# ID: svediakorp-gov601
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 158,999
# sentences: 6,054
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
>
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
MMDHSiaAlKSa ocii AHill
VID
Årén IS53—IS54.
Fjortonde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1 85 5.
Onsdagen den 25 Oktober 1854.
Plenum kl. 10 I. m.
Justerades 7 prot.-uldr. för den 21 dennes, samt p!eni-prot:l
för den 14 sisil. Juli.
Frih. Cederström, Hud., upläste en så lydande motion:
Vid R. Stms svar å K. M:s Nåd. framställning om ett tillökningsanslag
för forlskijndande af afvillringsarbetena i Rikets
tre nordligaste län synes ett förbiseende hafva ägt rum,
hvarigenom äfventyras en betydlig minskning af detta för ett vigtigt
ändamål afsedda och af R. St. beviljade anslag. Det är för
att härutinnan bereda rättelse, söm jag, under åberopande af Riksd.-  Ordn:s 5(5:te §, vördsamt anhåller att få till StatsUtsk. remitterad
nedanstående utredning.
Förhållandet är i korthet följande. K. M., som förklarade
sig anse det vara af synnerlig vigt för påskyndandet, af afviltriugsärendernas
afslutande i Rikets nordligare län, alt personer, som
ådagalagt nit och skicklighet vid dylika ärenders behandling, blefve
för någon tid förordnade att, emot erhållande af lämplige arfvoden,
hos K. M:s Beflude i Westernorrlands, samt Wester- och Norrbottens
län, äfvensom hos Kammar-Koll :m, handlägga, såsom föredragande,
der förekommande afviitringsmål, häri Nåder, på grund
häraf och med afseende å angelägenheten alt för afvittringarnes
skyndsammare bedrifvande i nämnde län flere afvittringslandtmätare
antoges, äskat att, jemte bibehållande af nuvar:de äldre anslag, ett
serskildt tillökningsanslag af 8,000 R:dr årligen måtte, folden
tid nästa Statsreglering blefve gällande, beviljas till fortskyndande
af afvitlringarne i de nordligaste Irenne länen.
Häröfver yttrade sig StatsUtsk. i dess Utlåt, M 71, punkten
14 sålunda: ”Enär, efter hvad kändt är, klagan länge varit förd öfver
långsamhet vid afvittringsärendernes behandling och afslutande uti
ifrågavar:de tre län, är det följaktligen af vigt att åtgärder vidtagas,
hvarigenom mera skyndsamhet i detta afseende kan beredas.
Den 25 Oktober.
Af sådan anledn. har Utsk. ansett den begärda summan af 8,000
R:dr böra ställas till K. M:s disposition att under 3-år utgå lill
afvittringsärendernes fortskyndande i Vester-Norrlands, samtVesteroeh
Norrbottens län ; men som ifrågakomne anslag icke är till
de ständiga behofven lian förligt, bör detsamma, efter Ulskts tanke,
bland de till extra Statsregleringen hörande utgifter ttpiagas, hvarföre
Utsk. får hänvisa till det utlåt., som deröfver framdeles kommer
att afgifvas.” Orden läsas i hesagda Utlåt. pag. 14.
Detta yttrande blef af R. St. lemnadt obestridt.
StatsUtsk. yttrade sedermera i Utlåt. J\s 158, angtde extra
Statsregleringen, under Sjette Hufvndtiteln, punkten 27, som återfinnes
pag. 22 i besagde Ut låt tele: ”Under åberopande af 14:de
punkten i Utsk:s Ullåt:de J\s 71 , angtde regleringen af utgifterna
under RiksStatens Sjette llufvudtilel, får Utsk. hemställa,
att till afvittringsärendernes fortskyndande i Vester-Norrlands, samt
Vester- och Norrbottens län, en summa af 8,000 Rtdr må af K.
M. få disponeras och, i mån af behof, utgå under den tid nu skeende
Statsreglering blifver gällande.”
Detta tillstyrkande bifölls af R. St. Men härvid observerades
icke, alt, ehuru K. M. begärt 8,000 Rtdr årligen, och StatsUtsk.
erkänt behofvet af den begärda summans beviljande, samt
icke anfört någon omständighet till föranledande af nedsättning i
detta belopp, hvarefter Utsk. i sitt sednare Utlät, endast åberopat
sitt förra yttrande, inträffade olyckligtvis i det sednare Uilåttt,
alt ordet årligen ej blef utsatt, hvilket, om vid föredragningen någons
tipmäi ksamhet derå fästats, efter all sannolikhet icke förblifvit
utan rättelse.
Man kan icke med skäl tillvita Exped.Utsk. någon afvikelse från
dess skyldigheter, ty det har i detta ämne insändt sitt skrifvelseförslag,
affatladt i öfverensstämmelse med det af R. St. antagna Utlåta;
men jag är fullt öfvertygad, att om Utsk:s upmärksamhet särskildt
blifvit tagen i anspråk på ofvanstående förhållanden, så hade
Utsk. ej undandragit sig att genom ett Mern. till StatsUtsk. eller ock
till RiksSltn söka uplysning om rätta meningen af R. St:rs beslut i
detta ämne.
Emedlertid återstår alt inom StatsUtsk. npgöra och till R. Sf.
insända förslag till åtskilliga ännu ej bandlagde delar af RiksgrsKontrs
Reghte, bland hvilka förekomma förbemälde afvittrings-anslag.
Af denna anledn. och då härutinnan synes sig yppa ett tillfälle att
vinna en rättelse i upställningen, som skulle bereda full motsvarighet
i verkligheten åt del bifallande svar å K. M:s Nåd. framställning
i ämnet, som R. St. visserligen hafva åsyftat, anhåller jag att,
på det delta verkligt angelägna och synnerligen för allmogen i de
ifrågavartde länen efterlängtansvärda afvittringsafslutande mätte ernå
den forlskyndade utgång, K. M. proponerat och R. St. förmält sig
likaledes önska, StatsUtsk. måtte till R. Sf., i sammanhang med sitt
förslag lill §§ i Riksg:s-Konl:s Reghte, insända ett uppå här omförmälda
förhållanden grundad!. Mern., derutinnan hemställes, alt
R. St. ville, i enlighe1 med hvad (på sätt jag haft äran här söka
utreda) R. St. jemväl beafsigtigat, medgifva de begärda 8,000
R:drnes upfärande i egenskap af årligt anslag å RiksStatens
Sjette Hufvudtilel bland anslagen å extra Statsregleringen.
Den 2 5 Oktober.
5
Hr von Hartmansdorff begärde denna motion på bordet.
Frih. Cederström: .lag får tdl Hr von Hartmansdorff hem
ställa,
i hvad mån det ärende, jag haft äran andraga, har något
sammanhang med hagan, ang:de Riksg:s-Kont:s Regbte och det arbete,
sorn f. n. föregår på Riksg:s-afdeln:n. Detta ärende innefattar
nemi., hvad ej torde behöfva utförligare uprepas för dem, som behagat
med någon upmärksamhet åhöra upläsandet af min inlaga,
ingenting annat, än att ordalagen i de båda StatsUtsk:s Betänk:n,
ang:de ord. och extra Statsregleringen, måtte förändras i öfverensstämmelse
med K. M:s af R. St. gillade Propos., ronde ett anslag
af 8,000 R:dr tuko till K. M:s disposition för afvittringarnes fortskyndande
i de norra länen. Ordet ”årligen”, som finnes i K. M:s
Propos., felas nemi. i R. St:rs beslut, oaktadt R. St. vid sitt gillande
af K. M:s Propos. icke anfört något skäl till nedsättning i
beloppet. Emedlertid skulle af denna felaktiga ordställning den
slutsats kunna dragas, att nämnde belopp skulle under tiden för
nästinstundande statsreglerings-period endast komma att utgå med en
tredjedel årligen af 8,000 R:dr tuko, i st. f. all K. M:s mening var,
alt besagde summa skulle hvarje år utgå, hvilket R. St. äfven å
sin sida torde haft för afsigt att bevilja. Skulle likväl nuvande ordställning
bibehållas, upstode ostridigt en förlust för afvittringsverket
i dess påräknade statsbidrag, hvadan skulle vållas tidsutdrägt för
detta vigtiga ärendes hringande till ett af ifrågavar:de landsorter
efterlängtad! slut; jag föreställer mig således, att Hr von Hartmansdorff,
med sin kända nitälskan för landels förkofran, icke skall vilja
fördröja frågans fullständiga afgörande, hvilken fördröjelse, i anseende
till Riksdagens snart motsedda slut, lätteligen torde vara detsamma,
som att förhindra ärendets framgång. Jag vågar fastmera,
och med hågkomst af de många tillfällen, då jag gått hans önskningar
i sådana formfrågor till mötes, hoppas och förmoda, alt den
värde ledamoten, af förtroende för mina upgifter och till bevis å den
välvilja, som bör råda emellan ståndsbröder af redbara tänkesätt,
täckes benäget afstå från sin begäran om bordläggning af delta
ärende.
Hr von Hartmansdorff: När jag förmärkte att Frih. Ce
derslröms
motion var så lång, tillstår jag mig hafva deråt egnat mindre
upmärksamhet, än vederborde; emedan jag ämnade begära henne
på bordet. Ar imedlertid icke frågan om något annat, än införandet
af ett ord, som fattas, så har jag ingenting emot att hon
genast till Ulsk. hänvisas, så framt Hr Gr. o. Landtm, anser det
kunna ske. Men deremot anhåller jag, innan denna åtgärd vidtages,
få framställa de anmärkn:r, hvartill jag möjligen kan finna skäl.
Jag tror väl icke, att Riksdagens afslutande kan ske så hastigt, sora
Frih. Cederström förmenat, utan att det är god tid med upgörandet
af Riksg:s-Konl:s reglemente.
Men jag vill likväl icke vara motionären i vägen i detta afseende,
och får således afstå från den begäran jag framställt, underdel
förbehåll jag dervid gjort.
6 Den 25 Oktober.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. remiss af
ifrågavar;de motion till StatsUtsk.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Sorn en motion af Hr von
Hartmansdorff blifvit väckt om vissa förändringar i Riddarh.-Ordnm
och denna motion blifvit till Riddarh.Utsk. remitterad, får jag i sammanhang
dermed väcka motion om vissa tillägg och förändringar i
ofvannämnde Riddarh.-Ordn., samt fördenskull vördsamt anhålla hos
Hr Gr. o. Landtm., att en af Hrr Riddarh.-Kanslister mätte anmodas
att upläsa min ifrågavartde motion, hvarefter densamma torde blifva
till Riddarh.-Utsk. remitterad.
Den härvid af Hr Aminoff aflemnade motionen upläsles och var
af följande innehåll:
Sedan Böglofl. R. o. Ad. lill Riddarh.-Utsk. remitterat Hr von
Hartmansdorff:! motion 0111 ändring i 20:de §:n Riddarh.-Ordnm,
hvilken sålunda blifver föremål för Utsk:s granskning, så får jag
härmed fästa Ulsk:s upmårksamhel på åtskilliga i samma Riddarh.-  Ordn. nödiga och nyttiga förändringar och tillägg.
F. n. förefinnes icke något stadgande om val af Suppleanter till
Ulskm, utan har så tillgått, att serskild motion i delta ämne blifvit
vid Riksdagarnes början väckt. Då nyttan och behöflighelen af desse
Suppleanter numera är allmänt erkänd, vågar jag vördsamt föreslå,
att i 19:de §:n Riddarh.-Ordningen föreskrifves, att Eleklorerne
skola, på samma gång ledamöter lill Ulskm utses, välja ett för
hvarje Utsk. serskildt bestämdt antal Suppleanter, hvilket antal, utsedt
i förhållande till antalet af Ledamöter, jag öfverlemna!- åt Utsk.
att närmare bestämma.
Jemte det i 23:dje §:n, efter orden: ”Den som blifvit vald till
Ledamot af Utsk.”, tillägges ”eller Suppleant”, torde i samma §
böra föreskrifvas, dels att, då ledighet för viss tid någon ledamot
beviljas, Suppleant inträder i den permitterades, ställe och således
att orden i nämnde § ”val till ny Ulsk:s-ledamot under ledighetstiden”
utgå, dels all vid tillfällig frånvaro Suppleant icke må, utan
efter vederbörlig kallelse, inlaga plats i Utsk.
Den i R. o. Ad:s Ordningsstadga föreskrifne påföljd för uteblifvande
från Bänkmätinens, Elektorernes eller Utsk:s sammanträde
torde böra i 24:de §:n Riddarh.-Ordnm intagas.
Sedan andra upropet vid voteringar numera blifvit afskaffadl,
bör 31:sta §:n sålunda förändras, att ledamöterne, i stället att föra
Prol. öfver dem, som icke rösta, blott anteckna huru många som
afgifva röster.
Om remiss af denna min motion till Riddarh.-Utsk. anhålles.
Remitterades lill Riddarh.Utsk.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 18 och 21 dennes
på bordet lagda Utlåt. M 136, i följd af RiksStåndens beslut
Den 25 Oktober.
7
med anledn. af Belänk:t M 115, i fråga om Elementar-läroverken
m. m.
Detta Uilåt. företogs punktvis till afgörande, hvarvid nedannämnde
af Utsk. ånyo behandlade punkter af Betänk:t JVs 115 förekommo,
nemi.:
Punkten Litt. A.
Hr Te rsmeden, Nils: Ehuru det beslut, som R. o. Ad.
förra gången fattade, i sjelfva verket innebar en öfverflödsålgärd, får
jag dock tillstyrka, att R. o. Ad. måtte vidblifva detta beslut, då
ett annat Stånd deruti instämt. Att deremot införa ordet ”gemen
samt”
näst före orden ”redan gillade grunder”, måste jag för
min del ogilla, emedan R. St. derigenom skulle önska, att den blifvande
skolordningen skulle byggas på de grunder, som förut blifvit
af R. St. och K. M. gemensamt fattade. Nu kan det emellertid
hända, att K. M. redan fastställt grunder, öfver hvilka R. St. icke
yttrat sig, men väl fattat deremot stridande beslut; och om de nu
tillägga ordet ”gemensamt”, så skulle man hafva hegardt, alt hvad
som af K. M. redan blifvit fastställd), skulle uphäfvas, en orimlighet,
som är så mycket större, som R. St. i detta fall icke hafva
något att besluta, utan endast alt önska.
Jag hemställer fördenskull, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
en gång fattade beslut; ty om K. M. vill följa Ständernas önskningar,
eller vidblifva de grunder, som redan blifvit fastställde, så
står det honom alltid fritt.
Frih. Rehbinder, Wilh. Fredr.: Jag vill icke trötta R. o.
Ad. med upläsandel af min reservation i denna punkt; men jag
ber dock att korteligen få redogöra ,för skälen dertill. Förhållandet
var nemi. att R. o. Ad., samt BorgareSt., hade bifallit Utsk:s förslag
i denna del, hvaremot PresteSt. beslutat, att orden : ”på de af
K. M. och R. St. redan gillade grunder” skulle uteslutas, och
BondeSt. åter, sora till Utsk. återremitterat frågan, att ordet ”gemensamt”
skulle näst före orden ”redan gillade grunder” i den underd.
skrifvelsen inflyta. För Utsk. återstod således ingenting annat än
att, så framt ej dessa skiljaktiga beslut kunde sammanjemkas, vidblifva
sitt förut fattade beslut och inbjuda BondeSt. att deruti instämma.
På afdelningen gick det dock så, alt man stod fast vid
sitt förra beslut, ulan alt inbjuda BondeSt. att deruti instämma,
hvilket dock, efter min öfvertygelse, varit det rätta. I delta skick
stod frågan, då hon kom till Utsk:s plenum, hvarest vid delta tillfälle
åtskilliga ledamöter voro frånvarande, hvilket också förorsakade
att Utsk. på en ledamots yrkande, hvaruti alla BondeSt:s ledamöter
instämde, genom votering beslöt införandet af ordet ”gemensamt”
Detta innefattar dock, på sätt Hr Tersmeden yttrat, både en olämplighet
och en förändring uti ett redan af trenne Stånd fatladt beslut,
och, för att bemantla ett dylikt förfarande, sade de, som önskade
att få in ordet, att det endast innebar en redaktionsförändring. Så
är dock icke förhållandet, utan det innefattar en verklig förändring
i sak; men om också icke detta skulle vara händelsen, vore det
8
Den 25 Oktober.
ändock en olämplighet, då tre Stånd redan fatlat ett öfverensstämmande
beslut i frågan. I likhet med Hr Tersmeden anhåller jag
fördenskull att ordet ”gemensamt” måtte utgå, och att R. o. Ad.
behagade vidblifva sitt förra beslut.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då jag deltagit uti
Utsk:s ifrågavar:de tillstyrkande, så tillhör det äfven mig att npti ada
till dess försvar, och om R. o. Ad. tilläfventyrs kommer att ogilla
Ulsk:s hemställan, så anser jag åtminstone, alt sådant snarare kommer
att föranledas af min oförmåga att reda förhållandet, än af något
oriktigt förfaringssätt af Utsk.
Jag vill nu blott hålla mig till del formella af saken. R. o.
Ad. torde erinra sig, att Ståndet beslöt att icke göra något afseende
å PresteSt:s inbjudning, utan lägga den till handlingarne, emedan
Irenne Stånd redan fattat sinsemellan öfverensstämmande beslut.
Hade nu icke frågan så upfaltats, skulle naturligtvis PresteSl:s
inbjudning hafva lagils i öfvervägande och af R. o. Ad. bifallits
eller förkastats: ty det var icke så stor skillnad mellau detta
Stånds och BorgareSt:s samt Adelns beslut, som man velat låta påskina.
BondeSt:s beslut är väsendtligen öfverensstämmande med sistnämnda
2:ne Stånds; ty orden ”på de af K. M. och R. St. gillade
grunder” torde icke innefatta alldeles samma begrepp antingen
ordet ”gemensamt” tillägges eller icke. Annat vore om det
hetat: ”på de af K. M. eller R. St. gillade grunder.” Då således
tre Stånds beslut voro alldeles identiska, så bestod den sammanjemkning,
som ålåg Utsk., icke i något annat än att besluta eller
förkasta tilläggandet af ordet ”gemensamt”, som för begreppets förtydligande
blifvit af BondeSt. insatt i den för öfrigt af tre Stånd
antagna punkten. Detta ålåg Utsk. i följd af föreskriften i 73:de
§:n Riksd.-Ordn:n, som ovilkorligen bjuder, att om en sammanjemkning
kan åstadkommas, bör den också ske, Kan nu en sammanjemkning
ske, när besluten äro mera skiljaktiga, så måste den
snarare kunna ske, när de äro så litet skiljaktiga, alt blott ett ord
deruti fattas, och då tror jag, att Utsk. rätteligen förfarit, då det
valt den tydligaste redaktionen. Det var också inom Utsk. icke mer
än en enda ledamot, som ansåg, all någon skiljaktighet förefanns mellan
ofvanberörde trenne Stånds beslut.
I afseende på sjelfva saken, och med anledn. af Hr Tersroedens
yttrande, torde det tillåtas mig att nplysa, det gemensamma
grunder verkligen finnas. K. M. aflat nemi. vid 1847—1848 årens
Riksdag en Nåd. Propos. till R. St., med begäran om en tillökning
i anslaget för elementar-läroverken, och upgaf då de grunder, som
K. M. för sin del beslutat, och hvilka blott i fjerde punkten, eller
i fråga om indigenats-rältens uphörande, skiljde sig från de af R.
St. uttalade. Ständerna svarade då, att de ansågo det begärda anslaget
icke vara tillräckligt för den reglering, som K. M. ville vidtaga
i afseende å elementar-läroverken, utan Ständerna anvisade
tredubbla beloppet eller 90,000 R:dr. Derefter yttrar K. M. i
Nåd. Cirkuläret den 6 Juli 1849, ”att K. M., med afseende å
den af K. M. redan förut beslutade, och af R. St. afsedda för
-
Den 25 Oktober.
9
ändriDg af Elementar-läroverken i Riket, funnit godt i Nåder förordna
sorn följer.”
Häraf kan man väl utan tvekan antaga, alt dessa äro af K.
M. och R. St. gemensamt antagne grunder. Vidare äro de af K.
M. och R. St. gemensamt antagne grunder de vilkor, som Ständerna
uttryckligen fästat vid beviljandet af det ifrågavar:de beloppet.
Dessa vilkor finnas nemi. optagna i K. Cirkuläret den 17 Nov.
1848. Jag kan således icke finna annat, än alt gemensamma grunder
verkligen finnas, och skall man uttala något i den nnderd. skrifvelsen
om grunder, så är det väl ganska riktigt att uttala något
bestämdt, i st. f. något obestämdt. För min del anser jag det icke
ligga något obestämdt i någotdera, men då meniogarne härom äro
delade, synes dock bäst att tillägga ordet ”gemensamt”, hvarigenom
större tydlighet och en mera bestämd form vinnes.
Jag tillstyrker fördenskull ar.tagaudel af Ulsk:s förslag, ehuru
jag visserligen icke lägger någon stor vigt å det deruti influtne ordet.
Hr Flach, Johan: Jag har reserverat mig mot beslutet i
denna punkt, derföre att jag anser det vara om icke grundlagsvidrigt,
åtminstone formvidrigt. Då Disk. fått sig till omarbetande förelagd
en fråga, i 'hvilken två Stånd fattat gemensamma beslut,
men deremot två hvarandra alldeles motsatta, synes det väl varit
enligt både med grundlagens mening och praxis, ali Utsk. vidblifva
de två Stånds beslut, hvilka sins emellan varit öfverensstämmande.
Detta hade också utan tvifvel skett, derest Utsk. icke ingått
i pröfning' af hvad detsamma ansåg öfverensstämmande i dessa
olika beslut. Jag anser Utsk. icke hafva varit berältigadt till en
sådan uttolkning af hvad Ständernas mening varit, och flere talare
både inom Utsk. och på detta rum hafva ådagalagt, alt jag härutinnan
icke misstagit mig. Skulle den nya skolordningen endast
byggas på de af K. M. och R. St. gemensamt stadgade grunder,
utan att K. M. vore berättigad att npgöra andra, så lärer den vigliga
frågan om läroverks-reformen aldrig kunna på ett ändamålsenligt
sätt lösas. Jag minnes mycket väl alt i Utsk. gick hårklyfveriet
ända derhän, att man påstod, alt, äfven genom tilläggandet af ordet
”gemensamt”, meningen icke vöre klart uttryckt, utan att man
borde säga ”endast på de af K. M. och R. St. gemensamt gillade
grunder.”
Jag tror att man, genom antagandet af Utsk:s hemställan, råkar
i en svårighet, hvarur man sedermera näppeligen kunde reda
sig, och vågar fördenskull anhålla, att R. o. Ad. mätte vidblifva
sitt förra beslut.
Frih. Rehbinder: Jag har begärt ordet endast lör att rätta
ett misstag, sora jag begick i mitt förra yttrande. Jag sade nemi.,
att denna punkt blifvit af BondeSt. återremitterad, hvilket icke är
händelsen med ifrågavar:de, utan med en annan punkt; ty berörde
Stånd har rör:de denna fattat definitivt beslut. Delta hjelper dock icke,
efter min öfvertygelse, ty Utsk. hade icke bordt göra det tillägg af
ordet ”gemensamt”, som blifvit gjordt, då BondeSt. ensamt beslutat
della ord.
10
Den 25 Oktober.
Frih. Alströmer har sagt, att R. o. Ad. ansett beslut i denna
fråga vara fattadl af tre Stånd. Om R. o. Ad. då ansåg det vara
så, är det klart, alt R. o. Ad. jemväl ansåg, att det var ett beslut,
som var gemensamt för tre Stånd, men icke att ordet ”gemensamt”,
hvilket endast af BondeSt. blifvit tillagdt, kunde anses
såsom tre Stånds beslut. Frih. Alströmer har vidare sagt, att detta
ord blifvit infördt för att sammanjemka de eljest likartade besluten.
Della anser jag oriktigt; ty eo sammanjemkniug kan åtminstone
icke jag kalla det, att man inför endast ett Stånds beslut, och här
kunde dessutom icke någon sammanjemkning ega rum, då det en
dast
var fråga om ett ord. Hade man deremot inbjudit BondeSt.
all instämma i de öfriga Ståndens beslut, hade frågan blifvit nöjaktigt
löst; ty jag vet bestämdt att detta Stånd hade gått in derpå.
Nu har emellertid frågan blifvit bringad på en annan punkt, och
jag ser knappast, att den kan lösas pä annat sått, än genom votering
i Förstärkt Ulsk. När två Stånd godkändt Otsk:s förslag och
de andra tvenne ogillat detsamma, har det understundom handt, att
Utsk. frångått sitt första tillstyrkande; men då blott ett Stånd fattat
ett skiljaktigt beslut, anser jag verkligen oriktigt att gilla detsamma,
och frånträda de öfriga tre Ståndens gemensamma beslut.
Att det af BondeSt. gillade beslutet verkligen innefattar en
förändring, har Hr Tersmeden visat. Det är en stor skillnad emellan
grunder, som äro gemensamt af Konung och Ständer gillade,
och grunder, som K. M. serskildt och R. St. särskildt gillat. Ge
nom
del förra beslutet sades icke, att grunderna skola vara gillade
gemensamt af K. M. och R. St., och att detta innebär en betydlig
olikhet emot det föreg:de, tror jag att till och med de ledamöter,
som önskat det ifråga varule tillägget, insett; ty eljest förstår jag
icke, hvarföre de skulle vara så ifriga att få in detsamma. Frih.
Alströmer har visserligen sagt, att det icke innebär någon förändring
i sak, utan endast ett förtydligande; men hade det varit så,
tyckes mig, att Ulsk. bordt vidblifva sitt förra beslut, och icke göra
en förändring, hvartill de flesta Stånden icke gifvit anledn. Så
var emellertid icke förhållandet, utan man ansåg verkligen att ordet
gemensamt skulle förändra hela saken, och det är derföre som jag
ånyo anhåller, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt redan förut fattade
beslut.
Hr Carleson, Edv. Henr.: För min del, instämmer jag
till alla delar i Frih. Alströmers yttrande. De grunder, som K. M.
ensam, eller också Ständerna ensamme för sig gilla, kan jag icke anse
vara gillade af Konung och Ständer. De grunder återigen, som K.
M. och R. St. gillat, jskulle jag, efter vanligt språkbruk, anse vara
af K. M. och R. St. gemensamt antagne. Detta i afseende på ordalydelsen.
I afseende deremot på meningen, tror jag att man kan
antaga, det R. St:rs föregående beslut stå i öfverensstämmelse med
en sådan tolkning af ifrågavar:de ord, som jag nu framställt, och jag
tror delta derföre, att man icke gerna kan antaga, det dessa Ständer
skulle hafva åsyftat, all man borde ingå till K. M. med en be
gäran,
ali en skolordning mätte varda utfärdad på de grunder, som
Den 25 Oktober.
11
icke åro af Sländerna gillade, eller som blifvil af dem ogillade.
Det kan visserligen hända, ali en skolordning utfärdas, som icke är
byggd på de af R. St. gillade grunder; men då har sådant skett
Sländernas bön förutan. Efter min öfvertygelse, år den framställning,
Utsk. nu gjort, alldeles densamma, som dess föreg:de förslag,
och det kan fördenskull vara ganska likgiltigt om den bifalles eller
icke.
Frih. Tersmeden. Wilh. Fredr.: Inom en represenlation,
fördelad på fyra kamrar, tror jag icke att det är skäl att skapa
trängre gränsor för Ulsk:ns verksamhet, än hvad grundlagarne bjuda.
Då Utsk. här fåll en fråga till sig remitterad för att sammanjemka
de i densamma fattade skiljaktiga besluten, så måste en sådan sarnmanjemkning
ega rum. Huruvida Utsk. lyckats härutinnan eller
icke, blir en annan fråga. Men att påstå, det Utsk. gått grundlagsvidrigt
tillväga, tror jag icke vara rätt.
Hvad sjelfva saken beträffar, är jag af samma tanke, som Frih.
Alströmer och Hr Carleson. Jag kan nemi. icke finna annat, än
alt de beslut R. o. Ad. samt BorgareSt. fattat, innehålla alldeles
detsamma som BondeShs, ehuru ett ord deruti är tillagdt. Ty det
är klart, alt då del på ena stället står ”på de af K. M. och R.
St. gillade grunder”, kan detta icke vara annat än ”på de af K.
M. och R. St. gemensamt gillade grunder.” Således förefinnes i
sak ingen förändring. Men jag tror, att man genom amagaodet af
detta sednare förslag kan undvika en votering i Förstärkt Utsk.,
enär BondeSt. redan bifallit detsamma, och jag tror alt äfven BorgareSt.
skall göra del. Skulle jemväl R. o. Ad. nu bifalla Ulsk:s
hemställan, så vore saken afgjord. Att för ett ord, som icke det
allra ringaste förändrar meningen, vilja så sent på Riksdagen en
votering i Förstärkt Utsk., tyckes mig icke vara skål, och jag får
fördenskull tillstyrka R. o. Ad. all antaga ifrågavande förslag.
Frih. Cederström, Rud.: Jag skall icke ingå i formfrågan,
hvilken redan är tillräckligt behandlad på detta rum utaf ledamöter
af skilda åsigter; jag vet för öfrigt ingenting ofrnklbarare än dylika
tvister. Men jag ber att få fästa upmärksamheten derå, att del nu
inflickade ordet ingalunda är af så ringa betydelse, som man tror.
Genom detta ords införande, har man sökt förebygga, alt K. M.
skulle fästa något afseende vid Ständernas beslut under 1851 års
Riksdag; och det är detta bemödande jag klandrar; det innebär en
afsigt att icke respektera sina egna eller sina föregångares åtgärder:
en afsigt, som måste verka störande på representationens anseende
i hänsigt lill följdriktighet och bestämdhet i åsigter. Jag
instämmer fullkomligen i hvad Hr Tersmeden och några andra talare
yttrat derom, att när ifrågavar:de ärende otvifvelaktig! beror af K. M:s
bepröfvande att ordna, så är del orätt och öfverskridande de stalsmakls-attributioner,
dem R. St. ega, att genom dylika framställningar
söka binda händerna på den första statsmakten. Jag hoppas
väl, att detta bemödande icke hjelper; men jag önskar dock, att
man icke framkastar sådana vinkar, till hvilka man icke är befogad;
ty genom begagnande af dylika uttryckssätt försvagar man blott den
12
Den 25 Oktober.
verkan, sora R. Sl., när de hålla sig inom gränsen för sin befogénhel,
alltid böra äga ali påräkna för sina åslundanden. Dessutom
visar en hugnesam erfarenhet, hurusom R. o. Ad. gerna vidblifver
sina en gång fattade beslut, hvilka i allmänhet ieke tillkommit utan
ganska noggrann! öfvervägande af ämnena; ”en gång säga, och
dervid blifva, är hällre än hundra gånger säga”, — var eli af Gustaf
Wasas älsklingsuttryck. Må det fortlefva bland oss i handling!
— Det gifves så mångå och goda skäl för vidblifvandet af 1851
års beslut, all del visserligen sk tille varit högeligen önskvärdt, om
vi uttryckligen framburit enahanda åsigt jemväl vid innevar:de Riksdag
till K. M. Men om R. Sl. ej ansett eli sådant uttryckligt i)prepande
tjenlig!, så må de åtminstone ej sjelfve låta förslå, all de
vilja taga tillbaka sina närmaste företrädares ord. Ett sådant vacklande
hor R. o. Ad. icke gjort sig skyldigt till i andra ärender. I
alla händelser och ehuru jag från början förklarade mig föredraga andra
ordalag, än som blefvo beslutade, måste man antaga, att R. o. Ad:s
beslut i nu förevar:de hänseende grundade sig på öfvertygelse!!
om det rätta och nyttiga. Ståndet bör således icke gå in på några
förändringar i detta sitt beslut, så framt icke nya och mera
öfvertygande skäl till en slik förändring blifva framställda; ty påföljden
af ett motsatt förfarande utsätter oss för en, i sådant fall,
tyvärr, alltför grundad beskyllning för vankelmod och ändringsbegär:
fel, hvilka vi hittills föga vidkänts.
I likhet med flere föreg:de talare, anhåller jag vördsamt att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt i detta ämne redan fattade beslut.
Frih. Alströmer: Jag skall icke trötta R. o. Ad, med att
uprepa hvad jag redan förut i sak anfört. Men jag ber, alt, i anledn.
af hvad några talare yttrat, få tillägga några ord. Ehuru jag
icke är i tillfälle att kunna bedöma Frih. Rehbinders större eller
mindre inflytande på BondeShs beslut, hyser jag dock den förmodan,
att hans åsigt om hvad detta Stånds beslut skulle hafva blifvit,
i fall detsamma inbjudits alt ingå på de andra Ståndens beslut,
icke så helt och hållet skulle upfyllts, enär BondeStis samtlige
medlemmar inom Utsk bestridde hans åsigt, och ingen enda
röst inom Ståndet höjde sig derför.
Frih. Cederström skulle visserligen hafva ett stöd för sin mening,
att ordet ”gemensamt” är öfverflödigt, i fall orden ”på de af
K. M. och R. St. gillade grunder” skulle helt och hållet uteslutas.
Men efter min tanke innefatta dessa ord detsamma, som om ordet
”gemensamt” icke blifvit inflickadt.
1 afseende på sjefva behandlingen af frågan, tror jag att en
Riksdagsman icke har något annat alt stödja sig vid, än den erfarenhet,
som inom Stånden inhemtats.
En ledamot af detta Stånd, för hvilken jag hyser mycken aktning
och efter hvilken jag i många fall, i afseende på formfrågor,
vill rälta mig; yttrade vid det tillfälle, då frågan om föreskrifter rörande
kolera-farsotens hämmande här skulle slutligen afgöras, och
hvilken fråga stod på samma punkt som den närvar:de, alt enär
Utsk., i valet mellan en mindre och en mera tydlig redaktion, icke
Den 25 Oktober.
13
företagit någon sammanjemkning, utan vidblifvit elen mindre tydliga,
kunde R. o. Ad., oaktadt inbjudning från ett annai Stånd aflåtits
att instämma i dess till redaktionen bättre beslut, icke derå
göra afseende, utan endast vidblifva sitt förut fattade beslut. Detta
förhållande tog jag till ledning då nu ifrågavande ärende företogs
till behandling inom Utsk.
Frill. Behbinder: Jag bar begärt ordet med anledn. af Frih.
Tersmedens yttrande. Hän har Sagt, alt hans motståndare skulle
hafva förklarat, att Utsk:s förfarande vore grundlagsvidrigt. Jag har
icke hört någon yttra detta, och jag frilager åtminstone mig derifrån.
Skulle jag hafva ansett det sä, är det otvifvelaktig!, att jag,
som är Utsk:s Ordfönde, skulle vägrat propos. Nu ansåg jag det
icke grundlagsvidrigt, utan blott olämpligt i form, Och det var derföre,
som jag reserverade mig deremot.
Frih. Alströmer har omnämnt det inflytande, jag ansett mig
ega hos BondeSt.: men jag ber att få förklara, det jag ingalunda
anser mig ega något inflytande derstädes. Mitt yttrande i delta
hänseende föranleddes endast deraf, att de ledamöter af BondeSt.,
som sitta i Ekon.Utsk., för mig yttrade sin missbelåtenhet öfver afdelningens
beslut, emedan det icke innefattade någon inbjudning,
förklarande derjemte, att om en sådan inbjudning verkligen egt rum,
skulle den troligtvis hafva af Ståndet blifvit antagen.
Slutligen har Frih. Tersmeden yttrat, att om B. o. Ad. vidldifver
sitt beslut, skall frågan icke på annat sätt kunna afgöras,
än genom votering i Förstärkt Utsk., enär det är anledn. alt förmoda,
det BorgareSt. bifaller Utsk:s tillstyrkande. Jag tror icke
att så kommer att ske; tvertom tror jag anledn. vara för handen,
att BorgareSt.,' enl. vanlig praxis, vidblifver sitt förut fattade beslut.
På samma sätt kommer det att gå hos BondeSt., och hvad PresteSt.
beträffar, finnes föga anledn. att det antager ordet ”gemensamt.”
Jag tror för öfrigt, att detta Stånd redan vidblifvit sitt förra beslut,
och fördenskull kan jag icke finna, alt det skulle förbättra saken,
ifall R. o. Ad. antoge ordet ”gemensamt”, hvilket, såsom jag förut
nämnt, innebär en väsendtlig förändring i sjelfva saken.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är af samma mening,
som Fribarn Alströmer och Tersmeden. Jag tror nemi. att ordet
och icke betyder detsamma som eller. Vid sådant förhållande är
det klart, alt de ordalag, som här försvaras af Frih:ne Rehbinder
och Cederström, icke betyda ”på de grunder, som K. M. gillat,
eller på de grunder, R. St. gillat”, utan helt enkelt på de grunder,
sorn begge gillat, d. v. s. som Konung och Ständer gemensamt
gillat. Följaktligen kan jag icke finna annat, än att saken
är densamma, antingen ordet ”gemensamt” står der eller icke. Men
om det tillägges, blifver uttrycket bestämdare. Meningen får då
dessutom det för sig, att hon jemväl omfattar BonsteStrs beslut.
Frill. Cederström befarar, att om ordet ”gemensamt” inflickas,
skola R. St. dymedelst återkalla hvad de en gång i denna fråga
beslutif. Men om man borttager ordet, skall deremot, å den andra
sidan, kunna sägas, det vara fara värdi att Ständerna derige
-
14
Den 25 Oktober.
nora återkalla eller åtminstone icke bekräfta hvad de, vid 1848 års
Riksdag, beslölo och Konungen då godkände. Men, hvarföre tvistar
raan nu om ett ord, af sådan beskaffenhet som detta? Frih. Cederström
yttrar, att man icke må binda händerna på den andra
statsmakten. Hvad vill delta säga? Från utöfningen af någon Konungen
tillkommande majeslätsrättighet varder han icke hindrad,
derigenom att Ständerna vidblifva ett beslut, som han förut gillat.
Men grundskälet, hvarföre man ömsesidigt är så nogräknad om ett
litet ord, är att man fruktar å ena sidan, att de, sorn i skolfrågan
vilja gå baklänges, skola göra det så fort och så mycket de kunna,
och å andra sidan, att de, som vilja gå framåt, skola "öra likaledes.
För min del tror jag, att om de, som vilja gå baklänges, få
öfverhallen, så lära de icke låta sig hindras af den lilla förhuggning,
hvilken ordet ”gemensamt” utgör. På samma sätt skola ej
heller de andra se sig genom detta ord motade att gå framåt. Jag
får fördenskull för min del förklara, att jag anser del likgiltigt,
antingen ordet står der eller icke; men jag finner Utsk. hafva förfarit
rätt, som föreslagit dess inflickande, och får derföre förklara,
det jag röstar för dess förslag och således med dem, som försvarat
detsamma.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall å Ulsk:s nu gjorda
tillstyrkande och sedermera till afslag derå, samt vidblifvande af R.
o. Adis förut i ämnet fattade beslut, framställde propos:r besvarades
med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo
hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla hvad Utsk. nu tillstyrkt,
samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej,
förklarade att lian funnit Ja öfvervägande.
Frill. Rehbinder: Jag uptager ogerna Ståndets tid med votering;
men som det i dag är särdeles godt om tid, vågar jag anhålla
derom.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller det af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. i Utlåt.
J\1 130, under Litt. A gjorda tillstyrkande, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås berörde tillstyrkande och vidblir R. o. Ad. sitt
förut i ämnet fattade beslut.
Vid voteringens slut befunnos röslerne häfva utfallit med 31
Ja emot 14 Nej.
Punkten Litt. E.
Utsk:s nu i afseende på denna punkt gjorda hemställan
bifölls.
Punkten Litt. I.
Den 25 Oktober.
15
Gr. Lagerbjelke, Gnst.: Då Utsk. här föreslår samma beslut,
som Ståndet redan fattat, kan visserligen icke någon annan
v åtgärd vidtagas, än alt lägga punkten till handlingarne. Men jag
anser mig likväl böra protestera mot det sätt, hvarpå Utsk. behandlat
denna fråga. Utsk. hade nemi. i sitt förra Betänk, afstyrkt all
åtgärd med anledn. af de i denna fråga väckta motionerna; denna
hemställan bifölls af två Stånd och frågan var således förfallen.
Utsk. hade fördenskull nu endast bort tillkännagifva att frågan, till
följd af två Stånds beslut, var förfallen, men alldeles icke inkomma
med något nytt tillstyrkande.
Då emellertid detta tillstyrkande, på sätt jag förut nämnt, icke
kan föranleda någon annan åtgärd än att läggas lill handlingarne,
har jag endast reservationsvis velat framställa'nyssnämnde anmärkn.
Frih. Behbinder: I sak är det detsamma, om raan säger,
att frågan förfallit, eller att någon åtgärd med anledn. deraf icke
må vidtagas. I form medgifver jag att någon olikhet derutinnan
kan förefinnas. Om tvenne Stånd hade återremitterat denna punkt
och Borgare- och BondeStm deröfver fattat bestämda beslut, anser
jag att Gr. Lagerbjelke skulle haft rätt i hvad han sagt; men sora
så icke förhåller sig, anser jag deremot Utsk. förfarit rätt; sådant
har inträffat förut och jag minnes flere särskilda fall under sista
Riksdagen då sådant egde rum.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra annan åtgärd än
alt läggas till handlingarne.
Punkten Litt. L.
Utsk:s i afseende på denna punkt nu gjorda förslag bifölls.
Föredrogs Hr von Hartmansdorffs Aug., den 21 dennes
på bordet lagda motion, ang:de statsanslag lill understöd för utvandrare
från Sverige.
Flr von Hartmansdorff: Af det sätt, hvarpå StatsUlsk.
behandlat åtskilliga frågor, har jag, lika med Hr Rydin i BorgareSt.,
trott mig ega anledn. (ill denna motions framställande. Väl har
Hr Rydins motion blifvit remitterad lill vederbörligt Utsk., men som
jag enskildt har mig bekant, att Hr. Gr. o. Landtm, hyser betänkligheter
vid min motions remitterande dit, och då jag, om mig tillätes
från det förstärkta StatsUtsk:s omröstningar i tullfrågorna sluta
till det oförstärkta Utsk:s mening ronde frihandeln, befarar, att min
motion, ifall hon kommer lill Utsk., icke skall röna någon framgång,
så vill jag, i fall, såsom jag nyss nämnde, Hr Gr. o. Landtm,
har betänkligheter vid att låta henne remitteras, icke derom med
honom tvista.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då Hr von Hartmansdorff
i sitt nu afgifna anförande velat göra behandlingen af sin motion
beroende af Hr Gr. o. Landtm:s mening om rättigheten att väcka
denna raotioD, frage förklara, det han ansåg en sådan rättighet enl.
10
Den 25 Oktober
5G:le §:n Riksd:sOrdn:n icke ega rum, emedan den af Hr von
Hartmansdorff åberopade händelse, eller naringarnes förfall i följd
af tull-lagstiftningen, icke kunde vara en nu under Riksdagen inträffad
händelse, utan en händelse, hvars verklighet endast framdeles
kunde visa sig, sedan man sett lagstiftningens följder; och ej heller
det inträffade, alt Ständerne vägrat anslag lill naringarnes uprälthällande,
enär (lere sådane anslag blifvit beviljade, samt hvad slutligen
anginge, att anslag blifvit förvägradt särskildt för en teknisk
skola i Borås, della icke vore R. Sits beslut, då ett sådant anslag
blifvit bifallet af 2:ne Stånd och således korume att blifva beroende
af omröstning i förstärkt StatsUtsk.; hvadan och då således icke
någon af de händelser inträffat, sorn enl. nyss åberopade § erfordrades
för väckande af motion efter det motionstiden tilländalnpit,
Hr Gr. o. Landtm, icke kunde anse remiss af ifrågavartde motion
vara grundlagsenlig, samt då Hr von Hartmansdorff förklarat sig
vilja låta dervid bero, finge hemställa om R. o. Ad, ansåge ifrågavartde
motion böra läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Föredrogs, meri bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Lag- samt Allm. Besvärs och Ekon.Utskrns den 21 dennes på bordet
lagda Betänk. M 28, i anledn. af dels K. M:s Nåd. Propos.
till R. St., med förslag till GrnfveStadga, dels väckte motioner om
rätt till inmutning af takskiffer, samt sådana berg- och stenarter,
som genom deras allmänna användbarhet kunna vara föremål för
industri och handel.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, upläsle en sålydande motion:
R. St. hafva väl beslutit, alt vid hvarje större bränneri skall,
då bränvin der tillverkas eller distilleras, vara anställd en edsvuren
kontrollör, der ej flera sådane brännerier kunna under npsigt af en
gemensam kontrollör ställas; samt att denne kontrollör skall, under
den tid han är anställd, af Staten erhålla arfvode, med högst 6
R:dr 32 sk. b:ko om dagen. Men något beslut är ej fattadt, på
hvad sätt dessa arfvoden skola utgå.
Då emedlertid ett bestämmande i detta afseende synes mig
nödigt, på det att ingen tvekan om R. St:s afsigt må kunna upstå,
och K. M., ifall beslutet om anställande af kontrollörer vinner Dess
stadfästelse, må undgå att anbefalla utbetalningen af dessa personers
arfvoden utaf en så osäker tillgång som öfverskotten på Statsverkets
inkomster; anser jag mig böra, med den rätt 56:te §m Riksd.-sOrdntn
mig förvarar, framställa det förslag, alt R. St. mätte besluta:
”Att de Bränneri-kontrollörerne tillagde arfvoden må,,inom
”hvarje lån, ulanordnas af der inflytande afgift för bränvins-tillverk”ningen,
på sätt K. M. i öfrigt härora_ täckes förordna.”
Visserligen skulle en annan utväg uti ifrågavar:de afseende
kunna finnas derigenom, att R. St. för bestridandet af samma utgift
anvi
-
Den 25 Oktober.
17
anvisade ett förslags-anslag på 7:de hufvxidtiteln; men då ännu icke
erfarenheteu visat till livad ungefärliga belopp denna, säkerligen
ganska betydliga, utgift kan komma att upgå, anser jag den af mig
nu föreslagna utvägen f. n. äga företräde.
Om remiss af denna min motion till StalsUtsk. anhålles
vördsamt.
Hr Hjärne, Harald: Med an|edn. af den motion, som af
Frih. Palmstjerna nu blifvit vackt, anser jag mig böra uplysa samt låta
till SlatsUtsk:s kunskap komma, att Serskildta Disk. redan varit betänkt
på alt vidtaga en så beskaffad åtgärd, som i nämnde motion
åsyftas. Fråga bar likväl varit, huruvida Serskildta Ulsk., på
den grund, att R. St. lenmat utan anmärkn. Utsk:s tillkännagifvande
i ett firegule Betäuk. alt framdeles inkomma med förslag i
berörde ämne, skulle kunna ensamt behandla delta ärende eller om
det icke vore nödvändigt att sammanträda med StalsUtsk. Delta
har varit orsaken dertill, att frågan ännu icke blifvit af nämnde
Utsk. definitivt afgjord. Jag väckte vid Serskildta Ulsk:s sisla sammankomst
fråga oui ett sammanträde med StatsUtsk. för att gemensamt
öfverlägga om ifrågavartde ämne; men denna hemställan blef
begärd på bordet, till följe hvaraf denna fråga ännu icke kommit
under pröfning.
Jag tillstyrker remiss af Frih. Palmstjernas motion till StatsUtsk.
; och, ehuru jag icke vill neka, att detta Utsk., på grund af
Riksd:s-Ordn:os föreskrift, kan ensamt behandla densamma, tror jag
likväl, att det för sakens utgång vore bäst, att denna behandling
skedde gemensamt med Serskildta Utsk.
Frih. Palmstjerna har endast fästat sig vid de utgifter, som
kunna komma i fråga i och för kontrollanternes aflöning; men dessa
utgifter äro icke de enda, som blifva en följd af den nya bränvinsförfattnm,
såvida densamma skall rätt handhafvas. Jag skulle derföre
önska, att ett så tillräckligt stort anslag måtte ställas lill K.
M:s disposition, att K. M. icke genom brist på medel måtte vara
förhindrad att vidtaga alla de åtgärder i afseende på en sträng polis-upsigt
öfver den nya författnms efterlefnad, som äro nödvändiga.
Detta anslag borde måhända helst blifva ett förslagsanslag; men
skulle betänkligheter deremot upstå, så får jag förklara, att del är
mig likgiltigt under^hvilken form anslaget beviljas, ty det hnfvudsakligaste
är dock att summan blifver så stor, alt deruti icke kommer
att upstå någon brist, i händelse del skulle visa sig, alt de
för ändamålets vinnande nödvändiga ntgifterne blefve större, än man
nu kan på förhand beräkna, hvilket man naturligtvis mäste underkasta
sig, för att vara förvissad derom, alt K. M. ej skall vara bunden, af
brist på penningar, att vidtaga alla de åtgärder, som anses nödiga
för att, mera än hittills, förekomma lönnbrännerier och oloflig bränvinsförsäljning,
hvartill utan tvifvel frestelserna hädanefter blifva
större än hittills.
.lag anhåller att detta mitt yttrande må till StalsUtsk. få åtfölja
Frih. Palmstjernas motion, och jag lager för gifvet, alt detta Utsk.
14 II. 2
18
Den 25 Oktober.
skall i och för frågans behandling begära sammanträde med Serskildta
Utsk.
Frih. Raab, Adam Christian: Då Frih. Palmstjerna up
läsle
sin motion, trodde jag mig finna, att medel endast blifvit begärda
för aflönandet af kontrollörer. Jag har derföre begärt alt få
se Hr Frihtns förslag, hvilket lyder sålunda: ”att de, bränneri^kontrollörerne
tillaude arfvoden må, inom hvarje län, utanordnas af der
inflytande afgift för brånvinstillverkningen, på sätt K. M. i öfrigt
härom täcktes förordna.” Jag ber emellertid att få fästa upmärksamhelen
derå, att en bestämd gifven afgift äfven måste utgå till
de vittnen, som skola vara tillstädes vid kontrollörernes förrättningar
i störte brännerier. Dessutom är det bär i landel, likasom det
var i Norrige, då. en ny bränvinslagsliftning der infördes, nödvändigt
alt icke så obetydliga anslag beviljas för att befordra förfallmns
efterlefnad i öfrigt, och jag tror således icke, att det är nog, att
blott bevilja hvad Frih. Palmstjerna i detta hänseende begärt, eller
till kontrollörernes aflöning, utan jag anhåller att få fullständiga
motionen med yrkande alt medel beviljas icke allenast för att aflöna
kontrollörer och de vittnen, som dem åtfölja, ulan äfven till
den ökade polis-upsigt, som blir af nöden för alt vaka öfver den
nya författnms efterlefnad.
Frih. Palmstjerna: Hvad angår kostnaden för de vittnen,
som skola åtfölja konlrollörerne vid deras förrättningar, torde dertill
icke erfordras några serskilda anslag utöfver dem, som R. St.
redan i afseende å utgifierne i allmänhet beslutat. Hvad polisupsigten
beträffar, så, derest någon vidsträcktare sådan erfordras, än
den Ständerna bestämt, torde kronobetjeningen dertill vara tillräcklig.
Skulle det pröfvas nödigt, alt åt densamma lemna någon serskild
vedergällning, så kan detta jemväl ske utan serskildt anslag
och medlen anordnas på 7:de Hufvudtitelns anslag lill rese- och
traktamentskoslnader, hvilket är af den natur, att deraf kan bestridas
hvad sora i berörde hänseende erfordras.
Jag kan icke för ögonblicket inse hvad utredning, som vore
erforderlig af min motion; mpn om den remitteras till StatsUtsk.,
är jag öfverlygad att Utsk. tager i öfvervägande alla de frågor, som
härmed kunna ega sammanhang, och derjemte föreslår de utvägar
och medel, som i afseende på ulgifternes beskaffenhet kunna vara
af nöden. Jag önskar derjemte, att de ytterligare anslags behof,
som Frih. Raab afser, mätte af StatsUtsk. tagas i betraktande, och
om Utsk. finner skäligt alt serskildt yttra sig öfver ytterligare utgifter,
som r anledn. af den utaf R. St. beslutade nya författa.
ang:de bränvins tillverkning och försäljning kunna förekomma, så
ligger derför icke uti min motion något hinder.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då jag hade äran alt
vara ledamot af Serskildta Utsk., yrkade jag, ehuru förgäfves, sammanträde
med StatsUtsk. i fråga om användandet af de medel, som
genom den nya förfaltmn skulle komma alt för bränvins försäljning
inflyta. Jag gjorde detta derföre, alt StatsUtsk., hvilket ej behandlat
Den 25 Oktober.
19
frågorna rörde bränvinslagstiftningen, icke kunde ega samma kännedom,
som Serskildta Utsk., ang:de serskilda dithörande detaljer.
Nu, då Frih. Palmstjerna väckt förevarrde motion och Frih. Raab å
andra sidan erinrat derom, att äfven andra utgifter förekomma, än
dem, som Frih. Palmstjerna upgifvit; finner jag ännu nödvändigare,
att Serskildta Ulsk. sammanträder med StatsUtsk., på del att ä,mnel
måtte fullständigare behandlas, än eljest torde blifva händelsen. Jag
hemställer således till Hr Gr. o. Landtm, om icke lämpligt vore,
att denna motion remitterades till Stats- och Serskildta Utskrn gemensamt,
eller ock, enär jag nu ser Gr. Lagerbjelke anmäla sig
och han förmodligen bestrider mitt förslag, alt StatsUtsk., derest motionen
dit remitteras, måtte begära sammanträde med Serskildta Ulsk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då jag anmälde mig, var det för
att bestrida det förslag, som Hr von Hartmansdorff framställde, eller
att den ifrågavaride motionen skulle remitteras gemensamt lill Statsoch
Serskildta Utsk:n. Under denna Riksdag har nemi. icke något
förslag blifvit remitterad! till flere än eli Utsk. Man öfverenskom
vid Riksdagens böl jan all det vore Ijenligast, om förslag eller motioner
remitterades till blott ett Utsk., öfverlemnande åt Utskrn
sjelfva, att, om så skulle erfordras, begära sammanträde med ett
annat. För min del anser jag detta sätt vara rigligt; hvadan jag
anhåller alt Frih. Palmstjernas motion måtte remitteras blott till
StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs, men begärdes på hordet, ett från Vallöf]. BorgareSt.
ankommet prot.-utdr. JYs 513, innehållande inbjudning till instämmande
i dess vid pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. JYS 325 fattade
beslut.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskrn inkomne
Mern., Utlåt:n och Betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
JYS 327, ang:de verkstäld omröstning, i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut i fråga om beskattning å hränvins tillverkning
och destillering;
JYS 328, ang:de verkstäld omröstning, i anledn. af RiksSl:us
skiljaktiga beslut i fråga om ett aktorats-arfvode;
Banko-Utskottet:
JYs 66, med förslag lill ändring af åtskilliga föreskrifter i
l:sta afdeln:n af Banko-Reglementets 4:de artikel, ang:de diskontverkens
organisation ;
JYS 67, med förslag till ändring af föreskriflerne i 2:dra afdelmn
af Banko-Reglementets 4:de artikel;
2*
20 Den 25 Oktober.
M 68, öfver väckt motion, all fastigheter i köpingar må få
hos Banken belånas;
'M 69, med förslag till vissa förändrade föreskrifter i 7:de
artikeln af gällande Banko-Reglemente ;
M 70, i anledn. af ett utaf Capitainen 0. Adelborg gjordt
ackords-anbud;
M 71, i anledn. af Daniel Olof Perssons och Enkan Brila
Andersdotters ansökan om eftergift af återstående ogulden öfverränta
å Diskont-lån ;
JYs 72, i anledn. af Rådmannen A. M. Bolins ansökan oro
eftergift af räntan å Grosshandlanden J. Wennerslröms skuld lill
Banko-Diskontverket;
M 73, anguie öfverlemnande från Banken lill Kongl. MyntKabinettet
af 125 st. utländska sifvermynt;
Lag-Utskottet:
JVe 48, i anledn. af gjorde anraärkn:r vid Ulsk:s Belänk. JVs
37, öfver väckte motioner, ang:de brolimåls-lagstiftningens förbättring
;
49, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag lill
förordn. angule Handelsböcker och Handelsräkningar;
Serskildta Utskottet:
•Af 23, med förslag till sammanjemkning af olika beslut och
till voter:s-propos:r om beskattning å bränvins försäljning.
Justerades 2:ne prot.-uldr. för denne dag, angule till Utsk. remitterade
motioner.
Uplästes och lades till handlingarne från de öfrige RiksSt:n
ankomne prot.-ntdr., nemi. från PresteSt. af den 29 och 30 sistl.
Sept. samt den 2, 4, 7, 11, 13, 14 och 18 dennes, från BorgareSt.
af den 29 och 30 sistl. Sept. samt den 2, 4, 7, 9, II, 14,
18 och 21 dennes, samt från BondeSt. af den 30 sistl. Sept. samt.
den 2, 4, 7, 11, 14, 16, 17, 18 och 21 dennes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 27 Oktober.
21
Fredagen den 27 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. ru.
Justerades ett1 prol.-utdr. för den 25 dennes.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Uttsk:ns
den 21 och 25 dennes på bordel lagda Betänk. JVs 28, i auledn.
af dels K. M:s Nåd. Propos. lill R. St., med förslag lill Grufve
Sladga,
dels väckte motioner om rätt lill inmutning af takskiffer
sami sädane berg- och sten-arter, som genom deras allmänna användbarhet
kunna vara föremål för industri och handel.
Della Betänk, företogs punktvis till afgörande.
Irsta punkten, innehållande yttrande, alt skäl till anmärka,
icke förekommer i afseende å hvad det Nåd. förslaget innehåller,
ang:de de ämnen, som böra utgöra föremål för in
mutning.
Den af Gr. Sparre, Erik, vid Belänk. fogade reservation uplästes
på begäran af
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., sam derefter anförde:
Under loppet af flera år har fråga varit om utfärdande af en
ny grufve-stadga. Alla auktoriteter och korporationer, som kunna anses
intresserade af frågan, hafva blifvit hörde. Alla hafva de uttalat den
åsigt, att nu gällande utmåls-författn. icke är förenlig med eganderättens
hållande i helgd, men å andra sidan hafva de ansett, att
flere, än de i del nu framlagda förslaget till grufve-stadga uptagne föremål,
borde kunna inmutas. Dessa har Gr. Sparre i sin reservation
omnämnt. Del är och har varit en känd sats, att egentliga
eganderätten icke sträcker sig lill jordens innandömen. Man har
ansett, att det vore af vigt för industrien, serdeles bergsmanna-näringen
i Sverige, att förbehålla sig rättigheten att uplaga sådana produkter,
hvilka för densamma äro beböfliga och af jordägaren lemnäs
å sido. Detta är grunden för nu gällande utmålsfövfalln.
I K. Mrs Propos. uptagas såsom föremål för inmutning: ”I:t>
alla metaller och malmer, ehvad de anträffas i berg, jordlager, eller
på botten af sjöar, myror'eller kärr; 2:o svafvelkis, blyertz och
stenkol; samt 3:o s k. varp vid ödelagda grufvor eller bergverk,
hvilka innehålla något af de i mom. 1 och 2 uptagne mineralier.”
En del bergarter äro således uteslutne, hvilka i utmålsförfattnm dock
nptagas såsom föremål för inmutning. Representationen tillkommer
det att tillse, huruvida några flere eller färre af de uteslutne bergarterne
äro af beskaffenhet, att de fortfarande böra vara föremål för
inmutning. 1 anledn. häraf anhåller jag, att för R. o. Ad. få redogöra
för huru Bruks-socieleten, genom dess Fullm:ge, sett saken
22
Den 27 Oktober.
och hvad sorn bör vara föremål för inmutning. Della innefattas i
följande 5 punkter:
l:o ”Nya malmstreck eller jord- och bergmassor, som innehålla
i näringarna begagnade metaller eller metalloxider, samt jernmalmer,
som förekomma i sjöar och myror, äfvensom sönade eller ödelemnade
skärpningar och grufvor.
2:0 Lager och gångar af graphit eller blyertz, af stenkol och i
sammanhang dermed förekommande leror, äfvensom de lager .och
gångar, utur hvilka alun, svafvel och vitriol kunna vinnas.
3:o Limslens-, qvartz-, ställstens- och fällspats-brott; dock endast
såvida de för industriella tillverkningar erfordras, samt icke af
jordägaren blifvit begagnade eller lemnal råämne för folknäring.
4:o Stenbrott, hvaruti förekomma marmor, porfyr, jaspis, serpentin
m. fl. stenarter, hvilka fordra serskilda inrättningar för alt
genom slipning eller polering göras användbara.
5:o Såkallade varp vid ödelagda grufvor, hyttor och bergverk,
deraf malmer eller andra bergsprodukt kunna utbringas.”
Utom de i det af K. M. lill K. St. atlåtna förslag till GrufveStadga
uptagna bergarter, omförmälas, i 3:dje punkten utaf det af
mig nu uplåsta förslag, de för brukshandteringen i allmänhet vigtigaste,
nemi. limslens-, qvartz-, och fällspats-brott, såvida de för industriella
tillverkningar erfordras, samt icke af jordägaren blifvit begagnade
eller lemnat råämne för folknäring. Delta synes mig bättre .
uttryckt, än i Gr. Sparres reservation, der samma stenarter nplagas,
likväl med det tillägg, att ”R. St. måtte hos K. M. i underd:het
anhålla, att till de i det Nådigst meddelade förslaget upräknade föremål
för inmutuing måtte hänföras jemväl kalk-, qvartz-, fällspatsoeh
stållslens-broil, belägne inom tackjernsbergslag eller högst 2
mil från masugn eller annat smältverk.” I ett afseende är detta
för vidsträckt, men i ett annat åter för inskränkt. Gr. Sparre har
nemi. begagnat ordet ”tackjerns-bergslag.” Del är icke sagdl, att
icke dessa ämnen i andra orter, der bergshandtering bedrifves,
kunna vara lika vigtiga sorn i tackjernsbergslag.
Hvad nu först beträffar masugns-driflen, så bar den i sednare
tider ganska myckel blifvit utvidgad, och, såsom jag tror, står den
lika högt utom som inom tackjernsbergslag, hvarföre jag anser olämpligt
att utsträcka tillståndet till begagnandet af dessa utmål inom
tackjernsbergslag eller högst 2 mil ifrån masugn eller annat smältverk.
Detta sednare iuuebär dessutom en oegentlighet.
Hvad qvarlzen beträffar, så är den för vällugnar nödvändig,
emedan genom den erhåller man fast botten, och på denna stenar!
råder mycken brist, hvarföre det äfven är af stor vigt, när ett
sådant brott påträffas. Detta brott är för jordägaren af intet värde,
men deremot så mycket mera behöflig! för bergshandteringen. Det
är således skäl all befordra inmuiningsrätlen till denna stenart.
Jernkonl:s Pullm:ge hafva också föreslagit, att föremål för inmutning
skola blifva limstens-, qvartz-, ställstens-och fällspats-brott, såvida
de för industriella tillverkningar erfordras, samt icke af jordägaren
blifvit begagnade eller lemnat råämne för folknäring. Der
-
Den 27 Oktober
n
igenom liar man föreskrifvit, att man icke får gå jordägarens intresse
för nära.
Kalken äler är icke af något värde för bergshandteriDgen, hvaremot
Fulltmge begagnat ordet ”limsten,” som är af vigt för smältningen.
Jag skulle således tro, att, i händelse R. o. Ad. skulle
vilja medgifva den af mig förordade utsträckning af inmutningsrällen,
det vore mera skäl alt antaga Fullmrges i Jernkont. förslag än
Gr. Sparres; men jag anser dock olämpligt, att här på stället an
taga
en bestämd redaktion, hvarföre jag yrkar återremiss af denna
punkt.
Beträffande slutligen de öfrige punklerne i Gtsk:ns förslag, som
icke öfverensstämma med K. M:s förslag lill grufve-stadga, yrkar jag
ingen utvidgning af dem. Afven i den punkten är jag villig att
utesluta fältspat. Det är visserligen sapnt, att den är af vigt för
glasbruk. Jag känner dock icke den haudteringeu tillräckligt, för alt
veta, om del behöfves någon serskild rättighet för inmutning af
denna stenört.
På grund af dessa skäl anhåller jag om återremiss af den ntt
föredragna punkten.
Frih. Cederström., Rud.: 1 motsats till den siste talaren,
anhåller jag, att R. o. Ad. måtte bifalla hvad Utsk:n, i enlighet med
K. M:s Propos., i denna punkt tillstyrkt. Tvänne inom samhällslifvet
vigtiga principer åro här i fråga, kämpande med hvarandra om
öfvervigten. Den ena är äganderättens helgd. Den andra är behofvet
för en vigtig näriug, -att utan allt för stor svårighet erhålla
sina förnödenheter. Denna sednare stödjer sig derpå, att national- '
rikedomen icke må genom enskildes i vågen lagda hinder kunna
hämmas i sin utveckling och dymedelst förminskas; men, ehuru
vigtig denna grundsats må vara, måste dock äganderättens helgd för
samhällets bestånd vara af en mycket större betydelse. Likväl äro
modifikationer i dess tillämpning medgifne af våra nu gällande för—
fattnir, t. ex. medelst expropriationslagen; ja, men endast lill förmån
för direkt allmännyttigt föremål eller gemensamt samhällsbehof.
Frih. Tersmeden har yrkat, att, i nära öfverensstämmelse med
Gr. Sparkes reservation, roan må göra afseende på Fullmtges i Jerne
kontoret yttrande, emedan bruksägarne, som af Fnllm:ge representeras,
äro mest intresserade i frågan; och detta är äfven ganska sannt;
men just denna deras egenskap gör dero måhända något jäfviga.
Med full tillförlitlighet i öfrigt, kan man dock härutinnan synas mindre
opartisk, att sig yttra.
Frihtn har derjemte i fråga oro t. ex. qvartz yttrat, att den
icke är af värde för jordägaren, men destomera för vällugnsägare i
grannskapet. Det må vara, att qvartz icke i sig sjelf! har något
värde för den förre; men hvad hindrar i sådant fall jordägaren alt
genom betingad skälig ersättning förskaffa sig någon inkomst, pä
samma gång han åt grannen uplåter ett å egorna befintligt ämue,
hvaraf denne har behof, men som ägaren kan undvara? Så tillgår
ju i en mängd likartade förhållanden. Och del kan ju hända, att,
ehuru ej sjelfva stenarteu är för jordägaren af nytta genom anväu
-
>
24 Den 27 Oktober.
danile för egel behof, torde dock stället eller jordfläcken der denna
slenarl finnes, för honom, lill följd af många anledn:r, vara af ett
ganska högl värde. Del är icke likgiltigt för en jordägare, om på
hans gårdsplan eller i hans trädgård en granne infinner sig och säger:
”på denna plats finnes qvartz och derföre inmutar jag densamma,
utan att gifva dig någon ersättning.” Man har ej ansett det
rimligt. Men finnes icke möjligen flera andra dylika platser? Innefattar
del icke ett slags våldförande af äganderättens helgd, om
en ägare nödgas afstå frän besittningen af sin lagliga tillhörighet,
utan ersättning? Nej, behöfver man något material i eli eller annat
afseende, för sin närings eller rörelses bedrifvande, så må man betala
derför. Det är redan en efie:gift af äganderättens strängaste
tillämpning, när ägaren ej får vägra att hålla materialet tillgängligt
för den, som behöfver det; men nog bör regeln vara den, att ersättning
derå beräknas.
Hvad inmutningsrälten beträffar,- så är den itjke så gammal
som dess förfäktare påstå. Den är fastmera bland de rättigheter,
som ej voro kända af Sveriges äldsta lagar, och, kunde ej heller vara
det vid den ståndpunkt, jerutillverkningen, grundad på myrmalmers
bearbetning, dåförtiden innehade. Likväl bör medgifvas att nämnde
rättighet numera i alla händelser har full häfd; men äfven en häfdvunnen
frihet måste kunna underkastas vissa vigtiga rättsprincipers
tillämpning, såsom här i, flere fall iakttagits. Och såsom jag redan
antydt, då man (. ex. i fråga om väganläggningar o. s. v. ansett
jordäganderältens helgd böra modifieras, såsom genom expropriationslagen
skett, så har sådant medgifvits, når kåken port det allmännas
kraf; men alldeles icke för den enskildes individuella nytta.
På grund af dessa förhållanden, synas mig, på sätt Utsk:n föreslagit,
vissa föremål böra tillåtas till inmutning; men att gå längre,
auser jag vara ett skadligt ingrepp i äganderätten; hvadan jag vidhåller
den af mig afgifue vördsamma hemställan, att R. o. Ad. malte
bifalla den nu ifrågavar:de punkten i Ctskms Betänk.
Frih. Ålst römer, Carl Jonas Oscar: Då jag i den mån,
som på mig ankommit, medverkat till del tillstyrkande af bifall till
K. M:s Propos., som finnes i Betänk, uptaget, anser jag mig böra
redogöra för skälen dertill, utöfver hvad K. M:s Propos. och Högsta
Domstolens yttrande i ämnet innehålla.
Denna fråga bör till en början betraktas ur en allmän synpunkt,
och man bör taga i öfvervägande, huru man i allmänhet
gäll tillväga med närings-lagstiftningen i vårt land under sednare lider.
Man lärer icke kunna bestrida, att de ekonomiska lagarna
böra stå någorlunda i öfverensstämmelse med hvarandra, så alt icke
den ena pekar åt norr och den andra åt söder. Detta år skälet,
hvarföre jag ansett mig böra tillstyrka antagande af förfallna-förslaget,
och jag är ledsen, då jag sett saken från denna synpunkt,
atf icke nu, såsom ofta eljest, finna lika beskaffade åsigter hos den
första talaren.
De gamla utmåls-författnnie hafva egentligen afsett 2:ne hufvudföremäl.
Det eua har varit befordrandet af uptäckter utaf malm
-
Oen 27 Oktober.
25
fyndigheter, hvilka icke legat i dagen och, såsom icke käude, ej heller
ingått i egendomsvärdet, i följd hvaraf de anseus såsom en Statens
tillhörighet. Alla meningar äro ense att i della afseende bibehålla
inmutningsrätten. Det andra föremålet har varit, alt under
den tid, då iuduslrien befanns på en lägre ståndpunkt, man skulle
tillåta inmutning af åtskilliga bergarter, som äro hjelpmedel för industrien.
Dessa utgöras af de utaf Frih. Tersmeden upräknade,
nemi. kalk, ställsten, qvartz och fältspat. 1 afseende på dessa förekommer,
att de i allmänhet ligga i öppen dag och för bearbetandet
icke fordra stora kostnader. Desse stenarter bora vara föremål för
allmän konkurrens, och det synes hvarken vara nödigt eller fördelaktigt,
att denna inmutningsrält tillkommer ägare af masugnar,
hvilka sällan äro egare af de inmutade fälten. Otn jordägare finna,
alt någon inkomst kan beredas dem af en vara, som för dem eller
deras näring icke år af någon vigt, lära de icke heller försumma
tillfället alt förskaffa sig Arnna inkomst, isynnerhet om den kan
erhållas of en mark, som för jordbruket är obehöflig.
Hvad angår kalken, så är den för jordbruket högst nödig, och
hvilken orättvisa skulle det ej vara, att beröfva jordägare inom bergslagen
den rättighet till kalkfyndigheter å deras egendom, som i 'det
öfriga landet får af jordägaren obehindradt disponeras. Om en jordägare
inom bergslag har ett kalkstensbrott eller anledn. dertill, måste,
örn mina motståndares mening skall segra, han, för att kunna
skydda det, inmuta detsamma, och då han icke kan få utmål utöfver
en viss vidd, måste han icke allenast inmuta alla kalkanledn:r
eller hela trakten deromkring, utan äfven bearbeta dero alla på en
gång, emedan i annat fall andra kunna inmuta det öfriga, och kalkfälten
sålunda snart blifva uttömda. Dessutom får jag erinra, att i
Norrige har man icke ansett nödigt^ att utsträcka inmutningsrätten
längre än K. M. föreslagit. Der få endast malmer inmutas, och
man kan visserligen invända, alt i Norrige jernhandteringen icke
vunnh samma utsträckning som i Sverige, men sä äro äfven kotnmunikationsaustalterne
i Norrige mindre utvecklade än hos oss. Ett
vida vigtigare hjelpmedel för bergshandteringen än de här omnämnda
finnes, och det är bränslet. För icke längesedan har man frigifvit
kolhandeln. Deröfver har man icke klagat, och skall man då icke
våga, att, sedan mera än eli sekel förflutit efter utmålsförfattnms
utfärdande, göra en rubbning i densamma uti enahanda rigtning,
som i andra näringsförfattmr blifvit vidtagen?
Slutligen bör jag tillägga, att man icke alltför mycket skall
fästa sig vid auktoriteternas afgifna yttranden. Frih. Cederström
tiar redan visat, hurusom en del af dem skulle kunna anses något
jäfvige. Jag vill icke påstå det, men mångeit gång, då man är intresserad
af en sak, rättar sig öfvertygelsen omedelbart derefter, och
det kan äfven vara förhållandet med auktoriteterne, ibland hvilka
Bergmäslarne äro i första hand. Inmutningen bar på deras inkomster
ett icke obetydligt inflytande, hvilket möjligen omedvetet
kunnat inverka på deras öfvertygelse. Jag tillstyrker bifall till
Utskms förslag.
26
Den 27 Oktober.
Frih. Tersmeden: Frill. Cederström liar sagt, all man bör
förekomma, att malmletare, eho de vara månde, ieke må inkomma
å min gård eller i min trädgård för att eftersöka malmanledmr. Jag
får då hänvisa Frilnn till 2:dra §:n af Grufve-Stadgan, emot hvilken
ingen änmärkn. förekommit. Den lyder sålunda:
”Andelen och äganderätten för upfinnareu eller den sig först
angifver att med arbete belägga en ny anvisning eller att åter uptaga
en gammal ödelagd grufva är väl tillförene uti 1723 års K.
Förorda., undantagande anviéningar på guld och salt, utgått till
oell jordägarens till f, enär den sednare velat vara i arbetet och
kostnaden delaktig; i följe hvaraf angifvarens förmån har varit den
minsta, ehuru upfinningen eller arbetets bringande i gång förnämligast
bort tillskrifvas dess flit och skonsamhet, utom hvilken sådane
i jorden förborgade rikedomar framgent eller åtminstone längre
lid blifvit dolde; billigheten och det allmännas nytta, hvilken mycket
befrämjas genom metallers och mineraliers uptäckande, fordra fördenskull,
att såväl genom en större andels åtnjutande af hvad någon
i så måtto kan upfinna, sorn ock de flere tillförene ullofvade
förmåner och rättigheter, upmuntra livar och en ali vinlägga sig om
nyttige malmstrecks eftersökande; och ty finner K. M. i Nåder för
godt, det upfinnaren och jordägaren böra» njuta | hvardera i alla de
‘nya anvisningar till metaller och mineralier, så ock de gamla och
förr ödelemnade grufvor, å hvilka mutsedlar eller tillståndsbref till
arbete efter kungörelsen af denna K. M:s Förordn. meddelas, så framt
de äro af beskaffenhet, att jordägaren till deltagande i dem är berättigad,
2:0 Om jordägaren utan förbehåll sålt eller afstått till någon
annan sin rättighet till en pä dess egor upfunnen ny anvisning eller
förr arbetad och sedan ödelagd grufva, så kan han icke skäligen
begära, att, för det grufarbetet kommit att nedläggas, åter tillegna
sig eller ånyo sälja den lott, hvilken lian förut sig afhändl, utan
böra i sådant fall alla förr arbetade och sedan instälde grufvor och
skärpningar, sorn efter kungörelsen af denna Förordn. varda med arbete
belagde, allena tillfalla den, sora först sig dertill vederbörligen anmäler
och derå vill använda kostnad, hvilken alltså till alla delar
kommer alt träda in i den förre ägarens rätt, både i anseende lill
upfinnare- och jordägare-andelen ; dock njule icke destomindre grundägaren
hvad honom såsom ersättning för platsens nyttjande till byggnad
och utrymme m. m. efter förra K. Förordn:n tillkommer.
3:o Har jordägaren afstått eller sålt sin andel i ny anvisning
eller gammal grufva med det förbehåll, att icke destomindre få
njuta jordägare-andelen till godo, i fall arbetet sedermera skulle
komma att öfvergifvas, och detta förbehåll finnes nästa Bergs-Ting,
sedan afhandlingen skedde, vara i Rättens Dombok antecknadt, så
bör han njuta det till godo; men eljest förblifver vid hvad K. M.
här ofvanföre i Nåder stadgat.”
Häraf synes, att dylikt intrång i äganderätten icke får göras.
Enahanda inskränkning hafva äfven de i ämnet hörde aukloritelerne
tillstyrkt. Deri ligger en större fördel än den nuvar:de utmåls-förfaltn:n
stadgar eller lemnar, och min öfvertygelse är, att oviljan
D e n 27 0 k t ö b er,
27
mot inmutning af malmer oell andra för- industrien nyttiga slenarter
egentligen härleder sig deraf, alt personer farit omkring oell, genom
att likt och olikt inmuta grufvor, besvärat egendomsägaren. Jag
frågar likväl, hvad betyder äganderätten till ting, sorn ligga ander
jorden? INär jag har köpt en egendom, har jag väl då kunnat taga
i beräkning, hvad som finnes under joiden? Har jag gjort det, så
har jag vetat af detta fynd förut, och varit betänkt på, att ingen
annan skall komma mig i förväg. Af ålder hafva jordens innandömen
ansetts tillhöra Kronan och de hafva nplåtils åt de personer,
som tagit reda på dem. Således kan jag icke finna, att min äganderätt
är störd deraf att andra hafva rätt att uptaga grufvor på min
mark, då jag alltid har min jordägande rätt deri. Hafva dessa grufvor
något värde, så slärkes eller ökes egendomens värde derigenom,
att jag såsom jordägare har min hälft i dessa grufvor. Hafva de
åter intet värde, så är jag icke förpligtad att inlåta mig i företaget,
i hvilket fall hela skadan drabbar inmutaren. Jag kan följaktligen
icke finna, att Grufve-Stadgan medför något intrång i äganderätten, såvida
jag är skyddad i mitt hus eller trädgård eller sådant, som icke
i penningar kan upskattas, utan är mera för mitt ngreraeröent, och
jag härförutan för all skada på mina ägor är försäkrad om er
sättning.
Frih. Cederström bar gjort en jemförelse emellan Grufve-Stadgan
och Expropriationslagen, enl. hvilken sednare jag måste afstå en del
af min jord emot bestämd ersättning; men, säger Frihm, detta är
till fördel för det allmänna och icke för enskildte. Häremot får
jag anmärka, att Grufve-Stadgans föreskrifter ingalunda äro till fördel
för enskildte, irtan för industrien i allmänhet, ty ostridigt måste det
allmänna hafva fördel deraf, att sådana mineralier uptagas ur jordeo,
hvilka kunna vara för industrien af vigt. Här är endast fråga om,
i hvad raan utmålsförfattmn bör inskränkas. Jag har nyss medgifvit,
att den inskränkning, som i 2:dra §:n af Grufve-Stadgan år gjord,
är rigtig, och jag har äfven medgifvit inskränkning i de slenarter,
som nu äro föremål för inmutning, men jag anser, att för en industri,
som är af så betydlig vigt för vårt land, man bör få uptaga
och begagna bergarter, som för annan borgerlig rörelse icke äro
befintlige, och alt, om industrien i ett eller annat afseende nphjelpes,
sådant är till fördel för det allmänna. Hvad nu dessa slenarter beträffar,
så finnes qvartz ganska sparsamt, och del är för bergshandteringen
af stor vigt alt erhålla den. Det är visserligen én sanning,
att vill man hafva något, så må man köpa det, men för att '
kunna köpa något, måste det finnas och det ligger dessutom icke i
jordägares intresse, att upsöka qvartz eller andra bergarter, som för
bergsröi elsen äro behöflige, men deremot ligger detta i bruksägarens
intresse, och derföre anser jag,N att denna bergart bör ingå ibland
dem, som äro föremål för inmutning. Kalken finnes deremot mera
allmänt. Den begagnas af jordbrukare och till åtskilliga behof, och
derföre nyttjade jag ordet limsten eller bergkalk, dock med det tillägg:
”såvida den, nemi. limsten, för industriella tillverkningar erfordras,
samt icke af jordägaren blifvit begagnade eller lemnat råämne
för folknäring.” Genom detta tillägg hafva så väl Fullmrge
28
Den 27 Ok lo lier.
i Jern-Konlorel, som äfven jag nu velat förekomma,'alt man icke genom
inmutning deraf skall göra intrång i jordägarens rätt lill dess
vanliga begagnande af denna stenarl.
Frih. Alströmer har sagt, att de ekonomiska lagarne skola slå
i sammanhang med hvarandra. Jag raedgifver, att så i allmänhet
hör vara, i fråga om upslällande af vissa principer, men exceptionslagar
komma likväl att i alla tider finnas; ty man kan icke upslålla
lagar, som skola gälla för alla händelser och under alla förhållanden.
Derföre hafva exceptionslagar funnits, och just för landets
nytta anser jag dem böra fortfarande gälla.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Alt hela utmålslheorien
eller utmålsinrättuingen är ett undantag och en inskränkning i
egande-rätten, tror jag ingen kunna bestrida. Alt ett sådant undanlag
icke bör sträckas längre, än nödvändigheten klafver, är på
andra sidan också klart. Man har hittills ansett bergsbrukets förkofran
fordra, att vissa friheter lemnats densamma, och dervid icke.
nog tillgodosett den andra parten eller den, som genom dessa friheter
lider intrång i sin eganderätt. En föreg:de talare har visserligen
sagt, all man icke känner de skatter, som finnas i jorden, och
alt således genom dpras inmutning någon olägenhet icke tillskyndas
jordägaren; men den, som gör denna inmutning, håller till godo
med äfven ytan och förstör den för jordägaren, derigenom att
han förvandlar henne till en stenhög. Den nu gällande utmälsförfatlningen
medgifver eu rymd af 360,000 qvadrat-alnar eller nära
25 tunnland för bearbetande af jerngrufvor. Inom denna rymd får
inrautaren rättighet alt göra sina försök och arbeten. Den ersättning
härför, som jordägaren tillkommer, är bestämd, icke efter de
grunder, som i 1845 års Författn. om expropriation äro stadgade,
utan efter det värde, hvartill jorden för tillfället upskattas. Emedlertid
har den stora vigten deraf, alt de i jorden fördolde skatter
icke ligga obegagnade, utgjort en giltig grund för tillåtande af undantag
i della hänseende, men att sträcka det derhän, att alla för
bergshandleringen' behöflig? produkter skola fortfarande fä åtkommas
utan ersättning, hvarhelst de än finnas, det har man numera icke
ansett ändamålsenligt. Icke kan någon ifrågasätta, att den, sorn bor
på en skoglös ort, skall kunna tillegna sig grannens skog, och lika
litet kan någon tillegna sig en annans aluns- eller kalkstensbrott.
Efter nu gällande förfatlmr få kalk och limsten inmutas i och för
endast jernhandleringens behof. Således, en jordägare, som bor
nära eller inom en bergslag, men icke drifver bergshandtering, kan
icke försvara sin egen mark, om han än vill det, emedan hans
granne kan inmuta eli derstädes befintligt kalkstensbrott. Om då
jordägaren sedermera på sina egor uptäcker en jerngrufva, är han
likväl'skiljd från eli för malmens nédsmältning behöfligt materiel,
som han likväl före grannens inmutning af kalkstensbrottet ägde.
Kan ett sådant förhållande vara med rättvisa öfverensstämmande?
Visserligen är det en sanning, att en långvarig praxis har infört
rättigheten till inmutning af alla de här omförmälde stenarter; men
författningarne äro i delta hänseende ganska obestämde. Ursprung
-
Den 27 Oktober.
29
ligeu ansågos mineralier såsom ett regale, men genom 1723 års
författa, förbehöllos ägare af frälsejord rältigheten lill de mineralier
och fossiiier, som der funnos, och kronobonde fick efter förmåga bearbeta
så mycket, som på hans mark kunde uptäckas. Om frälsebonde
på sin husbondes egendom nptäckle mineralier och fossiiier, skulle
uptagaodet deraf s|;e lill husbehof och emoi billig betalning. Slutligen
stadgas i 5:te §:n: ”Ehuru som eljest, vare ,sig legohjon eller
andre, angifver något i 2:dra §:n utnämnd dugelig metall-streck eller
mineral-art, på hvad egor och grund det vara må, skally utom den
vanliga hittelönen, undfå, om något beständigt verk deraf bl ifver,
vidare en anständig vedergällning i Sölf eller penningar, samt tillstånd
att participera i verket till {; men i guldgrufvor, saltbrunnar
eller sallberg (ill hälften.”
Här talas icke om fossiiier. De omnämnas i Tde föregrde §§:r,
men när fråga är om hvilken som helst, som uptäcker malmstreck,
nämnas icke fossiiier. Sedan förekommer 1741 års förfaltn., i hvilken
bihehålles enahanda rättighet för upfinnare, som genom 1723
ars förfaltn. varit stadgad. Slutligen l?ar genom 1757 års förfaltn.
blifvit medgifvit upfinnare ^ af alla de uya anvisningar till metaller
och mineralier, så ock de gamla och förr ödefemnade grufvor,
ä hvilka mutsedlar eller tillståndsbref till arbete eftrr kungörelsen
af.denna K. M:s Förordn. meddelas och utfärdas, sä framt de äro
af beskaffenhet, att jordägaren tift deltagande i dem är berättigad.
Här lalas icke om, att man å andras ägor får inmuta kalkstens- och
limstens-brolt, så att rättigheten dertill är ganska osäker, ehuru en
långvarig praxis tillåtit, densamma att utvecklas. Att icke heller R.
St. tillförene ansell denna rättighet böra bibehållas, visar R. Sl:rs
serskilda underd. skrifvelse vid 1834 års Riksdag, i fråga om åtskilliga
förändringar i hvarjehanda delar af jernhandteringeD. I
4:de punkten af denna skrifvelse säga R. St.: ”Alldenstund det nu
gällande sätt att förvärfva egande-rätt till grufvor, eller, efter antagen
benämning, grufvors nptäckt och inmutande, innefattar ett verkligt
förnärmande af andras rätt och vid tillämpningen medför olägenheter
för hela kommuner, hvilka på förhand ej kunna tillse eller
bevaka deras på dylika förelag beroende rätt; fördenskull och
då, för erhållande af mutsedlar, hittills blott fordrats de obetydligaste
prestanda, hvaremot man stundom sett jordegare blifva tvnngne
alt dyrt lösa sig från äfventyrares lillämnade försök i denna väg,
eller ock, för bibehållandet af en för vården om förut innehafd
egendom nödig delaktighet i arbetet, ingå i oberäkneliga förlustgifvande
företag, hafva R. St. skolat lill E. K. M. frambära den underd.
önskan, att sådane förändrade sladganden, rörande mutsedlars
utgifvande och jordegande-rätten i grufvor, samt vilkoren för sjöoch
myrmalms-tägters begagnande, måtte i Nåder meddelas, sora
med vården om egande-rätt i allmänhet äro förenliga.”
Vid 1840 och 1841 årens Riksdag afläto R. St. en underd.
skrifvelse i ämnet, hvari säges: ”Då R. St:rs vid sista Riksdagen
hos E. K. M. gjorda underd. framställning om ändringar af
Förfallnme, rör:de mutsedlar och jordegande-rätten lill grufvor,
hittills icke förnledt annan åtgärd, än alt Bergs Kolldi utlåt der
t
-
30
Den 27 Oktober.
öfver i Nåder blifvit infordradl, hvilket dock ännu ej lärer vara angifvet,
och olägenheter i flere afseeuden visa sig såsom följder af
ofullständiga föreskrifter i detta ämne, få R. St. ytterligare hos E.
K. M. göra.underd. framställning om denna angelägenhet, och anhålla
att E. K. M. läcktes deråt egna Nåd. iipmärksamhel.”
Vid 2me Riksdagar hafva R. St. således i samma rigtning till
llnonen framfört tind. anhållan, att de, ägande-rätten förnärmande,
stadganden måtte uphöra. Efter 20-årig hvila har förslaget ånyo
kommit fram och blifvit nnderställdt R. St:rs granskning. Utgående
från de af R. St. uttalade åsigt er, innefattar det tillika behörigt afseende
å den för jernhandteringen beliöfliga frihet, men det betryggar
derjemte jordägaren vid bibehållande af dess rättmätiga fordran,
ali, så vidt sig göra låter, vara fredad från intrång i dess
ägande-rätt. Vid sådant förhållande tror jag, alt R. St. ingalunda
skulle konseqvent förfara, om de icke vidhålla en sådan, af dem uttalad
åsigt, när fråga blir' om dess tillämpning eller verkställande,
ulan vilja i stället, icke allenast bibehålla det gamla stadgandet,
ntau äfven utsträcka det, på sätt en föregtde talare yrkat, i fråga
om qvartz, hvilken stenar! icke förekommer i någon af de äldre
förfaltningarne. I dem omnämnas fossilier och åtskilliga stenarter,
sorn skulle slipas, men dertill kan qvartz icke hänföras. Kalk, lim
steu
och ställsten äro de enda, som i de äldre förfaltningarne om
talas.
Således skulle man, efter den värde talarens yrkande, nu göra
en utvidgning af gällande författningars stadgande. Att kalken numera
fått ett värde äfven för landtmannen/ som den för en längre
följd af år sedan icke ägde, är allmänt bekant. Jag kan således
icke finna någon giltig grund derför, att en vara, som för honom
är af betydligt värde, skall utan ersättning beröfvas honom.
Man har sagt, alt genom begagnande af ordet ”limsten” skulle
all tvekan vara undanröjd, så att olöslig kalk icke skulle kunna
komma under samma benämning. Mig är dock sagdt, att i Westergöthland
ordet ”limsten” inbegriper just olöslig kalk. Vill man
begagna en adseqvat benämning, så bör man välja ordet ”bergkalk.”
Jag tror mig ulan äfventyr kunna bifalla Utskms förslag. Ager en
sak något värde, så finnas enl. min åsigt ganska få, som icke söka
att tillgodogöra sig delta värde, och vilja de det icke, så lärer nptäcklen
deraf bero af slumpen, och då är det detsamma, som om detta
värde icke funnes. Utslcns förslag har dessutom den fördelen, att
del icke rubbar existerande förhållanden. Den, som har mutsedel
på kalksten, limsten eller hvad det må heta, bibehåller de dermed
åtföljande rättigheter, och då han icke rubbas i sin rätt, måste väl den,
som icke förvärfva! sådan rätt, ej heller förlora något genom ifrågavartde
förändringar. Man kan väl icke påstå sig hafva rättighet lill något, som
man icke vet, om det finnes, som icke är inom ens eget dominium.
På grund af alla dessa skäl anhåller jag om bifall lill Utskms
förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Frih Tersmeden har i
detta ämne yttrat sig med den sakkännedom, att det möjligen skulle
anses djerft af den, som icke öger någon dylik, alt lala i samma
Den 27 Oktober.
31
Sinne. Men då jag icke höll honora understödjas af andra, och
jag likväl anser honom hafva så rätt, att det vore skada, örn lians
mening ginge under, tillåter jag mig eli yttrande i saken, öfver
sådana allmänna satser, hvilka kunna vara begripliga äfven fördera,
hvilka icke höra till yrket.
Man har sagt, alt lagstiftningen icke får göra intrång på äganderätten.
För min del tror jag, att om lagstiftaren sträcker äganderättens
helgd så långt, att samhällets bästa derigenom motarbetas,
handlar raan orätt. Då drifves äganderättens helgd till ytterlighet.
Man synes mig handla orätt, om man icke vill medgifva ett undanlag,
sådant Frih. Tersmeden yrkat. Saken år icke någon nyhet för
oss. Frihms förslag, grundad! på Bruks-societelens yttrande, är icke
annat än en utvidgning af den lagstiftning, sora redan finnes. Hvarföre
må hon icke blifva så vidsträckt som Frilen yrkal?' Jo! derföre
att man icke till en början förstått, hvartill de här omnämnda
sten- och jordarter kunde vara tjenliga. Man höll sig dä endast
till malmerna, men sedan man numera funnit ifrågavaride bergarter
vara nära nog lika vigliga, som malmerna, är det naturligt, alt lagstiftningen
bör utsträckas äfven till de förra. Man bör ej, heter
det, träda jordägaren för nära. Men med honom förhåller det sig
så. sorn Frihm sagt. Dels förslår jordägaren icke alltid hvartill
dessa ämnen äro tjenliga och nödiga; dels är han ofta nog för fattig
att tillgodogöra sig deni, dels är han ovillig alt besvära sig dermed.
Den förmögne jordägaren älskar mera, att ej på sitt område lida
intrång,x än att låta andra tillegna sig de skatter, som finnas under
jordytan. Skola de då ligga obegagnade?
Gr. Mörner har sagt, alt en åker af ända till 25 tunnlands
vidd skulle kunna förvandlas till en stenhop. Ja! sådant kan hända;
men om tiofall t flere menniskor kunna derigenom lefva, än om
han framgent blefve oförändrad, månne deljeke vore en fördel för
fäderneslandet? Det är i Sverige en gammal sägen, ”att jern bryter
bygd.” Mig undras, huru många bergslag skulle hafva, såsom
nu, haft sina talrika innevånare, om bergsbruk der icke funnits?
Till hvem är det väl våra jordbrukare förnämligast sälja sin säd,
om icke till bergsbruksidkarne? Således ligger det lika myckel i
jordägarnes enskildta, som i fäderneslandets allmänna intresse, alt
de under jordytan dolda skatter uptagas.
Gr:n har vidare sagt, att för grufvebrytning måste jord afträdas
blott mot värdets godtgörande, utan den förhöjning deraf, som
äger rum, då jord för andra allmänna behof afträdes. Får jordägaren
fulla värdet, så har han icke något att klaga öfver. Men yrkas
likväl någon förhöjning derutöfver, så må man heldre medgifva
henne, än alt låta de skatter, jörden innebär, ligga obegagnade.
Gr. Mörner har äfven omförmält, huruledes man skulle, under
denna förevändning, kunna tillegna sig grannarnes skog på en eljest
skoglös ort. Jag har visserligen hört mycket talas om missbruk af
inmutningsrätten, och en af mina Jiekanta har varit blottställd derför,
att någon ville inmuta den berghäll, hvarpå hans boningshus
var upfördl. Men för dylika försök får man väl icke låta saken
falla. Grin har ytterligare omförmält, att R. St. redan 2:ne gånger
32
Den 27 Oktober.
Iios Konungen begärt inmutningsrättens inskränkning och ali sådant
skett för 20 är sedan. Del raå visserligen vara sannt, alt en dylik
framställning kunnat gifva Konungen anleda, till den ifrågavar:de
Propos. Men örn än R. St. icke begärt något sådant, kunde skäl
för denna Propos. likväl hafsa funuits. I alla fall, följer icke deraf,
alt raan skall inskränka denna lagstiftning så, att, på sätt jag
redan nämnt, man dermed skadar det allmänna eller åtminstone
hindrar riket att vinna den förkofran, sora eljest kunnat äga rora.
Man bar sagt, att qvartz icke omnämnes i de äldre författnihgarne.
Oi saken är sannolikt alt raan, på vden tiden de ulkommo, icke förstod,
hvartill denna slenarl var användbar. Men i samma mån, uplysningen
stiger, mäste förfaltningarnes föreskrifter lämpas derefter.
Jag skulle önska, ali R. o. Ad. ville återremittera Betänk., såsom
Frih. Tersmeden yrkat, emedan jag anser riktigt vara, att den
blifvande Förfaltnm ulslräckes jemväl till alunskiffer oell takskiffer,
.hvilka båda blifvit nplagna i del förslag, sorn de sammansatta Ulsktns
afdelning upgjort, och omförmälas i de vid Betänk, fogade reservationerne.
Hvad alunskiffer angår, så är han användbar till bränsle och
förekommer på Öland, der skog i allmänhet saknas. Således, om
han än icke lemnar tillräckligt alun, gifvet- han likväl bränsle, som
på skoglös ort är af stor vigt. Takskiffer uptages föga i vårt land,
emedan vi hafva god råd på skog. Men i samma mån skogen blir
glesare, blir äfven takskiffern af tuera värde. Om man ser, huru
han begagnas i Rehn-länderna, finnér man, hvilket stort värde denna
stenart kan i framtiden erhålla. I Frankfurt am Main äro icke allenast
de gamla husens tak, utan äfven deras ytterväggar dermed
betäckla, så att de på afstånd glimma i solskenet, såsom fjällen på
en fisk. ^
Man yrkar, att nuvartde förhållanden icke skola rubbas; man må
icke gå längre. Hade man tänkt så från begynnelsen, så hade aldrig
någon förfaltn. blifvit i ämnet utfärdad, ty ursprungligen hafva
inga författningar om inmutnings-, utan blot! om eganderälten till
jorden funnits.
Jag frågar eder, Mine Hrr, huru hade väl våra bergslagsorler
setl ut, om någon dylik förfaltn. icke varit utfärdad? Jag förnyar
på grund af alla dessa skäl min anhållan, att R. o. Ad. ville återremittera
detta Betänk., på det att de sammansatta Utsk:n matte
ännu en gång taga saken i öfvervägande, och R. St. sedermera
kunna falla ett mera fullständigt beslut, än nu är möjligt.
Frih. Rehbinder, Willi. Fredr.: Jag bar begärt ordet, för
alt opponera mig mot Frih. Tersmedens yrkande, att kalk bör vara
föremål för inmutning. Vigten af K. M:s Propos. och angelägenheten
ali bifalla densamma i denna del hafva blifvit så utvecklade
af föregtde talare, all jag har föga ali tillägga. Jag önskar endast
att få fästa Ståndets upmärksamhel på hvad som redan är kändt,
men sorn icke skadar att ytterligare relatera, nemi., alt kalk är ett
alldeles förträffligt gödningsämne och af största nytta för jordbruket.
Den 27 Oktober.
33
ket. Således den, som äger ett kalkbrott, äger i och meddetsamma
en guldgrufva för jordbruket, och det är följaktligen af yttersta
vi^t, att man får hafva sitt kalkbrott i fred. Det hjelper icke saken
dermed, all, såsom Frih. Tersmeden yrkat, endast de kalkbrott,
som af jordägaren icke begagnas, skola blifva föremål för inmutning;
ty man kan på en gång hafva brutit kalksten för flere
år och först derefter ånyo fortsätta brytningen. Jag skulle således
på ett högst betänkligt sätt förnärmas i min äganderätt, om malmletare,
under den tjd jag icke begagnar kalkbrottet, skulle få inmuta
detsamma. Äganderätten bör väl i möjligaste måtto hållas i
helgd. Den, som behöfver kalk, kan alltför val köpa den, och om
ingen kalk finnes i hans trakt, är det icke värre för honom än
för hvar och en annan att hemta sitt behof på längre alslånd.
Den säljes till lågt pris och vida lägre än kostnaden för inmutning
och bearbetande af ett kalkbrott. Transportkostnaden är obeiydlig.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att om. kalkbrott finnes på en
åker af till och med 25 tunnlands vidd, borde man likväl få inmuta
detsamma i och för bergshandteringen. Jag påminner mig
alt vid ett sammanträde med Lag- och Ekon.Utskm en bonde upgaf,
att i hans hemort finnes ett hemman med 25 tunnland åker
och 500 tunnland skog. Skulle nu detta hemman beröfvas åkern,
så hade det endast skogen qvar, men då i sednare tider stora inskränkningar
blifvit gjorda i rättigheten att afverka skog, blir ägaren
af detta hemman reducerad nära nog till intet, i fråga om hemmanets
afkastning.
På grund af dessa och de förut anförda skälen, anhåller jag
om bifall till K. M:s Propos. i denna del.
Gr. Sparre: Tacksamt erkännande den omtanka, som uttalar
sig i det Nåd. förslaget, hyser jag likväl någon tvekan om lämpligheten
deraf, att den Svenska brukshandteringen nu skall beröfvas
en förmån, som den under tvenne sekler åtnjutit, och hvarpå
flere sådane anläggningar varit byggd. Frih. Tersmeden har anmärkt,
att inmutningsrätten i Sverige grundar sig på och har sitt
ursprung i det regale, som grufvorna i allmänhet ansetts vara. R.
o. Ad. har sig bekant, ali denna grundsats sedan 1300-talet varit
uttalad. Den har sedermera bibehållits och vunnit den utbildning,
alt Kronan gjort concessioner lill upoffring af en del af detta regale.
Ett sådant regale i fråga om malmer, metaller och mineralier
finnes icke ensamt i Sverige, utan äfven i andra länder, såsom
t. ex. i Frankrike. Staten har der åt enskildte upfinriare uplälit
begagnandet af detta Kronans regale, och i Tyskland har Staten
lemnat samma rätt jemväl i fråga om kalkstensbrott och de bergarter,
hvarom här blifvit ordadt. Om nu i Tyskland, med de dervar:de
lättade kommunikationer, det ansetts nödvändigt, att Staten
lemnat en sådan rättighet till begagnande af detta regale, så frågar
jag, är det val i Sverige, med vår brist på kommunikationsanstalter
och på hvars afhjelpande vi äro betänkte, är det väl lämpligt, säger
jag, i Sverige, hvars bergsrörelse redan lider af konkurrensen
14 H. 3
34
Den 27 Oktober.
med andra länder, att beröfva denna rörelse den förmån den har
och otvifvelaktigt behöfver. Man har icke ifrågasatt alt beröfva
bergsrörelsen inmutningsrält i fråga om metallerne, men • om de
ifrågavaride mineralierne, qvartz och limsten, äro för rörelsens bedrifvande
lika oumbärliga, lika nödvändiga som metallerne, är det
väl då skäl att medgifva bruksägaren inmutningsrält af en del af
de erforderliga mineralierne och betaga honom en annan förmån.
Det vore enl. min åsigt, alt gifva med den ena handell och taga
äter med den andra. Man har klagat öfver ingrepp i äganderätten.
Med Frih. Tersmeden svarar jag, hvari består äganderätten till ting,
som jag icke känner, icke vinner begrepp om, såvida ingen uptager
della okända ting, och derigenom bereder mig hälften af skatten?
Men är väl della ett ingrepp i äganderätten? Jag svarar härtill nej.
Denna rätt har aldrig sträckt sig till jordens innandömen. Det är
således icke fråga om, att pålägga jordägaren ett baud, utan tvertom
ali gifva honom en större rättighet än han nu har. Vi tala icke
om en ideel jordägande-rält, utan sådan den finnes i värt samhälle.
Om nu deii icke finnes någon annan jordäganderätt än
deu, hvari inskränkningar redan blifvit gjorda i fråga om mineralier
och metaller, så blir genom Frill. Tersmedens förslag icke
heller någon inskränkning, ulan jordäganderätten är beroende af
samma lag som förut. Delta till svar på anmärkn. ronde ingrepp
i äganderätten.
Det är en sanning, alt till följd af de olägenheter, som upkommit
af de hittills gällande obestämda författningarna, R. St.
hos K. M. anhållit om stadganden, som skulle förekomma dessa
olägenheter, men ingalunda hafva de dermed uttalat den äsigten,
alt ifrågavaride mineralier skulle uteslutas. Jag kan åtminstone icke
finna del af R. Stirs, utaf en föreg:de talare uplästa, skrifvelse. Vi
känna alt de gamla författningarna medgåfvo inmutningsrält af metaller,
mineralier och allehanda fossilier, och ehuru de mineralier,
till hvilka inmutningsrält var medgifven, icke närmare i de första
författningarna bestämdes, utan endast i allmänna ordalag, har man
likväl af sednare författmr, deruti bestämdt blifvit, huru stort utmål
för en hvar af dessa metaller bör beviljas, funnit anledn. till
den inskränkta tolkning, ätt inmulningsrätt icke skulle vara medgifven
till andra metaller, än som omnämnas i de författningar,
hvilka bestämde utmålet. Alt likväl qvartzbrotl icke får inmutas,
betvifla»' jag någon anledn. finnes i nu gällande författningar.
Qvartz måste hänföras till de af mig omnämnda föremål. I egenskap
af jordägare skulle äfven jag icke ogerna se, all kalk undantages
för inmutningsrätlen, men om för en näring, som i vårt land
onekligen intager ett vigtigt rum, kalken är ett oumbärligt medel,
om jag är öfverlygad derom, alt om denna inmutningsrält borttages,
svårigheter för denna näring komma att fortfara, så underkastar jag
mig de inskränkningar, hvarmed gällande lagar belagt oss. Mig är
sagdt, att i Dalarne t. ex., der kalken finnes i körtlar, slutar den
hastigt, och man måste uplaga nya brott; i denne och flere andre
provinser, der bergslag finnes, är, säger jag, denna inmutningsrält
af stor vigt. Onekligen måste borttagandet af denna rätt fördyra
Den 27 Oktober.
35
varan. Man liar sagt, alt konkurrensen skulle vara ett korrektiv
deremot. Staten önskar uptäckt af dessa kalkstensbrott, men jord
ägarne
befatta sig gemenligen icke dermed, hvaremot män af yrket
kunoa med dessa undersökningar mera sysselsätta sig. Det är klart,
att i samma mån tillgången blir större, skall äfven priset nedsättas
och möjligheten för bruksägaren all tillegna sig varan underlättas,
ty kalken, ehuru i och för sig sjelf icke af något högt värde, skall
genom långa transporter stegras sä i pris, att det blir omöjligt för
bruksägare att åtkomma den.
På grund af dessa skäl, och då jag i allmänhet hyser tvekan
att ändra eller uphäfva författnrr, så länge de kunna och i allmänhet
böra anses medföra nytta, har jag ansett olämpligt att medgifva
inmutningsrätt till de i min reservation uptagne stenarter, nemi.
kalk-, qvartz-, fältpats- och ställslensbrott. Att, såsom en talare
yrkat, dertill lägga tak- och alunskiffer, synes mig icke nödvändigt.
Desse äro icke för bergsrörelsen nödvändige. De kunna
blifva föremål för en serskild näring; men om man antager den
satsen, att allt hvad, som kan blifva föremål för serskild näring,
skall inmutas, kan den utsträckas allt för långt. 'Jag förenar mig
med Frih. Tersmeden i begäran om återremiss.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Det år ett besynnerligt påslå
ende,
att inmutningsrälten icke är ett intrång i äganderätten. Jag
får likväl erinra derom, att om de jord- eller bergarter, som här
äro i fråga, skola få inmutas, kunna de icke uptagas med mindre,
än att man upgräfver jordens yta. Det torde således vara svårt att
bestrida, att ju icke denna inmutningsrätt åstadkommer stort inträng
i äganderätten.
Hr von Hartmansdorff begagnade ett uttryck, sorn tycktes gå
ut derpå, att hans motståndare velat drifva den satsen, att äganderätten
vore en grundsats, som icke tål några modifikationer eller
alla de inskränkningar, samhällets väl kräfver. Så långt bör man
gå, men icke längre. Enskildtes fördelar få således icke åstadkomma
intrång i denna äganderätt, "l detta afseende äro Hr von Hartmansdorff
och jag ense, men tvisten oss emellan är derom, huruvida
Statens väl kräfver, ad inmutningsrätlen till kalk-, fältspatsoch
tälgstensbrott bör bibehållas för bruksägare öfver hela landet
eller endast i vissa orter för vissa bruksägare. Det tarfvar likväl
enl. min åsigt bevisning, att Statens väl fordrar sådant. Möjligt är
det, att det kan vara nyttigt, ja till och med nödigt för en och
annan bruksägare, att en sådan inmutningsrätt finnes, men här är
fråga icke endast om bruksägares rättigheter, utan om hvilka industriidkares
som helst. Med samma skäl man kan påstå, att inmulningsrätten
lill kalk- och ställstensbrott skall bibehållas, med samma
skäl kan man äfven sätta i fråga bibehållande af inmulningsrätlen
utaf fältspat, såsom Gr. Sparre föreslagit, och jemväl takskiffer
samt andra stenarter; men jag tror, att i intetdera fallet man
kan bevisa, att Statens, väl kräfver bibehållande af denna inmntningsrätt.
Jag får dock erinra, att om någon af dessa stenarter
3*
3G
Den 27 Oktober.
hafva något värde för industrien, skulle det vara i ett eller annat
högst sällsynt fall, der, genom tredska eller dylikt, ägaren till dessa
stenarler icke skulle vilja använda dem, utan låta dem ligga nere.
På grund af dessa anroärkmr och serdeles af dem Gr. Mörner
anfört anhåller jag om bifail till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Efter den uplysande och sakrika utred
ning
af ämnet, hvilken Gr. Mörner lemnat, anser jag mig böra
afstå från utförligare yttrande: men jag beder att, till undanrödjande
af ett missförstånd, få vidröra en Frih. Tersmedens anmärkn. mot
mitt första yttrande, dervid Frih:n fästade sig vid en otydlighet
derutinnan, nemi,. > fråga om innehållet af ,2:dra §:n i den föreslagna
Grufstadgan. Min mening var, att om än inmutningsrätt
icke vidare får lemnäs till en annans trädgård eller den tomt,
hvarå hans boningshus blifvit upfördt, hvilken inskränkning onekligen
förtjenar loford, kan det dock framgent finnas platser, ägande
det pretium affeclionis för jordbrukaren, att det skall blifva för
honom lika påkostande att till dem . förlora jordäganderätten, som
om den rörde boningstomt eller trädgård. Tillgifvenheten för en
ärfd eller eljest lagligen förvärfvad grundbesittning är en i sig
sjelf vacker och med fosterlandskärleken nära sammanhängande
känsla; den bör således vårdas och ej utan nödfall såras. Denna
sanning bör upställas lill motvärn mot det nyss af en värd talare
yttrade påslående, att alla de stenarler, som för bergsrörelsen äro
nödige, böra blifva föremål för inmutning; men härigenom skulle
äganderätten efter min åsigt kunna i flere fall på ett högst betänkligt
sätt förnärmas. Det kunde bli att taga från den fattige och
ge åt den rike. Bör icke enhvar vara af lägarne skyddad i besittningen
af sitt eget välfångna område? Bör han väl kunna deri rubbas
för främjandet af andras enskilda fördelar? Bör något annat
än det allmännas direkta fordringar kunna inskränka eller tillintetgöra
denna hans rätt? Besinnom hvarthän godkännandet af en motsatt åsigt
kan leda! Vill man gynna en aktningsvärd och nyttig näringsgren,
så må det på många sätt ske, dock icke på nästans bekostnad, icke
lill förfång för annan loflig näring, och aldraminst genom intrång
i äganderätten.
Jag sluter mig till Gr. Mörners åsigt i detta ämne, och förenar
mig i hans yrkande ang:de detta Betänk.; saint anser Uisk:s
förslag för öfrigt äga företräde framför den ifrågasatta utvidgningen
af inmutningsrälteu.
Frih. Alströmer: Jag är i många delar förekommen af föreg:de
talare, men anhåller likväl få tillägga några ord. Frih. Tersmeden
har sagt, att ulmålslagarne äro exceptionella. Deri instämmer
jag rried honom, men jag tror, att K. M. i Sin Propos. fästat
tillbörligt afseende på exceptionella frågor. Frih:n har äfven
sagt, alt alla de ämnen, hvilka icke äro föremål för folknäring och
af jordägare "icke begagnas, skulle få inmutas. En lag bör väl vara
bestämd och Frih:ns förslag skulle endast gifva anledn. till olika
tydningar. När kan man säga, att t. ex. ett kalkbrott begagnas af
jordägaren eller icke? Dertill fordras utsättande af prsescriptionstid
Den 27 Oktober.
37
för sisla begagnandet, hvilket likväl är svårt ali kontrollera. Lika
svårt är det äfven att bestämma, när ett ämne är föremål för folknäring;
och kan det användas i bruksrörelsen, måste del vara föremål
för folknäring, i hvilket fall del aldrig skulle få inmutas. Att
Frihms yttrande skulle med begärlighet omfatias af Hr von Hartmansdorff
var mig icke oväntadt, och för den mening, jag förfäktar,
var det särdeles väl, att Hr von Hartmansdorff yrkat inmulningsrättens
utsträckning äfven lill alun- och takskiffer. Deraf finner
man, hvarthän det leder, då man för långt utsträcker denna» rätt.
Andre talare hafva omnämnt lera oell sand, och de skäl, desse talare
anfört till stöd för sina åsigter, kunna äfven gälla för takskiffer.
Skall man tillåta inmutning af det ena, så gäller samma skål
att medgifva inmutning för det andra. Det torde icke behöfva närmare
ådagaläggas att det stöter på allt för besynnerliga förhållanden,
om man utsträcker inmutningsrätten utöfver K. M:s förslag. Gr.
Sparre har sagt, att man vill beröfva bergsbruket förmåner, som
det hittills haft och otvifvelaktig! behöfver. Någon bevisning härför
har Gr:n likväl icke frambragt, och jag anser hans yttrande
vara blott en fras. Jag äger viss'erligen icke stor erfarenhet i jernhandteringen,
men jag är likväl delägare i en hytta, som icke äger
tillgång på någon af de ifrågavande stenarterne. De köpas och i
smältningen ingå de, i förhållande till jernmalmen och bränslet, till
ett obetydligt belopp. Finnas dessa slenarter der de äro behöfliga
för jernhandteringen, så upsökas de nog och blifva tillgänglige utan
eganderåtten kränkande lagar. *
Jag anhåller om bifall till K. M:s förslag.
Frih. Rehbinder: Med anledn. af Gr. Sparres yttrade farhåga
derför, att genom antagande af den K. Propos. stora svårigheter
för bergs- och brukshandteringen skola upsla, får jag uplysa
att, enl. hvad ledamöter i Preste- och BorgareSt:n meddelat mig,
denna punkt blifvit af dessa Stånd bifallen, oaktadt BorgareSt. har
inom sig ganska många målsmän för jernhandteringen. Deraf vill
del synas, att denna handtering kan ganska väl bära sig ulan rättigheten
att taga ifrågavande mineralier, hvarhelst de finnas. Manga
svårigheter och olägenheter upkomma deraf, att malmletare äga
rätt att gå öfver allt på andras ägor.
Jag anser K. M:s Propos. böra antagas och derföre anhåller
jag oro bifall dertill.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru det visserligen icke är serdeles
tillfredsställande, att få många motståndare, eller ens någon,
kan jag likväl icke finna annat än roligt nog, att man, i detta
fall, vändt sig mot mig och icke mot Gr. Sparre eller Frih. Tersmeden.
Dessa båda ledamöter äro i allmänhet kände för att hysa
liberala grundsatser. De hafva båda yrkat en inskränktare näringsförfattn.
Deröfver förundrar sig ingen. Men att jag, som vanligen
ifrar för inskränkta näringsförfattn:r, begärt de nu gällandes utvidgning,
det anmärker man. Frih. Alströmer har väl icke funnit
det oväntadt; men icke destomindre vändt sig mot mig. Det tyckes
således vara mera mot person, än om sak man strider.
38
Den 27 Oktober.
1 ilr Carlesons anmärkn. instämmer jag. Han säger, alt, så
långt det allmännas väl kräfver, må man inskränka äganderätten.
Delta är just hvad jag yrkat. Hr Carlesson har sagt, att man icke
skall yttra sig om alun- och takskiffer, emedan de icke ingå i
brukshandteringen. Hvad gör det lill saken när de höra till bergsbruk?
Jag anser dess idkare icke böra gynnas mera än landtbrukare;
men, när de förre lida inlrång i deras näring, måste man, för
råämnets erhållande, lala de sednare gifva med sig.
Jag har således icke talat till fördel för någon viss klass af
näringsidkare, ulan för det allmännas nytta. Jag fortfar fördenskull
alt begära återremiss.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter lill bifall å Utskms i denna punkt
afgifna yttrande framställda propos. besvarades med starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landlm. förklarade, att han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde härvid votering, men anmälde sig derefter
ånyo och yttrade:
På flere ledamöters begäran och då tiden är långt framskriden,
afstår jag från den af mig begärda votering.
2:dra punkten, ang:de Hr L. F. Nygrens och RiksdagsFullmäkligen
Pehr Erikssons motioner; och 3:dje punkten,
ang:de afstående af Kronans jord-egare-rätl till inmutningar å
dess mark.
Biföl los.
4:de punkten, innehållande förslag lill en underd. skrifvelse
till K. M.
Gr. Sparre: I Utskms tillstyrkande uti denna punkt har af
misstag icke influtit samma ordalydelse, Ulsk:u i de 2:ne första
punkterne begagnat. Jenne erkännande af detla mitt förbiseende,
såsom ledamot i Utslcn, hemställer jag, att, i öfverensstämmelse med
Utskms yttrande viel. de 2:ne första punkterne, i st. f. orden ”underdåniga
hemställanden” ordet ”anmärkningar”, i st. f. orden
”måtte förordnas det” orden ”borde intagas föreskrift derom ati ”,
samt i st. f. orden ”matte stadgas” orden ”borde stadgas” måtte
införas.
Frih. Cederström: Jag anhåller, att Riddarh.-Sekreim finge
uplysa, huru de öfrige Stånden afgjort denna punkt, derest underrättelse
derom ankommit; och att jag derefter måtte återfå ordet.
I anledn. häraf tillkännagaf lindert. Riddar h.-Se k ret., att
prot.-ntdr. ang:de pröfningen af förevar:de ärende ankommit endast
från BorgareSl., som bifallit Utskms Betänk.
Frih. Cederström: Det förekommer mig, sorn skulle Utskms
hemställan i punkten b lätteligen kunna föranleda hvarjehanda onödiga
tvister. Här står nemi., alt redskap skall i npgifne fall afstås
”mot skälig lösen.” Detta stadgande synes visserligen vara ganska
riktigt och billigt; men sättet för bestämmandet af denna lösen, till
Den 27 Oktober,
39
dess storlek och belopp, hade väl bordt försigtigtvis på förhand
stadgas. Man har sagt mig, att något af RiksSt:n skall hafva beslutat
tillägg af orden: ”efter mälismanna ordom.” Detta tillägg
tyckes vara ganska tjenligt och nödigt till förekommande af ordstrider
och rättegångar, som eljest skola npstå genom ovisshet, huru
denna skäliga lösen lagligen må bestämmas.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. ville antaga punkten
med enahanda tillägg.
Gr. Sparre: På alla ställen i allmänna lagen, der orden
”skälig lösen” förekomma, innefattar ordet skälig, att lösen skall bestämmas
efter mätismanna ordom. Skulle således det af den siste
talaren föreslagna tillägg antagas, så blir det en pleonasm.
Hr Carleson: Om jag rätt fattade Frih. Cederströms yttrande,
förmodade han, att man vore oviss om sältet för lösens utgående.
I sådant afseende hänvisar jag -Frih:n till 50:de §:n i Grufstadgan,
der det tydligen står, huru denna lösen skall bestämmas.
Frih. Cederström: Efter de 2:ne siste Dalarnes yttrande afstår
jag från mitt yrkande af antagande utaf det af mig föreslagna
tillägg.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm, ali, sedan Frih. Cederström afstått från sitt yrkande, i afseende
på förevar:de punkt endast var yrkadi af Gr. Sparre den
förändring, alt i st. f. orden ”underdåniga hemställanden”, ordet
”anmärkningar”, i st. f. orden ”matte förordnas det”, orden ”borde
intagas föreskrift derom att”, samt, i st. f. orden ”mätte stadgas”,
orden ”borde stadgas” måtte införas.
Propos. till bifall å Utsk:ns tillstyrkande, i denna punkt, utan
någon förändring, blef härefter framställd, men besvarad med Nej,
hvarpå samma tillstyrkande af R. o. Ad. bifölls, med den af Gr.
Sparre föreslagna förändring.
Föredrogs Vallotl. BorgareShs d. 25 dennes på bordet lagda
prot.-uldr. J\a 513, innehållande inbjudning lill deltagande i det,
vid föredragningen af StalsUtsk:s Utlåt. J\s 325, i anledn. af återremiss
å Betänk. M 278, ang:de förhöjning i kredilivet för Arméens
pensions-kassa, af BorgareSt. fattade beslut, att R. St. må,
samtidigt med bifall till nämnde Betänk. M 278, i underd:het hos
K. M. anhålla, att ett förslag till nytt Reghte för Arméens pensions-kassa
måtte utarbetas och R. St. lemnäs tillfälle att i denna
lagstiftningsfråga deltaga.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils, anförde skriftligen
:
Med anledn. af K. M:s under d. 18 sisth April till R. St.
atlåtne Nåd. Propos., om beviljande af erforderligt slats-bidrag till
uprätlhållande af den Arméens pensions-kassa åliggande pensionering,
hemställde Högh StatsUtsk. uti sitt Utlåt. M 278, alt R. St.
