# ID: svediakorp-gov599
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 153,587
# sentences: 5,845
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
o G il
VID
Åren IS53—1854.
Tret! ottile Klöf t et.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1 85 5.
I
Måndagen den 2 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 30 sistl. September samt
pleni-prot. för d. 28 sistl. Juni.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som här nu förestå
i afton icke mindre än fyra val, och man vet alt efter valen
det icke är mycket att räkna pä Ståndets ledamöter, så tager
jag mig friheten hemställa till Hr Gr. o. Landtm, om icke de
mål, som nu stå på föredragnings-listan, finge upskjulas till nästa
plenum.
Hr Hjärne, Harald: I fall R. o. Ad., såsom äfven jag
önskar, bifaller Frih. Tersmedens anhållan, så tager jag mig friheten
hemställa om icke Serskildta Utsk:s Mern., som innehåller
svar på återremiss i fråga om brävinsförsäljningslagen, måtte få
upföras såsom första målet på föredragnings-listan nästk.plenum.
Detta mål har, såsom vi veta, inflytande på riksdagens slut,
emedan denna fråga naturligtvis måste afgöras, innan riksdagen
slutas, hvarföre jag anser lämpligt att detta mål föredrages företrädesvis
framför de andra, som stå på föredragnings-listan,
hvarom jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa
propos.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. att, såsom
Frih. Tersmeden hemstält, StatsUtsk:s på dagens föredragningslista
såsom 2:ne gånger bordlagde uptagne Utlåt:n N:is 302 och
303, icke skulle företagas till pröfning före nästa plenum; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Särskilda Utsk:ts Utlåt.
N:o 20, ang:de vilkoren för bränvinsförsäljningen, endast var en
gäng bordlagdt, R. o. Ad. torde finna lämpligt att icke om
tiden för dess afgörande fatta beslut innan det visade sig om
det vid nästa föredragning blefve ånyo bordlagdt.
Ropades Ja.
Uplästes ett af Hr Cederschiöld, Rob. Theophron,
inleranadt sålydande Mern.:
Sedan R. o. Ad:s Hrr Elektorer behagat utse mig till Ledamot
af LagUtsk., får jag härmedelst vördsamt anmäla, att jag af
i
Den 2 Oktober.
min tjenst såsom ledamot af K. Fångvårds-Styrelsen är förhin-_
drad att nämnde förtroende emottaga.
Sorn jag någon tid af sjukdom varit hindrad att deltaga uti
R. o. Ad:s förhandlingar, samt först efter plenum-sisth Lördag
blifvit underrättad om mitt inväljande i LagUtsk., har jag ej forian
i dag kunnat göra denna anmälan; — anhälandes jag vördsamligen
att varda vid min Riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm., med tillkännagivande, att Hr Montgommerie,
Rob. Nils Germund, som varit ledamot af StatsUtsk.,
afsagt sig denna befattning, anmodade Hrr Elektorer att utse en
ledamot i StatsUtsk., efter Hr Montgommerie, och en ledamot i
LagUtsk., i st. f. Hr Cederschiöld.
Företog H. R. o. Ad. val af ytterligare fyra Suppleanter uti
förstärkta -Const.Utsk.; och befunnos, vid valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 325, Hr Appelbom, fullm. Hr Oxehufvud, Tönne, med
22 röster;
— 456, „ Aminoff, Johan Fredrik, med 22 röster;
— 2282, „ von Printzencreutz, Berndt Wilh., med 22 röster;
— 2144, ,, Rosensvärd, Johan Henrik, med 21 röster;
Sedan genom lottning mellan deni, som erhållit lika antal
röster, blifvit bestämdt i hvilken ordning de i Utsk. borde
inträda.
Anstäldes val af ytterligare fyra Suppleanter uti förstärkta
StatsUtsk.; och befunnos, vid valförräluingens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:
N:o 93, Gr. Wrangel af Sausis, Tönnes, med 23 röster;
— 456, Hr Aminoff, Johan Fredrik, med 23 röster;
— 1675, ,, Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig,
med 23 röster;
— 1092, ,, Lejonmark, Evald Guslaf, med 23 röster;
Sedan genom lottning blifvit bestämdt i hvilken ordning
dessa Suppleanter borde i Utsk. inträda.
Sedermera företogs val af ytterligare fyra Suppleanter uti
förstärkta BankoUtsk.; och befunnos, vid valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 173, Hr Lode, Torsten Wilhelm, med 21 röster;
— 678, „ Bildt, Knut, med 21 röster;
— 2187, „ von Kosholh, fullm. Hr Munck, Carl, med 21
röster;
Den 2 Ok t obel'.
N:o 70, Gr. Horn, ful Ira. Frih. Raab, Adam Christian, med 20
röster.
Sedan genom lottning mellan dem, som erhållit lika antal
röster, blifvit bestämdt i hvilken ordning de i Utsk. börde
inträda.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Konst.Utsk:s den 30 sisth September på bordet lagda Mern.
N:o 52, med förslag till ändrad lydelse af 2:dra och 9:de §§:ne
Successions-Ordningen.
Vid föredragning af Särskildta Utsk:s den 30 sisth September
på bordet lagda Utlät. N:o 20, i ani. af RiksStändens beslut och
återremisser vid behandling af Utsk:s Betänk. N:o 13, med förslag
till förordning, ang:de vilkoren för bränvinsbränning, biet
äfven detta Utlåt., på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, framstälde att Hr Hjärne,
Harald, i början af plenum hemstält, att Särskildta Utsk:s
nu ånyo bordlagda Utlåt. N:o 20, måtte å föredragningslistan
upföras främst till afgörande i nästa plenum, yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det nu ifrågav:de Betänk, är
ganska vidlyftigt, och préfningen deraf kommer sannolikt att
uptaga en längre lid, hvaremot de Belänkm, hvilka för öfrigt stå på
listan, äro af beskaffenhet att inom en ganska kort stund kunna
afgöras. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. täcktes låta föredragnings-listan
vara oförändrad, då de smärre frågorna kunna afgöras
nästa Onsdag, hvaremot, om den stora frågan sattes främst,
afgörandet af de smärre frågorne blir länge uppehållet.
Häruti instämde Frih. Tersmeden, Wilh: Fredr.
Hr Hjärne: Jag har ingenting emot om R. o. Ad. ville
besluta hvad Gr. Lagerbjelke föreslagit, men jag anhåller att få
uplysa Gr. Lagerbjelke, som förmodligen ännu icke har tagit
kännedom om ifrågav:de Betänk., att efter all anledn. kommer det
icke att uptaga så mycken tid, som Gr:n föreställer sig; men
jag ansåg detta ärende böra företrädesvis företagas derföre att
det är det vigtigaste, som förekommer på föredragnings-listan.
Då likväl Gr. Lagerbjelke tror att de öfriga målen på listan
kunna på en kort stund afgöras, så har jag ingenting deremot,
att listan blifver oförändrad, men då har jag i alla fall hopp
om att detta mål förekommer i Onsdagens plenum.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att, då nu Hr Hjärne sjelf
förenat sig med Gr. Lagerbjelke, den ordning, hvari målen inkommit,
komme att följas vid föredragnings-listans uprättande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Mert Munck.
(j
Den 4 Oktober!' m.
Onsdagen den 4 Oktober 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 29 sistl. Juni f. m. samt nedannämnde
från Exp:s-Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd.
skrifvelser till K. M:t:
N:o 143, ang:de extra Statsanslag, till föremål, tillhörande
Civil-Depart:ts handläggning;
N:o 144, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande
Finans-Depart:ts handläggning; och
N:o 145, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande
Ecklesiaslik-Depart:ts handläggning.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter;
och befuunos att dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 1960, A. Hr Montgommerie, Robert Nils Germund;
— 1702, Hr Törnebladh, Guslaf.
Banko-Utskottet:
efter N:o 2017, Hr Björnstjerna, Oscar Magnus;
— 456, ,, Aminoff, Johan Fredrik.
Lag- Uts kottet:
efter N:o 100, Hr Uggla, fullm. Hr Cederschöld, Robert Theophron
;
— 1765, ,, Adlerstråhle, Fredrik Ernst Lebrecht.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 27 och 29 sisth September
på bordet lagda Utlåt. N:o 301, i ani. af väckt motion om anslag
till Baggens-Stäkets uprensning.
Frih. Raab, Adam •Christian: Fråga är här om ett begärdt
understöd för att kunna uprensa det s. k. Baggens-Stäket,
hvarigenom segelleden från söder till Stockholm skulle förkortas
med minst sex mil, och sålunda den stora fördel vinnas för all
sjöfart, att i st. f. att fartygen nu behöfva nästan alla vindar
för att komma till Stockholm, skulle de då blott behöfva en för
att komma dit. Då man tager i betraktande den lifligare rörelse,
som naturligtvis på delta sätt skulle uppstå i hufvudstaden,
torde en hvar Anna, hvilken stor vigt ligger på den förbättring,
som här är åsyftad. Fördel skulle derigenom tillskyndas
icke allenast handeln i Stockholm, utan, alldenstund handel
och sjöfart1 bilda én af de vigtigaste lifskrafter inom samhälls
-
Den 4 Oktober f. m.
7
kroppen, jemväl handeln i hela landet. Jag kan derföre icke
annat än lifligt önska framgång åt detta företag, naturligtvis så
framt icke någon våda derigenom uppkommer för riket. Vöre
denna våda af sådan beskaffenhet, att den icke med säkerhet
kunde förekommas, då skulle jag afstå från den ifrågavande uprensningen,
och jag är förvissad att hvarje fosterlandsvän skulle
göra detsamma. Att emellertid en militär med de insigter just
i sådana ämnen, som Hr Leijonancker, har reserverat sig emot
Betänk., låter förmoda att en dylik våda, som jag här omnämnt
icke är att befara, och jag beklagar, att han här -icke är närvande
för att kunna utveckla de åsigter, som ledt honom vid
afgifvandet af sin reservation. Så mycket kan jag likväl inse,
att då Baggens-Stäket är en helt trång passage, skulle det också
vara förenadt med ganska ringa konst och kostnad att stänga
det i händelse af behof. Man skulle visserligen derpå svara,
att det är så dags att stänga, när fiendens fartyg komma, och
de kunna komma innan krigsförklaring är gjord. Jag har hört
detta inkast; men mig förekommer ingenting enklare, än att, då
det säkerligen kommer att finnas en större eller mindre bassin
utanför Baggens-Stäket, så bör denna bassin räknas bland sådana
hamnar, der främmande örlogsfartyg icke få inlöpa. Om
så sker, med ordres och instruktioner att den, som bryter mot
ett sådant förbud, får underkasta sig följderna derför, så
förekommer mig ganska enkelt att stänga bassinen, på samma
sätt som för närvar:de är föreskrifvet i afseende på främmande
krigsskeps inlöpande intill Waxholms fästning. Om någon likväl
ville trotsa ett sådant förbud, vore det klart att man måste
göra alla möjliga upoffringar för att tvinga den tredskande att
respektera de gifne föreskrifterne, allrahelst som icke den lärer
vara hvarken god eller vänskaplig, som vill bryta ett dylikt stadgande.
Om således ur militärisk synpunkt det icke kan förekomma
mig annat än såsom en ganska enkel sak att, om också
med större kostnader, hindra de faror, som kunna upstå genom
ifrågavande uprensning, så återstår den merkantila synpunkt,
ur hvilken man bör se saken. Nyttan och fördelarne i detta
afseende äro icke bestridda från någon sida, och då Staten hvarje
år gör så stora upoffringar för att befrämja handeln, tyckes det
mig som om äfven denna fråga vore värdig R. St:rs synnerliga
upmärksamhet. Jag kan derföre icke annat än yrka återremiss
å förevarande Betänk., under önskan, att StatsUtsk. ville taga
ärendet i närmare skärskådande. Kostnaden är, om jag rätt
minnes, föreslagen till 100,000 R:dr. Nå väl! denna summa är
icke större än att den på det sätt, som blifvit föreslaget, blefve
ganska väl använd. Det alternativa sättet att taga henne från
handels- och sjöfarts-fonden, synes också hafva skäl för sig, då
man vet, att denna fond har en inkomst af 500,000 R:dr
om året.
Ur alla dessa förenade synpunkter anhåller jag om återremiss
å Utsk:s Betänk.
8
Den 4 Oktober f. nr.
Frih. Åkerhjelm, Carl: I likhet med den siste värde
talaren, inser jag visserligen den stora vigt och nytta, som för
handeln och sjöfarten skulle upkomma genom upfensning af
Baggens-Stäket. Men jag kan dervid icke sträcka mina önskningar
så långt som han. Ty om med den ifrågastätde uprensningen
är förknippad en våda för rikets hufvudstad, anser jag
den fördel för handel och sjöfart, som skulle genom densamma
upkomma, vara vida underordnad. Den omförmälde vådan
af uprensningen utaf Baggens-Stäket kan icke förekommas
annorlunda än genom befästning af inloppet, och ulan en sådan
befästning vore det högst olämpligt att utsätta rikets vigtigaste
punkt, dess hufvudstad, för en fiendtlig öfverrumpling. Under
sådana förhållanden anser jag det vara klokt att afstå från företaget,
och anhåller fördenskull om bifall till StatsUtsk:s Betänk.
Frih. Cederström, Rud.: Det ärende, som nu är underkastadt
R. o. Ad:s ompröfvande, föranledde inom StalsUtsk. en
allvarlig och särdeles utförlig öfverläggning, hvarunder ämnet
från alla sidor skärskådades. Man misstager sig således helt och
hållet, om man förmodar, det Utsk. skulle hafva behandlat frågan
med mindre upmärksamhet och omsorg, än den i sjelfva verket
krafvel-; men för att icke i sitt Utlåt, lill R. St:r behöfva vidlyftigt
inlåta sig i alla de särskilda frågor, som kunna komma i
betraktande i afseende på detta ämne, har Utsk. hufvudsakligen
fästat sig vid den nu varande politiska ställningen, hvarutinnan
det trodde sig aldraminsl skola möta någon gensägelse. Ty om
man än, under fredliga tider, kunde hafva utsigt att under loppet af
flere år njuta gagnet af den ifrågasatta uprensningen, ehuru oförsvarad
af befästningar, så företer sig deremot nu den omständigheten,
att, i följd af det brinnande krigstillstånd, som råder
mellan Österns och Vesterns makter i vår verldsdel, skulle det
lätteligen kunna inträffa, att, derest Städerna beviljade de medel,
som för arbetets utförande anses erforderliga, företaget icke
förr hunne blifva fullbordadt, än man tilläfventyrs önskade det
omintetgjordt, af farhåga för att de kostsamma befästningsarbeten,
som blifvit verkställda och ytterligare verkställas vid Waxholm,
skulle blifva onyttiga genom det tillfälle, den ifrågav:de
uprensningen af Baggens-Stäket lemnade fiendtliga fartyg att till
hufvudstaden inlöpa och sätta dess trygghet i största vada. Afräknas
dessa högst vigliga förhållanden, som likväl i närvar:de
tid omöjligen kunna förbises, återstår att betrakta den kommerciella
nyttan af företaget, hvilken visserligen bör erkännas ganska betydlig;
men om man skulle betrakta saken endast ur denna synpunkt,
torde man ändock möjligen finna olägenheterne af den omväg,
som fartygen måste laga omkring Wermdö-landet för att komma
till Stockholm, kunna afhjelpas genom användandet af bogseringsfartyg,
hvilkas anskaffande och förläggande i dessa farvatten
helt visst kunde åstadkommas med vida mindre kostnad, än den
ifrågaställa uprensningen skulle medtaga. Tidstitdrägten blefve
Den 4 Oktober f. ni
9
icke betydlig. Härmed må emellertid förhålla sig huru som
helst; min öfvertygelse förblifver likafullt deD, att under närvar:de
krigiska verldsförhållanden mindre vigt bör fäslas vid den
af Frih. Raab hufvudsakligen åsyftade sida af saken; och det är,
på grund af trygghetens företräde framför någon ökad handelsbeqvämlighet
för hufvudstadens befolkning, jag anhåller, det
R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s Utlåt.
Hr Liljehöök, Carl Berthil: I likhet med de begge
siste värde talarne, kan jag icke för närvande med min röst biträda
beviljandet af något anslag för Baggens-Stäkets uprensning.
Jag tillhör visserligen dem, sorn anse att ifrågavar;de uprensning
skall blifva af stor kommerciel nytta för hufvudstaden; likväl tror
jag att man öfverskatta:- fördelarne emot hvad verkligheten kommer
alt utvisa, emedan farleden ändock alltid blir sä trång och
liten, att större fartyg alltid måste bogseras af ångbåtar. Nödvändigt
blefve jemväl att befästningar anlades samtidigt med
sjelfva kanalens uprensning; men då Statens tillgångar för närvande
äro så strängt anlitade för andra vida vigtigare föremål,
än att de skulle kunna medgifva ens en uprensning och mycket
mindre de erforderliga befästningarne, anhåller jag om bifall till
StatsUtskrs Utlåt., allra helst som de nämnda befästningarne,
enligt hvad ett memorial af Chefen för Ingeniör-korpsen utvisar,
skulle blifva högst kostsamma.
Frih. Raab: Om det är en sanning, att man bör upskatta
omdömen i förhållande till den sak-kunskap, som man förmodar
finnes hos dem, som fälla dessa omdömen, så tror jag att
den åsigt jag försvarar har mera skäl för sig än mina värde motståndares.
Jag tror nemi. icke att Frilune Åkerhjelm och Cederström,
såsom civile män, och hvilka icke egnat sig åt krigsyrket,
skola i detta ämne hafva någon djupare insigt än Hr
Leijonancker, som reserverat sig mot Utlåt. Deremot vill jag
sätta de af reservanten anförde skäl emot dem, som den siste
värde talaren framställt ; då står partiet lika mot lika, och jag
ber derföre att fä skärskåda de skäl, som blifvit yttrade emot en
ålerremiss. Det egentliga af dessa skäl skulle vara, att det, under
nuvande förhållanden, icke är rådligt att företaga den ifrägavande
uprensningen. Jag erkänner detta; men meningen
kan väl icke vara, att nästa år eller nu genast fullborda arbetet;
ej heller kan väl meningen vara att vid denna riksdag besluta
något annat, än att arbetet kan i framtiden utföras, och jag har
icke förordat beviljandet af de äskade 150,000 R:dr på det att
arbetet, oberoende af de politiska förhållandena, skulle börjas;
ty sådant skulle vara i högsta grad oklokt, och jag vill icke dertill
bidraga. Deremot finner jag ingenting vådligt deruti, att R.
St:r ingå till K. M:t med en und. framställning derom, att om
och när K. M:t linner lämpligt att låta uprensa Baggens-Stäket,
så vilja R. St:r dertill bevilja medel. I en sådan framställning
kan jag icke finna ligger något annat än en önskan att för handelns
befrämjande utföra ifrågavande arbete, och mina motstån
-
10
Den 4 Oktober f. m.
dare hafva ju sjelfve erkänt, att uprensningen skulle vara af stor
nytta för handeln, särdeles för den pä Stockholm. Man har utgått
från den synpunkt, alt Baggens-Stäket alldrig kan begagnas
utan stora befästningar, och kostnaden för dessa kunna gå
till millioner'. Skulle de sedermera underhållas, då kan fråga
blifva, om de kostnader, Staten sålunda finge vidkännas, blefve
lika stora som den vinst, samhället derpå skulle skörda. Men
jag har icke tänkt mig saken så; jag vill nemi. föreställa mig,
att det å ömse sidor af inloppet finues ett tillräckligt qvantum
sten för att vid hvarje tillfälle kunna sprängas och fylla sundet
hvarje stund man behagade, och detta kan väl icke vara någon
särdeles kostnad.
Vidare har man sagt, att anskaffandet af bogseringsfartyg på
den nu begagnade vägen torde göra tillfyllest; men då man besinnar
att denna väg är 15 eller 16 mil längre, så lärer hvar
och en finna, att en bogsering skulle vara så dyr, att man icke
utan särdeles stora laster och betydliga fartyg skulle kunna begagna
den; och jag tror fördenskull, att denna invändning endast
är en undflykt för att kunna undanskjuta frågan.
Jag begär endast en återremiss af Betänk., på det att StatsUtsk.
måtte komma i tillfälle att taga i betraktande, huruvida
det icke vore tjenligt, att B. St:r inginge till K. M:t med en
und. skrifvelse och anhållan, att, om K. M:t icke finner företaget
vara för riket vådligt (ty i motsatt fall vill jag icke tillstyrka
detsamma), K. M:t då måtte låta utföra arbetet samt anvisa
medlen dertill å Handels- och Sjöfarts-fonden, hvilket jag anser
lämpligast.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jaghört att Hr Liljehöök
anmält sig, vore visserligen mitt yttrande öfverflödigt, enär
han troligen kommer att belysa saken med mera sakkännedom
än jag kan göra. Emellertid, då jag erhållit ordet, torde det
tillåtas mig att framställa några få anmärkn:r. Otvifvelaktigt är
hvarje förbättring i afseende på kommunikationerna, vare sig till
lands eller sjös, af vigt för riket; men man måste också taga
i betraktande andra omständigheter, som stå i sammanhang med
frågan. Den nu ifrågavar:de uprensningen skulle lätta sjöfarten
för hufvudstaden och derföre medföra gagn för handeln, ehuru
icke i så stor mån, som Frih. Raab förmenar, emedan, på sätt
Hr Liljehöök nämnt, denna sjöfart möter många svårigheter för
större fartyg. Emellertid är detta pass icke blott en farled,
utan äfven en gränsort, och dess stora vigt gör, att inloppet dit
måste vara försedt med sådana befästningar, som kunna skydda
dem för en hastig öfverrumpling. Om farleden genom BaggensStäket
öpnas, så kunna otvifvelaktigt ångfartyg af ganska betydliga
dimensioner gä derigenom, enär de icke behöfva göra afsende
på vindar, ntau endast på tillräckligt djup. En uphalning
af sådana fartyg skulle ganska lätt kunna verkställas innan åtgärder
hunnit vidtagas för att igenfylla farleden, i fall befallning
derom skulle komma från hufvudstaden; och således måste på
Den 4 Oktober f. m.
11
stället utvägar finnas för att igenfylla passet, om sådant behöfves,
eller också andra försvarsmedel för att hindra fiendens framträngande.
Om en fiende eller ett beväpnad! fartyg af neutral
makt vill försöka att passera Waxholm, så hotas de af kanoner,
och sådana måste således äfven finnas vid Baggens-Stäket, i
fall dess uprensning skulle beslutas. Fästningsverks uppbyggande
och deras bestyckande kosta mycket penningar; en garnison
måste äfven underhållas, som är talrikare än den på Waxholm,
hvilken icke svarar emot behofvet, och sammanlägger raan då
dessa kostnader dels för sjelfva uprensningen och dels för befästningen
samt garnisonens underhåll, så kan man med skäl
fråga, om de skulle motsvara den nytta och fördel, som man
beräknar att Stockholms handel deraf skulle hafva. Då emellertid
jag, i det skick saken f. n. befinner sig, icke är öfvertygad
om att dessa fördelar uppväga kostnaderna, och då i alla fall
under närvaride omständigheter, då fredslugnet i Europa är betydligen
stördt, det icke kan vara lämpligt att, utan fullt allvarsamma
åtgärders vidtagande derjemte, verkställa den ifrågaställa
uprensningen af berörda farvatten, nödgas jag afstyrka bifall till
motionen och yrka antagande af Utsk:s Utlåt., så mycket mer
som, om ett bifall till motionen skulle kunna ifrågasättas^ ett icke
obetydligt anslag af R. St:r måste beviljas för de framtida' kostnaderna,
icke allenast för uprensningen, utan äfven för dess bibehållande
samt upförande af fätsningsverk och garnisons underhåll
m. m.
Hr Liljehöök: Endast med ett par ord vill jag besvara
Frih. Raabs åsigt om en försänkning. En sådan är visserligen
ganska lätt verkställd, men den måste likväl, för att icke af fienden
kunna uprifvas, vara bestruken af en fästning, som icke
får vara sä svag, att den af en hand full folk kan tagas. Den
måste ligga i grannskapet af försänkningen, och om man dessutom
icke har något större och kraftigare försvar för farleden, än att
man vid minsta fara skall behöfva göra försänkningar, så egde
man ju icke den ringaste nytta deraf. För min del anser jag
derföre att de befästningar, som måste anläggas, böra vara af
sådan beskaffenhet, att man icke genast hehöfver försänka farleden,
då fara är å färde. Jag nämnde förut att uprensningen måste
göras så, att kanalen blifver begagnelig för större fartyg; ty de
mindre komma alltid att gå genom Södertelge kanal; men jag
anser att tiden ännu icke är inne att verkställa en sådan uprensning,
emedan forlifikations-arbeten böra samtidigt dermed
företagas.
O
Frih. Åkerhjelm: Sedan föregående talare yttrat sig i
saken, anhåller jag endast att få bestrida lämpligheten af det
v sätt, hvarpå Frih. Raab velat afväga vigten af de skäl, som för
eller emot Betänk, blifvit anförda, nemi. efter de yrken, som
hvar och en af dessa talare innehafva. Vid närmare eftersinnande
torde Frih. Raab sjelf finna huru olämpligt ett sådant
sätt att gå tillväga är, och att det dessutom endast är beroende af
12
Den 4 Oktober f. m.
Frih:ns egen subjektiva upfattning, som måhända icke blir öfverensstämmande
med majoritetens. Jag förnyar min anhållan
om bifall till Ulsk:s Utlåt.
Frih. Raab: Det är sannt, att när raan kan trotsa på majoriteten,
behöfver man icke många skäl; ej heller behöfver man
ådagalägga någon djupare kunskap i det ämne man diskuterar.
Mot de_ talare, hvilka i denna fråga upträdt emot min mening,
är det förgäfves som jag söker fullfölja den. Jag her emellertid
att få fästa upmärksamheten derpå, alt ingen bestridt att
den ifrågavarrde uprensningen framdeles bör ske; kostnaden derför
upgår till icke mer än 150,000 R:dr och möjligen till lika
mycket för anläggandet af ett kastell, och ändock drager man
så mycket i betänkande, alt befrämja företaget. Det ligger, efter
min öfvertygelse, en inkonseqvens deruti, att man med många
millioner vill befordra kommunikationerna till lands, under det
man deremot förbiser de lika vigtiga till sjös.
Frill. Cederström: Det kan ingalunda vara någons me
ning
att trotsa på att hafva majoriteten på sin sida, ty detta är
ju något, hvarom man alltid är i okunnighet intill dess det visar
sig om den ene eller andra meningen blifver den segrande;
men jag kan, lika litet som Frih. Åkerhjelm, godkänna Frih.
Raabs sätt att bedöma ledamöternas befogenhet att sig yttra,
alltefter deras personliga, ej blott allmänna, kännedom oell kunskap
i det ämne, hvaruti de uppträda, men äfven efter deras yrkesmässiga
handläggning derutinnan; och jag ber att i detta afseende
få erinra om Konung Gustaf l:stes uttryck till Konungens
i Danmark Rådsherrar, hvilka, vid öfverläggningen i Malmö
oin de båda rikenas angelägenheter, åberopade sin längre erfarenhet:
”— Veter J icke”, sade han, ”att en ung män kan
spörja längre tillbaka, än en gammal minnes.” På samma sätt
kan ju en i yrket obevandrad, genom samvetsgranna frågor hos
sakkunniga personer, söka göra sig underrättad om sakernas förhållande,
och slutligen derom fatta en, på grund af sådana uplysningar,
tillförlitlig öfvertygelse. I nu förevar:de hänseende
har jag, med all uppriktig och tillbörlig aktning för den jemväl
af mig högt värderade Ingeniör-Officerens utsago, sorn af Frih.
Raab åberopats, sökt på (lere båll göra mig med ämnet bekant
och, bland annat, t. ex. sålunda inhemtat, all Baggens-Stäket,
om det äfven uprensades, ändock svårligen skulle kunna lemna
fartygen en obehindrad passage, så till vida sorn den uti tvära
krökningar framgående segelleden ouphörligt erfordrade växlande
vindar; hvadan, till afhjelpande af denna svårighet, bogseringsångfartyg
troligen komme i aila händelser att begagnas. Den
påräknade tidsvinsten mäste vid sådant förhållande vara så betydlig,
att den upvägde jemväl bogserings-kostnaden, såsom ett
plus till de, af det allmänna nu äskade utgifter, som för uprensningsarbetet,
till ett betydligt belopp, erfordras. Det kommer då
an på, om ej dylika bogseringsfartyg lika gerna kunna användas
att föra fartygen den yttre vägen. — Vare detta sagdt såsom
Den 4 Oktober f. m.
13
ett försök till svar på utvecklandet af de fördelar i merkantilt
hänseende, som nyss i lockande färger oss förespeglades. Nu
bör emellertid denna fråga icke betraktas blott ur en ensidigt
merkantil synpunkt, utan jemväl ur politisk, och ur denna sednare
torde'företaget f. n. vara högst vådligt, på sätt Utsk. i sitt
Betänk, har antydt, och hvarföre jag förnyar min anhållan om
bifall till Utsk:s Utlåt.
Propos. till bifall å StatsUtsk:s förevar:de Ullåt. blef härefter
framstäld och besvarad med starka Ja, jemte några Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 29 och 30 sisth September
på bordet lagda Mein. N:o 302, i ani. af återremisser å Utlåt.
N:o 164, angide begärt ytterligare anstånd med inbétalningarne
å staden Cimbritshamns hamnbyggnads-län.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk. har icke anfört andra
skäl, än att lie Stånd varit af olika tanke med R. o. Ad. Då
frågan första gången här förevar, anfördes goda skäl lill , det beslut,
som Ståndet då fattade, och så vida inga bättre framställas,
än det att andra Stånd varit af olika tanke, anhåller jag
att R. o. Ad. täcktes vidblifva sitt vid nämnde tillfälle fattade
beslut.
Sedan härefter först propos. till bifall å StatsUtsk:s uti förevar:de
Meni. afgifna tillstyrkande blifvit framstäld, men besvarad
med Nej, fann R. o. Ad. lör godt att, med vidblifvande af
sitt förut i ämnet fattade beslut, afstå hvad Utsk. i detta Mern.
tillstyrkt.
Ånyo föredrogs StatsUtskis d. 29 och 30 sisth September
på bordet lagda Utlåt. N:o 303, i ani. af K. M:ts Nåd. skrifvelse
samt väckt motion, ang:de hegardt understöd för fullbordandet
af Norbergs jernväg.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Händelsen med den
ifrågavande jernvägen tyckes vara ett kort sammandrag, eller
en föresyn af det sätt, hvarpå det sannolikt kommer att gå med
de blifvande jernvägarne i allmänhet. Det är derföre jag anhåller,
alt något närmare få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på detta
förhållande. För ifrågavande jernvägs-företag upgjordes ett kostnadsförslag
å 156,491 R:dr, hvilket af Konungen pröfvades och
faststäldes. För Statsbidragets erhållande, öfverlemnades åt den
myndighet, som borde i byggnadsfrågor vara den sak-kunnigaste,
nemi. Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader, att upgöra
kontrakt mellan bolaget och Kronan. Sådant skedde, och det fick
låna 100,000 R:dr af R. St:r mot solidarisk och proprie borgen,
som af Konungen jemväl godkändes. Vid verkställigheten befalis
likväl att, sedan bolaget användt sina tillgångar, kostar
14
Ilen 4 Oktober f. m.
företaget, enl. de beräkningar man gjort, ehuru de måhända äro
felaktiga, 111,803 R:dr 21 sk. 4 rst. mer, än raan förut antagit.
Bolaget är nu bankrutt, och då är naturligtvis fråga om att Staten
skall begagna den borgen han fått. Men det nän’s man icke,
ty det vore ju synd, om de personer, som satt sig i sticket,
finge betala den borgen, de iklädt sig; utan Staten bör i stället
få vidkännas förlusten. Således bar man upgjort förslag alt få
ett annat bolag ordnadt, åt hvilket ytterligare 100,000 R:dr
skulle öfverlemnas, jemväl mot borgensförbindelse, som af Konungen
bör godkännas. Om den sednare beräkningen icke är
säkrare, än den förra, så kostar företaget än mer. Da blifver
man förmodligen lika öm om löftesmännen vid det sednare, som
vid det förra kontraktets fullgörande. På detta sätt får Staten
ingenting, utan man kommer troligen med förnyade anspråk på
bidrag från hans sida. Jag anser detta förfarande vara så förvändt
och skadligt, att jag önskar, det R. St:r icke vidare måtte
fortgå i sådan rigtning.
Hvad sjelfva företaget beträffar, så finnér man, att det icke
kan blifva serdeles fruktbärande, förr än iståndsättandet af Strömsholms
kanal försiggått. Dertill hafva R. St:r förut beviljat, om
jag rätt minnes, 700,000 R:dr, måhända blott 500,000, men
ändock en ganska betydlig summa. Denna trakt har således af
R. Sl:r blifvit mycket hugnad. Vid innevar.-de Riksdag hafva
Ständerna beviljat 133,000 R:dr, för att förena sjöarne Norra
Barken och Wessman, hvilket arbete är ämnadt att gynna samma
ort. Dessutom hafva Ständerna beviljat 2,840,000 R:dr för
en jernvägs-anläggning åt Fahlun, hvilken möjligen kan komma
att gå lika väl genom Westmanland som Gestrikland. I sådant
fall blifver det samma landskap, som, på sådant sätt, gynnas,
hvilket tyckes vara nog mycket. Jag anhåller således, att R. o.
Ad. icke måtte bifalla, utan återremittera detta Betänk., på det
att någon hejd måtte visas vid anslags gifvande åt jernvägarne.
Under Konung Ludvig Philips tid fanns i Frankrike en gång en
kammare, som var så gifmild, att han kallades för "la chambre
introuvableP Jag hemställer till R. o. Ad., om icke StatsUtsk.
skulle, i fråga om jernvägarne, med skäl förtjena detta namn,
och om ej R. St:r åtminstone borde söka alt icke ådraga sig
samma benämning af samtid och efterverld?
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är ledsen, att vid
detta tillfälle vara af motsatt mening mot den siste värde talaren.
Jag anser nemi., att ett understöd för Norbergs jernväg är i hög
grad nyttigt och att således ett bifall till Utsk:s Betänk, i detta
afseende af mig bör tillstyrkas. Det ar visserligen sannt, att i den
rigtning, som denna jernväg kommer att gå, de trakter, genom
hvilka den kommer att löpa, blifvit af R. St:r vid denna Riksdag
hågkomne med ganska betydliga anslag och låne-understöd;
men då man närmare betraktar saken, torde raan finna, att,
hvad Norbergs-trakten angår, kunna de förut af Ständerna folden
der påbörjade jernvägen beviljade medel icke hafva någon
Den 4 Oktober f. ni.
15
inverkan mer än de, som vid Strömsholms kanal äro beviljade.
Det anslag R. St:r gifvit till sammanbindning af sjöarne Barken
och Wessman, äfvensom det lån, som blifvit beviljadt till en
jernväg ifrån Fahlun ända ned till Westmanland, gynna i främsta
rummet bergsbruket; men de gynna derföre icke Westmanland,
till hvilken provins man således icke, såsom den siste värde
talaren uttryckte sig, lemnat anslag utan hejd. Hvad försl och
främst beträffar anslaget för en kommunikations-anstalts utförande
mellan sjöarne Barken och Wessman, så ligger denna trakt inom
en helt annan bergslag än Norbergs, och sträcker sig ett godt
stycke inom Dalarnes gränsor, hvadan således den föreslagna
sammanbindningen af ifrågavande sjöar hufvudsakligen afser utvidgandet
och befordrandet af den jernhandtering, som i denna
ort finnes, samt tillgodogörandet af de der befintliga utmärkta
förråder af malmer. Hvad åter angår det betydliga understöd
af 3,840,000 R:dr, som blifvit beviljadt till en jernväg mellan
Dalarne och Mälaren eller hafvet, så kommer den nu ifrågavande
trakten icke att deraf skörda någon nytta, enär denna bana,
vare sig att den drages till Gefle eller Westerås, ändock kommer
att blifva flera mil aflägsen från Norbergs-trakten, till följd hvaraf
der befintlige malmer icke kunna fortskaffas på densamma. Frågan
är således endast, huruvida man vill underlätta transporten
af Norbergs-malmerna till Strömsholms kanal, samt huruvida
man derigenom ville göra en utvidgad bergsrörelse i berörde
bergslag möjlig, äfvensom huruvida man ville befordra afsättningen
af tackjernet derifrån, till bättre pris, än som f. n. kan ske.
Då jag anser, att den kostnad, hvarom nu är fråga, och sorn
egentligen utgör 100,000 R:dr, hvilka dock icke äro någon kostnad,
enär de blifvit begärda under form af lån, då, säger jag,
jag anser detta understöd blifva af stor nytta för bergslagen, en
nytta, som mångfaldigt öfverväger den kostnad, som Staten får
vidkännas genom understödets lemnande, så nödgas jag tillstyrka
bifall till StatsUtsk:s Utlåt. Om man gör Sig den mödan, att se
på siffran, finnér man lätt, att utvidgandet af bergsrörelsen i
Norbergs bergslag snart nog skall öfverstiga den kostnad, som
är i fråga; ty transportkostnaden för forslingen af det förmodligen
lill 100,000 SkU upgående tackjern, som från denna bergslag
kan afsättas, skall troligen ersätta Staten förlusten af den
ränta, som han icke får på sitt utlånade kapital. Sådana jernvägar,
som den ifrågavande, äfvensom den föreslagna föreningen
af sjöarne Barken och Wessman, äro, efter min öfvertygelse, af
ett så öfvervägande gagn för det allmänna, att, om det äfven
vore fråga om en större upoffring, än den här ifrågaställde, jag
anser densamma böra tillstyrkas. Då således här är fråga om
att genom en ringa upoffring ä Statens sida vinna en betydligt
minskad produktions-kostnad för det råäfnne, som finnes i Norbergs
bergslag, äfvensom en ansenligt ökad produktion deraf,
jemte lättad rörelse i allmänhet, så är detta ett tillräckligt skäl
för mig att yrka bifall å StatsUtsk:s Betänk.
1C
Den 4 Oktober f. m.
Frih. Raab: I denna fråga kan icke heller jag dela Hr von
Hartmansdorff» mening, i synnerhet, då han användt ett argument,
som liknar ett af dem jag begagnade, då frågan om jernvägarne
för södra Sverige förevar. Hr von Hartmansdorff har
nemi. sagt, att de summor, som redan blifvit beviljade för den
ifrågavande orten, äro redan så stora, att det tyckes vara ett
öfvermått af välvilja för samma ort, i jemförelse med andra. Jag
kan emellertid icke finna annat, än att det är skäl att fullfölja
hvarje system, som man börjat. Det är också derföre som man
beviljat anslag för fullbordande af Strömsholms kanal; denna
kanal kan icke komma att gifva så stor inkomst, innan den nu
ifrågaställde jernvägen blir färdig, och fördenskull synes mig
fullbordandet af Strömsholms kanal och fullbordandet af Norbergs
jernväg äro tvenne saker, som böra ske samtidigt, enär derige-'
nom begge komma att lemna större inkomst än livar och en för
sig kan göra.
Hvad beträffar ifrågavande jernvägs-anläggning, böra vi erinra
oss, ätt redan betydliga summor derpå äro nedlagde samt
att af de 28,000 alnar, som den kommer att omfatta, redan melan
8,000 äro fullfärdiga, hvarjemte åtskilliga andra arbeten äro
utförda, hvarigenom'banan kan anses lill hälften fullbordad. Nu
vore det en riksförlust, om det nedlagda arbetet icke skulle bära
någon frukt och om de penningar, som derpå äro använde, icke
skulle blifva räntebärande. Men, säger Hr von Hartmansdorff,
att på det sättet gå till väga, skulle utvisa en alltför stor ömhet
för dem, som gatt i borgen för summan; må vi emellertid härvid
erinra oss, att det är omöjligt för dem, som ingått i ett sådant
företag, att kunna bedöma frågan annat än efter det kostnadsförslag,
som blifvit upgjordt. flade detta varit riktigt, så är
gifvet, att den ställning, bolaget nu iråkat, icke hade inträffat.
Då säger Hr von Hartmansdorff: om jag icke har rätt i densaken,
så har jag åtminstone rätt deruti, alt man aldrig i framtiden
kan rätta sig efter kostnadsförslag för de blifvande jernvägsanläggningarne.
Men vi böra ihågkomma, Mine Hrr, att här är det
fråga om den första jernvägsanläggning, sorn blifvit utförd i vårt
land, och att vid hvarje sådant företags utförande komma våra
vetenskapsmän att allt mer och mer noggrannt upgöra sina kostnadsförslag,
emedan de erhålla större insigt om huru mycket
jernvägarne komma alt i vårt land gagna, hvaraf följer, att de
ega, om icke visshet, åtminstone hoppet, att ingen misskalkyl
kan i framtiden komma att ega rum. Vidare ber jag att få erinra,
att de förmåner, som sägas skola tillskyndas bolaget, icke
äro serdeles stora, emedan för hela lånet skall betalas fem proc.,
i fall det ej inom föreskrifven tid inbetalas, men eljest för lånets
ena hälft 4 proc. och för den andra 3 proc. samt det öfriga
till amortering. Väl vore, om Staten kunde befrämja jernvägsanläggniugar
i flera rigtningar inom riket på så fördelaktiga vilkor,
att Staten på sina utlånta penningar erhölle tre å fyra proc.
De enskilde, som inlåta sig i dylika företag, komma onekligen
ändock
Den 4 Oktober f. m.
17
ändock att utsätta sig för ett icke obetydligt äfventyr. Jag skulle
önska, att bolag matte bilda sig på flera ställen i landet, som
vilja ingå på dylika vilkor, och kan för min del icke annat än
med min röst bidraga till framgången af det nu ifrågavar:de
förslaget.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När ifrågavande bolag
bildade sig för att bygga en jernväg mellan Norbergs malmfält
och segel-leden till Strömsholms kanal, så var ännu konsten
att bygga jernvägar i vårt land föga känd. , Det var blott ett
par mindre jernvägs-företag i Wermland, som kommit till stånd,
och man ansåg derföre, när berörde bolag bildade sig, att man
borde lemna företaget åt en person, som längre tid vistats i ett
land, der jernvägsanläggningar redan voro gamla, och hvilken
sjelf lagt hand vid dylika företag samt för öfrigt egde goda rekommendationer.
Man vände sig fördenskull till denne person
och öfverenskommelse!- upgjordes ang:de arbetets utförande. Sedan
bolaget bildat sig och kostnadsförslag blifvit uprättadt, ingick
man till K. M. med begäran om erhållande af ett lån ur Handels-
och Sjöfarts-fonden och bolaget förhand sig att låta verkställa
arbetet. Under dess fortgång visade sig, att det upgjorda
kostnadsförslaget icke var tillförlitligt. Dessutom tillstötte flera
ogynnsamma omständigheter, hvaribland jag vill nämna, att priset
på rails steg betydligt mot hvad det förut varit. När det
■sålunda visade sig, att företaget icke kunde annat än med betydliga
upoffringar å bolagets sida fullbordas, afträdde flere ledamöter
derur och undandrogo sig att lemna bidrag till arbetet.
Allt detta tillsammans gjorde, att de återstående aktie-egarne
ansågo sig oförmögne att fullborda förelaget, och delta var skälet
hvarföre bolaget fattade det beslut, att upgifva staten. Så långt
var saken kommen, när bolaget, eller utsedde deputerade deraf,
ingingo till K. M. med en begäran om anslag för jernvägens
fullbordande. Den återstående delen af bolaget hade icke velat
undandraga sig att återbetala det erhållna lånet, så vida K. M.
och R. St:r skulle finna, att företaget icke vore af den beskaffenhet,
att det förtjenade något understöd från Statens sida.
Hvad StatsUtsk. nu föreslagit är icke något understöd åt det
gamla bolaget, utan fråga är om beviljande af ett lån å 100,000
R:dr åt det bolag, som på de af Utsk. upgjorda vilkor bildar sig
för att fullborda arbetet. Hvad företagets vigt beträffar, så är
densamma i Utsk:s Betänk, redan tillräckligt ådagalagd; det är
icke allenast serdeles vigtigt för den ort, hvarinom Norbergs
grufvor ligga, att jernvägen kommer till stånd; det är äfven af
vigt för bergshandteringen å de bruk, som ligga på kusterna af
Östersjön. Det är bekant att dessa bruk i allmänhet hafva ganska
ringa malmtillgångar, hvilka hemtas dels från öar i Östersjön,
dels från kusterna. Dessa malmtillgångar hafva visat sig
i aftagande under loppet af de sednare åren, och skulle fördenskull
jernhandteringen i dessa orter kunna uppehållas, blir det
13 H. 2
18
Den 4 Oktober f. m.
nödvändigt ätt de hemia sina malmer från längre aflägsna frakter.
Bland de för dem tillgängliga grufvor finnas inga med så
rika tillgångar och så godt läge som Norbergs; men för alt erhålla
malmen derifrån fordras att den kan på lättare salt än
hittills komma till segel-leden. Det är således, efter min öfvertygelse,
af verklig vigt för samhället i allmänhet, afl denna jernväg
kommer till stånd; och när dertill lägges, att en icke obetydlig
del af banan redan är färdig och att betydligt arbete är
nedlagdt på den återstående delen, så är det klart, att allt delta
skulle vara bortkastadt, så framt icke Staten träder emellan, och
då,,såsom omständigheterna f, n. stå, det icke finnes någon, nt-väg,
att få ett'bolag bildadt utan understöd af Staten, torde deruti
ligga ytterligare ett skäl att bevilja detsamma.
flr von Hartmansdorff har sagt, att detta förelag icke kan
blifva fruktbärande, förr än Strömsholms kanal blifver färdig.
Detta medgifver jag till en del, emedan jernvägen sammanhänger
med transporterna på kanalen. Dessa transporter låta sig
visserligen verkställas ensamt med jernvägen, men kunna det dock
icke till fullo, förr än kanalen blifvit färdig, hvilket inträffar år
1859. Vore således nu fråga om att gifva ett anslag till en
alldeles ny jernvägs-anläggning, der ingenting ännu vore färdigt
och som skulle sträcka sig från Norbergs grufvor till Strömsholms
kanal, då är min öfvertygelse, att arbetena borde ställas
så i sammanhang med hvarandra, att de på en gäng blefve färdiga;
men nu är förhållandet, såsom jag nyss sagt, att betydligt
arbete redan blifvit nedlagdt på den ifrågavande vägsträckningen,
och skulle det under loppet af ännu några år förblifva afslannadt,
så komme det till stor del att blifva ödelagdt. Detta är ännu
ett skäl, hvarför jag anser det nödvändigt att fortsätta banan.
Hr von Hartmansdorff har klandrat Utsk. derföre, att det
vid denna Riksdag i allmänhet visat sig frikostigt i afseende på
kommunikationernas uphjelpande och nya kommunikations-anstalters
anskaffande. I motsats mot den värde talaren, tror jag
att StatsUtsk. snarare har rätt att prisas för ett sådant handlingssätt.
Det är glädjande att se, det man nu lärt sig inse det
stora behofvet af lättade kommunikationer, hvilka vi kanske i
vidsträcktare mån än andra behöfva. Få länder hafva nemi. så
långa och svåra transporter som vi, och utan vårt lands vidsträckthet
och vår glesa befolkning skulle vi kunna på verldsmarknaden
täfla med andra nationer i pris och produkternas godhet;
derföre är det också för oss alldeles nödvändigt, att transportkostnaden
minskas. Det är naturligtvis, af hög vigt för'samhället
att hafva mycket att exportera, och mängden deraf beror
helt och hållet på de lättade kommunikationerna. Få vi icke
sådana, sjunka vi tillbaka och uphöra med den täflan på den
Europeiska marknaden, hvilken vi hittills kunnat uppehålla. Våra
inhemska tillgångar kunna låta oss motse en lyckligare framtid;
men endast med det vilkor, att våra kommunikations-anstalter
förbättras.
Hr von Hartmansdorff har äfven invändt, alt den ort, som
Den i Oktober f. m.
1!)
här är i fråga, förut blifvit ansenligt ihågkommen af Staten,
•lag erkänner tacksamt, att denna ort icke varit lottlös; likväl
torde anslaget till Strömsholms kanal icke böra hiträknas, ty det
beviljades för många år sedan, och i sednare tider vet jag icke
att samma ort erhållit något annat än hvad som vid denna Riksdag
blifvit anvisadt.
Hvad beträffar den jernväg, som skall gå från Fahlun, så
är den egentligen beräknad för Dalarne, i synnerhet som det
icke är bestämdt, huruvida den skall dragas genom Westmanland
eller till Gefle, och jag anser mig fördenskull kunna med
skäl frånräkna den summa, som lill denna bana blifvit anslagen,
från dem, som Hr von Hartmansdorff ansett komma Norbergstraklen
lill godo. För öfrigt tror jag det vara skäl att understödja
sådana orter, der det visar sig håg och vilja att göra något.
Att ifrågavande företag misslyckats, dertill har jag redan
upgifvit orsakerna, och dessa äro förut nogsamt kända. Jag vill
icke undandraga bolaget den skuld, som ligger hos detsamma,
eller den oförsigtighet, hvartill det gjort sig skyldigt, då det inlåtit
sig i ett företag, utan att vara förvissadt att de upgjorda
kalkylerna varit fullt noggrannt bestämda. Emellertid har det
vid denna Riksdag visat sig, att Ständerna ieke varit ovilliga att
bevilja anslag äfven till förmån för andra orter, och hvad denna
jernväg beträffar, är den väl i visst afseende exceptionell, emedan
här är fråga om att fullborda ett redan börjadt företag, eller
också låta det ligga nere.
På grund af alla dessa skäl tager jag mig friheten anhålla
om bifall till StatsUtsk:s förevande förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke bestridt den ifrågavande
farledens gagnelighet och jag bestrider ej heller nyttan
af lättade fortskaffnings-anstalter öfverhufvud. Men hvad serskildt
beträffar den föreslagda farleden, torde Frih. Tersmeden
påminna sig, att just när fråga var om Strömsholms kanal och
anslagen, dertill, hörde jag till dem, som, på detta rum, talade
derför. Deremot bestrider jag, att Staten skall göra ytterligare
upoffringar för den ifrågavande jernvägen, utan att af löftesmännen
utkräfva de förut lemnade penningarne. Hvad är enklare
och naturligare, än att Kronan, af det gamla bolagets löftesmän,
återtager sina 100,000 R:dr, och lånar dem åt det nya bolag,
som kan bildas, för den händelse Staten finner för godt att upmuntra
företaget? I sådant fall har han icke utgifvi,t någon ny
summa, utan de penningar, som han en gång äfventyra!, dem
låter han fortfarande slå på spel. Men det synes mig icke vara
skäl att på det efterlåtna sätt, som här föreslås, förfara mot det
första bolaget samt således inkasta Staten i nytt äfventyr att göra
ytterligare upoffringar.
Man har sagt, ått mycket arbete redan vore nedlagdt på
ifrågavande jernväg, och att man icke borde låta detta gå förloradt,
utan i stället göra ytterligare tillskott, på det att man
2 *
20
Den i Oktober f. m.
mätte hafva åtminstone någon valuta för det först lemnade understödet.
Detta är alldeles samma tal, som bankrutörer hålla
till sina löftesmän. De säga nemi.: ”käre brot, om du icke vill
förlora den summa, för hvilken du redan borgat, så måste du
ännu en gång gifva mig ditt namn, ty får jag blott mera penningar,
skall jag nog göra rätt för alltsammans.” Men hvad
händer? Jo, att när man låter förleda sig af dessa förespeglingar
och utlånar mera penningar, eller borgar ånyo, så får man
sätta till så väl den sista som den första summan. Det är visserligen
möjligt, att så icke sker i förevar:de fall; men Slaten
bör det oaktadt icke förfara på det efterlåtna sätt, som nu föreslås,
utan tvertom från början visa jernvägsbyggarne, att han,
när vederbönde svika, bar allvar med de vilkor, som blifvit upgjorda.
Jag ville, att Staten alltid mål te iakttaga denna grundsats,
då han lemnar så beskaffade understöd, som det ifrågavande,
på det att de, som äro intresserade i arbetet, måtte få vidkännas
sin andel i misstagens följder, och således afhållas från Statens
inledande i obetänkta företag. Men deremot, när det är
fråga om att låta Staten, d. v. s. de skattdragande, allena vidkännas
dessa följder, då är man icke så nogräknad. StatsUtsk.
och många ledamöter af R. St:r tycka förmodligen, att sedan
statslån medgifvits, har man en outtömlig tillgång, hvarmed alla
behof kunna fyllas. Följden är att man tror sig icke behöfva
vara så sparsam, som klokheten bjuder. Det är just olyckan
med statslånen, att de förleda till en dylik oeftertänksamhet.
Det är förnämligast af denna orsak som jag bestridt dem, och
som jag skall, så länge jag förmår, söka hindra det deraf härflytande
slöseriet med allmänna medel. Inträffar denna vanvård,
så befarar jag det kommer att gå på samma vis nu, sorn
då Götha kanal byggdes och medtog alla våra allmänna medel, ^llt
annat än jernvägarna får stå tillbaka för dem och Statens öfriga
angelägenheter ställas på svältdiet.
Frih. Tersmeden har sagt, att löftesmännen icke vilja undandraga
sig att betala. Hvarföre göra de det då icke? Om de
gjorde det, så behöfde det nya bolaget icke begära mera penningar.
af Ständerna för det påbörjade arbetets fortsättning. I
sådant fall ginge saken ledigt för sig och man behöfde icke
spilla någon tid på dessa öfverläggningar. Man säger, att borgensmännen
icke kunnat bedöma saken annorlunda än efter de
kostnadsförslag, som blifvit upgjorda. Det samma säger StatsUtsk.
Om R. St:r säga likaså, får Statskassan slutligen betala,
såsom hade hon på sin sida ingen rätt att fordra ingångna förbindelsers
fullgörande. Felet är just, att man sätter för mycken
tro till kostnadsförslagen och får med sin egen skada umgälla det.
Jag fortfar att yrka Betänkcs återförvisning.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Om denna fråga verkligen vore
af den omfattande betydenhet, som man hade auledn. tro, till
följd af den siste värde talarens yttrande, skulle jag måhända
vara mera tveksam, än jag är, att tillstyrka bifall till StatsUtsk:s
Den 4 Oktober f. m.
21
förslag; men nu är förhållandet ingalunda sådant, ty frågan är
af ganska enkel beskaffenhet, och ur den synpunkten har också
Utsk. upfattat henne. Frågan är nemi. föist, huruvida det kan
vara skäl för Staten att ytterligare understödja denna jernväg,
hvilket beror på huruvida densamma för landet är af den nytta,
att man bör göra det. Detta har Hr von Hartmansdorff ej heller
förnekat, och skälen finnas anförda i Utsk:s förslag, hvaribland
det hufvudsakligaste är, att de rika malmtillgångar, som
linnas i Norbergs jerngrufvor, och hvilkas begagnande i vida
betydligare mån, än f. n., försvåras genom den stegrade transportkostnaden,
skulle för billigare pris kunna afsättas och föras
till de i närheten af Östersjön belägna masugnar, äfvensom tillverkningen
derstädes blefve både bättre och kunde göras för
bättre pris än hittills, fördelar, hvilka, sedda från det allmännas
synpunkt, torde gifva denna jernväg tillräckliga anspråk på att
af Ständerna med välvilja varda ihågkommen. Den andra frågan
blir, på hvad sätt Staten lämpligast må lemna sitt understöd. I
detta fall finnes en naturlig ledning för omdömet uti de understöd,
som blifvit gifna till likartade kommunikationsmedel, och
man bör i sådant hänseende tillse, att denna jernväg icke, i
proportion till den förväntade nyttan, får mera än hvad andra
dylika företag i enahanda hänseende erhållit, men icke heller
mindre i samma proportion. Till den ändan är det bäst, att
hålla sig till hvad som vid denna Riksdag blifvit af StalsUtsk.
föreslaget. Utsk. har tillstyrkt ett låneunderstöd för en jernväg
mellan sjöarne Barken och Wessman, och detta lån bestämdes
till ungefär-f:de!ar af kostnadssumman, hvilken upgick till 180,000
R:dr, till följd hvaraf lånesumman utgjorde 1311,333 R:dr 16 sk.
