 1 December.
237
matte medgifva arfvodenas förhöjning till de belopp, sorn motionären
föreslagit.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den utredning af frågan, som
Gr. Lagerbjelke, genom npläsande af ett Utlåt., ang:de lämplig
aflöning för ifrågavande tjenstemän i
har i StatsUtsk. icke förekommit. Orsaken dertill är också ganska
enkel och klar. En motionär af BorgareSt, har föreslagit,
att öka arfvodet för de tjenstemän, hvilka fått' sig updraget att
utbetala de medel, som anslås för Kiksdagskostnaderne, utöfver
det belopp, som vid förra Riksdagen var faslställdt, nemi. folden
ena ifrån 200 lill 400 och för den andra ifrån 100 till
200, utan att motionären upgifvit något annat skäl för sin anhållan,
än att göromålen vid denna Riksdag vore större och mera
omfattande för -dessa personer, än vid en föreg:de Riksdag. Vid
behandling af en sådan fråga som denna, hade det naturligtvis
varit bäst och lämpligast, att remittera motionen till Fullm:ge i
Riksg:sKont., på det att dessa ledamöter, hvilka äro de enda,
som på närmare håll kunna följa de bestyr, som med förenämnda
befattningar äro förenade, fått tillfälle att deröfver yttra sig;
men om man hade valt denna utväg, så hade StatsUtsk. icke
kunnat medhinna att behandla frågan under den korta tid, som
återstod för denna Riksdag. Det var under sådana omständig
heter
som Utsk., ehuruväl vetande, att förutnämnde tjenstemän
fått ökade göromål, likväl ansåg det för sig omöjligt, att på
förhand säga huru mycket arfvodet borde höjas i förhållande till
deras göromål; enär Utsk. ansåg det vara väl mycket, att, ulan
någon annan ledning, än den som motionen gaf, öka arfvodet
till dubbelt emot hvad det var vid föreg:de Riksdag, helst man
icke kunde påstå alt arbetet blifvit fördnbbladt. För att dock,
under öfvertygelse om billighetsgrnnden för motionärens framställning,
i någon män gå densamma till mötes, föreslog StatsUtsk.
dessa arfvoden, förvissadt derom, att ifrågavande personer
skulle vara bättre hjelpta med att få något tillskott, än att fä
intet. Dock, efter den utredning, som jag här afhört och hvaraf
finnes, att frågan varit föremål för utredning vid en föreg:de
Riksdag, skall jag icke motsätta mig att dessa summor utgå till
de belopp, som Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har icke det ringaste
emot att de ifrågavande tjenstemännen erhålla de arfvoden,
som Gr. Lagerbjelke yrkat. Men jag måste, såsom grundsats,
bestrida att ett dylikt beslut af K. o. Ad. fattas, utan att Betänk,
till StatsUtsk. återförvisas. Det synes mig omöjligt att tyda
69:de §:n Reg.F. derhän, som skulle man lagligen kunna genast
besluta öfver en sådan fråga. Der står uttryckligen: ”Upslå antingen
hos R. Stms plena gemensamt, eller uti något af RiksSt:n
betänkligheter att antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt, uti
det, sorn rörer antingen Statens reglerande eller bevillningens
derefter lämpade hela belopp, eller hvad till Riksg:sKont:s
utgifter och inkomster hörer”. Nu är ju klart att till Riksg:s
-
238
Den 1 December.
Kont:s utgifter höra äfven ifrågavar:de arfvoden. Om således R.
o. Ad. icke finner för godt att bifalla Betänk, sådant det är, så
bör detsamma återförvisas, och jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm,
vägrar propps, på ändring i detta Betänk., utan att det förut varit
till Utsk. äterförvisadt.
Gr. Lagerbjelke: Anlednm hvarföre jag ansåg mig kunna
redan vid denna föredragning begära beslut till förändring af
hvad StatsUtsk; föreslagit, var den, att, såsom jag tror mig veta,
RiksStin vid flera föregide tillfällen ansett alt dylika beslut ang:de
utbetalningar af Riksdagskostnadsmedel kunde betraktas endast,
såsom en verkställighet af besluten, ang:de dessa medels användande.
Jag medgifver likväl, att frågan kan vara tvetydig, då
man läser den 69:de §:n, och jag vill derföre icke vidare yrka
på beslut om någon förändring uti hvad StatsUtsk. föreslagit,
utan endast vördsamt anhålla om återremiss.
Hr Gr. o. Land inus härefter först lill bifall och sedan
till återremiss framställde propos:r besvarades med blandade Ja
och Nej; hvarpå
Gr. Lagerbjelke anmälde sig och yttrade:
Med anledn. af en uplysning, som Ordf:den för Riksg:sAfdehn
i StatsUtsk. enskildt gifvit mig, så nödgas jag, ehuru
ogerna, afstå från min begäran om återremiss.
Uppå sedermera förnyad propos. biföll R. o. Ad. StatsUtsk:s
förevar:de Utlåt.
Föredrogs och bifölls Bevilln:sUtsk:s den 30 sisth November
på bordet lagda Betänk. N:o 35, med förslag till Bevilln:s-summans
fördelning.
Föredrogs och bifölls BaukoUtsk:s den 30 sisth November
på bordet lagda Mern. N:o 95, om kungörande af åtskilliga föreskrifter
i BunkoReglementet.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran at flera ledamöter,
LagUtsk:s den 30 sisth November på bordet lagde Utlåt,
och Betänk.:
J\s 66, i anledn. af gjorde anmärkn:r vid Utsk:s Betänk.
N:o 29, ang:de en utvidgad testaments-rätt; och
JV& 67, i anledn. af väckt motion om uphörande af förbudet
emot tryckta eller graverade invisningars begagnande,emellan
enskilde personer.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Lag^- samt
Allm. Besv:s- och Ekon.Utsk:ns den 30 sisth November på bordet
lagda Betänk. N:o 39, i anledn. af väckte motioner om än
-
Den 1 December.
239
dring i åtskilliga delar af Kongl. Förordn:n den 22 December
1841, till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor
m. m.
l:sta punkten, ang:de skarpt bölesansvar för oloflig införsel
eller utförsel af varor, och 2:dra punkten, ang: de förkortning
af den tid, inom hvilken egare lill i beslag laget
gods bör sig hos Domstolen anmäla.
Biföllos.
3:dje punkten, ang:de ifragastäldt aläggande för Rådhus-Rätt,
all efter slutad undersökning bestämma viss dag,
inom begränsad lid, för utslags af kunnande i tullmai.
Hr Prytz, Lars Adolf: Utsk:n hafva erkant viglen af de
skäl, som blifvit anförda, men likväl ansett dem icke böra föranleda
någon åtgärd. Jag tror att det hade varit skäl, då Utskm
erkänt vigten af de i denna fråga anförda skälen, att i detta fall
göra hemställan om underd. skrifvelses aflåtande till K. M. Att
nu ingå i vidsträcktare betraktande af frågan, än Utsk:n velat
göra, och att, i Kiksdagens sista timma, begära någon återremiss,
toide icke vara lämpligt. Jag vill således endast reservationsvis
bafva gjort denna "anmärkningen.
Hr von Hartmansdorff, Aug., förklarade sig instämma
med Hr Prytz.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. förevar.-de
punkt.
4:de punkten, ang:de ifragastäldt återuplifvande af den
vidsträcktare förpassningsskyldighel, som egde rum enligt
Förpassningsstadgan af den 28 November 1833.
Hr Prytz: Afven i detta fall finner jag stora olägenheter
af den nu gällande förpassningsstadgan,' hvilken helt och hållet
afser att underlätta landväga transporter, men fullkomligt åsidosätter
alla kontroller, som erfordras för att förekomma missbruk
af landlransporterne; men af det skäl, som jag uti mitt förra
yttrande uttalade, får jag äfven nu endast anhålla att mitt yttrande
mätte reservationsvis i prot. antecknas.
Hr von Hartmansdorff förklarade sig äfven i detta hänseende
instämma med Hr Prytz.
Gr. Sparre: Jag ber, såsom medlem af Utsk:n, få tillkännagifva,
att Utsk:n noga öfverlag!, detta ämne, men trodde sig
icke kunna föreslå en återgång till hvad den gamla förpassningsstadgan
innehöll, enär just olägenheterna af denna förpassningsstadga
föranledt de sedermera deruti införda förändringarne, och
då dessutom de modifikationer deruti, som kunde anses nödiga,
kunna af K. M. vidtagas, så ansågo Utsk:n icke lämpligt, att nu
föreslå en återgång till den gamla författningen.
R. o. Ad. biföll Utsk:ns i denna punkt afgifua yttrande.
240 Den 1 December.
5:te punkten, ang:de rättigheten för Kustbevakning s-korp sen
och Jäkl-up syning smän, att under tjenste,utöfning fegagna sina
vapen.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Meni. och Betänk., nemi. från
S ta ts-Uts kottet:
N:o 378, med förslag till de sista Afdeln:ne af Riksg:sKont:s
nya Reglemente;
N:o 382, i anledn. af ålerremisser å den i Mern. N:o 347
föreslagna 91:sla §:n af Riksg:sKont:s Reglemente;
N:o 383, med nytt förslag till § i Rjksg:s-Kont:s Reglemente,
ang:de de Staden Jönköping vid denna Riksdag beviljade
understöd;
N:o 384, i anledn. af återremiss å den enligt Mern. N:o
357 föreslagna 168:de §:n af Riksg:sKont:s nya Reglemente;
B a n k o - U t s k o 11 e t:
N:o 96, ang:de verkställd omröstning öfver åtskilliga föreskrifter
i det nya BankoReglementet;
N:o 97, ang:de Instruktion för R. Stms BankoUtsk. vid nästa
Riksdag;
Lag-Utskottet:
N:o 68, i anledn. af väckt motion om förhöjdt ansvar å den,
som utsläpper oringadt svinkreatur sedan kjäle är ur jord;
Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskotten:
N:o 42, i anledn. af RiksShns beslut i fråga om Utsk:ns
Betänk. N:o 29 och Mern. N:o 40, ang:de förändrade föreskrifter
i afseende på skogshushållningen i Riket.
Justerades 2:ne prot.-drag., innefattande R. o. Ad:s denna
dag fattade beslut, ang:de dels arfvode, efter Riksdagens slut, för
de af R. o. Ad. sednast antagne 2:ne Notarier, och dels StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 381.
Uplästes till justering och godkändes ett af Exped.Utsk. under
N:o 214 afgifvit Förslag till R. Stms underd. skrifvelse till
K. M., med öfverlemnande af ny Bevilln:sStadga.
Uplästes till justering ett af Exped:sUtsk. under N:o 45
afgifvit förslag tili § i Riksdagsbeslutet, ang:de allmänna Bevillrnn.
Gr.
Den 2 December.
241
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det förslag till § i Riksdagsbeslutet,
som angår allmänna Bevillnrn, börjas på följande sätt:
”Vid den allmänna Bevillnms fördelning, hafva vi hufvudsakligen
bibehållit de grunder, som i 1851 års Bevilln:sStadga varit
följda, utom alt bevillnm af Embets- oell Tjenstemäns, samt Betjentes
löner m. m. blifvit nedsatt till en tredjedel, och å rörelse
och näringar, sedelutgifvande enskilta Banker derunder dock ej
inbegripna, samt å fast egendom, till hälften af hvad nämnda
Bevilln:s-Stadga bestämmer”. Nu behagade R. o. Ad. finna, att
den förändring, som blifvit gjord, i afseende på den bevilln:ssumma,
som erlägges af embets- och tjenstemän, för fastighet
och rörelse, icke utgör någon förändring i afseende på grunderna,
men väl i afseende på siffrorna. Reger:s-Form:n föreskrifva!',
att först skola af Bevilln.-sUtsk. föreslås och af R. St.
afgöras grunderna för den allmänna bevillnm, och sedermera,
med tillämpning af dessa grunder, sjelfva siffrorna utsättas. Förhållandet
är nu, att någon förändring icke blifvit gjord rörande
grunderna, men väl i afseende på deras tillämpning. Jag anser
således, för min del, Exped.Utsk. hafva misstagit sig i upgiften
uti denna § af Riksdagsbeslutet, och nödgas derföre anhålla om
återremiss af denna punkt.
Efter först till godkännande af Ulskis ifrågavande förslag
framställd propos., som besvarades med Nej, blef detsamma, pä
grund af de deremot gjorde anmärkn.-r, återremitteradt.
H. R. o. Ad, åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 2 December 1854.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 6 prot.-utdr. för den 1 dennes.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Främst på föredragnings-listan
står ett prot.-utdr. från BorgareSt., innehållande inbjudning i
afseende på en af Ståndet antagen förändring vid en paragraf i Riks
15
H. 16
242
Den 2 December.
dagsbeslutet, ronde Rikg:sKont:s Reglemente. R. o. Ad. har
hittills upskjutet denna fråga, för alt, på grund af gjord ålerremiss,
Statslltsk. skulle inkomma med nytt Betänk. Detta är nu
inkommet och finnes längre ned på föredragnings-listan. Jag
vågar derföre hemställa alt R. o. Ad. icke må förelaga denna
inbjudning från BorgareSt. förr än i sammanhang med SialsUtsk:s
Betänk, i frågan.
Uppå härefter framställd propos. lemnade R. o. Ad. härtill
sitt bifall.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:s d. 30 sisth November och 1
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 66, i anledn. af gjorde anmärkmr
vid Ulsk:s Betänk. N:o 29, ang:de en utvidgad testamentsrätt.
Gr. Sparre, Erik: Genom förbiseende hafva uti ingressen
till författningen några ord blifvit utelemnade, hvilket lärer fordra
rättelse. 1 början af ingressen synes det att bär endast afses
uphäfvande af 12: te §:n i adeliga privilegierne, så vidt den afser
rättigheten alt öfver aflinge förfoga, men detta har likväl icke
influtit i slutet af ingressen, hvilket torde vara nödigt. Jag vågar
derföre hemställa att pä sednare stället uti ingressen, efter
årtalet 1723, måtte inflickas följande ord: ”sävidt sagde § angår
rättighet för frälseman ali öfver aflingejord och hus i staden
förfogal'1. Med detta tillägg anhåller jag att förslaget måtte
bifallas.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Emot det nu föredragna
Betänk, har jag några anmärkn:r att göra.
För det första vill jag anmärka, att då LagUlsk. icke medhunnit
en sä vigtig förändring, som här är i fråga, förr än i
elfte timman, eller man må gerna säga i tolfte, sä hade det i
min tanka varit vida bättre att LagUtsk. förklarat alt motionen
icke kunde till någon åtgärd föranleda, än att framlägga detta
förslag, dä en så stor brådska råder; ty det är icke möjligt att
man skulle kunna besluta så genomgripande, så i alla hänseenden
vigtiga förändringar, som de nu föreslagna, då man verkligen
icke ens har tid att tänka sig noga in i dessa förhållanden.
Redan denna omständighet, att ärendet så sent inkommit, är i min
tanka en ganska vigtig anledn. till afslag. Några andra aumärknuhar
jag också alt göra. Först och främst har LagUtsk. här angripit
R. o. Ad:s privilegier, och det torde behöfvas tid, innan
R. o. Ad. beslutar att frånsäga sig det återstående af de fä privilegier,
sorn R. o. Ad. ännu har qvar. I min tanka är det icke
skäl att nu så här i brådska gifva bort dem, utan att närmare
tänka sig före i detta hänseende. Således kan jag för min del
icke gå in på att borttaga dem vid detta tillfälle. I öfrigt äro
genom detta Betänk, föreslagna åtskilliga förändringar i anledn.
af den återremiss, som egt rum. Dä dessa motioner förra gången
föredrogos, yttrade jag och flere andra oss ganska mycket
emot dem. Detta har LagUtsk. likväl mycket litet omnämnt,
Den 2 December.
243
åtminstone icke de skäl, jag andragit och med hvilka R. o. Ad.
instämt, hvilka dock äro af stor vigt. Jag nödgas derföre åter
nprepa några af dem, och kanske har jag också några nya.
Man har antagit att genom denna för ändring skulle en ganska
vigtig^sak upliöra, nemi. surrogat för faslighet. LagUtsk.
har också helt enkejt föreslagit alt man skulle kunna gifva hort
fastighet, ulan att någon surrogering hehöfde ega rum. Genom
della förslag skulle således äfven det stadgande borttagas, att endast
en sjettedel af jord, hus eller tomt i stad får borlgifvas, då man har
bröslarfvingar. Detta skulle föranleda mycket trassel och jag anser
det icke heller ega någon rimlighet för sig, hvarföre jag äfven
måste på det högsta sätta mig deremot. Det är otvifvelaktigt alt
detta stadgande kunde föranleda dertill, att personer, som smickrade
in sig hos redan ålderstigne, slöa personer, kunde tillegna sig
deras fastighet, till förlust för harn och brostarfvingar. Den i nuvarande
lag medgifna rättigheten att bortskänka J:det efter stadsrätt
är också alldeles tillräcklig, då man betänker det olika förhållande,
som i stad och på landet i afseende å gifvorält eger rum. På landet
har man visserligen rätt att bortgifva allinge-egendom, men man
bör också påminna sig att makan icke har någon giftorätt i ärfd fastighet.
Sådant är icke förhållandet i staden. Om en man gifter sig,
som har t. ex. 100,000 R:drs förmögenhet, så rår makan genast
om hälften eller 50,000 R:dr. Då är det väl orimligt att han
äfven skulle hafva rättighet att bortgifva lill henne hälften af sin
hälft, hvarmedelst hon kunde få 75,000 R:dr, under det en mängd
barn tillsammans fingo endast 25,000 R:dr; men icke nog med
detta, hon kunde på gamla dagar gifta sig med en ung pojke,
som hon skänker alltsammans till. På detta sätt blifva barnen i
alla möjliga hänseenden lidande. Jag kan icke ingå derpå och jag
kan icke rätt fatta att någon kan ingå på sådant. Redan förra gången,
då denna sak här förevar, så framdrog jag några exempel
på huru det tillgår i verkligheten, redan nu, med sådan egendom.
Ändå värre kommer det att blifva, om detta förslag anlages. Det
är icke mer än några månader sedan en 70 års gammal gumma
gifte sig med en yngling. Hon hade i giftorätt efter sin man
fått ganska betydlig egendom. Hennes unge man, med hvilken
hon, efter min tanka, gifte sig ganska onödigt, fick i giftorätt
hälften af hennes förmögenhet. Skulle bon nu få rättighet att
gifva honom hälften af sin öfriga hälft i beret, så lager han J:delar
ifrån rälta arfvingarne. Deruti finnes icke någon billighet. Redan
nu har man efter stadsrätt rättighet alt af sin egendom, då den
är aflinge, göra testamente lill hvem man behagar, men ärfd fastighet
är åtminstone tryggad. Efter detta förslag deremot finnes
ingen trygghet ens för sådan egendom. Således, redan om man
läser denna §, finnér man huru nödigt det är att akta sig för att
antaga det förslag, som här är gifvet. Den 3:dje §;n lyder sålunda:
”är efter testamentsgifvare omyndigt barn, som ej eger
något lill föda och upfostran, dä skall först efter stånd och vilkor
så mycket lemnäs, som domaren skäligt pröfvar, till dess det sig
16 *
244
Den 2 December.
sjelft nära kan”. Häraf linner man att LagUtsk. sjelft ansett att
man, genom antagande af förslaget, risquerar att personer bortgifva
sin egendom åt oskylda och att det icke lemnäs så mycket
öfrigt, som kan räcka till de stackars barnens upfostran. Denna
§ bar blifvit gjord för att åtminstone trygga den omyndige, till
dess han sig sjelf försörja kan, d. v. s., såsom det praktiseras pä
landet, tills barnet blir 15 år. Således kan det inträffa, om man
antager det, att oskylda personer sitta och fråssa med egendomen,
som kan vara ganska betydlig, och att de stackars omyndiga
barnen få jemt och rätt så mycket att de till femton års
ålder kunde försörjas, men deremot sedan fingo antaga drängtjenst.
Det är hvad jag isynnerhet har emot detta förslag;
det kan i allmänhet komma att föranleda till de aldra största svårigheter,
och en onaturlighet är att föräldrar kunna bortgifva sin
egendom och lemna de stackars barnen oförsörjda. Vi hafva sett
sådana exempel ega rum, och vida värre kan det blifva hädanefter,
om man antager delta, efter mitt förmenande, högst olyckliga
förslag. Det är alltid tillfälle för personer att smickra sig in,
för att förleda oförståndigt folk att gifva deni sin egendom, och
det finnes tyvärr personer, som icke hafva känsla för sina egna
barn. Vi hafva ett sådant exempel i en person på landet, som
för många år sedan dog och hvilken testamenterade hort sin verkligen
älskvärda dotters egendom, som upgick till öfver en million
R:dr. Något fel var begånget, som gjorde att hon fick igen det mesta,
men hade det icke varit förhållandet, så hade hon varit af
med alltsammans. Om alla föräldrar vore rättvisa och billiga, så
vore lagens stadgande likgiltigt, men man stiftar icke lag för
sådana personer, ty de hafva lagen i sitt hjerta, utan det är just
sådana föräldrar, som äro onaturliga, hvilka skulle komma att
begagna sig af det nu föreslagna lagstadgandet, och det anser jag
i högsta måtto vådligt, hvadan jag anhåller om afslag derå.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag måste, till en början,
göra samma anmärkn., som Frih. Rehbinder, att Utsi;., sedan det
tagit sig 6 månaders betänketid att besvara återremissen, så kommer
det nu på sisla stund, eller vid Riksdagens jordfästning, och
öfverlemnar ät R. St:r att afgöra en så vigtig fråga som denna.
Utsk.-s första Utlät, kom in den 12 Maj innevarrde år, och det
sista Betänk., som nu är i fråga, framlades den 28 Nov.; 6^ månader
hafva således under tiden förflutit. Kan man då tro alt
Utsk. har velat underkasta det sednare Betänk, en riktig granskning?