40
Den 27 Oktober.
måtte å den Nåd. Propostn meddela det svar, att de icke kunde
bevilja de af K. M. äskade medel till betäckande af den, uti berörde
kassa för år 1852 npkomne brist: 20,234 R:dr 45 sk. 2
rst. b:ko, men deremot bifölle, alt, lill ttprällhållande af den kassan,
efter nu gällande stat, åliggande pensionering, ett belopp af
högst 36.000 R:dr årligen måne, för nästa slats-reglering, (i st. f.
de utaf K. M. begärde 43,000), i mån af behof från RiksgtsKont.
utgå, för att användas lill betäckande af den brist, som under
liden möjligen kunde upkomma derigenom, alt kassans årliga
inkomster icke blefve tillräckliga för bestridande af dess utgifter.
Detta Utlåt., sorti blifvit bifallet af R. o. Ad., samt PresteSt., återremitterades
deremot af Borgare- och BondeSt:n, förnämligast på
grund af de anmärkn.T, som förekommo i en ledamots af BorgareSt.
, Utlåtit bifogade, reservation, eller att ätskillige i senare tider,
oberoende af Sländerne, beslutade förändringar i kassans reglenute,
och deribland hufvudsakligen den, att Militärer, som, efter upnådd
pensions-ålder, befordrades till civila embeten med höga löner, finge
fortfarande upbära pension från kassan, skola haft till påföljd, att
dennas tillgångar blifvit mer och mer otillräckliga; — att kassan
redan från Ständernas sida vore ihägkommen med rikliga bidrag,
bestående uti kredit i vet på Riksg:s-Kont, å 22,000 R:dr årligen,
samt de beviljade ärliga vederlagen för vacance och liggetids- samt
begrafningshjelps-hesparingarne af 5,000 Ridr för de förre och
18,720 Ridr för de sednare; — att R. St. derföre borde besluta
en fullständig revision af nämnde reglemite, på det att kassans
förvaltning matte så ordnas, att dess betydliga inkomster blefve för
ändamålet til Iräck lige, samt att alltså R. St. borde samtidigt med
beviljande af ofvan omförmälde kreditiv i underdrhet anhålla, att
ett förslag till nytt reglite för Arméens pensions-kassa måtte utarbetas
och R. St. lemnäs tillfälle, att i denna lagstiftningsfråga deltaga.
StatsUtsk. fann dock uti dessa aumärkmr icke skäl, att frångå
sin förut i ämnet gjorda hemställan, utan förnyade densamma i Utlåtit
JYs 325, och har numera äfven BorgareSt., på sätt nu föredragna
utdrag af dess prot. utvisar, bifallit Utsk:s nyss berörde
hemställan, likväl med det tillägg, alt en underd. framställning till
K. M. blefve af R. St. aflåten i den syftning, som antydes uti de
anmärkntr, hvilka föranledde återremisseri tili StatsUtsk. Nämnde
Stånd har dock icke åtnöjts med, att för egen del besluta det anförda
tillägget, ulan söker nu äfven förmå dem af MedStm, som
redan, utan ett sådant tillägg, beviljat ett förhöjdl kreditiv för Arméens
pensions-kassa, att sig jemväl derom förena; men då, om
sådant lyckades, derigenom de grunder, efter hvilka denna kassa
alltifrån dess stiftelse år 1756 varit styrd och förvaltad, skulle blifva
fullkomligt rubbade, finner jag mig föranlåten, att för R. o. Ad.
framlägga en granskning af de i frågan anförda omständigheter,
hvarigenom, i förening med andra sakförhållanden, jag hoppas
kunna ådagalägga skefheten i de gjorde upgifterne, som äfven att
den styrelse, eller Arméens Befäl, hvilken under nära ett århundrade,
på grund af stiftelse-urkunden för kassan, ensam lagstiftat
rörande dess förvaltning och öfver denna fört högsta inseendet, icke
Den 27 Oktober.
41
gjort sig förtjent af det obilliga misstroende, som den af BorgareSt.
beslutade inbjudning otvetydigt innebär.
lili de anmärkn:r, sorn, på sätt bemäldt är, föranledde denna
frågas återremitterande från BorgareSt., ordas om en förändring i
pensions-kassans regbte, hvarigenom, till förfång för kassan, Militärer
skola blifvit berättigade, alt vid förflyttning till indrägtiga civila
embeten fortfarande upbära pension från kassan. Man måste
häraf ovilkorligen bringas till den föreställning, (och det är utan
tvifvel detta anmärkaren åsyftat), ali uti regi:tel nyligen införts något
stadgande, som tillägger den utpekade klassen af kassans delägare
undantagsvis en förmån på de öfriges bekostnad. Nu är likväl
verkliga förhållandet, all, då de pensioner, som från nämnde
kassa utgå, till hufvudsakligaste delen bildats genom delägarnes enskilda
bidrag, delägarne i allmänhet städse varit berättigade, att,
vid den i reglem:tet stadgade lefnads- och tjensteålder, efter afsked
(rån Mi 1 ilär-tjenst på stat, tillträda och sedermera, utan några förbehåll,
för lifstiden bibehålla den, för en hvars innehafda grad bestämda
pension, från hvilken allmänna regel undantag endast ägde
rum för f. d. Militärer, som i Nåder utnämndes lill Landshöfdingar,
hvilka, ehvad de vid afgången nr krigstjensten voro pensionsberättigade
eller icke, voro förbundne att åter ingå såsom delägare
i kassan och förblifva del, till dess de lemnade Landsh.-Embete!,
dä de först finge komma i åtnjutande af den pension, hvilken med
reglementet öfverensstämde. Det var detta, länge och med skäl
öfverklagade undantagsstadgande, hvarigenom utnämnde Landshöfdingar,
utan pensionsrätt, tvingades att med eller mot sin vilja
sådan förvärfva, som Arméens år 1847 församlade Fullnuge borttogo
utur reglemitet, i afseende på derefter utnämndé Landshöfdtr,
och dymedelst endast (örsatte dem i samma ställning, som alla andra
kassans delägare, och det kan vara tvifvelaktigt, huruvida icke
denna af rättvisa och billighet föreslafvade åtgärd gagnat kassan,
åtminstone lika mycket, som den skadat densamma, heldst hädanefter
ingen till Landshöfd. nämnd f. d. Militär, som icke vid afgången
från tjenst i Arméen var pensionsberältigad, någonsin kan,
så framt han ej återgår till mililärtjenst på stat, förvärfva pension
från Arméens pensions-kassa. Säkert är i allt fall, att denna åtgärd
icke på kassan utöfvat den menliga verkan, som anmärkaren
förespeglat och lyckats förmå några andra alt tro.
Vidare har, såsom bevis på R. Sttrs frikostighet emot Arméens
pensionskassa, anförts dels det till pensioneringens uprälthållande
redan beviljade kreditiv af 22,000 R:dr, och dels
att R. St. skola till ersättning åt kassan för dess förlorade inkomst
af de afskaffade vacance- och liggetids- samt begrafningshjelps-besparingarne
anvisat för de förra 5,000 och för de senare
18,720 R:dr årligen. Om den af R. St., genom beviljande af omförmälda
kreditiv, Arméen och dess pensionskassa visade välvilja
villigt och med tacksamhet af mig erkännes, måste dock å andra
sidan medgifvas, att denna välvilja icke af närande kassas styrelse
blifvit missbrukad, då kreditivet, som från och med år 1849 varit
ställdt till bemälte styrelses disposition, de första 2:ne åren lemnals
alldeles orör dt oell först för åren 1851 och 1852 anlitats
42
Den 27 Oktober.
med tillhopa 30,397 R:dr 6 sk. 3 rst., så att återstoden af de 4
årens kreditiv-summa i verkligheten blifvit Statsverket besparad med
något mera än 57,000 Ridr b:ko.
Upgiflen åter om vederlagen till kassan för de afskaffade lönebésparingarne
torde äfvenledes larfva någon belysning. Att börja
med har anmärkaren begått ett misstag, då han påstår, att R. St.
till ersättande af Arméens pensionskassas förlust pä vacance- och
liggetidsbesparingarne anvisat en summa af 5,000 R:dr årligen.
Denna summa är nemi. anvisad lill ersättning åt alla pensionskassorna
gemensamt, och vid fördelningen deraf har Arméens pensionskassa
erhållit endast 3,093 R:dr, hvaremot skillnaden emellan
delta belopp och den ersättningssumma, hvilken enligt den före sisla
Riksdagen förslagsvis, ehuru, såsom numera sig visat, alltför lågt
upgjorde beräkning borde sistnämnde kassa, med 12,680 R:dr årligen,
för ifrågavande besparingar tillkomma, måst, då R. St. vägrade
bevilja hela ersättningen, tilldelas kassan med 9,587 R:dr
b:ko årligen från f:de Hufvudtitelus besparingar. Det upgifua
vederlaget af 18,720 R:dr för de kassan frångångne begrafningshjelpsbesparingarne
är väl till siffran rigtigt; men icke äro hvarken
denna summa eller ersättningen: 3,093 R:dr för vacance- och liggetidsbesparingarne
några gåfvor till Armiens pensionskassa,
utan till Arméens tjenande löntagare, hvilka derigenom, vid yppade
ledigheter, tidigare än tillförene komma i åtnjutande af högre
löner, fastän äfven för dessa löntagare gåfvan icke blef fullständig,
då R. St. icke beviljade fullt vederlag för vacance- och liggetidsbesparingarne.
Hvad pensionskassan angår, så är genom K. M:s
Nåd. Propos. i detta ämne uplyst, att kassan får vidkänmis en årlig
förlust af omkring 23,000 R:dr b:ko, såsom följd af'de vid sista
Riksdagen vidtagna förändringar med dess både äldre och nyare
inkomster, samt att, om dessa förändringar, hvarutaf Statsverket hämtat
icke så obetydlig vinst, uteblifvit, något bidrag för kassan nu
icke behöfts af R. St. begäras.
Men vare detta nog, för att ådagalägga den oväld, som ledt
de värda anmärkarne vid deras bemödanden att bereda R. St. tillträde
på ett, för dem hittills icke öppet lagstiftningsområde, hvars
uplåtande, äfven om det läte sig förena med de stadgade grunderne
för Arméens pensionskassas styrelse och förvaltning, dock ingalunda
vore billigt eller af något behof påkalladl mera för denna, än andra
allmänna pensionskassor, såsom jag i det följande skall försöka
alt visa.
lista §:n af pensions-reglitet, som, oaktadt andra förändringar
derutinnan tid efter annan egt rum, alltjemt qvarstått med lika lydelse
ställer kassan ”under styrelse af Arméen, genom krigsbefäl
”eller Fullmige, som under K. M:s Nåd. stadfästelse förordna om
”dess förvaltning”; och enl. 10:de §:n, ”äga krigsbefälet eller Ar”méens
Fullmige öfverlägga och fatta beslut om, samt till Nåd.
”fastställande i underdihet föreslå det, som rörer så val hufvud”grundernå
för Arméens pensions-inrältning, som förvaltningen
”deraf.” De i dessa §§ gifna Nåd. försäkringar hafva ock hittills
af K. M. hållits i den helgd, att Nåd. fastställelse aldrig vägrats
Den 27 Oktober.
å de af krigsbefälet eller Arméens Fullm:ge föreslagna reglementariska
stadganden, för så vidt de funnits med lag och gällande förfall
n:i- öfverensstämma, likasom K. M. icke heller egenmäktigt vidtagit
ändringar i de en gång bestämda grunderna för kassans förvaltning.
Någon timlig anledn. alt nu rubba dessa finnes icke heller
för handen, enl. min tanka. Enl. officiel upgift öfver kassans
förvaltning under året 1852, som jag utbeder mig att exempelvis
få begagna, äro inkomsterna att hänföra under följande hufvudrubriker
och utgjorde då:
i räntor å utlånta kapital och hyra för kassans
ägande fastighet  119,668: 30. 1.
i kassans andel (|:delar) uti Wadstena ktigs
manshns-kassas
äldre inkomster .... 61,000:
i ersättningar för de kassan fråntagne lönebe
sparingarna
' 31,400:
i ärliga retroaclif- flera stegs- och expectance
afgifter
45,533: 7. —
i tillfälliga inkomster, deribland besparade eller
rättare icke ntgångne pensioner: 9,349: 21.4. 11,757: 40. 6.
eller tillsammans B:ko R:dr 269,359: 29. 7.
Af denna icke obetydliga inkomstsumma utgöra blott ersättningarna:
31,400 R:dr, för de förlorade lönebesparingarna, verkliga
statsbidrag, deraf för öfrigt, såsom i del föregående är visadf, endast
21,813 R:dr äro af R. St. på stat anvisade och återstoden
måste af 4:de Hufvudlitelns besparingar hopsamlas. De 61,000
R:dr, som utgöra ett knappt vederlag för de kassarp frångångne äldre
krigsmanshus-inkomsterna, på hvilka, jemte delägarnes årliga
bidrag, hela pensions-stiftelsen från början blifvit grundad, kunna
icke rätteligen, såsom statsbidrag betraktas; men, om äfven så skulle
anses, utgöra dock de båda summorna sammanlagde icke \ ens af
hvad till pensioneringen för kassans afgångna delägare erfordras.
Om således på betydenheten af de inkomsttitlar, hvilka, efter min
åsigt, kunna få namn af verkliga statsbidrag, och hvartill jag äfven
räknar det af R. o. Ad. redan för dess del beviljade kreditiv på
Riksg:s-Kon(., ingalunda kan nu, mera än tillförene, grundas något
behof af Statens direkta deltagande i lagstiftnings- och förvaltningsbestyret,
helst sedan granskningen af förvallningsåtgärderne numera
blifvit R. Sins Revisorer medgifven, kan befogenheten dertill
ännu mindre hemtas från någon böjelse bos kassans Ofver-Styrelse
att ensidigt tillgodose egna och vederlikars fördelar, då iverlom
sednast utfärdade pensions-reghten bära vittne derom, att Ofver-Styrelsen
företrädesvis haft sig angeläget att förbättra de lägsta pensions-klassernas
vilkor.
Sluteligen och då den ringa välvilja emot Arméen och dess
pensions-anstalt, som uppenbarar sig i BorgareSt:s nu för R. o. Ad.
lillkännagifna beslut, är framkallad af pensions-kassans tillfälliga
behof af större understöd från Statens sida, torde det tillåtas mig
erinra om R. Sius tillgöranden under en förfluten lid, hvilka på
pensions-kassans ställning utöfva!, ett bedröfligt och fortfarande känn
-
44
Den 27 Oktober
bart inflytande. Vid utbrottet af 1808 års olyckliga krig befann
sig nemi. Arméens pensionskassa tili en, i förhållande till dåvarande
myntvärde, blomstrande belägenhet; men kriget medförde
kostnader, som R. St. funno sig icke kunna belacka på annat sätt
än genom uprepad utsläppning af pappersmynt, ulan motsvarande
valuta, och följden blef den, om jag så får säga, slats-bankrult, som
af R. St. vid 1828 och 1830 årens Riksdag framtvingades. Åtgärden
verkade på pensions-kassan, likasom på alla andra allmänna
fonder; dess af delägarnas enskil/e bidrag samlade kapital blef
i värde nedsatt till ungefär ^ emot hvad det eljest nu kunnat vara.
Det mäste derföre, lindrigast sagdl, förefalla bra nog orättvist att
kassans, genom R. St:rs föregångares mindre välbetänkta åtgärder,
nu omsider iråkade förlägenhet skall föranleda till ett misstroendevotum
emot dess Ofver-Slyrelse, hvilken icke kunnat verka något
lill samma åtgärders förhindrande.
På nu anförda skäl måste jag på det högsta motsätta mig BorgareSl:s
inbjudning till deltagande i dess beslut, samt deremot vördsamt
yrka, alt R. o. Ad. måtte vid sitt redan lemnade bifall till
StatsUisk:s i frågan afgifna Utlåt. JVs 278 förblifva.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att, med
afslag å BorgareSlis inbjudning, lägga förevar:de prot.-utdr. till
handlingarne.
Föredrogs StatsUtskis den 25 dennes på bordet lagda Meni.
JU 327, angide verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms skiljaktiga
beslut, i fråga om beskattning å bränvins tillverkning och
deslillering.
Frill. Åkerhjelm, Carl, anförde skriftligen:
I egenskap af Ordföride i Förstärkta StatsUtsk., anser jag mig
böra för Höglofl. R. o. Ad. redogöra för och uplysa om förhållandet
vid de d. 19 innevande Okt. månad verkställda voteringar i
delta Utsk. Vid det sammanträde, som den 13:de i denna månad,
till följd af behörigen utfärdadt anslag, egde rum, infunno sig 30
ledamöter af R. o. Ad., samt Preste- och BorgareStin, men, enär
endast ett mindre antal, eller 13 ledamöter af Hederv. BondeSt.
kommit tillstädes, åtskiljdes Utsk., utan att då anställa omröstning,
sedan jag likväl anmodat BondeStis närvaride ledamöter, att detta
förhållande inom det Hederv. St. anmäla med tillkännagifvande, att
anslag till förnyadt Utskis-sammanträde blefve utfärdadt till den 16
derpåföljande Okt. Sedan Förstärkta StatsUtsk. ånyo sistnämnde
dag sammanträdt, och ett Utsk. samma dag tillhandåkommet prot.-  uldr. frän BondeSt. blifvit upläst och deraf inhemtats, alt Ståndet
utsett ytterligare 17 Suppleanter alt, i mån af behof, i Förstärkta
Utskis göromål deltaga, företogs uprop på vanligt sätt, då det befanns,
alt, likasom vid förra sammanträdet, 30 ledamöter af de 3:ne
första RiksStm voro tillstädes, hvaremot endast 9 af BondeStis ledamöter
sig infunnit; hvarefter äfven denna sammankomst uplösles,
dervid jag anmodade sistnämnda RiksStänds då närvaride ledamöter,
Den 27 Oktober.
45
atl hos Ståndet omförmäla hvad no åter inträffat, sami derjemte
gifva tillkänna det anslag till förnyadl Utsk:s-sammanlräde derpå
följande Thorsdag den 19 kl. 12 på dagen för voterings företagande
komme atl utfärdas. A sagde dag och på utsatt timma samlades
åter medlemmar af Förstärkta StalsUtsk,., hvarvid, på ööigt sätt
uprop verkställdes, då jemväl 30 ledamöter af R. o. Ad., samt ett
lika stort antal från hvarldera af Preste- oell BorgareSlm anmäldes
vara tillstädes. Af BondeStts ledamöter hade deremot inställt sig
blott 9, nemi. Riksdags-Fu!lm:ge Malts Pehrsson och Pehr Sahlström
från Stockholms, Ola Mårnsson från Christianstads, Erik Mall-/
min, Carl Ersson och Per Erik Andersson från Westmanlands, Gabriel
Andersson från Elfsborgs, Anders Nilsson från Hallands och
Erik Jansson frän Stora Kopparbergs län, och lillkännagafs vid de
hegne serskilda upropen af detta RiksStånds Ledamöter, att af de
nu icke tillstädeskomne, till Ledamöter eller Suppleanter å Förstärkta
StalsUtsk. invalde, 56 representanter af BondeSt., 11 voro
med Ståndets tillstånd ”på permission” frånvarande, en Ledamot af
sjukdom hindrad att lilistädeskomma, men att öfrige lill ett antal
af 44 utan upgifveu anledn. voro ”borta.”
HärefleV företogs votering, hvilken utföll på sätt Förstärkta
StatsUlsk:s Mern. af sistnämnde dag utvisar; och deltogo uti de 2:ne
först verkställde voteringarne, rände brånvins tillverkning och destillering,
af BondeSt. endast ofvannämnde 9 Ledamöter, hvaremot,
vid genast derefter företagne omröstningar, med anledn. af StatsUtsk:s
Mern. JVs 295, ytterligare 21 Ledamöter af det Hederv.
Ståndet inställde sig och deltogo i dessa voteringar.
R. o. Ad. fann StatsUlsk:s förevar:de Mern. ej föranleda till
annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne StalsUlskfs den 25 dennes
på bordet lagda Mern. JVs 328, ang:de verkställd omröstning, i
anledn. af RiksSt.-ns skiljaktiga beslut i fråga om ett aktoratsarfvode.
Föredrogos, meu bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:s nedannämnde den 25 dennes på bordet lagde
Mern. och Utlåt.:
JVs 66, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter i Usta
Afdeln:n af Banko-Reghtets 4:de artikel, ang:de Diskontverkens
organisation ;
JVs 67, med förslag till ändring af föreskrifterne i 2:dra Afdeln:u
af Banko-Regltfels 4:de artikel;
JV? 68, öfver väckt motion, att fastigheter i Köpingar må få
hos Banken belånas; och
JVs 69, med förslag till vissa förändrade föreskrifter i 7:de artikeln
af gällande Banko-Reghte.
46 Den 27 Oktober.
Föredrogos och biföllos BankoUlsk:s nedannämnde den 25 dennes
på hordet lagde Ullåt:n och Mern.:
As 70, med anleda, af ett utaf Kapitenen 0. Adelborg gjort
ackords-anbud;
As 71, i a nledo. af Daniel Olof Perssons och Enkan Brila Andersdotters
ansökan om eftergift af återstående ogulden öfverräuta å
Diskont-län;
As 72, i anledn. af Rådmannen A. M. Bolins ansökan om
eftergift af räntan å Grosshandl. J. Wennerströms skuld till BankoDiskont-verkel;
samt
As 73, ang:de öfverlemnande från Banken till Kongl. MyntKabinetlet
af 125 st. utländska silfvermynt.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtskrs den 25 dennes på bordel lagda nedannämnde Utlåt,
och Betänk.
AI 48, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s Betänk. AI
37, öfver väckte motioner, ang:de brottmåls-lagstiftningens förbättring;
och
As 49, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till
förordning, ang:de Handelsböcker och Handelsräkningar.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Serskildta Utsk:s den 25 dennes pä bordet lagda Mern. As 23,
med förslag lill sammanjemkning af olika beslut, och till votertspropostr
om beskattning å bränvins försäljning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då det sista Betänk, är af
beskaffenhet, att Riksdagens längd på dess afgörande beror, hemställer
jag om det ej bör upföras främst på föredragms-listan.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag hort blott en le
mot
begära Betänk, på bordet, ämnade jag hemställa, om han icke
ville derifrån afstå, emedan det är af vigt, att få denna fråga snart
afgjord, men då Hr von Hartmansdorff begärt, att
skall upföras främst på föredragms-listan för nästa plenum, hvilket
inträffar å morgondagen, så instämmer jag i denna begäran.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att Serskildta Utsk:s
nu ånyo bordlagde Mern. As 23 skulle upföras främst å föredragms-listan
för nästa plenum.
Föredrogs och bifölls Exped:s-Utsk:s Mern. AI 12, i anledn.
af äterremiss ä Skrifvelse-förslaget As 134.
<
Den-27 Oktober. 47
Föredrogos lill justering nedannämde från Exped.Uisk. inkomne
förslag lill R. Sl:rs underd. skrifvelser lill K. M.:
JM 170, i fråga om beredande ,af förslag lill lag, angrde na(uralisation
af utländske män.
Godkändes.
JM 171, angrde beredande af förslag lill serskild sladga för
behandling af en del regerings-ärender.
Begärdes på bordel.
JM 173, ang:de pension för l. f. Chefen vid Skogs-instilulet
m. m. I. A. af Slröm.
Godkändes. ,
JM 174, angrde deciraal-systeroéls tillämpning på Rikets mynt.
Begärdes på bordel.
JM 175, angrde ersättning lill Bergsfogdarne för förlorade löneinkomster.
Godkände?.
Uplästes lill justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Ulsk. inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
JM 9, ang:de Alun-tiondens uphörande;
M 10, ang:de Mötes-afgiftens uphörande;
JM 11, ang:de nedsättning i Tionde-tackjerns-skatten ; och
JM 12, ang:de ändring af 7:de och 17:de §§:ne i 30:de kap.
Rättegångs-Balken.
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet, nedannämnde
från Exped.-Ulsk. inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet
:
JM 13, om uphörande af bördsrätleo i stad;
JM 14, ang:de oäkta barns rätt lill afliden moders qvarlålenskap;
JM
15, ang:de ändring i 4:de kap. 2:dra §:n RättegångsBalken
;
JM 16, ang:de tillstånd för underrätt att, under vissa vilkor,
förklara ogift qvinna myndig;
JM 17, ang:de huru förhållas bör med egendom, sora tillhört
den, hvilken längre lid varit borta, utan alt låta sig afhöra;
JM 18, om antagande af decimal-system för mått och
vigt; samt
JM 19, angtde decimal-systemets tillämpning på rikets mynt.
48
Den 27 Oktober.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk-.n in
korane
U11 :iI:o, Mern. och Betänka), nemi. från
Stats-Utskottet:
Nto 329, angtde de i Regerts-Formens 63:dje § om förmälde
2:ne kreditiv-summors belopp under tiden intill nästa
Riksdag;
Nto 330, i anleda, af ålerremiss å Betänka Nto 301, angtde
väckt fråga om anslag lill Raggens-Stäkels uprensning;
Nto 331, i anledn. af ålerremiss å Belänk:t Nto 300, angtde
väckt fråga om anslag lill Lazarettet i Lund;
N:o 332, i anledn. af väckte motioner om belöning åt Kapten-Mekanikus
Sasse för en af honom upfunnen vatten-deslillerings
BppHTBl
'f
N:o 333, i anledn. af erhållne ålerremisser å Betänk. Nto
273, angtde dels K. M:s Nåd. Propos., i fråga om Statens medverkan
för jernvägars anläggning, dels väckte motioner, ronde sältet
för dylika anläggningars åstadkommande;
N:o 334, i anledn. af ålerremisser å Utlåt:t N:o 274, angtde
väckte motioner om Slats-bidrag för Jernvägs-anläggningar;
Banko-Utskottet:
N:o 74, roed yttrande och förslag till sammanjemkning af
RiksSttns beslut, i anledn. af Betänk. Nto 61, angtde förändrad
organisation af Banko-verket;
Nto 75, i anledD. af erhållen ålerremiss af Utskts Mern.
Nto 62;
Serskildta Utskottet:
Nto 22, i anledn. af RiksSttns olika beslut, angtde vilkoren
för bränvins tillverkning; samt
Nto 24, om användande af en del utaf den för bränvins tillverkning
inflytande skatt lill kostnaders bestridande för kontroll och
tillsyn å efterlefnaden af författningarne, angtde vilkoren för bränvins
tillverkning och försäljning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om jag icke misshörde
mig, var det eli förslag af Serskilda Utsk., som angår anordnande
af medel för bestridande af kostnader i och för kontrollen å bränvinstillverkningen
efter den nya författn., sora R- St. beslutat. Då
jag väckt en motion i samma ämne, hvilken blifvit remitterad till
StatsUtsk., och dess utlåt, snart är att förvänta, hemställer jag, att
R. o. Ad. måtte besluta, att Serskilda Utsk. nu bordlagda Utlåt,
skall hvila och företagas till öfverläggning i sammanhang med SlatsUtskts
Utlåt, i anledn af den af mig väckte motion, då detta Utlåt,
en gång kommer att för R. o. Ad. föredragas.
Uppå
Den 28 Oktober f. m.
49
Uppå härefter framställd propos. beslöts att med pröfningen af
Serskildta Utsk:s nu bordlagda Betänk. N:o 24 skulle anstå, tills
StatsUlsk:s Utlåude, i anleda, af Frill. Palmstjernas i samma ämne
väckta motion, till R. o. Ad. inkommit.
Föredrogs, men lades på bordel, ett från Högvörd. PresteSt.
ankommet prot.-utdr. N:o 431, innehållande inbjudning lill instämmande
i dess beslut vid föredragningen af Serskildta Utsk:s Utlåt.
N:o 20, i anleda, af RiksStms beslut och ålerremisser vid behandlingen
af Utsk:s Beläuk. N:o 13, med förslag till Förorda., ang:de
vilkoren för bränvins försäljning.
H. R. o. Ad, åtskiljdes kl. | till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 28 Oktober 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för den 27 denues, och pleni-prol:t
för den 15 sisth Juli f. m.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf afl Hr Adelborg, Anders
Otto-, såsom ledamot af BankoUtsk., begärt och erhållit ledighet
för 14 dagar från nästa Måndag, samt anmodade Hrr Elektorer att
utse en ledamot att under samma lid i st. f. Hr Adelborg inträda
i nämnde Utsk.
Föredrogos och godkändes Exped.-Utsk:s nedannämnde den 27
dennes på bordet lagde Förslag lill B. Sl:rs underd. Skrifvelse!' till
K. M.:
N:o 171, ang:de beredande af förslag till serskild stadga för
behandling af en del Reggrings-ärender; och
N:o 174, ang:de deciraal-syslemets tillämpning på Rikets mynt.
14 H.
4
50 Den 28 Oktober f. m.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Exped.Utsk:s nedannämnde den 27 dennes på bordet lagrie förslag
till §§ i Riksdags-beslutel:
N:o 13, om uphörande af bördsrätlen i stad;
N:o 14, ang:de oäkta barns räll lill afliden moders qvarlå
tenskap
;
N:o 15, angtde ändring i 4:de kap. 2:dra §:n Rättegångs
Balkeu;
N:o
16, anmde tillstånd för Under-RäK, all, tinder vissa vil
kor,
förklara ogift qvinna myndig; samt
- Nio 17, ang:de huru förhållas bör med egendom, som tillhört
den, hvilken längre lid varit boria, ulan all låta sig afhöra.
Föredrogos och godkändes Exped.-Ulsk:s den 17 dennes på
bordet lagde Förslag lill §§ i Riksdagsbeslut!:
,N:o 18, om antagande af decimal-systein for malt och
vigl; saint
N:o 19, angide decimal-systeraels tillämpning på Rikets mynt.
Frih. Benti et, Carl Stephan, upläste en sålydande motion :
Afl. Majoren och Riddaren Adolf Sehiiizercrantz har, genom
testamentarisk disposition, till Staten, för alt i det blifvande RiksMnseum
upsätlas och förvaras, förärat en dyrbar samling af konstsaker
och fornleraningar, bestående af juveler, guld- och silfverpjeser,
möbler, lador, glas och porcellaine, vapen m. m., lill ett
antal af omkring 550 slycken, hvilka han under sin lifstid, med
värma oell smak för det sköna, sjelf samlat och ordnat.
Fäderneslandet skall säkert med tacksamhet emottaga detta ädla
bevis på fosterlandskänsla och konstsinne, hvilka i förening varit
driffjädern vid utförandet af den höga tanken ali åt efterverlden
förvara så månget herrlig! och äfven i historiskt hänseende dyrbart
minne, räddadt undan förstörelsen af en Svensk, som, utan att af
sina fäder hafva ärft något annat, än eli frejdadt namn, likväl genom
sparsamhet, arbete och omtanke, förmått åstadkomma denna
skatt, i penningevärde upgående till minst 12,000 R:dr t»;ko.
Mången bland Eder, Mine Hrr, har sett denna samling. Alle
håfven J haft tillfälle dertill, ty beredvilligt visades densamma. Afven
jag bar ofta tagit kännedom aj dess höga värde, men först för
få dagar sedan erhöll jag kännedom om den disposition, sorn deraf
blifvit gjord, äfvensom deraf, att det väsendlligaste af den afl. testatorns
qvarlåtenskap, som tillfaller bans slägt, jemväl utgöres af ett
konstalster. Genom att nu tillegna Staten äfven detta, yppar sig
för R. St. måhända del enda tillfälle, som kan erbjuda sig, alt visa
sin aktning och erkänsla för en man, hvilken icke blott, på sätt
jag ofvan haft äran anföra, mot det allmänna ådagalagt en sällspord
Den 28 Oktober f. m.
51
frikostighet, utan ock länge, såsom vårdare och ordnare af Statens
dyrbara tillhörigheler, förvärfva! anspråk på fäderneslandets tacksamhet.
På grund häraf och med stöd af 56:te §:n Riksd.-Ordnm vågar
jag väcka den motion:
Alt R. St. mätte till K. M:s jNäd. disposition ställa en summa
af 3,000 R:dr b:ko, för alt, i den händelse K. M. finner lämpligt,
för Statens räkning, låta inköpa och framdeles i del blifvande RiksMuseum
upstålla den staty, föreställande en badande qvinna, utförd
i marmor af Byström, som nu tillhör sterbhuset efter afl. Majoren
och Riddaren Adolf Scbiitzercranlz.
Remitterades till StalsUlsk.
Föredrogs ånyo Serskildta Utskrs den 25 och 27 dennes på
bordel lagda Mern. N:o 23, med förslag till sammahjerakuing af
olika beslut och till voter:s-propos:r i frågan om beskattning å bränvins
försäljning.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Serskildta Utsk. har i detta Mern.
såsom motsatser i en och samma voter:s-propos. upslällt 2:ne frågor,
hvilka likväl äro af hvarandra alldeles oberoende, nemi. BondeSus
beslut, ang:de en bevillms-afgift för rättigheten att försälja
bränvin, och de 3 öfriga Ståndens beslut, i fråga om en för samma
rättighets utöfvande ifrågasatt kommunal-afgift. Det är oss alla bekant
att nu gällande stadganden, ang:de beskattning å bränvins
försäljning, som blifvit af BondeSt. antagne att jemväl hädanefter
fortfarande gälla, innehålla 2:ne bestämmelser i afseende å denna
beskattning, nemi. bevillning efter 2:dra artikeln och bevillning under
namn af minuteringsafgift. Hvad den första af dessa bevillningsafgifter
beträffar, är den af alla Stånden antagen att fortfara och
någon ytterligare fråga derom kan således icke vara för handen.
Hvad åter den andra afgiften vidkommer, har BondeSt. beslutat,
att densamma fortfarande skall utgöras, hvaremot de 3 öfriga
Stånden funnit sådant icke vidare böra ega rum. När nu 71:sla
§:n R. F. stadgar, att, så framt icke alla 4 Ståndeu äro ense i nål
gon bevilln:s-fråga, skall derom i Förstärkt SlatsUtsk. röstas, så är
det BondeSus ovilkorliga rättighet att få sin mening, ang:de minulerings-afgiftens
fortfarande, dragen till Förstärkta StatsUtsk:s afgörande,
och således hade Serskildta LItsk. bordt upstålla en serskild voler:sprop.
om denna fråga, innehållande, i ja-propos., Utsk:s af de 3:ne Stånden
gillade förslag, att en sådan afgift icke skall ega rum, samt, i contrapropos.
, BondeSt:s beslut, att denna afgift skall fortfarande utgå. Det är
då gifvet, alt om nej-propos. vid omröstningen segrade, minuterings-afgiften,
som är en afgift af bevillningsnatur, komme att
fortfara vid sidan af den utaf 3 Stånd beslutade kommunal-afgiften.
Deremot går det alldeles icke an att ställa en bevillnings-afgift i motsats
lill en kommunal-afgift, ty derigenom skulle kunna hända, alt
om BondeSt:s mening vid omröstningen blefve den segrande, en af
4'
52
Den 28 Ok lober f. m.
3:ne Stånd redan antagen komraunal-afgift icke skulle komma att
ega rum. Nu säger likväl Riksd.Ordmns 75:te §, alt i alla frågor,
hvarom icke är serskildt stadgadt, gälle, jemte Konungens samtycke,
3 Stånds beslut, och då ingentings serskildt finnes i afseende,
å kommunal-afgifter i Grundlagen stadgadt, måste det allmänna
stadgandet i nyssnämnde § derå tillämpas. Följaktligen oell då
3:ne Stånd redan beslutat, att en kommunal-afgift skall utgöras af
dem, som erhålla rättighet alt utminutera och ulskänka bränvin,
kan om denna sak icke .vidare tvistas, utan numera är det blott
fråga om det belopp, hvarmed denna kommunal-afgift skall utgå, i
hvilket hänseende BorgareSt. stannat i olika beslut med R. o. Ad.
och PresleSt.
Att sistberörde afgift verkligen är af kommunal- och icke af
bevillnings-natur, är redan erkändt, bland annat, derigenom att de
Stånd, som beslutat, att denna afgift skall utgöras, jemväl på samma
gång, uppå förslag af Serskildta Ulsk., förordnat, att de medel,
sorn på sådant sätt inflyta, skola användas lill fyllande af kommunala
behof. Hade deremot afgiften varit af bevillnings-natur, så
hade medlen varit Statsverkets tillhörighet, och icke fått disponeras
pä förslag af Serskildta Utsk. ensamt, ty detta lltsk. har väl fått sig
upcfraget att framlägga förslag i afseende å vilkoren för bränvins
tillverkning och försäljning, men alldeles icke att yttra sig öfver det
sätt, hvaruppå den lill Statsverket ingående skatt af dessa näringar
bör användas. Dertill ei fordras ^vedersägligen StatsUtsk:s medverkan
och man kan icke såsom prejudikat anföra, att vid ett föregående
tillfälle beslutats, det den s. k. personliga skyddsafgiflen skulle *
till dess halfva belopp användas i och för folkundervisningen, ty detta
beslut fattades icke på förslag af BevillnrsUtsk. ensamt, ulan på
förslag af sammansatt Stats- och BevillnrsUtsk. och således iakttogs
ganska riktigt regeln alt SlatsUtsk. skall höras så snart fråga om
disposition af Statsmedel ifrågakommer. Då nu R. o. Ad., likasom
2:ne andra Stånd, uppå Serskildta Utskrs hemställan, fattat beslut
i afseende å användandet af den föreslagna afgiften å utskänkning
och utminulering af bränvin, så hafva dessa 3 Stånd ansett
denna afgift såsom en kommunal-afgift. Det hade således ålegat
Serskildta Ulsk., icke att framkomma med förslag till en voterrspropos.
, af hvars antagande och derpå skeende votering följden
kunde blifva, att de 3:ne Ståndens beslut om kommunal-afgiftens
utgörande till all kraft och verkan uphäfdes, — utan att, då de
3:ne Stånden icke blifvit ense om afgiftens belopp, afgifva votepspropos.
i detta hänseende. Beloppet af kommunal-afgiflen och den
beviltningsafgift, hvarom RiksSlm ännu icke öfvereuskommit, äro
således af hvarannan helt och hållet oberoende frågor, och böra
följaktligen genom serskilda omröstningar afgöras och icke i en enda'
propos. sammanföras.
Serskildta Utsk. har äfven i en enda propos. sammanfört frågorna
om beloppet af den kommunal-afgift, som skall åläggas bränvinsutskänkningen,
samt beloppet af samma afgift för bränvinsminuteringen.
Dessa frågor äro likväl uppenbarligen af hvarandra oberoende,
och det bör således vara de i Förstärkta Utsk. omröstande
Den 28 Oktober f. m.
53
Oppe! att, oberoende af skatten å utskänkningen, bestämma skatten
'å uiminuleringen, oell tvertom. Om båda frågorna i en propos.
sammanblandas, så kan det ju hända, att den, som, i afseende å
utskänkningen, anset R. o. Ad:s beslut vara det rälta, men, beträffande
utminuteringen, är af BorgareSt:s mening eller tvertom,
nödgas votera emot sin öfvertygelse i ettdera hänseendet. Dessa frågors
sammanförande i en enda voterts-propos. är uppenbart oriktigt,
likasom det skulle vara alldeles oriktigt af t. ex. BevillntsUtsk. att,
för utrönande af R. St:rs beslut i afseende å tulltaxan, uptaga i ja1
propos. R. o. Adis beslut ang:de tullsatserna å alla i taxan förekommande
artiklar, ang:de hvilka votering i förstärkt Disk. skall
företagas, samt i nej-propos. något annat Stånds beslut med samma
omfattning, hvilket, mig veterligen, aldrig skett och icke heller torde
komma alt ske.
På grund af hvad jag nu haft ärau andraga, anhåller jag, alt
della Mern. måtte till Serskildta Ulsk. återremitteras, och hemlar
ett ytterligare stöd för denna min anhållan af del förhållande, alt
då denna fråga förl. gårdag var föremål för öfvei läggning inom
Talmans-konklaven, dess samtlige medlemmar voro af den mening,
jag nu haft äran framställa, hvilken jemväl redan blifvit af Borgare-
och BondeSl :n gillad, it hy att dessa Stånd, såsom jag har
mig bekant, under gårdagens plena återremitterat Mern. PresteSt.,
som ej i går hade sammankomst, har ännu icke afgjort frågan, roen
all anledn. är för handen att detta Stånd jemväl gillar den åsigt,
Talmans-konklavens ledamöter enhälligt uttalat.
Jag förnyar min vördsamma anhållan om Hr Gr:ns o. Landlrms
propos. på ålerremiss. .
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gahr.: Då saken lärer vara af
gjord
i Talmans-konklaven, hvilket jag icke kände, så torde det
icke tjena lill något att i frågan yttra en motsatt åsigt, men jag
anser mig likväl böra protestera emot den mening, som Gr. Lagerbjelke
i första delen af sitt anförande uttryckt, nemi. att den beslutade
skatten å utskänkning och utminutering af bränvin skulle
vara en kommunal-afgift. Jag känner icke att vår Grundlag talar
om kommunal-afgifter på annat sätt än den talar om alla andra afgifter,
som R. St. sig åtaga, och således är skatten å bränvinsförsäljoing
af samma natur sorn bevillningar i allmänhet. Jag tror
således att Serskildta Utsk. i detta fall riktigt och grundlagsenlig!
upställt voter:s-propos:n.
Gr. Lagerbjelke säger visserligen att, i fråga om afgiftens användande,
Serskildta Utsk., ifall det ansett afgiften vara af bevillningsnälur,
bordt sammanträda med SlatsUtsk., men då Serskildta
Ulsk. icke gjort delta och Utskis förfarande blifvit gilladt af 3
Stånd, enär de, på Utsk:s framställning, fattat beslut i afseende å
skattens användande, så torde lagligheten af Utsk:s förfarande ej
vidare kunna ifrågakomma.
Den ifrågavarule afgiften kan, enl. mitt förmenande, icke betraktas
annorlunda än såsom t. ex. kurhusafgiften, hvilken, i afseende
å dess användande, har samma beskaffenhet som bränvinsför
-
54
Den 28 Oktober f. m
säljnings-afgiften ; men jag har aldrig höll ens ifrågasättas, ali icke
frågan om kurhusafgiflen skulle behandlas på samma sätl som alla
andra bevilluingsfrågor. Jag gillar således, alt Disk framställt BondeSl:s
beslut såsom nej-propos. emot de öfriga Ståndens, men hvad
deremot särskiljandet af frågorna om utskänknings- och utminuterings-afgifterne
angår, förenar jag mig om den tanke, Gr. Lager-bjelke
uttryckt, och motsätter mig således icke återremissen, för så
vidt den afser att bereda rättelse i hvad Utskis Mern. derom innehåller.
Frill Raab, Adam Christian: Lika med Gr. Gyldenstolpe
finner jag, att då Talmans-konklavens ledamöter varit af en annan
mening än Serskildta Utsk. och denna mening redan blifvit biträdd af
2:ne Stånd, det torde vara fruktlöst att söka motsätta sig den åsigt,
som sålunda gjort sig gällande. Jag skall derföre icke heller bestrida
den äskade återremissen, men det torde likväl tillåtas mig att 'framlägga
de skäl, på hvilka Utsk. grundal sitt åtgörande.
Såsom motsatser i den föreslagna voter:s-propos:n har Serskildta
Utsk. lipstadt, å ena sidan, den afgift, som skall utgå efter kannetalet,
och å den andra, den afgift, som skall debiteras af Taxeringskommittéerna.
Den förra afgiften är beslutad af 3:ne Stånd, den
sednare af BondeSt. Nu ogillar Gr. Lagerbjelke denna upställning
af voter:s-propos:n och säger, att nämnde afgifter icke kunna ställas
emot hvarandra, emedan den ena är en afgift till Slaten och'den
andra en afgift till kommunen. Frågans lösning beror således derutaf,
huruvida kannetals-afgiften bör betraktas såsom en kommunalafgift
eller icke. Går man då lill 60:de §:n R. F. för alt efterse,
hvilka afgifter deri uptagas såsom bevillnings- eller Slats-ofgifler, så
finner man, att ”till dessa sednare (eller Bevillningar) räknas Tull- och
Accismedlen, Postmedlen, Charlae-Sigillatae-afgiflen, husbthofs-brännerimedlen,
samt hvad R. St. dessutom serskildt hvarje Riksdag såsom
bevillning sig åtaga” eller den s. k. Allmänna Bevillnm. Jag skulle
tro, att den afgift, som här är i fråga, kan, såsom drabbande konsumenterna,
närmast hänföras lill Accis-medlen, meu vill man icke
detta, så måste man likväl erkänna, att afgiften är en bevillning å
bränvinsförsäljningen, hvarföre den skulle komma alt hänföras til!
kathegorien af de medel, hvars anskaffande R. St. vid hvarje Riksdag
serskildt sig åtaga. Men kan afgiften icke hänföras lill någon af de
i 60:de §:n R. F. upräknade bevillningar, så vill man måhända
draga densamma under någon af de afgifter, hvilka äro uptagna i
3:dje §:n Ansvarighels-lagen och dem K. M. eger att utan R. St:rs
samtycke pålägga. Denna § stadgar Embelels förlust för den StatsRåds-Ledamot,
som, bland annat, tillstyrker Konungen att vidtaga
något steg ”lill förhöjande af den bevillning, R. St. sig åtagit, eller
af sådana artiklar, hvilka i 60:de §:n R. F. till bevillning räknas;
dock härunder icke begripna sudane, i denna 60:de § ej
omnämnde afgifter, hvilkas föremal äro inrättningar till enskildes
gemensamma nytta och beqvämlighet, såsom bak-, bro-,
färg- och andra afgifter af dylik beskaffenhet.” Till sådana
afgifter lärer icke bränvinsförsäljnirigs-afgiflen kunDa räknas, och
Den 28 Oktober f. m.
55
skulle man vilja göra det, så skulle detsamma kunna medföra gauska
belänkliga följder. Jag ber att få framställa ett exempel härå
Vi önska alla, att landet skall förses med jernvägar. Dertill erfordras
mycket penningar och om vi tänka oss, att de skulle anskaffas
sålunda, all antingen endast 3:ne Stånd eller ock K. M. i ekonomisk
lagstiftningsväg allena bestämde, att en viss skall skulle åläggas
antingen hemmanen eller innebyggarne i en viss provins, lill bestridande
af utgifterna för jernvägars anläggande inom densamma; så inse
vi genast, att ett sådant förfarande är lika orimligt som grundlagsvidrigt.
Vi böra ej förgäta, att det här icke är fråga om någon obetydlig
summa, ty, om kontrollen riktigt handhafves, kommer densamma
kanske ali upgå lill en millin R;dr. Jag kan icke fatta att en sådan
afgift kan hänföras till något annat slag af afgifter än Bevillning,
och tror att ett prejudikat i motsatt syftning skulle för framtiden
blifva ganska vådligt.
Då ■ frågor äro af tvistig beskaffenhet, pläga praejudifcater ofta
åberopas. Gr. Lagerbjelke har åberopat ett i afseende å fattigvårds,
afgiftens bestämmande. Jag å min sida ber alt få åberopa ett annat,
beträffande kurhus-afgiften. Denna afgift utgår länsvis och användes
endast för länets behof, alldeles såsom del är föreslaget i afseende
ä ifrågavande afgift. Nå väl! Vid 1840 års Riksdag upgjorde
Revilln-sUlsk. ensamt förslag lill kurhusafgiflens utgörande och användande.
3:ne Stånd gillade, men del 4:de ogillade förslaget,
hvarefter frågan hänskjöts till afgörande i Förstärkt SlatsUtsk. Fä
samma sätt behandlades frågan om kurhus-afgiften vid 1844 års
Riksdag. Vill man stödja sig på praejudikater, torde de af mig nu
anförda vara fastare stödjepunkter än del Gr. Lagerbjelke åberopat.
Vidare har bemälde Gr. påstått, att afgiften icke skulle vara af
bevillnings-natur, derföre att RiksSt:n, uppå Serskildta Utsk:s framställning
och utan StalsUtsk:s hörande, redan fattat beslut om de deraf
inflytande medlens användande. Alt R. St. vid frågans afgörande
icke behöfva laga i betraktande, att den ej blifvit af Stalsötsk.
handlagd, följer tydligt och klart af Grundlagens ord i slutet af
2:dra mom:tet, 34:de §:n Riksd.-Ordmn, hvilka lyda som följer:
”Och bestämme sjelfva ämnets beskaffenhet efter Grundiagen, men
icke den hvarje serskildt Ulsk. i allmänhet updragna befattning,
huruledes eli mål, i enlighet med R. Sius deröfver tillhöriga beslutande
rätt, bör afgöras.” Dessa ordalag lägga ju ett oöfverstigligt
hinder i vägen för godkännandet af den utaf Gr. Lagerbjelke
dragne konklusion, ali ifrågavaride afgift måste anses såsom en
kommnal-afgift, derföre att frågan om dess användande ej blifvit af
Stalsötsk. behandlad.
Slutligen har Gr. Lagerbjelke yrkat, alt Serskildta Utsk., till
följd af Merms återremitterande, borde upställa serskilda voter:spropos:r
i afseende å utskänknings- och utminnterings-afgiflerne. Jag
skall ingalunda motsätta mig sådant, men att Utsk. hittills icke så förfarit,
har goda skäl för sig, ty de Stånd, som beslutat öfver kannetalsafgiften,
hafva aila satt utskänknings-afgiften i ett visst afmätt förhållande
lill utminuterings-afgiften, hvaraf Utsk., åtminstone enl.
mitt förmenande, hämtade skälig anledn. till den förmodan, alt
56
Den 28 0 kl o ber f. m
nian ej ville förändra denna proportion, och LItsk. ansåg sig således
icke orätt förfara genom att icke besvära roed flera voteringar än
nödigt var, helst man genom voier:s-propos:nas särskiljaode riskerade
att möjligtvis få en proportion emellan ifrågavarrde båda afgifter,
dermed ingen blefve belåten. Härförutan hade Disk. att stödja sig
vid hvad Utsk. föreslagit och R. St. godkänt i afseende å bränvinstiilverkningslagen,
för hvars slutliga afgörande Utsk. sammanfört
flera §§ i en och samma voler:s-propos.
Jag har nu i korthet sökt redogöra för de skäl, som ligga till
grund för Utskis förfarande, och ehuru jag icke kan neka, att det
förefaller mig högst vådligt att stadga ett sådant prejudikat, som
innefattas i den mening, Gr. Lagerbjelke söker genomdrifva, tröstar
jag mig likväl dermed, att ett praejudikat ej får, i strid mot
Grundlagens uttryckliga bud, i framtiden tjena till efterföljd, och
skall således, ehuru med protest, ställa mig till efterrättelse det förfarande
i afseende å bränvinsförsäljnings-skattens bestämmande, som
Ständerna lyckas önska.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har upläst bör
jan
af 60:de §:n R. F., men han hade äfven bordt upläsa
den 59:de §:n, lill hvilken den förstnämnde §:n refererar sig.
59:de §:n lyder som följer: ”Efter Rikets och Statsverkets till
stånd
och behof läte Konungen till Utsk:s öfverläggning framställa
hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster och hvilka
behof genom bevillningar böra fyllas.” 60:de §:n åter innehåller
”Till dessa sednare — — monepolier fastställa.” Jemför man
dessa håda §§, finner man, alt Grundlagen med bevillningar afser endast
sådana afgifter, hvilka R. St. vid hvarje Riksdag sig åtaga i
och för Slatsbehofvens fyllande. Nu är den af Serskildta Utsk. föreslagna
afgift å bränvins utskänkning och utminulering icke afsedd
alt användas till slatsbehofvens fyllande, och den behandling, som
frågan erhållit, är eli ytterligare bevis på riktigheten af min åsigt,
ty Utsk:s förslag, ang:de användandet af de genom afgiflens utgående
erhållna medel, har af R. o. Ad. blifvit, utan föregående återretniss,
med förändring anlagen, hvilket varit stridande mot Grundlagen,
såvida afgiften vore af bevillningsnatur, samt de genom densamma
inflytande medel således varit statsmedel.
Nu har Frih. Raab visserligen invändt, att ehuru StatsUtsk. icke
i frågan blifvit hördl, så får man likväl icke deri se ett bestämt bevis,
alt man icke ansett sig använda, genom bevillning influlne, statsmedel
i och med detsamma man använder afgiften å bränvinsför
säljning,
enär ett af Frih:n upläst grundlagsstadgande uttryckligen
säger, att en fråga skall bedömas efter dess egen natur, och icke
efter den allmänna beskaffenheten af de ärenden, hvilka det Utsk.,
som beredt frågan, handlägger. Det är likväl gifvet, att om Ständerna
ansett sig disponera en stats-inkomst, då de disponerade de
af bränvinsförsäljningen inflytande medlen, så skulle de vid denna
disposition hafva tillvägagått pä samma sätt som då de disponera
andra statsmedel. Om man äfven afser derifrån, att det icke varit
StatsUtsk., ulan det Serskildta Utsk., som föreslagit sältet för dessa
Den 28 Oktober f, m.
57
medels användande, så liar frågan icke heller i öfrigt erhållit den
behandling, som för dispositionen af Statsmedel finnes föreskrifven,
ty Grundlagen stadgar uttryckligen, all om betänkligheter inom något
RiksSlånd sig yppa emot antagandet af hvad StatsUtsk. föreslagit
i afseende å Statens reglerande m. m., så får frågan icke omedelbart
i Ståndet afgöras, utan skall den återremitteras lill Utsk.,
som förnyadt Utlåt, afgifver. Följaktligen och om äfven Serskildta
Utsk. varit berättigadt att föreslå användandet af Statsmedel, så hade
likväl Utsk:s derom afgifne Betänk., då det första gången här förevar,
bordt behandlas på samma sätt, som ett StatsUlsk:s Betänk.,
och således skulle R. o. Ad. ej hafva egt rättighet att detsamma med
förändring antaga, hvilket likväl skedde, hvarigenom R. o. Ad. ock
faktiskt ådagalagt, alt Ståndet ansåg sig disponera, icke Statsmedel,
utan andra medel.
Frih. Raab säger, att om ifrågavar:de medel icke äro bevillmsmedel,
så skulle de böra refereras under de medel, som omtalas i
3:dje §:n Ansvarighels-lagen. Jag är af en fullkomligt motsatt
tanke. Derföre att Grundlagen i 59:de och 60:de §§:ne R. F. innehåller
stadgande om sådana bevillningsmedel, hvilka afses för
Statsbehofvens fyllande, så har Grundlagen dermed icke sagt, att ju
icke andra medel linnas, hvaröfver R. St., till följd af deras lagstiftande-
och beskattningsrätt, ega att besluta. Nu säges det i
75:te §:n Riksd.-Ordn:n alt i alla ärenden, hvarom ieke serskildt
stadgadt är, gälle 3 Stånds mening jemte Konungens samtycke.
Häraf följer uppenbarligen, att då intet serskildt finnes i afseende å
kommunal-afgifters åläggande föreskrifvet, och då R. St., på grund
af deras allmänna lagstiftnings- och beskattningsrätt, onekligen ega
alt besluta, att vissa kommunal-afgifter skola utgöras för att användas
lill vissa kommunal-ändamål, så skall Riksd.-Ordn:s 75:le §:s
stadgande derom, all 3 Stånds beslut jemte Konungens samtycke
eger gällande kraft, i dylika frågor tillämpas.
Så väl R. o. Ad. sora ock 2:ne andra RiksSlånd hafva sålunda,
genom den behandling de hittills gifvit denna fråga, varit af samma
tanke, som den, hvilken jag nu haft äran framställa, och ansett
ifrågavartde medel vara, icke Statsmedel, utan kommunal-medel.
Vid sådant förhållande bör man väl vara konseqvent och icke
vid voter:s-propos:s upslållande så förfara, att den afgift, som genom
3:ne Stånds beslut ansetts vara en kommunal-afgift, genom omröstningens
möjliga utgång kan förvandlas lill en afgift till Statsverket.
Hvad den af mig äskade fördelningen af volens-propos. beträffar,
så är det oneklig), alt utminulerings-rörelsen är en helt annan
näring än ulskänknings-rörelsen. Det är då orätt alt tvinga
den, som gillar ett Stånds beslut i afseende å den ena rörelsen,
men ett annat Stånds mening i afseende å den andra, att rösta för
ettdera Ståndets beslut i afseende å båda rörelserna, hvarigenom
naturligtvis hans öfvertygelse, i afseende å endera rörelsens beskattning,
måste upoffras. Till undvikande häraf är det alldeles nödvändigt,
att man vid voler:s-propos:ns upslållande skiljer utskänknings
-
58
Den 28 Oktober f. m.
frågan från utminuterings-frågan, så att man deröfver måtte få serskildt
rösta. Jag förnyar min vördsamma anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då Serskildta Ulsk:s Betänk.
20 här förevar, anmärkte jag det fel i ärendets formella
behandling, hvilket nu så hastigt bestraffat sig sjelft. Jag har således,
för min del, intet alt i delta hänseende försvara. Men jag
finnér Utsk. här blifva något för strängt hedömdt, emedan det, efter
min lanke, haft sina goda skäl att, i hänseende till voler:s-propos:na,
förfara på sätt som skeft, ehuru ett annat sätt att behandla de föreg:de
frågorna varit, enl, min öfvertygelse, riktigare. Då man nu
imedlertid är på vägen, att skapa ett prejudikat, som framdeles kan
medföra ganska betänkliga följder, så torde det vara nödigt alt i
möjligaste målto belysa saken, på del att vi målfe, ej mindre än
MedSttn, gå tillväga med sådan försigtighet, att man med tiden
icke faller i samma grop.'
Enl. vår statsförfattn. finnas egentligen icke flera än 3:oe slag
af allmänna afgifter. Det J:sta utgöres af grundskatter, till hvilkas
åläggande, uphäfvande eller förminskning 3 Stånds beslut samt Konungens
samtycke erfordras. Det 2:dra slaget består af bevillningar,
hvaröfver R. St. allena besluta, och det 3:dje af komraunal-afgifter,
hvilkas åtagande och användning i allmänhet höra till kommunerna
sjelfva och med hvilka R. St. icke hafva något att skaffa. Men då
R. St. behandlat frågor om sådana afgifter, så har det skett på
samma sätt som vid bevillms-frågors behandling. Det år utan tvifvel
derföre, som Serskildta Utsk. lillvägagått på det af Gr. Lagerbjelke
nu så skarpt klandrade sättet. Men sådant har t. ex. förhållandet
varit med kurhus-afgiften. Hon utgår från vissa menigheter
och kommer dem till godo; men ålägges af R. St. Likaledes
har man förfarit med frågan, att lill Folkskolorna anslå halfva skyddsafgiften.
Hon utgöres af vissa menigheter och återgår till dem,
men hon behandlades vid 1847—48 årens Riksdag såsom en be
villn:s-fråga.
°
Återgår man till ifragavande saks behandling, så finner man
följande förhållanden. I sitt första Betänk., angule allmänna bevilln:n,
föreslog Bevilln:s-Utsk., alt krögare och åtskilliga andra
med dem likartade näringsidkare, skulle, oberäknad bevilln. för
bränvins minutering, erlägga i Stockholm och Götheborg minst 15
och i de öfriga städerna minst 10 R:dr b:ko. I detta förslag togs
således bevilln. för bränvins minutering i beräkning. När Serskildta
Utsk. behandlade bränvinstillverkningen, sattes ifråga, att en del af
skatten derå skulle anslås till kommunernas behof. Under öfverläggningarne
derom, yrkades inom Utsk., att det skulle sammanträda
med StatsUtsk. för att öfverenskomma om förslag lill dessa
medels användande. Delta mötte motstånd, och vid närmare besinnande,
ansåg man hela afgiflen ji bränvinstillverkningen böra gå
till Staten, hvarföre sammanträde med StatsUtsk. blef öfverflödigt.
När frågan om bränvinsförsäljningens beskattning sedermera i Serskildta
Utsk. förekom, så fattades det beslut, som är intaget i 17:de
§:n af förfallms-förslaget i Betänk. J\g 13, eller att afgiflen vid
Den 28 Oktober f. m.
59
minuthandel skulle utgå med 8 sk. och vid utskänkning med 16
sk. för hvarje kanna bränvin. 1 den påföljande 23:dje §:u stadgades
uttryckligen, att ”utaf de afgifter,-som inflyta för minuthandel
med och utskänkning af bränvin, vare sig i stad ellet å landet,
gånge till Kronan TVdel, i st. f. dels den serskilda afgift, som för
bränvins minutering hil lils påbuden varit, dels ock den bevilln.,
som enl. Bevilln:s-förordn:n varit rörelsen ålagd.” Altså är det
gifvet, att man i båda dessa hänseenden ansåg en del af bränvinsförsäljnings-afgiften
böra gå till Kronan i egenskap af bevilln. Likväl
säger Gr. Lagerbjelke alt del aldrig varit fråga om, all denna
afgift skulle kunna komma Kronan till godo. Men oriktigheten af
delta yttrande bevisas bäst af de ordalag, jag nyss upläst.
Om Hr Gr:n förut varit lika upmärksam på sakens behandling
som nu, så hade han naturligtvis vid det tillfälle, då R. o. Ad.
borttog en del af försäljuings-skatlen från Kronan och lade den till
kommunen, bordt bestrida åtgärden såsom olaglig, emedan mari,
efter hans mening, icke fått genast förfoga om Kronans medel, utan
skolat behandla frågan på samma sätt, som ett StatsUtsk:s Betänk.
Saken hade således bordt till Serskildta Utsk. återremitteras, samt
derifrån återkomma innan hon fått afgöras. Jag tillåter mig derjemte
säga, att Hr Gr. o. Landtm, då kunnat, med lika mycket
skäl som Gr. Lagerbjelke, göra samma invändning. När nu hvarken
IIr Gr. o. Landtm, eller Konst Utsk:s Ordf:de anmärkte något dylikt,
då frågan ' härstädes först förevar, så roa det jemväl ursäktas Serskildta
Utsk. om det äfven öfversett det förmenta formfelet. Jag
minnes icke om eller huru jag inom Serskildta Utsk. yttrade mig
öfver formfrågan när dess Betänk. J\s 13 utarbetades. Jag stridde
då egentligen derför, att Kronan skulle få en större andel af skatten
och kommunen en mindre, än Utsk. föreslog. Men om jag bestridde,
att man skulle afgöra saken utan StalsUtsk:s hörande, det
kan jag icke påminna mig. Jag har frågat 2:ne af Utskrs härv,
ar:de ledamöter,, men utan alt kunna erhålla bestämdt besked.
Sedan frågan här första gången förevarit och R. o. Ad. behandlat
henne på samma sätt, som Serskildta Utsk., så kom Bevilln,
Utsk. in med sitt andra Betänk, och yttrade i afseende å bränvinsminuteringen
följande: ”Högv. PresteSt. har återremitterat de
delar af dessa §§ (10 och 27), hvilka angå bevilln. af krögare
m. fl. personer, som ega rättighet alt i minut försälja spirituösa
drycker, och hvilka delar ansetts böra lemnäs oafgjorda, till dess
R. St. fattat beslut öfver Serskildta Ulsk:s förväntade förslag lill
lagbestämmelser ang:de bränvins försäljning samt vilkoren och afgifterna
derför.” Denna återremiss, hvilken ej är grundad på någon
anmärkn. emot Utsk:s förslag i före'var:de afseende, kan icke föranleda
till annat yttrande från Utskis sida, än ett tillkännagifvande,
att nämnde förslag blifvit af de öfriga 3 Stånden godkändt. Således
var minuterings-afgiften äfven af dem ansedd såsom en bevilln.
När frågan 2:dra gången i Serskildta Utsk. förekom, eller sedan R.
o. Ad. samt PresteSt. förklarat, att hela afgiften skulle gå till menigheterna,
yrkade jag enträget på sammanträde med StatsUtsk., i
ändamål att ifrågavande bevilln:s-medels användningssätt måtte form
-
60 Den 28 Oktober f. m.
enligt behandlas. Men jag blef vid anställd votering öfverröstad.
Nät' saken här förekom, anmälte jag för R. o. Ad. detta behandlingssätt,
med omförmäla!), att det varit, efter min tanke, olagligt.
Då instämde ingen deri, men nu har man kommit på den tanken,
att förklara voler:s-propos:n felaktig, derföre att Utsk. satt en kommunal-afgift
mot en bevillms-afgift. Jag tror icke att bränvinsskatten
ändrat natur derföre, att hon skall användas annorlunda än
förut. Men äfven om hon vore af kommunal beskaffenhet, så haiman
hittills iakttagit, att sådana allmänna afgifter, om hvilka R. St.
besluta och hvilka förut utgjort bevillntr, blifvit såsom sådane behandlade,
på sätt jag redan nämnt förhållandet hafva varit med den
personliga skydds-afgiften och med kurhus-afgiften, hvilken är en
verklig kommunal-afgift, samt derföre i olika län utgöres till olika
belopp. Under sådana omständigheter må man ej klandra Serskildta
Utsk:s förfarande vid voter:s-propos:s upställande; ty det stödjer sig
dels på föregtde Riksdagars praxis, dels på Talmännens och Konst.-  Utsk:s Ordf:des samtyckande stillatigande, då frågan Jörst var föremål
för Ståndens granskning.
Jag vet naturligtvis, lika väl, som andra ledamöter, att då
Talmans-konklaven och Konst.Ulsk:s Ordf. äro ense, så lärer det
vara förgäfves att med dem disputera. Det har jag icke eller ämnat;
men jag har önskat, alt man måtte känna sakens rätta beskaffenhet
och alt man icke måtte på Serskildta Utsk. kasta ett
klander, som del icke förljenar mera än de, som nu tadla dess
förfarande.
Gr. Lagerbjelke: På sätt jag förut har visat, finnes genom
Reg:s-F:n bestämdt, att de bevillntr, hvilka der exempelvis upräknas,
äro sådana afgifter, hvilka R. St. åtaga sig för slatsbehofvens
fyllande. För sådana afgifters bestämmande och användande finnes
äfven en viss ordning i Grundlagen fastställd, och onekligt är, att
denna ordning icke blifvit följd vid dispositionen af de medel, som
skola erhållas genom skatten å bränvinsförsäljningen. Den siste
värde talaren medgifver äfven, att samma ordning icke i denna
fråga blifvit iakttagen. Första gången Serskildta Ulsk:s förslag ang:de
användandet af bränvinsförsäljningsmedlen hår förevar, antogs
delta förslag med någon förändring, och derföre att så tillgick, har
den siste värde talaren anklagat dels Landtm., dels ledamöter af
Ståndet för bristande upmärksamhet å hvad Grundlagen stadgar.
Men den värde talaren har förgätit att bevisa, det de ifågavar:de
medlen verkligen''äro statsmedel och af bevillms natur. Just derutaf,
ali Hr Gr. o. Landtm, tillåtit ett sådant förfaringssätt, samt att
Ståndets pluralitet följt detsamma, slutar jag icke, att Landtm, och
Ståndet haft orätt, utan att Landtm, och' ståndet ansett medlen
vara icke statsmedel och således af en ani an natur än bevillnrsmedel.
Att så verkligen var förhållandet, lf er ej kunna bestridas,
och hvar och en, som öfvervar diskussioner i denna fråga, erinrar
sig utan tvifvel, att här verkligen ifrågasat es, huruvida Serskildta
Utsk. hade rättighet att föreslå medbns anväidande. Således innehåller
Hr von Harlmansdorffs anförande inga unda ett bevis deruppå,
Den 28 Oktober f. m.
61
alt Landtm, oell Ståndet vid frågans behandling orätt förfarit, utan
detta förfaringssätt är tvertom ett bevis deruppå, att medlen icke
ansetts vara af beviilms natur, utan af kommunal natur.
Återstår då att tillse, huruvida R. St., gemensamt med Konungen,
hafva rättighet att besluta ang:de komtnunal-afgifter, och
att R. St. hafva denna rättighet, lärer svårligen kunna nekas, likasom
R. St. äfven tillförene derom lagstiftat, till bevis hvarpå jag
ber att få anföra, att R. St. beslutat, alt en viss kapitations-afgift
skulle utgå lill fattigvården. I detta afseende har man ansett, att
R. St. kunna, genom 3 Stånds sammanstämmande mening, fatta beslut,
hvilket underställes K. M:s pröfning, och att dessa frågor således
subsumeras under den allmänna bestämmelsen i 75:te §:n
Riksd.Ordn., enär de icke äro frågor, som afse beviilms- och statsmedel
samt äro underkastade en serskild behandling. Den som
säger, att, då ifrågavar:de medel icke kunna hänföras till bevillmsocli
statsmedel, kunna de icke heller hänföras under den allmänna
bestämmelsen i 75:te §:n Riksd.Ordn., säger i och med detsamma,
att de icke äro föremål för någon lagsliftnings-åtgärd från R. St:s
sida, hvilket, så vidt jag förstår, är ett orimligt påslående.
Jag fortfar således i min mening, alt frågan hitlils blifvit på
ett fullkomligt grundlagsenlig! sätt inom detta Stånd behandlad och
afgjord, samt alt densamma jemväl får ett lagligt slut, om den af
Serskildta Utsk. föreslagna voter:s-propos:n undergår den förändring,
jag haft äran påyrka, och för, hvars åstadkommande jag ånyo anhåller
om Merms återremitterande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vill icke, i likhet med Gr. Lager
bjelke,
påstå, att Utsk. handlar rätt blott det gör såsom han eller
jag önskar, utan jag anser att man bör taga i betraktande hvart
den åsigt leder, som af den värde Gr.n här blifvit förfäktad.
Gr:n anser att 3:ne Stånd tillika med Konungen kunna fatta hvad
beslut de behaga; men om detta beslut är stridande emot hvad uti
ett annat grundlags-bud uttryckligen stadgas, så tror jag icke att
del får blifva gällande. Att R. St:s beskattningsrätt ulöfvas af alla
4 Stånden gemensamt lärer icke kunna vara någon tvist ttnderkastadt,
men skulle Gr. Lagerbjelkes åsigt anses gällande, så kunde
Konungen, i förening med 3 Stånd, beskatta det 4:de. Lika väl
som man säger det genom 3 Stånds beslut vara afgjordt att en
kommunal-skalt skall utgå genom afgift på bränvinsutskänkningen
och minuleringen, lika väl skulle man kunna saga, alt 3:ne Stånd
kunde afgöra, att R. o. Ad. skulle erlägga en serskild afgift, hvilken
skulle komma de öfriga Stånden till godo, och att ett sådant beslut,
örn det erhölle Konungens sanktion, skulle blifva gällande. Derhän
leder den åsigt, som Gr. Lagerbjelke söker försvara. Det tjenar
icke till något att vidare härom tvista, och jag vill endast förklara,
att jag för ingen del godkännt denna Gr. Lagerbjelkes åsigt, då
jag medgaf, att man bade bordt skilja emellan voteringarne om utskänkningen
och ulminuteringen. Dertill finnes i alla fall en ganska
rigtig contra-propos., nemi. BondeSt:s beslut, hvilket innefattar,
att ingen afgift skulle erläggas hvarken för utskänkningen eller mi
-
62
Den 28 Oktober f. m.
nuteringen. Om man således skiljer den af Ulsk. framställda voter:s-propos:n
i 2:ne, så blir hvardera conlrapropos:n den, huruvida
någon afgift skall erläggas eller icke, och Serskildta Utsk. kan således,
enl. min tanke, ganska väl dela sina voter:s-propos:r i dessa
2:ne, nemi. den ena om utskänkningen, der contra-propos. blir
BondeShs beslut, att ingen afgift derför skall ega rum, och den
andra om minuteringen, der äfven BondcStss beslut alt ingen afgift
skall erläggas blir coulrapropos. På detta sätt anser jag voter:s
proposrna
böra upställas.
Frih. Raab: Den Svenska folket i 57:de §:n Reg:sF:n förbehållna
urgamla rätt, att sig sjelf beskatta, anser jag vara en så vigtig
princip i våra grundlagar, all jag ingalunda kan lemna opåtaldt, att
ett ingrepp göres i denna räll, på grund af en tillfällig omkastning
af åsigter vid denna Riksdag.. Gr. Lagerbjelke bär fästat sig dervid,
-att grundlagen icke uttryckligen talar om någon sådan afgift,
som den ifrågavande, oell då Gr:n icke vill hänföra densamma hvarken
till den allmänna bevillnrn eller till sådan afgift, som uti ansvarighetslagen
omtalas, så skulle deraf blifva en följd, att denna
afgift vore en sådan, som kunde läggas på hvilken klass af medborgare
som helst, blott 3 Stånd äro derom ense och Konungen
sanktionerar beslutet. Gr. Gyldenstolpe har redan anfört ett exempel,
hvilket jag anser tillräckligt belysa vådan af denna princip, och
jag tror mig icke behöfva vidare framhålla densamma, utan jag vill
derföre egentligen fästa mig vid en bevisning, hvarpå Gr. Lagerbjelke
sjelf tyckes lägga synnerlig vigt. Gr. Lagerbjelke har nemi. sagt,
att då R. o. Ad., när frågan första gången förevar, icke behandlat
densamma så, som frågan om en allmän afgift hade bordt behandlas,
så skulle deruti ligga ett bevis för, att R. o. Ad. ansett ifrågavande
afgift för en kommunal-skatt, hvilken naturligtvis kunde och borde
på annat sätt behandlas. Xiii svar härå vill jag upläsa några rader
utaf 23:dje §:n i det Betänk., Serskildta Utsk. i denna fråga först
afgifvit. Der står nemi.: ”Utaf de afgifter, som inflyta för minuthandel
med och utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å
landet, gånge till Kronan T'ff i st. f. dels den serskildta afgift, som
för bränviusbränning hittills påbuden varit, dels ock den hevilln.,
som enl. BevilIn:s-förordu:u varit rörelsen ålagd.” Dä Utsk. sålunda
föreslagit, att en del utaf denna afgift skulle gå lill Kronan, så
kan väl icke skäligen påstås, att hela afgiften vore en kommunalafgift.
Sådant oaktadt har likväl ärendet fått en sådan behandling,
sorn den Gr. Lagerbjelke nu åberopar såsom ett skäl hvarföre denna
afgift vore att anse som en kommunal-afgift. Jag klandrar icke
denna behandling, emedan den kan försvaras dermed, att ärendet
förekom på grund af ett Betänk, ifrån Serskildta Ulsk. och icke
ifrån StatsUlsk., men jag kan icke inse, att någon bevisning utaf
detta förhållande kan bernias. Om behandlingen varit oriktig, hvarom
jag nu icke vill utlåta mig, så måtte väl icke sådant kunna utgöra
något skål till ärendets gruudlagsvidriga behandling allt igenom.
Jag vill icke vidare uppehålla R. o. Ad. med denna fråga och skall
icke eller motsätta mig en återremiss, samt skall inom Utsk. ställa
Ren 28 Oktober f. m.
63
mig till efterrättelse hvad Stånden uttalat vara sin tanka, men jag
reserverar mig uttryckligen mot att betrakta den ifrågavande afgiften,
såsom en afgift, hvilken kan åläggas på grund af 3:ne Stånds beslut
och Konungens sanktion, hvilket förfarande jag anser såsom ett
för framtiden ganska vådligt praejudikai.
Gr. Lagerbjelke: Jag skulle icke våga att ännu en gång
uptaga R. o. Ad:s tid, om icke Gr. Gyldenstolpe hade uti min mun
lagt yttranden deni jag aldrig haft och dem jag anser innebära orimligheler.
Jag skulle nemi. hafva sagt, alt 3:ne Stånd, med Konungens
sanktion, egde rättighet, på grund af 75:te §:n Riksd.Ordn., att
lagstifta i hvad ämnen som helst. Sådant har aldrig mitt yttrande
varit och icke eller min lanke. Jag har sagt, att R. St., på grund
af 75:le §:n Riksd.Ordn., egde rättighet att med der stadgade undanlag
genom 3 Stånds, beslut och Konungens sanktion lagstifta i
alla ämnen, som äro föremål för beslut af R. St., hvilket gör en
betydlig skillnad emot den tanke, som Gr. Gyldenstolpe påstått
vara min. Så, som jag tänkt mig saken, återstår således blott alt
se huruvida en sådan kommunal-afgift, som jag anser denna vara,
är föremål för R. St:s afgörande, och i detta afseende ber jag att
få i minnet återföra huruledes R. Sf. beslutat, att vissa skilliugar i
kapilalions-afgifl skola utgå till fatiigvårds-afgift. Jag hemställer om
icke delta varit föremål för R. Sirs beslut, och om icke sådant beslut,
på grund af grundlagens tydliga ordalydelse, kan fattas genom
3 Stånds sammanstämmande beslut och Konungens sanktion. Hvilken
fara ligger väl häruti? Jag tror att det tvärtom vore farligt alt
neka R. St. rättighet att lagstifta i kommunal-afseenden och att bestämma
afgifter i och för kommunerna, emedan en betydlig lucka
uti lagstiftningen derigenom skulle åstadkommas. Icke eller förefinnes
det förhållande att beskattningen aldrig skulle kunna eller
böra bero på 3 Stånds beslut. Ett sådant förhållande gäller endast
i afseende på bevillmn och gäller den på historisk grund, derföre
alt bevillmn tirsprungligeu icke fastställdes för hela landet gemensamt,
utan hvart Stånd åtog sig serskildt sin bevilln. Sådant fortfor
ända lill 1809, och då man vid denna Riksdag sammanförde
all bevilln. lill en gemensam för hela Svenska folket, så iakttog
man alt, lill följe af detta gamla förhållande, hvarje Stånd bibehöll
sitt gamla veto i dessa frågor. Men om man på denna historiska
grund iakttog d,elta i afseende på bevillmn, så förefinnes det deremot
icke i afseende på grundskatterna. Jag har'icke hört påslås,
alt i detta afseende alla 4 Ståndens sammanstämmande beslut erfordras,
utan endast 3 Stånds oell Konungens sanktion.' Ar det
lämpligt och enl. grundlagen riktigt, alt R. St. kunna ålägga kommunal-afgifter,
så måste ju sådant vara ett föremål för R, St:s beslut.
Ar det elt föremål för lagstiftning af R. St., efter hvilka former
skall då denna lagstiftning ulöfvas? Jo, naturligtvis enl. de
allmänna stadganderne i 75:te §:n Riksd.Ordn;, emedan de undantag,
som der äro gjorda, icke låta sig hänföra på denna lagstiflniugs-branche.
Jag tror således, att hvad jag förut framställt, på
intet sätt blifvit molbevisadt utaf de emot mig gjorda genmälena.
64
Den 28 Oktober f. m.
Hr Hjärne, Harald: Utaf det klander, Serkildta Ulslt. fått
upbära, är jag skyldig att emottaga min andel och erkänner, att
jag i Utsk. röstat för den mening, som är uti Mem:t uttryckt. Det
har aldrig under hela behandlingen af detta ärende någonsin fallit
mig in att tänka på möjligheten deraf att en sådan fråga skulle
kunna väckas, som den Gr. Lagerbjelke nu framställt. Jag trodde
att det skulle vara möjligt att man vid denna Riksdag skulle vilja
såsom ett mål, hvilket genom 3 Stånds beslut kunde afgöras, qvalificera
ett ärende, som vid alla föreg:de Riksdagar ansetts erfordra
alla 4 Ståndens bifall. Brånvins-skalten, såväl af tillverkningen som
försäljningen, har hittills alltid varit ansedd såsom bevilln. och har
alltid erfordrat omröstning i förstärkt StatsUlsk., derest alla 4 Stånden
icke derom blifvit ense. Skall man nu säga att denna skatt,
derföre att den går till andra ändamål än förut, alldeles har förändrat
natur? För min del kan jag icke finna, alt en afgifts natur
förändras derigenom, att man bestämmer densamma till det ena
eller andra ändamålet. Om den förut ingått till statsverket direkte,
för att derifrån anvisas till sina ändamål, så kan jag icke inse', att
den får en ny natur genom att af R. St. direkte anvisas till sina
bestämda ändamål. Jag finner det beslut, Gr. Lagerbjelke nu söker
tillvägabringa, vara af en serdeles vådlig beskaffenhet, ty det är
gifvet, att om det af R. St. godkännes, så skulle bränvins-skatlen
sedan allt framgent komma att anses såsom en afgift, hvilken genom
3 Stånds beslut kunde afgöras. Afven om raan helt och hållet
vill abstrahera ifrån det grundlagsenliga i frågan, bör man
dessutom ihågkomma, att denna afgift hufvudsakligen drabbar det
Stånd, hvars mening det nu är fråga om alt undertrycka, och äfven
ifrån denna sida sedd är frågan af en långt betänkligare beskaffenhet,
än den eljest skulle hafva varit.
Gr. Lagerbjelke har grundat sin bevisning derpå, att frågan hittills
fått en sådan behandling, som kommunal-jifgifter skola hafva,
emedan den icke blifvit behandlad af StatsUtsk. och emedan den
inom Stånden blifvit, vid ärendets första föredragning, med förändringar
afgjord, utan alt återreroiss egt rum. Jag vill dock erinra,
att om verkligen 2 Stånd hafva så handlat i afseende på den 17:de
§:n i förslaget, så har likväl det 3:dje Ståndet icke första gången
beslutat i frågan, utan återremitterat densamma. Man har således
anledn. förutsätta, att detta Stånd ansett frågan vara af bevilln:s natur,
då det icke ansett sig kunna genast vidtaga förändringar i Betänk.
Dessutom är Gr:ns argumentation i detta afseende haltande
pä ett annat vis. Om jag skulle förutsätta, att R. o. Ad. vid frågans
behandling första gången ansåg denna afgift såsom en kommunal-afgift,
så kunde likväl sådant naturligtvis icke ega rum förr än
man afhandlat den § i förslaget, deri det är fråga om användandet
af skatten. Man behandlade likväl först och serskildt för sig 17:de
§:n, deri endast skatte-siffran förekommer, och först i 23:dje §:n
förekommer sältet att använda densamma, hvaraf således blef en
gifven följd, att frågan om skattens användande, eller huruvida
den skulle blifva en kommunal-afgift eller icke, ännu icke var afgjord
-
Den 2S Oktober f. m.
65
gjord då skatten bestämdes. Jag kan således icke föreställa mig
annat, än att, om denna mening bos R. o. Ad:s pluralitet den
gången verkligen förefanns, så skulle det likväl hafva varit élt förbiseende,
alt behandla elen 17:de §;n afskiljd ifrån den 23:dje §:o.
Om äfven man för tillfället skulle finna det önskvärdt att denna
fråga finge en annan behandling, så anser jag det likväl vara ett
allt för farligt praejudikat, att söka så förvända skål, som dem Gr.
Lagerbjelke begagnat, nemi. alt använda R. o. Ad:s föregtde beslut
såsom en auledn. till det, som nu är fråga om att fattas. Jag hade
icke ämnat att yttra mig i denna fråga, enär lltskts Betänk, efter
all anledn. blir återremitteradt. Men jag anser det vara af högsta
vigt, att då sådana frågor som denna blifva å bane bragta, de blifva
skärskådade ifrån alla sidor. Jag vill likväl tillkännagifva, att jag
inom Utsk. kommer att vidhålla den åsigt jag här framställt, att
det vore ett högst vådligt praejudikat, att afgöra frågan efter den
åsigt, Gr. Lagerbjelke förfäktar.
Hr Gripenstedt, Joh. Äng.: Det år en så vigtig grund
sats,
som vid detta tillfälle afhandlas, att jag ‘icke anser mig dervid
böra iakttaga fullkomlig tystnad. Det är nemi. fråga om ingenting
mindre, än huru Svenska folkets sjelfbeskatlnings-rält i vissa fall
skall utöfvas. Gr. Lagerbjelke har trott, att den vid detta tillfälle
kunde utöfvas genom 3 Stånds beslut jemte Konungens sanktion,
och har såsom eli bevis på, att icke alltid 4 Stånds beslut erfordras
i beskattningsfrågor, bland annat åberopat det exempel, alt
frågor om Statens ordinarie inkomster genom 3 Stånds beslut afgö*
ras. Detta är ganska sannt, men del kommer sig, enl* min tanbe,
helt naturligt deraf, att sådana frågor egentligen icke äro att betrakta
såsom beskattniogsfrågor, utan såsom frågor om en Statens
egendom. Statens ordinarie inkomster äro att anse såsom en inteckning,
en grundfond, sedan äldre tider, och att afhända eller
tillegna sig en sådan egendom, hör behandlas på samma sätt, som
dylika frågor i allmänhet behandlas, nemi. genom 3 Stånds beslut.
De mera egentliga" beskattningsfrågorna deremot, der nya skatter påläggas
eller gamla aftagas, de böra enl. grundlagens uppenbara mening
af alla 4 Ståndens beslut afgöras. Det går icke an, att i delta
afseende uteslutande hålla sig lill de uti (50:de §:n Reger:s-Form.
upräknade medel, ty nya bevillntr hafva tillkommit, och kunna ytterligare
tillkomma, som der icke stå nämnde, och det vore väl då
en uppenbar oriktighet, att vilja behandla dessa på ett annat sätt
än de öfiiga, blott derföre, att de icke äro uti den nuvande 60;de
§:n namngifne. Såsom exempel i della afseende, ber jag att få anföra
korlstämpels-afgiften, hvilken icke är omnämnd i den åberopade
§:n och icke ingår uti någon der uptagen afgift, men likväl
har del aldrig, så vidt jag vet, varit ifrågasatt, att den ju icke
skulle behandlas lika med öfriga i 60:de §:n uptagna bevilln:r.
Denna afgift är nu redan till cn del disponerad för ett serskildt
ändamål, nemi. Stora Barnhuset, men äfven om den helt och hållet
dertill användes, eller utginge till något annat behof, som icke kan
14 H. " 5
66
Den 28 Oktober f. m.
räknas- till hvad som i 59:de §:n Reg:sF:n kallas Statens tarf, så
måste väl icke derigenom frågan om skattens påläggande undergå .
någon förändring. Det är enl. min lanke klart, att man i detta
fall måste skilja emellan sjelfva skatten såsom eli, och dispositionen
deraf såsom ett annat; och på samma sätt (ror jag äfven att den
nu förevartde ftågan bör betraktas. Dä en allmän afgift, såsom
den ifrågavartde, pålägges, kan den icke enl. min ranke blifva något
annat än en bevilln., som det Svenska folket sig åtager, och att
denna bevilln. icke af statsverket disponeras, ulan öfverlemnas till
kommunal-behof, kan alldeles icke förändra första delen af frågan.
Exempel på dylika bevillmr, som blifvit öfverlemnade till kommunerna,
hafva redan flera gånger blifvit här åberopade, nemi. flen
del af skydds-afgiften, som användes till folkskolorne, äfvensom kurhus-afgiften.
Man har väl i motsats häremot anfört, att en afgift
t och för fattigvården är på annat sätt beslutad, men jag ber likväl
att få anmärka, att detta fall alldeles icke är adaeqval med det förevartde.
Fattigvårds-afgiftens bestämmande är blott eli närmare
bestämmande af sättet för fattigvårdens utgörande, hvilket är ett
åliggande, söm uti ekonomisk lagstiftningsväg kan bestämmas likasom
flera andra skyldigheter, större eller mindre, hvilka kunna menig-x
helema åläggas. Visserligen involverar dessa skyldigheter äfven afgifler,
och blifva följaktligen också en slags beskatlningsfrågor, men
detta likväl helt och hållet af medelbar beskaffenhet, och böra derföre
icke sammanblandas med den allmänna beskattningen, som
omtalas i 60:de §:n Reg:sF:n, hvilken åter i alla delar öfverensslämmer
med den, hvarom hår är fråga. Att sådana enskildta afafgifter
kunna påläggas äfven ulan något R. St.-s beslut, är redan
genom citation af ansvarighets-lagen ådagalagdf, och det torde vara
allmänt kändt, att för ej särdeles länge sedan en dylik afgift också
blifvit på detta sätt bestämd, nemi. afgiften för krogarne här i
Stockholm, lill underhåll af stadens polis. Det är tydligt, att en
sådan afgift icke behöfver behandlas i likhet med allmänna beskatt
ningsfrågor,
ulan kan enl. ansvarighets-lagen bestämmas-af K- M.,
men hvarken häraf, eller af faltigvårds-afgiflernas utgörande, får, efter
min åsigt, ^öras något prejudikat, hvarigenom den allmänna grunden
för Svenska folkets beskallnings-rätt skulle kunna rubbas. Jag
tror derföre, alt det vore ganska betänkligt, örn raan nu ville införa
den grundsatsen, alt allmänna afgifter, blott derföre, att de
icke direkt inflyta till statsverket, ulan anvisas till kommunernas
behof (eller kanske äfven lill andra ändamål), skulle genom 3 Stånds
beslut kunna påläggas. Gr. Lagerbjelke har nemi. helt djerft gjort
denna slutsats, då han, såsom bevis på att denna afgift icke är någon
bevilln., ansett den omständigheten afgörande, att densamma
icke blifvit disponerad till fyllande af Statens behof. Om man an
tager
denna sats såsom riktig, så skulle man t. ex. kunna disponera
några mflhr till en jernväg, och som denna utgift icke heller nödvändigt
måste anses vara ”hvad Staten tarfvar”, så skulle en serskild
afgift för detta ändamål, genom 3 Stånds beslut, kunna åläggas.
Jag tror knappt, att Gr. Lagerbjelke sjelf velat gifva denna utsträck
-
Den 28 Oktober f. m.
67
ning åt sitt resonneraang, men säkert är likväl, att denna slutsats
icke är annat än en konseqvens af hvad han anfört.
Af alla dessa skäl, tror jag, att man icke kan afsluta den förevartde
beskattningsfrågan på sa sätt, att 3 Stånds beslut anses vara
R. St:s, utan måste det 4:de Ståndet, enl. min tanka, ega ovilkorlig
rätt att, om del sådant yrkar, få sin mening i sista hand pröfvad
uti förstärkt Slatsötsk. Deremot tror jag äfven, alt den sammauföring,
som uti Serskildta Ulsk:s Betänk, blifvit gjord emellan
afgiften för minuthandeln och afgifteu för utskänkningen icke är riklig,
enär man mycket lätt kan länka sig, alt någon gillar det beslut,
som blifvit (attack t. ex. af BorgareSt. uti det ena fallet, men
ej uti det andra. Afven en sådan mening bör likväl få' göra sig
gällande, och jag tror derföre, i likhet med hvad Gr. Gyldenstolpe
förut yttrat, att dessa båda serskildta frågor höra åtskiljas. Alltid
bör man dock fasthålla den principen, att detta är en allmän beskattningsfräga,
och alt den derföre i sista liand måste afgöras uti
förstärkt StatsUtsk. och icke genom 3 Stånds beslut. Denna grundsats
är så vigtig, att jag icke har velat underlåta att till R. o. Adts
prot. härom yltia mig.'
Gr. Lagerbjelke; Med anledn. -af den siste värde talarens
yttrande, anhåller jag alt få fästa upmårksamhelen derå, att det kan
finnas 3:ne slag utaf afgifter, nemi grundskatterne, bevillmn och
kommunal-afgifterne. I afseende på det första slaget har den värde
talaren medgifvit, att förändringar uti desamma kunna ske genom
3 Stånds beslut och Konungens sanktion, men han har sagt, att
sådant sker derföre, att de betraktas såsom en Statens egendom,
hvilken det heror på 3 Stånds och Konungens beslut att bortlemna.
Den enda motbevisning jag anser mig behöfva använda, är att göra
den frågan, huru det skulle gä om, i st, f. att bortgifva en grundskatt,
det vore fråga om att öka densamma? Skulle icke då äfven en
sådan fråga behandlas af StatsUtsk. och vara afgjord genom 3 Stånds
beslut och Konungens sanktion? [Ivad åter bevilln:ne beträffar, så
äro de uti 60:de §:n Reg:sF:n till namnet exempelvis upräknade,
men det är dock icke denna namnförteckning, utan deras inre natur,
som bestämmer hvilka afgifter äro bevillntr. Enl. 59:de
och 60:de §§:ue Reg;sF:n äro bevillnme tillskolts-afgifter, som R.
St. lemna till slalsbehofvéns fyllande, och till sådane afgifters beviljande
erfordras alla 4 Ståndens beslut. Grunden härtill är den historiska,
som jag förut har omnämnt, .lag anser mig härvid böra i
minnet återkalla, alt om också en sådan bevilln., som uti 59:de
och 60:de §§:na omtalas, har vid vissa tillfällen blifvit anvisad till
åtskilliga ändamål inom kommunerna, så har sådant icke varit annat
än en vanlig indelning af Statens inkomster. Likasom man till
vissa löner har indelat de ordinarie inkomsterna, så är det ingenting
som hindrar, att man lill vissa ändamål kan indela de inkomster,
som inflyta från vissa bevilln.-r, men då har också, på sätt jag förut
nämnt, StatsUtsk. deltagit uti upgörandet af förslaget till en sådan
indelning, och bevillningen har derföre icke uphört att vara en
5*
C8
Den 28 Oktober f. m.
tillskotts-afgift till statsbehofvens fyllande, ehuru den deraf influtna
inkomsten har blifvit använd på det ena eller andra sättet, dervid
dispositionen tillvägagålt på samma sätt,' som för Statens inkomster
i allmänhet.
Utom dessa båda slag af skatter, grundskatter och bevilln:r,
finnes äfven ett 3:dje slag, nemi. kommunal-afgifter. Hvad dessa
eiler koramunal-afgiterna beträffar, kan hvarken den siste värde talaren
eller någon annan neka, alt det måste vara R. Sl:s rättighet
att tillsammans med Konungen bestämma de afgifter, hvilka skola
till kommunerna utgå. Nu har den siste talaren sjelf upgifvit, alt
i vissa fall Konungen jemväl ensam kan bestämma sådana afgifter,
och han har till och med framställt huruledes Konungen, på begäran
af vissa städer, ålagt bränvinsförsäljarne derstädes afgifter fullkomligt
motsvarande den nu ifrågavande. Skulle det då vara något
så orimligt, att R. St. tillsammans med Konungen skulle kunna bestämma
dem? Skulle väl den siste värde talaren eller någon annan
kunna neka, att det är Konungens och R. St:s gemensamma rättighet
att stifta en kommunal-lag, som till vissa ändamål anslår de
afgifter, sorn af kommunerna sjelfva enl. densamma skola erläggas?
Skall man väl kunna påstå, att t. ex. stiftandet af faltigvårds-förordntn,
hvilken innefattar bestämmelser om erläggande af en personlig
afgift, är beroende af alla 4 Ståndens beslut? Om det nu
vore i fråga, att stifta en faltig-lag, och vederbör ligt Ulsk. hade föreslagit,
att det skulle stadgas ett visst belopp, som för hvarje person
inom faltigvårds-samhället skulle utgöras till fattig-kassan bland
dess öfriga inkomster, skulle då denna fråga, såsom bevillms-fråga,
gå till förstärkt StatsUtsk.? Om vederbörtde hade föreslagit, att
läUsnämnder skulle organiseras och alt de skulle få röra sig med
dertill genom afgifter inom kommnnerne samlade medel, samt detta
förslag hade blifvit af 3 Stånd bifallet, skulle icke då underd. skrifvelse
derom hafva till Konungen afgått, och skulle deMcke hafva
blifvit lag, om Konungen deråt lemna! sin sanktion? Aro icke de
afgifter, som nu åro i fråga, utaf alldeles samma natur? Aro de
icke afgifter, dem kommunerna skola utgöra till sig sjelfva? Vill
man påslå, att formen för R. St:s bestämmande af kommunal-stadganden,
till hvars utförande penningar behöfves, skulle vara den,
att i och för bestämmandet af kommunens skyldigheter och rättigheter
skulle endast erfordras 3 Stånds beslut, med i och för den
afgift, som af kommunen borde erläggas till kommunerna sjelfva,
skulle alla 4 Ståndens beslut erfordras? För min del inser jag
icke, på hvilket stadgande i grundlagen något sådant skulle kunna
stödja sig, och åberopandet af 59:de och 60:de §§:ne Reg:sF:n
medför den motsägelse, att man i detta fall på kommunerna och
deras förhållanden tillämpar hvad som är stadgadt för de tillsko.tisafgifter,
som af R. St. beviljas i och för Statsbehofvens fyllande,
hvaremot den motsatta meningen fullkomligt kan inrymmas under
stadgandet uti 75:te §:n Riksd.Otdn.
Hr Printzensköld, Carl: Mig synes, att Hr Gripenstedt
uti sitt nyss afgifna anförande på ett så klart säll ådagalagt det orik
-
Den 28 Oktober f. ni.
69
tiga uti Gr. Lagerbjelkes framställning, att en hvar, som aldrig så
litet öfverväger saken, ovilkorligen måste finna, att de resullater,
hvartill Hr Gripenstedt kommit, äro med grundlagens mening
och uttryckliga ordalydelse fullkomligen öfverensstämmande. Jag
skulle således icke hafva velat besvära R. o. Ad. med något yttrande
i detta ämne, utan endast förenat mig med hvad Hr Gripenstedt
anfört, men Gr. Lagerbjelke har, uti sitt försök lill vederläggning
af Hr Gripenstedt, anfört ett och annat, som torde kräfva bemötande.
Sålunda har Gr. Lagerbjelke, till stöd för sitt påslående, att den afgift,
hvarom nu är1 fråga, icke vore af bevillms natur, och sålunda
icke behöfde såsom hevillms-afgift behandlas, exempelvis åberopat
grundskatterne, hvilka genom 3 Stånds beslut och IConungens sanktion
kunna förhöjas. Gr. Lagerbjelke har likväl härvid alldeles förbisett
ett högst vigtigt förhållande, nemi. det, att grundskatterna bestå
i följd af sådana äldre förfaltmr, hvilka numera icke utan Konungs
och Ständers sammanstämmande beslut kunna ändras eller
uphäfvas, och sålunda blifvit iklädda enahanda egenskap med civillag,
så alt de, för stiftande eller afskaffande af dylik lag, stadgade
former jemväl måste för ändring eller afskaffande af grundskattsförfattnme
iakttagas. Följaktligen, om Konungen föreslår förändring
af en grundskatt, sker del genom förslag lill förändring af den lag,
som bestämmer grundskatten och dess beskaffenhet, och det år
denna lag, som Konungen och 3 Ständ ega rättighet att förändra.
Men hvar finnes den lag, som af Konungen och R. St. gemensamt
beslutes i fråga om bevillnm? Någon sådan lärer ingen kunna upgifva.
Ständerna allena hafva i delta hänseende lagstiftningen i sina händer,
och de måste först åtag? sigen bevillir., innan den förfaltn. kan komma
till stånd, efter hvilken bevillnm skall utgöras. Sådant är förhållandet
med bränvinsbränuings- och bränvinsförsäljnings-bevillnm,
med postporto-afgiflen och roed alla afgifter, sora kunna hänföras
under namn af bevilln. Konungen äger icke magt, hvad sådana
afgifter beträffar, att säga nej till R. Sl.-s beslut, annorlunda än, att
det är honpm förbehållet, alt kunna nedsätta en af R. St. åtagen
be vi II n :s-afgi ft, om han finner sådant nyttigt för Riket. Nu är här
fråga om att Svenska folket skulle åtaga sig en viss afgift för en näringsgren,
som redan från längre tid tillbaka varit i bevilln:s-väg
beskattad. Frågans ståndpunkt nu emot förr har ingen annan olikhet
än, att man vill, att den afgift, som tillförene ingått till statsbehofvens
fyllande, i stället skall öfverlemnas till kommunerna för
vissa ändamål. Jag frågar, om väl denna förändring i afgiftens användande
karr i ringaste mån förändra sjelfva afgiftens natur? Man
skall förgäfves söka visa, att så är förhållandet, och då måste det
ju vara alldeles klart, att afgiflen, såsom sådan, år af fullkomligt
enahanda beskaffenhet med den, som för bränvinsförsäljningen under
förflutna tider varit och äfven i närvande ögonblick är bestämd.
Hvad åter ändamålet med afgiflen beträffar, så kan det vara och är
säkerligen mycket tvifvel underkastad!, huruvida R. St. verkligen
ega grundlagsenlig rätt all bestämma, det i(rågavar:de afgift icke
skall gå till Statens behof, utan stanna qvar inom kommunen.
70
Den 28 Oktober f. m
Man har genom beslutet härom ingått på en bana, som är af
ganska vådlig beskaffenhet. Man må icke såsom stöd för sin åsigt
åberopa faltigvårds-afgiften, ty dess bestämmande skedde icke annorlunda
än i sammanhang med den lag, hvarigenom Konung oeh
Ständer ålade hvarje kommun alt försörja sina fattige, med rättighet för
kommunen att för sådant ändamål af dess medlemmar uttaxera de
medel, som funnos behöfliga oeh på annat sätt ej kunde anskaffas.
Sådant är här icke förhållandet; man vet icke ens ännu hvartill
afgifterne skola användas. Endast det har man sagt, att de icke
skola gå Ull Statsverket, utan till kommunen, för att deraf bilda
kassor, hvilkas ändamål kan vara mångahanda. På detta sätt ligger
det icke utom möjligheten alt R. St. kunna företaga sig all beskatta
än den ena samhällsklassen och än den andrä för kommunalbehof,
ehuru sådant uppenbarligen strider emot grundlagen, hvilken
väl tillägger R. St. rättighet, alt vid allmän Riksdag åtaga sig
sädane afgifter, söm för Statsbehofven erfordras, men ingalunda att
inlåta sig i en enskild beskattning af personer, boende inom en
inskränktare del af det samhälle, för hvilket grundlagen är stiftad.
På dessa grunder anser jag Gr. Lagerbjelkes framställning vara
alldeles oriktig och grundlagsvidrig, hvarföre jag bestrider allt afseende
på densamma, för så vidt han derigenom vill göra den satsen
gällande, att 3 Stånd redan skulle hafva grundlagsenlig! af
gjordt
att och till hvad belopp skatten skall utgå, samt huru den
bör användas.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Alt den åsigt,
som Gr. Lagerbjelke har sökt göra gällande, är uppenbart felaktig,
synes mig visserligen vara tydligen ådagalagdt af de föreg:de talarne,
men då Gr:n likväl fortfarande vill förfäkta sin sats, har jag
ansett mig böra yttra några ord derom, att jag för min del finner
densamma högst vådlig, emedan, i häudelse af dess antagande, en
af det Svenska folkets vigtigaste rättigheter skulle tillintetgöras, nemi.
den, att sig sjelf beskatta. Denna rättighet är likväl detsamma tillerkänd
genom 57:de §:n R. F., der det stadgas att : ”Svenska folkets
urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af R. St. allena vid allmän
Riksdag.” Om Gr. Lagerbjelkes åsigt vore riktig, så skulle
icke R. St. allena komma att beskatta Svenska folkel, utan gemensamt
med Konungen. Hvad vill det säga att beskatta Svenska
folket? Det är väl tydligt och klart, att det icke kan innefatta annat
än alt pålägga det nya pålagor. Sådant finnes äfven tydligen
uttryckt uti 59:de §:n R. F. der det säges, att R. St. ega att genom
bevillningar fylla hvad Staten utöfver de ordinarie inkomsterna
kan tarfva. Således utgöres Svenska folkets beskattning utaf de pålagor,
som R. St. ålägga detsamma, och huru denna beskattning
skall åläggas finnes uti de följande §§:na bestämdt.
Gr. Lagerbjelke har förmenat, att det vore skillnad emellan
grundskatter och bevillningar, samt kommunal-afgifter, sådana sorn
den ifrågavar:de, men jag anhåller att få fästa Hr Grins upmärksamhet
derpå, alt grundlagen icke gör denna skillnad emellan kommunal-afgifter
och annan beskattning. Alla allmänna afgifter, som
»
Den 28 Oktober f. ni.
71
åläggas det Svenska folket, utgöra beskattning, utgöra bevillning, och
någon serskildt kommunal-afgift omtalas icke i grundlagen. Enl.
min tanke ega icke eller R. St. rättighet alt ålägga elen ena eller
andra kommunen någon serskildt s. k. kommunal-afgift. Åläggas
deremot alla kommuner inom riket en afgift, så blir det en allmän
afgift, d. v. s. en beskattning, lika med hvarje annan sådan.
Frågan är således den, huruvida den ifrågavar:de afgiften är en allmän
afgift eller icke, och att den verkligen är en allmän afgift lärer
väl icke af någon kunna bestridas, då den är ålagd alla kommuner.
Skulle man antaga Gr. Lagerbjelkes åsigt, så leder det
dessutom lill en annan påföljd, som här icke blifvit omnämnd,
nemi. den att Konungen skulle ensam kunna förhöja denna afgift,
emedan sådant icke är förbjudet för annat än allmänna afgifter.
Del stadgas nemi. uti 60:de §:n R. F. att ”Ej må några allmänna
afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan R. Sltrs
samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande och utgående spanmål
allena undantagen.” Om nu Gr. Lagerbjelkes åsigt godkändes,
och denna afgift således icke ansågs såsom allmän, så skulle Konungen
sedermera ensam-kunna förhöja densamma, och män torde
sålunda lätt inse, hvarthän denna åsigt skulle kunna leda. För min
del godkänner jag det upgjorda förslaget lill voter:s-propos., men
skulle likväl önska den förändring, som här blifvit begärd, nemi.
alt man skiljer beskattningen på minuteringen ifrån den på utskänkningen.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då alla de talare, som upträdt,
instämt i yrkande om återremiss å Utsk:s Mern., icke behöfde ingå
i närmare redogörelse för de skäl, som vid Talmännens sammanträde
i går blifvit anförde för att en dylik åtgärd vore den riktigaste;
utan brott, i anledn. af en talares framställning derom, att
Hr Gr. o. Landtm, skulle hafva orätt förfarit vid behandlingen af
Serskildta Utsk:s föregående Beiänk. i ämnet, önskade yttra några
ord. De rättigheter, som lillkommo Hr Gr. o. Landtm, såsom Ordför:de
i Ståndet, voro endast beroende af den pligt, han egde att
tillse, att icke Grundlagen vid något tillfälle öfverträddes. Frågan
var och hade af Utsk. blifvit framställd sålunda, att en del af den
afgift, som skall utgå för bränvins utrainutering och försäljning borde
tillfalla Staten och en annan del skulle tillfalla kommunerne.
R. o. Ad. afslog den första delen och måste också hafva haft rättighet
att fatta ett sådant beslut, enär Grundlagen icke innehöll
någon föreskrift om nödvändigheten för Ståndet att återremittera ett
från BevillntsUtsk. inkommet Betänk., och Serskildta Utsk. i detta
fall, enl. sitt updrag, fungerade såsom BevillmsUtsk. I afseende på
den återstående frågan, nemi. om beloppet och användandet af de
afgifter, som af Utsk. blifvit föreslagne att utgå till kommunerne,
fattade R. o. Ad. jemväl från Utskts förslag skiljaktiga beslut, medelst
förändring af så väl afgifternes belopp, som den proportion, hvari
de för dessa ändamål skulle användas. Frågan skulle då varit, att
om afgiflerne nödvändigt varit en Statens tillhörighet, så skulle Ser
-
72
Den 28 Oktober f. ro.
skildta Utsk. deri hatva fungerat såsom StatsUtsk., ulan RiksStms updrag,
och äfven om RiksSt:n medgifvit Serskildta Utsk. att fungera såsom
StatsUtsk., likväl Riksätra varit skyldige att behandla Serskildta
Utsk:s förslag såsom SlatsUtsk:s och följaktligen icke fått, utan återremiss,
afvika från Utsk:s förslag. Oriktiglielen i behandlingssättet - skulle
således bestå deri, att Hr Gr. o. Landtm, medgifvit förändring utan
återremiss, men dervid förekom, att R. o. Ad., genom sitt yrkande
och i ämnet fattade beslut, tillkännågaf att Ståndet för sin del betraktade
afgifien såsom kommunal-afgift och alt det naturligtvis icke
var Hr Gr. o. Landtuus rättighet alt ingå i pröfning, huruvida
Ståndet borde på ena eller andra sättet betrakta frågan, ulan blott
om den i och för sig måste såsom en Statsreglerings-fråga behandlas.
Då nu, såsom redan blifvit under diskussionen framställdt och
ådagalagdt, Konungen kan, med Ständernes medgifvande, besluta afgifter
för bränvius ulminutering till kommunala behof, syntes det
vara obestridligt att Slånderne kunna till Konungen ingå med ett
för deras del fattadt beslut, som fordrade Konungens sanktion, att
en sådan afgift skall utgå, och Hr Gr. o. Landtm, hade således
icke någon rätt, att på grund af något uttryckligt stadgande i grundlagen
säga, alt R. o. Ad. icke kunde på sådant sätt behandla Serskildta
Utsk:s förslag, ulan att först återremiss borde ega rum. Hr
Gr. o. Landtm, kunde således icke se, att han varit berättigad, att
yrka sådan behandling af frågan, som om Serskildta Utsk., i StatsUlsk:s
ställe, gjort sin framställning.
Uppå sedermera framställd propos., fann R. o. Ad. de emot
förevarrde Mern, gjorde anmärkntr föranleda lill detsammas återremitterande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtskrs
den 25 och 27 dennes på bordet lagda Alem. JVs 66, med
förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter i Irsta Afdelnm af BankoReghtets
4:de artikel, angide Diskont-verkens organisation.
i:sta punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Första frågan är, huruvida
Utsk:s förslag är lagligt och dernäst om det är nyttigt.
R. o. Ad. torde filina att, enligt detsamma, skulle BankoFu!lm:ge
kunna utnämna en Diskonl-direk 1 ion, hvari möjligen ingen
af Fullmige sjeltve vore ledamot. Likväl siadgas i 72:dra §:n R.
F.: ”Riksens Ständers Bank förblifver hädanefter, som den hittills
vant, under R. St:rs egen garanti och vård, så att den ostörd må
förvaltas af de Fullm:ge, hvarje Stånd dertill förordnar, efter de
ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro, eller
vidare, af R. Sl. göras kunna.” Man kan visserligen säga, att en
Direktion, förordnad af Fu!lm:ge, kan anses såsom bestode hon af
Fullange sjelfve, emedan de dertill hafva utsett sina ombud. Men
då förhållandet hittills varit, att Diskont-Direktma, ej mindre i hufvudstaden
än i faodsorterna, förnämligast bestått af RiksStms ledamöter
och då diskonten besörjer en så ansenlig del af bankens ut
-
Den 28 Oktober f. m.
73
låningsrörelse, synes det vara mindre öfverensstämmande med grundlagens
mening, att en så betydlig andel af bankens förvaltning skall
öfverlemnas åt personer, som icke tillhöra RiksStm.
Dernäst kommer frågan, huruvida det föreslagna stadgandet är
nyttigt. Alan säger, alt Pullunge äro af den beskaffenhet, att somliga
kunna alltför litet ^deltaga i sådana ärenden, som förekomma i
eu diskont-direkt:n. Afven andra anses mindre lämpliga dertill.
Finge man utse personer efter behag, så skulle man få skickligare,
isynnerhet ora man dertill toge köpmän och sådana, som närmare
känna folks affärer i allmänhet. Det kan väl Ilända, att man derigenom
finge personer, som vore mera bekanta med penningeställningen
hos enskilde. Alen om man öfverlemnade diskont-rörelsen
alltför mycket i köpmännens händer, manne det skulle vara nyttigt?
Alänne del oväld vid låne-tillgångarnes användande, hvilket
man har skäl att fordra, då skulle blifva så väl iakttaget, sorn i
händelse der funnes ledamöter af alla fyra Stånden? Jag betviflar
det. Dertill kommer dessutom, att om ett eller annat Stånds ledamöter
uteslötes från Diskont-Direktm: så skulle det icke blott
väcka misstroende hos de uteslutna Stånden, serdeles om sådant
skulle drabba BondeStis ledamöter, hvilka, hvad den allmänna diskonten
beträffar, måhända äro de som låna mest; det skulle, säger
jag, icke blott väcka misstroende, utan äfven förtrytelse. När
Bankens förvaltning hufvudsakligen besörjes af Fullmige af alla Stånd,
synes mig äfven skäl vara, att fortfarande behandla under-afdelningarne
likaledes. Så har detta Stånd tillförene beslut il, och så hafva
Fullroige nu tillstyrkt att hädanefter måtte ske. De hafva föreslagit
att i Direktionen skulle, utom en ledamot af hvarje Stånd, finnas
två Banko-komissarier och två andra ledamöter, af hvilka en
vore affärsman och den andre en juridiskt bildad person. Alt
deri skulle finnas någon af handelskorpsen, vill jag icke bestrida.
Alen tvist torde måhända upstå, huruvida någon jmist äfven bör
vara der. Jag får dervid anmärka, att, ehuru diskontlånen äro lättare
att pröfva, än frågor om inteckningslån: ,så förekomma hkväl,
i afseende på de förstnämnda, icke sällan juridiska frågor. Är då
ingen jurist tillstädes, så händer, att öfrige direktörer draga i betänkande,
att genast afgöra den under Öfverläggning varande saken.
Följden blir, alt den lånesökande får vänta. Detta drabbar följaktligen
allmänheten, och då är det bättre att en jurist alttid finnes
i Direktm, så att en lånesökande, hvars hypothek eller borgensförbindelse,
eller hvilka handlingar som helst, skola pröfvas, må
kunna få sin sak genast afgjord, än att ärendet fördröjes genom
väutan på juristens rådförande. Det förslag, Banko-Fullm:ge upgjort,
återfinnes på tredje sidan, och jag anhåller, att R. o. Ad.
måtte antaga detsamma, i st. f. del, som Utsk. framställt.
Jag hade så när glömt nptaga sista punkten c, hvari föreslås,
att ”Fullnuge skola, för hvarje år, utnämna Ordfönde och vice
Ordför:de i direktionen.” Det förstås af sig sjelft, att, i den händelse
R. o. Ad. skulle godkänna den sammansättning af Diskontdireklm,
hvilken blifvit af Fullmtge föreslagen, skulle naturligtvis
Ordfönde-skapet derstädes komma alt förblifva likadant som hittills
74
'Den 28 Oktober f. m.
och sorn det är bland Fullm:ge sjelfve; ty att stadga annorlunda
för Banko-diskontens Direktion an för Fullm:ge sjelfve, lärer icke,
vara lämpligt. Kanske torde icke heller ärenderna vinna derpå, att
man förordnar en person till Ordför:de eller vice Ordföride, i händelse
andra personer af Direkttn derigenom skulle anse sig förbigångne,
och tycka sig vara lika goda, om icke bättre, än den utsedde,
hvaraf afund och oenighet lättare skulle upkomma, än om
Ordför:de-skapet en gång för alla vore gifvet, och derigenom ingen
tvist underkasladt. När målen öfverhufvud äro af den enkla beskaffenhet,
som här är förhållandet, är det desto onödigare att förordna
någon serskild Ordförtde, eller vice Ordför:de.
Jag anhåller fördenskull, att R. o. Ad. måtte, med afslag å
den första punkten och dithörande under-afdeln:r, antaga BijnkoFullm:ges
förslag. Om delta godkännes, blir naturligtvis följden, att
BankoUtsk. får upgöra Banko-Reghtet i öfverensstämmelse dermed.
Gr. "Gyldenstolpe: Jag har icke godkänt den framställning,
som BankoUlsk:s Fullmigé i delta afseende gjort, utan jag har deltagit
i det förslag, som utgått från Bankodiskont-direktm, och har
hos BankoUtsk. förordat detsamma. Jag anser nemi. att Bankodiskont-verket
icke är något annat, än eli departement af Banken.
Kunna göromålen i Bunkens öfriga departementet- företagas ulan afseende
på Stånd, d. v. s. att del icke är nödigt alt en adelsman,
en prest, en borgare och en bonde skola vara tillstädes för utlåningar
af penningar, så inser jag icke eller något skäl, hvarföre i
Banko-diskonten skall finnas en af hvardera utaf dessa Stånd för
utlåningen af penningar i den våningen, då i den andra våningen
af Banko-huset utdelas lika stora penningesummor, som genom
Bankodiskont-verket utlånas i den tredje. Kan man i den ena våningen
förrätta göromålen, utan att der en af hvarje Stånd behöfver
sitta, så anser jag alt göromålen en trappa upp äfven kunna
förelagas tilan afseende på Stånd.
Hvad lagligheten beträffar, hvarom Hr von Hartmansdorff talat,
så finnes, i närvande förslag ingenting, som strider mot 72:dra
§:n R. F. Denna § stadgar endast, att Banken skall förvaltas af
R. St:rs Fullrmge; men den säger icke att en del af penningarne
skall utlånas genom Fullm:ge sjelfve, och en annan del af Bankens
tjenstemän. Banko-diskontverket- år en afdeln. af Banken, och dess
direktion är icke att anse annorlunda än såsom Bankens tjenstemän,
hvilka fullgöra de sysslor, hvilka dem genom Bankens Regbte eller
Fullmtges befallningar blifvit ålagde. Man har icke funnit nödigt,
att bland Banko-Kommissarierna skola finnas vissa af hvart Stånd,
och ehuru R. o. Ad. en tid hade det företräde, att ett visst antal
af dessa tjenstemän skulle besättas med dess medlemmar, har dock
detta stadgande numera blifvit uphäfdt. Dessutom har aldrig någon
föreskrift funnits, att bland Banko-kommissarierna skulle finnas några
af PresteSt., några af BorgarfeSt. o. s. v.
Hvad lagligheten ytterligare beträffar, hafva Ständerna sjelfva
medgifvit, att i Handels- och Näriugs-diskonten kunde sitta ända
till fyra personer, som äro utsedde utom Banken, och alldeles icke
Den 28 Oktober f. m.
75
behöfva väljas ståndsvis. Hvad nyttan vidkommer, tror jag icke att
man kan bestrida, all det ju icke i allmänhet är förmånligast att
vid göromåls utförande använda personer, som dertill ega skicklighet.
Det är val icke sagdt att köpmän alltid äro de personer, som
äro lämpligast alt sitta i Banko-diskonten, och det är väl derföre
icke heller gifvet, att Fullmtge skulle taga köpmän dertill, om sådant
stöde deni öppet; men man kan äfven länka sig, att man icke,
derföre alt man blir vald till Fullm., derjemte är skicklig alt uträtta
andra göromål inom Banken, som icke omedelbart tillhöra
Fullmtge. Jag anser visserligen de göromål, som förekomma i
Banko-diskonten, vara af enkel beskaffenhet, men, det oaktadt, tror
jag dock att äfven till deras förrättande bör tagas personer, som
ega den största skickligheten.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag om bifall
lill Ulsk:s förslag. Jag skulle visserligen helst förorda det förslag,
Banko-diskonten upgifvit, eller att ledamöternas antal i Direktionen
skulle inskränkas till sex, emedan jag tror, att ärenderna blifva
bättre handlagda, då antalet är mindre. Men eftersom Utsk. nu
föreslagit ett antal af åtta, vill jag icke motsätta mig detsamma,
hvaremot jag påyrkar antagandet af den utaf Utsk. framställda grundsats,
eller att dessa ledamöter skola få tillsättas af Fullmtge, utan
afseende på Stånd, på samma sätt som hvarje annan tjensteman
inom Banken tillsättes.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag är, i hvad jag ämnat
yttra (ill besvarande af Hr von Hartmansdorffs anmärkmr, redan
lill hufvudsaken förekommen af Gr. Gyldenstolpe. Men jag ber
likväl att Tå fästa upmärksamhelen derpå, att det inom detta hus
säkerligen icke finnes någon, sorn är mera kompetent att bedöma,
huruvida det är skäl alt förändra Banko-diskontens styrelse, än Gr.
Gyldenstolpe, enär han under loppet af många år varit Ordför:de i
denna direktion. Det är gifvet, att man vid sammansättningen af
en direktion, för hvilket ändamål som helst, bör lemna tillfälle öppet
att kunna erhålla sådana personer, som äro mest lämpliga att
deltaga i en sådan direktion. Det är således, enl. min öfvertygelse,
gifvet, att när man lemnar friare händer åt Bankens Fullmtge vid
personers qvalificerande, har man äfven mera chanche att få styrelsen
väl sammansatt. Den skicklighet, som hufvudsakligen fordras
hos ledamöterna af Banko-diskonten, består deruti, att man eger
kännedom om de lånsökande personerna, och den, som således eger
bästa kunskap om dessa personers affärsförhållanden, är äfven skickligast
att sitta uti ifrågavartde direktion, ty lian kan med största säkerhet
bedöma, huruvida de dokuraenler, som skola belånas, äro af
den beskaffenhet att de böra det.
