# ID: svediakorp-gov600
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 37,870
# sentences: 1,558
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 18 Oktober f. m.
301
Onsdagen den 18 Oktober 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för d. 17 dennes, samt pleniprot.
för d. 12 sistl. Juli f. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne Förslag till R. St:s underd. skrifvelser till
K. M:t:
JVi 102, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
8:de hufvudtite!; och
JVs löS, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
9:de hufvudtitel.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 11 och 17 dennes på bordel
lagda Mern. JVs 55, med betänk., i ani. af väckt motion, i
fråga om beredande af förslag till Lag, ang:de naturalisation af
utländske män.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Innan man anmodar en
annan att hjelpa sig med något företag: så bör man veta hvad
man sjelf vill. Detta gäller naturligtvis äfven för R. St. Derföre
att de på sitt bord hafva ett grundlagsändrings-förslag hvilande,
är ingalunda sagdt, att förslaget blifver antaget. Om ett
Stånd svarar nej: så förfaller frågan. Det har, vid denna Riksdag,
redan visat sig, att ett Stånd afslagit saken. Om detsamma
vid nästa Riksdag vidhäller sin mening, och förslaget således
faller, skulle då RiksSt:n, i händelse Konungen kommit med det
förslag, som nu begäres, kunna lämpligen säga: ”vi hafva sedan
sista Riksdagen besinnat oss, tacka underdåningst för besväret,
men behöfva icke begagna oss af det verkställda arbetet”? Vore
sådant passande; är det tjenligt, att R. St. under dylika förhållanden
ingå med den föreslagna anhållan, hvarigenom de, så att
säga, taga på hand, att de skola godkänna det nu framlagda
förslaget? Att, på detta sätt, binda sig för en kommande lid,
är oriktigt. I alla fall skulle beslutet icke lägga något band
på R. St., ty, såsom sagdt är, hvilket Stånd som hälst kan ändock
säga nej. Dessutom är det möjligt, att Konungen icke
godkänner hufvudsakan. Likväl skulle man hafva på förhand
anmodat honom upgöra bihang till ett grundlagsförslag, som han
sjelf ogillar. Kan något olämpligare göras, än en dylik anhållan.
Det är väl i sin ordning, att hvardera Statsmakten, för sig, utarbetar
sina lagförslag. Om R. St. föreslå en grundlagsändring,
och dertill behöfva ett bihang: så äro det de sjelfva, som böra
tillse att förslaget blifver fullständigt, innan det öfverlemnas till
Konungens pröfning. För sådant ändamål borde väl R. St. an
-
302
Den 18 Oktober f. m.
moda LagUtsk. npgöra elt dylikt förslag, vare sig vid denna
Riksdag eller vid den nästkommande, i händelse Utsk., såsom
jag förmodar, icke nu medhinner detta arbete. Saken synes icke
heller vara mera brådskande, än alt hon allt för väl kan tåla
ett sådant upskof. Om Konungen, å sin sida, komme till R. St.
med detta grundlagsförslag och tillika både dem vara så beskedliga
att hjelpa honom med ett bihangs utarbetande, hvad skulle
man säga derom? Jag hemställer således att R. o. Ad. måtte
afslå Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid sednaste Riksdag bordlädes
till hvilande, för att slutligen afgöras vid denna Riksdag,
ett grundlagsförslag, sådant som det nu ifrågavande, med den skillnad
endast, alt undantag icke vore gjorda för platser i Konungens
Rådkammare. Då delta förslag till tillägg i 28:de §:n
Reg.F. vid början af denna Riksdag företogs i R. St:s plena, så
sade man från alla håll, der man näml. ville motsätta sig förslaget,
att förslaget kan väl vara bra i och för sig sjelft, men innan
man sett den lag, som i förslaget åberopas, vet man icke huru
densamma kan blifva beskaffad och kan således icke antaga förslaget.
Jag ansåg visserligen detta skäl obefogat, men det var
dock egentligen det skälet, som vållade att grundlagsförslaget
förkastades. Nå väl, när Const.Utsk. nu vid denna Riksdag återkommit
med samma förslag, så är det väl också gifvet, alt när
Utsk. visste att nämnde förslag vid början af denna Riksdag
föll just derföre, att man icke hade framställt något förslag till
civil-lag i ämnet, så borde man ställa så till, att man vid nästa
Riksdag icke skulle kunna framkomma med samma svepskäl. Det
var då naturligt, att detta förslag skulle af Utsk. understödjas, och
särdeles besynnnerligt skulle det väl i mina ögon förefalla, om
R. St., hvilka vid början af Riksdagen sagt, att grundlagsförslaget
kan väl vara bra i och för sig sjelft, men vi vilja först se civil-lagen
derom, innan vi besluta, nu deremot, då det är i fråga
att till nästa Riksdag skaffa R. St. tillfälle dertill, skulle säga,
att de icke vilja se civil-lagförslaget. Delta förslags afgifvande
är således endast en konseqvens af hvad R. St. vid början af
denna Riksdag sade. Icke heller finnes, i något afseende, något
sådant hinder emot förslaget, som den förre talaren här har anfört.
Han har näml. sagt, att R. St., genom att ingå till K. JI:t
med begäran om utarbetande af en civil-lag, skulle likasom taga
på hand, att antaga sjelfva grundlagsändrings-förslaget. R. St.
hafva, genom att antaga grundlagsförändrings-förslaget till hvilande,
tagit mycket mera pä hand i saken, än derigenom att de
skulle önska dess kompletterande genom den behöfliga civil-lagen ;
men äfven om så vore, så säges bestämdt i motiverna till förslaget,
hvilka motiver naturligtvis äfven skulle komma att inflyta i den
underdån. skrifvelsen, att man, genom erhållande af ett förslag till
civil-lag, skulle blifva mera i tillfälle att bedömma grundlagsförändrjngs-förslagets
lämplighet att antagas, eller dess obehöflighet.
Nu säger den siste värde talaren ytterligare, att då det kan
Den 18 Oktober f. m.
303
hända vid nästa Riksdag, att grundlagsändrings-förslaget kommer
att falla, så vore det desto mera otjenligt, att hos K. M:t begära
utarbetandet af ett civil-lagsförslag, hvars behöflighet vore beroende
af huruvida förslaget antogs eller icke och dessutom derpå
huruvida K. M:t skulle vilja sanktionera grundlagsförslaget eller
icke. Om detta sistnämnda vore förhållandet, så är det ju klart,
att K. M:t kan säga, att som K. M:t i ingen händelse vill sanktionera
grundlagsförslaget, så finner K. M:t icke tjenligt att låta
uprätta något förslag till civil-lagen. Om åter K. M:t finner
grundlagsändrings-förslaget lämpligt, i fall civil-lagen tillika uprättas,
så hafva R. St:r genom sitt förslag befordrat saken. Äfven
om samma förslag vid nästa Riksdag icke blefve lag, utan endast
ett förslag, så är det en ganska stor och vesändtlig vinst,
att man kommit att få en något större utredning af denna hittills
outredda, men ganska vigtiga fråga, så alt, äfven ur denna
synpunkt, förslagets afgifvande kunde medföra vinst.
Reträffande i öfrigt Hr v. Hartmansdorffs betänkligheter,
så synes han hafva glömt, att R. St. vid Riksdagarne icke sällan
pläga säga: rDen eller den frågan behöfver utredas-; vi anhålla,
att K. M:t täcktes låta göra denna utredn., samt, sedan
utredningen skett, inkomma med förslag till 11. St:r. Om det
nu inträffar, att denna fråga är af beskaffenhet, att behöfva utredas,
att behöfva erhålla - en utveckling, såväl inom tankens
verld, som genom lagstiftningen; om det således är nödvändigt
i allmänhet, att ett förslag upgöres i detta afseende; om det
sedermera visar sig, såsom jag förut sagt, att man ansett såsom
en brist vid föreg:de förslager till grundlagsändringar i denna
syftning, att en sådan begäran, som den nu föreslagna, icke vore
gjord på förhand, då mäsie väl Const.Utsk. hafva haft rätt i detta
tillstykande om bifall, hvarå jag vördsamt anhåller.
Hr Hjärne, Harald: Jag är vesändtligen förekommen af
den siste värde talaren, men jag vill tillägga några ord i detta afseende,
dervid jag i någon mohn skiljer mig ifrån honom. Jag anser
nami. att det motiv, som Const.Utsk. har begagnat för att framlägga
detta förslag, nami. att R. St. vid förra Riksdagen hufvudsakligen
ogillade detta förslag, derföre att icke något civil-lagsförslag
fanns, och hvilket, såsom Grefven uttryckte sig, vore det
enda, som förorsakade detta Const.Utsk:s framläggande af förslaget,
vara af den beskaffenhet, att jag för min del icke då heller
skulle kunnat rösta bifall till detta förslag, just derföre, att ett
sådant civil-lagsförslag saknades. Det skulle vara en koncession
till denna öfvertygelse, som hade förmått Const.Utsk. att framställa
detta förslag till underd. skrifvelse, med anhållan, att ett
sådant förslag mätte för R. St:r framläggas, innan man röstar
öfver det hvilande grundlags-förslaget. Hr von Hartmansdorff
•har trott, att det vore mera lämpligt, om R. St:r upgjort detta
förslag, och dermed ingått till K. M., på samma gång, som med det
hvilande förslaget, om det antogs. Jag ansåg verkligen från början,
att detta skulle vara det lämpligaste, men vid närmare efter
-
304
tf e n 18 Oktober f. lil.
sinnande fann jag, alt det förslag, som Gr. Lagerbjelke fram-»
ställt i sin motion, verkligen är det rigtigaste, och att det skulle
inträffa, alt, om R. St:r upgjorde ett förslag till Civil-lag, under
förutsättning, att det hvilande förslaget antogs, så visste man,
när den liden kom, att man skulle rösta öfver det hvilande
grundlags-förslaget, icke, huruvida K. M. ville göra någon.ändring
deri, eller i sin helhet antaga förslaget. Man vore då i
samma ställning, som nu, hvaremot, om K. M. låter utarbeta
civil-lagförslaget och framlägga det till R. St:r, man är på förhand
öfvertygad, att, så vida man vill antaga grundlags-förslaget
och den civil-lag, som K. M. för sin del beslutar, K. M. dertill
lemnar sin sanktion. Det återstår då visserligen K. M:s sanktion
på grundlagsförslaget, men det ligger i sakens natur, att hvar
och en, som vid nästa Riksdag skall rösta öfver grundlagsförslaget,
måste förut hafva sett det civil-lagsförslag, som blifver behöfligt,
i händelse grundlags-förändringen antages. Detta är
mina skäl, hvarför jag anser nödvändigt och liggande i sakens
beskaffenhet, att hvarje representant, för att med full öfvertygelse
kunna rösta om grundlagsförändringen, måste först känna
civil-lagen. Jag anhåller således, lika med Gr. Lagerbjelke, alt
R. o. Ad. ville bifalla Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Mot detta grundlagsförslag bar
jag för min del intet alt invända. Jag har sjelf talat för ordalydelsens
förblifvande sådan hon är. Jag har icke heller något
emot, att en civil-lag, i sammanhang dermed, stiftas, utan anser
en sådan lags tillvaro höra till fullständigheten. Men jag anser
denna lags stiftande böra åligga R. St. genom deras Utsk. och
alldeles icke Konungen. Åtgärden, att nu af honom begära en
sådan lags utarbetande, är hvad jag bestrider.
Gr. Lagerbjelke har sagt, alt R. St., vid åtskilliga tillfällen,
vändt sig till Konungen för att begära utredning af ett eller
annat ärende. Men jag skulle tro, att det i sådant fall öfverhufvud
varit önskningsmål, med undantag af ett enda, som jag
nu kommer ihåg, nami. Representations-förändringen. Jag bör
likväl erinra, att, vid det tillfället, hade R. St. upgjort en lielfärdig
författning och begärde ickej att Konungen, skulle fullständiga
hvad de underlåtit. Sådant är deremot nuvande förhållandet.
Detta sätt att gå tillväga skulle, tror Hr Hjärne, vara förträffligt,
ty derigenom hade R. St. förekommit möjligheten, alt
få ett afslag från Konungen; ty om Han hade till nästa Riksdag
upgjort ett förslag till civil-lag: så hade Ilan medelbart uttryckt
sitt godkännande af grundlagsändringen. Delta är sannt;
men deremot blottställer man Konungen dels för att på förhand
binda sig, dels att tillika hafva fått göra sig onödigt besvär, i
händelse något af RiksStrn, då ogillade hufvudsaken. Gr. Lagerbjelke
har yttrat, att det nu framlagda grundlagsförslaget kunde
dä lalla lill följd deraf, att ingen civil-lag funnes. Ja, det kan
hända. Men- det vore Ständernas eget fel, som framkommit med
ett
Den 18 Oktober f. tn.
305
ett ofullständigt arbete. Det kan äfven möjligen hända att grundlagsförslaget
faller just för civillagens beskaffenhet, emedan man
tycker honom vara oantaglig och grundlagsförslaget fördenskull oandvändbart.
Följaktligen äfventyrar man här att råka antingen i Seylla
eller Charybdis. Då är det väl bättre, att sjelf blottställa sig för
äfventyret, än att söka draga äfven Konungen deri. Gr. Lagerbjelke
har förmenat, att den underd. anhållan och det arbete,
som deraf skulle följa, vore nyttiga för att bidraga till ämnets
utredning. R. St. vilja således, att Konungen skall, i detta hänseende,
-vara deras informator. Det är ganska beqvämt; men jag
tror det vara rigtigare alt hvardera Statsmagten använder sina
egna pund för alt tillvägabringa de förslag, hon framlägger, öfverlemnande
till den andra att, efter sitt bepröfvande, till dem säga
ja eller nej. Jag kan ej påminna mig, del R. St. någonsin
hafva, på detta sätt, förfarit i grundlagsstiflningen, och jag skulle
önska att de ej gåfve ett opassande prejudikat, som troligen icke
har sitt motstycke i andra länders representationer.
Frih. Cederström, Rud.: Const.Utsk:s nu förevar:de Betänk.
synes mig äga 3:ne förtjenster, alla af synnerligt värde.
Den första är den af en prisvärd omtänksamhet, hvarmed Utsk.
sökt, så långt på detsammas och nuvande Ständers åtgärd kan
bero, att bereda framgång åt ett af R. St. till hvilande antaget
förslag, åsyftande ett af behofvet påkalladt ordnande afen hittills
förbisedd gren af styrelsens verksamhet. Enär nämnde förslag
redan vunnit nu församlade Ständers bifall, har Utsk. naturligtvis
bordt förutsätta, att hvad R. St. sålunda gillat, har antaglig
utsigt för sig att äfven af kommande Ständer gillas. Att under
denna, i sig sjelft helt naturliga förutsättning, vidtaga alla åtgärder,
sorn ytterligare lända till ärendets befrämjande, innefattar
efter min tanke en berömvärd sorgfällighet, hvarigenom målet
bör desto snarare och säkrare varda ernådt.
Dernäst synes Utsk. äga förtjensten af att hafva förfarit
med mera grannlagenhet, genom att öfverlemna den nya naturalisations-förfallningens
upgörande åt K. M., än om Utsk.
velat till kommande Ständers omsorg detta bestyr öfverlåta. K.
M. har hittills ensam haft att befatta sig nied naturalisationen
af utländske män. Det visar sig således äfven vara en' billig
grannlagenhet i att till K. M. ensam öfverlåta upgörandet af
ett förslag till lag för framtiden i detta ämne.
För det tredje förefaller det mig af samma orsak äfven
sannolikt, att förslaget blifver pä sådant sätt bäst ordnadi. Den
farhåga, man kunde hysa deröfver, att ett af K. M. afgifvet förslag
icke skulle tillvinna sig R. St:s bifall, hvarom Hr v. Hartmansdorff
ordat, synes mig mer än upvägas, den synes mig öfvervägas
genom den farhåga, man å andra sidan billigtvis skulle
kunna hysa, att en motion, vid nästa Riksdag väckt om denna
lagstiftningsfråga, till beredande genom LagUlsk., lätteligen knöde,
i anseende till . en öfverhopande mängd af ärenden inora
13 H. 20
306
Den 18 Oktober f. nr.
nämnde Utsk., röna det ödet, att LagUtsk., sorn visserligen Rara
fä många mål att handlägga af vida mer ingripande, riksgagneligt
vigtig beskaffenhet, än detta jemförelsevis må befinnas äga,
upsköte med behandlingen deraf, hvadan det tilläfventyrs sedermera
ieke blefve färdigt med sitt förslag; då deremot Const.Utsk.-s
redan afgifne förslag, som vunnit R. Sirs bifall, ligger färdigt redan
från Riksdagens början, för att af R. St. afgöras. K. M. lärer
också under mellantiden till nästa Riksmöte säkerligen mycket
väl medhinna att låta utarbeta en lag af det .innehåll R.
St. önskat. Således hefuinas många och goda skäl tala för bifall
till Utsk:s hemställan; hvarom jag för min del vördsamt
anhåller.
FIr Hjärne: Hr von Hartmansdorff har tillagt mig ett yttrande,
sorn jag icke haft. Han har sagt att jag yttrat, att om
man begär att K. M. skalle vid nästa Riksdag afgifva förslag till
civillag i ämnet, så kunde man derigenom blifva på förhand försäkrad
att K. M. vore benägen att bifalla grundlags-förslaget. Detta
har jag icke yttrat, men jag har sagt, att om denna civillag föreslogs
af K. M., så vöre R. St. säkra om, att denna lag blefve
gällande, om den af R. St. antogs, sådan den förefnnnes i K.
M:ts förslag. Detta har jag ansett vara af synnerlig vigt för
behandlingen af grundlags-förslaget vid nästa Riksdag. Det är
ganska lätt alt föreställa sig marchen af detta förslag vid nästa
Riksdag. Om ett sådant förslag af K. M. afgifves, som R. St.
nu äro på vägen att begära, om R. St. äro nöjda med detta
civillags-förslag, och benägna att bifalla detsamma och såsom jag
tror äfven skulle vilja bifalla grundlags-förslaget, så bifalles då
naturligtvis grundlagsförslaget. Det öfverlemnas då till K. M:ts
sanktion, men jag föreställer mig ”att K. M. icke sanktionerar
grundlagsförslaget, så framt R. St. ej då bifalla oförändradt det
förslag, K. M. framställt. Om deremot detta bifölles, så vore
man säker att K. M. sanktionerade förslaget, men om R. St.
deruti göra ändringar, så är man r ovisshet om huruvida K. M.
antager det ena eller andra förslaget. Likväl har man då öpnat
tillfälle först för R. St. att yttra sin tanka i afseende på båda
förslagen, innan de blifva lag, och genom det sätt, hvarpå saken
kommer att behandlas vid nästa Riksdag, blifver Regeringen i
tillfälle att väl öfverväga saken, innan K. M. afgifver sitt yttrande
huruvida han vill sanktionera grundlags-förslaget. Detta är i
min tanka af ganska stor betydenhet för bedömmande af förslaget
i sin helhet, och det är derföre, som jag har biträde
förslaget.
Hr von Hartmansdorff: I händelse R. o. Ad. samt de
öfriga Stånden låta sitt LagUtsk., vid denna, eller nästa Riksdag
utarbeta förslag till civillagen och öfverlemna den tillika med
grundlags-förslaget, då hade de yttrat sin mening om saken i
det hela, och då kunde Konungen deraf fullständigt inhemta
hennes beskaffenhet. Men går man till väga på det halfva sätt,
som här förordats så kan Konung en icke fullständigt förnimma
Den 18 Oktober f. m.
R. St:s mening. För öfrigt kan det vara osäkert, om de vidhålla
henne vid nästa Riksdag. Den föreslagna anhållan är således
icke ens en half, utan blott £:dels åtgärd, och följaktligen
så mycket sämre.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall och sedermera
till afslag å förevar:de Mern. framstälde propos:r besvarades med
blandade Ja och Nej, hvarpå propos. till bifall förnyades samt,
sedan svaren dervid utfallit med starka Ja, jemte många Nej,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Saken synes mig så oviss, att
jag måste anhålla om votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter.-propos.:
Den som bifaller Const.Utskis Mern. N:o 55, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde Mern. af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med
16 Ja emot 14 Nej.
Ånyo föredrogs Const.Utsk-:s d. 11 och 17 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 56, med betänk., i ani. af väckt motion, ang:de
beredande af förslag lill den särskilda stadga i fråga om behandlipgen
af en del Regerings-ärenden, som enl. ett till nästa Riksdag
hvilande förslag, bland annat, till tillägg i 17:de §:nReg.F.,
komme att erfordras.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Hvad jag förra gången
yttrade mot en dylik begäran, som den nu förevar:de, gäller
äfven här, så mycket mera, som detta förslag är närgångnare
på Konungamagten, än det förra var. Det förra angick också
utöfning af en Alaj:ts-rättigliet. Svårligen lärer man någonsin
böra, utan propos. från Konungen, göra förslag i sådant hänseende.
Särdeles olämpligt synes det vara, att ifrågasätta en inskränkning
af Konungens magt i StatsRådet, samt inkomma med
förslag dertill, utan alt han derom gjort någon propos. Jag har
förut yttrat mig om det oriktiga både i sättet och saken. Derföre
inskränker jag nu min hemställan derhän, att R. o. Ad. måtte
ogilla detta förslag. Då för den förra framställningens förkastande
icke fattades mera än två röster: så hoppas jag att dessa nu
måtte finnas på min sida, enär, såsom jag sagt, detta förslag
är felaktigare och värre, än det förra.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Att R. o. Ad. icke gillat de
skäl, som blifvit framställda emot den underd. anhållan, som vid
20*
308
Den 18 Oktober f. m.
förra Batänk. var af Utsk. föreslagen och hvilken äfven i detta
Betänk, är af Utsk. gjord, det har R. o. Ad. nyss visat genom
votering; men, säger den siste värde talaren, detta förslag är
vida värre än det förra, först och främst hvad grundlags-stadgandet
beträffar. Att R. o. Ad. äfven i detta afseende mäste vara
af olika tankar med den värde talaren, synes deraf, att det är
just R. o. Ad., som antagit samma grundlagsändrings-förslag att
hvila till nästa Riksdag. Hr von Hartmansdorff har vidare sagi,
att om man i afseende pä den fråga, sorn nyss var före, icke
borde begära ett förslag af Regeringen, så borde man ännu mindre
göra det här, emedan denna fråga går Maj:ts-rättigheterna
närmare. Jag är af alldeles motsatt lanke. Då fråga var om
uprättande af en naturalisations-lag, så, ehuru det är lämpligt
att ett sådant förslag kommer ifrån Regeringen, är det likväl en
möjlighet äfven för en enskild eller för ett LagUtsk., att upgöra
ett sådant förslag, men här är sådant för den enskilde fullkomligen
omöjligt. Det är nemi. här fråga om hvilka besvärsmål,
som skola gå till RegeringslUn, och hvilka, som skola af K. M.
i StatsRådet afgöras. Jag hemställer till Ståndet, om det kan
vara lämpligt att afgöra detta mål genom ett förslag, upgjordt af
LagUtsk., och om det vore möjligt för LagUtsk. att sådant utföra.
Ar icke K. M. och Regeringen de enda, hvilka kunna
uprätta ett sådant förslag, och är det icke då en ganska stor
vinst, äfven om förslaget skulle falla, att en sådan utredning blifvit
gjord? Ingen enda, som jag hört, har vid öfverläggningen
om grundlagsförslaget sagt, alt icke denna frågas lösning är af
behofvet högeligen påkallad, men man har varit af olika tankar
om sättet, huru förändringen skulle utföras. Nå väl, är det icke
då af största vigt, äfven om grundlagsändrings-förslaget faller vid
början af nästa Riksdag, att ett sådant förslag, som det ifrågavande,
utarbetadt af Regeringen, finnes att tillgå. Långt ifrån
således, att detta Mern. skulle vara mindre förtjent af bifall än
det föreg:de, är det i ännu i vida högre grad förtjent deraf.
K. M. och R. St:r hafva redan förut erkänt, att en åtgärd, sådan
som den föreslagna, är nödvändig, såvida ärenderne skola kunna
behörigen beredas. K. M. har erkänt vigten deraf, genom att
afgifva Propos., vid en föreg:de Riksdag, om flyttning af en del
Regeringsärenden till Högsta Domstolens handläggning, och R.
St:r erkände behöflighe.ten att bereda lättnad i och för afgörandet
af dessa mål, ehuru Ständerne ansågo det föreslagna sättet
för vinnandet af det sökta målet otjenligt. Genom nu ifrågavar:de
förslag, i fall detsamma antogs, skulle stadgas, hvilka besvärsmål
borde från Konseljen öfverflyttas. Till den värde talare,
som nyss hemställde, huru olyckligt det vore, om R. St:r
vore de, som genom dylika förslag inginge på Maj:ts-rättigheterna,
hemställer jag, huruvida icke, sedan båda Statsmakterna äro ense
derom, att mål böra öfverflyttas ifrån Regeringen, detta är det
mest lämpliga och, för att tala ur samma utgångspunkt som den
föreg:de talaren, det mest grannlaga emot Konungamakten, att
det blir Konungamakten sjelf, som föreslår, hvilka mål böra bort
-
Den 18 Oktober f. m.
309
flyttas och hvilka, sora det icke blifva. Jag anhäller således om
bifall till det i Consl.Utsk:s Mern. 56 framställda förslag.
Frih. Cederström, Rud.: En värd talare har, med uttryckande
af den åsigten, att flet beslut, R. o. Ad. nyss fattade,
då det biföll Const.Ctsk:s sednast föredragna Betänk., innefattar
ett ärende, som vore på samma gång skadligt och närgånget
emot Konungamakten, ansett det nu föredragna förslaget ega
samma fel i ännu högre grad. Det måste vara hvar och en ledamot
förbehållet, att, vare sig på förhand eller reservationsvis
uttrycka sin mening, men jag kan icke föreställa mig, att R. o.
Ad. skulle kunna begå en sådan inkonseqvens, som det vore, om,
efter att nyss hafva voterat en skrifvelse, i enlighet med förra
Betänk., R. o. Ad. derpå skulle afslå den skrifvelse, som nu är
föreslagen, helst när, på sätt en annan värd talare antydt, det
förefinnes skäl i ännu högre grad, talande för bifall till det oss
till afgörande föredragna förslaget. Det förekommer desto mera
besynnerligt, att den förstnämnde värde ledamoten icke nu vill
att Konungamakten må till blifvande Riksdag aflåta ett sådant
förslag, som här är i fråga; änskönt vi kunna erinra oss hurusom,
under Riksdagens förflutna månader, samme ledamot tillstyrkt
R. o. Ad. att afslå ett ifrågastäldt förslag till hamnbyggnad
vid Ystad, nästan endast derföre, att Regeringen icke framställt
detsamma. Likväl förefaller det mig nemi., som en sådan
fråga borde i sanning kunna med myckel större lätthet af representationen
bedömas och behandlas, än den i sina detaljer
säkerligen ganska invecklade fråga, som är föremål för detta
Mern. Jag anser för min del den grannlagenhet vara mycket
bättre förstådd och tillämpad, som tillerkänner Regeringen initiativet
i denna fråga, än den, som uttrycker sig uti farhågan,
att möjligen vålla henne ett bryderi, och derföre vill bespara
henne detta besvär. Alltså får jag vördsamt anhålla, det R. o.
Ad. ville bifalla Const.Utsk:s nu föredragna förslag.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har sagt, att,
när R. o. Ad. godkänt saken, eller att grundlagsändrings-förslaget
må hvila till nästa Riksdag: så borde man äfven bifalla denna
hemställan, såsom hörande till det förra förslagets fullständigande.
Jag åberopar nu hvad jag förut yttrat: man må fullständiga förslaget
genom en sådan lag; men man skall göra upp den sjelf,
icke vända sig lill Konungen och bedja honom om hjelp. Hvad
R. o. Ad:s beslut angår: så kan jag icke tro annat, än att det
var mitt fel, som icke begärde omröstning; ty i det fallet hade
förslaget, efter all anledn., förkastats. Det är visserligen icke
för sent att göra det ännu; men emedlertid tror jag mina motståndare
ej hafva att berömma sig af någon öfvervigt i denna fråga.
Gr. Lagerbjelke påstår nu, att jag begärde votering i frågan.
Om så är, behöfver jag icke göra hvarken mig eller mina
vänner förebråelser, för det att ingen af oss begärde votering,.