Norbergs-jernvägen skulle komma att kosta ungefär 250,000 R:dr,
allt sammanräknadt, och deruti inbegripet innehållet af det sednast
upgjorda kostnadsförslaget. StatsUtsk. har för detta företags
utförande tillstyrkt ett låneunderstöd af 100,000 R:dr utöfver
den förut beviljade summan af samma belopp. Om man
undersöker de olika vilkor, på hvilka de båda understöden blifvit
föreslagne, så blir det sednare i proportion ungefär enahapda
med det, som tillstyrkts för jernvägen mellan Wessman och Barken.
Orsaken, hvarföre Utsk. föreslagit olika vilkor för det gamla
och nya Norbergs-bolaget, nemi. att det ena får betala 4 proc.
i ränta och 1 proc. till amortering, och det andra 3 proc. i
ränta och 2 proc. i amortering, är den, att man velat underlätta
det nya bolagets bildande. Det kunde väl icke vara skäl,
att härutinnan vidtaga några sådana åtgärder, som Hr von Hartmansdorff
omförmält, enär man derigenom blott skulle försvåra
bolagets bildande; ty hvarföre skulle man låta det gamla bolaget
återbetala de af detsamma lånade 100,000 R:dr, då det visste,
att om några månader skulle af Staten till jernvägsföretaget åter
utgå dessa penningar? Det vore ju att inkasta bolaget i en penninge-transaktion,
som naturligtvis för detsamma måste medföra
kännbara upoffringar, utan att Staten hade den ringaste nytta
deraf, annat än genom en kort tids räntevinsl; men denna vin
-
22
Den 4 Oktober f. ni.
ning vore för Staten en obetydlighet, jemförd med den svårighet,
som, utan nödvändig orsak, tillskyndades bolaget. — Vid
granskningen af handlingarne fann man, att det gamla bolaget
blifvit, såsom Fransmännen ordspråksvis säga, ”affreusement vole”,
och hade äf personer, som förvärfvat sig rykte såsom skicklige
ingeniörer, blifvit förledt att inlåta sig i ett förelag, hvars kostnader
betydligen öfverstego det upgjorda kostnadsförslaget. Det
finnes visserligen, torde man säga, icke något juridiskt skäl, att
understödja personer, derföre att de blifvit offer för ett rnisslyckadt
företag; men det utgör alltid ett billighetsskäl, att, då
det är fråga om att Staten må bidraga med medel, göra detta
på ett sätt, som blir för bolaget så lindrigt som möjligt, aldrahelst
då Slaten derigenom ingenting förlorar. Del är också på
detta sätt StatsUtsk. sett frågan; och derigenom, att Ständerna
öfvertaga det lån, som bolaget erhållit ur Handels- och Sjöfartsfonden,
har man lättat betalningen för bolaget, utan att ändock
på något sätt förminska dess betalningsskyldighet, enär det fortfarande
kommer att under de första tio åren ansvara för lånets
återgäldande. Hvad det andra lånet beträffar, så hade man visserligen
kunnat bestämma det annorlunda; men det blef bestämdt
till 100,000 Hulr, för att derigenom kunna jemka räntevilkoreu
för detsamma, under det man ökade dem för det förra.
Att StatsUtsk. emellertid tillstyrkt detta låneunderstöd på den
grund, att Utsk. hoppades att fondsystemet skulle blifva antaget,
vågar jag bestrida. Utsk. har ingalunda ansett detta system behöfva
anlitas för ett, i förhållande till Statens resursser, lätt beviljadt
lån af 100,000 R:dr, hvarföre också Hr von Harlmansdorffs
fruktan, att Utsk. föreslagit delta understöd endast med
fond-systemet i bakgrunden, är alldeles ogrundad.
Det har blifvit så mycket taladt i sjelfva frågan, att jag ansett
mig böra blott i korthet redogöra för de skäl, som föranledt
StatsUtsk. att afgifva förevar:de Utlåt., tfll hvilket jag vördsamt
anhåller, att R. o. Ad. behagade lemna sitt bifall.
Frih. Tersmeden: Jag har begärt ordet endast i anledn.
af ett yttrande utaf Hr von Hartmansdorff. Han säde nemi., att
ingenting är naturligare, än att det gamla bolaget ansvarar för
sina ingångna förbindelser. Jag ber, att, såsom svar på denna
invändning, få åberopa lista punkten i Utsk:s Betänk., der det
heter, att det nya bolag, som bildar sig, skall, för att få åtnjuta
del föreslagna låneunderstödet, ”äfven åtaga sig betalnings-skyldigheten
för det till jernvägs-anläggningens utförande från Handels-
och Sjöfarts-fonden utbekomna lån å enahanda belopp.”
Staten riskerar således ingenting genom att öfvertaga sistberörde
lån från Handels- och Sjöfarts-fonden; den blott undviker alt
taga med ena handen och gifva med den andra, och sä framt
Slaten vill understödja företaget, kan jag icke finna, att någon
betänklighet i delta afseende bör ega runi.
Hr von Hartmansdorff: Hvarföre, säger Hr Bildt, skall
man låta det gamla bolaget betala penningar till det nya? Jo,
Den 4 Oktober f. m.
23
helt enkelt af det skäl, att Riksg:s-Kont. må slippa att utbetala
det förfallna lånet. Vidare säger Hr Bildt, att Staten ingenting
förlorar på den föreslagna summans utlåning till det nya bolaget;
StatsUtsk:s ledamöter sade på samma vis, när de första
100.000 R:dr beviljades. Huru kan Hr Bildt skåda så långt in
i framtiden, att lian vet, huruvida icke äfven med dessa penningar
kommer att gå på samma sätt, som med de förra? Det första
bolagets löftesmän förklarades vara vederhäftiga; men när det
nu kommer till verkställigheten, vilja de slippa att betala. Om
det bankrutterade bolagets medlemmar inträda i det nya, så fälman
genast en inblandning i förstörda affärer. Om icke den
första borgens-förbindelsen upfylles, så kan det gå på samma
sätt med den andra.
Hr Bildt yttrar, att man kunnat göra lånet större. Ja, det
har StatsUtsk. redan gjort; ty Konungen äskade 75,000 R:dr,
men Utsk: har icke ansett dem vara nog, utan föreslagit 100,000
R:dr. Hvilken anleda, liar det haft dertill? Aro icke de tillökade
25.000 R:dr godtyckligt tillkomna, utan någon motion derom?
Hr Bildt yttrar, att fond-systemet icke blifvit tillskapadt för
detta lån. Det må vara, att Utsk. haft mycket vidsträcktare afsigter;
men sannolikt är, att de ifrågavar:de 100,000 R:dr, eller
åtminstone de 25,000, tillkommit derföre, att man förut tillstyrkt
Stats-låne-systemet, ty eljest torde det hafva varit svårt för Utsk.
alt i Kronans gömmor hitta denna summa.
Jag fortfar i min anhållan om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Jag finnér, att Hr von Hartmansdorffs
afsigt lärer vara, att det nya bolaget icke skall erhålla större bidrag,
än 100,000 R:dr, eller samma summa, som K. M. redan
från Handels- och Sjöfarts-fonden lemnat det gamla bolaget såsom
understöd. Men då kostnaden för det ifrågavar:de arbetet
upgår till ungefär 250,000 R:dr, blefve ett understöd af 100,000
R:dr för detta ändamål mindre, än hvad R. St:r i allmämhet
lemnat sådana företag, som ansetts vara af allmän nytta. Då
man emellertid finnér, att den här ifrågavar:de jernvägen är af
sådan allmän nytta, och, i min tanke, af större, än de förut af
R. St:r med understöd hugnade jernvägs-företag, torde det icke
vara billigt, att inskränka bidragets belopp till endast 100,000
R:dr. Man säger, att det gamla bolaget borde betala det lån
det erhållit, och att detta borde lemnäs det nya bolaget, för att
dermed fullborda vägen. Detta innefattar ett misstag; ty det
nya bolaget eger icke den påbörjade jernvägen, utan måste väl
af det gamla bolaget inlösa det arbete, som kostat 100,000 R:dr,
och på detta sätt kan det nya bolaget icke utan betydligare upoffringar,
än man i allmänhet anser sådana bolag kunna vidkännas,
öfvertaga arbetets fullbordan. Derföre vore det också, efter
min öfvertygelse, ändamålslöst, att föreskrifva några så beskaffade
vilkor, som Hr von Hartmansdorff förfäktat, emedan derigenom
hela företaget nödvändigt skulle nedläggas. Att Staten lemnar
ett lån och jemväl betingar sig ränta på sina penningar, kan
Dan 4 Oktober f. m
man icke anse vara något slöseri med Statens medel, utan
jag anser tvertom, att dessa medel äro använda på bättre sätt,
än många anslag, som vid denna Riksdag blifvit beviljade. Utan
att bestämma någon summa, hvarmed det nya bolaget linner sig
belåtet, förfelar man ändamålet med understödet, och en upoffring
af 100,000 R:dr, äfven om de icke skullé blifva återbetalda,
kan ingalunda vara någon svältkur hvarken för den ena
eller andra samhällsinrätlningen.
Hr Bildt: Hr von Hartmansdorff har i sitt sednaste anförande
fällt åtskilliga yttranden, hvilka icke äro fullkomligt exakta,
hvarföre jag för min del vågar desamma bestrida. Den, värde
ledamoten har nemi. sagt, att StatsUtsk. upgifvit samma skäl för
sitt tillstyrkande af de första 100,000 R:dr åt det gamla bolaget,
som det nn upgifver i afseende på ifrågavande låneunderstöd.
Jag får, med anledn. häraf, äran uplysa, att det icke var StatsUtsk.
, utan K. M., som beviljade dessa penningar, såsom lån
från Handels- och Sjöfarts-fonden.
Vidare har Hr von Hartmansdorff yttrat, att K. M. föreslagit
75,000 R:dr, men att dessa af Utsk. blifvit ökade till 100,000
R:dr. K. M. har emellertid föreslagit förutnämnda summa under
form af anslag; hvaremot StatsUtsk. tillstyrkt 100,000 R:dr
såsom lån. Deruti ligger en väsendtlig skillnad, hvilken åtminstone
bolaget kommer att sentera, enär jag är förvissad, det
heldre ville mottaga 75,000 R:dr såsom anslag, än 100,000 R:dr
såsom lån. Den som deremot vinner på det af StatsUtsk. föreslagna
utbytet, är Statsverket, oaktadt sifferbeloppens olikhet.
Hr von Hartmansdorff har förmält sin mening egentligen
vara den, att det nya bolaget icke vidare -skulle få några penningar;
huru man kan para denna åsigt med den, att man vill
understödja jernvägens anläggning, det är åtminstone för mig, i
ärendets närvar:de skick, ofattligt. Ty, om man vill understödja
arbetet, och medelst Statens hjelpande hand urvägenrödja de nu
existerande hindren för dess fortsättning och fullbordande, så
blir frågan endast den, i hvad mån Staten bör bidraga dertill.
Att låta de personer, som nu stå i borgen för de lemnade 100,000
R:dr, betala denna summa, kan visserligen låta sig göra, och
Staten återfår då, på sätt Hr von Hartmansdorff åsyftat, sina utlånta
penningar. Men Staten kan äfven på annat sätt få igen
dessa penningar, utan att ifrågavande personer behöfva genast
liqvidera lånet. Detta kan nemi. ske sålunda, att borgensmännen
fä under en längre tid till Riksg:s-Kont. återbetala beloppet,
hvarigenom de naturligtvis erhålla bättre betalningsvilkor, och
ändamålet, eller jernvägens fullbordan, derjemte vinnes. _ Går
man deremot tillväga sä, som Hr von Hartmansdorff förmenat
vara det rådligaste, blir följden den, att jernvägen, af brist pä
nödigt understöd, icke blir färdig på någon tid, som nu kan
förutses, och att ifrågavande personer få kontant anskaffa och
betala sina 100,000 R:dr. Dertill kan jag icke finna något skäl;
ty under den förutsättningen, att jernvägen blifver af allmän
Den 4 Oktober f. m.
25
gagnelighet, och att trafiken således skall lida af ett upskof härutinnan,
i samma mån som den, efter hvad man hoppas och
beräknar, skulle vinna på kommunikationens snara förbättrande,
hvilket af ingen blifvit bestridt, anser jag också, att Staten bör
understödja företaget på ett verksamt och till ändamålet ledande
sätt. Jag vågar fördenskull tro, att Hr von Hartmansdorffs åsigt
i detta ämne icke eger full giltighet; anhållandes jag alltså fortfarande
om bifall till StatsUtsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber blott att få uplysa om
ett misstag, som blifvit begånget, i afseende på milt yttrande.
Antingen har jag talat oredigt, eller ock har Hr Bildt illa upfattat
mina ord. Jag har icke omförmält hvem det var, som
föreslog det första låneunderstödet åt ifrågavande jernvägs-anläggning,
utan jag yttrade mig endast, att då Hr Bildt sagt, att
Staten ingenting förlorade på det nya lånets beviljande, så talade
StatsUtsk. förmodligen på samma sätt, när det första lånet
medgafs, emedan Utsk:s ledamöter sjelfva trodde den erbjudna
säkerheten vara fullgod.
.Frih. Tersmeden: Jag anhåller endast, att få uplysa Hr
von Hartmansdorff, det frågan om något låneunderstöds beviljande
för Norbergs jernväg icke förr än nu varit föremål för
R. Stms behandling.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å Utsk:s Utlåt,
framställda propos. besvarades med starka Ja, jemte några Nej,
och då Hr Gr. o. Landtm, sedermera förklaratje sig hfffva funnit
Ja öfvervägande, begärde Hr von Hartmansdorff votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s Utlåt. J\s 303, i anledn. af
K. M:s Nåd. Propos. samt väckt motion, ang:de begärdt understöd
för fullbordandet af Norbergs jernväg, rpstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde Utlåt, gjorde änmärkmr
föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med
39 Ja emot 9 Nej.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme att fortsättas
kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 30 sisth Sept. och 2 dennes
på bordet lagda Meni. M 52 med förslag till ändrad lydelse
af 2:dra och 9:de §§:ne Successions-Ordn:n.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då man ansåg nödigt,
att omskrifva de ifrågavar:de §§:na, hade man måhända bort fästa
26
Den 4 Oktober f. m.
något afseende på ordalagen samt rätta och förbättra dem. Jag
vill blot t fästa upmärksamhelen på de första orden i 2:dra §:n:
”/Jö> Konung i Sverige”. Om Konungen dör i Norrige, så
skall väl äfven då föreskriften i denna § tillämpas. Det borde
derför hafva stått: ”Dör Sveriges Konung” etc. I sjelfva saken
har jag ingenting att anmärka. Jag hade endast önskat att, när
den första framställningen, i timnet gjordes, och befanns ofullständig,
man hade i detta förslag iakttagit de nödiga rättelserna.
Jag var af sjukdom förhindrad alt vara tillstädes och göra mina
anmärkn:r, när Consl.Ulskrs första förslag lill ändringar i RiksAkten
förehades. Jag skulle i alla fall ej hafva beslridt bordläggningen,
emedan vi af aktning för brödrafolket icke böra genast
afgöra ett förslag, hvilket hos dem måste hvila, såsom varande
af grundlagsnatur. Men då jag varit ordf:de på Sveriges sida i den
s. k. Unions-Komitén, skulle jag hafva ansett för pligt att utreda
dessa förhållanden vidsträcktare, än som skett i den K. I’ropos:n och
i Const.Utslbs Betänk. Mitt helsotillstånd har hittills nekat mig,
att lemna dessa uplysningar. Jag anser det dock icke ännu för
sent, emedan saken, vid nästa Riksdag, återkommer, och jag förbehåller
mig, att vid ett annat tillfälle få göra de framställningar,
jag kan finna nödiga.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländadhvarefter Hr
Gr. o. Landtm, yttrade, att, då icke något förslag till gemensam
'tanke blifvit framstäldt, R. o. Ad. torc^e finna, att Utsk:s i förevar:de
Mern. afgifna förslag komme att, såvidt på R. o. Ad. berodde,
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Ropades Ja.
Frih. Cederström, Rud., anförde skriftligen:
Sedan de, i anledn. af R. Stms derom gjorda underd. framställningar,
af K. M. i Nåder utfärdade Kungörelser af d. 13
Juni 1845 och d. 3 Nov. 1848, rör:de sättet för återbetalningen
af lån utaf allmänna medel lill så väl korporationer och menigheter,
som äfven enskilde personer, för beredande af odlingsföretag
medelst utdikningar och vattenaftappningar, befunnits, på
sätt K. M:s genom Dess Högsta Domstol d. 11 Sept. detta år utfärdade
Dom i serskildt genom stämning å Riksg:s-Kont:s sida
bevakadt skuldfordringsmål af förenämnde beskaffenhet uti hemmans-ägaren
Anders Gabrielsons konkurs utvisar, icke gifva Riksg:sKont.
bättre rätt, än som i 17:de Kap. 16:de §:n Handels-B:n
omförmäles, hvarigenom all företrädesrätt för dess ifrågavande
fordran blifvit det allmänna frånkänd, hafva Fullmägtige i Biksg:sKont.
genom skrifvelse af d. 21 Sept. delta år på detta förhållande
velat fästa StatsUtsk:s upmärksamhet, på det att R. St:r
mätte komma i tillfälle vidtaga erforderlig åtgärd till förekommande
af de mångfaldiga kapital- och ränteförluster, som en fortsatt
tillämpning af förbemälde åsigt torde för det allmänna framgent
medföra.
Jag Utbeder mig att, med åberopande af Högstberörde, un
-
Den 4 Oktober f. m.
■17
der Riksdagens lopp utfärdade Nådiga Dora och Riksg:s-Kont:s
Hrr Fullmägtiges i anledn. deraf gjorda meddelande, hvaraf jag,
i egenskap af ledamot i StatsUtsk., haft tillfälle taga kännedom,
härmed få, till afhjelpande af ofvan antydda svårigheter och äfventyrade
förluster, afgifva den vördsamma motion, att ett stadgande,
i enlighet med hvad K. M. och R. St:r, ronde här ifrågavande
ämne, öfverenskommit, matie fogas lill de bestämmelser, Handels-B:ns
17:de Kap. (j:le § innehåller i afseende å företräde lill
gäldande af egande fordran i fast egendom. Huruvida sådant bör
lämpligast ske genom anhållan om en lagförklaring i detta hänseende
eller genom beslutande af elt tillägg lill sislberörde Kap.
och § i Handels-B:n, torde åt vederbönde Utsk:s bepröfvande
böra öfverlemnas att föreslå.
Med stöd af Riksd.Ordms 56:te § anhåller jag sålunda, att
denna min molion måtte till LagUtsk, remitteras, enär under
denna Riksdag frågorna gemenligen blifvit till endast ett Utsk.
remitterade; — jag förmodar, alt LagUtsk. behagade behandla
ärendet gemensamt med StatsUtsk., hvarifrån uplysningar utur
Fullmägtiges i Riksg:s-Kont. förenämnda skrifvelse kunna till
närmare ådagaläggande af behofvet utaf det nu föreslagna stadgandet
utförligare erhållas. Hr Gr. o. Landtm, täcktes således
meddela propos. å remiss af min motion till LagUtsk., hvarom
jag får vördsammast anhålla.
Hr von Hartmansdorff, Äng., begärde, att den nu
väckta motionen måtte få hvila på bordet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För den händelse Hr von Hartmansdorff
skulle fortfarande påyrka bordläggning, måste den naturligtvis
ega rum. Jag vågar likväl hemställa, om han icke
skulle vilja derifrån afstå. Den af Frih. Cederström gjorda framställningen
innehåller nemi. ingenting annat, än hvad Fullmägtige
redan genom skrifvelse till StatsUtsk. föreslagit. Men emedan
frågan egentligen rör en lagförklaring, och emedan StatsUtsk.
icke har rätt att inkomma med andra förslag än sådana,
som blifvit från Stånden remitterade, så har Frih.. Cederström,
som är ledamot åf StatsUtsk:s Riksg:s-afdeln., nu väckt motion i ämnet.
Frågan är verkligen af beskaffenhet, att erfordra skyndsam behandling,
emedan den ovilkorligen måste under denna Riksdag
afgöras, så vida icke Riksg:s-Kont:s för vattenaftappningar utlånta
medel skola alltför mycket vedervågas. I fall saken under
detta plenum finge remitteras, kunde den komma till behandling
i Utsk. under denna vecka, hvaremot, om den bordlägges, den
icke kan handläggas förr än i nästa vecka. Då motionen för
öfrigt icke innehåller det ringaste annat än hvad som redan är
StatsUtsk. genom Fullmägtige understäldt, så har jag vågat framställa
den anhållan, huruvida den icke kunde utan bordläggning
remitteras.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af StatsUtsk:s förfarande
med de 25,000 R:dr, hvarom vi nyss voterat, trodde jag
2S
Den'4 Oktober f. m.
icke, att StatsUtsk. var så nogräknadt om motions-rättens utsträckning.
Under förmodan, att LagUtsk. i detta fall är laggrannare,
skall jag afstå från min begäran om bordläggning.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. remiss af
Frih. Cederströms ifrågavartde motion till LagUtsk.
Föredrogs ånyo Särskildta Utskts d. 30 sisth September och
2 dennes på bordet lagda Utlåt. JVs 20, i anledn. af RiksSttns
beslut och återremisser vid behandling af Utskts Betänk. J\s 13,
med förslag till förordn., angtde vilkoren för bränvins försäljning.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att, då Utsk. i detta Utlåt.
afgifv.it
den vartde pröfning måtte få tillgå så, att föredragningen skedde
punktvis och vid hvarje förekommande punkt i Utskts Utlät, jemväl
uplästes deremot svarande § i förfaltnts-förslaget, hvilket
bifölls. *
lista punkten, ang:de § 1.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, angele § 2.
Gr. Lagerbjelke, Gust.t Då Särskildta Utsk. vid upställningen
af förevaride Utlåt, vidtagit den knapphändiga åtgärden,
att icke fullständigt, utan endast i sammandrag, referera de vid
hvarje § af Stånden fattade beslut, samt de vid återremisserna
uttalade åsigter, anhåller jag, att dessa beslut, i hvad de röra
R. o. Ad., måtte, i den mån föredragningen fortskrider, varda
upläste.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf nplyst, att, enl.
justeradt prot.utdr., angtde R. o. Adis beslut vid föredragningen
af Särskildta Utskts Betänk. Nto 1.3, R. o. Ad. ansett §:n 2 böra erhålla
följande lydelset ”Den som erhållit .rättighet att idka minuthandel
med bränvin, får sälja minst en fjerdedels kanna”,
biföll R. o. Ad. Utskts nu afgifna förslag, i afseende på §tn 2.
3:dje punkten, ang:de § 3.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst, att R. o. Ad. bifallit §
3 af Utskts förra förslag, med den förändring, att å första raden
ordet ”får” i st. f. ”må” och i andra raden orden ”ej heller får”
i st. f. ”eller” blifvit införde, biföll R. o. Ad. Utskts nu afgifna
förslag, i afseende på § 3.
4tde punkten, ang:de § 4.
Frih. Cederström, Rud.t Till ExpedtsUtsk. har, sedan
detta Betänk, blifvit tryckt, från Särskildta Utsk. inkommit en
anmälan om rättelse i nu föredragne §. Denna rättelse är likaledes
af ExpedtsUtsk. till trycket befordrad och till utdelning
utlemnad; och får jag således anhålla, att densamma må blifva
särskildt upläst och föredragen i sammanhang med Utskts ifrågavartde
förslag.
Den 4 Oktober f. m.
2«J
Frih. Raab: Det hade ålegat mig att framställa den anmärkning,
som nu af Frih. Cederström blifvit gjord; men då
den ifrågavar:de rättelsen verkligen blifvit, i stället för det tryckta,
upläst, har jag ansett en dylik anmärkning obehöflig.
Frih. Cederström: Jag ber om förlåtelse om, såsom nu
vill synas, jag begått ett misstag, och får, vid sådan händelse,
blott anhålla, det R. o. Ad. icke måtte antaga Särskildta Utsk:s
hemställan, lika litet som R. o. Ad. enligt min tanke bort antaga
det förslag, som pä sid. 2 i Ctsk:s Utlåt, finnes anfördt. Det
Högh Ståndet diskuterade detta ämne ganska utförligt, och genom
formligt beslut bestämdes tydligen, att R. o. Ad. ansåg adjektivet
”varm” böra tilläggas ordet ”mat,” som på näringsställen
allmänheten tillhandahålles. Då detta beslut grundade sig på
den menniskovänliga önskan, att de arbetande klasserna måtte
linder den kalla årstiden kunna upvärma sig med närande föda,
och dervid undvika ett ymnigare förtärande af bränvin, men
detta goda syftemål, efter mitt förmenande, ingalunda upmuntras,
utan fastmera motverkas, genom Utsk:s nuaflåtne förslag, anhåller
jag att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång fattade beslut.
Frih. Raab: Då jag nu ämnar besvara de anmärkmr, som
mot Utsk:s förslag blifvit framstälda, ber jag att i första rummet
få genmäla ett inkast, som förut blifvit gjordt af Gr. Lagerbjelke,
nemi. att Utsk. skulle hafva gått alltför knapphändigt
tillväga, då det icke refererat de beslut, som inom de särskilda
Stånden blifvit fattade, och de åsigter, som blifvit vid återremisserua
uttalade. Hvad'besluten vidkommer, äro de åtminstone
antydda, och i afseende på de, vid återremisserna uttalade åsigter,
ber jag att få fästa upmärksamheten derå, att om, så nära
riksdagens slut, Utsk. skulle låta omskrifva alla dessa vidlyftiga
diskussioner och befordra dem till trycket, en icke obetydlig
tidsförlust derigenom upkomme, och jag tror, att litet hvar kan
bestämma sin mening utan den vägledning Gr. Lagerbjelke påpekat
och hvilken jag anser tillräckligt innehålles i Utsk:s
Retänk.
Hvad 4:de §:n beträffar, anhåller jag att få bemärka att det
blott är en obetydlighet, hvari R. o. Ad:s beslut skiljer sig
från det förslag Utsk. här afgifvit. I Utsk:s första förslag stod
att ”varm” mat alltid skulle å utskänkningsställe hållas tillhanda.
Efter en lång diskussion, som här på Riddarhuset angående
detta ärende fördes, beslöts verkligen att varm mat skulle finnas
att tillgå. Men enligt två stånds beslut förföll denna mening,
hvarföre Utsk. ansett sig oförhindradt att framkomma med ett
nytt förslag. Vidare ber jag alt få fästa upmärksamheten derpå,
att ifrågavar:de ord ”varm mat” ganska lätt kunna eluderas; ty
ingen kan fordra att sådan mat alltid skall finnas på stället färdig,
ehuru det visserligen på de fleste ställen ligger i näringsidkarnes
eget intresse att, om någon begär kokt mat, han äfven
får det. Jag tror ytterligare, att det icke leder till minskning
i fylleriet, att ordet ”varm” tillägges, och jag anser dessutom
30
Den 4 Oktober f. ra.
alt det icke är skäl, att alltför mycket skilja sig från de öfriga
Ståndens beslut, hvarföre jag tror, att då Utsk. föreslagit uteslutandet
af ifrågavartde ord, det är mera skäl att bifalla detta
förslag, än att i denna, för öfrigt obetydliga fråga söndra sig från
de andra Stånden.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru ledamot af Särskildta Utsk.,
måste jag dock bekänna, alt jag icke v„et,'huru den rättelse,
som här blifvit uplast, tillkommit. Det synes som om den blifvit
vidtagen vid justeringen af Utsk:s Betänk.; men hvad1 som
efter densamma inträffat känner jag ej.
Jag anser emellertid det beslut, som Utsk. förut fattat, vara
det rätta, med undantag deraf, att Utsk. ansåg frågan hafva förfallit,
emedan jag tror det rigtiga hafva varit att låta Borgareoch
Bonde-St:ns beslut blifva gällande. Hvad för öfrigt beträffar
uteslutandet af ordet ”varm”, så anser jag det icke ändamålsenligt.
Man har tillräcklig erfarenhet deraf, att den nu
gällande författningen ingenting i detta afseende uträttar, enär
på de fleste ställen maten endast består af en sockerbit eller en
bit bröd; ocb då kan man lika gerna utesluta föreskriften alt
mat skall linnas. Men anser man att någon sådan föreskrift
verkligen bör finnas och vill att den skall hafva någon nytta
med sig, så bör man väl äfven göra detta stadgande sådant, att
det uppfyller del dermed åsyftade ändamål. Jag anhåller fördenskull,
att B. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut,
och låta det sedermera bero på sammanjemkningen inom Utsk.
att bringa de olika meningarne i öfverensstämmelse med hvarandra.
Frih. Raab: Om min kamrat inom Utsk., Hr Hjärne, icke
har reda på, huru ifrågavar:de beslut tillkommit, är det åtminstone
icke Utsk:s fel; men då Hr Hjärne förmenat, att den omförmälda
rättelsen tillkommit efter justeringen, så får jag uplysa
att så icke förhåller sig, utan att det skett vid justeringen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har så väl inom
Utsk. som på detta rum ifrat för att ordet ”varm” mätte tilläggas
framför ”mat”; men då Borgareät. förkastat det och BondeSt.
bibehållit nu gällande författning, i hvilken ordet ”varm” framför
”mat” icke finnes: så anser jag denna fråga hafva grundlagsenlig!
förfallit, och Utsk:s förslag vara antaget.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framstält, att, i afseende
på Usta mom. af ifrägavande §, Utsk:s nu afgifna förslag var
fullkomligt lika med Utsk:s förra af R. o. Ad. godkända förslag,
men att Utsk. i sednare mom. uteslutet ordet ”varm”, samt att
Frih. Cederström yrkat, att R. o. Ad. mätte vidblifva sitt förra
beslut och således afslå Utsk:s nu gjorda tillstyrkande, deruti äfven
Hr Hjärne instämt; men öfrige talare yrkat bifall till Utsk:s
tillstyrkande, fann R. o. Ad. för godt att, med frånträdande af
sitt förra beslut, bifalla Utsk:s nu afgifna förslag i afseende
på § 4.
Deli 4 Oktober f. jn.
31
5:te punkten, ang:de § 3.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste att R. o. Ad. hade ansett 5:te
§:n böra blifva sålydande: ”Utskänkning af bränvin må ieke utöfvas
af den, Som idkar annan handel, till hvars bedrifvande
särskildt tillstånd erfordras.”
O
”A landet vare lag samma för minuthandel med bränvin.”
Frih. Raab: Ehuru jag, förra gången frågan förevar, yrkade
det beslut, som R. ö. Ad. då fattade, instänimer jag nu med
dem, som anhållit, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut.
Om någon talare motsätter sig denna anhållan, skall jag
bedja att få vidare motivera min mening.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag anhåller, att R. o. Ad. behagade
vidblifva sitt förra gången fattade beslut. Detta beslut
är. icke allenast i redaktionen bättre, än Utsk:s, utan jemväl i
sak. Utsk. har nemi infört ett andra morn., hvarigenom stadgas
att, ”minuthandel med eller utskänkning af bränvin ej får idkas
ä landet uti samma gård, eller i stad uti samma lägenhet, der
annan sådan handel drifves, hvartill särskildt tillstånd erfordras.”
Nu är en bland de första fordringarne på en god lag, att den
skall vara "tydlig, hvilket dock alldeles icke är händelsen med det af
Utsk. här framställda förslag. Det kan nemi. tvistas om hvad
med lägenhet i stad förstås; ty den ene kan anse det betyder
en hel gård eller ett hus, den andre en våning, ett rum eller
en bod. 0m man dermed förslår ett helt hus, så skulle på det
ena stället i ett helt qvarter icke få finnas någon utminuteringshaudel
emedan i samma hus, som upptager hela qvarteret, finnes
annan handelslägenhet; hvaremot midt öfver gatan, der husen
äro små, dylika handelsbodar kunna finnas vägg om vägg med
hvarandra. Anser man att med ordet ”lägenhet” förstås bod,
så är det gifvet, att det" på ena sidan om förstugan kan finnas
en annan handel och på den andra en minuteringshandel. Genom
Utsk:s förslag är således ingenting vunnet, utom anledningar
till processer och omgångar af alla slag.
På grund af dessa skäl, anhåller jag vördsamt, att R. o.
Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall å Utsk:s nu afgifna
förslag framställde propus, besvarades med Nej, och uppå
sedermera gjord propos. beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande '
sitt förut fattade beslut, afslå Utsk:s förslag i afseende på § 5.
6:te punkten, ang:de § 6.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst att i afseende på öde §:n
ingen annan förändring i den af R. o. Ad. förut godkända redaktionen
blifvit föreslagen, än att, i st. f. förordn:n ang:de vilkoren
för bränvins tillverkning, 2:dra morn. i l:sta §:n deraf
blifvit citerad, biföll R. o. Ad. Utsk:s nu afgifna förslag i afseende
på denna §.
32 Den 4 Oktober f. m.
\ N
7:de punkten, ang:de § 7. morn. t.
Sedan Hr Gr. o. Landtm. upLyst, att Utsk:s i afseende på
ifrågavande mom. afgifna förslag endast innefattade den olikhet
med den förut af R. o. Ad. antagna redaktionen att, i st. f.
”värdshusidkare” blifvit infördi ”värdshusvärdar”, blef detsamma
af R. o. Ad. bifallet.
8:de punkten, ang:de § 7. morn. 2.
Frih. Raab: Om man jemför motiverna med lagtexten i
7:de §:n, finner man att äfven här ett tryckfel och ett förbiseende
blifvit begånget i så måtto, att en mellanmening fått stå
([var, hvilken borde hafva utgått, och hvilken, enligt Utsk:s beslut,
såsom det af motiverna synes, icke hade bort finnas. I
andra morn. står nemi.: ”1 sammanhang dermed, och sedan
stadens Äldste hörde blifvit, skall Magistraten, efter beräkning
af det kannetal bränvin, som genom minuthandel, och del,
som genom utskänkning md anses komma alt under försäljningsåret
i staden förytlras, till K:s Bef:de” o. s, v. Den häruti
förekommande mellanmening, som börjar med ordet ”efter” och
slutar med ordet ”föryttras”, hör bortfalla. Vidare heter det i
samma morn.: ”huruvida derjemte rättighet att då idka minuthandel
med elleV utskänkning af bränvin må andra personer
tilldelas, och, i sådant fall, upgifva deras antal, äfvensom i hvilken
trakt af staden hvarje försäljningsställe finnas må”. Nu har
Utsk. likväl i
straten att, efter stadens Äldstes hörande, bestämma, om flere
rättigheter skola ' utbjudas samfäldt i ett utrop eller hvarje rättighet
särskildt.” Det skall naturligtvis icke kunna bero af
Magistraten att låta flere rättigheter öfverlåtas åt en person, om
antalet af värdshusvärdar är bestämdt förut. Det ligger således
en motsägelse mellan föreskriften i 7:de §:n och den i 10:de §:n.
Men då denna sednare kan vara nyttig, ber jag R. o. Ad. att
densamma matte bibehållas, hvaremot ordställningen i 7:de §:n
torde böra i så måtto ändras att, i st. f. antalet personer, sättes
antalet ställen, till följd hvaraf lydelsen af förevar:de mening
skulle blifva följande: ”huruvida derjemte rättighet att då idka
minuthandel med eller utskänkning af bränvin må andra personer
tilldelas, och, i sådant fall, upgifva försäljningsställenas antal,
äfvensom i hvilken trakt af staden hvarje- sådant ställe finnas
må” o. s. v.
Gr. Lagerbjelke: I afseende pä den mellanmening, som
den siste värde talaren ansett af misstag hafva inkommit i den
nya texten, synes uppenbart af Utsk:s motiver, att meningen
varit att deri skulle utgå, emedan Utsk. förordat R. o. Ad:s beslut,
som utlemnat densamma. Hvad åter den andra förändringen
angår, måste jag motsätta mig den. Det är nemi. gifvet,
att då R. o. Ad. vid ett föregående tillfälle fattat ett beslut alldeles
i likhet med hvad Utsk. nu föreslagit, och Utsk. vid detta
tillfälle
Den 4 Oktober f. m.
tillfälle just föreslagit R. St:r, atl antaga hvad R. o. Ad. beslutat,
kan R. o. Ad. icke frångå detta beslut.
Hr von Hartmansdorff: Här är icke fråga om att vidtaga
någon ändring i sak, ulan endast en rättelse i ordalagen,
sådan Frih. Raab den föreslagit. Jag anser henne nödig, derföre,
att om man skulle finna för godt, åt en person öfverlemna
rättigheten att försälja bränvin pä flere utskänkningsställen, eller
på alla, såsom man somligstädes öfverlemnat åt bolag att öfvertaga
bränvins-utskänkningen för hela staden: så skulle man
möjligen anse sig dertill förhindrad, i fall försäljningsrätten vore
bunden vid personen och icke vid stället. Jag anhåller fördenskull,
att R. o. Ad. måtte, med frångående af sitt förra beslut,
antaga det af Frih. Raab framställda förslaget.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har sagt, att
hvad Frih. Raab föreslagit endast innebure en redaktionsförändring,
men hvilken vöre' nyttig, derför att den medgåfve ett
annat beslut vid en följande §. Jag vill icke inlåta mig i den
frågan, huruvida denna förändring är behöflig för att kunna
fatta det beslut vid den följande §:n, som de båda talarne förordat.
Hvad som emellertid är säkert är att, om den nu ifrågavar:de
§:n icke medgifver ett sådant beslut, men deremot Frih.
Raabs förslag gör det, så måste äfven i detta en förändring i
sak åsyftas, hvilken jag motsätter mig.
Hr von Hartmansdorff: Följden deraf, att R. o. Ad.
icke skulle rätta ordalagen i 7:de §:n, i fall Ståndet, såsom jag
hoppas, antager 10:de §:n, blifver ingen annan, än den, att vederbörande,
som skola tillämpa författningen, komma att göra
det efter behag, emedan ordalagen i dessa §§:r icke fullt öfverensstämma
med hvarandra, ehuru författningens mening naturligtvis
måste vara att tillämpning skall allestädes vara lika.
Frih. Raal): Här är i sanning icke fråga om någon ändring
i sak, utan blott om att ändra ordet ”deras” till försäljnings-slällenas,
och således att det skall åligga vederbörande
att, i st. f. personernas antal, upgifva ställenas. Detta åstadkommer
ingen annan förändring, än att föreskrifterna i 7:de och 10:de
§§:ne icke komma att strida mot hvarandra, och jag får fördenskull
anhålla, att föredragningen af ifrågavande 7:de §:s 2:dra
mom. måtte upskjutas till dess man hinner till 10:de §:n.
Hr Printzensköld, Carl: I motsats till Gr. Lagerbjelke,
finnér jag den af Frih. Raab föreslagna förändring uti ifrågarar:de
§ ingalunda innebära någon förändring i sak eller medföra
den ringaste förändring deruti. §:n handlar om huru många
försäljningsställen, sorn pröfvas nödiga i stad, och det är
detta, som bör i §:n uttryckas, men alldeles icke om det är
Per eller Pål eller huru många personer, som ega att idka utskänkning.
Skulle man bibehålla den redaktion af §:n, som här
finnes, vore det tvert emot Utsk:s och R. o. Ad:s åsyftan, att i
13 H. 3
34
Den 4 Oktober f. m
händelse i en stad el t bolag funnes, hvilket öfverlagd hela
bränvins-ulskänkningen, della skill le, på grund af den nya förfaltn.
, komma att uphöra, och att vederbönde, som önska hålla
krognäring, skulle, med åberopande af denna §, kunna påslå att
det vore förbjudet att stifta bolag för bedrifvande af dylik rörelse.
Sådant kan emellertid aldrig hafva varit meningen, utan tvertora
vore det önskligt om man inrymde sådana ordalag i förf.,
alt dylika bolag kunde bildas; ty derigenom skulle säkert ordning
och skick komma att iakttagas vid'krogrörelses idkande,
hvilket beklagligtvis nu icke är händelsen, dä många personer
befatta sig dermed.
Jag tillstyrker således för min del, att Frih. Raabs förslag
måtte antagas, alldenstund det icke innebär någon förändring i
sak, men väl en förbättring i redaktionen.
Frih. Cederström: Hvad beträffar den förra delen afg:ns
andra afdelning, så är det visserligen tillbörligt, alt Särskildta
Utsk:s ledamöter inom Ståndet fästa upmärksamheten på det betydliga
misstag, som blifvit begånget. Då ett sådant sig yppat,
torde det tillåtas mig att, såsom ledamot af ExpeditmsUtsk.,
uplysa, det Chefen för Ulsk:s tryckeri-afdelning erbjudit sig att
få läsa korrektur på delta Betänk., men alt detta erbjudande
icke vunnit afseende. Det synes således vidlåda Särskildta Utsk.
ett dubbelt förbiseende, nemi. dels vid upsältningen och dels vid
korrigeringen under tryckningen; men då motiverna så tydligt
ådagalägga den rätta meningen, kan, efter min öfvertygelse, något
hinder icke förefinnas för ExpeditmsUtsk. alt, vid uppställningen
af det underd. skrifvelse-förslaget, iakttaga och rätta
det begångna förbiseendet samt således utesluta de oriktigt influtna
orden; men det blifver emellertid alltid af värde för Utsk.,
om ett eller flere af Stånden i förväg fästa upmärksamheten
derpå, och jag kan således, för min del, ej annat än tillstyrka,
dpt den af Frih. Raab föreslagna uteslutningen blifver af R. o.
Ad. bifallen.
Hvad åter momentets sednare del vidkommer, nödgas jag instämma
med Gr. Lagerbjelke deruti, att en förändring i sak
måtte vara afsedd med Frih. Raabs förslag; ty eljest hade man
icke behöft ingå i dediduion ej blott af hvad som vore menadt,
men äfven af hvad som vore fördelaktigast o. s. v. Jag bestrider
visserligen icke den stora fördel i sak, som skulle härflyta
genom ett bifall till hvad Frih. Raab, Hr von Hartmansdorff m.
fl. föreslagit; men jag kan lika litel under sådana förhållanden
förbise den dervid mötande formella betänklighet, hvaruppå Gr.
Lagerbjelke fästat vår upmärksamhet. Jag ber derföre att, till
förmedlande af dessa svårigheter, få hemställa, det R. o. Ad.
behagade antaga den af Utsk. föreslagna ordalydelse, med det
tillägg att, efter ordet ”deras”, måtte bifogas .orden : ”äfvensom
försäljningsställenas”. Genom ett så beskaffadt tillägg, skall
man icke kunna säga, att R. o. Ad. brutit mot sitt redan fattade
belut, och man skulle jemväl tillfredsställa deras åsigter, som
Den 4 Oktober f. m.
anse en hufvudsaklig omständighet härutinnan vara förbisedd,
och som således deruti önska rättelse. Hela påföljden blefve den,
att man visserligen blefve så mycket vidlyftigare, som på två
ord, d. v. s. i högst obetydlig mån, men icke dessto mindre
förenade båda parternas stridiga åsigter; och någon svårighet
torde dessutom icke i det praktiska för vederbönde upstå, att
upgifva så väl personernas som försäljnings-ställenas antal.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag
vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa proposition
på bifall till ett så beskaffad! tillägg, som jag nu haft äran
föreslå.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har enl. min åsigt viddetta
tillfälle icke rättighet alt afvika från Utsk:s förslag; nien om
R. o. Ad. äfven ägde en sådan rättighet, vore ett begagnande
deraf fullkomligt onödigt. Ty äfven om jag antager, att R. o.
Ad. skulle för sin del framdeles vilja bifalla Ulsk:s förslag, som
angar möjliggörandet af stiftandet af bolag för bränvinsförsäljning,
hvilket jag anser vara ganska riktigt, så lägger denna §
deremot intet hinder. Här står ju: ”1 sammanhang dermed,
och sedan Stadens Äldste hörde blifvit, skall Magistraten till K.
Ref:de afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet att då idka
minuthandel med eller_ utskänkning af bränvin må andra personer
tilldelas” etc. Är nu fråga om ett bolag, så lärer väl
detta bolag bestå af menniskor, och då kan väl icke nekas att
dessa ”andra personer” kunna vara det eller det bolaget, lika
litet som det lärer vara Magistraten förvägradt att, derföre att
det står ”andra personer”, tilldela en person berörde rättighet.
Jag kan således icke finna att i detta stadgande ligger det ringaste
hinder emot öfverlemnande! åt ett bolag af utskänkningsrätten,
hvarföre jag, då jag anser hvarje förändring i §:n olaglig,
ånyo anhåller om bifall dertill.
Hr von Hartmansdorff: Är fråga om ett bolag: så kan
Gr. Lagerbjelkes anmärkn. vara riklig; ty ett sådant består af
flere personer. Men då fråga deremot kan upkomma om en person,
som allena öfverlagd försäljningen, men vill begagna flere
försäljningsställen, så kan det omlvistas huruvida det må vara
honom tillåtet. Skulle emellertid Hr Gr. o. Landtm, anse det
vara Ståndet grundlagsenligen förmenadt att i detta hänseende
ändra ordalagen: så är det förgäfves att vi härom orda. Jag
anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm, behagade förklara sin
mening. I annan händelse och om R. o. Ad. skulle hysa betänkligheter
vid ifrågavande moments antagande, anhåller jag
att afgörandet måtte upskjutas intill dess 10 §:n föredrages.
Hr Gr. o. Landm. yttrade: att han, då Hr von Hartmansdorff
önskat, att hän skulle uttrycka sin mening, huruvida Ståndet
nu kan fatta beslut, skiljaktigt från hvad Ståndet förut beslutat,
utan att Utsk. gifvit anledning dertill, finge yttra den
3*
36
Den 4 Oktober f. m.
mening, att han trodde Ståndet, enl. 53:dje §:n Riksd.Ordmn,
icke kunna uprifva sådana beslut Ståndet förut fattat, utan att
det skedde på Utsk:s hemställan. Här hade Utsk. instämt i
H. o. Ad:s beslut och framstält detsamma äfven till de öfriga
Ståndens bifall, och om R. o. Ad., på en sådan hemställan af
Utsk. kunde ändra det beslut, Utsk. godkänt, skulle, äfven om
2:ne andra Stånd instämde i R. o. Adis af Utsk. förordade beslut,
icke något beslut stå fast, utan Utsk. blifva föranlåtet att
inkomma med nytt Betänkande i ämnet; hvarföre Hr Gr. o.
Landtm, trodde att icke något förändradt beslut af R. o. Ad.
kunde fattas i sådane §§, der R. o. Ad. förut fattat af Utsk.
godkända definitiva beslut.
Hr Hjärne: Jag är i hnfvudsaken förekommen genom Hr
Gr. o. Landtnns förklaring. Jag anser nemi. att då R. o. Ad.
icke genom någon framställning från Ulsk. fått anledn. att frånträda
sitt förut fattade beslut, så mäste det stå fast dervid, till
dess någon inbjudning ankommer från de andra Stånden, men
som någon sådan ännu icke aflålits, anser jag, i likhet med Gr.
Lagerbjelke,*att R. o. Ad. f. n. är förhindradt att besluta någon
förändring i det en .gång fattade beslutet. Jag anser för öfrigt
att §:ns nuvande lydelse alldeles icke lägger något hinder i vägen
för R. o. Ad. att bifalla 2:dra mom. i 10:de §:n. Ty om
förhållandet skulle vara sådant, att i en stad ett bolag ville öfvertaga
ulminuterings-rätten, så lärer väl Magistraten komma att
bos K. M:s Béfide anmäla, att ett bolag bildat sig för att på så
och sä många utskänknings-ställen i de eller de trakterna af staden
försälja bränvin. Detta bolag anses som en persona moralis,
och i alla fall, om det skulle anses tvetydigt, huruvida alla
deruti deltagande personer skulle upgifvas, så kan ju sådant ske.
Men äfven om detta icke skulle vara tillräckligt tydligt, så återstår
ju i 3:dje mom. alt K.. M:s Befide deruti eger fatta beslut.
Det är således i sista hand beroende af K. M:s Befide alt besluta
om tilldelande af utminuteringsrätten. Man har deremot
lagt ett binder i vägen för K. M:s Befides beslutande-rätt i detta
fall, i så måtto, att K. M:s Befide icke får öfverskrida det antal,
som blifvit beslutadt, och således, huru man vänder frågan,
kan man icke lagligen fatta något beslut, som medför förändring
i §:ns ordalydelse. Jag tillstyrker fördenskull, att R. o. Ad.
måtte vidblifva sitt förra beslut, alrahelst som derigenom intet
hinder ligger för att bringa lOide §:ns 2:dra mom. i öfverensstämmelse
med den ifrågavande §:n.
x Frih. Raab: Afven om jag måste underkasta mig den åsigt,
som bär vill göra sig gällande, nemi. att R. o. Ad., eller något
annat RiksStånd, skulle vara förhindradt att ändra något af sina
föregående beslut, genom en förändrad ordställning deruti, då
Utsk. icke derom gjort hemställan, kan jag dock icke underlåta
att finna, att den tolkning af §:n, som jag gjort, är den riktiga.
Det står visserligen i 53:dje §:n R.O.: ”Ej må något mål till
slutligt afgörande företagas förr, än Landtm, eller Talman först
Den .4 Oktober f. m.
37
inhemta!, huruvida Ståndet anser öfverläggningen fulländad,
hvarefter propos. justerad framställes.” Det är således föreskrift
vet, att man icke får »skrida till beslut förr än öfverläggningen
blifvit förklarad slutad. Men denna föreskrift afser blott den
ordning, som bör iakttagas, då ett mål till slutligt afgörande
förekommer och då diskussionen blifvit afslutad, samt stadgar
att Ståndet då skall vara tvunget att endast med ja eller nej
afgöra frågan, och icke genom någon diskussion pröfva beslutet.
En helt annan sak är deremot, om de särskilda Stånden fattat
olika beslut och Utsk. inkommit med ett sammanjemkningsförslag;
äro då Stånden förhindrade från hvarje möjlighet att deruti
göra en ändring, äfven om de funne alt ett misstag blifvit
begånget, eller att Utsk. icke fästat behörigt afseende vid de
framställda anmärkmne? Sådan kan icke grundlagens mening
vara. Detta i afseende på formen. I afseende på sak ber jag
att få fästa upmärksamheten på ett misstag, som under diskussionen
blifvit begånget. Herrarne hafva fästat sig vid 10:de
§:ns 2:dra morn.; deruti står tydligt att bolag få bildas, och
derom har jag icke talat; de hindras också icke genom den
ifrågavar:de ordslällningen. Men i Usta mom. af 10:de §:n står
att: ”Magistraten ege att, efter Slädens Äldstes hörande, bestämma,
0111 flere rättigheter skola utbjudas samfäldt i ett utrop
eller hvarje rättighet särskildt.” Således är det Magistraten, som
är bemyndigad att på en gång utbjuda 8 till 10 krogar åt en
person, om den så finner för godt. Huru slår det deremot i
7:de §:n? Jo der står, att antalet af krogar skall förut vara bestämdt.
Detta blir en motsägelse; ty är antalet af näringsidkare
bestämdt, så kan det icke hvarken minskas eller ökas. Jag
tror icke att det är lämpligt att bibehålla så olika föreskrifter;
men jag anser dock saken icke vara af synnerlig våda. Ty K.
M:t har utan tvifvel, då han utfärdar författningen, rättighet alt
ändra ordalagen, så att den ena §:n icke blir ett omtuggande af
den andra, hvilket skulle inträffa äfven om Frih. Cederströms
eljest välvilliga förslag skulle antagas; ty jag fruktar att Frih.
Cederström ansett, att det var bolaget, som jag åsyftat, då jag
framställde mitt förslag. Emellertid hemställer jag om icke R.
o. Ad. behagade upskjuta pröfningen af detta förslag till dess
10:de §:n blifvit afgjod.
Gr. Lagerbjelke: Då, till följd af Hr Gr. o. Landtm:»
afgifna förklaring, det är afgjordt, att någon förändring icke får
beslutas, kan jag icke förstå, hvartill det skall tjena att upskjuta
afgörandet af denna § till ett sednare tillfälle, då R. o. Ad. i
alla fall är bundet af sitt föreg:de beslut. Jag anhåller derföre
att vi nu mätte afgöra saken.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då numera ingen talare
begärt ordet och innan propos. framstäldes i saken, finge
hemställa om R. o. Ad. behagade upskjuta pröfningen af 7:de
§:ns! 2:dra morn. tills R. o. Ad. fattat beslut om 10:de §:u.
38
Den 4 Oktober f. nt.
Härvid ropades Nej, jemte ett elier annat Ja, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde sedermera, att, i afseende på
ifrågavande morn., Frih. Raab först anmärkt det tryckfel, som
förekom i Utsk:s förslag, nemi. att orden ”efter beräkning af
det kannetal bränvin, som genom minuthandel, och det, sora
genom utskänkning må anses komma att under försäljningsåret
i staden föryttras” icke blifvit uteslutne, ehuru de enl. Utsk:s
motivering bordt utgå, så att dess förslag blefve fullkomligt öfverensstämmande
med det beslut R. o. Ad. fattat; att, Frih. Raab
vidare föreslagit den förändring, att, i st. f. orden ”upgifva deras
antal” skulle införas orden ”föreslå försäljnings-ställenas antal”,
samt att de sedermera förekommande orden ”hvarje försäljningsställe”
måtte utbytas emot orden ”hvarje sådant”; att Frih.
Cederström - föreslagit att efter orden ”upgifva deras” skulle införas
”äfvensom försäljningställenas”; samt att, enl. den förklaring
Hr Gr. o. Landtm, nyss afgifvit, han ansåge R. o. Ad.,
under de omständigheter, som nu förekomma, eller att Ulsk.
förordat det beslut R. o. Ad. förut fattat, icke kunna göra ändring
deri, och således, derest icke någon ledamot yrkade alt
Ståndets mening derom må inheralas, annan propos. ej komme
att framställas, än att lägga Utsk:s yttrande om ifrågavande mom.
till handlingarne.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
behagade, med iakttagande af den rättelse, som af det anmärkta
tryckfelet påkallades, eller med vidblifvande af Ståndets förut
fattade beslut, lägga Utsk:s yttrande om delta mom. till handlingarne,
lemnade R. o. Ad. dertill sitt bifall.
9:de punkten, ang:dc § 7. mom. 3.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst att R, o. Ad. uti ifrågavande
mom. beslutat den__ förändring att, i 'st. f. orden ”hvarom
Magistraten och stadens Äldste äro ense”, skulle införas ”hvilket
Magistraten eller stadens Äldste tillstyrkt”, yttrade
Frih. Raab: I anseende till den svårighet, som skall upstå
för de ifrågavande myndigheterna, att afgöra hvad som menas
med ordet "ense", emedan somliga förklara det på ett sätt,
andra på ett annat, anhåller jag, att R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förra beslut, måtte antaga följande ordställning, nemi.
”hvilket Magistraten eller stadens Äldste tillstyrkt.'’'
Gr. Lagerbjelke: Jag är förekommen af Frih. Raab, och
anhåller att få med honom instämma.
Uppå härefter framstäld propos. fann R. o. Ad. för godt
att, med vidblifvande af sitt förut fattade beslut, lägga Utsk:s
yttrande lill handlingarne.
10:de punklen, ang:de §§:na S och 9.
Lades till handlingarne.
Den 4 Oktober f. nj.
39
litte punkten, ang:de § 10.