Eller må man icke misstänka att det önskat få sitt förslag
hastigt genomdrifvet, utan rådrum för Stånden att närmare granska
innehållet. Detta är ett märkligt mål, ty det visar, att de,
som ifrigast bedrefvo den lika arfsrättens allmänna införande, synas
nu finna alt de hafva irrat sig. För att på något sätt hjelpa saken,
hafva de velat utvidga testamentsrälten, hvarigenom jorden icke
skulle så mycket styckas och skingras, som följden eljest skolat
blifva. Men jag hemställer om man bör gå dessa ifrare till mötes
och hjelpa dem att genom palliativer, som ej i grunden bota
Den 2 December.
245
det onda, komma från ett svårt misstag. Den rälta hjelpen är
utan tvifvel den, att man erkänner sitt förhastande och återtager
det afskaffade stadgandet. Åtminstone vill icke jag på några sidovägar
hjelpa dem, som i detta hänseende förderfvat vår gamla
goda lag. Om Utsk. velat rälta sitt och andras misstag i detta
fall, hvarföre har icke Utsk. gått till grunden? Om Utsk. icke vågade
det, för att ej för mycket bryta mot sammanhanget i sitt
eget handlingssätt, eller, för att ej stöta sig med jemlikhetens
förfäktare, hvarföre valde icke Utsk. utvägen att föreslå så mycket
vidsträcktare rättighet att testamentera hort jord, så att det t. ex.
återställde möjligheten att göra fideikommisser? Hvarföre icke
begagna testamentsrälten åtminstone såvida, alt en fader hade
kunnat åt sina söner allena lemna sin fasta egendom, för att derigenom
mera sammanhålla den? Nej intet af detta ville Utsk.
göra; men deremot helaga oss den rättighet, vi hittills haft, att,
om vi, genom flit och hushållning, samlat någon förmögenhet,
få gifva henne åt hvem en ville. Om någon har harn, som arta
sig väl, och barn, som arta sig illa, så skulle han icke_ få gifva
hela sin aflingejord, utan blott hälften, åt de välartade. Är sådant
skäligt? Och hvarföre gör man så? Utan tvifvel derföre, att man
i en dylik sak vill, genom tagandet från ett håll och gifvandet
på ett annat, bemantla felet och gifva det anstrykning af billighet.
Frih. Rehbinder har redan anmärkt, att genom borttagande
af 2:dra §:n 17:de Kap. Ärfda Balken, har man undanröjt den
väsentliga grunden för- arfvejords bibehållande inom slägten. Jag
vet icke heller huru 3:dje §:n af 8:de Kap. JordaBin skulle kunna
stå tillsammans med den föreslagne lista §:n 17 Kap. ÄrfdaBin.
Der heter det: ”Ej må någon genom testamente bortgifva eller
annorledes förordna om mer, än hälften af sin qvarlåtenskap,
der bröstarfvinge lefver efter”. Det synes som detta
stadgande afsåge både land och stad, men deremot står i det
föreslagna lista mom. af 3dje §:n 8 Kap. JordaBm: ”Egerman
jord, hus eller tomt i staden; håfve våld bortgifva hälften deraf,
ehvad del är ärft eller afladt”. Om ingen bröstarfvinge finnes,
så får man enl. 17 Kap. — — (En värd ledamot säger att jag
misslagit mig i detta sista yttrande; det kommer väl att uplysas
af LagUlskis Ordfide). På grund af hvad jag anfört och hvad
Frih. Rehbinder redan sagt, anhåller jag att R. o. Ad. måtte
afslå detta Betänk. Hurudant hastverk del är, bevisar nogsamt
nödvändigheten för Utskis Ordfide att börja med en ursäkt derföre
alt det har i inledningen infört sådana ordalag, som skulle
12:te §:n af vära privilegier derigenom alldeles uphäfvas, i st. f.
att meningen endast är, alt uphäfva den serskilda testamentsrätt,
som enl. nämnde § tillkommer frälseman, öfver aflinge-fastighet.
Hr Dalman, Fredr. Wilh. Achates: Äfven jag beklagar
ganska mycket att ifrågavande Betänk, inkommit så sent, att tilläfventyrs
icke tillräcklig tid gifves för att rätt behandla detsamma,
men jag gör det af motsatt åsigt, emedan jag är öfvertygad,
all om detta Betänk, inkommit förut, och man haft tillräcklig tid
246
Den 2 December.
att öfverväga detsamma, så skulle det snarare vunnit bifall, än
del du möjligen kommer att göra. Här bar blifvit yllradt af
den siste värde talaren, alt det möjligen skulle vara för att ersätta
den obillighet, som upkommer genom införande af den lika
arfsrätten, som man gjort detta förslag. Om så är förhållandet,
synes mig naturligast vara, att just de, som motsatt sig den lika
arfsrätten, skulle nu i samma intresse och i konseqvens med de
opinioner, som ligga till grund för deras åsigter i ämnet, vara
angelägna om alt få en så beskaffad utsträckning af testamentsrätten,
att den kunde equivalera den vidsträcktare arfsrätten;
och det förvånar mig således hvad den siste värde talaren har
nämnt, att han icke med sin röst skulle vilja bidraga till att reparera
ett så beskaffadt fel, som han mäste anse här hafva blifvit
begånget. För min del har jag städse tillhört dem, som ifrat för
den lika arfsrätten, äfvensom jag länge ifrat för en utvidgad testameutsfrihet.
De två sakerna hafva således, hvad mig beträffar,
icke haft något sammanhang med hvarandra, men jag erkänner
att jag alldeles icke tror annat än att en utsträckning i testamentsrätlen,
den må vara inskränktare här npfattad än hvad jag motiverat,
skulle vara lill fördel för såväl R. o. Ad. som öfrige medborgare.
Jag kan icke föreställa mig att den inskränkning, som
här blifvit föreslagen i afseende på förvärfvad egendom, skulle
kunna vara af någon väsentlig vigt för en far, som har något
sinne för sina barn. Hvad arfvejord beträffar, så vet man ali
f. n. ega föräldrar icke rätt, i afseende på någon del af arfvejorden,
alt gifva företräde åt det ena eller andra af sina barn. Hvad de
således i lestamentsfrihet förlorat i afseende pä förvärfvad egendom
genom detta lagförslag, det återvinna de i afseende på den
ärfda. Jag kan icke hnna annat än att en persön, som eger
många slägtingar, t. ex. kusiner, bör fä bestämma till hvilka ibland
dem han vill gifva sin förmögenhet. Jag känner speciellt en
ganska rik man, som endast eger arfvejord och en ganska betydlig
arfvejord, och som, när han dör, har emellan 20 och 30
kusiner, sorn skola dela denna jord. Jag hemställer om det skulle
kunna anses för någon missaktning emot 1734 års lag i detta
hänseende, om en sådan person egde rättighet att bland sina
skyldemän efter godtfinnande utdela sin förmögenhet. Detta är
ett anspåk, som är så billigt, att jag icke kan föreställa mig att
U. o. Ad:s privilegier skulle kunna på något sätt förnärmas genom
ett stadgande, som syftade dertill.
För min del, och oaktadt jag önskat testamentsrälten mera
vidsträckt, än LagUtsk. här föreslagit, hembär jag likväl Utsk. min
tacksamhet, för det' alt Utsk. gått sä långt framåt på denna väg,
som man finner af detta Betänk., bland hvars fördelar jag äfven
räknar den, att de surrogatstvister, som varit en följd af det nuvar:de
lagstadgandet, skulle komma att uphöra, äfvensom att
likhet derigenom blir fastställd i afseende pä testamentsfriheten
för land och stad. Jag tager mig således friheten vördsamt hemställa
om bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Dun 2 December.
247
Gr. Sparre: Den fråga, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s
pröfning, härunder j:dels sekel legat på R. St:rs bord. Vid nästan
hvarje Riksdag hafva frågor derom blifvit väckta, och nästan
för hvarje gång vunnit mer och mer sympalhier. Det är således
nu skäl alt företaga sakep lill slutligt afgörande. Man har invändt,
att LagUtsk:s svar pä den beslutade återremissen så sent
på Riksdagen inkommit. Detta är en följd af LagUtsk:s öfriga
många hopande göromål. Man har mast behandla ärenderne i den
ordning, de inkommit, och i den ordning, återremisserne inkommit.
Det är R. o. Ad. nogsamt bekant att LagUtsk. ända ned i sista timman
varit sysselsatt med så mycket arbete, som detkunnatmedhinna.
Frågan kan för öfrigt icke vara ny, emedan den redan en gång blifvit
under denna Riksdag afhandlad, oell det är just i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de yttranden, som då på detta rum fälldes,
LagUtsk:s förslag nu blifvit mod i herad t och uprättadt. I sitt
första förslag hade nemi. LagUtsk. endast tillstyrkt en utvidgning
af testamentsrättigheten för städerne, i så måtto, att man skulle
få bortgifva allt, då bröstarfvinge icke funnes, men blott hälften,
då bröstarfvinge funnes. R. o. Ad. återremitterade likväl denna
punkt, med tillkännagifvande deraf, att äfven någon rubbning i
det strängare arfvejord-systemet skulle kunna medgifvas, och Utsk.
har rättat sig derefter. Testamentsrätten är, Mine Hrr! i vår nu
gällande lag den enda qvarlefvan af de olikheter, som, till följd
af gamla lagar och gamla förhållanden, ännu finnas emellan olika
stånd och olika orter. J veten alla, Mine Hrr I att testamentsrätten
var för den Germaniska ätten fremmande och den gamla sagan
att husfadren på sin sotsäng borlgaf sin egendom, ger oss ingen
rätt att tro att testamentsrätten var hos Germanerna inhemsk.
Den är en importartikel, ett lån ifrån den Romerska rätten.
Den blef icke rätt hemmastadd i städerna, eftersom den Germaniska
rätten i städerna icke hade så fast fot, som på landet, och
deraf kommer det, alt den ännu i dag, ehuru med obetydliga
modifikationer, i vår lag linnes bibehållen. På landet blef den
på det sätt förenad med arfvejords systemet, att rättigheten att
testamentera atlingejord blef oinskränkt, men för arfvejorden be^
viljades icke någon testamentsrätt. Den riktning, som den nuvar:de
tiden eger, är frihet i ' tanke och handlingssätt, och
man vill nu derföre äfven fordra större frihet i dispositionen öfver
sin egendom. Det industriella lifvet gör en sådan frihet för städerna
nödvändig. Vid ett dödsfall inom en näringsidkares bo
är det för honom, för bans rörelse högst menligt, tilläfventyrs
äfven alldeles ruinerande, om han vid sin makas död skall bortgifva
hälften af sin egendom, och lagen medgifver icke den döende
att bortgifva mer än hälften, såvida bröslarfvingar finnas.
En näringsidkare måste emellertid nu, om hans hustru dör, lemna
ifrån sig hälften af sin förmögenhet. Det kan icke annat än
verka förlamande på industrien, och det är också derföre, som
inom BorgareSt, man vid flera Riksdagar hört det starkaste ropet
på utvidgning af testamentsrätten. Det är också nödigt att .vidtaga
en förändring vid fråga om de många olikheter i lestaments
-
248
Den 2 December.
hagarne, som du existera. Vi hafva en testamentsrätt för R. o. Ad.,
en annan för PresteSt., en för stadsboer och en för landtboer, och
genom flyttning från land till stad förändras denna rätt. Äfven
ur denna synpunkt är en förändring nödig. För att derefter
komma till landsrätten, så har det gamla arfvejords-svstemet från
uråldriga tider bibehållit sig i vårt land. Man ansåg att jorden
skulle tillhöra slägten, och att således man icke borde ega att
öfver densamma utom slägten förfoga. R. St:r hafva äfven
vid denna Riksdag ansett att slägljord-systemet bör bibehållas, i
det de bifallit LagUtsk:s förslag, som afstyrkte väckt motion,
ang:de uphörande af bördsrätten. Vill man nu medgifva en något
större testamentsrätt i fråga om landet, och likväl bibehålla
bördsrätten, så finnes ingen annan väg än den, sorn Utsk. beträdt,
nemi. att medgifva dispositionsrätt öfver arfvejord, men
likväl endast inom bördsled. Jag tror att en sådan förändring
är öfverensstämmande med allmänna meningen och jemväl öfverensstämmer
med rikets sannskyldiga nytta. Jag frågar Eder,
Mine Hrr! hvem af oss har icke känt, vid tanken på sitt frånfälle,
behofvet af att på något sätt förfoga öfver sin egendom? Vi känna
äfven olägenheterna af det nuvande systemet, enl. hvilket jag icke
eger rätt att öfver min arfvejord förfoga det aldra ringaste, och enl.
hvilket det kan bero på en egensinnig arfvinge, att denna jord
styckas i så många lotter, som arfvingar äro. Är det icke en
naturlig känsla att önska, att den jord, på hvilken jag nedlagt
min omtanka, mitt arbete, icke må sönderstyckas, att den må
fortlefva äfven efter min död i sitt närvar:de skick; men, Mine
Hrr! en lag, som förbjuder en naturlig känsla, som motverkar den,
den är onaturlig, den måste ändras. För få dagar sedan talade
vi på detta rum om en utvidgning i rättigheten alt klyfva jord.
Jag yttrade då, att ehuru jag icke för närvande ansåg en förändring
af den nyss utfärdade lagen lämplig, så vore det likväl min
öfvertygelse att tiden verkligen tenderade till en utvidgning i
detta afseende; men om så är, om å'ena sidan man bör och
-otvifvelaktig! äfven kommer att medgifva en sönderdelning af
jorden, så bör å den andra sidan lagen icke motverka möjligheten
af en sammanhållning. Detta kan ske i öfverensstämmelse
med den lag, som bjuder afl det är ur motsatserne, som det goda
och det bästa framgår, och jag tror att det vore en oklok lag,
som endast befordrade styckning af jorden, men icke tilläte sammanhållning.
Jag uprepar det jag tror, att just vår tids förnämligaste
och bästa riktning består af dessa motsatser. Jag tror, att
om, såväl ur synpunkt af den allmänna meningen, grundad på
naturlig känsla, som ur synpunkten af det allmänna bästa, en modifikation
af arfvegods-systemet är nödvändig, så har LagUtsk. gjort
rätt uti, att tillstyrka densamma. Här hafva blifvit anförda åtskilliga
skål deremot, dels alt det skulle vara en inskränkning, dels
att det skulle vara en alltför stor utvidgning, och besynnerligt
nog hafva samme talare yttrat båda dessa åsigter. Det skulle
vara en inskränkning i afseende pä aflingejord, men den är dock
icke större, än att jag får bortgifva all min aflingejord, om bröst,-
Den 2 December.
249
arfvingar icke finnas. Ligger det vä! någonting onaturligt, ligger
det icke tvertom den högsta möjliga billighet deruti, att jag icke
må bortgifva från mina barn och bröstarfvingar all min egendom?
Med detta skäl vänder jag mig till en värd talare, som har sagt
att en utvidgning af testamentsrätten skulle vara i det afseendet
olämplig och vidrig, att jag då skulle kunna bortgifva från mina
barn allt hvad de egde. Det är just detta, som är fallet f. n.
Om jag bor på landet och har förvärfvat all min egendom,
så eger jag just den rättigheten att bortgifva allt hvad jag har,
och jag kan således då ifrån dessa olyckliga barn bortgifva allt
hvad jag eger. Det är just en förtjenst i detta hänseende,
som Utsk:s nuvande förslag har framför det gällande lagstadgandet.
Jag skulle således tycka, att talaren i detta borde hålla LagUtsk.
räkning derföre att det sagt, att man icke må bortgifva mer
än hälften af sin egendom, såvida bröstarfvingar finnas.
Det har blifvit sagdt, att R. o. Ad. har bortskänkt så många
privilegier, atl de borde taga vara på dem, som återstå. Ja väl, men
0111 dessa privilegier äro af den beskaffenheten, att de förstöra oss,
skola vi väl då bibehålla dem? Om de bidraga till en styckning
af jorden, som för R. o. Ad. kan vara menlig, skola vi då bibehålla
dem, derföre att de äro privilegier?
Hr von Hartmansdorff har sagt, att Utsk., om det velat
afhjelpa olägenheterna af arfslagen, borde hafva föreslagit återinförande
af fideikommisser. Utsk. vill icke försöka hvad Utsk.
icke tror vara möjligt. Utsk. har heller icke velat yttra några
klagomål öfver arfslagen, som nu är en fait accompli. Utsk. har
medelst detta förslag ansett sig böra göra hvad det trott vara med
det allmännas fördel förenligt.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf att, sedan vid expedierandet
af R. St:rs beslut, angide Tulltaxan, samt af del sednare fattade
beslutet om tull-bestämmelserne för bränvin och sprit, icke
blifvit intaget något Ständernas beslut om tull-bestämmelse för
artikeln vin, så hade nu från Exped.Utsk. inkommit ett under
Nio 221 afgifvet Förslag till underd. Skrifvelse till K. M., angide
införselstullen å denna artikel, hvarföre och då det vore angeläget
alt detta förslag i dag på förmiddagen kornme de öfrige RiksSlånden
tillhanda, pä det justeringen deraf må medhinnas, Hr
Gr. o. Landtm, finge hemställa om R. o. Ad. tilläte ett ögonblickligt
afbrott i förevaride diskussion, för justering af det inkomna
Skrifvelse-förslaget.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, blef berörde Skrifvelse-förslag
upläst till justering och godkändt.
Då sedermera diskussionen angide LagUtskis Utlåt. Nio 66
fortsattes, yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En värd talare har, ibland annat,
såsom motiv för det afslag han tillstyrkt, anfört, att förslaget
vore ett försök alt förbättra den ställning, hvari landet kommit,
genom antagande af den lika arfsrälten. För min del anser jag
250
Den 2 December
verkligen delta förslag så vara, men jag ärlångt ifrån att anse att, derföre
att man en gäng blifvit påtvingad ett ondt, man skall envist
qvarstå vid detsamma. Bland de fel oell brister, som den värde
talaren emot förslaget anfört, anhåller jag alt blott få nämna ett
såsom exempel på de öfriga. Han har nemi. anfört ett exempel
på huru oljenligt det vore, alt den, som eger en son, som är en
stor slarf, genom sin testamentsrätt f. n. kan fråntaga denne slarf
hela sin aflinge- och lösa förmögenhet. Jag ber att till den värde
talaren få hemställa, huru han, som är så örn om dennn aflingeförmögenhets
bevarande, kan förbise att en sådan far mäste lemna
denna slarf hela sin ärfda jord. För min del är jag lika öm om den
ärfda jorden, som om aflingeförmögenheten, och kan således icke
annat än se en förbättring i detta förslag.
En värd talare bar såsom skäl anfort åtskilligt, hvilket skulle
bevisa att detta förslag kunde vara bättre. Jag får då säga, alt jag,
för min del, aldrig sett något förslag framstäldt, än hvilket det icke
vore möjligt att framställa något bättre, i fall man vill theoretisera,
och skulle man afslå alla förslager, hvilka vore af beskaffenhet
att något bättre kunde uptänkas, skulle man derigenom
vinna all möjlig sannolikhet alt qvarstå i evighet på samma punkt.
Kan det visas att det föreslagna är väsendtligen bättre än det
nuvande, så anhåller jag för min del att Ståndet måtte detsamma
bifalla.
Nekas kan väl icke, att den nuvar:de testamentsrätten efter
stadslag är oefterrättelig. Då ett hus är ärfdt, eger det i sjelfva
verket ej derföre ett så betydligt värde och inflytande på slägten
som jord å landet. Nu finnes dock i nuvande lag skillnad i
afseende på testamentsrätten efter stadsrätt såväl för ärfda hus, som
då bröstarfvingar finnas eller icke, äfvensom för olika stånd. Jag
skulle derföre tro att det här framställda förslaget måste anses
vara en förbättring, jern föl dt med det ihopkrånglade och inkonseqventa
stadgandet efter nu gällande lag.
Efter våra äldre lagar ansåg man det vara af aldra högsta
vigt, att den ärfda jorden kunde inom slägten försäljas, och för
detta ändamål utfärdade man mångahanda lagar, enl. hvilka egendomen
alldeles icke fick försäljas utom slägten, .förr än hela slägten
förklarat sig icke vilja densamma inlösa. Afven förbjöds alt
borttestamentera sådan jord, hufvudsakligen till följd af dårande förhållanden,
alt kyrkorna genom testamenten tillegnade sig så mycken
jord. Förhållanderne hafva sedermera gestaltat sig så, att
f. n. arfvejords-systemet och stadganderne derom, synnerligast
sedan den lika arfsrätten tillkommit, långt ifrån att bibehålla
jorden inom slägten, måste göra det alldeles ofelbart nödvändigt,
att arfvejord inom några få generationer går ur slägten. Att
närmare utveckla detta, torde vara alldeles obehöfligt, ty att så förhåller
sig har jag aldrig hört nekas. Nå väl, R. o. Ad. torde
dock finna, att den ärfda jorden är något annat än vanligt lösöre,
och det är således angeläget, att erhålla ett lagstadgande, som götmöjligt,
att en sådan jord kan bibehållas inom slägten, och af sådan
beskaffenhet är den nu föreslagna lagen, ty om en person vill
Den 2 December.