310
Den 18 Oktober f. m.
ehuru många funno förslaget lika förkastligt, som jag trodde
det vara.
Gr:n har ansett omöjligt för R. St:r, att upgöra en sådan
lag', som den ifrågavande, och att Regeringen vore den enda,
som kunde föreslå den. Månne icke motionaren borde hafva
betänkt den saken, när han väckte frågan. Om detaljerna äro
omöjliga att upgöra, utan Regeringens medverkan: så måste väl
äfven hufvudsaken vara af samma beskaffenhet; ty första, frågan
är den: Vill Konungen afhända sig makten i detta hänseende
eller icke? Jo, säger Gr. Lagerbjelke, det vill han visst, ty han
har för några år sedan föreslagit R. St:r att öfverlåta henne åt
Högsta Domstolen. Ar det derföre sagdt, att Konungen vilk öfverlåta
samma magt åt någon annan myndighet? Det tror jag
icke; det vore att utsträcka högsta magten till alltför många
innehafvare. Gnns tro härleder sig förmodligen derifrån, att det
var han, om jag rätt minnes, som gjorde motionen; men om
andra hafva samma öfvertygelse kan vara ovisst. Aldra ovissast
är hvad Konungen tänker. Det vore mycket nyttigare att utarbeta
lag i detta hänseende, säger Gr:n, än i fråga om naturalisationen.
Ja, men om Konungen icke vill afhända sig denna
makt, skall han likväl hafva besvär med att låta upgöra ett förslag
till sättet att betaga honom denna makt? Det vore väl en
framställning af den olämpliga beskaffenhet, att det icke borde
falla någon representant in att göra en sådan. Om Konungen
t. ex. föresloge, att betaga R. St:r några af deras rättigheter och
anmodade dem upgöra förslag till lag huru det skulle gå till, så
undrar jag hvad de skulle svara.
Frih. Cederström har omtalat, huru jag ansett olämpligt alt
gifva anslag åt Ystads hamn, derföre att Konungen icke äskat
det. . Det är ju alldeles följdrigtigt af mig, att, då jag icke finner
Konungens förbigående i mindre omständigheter vara behörigt,
jag ännu mera bestrider det i större, och vigtigare förhållanden?
Hr
Printzensköld, Carl: När det grundlagsförslag här
hos R. o. Ad. förevar, hvilket gifvit anledn. till den motion,
hvaröfver Const.Utsk. afgifvit sitt utlåt., sökte jag, att, efter förmågan,
visa det origtiga i hela förslaget, och att detta ingalunda
var antagligt. Flere talare yttrade samma öfvertygelse och jäg
tillåter mig förklara, att jag anser det hafva varit sannolikt, att
förslaget här skulle hafva fallit, om icke en af . Konungens då
närvarande Rådgifvare afgifvit ett yttrande öfver förslaget utaf
den beskaffenhet, att måhända derföre pluraliteten ansåg detsamma
böra antagas att hvila till nästa Riksdag, på det att R.
Sl:r skulle kunna yttra en opinion, så att, när K. M. en gång
finner för godt att till R. St:r aflåta ett förslag med ungefärligen
samma syfte, som det af Const.Utsk. framlagda, om än i mångfaldiga
delar olika, man skulle kunna förutsätta, att R. St:r skulle
bifalla hvad K. M. i detta hänseende fann för godt att föreslå;
men derföre att ett grundlagsförslag blir till hvilande antaget vid
Ben 18 Oktober T, m'
311
en Riksdag, är icke, efter livad erfarenheten vid många förflutna
Riksdagar visat, på något sätt afgjordt att samma förslag, då det
till hufvudsaklig pröfning företages, varder af R. Sbr gilladt.
Att också detta förslag kommer att gå samma väg, som en mängd
andra grundlagsförslag, derom är jag fullkomligt öfvertygad. Så
länge anser jag äfven den osäkerhet, som hvilar öfver antagande
af detta förslag, utgöra ett af de vigtigaste skälen för olämpligbeten
af att bifalla det förslag, som Const.Utsk. nu framställt.
Att komma till K. M. och begära, att han skulle låta utarbeta
en lag, som åsyftade, att från honom skilja en mängd ärender
och sålunda i sjelfva verket inskränka hans nuvande makt, det
är under alla omständigheter, efter mitt förmenande, i högsta
måtto olämpligt, att icke säga rent af ifrån Representationens
sida otillständigt; men om jag äfven antager, att R. St;r skulle
vid nästkommande Riksdag gilla förslaget, sådant som det nu
hvilar på R. St;rs bord, så är det icke dermed sagdt, att K. M.
gillar detsamma. Om nu K. M. skulle finna för godt att förklara,
det han funne sådana omständigheter möta, som hindrade
honom alt antaga förslaget, så skulle ju hela denna lag vara fallen
och gången till intet. Det kan möjligen hända, att en och
annan af Riddarhusets medlemmar, äfvensom andra personer,
icke hafva någon serdeles maktpåliggande sysselsättning, och således
kunna upgöra i fåvitsko det ena förslaget efter det andra,
för att derigenom hafva, så att säga, en passe-temps, men att
begära att K. M:s embets- och tjenstemän, hvilka åro öfverhopade
med göromål, som icke till beskaffenheten äro sådana, att
de tillåta dem använda sin tid på förbättrande af förslag till lagar,
om hvilka man sväfvar i den största ovisshet, huruvida de
någonsin torde antagas, det är, i min tanke, nog långt gånget i
fordringar på K. M:s embetsmanna-personal. Man säger visserligen,
att, äfven om grundlagsförslaget icke skulle antagas, och
följaktligen icke heller det ifrågavar:de förslaget till civil-lag någonsin
blifva gällande, vore det dock nyttigt, om det funnes till,
såsom en ledning för R. Sl:r att arbeta i samma rigtning, som
de gjort i förevar:de ämne vid denna Riksdag. Vill man nyttja
sådana skäl, så kan man sannerligen upfinna en mängd anledn:r
till nya lagar, och, ehuru osäkert det kan vara, begära att K.
M:s embetsman skola utarbeta förslag till desamma, emedan det
kan vara nyttigt att hafva dem, i händelse R. Sl:r skulle finna
för godt att åter updaga dylika frågor i den rigtning, lagförslaget
antyder. Man måste i sanning hafva godt om tid, för att kunna
tro, att embets- och tjenstemän, som äro sysselsatta med sina
ordinarie befattningar, skulle kunna egna sin tid åt dylikt arbete
som det ifrågavar:de. Dessutom är det, när man betraktar
saken, i högsta måtto olämpligt, att komma till K. M. med denna
anmälan. När K. M. en gång erhåller grundlagsförslaget till
sin pröfning, och har svarat t. ex. ja dertill, då kan det vara
tid för R. St:r att upgöra ett lagförslag till Regeringen, men jag
är öfvertygad, alt denna begäran då blifver öfverflödig, ty, i
samma ögonblick, som K. M. finner lämpligt att antaga ett så
-
313
Den 18 Oktober f. ni.
dant förslag, som B. St:r nu förklarat hvilande, så lärer K. M,
icke underlåta, i sammanhang dermed, att han meddelar R. St:r
sitt bifall till en sådan grundlagsförändring, att framlägga för R,
St:r ett förslag, som behöfves för att sätta grundlagsförändringen
i verket. Dä hafva R. St:r icke visat K. M. någon bristande
upmärksamhet och man har vunnit alldeles detsamma, som man
nu skulle vinna. När nu motionären sjelf erkänt, att det är
för R. St:r en omöjlighet att kunna upgöra ett förslag i sådan
syftning, som det förevar:de, så gifver detta ett nytt stöd åt min
här uttalade åsigt. Det står visserligen i motionen att det vore
ett godt ändamål att få en grundlagsförändring i delta fall. Det
må väl vara, men jag tror, att man icke skall hasta i dylika
frågor, på det att man icke må arbeta förgäfves, utan låta hvar
sak hafva sin lagliga gäng. Då inträffar ordning och säkerhet
i ärendenas behandling, men att a priori sysselsätta sig med
ärenden, som man icke med säkerhet vet huruvida de i en framtid
komma att begagnas eller icke, det kunna icke andra göra,
än de, som ej hafva andra sysselsättningar. Jag tillstyrker afslag
på Utsk:s förslag.
Hr Hjärne, Harald: Största delen af de skäl, som de
2:ne siste värde talarue anfört, hafva varit riktade emot del hvilande
grundlagsförslaget, i afseende på grundlagsförändringen.
Jag vill erinra derom, att detta Betänk, är ännu icke föredraget
och jag skall icke för min del göra mig skyldig till att ingå i
diskussionen öfver ett redan afgjordt ärende. Det nu föredragna
förslaget rörer blott, såsom den siste värde talaren säkerligen
vet, då han, såsom jag hoppas, derom tagit kännedom, ett
förslag, för att fullständiga det hvilande grundlagsförslaget och
derigenom göra det lättare för Representationen vid nästa Riksdag
att bestämma, huruvida den vill antaga eller afslå förslaget.
Denna fråga är af alldeles samma beskaffenhet med den frågan,
som R. o. Ad. nyss har afgjort genom votering, och jag anser
det för min del opassande, ali uprepa samma ord, som dä an
fördes.
Hufvudsaken är, alt man begär att på förhand få se vid
nästa Riksdag den stadga, som skulle ligga till grund för tillämpningen
af det hvilande grundlagsförslaget. Jag har redan sagt,
att, för mitt omdöme, anser jag nödigt, att få något begrepp
huru och på hvad sätt det nya grundlagsförslaget skall komma
att tillämpas, innan jag afgifver min röst öfver sjelfva grundlagsförslaget.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att han hoppas så
mycket mera på R. o. Ad:s afslag i denna fråga, som sjelfva
grundlagsförslaget är i detta fall, såsom han uttryckte sig, vida
värre beskaffadt, än det nyligen afgjorda. Om så är, anser han
också detsamma af vida vigligare beskaffenhet, och just derföre
att sjelfva grundlagsfrågan är af vida vigtigare beskaffenhet, anser
jag också så mycket angelägnare, att detta ärende måtte vid
Riksdagens första början vara sä fullständigt beredt som möjligt,
på det alt icke reformens motståndare mätte kunna framkomma
med samma skäl, som vid förra Riksdagen, d. v. s. alt förslå
-
Den 18 Oktober f. m.
313
get icke är fullständigt. Jag anser derföre nu vida vigtigare, att
Const.Utsk:s föredragna Betänk, bifalles, än det var vid förra
frågan. Jag röstar för bifall.
Gr. Lagerbjelke: Vid en föreg:de Riksdag, 1844 och
1845, föreslog K. M. R. Sl:r, att en ny organisation af Högsta
Domstolen skulle införas, hvarigenom afgörande! af åtskilliga besvärsmål
kunde frän StatsRådet dit förflyttas. Man ansåg, och
sådant bestriddes icke af R. St:r, alt StatsRådet borde befrias
från största delen af de s. k. besvärsmålen, bland hvilka många
äro af betydlig både vigt och omfattning, men äfven en högst
ansenlig mängd af en beskaffenhet, sådan, som jag sjelf sett i
StatsRåds-prohna vid denna Riksdags läsning i Const.Utsk., t. ex.
huruvida ett fönster skulle få linnas på ett plank, huruvida en
rännsten skulle ligga en aln mera till venster o. s. v. Besvärsmälen
förekomma, såsom man finner af StatsRåds-protma, till
det antal och medförande den tidsutdrägt, alt de uptaga Konungamaktens
tid till den grad, att det blifver omöjligt för densamma,
att ät vigtigare angelägenheter fullt egna en fri och
kraftfull verksamhet. R. St:r ansågo äfven, vid bedömandet af
nyssnämnde K. Propos., ett sådant afskiljande behöfligt och nödvändigt,
men trodde det icke vara lämpligt, att förflytta dessa
mål till Högsta Domstolen. Vid denna Riksdag har Const.Utsk.,
fullt godkännande den åsigten, att afgörande! af dessa mål, såsom
hinderligt för Regeringens gång, borde frän densamma skiljas,
och Ulsk. har derföre velat alt R. Sl:r skulle upgifva, till hvilken
auktoritet de ansågo dessa mål böra förflyttas, och Utsk.
föreslog i detta afseende inrättande af en s. k. RegeringsRätt.
R. o. Ad. har i detta fall varit af lika tanka med Utsk. och
det är numera beslutit, att detta grundlagsändringsförslag skall
hvila till behandling vid nästa Riksdag. Hvad som således, är
afgjordt är, att K. M. sjelf ansett dessa mål behöfva afsöndras
ifrån Konseljen, att R. St:r icke antagit den auktoritet, till hvilken
K. M. föreslagit, att dessa mål skulle öfverflvttas, samt att
R. St:r beslutat, att till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag
antaga grundlagsstadgandet till inrättande af den auktoritet,
hvilken de ansågo lämplig att öfvertaga dessa ärenden. Hvad
som deremot icke är bestämdt, det är, hvilka de mål äro, som
borde öfverflyttas. Alt det skall vara besvärsmål är afgjordt, men
hvilka besvärsmål, som skulle bibehållas i StatsRådet och hvilka,
som skulle öfverflyttas till den serskilda auktoriteten, derom hafva
beslut ännu icke blifvit fattade. Const.Utsk. ansåg nemi. det icke
vara lämpligt, att i grundlagen intaga speciela bestämmelser i
dessa afseenden, och derföre har Const.Utsk., i min tanke, ganska
rigtigt i grundlagsförslaget sagt, att dessa speciela bestämmelser
skola afgöras genom en af K. M. och R. St:r gemensamt
stiftad lag. Nå väl, är det icke då lämpligt, att R. St:r hos K.
M. anhålla, att K. M. täcktes vara den, som lät utarbeta det
förslag, hvarigenom skulle bestämmas, hvilka besvärsmål borde
314
Den 18 Oktober f. m.
qvarvara i Konseljen, och hvilka skulle öfverflyttas till en serskild
auktoritet.
En väld talare säger väl att det är möjligt, att vid nästa
Riksdag R. St:r icke blifva ense om den nya grundlagen. Samma
framställning gjordes af den värde talaren vid Const.Utsk:s
Mern. N:o 55, hvilket nu är af R. o. Ad. antaget, men det svarades
honom då, att, derföre att R. St:r möjligen afslå detta
förslag till grundlagsförändring, så skulle det likväl blifva en
ganska stor och betydlig vinst deraf, att ett förslag till civil-lag
uti det föreslagna hänseendet blefve uprättadt, och sådant kan
ådagaläggas ännu mera i detta fall än det förra. Derigenom blifver
den af alla erkändt vigtiga frågan bättre utredd, äfven om förslaget
vid nästa Riksdag icke antages; ty hvad som nu af alla är
erkändt, eller att åtskilliga besvärsmål behöfva öfverflyttas ifrån
Regeringen, ökades då dermed, att Regeringen bade varit i tillfälle
att visa och utreda, hvilka besvärsmål just äro de, sora
borde öfverflyttas. Således hade frågan antagit en utveckling,
som den icke nu har och icke heller kan få utan Regeringens
mellankomst. Och man kan då ej eller säga, såsom en värd talare
här har sagt, att ett sådant arbete vore af ingen nytta, eller
att det vore alt påbörda Regeringen ett onödigt arbete. Man
har sagt vid föreg:de tillfällen, då dylika frågor förekommit, att,
innan man kan antaga grundlagsförändringen, så måste man
känna den civil-lag, som behöfdes för grundlagens komplettering
i detta fall, och derföre hafva dessa grundlagsändringsförslag blifvit
afslagna. Detsamma har denna Riksdag inträffat med förslaget,
rör:de naturalisatiönen af utländningar. Jag hemställer, om
icke då i detta afseende det rätta vore, att söka undanrödja ett
sådant svepskäl. Jag fortsätter min vördsamma anhållan om bifall
till Utsk:s nu under handläggning vande förslag.
Hr von Hartmansdorff: Genom Riddarhus-Kansliet har
jag fått uplysning om förloppet af denna sak. Första gången
hon förevar, begärde jag omröstning och förlorade den på
4 röster. Andra gången målet förekom, underlät jag att begära
omröstning och derigenom föll saken. Det var den sista händelsen,
som jag mindes, och som jag nämnde förra gången.
Gr. Lagerbjelke har börjat ingå i öfverläggning om saken
och talat om rännstenar, fönster o. s. v. Om jag gjorde på
samma sätt, så blefve öfverläggningen ännu vidlyftigare. Jag
vill fördenskuld gå dylika småsaker förbi.
Han bar yttrat, att en Konungens Rådgifvare erkänt behofvet
af besvärsmålens afsöndring, samt att följagtligen gifvet vore
det Regeringen delade hans tanke. Jag tror visserligen det vara
mångå andra, än Konungens Rådgifvare, som erkänna, att en
mängd småsaker alldeles icke borde komma till Konungens afgörande
i StatRådet, utan att lämpligare vore det sådana småsaker
afsöndrades från Högsta makten genom underordnade myndigheters
beslut. Delta är den ena utvägen. Den andra är, att,
genom StatsRådets ändrade organisation, bereda Deparhs-Cheferne
Den 18 Oktober f. m.
315
tillfälle att slippa öfvervara hvarandras besvärsmål. Beggedera
kunna ske, nian alt man vidtager den åtgärd, Const.Utsk. föreslagit.
Hvad Konungen sjelf derom tänker kan man icke veta,
om än någon bland hans Rådgifvare skulle vara af Gr:ns mening,
emedan det är, icke de, utan Konungen allena, som afgör
saken.
Gr:n har ansett såsom en fördel, om Konungen toge initiativet
rörande sättet, hvarpå de ärenden, sorn öfverflyttades från
SlatsRädet, skulle afgöras. Det vigligaste är, att Konungen tager
initiativet, om sjelfva afhändandet skall ega rum eller ej.
I öfrigt vill jag ej säga detsamma om mina motståndare,
som de sagt om mig, utan öfverlemna åt R. o. Ad. att dömma
oss emellan. Ett af Gr:ns skäl kan jag dock icke lemna ovidlördt.
Han har nemi. sagt, att, genom besvärsmålen, försvagas
och förminskas Konungamakten. Förmedelst deras undanrödjande
skulle hon stärkas och ökas, så vidt jag rätt förstått Gr:n.
Detta påminner mig om en medalj, föreställande en grop med
omskrift: ”Ju mera hon förlorar, ju större blir hon.”
Frih. Cederström: Med afseende på hvad den siste värde
talaren yttrat, finnér äfven jag att det nu icke kan vara rätta
tillfället alt åter ingå i pröfning, huruvida en RegeringsRätts införande
vore nyttigt eller icke. Vid innevande Riksdag har R.
o. Ad. redan uttalat sin tanke derom, ty saken ”föll” icke, på
sätt Hr von Hartmansdorff förmenat, utan tvertom ”steg”, och
höjde sig till föremål för R. o. Ad:s gillande, sedermera af R.
St:r likaledes med bifall omfattadt. Det var Hr von Hartmansdorffs
egen, deremot stridande mening, som ”föll”. Att frågan
blef hvilande, således hann så långt den grundlagsenligen vid
innevande Riksdag kunde hinna, är ett faktum, hvars kraft ingalunda
må kunna försvagas genom räknandet af de röster, som
bestämde utgången. Jag har alltid trott det vara betänkligt att,
då pluraliteten i laglig ordning fattat beslut, söka försvaga betydelsen
af sådana lagenligt fattade beslut, genom yttranden, som
låta förslå, alt desamma icke voro fattade med så talrikt öfverlägsen
röstöfvervigt, som förtjenade giltigheten af enhälliga eller
dertill sig närmande beslut. I alla fall och utan alt ingå i enskildheter,
fortfar jag att vara af den öfvertygelsen, som R. o.
Ad. genom föreg:de beslut äfven visat sig hysa, att myckenheten,
ja öfvennåttet af små bestyr icke kan gifva styrka åt den högsta
myndighetens verksamhet, ej heller bidraga att gifva den ett
ökadt anseende, utan att tvertom det vore mycket förmånligare
för det allmänna, att få denna verksamhet koncentrerad pä färre
och vigtigare föremål, än att utbreda den öfver en mängd obetydliga
ämnen, hvilka likväl, hvart för sig, hafva ett rättvist anspråk
på att icke blifva försummade, eller lösligt behandlade.
Det är således både ur det allmännas och de enskildes fördels
synpunkt, det är af omsorg för så väl Regeringens, som för folkets
sannskyldiga gagn, jag anser det vara af mycken vigt, att
representationen icke underlåter något tillfälle att fullfölja be
-
316
Den 18 Oktober f. m.
främjandet af denna vigliga förenkling och förbättring af våra
styrelseformer.
För öfrigt och hvad angår den invändning, Hr von Hartmansdorff
framställt derom, att man icke kunde vela, huru Konungamakten
i ämnet tänker, för den händelse, alt Konungens
Rådgifvares, i egenskap af enskilde riddersmän, på detta rum afgifne
yttranden icke skulle kunna antagas gifva någon fullt bestämd
ledning öfver rigtningen af de beslut, som K. M. i anledn.
af R. Stms i ämnet atlåtne skrifvelser kan komma att fatta,
synes mig denna invändning ingalunda böra hindra vår fortgång
på den beträdda banan till detta ärendes befrämjande, enär K.
M., vår nu regerande allernådigste Konung, behagat så till vida,
redan för längesedan, uttrycka sin åsigt derom, att behofvet af
besvärsmålens skiljande från de egentliga regeringsärenderne är
angeläget; denna åsigt är uttalad och erkänd genom en till R.
St:r är 1844 aflåten Nåd. Propos., hvarå nekande svar visserligen
följde, men som torde böra tillskrifvas det mindre lyckliga sätt,
hvarpå, medelst förstnämnde måls öfverlemnande till Högsta
Domstolen, svårigheterna voro föreslagna att lösas. R. St:r vid
iunevarrde Riksdag böra således kunna trygga sig dervid, att behofvet
af en förändring är hos K. M. längesedan insedt. Erbjudes
nu en antaglig utväg till dess ernående, bör man ej tvifla
på en slutlig framgång. Vi ega således, efter mitt förmenande,
allt skäl att bifalla Const.Utsk:s hemställan; och tillförser jag mig
att R. o. Ad., i enlighet med sitt nyss fattade beslut, finner
lämpligt att uti ett mål, som är alldeles analogt med det näst
före detta behandlade, fatta ett likartadt beslut.
Gr. Lagerbjelke: Jag skulle icke vågat att ännu en gäng
uptaga R. o. Ad:s tid, om icke Hr von Hartmansdorff framställt
att jag om hans yttrande begagnat uttrycket svepskäl, hvilket jag
ej gjort. Jag har sagt, att man emot antagandet af grundlagsändrings-förslaget,
hvilket, bland annat, innefattade bestämmelse,
att i ämnet skulle finnas en civil-lag, förut begagnat det svepskälet
att säga, att, innan man får civil-lagen, kan grundlagsförslaget
icke antagas, och på det att vid nästa Riksdag ett sådant
svepskäl icke måtte kunna begagnas emot detta grundlagsändrings-förslag,
har jag förordat hvad Utsk. nu föreslagit; men
dermed har jag således icke yttrat, att Hr von Hartmansdorff
begagnade svepskäl i denna diskussion.
För öfrigt har Hr von Hartmansdorff fullkomligt rätt, då
han säger, att man icke här har att inlåta sig uti frågan om
sjelfva ärenderna, som äro i fråga att öfverflyttas. Deri har han
fullkomligt rätt. Frågan är helt enkelt den: Ar det lämpligt
eller icke, att, sedan ett grundlagsändrings-förslag blifvit hvilande,
hvilket bestämmer, att vissa besvärsmål skola afsöndras
från Regeringen, för att öfverlemnas till en serskild RegeringsRätt,
men att genom en af K. M. och R. St:r gemensamt stiftad
lag skall bestämmas, hvilka af dessa besvärsmål böra afsöndras,
är det då lämpligt att hos K. M. anhålla, att han täcktes fram
-
Den 18 Oktober f- m
-
317
ställa förslag till en sådan lag, alt han ville säga, hvilka raal
K. M. vill behålla och hvilka sorn skola öfverflyttas? Ar det
lämpligt att göra en sådan begäran eller icke? För min del tror
jag det vara lämpligt och hoppas äfven, att R. o. Ad. är af sådan
tanka, så mycket mer som R. o. Ad., när fråga var om det
föregrde grundlagsförslaget, ansåg lämpligt, att hos K. M. begära
utarbetande af ett förslag till civil-lag i ämnet.
Propos. till bifall å förevandé Mern. blef härefter framställd
och besvarad med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld begärde
votering.
Uplästes lill justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller Coust.Utsk:s Mern. N:o 56, löstalja
;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde Mern. af R. o. Ad. afslaget.
Vid den sedermera anställda voteringens slut befunnos rösterne
hafva utfallit med 27 Ja emot 18 Nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få reservera
mig mot det Högh Ståndets beslut, emedan det innefattar R.
Sf:rs anhållan, för den händelsen de vid nästa Riksdag antaga
ett grundlagsförslag, att Konungen täcktes låta utarbeta en stadga,
med R. St:r likväl förbehållen rätt, alt slutligen afslå alltsammans.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 11 och 17 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 311, i anledn. af erhållen ålerremiss å Utlåt.
N:o 188.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Dä StatsUtsk. i denna
fråga först afgaf Alem., förevar hos R. o. Ad. en öfverläggning,
med anledn. deraf, som visade, alt det anslag, hvarom nu är
fråga, vore af nödvändigheten päkalladt, såvida icke man vill att
ett samladt kapital för en välgörande inrättning och pensionskassa
skall förminskas och tillgångarne för pensioneringen derigenom
blifva otillräckliga. Det torde vara öfverflödigt, att nu uprepa
alla de omständigheter, som då togos i öfvervägande. Det yrkades
då af flera, att Utsk. skulle, vid målets återförvisande dit,
vidgå en Utsk:s Mern. bifogad reservation, innehållande att
5000 R:dr borde anslås, såsom eli årligt bidrag till Tullverkets
pensionskassa, utgörande den brist, som man under hvarje af de
nästkommande åren kunde förutse eljest skulle upkomma vid
pensioneringen. Derigenom vore likväl icke pensionskassan försatt
i det tillstånd, alt hon framgent skulle med detta anslag kunna
318
Den 18 Oktober f. m.
upfylla åtagna förbindelser, hvartill fordades sådant anslag, som
K. M. i sin Nåd. Propos. har äskat, och visserligen vöre det det
riktigaste, att ett sådant anslag beviljades, som K. M. föreslagit.
Derigenom först vore kassan, genom ökning af kapitalet, försatt i
det tillstånd, att man kunde med säkerhet motse, att inrättninken
kunde ega bestånd utan något vidare tillskott, men då detta
högre anslag först hos StatsUtsk. och sedan hos RiksStm i allmänhet
mött motstånd och betänkligheter, derföre att det hvilade
på beräkningar för en framtid, som icke kunde så noga
förutses, och att detta anslag upgick lill ett större belopp, så anser
jag mig böra inskränka mig till yrkande af beviljandet af
ett anslag af 5000 R:dr b:ko, som förmodas böra betäcka den
brist, hvilken under de Irenne näslpåföljande åren kunde upsla
i pensioneringen.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Vid StatsUtskrs Utlåt. JVZ 188,
i hvilket StatsUtsk. afstyrkt R. St:s bifall till understöd för ifrågavar:de
pensionsinrättning, var bifogad en reservation, hvilken
jag med flere af Ulsk:s ledamöter afgåfvo, och hvilken innehöll
det förslag, som utgifts-afdelningen vid frågans första behandling
hade ansett sig böra upgöra, eller att 5000 R:dr skulle årligen
utgå af tullmedlen, till understödjande af tullstatens utgifter
för pensioner till embetsmäns efterlemnade enkor och
barn. Då nu Frih. Palmstjerna funnit denna summa lämplig',
anhåller jag, att R. o. Ad. ville, såsom Frih. Palmstjerna yrkat,
bifalla det förslag, som i denna reservation finnes intaget, af
innehåll, att R. St:r måtte bevilja, åt tullstatens enskildta pensionsinrättning
för enkor och barn, en summa af 5000 R:dr
för hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857, att af tullmedlen
utgå. Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville göra propos. på
dessa ordalag, emedan jag förmodar, att, då flere ledamöter af
PresteSt. instämt i denna reservation, nämnde Stånd kommer
att fatta enahanda beslut, helst PresteSt., i likhet med R. o. Ad.,
tillförene återremitterat Utlåt. JV2 188.