Frih, Raab: Jag skulle tro, att, då ärendet förra gången
behandlades, R. o. Ad. uteslöt orden: ”Magistraten ege att, efter
stadens äldstes börande, bestämma om flera rättigheter skola
utbjudas samfäldt i ett utrop eller hvarje rättighet särskildt.”
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att R. o. Ad. hade för
ifrågavar:de § antagit den i Frih. Raabs reservation och nu af
Utsk. föreslagna lydelse, dock med uteslutande af följande period:
”Magistraten ege att, efter stadens äldstes hörande, bestämma
om flera rättigheter skola utbjudas samfäldt i ett utrop eller
hvarje rättighet särskildt.”
Frih. Raab: R. o. Ad. beslutade förra gången, att följande
mellanmening skulle ur §:n utgå: ”Magistraten egaatt, efter stadens
äldstes hörande, bestämma, om flera rättigheter skola utbjudas
samfäldt i ett utrop eller hvarje rättighet särskildt”, och
denna mening uteslöts också, så framt jag ej alltför mycket irrar
mig. Som nu R. o. Ad. vidblifvit sitt beslut i 7:de §:n, återstår
således ingen annan utväg, än att jemväl vidblifva det i afseende
å förevar:de § fattade beslut. Ehuru jag visserligen anser,
att §:n, genom uteslutandet af berörde mellanmening, blir
sämre, tror jag likväl, att kouseqvensen fordrar, att icke frångå
det förra beslutet.
Hr Printzensköld: Ehuru jag yttrat den mening, att den
af Frih. Raab föreslagna förändring i 7:de §:ns 2:dra mom. endast
hade afseende på redaktionen och således, såsom icke åsyftande
någon förändring i sak, borde antagas, kan jag dock icke
deraf, att R. o. Ad. beslöt att vidblifva sin mening, rör:de samma
§:s lydelse, sådan den var, då R. o. Ad. första gången behandlade
den, draga den slutföljden, att man borde borttaga den af
Frih. Raab uplästa mellanmeningen i 10:de §:n, såsom nödvändigt
för att ställa denna § i konformitet med den 7:de. Jag
tror, att ifrågavande §, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen, är
både ändamålsenlig och af den beskaffenhet, att, med en någorlunda
fri tolkning af 7:de §:n, den icke lägger hinder i vägen
för vederbörrde att låta på auktion utropa försäljnings-rättigheten,
vare sig på en gång eller särskildt. Denna mellanmening är,
efter min öfvertygelse, af bogsta vigt och bör qvarstå, emedan
städernas styrelser derigenom komma i tillfälle alt kunna åt ett
bolag öfverlåta rättighet att utskänka bränvin, och det för så
högt pris, som man kan påräkna att erhålla af flera personer,
sorn få sig denna rättighet tillerkänd. Dessutom är det medel,
som här är föreslaget för rättighets erhållande, ganska lämpligt,
enär man derigenom kan uträkna, huruvida den högsta afgiften
skall kunna upkomma. Man ser nemi., i synnerhet vid arrendeauktioner,
der flera hemmansdelar äro i fråga, att dessa hemmansdelar
först utbjudas hvar för sig och sedermera hela egendomen
i klump, för att på sådant sätt kunna uträkna det högsta
anbudet. Så kan äfven tillgå vid utbjudandet af utskänknings
-
Den 4 Oktober f nt.
rättigheten i en stad; och finner Magistraten de särskilda anbuden
sammanlagda gifva större inkomst, än ett enda, så antagas
naturligtvis de förra, hvaremot, om motsatsen inträffar, Magistraten
antager det af en enskild person eller ett bolag gjorda
anbudet. Jag kan fördenskull icke finna annat, än att R. o. Ad.
bör antaga §:n, med den mellanmening, som deruti finnes intagen,
och jag gör det jemväl på den grund, att jag vill hoppas,
det K. M., vid författnrns pröfning, skall bringa den 7:de §:n i
öfverensstämmelse med den 10:de, men icke tvertom, emedan
derigenom ett nyttigt ändamål skulle förfelas.i
Gr. Lagerbjelke: För min del anser jag visserligen, att
R. o. Ad., genom vidblifvandet af sitt vid 7:de §:n förra gången
fattade beslut, är förhindrad alt antaga den 10:de, sådan den af
Utsk. blifvit föreslagen; men då den ifrågavar:de mellanmeningen
icke är af hvarken någon vigt eller nytta, enär Magistraten, enl.
2:dra mom. i nämnde §, ändock är i tillfälle att, om bolag bildar
sig, med detsamma öfverenskomma om utskänknings-rättens
öfverlåtande, så finner jag denna mellanmening kunna utan
skada bortgå, och jag finner det desto mera, som Magistraten i
allt fall har pröfningsrätten öfver anbuden. Då för öfrigt R. o.
Ad. fattade sitt beslut öfver denna § efter en längre öfverläggning,
och då uteslöt ifrågavande mellanmening, samt enär några
särdeles bindande skäl icke blifvit andragna, hvarföre R. o. Ad;
skulle frångå detta beslut, vågar jag anhålla, det Ståndet behagade
vidblifva detsamma.
Frih. Raab: Om jag kunde hoppas, att den fria tolkning
af författn:n skulle ega rum, som Hr Printzensköld förmodat,
skulle jag önska, att ifrågavande mening blefve bibehållen. Jag
hade sjelf föreslagit densamma i min reservation till förra Retänk.,
och jag kan icke neka, ali den ju icke skulle hafva nytta med
sig, emedan det vid många tillfällen skulle kunna vara fördelaktigt
i en stad, att åt ett mindre, antal redbara personer kunna
öfverlåta berörde rättighet; men då genom borttagandet af denna
mellanmening R. o. Ad. endast utöfvar en handling af konseqvens,
kan jag, lika med Gr. Lagerbjelke, icke underlåta att
yrka, det R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra gången fattade
beslut, hvilket jag också anser bäst öfverensstämma med Ståndets
värdighet.
Hr Hjärn e: Jag anser, för min del, att den ifrågavande
mellanmeningen är af ingen vigt. Det har redan af en talare
blifvit uplyst, att, om den står der eller icke, så är det likgiltigt,
och jag kan ingalunda finna, att Magistrat derigenom är
förhindrad, att utropa kroglägenhet åt en eller flere. Här slår
detta visserligen sorn en tillåtelse för Magistraten; men det finnes
likväl ingenstädes förbjudet, att, i fall sådant finnes lämpligare,
alla kroglägenheterna inom en stad kunna innefattas i ett
upbud, eller också, i motsatt fall, hvar och en för sig utropas.
Jag kan således, så vidt jag förstår, icke inse, att denna mellanmening
är behöflig.
Ben 4 Oktober f. m.
41
Hvad deremot beträffar Frih. Raabs yttrande, att han anser
berörde mening böra utgå derföre, att 10:de§:n eljest icke kommer
att öfverensstämma med den 7:de, så beklagar jag, alt han
gjort ett sådant medgifvande. Ty, ehuru jag, på sätt jag nyss
nämnt, anser denna mening obehöflig, önskar jag likväl, att R.
o. Ad. mätte bifalla §:n, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen;
och jag gör detta derföre, att jag både inom och utom Utsk.
haft tillfälle öfvertyga mig om, alt den skall blifva antagen af de
öfriga Stånden. Dä dessutom frågan är af så ringa, måhända
ingen vigt, tror jag, att man genom ett bifall till §:n åtminstone
kan vinna det ändamål, att icke alltför mycket pröfva Utsk:s
skarpsinnighet i att upgöra ett jemkningsförslag, som ofta nog
faller sig ganska svårt.
Jag anhåller fördenskull, att R. o. Ad. måtte pröfva, huruvida
icke denna mellanmening är alldeles oskadlig, och om den
icke, såsom sådan, bör bibehållas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser, för min del, den
ifrågavar:de mellanmeningens borttagande vara likgiltigt. Om en
person inropar alla utskänknings-ställeha i stad, så kan han, efter
min öfvertygelse, göra det med större fördel, både för staden
och sig sjelf, än i annan händelse är möjligt. Jag har, under
den tid, jag förvaltade ett Landshöfdinge-embete, sett exempel
på, huruledes handtverkare, vid entreprenad-auktion å allmänna
arbeten, till den grad täflat och i förtreten underbjudit hvarandra,
att ett arbete, som var värdt tio R:dr, gjordes för en. När
det är fråga om stora summor, händer det, att den, som öfverdrifvit
sina anbud, gör bankrutt, och att staden således icke får
den inkomst han påräknat. §:n bör således, efter min tanka,
qvarstå oförändrad.
Om det är R. o. Ad. eller något annat Stånd värdigt, alt,
när det begått ett misstag eller förhastande, icke vika derifrån,
på det att man ej måtte falla i sjelfmotsägelse, så har jag icke
begrepp om hvad värdighet är. Min mening om detta ords betydelse
ar, att man vid hvarje tillfälle bör handla så rigtigt man
kan. Afven om man anser dét af någon föreg:de åtgärd vara
försvåradt, så bör man ändock göra det. Jag tror likväl icke,
att R. o. Ad:s förra beslut i denna fråga lägger något hinder i
vägen för att nu antaga Utsk:s förslag.
Man har sagt, att 7:de och 10:de §§:na icke till ordalydelsen
stå i fullkomlig öfverensstämmelse med hvarandra, och att
följden deraf kan blifva, att de skola på särskildta ställen olika
tillämpas. Men då man bör hoppas, att författn:n skall i allmänhet
tolkas på det förståndigaste sättet, hvarför skulle då det ifrågavar:de
stadgandet icke kunna införas, enär det i sig sjelft är
riktigt? Jag instämmer fördenskull, i detla hänseende, med Hrr
Printzensköld och Hjärne, samt anhåller, att §:n måtte, sådan
han af Utsk. blifvit föreslagen, af R. o. Ad. antagas.
Propos. till bifall å Utsk:s nu i afseende på §:n 10 gjorda
förslag blef härefter framställd och besvarad med starka Ja, blan
-
42
Den 4 Oktober f. m.
dadé med Nej, hvarpå Ur Gr. o. Landtm, förklarade, det han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
12:te punkten, ang:dc § V2.
Lades till handlingarne.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att, enär nästföljande
punkt vore af större vigt och torde föranleda en längre öfverläggning,
fortsättningen af delta ärendes pröfning mätte upskjiilas
lill eftermiddagens plenum, lemnade Ii. o. Ad. dertill sitt bifall.
Anmäldes och lades pä bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Utlåt:n och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 304, i fråga om fortfarande anslag för det inom li. St:rs
hus inrättade Riksdags-Archiv;
N:o 305, ang:de inlösning af ytterligare anmälde, först efter
preskriplions-tidens slut hos Uiksg:s-Kout. företedde Riksgälds-sedlar;
N:o
306, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, ang:de vidtagna
åtgärder till slutligt ordnande af Försvars-verket inom
Jemtland;
N:o 307, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de skatteförsäljning
af åtskilliga lägenheter under Elfsborgs Kuugs-ladugård
i Götheborgs och Bohus län.
Serskildta Utskottet:
N:o 21, i anledn. af återremiss å Utsk:s Mern. N:o 19, med
förslag till voter:s-propos:r i Förstärkt StatsUtsk. om beskattning
å bränvins tillverkning och destillering.
Anmäldes till justering och begärdes på bordet ett från
Riddarh.Utsk. inkommet Förslag till R. o, Ad:s underd. skrifvelse
till K. M., ang:de ändring i redaktionen af 33:dje och
37:de §§:na Riddarh.Ordn:n, sålydande:
S. A. K.
Då vid val af Ordf:de och ledamöter i Riddarh.-Direkt:n
samt deras suppleanter det f. n., enl. 33:dje och 37:de §§:na
Riddarh.Ordn:n, tillgår på det sätt, att dels en serskild vallista
uprättas, innehållande 2:ne namn till Direktionens Ordf:de och
hans suppleant, dels en annan, uptagaude 6 ledamöter i Direktionen
jemte 3:ne suppleanter, hvarvid de flesta rösterna bestämma,
hvilka blifva ordinarie, äfvensom mellan 2:ne eller flera
personer, som fått lika antal röster, skiljes genom lottning; men
genom ett sådant valsätt det kan inträffa, att personer, sorn
den väljande önskar till ordinarie Ordf:de eller ledamöter, i följd
af ett lägre röstantal eller möjligen endast efter lottning, blifva
Den 4 Oktober f. m.
43
suppleanter, hvaremot de, som den väljande utsett till suppleanter,
inträda såsom ordinarie, har R. o. Ad., som i allmänhet
anser det valsätt mest lämpligt, hvilket lemnar tillfälle för majoriteten
att bestämdt uttrycka sin mening vid valet, och som
tillika tagit i betraktande, alt vid de i Riksd.Ordmn föreskrifne
val till R. St:rs fullmägtige i Banken och Riksg:sKont., valen
ske serskildt till ordinarie ledamöter och serskildt till suppleanter,
hvarigenom minoriten alltid uteslänges från möjligheten att
bestämma huruvida den ena eller andra af dem, som uptagas på
majoritetens lista, skall inträda såsom ordinarie eller suppleant,
för sin del beslutat,^ alt lista mom. i 37:de §:n Riddarh.Ördmn
skulle erhålla följande förändrade lydelse:
”Vid hvarje Riksdag utser R. o. Ad. in pleno en, af sju ledamöter
bestående Riddarh.-Direktion, genom val serskildt till
”Ordf:de och hans suppleant och serskildt till öfrige ledamöter
”jemte 3:ne suppleanter; hvarvid å vallistor ne jemväl serskildt
”utmärkes, hvilka väljas till ordJ:de eller ledamöter eller lill
”suppleanter.” Denna Direktion etc.
I följd häraf skulle jemväl 2:dra mom. i 33:dje §:n Riddarh.
Ordn:n på följande sätt förändras:
”Vid de tillfällen, då ett visst antal suppleanter tillika skola
”väljas, för alt inträda i mon af inträffad ledighet, skall valet,
”med undanlag af de fall, hvarom 33:te och 37:de §§:ne stadga,
”ske på det sammanlagda antalet af ordinarie och suppleanter,
”hvarvid de flesta rösterna bestämma, hvilka personer blifva or”dinarier,
äfvensom den ordning, hvaruti suppleanterna böra
”tillkallas”. Mellan tvenne etc.
Och får R. o. Ad., jemlikt 41 :sta §:n Riddarh.Ordn:n, detta
Ståndets beslut till Eders K. M:s Nåd. stadfästelse i underdånighet
öfverlemna.
R. o. Ad. framhärdar etc.
Slockholm d. 2 Oktober 1854.
På Riddarh.Utsk:s vägnar
Tönnes. Wrangel.
W. F. Dalman.
Anmäldes jemväl och lades på bordet ett från Riddarh.Utsk.
under N:o 12 afgifvet sålydande
Vördsamt Memorial.
H. R. o. Ad. har under d. 29:de Dec. sisth år behagat till
Riddarh.Utsk. remittera en af Hr Tham, Carl Wilhelm August,
väckt motion, ang:de utgifvande af trycket, på Riddarh.-kassans
bekostnad, af de ännu outgifne Riksdags-prot:r och handlingar
från äldre tider, som uti Riddarhus-Arkivet i handskrift förvaras,
företrädesvis i hvad dessa innehålla bidrag till Svenska Adelns
historia.
Öfver denna framställning har Utsk. begärt och redan i
derpåföljde Januari månad erhållit H. Riddarh.-Direktionens yt
-
44
Den 4 Oktober f. m.
Ilande ; men då Ulsk. hade sig bekant, att. en ledamot af PresteSt.
, bfr Professor Carlsson, uti en vida mera omfattande syftning
an Hr Thara, föreslagit ett anslag af Statsmedel af 5,000 R:dr
b:ko årligen, bland annat, för offentliggörande af Svenska Riksdagars
och mötens förhandlingar1 från början af Konung Guslaf
I:s regering, ansåg Utsk. lämpligast att först' afbida R. St:rs
beslut, röride denna fråga.
Då likväl R. St:r numera derutinnan fattat sitt beslut, samt
efter votering i Förstärkta StatsUtsk. förklarat sig icke kunna
lemna bifall till Hr Professor Carlssons framställning, har Utsk.
ansett tiden vara inne, att till pröfning företaga det till Utsk.
hänvista ofvanomförmäldta ärendet och går således att nu deröfver
vördsamt afgifva sitt Utlåt.
”Hvar och en, (yttrar motionären uti sitt till H. R. o. Adis
prot. afgifna anförande i detta ämne) — som kastat en, om ock
flygtig, blick in i R. o. Adis Arkiv- och Kansli-rum, torde lia
sett eller anat, alt. dessa rum innehålla rikhaltiga samlingar af
handskrifna protir och handlingar från äldre och sednare tiders
Riksdagar. Och så rikhaltiga dessa samlingar äro, så för äldsta
tider i sitt slag ensamma äro de, och vid närmare betraktande
vigtiga för kännedomen af fäderneslandets historia, serdeles hvad
dess ekonomiska, financiela och inrikes politiska förhållanden angår.
Adelns Riksdags-handlingar gå tillbaka till år 1627, i det
hela taget några tiotal af år längre än PresteStis, ocR ungefär
ett århundrade längre än Borgare- och BondeStins. De äro ock,
hvad protina angår, vida utförligare än PresteStis, äfven under
1600 talet serskildt, ehuru håda då voro fria från den öfverflödiga
och alltför trogna fullständighet, som i sednare tider småningom
gjorde sig gällande. I dessa protir uprullas för den eftertänksamma
läsaren ett eget slag af tidstaflor, med bilder, ej
ur krigets, men ur fredens värf, ur statjmannalifvets. De stora
män, som vi alla från ungdomen lärt känna såsom segrande på
Tysklands, Danmarks, Polens och Rysslands fält, framstå här i
en annan dager, kämpande med ordets makt för samma fäderneslands
väl. Tidigt kastar väl partisinnet sina skuggor öfver
dessa strider; men hvad de derigenom förlora i inre värde, vinna
de i yttre lif och intresse.”
Motionären frågar i ”Skola dessa skatter vara och förblifva
begrafna i glömskan? Och om de skola, om de böra framdragas i
ljuset, hvem tillkommer detta närmast, om ej R. o. Ad. sjelf.
Om intet Stånd i Riket, kanske knapt någon Statskorporation i
annat land, utom England, har så mycket af egna minnen och
af egna häfder, så är ock intet annat, så på en gång berättigadt
och förpligtadt, att, utan Statens mellankomst, gifva dessa häfder
en offentlighet, som kan bära vittne, att man vet värdera
hvad förfäderne efterlemnat. Ett och annat försök i denna väg
är gjordt i åtskilliga strödda stycken ur Adelns protir förekomma
i tryckta aktsamlingar, så äldre som yngre, bland annat i de,
som fortfarande utgå från det ”K. Samfundet för ingifvande af
handlingar till Skandinaviens historia”, ett Samfund, som, intill
Den 4 Oktöfter f. m.
45
sednaste åren, endast med egna tillgångar bestridt en litterär
verksamhet, i sitt slag ihärdigare och fruktribare, än nästan något
annat; men denna verksamhet har ej kunnat och kan ej,
äfven om den skulle blifva ytterligare utvidgad, sträckas utom
de allmänt vigtiga, till de för särskildta Stånd egna förhandlingar.
En mera speciel!, dock ej för Adeln uteslutande, och mera
i ett sammanhang utfördt försök gjordes för flera år tillbaka af
en af Ståndets ledamöter, frami. Prof. Cederschöld, som, börjande
vid det konstitutionella statsskickets återuplifvande efter Konung
Carl XII:s död, utgaf en del Riksdags-prot:r; men dermed stannade
företaget, af brist på upmuntraa å någon statsmyndighets
eller korporations sida. För offentliggörande af PresteSt:s förhandlingar
särskildt är mera uträttadt, såsom de der för någon
tid sedan äro, visserligen i sammandrag, utgifna af några Ståndsledamöter.
Hvad åtskilliga skriftställare sednast försökt åstadkomma
till Riksdagarnes historia, på hvilket fält äfven motionären
användt någon tid, har åter varit i en annan mera allmän
rigtuing, syftande på sammanställning till ett Hiel t för hvarje
Riksdag af samtliga Ståndens och Riks-Rädets öfverläggningar.”
”R. o. Ad:s egna dyrbara samlingar, i och för sig betraktade,
äro således ännu nära nog ovidrörda. Och hvad som för
både varande och blifvande forskare vore det angelägnaste, återstår:
att Adelns äldre prot:r skulle utgifvas i sin helhet, eller
blott sä mycket sammandragna, som utan förlust för innehållet
kunde låta sig göra. Just en sådan skillnad torde vid bearbetningen
blifva nödvändig att iakttaga mellan olika tider: 1600-  talets prot:r äro gemenligen så knapphändiga, att aldrig eller
sällan något ord får utelemnas; då deremot den s. k. frihetstidens
äro så mångordiga och framför allt så ingående i de
minsta detaljer, att de väl ofta nog kunde och borde afkortas,
dock ej öfverallt, för att ej förlora just denna för tiden egna och
utmärkande karakter. För denna olikhets skull och för mången annan,
för sjelfva företagets vidlyftighets skull, för att bereda omvexling
för de läsare, som sådan önska, och för att gå olika
häfdeforskares olika önskningar till mötes; af alla dessa skäl vore
sannolikt bäst, om utgifvandet skedde i tvenne olika följder, en
för 1600-talet, en från frihetstidens början.”
”Hvad nu utförandet beträffar, så vore det, i motionärens
tanka, föga sannolikt, att någon enskild kan eller vill åtaga sig
att på eget bevåg utgifva R. o. Ad:s prot:r, för äldre tider, eller
dertill skaffa förläggare, om han ej på förhand ser sig tryggad
mot den pekuniära förlust, som kunde följa af bristande afsättning.
Dertill är företaget i sig för stort och antalet af dem, som
i vårt land intressera sig för dylikt, allt för litet. Blott med något
slags biträde af de fonder, Riddarhuset disponerar, låter det
sig göra. Derföre kunna åter tvenne alteruativer tänkas: antingen
att Riddarh.-Direktionen bemyndigas att sjelf gå i författning
om protmas ingifvande på Riddarhuskassans förlag. Direktionen
skulle då genom sina tjenstemän, mot särskildt arfvode, eller genom
andra personer, låta afskrifva hvad som skulle tryckas, och
4G
Den 4 Oktober f m.
för öfrigt vidtaga derför nödiga åtgärder på sätt och vilkor, som
kunde leda till minsta kostnad, förenad med största säkerhet, alt
arbetet blefve så väl och omsorgsfullt gjordt i alla afseenden som
möjligt; och den skulle sedan låta hålla Riddarhusets medlemmar
och andra afnämare det utgifna tillhanda, omedelbart eller
genom bokhandeln, för det pris, som kunde bereda den fördelaktigaste
afsättning. Eller ock skulle Riddarh.-Direktionen bemyndigas
att upgöra med en eller flera enskilda vetenskapsidkare,
som kunde vilja åtaga sig arbetet, och att garantera dem afsältningen
af ett visst antal exemplar, då de sannolikt ej skulle hafva
svårt att finna enskild förläggare, som befriade dem från ekonomiska
bestyr, och lemnade dem så mycket mera ledig tid och
håg att använda på sjelfva arbetet.”
Det yttrande Högh Riddarh.-Direktionen, i anledn. af denna
Hr Thams framställning, meddelat Utsk., inskränker sig ensamt
till betraktande af de tillgångar Riddarh.-kassan må kunna ega,
för att bestrida den större eller mindre utgift, som för det ifrågaställa
litterära företaget erfordrades, och Direktionens fleste
Hrr ledamöter hafva fördenskull, oaktadt de iusågo såväl nyttan
som intresset både för R. o. Ad. och det allmänna, att de uti
Riddarhusets Arkiv i handskrift förvarade, ännu från trycket outgifna
Riksdags-protrr och handlingar blefve tillgängliga för en
större allmänhet, likväl, på sätt bifogade prot.-utdr, närmare utreder,
befarat, alt Riddarhusets tillgångar ej medgåfve, att i så
stor skala, som motionären ifrågasatt, understödja samma företag,
hvilket af Direktionen förmodades blifva förenadt med ganska
stora kostnader; och då Direktionen tillika inhemtat, att såväl
K. M. uti Dess Nåd. Propos., ang:de Statsverkets tillstånd och
behof, för lifgifvande af i Riks-arkivet samt andra offentliga och
enskilda samlingar befintliga, för landets historia och offentliga
förhållanden vigtiga skrifter och handlingar, af R. St:r äskat ett
årligt anslag af 2,000 R:dr b:ko, som att dessutom enskild motionär
föreslagit ett anslag af 5,000 R:dr b:ko årligen, att användas
till offentliggörande af Svenska Riksdagars och mötens förhandlingar
från Gustaf I:s regering, föreställde sig Direktionen
att, genom de sålunda väckta förslagen, medel kunde beredas
för ingifvande äfven af de äldre Riksdags-förhandlingar, som funnos
i Riddarh.-Arkivet förvarade.
Utsk. har tagit hvad sålunda förekommit i noggrannt öfvervägande;
och hvad först beträffar Hr Thams förslag, att på Riddarhus-kassans
bekostnad utgifva R. o. Ad:s från trycket ännu
outgifna protir för hela den tid, som förflutit från Riddarhusets
inrättning intill 1789 års Riksdag, sä, ehuru Utsk. anser detta
företag i högsta måtto önskligt och för såväl fäderneslandets som
R. o. Ad:s historia uplysande och nyttigt, befarar likväl Utsk.,
lika med Riddarh.-Direktionen, alt detsamma skulle vara förenadt
med så betydliga kostnader, att Riddarh.-kassan icke, utan alltför
kännbara upoffringar, skulle kunna öfvertaga förlaget derför; hvarföre
Utsk. finner sig
Den 4 Oktober f. m.
47
icke kunna å motionärens förslag i detta afseende tillstyrka
bifall.
Vidkommande åter frågan om utgifvandet på trycket af R.
o. Ad:s prot. vid Rjksdagarne från och med 1627 till ach med
1714, bär Utsk. inhemtat, att dessa prot:r i Riddarh.-Arkivet
förvaras, renskrifne med stor och vacker stil, bundna in folio,
för de äldsta tiderna 2 eller flera Riksdagar i ett band, sedermera
en Riksdag för hvarje band, slutligen 2 eller flera band
för hvar Riksdag, hvilka sednare likväl gemenligen uptagas dels
af ett band concepter, och ett af handlingar, dels af ett Adeln
serskildt ronde innehåll, dels ock sådana, som angå samtliga
Stånden; att alla dessa tillsammans utgöra 41 volymer; att, om
derifrån afräknas concept- och de flesta handlings-samlingarne,
omkring 25 volymer egentliga prot. återstå, hvilka kunna uptaga
högst ett lika antal band i oktav, tryckt å 24 ark hvardera; att
ett tryckt ark, inberäknadt papper, kostar 10 till 12 R:dr b:ko
för 500 exemplar; utskrifning, kollationering och korrekturläsning
af någon dertill pålitlig person omkring 6 R:dr 32 sk. b:ko
samt, om dertill lägges häftning och andra oförutsedda utgifter,
högst 20 R:dr b:ko, hvilket för 24 ark gör 480 å högst 500
R:dr b:ko.
Detta vore således hela den utgift, sorn kunde drabba Riddarh.
-kassan, derest årligen ulgåfves ett band om 24 tryckta ark
af Ståndets prot:r under den period, som föregick den s. k. frihetstiden,
och hvilka utan tvifvel lemnar värderika bidrag till
såväl R. o. Ad:s som hela vårt samhälles inre historia under
Gustaf Adolf dén Stores, Christinas samt Carl X:s, Carl XI:s
och Carl Xll:s regeringar.
Utsk. tvekar icke alt, för sin del, tillstyrka en sådan utgift,
äfven om den måste ske på bekostnad af R. o. Ad:s enskilda
kassa, helst då de ifrågavande bidragen till fäderneslandets och
Adelns historia icke finnas på något annat ställe förvarade än i
Riddarhusets Arkiv, ock de fördenskull eljest, genom någon Riddarhuset
öfvergången eldsvåda eller annan olycka, lätteligen skulle
kunna för efterverlden gå helt och hållet förlorade och dessutom,
äfven f. n., kunna betraktas snart sagdt såsom otillgängliga för
den större allmänheten, om än ej för den enskilde häfdaforskaren.
Utsk. har sannolikt icke af nöden att fästa upmärksamheten
vid de många luckor, som ännu finnas i fosterlandets inre
historia under den tidpunkt, som här är i fråga och huruledes,
under det våra häfdeforskare med betydlig kostnad besökt och
besöka utländska arkiver, för att fullständiga underrättelserna om
våra förhållanden till utrikes makter och jemväl söka materialier
för kännedomen om landets inre ställning från främmande diplomaters
brefvexling med sina respektive hof, ymniga källor i
våra egna arkiver ligga obegagnade för en_vida tillförlitligare
historia, än den i många hänseenden anekdotiska, som kan från
utlandet inhemtas. Utsk. är öfvertygadt, att H. R. o. Ad. för
sin del önskar, att, så vidt det på Ståndet beror, befordra det
historiska studiet utur inhemska källor och derigenom jemväl
48
Den 4 Ok t oljer f. m.
grundlägga ett oförfalskad! omdöme, ang:de R. o. Ad:s andel i
fäderneslandets stora äfven inre angelägenheter under dess ärorikaste
tid.
Under denna förutsättning, och då Utsk. f. n. icke har någon
anledn. till den förmodan att, genom Riddarhus-kapitationsafgiftens
uphörande, Riddarh.-kassan nödgas öfvertaga utgifterna
för Riddarhusets årliga underhåll, helst den för detta ändamål
samlade fond redan upgår till ett belopp af omkring 28,000 R:dr
b:ko, ej eller efter det af R. o. Ad. vid innevande Riksdag fattade
beslut, i anledn. af Utsk:s förslag, ang:de nedrifvande af
de å Riddarhusgärden befintliga flygelbyggnader, kan, på sätt
Riddarh.-Direktionen i sitt Utlåt, antydt, för den närmaste framtiden,
beräkna någon förlust för Riddarh.-kassan i hyres-inkomster
för samma-byggnader; har Utsk., utan något slags farhåga
för Riddarh.-kassans förmåga, att, med dess nuvärde öfverskott
af omkring 2,000 R:dr Inko årligen, kunna bestrida en måttlig
utgift, trott sig icke höra draga i betänkande, att, för det nu
ifrågarde ändamålet, tillstyrka något lämpligt bidrag.
Utsk. har likväl i detta hänseende ansett det vara mindre
tjenligt, att Riddarh.-Direktionen besörjde och Riddarh.-kassan
på sitt eget förlag utgåfve de ifrågavar:de historiska handlingarne,
utan har Utsk. funnit det mera lämpligt, alt sådant updroges åt
någon eller några vetenskapsidkare efter Direktionens val, som
till ersättning för kostnaden garanterades afsättningen af ett visst
antal exemplar, hvilka öfverlemnades till Direktionens disposition ;
hvarefter detta arbete, troligen utan serdeles svårighet, skulle
kunna, medelst subskription inom R. o. Ad., finna ett antal köpare,
som i det närmaste betäckte det gjorda förskottet; och då,
enl. hvad Utsk. har sig bekant och motionären jemväl förutsatt,
en garanti för afsättningen af endast 200 exemplar skall göra
tillfyllest, har Utsk. ansett sig höra tillstyrka:
att R. o. Ad. må från Riddarh.-kassan anordna en
summa af 400 R:dr b:ko årligen, från och med nästkommande
år 1855 intill slutet af det år, nästa Riksdag
uphör, för lifgifvande af de R. o. Ad. särskildt eller hufvudsakligen
rör:de prot:r och handlingar från och med
1627 till och med 1714 års Riksdag, hvilka finnas i
Riddarh.-Arkivet uti handskrift förvarade, hvilket dock
till Högh Ståndets ompröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm d. 21 September 1854.
På Riddarh.-Utsk:s vägnar.
Tönnes Wrangel.
U. F. Dalman.
Utdrag af protokollet, hållet hos Högh
Riddarh.-Direktionen d. 21 Januari 1854.
S. D. Föredrogs ett prot.-utdr. från Högh Riddarh.Utsk. af
d. 5:te dennes, hvarigenom Utsk. begärt Riddarh.-Direktionens'
Utlåt, i anledn. af Hr Thams, Carl Wilhelm, motion, ang:de tryckning
-
Den 4 Oktober f. m.
49
ning af de uti Itiddarh.-Arkivet, i handskrift förvarade Riksdagsprot.
och handlingar från äldre tider, som särskildt eller hufvudsakligen
röra Adeln.
Efter tagen kännedom af den ifrågavar:de motionen och
sedan Direktionen hört Riddarh.-Kamereraren, i afseende på tillgängliga
medel för de utgifter, hvilka af motionären ifrågasattes,
stannade Direktionen uti följande beslut:
Reträffande tillgången ville Direktionen yttra, att om Riddarh.
-kapitations-afgiften komme att uphöra, hvilket vid hvarje.
Riksdag berodde af H. R. o. Ad:s godtfinnande, och Riddarh.-  kassan således komme att öfvertaga utgifterna äfven för Riddarhusets
årliga underhåll, följden deraf otvifvelaktigt blefve, att
kassans öfverskott komme alt minskas och måhända slutligen helt
och hållet försvinna; och att, äfven under förutsättning af kapitations-afgiftens
fortfarande, kassans tillgångar kunde till och
med blifva otillräckliga för derå redan anvisade utgifter, så vida,
på sätt vid föreg:de Riksdagar varit ifrågasatt, och måhända med
föranledande ?f den förestående brobyggnaden från Riddarliusgränden
till Röda Bodarne, R. o. Ad. framdeles funne för godt
besluta att låta nedrifva de vanprydande nuvande flyglarne kring
Riddarhusgården för att antingen derå af Riddarhusets medel
upföra en prydligare byggnad eller ock bereda en fri och öppen
plats, hvilket utan tvifvel skulle gifva en vackrare anblick åt
sjelfva Riddarhuset och betydligt försköna denna del af hufvudstaden,
men hvaraf likväl följden för Riddarh.-kassan blefve, i
ena fallet, alt en större del af kassans kapital komme alt medtagas,
och i det andra, alt kassan helt ocli hållet ginge i mistning
af sin för de nuvande lägenheterna egande hyresinkomst af
2,280 R:dr b:ko ärligen. För alla dessa händelser vore det angeläget
tillse, att å Riddarh.-kassan icke anvistes några betydligare
utgifter för en längre framtid, hvilka möjligen icke, utan
upoffring af angelägnare föremål, kunde utgå.
Vidkommande Hr Thams motion, insåg väl Direktionen
nyttan och intresset både för R. o. Ad. och det allmänna, att
de uti Riddarh .-Arkivet i handskrift förvarade, ännu från trycket
outgifna, Riksdags-prot:r och handlingar blefve tillgänglige för
en större allmänhet; men Direktionen befarade likväl, att Riddarhusets
tillgångar ej medgåfve, att i så stor skala, som motionären
ifrågasatt, understödja detta företag, hvilket utan tvifvel
blefve förenadt med ganska stora kostnader. Och då Direktionen
jemväl inhemta!, att K. M. uti Dess Nåd. Propos., ang:de Statsverkets
tillstånd och behof, ”för utgifvandet af i Riks-Arkivet
”samt andra offentliga och enskilda samlingar befintliga, för lan”dets
historia och offentliga förhållanden vigtiga skrifter och handlingar”,
af R. St:r äskat ett årligt anslag af 2,000 R:dr b:ko;
samt att dessutom enskild motionär föreslagit ett anslag af 5,000
R:dr b:ko årligen på den extra Stats^regleringen att användas
till offentliggörande af Svenska Riksdagars och mötens förhandlingar
från början af Konung Gustaf I:s regering, samt äfven i
13 H. 4
50
Den 4 Oktober f. m.
öfrigt till ingifvande af handlingar nplysande för fäderneslandets
historia, föreställde sig Direktionen, att, medelst de sålunda väckta
förslagen, medel kunde beredas för ingifvande af de äldre Riksdagshandlingar,
som fnnnos förvarade i Riddarh.-Arkivet; hvarföre
Direktionen ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall å den af
Hr Tham tili ifrågavande ämne gjorda framställning.
Emot Riddarh.-Direktionens i sistnämnde fråga uttalademsigt
reserverade sig Hr F-ih. Posse, samt yttrade: ”Enär R. o. Ad.
löregule Riksdag beslöt, att kapitations-afgiften fortfarande skulle
utgå, så anser jag tillgångar förefinnas för bekostande af ifrågaVar:de
företag; och då nämnde medel användas till kostsamma
materiella ändamål, synes mig det vara att önska, att en relativt
mindre utgift någon gång måtte anslås för en immateriel produkt.
Om då R. o. Ad. skulle anse, att några af Riddarhusets
tillgångar borde användas i nämnde syfte, så håller jag före, på
grunder, som i motionen .utförligare framläggas, att ett ibland de
ändamålsenligaste företag vore, att från trycket utgifva R. o. Ad:s
prot. Till en början torde dock icke mera böra utgifvas än
Adelns och Sekreta Utsk:s prot. ifrån de äldsta tider till Frihetstidens
början ; och då för denna tidrymd de handskrifna volymerna
ej utgöra mer än omkring 30 st., hvaribland ock förekommer
en mängd handlingar, torde med temlig säkerhet kunna
antagas, att de tryckta prot:n för hela denna tid ej upginge till
större mängd, än R. o. Ad:s prot. för -en Riksdag i näivande tid.
Då emellertid K. M. uti Sin lill R. St:r afgifna Nåd. Propös.
föreslagit, all 2,000 R:dr skulle anslås till lifgifvande af historiska
handlingar, samt Hr Prof. Carlsson i sammanhang härmed i
PresteSt. väckt förslag, att 5,000 R:dr ärligen borde anslås till
offentliggörande af Svenska Riksdagars och mötens förhandlingar
från början af Konung Gustaf I:s regering, hvarmed motionären
lärer åsyfta, att utgifva öfriga Riksdagshandlingar, utom sjelfva
prol:n; så torde lämpligast vara, alt något beslut, ronde ifrågavande
motion, icke fattas, förr än det visar sig, huruvida R. St:r
samtycka till Prof. Carlssons nämnde motion. Om nemi. R.
St:r skulle densamma afslå, så vore mindre lämpligt, att R. o.
Ad:s prot. utgåfvos ensamt, utan att de propos:r och öfrige
handlingar, hvartill de hänföra sig, blefve utgifna. Om äter R.
St:r skulle samtycka till proposm, så torde båda företagen i samband
med hvarandra böra utföras”. Hvarom utdrag af prot. skulle
till Riddarb.-Utsk. expedieras.
Ex ptotocollo,
W. F. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 3 e. m.
In fidem protocolli,
/tibert Munck,
Den 4 Oktober e. m.
51
Onsdagen den 4 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för f. m:ns plenum, samt pleni-prot.
för d. 29 sistl. Juni e. m.
Med tiflkännagifvande, att Frih. Hjerta, Fredr. Philip,
såsom ledamot af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., erhållit 14 dagars
ledighet från denna dag räknad, anmodade Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Elektorer att utse en ledamot i nämnde Utsk. under den
Frih. Hjerta heviljade ledighetstid.
Fortsattes pröfningen af Särskildta U(sk:s Utlåt. JVs 20, i
anledn. af Rik#St:ns beslut och återremisser vid behandling af
Utsk:s Betänk. JYs 13, med förslag till förordn., ang:de vilkoren
för bränvins försäljning; hvarvid nu först förekom:
13:de^ punkten,
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att R. o. Ad., vid pröfningen
af Utsk:s Betänk. 13, ansett ifrågavande § böra
blifva sålydande: ”Vill någon väcka fråga att annan utskänkning,
än den, som kan gästgifveri tillkomma, må i socken å landet få
idkas, gore derom framställning hos socknenämndens ordfrde
före utgången af Mars det år, då försäljningen skall börjas.
Socknenämnden afgifve derom yttrande innan slutet af April,
med utsättande, i händelse bifall till utskänkningen tillstyrker, af
den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet till Kyrkoherden
öfverlemnas. Denne inhemte, innan Maj månads utgång,
på socknestäinma, som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens
utlåt, i ämnet. Inom 3 veckor från det socknestämma
blifvit hållen, insände Kyrkoherden socknestämmo-prot. och
socknenämndens yttrande, jemte eget utlåt, i ämnet, till K:s
Befhrde, sorn derom fatte sitt beslut och gifve det socknenämndens
ordf:de tillkänna.”
”Fråga, huruvida i sådan ordning tillkommen utskänkningsrättighet
bör uphöra, sedan tiden för dess tillvaro tilländalupit,
skall .likaledes väckas och behandlas.”
o o
”Der fråga upstår, att rättighet till minuthandel med bränvin
i socken må beviljas, eller ock beviljad sådan rättighet uphöra,
förfares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt är,”
Frih. Raab, Adam Christian: Vid jemförelse af denna
§ med R. o. Ad:s förut faltade beslut i frågan, torde R. o. Ad.
finna, alt enda skillnaden ligger deri, att R. o. Ad., vid dess
förra beslut, uteslutit orden: ”tillstyrka både sockennämnd och
sockenstämma att rättigheten skall indragas, förblifve dervid” etc,
4*
52
Den 4 Oktober e. m.
Då nil PresteSt. fattat ett beslut, sora i det närmaste öfverensstämmer
med Ulsk:s förra tillstyrkande, och meningarne inom
Utsk. allmänt voro för den åsigten, att, om sockennämnd och
sockenstämma sammanstämmande motsatte sig att inom socknen
skulle finnas något utskänknings-ställe, frågan härom skall bero
af dessa myndigheter, så har Utsk. ansett sig böra tillstyrka antagande
af PresteSt:s beslut. Jag anhåller, att R. o. Ad., med
frånträdande af sitt förra beslut, ville antaga Utsk:s förslag.
Gr. La-gerbjelke, Gust.: Då denna fråga förra gången
inför Ståndet förevar, föranledde den en ganska vidlyftig diskussion.
Man ansåg då, alt, vid vissa tillfällen, det kunde vara
skadligt, att Landshöfd:n i sista hand icke beslutade i frågan,
eller rättare, att sockennämnd och sockenstämma icke borde ega
absolut afgörande rätt. Såsom bevis härför anfördes, att i Östergöthland
finnes en ganska stor socken, i hvars ena ända, afskiljd
från det öfriga af socknen genom höga herg, befanns en köping
med vidsträckt handel. Om det nu faller denna socken in att
besluta, att derinom icke skall finnas något utskänknings-ställe,
blir ju förhållandet, att denna köping, sorn ligger alldeles afskiljd
från den öfriga delen af socknen och dermed har intet annat
alt skaffa, än alt den tillhör socknen, icke fick ega något utskäukningsställe,
och då skulle lönnkrogar der lätt upstå. Som
sagdt är, R. o. Ad. lättade sitt beslut efter en ganska långvarig
diskussion, och då Utsk. icke anfört något skäl för dess nu afgifna
tillstyrkande, anhåller jag, att R. o. Ad., med afslag derå,
måtte vidblifva sitt förra beslut.
Hr Hjärne, Harald: Jag yrkar bifall lill Ulsk:s förslag.
Jag tror, alt Frih. Raab uplyst, att vid alla tillfällen inom Utsk.,
då frågan behandlades, har en betydlig majoritet varit för den
åsigten, Utsk. uttalat,' och hvilken jag önskar måtte blifva gällande.
Man kan säga, alt inom PresleSl. är den meningen allmänt
rådande. Man kan således från PresteSt. icke vänta något
annat beslut, än det, som är af Utsk. föreslaget. Ledamöter
af RorgareSl. yrkade äfven samma beslut. Det är således icke
troligt, att, om än R. o. Ad. skulle vidblifva sill beslut, detsamma
kommer att blifva R. St:rs, emedan vid sammanjemkning af de
beslut, som fattas i de olika Stånden, troligen det af Utsk. nu
föreslagna blir öfvervägande. Jag anser de här anförda skälen
emot Ulsk:s tillstyrkande föga talande. Man har nemi. endast
sagt, att om i en landsort en socken, hvarinom en köping är
belägen, beslutar, att något utskänknings-ställe icke får finnas,
skulle denna köping blifva i saknad af utskänknings-ställe. Jag
förmodar, att vid sockenstämman köpingen har sina representanter
närvar:de, och om de önska att hafva ett utskänknings-ställe,
är det troligt, att de kunna göra sin mening gällande vid sockenstämman;
men kunna de icke det, är det äfven troligt, att de
tillhöra minoriteten inom socknen, och jag anser, att inom den
socken, likasom annorstädes, minoriteten- icke bör få sin mening
fram. I öfrigt är jag nära nog likgiltig för hvilket beslut sorn kommer
Den 4 Okt o b er e. ra.
53
att fattas. Jag anser, alt om inom en socken både sockennämnd
och sockenstämma samt församlingens.Kyrkoherde icke vilja hafva
något utskänknings-ställe inom socken och uttrycka delta i sin skrifvelse
till K:s Beflude, kommer icke ett beslut att i strid dermed utfärdas;
men jag anser deremot det vara i princip rätt, att i frågor,
som denna, hvilken angar anläggandejaf krogar, de der kunna vara
skadliga, innevånarn,e inom en socken må hafva rätt att afgöra,
huruvida de vilja hafva qvar en sådan eller vara af med den.
På grund af alla dessa skäl och synnerligast det jag först anförde,
nemi. att R. o. Ad:s förra beslut troligen icke kan i denna
fråga göra sig gällande, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte frångå
detsamma och antaga Utsk;s nu afgifna förslag. ,
Ur Printzensköld, Carl: Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke.
Jag minnes ganska väl, hurusom, då denna fråga
sista gången förevar hos R. o. Ad., en ganska liflig diskussion i
ämnet upstod. En Landshöfd. i ett af Rikets sydligaste län anmärkle,
och detta med rätta, huruledes, om åt Kyrkoherden och
sockennämnden lemnades rättighet att besluta, huruvida utskänknings-
eller utminuterings-ställe skall finnas eller icke, följden
skulle blifva, att, genom fanatiska tillgöranden, ett förbud emot
deras inrättande komme att meddelas på ställen, der sådant vore
mycket mera skadligt än gagneligt. Man känner nemi., hurusom
mångå fanatiska Kyrkoherdar finnas, hvilka i deras ifver kunna
snarare skada än gagna. Dessutom ligger det i den administrativa
lagskipningens natur i vårt land, att kommunerne icke skola
ega beslutande rätt i frågor som denna, utan tillhör det administrativa
myndigheterna alt i första hand afgöra dem, med besvärsrält
för den missnöjde. Jag skulle också tro, att den administrativa
myndigheten, som är Landshöfd:n, innehar en plats
i samhället, hvarifrån han med mycket större oväld och vida
mera sakkännedom kan bedöma, huruvida en socken hör hafva
något utskänknings-ställe eller icke. Genom att frånhända denna
myndighet en sådan beslutanderätt, skulle man ännu mera inskränka
dess redan allt för inskränkta verkningskrets, eller rättare,
beslutanderätt. Jag tillstyrker desto heldre, att R. o. Ad.
måtte vidblifva sitt förra beslut, som jag redan förra gången yttrade,
att det är föga tänkbart, alt en Läns-Styrelse, som hör
innehafva den största sakkännedom, och som tvifvelsutan är lika
omsorgsfull som hvarje kommun att tillse, det utskänkningsrält
icke obehörigen meddelas, i händelse hon finner skäl vara för
handen, att bifalla en sockennämnds vägran i detta fall, skulle
underlåta att ett sådant bifall lemna.
Men, medan jag har ordet, tillåter jag mig att fästa upmärksamheten
på ett språkfel, som förefinnes såväl uti R. o. Ad:s
förra beslut, som uti Utsk:s nu afgifna förslag. Man har nemi.
i 2:dra morn., som är slutet af R. o. Ad:s förslag, begagnat ordet
likaledes i en annan mening, än detta ord i vårt språk har.
Man har begagnat detta ord, för att dermed uttrycka pä enahanda
sätt. Ordet likaledes är detsamma som äfvenledes, men
54
Den 4 Oktober e. m.
alldeles icke liktydigt med orden pä enahanda sätt. Jag tror
derföre, att, om R. o. Ad. vidblifver sitt förra beslut, bör ordet
likaledes utbytas mot orden: på enahanda sätt. En sådan förändring
af R. o. Ad:s förra beslut är endast en redaktions-förändring,
hvarigenom den fördelen vinnes, att man begagnar ord,
som uttrycka hvad man menar. Jag hoppas, alt något hinder
mot den af mig nu föreslagna förändring icke mätte möta.
Frih. Raab: Lika med Hrr Hjärne och Printzensköld tror
jag, att våra Landshöfd:r icke äro likgiltiga för de beslut, som
af sockennämnd och sockenstämma fattas, då dessa sammanstämma
deruti, att inom en socken icke skall finnas något utskänkningsställe;
men icke destomindre kan jag icke dela Hr Printzenskölds
mening derom, att häst vore att öfverlemna frågan lill Landkhöfdme,
emedan jag anser kommunen böra uti förevar:de fall
hafva beslutande rätt. Jag anhåller, att få fästa upmärksamlieten
på skillnaden vid Utsk:s förra och nu framlagda förslag. Uti
sitt föreg:de förslag tillstyrkte Utsk., ätt, derest sockenstämma
och Pastor (märk dessa båda auktoriteter!) förenade sig i den
önskan, att något ulskänknings-ställe inom socknen icke skulle
finnas, så skulle dervid förblifva, hvaremot, enl. den nu föredragna
punkten, en sådan beslutande rätt blifvit tillerkänd sockennämnd
och sockenstämma. Dervid företer sig den stora skillnaden,
att först har sockennämnden haft tid att tänka på saken,
och vanligen är den en bättre auktoritet, än sockenstämman, ty
den utgöres af färre personer och de bäste inom socknen; men
om än sockennämnden skulle fatta ett orätt beslut, så, enär
ärendet ändock skall förekomma i sockenstämma och der ytterligare
öfvervägas, kan man väl icke tänka sig, att å sockenstämman
skall fattas något förhastadt beslut. Annat blir förhållandet,
om af en fanatisk pastor det skulle bero, alt hastigt uplösa sockenstämma
och, genom öfverraskning, åstadkomma ett beslut.
En sådan öfverraskning kan, efter Utsk:s förslag, icke ega rum,
enär beslutet skall fattas af socknens fleste och inflytelserikaste
samt, jag skulle vilja tillägga, förståndigaste personer, eftersom
de finna det för socknen nyttigast. Nu hemställer jag, om det
kan vara rätt och billigt, att beröfva kommunen en rättighet,
som endast är negativ och består deri, att de ega att förhindra
inrättande af utskänknings-ställeu inom socknen? Det är nogsamt
bekant, att, före Riksdagens början, från alla delar af landet,
afgifvits petitioner om inskränkning i bränvins-lillverkningen och
försäljningen. Jag hemställer då, om icke, för att tillfredsställa
dessa uttalade anspråk på reform i detta hänseende, det minsta
man kan göra vore, att öfverlåta lill socknarne, till deras bästa
karlar att förhindra en försäljning af bräpvin inom en socken;
och om det än icke är troligt, att någon Landshöfd. missbrukar
sin makt, må det likväl synas besynnerligt, att man hyser det
förtroende för Landshöfd:ne, att de, bättre än folkets egna deputerade,
skola kunna bedöma folkets fördelar. Jag tror det
icke vara skäl att afslå ett så billigt förslag, som det Utsk. af
-
Den 4 Oktober e. m.
55
gifvit. Enl. livad jag hört, skall PresteSt. redan hafva antagit
§:n, och, ehuru jag icke vågar förutspå, tror jag dock, att BorgareSt.
kommer att göra likaledes. Om R. o. Ad. godkänner
§:n, skulle vi således få 3 Stånds beslut och undgå votering.
Jag anhållej- således om bifall till denna §. Skulle R. o. Ad.
linna lämpligt, alt antaga det redaklions-förslag, Hr Printzensköld
upgifvit, nemi. att ordet likaledes måtte utbytas emot orden:
j>ä enahanda salt, hvilket jag likväl anser af mindre vigt, sä
skall jag icke sätta mig deremot.
Hr Printzensköld: Då Frih. Raab å ena sidan erkänt
hvad jag påstått vara otvifvelaktigt, nemi. att ingen Läns-Styrelse
finnes med så ringa nit för allmänt väl och för den provins,
som blifvit den anförtrodd, att icke denna Styrelse fäster det noggrannaste
afseende på hvad sockenstämman och sockennämnden
sammanstämmande yttrat; men Frih:n å den andra sidan likväl
anser dessa myndigheters beslut icke böra pröfvas af Läns-Styrelserna,
så vittnar detta ändock om ett misstroende emot dem,
hvilket jag ingalunda har. Visserligen högaktar jag både sockennämnd
och sockenstämma, och antager, att dess ledamöter utgöras
af socknens bästa innevånare, de der med lugn och sakkännedom
besluta, men erfarenheten har stundom visat motsatsen.
Det har nemi. inträffat, alt både sockennämnd och sockenstämma
ledas af ensidiga åsigter och fanatiska begrepp, hvilka
i tid måste hejdas. Kommer detta förhållande att fortfara, och
visar det sig, att icke grundliga skäl föranledt sockenstämmans
och sockennämndens gemensamma beslut, så är det af vigt, att
det finnes en myndighet, som kan förekomma de skadliga följderna
af detta beslut, och denna myndighet är just K:s Befh:de,
Ur hvilken synpunkt man än betraktar saken, ligger ingen våda
deri, att K:s Hellede pröfvar frågor om utskänknings-rättigheter,
som kunna förekomma hos sockennämnd och sockenstämma, utan
tvertom erhålles en ökad garanti derför, att lagstiftarens syftemål,
att i möjligaste måtto inskränka utskänknings- och utminuterings-rätten,
må kunna vinnas. Af sådan anledn. förnyar jag
min anhållan, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut, som
tillerkänner K:s Beflude rättigheten att pröfva sockenstämmas och
sockennämnds beslut, och att R. o. Ad. sålunda måtte bibehålla
den administrativa lagskipningen, sådan den från uråldriga tider
varit. Jag vet visserligen, att det i Norrige är förmandskapernas
rätt, att härutinnan besluta, men, utan att ega någon speciel
kännedom om administrationen i Norrige och kommunalväsendet
derstädes, tror jag mig likväl veta, att förmandskaperne i Norrige
åro af annan beskaffenhet, än sockehnämnderne härstädes,
och att således förmandskapernes beslut i dylika frågor är af annan
beskaffenhet, än dem våra sockennämnder fatta.
Hvad angår Frih. Raabs yttrande i anledn. af min anmärkn.
rondo ordet likaledes, torde Frih.-n, vid genomläsning af den
mening, der detta ord förekommer, nogsamt finna, att detsamma
uttrycker något helt annat, än hvad Utsk. dermed menat. Det
56
Den 4 Oktober e. m.
innebär blott ett förklarande, att dessa frågor skola väckas och
behandlas, men sättet, hvarpå det skall ske, står der icke. Om
man alltså utbyter detta ord emot orden: på enahanda sätt, erhåller
meningen den tydlighet, Utsk. tvifvelsutan åsyftat.