251
hindra att en egendom genom styckning emellan olika arfvingar
går ur slägten, så blifver det honom möjligt genom detta förslag,
och emot detta förslag kan så mycket mindre anmärkas denna
testamentsrättens strid emot hvad man velat förstå med arfvejordssystemet,
som denna testamentsrätt, enl. det föreslagna stadgandet,
är inskränkt inom hördén, således till dem, för hvilka
jorden anses vara en ursprunglig tillhörighet. Jag anhåller vördsamt
om bifall till Ulsk:s förslag.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Ifrågavar:de ämne
har varit så vidlyftigt afhandladt, att jag kan vara ganska kort,
men som det innefattar en ganska vigtig principfråga, för hvilken
jag ifrar, har jag icke ansett mig böra underlåta att yttra några
ord i saken. Hvad nu först vidkommer den af Hr von Hartmansdorff
gjorda erinran, som lill en del redan blifvit af Hr Dalman
besvarad, nemi. alt detta Betänk, skulle egentligen vara förfäktadt
af de personer, som ifrat för den lika arfsrätten och för att
dymedelst söka godtgöra hvad de förbrutit genom den lika arfsrällens
införande, så får jag förklara, att jag visserligen har varit
bland dem, som, efter min ringa förmåga, i hög grad arbetat
för den lika arfsrätten och på detta rum försvarat densammas
införande, men att jag, i motsats till den värde talaren, tvertom
anser antagandet af den lika arfsrätten såsom en lycka och en
stor fördel för oss, samt att jag till följd deraf äfven önskar bifall
till delta Betänk. 1 fråga om den sak, som utgör föremål för
det Högloft. Ståndets öfverläggning, måste man besinna, att i all
lag det är af väsendtlig vigt, att deri finnes enhet, ty det som
förstör såväl lagstiftningens som lagskipningens kraft och verkan,
är just bristen på enhet. Dessutom bör all lagskipning grunda
sig på rättvisa och inre öfverensstämmelse och sammanhang, men
icke på sådana besynnerliga satser, som den, att del skall vara
olika lag för arf eller testamente, om egendomen är belägen i
stad eller på landet. Det kan nemi. icke inför förnuftet försvaras,
att, om jag bor i Stockholm, så har jag så och så beskaffad
testamentsrätt, men om jag bor en fjerdingsväg utom
Stockholms stad, der Stockholms jurisdiktion uphör, så skall testamentsrälten
vara annorlunda. Af sådan anledn. och då, på
sätt en värd talare redan anmärkt, en ganska stor förbättring är
föreslagen uti testamentsrätten efter stadsrätt, samt då jag icke
ur någon synpunkt kan fatta nyttan deraf, att det skulle vara någon
olikhet emellan testamentsrätten i stad och på landet, utan tvert-*
om det måste vara ett för lagstiftaren i allo önskvärdt mål alt
man kommer till en lika testamentsrätt, likasom man förut kommit
till en lika arfsrätt, så får jag, som icke delar farhågan för
de vådor, mina värde motståndare förespegla! , tillstyrka bifall lill
ifrågavande förslag. Det är nemi. derutinnan bestämdt, att om
man har barn eller bröstarfvingar, så får man icke bortgifva mer
än hälften af sådan egendom, hvarom man, enl. lag, eger att förordna.
Delta är för bröstarfvingars betryggande. Man bör vidare
i ali lag se till, att lagen är sådan, att den förekommer och
252
Den 2 December.
icke upmuntrar till skälmstycken; men det är förhållandet med
vår nuvar:de lag, alt, derigenom att man förhindrat testamentsrätlen
för de personer, som icke hafva barn och bröstarfvingar,
så nödgas många personer att eludera lagen. De Hrr, som vilja
bibehålla det gamla lagsladgandet, kunna icke hindra, att icke en
sådan öfverträdelse eger rum, ty om man vill gifva sin egendom
till någon person, till hvilken man står i förhållande, i stället för
att låta den öfvergå till arfvingarne, så är det helt simpelt att
man lemnar en skuldsedel ifrån sig, ställd på innehafvaren. Emot
ett sådant förfarande finnes verkligen i vår nuvar:de lag icke
något hinder, och detta är likväl ett bedrägeri; ty att undanhålla
dem, som äro lagliga arfvingar, deras rätt eller att öfverträda en
gifven lag, som bör af hvar och en efterlefvas, måste såsom bedrägeri
anses. På grund af hvad jag sålunda haft äran tillkännagifva,
och för att icke längre uptaga R. o. Ad:s tid, får jag tillstyrka
bifall till ifrågavar:de Betänk. Jag vill blott tillägga att,
oaktadt jag önskat ali Betänk., förr hade inkommit, så hembär
jag likväl LagUlsk. min tacksamhet, derföre att LagUtsk. genom
detta Betänk, har visat, att Utsk. vill fortgå på en bana, som är
öfverensstämmande med rättvisa och billighet.
Frih. Rehbinder: Gr. Sparre har anfört såsom ett skäl
hvarföre man borde antaga detta Betänk., att något dylikt med
detta skulle, vid föreg:de Riksdag, hafva varit hvilande på R. St:rs
bord. Det är möjligt att förhållandet varit sådant, men hvarföre
har det icke kommit längre? Jo, emedan Högsta Domstolen vid
hvarje Riksdag, då framställningar derom egt rum, emot ett sådant
lagförslag gjort de mest grundade anmärkn:r, och Regeringen
sedan, på grund deraf, afslagit detsamma. Det har blifvit sagdt af
mina motståndare, att den olika testamentsrätlen är ytterst skadlig
och alt sådant är förhållandet både i stad och på landet. Man
bör dock ihågkomma, att då giftorätten är olika, så måste äfven testamentsrätten
vara olika. Det kan icke hjelpas på landet i anseende till
testamensrättens inskränkning i afseende på ärfd fastighet. I stad
eger ett alldeles motsatt förhållande rum. Det gör att då en maka dör,
så komma i stad dess lagliga arfvingar och taga hälften i boet. Beträffande
den testamentsrätt, som f. n. eger rum, så har den hittills
burit sig och kan äfven hädanefter bära sig, åtminstone till nästa
Riksdag, då, om något skall föreslås i den vägen, jag hoppas att
LagUtsk. måtte få tid att komma med sitt förslag så tidigt, att
det icke blir en slags öfverrumpling, såsom förhållandet nu skulle
vara, om man skulle besluta öfver detta Betänk.
I Betänk, har, ibland annat, blifvit föreslaget, att make må
kunna gifva den andra, hälften af ali sin förmögenhet att begagna
och bruka, så länge den andra maken lefver ogift. Jag vill anföra
ett exempel hvartill detta kan leda. Enl. nu gällande lag
har man rättighet, då man gifter sig, blott det sker före vigseln,
att utfästa morgongåfva till ^:del i mannens fasta egendom. Nu
utfäster man en slik morgongåfva, så skall hans efterlefvande
enka, utom denna morgongåfva, i giftorätt hafva hälften af hans
Den 2 December.
253
förmögenhet och då få hrfvingarne nästan intet. Om en gammal
man gifter om sig vid 80 års ålder med en helt ung menniska,
kanske en tjenarinna i huset, vi hafva sett sådana exempel,
så kan hon få allt hvad han eger, då deremot hans barn få
intet så länge hon lefver, utan få berga sig så godt de kunna
tills hon dör, d. v. s. att deras barnbarn möjligen en gång kunna
få något, men icke de sjelfve. Jag kan ej finna alt det är rimligt
att antaga en lag, som kan föranleda till dylikt. De anmärkn:r,
som blifvit gjorda emot de yttranden, som äro framställda
emot detta lagförslag, hafva hufvudsakligen vändt sig deromkring,
att man på detta sätt skulle kunna afhjelpa de origtigheter,
som en värd talare förment ega rum i afseende på den
lika arfsrätten emellan de olika könen, hvilken för några år sedan
infördes. Jag tror icke att någon skada derigenom egt rum.
Man kan framställa alldeles motsatta exempel emot dem, sorn
dessa Hrr anfört. Man kan tänka sig att likaväl som en Adelsman
kan vilja bibehålla åt sonen större delen af sin jordegendom,
likaväl kan han vilja förskaffa en af sina döttrar en sådan
fördel. Då går ju egendomen just genom denna dispositionsrätt
ur Adelns händer. Det är således icke något skäl att antaga
ifrågavande Betänk., hvarpå, som sagdt är, R. o. Ad. kan lika väl
förlora som vinna.
Frih. Cederström har anfört, att personer, som icke hafva
barn, med nu gällande testamentsrätt skulle efter stadsrätt kunna
se sig tvungna att vidtaga oriktiga åtgärder för att draga egendomen
ifrån sina egentliga arfvingar. Jag inser icke anledn. till
något dylikt, ty det är väl tillräckligt, att de nu redan kunna
gifva bort ali aflingejord och alla lösören, då de icke hafva barn.
Det är endast stadsfastighet som de ej kunna sålunda disponera,
men äfven deraf kunna de gifva -J:del, då de hafva barn, eller
hälften, då de icke hafva barn. Är icke detta tillräckligt. Blir
nu Utsk:s förslag antaget till lag, då sker detta tusen gånger emot
en gång,, som det nu kan inträffa. Således kan man i afseende
på Frih. Cederströms anförande säga, såsom ordspråket lyder:
”En svala gör ingen sommar”.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Lika med föreg:de
talare, måste äfven jag beklaga att ifrågavande, särdeles vigtiga
Betänk, inkommit, snart sagdt, på sista dagen af Riksdagen. Jag
är för min del visserligen anhängare af en utvidgad testamentsrätt,
och jag anser den nuvande testamentslagen erfordra betydliga
förändringar, men jag önskar att denna utvidgade testamentsrätt
må vinnas på bekostnad af aflägsnare slägtingar och ej på
bekostnad af barn och bröstarfvingar. Förhållandet blir dock motsatt,
om nu ifrågavande Betänk, skulle antagas, ty det skulle då
ske på bekostnad af dessa bröstarfvingar, till förmån för de aflägsnare.
I öfrigt, då en ny testamentslag framställes och antages,
önskar jag att den mätte utmärkas af tvenne egenskaper, tydlighet
och konseqvens, hvilka båda egenskaper, åtminstone efter mitt
254
Den 2 December.
förmenande, saknas, uti det framställda förslaget. l:sta §:n börjas
sålunda: ”Ej må någon genom testamente bortgifva eller annorledes
förordna om mer, än hälften af sin qvarlåtenskap, der
bröstarfvingar lefver efter”. Här är punkt, och hvar och en, som
läser detta moni., kan väl svårligen deraf draga annan slutsats,
än att hvar och en, som eger bröstarfvinge, kan bortgifva hälften
af sin qvarlåtenskap. Läser man nu nästa morn., så lyder
det sålunda: ”Finnes ej bröstarfvinge, då må man om all
egendomen förordna; dock må örn arfvejord å landet ej förordnas
till förmån för annan, än den, hvilken, efter thy i 6:te Kap.
JordaBalken sägs, eger bördsrätt till den jord”. Således efter
l:sta morn. skulle den, som eger bröstarfvingar, hafva rättighet
att gifva bort sin arfvejord till hvem han vill, men enl. sist uplästa
mom . skulle den, som ej eger bröstarfvinge, icke hafva en
sådan rättighet. Enl. min åsigt står detta i fullkomlig strid emot
den konseqvens, som bör finnas i lagskipningen.
Läser man nu 2:dra §:n, så lyder den sålunda: ”Gifver någon
bort sin bördköpta jord genom testamente till annan än
den, hvilken så skyld är, sora i Lsta §:n sägs, håfve arfvinge
magt att lösa den åter, innan laga stånd åkommer, efter det värde,
som den är köpt före”. Hvad menar nu Utsk. med uttrycket
”hvilken så skyld är, som i Lsta §:n sägs”? Den l:sta§:n
talar endast om bröstarfvingar. Ar det nu meningen med orden
”så skyld är”, att det skall vara endast bröstarfvingar? Jag
förmodar att Utsk:s mening icke är sådan, utan att det menas
att man skall vara så skyld, att man är inom bördslinien, men
om åter meningen varit sådan, hade det väl bordt heta ungefärligen
sålunda: ”Gifver någon bort sin bördköpta jord genom
testamente till annan än den, hvilken är bördeman” eller något
sådant, som uttryckte, att man menat slägtingar inom kusinledet.
Det synes mig likväl hafva varit konseqventare, att den
lag, som i detta fall nu finnes, blifvit tillämpad, och att det således
borde vara befintligheten af bröstarfvingar, som i detta fall
bestämde testaments-rälten, ty om der skulle stå, att man ej må
gifva bort egendomen till annan än den, som har bördsrätt, till
och med kusiner, så npstår åter en annan inkonseqvens. Om
den redaktionen antoges, skulle nemi. följden blifva, att om någon
gifver bort sin egendom åt sin kusin, så skulle hans barn
väl åtminstone ega rätt att lösa den, men sådant blifver honom
likväl efter 2:dra §:n betaget. Huruvida LagUtsk. tänkt derpå
eller icke, vet jag ej, men såsom' bär nu står, skulle följden blifva
den af mig upgifna.
Hvad Hr Dalmans yttrande beträffar om den gamla mannen,
som hade så mycken fastighet, men endast kusiner, och att det
vore hård t om han icke kunde få förordna derom till förmån
för en oskyld, så vill jag fästa Hr Dalmans npmärksamhet derpå,
att om dfjtta lagförslag antoges, så skulle han iéke få förordna
derom åt oskyld, enär, enl. Lsta §:n, då han icke eger bröstarfvingar,
han ej må förordna om egendomen utom bördslinien.
Här förekommer äfven en annan inkonseqvens. Om man med
-
Den 2 December.
255
gifver testamentsrätt til! slägtingar inom börd, månne bröstarfvingar
hafva rättighet alt då lösa egendomen åter? Detta kan
man icke se af Betänk. Enl. min åsigt saknas uti förevarande
Betänk, både tydlighet och konseqvens, och jag kan på sådan
grund för min del icke bifalla detsamma, men önskar att vi till
nästa Riksdag må kunna erhålla ett tydligt och konseqvent lagförslag
till förändring af testaments rätten.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har sagt, att skälet,
hvarföre Utsk. kommit så sent med detta Betänk., vöre de många
göromål, Utsk. haft. Jag tror visserligen att detta skäl kan,
till någon del, gälla. Men jag befarar, att Utsk. förspillt allt för
mycken tid på sin vältalighet. Den som skall utfinna sådane
fraser som t. ex.: ”uppenbarelsen af köpmannens kommerciella
samvete”, skall hafva godt om tid; men bålla vi oss blott till
sak: så hemställer jag till R. o. Ad., om icke åtskilliga af Utsk:s
Betänkm varit och ännu äro af beskaffenhet, att med dem gerna
kunnat anstå, t. ex. det, som nu ligger på R. o Ad:ns bord,
ang:de sättet huru förhållas bör med oringade svin. Man har
anmärkt, att BorgareSt. är missnöjdt med den n. v. testamentsrätten,
derföre att hon verkar menligt på näringsfliten. Manne
något förslag kan mera förringa näringsfliten, än just det, som
betager ägaren rättighet, att till hvem han vill bortskänka sin
aflingejord?
Gr. Lagerbjelke har anmärkt, att med ärfd jord borde förhållas
lika som med förvärfd. Det kan jag icke finna, ty deu
ärfda har jag fått utan min förskyllan eller värdighet, om jag så
må säga. Men den förvärfda jorden har jag genom egen omtanka
och möda förskaffat mig. Hon är af helt annan art. Om
den ärfda jordens öfvergång till andra, på hvad sätt som helst,
må lagen förfoga; men icke så om den, jag sjelf förvärfvat.
Grin har sagt, att man icke bör afsäga sig möjligheten att
göra smärre lagförbättringar, derföre att man icke kan göra större.
Gr:n måste dock medgifva, att det kan finnas sådana händelser,
då man bör göra undantag ifrån denna regel, t. ex. om
de små förbättringarne äro af beskaffenhet att hindra de stora.
Detta är den utgång, hvilken jag befarar, om R. o. Ad. antager
detta Betänk. Om följderna af det år 1845 begångna förhastandet
redan äro sä kännbara, att de, som föranledde det, jemväl
blifvit beredvillige till rättelses vidtagande: så böra vi nu akta
oss för nya förhastanden. Man har omtalat huruledes författningen,
om arfvejordens bibehållande inom släglen, upkommit, derigenom
att man velat skydda henne mot testamenten till kyrkor.
Jag vet icke hvarföre man numera skulle vilja sätta egendomen
i säkrare förvar mot testamenten lill kyrkor än till andra. Om
t. ex. någon har 30 kusiner, såsom nyss nämndes: så kan det
ju hända, att en eller annan åf dem vore sådan, att en kyrka
borde heldre än kusinen erhålla jorden. Frih. Cederström har
anmärkt oriktigheten att göra skillnad mellan testamente i stad
och på landet. Skulle det icke kunna gå au att omvända frå
-
250
Den 2 December.
gan så, att, i händelse raan är kär i jeralikheten, göres testamentsrätten
i stad lika med den, som nu gäller på landet. Sedan
Ilr Cederschiöld så grundligt ådagalagt de fel, Utsk. begått,
vill jag ej längre uppehålla R. o. Ad. med detta ämne, utan anhåller
att Ståndet måtte afslå Betänk.
Gr. Sparre: Jag ber att få börja med att besvara de grundliga
anmärkningar, såsom den siste värde talaren kallade dem,
hvilka blifvit gjorda af Hr Cederschiöld, på grond af hvilka han
förklarat sig anse förslaget oantagligt. lista §:n lyder sålunda:
”Ej röå någon genom testamente bortgifva eller annorledes förordna
om mer, än hälften af sin qvarlåtenskap, der bröstarfvinge
lefver efter; finnes ej bröstarfvinge, då må man om all egendomen
förordna till förmån för annan än den, hvilken efter thy i
öde Kap. JordaBalken sägs, eger bördsrätt till den jord etc.”
Kan någon menniska, vid läsningen af dessa ord, hafva någon
tvekan om hvad de betyda? Jag tviflar derpå. För mig åtminstone
och öfrige ledamöter af LagUtsk., samt andra personer,
med hvilka jag samtalat, har icke i detta fallet funnits någon
tvekan. Dock, som det nyss har kommit till min kunskap att
ett Stånd, hvilket fattat sitt beslut i frågan, äfven haft någon sådan
betänklighet, som Hr Cederschiöld, och jag, med afseende å
Riksdagens snart förestående slut, och då ett sammanjemkningsförslag
icke skulle kunna hinna att komma Stånden tillhanda, är
angelägen att RiksStånden må fatta så mycket som möjligt samma
beslut, så får jag föreslå, att R. o. Ad. ville godkänna följande
redaktion, hvilken står i fullkomlig öfverensstämmelse med
detta Stånds beslut och dessutom förekommer den tvetydighet,
som Hr Cederschiöld ansett förefinnas. Om man nemi. efter ordet
”förordna” i 2:dra punkten sätter punkt, och vidare efter
ordet ”ej” tillägger orden ”i någotdera fallet”, så att här kommer
att stå: ”Finnes ej bröstarfvinge, då må man om all egendomen
förordna. Dock må om arfvejord å landet ej i någotdera
fallet förordnas till förmån för annan etc.”, kunde sålunda
alla missförstånd undvikas, och vi hafva då fattat ett beslut, fullkomligt
öfverensstämmande med ett annat RiksStånds. Detta i
afseende på anmärkningen rörande lista §:n. Beträffande anmärkningen
rörande 2:dra §:n, så får jag erinra Hr Cederschiöld,
att alldeles detsamma, som nu är stadgadt i 2:dra §:n, står i 3:dje
§:n af detta Kap. Arfda Balken f. n. Der står nemi., att om
bördköpt jord bortgifves, det blott är arfvinge, icke bördeman i
allmänhet, som får lösa_ densamma, och detta har Utsk. hemtat
ur 3:dje §:n 17 Kap. Alfda Balken af nu gällande lag.
Hvad nu angår att det skulle vara möjligt att läsa §:n så,
att man skulle få lösa all bördad jord åter, men icke ärfd jord,
så misstager sig Hr Cederschiöld deruti helt och hållet, ty arfvejord
får ju icke alls bortgifvas utom börden, utan endast den
bördköpta jorden får jag bortgifva utan börd. Således förfaller
helt och hållet denna förmenta inkonseqvens.
Jag
Den 2 December.
257
Jag är skyldig Hr von Hartmansdorff att svara på den anmärkningen,
att JordaBalken skulle obehörigen hafva blifvit förändrad
i 8:de Kap:s 3:dje §. Ett stadgande i den n. v. JordaBalken,
ang:de stadsfastighet, är det, att jag eger bortgifva med varm
hand så myckel af aflingejorden eller hus eller tomt i staden,
som jag eger bortgifva genom testamente, i fall bröstarfvinge lefver
efter. Det är nemi, i allmänhet olämpligt, att medgifva en
person att bortskänka med varm hand mera, än han kan borttestamentera,
i händelse bröstarfvinge finnes, ty det finnes alltid
den möjligheten, att sedan han bortskänkt gåfvan, så kan bröstarfvinge
blifva född, och följaktligen, i händelse man medgifver
rättighet att med varm liand bortskänka mera, än man genom
testamente har rätt att gifva, så borde, i sådant fall, föreskrifter
finnas derom, huru denna gåfvorätt skulle regleras, hvilka nu saknas
just till följe deraf, altman aldrig medgifvit bortgifvande med
varm hand af mera än det, som kunde genom testamente gifvas.
För öfrigt, M. Hrr, är det mer än tillräckligt ådagalagdt,
alt Utsk:s förslag, om det innefattar i ena afseendet en inskränkning
i testaments-rätten, likväl å andra sidan innefattar en utvidgning,
som är dermed fullt jemförlig. Vi veta att en stor
del jordegare pä landet äjven ega fastighet i stad, och för dem
är det en utvidgning. I fråga om aflingejorden åter, är det en
inskränkning. Kan det nu finnas någonting billigare, än att lagen
medgifver mig rättighet att genom testamente förfoga öfver
min egendom till förmån för min efterlefvande maka, och finnes
det något mera orimligt, än att jag icke ens skulle kunna
tillförsäkra min maka att få qvarsitta i boet efter min död, utan
att, genom en lag, som förbjuder mig testamentsrätt, hon skulle
blifva ett nådehjon tilläfventyrs hos sina harn. Hvem har icke
kommit i erfarenhet om behofvet af en förändring i detta afseende
och serskildt, M. Hrr, i afseende på vårt stånd. Vi hafva
alla erfarit olägenheterne af det n. v. arfvejords-systemet; vi
måste vara betänkta på att afhjelpa dem. Det är en pligt såväl
i allmänhet, som med afseende på den plats, vi intaga i representationen,
att söka verka för sammanhållningen af jorden inom
slägterna. Då nu en utväg i delta afseende finnes, hvem skulle
vilja afslå denna utväg, dä förslaget synes i allmänhet vinna jemväl
de öfriga Ståndens bifall. Jag är öfvertygad om alt jag i
delta afseende icke talar för döfva öron. Jag är öfvertygad alt
R. o. Ad. icke skall vägra bifall till ett förslag, som ovilkorligen
bidrager till dess båtnad, och jag vädjar icke förgäfves till detta
hus, då jag säger att det är domen öfver vårt lif eller vår död,
som vi uttala.