Hvad nu sjelfva frågan beträffar, så är den serdeles enkel. Hr
von Hartmansdorff har ifrågasatt lagligheten af ett sådant förfarande,
som här blifvit föreslaget. Gr. Gyldenstolpe har redan besvarat
denna del af hans framställning, och jag tror icke att anmärkningen
blifvit gjord på allvar. Att, till följd af stadgandet i 72:dra §:n
R. F., det skulle vara förbjudet att andra personer än Fullm.ge
76
Den 28 Oktober f. m.
skulle få sköta den ena eller andra rörelsen inora Bankoverket, kan
väl icke vara på allvar menadt, enär en stor del af de öfrige rörelserna
f. n, skötas ulan Banko-Fulim:ges deltagande.
Gr. Gyldenstolpe har förordat Banko-diskontens förslag till
sammansättning af dess styrelse. Jag är i detta fall af samma
tanka som Gr:n, enär jag tror alt sex personer vore ett tillräckligt
stort antal för alt bilda denna direktion; men Ulsk. har tillstyrkt
åtta personer, egentligen derföre, alt man ansett sig icke böra alltför
hastigt frångå nuvaride förhållanden, d. v. s. att man icke borde
beröfva Fullmige tillfället att, derest ^le anse det behéfligt, insätta
en person af hvartdera Ståndet, men ändock bereda dem utväg att
tillkalla sådana personer utom Banken, hvilka ega kännedom om
affärsförhållanden, — en sak, som är af stor vigt för dessa ledamöter.
Detta var det egentliga motivet, och jag tror, att om man
i allmänhet önskar bifall till den grundsats, som här blifvit uttalad,
det f. n. är rådligast att hälla sig till hvad Ulsk. förordat, hvilket
äfven, om jag icke misstager mig, varit Gr. Gyldenstolpes mening.
Jag anhåller följaktligen om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Oaktadt allt det förtroende, som
jag med serdeles nöje egnar åt Gr. Gyldenstolpe i allmänhet, och
hans åsigter rörande Banko-diskontens förvaltning i synnerhet, eftersom
han i dess styrelse en längre lid fungerat såsom Ordför:de,
kan jag likväl icke med honom dela den åsigt, att det förslag BankoUtsk.
nu framställt är riktigt och ändamålsenligt. Banko-diskonten
utgör en integrerande del af Banken. Enl. 72:dra §:n R. F.
är Banken ställd under R. St:rs styrelse genom vissa Fullimge,
hvilka så väl under som mellan Riksdagarne skola fungera. Derföre
har det också städse varit en följd af detta förhållande, att
Fullm:ge deltagit i de serskilda afdelningar af Banko-styrelsen, som
måst för något visst ändamål inrättas, likasom dessa Fullmige hafva
mellan sig fördelat inspektionen öfver de serskilda afdelningar, af
hvilka Banken i afseende på sin verksamhet består. Sålunda veta
vi att Tumba pappersbruk är ställdt under en, eller, om jag icke
missminner mig, under flere Banko-Fullrmges tillsyn. Deraf anser
jag följa, att äfven Banko-diskonten, från hvilken i låneväg utgår
en högst betydlig del af Bankens tillgångar, bör af delegare i Bankens
Öfver-slyrelse förvaltas. Man säger att en så beskaffad Öfverstyrelse
icke kan ega kännedom ora alla de affärsförhållanden,
som böra tagas i betraktande vid eli låns beviljande; jag vill icke
tvista derom. Men jag föreställer mig att hvar och en äldre i
Stockholm boende person, som här deltagit i allmänna ärender och
isynnerhet sjelf stålt i några affärsförhållanden, icke skall sakna tillräcklig
kännedom åtminstone i de lagar, hvilka handla om de omständigheter,
som böra inverka på hans omdöme i fråga om ingifvande
af ett lån. Nu räknar jag de ledamöter af R. St., hvilka
hedras med förtroendet att vara Fullm:ge i Banken, till klassen af
sådane män, som genom sin samhällsställning och genom sin verksamhet
i det allmänna vunnit så mycken kännedom om åtminstone
mäDgden af lånesökandes affärsställning, alt de, med ledning af de
Den 28 Oktober f. m.
77
underrättelser, som genom andra kunna förvärfvas, äro i tillfälle att
utöfva en styrelse, lika välgörande och lika riktig, sora den, hvilken
skulle utöfvas af personer, hvilka Fullm.ge insatte i Direktionen
utom sig sjelfva. Alt man sjelf är affärsman, deraf följer
icke, att man eger någon större kännedom ont de lånesökandes
ställning än en annan, som icke med affärsmän har någon egentlig
beröring. Vill man dessutom utgå från den grundsats, att affärsmän
skulle vara de egentligen styrande inom diskonten, månne
man då icke kunde befara, att utskiftandet af verkets tillgångar
icke alltid komme titt ega rum på det mest oväldiga och det för
Banken mest nyttiga sätt? Anledningar skulle sannerligen icke saknas,
att, vid ett eller annat tillfälle, den ene affärsmannen skulle, af
en eller annan orsak, gagna den andra på bekostnad af sådane personers
räll, hvilka måhända vore mera förtjente af det biträde, de
påkallat, ån de, sorn i verkligheten blifvit understödde. Man skulle
dessutom, genom antagande af detta förslag, fiånlräda en princip,
som hittills alltid gjort sig gällande, nemi. att R. Stirs verk böra i
alla sina grenar styras efter samma grundsats, enl. hvilken R. St.
sjelfva fungera; och då hittills, efter hvad jag försport, Diskontverkets
styrelse så val här i Slockholm, som i landsorten, väl och
till del allmännas gagn fullgjort sina skyldigheter, vet jag icke något
skäl all nu frånträda en grundsats, som sålunda länge gjort sig
gällande, hvarföre jag också afstyrker bifall till Utsk:s förslag.
För öfrigt har jag en anmärkn. att göra. Det står nemi. i nu
gällande Reghle, att en af Bankens Fiskaler skall vara ledamot i
direktionen. Han är en juridiskt bildad man, som kan gå Direktionen
tillhanda med råd och- uplysningar vid sådana tillfällen, då
juridisk bildning erfordras för att kunna rått bedöma den fråga,
som till afgörande förekommer. Enligt BankoUtsIcs nu förevar:de
förslag, är det visserligen icke omöjligt, att förse Direktionen med
en så qvalificerad ledamot; men det är utsatt såsom en skyldighet
för Bankens Fullrmge, att i Direktionen insätta en sådan ledamot.
Följden deraf kan således blifva den, att Direktionen sammansätles
af personer, hvilka visserligen ega affärsskicklighel och affärsvana,
men deremot, då juridiska frågor förekomma till bedömande, hvarken
ega den erfarenhet eller den genom studier vunna skarpsinnighet,
som erfordras för alt kunna bedöma, kuru en fråga bör
afgöras. Misstag kunna på detta sätt begås, och jag anser det vara
af vigt, ali man icke lagstiftar så, att följder af denna beskaffenhet
kunna upkomma. Detta •Utgör ett ytterligare skäl för mig att afstyrka
bifall till U(sk:s förslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Bildt, Knut: Instämmande uti hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat, vill jag blott tillägga några ord. Gr. Gyldenstolpe har,
såsom skäl för bifall till Utsk:s förslag, anfört att man redan i Handels-
och Närings-diskonten försökt insätta personer utom R. St.
Detta försök har likväl slagit så ut, att om man jemför Direktionen
i Stockholm med dem i landsorterna, finnér man, enl. R,
78
Den 28 Oktober f. m.
St:rs Revisorers berättelse för 1853, att de osäkra fordringarne på
förra stället vida öfverstego de säkra, hvaremot både i Götheborg
och Malmö hvarken fnnnos några lagsökningar eller någon kolumn
för balancerade fordringar. Samma förhållande egde rum i afseende
på Låne-kontoret i Wisby, och det vill således synas att det
i landsorten gått ganska väl för llnndels-diskonterna med den styrelse
de egt. Jag kan fördenskull icke finna något skäl, som talar
för insättandet af extra rådgifvare.
Gr. Gyldenstolpe har vidare sagt, att dessa rådgifvare skulle
vara att anse såsom tjenstemän i Banken; men i hvilken ställning
befinna sig dessa tjenstemän? jo, så att man kan rösta om i fall
de skola bibehållas eller icke. Delta sätt att gå tillväga med tjen
stemännen
är för mig verkligen så motbjudande, alt jag icke tror
det mången skall vilja underkasta sig det. i^f dessa skäl; och på
grund al hvad förut blifvit anfördt, anhåller jag om propos. på afsteg
å denna punkt.
Gr. Lager b j el k e, G u st.: Man har mot BankoUtsk:s för
slag
i denna punkt anmärkt, att det icke skulle låta förena sig med
föreskriften i 72:dra §:n R. F.; men man har dervid förbisett, att
denna § egentligen och endast afser Bankens Öfverstyrelse och administration,
dit så mycket'mindre de göromål, sorn åligga Diskontdirektionen
kunna hänföras, som redan, i andra grenar af Bankens
förvaltning, denna besörjes af andra än ledamöter utaf RiksSt:n,
utan att anmärkn. deremot blifvit gjord. Så t. ex. bedömas
lånehandlingar i afseende på fasiighetsbelåning i låne-kansliet af
kommissarierna, der ingen Fullm. har del i göromålen, och intet
afseende på Stånd göres. Det återstår då att tillse, huruvida det är
en större garanti för ärendernes bättre behandling, i fall Diskontdirekliorteu
är tillsatt ståndsvis eller icke. För min del kan jag
icke förstå, hvilken garanti mot att något R. St.-rs intresse möjligen
kän blifva förtryckt, skulle behöfvas vid sammansättningen af
diskont-direktionen. Ståndsförhållandern > hafva icke med utgifvande
af diskontlån att göra, och någon garanti ega Stånden således
icke behof af att hafva, för alt i direktionen tillse, att det går
rätt till i detta afseende. För att rått känna de ifrågakommandé
förhållanderne, och för att derjemte med största sakkännedom kunna
öfvervaka räkenskapernas förande, synes det mig vara vida tjenligare,
att man kan vända sig till personer, hvilka hufvudsakligen
sysselsätta sig med dessa saker. En värd talare liar visserligen
sagt, att det icke vore någon sannolikhet för att en köpman vore
den, som bäst kände förhållanderne inom handelsverlden. Om man
likväl något närmare betraktar saken, lärer det väl visa sig, att ingen
kan bättre känna hvad köpmännan gå för, än den, som med
dem står i ständig affärsberöring, och således genom daglig erfarenhet
är initierad i dessa förhållanden, hvaremot personer, hvilkas
lefnadssysselsättuingar gå åt helt andra håll, och hvilka aldrig lefvat
i beröring med dem, hvilkas vederhäftighet,, vid ansökningar
om lån, skall bedömas, svårare kunna lemna säkra uplysningar i
detta hänseende. Jag anser det derföre lämpligt, att Fullmige kunna
Den 28 Oktober f. m.
79
blifva i tillfälle att till ledamöter i diskont-direktionen välja de inom
affärsverlden mest kände och redbare personer.
Man har ytterligare sagt, att det vore olämpligt, att vissa tjenstemän
skulle årligen tillsättas genom val. Om jag icke är oriktigt
underrättad, tillgår det redan nu på det sättet i Diskont-direktionen
i Stockholm, der åtskilliga bland ledamölerne icke tillsättas
på längre, utan på viss lid genom val af Fullrmge, ehuru dessa äro
bundne i valet i afseende på vissa ledamöter af hvarje Stånd; icke
eller kan man säga att ledamotsbefatioingen i Diskont-direktionen
är en tjenstebefattning i egentlig mening.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Innan jag förnyar mitt yrkande,
att en ledamot af hvarje Stånd måtte i Diskont-direktionen bibehållas,
får jag förklara, att det sker utan önskan eller förhoppning,
all jag skall få någon andel af det arfvode, som bör tillfalla en sådan
ledamot. Under den längre tid, jag haft Ståndets förtroende
att vara Fullm., har jag aldrig suttit i Banko-diskonten, såsom direktionens
ständige ledamot, utan blott såsom vikarierande. Hvad mig
sjelf beträffar, finnas så många andia saker, som äro kårare föremål för
min vett girighet än folks affärer, att jag derföre helst ser, det jag slipper
hafva med de sednare att göra. Det är mig lill Och med motbjudande
all forska derefter. Fördenskull har jag ansett mig mindre
tjenlig att vara en' rättskaffens diskont-direktör, och jag förmodar
att mina med-fullmäklige tyckt likaså.
Hvad saken vidkommer, är förhållandet sådant, som jag från
början har sagt, och jag försäkrar, i motsats till hvad Frih. Tersmeden
misstänkt, att jag allvarligen menat livad jag yttrat. Det
förhåller sig nemi. icke så, som Gr. Gyldenstolpe och äfven Frih.
Tersmeden upgifvit, eller att man, utan att vara Fullm., kan sitta i
Diskonten och låna ut penningar på nämn, lika väl som Kommissarier
sitta i andra våningar af Bankohuset och belåna fastigheter,
jern, guld eller silfver o. s. v. De sednare låneförrättningarne äro
alldeles mekaniska. Hvad guld- och silfver-helåningen beträffar, är
det en gårig för alla bestämdt huru mycket man får låna på hvarje
lod. Det gör således detsamma om den ene eller andre sitter der,
blott han fullgör Regldet, hvartill ingenting annat behöfves än mekanisk
räkningsfärdighet. Vid jernet* belåning tillgår, såsom Frih.
Tersmeden nogsamt vet, på det sätt, att Understyrelsen gör sig underrättad
om de börspris, som gällt under en viss tid, hvilka underställas
Fullmtges pröfning två gånger om året, hvarefter de fastställa
till hvad belopp jern får belånas. Sålunda hafva Låne-bankens
Kommissarier ingenting annat att göra, än tillämpa denna
taxa. Med faslighetsbelaningen är förhållandet enahanda, enär det
är stadgadt, att belåningssumman icke får öfverskrida taxeringsvärdet.
När detta är bestyrkt, så är det också gifvet, huru mycket
som på en egendom högst får lånas, Annat är förhållandet med
Diskonten; der skall afgöras huru mycket man, på grund af en
accepterad vexel, kan utlåna, hvilket åter beror på det förtroende
man hyser till den eller de personer, åt hvilka Bankens medel ut
-
80
Den 28 Oktober f. m.
lemnäs. Om sådant icke göres med urskiljning, så misler Banken
sina penningar. Hvilka äro Bankens ägare? R. St. Hvilka är det,
sorn närmast skola iakttaga deras bästa, om icke deras Pullunge?
Jag tror icke att man skall kunna upvisa någon Bank, der icke
Öfverstyrelsen har en sådan befattning. I egenskap af BankoFullrn.
härstädes, har jag af Franska Bankens Styrelse blifvit ansedd
såsom ettslags medbroder och fått öfvervara hennes förrättningar.
Dervid sitta Direktörerna eller Fullmige sjelfve och afgöra vexlars
diskontering. Innan dokumenterna pröfvas, äro de lill sin formella
riktighet förut genomgångna af underordnade tjenstemän, hvarefter
Direktionen bestämmer huru mycket som får utlånas. Jag tror
alltså, att detta bör äfven hos oss framgent förblifva en rättighet,
som R. St. icke med skäl kunna antvarda åt andra än sina egna
Fullmige, ty hvad som förloras, mista Ständerna.
Man har här sagt, att köpmän bäst känna hvarandras affärer.
Det må vara. Skulle man utlåna penningar företrädesvis åt köpmän
eller endast ät dem, då vore det rikligt att sådane hufvudsakligen
funnes i direktionen; men om annat folk äfven får låna,
är det då skäl alt. köpmän utgöra det öfvervägande antalet ledamöter
i Diskonten? Hvad mig beträffar, får jag säga, att under de tider,
jag der suttit, bar jag funnit, alt det merändels äro de båda
Kommissarierne och Bankens Fiskal, som bäst känna folks ställning;
delta troligen derföre, att Kommissarierne längre tid handlagt
dessa ärenden, samt veta, hvilka som punktligt betala kapital
och räntor, eller hvilka som derutinnan äro försumlige. Fiskalen
vet, hvilka han sluppit Iags'öka o. s. v. Dessutom har direktionen
. brukat skicka Fiskalen eller någon annan ut i landsorterna för att
efterhöra, huru det står till med lånesökandes affärer, emedan diskont-distrikten
äro så vidsträckta, att man icke på annat sätt kan
tillförlitligt erfara dylika omständigheter.
Jag har i mitt förslag icke begärt att Diskont-direktörerne
skola bibehållas längre lid än vederbör, utan blott att det gamla
stadgandet måtte qvarstå, enl. hvilket de skola af Banko-Fullmige
omväljas vid hvarje års slut. Kommissarierne kunna Fullmige afskeda
och tillsätta andra, när sådant dem godt synes.
Jag tror fördenskull icke, alt det finnes något skäl för R. o.
Ad. alt afvika från den ordning, som hittills varit stadgad, dock
endast med den skillnad, i -afseende på antalet, som Fullmige föreslagit,
tillika med den, att båda diskonterna skola förenas under
samma direktion, hvilket Banko-Fullmige jemväl föreslagit.
Hr Printzensköld! Gr. Lagerbjelke bar upträdt till försvar
för BankoUtskis ifrågavande förslag. Han har, såsom bevis på lämpligheten
af detsamma anfört, bland annat, det förhållande, att åtskilliga
_af Bankens tillgångar utgå i låneväg efter skedd pröfning
icke af någon delegerad af Bankens Fullmige, ulan bland ledarnöterne
i Bankens Understyrelse. Hr von Hartmansdorff har likväl
i detta fall så fullständigt vederlagt lämpligheten af den föreslagna
förändringen, att det icke återstår något att i den vägen yttra.
Vore
Den 28 Oktober f. m.
81
Vöre det fråga om att förändra Banko-Direktionens närvartde sammansättning,
skulle jag heldre välja den utvägen att öfverlemna
Banko-diskontens tillgångar för Utlåning ål vissa delegerade af Bankens
Understyrelse, än jag skulle vilja alt utlåningen skulle komma
att uplåtas åt den Direktion, som enl. BankoUtsk:s förslag komme
att hildas. Olägenheterna af en sådan Direktion ligger deruti
för öppen dag, att den, i följd af beskaffenheten utaf sjelfva Direktionens
funktioner, omöjligen kan vara underkastad något juridiskt
ansvar för sina handlingar, med mindre än att visas kan att den
handlat uppenbarligen mot gifna föreskrifter. Det mäste finnas ett förtroende
till dessa personer, och man mäste förlita sig på deras redlighet
och derpå, att de alltid söka förskaffa sig de tillförlitligaste
underrättelser om de lånesökandes ställning, innan lånen beviljas,
med ett ord, att de alltid hafva till sitt förnämsta syftemål att stå
på Bankens rätt och bada. Hvad skulle väl nu kunna inträffa genom
Direktionens sammansättning pä sätt Utsk. föreslagit? Jo, att
man kunde få in åtskilliga affärsmän, hvilka, med kännedom derom
att, på sätt i momrtet litt. b) är föreslaget, de kunna qvarstå
ett år, under denna lid genom hvarjehanda utlåningar förspilla en
högst betydlig del af Bankens egendom, och detta på ett sätt, att
Banken omöjligen kunde ställa dera till något ansvar. Man skulle
äfven kunna tänka sig, alt en Direktion, under det är den fungerade,
skulle kunna åt personer, hvilka ingenting hafva att förlora,
lemna lån till betydligt belopp, hvilka lån sedermera till större eller
mindre del ginge in i Direktörernes fickor. När sedermera betalning
skulle utsökas från de synliga låntagarne, vore de oförmögne
att gälda lånesummorua, och skadan blefve dä hvilkens?
jo, Bankens. _Att sammansätta en Direktion på detta sätt, anser
jag derföre vara i högsta måtto för Banken vådligt. Jag har sjelf
vid ett tillfälle fungerat gemensamt med Bankens Fullmtge vid ett
val; jag minnes nogsamt huru det utföll, och jag sätter verkligen
intet stort förtroende till uplysningen i så beskaffade styrelser. Då
är det bättre, att hvarje Stånd för sig får utse sina Fulltmge.
Banko-Reghtet innehåller, alt dessa Fullmtge skola förvalta Bankens
alla tillgångar i sin helhet, och de äro, ifall de öfverskrida
sina föreskrifter, underkastade, om icke ett juridiskt, åtminstone ett
ganska tungt moraliskt ansvar genom det förtroende, som de hos
Ständerna antingen kunna bibehålla eller förverka. De kunna genom
en vårdslös och möjligen egennyttig förvaltning, ehuru sådant
icke torde kunna befaras, likväl brännmärkas på ett sådant sätt, att
de icke för framtiden kunna förvärfva serdeles förtroende i det allmänna
lifvel. Just den omständigheten, att Styrelsens medlemmar
icke skulle vara permanenta, utan kunua af Fullmtge väljas förar,
gör ju att Styrelsen, om möjligt, blir af ännu sämre beskaffenhet.
Gr. Lagerbjelke har, såsom bevis på lämpligheten af denna rörlighet,
åberopat att valet inom Fullmtge till delegerade i diskontverkets
styrelse sker hvarje år. Låt sä vara! Men det sker blott inom
de tre Ful hn:ge från hvartdera Ståndet, sorn hafva hvar och en
sitt Stånds förtroende alt utgöra Bankens Ofver-styrelse, och då
14 H. 6
82
Den 28 Oktober f. m.
jag måste antaga, att dessa tre ledamöter af hvarje Stånd äro fullkomligt
qvalificerade alt förtjena sitt Stånds förtroende, är jag också
förvissad om att, derest äfven årligt ombyte ibland dem eger rum,
det helas gång derigenom icke skall lida, och således icke eller
Diskontverket, som utgör eu integrerande del af del hela, genom ett
sådant ombyte taga den ringaste skada.
Utsk. har vidare föreslagit, alt Fullmtge skola välja en Ordför:de,
och en vice Ordfönde. Jag skulle tro, alt man genom
ett sådant sätt just afviker från den ordning, -sorn i grundlagen är
stadgad för hvarje delegerad korporation af R. St. I alla våra
Utsk. är det den, som enl. R. o. Ad:s matrikel-eger främsta rummet,
sorn äfven skall mottaga Ordhde-plalsen, och så är det äfven
hvad angår Banko-Fullmtge och Fujlm:ge i Riksg:s-kont:t. Vid
sådant förhållande är det väl icke olämpligt att samma ordning bibehålies
bland de delegerade, som skola föra styrelsen öfver Banko-diskonten.
Från hvilken synpunkt jag således betraktar saken,
finner jag förslaget, långt ifrån att vara nyttigt, tvertom i de flesta
fall innebära sådana vådor för Bankoverket, att jag icke kan annat
än på det högsta afstyrka bifall dertill.
Gr. Gyldenstolpe: Den siste värde talaren har förespeglat
en mängd vådor, som af förslaget skulle upkomma. Ilan har ansett
alt Fullmtge, om de hade rätt att välja ledamöter i Diskontdirektionen,
skulle välja sådana, som hvarken hade' heder eller ära.
När man utgår från en sådan åsigt, tjenar det till intet att söka anföra
några motbevis; ty man kunde ju då lika väl anse, att Ständerna
skulle välja sådana Fullmtge, som icke egde hvarken heder eller
ära. Jag hemställer till en hvar, om man icke, då man får välja
personer, man icke skall göra afseende på de allra bästa, under det
man deremot, då man saknar rättigheten att välja, ofta nog får
hålla till godo med de allra sämsta. Skulle t. ex. icke Hr Printzensköld
sjelf heldre se, att i Diskont-direktionen sutte Hr von
Hartmansdorff än bonden Per Olsson? Kan det upstå mera våda
deraf, att man tager personer inom Bankoverket, än att man skall
taga dem inom Fullmtge?
Hr von Harlmantsdorff har sjelf erinrat derom, att de bäste
ledamöterne i Diskonten just äro sådane, som icke äro Fullmtge,
utan som äro tillsatte af Fullmtge, nemi. Kommissarierna, BankoFiskalen
och Banko-Sekrettn. Ar det då icke skäl, att göra det
till grundsats, alt derstädes skola sitta de fyra i fråga var :de jemte
fyra andra skickliga personer, som sköta ärenderne? Jag finner således
icke att Hr von Hartmansdorffs argument är någon motbevisning
mot Ulskts förslag. Hvad vådan för Banken alt mista sina penningar
beträffar, så lärer i afseende på redlighet icke vara sagdt,
att man är mera redlig derföre att man tillhör något af de fyra
Stånden; ty då skulle man ju kunna påstå, att alla, som icke tillhöra
representationen, äro icke redliga personer. Har icke hvar och en
af Svenska folket lika mycket intresse alt bevara Banken för förluster,
sorn de personer, hvilka hafva tillfälle alt sitta i något Stånd? Är det
icke lika mycket Svenska folkets, som de särskilda Ståndens pen
-
Den 28 Oktober f. m.
83
iiingar, som der förvaltas? Kan man väl tänka sig, att derföre att
en affärsman blir insatt i diskonten, han skulle begagna sig af tillfället
för att skinna Banken? — att han icke skulle hafva så mycket
heder, att han, just derföre att han vöre vald, skulle vara desto
mera mån om all bibehålla det förtroende han erhållit och visa sig
vara lika god som den, hvilken dilkommi! genom sin sjelfskrifvenhet?
Mig synes i allmänhet, att när man har tillfälle alt välja,
så får man också det bästa, och det är just derföre som jag tillstyrker
R. o. Ad. att antaga Utsk:s förslag.
llr Flach, Johan: Jag hade visserligen icke tänkt deltaga i
diskussionen öfver denna fråga; men då här af Gr.-ne Gyldenstolpe
och Lagerbjelke blifvit framställd en anmärkn., som jag icke anser
hafva blifvit tillräckligt besvarad af de sednare talarne, vill jag försöka
ätt göra det. I)e hafva nemi. yttrat, alt de ansågo Diskonten
vara ett underlydande departement under Pullunge och kunna förvaltas
lika väl af personer utom Stånden, som de öfriga departementen,
hvilka bedrifva lånerörelse. Jag får likväl, utom de anmärkrnr,
hvarmed llr von Hartmansdorff framkommit, erinra derom,
att i dessa öfriga departementen, är det ovilkorligen föreskrifvet
att läne-rörelsen icke får besörjas af någon annan än den, som
är Bankens tjensteman, neli här, enl. Ulskts förslag, skulle Fullmäktige
ega ali, med undantag af tvä Kamererare, utse alla de öfrige
utom Bankens tjenstemanna-personal.
Sedan jag sålunda anfört, hvad jag ämnade, beträffande denna
fråga, ber jag att få tillägga några ord i öfrigt. Man har sagt, att
genom den föreslagna organisationen och genom tillfället att kunna
invälja affärsmän ifrån handelsverlden, skulle mera säkerhet vinnas
i afseende på kännedomen om personers soliditet, .lag vill visserligen
icke i allo bestrida detta påstående; men jag tror att det
skulle kunna inträffa, att frågorna i många fall skulle komma att
ensidigt bedömas, och icke med likti mycket afseende å alla näringar.
En reservant mot Utsk:s förslag, Hr Swartz, synes också
hafva haft nåson aning om ett sådant möjligen inträffande fall, och
det torde äfven kunna finnas skäl, som häntyda pä en sådan möjlighet.
Man har nemi. föreslagit alt Handels-diskonlen skulle upItöra
och ingå i den allmänna diskonten. Jag tror också, att med
den reorganisation, som Banko-diskonten hädanefter skulle få, blefve
den i det stora bela endast en Handels-diskont. I resonnemangerna
i Utsk:s Betänk, förekomma dessutom, att belåningen på olika papper
skulle anses numera vara mindre behöflig, sedan upmärksamheten
blifvit fästad på ändamålsvidrigheten af ingifvande af lån med
omsättning. Detta syftar på en sats, som redan länge blifvit behandlad
af én, som befattat sig med Bankens angelägenheter. Man
har utgått från den grundsats, att då belåning å fastighet egentligen
besörjdes genom Låne'kansliet, skulle å andra sidan all den
låne-rörelse, som bedrifves genom diskonterna, tillhöra den stora
affärsrörelsen. Som jag fruktar att det förslag, som här är å bane,
i sina konseqvenser syftar dit, är def derföre som jag bestrider
detsamma.
6*
84
Den 28 Oktober f. ra.
Hr Printzensköld: Jag kan icke annat än uttrycka min
förundran öfver den slutföljd Gr. Gyldenstolpe dragit af mitt yttrande.
Tror Grin, att det k?n falla mig in att misstänka Fu)lm:ge
för att alltid välja den sämsta utom sig lill Bankodiskont-direktör i
st. f. den bästa? Skulle jag yttra mig i personligt syfte här vid
lag, skulle jag förklara, att om alla tolf Pullunge voro som Gr.
Gyldenstolpe eller Hr von Hartmansdorff, skulle ingen hellre än jag
lill dessa Hrr öfverlemna alt välja, hvilka personer de behagade, till
Direktörer öfver diskonten, fullkomligt förvissad att valet skulle utfalla
så, att R. St. icke skulle få någon anledn. alt, i afseende på verkets
förvaltning, vara missbelåtne eller föra någon klagan. Men når
erfarenheten bekräftat ett motsatt förhållande och daglig erfarenhet
beklagligtvis vitsordar, alt der ett större antal styresmän finnas, der
råder icke alltid det syftemål, som bordt ega rum, utan tvertom
lagas åtskilliga andra omständigheter i betraktande, hvilka hos något
hvar icke kunna annat än ogillas, och så länge denna styrelses
antal är så stort, all man icke kan tili mängden af dem lenina
det förtroende, som man eger och bör ega till en hvar af det mindre
antalet bland dem, så länge måste man söka bibehålla sådana
former, i hvilka den största garanti ligger för all oväld och rättrådighet
skola utgöra det rådande elementet i den styrelse man vill
sammansätta. Jag är visserligen icke bland dem, som på något sätt
vill nedsätta affärsmännens anseende; men när man erinrar sig, huruledes
t. ex. för några år tillbaka en person, tillhörande affärsslåudet,
som ansågs vara en man af utmärkta egenskaper och i åtnjutande
af allmänt förtroende, midt under brinnande Riksdag skjöt
sig för pannan, och det efter hans död befanns, att det allmänna
omdömet om honom var oriktigt, då må man förlåta, alt, då man
icke är affärsman, utan endast en vanlig tjensteman, den der har något
lärt känna både affärs- och andra förhållanden, man icke egnar så serdeles
stort förtroende till det lämpliga uti, att lemna den öfvervägande
myndigheten i en styrelse åt dessa s. k. affärsmän. Egennyt
tan
är en häfstång, sorn är ganska mäktig, och inom affärslifvet
kunna förhållanden upslå, då styrelsen öfver diskontverket finnér
sin uträkning vid alt lemna lån åt en person, hvilken, ingalunda
under en annan styrelse skulle erhålla den sökta förslräckningen.
Det är sådane omständigheter, som man bör söka förekomma. De
finnas icke nu, just derföre, att Gr. Gyldenstolpe jemte flere delegerade
af Bankens Fullm:ge sitta såsom styresmän der. Men de
kunna inträffa, om dessa Hrr träda derifrån och affärsmän i stället
intaga deras platser. Jag fortfar i min anhållan om afslag å detta
icke väl betänkta förslag.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då jag anfört min reservation
emot delta Betänk., ehvad sorn angår tillsättandet af ledamöter inom
Banko-diskonten, anser jag mig skyldig, att i korthet yttra några
ord i detta ämne. Min tanke är, att sä länge SSvensk» folkets nuvar:de
representation, på 4 RiksStånd, fortgår, bVaraf de hafva sina
delegerade i ett så vigtigt verk som Banken, bör ingen rubbning
uti tillsynen och förvaltningen äga rum. Hittills har en ledamot
Den *28 Oktober f. m.
85
af hvarje Riksstånd deltagit såsom Direktör i denna styrelse, och
denna föreskrift hör fortgå, lills förvaltningen af Bankens angelägenheter
helt och hållet omorganiseras. Genom den förändring
Ulsk. föreslagit, alt endast 2:ne ledamöter af Fullm:ge tili Bänken
skulle som ledamöter i Bankodiskont-Direktm inväljas, och de öfriga
sex ledamöterne uti denna Direktion tagas, dels inom Bankoverket,
dels ock utom detsamma, kan många obehagligheter och
möjligen intriger upkomraa, alltid skadande det stora hela. Allt
detta undvikes så länge Banko-Reghtets nuvande föreskrifter efterföljas.
"Vidare må anföras, såsom skäl emot den föreslagne förändringen,
att de 2:ne af Fullmtge, som skulle ingå uti Direktm
för diskonten, äro de enda ansvarige för sina tillgöranden, hvaremot
de sex andra ledamöterne derifrån blifva befriade, åtminstone
till en ganska stor del. För öfrigt tror jag, att liden ännu
icke är inne, att göra denna partiella förändring inom Styrelsen af
Banko-diskonten, om ock någon supponerad, ehuru obepröfvad, nytta
deraf kan blifva en följd, Jag afstyrker förslaget i detta afseende.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke tjog uttala, att det är med
särdeles förundran jag här hört en del talare, isynnerhet Hr Printzensköld,
argumentera mot Ulskts förslag i förevartde hänseende.
När det är fråga om att bedöma Banko-Fullrmges duglighet och öfverträffande
skicklighet framför alla andra personer att sköta Bankodiskonten,
då äro de mycket lofordande; deremot när fråga är om
att de skola utse personer lill att deltaga i dess styrelse, då duga
de icke alls, d. v. s. att, så länge dessa tolf få välja inom sig, då
äro de den förträffligaste valkorps man kan tänka sig, men om deras
val blefve fritt, då vore man underkastad de största vådor för
Bankens bestånd. Derpå har Hr Prinlzenskölds argumentation gått
ut. Jag hoppas att R. o. Ad. icke måtte blifva upskrämd vid de
mörka taflor, han uprullat, emedan alldeles samma förhållanden
kunna inträffa, om Fullrmge äro inskränkte alt välja inom sig, enär
man icke kan anse dem vara sådane personer, som stå öfver alla
andra medborgare i samhället och aldrig kunna begå något misstag.
Jag har deremot det förtroende för Fullmtge, att jag tror, att
deras nit år ganska godt och oförtrutet, och om de således,finge
sin valrätt mera utsträckt, och derigenom bomme i tillfälle att lättare
göra goda val, skulle också dessa bättre utfalla, eller åtminstone
skulle de hafva lättare att med full säkerhet göra goda val
för det ifrågavartde ändamålet, d. v. s. att erhålla personer, som
med sakkännedom kunde sköta diskontens angelägenheter.
Den egentliga orsaken till det motstånd, man egnat förevar:de
förslag, skulle jag tro ligga deruti, att man anser det vara ett steg
att komma ifrån våra fyra kammare. Man vill bibehålla dessa i
all deras utsträckning, och icke ens medgifva att, der man kan
göra det med nytta för saken, uttaga detta lilla steg. Man har
här förespeglat vådan af att taga köpmän, men det är icke föreskrifvet
att sådana skola antagas; det är visserligen möjligt att de
blifva valda, ifall Banko-Fullnr.ge anse dem för ändamålet bäst lamp
-
86
Den 28 Oktober f. m.
lige; roen del är icke sågfil, all de ovilkorligen skola komma in i
diskonl-slyrelsen.
Hr von Hartmansdorff tiar fäslat upmärksamheten derå, att
bland Diskont-direktörerna är det egentligen Kommissarierna, hvilka
häst känna affärsförhållandena, och ali det är på deras omdöme,
som direktionen i allmänhet får lila. Detta tror jag visserligen äf
ven.
BankoUtsk. Jiar icke eller uteslutit dessa personer, utan tvertom
föreslagit, att Iva sådana, såsom ständiga ledamöter, skola i direktionen
finnas. Således ligger häruti icke någon afvikelse från
hvad Fullm:ge sjelfve föreslagit.
Hr Printzensköld har yttrat sig mot litt. c), der det är föreslaget,
alt Pullunge skola välja Ordför:de och vice Ordförtde, och'
den värde talaren har dervid sagt, alt det icke är förenligt med
den i grundlagen stadgade regeln, att i alla delegalioner af R. St.
skall den enl. Riddarhusets matrikel äldste adelsmannen vara Ordför:de.
Delta är sanni, så länge styrelsen utgöres af ledamöter utaf
alla fyra Stånden; men del är lika gifvet, alt detta stadgande icke
kan vara gällande, i händelse Ständerna gä in på Ulsk:s förslag i afseende
på Diskont-direktionens sammansättning. Således är valet af
Ordfide en gifven följd af Utsk:s förslag och hänger fullkomligt ihop
med detsamma.
Hr Bildt framtog, såsom eli bevis emot Utsk:s förslag, att Handels-
och Närings-diskonten icke skulle skötas så väl som Bankodiskonten,
der styrelsen utgöres af ledamöter från de fyra Stånden.
Jag får med anledn. häraf uplysa, alt det visserligen är medgifvet,
att fyra, af Fullrmge utsedde, personer skola förstärka Banko-diskonten
för att utgöra direktionen öfver Handels- och Näringsdiskonten;
men detta stadgande har ännu icke ledi dertill att någon ledamot
af Banko-styrelsen blifvit antagen, af det skäl, att de icke haft serskilda
arfvoden.
Jag vill icke längre uptaga tiden, ulan anhåller om bifall till
Utsk:s förslag.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill, i afseende på Frih. Tersmedens
yttrande örn Ständsgrundsatsens vidmakthållande, blott tillägga,
att jag önskar det R. o. Ad., samt Stånden i allmänhet, icke
matte falla några beslut, som väcka missnöje hos ett eller annat af
dem. När denna fråga förevar hos Fu!lm:ge, för alt hänskjutas lill
BankoUtsk:s bepröfvande, så märktes genast på BondeShs ledamöter,
att de ansåge förslaget åsyfta deras aflägsnande, hvarföre dess
antagande sedermera väckt deras förtrytelse. Det finnas ändock anledniogar
nog till missnöje hos detta Stånd, utan alt vi onödigtvis
öka dem genom förslag sådana, som det ifrägavar:de.
Gr. Gyldenstolpe: Jag får, med anledn. af den siste talarens
yttrande, omnämna, all den, som inom Banko-Fullm:ge först
motsatte sig det af Diskont-direktionen föreslagna stadgandet, just
var Hr von Hartmansdorff, och jag är fullkomligt öfvertygad, alt om
han icke gjort del, hade ingen af BondeShs ledamöter deremot yttrat
sig. Dessutom utesluter delta förslag hvarken BondeSt. eller
Den 28 Oktober f. ni.
87
något annai Stånd från atl blifva ledamöter af Diskont-direktionen;
det utesluter endast deras absoluta rättighet att hafva en ledamot
der. Men om Fullm:ge finna för sig, af detta eller- de andra Stånden,
personer, som äro skicklige att sitta i Direktionen öfver di
skonten,
så är det rnycket troligt att Hr von Hartmansdorff och öfrige
Fullmige icke skola underlåta alt insätta dem deruti.' Således
kan man icke säga att här åsyftas något beslut, som kan vara för
närmande
för något Stånd.
Hr Printzensköld har omtalat förhållandet med en affärsman,
som under en pågående Riksdag skjöt sig, och har tagit detta till
anledn. för sitt misstroende mot affäismän i allmänhet. Utgår man
från den åsigt en, skulle man äfven kunna säga, att man icke borde
sälta förtroende till någon Banko-Fullm., ty det lärer väl icke hafva
undfallit Hr Printzenskölds minne, atl del satt en Fullm. af R. o.
Ad. i Banken, som slutade med att göra bankrutt, ehuru han icke
skjöt sig.
Ilr Gr. o. Landtmis härefter, först till bifall å förevande punkt,
och sedermera lill afslag derå, samt antagande af Banko-Fullm:ges,
i afseende på Diskont-Direktionens sammansättning afgifna, uti Utsk:s
Mern. uptagna förslag, framställda proposir besvarades med blandade
Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemslälde om R. o. Ad.
behagade i denna punkt bifalla Utsk:s förslag, samt, efter denna proposms
besvarande med Ja och Nej, förklarade att han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterts-propos.:
Den som bifaller lista punkten af BankoUtskis Mern.
66, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås nämnde punkt och antager R. o. Ad. det af BankoFullmige,
i afseende på Diskont-Direktionens sammansättning, afgifna
förslag.
Vid voteringens slut beiunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 20.
Nej — 25.
Uppå härefter framställd propos. upskjöts fortsättningen af fffrevaride
ärendes pröfning till eftermiddagens plenum, samt åtskiljdes
H. R. o. Ad. kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
88
Den 28 Ok lober e. m.
Lördagen den 28 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Fortsattes pröfningen af BankoEtsk:s Mein. JU 66, med förslag
till ändring af åtskilliga föreskrifter i lista Afdelmn af Bankorcglemilels
4ide artikel, ^ngide Diskont-verkens organisation; hvarvid
nu förekom
2: dr a 'punkten.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då förslå punkten af detta Betänk.
på f. m. afslogs, torde äfven den nu föredragne punkten, såsom
egande sammanhang med den första, icke böra af R. o. Ad.
antagas.
Man har fästat min upmärksamhel deruppå, att, då jag på f.
m. emot det af Etsk. i första punkten framställda förslag citerade
min reservation, jag begått ett misstag, emedan densamma rörde
andra punkten, hvilket på sätt Betänk, nu utvisar, synes ega sin
riktighet. Men då första punkten uti Utskis Betänk, föredrogs hos
R. o. Ad., gaf jag den åsigt tillkänna, att jag icke kunde gilla densamma
på de grunder jag uti Utsk. anfört, och som i min reservation
skulle uplagas, ehuru detta af misstag blifvit från Betänk,
uteslutit. Det är naturligt, alt då jag förklarade mig icke kunna
gilla den andra punkten, som i afseende på valsättet för Direktörerna
i låne-kontin fullkomligt öfverensslämmer med den första,
jag icke heller godkänner den första punkten.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det kan visserligen anses
öfverflödigt att här redogöra för hvad den ene eller andre ledamoten
inom Etsk. yrkat, men jag vill endast, med afseende på
sednare delen af Hr Aminoffs yttrande, nämna, att jag fruktar, det
Hr Aminoffs minne svikit honom.
Hvad sjelfva saken beträffar, så, enär första och andra punkten
ega oskiljaktigt sammanhang roed hvarandra, samt R. o. Ad. afslagit
det af Utsk. i första punkten framställda förslaget, rörande sammansättningen
af Banko-Direktörerna, förmodar jag alt Ståndet icke
heller bifaller den andra punkten. Jag vill dock fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet deruppå, huru önskligt det. hade varit, att den nu
föreslagna förändringen blifvit bifallen. Vid valen inom de olika
Stånden af direktörer till låne-kont:n, är det ganska svårt att finna
lämplige personer, hvilka äro bosatte på de orter eller ställen, der
kontoren äro inrättade. Såsom exempel tager jag mig friheten anföra
låne-kont:t i Malmö. BorgareSks ledamot bor 1| mil, PresteShs
5 å 6, samt BondeSks nära 8 mil frän staden. Lyckligtvis
hade R. o. Ad. med sitt val träffat en tillräckligt skicklig person,
Den 28 Oktober e. m
89
bosalt i sjelfva staden. Men hade icke så varit händelsen, hade
låne-konl:t kommit i serdeles svåra omständigheter. Deruti ligger
olämpligheten att Stånden skola välja. Om nu valen försiggått på
sätt Utsk. föreslagit, är del troligt alt det varit lättare alt tiäffa 4
personer på närmare håll, än som nu vär förhållandet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Del förslag, som under förmid
dagens
plenum blef af R. o. Ad. afslaget, och det, sora na är föredraget,
ega icke sinsemellan ett sä oskiljaktigt sammanhang, all
de icke kunna på olika sätt afgöras. Således anser jag, att ehuru
R. o. Ad. på f. m. afslagit första punkten, kan Ståndet, bifalla
Utsk:s förslag i afseende på direktörerna vid låne-kont:n. Det är
nemi. den väsendtliga skillnad, att då Ranko Diskonten i Stockholm,
utom af en ledamot från hvarje RiksStånd, äfven består af
2:ne Banko-Kommissarier, en Fiskal, en Sekreterare, eller någon
annan lämplig person i Kamererare-graden, som Banko-Fullm:ge
dertill utse, så utgöres Direkt:n vid låne-koot:n endast af de fyra
ledamöterne från RiksSttu samt eli Banko-ombud. Dertill kommer
älven alt Banko-Diskont-Direktörerna äro bosatte uti Stockholm,
samt alt Fullflugen från BondeSl. äfven uppehåller sig der, dä deremot,
pä sätt den siste värde talaren omförmälde, de af R. St. utsedde
Direklörerne vid låne-kont:n i otterne ofta icke äro bosatte
uti staden, ulan på landet. Om man ock^å anser att man uti
Banko-Diskont-Direktionen i Stockholm, hvilken är på det sätt sammansatt
af 8 personer, som jag förut omnämnt, vill hafva qvar en
ledamot, utsedd af hvarje RiksSt., är det derföre icke sagdl, att man
äfven vill ståndsvis tillsätta Direktionerna i orterna, hvilka, utom de
serskilda Stånds-ledamöterne, derjemte ega endast en ledamot. Dä
Direklörerne i orterna ofta bestå af sådane ledamöter af RiksSlm,
hvilka, öfver hufvud taget, icke sysselsätta sig med göromålen, samt
då de derjemte äro så långt boende från hvarandra, ali de svårligen
kunna hafva den gemensamma öfverblick öfver affärsförhållanderna,
som de borde hafva, kommer det hufvudsakliga bestyret alt
falla på banko-ombudet, på hvilken Bankens säkerhet således skulle
bero. Ehuru man hittills undgått förluster, ligger dock en stor våda
i detta förfaringssätt.
Jag anhåller vördsamt om bifall lill Utsk:s förslag.
Hr Bildt, Knut: I motsats, (ill den siste värde talaren, anser
jag del vara olämpligt, att Direktörerna utses på det sätt Utsk.
föreslagit. Så väl af Betänk., sou) reservationerne, synes alt man
syftat på Direktionen i Malmö, hvarå äfven Frih. Tersmeden fästat
R. o. Ad:s upmärksamhet, men i afseende på den berättelse, som
af Malmö Direktörer, rör:de Bankens förvaltning, blifvh afgifven, har
vid revisionen ingen anmärkn. blifvit framställd. Afven jag har
kännedom derom, alt R. o. Ad:s ledamot bor i Malmö, att, ehuru
PresteSt:s vistas 5 å 6 mil från staden, är dock Suppleantens bostad
belägen på 2 å 3 mils afstånd derifrån, äfvensom att, fastän
BorgareShns ledamot har sitt hem i Lund, Suppleanten likväl är
boende i Malmö, och då nu i Reglenv.tel står alt 2 Direktörer'
jemte bauko-ombudet äro tillräcklige för assignationeroes underteck
-
90
Den 28 Oktober e. ni.
ilande, kunna affärerna sköias lika bra räfven om en eller annan
Direktör skulle vara borta.
Om Direktionerna i !åne-konl:n skola tillsältas på sätt Utsk.
här föreslagit, tror jag att stora olägenheter skola upkomma, samt att
följden icke skulle blifva någon annan, än alt de låne-sökande,
hvilka fått sina lån afslagne, skriftligen begära att deröfver erhålla
prot.utdr. och att, då Direklionerne skola stå på så lös fot, som
bär är föresläget, klagomålen komma att sträcka sig till Fullmtge,
samt tidningsartiklar utgifvas, för att derigenom några månader före
valen försöka imponera på desamma.
På grund af dessa skäl och då många förvecklingar enl. min
tanka skola upsla genom antagandet af Utsk:s förslag, anhåller jag
vördsamt alt R. o. Ad. mätte afslå detsamma, samt förblifva vid
hvad som hittills är stadgadt.
Hr Printzensköld, Carl: I likhet med den siste värde
talaren, och i motsats med den, sorn före honom hade ordet, tillstyrker
jag afstäg å Utsk:s förslag.
Man har såsom skäl för förändringen anfört, att genom densamma
skulle äfven vid låne-kont:n erhållas affärsmän, hvilka skulle
bättre än de delegerade, som inom hvarje RiksSlånd nu nises, sköta
affärerna, men jag hemställer lill dem, som äro så nitiska för förslaget,
örn man val rimligen kan begära att Banko-Fullmtge skola ega så
fullständig kännedom om affärsmännen i Götheborg, Malmö och
Wisby, att de med tillräcklig sakkännedom skola kunna välja gräddan
af dessa, för Bankens angelägenheter så dyrbara personer. Månne
man icke, äfven vid detta tillfälle, kan draga samma slutsats, sora
jag på f. m. gjorde om Diskont-Direktörerna i Stockholm, att hvar
och en nästan tvekar att antaga Direktörs-befattningen. Då han under
den korta tid af ett år, som han derstädes varit tjenstgörande,
lyckats bereda låne-nnderstöd åt en eller annan person, med hvilken
han står i affärsförhållanden, så kan lian, då han vid årets slut
bortgår, derigenom möjligen åstadkomma en betydlig förlust för
Banko-Diskonten; varande han likväl sjelf temmeligen belåten dermed,
att han undvikit en förlust, som tilläfventyrs eljest skulle
drabbat honom. Sådana skola möjligen följderna af det nya valsättet
blifva. Deremot kan man vara temmeligen förvissad derom,
att när valen ske inom RiksSt:n, saknas det icke inom dem medlemmar
från den ort, der funktionen skall utöfvas, hvilka kunna
meddela uplysningar om egenskaperna hos de personer, hvilka
kunna förvalta låne-kont:ns tillgångar, samt böra blifva delegerade
från hvartdera af RiksStm.
Om äfven i delta fall något misstag skulle ega rum, kommer
dock icke något ansvar, obehag eller missnöje alt drabba Fullmtge,
hvilket deremot blefve händelsen, om Utsk:s förslag antoges. Följden
blefve endast och allenast den, alt den, som ieke gjort sig förtjent
af förtroendet, vid nästföljande Riksdag icke varder vidare
ihågkommen. Att den person, som å Bankens sida fungerar i låne-koni:n,
är endast en, ehuru Direktörerna äro fyra, skall långt
ifrån att skada, tvertom gagna. Till följe af det Direktöferne lem
-
Den 28 Oktober e. m.
91
nade förtroendet, skola de benäget lyssna till de åsigter, som af
Banko-ombudet framställas, och erfarenheten har visat, att förvaltningen
gått så väl, att föga eller intet dervid återstått att önska.
När man nu eger en dylik erfarenhet, kan jag icke begripa hvad
orsaken månde vara, alt man' nödvändigt vill göra en förändring.
Ar det. kanhända endast för förändrings skull, som man vill genomdrifva
förslaget? Ett sådant skäl kan jag icke godkänna: till
följe hvaraf jag äfven yrkar afslag å Utsk:s förslag, samt vidblifvandet
af det gamla stadgandet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Först och främst får jag
säga Hr Printzensköld, alt jag såsom Fullm. gerna skall åtaga mig
det ansvar, som möjligen kan drabba mig, i händelse jag bidrog
lill eli mindre godt val, samt vidare, att jag elter bästa öfvertygelse
skall utvälja den person, som jag anser kunna motsvara förtroendet.
Lälom oss närmare se till huru det egentligen förhåller sig
med ifrågavar:de sak.
Ti or Hr Printzensköld att det är R. St. som utvälja sina
deputerade vid låne-konloren? Om både den ordinarie ledamoten
af R. o. Ad., samt dess Suppleant, hafva afgålt, kallas då R. o. Ad.
tillsammans för att utse ledamoten? Nej, utan det tillgår på det
säll, att Fullmrge i Banken och Riksg:s-Kont:t, samt Riddarh.-Direkta
sammanträda för att utse ledamoten, och således icke R. St.
Jag hemställer lill Hr Printzensköld, huruvida han sjelf, i händelse
en dylik ledighet inträffade i Wisby, känner de personer, som der
finnas, och hvilka kunna vara lämplige, samt huruvida han icke
skulle blifva tvungen att af andra personer derom skaffa sig underrättelse.
Jag kan ick,e inse att någon våda ligger uti det af Etsk.
föreslagna sätt ali välja ledamöter. Dessutom veta vi huru det tillgår
när valen förrättas uti Stånden, samt att det är mycket lättare
alt intrigera ibland 50 och 60 personer än ibland 12. När R. St. icke
hafva något ansvar för valen, är det naturligt, alt de icke komma
alt förrättas så noggrann!, som om Fullm:ge skulle hafva bestyret
sig ålagdt. Då, såsom Frih. Tersmeden omförmält, endast R. o.
Ad:s ledamot är boende i Malmö, så skulle, om händelsevis bankoombudet
genom sjukdom eller på något lagligt sätt blefve förhindrad
att sin tjenst förrätta, det finnas ingen annan än R. o. Adis
ledamot, som egde att tana vården om kassans angelägenheter och
föra räkenskaperna. Hittills har man icke ansett riktigt att lemna
sådant bestyr åt en enda person. Dessutom kan det hända, att då
man är bunden inom läne-kont:ns distrikter, man icke alltid har
tillgång på ledamöter af RiksStin. Så skulle jag t. ex. tro att det
på Gottland är brist på adelsmän.
Jag kan således icke, derföre alt R. o. Ad. på f. m. afslagit
Utsk:s förslag röride tillsättningen af Banko-Diskont-Direkt:n, inse
alt Ståndet äfven nu, i afseende på andra punkten, bör fatta enahanda
beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag är icke af samma
tanke som Gr. Gyldenstolpe, och skall börja der han slutade, nemi.
92
Deri 28 Oktober e. m.
med låne-konlil i Malmö, sorn synes hafva föran ledi den ändring
Uisk. föreslagit.
Man har sagt, att de 3 öfriga Ståndens ombud ho utom Malmö.
Men om dessa punktligt infinna sig i staden, och ordentligt förrätta
sina göromål, så ser jag icke att låné-dislriktet eller Riket lider
någon skada deraf all ledamölerne resa in till staden. Om de, för
sin del, vilja taga sig denna motion, må det vara dam förbehållet.
Då de bo på landel, är det troligt, att de icke blott känna
förhållandena i staden, hvilket dock torde vara mindre nödigt, emedan
R. o. Adis ledamot, samt Bankens ombud äro der bosatta,
ulan förnämligast hvad som rörer landsorten. Eftersom låuedistriktel
omfattar äfven denna, så är det, enl. min tanka, desto bättre,
att de jemväl hafva kännedom ora landlboernes ställning. Om 3:ne'
suppleanter finnas i Malmo stad, såsom man sagt, men jag dock
icke vet, är det så myckel lättare att få Direktin fulltalig. Huru
skall det tillgå, om Fullmige böra välja ledamöter i låne-kontm?
Kan man vänta sig alt Fullmige, skola hafva nog kännedom om persouerne
i landsorten för att kunna välja de bästa. Jag vill anföra
exempel på huru det tillgår hos Fullmige, när Rankens Revisorer för
låne-kontm eller Suppleanter för derstädes anställda Banko-ombud
skola väljas. När beskaffenheten af någon föreslagen person då efterfrågas,
så säga de fleste Fullmige af 3 Stånd; vi känna honom
icke. Men någon eller några af det Stånd, till hvilket han hörer,
pläga upgifva hans egenskaper, hvarefter de öfriga Ståndens Fullnuge
rätta sig. Slutföljden blifver då den, att del i alla fall är
hvarje Stånd, som egenteligen utser sina ledamöter, fastän alla de
öfrigas medlemmar jemväl i valet deltaga. Ar del då icke bättre att
hela R. o. Ad., Preste- Borgare- eller BondeSt., hvartdera för sig, väljer
sina ledamöter, än att endast tre medlemmar af hvartdera välja och
de öfriga Ståndens ledamöter dertill säga ja, emedan de icke veta
hurudan personen är?
Man har sagt, att om Fullmige misstoge sig i sitt val af någon
Direktör, så håller man sig naturligtvis till dem. Men, såsom
jag redan anmärkt, torde det icke blifva möjligt för dem, att pröfva
den persons skicklighet, sora, boende i en aflägsen landsort, skall
förrätta ifrågavaride göromål. Hafva åter RiksStm i sin helhet valt
hvar sin Direktör, bör man säkrare kunna antaga, alt någon medlem,
som är hemma i den landsorten och som förmodligen gifvit
anvisning på personen, har gjort det antingen på grund af egen bekantskap
eller med moraliskt ansvar för upgifter från dem, som
närmare känna förhållandet.
Gr. Gyldenstolpe har visserligen sagt, att han gerna ville åtaga
sig ansvaret för ett felaktigt val. Sådant vill jag deremot icke göra,
ty dels skulle det för mig vara ganska påkostande, om jag begått
ett misstag, hvarigenom jag skadat Banken, dels skulle det väcka
förtrytelse icke blott hos det Stånd jag tillhör, utan äfven hos de
andra, om jag genom min utsago vållat ett dylikt val. Hvarföre
skola Fullmige, som äudock hafva nog ansvar, äfven åtaga sig detta,
då de, såsom jag tror, icke kunna vederbörligen fullgöra det updrag,
hvilket dem sålunda skulle gifvas?
Den 28 Oktober e. m.
93
Jag anhåller följaktligen alt R. o. Ad. ville ogilla Utsk;s förslag,
samt antaga den af Hr Wallenberg afgifna reservation, hvilken
jag anhåller att en Kanslist måtte få opläsa.
Sedan härefter berörde af Hr Wallenberg afgifna reservation
blifvit upläst, anförde
Hr Printzensköld: Gr. Gyldenstolpe har begagnat sin dialektiska
förmåga ända derhän, att han trott, alt jag skulle sakna
kännedom om nu gällande föreskrifter, hvilken saknad skulle lända
mig till föga heder. Jag hade trott att Gr:n kunde taga för gifvet,
alt jag, likaså väl som han, kände huru det tillgår vid val af
Fullm:ge t låne-kontm, då R. St. icke äro tillsammans. Och jag
skulle till Gr:n vilja framställa den frågan, om icke Gnn vet, att
domkapitlen äro af grundlagen ålagde att sammankalla R. St., men
deraf följer dock icke såsom regel, att denna myndighet alltid skall
vidtaga åtgärden, utan utgör det ett undantagsfall. Så förhåller det
sig äfven, med det af Gr:n omnämnda fall, ty valen till Fullm:ge
inom så väl Banken, Riksg:'s-Kont. och låne-konl;n ega rum dels
inom Riddar h.-Direkt:n, hvad R. o. Ad. beträffar, dels inom KansliDirekt:ne
i afseende på 2:ne Stånd, dels ock af Fullm:ge i Banken
hvad ett annat RiksStånd beträffar. Man bör således icke, .lill följe
af en nödfallsutväg, hvilken måste ega rum, på det att platsen må
kunna återbesättas, taga en dylik omständighet lill utgångspunkt för
frågans bedömande. Gr:n har icke'kunnat upgifva något enda skäl,
som kan tilläggas mera kraft och mera giltighet för antagandet af
Utsk:s förslag, än dem jag tillåtit mig anföra emot detsamma. Den
, siste värde talaren har äfven på ett klart och åskådligt sätt bevisat,
att genom det nu gällande valsättet förrättningen sker på ett så
tillförlitligt sätt, all något misstag icke kan ega rum, och det af
del enkla skäl, att de RiksStånds ledamöter, som kunna ega personlig
kännedom om dem, hvilka äro till ifrågavar:de befattDingar
lämplige, äro från alla landsorter och äro således i tillfälle att
lemna underrättelser, hvilka måhända hos Banko-Fulltmge kunna
saknas. Att Gr:n för sin del vill underkasta sig ansvaret för ett
val betviflar jag icke, ty Gr:ns risk är dervid högst ringa. Han
nedlägger endast uti prot. sin reservation, i händelse majoriteten
valt en annan än den han utsett. Ur hvilken synpunkt man än
betraktar saken, står det dock fast att det nuvande valsättet är för
Banko-Fullm:ge icke allenast mest tjenligt, emedan det befriar dem
från allt ansvar, utan äfven för Banken, såsom medförande större
säkerhet.
När nu, under den tid låne-kont:n hafva existerat, erfarenheten
visat, att de på ett noggrann!, tillförlitligt och författningsenligt
sätt fullgjort sina skyldigheter, hvarigenom Banken icke lidit någon
förlust, samt då härtill lägges, att Fullm:ge befrias från all omsorg
derom huru dessa val skulle försiggå, synes mig dessa omständigheter
hafva bordt utgöra ett tillräckligt skäl för att förmå Gr. Gyldenstolpe
alt icke understödja det af Utsk. framställda förslag.
Hr Bildt: De som vilja genomdrifva den ifrågavande reformen,
som synes mig onödig, hafva såsom det egentligaste skäl der
-
04
Den 28 Oktober e. ni.
till anfört den omständighet, sorn eger rum i afseende på Fullmtge i
Malmö; men, på sätt jag redan haft äran - anföra, hafva de Direktörer
i nyssnämnde stad, sorn bo på längre afstånd derifrån, sina
Suppleanter dels boende i sjelfva staden, dels icke mer än £ mil
derifrån.
Man har sagt, ali, om Banko-ombndet i Malmö sjuknar, så är
det blott en Direktör, som kommer att hafva kassan om sin vård,
men så är icke förhållandet, ty om ombudet får laga förfall, tillhör
det Kamereraren alt, efter Direktris förordnande, hvilket tillkännagifves
Banko-Fullm:ge, tjensten förrätta. Således ligger häruti icke
någon våda. Säkert är emellertid, att diskont-rörelsen gått dåligast
i Stockholm, ty Banko-Diskontens förluster hafva gått till 4 proc.,
hvaremot låne-kont:ns endast till 2, samt alldeles ingen uti Wisby,
sorn, då del erhöll sina penningar ifrån Banken, derutöfver bekom
en summa af 4,000 R:< 1 r, hvilka, förda inom linien, ännu icke kunnat
indi ifvås.
I afseende på en ledamots yttrande, rörande väljandet af Direktörer
vid inträffande vakanser under Riksdagarne, har Hr Printzensköld
uplyst, att sådant sker i afseende på R. o. Ad. af Riddarh.-  Direkt:n, och beträffande de öfriga Stånden af deras KansliDirekt:r.
Hvad beträffar den framställda anmärkn:n, att del icke skulle
finnas några adelsmän på Gottland, synes det, af de hos Riddarh.-  Direkltn förvarade tabellerne, ali de utgöra 23 och alt största delen
bland dem äro tjenstemän, sä alt denna anmärkt), icke synes mig
utgöra något skäl, som talar för reformen.
Jag skulle visserligen icke vara emot förändringen, om densamma
vore nyttig, men då isaken hell enkelt beslår deruti, att tillämpa
Reglem:tet, samt efter heder och samvete bedöma förhållanderna,
hvilket hvarje rättsinnig person torde kunna göra, och då
härtill kommer att förslaget innefattar den'besynnerlighet, att öfver
den, som en gång erhållit förtroendet att vara Direktör, skall hvarje
år röstas, huruvida han skall bibehållas på sin plats eller icke, så
nödgas jag, på grund af alla'dessa skäl, fortfara i mitt yrkande af
afslag å Utsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Icke'1 torde det vara mycket värdt att
tala om låne-kontit uti Wisby, emedan det, då dess verksamhet
icke varat mer än 3:ne år, kan sägas ännu ligga i sinlinda. Ehuru
man således icke kan bedöma kont:s verksamhet, lärer dock icke,
äfven under nyssnämnde korta lid, saknats anledu.-r till anmärkn.,
hvilket bäst bevisas derutaf, alt förvaltningen icke blifvit af BankoFullm:ge
godkänd, eller decharge Direkt:n leornad, utan att de
först infordrat utlåt öfver de anmärkn.-r, som af Revisorerne blifvit
framställde.
Hvad beträffar den omnämnda förlusten, som genom BankoDiskonten
upkommil, kan jag icke på något sätt tillegna mig den,
emedan dessa förluster härleda sig från en tid af öfver 20 år sedan.
Går man på detta sätt tillbaka till en tid för öfver 30 år
sedan, kan man möjligtvis komma till del resultat Hr Bildt fram
-
Den 2S Oktober e. m.
95
ställt. Jag tior dock icke, att onder hela den lid, Diskontens verksamhet
varat, förlusten utgjort 4 proc.
Alt välja Direktörer till låne-kont.-n torde enl. min tanka icke
blifva svårare för Banko-Fullm:ge än för RiksSftn, emedan BankoFullro:ge
äfven ega tillfälle till att skaffa sig kännedom om personernes
duglighet, samt dessutom, enl. mitt förmenande, icke några
sådana konsiderationer skola göra sig gällande, som inom RiksSt.-n,
der det understundom inträffar att man, ulan afseende på en persons
förmåga, likväl bibehåller honom såsom'Direktör. Sådant är
icke ulan exempel.
Hr von Hartmansdorff har, såsom skäl emot förslaget, omtalat,
huru det tillgår, samt huru svårt det är för Fullmtge alt utvälja
Banko-ombuden för revisionerna vid läne-kont:n, samt att man föreslår
än den ena än den andra. Det är naturligt att man måste
föreslå några personer, för att man skall kunna Vela, åt hvilka man
skall gifva sin röst, men jag kan icke inse, alt något dylikt förhindrar
Fullrmge att göra ett godt val. Hädanefter skulle det icke blifva
fråga om alt bestämt välja en Adelsman, Prest, Borgare eller Bonde,
utan man gaf sin röst åt de personer, hvilka man ansågo vara
de skickligaste och lämpligaste till Direktörs-platserna. Icke botman
väl, såsom en talare gjort, fästa sig vid den omständighet att,
genom Ulsk:s förslag, Fullmtge få ett ökadt ansvar eller besvär, ty
då man erhållit förtroendet att vara Banko-Fullm., samt detsamma
emottagif, bör man väl icke undandraga sig äfv.en ett ökadt ansvar.
Är det dessutom icke bättre att ansvaret drabbar personer,
sorn äro kände, än att, såsom nu ar förhållandet, man icke kan
hålla sig till någon, ty då valen nu ske med slutna sedlar, kan man
icke säga på hvem ansvaret af eli mindre godt val skall falla: hvaremot,
om valet öfverlemnas åt Fullmrge, det slår i deras proh,
hvem som deruti deltagit, och på hvilka således ansvaret hvilar.
Frih. Tersmeden: Hr Bildt, sorn sökt visa, att allt hittills
gått val vid låne-kont:n, har förundrat sig deröfver, att man vill
åstadkomma någon förändring, samt anser att förslaget kommit såsom
ifrån skyarne, men det är jilarl, alt ju mera industrien utvecklar
sig i ett land, desto mera visar sig behofvet af skyndsamhet
i behandlingen af sådana frågor, som under låne-koni:n sortera.
I fordna tider var det icke så noga med läne-ansökningarne,
ty då fingo de en längre eller kortare lid ligga och vänta på sammanträdena,
men då man nu i landsorterna häröfver fört klagomål,
hafva förslag blifvit framställde derom, alt sammanträdena skulle ske
oftare än som hittills varit förhållandet. En stor svårighet upslår
derigenom för de af Stånden valde ledamöter, som äro spridde i
distriktet, att komma tillsammans. Och ju oftare Direktma komma
tillsammans, desto svårare blifver det för ledamöterne att följa roed
ärenderna, samt äfven nödvändigt, att det finnes ledamöter, som åt
ärenderna kunna egna sin upmärksamhet, hvilket nu deremot icke
kan vara förhållandet, när ledamöterne bo långt aflägset, samt behandla
det hela blott såsom en bisak. I de flesta fall torde så
vara förhållandet. Det är för att förekomma dylikt och för att be->
96
Den 5J8 Oktober e. m.
reda sammanhållighet åt dessa styrelser, sora förslaget blifvit frarnställdt
och alldeles icke, såsom Hr Bildt förmenat, lill följd af något
hugskott.
På sätt Gr. Gyldenstolpe ådagalagt, är det troligt alt en större
säkerhet för goda val förefinnes deri, att Fullm:ge 'dem förrätta,
enär de, utom intresset för sjelfva saken, ega ett moraliskt ansvar
att utse de dugligaste personerne, då deremot, beträffande valen
inom RiksSlm, den väljande, vid den slutna sedelns öfverlemnande,
är fullkomligen fri frän allt ansvar, samt det dessutom beror på
en lyckträff, om den ena eller andra blifver utsedd. Jag vill visserligen
gerna medgifva, att inom det Stånd jag tillhör, hafva valen
gått ganska bra, samt att man icke kan säga, att, mig veterlig!
åtminstone, några intriger varit å bane; huruvida så äfven varit
förhållandet hos de öfriga Stånden lemnar jag derhän. Jag har
hört betydliga klagomål anföras i det hänseendet.
Då jag tror att man icke alltid kan räkna på att få duglige
personer utsedde, när valen skola försiggå uti en så stor församling
som ett RiksSt., utan att de böra npdragas åt en auktoritet,
som är mindre talrik, samt derjemte eger en moralisk ansvarighet
för sitt förfarande, tillstyrker jag vördsamt bifall till Utsk:s förslag.
*
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med den leda
mot,
som yttrat, att dä man icke har något alt klandra i den nuvar:de
ordningen, bör man låta henne vara sådan hon är. Man
har ändå tillräckligt att göra med ändringar, utan att vidtaga
onödiga.
Man har anmärkt att Wisby låne-kont. icke bättre skött sina
saker, än att Fullm:ge vägrat det decharge. En sådan vägran har
v verkligen ägt rum; men anledningen var af så ringa beskaffenhet,
att jag icke en gång minnes hvad hon innebar, till följe hvaraf jag
icke heller kan omtala henne för R. o. Ad.
Väl har man yttrat, att örn Fullmtge korame alt välja, skulle
ansvaret drabba personer, som man känner; men om Fullm:ge befinna
sig, på sätt jag sökt visa, i den ställning, att de icke kunna
på annat sätt förrätta valen, än genom förlitande på andras utsago,
hunt skola då R. St. kunna utkräfva något ansvar? Följden blifver
förmodligen den, att man klandrar deras åtgärd, utan att kunna
med skäl draga dem till ansvar. Hvarföre skall man då yrka en
sak, som i och för sig sjelf icke medför någon säkerhet?
Man har påstått, att när låne-rörelsen blifver betydligen utsträckt,
och sammanträdena ske oftare, vore det så mycket nödvändigare,
att Fullmtge förrättade valen. Om Direktms sammanträden
hädanefter blifva tätare, så hafva ju Fullmige och Ulsk. föreslagit
att arfvodena skulle blifva större, hvarigenom vedergällningen
blefve svarande mot det ökade besväret. Härefter måste de,
soga åtaga sig Direktörs-befattniugen vid låne-kout:n, rätta sig.
Finna de aflöningen för ringa och ansvaret för stort, så afsäga de
sig befattningen.
Det
Den 28 Oktober e. m.
97
Det har blifvit anmärkt, att Direktörerna i Låne-kont:n behandla
sina befattningar såsom en bisak. Kan man begära annat,
när R. St. för besväret beviljat 250 R:dr. Ingen lärer väl kunna
göra det till en hufvudsak, för hvilket han så obetydligt aflönas.
Ja, äfven om R. St. gåfve 666 R:dr 32 sk. lärer väl ingen vilja
uteslutande egna sig åt detta bestyr, ty han måste hafva något mer
alt lefva af. Det år således, enl. min tanka, öfverdrift i de anspråk
man gör, då man icke rättar aflöningen derefter.
Jag fortfar således i mitt yrkande, att R. o. Ad. måtte, med
ogillande af Utsk:s förslag, antaga Hr VVallenbergs reservation, som
för Ståndet blifvit upläsen.
Hr Bildh Man har under diskussionen yttrat, att decharge
blifvit vägrad Direktm i Wisby. Detta har skett under Juli månad
innevande år, och då jag den tiden befann mig i hufvudstaden
sysselsatt med Riksdags-göromål, har jag icke någon närmare
kännedom derom, men, efter de enskilta uplysningar jag erhållit,
skulle anledmn håfva varit den, att Revisorerna anmärkt, att till
deras kunskap kommit, alt Direkt:n icke lemnat högre lån än
1,000 R:dr. Alt något sådant inträffat, när del varit brist på penningar,
är visserligen möjligt, men jag betviflar högeligen, att ett
dylikt beslut linnes i Direkttns prot. intaget. Således lärer den
anmärknm icke vara af någon betydenhet.
Jag fortfar uti mitt yrkande å afslag.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., hurusom å förevande punkt blifvit yrkadt, dels bifall, dels
afslag, dels ock af Hr von Hartmansdorff afslag med antagande af
de emot ifrågavar.de punkt svarande 5 första momme af det, i Hr
Wallenbergs, Utsk:s Betänk, bifogade reservation, förordade förslag.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter, först till bifall å förevande punkt
och sedermera lill afslag derå, samt antagande af de emot densamma
svarande 5 första momme af det i Hr Wallenbergs reservation
förordade förslag, framställde proposrr besvarades med blandade
Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om
R. o. Ad. behagade bifalla Utslcs i denna punkt gjorda förslag,
samt, efter denng proposms besvarande med Ja och .Nej, förklarade
att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering..
Hr Gr. o. Landtm, frågade hvilken kontra-propos. önskades af
Hr Printzensköld, som endast yrkat afslag, hvarefter
Hr Prim zensköld yttrade:
Jag får tillkännagifva, att då jag, under önskan, det R. o.
Ad. måtte förblifva vid det gamla stadgandet, yrkade afslag å
Utsk:s förslag, instämde jag till alla delar med Hr von Hartmansdorff,
emedan Hr Wallenbergs reservation, hvilken han förordar,
är ord för ord lika med 1111 gällande stadgande i Banko-Regiuet.
14 H. 7
98
Den 28 Oktober e. m.
Uplästes lill justering och godkändes följande votens-propos.:
Den~som bifaller,* 2:dra punkten af BankoUtsk:s Mern. M
66, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar |J
Nej;
vinner Nej, afslås nämnde punkt och antager R. o. Ad. de emot
densamma svarande 5 första momme af det i Hr Wallenbergs reservation
förordade förslag.
Vidjvoteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 21.
Nej — 29.
3:dje punkten.
Frih. Tersmeden: När R. o. Ad. afslagit den 2:dra punkten,
torde det väl falla af sig sjelft, att ingen annan åtgärd åter
står,
än alt lägga den nu föredragna 3:dje punkten lill handliugarne.
R. o. Ad. fann förevande punkt, i följe af det i afseende på
andra punkten fattade beslutet, hafva förfallit.
4:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Frågan om denna tjensts tillsättande,
har redan, till en del, blifvit behandlad, då R. o. Ad. gillade
BankoUtsk:s förslag i fråga om kassa-afdelningens ordnande.
Men som ärendet då endast i förbigående förehades, torde man nu
böra fästa sig närmare vid frågan. Förslaget att anställa en Diskont-kassör,
som utgör en nyhet både för Diskont-Direkt:n och
Fullm:ge, har i Utsk. upkommit utan att någon af nyssnämnde myndigheter
blifvit deröfver hörd. Följden har varit, att förslaget ttpgjorts,
ulan att man tagit i öfvervägande de svårigheter, som
ställa sig i vägen för den fördels åstadkommande, hvilken Utsk.
velat åt allmänheten bereda. Då man icke velat tillåta, enl. Fullm:ges
förslag, att i kassa-afdelningen hädanefter må, i st. f. 4,
finnas 3:ne, utan blott 2 expeditior.s-kassöreiy så var del nödigt alt,
på något vis, ersätta den 3:dje. Dä ansåg man sådant kunna ske,
genom en Diskont-kassörs tillsättande, hvarigenom allmänheten
skulle slippa i Depositions-afdelmn vänta på expedierandet af de
för Diskontverkets räkning gjorda insättningarne eller utgifna assignationer,
utan i stället få genast inbetala, eller uttaga kontanta medel
hos Diskont-kassören. Men jag tror mig kunna visa, att icke
någon tid härigenom besparas allmänheten, utan att hon tvertom
råkar i motsatta olägenheter. Jemlikt Fullm:ges förslag, hvilket
icke blifvit af Utsk. så omständligt framställt, att R. o. Ad. torde
hafva deraf fått erforderlig kännedom, skulle omsättnings-lånen i
Diskonten inbetalas såsom hittills. För Handels-Diskontens räkning
Den 28 Oktober e. m.
99
samt på kassa-krediliven skulle insältningarne ske genom kassaatlester,
hvilka, med förbigående af deposilions-afdelnm, skulle mottagas
af Diskont-Kamreraren. Della hade åsladkommit lättnad både
för allmänheten, som derigenom sluppit vända sig lill depositionsa(deln:n,
och för Diskont-Kamreraren, som då icke behöft mottaga
och räkna penningar. Efter Uisk:s förslag slipper visserligen insättaren
vänta på- penningarnes upräknande i expedilions-kassorna.
Men i stället skall han få vänta så mycket längre hos Diskont-kassören,
der tilloppet blifver större och utrymmet mindre. Enligt
Fullm:ges förslag skulle, såsom jag nyss nämnde, den, som betalade
lån i Haudels-Diskonten, eller gjort insättningar på kreditiv, kunna
anväoda kassa-attester, gå med dem 3 tr. upp i Diskonten och utan
penningeräkning få sin förskrifning tillbaka. Vill någon, sorn erhållit
lån i Diskonten, insätta medlen pä annan räkning, så föranlåtes
han, enl. Hlsk:s förslag, först räkna penningarne vid deras mottagande
af Diskont-kassören, sedan gå med dem 1 tr. ned till Exped.-  kassören, der de skola ånyo räknas, innan kassa-attest erhåltes för
deras insättning i deposilions-afdelnm, samt slutligen afbida depositions-attestens
undfående. Då, enl. Fullm.-ges förslag, Direktm
skall sammanträda 3 gånger i veckan och penningar kunna erhållas
samma dag som länet beviljas, skulle derigenom enahanda lättnad,
sorn Utsk. velat förskaffa, beredas allmänheten, utan att trängsel
upkomme. Enär lånen i Handels-Diskonten äro större och
färre, samt allmänna Diskontens eller de s. k. omsätlniugs-lånen
äro smärre och flere, skulle Diskont-kassören icke hastigt blifva
färdig. Flere personer skulle derigenom komma att samlas, samt
få vänta på hvarandra. Då Diskontens rum redan nu äro för små,
samt intet väntningsrum såsom i Depositions-afdelnm finnes alt tillgå,
så mäste trängsel upstå. En hvar, sorn dä icke hade nog styrka
att armboga sig fram, finge vänta längre eller blottställas för stölder.
Då intet uprop skedde, skulle naturligtvis äfven misstag om insättaren
kunna begås. Dessa olägenheter kunde förekommas, om man
antoge Fullm.-s förslag, enl. hvilket omsätlningslånen skulle behandlas
hädanefter såsom hittills. Sådant skulle ock kunna utan skada för allmänheten
verkställas; ty dessa mindre Diskont-län utlagas vanligen
icke af låntagarne sjelfva, utan till J kanske T\ af kommissionärer,
hvilka expediera penningar och handlingar med posten och således
icke hafva så brådtom.
Jag anhåller följaktligen alt R. o. Ad. ville afslå hvad Utsk.
i denna punkt hemställt.
Hr Printzensköld: När man skall genomföra en reform, utgör
första vilkoret, för att den skall upfylla hvad som egentligen
dermed åsyftas, att man utgår från de för handen varande förhållanderna,
noga undersöker dem till deras följder, hvarigenom man
erhåller en fullkomlig sakkännedom, hvarpå man må grunda sitt
beslut. Jag anser mig likväl böra betvifla att inom Högloft. BankoUtsk.
, vid upgörandet af detta förslag, den sakkännedom funnits,
som varit af behofvet påkallad. På sätt den siste värde talaren före
7*
100
Den 28 Oktober e. m.
mig anmärkt, skall, ifall förslaget antages, det icke dröja många
veckor förr än allmänheten skall få erfara, att ifrågavande reform,
långt ifrån att upfylla hvad man önskat, skall för de trafikerande
medföra de största olägeDheter. Jag vill anföra blott elt
enda bevis på sanningen häraf. Enl. nu gällande ordning eger
den, som vill lill inbetalning i Diskont verket använda en af ett
penningeverk utfärdad assignation, rättighet och skyldighet att gå 2
tr. upp i Banko-huset till der placerade depositions-afdeln. Han
inlemnar der assignationen emot det att han erhåller en attest för
den gjorda depositionen och, enl. nu beslutad arbetsordning, kommer
den trafikerande genast eller så fort ske kan att erhålla attest,
till följe hvaraf han endast behöfver vänta så läng tid, som b v hofs
för vederbörande tjensteman till attestens utskrifvande. Med denna
attest går han en tr. upp lill Banko-diskonten och afiemnar der till
vederbörande tjensteman attesten jemte åtföljande dokument. Således
har han, för affärens upgörande, vandrat endast en gång upföre
dessa trappor, hvilka tillsammans, om jag icke misstager mig alltför
mycket, innehålla 83 trappsteg, oberäknadt afsatserna och de
långa gångame. Enl. Utsk:s förslag skulleden trafikerande icke ega
rättighet alt för Diskontverkets räkning insätta assignalioner, utan
han skulle följaktligen försl gå 2 tr. upp till depositions-afdeln.-n,
för alt derstädes fä en kassa-invisning, med hvilken han åter skall
begifva sig 2 tr. ner uti Expeditions-kassorna för att emot invisningen
erhålla penningar. Med dessa skulle han begifva sig 3 tr.
upp lill Banko-diskonl-verkets lokal och der aflemna penningarne
till kassören. För alt med assignation kunna verkställa en Diskontinbetalning,
måste man således vandra 2:ne gånger 2 trappor och
sedan 3 trappor upp eller omkring 180 trappsteg, hvaremot man
nu, för samma affärs utförande, endast behöfver vandra 80 trappsteg.
Månne ändamålet kan vara att förorsaka den, sorn möjligen är fallen
för lungsot, att genom vandring i dessa trappor ådraga sig en
dylik åkomma, ty erfarenheten har verkligen bekräftat, ali den, som
eger ett svagt bröst, har svårt att vandra höjder upföre och således
äfven att gå i trappor? Ensamt denna omständighet, Mine Hrr! vittmar
om olämplighelen af Utskis förslag, men det är äfven många
andra, som tala emot detsamma. Jag skall endast påpeka några af
dem. BankoUtsk. har i sitt Betänk, rörtde sjelfva Bankoverkets
organisation och den del deraf, som rörer kassa-lokalerna, tillkännagifvit,
huruledes i dessa kassor insättningarne för Diskontverket icke
äro så betydliga, att de kassa-attester, som för Banko-diskonten utfärdas,
utgöra halfva beloppet af dem, som vanligen utfärdas. Efter
nuvande ordning har jag den stora fördelen, att, när jag inkommer
i kassa-lokalen, der f. n. finnas 4 kassor, hvilka dock skola förän- '
dras till 3, vända mig lill der stationerade kassörer. Om jag nu
antager att 9 personer pä en gång infinna sig uti kassa-lokalen,
har hvar och en kassör endast 3 personer att expediera, lill följe
hvaraf det också går mycket fortare, än om det, såsom Utsk. föreslagit,
blifver blott en Diskont-kassör, som skall expediera dem. Således
innefattar förslaget en skada för allmänheten men icke någon
beqvämlighet. Då, enl. Utsk:s förslag, inbetalning skall ske på det
Den 28 Oktober e. m.
101
sätt, alt kassören skulle nied ordet bet., således en abreviation af
ordet befaldt, intyga att den trafikerande fullgjort sina inbetalningar,
skall Kamereraren vara tvungen att anse en signatur lika kraftig,
som när den trafikerande kominer med sin banko-attest. Efter hvad
erfarenheten också visar, torde, när tillfälle till dylika brottsliga tillgöranden
sig yppa, förfalskningar icke uteblifva, och dét således
ganska lätt kunna bända alt många dokumenter insmygas med en falsk
anteckning och signatur, till den grad väl eflerrapad, att DiskontKamereraren
skall kunna begå ett misstag och emottaga- tilt omsättning
ett dokument, för hvilket icke inbetalning blifvit gjord. Månne
Bankens rätt och säkerhet äro genom ett dylikt förfarande betryggade?
Kan man väl vid något tillfälle, med hopp om trygghetens bibehållande,
införa en lill den grad osäker, för att icke säga lumpen,
kontroll, som en så beskaffad signatur och ett dylikt bevis skulle
medföra? Hittills bar en sådan åtgärd icke blifvit vidtagen i allmänna
kronoupbördeu, dervid största hastighet måste iakttagas, samt
100-tals menniskor vänta på qvitlenser. Dertill förekommer vidare
all denne kassör skulle 1 :o) (alika mycket göromål sorn 2:ne kassörer
nu ega, om man nemi. antager, alt hälften af de attester, sorn
dagligen expedieras i kassorne, utgå för Banko-diskontens räkning,
2:o) vara pligtig att expediera alla expeditioner å kassa-krediliverna,
hvilket nu ombestyres af serskilda personer, och 3:o) fä på sig öfverflyttade
en mängd göromål, sorn Diskont-Kamereraren nu åligger.
Han skall således uti sin personlighet innesluta hvad som flere personer
hafva sig anförtrödt och hvarmed de hvarje förmiddag äro
fullt ut sysselsatte. Huru kan man tänka sig möjligheten af en dylik
tjensts inrättande, så vida icke den största osäkerhet skall upstå
både för Banken och trafikerande, samt bedrägerier komma att höra
lill ordningen för dagen. Det kan icke vara Ulsk:s mening att sådana
följder skola upkomma, men otvifvelaktigt skola de icke länge
låta vänta på sig.
På grund af hvad jag nu anfört, samt Hr von Hartmansdorff
i öfrigt andragit, hvaruti jag till alla delar instämmer, får jag vördsamt
yrka afslag å BankoUlsk:s Betänk.
Gr. Gyldenstolpe: I likhet roed de 2:ne sista talarne till
styrker
äfven jag afslag å Utsk:s framställning om en serskild Diskont-kassörs
anställande, samt anhåller, att del förslag, som BankoDiskont-Direktm,
understödd af Banko-Fullm:ge, föreslagit, måtte
blifva anlaget. Jag tager mig friheten upläsa den af Hr Bogeman
i Utsk. afgifna reservation, uti hvilken jag till all delar instämmer.
Den har följande lydelse: ”Utsk. har nemi. föreslagit, att alla
liqvider med Diskontverket, hvilka nu verkställas genom insättning i
kassa- och depositions-afdelnme, skola kontant aflemnas till en serskild
för detta ändamål föreslagen ny tjensteman eller s. k. Diskontkassör.
Den hufvudsakligaste fördel, som härmed åsyftas, skulle beslå
uti beredandet af lättnad för allmänheten uti dess transaktioner
med Diskonten. För min del anser jag denna fördel icke allenast
för ganska oviss, utan lill och med helt och hållet förfelad. Der
-
102
Den 28 Oktober e. m.
emot förefaller det mig som denna fördel säkrare skulle vinnas, om
det stadgades, alt alla liqvider med Banko-diskonten skulle verkställas
på enahanda sätt, som med inbetalningar på kassa-kreditiven redan
förfaves, nemi. att inbetalningarne verkställas i kassa- afdelnm,
hvars bevis eller attest deröfver, nied förbigående af depositions-afdelning
handläggning, direkte afiemnas i Banko-diskonten. Genom
ett sådant förfarande skulle allmänheten blifva, med bibehållande af
nödiga kontroller, beredd enahanda, om icke större, lättnad än som
kan vinnas genom Utskis förslag. Den mångfaldiga art af göromål,
som skulle komma att åligga den nya Diskont-kassören, gör det för
honom omöjligt att kunna betjena allmänheten med den skyndsamhet,
som den har skäl alt påräkna; ty lätteligen kan man föreställa
sig, alt 20 h 30 personer på en gång samlas omkring denna nya
tjensteman, med anhållan dels om hvarjehanda uplysningar i afseende
på omsättningar, vexlar och kreditiv, dels om liqvids förrättande,
hvarvid större och mindre penningevexlingar kunna ifrågakomma,
och dels om qvittensers erhållande, med mycket mera dylikt, och
det skall då icke kunna hetviflas, all icke allt detta skall medföra
längre tidsutdrägt än de 5 minuter, sorn i allmänhet erfordras för erhållandet
af eli bevis öfver i kassa-afdelnm gjord inbetalning. Då
jag således icke kan finna, alt det åsyftade ändamålet med Utsk:s
förslag, en större lättnad för allmänheten, vinnes, kan jag ingalunda
med min röst bidraga till borttagandet af de väl genomförda kontroller,
som nu ega rum. Förvånande skulle del ock i sanning förefalla,
om Banko-diskonten blefve den enda publika kassan i Slockholm,
som icke begagnade sig af den vackra och säkra kontrollinrättning,
som finnes alt tillgå under dess eget tak. Ingen enda
af hufvudstadens hundradetals allmänna kassor försummar, mig veterligen,
alt begagna sig af den säkerhet, som är beredd genom tillåtelsen
att få tiqviderna verkställda genom Bapkens försorg. I allmänhet
äro ock de allmänna kassornes Kamererare och Kassörer lill
och med förbjudna alt emottaga kontanta penningar; men dock föreslås
nu, att en ny tjenst skall inrättas, hvarmed en dylik kontant
upbörd är förenad, och del inom sjelfva Bankens murar, der den
lättast kan undvikas.
Den föreslagna Diskont-kassören skall äfven verkställa alla Diskontens
utbetalningar. Vådan af alt förena upbörd och utbetalningar
i samma persons hand, har erfarenheten tillräckligen ådagalagt
och torde derföre ett sådant förhållande endast behöfva alt
omnämnas, för att olämplighetcn deraf skall falla hvar och en i
ögonen.
Likaledes är det påtagligt, alt borttagandet af nu befintliga kontroller
skall menligt inverka på Diskoutens räkenskaper i allmänhet
och förorsaka en osäkerhet i verkets penniuge-förhållanden, som under
nuvar:de omständigheter icke kan ifrågakomma.
Slutligen anser jag de göromål, som, enl. Utsk:s förslag, komma
ali åligga Kassören, vara af så vidt omfattande beskaffenhet, att
de svårligen kunna af en person förrättas. Följden häraf — nya
tjensters inrättande, med åtföljande nya löneanslag — är ej svår
att förutse. Nästkommande R. St:rs skola säkerligen komma i er
-
Den 28 Oktober e. m.
103
faienhet deraf, derest Utsk:s förslag nu lyckas vinna gehör hos de
närvartde.”
Med åberopande af denna reservation anhåller jag, såsom jag i
början af mitt yttrande nämnde, att R. o. Ad. måtte afstå Utsk-.s
hemställan i denna punkt.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, först hemställde om R. o. Ad. bifölle
förevande punkt, ropades Nej, jemte ett eller annat Ja; hvarefter
densamma af R. o. Ad. afslogs.
S:lc punkten.
Hr Printzensköld: Då det i allmänna lagen är uttryckli
gen
förbjudet att någon får vara domare i egen sak eller delaktig i
ärenden, uti hvilkas afgörande man är hindrad genom jäf, synes
det visserligen, pä det hela laget, vara öfverflödigt att bibehålla ifrågavartde
morn., men då den i mom:tet omnämde åtgärden möjligen
skulle kunna anses vara af den beskaffenhet, att man icke ville
hänföra den under den casus, hvarom allmänna lagen talar, utan
möjligen ville begagna sin rätt, att i Direktm deltaga, då lånefrågor
angå vare sig en sjelf eller någon annan, med hvilken man står
i sådana förhållanden, att man borde vara jäfvig, synes det mig icke
vara ulan gagn, om stadgandet i Banko-Regldet qvarstår. Jag förmodar
att fordna lagstiftare infört detsamma derföre, att de hafva
ansett det nyttigt, och då erfarenheten ådagalagt, alt mom:tet ioke
innefattar något skadligt, ulan tvertom vid ett eller annat tillfälle
kan vara af nylla att åberopa, tror jag det vore lämpligare, om
momilet finge qvarstå.
Till följe häraf, hemställer jag vördsamt, om R. o. Ad. icke
skulle vilja afstå det af Utsk. framställda tillstyrkande, samt bibehålla
det nu gällande stadgandet.
Gr. Lagerbjelke: Det morn., sorn Utsk. föreslagit att borttagas,
är, enl. min tanke, så lill vida skadligt, som detsamma icke är
fullständigt. Mom:tet innehåller: ”Så väl ordinarie, som vikarierande
ledamot af Direktm, vare ock förbjudet alt deltaga i öfverläggning
vid tillfälle, då lån omsättes, för hvilket han, såsom gäldenär
eller löftesman, iklädt sig betalnings-förbindelse.” Lika litet,
som förut, lärer han väl hädanefter få öfvervara sådana frågor, då
det angår personer, till hvilka han står i närmare släglförhållanden,
såsom bror, svåger o. s. v., men då stadgandet icke uptager detta
sednare fall, kan det blifva tveksamt huruvida i sådan händelse en
Diskont-Direktör skall få deltaga i öfverläggningarne; hvaremot om
man, såsom Utsk. föreslagit, tager bort mom:let, det faller af sig
sjelfl, att en ledamot i Direktm icke får deltaga uti beslutet.
Då jag således icke kan finna annat, än att Utsk. haft skäl
att borttaga ifrågavar:de onödiga, samt dessutom ofullständiga stadgande,
anhåller jag vördsamt om bifall till Utsk:s hemställan.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Gr. Lager
bjelke
och tror det vara bäst att, på sätt Utsk. föreslagit, taga bort
stadgandet.
r!04
Den 28 Oktober e. m.
Propos. lill bifall å förevar:de punkt biet härefter framställd
ocb besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
C:te punkten.
Hr Printzensköld: J ag anser icke att detta förslag bör
vinna R. o. Ad:s bifall, 1 :o emedan förslaget är grundadt på den
förutsättning, att en Diskont-kassör skall för Banko-diskonten tillsättas,
och 2:o emedan Utsk. säger att föreskrifterna lämpligast kunna
införas uti tjenstgöringsordningen. Jag raedgifver visserligen att de
der kunna finna en tjenlig plats, men jag hemställer dock vördsamt
om det icke bar gagn med sig att uti sjelfva Banko-Reghtet införa
åtminstone de delar af de reglementariska föreskrifterna, som kunna
leda de trafikerande till uplysning och rättelse vid insättningar eller
inbetalningar i Banko-diskonten. Då dessa föreskrifter enl. min
tanka äro af beskaffenhet, alt de böra lända de trafikerande till någon
uplysning, synes det mig också vara ganska lämpligt, att genom
trycket låta dem komma till allmänhetens kännedom. Jag
uprepar bär hvad jag förra gången rör:de sista punkten hade äran
säga, att jag anser det vara icke utan orsak som föregide BankoUlsk.
tillstyrkt, alt föreskrifterne skola i Reghtet inflyta; och som
icke något talande skäl för ett motsatt förhållande hädanefter
bar blifvit anfördt, hemställer jag vördsamt, om icke R. o. Ad.
skulle finna lämpligt besluta att, med afslag å Ulslcs hemställan, de
ifrägavande föreskrifterna böra uti Reghtet qvarstå.
Gr. Gyldenstolpe: Det ifrägavande, ttti Utsk:s förslag omförmälda
mom. lyder sä: ”Alla inbetalningar lill Banko-diskontverket,
med undantag af öfverräntorna, äfvensom de af verket skeende
utbetalningar bura verkställas genom insättning och ulassignering pä
vederbörliga räkningar i depositions-afdelmn.” Detta stadgande vill
Hr Printzensköld skall införas i Banko-Reghtet, och Hr Printzensköld
har icke ens förutsatt, alt det på något sätt hör förändras.
Jag får likväl fästa den värde talarens upmärksamhet deruppå, all, i
händelse detta stadgande bibehålies, får han, om lån sökes i diskonten,
aldrig kontanta penningar, emedan del heter: ”de af verket
skeende utbetalningar böra verkställas genom insättning och utassignering
på vederbörliga räkningar i depositions-afdelmn.” Hr
Printzensköld erhöll således, i st. f. kontanta. penningar, en assignation
på depositions-afdelmn. Hr Printzensköld skulle således erhålla
det af allmänheten. så mycket öfverklagade besväret att för
vexeln skaffa sig kontanta penningar. Det är just detta som Utsk.
velat förekomma och som Fulltmge äfven afsett. Då i alla fall, äfven
denna omständighet oberäknad, detta stadgande icke är för allmänheten
behöflig!, samt mycket väl kan i tjenstgörings-ordningen
införas, får jag vördsamt tillstyrka bifall lill Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Då jag log mig friheten alt ' föreslå
bibehållandet af ifrågavaride stadgande i Banko-Reghtet, väntade jag
mig icke att blifva af Gr. Gyldenstolpe besvarad med den skärpa,
som nu skett. Om jag tilläfventyrs misstagit mig, hade väl Gr:n
Den 28 Oktober e. m.
105
kunnat i andra och vänligare ordalag rättat mig, än som nu skett.
I öfrigt får jag förklara, att hvad de tratikerandes rätt att erhålla
penningar beträffar, kan, äfven med bibehållande i Reglitet af dessa
sladgauden, sådant låta sig verkställa, ty det slår icke att del är de
trafikerande, som skola erhålla assignationer, utan det omnämnes
huru liqviderna med Banko-diskont-verket skola försiggå, och Gr:n
lärer väl icke kunna förneka alt dessa liqvider ovilkorligen komma
att ske på det sätt, som här finnes föreskrifvet. Föreskrifterna äro
således riktiga, de må nu slå uti Banko-Reglitet eller tjenstgöringsordningen.
Mig synes att föreskriften huru öfverräntorne skola inbetalas,
rörer de trafikerande, och hvarom man, ifall stadgandet införes
uti tjenslgörings-ordningen, icke erhåller någon underrättelse,
med mindre än att man går upp i Diskonten och sig derom underrättar.
Hvad de öfriga föreskrifterna angår, medgifver jag gerna alt de
trafikerande derom icke behöfva taga kännedom, men då föreskrifternas
qvarstående icke kan medföra någon skada, utan tverlom i
någon mån vara gagneligi, förblifver jag vid min anhållan, att Ulsk:s
förslag mätte afsläs.
De härefter försl till bifall och sedermera till afslag å denna
punkt framställde proposme besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förnyade den lill bifall framställda propos:n,
samt, sedan svaren dervid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade att han nu funnit Ja hafva öfverröstat Nej.
7:de punkten.
Denna punkt befanns, i följd af R. o. Ad:s i afseende på 2:dra
punkten fattade beslut, hafva förfallit.
8:de till och med 15:de punkterne.
Biföllos.
16:de punkten.
Efter upläsning af lista och 2:dra momitet af Utskis i denna
punkt afgifna förslag, anmälde sig och yttrade
Gr. Gyldenstolpe: Med anledn. af R. o. Adis på f. m.
fattade beslut, lärer icke den lGide punktens första och andra mom.
kunna antagas, och jag får derföre hemställa om icke Hr Gr. o.
Landtm, skulle vilja tillåta att dessa mom. finge hvart för sig föredragas.
Uppå härefter framställd propos., fann R. o. Ad., att, till följd
af dess angide Diskont-Direktms sammansättning redan fattade beslut,
de ifrågavande lista och 2:dra momme hade förfallit.
Sedan härefter 3:dje momitet blifvit upläst, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att, i afseende på detta morn., icke något beslut blifvit förut
fatladt, men att detsamma torde böra återremitteras lill Utsk. för
alt redaktionen må såttas i öfverensstämmelse med R. o. Adis på
f. m. angide Diskont-Direktms sammansättning fattade beslut.
106
Den 28 Oktober e. m.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: Sedan R. o. Ad. under förmiddagens plenum
beslutat att bibehålla Diskont-Direktm lill sin sammansättning
oförändrad, hemställer jag om icke det är lämpligast att äfven bibehålla
förevar:de stadgande sådant det hittills varit upställdt.
Gr. Gyldenstolpe: F. n. §r Banko-Diskonlverkets organi
sation
sådan, alt der är en Fullm. af hvarje Stånd, 2:ne Kommis'
sarier, Bankens Advokat-Fiskal och en annan person, Banko-Sekreteraren
eller någon inom Kamrerare-graden. Dessa fyra tjenstemän
inom Banken, Kommissarierne och de tvenne andra, kunna när
som helst af Bankens Fullm:ge ombytas. Hvad beträffar ledamöterne
af Fullmige, så är stadgadt alt nytt val af Fullra:ge skall anställas
vid hvarje års slut, då en af dem omväljes, och detta bar egt rum
under den tid då Biksdagarne återkommo hvart femte år. Nu deremot,
då Riksdagarne inträffa hvart 3:dje år, och då således Fullm:ge
sjelfve redan kunna ombytas efter 3:ne års förlopp, så tyckes
det alt man väl icke bör eller kan låta en Fullm. sitta qvar 4 år
i Diskont-Direkt:n. Det synes mig således att man här möjligen
skulle kunna vidtaga det stadgande, som af Utsk. är föreslaget, så
att dessa Fullm:ge kunde årligen ombytas, allt eftersom Fnllm:ge
anse det vara för verket och det allmänna gagneligt. Det är visserligen
beslutadt i förmiddagens plenum all det skall vara en ledamot
af hvarje Stånd i Direktm, men att samma ledamot skall sitta
der under hela den tid, han är Fullm., och aldrig ombytas, har icke
någonsin blifvit stadgadt, utan jag anser det stadgande, som Utsk.
föreslagit, kunna bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Det beslut, R. o. Ad. på f. m.
fattade, innehöll, ali den Direktion, som det tillkommer att behandla
alla Banko-Diskontverket tillhörande ärender, skall bestå af 8 ledamöter,
nemi. 4 Fullm:ge, en af hvart RiksStånd, valde på sätt och
i den ordning 80:de §:n l:sta mom:tet af Banko-Reghtet bestämmer.
Således är frågan i denna del redan afgjord. Det står nemi.
i berörde morn.: ”Af de Fullm:ge, hvilka äro ledamöter uti BankoDiskont-Direktm,
utgår en vid hvart års slut i stadgad ordning. Det
lediga rummet tillsättes af Ful lunge genom omröstning per capita,
och kan den afgångne dervid ånyo inväljas.” Således skall nytt val
ske vid hvarje års slut och kan dervid samma person bibehållas.
Hvad de öfrige 4 ledamöterne i Direktm angår, så innehöll förmiddagens
beslut att de skola utgöras af 2 Banko-kommissarier samt 2,
af Fullm:ge inom eller utom Bankoverket och dess Öfverstyrelse,
för hvarje år, utsedde, personer. Men jag tror för min del att R.
o. Ad. borde vidtaga den åtgärd, Hr Landtm, har föreslagit, nemi.
att återförvisa denna punkt till Utsk., för att upställas i öfverensstämmelse
med de beslut, Ståndet i saken fattat. Då kan ordalydelsen
blifva riktig; hvaremot det torde lyckas mindre väl, alt här
upgöra henne.
Sedan härefter Gr. Lagerbjelke och Gr. Gyldenstolpe afslått
från sina yrkanden, samt den först lill bifall å delta mom. fram
-
Dun 28 Oktober e. m.
107
stälda proposm blifvit besvarad med Nej, beslöt R. o. Ad. att till
Utsk. återremittera ifrågavar:de mora., på det redaktionen mätte sällas
i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s. förut, i afseende på de 2 föreg:de
momme fattade beslut.
Dä sedermera 4:de mom:tet förekom, fann R. o. Ad., uppå
derom af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., att detsamma, till
följd af R. o. Adis ang:de Diskont-Direktins sammansättning fattade
beslut, hade förfallit.
Vidare förekom och bifölls 5:le momitet.
Beträffande sedermera det derefter förekommande 6:te mom:tet,
yttrade sig Hr Gr. o. Landtm., att, i anledn. af del beslut R. o.
Ad. fattat att afslå Utsk:s förslag om anställande af en serskild kassör
vid'Banko-diskontverket, detta mom. icke torde kunna bifallas i
dess nuvande form, ulan syntes, derest icke annan anmärkn. cferemot
förekomme, böra ändras till följande lydelse: ”Ombudsmännen
och Kamererare!! vid verket skola för den upbörd, som kan blifva
dem anförtrodd, ställa af Direkt.n godkänd borgen eller annan säkerhet,
Ombudsmännen hvar för sig till belopp af 5,000 R:dr b:ko,
samt Kamereraren till belopp af 4,000 R:dr nämnde mynt”;
hvarvid
Gr. Gyldenstolpe anmälde sig och yttrade:
Jag tror att Utsk:s förslag kan antagas, oaktadt Utskrs hemställan
om en Diskont-kassör icke blifvit godkänd. Fullm:ges och
Diskont-Direktms förslag afser nemi. alt det skall finnas en kassör
vid verket. Det är den s. k. kreditiv-kassören. Han blir icke detsamma
som Bankens nuvande kassörer, men han blir i alla fall
kassör vid verket. Han kommer alt emottaga alla insältningsbevis
och verkställa alla utbetalningar på krediliverna. Således skulle äfven
efter Fullmiges förslag en kassör komma all finnas och naturligtvis
bör väl denne kassör ställa borgen för de penningar han
emoilager. På samma sätt kommer Kamreraren att hafva en kassa
och af honom fordras redan borgen för hans penningeförvaltning.
Hr von Hartmansdorff: Den erinran, som den siste värde
talaren gjort, är riklig, men jag tror icke det vore skäl för R. o.
Ad. alt nu bestämma ordalagen, utan Ståndet böra för säkerhets
skuld återremittera denna punkt, på det alt Utsk. måtte sätta den i
öfverensstämmelse med Ståndets öfriga beslut. Om de andra Stånden
fattat beslut, skiljaktiga från våra: så är det i alla fall förgäfves
alt hår upgöra ordalagen. Jag anhåller således om återremiss
af denna punkt.
Efter först till bifall å detta mom. framställd propos., som besvarades
med Nej, biföll R. o. Ad. den 'fcf Hr von Hartmansdorff
yrkade återremiss.
Slutligen förekotn och bifölls det i förevar:de punkt föreslagna
7:de mocmtet.
17:de punkten.
108 Den 28 Oktober e. m.
Denna punkt företogs, uppå derom af Hr Gr. o. Landtm, framstäld
propos., momentsvis till afgörande.
1:sta mom:tet.
Hr von Hartmansdorff: Till följe af R. o. Adis beslut, att
Direktörerna skola utses såsom hittills, kommer det i förevaride
mom. framställda förslag alt förfalla. Jag hemställer alltså att R. o.
Ad. behagade, med afslag å förevaride morn., antaga del förslag,
som står midt emot å samma sida och är af följande lydelse:
”Direktin öfver hvart och ett af Låne-kontin utgöres af fyra
inom kontorets distrikt boende ledamöter, en af hvarje RiksStånd,
tillika med ett Banko-ombud.
R. o. Ad. beslöt, uppå härefter framställd propus., att, i st. f.
detta morn., det deremot svarande stadgandet i Banko-Reglitets
77:de § skulle bibehållas.
2:dra mom:let.
Gr. Gyldenstolpe: Då det icke kan nekas att ombyten af
Banko-ombuden bör kunna ske, allt efter som Fullraige pröfva sådant
vara för Låne-kontin och det allmänna gagneligt, men den af
Utsk. begagnade ordställning icke torde, till följd af R. o. Adis fattade
beslut i afseende på lista monaitet, kunna bifallas, anhåller jag
vördsamt att 2:dra momitet måtte blifva återremilteradt, för att af
Utsk. omredigeras.
R. 0. Ad. biföll att förevaride mom. skulle återremitteras på
det alt redaktionen måtte sättas i öfverensstämmelse med R. o. Adis
förut fattade beslut.
3:<lje mom:tel.
R. o. Ad. fann, i öfverensstämmelse med af Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., att detta morn., till följd af Ståndets angide Diskont-Direktms
sammansättning fattade beslut, hade förfallit.
A:de mom:let.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror att jemväl della bör återförvisas,
emedan ordalagen utgå från en förutsättning, som förfallit,
nemi. alt Fullmige skulle tillsätta Direklina.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror icke att det är nödvändigt alt
återremittera detta morn., utan att man kan antaga det, emot detta
mom. svarande, samt nu gällande stadgandet, som är af följande ly-‘
delse: ”Blifver någon ledamot af RiksStm för längre tid än 3:ne
veckor hindrad att i Direktms sammankomster deltaga, inkallas i
Direktin den för honom utsedde suppleanten.” Då sammansättningen
af Direktörerna vid låne-kontin kommer att ega rum på sätt hittills
skett, följer deraf, att om en ordinäre ledamot blifver hindrad, så
inkallas suppleanten att tjenstgöra.
Jag anhåller således att samma stadgande, som nu gäller, måtte
fortfarande bibehållas.
Den 28 Oktober e. ffl.
109
Hr vort Hartmansdorff: Jag skulle icke hafva något emot
Gr. Gyldenstolpes förslag, om icke 81 :sta §:n 4:de mom:tet 2:dra
punkten i nu gällande Reglemente, stadgade: ”för längre tid äu
3:ne veckor.” Denna tidsbestämning anser jag vara oriktig, ty sä
många ledamöter kunna blifva hindrade, alt, om suppleanterna icke
må inkallas förr än efter 3:ne veckors förlopp, flera sammanträden
måste inställas. Då det således icke är lämpligt att binda Direkltna
vid denna tid, hemställer jag, att R. o. Ad. behagade antaga det
gamla stadgandet, med uteslutande af orden för längre lid än
3:ne veckur.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har ingenting emot att orden: ”för
längre lid än 3:ne veckor” må utgå, men jag trodde, alt då IIr
von Hartmansdorff varit så noga med allt annat, han äfven skulle
bålla pä dessa ord.
Hr Bildt: Jag tror det icke vara riktigt att borttaga dessa
ord, ty då skulle, hvarje gång en Direktör blifver hindrad alt närvara,
hans suppleant tillkallas, hvilket torde komma ali medföra stort
besvär, isynnerhet när det kan hända att suppleanten icke bor på
stället. Dessutom äro Banko-ombudet och 2 Direktörer tillräcklige
för att fatta beslut.
Jag hemställer följaktligen att det gamla stadgandet måtte
oförändradt bibehållas, samt anser derjemte ingen återremiss behöflig.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke man behöfver be
fara,
del suppleanten onödigtvis inkallas, ty är Direkt:n, ehuru en
eller annan ledamot vore förhindrad alt närvara, ändock fulltalig,
lärer hon väl icke befatta sig med att inkalla någon suppleant. Hos
Banko-Fullm:ge tillkallar man icke någon dylik, så länge antalet
likväl är beslutfördt, eller utgörande 8 ledamöter, vanligtvis 2 af
hvarje Stånd. På samma sätt, kan man äfven förfara vid lånekont:n;
ty icke bör stadgandet blifva för dem mera inskränkande,
än för Fullm:ge. Då jag således icke vill bibehålla något, som jag anser
vara onödigt och onyttigt, fortfar jag med min vördsamma anhållan.
Uppå härefter serskildt framställde propos:r, bibehöll R. o. Ad.,
i st. f. lista punkten af förevande morn., det deremot svarande
stadgande i Banko-Reghtels 81:sta § mom. 4 punkten 2, likväl med
uteslutande af orden ”för längre tid än 3:ne veckor”, samt bifölls
ifrågavande mom:s 2:dra puukt.
S:tc till och med it:te mom-.ne.
Biföllos.
I8:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Hvad första mom. beträffar, så tillstyrker
jag bifall derå.
Såsom R. o. Ad. af den motsatta spalten finner, har 2:dra
mom:tet förut haft följande lydelse: ”Ingen ordinarie eller vikarierande
ledamot i Banko-diskont-direktm” etc. Stadgandet har af
110
Den 23 Oktober e. m.
Ulsk. nu blifvit sålunda förändradt: ”Hvarken ledamot af Bankodiskonl-direkt:n”
etc. Man skulle, till följe af den sednare ordalydelsen,
kunna påslå, alt om någon vore suppleant eller vikarierade
för en ordinarie ledamot, skulle han kunna sälla sig i skuld hos
Diskonten. Detta kan icke vara Utsk:s mening. Det har förmodligen
trott att ordet ”ledamot” skulle innefatta både en ordinarie och
vikarierande. Men då i gällande Banko-Reglem:tet serskildt stadgas
om ordinarie och vikarierande ledamot, synes mig, alt om man ändrar
den gamla föreskriften, skulle möjligen åt stadgandet gifvas en
sådan förklaring, som jag nyss omförmält. 1
Jag anser derföre riktigast att bibehålla 2:dra mom:s ordalydelse
oförändrad.
Gr. Gyldenstofpe: Jag vet visserligen, att man fasligt mycket
tvistar om ord, men jag kan icke iuse, att man kan kalla någon
annan för ledamot, än den som verkligen är det. Vikarierar jag,
så är jag också med detsamma ledamot af Direktm. En suppleant
har samma rättigheter och skyldigheter, som hvarje annan menniska,
ty han är endast utsedd alt framdeles kunna blifva ledamot,
man skulle kunna kalla honora för en vikarierande ledamot. Om
man nu införer de ord, som finnas uti gamla Reglem:t, sä skulle
en suppleant, som icke vore vikarierande ledamot i Direktm, vara
förmenad alt erhålla lån. På grund af en sådan tolkning, skulle
man säga åt honora: nej, ni kan inte bekomma lån, ty ni är utsedd
att vikariera för en ledamot.
Jag tror således att icke någon tvistighet upkommer genom
Utsk:s förslag, ty ledamot är man icke annars, än när man sitter i
Direktm.
Hr Printzensköld: Jag tror att Gr. Gyldenstolpe har misstagit
sig i ordens betydelse vid det försvar, han framställt för Utsk:s
förslag. Ordet ”vikarierande” innebär alldeles icke den betydelse
Gr:n åt detsamma velat gifva. Man vikarierar icke för någon, så
länge man icke inträder i tjensteutöfning, och då det sker, är det
i egenskap af suppleant, men ingalunda såsom vikarie. Efter allmänna
språkbruket innefattar detta sednare ord ingenting annat än
att man förrättar en annans tjenst, och då man det gör, är man
vikarie, men icke annars. När man är suppleant kan man blifva
vikarierande ledamot, men man är det derföre icke. Jag anser derföre
den nu gällande redaktionen vara vida bättre och klarare än
den Utsk., jag vet icke af hvad orsak, föreslagit.
Medan jag har ordet, må det tillåtas mig att, i afseende på
3:dje mom:!et, anmärka någonting, som jag anser vara ett tryckfel,
emedan det utgör en så hård Svenska, att den icke gerna kan begagnas.
Det står nemi. huruledes den, som blir vald till ledamot
af Låne-kontors-direktion, skall till fulla beloppet betala sin skuld
”genast den är förfallen.” Någon sådan ordställning känner jag
icke till uti Svenska språket, utan den måste uplösas med något
annat ord, som åstadkommer mera tydlighet, och jag skulle önska,
att det blefve ordet dä, hvarigenom ett svenskt uttryck upkommer.
Den 28 Oktober e. ra.
1)1
Jag hemställer alltså alt ordet da måtte inflickas emellan orden
genast och den, hvarigenom det följaktligen skulle komma alt
heta: ”genast då den är förfallen.” I öfrigt bar jag ingenting att
emot mom. erinra.
Gr. Gyldenstolpe: Om jag medgifver, att man icke egentligen
på annat sätt än genom advokatyr, hvilket Hr Printzensköld
ganska väl förstår sig på, kan kalla en suppleant för en vikarierande
ledamot, så torde Hr Printzensköld, utan advokatyr, medgifva
mig, att med ledamot aldrig kan förstås annat än den person, som
förrättar Ijensten, och att således det är öfverflödigt, alt här utsätta
ordinarie eller vikarierande jedamot. Således anser jag Utsk:s förslag
endast innefatta en förkortning af meningen, samt ett uteslutande
af hvad som icke är behöflig!.
Hvad angår den prydlighet i Svenska språket, för hvilken Hr
Printzensköld är känd och hvarpå haa vid flere tillfällen aflagt lysande
prof, får jag fästa den värde ledamotens npmärksamhet deruppå,
att det af honora klandrade uttrycket finnes intaget i nu gällande
Banko-Reghte, och jag förmodar det stått der under lika lång
tid, som Hr Printzensköld befattat sig med Svenska språket. Jag
tror att om man, i st. f. orden ”genast den är förfallen”, bade begagnat
uttrycket ”så snart den är förfallen”, hade det icke blifvit ett
så hardt uttryck, som det förevar:de, ty ordet ”genast” är mera
peremtoriskt än så snart. Jag medgifver visserligen, att om man
anser Banko-Regl:tet böra i alla afseenden upfylla Svenska språkets
fordringar, vore det rätlast att förändra nu ifrågavande uttryck, men
jag tror det dock icke vara af den betydenhet, alt R. o. Ad. bör
derom (atta serskildt beslut.
Jag anhåller följaktligen om bifall lill både första och andra
mom.
Hr Printzensköld: Jag tror att Gr. Gyldenstolpe uti icke
ringa grad begagnat sig af advokatyr, då han säger att ordet ledamot
icke kan tillämpas på någon annan än den som förrättar tjenstenj
samt är verklig ledamot i Direktm. Har då Gr:n aldrig hört omtalas
om alt en ordinarie ledamot kan blifva af förfall förhindrad att
sin tjenst förrätta, samt att en annan person förprdnas att hans tjenst
förvalta. Denne är en vikarierande ledamot. Ordet ledamot innefattar
egentligen det förhållande, att man har antingen fullmagt eller
förordnande att en tjenst under längre tid förrätta; men vikarierande
ledamot är endast den, som för ett eller annat tillfälle eller
någon kortare tid tjensten förrättar. Således kan icke jag —
huru Gr:n än må advocera — finna annat, än att den uti gamla
Banko-Reghtet nyttjade redaktion tydligast och riktigast uttrycker
meningen, hvilket åter icke är förhållandet, utan hell och hållet
motsatsen, med den af Utsk. föreslagne.
Hvad beträffar Hr Gr:ns yttrande om mina bemödanden att få
språket i Reghtet prydligt, så är det mig angenämt och kärt att
Gr:n erkänner sådant, men jag kan icke gifva Gr:o samma vitsord,
då jag städse hör Gr:n bestrida hvarje försök alt göra språket
rent, vare sig uti Banko-Reghtet eller hvilken annan offentlig hand
-
112
Den 28 Oktober e. m.
ling sorn helst. Då det måste vara hvars och ens pligt att vårda
språket, så synes mig att man, äfven om det nu ifrågavar:de hårda
uttrycket stått uti det gamla Banko-Regblet huru länge sora helst,
icke kan godkänna en sådan Svenska, sora Gr:n sjelf ansett vara
oriktig. Jag tror den hafva härledt sig mera från ett förbiseende
eller tryckfel, än från okunnighet. Emellertid hör man väl försöka
härutinnan åstadkomma en rättelse, och jag kan icke finna det
vara under R. o. Ad:s värdighet att vårda sig om språket, ulan anser
jag det tillhöra R» o. Ad. att, såsom Rikets första Stånd, ifra
för en omsorgsfull behandling af vårt språk.
Hr von Hartmansdorff: Hvad det första mora:tet beträffar,
så kan jag icke finna skäl all förändra de i Banko-Regblet nu befintliga
ordalag, emedan de äro tydligare än de nya, som Ulsk. föreslagit.
Jag anhåller således, att det gamla momfiel måtte oförändrad!
bibehållas.
I afseende åter pä 3:dje mom:t, instämmer jag med Hr Printzensköld
deruti, att efter ordet ”genast” bör insättas ordet ”då.”
Det är — i allmänhet taladt — en skara för Svenska Representationen,
alt hon så litet vårdar sig om språkets renhet. Hvarje Utsk.
öfverlemna!' vanligen åt sin Sekreterare att upgöra ordalydelsen.
Den ene gör del bättre, den andre sämre. Det finnes egentligen
ingen annan granskare, än Exped.Ulsk., och när detta får saken
om hand, heter det, att Utsk. måste troget följa hvad som slår i
Belänkma. På detta sätt tillkommer del ojemna och klena språket
i våra författn:r.
När vi se huru noggrannt Norrmännen upställa sina författmr,
samt huru omsorgsfulla i delta hänseende Preussarne äro, så synes
mig att vi, som ega ett så vackert språk, icke borde vårdslösa detsamma.
Jag anhåller följaktligen om bifall till den af Ilr Printzensköld
föreslagna ordalydelsen. Jag tror icke heller, att det af
Gr. Gyldenstolpe föreslagna utbytet af ”genast” lill ”så snart” är
lämpligt, emedan orden ”så vidt” följer straxt efter.
I detta sednare mom. förekomma först orden: ”hos Bankodiskontverket
i Stockholm”, och sedan blott Banko-diskonlvcrket,
såsom det i nästa 19:de mom. och andra stycken af Betänk:! heter.