Hr von Hartmansdorff, A tig.: Det är ett besynnerligt
förhållande, att, då man anser bränvins utskänkning såsom ett
ondt, bidragande till fylleri, vill man likväl förmena församlingarne,
att värja sig deremot. Enskilde personer tillätes eljest
sjelfförsvar. Men emot bränvin får en menighet icke försvara
sig. Inom Utsk. yttrades detsamma, som Hr Printzensköld, och
jag tror äfven andra ledamöter, sagt, nemi. alt man icke kan
föreställa sig, det en Landshöfd. är så likgiltig för sitt läns väl,
att han, mot sockennämnds och sockenstämmas bestridande, tillåter
krogars anläggning inom en socken. Men häremot upreste
sig i Utsk. Prester och Bönder, förklarande, att församlingar finnas,
som önskat slippa krogar, men icke kunnat undgå dem,
emedan Landhöfd:n likväl tillåtit deras anläggande. Derföre voro
dessa ledamöter angelägna derom, alt församlingarna hädanefter
måtte kunna motverka Landshöfd:rs kärlek för krogar. Men det
äro icke blott länets styresmän, som kunna hafva lust, att i detta
afseende handla tveremot sockennämds och sockenstämmas önskningar;
utan - det finnas jemväl Lands-Sekreterare och LandsKamererare,
hvilka, i Landshöfd-.ns frånvaro, sköta embetet och
kunna hafva lika böjelse. Följaktligen är det nödigt, att antaga
Utsk:s förslag. Förkastar II. o. Ad. detsamma, sä hoppas jag
dock, alt de öfriga Stånden, såvida BondeSt. ingår i pröfning
af frågan, komma att vidhålla den mening, dess ledamöter i
Utsk. uttalat. Man har här omnämnt fanatiske Kyrkoherdar,
nemi. sådana, hvilka icke vilja hafva krogar inom deras församlingar.
Men hvad skall man kalla Landshöfd:r, som vilja hafva
dylika förderfliga ställen. Detta om saken.
Hvad åter angår ordet likaledes, så tror jag, att Hr Printzensköld
är ensam om sin mening. Enl. mili tanke har Utsk.
rigtigt begagnat detta ord. Vill Ståndet likväl utbyta detsamma
mot dem Hr Printzensköld föreslagit, har jag intet deremot.
Men jag anser det onödigt, och tror, att den af Utsk. begagnade
ordalydelsen icke kan missförstås.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren skulle hafva fullkomligt
rätt, om man kunde antaga, att Landshöfd:r alltid drifvas
af nit, att sprida bränvin i landet, och att sockennämnder och
sockenstämmor aldrig låta intaga sig af fanatism. För min del
kan jag icke dela denna mening, utan är tvertom af den
tanke, att man får och måste anse K:s Befh:de handla för
länens bästa. Man saknar icke heller exempel derpå, att en
socken, med aldrig så god anda, så vältänkande och välmenande
i öfrigt den må vara, likväl i dessa frågor ledes af fanatism,
så att, om än en krog inom samma socken icke finnes,
men desto flera lönnkrogar, sockenstämman af fanatism förbjuder
krogs anläggande. Är det då icke vida bättre, att K:s Befhide
Den 4 Oktober e, m.
57
lillerkännes rättighet att förordna, att inom en sådan socken
skall finnas en ordentligen skattlagd krog? Det låter äfven tänka
sig, att en församling, af fanatism, eller för att göra förargelse,
sätter sig emot tillåtelsen, att derinom anlägga en skattlagd krog,
ehuru lönnkrögeri i annat fall der skulle upstå. I alla fall lärer
det väl svårligen vara möjligt, alt Landshöfchr icke långt
heldre skola, i enlighet med församlingars önskan, förbjuda krogars
anläggande, än att, mot densamma, påtvinga dem sådana,
såvida icke öfvervägande skäl äro för handen. Jag kan således
icke finna annat, än alt R. o. Ad:s förra beslut är välgrundad!,
och anhåller, att R. o. Ad. måtte vidblifva detsamma.
Hvad angår de här föreslagna redaktions-förändringarna, så
har af hvad, som på f. m. sig tilldrog, det redan visat sig, att
R. o. Ad., vid detta tillfälle, icke har annat tillgöra, än vidblifva
sitt förra beslut, sådant det'är; ty att nu fatta ett tredje, är oss
icke tillåtet, hvilket Ståndet nogsamt lärer inse.
Frih. Cederström, Rudolf: Såsom tjensteman i CivilDepartrtet
har jag haft tillfälle att taga närmare kännedom om
sådana mål, deri församling och pastor önskat, att krog icke
måtte inrättas, under det att kronobetjeningen och Landshöfd:n
å den andra sidan velat hafva krog. Jag påminner mig ett sådant
exempel från Skåne, hvilket icke är mera än årsgammalt.
Församling och pastor hade nemi. derstädes motsatt sig inrättandet
af krog inom socknen, men kronobetjeningen påyrkade och
genomdref det, af skäl, att på det ställe, der krog förut varit,
flere vägar sammanstötte, och om krog der ånyo icke inrättades,
vore att befara, det vägfarande från flere håll skulle söka förfriskning
å de lönnkrogar, som i de skogrika nejderne blifvit
inrättade och kronobetjeningen sökt utrota, ehuru sådant icke
fullständligt lyckats, förr än den vid korsvägarne anlagda krogen
tillkommit. Läns-Styrelsen kan således hafva välgrundadt skäl,
att tillåta inrättandet af en krog, ehuru en församling vägrar det;
och då man känner, huru svårt det är för kronobetjeningen, alt
i ett så glest befolkadt land, som Sverige å många orter är,
komma lönnkrogar på spåren, och då man tager i betraktande
det skadliga inflytande, dessa af lagen icke tillåtna ställen medföra,
såsom ohejdad dryckenskap, vilda slagsmål, sedermera, till
dessa upträdens fördöljande, osanna upgifter, falska eder o. s. v.,
så torde vi icke böra tveka, att, på sätt Gr. Lagerbjelke redan
hemställt, vidhålla R. o. Ad:s i detta ämne fattade beslut.
Hvad angår Hr Printzenskölds förslag, att ordet ”likaledes”
borde utbytas emot orden: ”på enahanda sätt”, så må det tillåtas
äfven mig att i detta hänseende uttrycka min tanke, nemi.
att förstnämnde ord ursprungligen haft den betydelse, Utsk. dermed
afsett, och att man således icke torde böra säga, att detta
ord är absolut origtigt användt; men, under tidernas lopp, bardet
blifvit begagnadt, ömsom för att uttrycka hvad Utsk. dermed
velat säga och ömsom för att uttrycka ordet : ”jemväl”. Man
skulle ur den Svenska litteraturen kunna framdraga otaliga exem
-
58
Den 4 Oktober e. m.
pel på dessa båda olika säll att begagna denna terra. Således
tror jag att Ulsk., lindér narrande tidpunkt, lämpligen kunnat
undvika alt begagna detta ord och i st. ersätta det med orden:
”pä enahanda sätt.”
Hr Printzensköld: Den siste talarens svar på Hr von
Hartmansdorffs yttrande synes mig tillräckligt bevisande mot
antagligheten al' Ulsk:s förslag. Nitet för nykterhetens befrämjande
kan stundom gå så långt, att man förbiser det verkligen
stalsnyttiga för det andra nyttiga ändamålet man vill vinna. Jag
tallar med Hr von Hartmansdorff i nitet för nykterhetens befrämjande,
men jag vill derföre icke, lika med honom, lägga beslutande
rätt i händerne på menigheter, hvilka ofta ledas mera af
ögonblickets ingifvelse, förledde' af fanatiske rådgifvare, än de
handla efter mogen öfverläggning och mogen öfvertygelse. En
sådan öfverläggning och öfvertygelse anser jag deremot hos K.
Beflnde finnas. För Statens bästa är det således: af vigt, att
beslutanderätten icke förlägges der den kan missbrukas, utan
man bör låta den förblifva der, hvarest man har säkraste garantien
för att den varder begagnad, som sig bör. Dessutom mäste
man ihågkomma, att vederbör:de böra lemnäs rättighet att öfverklaga
K. Befludes beslut, och skulle, hvad jag dock icke
vill förmoda, K. Beflnde, tvertemot hvad som blifvit bevisl
vara nyttigt och nödigt för en kommun, tillåta anläggande af
ett minuterings- eller utskänknings-ställe, så har ju den kommunen,
just genom sin besvärsrätt, sig öppet alt i det origtiga
eller förhastade beslutet söka ändring, å tid och ort, som vederbör,
då ändring icke heller lärer uteblifva. Jag kan således
icke annat än tillstyrka B. o. Ad. att vidblifva sitt beslut.
Af det svar, Frih. Cederström lemnat, ronde den af mig
föreslagna redaktionen, torde Hr von Hartmansdorff finna, att jag
icke är ensam, i fråga om den betydelse, jag velat gifva ordet
likaledes. Man behöfver endast läsa en artikel, der ordet likaledes
förekommer, för alt finna, alt det oftare begagnas i dén
mening, som ordet, enl. Friluns upgilt, i sednare tider fått, än
i dess ursprungliga; och sorn en författning bör vara tydlig och
klar, men detta icke blir händelsen, om ordet likaledes bibehålies,
ty man bar fiirst talat om, huru det bör tillgå vid utskänknings-rättigliets
beviljande och sedermera talar man likaledes
om, att man skall likaledes väcka och behandla frågor om ut—
skänkning-rättighets indragning, men huru detta skall ske omförmäler
icke §:n, sådan den nu är, anhåller jag således, att ordet
likaledes mätte utbytas- mot dem jag föreslagit. Möjligen
anser Gr. Lagerbjelke sådant oriktigt och icke kunna äga rum,
i följd af R. o. Ad:s förra beslut, men här kati väl icke, såsom
Gr:n anförde å f. m., den föreslagna förändringen afse hufvudsaken,
utan den innebär blott ett förtydligande af hvad Ulsk.
åsyftat, nemi. att frågor om indragning af utskänknings- och
utminuterings-rätl skola väckas och behandlas på samma sätt, som
frågor om dylik rättighets meddelande.
Den 4 Oktober e. m.
59
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag delar Utsk:s åsigt.
Jag kan icke, lika med flere talare, föreställa mig, att en församling,
ifrande för nykterhet, skall vidtaga en åtgärd, som leder till
motsatsen deraf, som är lönnkrögeriet. Upstår sådant, genom
vägran att inrätta en krog, så är jag öfvertygad, att en församling,
män om nykterheten, icke skall motsätta sig krogens anläggning.
Således anser jag detta skäl icke i praktiskt hänseende
vara gällande, men dermot synes det mig riktigt, att en
församling må kunna afvisa ifrån sig utskänkningsställen, då den
finner dem icke förmånliga. Att, såsom Hr Printzensköld föreslagit,
i fråga om dessa ärendens behandling, man skall gå till
K.. M., för att få eller icke få en krog anlagd, synes mig mindre
rigtigt. Antager man således Utsk:s förslag, så kan ingen
krog uppstå, om kommunen vägrar dess anläggning. Jag tillstyrker
således, att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s, af PresteSt. godkända
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber Ståndet erinra sig, att
jag icke gjort mig skyldig lill den öfverdrift i uttryck, Gr. Lagerbjelke
påbördat mig. Jag har nemi. hvarken sagt aldrig om
Landshöfd:r eller allid om sockennämnd och sockenstämma.
Jag ber Ståndet likaledes erinra sig hvad Frih. Raab, från början,
yttrade, nemi. att den skillnad förefinnes mellan Utsk:s
förra och nu afgifna förslag, att i det förra var fråga om kyrkoherde
och sockenstämma, men att nu är fråga om sockennämnd
och sockenstämma. Då detta förhållande tages i öfvervägande
och Gr. Gyldenstolpe nyss yttrat hvad jag ville säga,
återstår för mig' endast att, ronde betydelsen af ordet likaledes,
besvara Hr Printzenskölds påstående med ordet ingalunda. Genom
iakttagande af den obetydliga formrigtighet, Gr. Lagerbjelke
på f. m. med framgång förfäktat, komma vi att slippa striden
om ordet likaledes, och önskar jag, att alla, som fästat sig vid
denna omständighet, måtte afstå derifrån, på det att vi måkomma
till hufvudsakens afgörande.
Hr Adelborg, Anders Otto: Man har i sanning kommit
bra långt i lagstiftningsväg, då man söker att tillvägabringa
en lag, som har till ändamål att befordra ett ondt, Ivertemot en
kommuns tillkännagifna önskan. Man har väl skäl att tro, att
lagen är till för att göra det onda mindre känbart inom samhället
och för att, i möjligaste måtto, minska detsamma. Här
åter vill man ställa så till, all en kommun omöjligen kan aflägsna
från sig den frätande bränvinsfloden, såvida Landshöfd:n
finnér skäl uti att anse den för kommunen nödig och nyttig.
Det är, enl. min åsigt, ett fenomen i lagstiftningsväg, och jag
tror, att inga skäl finnas för den saken. Huru R. o. Ad., då
frågan förra gången förevar, kommit att fatta ett sådant beslut,
vet jag i sanning icke. Det var, så vidt jag minnes, i synnerhet
blott en, nu icke ti!!städesvar:de, ledamot af detta Stånd,
som lyckades drifva igenom detta underliga lagförslag. Huru det
denna gången kunde gå igenom, kan jag ej begripa.
60
Den 4 Oktober e, m.
Man har här sagt, att våra resande bönder, på sina färder,
icke kunna undvara bränvin, och alt, om (lere vägar sammanstöta
inom en socken, vore det nödvändigt, att der hafva krog.
Jag, som under 20 år vistats på landet och genomfarit åtskilliga
delar deraf, kan försäkra, att mångå orter finnas, der vägfarande
omöjligen under 5 mil kunna erhålla bränvin, med mindre än
att de föra det med sig. Fordom erbjöd hvarje £ mil i vissa
trakter en krog, men de hafva numera blifvit mycket mera glesa,
hvilket icke minst Stöckholms-trakten, och serdeles den del
deraf, der Gr. Lagerbjelkes egendom är belägen, torde bevisa.
Jag vill påminna mig, att just i denna del af Stockholms omgifning,
för omkring 10 år sedan, var en stark rafistulation med
krogarne och minst jt af dem afskaffades. Jag undrar högeligen,
om den stora allmänheten befunnit sig mindre väl af denna
åtgärd och om den icke gillat densamma. Jag tror, att man
ganska väl kan lemna åt kommunerna sjelfva att besluta i dessa
frågor, och jag tror äfven, att ingen kommun fiunes inom landet,
hvilken icke så väl ser till sina egna fördelar, att den, i
samråd med Landshöfdingen, kan jemka dylika förhållanden.
Jag anhåller, alt 11. o. Ad., för denna saks rigliga utveckling,
ville afvika frän sitt förra beslut.
Gr. Sparre, Erik: Under fullkomligt medgifvande deraf,
att kommuner må ega att i möjligaste måtto ombesörja sina egna
angelägenheter, tror jag likväl, i motsats till den siste talaren,
att åt Läns-Stvrelserne bör öfverlemnas ordnandet af sådana angelägenheter,
som för provinsen i det hela och för rörelsen inom
densamma kunna vara af vigt. Jag tror således, alt man icke
kan åt en socken, äfven om den vore aldrig så nitisk och ifrande
för nykterhet, obetänkt medgifva rätt att bestämma om
inom densamma en krog skall finnas eller icke, om nemi. för
det fall, den siste talaren omnämnt, K. Bef:de, med afseende
på vägarne inom socken och rörelsen på dessa vägar, anser
lämpligt, att några näringsställen böra inrättas, till beqvämlighet
för den resande allmogen. Det är allmänt medgifvet LänsStyrelserne
alt vaka öfver provinsens angelägenheter, och så
långt kan man icke rimligen gå i medgifvande af rättigheter
för kommunerne, att de skola kunna förhindra Läns-Styrelsernes
mera omfattande åtgärder. Om det än, under förflutna tider,
inträffat, att, då upmärksamheten varit rigtad på det onda,
bränvinssnpandet medfört, på sätt Hr von Hartmansdorff nämnt,
någon Landshöfd:g icke med tillräckligt nit sökt förhindra krogars
anläggande; om, på sätt den siste talaren uplyst, antalet af
krogarne uti de iqom Stockholm närmast belägne Länen under
sista tiden betydligt aftagit, och stora fördelar deraf vunnits: så
bevisar detta alldeles icke nödvändigheten deraf, att en socken
skall ega rättighet att förbjuda anläggandet af en krog vid en
större väg inom densamma. Jag är af samma mening, som Gr.
Lagerbjelke, och jag tror, att, genom ett missförstådt nit hos
sockennämnden, och äfven hos sockenstämmor (ty jag har all
-
Ben 4 Oktober e. m.
61
deles icke förbisett, att dessa båda myndigheter böra tagas i betraktande),
man kan befordra lönnkrögerier, hvilka icke, såsom de
tillåtna krogarne, kunna af Kronobetjeningen kontrolleras, och
vill man förhindra superiet, bör man, enl. min åsigt, i främsta
rummet tillse, att lönnkrogarne, i möjligaste måtto, förhindras.
På grund af dessa skäl, och då jag tror, att man i allmänhet
bör med förtroende åt Landshöfdme kunna öfverlemna vården
om ordnandet af dylika angelägenheter inom provinserna, tillstyrker
jag, lika med Gr. Lagerbjelke, vidbiifvandet af R. o. Ad:ns
i detta ämne förut fattade beslut.
Frih. Raab: Riksdag efter riksdag hafva framställts förslag
att åstadkomma Kommunal-Styrelser i landet. Dessa förslag
håfva fallit, af det skäl, att man sagt, att det icke finnes någon
kommunal-anda inom Länen. När man 1111 vill åt Kom
munal-Styrelserne
öfverlåta det ringaste förtroende, då vill man
icke gå in derpå. Huru skall man då kunna tänka sig, att någonsin
här i landet skall kunna utbildas en kommunal-anda,
när man icke vill anförtro en sådan sak, som denna, ät kommunerne.
Jag ber H:ne lägga märke derpå, att här icke är
fråga om, att man skall blottställa sig för en öfverrumpling, då
beslutande-rätten icke ensamt är lemnad åt sockenstämman,
utan man har haft den stora försigtigheten att stadga, att icke
allenast sockennämnden, utan också sockenstämman skola deri
besluta, och, äro de härutinnan sammanstämmande, då först
blir sockennämndens Utlåt, giltigt. Skall man icke kunna ega
så mycket förtroende för kommunerne, så är det också klart, att
man derigenom betager litet hvar lust att deltaga i kommunernes
angelägenheter och sålunda förstörer all kommunal-anda.
Medan jag liar ordet, ber jag få fästa mig vid ett yttrande
af Hr von Hartmansdorff, gruudadt på Gr. Lagerbjelkes fram
ställning,
nemi. att vi, i ani. af Hr Gr. 0. Landtrms på f. m.
afgifne förklaring, skulle vara förhindrade att ändra ordställningen
i R. 0. Ad:s förut fattade beslut. Enl. min upfatlning,
föllo sig icke så Hr Gr. 0. Landtrms ord, utan så, att, på grund
af R. 0. Ad:s förra beslut, någon ändring deri, så vidt den rörde
liufvudsaken, icke kunde medgifvas, och frågan, som förevar
på f. m., angick, huruvida man eger rätt att vidtaga en förändring
i hufvudsaken, eller endast en redaktions-förändring. Jag
anser angeläget att lägga vigt härpå, på det man icke, genom
beslutet öfver denna §, må anse sig vara förhindrad att vid
följande §§ göra de ändringar å redaktionen, som kunna vara
af behofvet påkallade.
Hr Printzensköld: Jag kan ingalunda, för att nyttja ett
af en värd talare begagnadt uttryck, medgifva, att den kommunal-anda,
som man önskar framkalla inom socknarne, skall i
ringaste mån kunna qväfvas eller förringas derigenom, att man
icke tillstädjer kommunerne att difinitivt fatta beslut i frågor,
af beskaffenhet söm denna. Jag delar den åsigt, Frih. Rehbinder,
då frågan förra gången förevar, yttrade. Han sade nemi.,
62
Den 4 Oktober e. m.
att, vore det fråga om inrättandet att ntskänknings-stälien på
landet, för komryuinerna sjelfva, så behöfdes de alldeles icke, de
borde då aldrig finnas. Dessa ställen äro också icke till för
kommunernes skuld, ty vi finna dem anlagda vid de allmänna
landsvägarne, i och för de trafikerande, hvilka äfven möjligen
till ett ganska ringa antal bo inom socknarne, der dessa utskänkuings-ställen
finnas, utan, till ett ojemförligt större antal, komma
från aflägsnare orter, och behöfva dessa ställen, icke blott
för sig sjelfva, utan äfven för deras medhafvande dragare. Skulle
nu en kommun hafva beslutande rätt i dessa frågor, såsom man
här föreslagit, kunde verkligen inträffa, att densamma, faualiserad
af sin prest, beslutade, genom socknenämnd och socknestämma,
att ett näringsställe, ehuru af yttersta vigt för de trafikerande,
skulle indragas, hvarigenom lönnkrögeri i närmaste
trakter deromkring komme att upstå. Derhän kommer man, då
man drifver en sats längre, än man bör, och längre, än som
är förenligt med allmänt bästa. Just på det att K. Befhrde
må kunna bedöma behofven inom Länen i dessa afseenden, anser
jag det böra tillkomma K. Befhide att bestämma om ett
näringsställe inom socken bör finnas och hvarest det bör förläggas.
Vill man drifva den motsatta åsigten, så kan man komma
ända derhän, alt man borde öfverlemna åt kommunerne att
bestämma, hvarest gästgifverierne borde förläggas, eller också
förbjudas, emedan med dem åtföljer krogrättigheter. Jag tror, attA
ingen vill drifva en sådan sals. På samma sätt förhåller det
sig med näringsställena. Jag är öfvertygad derom, att ingen K.
Befhide finnes eller har funnits, som medgifvit krogrättigheter
för socknarnes egen skuld, ty de äro icke i behof af sådana
ställen. De äro endast till för de vägfarandes beqvämlighet, och
då måste det vara K. Beflndes rättighet att, på grund af sig
företeende omständigheter, pröfva, hvarest de, för de trafikerandes
beqvämlighet, lämpligast böra anläggas, utan alt i delta afseende
förhindras af de beslut, som kunna ensidigt nog fattas
af en eller annan sockennämnd och sockenstämma. Jag måste
uprepa det ännu en gång, att det synes mig besynnerligt, att
man vill tillägga dessa myndigheter större rättigheter, än Konungens
representanter, om jag så får uttrycka mig, i Länen. Man
bör val för dem hysa det förtroende, att, då( fråga derom väckes,
samt sockennämnd och sockenstämma afgifvit sina yttranden,
K. Befh:de, med afseende på sockens och allmänhetens
bästa, pröfvar saken', och, om del icke strider emot allmänt väl,
bifaller hvad sockennämnd och sockenstämma beslutat. Annu
har jag icke kommit derhän, alt hos mig upstått ett sådant
misstroende mot dessa embetsmyndigheter, hvaremot erfarenheten
öfvertyga!, mig, att detta misstroende icke är ogrundadt, så
vidt det afser sockennämnds och sockenstämmas tillgöranden.
Jag anhåller, att R. o. Ad., med ogillande af Utsk:s förslag, ville
vidblifva sitt förra beslut.
Frih. Cederström: Med ali aktning för sockennämnders
Den*4 Oktober e, m.
03
och sockenstämmors vishet, har man likväl, i andra frågor, funnit
för godt, alt icke låta dem besluta utan appell till högre
mydighet. Det skulle då vara helt och hållet egna och besynnerliga
omständigheter, sorn här skulle föranleda ett undantag
från den allmänna regeln. Mitt förtroende lill dessa myndigheters
ofelbarhet i omdöme, har, jag medgifver det, blifvit något
vacklande, sedan jag såsom tjensteman kommit i tillfälle att
läsa och inhemta, huruledes det inträffat, alt ledamöter af sockennämnder
och stämmor, hvilka beslutat om en eller annan
sak, likväl petilionsvis sedermera hos K. M:t sökt att få en helt
annan utgång af saken. Sådant har, jag^ påminner mig det,
serskildt egt rum, i fråga om etablerandet af landthandel, och
då sådant kunnat ske härutinnan, förefaller det rqig, som skulle
dylika tillgöranden jemväl kunna inträffa, då det gäller näringsställen
inom socknarne. Man vet huru det går till på landet.
Åtminstone har min erfarenhet derstädes lärt mig, att det är
mången gång ganska svårt att få den stora mängden af röstegande
ledamöter, serdeles bland allmogen, att qvarstanna i sockenstämman.
Allmogen lägger gerna på Herremännen dessa
öfverläggningar och beslut. När så är, och sockennämnden ofta
består af Herremän inom församlingen, synes det mig, att man,
med antagande af Utsk:s förslag, ingalunda vinner den säkerhet
om en mogen pröfning, som otvifvelaktig! varit af Utsk. åsyftad.
Det kan således, enl. min åsigt, ganska lätt hända, alt t.
ex. Ordföranden i sockennämnd eljer stämma föreslår att näringsställen
inom socknen icke få fortfara. Sockenstämmans
fåtaliga representanter svara dertill ett förhastadt Ja! Det må
vara, alt ärendet 2 gånger blifvit utlyst; det har man icke alltid
så noga reda på. Derefter och sedan Kronobetjeningen inför
Läns-Styrelsen förklarat, alt den icke kan ansvara för ordningen
inom socknen, så vida icke en ordentligen lofgifven krog
inrättas, hvilken är offentlig kontroll underkastad, skall då K.
Befh:de icke kunna medgifva inrättandet af en sådan krog,
måste ju följden bli, att lönnkrögerjet, fördeladt på flere ställen,
fruktansvärd! kommer att bedrifvas. Den bedröfliga sanningen
blifver till någon lid undangömd, men verkningarne fortgå och
skola i sinom tid nog blifva kännbara. Inträffar icke dä, Mine
Hrr! att man, för det förespeglade skenet af nykterhetens
befrämjande och sedlighetens omvårdnad, äfventyrat faran att
uppoffra båda, i det man, utaf välmening och rent nit, låtit sig
hänföras att tro det onda hafva försvunnit, just medan det utbreder
sig som mest i det fördolda? — Af dessa vådliga utsigter
föranledes jag anhålla om vidblifvandet af R. o. Ad:s fattade
beslut.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr A d e Ht o r g: ”Vore det endast för en sockens egen skuld,
så behöfdes icke krogarne. Det är för de vägfarande och deras
dragare, som komma aflägset ifrån, som de böra finnas”,
säger Hr Printzensköld. Naturligtvis menar han dermed, att
04
Den 4 Oktober e. m.
de, efter en längre färd, behöfva hvila, fodra och vattna sina hästar.
Jag tror åter, att det icke är någon oundviklig növändighet, att
bränvins-utskänknings-ställen böra finnas mera för de längre
vägfarande än för socknemännen, och alt de förra må aldra
bäst af att stärka sig med samma dryck, som lemnäs deras hästar.
I min hemort är icke , ovanligt, att det finnes hviloställen,
utan att derinvid ligga krogar. Dessa ställen äro vanligen belägna
der flera vägar stöta tillsammans; der rastar allmogen och äter
sin matsäck. De, som hafva bränvin med sig, taga en klunk
ur flaskan, och de andra, i saknad deraf, dricka vatten. Derigenom
hindras icke deras resa, och de befinna sig lika val,
om icke bättre, än om de livilat vid en krog. Jag vågar förutse,
att ett bättre vetande ibland den stora allmänheten skall
så småningom inträda, och, i samma mån detta gör sig gällande,
skall, hoppas jag, det blifva mera glest emellan krogarne,
utan att man behöfver vidtaga sådana högst egna och utomordentliga
medel, som här äro i fråga.. Möjligen är delta en alltför
optimistisk åsigt, men den är hemtad från min ort och något
stödd på erfarenhet, ålmislone fullt ut lika mycket som den,
Hr Printzensköld förfäktat. Denne talare har äfven sagt, att
man skulle på samma sätt kunna förbjuda anläggande af gästgifvaregårdar.
Hr Printzensköld måtte hafva tagit detta skäl ur
luften, ty huru är det tänkbart att vilja förhindra anläggandet af
dessa koramunikations-anstalter; men alt hindra gästgifvarne
att försälja den vara, som kallas bränvin, går nog för sig och
har redan skett vid flere gästgifvaregårdar i Södermanland, der
jag tror, att numera icke ,J:del af gästgifvare ega denna rättighet
qvar för andra, än de, som resa med skjuts. — Man har
talat om Landshöfdrgs uteslutande rätt att förvägra och tillåta
krogars anläggande, och att den vore nödvändig. Rättvisan är
i detta fall, som i alla andra, vigtig, och väl således nödvändigast,
att, äfven här, någon jemvigt bibehålies emellan den verkställande
magten och folket. Kan, å ena sidan, en Landshöfd.
förhindra tillkomsten af en krog, bör väl då äfven, å den an
dra,
en sockennämnd hafva rättighet att förhindra en Landshöfd.
alt tillstädja anläggandet af dylika. Skall det åter vara så högst
nödvändigt, att på vissa ställen krogar finnas, vore det ju lämpligast
att taga kartan öfver Sverige i hand, och, med ledning
af väg- och vatten-kommunikationer, bestämma de ställen, der
krogar böra finnas, och till nästa Riksdag utarbeta ett förslag,
på det alt ett planmessigt krogsystem måtte kunna införas öfver
hela landet. Detta blir ju ett önskvärdt ändamål, till hvilket
de Hrr väl säkerligen skola bidraga, som vilja tvinga en kommun
att inom sig hafva en näring, som icke kan annat än sprida
förderf och elände. Jag fortfar i mitt yrkande, att R. o.
Ad. måtte fatta beslut i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag.
Hr Hjärne: På det att icke någon måtte missleda sig af
hvad Hr Printzensköld yttrat, i fråga om kommunerne, ber jag
att
Den 4 Oktober e. m.
65
alt få göra en anmärka. Han bär länge sökt inpregla hos R.
o. Ad., att alla de, som opponera sig emot hans åsigt, hafva
gjort det derföre, att de hysa misstroende emot K. Befalimde,
hvilket visserligen är en skicklig taktik, då det är fråga om afgörandet
af en fråga, men om den än är skicklig, hör man likväl
tillse, i hvad mån den öfverensstämmer med verkliga förhållandet.
Här hafva i afton flere talare, som yttrat sig emot
Hr Pri ntzenskölds mening, förklarat, att de hafva förtroende för
K. Befalln:de, och en af dessa ledamöter har äfven tillkännagifvit,
att, ehuru Utsk. i denna fråga varit nära nog enstämmigt i
sitt beslut, Utsk:s alla närvar:de ledamöter förklarat, att en sådan
enstämmighet icke hade sin grund i något misstroende till K.
Befalimde. Jag anser således, att Hr Printzensköld och de, som
med honom instämt, icke hafva bort tillåta sig dylika yttranden.
Såsom Hrnne hafva hört, har hufvudsakligasle skälet emot Utslcs
förslag varit, att, om krogar antingen indragas eller också icke
inrättas å ställen, der allmagen i allmänhet, under resor och
färder pläga uppehålla sig för att hvila sina dragare, skulle lönnkrogar
upkomma. Detta skäl har mycket för sig, och otvifvelaktigt
är det, att på många ställen lönnkrogar skola upkomma,
om icke lagliga krogar finnas, der bränvin får säljas; men när
här blott är fråga om sådane socknar, som icke vilja hafva någon
krog, och hvilkas innevånare förklarat, att de icke vilja gå
på krogen och supa bränvin, måste man ega anledning förmoda,
att lönnkrögeriet der icke trifves, emedan sannolikt är, alt de
personer, som icke vilja hafva någon laglig krog, skola tillse, att
lönnkrögeri icke upstår. Förhållandet blifver hädanefter alldeles
olika med hvad erfarenheten hittils gifvit vid handen i detta
hänseende. En annan omständighet bör dessutom tagas i betraktande,
nemi. alt Utsk. föreslagit strängare straff för brott
emot lagen, emedan, vid bristande tillgång till böter, desamma
skola förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, i st. f. att de
nu med enkelt fängelse aftjenas. Enl. min åsigt, kommer detta
att verka vida mera än alla andra korrektiver och t. o. m.
möjligen mera, än den mest upmärksamma kronobetjening, ty
när man en gång blifvit bötfäld till ett högre penninge-belopp,
samt aftjenat det med fängelse vid vatten och bröd, kan lönnkrögaren
för samma straff icke anse sig godtgjord med den
lägre förtjenst, som han vid ett eller annat tillfälle haft af utminuteringen
af några supar bränvin. Detta emot förslaget
åberopade hufvudsakliga skäl anser jag hädanefter blifva af en
ganska svag beskaffenhet, och då det här gäller en princip,
hvars riktighet ingen torde förneka, nemi. alt den, som vill
undvika ett ondt, bör icke kunna påbördas ett sådant af en auktoritet,
mäste jag bekänna, att det skulle förundra mig, om man
icke inser billigheten af Utsk:s förslag. Dessutom är frågan i
det skick, att man kan våga 10 emot 1, att Ståndets förra beslut
icke kan göra sig gällande inom de öfriga Stånden, .emedan
vi redan veta, att PresteSt. bifallit Utsk:s förslag, och BondeSt.,
13 H. 5
Cfi
Den 4 Oktober e. m.
i händelse det fattar något beslut öfver de serskilda §§:ne, säkerligen
kommer att göra på samma sätt, och jag har ali anledning
förmoda, att BorgareSt. likaledes bifaller Betänk., hvilket
jag anhåller, alt B. o. Ad. äfven måtte göra.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Efter min öfvertygelse
är det gifvet, alt behofvet af krog kan finnas, dels för
vägfarande, och dels (ill förekommande af lönnkrogar, men
pröfningen om stället, hvarest dessa krogar böra anläggas, bör
öfverlemnas åt K. Befallmde. Jag delar den åsigt, som här
blifvit uttalad, alt ordet likaledes i 2:dra mom. är högst oegentligt
och bör utbytas med orden på enahanda sätt. Jag har
begärt ordet egentl. för alt fästa upmärksamheten på ett fel, som
blifvit begånget i denna §. Der står nemi., att man skall utsätta
den trakt, hvarest utskänkningsställen skola finnas, men härvid
synes man hafva helt och hållet förbisett den omständigheten,
att den, som eger den trakten, bör hafva ett ord med i
laget. Jag kan nemi. icke föreställa mig meningen vara, att man
skall påtruga en jordegare att på denna hans jord och emot hans
vilja få en krog anlagd. Om man icke vill begå ett sådant
våld, måste man tillerkänna honom en rättighet att kunna undvika
alt få en krog på sina egor.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att, i afseende pä 13:de §:n blifvit
yrkadt af Frih. Raab och Hr von Hartmansdorff m.* fl., att
R. o. Ad. mätte bifalla Utsk:s förändrade förslag till §:ns redaktion,
af Gr. Lagerbjelke och andra talare, att R. o. Ad, måtte
afstå Ulsk:s förslag och vidblifva sitt förut fattade beslut, och af
Hr Printzensköld, ali IL o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut, med
den förändring, att i 2:dra mom. ordet ”likaledes” utbyttes emot
orden ”på enahanda sätt”. Detta utgjorde visserligen icke förändring
i meningen; men då 58:de §:n Riksd.Ornd. bestämde
den form, enligt hvilken sådane förändringar kunde ske, som
icke innefattade förändringar i Ståndets beslut, och R. o. Ad.
numera endast hade att besluta öfver antagandet af Utsk:s
förslag eller vidblifvande af sitt eget, torde R. o. Ad. finna
lämpligt, att blott afgöra frågan, huruvida Ståndet ville bifalla
Ulsk:s förslag eller vidblifva sitt förut fattade beslut.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall å Utsk:s nu
afgifna förslag och sedermera till vidblifvande af IL o. Ad:s
förut i ämnet fattade beslut framstälde propos:r besvarades med
blandade Ja och Nej; hvarpå desamma förnyades och, sedan
svaren dervid åter utfallit med Ja och Nej, Ilr Gr. o. Landtm,
förklarade att han ansåg den sednast till vidblifvande af Ståndets
beslut framstälda propos. hafva blifvit besvarad med öfvervägande
Ja.
Efter härvid af Frih. Raab begärd votering, uplästes till
justering och godkändes en sålydande voter:s-propos.:
Den 4 Oktober e. m.
67
Den sora anser R. o. Ad. böra, med frånträdande af sitt
förut fattade beslut, bifalla den i Särskildta Utsk:s Utlåt. N:o 20
föreslagna 13:de §:n, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej
vinner Nej, vidblir R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut
och varder Utsk:s förslag till lydelse af närande § afslaget.
Vid rotens slut befunnos rösterna bafva utfallit som följer:
Ja — 13.
Nej — 15.
14:de punkten, ang:de §1.4.
Frih. Raab: Då frågan förra gången hos R. o. Ad. förevar,
fattade Ståndet ett från Utsk:s förslag afvikande beslut, men
R. o. Ad. har i 15:de §:n nedlagt en föreskrift, sora eger sammanhang
med den i 14:de §:n, och derföre anhåller jag, att
dessa båda §§ måtte i ett sammanhang till pröfning förekomma.
Hr Gr. o. Landtm, upiyste, att 14:de och 15:de §§:na af
R. o. Ad:ns förra beslut, hvilka motsvarade 14:de §:n af Utsk:s
förslag, innehöllo: § 14. ”Rättighet att enl. föreg:de § å andra
tillåtna utskänkningsställen än gästgifveriet äfvensom å minutliandels-ställe
i socknen, försälja bränvin, meddelas af K. Befh:de
för högst 3 år i sender”; och § 15. ”Då K. Beflnde, enl. nästföreg:de
§, meddelat tillstånd till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, bestämme näst derefter för socknen sammanträdande
TaxensKommité det kannetal bränvin, som anses å hvarje
sådant ställe årligen blifva försåldt under den tid, för hvilken
tillstånds-resolutionen är gällande.”
Frih. Raab: R. o. Ad. behagade inse, att skillnaden emellan
Utsk:s nu uplästa förslag och Ståndets förra beslut vid 14:de
och 15:de §§:na består deri, att, då Utsk. tillstyrkt, att både
utskänknings- och utminuterings-ställen på landet skola utbjudas
på auktion, har R. o. Ad. deremot beslulit, att det skall tillkomma
K. Befallmde att meddela rättighet till dessa näringars
utöfvande. Jag erkänner, att R. o. Ad. har flera skäl för sitt
beslut, i fråga om utskänknings-ställen. Hvad dessa angår, är
det klart, att det beror af lokal-förhållanden i allmänhet, hvarest
ett sådant ställe ålandet bör vara tillåtet, så att svårligen
någon konkurrens i afseende på dylik försäljning kan upstå.
Det kan t. ex. finnas en stuga vid en korsväg, som kan vara
ett lämpligt ställe för en krog. Men då möjligen egaren till
denna stuga, med tillhörande jord, icke skulle vilja densamma
för ändamålet uplåta och, såsom Hr Cederschiöld redan anmärkt,
man icke kan disponera annan mans jord, erkänner jag, att
5*
cs
Den 4 Oktober e. m.
R. o. Ad:s beslut, ronde utskänkningsställena, är riktigast. Beträffande
åter utminuteringsställena, är förhållandet olika. Utsk.
bar nemligen trott, och jag delar denna åsigt,, att en stor del
bränvinsbrännare skulle om dem kunna konkurrera. En sådan
rörelse består endast i försäljning till afhemtning af minst £
k:na, och det kan vara likgiltigt, om denna försäljning sker i
den ena eller andra delen af socken, åtminstone kan trakten
vara ganska stor, inom hvilken (ten kan ske, till lika fördel
eller skada för de inom trakten boende. Således är det ganska
troligt, att bränvinsbrännarne sjelfva skola vara serdeles hugade
att förvärfva denna rättighet, och att de på auktion skola derom
konkurrera, så att afgiften kan bli ganska högt updrifven. Det
vore alltså ingen skada, utan tvertom en ökad inkomst att påräkna
genom minuthandelns uplåtande medelst auktion. Deremot
skulle del blifva en stor svårighet för K. Befh:de, att, om
flere inom en socken anmält sig till erhållande af utminuteringsrätt,
bestämma, hvilken af dessa skulle ega förmånsrätt, om rättigheten
icke utbjudes på auktion. Således tror jag att R. o.
Ad:n bör vidblifva silt beslut i fråga om utskänkningen, men, i
afseende på utminuteringen, antaga Utsk:s förslag. Jag hade
visserligen upgjort ett nytt förslag, men som redaktionen något
afviker från Utskis beslut, så vågar jag nu icke framställa det;
men ändamålet vinnes, om R. o. Ad., med vidhlifvande af sitt
beslut vid Hule §:n, i fråga om utskänkningsstäilen, utesluter de
näst efter ordet ”gästgifveriet'” förekommande orden ”äfvensom
ä miuuthandelsställe”. Deremot skulle R. o. Ad., enl. mitt förslag,
till sitt 2:dra mom. antaga Utsk:s l:sta morn., med uteslutande
af orden ”för andra — äfvensom”, hvilka afse utskänkningen,
hvarom R. o. Ad. då skulle hafva beslutit ett stadgande
i sitt lista mom. Jag får erinra, att om R. o. Ad. antingen
vidhlifver sitt förra beslut i allo eller ingår på det modifikationsförslag
jag framställt, finnes en lucka i R. o. Adis beslut ronde
den 15:de §:n. Den innehåller visserligen den bestämmelse,
att, dä K. Befhide medgifvit ulskänkningsrätt, skall derefter
sammanträda en TaxerisKommité, som skall bestämma afgiften,
men den innehåller deremot intet om tiden, inom hvilken utskänknings-resolutionen
bör meddelas, och intet om rättigheten
för en sådan utskänkare, att, i enl. med 12:te §:ns 2:dra och
3:dje inom., få, lika med Gästgifvare, klaga öfver taxeringen
eller afsäga sig utminuteringen, i fall de blifvit för högt taxerade,
och jag skulle föreställa mig, att ett tillägg derom är af behofvet
påkalladt. Emellertid hemställer jag, huruvida icke R. o.
Ad., ulan att i någon mån träda formerna för nära, kan vidblifva
sitt beslut i afseende på utskänknings-ställen, men antaga
Utskis förslag i fråga om utminuterings-ställen.
Gr. Lagerbjelkei Hvad först beträffar det tillägg, hvilket
Frih. Raab ansett nödigt, i den händelse R. o. Ad. skulle vidblifva
sitt beslut, kan jag icke dela hans tanke. Det faller af
sig sjelft och det behöfver icke i förordningen att serskildt stad
-
Den 4 Ok lobel' e. lii.
C!)
gas, att TaxerisKommitéens beslut kan och får öfverklagas. Derom
finnes redan stadgadt i Bevilln:sFörordn:n, hvarest, omtalas,
icke blott, att sådane besvär få anföras, utan äfven huru dervid
skall tillgå. Intages nu ett dylikt stadgande uti förevaride författa.
, så blifver det ett öfverlöppsstädgande. På samma sätt
och derföre, att det icke finnes ett serskildt stadgande derom,
lärer det icke kunna nekas en person, hvilken redan erhållit
ulminuterings- eller utskäknings-rätt, att fä afsäga sig densamma,
likasom man väl icke kan förneka, att en landthandlande
eger rättighet alt nedlägga sin bandel, ehuru, så vidt jag kan
påminna mig, något stadgande i IlandelsOrdmn derom icke förekommer.
Deremot instämmer jag med den siste talaren deruti,
att, sedan R. o. Ad. ogillat ötskis förslag till 15:de §:n, gärdet
icke an, att i 2:dra mom. af 14:de §:n åberopa just det stadgande,
som R. o. Ad. afslagit; men, för att gå lill sjelfva hufvudsaken,
behagar R. o. Ad. påminna sig, huruledes, sista gången
frågan här förevar, R. o. Ad., efter en ganska allvarligt
genomförd debatt, beslöt, att de föreslagna anktionerne skulle
ega rum för städerne, men icke för landet. Huru mycket man
än må ifra mot dessa krogar, lära väl dessa komma att finnas,
och då är det i högsta grad lämpligt, att dessa krogar eller utskänknings-
eller utminuterings-ställen. komma att föreslås af
dugligt och redbart folk, och raan bör då icke ställa så till, att
någon redbar och bra karl icke vill åtaga sig detta yrke. Om
en duglig person åtager sig att bålla utskänkningsslälle i stad,
men den krogrättighet, hvilken lian innehaft, skulle, vid förnyad
auktion, gå så högt, att han måste afstå från dess inropande,
finnes vanligen en eller annan dylik lägenhet ledig, hvaraf han
vid auktion möjligen, kan blifva innehafvare och der fortsätta
rörelsen. Dessutom är det i städerne vida lättare, än på landet,
att utbyta yrke, om man der icke får eller kan fortsätta krogrörelse.
Deremot är det otänkbart, att en person med samlad
förmögenhet, med kapitaler alt nedlägga i rörelsen, skall inropa
en krogrätligliet på landet, då han väl vet, att han, efter 3 års
förlopp, kan vara skiljd från densamma, utan att kunna värja
sig deremot. För K. Befhide är det nästan icke möjligt, att,
om han än hade rättighet dertill, pröfva eller bestämma, hvilken
som är den tjenligaste personen, utan i de fleste fall mäste den
antagas, som gjort högsta anbudet. Om åter författningen tillerkänner
K. Befhide rättighet att tillsätta utskänkare och ulroinuterare,
är det gifvet, alt den person, som erhållit krogrättighet
och förhåller sig ordentligt, kan vara någorlunda säker, att,
efter de 3 åren, varda bibehållen. Denna säkerhet, altv om han
håller ordning i sin rörelse, varda vid densamma bibehållen,
måste altså för honom utgöra en sporre alt vinlägga sig härom,
hvaremot, om högsta anbudet vid auktionen skall bestämma
företrädet till rörelsen, denne sporre försvinner, och innehafvaren
blir då tvungen att, genom en så stor försäljning af bränvin,
som möjligt, utpressa af rörelsen den högsta möjliga inkomst,
på det att han, vid auktionen, må kunna göra högsta anbudet,
70
Den 4 Oktober e. m.
för att få behålla rörelsen. Det är således naturligt, att, genom
antagande af auktionssystemet, man skall komma derhän, att
man tvingar utskänkare eller ulminuterare att försälja så mycket
bränvin sora möjligt, och man har då, i st. f. nykterhet,
befrämjat dess motsats. Ii. o. Ad:s förra beslut synes mig alltså
välgrundadt, och jag hoppas att R. o. Ad. vidblifver detsamma.
Den siste talaren har äfven medgifvit, att hvad utskänk
nings-ställena
beträffar, det har mycket skäl för sig. Jag kan
dock icke finna, hvarföre icke de skäl, som, i fråga om utskänk
nings-ställena,
grundlagt 11. o. Ad:s beslut, icke skola få gälla,
i fråga om utminuterings-ställena. Det är ganska gifvet, alt om
utminuterings-ställena skola verka nyttigt, måste de förestås af
personer, hvilka icke der tillåta lönkrögeri, som blir ganska frestande.
Om man nu ställer så till, att en utminuterare, hvilken
i sin rörelse hållit sträng ordning, kan vara säker, att, så länge
han dermed fortfar, få behålla minuteringsrälten, har man den
största säkerheten, att erhålla duglige och pålitlige personer.
Antages åter Utsk:s förslag, är troligt, hvad jag nyss påpekade,
att utminuterare tvingas alt försälja det högsta möjliga qvantum
bränvin, för att vid den förnyade auktionen kunna göra högsta
anbudet, och det är nästan gifvet, att de, vid sådant förhållande,
icke kunna emotstå frestelsen att blifva lönkrögare.
Jag kan således icke finna, hvarföre man skall ställa utminuterare
i sämre ställning än utskänkare, och anhåller altså,
att Ståndet måtte vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller få fästa Ståndets
upmärksamhet på skillnaden mellan utskänknings- och minuterings-ställen.
Frih. Raab har anmärkt, hurusom krogrörelse måste
rätta sig efter belägenheten af vägar och ställen, der dessa
sammanträffa o. s. v.; men att det icke är förhållandet med minuthandel.
Den kan vara förlagd på åtskilliga andra ställen än
vid landsvägarne, hvarigenom vidsträcktare tällan om minuthandels
idkande kan ega runi. Då så är, bör den icke förhindras,
emedan man, just genom täflan, erhåller den afgift,som vederbör.
Man lyckas då ej så lätt vinna på lönnkrögeri, utan försäljaren
måste låta det allmänna dela vinsten med sig.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att Landshöfd:ne icke kunna rigtigt
bedöma hvem, sorn bör få minuthandels-rättigheter. Men
om Landshöfd:ne kunna bedöma, lill hvem rättigheten utan auktion
skall uplåtas, hvarföre skulle de då icke kunna det, när
auktion eger rum. Gr:n tyckes tro, att det högsta anbudet skall
vara afgörande, och följaktligen, att den, som bjuder mest, skall
erhålla försäljningsrätten, antingen han är en redbar man eller
icke. Men då det ytterligare står i Utsk:s förslag, hvarå Frih.
Raab begärt bifall, ”att sockennämnden skall pröfva de anbud,
som vid auktionen göras, och eger dem, med tillbörligt afseende
å de bjudandes behörighet och tjenlighet, antaga eller förkasta”,
så är ju tydligt, att, om någon skojare gör ett högt anbud, blifver
ban likväl icke af sockennämnden antagen, utan man håller
1)en 4 Oktober e. n>.
71
sig till ea redbar raan, äfven om han bjuder mindre. Motsatsen
skulle ju innebära, att sockennämnden sjelf icke förstår välja
redbart folk. Sådant hvarken kan eller bör man antaga. Gr:n
har trott, att genom auktion skulle man frampressa den största
möjliga försäljning af bränvin. Månne icke händelsen blifver
densamma, antingen rättigheten uplåtes genom auktion eller ej?
Ty den, som har krog, säljer det mesta han kan, för att derpå
göra den största möjliga vinst. När man nu tillser, att ingen
annan får försälja bränvin i minut, än den, som deri ill anses
lämplig, behöfver man icke hysa denna farhåga mera i det fallet,
att auktion egt rum, än i motsatt händelse.
Jag bör äfven fästa Ståndets upmärksamliet derpå, att, enl.
tidningarnes sammanstämmande upgifter, har punkten redan blifvit
af PresteSt. antagen. Således bar det Ståndet icke gatt
längre, än Frih. Raab föreslagit. Jag önskar följagtligen, att R.
o. Ad. mätte antaga Frih:ns hemställan, på det alt man måtte
få öfverensstämmelse mellan dessa båda Stånds beslut å hvad som
lämpligt och riktigt är, hvarigenom man undviker sammanjemknings-förslag,
samt möjligen omröstning i Förstärkt Utsk. Dock
vill jag hafva anmärkt, att Frih:ns föreslagna stadgande, om rättighet
till besvär och lill afsägelse, är öfverflödigt; ty, om än
icke något i §:n uttryckligen derom stadgas, lära vederbönde likväl
icke kunna tvingas, att fortsätta rörelsen längre, än de vilja.
Ej heller behöfva de frukta för besvärs-rättighetens förlust.
Hr Cederschiöld: Enl. min åsigt, kommer stadgandet i
denna § ali djupt ingripa i enskildes rättigheter, och jag fortsätter
derföre min anmärkn. vid 13:de §:n, enl. hvilken det kan
af K:s Beflnde bestämmas, hvarest utminuterings-ställe skall finnas.
Om jag nu antager, att ett värdshus är beläget pä en egendom,
så har egaren* hittills utarrenderat detta värdshus till krögaren,
men hädanefter bestämmer K:s Befh:de, alt lägenheten,
som befunnits lämplig, skall fortfarande vara utskänknings-ställe,
och sedan detta är beslutadt, skall lägenheten, eller rättigheten
att der hålla krog, utbjudas på auktion. Egaren lillspörjes icke
derom, utan en för honom helt främmande person blir den högstbjudande,
och, enl. denna §, skall han, såvidt han eljest är antaglig,
erhålla rättigheten. Ett dylikt stadgande verkar således
derhän, att egaren, mot sin vilja, får, icke blott en krogrörelse,
utan äfven en utskänkare, som han icke vill hafva. Huru skall
han få sin hyra för lägenheten? Det är icke bestämdt, icke ens
om han skall få någon, eller hvem, som skall betala den. Ovisst
är äfven, om K:s Befh:de hör egaren, om han vill hafva denne
utskänkare, och denne är då likväl berättigad att idka rörelsen
emot egarens vilja. Jag hemställer, om detta är öfverensstämmande
med lag. Sedan jag här hört, att den praxis blifvit vidtagen,
att ändring i förslaget icke får göras, hvilket är i fullkomlig
strid med 49:de §:n Riksd:s-Ordn:n, och emot hvilken
åtgärd jag härmed nedlägger min protest, -så återstår för mig
endast att yrka afslag å g:n.
72
Den 4 Oktober e. m.
Hr Printzensköld: Jag delar Hr Cederschiölds farhåga
för följderna af ifrågavarrde förslag, i fall det skulle antagas.
Jag anser det omöjligt för K:s Beflnde att kunna, emot en jordegares
bestridande, förordna, att elt näringsställe skall på hans
egor finnas. Jag antager tverlom såsom helt naturligt vid författnrns
tillämpning, att stället förut skall af vederbör:de vara
anskaffadt, sä att K:s Befh:de icke behöfver annat eller mera, än
att meddela sitt tillstånd till näringsrättighetens utöfvande på detta
ställe, hvilket tillstånd säkerligen kommer att uteblifva, om protest
deremot å jordegarens sida eger rum, nemi. att han alldeles icke
vill hafva någon krog på sina egor. Men det finnes en annan
betänklighet mot bifall till denna §. Gr. Lagerbjelke har upräknat
åtskilliga. Om bränvins-minuterings-rätligheten bortauktionera»,
följer naturligtvis deraf, att flera anbud göras, och att
icke ställena kunna på förhand sä noga bestämmas. Det kan
således hända, att en ganska duglig person, boende vid allmänna
landsvägen, icke långt ifrån ett ställe, der utskänknings-rätt förut
är meddelad och utöfvas, blifver den högstbjudande, och, enl.
denna §, skulle denne person ovilkorligen vara berättigad, att
få utminuterings-rättighet. Nu är det likväl en vigtig omständighet,
som bör af K:s Beflude omvårdas, nemi. alt, så vidt möjligt
är, tillse, det superiet icke befrämjas, utan tvertom så mycket
som möjligt förhindras. Dertill hör, att K:s Befb:de skall
ega makt förklara, att utminulerings-rätt icke får utöfvas i den
eller den trakten. Minulerings-rätten är icke till för annat ändamål,
än att kommuners medlemmar skola ega tillfälle att der
förse sig med bränvin, i mån af behof. Således är det af ingen
betydenhet, hvar denna minuterings-rätt utöfvas, för så vidt icke
skada eller oskick derigenom åsladkommes. Detta skulle likväl
inträffa, om man skulle ega rättighet, att, utan att K:s Befh:de
sådant kan förhindra, utöfva minuterings-rälten vid allmänna
landsvägar, ty otvifvelaktigt skola derigenom dessa ställen snart
förvandlas till lönnkrogar. Just med afseende på detta förhållande,
bör K:s Befh:de ega makt förklara, att utminuterings-ställen
inom kommunen väl må finnas, men alldeles icke vid allmänna
landsvägar, hvarifrån de böra vara sä aflägset belägna,
att de icke kunna blifva begagnade för annat ändamål, än att
fylla kommunens behof af bränvin. På grund af alla dessa skäl,
anser jag R. o. Ad:s förra beslut vida bättre, änUtsk:s_nu framställda
förslag, hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad., med ogillande
deraf, måtte vidblifva sitt förra beslut i hela dess vidd.
Frih. Raab: Jag vänder mig först mot Hr Cederschiöld.
Han har troligen icke haft lid att genomläsa Betänk, och sålunda
kommit att missförstå detsamma. Till hans uplysning får jag erinra,
att början af 2lista §:n lyder sålunda: ”Innan minuthandel
med, eller utskänkning af bränvin företages af den, som till
sådan försäljning rättighet undfått, vare han pligtig att i stad hos
Magistraten och å landet hos Kronobetjeningen anmäla, å hvilket
ställe han försäljningen idka vill”. Således har Ulsk. förut
-
Den 4 Oktober e. m.