Hr Dalman: Frih. Rehbinder har sagt all Högsta Domstolen
och K. M. afslagit åtskilliga förslag lill förändring i testaments-rätten,
som blifvit af föregående Ständer framställda. Det
är visst sannt, men Frih:n torde erinra sig, att orsaken till afslaget
just varit den, att förslagen endast omfattat testaments15
H. 17
258
Den 2 December.
rätten i stad. K. M. liar i sitt svar tillkännagifvit, att K. M.
för sin del vore betänkt att framställa till R. St:r ett förslag,
hvarigenom testamentsrätten, enligt stads- och lands-rätt, kom i
närmare öfverensstämmelse. Det är just dettå förslag, som LagUtsk.
nu har framställt, och jag anser det vara ett af förslagets
största förtjenster att åstadkomma en sådan likhet. Jag yttrade
förra gången, att jag för min enskilda del icke anser denna fråga
hafva något omedelbart sammanhang med frågan om den
lika arfsrätten, och ehuru jag anser att R. o. Ad., likasom andra
medborgare, gjort en stor vinst genom att hafva erhållit lika arfsrätt,
så anser jag det äfven kunna vara en vinst, om, genom den
ifrågavande lagen, R. o. Ad., likasom <^ndra medborgare, skulle
erhålla en utvidgad testamenlsrätt. Jag har således i detta fall
endast utgått ifrån rättvisa, ty lika så väl som jag anser det vara
orätt att det ena barnet skall hafva laglig rättighet att ärfva
mera än det andra, likaså anser jag det vara en orättvisa, att
man icke skall ega rättighet att disponera öfver sin egendom.
Jag erinrar mig också ganska väl, att flera personer, som vid
1845 års Riksdag bestridde den lika arfsrätten, stödde sig just
på det skäl, att, i sammanhang med den lika arfsrätten, äfven
en lika testamentsrätt borde införas. Ibland dessa personer var
äfven dåvarande JustitiseStatsministern, Frih. Nordenfalk, och
jag har mig bestämdt bekant, alt då K. M. sanktionerade förslaget
till den lika arfsrätten, yttrade Frih. Nordenfalk för sin del
till StatsRåds-prot., att han afstyrkte bifall till R. St:rs framställning,
intill dess K. M. fått afgifva en kontra-propos., rörande
införandet af den lika testaments-rätten samtidigt med den lika
arfsrätten. Alla, som kände honom, och således äfven många inom
detta hus, veta nogsamt att han var en lika frisinnad som
erfaren och uplyst man. Jag är således öfvertygad derom, att
hans mening i delta hänseende skall vinna sympathier hos hvar
och en.
De anmärkningar, Hr Cederschiöld framställt, hafva blifvit vederlagda
af Gr. Sparre. Lika med Gr:n finner äfven jag, att de
icke äro grundade, utan att detta lagförslag är fullkomligt tyd
ligt
och konseqvent för hvar och en, som vill genomläsa det och
icke, såsom Hr 'Cederschiöld, börjat sitt anförande med att sluta
med första punkten, utan att läsa det följande.
Samma värde talare har äfven upfaltat ett yttrande af mig
lika så oriktigt, då han anfört, alt jag skulle hafva beklagat mig
deröfver, att en gammal man, som hade 30 kusiner, icke skulle
få bortgifva sin egendom åt någon bland dem. Det har jag icke
sagt, utan jag har sagt, alt han, ibland dessa 30 kusiner, icke
skulle få bortgifva sin egendom till en eller annan, som ansågs
kunna sammanhålla egendomen och vara mera värd att få den,
än de öfriga.
I afseende på ett yttrande af Hr v. Hartmansdorff vill jag
endast förklara min tillfredsställelse deröfver, att Hr v. Hartmansdorff,
då han afslagit de små förbättringarne i lagväsendet, sagt
sig. hafva gjort det för att få stora förbättringar, och hoppas jag
Den 2 December.
259
attili- v. Hartmansdorff vid en kommande Riksdag icke glömmer
detta, utan förenar sig med dem, sora vilja hafva en ännu vidsträcktare
testaments-frihet.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är icke jurist,
kan således icke bedöma huruvida förslaget innehåller en eller
annan mindre ofullkomlighet, men Adelsman är jag, älskar mitt
Stånd gör jag, och önskar således, af själ och hjerta, att en adel
i Sverige alltid måtte finnas; ej för adelns, utan för fosterlandets
skull. Ett axiom är del dock, M. Hrr, att ingen adel kan fortgå,
utan fast förmögenhet. Jag måste då tillse hvilkendera lagen
bäst bibehåller jorden inora slägten, antingen nu gällande,
enl. hvilken den ärfda egendomen måste utminuteras i lika parceller
lill hvarje harn, eller den föreslagna, som bereder möjlighet
alt bibehålla åtminstone hälften af stamgodset ostyckadt i
en hand och således rädda det undan auktions-klubban, .dit det
hela, under nuvarande förhållanden, måste hasta. Må vi påminna
oss, M. Hrr, att det är genom en testaments-lag, lika med
den nu föreslagna, som Engelska aristokratien upstått, som den
lyckats genom sekler bibehålla sig, och med sig Britanniens välde.
Stödd på dessa erfarenhetsgrunder yrkar jag bifall till Utsk:s
Betänk.
Jag kan icke tro, det J, M. H:rr, hvilka vid Riksmötets
början beslöto, att Svenska Adeln skulle såsom Stånd qvarstå, nu
vid dess slut skulle afslå en lag, som ensam kan betrygga detta
Stånds tillvaro.
Hr Cederschiöld: I anledn. af den anmärkning, jag framställde
emot den otydlighet, som, enl. mitt förmenande, förefinnes
i Esta §:n af detta förslag, har Gr. Sparre framställt den fråga,
huruvida någon menniska kunde finnas, som kunde anse detta
lagstadgande otydligt. Denna fråga har dock Gr:n straxt derefter
haft godheten besvara, i det han upiyst att vida mer än en menniska,
ett helt Riksstånd, varit af samma mening som jag, och
funnit samma otydlighet. Då således åtminstone pkiraliteten inom
ett Riksstånd hyst en sådan åsigt, så lärer väl ingen kunna
bestrida, att detta varit mer än en menniska, och således har
Gr:n vederlagt sig sjelf. Genom det förslag, Gr:n framstält till
ändring i §:n, erkänner jag att den blir tydlig, och tycker att
det aldrig borde vara tillåtet, hvarken för den som har bröstarfvingar
eller för den som icke har dem, att bortgifva egendomen
till annan än den, som eger bördsrätt till jorden ; ty om det
medgifves att bortgifva arfvejord till någon annan, då marn
har rättighet att beröfva barnen arfvejord, så kan jag icke finna
någon konseqvens i ett sådant stadgande, som förbjuder att gifva
bort jorden till hvilken annan som helst, och jag hade minst
trott, att det skulle kunna förenas med den liberalitet i afseende
på testaments-rätten, som Hr Dalman förfäktar, att testamentsrätten
skulle vara olika, om jag bortgifver min egendom otill en
Jjusin, eller ora jag bortgifver den till hvem som helst. Almin
17*
-
260
Den 2 December.
stone kan ett sådant stadgande icke tillfredsställa det begrepp, jag gör
mig, beträffande frihet i testaments-rätten. Hvad 2:dra §:n angår,
så qvarstår äfven deruti en inkonseqvens, ty deruti borde
väl äfven medgifvas rättighet för barn^ att lösa arfvejord, som
bortgifves till aflägsnare slägtingar. Således om en far, som har
bröstarfvingar, bortgifver hälften af arfvejorden till kusiner, så
synes mig som konseqvensen borde fordra, alt bröstarfvingarne
ägde rätt att återlösa jorden.
På de skäl, jag nu anfört, anser jag detta förslag icke vara
så beskaffadt, att det bör af R. o. Ad. bifallas.
Frih. Rehbinder: Jag vill endast yttra några ord i anledning
af Gr. Björnstjernas anförande. Gr:n har sagt, att det
vore allt skäl att antaga detta förslag, på det att enhvar må kunna
gynna sin son, om han så för godt finner. Detta kan en far
göra äfven efter nu gällande lag. Ilan kan nu gifva bort all sin
aflingejord, efter detta förslag blott hälften. Deremot får Iian nu
icke gifva bort något af sin ärfda fastighet, men efter detta förslag
skulle han få bortgiva hälften deraf. Detta är skillnaden.
Beträffande således sjelfva saken eller möjligheten för en far att
kunna gynna sin son, så är det ungefärligen detsamma. Skillnaden
är den, att om en far gifver bort sin ärfda fastighet till
en son, med uteslutande af de öfriga, så kan det snarare väcka
split och osämja emellan barnen, än om aflingejord sålunda disponeras,
ty barnen kunna då med skäl ^säga, att arf är blott ett
depositum, hvilket tillhör slägten. Annat är om man gifver bort
hvad man sjelf förvärfvat sig, ty då skall man säga: han har
sjelf förvärfvat denna förmögenhet, och han bör derföre äfven
få disponera den efter sitt godtycke. Jag anser således, att
ärfd fastighet icke bör få bort-testamenteras, men väl förvärfd
egendom, vare sig å landet eller i stad, och all lösegendom, vare
sig att den är ärfd eller förvärfd, bör man få gifva bort åt
hvem som helst; ty har man sjelf genom eget sträfvande samlat
förmögenhet, så blir det en helt annan sak.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende på förevar:de Utlåt, blifvit yrkadt af
Gr. Sparre bifall, med den förändring, att i ingressen efter orden
”med uphäfvande af 12:te §:n i R. o. Ad:ns Privilegier d.
16 Oktober 1723” infördes orden ”såvida sagde § angår rättighet
för frälseman att öfver aflingejord och hus i staden förfoga”,
samt i l:sta §:n infördes, efter orden ”der bröstarfvinge lefver
efter”, kolon i stället för punkt, efter orden ”om all egendomen
förordna”, punkt i stället för semikolon, samt efter orden ”dock
må om arfvejord å landet ej” orden ”i någotdera fallet”; hvarmot
Frih. Rehbinder, Hr v. Hartmansdorff och Hr Cederschiöld
yrkat afslag, samt öfrige talare bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Jag afstår ifrån min begäran och förenar
mig med Gr. Sparre.
Den 2 December.
261
Gr. Björnstjerna och Hr Dalman förklarade sig äfven
vilja förena sig med Gr. Sparre.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att i följd häraf numera endast
vore yrkadt bifall, med den af Gr. Sparre föreslagna förändring,
och å andra sidan afslag; samt hemställde derpå först om
R. o. Ad. utan förändring bifölle Utsk:s Utlåt.
Ropades Nej.
Efter sedermera först lill bifall, med den af Gr. Sparre yrkade
förändring, och derefter till afslag framställde propos:r, som
besvarades med blandade Ja och Nej, hemstälde Hr Gr. o. Landtm,
ånyo om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s Utlåt., med den af
Gr. Sparre föreslagne förändring, och utföllo svaren härvid med
starka Ja, jemte många Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Rehbinder begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voteringspropos.
:
Den som bifaller LagUtsk:s Utlåt. J\s 66 med följande förändringar,
nemi. att i ingressen till Lagförslaget, efter orden
”med uphäfvande af 12:te §:n i R. o. Ad:ns Privilegier den 16
Oktober 1723”, infördes orden ”såvidt sagde § angår rättighet
för frälseman att öfver aflingejord och hus i staden förfoga”, samt
att. i den föreslagna Irsta §:a infördes, efter orden ”der bröstarfvinge
lefver efter”, kolon i stället för punkt, efter orden ”om
all egendomen förordna”, punkt i stället för semikolon, saint efter
orden ”dock må om arfvejord å landet ej” orden ”i någotdera
fallet”, röstar
Ja-,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde Utlåt, -af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit som
följer:
Ja — 27.
Nej — 29.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 30 sisth November och 1
dennes på bordet lagda Betänk. 67, i ani. af väckt motion
om uphörande af förbudet emot tryckta eller graverade invisningars
begagnande emellan enskilde personer.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill icke bestrida bifall
till förslaget; men del förefaller mig besynnerligt att, genom
262
Den 2 December.
författning, förklara det en invisning, som är tryckt, skall anses
för handskrifven.
Gr. Sparre, Erik: Man bör väl i ett fall, sådant som
detta, icke fästa sig vid ordalagen, utan vid meningen med lagstadgandet.
Att dessa invisningar böra vara graverade, det ligger
i sakens natur, då de blifva ett slags offentliga papper, som
skola gå omkring uti den allmänna rörelsen, men man kan väl
också säga, att om de innehålla det väséndtligaste af hvad en
handskrifven invisning bör innehålla, nemi. namnet, summan
etc;, så må de betraktas såsom handskrifne invisningar. Om
man gör afseende på den föregående lagstiftningen, så tror jag
icke att någonting olämpligt förefinnes i detta Betänk., om hvars
bifallande jag anhåller.
R. o. Ad. biföll förevande Betänk. J\° 67.
Föredrogs Statsötsk:s den 1 dennes på bordet lagda Mera.
378, med förslag lill de sista Afdelningarne af Riksg:sKontorets
nya Reglemente.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag anhåller att vid föredragningen
af detta Mern. mätte tillgå pä samma sätt som förut, nemi.
så, att endast §:ns nummer upläses, så vida icke upläsning utaf
sjelfva §§:ne af någon ledamot serskildt begäres, och att Hr Gr.
o. Landtm, icke gör serskildta propos:r öfver dessa punkter, utan
endast öfver dem alla i ett sammanhang.
R, o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter §§:ue 212
t. o. m. 240 npnämudes och lemnades utan anmärkn.; men i
fråga om §:n 241 yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag kan icke annat än
beklaga, all Statslltsk. icke vid denna Riksdag iiaft tillfälle att
sysselsätta sig med Riksg;sKont:s befattning, eller dithörande ämnen.
Det hade eljest varit väl, om den fördubbling af upbörds»
Verket, hvilken eger rum derigenom, att den allmänna bevillnm
skall ingå, icke till StatsKont., utan till Riksg:sKont., hade kunnat
afskaffas. Jag kan icke inse, att detta skulle stå i strid med
68:de §:n Reg.F., som bjuder, ”att de till Riksg:sverket hörande
och dit anslagna medel, icke må under någon förevändning, eller
med hvad vilkor som hälst, derifrån ryckas eller användas till
andra behof än dem, R. St:r bestämt”. Vid denna Riksdag har
visat sig, att det icke alltid är StatsKont., som får medel från
RiksgisKont., utan att det understundom är StatsKont., som gifvet'
RiksgisKont. penningar. Men detta är blott en tillfällighet,
ty vanligen förhåller det sig tvärtom. Emedlertid vållar det nuvande
sättet att behandla bevillnin både i upbörd och redovisning
en vidlyftighet, hvars uphörande voro högst önskligt.
Jag gör denna anmärkning under förhoppning, att Riksg:sKont:s
Fullm:ge ville taga denna sak i närmare öfvervägande,
och alt hvad jag har anmärkt afses i deras lill nästa Riksdag
förmodligen inkommande organisationsförslag.
Den 2 December.
263
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Med anledn. af den anmärkn.,
sora den siste värde talaren har gjort, får jag uplysa, att i det
updrag, sorn Fullm:ge i RiksgisKonl. erhållit, att inkomma med
förslag till ny organisation af Riksg:sKont., ingick icke den ringaste
anvisning derpå, att afgifva förslag ang:de antalet och beskaffenheten
af de ärenden, hvilka af Riksg:sKont. skola behandlas,
utan frågan gällde endast på hvad sätt de ärender, hvilka
hittills tillhört Riksg:sKont., skulle inom detsamma skötas.
Sedan härefter §§:ne 242 t. o. m. 248 blifvit upnämnde
och lemnade utan anmärkn., yttrade i fråga om §:u 249
■ Hr von Hartmansdorff: Denna § är af följande lydelse:
”Såsom begrafningshjelp eller understöd för sterbhusen efter
aflidne, obemedlade tjenstemän och vaktbetjenter vid Riksg:sKont.
och f. d. General-assistans-Kont., ega Fn!!m:ge att under
loppet af hvarje år disponera en summa af högst" Etthundrade^
femtio R:dr”. Saken är således af i inga betydenhet. Men det förefaller
mig besynnerligt, att sedan begrafningshjelpen blifvit afskaffad
i Kronans verk och äfven i Ranken, man anser henne
böra bibehållas i Riksg:sKont. Åsyftar detta stadgande endast
att lemna begrafningshjelp åt deni, sorn redan fält derför vidkännas
löneafdrag, så är deremot ingenting alt säga. Men vill
man låta begrafningshjelpen framgent fortfara, äfven för de tjenstemän,
som hädanefter befordras: så fruktar jag att Fullm:ge
underlåtit fästa upmärksaraheten på ett förhållande, hvilket borde
rättas efter redan meddelade allmänna föreskrifter, och att StatsUtsk.
gjort sammaledes.
Gr. Lagerbjelke: Jag befarar att det är den siste värde
talaren, sorn icke fästat nog upmärksamhet på hvad som här är
föreslaget. Den begrafningshjelp, som i denna § omtalas, står
icke i någon motsvarighet till den, hvarom han talar, utan denna
begrafningshjelp är, enligt detta förslag, och har alltid varit endast
en nådegåfva åt sådane utfattige sterbhus, sorn man ansett af
barmhertighet böra få någon hjelp. Derföre har också vid detta
tillfälle Reglementets § blifvit såtillvida ändrad, att ordet ”understöd”
tillkommit, hvarigenom ännu mera visas hvad man med
saken menat.
Hr von Hartmansdorff: Om StatsUtsk. haft denna godhet
mot fattiga tjenstemän och vaktmästare i Riksg:sKont., hvarföre
har icke StatsUtsk. sträckt sin ynnest jemväl lill tjenstemän
och vaktmästare i Kronans verk? Jag vet icke hvarföre Riksg:s*
Kont. i delta afseende skall hafva företräde.
Hr Bildt: Dä, om jag icke misstager mig alltför mycket.
Hr von Hartmansdorff är ibland dem, som anse att StatsUtsk.
icke eger någon motionsrätt, utom den, som blifver en följd af från
K. M. till StatsUtsk. aflemnade Propos:r, så vida de blifvit till
StatsUtsk. direkte öfverlemnade, så torde han säkerligen såsom
godt uptaga det förklarande, alt StatsUtsk. icke hade rätt att fö
-
m
Den 2 December.
reslå någon begrafningshjelp för Statens tjenstemän, då icke någon
motion i detta hänseende blifvit väckt.
Hvad beträffar det här influtna stadgandet, att medellösa
tjenstemäns och vaktmästares sterbhus borde få den ifrågavar:de
hjelpen, så befanns samma stadgande i det gamla Reglementet.
Införandet af ordet ”understöd” Utgör den enda förändring StalsUtsk.
i §:n vid denna Riksdag företagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet visserligen att StatsUtsk.
icke har någon motionsrätt, men jag vet också att dess
ledamöter hvar för sig hafva en dylik, och att, om de vilja begagna
den, så kunna de det.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. §:n 240.
De återstående §§:ne 250 till och med 270 lemnades utan
anmärkn., hvarafter R. o. Ad., uppå Hr Gr. o. Landtm:* propos.,
biföll de §§:r uti förevar:de Utlåt., som icke förut varit föremål
för beslut.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis den 1 dennes på bordet
lagda Mern.:
JM 382, i anledn. af återremisser å den i Mern. JM 347
föreslagna 91:sta §:n i Riksg:s-Konl:s Reglemente; och
Jfs 383, med nytt förslag till § i Riksg:sKant:s Reglemente,
angide de staden Jönköping vid denna Riksdag beviljade understöd.
Vid föredragning af StatsUtskis den 1 dennes på bordet
lagda Mern. JM 384, i anledn. af återremiss å den, enl. Meni.
JM 357, föreslagna 168:de §:n af Riksg:sKont:s nya Reglemente,
och då, i sammanhang härmed, enligt R. o. Ad:s nyss fattade
beslut, nu ånyo föredrogs Välloflige BorgareStis den 26 och 27
sisth November på bordet lagda prot.-utdr. M 608, innehållande
inbjudning lill instämmande i BorgareStis vid föredragn.
af sistnämnde Meni. fattade beslut,, att godkänna ifrågavande §
med förändring vid slutet af orden ”emot den möjligen lägsta
ränta” till dessa ord: ”på möjligen billigaste vilkor,” yttrade
Hr Bildt, Didrik Gillis: R. o. Ad. torde finna, att StatsUtsk.
har gått såväl R. o. Ad:s sorn BorgareStis önskningar till
mötes, och föreslagit en förändring i redaktionen af denna §,
samt att ordalydelsen blifvit något bättre afpassad än den, som i
BorgareStis inbjudning finnes uptagen. Jag anhåller derföre, att
R. o. Ad. behagade bifalla StatsUtskis Utlåt, och lägga BorgareStis
inbjudning till handlingarne.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls Utsk:s nu förevaride
Mern., och ansågs, till följd deraf, BorgareStis inbjudning ej föranleda
lill annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Den 2 December.
265
Föredrogs och lades lill handlingarne BankoUtsk:s Mern. N:o
96, ang:de verkstäld omröstning öfver åtskilliga föreskrifter i det
nya BankoReglementet.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s den 1 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 97, ang:de Instruktion för R. St:rs BankoUtsk.
vid nästa Riksdag.