Det kan visserligen vara likgiltigt antingen det står ”i Stockholm”
eller ej, men det visar dock den oaklsamhet vid redaktionen, hvilken
faller Utsk. till last.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då olika yrkanden i afseende
på de i denna punkt föreslagne mom:r förekommit, serskilda propos:r
torde böra framställas, samt hemställde derjemte om R. o. Ad.
bifölle det utan anraärkn. lemnade lista mom:t.
Ropades Ja.
Efter framställning, att i afseende på 2:dra mom:t blifvit yrkadt
dels bifall, dels ock afslag, med antagande af det deremot svarande
stadgande i Banko-Regbtets 80:de §, mom. 4, punkten 1, och sedermera
å dessa yrkanden framställde propos:r, som besvarades med
hlan
-
Den 28 Oktober e. m.
113
blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till bifall å detta moment
framstäld och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu hafva
varit öfvervägande.
Hr Printzensköld: Tiden är så långt framskriden, att jag
icke vill begära votering, utan inskränker jag mig endast till att
afgifva min reservation emot det af R. o. Ad. nu fattade beslut.
Proposition till bifall a 3:dje momentet blef sedermera framstäld
och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle detta moment, med den
af Hr Printzensköld yrkade förändring, att deri, näst efter ordet
”genast”, tillädes ordet ”då”, samt, sedan svaren härvid utfallit med
Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
i9:de punkten.
Hr Bildt: Vid första mom. får jag framställa den anmärkning,
alt jag icke kan inse, hvartill det skall tjena, att, då det
blifvit föreslaget att pröfning af inlemnade lånehandlingar icke må
vid Låne-kontoren i Götheborg och Malmö fördröjas utöfver 3:ne
dagar, för Låne-kontoret i Wisby utsträcka denna tid ända till 7
dagar. Hittills har, vid delta sednare ställe, så tillgått, alt om Fredagarne
hafva låne-ansöknings-handlingarne blifvit inlemnade, derpå
följande Måndagar inför Direktionen föredragna och afgjorda samt
genast derefter fxpedierade. Då jag icke vet hvartill det skall tjena
att för Låne-knntoret i Wisby bestämma längre tid än för dem i
Götheborg och Malmö, och då dessa 7 dagar möjligtvis torde hafva
tillkommit genom tryckfel — hvarom jag vördsamt anhåller att
någon af Utsk:s ledamöter behagade upplysa —, så får jag föreslå,
att äfven för Låne-kontoret i Wisby måtte, såsom för dem i Götheborg
och Malmö, stadgas 3:ne dagar.
Hr von Hartmansdorff: Här har Utsk. föreslagit att Diskont-ärendens
behandling skulle vid de särskildta Låne-kontoren
ske någorledes lika skyndsamt, så alt med pröfuingen icke fördröjdes,
vid Banko-Diskont-verket utöfver 2, vid Låne-kontoren i
Götheborg och Malmö utöfver 3, och i Wisby icke öfver 7 dagar.
Då man åsyftat förenkling och reda i göromålen: så tror jag att
raan misstagit sig, när man, i afseende på Allmänna Diskontens
omsättningslån, utsatt Direktionens sammanträden så tätt, att de
borde hållas 3:ne gånger i veckan. Utlåningen tillgår nu på det
sätt, att sedan handlingarne blifvit inlemnade, sysselsätter man sig
Måndagar och Tisdagar med undersökning af deras riktighet m. m.
När lånen blifvit om Onsdagen pröfvade och afgjorde, användes de
återstående dagarna i veckan till deras bokföring och expedierande.
På delta sätt gå ärenderna sin jemna gång från den ena veckan
till den andra, utan att klagomål öfver långsamhet förspörjes oftare,
än penningar fattas, då Direktionens tätare sammanträden vore utan
ändamål. Beträffande åter öfriga lån lill handel och näringar, samt -  14 H. 8
Den 28 Oktober e. m.
vexlar, diskontering m. tn., anhåller jag alt Ståndet måtte antaga det
förslag, som Hr Wallenberg gjort i sin reservation, sid. 43, så lydande:
”På Direktionen ankommer att bestämma dagarne för Direktionens
sammanträden i hvarje vecka; dock, hvad Direktionen i
Slockholm beträffar, sålunda, att pröfuingen af handlingar, som afse
diskontering eller lån från fonden för handel och näringar, icke
fördröjes utöfver två dagar, samt pröfningen af ansökningar om län
från fonderna till utlåning dels mot hypolkek af aktier oell publika
papper, dels med omsättning, icke utöfver sju dagar, sön- och
helgedagar oräknade.”
Hvad Låne-kontoren i Götheborg och Malmö angår, så tror jag
det vara tillräckligt, om man stadgar, såsom jag redan nämnt, och på
sätt Utsk. föreslagit. Det är icke, såsom Hr Bildt synes tro, Direktionerna
förmenadt att sammanträda, så ofta de behaga, utan det
är dem endast förbjudet att längre, än utsatt blifvit, fördröja sina
sammanträden. Alt göra dem alltför täta, tjenar ju'till ingenting.
Men som jag icke så noga känner förhållanderna vid Låne-kontoren
i landsorterna, lemnar jag derhän, huruvida man i afseende pä dem
bör ändra Utskts förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Jag instämmer med den siste värde talaren
deruti, alt jag anser, det R. o. Ad. bör antaga den af Hr
Wallenberg i detta ämne afgifna reservation, ty jag tror icke, att
man kan gå längre, serdeles när R. o. Ad. beslutit att med utväljandet
och sammansättningen utaf direktörerne skall förfaras på sätt
hittills skett. Då man icke fordrar, alt Direktörerne skola vara
boende uti den stad, der Direktionens sammanträden ega rum, ulan
de konna vara bosatte 7 å 8 mil från densamma, synes mig att
man icke kan ålägga dessa personer att infinna sig 2 å 3 gånger
i veckan för handläggning och afgörande af ifrågavarmde ärenden,
hvilka, måhända med undanlag af dem uti Götheborg, icke äro så
brådskande. Jag tror således, att om man börjar med att stadga,
alt Direktionens sammanträden i Stockholm böra ske 2 gånger i
veckan, så är det tillräckligt. Om de öfriga Direktma, till följe af
sin sammansättning och sin ifver att vilja befrämja hvad som för
det allmänna är gagnelig!, skulle vilja sammanträda oftare, så är
det dem icke förbjudet. Jag lägger så mycket mera vigt pff antagandet
af Hr Wallenbergs reservation, som densamma åsyftar ett
skyndsammare expedierande endast af de lån, som från Handelsoch
Närings-Diskonten utgå, men icke att understödja den lånerörelse,
som enligt min tanka är den minst ändamålsenliga, nemi.
den med omsättningsrätt, ty jag hyser den tanken, att den allmänhet,
som begagnar sig af dessa lån, hvilka man enligt mitt förmenande
bör söka förminska, icke har något behof af desammas
hastigare expedierande.
Jag anhåller således att R. o. Ad. behagade antaga Hr Wallenbergs
förslag.
Hr Aminoff: Det skäl, sorn inom Utsk. gjorde sig gällande
för framläggandet af det förslag, att sammanträdena för Direktörerne
i Götheborg och Malmö borde blifva oftare än som nu är förhål
-
Den 28 Oktober e. m.
landet, var hufvudsakligen, att tran inom Otsfe. ansåg, att lånerörelsen
i Götheborg var af nästan samma omfång som lånerörelsen
i Imfvudstaden, samt all lånerörelsen i Malmö visat sig vara i ett
betydligt tilltagande. Man trodde, på denna grund, alt föreskrifter
borde gifvas om oftare sammanträden i hvarjé vecka uti ofvannämude
Låne-kontor, till undvikande afl de lånsökande ej behöfde,
som nu är händelsen, vänta en 8 å 10 dagar på medlens erhållande.
Hvad åter Wisby Låne-konfor angår, så ansåg map, i afseende
på detsammas för blott Irenne år tillbaka gjorda organisation, att
ingen förändring för det närvarande der vore af behofvet påkallad.
Jag anhåller således att Ulsk:s förslag, i afseende på Lånekonloren
i Götheborg, Malmö och Wisby, må varda godkändt, hvaremot
jag har intet all anmärka, om Hr Wallenbergs förslag, såvidt
detsamma rörer Diskonten i Stockholm, antages.
Hr von Hartmansdorff: Då jag, enligt mitt förra yttrande,
icke bar närmare kännedom om förhållandet vid Låne-kontorena i
landsorterna, och emedan Hrr Bildt och Aminoff yrkat, det Direktionernas
sammanträden måtte oftare komma att ega rom än händelsen
nu är: så vill jag icke bestrida antagandet af Ulsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Om Utsk:s förslag i afseende på Götheborg
och Malmö skulle antagas, blefve följden den, att icke allenast
lånen ur Handels- och Närings-diskonten — hvilka väl äro
värde en hastigare expediering — komma att skyndsammare afgöras,
utan äfven alla andra lån med omsättningsrätt expedieras 2
å 3 gånger i veckan, samt följaktligen Direktionerne sammanträda
lika mångå gånger i veckan. Detta vore en obillighet. Om R. o.
Ad. hade medgifvil Fullmäglige rättighet, att, utan afseende på Stånd,
få utse Direktörerne, och man således bade blifvit i tillfälle att utvälja
dem, som bodde i sjelfva städerna, der sammankomsterne
hållas, då hade det kunnat låta sig göra alt ålägga dem tätare sammanträden,
men nu, då Stånden vid valen icke göra afseende på
nyssnämnde omständigheter och då Direktörerne ega frihet att bosätta
sig hvar de behaga, synes det mig vara obilligt hegardt, att
en Diriktor t. ex., som bor 8 mil från Malmö, skall 2 å 3 gånger
lili veckan resa in till staden för att handlägga och afgöra ifrågavar:de
mål. Nästan hela veckan, förutom de dagar han afgör målen,
skulle han således befinna sig på landsvägen. Man bör väl
göra afseende härpå. Utsk:s förslag, i afseende på de tätare sammankomsterne,
bärleder sig väl från den förutsättning, att hvad
Utsk. föreslagit, i afseende på Låne-kontorens organisation, skulle
blifva antaget.
Jag får således anhålla att R. o. Ad. icke måtte ålägga Direktörerne
vid Låne-kontoren i landsorten skyldighet att oftare
sammanträda, än som hittills varit förhållandet, så vida icke Direktörerne
sjelfve vilja derpå ingå.
Hr Aminoff: Vid upgörande af ifrågavar:de moment, har
Utsk. fästat sig mer vid allmänhetens fördel än Direktörernes, och
*8
116
Den 28 Oktober e. m.
jag tror alt IJtsk. i delta afseende haDdlat rätt. Vilja Direktörerne
icke ingå pä att sammanträda oftare i hvarje vecka, än som nu är
händelsen, så kunna de afsäga sig förtroendet. Om Direktören bor
8 mil från staden, som man upgifvit, så kan ju suppleanten, som
lärer bo uti staden, inträda i tjenstgöring. Skulle man upskjuta
förslagets antagande lill en blifvande Riksdag, så skulle då inhäfta
hvad som nu skett vid denna, nemi. att man först valde Direktörer
i låne-kontm och sedan, när Utsk. framkommit med sitt förslag, förklarade
att detsamma icke kan antagas, emedan valen redan äro
gjorde. Jag anser det vara af stor vigt för allmänheten att, inom 3
å 4 dagar efter liandlingarnes inlemnande, få sina affärer med lånekonht
afgjorda och att icke behöfva, som nu är händelsen, derpå
vänta 8 å 10 dagar. Det finnes ingen reservant inom Disk. emot
Ulskts fattade beslut; alla hafva deruti instämt, äfven de ledamöter
af Utsk., som äro från de orter, der låne-kontm finnas inrättade,
och delta mätte bevisa förändringens behöflighet.
Jag fortfar således alt vördsamt tillstyrka, del Utsk:s förslag i
hvad detsamma rörer Götheborg, Malmö och Wisby låne-kont.
måtte, utan afseende på den mindre beqvämlighet, som derigenom
skulle för Direktörerne upkomma, blifva af R. o. Ad. antaget.
Gr. Gyldenstolpe: Tdl en början får jag uplysa Hr Aminoff
derom, all Frih. Tersmeden har instämt uti den af Hr Wallenberg
afgifna reservation, samt att följaktligen det inom Utsk.
funnits personer, som icke godkännt förslaget. Måhända är Riksdags-Fullm:gen
Nils Andersson från Christianstads län, som äfven
förenat sig med nyssnämnde reservanter, den ledamot vid Malmö
låne-kont., sora bor 8 mil från staden och för hvilken det torde
blifva svårt att mer än en gång i veckan dit inresa.
Hr Aminoff har 2:ne gånger sagt, att det åtgår 10 dagar för
alt få ett diskont-lån afgjordt. Jag ber att få vela när och hvarest
sådant skett, ty del vore skäl att derå fästa vederbörandes upmärksamhel.
Mig är icke bekant alt härtill åtgå mer än 7 dagar,
ty den dagen i veckan, Direktin haft sammanträde, afgöras alla ingifne
ansökningar, och om, straxt efter det Direkt:ns sammanträde
blifvit afslutadt, några nya ansökningar skulle hafva blifvit inlemnade,
så företagas de, jemte öfriga inkomne handlingar, lill afgörande
den nästa föredragniugsdagen i den påföljande veckan. Till
följe hvaraf icke 10, utan på sin högsta höjd 7 dagar kunna, när
Direkt:n sammanträder blott en gång i veckan, åtgå till målens afhandling.
Derjemte erhåller låntagaren sina penningar sednast dagen
efter, sedan desamma blifvit beviljade. Dessutom beror det på
Direktrne sjelfve att oftare sammanträda lill allmänhetens betjenande,
hvilket ganska ledigt låter sig göra, i händelse Direktörerne äro
på platsen bosatte.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. Gyldenstolpe till stöd för
ogillande af Utsk:s förslag, rör:de tätare sammankomster af lånekont:ns
direktioner i landsorterna, anfört R. o. Ad:s beslut alt låta
Direktörerne väljas på samma sätt, som hittills, men jag deremot
yrkat det gamla valsättets bibehållande, anser jag mig böra ånyo
B e n 28 Oktober e. m.
117
laga lill ordel. Det är ingenting, sora hindrar Stånden, med undantag
af BondeSt., hvars ledamöter äro bosatta på landel, att välja
personer, som ho i släderne. Men, på salt Hr Aminoff yttrat, bör
man i detta hänseende icke rätta sig efter Direklörernes beqvämlighet,
utan efter allmänhetens billiga fordringar. Således måste Direktörerne,
om de vilja mottaga updraget, infinna sig på vederbörligt
ställe för sammanträdens hållande så ofta sådana behöfvas. Om det
går, såsom Hr Aminoff sagt, nemi. att man först väljer Direktörer
och sedan ändrar Reghtet derhän, ali de afsäga sig förtroendet, så
må det blifva dervid. Vi få då välja andra i stället. Det torde icke
heller blifva svårt alt erhålla skickliga personer, när Utsk. ökat," ja
fördubblat deras arfvoden. Jag anser följaktligen de skäl, Gr. Gyldenstolpe
anfört, icke vara af beskaffenhet, att böra föranleda R. o.
Ad. till ogillande af Utsk:s förslag, isynnerhet när förhållandet är
sådant, som Hr Aminoff anfört, att Riksdagsmän från de landsorter,
der Kontoren finnas, påyrkat sammanträdenas hållande oftare än
hittills. Den Stockholmska Diskont-Direkltns tätare sammanträden
för omsättningslåns handläggning, har jag bestridt, ingalunda för att
derigenom bereda större beqvämlighet åt Direklöreriie, ulan derföre
att jag tror dylika sammankomster icke skola lända till något gagn,
utan endast lill göromålens sammanblandning och försvårande.
Gr. Gyldenstolpe: Det vore val om Direktörerne icke blefvo
valde, förr än man hade bestämt, hvilka göromål dem tillkomma.
Om BankoUlsk. hade något tidigare till RiksShn öfverlemnat sitt
Mern., och icke, såsom nu, vid Riksdagens slut, så hade man, innan
Direktörerne blifvit af Stånden utsedde, haft kännedom om de åligganden,
som möjligen kunna dem ytterligare tillkomma. Vid en
annan Riksdag kan dock förhållandet i detta afseende blifva annorlunda.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att Utsk. fördubblat deras arfvoden.
Jag vet icke att så skett, ty deras arfvoden, som förut utgjorde
500 R:dr, hafva nu blifvit förökade till endast 606 R:dr 32
sk. I afseende pä Slockholm, har jag icke yrkal någonting annat,
än hvad Hr von Hartmansdorff sjelf begärt, utan det är endast i
afseende på låne-konlm i landsorten, hvaruti jag med honom icke
kan instämma. När nu Direktörerne skola ståndsvis utses, när de
ega rättighet att välja sin bostad hvar de behaga — och med BondeSl:s
ledamöter lärer det väl blifva förhållandet, att de icke komma
att bo i städerna —, samt då härtill ytterligare kommer, att
deras arfvoden icke blifvit fördubblade, så kan jag icke inse något
skäl, hvarföre man skulle ålägga dem en tredubbel tjenstgöring emot
förut. Om man ändock skulle gå in härpå, så kan det väl icke
vara Hr von Harlmansdorffs mening att yrka bifall till Utsk:s förslag
i det afseende!, alt omsätlningslånen skola pröfvas och afgöras
2 å 3 gånger uti veckan.
Jag fortfar uti mitt yrkande af bifall lill Hr Wallenberga
förslag.
Hr Printzensköld: Jag förenar mig uti det yrkande, som
den siste värde talaren framställt, dock icke på de skäl, som han
i 18 Den 28 Oktober e. nrr
lagt till grund för detsamma. Jag fäster icke afseende pä det längre
eller kortare afstånd, på hvilket Direktörerne äro boende från det
ställe, der de skola utöfva sina funktioner, utan jag lager i betraktande
låne-rörelsens beskaffenhet, och de räkenskaper, som skola
förås. Obestridligt är, alt om Diskont-Direktme skola sammanträda
så ofta som Utsk. föreslagit, komma svårigheter att upsla i afseende
på räkenskapernas förande, äfvensom s. k. a vis-list orne, som efter
hvarje utlånings-dag skola Direkltna sinsemellan delgifvas, vexa till
fördubbladt antal, samt åstadkomma en betydlig tidspillan. Dessutom
kan jag icke inse det medföra något gagn eller ringaste nytta,
att i afseende på de allmänna diskont-lånen stifta några sådana föreskrifter,
att Diskonl-direkttna skola, för dessa ärendets behandling,
sammanträda oftare än de sjelfve finna nödigt. Man misstager sig
om man anser lånen uti allmänna Diskonten vara af den beskaffenhet
att en stor hastighet erfordras, ty sådant hörer endast till
undantagen. Dessa lån erfordra icke för låntagaren någon större
skyndsamhet, utan är han tvertom likgiltig om Direkttna sammanträda
en eller flera gånger i veckan, ty det medförer icke för honom
någon skada eller förlust, hvaremot dessa tätare sammankomster
— såsom jag i början af mitt yttrande antydde — förorsaka
Direktma många olägenheter. Om man tror att låntagaren
skulle ådraga sig öfverräntor, så begår man äfven ett misstag, ty
om anmälan till omsättning är gjord inom 14 dagar efter det lånet
förfallit, så belastas han icke med någon annan ränta, än den
som bör erläggas, då han på förfallo-dagen infriar sin skuld, alldenstund
öfverränta icke kommer i fråga annars, än om lånet icke
blifvit omsatt inom 14 dagar efter förfallotiden.
Då jag således tror, att det af Hr Wallenberg framställda förslag
är för samtlige Direktma det mest lämpliga, samt det på deni
sjelfva bör bero att, i enlighet med lånerörelsens olika beskaffenhet
på de olika ställena, sammanträda en eller flere gånger uti veckan,
får jag vördsamt anhålla o-n bifall lill Hr Wallenbergs reservation.
Hr Aminoff:' Jag kan icke underlåta att uttrycka min förundran
öfver den anmärkn., Hr Gr. Gyldenstolpe gjort emot BaokoUtsk.
, emedan, enl. min öfvertygelse, detta Utsk. vid denna Riksdag
lika väl upfyllt sina åligganden, som föreg:de Riksdagars BankoUtsk.,
och när Riksdagen en gång blifver slut och allt kommer i sin behöriga
ordning, skall man finna att 1853 och 1854 årens BankoUtsk.
icke stått de andra Utsk:n efter i arbetsamhet och flit, samt
alt delta Utsk. framlagt för R. St. ganska många genomgripande
förslag till förbättringar, hvilka af R. St. blifvit antagne. Hvarföre
Utsk. åter dröjt med framkommandet af ifrågavande Mera., har
sina många och giltiga orsaker, dem jag för det närvar:de ej vill
vidröra, och jag anser att aldraminst Gr. Gyldenstolpe, såsom sjelf ledamot
af Banko-Styrelsen, bordt framkomma med anmärknm.
Hr Gr. Gyldenstolpe har anfört, alt Utsk. bordt hos Direktma i
låne-kontm göra förfrågningar om lämpligheten af de tätare sammanträdena,
innan förslaget till R. St. afleranades. Jag anser sådant
obehöfligt, emedan Direktma äro parter i denna fråga, och för öf
-
Den 28 Oktober e, m.
119
rigt var behofvet redan kändt iuorn Utsk. — Den angick egentligen
den stora allmänhetens fördelar, och mer hehöfdes icke för att
framkomma med förslaget. Uplysningsvis får jag meddela, att inom
Utsk. funnits tvenne aktade och ansedda Riksdagsmän från BorgareSt.
, nemi. Hrr Wijk och Kock, den förre från Götheborg och den
sednare från Malmö, hvilka under de samtal, som ägt rum inom
Utsk., förklarat, alt Direktma i nämnde låne-kontor borde åläggas
att sammanträda 2:ne gånger i veckan, emedan, om icke en sådan
föreskrift kommer att ega rum, skola Direktma högst sällan, måhända
aldrig, sammanträda ottare än en gång i veckan.
Jag fortfar att yrka bifall till Utsk:s Mern.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror icke, att jag, såsom Hr Ami
noff
påstått, har förevital Utsk., alt det arbetat långsammare än något
annat Utsk., utan jag har endast yttrat, alt jag ansett det vara
nödvändigt, att, innan R. St. valde Diskont-Direktörer, man hade
afgjorl hvad som utgjorde deras åligganden, ty det är bättre alt före
valet hafva kännedom om deras åligganden, än alt, sedan de väl
blifvit utsedde, tvinga dem till skyldigheter, hvarom de icke hafva
någon aning. Det är visserligen sannt, ali en Direktör kan afsäga
sig det honom bevisade förtroendet, men han kan möjligen hafva
ställt sina angelägenheter så, att han beräkuat att få behålla sin
befattning, sedan han blifvit vald. Alt personer, som bo i Götheborg
och Malmö, yrka, att deras angelägenheter skola hastigt afgöras,
må väl icke väcka förundran, men kan det derföre vara skäl
att, för gynnande af några personers intressen, göra ett sådant beslut
allmänt? Pä sådant sätt skulle det finnas ganska många, som
samma dag de öfverlemnade sina ansökningar, skulle önska att få
dem genast afgjorde. Dessutom tviflar jag högeligen att Hr Wijk
deltagit uti ifrägavande beslut, ty, så vidt jag vet, var han icke
narrande, då detsamma fattades.
Jag yrkar fortfarande bifall lill Hr Wallenbergs reservation.
Hr von Hartmansdorff: Sorn det blifver svårt att här upgöra
en fullständig ordalydelse af förevande punkt, så hemställer jag
om icke R. o. Ad. ville besluta alt i afseende på Diskonten i Stockholm
antaga Hr Wallenbergs reservation, samt rör:de låne-kontm i
landsorterne återförvisa Utskis förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Jag lager mig friheten och fästa up
märksamheten
deruppå, att om det af Hr von Hartmansdorff nu föreslagna
beslut blifver fattadt, så skulle de s. k. omsällnings-lånen,
hvilka nyssnämnde talare ansett icke böra uti Stockholm hastigare
expedieras, än som nu sker, fortare blifva afgjorda vid låne-konl:n
i landsorten. Då det väl icke kan vara Hr von Hartmansdorff* mening
att en sådan organisation antages, hvarigenom dessa lån hastigare
expedieras i landsorten än i Stockholm, och då här är uplyst,
och hvarom jag äfven har kännedom — att dessa lån icke äro af
brådskande beskaffenhet, så, och då jag för min del icke kan inse
hvarföre man skulle fatta ett sådant beslut, får jag vördsamt fortfarande
yrka bifall till Hr Wallenbergs förslag; men, om detsamma
120
Den 28 Oktober e. m.
icke skulle blifva antaget, anhåller jag, alt det icke måtte föresfcrifvas,
att omsältningslånen skola vid låne-kont:n oftare behandlas än
en gång uti veckan.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer gerna med Gr. Gyldenstolpe
deri, att omsättningslånens behandling vid låne-kont:n i landsorterne
icke må ske oftare än en gång i veckan, med mindre tiden
medgifver att äfven dessa lån kunna afgöras på samma dag som de
öfriga, hvilket åtminstone torde blifva händelsen vid läne-konht i
Wisby. Men månne, när så många skiljaktiga meningar blifvit uttalade,
det icke vore nödigt att till Utsk. återförvisa detta mom:s
sednare del, på det att nytt förslag måtte i hänseende dertill ingifvas.
Att nu på stående fot upgöra ett dylikt, torde blifva ett
fruktlöst försök.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att då endast emot det första af de i denna punkt
föreslagne mom:r, aumärkmr förekommit, detsamma torde få särskildt
först företagas till afgörande; hvarjemte Ilr Gr. o. Landtm,
framställde alt i afseende på detsamma blifvit yrkadt af Gr. Gyldenstolpe
bifall till den i Hr Wallenbergs reservation föreslagna redaktion
af detta morn.; och af Hr Bildt, att tiden, hvarinom lånehandlingar
må pröfvas vid läne-kon t :l i Wisby, måtte bestämmas likasom
för låne-kont.-n i Götheborg och Malmö eller lill 3 dagar.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Bildt: Jag afstår från mitt yrkande rör:de Wisby, och
medgifver gerna att Betänk, mätte bifallas.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare att Hr Aminoff yrkat, att
R. o. Ad., hvad Diskontverket i Stockholm angår, mätte antaga Hr
Wallenbergs reservation, men i fråga om låne-kontm i landsorterne
bifalla Ulskts förslag, samt Hr von Hartmansdorff föreslagit, att R.
o. Ad. måtte bifalla Hr Wallenbergs reservation, såvidt Banko-diskonten
i Stockholm beträffar, men återremittera Ulsk:s förslag
i hvad det rörer läne-kont:n i landsorterne, på det redaktionen
deraf må sättas i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s beslut tör:de
diskontverket i Stockholm.
Hr Aminoff: Afven jag afstår från mitt yrkande om bifall,
samt förenar mig med, Hr von Hartmansdorff om återremiss.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att det torde vara nödigt att
först afgöra frågan, rör:de det för Diskontverket i Stockholm föreslagna
stadgande, då, i händelse R. o. Ad. dervid beslöte att antaga
Hr Wallenbergs reservation, frågan sedan blefve mellan återremiss
å återstående delen af Utsk:s förslag, eller afslag derå, såsom
Gr. Gyldenstolpe yrkat; samt hemställde derjemte först om R. o.
Ad. bifölle Utsk:s förslag om bestämmande af dagarne för Bankodiskontens
i Stockholm sammanträden.
Denna propos. besvarades med Nej, och uppå sedermera framställd
propos. beslöt R. o. Ad. att, så vidt Diskontverket i Stock
-
Den 28 Oktober e. m.
121
holm beträffade, antaga det i Hr Wallenbergs reservation förordade
förslag.
Hr Gr. o. Landtnäs derefter först till återremiss och sedan till
afslag å Ulskis förslag, angide låne-konlin i landsorterne, framställde
propos:r besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå flr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot Utsk:s
förslag i denna del gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss, samt,
efter det svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
De utan anmärkn. lemnade 2:dra, 3:dje och 4:de momme af
förevaride punkt blefvo, uppå härefter framställd propos., bifallne.
20: de lill och med 29:de punklerne.
Diföl los.
30:de punkten.
Hr von,Har l mansdorff: Så vidt jag kan finna, innefatta
lista och 2:dra momm af nu föredragne punkt, föreskrifter, som
höra till tjenslgörings-ordnm, men icke till Banko-Reglitet. Med
det 3:dje momit är förhållandet enahanda; ty det innefattar ett tillkännagifvande,
att de beviljade medlen utlemnas kl. 12 samma dag,
som handlingarnes pröfning egt rum. Åsyftas härmed en underrättelse
för allmänheten, så finner jag föga lämpligt att den införes
i Banko-Reghtet, hvilket allmänheten icke läser. 4:de momitet innehåller
att anmälnings-sedlar skola åtfölja de liqvider, som emotlagas
i kontanta penningar, men då Ulskis förslag att liqviderne med
diskont-kassorna skola ske kontant, förfallit, torde icke heller denna
ordalydelse vara lämplig.
Jag hemställer alltså, alt B. o. Ad. måtte återremittera den
30:de punkten.
Hr Printzensköld: Om jag medgifver alt 2:dra mom:t är
af beskaffenhet att tillhöra tjenstgörings-ordnin och således bör ur
Banko-Reglitet utgå, kan jag dock icke med den siste värde talaren
deruti instämma, att l:sta och 3:dje morn. äfven äro af enahanda beskaffenhet
; ty de innehålla begge tidsbestämmelser, som för allmänheten
äro nyttiga att känna. Icke kan del vara något giltigt skäl att,
såsom Hr von Hartmansdorff upgifvit, allmänheten icke läser BankoReglitet
samt följaktligen icke tager kännedom om detsamma. Så
torde icke heller vara förhållandet, ty Reghtet är tryckt och hålles
allmänheten tillhanda, och, enl. hvad jag tror mig vela, äro de,
som läsa Reghtet och taga kännedom örn dess föreskrifter, icke fä,
isynnerhet då det är fråga om alt söka förskaffa sig lån från Bankodiskonten
eller de öfriga afdelnir, från hvilka lån utlemnas. Jag
anser således all lista och 3:dje monnten böra uti Reghtet finnas
intagne.
Hvad deremot det 4:de eller sista raomit angår, tror jag att
detsamma bör uteslutas, enär della mom. synes mig hafva afsett det
förhållande, som skulle upslå genom tillsättandet af en serskild bankodiskont-kassör,
hvilken tjenst R. o. Ad. ansett icke böra inrättas.
i 22
Den 28 Oktober e. m.
Således tillstyrker äfven jag återremiss, på det att BaukoUtsk.
må blifva i tillfälle att bedöma, hvilka af de 3:ne mom. böra
bibehållas, samt uti Banko-Reght införas, hvaremot jag anser, att
det 4:de mom. otvifvelaktig! bör, såsom helt och hållet öfverflödigt,
ur Regl:t utgå.
Propos. till bifall å förevar:de punkt blef härefter framställd,
men besvarad med Nej, och uppå sedermera framställd propos. blef
denna punkt, på grund af de deremot gjorde anmärkntr, återremitterad.
3t:sta punkten.
Hr von Hartmansdorff: Äfven denna punkt torde böra
återförvisas. R. o. Ad. lärer finna alt ordalydelsen är upgjord med
afseende på en diskont-kassörs tillvaro. I sista mom:t heter det
dessutom: ”inbetalningar å kassa-kreditiv verkställas medelst kontanta
penningar.” Sådant torde lämpligen böra, på sätt Ful!m:ge tillstyrkt,
ske genom kassa-allester. Jag anhåller följaktligen att R. o.
Ad. ville återremittera punkten.
Efter försl till bifall å denna punkt framställd propos., som besvarades
med Nej, förklarades de gjorde anmärknme föranleda till
återremiss.
32:dra punkten.
Hr von Hartmansdorff: Ståndet lärer finna, att, om icke
samtliga, dock de flesta i denna puukt gifna föreskrifter äro af beskaffenhet
att böra till arbetsordningen. Här omförmäles t. ex. huru
handlingarne emoltagas och numereras af Verkets Kamererare, derefter
tillställas Registratorn, hvilken, sedan den anteckning, hvartill
registret föranleder, blifvit af honom verkställd, lernnar ansökningarna
åt de i Direktm deltagande Kommissarier lill förberedande gransknings
undergående o. s. v.
Jag anhåller vördsamt att äfven denna punkt måtte återremitteras.
R. o. Ad. ansåg de emot denna punkt gjorde anmärkn:r föranleda
till densammas återremitterande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
Mern., nemi. från
Constitutions-Utskottet:
Jtä 58, i anledn. af 2 Stånds återremisser af Mem:t M 57,
ang:de tillägg i 109:de §:n Reg:s-Form.;
Bevillnings-Utskottet:
JVs 30, ang:de tull-lagstiftningen för artm bränvin och sprit.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 30 Oktober.
Måndagen den 30 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Uplästes lill justering eli prot.-utdr. för d. 28 dennes, ang:de
pröfningen af BankoUlsk:s Mern. JM 66.
Hr Gr. o. Landtm, fästade R. o. Ad:s upmärksamhet derpå,
all, såsom det nu uplästa prol.-utdr. innehöll, R. o. Ad. i fråga om
17:de punkten beslutat bibehålla stadgandet i Ranko-Regbts 81 ista
§, mom. 4, punkten 2, med uteslutande af de deri förekommande
orden ”för längre lid än 3:ne veckor”, roen förut vid behandlingen af
2:dra punkten i Utskrs Mern. antagit, såsom deremot svarande, de 5 första
momme af det f Hr Wallenbergs reservation förordade förslag, hvars
5:te mom. innehöll förstberörde stadgande utan förändring eller med
bibehållande af de ord, hvilka R. o. Ad. genom dess förstnämnde
beslut uteslöt, vid hvilket förhållande Hr Gr. o. Landtm, finge hemställa
att beslutet om dessa ords uteslutande måtte få återgå såsom
stridande emot ett förut fattadt beslut.
R. o. Ad. lemnade bärtill sitt bifall; hvarefter det uplästa
prot.-utdr., med iakttagande af denna rättelse, af R. o. Ad. godkändes.
Frih. Gederström, Rud.: Främst på föredragms-listan be
finna
sig några Exped.Utskrs förslag lill §§ i Riksdagsbeslutet, angrde
beslutade lagförändringar. Exped.Utsk. har nemi., då Riksdagen
tyckes nalkas till sitt slut, icke ansett sig böra upskjuta med afgifvandet
af dessa förslag. Emedlertid bar, sedan upsättningen deraf
inom Exped.Utsk. ägt rum, och §§:na till RiksSlrn afgålt, LagUtsk.
inkommit med förslag i anledn. af väckte motioner- angrde liroltmålslagstiftmngens
förbättring, äfvensom till ny förordning rörrde
handelsbolag. Det förekommer mig, som om förslagen till sådane,
till innehållet närbeslägtade §§, borde föredragas i oafbruten följd
efter hvarandra; och jag vågar derföre, under förutsättning alt LagUtskrs
sednare Betänkrn, eller vissa delar deraf, varda af R. St. antagna
och godkända, härmed vördsamt anhålla, det R. o. Ad. behagade npskjuta
behandlingen af Exped.Ulsk:s förslag lill 13, 14, 15, 16
och 17 §§ :na i Riksdagsbeslutet, intilldess LagUtskrs ifrågakomne Betänkm
blifvit definitivt afgjorde.
Uppå Hr Gr. o. Landlmrs i anledn. häraf framställda propos.
beslöts att Exped.-Ulsk:s under N:ris 13, 14, 15, 16 och 17 afgifna
förslag till §§ i Riksdags-beslutet ej skulle företagas till afgörande
förrän LagUtskrs Betänkrn, angrde en förändrad brottmålslagstiftning
samt K. Mrs Nåd. Propos. om Handelsböckcrs vitsord,
erhållit definitiv behandling. ,
124
Den 30 Oktober.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis lill afgörande BankoUiskts
den 25 och 27 dennes på bordet lagda Mein. M 67, med
förslag lill ändring af föreskrifterue i 2:dra Afdelnm af BankoRegbtes
4:de artikel.
4:sta punkten.
Hr von B a r l m a n sd or f f, Aug.: Då 1$. o. Ad. i sista plenum
beslutit att till Ulsk. återförvisa frågan om de sammanträden,
hvilka Diskonl-direklma vid låne-kont:n i landsorterne böra hålla,
samt enär R. o. Ad. förut, såsom jag vill minnas, bestämt ledamöternes
arfvode lill 666 R:dr 32 sk. b:ko, hemställer jag, huruvida det
icke vore skäl att jemväl återförvisa denna punkt, der berörde arfvode
är uptagel till 500 R:dr. Om händelsen skulle blifva, alt
nämde Direktörer icke komme att sammanträda oftare, än en, eller
på sin höjd två gånger i veckan, vore del väl en motsägelse, att
de skulle upbära högre arfvode än Diskont-direktme i Stockholm,
hvilka torde komma att sammanträda tre, måhända äfven fyra gånger
i veckan. Delta vore en så mycket större motsägelse, som göromåleu
i Stockholm äro vida betydligare, än de kunna blifva i
landsorterne.
I följd af hvad jag förra gången nämnde, rörtde mitt förhållande
till Banko-diskonten i Stockholm, hoppas jag, att R. o. Ad.
icke anser såsom någon egennyttig beräkning, att jag i detta fall
gjort en anmärkn.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om jag räll upfattade den siste
värde talarens anmärkn., så grundade den sig hufvudsakligen derpå,
att R. o. Ad. redan fattat sitt beslut angtde arfvoden för Direklörerne
öfver Diskont-lånekonlm i landsorterne. Men Utsk:s förslag i
detta hänseende förekommer först pag. 10, litt. B, 7:de punkten,
hvadan R. o. Ad. har fullkomligt obundna händer. Om fördenskull
icke någon annan anmärkn. förekommer mot den nu föredragna punkten,
anser jag alt den utan olägenhet kan bifallas.
Gr. Gyldenstolpe: Hr von Hartmansdorff har, såsom jag
tror, begått ett misstag, då lian yttrat, all R. o. Ad. redan bestämt
arfvodet för Diskont-direktme vid låne-kout:n i landsorterna. Jag
förmodar likväl, att Hr von HartmansdorfTs mening varit, att då man
ännu icke bestämt göromålen för ifrågar.de Direktörer, borde man
icke heller nu bestämma deras aflöning, utan att dessa båda frågor
borde pröfvas i ett sammanhang, samt efter jemförelse med de göromål,
som åligga Diskont-direktme i Stockholm. Det är förmodligen
ur denna synpunkt, som Hr von Hartmansdorff begärt återreraiss
af punkten, på det att Utsk. och sedermera R. St. må kunna
i ett sammanhang taga under pröfning så väl frågan om göromålen,
som om den derefter lämpade aflöning.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber om ursäkt för.det misstag
jag begått, ang:de arfvodena för Diskont-direktme i landsorterna.
I sjelfva saken är jag likväl af den mening, sora Gr. Gyldenstolpe
framställt. Man kan nemi. icke med skäl utsätta arfvodena
för nämnde Direktörer förr, än man bestämt deras göromål;
Den 30 Oktober.
125
ly innan det skett och jemförelse kan anställas med dem, som åligga
Diskonl-direkhne i Stockholm, torde det väl icke böra komma v
fråga att bestämma de förres arfvoden. Jag fortfar fördenskull i min
anhållan om punktens återförvisande.
Gr. Lagerbjelke: Efter den förklaring, som nu blifvit af
Hr von Hartmansdorff afgifven, har jag ingenting emot att punkten
återremitteras.
Förevarsde punkt blef, efter först till bifall framställd propos.,
som besvarades med Nej, på grund af de gjorde anmärkn:ne återremitterad.
2: dr a punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag liar, vid denna punkt, åtskilliga
anmärkn:r alt göra. Måhända tillåles det mig att först framställa
dem i ett sammanhang, hvarefter de torde hvar för sig af R.
o. Ad. lagas i benäget öfvervägande.
I afseende på Ombudsmännen, har Utsk. föreslagit att, i st. f. två
sådana med hvar sin kanslist, hädanefter blott en skall tillsättas med 3:ne
kanslister under sig, hvaraf följer att tjensterna ändock blefve fyra
såsom de hittills varit. At hvardera kanslisten har man föreslagit
lika lön eller 500 R:dr, hvilket är samma belopp, som blifvit bestämdt
för första tjenstegraden inom Banken. Men när andre ombudsmannens
syssla skall indragas, så är det, då förste Ombudsm:n
af sjukdom, jäf eller någon anledn. hindras sköta sin befattning,
nödigt, att en annan fullgör bans åligganden. För att upvakta vid
rätterna inom hufvudstaden, behöfves ock bland Ombudsm:s kanslister
någon, åt hvilken en sådan, befattning kan anförtros, på det
att Ombudsm:n sjelf må finnas på sitt embetsrum och sköta de löpande
förrättningarne. Endera af Ombudsm:s kanslister måste
derföre utses att honom i sådant hänseende biträda. Då faller det
af sig sjelft, att denne bör hafva något större vedergällning än de
båda andra kanslisterna. Jag hemställer der,före, att ett arfvode af
200 R:dr måtte ställas till Direkt:ns förfogande, för alt kunna tilldelas
den af kanslisterna, som Olifver utsedd att vara Ombudsm:ns
biträde. Ett sådant förfarande vore likartad! med det, som
inom Kammar-Rätten föreslagits. Der finnes f. n. en ordinarie och
en vice Advokat-Fiskal, af hvilka den sednare skulle indragas, men
ett arfvode af 200 R:dr ställas lill Rättens förfogande, för att tilldelas
den Kanslist, sora utsåges till Advokat-Fiskalens biträde.
Som den här föreslagne Diskont-kassören kommer alt försvinna,
så besparas till följd deraf hans påräknade lön 2,100 R:dr, men
derigenom upstår dock ingen tillgång för Banken, enär en dylik
tjensteman kommer att i stället biträda kassa-afdeln:n. Enahanda
är förhållandet med det arfvode af 400 R:dr åt en kassa-skrifvare,
hvilket skulle besparas i Diskonten, men behöfves i kassa-afdeln:n.
Vaktmästarnes löner hafva blifvit föreslagna lill 300 R:dr med
ett arfvode af 60 R:dr. De skulle sålunda tillsammans erhålla 360
Rd:r hvardera, men denna lön är dels mindre, än l:ste Vaktmästarnes
i Banken, hvilket naturligtvis skulle föranleda missnöje
12C
Den 30 Oktober.
mellan dem, som tjena under samma tak och, så att säga, i samma
verk, dels äro dessa löner större, än de s. k. katnmardrän
garnes,
hvilka icke skola erhålla mer än 1(50 R:dr, enl. hvad R. o.
Ad. förut afgjort.
Jag hemställer fördenskull, det Ståndet måtte besluta att af de
åt Diskontverkel föreslagna 5 vaktmästarne, de två äldste måtte erhålla
lika lön med l:ste vaktmäåtarne i Banken, nemi. 350 R:dr i
lön och 50 R:dr i arfvode, eller sammanlagdt 400 R:dr, samt att
de öfrige tre måtte undfå 333 R:dr 16 sk. hvardera. Derigenom
förändras icke summan 1,800 R:dr, utan utgiften blir alldeles densamma,
som Utsk. föreslagit. För öfrigt öfverensstämmer det med
bruket så väl inom Banken som i Kronans verk, alt gifva de äldre
vaktmästarne högre lön än de yngre.
Tillika får jag föreslå, att R. o. Ad. måtte, i afseende på löner
och arfvoden, besluta på samma sätt, som skedde angtde Banken,
nemi. att de hopaslås till gemensam lön, med undantag likväl af
det arfvode, som blifvit ifrågaställdt för den kanslist, hvilken komme
att utses lill Ombudsmms biträde.
Jag anhåller slutligen att hvad som här blifvit föreslaget, i af
seende
på nonnal-staten för kanslisterna, eller alt det beslut, som
R. o. Ad. kommer att fatta ronde dem, icke måtte lägga hinder
i vägen för upgöande af förslag till en annan reglering i afseende
på de båda kanslister, som nu finnas i Diskontverkel, för den tid
öfvergångsslaten varar. Då Betänk, innehåller en dylik stat för
Ombudsmännen, synes det vara lämpligt att en sådan bestämmes
jemväl för kanslisterna. Jag vet icke, om det varit Utsk:s mening
att förbigå denna omständighet, eller om det skett händelsevis.
Detta är allt hvad jag f. n. har att anföra; och hemställer,
att R. o. Ad. täcktes till öfvervägande främst uptaga mitt första
förslag, eller att ett arfvode måtte anslås till löneförbättring åt den
kanslist, som skulle komma att biträda ombudsmannen. Härvid bör
märkas, att den utgift, som härigenom skulle upstå, icke kommer
att betunga Diskontverket med några ökade utbetalningar:: ty medel
dertill finnes ändock. R. o. Ad. har nemi. beslutit, att de s.
k. anmaningsbrefven skola uphöra. Derigenom upkommer en besparing
af något öfver 2,000 R:dr, dels emedan en vaktmästare-lön
då kan indragas, dels derföre att postpenningar för anmaningsbref
icke behöfvas.
Ur Printzensköld, Carl: Jag eger icke tillräcklig sakkännedom
rör:de Diskontens juridiska angelägenheter, för alt kunna bedöma,
huruvida detta verk är belåtet med alt ega blott cn ombudsman,
och jag kan fördenskull icke, med anspråk på att vinna afseende å
mitt omdöme, häröfver afgifva något yttrande. Men det synes mig,
som skulle lagsöknings-ärenderna vid delta verk forn än Diskontdirektms
noggrannhet och försigtighet på det hela blifvit vid hvarje
revision af handlingarne på det fullständigaste konstaterad) likväl
vara af en sådan mängd, att det måhända kunde behöfvas två ombudsmän,
så att, när den ena har förfall, den andra må kunna
under tiden inträda i utöfning af begges bestyr. Men härmed må
Den 30 Oktober.
127
dock förhålla sig hurusomhelst; hvad jag beslämdt anhåller om, är
att R. o. Ad. icke måtte, såsom grund för sitt bedömande i detta
fall, antaga det exempel, som Hr von Hartmansdorff andragit, eller
huruledes Kammar-Rätten till K. M. framställt förslag till reglering
af tjenstemanna-personalen inom verkets Advokal-Fiskals-konlor. Jag
vet nogsamt, ingalunda genom officiell delgifvande, utan efter den
kännedom jag förvärfva! mig, att Kammar-Rättens President och ledamöter,
vid regleringen af berörde kontors personal, kommit till
del resultat, att kont:s göromål skola kunna skötas och bestridas af
en enda tjensteman med biträde af eli kanslist, hvilken, ifall Advokat-Fiskalen
af en eller annan orsak vore hindrad från ulöfningen
af sin tjenst, skulle kunna inträda i hans ställe. Jag betviflar likväl,
att om någon af dessa Hrr bade blott en fjerdedel af den lid,
jag förestått delta kontor, förvärfva! sig erfarenheten om vidden, beskaffenheten
och trägenheten af dithörande göromål, skulle de ingalunda
framställt ett sådant förslag, som Hr von Hartmansdorff här
omnämnt. Jag hoppas också, alt, vid förslagets pröfning hos K. M.,
saken skall tagas under sådant öfvervägande, att en förändring deruti
varder tillvägabragt, och jag hyser äfven den förtröstan, att, innan
denna pröfning företages, K. M. skall, som vanligtvis sker, tillåta
de tjenstemän, som förslaget rör, alt i ämnet underd. yttranden
afgifva, då äfven sådana uplysningar skola meddelas och sådana förhållanden
läggas i dagen, som skola bestämdt bevisa, att KammarRätten
i detta fall begått ett misstag, som ingalunda skall lända K.
M. och Kronan till båtnad, ifall förslaget skulle af Konungen
bifallas.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då RankoUtsk. föreslog R. St.,
att endast en Ombudsman inom Banko-diskont-verket skulle hädanefter
antagas, var det af orsak, att Ulsk. trodde, att ärenderne derigenom
skulle bättre kännas, vårdas och utföras, än då denna befattning
var fördelad emellan 2:ne personer, af hvilka den ena hade
hufvudstaden och den andra de öfriga städerne samt landet sig tilldelade.
Utsk. ansåg äfven att den s. k. kansli-betjeningen blefve mer
och bättre användbar, då den af en enda person handleddes uti alla
de grenar, som tillhöra ombudsmanna-göromålen, och kunde således,
vid inträffade behof, begagnas utan serskild undervisning.
Hvad beträffar Hr von Hartmansdorffs förslag, att ett serskildt
arfvode måtte bestämmas åt den kanslist, som varder utsedd till
Ombudsmannens biträde, förenar jag mig i detta förslag, såsom
enl. min tanke behöfligt.
Hr von Hartmansdorff: Då jag förra gången yttrade mig,
förbigick jag kassa-kreditiv-kassören, hvilken skulle komma att finnas
i st. f. Diskont-kassören. Den förre kassören är, såsom sid, 5 i
Otsk:s Betänk, visar, föreslagen af Banko-diskont-direktm, och det
torde vara lämpligast att jemväl omförmäla honom no, på det han
måtte komma under öfverläggning i sammanhang med öfrige tjenstemän.
Direkt:n har föreslagit hans löneförmåner till 1,000 R:dr
i lön och 200 R:dr i arfvode, eller lika med en bokhållare i
banken. Jag får dessutom till Hr Gr. o. Landtm, samt det Högh
128
Dea 30 Oktober.
Ståndet hemställa, huruvida det icke vore häst att nu genast om
Diskont-Verkets tjenstemän besluta detsamma, som redan är afgjordt,
rör:de Bankens, eller ali arfvodena skola sammanslås med lönerna.
Den fördel, som derigenom vinnes, är, att föredragningen blir redigare,
emedan man då kan på en gång bestämma hela inkomsten
för hvarje tjensteman.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att bland de anmärkn:r, som
blifvit gjorde, förekom en, sorn hade afseende på samtlige lönerne,
samt först och serskildt torde böra blifva föremål för beslut, och
alt R. o. Ad. torde tillåta, alt, såsom Hr von Hartmansdorff begärt, sedermera
hvarje tjenstemans aflöning må blifva serskildt föremål för
pröfning. Den första anroärknm innehöll, att aflöningen, som af
Utsk. blifvit fördelad i lön och arfvode, borde, såsom R. o. Ad. i
afseende på Bankens öfrige tjenstemän beslutat, sammanslås, så atl
hela inkomsten sammanfördes såsom lön, i st. f. all, enl. Utsk:s förslag,
utföras såsom dels lön och dels arfvode; och Hr Gr. o. Landtm,
finge nu först hemställa om R. o. Ad. bifölle att aflöningen enl.
Utsk:s förslag fördelades i lön och arfvode.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemslällde
om R. o Ad. ansåge ifrågavande Ijenstemåns aflöning böra
utgå endast under rubriken lön, samt, efter denna proposms besvarande
med slarka Ja, blandade med Nej, förklarade sig anse att Ja
härvid varit öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos., bestämdes Ombudsmannens
af Utsk. till 1,500 R:dr såsom lön och 300 R:dr såsom arfvode föreslagna
aflöning till en lön af 1,800 R:dr.
Hr von Hartmansdorff: Enär R. o. Ad. nu kommer att
besluta om kanslisternas löner, utbeder jag mig, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes göra propos. på min anhållan, all beslutet, rörtde
kanslisternas normal-stat, icke måtte lägga hinder i vägen för deras
löners fördelning i öfvergångsstaten, hvilken fråga skulle komma att
afhandlas, då nästa punkt föredrages.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., alt då frågan om
normal-staten i allmänhet först förekomme i nästa puukt, R. o. Ad.
torde tillåta, alt det beslut, som nu fattas, ej må lägga hinder i vägen
för beslut om kanslisternes normal-stat, då frågan derom i nästa
punkt förekommer.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, framställde sedermera, att Utsk. för hvarje
kanslist föreslagit en aflöning af tillsammans 600 R:dr och alt anmärkn.
deremot ej skelt, men Hr von Hartmansdorff serskildt hemställt
att ett arfvode af 200 R:dr må ställas till Banko-diskont-direktms
disposition, för att tilldelas den kanslist, sora kommer att
närmast biträda Ombudsmannen och bestrida hans tjenst; hvarefter
R. o. Ad., uppå serskildt framställde propos:r, biföll, dels, med
nyssnämnde förbehåll i afseende på normal-staten, att hvarje kanslists
-
Den 30 Oktober.
129
lists lön bestämdes (ill 600 R:dr, dels ock Hr von Hartmansdorffs
förslag om arfvode för en kanslist.
Vidare bifölls att såsom lön för Kamreraren skulle ulga det af
Utsk. med tillsammans 1,800 R:dr föreslagna aflöningsbelopp.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, framställde, att, sedan R. o.
Ad. i sednaste plenum beslutat alt icke. någon serskild Diskontkassör
må anställas, Utsk:s förslag om ..aflöning för en sådan kassör
naturligtvis hade förfallit, men att deremot Hr von Hartmansdorff
föreslagit att en kassa-kreditiv-kassör må upföras med lön af 1,200
R:dr, blef detta Hr von Hartmansdorffs förslag af R. o. Ad.
bifallet.
Vidare bestämdes lönerne för Bokhållarne, Registratorn och
Konlorsskrifvarne till de af Utsk. föreslagna aflöningsbelopp.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, framställde hurusom Utsk.
för en kassa-skrifvare föreslagit ett arfvode af 400 R:dr, anmälde sig
och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Som denna kassaskrifvare åtföljer
kassören, så bör hans tjenst försvinna, samt det åt honom föreslagna
arfvodet följaktligen besparas.
R. o. Ad. fann, i öfverensstämmelse med Hr Gr. o. Landtnäs
härefter framställde propus., ätt Ulsk:s ifrägavarale förslag om arfvode
för en kassa-skrifvare komme att förfalla i följd af R. o. Ad:s
beslut rör:de den ifrågaställde Diskont-kassören.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, vidare framställt att, i st. f. 5 af
Utsk. föreslagne Vaktmästare, hvardera med en aflöning af 360
R:dr, Hr von Hartmansdorff föreslagit 2 Vaktmästare, hvardera med
lön af 400 R:dr, och 3 Vaktmästare, hvardera med lön af 333
R:dr 16 sk., blef, efter först till bifall å Utsk:s i denna del gjorda
förslag framställd propos , som besvarades med blandade Ja och
Nej, propos. å berörde af Hr von Harlmansdoi ff gjorde förslag framställd
orh besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med det förbehåll,
som Ståndet tillåtit mig göra vid normalstalens reglering, ber
jag att nu få framställa ett förslag till lönereglering för kanslisterna
under öfvergångsliden. Denna reglering har Utsk. icke vidrört, utan
med stillatigande förbigått. Förhållandet år alt Usta Ombudsmannens
kanslist upbär, såsom R. o. Ad. behagade finna af 4:de sidan i
Ulsk:s Betänk., i lön 450 R:dr, och den 2:dra Ombudsmannens
400 R:dr, Förhållandet mellan desse begge tjenstemäns åligganden är
ganska olika: l:ste Ombudsmannens kanslist har, i händelse han
skall fullgöra alla de skyldigheter, som åligga honom i egenskap af
Ombudsmannens biträde, mycket mer att göra än den andras; ja
14 H. 9
130
Den 30 Oktober.
han har kanske fem eller sex gånger så mycket att sköta som den
sednare. Följden är, alt l:sta Ombudmins kanslist icke kan medhinna
dessa göromål, utan att Omhudsmin måste hålla sig en enskild
bokhållare till sitt biträde. När så förhåller sig, är det väl
icke skäl, att, så länge det finnes en I :sta och en 2:dra Ombudsman,
göra aflöningen för deras kanslister lika, hvilket skulle blifva
händelsen, derest begges löner ökades till 600 R:dr. l:sta Ombudsmannens
kanslist finge således endast 150 Ridr i löneförhöjning,
oaktadt han har många gånger mer att göra än 2:dre Ombudsmannens
kanslist, hvaremot denne skulle få 200 R:dr i tillökning,
ehuru han har vida mindre att sköta. Jag hemställer derföre
om icke R. o. Ad. behagade för öfvergångstiden fördela lönerna
emellan ifrågavande tjenstemän så, att lista Ombudsmannens
kanslist finge 700 Ridr och den 2:dres 500, eller 1,200 Ridr tillsammans.
Då erhölle den förre 200 Ridr och den sednare 100
Ridr i förhöjning, hvilket synes vara billigt.
Då det syDes vara skäl att äfven kanslisterna upföras på öfvergångsstal,
lika väl som öfrige tjenstemän inom Diskontens kansli, så
hemställer jag, att Ståndet behagade bifalla min anhållan, att den
ene må erhålla 700 Ridr och den andre 500 Ridr, hvilka summor
tillsammans utgöra det belopp, af 1,200 Ridr, som Utsk. anslagit
till ifrågavande tjenstemäns aflöning.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tillstyrker bifall till det af Rr von
Hartmansdorff framställda förslag, emedan jag anser det vara billigt;
men jag ber dock att dervid få fästa det vilkor, att dessa 700 Ridr,
som lista Ombudsmannens kanslist skulle erhålla, icke måtte anses
såsom lön, utan att de måtte fördelas så, att 600 Ridr blifva lön
och återstoden, 100 Ridr, arfvode, hvilket må af Direklin disponeras,
Jag föranlåles lill detta vilkor deraf, att det icke alltid är
gifvet att lista Ombudsmannens kanslist är den mest lämplige lill
hans biträde eller att förrätta hans tjenst, då sådant erfordras. Om
dessa 700 Ridr anslås såsom lön, så kan man icke taga från honom
någon del deraf; men om de fördelas på sätt jag nyss nämnt,
har man tillfälle att tilldela de 100 Rdrma åt den andre kanslisten,
itali han befinnes bättre passande att biträda lista Ombudsmannen.
Anses emellertid den förre lämplig härtill, sä får han naturligtvis
åtnjuta de 700 Ridrna lill fullo; men är icke förhållandet sådant,
sä har man bundit sig vid en bestämd lön, som icke kan tagas ifrån
honom.
På grund af hvad jag nu yttrat, anhåller jag om bifall till Hr
von Harlmansdorffs förslag, på det sätt, att lista kanslisten målander
öfvergångstiden erhålla 600 Ridr i lön och 100 Ridr i arfvode,
samt kanslisten hos 2:dra Ombudsmannen 500 Ridr i lön.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenslolpes anmäikn. är
ganska riktig, hvarföre jag instämmer med honom, och anhåller att
R. o. Ad. måtte bifalla hans förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landina, framställt, att i afseende på
förevaride punkt icke någon anmärkn. blifvit gjord emot Utskis för
-
Den 30 Oktober.
131
slag, utan endast blifvit yrkadt det tillägg, att, medan öfvergångsstaten
varar, aflöningen bestämmes för kanslisten hos l:ste Ombudsmannen
till 600 R:dr såsom lön och 100 såsom arfvode, samt för
kaoslisten hos 2:dra Ombudsmannen lill 500 R:dr såsom lön, beslöt
R. o. Ad., uppå serskildt framställda propos:r, alt bifalla såväl
Utsk:s förevar:de förslag, som det dertill nu föreslagna tillägg.
Hr von Hartmansdorff: Då jag började alt framställa de
förslag, hvilka R. o. Ad. nu bifallit, förklarade jag mig vilja upgifva,
huruledes tillgång för de deraf föranledde utgifter skulle vinnas,
utan att något serskildt tillskott från Banken behöfde komma
i fråga.
Jag anhåller nu att få lemna dessa upgifter.-
Hr von Hartmansdorff upläste härefter följande:
Från det af Utsk. beräknade beloppet föv Diskont-tjenstemännens
aflöning, 18,400 R:dr, skulle afgå för Diskont-kassören 2,100 R:dr
och arfvode åt en kassa-skrifvare 400 R:dr, eller tillsammans 2,500
R:dr. Sålunda återstode en utgift för Diskontverket af 15,900 R:dr.
Enl. det förslag jag framställt och hvilket R. o. Ad. bifallit, erfordras
en ökad ulgift af 1,600 R:dr. Tillgång härtill vinnes genom
anmanings-brefvens afskaffande, till följd hvaraf postpenningar till
ett belopp af omkring 1,800 R:dr besparas. Lägges nu till utgifterna
ytterligare lönen för en kanslist 600 R:dr och för kassa-kreditiv-kassören
1,200 R:dr, samt för en vaktmästare 300 R:dr i lön
och 20 R:dr i arfvode, så upkommer en summa af 2,120 R:dr,
hvilken, sammanlagd med de föreg:de 1,600, utgör ett belopp af
3,720 R:dr. Besparingarne utgjorde tillsammans 4.300 R:dr. Om
de ökade utgifterna dragas derifrån, upkommer likväl alltid för Banken
en behållning af 580 R:dr.
4:ile, S:le och 6:te punklerne.
Biföllos.
7:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då R. o. Ad. återremitterat frå
gan
om Ijenstgörings-skyldigheten för ifrågavar:de låne-kontors-direktörer,
så hemställer jag, huruvida icke äfven denna punkt, som
rör deras arfvoden, skall återförvisas, emedan dessa naturligtvis böra
rälta sig efter göromålen.
Förevande punkt blef, efter först till bifall derå framställd propos.
, som besvarades med Nej, på grund af de deremot gjorde anmärko:r
återremitterad.
8:de punktéti.
Hr von Hartmansdorff: Den del af ifrågavande punkt, som
handlar om Direktörne, kommer naturligtvis att återförvisas på grund
af det beslut, som redan blifvit fattadt.
Hvad Banko-ombudet beträffar, så har dess arfvode blifvit bestämdt
i ett för allt. Men i afseende på de öfriga tjenstemännen,
9*
132
Den 30 Oktober.
hvilkas inkomster åtskiljts i lön och arfvode, hemställer jag att R.
o. Ad. behagade fatta samma beslut, som förut ang:de Bankens
tjenstemän, att nemi. lön och arfvode måtte sammanslås i ett,hvarifrån
naturligtvis missråknings-penningarne för kassören komma att
undantagas.
Jag anhåller fördenskull att Hr Gr:n o. Landlrorn måtte,
i likhet med hvad vid föregtde punkt egt rum, serskildt framställa
propos. om arfvodenas inräknande i lönen, med det undanlag i afseende
å missråknings-penningarne, hvilket jag tagit mig friheten
upgifva.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, först hemställde om R. o. Ad., i
afseende på den för ifrågavartde tjenstemäns aflöning föreslagna fördelning
i lön och arfvode, bifölle Ulskts förslag, ropades Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle att desse
tjenstemäns aflöning utfördes endast såsom lön, samt, efter denna
propostns besvarande med starka Ja, jemte några Nej, förklarade att
han funnit Ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställde propostr återremitterades den del '
af förevartde punkt, som angick Direktörernes arfvoden till följd af
R. o. Ad:s i afseende på 7:de punkten fattade beslut, samt biföllo^
de i öfrigt i denna punkt för tjenstemännen och vaklbeljeningen
föreslagna aflöningsbelopp.
9:de och iO:de punkterne.
Biföllos.
41:le punkten.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med R. o.
Ad:s beslut, i föregtde punkter, hemställer jag, alt äfven här frågan
om Diskont-Direktörernes arfvoden måtte förbigås, emedan denna
sak redan blifvit återförvisad.
I öfrigt anhåller jag att, med undantag af missräknings-penningarne
för Kamereraren, arfvodena jemväl för dessa tjenstemän
måtte varda inräknade i lönerne.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade försl, all sedan R. o. Ad. återre
mitterat
7:de punkten, R. o. Ad. torde finna att äfven nu förevartde
punkt, så vidt den angick Direktörernes arfvoden, borde återremitteras.
Ropades Ja.
Efter sedermera gjord framställning derom, att Hr von Hartmansdorff
i öfrigt föreslagit att, i öfverensstämmelse med hvad R.
o. Ad. förut beslutat, tjenstemännens aflöning, der den blifvit af
Utsk. föreslagen såsom dels lön och dels arfvode, må i en summa
utföras endast såsom lön, med undantag af missräknings-penningarne,
framställdes propos. till bifall å Utsk:s förslag, och ropades
dervid Nej; hvarefter beslöts att tjenstemännens vid Malmö lånekont.
aflöning, med undantag af missräknings-penningarne, skulle utgå
Den 30 Oktober.
såsom lön och biföll R. o. Ad. jemväl de för dessa tjenstemän af
Ulsk. föreslagne aflöningars belopp.
t i: te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Ulsk. har i sednare delen af denna
ponkt framställt ett förslag, som jag förmodar tillkommit af förbiseende.
Utsk. hemställer nemi. ”alt vederbör:de Låne-kontors-direktioner
må, på de serskilde tjenstemännen, fördela göromålen på
sätt lämpligast synes, samt derefter uprätla och vid nästa Riksdag
(ill BankoUtsk:s pröfning och fastställelse öfverlemna tjenslgöringsorduingar
för de serskilda låne-kontm.” Om denna hemställan bifalles,
skulle ifrågavar:de förslag gå Fullm:ge förbi. Ehuru Bankodiskonten
i Stockholm förvaltats af en serskild Direktion, har hon
likväl varit skyldig att till Fullmtges pröfning och bedömande underställa
de af henne upgjorda förslag. Jag hemställer att likaledes
måtte förhållas i afseende på låne-konl:n i landsorterne.
På grund af dessa anmärkmr anhåller jag, att denna del af
punkten måtte varda återremitterad.
Propos. till bifall å förra mom:t af denna punkt blef nu först
framställd och besvarad med Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm., efter
med Nej ocb några Ja besvarad propos. till bifall å sednare mom:t,
hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot delta morn. gjorde anmärkmr
föranleda lill återremiss, samt dervid ropades Ja.
43:de, tiede, lii:de och 1 G:de punkterne.
Biföl los.
17:de punkten.
Hr Aminoff anförde skriftligen:
Det är allmänt kändt, att vid sista Riksdagen beslölo R. St.,
att ett låne-kont. skulle inrättas uti Wisby, och anslogo dertill, i
ett för allt, en summa af 3,000 R:dr b:ko, endast bestämmande,
att af delta*anslag skulle 800 R:dr b:ko afsättas till arfvode för Direktörerne,
och återstoden fick användas, dels lill löne-förmåner för
Banko-ombudet, tjenstemännen, samt vaktbetjeningen, och dels till
andra nödiga utgifters bestridande.
R. St. kunde då icke annorlunda besluta, emedan inrättningen
var ny, utan öfverlemnade medlens användande och fördelning åt
Direklm vid låne-kontoret, alt i samråd med Fnlim:ge i Banken
upgöra. Denna upgörelse, ehvad löneförmånerne beträffar, inhemtas
närmare af min Betänkit åtföljande reservation.
Då nu denna atlöningsstat är af vederbör:de upgjord, och för
det närvarande gällande, så synes det mig något eget, att densamma
hädanefter skall hållas mer hemlig för R. St., än lönings-staterne
vid !åne-konl:n uti Götheborg och Malmö.
Utsk. har, med afseende å de ökade göromålen vid låne-kont:t
i Wisby, föreslagit en förhöjning uti arfvodet för Direktörne, men
fortfarande öfverlemnat åt Fullm:ge att, efter Direktionens hörande,
bestämma beloppen för Banko-ombudet, tjenstemännen och vaktbetjeningen.
134
Den 30 Oktober.
Nu förhåller sig så, alt Direklm inkommit med förslag lii!
löne-förbättiingar för Banko-ombudet, tjenstemännen och vaktbetjeningen,
med undantag af bokhållaren, till det belopp jag i min reservation
uptagit, men Utsk. har dervid ej fästat något afseende,
och, ehuru Afdelnra inom Utsk., som haft delta ärende sig lilldeladt,
sådant yrkade, förföll likväl alltsammans tili pleno, dock endast med
en rösts pluralitet.
Visserligen har Utsk. föreslagit, alt förvaltnings-kostnaderne fick
hädanefter öfverstiga anslaget med den summa, sora åtgick lill betäckande
af revisions-omkostnaderne, och fördelen deraf kan jag
icke inse, emedan medlen komme att tagas från årets inkomster,
hvarigenom hufvudresultatet blefve alldeles,detsamma.
Uplysningsvis får jag meddela, att sisth års revision vid lånekont:t
uti Wisby kostade för 8 dagars effektivt arbete 427 R:dr
37 sk. 6 rst. tuko eller nära -Judel af hela anslaget, och alt en enda
Revisor upbar för sitt besvär 228 R:dr 19 sk. 6 rst. tuko.
Skulle nu de öfriga 3:ne Revisorerne också blifvit tagne från
aflägsna orter inora Riket, samt Banko-ombudet från Stockholm,
så hade revisions-omkostnaderne upgält lill minst 1.000 R:dr b:ko,
eller af hela anslaget.
Jag anser att R. St., ehvad sora angår Wisby låne-kont., böra
äga dylika upgifter, som Ständerna erhålla från låne-kontm i Götheborg
och Malmö, samt yrkar derföre, att arfvode och löne-staten
vid Wisby låne-kont. må uti blifvande Biuko-Reghte införas.
Hvad beträffar nen löneförbättring, jag i min reservation föreslagit,
och som grundar sig, ej allenast på Direktms vid låne-kont.
i Wisby gjorda framställning, utan fastmer pä de ökade gåremålen,
som tillkomma detta kontor genom förhöjning i fonden för kassakreditiv-rörelsen,
öpnande af upp- och afskrifningsräkning, samt åtgärders
vidtagande till förekommande af penninge-remissers afsändande
med posterne emellan Stockholm och de orter, der Banken
bär låne-kontor.
Med stöd af hvad jag haft äran alt i korthet anföra, tillstyrker
jag afslag å Utskrs Betänk, i förevaride punkt, samt tillstyrker att
densamma må erhålla följande lydelse:
Förvaltnings-kostnaderne för låne-konl:t i Wisby få, i ett för
allt, icke öfverstiga 3,450 Ridr biko.
Af denna summa anslås till de fyra af R. St. förordnade Direktörer,
hvardera ett årligt arfvode af 250 Ridr biko, deruti inhenik
nadt sä väl ljuspenningar som rese-kostnads-ersättning. Af återstoden
tilldelas såsom årlig lön:
Till Banko-ombudet B:ko R:dr 500: —
Till Kamreraren  ,, 400: —
Till Bokhållaren, tillika Registrator ,, 333: 16.
Till Ombudsmannen  ,, 166: 32.
Till Vaktmästaren
„ 66: 32.
Öfrige förmåner för så väl Banko-ombudet, som tjenstemännen
och vaklbetjeningen vid låne-kont:t, ege Fullraige, efter Direktras
hörande, att bestämma, under vilkor och förbehåll, att det anvisade
Den 30 Oktober.
135
anslaget för låne-korit:s förvaltning, 3,450 R:dr b:ko, jemväl afsedt
för alla andra utgifter, icke må öfverskridas.
Anhållande jag vördsamt om Hr Gr:ns o. Landlm:ns propos. å
de af mig nu gjorda förslagen.
Hr Bildt, Knut: Jag ber att få instämma uti hvad Hr Aminoff
yttrat, men hemställer likväl, huruvida han icke skulle vilja begära
återremiss, i st. f. afslag å denna punkt. Jag tror för min
del att denna åtgärd vore af ganska mångå skäl den lämpligaste. Då
delta kontor år 1851 organiserades, fastställdes för detsammas förvallnings-kostnad
en viss summa. A denna 'Summa förefanns vid
sista revisionen en behållning af 289 R:dr, 'hvilken upkommil till följd
deraf, alt Direkt:n f. n. begagnar en lokal, för hvilken icke betalas
någon hyra. Huru länge denna förmån kan komma att räcka, är
likväl obestämdt, och, i och med dess uphörande, blifva utgifterna
naturligtvis större. Jag inser icke något skål, hvarföre icke detta
låue-kont., likasom de öfriga, kan blifva upfördt på ordinarie stat,
och sålunda en gång för alla regleradt.
I likhet med Hr Aminoff, hemställer jag att Kamereraren, hvars
göromål i helydlig mån ökats, måtte erhålla en tillökning i sin hittills
egande lön af 50 R:dr tuko i raissräknings-penningar. Dessa
ökade göromål, som bestå i bestyren med upp- och afskrifningsräkningarne,
åtgärders vidtagande till förekommande af penningeremisser
med posterna emellan Stockholm och de orter, der Banken
har låne-konl., m. m.,, voro icke kända, då Direktm upgjorde
sitt förslag till slat.
På grund af nu anförde skäl, anhåller jag, alt ifrågavar:de punkt
måtte återremitteras.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror det icke vara skäl alt nu
genast stadfästa en bestämd stat för delta låne-konl., alldenstund
inrättningen ännu är alltför ny, för alt man skulle kunna med
säkerhet bedöma den der blifvande rörelsens storlek. Jag tror
dock, att punkten bör återremitteras, derföre alt Ut sk. (öreslagit eu
förhöjning i Direktörernes arfvoden (rån 200 till 250 R:dr, hvilket
skett på bekostnad af tjenstemännens löneförmåner, emedan anslaget
åt låne-kont:t i det hela icke ökats. Kan det vara skäl, att,
på delta sätt, höja Direktörernes aflöning och minska tjenstemännens?
De förra hafva utan tvifvel den lättaste befattningen; hvadan
jag ej tror, det man bör förskaffa dem förmåner på deras bekostnad,
hvilka draga den tyngsta bördan.
Hr Bildt: Jag kan icke finna, att del är på tjenstemännens
bekostnad, som Direktörernes arfvoden blifvit tillökade. Denna förhöjning
är nemi. så obetydlig, alt den icke bör tagas i beräkning.
Banko-ombudets lön var föreslagen att ökas till 500 R:dr och Kamererarens
till 400, hvartill ytterligare kommer en förhöjning i
missräknings-penningar af 50 R:dr. Bokhållarens lön har deremot
icke blifvit föreslagen att höjas, emedan hans göromål icke ökats.
Jag har instämt i Hr Aminoffs reservation, och jag kan icke
fatta i hvilket afseende man längre behöfver experimentera med
136
Den 30 O kl o b er.
låne-kont:t i Wisby, då denna anstalt redan varat i tre år. Den
enda förändring, som härvid kan inträffa, är i afseende å lokalen,
hvilken naturligtvis, om den måste hyras, kommer att öka kostnaderna.
Men detta torde dock icke förr än nästa år komma att
inträffa.
Jag fortfar i min anhållan om återremiss.
Hr A ininoff: Sedan Hr Bildt, hvilken, såsom Direktör, eger
en närmare kännedom af låne-kont:t uti Wisby, föreslagit att ett
anslag af 50 R:dr tuko må, såsom missräkniugspenningar, tilldelas
Kamreraren, hvilken derjemte är kassör vid inrättningen, så har
jag mot detta förslag ej något att anmärka, utan tillstyrker förslagets
antagande.
Hvad åter beträffar Hr von Hartmansdorff anmärkt)., att den
föreslagna tillökningen i Direktörernes arfvoden skulle menligt inverka
på tjenstemännens löneförmåner, får jag uplysa, alt det belopp,
som hittills utgått till bestridande af revisions-omkostnaderne,
komme hädanefter att tagas frän blifvande Banko-vinst, hvarigenom
lönevilkoren kunde af det gjorda anslaget möjligen förhöjas. Utsk.
har i öfrigt icke ansett sig kunna för det närvarrde föreslå någon
löneförhöjning för tjenslemännen vid låne-kont:l uti Wisby, på den
grund, att inrättningen är ny och fordrar en längre tids erfarenhet
för att rättvist kunna göra fördelningen. Della är ej nain åsigt,
troende jag att densamma redan kan verkställas, utan något samvetsqval.
Hvarföre jag fortfar alt yrka, det löneförmånerne vid
låne-konl:l uti Wisby matte bestämmas i öfverensstämmelse med
det förslag, som finnes uti min reservation uptaget, samt, i likhet
med hvad som äger rum vid låne-kont:n uti Götheborg och Malmö,
blifva uti Bauko-Regbt införde. Skulle ifrågavaride förslag icke af
R. o. Ad. blifva antaget, så förenar jag mig med de ledamöter, som
önska återremiss.
Hr von Hartmansdorff; Del synes på sidan 24, midt emot
17:de punkten, att, enl. nu gällande föreskrift, förvallnings-kostnaderna
för låne-kontoi et i Wisby icke få i ett för allt öfverstiga.
3,000 R:dr. Om denna föreskrift skulle äfven hädanefter förblifva
gällande, finge Direklörerne i arfvode endast 200 R:dr. Nu skola
de deremot fä 250. Det torde icke vara möjligt, alt lemna denna
föihöjning, utan att minska aflöningen för tjenslemännen. Del är
detta, som jag anser oriktigt och som föranleder mig att yrka återremiss.
Hr Bildt: Hr von Hartmansdorff torde icke hafva observerat,
att en besparing i förvaltnings-kostnaden intill sednaste revisionen
upstått. Vid kontorets första organisation upgjordes ett förslag till
aflöningsslat, hvilket gillades af Hrr Banko-Fullm:ge. Sedan dess
har förvaltningen skett med mycken sparsamhet och ett öfverskott
derigenom upkommit af 289 R:dr. Det är nu delta öfverskott,
som blifvit föreslaget att användas till förhöjning i Direktörernes
arfvoden.
Efter först lill bifall å förevar:de punkt framställd propos., som
Den 30 Oktober.
137
besvarades med Nej, blef densamma, på grund af de gjorde anmärkn:ne,
återremitterad.
■18: de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Del är blott ett ord i denna punkt,
vid hvilket jag ber alt få fästa mig. Jag hemställer nemi. öm
icke ordet ”betjeningen” borde utbytas mot vaktbetjetiingen, hvilket
i allmänhet torde vara det vanligaste nttrycket.
Efter först till bifall å förevar:de punkt framställd propos.,som
besvarades med blandade Ja och Nej, hemställde Hr Gr. o. Landtm,
om R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt, med den af Hr von
Hartmansdorff yrkade förändring, att deri, i st. f. ordet ”betjeningen”,
infördes ordet ”vakllietjeningen”, och ropades härvid åter Ja och
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
7 9:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar, att det är tryckfel,
då på första raden i denna punkt står: ”då någon tjensteman eller
betjente.” Det vore väl lämpligast att, i öfverensstämmelse med
hvad Ståndet i föreg:de punkt beslutat, ordalydelsen i denna förändrades
sålunda, att det komme att heta: ”Då någon tjensteman
eller vaktbetjente”, etc.
Efter först till bifall framställd, med Nej besvarad propos., bifölls
förevar:de punkt, med den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
förändring, att, i st. f. ordet ”betjente”, ordet ”vaktbetjente” infördes.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s den 25 och 27 dennes
på bordet lagda Utlåt. JVI 68, öfver väckt motion, ali fastigheter
i köpingar må få hos Banken belånas.
Vid förnyad föredragning af BankoUlsk:s den 25 och 27 dennes
på bordet lagda Mern. JYs 69, med förslag till vissa förändrade
föreskrifter i 7:de artikeln af gällande Banko-Regl:te, fann R. o.
Ad. Utsk:s framställning rör:de 216:de §:n icke föranleda-till annan
åtgärd än att läggas till handlingarne, och blef förevar:de Mern.
i öfrigt bifallet.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s den 25 och 27 dennes på bordet
lagde Utlåt. J\s 48, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s Betänk.
M 37, öfver väckta motioner, ang:de brollmåls-lagstiftningens
förbättring.
Sedan R. o. Ad., uppå derom af Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., förklarat sig anse det i Utsk:s Utlåt, afgifna förslag
till författa. böra §-vis företagas till pröfning, anmälde sig och yttrade
'Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag hemställer, att R. o. Ad.
täcktes för hvarje § låta upläsa det beslut, som Ståndet vid förra
tillfället, då denna fråga behandlades, fattade, tillika med texten i
Ulsk:s förra förslag.
138
Den. 30 Oktober.
Utsk:s yttrande i frågan om spö- och ris-straffets uphörande
blef först upläst och lagdt till handlingarne, hvarefter såsom föfemål
för öfverläggningen förekom:
Rubriken pä förfaltn:s-för slaget.
Gr. Sparre, Erik: De förändringar, som af Utsk. blifvit vidtagna
i förevande Utlåt., bestå dels deruti, att 50:de[kap. iM.B. blifvit
intaget bland de lagstadganden, som Utsk. föreslagit till uphäfvande.
I sitt föregtde Betänk, hade Utsk. icke uptagit della kap.
till uteslutande, derföre att Utsk. ansåg detsamma, såsom handlande
om stöld af öfvermage, icke böra förändras. Det innehåller, alt öfvermage,
som stjäl, skall näpsas af sina föräldrar eller sin målsman.
Inom de öfriga RiksSt:n har emellertid emot detta Utsk:s
förfarande den anmärkn. blifvit gjord, att då ifrågavar:de kap. hörde
lill gruppen af de i vår lag förekommande stadganden om stöld,
borde också detsamma i författnm intagas, på det att domaren på
ett ställe måtte finna allt hvad sora i berörde afseende stadgas, utan
att behöfva jemföra hvad olika författn:r derom föreskrifva. För att
nu efterkomma denna önskan, har Utsk. föreslagit uphäfvande af of
vannämnde
kap., och derjemte har Utsk. sökt göra tydligare, att af
sigten
varit all uphäfva allt hvad som hittills i serskilda lagar och
författn:r stadgats, ang:de stöld. Så t, ex. förekomma i Hof-artiklarne
åtskilliga fall, sora innefatta förhöjdt ansvar för dylik förbrytelse,
och Utsk. har i sitt förslag intagit allt detta, dock med uddantag
af krigs-artiklarne, hvilka, då de ensamt bero af K. M. att
uphäfva, icke ansetts lämpliga att i denna förfaltn. inrymmas. Delta
är orsaken till den förändring, som blifvit vidtagen i afseende på
ingressen, hvilken likväl för öfrigt öfverensstämmer med syftningen
i den förra.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, upläst den rubrik å ifrågavar:de
förfaltn:s-förslag, som förut blifvet af Utsk. föreslagen och af
R. o. Ad. anlagen, biföll 11. o. Ad. den nu af Utsk. föreslagna rubriken.
§ 1-
Gr. Sparre: I denna § förekommer icke någon annan ändring
än att, då i förra förslaget stod: ”Hvar, som stjäl gods eller
penningar öfver tio daler, dömes att böta”, här i stället står: ”dömes,
för slölrl, att böta.” Härigenom blir en tydligare gräns updragen
mellan stöld och snatteri, hvilket man ansåg lämpligt, att så
väl i denna, som i andra §§ göra, allraheilst som åtskilliga ledamöter
gjort den anmärknm, att skillnaden mellan dessa båda lagöfverträdelser
icke vore tillräckligt bestämd. Visserligen måste, ehvad
man stjäl mycket eller litet, detta dock i vetenskapligt afseende
betraktas såsom stöld, d. v. s. olofligt tillgrepp; men lagen skiljer
mellan stöld af ett värde, som öfverstiger 10 daler, och af ett mindre.
Det förra benämnes stöld och det sednare snatteri. I öfrigt
är §:n oförändrad.
Den nu af Utsk. föreslagna Usta §:n bifölls.
Den 30 Oktober.
m
§ 2.
Sedan Hr Gr. o. Landtm. uplyst alt R. o. Ad. hade bifallit 2:dra
§:n af Utsk:s förra förslag med den förändring, att, i st. f. de deri
förekommande slutorden ”utom i de fall här nedan sägs”, blifvit infördt:
”utom i de fall som i 3:dje, 4:de och 5:te §§:ne sägs”, yttrade
Gr. Sparre: I denna § är R. o. Ad:s beslut iakttaget så till
vida, alt 3:dje oell 4:de §tj:ne äro nämnda. Hvarföre deremot den
5:te §:n icke finnes åberopad, härrör deraf, att vid denna §, hvilket
jag vidare skall omnämna, då den blir föremål för öfverläggningen,
snatteri icke är i fråga. För öfrigt har §:ns ordalydelse undergått -  en annan förändring, som varit en följd af den åsigt jag nyss nämDt,
eller all lagen borde tydligen utmärka hvad som menas med snatteri.
Fördenskull hafva också orden: "dä kallas det snatteri'''
blifvit tillagde.
R. o. Ad. biföll den nu af Utsk. föreslagna 2:dra §:n.
§ 3.
Gr. Sparre: I denna § förekommer en förändring, för hvil
ken
jag utbeder mig att något vidlyftigare få redogöra. I sitt första
förslag hade Utsk., sora ansåg att lagen i förevar:de fall borde
så litet som möjligt skilja sig från det bestående, bibehållit den
skillnad, som i nu gällande lag finnes emellan stöld af frukter, ollon,
nötter o. s. v. samt af säd, skuren eller oskuren, hö eller
halm o. s. v. I förra fallet stadgar vår nuvar:de lag, alt örn till
greppet
upgår till full mansbörda eller derutöfver, skall det betraktas
såsom stöld; hvaremot om det icke upgår till full mansbörda,
det blott skall anses såsom snatteri. I sednare fallet äter straffas
hvarje tillgrepp af säd, hö o. s. v. såsom stöld, utan afseende på
qvantijeten af det stulna. Utsk. hadenö i sitt förra förslag, af försigtighet
och för alt icke skilja sig ifrån det bestående, bibehållit
denna distinktion. Utsk. erkände likväl, att det låg någon inkonseqvens
deruti, att olika straff stadgades för tillgrepp af olika slags
vextalster ute å marken, så att, enl. lagen, hvarje, äfven det allraminsta
tillgrepp af hö, säd eller andra likartade ting, straffades såsom
stöld. Emellertid blef §:n återremitterad af tre RiksSt., under
tillkännagifvande, att de i berörde hänseende önskade en förändring.
Det kan också icke nekas, att det ligger en oegentlighet deruti, att
om t. ex. en person tager några kappar potates eller en half tunna
rofvor, så skall sådant auses såsom snatteri, hvaremot den, som tillgriper
några ax, bestraffas såsom ljuf. Det anfördes under diskussionerna
i de öfriga Stånden jemväl exempel derpå, och jag erkänner
att äfven min domare-erfarenhet sagt mig detsamma, att någongång
en person blifvit, för tillgrepp af några ax på en åker, af
en kittslig egare tilltalad för stöld. Detta kunde låta sig göra i en
gammal lag; men då en lagförändring är i fråga, erkänner jag att,
isynnerhet med stöd af de åsigter, som uttalades inom de tre Stånden,
jag med glädje gick in på en förändring, hvilken jag fann konseqvensen
fordra och för hvilken jemväl billigheten talade. Utsk.
har fördenskull i denna 3:dje § sammanfört den 5;te §:n i förra
140
Den 30 Oktober.
Betänk., hvilken talade om tillgrepp af frukt ur trädgård, rofvegård
etc., samt l:sla mom:t i 6:le §:n, hvilket handlade om tillgrepp af
säd, skuren eller oskuren, hö etc., och har Utsk. medgifvit att dessa
håda slags tillgrepp må, då de understiga 10 dalers värde, betraktas
såsom snatteri. För alt likväl motverka en alltför lindrig bestraffning,
äfvensom för att i möjligaste måtto statuera ett straff för dessa
tillgrepp, som skulle anses tillräckligt afskräckande, har Utsk. ökat
böterna från och med tio till och med femtio daler, hvarigenom ett
dylikt snatteri-brolt, der tillgång till böternas erläggande saknas,
hvilket vanligen är händelsen, drabbas af ett icke obetydligt och
med nu gällande stadgande nära nog jemförligt straff, då böterne
förvandlas till straffarbete.
Dessa äro orsakerna till de förändringar, hvilka i denna § blifvit
vidtagne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: §:n har enl. min tanke
vunnit på Utsk:s behandling derigenom, all han blifvit fullständigare
än förut. Då Utsk. jemväl bibehållit en svårare bestraffning för den,
som tillgriper saker, hvilka stå under Guds lås eller ute å marken,
der egaren sjelf icke kan vårda dem, så har jag ingenting väsendtligt
att mot §:n erinra. Jag vill derföre blott fästa mig vid ett
ord, som torde vara tryckfel. I förra förslaget stod nemi. ”katsor”,
hvilket lärer vara den råtta pluralis-formen i st. f. ”kalsar”, som
här står.
Jag anhåller fördenskull, alt rättelse derutinnan måtte göras.
Gr. Sparre: Jag erkänner riktigheten af Hr von Hartmans
dorffs
anmärkn. ”Kalsar” är tryckfel och bör ändras till ”katsor.”
Uppå härefter framställd propos. bifölls förevar:de §, med den
rättelse att, i st. f. ”kalsar”, infördes ordet ”katsor”.
§ 4.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst, att, uti denna §, Irsta mom.
innehöll ett nytt stadgande, samt de öfrige momme motsvarade de
af R. o. Ad. bifallne 3:dje och 4:de §§me af Utsk:s förra förslag,
anförde
Gr. Sparre: Det tillägg, som Hr Gr:n o. Landtmm omnämnt
hafva blifvit gjordt uti lista mom. af ifrågavande §, härrör från
den ändring, som egt rum i afseende på ingressen, eller att Utsk.,
till följd af erhållen upmaning, sökt uti denna författn. sammanföra
alla möjliga arter af stöld, samt derigenom göra hittills gällande
lagar i detta fall öfverflödiga. Till följd häraf har man här uptagit
stöld eller snatteri i Konungens slott, hvilka förut funnits uptagne
i Hof-arliklarna, och jag hoppas, det R. o. Ad. skall finna det författn.
härigenom pä det hela vunnit. 2:dra och 3:dje mom. äro
alldeles desamma, som i förra förslaget, med den förändring blott
att de blifva delar af samma förslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag ber att få fästa
upmärksamheten derå, att Utsk. i 3:dje raom:t leranat en beskrifning
på hvad som förstås med hustjufnad; men denna beskrifning
Den 30 Oktober
141
öfverensstämmer icke helt och hållet med hvad vår nu gällande lag
derom stadgar. Der anses nemi. såsom husljufoad, icke allenast då
tjensthjon tillgriper och förskingrar husbondens egendom, utan äfven
när han upsåtligen förstör, eller såsom det heter ”förfar” densamma.
Jag vet icke om Utsk. till följd af ett förbiseende vidtagit
denna förändring eller om det skett med afsigt; i sådant fall kan
jag dock icke anse någonting dermed vara vunnet. Snarare finner
jag förändringen innebära en försämring, och anser del fortfarande
böra såsom hustjufnad anses, då tjenstehjon upsåtligen skadar eller
förstör en husbonden tillhörig persedel. Jag skulle derföre tillstyrka
att mellan orden ”upsåtligen” och ”förskingrar” orden "förfar eller”
insättas, så att mom. kommer att erhålla följande lydelse: ”Såsom
stöld eller snatteri skall anses om tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll,
lärling eller annan enskild tjenare upsåtligen förfar eller förskingrar,
eller, i upsal att sig eller annan det tillegna, undandöljer
något af husbondens egendom.”
Gr. Sparre: Jag tackar Hr Cederschiöld för den anmärk, han
nu gjort. Han har derigenom befriat mig från att sjelf påpeka
den förändring, hvilken uti ifrågavar:de § har egt rum. Om en
person förskingrar någonting eller tillegnar sig en annans tillhörighet,
så är sådant tjufnad, och ett så beskaffad! brott, sora har
karakteren af tillgrepp, bör såsom stöld straffas. I 3:dje mom. bar
ordet ”förfar” blifvit ändradt till ”förskingrar'”; delta har dock
icke skett genom något förbiseende, ulan till följd af anmärkmr
från de andra Stånden. Att ett tjenstehjon, som förstört något af
husbondens egendom, bör allvarligen näpsas, eger väl sin riktighet;
men att han bör straffas såsom tjuf, kan jag deremot icke anse
fullkomligt rättsenlig!. Det bör på annat ställe stadgas ett annat
och allvarsamt straff för tjenare, som förstör husbondens egendom;
men som tjuf bör lian icke anses, och en sådan handling bör ej
heller kunna bränmärkas med namnet tjufnads-brolt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke kunnat fatta Gr.
Sparres vederläggning af Hr Cederschiölds anmärkn. För min del anser
jag den tjenare, som uppsåtligen förstör eller förskingrar husbondens
egendom, böra straffas såsom för stöld. Om t. ex. tjenaren kör
säd till staden för sin husbondes räkning, och under vägen löser
upp säckarne eller skär hål på dem, så att säden förspilles, då bör
tjenaren straffas såsom tjuf och det med rätta. Om han förkör
sin husbondes hästar eller andra dragare, hvarigenom samma eller
större skada drabbar husbonden, hvarför bör ej tjenaren äfven då,
enär uppsåtet är lika argt och öfverlagd!, straffas såsom tjuf på
samma sätt, som då han förskingrar säden? Jag kan fördenskull
icke finna annat, än att Hr Cederschiölds anmärk, är riktig.
Hr Cederschiöld: Enligt min öfvertygelse är tjenarens förbrytelse
vida gröfre om han förfar husbondens egendom, än om han
stjäl densamma. Det kan mången gång finnas mildrande omständigheter
för stölder; men jag kan icke tänka mig några sådana får
den tjenare, som uppsåtligen förfar husbondens egendom. Om man
142
Den 30 Oktober.
t. ex. tillgriper säd, så kan sådant ske för att hjelpa anförvandter;
men om tjenaren uppblandar husbondens spanmål med sand oeh
sålunda gör den helt och hållet oduglig, så är han vida mer straffvärd
än i förra fallet. Jag kan fördenskull icke frångå min mening,
att någon qualificerad bestraffning bör finnas för ett dylikt
förfarande, hvilket jag anser vara bland de grofsta jag kan tänka mig.
Gr. Sparre: Oin en tjenare skulle vidtaga en sådan förfalskning,
som Hr Cederschiöld omnämnt, så straffas han enl. lista kap.
Handelsbaden, och blifver således icke strafflös. Om äler en tjenare
t. ex. far vårdslöst med min häst, så bar han gjort sig skyldig
till ett ganska allvarsamt straff, hvarjemte lian får betala fullt skadestånd;
men han kan väl icke straffas som tjuf, ty derigenom
skulle den allmänna rättskänslan ovilkorligen såras. Jag tror, alt
det begrepp, som för närvande är fästadt vid ordet ”förfar,” icke
längre medgifver att ifrågavartde förseelse straffas såsom tjufnad.
Frih. Rehbinder, Fe de. Wihl.: Jag anhåller alt få förena
mig med Hrr Cederschiöld och von Hartmansdorff. Jag anser det
vara ett vida svårare .brott, om tjenaren med flit förstör något af
sin husbondes egendom, än om han tillegnar sig några kappar säd
för att hjelpa sin fattiga moder. Detta är visserligen äfven brottsligt;
men det förra är värre. Jag har emellertid begärt ordet med
anledning af Gr. Sparres sista yttrande om den, som far ovärdigt med
husbondens hästar. Men bär kommer naturligtvis allt an på sjelfva
uppsåtet; ty om tjenaren uppsåtligen knäcker ryggen pä hästen,
sä är ett sådant brott låpgt värre, än om han tillgriper några kappar
säd för att t. ex. bispringa en aflägsen slägtinge. Jag anser
det fördenskull desto angelägnare, att det af Hr Cederschiöld föreslagna
ordet införes, som man eljest icke bar någon lag, som stadgar huruledes
en person skall straffas, som förfar sin husbondes egendom.
Hr von Hartmansdorff: Om det strider mot allmän lag att,
såsom ljuf bestraffa den, hvilken förfar sin husbondes häst, men
deremot icke alt såsom sådan bestraffa den tjenare, hvilken förskingrar
sin husbondes spanmål, hvilket likväl Utsk. föreslagit, så mäste,
i fall detta är rikligt, det jemväl, i förra händelsen, vara billigt att
en så beskaffad förbrytelse straffas såsom stöld. Eljest borde Disk.
utstryka hvad som blifvit stadgadt om förskingring. Jag tror emellertid,
för min del, att uttrycket ”förfar” är lika rikligt som det
Utsk. föreslagit, och anser följaktligen alt i morn. bör göras det
tillägg Hr Cederschiöld föreslagit.
Gr. Sparre: Med ordet ”förskingra” förstår jag i allmänhet
om jag tillegnar mig en annans tillhörighet utan att sjelf vilja
behålla den. Men om jag tillgriper hvad mig icke tillhör, antingen
för att behålla det sjelf eller för att skänka bort det, så är den brottsliga
handlingen af enahanda beskaffenhet. Det är af denna orsak,
som Utsk. begagnat ordet ”förskingrar”, hvilket för öfrigt är en
lagterm, som gällt i alla lider. Det är fördenskull rätt och billigt
att i denna lag stadga ansvar för tjenare, sorn förskingrar anförlrodt
gods. Dessutom ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att
Den 30 Oktober.
143
jag aldrig bestridt det icke den, sorn förfar sin husbondes egendom,
bör allvarsamt straffas; men jag har endast påstått, att ett sådant
brott icke kan karakteriseras såsom stöld. Rån jag kalla en dräng,
som far illa med min häst, för ljuf? Man måste väl i lagen, likasom
i allt annat, gifva en gerning sitt rätta namn, och man får
icke åt en förbrytelse gifva benämningen stöld, derföre att man
anser den svårare än stöld o. s. v. Det kan t. ex. icke falla mig
in att såsom tjuf beteckna den person, som våldfört sig på en annan
och gifvil honom så eller så många slag, ehuru delta brott kan
vara lika samhällsvådligl som tjufnad. Men det har sin egna och
härifrån skiljaktiga karakter, hvilket också bör bestämma straffet;
och på samma sätt bör jemväl en tjenare, om han förfar min egendom,
straffas för detta brott, och om han stjäl, straffas för det. Om
således, på sätt Frih. Rehbinder anmärkt, det kommer alt fattas ett
tillräckligt strängt straff för den tjenare, som förfar min egendom,
så är sådant en helt annan fråga. Det blir Utsk:s pligt att söka
redan vid denna riksdag åstadkomma ett stadgande i delta afseende;
men jag försvarar Ulsk:s åtgärd att i denna författning, der det
är fråga om stöld, gifva denna förbrytelse sitt rätta namn.
Frih. Rehbinder: Gr- Sparre har tillkännagifvit hvad han
menar med stöld, och jag förmodar alt hans mening är LagUtsk:s.
Det är således stöld, om en tjenare tillgriper sin husbondes spao.
mål och behåller den eller gifver bort den; men del är deremot
icke stöld om han, under det han för säden till qvarnen, af elakhet
skär hål på säcken och låter den rinna bort. Jag anser dock,
för min del, karakteren af det sednare brottet vara vida fulare; ty
i förra fallet kan någon ursäkt finnas, i det sednare deremot ingen.
Det är fördenskull högst nödvändigt, att ordet förfar införes i författningen,
på det att man i intet fall må hafva ett brott, som är
gröfre än det skall kunna bestraffas. Gr. Sparre har ansett, att
det vore en orimlighet att kalla ifrågavande förbrytelse för stöld;
men 1734 års lag kallar den emellertid så, när den sker uppsåtligen,
och det lärer väl icke kunna bestridas, att det är att uppsåtligen
förfara en sak, när tjenaren låter sin husbondes spanmål
rinna bort, eller knäcker ryggen på hans bäst o. s. v., hvarpå tusen
exempel kunna anföras. Borttager man nu det stadgande, som i
berörde afseende finnes i 17.34 års lag, sä har man icke något
deremot svarande, och när ingen motion derutinnan blifvit väckt,
så lärer man väl också icke vid denna riksdag få denna lucka i
lagstiftningen fylld. Jag vågar fördenskull fortfarande anhålla att de
ifrågavande orden må uti författningen införas, och jag går så långt
ali, om R. o. Ad. bifaller del, vill jag hos Hr Gr. o. Landtm,
hemställa att Ståndet måtte tillfrågas, huruvida ej en inbjudning
härifrån lill de öfriga RiksSlm må afgå att förena sig uti det af R.
o. Ad. fattade beslut.
Hr Cederschiöld: Gr. Sparre har icke haft annat att mot
mitt förslag anföra, än att hvarje brott bör hafva sin rätta benämning
och bestraffas derefter; men om han icke har något annat
- skäl att andraga, anhåller jag om bifall till hvad jag tagit mig fri
-
144
Den 30 Oktober.
heten föreslå. Hr von Hartmansdorff har redan anmärkt, att Utsk.
i förevartde mom. såsom hustjufnad ansett om tjenare förskingrar
husbondens egendom; och likväl känner Gr. Sparre ganska väl,
att förskingring af annans egendom icke af lagen betraktas såsom
stöld. När således, enligt LagUlsk:s åsigt, förskingring blifvit belagd
med straff såsom för stöld, kan jag icke finna någon konseqvens
deruti, att Utsk. icke lika väl betraktar såsom stöld det brott, då
tjenstehjon uppsåtligen förfar husbondens egendom. Gr; Sparre
har omnämnt en sådan förseelse, då man kör för hardt med en
annans häst; detta låter visserligen ganska lindrigt; men örn man, genom
att bryta ett ben af honom, gör honom oduglig, torde del vara ett
ganska groft brott. Dylika förbrytelser äro icke utan exempel, och
hvad jag tror mig kunna förutse är alt, om Utskrs förslag vinner
bifall, skola de ingalunda blifva sällsynta.
Gr. Sparre: Hr Cederschiöld har talat om förskingring af
anförtrodt gods; men den värde talaren medgifver väl dock att detta
brott är ett tillgrepp och att det fördenskull har alldeles samma
karakter, som stöld, eller att jag antingen sjelf behåller eller också
bortgifver något, som icke tillhör mig. Nu har Hr Cederschiöld sagt
att om lagens stadgande i fråga om det brott, som här är i fråga,
skulle förändras, skulle det inträffa, alt en tjenare, som slår benen
af husbondens bäst, icke blefve straffad såsom tjuf. Men om en
främmande person slår benen af en häst, så bestraffas sådant icke
såsom stöld, utan såsom en våldsgerning; är det då lämpligt att
en sådan olikhet i bestraffning skall finnas för en tjenare och en
främmande person, att för samma brott den förre straffas såsom
tjuf och den sednare såsom våldsverkare. Ar sådant rimligt, och
bör icke lagstiftaren följa rim och reson, såsom man säger? Man
kan visserligen stadga ett jemförelsevis högre straff för det ena
brottet än för det andra; men man får icke bestraffa en och samma
handling såsom olika brott. Vill jag således straffa det, att
man förfar en annans egendom, såsom stöld, så måste jag jemväl
straffa alla möjliga dylika brott på samma sätt, och hvarje tjenstehjon,
som förfar, om än alldrig så obetydligt, af sin husbondes egendom,
bör då anses såsom tjuf. Men detta har jag icke hort alt
någon påyrkat, och tilläfventyrs torde man icke heller göra det.
Ordet förfar hade för öfrigt i fordna tider en annan betydelse
än nu; och med det begrepp, som för närvartde dervid är fästadt,
vågar jag påstå, alt det icke vidare passar såsom beteckning af det
fordom dervid angifna brottet, och det är af delta skäl som Utsk.
föreslagit ifrågavar:de förändring.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har syftat på ett an
nat
föremål, än det egentliga; han talar om stöld och säger, att
dermed icke kan menas något annat, än då man tillegnar sig en
annans egendom, antingen för att behålla den sjelf, eller för att
bortgifva den åt någon annan. Men nu är frågan blott, huruvida
upsållig förskringring i ett fall af husbondes egendom, honom lill
skada och ingen annan lill gagn, bör straffas lika med en sådan
- för
-
Den 30 Oktober.
145
förskingring i ett annat fall. LagUtsk. säger, att tjenstehjon, som
upsåtligen förskingrar husbondes egendom, skall straffas såsom ljuf.
Dermed lärer väl menas att, om tjenaren t. ex. förskingrar säd, eller
något annat likartadt ting, är sådant stöld. Om detta icke är
Ulsk:s mening, så vet jag icke hvad lion innebär; ty att förskingra
är väl detsamma, som alt förspilla. Ar emedlertid Utsk:s mening
sådan, så bör man äfven såsom tjufnad beslraffa, om tjenaren förfar
en häst eller en oxe eller dylik egendom, som husbonden honom
anförtrott. Det är egendom i ena fallet lika väl som i det
andra, änskönt förskingringens föremål är af olika beskaffenhet. Jag kan
fördenskull icke finna annat än alt Hr Cederschiölds tillagg bör af
R. o. Ad. bifallas, allrahelst som det öfverensstämmer med vår hittills
gällande lag.
Frih. Rehbinder: Gr. Sparre har sagt, af t om en främ
mande
person slår benen af en bäst, så är det icke stöld, och således
kan det icke heller vara stöld om en tjenare gör det. Men
icke förthy har LagUtsk. antagit såsom stöld om tjenaren förskingrar
anförtrodt gods. Om fördenskull en främmande person förskingrar
sådant gods, så är det icke stöld; men om en tjenare gör det, så
straffas han såsom tjuf. När så är, kan jag icke inse, hvarföre ej
äfven det är stöld, när tjenaren förfar min egendom. Utsk:s förfarande
är således att gå på sidan om saken; ty ingen lärer väl
kunna bestrida, att det är alldeles detsamma alt förskingra anförtrodt
gods som att förstöra hvad som är lemnadt under ens värd.
Detta mäste dock närmare exprimeras, och det sker genom införandet
af ordet förfar, på sätt både af Hrr von Hartmansdorff och
Cederschiöld, samt äfven, jag vågar påstå det, af mig blifvit tydligen
ådagalagdt.
Gr. Sparre: Jag beklagar alt Frih. Rehbinder glömt 12 kap.
H. B., eljest skulle han finna, att enl. denna lag förskingring af anförtrodt
gods i vissa fall straffas såsom stöld. Jag har sagt att förskingring,
begången af tjenare, bör straffas strängare, än af andra
personer, och detta öfverensstämmer fullkomligt dermed, att då förskingring,
verkställd af främmande personer, straffas mildare, så
straffas förskingring af tjenare strängare. Att emellertid förskingring
af anförtrodt gods äfven kan straffas såsom stöld torde, på sätt
jag nyss bade äran nämna, Frih. Rehbinder kunna se af 12:te kap.
H. B. Jag bar ansett det vara min pligt, att härom uplysa R. o. Ad.,
på det att Ståndet icke mätte under den fortsatta diskussionen öfver
delta ämne blifva fördt bakom ljuset.
Hr Cederschiöld: Jag instämmer fullkomligt med Gr.
Sparre deruti, att man under diskussionen icke bör föra R. o. Ad.
bakom ljuset; men icke desto mindre synes det mig, som Gr.
Sparre sjelf bade gjort det; åtminstone måste jag bekänna, alt jag
blifvit dragen bakom ljuset genom Gr:ns första yttrande. Om jag
icke misstager mig, upgaf nemi. Gr. Sparre, att 3:dje momit af
ifrågavaride § vore lika lydande med samma mom. i Ulsk:s först
14 H. 10
146
Den 30 Oktober.
afgifna förslag. Jag har nu fått låna delta af en annan ledamot,
och finner att deri just de orden stå, hvilka jag önskar måtte blifva
införda i uärvartde lagtext.
Frih. Rehbinder: Jag vet icke räll, hvilken det är, som
velat föra R. o. Ad. bakom ljuset. Här är fråga om, huruvida förskingring
af anförtrodt gods är samma begrepp som stöld. Enligt
12:te kap. H.B. är sådan förskingring i vissa fall ansedd lika med
stöld; men i allmänhet är förhållandet icke sådant, hvadan Gr.
Sparres yttrande i detta fall icke är tillämpligt.
Hr von Hartmansdorff: Om raina anteckningar äro rik
tiga,
har R. o. Ad. redan bifallit 4:de §:ns 3:dje mom. eller 53:dje
§:n i Betänk. JV2 37, samt således besltilil alt ordet ”förfar” skall
stå qvar. Jag anhåller fördenskull att delta ord måtte i förevar:de
mom. införas.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, alt uti Ulsk:s förslag icke blifvit yrkad annan
förändring, än att, i st. f. orden ”upsåtligen förskingrar", skulle Införas
”upsälligen förfar eller förskingrar”, bief propos. till bifall å
den af Ftsk. föreslagna 4:de § först framställd och besvarad med
blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade bifalla denna §, med den deri nu yrkade förändring,
samt,'sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Frih. Rehbinder: Då, såsom jag förut haft äran anföra, en
i vår lagstiftning ytterst vådlig lucka skulle upslå genom uteslutandet
af det nu utaf R. o. Ad. beslutade stadgandet, vågar jag anhålla
att de öfriga RiksSt:n mätte inbjudas alt uti berörde beslut
sig förena.
Denna framställning begärdes på bordet.
§ 5.
Gr. Sparre: Det är denna'§. som motsvarar 2:dra, 3:dje och
4:de mom. i Ctsk:s förra förslag lill 6:le §:n. I 2:dra mom. liar
Flsk. gjoit skillnad mellan tillgrepp frän barn eller afvita och från
andra. Flsk. har nemi. i förra fallet begagnat orden: ”Om man
svikligen täger’ och i sednare fallet oidet ”stjäl”. Detta har skelt
derföre, ali i lagen ordet stjäl alltid bör begagnas, då håga är om
stöld, men ordet ”tager”, då snatteri afses. Allt borltagaude från
barn eller afvita blifver nemi. alltid ett svikligt tagande, emedan de
icke äro i tillfälle alt värja sin egendom, och den gamla lagen
begagnade också ifrågavar:de benämning för berörde slags tillgrepp.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, uplyst, att 2:dra, 3:dje och
4:de momme af (i:te §:n af Flsk:s förra förslag, hvilka motsvarade
nu förevarule §, hade af R. o. Ad. blifvjt bifallne, blef propos. till
bifall å denna § framställd och besvarad med Ja.
§ 6.
Den 30 Oktober.
147
Gr. Sparre: I denna § liar Utsk. gjort ett tillagg, för hvilket
jag utbeder mig att med några ord få redogöra. Det har länge
varit erkändt såsom en brist i vår lagstiftning, alt man icke gjort
tillräcklig skillnad mellan å ena sidan om man upbryter en kista
eller skåp på det ställe der den ena eller det andra befinna sig,
och å andra sidan om man hemför dem till sig eller bortför dem
till annat ställe och sedermera upbryter dem. Utländska lagar, t.
ex. den Fransyska, göra en väsendtlig skillnad mellan dessa brott,
men bestraffa dem begge såsom inbrott. Fransyska lagen benämner
den förre, eller inbrottet: ”infraction”, och den sednare: ”enlévement”.
Nu bar det länge öfverklagats i vår lagskipning, alt man
saknade ett fullständigt stadgande i detta afseende, och följden har
varit, att då lagen sade: ”bryter man sig in för att stjäla” etc.,
hvartill äfven hänförts om man bryter upp skåp, kista eller annan
förvaringspersedel, så hafva vissa domare, vid det förhållandet, att
man, utan att stölden redan var begången, satt sig i besittning af
dylik persedel, och sedermera på annat ställe npbrutil densamma,
icke ansett sig kunna tillämpa lagens stadgande i afseende på inbrott.
För alt nu fullständiga detta och derjemte tillkännagifva, att
inbrott är tillämpligt, icke allenast på det förra, utan äfven på det
sednare fallet, har Utsk. i Usla mom. af (ide §:n tillagt orden:
”eller, för brottets föröfvande, bortförer och med våld eller list
öpnar skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel, som med
lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten är.” Jag hoppas
att R. o. Ad. skall billiga detta Utslcs försök ätt afhjelpa en väsendtlig
lucka i vår nuvar:de lagstiftning.
Uti 3:dje momd är ingen annan förändring gjord, än att orden
”äfven om inbrott ej skett” utbytts mot orden: ”dock utan
inbrott.”
I afseende på 4:de mom. hafva inom Preste- och BorgareSt:n
framställts anmårkn:r derom, att det på något sätt borde gifvas
tillkänna, eller utmärkas, när en person, som vid stölds föröfvande
med vapen inträngt, baft för afsigt att sig af dessa vapen begagna,
och icke blott tillfälligtvis varit dermed försedd. Utsk. har med
anledn. häraf tillagt orden: ”eller eljest användt ringare skräckmedel
eller hot”, för att derigenom antyda alt förbrytaren icke användt
vapnen i annan måtto, än alt dermed injaga skräck.
I 5:le §:n har Utsk. borttagit orden ”ansigtets betäckning.”
Denna ändring bar'jemväl skett till följd af en anraärkn. från förenämnde
hegge RiksStånd, hvilken gick derpå ut, att en mindre
skarpsinnig domare möjligen skulle kunna på det sätt upfatta dessa
ord, alt de äfven vore lillämplige på en tjuf, som droge kragen öfver
ansigtet, eller på annat vis sökte dölja sitt utseende. Delta har
naturligtvis icke varit meningen, utan blott att det strängare straffet
skulle tillämpas på sådana tjufvar, som svärta sig i ansigtet eller
maskera sig. Utsk. har emellertid, i st. f. orden ”ansigtets betäckning”,
infört orden ”eller genom förklädning”, hvarunder naturligtvis
jemväl förslås då den brottslige maskerar sig.
10*
lis
Den 30 Oktober.
Dessa 5ro orsakerna lill de ändringar ifrågavar:de § undergalt,
och å hvilka jag nu vördsamt anhåller om R. o. Ad:s bifall.
Hr Ced erschiöld: Det är endast på några ord i 3:dje mom.
som jag anhåller alt få fästa upmärksamheten. Dessa åro orden:
”dock utan inbrott”. Efter hvad jag af Gr. Sparre hört, äfvensom
i enlighet med hvad jag sjelf inhemlat, står i förra förslaget: ”äfven
om inbrott ej skett.” Jag anser dessa ord tydligare, än de
förra, uttrycka meningen. I mom-.t står nemi. ”eller der sig undangömt”;
häraf skulle man kunna tro, att om tjufven inkommit ulan
inbrott, så skulle han icke straffas såsom för inbrott. Detta kan
dock icke vara Utsk:s mening, och derföre synes det mig sora det
lättaste vore, att antingen bibehålla det gamla stadgandet, eller ännu
bättre att helt och hållet borttaga orden ”dock utan inbrott”, emedan
mom. derigenom icke blefve stridande mot 1 :sta mom. Meningen
är ju blott, att om någon olofligen inkommit och begått stölden om
nättén, skall han straffas såsom för inbrott.
Jag anhåller fördenskull att ifrågavande ord måtte utgå, eller,
om sådant icke anses lämpligt, att det förra förslagets ordalydelse i
berörde hänseende mätte bibehållas.
Gr. Sparre: Ilar tjufven inkommit genom inbrott, så handlar
§:ns l:sta mom. derom, och då är 3:dje mom:t icke tillämpligt.
Detta till svar å Hr Cederschiölds anmärkn. För öfrigt är saken
så likgiltig, att jag derå icke fäster något särdeles afseende. Lagberedningen
har i sitt förslag användt de ifrågavande orden, och Etsk.
har ansett lämpligt, att, så vidt möjligt, följa detta förslag. Emellertid
är det mig fullkomligt likgiltigt, om R. o. Ad. anser dem
böra utgå.
Hr von Hartmansdorff: Månne icke bäst vore, att bibe
hålla
de ordalag, som slodo i förra förslaget till ifrågavande morn.,
nemi. ”äfven om inbrott icke skelt.’1' Man hade derigenom
undvikit den motsägelse mot 1 :sta morn., som Hr Cederschiöld, enl.
min tanke, rätteligen påpekat.
Häruti instämde Hr Ribbing, Arvid.
Uppå härefter serskildt framställde propos:r, biföll R. o. Ad.
de utan anmärkn. lemnade lista, 2:dra, 4:de och 5:te momme,
samt straffbestämmelsen uti förevar:de §, men blef 3:dje mom:t, efter
först till bifall derå framställd propos., som besvarades med
Nej, antaget, med den förändring, alt, i öfverensstämmelse med R.
o. Ad:s vid pröfningen af LagUtsk:s Betänk. JVs 37 fattade beslut,
orden ”äfven om inbrott ej skett” infördes i st. f. orden ”dock utan
inbrott.”
§
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst, att denna § helt och hållet
motsvarade 8:de §:n i Utsk:s förra förslag, med den skillnad, som
blifvit en följd af §§:nes förändrade nummer-ordning, att 6:te §:n
blifvit åberopad i st. f. den 7:de, och 3:dje §:n i st. f. den 6:te,
yttrade
Den 30 Oktober.
149
Hr v o d Hartmansdorff: Så vidt jag kan erinra mig, blef
denna § förra gången af R. o. Ad. återremitterad. Jag yrkade då,
att skamstraffet skulle qvarstå, såsom lämpligare för (illgrepp af ringare
värden, men der osäkerheten alt kunna skydda egande-rätten
vore större. Jag är fortfarande af samma tanke; men befarar att
R. o. Ad. delar Utsk:s mening att i allmänhet afskaffa skamstraffen.
Finge de likväl bibehållas, så önskade jag alt det måtte ske här,
samt att Utskrs förslag följaktligen måtte ogillas och lagens gamla
stadgande qvarstå.
Gr. Sparre: Vid sista öfverläggningen ang:de denna fråga,
talades så vidlyftigt om olämpligheten af att bibehålla skamstraffet,
att jag numera anser det öfverflödigt att deröfver vidare orda, utan
inskränker mig blott till att åberopa hvad jag då hade äran yttra.
Spö- och risstraffen äfvensom kyrkoplikten äio redan, till följd af 3
Stånds beslut, afskaffade, och alt då R. o. Ad. skulle vilja, för det
i denna § omtalade brott, serskildt bibehålla eller införa skamstraffet,
förmodar jag icke kan vara del Höglofl. Ståndets afsigt.
Jag vågar fördenskull, för min del, vördsamt tillstyrka bifall
till Utsk:s förslag.
Den härefter till bifall å förevar:dé § framställda proposm besvarades
med Ja, jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade alt han funnit Ja öfvervägande.
§ 8.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, nplyst, att denna §, hvilken motsvarade
den förut af R. o. Ad. godkände 9:de § af Utsk:s förra
förslag, endast innehöll den redaklionsförändring, att, i st. f. orden
”straffas med böter efter lista §:n, samt straffarbete från två lill
och med fyra år”, blifvit infördt ”straffas, för stohl, med böter efter
lista §:n, samt straffarbete från och med två lill och med fyra
år”, blef förevar;de § bifallen.
§ 9.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, nplyst, att denna §, som motsvarade
den af R. o. Ad. förut bifallna 10:de § af Utsk:s förre förslag, var dermed
likalydande, med undantag af den redaklionsförändring att, i
st. f. orden ”från två till och med sex år”, blifvit infördt ”från och
med två till och med sex år” yttrade
Hr von Hartmansdorff: Här stadgas, att, utan afseende å
det tillgripnas värde, skall förbrytelsen anses såsom stöld. Hvarföre
må det då icke jemväl i sista mom:t heta: ”Lag samma vare, om
någon tillgriper penningar” etc. Ordet ”tillgriper” gäller naturligtvis
äfven om det ringare värde, som eljest utgör föremål för
snatteri. Om det i förevar:de mom. begagnas, så har man användt
ett uttryck, som icke strider mot ordalydelsen.
Gr. Sparre: Ordet stjäl fanns i Utsk:s förrå förslag och lem
nades
utan anmärkn. Jag har redan vid ingressen sökt visa, att
Ulsk. i närvande förslag gjort lill sin upgift, att fullständigt uttrycka,
150
Den 30 Ok (ober.
det tjufveri vid hvarje tillgrepp stjäl, men att, då det tillgripna stiger
till eli visst värde, den brottslige handlingen af lagen straffas
såsom stöld. Detta är i hela förslaget iakttaget, oell ett utbyte af
ordet stjäl mot ordet tillgriper är derföre icke nödvändigt, enär
lagen förut sagt, att man blott, när det tillgripna stiger till 10 dalers
värde, straffas såsom för stöld. Jag tror fördenskull, att R. o. Ad.
utan otydlighet kan bibehålla ordet stjäl, hvilket också egt rum vid
föreg:de §§. -
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då förevartde § i den af Hr
von Hartmansdorff anmärkta delen var likalydande med den förut af
R. o. Ad. bifallna §:n, anledn. till förändring icke torde lörefinnas,
hvarefter denna § af R. o. Ad. bifölls.
§ 10.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att denna §, såsom motsvarande
den af R. o. Ad. bifallne Ihle §:u af Utsk:s förra förslag, icke torde
föranleda något serskildt beslut.
Ropades Ja.
§11-
Hr von Hartmansdorff: I Utsk:s förra Betänk, var straffet
i denna § strängare. Der stod nemi. ”dä ökes liden för straffarbetet
med tvä år” etc. Här har Utsk. inskränkt denna lid till
högst ett år. Hvad är skälet härtill? För min del skulle jagöuska,
att det förra stadgandet bibehölles.