73
saft, att den, sora köper en sådan rättighet, skall upgifva stället,
hvarest den skall ulöfvas, och Utsk. har icke tillåtit sig den dårskapen,
att föreskrifva en auktion på en lägenhet, som tillhör
annor man. Jag hoppas härmed hafva undanröjdt den af Hr
Cederschiöld framställda betänklighet. Jag vänder mig nu mot
Hr Printzensköld, hvilken anfört det skäl, som verkligen kan
hafva skenet af att vara någorlunda talande, nemi. att det vore
af vigt att tillse belägenheten af det ställe, der utminutering skall
ulöfvas. Hr Printzensköld har nemi. sagt, att det är af serdeles
vigt, alt utminuterings-stället icke är beläget vid allmänna
vägar, utan annorstädes, der utskänkningen icke skulle vara så
lönande och möjligen kunna föranleda till lönnkrögeri; men
skulle man antaga detta såsom riktigt, så skulle man hysa samma
betänkligheter mot hvar och en, som bor vid allmänna vägar,
utan att hafva erhållit ulskänkningsrätt, nemi., att dessa möjligen
skulle förledas till lönnkrögeri, så vida icke kronobetjeningen
eller de, som hafva upsigt öfver bränvinsförsäljningen, äfven
hafva upsigt på alla dem, som icke ega utminuteringsrätt. Följaktligen
måste det vara likgiltigt, hvar utminuterings-stället är
beläget, men upsigt'mäste finnas på alla utminuterings- och utskänknings-ställen,
så' vida god ordning skall vara att förvänta.
Det ligger serdeles magt derpå, att i denna fråga göra sig reda
för den stora skillnaden emellan utskänknings-och utminuteringsställen.
Allt hvad Gr. Lagerbjelke sagt, erkänner jag vara ganska
lämpligt om ulskänknings-ställen, och derföre har jag i fråga
om dem yrkat vidblifvande af R. o. Ad:s beslut, men deremot
antagande af hvad Gr:n anfört, ronde minuterings-ställena. Denna
handtering fordrar ingen serskild lokal; man behöfver icke inrätta
något serskildt rum derför. I Sverige finnas f. n. mer än
30 eller 40,000 utminuterare, som sälja bränvin halfstopsvis,
utan att hafva dertill inrättade serskilda lokaler och utan att afseende
gjorts på deras bostäders belägenhet vid landsvägen. Jag
hemställer lill Hr Gr:n och dem, som fästat upmärksamhet vid
hans yttrande, huruvida det kan vara möjligt för en Landhöfd.,
som dock icke är mer än en menniska och således icke allvetande,
att kunna bestämma, hvilken person inom hvarje socken
är den mest tjenlige och skicklige att vara utminuterare. Jag
tänker mig, att utminuterings-rörelsen kan blifva ganska lönande.
Jag skulle tro, alt många jordegare komma att anmäla sig till
erhållande af en sådan rättighet. Huru skall då Landshöfd:n på
det afstånd han ofta bor från hvarje ort, dit dessa utminuteringsrältigheter
komma att fördelas, kunna urskilja, hvilken som är
den pålitligaste, med mindre än att Kronobetjeningen der'om afgifver
yttranden. Nu frågar jag likväl, om man får antaga, att
Länsmäns eller Kronofogdars yttranden i detta afseende kunna
vara mera pålitliga än sockennämndens omdöme, och, enl. §:n,
sådan den nu är, tillkommer det just sockennämnden, att, sedan
auktion är förrättad, pröfva de bjudandes lämplighet i och för
utminutering. Uti detta stadgande anser jag den största säkerhet
finnas derför, att rörelsen icke öfverlåles åt personer utan
74
Den 4 Oktober e. m.
<le moraliska egenskaper ett dylikt förtroende förutsätter. Slutligen
får jag erinra, att jag icke begärt propos. på det 3:dje förslaget,
men deremot har jag anhållit, att R. o. Ad. måtte antaga
Utsk:'s förslag, i fråga om utminuteringen, men vidblifva sitt beslut
i fråga om utskänkningen.
Hr Cederschiöld: Den siste talaren har misstagit sig, om
han tror, att jag icke genomläst Betänk, innan jag yttrade mig.
Visserligen har jag en längre tid varit sjuk, men icke desto
mindre har jag genomläst Betänk. Långt ifrån att, såsom Frih.
Raab förmodat, finna mig öfvertygad om mitt misstag, genom
upläsande af 21:sla §:n, har jag tvertom funnit det Utsk. deruti
begått ett ytterligare fel, ty i densamma står: ”Innan minuthandel
med eller utskänkning af bränvin företages af den, som till
sådan försäljning rättighet undfått, vare han pligtig att i stad
hos Magistraten och å landet hos Kronobetjeningen anmäla, å
hvilket ställe lian försäljningen idka vill”. Således skulle häraf
följa, att jag skall hafva rättighet att idka minuthandel hvar jag
vill, endast jag upgifver ett ställe, der det skall ske, och följaktligen
skulle ett ytterligare hand läggas å försäljningen, men detta
hand kan icke desto mindre eluderas, emedan utskänkningen kan
utöfvas på annat än det upgifna stället, och jag hemställer om
det är skäl att antaga ett sådant stadgande. I städerna är faran
mindre, emedan der är det lättare att kunna skaffa sig en lokal
inom en gifven trakt, men på landet är det icke så. Jag ånliåller
om afslag å Betänk.
Gr. Sparre: Frih. Raabs förordande af minuthandels utbjudning
på auktion grundar sig på den stora skillnad Frilen
updragit emellan utskänkning och utminntering. Nu är händelsen
likväl den, att just i anseende till svårigheten att utöfva behörig
polisupsigt på landet, kan minuthandeln der lättare än i städerna
urarta till utskänknings-ställen, och då måste afgifterne
för idkandet af en sådan rättighet allt för mycket updrifvas, samt
innehafvaren af rättigheten på ett eller annat sätt godtgöra sig
för de större utgifter han måste vidkännas, och följaktligen pä
tillåtna eller otillåtna vägar förskaffa sig den möjliga högsta inkomst,
d. v. s. med missbrukande af sin minuthandels rättighet.
Delta är att befara, om man försöker alla möjliga utvägar för
att updrifva afgiften för minuthandel, och af sådant skäl tror jag,
att Gr. Lagerbjelke rikligt yrkat vidblifvande af Ståndets beslut,
så att hvarken utskänknings- eller utminuterings-ställen böra uplåtas
genom auktion. Frih. Raab har sagt, att det skulle vara
att medgifva Landshöfdme rättighet att meddela en eller annan
person en allt för stor grace och Landsliöfd:ne skulle möta mycken
svårighet och qval vid beviljandet af dessa gracer. Jag föreställer
mig, att en Landshöfd. kan blifva satt i en ännu större
brydsam belägenhet, än den att bestämma i detta fall, och den
grace, som Landshöfd:ne kunna bevilja, blir väl i alla fall icke t
så farlig, då, till följd af den 8:de §:n, Taxerings-Kommitéerne
bestämma det antal kannor, som anses kunna under året försäl
-
Den 4 Oktober e. m.
75
jas å ifrågavande ställen, och följaktligen bestämma de skatten
å minuthandel. Under sådana förhållanden hyser jag ingen tvekan
att medgifva Landshöfdtne denna rättighet, och då, såsom
jag redan nämnt, jag befarar att updrifva afgifterna af dessa rättigheter,
hvarigenom innehafvaren för godtgörande deraf nära
nog tvingas att förvandla minuthandeln till krogrörelse, tillstyrker
jag, lika med Gr. Lagerbjelke, vidhållande af R. o. Ad:s
förra beslut.
Frih. Cederström: Afven jag anhåller, att R. o. A. ville,
med vidblifvande af sitt tillförene fattade beslut, afslå Utsk:s hemslällan,
på det att åt K:s Befh:de måtte öfverlemnas den befattning,
Utsk. velat tillerkänna sockennämnden i det ena och det
andra af här uptagne bestyren. Utan att för egen del vilja uttala
något misstroende mot sockennämndernes insigt, torde det
likväl tillåtas mig, att ur R. o. Ad:s redan tryckta 2:dra häfte
af dess prot. få upläsa, hvad som under öfverläggningen om införande
af läns-nämnder här yttrades af en då tillstädesvarande
Landshöfd., Gr. Mörner, Carl. Han sade nemi.: att ”den,
som har någon erfarenhet af förhållanderne i landsorten, känner
luiru svårt det ofta är, att så organisera sockennämnder, att
dessa i allmänhet fullt motsvara sin bestämmelse”. Såsom orsak
härtill upgaf samme ledamot ”den likgiltighet, som beklagligtvis
tyckes fortfarande ega rum för en bättre kommunalandas utveckling,
än som hittills förefunnits”, och ”hvilken likgiltighet sedan
sednaste Riksmöte åtminstone icke minskats”.
En annan värd ledamot, Hr Adelborg, har vid samma tillfälle
varnande yttrat, att ”en allmän kommunalanda eller s. k.
public spiril nästan helt och hållet hos oss saknas”, samt att,
ehuru ”denna andas väckande till lif borde utgöra föremålet för
hvarje sann fosterlandsväns ifriga och ihärdiga bemödande”, man
icke desto mindre mäste med omsorg välja det rätta sältet för
dessa bemödandens verkliggörande, taga sig till vara för att splittra
krafterna och såmedelst, änskönt i bästa afsigt, förlama deras
förmåga att verka. Denna skadliga splittring befarade talaren
inträffa, om åt nämnderne öfverlemnades åtskilliga åt LänsStyrelserna
updragne funktioner.
Ytterligare har vid enahanda tillfälle ännu en tredje värd
talare, Frih. Raab, Adam Christian, med bestridande af en då
ifrågasatt ändring i sockennämnde-ledamöternes inväljningssätt,
erinrat om de utvägar, genom hvilkas antagande berörde myndighet
skulle blifva, såsom orden föllo, ”mera aktad, och förtroendet,
att blifva vald (ill ledamot deri, skulle mera allmänt eftersträfvas,
än som nu är förhållandet”. Tillika yttrade samme
talare, att det vore vådligt öfverlemna åt sockennämnden vården
af kassorna och af omyndigas alf, ”ty, till följd af den likgiltighet,
hvarmed förtroendet att blifva ledamot i sockennämnd eller
ombetrodd förmyndarevård om fattiga barn f. n. betraktas, skulle
det möjligen kunna hända, att hemmansegarne undandroge sig
detta bestyr och i deras ställe skickade sina drängar alt utgöra
76
Den i Oktober e. ra.
sockennämnden, hvarigenom naturligtvis denna institution skulle
förlora allt värde och inflytande”. Den värde Frilun har således
erkänt, att den betydelse, som f. n. tillägges inväljandet i
sockennämud, icke är synnerligen stor; och när, enl. Frihtns medgifvande,
så är förhållandet, synes mig icke rådligt, att åt en
myndighet, som sålunda ännu icke hunnit förvärfva sig större
förtroende, öfverlemna ett bestyr, som onekligen är af stor vigt
för framtiden, och hvilket bestyr fastmera tyckes, enl. sakens
natur, tillhöra den embetsmyndighet, som har att svara för allmänna
tillståndet inom hvarje län, så vidt befolkningens sedliga
tillstånd kan, genom myndigheters åtgärd, öfvervakas. Genom
att undandraga Läns-Styrelsen den rättighet, jag och andra med
mig vilja åt densamma vindicera, tillintetgör eller försvårar man
möjligheten för denna myndighet, att göra sina åsigter om det
helas, väl gällande. Följaktligen, och, med afseende å hvad i
detta ämne tillförene är anfördt, anhåller jag, att R. o. Ad. ville
vidblifva sitt förra beslut.
, Frih. Raab: Frih. Cederström har upläst ett anförande af
mig, ronde sockennämnder, och jag ber R. o. Ad., så vidt det
af Frihln uplästa stycket hördes, benäget observera, att det fullkomligt
öfverensstäminer med hvad jag nu under diskussionen
sednast yrkat. Jag har nemi. sagt, att felet med våra sockennämnder
består deri, att åt dem icke lemnäs något förtroende.
De hafva allt för ringa bestyr, och derföre frodas icke dessa institutioner
så, sorn de böra. Med denna åsigt öfverensstämmer
icke blott mitt yrkande, ronde 13:de §:n, utan äfven det, att åt
sockennämnden måste lemnäs det förtroende, som här är i fråga,
och jag tror således, att, om dessa institutioner blifva hedrade
med större och betydelsefullare bestyr, skulle dessa institutioner
blifva bättre sammansatta än f. n.
Medan jag har ordet, vill jag yttra något om ett skäl, förut
anfördt af Gr. Lagerbjelke, sedan vederlagdt af Hr von Hartmansdorff,
men sedermera ånyo uprepadt af andra talare. Detta
skäl var nemi., att om K:s Beflude utser den person, som skall
utöfva minuterings-rätlen, blifver han icke så högt beskattad,
och behöfver således icke sälja så mycket bränvin, som om han
pä auktion inropar rörelsen. Det förefaller mig högst besynnerligt,
att man tror det en person, sorn utses af Landshöfdm, skall
vara en så högst besynnerlig man, att han icke vill förtjena
penningar. Jag föreställer mig, att, vare sig K:s Beflude utser
personen eller denne inropar rättigheten på auktion, hans syftemål
blir enahanda, nemi. att updrifva rörelsen till högsta möjligaste
inkomst, så i ena som andra fallet, hvarföre jag tror, att
detta skäl icke är förtjent af någon upmärksamket.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, att, i afseende på 14:de §:n, sorn motsvarade
14:de och 15:de §§:na af R. o. Ad:s förut fattade beslut, ingen
yrkat bifall till Utsk:s förslag i dess helhet, men Frih. Raab föreslagit,
att R. o. Ad. skulle såsom § 14 antaga Utsk:s nu gjorda
Den 4 Oktober e. m.
77
förslag till 14:de §:ns första moni., med uteslutande af hvad som
rörer utskänkning, samt derjemte såsom § 15 antaga 14:de och
15:de §§:na af R. o. Ad:s förut fattade beslut, dock med uteslutande
af de ord, som afse minuthandel med bränvin; hvaremot
Gr. Lagerbjelke hemställt, att R. o. Ad. måtte, med afslag å
Utsk:s förslag, vidblifva sitt förut i afseende på 14:de och 15:de
§§:na fattade beslut.
Efter sedermera först lill bifall å Utslcs, i afseende på ifrågavande
§, afgifna förslag framställd propos., som besvarades med
Nej, hemställde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad., i afseende
på denna §, ville fatta det af Frih. Raab föreslagna beslut, och
ropades dervid starka Nej, blandade med Ja; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde, om R. o. Ad., med afslag å Utskis förslag,
vidblefve sitt beslut i afseende på 14:de §:n i Utsk:s förslag, eller
14:de och 15:de §§:na af Ståndets förut fattade beslut, samt,
sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
förklarade, att lian funnit Ja hafva öfverröslat Nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes lill justering och godkändes följande voter:s-propoS.:
Den, som anser R. o. Ad. böra, med afslag å den i Serskildta
Utsk:s Utlåt. 20 föreslagna I4:de §:n, vidblifva 14:de
och 15:de §§:na af R. o. Ad:s förut i ämnet fattade beslut, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anlages, såsom § 14, Utsk:s nu gjorda förslag lill
14:de §:ns första morn., med uteslutande af hvad som rörer utskänkning,
samt antages, såsom § 15, 14:de och 15:de §§:na af
R. o. Ad:s förut fattade beslut, dock med uteslutande af de ord,
som afse minuthandel med bränvin.
Vid voteringens slut befunnos rösterne häfva utfallit med
12 Ja emot S Nej.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. upskjöts
återstående pröfningen af Serskildta Utskis förevaride Utlåt,
till nästa plenum, samt åtskiljdes H. 11. o. Ad. kl. f till 10 på
aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
78
Den 5 Oktober.
Thorsdagen den 5 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
/ ,
Justerades pleni-prot. för d. 30 sistl. Juni.
Fortsattes pröfningen af Serskildta Utskts Utlåt. JVs 20, i
anledn. af RiksSttns beslut och återremisser vid behandling af
Utskts Betänk. JVs 13, med förslag 'till förordring, angtde vilkoren
för bränvins försäljning.
Sedan R. o. Ad. i sednaste plenum fattat sitt beslut om §
14, motsvarande 14:de och 15:de §§:na i R. o. Adts beslut,
förekom nu
15:te punkten, ang:de § 13.
Efter det Hr Gr. o. Landtm, omnämnt, att ifrågavartde §
saknade motsvarighet i R. o. Adts förut fattade beslut, yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk. har vid refereringen af
R. o. Adts beslut, i afseende å denna §, begått ett misstag.
R. o. Ad. beslöt nemi., att afslå den 15:de §:n, men att, på det
att nnmmerföljden icke skulle behöfva ändras, insätta i den afslagna
§:ns ställe ett stadgande, som stod i sammanhang med
R. o. Adts beslut, angtde 14:de §:n. Det är således af Utsk.
oriktigt att säga, att 15:de§:naf R. o. Ad. erhållit en förändrad
lydelse, då ett belt och hållet med den af Utsk. föreslagna §
intet sammanhang egande stadgande blifvit af Ståndet beslutadt.
Hvad nu Utskts 15:de § beträffar, anser jag det vara ganska
riktigt att afslå densamma. Om ett serskildt, att jag så må
säga, krogår skulle införas, skulle deraf äfven följa många och
icke obetydliga olägenheter, i afseende å skattens upbärande och
redovisande. Det är gifvet, att räkenskaperna öfver Kronans öfriga
upbörd icke skulle komma att öfverensstämma med krögeriets
räkenskaper. En annan olägenhet är den, att en TaxeringsKommité,
som sammanträder t. ex. våren 1855, måste taxera
krognäringen för en del af året 1854, eller från d. 1 Okt. till
årets slut. Man har, till stöd för krogårets behöflighet, anfört,
att det är lämpligt att krognäringens börjande inträffar vid samma
tid som flyttningen i stad eller d. 1 Okt. Jag kan icke inse,
hvilket oundvikligt sammanhang dessa båda omständigheter med
hvarannan hafva. Om en krögare börjar sin näring d. 1 Okt.,
men skalteåret för näringen inträffar med kalenderåret, så är
följden deraf, att krögaren, i likhet med alla andra näringsidkare,
som börja näringen vid samma tid, får erlägga skatt för
J år eller 3 månader, hvilket torde utan någon olägenhet kunna
försiggå.
Hvad jag nu i största korthet haft äran anföra, torde befinnas
vara ett tillräckligt stöd för min vördsamma anhållan,
Den 5 Oktober.
det R. o. Ad. behagade afslå denna § och vidblifva sitt förut i
ämnet fattade beslut.
Frih. Raab, Adam Christian: Den siste värde talaren
har förehrått Utsk. att alltför knapphändigt hafva behandlat R.
o. Ad:s beslut. Denna knapphändighet är likväl föranledd af det
berömvärda sträfvandet att så fort som möjligt inkomma med
förnyadt Utlåt, i ämnet och får ingalunda tydas såsom skulle
Utsk. ej hafva upmärksammat hvad R. o. Ad. beslutat.
Att någon afvikelse från redan fattade beslut skulle upslå
derigenom att R. o. Ad. biföll denna §, kan jag icke finna.
R. o. Ad. har visserligen beslutat en ny 15:de §:n, men denna §
kunde gerna förbytas till ett 2:dra morn. af 14:de §:n, hvarmed
den eger nära samband, och då undvekes helt och hållet någon
förändring af nummerföljden. Detta i afseende å formen.
Beträffande sjelfva behofvet af den uti 15:de §:n meddelade
föreskrift, nemi. att försäljningsåret skall räknas för stad från d.
1 Okt. och å landet från d. 1 Nov., anser jag för min del detta
stadgande hafva goda skäl för sig. R. o. Ad. har redan beslutat,
huruledes det skall tillgå vid beviljandet af krogrättighet,
nemi. att socknenåmnd och sockneboer i April och Maj månader
skola öfver ansökning derom höras och K. Befh:de sedermera i
frågan besluta. Alla dessa tidsbestämmelser vore ju aldeles obehöfliga,
om icke någon viss dag för försäljningens början under
återstoden af året utsattes. Att denna dag i stad bör vara d. 1
Okt., då flyttningstiden är inne, falter liksom af sig sjelft och
att 1 Nov. är en å landet i samma hänseende passande dag lärer
äfven böra erkännas, då man tager i betraktande, att tjeustehjons-flytlningen
då nyss för sig gått.
Gr. Lagerbjelke har ansett olägenhet af föreskriften upkomma
derigenom, att den om våren sammanträdande Taxer:sKomité
nödgades beskatta näringen för en del af det föreg:de
året. Häruti kan jag icke med den värde Gr:n instämma. Taxer:sKomité
är ju intet annat än en myndighet, åt hvilken R. St.
updragit att utöfva deras beskattningsrätt efter faststälda grunder
och det kan vara aldeles detsamma, om taxeringen afser 3 månader
af ett föreg:de och 9 månader af ett pågående år eller
12 månader af ett och samma-år. Hufvudsaken är, att taxeringen
afser en kommande tid, och ej en förfluten, på det att
hvar och en må veta, hvad han i skatt skall erlägga.
Enligt hvad jag har mig bekant, har PresteSt:t redan bifallit
denna §, och som det är angeläget att Stånden fatta sammanstämmande
beslut, hoppas jag att §:n jemväl af R. o. Ad.
godkännes.
Hr Printzensköld, Carl: Om jag kunde inse, hvad gagn
det skulle medföra att, med afvikelse från hvad i afseende å
alla andra utskylder är stadgadt, bestämma ett särskildt beskattningsår
för krognäringen, skulle jag visserligen icke motsätta
mig antagandet af denna §; men jag är icke i stånd att inse
hvarken nyttan eller behöfligheten af ifrågav:de stadgande. Vi
80
Den 5 Oktober.
veta nogsamt, att alla utskylder beräknas efter kalenderåret. Att
antaga flyttningstiden å hösten såsom utgångspunkt för försäljningsåret
är aldeles onödigt och äfven oriktigt, ty, i konsequens
dermed, skulle i stad 2:ne försäljningsår linnas, ty flyttningstidema
derstädes äro, såsom vi alla veta, 2:ne. Krögaren i en stad
kan ju, hädanefter såsom hittils, flytta lika väl d. 1 April sorn
d. 1 Okt., och denna omständighet eger, åtminstone för mitt begrepp,
icke den ringaste inverkan på beskattningen af haus näring.
Hvad åter krognäringen ä landet beträffar, kan jag icke
heller inse behöfligheten af ett särskildt försäljningsår. Att jemföra
krognäringen med brukshandteringen, som haft ett särskildt
smidesår, utgående från d. 1 Nov., tror jag icke vara riktigt,
enär utskyldernä för bränvinsförsäljning upbäras af de vanliga
upbördsmännen, hvilket deremot hittils icke varit fallet med
bruksutskylderna.
Jag kan icke heller inse, det en Taxer:sKomité skall hafva
någon synnerlig svårighet att bestämma det kannetal bränvin,
som under en del af ett föregående år anses hafva blifvit
å ett utskänknings- eller utminuterings-ställe försåldt, och hvad
åter vidkommer den anm., att II. o. Ad:s redan fattade beslut
i afseende å liden för de preliminära åtgärder, som föregå krogrättighets
beviljande, skulle göra ifrågav:de stadgandes antagande
nödvändigt, får jag förklara, att detta beslut ej har den
ringaste inverkan på nu förevrde fråga, ty om dessa åtgärder
vidtagas en eller annan månad förr eller sednare, betyder ingenting.
Kannetalet af det bränvin, som anses kunna försäljas, är
på förhand bestämdt, spekulanterna hafva således något att
rätta sig efter och veta, när auktionen inträffar, huru stor skatt
näringen kommer att draga.
Då således antagandet af denna § icke, så vidt jag kunnat
finna, länder till någon nytta, utan tvertom torde förorsaka
mycket trassel och oreda i afseende å krogutskyldernas upbärande
och redovisande, förenar jag mig i Gr. Lagerbjelkes. hemställan,
det R. o. Ad. ville vidblifva sitt förut i ämnet fattade
beslut.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: När denna § förra gången
förevar, sökte både jag och andra, att för Ståndet ådagalägga
riktigheten af det deri meddelade stadgandet. Men då jag
hör, att det ånyo bestrides, nödgas jag upprepa hvad som, vid
nämnde tillfälle, sades.
Om en person skall veta, huruvida han kan åtaga sig den
försäljning, som här är i fråga, måste han hafva en dertill lämplig
lokal. Denna får i stad vanligen icke tillträdas på andra
tider än vid flyttningarne, d. 1 April och den 1 Okt. Endera
af dessa tider måste följagtligen för krogafgiftens beräkning
väljas. Då ansåg Utsk. lämpligast vara att antaga den, som inträffar
om hösten, då flyttning i allmänhet sker, hvilket äfven
passade bäst tillsammans med de förberedande åtgärder, hvarom
Frih.
Den 5 Oktober.
81
Frih. Raab redan talat. Denna fråga ansågs af Borgare-St:s
ledamöter inom Ulsk.. vara af synnerlig vigt, hvadan de mycket
ifrade för frågans lösning på nu föreslagna sätt. Detta i afseende
på försäljningsåret i stad.
Hvad åter vidkommer försäljningsåret på landet, der hyrda
lägenheter sällan förekomma, ansåg man lämpligast att låta det
börja vid den lid, då tjenstehjous-flyltningen inträffar, emedan
rörelsens framgång måste, till stor del, bero på det biträde, försäljaren
har att påräkna. Vid flyttningstiden, kan han förse
sig med nödigt folk för rörelsens behöriga bedrifvande. Detta
var skälet, hvarföre försäljnings-årets början å landet bestämdes
till d. 1 Nov. Nu anförda tvenne omständigheter synas mig
älven vara så talande, att jag icke inser, hvilka skäl, som skulle
med fog kunna deremot anföras.
Man har sagt, det vore att införa ett nytt skatteår, hvilket
skulle vara med många olägenheter förknippadt. R. o. Ad. känner
nogsamt, att det linnes ett s. k. ecklesiastik-år, efter hvilket
både prester och skollärare beräkna sina inkomster och utgifter.
Det finnes äfven ett braks-år, enligt hvilket de, som
drifva bruksrörelse, på samma sätt sig rätta. Att skatteåret icke
öfverensstämmer med kalenderåret, betyder ej heller något i
hufvudsaken; ty vederbörande skönskrifvare och andra, som
hafva med upbörden att skaffa, äfvensom Kammar-Rätten, finna
sig, utan svårighet, i de särskilda beräkningar, som deraf följa.
Såsom President i Kammar-Rätten har jag pröfvat flera sådana
beräkningar och funnit dem ej föranleda till någon oreda eller
förvillelse, om ej hos okunniga personer. Sådane kunna fara
vilse om hvilket skatteår, som helst. Stadgandet, långt ifrån
att utgöra en olägenhet, medför, enligt min tanke, en beqvämlighet,
ja är ett behof för näringsidkaren. Jag anhåller derföre,
att R. o. Ad. måtte godkänna §:n, desto hellre som han, pä
säll Frih. Raab uplyst, redan är anlagen af PresteSt., och utan
tvifvel kommer att antagas af BorgareSt.
Frih. Raab: Till den upplysning om anledningen, hvarföre
Utsk. gjort delta förslag, som Hr von Hartmansdorff lemnat,
behöfver jag icke tillägga många ord, men jag måste förnya
min upmaning lill R. o. Ad. att icke nu fatta ett beslut, som
står i uppenbar strid med hvad Ståndet förut beslutat, R. o.
Ad. har redan bifallit 13:de §:n, hvaruti, bland annat, stadgas,
att anmälan om krognärings bedrifvande skall göras uti Mars
månad det är, då rörelsen skall börjas. Om R. o. Ad. nu beslutar,
att försäljningsåret skall beräknas från d. 1 Jan., så har
ju Ståndet beslutat, att försäljningsåret skall börja 3 månader
före sjelfva försäljningens ifrågasättande. Detta är ju eli fullkomligt
nonsens. Jag ber, alt de Hrr, som här leda diskussionen,
måtte fästa upmärksamhelen på angelägenheten deraf, att besluten
öfver förslagets särskildta delar ej blifva stridande emot
hvarandra, och jag tror att det vore skäl alt öfvertänka systemet
13 H. 0
32
Den 5 Oktober.
i dess hellid, innan nian uttalar sin förkastelsedom öfver ett
särskildt stadgande, hvilket man lösrykt från silt sammanhang
med de öfriga bestämmelserna i förslaget.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare tyckes vilja tillvita
Ståndets ledamöter att icke hafva tillräckligt genomtänkt ämnet,
enär de söka genomdrifva beslut, som stå i strid med hvarandra.
Denna tillvitelse- är dock, enligt min åsigt, aldeles obefogad
och anser jag, för min del, R. o. Ad. ingalunda hafva gjort
sig skyldig till en sådan obetänksamhet. Om Frih. Raab sjelf
bättre öfvertänkt R. o. Ad:s beslut, skulle troligtvis denna tillvitelse
utebiifvit. Om ock försäljningsåret börjar d. 1 Jan., förhindra
detta på intet vis näringsidkaren att börja sin rörelse d.
1 Okt. Enda följden af försäljningsårets beräkning från kalender-årets
början, ehuru krogrörelsen ej börjas förr än under
loppet af året, är att, om t. ex. krögaren öpnar sin krog d. 1
Okt., han får erlägga skatt för |:dels år och sedermera för ett
helt år, i likhet, med hvilken annan näringsidkare som helst.
För en hökare eller hvarje annan näringsidkare går försäljniugsåret
från d. 1 Jan. det ena året lill d. 1 Jan. påföljande är,
men jag kan icke finna, att hökaren derutaf är förhindrad alt
öppna sin hökarebod d. 1 Okt. R. o. Ad:s föreg:de beslut hindrar
således icke på minsta vis denna §:s afslående. De af
R. o. Ad. redan beslutade tidsbestämmelserna för ansökningarnes
ingifvande m. m., hvilka, enligt Frih. Raabs förmenande,
jemväl skulle lägga hinder i vägen för denna §:s förkastande,
passa dock lika väl in med försäljningsårets beräknande från d. 1
Jan. som från d. 1 Okt. Icke heller kan jag, i likhet med Rivon
Hartmansdorff, fästa någon så synnerlig vigt dervid, att
skatteåret skall rätta sig efter flytlningstiderna, ty om desammas
infallande under årets lopp gjorde antagandet af ett särskildt
skalfe-år för krögare nödvändigt, torde samma nödvändighet förefinnas
i afseende å viktualiehandel, kryddkramhandel o. s. v.,
så att vi finge särskildta hökare-är och kryddkrämare-år, ty
dessa och alla andra näringsidkare äro utan tvifvel, likaväl som
krögarne, beroende af flyttningstiderna i och för väljande af
tjenlig lokal och antagande af dugligt och pålitligt tjenstefolk.
Jag vidblifver min anhållan om afslag å §:n.
Hr Printzensköld: Utsk. synes mig hafva lagstiftat i detta
ämne aldeles såsom skulle frågan vara att införa en helt och
hållet ny näring i landet. Jag frågar dock Utsk:s här närvande
Hrr ledamöter, om icke krogrörelse förut här i Sverige idkats,
om icke krogrättigheter här i Stockholm blifvit på auktion inropade
emot en viss årlig afgift? Har för krogutskyldernas erläggande
ett annat skatteår än det vanliga eller kalenderåret blifvit
beräknadt? Ingalunda. Om stadens Drätselkomfnission_ låter på
auktion utbjuda en kroglägenhet att tillträdas d. 1 Okt., så debiteras
den, som förvärfva!- sig krogrättigheten, för de 3 månader
af det löpande året, hvarunder han idkat rörelsen, och någon olägenhet
deraf har, mig veterligen, aldrig försports. Ur hvilken
Den 5 Oktober.
83
synpunkt man således än må betrakta saken, synes det mig åtminstone
öfverflödigt att i afseende å denna särskildta näring
bestämma ett särskildt s. k. försäljningsår. Om man aldrig tänkt
eller nämnt något härom, hade det ju fallit af sig sjelft, att
krogutskylderna blifvit påförda och erlagda på samma sätt som
alla andra utskylder. De personer, som hafva med upbördsväsendet
att skaffa, behöfva icke någon särskild fingervisning om
sättet att dervid tillvägagå, enär de allmänna författningrne gifva
dem tillräcklig ledning i detta fall.
Hvad särskildt landet beträffar, anser jag, att om man för
bränvins-försäljningen derstädes ansett nödigt att bestämma ett
annat skatteår än det vanliga, det hade varit bättre att låta
detta år börja d. 14 Mars än d. 1 Nov., enär flyttningstiden
pä landet ur och i hus mycket oftare sker om våren än på
hösten. När man dessutom vet, att det knappast är tänkbart,
all den, som förvärfva! sig rättighet att försälja bränvin, icke
förut varit betänkt uppå att förse sig med tjenlig lägenhet för
rörelsens idkande, och dertill kommer, att det sällan eiler aldrig
finnes någon lägenhet å landet, hvarmed icke något jordstycke, om
äfven endast en kåltäppa, är förenadt, så att tillträdet deraf merändels
sker vid den laga flyttningen eller d. 14 Mars, måste man ju
taga för gifvet att krögaren redan på förhand bestämt stället,
der han kommer att bedrifva sin rörelse, hvaraf följer, att han
icke har någon fördel deraf, att ett särskildt försäljningsär i afseende
å hans näring bestämmes. Jag förblifver således vid min
åsigt, att det är aldeles öfverflödigt att lagstifta i delta fall och
att R. o. Ad. således handlat riktigast, då Ståndet helt enkelt
afslog denna § utan att sälta någon annan i stället.
Frih. Raab: Jag kan icke godkänna de motiver, hvaruppå
Gr. Lagerbjelke stödjer sin åsigt i denna fråga. Han har sagt,
att det icke gör något till saken, att i en föreg:de § stadgas,
It den, som vill idka krogrörelse, skall anmäla sig inom Mars
uånad det år, rörelsen skall börjas, enär saken hjelpes dermed,
tt krögaren får idka sin rörelse under någon tid af det ena
ret och fortsätta dermed hela det andra året. För det första
"r jag erinra derom, att det icke ens är autydt, att meningen
kulle vara den, att näringen skall börja i slutet af året, så att
ian i detta afseende måste förutsätta en stor gissningsförmåga
os dem, som komma att tillämpa författningen. För det andra
er jag att fä påminna Hr Gr., det lian för en kort stund sedan
trade, att olägenhet skulle upkomma derigenom att Taxerrsomilé
skall beskatta näringen för en del af det förflutna året.
en af hvem skall näringsidkaren beskattas under det följande
et? Icke kan det ske af detta års TaxensKomité, emedan vi
dan antagit en §, som säger, att näringsidkaren skall på förhand
ta, huru mycket han skall i skatt erlägga.
Vidare vill jag svara Hr Printzensköld på bans anmärkn.,
här är fråga, icke om någon, ny näring, utan om en näring,
6*
84
Den 5 Oktober.
sorn redan existerar. Näringen är visserligen icke ny, men vi
böra ihågkomma, alt den hittils varit föga beskattad. Saken
vore af ringa vigt, om förhöjningen i skatt inskränkte sig till
en eller annan R:dr, men när det är fråga om att skatten skall
ökas med flera hundra R:dr, blifver förhållandet annorlunda, ty
då är det af stor vigt för näringsidkaren att veta, burn stor
skatt han för rörelsens bedrifvande nödgas erlägga.
Propos. lill bifall å Utslcs i afseende på förevartde § afgif
na
förslag blef härefter först framstäld och besvarades med Ja
och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.,
med vidblifvande äf sitt förut fattade beslut, behagade afslå denna
§, samt efter denna proposts besvarande med starka Ja, blandade
med Nej, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering.
Gr. Lagerbjelke: Till svar å Frih. Raabs sisla yttrande
ber jag alt få erinra derom, att, enligt R. o. Ad:s redan fattade
beslut, den Taxer:sKomilé, som sammanträder näst efter det K.
Reflude utfärdat tillståndsresolution för bränvinsförsäljning, skall bestämma
afgiften å näringen för hela den tid, å hvilken resolutionen
är utfärdad.
Hr Hjärne, Harad: Jag anser mig böra hemställa till
Frih. Raab, huruvida han icke skulle vara benägen att afstå från
den begärda voteringen. Jag är visserligen af samma mening
som Hr Frih:n, men jag tror ej att densamma vid voteringen
kommer att göra sig gällande.
Uplästes till justering och godkändes följande voler:s-propos.:
Den som bifaller 15:de §:n af den i Särskildta Ulsk:s Utlät.
N:o 20 föreslagna förordning, ang:de vilkoren för bränvins
försäljning, röstar
Ja-,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, vidblir R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslul
och varder berörde § afslagen. I
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sou
följer: I
Ja — 10. I
Nej — 21. I
16:de punkten, ang:ile § H. I
Hr Gr. o. Landtm, upläste den af R. o. Ad. för ifrågJ
var:de § antagna redaktion, sålydande: ”Vid beräkning, som I
i 8:de §:n för stad föreskrifven, må kannetal icke sältas för nal
nuthandels-ställe under 800 och för utskänknings-ställe uncB
Den 5 Oktober.
85
1200. Ej heller får auklionsanbud, som enligt 10:de §:n för
hvarldera slaget åf handel antages, understiga det derför här ofvan
bestämda minsta kannetal.”
”Vid beräkning, sorn är i 12:te §:n för gäslgifverier å landet
föreskrifvén, äfvensom för minuthandels- och utskänkningsställe
ä landet, hvilka enligt 14:de §:n tillåtas, må kannetalet
icke sättas för minuthandels- under 400, och för utskänkningsställen
under 600 kannor.”
Frih. Raab: I denna § har Utsk. sökt sammanjemka de
olika Ståndens skiljaktiga meningar ang:dc minimi-beloppet af
kannetalet. R. o. Ad. hade beslutat, att detta belopp skulle utgöra
800 kannor för minuthandel och 1200 kannor för utskänkning
i stad, samt 400 och G00 kannor för dessa båda ar
ter
af bränvinsförsäljning å landet. Utsk. föreslår ett lika minimibelopp
för båda arterna, eller 800 kannor i stad och 400 å
landel. Härvid bör dock bemärkas, att R. o. Ad., i afseende å
17:de §:n, beslutat, att afgiften för så yäl det ena som andra
slaget af försäljning skall vara 8 sk., då deremot Utsk. föresla
git,
att utminuteringen skall beläggas med 8 sk:rs, men utskänkning
med 12 sk:rs skatt per kanna. Jemför man nu dessa Ulsk:s
förslag, så finner man, att skattens totalbelopp blifver lika med
hvad R. o. Ad. beslutat. Jag hoppas derföre, att R. o. Ad.,
för alt gå de; andra Ståndens åsigler till mötes, antager hvad
Utsk. i 16:de och 17:de §§:ne föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: I anseende till de beslut R. o. Ad.
förut fattat, går det numera icke an att bifalla Utsk:s förslag i
denna §, ty der talas om auklionsanbud å landet, men R. o.
Ad. har beslutat ett annat sätt för krogrättighets förvärfvande å
landet. Men äfven om delta hinder ej förefunnes, anser jag likväl
Utsk:s förslag vara otjenlig!. R. o. Ad. torde erinra sig,
huruledes, då frågan förra gången förevar, en ganska liflig debatt
upstod, hvarunder det bevisades, att det var oriktigt att bestämma
lika minimibelopp för utminutering och utskänkning.
Det är nemi. gifvet, att då minuthandlaren icke får sälja varan
till andra personer, än dem, som vilja afhemta densamma, och
icke lill mindre belopp än !:dels kanna, under det alt utskänkaren
icke allenast säljer på samma sätt som minuthandlaren,
utan äfven afyltrar bränvinet till sådana, som förtära det på
stället och i mindre qvantiteter eller supvis, så har utskänkaren
en fördel framför minuthandlaren. Om förhållandet äfven
i allmänhet skulle blifva sådant, att bränvinet, som såldes hos
utskänkaren, till största delen förtärdes på stället, så skulle det
komma sig deraf, att utskänkaren fann sin räkning dervid, men
det står honom alltid fritt att derjemte idka samma rörelse som
minuthandlaren. Det måste således vara orätt, att bestämma
minimum af den qvantitet bränvin, som man anser å bränvinsförsäljnings-ställen
komma att under loppet af ett år afyttras,
86
Den 5 Oktober
lika stort för elen, sorn har endast ett sätt att bedrifva rörelsen,
sora för den, hvilken har Iva sätt tilt af rörelsen draga inkomst.
R. o. Ad. fattade således ett, i min tanka, ganska riktigt beslut,
då Ståndet utsatte minimum för utskänkning till 1200 och för
minuthandel till 800 kannor i stad, samt 600 och 400 kannor
för utskänkning och minuthandel å landet, hvarföre jag äfven
vördsamt anhåller, det R. o. Ad., med vidldifvande af delta beslut,
ville afslå Utsk:s förslag.
Frih. Raab: Efter den votering, sora nyss försiggått,- inser
jag nogsamt, att R. o. Ad. är mera sorgfällig att vidblifva
sina förra beslut, än alt behjerta de skäl, som förebringas för
beträdandet af en medelväg emellan Ståndens olika beslut i frågan;
men jag kan likväl icke lemna oanmärkt det motiv för sin
åsigt, som Gr. Lagerbjelke bär afgifvit. .lag skulle vilja begagna
samma motiv för att komma lill ett aldeles motsatt resultat. Gr.
Lagerbjelke säger att utskänkaren har den fördelen framför minuthandlaren
att icke allenast få sälja bränvin på samma sätt
som den sednare, utan äfven supvis att på stället förtäras. Nä
väll Då den förre således har en oneklig fördel framför den sednare,
bör den förre väl också betala en högre skall än den sednare
för hvarje kanna bränvin, som försäljes om året. Erkäunes
detta, så inses äfven orimligheten deraf, att man bestämmer
minimibeloppet för minuthandeln så högt, att det på många
orter blifver omöjligt alt fä någon, som vill åtaga sig minuthandel
med bränvin. Delta ligger, enligt milt begrepp, så uppenbart
för tanken, att jag ej tror att saken behöfver vidare diskuteras,
utan öfverlemna:- densamma till II. o. Ad:s eget bedömande.
Då nu propos. framstäldes till bifall å Utsk:s i afseende på
ifrågavar:de § afgifna förslag, ropades starka Nej, blandade med
Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, herastälde om R. o. Ad. behagade,
med vidblifvande af sitt förut fattade beslut, afslå Utsk:s
förslag, samt sedan denna propos. blifvit besvarad med starka Ja,
jemte åtskilliga Nej, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
17:de punkten, ang:de § 17.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upläst den för ifrågavar:de § af
R. o. Ad. antagna redaktion, så lydande: ”Oberäknad den afgift,
som enligt Bevillu:s-förordn:n erläggas bör, utgöres, sä i
stad som å landet, afgiflen vid minuthandel och vid utskänkning
med 8 sk. för hvarje kanna af det bränvin, som enligt 8:de,
12:te eller 15:de §:n beräkuadt blifvet, eller hvarför afgift enligt
10:de §:n åtagen är”; yttrade
Gr. Lagerbjelke: Likasom vid förra behandlingen af den
sist afgjorda §:n, föreföll äfven vid denna §:s förra behandling
en ganska långvarig och liflig öfverläggning. I afseende å den
förra §:n ansåg man att då utskänkaren hade flere sätt att afyttra
sitt bränvin, än utminuteraren, det äfven vore sannolikt,
att jden förre skulle årligen försälja mera bränvin än den sed
-
Den 5 Oktober.
87
nate, hvarföre man jemväl bestämde kannetalets minimibelopp
högre å ulskänknings-ställena än å utmiuuterings-ställena. Då
man sålunda skipat full rättvisa emellan de båda rörelserna,
ansåg man det icke finnas något skäl, hvarföre det bränvin, som
försåldes pä utskänknings-stäliet, skulle beskattas högre än del
bränvin, sorn afyltrades å utminuterings-stället. Kanne-afgiften
bestämdes således att utgå till lika belopp för båda rörelserna,
eiler med 8 sk. b:ko per kanna, och som jag anser detta beslut
vara välgrundadt, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte detsamma
vidblifva.
Hr Hjärne: Gr. Lagerbjelke har sagt, att sedan rättvisa
emellan de olika sätten att försälja bränvin blifvit skipad, derigenom
att minimibeloppet af. det antal kannor, som ansågos
komma alt försäljas, bestämdes högre för utskänknings- än för
utminuterings-stället, så förefunnes icke något skäl att till olika
belopp bestämma sjelfva kanne-afgiften. Jag får likväl erinra
derom, att uti hela den lagstiftning ang:de bränvins tillverkning
och försäljning, hvarmed vi denna Riksdag varit sysselsatta,
framlyser den bestämda afsigten att fördyra bränvinet, isynnerhet
för den klass af medborgare, hvilka deraf lida den största skadan,
eller den arbetande klassen, af hvilken krogarna hufvudsakligasl
besökas. För alt utrota kroglifvet harUtsk. derföre föreslagit,alt bränvin
skulle å andra ställen, eller de s. k. utminuterings-ställena,
allmänheten tillhandahållas, likväl med vilkor att varan ej finge å
stället förtäras. För att genom utminuterings-ställena uttränga krogarue,
har man ansett nödigt att den ringa qvantitet bränvin,
som å de sednare finge köpas och på stället förtäras, elter supen,
blefve dyrare än samma qvantitet, upköpt å ett utmihuteringsställe.
Det är af detta skäl som ötsk. föreslagit högre afgift för
bränvinet, som försäljes på utskänknings-stäliet, än för det å
utminuterings-stället försålda bränvin. Detta förslag står i fullkomlig
öfverensstämmelse så väl med hvad R. St. uttryckligen
tillkännagifva,' som ock med de önskningar, hvilka uttalats af
menigheterna i en stor del af Sveriges landskap. Jag hoppas
således, att R. o. Ad., med behjertande af dessa önskningar,
bifaller Ulsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Jag befarar, att det goda ändamål,
sorn Utsk. åsyftat genom sitt förslag, att utskänkning af bränvin
skall beläggas med högre afgift än utminutering deraf, icke står
att vinna, utan att förslaget snarare skall leda derhän, att lönn
krogar,
eller, rättare sagdt, olofliga utminuterings-ställen komma
alt upstå. Man skall ulan tvifvel uptänka alla möjliga medel att
eludera författningen, då afgifterna för de båda rörelserna äro
så olika, alt afgiften å den ena är 50 proc. högre än afgiften
å den andra. Jag kan icke heller annat än erkänna riktigheten
af den grundsats, alt all försäljning af bränvin, vare sig kannetals
eller suptals, bör med lika afgift beläggas. När man stiftar
lagar, bör man söka göra dem sådana, att de så litet som
möjligt kunna eluderas. Särskildta Utsk. har vid detta tillfälle
88
Den 5 Oktober.
icke lyckats att lösa detta i sig sjelft ganska svåra problem.
Deremot anser jag, alt R. o Ad., genom alt bestämma en lika
afgift för de båda slagen att bränvins-försäljning, kommil problemets
lösning närmare och åtminstone underlättat möjligheten
för polismakten att handhafva författningens efterlefnad. Jag
förenar mig uti Gr. Lagerbjelkes anhållan, det R. o. Ad. behagade
sitt förra beslut vidblifva.
Hr Adelborg, Anders Otto: Man har sagt, att bränvinet
bör draga lika hög beskattning å såväl utskänknings- som
ulminuterings-slällen. Varan är lika farlig, hvarest den finnes,
och således bör intet afseende å stället hafvas. Utsk. har dock
tänkt sig saken annorlunda. Utsk. har fästat sig vid det i
så hög grad förderfliga kroglifvet med alla dess för familjelifvet
farliga följder. Utsk. bar genom förslaget åsyftat, att lystnaden
efter bränvinets förtärande hädanefter skulle tillfredsställas
mera sällan å krogen, utan, sä vida den ej kunde helt och
hållet förqväfvas, mera inom hemmet, och för detta, åtminstone
relalift, goda ändamåls vinnande har Utsk. föreslagit inrättandet
af s. k. utminuterings-ställen, der allmänheten kunde förskaffa
sig bränvin, men utan rättighet att det å stället förtära, och
hvilka ställen Utsk. ansett böra på de egentliga krogarnes bekostnad
gynnas. Har Utsk. begagnat ett oriktigt eller olämpligt medel, så
har Utsk. likväl sökt alt dermed vinna ett godt ändamål, nemi. inskränkandet
af det förderfliga kroglifvet, och jäg tror, att man
är skyldig Utsk. åtminstone så mycken upmärksamhet, att man
med större noggrannhet granskar förhållandet, innan man uttalar
sin förkastelsedom öfver förslaget.
Följden af att en högre afgift erlägges för den kanna bränvin,
som försäljes på utskänknings-stället, än för samma qvantitet
af varan, försåldt pä ulminuterings-stället, är naturligtvis
den, att bränvinet icke kan fäs till samma pris på båda ställena,
utan blifver dyrare å det förra än å det sednare. Hvar och en,
som fäster mera afseende å att få varan för godt pris än alt få
densamma genast på försäljnings-stället konsumera, skulle då
komma att gå heldre till utminuterings- an till utskänkningsstället,
och om detta förhållande tilltager, så blifver naturligtvis
deraf en följd, att krogarne så småningom utrotas, eller åtminstone
till antalet förminskas, hvilket just är hvad man åsyftat.
Man må icke heller föreställa sig, att någon person vill inrätta
minuthandel med bränvin, om han icke får någon fördel framför
krögaren. Denne sednare har altid en stor fördel framför
minuthandlaren, derigenom att krögaren jemte bränvin tillhandahåller
gästerna andra drycker och matvaror, att vistelsen på
stället med muntra umgängesvänner, med lustiga dryckesbröder,
är för mången en nästan oemotståndlig frestelse och förleder
till förtärande af en större qvantitet af rusgifvande drycker, än
om drycken förtärdes i hemmet. Vid sådant förhållande torde
den motvigt emot kroglifvet, som Utsk. velat nedlägga deruti,
att bränvinets förtärande å krogen är dyrare än dess upköpande
hos minuthandlaren, icke böra anses vara olämplig.
Den 5 Oktober.
89
Dessa äro i korthet skälen för Utsk:s förslag lill (len olika
beskattningen och jag för min del kan ickq finna annat, än att
den sålunda föreslagna utvägen att söka minska krogarne icke är
så förkastlig, att den bör aldeles öfvergifva^. Vi böra, M. H.,
ej förbise, att frågan icke endast och allenast är den, huru
högt och på hvilket sätt bränvinet skall beskattas, utan hufvudsakligen
den, huru dryckenskapslasten, denna på Svenska
nationens lifskraft tärande kräfta, skall kunna förminskas och
utrotas. Jag yrkar bifall till §:n.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har sagt, alt
om man ej gåfve utminuterat-en någon fördel framför utskänkaren,
skulle ingen vilja åtaga sig minuthandel med bränvin.
Härvid har den värde talaren likväl förbisett del beslut, R. o.
Ad. i afseende å förra §:n fattat, nemi. alt minimibeloppet af
kannetal för utskänkning af bränvin skulle med i;del öfverstiga
minimum för utminutering af bränvin. Utminuteraren har således
redan fått den fördel, han rättvisligen bör åtnjuta, ty det
är onekligen rättvist, att för den, som har svårare alt få sin
vara försåld, bestämmes en lägre beräkning i afseende å qvanliteten
af verkligen försåld vara, än för den, som med större
lätthet afvttrar varan. Men att derutöfver gynna utminuteringen
med att bestämma en lägre skatt på hvarje kanna bränvin,
som sålunda försäljes, vore detsamma som att gifva utmiuuleraren
en tydlig anvisning att idka lönnskänkning på utminuteringsstället.
Det är nemi. gifvet, att om man lyckas att göra bränvinet
dyrare på utskånknings-stället än på utminuterings-stället,
blifver det äfven omöjligt att förhindra, det dryckenskapslasten
vände sig helt och hållet lill de ställen, der den för bästa, priset
kunde tillfredställas, och kronobetjeningen skulle svårligen
kunna räcka till att öfvervaka all den lönnskänkning, som skulle
komma att ega rum på utminuterings-slällena.
Man har ytterligare sagt, att, oaktadt den förmån, som
R. o. Ad. genom det förra beslutet velat tillskynda utminuteringen,
densamma likväl icke skulle kunna ega bestånd i bredd
med utskänkningen, emedan dess förmåner äro ännu större, såsom
rättigheten alt låta gästerna förtära bränvinet å stället samt
bespisa dem med mat o. s. v. Man har likväl äfven härvid
gjort sig skyldig till ett förbiseende, ty för inrättandet af en
fullständig krogrörelse erfordras vida större kostnader, vida större
förlag och vida större lokal än för npslåendet af en bränvinsutminuteringsbod.
Den ena rörelsen är en hufvudnäring, som
lager idkarens hela tid och verksamhet i anspråk; den andra är
en rörelse af vida mindre omfång, den der ganska val kan såsom
binäring bedrifvas. Häraf torde R. o. Ad. finna att utminutering
af bränvin mycket väl kan upsla, utan den ytterligare
förmån, Hr Adelborg velat densamma bereda. Jag fortfar således
i mitt yrkande, det R. o. Ad. mätte stanna vid hvad Ståndet
förut beslutat.
Hr von Hartmansdorff: Ulsk:s mening med denna §
bör icke för natron vara tvetydig. När en förderflig vara, sä
-
I
90
Den 5 Oktober.
sora bränvinet är, icke kan förbjudas, utan måste hållas allmänheten
till handa: så har Utsk. åsyftat att göra försäljningen deraf
så litet skadlig sora möjligt. I sådan afsigt har Utsk. föreslagit,
att jemte utskänknings-ställena, eller krogarne, der bränvinsförsäljningen
är förderfligast, skulle finnas andra s. k. minulerings-ställen,
der föryttringen icke vore så skadlig, emedan
köparen ej vore utsatt för frestelsen att sitta och förtära varan
på stället, men der iian likväl bekomme henne, då han ansåg
sig icke kunna henne umbära. För att göra krogarne mindre
besökta och minuterings-ställena mera anlitade, har Utsk. velat
göra skatten å bränvins-minutering lindrigare än å bränvinsutskänkning.
Om den, som vill förtära varan, får benne för
bättre pris på minuterings- än på utskänknings-stället, skulle
derigenom, enligt Utsk:s förmenande, bränvinets omåttliga bruk
aftaga och kroglefnaden, som starkast frestar till omåttlighet,
minskas. För detta ändamåls vinnande är ej nog att, i öfverensstämmelse
med 15. o. Ad., olika bestämma det ofta berörde
minimibeloppet för utskänkningen och minuteringen, aldrahelst
om auklions-systemet, såsom R. o. Ad. beslutat, öfvergifves.
Imedlertid hoppas jag, det önskan att förekomma bränvinets
förderflighet och kroglefnadens skadlighet skall hos R. o. Ad:ns
ledamöter mera gälla än ambitionen att få Ståndets förra beslut
godkändt. Vi böra ihågkomma, att med detsamma skillnaden
mellan beskattningen å de tvenne försäljnings sälten uphäfves,
förstöres utan tvifvel den goda verkan, som man med förslaget
åsyftat. Jag hoppas visserligen, att de andra Stånden icke skola
borttaga denna skillnad. Alen jag kan ej annat än beklaga,
om R. o. Ad. skulle, för sin del, gifva nykterhetens befrämjande
ett så svårt slag, som nu ifrågasättes, och sådant för att iakttaga
jemnlikhet mellan bränvins-försäljare. Detta är luifvudsaken
af hvad jag haft att säga och får, på grund deraf, anhålla om
bifall till §:n.