Föredrogs och bifölls LagUtskis den 1 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 68, i anledn. af väckt motion om förhöjdt
ansvar å den, som utsläpper oringadt svinkreatur sedan kjäle är
ur jord.
Vid föredragning af Lag- samt Allm. Besvärs.- och Ekon.-  Utsk:ns deu 1 dennes på bordet lagda Mern. N:o 42, i anledn.
af RiksStms beslut, ifråga om Utsk:ns Betänk. N:o 29 och Mern.
N:o 40, ang:de förändrade föreskrifter i afseende på skogshushållningen
i Riket, yttrade
Ilr von Hartmansdorff, Au g: Af Utskms föregide yttrande
slutar jag att med detta förslag icke åsyftas, att alla beslut,
sqm R. St:r fattat rörande ändringar i skogsordnin, skola anses
förfallna; utan att fråga blott är om en ny skogsordnings utfärdande.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. Utskins
förevaride Mein.
Anmäldes, men begärdes på bordet, ett från Vällofl. BorgareSt.
ankommet fröt.-utdrag N:o 634, med inbjudning till R. o.
AÄ. att instämma i BorgareStis, vid föredragning af StatsUtskis,
Utlåt. N:o 381, fattade beslut.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
irskomne Utlåtin, Mern. och Betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
JVi 374, i anledn. af väckt motion om anslag af 36 tunnor
spanmål åt Kyrkoherden i Södertelje till ersättning för indraget
ständigt vederlag;
JVå 385, med förslag till reglementariska stadganden, ang:de
några, vid upgörandet af förslaget till Riksg:sKont:s Reglemente,
af R. St:r ännu icke slutligen behandlade ämnen;
JVs 386, med förslag till 2:ne, af R. Stms beslut i fråga om
bränvinstillverkningen föranledda §§:r i Riksg:sKont:s Reglemente;
JV5 387, angtde öfverlemnande till K. M. af det nya
Reglementet för RiksgisKont.;
266 Den 2 December.
JVs 388, ang:de inlösen af några nyligen till Riksg:sKont.
inlemnade Riksgälds-sedlar;
JV2 389, ang:de den uprätlade nya RiksStaten;
JV? 390, i anledn. af väckt motion om arfvode åt en hos
PresteSt. anstäld e. o. Kanslist.
Lag-Utskottet:
JVs 69, ang:de förändring af hvad stadgadt blifvit om
underställning af UnderRätts beslut i vissa fall.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till
K. M.:
M 216, ang:de Kronans rätt till återbetalning af lån, som
blifvit i Jordebok antecknade;
J\a 217, angule lag för enskilda Banker, hvilka utgifva egna
kredit-sedlar;
JV? 218, angule ändringar och tillägg vid gällande föreskrifter,
i afseende pä hemmansklyfning och jordafsöndring;
J\a 219, ang:de vissa bestämmelser i afseende å inlösen af
enkel bränvinsbrännings-redskap; och
J\l 220, ang:de provision för debitering och redovisning af
afgifterne för bränvins försäljning.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslag till §§:r i Riksdagsbeslutet
:
JV2 55, angide lag för enskilde Banker;
JV? 56, ang:de ett kreditiv till bestridande af kostnaderne
för Sveriges bidrag till Industri-expositionen i Paris nästa år;
JVs 57, ang.-de medels uplåning genom fonderade Statsobligationer;
samt
JV? 58, ang:de Kronans rätt till återbetalning af lån, som
blifvit i Jordebok antecknade.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 3 December.
267
Söndagen den 3 December 1854.
Plenum kl. J 8 e, m.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 2 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enligt honom af K.
M:s Öfverste-Kammarherre meddelad underrättelse, 2:ne Konungens
Ofverste-Kammarjunkare i morgon kl. 12 på dagen ankomma
till Riddarhuset för atf, enl. det för Riksdagens afslutande
utfärdade Ceremoniel, bjuda Höglofl. R. o. Ad. att påföljande
dagen bevista Gudstjenstén i Storkyrkan och derefter infinna
sig å RiksSalen; samt att 50 ledamöter af R. o. Ad., jemte
Riddarh.-Sekretm, äro inbjudne att, efter slutad ceremoni på Rikssalen,
intaga middag å Kongl. Slottet vid den för Ståndet serverade
taffel i Blå Salongen af Kongl. Gästvåningen, 2 trappor
upp från Vestra Slotts-hvalfvet; hvarjemte till disposition af R. o.
Ad:s Hrr ledamöter blifvit öfversända 50 inträdesbiljetter till
Rikssalen och Storkyrkan; och anmodade Ilr Gr. o. Landtm,
dem af R. o. Ad:s ledamöter, som önskade deltaga i middagsmåltiden,
att dertill anteckna sig hos Riddarhus-Fiskalen, hos
hvilken också förenämnde inträdesbiljetter funnos att tillgå.
Föredrogs Vällofl. BorgareSt:s den 2 dennes på bordet lagda
prot.-utdrag N:o 634, innehållande inbjudning till R. o. Ad. att
instämma i BorgareSt:s, vid föredragning af StatsUtsk:s Utlåt.
N:o 381, i anledn. af föreslagen förhöjning i arfvodena för Riksdagskostnadernes
utbetalning och granskningen af räkningarne
och reqvisitionerne å dessa kostnader, fattade beslut, att i så
måtto bifalla nämnde Utlåt., att ifrågavaride arfvoden bestämdes
för den Riksg:sKont:s tjensteman, som fått sig updraget att verkställa
utbetalningarne för innevande Riksdag och uprätta redogörelsen
för Riksdagskostnads-medlen, till 400 R:dr, samt för den
tjensteman vid nämnde verk, hvilken har sig ålagdt att granska
reqvisitioner och räkningar i afseende å utgifter af Riksdagskostnads-medlen,
till 200 R:dr, allt B:ko.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hade ämnat anhålla
om bifall till inbjudningen. Men sedan Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagifvit, att han icke anser sig kunna framställa propos. å
det beslut, jag ämnade påyrka, kan R. o. Ad. icke antaga inbjudningen.
Men på det att den ifrågavaride embetsmannen
icke måtte blifva lidande, hemställer jag, att Ståndet ville, med
afslag å BorgareSt:s framställning, inbjuda de öfriga Stånden att
biträda R. o. Adis beslut i frågan. Om denna inbjudning antages
af de Stånd, som öfyerskridit Utskis förslag: så erhåller
den ifrågavande tjenstemannen så mycket, som StatsUtsk. hemställt
och R, o. Ad. beslutit.
268
Den 3 December.
Hr Bildt, Didrik Gillis: För den händelse att, på sätt
Hr von Hartmansdorff yttrat, Hr Gr. o. Landtm, icke anser sig
kunna framställa propos. å ifrågavande inbjudning, så tror jag
det vara ändamålsenligast att bifalla Hr von Hartmansdorffs förslag,
enl. hvilket den ifrågavande tjenstemannen skulle få en
gratifikation å 300 R:dr B^ko. Men skulle deremot Hr Gr. o.
Landtm, anse sig oförhindrad att framställa den ifrågasatta propos:n,
så vore det, enl. min tanke, ganska lämpligt, att tjenstemannen
fick den tillökning, som blifvit föreslagen, helst Ordf:den
bland R. St:rs Fullm:ge i Riksg:sKont. uplyst, att tillökningen
är högeligen af behofvet påkallad.
Hr von Hartmansdorff: Jag har afstått från den oss „
gjorda inbjudningens antagande icke derföre, att jag ansett det
föreslagna arfvodet vara för högt, utan derföre all ett bifall till
inbjudningen möjligen är formvidrig!. Det finnes icke något
säkrare bevis derpå, att ett folk förtjena!' ega en fri författning,
än det, att lagens föreskrifter noga iakttagas. Engelsmännens
laglydnad förskaffar dem aktning allestädes. Det är blott för
olaglighetens skuld, jag ansett inbjudningen böra afslås och uppgifvit
ett annat sätt att behandla saken. Det är ingenting sorn
hindrar R. St:r att, vid en kommande Riksdag, bevilja en tillökning
åt den ifrågavande tjenstemannen, hvilken nu kan anses
hafva fått för litet.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., i anledn. af Hr Bildts
framställning, yttrat att han, då grundlagen stadgade, att RiksSlånden,
innan de fatta beslut till förändring af ett StatsUtsk:s
Utlåt, om anslag eller Riksg:sKont:s inkomster eller utgifter, böra
höra StatsUtsk. genom återremiss, och den omständighet, att 2:ne
RiksStånd genast beslutat förändring i hvad StatsUtsk. tillstyrkt,
icke satte R. o. Ad. i annan ställning, än den hvari Ståndet
var då frågan första gången var föremål för beslut, ansåg
formenligt att inbjudningen af R. o. Ad. afslogs eller
lades till handlingarne, förklarades öfverläggningen vara fulländad,
och uppå sedermera framstäld propos. fann R. o. Ad. sig
icke kunna bifalla ifrågavande inbjudning; hvaremot R. o. Ad.,
på det likväl någon förhöjning af berörde arfvoden måtte blifva
ljeviljad, fann för godt att genom utdrag af prot. vänligen inbjuda
de öfriga RiksStånden att instämma i R. o. Ad:s beslut
att bifalla StatsUtsk:s Utlåt. N:o 381.
Föredrogs StatsUtsk:s den 2 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 374, i anledn. af väckt motion om anslag af 36 tunnor
spanmål åt Kyrkoherden i Södertelje till ersättning för indraget
ständigt vederlag. •
Hr von Hartmansdorff, Au g.: De skäl, Biskop Annerstedt
i sin reservation anfört, finnér jag vara välgrundade och
tror' följaktligen att R. o. Ad. icke bör godkänna StatsUtsk:s
Utlåt. Jag hemställer således, att Ståndet måtte återförvisa det.
Den 3 December.
269
Om så sker, blifver följden naturligtvis den, att ifrågavande anslag
icke kan, vid denna Riksdag, beviljas. Men saken har
derföre icke kommit i sämre skick än förut. Skulle R. o. Ad.
deremot gilla Utlåt., och de öfriga Stånden på samma sätt förfara,
så hade man fattat ett efter min tanke oriktigt beslut. Blifver
saken lill följd af en återremiss från R. o. Ad. oafgjord, så
har man tillfälle att, vid en kommande Riksdag, taga henne i
närmare öfvervägande och tillse, att hon får ett med rättvisan
förenligt slut.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Enligt hvad af StatsUlsk:s
Utlåt, synes, har denna fråga förut blifvit å administratif väg
behandlad och så afgjord, att Kyrkoherdens i Södertelje anspråk
på ersättning för indraget vederlag icke kunde godkännas. Vidare
inhemtas, att han, för ändamålets vinnande, anlitat domaremakten,
men fått sitt anspråk af samtlige instanserna ogilladt.
Nu har man vändt sig till R. St:r för att få saken igenom, men
jag för min del kan icke gilla ett sådant förfaringssätt, som innefattar
en återgång till Frihetstidens system, enligt hvilket de
högsta myndigheternas beslut i så väl administratif som juridisk
väg drogos under Ständernas pröfning, och jag hoppas, att R.
o. Ad., delande min åsigt, bifaller Utsk:s Utlåt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Utlåt, måtte
få hvila på bordet.
Häruti instämde Gr. Liljencrants, Gust. Fredr., till
följd hvaraf förenämnde Utlåt, skulle ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs StatsUtsk:s den 2 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 385, med förslag till reglementariska sladganden, ang:de
några, vid upgörandet af förslaget till Riksg:sKont:s Reglemente,
af R. St:r ännu icke slutligen behandlade ämnen.
Detta Mern. företogs punktvis till afgörande och blef dervid
af R. o. Ad. i alla delar bifallet, utan annan diskussion, än att,
vid behandlingen af 60:de §:n uti Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Äng., yttrade:
Sorn jag ser Exped.Utsk:s Ordf:de vara tillstädes, vill jag
mot ordalydelsen göra en anmärkning, att iakttagas vid tryckningen.
Det står nemi. på 2:ne ställen: 18b0 och års
Riksdag, men bör naturligtvis vara ”1840 och 1841 årens
Riksdag”.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde den 2
dennes på bordet lagda Mern. och Utlåt:n:
JV2 386, med förslag till 2:ne, af R. Sl:.rs beslut i fråga om
bränvinstillverkningen föranledde §§:r i Riksg:sKont:s Reglemente;
M
387, ang:de öfverlemnande till K. M. af det nya Regletet
för Riksg:sKont.;
270
Den 3 December.
JM 388, ang:de inlösen af några nyligen till RiksgisKont.
inlemnade Riksgälds-sedlar;
JM 389, ang:de den nprättade nya RiksStaten; samt
JM 390, i anledn. af väckt motion om arfvode åt en hos
PresteSt. anstäld e. o. Kanslist.
Föredrogs och bifölls LagUtskrs den 2 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 69, ang:de förändring af hvad stadgadt blifvit
om underställning af UnderRätts beslut i vissa fall.
Uplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s nedannämnde
förslag lill R. Stms underd. skrifvelse!1 till K. M.:
JM 222, om användandet af de för en tillämnad vattenledning
till Carlskrona anskaffade jern rör;
JM 223, om ändring i Kongl. Förordnrn den 22 December
1841, till förekommande af oloflig in- eller utförsel af varor
m. m.;
JM 224, med Reglemente för Bankens Styrelse och förvaltning;
samt
JM 225, ang:de utsättande af belöning för upfmning af instrument
för bränvins mätning och profning.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes Exped.Utskis
nedannämnde förslag till §§:r i Riksdags-beslutet:
JM 61, ang:de Riksg:sKont:s utgifter och inkomster;
JM 62, ang:de anslag och lån för tillfälliga behof; samt
JM 23, ang:de förklaring af Kongl. Förord:n den 10 Juni
1841, i fråga om straffet för olofligt innehafvande af dyrk.
Föredrogs och bifölls Exped.Utsk:s Mern. N:o 19, ang:de
återremitterade Riksdagsbesluts §§:r m. m.
Vid föredragning af Exped.Utsk:s Mern. N:o 20, i anledn.
af återremiss å förslaget till Riksdagsbesluts-§, ang:de den allmänna
Bevillningen, blef Utsk:s jamte detta Mera. aflemnade förändrade
förslag till ifrågavande § af R. o. Ad. godkändt.
Anmäldes och begärdes på bordet ett från Vällofl. BorgareSt.
ankommet prot.-uldr. N:o 636, innehållande inbjudning till instämmande
i dess beslut, i anledn. af LagUtsk:s Utlåt N:o 66, i
fråga om en utvidgad testaments-rätt.
Den 4 December f. m.
571
Justerades ett prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:s denna
dag fattade beslut, ang:de den i BorgareSt:s prot.-utdr. N:o 634,
gjorda inbjudning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem protocölli,
Alberl Munck.
Måndagen den 4 December 1854.
Plenum kl. J 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för den 3 dennes samt pleni-prot.
för den 5 sisth Augusti f. m.
Med tillkännagifvande, att det nu sednast justerade pleni-prot.
var det sista, som hunnit blifva upsatt, hemställde Hr Gr. o.
Landtm, om R. o. Ad. behagade besluta att, på sätt förut varit
vanligt, de prot., som icke under Riksdagens lopp blifvit justerade,
må justeras inför Riddarh.Direkt:n; hvilket bifölls.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Det mål, som förekommer
först pä föredragnrs-listan, är StatsUlskis Utlåt. N:o 374, i
anledn. af väckt motion om anslag af 36 T:r Spanmål ål Kyrkoherden
i Södertelje till ersättning för indraget ständigt vederlag.
Detta mål har blifvit pröfvat såväl af K. M. r administratif
väg, som, på grund af R. St:s anvisning vid 1848 års Riksdag,
af domstolarne. Det har visserligen således undergått en ganska
allvarlig granskning. Utan att i öfrigt inlåta mig i någon
granskning af Högsta Domstolens dom, anhåller jag att bär få
upläsa densamma, sådan den af StatsUtsk. blifvit anförd, nemi.:
„ ”att emedan det anslag af Kronans tionde, hvilket åtskillige
Kyrkoherdar i Södertelje stads- och lands-församlingar i äldre
tider, fastän till olika belopp, upburit, blifvit, till följd af SekretaUlsk:s
vid Riksdagen 1727 fattade och. af K. M. till iakttagande
påbjudne beslut, redan år 1730 från kyrkoherdebeställningen
återkalladt, och i stället gifvet till -^löneförbättring åt Gymnasiioch
Skol-staten i Strengnäs Stift, om än någon del af detta
anslag ursprungligen varit Kyrkoherden i nämnda församlingar
272
Den 4 December f. m.
efterlåten, såsom ersättning för bortmistadt landtgille, ofvanberörde
af Konung och Ständer vidtagne förändring, i fråga
om spanmålsanordning, i allt fall måste lända till efterrättelse”.
Domstolen tycker således, att det, derföre att K. M. och R. St:r
vid 1727 års Riksdag förklarat att de omtalade 96 T:rna spanmål,
hvaruti dessa 36 T:r vederlags-spanmål voro inbegripne, skulle
öfverlemnas till Gymnasium i Strengnäs, sådant icke borde kunna
ändras, äfven om det kunde visas, att dessa 36 T:r varit vederderlag
till Kyrkoherden i Södertelje. Man skulle likväl vilja tro,
att om domstolen ansett denna spanmål rätteligen vara vederlags-spanmål,
domstolen också borde rätta det begågna misstaget.
En talare yttrade i går afton, och jag instämmer deruti, att
det vore ett i hög grad vådligt prejudikat och i allmänhet högst
betänkligt alt söka få uphäfda förfoganden, som blifvit afgjorda,
icke allenast i administrativ, utan äfven i domstolsväg; men jag
vill häremot åberopa, att det synes mig som om domstolen icke
yttrat sig i rättsfrågan, utan blott grundat sitt domslut på den
tankan, att då K. M. och R. St:r fattat beslut i ämnet, så tillhörer
det dem ensamt att deri lemna rättelse. Då Riksdagen
nu är så långt framskriden och en återremiss icke skulle till
något föranleda, så hemställer jag om icke beslutet i denna fråga
nu kunde få anstå, intill dess vi kunde få kännedom om det
sätt, hvarpå PresteSt. afgjort frågan, . hvarigenom tilläfventyrs
några ytterligare uplysningar för frågans bedömande kunde vinnas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Efter mitt förmenande äro i
denna fråga alla de beslut redan fattade, hvilka för dess definitiva
afgörande äro af nöden. Den liar varit framstäld hos R.
St:r och äf R. St:r afslagen. Den har varit under K. M:s pröfning,
och K. M. har afslagit framställningen. Frågan har varit
instämd i domstolsväg, men Högsta Domstolen har förklarat krafvet
ogiltigt. Frågan är således på allt sätt afgjord och något
annat beslut kan icke af R. o. Ad. fattas, än bifall till Utsk:s förslag,
eller att Hr Stenqvists motion icke må till någon åtgärd
föranleda; men om detta beslut fattas, antingen nu genast eller
efter den åtgärd, som Gr. Liljencrarjjs föreslagit, skall qvitta mig
lika; ty, äfven om PresteSl:s beslut afvaktas, så blifver väl resultatet
i allt fall bifall till hvad StatsUtsk. föreslagit, nemi. att
Hr Stenqvists motion icke kan till någon R. St:rs åtgärd föranleda.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., på
sätt Gr. Liljencrants föreslagit, bifölle att med föredragningen af
StatsUtsk:s främst å föredragnings-listan förekommande Utlåt.
N:o 374 må upskjutas tills R. o. Ad. erhållit del af PresleSt:s
i ämnet fattade beslut, ropades Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm., med förklarande att han ej kunnat urskilja hvilket svar
varit öfvervägande, förnyade samma hemställan, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte många Nej, förklarade
att han ansåg Ja nu hafva öfverröslat Nej.
Hr
Den i December f. m.
273
Hr von Hartmansdorff, Äng’.: Då Riksmötets sista dag
är förhanden, hemställer jag ora icke Ståndet skulle nu, såsom
tillförene, vilja åt Hr Gr. o. Landtm, öfverlemna att lill fattiga
adeliga enkor eller oförsörjda adeliga döttrar utdela de pliktmedel,
som kunna under Riksdagens lopp vara samlade.
Uppå härefter framställd propos. lemnade R. o. Ad. sitt bifall
till denna Hr von Hartmansdroffs hemställan.
Uplästes lill justering och godkändes nedannämnde f^ån
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse!'
till K. M.:
M 226, ang:de förhöjdt ansvar å den, som utsläpper oringadt
svinkreatur, sedan-kjäle är ur jord; och
JM 227, ang:de ett å Riksg:sKont. anvisadl tillfälligt kreditiv
för StatsKont.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s
förslag lill §§ i Riksdagsbeslutet:
JM 59, ang:de den vid Statsregleringen skedda beräkning af
värdet å spanmålen under löner ; och
JM 60, ang:d ändring i 11 Kap. 4:de §:n ByggningaB:n.
Föredrogs BorgareSt:s den 3 dennes på bordet lagda prot.-  utdr. N:o 636, innehållande inbjudning till instämmande i det
vid föredragning af LagUtsk:s Utlåt. N:o 66, i anledn. af gjorde
anmärkn:r vid Utsk:s Betänk. N:o 29 ang:de en utvidgad testamentsrätt,
af bemälde RiksStånd fattade beslut, att under det
förbehåll och vilkor, som LagUtsk:s hemställan pag. 6 i Utlåt.
N:o 66 innefattar, godkänna det i samma Utlåt, upslällda lagförslag,
med denna förändrade redaktion af ÄrfdaBrns 17:de Kap:s Usta
§: ”ej må någon genom testamente bortgifva eller annorledes
förordna ora mer än hälften af sin qvarlåtenskap, der bröstarfvinge
lefver efter: finnes ej bröstarfvinge, då må man om all
egendomen förordna. Dock må om arfvejord å landet ej i någotdera
fallet förordnas till förmån för annan, än” etc. (i öfrigt
lika lydande med Utsk:s förslag).