Efter först till bifall å förevar:de Mern. framstäld, men med
Nej besvarad propos., beslöt R. o. Ad., i öfverensstämmelse med
hvad i en, StatsUtsk:s Utlåt. JYa 188 bifogad, reservation blifvit
tillstyrkt, att, till betäckande af den i tullstatens enskilda pensionsinrättning
för enkor och barn efter embets- och tjenstemän
samt betjente vid tullverket upkommande brist, bevilja -en summa
af högst 5000 R:dr att för hvartdera af åren 1855, 1856
och 1857 af tullmedlen utgå.
Hr Tersmeden, Péhr Reinh.: Jag får vördsamt anhålla,
att det Betänk, ifrån StatsUtsk., som nu förekommer,
måtte få upskjutas intilldess R. o. Ad. fått taga i betraktande den
inbjudning, som, efter hvad jag har mig bekant, lärer vara att
förvänta ifrån BorgareSt.
Den 18 Oktober f. m.
319
Häruti instämde Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr, och
Frih. Raab, Adam Christian.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då R. o. Ad. redan bifallit
hvad Utsk. föreslagit i Utlåt. JY2 262, som innebar ett afstyrkande
af Hr Rydins motion, så kan jag icke finna det nu vara
lämpligt att upskjuta frågan, så vida icke den af den siste värde
talaren, Hr Tersmeden, lemnade upgift stödjer sig på kännedomen
om ett inträffadt positivt och faktiskt förhållande. Hr Tersmeden
yttrade nami., så vida jag upfattade hans ord, att en inbjudning
i della ämne lärer vara, att ifrån RorgareSt. förvänta.
Ar detta verkligen förhållandet, är verkligen en inbjudning i
BorgareSt. beslutad, så vill jag icke motsätta mig Hr Tersmedens
förslag; men om den värde talarens yttrande endast stödjer
sig på en förmodan, att en inbjudning möjligen kan komma
att aflåtas, så torde detta vara ett ovanligt skäl att icke definitift
handlägga en af R. o. Ad. afgjord fråga.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste, att den inbjudning, Hr Tersmeden
omnämnt, redan bade ankommit, och ytlradexderjemte, att
han, i händelse R. o. Ad. i dag företoge StatsUtsk:s Utlåt. N:o
313, dervid ämnade anmäla densamma, men att, derest upskof
dermed egde rum, inbjudningen torde få hvila tills närande
Utlåt, förekomme.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då den inbjudning, för hvars
skuld Hr Tersmeden önskat upskof, redan inkommit och till följd
af Hr Gr. o. Landtnäs yttrande derom nu får förekomma,
tyckes mig, att Hr Tersmedens yttrande bör förfalla jemte hela
den fråga, som Hr Tersmeden här räckt, men deremot så väl
Utsk:s förslag, som BorgareSl:s inbjudning föredragas, hvarigenom
Hr Tersmeden får sin vilja fram. Jag hemställer derföre att
\ förslaget mätte föredragas.
Frih. Tersmeden: Just derföre att inbjudningen är nyss
kommen och Ståndet icke fått taga kännedom om densamma,
men Betänk, är två gånger bordlagdt, så, för att den, som vill
taga kännedom om inbjudningen, må kunna få tillfälle dertill,
äfvensom att framställa de yrkanden, lian i ani. deraf kan önska
att göra, så synes mig lämpligt att bifalla hvad Hr Tersmeden
har begärt, eller alt Betänk, blir upskjutet till nästa plenum och
då får i sammanhang med inbjudningen framställas. Jag anhåller
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. härpå.
Frih. Raab: Hr Bildt önskade ett positivt skäl, näml. att
en inbjudning från BorgareSt. verkligen ankommit, i hvilket fall
lian icke hade någonting emot ett upskof. Nu har ifrån BorgareSt.
ankommit en inbjudning, 'att fatta samma beslut, som det
Ståndet. Vid sådant förhållande, och då det alltid kan vara af
vigt, i en fråga, sådan som denna, att taga närmare kännedom
om innehållet af inbjudningen och hvad som kan vara beslutadt
i andra Stånd, så kan jag icke annat än instämma i deras ön.
skan, som begärt att få frågan upskjuten till nästa plenum.
320
Ben 18 Oktober f. m.
Hr Hjärne, Harald: Jag anser det vara formvidrigt att
förutsätta alt frågan skulle förekomma i nästa plenum, ty om
Hr Gr. o. Landtm, föredrager den begärda inbjudningen och
ingen begär den på bordet, så behöfver den icke upskjutas, men
efter de yttranden, som bär nu blifvit afgifna, så är det anledning
förmoda, ali samma personer, som yrkat upskof, ämna att
begära inbjudningen på bordet, och det är i sådant afseende,
som jag hemställer att det föredragna ärendet 1111 måtte förekomma
i sammanhang med inbjudningen, enär den ännu icke
är föredragen. Jag tror derföre all denna diskussion lämpligast
kunde upskjutas, intill dess Hr Gr. o. Landtm, föredrager inbjudningen.
Hr Tersmeden: 1 ani. af Gr. Lagerbjelkes och den siste
värde talarens yttrande, får jag tillkännagifva, att jag ganska
väl insett, att då H. 0. Ad. en gång bifallit SlatsUtsk:s första
Utlåt, i ämnet, sä kunde icke heller någon annan åtgärd vidtagas,
när Betänk, föredrogs enbart, än att lägga detsamma till
handlingarue, men som jag hade mig med full visshet bekant,
att en inbjudning ifrån BorgareSl. redan vore ankommen och
jag tänkt begagna mig af min rätt, att begära densamma pä
bordel, så var det på grund häraf som jag anhåll om upskof
med S(alsUtsk:s Utlåt.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Hr Tersmedens begäran
är sä billig, att jag hoppas det Ståndet icke sätter sig deremot.
Om någon begär bordläggning lill nästa plenum-: sä bör det
icke föranleda till någon öfverläggning, utan blott till beslut att
saken må hvila intill dess inbjudningen af Hr Gr. o. Landtm,
föredrages.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag kunde visserligen
anse mig förekommen af Hr v. Hartmansdorff, men ber
dock att mera bestämt fä framställa den vördsamma anhållan,
att R. 0. Ad. måtte besluta, att ifrågavande Betäk. må upskjutas
för att företagas i sammanhang med den från BorgareSl. ankomna
inbjdningen. Jag gör detta så mycket heldre, som inbjudningen
kan begäras på bordet, och man då icke finge samtidigt
med sjelfva Betänk, handlägga densamma, hvilket alltid förut varit
vanligt. Jag hemställer derföre att föredragningen af Betänk.
mätte få upskjutas för att få företagas i sammanhang med den
skedda inbjudningen, hvilken jag anhåller måtte fä hvila på
bordet.
Hr Gr. 0. Landtm, yttrade, att Hr Tersmeden begärt, att
StatsUtsk:s nu främst å föredragnings-listan förekommande Utlåt.
N:o 313 måtte blifva hvilande, för att företagas i sammanhang
med BorgareSt:s inbjudning i ämnet; men att, vid propos:ns
framställande, Hr Gr. 0. Landtm, likväl torde få hemställa, att
med behandlingen af ifrågavande Utlåt, må upskjutas lill nästa
plenum, af det skäl, att om R. o. Ad. nu skulle besluta, att
samma
Den IS Oktober f. m.
3?]
samma Utlåt, skall företagas i sammanhang mecl inbjudningen, och
denna nu första gången blefve lagd på bordet, ett sådant beslut blefve
stridande deremot, att det redau 2:ne gånger bordlagda Utlåt,
måste afgöras nästa gång det föredrages, men deremot inbjudningen
kunde då bordläggas andra gången, hvaremot, derest
Utlåt. N:o 313 blef upskjutet till nästa plenum, deltet Utlåt.,
som i och för sig icke kunde förauleda till annan åtgärd, än
att läggas till handlingarne, kunde först afgöras, och R. o. Ad.
sedan vore oförhindrad att besluta i afseende på inbjudningen.
Gr. Lagerbjelke: Då jag nyss anhöll, att frågan om upskof
med förevande Betänk, måtte förfalla, var det, såsom jag
uttryckte mig, derföre att på detta sätt skulle Hr Tersmeden och
de med honom liktänkande få frågan nu afgjord. Som jag
emedlertid nu hört, att dessa Herrar önskat få begagna sin rätt,
att bordlägga BorgareSt:s inbjudning och ytterligare tänka på
saken, så har jag ingenting emot att frågan må behandlas i öfverensstämmelse
med Hr Gr. o. Landtm:s framställning.
Hr Bildt: På sätt jag i mitt förra yttrande nämnde,
vill jag icke motsätta mig frågans upskjutande, då det är positivt
ådagalagdt, att en inbjudning till R. o. Ad. ankommit; men
för de ledamöter, sora tro sig i denna inbjudning filina några
nya skäl förebragla, som skulle kunna göra R. o. Ad. tvekande
i afseende på vidhållandet af det beslut, som R. o. Ad. förut
här fattat, ber jag likväl få nämna, del ett sådant upskof synes
vara öfverflödigt; ty detta Protocolls-utdrag innehåller ronde
denna fråga intet, sorn ej redan varit föremål för R. o. Ad:s
kännedom och pröfning. I hvad mohn någon ny orsak således
deruti kan företes till föranledande af upskof, torde vara mindre
lätt att utreda. Men som jag redan förklarat, och helst som jag
anser frågan af så ringa vigt, att det icke är värdi, mycket orda
derom, så afstår jag heldre från att vidare motsätta mig det
begärda anståndet med ärendets handläggning.
Uppå härefter framstäld propos. beslöts, att med behandlingen
af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 311 skulle upskjutas till nästa
plenum.
Vid förnyad föredragning af BankoUtsk:s d. 11 och 17
dennes på bordet lagda Mern. N:o 65, med förslag till sammanjemkning
af RiksStåndens skiljaktiga beslut, i fråga om decimalsystemets
tillämpning på Rikets mynt, biföljs såväl 3:dje punkten
af Utsk:s i detta Mern. aflemnade förslag, som ock Utsk:s hemställan,
att den af 3 Stånd beslutade underd. anhållan, rör:de
prägeln å det nya 10-öre-stycket, må intagas uti den underd.
skrifvelse, hvarigenom R. St:s i ämnet fattade beslut anmäles;
och ansågs förevande Mern. i öfriga delar icke hos R. o. Ad.
förauleda till annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
13 H.
21
322
Den 18 Oklobe r f. m.
Företogs till pröfning StatsUtskis d. 14 och 17 dennes på
bordet lagda Meni. N:o 317, med öfverlemnande af förslag lill
de 3:ne första Afdelningarne af Reglementet för RiksgäldsKont.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, att vid föredragningen af
della Mern. mätte få tillgå sä, all först de i sjelfva Meni. före
kommande
2:ne tillstyrkanden och sedermera förslaget lill Reglementet
§:vis blefve föremål för pröfning.
Ropades Ja, hvarjemte
Gr. Lagerbjelke, Gust., yttrade:
Det föredragningssätt, som Hr Gr. o. Landtm, framställt,
torde vara rigtigast, men jag hemställer om någon upläsning af §§:na
behöfver ske, så framt icke någon sådant begär.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag nödgas, ehuru okärt,
att begära upläsning af §§:na, emedan jag icke hunnit genom
gå
Retänk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag hemställer om icke Hr v.
Hartmansdorff skulle vilja begagna sig af det föredragnings-sätt,
som nu af Gr. Lagerbjelke föreslagits, eller att nämna de §§,
som Hr v. Hartmansdorff önskar att få uplästa, emedan det är
en mängd §§, sorn äro oförändrade och hvilkas upläsning torde
vara öfverflödig. De finnas särskildt tipgifna från och med sidan
2 t. o. ni. sidan 8, så att enhvar, sorn benäget följer upgiften å
dessa §§, vet äfven hvilka som äro oförändrade.
Hr von Hartmansdorff: Jag begär icke upläsningen af
de oförändrade §§:na, utan blott af de öfriga.
Härefter föredrogos först och biföllos de i förevaride Mern.
pag. 8 och 14 gjorde tillstyrkanden.
Då härefter förslaget till Reglemente förekom, yttrade Hr
Gr. o. Lamdtm., att, enär Hr von Hartmansdorff endast begärt
upläsning af de § §: r, Iivari någon förändring blifvit föreslagen,
de öfrige §§:ne torde få nu blott upnäranas, för att, i händelse
de lemnades utan anmäkn., efter alla §§:rs genomgående blifva
föremål för gemensam propos., hvaremot de förändrade §§:ne
borde upläsas, för att hvar för sig blifva föremål för pröfning.
Ropades Ja; hvarefter, jemte det de oförändrade §§:ne upnämndes
och lemnades utan anmärkn., nedannämnde §§ blefvo
upläsle.
§§ 4, 5, fi, 8, 9, 13, 14 och 15.
Dessa §§ biföllos utan anmärkning.
§ 1«.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar, att det måtte vara
preskription för denna rättighet. Hon sträcker sig väl icke längre
än 10 år. Något sådant är här dock icke sagdt.
Gr. Lagerbjelke: För att utfå dessa medel, skola veder
-
Den 18 Oktober f. m.
323
bönde hafva styrkt sin rätt. Om nu preskription är åkommen,
kunna vederbönde icke styrka någon rätt, som alltså är förfallen
genom preskriptionen. Således är det stadgande, som i detta
afseende kunde behöfvas, redan inneliggande i hvad här är föreslaget.
Den förevande 16:de §:n blef uppå härefter framstäld propos.
bifallen.
§§ 19, 20, 22, 24, 38, 50, 51, 52, 55 och 59.
Dessa §§ lemnades utan anmärkn. och biföllos.
Utsk:s härefter förekommande yttrande om §:n 60, lades
till handlingarne.
§§ 74 och 80.
Dessa §§ biföllos utan anmärkning.
§ 81.
Hr Bildt: Sä vidt jag kan finna af denna §, så hänför den
sig, ej såsom här står, till 42:dra §:n i Reglementet, utan till
den, som rörer de allmänna föreskrifterne för lånemedlens lyftande
och räntans betalning; ty 42:dra §:n rörer Christianstads
nya tomtreglering, och det är den 4l:sta, som rörer låneunderstöden
till nedbrunna städer. Här är således ett tryckfel
influtet, hvarföre jag tror denna siffra böra förändras ifrån 42
till 41, så att icke hänvisningen må leda lill någon tvetydighet
vid Reglementets tillämpning.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls § 81, med den förändring,
att, i st. f. den deri felaktigt citerade § 42, infördes
§ 41.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde sedermera om R. o. Ad. bifölle
de delar af förevande Mern., som icke redan varit föremål
för beslut.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt anslag blifvit ulfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 8 e. m.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Const.Utsk:s d. 17 dennes på bordet lagda Mern. N:o 57,
med förslag till tillägg i 109:de §:n Reg.F. och 80:de §:n Riksd.-  Ordn., ang:de upskof i Riksdag.
Vid föredragning af Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utskms d. 17 dennes på bordet lagda Mern. N:o 27, i ani. af
RiksSt:ns beslut, i fråga dels om uphäfvande af all stängselskyldighet,
dels ock om ändring i nu gällande stadgauden, ronde
21 *
324
Den 18 Oktober f. m.
samma skyldighet, deröfver Utsk:n i deras under Nio 24 afgifna
Betänk, sig utlåtit, blef äfven detta Mern., på begäran af flere
ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogs ånyo RiddarhusUtskis d. 4 och 11 dennes på
bordet lagda Förslag till R. o. Adis anderd, skrifvelse till K. M.,
angide ändring i redaktionen af 33:dje och 37:de §§:na RiddarhusOrdnin.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingenting alt
invända mot den ordalydelse, som är föreslagen. Men då R. o.
Ad. ingår till Konungen med underd. skrifvelse röride ett så
ringa föremål, som det förevaride, så hemställer jag, att ett annat
vigtigare ämne jemväl måtte tagas i öfvervägande, samt alt
den ifrågavande skrifvelsen icke måtte afsändas, förr än R. o.
Ad. pröfvat den motion, jag nu vill göra.
Jag anser nemi. det förbud, som finnes i 20:de §in Ridd.-  Ordn. mot föreningen af befatlningarne, att vara Elektor och
Utskis-ledaraot, hvarken lända till Ståndets eller det allmännas
bästa, utan tvertom vara menligt i båda hänseenden. Följden
af detta stadgande är, att 25 af Ståndets medlemmar hindras
från inträde i Utsk. Då Riddarhuset är så glest besatt, som det
nu i flere månader varit, så har denna föreskrift vållat en större
brist på Utskis-ledamöter, än händelsen eljest varit. Detta förbud
härrörer icke från Riksd.Ordn., och är ej heller enligt med
hvad som eger rum i de öfriga Stånden. Jag tror altså stadgandet
bör undanrödjas och tillfälle lemnäs detta Stånds medlemmar
att jemväl på en gång vara Elektorer och Utskis-ledamöter.
Jag anhåller att hvad jag nu yttrat måtte remitteras till
Ridd.Utsk., som torde tillse om rättelse i några andra §§, än den
20ide, behöfver vidtagas, hvilket jag dock icke tror.
Hr Bildt, Didrik Gillisi Jag lager mig friheten göra
en erinran vid Hr v. Hartmansdorffs anförande. Han yttrade
nemi. i början deraf, att R. o. Ad. skulle dröja med afsändandet
af skrifvelsen, intilldess R. o. Ad. pröfvat Hr v. Hartmansdorffs
motion. Då det är så nära slutet af Riksdagen, så kan
man tänka sig, att Hr v. Hartmansdorffs motion möjligen icke
kunde medhinnas, och för sådan händelse skulle då icke heller
det beslut, hvarom ifrågavande skrifvelse handlar, blifva expedieradt.
Jag tror det derföre vara lämpligt, att någon förändring
göres i Hr v. Hartmansdorffs förslag; men jag har blott velat
fästa upmärksamheten derpå, öfverlemnande åt motionären, att vidtaga
den erforderliga åtgärden.
Hr von Hartmansdorff! Jag hemställer lill den siste
värde talaren, och till Ståndet i allmänhet, om det vore lämpligt
för R. o. Ad., att, vid samma Riksdag, till Konungen ingifva
2ine särskilda skrifvelser ronde Riddarh.Ordmns förändring,
t fall Ståndet skulle göra afseende på min motion. Finner man
deremot icke skäl, att dervid fästa någon upmärksamheti så för
-
Den 18 Oktober f. m.
325
faller min framställning snart nog, och då kan man likväl medhinna
den underd. 'skrifvelsens expedierande.
Hr Bildt: Med afseende på hvad den siste värde talaren
yttrat, ber jag att få nämna, det jag gerna instämmer med honom
derutinnan, att det icke kan vara skäl, att afskicka denna
skrifvelse ensamt och sedan en annan, i samma ämne. Den
anmärkn. jag gjort, gäller således endast formen för motionens
behandling. Och för att lösa denna forrafråga på det enklaste
sättet och för att undvika all tidsutdrägt, vore det aldra bäst
att återremittera den här skrifvelsen, på det att Utsk. måtte taga
frågan i betraktande. Hinner då Utsk. icke med motionen, så
är icke något som hindrar att skrifvelsen ändock expedieras.
Medhinnes åter båda delarne, så är det så mycket bättre, men
alt nu på förhand fatta beslut, att skrifvelsen icke skall expedieras,
förr än Hr v. Hartmansdorffs motion är afgjord, skulle kunna
leda dertill, att den redan beslutade skrifvelsen icke kom att
afgå. Jag anhåller derföre om återremiss på det nu föredragna
skrifvelse-förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Min mening är icke att lägga
något hinder i vägen för de beslut, som äro fattade. Jag är
således nöjd med hvad Hr Bildt föreslagit, så vida Hr Gr. o.
Landtm, gillar det.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde nu, att sedan Hr v. Hartmansdorff
instämt med Hr Bildt, endast återremiss å ifrågavande
skrifvelse-förslag blifvit yrkad, och uppå sedermera framstälde
propos:r bifölls såväl återremiss af sagde förslag som remiss till
Riddarh.Utsk. af Hr v. Hartmansdorffs nu väckta motion.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utsk:s d. 4 och 11 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 12, med betänk, i ani. af Hr Thams, Aug.
Wilh., motion om anslag från Riddarh.Kassan till tryckning af
R. o. Ad:s äldre Riksdags-protocoller.
Frih. Cederström, Rud.: Riddarh.Utsk:s i dess första
hemställan gjorda afstyrkande på det deri åsyftade förslag af Hr
Tham, anser jag gagneligt att biträda; men jag hyser betänkligheter
emot Utsk:s sednare lemnade tillstyrkande af ett årligt bidrag
från Riddarh.-kassan för de ändamål, som i Betänk, uptages.
För det första är jag öfvertygad att utgifvande af sådana materialier,
som här äro i fråga, icke skulle bereda någon läsning
för den större allmänheten. Häfdaforskaren har visserligen af
dem mycken ledning; de äro derföre högst dyrbara och böra
väl -vårdas. Utsk. yttrar, att en eldsvåda på Riddarhuset skulle
kunna göra verlden förlustig af dessa materialier; men denna farhåga
kan undanrödjas, utan att åsamka R. o. Ad. den högre
utgift, som Utsk. föreslagit. Det vore i min tanka fullt tillräckligt
om ifrågavar:de handlingar afskrefvos i två exemplar, hvaraf
det ena t. ex. finge förvaras i Upsala Universitets-Bibliothek
och det andra i Lunds. Dessa begge städer äro så vidt från
326
Den 18 Oktober f. m.
hvarandra belägna, att man torde kunna föreställa sig, att de tillfälliga
olyckor, eldsfaror, plundringar m. m., som kunna hota
den ena staden, kunna af den andra undgås. Genom 2:ne sådane
afskrifter oell öfverlemnande! deraf till förvaring i de båda
Bibliothekerne tror jag både att man erforderligen betryggat existencen
af nu ifrågavartde litterära skatter, och att man gjort
dem tillgänglige för de häfdaforskare, som torde vilja dem studera,
och som i de flesta fall säkerligen mäste söka förkofran
för sitt kunskapsförråd hos Universiteterne, bland dervartde vetenskapsmän
och vetenskapliga samlingar.
Utsk. har för öfrigt ansett Riddarh.Direkhns betänkligheter
i afseende å kostnaden mindre grundade, med hänseende nemi.
till den fortfarande inkomsten af byggnaderna på Riddarhusgården,
ronde hvilkas borttagande, oaktadt dervid upkommande
minskning i R. o. Adis nu inflytande hyresmedel, förslag varit
väckt, som likväl af R. o. Ad. blifvit afslaget. Detta afslag torde
likväl, att döma efter den i ämnet förda diskussionen, endast
afse den aldra närmaste framtiden. Deremot afser Utskis förslag
en årligen fortgående utgift af 400 R:dr B:ko.
Likaledes säger Utsk., att kapitations-afgiften kommer helt
säkert att framgent fortfara, och således kunde man med all
trygghet derå anordna en utgift af ifrågavande beskaffenhet.
Dervid torde likväl böra bemärkas, att denna afgift är beviljad
och utgår för ett bestämdt ändamål, och att härvid med skäl
kan möta någon tveksamhet för R. o. Ad., alt tillåta det den användes
till andra föremål, än som dermed varit ursprungligen afsedda,
d. v. s. för vidmakthållandet och omvårdnaden af R. o.
Adis fastighet i hufvdstaden, dess församlingshus med hvad dit
hörer. Ty vill man nu draga dessa medels användning till
andra, för det ursprungliga ändamål alldeles fremmande utgifter,
så torde kanhända med något skäl, isynnerhet om de tryckta
utdragen händelsevis ej skulle befinnas upfaga hvad som mest
kail lända till Adelns värderande och största heder, utan kanske
tvertom, helst Aristokratfördömandets tider ingalunda ära
förbi, kunna befaras, alt R. o. Adis ledamöter till sluts blifva
mindre hågade att fortsätta medgifvandet af berörde bidrag, hvadan
någon nedsättning eller någon minskning i denna inkomst
kunde möjl. vara att emotse; men hvilket jag. för min del gerna
skulle vilja undvika.
Utsk. har äfven uti inledningen till förslaget åberopat den
omständigheten, att R. St. afslagit Hr Professoren Carlssons motion
i ett likartadt ämne. Denna omständighet synes mig likväl
med mera skäl kunna åberopas för afslag å motionen. Dm
R. St., Svenska Folkets ombud, ansett sig icke böra bevilja en
summa för det då ifrågavande ändamålet, skall då R. o. Ad.,
en fjerdedel af representationen, vara förpligtad, att, i strid emot
de åsigter, sorn gjort sig gällande inom representationen i sin
helhet, göra den upoffring, som är ifrågastäild? Jag finner icke
tillräckligt skäl dertill; hvarföre jag skulle anhålla om afslag,
derest icke jag trodde att de afskrifter', hvarom jag talat, vore
Den 18 Oktober f. ni.
327
nyllige, och för hvilka kostnaden ej på långt när kan blifva
så betydlig, sora tryckningsutgiften är uptagen att utgöra. Jag
torde således vördsamt få hemställa, att R. o. Ad. täcktes
återremittera Betänk., på det att Riddah.Utsk. mätte komma
i tillfälle föreslå den af mig nyss omnämnda kopiering, med upgift
öfver hvad det månde kosta.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag npträder i syftning,
att begära bifall till Ridd.Utsk:s Betänk. De skäl, hvilka framlagts
af Frih. Cederström, kunna icke öfvertyga mig om att Utsk.
orätt förfarit. Frih:n har trott att det åsyftade ändamålet skalle
vinnas genom tvenne afskrifter af ifrågavar:de handlingar, att
förvaras, den ena i Lund och den andra i Upsala. Ett af ändamålen
skulle derigenom onekligen vinnas, nemi. att man räddar
ifrån förgängelse dessa dyrbara handlingar; men det andra ändamålet,
nemi. att få dessa handlingar kända bland allmänheten,
skulle derigenom icke vinnas. Låt vara att de äfven
skulle på detta sätt komma att finnas på Hera ställen i Riket,
så tror jag likväl icke att mången beger sig till dessa ställen
för att studera ifrågavar:de handlingar, men deremot om de
trycktes i bokform, så att en hvar kan lägga sig till en dylik
samling och hafva den att rådfråga emellanåt, så tror jag, att
ganska många skulle komma att taga kännedom om hvad som
har passerat vid våra Riksdagar i en förgången tid. Att en sådan
kännedom är nyttig kan jag icke annat än finna. Att den
är nyttig för heta landet såsom historisk kunskap är ostridigt, att
den är nyttig för Riddarhuset och för detlas eget anseende torde
icke heller kunna, aldraminst af den ridderligt sinnade siste
värde talaren, bestridas.
Frih. Cederström har sagt, att man icke skulle kunna göra sig
förvissad om kapitationsafgiftens bibehållande. Sådant beror af R.
o. Ad. att besluta, och beslutar R. o. Ad. utgifter, så mätte
det väl äfven ligga R. o. Ad. om hjerlat, att besluta bibehållandet
af inkomster, så alt dessa utgifter må kunna bestridas. Jag
kan således icke misstänka att R. o. Ad, skulle ä ena sidan ingå
på en ny utgift för Riddarh.-kassan utan att å den andra sidan
åt henne fortfarande tillskjuta de inkomster, som hon för närvande
har alt påräkna.
Frih. Cederström har sagt, att kapitations-afgiften vore afsedd
lill bestridande af utgifter för R. o. Ad:s materiela behof,
såsom vården om dess samlingshus ni. m. Jag må säga, att,
ehuru mycket jag värderar dessa materiela beqvämligheter, så
mäste jag likväl högre upskatta vårdnaden om Ståndets intellekluela
fördelar.
Slutligen har den värde talaren sagt, att R. St:s afslag å Hr
Professoren Carlssons moLion, som afsåg alt i större skala, än här
kan vara fråga om, få samlingar från äldre tider kungjorda i
landet, långt ifrån att utgöra skäl för bifall till detta förslag,
pä sätt Riddarh.Utsk. ansett, snarare borde vara en anleda.,
hvarföre R. o. Ad., som blott utgör en fjerdedel af representationen,
icke borde omfatta delta förslag. Jag kan icke finna
328
Den 18 Oktober f. m
annat än, ali, sedan det stora ändamålet, som åsyftades genom
bifall till Hr Professoren Carlssons motion, ej vanns, man bör vara
destomer angelägen att vinna åtminstone den del af syftet, som
anses just vara den vigtigaste, nemi. offentliggörandet af Adelns
äldre Protokoll, aldenstund dessa för den ifrägavar:de tiden lära
innehålla utomordentligt vigtiga uplysningar i vår historia och
rörande utvecklingen af vårt samhällsskick, och hvilket Stånd
skulle det väl ligga närmare om hjerta!, att sprida kunskap om
sina förfäders bedrifter, än Riddarhusets medlemmar?