Hr Printzensköld: Om det kunde ingå i min föreställning,
att det ändamål, som Utsk. genom detta förslag sökt att
vinna och hvilket jag icke kan annat än på det högsta loforda,
verkligen kunde på denna väg upnås, skulle ingen hellre än jag
bifalla förslaget och tillstyrka R. o. Ad. att frånträda sitt förra
beslut i frågan. Men huru jag än må för mitt begrepp framställa
saken, kan jag icke komma till den slutsats, att förslaget
skulle medföra den verkan, Utsk. åsyftat. Att fyllerilasten må
minskas, lärer ingen af R. o. Ad:s ledamöter underlåta att på
det lifligaste önska, men vill man ändamålet, måste man äfven
välja sådana medel, hvarigenom det verkligen kan upnås. Dertill
erfordras r min tanke stränga kontroller, en talrik och vaksam
polisbetjening, som vakar öfver författningens noggranna efterlefnad,
pålitliga krögare, de der sätta sin ära uti att visa
sig värdiga det förtroende, de erhållit, derigenom att de icke
tillåta sina gäster att å närings-stället sig öfverlasta. Sålunda
innehåller författningen, om jag icke alltför mycket misstager
Ben 5 Oktober.
91
mig, vissa bestämmelser, som förbjuda krögaren alt utdela bränvin
till den, som förut fått något förmycket af denna vara, och
ålägga honom all om en sådan person taga vård. Med ett ord,
författningen innehåller flera bestämmelser, åsyftande alt förekomma
ett öfverdrifvet bruk af denna farliga vara. Men ingalunda
kan, enligt min öfvertygelse, en högre beskattning ä krögaren
än å utminuteraren medverka till dettgt mål. Tvärtom torde
det vara fara värdt att denua olika beskattning leder till ett annat
ondt, hvilket, om än icke lika stort som fyllerilasten, likväl
kommer densamma ganska nära, nemi. till lönnkrögeri, enär i
sjelfva författningen innehålles en upmuntran för utminuteraren
att på alla möjliga sätt söka kringgå densamma. Jag vill blott
anföra ett exempel, rörande en kroglägenhet å landet, hvilken
jag ofta reser förbi och invid hvilken jag låter mina hästar beta,
när jag reser från en egendom, som jag besitter. A nämnde
lägenhet finnas 2:ne byggnader, en på hvardera sidan om landsvägen.
Krognäring bedrifves i båda. Om denna författning
komrne till stånd, skulle icke båda dessa lägenheters innehafvare
befattä sig med utskänkning af bränvin, ty det är troligt, alt
någondera af dem skulle föredraga utminuteringen, för hvilken
endast 8 sk:s skatt per kanna erlägges, framför utskänkningen,
spm drager en skatt af 12 sk. för hvarje kanna. Till höger om
vägen skulle således enl. all sannolikhet blifva krog, till venster utminuterings-slälie
eller tvertom. Då nu författningen bjöde,
att bränvinet ej finge på utminuterings-stället förtäras, blefve
följden den, att de, som hvilade sina häsla» å stället, köpte sig
bränvin-i lägenheten till venster om vägen och dermed begåfvo
sig till lägenheten å högra sidan af vägen, för att bränvinet derstädes
förtära, så att i sjelfva verket krognäring,, men ingen utminutering,
ä båda lägenheterne komme att bedrifvas. Det är
detta sätt att eludera författningen, som jag vill förekomma, derigenom
att afgiften för båda rörelserna blifver lika hög. Det kan
visserligen beklagligtvis ändock hända, att just den höga afgiften
af 8 sk. per kanna lockar till författningens eluderande,
men denna lockelse blifver åtminstone mindre, om afgiften, enligt
R. o. Ad:s beslut, blifver lika hög för båda grenarne af
ifrågavande näring. Både för nykterhetens och för laglydnadens
skuld bestrider jag således gagneligheten af Utsk:s förslag
och anser R. o. Ad:s förra beslut vara det riktiga, hvarföre jag
äfven fortfar i min anhållan att R. o. Ad. behagade detsamma
vidblifva.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Sedan R. o. Ad. genom
sitt beslut, ang:de 2:dra §:n, stadgat, att ett så ringa qvantum
bränvin som ^-dels kanna finge å utminuterings-ställe försäljas,
är skillnaden emellan utskänkning och utminutéring af bränvin,
enl. min tanke, ganska obetydlig. Jag kan således icke heller
inse behofvet af att beskatta dessa nästan lika rörelser på olika
sätt, utan jag tror fastheldre, att åtgärden otifvelaktigt skulle föranleda
till ständiga och talrika lagbrott. Det är ju gifvet, att
92
Den 5 Oktober.
om jag pä ett ställe får köpa |-dels kanna bränvin för endast 1
sk:s bättre pris, än å ett annat stalie, så går jag till del förra
stället ocb förtär det kopia bränvinet, antingen derstädes eller i
grannskapet, ty jj-dels kanna är icke ett så stort qvantum, att
jag köpef det, för att förtäras i hemmet. Huru önskvärd! det
än må vara, att nykterhetens sak skall befrämjas, bör man dock
ej derför vidtaga sådana mått ocb steg, att lagbrott deraf blifva
en ovilkorlig följd. Det är af sådan anledn. jag anhåller, att
11. o. Ad. mätte vidblifva sitt förra beslut.
Frih. Raab: Den §, som nu är under öfverläggning, är, i
min tanka, den vigtigaste af alla dem, som återstå. Utsk. har
föreställt sig, att utminutering af bränvin ej skulle vara för sedligheten
så förderflig, som krogrörelse; att det skulle vara mindre
skadligt, att bränvins-förlärarne finge upköpa och hemföra
bränvinet, än att detsamma å krogen förtärdes. Om detta föreställningssätt
är riktigt, så mäste det äfven vara riktigt, alt vid
beskattningen af den mera och af den mindre förderfligt rörelsen
följa olika grunder. Detta bar äfven Utsk. gjort. För alt
bevisa oriktigheten af ett sådant förfarande, hafva de, som klandra
förslaget, utgått från den synpunkt, att hvarje kanna bränvin,
som försäljes, bör bära samma afgift. Men hvarföre haiman
då underlåtit att taga skatt för försäljning af bränvin i parti,
15 kannor och derutöfver? Detta är ju en uppenbar inkonseqvens.
Man har ju beskattat bränvinsförsäljning i minut, just derföre,
att densamma har skadligare följder än varans afytlrande i gross,
ocb af samma skäl bör försäljningen suptals, som är den skadligaste,
beskattas högre än minuthandeln med större qvanliteter,
hvilken ej är så skadlig som den förra.
Förslagets motståndare hafva hufvudsakligst fästat sig dervid,
att genom förslagets antagande skulle bränvins-magasinerna
förvandlas till lönnkrogar. Detta är att förmoda, att det värsta
af allt skall inträffa, att författmn skall helt och hållet eluderas.
Icke bör man skrifva en författn. i den fulla öfvertygelsen, att
dess efterlefvande ej skall kunna handhafvas. Då vore det ju så
godt att icke alls befatta sig med något lagstiftningsarbete.
Om man medgifver, att den författn., Utsk. här i föreslagit,
verkligen kan lill efterlefnad nprätthållas, så kan man icke heller
bestrida, att det icke är bättre, om bränvinssuparen, derigenom
alt han får varan för bättre pris å utminnterings-stället,
köper sitt bränvin derstädes och förtär det hemma, än om han
har den vanan att sitta på krogen dagen igénom och öfverlasta
sig med bränvin. Detta synes mig vara så klart, att jag i sållning
knappast förstår, huru det kan på allvar bestridas.
Man har sagt, att all den fördel, utminuteråren behöfver,
ligger i det lägre minimum. Men, Mine Hrr, hvad är ett minimum?
Intet annat än just hvad ordet utmärker, eller att det
till försäljning beräknade kannetalet ej får nedgå under en viss
gräns- Icke må man tänka sig att ett näringsställe, sådant som
Operakällaren t. ex., skall stanna vid minimum. De flesta skola
Den 5 Oktober.
93
ulan tvifvel gå dubbelt eller tredubbelt efver minimum, och blifver
detta händelsen, förfaller, såsom lätt torde inses, hela den
argumentation, sorn åtskilliga talare byggt på det olika minimibeloppet.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag för min del anser,
att Utsk. riktigt förfarit. Ett utminuterings-ställe har det
gagn med sig, att, då en fattig arbetare, som icke har råd alt
köpa bränvin i större myckenhet, önskar att få något bränvin
med sig till cn bergning, en vedlmggning eller något annat utarbete,
hvarunder ofta flera dagar tillbringas under bar bimme'1,
kan han få upköpa detta sitt lilla bränvinsförråd på minuteringsstället
och jag tycker det vara mycket skäl att han der får bränvinel
till något bättre pris än om han skall köpa det suptals å
krogen. Säga hvad man säga vill, så är bränvinet ännu fol
den
Svenska arbetaren snart sagdt ett oumbärligt behof, och det
torde derföre icke vara skäl ali drifva upp priset å varan högre
än Utsk. gjort. Att deremot flera personer å krogen sammankomma
för att supa och rumla, det är något helt annat och hör,
såsom ett ondt, afskaffas. Då härtill kommer, alt utskänknings
ställena
i flera hänseenden äro bättre lottade än minuterings
ställena,
finner jag deruti ett ytterligare skäl att gifva mitt bifall
lill Utsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabriel: Jag tager mig frihet
ten förorda Utsk:s förslag i denna §. En talare, lii- Printzensköld,
har ansett det vara lättare alt förekomma fylleriet genom
lag-paragrafer, än genom den egna vinning,som skulle förmå suparen
att icke sitta och öfverlasta sig på krogen. Jag deremot tror,
att det högre priset å bränvinet, såldt på' krogen, förminskar superiet
och jag tror, att de beslut i bränvins-lagstiftningen, R.
St:r vid denna Riksdag fattat, hafva utgått från synpunkten att
fördyra bränvinet för älskaren af kroglifvet, för suparen. Vid
sådant förhållande är det väl rätt, att det bränvin, sorn köpes
och förtäres å krogen, står köparen dyrare än det, som upköpes
för att förtäras hemma eller vid arbete utomhus. Jag anser således,
att utskänkaren bör högre beskattas än ulminuteraren,
hvarföre jag äfven förordar antagandet af den nu under öfverläggning
var:de §:n.
Hr von Hartmansdorff: Oaktadt åtskilliga talares försäkringar
om deras ifver för nykterhetens befrämjande, kan jag icke
finna annat, än att de söka gynna utskänknings-ställena på niinuteringens
bekostnad. Detta är likväl motsatsen till den mening,
jag hyser och Serskilda Utsk. här framställt. Jag anhåller
att fä, vid hvad Gr. Gyldenstolpe nyss sagt, tillägga, att det lönnkrögeri,
som Hr Printzensköld, och andra med honom, ansett så
farligt, blott är en bisak och således ingalunda af den vigt, att
man derå bör fästa mera afseende än å hufvudsaken. Skulle
R. o. Ad. vilja nedsätta skatten å bränvins tillverkning, derföre
att lönnbränning föröfvas? Sådant har icke blifvit ifrågasatt och
jag förmodar, att det icke fallit någon in. Skulle man, derföre
Den 5 Oktober.
ali lönnkrogen eger nini, v ii ja undergräfva eller förstöra den
mindre skadliga bränvins-försäljningen på niinuterings-ställena?
Hr Printzensköld har trott att, vid eli ställe, som han känner
till, man skulle å ena sidan af vägen kunna anlägga en krog
och ä den andra en minutering. Ja, i händelse länets Landshöfd.
och andra vederbönde äro till den grad likgiltiga för saken,
att de låta ett sådant missbruk ega rum, då kan sådant ske.
Alla möjliga missbruk kunna inträffa, om de, som skola hindra
dem, blunda derför.
Sistnämnde ledamot har äfven trott, att den höga skatten
icke kan förekomma dryckenskapen. Gr. Gyldenstolpe har deremot
påstått, att varans fördyrande är enda säkra medlet att minska
fyllerilasten; och det förefaller mig såsom skulle Hr Printzensköld
vara den ende, sorn har en motsatt åsigt.
Frih. af Ugglas har ansett riedsättuingeu till |-dels kanna
af den försäljning, som eger runi pä minuterings-slällen,
vara skadlig, derföre, att hon skulle föranleda lill kroglefnad.
Utsk. har utgått från den åsigt, att man icke bör nödga .den fattiga
arbetaren alt köpa mera bränvin än han behöfver, ty då
skhlle han föranlåtas gå lill krogen, för att ej få för mycket.
Enl. min tanke hade man bordt tillåta bränvins försäljning lill
lika ringa belopp på båda ställena. Men Utsk. hyste en annan
mening, hvarpå nykterhetens sak icke torde vinna. Det är, på sätt
Frih. Rehbinder anfört, en bestämd fördel för arbetaren, att få
köpa ett mindre belopp för att förtäras hemma, eller i skogen,
på sjön, eller hvar han eljest kan hafva göromål, utan att nödgas
derföre utgifva större penningebelopp än som nödtorfteligen
erfordras.
Jag förnyar jnin anhållan om §:ns antagande.
Frih. Cederström, Hud.: Redan vid flere föregide Riksdagar,
så väl som vid den innevartde, har jag gemensamt med
Hr von Hartmansdorff kämpat för att på öfvertygelsens väg, genom
ändamålsenliga skrifters spridande m. m., motverka fyllerilasten.
Mitt nit för denna stora samhällsangelägenhet lärer således
icke af någon kunna ifrågasättas eller jäfvas. När jag nu
går att instämma med Gr. Lagerbjelke, lärer R. o. Ad. finna,
att med ett varmt och lefvande nit för nykterhetens sak kan män
likväl förena den önskan, att densamma måtte befrämjas genom
andra medel, än dem Serskildta Utsk. ansett tjenliga. Det må
väl vara, att bränvins tillhandahållande å s. k. minuterings-ställen
kan i åtskilliga hänseenden medföra fördelar framför kroglifvet,
hufvudsakligen derföre, att bränvinet ej å de förra ställena får
förtäras; men å andra sidan lärer ej kunna förnekas, att dessa
ställen, spridda pä långt afstånd från hvarandra, icke utan mycken
'svårighet kunna af kronobetjeningen bevakas. Om saken
från denna synpunkt betraktas, förefaller det mig såsom skulle
man icke böra vara alltför angelägen om att draga bränvinshandeln
från utskänknings- till utminuterings-ställena. Man bör taga
sig till vara för ensidighet, och, till följd af en sådan varsamhet,
Den 5 Oktober.
95
gifvet' jag R. o. Ad:s förut fattade beslut företräde framför Utsk:s
förslag.
Visserligen har Hr von Hartmansdorff' anfört, att lönnkrögeriet
ej finge betraktas annorlunda än såsom bisak, och icke såsom
hufvudsak. Det vore visserligen ganska önskvärdt, om lönnkrögeriet
blefve en bisak eller aldra helst en småsak, en obetydlighet,
som uphörde genom egen brist pä lifskraft; men just för
att nedtrycka det lill denna punkt, hörman under nuvande förhållanden
ej förlora ur sigtet dess hittills alltför betydliga utsträckning.
Ofverser man denna nödvändiga försigtighet, då först äfventyra;;
man att genom mindre välbetänkta lagstiftningsåtgärder
göra lönnkrögeriet från bisak (ill hufvudsak. I all välmening
hade man då på ett mindre lyckligt sätt omvändt det förhållande,
man velat se annorlunda än det beklagligen lätt torde
blifva, om ej lagstiftningen deråt ger nödig aktsamhet.
Hr Printzensköld: Jag beklagar, om jag uttryckt mig så
ida, att jag icke blifvit förstådd af alla Ståndets ledamöter. Hr
von Hartmansdorffs svar å milt yttrande tyckes antyda något sådant,
hvad honom vidkommer. Jag förklarade, att, genom det
stadgande Utsk. föreslagit, skulle man framkalla lockelse att eludera
lagarne, men man kän eludera en lag, derigenom att man
skenbarligen handlar efter densamma, ehuru handlingen i sjelfva
verket är en olaglighet. Det var uppå ett sådant förhållande,
sorn jag framdrog ett exempel, hvars riktighet icke torde kunna
af någon jäfvas, ty, om en bränvinsförsäljare har en utminuleringsbod
vid landsvägen, der bränvin efter lagens föreskrift försäljes,
och detta bränvin derefter förtäres i en lägenhet uti grannskapet,
blifver utminuteringen i sjelfva verket krogrörelse, ehuru
den inför lagen ej kan betraktas annorluuda än såsom utminu
tering.
Det är sådana utvägar att gäcka författningen, som jag
vill förekomma, och en lag, som uppmuntrar till lagbrott, kan,
enl. min åsigt, aldrig vara god.
Går man ut från den grundsatsen, att en varas fördyrande
ovilkorligen måste förminska dess förbrukning, betraktar man saken,
enligt mitt förmenande, nog ensidigt. Jag gillar visserligen
denna grundsats i dess allmänhet, men erfarenheten visar oss
tillräckligt, att den, som har passion för något, han låter icke af- -  skräcka sig från passionens tillfredsställande derutaf, att det är
med kostnad förenadt. Utgår man ensidigt från den synpunkt,
alt det är genom varans fördyrande, som det öfverflödiga förtärandet
af bränvin skall förekommas, så bade man icke bordt göra
någon skillnad emellan utskänkning och utminutering, utan bestämma
en hög men lika afgift för dem båda, ty en person,
som på ett utminuterings-ställe köper sig ett halfstop bränvin och
deraf super sig full, är lika förkastlig som den, hvilken på ett
utskänknings-ställe intager bränvin suptals och' sålunda sig öfverlastar.
Härmedelst anser jag mig hafva ådagalagt, att {agen, äfven
om den har ett godt syftemål, likväl icke på detta sätt upnår
90
Den 5 Oktober.
mälet, utan tvertom föranleder lill idkeliga försök alt kringgå
lagen, 'för alt man sålunda skall undslippa den höga skatten. Jag
misstänker hvarken Landshöfd:r eller andra vederhöride för uraklåtenhet
att fullgöra deras skyldighet ; men det blifver icke något
fel hos hvarken den ena eller den andra af vederhöride, om tillståndsbevis
utfärdas för både bränvins-miniitering och bränvinsulskänkning,
hvilka slutligen, pä sätt jag anfört, sammansmälta
till endast bränvins-utskänkning. Jag förblifver således vid milt
förra yrkande, att R. o. Ad. å sin sida matte vidblifva sitt förra
beslut.
Hr von Hartmansdorff: På Frih. Cederströms tal till
mig om ensidighet och på hans försäkringar om sitt nit för nykterhetens
sak får jag svara, det jag önskar, att hans nit att befordra
nykterhet måtte vara lika varmt, som hans städse ådaga-'
lagda ifver att bereda framgång ål Gr. J^agerbjelkes åsigler.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall å Utsk:s nu i
afseende på förevande § afgifna förslag och sedermera till afslag
derå och vidblifvande af Ståndets förut fattade beslut framställde
propos:r besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s
förslag, samt, efter det svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade
med Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som anser R. o. Ad. böra, med frånträdande af sitt
förut fattade beslut, bifalla 17:de §:n af den i Serskildta Utsk:s
Utlåt. JVs 20 föreslagna förordn., ang:de vilkoren för bränvins
försäljning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, vidblifver R. o. Ad. sill förut fallade beslut och
varder berörde § afslagen.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit med 23
Ja emot 11 Nej.
18:de punkten, angele § IS.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste, alt R. o. Ad. för ifrågavande
§ hade antagit följande redaktion: ”Kannetals-afgift för minuthandel
med eller utskänkning af bränvin skall, för hvarje halfår,
förskottsvis erläggas och inbetalas i Slockholm lill stadens Drätsel-kommission
och å öfriga orter till den, sorn.eger kronoutskylclerna
upbära; hvarefter, å landet upbördsmannens qvitto bör,
för alt vara gällande, sednast inom 8 dagar lill annotation hos
Häradsskritvären företes”.
”Minut
-
Den 5 Oktober.
97
”Minuthandels- eller utskänknings-ställe, för hvilket afgiften
ännu icke, då försäljning derstädes tager sin början, blifvit af
TaxerisKomité bestämd, erlägge, i afräkning å samma afgift; förskott,
beräknadt efter det minsta kannelal, som enligt 16:de §:n
2:dra mom. får åsättas.”
Hr Printzensködd: Mig synes såsom vore det beslut, R.
o. Ad. i afseende å denna § fattat, af annan och grundligare
beskaffenhet, än att det skulle affärdas utaf Utsk. med det förklarande,
att Utsk. icke ansåge annan ändring af §:n erforderlig,
än utbytandet af ordet minst emot ordet sist. Jag tog mig den
friheten att framlägga förslag till det tillägg, R. o. Ad. beslutat
ronde skyldighet för den, som erlagt afgiften, att förete qvittenset
derå hos Räradsskrifvaren till annotation, på det att K. Befh:de
genom Häradsskrifvarens och Landskontorets försorg skulle kunna
vaka deröfver, att de till upbördsmännen erlagde afgifter
blefve af dem i behörig ordning redovisade. Såsom mig vill
synas, hade väl Utsk. bordt anföra något skäl emot den föreslagna
kontrollens användande, men delta saknas helt och hållet
i Utlåt. Således måste jag antaga, att det beslut, R. o. Ad. i
förevande fråga fattat, qvarstår såsom till dess motiver ovederlagdt,
hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad. mätte i denna del
sitt förra beslut vidblifva.
Hvad §:ns innehåll i öfrigt beträffar, kan jag icke heller
finna, att R. o. Adis beslut i afseende derå blifvit af Utsk. med
ett enda ord till vederläggning uptaget, enär Utsk. endast förklarar,
att beslutet ej synes Utsk. vara af den beskaffenhet, alt
någon ändring af §:n i anledn. deraf är nödig. Ett sådant sätt
att tillvägagå synes mig icke vara riktigt; och detta så mycket
mindre, som den af R. o. Ad. i ämnet hållna öfverläggning, ifall
Utsk. deraf erhållit del, utvisar, huruledes R. o. Ad. på ett
grundligt och mångsidigt sätt öfvervägt alla de i §:n förekommande
frågor, innan det beslut, om hvars vidblifvande jag vördsamt
aDhåiler, af Ståndet fattades.
Frih. Raab: Ehuru jag icke var närvande i Utsk., då hela
detta Betänk, derstädes förehades, är jag likväl säker derom, att
Utsk. låtit hvarken denna eller andra §§ gå förbi utan att
deråt egna en sorgfällig granskning. Detta kan jag försäkra Hr
Printzensköld, men en annan sak är, att Utsk. icke utförligt till
besvarande uptagit hvad inom Stånden emot dess första Betänk,
anmärkts eller särskildta af Ståndet fattade beslut. Men delta
bör likväl, enligt min tanke, ej med stränghet läggas Utsk. till
last, ty Utsk. har ansett det vara vigtigare att skyndsamt inkomma
med förnyadt Utlåt., än att förnöta en dyrbar tid med afgifvandet
af ett nytt fullständigt motiveradt och affattadt Betänk.,
som troligtvis blifvit lika, om ej mera, vidlyftigt än det första.
Dessutom får jag fästa upmärksamheten derå, att denna § ej
varit föremål för någon återremiss, hvarföre icke heller de skäl,
13 H. 7
08
Den 5 Oktober.
sorn legat, lill grand för R. o. Ad:s särskildta beslut, kommit
till Utsk:s kännedom.
Hr Printzensköld tyckes egentligen hafva fästat sig dervid,
att Utsk. icke tillstyrkt, det upbördsmannens qvitto öfver afgiften
skalle, för att blifva gällande, hos Häradsskrifvaren till annota
tion
företes. Om R. o. Ad. fortfarande skulle finna ett sådant
tillägg behöfligt, är det ingenting som hindrar Ståndet att antaga
§:n med ett sådant tillägg, hvarföre jag bos Hr Gr. o.
Landtm, vördsamt anhåller om särskild propos. å dessa frågor.
Den hufvudsakliga skillnaden emellan R. o. Ad:s och Utskrs
beslut är, att R. o. Ad. beslutat, att afgiften skall för hvarje
halfår förskottsvis erläggas, då Utsk. deremot föreslagit, att afgiften
skall ulgifvas med ^:del i sender, så att första femtedelen
erlägges 14 dagar efter beräkningen eller auktionen och de öfriga
femtedelarne 14 dagar före början af hvarje qvartal. Jag
vill härvid bemärka, att sedan R. o. Ad. genom sina beslut i
afseende å 16:de och 17:de §§:ne höjt skatten på bränvins-utskänkningen
ända derhän, alt minimum blifver 300 R:dr B:ko,
så är hälften deraf en icke obetydlig summa, som krögaren torde
få ganska svårt att förskottsvis utbetala; hvilket derföre i
betydlig mån torde förminska lättheten att få -ulskänknings-ställe,
aa uthyrda. Ur denna synpunkt tror jag det vara lämpligare
att icke fordra afgiftens erläggande prenumeralionsvis till större
belopp än ytdel af totalsumman, hvarföre jag anhåller om bifall
till §:n, vid hvilkens omredigerande Utsk. iakttagit R. o. Ad:s
beslut, det afgiften i Stockholm skall inbetalas lill Stadens Drätsel-Kommission.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att, i förevar:de
hänseende, få instämma med Frih. Raab. Det är naturligtvis
en stor lättnad för den skattdragande att kunna erlägga sina utskylder
i mindre delar på särskilda tider af året. Om delen bestämmes
till ^:del eller |:del, är temligen likgiltigt. Hufvudsaken
är, att skattens utbetalning fördelas på flera terminer. I
Frankrike är man så mån om de skattskyldiges beqvämlighet,
att skattens erläggande är fördelad på 12 terminer, sä att hon
månadtligen utgår. Hos oss klagar man gemenligen deröfver,
att alltsammans måste betalas pä en gäng, hvilket för mången,
kanhända för de fleste, är ganska kännbart Då Utsk. sökt att,
i detta hänseende, gå en allmänt uttalad önskan till mötes: sä
vore det besynnerligt, om förslaget skulle af R. St. ogillas.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. behagade så mycket
häldre bifalla detta förslag, som den afgift, hvilken skall erläggas,
är ganska betydlig, hvarföre utbetalningen deraf på en
gång måste blifva i ännu högre grad betungande. Man torde ej
få taga för gifvet, alt det blott blifver rikt folk, sorn kommer att
sysselsätta sig med bränvins försäljning, hvilket vore motsatsen
af hvad nu eger rum. Snarare borde man antaga, det fattigt
folk fortfarande kommer att befatta sig med en så föraktad nä
-
Den 5 Ok t oljer.
99
ring, sora krögeri. Då bör man äfven tillåta afgiften derför
i mindre delar erläggas.
I denna § förekommer likväl ordet auklion, hvilket icke
står tillsammans med de beslut, R. o. Ad. förut fattat. Jag
hemställer derföre, att §:ns ordalydelse måfte i detta hänseende
rättas.
Beträffande Hr Printzenskölds anmärkning ,i afseende åqvittensets
upvisande till annotation hos Häradsskrifvaren, inom 8
dagar efter dess erhållande, får jag för min del afstyrka ett dylikt
stadgandes godkännande. Då frågan inom Utsk. förevar,
upstod en ledamot af HondeSt. och sade, alt denna föreskrifts
iagttagande blefve, isynnerhet på glest bebodda orter, så svårt,
att det troligtvis der icke skulle efterlefvas. I den trakt, han bodde,
var det 10 mil till Häradsskrifvarens hemvist. Om man, efter
en så lång resas fulländande, ej träffat Häradsskrifvaren hemma,
skulle man vara sin näringsrättighet förlustig. Detta ansåg han
vara allt för äfventvrligt. Jag gillar denna åsigt och erinrar derjemte,
att Gr. Mörner, hvilken i de flesta fall inom Utsk. vidhållit
R. o. Ad:s förra beslut, nu likväl har i detta afseende så
till vida ändrat mening, att, på sätt af hans reservation kan inhemtas,
han anser tiden böra utsträckas till en månad. Jag anhåller
följaktligen, att R. o. Ad. icke må fästa något afseende
å Hr Printzenskölds berörda framställning, utan bifalla §:n sådan
han nu är föreslagen, likväl med iaktagande af de rättelser, som
blifva en följd af Ståndets föregående beslut. Jag förmodar, att
Frih. Raab tillsett, om de i §:n förekommande citationer äro
riktiga, eller om någon rättelse derutinnan bör vidtagas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ansåge sig böra fästa
de talares upmärksamhet, hvilka yrkal antagande af Utsk:s förslag,
derpå, att sista mom. af R. o. Ad:s förra beslut var en
följd af det beslut, R. o. Ad. fattat om TaxensKomitéerne och
således särskildt torde böra blifva föremål för pröfning, om R. o.
Ad. i öfrigt ville antaga Ulsk:s förslag. Der hade nemi. blifvit
föreskrifvet huru det skall tillgå med afgiftens erläggande, då
försäljningen tager sin början innan afgiften blifvit af Taxer:sKomitén
bestämd. Någon sådan föreskrift funnes icke i Ulsk:s
förslag, men syntes vara nödvändig att intaga i 18:de §:n, sedan
R. o. Ad. vidblifvit sitt beslut om Taxer-.sKomitén, emedan eljest
all föreskrift derom skulle i förfaltnings-förslaget komma
att saknas.
Gr. Lagerbjelke: Den af den siste värde talaren drifue
sats, att det i allmänhet vore en lättnad för den skattdragande,
om skatten finge afbördas flere gånger om året i mindre partier
än på en gång till hela dess belopp, är utan tvifvel riktig, och
om han föresloge något lämpligt sätt, hvaruppå alla till Kronan
ingående skatter skulle, såsom i Frankrike tillgår, delvis
afbördas, skulle jag på det ifrigaste bistå honom. Men hvarföre
skall man bereda endast krögarne denna förmån, som man icke
7 *
100
Den 5 Oktober.
ansett behöflig för de skattskyldige i allmänhet? Jag kan ej
finna något skäl till ett undantag för krögarne i detta hänseende
och det kan icke annat än förundra mig, att en sådan ömsinthet
, för krognäringen gifvil sig luft från eli håll, hvarest man minst
väntat finna densamma. Sådant vårt skatteväsendet för närvande
är, enligt hvilket de direkta skatterna upbäras endast en gång
om året, skulle icke obetydliga svårigheter, samt mycken oreda
och ökade göromål för upbördsmännen upkomma derigenom att
skatten af krögarne flere gånger om året uptoges. Man säger,
att det skulle blifva betungande för dessa näringsidkare att på
en gång utgifva en så stor summa sorn hälften af den ålagda
skatten, samt att detta skulle verka derhän, att näringen ej kunde
af fattigt folk bedrifvas. Deruti ser jag snarare en vinst än
en förlust för det allmänna. Jag har alltid ansett, att då man
icke kan blifva af med krögarne, bör man söka ordna rörelsen
sålunda, att den bedrifves på det minst skadliga sättet, att lönnkrögeriet
förekommer och de öppna krögarne förestås af sä redbart
folk som möjligt. Det faller af sig sjelft, att, om skatten
skall förskottsvis erläggas till större belopp 2:ne gånger om året,
endast en, hvad man kallar, bergad person kan åtaga sig krogrörelse,
hvilket, enligt min öfvertygelse, sjsall hafva en fördelaktig
inverkan på rörelsens bedrifvande. Om deremot krögarne
förestås af utfattiga stackare, hvilka naturligtvis måste ligga i
händerna på, kanhända merendels obilliga förlagsman, blifver
deraf en gifven följd, att krögarne se sig nödsakade att på allt
uptänkligt sätt blifva af med det största möjliga qvantum bränvin,
ty eljest skola de ovilkorligen gå under, och att ett sådant
bemödande att föryttra den förderfliga drycken icke kan aflöpa
utan skada för det allmänna, torde af en hvar inses. Jag anser
således R. o. Ad:s beslut i denna del hafva företräde framför
Utsk:s förslag.
Beträffande R. o. Ad:s beslut i öfrigt, eller att upbördsmannens
qvitto å bränvins-försäljnings-afgiften skall af den skattskyldige
inom åtta dagar efter detsammas erhållande hos vederbörande
Häradsskrifvare till annotation företes, så är detta ett
stadgande, som gäller i afseende å alla andra kronoutskylder och
jag inser icke hvarföre man, ledd af en för mig obegriplig ömhet
för krögarne, vill befria dem från resor, hvilka andra för
sådant ändamål måste företaga. Dessutom ber jag att få erinra
derom, att Häradsskrifvarne äro vid upbördsstämmorne tillstädes,
så att qvittenserna genast kunna företes till annotation.
Skulle krögaren icke behaga infinna sig vid nämnde förrättning,
så får han skylla sig sjelf och göra den bedröfliga resan både
till Kronofogde och Häradsskrifvare. Det torde ej vara skäl att
omhulda krögarne pä bekostnad af Statens säkerhet för upbörden
och derföre anhåller jag, det R. o. Ad. måtte sitt förra beslut
äfven i detta hänseende vidblifva.
Hr Printzensköld: Det vill synas mig såsom skulle dé
ledamöter af detta Stånd, hvilka försvara Utsk:s Betänk., der
-
Den 5 Oktober.
101
utinnan icke vara så särdeles konseqventa. När det var fråga
om att bestämma afgiften för bränvias försäljning, utgick man
från den grundsatsen, att varan skulle fördyras för att superiet
derigenom skulle förminskas. Jag för min del skulle tro, att
superiet ännu mera förminskades, om man kunde helt och hållet
undvara så väl utskänknings- som utminuterings-ställen. Om
man, genom skärpandet af vilkoren för bränvins-försäljningsrättigheters
erhållande, försvårar möjligheten för spekulanter att
dem sig förvärfva, skulle sådant, enligt mitt förmenande, vara
det kraftigaste medlet att förminska icke blott utskänknings- utan
äfven utminuterings-ställénas antal. Sedan mine värde motståndare
länge och väl talat om nödvändigheten att förekomma
kroglifvet m. m. d., så framkomma de nu med det skäl, att de
vilkor, hvilka uti R. o. Ad:s beslut blifvit stadgade, vore för
krögarne allt för mycket betungande. Sådant är icke, enligt
mitt begrepp, att vara konseqvent i sina åsigter.
Det är, i min tanke, ingalunda förenligt med Statens säkerhet,
att utskylder erläggas till upbördsmän, utan att någon
kontroll finnes deröfver, att penningarne ej stanna i deras fickor.
När jag framställde förslaget om krögares skyldighet att förse
sig med Häradsskrifvarens annotation å qvittenserna öfver erlagde
krogutskylder, framlade jag äfven bevis på nödvändigheten af
ett sådant stadgande och anförde exempelvis, att en upbördsmän
i 10 år innehållit afgifter för bränviusbränning, derföre att det
icke var föreskrifvet, att annotation å qvittenserna skulle ega
rum. Vill man nu beträda samma bana och bringa saken derhän,
att upbördsmännen obehindradt kunna innehålla summor
till ganska betydliga belopp och sålunda åsamka sig balans, så
länder detta visserligen till min enskildta fördel, ty, i händelse
jag fortfarande kommer att bekläda den föga angenäma plats,
jag för närvande innehafver, så öka upbördsmänncns balanser
mina inkomster; men jag anser, att Statens fördel hör gå framför
allt annat och derföre tog jag mig friheten föreslå ifrågav:de
stadgande. Jag kan icke finna, att man bör fästa något afseende
på det besvär, som härigenom skulle krögarne tillskyndas.
På sätt en annan talare redan uplyst, är det hvarje skattskyldigs
pligt att förse sig med Häradsskrifvarens annotation å qvittenset
öfver kronoutskylderna, vid äfventyr att eljest ej vara betryggad
för deras erläggande ännu en gång. Att krögarne dessutom, på
sätt Hr von Hartmansdorff tyckes hafva förmodat mitt förslag
åsyfta, skulle förlora sina rättigheter genom en uraktlåtenhet af
ifrågakomne föreskrift, har alldeles icke varit min mening, och
följden kan naturligtvis icke heller blifva annan, än att den uteblifne
anuotationen medför skyldighet att ånyo betala, om upbördsmannen
skulle förskingra medlen och ej förmå att dem
återgälda.
Jag kan icke heller finna, att en bränvinsutskänkare eller
bränvinsutminuterare bör betraktas med så milda blickar, att
man för deras skull bör försaka fördelen och beqvämligheten att
få upbära afgifterne till större belopp, åtminstone 2:ne gånger
102
Den 5 Oktober.
om året. Lika med en föregående talare anser jag det vara af
vigt, att ej krogrörelsen faller i händerna på sådane personer,
som hafva allt att vinna, men ingenting att förlora, ty om sä
inträffar, kan del lätt hända, alt de ej mäkta betala de afgifter
de åtagit sig, hvaruppå Staten, då någon borgen för dessa af
gifters
erläggande ej är föreskrifven, naturligtvis förlorar. Skulle
det åter inträffa, att ingen inom den trakt, der krogen skulle
anläggas, vore så förmögen, att han kunde halfårsafgiften förskottsvis
erlägga, så blefve följden deraf, alt ingen krog korn
till stånd, och deröfver borde Utsk:s ledamöter, såsom mig vill
synas, ej beklaga sig.
Jag förnyar mitt yrkande, det R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
förra beslut.
Frih. Raab: Jag deremot upträder för att anhålla, det
R. o. Ad. icke mätte vidblifva sitt förra beslut i dess helhet.
Hvad nu först formen beträffar, vågar jag hemställa, att R. o.
Ad. ville antaga §:n, endast med den förändring, som är en
nödvändig följd af Ståndets beslut i afseende å de föregående
§§:na, eller att orden: ”enligt 8:de eller 12:te §:n eller auktion
enligt 10:de eller 14:de §:n” utbytas emot orden: ”enligt 8:de,
12:te eller 15:de §:n eller auktion enligt 10:de §:n.” Derefter
får jag, i afseende ä Hr Printzenskölds förslag, anhålla, att detsamma
måtte blifva föremål för särskild propos. Vidare ber jag
att få med några ord bemöta de inkast, som blifvit gjorda emot
Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att om i allmänhet den grundsats
var gällande, att alla skatter skulle terminvis betalas, så skulle
Hr Grefven icke hafva något emot förslaget, men att reformen
skulle börjas med krögarne, det ansåg Hr Gr:n olämpligt.
Detta är ett vanligt inkast mot alla reformer. Om man ej får
allt pä en gång, vill man ej hafva något. Hr Gr:n säger, att
man ej bör gynna krögarne med denna förmån. Det är icke
för att gynna dem, utan på det att de måtte kunna betala så
mycket mera, som man vill att skatten skall terminvis erläggas.
Förslaget afser således mera samhällets än krögarnes- fördel.
Gr. Lagerbjelke håller sig till den gamla satsen, att om
skatten för högt updrifves, blifva krögarne nödsakade att sälja
så mycket bränvin som möjligt. Jag vet icke huru man skall
kunna beskatta en krögare så, att lian kan förmås att sälja sålitet
bränvin som möjligt, ty hvarje menniska måste väl vara
om sig, det är, vårda sig om sin egen vinst.
För att återkomma till Hr Printzenskölds förslag, så tror
jag ej att det är af behofvet påkalladt. Jag tror icke att man
bör ålägga ifrågar:de personer att göra långa resor för alt förskaffa
sig det föreslagna beviset. Hr Printzensköld anser detta
bevis nödvändigt, ty eljest kan Kronofogden stoppa penningarne
i sin egen ficka, men huru är detta möjligt, då K. Befh:de naturligtvis
har reda på försäljningsställena?
Jag fortfar i mitt förra yrkande.
Den 5 Oktober.
103
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har talat om
Utsk:s ömhet för krögarne och funnit detta uttryck så lyckligt,
att han uprepat det flera gånger. En sådan ömhet har icke
funnits; men Utsk. har ansett sig böra gå tillväga så, som Frih.
Haab redan omförmält, alt Staten och menigbeterna måtte, af
bränvinsförsäljningen, få så stor inkomst, som möjligt.
Det går visserligen an att, på sätt Hr Printzensköld yrkat,
fördyra varan genom onödiga resor och andra kostnader, men
Utsk. bar ansett det vara lämpligare att fördyra varan på det
viset att Staten och menigheterna finge godt deraf. Att fördyra
henne sålunda, att ingen finge godt, men mången skada
deraf, har Utsk. ansett vara ett fel, hvartill det icke velat göra
sig skyldigt.
Man har talat om nödvändigheten af Häradsskrifvarens annotation
för andra skattskvldige, om de ej vilja äfventyra att få
betala skatten ännu en gång. Men härvid ber jag att få an
märka,
att de allmänna kronoutskylderna erläggas vid ordinarie
upbördsstämmor, där både Kronofogden och' Häradsskrifvaren äro
tillstädes. Den skattskyldige, som ej infinner sig, får skylla sig
sjelf, om lian nödgas göra en onödig resa. Men sådant är icke
förhållandet med ifrågavande afgift. Skulle likväl R. o. Ad.
fästa någon särskid vigt vid annotationen: så anhåller jag, det
Ståndet behagade bifalla Gr. Mörners förslag, som åtminstone
lemnar näringsidkarne en rymligare tid atl förskaffa sig denna
annotation. Men framför allt önskar jag att R. o. Ad. icke
måtte förkasta den början till ett bättre sätt, att erlägga utskylder,
hvilket Utsk. här föreslagit, genom deras fördelning på flere
terminer. Då Gr. Lagerbjelke påstår, att det ej är värdi, att
göra någon förbättring i sättet för utskylders erläggande, innan hela
systemet på en gång rättas: så gör han sig skyldig till en öfverdrift.
Sjelf har han, såsom Ordf. i Konst.Utsk., sökt att, i
vår gamla grundlag, få in än den ena, än den andra förmenta
förbättringen. Hvarföre vill han ej behandla bränvinet på samma
sätt, som representationen? Det är naturligtvis en önskan
hos Utsk. att man måtte få förmögna bränvinsförsäljare. Men
man får icke allt hvad man vill, utan man måste hålla sig till
verkligheten. Då befinnes det, att yrket icke anses för rätt hederligt,
hvarföre den, som kan på annat sätt försörja sig, ej
gerna blifver krögare. När förhållandet är sådant, vore det ett
misstag, att försvåra möjligheten att af näringen få, för Statens
och menigheternas räkning, så stor inkomst som möjligt. Om
än yrket är illa ansedt, bör man ej behandla dess idkare såsom
förkastliga menniskor, utan bemöta dem såsom andra och derigenom
söka få godt folk till dess bedrifvande.
Lika med Frih. Raab anhåller jag, att 3:ne särskildta propos:r
måtte i afseende å denna'§ framställas, nemi.: l:o ang:de
den del, jag sednast omförmält; 2:o ang:de frågan om anuotalionen
och 3:o den sista delen af R. o. Ad:s förra beslut, hvilken
Hr Gr. o. Landtm, särskildt omnämnt.
104
Ren 5 Oktober.
Frih. Cederström: Allt mer och mer har den regeln
gjort sig gällande, att man, så vidt som möjligt, bör undvika stiftandet
af undantagslagar för vissa klasser af samhällsmedlemmar.
Nu vilja likväl Frih. Raab och Hr von Hartmansdorff framkalla
en undantagslag lill förmån för den klass af samhällsmedlemmar,
som utgöres af krögarne. Såsom skäl för sitt omhuldande af
denna klass har Hr von Hartmansdorff anfört, att man icke bör
behandla krögarne såsom förkastade varelser. Gr. Lagerbjelke
har likväl icke yrkat något annat än, att man skall behandla
dem på samma sätt som alla andra samhällsmedlemmar; ergo
skulle, enl. Hr von Bartmansdorffs antagande, alla samhällsmedlemmar
af oss behandlas såsom förkastade varelser. Detta vore
ju en uppenbar orimlighet, och tyckes härröra af en tankegång,
som, ehuru klar och insigtsfull vid andra tillfällen, likväl vid
detta synes hafva råkat in uti hvad man på Franska kallar ”un
eercle vicieux,” och hvarur utgång ej gifves annorlunda än genom
att bryta sig igenom. Jag anhåller att medelst ett exempel
nu få belysa sjelfva den iffågavande saken.
För några år sedan egde nemi. ett förhållande rum, som
erbjuder sig till jemförelse med del nu ifrågakomma, och det
var då de dittills emot en allt för lag' afgift utarrenderade krögarne
här i hufvudstaden utarrenderades emot en betydlig höjd miniraiafgift
och hvad man derutöfver kunde lyckas betinga. Man skrek
genast öfver den, såsom det sades, orimligt höjlla beskattningen,
beklagade de olyckliga krögarne, och förutspådde att ingen framgent
skulle vilja åtaga sig ett så förtryckt näringsfång. Men
hvad hände? Jo, att en betydlig mängd personer, dels sådane,
som förut idkat näringen, dels andra, oförtöfvadt, anmälde sig
lill näringsrätlighets vinnande, hvarvid ett betydligt öfverskott
å de beräknade bränvinsafgifterne erhölls, hvilket gjort det för
vederbörande möjligt att medelst denna inkomst ordna stadens
polisverk på ett ändamålsenligare sätt, samt bereda staden en
mängd andra vigtiga fördelar. Således har erfarenheten visat
oss, att nian ej bör vara alltför hjertnjupen för näringsidkarnes
skull vid ordnandet af sådana angelägenheter, som de ifråg:de.
Mitt nit för nykterheten har i denna fråga ingalunda kommit
i någon konflikt med min pligt att befrämja det allmännas
fördel. Tverlom; ju strängare ordning näringsidkarne äro underkastade,
förutsatt att man håller sig inom gränsen af det utförbara
och kontrolleringsmässiga, desto tryggare torde väl det
ohejdade superiet motarbetas. Mina åsigler i den speciella frågan
hafva i det närmaste sammanträffat med Gr. Lagerbjelkes,
till hvars utredning af ämnet jag alltså sluter mig; men om man,
på sätt nyss tycktes inträffa, behagar tillåta sig att deraf draga
den slutsats, att jag endast åsyftade att bereda framgång åt nämnde
ledamots mening, så händer att man med lika mycket skäl
torde säga, att den värde talaren, som sådant antydt, sjelf vid
detta ärendes behandling endast upträdt såsom vapendragare, t.
ex. åt Friherre Raab. Men lika upprigtigt förvissad, som jag
emedlertid är, att Hr von Hartmansdorff nu, såsom hela sin lef
-
Den 5 Oktober.
105
nadsbana, endast ledes af sin egen öfvertygelse och sin nitälskan
för det allmänna, lika säkert hoppas jag alt R. o. Ad., inclusive
jemväl Hr von Hartmansdorff sjelf, fullkomligen inser, det ingen
annan bevekelsegrund, än sträfvandet alt efter bästa insigt och
förmåga befrämja det älskade fäderneslandets väl, slyter mitt
handlingssätt på den plats der vi äro ställde, med rättighet och
förbindelse att i offentliga riddersmanna-värf taga del. Hvarje
antydan om bristande sjelfständighet härutinnan mäste man äga
rätt alt fogligt men bestämdt tillbakavisa. Det är hvad jag nu,
ehuru ogerna, seeude mig dertill uj kallad, har velat göra.
Hr Printzensköld: Då Hr von Hartmansdorff yttrade, att
de resor, som af skyldigheten att skaffa sig Häradsskrilvarens annotation
å qvittenset för erlagd bränvinsförsäljnings-afgift komma
alt föranledas, vöre för bränvinsförsäljarne hvarken nödige
eller nyttige, hvarföre man ej heller borde dermed dem besvära,
tager jag mig friheten fråga den värde ledamoten, huruvida icke
den säkerhet för Kronan, som ligger deruti, att qvitteuserna varda
annoterade hos Häradsskrifvarne och medlens redovisande sålunda
behörigen kontrolleras, är nödig och nyttig.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Då man, såsom nu, står
i begrepp att införa en ny lag, byggd på stränga principer och
omgärdad af stränga kontroller, så är det både lämpligt och
billigt att man, så mycket som möjligt ske kan, utan principernas
rubbande eller kontrollernas försvagande, söker underlätta
och möjliggöra tillämpningen och ållydnaden af en sådan lag.
Det är denna grundsats, för hvilken Hr von Hartmansdorff här
talat, likasom den i allmänhet legat till grund för hans behandling
af bränvinsfrågan, och hvilken jag icke kan annat än gilla,
hvarföre jag utbeder mig alt i detta afseende få förena mig
med nämnde värde ledamot. Han har äfven fästat upmäksamheten
på förmånen af att skatterna i allmänhet terminsvis erlades ;
och nu föreslagne stadgande kan ju betraktas såsom det första
steget på en sådan bana. Den siste värde talaren har sagt, att
§:s antagande skulle införa en undantagslag; men jag får erinra
derom, att delta undantag lätt kan uphöjas till regel, ora R. St.
vid en kommande riksdag beslöte, att alla skatter skulle å flera
terminer till erläggande fördelas.
En talare har klandrat hvad han här tvenne gånger kallat
”krögares omhuldande,” och en sednare talare har uprepat
samma uttryck. Krögare måste väl emellertid antingen tolereras
eller icke: i förra fallet, hvilket man gjort gällande i detta
lagförslag, är det väl ingenting ondt deruti, alt man äfven för
dessa slags medborgare bereder en billig lättnad i lagens efterlefnad.
De äro väl ändå menniskor, och felet ligger väl mera
hos dem, hvilkas onda begär och ohejdade njutningsbegär tagit
denna rigtning, än hos dem, hvilka till egen vinning begagna
detta redan förhanden varande onda.
Att slutligen Frih. Cederström tillåtit sig kalla Hr von
Hartmansdorff i denna fråga en Adjutant åt Frih. Raab, har hos
106
Den 5 Oktober.
mig och mången väckt en viss förvåning. Den tid borde ej
lia fallit ur Frih. Cederströms minne, då Hr von Hartmansdorff
var en kommendefande, men som hvarken då eller nu någonsin
lydt andra order, än dem, som dikterats af den egna öfvertygelsen.
Jag röstar för bifall lill Utsk:s förslag i denna punkt.
Frih. Raab: Frih. Cederström har sagt, att man icke bör
stifta någon undantagslag för krögarne. Hvad är väl det af Hr
Frih:n sjelf förordade förslaget, alt skatten skall erläggas för halfår,
annat än eli undantagsstadgande? Finnes det någon annan,
som på detta sätt skattar? Så väl Utsk:s förslag som R. o. Ad:s
förra beslut innefatta således undantagsstadganden. Skillnaden
är blott, att det ena förslaget utgått från Särskildta Utsk., det
andra från Gr. Lagerbjelke. Härutaf torde R. o. Ad. finna,
att Frih. Cederströms slutledning är lika oriktig, som hans
plaisanterie i slutet af anförandet var opassande.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde
Hr Gr. o. Landtm, att i afseende på 18:de §:n blifvit yrkadt
af Frih. Raab bifall till Utsk:s förslag, med den förändring
i citationen af §§:na, som blefve en följd af R. o. Ad:s förut
fattade beslut, nemi. att i st. f. orden ”enligt 8:de eller 12:te
§:n eller auktion enligt 10:de eller 14 §:n” skulle införas ”enligt
8:de, 12:le eller 15:de §:n eller auktion enligt 10:de §:n
och att derjemte blifvit yrkadt att särskilda propos:r måtte framställas,
dels å det af R. o. Ad. beslutade tillägget om annotation
hos Häradsskrifvaren å Upbördsraannens qvitto, dels ock å det
af R. o. Ad. tillagda sednare inom.; hvarföre Hr Gr. o. Landtm,
finge hemställa om R. o. Ad., under förbehåll att särskildt få
pröfva de 2:ne af R. o. Ad. förut beslutade tilläggen till 18:de
§:n, behagade, med den förändring i citationen Frih. Raab föreslagit,
i öfrigt bifalla Utsk:s förslag till denna §.
Efter det svaren härvid utfallit med blandade Ja och Nej;
hemslälde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad., med nyssnämnde
förbehåll, ville vidblifva sitt beslut och afsla Utsk:s förslag, hvarvid
åter ropades Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo
liemstälde om R. o. Ad., med samma förbehåll och förberörde
förändring i citationen, bifölle Utslcs förslag, samt, sedan denna
propos. blifvit besvarad med Ja och Nej, förklarade att han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voter:spropos.
:
Den som bifaller 18:de §:n af den i Särskildta Utsk:s Utlåt.
JV2 20 föreslagna förordning, ang:de vilkoren för bränvins försäljning,
med den förändring, att, i st. f. orden ”enligt 8:de
eller 12:te §:n eller auktion enligt 10:de eller 14:de §:n” införas
orden ”enligt 8:de, 12:le eller 15:de §:n eller auktion eu
-
Den 5 Oktober. 107
ligt 10:de §:n,” samt med förbehåll att särskildt få pröfva de
af R. o. Ad. till ifrågavande § beslutade tillägg, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås ifrågavande § och vidblifver R. o.. A., med
förenämnde förbehåll, sitt förut i ämnet fattade beslut.
Vid voteringens slut béfunnos rösterne hafva utfallit sålunda
:
Ja — 9.
Nej — 10.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att nu återstode att
pröfva de af R. o. Ad. beslutade tilläggen och deribland först
det, som angick Upbördsmannens qvittos företeende lill annotation
hos Härädsskrifvaren, anmälde sig och yttrade
Hr Printzensköld: Jag anhåller vördsamt, det Hr Gr.
o. Landtm, behagade uplysa, om detta förslag varit föremål för
öfverläggning, såsom utgörande en särskild afdelning af §:n.
Hr Gr. o. Landtm, svarade, att R. o. Ad. redan förklarat
diskussionen om 18:de §:n vara fulländad och alt således vidare
diskussion härom ej kunde få ega rum, samt hemslälde derjemte
om R. o. Ad., i öfverensstämmelse med hvad Utsk. föreslagit,
med frånträdande af sitt förut fattade beslut, ansåge det ifrågavande
tillägget böra utur 18:de §:n utgå.
Denna propos. besvarades med Ja och Nej, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, hemslälde om R. o. Ad., i afseende på detta
tillägg, vidblefve sitt förut fattade beslut, samt sedan svaren dervid
utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade att han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Propos. till frånträdande af R. o. Ad:s beslut, att uti 18:de
§:n tillägga ett andra moment, blef sedermera framstäld, men besvarad
med nej; hvarefter R. o. Ad., med vidblifvande af sitt
förra beslut, fann detta moment böra i §:n qvarstå .
19:de punkten, ang:ile § 19.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst att, såvidt sednare mom.
anginge, R. o. Ad:s förut fattade beslut var fullkomligt lika lydande
med Utsk:s förslag, men att i första mom. den af R. o.
Ad. antagna redaktionen var något skiljaktig från Utsk:s och
lydde sålunda: ”Den som „sin rättighet till minuthandel med eller
utskänkning af bränvin en gång upsagt, må ej till dylik försäljning
ånyo vinna rättighet i annan ordning än denna författning
föreskrifver”, yttrade
Gr. Lagerbjelke: 1 sak tyckes det vara föga skillnad
emellan Utsk:s förslag och R. o. Ad:s beslut. Att ordet annor
-
108
Den 5 Oktober.
ledes utbytes emot orden i annan ordning, synes mig vara
en bättre ordställning och således R. o. Ad:s beslut
böra föredragas framför Utsk:s förslag. Att orden i stad blifvit
uti R. o. Ad:s beslut borttagna, synes mig äfven vara
ganska riktigt. Om §:n antages, sådan den nu blifvit af Utsk.
föreslagen, skulle det kunna hända, att man ansåg, att en upsagd
bränvins-utskänknings- eller bränvins-ulminuterings-rättighet
å landet skulle kunna återförvärfvas i annan ordning
än denna författning stadgar. Då man aktat nödigt att, i afseende
å stad, meddela ett sådant stadgande, som finnes i denna
§:s l:sla morn., hvarföre bar man ej funnit samma stadgande
lämpligt i afseende å landet? Jag anhåller derföre, att R. o. Ad.
måttp vidblifva sitt förra beslut och afslå Utsk:s förslag.