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I händelse prot.-ntdr.
om denna frågas afgörande ankommit från PresteSt.: anhåller
jag att det må blifva upläst.
Sedan, i anledn. häraf, lindert. Riddarh.-Sekret, tillkännagifvit,
att någon underrättelse om PresteSt:s i förevar:de fråga
fattade beslut, icke ännu blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag bör nämna alt, enl. mig
meddelad underrättelse, har LagUtsk. Utlåt. N:o 66 blifvit lagdt
till handlingarne af PresteSt. Som R. o. Ad. afslagit Betänk.,
15 H. 18
274
Den 4 December f. m.
så har den förutsättning förfallit, hvilken är gjord uti inledningen
till förslaget. Saken har sålanda, äfven i det hela, förfallit,
sedan två Stånd stannat mot två. Någon propos. på inbjudningen
lärer således icke kunna af Hr Gr. o. Landtm, göras. Men,
i händelse den upgift, jag lemnat, skulle bestridas, anhåller jag
att inbjudningen måtte få hvila på bordet, hvilket har samma
verkan som om lt. o. Ad. afsloge densamma.
Gr. Sparre: Jag känner icke den siste värde talarens källa,
men då del icke är officiellt kändt hvad beslut PresteSt. fattat,
anhåller jag att R. o. Ad. ville fatta sitt beslut, oberoende af alla
sådane upgifter. Hvad angår bordläggningen, så får jag bestrida
den, och då detta icke är något ifrån R. St:rs Utsk. inkommet
Mern., så bestrider jag den siste värde talarens rättighet att för
andra gången begära inbjudningen på bordet.
I sjelfva saken behöfver jag icke säga mångå ord. Jag är
öfvertygad om att det var genom surpris som Ståndets beslut
fattades. Jag känner att många af dem, som voro tillstädes, hade
fattat en annan mening. Jag anser saken vara fullkomligt klar
och tror icke att den sista värde talarens förslag skulle komma
att föra oss på annan väg än som öfverensstämmer med vår
önskan. Jag anhåller således att saken måtte få företagas och
inbjudningen bifallas, med den modifikation, som jag sist föreslog,
nemi. att uti ingressen måtte tilläggas en mening ang:de frälsemans
rättighet att få förfoga öfver hus och jord i städerna.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre påstår att han tappat
voteringen i denna sak genom någon surpris. Om jag likaledes
hade sagt, då jag förlorade omröstningen ang:de Statslånens
uptagande, att det var en öfverraskning, samt på grund deraf
anhållit att Ståndet ville afstå från sitt beslut, hvad skulle man
väl då hafva sagt? Samma svar, som J då skullen hafva gifvit
mig, Mine Hrr, samma svar vill jag gifva Gr. Sparre.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Då något prot.-utdr.
ifrån PresteSt. icke ankommit, men jag, lika med Hr v. Hartmansdorff,
har mig bekant alt PresteSt. afslagit Betänk., så förenar
jag mig med Ht von Hartmansdorff. Jag skulle äfven tro
att Gr. Sparres yttrade, att det var genom en surpris som detta
Betänk, afslogs, icke kan försvaras, ty då man debatterar en fråga
i flera timmar och skrider till beslut, sedan frågan varit så länge
under öfverläggning, kan man väl icke påstå att någon surpris
dervid eger rum.
Hr Prytz, Lars Adolf: Då detta ärende förevar sist, så,
sedan många skäl blifvit anförda af dem, som yttrade sig i frågan,
lill bifall för Utsk:s förslag, anhöll jag om Hr Gr. o. Landtnäs
propos. derpå, och var nfvertygad derom, att utslaget skulle blifva
till bifall på förslaget, med en eller annan smärre redaktionsförändring.
För mig var således åtminstone utgången af voteringen
en surpris. Jag tror för öfrigt icke att utgången af en
votering utvisar den allmänna opinionen uti en sak. Det beror
Den i December f. m.
275
ofta på hvem som är närvar:de. Då nu en inbjudning till R. o.
Ad. inkommit, att fatta ett annat beslut i denna fråga, kan jag
icke inse hvarföre icke man skulle, oberoende af PresteSt:s fattade
beslut, företaga saken till afgörande, och nödgas således motsätta
mig den begärda bordläggningen.
Hr von Hartmansdorff: För en hvar, som är fullt öfvertygad
om sin menings läglighet, kan det alltid anses vara en
öfverraskning, om en motsatt åsigt får öfverhanden, emedan han
svårligen kan tro de flesta hafva så förvända begrepp att de hålla
med hans motståndare.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den af Hr von Hartmansdorff
väckte fråga om bordläggning borde först afgöras, samt hemställde
derjemte, om R. o. Ad. ansåge ifrågavar:de inbjudning
böra ytterligare hvila på bordet.
Sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med
Nej, samt Hr Gr. o. Landtm, förklarat att han funnit Nej öfvervägande,
begärde Hr von Hartmansdorff votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter.-propos.:
Den som anser den i BorgareStts prot.-utdr. N:o 636 gjorde
inbjudning böra ytterligare hvila på bordet, röstar
Ja}
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer nämnde inbjudning att under innevande
plenum till pröfning företagas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 12.
Nej — 15.
Hr von Hartmansdorff: Om PresteSt:s prot.-utdr. ankommit:
så anhåller jag att det måtte blifva upläst.
Till följe häraf uplästes ett under voteringen ankommet utdrag
af PresteSt:s prot. den S dennes, sålydande:
”S. D. Föredrogs ånyo LagUtsk:s Utlåt. N:o 66, i anledn.
af gjorde anmärkn:r vid Utsk:s Betänk. N:o 29, ang:de en utvidgad
testamentsrätt, äfvensom, i sammanhang dermed, Wällofl.
BorgareSt:s prot.-utdr. N:o 636, innehållande bland annat en till
de öfriga RiksStånden stäld inbjudning att instämma i BorgareSt:s,
vid föredragning den 2 dennes af ifrågavar:de Utlåt., fattade
beslut, ang:de lydelsen af 17:de Kap. lista §:n ÄrfdaB:n”.
”Sedan, enl. meddeladt prot.-utdr., R. o. Ad. afslagit förevande
Utlåt., och sålunda det förbehåll, som Utsk:s å 6:te sidan
gjorda tillstyrkande innehåller, ej blifvit undanröjdt, fann Preste
18
*
276
Den 4 December f. m.
St. detta Utlåt., jemte ofvanberörde inbjudning, ej erfordra annan
åtgärd än att läggas till handlingarne”.
Hr von Hartmansdorff: Sedan det nu är officiellt uplyst,
att PresteSt. afslagit inbjudningen och lagt Betänk, lill handlingarne:
så lärer Hr Gr. o. Landtm, enl. 75:te §:n Riksd.Ordn.
icke kunna, å dettä förfallna mål, framställa annan propos. än
att lägga Betänk, till handlingarne. Men om denna förklaring
icke afgifves, anhåller jag alt vidare få yttra mig.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det förhåller sig icke så som
den siste värde talaren framställt frågan. PresteSt:s prot.-utdr.
innehåller nemi.: ”Sedan, enl. meddeladt prot.-utdr., R. o. Ad.
afslagit förevaride Utlåt., och sålunda det förbehåll, som Utsk:s å
6:te sidan gjorda tillstyrkande innehåller, ej blifvit undanröjdt,
fann PresteSt. detta Utlåt, jemte ofvanberörde inbjudning ej erfordra
annan åtgärd än alt läggas till handlingarne”. Det synes
således af prot.-utdr. att PresteSt. icke i sjelfva verket fattatnågot beslut
i sjelfva frågan, icke afslagit frågan, utan sagt, att som R. o. Ad.
afslagit frågan, så fordrar den på PresteSt:s sida icke någon åtgärd.
Tänka vi oss nu, att R. o. Ad., på grund af inbjudningen, återtager
sitt beslut, så har PresteSt. i sjelfva verket icke fattat något
beslut, utom att lägga målet till handlingarne, som skett till följe af
den ställning, hvaruti frågan kommit genom R. o. Adis afslag. Jag
föreställer mig således att i följd af det sätt att gå tillväga, som
PresteSt. begagnat, saken icke finnes vara i den ställning, hvarom
Riksd.Ordn. talar i de tvenne sista momme af 75:te §:n, utan
anser jag att R. o. Ad. bör kunna antaga BorgareSt:s inbjudning,
hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr von Hartmansdorff: Det är otvifvelaktig!,i att PresteSt.
lagt Betänk, till handlingarne, ty det har hvarken godkänt
detsamma eller antagit inbjudningen. Frågar man nu hvarför
PresteSt. på det sättet förfarit: så omtalas ej bevekelsegruuden i
prot.-utdr. Hvilken den må hafva varit, gör ingenting till saken.
Om skälet varit aktning för R. o. Ad., så lär det väl icke betaga
oss rättighet att vidblifva vårt beslut och således undvika alt möjligen
förringa den aktning, som PresteSt. hyser för detta Stånds
stadga i sina åtgöranden. Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm,
ville afgifva den förklaring, som jag redan begärt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Till den ganska tydliga utredning
af frågan, som Gr. Lagerbjelke gjort, anhåller jag att få
lägga några ord. Hr von Hartmansdorff har sagt, att det är likgiltigt
hvilka motiver PresteSt. haft för frågans läggande till
handlingarne; att det endast är sjelfva faktum, som här bör tagas
i betraktande; mep jag tror icke man på detta sätt efter sin
egen smak bör sönderplocka frågan. PresteSt. har skickat hit
ett prot.-utdr., som utgör ett helt för sig, och som visar att PresteSt.
ansett sig icke böra fatta beslut i frågan, emedan, sedan R. o. Ad.
afslagit LagUtsk:s Betänk., någon annan åtgärd icke behöfdes,
än att lägga Betänk, till handlingarne. Det är således tydligt
Den 4 December f m.
277
att PresteSt. gifvit R. o. Ad. tillkänna att Ståndet icke ingått i
pröfning af saken, icke fattat beslut i frågan, och om man då
efterser i hvilken ställning frågan sig befinner, så är den sådan,
att tvenne Stånd antagit, ett Stånd afslagil, men det fjerde Ståndet
icke beslutat öfver LagUlsk:s Betänk. Det är således samma
ställning, som då två Stånd stanna emot två uti en lagfråga, och
då genom denna inbjudning R. o. Ad. eger i sin makt att göra
ifrågavande beslut yid denna Riksdag gällande, så finnes, för
dem som önska en sådan lag, icke något hinder att antaga inbjudningen.
Om Hr von Hartmansdorff är så säker att R. o. Ad. icke
fattat sitt beslut genom surpris, såsom Gr. Sparre nyss kallade
det, så eger Hr von Hartmansdorff tillfälle att pröfva det genom
en votering.
Jag anhåller att inbjudningen, med den af Gr. Sparre föreslagna
redaktionsförändring, mätte af R. o. Ad. antagas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få låna prohutdr.
och alt derefter få yttra mig. Den siste värde talaren har
sagt, att man icke borde få, efter sin smak, sönderplocka ett
prot.-uldr. Det lärer icke vara åt mig, utan åt Gr. Lagerbjelke,
som Hr Bildt rigtat denna anmärkn. Jag har icke sönderplockat
prot.-uldr., utan helt enkelt hållit mig vid slutsatserna. Till
bevis derpå, vill jag upläsa det så lydande: ”Sedan R. o. Ad.
afslagit förevande Utlåt., och sålunda det förbehåll, som Utsk:s å
6:te sidan gjorda tillstyrkande innehåller, ej blifvit undanröjdt,
fann PresteSt. detta Utlåt., jemte ofvanberörde inbjudning, ej erfordra
annan åtgärd, än att läggas till handlingarne”. Hvad är
slutsatsen af allt delta? jo, såsom jag sagt, afslag både på Betänk,
och inbjudningen. Detta är hvad vi hafva att hålla oss vid.
Nu säger Hr Bildt att intet beslut af PresteSt. är faltadt. Jo,
PresteSt. bar beslutit lägga Betänk, till handlingarne, d. v. s. att
Ståndet icke antagit förslaget. Följden är således att två Stånd
afslagit inbjudningen och Betänk. Nu säger 75:te §:n Riksd.
Ordn. att i sådan händelse förfaller frågan och det förblifver vid
hvad förut stadgadt varit. Sålunda är denna fråga förfallen.
Skälen för PresteShs beslut må vara hvilka som helst; det
tillhör icke R. o. Ad. att pröfva dem.
Man har sagt det icke vara af formella skäl som man skall
afhålla sig från beslut, utan blott se pä innehållet af frågan.
Jo, det är just på formaliteterna, som raan, i närvar:de ögonblick,
måste akta, emedan Grundlagen bjuder att så skall ske.
Hr Bildt har upmanat mig att försöka genom omröstning utröna
R. o. Ad:s tänkesätt. Det vill jag undvika, för att undgå någon
sådan surpris, öfver hvilken en annan ledamot beklagat sig. Jag
anhåller följaktligen att Hr Gr. o. Landtm, täcktes afgifva den
förklaring jag förut begärt.
Gr. Lagerbjelke-: 75:te §:n Riksd.Ordn. innehåller det
grundlagsstadgande, som skall tillämpas, ifall frågan skulle anses
förfallen. Uti denna § stadgas följande: ”Till grundlags stiftau
-
278
Den 4 December f. m.
de, uphäfvande, förändring eller förklaring fordras alla RiksStåndens
sammanstämmande beslut och Konungens sanktion. För
beslut i alla öfriga ärenden, de mål undantagne, hvarom i
Reg.F:s 66:te, 69:de, 70:de", 71 :slla och 72:dra §§ serskildt stadgadt
är, galle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds mening; men
skulle två Stånd stanna emot två, förfaller frågan och förblifve
vid det, som tillförene stadgadt varit, utan att samma fråga må
kunna vid den Riksdagen ånyo väckas eller uptagas”. Om således
i denna fråga verkligen två Stånd i beslut stannat emot
två, så kunde frågan icke, enl. 75:te §:n, vid samma Riksdag åter
uptagas. För att kunna bedöma huruvida två Stånd stannat emot
två, måste man naturligtvis gå till prot.-utdr:n, och deraf fmner
man, att BorgareSt. och BondeSt. antagit Betänk., att R. o. Ad.
afslagit detsamma, men att PresleSt. icke, såsom R. o. Ad., afslagit
det, utan att det, såsom prot.-utdr. tydligen förklarar, icke
ansett sig behöfva, vid det stadium frågan då hade, för densamma
vidtaga någon åtgärd, på grund hvaraf Ståndet lagt Betänk,
till handlingarne. Det måste nu vara betydlig skillnad emellan
att afslå en fråga eller att förklara sig, vid det stadium frågan
hade, icke dermed vidtaga någon åtgärd eller lägga frågan till
handlingarne. Det finnes således i detta ögonblick icke mer än
tre Stånds beslut, nemi. två Stånds, som bifallit frågan, och ett
Stånds, som afslagit densamma. Det finnes således uppenbart
icke, hvad som Riksd.Ordn. förutsätter såsom ett vilkor för att
frågan icke skulle få vid denna Riksdag återuptagas, eller att två
Stånd stannat emot två, ty här hafva två Stånd stannat emot ett
och det fjerde Ståndet har ansett sig icke böra vid frågan något
göra. Således kan 75:te §:n Riksd.Ordn. icke tillämpas. Således
måste frågan kunna vid samma Riksdag, d. v. s. vid denna
Riksdag, ytterligare få handläggas, och för min del anser jag, då
det följaktligen kan stå öppet att i frågan vidare besluta, det
vara lämpligast att R. o. Ad. bifaller inbjudningen.
Hr Hjärne, Harald, förklarade sig vara förekommen genom
Gr. Lagerbjelkes sista yttrande.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet för att få rätta ett misstag
uti mitt första yttrande. Jag lärer då, enl. hvad man sagt mig,
yttrat att två Stånd stannat emot två, då jag förut under diskussionen
sökt vjsa att endast två Stånd stannat emot ett. För öfrigt
anser jag frågan tillräckligt utredd, för att icke vidare behöfva
diskuteras.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan jag begärde
ordet, har Gr. Lagerbjelke yttrat sig, och jag ärderigenom förekommen.
Ändamålet med min begäran om ordet var att söka
vederlägga Hr von Hartmansdorff, som påstått att i denna fråga
två Stånd stannat emot två; men det är tydligt och klart att
det icke är mer än tre Stånd, som i frågan beslutat, och det
fjerde Ståndet har icke ansett sig behöfva fatta något beslut. På
alla dessa skäl och de af Gr. Lagerbjelke i hans sednaste yttrande
anförda, anhåller jag om antagande af BorgaréSt:s inbjudning.
5)en 4 December f. m.
273
Hr von Koch,. Nils Samuel: Jag vill icke förlänga diskussionen,
utan instämmer blott med Gr. Lagerbjelke.
Hr Gr. o, Landtm, yttrade, att han, då åtskilliga talare
varit af olika tanke om grundlagsenligheten af ifrågavar:de inbjudnings
antagande eller icke, och ingen ledamot ytterligare
begärt ordet, ansåg sig, innan öfverläggningen förklarades vara
fulländad, böra uttala sin mening, att BorgareSt:s inbjudning, såsom
den blifvit framställd, icke kunde grundlagsenlig! antagas,
af det skäl, att frågan om förändring i R. o. Ad:s privilegier
var genom R. o. Ad:s beslut förfallen och således beslutet derom
icke Nid denna Riksdag finge uprifvas. Hvad sjelfva lagförslaget
anginge, så var förhållandet, att PresteSt., såsom det ankomne
prot.-uldr. visade, icke uplagit frågan till pröfning. Visserligen
hade PresteSt. ansett frågan i dess närvar:de skick icke kunna
föranleda till någon åtgärd och således böra förfalla, men icke
bestämdt afslagit densamma; och då likväl enl. 75:te §:n Riksd.-  Ordn. fordrades, att Stånden uttala sin mening i ämnet, samt
PresteSt., med afseende på R. o. Ad:s beslut, icke företagit
sjelfva saken till pröfning, ansåg Hr Gr. o. Landtm, den delen
af frågan icke vara så afgjord, att han ansåg sig berättigad att i
denna del vägra propös.
Gr. Lagerbjelke: Den tolkning, Hr Gr. o. Landtm, gjort
af de rättigheter, som vid detta tillfälle tillkomma Ståndet, är enl. min
vördsamma mening fullkomligt riktig och en gifven följd deraf
att R. o. Ad. icke vid detta tillfälle kan antaga BorgareSUs inbjudning
i sin helhet; men om R. o. Ad. också, så önskligt det
än vore, icke kan antaga BorgareSt:s inbjudning uti hvad den
angår att afsäga sig det privilegium, R. o. Ad. f. n. eger, i afseende
på testamentsrätt, så hindrar det icke alt R. o. Ad. kan
antaga inbjudningen i öfrigt. Det privilegium, sorn R. o. Ad. f. n.
har, att hafva en vidsträcktare testamentsrätt efter stadsrätt, detta
privilegium skulle med nya lagens antagande fortfara. Detta vore
visserligen obehöfligt, men fortfarandet af detta privilegium förorsakade
likväl icke några större olägenheter under den nya lagen,
än under den gamla, och dä man, i det skick saken nu kommit,
icke kan vid denna Riksdag afsäga sig samma privilegium,
så anser jag likväl icke att man derför bör finna sig nödsakad
att gå miste om den nya lagens obestridliga fördelar i öfrigt.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad., då Ståndet icke nu kan antaga
BorgareSt:s inbjudning, i afseende på uphäfvande af de adliga
privilegierna, täcktes antaga inbjudningen i öfrigt.
Frih. Rehbinder: Då de öfriga Stånden, nemi. Borgareoch
BondeSt:n antogo detta förslag, skedde del under förutsättning
alt R. o. Ad. skulle afsäga sig det privilegium, som är i
fråga. Sedan nu sådant icke har skett, så kan jag för min del
den ifrågavande inbjudningen icke i någon del antaga, ty det
låter mycket väl tänka sig att de öfriga Stånden, om det hade
varit fråga att R. o. Ad. icke skulle afsäga sig detta privilegium,
då icke antagit LagUtsk:s förslag. Skulle man nu antaga in
-
280
Den 4 December f. m.
bjudningen, så blefve resultatet, att 11. o. Ad. fattade ett olika
beslut mot de öfriga Slånden, och detta inser jag icke hvartill
det f. n. skulle tjena.
Gr. Sparre: Det lärer icke vara första gången, sorn RiksStånden
stannat i skiljaktiga meningar. Om vi nu vid delta tillfälle
icke kunna i allo antaga inbjudningen, utan genom antagande
af densamma till en del stanna i olika beslut med Borgareoch
BondeSt:n, så återstår den vanliga utvägen att försöka sammanjemka
dessa olika åsigter, och det är derpå vi då linge blifva
betänkta. Annu så länge är det för tidigt att tala om den saken;
vi böra nu tala om frågan i och för sig sjelf. I detta
afseende instämmer jag med Gr. Lagerbjelke. Uti vår nu gällande
lag finnes icke ett ord om frälsemans testamentsrätt, eller
dispositionsrätt rättare sagdt, såsom ordalydelsen är i privilegierna.
Den finnes blott och bart i privilegierna, och vi kunna ganska
väl förändra lagen, utan att privilegierna förändras. Del hade varit
önskligt att, då denna förändring i lagen antogs, en förändring
i privilegierna samtidigt dermed kunnat åstadkommas, men nödvändigt
blir det icke, ty någon olägenhet upkommer ej deraf, alt
R. o. Ad:s dispositionsrätt öfver sin egendom står i privilegierna
hädanefter såsom hittills något olika emot den, som i allmänna
lagen lemnäs andra samhällsklasser. Således vågar jag, för min del
instämmande med Gr. Lagerbjelke, tillstyrka antagande af BorgareSt:s
inbjudning, med uteslutande endast af hvad som rörer uphäfvande
af 12:te §:n i R. o. Ad:s privilegier. Jag vill icke vara
mångordig vid försvaret af min åsigt, .lag har redan sagt, att
jag tror, att meningarne nu på detta rum äro temligen odelade,
och att spilla ord i denna fråga är icke nödvändigt. Jag tillstyrker
således bifall till inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: Om förhållandet är, på sätt Frih.