Hvad beträffar det belopp, som är föreslaget, synes det mig
icke vara särdeles stort i förhållande till ändamålet. Här är nemi.
föreslagen för Irenne år en utgiftssumma af 400 R:dr B:ko om
året, emot det, att R. o. Ad. skulle förbehålla sig 200 ex.
Jag vill verkligen göra mig den förhoppningen att vid kommande
Riksdag det icke skulle vara omöjligt att finna så många Adelsmän,
som hafva tillräcklig känsla för sina förfäders minne, att
de, för 2 R:dr hvardera, lägga sig till dessa handlingar. Jag tror
således icke att denna utgift kan hel och hållen drabba Riddarh.
-kassan, utan att denna kassa kommer att till större del blifva
ersatt genom försäljning af de 200 exemplaren. Jag kan sålunda
icke annat finna, än att Riddarh.Utsk. har klokt förfarit i
sitt förslag, och tillstyrker bifall dertill, helst då jag af Utsk:s
Betänk, erfarit, att minst 2000 R:dr B:ko årligt öfverskott finnes
att påräkna; och jag får säga, att jag tror en femtedel deraf icke
kunna bättre användas, än till ett sådant företag, som länder till
R. o. Ad:s ära och anseende.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få instämma med
Frih. Raab och yrkar bifall till Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk. yttrar i sitt Mern. följ.:
”Hvarefter detta arbete troligen utan särdeles svårighet skulle kunna
medelst subskription inom R. o. Ad. finna ett antal köpare,
sora i det närmaste betäckte det gjorda förskottet; Och då, enligt
hvad Utsk. har sig bekant och Motionären jemväl förutsatt,
en garanti för afsättningen af endast 200 exemplar skall göra
tillfyllest, har Utsk. ansett sig böra tillstyrka: att R. o. Ad. må
från Riddarh.-kassan anordna en summa af 400 R:dr B:ko årligen,
från och med nästkommande år 1855, intill slutet af det
år, nästa Riksdag uphör, för ingifvande af de R. o. Ad. särskildt
eller hufvudsakligen ronde protokoller och handlingar f. o. m.
1627 t. o. m. 1714 års Riksdag, hvilka finnas i Riddarh.-  Archivet uti handskrift förvarade, hvilket dock till Höglofl. Ståndets
pröfning vördsamt öfverlemnas.” Nu kan man således ické,
så vidt det står att finna af detta Betänk., se hvad Riddarh.-  Utsk. egentligen dermed menar. Pä sätt af det uplästa synes,
har Riddarh.Utsk. nemi. sagt, att man icke skulle kunna behöfva
mer än en garanti af 200 exemplars afsättning, för att utgifningen
skulle bära sig. På grund häraf föreslår Utsk., att R. o.
Ad. skulle anslå 400 R:dr B:ko årligen. Ar nu meningen, att
dessa 400 R:dr skola användas för inköp af de exemplar, hvilka
Den 18 Oktober f. m.
329
möjligen icke af de 200 ex. åtgå, eller är meningen, att de
200 ex. helt och hållet skola för de 400 R:dr inköpas, eli er
måhända meningen år, alt man, för att befordra utgifrandet af
dessa handlingar, skall såsom bidragande understöd anslå 400
R:dr. Allt detta kan af Ulskts Mern. icke synas. Vill man saken,
såsom Utsk. velat, och i afseende hvarå Ulsk. sagt, att det
endast behöfdes en garanti för afsättningen af 200 ex., så
skulle man tro, att meningen med dessa 400 R:dr hade varit,
att derför inköpa dessa 200 ex., men i slutet säger Utsk.
ingenting sådant, utan endast, att Utsk. föreslår anslag af 400
R:dr. Jag anhåller, alt Utsk:s Ledamöter måtte uplysa hvad Utsk.
här egentligen menat, och att, om detta icke befinnes rätteligen
uttryckt, Utsk:s förslag må återremitteras, på det att Ståndet
måtte få veta hvartill det skulle anslå sina penningar.
Hr Törneblad, Carl Ottomar: Jag skulle icke begärt
ordet i denna fråga, så vidt icke den siste värde talaren upmanat
Utsk:s Ledamöter att redogöra för hvad Utsk. med sitt förslag
åsyftat. Jag får då tillkännagifva, utan att ingå i något
bestämdt försvar för den motivering, Riddarh.Utsk:s förslag innehåller,
alt meningen varit, att gifva ett årligt anslag af 400 R:dr
i och för befordrande af utgifvandet af R. o. Ad:s äldre protokoller
och handlingar.
Hr von Hartmansdorff: Saken bör naturligtvis betraktas
både med afseende på sin riktighet och sin verkställbarhet.
Ang:de önskligheten, att R. o. Ad:s ifrågavar:de protokoll
måtte tryckas, har jag egentligen intet att lägga till hvad Utsk.
sagt och hvad Frih. Raab ytterligare derom anfört. Beträffande
Frih. Cederströms hemställan, att ett par afskrifter måtte tagas
och förvaras en vid hvartdera universitetet, får jag anföra, att om
än protokollen blefve, såsom man bör hoppas, derigenom räddade
från vådeld och således för framtiden tillgängliga: så äro
de likväl för vetenskapsidkarne nästan obegagneliga, med mindre
dessa skulle anses uppehålla sig endast vid Universiteten. För
andra deremot vore det allt för besvärligt alt resa dit till att
studera vår historia. För hvarje vetenskapsidkare är det nödigt,
att i form af böcker ega de urkunder, han behöfver begagna, om
han skall hinna något väsendtligt uträtta. Den, hvilken sysselsatt
sig med litteratur så mycket, som Frih. Cederström, kan icke
vara okunnig derom. Det förundrar mig således, att han sätter
sig emot Utsk:s förslag.
Hvad verkställigheten beträffar: så har man icke begärt
mer än 400 R:dr B:ko om året. Om detta anslag beviljas intill
nästa Riksdag, så belöper sig hela summan till 1,200 R:dr
B:ko. Utsk. har hemställt, att medel måtte tagas af kapitationsfonden.
Inkomsten af dessa medel utgjorde, så vidt jag kan
minnas, under den tid jag var Riddarh.Kämmerer, omkring 2,000
R:dr B:ko årligen. Följaktligen skulle 1,600 R:dr deraf blifva
öfver för året, äfven om dessa 400 R:dr medtoges. Således behöfver
R. o. Ad. icke befara, att genom den ifrågavar:de utgif
-
330
Den 18 Oktober f. ni.
ten sakna tillgångar för underhållet af detta vackra lius. Ingen
betänklighet Sr allisa i det hänseendet.
Vill R. o. Ad. undvika faran för vådeld, sä bör man se till,
att bränvin ej föfvaras i Riddarhusets källrar. Vi hafva, vid
1848 års Riksdag, fått erfara, alt ett plenum måst uplösas, derföre
att eldsvåda höll på att utbryta i dessa källrar. Vi borde
för samma eldfaras skuld akta oss för att hafva stall i Riddarhusets
småbyggnader.
Frih. Cederström har sagt, alt ifrågavar:de höcker köpas af
ganska få. Ja just derföre är det nödigt, ali allmänna inrättningar,
vare sig Statens eller särskilda korporationer, såsom R.
o. Ad., gå i författning om tryckning af sådana handlingar, som
de ifrågavande, ty i annat fall varda de icke utgifna. Blifva
de icke det, så äro de ej heller tillgängliga för allmänheten.
Jag anhåller, alt R. o. Ad. ville bifalla Utsk:s Betänk. Med
någon jemkning i ordalagen torde det kunna antagas. Derigenom
komine man ifrån de svårigheter, Gr. Lagerbjelke anmärkt.
Frih. Bennet, Stephan:, Jag skulle tro, alt detta Betänk,
borde återremitteras, med anledn. af den otydlighet, hvarpå R.
o. Ad:s upmärksamhet blifvit vackt, och som tilläfventyrs icke
kan anses undanröjd genom den uplysning, som en ledamot af
Ulsk. lemnat. Om Betänk, icke af denna orsak blifver återremitterad!.
, så önskar jag, ali det måtte återremitteras med ani.
af det utaf Frih. Cederström nu väckta förslag i annan syftning
till ändamålets vinnande. Aldrahelsl önskade jag likväl, att detta
förslag finge förfalla. Jag inser icke hvad nytta tryckningen af
dessa handlingar i klump skulle medföra. De blifva högar af
makulatur, som icke läsas. För vetenskapsidkare!! blir det ingen
synnerligen intressant lektyr skulle jag tro. För forskaren kan
det visserligen vara så, men det är dennes sak att författa för
vetenskapsidkaren sedermera lämplig lektyr genom utdrag af hvad
sorn finnes i våra skatter. På sätt motionären anfört, har en
person, Hr Cederschiöld, gjort ett försök i denna väg, men det
afslanuade af brist pä upmuntran. Jag vet icke hvarföre vi skulle
upmuntra till ingifvande af någonting, sorn allmänheten säkerligen
icke bryr sig om alt läsa, då det kommer ut så i massa.
Om Riddarh.Direkt, sedermera finge det updraget, att låta verkställa
utgifvandet af dessa handlingar, så blelve detta troligen
ganska kinkigt för densamma. Jag skulle visserligen, i den mån
jag förmådde, åtaga mig det, men skulle likväl tro det hästa
vore alt vi sluppe det. Med afseende härå afstyrker jag bifall
till delta förslag.
Gr. Lagerbjelke: Genom de uplysningar, som Hr Törneblad
lemnat, är ådagalagdt, att den mening, Utsk. haft med
sitt förslag, verkligen står i strid med motiverna. På sätt jag
nyss visade, så innehålla nemi. motiverna, att en garanti för
200 exemplars inlösed vöre hvad som behöfdes, och på grund
deraf har Utsk. föreslagit, att lemna 400 R:dr B:ko om året för
att, på sått Hr Törneblad nämnt, genom direkt anslag under
-
Den 18 Oktober f. m.
831
slötlja företaget. Att det icke går an att antaga förslaget i detta
skick, torde icke behöfva mycket oraordas, men en talare har sagt, att
saken Vöre hjelpt genom någon redaktions-förändring. För min del
tror jag icke det går så lätt, som det kan synas den värde talaren,
att upgöra vilkoren för ett sådant anslag. Det är oss alla bekant, huruledes
Staten ofta understödjer utgifvandet af nyttiga arbeten, genom
inköp af ett visst antal exemplar af desamma, men om sådant inköp
sker utan något villkor, så sker det, sedan böken är utgifven,
och då kan man, utan bestämmande af några vilkor, säga att
man inköper så och så många exemplar af densamma. Om
deremot anslaget gifves på förhand och innan man vet någonting
annat om arbetet, än alt en bok skall komma att utgifvas,
så mäste naturligtvis vid den garanti, som kan komma att beslutas,
fästas bestämda vilkor, och att nu på stående fot upgöra
dessa vilkor, skulle naturligtvis vara föga tjenligt. Om åter Utsk.
genom denna återremiss återfår frågan, sä är det lätt för Utsk.
att, på den lid, som återstår för Riksdagen, upgöra de vilkor,
som Utsk. skulle kunna föreslå i och för den garanti, som Utsk.,
i följd af de motiver Utsk. här framställt, skulle vara sinnadt
föreslå, att af Riddarh.-kassan lemnäs. Man har visserligen här
åberopat det nära förestående slutet af Riksdagen, men nog lärer
väl Utsk. medhinna, alt utagera denna fråga innan t. ex.
jernvägsfrågan hinner slutas, och jag ser således icke någon
våda vid alt återremittera saken; men deremot anser jag nästan
nödvändigt, om man vill fä ett godt och sammanhängande beslut,
att detsamma icke nu på stående fot upgöres, utan att man
måtte få ett mera väl betänkt förslag från Riddarh.Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke bestrida återremiss,
och hoppas att Ridd.Utsk. hvarken ångrar sig eller later af Frih.
Bennet förmå sig, alt föreslå något annat. Jag instämmer således
med dem, som begärt återremiss, under förhoppning, att Utsk.
snart svarar.
Frih. Raab: Under upläsningen af ifrågavande Betänk, fästade
jag mera upmärksambet vid sjelfva moliverna, än vid ordalagen
i Utsk:s tillstyrkande, och erkänner fulleligen deu kontradiktion,
som eger rum emellan sjelfva moliverna och tillstyrkandet.
Således jnåstc antingen^ ändring i förslaget göras på stående
fot eller också detsamma återremitteras. Men för händelse
af en återremiss, önskar jag, att R. o. Ad. vid densamma
ville uttala sin åsigt, ty eljest kan hela ändamålet med den ifrågavar:de
återremissen förfelas. Jag hemställer således, att ”R. o.
Ad. återremitterar Betänk., med föreläggande för Utsk., att inkomma
med förnyadt förslag, deri del ifrågasatta understödet
malte tillstyrkas pä det sätt, att 200 ex. band, af det omfång
Utsk. antagit, årligen må af Riddarh,-kassan inköpas med
400 R:dr B:ko under närmaste Riksdagsperiod, eller t. o. m.
det är, då nästa Riksdag afslulas.”
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Afven jag tror
33?
Den 18 Oktober f. m.
det vara nödvändigt att Betänk, återremittaras, på det att raan
måtte få ett mera fullständigt förslag, men der är just i och
för denna återremiss jag vill fästa Utsk;s upinärktamhet derpå,
att det bör upgöras några kontroller för sjelfva tryckningen.
Det synes mig nemligen gifvet, att dessa handlingar, sorn endast
finnas i ett handskrifvet exemplar, äro af så stort värde, att, om
en sådan tryckning kommer i fråga, det bör tillses, att nödiga
kontroller vidtagas till förekommande af de dyrbara handlingarnes
förfarande.
Frih. Cederström: Frih. Baab har redan medgifvit svårigheten,
alt vid detta tillfälle hos R. o. Ad. in pleno affatta en
redaktion till förändring, hvilken kan vara fullt tillfyllestgörande.
Dä synes mig också härmed mest förenligt, att en återremiss,
som Frih:n sednast förordat, bör omfatta ämnet i sin allmänlighet,
och utan att R. o. Ad. pä förhand binder Utsk. vid
några ordalag. Jag anhåller således, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
föreslå för Ståndet återremiss, på sätt af de fleste talare blifvit
begärdt, och att det finge ske med lemnad öppen rätt för Ståndet,
att särskildt besluta om det förbehåll, som Frih. Raab vill
vid återremissen fästa. Jag får för min del afstyrka antagandet
af besagde förbehåll, och håller mig lill återremiss i allmänhet,
såsom motsatts till det under diskussionen jemväl begärda bifall å
Utsk:s hemställan.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Cederström,
och hemställer till Frih. Raab, att han ville afstå från
något bestämdt föreläggande för (Jtsk. att, på ett eller annat
sätt, yttra sig, utan låter framställningen göras i allmänna ordalag,
såsom vanligt är, på det att Utsk. måtte hafva frihet, att, obehindradt
af föregående beslut, upgöra sitt förslag. Ståndet bör
ej heller hafva, genom något föregående beslut, bundit sig att,
när ärendet till slutlig pröfning återkommer, derom förordna.
Frih. Raab: Det torde väl icke behöfva påpekas, att R. o.
Ad:s majoritet är så omvexlande, att man nu föga kan göra sig
föreställning om R. o. Ad:s åsigt i frågan, dä den nästa gång
förekommer, och som meningen nu tyckes vara gynnsam för förslaget,
får jag förklara att, i fall jag kunde påräkna understöd
för min mening, jag icke skulle vilja derifrån afstå, men när
Hr von Hartmansdorff icke vill understödja den, och jag icke
heller kan påräkna understöd från annat håll, så skall jag åtnöja
mig med en enkel återremiss.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att då densamma endast vändt sig omkring den sista
punkten af Utsk:s Mern., och ingen talare yttrat sig emot den
första punkten, särskilda propos:r å dessa punkter syntes böra
framställas; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, först hemstälde om
R. o. Ad. bifölle Utsk:s i första punkten afgifna yttrande, ang:de
motionärens förslag, att på Riddarh.-kassans bekostnad utgifva R.
)
Den 18 Oktober f. m.
333
o. Ad:s från trycket ännu outgifna protokoll för hela den tid,
sorn förflutit från Riddarhusets inrättning intill 1789 års Riksdag.
Denna propos. besvarades med Ja; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, yttrade, att, i afseende pä sednare punkten, hvari Utsk.
tillstyrkt anslag för tryckning af vissa R. o. Ad:s protokoll, numera,
sedan Frih. Raab afstått från hvad han förut tillstyrkt,
endast återremiss vore yrkad.
Frih. Bennet, som härvid anmälde sig, erinrade alt han
yrkat afslag.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att i sådant fall äfven afslag
blifvit yrkadt, samt alt han derom hade misstagit sig, då Frih.
Bennet i sitt yttrande äfven förordat hvad Frih. Cederström
tillstyrkt.
Efter sedermera först till bifall, derefter till afslag och slutligen
till återremiss å sednare punkten af förevande Mern. framstälde
propos:r, hvilka alla besvarades med blandade Ja och Nej,
förklarade Hr Gr. o. Landtm., att han ansåg den till återremiss
framstälda propos:n hafva blifvit besvarad med öfvervägande Ja.
Frih. Bennet begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande voter.-propos.:
Den, söm anser de emot sednare punkten af Riddarh.Utsk:s
Mern. A? 12 gjorda anmärkningar föranleda till återremiss, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej 1
vinner Nej, varder nämnde punkt af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteringens slut, och sedan jemväl den först aflagda och
förseglade voterings-sedeln blifvit öpnad, befunnos rösterna hafva
utfallit med 13 Ja emot 12 Nej.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
Ullåt:n och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
JM 318, i ani. af väckt motion om ersättning af allmänna
medel till innehafvaren af Haghults stom för honom åliggande
roterings-skyldighet;
JM 319, ang:de gratifikation åt Hr StatsKommissarien Kock;
A? 320, ang:de slutligt bestämmande af arfvodet för den
hos Utsk. anstälde Kamererare;
JM 321, i ani. af erhållen återremiss å Betänk. JM 270,
fråga om en fyranläggning å Gottska Sandön ;
334
Den 18 Oktober e. m.
JV2 322, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., angtde pension å
Allmänna Indragnings-slaten för t. f. Chefen vid Skogs-Institutet,
Hof-Jägmästaren m. m. Israel af Ström;
JVs 323, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., angrde särskildla
anslag, dels för åtskilliga nödiga befunna byggnads-arbeten nti
Kongl. Slottet i Stockholm och Gripsholms Kongl. Lustslott, dels
till npförande af ett ridhus för Kongl. Hof-Stallets behof;
JVS 324, i ani. af återremiss å Utsk:s Betänk. A? 277,
ang:de ersättning till Wadstena Krigsmanshus- och AmiralitetsKrigsmans-kassorne;
Jhf
325, i ani. af återremiss å Betänk. JVs 278, angtde förhöjning
i Kreditivet för Arméens pensions-kassa;
326, i ani. af återremiss å Betänk. J\s 286, angrde
väckt fråga om fortsatt ingifvande af Svensk Militär-förfaltnings
samling;
Allm.
Bes v.- o. Ekon.-Uts k ottel:
JM 135, i ani. af återremiss af Betänk. JV1 133; samt
JV2 136, i följd af BiksSt:s beslut, med ani. af Betänk. JVsi
115, i fråga om Elementar-läroverken.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 18 Oktober 1854.
Plenum kl. 8 e. m.
Frih. Cederström, Rud., anförde skriftligen:
Då i förmidd:s plenum ett förslag till ändring i Riddarh.-  Ordn. väcktes och till Riddarh.Utsk. remitterades, afhölls jag, af
den långt framskridna tiden, att dervid göra mina erinringar.
Tiden tyckes i afton mera medgifva, att med några ord i detta
ämne uptagas.
Den 18 Oktober e. m,
335
Vid det af Hr v. Hartmansdorff i dag afgifna förslag derom,
att Elektors- och Utskotts-ledamotsplats mä kunna samtidigt
af Ståndets medlemmar beklädas, är det som jag önskar framställa
några anmärkntr. Sannt är visserligen, att under fortgången
af en Riksdag, och synnerligen mot slutet, det ej alltid är lätt
att finna tjenligt antal personer för dessa skiljda befattningar.
Deremot torde i början af Riksdagarne, och en längre tid af
deras förlopp, härstädes finnas och, enligt hvad erfarenheten
hittills ådagalagt, kunna påräknas ett ganska stort antal Riddersman,
vida öfverstigande Utskotts-ledamotsplalsernes talrikhet. Det
synes då nyttigt, alt till medverkan af mångas förenade krafter
anlita åtminstone del antal, som erfordras för tillsättande af Elektorer
och Utskotts-ledamöter. Likaledes tror jag, att det närvar:de
äger en fördel derutinnan, att den sammanhållning, som
jag för min del anser önskvärd, ej beror på ett mindre antal
personers grenande i sin hand af båda egenskaperne af väljande
och invalda. Ensidighet inträffar lättare på det valsätt, som här
är föreslaget, och kan ej sedermera, såsom nu, genom nya val
modifieras. Ju flere Riddersman, hvilkas samverkan tages i anspråk,
desto mera allmänt bör, bland R. o. Ad:s ledamöter, interesset
för vår verksamhet och våra förhandlingar blifva. Yäl
skulle det stå ledamöterne fritt att afstå Elektorsplatserne åt andra
; men sannolikt skedde det ej så i verkligheten. Jag finner
således för min del den föreslagna förändringen mindre nödig
och afslyrker dess antagande.
Jag utbeder mig vördsamt det Höglofl. Ståndets tillåtelse, att
dessa mina inkast må till Riddarh.Utsk. afgå; hvarå hos Hr Gr.
o. Landm. likaledes anhålles om propos.
Remitterades till Riddarh.Utsk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid slutet af gårdagens
aftonplenum, beslöt R. o. Ad. att godkänna alla de i BankoUtskss
Betänk. JVs 61 förekommande tillstyrkanden, hvilka då icke särskildt
varit föremål för öfverläggning eller beslut. Men på sidan 31
förekommer ett stadgande, som icke låter förena sig med de beslut,
R. o. Ad. förut fattat ronde kassa-afdelningen. Ståndet
hade nemi., med ani. af Utsk:s förslag på sid. 33, antagit, att
vid denna afdelning skulle finnas 6 kassaskrifvare; men om en
diskont-kassör komme att tillsättas, icke mer än 5. I öfverensstämmelse
härmed bör naturligtvis kassornes antal vara bestämdt,
så att det öfverensstämmer med kassörernes. Följagtligen bör
på sidan 31 den rättelse göras, att det blir 6 special-kassor, deraf
tre expeditons- och tre vexlings-kassor, eller, i händelse en diskont-kassör
kommer att tillsättas, blott 5 special-kassor, såsom
Utsk. föreslagit.
Jag anhåller fördenskull, att R. o. Ad. behagade vidtaga
denna förändring, såsom öfverensstämmande med de beslut,
Ståndet förut i ämnet fattat.
336
D en 18 Oktober e. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, i enlighet med hvad Hr
v. Hartmansdorff nit framställ, R. o. Ad. vid pröfningen af BankoUtsk:s
Betänk. JVs 61, i afseende på Bankens Kassa-afdelning,
beslutat, all kassörernes antal skulle blifva 6, för den händelse
icke särskild kassör för diskonten antoges, men i annat fall 5,
samt att uti ötsk:s rör:de kassa-afdelningen gjorda framställning,
jemte förslaget till personalens bestämmande, förekom ett särskildt
förslag uptagande 5 special-kassor, deraf två Expeditionsoch
tre Vexlings-kassor. Då likväl R. o. Ad. förut bestämt, att,
såvida icke särskild kassör för Diskontverket komme att antagas,
kassörerne i kassa-afdelningen böra blifva 6, torde R. o. Ad.
finna, att hvad Hr von Hartmansdorff nu föreslagit, borde blifva
en följd af R. o. Ad:s föreg:de beslut, och finge Hr Gr. o. Landtm,
derföre hemställa, att den af Hr v. Hartmansdorff föreslagna rättelse
måtte, vid den nu förekommande justeringen af ProtocollsUtdraget
öfver R. o. Ad. i ämnet fattade beslut, få iakttagas.
Ropades Ja.
Härefter justerades ej allenast, med iakttagande af den nyss
beslutade rättelsen, ett prot.-ntdr., rör:de pröfningen af BankoUtsk:s
Betänk. 61 för d. 14 och 17 dennes, utan ock 6
prot.-utdr. lör denne dag f. m.
H. R. o. Ad:n åtskiljdes kl. f till SJ på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
•* <* 9-3 Q c
Lördagen den 21 Oktober 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för d. 18 dennes e. m. och
pleni-prot. för d. 12 sisth Juli e. m.
Uplästes till justering och godkändes nedann:de från Expedit.-  Utsk. inkomne Förslag till R. St:s underd. Skrifvelser till K. M.
M 164, ang:de slutligt ordnande af Försvarsverket inom
Jemtland;
JV2
Den 21 Oktober.
337
JVs 165, ang:de skatteförsäljning af åtskilliga lägenheter under
Elfsborgs Kungsladugård i Götheborgs och Bohus,län;
JV2 166, ang:de ett låne-understöd åt staden Christianstad;
JVS 167, ang:de understöd för fullbordandet af Norbergs
jernväg; samt
JV2 168, angtde Postbevilln:n.
Justerades jemväl Exped,Utsk:s under N:o 8 afgifna förslag
till § i Riksdags-beslulet, ang:de Postbevilln:n.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, upläste en sålydande
motion:
Till följe af R. St:rs beslut skall den bränvinsbränningsredskap,
som är enkel, till de delar densamma utgöres af koppar
eller malm och inom föreskrifven tid dertill behörigen anmäles
och aflemnas, för allmänna medel inlösas.
Beslut är likväl ej fattadt, inom hvilken tid sådan lösen skall
betalas till den, som redskapen eger, ej heller af hvad medel
beloppet skall utgå.
Då emedlertid bestämda stadganden i dessa afseenden äro
nödvändiga, får jag, med den rätt § 56 Riksd.Ordn:n mig tillägger,
föreslå, det R. St:r måtte besluta:
l:o Att stadgad lösen för den bränvinsbrännings-redskap,
hvilken, till följe af de förändrade vilkoren för bränvins tillverkning,
i behörig tid och ordning till inlösen af allmänna medel
aflemnas, skall, för hvar och en dertill berättigad, vara att å länets
landt-räriteri utfå, när helst, efter tre månader sedan aflemnandet
skett, han sig dertill anmäler.
2:o Att medlen härtill utbetalas af Riksg:sKont., efter reqvisition
från StatsKont., så tidigt, att egarne lill redskapen kunna
utfå hvad dem tillkommer inom den derför bestämda tiden.
Om remiss af denna motion till StatsUtsk. anhåller jag
vördsamt.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 11 och 17 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 313, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk.
N:o 262, ronde ifrågastäldt anslag till bildande af en teknisk
skola i Börås.
I sammanhang härmed lät Hr Gr. o. Landtm, upläsa ett
från BorgareSt. ankommet prot.-utdr. N:o 508, innehållande inbjudning
till MedSt:n att instämma i det af BorgareSt., i anledn.
af förevaride Utlåt, fattade beslut, hvilket, enl. nu jemväl upläst
prot.-utdr. N:o 501, innehöll, att, med afslag till Utsk:s yttranden,
BorgareSt. för sin del, med bifall till Hr Rydins motion, beviljat
ett anslag af 5,000 R:dr årligen under nästa Statsreglerings13
H. 22
338
Den 21 Oktober.
period till en teknisk skola i Borås med enahanda vilkor, som
vid anslag för dylika skolor förut äro bestämda.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag anhåller att få uplysning
om, huruvida något prot.-utdr., innehållande PresteSt:s
beslut i ämnet, hunnit anlända, samt att jag derefter mätte
återfå ordet.