Frih. Raab: Jag skall försöka att gifva Gr. Lagerbjelke
skäl för Utsk:s förslag. Med rättighet till bränvinsförsäljning i
stad menas inga andra rättigheter, än sådana, som af ålder
varit gifne. Då det i en annan § beter, att hädanefter inga
andra rättigheter, än sådana, som stå i öfverensstämmelse med
denna författning, utgifvas, följer deraf, alt alla dessa äldre rättigheters
innehafvare inträda efter deras upsägning i samma förhållande
som de, hvilka söka förvärfva sig nya rättigheter. Derföre
är det riktigt, att orden i stad uti mom. influtit, ty på
landet finnas inga andra sådana rättigheter än gästgifvarnes,
och derom handlar det 2:dra mom.
Skulle R. o. Ad. vidblifva sitt förra beslut, bör hela andra
mom. utgå, ty l:sta mom. af §:n, sådan den lyder enligt R. o.
Ad:s beslut, innefattar redan både de äldre rättigheterna i stad
och gästgifvarnes å landet. Jag hoppas ätt Gr. Lagerbjelke häraf
finner, det Utsk. verkligen haft skäl till sitt förslag.
Gr. Lagerbjelke: Efter den uplysning, Frih. Raab nu
lemnat, anser jag det vara fullkomligt likgiltigt, i hvilket beslut
R. o. Ad. stannar. Jag kan likväl icke undgå att finnå, att R.
o. Ad:s förra beslut i redaklions-hänseende har företräde framför
Utsk:s, ty då det säges, att några sådana rättigheter, som
här äro i fråga, icke kunna förvärfves på annat sätt än denna
författning föreskrifver, och något undantag i afseende å landet
ej finnes i morn. omförmäldt, så är det orätt att deruti intaga
orden i stad.
Frih. Raab: Saken vore verkligen likgiltig, om R. o. Ad.
kunde, med bibehållande af sitt beslut i afseende å l:sta morn.,
afslå det andra; men sedan R. o. Ad. en gång antagit detta
sednare morn., lärer det väl ej gå an att nu detsamma afslå.
R. o. Ad:s förra beslut innehåller en omsägelse, och derföre anser
jag att Utsk:s förslag bör godkännas.
Gr. Lagerbjelke: Då jag för min del fäster föga vigt'
vid denna fråga, men Frih. Raab deremot tyckes finna densamma
icke vara af obetydenhet, anser jag mig böra afstå från mitt
förut gjorda yrkande.
Den 5 Oktober.
109
Propos. till frånträdande af R. o. Adis förut i ämnet fattade
beslut och bifall å Utskis förslag, blef härefter framstäld
och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
20:de punkten, ang:de §§ SO och SI.
Lades till handiingarne.
21:sta punkten, ang:de § SS.
Hr Gr. o. Landtm, yplyste, att R. o. Ad., vid pröfningen
af Utskis Betänk. JM 13, hade bifallit den deri föreslagna 22:dra
§:n, med den förändring, att i lista morn., efter ordet ”fråga”,
infördes ordet ”att,” samt i 2idra mom. orden ”14 dagar” infördes,
i stället för ”en månad,” och slutorden ”till den, som eger
Kronoutskylder upbära” uteslötos.
Hr von Hartmansdorff! Jag vill minnas, att det var på
min hemställan som R. o. Ad. beslöt, att orden en månad i 2idra
mom. af denna § skulle utbytas mot orden: J4 dagar. Jag
anhåller nu att Ståndet måtte detta sitt beslut vidblifva. Det
är obilligt att låta den, hvars näring endast räcker 14 dagar,
betala skatt för en månad. Jag tror mig hafva förra gången
redogjort för ett mål i KammarRätten, angide afgift för bränvinsförsäljning
vid en kälkbana. Åkningen räckle ej längre än 6
dagar, emedan töväder derefter inträffade; likväl hade bränvinsförsäljaren
blifvit för! längre tid debiterad. Sådant är en uppenbar
orimlighet, hvarföre jag anhåller om afslag å Utskis förslag,
med vidblifvande af Ståndets förra beslut.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde först om R. o. Ad. behagade
bifalla 22:dra §:n med den af Utsk. nu föreslagna redaktion, och
ropades dervid Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde
om R. o. Ad., i afseende på 22:dra §m, vidblefve sitt förut
fattade beslut, samt, efter denna proposis besvarande med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade att han ansåg Ja hafva
öfverröstat Nej.
Fortsättningen af förevaride ärendes pröfning, blef, uppå härefter
af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos., upskjuten till nästa
plenum.
Med tillkännagifvande, att, sedan Hr von Troil, Sam.
Gust., såsom ledamot af StatsUtsk., erhållit 14 dagars ledighet
och i st. f. honom i StatsUtsk. blifvit invald Hr Törneblad,
Gust., som likväl sedermera blifvit utsedd till ordinarie ledamot
i samma Utsk., Hr von Troil nu ytterligare begärt och erhållit
14 dagars förlängning af den honom beviljade ledighet, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att utse en ledamot i
StatsUtsk. under Hr von Troils frånvaro, samt derjemte utse en
Suppleant i samma Utsk. efter Hr Lode, Torsten Wilh.,
110 Den 7 Oktober f. m.
sorn derstädes varit Suppleant, men numera ingått såsom ordinarie
ledamot.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Utlät, och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
JVs 308, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om beviljande åt
Staden Jönköping af dels byggnadslån, dels anslag och lån för
ny tomtreglering derstädes;
Banko-Utskottet:
JVs 62, med förslag till vissa förändrade föreskrifter', ang:de
Bankens depositions-rörelse; och
J\1 63, med ani. af RiksStåndens beslut öfver framställningarne
i 71:sta punkten af Utlåt. JVs 48.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
* Albert Munck.
Lördagen den 7 Oktober 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Främste närvar:de ledamoten, Fullrmn för Grefliga Ätten JVs
8 Oxenstjerna af Korsholm, Frih. Åkerhjelm, Carl, upläste
en till honom ankommen skrifvelse, deri Hr Gr. o. Landtm, anmält
sig hindrad, att i dag infinna sig i R. o. Ad:s plenum,
och derföre, på grund af 23:dje §:n Riksd.-Ordn., anmodat Hr
Friherren att dervid i Hr Gr. o. Landtnäs ställe föra ordet;
hvarefter Hr Friherren intog plats i Landtmarskalks-stolen.
Justerades pleni-prot. för d. 1 sisth Juli.
Öpuades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter,
och befanns att dertill blifvit utsedde i
Den 7 Oktober f. m.
lil
S t a t s - U t s k o 11 e t:
att tjenstgöra under den ordinarie ledamoten JM 1,659, Hr
Svedenstjerna, fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf, beviljade
ledighet;
JM 2,145, A, Hr af Nordin, fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten JM 381, Frih. Hjerta,
Fredrik Philip, beviljade 14 dagars ledighet från och med d.
4:de O k t.;
JM 2,144, Hr Rosensvärd, Johan Henrik.
Opnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i StatsUtsk.
efter JM 173, Hr Lode, Thorsten Wilhelm; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd
JM 338, Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik.
Gr. Lagerbjelke, Gust., upläste en sålydande motion:
Genom Mern. JM 7, till R. Sl:r afgifvet d. 29:de sisth Maj,
har Konst.Utsk. föreslagit att ett mom. JM 2 måtte uti 28:de
§:n Reg.-Formen intagas af denna lydelse:
”l:o
2:o Konungen eger att genom naturalisation till Svensk
medborgare uptaga utländsk man, i den ordning och under de
vilkor, som uti särskild derom af Konung och Ständer gemensamt
stiftad Lag bestämmes. Sålunda naturaliserad utlänning
njute samma rättigheter och förmåner, som infödd Svensk man,
dock utan att kunna till ledamot af SlatsRådet utnämnas.”
Detta förslag är af alla fyra RiksStänden antaget att hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, och jag får
derför vödsamt föreslå, att R. St:r mätte uti underd. skrifvelse,
jemte anmälan häraf, anhålla det K. M:t täcktes låta utarbeta
samt vid början af nästa Riksdag till R. St:r framställa förslag
till den särskilda Lag, ang:de vilkoren för naturalisation af utländsk
man, som uti det ifrågasatta tillägget till 2S:de §:n Reg.-  Formen åberopas.
Efter upläsningen häraf tilläde motionären:
Såsom R. o. Ad. täcktes finna, så är denna motion af mig
väckt med anledn. af ett under Riksdagen fattadt beslut och får
jag derföre, på grund af 56:te §:n Riksd.-Ordn., anhålla att densamma
må remitteras till Konst.Utsk. Här är visserligen fråga
om ett önskningsmål, men, enl. 35:te §:n Riksd.-Ordn., hafva
R. St:r rättighet att äfven till annat Utsk. än Ekon.Utsk. hänskjuta
sådana mål, allt efter deras beskaffenhet, i hvilket fall
dessa Utsk. äfven äga att dem handlägga. Derföre hafva äfven
112
Den 7 Oktober f. m.
understundom önskningsmål blifvit till Konst.Utsb. hänskjutne.
Sålunda väcktes vid 1844 års Riksdag ett förslag till skrifvelse
uti ett önskningsmål, hvilket handlades af Konst.Utsk., som inkom
med förslag till underd. skrifvelse, lill följd af hvilken se
dermera
Representalions-Komitéen tillsattes. Jag får derföre
vördsamt anhålla att denna min motion måtte remitteras till
Konst.Utsk.
Hr Hjärne, Harald: Instämmande för öfrigt i Gr. Lagerbjelkes
motion, anser jag likväl för min del det vara förmånligast
att remittera detta mål lill det Utsk,, som vanligen och
nästan alltid handlägger sådana ärenden, och för min del vill
jag således tillstyrka att motionen måtte remitteras till Allm.
Resv.- o. Ekon.Utsk.
Gr. Lagerbjelke: Då grundlagen, på sätt jag nyss anfört,
i 34:de §:n Riksd.-Ordn., medgifvit att en sådan fråga som
denna kan få remitteras till annat Utsk. än Ekon.Utsk., och då
Konst.Utsk., som förut handlagt sjelfva hufvudfrågan, eller den om
det hvilande förslaget, bör vara bäst i tillfälle att pröfva mo
tionens
giltighet, sä vågar jag förnya min vördsamma anhållan
om remiss till Konst.Utsk.
Då härefter Hr Frih. o. Ordföranden hemstälde om R. o.
Ad. bifölle remiss af ifrågavar:de motion till Konst.Utsk., ropades
starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Frill. o. Ordf. förklarade
att han funuit Ja öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke, Gust., upläste en motion af följande
innehåll:
Genom votering uti förstärkt Konst.Utsk. har numera blifvit
antaget att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag ett förslag innefattande, bland aunat, följande tillägg till
17:de §:n Reg.F.:
”l:o
—
2:o Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som jemlikt
författningarne få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver
Embetsmyndigheters meddelade beslut, men icke tillkomma
Högsta Domstolens uptagande och ej heller angå tillsättande af
tjenster, skall på det sätt och med de undantag, som bestämmas
i särskild stadga, stiftad af Konungen och R. St:r gemensamt i
den ordning, som i 87:de §:n föreskrifves, updragas Sju af
Konungen utnämnde kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade
män. Dessa äro Reg.-Räd och utgöra Konungens Reg.-Rätt.
Bland dem böra minst fem hafva förut förvaltat civil beställning
och minst två beklädt Domare-embetet.”
Med anledning häraf får jag vördsamt föreslå att R. St:r
måtte uti underdånig skrifvelse, jemte anmälan att ett förslag,
sådant, som det ifrågavar:de, blifvit antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag, anhålla det K. M:t täcktes
låta
Den 7 Oktober f. ra.
113
lata utarbeta samt vid början af nämnde Riksdag till R. St:r
framställa förslag till den särskilda Stadga, som uti det ifrågasatta
nya mom. af 17:de §:n finnes åberopad.
Efter upläsningen häraf tilläde motionären:
Denna motion är till alla delar af samma natur, som den
R. o. Ad. nyss remitterat till Konst.Utsk., och får jag, med stöd
af 34:de och 56:te §§ Riksd.-Ordn., anhålla om remiss af denna
motion till Konst.Utsk.
Remitterades till Konst.Utsk.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Expedit.Utsk. inkomne Förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse:-  till K. M:t:
JM 146, i fråga om förbättrad lagstiftning, ronde sinnessjukes
vård och behandling;
JM 147, ang:de af K. M:t i Nåder föreslaget användande
af en del utaf skatten å bränvins-tillverkningen;
JM 148, ang:de ersättning till Stats-Kont. för åtskilliga förskottsvis
bestridda utgifter;
JM 149, ang:de anslag för Svenska naturalsters m. m. öfversändande
till 1855 års Exposition i Paris;
JM 150, ang:de uplåtelse till Staden Malmö af Kronan tillhörig
mark, för utvidgning af stadens begrafningsplats; samt
M 152, ang:de viss tid för emottagandet i Kronans Upbörd
af R. St:s Banks utelöpande sedlar å 16, 12 och 8 sk. B:ko
samt å 14 och 10 sk. kopparmynt.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Betänk, och Mern., nemi. från
Banko-Utskottet:
JM 61, med förslag till en i vissa delar förändrad organisaiion
af Bankoverket samt reglering af tjenstemanna-personalen
och dess lönevilkor;
JM 64, i ani. af verkstäld omröstning öfver frågor, rör:de
decimal-systemels tillämpning på rikets mynt;
Expeditions-Utskottet:
JM 10, i ani. af återremisser å skrifvelse-förslaget JM
1*31 ; och
JM 11, ang:de rättelser i skrifvelse-förslaget JM 103.
Fortsattes pröfningen af Särskildta Utsk:s Utlåt. JM 20, i
ani. af RiksStåndens beslut och återremisser vid behandlingen
13 H. 8
114
Den 7 Oktober f m.
af Utskts Betänk. JVS 13, med förslag till förorda., angtde vilkoren
för bränvins försäljning; Och förekom nu
22:dra punkten, ang:de § 23.
Hr Frih. o. Ordför. upläsle den förut af R. o. Ad. antagna
redaktion för ifrågavartde §, sålvdande: ”Utaf den kannelalsafgift,
som inflyter för minuthandel med och utskänkning af
bränvin, vare sig i stad eller- å landet, insattes £ i LandlRänteriet
för Hushållningssällskapets räkning, för att af detsamma
förvaltas och användas till ändamål, som för Länet nyttiga äro.”
”Af den kannetals-afgift, som i stad inflyter, tillfälle de
återstående | staden; men af den, som från socknar å landet
ingått, aflemnas de f i LandtRänleriet, hvarifrån det för
hela Länet sammanlagda beloppet fördelas på dess samtliga Socknar
i förhållande till hvarderas folkmängd. Skulle PföfningsKomilé
tillstyrka och Konungen bifalla, att Län för sådant ändamål indelas
i distrikt, af hvilka dock hvartdera bör innefatta minst ett
fögderi, utdelas, likaledes efter folkmängden, de från distriktet
influtna £ emellan dess samtliga socknar. Hvad stad eller socken
sålunda tillfaller, användes lill kommunala behof inom staden
eller socknen.”
”1 Stockholm tillfälle hela kannetals-afgifteu staden.”-
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag har inom Utsk. anmärkt,
att denna §:s behandling varit enligt min tanka olaglig.
Någon reservation har jag icke kunnat bifoga derföre, att jag
trädt ur Utsk. innan bränvins-försäljningeu i det hela der var
handlagd, och innan Betänk, afgafs. Här är nämligen föreslaget, att
hela minnterings-afgiften skulle gå till allmänt nyttiga ändamål,
eller till menigheterne, men att Kronan skulle deraf fä ingenting.
Detta är först stridande mot ett af 3 Stånd redan fattadt
beslut. I förslaget till allmän Bevillms-stadga föreslog BevillmsUlsk.
uti sitt Betänk. JVs 4, af den 10 April detta år, § 10 följande:
”Krögare, Krögerskor, samt de, som hålla Kaffehus, Likörkaminare,
Spisqvarter, Färdshus och Restauration eller Näring å
Ångfartyg, äfvensom. Traktörer och Källarmästare, sorn icke
äro Borgare, oberäknad bevillning för bränvins-minutering, då
den tillåtes, i Stockholm och Götheborg minst 15 R:dr B:ko, i
öfriga städer minst 10 R:dr B:ko.” Följaktligen har man i
Utsk. varit ense derom, att en minuteringsafgift skulle erläggas,
utom den allmänna bevilln. Detta förslag har, enl. Bevilln:sUtsk.*s
sednare Utlät. JVs 21 af den 28 Juli, blifvit af 3 Stånd godkändt.
I förslaget står visserligen icke hvart minuterings-afgiflen
skulle gä, eller huru hon skulle användas, men allt hitintills
har hon gått till Statsverket. Följaktligen hofde man icke kunna
antaga att hvarken BevillmsUlsk. eller Stånden, när de i ämnet
beslutade, varit af annan mening. Men låtom oss antaga, att
denna fråga icke varit inom Utsk. bestämdt afgjord, och alt
Stånden kunde om den ifrågavar:de minuteringsafgiften efter behag
förfoga. När åter detta skulle ske, så var det icke Särskildta
Den 7 Oktober f. m.
115
Ulsk., som ägde föreslå, huru afgiften skulle användas; ty detta
Ulsk. hade ingen annan befogenhet, än att föreslå skaltens åläggande,
alldeles icke sättet för hennes, användande. Enahanda var
förhållandet när/den s. k. skyddsafgiften öfverfördes från bevillning
till Staten, till anslag åt menigheterna, hvilket är ett bevis
alt dylika saker tillförene blifvit sålunda behandlade. Denna
afgift utgjorde nami. en del af Bevillningen, och då fråga biet
om hälftens anslående till Folkskolorna, så behandlades frågan
om medelns användande gemensamt af Bevilin:s- och StatsUtsk:n,
emedan det sednare är, enligt Grundlagen, befogadt att föreslå
huru de medel skola användas, hvilkas utgående BevillmsUtsk. hemställt.
Derföre anser jag förevar:de sak hafva blifvit gundlagsvidrigt
behandlad. Men då R. o. Ad. redan, vid ett föregående
tillfälle, utan StatsUtsk:s hörande beslut i L huru denna afgift skulle
användas; så befarar jag, att min anmärkn. lemnäs utan påföljd.
Jag har dock icke kunnat stillatigande förbigå en behandling af
ärendet, som enligt min tanka är grundlagsvidrig, på det att man,
0111 dylikt en annan gång ifrågasattes, åtminstone mätte se att
Riddarhusets samtelige Ledamöter icke hafva dertill samtyckt.
Hr Hjärne, Harald: De anmärkn:r, som Hr von Hart
mansdorff gjort emot denna §, hafva äfven blifvit inom Utsk.
framstälda och der besvarade, men det lärer vara nödvändigt,
att äfven här besvara desamma.
Hvad först beträffar anmärkmn, att man fråntagit Staten
all inkomst af den bränvins-minuterings-afgift, som här omtalas,
och att detta beslut skulle strida emot ett förut fattadt beslut,
nami. det beslut, hvarom det citerade Bevilln:sDtsk:s Betänk, handlar,
så får jag derpå svara, alt i den §:n står tydligt, att ”de afgifter,
som enl. denna Förordning” åläggas etc. Man har således
tydligen skiljt emellan de afgifter, som tillkomma genom TaxensKomiténs
beslut enl. BevillmsFörordn., och de afgifter, sorn tillkomma
enl. denna Författn. Här är således ingenting, sorn strider
emot BevillmsFörordn. Detta är således i min tanka ingenting, som
strider emot det citerade Bevilln:sUtsk:s beslut enl. BevillmsFörordn.
Hvad äter beträffar den andra anmärkmn, nami. att StatsUtsk.
bordt behandla frågan om användande af de afgifter, som
tillkomna enl. denna Förordn., och att Särskildta Utsk. skulle
vara, såsom Hr von Hartmansdorff yttrade, obefogadt att föreslå
huru afgiften borde användas, så kan dertill svaras, att i det
Protocolls-Utdr., hvarigenom Särsk. Utsk. tillsattes, finnes tydligen
uttryckt, att Särsk. Utsk. ägde att behandla hela bränvinsfrågan
i allt hvad densamma rörer till hela dess vidd. Med del updrag,
Utsk. sålunda erhållit, lärer man finna, att lika väl som det hittills
tillerkänts BevillmsUtsk. att behandla bevillningsfrågor ronde
bränvins tillverkning och försäljning, så måste det äfven nu tillhöra
Särsk. Utsk. all behandla sådana frågor, som möjligen eljest
kunna komma att behandlas af andra Utsk., t. ex. StatsUtsk. Jag
anser således att Särsk. Utsk. haft full befogenhet att behandla
8*
116
Den 7 Oktober f. m.
dessa frågor, sedan Utsk. fått i updrag, att behandla dem i bela
deras vidd. Jag önskar således att R. o. Ad. malte vidblifva
detta beslut.' Jag tager mig likväl friheten att göra en anmärkn.
emot denna §, sådan Utsk. densamma föreslagit. I första mom.
talas nami. om att ^:del af inkomsten skulle ställas till HushållmsSällskapernes
förvaltning, eller, ”där i Länet sådant icke finnes,
under PröfningsKomiléns förfogande.” Jag har för min del ansell
detta sednare alternativ kunna utsi tilas, emedan, sedan Särsk.
Utsk. upgjörde sitt första Betänk, i ämnet, det har blifvit uplyst
att det icke för närvande finnes något Län, som icke har ett
Hushållnings-Sällskap, och det var endast på den grund, att ålskillige
Ledamöter trodde sig kunna uplysa, första gången ärendet
behandlades, att det var två eller tre Län, hvilka ej hade
något Hushållnings-Sällskap, som delta alternativ tillkom. Jag
har derföre trott det vara rättast att utesluta denna mellanmening.
Och PresteSt. har äfven så gjort, med bibehållande för
öfrigt af Utsk:s förslag. Detta Stånds beslut skiljer sig i sak
obetydligt ifrån R. o. Ad:s. PresteSt. beslöt likväl, att endast
en tiondedel af inkomsten skulle gå till Länens gemensamma
kassa, då R. o. Ad. deremot förordade £-:del. Det är blott i
denna del, som dessa begge Stånds beslut i sak skilja sig ifrån
hvarandra, men Utsk. har här begagnat den redaktion, som
PresteSt. föreslagit, och hvilken Utsk. ansåg vara bättre än R. o.
Ad:s. Således, då jag förprdat R. o. Ad:s hufvudsakliga beslut
i sak, så anser jag likväl att man bör bibehålla den redaktion
i öfrigt, som Utsk:s Betänk, innehåller.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Endast i redaktionen är R. o.
Ad:s förut fattade beslut af någon väsendtlig skillnad emot Utsk:s
förslag, men i detta afseende anser jag mig böra lemna företräde
åt R. o. Ad:s. Ulsk:s förslag innehåller nami. att ,f:del af inkomsten
utaf bränvins-minuterings-afgiften afsättes till en för hela
Länet gemensam kassa, hvilken tills vidare ställes under Hushållnings-Sällskapets
förvaltning, eller, där i Länet sådant ej finnes,
under PröfningsKomités förfogande. Emot detta stadgande
är likväl att anföra dels att numera Hushållnings-Sällsk:r finnas i
alla Län, och att dessa Sällskaper hafva Stadgar, fastställda af K.
M:t, så att det icke är någon tillfällighet att de nu finnas eller
i morgon kunde vara borta, och det är följaktligen origtigt att
förutsätta att de icke finnas. Men om så äfven skulle vara, vore
det ändock mindre rigligt, att, under något förhållande, ställa
denna kassa under Pröfn.Komiténs förfogande. Pröfn.Komitén
är nami. en auktoritet, hvilken finnes samlad en enda dag på
året, och som består af, för hvarje år, ombytta ledamöter. En
sådan Komité kan icke vara lämplig kassaförvaltare, hvartill fordras
att vara en auktoritet, som har något fortfarande bestånd,
hvilket Pröfn.Komitén minst af alla äger. Jag anhåller derföre,
alt R. o. Ad. täcktes vidblifva sitt i ämnet fattade beslut och
afslå Utsk:s förslag. Hvad åter angår Hr von Hartmansdorffs anmärkn.
att Utsk:s förslag skulle vara olagligt, så kan jag sådant
Den 7 Oktober f. m.
117
ingalunda finna. Det kan ganska väl låta förena sig med lagliga
former, att i Bevilln:sFörordn. står att så och så mycket skall erläggas
till Kronan i afgift för bränvinsminuteringen och att i
bränvinsminulerings-författningen bestämmes, att en, så och så
stor afgift skall erläggas till kommunen; och alt Serskildta Utsk.
har rättighet att föreslå en kommunalafgift af krogarne, det kan
väl svårligen betviflas. Jag anhåller derföre vördsamt att R. o.
Ad. malte, med vidblifvande af sitt i ämnet fattade beslut, afslå
Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Dé skäl, sorn Hr von Hartmansdorff
anfört, för att ådagalägga det origtiga i Särsk. Utsk:s
förfarande, att föreslå fördelningen af den blifvande bränvins-minuterings-
och utskänknings-afgiften, anser jag vara mycket väl
grundade. Visserligen har det Särsk. Utsk. vid dess tillsättning
blifvit iklädt egenskapen af Bevillms-, Lag- o. Ekon.Utsk., men, så
vidt mig är bekant, har denna egenskap likväl icke blifvit utsträckt
ända derhän, att nämnde Utsk. äfven skulle ingripa i
StatsUtsk:s funktioner. Nu veta vi alla, att Bevil!n:sUtsk., i öfverensstämmelse
med Riksd.Ordn:ns och Reg.Formrs uttryckliga föreskrifter,
behandlar bevllningsfrågor i hela deras vidd, men annat är
att yttra sig öfver och föreslå bevillningar, och annat att föreslå
huru dessa bevillningar skola användas. Särsk. Utsk. har
derföre jemväl efter min åsigt sträckt sina åtgärder utöfver befogenhetens
gränser, när delta Utsk. har, på sätt som skett, föreslagit
huru bränvinsbrännings- och bränvinsminuterings-afgiften
skall fördelas. Skall man betrakta detta såsom en kommunalafgift,
så kan jag icke med Gr. Lagerbjelke förena mig i
den åsigten, att R. St. äga någon slags befogenhet, att
derom besluta. Kommunalafgifterne utgå näral. efter de beslut,
som fattas inom hvarje, kommun, och til! det ändamål,
som inom kommunen bestämmes af dess medlemmar. Då
äro kommunens egna medlemmar både de skattskyldiga och
de, som sig beskatta, men att R. St. ingripa i denna beskattningsåtgärd,
det är för mig icke bekant genom de föreskrifter,
som Grundlagarne innehålla. Det står i Reg.F., att R. St. bibehållas
vid deras'urgamla rätt, att sig sjelfre beskatta, vid hvarje
Riksdag. Dessa ord måste uttryckligen visa, att det är för
Rikets' samfälta gagn, som R. St. skola sig beskatta, men icke
för -hvarje särskild kommun inom Riket. Emedlertid har ett
beslut jemväl här hos R. o. Ad. blifvit fattadt i denna syftning
och man lärer svårligen kunna upprifva detsamma. Jag hade
önskat motsatsen, och, om mitt minne icke felar, så yttrade jag
mig äfven emot förslaget, när det första gången förevar, men
man besvarade de anmärkmr, som gjordes, dermed, att bränvinsminuterings-afgiften
blef så stor, att den skulle rikligen ersätta
den bränvinsminuterings-afgift, som nu utgår till K. M:t och
Kronan, så att den afgiften icke vidare liehöfde ätt påräknas.
Jag vill således till Protocollet hafva nedlagt min reservation
emot R. o. Ad:s i förevar:de fall redan fattade beslut, men, me
-
118
Den 7 Oktober f. m.
dan jag har ordet, så kan jag icke undgå, alt göra några anmärkntr
emot redaktionen i förevaride §. Jag vet väl att det
icke verkar lill någon ting, enär, om jag acke hörde orätt, R.
o. Ad. redan godkänt den redaktion, som denna punkt innehåller,
men det kan vara nyttigt att fästa särskild upmärksamhet
på den lunga och otydliga mening, sorn denna redaktion
innehåller. Der star: ”Af de afgifter, som i stad inflyta, tillfälle
’tde återstående £ Staden; men af defS, som från socknar å
”landel ingå, aflemnas de fk i Landlränleriet, hvarifrån det
”för hela Länet sammanlagda beloppet fördelas på dess samtliga
”socknar, i förhållande till deras folkmängd.” Nu frågar jag det
Särsk. Utsk., om det är på beloppets samtlige socknar, som afgiften
fördelas, eller om del är på Länets samtlige socknar,
hvilket, enligt denna redaktion, skulle vara tvetydigt efter den
grammatika jag läst. Att skrifva en sådan Svenska, synes tillhöra
den mindre skrifkunniga klassen, men icke ett Utsk.,
som har lill Sekreterare en man, hvilken t. o. m. vunnit högsta
priset för vältalighet i Svenska Akademien. Efter min tanka
skulle man hafva uttryckt saken mycket tydligare, om man
skrifvit sålunda, att dessa medel skulle fördelas emellan Länets
samtlige socknar i förhållande till folkmängden. I derpå följande
punkt förekommer också ordet ”dess” på ett ganska otydligt sätt.
Der står: ”Skulle PröfmsKomilé tillstyrka och Konungen bifalla,
att Län för sådant ändamål indelas i distrikt,” (jag skulle önska
att man satt distrikter. Det kan dock icke föranleda tvetydighet,
emedan det «tär ordet "hvilka” slraxt efteråt, hvaraf
man ser alt meningen är flere distrikler) ”af hvilka dock hvartdera
bör innefatta minst ett fögderi, utdelas, likaledes efter folkmängden,
de från distriktet influtna jf:delar emellan dess samtlige
socknar.” Hvad dess skall hafva afseende på här, vet man
icke så noga, förr än man fått gått tillbaka i meningen. Om
Utsk, i stället sagt ”utdelas etc. emellan samlelige socknarne derstädes”,
så hade Svenskan varit bättre. Det är verkligen ledsamt
att se ett lagförslag inkomma, uti hvilket språket är så litet
vårdadt som bär. Vore det blott på detta enda ställe, så vore
det ursäktligt, men man finnér felaktigheter i nästan hvarenda
§.
Frih. Raab: Om det icke vore så nära Riksdagens slut,
skulle jag, med föranledande deraf att Hr Printzensköld upträdt
och så skarpt apostroferat Utsk:s förslag lill redaktion i denna §,
väcka motion derom, att Hr Printzensköld måtte vinna ett större
pris ur Riddarhuskassan för sin vältalighet, men jag ber Hr
Printzensköld vara god och hafva i minne alt jag hyser denna
välvilja för honom i framtiden. Jag tror likväl att tankarne om
de af honom anmärkta fel kunna vara delade. Den första anmärkn:n
rörde frågan, huruvida det borde heta distrikt eller distrikler
i pluralis. Jag tror för min del, att den, som vunnit
högsta priset i Svenska Akademien, äfven i pluralis skrifver distrikt.
I allt fall lärer väl ingen här hafva tvekan om hvad som
Den 7 Oktober f. m.
119
menas, och det är väl hnfvudsaken i en författning, att der icke
kan vara någon tvetydighet, hvilken här icke heller förefinnes,
ty det är väl äfven gifvet, att det skall vara Länets socknar.
Beträffande den anmärkn., Hr Printzensköld gjort, att R.
St. icke böra besluta några afgifter till kommunerna, så får jag
säga, att jag värderar högt Hr Printzenskölds städse ådagalagda
nit, att skaffa Kronan höga inkomster, och kan icke annat tro,
än att Hr Printzenskölds afsigt endast varit att härom göra en
erinran, då han icke begärt någon propos. i ani. af de anmärkn:r
han framställt. Vidare torde jag icke behöfva uptaga detta ämne,
ulan går direkte öfver till lydelsen af propos., och detta lärer
väl böra blifva hufvudsaken. I detta afseende förenar jag mig
med Gr. Lagerbjelke och Hr Hjärne i den hemställan till Ståndet,
om icke lämpligast vore alt ur 23:dje §:ns !:sta mora. utesluta
orden: ”eller, där i Länet sådant ej finnes, under PröfningsKomités
förfogande.” Om man stryker ut de orden, så
skulle l:sta mom. af denna §, i full öfverensstämmelse med R.
o. Ad:s förra beslut, få följande lydelse: ”Utaf de afgifter, som
enligt denna förordn. inflyta för minuthandel med och utskänkning
af bränvin, vare sig i stad eller ä landet, afsättes ^:del till
en för hela Länet gemensam kassa, hvilken tills vidare ställes
under Hushållnings-Sällskaps förvaltning, att användas till ändamål,
som för Länet nyttige äro.” 2:dra mom. är lika med
R. o. Ad:s förra beslut. Jag torde derföre icke behöfva derom något
yttra. Skillnaden emellan R. o. Ad:s beslut uti lista mom. och
det af mig nyss uplästa, ligger blott i ordställningen, och, utan
att bär vilja ingå i någon pröfning om den ena eller andra redaktionens
företräde, fäster jag endast upmärksamheten derpå,
att PresteSt. har antagit en sådan redaktion, som den af mig nu
uplästa, och det blir alltid en vinst att i en sqk, der det kan
vara tvetydigt, få två Stånds lika beslut. Jag anhåller om propos.
i enlighet med det förslag jag nu upgifvit.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke begärt någon
framställning i anledn. af de anmärkn:r jag gjort vid denna
frågas behandling, men jag kan dock icke underlåta, att till vederläggning
uptaga de i min tanka oriktiga skäl, som mine värde
motståndare anfört, för att bemantla det sätt, hvarpå saken behandlats.
Alt denna afgift är en bevillning, lärer ingen kunna
bestrida och det skall bäst visa sig, om det blifver nödvändigt,
att, rörande afgiftens belopp, rösta i förstärkt StatsUtsk. Ar det
fråga om bevillning, så är Bevilln:sUtsk. behörigt att göra förslag,
och som dess rätt blifvit öfverlåten på Särsk. Utsk., så kan dess
befogenhet äfven tagas för gifven. Men lika litet som Bevilln:sUtsk.
hade rätt, år 1844, att föreslå en del af bevillms användande
till folkundervisningen, inom socknarne, lika litet har Särsk.
Utsk. nu haft rättighet att föreslå en annan bevilln:s begagnande
till ett annai kommunalt föremål. Om Särsk. Utsk. varit behörigt
att föreslå huru afgifterna för bränvins försäljning må användas,
hvarföre har det icke äfven föreslagit huru skatten för
120
Den 1 Oktober f. m.
bränvins tillverkning skall begagnas? Sådant liar Utsk. hittills
ulan klander underlåtit.
Hvad åter beträffar §:ns ordalydelse: så bestrider jag icke
de rättelser deri, sora Gr. Lagerbjelke och Frih. Raab föreslagit.
Iraedlerid visar det sig nu, huru orätt de Herrar och Män hade,
hvilka motsatte sig förslaget om Länsnämnders uprättande. I dera
hade man haft en af författningen stadgad myndighet, till hvars
förvaltning dessa medel kunnat lemnäs.
Sedan öfve: läggningen härmed ansetts fulländad, framstälde
Hr Frih. o. Ordf. alt under densamma blifvit yrkadt, i afseende
på l:ta morn., af Hr Hjärne och Gr. Lagerbjelke, att R. o. Ad.
måtte vidblifva sitt förut fattade beslut, och af Frih. Raab bifall
till Utsk:s nu afgifna förslag, med uteslutande af orden ”eller,
der i Länet sådant ej finnes, under Pröfnings-Komités förfogande;”
i afseende på 2:dra morn., dels bifall till Utsk:s förslag,
dels ock vidblifvande af R. o. Ad:s förra beslut; samt i afseende
på 3:dje morn., jemväl dels bifall till Utsk:s förslag, dels vidblifvande
af R. o. Ad:s förut fattade beslut; hvarjemte Hr Frih.
o. Ordf. yttrade, att han ansåg sig, vid sådant förhållande,' böra
först framställa propos. till vidblifvande af R. o. Ad:s, i fråga om
l:sta morn., fattade beslut.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Raab; Jag hemställer till llr Frih. o. Ordf., huruvida
icke först propos. på bifall till Utsk:s förslag må framställas.
Hr Frih. o. Ordf. erinrade att ingen yrkat bifall till 1 :sta
mom. af Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror det, enl. Riksd.Ordn:s
föreskrift, vara i alla fall nödvändigt, att först framställa propos.
till bifall på Ulsk:s Betänk.
Hr Frih. o. Ordf. yttrade, att han, sedan nu propos. till bifall
å Utsk:s förslag blifvit begärd, finge hemslälla om R. o. Ad.
behagade bifalla Irsta mom. af Utsk:s, i afseende pä 23:dje §:n,
afgifna förslag.
Denna propos. besvarades med Nej; hvarefter Hr Frih. o.
Ordf. hemslälde om R. o. Ad., i afseende på Irsta mom. afifrågavarrde
§, ville vidblifva sitt förra beslut, och, sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade att han
funnit Ja öfvervägande.
De härefter, i afseende på 2:dra morn., först till bifall och
sedan till vidblifvande af R. o. Ad:s förut fattade beslut, framstälde
props:ne besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr
Frih. o. Ordf. förklarade att han ansåg den sednare, till vidblifvande
af R. o. Ad:s beslut framstälda proposrn besvarad med öfvervägande
Ja.
Sedermera blefvo, i afseende på 3:dje morn., enahanda propos:r
framstälde och besvarade på samma sätt, hvarefter Hr Frih.
Den 7 Oktober f. m.
121
o. Ordf. förklarade att Iian ansåg R. o. Ad. hafva nied öfvervägande
Ja besvarat propos. lill vidblifvande af dess beslut äfven
i deDna del.
23:dje punkten, ang:de § 24.
Sedan Hr Frih. o. Ordf. upiyst att R. o. Ad:s förut i afseende
på 24:de §:n fattade beslut var lika lydande med Utsk:s
nu i lista, 2:dra och 3:dje mom. afgifna förslag, men att Utsk.
tillagt ett nytt 4:de morn., anförde
Frih. Raab: Det förhåller sig alldeles så, som Hr Frih. o.
Ordf. behagat uplysa, att Utsk. har i dessa tre första mom. följt
R. o. Ad:s beslut, hvilket också är lika med hvad Utsk. förra
gängen föreslog, men Utsk. har tillstyrkt ett fjerde mom. af
följande lydelse: ”1 stad må, på eller vid ett ställe, der marknad
hålles, bränvin icke genom minuthandel eller utskänkning
försäljas.” Det skulle då kunna inträffa i Stockholm, att då här
vore en marknad, som räckte 5 eller 6 veckor, så skulle här
icke få säljas något bränvin i Stockholm under den tiden; men
man får komma ihåg, att 35:te §:n, hvilken R. o. Ad. förut antagit,
innehåller, att med bränvin här förstås äfven andra brända
eller destillerade drycker; således skulle, under alla de tider
i städerne då marknad hålles, hvarken Årrak, Cognac, Rhum eller
Punsch kunna få försäljas och förtäras. Detta innebär, om icke
en orimlighet, åtminstone ett så skarpt lagbud, alt jag tviflar på
möjligheten, att kunna få det samma eflerlefdt, och ehuru varm
jag' må vara för nykterhetens goda sak, sä anhåller jag att R.
o. Ad, ville afslå detta mom.
Hr Printzensköld: När Särsk. Utsk:s första JJetänk. i
denna fråga förevar, och R. o. Ad. ansåg nödigt, att en mängd
förändringar i detsamma borde ega rum, så yrkades af åtskillige
ledamöter återremiss, och att R. o. Ad. icke skulle definitivt
fatta sina beslut. Till skäl hvarför man åberopade det förhållande,
att Ståndet icke kunde så noga öfverväga ordalagen eller
frågans beskaffenhet, att ju icke ett misstag dervid kunde upkomma,
men att deremot ett sådant misstag kunde af Utsk. förekommas.
Man staduade också, på grund deraf, i förenämnde
beslut att icke då definitivt afgöra denna fråga. Följderna deraf
visa sig också redan, när man närmare begrundar första
punkten i Utsk:s förevande §, hvilken stadgar att: ”A landet
vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbjuden
på eller invid det ställe, der auktion, marknad eller mönstring
med beväringsmanskap hålles, eller der menighet för kronoskjutsning
eller skallgång samlad är.” Nu veta vi alla tämligen
väl, att en auktion lika väl kan hållas på gästgifvargården, som
på annat ställe, att på många gästgifvargårdar i Sverige hållas
marknader och äfven mönstringar med beväringsmanskap, att
vid alla de tillfällen, der kronoskjutsning förekommer, samling
af de kronoskjutsande sker vid gästgifvargårdarne, såsom varande
just de ställen, der kronoskjuts ombytes. Detta har nu
Den 7 Oktober f. ni.
till följd, att om detta beslut gar i verkställighet, så skall vid
hvarje tillfälle, då en samling af kronoskjutsande finnes vid gästgifvargården
eller dä auktion, marknad eller beväringsmönstring
der hålles, bränvinsutskänkningen derstädes vara förbjuden ända
derhän, att icke en resande, som kommer dit, om han önskar
det aldrig så gärna, skulle kunna få en bränvinssup till den måltid,
lian vill förtära. Jag kan icke nog uttala, att jag måste
beklaga, att icke Utsk. närmare begrundat detta R. o. Adis beslut,
då det var föremål för Utskis behandling. Utsk. hade då
kunnat lill R. o. Ad. göra framställning om nödvändigheten att
i delta beslut införa åtskilliga modifikationer, ledande derhän,
att de orimliga följder, som detta beslut skulle i verkställigheten
medföra, hade kunnat undvikas, ty säkert är, att denna punkt,
om den skall blifva lag, aldrig kan efterlefvas, med mindre än
att man vill begå våld emot dem, som hafva rättighet till gästgifverierna,
genom att förbjuda dem att utskänka bränvin. Detta
exempel vittnar temligen väl om den grad af besinning och
grundlighet, hvarmed Utsk. behandlat frågan. Det finnes näppeligen
någon stad, der icke marknader hållas, och, der icke detta
sker, så hållas de invid staden eller möjligen straxt utanför dess
stacket. Nu händer, att en krögare eller en bränvinsminuterare
har sin bostad just bredvid det ställe, der denna marknad hålles.
Ar det då, jag frågar det, rimligt att vilja förhindra denne
person alt drifva denna sin rörelse, just derföre, att han har sin
bostad, der marknad hålles? Det är dessa förhållanden det Serskildta
Utsk. bordt betänka, och ej föreslå ett tillägg i §:u, som
jemväl innefattar en orimlighet. Eftersom R. o. Ad. redan fattat
sitt, mindre väl betänkta beslut i första punkten, sådan som
den är iuförd i Utskis förslag, så kan naturligtvis intet vidare
dervid lillgöras, men hvad beträffar den sisla punkten, som år
ännu orimligare än den första, så anhåller jag, alt R. o. Ad.
ville densamma afslå.
Hr Hjärne: Det lärer väl vara temligen klart för hvar och
en, att denna § och åtskilliga andra äro tillkomna i nykterhetens
intresse, och det lärer väl icke vara obekant för någon, att
Utsk. haft full anledn. att föreslå åtskilliga åtgärder i denna rigtning,
hvartill åtskilliga anledmr gifvits så väl inom som utom
Riksdagen. På detta vis hafva dessa restriktioner, röride bränvins-.
försäljningen, upkommit. Hvad beträffar de trenne första momme
i denna §, så äro de af R. o. Ad. sjelf föreslagne. Hvad fjerde
mom. beträffar, så är det verkligen öfverensstämmande med förhållandet,
att detsamma tillkom under ärendets sista behandling
inom Utsk. Man ansåg, dels till följd af BorgareStis återremiss,
dels af R. o. Adis och PresteStis beslut, dels af yttranden
af BondeStis ledamöter inom Utsk., hvilka lade mycken vigt
på alt vid marknader på landet bränvinsförsäljning skulle blifva
förbjuden, att något i detta fall borde göras. Man kom då in i öfverläggning
om orsaken, hvarför det ansågs mindre skadligt alt
tillåta en oinskränkt bränvinsförsäljning under marknaderne i
Den 7 Oktober f. ra.
123
släderrie än på landet. För min de! måste jag då erkänna, alt
jag icke kunde finna något skäl, hvarföre man ansåg, att vid de
stora folksamlingar, som egde rum i släderne, man icke skulle
hafva skäl att befara sådana oordningar af öfverdrifvet superi,
som vid sådana folksamlingar på landel. Jag ansåg det vara
till och med flera anledntr att förbjuda bränvinsförsäljningen i
städerne under marknader, än på landet, derföre att pä landet
finnas vanligen icke så många försäljningsställen, som i städerne.
Jag måste då följa min öfvertygelse, och i delta fall förena mig
med dem, som yrkade, att samma lag mätte gälla för städerne,
som för landet. Det uplystes vid ett tillfälle, att dä skulle det
olämpliga förhållande inträffa, att i vissa större städer, såsom
Stockholm, Upsala, Orebro, Christinehamn m. fl., der marknaderne
räcka en eller flera veckor, skulle det inträffa, ali raan
under hela denna lid icke skulle ega rätt att utminutera eller
utskänka bränvin. Det måste medgifvas, att så verkligen blefve
förhållandet, om lagstadgaudet blefve oinskränkt, men jag får då
föreslå att, efter man icke vill gä så långt, som all t. ex. här i
Stockholm förbjuda utskänkning af bränvin under en tid af en
å två månader, som en marknad kan räcka, man måtte göra ett
undantag för sådana tillfällen för Slockholm. Skulle man åter
icke vilja göra någon modifikation i detta morn., hvilket jag verkligen
anser alltför radikalt, så nödgas jag, ehuru ogerna, rösta
emot detta mom. af Ulsk:s förslag, emedan i alla fall jag tror,
att man måste, i afseende på förändringarne i författmn om bränvins
tillverkning och försäljning, icke gå allt för radikalt tillväga.
Likväl anser jag, att det 4:de mom. allt för väl kunde stå qvar,
om man lyckades att inflicka deruti ett stadgande, hvarigenom
undantag gjordes för sådana tillfällen, hvarpå man egentligen
grundat förslaget om detta morms antagande; om man t. ex.
kunde ställa så till, att mom. blefve tillämpligt i alla de fall, der
marknader i småstäderne räckte en eller tvä dagar, emedan dessa
marknader äro i samma kalhegori, som de på landet, hvaremot
undantag kunde göras för de långvarigare marknaderne. Delta
ändamål skulle lättast vinnas, om efter sista ordet i mom. tillädes:
”derest K:s Beflude icke särskildt undantag meddelar”. Då
blir K:s Befinde i tillfälle att särskildt pröfva de tillfällen, då
man skulle anse det alltför orimligt att icke tillåta bränvinsförsäljning
i stad. Jag anhåller om propos. på bifall till de öfriga
momme, sådana de blifvit af Utsk. föreslagne, men till del sista
morn., med det af mig nu föreslagna tillägg.
Frih. Raab: Jag skulle föreställa mig, att vi ej längre behöfva
diskutera denna §. Hvad beträffar de första momme, sä
äro de alldeles lika med R. o. Ad:s förra beslut. Hvad angår
det 4:de morn., så, derest det också vore tillåtligt att tillägga
några ord, som förändrade meningen, hvilket R. o. Ad. förklarat
sig icke kunna eller böra göra, så skulle jag anse, att sådana
undantagslagar, som Hr Hjärne föreslagit, icke äro lämpliga, och
får derföre motsätta mig hans förslag. Om 4:de moars olämp
-
124
Den 7 Oktober f. m.
lighet i sin helhet, torde icke behöfvas annat vittnesbörd, än att
de varmaste ifrarne för nykterheten inom Utsk. reserverat sig
emot detsamma, såsom af Betänk, synes. PresteSt. har äfven
nyss afslagit detsamma. Jag tror icke att vi behöfva några flera
motiver för afslag. Jag anhåller, alt Hr Frih:n och Ordhden
ville dela propos:na så, att den första propos. blir om de tre första
momme och den andra om det 4:de mom. ensamt.
Uppå härefter särskildt framställde propos:r lades Irsta, 2:dra
och 3:dje momme af ifrågavarrde §, med vidblifvande af R. o.
Adrs förut fattade beslut, lill handlingarne, och afslogs ej mindre
Utskrs än ock Hr Hjärnes, i afseende på 4:de moni., afgifna förslag.
24:de punkten, ang:de § 26.
Hr Frih. o. Ordfrden uplyste, att R. o. Ad., vid pröfningen
af Utskrs Betänk. JVs 13, bifallit den deri föreslagna 26:te §:n, med
den förändring, att 2:dra mom. erhållit följande lydelser ”Pä
landet vare då, derest Krs Befhrde ej särskildt undantag meddelar,
all annan utskänkning förbuden, än på gäslgifvaregårdar vid
måltider till resande. I stad eger vederbörrde myndighet att bestämma,
hvilka timmar om dagen utskänkning må vara tillåten”.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophronr Jag har ansett
mig böra fästa upraärksamheten derpå, att redaktionen af denna
§ är, efter mitt förmenande, i högsta måtto misslyckad. Jag
förmodar, att meningen är att förbjuda all utskänkning af bränvin,
med de undantag, som äro nämnda i denna §. Om jag
häruti icke misstager mig, så vill jag fästa upmärksamheten derpå,
att ett sådant förbud icke är i §:n uttryckt. Det står nemi.:
”Under sön- eller helgedag må ej bränvin, sorn är torvttradt
genom parti eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas”.
Således skulle bränvin, som ej vore genom parti eller minuthandel
försåldt, få utlemnas. Om man följaktligen vill föregifva,
att man skänker bort det, så kan man utmäta och utlemna
huru mycket man behagar, och sådan tror jag, att tillämpningen
blir. Jag har ansett mig böra fästa upmärksamheten derpå. Jag
tror visserligen, att det är Gr. Lagerbjelke, som infört den
methoden vid delta ärendes behandling, att icke någon ändring
af redaktionen i Utsk:s förslag skulle fä göras vid de beslut man
fattar. Jag tror detta vara stridande emot 49:de §:n Riksd.Ordn:n,
men om R. o. Ad. redan tagit på hand, att gå Gr. Lagerbjelkes
önskan till mötes i den vägen, så kan jag icke motsätta mig det,
men att författn:n icke vinner derpå, det är mycket säkert.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad:s prot.-utdr., ang:de 26:te
§:n, innehöll, att §:n ”bifölls med den förändring, att 2:dra
mom. erhåller följande lydelse” etc. Det är således gifvet, att
förra gången detta förslag hos R. o. Ad. förevar, biföllos Usta
och sista mom. i §:n. I det sista mom. har Utsk. icke gjort
någon annan förändring, än att ordet ”alltid” blifvit infördt.
Det faller af sig sjelft, och R. o. Ad. har städse tillförene så tillvägagått,
äfvensom Hr Gr:n o. Landtm, förklarat, att något an
-
Den 7 Oktober f. m.
125
nät lillvägagående- icke får ega rum, än att, då Ståndets förut
fattade beslut icke blifvit af Utsk. till förändring tillstyrkt, utan
Ulsk. är af samma tanke som Ståndet, så får Ståndet icke frångå
sitt beslut och Utsk:s tillstyrkande om vidblifvande af detsamma,
hvadan R. o. Ad. lärer vara bundet vid sitt förut fattade beslut,
i afseende på första och sista momme; men vill R. o. Ad. afslå
ordet ”alltid”, så står det li. o. Ad. fritt. För min del anser
jag detta ord vara fullkomligen likgiltigt. Hvad åter 2:dra mom.
beträffar,' så torde R. o. Adis beslut hafva ett ganska stort företräde
framför Utsk:s förslag. Man må önska nykterhet huru mycket
som helst, så lärer man icke kunna anse den befordras dermed,
att man fastställer lagbestämmelser, om hvilka man bestämdt
vet, att de icke blifva efterlefda. Då det nu blifvit i detta Betänk.
föreslaget och detta förslag redan vunnit R. Stms bifall,
att "alla spirituösa, brända och distillerade drycker skola anses
såsom bränvin, så faller det nästan af sig sjelft, att det är snart
sagdt omöjligt att förbjuda utskänkning af alla spirituösa drycker
på sön- och helgedagar å annan tid, än emellan kl. 1 och 3
e. m. Det vöre väl då bättre att bestämma, och R. o. Ad. har
förut fattat detta beslut, att man borde tillåta lqkalmyndigheterne,
d. v. s. Magistraterne i städerne och K:s Befhmle på landet, att
göra undantag härifrån och bestämma andra tider, då utskänkningen
finge ega rum. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. täcktes,
med vidblifvande af sitt beslut, afslå Ulsk:s förslag lill förändring
i denna del.
Frih. Raab: I denna § förekomma 3:ne morn., såsom förut
är anmärkt. Emot Esta mom. deraf har Hr Cederschiöld gjort
en anmärkn. Jag får för det första förklara, att jag äfven i min
mohn har protesterat emot den tolkning af Riksd.Ordnm, som
här gjort sig gällande, nemi. att här skulle vara förbjudet att
göra jemkningar uti förut fatlade beslut, då ärendet återkommer
till R. St:r, med mindre än denna jemkning af Utsk. föreslås.
I denna del instämmer jag med Hr Cederschiöld; men hvad
åter beträffar Hr Cederschiölds anmärkn. emot Usta morn., så
ber jag att få uplysa Hr Cederschiöld derom, att då man icke
vill betaga möjligheten för en handlande, att kunna på sitt kontor
besvara ett affärsbref, ang:de en bränvinshandel, och således
äfven göra köpslag om en sådan vara på en söndag, så har man
här . ställt förbudet icke emot köpslutet, utan emot utlemnande
af varan. Hvad som 1111 är stadgadt om köpare, så kan väl lagen
icke vara så uttänjelig, att man skulle kunna frikalla den
ifrån ansvar, hvilken lemnar ut varan till en köpares ombud,
derföre att han icke lemnat den till köparen sjelf. Jag hoppas
således, att R. 0. Ad. ville vidblifva sitt beslut i afseende på
Usta mom.
Hvad beträffar 2:dra morn., så ber jag att få upläsa ett förslag
till förändrad redaktion deraf, öfverlemnande det sedermera till
Hr Frilun 0. Ordfiden. Det lyder sålunda: ”1 stad eger veder
-
126
Den 7 Oktoljer f. m.
börlig myndighet att bestämma om utskänkning då får ske och
i sådant fall på hvilken tid den må vara tillåten”.
”Lag samma vare för utskänkningsställe, beläget på landet
inom -J mil ifrån stad. Annorstädes på landet, vare all annan
utskänkning förbjuden, än vid måltider åt spisande gäster”.
Jag bekänner, att denna redaktion är tillkommen mycket med
(anka på ställen, som ligga häromkring Stockholm, och jemväl på
dylika ställen, sorn ligga närmast omkring andra städer; men denna
redaktion har det stora företrädet framför R. o. Ad:s beslut, att
man icke behöfde införa hvad som alltid förekommer, om jag
sä må säga, förhatligt, nemi. rättighet för myndigheterne, att göra
undantag för den ene eller andre näringsidkaren. Jag skulle
äfven tro, att Hr Frilen o. Ordkden icke kan linna sig föranledd,
dä den ordställning jag upläst ej innebär någon annan
afvikelse ifrån R. o. Ad:s förra beslut, än att der står: ”utskänknings-ställe,
beläget pä landet, inom en qvart mil ifrån stad”
i st. f. ”med undantag af K. Djurgården” —, att vägra propos.
derpå, synnerligen då Hr Frih:n o. Ordf:den icke heller nekat
Hr Hjärne propos. på det af honom begärda tillägg till 4:de mom.
af 24:de §:n.
I sista mom. har Flsk. ansett sig, för mera eftertrycks skull,
böra tillägga ordet ”alltid”, men jag anser icke att derpå ligger
någon vigt.
Hr Hjärne: Hvad ls:ta och 3:dje morarna beträffar, så
lärer R. o. Ad. icke kunna förändra sitt fattade beslut, emedan
Utsk. har uptagit R. o. Ad:s beslut, och föreslagit de andra
Stånden att instämma i detsamma, likväl med undantag af ordet
”alltid” i 3:dje morn., men för formrigtiglietens skull och dä jag
anser, lika med en föreg:de talare, detta ord hvarken göra till
eller ifrån, så tillstyrker jag, att R. o. Ad. i allo vidblifver sitt
förra beslut.