Rehbinder nyss yttrade, att de öfriga Stånden, som antagit Utsk:s
Betänk., gjort det linder förutsättning alt de adliga privilegierna
skulle i Aetta hänseende uphäfvas, på det att likhet för alla måtte
i detta fall inträda: sä komme, i händelse R. o. Ad. nu antoge
inbjudningen, med uteslutande af den §, som rörer våra privilegier,
beslutet att blifva annat, än hvad de öfrige Stånden åsyftat.
Det är icke gifvet att de vilja antaga en del, då icke allt blir
gällande. Det torde då för dem blifva en öfverraskning att få
en lag, som de icke påtänkt. Månne det icke då skulle blifva
en allmän tro att, blott R. o. Ad. kunnat rädda sina privilegier
i denna fråga, så har Ståndet låtit för öfrigt saken gå som den
kunnat. Jag anhåller således vördsamt att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt beslut och lägga inbjudningen till handlingarne.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, förklarade Hr Gr.
o. Landtm, att han, enl. sitt redan afgifna yttrande, ansåg sig icke
kunna framställa propos. till antagande af BorgareSt:s inbjudning
i dess helhet, utan endast derom att, såsom Gr. Sparre, om
Hr Gr. o. Landtm, rätt upfattäl hans första yrkande, föreslagit, R.
o.- Ad. må antaga Borgai:eSt:s inbjudning, utan uphäfvaude af
Den 4 December f. m.
281
]2:le §:n i R. o. Ad:s privilegier och således endast såvidt den
afser det af LagUtsk. framställda lagförslag; hvarjemte Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad., med denna inskränkning, antoge
BorgareSt:s inbjudning.
Härvid ropades Ja och Nej; hvarpå propos. till afslag å inbjudningen
framställdes och besvarades med starka Nej, blandade
med Ja, samt, efter sedermera förnyad, med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej besvarad propos. till inbjudningens antagande med
förenämnde inskränkning, Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
ansåg den sist framställda propos:n besvarad med öfvervägande Ja.
Hr Flach, Johan, begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voterrspropos.
:
Den som antager den i BorgareStis prot.-utdr. N:o 636 gjorda
inbjudning, med den inskränkning, att 12:te §:n i R. o. Ad:s
privilegier af den 16 Oktober 1723 icke uphäfves, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde inbjudning af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit med
40 Ja emot 22 Nej.
Gr. Sparre: För alt nu verkställa den sammanjemkning,
hvarom Hr von Hartmansdorff yttrat bekymmer, anhåller jag att
R. o. Ad. ville medelst en deputation till MedStånden inbjuda
dem alt med R. o. Ad. sig förena.
Frih. Rehbinder: Jag anhåller att delta Gr. Sparres förslag
måtte få hvila på bordet.
Hr Bildt: Såvida det beslut, R. o. Ad. fattat, skall innebära
någon sanning, så bör det äfven leda till något resultat vid
denna Riksdag. Gr. Sparre har härtill funnit en utväg, och
jag förmodar, att Frih. Rehbinder, likasom hvarje annan ledamot
af R. o. Ad., som finnér sig stå i minoriteten, får finna sig i
sitt öde, och att Frih. Rehbinder således afstår ifrån sin begäran.
Jag erkänner upriktigt att jag icke så noga läst de §§ i
Grundlagen, som derom bandia, att jag vet huruvida en sådan
fråga, som denna, kan läggas på bordet. Jag vet likväl att det
är en praxis, att ej vägra en begärd bordläggning, men, med afseende
på frågans vigt och Riksdagens snara slut, bör praxis ej nu
vara lag. Jag hemställer till Hr Gr. o. Landtm, om han icke
anser att man kan vägra en sådan bordläggning, och i fall en
sådan bordläggning kan grundlagsenligt vägras, så anhåller jag
för min del få bestrida Frih. Rehbinders begäran i detta afseende.
282
Den 4 December f m.
Frih. Rehbinder: Jag skulle icke begärt någon bordläggning
af denna fråga, såvida icke R. o. Ad. förut fattat ett beslut emot
hvad som nyss egt rum. Det förra beslutet hade jag önskat
blifva en sanning, men icke det, som blifvit fattadt i dag. Detta
är orsaken hvarföre jag ansett mig berättigad att begära Gr.
Sparres förslag på bordet. Det har dessutom under Riksdagens
lopp handt mig sjelf, att då jag begärde en inbjudning, den genast
bordlädes af mina motståndare, och Gud vet om det icke
var Gr. Sparre sjelf, sorn begärde den på bordet, jag tror det
nästan.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, i anledn. af Hr Bildts framställning,
att då 49:de §:n Riksd.Ordmn stadgade, att hvar och
en allmän fråga, som första gången i något Stånd förekommer,
skall hvila på bordet till nästa plenum, om den ej af Ståndet
enhälligt genast förvisas lill vederbörligt Utsk., hade R. o. Ad.
alltid antagit, alt en inbjudning, eller hvilken annan allmän fråga
som helst, då den första gången förekommit och af en ledamot
blifvit begärd på bordet, borde blifva hvilande; hvilket Hr Gr.
o. Landtm, också ansåg öfverensstämmande med grundlagens
mening.
Frih. Tersmeden: Sedan jag genom Hr Gr. o. Landtnäs
förklarande finner, att denna fråga nu icke kan afgöras, hemställer
jag om icke i morgon plenum skulle kunna utsättas så
tidigt, att denna fråga då kan afgöras, så att något resultat nu
må kunna vinnas af det beslut Ståndet fattat.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att den af Gr. Sparre
föreslagna inbjudning skulle upföras främst å föredragn.-slistan för
nästa plenum.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han anmodat Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gahr., att i morgon anföra R. o. Ad:s afskeds-depulationer
till MedStånden, samt anmodade de ledamöter
af R. o. Ad., sorn behagade i dessa Depulationer deltaga, att
anteckna sig hos Riddarh.Fiskalen.
Anmäldes och emottogos 2:ne K. M:s Öfversle-Kammarjunkare,
Gr. Ludvig Ernst von Stedingk och Gr. Erik
August Lewenhaupt, hvilka, på K. M:s höga befallning, bjödo
Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. att i morgon bivista Gudstjensten
i Storkyrkan och sedan infinna sig å KoDgl. Slottet, för
att åtfölja H. M. Konungen till Rikssalen.
Justerades ett prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:s denna dag,
i anledn. af BorgareStis prot.-utdr. J\s 636, fattade beslut.
Den i December e. m.
283
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
lill fortsättande af plenum kl. £ 7 e. m.; hvarefter H. It. o. Ad.
åtskiljdes kl. J till 1 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 4 December 1854.
Plenum kl. I 7 e. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser
lill K. JM.:
JVs 229, om hvad med handskrifven invisning bör förstås;
JVs 230, ang:de förändring af hvad stadgadt blifvit om underställning
af UnderRätts beslut i vissa fall;
M 231, ang:de uprättadt nytt Reglemente för Riksg:sKont.;
JVs 232, med ny RiksStat; samt
JVs 233, om uphäfvande af förbudet mot bivistande af främmande
gudsljenster.
Äfvenledes uplästes lill justering och godkändes Exped.Utsk:s
nedannämnde förslag till §§:r i Riksdags-beslutet:
JVs 63, ang:de uphörande af förbudet mot tryckte invisningars
begagnande mellan enskilde personer;
JVs 64, ang:de ändring i 25:te Kap. 5:te §:n Rätteg:sB:n
m. m.;
JVs 65, ang:de uphäfvande af förbudet mot bivistande af
främmande gudsljenster;
JVs 66, ang:de aflåtne underd. skrifvelser rörande Statsregleringen
m. m.;
JVs 67, ang:de aflåtne underd. skrifvelser i Bevillntsärender;
JVs 68, angule aflåtne underd. skrifvelser, rörande Bankoärender;
samt
. JVs 69, ang:de aflåtne underd. skrifvelser, rörande Rikeis
allmänna hushållning m. m.
284
Den 5 December f. m.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr.
från de öfrige RiksStånden af den 30 sisth November samt den
1 och 2 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 5 December 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr.
från de öfrige RiksStånden för d. 3 och 4 dennes.
Föredrogs Gr. Sparres, Erik, den 4 dennes f. m. på bordet
lagda hemställan, att R. o. Ad. måtte genom en Deputation
inbjuda de öfriga RiksStånden att instämma i R. o. Ad:s, med
anledn. af BorgareSt:s uti prot -utdr. 636 gjorda inbjudning,
fattade beslut.
Gr. Sparre: Det torde lyckas de Hrr, som motsatt sig det
i LagUtsk:s Betänk. N:o 66 afgifna förslag till förändring i testamentsrätten,
att få samma förslag att vid denna Riksdag falla:
men då man yttrat, att en af de väsendtliga orsakerna till förslagets
förkastande ligger i detsammas felaktiga och otydliga redaktion,
må det tillåtas mig att i förbigående derom yttra några
ord.
Då jag genomläser förslaget, finner jag detsamma vara så
tydligt affattadt, alt det ej kan falla någon annan än en, sora
man säger, riktig jurist in att misstyda detsamma. Anmärknme
äro egentligen riktade emot 2:dra §:n, och äro till
antalet tvenne. Den första afser ordet arfvinge, såsom oriktigt
användt. Derpå svarar jag, att samma ord är på samma sätt
användt i det motsvarande stadgandet i vår nu gällande lag.
Enl. den andra anmärknm, skulle orden ”hvilken är så skyld, som
i Usta §:n sägs”, endast häntyda på bröstar/vingar. När nu i
Usta §:n finnes denna ordställning: ”dock må om arfvejord å
landet ej förordnas till förmån för annan, än den, hvilken, efter
thy i öde Kap. JordaB:n sägs, eger brösträtt till jorden;”
så tror jag, att den i 2:dra §:n gjorda hänvisning till den Usta
är tydlig och klar och vidhåller derföre mitt första yttrande, att
Den 5 December f. m.
285
ingen annan än en durchdrifven jurist kan försöka att misstyda
§-hänvisningen, hvilken ytterligare förklaras utaf de efterföljande
orden: ”håfve arfvinge makt att lösa den åter” etc.
Jag ber Eder, Mine Hrr, förlåta mig detta intermezzo, lill
hvilket jag ansett mig vara berättigad, enär inbjudningen afser
förslagets antagande. Jag tilltror mig att säga, att förslaget är
antagligt, och bästa beviset derpå, är förslagets motståndares medgifvande,
att det är väl upgjordt. Det är numera för sent att få
saken igenom, men jag har ansett mig böra i största korthet
söka befria LagUtsk. från den orättvisa beskyllningen, att hafva
afgifvit ett tvetydigt förslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag vill endast
med några få ord besvara Gr. Sparres emot mig rigtade yttrande.
Den värde Gr:n anser LagUtskis förslag vara så tydligt affadt,
att endast en jurist kan våga förvränga detsamma. Jag
frågar honom då, om det icke just är jurister, som äro skyldiga
att framställa anmärkmr, då nya lagförslag äro i fråga, och jag
hemställer derjemte, huruvida de lagar äro bra, som äro tydliga
för alla andra utom jurister. Jag för min ringa del har åtminstone
trott, att lagarne borde vara tydliga, icke allenast för icke
jurister, utan äfven för jurister, hvilka sednare skola tillämpa
dem.
För öfrigt glädjer det mig, att Gr. Sparre återtagit sitt förslag,
att R. o. Ad. skulle inbjuda de andra Stånden att antaga
ett beslut, under det att R. o. Ad. stannat i ett annat. Detta
sätt att tillvägagå, vid lagars stiftande, synes mig vara ganska lättsinnigt
och .jag nedlägger min reservation deremot. Sättet strider
emot Grundlagen, som visserligen medgifver en riksdagsman
rättigheten att reservera sig emot ett fattadl beslut, men uttryckligen
förbjuder honom att söka uprifva detsamma.
En af Riddarhusets ledamöter, hvilken vetat att skaffa sig
majoritet, i fråga om grundlagens tolkning, och delta med rätta,
enär han är Ordf:de i Const.Utsk., har, med anledn. af en återremiss
i den s. k. bränvinsfrågan, yttrat, att det icke vore tillåtet
att frångå ett redan fattadt beslut. Samme person, som fällde
detta yttrande, hvars riktighet jag ej vill godkänna, enär en från
Utsk:n återkommen fråga skall, enligt min mening, behandlas på
samma sätt som då frågan, efter behandling i Utsk., första gången
förekommer i Stånden, samme person, säger jag, lyckades i
sista plenum förmå R. o. Ad., att utan någon gifven anledn.
frångå ett redan fattadt beslut. Jag säger ulan gifven anledn.,
ty jag kan ej anse det vara en giltig anledn., att från ett annat
Stånd anländer ett prot.-utdr., innehållande en inbjudning att
förena sig i ett af Ståndet fattadt beslut. Hvarje* prot.-utdr. kan
betraktas såsom en inbjudning, enär det är naturligt, att hvarje
Stånd, som fattar ett beslut, önskar att de andra Stånden skola
deri instämma, och då skulle det stå hvarje ledamot öppet, att
på grund af ett ankommet prot.-utdr. söka uprifva ett redan fattadt
beslut. Jag nedlägger således min reservation emot det,
286
Den 5 December e. m.
som föregick i sista plenum, och uttrycker min djupa smärta
deröfver, att R. o. Ad. gifvit de andra Stånden ett så klandervärd!
exempel af missaktning för grundlagens bud.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., alt då Gr. Sparre återtagit sin hemställan,
R. o. Ad. torde finna att densamma förfölle.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum komme att
fortsättas kl. £ till 6 e. m.; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, samt R. o.
Ad. kl. f, till 11 afgingo till Storkyrkan, för att bivista Gudstjensten,
och derifrån kl. £ 1 till Kongl. Slottet, samt sedermera
deltogo i den Kongl. Processionen till och ifrån Rikssalen, der
Riksdagen med vanliga ceremonier afslutades och R. St:r hemförlofvades.
Jemlikt före afgången från Riddarhuset fattadt beslut, åtskiljdes
H. R. o. Ad. kl. £ till 3 å Kongl. Stöttet, hvarest sedermera
genom Ståndets Deputerade . aflades underd. afskedsupvaktningar
hos H. M. Konungen, D.D. M.M. Drottningen och
Enkedrottningen samt D.D. K.K. H.H. Kronprinsen och Kronprinsessan,
In fidén! protocolli,
Alberl Munck.
0 —
Tisdagen den 5 December 1854.
Plenum kl. £ till 6 e. m.
Anmäldes och emottogs en Deputation från Hederv. BondeSt.
, anförd af vice Talmannen Adolf Wilh. Svartling, som
upläste följande tal:
Högvälborne Hr Gr. o. Landtm., så ock Höglofl. R. ö. Ad. 1
Såsom utsedde Deputerade från BondeSt., få vi nu vid detta
Riksmötes slut till Höglofl. R. o. Ad. frambära BondeSt:s vördsamma
afskedshelsning.
Vid det R. St:rs sammanträde, som nyss tilländalupit, hafva,
många stora och vigtiga samhällsfrågor blifvit afgjorde. Just
dessa frågors vigtiga och genomgripande beskaffenhet och den
större eller mindre inverkan en del af dem måste medföra för
Den 5 December e. m.
287
olika samhällsklasser, har förorsakat, att olika åsigter emellan de
serskilde Stånden i flera fall yppats, hvilket ock svårligen under
vår representations nuvar:de sammansättning kunnat undvikas.
BondeSt. är dock tacksamt för det bistånd det af Höglofl. R. o.
Ad. fått röna i åtskillige frågor, som för allmogen varit af synnerlig
vigt; och der så icke kunnat ske, der medlen för upnående
af det rätta varit upfattade från olika synpunkler, är Ståndet
likväl öfvertygadt, alt endast det för oss alla gemensamma
älskade Fäderneslandets väl varit målet för så det ena, som andra,
Ståndets sträfvanden.
Under betygande af den häfdvunna vördnad och tillgifvenhet,
BondeSt. hyser för Rikets Första Stånd, anhåller BondeSt.
att i Ilögloll. R. o. Ad:s fortfarande förtroende och välvilja få
vara inneslutet.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. emottager med upriktig tacksamhet den afskedshelsning,
från det Hederv. BondeSt., som af vice Talman och
Deputerade blifvit till R. o. Ad. öfverförd. Bland de vigtiga
beslut, som vidden nyss fulländade Riksdagen blifvit fattade,—
hafva flera djupt ingripit i den näringsgren, som mellan Riksdagarne
närmast sysselsätter så väl det Hederv. BondeSt., som
en stor del af R. o. Ad:s ledamöter, och det lärer ej kunna bestridas,
att rubbningen i dess hittills bestämda förhållanden skall,
till en början, blifva för mången kännbar. För allmänt väl måste
likväl de enskilte fördelarne vika, och R. o. Ad. är förvissad,
att det Hederv. BondeSt. skall, likasom R. o. Ad., ej finna något
offer för 'stort, om dermed åt ett älskadt fädernesland kan
förvärfvas vinsten af en stigande sedlighet och välmåga bland
samhällets mindre lyckligt lottade medlemmar, samt laglydnad,
ordning och Gudsfruktan, samhällets enda säkra grundvalar,
derigenom ytterligare befästas. Under förhoppning att våra gemensamma
arbeten måste leda till detta höga mål, önskar R.
o. Ad. det Hederv. BondeSt, lycka till deras afslutande, och anhåller,
att vice Talmannen och Deputerade behagade till det
Hederv. Ståndet återbringa försäkran om R. o. Ad:s högaktning
och vänskap.
Deputationen aflrädde och blef på vanligt sätt utbeledsagad.
Ankom en deputalion från' Vällofl. BorgareSt., anförd af
vice Talmannen o. Riddaren Anders Magnus Brink, som
yttrade:
Ilögvälborne Hr Gr. o. Landtm., samt Högvälborne och Välborne
Hrr ledamöter af Höglofl. R. o. Ad.!
Vid Riksmötets början uttalade RiksStånden till hvarandra
lyckönskningar till de förestående öfverläggningarne. Dessa öfverläggningar
äro nu fulländade; och det är i afskedets timma
en synnerlig tillfredsställelse att kunna återblicka på de af R.
288
Den 5 December e. m.
St:r fattade besluten, sora innebära stora och betydelsefulla ändamål,
och hvilka böra antagas lända till Fäderneslandets ära
och välstånd.
Med denna af glädje och förhoppning lifvade öfvertygelse,
och med uttrycken af BorgareStis utmärkta högaktning för Hr
Gr. o. Landtm, samt Höglofl. R. o. Ad., anhåller BorgareSt.
att vördsamt få vara inneslutet i Höglofl. R. o. Ad:s vänskap
och välvilja.
Hr Gr. o. Landtm, besvarade detta tal sålunda:
Den afskedshelsning, Hr vice Talman och Hrr Deputerade <
från det Vällofl. BorgareSt. öfverfört, emoltages af R. o. Ad.
med upriktig tacksamhet. För R. o. Ad. har det varit en sann
tillfredsställelse, att i de stora frågor, hvilka under den förflutna
Riksdagen ;varit underkastade R. St:rs pröfning, ofta finna sina
åsigter delade af det Vällofl. BorgareSt., och särskildt att detta
varit förhållandet i afseende på dem, hvilka angått landets industri,
dess handel och öfrige näringar. Om för deras lyckliga
lösning enighetens kraft varit behöflig, hoppas R. o. Ad., att
dennas värde skall af det Vällofl. BorgareSt. lika högt som af
R. o. Ad. upskattas, samt att Stånden deri skola se en ömsesidig
maning att troget vårda de tänkesätt af aktning, vänskap
och förtroende, hvars enkla uttryck jag härmed anhåller, att
Hr vice Talmannen och Hrr Deputerade behagade från R. o.
Ad. till det Vällofl. BorgareSt. återbära.
Deputation blef härefter titbeledsagad.
Emottogs Högv. PresteSt:s afskeds-deputation, anförd af Biskopen
i Hernösands Stift L. N. 0. Magister Israel Bergman,
som skriftligen anförde:
Högvälborne Hr Grefve, Landtm, och Kommendör af Kongl.
N. 0.1
Högvälborne, välborne Hrr Gr:r, Frih:r och samtelige ledamöter
af Höglofl. R. o. Ad. 1
Riksmötets öfverläggningar och arbeten äro slutade. Den
långa Riksvigtiga dagen nedsjunker i stillhet och frid öfver ett
älskadt fosterland. Redan hafva vi i Helgedomen hemburit Herranom
våra tackoffer för Hans nåd och beskydd, Hans nåd och
ledning i våra värf, och inför en älskad Konung oell Hans hus
hafva vi tolkat våra undersåtliga tänkesätt och våra känslor af
underd. vördnad och tacksamhet, tillgifvenhet och trohet. Det
återstår, att vi, efter gammal lofvärd plägsed, säga hvarandra
i afskedsstunden ett upriktigt, tacksamt och fridfullt farväl. Och
genom oss, Deputerade, frambär PresteSt. nu sin vördsamma och
hjerlliga afskedshelsning till Eder, Högvälborne Hr Gr. o. Landtm.,
samt till Höglofl. R. o. Ad. Högtidlig och betydelsefull är
stunden. Sjelfva anblicken af denna sköldbeprydda, glänsande
Riddarsal stämmer sinnet till allvar och väcker en liflig hug
komst,
Den 5 December e. m.
289
komst af både förflutna och nämnde förhållanden. Allt här
här vittnesbörd om högsinthet i tänkesätt, ädelhet i handling,
och en vis, upoffrande kärlek för Konung och Fädernesland.