I anledn. häraf lillkännagaf underl. Riddarh.-S ekret.,
att prot.-utdr. i dag ankommit, som utvisade, att, vid föredragningen
af StatsUtsk:s förevande Utlåt, och BorgareSt:s inbjudning
i ämnet, PresteSt., i likhet med BorgareSt,, för sin del
beslutat, att, med ogillande af Utsk:s yttranden och i öfverensstämmelse
med den i ämnet väckta motionen, 5,000 R:dr b:ko
årligen under nästa Statsregleringsperiod må beviljas till en teknisk
skola i staden Borås med enahanda vilkor, som vid anslag
för dylika skolor förut äro bestämda; samt, under sådant förhållande,
ansett inbjudningen ej påkalla annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
Hr Tersmeden: Enl. nu lemnade uplysningar, har motionen
blifvit bifallen af 2:ne Stånd, af hvilka det ena lärer vara bäst i
tillfälle att bedöma de arbetande klassernas behof af undervisning,
det andra åter industriens intressen, och jag är förvissad
derom, att detta behof, dessa intressen ej heller kunna vara likgiltiga
för detta Högh Stånd; att de fleste af Eder, Mine Hrr,
i likhet med mig, hysa det lifligaste intresse för industrien, hvilken
i våra dagar, näst nätionalupfostran och medborgares yttranderätt,
utgör framåtskridandets mäktigaste häfstång.
De skäl, som StatsUtsk. i Betänk. N:o 262 lagt till grund
för sitt afstyrkande, äro först och främst, ”att erfarenheten ådagalagt,
hurusom borttagandet af införselsförbud icke medfört de
menliga följder, motionären befarat”. Tillämpligheten af denna
i allmänhet riktiga sats beror likväl derpå, om och när en näring
vunnit den styrka i sin utveckling, att den kan uthärda
konkurrens med utifrån kommande produkter, och huru kan en
sådan utveckling säkrare vinnas, än just genom inrättandet af
tekniska undervisnings-anstalter?
Den andra af Utsk. framställda anmärkn. är, att ”väfnadsyrkets
uphjelpande, ,i Utsk:s tanke, icke står att vinna blott förmedelst
inrättande af en allmän teknisk bildnings-anstalt, der
undervisningen bör afse flera industri-grenar, och ej inskränka
sig till en enda, utan denna industri måste, om sådant finnes
behöflig!, på andra, mera direkt verkande sätt upmuntras”. Men,
enl. min tanke, kan och bör ifrågavande yrke lämpligast uphjelpas
på det af motionären föreslagna sätt, hvilket just verkar mera direkt
än något annat. Att äfven andra undervisningsämnen skola ingå
uti en sådan bildningsanstalt, kan jag icke finna annat än
lämpligt, enär tillfälle derigenom beredes att vända sig åt andra
yrken och att deruti söka sin bergning, i fall nemi. väfnads-industrien
skulle mötas af missgynnande konjunkturer.
Den 21 Oktober.
339
Det 3:dje af Utsk. omnämnda skälet, hvarigenom Utsk.
hänvisat till den i Götheborg inrättade slöjdskola, har redan genom
de af PresteSt. framställda anmärkmr blifvit till fullo ve»
derlagdt.
Den af Utsk. gjorda invändningen, att Borås stads innevånare
icke erbjudit sig att till den ifrågaställde läroanstalten anskaffa
lokal, eller att dertill på annat sätt bidraga, skulle genom
antagandet af BorgareSt:s nyss uplästa inbjudning blifva undanröjd,
enär nämnde Stånd uti sitt beslut föreskrifvit ett sådant
vilkor.
Sakens vigt och betydenhet har blifvit så fullständigt ådagalagd,
både i motionen och de diskussioner, som åtföljde återremisserna,
att jag anser mig icke behöfva mycket derom orda,
utan endast fästa upmärksamhet dels på den jemförelsevis obetydliga
utgiften för ett företag af så produktiv art, som det förevande,
dels derpå, att, ehuru den värde motionären styrkt, att
Borås stad allt sedan verldens skapelse varit i saknad af anslag,
han likväl icke yrkat, att de begärde medlen skulle fortfarande
utgå till verklens slut, utan endast så länge nästa Statsregleringsperiod
räckér.
Att hos en befolkning, som af ålder utmärkt sig för idoghet
och hushål Isanda, söka genom en ändamålsenlig upfostran
stärka och utveckla dessa anlag, utgör, enl. mitt sätt att se saken,
det mest räntebärande förskott, det produktivaste anslag,
den bästa gåfva, som landets fäder kunna gifva åt landets barn;
till följe hvaraf jag yördsamt anhåller om bifall till BorgareSt:s
inbjudning.
Frih. Cederström, Rud.: Då denna fråga förra gången
inom R. o. Ad. utförligt ventilerades, visade det sig, att många
ledamöter intresserade sig för de tekniska läroanstalterna, vnen
att R. o. Ad. likväl icke fann sig böra bevilja ifrågavande anslag.
StatsUtsk. har äfvenledes nu, likasom uti sitt Betänk. N:o
262, ingalunda bestridt nyttan af tekniska läroanstalter, utan endast
framdragit de skäl, hvarföre icke den förevar:de ansågs f. n.
böra understödjas.
Hr Tersmeden yttrade, om jag icke hörde orätt, att 3:ne
Stånd förenat sig öar bifall; men måhända var det endast 2:ne,
och i sådant fall innehar frågan^samma ställning, som vid återremisserne:
det borde då framdragas särdeles talande anledn:r
till ändring af R. o. Ad:s åsigt i detta mål.
Hvad de anförda motskälen beträffar, synes mig, som om de, till
följd af förbudens uphäfvande, upkomna farhågorne och bekymren
för den väfnadsidkande befolkningens i Elfsborgs län uppehälle
och bergning, icke skulle på verksamt sätt kunna afvärjas
genom inrättandet af en teknisk läroanstalt i orten, eller att
denna skolas verksamhet skulle i minsta mån kunna bidraga till
lättandet af omsorgen för de samma personers välfärd, hvilka,
såsom det nyss sades, ehuru tankarne derom visserligen äro myc
22
*
340
Den 21 Oktober.
ket delade, genom besluten om förbudens uphäfvande skulle f. n.
blifva lidande; ty frukterna af den undervisning, som sålunda
skulle beredas, äro ej att förbida så hastigt, sorn erfordrades, om
de skulle kunna på de närvande förhållanderne och på de i
närmaste framtiden möjligen lidande personernas ställning utöfva
den åsyftade återverkan.
Hr Tersmeden har trott det ligga mindre vigt på den yppade
underlåtenheten hos Borås stad att, för den ifrågaställaskolan,
skaffa lokal; enär sådant, enl. BorgareSt;s inbjudning,
numera för anslagets åtnjutande utgjorde ett vilkor. För min
del tror jag det dock icke vara fullt lämpligt, att Staten erbjuder
ett bidrag, hvilket, till följd af enskilda personers möjligen
fortfarande mindre benägenhet, tilläfventyrs icke blifver begagnadt.
Undertiden hade med enahanda summa kunnat understödjas något
annat företag af vigt, till hvars verkställande meningarne
inom orten, och nitet att dertill medverka blifvit ådagalagde;
många sådana företag hvila, i brist af upmuntran å Statens sida.
Vid sådant förhållande och förutsatt, att orten vore i verkligt
och trängande behof af den ifrågavande läroanstalten, hade det
väl icke heller varit för mycket gjordt, om orten på förhand förklarat
hvad den för ändamålets ernående sjelf vill upoffra och
påkosta.
Man har vidare funnit det utgöra en ömmande omständighet,
att Borås icke, i förevande hänsigt, sedan verldens skapelse
erhållit något understöd. Ja, det är ju kanske lill och med
ganska återhållsamt, att icke på grund af denna omständighet
begära anslaget retroaktivt ifrån nämnde epok, eller för 5 ä
6,000 år sedan ; hvilket skulle göra en för Borås ganska vacker,
men för Statsverket fruktansvärd! ansenlig summa. För att desto
bevekligare förmå oss att bevilja anslaget, har Hr Tersmeden
antydt, att det i alla fall ej vore fråga om att det skulle utgå
ända till verldens slut, utan endast under den statsregleringsperiod,
hvarom vid innevande Riksdag beslutes. Obestridligt är
visserligen, att beslutet ej f. n. komme att längre tiderymd omfatta;
men huru uprikligt kan det vara, att förespegla oss anslagets
uphörande vid besagde tids utgång? Det lemnar jag derhän, och
förmodar fastmera, att statsbidraget allt framgent kommer att
fortsättas och, efter all sannolikhet, än vidare ökas. Illa vore
det också, om ej, sedan början vore gjord, anstalten skulle visa
sig värd eu fortfarande upmuntran. Med full öfvertygelse om
den stora nyttan, det obestridda behofvet af dessa läroanstalter,
och till och med om gagneligheten och lämpligheten af den nu
speciellt ifrågasatta, kan man dock draga i tvifvelsmål, huruvida
skicklige lärare kunna finnas till anställande vid de flere dylika
lärostolar, man i åtskilliga delar af riket inrättat eller föreslagit
att inrätta. Under sådane förhållanden synes det vara bättre,
att något dröja med inrättandet af ifrågavande skola och först
låta de tekniska läroanstalter, som blifva bildade lili Orebro och
Norrköping, stadga sin verksamhet. Man finge dä äfven en ge
-
Den 21 Oktober.
341
aom vunnen erfarenhet desto säkrare ledning i afseende på den
uti Borås föreslagna anstaltens ändamålsenligaste anordning.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag,
att R. o. Ad. behagade, med vidblifvande af sitt engång fattade
beslut, till handlingarne lägga så väl StatsUtsk:s nu föredragna
Utlåt., som äfven BorgareSt:s inbjudning i samma ämne.
Hr Hjärne, Harald: StatsUtsk. har, enl. min tanke, rigtigt
förfarit, då Utsk., till svar på återremisserne från Preste- och
BorgareSt:n, afgifvit ett sådant Utlåt., som det förevande, emedan
det öfverensstämmer med antagen praxis, att ett Utsk. vidhåller
ett utlåt., som blifvit — såsom nu är förhållandet — af 2:ne
Stånd bifallet och af de öfrige ålerremitteradt. Här är nu således
endast fråga derom, huruvida Utsk. första gången, då motionen
afhandlades, riktigt förfarit, då Utsk. afstvrkte densamma.
Jag tror det icke, och är i förevande fråga af samma tanka, som
Hr Tersmeden, samt anser, att ifrågavande anslag är af jemförelsevis
mycket större vigt, än de många anslag, hvilka Utsk.
utan förbehåll vid denna Riksdag tillstyrkt. Enär vid början af
Riksdagen, då motionen blef afgifven, det skäl icke förefanns,
som man sedermera framställt, nemi. att införselsförbuden blifvit
uphäfde, så kunde man möjligen tveka, huruvida man borde för
väfnadsindustriens befrämjande gifva anslag till en skola, men
Sedan detta skäl ytterligare tillkommit, synes det mig vara af
väsendtlig vigt, att medel beviljas.
Då vi veta, att ifrågavande väfnader tillverkas utomlands för
ett bättre pris, än hos oss, så är det naturligt, att, på sätt den
förste talaren omnämnde och ingen sedermera bestridt, när införsels-förbuden
uphäfvas, den inhemska varan skall blifva mindre
afsättlig, samt att de 7 kring Borås liggande häraderna, som
idka och lefva af ifrågavande industri, skola härpå komma att
betydligt förlora. Af erfarenheten vet man, att när en vara
faller i så lågt pris, att tillverkaren genom densammas försäljning
icke kan lifnära sig, blifver han nödsakad att slå sig på
någon annan näring, och då det är bekant, att i åtskilliga af
nyssnämnde 7 härader — jag påminner mig specielt Ahle och
Lindorm — befolkningen eger naturliga anlag, icke allenast för väfnads-industrien,
utan äfven för handaslöjder, samt alt ibland dem
finnas urmakare, lås-smeder och snickare m. m., synes mig i detta
afseende inrättandet afen teknisk skola vara högeligen önskvärd.
På grund af hvad jag haft äran anföra, tillstyrker jag, att
R. o. Ad. lhåtte bifalla motionärens förslag.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag anhåller, att få i R. o. Ad:s
minne återkalla, alt den af ,Hr Rydin väckta motion framställdes
långt efter motionstidens slut, och att StatsUtsk. således icke varit
i tillfälle att pröfva densamma på samma gång dylika frågor
hos Utsk. voro under öfverläggning. StatsUtsk. har föreslagit
och R. St:r äfven bifallit, alt anslag må tilldelas Örebro och
Norrköping för inrättande derstädes af 2:ne sådana skolor, sorn
den nu ifrågavande; men sådant skedde dock icke ulan mycken
342
Den 21 Oktober.
tvekan, ty dels uplystes det, att betydliga svårigheter mött, för
alt erhålla skicklige lärare till den vid sednaste Riksdag beslutade
skola uti Malmö, dels tillkännagaf Landshöfd:n i Malmöhus
län, att han nödgats antaga lärare, som måhända icke voro fullt
kompetenta. Under sådana förhållanden ansåg StatsUtsk. sig icke
böra föreslå anslag till mer än 2:ne tekniska skolor, i de af mig
nyss omnämnde 2:ne städer. Sedan Tull-lagstiftningen i det
närmaste blifvit af R. St:r afgjord, inkom Hr Rydin med sin
motion, hvilken egentligen stöder sig på den menliga inverkan,
som förbudens borttagande skulle på väfnadsindustrien åstadkomma,
men då man icke kan tillförlitligt afgöra delta, anser jag
det vara bäst att öfverlemna saken åt framtiden, samt alt def
ännu är för tidigt alt besluta öfver anslags meddelande åt Borås,
i synnerhet dä det — såsom -jag förut omnämnt — torde blifva
nästan omöjligt, att anskaffa skickliga lärare till ytterligare en
skola. Dessutom torde de Hrr, som yrka på bifall lill motionen,
besinna, att Statsverkets inkomster hafva, till följe af de utaf R.
St:r, i afseende på bevillnm, beslutade nedsättningar, kommit i
det skick, att det vore högst betänkligt att öka utgifterna, samt
att det kanske blifver nära nog omöjligt, att, under de förhållanden,
som nu sednast upkommit, fylla slatsbehofven.
Jag anhåller att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förut
fattade beslut, behagade bifalla Utsk:s Utlåt.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då det obetydliga
anslag, som bär är i fråga, har till föremål uphjelpandet
och vidmakthållandet af industrien inom en ort, som jag känner,
och för hvilken jag hyser det lifligaste intresse, torde det äfven
tillåtas mig, att i ämnet yttra några ord. Jag erkänner, att
StatsUtsk., vid första behandlingen af motionen, baft skäl att afstyrka
densamma, dels derföre, att den bade så sent- inkommit,
dels derföre, att det uti densamma framställda hufvudmolivet för
tidigt åberopats, då verkan af den nya tull-lagstiftningen icke
med säkerhet kan förutses och således icke heller bedömas, huruvida
ordnandet af den frågan kommer att menligt inverka på
väfnads-industrien uti Westergöthland. Jag fäster mig således
icke vid hufvudskälet för motionen, ulan jag skall försöka framhålla
dem, som tala för bifallandet af den gjorda inbjudningen.
Det torde för livar och en vara bekant, att Westergöthland är,
1 afseende på ifrågavar:de läroanstalter, ganska vanlottadt. Det
är visserligen sannt, att i Götheborg finnes Calmerska slöjdskolan,
men den afser endast en högre teknisk bildning. Då frågan
förra gången förevar, ansåg jag mig böra iakttaga tystnad, men
den har nu fått en annan ställning, sedan motionen blifvit af
2 Stånd bifallen, samt ovilkorligen kommer att utgöra föremål
för votering uti förstärkt StatsUtsk. Vid sådant förhållande, och
då jag hyser den säkra tillförsigt, att intresset för väfnads-industrien
i denna ort, der den är temligen utvecklad, skall blifva
ännu större, om Staten lemnar tillfälle för industri-idkaren att
taga ytterligare kännedom om sitt yrke, sä tror jag, att R. o.
Den 21 Oktober.
343
Ad. skall väldigt upfylla sitt kall, att sprida bildning och uplysning,
om Ståndet antager den gjorda inbjudningen.
Frih. Fock, Alexander Georg: Det är just af intresse
för tekniska undervisningen i allmänhet, som jag yrkar, att vid
denna Riksdag icke något anslag måtte beviljas för bildande af
en teknisk skola uti Borås. Då det redan har visat sig vara med
svårighet förenadt, att erhålla duglige och skicklige lärare vid de
nu inrättade tekniska skolorna, torde det blifva ännu svårare,
när flera anstalter blifva inrättade. Om man icke gör afseende
på lärarnes skicklighet, skall man lätteligen kunna erhålla dem,
men undervisningen blefve naturligtvis derefter, och de tekniska
skolorna skulle icke upfylla sitt ändamål, samt sjunka i allmänna
omdömet. Det skall nu anställas lärare vid icke mindre än 2:ne
nya sådana skolor och, enl. hvad jag, såsom sjelf anställd vid
en teknisk skola, tror mig kunna intyga, blifver det ganska kinkigt
att erhålla duglige lärare. Men det finnes dessutom ett annat
skäl, hvarföre jag tror, att anslaget icke bör bifallas, och
det är, att man icke har tydligt framställt, hvartill detsamma
egentligen skall användas. Ar, det meningen, att ytterligare bilda
ett allmänt tekniskt elementarläroverk, så kommer det att blifva
af samma beskaffenhet, som de öfriga skolorna, hvilka redan finnas.
Ar det åter fråga om, att, på sätt här är antydt, inrätta
en slags special-skola för väfnads-industrien, så förslår icke anslaget,
och jag tror mig med bestämdhet kunna säga, att
de ifrågavar:de medlen icke räcka till att inköpa behöfliga modeller,
än mindre att bestrida undervisningen, hvilken, om den
skall blifva lämpad efter orten, måste inskränka sig till bomullsväfnader.
Jag vågar således anhålla, att R. o. Ad. behagade, med
vidblifvande af sitt förut fattade beslut, bifalla Utsk:s Utlåt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: En ledamot har sagt, att
i detta ämne vore redan nog taladt, och att man icke vidare
borde befatta sig dermed. För de personer, som i hufvudfrågan
hysa samma mening, som han, är det riktigt; men på dem åter,
som önska, att anslaget måtte beviljas, kan påståendet icke tillämpas.
Tvertom tror jag, att mina värde motståndare ännu en
gång behöfva höra skäl anföras för detta förslags antagande, och
jag önskar, att de icke måtte tillsluta sina öron för hvad jag kan
hafva att derföre andraga. Somliga säga, att denna fråga blifvit
väckt efter motionstidens slut och sedan Utsk. ^föreslagit bidrag
till tekniska skolor, både i Norrköping och Orebro. Det kan
visserligen vara sannt; men orsaken, hvarföre motionären icke
förr framställt sitt förslag, var den, att han icke kunde veta, eller
ens befara, att frihandeln skulle vid denna Riksdag erhålla
ett sådant öfvertag, som vi sett. Då husslöjden kring Borås skall
härigenom blottställas för undergång, så kan jag ej inse, hvarföre
icke denna stad, lika väl som Norrköping, hvarest väfnadsyrket
äfven hotas med förfall, skulle erhålla medel till näringens
344
Den 21 Oktober.
vidmakthållande, eller hvarföre man skulle vara mera njugg mot
Borås än Norrköping.
Det är sagdt, att man endast på förmodan grundade sin
farhåga för framtiden och att erfarenheten borde först visa, huruvida
befolkningens utkomst äfveutyrades. Om Utsk. tänkte så
i afseende på Borås, hvarföre hyste icke Utsk. samma mening
om Norrköping, som är en större och bättre belägen stad, och
som således bör med mindre svårighet än Borås kunna uthärda
en stark påtryckning? Mig synes följaktligen, att samma bevågenhet,
som gifvit sig tillkänna mot Norrköping, äfven borde
omfatta Borås. Utsk. har föreslagit medel till inrättandet i Orebro
af en sådan skola, som den ifrågavande. Men denna stad
har, enl. min tanka, vida mindre behof deraf än Borås, emedan
jernhandteringen kring förstnämnde stad bedrifves i stort och
denna står i fördelaktigt förhållande till utlandet. Att man föreslagit
bidrag till tekniska skolor i Norrköping och Orebro, och att
man har en sadan i Götheborg, hjelper icke Borås, ty från de
2:ne första skolorna är denna stad allt för långt belägen, och i
Götheborg är deras antal, som besöka skolan, utan tvifvel så
stort, alt utrymmet icke räcker till för flera från andra orter.
Man har påstått, att delta anslag icke skulle lätta bekymren
för befolkningen kring Borås, samt att de arbetare, som redan
äro invande i väfnadsyrket, äro för gamla tili att lära något i
skolan, om ortens näring komme i trångmål. Många sådana
torde dock icke finnas. Men om än åtskilliga skulle vara för
gamla, så qvarstår dock ett upväxande slägte, hvilket tvifvelsutan
valde fadrens yrke, om det kunde genom bättre läroanstalter
uppehållas. I annat fall skulle väl denna ungdom föranlåtas egna
sig åt landtbruk. Kan det lemna de arbetslösa lönande sysselsättning
på Svälterna, der odlingsbar jord saknas? När samma
betryck öfvergick Schlesien, som nu hotar Borås, var Begeringen
i stort bekymmer, huru väfvarne skulle kunna näras. Man använde
dem bland annat till att sönderknacka sten på chausséerna
för deras macadamiserande. Men den vid sittande i varma
rum vanda befolkningen var så klen, att hon icke ens tålde
blåsten på fria fältet, och ännu mindre dugde til! jordbruksarbete.
Då man måste göra afseende på menniskornas beskaffenhet,
kan väl icke i förevar:de fall något lämpligare företagas, än
alt genom undervisning i slöjder bereda väfvarne tillfälle att försörja
sig. Om Sveriges rike i det hela vinner på frihandeln: så
bör väl riket i allmänhet eller dess fleste innebyggare, som draga
fördel af den författning, hvilken undergräfver väfnadsbefolkningens
välfärd, använda någon del af sin vinst, för att, så vidt
möjligt är, rädda dessa menniskor från undergång.
Man har förmodat, det anslaget skulle blifva obegagnadt,
derföre att tillgång å lärare saknades. Men huru skall någon
vilja egna sig åtjlärarekallet, om läroanstalter icke finnas? För denna
brist må vi ej upgifva förelaget; ty om vi det hade gjort, saknades
ännu våra redan befintliga slöjdskolor, hvilkas lärjungar
åstadkommit arbeten, som i sjelfva England blifvit med beröm
Den 21 Oktober.
345
omnämnda. Om R. o. Ad. icke vill anslå medel till lärare, af
farhåga, alt sådane skulle fattas, hvarföre har då Ståndet anslagit
löner till åtskilliga professioner vid universiteten, ehuru det
visat sig, att äfven der för ögonblicket saknats lärare. Man har
dock icke varit besvärad af de penningar, som blifvit dertill anslagne.
Om besparing gjordes på anslagen till slöjdskolornas lärare:
så kunde de antingen hemfalla lill Statsverket, eller ock
kunde, hvad bättre vore, skolorna tillåtas derföre inköpa modeller
m. fl. skolmaterialier, som Frih. Fock ansett vara nödvändiga.
Skulle vi taga de tekniska läroanstalterna i andra länder
till efterdöme: så komme vi väl aldrig att inrätta dylika hos
oss, emedan de, serdeles i Berlin och Wien, äro tilltagna i så
stor måttstock, att vi ej på mycket lång tid kunna bringa våra
derhän. Men Svenskens styrka består icke sällan deri, att kunna
hjelpa sig med litet. Mig synes derföre, att vi böra göra ett
försök, samt ej misströsta, utan tvertom visa verlden, att vi med
ringa medel kunna uträtta mycket nog.
Man har yrkat, att vi ej skulle för vissa år lemna det ifrå—
gavande anslaget, emedan man då icke kunde hoppas, att det
framdeles skulle upböra. Får jag fråga om och huru mina värda
motståndare hoppas, att andra beviljade anslag skola med innevande
Statsreglering upböra?
Man har äfven anfört, att bevillnm blifvit nedsatt och att,
om ytterligare anslag nu beviljades, skulle Staten sakna tillgångar.
Hvarföre har man onödigtvis nedsatt bevillnm? Ar det
derföre skäl, att lemna Borås utan medel? Enl. min tanka är
bevillnms minskning ett stort fel, till hvars rättande ingen annan
utväg torde finnas, än att åter gå tillbaka och höja henne,
heldre än att nedsättningen sker på vissa orters eller näringars
bekostnad.
Frih. Fock har frågat, hvartill detta anslag skall användas,
antingen till en special-skolas eller en allmän teknisk läroanstalts
inrättande? För min del anser jag bäst vara, att R. St:r icke
befatta sig med något annat, än anslagets beviljande till en teknisk
skola, öfverlemnande det öfriga åt Konungens pröfning.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag,
att R. o. Ad. måtte bevilja det ifrågavande anslaget.
Frih. Alströmer: Jag ber att i korthet få tillägga några
ord. Icke mindre än 3:ne talare hafva framkastat det omotiverade
yttrande, att Borås icke vore en passande ort för en teknisk
skola. Jag Vågar bestrida detta påstående, ty då Borås är
beläget i centrum utaf Westergöthland, nära Jönköpings samt
icke långt ifrån Kronobergs län, så synes staden vara ett lämpligt
ställe för anläggandet af ifrågavande läroanstalt. Man har
sagt, att bristen på lärare gör det omöjligt, att ytterligare inrätta
tekniska skolor. Detta kan visserligen vara sannt, men om
skolorna icke derföre komma till stånd, blifva ju de beviljade
medlen besparade. Jag hemställer likväl, om det någonsin blifver
möjligt, alt få tekniskt bildade lärare, om man icke genom
346
Den 21 Oktober.
inrättande af tekniska skolor bereder tillfälle för lärare att blifva
anställde. Ingen kommer eljest att slå sig på sä beskaffade studier,
och inga skickliga lärare erhållas.
Frih. Åkerhjelm: Hr von Hartmansdorff har, såsom skäl
för bifall till den ifrågav:de motionen, med mörka färger utmålat
de menliga följder, som den af R. St:r beslutade tull-lagstiftningen
skulle framkalla i afseende på Borås och trakten deromkring,
men då tankarne härom äro mycket delade, synes det
mig icke vara lämpligt, att anföra detta skäl förr, än erfarenheten
visat, i hvad mån sådant kommer att inträffa. Jag tror också
derföre, alt R. St:r förfara ganska riktigt, när de icke f. n. bevilja
något anslag till inrättande af ifrågavande skola.
Jag glömde nämna uti mitt förra yttrande, att, utom de af
R. St:r beviljade medel till inrättande af tekniska skolor i Orebro
och Norrköping, har K. M. lemnat bidrag till en dylik uti
Eskilstuna. När nu 3:ne skolor på en gång skola uprättas, synes
det mig, att, då den brist på lärare, som i afseende på nu
befintliga skolor redan förefinnes, torde blifva allt mer och mer
kännbar, det vore ganska oklokt, att anslå medel till Borås,
hvarföre jag fortfar uti min vördsamma anhållan om bifall till
Utsk:s Betänk.
Frill. Cederström: Efter hvad som uti ämnet redan blifvit
anfördt, kan jag blifva ganska kort, och vill derföre till bemötande
endast uptaga det af Hr von Hartmansdorff framställda
argument, härrörande deraf, att, då nedsättning i bevillnm blifvit
vidtagen långt under hvad han ansåg vara det rätta, återstode,
enl. hans förmenande, ingen annan utväg, än att äter
höja densamma. Då detta naturligtvis icke kan ske vid innevar:de
Riksdag, synes det således först vid den nästkommande
kunna visa sig, om R. St:r vilja vidtaga den af Hr von Hart
mansdorff
föreslagna åtgärd. Enär det af honom häruppå byggda,
nyss vidrörda argument, således för det närvar:de torde få
anses förfalla, vågar jag vördsamt fortfara uti min anhållan, att
R. o. Ad. ville vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut och bifalla
Ulsk:s Utlåt.