Gr. Sparre: Vid föredragningen inom de öfriga Stånden af
denna §, gjordes deremot den anmärkn., ali Utsk., som, i ändami l
att undvika den stora latitud vid straffbestämmelserna, som af Lagkommittéu
och Lag-beredningen blifvit föreslagen, nödgats pä egen
hand utarbeta närvar:de lagförslag, och till löljd deraf måst införa
vida flere stadgauden, än berörde kommittéer, det oaktadt genom
dessa sladganden kommit derhän, att en ganska stor latitud ändock
åt doniaren inrymts. Utsk. medgifver att förhållandet är sådant; ty
genom 10:de, 1 l:te, 2:dra mom. i 15:de samt 17:de §§:ua har verkligen
en ganska betydlig latitud medgifvils domaren, oell Utsk. har
funnit att della i allmänhet icke tyckts vinna R. St:rs bifall. Det
är på sådan, grund, sorn Utsk., med nödigt afseende jemväl deta
att straffen icke öfver höfvan skulle skärpas, något inskränkt den
tolkning af straffets vidd, som beror pä domaren alt efter godtfinnande
tillämpa på den skyldige. Följaktligen har Utsk. i förevar:de
litte § utbytt orden ”två ur” mot ”ett ar”, samt det igeuom sökt
att något inskränka domarens makt att afmäta straffet.
Jag bar trott alt en sådan förändring, som nu blifvit vidtagen, öfverensstämde
med de åsigter, sorn inom representationen blifvit uttalade,
samt har fördenskull icke tvekat, att i detta fall rälta mig
efter MedStms beslut, då jag (örmodal, att R. o. Ad. icke skulle
finna afsteget vara så synnerligen vigtigt.
Hr Ribbing: Jag kan icke underlåta att, vid hvad den siste värde
talaren lill försvar för den ifrågayartde förändringen andragit, an
-
Den 30 Oktober.
151
märka, att då, enl. hvad §:n innehåller, ”vid samma stöld, två eller
flere af de i 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 §§:ne sagda fall sammanträffa”,
denna förändring skulle alltför mycket inskränka domarens
icke allenast lält utan äfven skyldighet att, när Iva eller flere af
berörde fall sammanstöta, skärpa straffet. Jag tror, alt det afseende,
man i detta hänseende fästat vid de andra Siåndens beslut, här
icke är på sitt rätta ställe, utan anser, att man bör vidblifva sitt
förut fattade beslut. Man torde eljest, efter milt förmenande, föreskrifva
en bestämd orättvisa vid lagens tillämpning; ty domaren bör
uti förevaride fall hafva ett icke alltför begränsadt utrymme att efter
sig företeende omständigheter göra den tillämpning, som erfordras,
af de stadganden, hvilka redan linnas.
Gr. Sparre: lag anhåller alt få fästa upmärksamheten derå,
att här är en dubbel latitud i fråga, nemi. först vid hvarje serskildt
af de uti ifrågavaride § åberopade lagrum och sedermera vid den
tillökning, som uti §:n finnes föreskrifven. Om t. ex. en person
stulit i kyrka, kan han, enl. Olde §:n, blifva ådömd straffarbete
från och med två, till och med sex år. Har han nu derjemte gjort
inbrott, så kan della straff, jemlikt 6:le §:n, ökas från och med sex
månader till och med två Ar, och går del stulnas värde till öfver
2,000 daler, så får han, enl. lOule ^:n, en ytterligare tillökning af
högst 2 år. Häraf torde den siste värde talaren finna, att en ganska
försvarlig latitud är domaren medgifven, och att den rimligtvis
icke hör ökas.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af en talares anhållan,
att Ståndet måtte vidblifva sitt förut fattade beslut, får jag uplysa
att, enl. mina anteckningar, har R. o. Ad. återförvisat ifrågavaride
§, samt att de öfriga Stånden gjort likaledes, när frågan förra gången
hos dem förevar.
Hr Ribbing: Gr. Sparre har, genom sammanläggning af de
uti 6:te, 9:de och 10:de §§:ne för der omtalade brott stadgade straffbestämmelser,
kommit till en ganska ansenlig latitud för domaren;
men Grin har dervid glömt, att här blott är frågan om två år,
hvilka blifvit inskränkta lill ett. Jag tror icke att latituden i della
fall är så afskräckande, som den värde talaren förmenat. Min anhållan
åsyftar blott, att dessa två år måtte bibehållas, och jag anser
att deruti ligger en ganska behöflig latitud, så framt domaren skall
kunna göra afseende på de flere fall, som kunna sammanträffa.
Hr Carleson, Edv. Henr.: En serskild omständighet, som
torde böra tagas i betraktande vid denna fråga, är att, enl. hvad
R. o. Ad. beslutat, finnes uti 1 Olde §:n en tillökning af 2 års
straffarbete för den, som stjäl till ett värde af öfver 2.000 daler.
Denna tillökning kan äfven vid tillämpningen af llite §:n ega rum
för den person, som på en gång blifver lagförd för flere stölder, i
hvilket fall han derjemte kan fä strafftiden ökad med ännu ett år.
Genom dylika tillägg kommer man slutligen så högt i straff för första
resan stöld, alt jag tror det hvar och en, vid närmare öfvervägande,
152
Den 30 Oktober.
bör flnnaj att den af Ulsk. nu föreslagna nedsättning är ganska
tjenlig. '
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt att i afseende på denna §, hvilken motsvarade
Irsta mom:t i den af R. o. Ad. återremitterade 12:te §:ti af
Ulsk:s förra förslag, Hr Ribbing föreslagit den ändring, att, i st. f.
orden ”två månader till eli år”, infördes: ”två år”, anmälde sig oejr
förklarade Hr Ribbing, all han önskade att de af Hr Gr. o. Landtm,
omnämnde orden måtte utbytas emot orden ”två månader lill
Iva år.”
De härefter först till bifall å Utsk:s förslag och sedermera lill
antagande af Hr Ribbings förslag framställde proposme besvarades
med blandade Ja oell Mej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde,
om R. o. Ad. behagade utan förändring bifalla förevar:de §,
samt, efter denna proposms besvarande med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 12.
Sedan Hr Gr* o. Landtm, omnämnt att denna § motsvarade
den af R. o. Ad. bifallna 16:de § af Ulsk:s förra förslag, samt låtit
upläsa sistnämnde §, yttrade
Gr. Sparre: Det tillägg, som i denna § blifvit gjordt vid
3:dje mom:t, torde R. o. Ad. flona vara nödvändigt i anledu. af
den förändring, för hvilken jag redan redogjort vid behandlingen af
6:te §:n ang:de inbrott.
För öfrigt har 2lista §:n i förra förslaget blifvit inflätad uti
ifrågavar:de morn., emedan man ansett att der vore rätta stället alt
tala om det värn, hvartill en hvar är berättigad alt göra vid
inbrott.
Hr von Hartmansdorff: Mot inflickandet af förra förslagets
21 ista § i förevaride §:s 3:dje mom. har jag ingenting att anmärka.
Deremot finner jag alt Utsk. alldeles uteslutit det i den gamla 16:de
§:n införda stadgandet om inbrotts förnyelse. Hvad kan skälet härtill
vara?
I anledn. häraf uplyste Hr Gr. o. Landtm., att den del af
Utsk:s förut i ämnet föreslagna §, som rörde brottets förnyaude,;.utgjorde
ett mom. i den nu föreslagna 14:de §:n.
Gr. Sparre: Anlednm, hvarföre straff för Aerering af inbrott
uteslutits, är den, att Htsk. ansett det vara eli onödigt uprepande,
att bibehålla de ord, som hade afseende härå, enär de derför stadgade
straffbestämmelserna voro fullkomligt lika med dem, som.föreskrifvils
för itererad stöld. Utsk. ansåg fördenskull att delta lämpligen
kunde införas i den §, der straffen för itererad stöld blifvit
upräknade. Jag tror, att del på en gång är både enklare och lämpligare,
att sålunda på ett ställe lala om återfall af ifrågavar:de brott,
än att, såsom i förra föpslaget egde rum, skilja dem på tvenne
olika ställen. >
Den 30 Oktober.
153
Förevartde § blef, uppå härefter framställd propos., af R. o.
Ad. bifallen.
§ 13.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst, ali R. o. Ad. bifallit den
emot denna § svarande 14:de § i Utsk:s förra förslag, hvari endast
skett den ändring, att §:n blifvit delad i 2:ne mom:r, och alt i första
mom:t, efter ordet snatteri, blifvit ulfördt skiljetecknet semikolon,
i st. f. komma i förra förslaget, blef propos. lill bifall å förevar:de
punkt framställd och besvarad med Ja.
§ 14.
Gr. Sparre: I denna § är, utom tillägget ang:de inbrott utan
tillgrepp, hvilket jag förut omnämnt, endast smärre förändringar
gjorda, för att förtydliga stadganderne, oell della har skett med anledn.
af de anmärkn:r om missförstånd, som blifvit inom de öfrige
Stånden framställda. Meningen har emellertid oförändrad blifvit
bibehållen, sådanden fanns uttalad i den gamla §:n,och äfven sjelfva ordställningen
är obetydligt förändrad. I 3:dje mom. äro ordeu: ”och
vare i delta fall bötesstraffet förfallet” tillagda. Detta ansåg Utsk.
icke nödvändigt att nämna i första förslaget, derföre att det hittills
ansetts såsom en allmän regel i lagstiftningen alt, när lifstidslängelse
ådömes, bötesstraffet bör uphöra. Utsk. ansåg emellertid lämpligt
att intaga ett stadgande härom i detta morn., emedan fråga upslått
om, huruvida den allmänna regeln borde gälla äfven för det
fall, som i mom. afses.
Hr Cederschiöld: Jag tror att sista mom:t innehåller någon
otydlighet; jag förmodar nemi. meningen vara, att snatteri, sorn begås
af den, som förut är straffad för stöld, skall straffas såsom för
andra resan stöld. Det står nemi. i J 3:de §m, hvilken redan är
godkänd: ”Snatteri af den, som förut begått rån, försök dertill,
stöld eller inbrott, skall ock såsom stöld anses”; men huruvida det
skall straffas såsom första eller andra resan, finnes icke uttryckt. Uti
ifrågavar:de sista mom. heter det: ”Samma lag vare om rån, eller
försök dertill, der sådant förut begånget är af den, som för stöld
straffas skall.” Om nu en person gör sig saker till snatteri, sedan
han förut begått något af nämnde brott, huru är förhållandet då?
Skall han straffas såsom den der första gången stulit, eller skall han
straffas för andra resan stöld? Jag förmodar, såsom jag i början
hade äran nämna, att meningen är det sednare, och om så förhåller
sig, skulle jag anse, att de tvenne sista orden i mom. "straffas
skall” böra utgå, och i deras ställe orden: "eller snatteri
under tilltal ställes”, så alt hela mom. får följande lydelse: ”Samma
lag vare om rån, eller försök dertill, der sådant förut begånget
är af den, som för stöld eller snatteri under tilltal ställes.”
Gr. Sparre: Då i 13:de §rn 2:dra mom:t säges, att ”snatteri
af den, som förut begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott, skall
ock såsom stöld anses”, samt sista mom. uti ifrågavar:de 14:de §
innehåller: ”Samma lag vare om ian, eller försök dertill, der så
-
154
Den 30 Oktober.
dant förut begånget är af den, sorn för stöld straffas skall”, så måtte
det väl vara klart, att om en person begått snatteri, efter att förut
hafva gjort sig skyldig till något af de nämnde brotten, så skall
han straffas såsom för andra resan stöld. För mig förekommer det
sä tydligt, att något vidare förtydligande icke torde behöfvas.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, omnämnt att denna § motsvarade
15:de och 17:de §§:ne af U(sk:s förra förslag, hvilka blifvit
af R. o. Ad. bifallne, med rättelse af ett obetydligt tryckfel i den
förstnämnde §:u, samt framställt den af Hr Cederschiöld föreslagna
förändring, blef propos. till bifall å förevartde § framställd och besvarad
med Ja.
§ 15-
Sedan Hr Gr. o. Landtm, omnämnt alt denna § motsvarade
dels 13:de §:n dels sednare mom. af 12:te §:n i Ulsk:s förra
förslag, blef densamma af R. o. Ad. bifallen.
§ 16.
Hr von Hartmansdorff: Denna § blef af R. o. Ad. förra
gången bifallen, men med något sämre ordalag, än dem Ulsk. nu
begagnat. Dessa äro visserligen bättre än de förra, men likväl sådana,
att de förefalla tvetydiga. §:n lyder sålunda: ”Sälla sig två,
eller flere, samman att stjäla, då skall hvardera straffas efter det
tillgripnas värde: och den, sitt mist, njöte åter af honom, som har
att gälda med.” Kan man vända sig lill hvilken som helst, som
har alt betala med, för att få sitt igen? eller skall man vända sig
till någon af ljufvarne? Delta uplyses icke af §:n.
Hr Carleson: I anledn. af den anmärkn., Hr von Hartmansdorff
nu framställt, får jag äran nämna, alt det klandrade mom:t
är alldeles ordagrannt afskrifvel från den nu i berörde fall gällande
lagen.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, anmärkt, att, uti från LagUtsk. ankomne
rättelser, det i förevar:de § förekommande tryckfel, hvarigenom,
i st. f. ”njute det åter”, blifvit infördi ”njöte åter”, redan blifvit
upgifvet, biföll R. o. Ad. denna §.
§ 17.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst att R. o. Ad. bifallit den
mot denna § svarande 19:de § i Utsk:s förra förslag, anförde
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det må tillåtas mig
anmärka, att den olikhet emellan det förra lagförslaget och det nya
förefinnes, i afseende på ifrågavarrde §, alt i det sednare orden ”med,
sig" influtit, hvaremot dessa ord icke finnas i det förra förslaget.
Jag anser införandet af dessa ord sannerligen icke utgöra någon förbättring.
Gr. Sparre: Dessa ord finnas i 1734 års lag, ur hvilken §:n
är afskrifveo. Då Utsk. första gången behandlade frågan, hade Ulsk.
samma åsigt, som Gr. Mörner nu uttryckt; meu inom Preste- och
Den 30 Oktober.
155
BorgareStm gjordes anmärkt), mot de ifrågavar:de ordens uteslutande,
och deras återinförande påyrkades. Vid sådant förhållande
lyssnade Utsk. till dessa Stånds önskningar och antog fördenskull de
uteslutna orden. Jag försvarar dem visserligen icke, och om R. o.
Ad. vidblifver sitt förra beslut, så skall jag deremot ingenting hafva
att invända.
Gr. Lagerbjelke: För min del anhåller jag att få instämma
med den första talaren. Afven om orden ”med sig" finoas i
1734 års lag, äro de dock intagna på ett otjenligt ställe. Det är
gifvet, att dä man säger, att en förman lockat sin underlydande,
eller en far sitt barn, alt stjäla, så kan meningen icke endast vara,
att stölden skall föröfvas af den ena eller andre i sällskap med den,
som blifvit lockad. Det är derföre, enligt min lanke, att göra
begreppet inskränktare om orden ”med sig” tilläggas, och jag får
pä grund deraf anhålla, det R. o. Ad. täcktes vidblifva sitt förra beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer jemväl med Gr.
Mörner, och anhåller vördsamt, alt R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
förut i ämnet fattade beslut, deruti orden ”med sig” icke finnas
intagna.
Propus, lill bifall å den nu föreslagna §:n blef först framsläld,
men besvarad med Nej, hvarefter R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med dess förra beslut, biföll förevar:de §, med uteslutande af de å
4:de raden förekommande orden ”med sig.”
§ 18. -
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst att R. o. Ad. bifallit denemot
denna § svarande 20 §:n i Utsk:s förra förslag, biföll R. o.
Ad. förevar:de §.
§ 19-
Gr. Sparre: 1 denna §, som förut innefattade bestämda böter
till 10 daler, har, på BondeShs enträgna begäran, en latitud blifvit
medgifven från 10 till och med 50 daler. Det uppgafs, att det
okynne att begagna andras, i synnerhet hästkreatur, vore temligen
allmänt, oeh alt det gamla straffet af dubbel lega var i flera afseenden
olämpligt. Det är fördenskull en koncession åt berörde Stånd,
som föranledt Utsk. att vidtaga ifrågavande för ändring.
Hr von Hartmansdorff: Hvarföre har man icke låtit det
gamla stadgandet, ang:de dubbel legas gäldande, tillika qvarstå?
Är det nog med att blott betala skadan? Denna kan, för egaren, vara
ringa, eller ingen, och då slipper den skyldige undan allenast med
några böter. Mig synes emellertid att ingen bör, på sådant sätt,
få skaffa sig fri-skjuts, utan hästens egare bör väl äfven hafva någon
ersättning, hvadan jag anhåller att det förra stadgandet jemväl
måtte intagas.
Gr. Lagerbjelke: För min del anser jag en ofullständighet
ligga i Utsk:s sednare förslag, i så måtto, alt der ingenting stadgas
ang:de gäldandet af lega. Enl. detta förslag blilver den, som olofligen
156
Den 30 Oktober.
täger en annans häst och begagnar den, pliktfäld och skall derjemte
gälda skadan, om sådan egt rum. Böterna blifva emellertid ingen
ersättning för hästens egare, och i skade-ersättning får han återigen
ingenting annat än för hvad hästen lidit. Skjutspenningar får han
deremot icke. Mig synes det dock ganska billigt att, om en person
på sådant sätt begagnar en häst, han äfven bör betala icke
blott den vanliga tegan, utan dubbla skjutspenningar. Man må
icke säga, att den gamla föreskriften ang:de dubbel lega kan innefattas
i stadgandet att skadan skall ersättas; ty det lärer icke kunna
förutsättas, att den, som tager en bäst för att begagna den, derigenom
bereder egaren skada genom förlust af skjutspenningar. Jag
vågar fördenskull anhålla, att R. o. Ad. mätte bifalla Utskrs förslag
med tillägg af hvad förra förslaget innehöll ang:de dubbel lega.
Hr Carleson: Det torde tillåtas mig erinra att lagens förra
bestämmelse derom, att den, som olofligen begagnade en annans
häst, båt eller fartyg, skulle betala dubbel lega, innefattade både
ansvaret och skadeersättningen. Utsk, har nu skiljt det ena från
det andra. Skade-ersättriingen åsyftar otvifvelaktigt icke blott den
skada, som kreaturet, båten eller fartyget möjligen kan hafva lidit,
utan jemväl den förlust, som drabbat egaren derigenom att någondera
af bans ifrågavar:de tillhörigheter blifvit för honom någon tid
obrukbar, då han måhända kunde hafva begagnat den, och derföre
bör han också hafva någon ersättning för hvad han sålunda lidit.
Det är denna ersättning, som Utsk. velat tillskynda honom. Att
på en gång stadga höga bötesbestämmelser och bibehålla den gamla
lagens stadgande ang:de dubbel lega, torde väl vara för strängt,
och de, som påyrkat en lindring i Utsk:s förut föreslagne straffbestämmelser,
hafva funnit sig fullkomligt tillfredsställda af hvad Utsk.
nu föreslagit. Månne det för öfrigt icke skulle synas besynnerligt,
att R. o. Ad., som förra gången funnit sig belåten med böter af
10 daler, nu icke skulle gilla den högre bötesbestämmelsen?
Frih. Rehbinder: Jag kan icke förena mig i den tolkning,
som Hr Carleson gifvit åt förevar:de §. Att gälda skadan kan icke
förstås annorlunda, än om någon skada skett på den häst eller båt,
sorn begagnats; men då billigt är, på salt Gr. Lagerbjelke anfört,
alt dubbel lega verkligen betalas för den bäst eller båt, som tages
till begagnande utan egarens tillstånd, vågar jag förena mig med
honom i hans yrkande, att den gamla lagens stadgande i detta fall
måtte qvarstå, men §:n i öfrigt bifallas.
Gr. Lagerbjelke: Att vår nu gällande lag anser den ersättning,
som skulle lemnäs genom den dubbla legan vara något annat,
än den, som skulle gäldas för skadan, synes af 43 kap. 3 §:n
Missg. B., der denna fråga finnes omhandlad och hvilken eger följande
lydelse: ”Täger någor och brukar, utan lån eller lego, annars
mans båt eller fartyg, eller häst, och profves han thet hafva
gjordt utan ondt och argt uppsåt; gälde dubbel lego, och all skadan
åter.” Det tyckes således sora skulle 1734 års lagstiftare varit af
samma mening i detta hänseende, som jag försökt framställa, och
Den 30 Oktober.
157
om man närmare betraktar saken, tror jag, att man med mig skall
instämma deruti, alt om en person tager en häst, sora går på bete,
begagnar den utan att fara illa med den, samt sedermera släpper
den tillbaka och han äfven kan bevisa att egaren icke under liden
behöft hästen, så kan egaren icke sägas hafva lidit någon skada,
men det är ändock billigt, att han erhåller någon lega för det
hans häst varit ute och skjutsat. Kan deremot bevisas, att hästen
tagit skada, då bör egaren dessutom hafva ersättning derför. Jag
vågar fördenskull vidhålla mitt förra yrkande.
*
Gr. Sparre: Orsaken, hvarför 1734 års lag talar särskildt
om lega och särskildt om skade-ersättning, är, såsom jag tror, den,
alt lagen ålägger dubbel lega, och förmodligen deruti innefattar
böterna för förseelsen. Att betala lega för den tid en person olof—
ligen begagnat en annans båt eller häst, tror jag för min del vara
ett skadestånd, som ingen domare skall underlåta alt göra gällande;
eljest skulle man, utan aft betala skjutspenningar, kunna färdas en
lång väg med en annans häst, ulan att dertill ega tillstånd. Att
den vinst, man genom en otillåten handling velat tillskynda sig,
gäldas till den, mot hvilken man begått denna handling, torde falla
sig temligen klart. Men att, på sätt Gr. Lagerbjelke yrkat, på
samma gång ålägga böter och dubbel lega, kan jag icke anse vara
annat än att gå för långt; och då jag tror ali åläggandet af skadeersättningen
innefattar gäldandet af lega, synes mig något tillägg i
delta hänseende icke vara behöfligt.
Hr von Hartmansdorff: Då den gamla lagen upptagit lega
och skadans gäldande såsom två särskilda saker, har väl domaren
äfven anledning att anse dem för sådana. Hafva nu lagstiftarne
ur författningen borttagit legan, och blott låtit böter och skadestånd
qvarstå; så synes mig rimligast, att domaren anser frågan om lega
hafva förfallit. Besynnerligt förekommer mig emellertid, om R. o.
Ad. nu skulle, 60(Tär efter det Birger Jarl började afskaffa friskjutsen,
och just på samma lid, som man firat denne store lagstiftares
minne, vilja mildra de straffbestämningar, hvilka hittills varit, i
förevarande hänseende, gällande.
Frih. Rehbinder: I motsatts mot Gr. Sparre tror jag domaren
icke kan ålägga gäldandet af lega, när sådant icke särskildt
finnes stadgadt. Annat är att ålägga skadestånd, då fartyget eller
hästen tagit skada, och, annat är legan; 1734 års lag har också
skiljt dessa begge saker ifrån hvarandra. För min del kan jag icke
finna annat än att det är ganska billigt, att den, som utan lof
begagDar en häst, får betala dubbla skjutspenningar, utom det att
ban bör gälda den skada, som sker å hästen eller båten, samt derjemte
böta serskildt för sjelfva förseelsen. Alla dessa tre bestämmelser
anser jag ovilkorligen böra finnas i lagen, och jag får fördenskull
instämma i den propos., som Gr. Lagerbjelke begärt.
Hr Carleson: Det förefaller mig besynnerligt, att Hr von
Hartmansdorff påstårT det Utsk. skulle vilja införa någon friskjuts,
då Utsk. tvertons föreslagit ganska höga böter derför. Hvad sjelfva
158
Den 30 Oktober.
saken vidkommer, vågar jag erinra derom, att den dubbla legan
otvifvelaktig! alltid måste blifva en skade-ersättning, och då detta
svårligen kan bestridas, tyckes det väl vara öfverflödigt att stadga
samma sak två särskilda gånger. Om man skulle stadga att både
dubbel lega och böter skulle betalas, borde man val älven finna
sig föranlåten, att, i händelse någon fysisk skada blefve kreaturet
tillfogad eller båten på nåiot sätt skadades, serskildt utsätta sådant.
Ulsk. har ansett, att, då den dubbla legan vore alt anse såsom
skade-ersättning, men dessutom annan skada kunde komma i fråga,
vore det tillräckligt att stadga, clet skadan skulle gäldas, emedan
deruti inbegripes allt hvad som i delta hänseende kunde komma
i fråga.
Frih. Rehbinder: Om en person tager en häst, som går
på bete, och begagnar den en stund, så har ingen skada skett;
men det är ändock billigt, alt egaren får lega, och det kan omöjligt
kallas skade-ersättning, alt den, som eger en häst, erhåller lega,
när samma häst blifvit begagnad till skjuls. Skade-ersättning består
deruti, alt man får ersättning, i fall kreaturet blifvit skadadt, eller
om man på annat sätt lidit genom det olofliga begagnandet; men
ingalunda kan det benämnas skade-ersättning, alt egaren erhåller
lega för hästen, när den blifvit begagnad på eu stund, under hvilken
egaren icke behof t den.
Gr. Sparre: Jag ber att få fråga Frih. Rehbinder om, i
fall en person tagit min på bete varande häst och kört några mil
varligt med honom samt sedan lemnat honom tillbaka, Frihm icke
då såsom domare, när lagen ålägger alt skadan skall gäldas, måste,
för att kunna bestämma den skade-ersältning, hvari i 11 egaren är
berättigad, laga skjuts-taxan till råds? Deremot kunna fall inträffa,
då det icke blifver lämpligt alt legan skall gäldas; ty om t. ex. en
person tager min häst och rider den alldeles förderfvad, då är det
visserligen billigt att han jemte böter för det olagliga i sjelfva handlingen,
erlägger lill mig hästens fidla värde; men att han dessutom,
på sätt mina motståndare yrka, skall betala lega, kan åtminstone
jag för min del icke anse hvarken billigt eller rättvist.
Frih. Rehbinder: Jag finner mig föranlåten att lill svar å
Gr. Sparres fråga nämna, att jag tror, det de fleste domare skola,
om en person tagit en häst och farit varligt med densamma, säga:
”lian har icke lidit någon skada och lill följd deraf kan icke någon
skade-ersättning ega rum, helst i fall egaren lill hästen icke styrkt
att han sjelf, lill följd af dess olofliga begagnande, lidit någon skada.”
Jag tror, säger jag, alt de flesta domare skola döma på della sätt,
och att åtminstone få skola göra annorledes. Hvad det af Gr.
Sparre anförda exemplet beträffar, så är det högst sällsynt, alt hästen
blifvit så förderfvad, alt dess fulla värde bör erläggas; i de fleste
fall torde blott kunna antagas, alt håsten blifvit något skadad, och
då måste väl samma förhållande ega rum, som om man åker efter
skjuts och spränger hasten, att man nemi., utom skadans ersättande,
får betala skjutspenningar. Jag har sett ett fall vid en domstol, då
Den 30 Oktober.
159
en person i Stockholm, som hade lånat en vagn, hvilken under
vägen gick sönder och sedermera inställdes på en gästgifvaregård
och alldrig återlemnades, dömdes, på ägarens stämning, att icke
allenast betala vagnens fulla värde, utan äfven hyra för hela den
tid vagnen varit borta; sjelfva värdet var visserligen ganska obetydligt,
men hela ersättnings-beloppet nppgick dock till många gånger
detta värde. Sådant var utan tvifvel ganska hardt, men kunde
dock icke hjelpas. Samma förhållande eger äfven rnm i afseende
på den, som sprängt en häst; han får betala skadan och dessutom
gälda skjutsen.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., att Gr. Lagerbjelke yrkat, att, i öfverensstämmelse med
R. o. Ad:s förut fallade beslut, men äfven med godkännande af
Ulsk:ts nu afgifna förslag om erläggande af böter från och med
tio lill och med femtio daler, förevar:de § måtte bifallas, med
den förändring att i st. f. slutorden ”och gälde skadan” infördes
”samt gälde dubbel lega och all skadan åter”, hvarjemte propos.
framstäldes först lill bifall å denna § utan förändring, hvarvid
ropades Ja och Nej, samt sedermera till bifall å densamma med
den af Gr. Lagerbjelke yrkade förändring, dervid svaren utföllo
med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade alt han funnit den sednare propos. besvarad med öfvervägande
Ja.
§ 20.
Hr von Hartmansdorff: I den förra §:n, som af R. o. Ad.
bifölls, står: ”Saknar den, som till böter för snatteri eller för
handel med misstänkt person dömd är” etc. Hvarför har Utsk. i
förevar:de förslag borttagit dessa ord? Del förra stadgandet var riktigt
och Ståndet har derföre antagit det. Jag anhåller fördenskull,
alt de ifrägavar:de orden måtte få qyarslå, så framt Utsk:s närvar:de
ledamöter icke kunna upgifva någon skälig orsak lill deras uteslutande.
Gr. Sparre: Dessa ord kunna qvarstå eller uteslutas, hvilket
som helst; ty följden blifver densamma. Alla böter, sorn bestämmas
i Missgern:sB:n, förvandlas lill fängelse vid vatten och bröd, äfven
för snatteri. Utsk. hade således här endast för fullständighetens
skuld uptagit de omnämnde orden, ang:de handel metj misstänkt
person; men om dessa ord också icke finnas uptagn^komma
dock böterna för dylik förseelse alt i alla händelser förvandlas till fängelse
vid vatten och bröd. Utsk. har fördenskull ansett öfverflödigt
att bibehålla dessa ord; men skulle R. o. Ad. anse dem böra
qvarstå, har jag deremot ingenting alt invända.
Hr Carleson: Om i denna § något skulle intagas, ang:de
förvandlingen af de böter, som ådömas den, hvilken köpt af misstänkt
person, borde äfven förvandlingen af de böter omnämnas,
hvilka stadgas för den, som lånar utan annans vetskap o. s. v.
Hr von Hartmansdorff: Öm det är så oriktigt, som Hr
Carleson förmenar, att i denna § omnämnes något ang:de handel
ffiO
Den 30 Oktober.
med misstänkt person, hvarför införde då Ulsb. de ifrågavar:de orden i
förra förslaget? Både Gr. Sparre och Hr Carleson försvarade då saken
i detta Stånd. Om deras skäl voro goda i Aug., så måtte de väl
icke vara sämre i Okt.
Hr Carleson: Då Utsk. i sitt förra förslag icke hadeomlalat
några andra böter än för stöld och snatteri, samt handel med misstänkt
person, så gick det an att tala derom i dävarrde 23:dje §.
Sedermera har i Otsk:s afgifne förslag tillkommit böter för den, sorn
olofligen begagnar annans båt eller häst o. s. v. Antingen skulle
man na uplaga förvandligen af alla dessa böter, eller också inskränka
sig till den af böterna för stöld och snatteri och utesluta
frågan om förvandling af böterna för handel med misstänkt person
o. s. v., samt antaga såsom gifvet att, der icke serskildt oni böters
förvandling är stadgadt, denna bör ske efter de i lagen bestämda
allmänna grunder.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm, att Hr von Hartmansdorff yrkat, att tili förevar:de §, näst
efter ordet ”snatteri”, måtte tilläggas ”eller för handel med misstänkt
person, enl. 20:de §:n sista mom. dömd är”, men alt sådan
handel icke funnes omnämnd i berörde mom.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att blifva nplyst om,
hvilken § i det förra förslaget motsvarar den nu förevar:de.
Gr. Sparre uplyste att det ifrågavande stadgandet förekom i
18:de §:n.
Hr Carleson: Jag får till Hr von Hartmansdorff hemställa,
huruvida han icke skulle vilja afstå från sitt yrkande om bibehållande
af de uteslutna ord, som nu äro i fråga, enär han inskränkt
sig lill att blott begära införande af ett stadgande, ang:de förvandling
af böterna för handel med misstänkt person. Det skulle nemi.
kunna hända, att, i händelse frågan om förvandling af böter . .
Talaren albröts af Hr Gr. o. Landtm., som erinrade att R. o.
Ad. redan förklarat öfverläggningen fulländad.
Hr Carleson: Jag inskränker mig till att förnya min hem
ställan
lill Hr von Hartmansdorff, huruvida han icke skulle vilja afstå
från sitt yrkande.
Hr von Hartmansdorff: Tillåter Hr Gr:n o. Landtm, att
äfven jag å min sida får framställa en fråga lill Hr Carleson?
Hr Gr. o. Landtm, svarade, att han trodde det vara lämpligt,
att, sedan R. o. Ad. förklarat öfverläggningen fulländad, Ståndet öfverginge
till fattande af dess beslut, emedan det kunde hända att
eljest frågorne och svaren föranledde längre tids utdrägt, än den
egentliga diskussionen.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. nu förenande
§.
§ 21.
Den 30 Oktober.
161
§ 21.
Gr. Sparre: Denna § år, pä salt jag redan haft äran nämna,
tillagd på de önskningar, som blifvit framställda inom alla RiksStm,
alt nemi. alla de stadganden, som röra samma sak, böra kunna
återfinnas på ett ställe. §:n är för öfrigt alldeles öfverensstämmande
med 1 .sta mom:t l:sta §:n i 50:de kap. M. B., med uteslutande
blott af de sisla orden deruti, enär den deruti innehållna bestämmelsen
redan finnes uplagen uti 17:de §:n.
Förevartde § blef, uppå härefter framställd propos., af R. o. Ad.
bifallen.
Pröfningeo af återstående delen af Utskrs ifrågavande lagförslag
upskjöts lill nästa plenum; och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till
11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 31 Oktober 1854.
Plenum kl. O e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för den 30 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i BankoUtsk.
att inträda under den ordinarie ledamoten JH 2,090. Hr Adelborg,
Anders Otto, beviljade 14 dagars ledighet från och med den 29:de
Okl.; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
JVs 661. Hr Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl.
Fortsattes pröfningen af LagUtsk:s Utlåt. JY2 48, i aoledn. af
gjorde anmärkn:r vid Utsk:s Betänk. JVs 37, öfver väckte motioner,
ang:de broltsmåls-lagstiftningens förbättring; och förekom nu uti förfaltms-förslaget.
§ 22.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vidhåller min förut
yttrade åsigt, att rån bör med lifsstraff beläggas. Men då R. o. Ad.,
14 11
162
Den 31 Oktober.
såsom jag vill minnas, bifallit det af Ulsfe. i Betänk. M 37 §:n
24 framställda förslag, samt Utsk. äfven bär vidhållit enahanda mening,
så lärer det väl vara förgäfves att yrka hvad jag förut underställt
Ståndets pröfning.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. förevande §.
§ 23.
Bifölls.
§ 24.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt R. o. Ad., som bifallit den
emot denna § svarande likalydande 26:te §:n i Utsk:s förra förslag,
torde finna densamma ej föranleda till annan åtgärd än att läggas
till handlingarne.
Ropades Ja.
§ 25.
Bifölls.
§ 20.
Hr von Hartmansdorff: I det Utsk. nedsatt de förut föreslagna
4 åren till 2:ne, har Utsk. förmildrat straffet. Men då R. o.
Ad. redan bifallit den i förra Betänk, framställda 28:de §:n, anhåller
jag att Ståndet måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Utsk. har nu förmildrat straffbestämmelsen,
af det skäl, som vid behandling af Urte §:n gjort sig
gällande. I öfverensstämmelse med de från 2:ne Stånd framställda
anmätkn:r, ansåg Utsk., alt man skulle komma att accumulera straffen
allt för högt, samt att R. M. skulle kunna tvingas mellankomma,
och genom benådningsrätlens användande rälla felaktigheterna i
lagen. För att icke föranleda till ett sådant begagnande af benådningsrälten,
ansåg Utsk. sig böra framställa del jemkningsförslag,
som nu blifvit framlagdt.
De härefter försl till bifall å förevande § och sedermera till
vidblifvande af R. o. Ad:s förut i ämnet fattade beslut framställde
proposme besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla förevande
§, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade alt han nu funnit Ja öfvervägande.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, lill behandling framställde § 27,
anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: I händelse meningen är, att ordalagen
”allmänna bestämmelser” skola i lagen inflyta, så hemställer
jag till Ståndet, om det icke heldre borde heta allmänna sladgauden.
Det är ett missbruk af språket att nyttja ordet bestämmelse
i st. f. föreskrift eller stadgande; ty om man skall förklara
modersmålet genom ett främmande språk, så betyder bestämmelse
destination, men alldeles icke stadgande.
Den 31 Oktober.
163
Jag anhåller derföre alt ”allmänna bestämmelser” malle ändras
til] ”allmänna sladganden.”
Hr Carleson: Då ordet stadgande i allmänhet liar en vid
slräcktare
och annan betydelse än bestämmelse, samt derjemte uti
lagspråket anses liklydande med lag, hyste Ulsk. den tanken, allett
sådant ord icke vore tjenlig!, utan att bestämmelse vore det rätta,
emot hvilket inom Utsk. någon anmärkn. icke heller framställdes.
Och då Hr von Hartmansdorff icke torde kunna bevisa,
alt det är stridande erno: Svenska språket, anhåller jag ali R. o. Ad.
matte bifalla Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: I händelse ordet stadgande befinnes
olämpligt, så kunde man begagna föreskrift. Den som har känsla
för sitt språks renhet, finner tydligt alt ordet bestämmelse är alldeles
oriktigt på detta ställe.
Frih. Cederström, Rud.: Onekligen vore det för tydligheten
af vårt modersmål en vinst, om man finge bestämda ”bestämmelser”
fästade vid hvarje ord, sä att icke ett och detsamma kan
betyda flere serskilda saker, isynnerhet då man för de olika sakerna
äger olika ord, blott man vill begagna dem sålunda. Om man nu,
för att göra ett uttryck ur sitt eget språk mera begripligt, nödvändigt
skall taga till hjelp öfversättning deraf på ett främmande, anser
jag, i likhet med Hr von Hartmansdorff, att ordet bestämmelse
egentligen icke lärer betyda annat än ”destination”. Men å andia
sidan kan icke nekas, att den betydelse af ”stadgande”, som ordet
numera jemväl fått, har, ehuru, som jag tror, det af missförstånd
härrörer, så djupt inrotat sig i språkbruket, att det icke lärer blifva
lätt att detsamma afskaffa; samt alt således, om också termen förändras
på det nu ifrågavar:de stället, den återfinnes på tusendetals
andra. Detta oaktadt, och enär jag för min del alltid skall söka
medverka lill rättelse för hvarje fall, då tillfälle sig dertill erbjuder,
får jag för denna min ringa del vördsamt tillstyrka bifall till den
af Hr von Hartmansdorff föreslagna förändring.
Gr. Sparre, Erik: Den af Hr von Hartmansdorff emot or
det
bestämmelse framställda anmärkn. har vid flere föreg:de tillfällen
blifvit gjord, och det kan icke nekas alf det ifrågavande ordet
liar uti språkbruket en dubbel betydelse, så väl den, som Hr von
Hartmansdorff velat tillägga delta ord, som äfven den, hvilken Ulsk.
tili förevar:de förslag gifvit detsamma. Då härtill kommer dels att
förevar:de uttryck blifvit af LagUtsk. begagnadt i det förra uti detta
ämne af Utsk. afgifna Betänk., samt äfven efter skedd föredragning
af R. o. Ad. godkändt, dels att Lagberedningen och Lagkommitléen
uti sitt förslag lill civil-lag, som undergått granskning af Högsta
Domstolen och HofR:ne, äfven bibehållit detta uttryck, hoppas jag
att R. o. Ad. nu, som tillförene, icke vill fästa någon serskild upmärksarahet
å detsamma, utan, på sätt förut skett, godkänna det.
Hr von Hartmansdorff: Jag betvifla!' alldeles om att ordet
bestämmelse blifvit i förevar:de betydelse användt i allmänna lagen.
11*
Den 31 Oktober.
Skulle det likväl hafva skelt i andra författn:r, sä synes det mig
icke vara för sent att akta sig för misstagel, när ny lag stiftas.
Vårdslösheten 001 språkets begagnande i dagligt tal, må ej införas i
skrift, aldraminst i författningsspråket. Pigor oeh andra säga l. ex.
dagligen: det är rysligt varmt, elium ordet rysligt icke borde begagnas
om annat än köld, eller dylikt, hvaraf man ryser. Lika oriktigt,
sorn delta uttryck är i dagligt tal, lika oriktigt är det att der
eller i lagspråket nyttja ordet bestämmelse. Hvarföre skola vi, som
i delta afseende^ga andra uttryck, göra oss lika fattiga, som våra
grannar Danskar och Norrmännen, hvilka ej ens säga bestämning?
Då jag hoppas att R. o. Ad. anser för sin pligt att hålla språket
rent, förnyar jag min vördsamma anhållan, alt det måtte heta
allmänna föreskrifter.
Gr. Sparre: Det förundrar mig, att Hr von Hartmansdorff,
som funnit ifrågavande uttryck så olämpligt, icke, vid ärendets förra
föredragning,'derpå fästade R. 0. Arks upraärksamhet. Jag har redan
nämnt att LagUtsk. i sitt förra Betänk, begagnade alldeles enahanda
uttryck som nu, eller allmänna bestämmelser, och då detsamma
blef godkändt, hade ju Disk. icke den ringaste anledn. att i
delta afseende förändra det tillstyrkande, Ulsk. redan afgifvit. Ehuru
det icke kan nekas att ordet bestämmelse äfven innefattar ett begrepp
af predestination, har det likväl i allmänna språkbruket en
belt annan betydelse, och såsom jurist kan jag förklara att, med afseende
på den plats ordet har fått, man aldrig kan tveka i valet
emellan den ena eller andra betydelsen.
Således då man finnér uttrycket lämpligt på denna plats, och
R. 0. Ad. redan godkännt detsamma, anhåller jag att R. 0. Ad.
måtte, med afseende pä den aktning Ståndet är skyldigt sina egna
beslut, icke heller nu förändra uttrycket, utan bifalla det på sätt
Ulsk. tillstyrkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror alt man, förra gången,
liksom nu, förbigick dessa ord, såsom i det hela taget likgiltiga.
Hvad mig serskildt beträffar, var jag'förra gången så sysselsatt med
sjelfva ämnet, att jag icke kom att fästa min upmärksamhet å ifrågavande
ord. Nu åter, då jag förlorat hoppet all vinna någonting
i sak, återstår mig endast alt söka åstadkomma rättelser i ordalagen.
Hvad del ifrågavande ordets användande i vår lagstil beträffar, tror
jag icke Gr. Sparre skall finna det intaget i någon författn., som är
utfärdad före bans inträde på Riddarhuset 1830.
Hr Carleson: Den siste värde talaren har invändl, alt ut
trycket
allmänna bestämmelser icke förekommer uti några äldre för—
fattn:r, än de, som tillkommit efter den tid, som Gr. Sparre deltagit
i R. 0. Ad:s öfverläggningar. Jag täger mig dä friheten anhålla,
alt Hr von Hartmansdorff behagade tiplvsa i hvilka äldre för falin :r
orden allmänna föreskrifter förekomma.
Då nn öfverläggningen om rubriken ”allmänna bestämmelser” ansågs
fulländad, yttrade Hr Gr. 0. Landtm., att, vid föredragningen af
LagUtsk:s Betänk. JYs 37, de uti ifrågavande författn. utförde 111-
I
Den 31 Oktober.
163
briker i dess serskilda afdelmr icke blifvit gjorde till föremål för
R. o. Ad:s beslut, och att Ståndet vid sådant förhållande torde finna
att hillder icke funnes för att nu besluta om ifrågavaride rubriks
ordalydelse, sedan Hr von Hartmansdorff föreslagit, att rubriken för
den nu förekommande afdelnm i förfatlnm må blifva ”allmänna föreskrifter”,
i st. f. ”allmänna bestämmelser”, såsom det helte i
Utskis förslag.
Efter sedermera först till bifall å Utsk:s och derefter lill bifall
å Hr von Harlraansdorffs förslag framställde propos-.r, som besvarades
med blandade Ja och Nej, blefvo dessa propos:r förnyade och
åter på samma sätt besvarade, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att han ansåg den sednast till bifall å den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna rubriken framställda proposm hafva blifvit besvarad
med öfvervägande Ja.
§ 27.
Gr. Sparre: Anledmn till den förändring, som i jemförelse
med 2!):de §:o i Ulsk:s förra förslag blifvit vidtagen, är den, alt
inom de öfriga Stånden den anmärkn. blifvit framställd, att de, som
blifvit fällde till ansvar för första resan stöld, icke borde, genom insättande
å Rikets fästning eller andra allmänna straffinråltningar,
sammanblandas med andra förbrytare, genom hvars umgänge fara
vore, att en större brottslighet i viljan kunde upkomma, samt återfall
i brottet ega rum.
Efter erhållen uplysning af Styrelsen för fängelser och arbetsinrättningar
i Riket, att platserna å krono- eller länshäktena skulle
medgifva, att de, som icke blifvit dömde till mer än 6 månaders
fängelse, kunde i nyssnämnde straffinråltningar insättas, har Utsk.,
med afseende å den i de öfriga Stånden i delta hänseende uttryckta
önskan, intagit det tillägg, att de, som icke blifvit dömde till straffarbete
öfver 6 månader, skulle insättas i läns- eller krono-häklen.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Det är endast i anledn.
af Gr. Sparres yttrande, att uplysning vore från Styrelsen öfver
fängelser och arbetsinrättningar erhållen derom, alt utrymme
skulle finnas uti nuvar:de fängelser för de föreslagne straffens verkställande,
som jag anser mig böra nämna, all någon sådan upgift,
mig veterligen, icke blifvit a( nyssnämnde Styrelse afgifven, samt att
jag bordt hafva kännedom derom, emedan jag just är den ledamot
i Styrelsen, som skulle hafva handlagt frågan-om samma uplysningars
meddelande.
Jag anser mig nu emellertid böra tillkännagifva, ali jag befarar,
att utrymme f. n. icke är att tillgå för ali insätta alla dem, som i
och för stöld, enl. det nya lagförslaget, skulle komma alt dömas till
fängelse. Möjligen skall utrymme kunna beredas, när de nya cellfängelserna
inom alla länen blifva färdige, men f. n. fruktår jag att
det icke later sig göra.
Gr. Sparre: I anledn. af Hr Kansli-ledamotens i Styrelsen
för fängelser och arbetsinrättningar nu afgifne yttrande, får jag tillkännagifva,
att jag erhållit den af mig omnämnde uplysning från
166
Den 31 Oktober.
Direktören för nyssnämnde inrättningar, samt att lian sagt mig att,
så vidt han hade sig bekant, han trodde, att utrymme skulle kunna
medgifvas, men, om oekså icke utrymme funnes i de nybyggde fängelserna,
hvilka icke alla ännu äro färdige, ansåg han att plats.skulle
kunna beredas i de gamla.
Hr von Hartmansdorff: När denna författn. förra gången
var under öfverläggning, yttrade jag redan då min farhåga alt, örn
hon antoges innan de nya fängelserna blefvo färdigbyggda, skulle
det inträffa, som Hr Cederschiöld nyss omnämnt, nemi. att tjenliga
fängelser komma alt fattas för en mängd missdådare. Hvad blefve
följden häraf? Jo enl. min tanka att marn, på flere ställen mäste
insätta dessa fångar i geroensamhets-fängelser, eller sådana rum, der
alla slags missdådare sammanföras, och hvilka ruin då blifva, till stort
förderf för riket, växelundervisnings-anslaller i brottslighet.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag anhåller att få fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet deruppå, huruvida det kan anses lämpligt
att till föremål för en civil-lag göra bestämmandet af i hvad häkte
en tilltalad skall undergå sitt straff. Hittills har sådant helt och hållet
lemnats ät den verkställande makten, och ett dylikt stadgande,
som detta, hvarigenom det stundom kan blifva omöjligt att verkställa
lagen, torde vara något förhastadt. Hvem som helst må
hafva lerunat uplysniog i ämnet, så lärer det dock i alla fall vara
omöjligt att beräkna huru många personer i hvarje län, som komma
att undergå en sådan bestraffning, som här är uti fråga. Jag
vill taga mig friheten anföra blott ett exempel. Om det skulle här
i Stockholm inträffa, alt Rådhushäktet blefve öfverfylldt med sådane
personer, sorn skola undergå straff med G månaders arbete, skulle
det då anses lämpligare alt skicka dylika personer, som här icke fä
rum, till häktena i Nyköping och Westerås, än att sätta in dem i
de cellrum, som uti grannskapet kunna finnas. Sådant skulle möjligen
kunna blifva följden af ifrågavar:<le föreskrift. Det synes mig
således vara vida lämpligare, att förevar.-de stadgande varder ur lagen
uteslutet, hvarå jag vördsamt anhåller om propos.
Hr Carleson: Vid Gr. Mörn ers afgifna yttrande tillåter jag
mig endast erinra, att lagen på mångfaldiga ställen skiljer emellan
fängelse och fängelse på fästning.
Hr von Hartmansdorff: Förra gången delta ärende förevar,
biföll R. o. Ad., så framt min anteckning är riktig, dep §, som
motsvarar den förevartde, och som hade följande lydelse: ”Straffarbete,
hvartill, efter denna förordn., dömes, verkställes antingen i
fängelse, eller å fästning eller annan allmän arbetsinrättning.” Jag
hemställer till Ståndet, om det icke vore vida bättre, att vidhålla
det beslut, som redan blifvit fattadt, än att godkänna den nya §:n.
Hr Cederschiöld: Jag får fästa den siste värde talarens upmärksamhet
deruppå, att det förra stadgandet innefattar en oegenllighet,
då del innehåller, att straffarbete skall undergås ”antingen i
fängelse eller å fästning”, ty fästning är ju också ett fängelse. Då
man således icke vet hvad som menas med det begagnade uttrycket
Den 31 Oktober.
107
'‘antingen i fängelse eller å fästning”, skulle jag tro det vara bäst att
man bifaller den nya §:n, med uteslutande af, på sätt Gr. Mörner föreslagit,
den sista punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten af Hr
Cederschiölds anmärkn. Då begge §§:ne således äro felaktiga, och
jag icke kan för tillfället upgifva någon 3:dje, som vore bättre,
hemställer jag om icke R. o. Ad. ville antaga Gr. Mörners förslag?
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att han, då Gr. Mörner yrkat bifall å förra och
afslag å sednare delen af förevar:de §, ansåg serskild propos. å
hvardera delen böra framställas och nu finge hemställa om R. o.
Ad. bifölle föregtde delen af denna §, som slutade med ordet
”finnes.”
Ropades Ja.
o
A sednare delen af denna §, innehållande: ”Går tiden för straffarbetet
ej öfver sex månader, bör detsamma i läns- eller kronohäkte
verkställas”, framställdes sedermera propos. först till bifall och
derefter lill afslag, och sedan svaren dervid utfallit roed blandade
Ja och Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm., att han ansåg den till
afslag framställda propos:n hafva blifvit besvarad med öfvervägande
Ja.
§§:ne SS, 29 och 30.
Diföllos.
Slutligen förekom och bifölls Utskrs tillstyrkande i fråga örn
förslaget lill författn. i afseende på kyrko-luktens uprätlhållande.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Näst på föredragn:s-listan före
kommer
nu Lag- och EkOD.Ulskms Betänk., ang:de handelsboks
vitsord. Detta Betänk, är, så vidt jag har mig bekant, bifallet af
Preste- och BondeStm, men ännu icke behandlad! af BorgareSt.
Då det är tydligt, att de uplysningar, hvilka under diskussionen
inom sistnämnde Stånd kunna komma att lemnäs, måhända blifva
af ganska väsendtlig vigt, anhåller jag vördsamt att R. o. Ad. behagade
upskjuta behandlingen af detta Betänk, till dess Ståndet erhållit
del af det beslut, BorgareSt. kan komma att i frågan fatta.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag, lör min del, har
ingenting emot ett dylikt upskof. Men jag förbehåller mig, alt
detta mitt medgifvande icke måtte anses såsom ett band på mig alt
bifalla förslaget, sådant det af BorgareSt. kan blifva anlaget. Det
har nemi. en gåog förut handt, att man gjort mig en dylik tillvitelse,
och del är, för att undanrödja en sådan, som jag tagit mig
friheten nämna dessa ord.
Gr. Lagerbjelke: Uti den af mig nyss gjord framställning
gaf jag bestämdt och tydligt tillkänna, att jag önskade ärendets upskjutande
endast på det alt R. o. Ad. skulle komma i tillfälle, att,
168
Den 31 Oktober.
innan Ståndet fattar sitt beslut, taga kännedom om de uplysningar
i ämnet, som under diskussionen i BorgareSt. kunde lemnäs, men
ingalunda på det att sistnämnde Stånds beslut skulle på något sätt
anses för R. o. Ad. bindande.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att med pröfningen af
LagUlskts nu främst å föredragnts-listan förekommande Betänk. M
49 skulle upskjntas, tills R. o. Ad. genom prot.-utdr. erhållit kännedom
om det beslut, BorgareSt. i ämnet komme att fatta.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s den 27 dennes på bordet lagda Utlåt. JVs .329,
ang:de de i Regerts-Formts 63:dje § omförmälde 2:ue kreditivsummors
belopp under tiden intill nästa Riksdag.
Föredrogos och lades till handlingarne SlatsUtskrs den 27 dennes
på bordet lagda Utlåttn:
JV2 330, i anledn. af återremiss å Betänk:l Jt? 301, ang:de
väckt fråga om anslag till Baggens-Stäkets uprensning; och
JY2 331, i anledn. af återremiss å Belänk:t A? 300, ang;de
väckt fråga om anslag lill lazarettet i Lund.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s den 27 dennes på bordet
lagda Utlåt. J\l 332, i anledn. af väckte motioner om belöning
åt Kapiten-mekanikus Sasse, för en af honom upfunnen vattendeslillerings-apparat.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå derom af flere ledamöter
gjord begäran, nedannämnde den 27 dennes på bordet lagde
Utlåt, och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
M 333, i anledn. af erhållne återremisser å Betänktt M
273, angtde dels K. M:s Nåd. Propos. i fråga om Statens medverkan
för jernvägars anläggning, dels väckte motioner rörtde sättet för
dylika anläggningars åstadkommande;
M 334, i anledn. af återremisser å Utlåt. JVS 274, ang:de
väckte motioner om slals-bidrag för jernvägs-anläggningar;
Banko-Utskottet:
M 74, med yttrande och förslag till sammanjemkning af
RiksSttns beslut, i anledn. af Betänka JH 61, angtde förändrad organisation
af Banko-verket.
Den 31 Oktober.
1C9
Föredrogs ånyo BankoUlskts den 27 dennes på bordet lagda
Mern. 75, i anledn. af erhållen återremiss af Utskts Mern.
jn 62.
Härvid förekom först och lades till handlingarne Utskts yltrande
derom, att 4:de mom:t af dess förslag, i hvad angår 4:de klassens
räkniogshafvare, hade förfallit.
Beträffande sedermera Utsk:s tillstyrkande i afseende på den
del af samma morn., som hänför sig till 5:te klassens räkningshafvare,
yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag kan icke för ögon
blicket
påminna mig, hvad beslut B. o. Ad. förra gången fattade.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste, i anledn. häraf, att, enl. hvad Utskts
Mern. innehöll, R. o. Ad. afslaget hela 4:de mom:!.
Hr von Hartmansdorff: Som denna fråga förra gången
blef fullständigt genomgången, anhåller jag att R. o. Ad. mätte
vidblifva sill då fattade beslut.
Sedan härefter propos. till bifall å Utskts förevartde tillstyrkande
blifvit framställd och besvarad med Nej, fann R. o. Ad.
för godt att, med vidblifvande af sitt förut fattade beslut, afslå
Utskts nu gjorda tillstyrkande.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde dels den 27, dels den 28 dennes på bordet lagrie
ärender:
lto. Särskildta Utskts Mern. JY1 22, i anledn. af RiksSttns
olika beslut, angtde vilkoren för bränvins tillverkning;
2:o. PresteStts prot.-utdr. M 431, med inbjudning till instämmande
i de af bemälde RiksStånd vid föredragningen af Serskildta
Utskts Utlåt. JVs 20 fattade beslut;
3:o. Coust.Utskts Mern. JV2 58, i anledn. af 2 Stånds återremisser
af Memtt JV° 57, angtde tillägg i lOOtde §:n RegeringsFormen
;
4:o. BevilintsUtskts Mern. M 30, angtde tull-lagstiftningen för
artikeln bränvin och sprit; samt
5:o. Frih. Rehbinders hemställan, att de öfrige RiksSltn måtte
inbjudas att instämma i R. o. Adis beslut, angtde 4:de §:n 3:dje
mointt af den uti LagUtskts Utlåt. M 48 föreslagna författn.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StalsUtsk.
inkomne Mern. och Utlåt.:
JVs 335, med förslag till sammanjemkning och voler:s-propostr,
i anledn. af RiksSttns skiljaktiga beslut, i fråga om under
-
170
Den 1 November f. m.
stöd af allmänna medel till Tull-Statens enskilda pensions-inrältning;
M
336, med förslag till voter:s-propos., i anledn. af Riks
St:ns
skiljaktiga beslut, ronde ifrågaställdt anslag till bildande af en
teknisk skola i Borås;
JVs 337, i fråga om pension för t. f. Chefen vid Skogsinstitutet,
Hof-Jägmästaren m. ra. af Ström;
M 338, i anledn. af erhållen återremiss å Ullåt:t JVs 323;
sarai
JV2 339, i anledn. af väckt motion om medels anvisande för
bestridande af erforderliga kostnader vid kontrollen af bränvinstill
verkningen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes lil. ] till 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 1 November 1854.
Plenum kl. 10 f. ra.
Justerades 4 prot.-uldr. för elen 30 och 31 sisth Okt., samt
pleni-proht för den 15 sisth Juli e. m.
Hr Printzensköld, Carl: Då jag redan vid begynnelsen
af innevar:de Riksmöte af R. o. Ad. hedrades med det för mig så
dyrbara förtroendet att vara ledamot af R. Stms Exped.Utsk., samt
Räukman inom den Bänkmans-afdeln., till hvilken jag hörer, hoppades
och önskade jag, att kunna intill Riksdagens slut bibehålla
dessa befallningar. Men inträffade omständigheter, de der ensamt
röra vården af min helsa, nödsaka mig, att nu afsäga roig nyssnämnde
befattningar, under anhållan, att varda vid min Riksdagsmanna-rält
bibehållen, för den möjliga händelsen, att, emot hvad
jag hoppas och förmodar, Riksdagen skulle komma att fortfara så
länge, att jag, efter återvunnen helsa, återtager min verksamhet i
del offentliga lifvet.
Den 1 No ven» ber f. m.
171
R. o. Ari. kemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hrr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, anmodades ali sammanträda, för att utse en
ledamot i Exped.Ulsk. efter Hr Printzensköld.
O
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 27 och 31 sist). Okt. på bordet
lagda Utlåt. Jll 329, ang:de de i Reger:s-Form:s fi3:dje § omförmälda
kreditiv-summors belopp under liden intill nästa Riksdag.
Hr Dalman, Wihl. Fredr. Achates, anförde skriftligen:
Ehuru jag icke vågar hysa den förhoppning att hos en majoritet
inom detta hus finna någon sympatin i den riktning, hvaruti
jag går att yttra mig öfver det nu föredragna Betänk., anser jag
det likväl vara min pligt såsom representant alt, i ett ämne af så
hög politisk och konstitutionell vigl, oförställd! uttala min mening
och få den förvarad i Högh R. o. Ad:s prot.
Frågan har två sidor. Den politiska och den Jinanciella.
För min del anser jag den förra vara den ojemförligt mest maktpåliggande
och anhåller för den skull att forst få betrakta denna.
Således börjar jag med den förklaring, att jag räknar mig till
dem, som obeiingadl gillat den neulraliletsförklaring, Svenska Regeringen,
i förbund med Danmark, afgifvit innan del krig utbröt, som
för närvar:de håller hela vår verldsdel i ett tillstånd af oro och
spänning. Det var då ännu icke möjligt för det Svenska Kabi
nettet
att beräkna detta krigs hvarken ändamål, utsträckning eller
Europeiska betydelse. De förenade rikenas neutrala ställning var
då ulan tvifvel förestafvad af en viss politik, för hvilken landet
står i stor tacksamhetsskuld ensamt hos H. M:t Konungen och den
ansvarige rådgifvare, sora, enligt 11 §:n R.F., i dessa mål är stäld
vid K. M:ts sida. Det var under sådana förhållanden alltid klokare
att förekomma än förekomraas, och min öfvertygelse är den att,
utan ett sådant förutseende mått och steg och dess formliga erkännande
af samtlige Europas sjömakter, vårt älskade fädernesland
troligen redan varit antingen inveckladt i kriget, eller måst äfventyra
de förstörande följderna af blockader och uppbringningar,
hvilka lågo så nära till hands för de makters talrika krigsskepp, som
under den förflutna sommaren varit mästare öfver våra farvatten.
Jag har också villigt med min röst bidragit att bevilja de medel,
hvilka, dels på Krigsministrarnes reqvisition i sislledne Dccemb.
månad, dels i påföljande Febr. månad, på tillstyrkan af R. Sl:s
Hemliga Utsi:., af K. M:t äskades, för del då utan förbehåll angifne
ändamålet alt upprätthålla neutraliteten; och om jag än ansåg och
ännu anser delta uttryck icke egentligen beteckna sjelfva saken, sä
fann jag det likväl icke värdigt Sverige, att sorglöst hvila på hanen
under det hela Europa rustade, eller att icke vara på sin vakt för
möjliga öfverraskningar från vår Ostra granne innan krigets fana
ännu utvecklat sig, och våra kuster voro §äkra att skyddas af vestmakternas
flottor.
Men då jag på detta sätt fullkomligt gifver min hyllning åt
den neutralitets-politik, K, M:t hitintills följt, anser jag mig lika
172
Don 1 November 1. m.
öppet böra erkänna, att jag lefver i den fullkomliga öfverlygelsen,
alt sedan det stora kriget fått den vidsträckta omfattning, som det
nu äger, det icke längre blir möjligt, ali äfven under ett stundande
år fullfölja samma politik. Jag hemtar icke stödet för detta
mitt omdöme från något slags anspråk att vara invigd i diplomatiens
hemligheter, eller från någon ledtråd inom den labyrint af
noter, som under neutralitels-perioden troligen varit vexlade mellan
Kabinetten i Stockholm, St. Petersburg, Gerlin, Paris och London;
jag drar denna slutföljd från allmänt bekanta fakta och den ställning,
frågan intagit, icke blott på krigslhealern, utan fast mer inom opinionernas
område i hela det bildade Europa. Det är, efter mitt
förmenande, framförallt annat denna opinionens makt, som gör del
omöjligt för West makterna, alt draga sig tillbaka innan ett afgörande
steg är vunnet för stäckandet af Gysslands välde. Del är
äfven denna makt, som i längden skall göra det omöjligt för Österrike,
Preussen och sjelfva den betänksamme förbundsdagen i Frankfurt
att bibehålla en helt och hållet passiv ställning i den stora
kampen. Det är slutligen denna makt, som äfven måste tvinga
Sverige att laga sitt parti, och detta blir i samma mån oundvikligt,
som Sveriges bistånd kan blifva af stor vigt för framgången af
det Europeiska härtåget. Utur denna synpunkt måste, efter min
tanka, hvarje försök å Sveriges sida, att med vapenmakt värna sin
neutralitet, blifva både fåfängt och oklokt. Ar detta en sanning,
så följer ock deraf, att Sveriges representation icke har rätt alt
offra folkets medel åt en sådan politik. Min tanke är derföre, att,
innan några medel beviljas, representationen mäste hysa den bestämda
öfvertygelsen eller dervid fästa det oafvisliga vilkor, att
de penningar, som anvisas, icke komma att upslukas för ett sådant
ändamål. Ett meddelande till R. St. i denna syftning frän Styrelsens
sida, linner jag fördenskull böra vara ett conditio sine qua
non för beviljandet af någon förhöjning i det kreditiv, hvilket kan
lyftas, utan att R. Stms sammankallande deraf blifver en följd. Förgäfves
letar jag dock efter ens en antydning af denna mening uti
det Stats-Råds prot. för den 19 sisth Sept., hvarpå den Kongl.
Proposm i delta ämne sig grundar. Utrikes Ministern har der icke
yttrat ett ord, ang:de möjligheten af förändrade politiska förhållanden,
hvilka möjligen skulle kunna föranleda en brytning, ej heller
Krigs-Ministrarne, så vidt det kommit till R. St:rs kunskap, fästat
K. M:s upmärksamhet på nödvändigheten, att ordna våra försvarsanstalter,
för att vi må vara beredda äfven på en sådan
eventualitet. Endast Chefen för Finans-Deparbt, Hr Frih. Palmstjerna,
har anmält att, för den händelse K. M. ”äfven under påföljande
år skulle finna sig föranlåten att sammandraga någon
”större del af arméen, eller utrusta någon betydligare del af flottan”,
tillräckliga medel' för bestridande af dervid förefallande kostnader
icke vore att tillgå; hvarföre ett förhöjdl kreditiv i delta hänseende
borde af R. St. äskas.
Jag tillåter mig inga vidare kommentarier öfver denna nakna
och omotiverade anmälan: jag vill endast yttra den mening, att om
dylika truppsammandragningar eller utrustningar äfven påföljande år
Den 1 November f. ni.
173
skulle komma alt ske i enahanda afsigt, och med icke andra resollaier
än det innevarande, någon förhöjning af kreditivet icke synes
vara af behofvet påkalladt, enär för allt fall, oberäknad! de ordinarie
anslagen, en half millin Ridr, ulan all förhöjning, redan finnes
att disponera å det s. k. mindre kreditivet, hvartill komma de
518.000 Ridr, som ännu återstå af de för neutraliteten redan
beviljade extra medel, d. v. s. mer än en hel millin för dylika
extra evolutioner till lands och sjös som i år. Om fördenskull en
förhöjning skall heviljas, måste den antagas vara erforderlig för andra
ändamål, än det som i ofvannämnda Siats-Råds prot. angifves,
helst, för den händelse att trupper skulle sammandragas eller flottan
utrustas för något slags aktivt deltagande, sjelfva kriget ju slår för
dörren, och del stora kreditivet då finnes att lyfta under vilkor af
R. Stirs sammankallande. Deremot kan jag väl föreställa mig, att,
oaktadt de högst betydliga anslag, som under det sednaste decenniet
blifvit för vårt landt- och sjöförsvar anvisade, deraf ensamt de
extra ordinarie torde upgå till minst 10 millir Ridr, (af hvilka nära
5.800.000 Ridr under innevaride Riksdag), vårt försvarsverk likväl
icke befinner sig i det skick, sorn erfordras för händelsen af ett
fredsbrott, och alt följaktligen äfven hvad som derutöfver behöfves
för dess fullständigare ordnande bör beviljas. Men om så är
förhållandet — och det vill äfven jag tro — anser jag det vara
Regeringens ovilkorliga pligt, att mot landets representation visa den
aktning och det förtroende, att inför henne rent ut tillkännagifva,
att det är för dessa behof, som folkets ytterligare skattebidrag tagas
i anspråk. 1 stället fordrar man nu ett slags fullmakt af R.
St., att få använda medlen för fältläger, eller militär öfningar till
sjös, under det att raan icke omtalar något slags behof att vidtaga
beredelse!' till en väpnad mellankomst i den händelse denna skulle
komma i fråga, och då den ”sjelfständiga ställning”, hvars ”bevarande”
i den Kongl. Proposin framhälles såsom mål, utan tvifvel
skulle, derest ”sjelfsländighets” anspråken sträcktes alltför vida, komma
alt hotas på ett vida efterlänkligare sätt, än genom eli aktivt
deltagande i kriget. Månne således Regeringen icke, genom detta
tvetydiga meddelande om ändamålet för användandet af de äskade
medlen, låter Svenska folket misstänka, att man möjligen ämnar
vidtaga rustningar, endast för affekterande af enahanda slags ”sjelfständiga”
politik, som den Preussens Konung tyckes sträfva alt vidhålla,
oaktadt han, under förespegling af krigsrustningar mot Ryssland,
af folkets representanter erhållit en kredit af ända till 30
millir tbaler.
Det är en öppen förklaring å Styrelsens sida, hvarpå jag anser
R. St. ega de obestridligaste anspråk, så vida man af dera åskar
förhöjda medel-dispositioner; och denna förklaring torde vara i samma
mån mera oeftergiflig, som förtroendet hos representationen för
flera af Konungens nuvaride Rådgifvare visat sig, lindrigast sagdt,
högst vacklande, så att till och med inom della Höglofl. Stånd, de
genom dem afgifna proposir i många vigtiga frågor blifvit mötta
med afslag, och man, utan att fela mot sanningen, kan säga, alt
den fraktion äfven på Riddarhuset, som vid innevaride Riksdag följt
174
Den 1 November f. m.
hvad man skulle kalla Ministerens fana, varit i de liesia fall reducerad
lill en så ytterst ringa minoritet, att den knappt synes kunna
tillfredsställa den aldra måttligaste ärelystnad — för att ej tåla om
de högt utropade opinionerna inom Borgare- och BondeStm.
Under sådana förhållanden, hade man skäligen hort förvänta,
alt Höglofl. SlalsUtsk. icke åtnöjt sig med de uplysningar, som, angående
behofven af ett förhöjdt kreditiv, blifvit i det, den Kongl.
Proposm åtföljande, Slats-Råds-prot:t meddeldla, eller ansett tillfyllest
att få upgifvet huru mycket som återstode af det för neutralitetens
uprätthullande förut uttryckligen begärda och beviljade kreditiv,
och deraf ensamt för garnisons-förstärkningar på Gottland, samt i
några gränsorter, kostnaderna upgått till den betydliga summan af
490,000 R:dr b:ko, samt för flottans kryssningar i Östersjön med
proviantering 434,000 R:dr samma mynt, utom 112,000 R:dr af
5:te hufvudlitelns ordinarie anslag lill excercis. Jag lemnar derhän,
om det möjligen må kunna hafva varit förestafvadt af någon note
från Kabinettet i St. James, att Gottland skulle besällas med Svenska
trupper, eller härleda sig från någon politisk coutume, att den
neutrala örlogsflaggan skulle svaja i Östersjön. Sådant må tills vidare
förblifva en diplomatisk hemlighet. Men hvad ingen torde bestrida
är, att om vår neutralitet verkligen varit i fråga att hotas, de
nyssnämnde åtgärderna troligen icke i åtta dagar förmått värna Rikets
”oberoende och sjelfbestånd” emot Stormakter, så vida icke
dessa i öfrigt funnit både rättvist och klokt, att tills vidare icke
protestera mot Sveriges neutralitet, utan fast heldre söka allt hårdare
sammanknyta vänskapsbanden för en lid som stundar. Häraf
tyckes Höglofl. StatsUtsk. skäligen haft anledn. all draga den slutföljd,
att det föremål, hvarför Hr Finans-Ministern äskat den ifrågavaride
kreditiv-förhöjningen, icke är af den beskaffenhet, att några
ytterligare medel, än de som redan finnas tillgängliga, derför höra
anvisas, äfvensom att, då några andra föremål icke blifvit ens omförmälda,
hvattill medlen kunna vara eller skulle blifva behöflige,
samt ej eller, såsom vid föreg:de tillfälle, då i sisth Febr. elt kreditiv
begärdes, ens Hemliga Ulskis yttrande nu synes hafva blifvit
af K. M. inheratadt, StatsUtsk. saknat skäl att tillstyrka bifall åden
Kongl. Proposm, med mindre bestämdt upgifves, att medlen äskas,
icke såsom proposm innehåller, för att ”bevara (bibehålla?) Rikets
sjelfsländiga (neutrala?) ställning” — hvilken, om den hotas,
icke kan bevaras genom något kreditiv, ulan att ett krigstillstånd
omedelbart inträder —, utan, på sätt StatsUtsk. sjelf för ntsätteroch
antager, ”för ordnandet och förbättrandet af Rikets försvarsväsende.”
Besynnerligt nog har likväl Utsk. trott en utredning härom icke, ”af
politiska skäl” böra ”meddelas” eller, egentligare uttryckt, af vederbörande
begäras, (ty derförutan lärer väl Utsk. icke kunna ”företaga
någon utredning”). Jag beklagar, att i denna punkt min öfvertygelse
befinner sig i fullkomlig motsats lill det Höglofl. Utskis, emedan
Jag, förnämligast just af politiska skäl, tror det hafva varit
Utskis pligt, att ovilkorligen fordra en sådan utredning. Jag inser
icke, att detta i ringaste mån skulle kunnat blottställa vår diplomati,
enär, om medlen erfordras för ordnandet af våra försvarsan
-
Den 1 November f. m.
175
staller och förstärkning af vår materiel, de förberedande åtgärderna
icke lära kunna, med bästa vilja i verlden, undandöljas, emedan dylika
lillredelser ske genom de offentliga embelsverkens beställningar
och leveranser, hvarom befallningarne icke lära kunna i många dygn
förblifva obekanta för de utländska diplomater, hvilka vilja vinlägga
sig att härom kunskapa — och att meningeu ej eller mätte vara
att hemlighålla dylika beslut, sorn egentligen kunna anses höra till
”försvarsverkets ordnande eller förbättrande”, derom gifver det officiella
bladet dagligen exempel, då det kungör det ena Regeringsbeslutet
efter det andra om ”rustningar” af denna art i temligen
vidsträckt skala. Således är det i sanning oförklarligt, hvarföre det
skulle kunna vara politiskt äfventyrligt, att Regeringen inför R. St.
tillkännagifver, ”alt de politiska förhållandena äio så beskaffade, att
Regeringen ser sig nödsakad att förbättra och föröka arraéens eller
flottans materiel, för att vara beredd på de eventualiteter af ett fredsbrott,
som möjligen kunna inträffa.” Manne väl detta vore alt yppa
en diplomatisk hemlighet? Eller skulle en sådan upriktighet i ringaste
män kompromettera vålt högförsigtigä kabinett? Jag tror icke
att denna fråga kan af någon besvaras med annat än nej. Eller
tvekade 1848 års Minislére, att helt öppet begära ett kreditiv för
krigsrustningar, och det gällde ändock då liela Tyskland? I hvilken
fosterländsk, Svensk ande yttrade sig den tidens Ministrar på Riddarhuset?
Men följden hade emedlertid dä blifvit, att R. St. i konstitutionel
ordning, enl. 59:de och 62:dra §§:ne Reg:s-F:n, fått-”upgifna
de oundgängliga behof”, till fyllande hvaraf redan befintliga
medel möjligen kunna blifva' otillräckliga — man hade då icke
kunnat, snart sagdt efter välbehag, använda dessa medel till hvilka
för ordnande af ”våra försvarsanstalter” oegentliga utgifter som
helst — och slutligen hade det ifrågavande krediti vet då, icke såsom
nu, blifvit ett blindt förtroende-v o turn i främsta rummet åt
Hr Finans-Ministern och samtlige de/hans värda kolleger, om hvilkas
endtledigande anmälan hos K. M. är vorden i 2:ne RiksStånd
beslutad, och som nu förmodligen påräkna, all, genom det förväntade
bifallet till den ifrågavande propostn, blifva fullkomligt rehabiliterade
och erhålla, som man säger, en lysande ”revanche” eller
uprättelse för de många nederlag, de förut under detta Riksmöte
med ett verkligt Jobs tålamod sig underkastat.
För min del är jag åtminstone icke i stånd alt utleta någon
annan anledn., hvarföre det Stats-Råds-prot., som skulle tjena R.
St. till ledning vid pröfningen af den Kongl. Proposm, är inrältadt
på sätt som skett, och hvarföre hvarken Utrikes- eller Krigs-Ministrarne,
hvilka å R. St:rs sida varit föremål för yttringar hvarken
af missnöje eller afslag å från dem utgångna proposm, hos K. M.
gjort eller fått göra framställningen om det oftanämnda kredilivet,
utan initiativet i detta fall tagits af Chefen för Finans-Depart:t, som
främst af alla Konungens Rådgifvare varit utsatt för anmärkn:r och
déconfiturer af alla slag. Mig synes fördenskull, att tvisten i denna
sak, om den reduceras till sin konstitutionella betydelse, gäller, huruvida
Ministéren skall lyckas aftvinga R. St. ett förtroende-anslag,
ty så bör väl ordet kreditiv i politisk mening öfversältas, utan att
\
176
Den 1 November f. m.
R. St. bevärdigas med någon annan uplysning än den af Frih.
Palmstjerna meddeldta, att, mera penningar torde behöfvas för den
händelse, att K. M. skulle anse sig föranlåten, att midt under freden
sammandraga en del af arméen eller flottan — och detta under
det alt de, som föregifva sig vara Regeringens affidés, stundligen
uprepa, att medlen erfordras för krigsrustningar och krigsbehof.
Det är denna missaktning mot R. St., som, efter min tanke, är i
hög grad inkonstitutionel!, och den jag fördenskull ansett mig icke
kunna underlåta att på detta rum anmärka såsom ett, åtminstone
för mig, tillfyllestgörande skäl att rösta Nej för den KoDgl. Propos:n,
så vida icke Ministéren antingen inför Höglofl. R, o. Ad.
meddelar nöjaktiga uplysningar i detta hänseende eller dessa, vid en
återremiss af Belänkit, få emottagas af StatsUtsk.
I afseende på beskaffenheten af dessa uplysningar, vill jag visst
icke fordra eller sätta i fråga, alt Regeringen skall afslöja några
diplomatiska hemligheter, förutsatt att några sådana i Nåder blifvit
anförtrodda åt någon annan än Hr Utrikes Siats-Ministern, hvilket, i
parenthes sagdt, kan vara temligen tvifvelaktigt. Men då här icke
är fråga om ett ”ministerielt mål”, utan ett sådant, deri, enl. Grundlagen,
hela Stats-Rådets tankar skola af Konungen inhemtas, torde
det åtminstone icke vara för mycket begärdt, att R. St. få fullständig
kännedom, ang:de de omständigheter, sora hafva sammanhang
roed användandet af de äskade medlen, och hvilket väl svårligen
lärer kunna i ett konstitutionell samhälle betraktas såsom af diplomatisk
natur. Icke kan man föreställa sig, att sådant skulle anses
misshagligt för någon af de krigförande makterna, eller såsom ett
brott mot ”neutraliteten” eller ens fästa något slags upmärksamhet
hos de Europeiska kabinetten; ty, utan anspråk på att vara hvarken
financier eller förtrolig med kalkylerna för kostnaden att emot
”stormakter” uprätthålla en väpnad neutralitet, torde man kunna
våga det omdömet, att, genom ett rustningsanslag å halfannan millin
R:dr, Sverige, äfven om dess Regering, emot ali förnuftig förmodan,
skulle hysa den olyckliga föresats att följa en Preussisk politik, icke
kan injaga serdeles mycket förskräckelse, hvarken hos Ryssland eller
hos Vestmakterna.
Sedan jag sålunda framställt de politiska och konstitutionella
skälen lill min vördsamma anhållan om återremiss af detta Betänk,
för inheratande af närmare uplysningar i ämnet, hvarvid jag slutligen
äfven vill erinra om nödvändigheten för Svenska Ständerne, att
ega kännedom om de bidrag, som för nu ifrågavaride ändamål blifvit
af Noriges Slorlhing fordrade, och i hvad beslut reprepresentanterne
för detta, lill försvar af de förenade Rikenas ”oberoende och
sjelfbestånd”, gemensamt med Sverige förbundna folk stannat, vill
jag tillika ur Jinanciell synpunkt i korthet motivera min hemställan,
att StatsUtsk. mätte taga detta ärende i förnyadt öfvervägande.
Utan att man förnummit, att sådant gifvit anledn. lill några
notvexlingar, äskade K. M. vid början af denna Riksdag, bland annat,
för krigsbehof och arméens och en del af beväringens försättande
på krigsfot, högst hetydliga extra anslag till belopp af utöfver
-
Den 1 November f. m.
177
öfver 2,200,000 R:dr för udlförsvaret, och 1,240,000 R:dr för
sjöförsvaret alt fördelas på tre tili fyra år, t. ex. för Artilleriet,
jemte Waxholms och Carlstens bestyckning, 277,000 R:dr, till gevär,
pistoler och sablar 613,000 R:dr, för fältbryggor 50,000 R:dr,
för beklädnads- och utredningspersedlar 716,000 R:dr, till landlbevärings-inanskapet,
och 240,000 R:dr till sjöbevärings-manskapet.
Samtlige dessa anslag bafva blifvit beviljade, med afprutning endast
af 179,000 R:dr, eller 40,000 R:dr å anslaget lill gevär,
50,000 till fachin-knifvar, 63,000 till pistoler och 26,000 R:dr
till »sablar. Härtill komma vidare 630,000 R:dr extra anslag till
fortsättning af fästnings-byggnaderna vid Waxholm, Carlsten, Carlskrona
och Carlsborg, samt 1 mill. R:dr för iständsätlande af flottan
tillhörande fartyg och dess etablissementer, så att, när allt sammanräknas,
R. St. redan vid denna Riksdag beviljat 3,288,866 R:dr
32 sk. i extra anslag för ”ordnande och förbättrande af Rikets
försvarsverk”, otom neulralilels-kredilivet 2| milla- för enahanda
ändamål, samt det kort före Riksdagen lyflade kredit ivel å 500,000
R:dr, eller allt hopsummerad! omkring 6^300,000 R:dr b:ko. Man
skulle verkligen föreställa sig, alt med dessa anslag krigs-administralionen
skulle kunna komma ett godt stycke, ulan behof af ytterligare
kreditiver, så vida afsigten icke är någon annan, än att
afhålla sig från all inblandning i krigsaffärerna, och endast fortsätta
den diplomatiska notvexlingeo, skyddad af enahanda armée-och flottrörelser
som innevar:de år. Men förutsatt, att man får veta, alt
Regeringen anser sig verkligen behöfva medel för något mera
ändamålsensliga, verkande och skyndsamma rustningar under instundande
vinler och vår, så synes väl ingenting ligga närmare för
både Styrelsen och SlatsUtsk., än att af R. St. i första rummet äska
bemyndigande för Riksg:s-Kont:t alt, af redan beviljade medel, redan
år 1855 anlicipationsvis anordna, hvad som, under vanliga förhållanden,
eljest icke behöft utgå förr än under 1856 och 1857.
På detta sätt hade man undvikit allt det bekymmer och obehag,
som väl vederbörande ändå fått erfara, i följd af det begärda förtroende-anslaget,
och de hårda ord, som Regeringen i an ledn. deraf
upburit inom Borgare- och BondeSlm. Jag hemställer således, alt
vid en återremiss, StalsUtsk. må taga i betraktande, huruvida icke,
genom denna temligen enkla finance-reglering, all förhöjning å det
mindre k red it i vet kan blifva öfverflödig, och det enskildt föregifna
föremålet, att förstärka landets försvars-anstalter, sålunda vinnas utan
alla vidare förklaringar, och utan det aldra ringaste mankemang i
den diplomatiska etikett, som lärer vara ålagd alla sådana länders
kabinett, som icke hafva den lyckan att räknas lill ”Stormakterna”,
och således ej eller lära böra anses berättigade, alt trycka sina diplomatiska
akter förr än efter 50 år, såsom det i vår gamla tryckfrihetslag
är stadgadt.
Jag yrkar återremiss af Betänk:!.
Frih. Åkerhjelm, Carl: I motsats till den siste värde talaren,
anhåller jag om bifall till StatsUtsk:s förevande Utlåt. Början
14 H. 12
178
D,e n 1 November f. m.
af 63:dje §:n R. F. lyder sålunda: ”Dessutom böra, för oförutsedda
händelser, tvenne serskilda tillräckliga summor anslås, oe,h till utbetalning
å R. St:rs Riksg:s-Kont. anvisas; den ena att vara tillgänglig,
då Konungen, lill Rikets försvar, eller andia högst vigliga och
angelägna ändamål, sedan liela Stats-Rädets tankar deröfver blifvit
inhemtade, finnér den vara oundvikligen nödig.” Det är detta kreditiv,
som är omhandladt i den punkt af Ullål., som 1111 utgör föremål
för R. o. Adis öfverläggning. Grundlagen säger, att den anvisade
summan bör vara tillräcklig. I afseende ä dess belopp bar
K. M. aflälil en Nådig Propos. till R. St., och det lärer icke kunna
af någon förnekas, att Konungen, som leder Rikets yttre politik, är
bäst i tillfälle att bedöma tillräckligheten af ifrågavaride summas belopp.
Man lärer ieke heller kunna med skäl säga, alt den af K.
lil. äskade kreditiv-snmoian är för högt tilltagen, då ett krig emellan
verldens mäktigaste nationer, som snart kan antaga jättelika
proportioner, redan blifvit földt nära vårt fäderneslands gränsor,
och uti hvilken strid vi snart kunna måhända nödgas alt deltaga.
StatsUlsk. har nogsamt öfvervägt allt detta, och med anledn. af närvarande
politiska förvecklingar tillstyrkt bifall till K. ilis Nåd.
Propos.
Den föregide talaren bar yttrat, att han fullkomligt gillade den
af K. M. afgifna neul cal i tets-förk lai ingen, men att han ansåg, det
Sverige och Norrige oundvikligen nästk. år måste deltaga i kriget.
Då jag hörde delta yttrande fällas, kunde jag ej föreställa mig annat,
än att den värde talaren skulle komma till den slutsats, att
den äskade kreditiv-förhöjningen vore af behofvet högeligen påkallad.
Ty den värde ledamoten lärer väl ej föreställa sig, att ordnandet
af våra försvars-anslalter kan låta verkställa sig genast i det
ögonblick då krigets fackla tändes.
Hr Dalman har vidare ansett, att ett meddelande från Regeringens
sida, i afseende å den politik, densamma ämnar följa, borde
hafva föregått eller medföljt den Nåd. Propos. Det torde nästan
vara öfverflödigt, ali inom delta hus fästa npmärksamhclen derå, att
ett sådant meddelande under förhandenvorande politiska förhållanden
skulle vara höjden af politiskt oförstånd, och i högsta grad olämpligt,
samt endast tillfredsställa åtskilliga representanters obetänksamma
nyfikenhetsbegär, tinder det alt. meddelandet kunde blifva vådligt
för fäderneslandets framtid, gagneligl för våra möjligen blifvande
fiender, och komprometterande för vänskapligt sinnade
makter.
Slutligen anser jag mig skyldig tillkännagifva, alt de meddelanden,
angide våra yttre förhållanden, hvilka blifvit mig, i egenskap
af ledamot utaf Hemliga Ulsk., i Nåder gjorda,- stadgat min öfvertygelse
om klokheten af, och den sannt fosterländska andan uti
den politik, som vår Regering hittills följt och framgent ämnar
följa. Jag uttalar äfven den säkra förhoppning, att alla sannt fosterländska
medborgare, lika med mig, djupt känna den tacksamhetsskuld,
hvari vi stå till Konungen för det sätt, hvarpå han under
delta brydsamma och bekvrnmerfulla tidskifte ledt fäderneslandets
yttre politik. Jag är derjemte till fullo förvissad, det Svea Rikes
Den 1 November f. m.
179
Ständer icke skola jäfva de minnesvärda ord, Konungen vid detta
Riksmötes öpnande uttalade, ”att Svensk Konung vänder sig aldrig
förgäfves till Svenske" män, då det gäller uprätlhållandet af Sveriges
ära och sjelfbestånd.”
Med bestridande af Hr Dalmans anhållan om återsemiss, får jag
vördsamt begära bifall till Utlåt.
Hr Ribbing, Arvid: För min del vill jag icke åter ingå
i den nu väckta frågan om egenskaperne hos Konungens Rådgifvare,
vidare, än alt åberopa hvad jag under décharge-frågans behandling
yttrade. Nu, då frågan är om kreditivers beviljande, är det dock
en. stor sak all vara, såsom jag är, öfverlygad om oegennyllan och
redligheten hos dem, sorn emottaga de anförtrodda medlen.
Sju ledamöter inom SlatsUtsk. hafva reserverat sig, icke emot
beviljandet af den summa 1^ mill., sora K. M. begärt till förhöjning
i kreditiv-beloppet, ulan mot dess fördelning, samt bestridt,
alt hela beloppet skulle läggas på det mindre krediti vet, utan iakttagas
samma förhållande, som förut varit vanligt, eller att blott en
tredjedel skulle vara för krigsrustningar och två tredjedelar förvaras
till dess det gällde på allvare, att krig skulle förklaras och R. St.
sammankallas; och tvenne andra reservanter hafva bestämdt uttalat
den mening, alt icke vilja genom lilla kreditivets förhöjning sätta
Regeringen i tillfälle att upskjnta med R. St:rs sammankallande, när
krig på allvare komme i fråga.
Likasom värdet af en gåfva egentligen ligger i det hjertelag
hvarmed den gifves, så synes mig oek anslagssummors belopp icke
bestämma deras vigt, utan den enhällighet, den anda, hvarmed de
beviljas, och säkerligen har icke Regeringen missförstått hvarken det
enhälliga ja, som från detta runi lemnats till hvad K. M. för Rikets
krigsbehof begärt, ej heller de. likaså öfverensstämmande beslut
om dessa angelägenheter, som öfrige Stånden fattat.
Skulle jag, lika med sistnämnde reservanter, hysa något tvifvel,
alt Regeringen icke ville förena sig i ”sträfvanden för Folkens
frihet och rälP\ så skulle jag ock, lika med dem, vilja sätta henne
i ”nödvändighet, att, då ett afgörande steg skall tagas, åter sammankalla
R. St.”, och det kunde visserligen då vara skäl att betänka
sig, innan man bifölle kreditiv-anslaget; men likaså viss, som
jag vill vara, att den, som inom oss upvuxit, också vill bära ett
Fingalssvärd när det gäller, lika viss, som jag är, att han känner
sitt eget folks brödralag och frändskap med andra folk, känner deras
historia och deras gemensamma deltagande i striderna för ljusets
och den sanna frihetens sak, så kati det icke falla mig in, att
tvifla, på hvilken sida Han vill ställa Sig och Svenskarne.
Jag, för min ringa del, beviljar äfven detta anslag. Ansvarets
börda för dem, som skola taga det om hand, ökas väl deraf .Men
måtte förtroendet, hvarmed det lemnäs, lätta den! Jag beviljar nu,
för att en gång, när det på allvare gäller, lemna Honom och dem,
som skola utföra vår sak, kreditiv på hvarje skilling jag eger, ja
än mer, men det kan vara tid nog att säga det då.
12*
180
Den 1 November f. m.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Sjelfva upställningen afen
fråga är, såsom en hvar nogsamt vet, af mycken betydelse då den
skall bedömmas. För min del tror jag, att StatsUlsk. vid detta tillfälle
fullkomligt riktigt upslällt den sak, hvarom är fråga. Flsk. har
nemi. gjort till föremål för undersökning, först, och främst huruvida
de nuvartde politiska förhållandena äro sådana, ali någon tillökning
af det s. k. lilla kredit i vet bör ega rum, sam! derefter till hvilket
belopp i sådant fall denna tillökning bör ivpgå.
Jag tror icke ali man här behöfver ingå i någon vidlyftig utveckling
af de diplomatiska förhållanderna, för att öfvertyga sig derom,
att omständigheterna verkligen äro af helt olika beskaffenhet än
linder vanliga lider, samt alt följaktligen ett större kreditiv, än det
vanliga, nu är af nöden. Utan att närmare härom utlåta mig, anser
jag mig' likväl böra yttra, all, enl. mitt förmenande, den politiska
ställning, som Sverige f. n. inlager, är i alla afseenden fullt
öfverensstämmande med den ställning, hvari den slöra tvistefrågan
vid innevaride tidpunkt sig befinner. För all härom öfvertyga sig,
behöfver man endast bemärka, att sjelfva stridsämnet emellan de
krigförande makterna åtminstone ännu är inskränkt till de fordringar
af Vestmakterna, hvilka innefattas uti de öfver hela Europa allmänt
kända s. k. 4 punkterna; och hvar och en vet, att alla dessa
punkter afse endast orientaliska frågor. De handla om protektoratet
öfver Donan-furslendömena, om Donau-färlens frihet, om Hysslands
öfvermakt på Svaita hafvet, samt om Rysslands förhållande
till de Grekiska trosbekännarne inom Turkiet. Alla dessa frågor
äro likväl, såsom hvar man finner, blott orientaliska ämnen, som
icke annorlunda kunna anses röra oss än medelbart i vår egenskap
af medlem af det Europeiska statsförbundet, och jag förmodar, att
ingen sansad person skulle önska Sveriges ställning i della hänseende
f. n. vara annorlunda än den är.
Men å andra sidan får ej lemnäs ur sigte det faktum, alt verldens
förnämsta rnakler befinna sig i krigstillstånd med hvarandra,
samt alt krigsskådeplatsen lill en del är förlagd invid våra gränser.
Hvar och en torde då finna, att händelserna lätteligen kunna gestalta
sig så, att det blifver för oss en tvingande nödvändighet att
vidtaga sådana åtgärder, som fäderneslandets ära och fördelar kunna
kräfva,. heldst ingen kan döl ja för sig, hvilken vigt vår ställning
eger för de krigförande makterna. Utan alt på minsta vis inlåta
mig i några betraktelser öfver den politik, som under alla möjliga
inträffande eventualiteter kan anses vara för oss den rätta och
lämpliga, betraktelser, till hvilkas anställande jag hvarken är befogad
eller törhända har större förmåga än mången annan inom delta
hus — låter del likväl mycket lätt tänka sig, ja del är till och
med snart sagdt påtagligt, att den ställning, som här i landet kan
blifva nödvändig all intaga, kan komma att strida emot en eller annan
af de krigförande makternas intressen. Men vid öfvervägande
häraf, måste det vara för en hvar tydligt, af hvilken vigt det är,
att vid ett sådant tillfälle, vara fri och sjelfständig i sina handlingar.
Då jag här talar om handlingens frihet och sjelfständighet, menar
jag naturligtvis icke någonting absolut, ty då hvars och ens, vare
Den 1 November f. m.
181
sig samhälleis, eller individens frihet, alltid är inom vissa gränser
hunden af moraliska lagar och materiella medel, så kan man derom
verkligen säga som den vise i forntiden: alt fri är ingen
utom Zeus allena; men jag afser det, som hvar och en lärer
medgifva, eller att handlingeos värde hetor af dess frihet, och att,
då denna är beroende af de materiella medlen, så bjuder klokheten,
alt dessa på förhand ombesörjes, så att man ej i ett afgörande
ögonblick saknar förmåga att bestämma sig sjelf.
Af hvad jag nu haft äran i största korthet antyda, vill det synas
mig vara alldeles klart, alt omständigheterna verkligen äro sådana,
att den summa, som under namn af lilla kreditivel bör finnas
lill Regeringens förfogande, vid delta tillfälle nödvändigt måste ökas
betydligt utöfver hvad som under vanliga förhållanden varit befintligt.
Hvad beträffar den sednare delen af frågan, eller huru myckel
som bör anvisas såsom kreditiv, så beror detta naturligtvis på
beskaffenheten af de åtgärder, hvilka behöfva vidtagas. Men dessa
åtgärder äro i sin ordning beroende af omständigheter, hvilka ännu
icke äro tor handen, eller kunna af någoD, jag vågar påstå det,
med någon grad af säkerhet ens förutses. Försigtigheten bjuder
dock, att man gör sig beredd på att kunna fylla åtminstone de mest
trängande af de behof, som finnas, och som ytterligare kunna upstå.
Del är visserligen sannt, att mycket i sednare lider blifvit
gjordt i och för vårt försvarsverks ordnande, men det är lika sä
kert,
alt mycket ännu återstår alt göra, och deribland åtskilligt, som
aldrig kan vara skäl att verkställa, förr än närmare hehofvets stund,
såsom t. ex. upköp af hästar för Artilleriet och trossen, samt en del
sjukvards-attiralj m. m. dyl. Del vore naturligtvis en misshushållning,
alt i fredstid alltid vara försedd med en mängd dylika effekter,
hvilka ej beböfvas förr än vid det tillfälle, då en utrustning af
arméen eller flottan måste ega rum; men i händelse en sådan skall
ske, måste dock någon tid förut allt-detta anskaffas. De, som något
känna krigsyrket, veta della lika väl som jag, och jag behöfver
således ej härom mycket orda.
Man bör dessutom ihågkomma, att den summa, som nu är begärd,
icke är ett anslag till något bestämdt ändamål, alldenstund
detta ändamål ännu icke är, åtminstone till alla delar, gifvet, utan
blott en tillgång, hvarom man försäkrar sig, för den händelse, att
behofvet gör dess användande nödvändigt. Summan är visserligen
betydlig, det måste medgifvas, och del kan ej vara i och för sig
sjelft någonting angenämt, att behöfva upoffra betydliga summor;
men för vinnande af ett sådant ändamål, som del, hvilket afses
med ifrågavar:de kreditiv, kan icke någon summa vara för stor.
Det har, till Svenska namnets heder, vid otaliga tillfällen visat sig,
att Sveriges folk aldrig varit kallsinnigt eller ogent, då dess Konungar
fordrat upoffringar för fäderneslandets ära och välfärd. Detta folk
har tvärtom, så i framgångens som motgångens dagar, tåligt underkastat
sig otroliga ansträngningar; det har för fosterlandet offrat sina
sista tillgångar, sina sisla söner, och det skall icke eller nu, om det
ännu en gång för en rättvis sak skulle kallas till vapen, ett ögon
-
182
Den 1 November f. m.
blick tveka att frimodigt samlas kring de gamla äro- och segerrika
fanorna. Jag är viss derpå, att Svenska nationens ombud icke vid
detta tillfälle skola underlåta, att sätta Sveriges Konung i stånd, att
kunna säga, till sitt folk. detsamma, som en af nutidens ulmärklaste
skalder sagt lill sitt land: ”Var fritt, var gladt, var tryggt!” —
och i främsta rummet vet jag, att R. o. Ad., som säkerligen icke
hyser något misstroende, att de äskade medlen skola, illa eller onödigtvis
användas, skall skänka sitt bifall lill hvad Konungen ansett
vara för fäderneslandets väl behöflig!.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih Raab, Adam Christian: I en fråga af den framtidsbetydelse,
som denna, tror jag det vara rätt att yttra sin mening,
derföre att tystnaden kan gifva en missvisning om nationens tänkesätt
i delta ämne.
Till en början får jag tillkännagifva, att jag uplräder för att
tillstyrka bifall till Ulsk:s förslag. Väl må jag bekänna, alt i den
nyss föregtde talarens i öfrigt intressanta anförande förekommo några
ord, som möjligen skulle hos mig kunna framkalla tvekan, huruvida
jag rätt upfattat frågans ställning. I Hr Gripenstedts anförande
förekom nemi. det nitrycket om Regeringens politik, att den
kunde blifva ”mot hvad andra makter, en eller flere skulle önska”,
och möjligen skulle lili förutsättningen, att Regeringens politik skulle
på en gång kunna stöta flere, märk flere makter, kunna ligga en
mening. Om så är, vill jag för ingen del ansluta mig lill den.
Vidare har samme talare anlydt, att det äskade kreditivet skulle erfordras
”vid utbrottet af ett krig”, således ej till förberedande rustningar,
såsom jag hade föreställt mig. I sådant fall skulle del ju
varit tillfyllestgörande att anvisa beloppet, såsom åtskilliga reservanter
yrkat, på det s. k. stora kreditivet. Men jag hoppas hafva missförstått
dessin talarens ord, och vill ej vidare fästa mig vid dem.
Med den förste talaren, som upträdde i denna fråga, kan jag ej instämma
deruti, att denna fråga bör betraktas såsom en kabineltsfråga
eller ett förtroende-votum, så att man bör ställa bifall eller
afslag i beroende af större eller mindre förtroende till Konungens
Rådgifvare. För det första anser jag denna annars konstitutionell
vigtiga grundsats endast högst sparsamt och med största urskiljning
böra tillämpas, hvartill tidpunkten nu icke synes inbjudande. Må
man ogilla Mioistérens system — Rädgifvarnes offentliga verksamhet
— deras rådslag, och på denna väg söka en önskad förändring, men
ej, för att sätta dem i trångmål, äfventyra Rikets väl! För det andra
behandlas icke frågor om den utrikes politiken af samtlige Rådgifvare.
Med minne af och erkänsla för den kloka utrikes politik,
som fördes 1848, och nöjda med den, som under nuvar:de brydsamma
förhållanden hillills blifvit förd, ser jag icke något skäl att
hysa misstroende lill de blifvande rådslagen i denna fråga.
Det är sagdt, ”att Utsk. bordt begära en närmare utredning
af Regeringens tankar i frågan.” Visserligen har det förekommit
nedstämmande, till och med sårande, då raan i utländska tidningar
har fått hemta underrättelser om vår Regerings beslut i utrikes po
-
Den 1 November f. m.
183,
liliken långt förr än de blifvit meddelade åt egna uudersåler. Mea
detta galler naturligtvis endast fait aecompli eller redan fallade beslut.
Regeringens innersta tanka, i afseende på förbaudenvarande
eller föreslående underhandlingar, vill jag ej begära att få veta, emedan
jag icke tror det skulle vara nyttigt om den blefve på förhand
diskuterad.
Hvad angår den form, hvarunder kreditivet är hegardt, instämmer
jag i den åsigt, Hr Dalman derom yttrat, icke blott i afseende
på ofullständigheten af det den Kongl. Propostn åtföljande protokoll,
utan äfven derom att, om K. M. hade, med afseende på de yttre poliska
förhållanden och deras möjligä inflytande pä vår ställning, begärt
ett serskildt anslag för kompletterande eller ökande af våra
krigsförråder, ordnande af vår flotta, öfning af våra trupper, hade
ej den tvekan, som nu upstått om ändamålet, egt rum, och tvifvelsutan
hade också då summan utan all gensägelse i alla Stånd blifvit
bifallen. Men då kreditiv-formen förr blifvit begagnad och är i 63:de
§:n R.F. legaliserad med de orden ”för Rikets försvar”, vill jag ej
betrakta denna form såsom ett hinder för bifall.
Sistnämnde talare yrkade, att ett vilkor sine qua non för medlens
beviljande skulle fästas, det nemi., att de ej finge användas
för neutralitetens värnande med vapenmakt. I denna tanka instämmer
jag fullkomligt, och skulle anse del i hög grad missledande för
Regeringen, om ett bifall till Utskrs förslag ansåges innebära en yttrad
önskan, alt neutraliteten mätte, under hvilka inträffande förhållanden
som helst, i det yttersta varda uprälthållen. Jag bekänner
alt StatsUtskrs motiver äro så uppställda, att man lått kan komma
lill detta missförstånd om dess mening. Del nu af Ctsk. angifna
ändamålet är ”vårdnaden örn Rikets oberoende och sjelfbestånd”, och
sammanställer man detta med det ändamål, hvarföre föll. vinter ett
anslag begärdes och beviljades, nemi. ”neutralitetens uprätlhållande”,
kan man svårligen vid första intrycket undgå en sådan upfatlning.
Men då jag icke ville tro, att Ulsk. kunnat haft för afsigt, alt tillstyrka
en osvensk politik, företog jag mig, alt undersöka, om ej en
helt annan mening kunde ligga i detta uttryck, och jag har deri
funnit, att en hell annan betydelse, än neutraliteten quand-méme
— en betydelse, den jag fullt gillar — ligger i de anmärkta orden
”vårdnaden om Rikets oberoende och sjelfständighet.” Den
korta förklaring StalsUtsk:s Ordförtde afgifvit öfver Utskrs åsigter har
bidragit, att öfvertyga mig, det min upfatlning är riktig.
Se här, mine Hrr! den tankegång jag följt till utforskande af
StatsUtsk:s mening och huru jag upfattat den.
Den tid är visserligen längesedan förgången, då man föreställde
sig, att en nations sanna ära och lycka stöde att vinna på eröfringens
väg, då folken ännu voro så förblindade, alt de villigt offrade
sina tillgångar, sitt lugn, sitt blod, för att tillfredsställa Monarkernas
äregiriga begärelse efter landvinningar, hvilka oftast, långt ifrån att
gagna de eröfrande nationerna, endast för dem medförde nya plågor,
nya förvecklingar, nya anledntr att sysselsätta sig roed sköfling
af andras egodelar, i st. f. att egna sig åt vårdnaden om egna. Att
inkräktniDgarne icke medföra någon lycka för folkeu, det se vi på
184
Den 1 November f. m.
tillståndet i de länder, sora äro sammansatta af Bera nnderknfvade
nationer. Hvilka folk äro väl olyckliga re- än dessa, som sammanhållas
med bajonettens makt? Och afwndsvärdt malle i sannina
ej heller vara, att föra spiran öfver inbördes fiendtligt sinnade
stammar.
Men då nationers sanna lycka icke består i omfånget af det
välde, hvarunder de lyda, utan i deras förmåga, alt tillegna sig all
den både intellektuella och materiella förkofran, som sedlighet och
idoghet kunna skänka — eller med audra ord, då nationers lycka
ej är att söka på den extensiva, utan på den intensiva vägen, betingas
hon dock af eli vilkor, som är oeftergiflig!, och detta är
tryggheteD, dess efterkommande till godo, att det älskade fäderneslandet
skall till sina yttre gränsor vara skyddadl för våldkräktning!!',
alt den frihet till person och egendom, flen jemnlikhet i rättigheter,
med ett ord de fria samhällsformer, hvarunder man blifvit
npfödd, och dem man från sin barndom lärl att värdera, icke skola
kränkas af våldets och mörkrets makt. Ja, mine Hrr! det är denna
trygghet, som erfordras för en nations kraftiga utveckling till ära
och välstånd. Det kan icke vara något annat, än denna trygghet
för framtiden, som Ulsk. afser med omvårdnaden om Rikets oberoende
och sjelfbestånd, och månne det då vore rätt — manne
det då vore försvarligt att åsidosätta något, som befordrade en sådan
trygghet? Månne den ej vore värd stora ansträngningar — ja
till och med stora upoffringaV?
Endast den lättsinnige kan, ulan iakttagande af nödiga försigtighetsmått,
odla sin torfva vid brädden af en våldsam flod, som
hotar att endera dagen, under en öfversvämning, sköfla frukten af
hans flit och möda. Den omtänksamme vet, att med pålverk och
dammar värna sig och egendom mot flodens våldkräktniugar. Och
skulle för honom det oväntadt lyckliga förhållande inträffa, alt vänner
och grannar, mäktigare och rikare än han, skulle finna sin uträkning
vid att företaga ett arbete, större äii hans egna krafter möjligen
kunna medgifva, alt nemi. tämja den våldsamma floden, erbjudande
honom alt, för så vidt han dertill ville bidraga, gifva slrömfåran
en från hans område så aflägsen riktning, att den ej mera
kunde för honom vara vådlig, — månne han då borde lägga armarne
i kors, och undanbedja sig della biträde? Villigt erkänner jag, att
mannen i dalen bör vara försigtig — ej på fagra ord, ulan pä fast
aftal, gripa verket an. Men för ingen del må han, om anbuden äro
allvarliga, försumma ett tillfälle, som kanske aldrig mera återkommer
hvarken i hans eller hans efterkommandes tid.
Tillämpningen af denna enkla liknelse gör sig sjelf. Må den
dock ej så förstås, som skulle jag icke veta alt värdera fredens välsignelser
under den dag, som är; men jag vill icke köpa dem med
upoffring af lugnet för den dag, som kommer. Och hvarifrån företrädesvis,
om ej från Svenska Riddarhuset, eger Svenska folket
anspråk, att förnimma det röster höja sig, som slå i samklang med
deras ingalunda neutrala känslor och tänkesätt! Icke har den 40-  åriga freden försvagat vårt mod, försoffat vår håg, eller förlamat våra
krafter; icke har den utplånat ur Svenskmanna-sinnena den kri
-
Den 1 November f. m.
185
giska anda, som tillhört våra fäder och som gifvit utmärkelse åt de
frejdade namn, som mången af Eder, mine Hrr, har den lyckan
att bära!
.lag bifaller förslaget, under hopp att hafva rätt upfattat dess
betydelse.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att R. o. Ad. skall be
döma
denna fråga från dess rälla sida, derom är jag fullt föivissad,
och vill derföre icke heller uptaga tiden med utvecklande af de
skäl, som uppenbarligen ligga till grund för K. M:s Nåd. Propos.
och StatsUtsk:s deraf föranledda Ullål. Men jag anser mig ej böra
lemna obesvärad! åtskilligt af hvad Hr Dalman ytlral, helst jag derigenom
blifver i tillfälle alt lemna en nplysning, som torde skingra
en af nämnde talare och flere med honom hyst villfarelse. Jag
ämnar icke följa Hr Dalman på den politiska utflykt han företagit
'sig, icke heller till besvarande uptaga de hårda ord, som jag i hans
anförande fåll upbära. Jag är så van alt höra mig och mitt offentliga
handlingssätt häftigt och bittert klandras, att Hr Dalmans
anfall ingalunda öfverraskal mig; men jag är trygg i medvelandet,
att jag alllid sökt att efter bästa förmåga och insigt upfylla de kall,
som varit mig anförtrodde, och derföre studsa äfven alla tadlets pilar
tillbaka från den sköld, hvarmed en mångårig, oförvillig Ijenstemannabana
mig försell.
Den uplysning, jag nyss nämnde mig ämna meddela, afser Hr
Dalmans fråga, hvarföre icke Regeringen af Norriges Storihing äskat
medel för de behof, lill hvilkas fyllande det ifrågavaride krediti vet
är begärdt. Jag ber den värde anmärkaren bemärka, att de Norrska
förhållandena, hvilka i mångå hänseenden äro olika med våra,
jemväl äro det i financielt afseende. Förutom ganska betydliga
extra medel, som der finnas till Regeringens disposition och mycket
öfverstiga de belopp, som under namn af exira medel äro fördelade
på våra hufvudlil lar, är hela stalskassan i Norrige uti Regeringens
förvar, och kan således i nödfall slå till dess förfogande. Regeringen
eger derigenom i sin makt, att använda öfverskotlena å Stats-Verkets
inkomster; naturligtvis under det ansvar, som i allmänhet medföljer
Regeringens åtgärder. Här åter ingå öfverskotten af slatsinlraderna
till Riksg:s-Kont:l och Regeringen har egentligen inga
andra medel till sin disposition, än de, som blifvit af R. St. för
bestämda ändamål anvisade, och derföre måste äfven Regeringen på
förhand af R. St. begära medel till bestridande af uigifter, hvilka
man förutser möjligtvis blifva, till följd af inträffande förhållanden,
nödvändiga under tiden till Ständernas nästa sammanträde. Jag eger
tillförlitlig kännedom deraf, att för det närvaride finnas i Norrige
ungefär 2 milhr R:dr Specie, hvilka, i händelse af utomordentliga
behof, i sjelfva verket kunna, emot framlida ansvarighet, af Regeringen
användas, utan att något veto från representationens eller
dess Fullmiges sida kan sådant förhindra. Hvad jag nu anfört torde
innefatta ett tillfyllestgörande svar på frågan, hvarföre icke något
kreditiv af Norska Slorthinget blifvit äskadt.
ISO
Den 1 November f. m.
Att på förhand inlåta sig uti betraktelser öfver det sätt, hvarpå
de nu begärda medlen böra användas, det vore, såsom R. o.
Ad. ulan svårighet torde finna, ett fåfängt arbete. Det beror på
de kommande händelserna; och hvad den tid, som stundar, bär i
sitt sköte, kan ingen förutse. Det är således icke möjligt, alt nu
bestämma de åtgärder, hvilkas vidtagande är nödvändigt, för att bevara
vår sjelfständighet och häfda vår ära under de politiska förvecklingar,
hvari vi kunna blifva indragna. De intressen, som här
stå på spel, äro alltför dyrbara, för att onödigtvis blifva föremål
för allmän diskussion. Euskild representant kan visserligen inlåta
sig på gissningarnes fält och uttrycka sin åsigt, angtde den politik,
Regeringen bör följa. Ingen kan tillräkna honom ett sådant förhastande;
men en Regering får icke lättsinnigt förutsäga eventualiteter,
sorn kunna ega ett betydligt inflytande på landets ställning, helst
när denna ställning hufvudsakligen kommer att blifva beroende af
Stormakters handlingssätt. Det enda, som man med säkerhet kan
förutsäga och med skäl fordra, är alt Styrelsen hädanefter som hittills
skall framgå på den bana, som utstakas af nationens sanna
intressen, ,af vården om dess sjelfständighet, och dess sekelsgamla
ära.
Jag är öfvertygad, ali R. o. Ad. icke hyser något misstroende
lill Styrelsen i delta fall, och att det beslut, R. o. Ad. snart går
att falla, skall utgöra eli bevis på Ståndets förtroende till den högste
jordiske ledaren af våra öden.
Hr H jerta, Lars: Om jag endast skulle utgå från min öfvertygelse
om den sannolika utgången af den fråga, hvilken nu är föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, skulle jag visserligen icke upptaga
tiden genom att förlänga den öppnade diskussionen. Det är dessutom
redan i sig sjelft betänkligt att yttra sig i en sak af så grannlaga
natur. Jag hoppas fullt och fast, att de tider äro och skola vara
förbi, då frågor, sådana som denna, endast bedömdes från ensidiga
partiåsigters ståndpunkt och då del ena partiets seger öfver det
andra gällde mera än fäderneslandets sanna bästa. Jag hoppas och
tror, all inom Svenska representationen och äfvenledes inom Svenska
folket det knappast finnes någon, som ser mera än ett mål för
häfdandet af Sveriges urgamla ära, eller skulle vilja beträda en bana,
som leder från detta mål. Den skiljaktighet uti åsigterna, som i
denna fråga kan ega rum, synes mig således icke kunna afse sjelfva
målet, utan fastheldre vara en gifven följd af ett upriktigt försök
att lösa problemet af hvad en oviss framtid kan bära i sitt sköte.
Men just af denna anleda, måste hvarje representant vara både berättigad
och pligtig alt öppet uttala sin öfvertygelse i en så vigtig
fråga, om han har en sådan, äfven om den i något afseende skulle
skilja sig från det tänkesätt, som är det allmänt rådande inom det
rum, der man uppträder. Det kan icke heller förnekas, att hela
Europas uppmärksamhet är fästad på den röle, som Sverige kan
komma att spela i de följande årens politiska rörelse, och derföre
tror jag, icke allenast alt det är af vigt, att Sveriges Ständer gå
Sveriges Regering till mötes med fullt förtroende till Svenskheten i
Den 1 November f. m.
187
Regeringens åsigler, utan äfven att del är af icke ringa vigt för
sjelfva Styrelsen, allden å sin sida, så vidt det låter sig göra, utan
att kompromettera rikets väl, gifvet' Representalionen oell nationen
tillkänna, att den ämnar handla i enlighet med nationens anda och
sympatier.
Jag tror äfven, ali eli motsatt sätj_ alt behandla denna fråga,
knöde såsom prejudikat blifva vådligt. Afven med fullt erkännande
af det ovanligt grannlaga och ömtåliga i Regeringens nuvartde ställning,
mäste det dock såsom oförnekligt medgifvas, att det skulle
utgöra ett vådligt prejudikat för framtiden, om Regeringen, sedan
frågan om anslag lill försvarsverket redan varit föremål för representationens
pröfning, endast skulle behöfva begagna den magiska
frasen, att Sveriges ära och sjelfständighet i anseende till den politiska
ställningen fordrade ett fortioende-votum, bestående i beviljande
af så eller så många millioner, för att genast och utan vidare motivering
erhålla dem, utan att Regeringen lemnar representationen
den minsta ledning ang:de det sätt, hvarpå dessa summor skola
användas.
Ehuru det är obehagligt att nödgas påminna derom, helst man
äfventyrar beskyllningen att endast vilja anslå strängar, som finna
genklang hos den stora massan af nationen, kan jag likväl icke
underlåta ali vid detta tillfälle fästa R. o. Ad:s synnerliga uppmärksamhet
uppå den allmänt erkända sanningen, att Svenska folket
icke är någon rik och mäktig nation. Det är således allid både
nyttigt och nödigt, all, i fråga om hvilka utgifter som helst, fästa
noga afseende på nödvändigheten, att så mycket som möjligt hushålla
med nationens medel. Vi känna, att största delen af våra
jordbrukare äro till deras ekonomiska ställning så litet betryggade,
att det icke behöfves mera än en obetydlig förminskning i skörden
för alt K:s Bef:de blifva öfverliopade med lagsökningar. Endast för
några få år sedan uppgick lagsökningarnes antal uti Wennersborgs
län, som räknar omkring 200,000 innebyggare, till ungefär 12,000,
ehuru någon missvext under det året icke inom länet inträffade. Vi
hafva nyligen utaf K:s Befhides i St. Kopparbergs Län 3:dje årsväxtberättelse
inhemta!, ali skörden inom länet utfallit temligan god,
samt att K:s Belhrde deraf drager den märkliga slutsatsen, alt någon
allmännare nöd inom provinsen under det kommande året icke
vore att befara. Jag nämner detta endast i förbigående och för
alt lifva hågkomsten deraf, att den större delen af Svenska Folket
befinner sig i så knappa omständigheter, att man, vid användandet
af Statens, från folkets fickor inflytande medel, bör iakttaga den
största hushållning och sparsamhet. Endast ytterst vigtiga skäl böra
förmå representalionen att uti financielt hänseende lemna Regeringen
ett, att jag så må säga, blindt förtroende, d. v. s. lemna stora
summor till Regeringens disposition, utan att dervid föreskrifva
något vilkor eller för deras användande fordra någon redogörelse.
Det torde bända, alt R. o. Ad. finner den basis, hvaruppå
jag ställt mig, mindre väl vald och att det ligger en öfverdrift uti
hvad jag här yttrat; men jag för min enskilda del har icke funnit
någon annan utgångspunkt för min tankegång i denna fråga. Om
188
Den 1 November f. m
Regeringen, endast under åberopande af för handen varande politiska
förhållanden, kan få beviljade hvilka stora summor som helst, under
formen af förtroende-votura, hvartill tjenar det då, att StatsUlsk.
i första handen och sedan RiksSt. sitta här vid riksdagar och pröfva
alla särskilda af Regeringen äskade anslag? Jag ber alt få tillägga,
ali jag icke anser hvad jag nu haft ärån nämna, vara någon absolut
gällande regel för mitt handlingssätt i förevaride fall, utan att det
endast utgör ett försök alt inför R. o. Ad. framställa den synpunkt,
hvarifrån man, eldigt milt omdöme, bör betrakta denDa fråga.
2:ne Konungens Rådgifvare, jemte StatsUlskis Ordfide, hafva här
uppträdi och framlagt skälen för ett obetingad! beviljande af det
begärda kreditivet. Jag medgifver med nöje, alt dessa Hirs yttranden
hafva på mig uiöfval ett något angenämare intryck, än det
jag erfor vid genomläsandet af den K. Propos.,. då man lätteligen
kunde föreställa sig, i att de begärda medlen skulle användas endast
och allenast till upprätthållande af neutraliteten quand-méme. Jag
säger, att jag med tillfredsställelse åhört nyssomnämnda Hirs yttranden,
emedan jag deri trott mig kunna spåra en liten ljusglimt
af sjelfva den innersta tanken hos vårt kabinett, hvilken, jag må
väl säga ljusglimt, ger mig anledning att hoppas, att Regeringen
icke är sinnad att, i hvilket fall sora helst, söka försvara sin intagna
neutrala ställning. Men jag kan derjemte icke undertrycka den
önskan, att de värde Hine måtte yttra sig något, om än aldrig
så litel, mera angide Regeringens afsigt med sin ifrågavaride tomställning,
eller med andra ord, ännu något litet lyfta på den slöja,
som betäcker det ändamål, hvartill medlen skola komma att användas.
Jag tror, att min begäran skulle kunna uppfyllas, utan att
de värde Hine behöfde frukta, alt de låtit leda sig allt för långt
ifrån den diplomatiska försiglighelens väg. Vid upptagandet af
deras yttranden, vänder jag mig till en hörjan till Ordfin i StatsUtsk.
flan har sagt, alt om Regeringen skulle efterkomma en
lättsinnigt framkastad önskan att få kännedom af den politik, Regeringen
ämnar följa, skulle sådant vara gagneligt för våra flender
och komprometterande för de makter, hvilka lill oss stå i vänskapligt
förhållande. Så vidt jag eger mig bekant, står Sverige för
närvaride i vänskapligt förhållande lill alla Europas makter. Vi
hafva således, mig veterligen, inga flender, och om Frih. Åkerhjelm
i detta hänseende är bättre underrättad än jag, hoppas jag den
värde Fribin behagar inför R. o. Ad. uplysa, hvilka fiender Sverige
för närvaride eger.