Det lilländagångna Riksmötet har icke heller jäfvat. dessa vittnesbörd,
utan fastmer ökat dem med nya, oemotsägliga bevis på
hög uplysning och ett sanni, ridderligt sinne. Inom Rikets första
Stånd hafva äfven nu visa och väldiga röster höjt sig till nödiga
förbättringar i flera delar af samhällsskicket och i synnerhet
lill inskränkning i en näringsgren, som, rotfästad i de flesta
hyddor, såsom ett husbehof, väl för mången burit en slem vinnings,
men för mängden af landets innebyggare endast förderfvets
och förnedringens frukter. Vi våga icke säga, alt denna näringsgren
ännu måhända blifvit nog nedtyngd af beskattningens
boja, eller tillräckligt afskuren, för att icke vidare utöfva sitt
förra skadliga inflytande; men en god början att bringa den inom
tillbörliga gränser är åtminstone gjord, och vi hoppas, att kommande
Ständer skola fullborda, hvad de närvande icke utan strid
och möda påbegynt.
PresteSt., som enligt sitt kall känt sig upmanadt att verka
i samma rigtning till mensklighetens och fäderneslandets båtnad,
betygar derföre Höglofl. R. o. Ad. sin vördnad och tacksamhet,
under viss förhoppning, att Hferren skall gifva framgång och välsignelse
åt våra gemensamma bemödanden för sanning och rätt,
för frihet, frid och rättfärdighet. Vare Hans nåd öfver Eder
och edra värf! Hvile Hans frid öfver detta hus, inom hvars murar
så många för land och folk maktpåliggande rådslag blifvit
hållna, så mänga om uplysning och fosterlandskärlek vittnande
beslut blifvit tagna!
Med dessa välönskningar beseglar PresteSt. sitt farväl och
anhåller, att i Högvälborne Hr Gr:n o. Landlm:ns samt Höglofl.
R. o. Ad:s ynnest och förtroende städse få vara inneslutet.
Härtill svarade Hr Gr. o. Landtm.:
Med liflig tacksamhet emottager R. o. Ad. det Högv. PresleSt:s
afskedshälsning vid slutet af ett Riksmöte, hvilket, mer
än de flesta föreg:de, till afgörande framkallat frågor af vigt. för
fäderneslandets framtid, och under hvilket det följaktligen också
för R. o. Ad. varit mer än vanligt dyrbart att oftast kunna påräkna
stödet af det Högv. PresteSbs likstämmighet i åsigter, alltid
af dess uplysning och fosterlandskärlek. De band af högaktning,
vänskap och förtroende, hvilka städse förenat R. o. Ad.
med det Högv. PresteSt., hafva derigenom blifvit ytterligare befästade,
och anhåller R. o. Ad., att Hr Biskopen och Hrr Deputerade
behagade till del Högv. PresteSt. återbära försäkran om
dessa tänkesätt samt de varma välönskningar, hvarmed det Högv.
Ståndets ledamöter af R. o. Ad. beledsagas, då de nu, efter
fulländadt Riksdagsmanna-värf, återvända till utöfningen af det
höga kall, hvilket är dem, såsom Guds Ords tjenare, anförtrodt.
15 H. 19 .
290
Den 5 December e. m.
Sedan Deputationen blifvit ntbeledsagad, afgick, efler anmodan
af Hr Gr. o. Landtm, och under anförande af Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gabi'., den Deputation, som borde lill de öfriga
RiksStånden framföra R. o. Ad:s afskedshelsningar.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Fullt öfvertygad att jag endast
uttrycker hvad hvar och en af det Höglofl. Ståndet önskar, vågar
jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, behagade
för Ståndet upläsa de af honom i dag å Rikssalen och
vid R. o. Ad:s underd. afskeds-upvaktningar hällne tal. Flere af
Ståndets ledamöter hafva icke haft tillfälle alt afhöra dem, och
genom deras upläsande vinnes äfven fördelen att de, såsom en
prydnad för R. o. Ad:s prot., komma att i detsamma intagas.
Sedan uppå Hr Gr. o. Landtnäs i anledn. häraf gjorda förfrågan
R. o. Ad. förklarat sig instämma i den af Gr. Lagerbjelke
yttrade önskan, upläste Hr Gr. o. Landtm. ifrägavar:de tal så
lydande:
l:o. På Rikssalen.
Stormaktigste, Allernådigste Konung!
Efter fulländade Riksdags-arbeten återstår för R. o. Ad. endast
upfyllandet af den dyrbara pligten, att inför E. M. nedlägga
Ståndets underd. tacksamhet och välönskningar. Sjelf har E. M.
nyligen sagt, att tacksamheten höfves ädla folk, och Sveriges Adel
skall icke jäfva denna sanning, ty djupt kännas i hvarje Svenkt
bröst förbindelserna till landets Fader, äfven om denna känsla icke
eger annat uttryck, än de varma välönskningar, hvilka för E. M:s
sällhet upsändas till Gifvaren af allt godt, — till Honom, sona
i sin mäktiga hand håller Konungarnes och folkens öden.
Mer än ett tredjedels århundrade har förflutit, sedan en omfattande
öfverenskommelse bestämde de Europeiska Staternas gränser
och afvägde deras ömsesidiga krafter ur synpunkten af en
varaktig freds uprätthållande. Detta fredsverk, ehuru stort, kunde
dock ej vara oförgänglig!. En rubbning deri var med visshet
att förutse, — oviss endast tidpunkten, då den skulle inträffa.
Den _är nu inne. Freden emellan östern och vestern är bruten,
och kriget har äfven vid gränserne af vårt land låtit höra sina
åskor. Den visa politik, E. M. under dessa förhållanden antagit,
har, icke blott af fremmande makter erhållit ett rättvist erkännande,
utan ock framkallat det Svenska folkets lifliga, af R.
St:r uttalade tacksamhet. Men krigets gång och följder kunna ej
vara för den Skandinaviska halfön likgiltiga. Ehuru hittills hufvudsakligen
kämpad i södern, kan striden likväl få ett mäktigt
inflytande äfven pä Nordens framtid, och dermed ligger för oss
öppen möjligheten af en sådan händelsernas utveckling, att Sverige
icke kan, utan glömska af sina häfder, overksamt åskåda
densamma. Utan tvekan har R. o. Ad. derföre lemnat sin röst
för de anslag, E. M. så väl till uprätthållande af Rikets neutralitet,
som till ordnande och förökande af dess försvarskrafter, af
Den 5 December e. m.
291
R. St:r äskal. R. o. Ari. .skall ock finnas lika beredd till alla
de upoffringar, sorn för ett äls.kadt fosterlands ära och sjelfständighet
kunna påkallas af omständigheter^ dem R. o. Ad., trogen
sin pligt', ej kan önska, men hvilka detta Stånd, troget sina minnen,
icke heller kati frukta.
Om äfven den nyss fulländade Riksdagen erhållit en långvarighet,
öfverskridande hvad Grundlagarna afsell och i allmänhet
må vara önskvärdt, torde dock böra erkännas, att sällan en
rådslående församling, under fullkomligt inre lugn, inom kortare
tidrymd, fattat flera beslut af genomgripande vigt. Frågor, hvilka
under ett århundrade utgjort föremål för öfverläggning och meningsstrider,
hafva blifvit löste. Beslut äro af R. St:r för deras del
fattade, åsyftande i lagstiftningens serskildta grenar förändringar,
söm af en stigande bildning, klarare rättsbegrepp och en utvecklad
industri ansetts påkallade. Tiodelnings-gruuden är, enligt
E. Mis Nåd. förslag, införd i Rikets mynt, mått, mål och vigt.
Åtgärder hafva blifvit vidtagne, sorn för landets hufvudsakligaste
näringar innebära ej allenast väsendtliga förändringar, utan i vissa
delar en fullkomlig omskapning af förut bestående förhållanden.
1 nära öfverensstämmelse med E. M:s i detta hänseende uttalade
åsigter, hafva R. Stir sökt. att åt landets kommunikations-anstalter
grundlägga en fortgående förbättring, hvars storartade beskaffenhet
väl må hafva framkallat tvekan vid tillfredsställandet af
det länge erkända behofvet. Slutligen har ock Statsverkets fördelaktiga
ställning tillåtit R. St:r att, oaktadt dels ökade, dels nya
anslag blifvit för vigtiga ändamål gifna, likväl besluta uphörande
af eller nedsättning i en del bland de skattebidrag, i afseende
på hvilka sådant ansetts företrädesvis önskvärdt.
Att fäderneslandet, hvars väl utgjort målet för R. o. Adis
sträfvande, länge mätte, under E. Mis milda spira, af de fattade
besluten njuta välsignelserika frukter, är R. o. Adis varmaste önskan
och glada förhoppning.
Lifvad af dessa tänkesätt, nedkallar R. o. Ad. öfver Konung
och Konungahus den llögstes beskydd, samt anhåller underdånigst,
att i E. Mis nåd och ynnest fä vara innesluten.
2:o. Vid afskeds-upvaktningarne.
Till H. M. Konungen.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Innan R. o. Ad. efter slutad Riksdag åtskiljes, anhåller R.
o. Ad. att ännu en gäng få, jemte utläggandet af sin underd.
afskedsupvaktning, inför Eders Majit frambära uttrycken af djup
vördnad och orubblig trohet. .
Om det är en stor sanning, att Verkliga och varaktiga förbättringar
i ett lands inre förhållanden endast under lider af
lugn och endrägt kunna utföras, har tidpunkten för R. Ständers
nyss slutade sammanträde onekligen varit för sådana gynsam.
Med fast förtroende till Eders Majlis visa ledning af Fäderneslandets
ödep, har R. o. Ad. otiksä begagnat dessa lyckliga för
-
2U2
Den 5 December e. m.
hållanden, för att i allmänhet med sin röst biträda icke blott de
förslag, Eders Maj:t täckts till R. St:r öfverlemna, utan ock flera
af genomgripande vigt, hvilka blifvit inom de särskildta RiksStånden
väckte.
Vid ett högtidligt tillfälle, dyrbart för hvarje Svensk, som
med vördnad och tacksamhet i troget minne förvarat Carl XIV
Johans Konungsliga bild, återkallade Eders Majit nyligen i minnet
jemväl den store Konungens sköna valspråk. Den belöning
Han sökte och vann, kan icke för Eders Majit sakna värde, och
vågar R. o. Ad. derföre hoppas, att Eders Majit nådigt emotta--  ger försäkran om de tänkesätt af undersåtlig vördnad och tillgifvenhet,
med hvilken R. o. Ad. underdånigst anhåller, att i
Eders Majits nåd och ynnest fä vara innesluten.
Till H. M. D rott ningen.
Stormäktigsta, Aller nådigs ta Drottning!
Då Eders Majit, ännu i den första ungdomens ålder, lemnade
den yppiga södern, för att i norden emottaga ett nytt Fädernesland,
anade Eders Majit måhända redan, alt delta land,
af naturen mindre rikt begåfvadt, likväl i sitt sköte gömde skatter,
som ej af tidens vexlingar förskingras, äfven om någon
gång ett dyrbart minne mäste ersätta, hvad hjertat ej kan undgå
att sakna. .Eders Majit har funnit dem i den renaste husliga
sällhet, i Ättlingar, hvilka redan upfylla barndomens frikostiga
löften, och — R. o. Ad. hoppas alt få tillägga — i ett
troget folks vördnad och tillgifvenhet. Lifligt och varmt delas
dessa känslor af R. o. Ad., i hvars hjertan fosterlandskänslan
ej kan skiljas frän kärleken till det, som Fäderneslandet
har högst och ädlast.
Mätte Eders Majit länge och ostördt få njuta all den lycka,
en mild Försyn ännu åt Eders Majit förvarat! Med detta afskedsord
efter slutad Riksdag, med denna bön, ofta uprepad i de
spridda hem, dit R. o. Ad. snart får återvända, anhåller R. o.
Ad. underd., att i Eders Majits nåd och bevågenhet fä vara innesluten.
Till H. M. Enkedrottningen.
_ Stormäktigsta, Aller nå digsta Drottning!
R. o. Ad., som efter fulländade Riksdags-förhandlingar i
dag blifvit af Konungen hemförlofvad, anhåller underd. ätt ännu
en gäng under denna sin sammanvaro få inför Eders Majit nedlägga
försäkran om sin djupa vördnad och oföränderliga tillgifvenhet.
Mångå äeo de ouplösliga hand, med hvilka R. o. Ad. vid
Eders Majit är fästad, och om ett af dem erhöll R. o. Ad. nyligen
en dyrbar erinran, dä del förunnades R. o. Ad. att öfvervara
aftäckningen af den stod, som åt kommande slägten skall
förvara Hjelte-Konungens bild, — Hans, som var Eders Majits
Gemål och Brödrafolkens Fader. Vid hans sida skall Eders Majit
Den S December e. m.
293
en gång hafva sitt rum i Svenska Folkets häfder. Bredvid Hans
vördade minne har Eders Maj:t det nu i dess hjeltan.
Under de lifligaste välönskningar för Eders Majits ostörda
hälsa och sällhet, innesluter sig R. o. Ad. underd. i Eders Maj:ts
fortfarande nåd och bevågenhet.
Till I).D. K.K. IT.II. Kronprinsen och Kronprinsessan.
Högborne Furste, Sveriges och Norriges Kronprins!
Högborna Furstinna, Svériges och Norriges Kronprinsessa!
Hos D.D. K.K. H.H. anhåller R. o. Ad. att, efter slutadt
Riksmöte, få aflägga sin underd. afskedsupvaktning, samt dervid
uttrycka sina tänkesätt af vördnad och tillgifvenhet.
Inom en kort tidrymd har det innerliga sambandet emellan
Sveriges Konungahus och Folk för andra gången varit en förening
till gemensam sorg och saknad, dä Fäderneslandet åter
såg, med en ung Furste, ett framtidshopp nedstiga i en, efter
menskliga beräkningar, allt för tidig graf. Vördande den högre
Vishet, sora gaf och tog, har R. o. Ad. troget blandat sina böner
med deras, som åt D.D. K.K. Högheters blödande Faders och
Moders hjel tan nedkallat tröst och hugsvalelse.
Ett stort arf föder stora anspråk. Arfvingen till Carlars
namn och krona mäste derföre känna en allvarlig maning att
blifva dem båda värdig, likasom Den, hvilken Försynen ställt
närmast vid Hans sida, ej kan undgå att djupt känna sina pligler
såsom makars och mödrars föresyn. Målet ligger högt och
vägen dit kan ej alltid vara lätt. R. o. Ad. är likväl förvissad,
att D.D. K.K. H.H. skola ernå det och der finna, att äfven det
Svenska folket trofast vårdat sitt dyrbara arf: Faderns- kärlek
lill Konung och Konungahus.
Lifligt delande denna känsla, utbeder sig R. o. Ad. underd.,
att i D.D. K.K. Högheters nådiga välvilja få vara innesluten.
Då nu R. o. Ad:s afskeds-deputation återkom, yttrade
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Den deputation, som
haft sig updraget att till MedStånden framföra R. o. Ad:s afskedshelsning,
har fullgjort detta updrag och återför till R. o. Ad.
yttrycken af dessa Stånds fortfapaude högaktning, vänskap och
tillgifvenhet.
Hr Gr. o. Landtm, upstod och afslutade R. o. Ad:s sammankomster
med följande tal:
Hög välborne och Walborne Herrar! Grefvar,
Friherrar, Rid ders- och Adelsmän!
Sedan R. St:r i dag blifvit af K. M. hemförlofvade, återstår
mig blott en, af Riddarh.Ordn. stadgad pligt att upfylla. En annan
pligt åligger mig likväl ännu, förestafvad af en känsla ej mindre
manande, än den skrifna lagen. Då jag vid början af det nyss
afslutade Riksmötet intog min plats såsom ordförande inom detta
294
Den 5 December e. m.
Höglofl. Ständ, vågade jag uttala min förhoppning om R. o. Ad:s
vänskap, dess. öfverseende välvilja. Lifligt kände jag mitt behof
att, vid upfyllandet af de förbindelser, Konungens nåd. vilja mig
ålagt, ega delta stöd, och det må 1111 tillåtas mig ali för detsamma
aflägga min varma och vördnadsfull tacksamhet, — en
känsla, hvilken jag städse skall förvara, och hvars styrka jag anhåller
att R. 0. Ad. ej mätte bedomina efter de svaga uttryck,
jag deråt förmår att gifva.
Mina hjertligaste välönskningar åtfölja Eder alla, Mine Hrr,
till de spridda hem, der fäderneslandet äfven mellan Riksdagarne
tager Eder verksamhet, Edia insigler, Eder erfarenhet i anspråk.
För egen del hyser jagxingen högre önskan, än att blifva inbegripen
i den dom, en rättvis framlid skall fälla öfver de sammankomster,
jag härmed på grund af 42:dra §:n Riddarh.Ordn.
förklarar afslutade; ty 0111 än meningarne må vara eller blifva
delade i afseende på lämpligheten af ett eller annat beslut, skall
dock ej förnekas, att R. 0. Ad:s förhandlingar städse burit laglydnadens
och fosterlandskärlekens rena stämpel.
Jag utbeder mig att få vara innesluten i R. 0. A:s för mig
alltid dyrbara vänskap, välvilja och bevågenhet.
Hr Gr. 0. Landtm, öfverlemntide- derpå Landlmarskalksstafven
till Frih. Åkerhjelm, Carl, samt yttrade dervid:
Till Eder, [lr Frih: Åkerhjelm öfverlemna!' jag härmed den
Staf, hvilken H. M. Konungen nådigst behagat mig anförtro. Jag
anhåller, att Hr Frilen, vid dess återställande i H. M. Konungens
händer, ville lill H. M. frambära uttrycken af min underd. vördnad
och tillgifvenhet, samt mili djupa tacksamhet för det höga
förtroende, hvarmed H. M. nådigst behagat mig hedra, — ett
förtroende, som städse skall för mig blifva en kraftig upmaning
att, efter det ringa måttet af min förmåga, med trohet och nit
tjena en älskad Konung och ett älskadt fosterland. Gud bevare
Konungen!
O , -
Frih. Åkerhjelm svarade:
Högvälborne Hr Gr. o. Landtm.! Höglofl. R. 0. Ad.!
Såsom Fullm. för Grefliga ätten JV2 8 Oxenstjerna af Korsholm,
tillkommer mig den äran, alt å R. 0. Ad:s vägnar af Hr
Gr. o. Landtm, emottaga och till H. M. Konungen återlemna
den staf, som under det nu slutade Riksmötet blifvit förd på ett
så utmärkt värdigt sätt af Hr Gr. H. Hamilton.
Dä Konungen för andra gången updrog åt Hr Gr:n att leda
R. o. Ad:s öfverläggningar, emottog Ståndet denna utnämning
såsom ett förnyadt prof af sin Konungs Nåd. välvilja; ty hvem
skulle hafva bättre kunnat utföra detta maktpåliggande värf, än
den, som härtill egde sin Konungs oinskränkta förtroende och
redan förut i så rikt mätt tillvunnit sig sitt Stånds oinskränkta
högaktning och tillgifvenhet. Denna af oss alla vid
Riksdagens början närda förhoppning, har äfven i fullt mått blifvit
tillfredsställd, och behöfver jag i detta hänseende endast vädja
Den 5 December e. m.
295
till och i minnet återföra hvad en hvar af oss under Riksdagens
lopp erfarit. Och hvarest skulle väl Konungen hafva träffat en
man, som, under nuvaride förhållanden och i våra brydsamma
tider, bättre motsvarat Dess Höga förtroende, och värdigare upfyllt
sina mot Ståndet åtagna pligter? Hvar skulle man väl funnit
djupare insigter, tillgodogjorde af ett ljusare förstånd? Hvar skulle
man väl sett en redan tidigt förvärfvad erfarenhet i allmänna
värf, parad med mera ordning och behag i framställning, eller
större oväld och saktmod, ådagalagde i en ovanlig gåfva att r- •
fatta, reda och förena skiljda meningar? Hvar slutligen en stone
kraft i handling, iklädd angenäma former, eller en större förtjenst,
krönt med mera anspråkslöshet?
Hafva vi icke dessutom, personligen de flesta af oss, rönt
prof af dessa älskliga egenskaper, hvilka väckt och underhållit
de känslor af förtroende och tacksamhet, som hela Ståndet hyser
för Hr Gr. Hamilton? Mine Hrr! det är dessa egenskaper, i förening
med sjelfständighet, rättrådighet och kraft, som gifva åt
Hr Gr. H. Hamilton ett högt frejdadt rum ibland de Haus föregångare,
som lyst pä denna plats.
Dä detta vigtiga och långa Riksmöte nu nått ett efterlängtadt
slut, hoppas vi, att de maktpåliggande och i flera hänseenden
genomgripande beslut, som blifvit vidtagne, i hänseende till
våra inre förhållanden, måtte komma att medföra de lyckligaste
följder för Fäderneslandets utveckling i andligt, ekonomiskt och
industriell hänseende. Och måtte Den Ällgodes Nåd och Dess
oafbrutna vård om vår fosterjord förhindra oss ifrån att blifva
invecklade uti det vidtutseende krig, som denna sommar förts i
närheten af våra gränser; men skulle Försynen ålägga oss denna
pröfning, skola vi säkerligen alla finnas beredvillige till de upoffringar,
som erfordras för uprätthållandet af Sveriges frihet,
sjelfständighet och ära.
När Hr Gr:n nu går att fortfarande egna sin verksamhet
och sina krafter i Rikets tjenst, önskar R. o. Ad. att Försynen
måtte åt dessa bemödanden gifva en framgång, motsvarande den
vilja och förmåga alt gagna Fäderneslandet, hvilka R. o. Ad.
hos Hr Gr:n känner och lifligt erkänner.
R. o- Ad. innesluter sig uti Hr Grins fortfarande vänskapsfull
hugkomst och försäkrar Hr Grin om sin oföränderliga högaktning
och sanna tillgifvenhet.
Sedan härefter Frih. Åkerhjelm med 6 deputerade af R. o.
Ad. afgått till K. Slottet, för att lill H. M. Konungen återlemna
Landt marskalks-stafven, Lilef Landshöfdin m. m. Gr. Hamilton af
R. o. Adis -ledamöter utbeledsagad kl. \ 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