Hr Tersmeden: Jag har anhållit om ordet, i afsigt att
med några ord besvara de anmärkn:r, som mina motståndare
framställt. v
Frih. Cederström har trott sig finna, att jag sagt, det 3:ne
Stånd bifallit anslaget. Detta är ett misstag. Jag har sagt 2
Stånd och har för öfrigt ej fästat mig så mycket vid antalet,
som betydenheten af dessa Stånd. Vidare har Frilen ansett försummelsen,
å staden Borås’ eller dess represen lants'sida, att erbjuda
sig anskaffa lokal, böra utgöra ett skäl för afslag. Jag kan
icke inse, hvarföre Borås eller något annat samhälle bör lida för
en dylik försummelse, eller att uraktlåtenheten, att på förhand
upräkua alla de vilkor, som K. M. och R. St:r fästa vid beviljandet
af ett anslag, skulle utgöra ett skäl för afslag. Frilen,
som äfven fästat sig vid del af mig begagnade uttrycket, att an
-
Den 21 Oktober.
347
slaget icke skulle komma att fortfara i evighet, utan endast till
nästa Stats-reglerings-period, har förklarat, alt de anslag, som
R. St:r nu bevilja, vanligen vid nästa Stats-reglering ytterligare
komma att fortfara; men sådant beror ju helt 09b hållet på R.
St:r sjelfve, att, efter sig företeende omständigheter, besluta.
Samme talare och, jemte honom, tvenne andra, hafva såsom skäl
emot inbjudningens antagande anfört, alt genom det vexande
antalet af dessa skolor, tillgång på skicklige lärare skulle komma
att saknas. Jag för min del skulle dock våga tro, att i detta,
liksom i alla andra afseenden, det är skolan sjelf, som hildar
lärare, likasom lärjungar, och att således just skolornas mängd
innebär en säkerhet emot vådan af en dylik brist. Jag är för
öfrigt häruti hufvudsakligen förekommen af Hr von Hartmansdorff,
och får blott tilläga, att samma invändning, konseqvent
tillämpad, skulle i alla tider ha hindrat upkomsten af alla slags
skolor, enär behofvet att inhemta, alltid i viss män föregår förmågan
att meddela, och båda stå med hvarandra i en ouphörlig
vexelverkan.
Frih. Fock har yttrat tvifvelsmål om meningen med ifrågavar:de
skola, om det skulle blifva en special-skola eller en allmän
teknisk anstalt. Uti det referat, som Utsk. gjort uti sitt
förra Betänk., synes likväl ändamålet med skolan vara ganska
tydligt. Det står nemi. alt, ”enl. motionärens tanke, fordrades
härtill i främsta rummet en lämplig undervisnings-anstalt, hvarest
allt hvad till väfnads-industrien hörde, fullständigt och vetenskapligt
meddelades.” Vidare heter det, att motionären föreslagit,
att ”5,000 R:dr årligen måtte anslås till bildande af en teknisk
undervisnings-anstalt i Borås, hvilken stad ansåges härtill
lämpligast, enär densamma utgjorde medelpunkten af de trakter
inom Elfsborgs län, der nämnde industri vunnit en högre utveckling.
”
0 .
Frih. Åkerhjelm har emot anslagets beviljande anfört ett
skäl, som synes dräpande, nemi. kassans tomhet, men jag skulle
förmoda, att för det lilla plus i statsbristsumman, som detta anslag
skulle åstadkomma, utväg må kunna beredas, samt att det
väl kan försvara sin plats vid sidan af de många andra plus,
som icke lära kunna undvikas. Samme talare har ansett de af
motionären förmodade skadliga verkningarne för väfnads-industrien
icke vara så säkra, att man deruppå kunde grunda ett bifall
till anslaget. Härom kunna dock tankarna vara delade: vore
här fråga om ett direkt understöd, i likhet med hvad L Preussen
vid de friare näringsförfattmnes införande lemnades till ersättning
för förmodade förluster, så skulle jag icke vilja förorda
någonting sådant; men här är nu endast fråga om anslag till ett
föremål, som, oberoende af tullens skiftningar, ostridigt kommer
att verka välgörande för orten, för industrien och för hela riket,
Slutligen får jag hembära min tacksamhet till de Hrr ledamöter,
hvilka här $ä kraftigt understödt, icke mig, utan den goda
saken, och deribland serskildt till den, hvars blotta namn erinrar
om ett af de vackraste bladen i den Svenska industriens
348
Den 21 Oktober.
historia, och hvilken nu, likasom vid ett föreg:de tillfälle, i fråga
om slöjdskolan i Stockholm, visat sig såsom en värdig ättling till
Svenska slöjd-inrättningarnes oförgätlige stiftare.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Här har redan blifvit påpekadt,
hurusom, vid ett föreg:de tillfälle, Landshöfd:n i Malmö omnämnt,
att, då en teknisk skola för icke länge sedan inrättades i nämnde
stad, det var förenadt med största svårighet att erhålla skicklige
lärare till densamma, och att man, till följe deraf, måste
nöja sig med personer, som åtminstone icke visat prof på tillräcklig
kompetens. Det kan visserligen vara möjligt, att, sedan
läroanstalterna kommit i gång, flera personer slägit sig på dessa
yrken, samt att det således nu är lättare att anskaffa lärare, än
då Malmö skola inrättades. Men då man tager i betraktande,
att vid denna Riksdag anslag blifvit beviljade till 2:ne tekniska
skolor, en i Norrköping och en i Örebro, samt att K. M. dessutom
lemnat medel åt Eskilstuna, så är det föga troligt, att på
den korta tid, som förflutit från Malmö skolas inrättande tills
nu, förhållanderna i så väsendtlig'grad förändrat sig, att tillgång
på lärare skulle på en gång förefinnas för icke mindre än 4
skolor, om nemi. en dylik anstalt äfven kom till stånd i Borås.
Mig synes det vara bättre, att göra litet, men väl, än mycket
och illa, och då vi nu redan hafva inrättat flera tekniska skolor,
än hvartill vi hafva lärare, förefaller det mig klart, att vi skulle
icke förbättra, utan försämra den goda saken, genom att ytterligare
sprida de lärare-krafter, ^hvilka måhända äro otillräcklige
på de redan fastställda punkterne. Icke heller torde, då vi redan
hafva den Chalmerska skolan i Götheborg, samt nu erhålla
en uti Örebro, behofvet att få en uti Borås vara så ytterst trängande
för Westergöthland, att man icke kan vänta tills de nu
tillämnade skolorna kommit i gång, samt hunnit bilda skicklige
lärare. T
En sak, som man icke bör förbise, är, att R. o. Ad. redan
fattat sitt beslut i frågan, samt att detsamma dock måste erkännas
någon vigt. Det är visserligen sannt, alt en inbjudning här
förekommer, och att man derföre skulle kunna förneka sitt förra
beslut. Men en inbjudning bör väl egentligen ega rum, antingen
när en fråga af vidlyftig beskaffenhet föranledt så skiljaktiga
beslut inom Stånden, att den svårligen kan rodas annat än genom
en inbjudning, eller också när vid en invecklad frågas behandling
en vigtig, och på dess afgörande betydligt inverkande,
uplysning blifvit i ett Stånd meddelad, som varit för de öfriga
Stånden okänd. Ingendera händelsen har här inträffat. Frågan
är icke intrasslad och ingen ny uplysning- har förekommit. l)et
skulle således blifva ett afsteg från den hittills rigtigt beträdda
vägen, om R. o. Ad. aktade sitt förra beslut för intet, samt fränträdde
detsamma, utan att något nytt skäl för dess uphäfvande
blifvit anfördt. Det tjenligaste torde derföre vara, att saken får
hafva sin naturliga gäng, samt att, dä 2 Stånd bifallit motionen
Den 21 Oktober.
349
och de 2:ne andra densamma afslagit, frågan afgöres uti förstärkt
StatsUtsk.
Jag anhåller således vördsamt, att R. o. Ad. måtte, med
vidblifvande af sitt förut fattade beslut, lägga ifrågavar:de Betänk,
samt inbjudning lill handlingarne.
Frih. Raab, Adam Ch ris tian : En ledamot af detta Stånd,
som varit närvande vid öfverläggningarne örn tullfrågorna i allmänhet,
torde erinra sig, att det vigtigaste skälet, som anfördes
för bibehållandet af prohibifiv-systemet, var, att den omkring
Borås idkade väfnads-industrien borde skyddas. Då nu prohibitiv-systemet
vid denna Riksdag fallit, skulle jag föreställa mig
det vara en samvetspligt för dem, som hafva vunnit, att räcka
handen till .ett försök att understödja de orter, som genom beslutet
kunna blifva lidande. Här är nu fråga om den trakt i
Elfsborgs län, som lifnärer sig med väfnader, och för anläggandet
af en teknisk skola derstädas, har motionären begärt ett anslag
af 5,000 R:dr. Då de emot detta anslag anförda skäl i
allmänhet blifvit uptagne och vederlagde, vill jag endast hålla
mig till dem, som synas vara mest vigtiga. Frih. Fock har
sagt, och den siste talaren har äfven uprepat detsamma, att en
synnerlig brist pä lärare skulle upkomma. Jag medgifver, att
häruti ligger ett stort hinder, men det beror dock hufvudsakligen
derpå, hvad slags skola, som kommer att inrättas i Borås; dock
föreställer jag mig, att R. St:r icke vilja gå så långt i detalj, att
dé föreskrifva hvad det skall bli för en sorts skola. Jag vill nämna,
hurusom f. n. uti landet införes Niirnbergerkram för öfver
100,000 R:drs värde. Om nu de personer, som bo i Borås och
trakten deromkring, samt sysselsätta sig med väfnader, lärde sig
konsten att förfärdiga leksaker, skulle en sådan mängd dylika
varor icke komma att från främmande länder hit införas, och
jag är öfvertygad om, att denna industri vore för landet af mycket
mera värde, än den obetydliga anslagssumma, som nu är i
fråga. Under ett besök i en stad i Tyskland såg jag en mängd
modeller af hästar, dockor, vagnar o. s. v. förfärdigade, endast
för att lära det omkring i trakten boende folket att göra ifrågavar:de
leksaker, och jag inser icke, hvarföre man icke skulle
låta den ort, der folket är vant att lära sig händaslöjder, få skaffa
sig kännedom om dylika saker. Vi hafva sett huru, uti en viss
trakt af Kronobergs? län, allt folket gör korgar, hvilka äro fullt
jemförliga med dem, vi erhålla utifrån. Äfven tror jag icke,
att brist på lärare skulle upkomma, ty för en sådan industri behöfva
de icke vara vetenskapligt bildade. Skulle dock så inträffa,
föreställer jag mig, att vi med lätthet skulle kunna erhålla lärare
utifrån.
Man har, såsom ett vigtigt argument, anfört, att R. o. Ad.
bör vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut, men jag tror icke,
alt man följt denna grundsats, då fråga varit om att inbjuda de
öfriga Stånden, att sig i R. o. Ad:s beslut förena. Jag erinrar
mig, att Gr. Lagerbjelke har, icke en, utan flera gånger hemställt
350
Den 21 Oktober.
om inbjudning till de öfriga Stånden, att antaga Adelns beslut,
och kan man begära, att de öfriga Stånden skola förneka sina
beslut och förena sig med R. o. Ad., så måtte det väl icke
vara Ståndet ovärdigt, att frångå sitt beslut och förena sig med
de andra Stånden. Frågan liar dessutom fått ett annat utseende
än förra gången, dä icke något Stånd bade fattat beslut i
densamma. 2:ne Stånd hafva nu bifallit motionen.
Hvad åter Statens tillgångar beträffar, torde vi erinra oss,
att för ett sådant ändamål, som nu är i fråga, 5000 R:dr, i det hela,
är ett ringa belopp, och jag kan icke föreställa mig, att Statens
tillgångar äro så knappa, alt denna summa kan ega någon betydlig
inverkan på desamma.
Hr von Hartmansdorff: Man har åberopat, att anslag
redan blifvit gifna åt 3:ne skolor, nemi. i Norrköping, .Örebro
och Eskilstuna, samt att således medlersta delen af Sverige blifvit
väl omhuldad i detta hänseende. Dessa skäl synes mig åter
föranleda dertill, att man är betänkt på att gifva något åt rikets
vestra del, serdeles när densamma egnat sin verksamhet åt slöjderna.
Som de tullförfattningar, hvilka R. St. nu antagit, otvifvelagtigt
komma alt menligt verka på de orter, hvarest inhemska
slöjder idkas, bör man vara omtänksam att öfver allt sprida
förmågan att kunna täfla med utländska tillverkare. När mina
motståndare icke kunnat påhitta några egentliga skäl, mot saken,
hafva de väsendtligen hållit sig till frågan om bristen på lärare;
och som detta skäl blifvit flera gånger uprepadt, måste äfven jag
åter vidröra detsamma. Då fråga först upstod om anslag till
landtbruksskoior, voro många deremot, emedan man äfven till
dem saknade lärare. Likväl inrättades skolorna, och ehuru lärarne
i början voro mindre duglige, blefvo de efter hand bättre.
Likaså har det äfven varit med folkskolorna. I begynnelsen
saknade man skickliga lärare; men i den mån, man hunnit utbilda
skolorna, har man äfven funnit tillgång på tjenligare lärare.
Må man alltså försöka inrättandet af ifrägavande skola, äfven om
man skulle för ögonblicket befara brist på skicklige lärare.
Frih. Cederström har sagt, att, vid denna Riksdag, kunde
bevillningen icke åter höjas. Jag undrar just huru talaren, som
är en af StatsUtsk:s ledamöter, ämnar förhålla sig om statsbrist
upstår. Månne lian dä icke varder nödsakad föreslå R. St.
böja bevillningen så, alt statsbristen betiickes?
Man har sagt, det R. o. Ad. borde visa den aktning för sitt
beslut, att Ståndet icke, på grund af en inbjudning, frånginge
detsamma. Frih. Raab har redan erinrat derom, att, derest man
vill hysa så mycken aktning för egna beslut, borde man äfven
visa den för andra Stånds, och icke försöka, på sätt Gr. Lagerbjelke
ofta gjort, att, genom inbjudning från oss, få dem förändrade.
— Jag vill erinra Ståndet huru en annan ledamot,
Frih. Cederström, i detta hänseende gått till väga. När det var
fråga om pension åt en enka, och man icke visste hvad beslut
de öfriga Stånden fattat, föreslog Friinn en inbjudning till dem,
Den 21 Oktober.
351
för alt derigenom skaffa enkan pansionen. Detta var således,
enligt Frih:s tanka, icke stötande för de öfriga Stånden eller förnärmande
deras aktning. Bien nu deremot, då fråga är om någonting
vigtigare, eller om en skola, då bör aktningen noga
vårdas.
O
Frill. Åkerhjelm: Jag nödgas åter igen begära ordet,
för att fästa R. o. Ad:s upmärksamhet uppå det förvillande uti
Hr v. Ilartmansdorffs sista anförande. Han yttrade nemi., att
då man ämnade inrätta skolor i Norrköping, Orebro och Eskilstuna,
man heller icke borde förglömma det vestra Sverige med
tekniska skolor. Det kan icke vara den värde talaren eller någon
annan ledamot inom detta Stånd obekant, att i Götheborg
finnes en dylik skola, och att, då det icke är långt emellan nyssnämnde
stad och Borås, de, som bo i Borås och trakten deromkring,
kunna i Götheborg inhemta ifrågavar:de kunskaper.
Dessutom vill jag fästa R. o. Ad:s upmärksamhet deruppå,
all den af Hr v. Hartmansdorff anstälda jemförelsen emellan bildandet
af landlbruks-skolor och tekniska läroanstalter icke är
riglig, emedan man, i afseende på förstnämnde skolor, gick så
till väga, att först inrättades Degebcrgs skola, och sedan skicklige
lärare der hunnit bilda sig, atilade man sedermera de öfriga. —
Emedan jag anser detta sista sätt att gå tillväga vara riktigt,
och då jag tror att man handlar i industriens intresse, när man
så småningom anlägger tekniska skolor, vidhåller jag mitt redan
gjorda yrkande ä bifall till Utsk:s Utlåt.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr.
o. Landtm, att, i afseende på StatsUtsk:s förevaride Utlåt, och
BorgareSt:s dermed i sammanhang ställde inbjudning, blifvit yrkadt
af åtskillige ledamöter, att R. o. Ad., med vidblifvande af
sitt i ämnet fattade beslut, måtte lägga såväl Utsk:s Utlåt, sorn
inbjudningen till handlingarne, och deremot af andra talare, att
R. o. Ad., med bifall till inbjudningen, måtte lägga Utsk:s Utlåt,
till handlingarne; hvarefter propos. å dessa yrkanden framstäldes
och besvarades med blandade Ja och Nej, samt efter sedermera
förnyad propos. till vidblifvande af R. o. Ad:s förut i ämnet fattade
beslut, samt såväl Utsk:s Utlåt., som BorgareSt:s inbjudnings
läggande till handlingarne, hvarvid nu ropades .starka Ja, jemte
många Nej, Hr Gr. o. Landtm, förkarade det han ansåg Ja hafva
varit öfervägände.
Hr Tersmeden och Frih. Alströmer begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som anser R. o. Ad. böra, med vidblifvande af sitt i
ämnet förut fattade beslut, lägga StatsUtsk:s Utlåt. N:o 313, och
BorgareSt:s prot.-utdrag N:o 508, till handlingarne, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
352
! Den 21 Oktober.
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att, med bifall till den i närande
prot.-utdr. framstälda inbjudning, lägga StatsUtsk:s berörde Utlåt,
till handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med
24 Ja emot 21 Nej.
Hr von Hartmansdorff: Jemte det jag reserverar mig
mot det af R. o. Ad. nu fattade beslut, anhåller jag att få
väcka en ny motion. Enär R. St. genom sina beslut i tulllagstiftningen
vidtagit sådana åtgärder, att åtskilliga Svenska
medborgare sannolikt blifva brödlösa, och enär man icke ens velat
bereda dem tillfälle att genom undervisnings erhållande sättas
i stånd att täfla med utländske tillverkare, ser jag ingen annan
utväg återstå för många bland våra handtverkare, slöjd- och fabriksarbetare,
än att utvandra till främmande länder. Om Svenska samhället
vinner på författningars vidtagande, hvarigenom dessa våra
näringsidkare blifva brödlösa: så bör det åtminstone förhjelpa
dem till andra ställen, för att söka der vinna sin bergning. Om
man på ena sidan blottställer dem, af nit att importera främmande
varor: så bör man å andra sidan vidkännas kostnaderne
för dessa Svenska medborgares exporterande.
Jag hemställer alltså, att R. St. måtte, intill dess nästa statsreglering
vidtager, bevilja ett anslag af 50,000 R:dr b:ko årligen,
på det att Konungen må kunna bekosta, på sätt honom lämpligast
synes, de Svenska medborgares utvandring, hvilka icke längre
kunna vinna sin utkomst i Sverige, inom de näringar, som, genom
de vid denna Riksdag beslutade ändringar i tull-lagstiftningen,
bringas på förfall eller till undergång.
Denna motion begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo Const.Ulsk:s d. 17 och 18 dennes på bordet
lagda Slem. N:o 57, med förslag till tillägg i 109:de §:n
Reger:sFormen och 80:de §:n Riksd.Ordn., ang:de upskof i
Riksdag.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får till en början
betyga Const.Utsk. min tacksamhet för det förslag, hvarmed Utsk.
framkommit. Då jag således i hufvudsaken kommer att godkänna
detta förslag, anser jag så mycket angelägnare, att man
är nogräknad med sjelfva redaktionen af detsamma, på det att icke
en eller annan brist i ordalagen må kunna lägga hinder i vägen
för dess antagande vid en kommande Riksdag. I afseende på
hufvudsaken, ber jag likväl först att få göra en enda anmärkn.
Uti Riksd.Orehus 80:de §:s 2:dra mom. är nu föreslaget i
sista punkten: att ”ledamöter och suppleanter i sådant Utsk. ege
att, för den tid Utsk:s göromål fortfara, medan Riksdagen är
upskjuten, njuta underhåll af Statsmedlen.” Om det nu får bero
på R. St. sjelfve att utvälja så många Suppleanter, som hvart'
Stånd behagar, så förmodar jag att det i åtskilliga Stånd blifver
en
Den 21 0 k l o b e r.
353
en ganska stor täflan att få många suppleanter, emedan de,
under en lång tid, och utan att hafva något att göra, erhålla
en aflöning, som är ganska betydande och större än ledamöterna
i R. St:s förvaltande verk ega. Jag tror icke att man behöfver
befara någon brist på ledamöter eller suppleanter, så länge de
blifva aflönade, ej heller att man för en dylik farhåga bör visa
någon frikostighet. Detta är dock, i det hela taget, en småsak.
Då jag nu öfvergår lill mina anmärkn.-r emot redaktionen,
ber jag att få genomgå'2:dra mom. af 10!):de §:n. Det börjar
på detta sätt: ”[lar Konungen låtit Riksdag fortfara utöfver den
tid af tillsammans 4 månader, som sålunda är Riksens Ständer
för ärendernas afgörande förbehållen—Jag föreställer mig det
vara öfverflödigt, alt, på sätt här skett, närmare omnämna de 4
månaderne, samt att det, till följe af hvad som namnes i föregående
morn., icke kan vara tveksamt hvilka 4 månader sorn
afses. Det synes mig således hafva varit tillräckligt, om man
begagnat detta uttryck: Riksdag, som fortfarit öfver 4 månader,
må Konungen etc. — Vidare heter det: ”när omständigheterna
anses dertill föranleda.” I fall man talar om alt omständighelerne
skulle dertill föranleda, borde man väl närmare förmäla,
hvilka omständigheter, som skulle kunna verka derhän, men jag
tror det vara tillräckligt att, med dessa ords uteslutande, endast
omnämna, alt K. M. eger att bifalla eller ufsta hvad R. St. uti
ifrågavande afseende sålunda begärt.
Det slår vidare: ”kunna, om 3 RiksStånd det begära eller
dertill samtycka, för bestämd lid af högst 6 månader upskjuta
Riksdagens fortsättning.” Jag ber att R. o. Ad. behagade i
minnet bibehållla att det står: ”om 3:ne Stånd det begära och
dertill samtycka, kan Konungen under (i månader Riksdagen
upskjuta.” ”Efter hvilken tids förlopp,” heter det vidare, ”R. St.
sjelfmant skola åter å Riksdagsorlen tillslädesvara.” Att de
icke få komma före den bestämda liden är klart, men deremot
icke alt de skola inställa sig på dagen eller någon viss bestämd
dag, ulan de kunna komma en månad eller .J år efter sedan
riksdagens upskop lilländagålt, ty det står icke bestämdt när de
skola inställa sig, utan endast, att de skola iakttaga, att de
komma efter och icke före upskofstidens tilländagående.
Jag fortsätter, ”på R. St. ankomme, att förordna om Utsk.,
ett eller flera, skola under upskofstiden Riksdagsärender bereda
och utarbeta.” Här står ”på R. St. ankomne, att förordna”. Jag
vill visserligen erinra mig att, enligt 75:te §:n Riksd Ordn., bör
det bero på 3 Stånd, att i en sådan fråga besluta, och jag vill
hoppas, att, om denna redaktion blifver anlagen, densamma så
äfven kommer att tydas, men jag kan dock icke underlåta att
anmärka, att detta slår här i en senare period nära nog såsom
en motsats till den föregående, der det heter: ”om 3:ne Riksstånd
det begära eller dertill samtycka”, nemi. Riksdagens prorogering.
Har man i en föregående period talat om 3 Stånd,
men icke i en efterföljande omnämner, huru många Stånds be13
H. 23
354
Den 31 Oktober.
slut, sorn erfordras för att få frågan afgjord, så kan tvifvel upstå
om alla 4 Stånden derom behöfva vara ense. Vidare vill jag
göra den anmärkning, alt, det synes mig vara öfverflödigt, att
begagna både orden bereda och utarbeta, samt att blott ett utaf
dem varit tillräckligt. Emot den sista punkten af förevande 2:dra
mom. samt 3:dje mom. har jag ingen anmärkning.
Jag öfvergår nu lill 80:de §:n, der jag tror, att man varit
alltför vidlyftig och öfverflödig på ord, men då det förhållande
existerar, att man i vår nu gällande Riksd.Ordn. ordagrant repeterar
hvad som står i Reg.F:n, så vill jag icke klandra, att
man äfven nu på enahanda sätt förfarit. Då man likväl talar
om Suppleanter, och då sjelfva ordets betydelse tillkännagifver,
att dermed menas deni, som skola inträda i st. f. de ledamöter,
hvilka kunna af laga förfall blifva hindrade att i göromålen deltaga,
synes det mig öfverflödigt, att närmare utsträcka beskikningen,
om hvad man dermed egentligen menar.
När del är ganska sanni, att det icke är någon svår konst att
klandra, men desto kinkigare att skrifva, är jag i sanning förlägen,
om jag skall upläsa ett af mig upgjordt förslag till 2:dra
mora. i 109:de §:n Reg.F:n, hvilket jag dock helt och hållet
underkastar R. o. Ad:s ompröfning. Jag föreställer mig, att det
skulle blifva kortare än Utsk:s, samt få följande lydelse: ”Riksdag,
som sålunda fortfarit öfver 4 månader, kan för bestämd
tid af högst 4 månader upskjutas, om Konungen och R. Städet
gemensamt besluta. I sådant beslut skall dag utsättas, då
R. St:r skola, utan vidare kallelse, å Riksdagsorlen åter lilfstänesvara.
På R. St:r ankomme, att bestämma om Utsk., ett eller
flera, skola under upskofstiden Riksdagsärender bereda. Konungen
bibehålie sin här ofvan stadgade makt, att, sedan Riksdagen
åter blifvit fortsatt, R. St:r åtskilja, då han det för godt finner.”
Jag ber att få fästa upmärksamhet på en annan anledning
lill klander af Utsk:s förslag uti det af mig nyss uplästa 2:dra
mom. af 10i):de §:n, der det icke står uttryckt, huruvida R.
St:r hafva delaktighet i bestämmandet af den tid, som Riksda
gen
skall prorogeras. Det heter, alt Konungen skall kunna upskjula
Riksdagen, när 3 Ständ det begära, men det står icke
förbjudet, alt R. St:r skulle kunna begära en upskofstid af 5
månader, men Konungen endast bifalla 3:ue. Då jag anser, att
R. St:r å sin sida böra ega lika mycken magt, sorn Konungen,
i bestämmandet af tiden, huru länge Riksdagen bör prorogeras,
har sådant äfven i mitt finslag blifvit afsedt.
Hvad åter 2:dra mom. af 80:de §:n Riksd.Ordn. beträffar,
så anser jag icke nödvändigt, att följa samma grundsats, som
Utsk. föreslagit, eller att uprepa samma ord, som finnas nyttjade
i 2:dra mom. af 109:de §:n Reg F:n, utan skulle detsamma,
om det redigerades på följande sätt,Aflifva kortare: ”Riksdag, som
fortfarit öfver 4 månader, kan för bestämd tid af högst sex månader
upskjutas, om Konungen och R. Sl:r det gemensamt besluta.
I sådant beslut skall dag utsättas, då R. St:r skola, utan
vidare kallelse, å Riksdagsorten åter tillstädesvara. På R. St:r
Den 21 Oktober.
355
ankomme, att bestämma om Utsk., ett. eller flere, skola under
upskofstiden Riksdagsärender bereda. I alla dessa fall gäller 3
Stånds pluralitet. För ledamöterne i qvarblifvande Utsk. utvälje
Stånden, hvar för sig, lämpligt antal Suppleanter. Ledamöter
i sådant Utsk. njute för den tid, Utsk:s göromål fortfara, medan
Riksdagen är upskjuten, underhåll af Statsmedel.”
Då jag icke kan göra anspråk på, att ett på stående fot
upgjordt redaktionsförslag skall af R. o. Ad. antagas, får jag
vördsamt anhålla, att Ståndet ville återremittera Mern., under
uttryckande af den gemensamma tanke, att Const.Utsk. borde
omredigera de föreslagna 2:ne niomai af 109;de §:n Reg.Fm
och 80:de §:n Riks.Ordn.
Frih. Cederström, Rud.: Med synnerlig fägnad har jag
funnit Const.Utsk., genom sitt nu afgifna förslag, hafva sökt,
och, som jag tror, träffat en god utväg för att afhjelpa en för
R. St:r hitintills, i mån af Riksdagarnes längd, ganska kännbar
olägenhet. Jag finnér derjemte med glädje, att de af Frih.