Såsom skäl för den K. Proposis bifallande, har Hr Gripenstedt
yttrat åtskilligt, hvilket, jag erkänner det med nöje, är mycket väl
sagdt. På mig har det emedlertid icke gjort något särdeles intryck,
emedan de yttrade tankarne lill största delen utgjorde axiomer,
sora alla känna och hvarom ingen tvist kan upsla. Hr Gripenstedt
säger, alt man bör bevilja medlen till det afsedda ändamålet. Men
del är just detta ändamål, som är insvept i dunkel och hvaröfver
det vore nödigt att hafva någon upplysning. Jag klandrar visst icke
de värde Herrarne i Konungens rådkammare, för det att de hysa betänklighet
att yttra sig för mycket i detta kinkiga ämne. Jag vill
/
Den 1 November f. m. 189
icke belt oell hållet underkänna halten af det skäl, som bernias
ifrån vädjandet till R. o. Ad:s urgamla sed, all förtroendefullt följa
sin Konung och förlita sig på hans nitälskan för fäderneslandets
hästa, ty denna känsla är ädel och bör derföre respekteras; men
jag måtte, detta oaktadt, öppet uttala den mening, att del icke är
rätt af Regeringen alt låta nationens representanter famla i ett
fullkomligt mörker, i afseende å användandet af de medel, Regeringen
af dem önskar. Jag ber få försöka att i korthet redogöra
för sakens närvande ställning. K. M. har en gång förklarat, alt
Sverige skall förblifva neutralt i den nu pågående striden. Denna
förklaring har blifvit accepterad af de krigförande makterna och i
den K. Propos. finnes icke den ringaste antydning derå, att vår
neutralitet blifvit af någon hotad. Om nu K. M:s önskan och öf
vertygelse är, alt denna neutralitet, som hittills lemnats aldeles oantastad,
äfven hädanefter icke skall på några vilkor brytas, så måste
jag bekänna, att det förefaller mig aldeles klart, att det bästa sättet
att bevara denna neutralitet är, ali icke alls företaga några rustningar.
Ty de krigförande makterna kunna ju icke annat än (inna
det tillförlitligaste beviset på Sveriges allvar med neutralitetsförklaringen
ligga deruti, alt vi icke rusta oss till krig, hvarigenom vår fullkomliga
oskuld i detta hänseende lägges i öppen dag. '
Men jag förutsätter, alt sådana eventualiteter verkligen kunna
inträffa, alt det blifver omöjligt eller åtminstone skadligt för Sverige,
att längre bibehålla neutraliteten, och får lill en början förklara, det
jag med verklig tillfredsställelse i den K. Propos. icke funnit uttryckt,
alt anslaget begäres för neutralitetens upprätthållande i hvarje
fall, eller såsom man säger, quand méme. Jag tror icke, att vår
neutralitet kan hotas från mera än ett håll, och skulle Regeringens
afsigt vara att söka upprätthålla neutraliteten, äfven mot ett annat
håll, så vore en sådan politik, enligt min öfvertygelse, den mest
olycksbringande för Sveriges framtid, som kan upptänkas. Med
förutsättande, såsom sagdt är, att neutralitetspolitiken snart mäste
öfvergifvas, finner jag ganska väl, att Regeringen kan hysa betänkligheter
emot alt framträda inför Ständerna, samt i och med detsamma
inför hela Europa, och säga: så ämnar jag handla nästa år.
Jag begär icke heller så mycket; men då Regeringen tillkännagifvet,
att de politiska omständigheterna äro sådana, att truppsammandragningar
nästa år kunna, blifva af nöden, så kan detta tillkännagifvande
ganska väl lydas så, som befarade Regeringen, att, oaktadt den neutrala
ställning Regeringen intagit, vår östra granne, med kännedom af
den sekelgamla antipati emot honom, som råder hos det Svenska
folket och numera erhåller sin näring, icke så mycket från ett inrotadt
nationalhat, som fast heldre från känslan af att denna granne
är farlig för vår sjelfständighet, skulle under nästkommande år försöka
en öfverrumpling för att tvinga oss alt göra ett med honom.
Hyser Regeringen en sådan farhåga, då anser jag att det icke skulle
vara något yppande af diplomatiska hemligheter eller innefatta någon
onödig talträngdhet, om Regeringen läte Representationen förstå,
att det kunde blifva nödvändigt att förlägga trupper i våra
Norra provinser eller att sammandraga sådana till hufvudstadens
190
Den 1 November f. m.
skyddande mot äfvenlyret af ett hastigt öfverfall. Jag tror, att ett
meddelande i denna syftning skulle vara tillräckligt för att skingra
den tveksamhet, som nu förefinnes och alltid mäste förefinnas, då
det är fråga om att bevilja en så stor summa, som den nu begärda,
utan ringaste kännedom om dess framtida användande. Man kan hysa
ett fullkomligt förtroende till Regeringens goda vilja, men likväl
befara det Regeringen i ett eller annat hänseende kan begå politiska
misstag, och del kan aldrig vara skadligt, hvarken för Regeringen
eller för nationen, att på förhand veta, all Regeringens tilltänkta
handlingssätt öfverensslämmer med nationens önskningar.
Jag slutar med alt förklara, det jag finner, alt Regeringens
behof af medel till rustningar, som ej beslå uti truppsammandragningar,
ganska väl kan tillfredsställas på det sätt Ilr Dalman upgifvit,
nemi. att Regeringen får anticipatiousvis lyfta de medel, som
äro för försvarsverkets inståndsättande under nästa statsregleringsperiod
anvisade. Jag anser denna utväg icke vara otjenlig, ty det
lärer i allt fall icke kunna förnekas, att det är en ganska ovanlig
företeelse och stridande emot den coutume, som blifvit följd vid de
föregående riksdagarne, att det s. k. lilla kreditivet göres större än
det stora och att Regeringen skall sättas i tillfälle att disponera en
så stor summa utan Ständernas sammankallande. Jag förenar mig
i detta afseende med Hr Dalman och anhåller, lika med honom,
om återremiss af Utlåt.
Frih. Cederström, Rud.: Med afseende på detta ärendes
lika grannlaga sora vigtiga beskaffenhet, och med någon kännedom
af det hos R. o. Ad. rådande tänkesätt, hade jag förmodat, att förevar:de
StalsUtsk:s Utlåt, föga skulle bland oss röna något motstånd.
Emedlertid hafva inkast blifvit framställda, hvilka grundal sig dels
på formella betänkligheter, dels på sparsamhetsanda, dels ock uppå
en, om jag så får uttrycka mig, nog långt sträckt, politisk vetgirighet.
En hvar skulle visserligen egna dessa inkast ali aktning,
sä vida de här syntes vara på sitt rätta ställe; men så är icke,
enligt min åsigt, förhållandet; och jag kan således icke medgifva,
alt Utsk. gjort sig skyldigt till de förbiseenden, man velat lägga
detsamma lill last.
Den närmare utredning af frågan, sorn i afseende å medlens
speciella användande blifvit påyrkad, vore nemi. ingalunda tjenlig,
ty genom ett sådant specificerande af de ändamål, hvartill kreditivet
skulle begagnas, forbonde man sig på förhand till ett användande,
som bör vara Regeringen ensam förbehållet, att efter sig företeende
omständigheter bestämma. Man redogjorde inför bela verlden för
åtgärder, hvilka, rörande försvarsverket, torde vara mycket Ijenligare
alt lills vidare behålla för oss sjelfva. Det är i öfverensstämmelse
med dessa åsigter, 63 §:n i R. F. bjuder, atl R. St. böra
för ”oförutsedda” händelser afsätta ”tillräckliga” summor. Det är i
afseende å summans ”tillräcklighet”, en tillförlitlig ledning bör
kunna vinnas genom K. M:s Propos.; men att derutöfver ingå i
detaljer, vore all afvika från den ifrågavande grundlags-§:ns både
anda och bokstaf. — Tillförene har StatsUtsk. i dessa hänseenden
Den 1 November f. m.
191
plägat föreslå summor, sora varit lika med dem, hvilka vid föregående
riksdagar blifvit för de i berörde § åsyftade ändamål afsatte;
men man kan väl ieke förneka, atl den allmänna politiska ställningen
inom det af stridiga krafter våldsamt uprörda Europa för del
närvar:de är af en långt mera både invecklad och betänklig beskaffenhet,
än under de förflulne riksmötena varit händelsen. Brinnande
krig mellan vår verldsdels största makter, och, fört i vårt
eget nära granskap, måste ovillkorligen uppmana oss till större vaksamhet
och starkare ansträngningar för vården af vår nationella ställning,
än som under de långvariga fredliga utrikes förhållanderne
påfordrades. Min bestämda öfvertygelse, och häri kan jag påräkna
talrikt medhåll af landsmän inom alla klasser, hvilka studerat historiens
lärdomar eller med oförkonslladl omdöme betrakta tidshändelsernas
gång, — är likaledes, all en yrkad sparsamhet i delta fall
vore så mycket mindre på sitt ställe, som land och folk skulle
kunna komma alt vidkännas långt tyngre kostnader och måhända oersättliga
förluster, om R. St. nu åtskiljdes utan att lemna Regeringen
nödiga medel för Rikets värnande, och landet sedermera tilläfventyrs
blefve med krig öfverfallet, eller i den allmänna fejden oförberedt
indraget. — Den vetgirighet, som här gifvit sig luft, synes
icke heller vara på sitt ställe. Om vi laga i betraktande andra
länders parlamentariska förhandlingar samt dervid gängse bruk och
plägseder, så finna vi visserligen, att det t. ex. i England är gan
ska
vanligt, alt representanterna begära upplysningar af Regeringen
ang:de de förekommande politiska frågorne i utrikes äreuden ; men om
någon af dess ledamöter uttryckligen förklarar, att tidsförhållanderna
och landels fördelar icke medgåfvo sådana nplysningars lemnande,
har inlerpellanlen alltid måst med detta besked sig ålnöjas. Hvi
skulle dä hos oss vidsträcktare förklaringar kunna framtvingas, än
Regeringen i så grannlaga hänseenden, som dessa, funnit för det
allmänna fördelaktigt atl afgifva?
Jag hemställer således vördsamt, alt R. o. Ad. måtte bifalla
Utlåt. Ty hvad bör väl vid delta tillfälle utgöra vår önskan? Om
ej att vi under nnvande allvarsamma tidsomsländigheter, hvilka lätt
kunna blifva hotande, i alla händelser betydelsefulla, mätte få vårt
krigsfolk öfvadl, våra krigsförråder fyllda, våra försvarsanstalter ordnade
och fnllständigade ? Och- först då Svenska folkets ombud uttalat
landels beredvillighet, att vidkännas de npoffringar, som dertill
behöfvas, kan Sverige med lugn och tillförsigt framstå såsom en
kraftig kämpe, med handen på svärdsfästet, icke fruktande någon
fiende, men ej heller onödigtvis någon utmanande; och Sveriges
konung förblifver genom sitt folks trofasta medverkan oförhindrad
att följa den politik, som Konungen, åt hvilken denna omsorg är
genom våra grundlagar öfverlåten, pröfvar vara med de dyrbaraste
föremålen för denna konungsliga omsorg:, landets ära, dess framlida
trygghet och sanna fördel mest förenlig.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: När R. o. Ad, för några
månader sedan afhandlade frågan ora anslag till en officiell tidnings
utgifvande: så påstodo vissa ledamöter att ett sådant företag vore
192
Den 1 November f. m.
onödigt, emedan ingen bryr sig om hvad tidningar ne säga oell dessa
följaktligen ej göra något intryck hvarken på Riksdagsmän eller på
annat tänkande folk. Nit vill jag likväl fråga Ståndet om icke de
föreläsningar, öfver Sveriges politik, hvilka en längre tid bortåt
stått alt läsa i Aftonbladet, gjort ett så djupt intryck på Hrr Dalman
och Hjerta, att det synes såsom skulle de hafva lärt utantill hvad
deri blifvit sagdt. Ståndet torde således ursäkta, om det får å andra
sidan höra af mig- hvad som i samma ämne stätt att läsa i
en annan tidning. När dagbladen kunnat utöfva ett dylikt infly
tande
på sådana män, som Hrr Hjelta och Dalman, så må det ej föras
mig till last, att jag af tidningsläsning erfarit ett lika starkt intryck
som mina värda motståndare.
Till en början vill jag i R. o. Ad:s minne återkalla, huru
stor tillfredsställelsen var, ej mindre hos detta Stånd äu de öfriga,
när, vid nästlidne vinters slut, vi erhöllo del af den neniralitelsförklaring,
hvilken Konungen afgifvil och andra makter antagit. Min granne,
Hr Dalman, säger sig hafva delat denna tillfredsställelse af det skäl,
att på den liden funnos ännu icke Westmakternas flottor i Östersjön
komna oss till hjelp. Men om han hyste en sådan tanke
förliden vår, då flottorna ännu icke anländt hil, hvarföre är han
icke af samma mening nu, då berörde flottor farit hädan? För min
del har jag, hvarken vid förra tillfället, eller. f. n. fästat synnerligt
afseende på denna krigsmakt, utan jag har förtröstat på Sveriges
förmåga, att, oberoende af främmande bistånd, upprätthålla sin sjelfständighet.
Detta är ock just hvad jag anser R. o. Ad. böra vid
förevar:de tillfälle i främsta rummel ihågkomma och iakttaga.
Hr Dalman började visserligen sitt anförande med en krigsförklaring
mot Ryssland; men han slutade med en sådan mot Konungens
rådgifvare. Om man närmare ser på saken, torde man
finna, att den förra krigsförklaringen endast var en förevändning
för att komma till den seduare. Under denna riksdag hafva åtskilliga
personer bemödat sig att, på ett eller annat sätt, antasta Konungens
rådgifvare, och när det icke lyckats de förre att få någon
anhållan om rådgifvarnes entledigande afbiten: så begagnas detta
tillfälle, då fråga är om rikets försvar, för att likasom i bakslag
uppnå det åsyftade målet. Jag hoppas att R. o. Ad. i detta, likasom
i så många andra fall, erinrar sig, att vi nu, Gud ske lof, icke
hafva 1723 års R. F., enligt hvilken R. St. till- och afsåtte Rådsherrarne.
Om delta regeringssätt icke är förgätet, så borde det
åtminstone vara uldömdt.
Här har anmärkts, alt man icke känner, huruvida Norrige, i
någon mån, bidragit till de rustningar, hvarom nu är fråga. Frih.
Palmstjerna har redan omförmält de förhållanden, sora, i afseende
å statsmedlens användande af Konungen, äro i nämnde land gällande.
Närmare känner icke jag huru härmed sig förhåller. Men
i händelse Norrmännen icke gifvit några bidrag till detta ändamål:
så måtte det vara desto nödvändigare, att Sverige lemnar de medel
Konungen önskat, helst våra kuster ligga vid Östersjön, som redan
varit och troligtvis äfven under nästkommande år blifver krigets
skådeplats. Hr
Den 1 November f. m.
193
Hr Dalman anser de ifrågaslällda summorna vara så obetydliga,
att de icke skulle förslå längre än 8 dagar, om det blefve allvar
af Sveriges förmodade deltagande i kriget. Hvarföre tillstyrker icke
Hr Dalman, vid sådant förhållande, R. o. Ad. att bevilja mer än
Konungen begärt? Om lilla krediti vet, hvars förhöjning är i fråga,
icke skulle behöfva lyftasi så äro penningarue Statsverket besparda,
och aldenstund de icke uttagas på förhand, sä går icke ens någon
ränta derå förlorad. Skulle det deremot icke förslå, utan så olyckligt
inträffa, att det stora kreditivet mäste tillgripas och Sländerna
sammankallas: så är ju det, som utgått å Iilla kreditivet, besparadt
på det stora; ty utgifterna hafva i alla full måst göras. Vi behöfva
således icke befara någon förspillning af medlen.
Hr Hjerta har sagt, att i ett fattigt land böra penningar icke
beviljas, utan en pä förhand gifven redogörelse, huru de skola användas,
samt att man bör i möjligaste måtto hushålla med folkets
medel. Jag önskar att Hr Hjerta måtte iakttaga samma hushållsaktighet,
då det nästa mål, ang:de jernvägarna, förekommer, hvilkas
anläggande icke torde vara så nödvändigt som rikets försvar.
Hr Hjerta yrkar att R. St. icke måtte bevilja dessa medel
utan vilkor. Hvilket är det som fordras? Han har, ehuru i mycket
försigtiga ordalag, uttryckt, alt han gerna ville veta,'hvem rustningarne
gällde, och således mot hvilken makt penningarne skulle
användas. Om Ständerna skulle, såsom vilkor för medlens beviljande,
utsätta en dylik underrättelses erhållande: så vore sådant detsamma
sorn att de blandade sig i utrikes ärendenas ledning och
sade: ”Regeringen skall få penningar att användas till rikets försvar,
om begagnandet gäller den eller den; men i annat fall erhälles
ingenting”. Huru kan Hr Hjerta, eller någon annan, vela, mot
hvem Sverige kan behöfva försvara sig? F. n. är det nog lyckligt,
alt ej hafva någon fiende. Men det kan förlikoas med en person,
som befinner sig på ett ställe, hvarest andra äro i slagsmål. Annu
är han icke sjelf anfallen, men om han under stridens hetta
kan råka att blifva förnärmad och af hvem, är ännu oafgjord!. När
Sverige befinner sig i en sådan ställning, buru otillbörligt vöre det
icke, att på förhand vilja veta, mot hvem man skall försvara sig?
Hr Hjerta önskar, att Konungens Rådgifvare måtte säga om
än aldrig så litet mera, än hvad de redan yttrat, och han har
haft ilen godheten uppgifva eli slags formulär, efter hvilket de kunde
utan fara utlåta sig. Jag deremot önskar och anhåller, att de icke
måtte säga ett enda ord mera om denna sak, utan öfverlåta åt
Ståndet att, utan vidare förklaringar, besvara Konungens Propos.
Det siiges, att nationen bör veta, huruvida Regeringen handlar
i öfverensstämmelse med hennes mening och vilja. Men hvilka
skola uttrycka Svenska folkets tanke? Månne tidningsskrifvarne och
deras anhängare, eller R. St., hvilka enligt 1 §:n R. O. äro Svenska
Folkets representanter? Hafva dessa någon befogenhet att intränga
i den yttre politiken? Aldeles icke. Den år Regeringens ensak.
Hvartill tjena då alla dessa förfrågningar?
14 H. 13
194
Den 1 November f. m.
Man har framkastat, alt det skulle ligga något oriktigt deruti,
att det s. k. lilla kreditivets belopp blefve större än det storas. Ja,
om man har lust att roa sig med en ordlek, så är anmärkn. rik
tig.
Men håller man sig till verkligheten: så är det klart, alt om
en summa skall anvisas för att kunna af Ilegeringen, utan Ständernas
sammankallande, användas, till Rikets försvar, bör bon vara
så tillräcklig, att Konungen ej hehöfver genast låta utblåsa Riksdag
för att få mera. Ar det klokt att vi, efter ett helt års sammanvaro, sluta
våra arbeten med en åtgärd, som nästan skulle tvinga Regeringen att
åter sammankalla oss. Det stora kredilivet kan vara mindre, derföre
att det icke får begagnas utan Ständernas sammanträde. Om
det då befinnes otillräckligt, kupna de gifva mera, hvilket deremot
icke är händelsen med del lilla kredilivet, som åsyftar Regeringens
förseende med nödiga medel, ulan Ständernas närvaro.
Jag slutar mitt anförande med anhållan hos dem af Ståndets
ledamöter, hvilka dela mitt tänkesätt i denna fråga, att de måtte
låta oss, ju förr desto heldre, komma till sakeus afgörande.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag vill icke uptaga R.
o. Ad:s dyrbara tid med att uppehålla mig vid den politiska sidan
af frågan. Flere talare, och ibland dem Hr Gripenstedt, hafva så
tillräckligt utvecklat denna sida, att jag icke hehöfver dertill tillägga
något. Icke heller ämnar jag yttra mig ang:de den öppenhet, som en
talare ansett Regeringen i denna fråga hafva bordt iakttaga. De äro väl
ganska få, som icke inse, att sådant är för Regeringen snart sagdt omöjligt,
hvarföre äfven grannlagenheten förbjuder oss, att begära någon
annan uplysning än den vi redan erhållit. Med förbigående af allt
detta, vill jag endast betrakta den ekonomiska sidan af saken och
yttra några ord med anledn. af Hr Hjertås anförande.
Denne värde talare har antydl, alt landet vore så fattigt, att det
ej skulle kunna betala den ifrågavar:de summan, och har, till bestyrkande
deraf, omtalat den mängd af lagsökningar, som under ett
förflutet år egt rum i något af Westergötlands län. Hvad lagsökningarne
i allmänhet beträffar, vill jag endast nämna, ali jag såsom
domare kommit till den erfarenhet, alt lagsökningarnc icke alltid
härleda sig från gäldeoärernes oförmåga att upfylla ingångne förbindelser,
utan ganska ofta äro en följd af lättsinne och bristande
vilja eller, med ett ord, slarf. Sverige är för del närvar:de i den
lyckligaste ställning man kan länka sig, och det just till föl jd af det
krig, sora nu pågår, och den kloka politik, som vår Regering under
denna brydsamraa tid iakttagit. Jag har icke allenast sjelf gjort
denna observation, utan har äfven bort detta förhållande vitsordas af
flere inflytelserika affärsmän. En betydlig jernexport har egt rum
och affärerna äro så goda, att med hvarje ångbåt, kommande från
kontinenten, strömma betydliga belopp af silfver in till Riks-Banken.
Må man vid sådant förhållande icke draga i betänkande, att lemna
något af detta öfverflöd, för alt häfda landets ära och uprälthålla
dess sjelfbestånd. Skulle Regeringen fortfarande kunna bibehålla
den neutrala ställning, som visat sig vara så förmånlig för landets
materiella förkofran, är den penningeupoffring, landet nu får vid
-
Den 1 November f. m.
195
kännås, af ringa betydenhet. Blifver det åter en tvingande nödvändighet,
atl deltaga i det vidtutseende kriget, är det vä! ingen Svensk,
som tvekar att för fosterlandet offra vida mera, än det sammanskott,
som nu är i fråga.
Jag yrkar bifall till Utlåt.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag instämmer i de åsigter,
som här uttrycktes af den talare, som öppnade diskussionen, likväl
med den reservation, alt jag ej, i likhet med hvad han i viss mån
synes hafva gjort, vill göra saken till kabinetts-fråga, enär den, enl.
min tanke, ligger utom och öfver frågan om en Minister-förändring.
Oförhindrad af konsideration?!-, äfven af det aktningsvärdaste slag,
hvilka här möjligen hos mången ledamot kunna binda ordet fast
vid det mest fosterländska bjerta, har jag ansett mig böra uttala
min opinion i detta grannlaga ämne. Frågans skick är i fullaste
bemärkelse outredt. Då ord vanligen lära hafva lill ändamål att
uppenbara en mening, synas de här snarare hafva begagnats att
dölja en sådan, och StatsUtsk:s motiver förefalla i detta afseende
lika dunkla, som den Kongl. Propos:ns. Menas med uttrycket ”sjelfständig
ställning”, fortsättandet af en neutralitet, erkänd eller hotad, så
lära i förra fallet inga större anslag böra komma i fråga än de redan
gifna; i sednare fallet återstår att tillse, ifrån hvilket håll hotelserna
komma. Komma de från öster, så blifver frågan helt enkelt den
om rustningar till försvar; hotas vi åter från vester, så är det nära
omöjligt att inse, hvad en väpnad neutralitet skulle kunna uträtta
emot veridens största sjömakter, för hvilka det ej lärer blifva synnerligt
svårt att i grund förstöra hela vår handel och sjömakt. Hade
den till nationens ombud nu afgifna fordran eller fråga upställts i
den form, att den tydligen afsell ”medel till rustningar för ett möjligen
inträffande krig”, så bade meningarne om svaret sannolikt ej
blifvit delade, och den, enl. min öfvertygelse, ogrundade farhågan
för en neutralitet, liktydig med ett maskerad! förbund, på förband
undanröjts. I sin nuvarsde form kan den lätteligen misstydas att
innebära ett anspråk på ett blindt förtroeude-votum i äudamål att
visa de främmande, huru lätthandterliga vi äro.
Östern och Vestern äro inbegripna i eD vidtutseende kamp.
Sverige är genom sitt geografiska läge stäldt emellan båda. Ögonblicket
torde snart vara inne atl visa, huruvida vi hylla Österns och
Vesterns idéer. Omätligt är det moraliska ansvar, som Dvilar på
den högste jordiske ledaren af våra öden; men äfven vi hafva ett
drygt moraliskt ansvar, att fritt uttala sympatierna hos del folk,
hvars representanter vi äro. beke emot anslaget eller emot dess
belopp, utan emot dess form har jag yttrat mig: emedan denna
form är af vigt just till följd af närande sympatier. På sin Konungs
upmaning, att om ej fred kan bibehållas, rusta sig för ett
möjligen inträffande krig, har Svenska folket, nu som fordom, ej
mer än ett svar alt afgifva, ett, om ock med de tyngsta offer förbundet,
dock gladt, manligt och förtröstansfullt ja. Det är för beredandet
af en möjlighet alt erhålla moliver, som kunna läggas till
13*
196
Den 1 November f. m.
grund för elt sådant svar, del är endast af delta skäl, jag röstar för
återremiss.
Hr Hjerta: Jag har blifvit upkallad af Frih. Rehbinders yttrande.
Han har nemi. påfört mig något, som jag icke sagt, eller
att Sverige skulle vara oförmöget att erlägga det anslag, som blifvit
af K. M. äskadt. Jag har ingalunda hall denna lanke, och ej hel
ler
densamma uttalat, och, såsom ett bevis derpå, anhåller jag att få
uprepa, att jag uttryckligen reserverade mig emot den tydning af
mitt yttrande, ang:de Sveriges fattigdom, att detsamma skulle hafva
något uteslutande afseende på denna fråga. Jag nämnde blott, att
det är kändt, att förhållandet i allmänhet år sådant jag påpekat;
jag ingick icke i någon vidare undersökning om orsaken dertill, om
det är en följd af öfverdrifven beskattning, öfverdrifven bränvinsbränning
eller något annai. Jag fasthöll endast del kända förhållande,
att Svenska nationen i allmänhet icke är rik, och erinrade,
att man äfven från denna omständighet borde hemta elt skäl alt
icke bevilja anslag lill utgifter, så vida de icke äro af ett verkligt
behof påkallade. Jag har icke sagt, såsom Hr von Hartmansdorff
tyckes hafva antagit, att man icke borde anslå några medel, såvida
icke Konungens Rådgifvare gåfve en bestämd redogörelse öfver det
sätt, hvarpå dessa medel skulle komma att användas. Hela gången
af mitt anförande, huru dunkelt det än varit, måne ålminstone vara
så tydlig, att R. o. Ad. upfatlat, att min mening icke varit sådan.
Min mening har endast varit, att Konungens Rådgifvare skulle kunna
gifva R. o. Ad. en så till pass tillfredsställande förklaring, att Svenska
folket kunde vara förvissadl, att Regeringens mening ej är att
använda medlen på ett emot nalionens tänkesätt rakt stridande sätt.
Sådan är i korthet hufvudsumman af milt ytlrande. Jag tror, att
det skulle vara tillfredsställande för Konungens Rådgifvare sjelfva,
att yttra något i delta hänseende. Men det är äfven en annan
punkt, i hvilken jag likaledes upmanar dessa Hrr att yttra sig. Det
är nemi. i afseende å den utväg, Hr Dalman upgifvit, till upnående
af samma ändamål, sora Regeringen med sin Propos. afsell. Frågan
om denna utväg har ännu icke blifvit uptageu och diskuterad. Jag
bekänner, alt den äfven för mig var ny, men jag håller före, alt
den kan vara tjenlig, och anser det således vara skäl, att genomen
återremiss af Ullål. sälla Stalsötsk. i tillfälle, alt yltra sig deröfver.
Delta utgör elt ytterligare skäl för min fortfarande anhållan om
återremiss.
Hr Dalman: Jag beder om ursäkt, för del alt jag ännu en
gång uptager R. o. Ad:s tid, men jag anser mig ej böra lemna
obesvarade några emot mitt förra anförande gjorda anmärkn:r. Detta
anförande, fastän skriftligen affattadt och, såsom jag förmodar, med
tydlig stämma upläst, har dock blifvit missförstådt af de talare, som
sedermera emot mig upträdt. Det första missförståndet består deruti,
att man påstått, det min mening vore, att göra denna fråga till
en kabineltsfråga. Jag har icke haft en sådan afsigt och tror icke,
att densamma kan spåras i mitt anförande. Jag har tvärtom uttryckligen
tillkännagifvit, att jag'_ är den förste att bevilja de be
-
Den 1 November f. m.
197
gärda medlen äfven åt de Rådgifvare, som f. n. bekläda platserne i
konseljen, endast ändamålet för medlens användande öppet tillkännagifves,
nemi. ett annat ändamål än det, som npgifvils i StalsRåds-prot:t,
eller tfuppsammandragningar och örlogsflottans öfningar
i Östersjön. Jag har egentligen icke klandrat någonting annat
än just detsamma, som Hr Tersmeden jemväl ogillat, eller sjelfva
formen för K. M:s framställning i denna fråga. Jag vidblifver fortfarande
den af mig uttryckta tanke, att denna form är högst tvetydig,
och alt man deraf icke kan sluta, till hvilka ändamål medlen
skola användas, eller, rättare sagdt, att de skola användas lill
sådana ändamål, för hvilkas befrämjande nationen vill anslå medel.
Det har högeligen förvånat mig, alt, ehuru K. M. i Sin Propos.
framställt, att medlen begärdes för alt möjliggöra truppsammandragningar
och flottans utlöpande i Östersjön under näslk. år, så hafva
likväl tvenne af Konungens Rådgifvare, hvilka här yttrat'sig, nästan
hell och hållet förbigått delta föremål för anslagets användande. Hr
Gripenstedt har till och med temligen tydligt låtit förstå, att meningen
vore att, i händelse af behof, använda medlen till anskaffande
af hästar för artilleriet och trossen, beredande af sjukvårdsaltiralj
för arméen m. m. dyl., hvilket allt uppenbart häntyder på krigsrustningar.
Om dessa föremål för medlens användande blifvit angifna
i den Kongl. Propos., eller om Konungens Rådgifvare endast
tillkännagifvit, att, i anseende lill de politiska förhållandernas närvarande
förveckling och möjligheten af ett fredsbrott, K. M. ansett
sig böra äska förhöjning af det mindre kreditivet, så skulle åtminstone
jag för min del funnit mig tillfredsställd af ett sådant lillkännagifvande,
och varit färdig alt bevilja till och med en ännu större
summa än den nu af K. M. begärda.
Det har hvarken af mig och icke heller, om jag ej misstager
mig, af Hr Hjerta blifvit fordradt, att Konungens Rådgifvare här
skulle uppenbara, hvem rustningarne gällde. För min del tager jag
alldeles för gifvet, alt en Svensk Konung icke kan falla på den
tanken, att rusta sig för att bistå Ryssland. I samma ögonblick Regeringen
lillkännagifver, alt hon ämnar rusta, är jag icke tveksam om meningen
med rustningarne. Men jag anser likväl, att del är R. Stms
konstitutionella rättighet, och en rättighet, som hvarken kan eller bör
bortskänkas, att få någon uplysning om det ändamål, hvartill de af
R. St. äskade medlen skola användas. Ty skulle medlen icke behöfvas
för något annat ändamål, än det i Stats-Råds-prot:t för den
19 Sept. upgifna, bekänner jag öppet, att jag dertill icke vill gifva
en enda skilling.
En talare, i hvars yttrande jag till en del instämmer, nemi.
Frih. Raab, har icke varit ense med mig i begäran om återremiss af Utlåt.
Han har förmenat sig kunna tyda detta Utlåt, sålunda, att det sammanföll
med hans egna åsigter i frågan, eller att medlen hufvudsakligen
skulle användas till rustningar. Jag bekänner att jag efter genomläsande
af delta Utlåt, kommit till en helt annan slutsats, ty StatsUtsk:s
ordande om nödvändigheten, att under den pågående kampen
uprätlhålla Sveriges oberoende och sjelfbestånd, häntyder, åtminstone
19S
Den 1 November f. m.
för mitt begrepp, vida mera på en afsigt att bibehålla neutraliteten
än att deltaga i kriget. Del skulle naturligtvis mycket glädja mig,
om jag misstagit mig i denna upfallning af SlatsUtskis lltlåt., men
då jag ännu i detta hänseende sväfvar i ovisshet, måste jag fortfarande
yrka ålerremiss, på det att SlalsUisk. måtte blilva i tillfälle
att tydligen uttrycka sin mening uti ifrägavande hänseende.
För den uplysning, Frih. Palmstjerna behagat lemna, till svar
å min interpellation, angide Norriges deltagande i rustningskostnaderna,
får jag hembära min upriktiga tacksamhet. Jag är förvissad,
att denna uplysning är med sanna förhållandet öfverensstämmande,
och något vidare yttrande af StatsUtsk. i delta hänseende är således
ej behöfligt. Beträffande åter Frih. Palmstjernas ordande om den
sköld af oförvitlighet, som skyddade Hr Frilun emot alla de på honom
slungade pilar, ber jag att få nämna, det jag aldrig anfallit
Frih. Palmstjernas oförvitlighet såsom embetsman, eller haft för afsigt,
att på Hr Frih.-ns ejnbetsmannaverksamhet kasta den minsta
skugga. Jag har lika litet vid delta, som vid något annat tillfälle
talat om något annat än Hr Frihins politiska tänkesätt och åtgärder
och det torde icke vara hvarken ovanligt eller tadelvärd!, att en representant
i politiskt hänseende ogillar en Regerings-ledamots förfaranden.
Jag fortfar i min anhållan om ålerremiss af Utlåt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit ulfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Palmstjerna: Hr Dalman har sagt, att det är Sven
ska
Representationens rättighet att få veta, att det ändamål, som
afses med de af K. M. äskade medlen, icke är något annat än det
ändamål, hvartill Representationen vill alt de skola användas, och
han har tillagt, att det i K. M:s Nåd. Propos. omnämnda ändamål
egentligen består uti truppers sammandragning och utrustning af
flottan. Men om man genomläser den Kongl. Propostn, finner man
genast, alt Hr Dalmans citat derur är oriktig. K. M. säger nemi.
ali ”i anseende till 1111 förhandenvarande politiska omständigheter,
hvilka nödga K. M. städse vara beredd att vidtaga de mått och
steg, som bevarandet af Rikets sjelfständiga ställning i hvarje fall
kräfde, har K. M. etc.” Bevarandet af Rikets sjelfständiga ställning
är det dyrbaraste föremål för så väl Regeringens, som hvarje
Svensk mans omsorg, och då della uttryckligen säges vara ändamålet
med den Kongl. Propositionens »flätande, torde all vidare utläggning
af meningen med densamma vara obehöflig. K. M. har
icke inskränkt sig till endast den framställning, som blifvit gjord af
Chefen för Finans-Depart:t och åter finnes i StatsRåds-prol:t. Det
var denne embetsmans pligt att fästa K. M:s upmärksamhet på
otillräckligheten af de medel, sorn stodo till K. M:s förfogande, ifall
några utomordentliga utgifter under nästk. år skulle komma i fråga.
K. M. har sedermera fallat ett beslut, som går öfver gränsen af
Chefens för Finans-Departd framställning, och hvilket beslut ådagalägger,
att K. M. aldrig lemnar ur sigte det förnämsta föremålet
Den 1 November f. m.
199
för Hans höga omlanke. Hvad jag nu haft äran anföra, torde häfva
manga af de betänkligheter, Hr Dalman upkastat.
Jag hoppas äfven, att Hr Hjerta blifver en af dem, hvilka votera
för bifall lill Utlät., ifall Hr Hjerta närmare eftersinna!' de
moliver, hvilka han tillkännagifvit ligga lill grund för hans begäran
001 ålerremiss. Hr Hjerta yttrade nemi., det han ansåg, alt
de medel, hvilka af R. St. redan äro beviljade till krigsmaterielens
islåndsättande, skulle i behofvets stund kunna användas till det ändamål,
hvarför K. M. äskat kreditivets förhöjning; men vid närmare
eftersinnande torde Hr Hjetta inse, att de samma medel,
hvilka R. St. anslagit till fästningars byggande och bestyckning, till
beväringspersedlar, lill utrustande af örlogsfartyg m. m., icke kunna
på förhand användas till sådana för Riket möjligen nödvändiga försvarsanstalter,
som t. ex. större truppsammandragningar. Det hufvudsak
liga skälet för Hr Hjertås yrkande om återremiss torde härigenom
vara vederlagdi, hvarföre jag hoppas, ali han kommer att
gifva sin röst lill bifall åt Utlåt.
Hr Gripenstedt: Hvad en makt behöfver för att intaga en
aktningsbjudande ställning, det år att kunna utrusta en här och en
flotta, och alt sedan kunna förlägga dessa stridskrafter på de ställen
der de behöfvas. Detta är också just jemt de ändamål, sora i K. M:s
Nåd. Propos. blifvit upgifna, icke inhöljdt i vidlyftiga ordalag, utan
kort, klart och tydligt för en hvar, som ej med flit vill lösrycka ett
eller annat uttryck ur skrifvelsen och prot:t för att derpå få grunda
sina anmärkmr, ett förfarande, som iakttagits så väl vid delta, som
vid många andra tillfällen, då man haft för afsigt, att bearbeta opinionen
i en viss riktning.
De serskilta föremål för medlens användande, hvilka jag i mitt
förra yttrande exempelvis omnämnde, hafva icke blifvit anförda i
annan afsigt, än att inför hvar och en, som vill aldrig så litet
tänka sig in i saken, ådagalägga, hvilka betydliga summor, som erfordras
till utrustningen af en armée, och jag vågar tro, alt dessa
exempel voro så valda, ali dg ensamt bevisa nödvändigheten af det
belopp, som blifvit hegardt, och alt detta således bör beviljas.
Hr Dalman: Jag tackar Hr Gripenstedt, för den af honom
nu sednast gjorda tolkning af K. M:s Propos., men jag ber att få
fästa hans upmärksainhet deruppå, att ordet utrusta alldeles icke
igenfinnes hvarken i den Kongl. Propos:n eller dervid fogade StatsRåds-prot.
Att utrusta en armée och en flotta, är något helt annat
än ali sammandraga trupper.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, blef propos.
till bifall å StalsUlsk:s förevande Utlåt, framställd och besvarad med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
200
Den 1 November f. nv.
Den som bifaller StalsUisk:s Utlåt. AJ 329, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde Uilät. gjorde arimärkn:r
föranleda till ålerreraiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 122.
Nej — 19.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk.-s
den 27 och 31 sisth Okl. på bordel lagda Utlåt. Af 333, i ani.
af erhållen återremiss å Betänk. As 273, ang:de dels K. M:s
Nåd. Propos., i fråga om Statens medverkan för jernvägars anläggning,
dels väekte motioner ronde sältet för dylika anläggningars
åstadkommande, och förekommo härvid
l:o. Utslc:s yttrande, ang:de Usta, 2: dr a och 3:dje punktcrne
af Betänk:t JYs 273.
Lades till handlingarne.
2:0. Ulsk:s förslag till förändring af i:de och S:lepunkter
ne af Betaniel As 273.
Hr von Hartmansdorff, Ali g.: I Konungens Propos. beter
det: a) att såsom grundsats antages, alt hädanefter icke några
jernvägs-stamlinier i Sverige må anläggas och utföras annorlunda
än medelst Statens omedelbara försorg och pä dess bekostnad, samt
1)) att för utförande af sådana stamlinier, så vidt icke -direkta Stals
tillgäugar
dertill kunna af 11. St. anvisas, medel må — beredas
genom uplåning” etc. Utsk. har i sitt förslag uteslutit ordet stamlinier
och i stället begagnat uttrycket: ”verkställigheten af de större
jernvägsanläggningar, hvilka af allmänna medel böra bekostas.”
Utsk. har således utsträckt frågan om allmänna medels. anvisande
utöfver Konungens förslag. Förra gången bade Utsk. tillstyrkt ett
större anslag. För det närvar:de har det inskränkt beloppet lill
den af Konungen äskade summan, men likväl utsträckt anslagets föremål
utöfver hvad han föreslagit. För min del kan jag icke annat
än yrka, det R. o. Ad., om anslagets belopp godkännes, icke
måtte utsträcka dess föremål längre än Konungens Propijs. angifver.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det eger sin riktighet att Utsk.
i sitt Utlåt. J\° 273 föreslog en större summa än den, som K. M.
äskat f r anställande af erforderliga undersökningar i och för jernvägsanläggningar;
men Hr von Hartmansdorff torde påminna sig, att
det anslag, som då af R. o. Ad. beviljades, just var afsedt för att
en, utöfver det ursprungligen afsedda ändamålet utsträckt undersök
-
Den 1 November f. m.
201
ning skulle kunna göras. K. M. har ansett, att undersökningarne
egentligen borde omfatta del topografiska och tekniska, meri StatsUtsk.
, som i sitt förra Utlåt, afstyrkte beviljande af medel vid innevar:de
Riksdag till jernvägars anläggande, ansåg alt undersökningarne,
i afseende å stambanornas riktning m. na., borde företagas i större
skala än K. M. föreslagit, i det de nemi. borde omfatta ej blott de
topografiska och tekniska, utan äfven de statsekonomiska beräkningar,
som lill delta ämne kunde anses hörande; och derföre hemställde
äfven StatsUtsk., att det af Utsk. tillstyrkta anslag skulle
blifva ett förslags-anslag. R. o. Ad. återremitterade ötsk:s hemställan
i afseende å medels anvisande, vid nu pågående Riksdag,
till sjelfva jernvägsanläggningarne, men godkände likväl den punkt,
som rörde undersökningarne, och delta sednare just af det
skäl, att då man så mycket tvistat, huruvida anslag till jernvägsanläggningar
nu borde beviljas, då nödiga undersökningar ännu icke
hunnit verkställas, borde man för framtiden undanrödja alla dylika
tvistefrågor, så att hvar och eli med det snaraste finge kännedom
om de riktningar, hvari jernbanorna borde komma att framgå.
Slåndens återremisser af förra Utlåt, hafva emedlertid visat, att tankarne
i allmänhet icke varit delade derom,' att åtminstone tvenne
stambanor borde nu genast påbörjas, hvartill ej ansågs erfordras undersökningar
i så stor , skala, som Utsk. förslå gången föreslagit.
Delia har också gifvit Utsk. anledn. att nedsätta den i och för undersökningar
först föreslagna summa till det belopp, K. M. äskat;
roen Utsk. har icke derföre trott sig böra frångå de af R. o. Ad.
jemväl godkända motiverna för Utsk:s hemställan, i afseende å den
större summans anvisande för undersökningarnes verkställande. Det
är nemi. klart, att ju grundligare dessa undersökningar blifva, desto
större fördel kommer samhället att deraf skörda. Att således inskränka
dem lill endast det topografiska och tekniska, torde vara
mindre lämpligt, ty det synes vid jernvägars anläggande vara ej
mindre angeläget, att äfven taga i betraktande statsekonomiska förhållanden,
eller sådana omständigheter, som stå i sammanhang med
industriens utveckling och rörelsens riktning i de orter, hvarigenom
banorna skola komma att gå, hvarförutan noga afseende bör fästas
vid de vattenkommunikationer, som redan finnas, och de landsvägar,
som genomlöpa landet. Det år af mycken vigt, att misstag vid
ifrågavande dyrbara kommunikationsmedels anläggande i möjligaste
måtto undvikas, och derföre tror jag ej, att man här vid lag bör
låta leda sig af en småaktig sparsamhetsanda, som man sedermera
torde få skäl att ångra. Till följd af denna åsigt, har jag inom
Utsk. sökt verka för bibehållandet af det första anslaget, eller 100,000
R:dr, men då 3:ne RiksStånd ansett summan böra inskränkas till
det af K. M. föreslagna beloppet, hvilket äfven torde, åtminstone
under nästa staisregleringsperiod, möjligen vara för ändamålet tillräckligt,
har hvarken jag eller någon annan ledamot af Utsk. anfört
reservation emot denna punkt, enär vi ansett hvarje splittring i
denna samhällsvigtiga fråga böra så vidt möjligt undvikas. Af samma
skäl vågar jag hemställa, att R. o. Ad., med frångående af sitt
förra beslut i denna del, behagade bifalla Ulsk:s nu gjorda förslag.
202
Den 1 November f. m.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då denna fråga förra gången
här afhandlades, tillhörde jag deras antal, som förordade, antagandet
af Ulsk:s förslag, alt 100,000 R:dr skulle slällas till K. M:s förfogande
i och för anställandet af ifragavar:de - undersökningar. Jag
ansåg nemi. för min del, alt innan man företog sig att verkställa
så dyrbara anläggningar som jernvägar, borde alla möjliga nödiga
undersökningar förut anställas. R. o. Ad. biföll äfven 4:de och
5:te punkierna af Utsk:s förra förslag, hvilka punkter innehöllo alldeles
detsamma, som den nu föredragna punkten, endast med den skiljaktighet,
att Utsk. nedsatt summan från 100,000 till 60,000 R:dr.
Då detta Ulsk:s tillstyrkande grundar sig på den opinion, som inom
3:ne RiksStånd gjort sig i frågan gällande, vill icke heller jag för
min del motsätta mig punktens godkännande, ehuru jag beklagar,
alt man här ansett sig böra hushålla med medel, hvilkas anvisande
otvifvelaktig! skulle i en framtid åstadkomma betydliga besparingar.
Propos. till bifall å Utsk:s förevande förslag blef härefter framställd
och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade det iian funnit Ja öfvervägande.
3:o. Ulsk:s yttrande,
JVs 273.
Bifölls.
4:o. Utsk:s i fråga om 7:de punkten af Betcmk-.l 273
nfotfna förslag.
Sedan, på begäran af Hr von Hartmansdorff, den af Biskop Annerstedt
vid Utsk:s Utlåt, fogade reservation blifvit upläst, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Först anhåller jag att få yttra mig
om den förra saken af de 2:ne, sorn i denna punkt förekomma,
emedan jag förmodar, att meningarne inom Ståndet äro delade
i afseende på dessa frågor, hvarföre de icke böra sammanblandas.
Jag får då till en början förklara, att jag hufvudsakligen instämmer
med Biskop Annerstedt. Lika med honora befarar jag,
att vår mening icke kommer att inom Stånden göra sig gällande.
Men jag finner mig upmanad, att likväl uttala den tanken, att de
stora jernvägs-slambanornas anläggning borde upskjntas lill nästa
Riksdag. Under tiden hunne man samla erfarenhet och visste, vida
bättre än nu, huru man bör fördelaktigast använda sina penningar.
Men om man slumpvis skall påbörja arbetet före nästa Riksdag, önskar
jag åtminstone, att de medel, som derpå förspillas, icke måtte
blifva alltför stora, samt alt man måtte inskränka sig (ill, all åt
stambanan mellan Slockholm och Götheborg endast gifva 3 milhr i
st. f. 4. På sätt den värde reservanten yttrat, torde en större
summa icke kunna, med behörig sparsamhets och försigtighets iakttagande,
användas under tiden intill nästa Riksdag. Vid sådant förhållande,
är det ej eller skäl, alt gifva mera än oundgängligen behöfves;
ty har man mycket penningar, slösar man vanligtvis dermed,
och så kommer det troligtvis att gå äfven i detta fall. När ett tillräckligt
antal sakkunnige personer icke heller f. n. finnes för jern
-
Den 1 November f. m.
203
vägsanläggningarnes utförande: så nfgör denna brist elt ytterligare
stöd för min åsigt. Nödgas man införskrifva sådana personer, blifva
de dyrlejda och de torde ej heller iakttaga den noggrannhet vid
medlens användande, sorn utmärker våra landsmän, särdeles dem
som tillhöra krigareståndet. Jag anhåller på grund häraf, att endast
3 millioner måtte anslås lill jern vägsanläggningen mellan Stockholm
och Götheborg, hvilkens påbörjande jag icke tror mig kunna
motverka.
Hr Bildt: Då frågan förra gången behandlades på detta rum,
tillhörde jag den menirigsfraklion, som ansåg det vara klokare och
riktigare af Staten, att icke vid dessa anläggningars företagande
splittra sina krafter, utan att använda sina medel på den, enligt
de flestas åsigt, vigtigasle jernvägen, nemi. den, som skulle sammanbinda
rikets hufvudstad med rikets största handelsstad. Lyckades
denna anläggning och åstadkomme den stora och gagneliga resultater,
torde alla betänkligheter emot jernvägars anläggande i vårt
land äfven hos deras i frigaste motståndare häfvas. Men då jag,
såsom ledamot af SlatsUlsk., haft tillfälle att erfara, hvilken stor och
aktningsbjudande del af representationen uttalat sig för den mening,
alt vid innevarande riksdag anslag äfven borde beviljas för påbörjandet
af en jernväg emellan Malmö och Jönköping, har jag ansett
det vara min pligt att i ett ämne, der del absolut rälta icke är i
fråga, ulan der man endast har alt afse det nyttigaste och klokaste,
låta min enskildta öfvertygelse vika, under bemödande, att i min män
medverka till det förslag, sorn har den största utsigten att erhålla
framgång, enär det i många hänseenden förenar de olika meningarne
i saken.
Hr von Hartmansdorff har egentligen endast yttrat sig om den
blifvande jernvägen emellan Stockholm'och Götheborg; jag vill derföre
äfven inskränka-mig till alt uplaga och besvara hvad han i
detta afseende anfört. Den värde ledamoten har förmenat, att till
denna jernvägs påbörjande icke borde anslås mera än 3 mill.-r,
befarandes tillika, alt om mera penningar beviljades, torde slöseri
vid deras användande lätteligen ega rnm. StatsUtsk. har icke byggt
sin framställning på en så lös grund, som det antagandet, att man
med en millions ökad kostnad ej skulle hinna längre än eljest med
3 millri', tyckes innebära. Ltsk. har nemi. ansett, alt då K. M. i
sin Nåd. Propos. yttrat, det en summa af en half milhn R:dr R:gs
utgjorde medelpriset på en jernvägsslräckning af en svensk mils
längd, skulle man med ett anslag af 4 milhr R:dr B:ko kunna
bygga en jernväg af 12 mils längd. Denna summa vore således
tillräcklig 'för att föra jernvägen fiån Götheborg genom växlande
fruktbara och ofruktbara trakter till nejden af den bördiga Falbygden
och derutöfver. Om man deremot endast finge en summa af 3
milhr, skulle jernvägen stanna kanske midt i de s. k. Svältorna,
ifall den eljest komme att dragas genom dem; men det är väl icke
skäl att på det sätt begränsa beviljandet af medel för anläggning
af en kommunikations-linie, som sålunda icke ens provisoriskt finge
en lämplig slutpunkt! Man har fastmera vid flere föregående
204
Den 1 November f. m.
tillfällen yltrat den mening, att jernvägarne böra på det sätt anläggas,
att hvarje sektion deraf blefve, om möjligt, ett helt för sig, på
samma gång, sora den utgjorde en länk i den blifvande stora kedjan;
och detta är äfven, enligt min åsigt, rätta sättet alt lillvägagå.
I sammanhang härmed anser jag mig böra nämna, huruledes
den af StatsUtsk. till Skånska jernvägen föreslagna summa tillkommit.
Återremisserna från Stånden gåfvo tydligen tillkänna, att de ansägo
en summa af 5 miller !i:dr B:ko böra lill jernvägs-stambanors anläggande
anvisas. Då man nu ville förena de bland jernvägsanhängare
existerande tvenne opinioner, som i afseende å ifrågavartde
företag förefunnos, och dervid fästa behörigt afseende å den allmänna
mening, sorn syntes hafva majoriteten för sig, var det gifvet,
alt StatsUtsk., vid förslag till summans fördelning emellan de båda
stambanorna, skulle på det sätt förfara, att jernvägen emellan Stockholm
och Götheborg finge en så stor anpart af summan, alt något
helt i sin mån kunde tills vidare dermed åstadkommas. På denna
grund har Ulsk. fotat sin hemställan, att ett anslag af 4 milhr
borde åt Stockholm-Götheborgs-linien beviljas. Den återstående
millionen är i berörde hänseende icke sä väl afpassad. Med den
kan icke en jern vägssträckning, den der utgör ett helt för sig,
åstadkommas; men då det tyckes vara satt utom allt tvifvel, att
en jernväg, förenande Malmö och Jönköping, komme att gå igenom
Lund, och afslåndet emellan Malmö och Lund är sådant, att jernvägsanläggningen
deremellan skulle kosta ungefär 700,000 R:dr
B:ko, så vore redan derigenom en sådan mindre länk för sig, som jag
förut omnämnt, iordningställd; och då den summa af 300.000
R:dr B:ko, som derutöfver beviljas, skall användas för jernvägens
vidare sträckning på sätt K. M. kan finna tjenligt, i riktning åt
Jönköping, så torde, vid betraktande af beloppet, någon närmare
bestämmelse ej vara lämplig i afseende å provisionell slutpunkt.
Man har för öfrigt så mycket mindre ansett sig böra fästa uteslutande
afseende å anläggningskostnaden emellan Malmö och Lund,
som man i RiksStånden under diskussionerna i frågan uttryckt den
mening, att K. M. skulle använda en del af de medel, som komme
att anslås, till undersökningar i topografiskt och tekniskt hänseende.
För jernvägssträckningen emellan Malmö och Jönköping äro visserligen
ganska fullständiga undersökningar redan gjorda, för så vidt
Skåne beträffar, men icke så i afseende å sträckningen af den bana,
hvilken utgående från Jönköping skulle mola den Skånska. Vid
sådant förhållande är det ganska lämpligt, att något af den anslagna
millionen användes för dessa undersökningars anställande.
Att nu ingå i någon afhandling om jernvägars större eller
mindre nytta och ändamålsenlighet i vårt land, torde vara aldeles
öfverflödigt. Denna fråga har redan blifvit så tillräckligt omordad
och från flere sidor skärskådad, att jag nu endast anser mig böra
uttrycka min enskilda tillfredsställelse deröfver, att Hr von Hartmansdorff
icke nu mera tyckes vilja motsätta sig jernvägars anläggande,
utan ingått på det mera praktiska fältet, i det han yttrat
sig' öfver beloppet af de medel, hvilka för dessa anläggningars åstadkommande
erfordras.
Den 1 November f. m.
205
Frih. Klinkowström, Gusjt. Mauritz: Jag vill inskränka
mitt yttrande i frågan rörande en jernvägsanläggning emellan Stockholm
och Götheborg till några få ord. Lika med Hr von Hartmansdorff
anser jag det klokaste vara, att då man förehar ett ar1
betsföretag, man dertill anslår de medel, hvilka erfordras för att få
det färdigt, äfvensom att vännerna af jernvägsföretaget böra förena,
i stället för att splittra, sina krafter, ty onekligt torde vara, att om
man börjar på flere håll af landet med dessa arbeten, man ej så
fort får något helt till stånd, som om man koncentrerade sin verksamhet
på ett håll. Af denna anledning tror jag det vara rättast
att nu till en början anslå de medel, hvilka K. M. ansett behöfvas
för alt fullborda den bana, som redan är påbörjad, nemi. stambanan
emellan Slockholm och Götheborg. Min öfvertygelse är, alt
sedan vi en gång erfarit resultaten af dessa anläggningar, skola vi
kanhända med större försigtighet, än hittills varit fallet, gifva oss in
i företag, hvilkas framgång man icke kan på förhand beräkna.
Det förefaller måhända en och annan underligt, att de, som
först motsatt sig alla jernvägsanläggningar, nu gått in på ett mera
praktiskt fält. Jag anser mig derföre skyldig att förklara, det min
^öfvertygelse i frågan icke blifvit rubbad sedan sistförflutne riksdag,
men sjelfva frågan har sedermera tagit en väsendtligt skiljaktig
riktning, och jag tror, att den, som endast afser fäderneslandets väl
och bäsia, måste i frågan nu intaga en annan position än vid förra
riksmötet. Det är af sådan anledning jag önskar, att den bana,
som redan är påbörjad, måtte fullbordas, på det alt vi måtte få se
resultaten deraf, och undvika att göra stora upoffringar för företag,
om hvilkas utgång, som möjligen blifver mindre tillfredsställande,
raan är oviss. Jag anser K. M:s Propos. i ämnet vid denna riksdag
vara grundad på så kloka beräkningar, att jag tror, det R. St.
bordt antaga densamma och icke inveckla sig i omständigheter,
från hvilka man möjligen torde få svårt att reda sig. K. M:t har
icke förordat Skånska jernvägen, utan i främsta rummet satt stambanan
emellan Slockholm och Götheborg. StatsUtsk. har i sitt första
Betänk, icke anslagit några medel för jernvägarnes omedelbara påbörjande.
Först genom en återremiss har raan lyckats få medel
tillstyrkta, och jag tror, alt man gjorde visligt, om man inskränkte
sig (ill att bevilja de medel, som erfordras för påbörjandet af vestra
stambanan, på det att denna bana måtte blifva ju förr desto heldre
fullbordad och -bereda landet den utlofvade vinsten i ekonomiskt
och militäriskt hänseende.
På grund häraf får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, alt
särskild propos. målte framställas å den del af punkten, som rörer
stambanan emellan Stockholm och Götheborg, på det att de ledamöter,
hvilka vilja bifalla denna del, men afslå Utsk:s hemställan, rörande
Skånska jernvägen, måtte dertill vara oförhindrade.
Hr Hjärne, Harald: Jag för min del gillar det sätt, hvarpå
StatsUtsk. sökt sammanjemka de olika meningarne i denna fråga.
Då Utsk:s förslag, enligt milt förmenande, icke kommer att röna
något egentligt motstånd, tror jag alt man icke behöfver upptaga
206
Den 1 November f. m.
R. o. Ad:s lid för alt ådagalägga gagneligheten af förslaget. Men
jag tror, alt man icke bör antaga förslaget med de ordalag, hvari
det blifvit affalladt. Det slår nemi. att 4 millioner R:dr skulle anslås
”för en del af den slambana, sorn, utgående från Götheborg,
kommer att, i riktning genom Westergöthland och Nerike, fullbor- ;
dad förena nämnde stad med hufvudstaden.” När jag erinrar mig,
att under den föregående diskussionen i denna fråga en ledamot
af StatslJlsk., sorn äfven nu yttrat sig, dref den satsen, alt jernvägen
borde börja vid Götheborg och sträcka sig uppåt Westergöthland,
har jag all anledning alt tro, del StatsUtsk. vid förslagets npgörande
velat uttrycka denna mening, ehuru ordalagen icke torde
vara nog bestämda. För min del är jag af olika lanke med den
värde ledamot, som ifrigast förfäktat Götheborgs lämplighet såsom
utgångspunkt för banan. Jag tror del vara lämpligare att börja vid
någon annan punkt emellan Stockholm och Götheborg. Om den
nu började banan emellan Köping och Svartå kommer alt fortsättas
med mera fart än hittills, tror jag att densamma kan blifva inom
2:ne år färdig. Under förutsättning häraf tror jag att mången skulle
anse det vara riktigare att fortsätta denna bana från Svartå nedåt
kanalen, än all börja vid Götheborg och gå uppåt Westergöthland.
Då emedlertid StalsUtskrs i denna punkt begagnade ordalag lätteligen
kunna tydas såsom en bestämd föreskrift för Regeringen att börja
banan vid Götheborg, yrkar jag, att dessa ordalag måtte ändras, så
att det kommer att stå Regeringen fritt att börja banan å den punkt,
Regeringen sjelf finner lämpligast. En sådan frihet för Regeringen
anser jag vara af största vigt. Med 4 mill:r hinner man från Götheborg
icke längre än ett stycke in i Westergöthland, men med
samma summa kan man sammanbinda Svea och Göta kanal.
Jag har nu antydt de skäl, hvarför jag icke tror att man bör
bestämma, hvar arbetet skall börjas, och jag får, i öfverensstämmelse
härmed, föreslå, att de af StatsUtsk. begagnade orden måtte utbytas
emot följande: ”en del af den stambana, som skall förena Stockholm
med Götheborg genom Westergöthland oell Nerike”. Måhända
äro dessa ordalag icke de bästa, hvarföre jag gerna medgifver hvarje
ändamålsenlig modifikation deraf, men jag anhåller, all förslaget
måtte ändras i den af mig nu uppgifna syftning. I allt öfrigt tillstyrker
jag bifall lill hvad Utsk. föreslagit.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Det är ganska sanni, alt K.
M:ts Propos. inskränker sig till att begära anslag för utförande af
en stambana emellan Stockholm och Götheborg. Jag vill likaledes
medgifva, alt det i allmänhet är riktigast att använda alla de medel,
som stå till buds, på ett enda företag, heldre ån att splittra dem
på flere ställen. Men detta oaktadt tror jag att StatsUtsk. vid detta
tillfälle icke saknat grund för sitt förslag. Man bör besinna, att
ett bifall till frågan i sin helhet till stor del beror på rösterna af
en mängd representanter från de södra orterna. Man känner också,
med hvilket lifligt intresse dessa fästa sig dervid, att jemväl deras
påtänkta jernvägsanläggning mätte komma till stånd eller att åtminstone
någon garanti måtte lemnäs derför, att icke alla de me
-
Den 1 November f. m.
2 07
de), sora nu och framdeles komma all anslås lill jernvägsanläggningar,
skola tillgodokomma endast och allenast det medlersta Sverige.
Vid sådant förhållande tror jag, det hafva varit klokt att
lugna dera uti ifrågavar:de hänseende, och för sådant ändamål nu
äfven anslå något lill påbörjande af deras jernväg.
I afseende ä summans storlek, tror jag likaledes, att StalsUtsk.
träffat det rälta och lämpliga. Jag har redan förut yttrat min öfvertygelse,
att omkring 5 milla- vore det belopp, som, med hänsigt
till Statens närvar:de tillgångar, borde för jernvägsanläggningar
lill en början användas, hvarföre jag i denna del icke har något att
emot SlatsUlsk:s förslag invända.
Den siste värde talaren har gjort en anmärkn. emot förslagets
ordställning, och jag kan icke underlåta att medgifva, alt någon
tvetydighet deruti förefinnes. Men jag tror likväl icke, att ordställningen
är sådan, alt den innebär en ovilkorlig föreskrift, att börja
arbetet vid Götheborg. Den torde endast innebära, att jernbanan
skall utgå från denna punkt, och sluta vid Stockholm, men alt nödig
frihet vid arbetets utförande ändock är Regeringen lemnad.
Jag tror derföre, att Utsk:s förslag, äfven i afseende å ordställningen,
utan fara kan bifallas, hvarföre jag vördsamt anhåller om
propos. å bifall till förslaget i sin helhet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Emot detta förslag kunna, enl.
mitt förmenande, ganska många välgrundade anmärkmr framställas.
Men ehuru förslaget således icke är i allo nöjaktigt, tror jag likväl,
att det f, n. är det bästa, som står att erhålla, och alt det således
bör vinna R. o. Ad:s bifall. Jag anhåller likväl alt få fästa upinärksamheten
på en olämplighet i redaktionen, som ganska
lätt kan afhjelpas. Utsk. tillstyrker nemi. ”en millin för påbörjande
af en i riktning åt Jönköping gående stambana från
Malmö lill den pä nordliga sidan af sistnämnde 'stad belägna
punkt, hvilken K. M. kan finna lämpligt bestämma.”
För min del kan jag icke inse, hvartill eli sådant bestämmande
skall tjena. Men har Utsk. rätt uti att meddela en sådan bestämmelse
i förslaget om Malmö-Jönköpings-banan, så har Utsk. ovilkorligen
orätt uti, alt icke intaga en dylik bestämmelse i förslaget om
Slockholm-Götheborgs-banan. Som emedlertid, enl. min åsigt, hela
bestämmelsen är olämplig och öfverflödig, anser jag, att förslaget
bör sluta med orden ”från Malmö”, och anhåller således om bifall
till punkten, med uteslutande af den på sagde ord följande
mening.
Hr Bildt: Mot den redaktionsförändring, Gr. Lagerbjelke föreslagit,
har jag ingenting att anmärka. Det är otvifvelaktigt, att
de utmärkta sista orden äro alldeles öfverflödiga, men, för alt försvara
Utsk. för beskyllningen, att i detta hänseende hafva tänkt något
annat än Utsk. uttryckt, ber jag att få nämna, det den sisla
meningen tillkommit på det sätt, att sedan flera olika redaktionsförslag
blifvit inom Utsk. framställda, åtog sig en ledamot att sammanjemka
dem, med bibehållande, så vidt möjligt, att de utaf serskilda
ledamöter förslagsvis framställda uttryck; och så inflöt den
208
Den 1 November f. m.
anraärkla öfverflödiga slutmeningen. Sedermera ville man, efter fattadt
beslut, ej vid justeringen göra den minsta ändring i ordställningen,
helst som åtskilliga ledamöter fruktade, att om något ord
derur borttoges eller tillädes, kunde den mödosamt sammanjemkade
meningsföreningen möjligen blottställas för alt ånyo söndras. För
min del finner jag, lika med Gr. Lagerbjelke, att dessa ord
böra utgå.'
Beträffande åter Hr Hjärnes anmärkn. emot ordställningen,
tror jag Utsk:s mening kunna inses, om man jemför sjelfva förslaget
med följande å sidan 12 bland motiverna förekommande mening:
”hvad åter vidkommer den lämpligaste utgångspunkten för
påbörjandet af den stambana, som, fullbordad, skulle komma att
förena Götheborg med hufvudstaden, har Utsk., i öfverensstämmelse
med hvad som vid återremisserna inom RiksShn blifvit yrkadt, ansett,
att den bör väljas så, att den delen af merauämnde stambana,
som nu skall anläggas, så vidt möjligt är, blifver för den allmänna
rörelsen mest fördelaktig, och kommer att utgöra någonting
helt för sig. Rörelsens riktning utåt från öster till vester och tvertom
inåt, jemte Götheborgs redan vunna stora betydelse såsom handelsstad,
h3r, i förening med önskan, att kunna upfylla ofvan- ^
nämnda ändamål, hos Utsk. stadgat öfverlygelsen om denna stads
synnerliga lämplighet såsom utgångspunkt.” Sedan jag likväl
hört Hr Gripenstedt till en del förena sig roed Hr Hjärne,
vill jag ej bestrida, att ordalagen i förslaget måhända borde
ändras på följande sätt: ”4 milhr R:dr för en del af den stambana,
som, med Götheborg till utgångspunkt" etc. Ty det
har otvifvelaktig! varit, icke, såsom Hr Hjärne tyckes förmena,
några enskilde ledamöters,- utan majoritetens inom RiksStm me
ning,
alt jernvägen skulle börja vid Götheborg, på sätt af återremisserna
synes. Man har nemi. ansett, alt början borde göras
med den del af stambanan, som blefve för rörelsen mest fördelaktig,
och denna del är onekligen den, som sträcker sig från Götheborg
inåt Westergöthland. Ty om en jernväg sträckes från
Götheborg till Alingsås, så är det klart, att hela trakten kring
sistnämnde stad blifver, så till sägandes, förflyttad närmare fället
för den allmänna verldshandeln; men om man bygger en jern
vägssträcka
inne i landet, t. ex. emellan Alingsås och Sköfde,
komma dessa städer icke i beröring med den stad, som står i direkt
gemenskap med verldshandeln, eller Götheborg. Det är således
påtagligt, att jernvägen, för att åstadkomma största nyttan,
hör börja vid en punkt, som redan har någon betydenhet. Vid
sådant förhållande funnos inga andra städer att välja på, än Götheborg
och Stockholm; och alt valet stannat på Götheborg, torde
fä eller ingen klandra. Genom föreskriften, alt Götheborg skall
vara utgångspunkten för jernvägen, är Regeringen ingalunda bunden
vid att låta jernvägsarbete! oafbrutet fortgå från denna stad till
Stockholm; ty om det befinnes, att penningarne icke räcka lill, för
att få en lämplig slutpunkt på andra sidan Alingsås, så möter intet
hinder för penningarnes användande på en mera lämplig sträckning.
Den 1 November f. m.
209
ning. Emedlertid och på det att ingen ovisshet må i detta hänseende
ega rum, anhåller jag örn bifall till den af mig nyss framställda
redaktions-förändringen.
O
Frih. Åkerhjelm, Carl: Ingen talare har yrkat afslag å
StatsUlsk:s förslag i sin helhet, men deremot har man yrkal bifall
lill hvad Biskop Annerstedt i sin reservation förordat. Della åter
får ja' bestrida, och anser Ulsk. hafva rätteligen förfarit, då det
tillstyrkt R. St., att vid detta tillfälle förvissa äfven en annan vigtig
del af riket om att få njuta frukten af de penningar, som för
företaget mäste npoffras. Jag tror också, att sedan R. St. genom
den nya bränvins-lagsliflningen vidtagit sådana åtgärder, att landtmannen
i flera provinser icke kan försälja sina produkter i en mera
lätt form, R. St. äfven böra vidtaga sådana åtgärder, som åsyfta att
lätta transporten af landtmannens produkter. Utsk. har derföre
föreslagit R. St. alt besluta en jernvägs-anläggning igenom Sveriges
medlerst» och södra del, och som jag helt och hållet gillar de skäl,
som ligga till grund för detta förslag, anhåller jag om bifall till
detsamma.
Hr Gripenstedt: Om Hr Bildt anser mitt yttrande innebära
den åsigt, att jag skulle anse det vara illa valdt alt börja jernvägs
arbete!
vid Götheborg, så har Hr Bildt missförstått mig. Jag skall
öppet tillkännagifva,- alt min åsigt i detta fall öfverensstämmer med
hans; men jag tror likväl, alt så länge man icke har någon specifik
undersökning, ali vid jernvägsanläggningen följa, är det till stor nytta,
att en viss frihet dervid lemnäs Regeringen, och under sådana omständigheter
har jag ansett det vara eu fördel, att ej ordställningen
är så bindande, som man velat göra densamma.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm., med lillkännagifvande,
att flere talare anmält sig till afgifvande af yttranden, i afseende på
förevar:de punkt, framställd propos., beslöt R. o. Ad., ali i anseende
till den redan betydligt framskridna liden upskjula öfverläggningen
i förevar:de ämne till eftermiddagens plenum, samt åtskiljdes
R. o. Ad. kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
14 H.
14
210
Den 1 November e. m.
Onsdagen den 1 November 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 nrot.-uldr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUlskrs Utlåt. JVs 333, i anledn.
af erhållne återremisser å Betänk:l JV& 273, angtde dels K. M:s
Nåd. Propos. i fråga om Statens medverkan för jernvägars anläggning,
dels väckte motioner rör:de sältet för dylika anläggningars
åstadkommande.
Vid nu foitsatt öfverläggning om Utsk:s, i fråga om 7:de punkten
af Betänka JVs 273, afgifna förändrade förslag, anförde
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då jag på f. m. hade ordet,
inskränkte jag milt yttrande endast till den delen af förevar.de
punkt, som angår banan mellan Stockholm och Götheborg. Jag
trodde mig derigenom hafva förenklat ärendets behandling. Men då
jag sedermera hört andra ledamöter lala om banan mellan Jönköping
och Malmö, har jag ansett mig, såsom Småländning, böra, på
samma sätt, förfara. Dervid kan jag icke underlåta att omförmäla,
huru det tillgick i Norrige, då man der beslöt att uprätta en bank.
En hvar ville hafva honom hos sig, likasom man nu vill hafva jernvägar
i närheten af sitt hem. Man tvistade om banken skulle förläggas
i Throndhjem eller i Christiania och ännu flera städer. Då
upträdde en Storlhings-man, som var ombud från en liten stad vid
Christiania-fjorden, och sade: jag föreslår, att banken förlägges till
Dröback, ty l:o är det en vacker liten stad, och 2:o bor jag der.
Utsk. har tillstyrkt, alt ”en mill. R:dr skall beviljas för påbörjande
af en i riktning åt Jönköping gående stambana från Malmö
till den på nordliga sidan af sistnämnde stad belägne punkt, hvilken
K. M. kan linna lämpligt bestämma.” Månne det kan vara
rikligt, att denna bana utgår från Malmö. Jag erinrade, då denna
sak förra gången förevar, ali Malmö är beläget söder om det ställe,
hvarest Oresundska tullen erlägges, och att således varor, som från
Malmö utföras eller dit ankomma, måste vidkännas denna lull.
Månne del icke vore bättre, alt den ifrågavande banan börjades,
om sådant skall ske i Skåne, vid Engelholm eller något ställe,
hvarest en hamn kan anläggas, norr om den ort, hvarest Sundska
tullen upbäres? Vore det i alla fall icke riktigare, att börja banan
från Jönköping, för alt sedermera leda henne mot Skåne, än att
göra tvertom? 1 fall vägens längd till hafvet skall tagas i beräkning,
och svårigheten att transportera varor likaledes afses, så
äro båda dessa omständigheter af den beskaffenhet, att man deraf
tydligen finner behqfvet af jernvägar vara i Småland större än i
Skåne. Jag har, från början, yrkat, att de begge stambanorna icke
Den 1 No vern b el' e m.
211
skulle samtidigt utföras, emedan det blefve, såsom Fransmännen
säga, att tända ljuset i båda ändar. De beviljade medlen förspillas då så
mycket hastigare. Man får på en gång jernvägsruiner å 3:ne serskilda
ställen i Riket, i händelse man beräknar den redan påbörjade. Jag
talar för den Småländska jernvägen, endast under misströstan, alt
kunna slippa honom, ehuru jag önskar det. R. o. Ad. har på f.
m. redan beviljat 4| milkr R:dr, oell om vi nu på e. m. ytterligare
anslå 5 milkr R:dr, så utgör den sammanlagda summan
9,500,000 R:dr. Hvar skola penningarna tagas? De skola uplånas.
Sker det inom landet, så betager roan näringarna ett högst betydlig
rörelse-kapital, eller ock återstår intet annat, än alt göra utländsk
skuld, såsom Hypolheksföreningarna redan gjort.
På grund af alla dessa skäl, fortfar jag i mitt på f. m. gjorda
yrkande, att anslag af mera än 5 milkr R:dr ej må beviljas lill
jernvägen mellan Götheborg och Slockholm, utan alt raan för Regeringen
utpekar, hvarest början skall ske, men med förtroende öfverlemnar
till henne att bestämma sådanl. Vill Ståndet anslå 5
milkr R:dr till bägge de ifrågasatta banorna, så tillstyrker jag, att
3 milkr R:dr gifvas till banan ål Götheborg och 2 milkr R:dr åt
Småländningarne, emedan man då vore mera säker om de sednares
röster för jernvägarne, än om de erhölle blon 1 mill. R:dr. Jag
säger delta derföre, all jag på f. m. hörk. en talare yttra, det Utsk.
ansett sig böra anslå 1 mill. R:dr ål Småländningarne och 4 mill.
R:dr åt Skåningarne, emedan man eljest icke kunde i godo blifva
al med de förre, eller få dem med sig på den rätta vägen, d. v. s.
jernvägen. Om nu Skåningar och Smålänningar skola hafva 1 eller
2 milkr R:dr, hvilket sednare jag förordar, så hemställer jag,
alt ordalagen i Ståndets beslut måtte blifva, alt så och så många
milkr beviljas för en i riktning mot Skäne gående stambana från
Jönköping till någon hamn ipom Skåne, noir om del ställe, hvarest
Sundska tullen erlägges.
Frih. Cederström, Rud.: Då man med kännedom och öfvertygelse
om jernvägarnes välgörande inverkan på indnsliien i länder,
dem de genomlöpa, upriktigt önskar, att jemväl i sitt fädernesland
se dem i större skala införde, är det en nödvändighet, att
enhvar icke allt för strängt påyrkar sin individuella åsigt om hvad
som vore det önskvärdaste alt i detta hänseende ernå; utan man
bör fastmera, äfven med npoffring af egna önskningar i underordnade
hänseenden, förena sina krafter med andras, på del att ett
resultat i det hela må kunna vinnas. Sålunda, då frågan förra gången
hos R. o. Ad. förevar, uttryckte jag den mening, att man borde öfverlemna
åt Regeringen ett belopp af 5 milkr R:dr, för ali användas
på anläggande af början till en jernväg emellan Götheborg och hufvudstaden;
men det syntes mig sedermera vara orätt, att genom
strängt vidhållande af denna åsigt äfventyra hela frågans framgång.
Dessutom, och ehuru StatsUtsk:s åsigt, att summan icke borde klyfvas,
icke funnit motstånd mera än inom 2:ne Stånd, kan jag icke
anse SlatsUlsk. derföre fritaget från att ånyo pröfva frågan, eller
14*
212
Den 1 November e. m.
den praxis, man ofia åberopat om vidhållande af del beslut, som
vunnit 2:ne Stånds medhåll, här böra iakttagas. Stadgande! i 49:de
§:n Riksd.-Ordn:n innehåller icke heller någon sådan föreskrift. Sedan
jag inom Uisk. ägt tillfälle att taga kännedom om hvad vid
återremissen af de 2:ne återremitterande Stånden yttrats, kunde jag
icke undgå, att, i öfverensstämmelse med liktänkande inom Utsk.,
fästa upmärksamhelen derpå, att summans delning, ehuru i flere afseenden
mindre önskvärd, likväl å andra sidan skulle medföra åtskilliga
fördelar af stor vigt, enär man derigenom icke blott för
ögonblicket skulle vinna flere anhängare för medlens beviljande,
ulan äfven och hufvudsakligen genom den inom serskilda delar
af landet sålunda beredda erfarenhet af sådana anläggningar,
kunde förmodas, att allmänna benägenheten för dem skulle kunna
ökas, ländande till framtida fördel för land och folk. Vi hafva
äfven medgifvit, alt arbetets concentrerande på en enda punkt,
kunde så lill vida verka skadligt, att det lände till afbräck och
förfång för andra näringar, från hvilka, till detta, samlades alla
dervarande arbetskrafter; hvaremot 0111 arhetet företoges på flere
serskilda ställen, behofvet af arbetskrafterne jemnare fördelades. Af
dessa anledmr har jag trott mig kunna ingå på del beslut, StatsUtsk.
tillstyrkt. Visserligen har jag trott och tror ännu, att det varit
skäl icke ovilkorligen föreskrifva arbetets börjande vid Götheborg,
och att den först lillämnade vägsträckan må blifva en ”helhet
för sig”; men dessa hänseenden äro ej af den vigt, att böra föranleda
splittring emellan jernvägsföretagets befrämjare. Jag fogar
mig således i dessa fall efter U(sk:s åsigt, sedan jag inom detsamma,
och nu hår, uttalat min mening.
Den af Frih. Klinkowström begärda delning af propos., kan
icke grundlagsenlig! förvägras, hvilket jag nogsamt inser; men befarar
deraf ingen menlig påföljd för framgången af StalslJtsk:s förslag.
Ty ehuru det går litet långsammare, bör resultatet ändock
blifva detsamma, så framt, då vi komma ali i 3 serskilda afdeln:r
besluta öfver StatsUlsk:s hemställan, R. o. Ad:s majoritet, som tillförene
med välvilja omfattat jernvägsanläggningarne, fortfar att med
samma bestämdhet och ihärdighet skänka sitt bifall till hvad Utsk.
i ena och andra afseendet hemställt. Med hänsigt till de utförliga
framställningar, som i delta ämne hos R. 0. Ad. blifvit afgifne,
skulle jag anse mig fela i grannlagenhet emot del Höglofl. Ståndet,
genom att vid detta tillfälle ingå i ytterligare utvecklig af jernvägsföretagets
gagnelighet för det allmänna, helst som en mycket öfvervägande
opinion för dessa kommunikations-medel redan gifvit sig
förnyade gånger tillkänna,
Jag inskränker mig således till att endast begära bifall lill
Utsk:s förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då frågan vid ett föreg:de tillfälle
afhandlades, blef hon så fullständigt utvecklad, att det skulle
innefatta ett missbruk af Ståndets tid, om jag nu skulle söka ingå
i någon vidlyftig utveckling af densamma. Jag anmärkte äfven då
med glädje, att ingen af de talare, som bär uptrådt, yttrat sig emot
Dea 1 November e. m. 213
jernvägarnes stora Dylta, mot nödvändigheten att, såframt vi vilja
gå steg om steg meri andra länder i civilisation, äfven vi måste tillegna
oss della foilskaffningsmedel.
Icke för att ingå i någon vidlyftig diskussion, utan fastmera för att
bemöta några af de anmärkn:r, som blifvit gjorda rör:de beviljande af
medel till anläggande af 2:ne banor, har jag således begärt ordet.
Man har i del afseende! åberopat en reservation af en aktad ledamot
af PresteSt. Del gör mig ondl att vid detta tillfälle behöfva
rätta eli misstag, hvartill reservanten gjort sig skyldig, och hvilket
misstag möjligen kan inverka på frågans framlid. Han har nemi.
sagt, att R. o. Ad. samt BondeSt. hafva med stor pluralitet bifallit
Utsk:s förra afstyikande Utlåt, i fråga om den Småländsk-Skånska
banan. Enl. hvad H:ne torde erinra sig, bifölls -samma Ullål. af
R. o. Ad. med 7 rösters pluralitet, och inom BondeSt. var äfven
majoriteten för denna åsigt ganska obetydlig, och jag hemställer,
om, i händelse denna fråga förekommit samtidigt med den stora
hufvudfrågan, auledn. då icke förefunnits till den förmodan, att äfven
frågan om den Skånska jernvägen blifvit af R. o. Ad. återremitterad.
Jag tror, att de fleste ledamöter af detta hus, som
röstade för ålerremiss, gjorde det i full öfvertygelse, att man icke
skulle vägra alt öfverlemna denna fråga till StatsUtsk., på det att
Utsk. måtte komma i tillfälle att taga henne i förnyadt öfvervägande.
Emellertid, såsom jag redan nämnt, blef Ulsk:s afstyrkande Utlåt,
icke med stor majoritet, utan endast med 7 rösters öfvervigt af R.
o. Ad. bifallet. Då man derjemte tager i betraktande, att såväl
Preste- som BorgareStrn återremitterat frågan om den vestra jernbanan,
och att BondeSt., hvilket likasom R. o. Ad. i ett sednare
plenum biföll Utsk:s sednare Betänk., likväl, då den slota frågaD
förevar, förklarade, att anslag borde lemnäs (ill båda de ifrågavaride
bansträckningarna, så tror jag, att man måste medgifva, att inom
hela representationen endast 2:ne ungefärligen lika starka partier
stridt emot hvarandra Emedlertid tror jag, att Utsk., vid förnyad
behandling af frågan, haft mycket skäl att tillstyrka banan emellan
Skåne och Jönköping, och jag, som då icke var närvartde i Utsk,,
hembär serskildt min tacksägelse till dess ledamöter för den opartiskhet
och, jag vågar säga, för det afseende på fäderneslandets väl,
som de i detta hänseende ådagalagt.
Utan att trötta Ståndet med återuprepande af de skäl för bifall
till anslag åt den af mig förordade bana, hvilka jag vid föregående
tillfällen utvecklat, ber jag likväl, att i edert minne, Mine
Hrr! få återkalla hvad som ingen lärer kunna bestrida, då man i
sin helhet betraktar medlersta och södra delen af Sverige hvar
för sig (jag menar den del, sorn ligger söder om Jönköping), nemi.
att medlersta Sverige är af naturen gynnadl med 4 stora vattenbäcken,
nemi. Wenern, Wettern, Hjälmaren och Mälaren: alt dessa
vattenbäcken äro dels genom naturliga och dels genom konstgjorda
kommunikationer förenade sins emellan och med både vesterhafvet
och Östersjön: att alla provinserne i medlersta Sverige äga ganska
stora och lätta vattenkommunikationer: men alt deremot, om man
betraktar södra delen af vårt fädernesland, emellan Småland och
214
Den 1 November e. m.
Skåne finnes ingen annan kommunikation än landsvägar. Man finner
der det bredaste bältet af vårt land, omkring 25 mil i bredd
och 30 mil i längd, hvars innevånare, idoga och tarfliga, sakna
tillfälle att upbringa landets produktion, emedan de äro i saknad
jemväl af kommunikationer för transport af sina produkter. Man
finner vidare, att Götha kanal, som är en konstgjord vattenförbindelse,
genomskär den medlersta delen af landet, som alltså genom
konst erhållit en vigtig kommunikationslinea ifrån öster lill vester.
Ser man åter landet från norr lill söder, så saknas en sådan kommunikationslinea.
Enl. min åsigt bör man eftersträfva att anskaffa
icke blott en jernväg emellan östra och vestra delen af landet,
hvilken, jag medgifver det, bar sin stora vigt, utan äfven en dylik
emellan den nordliga och södra delen deraf. Den sednare är just
den jag ansett böra förordas och det är till denna väg, sora man
nu icke vill anslå eller bevilja de af Ulsk. tillstyrkta medel. Då
jag redan på förhand visat, huruledes det medlersta Sverige är af
naturen vida bättre loitadt i afseende på kommunikalions-anstalter
än det södra, och jag, det oaktadt, erkänner att jag icke missunnar
detsamma en ytterligare kommunikation medelst en jernväg, vågar
jag likväl med tillförsigt hoppas, att R. o. Ad. skall inse billigheten,
att äfven en skärf af detta anslag, åtminstone den 1,000,000
R:dr, som Ulsk. föreslagit, måtte komma södra delen af Sverige tillgodo.
Jag är till min natur icke missundsam. Jag glädjer mig åt
de anslag, som beviljas andra orter, men jag tror likväl, att man
bör tillse, att, då statsmedel lemnäs till industriella företag, till uphjelpande
af näringarna, dessa anslag icke uteslutande lemnäs en
viss del af landet, utan att man i möjligaste måtto bör vara rättvis
mot hela landet. I detta hänseende har jag en källa, som för en
hvar är tillgänglig, nemi. en af Hr ÖfversteLöjtnanten Modig utgifven
brochure, rör:de väg- och vattenbyggnads-arbetena i landet,
och hvilken brochure tvifvelsutan kommit husets ledamöter tillhanda.
Ur denna brochure har jag gjort ett utdrag öfver alla de anslag,
som från och med år 1840 (ill och med 1853 blifvit provinserne
i landet beviljade. Jag vill icke besvära med upläsning af för
mångå siffror. Jag har upgjort en tablå, utvisande hvarje läns folkmängd
och åtnjutna statsbidrag, och hvaraf inhemtas följande förhållanden
*). Dessa siffror har jag framställt, för att dermed visa,
att frågan om Statens medverkan till Skåne-Jönköpingsbanan icke,
ur billighetens synpunkt, saknar många och goda skäl för sig; men
om jag derföre möjligen kunnat hafva skäl att önska alt anslaget
till denna bana blifvit något större ån som Ulsk. föreslagit, får jag
likväl förklara, att då denna fråga blifvit från endast 2:ne Stånd
återremitterad, hvaremot den andra frågan återremitterats af alla 4
Stånden, samt min afsigt ingalunda är att splittra meningarna, vill
jag tacksamt emottaga den del, som blifvit tillerkänd södra Sverige,
anhållande, att, då så många skål tala derför, R. o. Ad. icke måtte
vägra della anslag. Hr von Hartmansdorff liar serskildt i afseende
på den Skånska banan yttrat, att lian icke kan inse något skäl,
') Se Tab. Litt. A i slutet af Häftet.
Den 1 November e. m.
215
hvarföre man vall Malmö till utgångspunkt. I detta hänseende har
han fästat upmärksamheten derpå, att enhvar vill hafva jernbanan
i närheten af sin bostad, och han har dessutom uprepat en anekdot
om en Norrman, som ville hafva en privatbank lörlagd i en viss
stad, emedan han bodde der. Jag har aldrig förordat Malmö.
Jag har ständigt yttrat, att denna jernväg borde taga sin hörjan
vid någon stad pä Skånes södra eller vestra kust, men jag kan icke
neka, alt Utsk.. icke saknat skäl för sitt tillstyrkande, att Malmöbor
blifva ena ändpunkten af jernvägen. Malmö är den största staden
i södra Sverige. Malmö har en förträfflig hamn, anlagd utan statsbidrag.
Från Malmö exporteras största delen af Skånes spannemål
och staden har derjemte den största fragthandel inom provinsen.
Mig synes således, att StatsUlsk., då en punkt skall bestämmas,
ganska rigtigt hållit sig till Malmö. Hvad som likväl förvånar mig
är, att lii von Hartmansdorff, som ansett olämpligt att serskildt bestämma
en viss punkt, likväl föreslagit Jönköping. Detta bevisar
åtminstone icke någon konseqvens. Han har äfven trott att Engelholm
vore en lämplig punkt, emedan der skulle kunna anläggas en
fördelaktigare hamn. Jag tror, alt, om man först anlägger jernvägar
och sedan hamnar, man ingalunda vinner målet, utan jag
anser det rigtigare, ali jernbanan ledes till en ort, der hamn redan
finnes, än der den kan anläggas. Dessutom då här blifvit framställt,
att banan skall utgå från Jönköping, vill jag fästa uprnärksaraheten
derpå, att delta är ett stort misstag, ty det är nemi. gifvet,
att då man skall bygga en jernvåg, skall man börja den vid
kusten och icke in uti landet. Hvarje mil jernväg, som anlägges
från kusten, befordrar export af de produkter, som förefinnas, men
icke så, om jernvägen börjas in uti landet, och den upfyller då icke
sin bestämmelse.
Gr. Lagerbjelke har föreslagit alt sista’ punkten i Utsk:s tillstyrkande,
nemi. orden: ”lill den på nordliga sidan af sistnämnde
stad belägna punkt, hvilken K. M. kan finna lämpligt bestämma”,
böra utgå. Jag tror, att dessa ord äro öfverflödiga, och all det är
tillräckligt, att, i afseende på den Skånska jernbanan, uttrycka hvad
Grin föreslagit, nemi. att 1,000,000 R:dr skola anslås till upliyggande
af en i rigtning åt Jönköping gående stambana. Jag skulle
äfven önska, alt de talare, som yrkat delning af proposme, ville
förena sig om en konlrapropos., hvarigenom en dylik delning skulle
kunna undvikas. Men måste olika propos:r framställas, anhåller
jag, att den första då måtte blifva på bifall till de 2:ne första raderne
i Utskis Betänk., eller att R. St. bevilja anslag till 2:ne stambanor
i riket. Jag anser icke lämpligt, att i ett ämne, som redan
är sä vidlyftigt utveckladt, nu yttra Dagot mera, men jag hoppas,
alt de få ord, jag redan anfört, måtte föranleda dertill, att R. o.
Ad. lemnar sitt bifall äfven till den 1,000,000 R:dr, som Utsk.
tillstyrkt i och för anläggning af den södra banan.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Uti ett ämne, hvarom
redan är så mycket yttradt under föreg:de öfverläggningar, kan icke
vara mycket att tillägga. Till och med den bekanta anekdoten
216
Den 1 November e. m.
från Norrige hafva vi redan 2 eller 3 gånger fält oss berätlad.
Jag citerar detta såsom ett stöd för hvad jag haft äran nämna, att
liär finnes ganska litet att tillägga. Jag finnér Hr von Harlmansdorffs
yttrande ganska konseqvent, enär han icke vill hafva några jernvägar,
och jag påminner mig äfven, att han icke vill hafva några
elektriska telegrafer, i hvilket fall intet lämpligare sätt att vinna sin
önskan finnes än all splittra meningarna; ty skall något väcka likgiltighet
för dessa stora förelag inom fäderneslandet, för hvilka nationens
krafter skola uphjodas, är det tvifvelsutan en ensidig riglning
och behandling af dessa frågor, icke till förmån för ena eller andra
local-iulressel, ulan till nuderiryckande af det stora national-inlresset.
Delta har äfven sannolikt varit orsaken, hvarföre Hr von Hartmansdorff
önskat, att heldre se en jeruvägsruin i Jönköping än en
dylik i Malmö, ty del blir icke annat än en ruin af alltsammans
enligt den värde talarens åsigl, och detta kan icke annorlunda förklaras
än att han har sinne för del pittoreska, och Jönköping har
i detta fall något slorartadt. Ur denna synpunkt ser han saken.
Beträffande åter nyttan af dessa jernvägar, så har Hr v. Troil
visat, ali, i fråga om jernvägar, början bör ske vid knsterne, dil
exporten skall rigtas, men icke inuti landel. 1 fråga om sältet för
frågans behandling och afgörande instämmer jag med Hr v. Troil.
Jag önskar nemi. a.tt frågan, om anslag skall beviljas lill en eller
flere jernvägar, mätte först afgöras, men jag finner att jag förbigått
en omständighet, sora bör tilläggas i denna sak. Jag frågar Herrarne,
hvilken är väl den industri, som i vårt land mest kommer att begagna
jernvägarne och draga den största fördelen af dem, om icke
jordbruket, hvars produkter komma alt på dessa vägar transporteras
i följd af de fluktuerande priser, som jordbrukets alster åro underkastade.
Vi se nu, alt dessa produkter föras -med ångbåiar från
ena stället till det andra inom vårt land, och äfven öfver Östersjön,
men det finnes äfven andra tyngre produkter, hvilka svårligen på
längre distaneer kunna begagna ångbåtstrafiken. Om man derföre
vill uteslutande gynna vissa näringar i vårt land, hvilkas värde jag
för öfrigt högt upskaltar, befarar jag, att man begår ett misstag.
Deremot är det otvifvelaktig!, all, om jernvägar genomskära våra
jordbrukande distrikter, stora fördelar deraf upkomma. Derigenom
framkallas nya värden, som nu icke finnas, och just derigenom, att
dessa värden framkallas, ökas äfven Sveriges handelsrörelse, hvarigenom
det blir oss lättare alt betala räntan på de för jernvägarnes
anläggning nptagna lån. Vare detta å min sida icke sagdt, som
skulle jag önska någon, ensidig behandling af frågan, lill fördel för
Svenska jordbruket, ty jag önskar, alt, såvidt sådant kan ske, man
må göra alla intressen i landet lika rätt. Jag önskar, alt denna
fråga må afgöras lill landets belåtenhet, så alt vi icke blifva uleslutna
från de fördelar, som utgöra en lifsfråga för oss alla. Ett
är att börja ett företag och erkänna en princip för jernvägs-anläggningar,
och ett annat är att nu afgöra rigtningar på papperet,
som kanske aldrig blifva utförde. Jag har intet att tillägga, utan
önskar blott att R. o. Ad. ville erkänna dessa förmedlande åsigter,
Den 1 November e. m.
217
förvissad som jag är, alt det rätta icke bör sökas på ytterlighetens
gränsor, utan i försonlighet och ömsesidig välvilja.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Afven jag förenar mig
med dem, som hembära Utsk. tacksägelser för den behandling detsamma
egnat delta vigliga ämne, äfven om jag icke i allt kan instämma
i det slut, hvartill Utsk. kommit. Den frän de olika Stånden
uttalade önskan, alt få denna vigtiga fråga biagi till en lycklig
lösning, har nödvändigt skolat framkalla allvarliga öfverläggningar
inom Utsk. Det må likväl ursägtas mig, om jag finner de af
Utsk. angifne och af dess ledamöter än vidare utvecklade skäl icke
i allo öfvervägande. Man må visserligen göra koncessioner för att
förlika de olika meningarna, men man måste då äfven göra sig
reda, hvarthän dessa koncessioner leda. Man mäste se till, att man
fattar sådana beslut,' hvilkas utförande ligga inora möjlighetens gränsor,
och som icke leda derhän, alt man, genom all företaga sig för
myckel på en gång, icke ^någonsin kommer till slut med något.
Till denna ytterlighet skall man måhända komma genom företagande
på en gång af 2me så stora företag, som de här ifrågasatta. Jag
vill visserligen icke, och det har jag, dä jag förra gången yttrade
mig, äfven uttalat, på något sätt underkänna södra Sveriges anspråk,
att med görligaste första komma i åtnjutande af de fördelar
ett lätt transportmedel medför, men jag vågar påslå, att denna fråga
befinnes i ett allt för outredt skick, för att böra leda till eli sådant
beslut som det ifrågasatta. Då ärendet förra gången behandlades,
yttrades hufvudsakligen, att föreslagna banan emellan Jönköping och
Malmö blifvit undersökt och fullständiga kostnadsförslag npgjorda.
Emellertid, om man jemför behandlingen af denna fräsa, vid innevar:de
riksdag, med den af den så mycket klandrade Örebro-Hultsbanan,
då frågan derom först väcktes, måste jag bekänna, att fördelen
utfaller lill den sednare frågan. Då hon väcktes, fanns nemi.
bär i Slockholm en byrå, hvarest en hvar hade tillfälle att taga
kännedom om kartor, afvägningar, kostnadsförslag m. m., för att
öfvertyga sig om beräkningarnas riglighet och förslagets utförbarhet.
Om nu äu dylika förslag och beräkningar för banan emelian Jönköping
och Malmö blifvit upgjorda, hafva de likväl, såvidt jag känner,
icke varit för allmäuheten tillgänglige. Möjligen hafva de blifvit
Utsk:s ledamöter meddelade, men åtminstone icke K. M. eller
Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen. Om detta har man icke gått
i författning. De statistiska uplysningar, Utsk. ansett så nödvändiga
för det förslag, som blifvit framståldt, hafva icke blifvit frambragte.
Ar del på något sätt utredt, t. ex., att icke de Småländska Länen
skola hafva lika mycken nytta af en sammanbindning åt vester med
Götheborg, hvarigenom transporten af deras produkter blir hälften så
lång som till Malmö? Ar det fullständigt visadt, alt en bana emellan
Jönköping och Malmö är den enda rälta för dessa län? Allt
detta är outredt och någon undersökning har i della hänseende icke
blifvit gjord. Man har intet att stödja sig vid hvarken i fråga om
kostnader eller något. Alt det skall finnas en punkt, vid hvilken
en sådan bana bör sluta, för att kunna leda till någon förmån i ena
218
Den 1 November e. ni.
eller andra afseende!, liar föresväfva! Utsk., men del har icke lyckals
alt infinna någon punkt, hvarest banan skall slula, och jag tror icke
heller att någon på della rum kan härom lemna uplysning. Om
man leder vägen lill en hy i Skåne, så är dermed intet vunnit.
Man skall väl söka en punkt, hvarest baBan skall sluta, likaväl som
der hon skall börja. Således, oaktadt jag erkänner vigten af jernvägskommunikationer
för Skåne, mäste jag förklara, att frågan synes
mig alltför outredd för alt leda till ett R. St:rs beslut. Beräkningar
kunna visserligen upgöras, såsom en föregå:de talare gjort,
deri han godtyckligt fördelat provinser till södra och medlersta Sverige
och, på hvarje af dessa, erhållna statsbidrag. De upgifna summorna
kunna icke kontrolleras. Emedlertid förefaller mig hans beräkningar
något besynnerliga, dä han anser Götha kanal vara till
fördel för Dalarne och Gefleborgs Län, men icke för de Småländske
Länen. Jag tror, att de provinser, sora ligga norr om Mälaren,
har föga nytta af den kommunikation, som är af största vigt för de
Småländske Länen. Efter den af Hr von Troil upgjorda beräkning
skall, såsom jag tror, visa sig, ali provinsen Södermanland varit
minst delaktig af statsmedel, ehuru den i kalkylen skyldrar för
1,3,000 R:dr eller något dylikt på qvadratmilen. Som sagdt är,
jag kan icke ingå i vidare granskning af den upgjorda beräkningen,
och anser det för närvande icke heller behöfligt. Jag slutar med
det yrkande, att frågorna måtte skiljas, och att frågan om den af
K. M. föreslagna jernvägen mätte först lagas under öfverläggning
jemte de af Utsk. för samma ändamål anslagne 4,000,000 R:dr.
Hr Sandströmer, And. Peter: Det sätt, hvarpå StatsUlsk.
gått tillväga, för alt lösa denna fråga, synes mig tillfredsställande. Jag
vill icke trötta R. 0. Ad. med uprepande af alla de skäl, som kunna
anföras, ulan hänvisar derföre till Betänk.; men det intresse, som
jag på grund af dessa skäl hyser derför, att Betänk, måtte bifallas,
föranleder mig att till besvarande uptaga några af de här gjorda
anmärkmr.
Man har sagt, att, då fråga är om så dyrbara anläggningar
som jernvägar, det vore olämpligt att börja på 2:ne håll, och alt
det vore mera skäl att koncentrera sina krafter, för att få en jernbana
färdig, och sedan företaga den andra. Visserligen kunna flera
skäl anföras lill stöd för en sådan åtgärd, och del vore i sanning
af vigt, om fråga vore om en anläggning, hvars behöflighet ännu
vore så oviss, att man tvekade, huruvida någon fortsättning af dessa
jernvägsanläggningar inom vårt land kunde ifrågakomma, med ett
ord, om fråga vore att göra ett experiment. Jag tror likväl, att
frågan är så utredd, att del torde vara få, som vid detta tillfälle
icke gjort för sig klart, att fråga icke är om en isolerad anläggning
utan om införande af eli för vårt land vigtigt jernvägssystem. Man
behöfver således icke befara, att om man börjar på 2:ne håll, endera
vägen lemnäs ofullbordad. Möjligen kan man befara, att arbetet
å hvardera vägen icke fortsältes eller bedrifves med den skyndsamhet,
som om endast en företages; men man bör då äfven besinna,
att, om man vill bereda vårt land fördelen af dessa kom
-
Den 1 November e. m.
219
raunikationsanstalter, del bör ske på ett sätt, sora leranar allmän
belåtenhet inom landet oell icke inora vissa delar deraf. Jag tror
dessutom, att rättvisan fordrar, alt man fördelar anslagen, om sådant
utan olägenhet kan ske. Det är redan visarlt, alt om man
förfar på sådant sätt, alt anläggningen af dessa jernvägar börjas från
någon vigtig plats för export af varor, sä skall hvarje sådan del
upsupa alla de tillgångar på varor, som för export finnas inom det
närmaste området, och företaget lemnar alltså fördelar i mån af
dess fortskridande. Hr von Troil har nyss visat resultatet af en
jernväg från Malmö inåt landet. Jag anhåller att få fästa H:nes
upmärksamhet på, huru förhållandet blir med den väg, som är
föreslagen emellan Götheborg och Stockholm. Ledes den från Götheborg,
så träffas ganska snart de fabriksidkande dist lik t erne inom
båda Lånen af Westergöthland och dessas sädesrika trakter, hvilka
sednare dymedelst beredes lätladt tillfälle att utskeppa spannmål.
Vidare kommer denna jernväg att sammanbindas med Götha kanal
och södra Sveriges kommunikationer, samt omsider att förenas med
den jernväg, sorn redan är beslutad i Norrige o. s. v. Delta bevisar,
som jag tror, att man kan anlägga båda vägarne på en gång,
utan att behöfva forcera arbetet och egna d<ji blott ål den ene.
Utsk. har vidare anfört några.skäl, som synas mig begrundansvärda,
nemi. att då man företager sådana arbeten som jernvägsanläggnmgar
inom vårt land, är det klart att det till en början är svårt att
drifva arbetet med samma kraft som sedermera. Det år derföre
myckel lärhpligare att fördela arbetet på flere trakter, hvarigenom
man icke på ett ställe samlar en allt för stor arbetsstyrka till men
för jordbruk?.!. Med eli ord, det finnes många skäl att gå till väga
på det sätt Utsk. föreslagit; och då .dessutom man kan förena de
olika åsigter, som i denna fråga kämpa mot hvarandra, synes mig
den lösning, Utsk. åstadkommit, ganska önskvärd, och derföre anhåller
jag, alt R. o. Ad. ville bifalla Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Del är icke ulan en viss
ledsnad jag erfarit, alt en Konungens Rådgifvare, i motsats med en
hans Collega, upträdt emot jernvägar. Jag hade hoppats, alt han
från sin höga ståndpunkt velat leda samhället framåt till utveckling
och förkofran och icke motsätta sig den benägenhet för framsteg,
som inom hela representationen gjort sig gällande. Gr. Mörner
har nemi. sagt, att man gått för brådstörtande tillväga och, oaktadt
undersökningar icke företagits, vill man hafva anslag lill en jernväg
inom Skåne. Jag får likväl erinra, att 2:ne undersökningar
redan blifvit gjorde inom Skåne. Den ene är upgjord af Herr
Dissworth på Skånske possessionaters bekostnad, som för ändamålet
tillsläppt 29,000 R:dr tuko. Den andra af Gr. Rosen, och jag tror
att ytterligare en undersökning företagits af Hr Loyd. Vi måste
således hafva kommit till en större erfarenhet än år 1851, då anslag
beviljades till Örebro-Hults-vägen.' Gr. Mörner har äfven sagt,
att endast den af K. M. föreslagna väg borde företagas. För bedö
mande
af, huruvida äfven banan Jönköping-Malmö bör anläggas,
anser jag Betänk, innehålla tillräckliga uplysningar. Dessutom ber
220
Den 1 November e. m.
jag att få erinra, att Utsk. i sitt förra Betänk, föreslagit 100,000
K:dr i och för jernvägsuudersökningar, men Gr:n ansåg detta anslag
för högt och yrkade nedsättning deri till hvad K. M. föreslagit.
Jag hoppas likväl, att den summa, Gr:n begärt och Utsk. tillstyrkt,
må för ändamålet vara tillräcklig. Då frågan förra gången förevar
och väckte ett så lifligt intresse för Skånska jernvägen, yttrade jag,
att jag tillhörde dem, hvilka ifrade för densamma. Ett mindre anslag,
än jag önskat, har Utsk. visserligen tillstyrkt, men jag anser
mig likväl i någon mån tillfredsställd, då ifragavartde väg kommit i
någon åtanka, och anhåller alltså om bifall lill Utsk:s förslag, sådant
det år. Likväl medgifver jag gerna den förändring i redaktionen,
Gr. Lagerbjelke föreslagit. Detta i sak.
I fråga om formen har först Frih. Klinkowström och sedan
Gr. Mörner begärt, att anslag skulle först beviljas den ene jernvägen
och sedan den andra. Detta är deras obestridliga rätt, ty enligt
Riksd:s-Ord. skall, då diskussionen sönderfallit i 2:ne delar, propus.
framställas serskildt på hvarje fråga. Den första af dessa är
onekligen, om det skall blifva blott en eller 2:ne jernvägar. Ulsk:s
tillstyrkande börjar sålunda: ”att R. St. må till K. M:ls Nåd. disposition
för anläggande och utförande af 2:ne jernvägsstambanor” etc.
Utsk. har således tillstyrkt 2 banor, i stället för en, på grund hvaraf
jag yrkar, att propos. mätte framställas först om det skall blifva en
eller två stambanor och sedan om beloppet. Vidare, i händelse R.
o. Ad. beslutar, att det skall blifva 2:ne vägar, anhåller jag, att
R. o. Ad. måtte bestämma, huru de tillstyrkte 5,000,000 R:dr
skola fördelas.
Gr. Poss^, Gust. Mauritz: Under de vidlyftiga diskussioner,
sorn fortgått i denna fråga, skulle jag tro, att 2:ne saker blifvit
reglerade: den ena, alt opinionen tämligen allmänt uttalats i
landet derför, att jernvägar böra anläggas, och den andra, alt 2:ne
lineer böra finnas, hvilka hafva obestridliga anspråk på R. Sl:s up
roärksamhet,
nemi. den vestra och den södra, samt slutligen ännu
en 3:dje, att väsendtligaste hindret för genomförandet af jernvägsfrågorna
förefinnes i den strid, som upkomrait emellan förfäktarne af
dessa olika linier. Häraf är klart, såvida man anser jernvägsanläggningar
såsom det mål, hvartill man skall komma, att de verkliga
Henderne lill jernvägarne äro just de, som motsätta sig en förening
emellan de båda lineernes förfäktare. De hafva nemi. följt den
taktiken, att, då fråga varit alt rösta för den ene eller andra linien,
motsätta sig den linea, som varit i fråga. Härvid får jag likväl förklara,
ali jag, i olikhet med Frih. Raab, upfattat den sednast upträdande
Konungens Rådgifvares förfarande på ett helt annat sätt, ty
jag är fullt förvissad, ali han hädanefter som hittills skall blifva en
ifrig försvarare af jernvägar. Men om det nu är gifvet, alt fienderne
till jernvägarne söka att splittra båda fraktionerne, så är äfven
klart hvad dessa fraktioner hafva att iakttaga, nemi. alt förena sig.
Härmed vill jag icke säga, att den ena fraktionens intresse skall npoffras
för den andras, utan jag är fullt öfvertygad om, alt det är
deras intresse, alt deras olika meningar, hvilka, hvar för sig betrak
-
Den 1 November e m.
221
lade, stå emot hvarandra, kunna förenas. Men, Mine Hrr! jag kan
verkligen icke upfalta skillnaden emellan dessa bägge linier. Jag
tror nemi. icke ali deras förfäktare hafva olika intressen, .och icke
heller alt det är lokala intressen, sorn skilja dem, utan fasiheldre
tror jag mig kunna bevisa, att om man antager, att de kunna förenas,
skola de båda hnierna utgöra blött en enda, som gagnar hela
landet, så nära man kan komma. Om man betraktar de båda bansträckningarna,
som äro föreslagna att genomlöpas af dessa båda
linier, så skall man finna, att de genomskära provinser, som tillsammans
innehålla 59,000 hemman, upskallade till 370,000,000
R:dr, då antalet af hela Svetiges hemman utgör 68,000 med ett
upskaltningsvärde af 430,000,000 R:dr. Man skulle ur flere synpunkter
kunna betrakta detta och komma till samma resultat; men
dä jag icke vill besvära R. o. Ad. med flere siffror, anser jag likväl
de af mig nu upgifne bevisa, au antalet af hemman inom de
provinser, bansträckningarna genomlöpa, utgöra nära | af hela landet.
När nu härtill lägges banan fiän Fahlun, som vid denna Riksdag
troligen blir bifallen, skulle jag tro, alt man, så'' myckel möjligt år,
vid denna Riksdag gjort någonting stort i jernvägsfrågan för hela
landet. Jag skulle tro. att dessa linier, sorn gä igenom f af vått
land, som förena de största af väta sjöar med de båda håfven, med
skäl kunna kallas en enda linea, så vida man ser saken ur fäderneslandets
synpunkt, och att man således med skäl kan säga, att
man inlåter sig i, icke 2:ne företag, utan endast i ett, örn företagen än
börjas på 2:ne ställen. Man har visserligen sagt, all en klok man
icke bygger 2 hus på en gång, men, på grund af hvad jag förut
sagt, skulle jag tro, att vi bygga endast ett hus, om vi bifalla
Ulsk:s Betänk. Det är att lägga grunden till en byggnad, och
denna byggnad är fäderneslandets blifvande blomstrande tillstånd i
industriell, merkantilt och politiskt afseende. Denna byggnad ger
en lyftning åt de krafter, som så länge slumrat inom vårt fädernesland,
och lanken derpå, att man bidrager (ill ett så stort mål,
är så skön, att alla lokala intressen böra tystna, och de olika meningarna
förenas för alt, som sig bör, upfatta frågan, nemi. från hela
fäderneslandets synpunkt. Dä skola icke Smålänningar och Weslgöthar,
utan hela Sverige besluta sig till en stor upoffring för ett
ändamål, hvartill alla anse sig tvungne att komma.
Hr von Hartmansdorff har sagt, alt vi böra betänka oss, innan
vi bevilja så stora summor till ifrågavande företag, enär vi under
förmiddagens plenum anslagit så betydliga belopp lill krigsrustningar.
Jag tror, att då vi lemnat så stora summor till krigsrustningar,
med en så öfvervägande majoritet, är det äfven skäl, att bifalla
det ifrågavande anslaget. Det är klart, att så stora bidrag
icke kunna åstadkommas utan stora ansträngningar. Skola vi skaffa
medel till vårt sjelfförsvar, skola vi skaffa medel lill uphöjande af
impolserne för vår industri, så måste vi, äfven roed upoffringar, gifva
fart åt de hjelpkällor, hvarur vi skola taga de penningar, hvilka vi
måhända snart behöfva för utrustandet af vår ai mée. Jag bekänner,
att jag icke kan fatta deras åsigt, som tro, alt då något svårt förestår
i det yttre, man bör handlöst kasta ifrån sig det inre, ty just
222
\
Den i November e. m.
då är det, som man genom manliga beslut bör söka all åtkomma
alla de hjelpkällor man bar inom sig. Jag har med flit begagnat
ordet manlig, ly, Mine Hrr! del fordras i sanning manlighet alt
fatta detta beslut. Jag är nemi. af den åsigten, att det icke kommer
att gå lätt, alt genom lån få de penningar, som erfordras för
dessa förelag, ulan jag tror tverlom att stora upoffringar måste göras,
oell det är endast männer, som åro mäktige atl göra stora
upoffringar oell ansträngningar, hvilka, då fäderneslandets väl är i
fråga, med skäl kunna fordras. Derföre tror jag äfven det vara af
yttersta vigt, att drifva denna fråga till en lycklig lösning, och anhåller
alltså om bifall till Otsk:s Betänk, i dess helhet.
Frih. Klinkowström, Rud. Maur.: Jag skall blifva belt
kort, enär jag på f. m. yttrade, hvad som hufvudsakligen rör frågan
i siu helhet; men då diskussionen äfven vidrört den Skånska
banan och nödvändigheten för R. St. att vid denna Riksdag anslå
1 mill. R:dr lill denna hana, och bland motiverne härför bland
annat anförts, atl man icke borde koncentrera utan splinta sina
krafter, så alt flere delar af landet kunna få nytta af dessa vägar,
finner jag i sanning icke hvarföre Skäne företrädesvis skall lemnäs
en sådan förmån, förr än det genom komparativa undersökningar är
utredt, atl detta landskap, näst Westergöthland, är det lämpligaste
för anläggande af en jernbana. Jag tror likväl, att såväl R. St.,
som deras SlatsUlsk., icke äga denna kännedom, och kunna icke
heller egna sin lid åt bedömande af företrädet emellan den ena eller
andra hanan. Detta tillhör, enl. min åsigt, Regeringen att bestämma,
destoheldre som under de sednare åren flera intressen yppat
sig för jernvägsanläggningar i flere provinser, och sednast dä
Utsk:s förra Betänk, förevar här pä detta rum, uppenbarade sig ett så
kalladt Öslgölha-intresse, som hade ganska ifriga försvarare, men
hvilket intresse numera helt och hållet förstummats. Jag tror likväl,
alt rättvisan fordrar, att frågan om Östgötha-jernvägen underställes
Regeringen jemte den Skånska, på det att Regeringen, efter
sakkunnige måns noggranna undersökningar, må kunna bestämma,
hvilkendera af dessa jernvägar må vara angelägnast. Få grund häraf, och
då Hr von Troil yrkat, att förevaride punkt i Betänk, mätte delas sålunda,
att serskild propos. fiamslälles på de 2 första ruderne, samt denne talare
understöddes af en annan, nemi. Frih. Raab, som yrkat, att punkten
skulle ytterligare delas, så alt Ståndet skulle först besluta, om del
skall blifva en eller 2:ne jernvägar, och sedan huruvida 5 mill:r
R:dr skola anslås, samt, i sådan händelse, huru dessa skola fördelas
emellan de båda banorna, tager jag mig friheten att framställa en
propos. till förmån för Ostgötha-intresset. Denna propos. angår
den sednare delen af StalsUlsk:s under diskussion var:de punkt, rörande
banan åt Skåne, hvilken propos. hör hafva följande lydelse:
”samt I mill. R:dr för påbörjande af en stambana, antingen i riktning
åt Jönköping, gående från Malmö till den på nordliga sidan af
sistnämnde stad belägna punkt, hvilken K. M. kan finna lämpligast
bestämma; — eller af en stambana från Norrköping, gående i rigt
-
I
Dea 1 November e. m.
223
ning emot Jönköping, egande K. M. bestämma, hvilken af dessa
håda hanor bör ega företräde lill erhållande af sistnämnde bidrag.”
Jag skulle tro, alt med denne l mill. R:dr, förutsatt att R. o. Ad.,
då frågan förekommer, huruvida vi skola gifva anslag till en eller
tvä banor, beslutar sig för det sednare, man säkrast vinner målet;
men, såsom jag redan föreslagit, bör K. M. bestämma företrädet
emellan de båda banorna.
Jag anhåller om bifall till mitt förslag.
Hr Ribbing, Arvid: Det må förlåtas mig, om jag, lika
med andra ledamöter af delta hus, som yttrat sig i samma rigtning
som jag, icke kan vara så tacksam emot SlalsUlsk. som de, ehuru
de icke fått hvad de önskat. Vid början af denna Riksdag, då K.
M:s Propos., ang:de jernvägarne, meddelades R. St., hyste jag den
förhoppning, att om någpn jernväg vid denne Riksdag skulle ifrågakomma,
skulle det blifva den emellan Jönköping oell Malmö. Jag
hör nu emedlertid, alt, när Ulsk:s första Betänk, afgafs, denna fråga
alldeles icke kommit i åtanke, och att skälet, hvarföre man nu är
nöjd, är, alt, vid frågans sednare behandling, äfven den af mig omnämnda
väg blifvit påtänkt och af flere talare förordad. Då jag
nu äfven tillstyrker denne väg, vill jag fästa mig vid några påfallande
orättvisor, som förekomma i Betänk, Det står nemi. ”att
fördelarne af denna bana äro hufvudsakligen provinciella.” Vidare
beter det, ali ”genom vägen mellan Stockholm och Götheborg skulle
tillfälle yppas alt förena jernvägs-kommunikalionerne med Rikets
största vatlenkommunjkations-anstalt, Götha kanal; och det vore således
icke endast de provinser, genom hvilka hanan sträckte sig, som
deraf finge skörda fördelarne, utan den komrne äfven att bereda
tillfälle till en blifvande jernvägsförbindelse med Norrige.” Tydligt
för en hvar är del väl, att om jernvägen emellan Skåne och Småland
kommer lill stånd, skola Östersjön och rikets södra provinser
sammanbindas med nästan alla rikets öfriga. Hvilka fördelar skola
icke häraf upstå, och jag frågar, hvilka provinser är det icke, som
då sammanbindas med de södra, och huru beredes icke tillfälle, att,
när man kommer in i Wettern genom ifrågavar:de väg, också komma
lill den största vatten-kommunikationen, Götha kanal. Jag tror
således, att allt hvad man här företrädesvis kunnat säga om vägen
emellan Götheborg och Stockholm, har man med lika om icke större
skäl kunnat säga om den emellan Småland och Skåne. Visserligen
vore det godt, om 1 mill. R:dr beviljades,- men denna summa har
man sagt vara beräknad för en väg emellan Malmö och Lund, och
då kommer det verkligen att gå, som Frih. Sprengtporten sagt, att
eri del provinser, och deribland Småland, får sin andel endast på
papperet. Instämmande med Frih. Raab om föiedragningssället,
skulle jag, på sätt Hr von Hartmansdorff yttrat, önska, att 2 milinR:dr
bestämdes för den södra vägen. Jag inskränker mig till dessa
få ord.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: En föreg:de talare har
af mitt förra yttrande ledt sig till den slutsats, att jag skulle vara
en fiende till jernvägar. Jag förslår icke, huru han så kunnat up
-
224
Den 1 November e. m.
fatta mina ord. Jag får emedlertid förklara, att mitt redan afgifna
yttrande är grundad! på den åsigt, alt jag, sorn är en varm vän af
jernvägar, anser Staten icke hafva råd, att bortkasta penningar på
icke tillräckligt undersökta företag, och att man icke må göra sig
skyldig till misstag, hvarigenom jernvägatne räka i misskredit, med
eli ord, jag anser det vara en olycka, om man så splittrar sina
krafter, att man endast får bära bördan, olau att skörda några.frukter
af dessa eljest så nyttiga företag. Just för att undvika sådana
misstag, som för en längre lid kunna fördröja landels framåtskridande,
har jag i mitt förra yttrande framhållit mina betänkligheter
i detta afseende, och jag har sökt att upfatla saken efter hvad jag
anser landets sanna väl kräfva. Jag vill önska, att i händelse Utsk:s
förslag vinner framgång, jag i dessa mina åsigter misstagit mig.