Raab framställda anmärkn:r åsyfta icke att motarbeta sjelfva
förslaget, utan endast att modifiera den af Utsk. föreslagna redaktion;
men då jag, för egen del, icke inser något sådant vara
behöfligt, samt dä det synes mig, som om det af Frih. Raab
framställda redaktionsförslag eger företräde framför Utsk:s, endast
uti korthet, men icke i tydlighet, så kan jag icke instämma
med honom i förordandet af besagda amendement. Jag utbeder
mig, att få vidröra några af den värde ledamotens argumenter.
Frilen har klandrat Utsk:s uttryck: ”har Konungen
låtit Riksdag fortfara utöfver den tid, af tillsammans 4 månader,
som sålunda är R. S(:r för ärendernas afgörande förbehållen:”
förmenandes Frilen, att det vore tillräckligt, att här endast
nämna 4 månader. Månne icke dervid möjligen kunde upstå
en liten ovisshet, huruvida det ej tilläfventyrs vore fråga om en
sammanvaro af 8 månader, nemi. 4 månader enl. Riksd.Ordn.,
och 4 månader, af K. M. derutöfver förunnade? Genom den föreslagna
ordställningen, har Utsk. undanröjt all tvekan i detta
hänseende. Jag medgifver visserligen, att med afseende å K. M:s
nuvande befogenhet, att, uppå R. St:s äskande, förordna om
Riksdagens fortsatta verksamhet en månad utöfver de bestämda
trenue, bör Frih. Raabs redaktion äfven kunna tolkas på enahanda
sätt; men en rad mer eller mindre må ej afgöra företrädet,
när några tillagda ord gifva åt meningen en fullständig
het,
som i grundlagarne är alt synnerligen värdera, hälst de
måste efter ordalydelsen tolkas.
Vidare har Frih:n yttrat, att den följande meningen, som
börjar med: ”på R. St:r ankomme, att förordna,” kunde antagas
stå såsom motsats till orden: ”om 3 RiksStånd det begära, eller
derlill samtycka.” Men, om sådan motsättning varit åsyftad,
hade Utsk. följaktligen sagt: ”på samtlige RiksStånden ankomme;”
och då så icke skett, inses klarligen, att pluraliteten af R. St.,
356
Den 21 Oktober.
d. v. s. 3:ne Stånds sammanstämmande beslut, tillerkännls befogenhet,
att i det upgifna fallet med R. St:s rätt afgöra.
Fullkomligt oriktig anser jag den af Frihrn framställda anmärkning,
att Utsk., vid begagnandet af uttrycket: ”Riksdagsärender
bereda och utarbeta,” skulle hafva gjort sig skyldigt till en
pleonasm. Förhållandet kan nemi. icke så rubriceras, enär uti
de i Riksd.Ordn. förekommande §§:r, som afhandla Utskms verksamhet,
finnes föreskrifvet för vissa Utsk. dels handläggning af
inkomne ärender, dels äfven gransknings-ålgärder, förenade med
egen motionsrätt; för andra åter endast utarbetandet af förslag,
på grund af remitterade propositioner eller motioner. Det blefve
för vidlyftigt, att här uptaga verba formalia, men R. o. Ad.
torde vid en öfverblick af de utaf mig antydda §§:r, ej mindre
än genom ledamöternes allmänna Riksdagsmanna-erfarenhet, göra
sig härom lätteligen förvissad: hvarutinnan, vid närmare eftersinnande,
jag vågar hoppas, att ej af en så erfaren ledamot,
sorn min värde granne, Frih. Raab, vid detta tillfälle blifva
jäfvad.
Ytterligare förekommer det uttryck: ”Ledamöter och Suppleanter
ege, att för den tid Utsk:s göromål fortfara, medan
Riksdagen är upskjuten, njuta underhåll af Statsmedlen.” Frih.
.-Raab har förmenat, att man borde utesluta Suppleanter, emedan
det kunde tänkas, att det af Utsk. föreslagna s. k. ”lämpliga antalet”
blefve på det sätt olämpligt, att ett eller flere Stånd behagade
välja ett större anlal Suppleanter, än som erfordrades,
på det dessa ledamöter måtte komma i åtnjutande af arfvode;
för hvilket de dock icke torde komma i tillfälle göra fullt skäl.
Ehuru jag icke kan förneka, att den af Frilen förutsatta påföljd
möjligen skulle kunna inträffa, föreställer jag mig likväl, att representationens
omsorg om sitt eget anseende skall afhålla den
samt dess afdelningar från ett handlingssätt, som bure stämpeln
af vinningslystnad på det allmännas bekostnad. Men, om en
motsatt farhåga också icke kan hell och hållet aflägsnas eller undanrödjas,
förefaller det mig likväl, att den ökade kostnaden är
af mindre betydenhet, än den olägenhet, som kunde upkomma,
i händelse man förnekade allt arfvode åt ett inskränkt antal
Suppleanter. I brist af biträde till sitt uppehälle å en från
hemmet aflägsen och dyr ort, torde de eljest samtligen blifva
nödsakade att aflägsna sig från Riksdagsorten, och då torde,
vid inträffande laga förfall hos de ordinarie ledamöterne, en för
ärendernas gång skadlig rubbning i Utskms arbetsverksamhet
upkomma. Det ligger äfven en billighet deruti, att personer,
som ständigt påräknas för det allmännas behof, äfven i någon
män af det allmänna remunereras för sina lefnadskostnader dervid.
Det möjliga missbruket och öfverdriflerne är hvad som bör
motarbetas; men icke saken i sig sjelf.
Mig synes således förevar:de, i sin helhet högst nyttiga och
af känbart behof länge påkallade förslag, som Const.Utsk. här
framlagt, förtjena allt afseende; och tillstyrker jag följaktligen
Den 21 Oktober.
357
vördsammast, att detsamma måtte antagas hvilande för grundlagsenlig!
afgörande vid nästa Riksdag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Emot Constit.Utsk:s nu förevande
Mern. har i hufvudsak ingen anmärkt), blifvit framstäld, och jag anser
mig derföre icke böra uptaga R. o. Ad:s tid med ett serskildt
försvar för detsamma. Hvad .åter angår de anmärkn:r emot
vissa mindre delar, som den förste värde talaren framställt,
hafva de fleste af dem redan blifvit af Frih. Cederström besvarade.
Jag anhåller likväl att för min del få tillägga några ord.
Frih. Raab anförde först, att det vore oriktigt och onödigt
att lemna arfvode ål Suppleanterne. R. o. Ad. täcktes likväl dervid
taga i betraktande, att det är nödvändigt, att Suppleanter finnas,
så vidt Stånden skola kunna ständigt bibehållas fulltaliga uti de
qvarblifvande Utsk:n. Vill main då att Sujtpleanterne skola vara
å Riksdagsorten tillstädes, kan man icke sådant af dem fordra,
med mindre än, att de érhålla arfvode. Att arfvoden till Ledamöter
och Suppleanter i Utslcn skola utgå från Statskassan, torde
äfven vara gifvet, ty om icke så blefve händelsen, skulle det
kunna inträffa, att den val-korporation, som sändt ett ombud,
hvilket icke suttit i det Utsk., som under npskofstiden fungerade,
kommer att slippa betala arfvode, hvaremot en annan korporation,
hvars ombud varit ledamot i Utsk. under nyssnämnde tid, kunde
blifva ganska hårdt tryckt genom arfvodet åt sitt ombud. Det
är således endast rättvisa, att arfvodena betalas af Statskassan,
men då så är förhållandet, måste del äfven vara naturligt, att
arfvoden lemnäs åt de ledamöter af R. o. Ad., hvilka i Utsk.
tinder prorogationstideu sitta, emedan detta Stånd äfven bidrager
till Statskassans förökande. Constit:sUtsk:s förslag innehåller, att
ett lämpligt antal ledamöter skola af hvart och ett Stånd serskildt
väljas, för att i de qvarblifvande Utsk:n såsom Suppleanter
vid tillfälle inträda, samt vidare, att de arfvoden, som skola
Ledamöter och Suppleanter bestås, komma att bestämmas af R.
St:r, således icke af hvarje Stånd för sig, likasom R. St., och
icke hvarje Stånd för sig, besluta öfver alla andra Riksdagsarfvoden,
hvilka från Statskassan utgå. Dä det således blifver
tillfälle för R. St., både att bestämma beloppet af arfvodena samt
huru stort antal af Suppleanter erhålla arfvoden, torde R. o.
Ad., vid närmare skärskådande, finna att den i detta hänseende
af Frih. Raab framställda anmärkning förfaller.
Vidare har samme talare ansett, att det uti Utsk:s hemställan:
”bär Konungen låtit Riksdag fortfara utöfver den tid, af
tillsammans 4 månader, som sålunda är R. St. för ärendernas
afgörande förbehållen,” förekommande ordet ”sålunda” vore onödigt.
Jag deremot anser detta ord högst nödvändigt, ty derigenom
att ordet ”sålunda” slår, refereras meningen till det föregående
mornils stadgande, och härigenom förutsältes, att 4 månader
förflutit från den dag, R. St. erhållit del af K. M:ts Nådiga
Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, hvaremot, om
”sålunda” borttages, man skulle kunna trö, att de 4 månaderna
358
Den <!l Oktober.
räknades från den dag, R. St. sammankomma, hvilket vore
olämpligt samt dessutom skulle förorsaka obestämdhet i grundlagens
tolkning.
Samma talare har ansett det vara onödigt att orden: ”när
omständigheterna anses dertill föranleda” i grundlagen inkommit.
För min del erkänner jag visserligen, att dessa ord kunnat vara
borta, men jag kan icke inse, att någon olägenhet upstår deraf,
att de nu finnas. Deremot skulle jag anse det vara ett onödigt
besvär, alt fatta ett serskildt beslut i och för dessa ord,
som intet ondt göra. Vidare har samme talare sagt, att det förefinnes
otydlighet i det stadgandet: ”efter hvilken tids förlopp^R.
St. sjelfmant skola åter ä Rikdagsorten tillstädesvara.” Af
ven
della stadgande kan, så vidt jag förstår Svenska språket,
icke föranleda till något misstag, ty om grundlagen föreskrifver,
att Riksdagen kan prorogeras på t. ex. 6 månader, skola dessa
6 månader förflyta såsom prorogations-lid och, sä snart det
skett, skola R. St. sjelfmant å Riksdagsorten tillstädesvara. Någon
annan tolkning kan icke göras, ty icke lärer någon grnndlags-tolkare
kunna påstå, att grundlagens mening varit, att Riksdagen
skall prorogeras på ö månader samt att R. St. först 2
å 3 månader o. s. v. derefter skola å Riksdagsorten ånyo sammankomma.
Jag anser således den af Frih. Raab i detta hänseende
framställda anmärkning icke vara af .beskaffenhet, att föranleda
någon förändring uti redaktionen.
Ytterligare har samme talare sagt, att det väl bör bero på
3:ue Stånds beslut, om Otsk. skall under upskofstiden arbeta, mea
att sådant icke vore uti grundlagsförslaget intaget. Denna anmärkning
vore riktig, om icke uti 75:te §:n Riksd.Ordn. funnes stadgadt,
att, med undantag af vissa bestämda ärender, alla andra
frågors afgörande beror på 3:ne Stånds beslut. Och då denna
fråga icke är ibland nyssnämnde undantag upräknad, mäste den
naturligtvis kunna af 3:ue Ständ afgöras.
Afven har samme talare fästat sig vid det uttryck, att dessa
Utsk. ”skola under upskofstiden Riksdagsärender bereda och
utarbeta.” Huruvida denna redaktion är den bästa, som kan
framläggas, vill jag icke försöka utreda. Säkert är emellertid,
alt den är afskrifven ur 2S:de §:u Riksd.Ordn., der det heter,
alt R. St. välja ledamöter uti ”de Utskott, hvilka skola ärenderna
bereda ock u/arbelo.'"
Derjemte har äfven samme talare klandrat, att i 2:dra mom.
af S0:de §:n Riksd.Ordn. blifvit förklaradt hvad med Suppleanter
förstås, nemi. de, sorn skola inträda i st. f. de ledamöter, som
af laga förfall kunna varda förhindrade att i göromålen deltaga.
Sådant torde dock vara ganska tjenlig!, semedan uti grundlagen
ingenstädes- finnes omnämnt hvad med Suppleant menas, hvilket
dock på något ställe torde böra införas. Ordet Suppleant innefattar
visserligen icke något nytt begrepp, men genom detta
stadgande är den bestämmelsen i grudlagen inkommen, att
det icke beror på enskild öfverenskommelse, att i dag kommer
jag och i morgon Suppleanten, ulan att, om Suppleanten skall
Den 21 Oktober.
359
inträda, så skall det ske när en ordinarie ledamot har laga förfall,
hvilket väl är vida f jenligare, än om sådant skall bero på
enskild öfverenskommelse dessa Herrar emellan.
Det har vidare blifvit sagdt, att bestämmandet af Riksdagens
prorogering inom de föreskrifna, högst 6, månaderna skulle
komma att bero på K. M., ty sä snart 3:ne Stånd besluta att
Riksdagen skall prorogeras, samt öfverenskomma om att hos K.
M. i underd. derom anhålla, så skulle en sådan prorogering ske
med R. St:s goda minne. Men äfven om 3:ne Stånd icke blott
uttala den önskan, att Riksdagen måtle prorogeras, utan äfven
bestämma en viss tid, så skulle K. M. — påstår en värd ledamot
— till en del bifalla denna anhållan och till en del afslå
densamma. Vi veta likväl, att då K. M. till R. St. aflåter någon
Propos., så kunna R. St. i dess helhet antingen bifalla eller förkasta
densamma, men icke delvis antaga den eller deri göra
förändringar. Lika litet kan K. M. delvis bifalla eller med förändring
antaga de af R. St. afgifna förslag, sora röra sådane
frågor, hvaruti K. M:s och R. Stis gemensamma beslut erfordras
och deruti K. M. icke har ensam lagsliftnings-rätt såsom uti
ekonomiska ärender. Men då K. M. uti denna, liksom i lagfrågor,
icke eger ensam beslutande- rätt, måste väl K. M. bifalla
eller afslå R. St:s begäran i ifrågavär:de hänseende i dess helhet.
Då, enligt hvad jag tror mig sålunda hafva ådagalagt, de
af Frih. Raab framställda anmärkn:r icke förtjena afseende, så,
och då ingenting i sak blifvit emot Utsk:s- förslag anfördt, anhåller
jag vördsamt, alt R. o. Ad. behagade afslå det af Frih:n
fprordade förslag till gemensam tanka.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller alt först
få fästa mig vid det formella af saken samt börja med rubriken,
der det står ”upskof i Riksdag,” hvilket icke är anmärkt såsom
tryckfel. Jag tror alt Svenska språkbruket fordrar ”upskof med
Riksdag” eller ”Riksdagens npskjulande.” Detta må visserligen
vara likgiltigt, ty rubriken intages icke i grundlagen, men det
visar beklagligt nog huru litet Const.Utsk. vårdar sig om Svenska
språket.
Dernäst kan jag icke underlåta alt, lika med Frih. Raab,
klandra, det Utsk. i Riksd.Ordn. uprepat samma stadgande, sorn
förut finnes i Reg.F:n. I andra länder, än vårt, och i all annan
vår lagstiftning än grundlags, anser man det vara riktigt, atb
göra lagen så kort, som möjligt. I Riksd.Ordn. s/nes man deremot
vilja göra stadganderna så långa som möjligt. När man
icke kan åstadkomma det på annat sätt, afskrifver man ordagrant
hvad som står i Reg.Fm.
I hufvudsaken utgör detta förslag ett af de många bevisen,
hvartill man kommer, när man i afseende på representationen
icke vill vidtaga någon väsendtlig förbättring, hvarmed jag förstår
en sådan, som sammanförer R. St. på 2:ne kamrar, såsom
förhållandet är i andra länder. Då man icke vill gå derhän,
måste man taga sin tillflykt till sådana palliativer som detta
360
Den 21 Oktober.
förslag och andra dylika småsaker. Ehuru jag anser det förevarrde
blott utgöra ett till ingenting båtande försök, vill jag
icke bestrida detsamma. Men föreslår dock den ändring, att om
upskof med Riksdag skall ega rum, det måtte, såsom i andra
länder, blifva beroende ensamt af Konungen. Väl må R. St.
derom anhålla, men Konungen ega, att ensam derom besluta
och bestämma upskofstidens längd. Jag hoppas nemi. att Konungen
och hans Rådgifvare, hvilka hafva så myckel besvär af Riksdagarne,
emedan de genom dessa störas i sin sysselsättning med
sina göromål, ej skola göra dessa anstånd alltför långa. Vi se
nu huru vi hafva Riksdag hvart annat år, derföre att man så
sent blifver färdig. Få vi hädanefter under vissa månader afbryta
öfverläggningarne: så komma vi lill det beklagliga förhållandet,
att hafva Riksdag hvart år. Dertill leder måhända
detta förslag. Men det kun blifva ett medel, att göra Svenska
folket utledset vid det representations-sätt, hvarmed vi nu dragas.
I det hänseendet kan förslagets framgång vara önsklig. Jag vill
likväl till R. o. Ad. hemställa, om det i andra länder finnas exempel
på, att en representation, hvars öfverläggniugar i det hela
äro upskjutna, likväl eger komitéer, sorn under tiden fortfarande
arbeta. Mig äro sådana händelser obekanta.
Angående aflöning åt ledamöter och suppleanter delar jag
samma tanke, som Frih. Raab. Med Ulsk:s-ledamöter förhåller
det sig så, att om en eller annan är frånvarande: så fortgår
Utsk:s verksamhet likväl obehindrad. Om detta kan ske under
det Riksdag varar: så måtte det äfven kunna gå för sig mellan
Riksdagarne. Om följaktligen någon af Utsk:s ledamöter beböfver
resa bort, kommer det väl icke så hastigt på, att man ej
vet något derom på förhand, så att man kunnat skrifva till suppleanten
oell kalla in honom i tjenstgöring. Skulle deremot en
oförmodad händelse förda, att en ledamot oförberedt afreste, höidet
icke hindra Utsk. att fortsätta sin verksamhet, intill dess
suppleanten ankommer. Derigenom undveke man att aflöna
fyllnadsmän, samt alt af suppleanlskapen bilda ett slags sinecurer.
Man måste tillse, att platserna i dessa Utsk. blifva begärliga,
icke för inkomsternas skull, utan derföre, att man gerna
tjenar det allmänna. Således skulle jag önska den jemkning i
Frih. Raabs förslag, att suppleanlerne mätte aflönas endast när
de äro i Utsk, tillstädes, emedan de då äro att anse såsom Utsk:sledamöter.
I afseende på ordalydelsen, tror jag Frih. Raabs förslag vara
bättre, än Utsk:s, t. ex. hvad ordet sjelfmant angår. Så vidt
jag kan förstå, anser Utsk. detta ords betydelse vara, att R. St:r
skulle okallade infinna sig. Men okallad är alldeles icke detsamma
som 'sjelfmani. Man är icke okallad derföre, att Konungen
underläter kallelsen. Man är i alla fall kallad, derföre att
grundlagen påbjuder, när man skall vara på sin plats. Men det
är icke sagdt, att man skall infinna sig, om det bör ske sjelfmant,
ty åtskilliga ledamöter kunna med sanning säga: jag har
Den 21 Oktober.
361
icke last alt infinna mig, och då jag icke är skyldig dertill, om
jag ej sjelfmant tillstädeskommer: så blir jag hemma.
Slutsatsen af hvad jag haft äran anföra, är den, att om R.
o. Ad. skulle antaga det palliativ, som Utsk. framlagt, synes mig
Ståndet böra godkänna den ordalydelse, som Frih. Raab föreslagit.
Skulle hon i . ett eller annat hänseende behöfva rättas:
så kan det ske af Const.Utsk., dit jag önskar, att R. o. Ad.
behagade återförvisa Betänk., med Frih. Raabs förslag såsom ge
mensam
tanke.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan Svenska folket under
något mer än \ sekel varit hugnadt med täta Riksdagar och de
s. k. Rikets magtegande St:r ända derhän gjort ingrepp i Konungamakten
och dess prerogativer, alt de satte denna magt under sin
egen, upstod en Konung, hvilken gjorde slut på den oreda, som
dessa Ständer hade förorsakat. Denne samme Konung gick dock
för långt, när han under en sednare tid försökte och äfven lyckades
utvidga Konungamagten på folkmagtens bekostnad. Svenska
folket blef sedermera under någon lid beröfvadt sin urgamla
rätt att deltaga i Sveriges lagstiftning, ehuru beskattningsrätten
qvarstod. Detta steg ledde till en omstörtning, hvilken återigen
beredde Svenska folket rättighet att deltaga i riksvårdande angelägenheter.
De lagstiftare, som då kommo tillsammans, insågo
visserligen behofvet af att Svenska folket på ett urgammalt och
lagligt sätt representerades, men dä, de ännu hade i friskt minne
de svåra följder, som de täta Riksdagarne förorsakade, beslöto
de att emellan hvarje Riksdags början och slut skulle ett lustrum
förflyta. Erfarenheten har icke gifvit oss anledn. till klander
öfver ett v sådant förhållande, utan vågar jag påstå, att Sveriges
historia ådagalägger, att, under den tid, som denna grundlag
fortfarit att vara gällande, lycka, trefnad och välmåga blifvit genom
K. M. och R. St:r landet beredt. Man var likväl icke nöjd med
detta förhållande, utan den tid inträffade, då åter begäret att
göra ingrepp i Konungamakten upstod, och, då man icke kunde
det på annat sätt, sökte man att sammanföra Riksdagarne, så
tätt som möjligt. Man tog frihetstiden till föredöme, samt beslöt,
att Riksdag skulle hållas hvart tredje år. Men icke nog
härmed. Man frångick den tolkning af dessa ord, sorn 1809 års
lagstiftare uttryckte rör:de de 5-ären, och, i st. f. att låta 3 år förflyta
från den ena Riksdagens slut till den andres början, inneslöt
man uti dessa tre är den tid, som Riksdagen pågick. Pä
sådant sätt har man ändtligen lyckats komma så nära frihetstiden
som möjligt. Vi hafva nu t. ex. icke mer än 2 år lill nästa
Riksdag. Det finnes många, som ega intresse i dessa täta Riksdagar,
dels emedan de tilläfventyrs sakna en tillräcklig sysselsättning,
dels emedan de under desamma utöfva ett visst välde
åt vissa håll, dels emedan de icke på annat sätt kunna vinna
den namnkunnighet, som de älska samt önska förvärfva. Dock
nöjer man sig nu icke med alt på detta sätt så nära som möjligt
sammanföra Riksdagarne, utan man vill nära nog göra dem
362
Den 21 Oktober.
, permanenta, ty, genom den nu föreslagna prorogeringen, skall
man komma att framflytta den ena Riksdagen så nära den andra,
att understundom icke ett år, utan blott några månader
skola förflyta emellan den ena lagtima Riksdagens slut och den
. andras början. Under sådana förhållanden är det naturligt, att
verkningarne skola förblifva desamma, som under de s. k. Riksdags-tiderna,
ty om äfven sekler passera och menniskor dö ut,
så qvarstår likväl menniskonaturen oförändrad; och under ett
påföljande sekel skall inträffa, hvad som under ett föreg:de redan
skett. Jag förespår, att så kommer att gå, 1^ förevande förslag
innefattar, enl. min tanke, ett frö till den R. Stms regering,
som man under ett halft sekel haft' så mycket skäl att beklaga.
Alla de olägenheter, sorn erfarenheten visat upkomma af de täta
Riksdagarne, och hvilka oafvisligen komma att göra sig gällande,
skola, hoppas jag, påskynda en återgång till hvad 1809 års lagstiftare
med Riksdagarne åsyftat, samt alt. vi måtte återkomma
till de mellantider, som dessa kloka och förutseende män stadgade
skulle förflyta emellan hvarje Riksdags början. Komma vi
tillbaka till dessa lyckligå tider, hyser jag den förhoppning, alt
K. M. och hans Rådgifvare skola få tillfälle till att bättre än nu
och på ett ändamålseuligare sätt sköta rikets angelägenheter.
Jag för min del nedlägger min protest emot förslaget, väl
vetande, all nutidens män äro af den beskaffenhet, att de ingalunda
nöja sig med hvad som är, utan ouphörligt önska förändring.
Frih. Cederström: I anledn. af den framställda anmärkn.,
att K. M , för att ej lida intrång i sina rättigheter, borde ensam,
och utan att behöfva erhålla 3:ne RiksStånds samtycke, kunna
prorogera Riksdagen, får jag fästa upmärksamhet deruppå, att
K. M. i alla händelser eger och skulle framgent ega rättighet,
att afsluta Riksdagen, sedan den under 4 månaders tid fortfarit;
hvarjemte R. o. Ad. behagade taga i betraktande, huruledes
Const.Utsk. föreslagit godkännandet af en annan serskild rättighet,
som hittills icke varit K. M. tillförsäkrad. Långt ifrån alt
liär vore fråga om en obehörig inskränkning i Konungamaktens
omfång, åsyftas en verklig tillökning deruti, men utan förfång
för den andra Stalsmagten. Ur denna synpunkt, och med afseende
å förslagets stora praktiska nytta, synes mig den gjorda
invändningen således icke böra föranleda till förslagets förkastande.
Gr. Lagerbjelke:. En talare bar mycket klandrat, alt enahanda
stadgande vore ordagrannt intaget i både Reg.F:n och
Riksd.Ordn:n, men han bar likväl måst erkänna, att så är förhållandet
i vår nu gällande grundlag. Denna anmärkn. torde
således förfalla, till dess att hela grundlagen blifver fullständigt
omskrifven, ty så länge grundlagen i allmänhet är så upställd,
måste Utsk. väl i enskilda detaljer följa samma upställning, som
i det hela begagnas.
Den 21 Oktober.
383
Samme talare liar ordat om huru onödigt det vore att aflöna
Suppleanten för dess vistelse å Riksdagsorten, ty om en
Utsk:s-ledamot blir sjuk eller behöfver resa bort, så kunde xhan
på förhand derom underrätta Suppleanten. Men den värde talaren
har, då han omnämner kostnaden för Suppleantens vistande
i hufvudstaden, förgätit, dels att det också kostar något att
göra resor fram och åter, dels att en Utsk:s-ledamot kan så hastigt
och allvarsamt insjukna, att det blifver svårt, om icke omöjligt,
för honom, att pä förhand inkalla sin Suppleant.
Den talare, som klandrat
slag, prorogalionsrätligheten skulle hero, icke på K. M. ensam,
ulan K. M. och R. St:r gemensamt, har, till stöd för sitt klander,
anfört exempel från utländsk lagstiftning. Den värde ledamoten
har dervid likväl förbisett, att, enl. vår nu gällande grundlag,
K. M. icke eger någon prorogations-rättighet, och man kan
väl icke säga, att Konungamakten förminskas derföre, att den
gemensamt med R. St:r erhåller en makt, som den förut icke
egt. Hvad den utländska lagstiftningen beträffar, måste man
taga i betraktande, att der icke finnes en bestämd motionstid,
eller hvart 3:dje år återkommande Riksbudgets-perioder, utan
om en representation procogeras, så kan, då den åter samlas,
nya motioner väckas, samt öfverläggning om en ny budget företagas.
Förhålianderna i förevarnie afseende äro i så väsendtlig
mån skiljaktiga, att jemförelse icke kan ega rum, men äfven oni
så vore, kan, på sätt jag tagit mig friheten visa, det icke sägas
annat, än att förslaget innefattar en förbättring, samt en utvidgning
af Statsmakternas myndighet, ty om en prorogation anses
nödig, så kan den ega ruin, hvilket deremot nu icke är händelsen.
Jag viii derjemte alldeles icke lemna obemärkt, hvad Frih.
Cederström redan anfört, att om man vill komma från omöjligheten
lill möjligheten af Riksdagarnes prorogering, bör man göra
det på ett sådant sätt, alt förslaget kail komma att gå igenom i
alla 4 Stånden.
Det har blifvit sagdt, att Const.Utsk. borde, i st. f. detta
Mern., hafva väckt förslag om en fullständig representations-förändring,
hvilket borde ske genom ett sammanförande af alla
Stånden. Förmodligen glömde den talare, som yttrade detta,
.att han sjelf i sin gröna bok föreslagit R. o. Ad:s uphäfvande.
l)å Const.Utsk."föreslog alla Ståndens sammanförande, var det
denne talare, som först satte sig deremot, troligen derföre, att
R. o. Ad. var bibehållet. För öfrigt må representationen vara
sammansatt huru som helst, är det dock nödvändigt, att en prorogations-rättighet
finnes, hvilket äfven bäst bevisas deraf, att i
alla andra länder, förutom Norge, finnes en sådan rättighet, och
i Norge existerar den äfven på sitt sätt, ty om ett urtima Storting
påbjudes, sammankommer det mecT samma ledamöter, som
bevistade det förra ordinarie.