Min öfvertygelse är, att, om man påbörjat flere sådana företag, sorn
Götha kanal, vi icke haft något färdigt, utan man hade troligen öfvergifva
alltsammans. Till förekommande af dylika misstag har jag
afslyrkt, att, innan behöriga och fullständiga undersökningar blifvit
verkställda, man företager sig anläggandet af jernvägar. Det är just
från denna synpunkt, för jernvägsiniressets skuld, som jag vid detta
tillfälle tagit mig friheten vara af en helt annan lanke än flere af
de föregtde talarne. För dem, hvilka följt sednare Riksdagars förhandlingar,
är det nogsamt bekant, alt jag icke har så ringa del i
den rigtning jernvägsfrågan inom vårt land fått, och jag hade trott,
att hvad, som är allmänt bekant, skulle vara för mig ett tillräckligt
skydd emot obehaget att blifva missförstådd. Den jernväg, hvarom
nu är fråga, vill man anlägga utan föregtde undersökningar, utan
att lämpligaste sträckningen deraf är känd, utan att man vet, hvilka
förmåner kunna vara af densamma alt påräkna, eller om den kan
bära sig eller icke. Det är en jernväg omkring 30 mil i längd,
och med beräkning af kostnaderue till 500,000 R:dr för hvarje
mil, skulle vägen komma alt kosta 15 milkr R:dr. Man bör väl
icke förspilla en sådan summa, utan afl fullständiga undersökningar
föregått. Då nn härtill kommer, alt endast vägen emellan Malmö
Lund, hvarest de minsta svårigheterna lära förefinnas, kostar minst
700,000 R:dr, kan man antaga alt kostnaden för hela jernvägen åtvida
större än den jag upgifvit. Man bör väl känna den ungefärliga
kostnaden och hvad resultatet af vägen kan blifva, innan man
beviljar anslag. Della är min utgångspunkt. Om man således fullbordar
en väg, och resullalerne af densamma visa sig lyckliga, är
det troligt, att arbetet på de andra vägarne kommer att med större
kraft bedrifvas, än om man börjar ett lappverk på flere håll och
icke får något färdigt. Sådant är rätta sättet att vinna intet. Derföre
har jag äfven föreslagit, att R. St. må till K. M:s disposition
anslå 4 mill-.r R:dr b:ko för anläggande och utförande af en del af
den stambana, som är ämnad att, fullbordad, med Götheborg förena
hufvudsladen, i rigtning genom Westergöthland och Nerike, emedan
denna väg sammanbinder rikets största städer. Den går genom den
del af landel, som har största omvexlingen af produkter. Den’ har
så
Den 1 November e. m.
225
så många företräden,, hvilka blifvit under diskussionen utvecklade,
alt jag nu icke vill trötta R. o. Ad. med ett återuprepande deraf.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Äfven jag måste be
känna,
att jag af Gr. Mörners anförande dragit annan slutsats än
den, hvartill Frih. Raab kommit, och förenar mig i det afseendet
med Gr. Posse. Gr. Mörners nit och verksamhet för jernvågsfrågan
under de 2:ne fgreg:de Riksdagarna äro så allmänt kända, att något
misstag derom icke bör kunna upstå. Jag upfallade likväl Hr Gr:ns
raisonnement sålunda, alt en af anledningarne, hvarföre han uteslutande
håller sig till K. M:s Propos., vore den, att den deri föreslagna
jernvägslinea vore undersökt, och att handlingarne derom
varit tillgängliga för en hvar, som velat taga kännedom derom. Jag
hade visserligen önskat, alt så varit förhållandet i år, att ritningar
och planer inlemnats lill StatsUtsk., så att de varit tillgängliga för
en hvar, att derom taga kännedom. Tdl en början får jag an
märka,
att de, som föreslagit Jönköping (ill utgångspunkt, hafva
svårligen kunnat välja någon sämre inom hela landet. Under debatten
är äfven uplyst, alt meningen aldrig varit, alt hufvudbanan
skulle gå lill Jönköping. Terrängen är dertill icke lämplig, utan
till denne stad skulle endast ledas en bibana, och att taga en bibana
till utgångspunkt vore i högsta måtto olämpligt. Då man här
sagt, alt man bör börja vid en hamn och gå inåt landet, har man
likväl icke fästat sig vid den enda goda hamn i Skåne, nemi. vid
Landskrona. Jag tror således att ordet Malmö hör ur punkten
utgå, och att man bör åt K. M. öfverlemna att bestämma den lämpligaste
punkten. Jag säger delta i förbigående. Jag bekänner, att
jag gerna godkänner punkten, sådan den är, men jag finner det besynnerligt,
att man bortglömt Landskrona, som har den bästa hamnen
på hela vestra kusten.
Hr Hjerta, Lars: De åsigter jag förfäktat, då Betänk, förra
gången förevar, och som jag vågar påstå vara i enhhet med de beslut
R. o. Ad. då fattat, föranleda mig att opponera mig emot det
sätt, hvarpå, enl. Utsk:s förslag, medlen böra anslås till jernvägar.
Utsk. har uppenbarligen velat åstadkomma hvad Gr. Posse redan
antydt, nemi. att förena de serskilda intressena, men Utsk. har
gjort det på sådant sätt, att det velat gifva litet åt hvarje. Jag hemställer,
om detta kan vara rätt. Del låter mycket väl tänka sig,
att om den frågan i afton skall afgöras, huruvida anslag till jernvägar
skola lemnäs eller icke, Utsk., för, att tillintetgöra det motstånd,
som kunnat upstå mot ena eller andra linien, föreslagit att
gifva något åt dem hvardera, utan att bestämdt är, hvilkendera banan
bör hafva företrädet. Om jag likväl icke missminner mig, beslöt
R. o. Ad., förra gången frågan förevar, att banan emellan Götheborg
och Stockholm skulle lemnäs företrädet. När nu ett sådant
beslut är fattadt, förefaller det mig, som en klar och enkel
aritmetisk slutsats, att man bör börja och fullborda ett företag, så
att man erhåller ett snart resultat deraf. Jag vill icke fortsätta Gr.
Mörners anmärkn. emot Skånska banan och dess påbörjande, men
14 IL 15
226
Den 1 November e. nr.
det finnes 2:ne stål, sora i mitt tycke äro pal pablo, och på grund
hvaraf man bör gifva hela anslaget åt den bana, sora anses böra
hafva företrädet att börjas. Det ena skälet är det, alt förvaltningskostnaden
blir mindre, ju mera raan närmar arbetet en punkt å
samma linea. Det andra skälet år, alt inkomster af banan kunna påräknas
ju förr den blir färdig. Nu är det ganska klart, att. det
icke är fråga om 1 mill. R:dr mera eller mindre, ty erfarenheten
visar, att då del gäller milhr, är det icke värdt alt pruta. Sådant
kan låta sig göra, når det är fråga om 100,OOO-tals R:dr, men
när fråga är om milhr, bör man, i afseende på hushållningen med
Statens medel, följa samma regel, som i den enskildia hushållningen,
nemi. att man med utgifter söker alt erhålla det största möjliga
resultat, och det lärer väl icke kunna förnekas, att sådant åsladkommes
genom anläggande af en jernväg emellan 2:ne villiga
punkter. Skulle man genom den Skånska jernvägen kunna få 2;ne
sådana ändpunkter förenade, så funnes mycket skäl för Utsk:s tillstyrkande,
men härom är icke fråga. Enl. min åsigt kan Ulskts
mening icke hafva varit någon annan, än att man fruktar, att opinionen
vid nästa Riksdag skall slå om, och derföre vill man, att 1
mill. R:dr skall beviljas den Skånska jernvägen, på det alt, sedan
hon en gång blifvit påbörjad, R. St. skola ytterligare bevilja anslag.
Jag ber om förlåtelse^ i händelse jag misstagit mig, men jag
har emedlertid hört flere ledamöter af detta hus yttra detsamma,
och det förefaller mig äfven alt så är. Nu vill jag icke bestrida,
alt jag anser äfven den Skånska banan behöflig, ehuru jag icke ser
saken så rosenröd som andra. Jag vill icke neka, alt man kan
taga en sådan utgångspunkt, men jag hemställer till de Hrr, som
ifrat för denna bana, oro de icke inse, att opinionen för jernvägar
skall vinna mera just derigenom, att man sätter sig i tillfälle att
fullborda ett sådant stycke, som förr lemnar vinst. Ett motsatt handlingssätt
kan efter min upfattning af saken icke hafva annan grund,
än att de, som ifrigast yrka på företagandet af de långa sträckningarna
af jernvägarne, sjelfva hafva misströstan till saken, hvilket de
icke böra hafva, men om de än hafva det, bör just sältet att aflägsna
denna misströstan vara, att man fullbordar så mycket möjligt
är.
På grund af dessa skäl anhåller jag att anslaget, som beviljas,
det må nu blifva 4 eller 5 milhr R:dr, lemnäs till jernvägen emel
lan
Götheborg och Stockholm.
Ilr von Troil: Frih. Klinkowström måtte hafva glömt, att
K. M. i Sin Propos. tillkännagifvit, att General Akrell på Nådig
befallning afgifvit förslag till stambanor inom landet, som K. M.
fastställt, och deribland banan emellan Malmö och Jönköping. Frihrn
har äfven förordat en bana genom Östergöthland, och jag vill icke
bestrida, att många skäl tala härför; men om jag icke misstager
mig, utgör Frihrns förslag en molion, som, derest Frihm önskar,
att den i vederbörlig ordning skall afgöras, måste remitteras till
StatsUtsk. för alt der undergå granskning, innan den kan blifva föremål
för någon R. Stms pröfning. Det smärtar mig att bland mina
Den 1 November e. m.
227
motståndare på della rum finna en Konungens Rådgifvare, Gr. Mörner,
hvaremot det glädjer mig, att en annan Konungens Rådgifvare
tillstyrkt bifall till Utsk:s Betänk., hvari en fördelning af anslaget föreslås.
Hr Grins betänkligheter grundas hufvudsakligen derpå, att i
fråga om den Skånska banan några undersökningar icke blifvit
gjorda. Jag ber likväl alt fä fästa npmärksamheten derpå, alt enl.
min öfvertygelse icke någon mera noggrann undersökning skett än just
der. En hvar vet, alt under loppet af 4 månader har en af Englands
slörste och skickligaste Ingeniörer stått i spetsen för jernvägsundersökningar
inora Skåne, dervid biträdd af sina egne landsmän
och flere Svenskar, hvaraf en tillhör Väg- och Vattenbyggnads-korpsen.
Deras förslag hafva icke kunnat öfverlemnas till
Regeringen, enär de icke blifvit färdige torr än efter Riksdagens
början. Dock bör jag uplysa, att såväl Väg- och VattenbyggnadsStyrelsens
Chef, som flere ledamöter haft tillfälle att se dessa ritningar
och kostnadsförslag, samt att alla uttryckt sin belåtenhet dermed.
Dessa förslag hafva dessutom varit i så målto för allmänheten tillgängliga,
som de under 3 månader legat på StatsUtskis bord, der
en hvar, som sådant önskat, kunnat taga kännedom om dem. Jag
tager mig derjemte friheten hemställa, huruvida så noggranna undersökningar,
som Gr:n fordrar, verkligen blifvit gjorda i fråga om
banan emellan Götheborg och Köping. De der anställda undersökningar
anser jag visserligen vara för ändamålet fullt tillräcklige, men
jag vågar bestrida deras företräde framför de i Skåne nu senast anställde.
Härförulan vill jag till Hr Grin. som har så stor sakkännedom,
hemställa, huruvida alla de fullständiga uplysningar, undersökningar
och statistiska detaljer, Grin ansett vara af behofvet påkallade,
verkligen funnos, då Hr Grin, i sin egenskap af Ordfönde på
StatsUtskis Riksgis-afdeln., vid sista Riksdagen till betydlig del och
kanske hufvudsakligen genomdref utgången af behandlingen utaf
Köping-Hults-baoan. Jag tror, alt Hr Grin vid det tillfället handlade
rätt, oaktadt de gjorda undersökningarne icke voro så fullständige,
att ju icke några vidare erfordrades. Utländske Ingeniörer
hafva sett plankartorna och handlingarna öfver de med serdeles
omsorg utförde undersökningarna, hvars kostnad blifvit af Skånes
innevånare bestridd med mera än 20,000 Ridr hiko, och, lika med
desse Ingeniörer, tror jag icke, alt i något land mera fullständiga
detalj-undersökningar kunna företes. Då nu emedlertid sä många
framställningar blifvit gjorda, tager jag mig friheten hemställa, om
icke riktigast är, att ja-propos:u blir bifall lill punkten i sin helhet,
så att man slipper att sönderdela densamma, oell att de, som icke
vilja hafva bifall, måtte förena sig om kontra-proposm, hvilket lätteligen
kan ske, då alla synas önska anslag åt endast vägen emellan
Götheborg och Stockholm. Skulle detta förslag icke antagas, så förnyar
jag min anhållan, att man måtte först afgöra, huruvida anslag
skall lemnäs till en eller 2:ne banor.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag ämnar icke upträda för den
mening, att det är rättast att gifva anslag till tvenne jernvägar,
15*
228
Den 1 November e. m.
enär jag redan förut yttrat, alt man bör inskränka sig till anläggning
af endast en bana; men jag vill från klokhetens synpunkt, och
för att ej bringa frågan på spetsen, samt för att förena de stridiga
intressena, ej motsätta mig att lemna en del af det ifrågavartde anslaget
till den Skånska banan.
Här har blifvit sagdt, ali SlatsUlsk., i fråga om företrädet emelian
de olika banorna, på höft fattat sitt beslut; detta anser jag orätt
och ber att få fästa Herrarnes upmark samhet derpå, att de ttplysningar,
som i afseende på Skånska banan kommit StatsUtsk. tillhanda,
hafva varit icke allenast lika fullständiga, ulan ock vida fullständigare
än de kostnadsförslag och beräkningar, som varit upgjorde
i och för banan emellan Götheborg och Slockholm. StatsUisk.
har således väl kunnat pröfva om den Skånska banan, åtminstone
lika väl som om den Stockholm-Gölheborgska. Det är sannt, att
K. M. föreslagit denna senare bana, hvilken omständighet, om ock
ej andra tagas i betraktande, alltid blifver en tyngd i vägskälen för
denna bana. Några berättelser om undersökningarne hafva i den
Kongl. Propostn likväl icke förekommit till sina detaljer, men val
förekommer en recit, som redogör för de åtgärder, K. M. låtit vidtaga
i och för alta jernvägsstambanorna i riket, hvaraf synes, alt K.
M. föreslagit en jernväg emellan Jönköping och Malmö på samma
gång K. M. föreslagit en dylik emellan Götheborg och Slockholm,
och Hr General-Löjtnanten Akrell har, på grund af topografiska undersökningar,
föreslagit begge dessa bauor. Detta måtte bevisa, att
StatsUisk. ej tagit frågan så på höft, som man här velat förespegla.
I K. M:s Propos. yttras, att banan mellan Götheborg och Stockholm
är af obestridlig vigt och bör i första rummel komma i fråga.
Denna åsigt delar äfven jag, på sätt jag förut haft äran nämna, på
samma gång som jag vågar påslå, all banan emellan Jönköping och
Malmö måste blifva den andra i ordningen. En blick pä kartan är
i delta fall uplysande för dem, som härutinnan hafva tvifvelsmål.
Hela medlersta delen af landet är genomskuret af sjön Wettern,
som från Jönköping sträcker sig långs Oster- och Westergöthland
lill Nerike och underlättar transporten af alla de varor, hvilka från
nämnda landskap kunna dragas till Malmö. Banan emellan Malmö
och Jönköping genomlöper också, såsom redan är nämndl, rikets
bördigaste provins, och genom denna bana erhåller provinsen
Småland en lättad kommunikation, hvaraf den mer än någon
annan är i behof. Finnes det, Mine Hrr! någon annan bana,
med undantag af den mellan Götheborg och Stockholm, som erbjuder
det allmänna större fördelar?
En annan talare har yrkat alt, för bevarande af Östergöthlands
rätt, borde lemnäs öppet huruvida banan emellan Malmö och Jönköping
skall utföras, eller om ej i stället en bana borde anläggas
från Norrköping i riktning emot Jönköping. Lika med den siste
talaren måste jag motsätta mig att en dylik propos. framslälles,
emedan den innefattar en ny motion. K. M. har visserligen i Sin
Propos. omtalat, att en stambana från Linköping till Jönköping skall
anläggas, men i den Kongl. Propostn finnes intet nämndt om Norrköping,
och icke heller har K. M. anbefallt, att något förslag till
Den 1 November e. m.
229
en dylik bana skall upgöras. Detta inkast gäller icke om den Skånska
banan, emedan frågan om densamma blifvit väckt af enskilda
motionärer och af StatsUtsk. grundligen behandlad. Det kan visserligen
anmärkas, att StatsUtsk. vid ett föreg-.de tillfälle afslagit de
af motionärer giorda framställningar om denna bana, och att R. o.
Ad. bifallit StatsUtsk:s Utlåt. JV2 274, men då jag med min röst
äfven bidragit lill detta R. o. Ad:s beslut', anser jag inig böra fästa
upmärksamheten på, att detta afslag var helt ocn hållet vilkorligt
och gifvet under förutsättning, alt inga anslag skulle beviljas jernvägar
i allmänhet.
Slutligen bör jag nämna, att, då man yttrat tvifvelsmål om
möjligheten att erhålla penningar till anläggandet af alla dessa jernvägar,
orsaken, hvarföre Utsk. icke såsom förra gången först inkommit
med utlåt, om fondsystemet, är, att inom alla Stånden yttrats
missnöje deröfver, att denna fråga behandlas före den om jernvägarne,
emedan man ansåg onödigt att upgöra förslag om penningars
uplåning, innan beslut om jernvägars anläggande var af R. St. fat—
tadt. Klandret mot Utsk. för alt det ställt sig R. Sltrs önskningar
till efterlefnad, kunde således förefalla oväntadt, om det ej kom från
det håll, som ej vill hafva några jernvägar. Skulle likväl någon
verkligen hysa farhåga och tvifvelsmål om, huru man skall kunna
ethalia medel till jernvägarne, så är denna tvekan snart undanröjd,
om man genomläser de Utlåt:n, som på e. m. i dag från StatsUtsk.
till R. St. inkommit i fråga om penningars uplåning emot fonderade
papper.
Frih. Klinkowström: Hr von Trojl har sagt, att jag för
glömt
General Akrells förslag. Det förefaller mig, som vore
della den värde talarens yttrande ett skämt; men som hans ton och
ord voro alfvarliga, vill jag försöka att komma hans eget minne till
hjelp, törrde nämnde Generals förslag, som återfinnes i resuméen i
SlalsUtsk:s Belänk. M 273, uti hvilket förslag uptagas hufvudstambanorna
inom riket, och deribland en från Stockholm till Södertelje
och Linköping, derifrån en östlig hana skulle, efter alt hafva
närmat sig Wimmerby, gå till Wexiö och Carlshamn, samt en vestlig
genom Jönköping, Wernamo, Ljungby, Hörby och Lund fortsättas
lill Malmö. Häraf torde Ståndet finna, att jag icke saknat
anledn. lill min framställning, men då densamma ansetts såsom en
ny motion, och således icke kunna till pröfning förekomma i sammanhang
med frågan, rör:de den andra jernvägen, hvarom beslut
nu skall fattas, får jag likväl erinra, att mill förslag icke är någon ny
motion. Gr. v. Rosen har nemi. redan vid Riksdagens början väckt
motion härom, sora finnes intagen i StatsUtsk:s Utlåt. M 273.
Gr:n har deruti föreslagit en stambana, som från Stockholm skulle
ledas genom Östergöthland till Småland, med ändpunkten vid Wettern.
Denna i laglig tid väckta motion har blifvit remitterad till
och pröfvad af StatsUtsk. Jag anser mig således hafva obestridlig
rätt att uptaga denna motion, hvilken just afser den af mig föreslagna
linien. Skulle någon formalist stödja sig derpå, alt jag i
mitt förslag uptagit staden Norrköping, så må denna stad ur för
-
230
D|e'n 1 November e. m.
slaget utgå, men deremot yrkar jag, att den tillstyrkta en mili,
R:dr skall kunna användas för antingen en jernväg genom Östergöthland
till Jönköping, eller för den af Utsk, föreslagna banan från
Jönköping till Malmö, Frågan om hvilkendera af dessa banor förijenar
företräde, är ännu icke pröfvad, och lärer svårligen kunna
blifva det, iunan K. M. låtit anställa vederbörliga undersökningar i
ämnet. Jag tror visserligen, alt undersökningar äro gjorde af sakkunnige
män, men dervid har hvar och en gjort mesta afseendet
på sid egel intresse. Jag inskränker mig till della yttrande, och
hemställer lill Hr Gr. o. Landtm., huruvida mitt förslag kan anses
grundlagsvidrigt.
Frih. Sprengtporten: Omen jernvägsanläggning till Götheborg
vore att betrakta endast såsom en spekulation å Statsverkets sida,
delar jag visserligen den åsigt, att under sådana förhållanden det
tvifvelsutan vore fördelaktigast, ali fullborda denna jernvåg emellan
båda ändpnnkterne, förinnan man inlåter sig i ett annat dylikt förelag;
men jernvägar hafva till föremål något annat, än att ensamt
rikta statsverket, nemi. att lyfta landets industri, och derföre måsle
frågan betraktas ur en allmännare synpunkt.
Gr. •Mörners yttrande ber jag att få genmäla. Jag är tacksam
för det kraftiga biträde Gr:n skänkt denna fråga. Jag är fullkomligt
förvissad, alt de ord, Gr:n vid delta och mångå andra tillfällen
i ämnet uttalat, hafva sin grund i Gr:ns innetligaste öfvertygelse;
men då Gr:n så strängt accentuerat sin varning mot misstag, tillåter
jag mig den erinran, all misstag kunna begås icke blott, då
man handlar, ulan äfven dä man underlåter alt handla. Jag föreställer
mig, att Hr Gr:ns stränga klander emot den af mig förer
slagna jernvägsanläggning möjligen har sin grund i Gr:ns önskan
all upträda lill försvar för de motiver, som innefattas i K. M:s
Propos. För min del, Mine Hrr! hyser jag den störsla vördnad för
hvarje mening, som utlalas af Regeringsmakten, men då jag tager
i betraktande, huru litet sägande dessa moliver i allmänhet äro, må
Gr:n förlåta mig, om jag icke kunnat upfalta detia yttrande i K.
M:s Propos. annorlunda än som eli, om jag så må uttrycka mig,
hänlydande på den opinion, som hos R. St. gjort sig gällande, emedan
det i alla fall äro R. St., som bevilja anslag, och deraf beior,
huruvida någon jernväg kommer i fråga alt anläggas. Jag har
således icke kunnat upfalta K. M:s Propos., som i alla fall kan
vara fullständigt motiverad, annorlunda, än alt, i öfverensstämmelse
med de af R. St. uttalade åsigter, R. Sl. böra bevilja medel till de
jernvägar, K. M. funnit skäligt föreslå till anläggande, och jag stödjer
denna opinion derpå, att en af Konungens Rådgifvare förklarat,
alt från Regeringens sida hinder icke förefinnas emot anläggande af
vägen emellan Malmö och Jönköping, utan att det tvertom vore
önskligt, nödigt och möjligen politiskt nyttigt, att denna jernväg erhåller
ett rum bredvid den andra.
Hvad formen angår, vill jag icke ensidigt yrka på framställning
af de utaf mig framställda propos:r, utan, i händelse öfrige
talare, hvilka med mig instämt, vilja afstå derifrån, förenar jag mig
Den 1 November e. m.
231
mycket gerna med Hr von Troil, att propos. å Ulsk:s Betänk, isin
helhet må framställas.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Färutsatt att R. o.
Ad. vidblifver sin vid återremissen uttalade mening, att 5 milhr
R:dr skola i och för jernvägsanläggningar i landet anslås, synes det
mig, som skulle R. o. Ad. handla klokast genom ali bifalla Utsk:s
nu före vande förslag. Jag tillåter mig äfven tro, alt StalsUtsk. för
sitt tillstyrkande kunnat hafva bevekelsegrunder, sora icke finnas uplagna
i Betänk. Betraktar man frågan såsom In gen iör-0 fimer eller
såsom affärsman, så är ganska naturligt, att man på ett enda arbete
önskar använda alla kostnader, för att inom möjligaste korta
lid få arbetet färdigt; men man måste äfven laga i betraktande, att
en jeTiivägsanläggning icke bör ses oberoende af alla andra samhällsförhållanden,
och då torde man äfven finna, att anslagen böra
i någon mån fördelas på olika punkter inom landet, för att dymedelst
bereda rikare tillfällen till arbetsförtjenst. Antingen nu detta
varit Utsk:s afsigt eller om fördelningen af anslaget tillkommit af en
ren tillfällighet, synes det mig, att man kommit till ett ganska godt
resultat; ty R. St. hafva redan beviljat ett betydligare låneunderstöd
för anläggning af jernväg mellan Fahlun och Gefle, och i medlersta
Sverige pågår jernvägsarbetena mellan Köping och Hult. Komma nu
jernvägarne emellan Götheborg och Stockholm, samt emellan Malmö
och Jönköping samtidigt under anläggning, beredes derigenom arbetsförtjenst
och spridas kapitaler inom alla delar af riket i ett någorlunda
jemnt förhållande, och häruti finner jag ett statsekonomiskt
skäl att bifalla Ulsk:s föislag. Då Gr. Mörner förklarat sig nöjd
med anvisande af 4 milhr R:dr för; Gölheborgs-banan, synes mig
ganska billigt, att den 5:le millm lemnäs banan emellan Malmö och
Jönköping, och detta desloheldre, sora, i händelse vägen från Malmö
icke skulle kunna fortsättas till Jönköping, man i alla fall kan antaga,
alt en jernväg i Skäne blir en fullständig väg för sig. Jag
grundar denua åsigt på det förhållande, som torde vara R. o. Ad.
bekant, att Malmöhus län har pä hvarje qvadratinil 200 mera innevånare
äu Holstein. Då man känner, att Malmö är bland landets
större städer, belägen inom den bördigaste provinsen, samt derjemte
att en mängd resande fara öfver Skåne till Kopenhamn, förefinnas
alla möjliga anledmr lill den förmodan, att den Skånska jernbanan
skall bära sig. Man har sagt, alt om Malmö-Jönköpingsbanan
icke lemnäs större anslag än 1 mill. R:dr, Skåne blir sljufraoderligt
behandladt, enär Götheborg-Slockholnis-jernvägen erhåller
4 milhr R:dr. Denna åsigt kan jag icke dela, ty den sednare vägen
är dubbelt så lång som den förra, sammanbinder rikets största
städer, och är obestridligen af större vigt, helst om man tager i betraktande,
att den ofelbart snart blir utsträckt (ill Norrige, och såmedelst
blir ett medel till ett närmande af tvenne sedan mer än
40 år förenade, men ännu och törhända endast till följd af bristande
kommunikationer för hvarandra alltid främmande folk.
Hr Bildt: Jag bar begärt ordet för att bestrida del upslag af
frågan, Frih. Klinkowström sig tillåtit. Han har nemi. velat up
-
232
Den 1 November e. m.
laga Gr. v. Rosens molion, onder förmälan, alt densamma skulle
innefatta en jernväg emellan Östergöthland och Småland. Härvid
lår jag erinra, att StalsUtsk. i Utlåt. JVg 273 yttrat: ”att de i Gr.
v. Rosens och Riksdagsfullmäktige!! Bjerkander motioner förordade
förslag, ang:de dessa föret ags införande af vissa enskilda entreprenörer,
måtte anses hafva förfallit”, hvilken Utskts hemställan 3 Stånd
godkänt.. Derigenom är den af Frih:n väckta fråga förfallen. Vidare
förekommer å sidan 8 i samma Betänk.: ”bland de vägar,
ii vilkas utförande, på det sätt och under de vilkor motionären sålunda
föreslagit, skulle kunna verkställas, har han upgifvit nedannämnde
jernvägslinier, nemi.:
från Slockholm lill Köping och från Svartå, eller någon annan
af K. M. bestämd puukt på Köping-Hull-linien, till Götheborg,
genom Westergöthland och med sidohanor till Carlsborg och Hjo;
från en punkt på samma hufvudlinea vid Falköping lill Malmö,
med utgrenirigar inora Småland, pä den ena sidan till Halmstad
och på den andra till Westervik, samt inora Skåne till Ystad och
Helsingborg;
från lämplig punkt på förstberörda hufvudlinea lill Upsala samt
derifrån lill. Gefle;
från Gefle eller Westerås till Fahlun;
från Slockholm genom Södermanland och Östergöthland samt,
i Sommens dalgång, genom Småland till en punkt söder om Jönköping
med utgrening lill Wettern.” Dä förslaget således blifvit afslaget,
måtte väl motionen äfven hafva förfallit i likhet med de öfriga,
och jag kan icke finna annat, än att Frih:n, lika litet som någon
annan, kan upptaga en fråga, som redan är af 3 Ständ afgjord.
Jag vädjar till Gr. v. Rosen, huruvida jag pä något sätt misstagit
mig om hans motion.
Hr Hjerta: Om här vore fråga om endast en million, skulle
jag icke uptaga R. o. Ad:s tid, men jag anser förevande fråga af
stor vigt för sjelfva Staten. En del af de Hrr, som försvarat Utsk:s
Betänk, i fråga om anslagens fördelning, hafva haft den godheten
att medgifva, att om man betraktar saken endast frän financiel statsekonomisk
synpunkt, eller såsom en spekulation,, eller såsom en
Ingeniör-officer skulle se den, eller någon annan af de synpunkter,
som äro vanliga, så borde man först bygga en bana och deraf
draga det fördelaktigaste resultat af sina utgifter, samt sedermera
med så mycket mera kraft drifva arbetet på en ny bana; men då
de Hrr, som yttrat detta, det oaktakt, påstått, att man bör dela
medlen för att företaga arbetet på 2:ne ställen, måste det medgifvas
ali man har anledning till skärskådande af de skäl, desse Hrr framställt
och som skola äga mera vigt än hvad som gäller i vanliga
fall eiler vid andra förelag. Såvidt jag med upmärksamhet kunnat
följa diskussionen, hafva dessa skäl hufvudsakligen varit följande. En
talare har sagt, alt det år visserligen sannt, att största vinsten upkommer
deraf, att man färdigbygger en jernväg försl, men att an!edn:n,
hvarföre man nu borde dela medlen, vore, att dessa jernvägsliuier,
eller, såsom en talare uttryckte sig, dessa linor äro icke tväune
Den i November e. m.
233
utan en lina. Jag lemnar detta skäl i sitt värde, men jag tror
icke, att, om man vill hälla sig till det vanliga området för raisonnementet
öfver allmänna vägar, man kan betrakta dessa båda linjer
såsom en linea. Det blir alltid mera skål att betrakta vägen
från Stockholm till Götheborg såsom en, och den från Jönköping
(ill Malmö såsom en annan linea. Enl. min åsigt kan detta skäl
icke hafva något afgörande företräde framför de vanliga skälen, eller
dem, hvilka, såsom talaren medgaf, under vanliga förhållanden
ärö gällande. Ett annat skäl, som blifvit anfördt, år, att man, i
fråga om jernvägar, bör handla med den största möjliga kraft, emedan
det gifvas tillfällen, då det är ett stort fel att underlåta att
handla; men, oaktadt jag såsom en moralisk regel eller en regel i
allmänhet vill medgifva, alt sådana fall kunna finnas, har likväl den
talare, som yttrat delta, icke gjort någon tillämpning deraf eller angifvit
meningen med delta yttrande. Han har endast sagt, att jernvägs^
nlägg n ingar hade ett högre mål, än att utgöra en spekulation.
Meningen med dem vore att höja landets industri. Jag hemställer
till Herrarne, om, såvida afsiglen är att vinna detta mål genom jernvägar,
icke rättasie sättet är att, så fort möjligt är, göra dem färdiga
emellan 2:ne ändpunkter. Jag tror således, alt det åberopade
skälet om industriens höjande, långt ifrån att vara gällande, tvertom
talar mera derför, att man först skall göra en väg färdig innan raan
börjar en annan. Jag har ansett det vara skäl att framhålla dessa
anmärkmr derföre, att jag tror, alt denna fråga, den må nu betraktas
såsom en spekulation ä Statens sida eller såsom en speku
lation
i högre mening i och för utveckling af Statens krafter i framtiden,
är underkastad sådana reglor, som gälla inför allmänna raisonnementet,
och att man har all anledn. att icke förhasta sig, ty
här är fråga, icke blott om man skall använda 1 mill. R:dr åt ena
eller andra hållet, utan äfven alt så snart som möjligt vinna ett resultat,
hvarvid man kan trygga sig, sedan man en gång beslutat att
lemna dertill nödiga anslag.
Jag förnyar min anhållan, att alla medel, som beviljas, må användas
till den ena banan.
Frih. Klinkowström: Endast med 2 ord skall jag bemöta
Hr Bildis invändning, att mitt förslag icke kan uplagas, emedan så
dant
vore i strid med 56;te §:n Riksd.-Ordn., hvilken lyder sålunda:
”Intet ärende må nedläggas utan Ståndets uttryckliga beslut.
Ej eller må, med undantag af Grundlagsfrågor, nya ämnen af Riksdagsmän
väckas, sedan en månad från Riksdagens början enl. 27:de
§:n lilländalupit, såvida icke sådana frågor af redan fattade beslut,
eller redan uptagna ärenden, eller under Riksdagen inträffade händelser,
omedelbarligen föranledas.” Jag tror, alt på grund af denna
§ och med afseende på Gr. von Rosens motion om stambana genom
Östergöthland min grundlagsenliga rätt är att erhålla propos.
å det förslag jag framställt, hvarföre jag vidhåller detsamma, underkastande
mig hvad Hr Gr. o. Landtm, i detta hänseende täckes
åtgöra.
234
Den 1 November e. m.
Gr. von Rosen: I anledn. af Hr Bildts npmaning till mig, att
yttra mig, huruvida hvad han yttrat om min motion vore rigtigt eller
ej, får jag lof att såga, att jag delar hans åsigter; ty då min motion
var framställd tinder vissa vilkor, hvilka, jag bekänner det tipriktigt,
jag af allt hjerta önskat skulle hafva gått igenom, emedan
jag ansett sådant vara till landets fördel, men dessa vilkor blifvit
förkastade, kan jag icke inse, huru en ledamot kan åter uplaga motionen
ulan samma vilkor. Jag förenar mig således till alla delar
med Hr Bildt.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot bar lemnat en oriktig
iipgift, den jag bör rätta, på det alt Slåndel icke malte tro, det jag
är vrång mot alla Dya inrättningar. Han har nemi. sagi, att jag
satt mig emot elektriska telegrafers anläggning i Sverige. Detta är
ett misstag. Men det år icke underligt, enär mina värda motståndares
minne är så lifligt, att hvad den ene tror mig hafva sagt 2:ne
gånger, har den andra hört 3 gånger. Då kan det äfven hända,
att flere tro sig hafva hört hvad jag aldrig sagt. En ledamot
af StatsUtsk. har yttrat något, hvilket jagnbör uprepa, till stöd för
mina varningar mot obetäukta företag. Ar 1848 ansågs jernvägen
mellan Orebro och Hult såsom en förträfflig sak, och år 1851 anslogo
R. St. medel till denne väg. Nu säger Hr Bildt likväl, att
denna jernväg är blott en fiction, och Hr Gripenstedt yttrade något
på f. m., som svarade deremot. Är det då, frågar jag, skäl för R.
St. att tillskapa 2:ne nya fictioner och derpå använda betydliga anslag?
Det är mot denna öfverdrift jag velat varna, och önskar, att
man åtminstone måtte inskränka jernvägsföretagen till ett, på det
alt man icke må sålunda förspilla allt för myckel allmänna medel.
Jag fortfar i min anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, ville dela propos:n
så, att först afgöres, huruvida det skall blifva en eller två jernvägar,
hvarigenom saken kommer, såsom jag tror, att på ett redigare
sätt afgöras.
Frih. Sprengtporten: Sedan Hr von Hartmansdorff uplyst,
att det var eli misstag af mig, att påbörda honoifi afvoghet emot
elektriska telegraferne, återstår mig endast, att förklara min ledsnad
deröfver, alt mitt minne bedragit mig.
Frih. Cederström: Jag anhåller att med några ord få bemöta
Frih. Klinkowströms sisla anförande, hvari Frihm, till stöd för
sitt förslag, åberopat 56:le §:n Riksd.-Ordn., hvilken § likväl endast
handlar om motioners väckande; deremot mäste jag å min sida åberopa
75:te §:n Riksd.-Ordn., som säger, alt när 3 Stånd afgjort ett
ärende, får detsamma icke vid den Riksdagen ånyo uptagas. Och
då Frih. Klinkowströms berörde förslag alltså redan bör anses hafva
förfallit, till följd af 3 Stånds fattade beslut i ämnet, synes mig
Frihm äga skäl att från samma sitt förslag afstå. Jag förnyar mitt
yrkande, att R. o. Ad. ville godkänna Utsk:s Betänk. sådaDt det
är, hvarvid jag äfven vågar foga den hemställan lill de ledamöter,
hvilka endast i fråga om summornas belopp skilja sig från Utsk:s
Den 1 November e. m.
235
tillstyrkande, alt de, till säkrare vinnande af ett hufvudsakligen gemensamt
mål, ville sammanjemka dessa divergenser af jemförelsevis
underordnad vigt, och förena sig med oss, som yrka bifall lill Utsk:s
förslag.
Då nu- öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Laodim., att han, ehuru delning af förevar:de puukt uti åtskilliga
delar blifvit af flere talare yrkad, ansåg sig först böra omnämna
alla de serskilda yrkanden, som blifvit gjorde, på det alt, i
händelse votering komme att anställas öfver en eller annan del, det
på förhand må vara uplyst, hvilka förslag böra komma under Ståndets
pröfning. I fråga om jernvägsstambanornas antal, sorn först
komme alt blifva föremål lör R, o. Ad:s beslut, hade blifvit yrkadt,
dels bifall till Utskts förslag om 2:ne banors anläggande, dels
af Hr von Hartmansdorff, Gr. Mörner och Hr Hjerta, att endast
anslag till en stambana mätte af R. o. Ad. beviljas. I afseende pä
anslagets belopp, hade jemväl blifvit yrkadt bifall till Utskts förslag,
hvaremot Hr von Hartmansdorff yrkat att 3, och Gr. Mörner alt 4
milltr Rtdr måtte för en jernvägsstambana anslås. I fråga om anläggandet
af en bana, utgående från Götheborg, enl. Ulskts förslag, hade
blifvit yrkadt förändring af redaktionen, dervid Hr Hjärne föreslagit
att orden ”utgående frän Götheborg” måtte utur förslaget utgå, samt
deremot Hr Bildt begärt, att ordalagen matte blifva ”utgående från
och börjande vid Götheborg.”
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Hjärne: Då jag på f. m. fästade upmärksamheten på en
tvetydighet i Disk:s förslag, och anhöll om den förändring deri, att
Regeringen skulle erhålla frihet ali bestämma, hvarest arbetena å
vägen emellan Götheborg och Stockholm skulle börja, gjorde jag
det hufvudsakligen för ali bringa frågan under öfverläggning. Deuna
fortsatta diskussion har emedlertid föranledt mig, att nu frånträda
mitt förslag. De fleste talare, som yttrat sig i ämnet, hafva
nemi. tolkat det i den syftning, som skulle jag hafva önskat ett
föt tydligande, och då jag således afstär från mitt yrkande, gör jag
det med vilkor, att Hr Bildt äfven afstår från sitt.
Hr Bildt: Den siste talaren hade icke behöft offentligen fästa
något vilkor för sitt beslut, enär jag enskildt förklarat honom, att
om han afstod från sitt yrkande, skulle äfven jag afstå från mitt,
hvilket jag gör derföre, att den tolkning, som af Utsk:s ledamöter
blifvit gifven åt Ulsk:s förslag,' icke är vorden bestridd.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att sedan nu Hr Hjärne
och Hr Bildt afslått från sina serskildta yrkanden i fråga om redaktionen,
i hvad banan från Götheborg lill Slockholm beträffade,
ej blifvit yrkad annan föi ändring, än alt, enl. Gr. Mörners förslag,
anslaget borde gifvas för anläggande och utförande af en del af den
stambana, som är ämnad alt, fullbordad, med Götheborg förena hufvndstaden
i rigtning genom Westergöthland och Nerike; men att, i
fråga om södra banan, blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag, dels af
Hr von Hartmansdorff, ”att, i händelse R. o. Ad. beviljade 5 milhr
236
Den 1 November e. m.
R:dr för jernvägar, deraf må användas 2 milkr för anläggning af
en, i rigtning åt Skåne gående, stambana från Jönköping till den
på sydliga sidan af sistnämnde stad belägna punkt, hvilken K. M.
kan finna lämpligt bestämma”, dels ock af Frih. Klinkowström,
”alt en mill. R:dr måtte anslås för påbörjande af en stambana, antingen
i rigtning åt Jönköping gående från Malmö till den på nordliga
sidan af sistnämnde stad belägna punkt, hvilken K. M. kan
finna lämpligast bestämma, eller af en stambana från Norrköping,
gående i rigtning mot Jönköping, egande K. M. bestämma, hvilken
af dessa båda banor böra ega företräde till erhållande af sistnämnde
bidrag.”
Gr. Posse: Sedan Gr. von Rosen erkänt riktigheten af Hr
Bildts npfattning af Grins motion, och Frih. Klinkowströras förslag
är att betrakta som en ny motion, får jag begära den på
bordet.
Hr Sandströmer: I afseende på anslaget till båda banorna,
hafva åtskillige talare begärt propos. å Utsk:s tillstyrkande i dess
helhet, hvaremot andra åter yrkat, att anslag skulle beviljas endast
för den vestra. Det har föranledt andra att begära propostus upslällande
på det sätt, att ja-propos:n skulle innefatta anslag till båda
banorna, och på andra sidan nej-propos:n innefatta anslag blott till
en bana. Derunder måste naturligtvis förstås blott den enda banan,
hvarom fråga varit, såvida det skall blifva blott en. Till förekommande
af all tvetydighet, hemställer jag, om icke lämpligast är, att
den ena propos:n kommer att innefatta anslag till de af Utsk. föreslagna
båda banorna, och den andra endast anslag till den vestra.
Detta måtte vara i full öfverensstämmelse med de yrkanden, som
blifvit gjorda af de ledamöter, de der begärt sådana proposir.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff.
Frih. Raab: Jag hörde ett instämmer från Hr von Hartmansdorff,
och äfven jag vill afstå från mitt yrkande af delning utaf
proposm, under förutsättning, att de, som jemte mig framställt enahanda,
yrkande, äfvenledes ville derifrån afstå.
Hr von Hartmansdorff: När jag senast hade ordet, ansåg
jag första proposm böra göras derpå, huruvida anslag skall gifvas
till en eller tvä banor. 1 öfverensstämmelse härmed har Jag instämt
med Hr Sandströmer, som för tydlighetens skuld upgaf, hvilka dessa
banor skulle vara.
Hr Gr. ö. Landtm, erinrade, att bland dem, som yrkat att serskildt
måtte afgöras om anslag må lemnäs till en eller två banor,
äfven voro Hr von Troil och Frih. Klinkowström, och att således,
om desse ledamöter vidhöllo sina yrkanden, först endast borde
bestämmas antalet af jernvägsstambanorne.
Hr Sandströmer: Då, såvidt jag kan påminna mig, ingen
begärt anslag till den Skånska banan, med uteslutande af den vestra,
synes mig deraf följa, att om R. o. Ad. beslutar anslag till
blott en bana, någon annan än den vestra icke kan ifrågakomma,
D ein 1 No vember e. m.
237
helst åtskilliga ledamöter yrkat anslag till denna bana, med uteslutande
af den Skånska. Då således beslut skall fattas om anslag till
endast en bana eller den vestra, men icke till den Skånska, bör i
propos:n uptagas, hvilken bana, som är i fråga.
Hr von Troil: Jag hemställer till Hr Gr. o. Landtm, huruvida,
sedan diskussionen är slutad, sådana som de ifrågavarrde fram
ställningarna
kunna göras. Anser Hr Gr. o. Landtm, ett dylikt
tillagg kunna göras, så vill jag till proposmes förenkling afstå från
min. Jag hade eljest föreställt mig, alt mitt förslag hade bordt
bifallas.
Hr Ribbing: Jag vill erinra derom, alt då frågan första gången
förevar, yrkade jag, att, såvida understöd till någon jernväg
skulle ifrågakomma, den emellan Jönköping och Malmö borde i första
rummet ihågkommas. Således har yrkande förekommit om att
denna väg borde äga företräde, och jag förenar mig alltså med Hr
von Troil, i fråga om propos:s framställande på de tvenne första
raderna.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr Ribbing fortfarande yrkat
den delning, som förut varit begärd, så alt först komme alt af
göras
huruvida anslag må beviljas till 2:ne eller endast 1 jernvägsstambana,
R. o. Ad. torde fiona alt denna fråga måste först af
R. o. Ad. pröfvas, samt Hr Gr. o. Landtm, nu finge hemställa om
R. o. Ad. bifölle den del af Utsk:s förslag, som innefattade att anslag
må beviljas till 2:ne jernvägsstambanor inom riket.
Denna propos. besvarades med -starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr'von Hartmansdorff begärde votering och yttrade sedermera
:
Jag anhåller alt konlra-propos:n må innefatta, alt anslag skall
beviljas till blott en bana, nemi. mellan Stockholm och Götheborg.
Hr von Troil: Den af Hr Gr. o. Landtm, framställda voter:s-propos:n
var, huruvida anslag skall beviljas 1 eller 2 banor,
och derföre bestrider jag den siste talarens framställda förslag, samt
anhåller, att kontra-propos:n må innefatta beviljande af anslag till 1
bana, ulan att man bestämmer hvilkendera af de ifrågavande, som
deraf skall komma i åtnjutande.
Hr von Hartmansdorff: Jag hoppas, att Hr Gr. o. Landtm,
lika litet, som det Högloft. Ståndet tillåter, alt mina motståndare
diktera både ja- och nej-propos:o. Den sednares upställning mätte
tillhöra mig, emedan jag är den, som begärt omröstning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det visserligen vore Hr von
Hartmansdorffs räll att diktera kontra-proposm, så att den af honom
framställde mening vid voteringen förekomme, men att då denna
rättighet icke kunde uphäfva andra ledamöters rätt, att få frågan de
-
238
Den 1 November e. m.
lad på sätt de förut yrkat, så alt först endast antalet af jernbanorne
bestämdes, Ilr von Hartmansdorff torde finna, alt i kontra-propos:n
icke knnde inlagas en större del af Hr von Hartmansdorffs mening,
än hvad som på andra sidan inginge i Ja-propos:n.
Härefter uplästes till justering och godkändes en sålydande voter:s-propos.
:
Den som bifaller att till K. M:s Nåd. disposition må ställas
anslag för anläggande och utförande af 2:ne jernvägs-stambanor
inom Riket, röster
J3 j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. 0. Ad. anslag för endast en sådan banas anläggande
och utförande böra ställas till K. M:s Nåd. disposition.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med 73
Ja emot 26 Nej.
Efter det sålunda beslut om anslags beviljande till 2:ne stambanor
blifvit fattadt, yttrade Hr Gr. 0. Landtm., att dernäst borde
bestämmas ifrågavartde anslags belopp, i hvilket afseende blifvit yrkadt
af Hr von Hartmansdorff försl att endast 3 milhr R:dr mätte
beviljas, men sedermera, för den händelse att 5 milhr beviljades,
en annan fördelning än Utsk. föreslagit, hvarföre nu ifrågakomme
Hr von Hartmansdorffs förslag om 3 milhr Rtdrs användande förde
beslutade 2:ne stambanorne.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Mitt förslag innehåller, att blott
en stambana mä anläggas och 3 milhr R:dr dertill användas; men
att, i händelse 2 dylika banor skola samtidigt utföras, man anslår 3
milhr R:dr ål den ena och 2 milhr ål den andra.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att nedsättning af den utaf
Utsk. föreslagna anslagssumma jemväl blifvit yrkad af Frih. Klinkowström,
som derefter yttrade:
Sedan R. o. Ad. nu beslutat alt 2:ne banor skola anläggas,
afslår jag från mitt förslag.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, framställde, alt för öfrigt Gr.
Mörner föreslagit anslagssummans bestämmande lill 4 milhr R:dr, och
att, ehuru det varit under förutsättning, att blott en bana skulle anläggas,
likväl denna anslagssumma torde böra underställas R. 0. Ad:s
pröfning, anförde
Gr. Märner: Mitt förslag afsåg blott en bana, men sedan nu
beslutats anläggning af 2:ne banor, anser jag min framställning hafva
förfallit.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. 0. Ad. Utsk:s för
-
Den 1 November e. m.
239
slag, att för de 2:ne jernvägsstambanorne skulle beviljas ett anslag
af 5 milhr R:dr b:ko.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, att, i fråga om anslagssummans
fördelning, R. o. Ad. först torde fatta sitt beslut i afseende
på den bana, som komme att utgå från Götheborg.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke propos:n
kan innehålla eller innefatta båda banorna på en gång, på det att
vi må slippa serskild propos. på hvardera.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt i denna fråga olika meningar
redan blifvit framställde, dock icke i afseende på den vestra banan,
men väl i afseende på den andra, och att han derföre ansett lämpligast,
att Götheborgs-banan först blefve föremål för propos., hvarigenom
sedermera frågan om den andra banan kunde lättare afgöras.
Hr von Hartmansdorff hade föreslagit 3 milhr R:dr för den
ena banan, och 2 milhr R:dr för den andra, och deremot Frih.
Klinkowström en mill. för den ena, och således 4 mill.r för den
andra; vid hvilket förhållande det syntes bäst alt först afgöra frågan
om Gölheborgs-vägen.
Hr Ribbing: Skulle det icke gå an att göra framställning
på lltsk:s förslag och till kontra-propos. antaga Hr von Hartmansdorffs
förslag?
Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att det väl ginge an, om fråga endast
vore om 2:ne förslag, men att nu, då 2:ne förslag om den
ena, och 3:ne förslag om den andra banan voro gjorde, det vore
bäst att serskildt besluta om hvardera banan, och att R. o. Ad. torde
tillåta, att redaktionen bestämdes framdeles, sedan beslut först blifvit
faitadt i fråga om anslagets belopp; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag, att för vestra banan
bestämdes ett belopp af 4 milhr R:dr, samt, efter denna propos:s
besvarande med starta Ja, blandade med åtskilliga Nej, förklarade
all han funnit Ja öfvervägande.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle den af Utsk. föreslagna redaktion, innefattande: ”Fyra milhr
R:dr för en del af den stambana, som, utgående från Götheborg,
kommer att, i riktning genom Westergöthland och Nerike, fullbordad,
förena nämnde stad med bufvudstaden”, ropades starka Ja, jemte
några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja
hafva öfverröslat Nej.
Efter förklarande, att, sedan R. o. Ad. bestämt anslaget för
bägge banorne till 5 milhr R:dr, samt deraf 4 milhr till den vestra,
Hrr von Harimansdorffs och Ribbings förslag, som åsyftade högre
anslag för södra banan än Utsk. förslagit, derigenom hade förfallit,
framstälde Hr Gr. o. Landtm, att nu återstode att bestämma
redaktionen i afseende på den bana, hvartill en mill. R:dr skulle
anslås, i fråga hvarom blifvit föreslagit af Utsk.: ”samt en mill.
R:dr för påbörjande af en i riktning åt Jönköping gående stambana
från Malmö till den på nordliga sidan af sistnämnde stad belägna
240
Den 1 November e. m.
punkt, hvilken K. M. kan finna lämpligt bestämma”; af Gr. Lagerbjelke,
den förändring af Utslcs förslag, att de efter ordet ”Malmo”
följande orden uteslötos; af Hr-von Hartmansdorff: ”samt en mill.
R:dr för påbörjande af en i riktning åt Skåne gående stambana
från Jönköping till den på sydliga sidan af sistnämnde stad belägna
punkt, hvilken K. M. kan finua lämpligt bestämma”; och slutligen
af Frih. Klinkowström: ”samt en mill. R:dr för påbörjande af en
stambana, antingen i riktning åt Jönköping gående från Malmö till
den på nordliga sidan af sistnämnde stad belägna punkt, hvilken
K. M. kan finna lämpligast bestämma, eller af en stambana från
Norrköping, gående i riktning mot Jönköping; egande K. M. bestämma,
hvilken af dessa båda banor bör ega företräde till erhållande
af sistnämnde bidrag.” I afseende på denna af Frih. Klinkowström
yrkade propos. hade meningarne varit delade, huruvida den vore
grundlagsenlig, och om frågan blifvit i behörig ordning väckt, äfvensom
Gr. Posse begärt, att den, såsom en nu väckt motion, mätte
få hvila på bordet; och i detta hänseende finge Hr Gr. o. Landtm,
i R. o. Ad:s minne återkalla de skäl, som för förslaget blifvit anförde,
nemi. dels K. M:s Propos., dels Gr. Rosens motion, och
dels rättigheten till motioners väckande enl. 56:te §:n Riksd.-  Ordn., Hvad K. M:s Propos. anginge, så omnämnde den endast
denna bana såsom föremål för undersökning, utan att framställa något
förslag till dess anläggande, och kunde den således icke föranleda
till anslagets beviljande. Beträffande åter Gr. von Rosens motion,
kunde dess åberopande endast afse, huruvida frågan nu är
väckt och på sådan grund kan uptagas. I delta afseende förekomme,
att Gr. von Rosens motion afser anslag, biand annat, äfven för
en bana, gående Iden riktning, Frih. Klinkowström nu omnämnt,
samt att Utsk. gjort den, af R. o. Ad. samt 2:ne andra Stånd bifallna
hemställan, att de i Gr. von Rosens motion förordade förslag,
ang:de stambanors utförande af vissa enskilda entreprenörer, mätte
anses hafva förfallit. Denna Utsk:s hemställan syntes dock egentligen
afse sjelfva sättet för dessa förelags utförande, enl. hvad ordalagen
innefattade, och denna åsigt bestyrktes äfven deraf, att några
af de banor, som nu blifvit bifallne, voro uplagne i Gr. von Rosens
motion; hvadan icke riktningen af banorne, ulan sjelfva sältet
för banornes utförande kunde anses hafva utgjort föremålet för det
i afseende på samma motion fattade beslutet. Vid sådant förhållande,
och då endast sådane propos:r, som befinnas uppenbarligen
stridande mot grundlagen, kunde af Hr Gr. o. Landtm, förvägras,
ansåge han sig böra öfverlemna frågan lill R. o. Ad:s pröfning.
Hvad åter den af Gr. Posse begärda bordläggningen anginge, så
kunde den, då här icke vore fråga om någon ny motion, icke beviljas
på annat sått, än med stöd af 49:de §:n Riksd.-Ordn:n, i fall
Ståndet ansåge beslut om det gjorda förslaget böra i annat plenum
fattas.
Efter sedermera framställde propos:r lill bifall först å Utsk:s,
derefter å Gr. Lagerbjelkes, sedermera å Hr von Hartmansdorffs,
och
Den 1 November e. m.
241
och slutligen å Frih. Klinkowslröms förslag, och dessa propos:rs besvarande
med blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till bifall
å den af Disk. föreslagna redaktionen framställd och besvarad med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han funnit Ja öfvervägande.
Frih. Klinkowström begärde votering.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att mitt förslag matte blifva
kontra-propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Frih. Klinkowström
ville afstå från sin begäran om votering. Vid den omröstning,
jag begärt, har han sett, huru stark den motsatta meningen
är. Det är således fruktlöst att begära votering. Man förspiller
endast tid med en sådan.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan såväl Frih. Klinkowström,
som Gr. Lagerbjelke begärt votering, först borde bestämmas,
antingen Frih. Klinkowslröms eller Gr. Lagerbjelkes förslag
borde blifva kontra-propos. vid den blifvande voteringen; hvadan
Hr Gr. o. Landtm, nu finge hemställa om R. o. Ad. behagade dertill
antaga Frih. Klinkowslröms förslag.
Denna propos. besvarades med starka Nej, jemte några Ja, och
då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemställde om. R. o. Ad. behagade
till kontra-propos. antaga Gr. Lagerbjelkes förslag, ropades Ja
blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt han
funnit Ja öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller StatsUtsk :s förslag i afseende på det beviljade
adslaget för påbörjande af jernvägsstambana mellan Jönköping
och Malmö, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles detta förslag med uteslutande af slutorden ”lill
den på nordliga sidan af sistnämnde stad belägna punkt, hvilken
K. M. kan finna lämpligt bestämma.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 23.
Nej — 8.
Härefter förekom och lades till handlingarne Utsk:s yttrande,
ang:de 8:de och 9:de punkterne i dess Betänk. JV2 273.
14 H.
16
242
Den 3 November f. m.
Anmäldes och lades på bordel eli ifrån StalsUlsk. inkommet
Utlåt. JU 340, i anledn. af återremisser å Betänk. JU 272, ang:de
medels uplåning genom fonderade stats-obligationer.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 3 November 1854
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att R. o. Ad., sorn beslutat
att upskjuta pröfningen af LagUtsk:s Betänk. JU 49, ang:de Handelsböcker
och Handelsräkningar, tills BorgareShs derom fattade beslut
blifvit meddeladt, i dag inbekommit prot.-utdr. derom, men
att detta prot.-utdr. ankommit efter föredragn:s-!istans uprättande
och derföre berörde Betänk, ej blifvit å den i Riddarhus-salen upspikade
föredragn:s-listan uptaget; hvadan Hr Gr. o. Landtm, finge
hemställa om icke R. o. Ad. bifölle att sagde Betänk, likväl i dag
blefve föredraget, och således nu på föredragms-listan upfördes.
Ropades Ja.
Justerades ett prot.-utdr. för den 1 dennes, samt pleni-prout
för den 19 sisth Juni.
Med tillkännagifvande att Frih. Cederström, Rud., såsom
ledamot af Stats- och Exped.-Utsk:n begärt och erhållit 3:ne veckors
ledighet ifrån den 9 dennes, anmodade Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Elektorer alt utse en ledamot i hvartdera af dessa Ulsk., under
den Frih. Cederström beviljade lédighetstid.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enl. skrifvelse från K.
M:s Öfverste-Kammarherre, K. M. inbjudit 30 ledamöter af R. o,
Ad., jemte Riddarh.-Sekretm, att i morgon efter aftäckningen af
Högstsalig H. M. Konung Carl XIV Johans staty intaga middag å
Kongl. Slottet; i anledn. hvaraf Hr Gr. o. Landtm, finge anmoda
Den 3 November f. m.
243
de Hrr Ledamöter, som önskade begagna denna bjudning, att dertill
låta anteckna sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till
K. M.:
JVS 172, ang:de fyr-anläggning vid Gottska Sandön;
JU 176, ang:de Kansli-Rådet J. D. Valerii enkas oell barns
befriande från ett honom i lifstiden ådömdt ersätlnings-ansvar;
JVs 177, ang:de anslag för åtskilliga byggnads-arbelen uti
Kongl. Slottet i Stockholm och Gripsholms Kongl. Lustslott m. m.;
JU 178, angrde fyllnad i ersättningen till Wadstena Krigsmanshus-kassa
och Amiralitels-krigsmaus-kassan för dem frångångna
afgifter vid fastighetsköp; samt
JU 179, ang:de erforderligt statsbidrag (ill uprätihållande af den
Arméens pensionskassa åliggande pensionering.
Ånyo föredrogs LagUisk:s den 25 och 27 sistl. Okl. på bordet
lagda Betänk. JVs 49, i anledn. af K. M:s Nåd. Propus, med
förslag till förordn., ang:de Handelsböcker och Handelsräkningar.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I afseende på Utsk:s tillstyrkande
rör:de den Kongl. Propos. har jag ingenting alt anmärka, men på
det alt R. o. Ad. mätte komma i tillfälle att pröfva de olika anmärkn:r,
som kunna blifva framställda emot Ulsk:s förslag, så väl
i de delar, som äro skiljaktige med K. M:s Propos., som dem, hvilka
med densamma öfverensstämma, så auhåller jag vördsamt att förfaltnings-förslagét
måtte blifva §:s-vis föredraget.
Uppå härefter framställd propos. bifölls, att K. M:s ifrågavarrde
förslag lill förordn. skulle §:s-vis företagas till pröfning.
§ I
Hr
Carleson, Edv. Henr.: Uti min Betänk, vidfogade re
servation
har jag framställt mina anmärkn:r emot upställningen af
lista och 2:dra §§:ne, hvarigonom en mängd näringsidkare, som
här i landet drifva en obetydlig rörelse, blifvit ålagde att föra bok,
ehuru del hvarken ur rättsenlig eller statsekonomisk synpunkt är
nödvändigt att föra en sådan. Erfarenheten gifver också stöd för
den åsigt, att del är nära nog en fysisk omöjlighet för vissa näringsidkare
alt föra bok. Följden af lagens bud i förevaride fall
blir också den, att antingen måste dessa näringsidkare uphöra med
sin rörelse eller också skola de, utan att ställa sig lagens föreskrift
till efterrättelse, fortfara med sin rörelse, samt utsättas för att, i
händelse de genom olyckor råka i konkurstillstånd, dömmas såsom
vårdslöse. För min del vill jag icke påtaga mig ansvaret för en
16*
V.
244
Den 3 November f. m.
sådan lag, men då jag hört, att lagen i dessa afseenden blifvit af
3:ne Stånd antagen, samt R. o. Ad:s beslut vid sådant förhållande
föga torde inverka på saken, anhåller jag endast att för min del få
i R. o. Ad:s prot._nedlägga nain reservation.
Gr. Sparre, Erik: Om också, hvad ännu icke är officiellt
tillkännagifvet, de öfriga Stånden bifallit l:sta §:n af LagUlsk:s Betänk.
, samt frågan således skulle vara afgjord, är likväl den siste
värde talarens anmärkn. af sådan beskaffenhet, att den icke bör lemnäs
obesvarad. R. o. Ad. bör icke heller genom sill bifall bidraga
till antagandet af en lag, som uti ett eller annat afseende är oriktig.
Jag tillåter mig således att med några ord genmäla hans yttrande.
Det förslag, som uti den Kongl. Propos. blifvit framställdt fyller en
väsendtlig lucka uti vår
af den beskaffenhet, att dep icke medgifver sådane föreskrifter, som
lagen i andra afseenden bör innehålla. Mycket måste lemnäs åt tro
och heder, ty rörelsen bör icke tryckas af former, som på densamma
lägga några band. Handelsböcker böra finnas för ali åstadkomma
en bevisning; och för köpmannen sjelf är det, för ett ordentligt
skötande af hans rörelse, nödvändigt all föra bok, emedan han derigenom
erhåller en åskådlig .öfverblick öfver sin ställning, samt kan
bedöma huruvida han bör med sin rörelse fortfara eller icke. Vid
sådant förhållande bör det icke vara öfverlåtet åt den enskilde, att
föra sina böcker, huru han behagar, utan lagstiftningen mäste träda
emellan och lemna sådana föreskrifter, all derigenom icke några
onödiga band läggas på handeln, men likväl af den beskaffenhet,
att tillräckliga kontroller af dem beredes. Enär de band, som under
flere år varat, blifvit lossade, genom uphörandet af skrä-inrättningarne,
hvilka fordom bidrogo till en god ordning inom näringsståndet,
är det nu så mycket mera nödvändigt, alt från lagstiftningens
sida sådane åtgärder vidtagas, som nödga näringsidkaren alt i
allmänhet iakitaga hvad sora erfordras för beredandet af hans kredit,
och som tillika åt det allmänna kan gifva nödig säkerhet att han
icke missbrukar den kredit, som blifvit honom lemnad. Införandet
af handelsböcker har också allestädes ansetts nödvändigt, och det
utgör en brist hos oss, alt sådane ännu icke finnas påbjudna. De
svindlande spekulationer och de olämpliga juridiska förhållanden,
hvartill våra lagar hittills gifvit anledn., hafva utgjort föremål för
K. M:s Nåd. upmärksamhet, samt föranledt framläggandet af den
Kongl. Propos:n. Att vidtagandet af den ifrågavande åtgärden icke
kan ske utan olägenheter, samt att de komma att för näringsidkaren
medföra band, hvarvid han förut icke varit van, torde icke i
ringaste mån föringa lagens nödvändighet. Någon anmärkn. i det
afseeodet har icke heller af den siste värde talaren blifvit framställd,
men väl deremot, att man i lagen sökt bestämma, hvilka personer,
som skulle vara pligtige att föra böcker, och att dessa sladgauden
måste blifva af den beskaffenhet, att under dem skulle kunna subsumeras
äfven personer, hvilka — såsom talaren uttryckte sig —
icke skola vara i stånd att föra de erforderliga böckerne. Jag bestrider
till en början detta yttrande, ty hvarje näringsidkare skall,
Den 3 November f. m.
245
enl, en af oss beslutad författn., kunna både läsa och skrifva. Är
hans rörelse af den ringa omfattning, att icke riktigt fullständiga
böcker äro för drifvandet af densamma oundgängligen nödvändiga,
äro också de böcker, som här blifvit föreskrifne, icke af den beskaffenhet,
att de, för efterkommande af lagens stadgande, åstadkomma
någon synnerlig olägenhet. Enl. detta förslag är han ålagd att
föra en dagbok, uti hvilken han skall intaga alla upgjorda affärer,
samt de penningar, han gifver ut, eller, med eli ord, allt som har
sammanhang med hans rörelse. Kan han blott skrifva, lorrie han
väl vara i tillfälle alt kunna göra dessa anteckningar. Om hans
rörelse är synnerligen liten, blifver hans besvär af föga betydenhet,
och han kan således icke deraf känna någon serdeles olägenhet. Förutom
förandet af denna dagbok ålägger lagen handlanden och näringsidkaren
icke någonting annat, än alt förvara de bref han får,
taga afskrifler af dem han afsänder, samt, då han börjar sin rörelse,
uprälta en inventariebok, som utvisar hans tillgångar, förlag och
gäld. För hvilken näringsidkare kan det blifva omöjligt att efterkomma
detta lagbud? Men äfven om man, i enhhet med talarens
reservation och Högsta Domstolens förslag, skulle, utan att i lagen
söka närmare upgifva, hvilka som äro pligtige att föra höcker, låta
pröfningen deraf i hvarje fall på domaren bero, så frågar jag i
hvilken ställning näringsidkaren då skulle befinna sig? Han kunde
icke på förhand veta, huruvida han vore pligtig att föra bok, och
han skulle således lefva i fullkomligt mörker om hvad som en
gång i framtiden kunde blifva hans öde, enär, såsom vi veta, ganska
vådliga följder kunna ega rum, lill följe af underlåtenheten alt föra
bok. Hvilken ledning dessutom hade domaren vid bedömandet
deraf, huruvida en näringsidkare vore pligtig all föra bok, då
det är just genom dessa böcker, som domaren vid inträffande konkurs
kommer i tillfälle att bedöma huru hans affärer stå? Om nu inga
böcker finnas, så saknar ju domaren den hufvudsakliga grund, hvarpå
han skall stödja sitt omdöme, ty icke kan domaren, till följe af
en hörsaga om vidden af hans affärer, bedöma om han varit pligtig
att föra bok. Då det således för hvar och en, som vill hafva ordning
och reda uti sina affärer, är nödvändigt att föra bok, synes det
icke vara för tidigt att äfven hos oss genom ett uttryckligt lagbud
gifva helgd åt en handelscoulume, som redan är införd öfver heta
verlden. För min del anser jag det således vara ovilkorlig! nödvändigt,
att lista och 2:dra §§:ne upställas, på sätt Utsk. framställt.
Att desamma tilläfventyrs icke kunna vara fullständiga, är en följd
af all ny lagstiftning, ty hvarje lagstadgande måste med tiden utbildas
och utvecklas, hvilket äfven alltid sker, så snart erfarenheten
visar, alt sådant är behöflig!. Och då jag anser det vara betänkligt,
att framställa så obestämda föreskrifter, som uti reservationen
blifvit föreslagna, vågar jag alltså hemställa, att R. o. Ad., utan afseende
på det beslut, som tilläfventyrs kan vara fattadt af de öfriga
RiksStin, måtte godkänna det af Utsk. framställda förslag.
Hr Carleson: Vid den af Gr. Sparre framställda anmärkn.,
att då, jemlikt gällande föreskrifter, näringsidkare i allmänhet böra
246
Den 3 November f. m.
kunna läsa och skrifva, de jemväl böra kunna föra de böcker, hvilka
bär åro föreskrifna, får jag erinra, alt den skrifkunskap, som våra
näringsidkare här i landet ega, är, enl. hvad äfven torde vara R. o.
Ad. bekant, af en ytterst ofullkomlig art, samt alt en stor del af
dera icke äro mäglige att föra ifrågavarrde böcker. Dessutom iviflar
jag deruppå, att dessa näringsidkare i allmänhet skola kunna göra
för sig klart, huru liöckerne skola vara inrättade, och får jag i så
dant
afseende erinra Gr. Sparre derom, ali åtskilliga ledamöter i
Utsk. uti vår närvaro sjelfve förklarade, att de icke kunde för
sina kommitlerade redogöra huru dessa böcker skola vara beskaffade.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Den nu upkomne tvisten
gäller icke frågan, huruvida lagbud uti ifrågavarrde hänseende är
nödvändigt eller icke — ty derom hafva talarne varit ense —, utan
den rörer den omständighet, huruvida det år klokt och rätt alt i
en § upräkoa de särskilda näringsidkare, hvilka skola vara pliglige
att föra böcker, samt dera, som derifrån skola vara befriade. I denna
tvist mäste jag ställa mig på den sednare talarens sida. Ser jag
på 2:dra §:n, så slår der I. ex. alt personer, ”sorn till sitt yrke
gjort, att på beting öfvertaga upförande och bättrande af hus
och byggnader”, skola vara skyldige att föra bok. Ett sådant yrke
bedrifves, som hvar och en har sig väl bekant, utaf en ganska betydlig
del af Sveriges allmoge, sora reser omkring och icke har något
annat yrke, än alt ”bygga och bättra” hus. Huru skola dessa
kunna föra böcker? Gr. Sparre har visserligen sagt, att om deras
rörelse är ringa, är äfven deras bokföring obetydlig, men för en
stor mängd af dem skall det, äfven om rörelsen är obetydlig, likväl
medföra ganska stora svårigheter att föra dylika böcker, att gömma
alla sina bref, att uprätta inventarie-förteckning och balansräkningar
m. ra.
Går jag vidare, så finner jag att skyldigheten att föra bok äfven
åligger ”idkare af gröfre och finare smiden”; sådant är ganska
bra, men hvarföre äro härifrån undantagna ”idkare af grufvedrift och
bergsmanna-lrandlering?” Utsk. har troligen afsett de s. k. brukande
bergsmän, ehuru sådant icke finnes tydligt och klart uttryckt.
Vidare finner man att Utsk. föreslår att ”de söra i kommission
varor till försäljning emottaga” — det slår icke att de skola
hafva gjort det till sitt yrke —, skola vara skyldige att föra böcker.
Huru mångå personer i Stockholm finnes det icke, som i kommission
emottaga varor till försäljning, såsom t. ex. Vaktmästare, och
dessa skulle vara skyldige alt föra böcker.
Jag vill icke uptaga R. o. Adis tid med att vidare genomgå
förslaget, samt påpeka de besynnerligheter, hvartill man genom en
sträng tillämpning af dessa §§:r kommer, och hvilka härleda sig derifrån,
att Utsk. velat specificera och opräkna näringsidkarne, samt icke
följt den grundtanke, som )ag finner uttryckt i Hr Carlesons reservation,
och som jag ser vara delad af Högsta Domstolens majoritet,
den nemi., att hvar och en näringsidkare, som drifver rörelse af
Den 3 November f. m.
247
den vidd och beskaffenhet, att, för vinnande af reda och ordning
deri, handelsböcker erfordras, skulle vara skyldig att sådana föra.
Jag tror det varit nyttigt alt Ulsk. tillstyrkt något sådant, emedan
jag, i likhet med Gr. Sparre, anser det vara af behofvet påkalladt,
att hufvudböckerna hädanefter blifva förde med mera reda och
ordning än hittills skett.
Då jag icke har mig bekant, huru detta förslag blifvit af de
öfriga Stånden afgjordt, kan jag icke undgå att yrka återremiss, på
det att LagUlsk. må komma i tillfälle att laga i betraktande hvad
jag nu haft äran anföra.
Gr. Sparre: Jag måste, äfven med fara att blifva tröttande,
ingå uti detaljer, för att visa höru det står till med de anmärkn:r,
som af Frih. af Ugglas blifvit framställda. Frih:n säger, att om
personer, som på beting öfvertaga upförandet af byggnader, blifva
skyldige att föra böcker, skulle den stora mängd af vår allmoge,
som far omkring och åtager sig byggnader, äfven vara underkastad
enahanda skyldighet, men jag hemställer till R. o. Ad., om man
med rätta så kan tolka orden: ”de som till sitt yrke gjort alt på
beting öfvertaga upförande och bättrande af hus och byggnader.”
Kan man val säga, att YVermlänningar och Dalkarlar, som en lid
af sommaren gå omkring och söka arbete, samt göra ackord om
upförande af hus, hafva till sitt yrke att upföra hus? Nej, de utgöra
personer af allmogen, hvars näringsflit i allmänhet är af serskilda
lagar tagen i helgd under namn af husflit. Jag tror icke att
i det afseendet någon domare skall blifva tveksam, ty han inser
ganska tydligt, att med ifrågavtde uttryck förslås sådane entreprenörer
i städerne, hvilka gjort till sitt yrke, att efter ackord upföra
byggnader.
Hvad åter angår den omständighet, att ”idkare af gröfre och
finare smidesbruk” skola vara skyldige alt föra böcker, roen ”idkare
af grufvedrift och bergsmannahandtering” åter derifrån befriade,
så, då jag förmodar alt Frih. af Ugglas anser, det en bokföring
lika lilet kan åläggas den brukande bergsmannen som bonden, hvilka
med hvarandra stå i nära sammanhang, torde icke någon annan
definition på dessa 2:ne olika slag af näringsidkare förefinnes, än
den, som blifvit i förslaget framställd. Möjligen skulle det vara rättare
att sätta brukspatroner och bruksmän, men då torde det åter
upstå tvekan derom, hvad som med ena eller andra benämningen
egentligen förstås. För mig är det tydligt, alt när dessa 2:ne kathegorier
stå i motsats lill hvarandra, så är det just med den sista,
som man afser brukande bergsmän.
Beträffande åter den 3:dje anmärknrn i afseende på kommissioner,
torde Frih. af Ugglas observera, att det står ”de som i kommission
varor upköpa för att dem åter försälja”, samt att det är
någonting helt annat än alt varor i kommission försälja. Dessutom
får jag fästa upmärksamheten deruppå, att då det i l:sta §:n heter:
”en hvar, som till sitt yrke gjort, att handel såsom näring idka”,
sami det i 2:dra §:n står: ”under stadgandet i §:n 1 inbegripes de,
som i kommission varor upköpa, för alt dem åter utsälja, eller i
Den 3 November f. ni.
kommission varor till ulsäljning emottaga”, torde det vara temmeligen
tydligt, att ifrågavande lagstadgande, att handelsbok föra,
endast åligger dem, som lill sitt yrke gjort, att varor i kommission
försälja o. s. v.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag af tillförlitliga personer hört
alt 3 Stånd redan fattat beslut tili ifrågavande ämne, synes det mig
icke löna mödan att vidare häröfver orda. Jag vill derföre blott
nämna, att jag förenar mig uti de yttranden, som af Hr Carleson
och Frih. af Ugglas blifvit afgifna.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer till de ledamöter,
som tvista om ifrågavande Kongl. Propos., huruvida det är
skäl all borttaga liden med dylikt, då vi hafva många mål liggande
på bordet, samt 3 Stånd redan afgjort frågan. Då således, ehvad
beslut Ståndet än må falla, detsamma icke inverkar på utgången:
så hemställer jag till de ledamöter, som ogilla förslaget, om det
icke vore bättre, ali de afgåfve sina reservationer, än alt förspilla f.
m. med en onyttig öfverläggning.
Frih. af Ugglas: Då jag nyligen hört att denna punkt blif
vit
af 3:ue Stånd bifallen och således utgör R. St:rs beslut, vill jag
icke vidare yrka ålerremiss, utan inskränker jag mig, att i likhet
med Hr Carleson nedlägga min reservation.
Förevar:de § blef, uppå härefter framställd propos., af R. o. Ad.
bifallen.
§ 2-
Sedan Hr Gr. o. Landtm, jemväl låtit upläsa den i denna §
af Utsk. föreslagna förändring, yttrade sig
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: I afseende på 2:dra
§:n, som har omedelbart sammanhang med den l:sla, vill jag blott
erinra, alt de utvidgningar af undantagsskyldigheten att föra bok,
som Utsk. föreslagit, förändra ingenting i afseende på sjelfva grundsatsen,
och innehålla ingenting, som icke jag för min del anser
mig kunna tillstyrka; till följe hvaraf jag vördsamt anhåller att §:n
måtte antagas, sådan den af Utsk. är föreslagen.
Propos. lill bifall å Utsk:s i afseende på förevande § afgifna förslag
blef härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja
öfvervägande.
§ 3.
Bifölls.
§ 4.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvil, att i fråga om denna
§, som blifvit bifallen af Preste- och BondeSt:n, BorgareSt. beslutat
godkänna §:n, med den förändring, att efter ordet ”endosserade”
tillädes: ”de borgensförbindelser, som blifvit ingångne”; yttrade
Den 3 November f. m.
249
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Dä Belänk. i hufvndsaken
blifvit bifallet, har jag icke aklat nödigt, alt emot detsamma göra
de anmårknsr, hvartill jag eljest skulle kunna finna mig befogad,
men hvad denna § beträffar, så, då jag anser det af BorgareSt.
fattade beslut, att efter ordet ”endosserade” inflika ”de borgensförbindelser,
sorn blifvit ingångne”, vara riktigt och klokt, anhåller jag
att R. o. Ad. i detta afseende mätte fatta enahanda beslut.
Gr. Sparre, Erik: Det tillägg, som BorgareSt beslulit, har
så väl inom LagUlsk. utgjort föremål för öfverläggning, som äfven,
efter hvad mig sagdt är, vid de föregående rådplägningar, som i
detta ämne hållits i afseende på förslagets utarbetande, men både
härvid och under behandlingen af frågan inom LagUtsk. fann man,
att borgensförbindelser icke kunde, om man ville vara konseqvent,
uti dagboken införas. Då dagboken skall innehålla de affärer, som
jag ingår, och en borgensförbindelse i de vanligaste fall icke med
min rörelse har något att skaffa, bör den icke heller i boken intagas.
Annorlunda är händelsen med accept och vexlar, hvilka ingå
i de affärer man gör. Och i allmänhet kan man väl säga, att en
borgensförbindelse icke rörer affärerna, ty blott så till vida den person,
för hvilken jag ingått borgen, icke sjelf honorerar sin skuld,
blir jag tvungen att åtaga mig hans förbindelse, till följe hvaraf det
först då blifver en affär, som röret- mig personligen, och äfven då
kommer alt i dagboken införas. Men oegentligt måtte det väl vara,
att ålägga en person, att i dagboken införa de förbindelser, i hvilka
han icke ingår annorlunda än i andra hand eller för så vidt den,
för hvilken han borgat, icke honorerat sin skuld.
Jag hoppas således, alt R. o. Ad. icke gör sig skyldig till en
sådan oegentlighel som den, att ålägga införandet af borgensförbin
delse
i dagboken, utan bifaller §:n, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen.
Frih. Rehbinder: Då de ord, sora jag föreslagit till införande
i §:n, synas mig vara vida angelägnare och nödvändigare än
det som Utsk. föreslagit, att nemi. ”i dagboken skola ock antecknas
beloppen af de summor, köpman för sin hushållning från kassan
uttagit, såsom ock priset å de varor, han från sina förråder
till hushållningen användl”: så nödgas jag fortfara med milt för
slag,
hvartill jag har så mycket mera skäl, som R. o. Ad. upskjutit,
att i denna fråga fatta beslut, lill dess att BorgareSt:s
blefve kändt.
H. Ex. Hr Gr. Sparre: Förandet af dagbok afser, att de affärer,
som en person har, skola deruti uptagas, men då borgensförbindelser
icke äro affärer, böra de icke heller uti dagboken
införas.
Jag yrkar alltså bifall, enär jag icke anser BorgareSt:s beslut
lämpligt.
Hr von Hartmansdorff: Jag var icke så lycklig att höra
hvad Gr. Sparre yttrade. Men jag tyckte mig finna, att han bestred
antagandet af BorgareSt:s beslut. För min del kan jag icke
250
Den 3 November f. m.
finna anDat, än all, då borgensförbindelser inverka på en persons
ställning och vederhäftighet, de äfven böra i dagboken införas'. Som
förslaget blifvit anlaget af BorgareSt., hvilket utan tvifvel vet hvar
skon klämmer, tror jag det vara skäl, att R. o. Ad. gjorde sammaledes.
I likhet med Frih. Rehbinder anhåller jag följaktligen alt R.
o. Ad. måtte antaga det tillägg, BorgareSt. beslutit.
Gr. Sparre, Erik: Hvad jag för min del afsåg med mitt
tillstyrkande, att R. o. Ad. måtte upskjuta afgörande! af denna
fråga, till dess BorgareSt. fattat sitt beslut, var alt, ifall detta Stånd,
med den erfarenhet och, insigt härutinnan, som naturligtvis är att
förutsätta, skulle göra några tillägg och förbättringar i afseende på
det teckniska af bokföringen, dessa måtte äfven af R. o. Ad. tagas
under pröfning, men icke att man derigenom skulle liksom hafva
tagit på hand, alt gå in på alla de förändringar och beslut, hvilka
BorgareSt. fattat i afseende på omfånget af ifrågavar:de lag eller att
lill densamma hänföra en eller annan klass af affärer, hvilka egentligen
icke kunna kallas för affärer. I dessa afseenden anser jag mig,
såsom jurist, lika juge compétant som BorgareSt., hvaremot jag, i
fråga om det teckniska, vill göra allt möjligt afseende på BorgareSt:s
önskningar, på del att lagen mätte för dem medföra så litet
obehag som möjligt. Dock på det alt icke i dagboken måtte införas
sådant, som egentligen icke hörer lill köpmansrörelsen, och på
det att den icke mätte belastas med helt och hållet heterogena ämnen,
mäste jag fortfarande bestrida det af Frih. Rehbinder förordade
tillägg, som BorgareSt. antagit.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru jag förbehållit Ståndet och
mig frihet, att, oberoende af BorgareStis beslut rör:de denna fråga,
fatta våra, har jag likväl icke afsagt mig rättighetenjatt antaga, hvad jag
anser BorgareSt. hafva klokt tillfogat, eller att sätta mig emot de
beslut, sorn, enl. min tanka, äro oriktiga. Jag anser mig alltså lika
pligtig sora berättigad att efter omständigheterna till- eller afstyrka
BorgareSt:s beslut.
Gr. Sparre har sagt, att borgensförbindelser icke räknas till
affärer. Men de kunna dock vara af den beskaffenhet, att de medföra
den persons undergång, hvilken åtagit sig dem. Jag har visserligen
ingen erfarenhet i dylika saker; men det är mig sagdt, att
ordentliga personer, som ingå borgensförbindelser, anteckna så väl
deras belopp, som till hvad tid de blifvit ingångna. Om sådant är
förhållandet, hvarföre må man icke ålägga de oordentliga att förfara
på enahanda sätt, samt föranlåta dem införa ordning och reda i sina
handelsböcker.
Mig synes derföre vara skäl, att antaga det tillägg, BorgareSt.
gjort.
Då härefter framställdes propos. först å bifall å förevar:de §
utan förändring, och sedan lill bifall derå med den af BorgareSt.
beslutade förändring, besvarades dessa propos:r med blandade Ja
och Nej, hvarföre desamma förnyades, och sedan de åter blifvit be
-
Den 3 November f. m.
25 J
svarade med Ja och Nej, Hr Gr. o. Landim. förklarade det han ansåg
den sednast framställde propos:n lill bifall, med den af BorgareSt.
beslutade förändring, besvarad roed öfvervägande Ja.
Gr. Sparre, Erik, begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en salydande voter:sp
ropos.:
Den som bifaller 4:de §:n i den af K. M. föreslagna förordning,
ang:de Handelsböcker och Handelsräkningar, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej; ‘
vinner Nej, antages nämnde § med den förändring, alt efter ordet
”endosserade” tillägges: ”de borgensförbindelser, som blifvit ingångne.
”
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer: ,
Ja - 20.
Nej — 32.
Anmäldes och emottogos 2:ne K. M:s Ofverste Kammarjunkare,
Hr Gr. Ernst Ludvig von Stedingk och Hr Gr. Erik August Lewenhaupt,
hvilka å K. M:s höga vägnar inbjödo Hr Gr. o. Landtm,
och R. o. Ad., att i morgon infinna sig vid afläckningen af Högst
salig
H. M. Konung Carl XIV Johans staty.
Sedan Hrr Ofverste-Kammajunkare blifvit utbeledsagade, tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm, att, enl. honom meddelad underrättelse, afläckningen
komme att ske kl. 12 på dagen, hvadan Hr Gr. o.
Landtm, finge anmoda dem af Ståndets ledamöter, som önskade deltaga
i processionen, att i morgon kl. 11 f. m. infinna sig i Riddarh.
-salen, för att derifrån, jemte de öfrige Ståndens Talmän och ledamöter,
begifva sig till afläcknings-platsen.
Härefter förekom 5:te §:n af förevar:de förordn.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upläst BorgareSt:s i afseende på
denna § fattade beslut, anförde
Gr. Sparre, Erik: BorgareShs beslut afser hufvudsakligen,
att om, jemte dagboken, en serskild kassabok, såsom en del af dagboken,
föres, hvaruti antecknas alla inkasseringar och utbetalningar,
som af köpmannen verkställas, det icke för honom må blifva nödvändigt,
alt jemväl i dagboken införa de belopp, som i kassaboken
inkommit, ulan att kassaboken måtte anses såsom en del af dagboken.
Det säges visserligen i 5:te §:n, att serskilda dagböcker öfver
serskilda slag af förekomna affärer för dagen må hållas, men möjligtvis
kunde BorgareSl:s förslag så lydas, att man afsåg blott en serskild
branche af affärer, så att, om en köpman jemte sin handelsrörelse
jemväl dref bruksrörelse, det skulle för honom vara nödvändigt ali
252
Den 3 November f. m.
föra en serskild bok öfver handelsrörelsen och en öfver bruksrörelsen,
och således icke hvad BorgareSt. afsell, nemi., att om de kontanta
penninge-utgifterne eller inkomslerne i kassaboken införas,
man må hafva ansetts upfvllt hvad som man i afseende på dagboken
är förbunden lill.
Jag liar således ingenting i sak att anmärka emot BorgareSl:s
beslut, men i afseende på de ordalag, som BorgareSt. begagnat,
synas de mig mindre lämpliga. Då det är meningen, alt det alltid
skall vara en dagbok, hvilken del må vara tillåtet alt dela i serskilda
afdelningar, är det icke lämpligt att säga, att den skall föras i serskilda
böcker,utan endast all serskilda afdelnir af en och samma bok må tillåtas.
Jag får alltså vördsamt hemställa, att H. o. Ad. behagade fatta
eli beslut, som vore fullkomligt lika med BorgareSt:s, men i afseende
pä mdalagen bättre redigeradt, och alt §:n finge följande lydelse:
”Ar rörelsens omfång eller beskaffenhet sådan, att anteckningarne
i dagboken icke lämpligen kunna i en följd ske, må dagboken
föras i serskilda afdelningar med afseende å göromälens och
affärernas art.”
Efter försl till bifall å förevaride § framställd propos., som besvarades
med starka Nej, jemte några Ja, biföll R. o. Ad., alt denna §
skulle, i öfverensstämmelse med Gr. Sparres förslag, erhålla följande
lydelse: ”Ar rörelsens omfång eller beskaffenhet sådan, att
anteckningarne i dagboken icke lämpligen kunna i en följd ske, må
dagboken föras i serskilda afdelningar med afseende å göromälens
och affärernas art.”
§ 6-
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upläst BorgareStis i afseende på
denna § fattade beslut, yttrade
Gr. Sparre, Erik: Med de tillagda orden ”aftryck eller”
har BorgareSt. afsett kopieringen af handelsbref, hvilken, såsom R.
o. Ad. har sig bekant, tillgår på så sätt, alt köpmannen aftrycker
den bok, i hvilken han har brefven afskrifna. Afven denna method
att laga kopior må vara i lag medgifven. Jag vill likväl hemställa
huruvida icke en afskrift, vare sig jag erhåller den genom att
bålla handen på papperet eller jag tager den genom ett aftryck
från bref-boken, i alla fall kan kallas och bedömas såsom en afskrift.
I Tysklands lag heter det abschrift och uti Frankrikes copie,
och jag har icke hört att någon tvekan upstått derom, alt ju dessa
ord innefatta sådana afskrifter, som äro tagna genom kopieringsmachin.
Ehuru jag således tror att tillägget är öfverflödigt eller
åtminstone icke nödvändigt, vill jag dock icke precist motsätta mig
detsamma.
I afseende på den sednare delen af §:n eller att ”bref, som i
handelsärenden ankomma, skola, likaledes ordnade efter deras datum,
noggrannt bevaras”, har uti BorgareSt den anmärk, blifvit
framställd, alt en dylik föreskrift skulle innefatta ett förbud emot
det, som inom handelsverlden är temmeligen allmänt, alt nemi.
brefven ordnas efter litt. eller det fack, som de tillhöra. R. o. Ad.
Den 3 November f. m.
253
behagade finna alt dessa ord ”ordnade efter deras dalum” alldeles
icke utesluta möjligheten ali ordna dem efter litt. eller facket;
likväl höra de i hvarje serskildt litt. eller fack befintlige brefven
vara ordnade i tidsföljd, emedan sådant bidrager lill lättnad
vid npsökande af dessa bref. Har en köpman således ordnat sina
bref efter litt. och fack, kan det naturligtvis icke skada, eller ens
vara stridande emot detta lagbud, blott blefven äro ordnade i tidsföljd,
så alt icke brefven af Dec. ligga bland dera af Januari månad.
Jag hemställer således till R. o. Ad. om icke del af BoigareSt.
beslutade tillägg år helt och'hållet öfverflödigt.
Gr. Lagerbjelke: Jag instämmer så mycket mer med den
siste värde talaren, som lili BorgareSt:s beslut i sjelfva verket insmugit
sig en oegentlighel, ty aftryck betyder egentligen del som
genom stentryck blifvit afdraget. Man kan således säga alt man
aflrycker så och så mångå ex. af en kopparplåt, på hvilken någonting
blifvit graveradt, men icke all man tagit så eller så mänga
aftryck af ett bref, utan att man fnyst sätter det med boktryckeristilar
eller graverar det på sten. BorgareSt :s beslut år således icke
språk-rigtigt och dessulora onödigt, och ordet afskrift är allt livad
som behöfves.
I afseende på orden ”likaledes ordnade efter deras data,” instämmer
jag äfven uti den af Gr. Sparre uttalade åsigt, ty det är
ju alldeles gifvet, att om man vill ordna sina bref i särskilda grupper
för affärerna a och b, sådant likväl icke förhindrar att brefven
uti de serskilda grupperna ordnas efter deras data.
På grund af hvad således haft äran anföra, anhåller jag vördsamt
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Hvad sednare morn. beträffar, instämmer
jag med Gr:ne Sparre och Lagerbjelke. Vidkommande
åter det första morn., tror jag det vara både riktigt och nyttigt,
alt mellan de af Utsk. begagnade orden ”noggranna afskrifter” införa
det af BorgareSt. beslutade tillägget ”aftryck eller”. Det kan visserligen
hända, såsom Gr. Lagerbjelke sagt, att man med aftryck
egentligen menar aftryck af boktryckeri-stilar, koppar eller stentryck
o. s. v. Men när frågan rörer bref, är det otvifvelaktigt, att
aftryck, verkställda genom en serskild inrättad brefpress, också äro
aftryck. Således synes det mig riktigt att begagna ett ord, som betecknar
den nya saken, det nya begreppej. När man vet till hvilken
grad juristerne anse sig bundne af ordalagen, så är det fruktansvärdt,
att om ordet ej inflyter i morn., skola tvister upstå. Om
de hänskjntas till domaren, torde han icke anse ett aftryck gälla
lika meden afskrift. Då jag icke kan inse hvarföre man skall blottställa
vederbör:de affärsmän för det trassel, som möjligen upkommer
derigenom, att man icke antager BorgareSt:s beslut, anhåller jag,
att R. o. Ad. malte, i afseende på l:sta room:t, godkänna det af
BorgareSt. beslutade tillägg, men bifalla Utsk:s förslag till det sednare
mom.
Gr. Lagerbjelke: Om en person skulle företaga sig att
skrifva ett bref till en annan, samt han behöfde 2:ne exemplar af det
-
254
Den 3 November f. m.
samina, och han genast skrifver det första exemplaret med bläck,
på hvilket lian sedermera lägger ett annat papper, hvarigenom således
det första förvandlas till 2:ne, så hemställer jag om icke båda
dessa exemplar snarare kunna inbegripas under det af Utsk. framställda
ordet afskrift, än att kalla det aftryck. Alt vidare ingå i en
närmare detaljerad framställning af den linguistiska betydelsen utaf
ordet aftryck torde vara onödigt, äfvensom jag tror mig hafva visat,
alt allt hvad behöfs, redan finnes uttryckt uti ordet afskrift.
Efter serskildt å första mom:t framställde, med blandade Ja och
Nej besvarade proposir först till bifall utan förändring oell sedan till
bifall med den af BorgareSt. beslutade förändring, blef den förnyade
proposm till bifall å samma mom. ulan förändring besvarad
roed starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig hafva funnit Ja öfvervägande; och blef sedermera äfven
2:dra mom:t af R. o. Ad. bifallet.
§ 7-
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att denna § blifvit af BorgareSt.
återremitterad.
Gr. Lagerbjelke: Ifall< någon af B. o. Adis ledamöter har
sig bekanta de skäl, på hvilka BorgareSt. återremitterat denna §,
anhåller jag, att de måtte för R. o. Ad. varda upgifne. Det är
nemi. sannolikt, att bemälde Stånd, som har en så nära erfarenhet
just af de ämnen, rör:de hvilka stadganden i denna § förekomma,
också har lemnat ganska värderika uplysningar. Då man genom ett
bifall till §:o, sådan den nu lyder, skulle göra BorgareSt:s återremiss
fruktlös, tror jag att det vore särdeles tjenlig) att veta, huruvida
man icke, genom ett sådant bifall, uteslöte möjligheten af en
behöflig förbättring.
Jag hoppas fördenskull alt de ifrågavande uplysningarne måtte
lemnäs, och afslår derföre f. n. från ordet.
Gr. Sparre, Erik: Enl. de uplysningar, jag erhållit om diskussionen
i BorgareSt. rör:de denna §, angingo de anmärknrr, som
der framställdes, egentligen tvenne föremål, nemi. för det första ordet
”lösören”, som förekommer å andra raden af §:n. Första delen
af §:n lyder sålunda: ”Inventarii-bok skall uprättas vid den tidpunkt,
köpman sin rörelse öpnar, och uptaga noggrann uppgift på
allt hvad han eger i fastighet, lösören och varulager, med derå påförd!
värde, på fordringar och gäld, och på beloppet af hans kontanta
penningar.” Man anmärkte nu, att ett stadgande, det köpmannen
skulle i sin inventarii-bok uptaga noggrann upgift på honom
tillhöriga lösören, skulle kunna misstydas derhän, att honom
ålades uptaga alla de serskilda persedlar, som funnes i hans bo;
för min del kan jag likväl icke förmoda, alt en domare skulle så
upfatla denna föreskrift. Vi veta alla, alt vid försäkringar mot
brandskada,uptages icke hvarje serskild till lösöreboet hörande
persedel. Annu mindre lärer sådant komma alt fordras i detta fall.
Om köpmannen, vid uptagandet af sina mobilier, vill dela dem i
serskilda delar, så står sådant honom fritt och strider icke mot §:ns
Den 3 November f. m.
255
mening; men alt denna skulle kunna tydas så, alt han ovilkorligen vöre
förpligtad, alt serskildt uplaga hvarje lösöre-persedel Iian eger, kan
jag åtminstone icke föreställa mig. Jag skulle visserligen kunna redogöra
för de utländska lagstiftningarne i delta hänseende, derest
jag icke fruktade att trötta R. o. Ad. med upläsandel deraf. Likväl
må del vara mig tillåtet att nämna, det så väl de serskildta Tyska
Slalernes, sorn Nederländska och Fransyska lagstiftningar, äfvensom
det förslag, hvilket upgjordes till en gemensam handelslag för Tyskland,
innehålla, att inventarii-boken skall innehålla upgift på all köpmannens
lösa egendom: ”alle seine vermögens-stiicke” säger Ty
sken;
”ses effets mohiliers et immobiliers” säger Fransmannen.
Jag anser således den betänklighet, sorn under diskussionen i
BorgareSt. blifvit yttrad mot ordet ”lösören”, icke förijena af
seende.
Sednare delen af §:n innehåller: ”Inom de sex förslå månaderna
hvarje år skal! ock en balans-räkning upgöras, utvisande de
tillgångar, köpmannen då eger, och de gäldbelopp, för hvilka han
dä, på en eller annan grund, häftar.” Häremot framställdes äfven
åtskilliga anmärkmr, såsom t. ex. dels, all det icke vore tillräckligt
tydligt, hvad som menades med ”de sex första månaderne hvarje
år”, emedan, då vid bruk och större landtegendomar böckerna af
slutas
den ] Nov., det icke vore sagdt om de sex första måna
derna
skulle räknas derifråa eller ifrån det vanliga kalender-årets
början; samt dels att ordalagen: ”utvisande de tillgångar, köpmannen
då eger, och de gäldbelopp, för hvilka han då, på en eller annan
grund, häftar”, skulle kunna tydas derhän, att ordet då afsåge
den tid, du bokslutet uprättades, och icke den tid, för hvilken det
upråltades. För min del finner jag likväl icke eller någon af dessa
anmärkmr förtjena synnerligt afseende. Hvad först och främst beträffar
orden: ”de sex första månaderna hvarje år”, så förefaller det
mig tydligt, alt de skola räknas från den tid, då räkenskaperna böra
vara afslutade. Men om man också skulle anse meningen vara de
sex första månaderna af året, så blir följden deraf icke någon annan,
än att en utsträckning af tiden, i de fall då böckerne afslutats
den 1 Nov., kommer att ega rum från den 1 Maj till den 1 Juli,
och en tid af 6 å 8 månader för uprätlande af ett bokslut, der räkenskaperna
icke äro alltför vidlyflige, torde i sjelfva verket icke
vara mer än hvad som erfordras.
Hvad ordet ”rfå” beträffar, anser jag äfven uppenbart, att det
bör hänföras till den tid, för hvilken bokslutet verkställes, och att
det omöjligen kan afse det ögonblick, då detta bokslut göres. Ett
bokslut är nemi. icke ett ögonblicks verk, utan dess uprältande
fordrar flere dagar, ja veckor, och ifrågavar:de ord kan således icke
afse det tidsmoment, då detta underskrifves, utan den förflutna tiden,
för hvilken det upgöres. Jag hyser således ingen tvekan att
antaga förslaget, sådant det lyder i förevar:de §. Men om R. o.
Ad. det oaktadt skulle hysa någon betänklighet alt godkänna den
samma,
hemställer jag, då tiden, med afseende å Riksdagens snart
instundande slut, icke torde medgifva en återremiss, samt då det
jemväl är af vigt, att R. o. Ad:s åsigt i denna fråga varder ultalad,
256
Den 3 November f. m.
helst Belänk. redan af 2 Ständ blifvit bifallet, att R. o. Ad. måtte,
utan all återremittera §:n, falla eli så beskaffadt beslut, som kan anses
tillräckligen tydltgt uttrycka den mening, man här afselt. Jag vågar
i delta fall och för den händelse att någon eller några ledamöter af
Ståndet skulle, i motsats mot mig, anse ett förtydligande af §:n
nödvändigt, hemställa om de skulle vilja til! antagande föreslå följande
ordalydelse, som icke blifvit af mig på egen hand eller slante
pede upgjord, ulan i samråd med män, hvilka ega fullständig
kännedom af ifrågavar:de lagförslag. Sednare delen af §:n
skulle enl. denna redaktionsförändring komma alt lyda sålunda:
”Inom de sex första månaderna hvarje år skall ock en balansräkning
upgöras, utvisande köpmannens tillgångar och gäld vid
rörelse-årets slut’''' etc. Derigenom alt ordet ”rörelse-är” här
blifvit användt, har man förekommit all tvekan, huruvida delta eller
kalender-året vore afsedt, hvilket sednare dock i alla fall kommer
ali ligga till grund för bokslutet i afseende på handelsrörelse.
Gr. Lagerbjelke: Så vidt man af en hastig upläsning kan
fatta, skulle jag anse den af Gr. Sparre föreslagna redaktionsförändi
ingen vara ganska tjenlig. Likväl hemsläller jag huruvida, då
väsendtliga anmärkmr blifvit gjorde och modifikationer med anledn.
deraf föreslagna, det icke vore lämpligast att återremittera §:n till
Ulsk., hvilket då komme i tillfälle att taga sä väl de inom BorgareSt.
, som nu af Gr. Sparre framställda erinringar i öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Vid början af förevar:de § slå
följande ord: ”upgift på allt hvad han eger i fastighet, lösören och
varulager.” Om jag icke bedrager mig, så räknas grufvedelar icke
till faslighet; icke heller böra de kunna kallas lösören. Om fördenskull
ordalagen, sådana de här blifvit föreslagna, bibehållas, så
skulle dylik egendom möjligen kunna ur berörde upgift uteslutas.
Jag tror följaktligen, att en annan ordalydelse är af nöden; och
på denna grund hemställer äfven jag, att §:n måtte, i likhet med
hvad som skett i BorgareSt., varda återremitterad. Då jag förmodar,
att öfverläggningen härom icke skall blifva särdeles långvarig
inom Utsk., sä tror jag jemväl att, om återremissen beviljas, skall
någon större tidsutdrägt derigenom icke upstå, än att frågan i allt
fall kan hinna att före Riksdagens slut till Ständernas pröfning
återkomma.
Hr Carleson: I en tidning, som jag här har i handen och
der BorgareSt:s diskussion öfver ifrågavar:de ärende blifvit uptagen,
finnes upgifvet att inom bemälde Riksstånd jemväl framställts anmärk:ar
dels emot balansräkningens inskrifvande tili inventarii-boken, och
dels emot det i paragrafen förekommande ordet då, i st. f. hvilket
föreslagits orden: ”vid föregående räkenskapsårets slut.” Efter
min tanka är också delta uttryck bättre, än det af Gr. Sparre föreslagna,
isynnerhet hvad beträffar det af honom begagnade ordet
rörelse
-
Den 3 November f. m.
257
rörelseår, hvilket tyckes mig vara mindre lämpligt än räkenskapsår.
Jag vill derföre, för min del, icke motsätta mig en
ålerremiss.
II, Ex. Hr Gr. Sparre: Handels- och kredit-lagsliftningen \
allmänhet är af mera kosmopolitisk natur, än de fleste andra grenar
af lagstiftningen; della har haft till följd, att handels-lagarne äro,
så vidt möjligt, lika i alla länder, och att maD, vid stiftandet af
någon ny sådan i det ena landel, sökt göra denna öfverensstäm
mande
med de erkändt bästa i andra länder i vår verldsdel. Så
har äfven skett vid upgörandet af ifrågavar:de förslag, och särskildt
hafva, vid de mom:r, som denna § innehåller, den Fransyska, Nederländska
och Portugisiska lagstiftningen blifvit rådfrågade. I alla
dessa finnes stadgadt, att, vid inventarieboks första uprätlande, upgift
skall ingå på all slags egendom, äfven lösören, med specifikation
derå så vidt möjligt är. Jag tror fördenskull, att anmärknme i
denna del sakna grund och icke böra föranleda lill återremiss.
I den af Hr von Hartmansdorff framställda anmärkm att grufvedelar
icke kunna innefattas uti ifrågavar:de bestämmelse, tror jag
ligger ett misstag; antingen måste de räknas lill fastighet eller också
till lösören, till hvilken kathegori äfven vissa slag af landets gruf
vor
hör.
Anmärkn. har jemväl blifvit gjord dervid, att ordet då i sednare
delen af §:n icke skulle innefatta tillräcklig bestämdhet. Jag
tror motsatsen; ty att föreskrifva köpmannen att på någon viss tidpunkt,
t. ex. d. l:sta Jan. eller d. Esta Mars, afsluta sina böcker,
torde icke vara lämpligt, utan bör bero på hans beqvämlighet eller
godtfinnande, men för allmänhetens betryggande är af vigt, att bokslutet
verkställes en gång hvarje år, och ordet då kan ej hafva afseende
på annan termin, än den han väljer för afslutandet. Tillfyllest
måste det vara, att lagen bestämmer alt bokslutet skall uppgöras
inom årets sex första månader, hvadan, efter min öfvertygelse,
tillräcklig tydlighet häruti ej saknas.
På grund af dessa skäl anhåller jag, att §:n måtte oförändrad
antagas.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparres anmärkn. att all egendom
måste vara antingen lös eller fast, erkänner jag ega sin riktighet.
Men ordet lösören anser jag hafva en inskränktare betydelse,
än lös egendom. Penningar t. ex. pläga icke räknas till
lösören ; men de äro dock lös egendom. Jag hade derföre ämnat
föreslå detta ords införande. Men då jag ser att ordet varulager
jemväl förekommer, och sådant med skäl lärer böra räknas till
lös egendom, har jag tvekat att föreslå en ordalydelse, hvilken möjligen
vore alltför allmän och tilläfventyrs icke skulle af köpmän
gillas. Då jag följaktligen icke kan, för ögonblicket, upgifva något
förslag till ordalydelse, hvilken bestämde skillnaden mellan varulager
och annan lös egendom, samt derigenom vore tillfredsställande för
köpmän, så anhåller jag att §:n måtte varda till Utsk. återremitterad.
14 II. 17
258
Den 3 November f. m,
Då nu propos. framstäldes först till bifall å förevända §, 'ropades
Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. ansåge de gjorda anmärkme föranleda till återremiss, och sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
§§:ne 8, 9, 10, 11 och 12.
Biföllos.
§:u 13.
H. Ex. Hr Gr. Sparre: Ulsk. har, i afseende på denna §,
i så måtto afvikil från det af K. M. framställda förslag, att Utsk.
ansett del 2:dra mom. böra utgå. Det innehåller likväl en ganska vigtig
lagprincip, som jag för min del tror icke skadat, om den hade
qvarstått, men dä denna princip är af den beskaffenhet, att den i
alla fall uti lagskipniugen tillämpas, torde det icke vara af serdeles
vigt om den här uieslutes, till följe hvaraf jag anser mig icke f. n.
böra yrka någon förändring i Utsk:s förslag, hvilket dessutom lärer
vara af 2:ne Stånd redau godkändt.
Hr von Hartmansdorff: I händelse frågan, genom 2:ne
Stånds beslut, fallit, vill jag visserligen icke yrka att R. o. Ad.
må fatta något annat. Men jag kan likväl icke underlåta alt förklara,
det jag anser K. M:s Propos. vara riglig, samt den af Hr
Riksarkivarien Nordström afgifne reservation af den beskaffenhet,
att jag skulle önska det R. o. Ad. utan förändring antoge Konungens
förslag.
Gr. Sparre, Erik: Då, på sätt redan blifvit tillkännagifvet,
2:ne Stånd redan godkänt det af Ulsk. framställda förslag, att utesluta
det i K. M:s Propos. befintlige 2:dra morn., torde R. o. Ad.
finna, att i denna omständighet ligger ett mägtigt stöd för den af
Utsk. yttrade åsigt, rörande mom:s uteslutande. — I likhet med Hr
Juslitie-Stats-Ministern anser jag dén i 2:dra mom. framställda princip
ganska riglig, men den utgör en del af bevisningsläran, samt
synes snarare tillhöra processen, än en lag om handelsböcker och
handelsräkningar, och torde från en sådan synpunkt icke vara lämplig
alt här intaga. Då derjemte principen här står naken och utan
sammanhang med reglorna för processen i allmänhet, skulle den,
enl. Utsk:s åsigt, möjligen kunna föranleda till missförstånd.
Jag vågar alltså vördsamt anhålla, det R. o. Ad. behagade bi
falla
Utsk:s förslag.
Då härefter propos. framstäldes till bifall å förevande §, ropades
starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
§§:ne 14 till och med 28.
Biföllos.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 27 och 31 sisth
Okt, på bordet lagda Mern. JYs 334, i anled:n af återremisser
Den 3 November f. m.
259
Ullål. M 274, ang:de väckte motioner om statsbidrag för jernvägsanläggningar,
biföll R. o. Ad. sista punkten af detta Mern.,
hvilket i öfrigt lades till handlingarne.
O
Ånyo föredrogs BankoUtskis den 27 och 31 sisth Okt. på
bordet lagda Mern. JM 74, med yttrande och förslag till sammanjemkning
af RiksSlins beslut, i ani. af Betänk. JM 61, ang:de förändrad
organisation af Bankoverket.
Detta Mein. företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de ifrågastuld ombyggnad till beredande,
af gemensam lokal för kassa- och depositions-afdelningarne.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de personalen vid Banko-Fullmäktiges
expedition.
Hr vöu Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer, att R. o.
Ad., med vidblifvande af sitt förra beslut, behagade godkänna oraröslnings-förslaget.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt förut fattade beslut,
godkänna den i denna punkt föreslagna voterings-propos.
3:dje punkten, ang:de redaktionen af d:de §:n i Instruktionen
för Under-Styrelsen; och 4:de punkten, äng:de ifrågastäldt
stadgande, att vexlingskassörerne skola till upralming
emottaga penninge-remisser, som ingå från Riksgälds-Kont.,
Ränterier eller andra, samt att sådana remisser, efter verkstöld
upr ökning, utbytas emot större sedlar, på grund af hvilka
expeditionskassören meddelar kassa-attest.
Lades till handlingarne.
5:te punkten, innehållande sammanjemknings-förslag, rörande
General-Bokslutets upprättande.
Bifölls.
Oile punkten, ang:de förslaget om fördelning af löne-inkomsterne
för Bankens embets- och tjenstemän samt mkt betjente
i lön och tjenstgörings-penningar.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, alt R. o.
Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut och godkänna omröstnings-förslaget.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Innan R. o. Ad. afslår inbjudningen,
anhåller jag att Ståndet ännu en gång ville taga i betraktande,
huruvida det verkligen*kan vara rätt att på sätt, som hår
förra gången genomdrefs, hela inkomsten, som beslås Bankoverkets
tjenstemän, skall anses såsom lön. Sådant är visserligen förmånligt
för Bankens tjenstemän, men, i jemförelse med Statens, innefattar
det en altför stor förmån, ty pensionen blifver derigenom för Ban
17*
-
260
Den 3 November f. m.
kens tjenstemän högre än för de personer, som ål Statens tjenst
egnat sin verksamhet. Det är visserligen godt och väl att BankoFu!lm:ge
ifra för att alla möjliga fördelar måtte tillerkännas de personer,
som tillhöra Banko-verket, men man mäste äfven tillse alt
likhet förefinnes emellan de tjenstemän, som äro anstälda inom
Banken, och dem. som förvalta embeten inom Statens öfriga administrativa
grenar. Och då Slaten omöjligt kan hafva råd att medgifva
pensioner och löner till lika högt belop åt andra tjenstemän,
som äro fullt jemförliga med Bankens, skulle jag för min del vilja
föreslå, att R. o. Ad. behagade i det afseendet antaga inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag har yrkat det besluts vidblifvande,
hvilket Ståndet förut fatlat, icke för alt åt Bankens tjenstemän
bereda några större, eller serskilda förmåner, framför Kronans
tjenstemän, man derföre att Ståndet måtte fatta sådana beslut, som
äro för Riket i allmänhet gagneliga. De ifrågavar:de äro dessutom
icke nya, utan bibehålla blott hvad som redan gäller. Mig veterligen,
finnes ickenågot Kronans verk, der embetsmännen, på ständig stal,
ega tjenstgörings-penningar. Visserligen bestås dylika anslag åt
tjenstemän i StatsKont. och KrigsKolhm. Men dessa verk hafva
icke ständiga stater. Möjligtvis gälla inom Konungens Kansli några
föreskrifter, hvilka skulle kunna lydas derhän, att tjenstgörings-penningar
serskiljas från lönen, men då blifver, såsom jag förut sagt,
följden, att ingen tjensteman godvilligt tager afsked, utan Slaten
nödgas, i stället alt pensionera utarbetade tjenare, bibehålla dem.
Kan sådant vara för riket gagnelig!? Jag tror det icke, och önskar
derföre, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut och
godkänna omröstningsförslaget. För öfrigt synes det mig vara oriktigt,
att på denna limme af dagen, då ingen kunde ana, att fråga
skulle blifva om ett förut fatladt besluts upprifvande, likväl anställa
ett dylikt försök, som jag dock hoppas R. o. Ad. kommer att ogilla.
Frih. Raab, Adam Christian.: Jag kan i denna fråga sannerligen
icke instämma med Hr von Hartmansdorff. Mig synes vara
högst billigt, att då Staten vill bestå betydligt högre inkomster åt
sina tjenstemän, den också må vara i tillfälle till att fästa det vilkor
dervid, att dessa högre inkomster må försvinna, i form af lön, när
tjenstemännen taga afsked. I alla fall blifver den pension, sorn
återstår, fullt ut lika stor som förut. Det må visserligen vara sannt,
att den förlust i inkomster, som den afskedstagande tjenstemännen
gör, derigenom att hela inkomsten icke betraktas såsom lön, kan
komma alt qvarhålla honom längre i tjenst än hvad annars blefve
händelsen, men å andra sidan blefve en dylik förmåns beviljande
för Staten alltför dyrköpt.
Då jag för min enskilda del icke anser det vara skäl att på
en gång taga steget så fullt ut, att man genast förvandlar de högre
inkomsterna till lön, kan jag icke finna något underligt deruti,
att R. o. Ad. antager inbjudningen, hvilket jag äfven tillstyrker.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Ga b.: Jag anser, att då R. o.
Ad. en gång fattat ett beslut, som varit föremål för en långvarig
Den 3 November f. m.
261
öfverläggning och sold icke tillkommit genom någon öfverrumpling,
Ståndet från detsamma icke bör afstå och ej heller antaga den
ifrågavande inbjudningen. Jag förmodar att Ståndet respekterar majoritetens
beslut uti ifrågavande fall, samt öfverlemna!' saken åt förstärkt
BankoUlsk. Så har förut tillgått, då R. o. Ad. fattat ett med
de öfriga Stånden skiljaktigt beslut.
Hvad sjelfva saken angar, så, beträffande pensionerna, har
Ståndet icke afgjort hvilka pensioner, som skola tillkomma Bankens
löntagare, och i fall Ståndet skulle finna, att om den föreslagna förhöjningen
utgår endast såsom lön, pensionerne derigenom skulle
blifva alltför stora, så- eger ju Ståndet utväg att minska dem.
Beträffande den omtalade förmånen för tjenslemännen, belöper den
sig till ingenting, ty R. St. hafva icke för Bankens stat anvisat en
enda skilling utöfver hvad som förut varit anslaget, utan det är
tjenslemännen sjelfva, sorn få sitta emellan, ty de måste åtaga sig
trägnare arbete, som förhindrar dem att emottaga några andra befallningar,
hvilket dessutom, enligt fatladt beslut, uti de lägsta tjenstegraderna
icke är tillåtet. Dä löneförhöjningen således är gjord
på bekostnad af tjenstemännens arbetskrafter och med förhindrande
för dera af andra extra inkomster, hvilka de kunde hafva, om de,
jemte sin innehafvande befattning i Banken, frngo förena någon annan
tjenst, synes det mig obilligt att icke unna dem den förmånen,
att få betrakta förhöjningen i löneinkomsten såsom lön. Vill man
åter gifva tjenslemännen lägre pension, är det en fråga, som icke
nu utgör föremål för öfverläggning.
Till följd af hvad jag således haft äran anföra, anhåller jag att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång fattade beslut samt afslå
inbjudningen.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: I motsats (ill den
siste värde talaren, får jag tillstyrka antagaudet af inbjudningen,
emedan man derigenom undviker en votering i förstärkt BankoUlsk.,
hvilken, i händelse den nödvändigt skall försiggå, jag likväl hoppas
skall utvisa samma resultat, sora inbjudningen.
Gr. Gyldenstolpe har sagt, att antingen den ifrågavande tillökningen
plgår såsom lön eller tjenstgöringspengar, har tjenslemännen
erhållit den blott såsom en ersättning för trägnare arbete. Jag
tager mig friheten fästa upmärksamhel. deruppå, att den ifrågavande
tillökningen har afseende på icke allenast det ökade arbetet, dä
tjenstgöring eger rum, utan äfven då icke något arbete verkställes,
eller med andra ord, när tjenslemännen efter vederbörlig lid erhåller
pension. Då en person, som åtnjuter pension, har, till
följe deraf, att han råder sig sjelf, tillfälle alt välja en ort, der
lefnadskostnaden är mindre dyr och der hans tid medgifver honom
alt bereda sig andra inkomster jemte pensionen m. m, d., synes
det mig icke vara skäl att bevilja en sådan förhöjning i fasta löneinkomster,
att pensionen derigenom blir större än nödigt är. Icke
heller tror jag, alt man, såsom Hr von Hartmansdorff anmärkt, bör
frukta, att en person skall, för att få bibehålla tjenstgöringspengarne,
qvarblifva vid Ijenslcn längre än han är arbetsför, då han vid pen
-
262 Den 3 November f. m.
sioneringen eger, såsom jag nyss nämnde^ tillfälle a-tt välja lefnadsort,
och full frihet att använda sin arbetsförmåga.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl 6 e. m.
Frih. Raab: Jag respekterar visserligen den ihärdighet, som
Hr von Hartmansdorff och Gr. Gyldenstolpe visat för att bereda en
förmån åt sina underlydande tjenstemän, men jag måste dock motsätta
mig deras åsigt i förevar:de fall.
Gr. Gyldenstolpe tiar isynnerhet fästat sig vid den omständighet,
att R. o. Ad. tillförene i denna fråga fattat beslut, och att det
således icke vore lämpligt att frångå detsamma. Jag ber alt i anledn.
deraf fä fästa Ståndets upmärksamhet på 73:dje §:n R.O.,
som antyder, att ett definitivt beslut icke kan, när sammaujemkning
är i fråga, anses fattadt förr, än just förslaget till sammanjemkningen
inkommit. Nyssnämnde § innehåller nemi.: ”Stadna RiksSt:n
i sina beslut öfver någon fråga uti hufvudsakligen eller till vissa
delar skiljaktiga meningar, dä skall hvarje Stånds beslut genom
prot.-utdr. remitteras till det Disk., som med målet befattning baft,
hvilket äligge att meningarne, så nära möjligt är, sammanjemka,
och med förslag öfver denna jemkning inkomma till R. Stms plena,
som öfver den yppade frågan sedermera definitivt beslute.” Hvad
betyder detta annat, än att det sista beslutet är just det, som eger
gällande kraft, samt alt ett föregående beslut i ämnet anses egentligen
såsom provisionel!t. Jag kan således icke finna annat, än att
R. o. Ad. kan, när Ulsk. inkommit med sammanjemkningsförslag,
frångå det förut fattade beslutet.
Gr. Gyldenstolpe bar äfven sagt, alt om man funne pensionerne
för stora, kunde man nedsätta dem. Det är visserligen lätt
att så säga, men då vi i allmänhet veta huru det går till, tror jag
icke, att man skall komma alt afvika från vanlig praxis, samt nedsätta
de pensioner, som en gång blifvit bestämda.
Jag tillstyrker antagandet af inbjudningen.
Frih. Cederström, Rud.: Om den af Gr. Gyldenstolpe
framställda princip blifvit vid föreg:de tillfällen af Ståndet antagen
och följd, Skulle jag icke n,u begära densammas frångående; men
förhållandet är helt annorlunda, enär R. o. Ad. sjelf, så väl under
flere föreg:de Riksdagar, som äfven vid alen innevande, inbjudit
MedSt:n till biträdande af de beslut, som R. o. Ad., i större eller
mindre skiljaktighet med de öfrige Stånden, fattat öfver hvarjehanda
särskilda frågor.
När vi sålunda hafva förutsatt, att MedSt:n vilja frånträda sina
en gång fattade beslut, samt foga sig efter de åsigter, som af vårt
Stånd uttalats, torde en skyldig grannlagenhet och billighetskänsla
fordra, att R. m. Ad. äfven, vid lämpliga tillfällen, å sin sida visar
samma benägenhet. Detta är hvad i afseende på det formella torde
böra erinras. Beträffande inbjudningens innehåll, synes mig Frih.
Alströmer med flere andra talare hafva på ett öfvertygande sätt
utvecklat sakens nytta; inskränkande jag mig således endast till alt,
med hänvisning på deras yttranden, vördsamt anhålla, det R. o.
Den 3 November f. m.
263
Ad. ville antaga den gjorda inbjudningen, samt dymedelst jemväl
bespara R. St. en votering i Förstärkt Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Det kan visserligen icke bestri
das,
att en dylik inbjudning, sorn den förevande, både kan göras
ocb äfven af Ståndet bifallas. Men ingen lärer heller kunna förneka
alt, om vi nu antaga inbjudningen, kommer sådant onekligen
att innefatta en öfverrumpling, enär våra bänkar nu äro glest besatta,
samt mången otvifvelaktig! aflägsnat sig i tanka, att något dylikt
beslut icke skulle kunna komma i fråga.
Jag öfvergår till sakens inre beskaffenhet. Början till en ny
organisation af embetsverken är gjord med HofR:na. Huru bar
R. o. Ad. dervid förfarit? Har Ståndet då anvisat tjenstgöriogspenningar
skilda från lönerna? Ingalunda, ty då anslogos blott löner,
men inga tjenstgöringspengar. Hvarföre skulle Ståndet annorlunda
besluta om Banke^ tjenstemän eller dem, som tjena i hvilket
Kolhm som helst? Ar icke hvarje tjenstemans arbete nödvändigt för
riket, och hans sjelfständighet lika dyrbar för honom, vare sig alt
han är anställd i det ena eller andra embetsverket ? Dä han merändels
icke kan lefva utan de inkomster, han haft under sin tjenstetid,
är det äfven tydligt, att om han icke får behålla dem såsom
pension efter afskedstagande), så fortfar han att tjena.
Man har påstått det vara en fördel för den afskedstagande, alt
kunna flytta lill hvilken ort han behagar, der lefnadsomkostnaderne
äro ringare. Men om han har barn, som begagna någon härvarande
skola, och om han genom en lång lefoadsbana, samt vänskapliga förbindelser
är fästad vid hnfvudstaden, lärer han icke ulan nödtvång
eller stor svårighet vilja aflägsna sig från hufvudstaden, isynnerhet
som flyttningen till annan ort och bosättningen der icke kosta obetydligt.
Hvad blifver således, egentliga följden? Ingen annan, än,
såsom jag sagt, att tjenstemannen, till föga fromma för Staten, icke
lar afsked, utan tjenar så länge han lefver.
I andra samhällen betraktas saken på lika sätt, som jag tagit
mig friheten yttra. I Frankrike år det t. ex. ålagdt, icke blott
Militärer, utan äfven Finance-embelsmän och upbördsmän, att vid 70
års ålder taga afsked.
I 44:de §:n af den grundlag, som Konungen i Danmark sednast
föreslagit dess Riksdag, stadgas till och med att domare, sora
fyllt 05 år; kunna afskedas, dock utan minskning i deras inkomster.
Likväl skulle R. o. Ad. vidtaga en åtgärd, som stöde i strid ej
mindre mot Ståndets förra beslut, rör:de HofR:ne, än mot de föreskrifter,
som man i andra länder anser tjenstens bästa fordra.
Jag anhåller fortfarande att R. o. Ad. ville vidblifva sitt förut
fattade beslut och godkänna omröstningsförslaget.
Gr. Gyldenstolpe: Frih. Raab har så upfattal min fram
ställning,
som om jag skulle hafva förvägrat Ståndet rättighet, alt
ändra sina beslut, men derom har jag icke nämnt ett enda /rd.
Hvad Frih. Alströmers yttrande åter beträffar, går det utom
ämnet, ty pension, som utgör cn helt annan fråga, kan rätta sig
264 Den 3 November f, m.
efter lön och lill följe deraf pensionen bestämmas lägre än lönen,
om man så skulle finna för godt.
Det synes mig således icke vara något skäl anfördt, som kan
föranleda lill inbjudningens antagande.
De härefter först lill antagande af Utskis i denna punkt gjorde
inbjudning, och sedan till vidblifvande af R. o. Adis förut i ämnet
fattade beslut, samt godkännande af den derom föreslagna volerrsproposm,
framställda proposine besvarades med blandade Ja och Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga Utskis inbjudning, samt, då svaren härvid åter lil föl lo
med Ja och Nej, förklarade det lian ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Gyldenstolpe begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voleris-propos.:
Den som antager BankoUtskis inbjudning i fråga om Bankens
embets- och tjenstemäns, samt vaktbetjentes löne-inkömsters fördelning
i lön och tjenslgöringspenningar, löstalja
;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, vidhlifver R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut,
samt godkännes den derom föreslagna voteris-propos.
Vid voteringens sint befunnos röslerne hafva utfallit sålunda:
Ja — 17.
Nej — 22.
7:de punkten, ang:de Utsk:s i öfrigt rör:de aflöningsstaten
och dess tillämpning gjorde förslag.
Lades till handlingarne.
8:de punkten, ang:de vilkorligt åtnjutande å indragningsstat
af lönerne för de Bankens tjenstemän, som innehafva konstitutorial
eller förordnande, och icke på den nya staten komma
i åtnjutande af lön till samma eller höqre belopp, än de
f. n. upbära.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer ali R. o. Ad. målte,
äfven i delta afseende, vidblifva sitt förra beslut och gilla omröstningsförslaget.
R. o. Ad. beslöt, att, med vidblifvande af silt förut fattade beslut,
godkänna den i ämnet föreslagna voter:s-propos.
9:de punkten, med alternativa förslag till redaktion af
Banko-Regi:tets 36: te §.
Hr von Hartmansdorff: Till följe af det beslut om lön
och tjenstgöringspengar, hvilket R. o. Ad. nyss fattat, torde Slån
-
Den 3 November f. m.
265
det finna, att del förra alternativet förfaller, och att det sednare bör
godkännas.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det syntes nödigt, att R. o.
Ad. fattade sitt beslut äfven i afseende på första alternativet, som
afsåg den händelse, alt vid voteringen R. o. Ad:s beslut om löneinkomsternes
beräknande endast såsom lön icke blefve segrande,
emedan en sådan, icke ensamt af R. o. Ad. beroende utgång påkallade
en annan redaktion, än den, sorn, i händelse R. o. Adis mening
blefve segrande, borde antagas.
Gr. Gyldenstolpe: Efter den utredning af frågan, som Hr
Gr. o. Landtm, nu gjort, bar jag ingenting att tillägga, utan anhåller
vördsamt om bifall till Utskis hemställan.
R. o. Ad. biföll Utskis i förevaride punkt alternativt framställda
förslag.
1 Orde punkten, ang:de Utsk.-s öfriga, redan af R. St. godkända
förslag i ämnet, och den slutliga regleringen af tjenstemanna-personalen
och dess lönevilkor.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Serskildta
Utskis den 27 och 31 sistl. Okt. på bordet lagde Mera. J\s 22, i
anledn. af RiksStms olika beslut, augide vilkoren för bränvins tillverkning.
lista punkten, ang:de åtskilliga, genom 3 Stånds bifall till
Uts/c:s förslag, antagna stadganden; och 2:dra punkten, ang-.de
åtskilliga, med ändring af Utsk:s förslag, genom 3 Stånds sammanstämmande
beslut, afgjorde stadganden.
Lades till handlingarne.
3:dje punkten, ang-.de dels G:te artikelns rubrik, dels frågan
om införande af ett nytt stadgande näst efter 46;te §:n,
dels 73-.te §.-n 2:dra mom.-t, dels ock fl():de §.-n2.-dra mom.-t;
och 4:de punkten, ang-.de formuläret för mätnings- och stämplingsbevis.
Biföllos.
5:te punkten, ang.-de 40:de §:n 7:de mom.-t; och Gite punkten,
ang.-de 61:sta §:n testa och 2:dra momme.
De i dessa punkter föreslagna voteris-proposir godkändes.
7:de punkten, ang.-de 63:te §.-n l:sta mom. och 83:te §:n.
Frih. Raab, Adam Christian: R. o. Ad. afslog förra
gången lista mom. af 65:te §:n, som hade följande lydelse: ”K:s
Befhide förordne behöfligt antal personer, att hafva tillsyn med
destillering, som, enl. 20:de §:n, utöfvas, och bestämme hvilka destilleringsverk
under hvarderas tillsyn ställas må.” Delta Ståndets
beslut hade sin orsak deruti, att Ståndet ansåg, att destillefingen
266
Den 3 November f. m.
skulle beskattas lika med tillverkningen, i hvilket fall det icke förefanns
något skäl, att serskilda personer skulle hafva upsigt öfver
distilleringsverkel; men då nu, sedan dess, uti Förstärkt SlatsUlsk.
blifvit afgjordt, alt destillcringsverken skola vara befriade från skatt,
så upkommer derigenom ett helt annat förhållande, ly det kan då
blifva en abledning för distillerings-idkarne att missbruka sin rättighet.
Jag får derföre hemställa, att R. o. Ad. behagade frångå sitt
förut fattade beslut och antaga inbjudningen, till följe hvaraf äfven
uti 85:te §:n bör på 2:ne ställen införas de af Ståndet förut uteslutna
orden ”eller tillsyningsman.”
Gr. Lage r b j e 1 ke, G us t.: Jag är hufvudsakligen förekom
men
af den siste värde talaren. Det är gifvet, att då R. o. Ad.
förut beslutat, att dislilleringen skulle få ifrågakomma endast med
enkel redskap, och emot samma skatt, som om denna redskap blifvit
begagnad till bränvinsbränning, så kunde serskilda kontroller i
afseende på dislilleringsverken icke vara behöflige, hvilket nu deremot
torde blifva nödvändigt, sedan genom förstärkt SlatsUlsk.
blifvit afgjordt, att ingen serskild afgift skall för distilleringen erläggas.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. behagade bifalla inbjudningen.
Uppå härefter framställd propos. antog R. o. Ad. Utskts i
denna punkt gjorde inbjudning till instämmande i Preste- och BorgareStms
beslut, och ansågs den derjemte ifrågaställa voter:s-propos:n
hafva förfallit.
8:de punkten, ang.-de de i 83:te §:n förekommande orden
”eller distillerings-idkare.”
Gr. Lagerbjelke: Sedan voter:s-propos:o numera blifvit obehöflig,
samt lagd till handlingarne, kommer naturligtvis den nu föredragna
slutliga hemställan att förfalla, men den innefattar likväl
en så stor orimlighet, att jag icke kan■ underlåta att emot densamma
nedlägga min protest. Det skulle nemi. genom denna hemställan
hafva berott på de öfriga Stånden att besluta, alt R. o. Ad:s mening
skulle låta så eller så, möjligen emot R. o. Ad:s eget beslut.
En dylik framställning innesluter uti sig en så slör orimlighet, att
densamma, ehuru den, lagd lill handlingarne, nu icke föranleder till
någon ålgård, dock, enl. min tanke, icke borde lemnäs oanmärkt eller
med tystnad förbigås.
Frih. Raab: Jag lyckönskar Gr. Lagerbjelke, som fått tillfälle
lill att göra en anmärkn. emot Särskildta Ulsk. Om R. o. Ad. erinrar
sig, har Ståndet sjelft åt Ulsk. updragit alt efterse, det inga
redaktionsbrister mätte förefiunas, samt alt desamma afhjelpa. Att
ett dylikt redaktionsfel skulle upkomma, om ordet ”tillsyningsman”
blefve qvarstående, torde Gr. Lagerbjelke finna. Jag inser ganska
väl, att det lämpligaste förfaringssättet hade varit att inbjuda R. o.
Ad., men som Utsk. ansåg det icke utgöra någon förändring i sak,
ulan endast innefatta en rättelse i redaktionen, trodde Utsk. sig böra
Den 3 November f. m.
267
tillvägagå på säll sorn skett. Saken fört jon ar i öfrigt icke att tala om, och
hade helt säkert icke ådragit sig Dagön upmärksamhet, så framt icke
en reservant upträdt i frågan.
Gr. Lagerbjelke: Ifall Ulsk. hade inbjudit endast R. o.
Ad., hade deremot icke varit något alt erinra, ty då hade det berott
på Ståndel sjelft, att besluta i ämnet, men derigenom att Utsk.
ställt inbjudningen lill alla 4 Stånden, kunde det möjligtvis hända,
att de 3:ne öfriga Stånden besluta, alt R. o. Ad:s beslut skall vara
så och så beskaffad!, och det oaktadt R. o. Ad. hyste en helt annan
mening. Dock, sedan voter:s-propos:n numera blifvit lagd till
handlingarna, torde det tjena till ingenting ali vidare fortsätta denna
diskussion.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. förevande
punkt icke föranleda lill annan åtgärd, än alt läggas lill handlingarne.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Näst på föredragn:s-listan före
kommer
Särskildta ötsk:s förslag, ang:de anslående af medel för aflöning
åt kontrollörer. Då detta förslag afser samma ämne, som
behandlas uti StalsUtsk:s Betänk. M 339, hvilket har sin plats
längre ned på föredragms-listan, får jag vördsamt föreslå, att R. o.
Ad. behagade upskjula pröfningen af Serskildta Utsk:s förslag, för
alt företaga detsamma i sammanhang med StatsUtskrs Utlåt. JV2
339, rör:de samma ämne.
R. o. Ad. biföll, att Särskildta Utsk:s näst å föredragms-listan
förekommande Betänk. JYi 24 icke skulle föredragas, innan StatsUtsk:s
redan én gång bordlagda Utlåt. M 339 förekomme till afgörande.
Föredrogs ånyo Högv. PresteShs den 27 och 31 sistl. Okt. på
bordet lagda prot.-utdr. M 431, med inbjudning till instämmande
i af PresleSt., vid föredragning af Särskildta Utsk:s Utlåhde JM 20,
i fråga om vilkoren för brä-n vi ns-till verk oi ng, fattade beslut.
Frih. Raab, Adam Christian: PresteSt. har, i afseende på
26:te §:n, som handlar om bränvinshandel på Söndagarne, fattat
följande beslut: ”Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är
föryitradt genom parti- eller minuthandel, lill köpare utmätas eller
ullemnas. På landet vare då all utskänkning förbuden.” D. v. s.
att PresteSt. för sin del ansett, alt all handel med bränvin skall
under Söndagarne på landet vara förbuden.
Rör:de 3:dje momdet har PresteSt. fattat följande beslut: ”1
stad åligge det vederbönde myndighet, att, efter innevånarnes hörande,
bestämma-om utskänkning får ske, och i detta fall hvilka
limmar om dagen den må vara tillåten. Dock må denna tillåtelse
ej utsträckas öfver tiden efter kl. 4 e. m.” PresteSt. har således
velat åt myndigheten i staden öfverlåta om utskänkning skall tillåtas,
samt under hvilka timmar det får ske, dock så att ingen utskänkning
skall tnedgifvas efter kl. 4 e. ra. Det torde tillåtas mig
268
Den 3 November f. m.
alt redogöra för R. o. Adis och de Öfriga Ståndens beslut i ifrågavaride
hänseende. R. o. Ad. har beslutat, att på landet skulle utskänkning
af bränvin icke vara tillåten annorstädes än på gästgifverier.
BorgareSt. har afslagit 2:dra moni., och BondeSt. har vidblifva
hvad förra författnm stadgade, enl. hvilken det under vissa
vilkor är tillåtet, att äfven på Söndagen försälja bränvin. Då enl.
min tanka den föreskrift, sora PresteSt. önskar få införd, är för
sträng för att kunna bli efterlefd, samt dessutom helt och hållet stridande
emot hvad de 3:ne öfriga Stånden i denna fråga beslutat,
kan jag icke annat än yrka afslag på inbjudningen.
Frih. Cederström, Rud.: I likhet med Frih. Raab önskar
äfven jag, alt R. o. Ad. icke måtte antaga PresteSlrs nu föredragna
inbjudning. Den åsyftar visserligen nykterhetens befordrande inora
landet; men om man går tillväga med en sådan stränghet, som här
är föreslagen, fruktar jag alt följden ingalunda motsvarar den goda
afsigten, utan fastmera just blifver sådan, att personer, som hafva en
inrotad, håg att blifva och förblifva drinkare, lill trots af lagbud och
sedlighet, samt egen fördel i moraliskt och sanitärt hänseende, skola
slänga sig inne och supa, hvarigenom måhända dryckenskapslasten
endast blefve hos dessa individer, hvilkas antal tyvärr torde
vara betydligt, mycket värre stegrad, än under nuvarande förhållanden.
Jag anser mig således icke handla emot nykterhetens välförstådda
intresse genom yrkadt afslag å den gjorda inbjudningen.
R. o. Ad. beslöt att, med afslag å inbjudningen, lägga förevande
prot.-uldr. till handlingarne.
Anmäldes och lades på bordet ett från Exped.Ulsk. inkommet
Mern. JU 13, ang:de medels anvisande till gratifikationer åt extra
biträden vid Utskis Kansli.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 3 November e. m.
269
Fredagen den 3 November 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Uplästes ett af Gr. Mörner, Axel Ed v., inlemnadt sålydande
Mern.:
I anseende till bortresa från Imfvudstaden, får jag anhålla att,
med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt, varda entledigad från
de mig gifne befattningar, alt vara Suppleant i Serskildta Utsk. för
behandling af bränvinsfragan och ledamot i Förstärkta Stats- samt
BankoUtskm.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Hrr Elektorer, alt i st. f. Gr. Mörner utse en suppleant i
Särskildta Utsk.
Föredrogs ånyo Konst.-Utsk:s den 2S och 31 sisth Okt. på
bordet lagda Mern. JV2 58, i anledn. af 2 Stånds återreraisser af
Mem:l Jt? 57, ang:de tillägg i 109:de §:n Reg:s-Form. och 80:de
§:n Riksd.-Ordn.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att Riddarh.-  Sekret:n malte upläsa det beslut, som Ståndet förra gången i detta
ämne fattade, samt den förklaring, hvilken utgjorde Ståndets gemensamma
tanka.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Litet högre upp på sidan finnes
detsamma uptaget, samt innehåller, alt R. o. Ad. beslulit att orden
”när omständigheterna anses dertill föranleda” borde uteslutas, samt
att orden ”under upskofsliden bereda och utarbeta vissa Riksdagsärender,
som i sådant fall af R. St. bestämmas” borde införas
i st. f. ”under upskofsliden Riksdagsärender bereda och utarbeta.
”
Hr von Hartmansdorff: Jag ber om ursäkt för milt förbiseende,
samt anhåller alt R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut,
emedan de af Ståndet begagnade ordalag äro bättre än de, som finnas
i Utsk:s förslag.
R. o. Ad. beslöt, att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, lägga förevande Mern. till handlingarne.
Föredrogs ånyo Bevilln:sUtsk:s den 28 och 31 sisth Okt. på
bordet lagde Mern. JVs 30, ang:de tull-lagstiftningen för artikeln
bränvin och sprit.
270
Den 3 November c. m.
Delta Mern. företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de uphäfvande af förbudet emot införsel
af vissa slag bränvin och sprit, samt t ullafgifter nes bestämmande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I afseende på förbudets
borttagande mot införsel af det slags bränvin, som hittills icke fått
i Riket införas, kan ej åberopas de grundsatser, som frihandlarne i
allmänhet andraga, för förbuds borttagande. Man kan icke säga, att
det sker till förbrukarens fördel; ty om lian får lättare tillfälle att
öfverlasta sig, så är det icke till bans bästa, utan värsta. Del andra
skälet, som man plägar anföra, är, alt genom förbudets borttagande,
upslår en för näringen nyttig täflan, som bringar henne
till högre fullkomlighet. Men ifrågavande näring är, enl. min tanka,
icke nyttig, och sådan har R. Stirs mening äfven visat sig vara i
de beslut, som förut blifvit fattade, angide bränvinshandtéringen.
Man kan följaktligen icke önska, att denna näring skall tilltaga, utan
man måste snarare hysa den förhoppning, alt bon skall aftaga. Således
förefinnas icke de skäl, som i allmänhet åberopas för lättad
varu-införsel. R. o. Ad. har, liksom de flesta Stånden, sökt att vid
denna Riksdag hämma bränvinstillverkningen genom förbud, dels
under vissa månader, dels att begagna vissa redskap o. s. v. Skulle
raan nu i stället borttaga införselförbuden, samt bereda utlänningen
tillfälle att påföra oss bränvin, så gjorde man sig skyldig till en
stor motsägelse. Det vore att på ena sidan tillintetgöra hvad man
å den andra sökt åstadkomma. Man hade med detsamma för sina
landsmän upställt stora hinder mot varans tillverkning, men för utlänningen
öpnat utväg att hitföra varan. Hvad skulle man derigenom
hafva åstadkommit? loke minskat tillgång å varan, utan endast
skada åt den inhemska hränvinstillverkaren. När så illa är, alt man
icke kan umbära bränvin, bör man väl åtminstone söka, att genom
den vinst, tillverkningen ät vissa medborgare bereder, minska den
skada, som bränvinssupandet vållar andra. Men vill man, genom
tillåtelse för utlänningen alt hjelpa våra inhemska bränvinstillverkare
förse drinkaren med varan, derigenom blottställa honom
att öfverlasta sig lika mycket som förut, samt således äfven hindra
den inhemska tillverkaren från den vinst, han eljest kunnat erhålla,
så skadar man sina medborgare på dubbelt sätt. Jag kan icke
finna något annat skäl till ett dylikt förfarande, än den tomma
grundsatsen, som fordrar alla förbuds borttagande. Den som icke
är hänförd af en sådan sats, lärer väl icke heller finna något gällande
skäl för ett dylikt förfarande. Den stora mängd Svenska
medborgare, hvilka icke äro förälskade i frihandeln, lära, utan tvifvel,
harmas deröfver. Jag kan icke inse annat, än att ett sådant beslut
kommer att reta både dem, som förut varit och ännu äro inhemska
tillverkare, samt ännu mera dem, hvilka nödgats uphöra
vara det. Likaså är det med dem, hvilka nitälska för nykterheten,
hvadan den allmänna förtrytelsen blifver så mycket större.
På grund af hvad jag haft äran anföra, anhåller jag, att R. o.
Ad. måtte afslå Utskis framställning i denna punkt, så vidt det an
-
Den 3 November e. m.
271
går förbudets borttagande, samt bibehålla det stadgande, som nu
gällande tulltaxa innehåller emot bränvins införsel.
Frih. Rehbinder, Wilh. Fredr.: Enl. min tanke är det
den mest otjenliga tidpunkt, att just, när skatten pä brädvin blifvit
mångdubblad eller förhöjd från omkring J till 16 sk. b:ko per
kanna, föreslå borttagandet af införsels-förbud för spritdrycker, tillverkade
af säd och potates. Skall man nödvändigt, för verkställandet
af en vacker theori, åsidosätta hvad som är praktiskt nyttigt,
samt borttaga förbudet, må man då, på sätt Hr Ekelund uti sin reservation
yrkat, höja tullen betydligt högre än som Ulsk. föreslagit.
Jag vågar således föreDa mig med Hr von Hartmansdorff och
förorda, att antingen förbudet mätte fortfarande bibehållas, eller också,
om detsamma skall borttagas, införselslullen måtte blifva bestämd till
minst 40 sk. per kanna.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Att Hr von Hartmansdorff
med en sådan ifver motsätter sig borttagandet af det ifrågavar:de
förbudet, samt att han kämpar för denna åsigt, såsom pro
aris & focis, förundrar mig ingalunda, men hans påstående att förbudets
uphäfvande skulle förorsaka en allmän förargelse, kan jag
icke annat än på det högsta bestrida. Det må så vara, att detta
förslag hos talaren åstadkommer en verklig förargelse, men att den
icke skall blifva allmän, tror jag mig kunna bevisa. Uti BevillmsUtsk.
, som beslår af 48 personer, hafva icke mer än 2:ne reserverat
sig emot förslaget eller öfver detsamma blifvit förargade. Då det
således endast voro 2:ne af 48, som icke gillade förslaget, kan man
väl icke säga, alt det var eu allmän förargelse.
Hvad sjelfva saken beträffar, synes det mig besynnerligt, att
man vill med förbud belägga en vara, som till sådan myckenhet
och godhet inom landet tillverkas. Att myckel bränvin bränues är
allmänt erkändt. Alt varan innehar en fullständig godhet, bevisar
beklagligt nog den hos många temmeligen allmänna fyllerilasten.
Man har således här ej skäl alt bibehålla förbudet från den
af Hr von Hartmansdorff förfäktade åsigt, alt nemi. upmuntra den
inhemska näringen. Hr von Hartmansdorff bar många gånger sökt
bevisa, att förbud för en näring är nödvändigt, samt gör densamma
blomstrande. Om denna åsigt är riktig, vore del ju bäst, alt för
en näring, som man icke vili hafva blomstrande, borttaga förbudet.
Jag vill icke vidare utveckla detta ämne, emedan,t då R. o. Ad.
medgifvit borttagandet af alla andra förbud, det förefaller mig tydligt
och klart, att Ståndet icke vili låta detta förbud ensamt qvarstå,
hvilket icke är för landet nyttigt, samt hvars borttagande icke
förorsakar något intrång i den inhemska näringen. Den af Ulsk.
föreslagna lull af 30 sk. utgör, äfven sedan näringen blifvit belagd
med en skatt af 16 sk., ett tillräckligt skydd. Om man från 30
sk. afdrager så väl tillverkningsskatten 16 sk. som tolagsafgiften och
andra omkostnader 2 sk., så återstår för hvarje 6-gradig kanna en
tull af 12 sk., som väl måtte anses såsom ett tillräckligt skydd för
en kanna bränvin, som i allmänhet icke kan upgå till mer än 1
R:dr. Ett skydd af 25 proc. har alltid ansetts tillräckligt. Att
272
Den 3 November e. m.
man här i Sverige skulle komma att införa större partier än hvad
här förbrukas, kan jag icke föreställa mig, ty är fylleriet i stort
tilltagande, lärer väl också den inhemska tillverkningen af bränvin
komma att updrifvas, ty ^förbrukning och tillverkning äro alltid af
hvarandra beroende. Ar förbrukningen stor, kommer äfven tillverkningen
att ökas. Jag kan således icke inse något skäl, hvarföre
man skulle bibehålla förbudet eller hvarföre man skulle, på sätt
Frih. Raab föreslagit, höja tullafgiften. Följden af en förhöjd tull
blefve ingen annan, än att man upmuntrade smuggleriet. Denna
vara är också af den beskaffenhet, att den kan ganska lätt olofligen
införas. Utan alt förorsaka någon skada i ett bränvinsfat kastatman
detsamma öfver bord i sjön, samt låter det sedermera flyta,
hvarigenom det ganska ledigt kommer den tillhanda, lill hvilken
det är adresseradt. Ju högre tullen är, desto större blifver naturligtvis
retelsen att införa bränvin, hvarigenom man således åstadkommer
den skada, som Hr von Hartmansdorff velat förekomma.
På grund af de skäl, jag no haft äran anföra, anhåller jagom
bifall till Ulskts förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Uti detta af Ulsk. fram
ställda
tillstyrkande förekommer 2:ne afdelmr. Den ena handlar
om förbudets borttagande och den andra om den tull, som man
skulle sätta i stället. För min del tror jag det vara angeläget att
först få afgjordt, huruvida förbudet skall bibehållas eller icke, emedan
afgörandet af denna fråga kommer alt utöfva inflytande på omdömet
om den tull, som skall åsättas. I ena fallet blifver det tull
på alla sorts spritdrycker, och i det andra åter endast på dem, som
icke kunna inom landet tillverkas. Således får jag hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla, att vi till en början finge diskutera om den första
afdelningen eller förbudets borttagande.
Visserligen erkänner jag, i likhet med Gr. Gyldenstolpe, att
detta förbud vore det enda, som uti tulltaxan qvarstode, men lika
litet som den enskilde utstakar principer för sina handlingar, utan
alt hindras alt derifrån göra undantag, lika litet tror jag, att man
uti detta fall bör uteslutande fästa sig vid en princip, och skall undantag
eljest i något fall ega rum, bör del väl vara i afseende på
bräDvinet, för hvilket man icke kan neka, att, hvad tillverkningen
beträffar, en verklig undantags-lagstiftning från all annan näring i
landet f. n. fiunes stadgad.
Jag har uti Gr. Gyldenstolpes anförande icke funnit något annat
skål till ifrågavande förbuds borttagande, än det enda, att man
derigenom finge principen ren; och ett sådant skäl kan jag icke
godkänna såsom tillfyllestgörande för det beslut, som Gr:n föreslagit.
Erkännande åtskilliga af de betänkligheter, Hr von Hartmansdorff
anfört, skulle jag tro, all om också icke förbudets borttagande
åstadkommer någon allmän förargelse, det likväl skulle framkalla en,
jag medgifver gerna, öfverdrifven farhåga för konkurrensen med det
utländska bränvinet. Då Gr. Gyldenstolpe förklarat, att insmuggiiDg
af utländskt bränvin låter lättare verkställa sig, än med andra
varor
Den 3 November e. m.
273
varor, lärer väl delta oskick icke kunna förekommas, äfven ora man
borttager förbudet. Relelsen dertill blifver väl lika stor, ora en
hög tull bestämmes, sora ora förbudet exislerar. Jag kan således
icke finna något giltigt skäl för bifallandet af den första afdelmo,
ulan instämmer med Hr von Hartmansdorff uti hans begäran ora
förbudets bibehållande.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om H. o. Ad. bifölle att, såsom
Frih. Raab föreslagit, nu först endast behandlades den del af
punkten, som rörde borttagande af förbud, oell alt sedermera frågan
om lullafgifterne må förekomma.
Ropades Ja.
Hr Ribbing, Arvid: Jag är till största delen förekommen
af Frih. Raat). Man tiar talat om fullföljandet af vissa principer,
och BevillmsUtsk. har i det afseendet galt, enl. min tanke, alltför
långt, då det föreslagit ifragavande förbuds uphäfvande. Men det
är äfven en annan princip, än förbuds borttagande, som man äfven
sökt göra gällande, den nemi. alt, så vidt möjligt är, hämma
kärleken för bränvinet. Ehuru jag icke vill uttrycka mig hårdt,
förekommer det mig likväl som en oärlighet, att sedan man i sistnämnde
afseende någorlunda lyckats inom landet, man nu skall
vilja tillåta, att bränvin kan utifrån införas. Uti vissa socknar har
raan öfverenskomma om förhindrandet af bränvjnels införande.
Denna öfverenskommelse skall således blifva tillintetgjord, i fall man
tillåter alt utländskt bränvin (år utefter kusten i. Riket införas.
Jag instämmer med dem, som yrka förbudets bibehållande,
samt hoppas, att något annat beslut icke kan anses för ärligt eller
förnuftigt.
Frih. Rehbinder: Det blir visserligen svårt att åtskilja
dessa båda saker, som hafva så nära gemenskap roed hvarandra,
roen jag skall göra det så vidt möjligt är.
Gr. Gyldenstolpe tiar sagt, att 25 proc:s skydd är tillräckligt för
en handtering, som blifvit belagd med 33^ proc. uti skatt. Jag
fruktar för att det icke håller streck.
Dessutom bar raan sagt, att om förbudet bibehålles, eller en
högre tull bestämmes, skulle smuggling af varan blifva betydlig.
Jag får deremot erinra, alt den af Utsk. föreslagna tull kommer att
utgöra eu tillräcklig och högst betydlig vinst för att framlocka
smuggling, så vida icke tullbevakningen derifrån oss befriar.
Gr. Gyldenstolpe har bestridi påståendet, alt förbudets borttagande
skulle väcka allmän förargelse, på den grund, alt af Utsk:s
48 ledamöter endast 2:ne reserverat sig emot beslutet, I anledn.
liäraf tager jag mig friheten yttra den förmodan, att icke alla 48
ledamölerne voro närvarande vid beslutets fattande, men äfven om
så varit händelsen, se vi ju rätt ofta, att R. o. Ad. icke alltid delar
de åsigter, som af Utslcn i deras Utlåt:n blifvit framställda och
emot hvilka ingen Utsk:s ledamot sig reserverat. Dessutom har jag
talat med ledamöter uti BondeSt. och af dem förnummit, att de
14 H. 18
274
Den 3 November c. m.
skulle väcka förargelse, om raan, i st. f. alt förekomma bränvinels
införande utifrån, underlättade detsamma. Kan del vara rimligt,
alf, då det nu supes mindre, derföre alt bränvinet redan är dyrare
än förr, lala öfverhopa oss med bränvin utifrån, under det att vi
icke finge någon afsättning af den spanmål, som vi under lyckliga
år kunna till öfverflöd erhålla. Det kan då bända all vi, såsom
Ryssland, der hvete nu gäller 7 R:dr och råg 5 R:dr R:gs tunnan,
erhålla så .godt som ingenting för vår spanmål; härtill vill icke
jag för min del bidraga.
Slutligen vill jag anföra ett exempel, för alt visa burn angeläget
det är att förbudet'qvarstår. En ledamot af eli annat Slånd
har berättat mig, alt han här i sommar för 2 R:dr R:gs per kanna
bar köpt en vara, som kallas kneif, (hvilken lärer vara eli mellanting
emellan rom och arrak-,) samt innehållit 22 graders slyrka.
Om man upblandar denna vara med vallen och finkel, sä erhåller
man bränvin, hvilket icke kommer alt kosta mer än 1 R:dr 8 sk.
R:gs kannan. Det är klari, att då denna kneif, enligt Utskis
förslag, icke skulle komma att draga högre tull än 1 R:dr, samt då
det genom densammas upblandande tillredda bränvinet icke skulle blifva
dyrare än 1 R:dr 8 sk. kannan, kneifen skulle komma all till et t
oerhört belopp blifva lill Riket införd, samt vinsten af det på sådant
sätt tillredda bränvin äfven blifva högst betydlig.
Frih. Gederström, Rud.: Visserligen bar, vid innevarande
Riksdag, hos R. St. och serskildt hos R. o. Ad., förefunniis en
gifven och bestämd riktning'att afskaffa de uli tulltaxan förekommande
förbuden; men af delta allmänna förhållande får man, enligt
min tanka, icke antaga såsom gifven påföljd, all i hvarje fall,
äfven der exceptionella omständigheter förefinnas, enahanda riktning
måste vidhållas. Här förekommer, såsom jag tror, eli sådant undantagsförhållande,
ft vil ket äfven synes hafva utgjort gillig anledning
dertill, alt R. Si. hafva funnit sig böra särskilja behandlingen rörande
lull för bränvin och spritdrycker från den öfriga tulltaxan.
Rland de skäl, som Gr. Gyldenstolpe anfört lill bifall för Utskis
förslag, fanns, om jag fatlade honom räll, äfven del, all, derest
den utländske tillverkaren icke försåge oss med goda varor, och
hvarigenom ensamt en för honom båtande konkurrens med det inom
landel tillverkade bränvin -kunde upsla, skulle förenämnda hans tillverkning
icke blifva köpt härstädes, sami sålunda införseln i della
fall af sig sjelf uphöra. Med ”goda varor” loide den invanda suparen
väl egentligen förstå ”slarka”, emedan endast sådana märkbart
inverka på hans försupna fysik. Men då man hört omtalas
de s. k. förbättrade melhoder, medelst hvilka man flerestädes uloralands
lära veta alt gifva bränvinet en apparent smak af styrka,
som likväl icke motsvarar den verkliga, men likafullt gör bränvinet
mera retande för smaken, bör man icke derföre föreställa sig alt
en sådan dryck är helsosammare i samma mån den är mindre sprithaltig.
Del beror af de smakgifvande tillsatlsernes beskaffenhet;
och om jag i detta fall är väl underrättad, skola flera af dylika
tillsatser fastmera bestå af åtskilliga för hälsan ganska skadliga äm
-
Den 3 November e. m.
273
sien. ~ Vid sådant förhållande, och derest den utländska varan
lemnäs för bättre pris, torde vår inhemska vara, äfven om den befinues
vara legelrikligt tillverkad, icke kunna uthärda konkurrens
med den utifrån införda. Med andra ord, superiet kommer alt
florera lika friskt, men till ekonomisk fördel endast för utländske
tillverkare af varan. Denna fördel må vi väl heldre tillskynda egna
laudsmän, och med detsamma skaffa statsverket den deraf påräkneliga,
förmodligen ganska nödiga inkomsten. För min del tror jag
således välbetänkta grunder förefinnas, att bibehålla förbudet uti nu
ifrågavar:de fall, äfven om man i många andra hänseenden anser
förbuden böra ophöra.
Gr. Gyldenstolpe har för öfrigt förmodat, alt den utländska
täflan härvid ej skulle blifva besvärande, enär man här uti Sverige
tillverkar bränvin af lika god beskaffenhet, som det utländska.
Om så är förhållandet, oaktadt alt förbud finnes, sorn utesluter sådan
täflan, synes mig denna omständighet snarare utgöra eli skäl till
förbudets bibehållande, än lill dess uphäfvande; ty först i det fallet,
att varan inom landet icke'till nöjaktig godhet pioducerades, torde
de personer, som ville densamma förbruka, ega giltiga anspråk på
att kunna på loflig väg densamma utifrån sig förskaffa. Nu mätte
det, med antagande af Gr. Gyldenstolpes nyssberörde förutsättning,
icke erfordras.
I likhet med flere föregående talare får jag alltså vördsamt
tillstyrka, alt B. o. Ad. behagade, med afslag å hvad BevilloUtsk.
hemställt, bibehålla nu gällande förbud. Della är livad jag i afseende
på frågans första afdelning har att inför'Ståndet andraga;
sedermera och när den eventuella tullen kommer alt afhandlas,
skall jag, derest icke någon med mera sakkunskap mig derutinnan
förekommer, hafva äran utreda i hvad mån den föreslagne tullbestämmelsen
af 30 sk. synes mig för låg.
Gr. Mörner, Carl Göra n Del Inf: Så vidt jag kunnat upfalta
Gr. Gyldenstolpes yttrande, voro de af honom anförda skälen
för ifrågavai:de förbuds borttagande hufvudsakligen hemtade från
sådane åsigt er, sora, visa mycken ömhet för lurendrejaren, hvilken
ansetts icke böra sättas uti frestelse att insmuggla varan. Mig synes
denna ömhet vara no.» långt drifven, och skulle jag tro ali
landet i allmänhet har anspråk på, alt i främsta rummet selin
egen fördel af representationen bevakad. När nu bär är fråga om
en näring, i afseende på hvilken R. St. föreskrifva så exceptionela
stadganden, alt de icke ur någon annan synpunkt låta försvara sig,
än från nödvändigheten att underkasta sig tvång och upoffringar för
vinnande af ett högre moraliskt ändamål, — för alt rädda samhället
från det förderf, sorn bränvinets missbruk botar alt draga öfver
detsamma, så kan jag icke inse, att man, blott för alt konseqvent
genomföra en slatsekonomisk princip, som vid behandlingen af
andra frågor gjort sig gällande, skall i nu föreyaride fall vidtaga
sådaue beslut, hvarigenom man skulle slå omkull hvad man förut
vid bränvinsfrågans behandling ansett vara riktigt och nyttigt.
Den 3 November e. m.
Här har blifvit sagdt alt en hög tull skulle komma alt för mycket
upmuntra lill lurendrejeri, men om den upgift, som i en reservation
finnes meddelad, är riktig, alt nemi. i England tullen belöper
sig ända lill 5 R:dr banko per kanna och derutöfver, hemställer
jag, huruvida man ej då äfven måste antaga att det i England
skall vara en ofantlig fördel att insmuggla bränvin. Likväl har
tullen derstädes blifvit vid nämnde belopp bibehållen. — Vi hafva i
afseende på regleringen af bränvins-bränningen hemtal mycket
frän vårt grannrike Norge, och då nu Norrmännen hafva förbudet
qvar emot införsel af bränvin, skulle vi likväl icke derpå fästa något
afseende! Dä, såsom det troligen icke är Gr:n obekant, det i
Danmark och Preussen betalas drawback för-allt det bränvin, som
derifrån exporteras, så blifver det ju ett ytterligare prtemium för
införseln, om man här åsätter varan en lindrig lull samt tillåter densamma
införas. Om man skulle konseqvent fullfölja den grundsats,
som Gr:n utvecklat, vore det rättast att ingen tull bestämdes, ty
då blefve lurendrejaren minst i frestelse ali på oloflig väg försöka
införa varan. Jag för min del tror, att då det är fråga om en näring,
hvilken blifvit så exceptionell behandlad, som bran vinstill verkningen
vid förevarrde Riksdag, det icke vara riktigt, att vid tulllagstiftningen
vilja försöka tillämpa Stats-ekonomiens grundsatser,
som man redan, i afseende på sjelfva näringens ordnande, satt å
sido. Man må komma ihåg, att uti åtskilliga andra länder eger
tillverkaren rättighet att, under vissa kontroller, med hvad slags
redskap, som helst, bränna huru lång tid han behagar, hvaremot
hos oss han får blott 2:ne månader använda sin redskap och äfven
är underkastad åtskilliga andra restriktiva föreskrifter. Då fördelarne för
tillverkaren således äro olika, samt man derjemte måste taga i betraktande
att varan, till följe deraf, kommer all här kosta tillverkaren
mycket mera än å utrikes ort, mäste dessa för utlänningen fördelaktiga
omständigheter upmuntra honom att till Riket införa bränvin.
Jag anhåller om förbudets bibehållande.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Frih. Rehbinder har uppgifvit
huruledes en af hans bekanta har från utlandet infört en spritdryck,
som innehar en styrka af 22 grader. Nå väl, Mine Hrr! enligt
nu gällande tulltaxa erlägger denna spritdryck i tull och öfrige afgifter
28 sk., men då nu Utsk. föreslår att, för en kanna sprit af
10 grader, införselstullen skall blifva 30 skill., samt att, för hvarje
öfverskjutande grad, tullen skall ökas med 1 sk. 6 rst., skulle denna
dryck och alla öfriga, enligt nu gällande tulltaxa till införsel tillåtne,
drycker, hvilka innehålla 22 grader samt hittills endast erlagt 28
sk. i ett för allt, nu komma att betala 1 R:dr endast i tullafgifler.
Då det nu är kändt att det är mycket svårt att skilja emellan de
hittills tillåtne och till införsel förbudne dryckerna, samt då den af
Frih. Rehbinder omnämnda drycken genom ganska obetydliga och
föga kostsamma tillsatser, hvilka dessutom ingalunda göra densamma
mera helsosam, lätteligen förvandlar varan bränvin lill s. k. konjak,
så är ju förbudet i och med detsamma eluderadt. Mig synes det
mera öfverensstämma med nykterhetens fördelar att, i stället för att
Den 3 November e. m.
277
bibehålla eli förbud, der det nära nog är omöjligt alt skilja den förbudna
från de lill införsel lillålne dryckerne, samt hvilket dessutom äfven
bidrager till alt, ehpru visserligen under andra former, införa
den förbudna varan emot en vida lägre lull än Utsk. föreslagit,
att, säger jag, det skulle lända mera lill nykterhetens befrämjande,
om man bifaller Ulsk:s förslag, hvarigenom de under rubrik af
loflig införsel hittills fjfvade missbruk komma alt, genom den högre
på alla sorler bränvin och sprit lillärnplige tullsatsen, äf sig sjelft
uphöra. — Utskrs förslag härleder sig icke från någon abstrakt theori,
utan från det af mig nyss anförda skäl, all man icke kan updraga
ett så bestämdt streck emellan den ena eller den andra spritdrycken,
att man, genom stadgandet i en allmän författning, icke kan gifva
tillräckligt utförliga heskrifningar, samt emedan derigenom de till
införsel förbudne varorna lätteligen kunna, på säll jag redan omnämnt,
under rubrik af loflig vara, i riket införas. Man uphäfver
således förbudet icke allenast för all fullfölja en allmänt erkänd
riktig grundsats, utan äfven derföre, alt man derigenom erhåller
en lag, som blifver efterlefd, hvilket icke är förhållandet med
den nuvarande.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Ulskts förslag.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Det är så lill sågandes
en princip-fråga, som nu utgör föremål för R. o. Athos öfverläggning;
det är del sista förbudets öde, som afgöres. Ehuru jag således
finner det naturligt att Henderne till ett friare handelssystem stiga
up och strida pro aris et focis, hoppas jag likväl alt Ståndet vitlblifver
den grundsats, det redan så tydligt uttalat. Hvarföre skulle
detta enda förbud qvarstå? Månne för att skydda den inhemska
näringen? Manne för att förminska qvantiteten af det förhatliga brän,
vinet? Mig synes det Gr. Lagerbjelke tydligt ådagalagt, alt om näringen
verkligen behöfver ett skydd, finnes redan ett tillräckligt
dylikt i den tull, som Utsk. föreslagit. När vi vela, del spantuålspriserna
i Danmark och Preussen nu äro vida högre än hos oss,
samt att vi i detta ögonblick, i stora partier, dit exponera potatis,
kan man väl icke rimligen föreställa sig, det dessa länder skola
kunna producera bränvin billigare än vi, synnerligast då tillverk—
ningsskicklighelen der numera ej lärer vara större än hos oss. Lägger
man härtill den betydliga tull, som Utsk. föreslagit, samt påminner
sig, del Danmark i drawbak endast atergifver en del af den
dryga tillverkningsskalten, torde man lätteligen finna, att den inhemska
näringen har allt det skydd den behöfver. Förbudet skulle
således qvarstå endast för att minska bränvinsqvanliteten, Jag betviflar
högeligen att detta resultat upnås, ty tillverkningen rättar sig
alltid efter ålgången. Skulle vi icke sjelfva kunna fylla vårt flyhof,
kommer varan otvifvelaktig! alt utifrån iusmuglas. Förbudets qvarstående
skulle då endast utgöra en upmuntran till lurendrejeri.
Gr. Gyldenstolpe har således i min tanke ganska rigtigt, icke, på
sätt Gr. Mörner yttrat, af ömhet för lurendrejaren, men af ömhet
för statskassan, påyrkat förbudets uphäfvande. Man har här, såsom
ett efterföljansvardt föredöme, framhållit den orimliga tullen på brän
-
278
Den 3 November e. m.
vin i England, men, Mine Hrr! just della exempel (alar mer än
något annat för min sats, ty kändt är, att, ehuru Stor-Brittaniens
kuster äro, så lill sågandes, späckade med tullbevakning, insjnuglas
dock spritdrycker dit i oerhörd massa oell med största lätthet. De
Franska fiskrarne kasta blott bränvinsfaslageu i hafvet, floden drifver
dem sedan till kusten, der de af påpassliga vänner vid lägligt tillfälle
upfiskas. För öfrigt lärer handteringen redan bedrifvas pä
enahanda sätt på våra egna kuster.
Dä jag således, i likhet med Gr. Gyldenstolpe, anser att förbudets
qvarstående icke medför någon nytta, yrkar jag att detsamma
mätte uphäfvas, samt Utsk:ts förslag bifallas.
Gr. Gyldenstolpe: Efter den utredning af frågan, som de
2:ne sista talarne hafva gjort, har jag föga att tillägga. — Alt jag
med Gr. Mörner aldrig kan komma öfverens rörande tullsatser, lärer
vara R. o. Ad. nogsamt bekant. Så väl då sisla Betänk, uti
tullfrågan förevar, som åtskilligt många gånger förut, hafva vi stridit
med hvarandra, och då vi troligtvis icke lärd komma öfverens
om denna sista punkt, vill jag icke vidare med honom tvista. Jag
vill blott för säkra Gr:n derom, alt jag icke af ömhet för lurendrejaren
önskar förbudets borttagande, samt alt jag i detta afseende
kan åberopa en fördel, sorn jag visserligen vet alt Gno jäfvar,
nemi. K. M:ts förslag; rör:de tullfrågan till R. St. vid 1847 och
1848 arens Riksdag, deruti K. M. föreslog förbudens borttagande,
och jag skulle icke tro att någon person kan påslå att sådant skedde
af ömhet för lurendrejaren.
Jag yrkar fortfarande bifall till Ulsk:s förslag.
Hr Hjärne, Harald: Efter de yttranden, som nu blifvit afgifne,
kan man vara ganska kort. Frågan är också så enkel, att
man icke behöfver vara mångordig. Redan vid ett föregående tillfälle
har jag uttryckt den åsigt, att man bör bibehålla förbudet för
bränvins införande, samt att, i afseende på denna artikel, helt andra
åsigter böra göra sig gällande, än dem man har stadgat rör:de
andra varor, hvilka man vill hafva i Riket införde, hvilket deremot
icke är fallet med bränvin. Då Ut<k. synes hafva utgått från den
åsigt, att tullen skall vara så hög, alt bränvinel icke kan införas,
frågar jag de Hrr, som hafva samma mål som jag, hvarföre man
icke så gerna kan gå raka vägen samt låta förbudet qvarstå.
Man bar öppenhjertigt sagt, att det hufvudsakligasle skälet till ,
förbudets borttagande vore, att man ville hafva frihandelns principer
in totum et tantura tillämpad, men ehuru jag så väl vid denne
Riksdag, som de föregående, röstat för förbudens lim Ilagande samt
låga tillsatser, till följe hvaraf jag äfven tillhörer de s. k. frihanrielns-männen,
anser jag likväl, i likhet med Fiih. Raab, alt det
finnes ingen regel utan undantag, samt alt, ehuru man kommit der-r
hän att intet förbud numera finnes uti tulltaxan, man dock icke
bör gå alltför långt. — Ehuru diskussionen öfver den eventuella
tullsatsen i afseende på förevända artikel torde längre fram förekomma,
vill jag dock i förbigående nämna, att jag, i den händelse
ali förbudet borttages, anser den af Utsk. föreslagna tull vara allt
-
Den 3 No ve mijer e. m.
279
för låg. När nu R. St. visat sig hafva velat verksamt lagstifta i
afseende på bränvinet, samt försöka förminska tillverkningen äfvensom
förbrukningen af varan, synes mig att denna fråga, som nu
utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, bör så afgöras, att den
kan utgöra slut-stenen på lagstiftningen. Också har behandlingen
af detta ämne blifvit upskjulen till dess att hela bränvinslagsliftnrngen
blifvit af R. St. afgjord.' Under sådana förhållanden och
då R. St. i afseende på premisserna i bränvinsfrågan redan yttrat:
vi önska att lagstiftningen rörande bränvinet blefve så ordnad, att
varans tillverkning och konsumtion blefve förminskad, skulle R. St.
uti konklusionen säga: af sådan anledning önska vi, att utom den
lillveikning, sora inom landet skall ske, utländskt bränvin äfven
blefve tili Riket till införsel tillåtet samt förbudet uphäfvet. Jag
frågar eder, Mine Hrr! om premisserna och konklusionen öfverensstämma
med hvarandra, och så skulle dock förhållandet blifva, om
vi nu tiphäfde det gällande förbudet.
Af alla dessa skäl anhåller jag om afslag.
Hr Arnell, Gust. Fred.: Det är allmänt bekant att det
är för nykterhetens befrämjande som man vid denna Riksdag har
trott sig kunna pålägga jordbruket en betydande bränvinsskatt.
Man vill derigenom fördyra varan och dymedelst göra benne mindre
åtkomlig för suparen. Del är gifvet all en sådan åtgärd skall
menligt inverka på afsättningen af jordbrukets förnämsta produkter,
ty del kan icke alltid inträffa att Rysk spanmål blifver utestängd
från den Europeiska marknaden. När man utgår från den synpunkten,
alt bränvinet bör fördyras och att jordbruket mäste, för
det stora målet, nykterhetens' befrämjande, lida, skulle jag tro att
man icke bör, på samma gång man vill hämma det öfverhandtagande
bränvinssuperiel, söka medverka att utländskt bränvin blifver i landet
infördt. Del är klart, alt då Danmark, och andra närgränsande
stater vid Östersjön, medgifver så stora exporl-prmmier, att
de nästan motsvara lillverknings-skatlen å bränvinet, skall den vara,
som derifrån exporteras, komma att stå bestämdt lägre än del Svenska
bränvinet. Jag skulle tro all bränvin kan från förstnämnde
land utföras för 16 sk. Lägger man härtill dels den af Utsk. nn
föreslagna tullen, som för 6-gradig vara skulle utgöra 28 sk., dels
införselskostnaderna, beräknade till 2 sk., sä skulle priset å detta
bräuvin icke blifva mer än 46 sk., eller med 2 sk, redan understiga
det nu gångbara.
Då jag således är af den tanken, alt den af Utsk. föreslagna
tullsats är, — i händelse förbudet nödvändigt måste borttagas, och
ett motsatt yrkande ej torde vinna någon framgång, — alldeles för
låg, skulle jag önska att Betänk, blefve återremitterad!, på det att
Utsk. må blifva i tillfälle alt föreslå en högre tullbestämmelse.
Gr. Mörner: Gr. Gyldenstolpe har visserligen rätt deruti, att
jag, då tullfrågan förevar, i afseende på åtskilliga tullbestämmelser
icke delade hans mening, dock icke så absolut, hvarken i den ena
eller andra riktningen, som han synes tro. Jag anser mig derföre
icke behöfva laga åt mig, hvad Gr. Gyldenstolpe och en annan ta
-
280
Den 3 November e. ni.
lare, sora sedermera yttrat sig, sagt — att jag nemi. skulle vara
en fiende till en friare handel. Jag har alldrig varit någon fiende
dertill, utan har jag underslödt de förslag, sora jag ansett vara för
landet nyttiga, samt motsatt mig hvad som synts mig hafva varit
skadligt. Efter denna grundsats har jag hittills handlat och tänker
äfven fortfarande handla. Gira har icke heller förut varit en så
absolut frihandelsvän, som han nu vill låta påskina. Hans, tull-betänk,
i åtföljande, reservation visar, alt han motsatt sig borttagandet af förbuden
mot utförsel af tack- oell ballast-jern, kanoner m. m. oborrade,
samt hällar, äfvensom förbuden emot införsel af jern, lack-,
stång-, band- och platt-. Således finnes det åtskilliga frågor, deruti
Gr:n icke absolut antagit frihandeln. — Gr:n och några andra talare
hafva yttrat, all om det nu ifrågavande förbudet blefve upbäfdj,
skulle inga förbud finnas i tull-taxan qvarstående. Så är
dock icke förhållandet. BevillnrsUlsk. har föreslagit, hvad R. St.
äfven godkännt, att jernmalm skulle vara till utförsel förbuden.
Hvad nu angår frågan om bränvinet, som för närvarande, utgör
föremål för öfverläggning, så kan jag icke rätt fatta öfverenssläramelsen
uti det å motsidan förda resonnement, ty under det
man å ena sidan säger att den föreslagna tullen är tillräcklig för
att förhindra öfverdrifven import af bränvin, anför man ä andra
sidan att den är alldeles lagom för att smuglaren ej skall finna siri
uträkning vid dess olofliga inpraktiseronde och således för att förekomma
bränvinsinsraugling. i den ena eller andra synpunkten
torde dock detta resonnement vara haltande. Ar tullen så högt
åsatt, alt det blifver en vinst att, utan tulls erläggande, införa varan,
är det naturligt att den innefattar en uptnuntran alt insmuggla
densamma. Är tullen åter så låg, att icke någon vinst för smugglaren
upslår vid dess införande, lärer tullen icke heller motverka
varans införande på lotlig väg.
Jag tog mig friheten, att uti mitt förra yttrande omnämna de
olika förhållanden, hvarunder ifrågavande näring, bedrifves här och
uti åtskilliga andra länder. En talare har sedermera upstått och,
upgörande kalkyler, sökt bevisa oriktigheten af mitt yttrande samt
tillräckligheten af den nu föreslagna tullen, men han fästade icke
någon upmärksamhel deruppå, att det förlag, som uti bränvinsfabrikcrna
nedlägges, är under 10 månader af året ofruktbart samt alt
således räntan å detta förlag utgör ett plus uti tillverknings-kostnaden
här i landet, samt att del är en stor åtskillnad.emellan att ega
rättighet alt drifva sin fabrik hela året om eller alt endast göra det
under 2:ne månader) Mig synes att man bör taga sakerna sådana
de åro, och då det icke kan nekas, alt den lagstiftning, som nu är
i fråga ali göras gällande i afseende på bränvinet, utgör ett steg
till vinnande af ett slott sedligt mål, hvilket är af yttersta vigt för
landet, som derföre underkastat sig ej obetydliga försakelser och
upoffringar, måste man vål ega rättighet att, i afseende på den yttre
handeln, vidtaga de mått och steg, som man anser mest ledande
till befrämjande af det sökta målet.
Då jag således hyser den åsigt, altman, i synnerhet vid öfvergången
från de närvarande förhållanderna till de kommande, bör
Den 3 November e. m. 281
iakttaga den försigtighet, alt man icke, genom en af behofvet icke
påkallad förändring, gifver anledning till ytterligare missnöje, anhåller
jag fortfarande om förbudets bibehållande.
Frih. Raab: Åtskilliga talare synas hafva glömt bort att R.
o. Ad. för en slund sedan beslöt att dela frågan, samt att det nu
skulle afgöras, huruvida förbudet skall qvarstå eller icke, samt sedermera
tagas i öfvervägande frågan rörande tullsatsen. Jag skall försöka
att icke göra mig skyldig till samma fel, ulan blott hålla mig
till den förra delen. — Jag är egentligen upkallad af Gr. Björnstjerna,
sora, förmodligen derföre att han sjelf följer en viss princip
samt slräfvar för densammas verkställande, har förklarat, ali alla
prohibitiv-systemets anhängare synes förena sig i denna sista punkt
samt rösta derföre för förbudets bibehållande. Jag ber i anledning
deraf få erinra att jag i tull-lagstiftningen alltid tillhört de liberala,
samt ali, ehuru jag alldrig vikit derifrån, jag likväl icke blott
slräfvat för den princip att få bort förbuden, utan att jag alltid
sökt åstadkomma den minskning i tullsatserna, som mest skulle befrämja
handel och rörelse, landets beqvämlighet och en ökad sedlighet
m. m. d. Detta har utgjort min princip och alldrig har jag
fästat mig vid borttagandet af den ena eller andra ordslällningeu i
tulltaxan.
Det enda skäl, sorn möjligen skulle kunna tala för förbudets
borttagande, är det som Gr. Lagerbjelke anfört eller att man icke
så lätt kan skilja emellan andra spritdrycker och bränvin; men äfven
om, under namn af lill införsel tillåtne artiklar, någon, som till
införsel är förhuden, möjligtvis skulle inkomma, så ligger deruti
mindre fara, än om alla slag kunna ulan något sorls förbud uti
Riket införas.
Jag röstar fortfarande för förbudets bibehållande.
Gr. Posse, Gust. Maar.: Då jag förenar mig med de Hrr,
som önska att förbudet mätte qvarstå, gör,,jag del i foll öfverensstämmelse
med och till följe af de principer jag förut uttalade, när
jag vid behandling af tulltaxan yrkade, för att åstadkomma ett mera
blomstrande tillstånd inom våra näringar, förbudens borttagande och
en friare tull-lagstiftnings införande. När nu fråga är om en näring,
sonr man icke vill skall blomstra, är ju ingenting naturligare,
än att man önskar att förbudet måtte qvarstå. Jag kan icke föreställa
mig alt Gi:ne Björnstjerna, Lagerbjelke och Gyldenstolpe
yrkat förbudens uphörande i afseende på de öfriga näringarne derföre,
att de ville qväfva dem, utan emedan de önskade bringa dem
uti en blomstrande ställning. Att bränvins-näringens upblomstring
skall på allt sätt befordras, tror jag icke heller vara deras mening,
lill följe hvaraf jag också anser, att de, sorn icke vilja uphjelpa en
näring, böra yrka på de. gällande förbudens bibehållande.
Såsom jag i början af mitt anförande nämnde, röstar jag för
förbudets bibehållande.
Frih. Rehbinder: Jag ber mina motståndare om ursägt alt
jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på deras sätt alt
?82
Den 3 November e. m.
argumentera. Så t. ex. har Gr. Gyldenstolpe sagt, att K. M. år
1847 föreslog R. St. borttagandet af förbudet för införsel af främmande
spritdrycker, oell deraf har Gr:n hemtat ett ytterligare stöd
för den utaf Utsi;, nu föreslagna åtgärd. Jag anhåller att få fästaR.
o. Ad:s upmärksamhet på skillnaden emellan förhållanderna då
och nu. 1847 var skatten å bränvin ungefärligen \ sk., deremot
har den nu blifvit förhöjd till 16 sk.; då hade man rättighet alt
bränna 6 månader om året, nu deremot endast 2. Således torde
Gr:n finna att förhållanderna 1847 och nu äro himmelsvidt åtskilda.
Ehuru Gr. Björnstjerna sagt, att Ulsk:s förslag skulle förekomma
smuggling, bei jag likväl Herrarne upmärksamma, huruvida
icke en tull af 30 sk. för 10:gradig sprit, samt 1 sk. 6 rst. för
hvarje öfverskjutande grad, utgör en tillräcklig frestelse för lundrejaren,
som i alla fall kommer att göra en betydlig vinst.
Slutligen har Gr. Lagerbjelke upgjoft en kalkyl rörande den
af mig omnämnde kneifen. Enligt nu gällande taxa drager kneifen
en tull af 28 sk., hvilken tullsats är gemensam för alla till införsel
tillåtna spritvaror, men om Utsk:s förslag anlages, skulle tullen å
denna vara blifva, lill följe af dess styrka, 22. grader, ökad med
ungefär 20 sk. och således blifva pålagd en tull af 1 R:dr. Då
inköpspriset å denna vara, 1 R:dr, äfven torde till följe af den förhöjda
tullsatsen- blifva updrifvet till ytterligare 30 sk.: så skulle
kneifen komma alt kosta 2 R:dr 30 sk. Om man nu utspäder
ifrågavar:de vara med 5 proe. för hvarje öfverskjutande grad, tills
det blifver 6:gradigl, så Olifver hvarje kanna förökad till 1| kanna
samt kommer följaktligen att icke kosta mer än 1 R:dr 8 sk. och
betydligt mindre än bränvin, för hvilket man torde få betala 1:24.
ä 1: 28. — Dessutom kati raan mycket väl förekomma att tullen
på spritdrycker blir för låg, ty, äfven om man bibehåller införselsförbudet
för bränvin, lillverkadt af potates och säd, kail man ju
antaga den af Utsk. föreslagna tullsatsen i afseende på öfriga till
införsel nu tillåtna spritdrycker.
Då öfverläggningen härmed ansågs fulländad, framstålde Hr
Gr. o. Landtm, alt, enligt R. o. Ad:s beslut om punktens delning,
nu endast till afgörande förekomme, huruvida R. o. Ad. bifölle Gtsk:ls
förslag, att det nu stadgade förbudet emot införsel af vissa slag
bränvin och sprit må nphäfvas, eller att, såsom vissa talare yrkat,
samma förbud må i tull-taxan qvarstå; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm,
hemstäjde om R. o. Ad. i detta afseende bifölle Utskds förslag.
Härvid ropades Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm^ hemställde
om R. o. Ad., med afslag å Utsk:s förslag, behagade besluta
att de förbud emot införsel af vissa slag bränvin och sprit, som
för närvande finnas stadgade, må i tull-taxan qvarstå, samt, efter
denna proposis besvarande med starka Ja, blandade med Nej, förklarade
alt han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr, Gyldenstolpe begärde votering.
Uplästes till justering en sålydaude voterings-proposition:
Den 3 November e. m.
283
Dea som bifaller Bevilln:sUtsk:s förslag, alt nu stadgadt förbud
mot införsel af vissa slag bränvin och sprit må uphåfvas, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
rinnér Nej, anser R. o. Ad. förenämnde förbud böra bibehållas.
Hr von Hartmansdorff: I tull-taxan finnas 2:ne förbud
mot bran vins införsel. Då det således icke bör beta ”det nu gällande
förbud”, anhåller jag afl kontra-propos:n malle blifva ändrad.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade alt voterings-propos:n omnämnde
nu stadgadt förbud mot vissa slag bränvin och sprit, sami alt deri
således innefattades alla nu stadgade förbud emot sådan införsel.
Gr. Gyldenstolpe: Ett förbud emot införsel af vissa slag
bränvin och sprit gäller naturligtvis för de förbud, som nu finnas i
lull-laxan qvarstående.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ej bestridt Gr. Gylden
stolpes
önskan alt erhålla Ja-propos:n sådan som Ulsk:s förslag lyder,
utan min anhållan var att kontra-proposm måtte ändras, och der
införas nu gällande förbud.
Frih. Raab: Instämmande uti de af Hr von Hartmansdorff i
afseende på denna fråga uttryckta åsigter, anhåller jag likväl att få
fästa hans upmärksamhet deruppå, att i”" tull-taxan, hvilken jag nu
håller uti min band, finnes blott ett förbud, samt att under detta
förbud slå upräknade de spritdrycker, som äro till införsel förbjudne.
Hr von Hartmansdorff: Om jag återfår tulltaxan, skall jag
visa huru det förhåller sig.
Hr Gr. o. Landtm, lät härefter upläsa och R. o. Ad. godkände
följande förändrade förslag till votens-propos.:
Den som bifaller Bevilln:sUlsk:s förslag, att nu stadgadt förbud
emot införsel af vissa slag bränvin oell sprit må uphäfvas, röstar
Ja;
flen det ej vill, röstar
Nej;
vinnet Nej, anser R. o. Ad. alt de i tulltaxan nu uptagne förbud
mot sådan införsel böra bibehållas.
Vid voteringens slut beftinnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 17.
Nej — 22.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att nu, då R.
o. Ad. beslutat, alt de i Tull-laxan nu befintliga förbud emot in
-
Den 3 November e. m.
försel af vissa slag bränvin och sprit skola qvarstå, återstode att afgöra
återstående delen af förevända punkt eller tullafgifter för de
slag, som varit lillåtue, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Enl. nu gällande taxa bar från
1853 års början tullen å dessa varor utgjort 28 sk. kannan. Nu
har Utsk. visserligen böjt honom till 30 sk. ilen detta synes mig
icke vara tillräckligt, när man öfverväger de sedan nyssnämnde år
och sednast vid denna Kiksdag ändrade förhållanden. Så hafva Ständerna,
vid denna Riksdag, förhöjt skatten å bränvins tillverkning
från ^ till 16 sk. kannan. Till ökningen af 15 sk. komma ytter
ligare
de hinder och svårigheter, som den nu' beslutade förfaltmn
lägger på bränvinels tillverkning. Det är brännaren förmenadt icke
allenast att tillverka under 4 af de 6 månader, hvilka förut varit
honom tillåtne, utan äfven att begagna en del af sin förut nyttjade
redskap. Som jag icke är sakkunnig i yrket, kan jag icke beräkna
dessa hinders och svårigheters värde. Men de ledamöter, hvilka varit så
nitiska för dessa svårigheters åläggande, böra väl veta hvad de åro
värda, och jag hoppas att de omnämna det. För min del, tror jag
emedlertid alt dessa hinder fördyra varan åtminstone med 2 sk. på
kannan. Om till de af mig förut nämnda 15 sk. läggas dessa 2
sk., samt dertill kommer den på varan förut lagde 28 sk:s tull, så
upgår hennes fördyrande till 45 sk. kannan. En skyddstull derpå
af 30 sk. är alltså för låg, utan borde lian ökas så mycket, alt han
svarade mot varans, på sätt jag visat, stegrade pris, eller 45 sk.,
hvilket belopp jag således anser utgöra en lämplig tullsats. Skulle
jag — såsom befaras må — hafva tilltagit för litet, är jag beredvillig
att med de sk., som sakkunnige män anse behöfliga, ytterligare öka
tullen.
Gr. Lagerbjelke: Om jag icke hörde allt för orätt, ansåg
den siste värde talaren, att en tull af omkring 45 sk. vore tillräcklig
för den nu i(rågavar:de varan, hvilken, enl. gällande tulltaxa,
drager en tull af 28 sk., gradtalet må vara hvilket som helst.
Låtom oss se hur delta slår ut i verkligheten. Då, enl. Utsk:s förslag,
den vara, som eger 10 graders styrka, är belagd med en tull
af 30 sk., samt för hvarje öfverskjutande grad skall beräknas en
förhöjning af 1 sk. 6 rst., så kommer en vara, hvilken innehåller
20 grader, att först draga en tull af 30 sk., samt derjemte, för de
öfverskjutande 10 graderna, en förhöjning af 15 sk,, hvilket sammanlagd!
utgör 45 sk. eller just det belopp, som Hr von Hartmansdorff
önskade. Om nu varan innehar den styrka, som Frill.
Rehbinder omnämnt, eller 22 grader, skulle tullen på den blifva 1
R:dr, eller några sk. mer än som Hr von Hartmansdorffåstundade.
Då således Ulsk. kan anses hafva gå.tt de Herrars önskningar
till mötes, som önska höga tullsatser, anhåller jag vördsamt ali de
icke ville motsätta sig bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Raab: Jag skall begagna den beräkning, som den siste
talaren framställde. Om de spritdrycker, som nu, emot en tull af
28 sk. per kannp, innehålla 20 proc. styrka, blifva reducerade till
Dens3 November e. m.
6-gradiga, så blifver det ungefärligen 18 sk. per kanna. Härtill
kommer tolag 3 sk., tillökning i tillverknings-skatten 15 sk., samt
derjemte de hinder och svårigheter, som, af Hr von Hartmansdorff
omnämnde, onekligen förefinnas, och i afseende på hvilka Gr. Mörner
ganska rikligt anmärkt, att de komma att betydligt öka tillverkningskostnaden
för producenten. Dessa^ hinder kunna, på sätt
Hr von Hrrlmansdorff beräknat, antagas lill 2 sk. per kanna. Således
blifver det, enl. nuvande förhållanden, 38 sk. för en kanna
bränvin af 6 graders styrka. Reducera vi återigen den af Utsk.
för 10-gradigl bränvin föreslagna tullen, 30 sk., till bränvin af t»
graders styrka, så blifver tullen 24 sk. Lägg dertill 4 sk., blifver
summan 28, eller det sora Utsk. i sjelfva verket föreslagit. Om
Herrarne nu hafva följt med min räkning, så finna Herrarne alt det
förhåller sig så, alt, i st. f. att f. n. förefinnes eli skydd af 38 sk.,
blifver skatten nu deremot endast 28 sk., till följe hvaraf alltså det
skydd, som hittills egt runi, blifvit enl. Ulsics förslag minskadt
med 10 sk. Ur hvilken synpunkt jag än må se saken, kan jag
icke förneka, att, i fall man vill bibehålla samma skydd som f. n.
finnes, bör man pålägga en högre skatt. Jag tror visserligen icke,
att bränvinshrännarne och fabrikörerne i Riket hafva behof af ett
högre skydd, men då vi veta, all det införtullas omkring 400,000
k:r spritvaror, samt alt den lägre befolkningen, som hädanefter måste
dyrare betala det morn landel tillverkade bränvinel, verkligen kan
göra anspråk på att de bättre lottade, hvilka dricka finare spritdrycker,
få för deras införande betala en högre tull, så och då härtill kommer,
att statskassan under denna Riksdag fått starka pakänningar,
samt en ytterligare lull af 10 sk. b:ko per kanna torde åstadkomma
en icke obetydlig tillökning i inkomslerne, synes mig billigt,
att Ulsk:s förslag bifalles, med den förändring, alt i st. f. siffran 30
insattes 40. Jag ber att få anställa en jemförelse emellan Utsk:s
förslag och Hr Ekelunds reservation. Han föreslår, att i st. f. 30
sk:s tull för eli visst gradtal, samt en tillökning af 1 sk. 6
rst. för hvarje överskjutande grad, tullen mätte bestämmas till 40
sk. kannan, utan skillnad för högre eller lägre gradtal. Instämmande
med föregrde talare deruti, att på detta sätt blifver tullbestämmelsen
lägre, än den Utsk. förordat, kan jag icke gilla detta
förslag, utan anser jag att* tullen bör för hvarje överskjutande grad
förhöjas, hvilket äfven öfverensstämmer med andra länders lagstiftning.
Jag vill t. ex. nämna Danmark, der man för hvarje åttondels
grad gifver restitution.
Slutsatsen af hvad jag således baft äran anföra är den, att
jag tillstyrker bifall till Utskis förslag, likväl med den förändring att
i st. f. 30 sk. iusälles 40 sk.
Frih. Rehbinder: De 2me näslföregtde talarne hafva så fullständigt
utvecklat frågan, att jag har föga att tillägga. Jag inskränker
mig således till att uti R. o. Ad:s minne återkalla, huru, under
förra diskussionen, tydligt och klart ådagalades, att en kanna
22-gradig kneif skulle, i enlighet med den lull Utsk. nu föreslagit,
inalles kosta i inköp 2 R:dr 20 sk., samt alt 1 kanna dylik vara,
286
Den 3 November e. m.
nedsatt till 6 grader, skulle kunna säljas till 1 R:dr 8 sk. Dessutom
lager jag mig friheten nämna, att en kanna arrak i Batavia
endast kostar 8 sk. b:ko. När man nu så betydligt fördyrat bränvinet
för den fattige, som mången gång icke kan undvara detsamma,
synes mig äfven vara billigt, att man vidtager enahanda åtgärder
i afseende på de utaf de förmögnare begagnade spritdryckerna.
Jag instämmer således till alla delar med de talare, som önska
förhöja den af Utsk. föreslagna tullsats från 30 till 40 sk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer med Utsk.
derutinnan, att tullen för genever, konjak, romin eller sådana spritdrycker,
som af socker och ris tillverkas, bör, då varan innehåller
10 grader eller derunder, utgöra 30 sk. per kanna, samt för hvarje
öfverskjutaude grad ökas med 1 sk. 6 rst., ty om tullsatsen skulle
bestämmas så höi, som ålskillige talare här föreslagit, blifver skillnaden
emellan nuvande förhållanden alltför stor, samt frestelsen till
smuggling betydligt ökad. Enl. min lanke vinner raan, genom den
obetydliga förhöjningen af några sk., icke heller de af Frih. Baab
omnämnda 2:ne mål, nemi. en förökad inkomst för statskassan och
tillfredsställelsen för dem, som supa vanligt bränvin, att se, det de
personer, hvilka hålla sig till de finare utländska spritdryckerna, måste
betala dera dyrt. De förbindelser, sorn vi ega lill det land-,
hvarifrån konjak införes, och hvilket nedsatt tullen å åtskilliga Svenska
produkter, böra icke heller lemnäs å sido och utan allt afseende.
En tillökning i tullen å konjak skulle illa svara emot den
tullnedsättning å jern, som i Frankrike egt rum.
Sedan R. o. Ad. beslutil, att de nu gällande förhuden emot
bränvin och sprit skola bibehållas, tillstyrker jag, att den af Utsk.
för öfriga spritdrycker föreslagna tullbestämmelse måtte antagas.
Gr. Gyldenstolpe: Sedan Frih. Palmstjerna yttrat sig i afseende
på tullsatsen, har jag, som till alla delar instämmer med
honom, icke uti det hänseendet något vidare att tillägga. Jag tager
mig endast friheten fästa R. o. Ad:s upmärksamhet deruppå, alt
man icke bör räkna på det sätt, som Hr von Hartmansdorff gjort.
Han säger nemi. att, derföre att tullen å ifrågavar:de spritdrycker
utgjort 28 sk., samt t ill verk ni ngsskalt en å inländskt bränvin blifvit
förhöjd med 15 sk. emot förut, bör man äfven öka den nu ifrågavande
lullsalsen med enahanda belopp. Hittills hafva de uti tulltaxan
förekommande lullsatserna varit så höga, att man, dä denna
gräns öfverträdes, endast upmuntrar till smuggling. Då det har
blifvit bevist, samt erkändt af Frih. Raab, att ifrågavande spritdrycker
i alla fall icke kunna säljas för lägre pris än det Svenska bränvinet,
synes mig att man har gått en riklig väg när man bar satt
tullen så hög, att det icke kan blifva lönande att, såsom surrogat
för bränvin, införa ifrågavande artiklar.
Jag anser således att man bör antaga Utsk:s förslag, isynnerhet
till följe af det utaf Frih. Palmstjerna anförda skäl, alt man eljest
möjligen skulle kunna förlora mycket mer än man genom den ökade
beskattningen kommer att vinna.
Den 3 November e. ni.
287
Hr von Hartmansdorff: Då frihandelns vänner fått el t så
mäktigt stöd, som Frih. Palmstjernas, förmodar jag, att min mening
dukar under. Men, det oaktadt, kan jag icke underlåta ytterligare
anföra mina skäl, öfverlemnande åt framtiden att visa hvem
som har rätt.
Det är sagdt, att den novar:de tullen på' bränvin, eller hvad
man må kalla iftågavande spritdrycker, är så afpassad, att oloflig
införsel derigenom i möjligaste måtto förekommes. Om det skall
ske, så bör man väl höja tullen i samma män, som priset å inhemskt
bränvin stegras. Gör man det icke, så varder följden, ali utländska
tillverkare kunna undersälja de' inhemska. Det kan icke gagna riket,
att uppenbart skada den inhemska tillverkaren. INär man medgifvit,
hvad vi nog veta, att det är lätt genom konstlade lillblandningar
gifva vårt bränvin utseende och smak af konjak, så torde det
för utlänningen icke heller vara svårt ali införa sitt bränvin under
annat namn, samt emot allt för lindrig tull, i händelse man icke
höjer honom på konjak och dylikt.
Frih. Palmstjerna bar sagt, att en förhöjning af tullen på konjak
skulle illa svara emot Fransmännens beslut, alt nedsätta tullen
på jern. Jag tillåter mig deremot invända, ali Fransmännen alldeles,
icke hafva nedsatt tullen på jern för vår skuld, tilan för sin
egen. De äro, framför oss, till den grad upmärksamma på sina fördelar,
det jag sjelf hört hurusom de, när Belgiens Konung i egen
parson 1842 for lill Paris, för alt bos sin svärfader, Konung Ludvig
Philip, utverka åtskilliga ändringar i tulIför hiillanderna rikena
emellan, sade på förhand, att sådant' icke kunde ske, emedan det
sired emot deras intressen. Skulle Regeringen likväl icke fästa något
afseende derpå, utan handla mot deras öfvertygelse, så skulle
arbetena inställas, och de derigenom brödlösa arbetarne medelst uplopp
nödga Regeringen foga sig efter näringsidkarnes fördel. Den
åsyftade tallförändringen uteblef. Så handla Fransmännen.
Då jag icke erhållit understöd för den af mig yrkade t tillsatsen, och
då den, som Utsk. föreslagit, synes mig alltför låg, instämmer jag
med Frihrne Raab och Rehbinder, hvilka yrkat att den af Utsk. föreslagna
tull, 30 sk., måtte höjas åtminstone till 40 sk.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har flere gånger
sagt, att Utskts förslag innefaitade en tullnedsällning å utländska
spritvaror. Jag trodde mig likväl hafva visat, att, långt ifrån att
Utsk:s förslag utgör en tullnedsällning, innefattade det en betydlig
förhöjning; men då jag finner att jag, förra gången jag hade ordet,
icke torde hafva uttryckt mig nog tydligt, anhåller jag alt nu
få ytterligare utveckla mina tankar. Då för en kanna konjak, enl.
nu gällande tulltaxa, betalas, utan något afseende på gradtalet, i tull
28 sk., så kommer, jemlikt Otsk:s förslag, denna dryck, som vanligen
håller 20 grader, att draga en tull af 45 sk. kannan. Kan
detta kallas för en tullnedsällning? Mig synes det redan utgöra en
nästan stor förhöjning, och skulle man ännu ytterligare öka densamma,
blefve frestelsen för luréndrejareu alltför lockande.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att Frih. Palmstjernas anfö
-
288
Den 3 November e. m.
rande, rör:de Frankrike, icke försenade något afseende, emedan
Fransmännen alltid afse egna fördelar. Tror den värde talaren då
väl, att det icke utgör för dem en förmån, att emot en dräglig
tull kunna uti Sverige införa konjak, samt alt Franska Regeringen
vid nedsältningen å tullen på jern tagit i beräkning den nu gällande
tullen.
Jag fortfar uti min vördsamma anhållan om bifall lill Ulsk:s
förslag.
Frih. Raab: Jag liar redan förut förklarat, alt jag är öfver
tygad
om, att den af Ulsk. föreslagna tullsats är tillräcklig för att
förhindra, att utländskt bränvin, genom förfalskning liknande konjak
och romm, skall uti Riket införas, samt komma att konkurrera
med vårt Svenska; men då nu bränvinel blifver ganska dyrt, är
det troligen många, som heldre gifva några sk:r till och förtära en
utländsk vara. Vi hafva f. n. fått iofördt omkring 300,000 kannor
arrak, men icke mer än 50,000 k:r konjak. Dessa 300,000
k:r förstnämnde vara hafva olvifvelaktigt blifvit utspädde med lika
många k:r svensk sprit, utan all smaken blifvit förändrad. Men då
priset på vårt bränvin och nyssnämnde vara komma att stå hvarandra
ganska nära, så är fruktansvärd!, alt införseln af arrak kommer
att ännu betydligare stiga. Kunde man stäfja detta, tror jag
det vore för landel ganska nyttigt, samt derjemte rättvist, att de,
som vilja förtära utländska spritdrycker, få betala något mer. Då,
såsom jag nyss nämnde, endast 50,000 k:r konjak blifvit ioförde,
synes det mig icke vara skål, ali i och för en så ringa qvantitet
nedsätta tullen på öfriga utländska spritdrycker. Skulle K. M. anse
alt en tullindring på konjak vore, med afseende på våra handelsförhållanden
med Frankrike, nyttig, beror det ju på K. M. att göra
en nedsättning.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har frågat om
jag tror, att Fransmännen icke skulle göra afseende på tillfälle att
sälja konjak i Sverige. Jag tror att Fransmännen icke försmå någon
fördel. Men ingenting bevisar bättre huru litet lie bry sig om
oss och våra handelsförhållanden än just det, att de hafva nedsatt
tullen på jern, innan Sveriges Ständer beslutit någon tnllnedsältning
på Franska varor. Man har omförmält huru nödvändigt det
vore, att nedsätta tullen på den från Frankrike inkommande konjak;
ty först när de såge det blifva fördelaktigt för dem, att minska
tullen på jern, så skulle de göra det. Kan någon tro att Fransmännen
fästa så mycket afseende på vårt Bevilln:sUtsk:s förhandlingar?
Då, på sätt jag förut yttrat, Fransmännen handlat i detta
afseende blott för deras eget bästa, synes mig, att icke heller vi
behöfva buga oss för dem eller någon annan, utan förfara såsom
vi anse öfverensstämmande med vår fördel.
Gr. Gyldenstolpe: Just derföre att vi böra afse vårt eget
bästa, anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag, ty om den person,
hvilken nu är allrådande i Frankrike, skulle, till följd af det af oss
fattade
Den 3 November e. m.
2S9
fattade beslutet, höja tullen på jern, tror jag icke vi skulle rosa
marknad eller hafva handlat i vårt eget intresse. Jag är fullkomligt
öfvertygad derom, att Kejsaren i Frankrike nedsatt tullen på
jern, utan att hafva kännedom om hvad 1854 års BankoUtsk. sig
företager, men deraf följer icke, att, i fall R. St. skulle höja tullen
på sådana varor från Frankrike, hvilka förut inkommit under lägre
tull, han icke skulle kunna åter uphäfva den skedda tullnedsältningen
å jern. Man torde äfven betänka detta då man afser
eget bästa.
Hr Ribbing: När man har försökt, alt så mycket som möjligt
fördyra det inom landet tillverkade bränvin, och då derjemte
del nu för denna varas införande gällande förbud blifvit bibehållet,
synes mig, att man bör gå försigtigt till väga, samt icke släda så
till, all andra utländska spritdrycker kunna för lågt pris i landet
införas lill en sådan mängd, att hvad som å eDa sidan blifvit hjelpt,
stjelpes å den andra.
På de af flera andra talare anförde skäl, hoppas jag alt R. o.
Ad. bestämmer den nu ifrågavar:de tullsatsen till 40 sk.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe har trott, alt
vårt beslut om tullens höjande på konjak möjligen kunde föranleda
Fransyska Regeringen att höja tullen på det jern, som införes från
Sverige* men icke från andra länder. Att låta Per betala hög och
Pål låg tull för samma vara är lill den grad stridande emot frihandelns
och nyare grundsatser för tull-lagstiftningen, all man icke
kan med skäl föreställa sig, det Fransmännen, eller något annat
folk, skulle vidtaga en sådan åtgärd. Ville någon likväl på det
sättet förfara, sä kunde han svårligen hindra Per, all i Påls namn
och emot lägre tull införa varan.
Hvad sjelfva saken beträffar, så lärer det just vara Norrmännens
motstånd, att nedsätta tullen å Franskt bränvin, hvilket hindrat
oss ifrån tullens minskning å Franska spritdrycker. När vi
rättat oss efter Norrmännen med afseende på bränvins tillverkning
och försäljning inom landet, så böra vi väl icke förfara tvertemot
dem rörande tullen å utländska drycker. Det skulle innefatta en
stridighet i handlingssätt, hvartill Svenskarne ej böra göra sig
skyldige.
Jag yrkar fortfarande en tull af 40 sk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: Hr von Hartmans
dorff,
som ifrar för nykterheten, tror jag har orätt uti, ali yrka hög
tull, ty när man vet att ingen absolut, utan endast relativ nykterhet
kan ega rum, måste det vara en fördel, att de, som nödvändigt
måste förtära spritvaror, kunna få tillfredsställa sitt behof deraf med
sådane, som vanligtvis förtäras upblandade med vatten, i st. f. med
det oblandade bränvinet.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anser att hvarje land bör taga åt
sig hvad det tror kunna gagna detsamma. Om man finner något
i Norrige, som är bra, bör man äfven tillegna sig det, men det är
14 H. 19
290
Den 3 November e. m.
derföre icke sagdi, att allt livad som firmes i Norrige inrättadt och
antaget, alltid är efterföljansvärdt.
Elvad beträffar tullen på konjak uti Noriige, så var den lika
hög, som den nu är, långt innan Norrmännen införde den inhemska
bran vins-lagstiftning, hvilken vi efterapat. Eftersom det är erkand!
af Frill. Eiaab, alt den af Ulsk. föreslagna tull icke på något
sätt föihindrar framgången af den lagstiftning, som R. St. beslutat
i afseende på det inhemska bränvinet, kan jag icke inse något skäl,
hvarföre man nu skulle böja tullen från 30 till 40 sk.
Frih. Rehbinder: Jag har begärt ordet i anledn. af hvad
Frih. Alströmer yttrat. Han synes tro, all om man erhåller ifrågavar:de
varor för godt pris, komma de att upblandade, såsom
grogg, punsch rn. m., endast af de förmögnare förtäras, men förhållandet
är det, all de lägre klasserna nu för liden, när del skall
vara rikligt finl, supa arrak, romm och konjak. Erhållas nu dessa
varor för bättre pris än vårt Svenska bränvin, så blifva de i betydliga
qvanliteter förtärda, samt komma våra penningar att ur Riket
utgå för anskaffande af öfverflödsvaror.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt af ålskillige talare,
alt de i Tulltaxan f. n. lill införsel lofgifue slagen bränvin och
sprit af till och med 10 graders styrka må åsältas tull af 30 sk.
per kanna, och deremot andre talare yrkat, att samma slag bränvin
och sprit af nämnde gradtal må åsättas en lull af 40 sk. per
kanna; hvarjemte Hr Gr. o. landtm, hemställde, om R. o. Ad.
bifölle, alt för
10 graders styrka bestämdes en införselstull af 30 sk. per kanna.
Denna propos. besvarades med Ja och Nej; hvarjemte
Gr. Lagerbjelke anmälde sig och yttrade:
Den af Hr Gr. o. landtm, framställda propos. öfverensstämmer
visserligen med den, som här blifvit begärd, men då man derjemte
yrkat, alt för hvarje grad, som öfverskjuter 10 grader, införselstullen
måtte ökas med 1 sk. (i rst., anhåller jag vördsamt, att
detta yrkande, som förmodligen blifvit af Ilr Gr. o. Landtm, förbised!,
måtte såsom ett tillägg i proposm inflyta.
FIr Gr. o. Landtm, yttrade, all han icke omnämnt detta, emedan
alla talare instämt i den åsigt, att införselstullen för allt hvad
som öfverskjuter lOgrader, bör höjasmed 1 sk. 6 rst. för hvarje full
grad, och att proposin nu endast omfattat den del, hvari meningarne
varit skiljaktiga.
Efter sedermera framställd propos. lill bestämmande af 40 sk:s
införselstull för ifrågavar:de slag af bränvin och sprit af till och med
10 graders styrka, hvarvid äfven ropades Ja och Nej, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, ånyo om R. o. Ad. behagade bestämma tullsatsen
lill 30 sk. per kanna; och besvarades denna propos. med
starka Ja, jemte maDga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
alt han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Den 3 November e. m
291
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplåstes till justering ett sålydande förslag till voler:s-ptopos.:
Den som bifaller att de i Tull-taxau f. n. till införsel tillåtne
slag af bränvin och sprit af till och med 10 graders styrka åsättas
en införselstull af 30 sk. för kanna, röstar
Ja 5
den del ej vill, röstar
. Nej;
vinner Nej, beslämmes nämnde lull till 40 sk. för kanna.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke i proposm
borde införas samma ord, sora Ulsk. begagnat eller ”för hvarje öfverskjutande
full grad ökas införselslullen med 1 sk. 6 rst.”
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att samma anmärkn. blifvit gjord,
då propos. först framställdes, och att han då lillkännagifvit, att alla
talare varit ense om den af Utsk. för hvarje öfverskjutande grad
föreslagna förhöjning af 1 sk. 6 rst., samt att denna förhöjning
komme att blifva föremål för serskild propos.
^ r
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke inse^ nyttan af att
klyfva saken i 2:ne delar, hvarigenom man kanhända framkallar
2:ne omröstningar i st. f. I. Hade man i förra propos. intagit den
af mig nyss begärda, och af Utsk. föreslagna meningen, så hade beslutet
varit faltadt med ens, hvaremot vi nu kunna äfventyra ny
omröstning i samma sak.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan, efter propos:ns besvarande,
votering blifvit begärd, votering borde ega rum endast om
hvad propos:n innehållit. Skälet hvarföre frågan om förhöjningen
icke blifvit framställd hade varit,, alt i annat fall den ifrågavande
meningen bordt inflyta i så väl Ja som Nej-propos:n, hvadan propos:n
för korthetens skull blifvit framställd, såsom i det uplästa förslaget
till votens-propos. blifvet uptaget.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Hr Gr. o. Landtnäs
yttrande, får jag till mitt rättfärdigande nämna, alt jag icke begärt
någonting annat, än hvad Ulsk. föreslagit, rör:de tullens förhöjning
på det öfverskjutande gradtalet.
Det uplästa förslaget lill voter.s-propos. blef härefter godkåndt
och efter voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 11.
Nej — 16.
Då härefter Ilr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s, ulan anmärkn. lemnade, förslag, att införselstullen för
hvarje öfverskjutande full grad må ökas med 1 sk. 6 rst., ropades
starka Ja, jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han funnit Ja öfvervägande.
19*
292
Den 3 November e. m.
E Hr Gr. o. Landtm, yltrade, att sedan B. o. Ad. bestämt att
vissa slag af bränvin och sprit skola vara förbudne till införsel, R.
o. Ad. nu torde böra bestämma den eventuela tull, som bör ega
rum, i händelse K. M» skulle tillåta införsel deraf.
Frih. Raab: I det afseendet föreslår jag samma tullsats, som
R. o. Ad. beslutit i afseende å andra spritdrycker.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att, i fall de slag af
bränvin och sprit, som R. o. Ad. ansett böra vara lill införsel för
budne,
skulle blifva tillåtna, enahanda tullsalts för dem borde blifva
gällande, som R. o. Ad. för de till införsel lofgifne slagen bestämt.
2:dra punkten, ang:de artikelns tullvänle.
Gr. Lagerbjelke: Sedan R. o. Ad. åsatt serskild tull för
vissa upräknade slag af spritdrycker, hvilka äro till införsel tillåtne,
samt serskild eventuell tull för de förbudne, hemställer jag vördsamt,
att rubriken måtte npställas i likhet med nnvartde tull-laxa.
Hvad tullvärdet beträffar, har jag emot detsamma ingenting att
invända.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den propos. Gr. Lagerbjelke
föreslagit, skulle blifva framställd, sedan R. o. Ad. fatlat sitt beslut
öfver den nu föredragna punkten.
Hr von Hartmansdorff: Om mitt minne ej felar, så var
det nej-propos:n som vann i första omröstningen, hvarigenom det
afgjordes, alt de hittills bestående förbuden skulle fortfarande gälla.
För de öfriga bränvinsslagen har den nyssomnåmnde tullen blifvit
bestämd. Då således specifikation förekommer i båda hänseenden,
kan jag icke räll falla hvad det nyss afgifna förslaget åsyftar. Är
meningen att ur tulltaxan borttaga förslaget, så var det icke min
afsigt, utan alt tulltaxan skulle i det hänseendet förblifva oförändrad,
så att skillnaden endast bestode i siffran.
Gr. Lagerbjelke: Bevilln:sUlsk. har uti sitt förslag sam
manfört
alla möjliga spritdrycker och föreslagit så väl en gemensam
tull, sorn ett gemensamt tullvärde. Då nu R. o. Ad. beslutit att
genever, romm m. fl. specificerade artiklar skola, emot viss tull, vara
till införsel tillåtne, hvaremot andra specificerade drycker äro förbudne,
så föreställer jag mig, att man bör sätta ett tullvärde på de
specificerade tillåtne och ett på de specificerade förbudne, samt att
det icke går an att hafva till öfverskrift ”bränvin alla slag”, ulan att
genever och romm böra sällas på de ställen, der det talas om de
till införsel tillåtne. Det är således endast i afseende på rubriken,
som jag tror att man icke kan gilla den af Utsk. gjorda upslällning,
men val i afseende på tullsatsen.
Hr Hjärne: Jag har visserligen icke f. n. Betänk, till hands,
men jag vill likväl erinra mig, alt Utsk. icke föreslagit R. Sl., alt
fatta beslut i afseende på eventuella tullsatser för bränvin och sprit.
Vid sådant förhållande skulle jag vilja anse den vid della tillfälle
upkomna frågan om en dylik tullsats bestämmande innefatta en ny
Den 3 November e. m.
21)3
motion, men enär densamma icke blifvit till öfverläggning uti Ståndet
framställd eller af Bevilln:sUtsk. föreslagen, tror jag alt denna
fråga först bör behandlas af Utsk., innan den hår kan afgöras.
Frih. Raab: Hr Hjärne har ansett den af flr Gr. o. Landtm,
gjorda framställning, att R. o. Ad., i händelse K. M. finner för
godt, att tillåta, att de till införsel förbudna spritdryckerna finge uti
Riket införas, borde åsätta dem en eventuell tull, utgöra en ny motion,
hvartill Betänk, icke gifvet- anledn., och som borde af Utsk.
först behandlas, men jag ber Hr Hjärne upmärksamma, att det är
sedvanligt att för sådane artiklar, sorn äro underkastade förbud, åsätta
en eventuell tull, och jag får således anhålla, att R. o. Ad. ville,
i öfverensstämmelse med Hr Gr. o. Landtm:s förslag, bestämma en dylik
tull.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. i den fråga, hvarom
Hr Hjärne och Frih. Raab yttrat sig, redan fattat sitt beslut,
samt att nu endast var fråga om att bestämma tullvärdet.
Hr von Hartmansdorff: Ora frågan icke sträcker sig längre,
än att bestämma tullvärdena, har jag ingenting att tillägga. Jag förmodar
att Gr. Lagerbjelkes mening var öfverensstämmande med
min, eller att tulltaxans ordalydelse må i detta fall hädanefter förblifva
lika som hittills, dock med den skillnad, i afseende på tullsatsen,
som här blifvit anlagen.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. ,o. Ad. Utsk:s förslag
rör:de tullvärdet å bränvin och sprit af alla slag.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera, i öfverensstämmelse
med Gr. Lagerbjelkes förslag, om R. o. Ad. ansåge ifrågavar:de artikels
i nu gällande tulltaxa antagna indelning böra bibehållas, hvartill
R. o. Ad. lemnade sitt bifall.
3:dje punkten, ang:de införsel af Fransk sprit för beredning
af luktvatten.
Frih. Rehbinder: Hittills bar ett undanlagsstadgande af 8
sk. per kanna egt rum i afseende på Fransk sprit, i ändamål att
inom landet åstadkomma eau de cologne, men då Hr Hjerta, som
icke är känd såsom prohibitist, uti sin afgifna motion föreslagit, att
tullen å denna vara måtte förhöjas lill 24 sk., dels i anseende till
det missbruk, som bedrifves med denna varas införskrifning, dels
också i anledn. af den föreslagna förhöjda beskattningen å Svenskt
bränvin, så får jag förklara, att ehuru jag icke vill yrka på votering,
i händelse en motsatt åsigt skulle göra sig gällande, jag likväl
önskade, alt Hr Hjertås förslag blefve af R. o. Ad. anlaget.
Sedan Utsk. tillkännagifva, att införseln af Fransk sprit åren
1852 och 1853 i medeltal upgått till 2,810 k:r, säger Utsk.:
”detta belopp gifver icke skälig anledn. att antaga, det undantagsförmånen
blifvit i någon märklig mån missbrukad.” Detta kan vara
ganska rikligt, men jag hemställer likväl, om icke ett motsatt förhållande
kommer alt, ehuru Utsk. förhöjt tullen till IG sk., inträffa,
294
Den 3 November e. m.
sedan nu en så betydligt förhöjd skatt blifvit bränvinstillverkningen
pålagd.
Gr. Gyldenstolpe: Då man icke hittills ei farit att några
missbruk i afseende på förevar:de undantagsstadgande egt rum, skulle
jag icke tro att man kan antaga, att, derföre att skatten på bränvin
blifvit förhöjd, Kommers-Rolhm skulle tillåta att mera sprit blefve
införd. '
Hvad sjelfva lullafgiften beträffar, har den uu blifvit fördubblad
emot förut. Jag för min del skulle icke hafva någouting deremot,
att hela undantagsstadgandet borlloges, ty jag anser, att de, som begagna
luktvatten, gerna kunde betala denna vara så mycket dyrare,
som spriten skulle kosta, om den infördes efter nu gällande tullsatser,
men då denna handtering hittills blifvit skyddad emot en
tull af 8 sk. Inko, synes mig nu vara tillräckligt, att raan får, pa
sätt Utsk. föreslagit, i tull betala ett dubbelt belopp eller 16 sk.
per kanna.
Jag yrkar bifall.
Frih. Rehbinder: Jag hade icke ämnat uptaga R. o. Ad:s
tid, men jag ser mig nödsakad nämna, att jag med mitt förra yttrande
icke ämnade kasta någon skugga pä Kommers-Kolhra, ty, såsom
Utsk. sjelft medgifver, har ifrågavar:de undantagsförmån, ehuru icke
till någon större grad, dock blifvit missbrukad.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Hr Hjertås motion.
Frih. Raab: Jag inskränker mig till att begära bifall å Utsk:s
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Då tullen på denna sprit hit tils
varit endast 8 sk. kannan, men skallen på 6-gradigt bränvin nu
blifvit ökad med 15 sk., så är det naturligtvis ej för mycket, att
med 16 sk. förhöja tullen å sprit, sora är vida stat kare än bränvin.
Hr Hjerta synes mig således hafva haft goda skäl till sitt
förslag.
Gr. Gyldenstolpe har satt i fråga, att man skulle undanrödja
förevar:de undantagsstadgande. Jag skulle vara böjd derför, om jag
ej inom Serskildta Utsk. hört af sakkunnige män npgifvas, alt den
sprit, som i Sverige tillverkas, svårligen kan användas till luktvatten,
af den orsak att från honom vanligen icke är afskiljd den
lukt, söm vidlåder sämre bränvin. För att borttaga henne fordras
alt bränvinet skall innehålla ett mycket högt gradtal, hvilket svårligen
kan åstadkommas hos oss, enär man icke får begagna större
pannor, utan nödgas inskränka dem till en bestämd rymd. Om det
således är nödigt, att för luktvattens tillverkning medgifva införsel
af den utländska sprit, som af drufvor och frukter tillverkas, hvarom
Frih. Raab äfven torde kunna lemna uplysning, tror jag rikligt
vara, alt tillåta det nu gällande undanlags-förhallandets fortfarande.
Men hyser man denna åsigt, bör man äfven, enl. min tanke, öka
tullen på sätt Hr Hjerta och Frih. Rehbinder yrkat.
Gr.5-La ger bjelke: I allmänhet är det visserligen riktigt, att
dylika undantagsstadganden, som det ifrågavande, böra i tulltaxan
Den 3 November e. m.
295
undvikas. Då emedlertid luktvattens-fabrikören icke kan tillverka
fullgod vara af inhemsk sprit, och när man sä betydligt höjt tullen
pä den utländska, vore del ju alt förstöra luktvattens-fabrikalionen,
om man icke medgåfve en tull-lindring. Men då Utsk. förhöjt den
nu gällande tullen, 8 sk. b:ko, lill dubbelt belopp eller Lö sk.,
synes det mig vara mer än tillräckligt, och jag kan icke förslå,
hvarföre man än ytterligare skulle höja densamma.
Man har visserligen sagt, att man borde ifra för nykterheten.
Det vore önskvärd!, om man kunde vinna detta mål, men icke bchöfver
man väl höja tullen för att ifra för nykterhet emot eau de
cologne. Om någon vill öfverdrifvet slå öfver sig denna vara, samt
om man kan få den för godt pris, synes mig det icke utgöra någon
olycka. Ehuru jag helst skulle hafva sett, all den nu gällande
tullsatsen icke blifvit ökad, vill jag likväl icke motsätta mig den af
Utsk. föreslagna förhöjning, men en ännu högre lull än 16 sk.
b:ko Boner jag icke lämplig eller tjenlig, till följe hvaraf jag vördsamt
tillstyrker bifall lill Otskts förslag.
Frih. Raab: Förra gången jag hade ordet, yrkade jag, utan
att upgifva några motiver, bifall till Utskrs förslag. Då nu Hr von
Hartmansdorff yrkal en ytterligare förhöjning i tullen, anhåller jag
alt få redogöra för skälen till milt tillstyrkande. Den Franska spriten,
som är nödvändig för eau de cologne-fahrikalionen i vårt land,
innehåller en arom, som icke finnes i någon annan vara, än den
som är tillverkad af frukter. Om vi nu icke tillåta att spriten för
nämnde ändamål finge i Riket emot serskild tull införas, blefve följden
den, ali utländsk eau de cologne komme att i stället införskrifvas,
samt att åtskilliga tuklvattens-fabriker, till större delen drifna
af qvinnor, blefvo helt och hållet tillintetgjorda. Jag tager mig
friheten fästa Ståndets upmärksamhet deruppå, alt ehuru tullen varit
endast 8 sk., har denna vara icke blifvit införd till större belopp
än 2,800 k:r, alt det i hvarje serskildt fall beror på KommersKolhii
pröfning, samt att vi således icke behöfva befara några missbruk
af denna undanlags-lagsliftning, hvilken jag eljest icke skulle
vilja förorda.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. Lagerbjelke förmodat, att
man icke skulle vilja öfverlasta sig med luktvatten, så får jag nämna
det Landshöfdingen i Calmar berättat mig, att när han förbjöd bränvinsförsäljning
på landtmarknaderna, berusade man sig der i stället
med Riga-balsam. När det kan ske med denna vara, så kan det
äfven gå an med luktvatten. Men då för dess tillverkning nödvändigt
torde befinnas att ifrågavar:de undantagsstadgande eger rum,
på sätt Utsk. föreslagit, samt då dess efterlefnad af Kommers-Kolhm
handhafves, skall jag icke drifva saken längre, utan lemnar henne
derhän. Vid nästa Riksdag få vi väl se hvilka missbruk, som imedlertid
hafva egt rum.
Frih. Rehbinder: Efter den tiplysning jag numera vunnit,~
afslår jag från min anhållan om bifall till Hr Hjertås förslag.
2%
Den 3 November e. m.
Ulskits uti förevaride punkt gjorda förslag blef, uppå härefter
framslåld propos., bifallet. *
4:de punkten, ang:de Hr Henschens förslag om, exportör
cemier för bränvin.
Frih. Rehbinder anförde skriftligen:
Vid behandlingen af Hr Hensehens, visserligen allt för litet
motiverade och örn bristande kännedom i sitt ämne vittnande,
motion i denna del, har Utsk., som synes mig svårligen hafva rätt
upfattat den omätliga vigten af denna del utaf nrotionen, och hvilket
uppenbarligen uraktlåtit taga kännedom om de förhållanden,
som äga rum i andra länder med hänsyn till denna vigtiga fråga,
med helt knaphänriiga och, enligt min åsigt, högst lösliga raisonnementer
affårdat hela förslaget och tillstyrkt R. St., att låta detsamma
icke till någon åtgärd föranleda.
Med hänsigt till det numera officiel t kända resultatet af förstärkta
StatsUtskis votering, rörande skatten å bränvins tillverkning,
hade jag, med den rätt 56 §:n R. O. mig gifvet', arnat väcka motion
om en ulförsels-prremie af 16 sk. b:ko per kanna för här i
landet tillverkadt bränvin. BevillisUtsk. har genom sitt ofvanomförmälda
utlåt., rörande Hr Henschens motion, så till vida förekommit
mig, att jag, för. tidens vinnande, anser lämpligare att afgifva
detta anförande, uptagande motionens hufvudsatser, under vördsam
hemställan lill R. o. Ad., att denna punkt af Betänk, måtte varda
återremitterad, på det Ulsk. må taga denna fråga i närmare öfvervägande.
Dä jag nu således föreslåren utförsels-prsemie, å 6-gradigt bränvin,
af 16 sk. biko per kia, och sedermera förhöjning för hvarje gradtal,
i samma proportion som skatten, hvilken utförsels-prsemie egentligen
icke är annat än restitution af redan erlagd skatt, vågar jag
påstå, att denna åtgärd år högeligen påkallad, så väl af billighet,
som af nödig omtanka för jordbrukets bestånd, hvilket jag tror mig
här nedan kunna ådagalägga.
Icke kan det vara någons mening att vilja beskatta en förädling
af råvara, som är ländande till Rikets förmån, genom förbättring
af dess finanser; icke kan det således vara meningen, alt vilja
beskatta tillverkningen af" det bränvin, som föres utur landet och
dit förskaffar penningar. Det är kändt och erkändt alt hvarje sådan
industri, som bereder landet betydliga penuingeförmåner utifrån,
bör på allt sätt upmunlras. Den betydliga skatt af 16 sk. banko
per kanna, hvarmed man numera belastat bränvinstillverkningen,
har följaktligen (man har dessutom öppet utsagt del) blott kunnat
beafsigtiga, alt fördyra denna vara inom landet och dymedelst förminska
det öfverflödiga hränvins-supandet. Man har deri lill någon
del redan lyckats, ty sedan bran vinet, i förväntan på deu motsedda
högre skatten, redan stigit i pris, är i åtskilliga trakter af landet
bränvins-shpandet redan betydligen vordet minskadt.
Men på samma gång man lyckats bereda landet ,en slik oskattbar
förmån, hvilken — man kan med allt skäl hoppas det —■
allt mera skall fortfara och vinna styrka, på samma gång bör man,
Den 3 November e. m.
297
enligt mill förmenande, tillse alt denna förmån icke ensidigt kommer
att äga rum på bekostnad af jordbruket, landets, utan jemförelse,
förnämsta och hufvudsakligasle näring. Detta blefve dock
förhållandet, om man ej antager den nu af mig föreslagna skattrestilulionen.
Jordbruket har, till följe af rik tillgång på penningar samt
höga spanmälspriser, på de sista 10 å 20 åren inora vårt fädernes
land
vunnit en förut okänd förkofran. Då bränvins-snpandet inom
landet aftager, minskas konsumtionen af denna vara, och således äfven
af det råämne, hvaraf den tillverkas. Häraf kommer alt upstå
en betydlig öfverprgduktion af span mål. Hvarest skall man blifva
af med denna spaumål, som, då jordbruket med jättesteg årligen
går framåt, skall upgä till eli enormt belop? — Jo, säger man,
man förer den utomlands och försäljer den der med förmån; men
härtill fordras likväl I:o alt säden skall vara väl'iubergad, hvilket
icke alltid låter sig göra, då ihållande regnig väderlek mången gång
under bergningstiden inträffar, och 2:o att man icke utomlands
skall hafva tillräckligt förråd af spanmål, samt att priset derå icke
är lägre, än hvartill vi, som, med anledning af de updrifna egendomspriserna
och de betydliga tjenstehjonslönerna, måste hafva någorlunda
väl betaldt för vår spanmål, kunna sälja densamma.
Alen om ett rikt år inträffar både här och i utlandet, hvar vilja
vi då blifva af med vår betydliga öfverproduklion af spanmål? Vi
hafva då icke någon annan utväg, än att bränna up vårt öfverflöd
af denna vara, men icke, såsom hittills, till nationens skada, utan
till dess nytta, enär betydliga penningebelopp derigenom skola komma
att hit inflyta. — Man möler mig möjligen med den invändning,
att hittills föga eller intet bränvin är vordet ur landet utförd^ oaktadt
det billiga pris, som å nämnde vara förefunnits; men jag svarar
härtill, att när tillverkningen får ske med de bästa möjliga redskap,
bränvin nödvändigt skall kunna tillverkas till flera skillingars
underpris mot förr, naturligtvis den höga skatten derå oberäknad.
— Att delta förhållande inträffat i Preussen är en känd sak. Likaledes
kati man invända, att det blir svårt kontrollera den verkliga
utförseln af varan; men äfven här hafva vi Preussen att tillgå, såsom
ett uplysaude exempel. Der i landet finnes å bränvin lika
hög utförselstull, under namn af bouifikation, sorn del belopp, hvartill
skatten för hvarje kanna tipgår, och följden deraf är den, alt
ur landet ulföres betydliga belopp af denna vara lill England, Vestindien,
Australien m. Q. länder. På så sätt tryggar Preussen sig
från att få sitt jordbruk förstördt. Hvarföre skulle vi ej handla
likaså, då medlet står oss öppet. Endast på detta sätt är det möjligt
för jordbrukaren att med lugn emotse kommande lider. Det
bör vara nog all man beröfvat jordbruket del monopolium, att
bränna bränvin, som det hittills haft, och att man förhindrat möjligheten
för de jordbrukare, hvilka ej vilja blifva fabrikanter i stor
skala, att tillgodogöra sig den betydliga förmånen alt hafva drank åt
sina kreatur. Dessa åtgärder hafva varit nyttiga och nödvändiga,
men må man ej gå längre! Må man ej vilja betaga jordbrukaren
möjligheteD, alt förmånligt försälja sin spanmål, och'detta samtidigt
298
Den 3 November e. m.
med del man nedsätter tullen på öfriga jordbruksalster, och uphäfver
förbudet å införsel af bränvin.
Alt motionären, Hr Henschen, endast omnämnt Danmark och
de der rådande expoit prsemier för bränvin, utvisar, hvad jag förut
tagit mig friheten anmärka, att han har föga kännedom i denna
sak; men hvad kunskap har Utsk. haft deri, då det helt lösligen
yttrar, att ”så vidt Utsk. kunnat erfara, äro hvarken i Danmark
eller något annat land prsemier för utförsel af bränvin och sprit
medgifna, i'vidsträcktare nion, än att den erlagde lillverkningsskatten
vid utförsel möjligen återfås.”
Just i ordet ”möjligen” ligger ett klart bevis att Utsk. icke
behagat taga kännedom om förhållandet, ty det är en känd sak,
lätt att erhålla visshet uti för hvem som vill taga närmare reda på
dessa förhållanden, alt i Preussen, Holland och Danmark en slik
skatte-reslitution -verkligen äger runa; och då sådant sker der, äfvensom
utförselspremie å sprit och bränvin äfven annorstädes begagnas,
hade Utsk. boil söka bättre skäl till sitt afstytkande, än som nu
varit fallet, men saken är helt enkelt den, att det icke finnes nå
gra
giltiga skäl till afstyrkaude, om man icke vill nyttja den gamla
frasen: ”sic volo, sic jubeo.”
De enda skäl, Utsk. anfört, äro: Iso att andra länders tull
lagstiftning,
i afseende å bränvin och sprit, är af beskaffenhet, att
någon införsel derstädes af här tillverkadt bränvin svårligen kunde
äga rum, äfven om utförseln härifrån upmuntrades medelst återställande
af den erlagda til 1 verk ningsskatten; och 2:o att ett stadgande
härom emellertid skulle kunna framkalla ganska betydliga underslef
till tunga för Stats-verket.
Hvad angar det första af dessa skäl, så har jag här ofvan redan
visat, att det lönar sig för Preussen alt låta utföra bränvin och
sprit till flera länder, och jag får tillägga, att en slik utförsel äger
rum lill belopp af flera millioner kannor årligen. Att det, som bär
sig för Preussen, i detta fall, äfven kan bära sig för Sverige, torde
inses af enhvar; men Utsk. synes icke ens hafva afvetat den betydliga
inkomstkälla, som i slikt hänseende förefinnes för Preussen.
— Sedan Utsk. numera fått kännedom härom, torde delta skäl
rimligtvis få förfalla. Återstår blott således det andra, eller den
befarade vådan för underslef. — Jag hoppas kunna ådagalägga att
icke eller detta skäl vid närmare pröfning häller streck. — Att del
bränvin, som härifrån utföres, skall förvaras i behörigen krönta kärl
och profvas af behörig tjensteman genast före det fartygs afgång,
som intagit bränvinslasten, är gifvet, äfvensom lättheten att derom
lemna förslag till föreskrifter, ju strängare, desto bättre. Alt således
det bränvin, för hvilket utförsels-praemie är vorden erlagd, icke
kan hit återföras, utan alt antingen derför erlägga stadgad lull eller
alt inlurendreja detsamma, torde säkerligen anses tydligt. I förra
fallet kostar det mera än utförseisprffimien skulle belöpa sig till, oell
borde, enligt min åsigt, hafva kostat långt mera än Utsk. föreslagit,
ja rättast hade otvifvelaktigt varit alt bibehålla det nu gällande förbudet
mot införande af bränvin och sprit. —• I sednare fallet, så
lönar det sig ingalunda bättre att inlurendreja Svenskt bränvin, för
Den 3 November e. m.
299
hvilket man erhållit skatte-reslitution, än utländskt bränvin, som
icke dragit någon skatt, enär densamma blifvit restituerad. Vinsten
är alldeles densamma; och dessutom, icke kan man rimligen uraktlåta
vidtaga åtgärder, nödvändiga för beståndet af landets modernäring,
endast, och blott endast, derföre att lurendrejeri kan äga
rum. Har man en så öfverdrifven rädsla derför, så var det allt
för oförsigtigt ali öka skatten å biänvinslillverkningen så, som skett,
ty alt lurendreja bränvin in i landet kommer härefter att blifva
särdeles lönande; men naturligtvis måste Tullljenstemännen tillhållas,
att noggrann t göra sin skyldighet, och det blir för hela landet af
högsta vigt, med den bran vins-lagstiftning, som numera är antagen,
att förhindra allt lurendrejeri, synnerligast af nämnde vara\ ty i
motsatt fall kunna stora vådor inträffa och ett återgående lill en
mindre radikal lafstiftning i denna väg blifva af nöden, hvilket vore
högst olyckligt.
Här torde jag böra tillägga, ali andra länders tull-lagstiftning
må vara huru den vill, så är det notoriskt, att Hamburg och Lubeck
äro fristäder, dit bränvin således fritt kan införas och upläggas;
att bränvin kan fritt införas i flera transatlantiska hamnar,
och att Franska Regeringen, till följd af den knappa tillgång å sprit,
som der i landet är en följd af drufsjnkan och det deraf föranledda
höga priset, nedsatt tullen å sprit till en obetydlighet. Då anledn.
icke förefinnes att drufsjnkan snart skall nphöra, utan tvärtom är
sannolikt att densamma ännu icke nått sin största utbredning, kan
en stor afsättning af sprit på Frankrike långe vara all påräkna.
För alt förhindra att bränvin någorstädes, t. ex. i södra orterna,
må kunna, efter erhållen skatte-restitution, utföras å mindre båtar
och derefter på annat håll möjligen inlurendrejas, föreslår jag ett
stadgande, att denna vara ej må få utföras å mindre fartyg än om
15 lästers drägtighet. Skulle man icke anse detta vara tillfyllestgörande,
kan man föreskrifva att bränvin och sprit endast må få
utföras ifrån några af våra större städer, såsom t. ex. Stockholm,
Götheborg, Norrköping, Gefle, Malmö och Carlskrona.
Slutligen får jag mota motionärens, Hr Henschens, egen betänklighet
i afseende å moraliteten af att öfversvämma andra nationer
med en i visst hänseende skadlig vara, dermed, all det bränvin,
vi kunna härifrån utföra, är på den stora verldsmarknaden högst
obetydligt, ehuru inkomsten derför för oss af mycken vigt; att spriten
är högst nödvändig för en mängd teckniska behof; och att vårt
Svenska bränvin icke är skadligare än romm, arrack och cognac m.
fl. spritdrycker, som ymnigt tillverkas och förtäras mångenstädes
utomlands.
Ytterligare får jag väcka R. o. Adis upmärksamhet derå, att
man betagit motståndarne till den nu genomförda reformen i brän
vins-lagstiftningen
all rimlig grund till missnöje, om man kan säga:
”J fån visserligen icke tillverka bränvin att säljas inom landet, med
mindre, än alt J erläggen 16 sk. banko kannan i skatt för tillverkningen;
men J fån för andra länders behof tillverka så mycket J
behagen, ulan skatt.”
300
Den 3 November e. m.
Jag vågar nu Iro mig hafva ådagalagt, all Utsi!, byggt sill afslyrkaude
af motionen i denna del pä losan sand, och anhåller således
vördsamt hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på ålerremiss
af denna punkt i Belänk:t, i den syftning delta mitt yttrande innehåller.
Gr. Lagerbjelke: Ehuru den siste värde talaren ansett
lämpligt, att genom hög skatt hämma produktionen af bränvin, i
ändamål alt derigenom inom landet förminska komsumlionen af
denna fördertliga vara, hyser han likväl den åsigt att det vore ganska
förmånligt om detta fluidum hlefve mycket konsumeradt, blott
det icke sker af Svenskar, ulan utaf någon annan nation. Jag vill
icke inlåta mig deruti, huru moraliskt rigtig en sådan sats är, ulan
jag vill endast taga i betraktande vår egen materiella fördel. Vi
hafva vid denna Riksdag försökt alt genom lagstiftning, rörande hränvinets
tillverkning och försäljning, fördyra denna vara, samt derigenom
förminska komsumlionen af densamma, och om nu bränvinsfabriker
skulle blifva inrätlade, på sätt Frih. Rehbinder föreslagil,
icke egentligen för den inhemska, utan för den utländska konsumtionen,
skulle dessa fabriker, enligt mitt förmenande, vara för landet
föga fördelaktiga. Afven om varan hlefve utförd, skulle dock derigenom
i allmänhet icke åstadkommas någon serdeles nytta, ty dels
skulle af det genom dessa, för konsumtion A flinkes ort inrättade,
fabriker producerade bränvin, ulan tvifvel, äfven inom landet mycket
blifva k'onsumeradt, dels skulle äfven de på sådant sätt upkomna
fabrikerna ofelbart försöka alt, i den mån de blifva mägtiga, göra
sina intressen och fördelar gällande i lagstiftningen. Jag, som icke
tror det vara nyttigt för landel, att en blomstrande bränvinshandtering
upstår, kan icke heller ur denna synpunkt understödja ifrågavar:de
förslag. — Väl kan man säga, alt om man också icke med
detta förslag egentligen afser uppkomsten af brännerier i stor skala,
så skulle detsamma likväl kunna medföra den nytta, att om priset
på bränvin föll mycket lågt, man genom begagnandet af drawbak
möjligen skulle kunna till utrikes ort afsända det bränvin, som icke
inom landet kunde försäljas eller upsnpas. Denna invändning, till
fördel för förslaget, medgifver jag vara till en viss grad riktig, men
just derföre, att, vid en öfvet produktion af varan, möjlighet förefinnes
att med fördel skicka den utrikes, blifver lockelsen att anlägga
brännerier desto större, eller, med andra ord, då den fara, som för
en person, hvilken tänker anlägga ett bränneri, deruti förefinnes,
att lian kunde komma att producera en inom landel möjligen svår
afsättlig vara, blifver på del sätt undanröjd, alt han vid tillfälle kan
densamma med fördel till utrikes ort afsända, så skulle denna i
vissa afseenden gynnsamma fördel dock för landet i allmänhet förorsaka
den vida öfvervägande olägenheten, ali ett större antal
brännerier än eljest blefvo inrättade för varans konsumtion inom
landet.
Jag anhåller om bifall till Utskrs förslag.
Frih. Raab: Jag får förklara, att jag hört mycket förunderliga
satser yttras af Gr. Lagerbjelke, samt att jag måste motsätta