Hvad beträffar nyttan af det stadgande, som här är föreslaget,
så är den trefaldig. Det är gifvet, att en representation
måste bestå_af en mängd ledamöter, hvilka icke vanligen uppe
-
364
Den 21 Oktober.
hålla sig i hufvudstaden, utan uppå andra orter hafva sina hem
och hufvudsakliga verksamhet. Dessa ledamöter, om de också
egna sig med aldrig så mycken ifver åt det allmänna, kunna dock
icke hell och hållet frigöra sig från de öfriga bestyr de ega.
Detta föranleder, hvad erfarenheten också visar, alt under sommaren
upkommer en stor lamhet i Riksdagsgöromålens behandling.
Då det således för många ledamöter är omöjligt, att under
sommaren uppehålla sig på Riksdagsorten, hvarigenom en
sådan lamhet i ärenderna upkommer, kan det icke nekas, att det
vore nyttigt, om Riksdagen kunde prorogeras. Det andra tillfället,
då behofvet af upskof gör sig gällande, inträffar då en stor
fråga är under ompröfning, samt denna fråga är af så vidlyftig
beskaffenhet, att den för arbetet i Utsk. fordrar längre tid. Då
måste nu, under vanliga förhållanden, antingen representationen
vänta på denna frågas utredande, eller också kommer densamma
att gång efler annan förfalla, såsom omöjlig att medhinna. Sådant
kan afhjelpas genom Utsk:s nu ifrågavande förslag. Slutligen
kan uli brydsamma politiska tider, såsom den närvarande,
detta förslag vara af stor nytta. Vi veta alla huru många strider,
som förorsakats genom behofvet att hafva eli kreditiv till
Regeringens förfoganden, i afseende på utländska angelägenheter.
Afven örn nu detta kreditiv beviljas, kunna dock de pågående
politiska förvecklingarne lätteligen göra nödvändigt, att nästkommande
år sammankalla en urtima Riksdag med alla dess olägenheter
af nya val och ny budget m. m. I fall det af Utsk. framställda
förslag nu vore lag, så kunde, i st. f. urtima Riksdag, R.
St:r, med K. M:s samtycke, upskjuta Riksdagen till våren, för
att då åter samlas. Vore då förvecldingnrne af den beskaffenhet,
att K. M. har behof af R. St:r, så funnos de närvarande,
ulan att de en urtima Riksdag medföljande olägenheter behöfde
upkomma. Vore åter de politiska förvecklingarne vid den tiden
utjemnade, så att R. St:rs sammanvaro blefve obehöflig, kunde
de genast åtskiljas. Oberoende således af alla andra omständigheter,
i afseende på representationens sammansättning, är denna
fråga af aldra största nytta, för att icke säga nödvändighet, så
vida man icke vid mänga tillfällen skall räka i de olägenheter,
hvilka jag icke vidare behöfver påpeka. Vi hafva dem väl i
minnet.
Jag anhåller fortfarande, att R. o. Ad. behagade afslå Frih.
, Raabs förslag till gemensam tanka.
Frih. Raab: Då man talat så fullständigt för förslagets bir
fallande i sin helhet, som Gr. Lagerbjelke gjort, bör man icke
motsätta sig undanrödjande af ett eller annat hinder, som kan
komma att läggas i vägen för dess slutliga antagande vid en kommande
Riksdag, och det är just för förslagets befrämjande, som
jag framställt mina anmärkmr, hvilka egentligen icke röra sjelfva
hufvudsaken.
Det är visserligen sannt, att det ifrågavar:de arfvodet kan
anses såsom en obetydlighet och att Staten komme att utbetala
Den 21 Oktober.
365
en ringa stimma, men om i tidernas längd skulle inträffa
det missbruk, att 3:ne Stånd sökte gynna flere i hufvudstaden
boende personer, samt bereda åt dem förmånen ali blifva såsom
Suppleanter aflönade under den tid Riksdagen vore prorogerad,
skulle ett sådant missbruk lända derhän, att man missaktade
sjelfva saken, och fruktan härför kan vid en kommande Riksdag
upställa sig såsom ett spöke. Jag tror icke, att någon våda
ligger uti den föreskrift, afl endast de ledamöter, som äro arbetande
vid Riksdagen, blifva aflönade, och det är klart, att, om
de få laga förfall, så inkallas Suppleanten. Hr von Hartmansdorff
har yttrat, hvad som är ganska uplysande, nemi. att vi sällan
under Riksdagen se Utsk:n fulltaliga och att således, om en eller
annan ledamot under prorogations-liden är borta, så måtte det
väl icke hindra arbetets gång. Det försvar, som för Suppleanternes
aflöning blifvit framstäldt af Gr. Lagerbjelke och Frih.
Cederström, synes mig icke vara tillfredsställande. Den sistnämnde
har sagt, att de missbruk, som, till följe af arfvodet,
skola kunna upstå, icke voro så farlige, som den stora skada,
hvilken skulle upkomma, om icke någon aflöning gå.fves. Således
hafva mina värde motståndare medgifvit, att missbruk kan
ega rum; men att någon olägenhet icke skulle upkomma deraf,
att Suppleanten icke aflönades, synes helt enkelt deraf att, under
de förhållanden, hvari vi nu befinna oss, en Sappleant kan
ganska hastigt inkallas, samt dessutom ingen olägenhet npstår
genom hans frånvaro en eller annan dag.
Jag skall nu nämna några ord, i afseende på redaktionen.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att man bör bibehålla Utsk:s redaktion
derföre, att den tydligare påpekar, från hvilken tid de fyra mänederna
skola räknas, samt att det uttryckes genom ordet ”sålunda”.
Om det nu tillätes mig upläsa 2:ne räder af Utsk:s för
slag
samt den första af milt, så visar det sig tydligt, hvilketdera
af dem, som har företrädet. Det heter hos Otsk.: ”Har Konungen
låtit Riksdag fortfara utöfver den tid af tillsammans fyra
månader, som sålunda är R. St:r för ärendernas afgörande förbehållen”.
Mitt förslag innehåller: ”Riksdag, som sålunda fortfarit
öfver fyra månader”. Det af Gr. Lagerbjelke önskade
ordet ”sålunda” finnes ju äfven uti mitt förslag. Vidare har Gr.
Lagerbjelke trott, att man icke kunde misstaga sig om den tid,
då R. St:r skola åter tillstädeskomma. Jag vill äfven hålla för
att, när de taga hela §:n till ledning för sitt omdöme, de i allmänhet
kunna sluta sig till det, att meningen bör vara den, att
de böra återkomma på den dag, R. St:r skola åter samlas, men
jag förstår icke, hvarföre man ej kan vara tydlig, eller hvarföre
icke grundlagen skall klart uttrycka hvad den menar. Gr. Lagerbjelke
säger icke heller, alt en sådan tydning följer af §:ns ordalydelse,
utan han säger, att af §:n i sin helhet bör man kunna
sluta sig till, alt meningen är s„ädan, som jag nyss omnämnde.
Vidare har Gr. Lagerbjelke sagt, att det vore öfverflödigt
att tala derom, att det icke behöfves mer än 3:ne Stånds beslut deruti,
huruvida ett eller flera Utskott skola med sin verksamhet fortfara
366
Den 21 Oktober.
under prorogationstiden. Jag^ medgifver visserligen, alt det kan
vara öfverflödigt, men hvarföre har då Coust.Utsk. i första fallet,
eller, när det är fråga om en Riksdag skall prorogeras eller ej,
uti Reg.F:n öfverflödigt föreskrifva, att det skall vara 3:ne Stånds
beslut. Är det öfverflödigt på det ena stället, så är det också
på det andra.
Gr. Lagerbjelke har vidare yttrat, att det förhållandet, att
många ord blifvit begagnade, för alt uttrycka ordet ”Suppleant”,
härleder sig derifrån, att det icke står i grundlagen, hvad med
Suppleant menas. Jag vet icke, att i grundlagen finnes omtaladt,
hvad med ledamöter skall förstås, men icke desto mindre
vet hvar och en hvad, som menas med ledamot. På samma sätt
förhåller det sig äfven med Suppleant. Gr:n har ytterligare försvarat
den af Utsk. i detta hänseende begagnade vidlyftighet
dermed, att uti grundlagen bör stå uttryckt, att Suppleant icke
inträder med mindre än att ordinarie ledamot har laga förfall.
Jag förstår icke, hvarföre sådant skall stå i grundlagen. Mig synes,
att det bör införas i Stånds-ordningen.
Emot ifrågavande 2:dra mom. gjorde jag den anmärkn.,
att det icke finnes bestämdt uttryckt, att det beror på R. St:r
och K.. M. gemensamt, att bestämma dagen, när åter-sammanträdandet
skulle ega rum, utan att man skulle kunna föreställa
sig meningen vara, att om R. St:r fatta beslut,' att prorogation
skall ske, så vore det K. M. ensam, som bestämde, när prorogations-tiden
skulle taga slut. Då säger Gr. Lagerbjelke: ”ja det
må vara, att det så förhåller sig, samt alt, om R. St:r icke be
stämma
tiden, så gör K. M. det”. Men om man nu föreställer
sig, att ett Stånd vill prorogera Riksdagen för l månad, ett annat
för 3:ne, samt del 3:dje för endast (i veckor, hvem skall då
afgöra tiden? Skall det bero på K. M., eller eger Const.Utsk. rättighet
att derom yttra något? En föreskrift i sådant hänseende
torde väl vara nödvändig, den må nu blifva hvilken som helst.
Jag vill icke besvära R. o. Ad. med att ytterligare afhöra det
förslag, jag framställt, i synnerhet som jag icke har någon förkärlek
för detsamma,-utan blott derigenom velat bevisa, att man
kan göra föreskrifterne både kortare och tydligare, än Const.-  Utsk. föreslagit.
Om R. o. Ad. anser, att något afseende bör fästas på de
af mig framställda anmärkn:r, samt att desamma äro välgrundade,
vågar jag hoppas, att R. o. Ad. behagade återremittera Betänk,
med den gemensamma tanka, att Suppleanterne icke böra hafva
underhåll af Statsmedlen, samt att redaktionen bör förtydligas
och förkortas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om detta förslag skall af
R. Sl:r kunna antagas, anser jag, ätt någon mera bestämdhet bör
uttryckas i afseende på de göromål, hvilka skola utgöra föremål
för ett eller flera Utskotts verksamhet under prorogationstiden.
Då R. St:r besluta, att något Utsk. skall under deras frånvaro
fortsätta med sina arbeten, så böra R. St:r äfven bestämma
Den 21 Oktober.
367
hvilka ärenden, som under tiden böra utarbetas, på det att det
icke må bero på de qvarvarande Utsk:s-ledamöterne att bereda
sådana mål, som äro mindre vigtiga, men tidsödande, samt af
beskaffenhet, att R. St:r ieke å dem fästa något afseende; hvaremot
sådana frågor, som R. St:r önska få under Riksdagens lopp
afgjörda, kunde blifva, efter Utsk:s-ledamöternes behag, upskjutna.
Jag anser derföre, att man kan antaga det af Utsk. framställda
förslag, blott man inflickar några ord; så att t. ex. den mening,
som börjar med ”på R. St:r ankomme” finge följande lydelse:
”på R. St:r ankomme att förordna om Utsk., ett eller flera, skola
under upskofstideu vissa och bestämda Riksdagsärender bereda
och utarbeta”. Jag hemställer, att R. o. Ad. behagade, såsom
sin gemensamma tanka, uttrycka, att dessa ord böra uti förslaget
inflyta.
De af Utsk. begagnade orden ”när omständigheterna anses
dertill föranleda” synas mig vara öfverflödiga och endast tjena
till att onödigt inveckla frågan. Om ett upskof i Riksdagsärendernas
behandling af K. M. ifrågasattes, så kan man af dessa
ordalag taga sig anledn. att äska uplysning om, hvilka omständigheter,
som kunna dertill hafva föranledt, och ordet ”omständigheter”
kan, såsom för hvar och en är bekant, föra ganska
långt. Dä man väl måste förutsätta, att K. M. har skäl till ett
i sådant afseende fråmstäldt förslag, fastän icke alla, ulan endast
de hufvudsakliga omständigheterna, som till detsamma kunna
föranleda, blifva dervid omnämnda, så kan jag icke inse någon
giltig orsak, hvarföre dessa ord här skulle införas. Dessutom,
om de ifrågavande orden här i 2:dra mom. uteslutas, så kommer
mom. i full öfverensstämmelse med det Usta morn., der det
icke finnes omnämndt några omständigheter, utan heter, att
Konungen skall kunna, om icke Riksdagsärendernej äro efter 4
månaders förlopp afslutade, 11. St:r åtskilja. Då man i Usta
morn., der det är fråga om att helt och hållet åtskilja R. St:r,
icke ansett hehöfligt att föreskrifva ”när omständigheterna dertill
föranleda”, naturligtvis derföre, att man måste antaga, att
skäl förefinnes för en dylik åtgärd, så måste man väl medgifva,
att nyssnämnde ord icke heller här behöfvas, enär det endast
är fråga om Riksdagens prorogering, i synnerhet som det i förstnämnde
fall icke beror på R. St:r att säga ja eller nej, hvilket
deremot kan ske i det sednare fallet.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag hemställa,
att R. o. Ad. behagade, såsom sin gemensamma tanka,
antaga Utsk:s förslag, dock med den förändring, att de i 2:dra
mom. 109;de §:n Reg.Fm samt 2:dra mom. 80:de §:n Riksd.-
Ordn:n föreslagna orden ”när omständigheterna anses dertill föranleda”
uteslutas, äfvensom att emellan de i nyssnämnde mom:r
förekommande orden ”upskofstiden” och ”Riksdagsärender” insättes
vissa och bestämda.
Hr Tersmeden, Nils: Ehuru här har blifvit så mycket
ordadt till försvar för det af Utsk. framställda förslag, att föga
torde vara att tillägga, anser jag mig likväl skyldig att bland
368
Den 21 Oktober.
annat till besvarande uptaga åtskilliga anmärkn:r, hvilka icke synas
mig hafva blifvit helt och tiållel vederlagda. Frih. Raab
bar framställt det förslag till gemensam tanke, att Suppleanterne
icke böra hafva underhåll af Statsmedlen, samt att redaktionen
bör förtydligas och förkortas. Hvad det första förslaget beträffar,
så mäste jag bekänna, att jag icke inser nyttan af dessa Suppleanter,
samt att jag, i likhet med honom, anser deras atlönande
af Statsmedel utgöra en ökad Statsutgift, som icke är behöflig.
Ehuru jag medgifver, ali-redaktionen kan förkortas, synes
mig dock det- af Frih. Raab i detta afseende sednast framställda
förslag lill gemensam tanka vara alltför obestämdt. Frih.
Raab har förklarat, att uttrycket pä R. St:r unkomrne att förordna
om ett eller flera Utsk. skall under upskofstiden med
sin verksamhet fortfara, innebure en tvetydighet. Då man
härtill svarat, att med R. Sl:r menas 3:ne Stånd, har Frih. Raab
ganska riktigt genmält, att, ifall det vore öfverflödigt att här utsätta
3:ne Stånd, i st. f. R. St:r, det äfven vore oriktigt att, i fråga om
besluts fattande ronde Riksdags prorogation, föreskrifva, såsom
Etsk. föreslagit, 3:ne Stånds beslut. Sådant torde också hafva häriedt
sig från ett förbiseende, som kunde genom en återremiss
rättas. Frih. Raab har funnit en otydlighet förefinnas i stadgandet,
att R. St:r sjelfmant skola efter prorogationstidens förlopp
åter å Riksdagsorten tillstädesvara. Jag kan icke härutinnan
dela hans åsigt; ty örn Frihm erhåller tillåtelse, att under 8
dagars lid varda befriad från Riksdagsgöromålen, med vilkor att
sedermera sjelfmant infinna sig, så är ju tydligt, att om lian
icke inställer sig på den 9:de dagen, är han icke sjelfmant tillstädeskommen.
Således förefinnes härutinnan ingen otydlighet.
flr von Hartmansdorff har anmärkt, att det innefattade ett
språkfel att, såsom det heter uti rubriken å Utsk:s Mern., säga:
”upskof i Riksdag”, samt att det i stället borde stå upskof med
Riksdag. Jag tager mig friheten fästa upmärksamhet deruppå,
att man säger upskof med Riksdag, innan densamma begynt,
men, under Riksdagens lopp, är upskof i Riksdag ett lämpligare
uttryck. Denna nyancering anser jag vara riktig. Hr von Hartmansdorff
har ansett ifrägavande förslag såsom ett palliativ, emedan
man icke ville sammanföra representationen på 2:ne kamrar.
Afven om en representations-förändring eger rum, anser
jag Riksdagens prorogering lilia nödvändig. För öfrigt får jag
hemställa till samme värde talare, hvad kraft' han anser att ett
dylikt argument skall medföra, då vi hafva sett, all de alla hittills
framställda representations-förslag misslyckats. Den värde
ledamoten har äfven yttrat, alt dä i alla andra representativa
stater, Utsk. icke äro tillsammans under proi-ogationstiden, synes
sådant icke heller nödvändigt hos oss. Utsk.-har i detta afseende
uti sina premisser gifvit tillräckligt skäl för en motsatt och
af Utsk. gillad åsigt.
Frih. Palmstjerna har anmärkt, att en otydlighet förefinnes
derutinnan, att del icke är föreskrifvet, med hvilka göromål de
under
Den 21 Oktober.
309
ander prorogalions-tidcn arbetande Utsk:n skola sig sysselsätta.
Det är naturligt, att om R. St:r finna för godt att tillsätta ett
eller annat Utsk., så komma väl R. St:r att på samma gång
säga, hvarföre Utsk:n skola fortfara med sina arbeten, samt med
hvilka göromål de skola sig befatta. Således finner jag härutinnan
intet behof af förändring. Frih:n har vidare fästat sig vid
uttrycket ”när omständighéterna anses dertill föranleda”, samt
förklarat, att detsamma, såsom onödigt, borde uteslutas. Ehuru
jag icke tror, att dessa ord komma att föranleda lill någon svårighet
eller inveckling, delar jag likväl Frihins tanke ronde dessa
ords uteslutande. Gr. Lagerbjelke har äfven medgifvit, att de
kunna vara borta.
Ehuru jag förordar det af Ulsk. afgifna förslag, skall jag
dock icke motsätta mig en ålerremiss, vare sig att R. o. Ad.,
såsom gemensam tanka, antager det af Frih. Palmstjerna, eller
af Frih. Raab framställda förslag.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att, i afseende på ifrägavande förslag till grundlagsförändring,
blifvit afgifne följande förslag till gemensamma tankar;
nemi. af Frih. Raab: l:o att Suppleanter icke böra hafva
underhåll af statsmedel, och 2:o att redaktionen bör förtydligas
och förkortas; af Frih. Palmstjerna: att i 2:dra mom. af ifrågavar:de
§§ l:o orden ”när omständigheterna anses dertill föranleda”
borde uteslutas, samt 2:o orden ”under upskofstiden bereda
och utarbeta vissa Riksdagsärender, som, i sådant fall, af
R.,HSt:r bestämmas” borde införas i st. f. orden ”under upskofstiden
Riksdagsärender bereda och utarbeta”.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Raab: Då jag förmodar, att ännu ett annat af Hr
von Hartmansdorff understödt förslag förekommer, så anhåller
jag att deruti få ändra ett par ord.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det ifrägavande förslaget i
sådant fall ej blefve Hr von Hartmansdorffs, som numera vore
den ende, sorn derå yrkat propos.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, derefter framställt, att Frih. Raab
i början af diskussionen afgifvit ett förslag till gemensam tanke,
hvilket sedermera jemväl af Hr von Hartmansdorff godkändes,
och derföre, sedan Frih. Raab ändrat detsamma, borde, såsom
Hr von Hartmansdorfrs förslag, blifva föremål för propos., samt
derjemte upläst det af Frih. Raab först framstäldta och af Hr von
Hartmansdorff förordade förslaget till förändrad redaktion af 2:dra
morn. i de ifrägavande §§:na, hemställde Hr Gr. o. Landtm, först,
enär detta förslag blifvit först framstäldt och dessutom, i fall det
antoges, skulle utesluta de öfriga, ora R. o. Ad., såsom sin ge
mensamma tanke, antoge det nu uplästa förslaget, och ropades
dervid Nej, jemte ett eller annat Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att han funnit Nej öfvervägande.
13 H. 24
370
Den 21 O k t o be r.
Efter sedermera först till bifall och sedan till afslag å Frih.
Raabs förslag till den gemensamma tanke, att Suppleanter icke
böra hafva underhåll af Statsmedel, framställde propos:r, som besvarades
med Ja och Nej, hlef förnyad propos. till bifall å delta
förslag framställd och besvarad med starka Nej, blandade med
Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han härvid funnit
Nej hafva öfverröstat Ja.
Frih. Raab begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som, i fråga om det i Const.Utsk:s Mern. N:o 57
framstäldta förslag till grundlagsförändring, anser R. o. Ad. böra,
såsom sin gemensamma tanke, antaga Frih. Raabs förslag, att
Suppleanter icke böra hafva underhåll af Statsmedel, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde förslag till gemensam tanke icke af
R. o. Ad. antaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 13.
Nej — 19.
Propos. till bifall å Frih. Raabs förslag till den gemensamma
tanke, att de af Utsk. föreslagne redaktioner af 109:de §:n Reg.-  F:n och SO:de §:n Riksd.Ordnm böra förtydligas och förkortas,
blef härefter framställd och besvarad med Ja och Nej, hvarpå
Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. afsloge samma förslag,
samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade, att lian funnit Ja öfvervägande.
Efter äfven härvid af Frih. Raab begärd votering, uplästes
till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den som, i fråga om det i Const.Utsk:s Mern. N:o 57
framstäldta förslag till grundlagsförändring, anser R. o. Ad. böra,
såsom sin gemensamma tanke, antaga Frih. Raabs förslag, alt
de af Utsk. föreslagne redaktioner af 109:de §:n Reg.F:n och
80:de §:n Riksd.Ordnm böra förtydligas och förkortas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde förslag till gemensam tanke icke af
R. o. Ad. antaget.
D
371
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 7.
Nej — 11.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. bifölle
det af Frih. Palmstjerna framstäldta förslag till gemensam tanke,
att de i 2:dra mom. af såväl 109:de §:n Reg.F:n, som 80:de §:n
Riksd.Ordnrn förekommande orden: ”när omständigheterna dertill
föranleda”, borde utur förslaget utgå, samt förklarade, efter
denna propos:s besvarande med Ja och Nej, att han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
Slutligen framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. till antagande
af det jemväl af Frih. Palmstjerna framstäldta förslag till
gemensam tanke, att i 2:dra mom. af såväl 109:de §:n Reg.F:n,
sorn 80:de §:n Riksd.Ordn:n, i st. f. de i Utsk:s förslag förekommande
orden: ”under upskofstiden Riksdagsärender bereda
och utarbeta”, borde införas orden ”under upskofstiden bereda
och utarbeta vissa Riksdagsärender, som i sådant fall af R. St:r
bestämmas”; hvilken propos. besvarades med Ja och Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg, att Ja äfven härvid
varit öfvervägande.
Frih. Cederström: Då tiden är så långt framskriden och
så få ledamöter äro tillstädes, vill jag icke besvära R. o. Ad.
med någon votering, beklagandes blott, att Frih. Palmstjernas
förslag blifvit godkändt, helst jag befarar, att detsamma i framtiden
kommer att föranleda många tvister derom, hvilka ärender,
som skola till de under prorogationstiden arbetande Utsk:u
liänskjutas, och hvilken specificerade upräkning af frågorna synes
mig så mycket mindre nödvändig, som Utsk:n, i följd af inkomne
proposa- och remitterade motioner, väl skola thyförutan
veta hvad de grundlagsenligen hafva att handlägga.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att de nu af R. o. Ad. antagne
förslag till gemensamma tankar, enl. 5ö:te §:n Reg.F:n,
komme att till Const.Utsk. hänvisas.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allmänna Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ns d. 17 och 18 dennes på bordet lagda Mern. N:o
27, i anledn. af RiksSt:ns beslut, i fråga dels om uphäfvande af
all stängselskyldighet, dels ock om ändring i nu gällande stadganden,
rör:de samma skyldighet, deröfver Utsk:n i deras under N:o
24 afgifna Betänk, sig utlåtit, godkände R. o. Ad. den föreslagna
voteringspropos:n och lades förevar:de Mern. i öfrigt till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 18 dennes
f. m. på bordet lagda Utlåt, och Mern.:
N:o 318, i anledn. af väckt motion om ersättning af alU
372
Den 21 Oktober.
manna medel till innehafvaren af Hagshults stom för honom
åliggande roterings-skyldighet;
N:o 319, ang:de gratifikation åt Hr Stats-Kommissarien
Kock; samt
N:o 320, ang:de slutligt bestämmande af arfvodet för den
hos Utsk. anstälde Kamererare, samt gratifikation åt en extra
Kanslist.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 18 dennes
f. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 321, i anledn. af erhållen
återremiss å Betänk. N:o 270, i fråga om fyranläggning å Gottska
Sandön.
Föredrogs StatsUtskis d. 18 dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. N:o 322, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de pension
å Allmänna Indragnings-Staten för t. f. Chefen vid Skogsinstitutet,
Hof-Jägmästaren m. m. Isr. Ad. af Ström.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser icke rigtigt,
att R. Sl:r anvisa pensioner att utgå från skogsplanteringskassan,
men då Riksdagen är så långt framskriden, att man kan hoppas
att föga tid återstår för dess afslutande, vill jag icke yrka på
någon återremiss, i synnerhet sorn det i alla fall beror på K.
M. att bestämma, om den ifråga rande pensionen skall från skogsplanterings-kassan
utgå eller icke. R. St:r hafva för sin del
hittills icke heslutat något af hvad, som rörer utgifterne från
nyssnämnde kassa, och jag kan icke heller anse det vara rigtigt,
alt R. St:r under de förhållanden, hvaruti kassan f. n. står,
tillegna sig någon beslutande rätt i afseende på densamma.
Men då, såsom jag nyss nämnde, en återremiss vore olämplig,
samt hufvudsaken är, att Hr af Ström får pension, och att medlen
äro tillräcklige, vill jag icke påyrka något annat beslut, än
det, hvilket Utsk. tillstyrkt. ,
StatsUtsk:s förevaride Utlåt, blef, uppå härefter framställd
propos., af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis d. 18 dennes f. m. på bordet
lagda Utlåt. N:o 323, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.,
ang:de serskildta anslag dels för åtskilliga nödiga befunna byggnads-arbeten
uti Kongl. Slottet i Stockholm och Gripsholms
Kongl, lustslott, dels lill upförande af ett ridhus för Kongl. Hofstallet
behof.
Föredrogos och lades lill handlingarne StatsUtskis följande
d. 18 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt:n:
N:o 324, i anledn. af återremiss å Utsk:s Betänk. N:o 277,
ang:de ersättning till Wadstena Krigsmanshus- och AmiraliletsKrigsmans-kassorne;
-
Den 21 Oktober
373
N:o 325, i anledn. af återremiss å Betänk. N:o 278, ang:de
förhöjning i kreditivet för Arméens pensions-kassa; samt
N:o 326, i anledn. af återremiss å Betänk. N:o 286, ang:de
väckt fråga om fortsatt lifgifvande af Svensk Militär-författningssamling.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv. o. Ekon.
lJtsk:s d. 18 dennes f. m. på bordet lagda Mern. N:o 135, i
anledn. af återremiss af Betänk. N:o 133.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Allra. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 18 dennes f. m. på bordet
lagda Utlåt. N:o 136, i följd af RiksStms beslut med anledn. af
Betänk. N;o 115, i fråga om Elementar-läroverken.
Anmäldes och lades på bordet ett från Lag- samt Allm.
Besv. o. Ekon.Utskm inkommet Betänk. N:o 128, i anledn. af
dels K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r med förslag till Grufvestadga,
dels väckte motioner om rätt till inmutning af takskiffer
samt sådane berg- och sten-arter, som genom deras allmänna
användbarhet kunna vara föremål för industri och handel.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