Hvad äter angår 2:dra morn., sä skulle jag verkligen vilja
hemställa, att R. o. Ad., med vidblifvande i öfrigt af sitt förra
beslut, ville derifrån utesluta det tillägg, sorn rörer bränvins ulskänkande
under måltider och till resande, i hvilket fall jag vill
rösta derför.
Jag ser icke något skäl hvarföre, då R. o. Ad. anhåller, att
K:s Befide skall ega rätt att meddela undantag från den allmänna
regeln, man icke äfven skulle vilja öfverlemna åt K:s Befh:de
att, 'om han så för godt funne, äfven medgifva det undantag,
att bränvins utskänkning pä gästgifvaregårdar åt spisande gäster
måtte fä ega rum. Detta grundar sig naturligtvis pä den förutsättningen,
att resande omöjligen kunna undvara aptitsupen, men
denna aptitsup är, i min tanka, icke af den stora vigt, att olägenheterne
af detta stadgandes borttagande kunna upväga alla
de oordningar, som af detsamma kunde föranledas. Det lärer nemi.
icke vara obekant, att det “finnes' ganska många gästgifvaregårdar
i landet, der stora oordningar ega rum på sön- och helgedagar,
derföre att det finnes oordentliga gästgifvare, som begagna sig
Den 7 Oktober f. ni.
127
af rättigheter) till utskänkning af bränvin åt resande, för att hålla
öppen krog på söndagen. Jag anhåller, att R. o. Ad. och Gr. Lagerbjelke
ville tillåta oss att ändra R. o. Ad:s beslut härutinnan.
Hr Cederschiöld: Då den principfrågan, huruvida ett lill
Utsk. återremilteradt och derifrån i oförändradt skick återkommet
förslag, som en gång blifvit af ett Stånd antaget, af detta Stånd
får ändras eller icke, är af stor vigt för kommande tider, så torde
det här vara af vigt att citera den §:s ordalydelse, som stadgar
huru härmed skal! förfaras, och jag kan icke, i likhet med den
siste värde talaren, begära tillstånd af Const.Utsk:s Ordf:de, att
få föreslå en sådan förändring, ulan jag begär det af Grundlagarne.
Det stadgas nemi. i 3:dje mom. af 4i):de §:n Riksd.-  Ordn:n, att dä ett Betänk, ifrån Utsk. inkommer, så är det hvarje
Stånds ovilkorliga rättighet att antaga det med eller utan förändringar.
Sedermera stadgas i samma §, att, om förslaget blir
återremitteradt till Utsk., så ega äfven Stånden, d. v. s. alla
Stånden, äfven de, som icke återremitterat frågan, att antaga
förslaget med eller ulan förändringar. Jag kan för min del icke
annorlunda fatta meningen af Grundlagens innehåll, hvilken,
efter mitt förmenande, är alldeles gifven och klar, och jag
kan derföre icke annat än beklaga, att R. o. Ad. låtit förmå sig
att ingå på ett förfaringssätt, sådant som Gr. Lagerbjelke föreslagit,
nemi. att icke låta förmå sig, att göra förändring i förslaget.
Otvifvelaktig! kommer della att hafva ganska menliga följder
pä förfaltnms tillämpning.
I afseende på nu förevar:de §:s lydelse, så har Frih. Raab
yttrat, att han trodde ordet ”köpare” icke kunna tolkas sålunda,
att icke stadgandet hade samma gällande kraft, äfven om en annan
person, såsom köparens ombud, kom att afhemta varan ifrån
den person, som hade sålt henne. Jag får då säga, att, efter
den erfarenhet jag har, skulle tydningen blifva olika i den ena Domstolen
emot den andra, och jag tror icke, att man bör stadga
sådana lagar, som kunna gifva bestämd anledn. till olika tillämpning.
Det synes mig alldeles klart, att de ord, som här äro intagna
i en mellanmening, nemi.: ”sorn är föryttradt genom partieller
minuthandel”, äro öfverflödiga och skulle kunna ntelemnas,
men som, äfven om dessa ord borttogos, meningen icke blefve
så tydlig, som jag önskade, så tager jag mig friheten att här
framställa ett förslag till förändrad redaktion af hela §:n, sålydaude:
”Under sön- och helgedag vare å så väl gästgifvargård,
sorn annat näringsställe i stad och å landet, utskänkning tillåten
endast till spisande gäster klockan emellan 1 och 3 e. m.
Under sådan dag må, med nu stadgadt undantag, bränvin ej
till någon utmätas eller utlemnas.
Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillslängdt”.
Det förekommer mig nemi., att det varit Utsk:s mening
med det föreslagna undantaget, rör:de utskänkning till spisande
gäster kl. emellan 1 och 3, att icke i annat fall någon
utmätning eller utskänkning af bränvin skulle på söndagen få
128
Den 7 Oktober f. m
ega rum. Om så varit meningen, så vet jag ej, hvarföre man
icke velat tydligt, och klart uttrycka denna mening. Man kan
visserligen icke förhindra någon att på söndagen besvara bref
och göra upp affärer, men jag, för min del, skulle tro, att lagen
icke bör tillstädja sådant, emedan det, efter mitt förmenande,
icke kan vara öfverensstäpimande med lagstiftarens mening, att
bränvinsaffärer upgöras på söndagarne.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har ganska rätt,
enl. mitt förmenande, uti sin tolkning af 49:de §:n Riksd.Ordn:n,
då frågan nemi. angår ett mål, i hvilket Ståndet förut icke fattat
beslut. Helt annat blifver förhållandet, då Ståndet redan i saken
beslutat. Ett beslut, som ett RiksStånd fattar, skall väl också
sedan för detta Stånd vara gällande, och kan väl icke af detta
Stånd frångås,' med mindre Ståndet dertill har någon laglig anledn.
, men ej på enskild Riksdagsmans derom framställda begäran.
Således, om 1111 ett Stånd fattat beslut, att det skall t. ex.
blifva A., och Utsk. kommer och säger: ”Ståndet har fullkomligen
rätt; vi hemställa också, att det skall vara A.”: så kan väl icke,
på en Riksdagsmans hemställan, Ståndet säga, att det skall blifva
B. Likaledes, om ett Stånd beslutat, att det skall vara A., och
ett Utsk. kommer och säger: ”Väl har Ståndet beslutat, att det
skall vara A., men vi hemställa, om icke Ståndet ville frångå
sitt beslut om A. och låta det blifva B.” Då upstår en Riksdagsman
och säger: att han tycker, att det borde blifva C. Skulle
det väl då vara lämpligt, att Ståndet, endast af sådan anledn.,
frångick både sitt beslut ocb Utsk:s förslag, och beslöt, att det
skulle blifva C? På sådant sätt skulle Riksdagsförhandlingarne
aldrig någonsin blifva slut. Kunna Stånden, på en enskild
Riksdagsmans hemställan, i st. f. ett förut fattadt beslut, och ett
annat af Utsk. föreslaget, falla elt 3:dje i delta fall, så kunna
Stånden äfven vid alla tillfällen så göra. Jag skall anföra ett
exempel på, huru rasande det då kunde blifva. Jag antager
att 2:ne Stånd beslutat, att det’ skall vara A., och 2:ne,
alt det skall vara B. Utsk. kommer då med sitt sammanjemk
ningsförslag,
och som 2 Stånd beslutat A. och 2 beslutat B.,
så inbjuder oss Utsk. att, i st. f. B., säga A., men då besluta
vi C. Huru skall Utsk. då bete sig med sina voter:s-propos:r?
Det skulle på delta sätt aldrig blifva slut på ärendena. Emellertid
är denna fråga redan afgjord genom Hr Gr. 0. Landtm:s
förklaring vid ett föreg:de plenum sålunda, att då Ståndet redan
fattat och Utsk. icke anmodat Ståndet att fatta något annat beslut,
så kan Ståndet icke annat besluta, än att antingen vidblifva
sitt förra beslut, eller antaga det af Utsk. föreslagna, icke ett
tredje. Om nu detta ansågs rätt, när Hr Gr. 0. Landtm, sjelf
presiderade, så lärer det väl äfven i dag komma att följas.
Hvad beträffar Hr Hjärnes yrkande och den propos. han begärt,
så har jag ingenting deremot att invända, emedan R. 0.
Ad. i den aldrig hade fattat något beslut. Det Utsk:s förslag,
som
Den 7 0 k t ober f m.
129
som då var i fråga, var någonting belt annat, hvaröfver Ståndet
ännu icke beslutat, och då kunde det väl icke förmenas Ståndet
att deröfver fatta hvilket beslut, som Ståndet behagade, så att
deruti fanns intet prejudikat för det nu ifrägavande fallet. Hvad
sjelfva saken angår, så är det, efter mitt förmenande, icke möjligt
att någon propos. på Frih. Raabs förslag kan göras, hvarföre
det torde vara onödigt, att derom yttra sig. I förbigående anhåller
jag likväl, att jag icke för min del vill gifva ett sådant
privilegium åt städerne, som det att K:s
fä åt den närmaste trakten gifva en rättighet, sådan som den
här ifrägavande; ty hvad städernas omgifningar der få, det bör
väl hela landet erhålla, och, äfven om man utgår ifrån den förutsättning,
som Frih. Raab, nemi. ätt sådant gjordes för en
trakt, dylik sorn Djurgården, så hemställer jag om icke detsamma
borde gälla för Drottningholmstrakten, hvilken icke skulle komma
i åtnjutande af den utaf Frih. Raab omnämnda fördelen. För
öfrigt finnas många ställen inom landet, der sådana rättigheter
borde kunna lemnäs. Det finnes nemi. flera köpingar, der rörelsen
är vida större än i de minsta städerne, flera andra trakter
att förtiga. R. o. Ad. torde emellertid uti denna fråga, pä
sätt jag redan visat, icke hafva annat att göra, än att antingen
bifalla Utsk:s förslag eller vidblifva sitt förra beslut, hvarom jag
vördsamt anhåller.
Hr Printzensköld: Nog är det vådligt att inlåta sig i
strid med Const.Ctslcs Ordf:de, särdeles då hans tolkning af
Grundlagen blifvit af vår nuvarrde Landtm, gillad. Vi måste
således böja oss under hans åsigter och åtnöja oss med det resultat,
som hans förklarande medfört: men för min del vill jag
till prot. förklara, att jag alldeles icke kan instämma i den mening,
som denne Ordf:de uttalat. Han sjelf synes nemi. hafva
befarat origligheten af sin mening, derigenom alt han slutade
sitt yttrande dermed, att för R. o. Ad. ingenting annat återstode,
än att antingen vidblifva sitt förra beslut, eller antaga
Utsk:s förslag. Per conseqventiam- rei och efter all logisk slutkonst,
så mäste deraf följa, att R. o. Ad. eger att frånträda sitt
beslut, åtminstone i ett fall, nemi. då Ulsk. föreslagit någonting
emot R. o. Ad:s förra beslut stridande, men då måste väl också
R. o. Ad. vid alla tillfällen ega rättighet, att antingen vidblifva
sitt beslut, eller antaga Utsk:s förslag, eller ock, i stället derför,
sälta någonting annat: Orsaken till denna villervalla är den, att
Riksd.Ordmn blifvit så förändrad, att RiksSt:n, första gången ett
ärende förekommer, kunna om detsamma definitivt besluta för
deras del; men det bänder likväl, att somliga Stånd alldeles
icke definitivt besluta i frågan och att sålunda en återremiss ifrån
deni eger rum, hvarigenom ärendet återkommer till Utsk:s förnyade
behandling, alldeles såsom denna fråga. Deraf blifver en
ovilkorlig följd, att ärendet äfven återkommer till det Stånd,
som första gången fattade sitt beslut deruti, men det kommer
13 H. 9
130
Den 7 Oktober f. m.
då i cn annan skepnad, för att definitivt afgöras, med anledn.
af de anmärkntr, sora emot ärendet blifvit framställda inom de
andra RiksSttn. Det förekommer, i min tanka, högst anmärkningsvärdt,
att icke saken må kunna betraktas såsom vore hon
hos R. o. Ad. för andra gången till slutligt afgörande föredragen,
och om icke Ståndet då skulle kunna begagna sin grundlagsenliga
rätt att vid detta tillfälle, med frånträdande af sitt
förra beslut och med afseende på tillkomna uplysningar, för sista
gången besluta, så att, då jemkningsförslag uti förevartde ärende
återkommer från Utsk., för att bringa saken emellan alla fyra
Stånden till harmoni och till ett ändtligt slut, som man säger,
man icke åberopar sig vara, genom Hr Gr. o. Landtnäs beslut,
hindrad att handlägga ärendet sä, som grundlagen föreskrifver.
Vi äro nu genom Hr Gr. o. Landtnäs förklaring hindrade ifrån
att iakttaga den form för frågans behandling, som jag anser
grundlagsenlig, och vi mäste således i detta fall antingen antaga
Utsk:s förslag, eller vidblifva vårt fattade beslut. Ett tredje gifves
numera icke. Hvad således sjelfva frågan beträffar, som nu
är under öfverläggning, så är det en verklig lycka, att det af
Utsk. föreslagna beslutet är vida klokare, än det af Utsk. förut
föreslagna. När man granskar den 26:te §:n efter det förra
förslaget, så finner man, enl. min åsigt, i andra och tredje
momme deraf, de största orimligheter. Ätt stänga en gästgifvaregård,
så att den resande icke kau, om han är uti aldrig så stort
behof af en spritdryck för sin helsa, erhålla den under en viss
lid af dagen, det är, i min tanka, stridande emot allt begrepp.
Det kan ju hända, att jag kommer sjuk till gästgifvaregården
och derigenom kan behöfva en spritdryck, bestående af bäska
droppar, men jag får den icke, derföre att det är uttryckligen
förbjudet att sälja några spritdrycker annat än emellan kl. 1
och 3 och emedan man naturligtvis icke alltid kan vara säker
på, att vid den tiden inträffa på en gästgifvaregård. Dertill
kommer, att skjutshållen stundom äro så långa, att man icke kan
hinna att begagna sig af den rättighet, som sålunda finnes, att få en så
beskaffad spritdryck, sorn jag omförmält. Vidare står uti 3:dje
punkten, att under gudstjensten utskänknings-stället alltid skall
vara lillstängdt. Nu är, såsom jag förmodar att Ståndet väl
måste inse, äfven gästgifvaregård ett utskänknings-ställe, följaktligen
skulle det äfven, på sådan grund, blifva omöjligt, att der
under gudstjensten erhålla en måltid och dertill fä en sup eller
ett glas punsch, eller, med ett ord, den förfriskning, som man
önskar. Detta kan väl icke vara rättvist eller billigt, ej ens
rimligt. Nu har R. o. Ad. lyckligtvis fattat ett sådant beslut,
hvarigenom dylika hinder icke möta för den resande att erhålla
den förfriskning, som han önskar, och jag förmodar, att de fleste
resande icke önska större qvantiteter, än som instämma med
nykterhetens grundsatser, om äfven icke med den absoluta nykterhetens.
Således tillstyrker jag, alt R. o. Ad. må i 2G:te §:n
vidblifva sitt förra beslut.
Den 7 Oktober f. ra.
131
Hr Cederschiöld: Till svar på. Gr. Lagerbjelkes A. B.
C. exempel, får jag äran meddela, att jag, för min del, anser
R. o. Ad. derigenom, att Ståndet fattat beslutet A., icke vara
förhindradt att fatta beslutet C., utan jemväl kunna fatta besluten
D, E, F etc. hela alfabetet igenom. Jag tror mig derjemte,
lill stöd för min åsigt, kunna åberopa, att det synes mig vara
öfverensstämmande med en förnuftig grundlags innehåll, alt man
må kunna fatta de beslut, som äro nyttigast, och att således, innan
ännu ett ärende är fullkomligt afgjordt, om det skulle»
hända, att ett Stånd, som fattat - ett beslut, skulle under
ärendets fortgång finna, att detta beslut icke vore rigtigt, och
att ett annat beslut skulle lända till Rikets sannskyldiga nytta
och bästa, det vore öfverensstämmande med en förnuftig grundlags
innehåll, att Ståndet kunde fatta det beslut, som det ansåg
vara det bästa. Detta står äfven, i min tanka, i fullkomlig öfverensstämmelse
med 49:de §:n Riksd.Ordmn, och jag förmodar,
att denna åsigt här bör kunna tillerkännas mera giltighet än
Gr. Lagerbjelkes, derföre att Gr:n icke haft att åberopa någon
grundlags-paragraf till stöd för sin åsigt. Jag får således anhålla
om propos. på det förslag, jag framställt, och tror mig vara lagligen
berättigad, att erhålla en sådan propos.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Om man med uprnärksamhet
genomläser 49:de §:n Riksd.Ordmn, så finner man, att
den lyder så i slutet af 3:dje mom.: ”När ett sålunda beredt
förslag till Ståndet återkommer, varde det behandladt på samma
sätt, som här ofvan om Utsk:s l:sta förslag stadgas”. Deraf synes,
att när en ifrån något Stånd besvarad återremiss återkommer
till RiksSt:n, sä ega de rättighet att, i anledn. af denna
återremiss, fatta beslut, äfven med förändring af Utsk:s Betänk.
Detta förutsätter likväl, att Utsk:s förslag skall vara skiljaktigt
ifrån det beslut, som Ståndet förut har fattat.
Hvad nu beträffar tillämpningen häraf på denna fråga, så
har Hr Cederschiöld föreslagit förändring i lista mom. af denna
§ i Utsk:s förslag. Det första mom. är af R. o. Ad. bifallet och
Utsk:s tillstyrkande är här alldeles öfverensstämmande med det
af R. o. Ad. förut fattade beslut. Alt deruti göra någon förändring,
finner jag icke förenämnde 49:de § gifva någon anledni
till, enär det skulle vara icke endast en förändring uti det tillstyrkande
Utsk. har afgifvit, utan äfven en förändring i det beslut
R. o. Ad. förut fattat. R. o. Ad. eger visserligen rättighet
att, med anledn. af Utsk:s förslag, frångå sitt en gång fattade
beslut, när Utsk:s hemställan dertill gifver auledn., men när eft
Utsk. återkommer med ett förslag, sorn är alldeles lika med det
beslut, som Ståndet förut har fattat, så finnes ju ingen anledn.
för Ståndet, att besluta något annat. Detta tyckes mig sunda
förnuftet gifva vid handen. Hvad åter angår antagandet af sådana
förändringar, derom Ståndet icke förut beslutat, så tror
jag, att 49:de §:n gifver bestämd rättighet att vidtaga sådana.
9 *
132
Den 7 Oktober f. m.
Af dessa skäl anser jag icke något hinder i 49:de §:n ligga deremot
att antaga de förändringar, som Frih. Haab här föreslagit,
om de eljest finnas lämpliga, ty de röra ett morn., der Utsk:s
tillstyrkande icke' öfverensstämmer med hvad R. o. Ad. förut
beslutat.
Hr von Hartmansdorff: I grunden är jag af samma
mening, som Gr. Lagerbjelke, och skall söka göra reda derför.
När man beslutar pä 4 serskildta rum, kan man icke, utan de
motsägelser, som lian anfört, gå i sak från sitt eget beslut,
eller från Utsk:s hemställan alt fatta något annat, med mindre
oreda skall upkomma. Men jag har varit af den mening, hvilken
jag ännu fortfarande hyser, att, när man icke rubbar saken,
bör man kunna få ändra ordalag, som befinnas vara origtiga.
Landtm:n har likväl, under denna Riksdag, vid ett par tillfällen,
åtminstone hvad mig beträffar, bestämdt vägrat tillåta någon ändring
i ordalagen, änskönt ingen rubbning af beslutet i sjelfva
saken egt rum, hvilket förfarande R. o. Ad. gillat. Följaktligen
tror jag, att vi böra vidhålla i Landlmrs frånvaro detsamma,
som har hjelpt under bans närvaro. Jag anser för min del både
Frih. Raabs och Hr Cederschiölds förslag vara bättre än Utsk:s.
Men jag mäste erkänna, att beggedera röra morn., öfver hvilka
R. o. Ad. redan beslutat. Deremot borde, såsom Frih. Raab
yttrat, ett tillägg för honom lika väl vaja tillåtet, som för Hr
Hjärne. Men då man närmare betraktar saken, är skillnaden
den, att det morn., vid hvilket det tilläts Hr Hjärne att göra
tillägg, icke förut hade varit under R. o. Ad:s pröfning. Jag
ser således ingen annan utväg, än att, ehuru felaktiga de båda
första mom:s innehåll och ordalydelse må vara, likväl antaga det
l:sta oförändradt, samt, hvad det 2:dra beträffar, vidblifva R.
o. Ad:s förra beslut, emedan det, i min tanka, är bättre, än
Uisk:s förslag. Men jag hoppas att, när saken till Ulsk. återkommer,
skall det vidtaga de rättelser, som både Hr Cederschiöld
och Frih. Raab föreslagit.
Hvad åter beträffar det sista morn., så är der blott tillagdt ordet
alltid. Jag minnes ej om det var Hr Hjärne eller måhända
någon annan, som deremot gjorde invändning, och ville, att
Ståndet skulle vidblifva sitt beslut. Om R. o. Ad. icke ens
medgifver, alt man får tillägga ett dylikt ord och göra i småsaker
de rättelser, som kunna vidtagas, utan skiljer sig ifrån de
öfriga Stånden, hvad blifver då följden, om icke den, att sammanjemkningen
derigenom försvåras för Serskildta Utsk.? Jag
hemställer alltså, att Ståndet mätte nödtvunget vidblifva det Irsta
mora., att vi måtte göra likaledes med det 2:dra, och att det
3:dje måtte godkännas sådant, som det af Utsk. föreslagits.
Frih. Raab: Alla formfrågor äro i allmänhet ledsamma att
diskutera. Likväl får jag erkänna, att jag med största tillfredsställelse
denna gång bar afhört diskussionen. Om R. o. Ad.
påminner sig, så var det jag ensam, som upträdde emot den
tolkning, som, på grund af Gr. Lagerbjelkes hemställan, förra
Den 7 Oktober f. m.
133
gången gafs åt det sätt, på hvilket man hade rättighet att behandla
ifrån Utsk. återkommande mål; men då jag icke vann
något understöd, ansåg jag mig ej böra envist vidhålla min mening,
åtminstone icke drifva den till någon propos. Nu har
åter af Hr von Hartmansdorff en annan framställning blifvit gjord,
som inverkar på mig. Jag medgifver, att under det förhållande,
att Hr Gr. o. Landtm., sora har gjort denna förklaring, icke är
tillstädes, ulan att ordet i stället föres af en annan person, det
skulle vara mindre grannlaga att yrka en propos., hvarå man
vid det föregtde tillfället ej fullföljt yrkandet. Detta är skäl,
hvarföre jag afstår ifrån mitt förslag, nödtvnnget, såsom Hr von
Hartmansdorff yttrade sig, och ingår på R. o. Ad:s förra beslut,
såsom i allt fall bättre, än det af Utsk. nu föreslagna;
Hr Cederschiöld: För min del _anser jag mig vid ett sådant
förhållande, och för att icke sätta Hr Frih. o. Ordhden i
den mindre behagliga ställningen, alt uttala ett beslut i denna
fråga, äfven böra afstå ifrån mitt yrkande i detta afseende om
propos. på mitt förslag, synnerligen då en ledamot af det Serskildta
Utsk. här förklarat, att, vid förnyad behandling inom Utsk.,
det skulle kunna låta sig göra, att taga i öfvervägande det förslag
jag framställt. Jag kan verkligen icke nu åtminstone göra för
mig klart, huruvida sådant kan låta sig göra eller icke, men då
en så erfaren ledamot af Ståndet, sagt att det kan ske, så vill
jag förtro mig dertill.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Hr Cederschiölds
sista yttrande, anhåller jag få nämna, att jag uphört att vara
ledamot af Serskildta Utsk.
Sedan öfverläggningen nu förklarats fulländad, förklarade
Hr Frih:n o. Ordf:den, att han ansåg sig böra framställa propos.
serskildt för hvartdera mom. af ifrågavande §, och först, sedan
Hr Cederschiöld och Frih. Raab afstätt från sina först gjorda
yrkanden, finge hemställa, huruvida R. o. Ad. funne, att l:sta
mom. ej erfordrade annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Den derefter till bifall å 2:dra mom. af Utsk:s förslag framställda
propos:n besvarades med starka Nej, jemte ett eller annat
Ja; hvarpå Hr Frih:n o. Ordf:den hemställde, om R. o. Ad., i
afseende på 2:dra morn., behagade vidblifva sitt beslut, samt,
efter derå med starka Ja jemte några Nej afgifna svar, förklarade
sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Hr Frih. o. Ordf:den hemställde sedermera om R. o. Ad.,
i afseende på 3:dje morn., bifölie Utsk:s förslag, samt förklarade,
då härvid ropades Ja och Nej, att lian ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Hr Printzensköld: Det tredje mom. är af R. 6. Ad.
bifallet, sådant det var enl. Utsk:s förra förslag. Der stod icke
134
Den 7 Oktober f. m.
ordet ”alltid'1. Jag anser det ordet innebära en väsendtlig förändring
i sak, och tror således, att detsamma bör utgå, hvarföre
jag anhåller om votering.
Frih. Raab: Det är icke min afsigt att ånyo ingå i diskussionen.
Jag vill blott uplysa Hr Printzensköld derom, att i
den gamla författarn finnes en motsvarande ordställning. Jag
hemställer således, om han icke ville afstå ifrån votering.
Hr Pri-ntzensköld: De ordalag, som i den gamla författn:n
förekomma, äro icke sådana, som i den här upställda
§:n, så att i den gamla författn:n undantag kunna göras för
gästgifvaregårdar etc., och följaktligen äro de gamla ordalagen
icke tillämpliga på detta stället; men då jag eger den förhoppningen,
att K. M. skall vid författn:ns skärskådande vidtaga alla
de förändringar, som göra den åtminstone verkställbar, hvilket
icke är förhållandet med Utsk:s nu framställda förslag och de
beslut,' som nu äro fattade, så vill jag afstå ifrån mitt yrkande
om votering.
Hr Hjärne: Jag anhåller få reservera mig emot, att Hr
Frih. o. Ordf:den tillåtit Hr Printzensköld hålla ett långt tal om
sjelfva saken, sedan diskussionen förklarats vara slutad.
Hr Frih. o. Ordfcden tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. ö e. m.
25:te punkten, ang:de §§ 2S, 29 och 30.
Lades till handlingarne.
26:te punkten, an g: de § 31.
Sedan Hr Frih. o. Ordhden omförmält, att R. o. Ad., vid
,pröfningen af Utskfs Betänk. JV&' 13, bifallit det deri afgifna förslag
till 31:sta §:n, med den förändring, att framför ordet ”utskänkning”
blifvit tillagdt ”minuthandel och”, yttrade
Hr Cederschiöld: Afven denna § har, efter mitt förmenande,
en ganska olycklig redaktion. Der står nemi.: ”Ej vare
någon berättigad alt utsöka betalning för bränvin, som blifvit
vid utskänkning utborgadt”. Jag kan icke se hur man kan förhindra
någon att utsöka hvad han vill, och om någon bryter
emot detta stadgande, hvad blir då påföljden? Sannolikt ingen.
Meningen lärer väl vara, att icke någon må vara berättigad att
genom utsökning vinna betalning för sådant bränvin. Om detta
varit meningen, så hade det varit väl, om Utsk. uttryckt detta,
ty såsom stadgandet nu är, så innefattar det ingenting.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill icke neka till, att ju någon
anledn. kan förefinnas till den anmärkn., som den siste värde
talaren har gjort, men då R. o. Ad. redan har bifallit l:sta
mom. af denna §, med tillägg endast af orden ”minuthandel
och”, och detta icke är så otydligt, att icke så väl domare som
andra personer böra förstå meningen deraf, så tror jag, att, i
detta afseende, mom. kan gå fram utan anmärkn.
Den 7 Oktober f. m.
135
Hvad deremot beträffar det sednare morn., så måste jag
deremot göra en erinran. Om lagstiftaren vill motverka bränvinshandeln
på kredit, för att derigenom söka minska konsumtionen
af bränvin, så måste väl delta gälla, så väl när man köper
1 kanna, som när man köper \ kanna. Jag kan åtminstone
icke för min del begripa, hvarföre lagstiftaren heldre skulle gynna
handeln af ett större parti, än af ett mindre. Har lagstiftaren
rätt och skäl, att motverka handeln på kredit af bränvin, och
ur sådan synpunkt förvägrar utborgaren rättighet att i exekutiv
väg utfordra betalning, så måste sådant gälla, så väl om 1 kanna,
sorn en ^ kanna. Jag anhåller, att R. o. Ad., med vidblifvande
vid sitt beslut ronde §:n, ville afslå Utsk:s förslag.
Hr Hjärne: Jag vill icke yttra mig öfver den principen,
huruvida det är rätt, att i lag stadga, att man icke får utfordra
betalning för bränvin, som i mindre partier blifvit utborgadt,
och det är på denna grund Utsk. ansett, att man äfven kunnat
bibehålla en sådan princip; men om detta bör gälla för utskänkning,
så anser jag likväl, att det är väsendtlig skillnad emellan
den utskänkning, som nu är i fråga att så kallas, och hvilken
motsvarar den hittills varande egentliga krogrörelsen, och den
minuthandelsrörelse, som nu är tillskapad af Utsk. Då RiksSt:n
vid flera Riksdagar bestämt denna åsigts tillämpning i afseende
på krogrörelsen, och K. M. dertill gifvit sin sanktion, så vill jag
nu icke göra någon anmärkn. dervid, och vill derföre godkänna
första delen af Utsk:s förslag; men jag anser, att det andra morn.,
som med någon modifikation stadgar samma påföljd för minuthandelsröfelsen,
icke är öfverensstämmande med rättvisa och icke
heller kan tillämpas. Man har nemi. afsett med inrättande af
serskild minuthandel för bränvin, der bränvin icke får' förtäras
på stället, att det skulle öpnas tillfälle för personer, som icke
behöfva bränvin för att supa sig fulla, att kunna få köpa mindre
cjvantiteter af denna vara på annat ställe än krogen. Om man
nu tillser, att detta icke öfvergår till utskänknings- eller krogrörelse,
sä anser jag, att det under nuvande förhållanden möjligen
kunde åstadkomma något godt. Man bör derföre icke lägga
några sådana band på denna handtering, sorn kunde ställa den
i full parité med krogrörelsen. Hvad beträffar serskildt den redaktion,
som Utsk. har föreslagit i detta mål: ”lag samma vare,
då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp än en kanna
utborgadt”, så är den, i min tanka, ganska olycklig. De olägenheter,
som kunde upkomraa deraf, att bränvin vid minuthandel
utborgas till mindre belopp än en kanna, har man velat
förekomma derigenom, att man sagt, att om mindre qvantitet
bränvin utborgades, så skulle försäljaren ej ega rätt, att fordra
betalning derför. Nu frågar jag: huru vill man förekomma delta?
Det lärer vara svårt att kontrollera, huruvida större eller mindre
belopp äro försålda för hvarje särskild gång i mindre q v a lili
tet än en kanna, men det vore just delta man mäste kunna
kontrollera, för ali kunna påstå all icke laglig rättighet, all utkräfva
betalning, egde rum.
]36
Den 7 Oktober f. m.
Frill. Haab: Jag anhåller alt få i-R. o. Ad:s minne återföra
dess beslut i 5;le §:n. R. o. Ad. bar der beslutat att handlande
i städerne kunna med sin andra bandel äfven förena minuthandel
med bränvin. Vidare har R. o. Ad. vid 35:te §:n
förra gången beslutal, alt med bränvin skall förstås Årrak,
Cognac, Rhum och dylika varor. Nu kan deraf följa, att en
handlande är tillika minuthandlare med bränvin. I sin bod
drifver han en ganska loflig handel med dessa varor, såsom
hittills tillgått och för deröfver bok och räkning. Dä synes det
mig vara orimligt, om lian utlemnar sina varor till godt folk
såsom lian tror, att lian icke skall kunna för sådane varor utkräfva
betalning. Annat är förhållandet med utskänkaren, som
icke bör få sälja bränvin på kredit, och det bar lian icke helier
hittils fått, såsom jag tror sedan 1844 års Riksdag; annat deremot
är förhållandet med dem, som köpa ^ eller hel kanna bränvin.
Här är nu tillstyrkt i första morn., alt för bränvin, sorn
blifvit vid utskäkning utborgadt, ej får utsökas betalning, och i
andra morn., att samma förhållande skall äga rum för minuthandel,
då beloppet, som skulle lagsökas, icke går till mera än en
kanna. Delta allt innebär naturligtvis icke annat än någon förhoppning
att kunna förmå den, som säljer dessa varor, att icke
göra det på kredit, och jag vågar förorda Ulsk:s förslag,på de
skäl, jag först nämnde.
Gr. Lagerbjelke: Det stadgande, hvilket nu omhandlas,
är i min tanka ganska vigligt till befrämjande af nykterhet.
Deremot tror jag Utsk. hafva varit mindre lyckligt, då Utsk. icke
antagit den af R. o. Ad. beslutade redaktion. Utsk. bar nami.
ganska rigtigt funnit att äfven med utminutering af bränvin kan
vara samma förhållande, som med utskänkning, men Utsk. ville
stadna, då man kom till en kanna. Det är likväl fruktansvärd!,
alt om suparen, då han tager så mycket som en kanna bränvin,
kan få del på kredit, så blir följden den, att den, som icke kan
få ett stop, han tager en kanna, icke tänkande på att en dag
kommer då äfven betalning för densamma skall erläggas, så att
denna rättighet att genom utsökning få uttaga betalning, då det
utborgade går lill en kanna, kan leda dertill, att mången kanna
blir utborgad, hvilken, i fall detta stadgande icke funnits, troligen
ej skolat blifva det. Jag anhåller derföre ali R. o. Ad. täcktes,
med vidblifvande af sitt förra beslut, afslå Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Om det förhölle sig så, som
Gr. Lagerbjelke förmodat: så skulle jag instämma med honom.
Men låtom oss antaga att R. o. Ad:s förra beslut blefve beståndande
och alt således §:n skulle lyda: ”Ej vare någon berättigad
att söka betaluiug för bränvin, som blifvit vid minuthandel eller
utskänkning utborgadt.” Då finge krögaren, utskänkaren, lemna
ut bränvin på kredit, antingen det ginge till en kanna eller ett
stop, ty med utskänkning förstår man att försälja bränvin suptals.
Det är i författningen intet hinder för den, som utskänker bränvin,
att försälja 100 eller 1,000 kannor. Detta skulle han, utan
Den 7 Oktober f. m.
137
fara att förlora, kunna göra, ty äfventyr vore endast fästadt vid
varans utborgande suptals. Deremot skulle, när minuthandel
tillägges, den, som en sådan idkar och på kredit utlämnat, vare
sig större eller mindre belopp, 100 eller 1,000 kannor eller
huru litet som hälst, betagas rättighet att få betalning. Om
sådant sker, så har man med detsamma gifvit krögaren en fördel,
som man beröfvat minuthandlaren. Således tror jag att man
antingen bör borttaga 2:dra mom. och låta det lista i 31 :sta
§:n vara oförändradt, eller ock måste man göra det tillägg, som
Utsk. nu föreslagit i 2:dra mom.
Gr. Lagerbjelke: Jag bekänner att jag icke rätt kan upfatta
den siste värde talarens argumentation. Så vidt jag förstår
R. o. Ad:s beslut vid förra tillfället, så kan icke bränvin fä utborgas,
om detsamma blifvit, vare sig genom minutering eller
utskänkning, lemnadt. Om ulskänkaren eller krögaren utskänker
sup elter sup till dess det upgär till aldrig så högt belopp, så
blir ingen utsökning medgifven. Likaså med utminutering af
bränvin i smärre partier. Jag vidblifver derföre min vördsamma
anhållan, att R. o. Ad:s förslag måtte vidhållas.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke förstå §:n på annat
sätt än så, att krögaren förmenas fordra betalning för det
bränvin, som suptals förtärts på kredit. Mpn om krögaren föryttrat
bränvin kannetals, eller till större belopp: så vore det honom
icke förmenadt, att söka ut betalning. Om 11. o. Ad:s förra
beslut qvarstår oförändradt: så är det en minuthandlare betaget
alt utborga något bränvin, emedan han aldrig får föryttra det
suptals. Honom vore då en rättighet betagen, hvilken krögaren
hade. Till ett sådant missförstånds förebyggande, har Utsk.
hemställt att för det bränvin, som minuthandlaren lemnar på
kredit, under en kanna, får ej betalning utsökas. Man har då
behandlat honom för detta sednare bränvin, i likhet med
krögaren för det bränvin, han utlemnar suptals. Vill R. o. Ad.
icke stadga det ringaste för minuthandeln, utan låta den gå sin
gång, icke säga att minuthandlaren förlorar betalningsrätt för
hvad som är utborgadt, så vill jag dertill lemna mitt bifall. Men
i annan händelse, har man gifvit krögaren en fördel, som man
betagit minuthandlaren.
Hr Printzensköld: Afven jag anser det beslut, som R.
o. Ad. förra gången fattade, till sina följder föga gagneligt. Jag
tror att deruti ligger ett misstag, emedan, på sätt Hr v. Hartmansdorff
har för mig tillfredsställande utredt, minuthandeln
derigenom skulle, långt ifrån att, såsom afsigten med författningen
skulle vara, upmuntras, lida ett sådant afbräck, att den måhända
aldrig ens skulle kunna upkomma, åtminstone icke så, som
afsigten bos lagstiftaren synes hafva varit. Dessutom tyckes det
mig vara i högsta måtto billigt, att den, som icke utskänker bränvin,
utan har ett försäljningsställe, der han icke får försälja mindre
än ^ kanna och således i sjelfva verket icke kan anses
138
Den 7 Oktober f. m.
såsom någon krögare, ehuru hans rörelse med dennes är ganska
nära beslägtad, att han får försälja på kredit, åtminstone ett belopp
af en kanna och derutöfver. Man kan tänka sig hushåll på
landet, som ganska måttligt förtär bränvin, men som likväl icke
anser mödan värdt alt inköpa något större parti i sender, utan
köper 3, 4, 5 och 6 kannor, någon gång möjligen blott en
kanna. Enligt det beslut 1$. o. Ad. fattat, skulle således bränvinsminulörer
alltid vara förbjudna att utsöka betalning för det
på detta, efter mitt förmenande, föga skadliga sätt försålda bränvinet.
Detta kan icke vara med rättvisa förenligt, ej heller med
de rättsgrunder, som vid lagstiftning alltid böra iakttagas. Jag
tror således lika med Hr v. Hartmansdorff, att om man ändtligen
vill införa minuthandeln i denna §, så bör det ske på det sätt,
som Utsk. föreslagit, hvarföre jag instämmer i Hr v. Hartmansdorffs
anhållan, att Utskrs nu afgifna förslag måtte bifallas och
R. o. Ad:s förra beslut således frånträdas.
Gr. Sparre: Om, för att begagna en föreg:de talares uttryck,
det kan vara med rättvisa och rättsgrunder förenligt, att
vägra den exekutiva maktens biträde för att erhålla betalning
för på kredit försåld \ kanna bränvin, så måste det äfven vara
med rättvisa förenligt, att vägra denna handräckning åt den, som
utborgat en kanna. Jag kan åtminstone icke nr rättsgrunder
upleta någon skillnad emellan dessa tvänne förhållanden. Deremot
är jag af alldeles samma mening, som Gr. Lagerbjelke,
derom, att om jag gynnar handeln på kredit af en kanna, så blir
resultatet deraf, att den, som hade behöft något mindre, likväl
köper ett större qvantum på kredit och förtär det. Jag tror
således, att om lagstiftaren kan anse sig berättigad till det stadgande
att betalning ej må utsökas för bränvin försåldti mindre parti,
så kan han på samma skäl förvägra det för bränvins försäljning
i större partier, men delta vore alt lägga band på handeln och
industrien.
Hvad beträffar Hr v. Hartmansdorffs argumentering, så måste
jag säga att jag icke heller förstår den. Om en utskänkare
har sålt bort 10 kannor, säger Hr v. Hartmansdorff, så skulle
lian vara berättigad alt utsöka betalning derför. Nej, det är han
icke. Om han genom utskänkning har utlemnat ett större eller
mindre belopp, så är han, enl. R. o. Ad:s beslut, lika litet berättigad
att utsöka betalning för det ena, som för det andra.
Jag vidblifver således mitt yrkande, att R. o. Ad. ej må frånträda
sitt beslut i detta hänseende.
Frih. Raab: De rättsgrunder jag följer och söker i denna
fråga, afse den praktiska nytta, jag tror upkomma genom dessa
föreskrifter. Sålunda är det praktiskt nyttigt, att man icke medgifver
rättighet föroiitskänkaren eller krögaren all kunna utsöka
sina fordringar. Återstår dä frågan huru dermed förhåller sig
vid minuthandeln. Vill man, såsom R. o. Ad. genom sitt förra
beslut, företrädesvis gynna minuthandlaren, så bör man ej sätta
honom i samma kathegori, som utskänkare!!. Man skall komma
Den 7 Oktober f m.
13»
ihåg att det då blir förbjudet att utkräfva betalning, om en
person säljer en ankare bränvin eller arrack på kredit, emedan
det gick icke mer än 14^ kanna i ankaren, och han skulle således
vid sådant fall icke hafva rättighet att utkräfva betalning
för en loflig handel, en inkonseqvens, som man icke bör göra sig
skyldig till. Jag kan således icke annat än instämma i Hr v. Hartmansdorffs
hemställan, att R. o. Ad. endast ville antaga första
mom. af Utsk:s förslag och afslå det andra, eller också, hvad
jag tror vore fördelaktigt, afslå begge morn., ty i allmänhet kan
man väl icke antaga att en sådan person, som här är i fråga,
får en alltför stor kredit.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar att så skarpsinniga
ledamöter, sorn Gr:ne Lagerbjelke och Sparre, icke kunnat
fatta hvarom frågan egentligen är. Förhållandet mellan minuthandel
och utskänkning är det, att både krögare och minuthandlare
skulle få rättighet, alt sälja huru mycket bränvin som
häldst. Krögarne skulle äfven blifva berättigade att sälja bränvin
suptals, eller huru litet som häldst, hvaremot minuthandlarne
ej finge sälja mindre än j kanna. Krögarnes kunder skulle
få förtära sina supar på krogen, men de, som köpt bränvin af
minuthandlaren, icke få förtära det på stället. Utskänkaren har,
enl. R. o. Ad:s förra beslut, rättighet att få betalning för hvad
han utborgat på en gång från 1000 kannor eller hur mycket
som helst, så snart föryttringen icke skett suptals på kredit. Minuthandlaren
deremot skulle aldrig få utborga något bränvin, emedan
han aldrig finge föryttra det suptals. Ar ett sådant stagande
rimligt? Alltså måste jag uprepa hvad jag förut sagt; det Högh
St:t måste, om billighet skall iakttagas, och minuthandeln ej
tillintetgöras, antingen godkänna blott det l:sta mom. i Utsk:s
förslag, med det andras uteslutande, eller också antaga båda
mom. Det sednare synes mig rigtigare, emedan man derigenom
icke föranleder minuthandlaren att äfven blifva utskänkare.
Gr. Sparre: Det är visserligen djerft af mig att söka med
stiftaren af förslaget disputera om tolkning af §:n, men jag måste
dock förklara, att jag icke kan vara af samma mening, i
fråga om lydelsen af 3lista §:u, som den siste värde talaren.
Han har sagt, att utskänkaren af bränvin skulle vara berättigad
att få betalning för allt det bränvin han utborgat, om det icke
skett genom utskänkning. Jag tror icke detta vara meningen.
§:n lyder sålunda: ”Ej vare någon berättigad att utsöka betalning
för bränvin, som blifvit vid utskänkning utborgadt.” Då
utskänkningen ej gäller högre belopp än 15 kannor, så är det
ju klart, att icke heller utskänkaren är berättigad att utsöka betalning,
då denna utborgning har skett till det belopp, som kallas
utskänkning d. v. s. med mindre än 15 kannor på en gång,
och alldeles samma rätt gäller för minuthandlaren, d. v. s. att
han icke kan utkräfva betalning för bränvin, som blifvit utborgadt
i mindre qvairtitet än 15 kannor på en gång; ty då qvantiteten
uppgår till 15 kannor, så är det icke vidare minuthan
-
140
Den”7 Oktober f. m.
del, utan det kallas då partihandel, och utsökning af betalning
för utborgadt bränvin är blott förbjuden för ett sådant parti, sgin
är utlemnadt genom utskänkning, eller minuthandel. Således kan
jag för min del icke begripa annat än att utskänkaren, om han
har sålt ett parti bränvin genom utborgning, står under samma
kathegori som minuthandlaren, och att denna § således då icke på
honom är tillämplig, men att den deremot vid alla de tillfällen, då
han utborgar mindre än 15 kannor på en gång, är lika mycket
tillämplig på honom, som på minuthandlaren.
Hr Hjärne: Denna diskussion utvisar, tror jag, att det förslag,
som jag tog mig friheten vid början af disskussionen göra,
är det rättaste. Jag föreslog näml., att man, utan att strida
om meningen med det 2:dra mom. i denna §, skulle hålla sig
endast lill första mom. och afslå det 2:dra. Jag begärde bifall
till det första morn., derföre att det fanns ett dylikt stadgande
i vår nuvar:de bränvinsförordning, hvilket alltid har funnits,
ehuru jag måste erkänna att jag icke kan gilla det; men hvad
det 2:dra mom. beträffar, så har disskussionen tämligen klart utvisat,
att man icke vet huru man skall tillämpa det, och då är
det åtminstone bäst att afslå detsamma. Gr. Lagerbjelke har
sagt, att man borde ställa minuthandlaren med bränvin i samma
kathegori som utskänkaren. Datta tror jag likväl icke har varit
Utsk:s afsigt, då det föreslagit detta nya stadgande, och mig synes
att man bör kunna hafva hopp om att till dessa minuthandlare
få sådana personer, som man kan anförtro den handeln,
utan att befara, att dessa utminnteringsställen förvandlas till krogar.
Om man tror detta, och det tror jag, så vida K. Befh:de
begagnar sig af den magt och den urskiljning, som man
äger rätt, att af dem fordra, så kan man icke heller anse det
vara någon fara för att låta minuthandlaren med bränvin utkräfva
sina fordringar, ehuru man nekar det åt utskänkaren. Af dessa
skäl anser jag det vara rättast, att antaga det första mom. och
afslå det andra, och jag tror att det vore inkonseqvent handladt,
då man vill uppmuntra utminuteringen framför utskänkningen af
bränvin, att nu vilja genom lagstadgandet ställa utminuteraren i
samma kathegori som krögaren.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har ådagalagt mycken
skicklighet att försvara en oriktig sak. Om han kunde visa,
att det vore utskänkning, när 10 kannor bränvin utlemnades
på en gång; så skulle han hafva rätt. Men jag tror icke att
han kan det. Likväl och på det vi ej må vidare tvista härom,
så torde det vara bäst att afslå 2:dra mom. och bibehålla det
första. Om vi göra del, så är det alldeles öfverensstämmande
med hvad vi förut i ämnet beslutat, hvilket hvarken torde
vara skadligt, eller någon vådlig nyhet i bränvins-författningarne.
Jag anhåller således om bifall på det lista morn., och afslag på
det 2:dra.
Häruti förklarade Frih. Baab sig instämma.
Den 7 Oktober f. m.
141
Hr Printzensköld: Jag instämmer så mycket häldre i
Hr von Hartmansdorffs yrkande på afslag till det andra mom.
och bifall till det första, som, i händelse ett sådant bifall äger
rum, minuthandlarne otvifvelaktigt komma att enligt både rättvisa
och rättsgrunder bibehållas vid de rättigheter, som de för
närvande i detta afseende hafva. De äro då icke hänförda till
krögareklassen, hvilken man, så väl i denna, som jämväl i den
gamla författningen, just för ordningens skull har velat skilja
ifrån minuthandlarens, hvarföre man äfven satt ett minimum för
hvad han får försälja.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framstäldes
propos. först å bifall till första mom. af Utsk:s förslag och
ropades dervid Ja, blandade med Nej; hvarefter Hr Frih. o.
Ordf. hemstälde om R. o. Ad., i afseende på delta morn., vidblefve
sitt förut fattade beslut, samt, sedan denna propos. blifvit
besvarad med Ja och Nej, förklarade att han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Hr Printzensköld och Hr von Hartmansdorff begärde
votering.
Uplästes till justering och godkändes följ:de voter:s-propos.:
Den som bifaller l:sta mom. af 3lista §:n i den uti Särsk.
Utskis Utlåt. J\s 20 föreslagna förordning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde mom. afslaget och vidblifver R. o.
Ad. sitt derom förut fattade beslut.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med
14 Ja emot 10 Nej.
Hr Frih. o. Ordf. hemstälde sedermera om R. o. Ad. behagade
bifalla sednare mom. af 3lista §:n och förklarade, sedan
denna propos. blifvit besvarad med starka Nej, jemte några Ja,
att han funnit Nej öfvervägande.
Öfverläggningen öfver förevaride ärende upskjöts nu till eftermiddagens
plenum, och R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
142
Den 7 Oktober e. m.
Lördagen den 7 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
lii- Frih. Åkerhjelm, Carl, fortfor att, i Hr Gr. o.
Landtm:s ställe, föra ordet.
Justerades ett prot.-utdrag för denna dag f. m.
Frih. Lagerfelt, Isr. Carl Adam: I anseende till förestående
afresa ur staden, nödgas jag afsäga mig förtroendet att
vara ledamot i Konst.Ulsk., anhållande dock att vid min riksdagsmanna-rätt
varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter Hr Frih. o.
Ordf. anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en
ledamot i Konst.Utsk. efter Frih. Lagerfelt,
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet,'ett från
Exp.Utsk. under J\s 151 afgifvet förslag till R. St:s underd.
Skrifvelse till K. M:t, ang:de stämplade pappers-afgiften.
Fortsattes pröfningen af Särsk. Utsk:s Utlåt. J\s 20, i ani.
af RiksSt:s beslut och återremisser vid behandling af Utsk:s Retänk.
J\s 13, med förslag till förordning ang:de vilkoren för
bränvfns försäljning; och förekom härvid först
27:de punkten, ang:de § 33.
Lades till handlingarne.
28:de punkten, angcde § 3i.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I afseende på §:ns innehåll i
hvad den rörer bränvin, som kommer från och föres emellan
inrikes orter, så, ehuruväl jag äfven i detta hänseende skulle
kunna hafva åtskilliga anmärkmr att göra, vill jag likväl icke
för närvande derom yttra mig, utan anhåller att få fästa mig
dervid, att Särsk. Utsk. icke tagit i betraktande, att det ännu
icke är afgjordt, huruvida R. St:r för sin del skola begära borttagandet
af förbud å införsel af bränvin. För närvande finnes
en eventuel tullbestämmelse stadgad för dylik införsel, och det
ankommer på K. M:t att, efter godtfinnande, uphäfva förbudet.
Nu är det visserligen saunt, att K. M:t, till följd af sin makt i
afseende på den ekonomiska lagstiftningen, kan föreskrifva bestämmelser,
som röra försäljningen af utifrån kommande bränvin,
ifall sådant möjligen skulle tillåtas till införsel. Men om
derom icke någonting intages i denna §, så komma icke heller
straffbestämmelserna, hvilka äro af kriminal-lags natur, att uti
Den 7 Oktober e m.
143
ifrågavande försäljnings-lag intagas. Jag tror det derföre vara
af vigt att i denna § något införes med afseende på utrikes
ifrån kommande bränvin, så att de straffbestämmelser, som i sådant
hänseende finnas stadgade, må kunna tillämpas. Men innan
jag kommer till det morn., som jag, med anledn. af hvad
jag nu yttrat, anhåller ntt få föreslå, torde de bestämmelser, som
finnas ,i Utsk:s förslag, böra erhålla sådan lydelse, att de endast
afse inhemskt bränvin, hvadan i första raden af §:n orden
”inom riker böra tilläggas och §:n följaktligen blifva så lydande:
”Då bränvin sändes från stad inom riket med fartyg saltsjövägen”
etc. Slutligen anhåller jag att ett nytt mom. måtte införas
af följande lydelse: ”Vid införsel af bränvin från utrikes
ort, iakttagas de föreskrifter, som K. M- kan finna för godt
alt i tiåder bestämma.”
Hr Printzensköld, Carl: Det tillägg, som Gr. Lagerbjelke
föreslagit vid lista mom. af denna §, anser jag vara af
behofvet påkalladt; ty icke kan meningen vara den, att denna
författnings 34:de §, i fall den kommer att antagas, bör hafva
afseende på sådant bränvin, som exporteras, emedan våra nu
gällande författningar ega sin tillämpning så väl på här i landet
tillverkadt bränvin, som på andra varor, hvilka här fabriceras.
Således anser jag jemväl det ifrågavande tillägget icke vara öfverflödigt.
Det är gifvet, att om K. M., i öfverensstämmelse
med Ständernas yttrade önskan, tillåter bränvin att i landet införas,
så skall del också ske under de kontroller och efter de författningar,
som gälla för andra till införsel lofgifna varor. Så vidt
jag kan fatta den ifrågavande §:n, har den således aldeles icke
något afseende på de bränvinsqvantileter, som exporteras eller
importeras, annorlunda än att i sednare fallet lagstiftningen velat
förekomma att icke olofligen från utrikes ort inprakticeradt bränvin
skall kunna inom riket transporteras från den ena orten till
den andra. Detta syftemål är visserligen ganska godt, och jag
anser derföre de tvenne första mom. i §:n, med tillägg af de ord,
som Gr. Lagerbjelke föreslagit, böra af R. o. Ad. bifallas. Att
hvad som i dessa mom. stadgas, är verkställbart, har erfarenheten
visat, enär hufvudsakligen enahanda föreskrifter finnas i den
ronde bränvins försäljning nu gällande författning.
Beträffande det sista morn., ber jag att få anmärka, att det
innefattar en föreskrift, som kan leda till de mest orättvisa följder.
Man kan nemi. icke hindra en grosshandlare, att i första
hand köpa af tillverkaren, och att på detta sätt från en Skånsk
stad sjöledes införa flera tusende kannor bränvin. Han kan sedermera
från en annan stad, t. ex. Gefle, i fall der finnes bränvin,
äfvenledes erhålla flera tusende kannor, och när han fått
allt detta bränvin, förvarar han det på sin stora källare och drifver
grosshandel dermed. Om jag nu för mitt behof på min
egendom köper ett parti bränvin, som öfverstiger 60 kannor, och
transporterar det till denna egendom, så skulle jag icke få göra
det, utan att nödsakas erhålla ett bevis öfver hvar detta bran
-
144
Den 7 Oktober e. m.
vin, hvilket jag at grosshandlaren köpt, är tillverkadt. Huru
kan han lemna ett sådant bevis? Kan han väl med visshet säga,
om det är tillveikadt i Gefle, i Skåne eller annorstädes? Huru
är det möjligt, att kunna efterkomma delta stadgande? Det är
ju att rent af göra försäljningen af varan, för att transportera
den från en ort till annan, till en fullkomlig omöjlighet. Anda
derhän har Utsk., genom sin fanatiska ifver att förhindra bränvinssupandet,
kommit i lagstiftningsväg. Jag anser nu gällande
stadgande vara tillräckligt i afseende pä de kontroller, som höra
ega rum, för att erhålla visshet derom, ali det bränvin, som
finnes i landet, också är inom landet ti 11 verkadt; det tillhör tullbetjeningen
att vaka deröfver att, så länge import-tullen gäller
för denna vara, den icke må från utrikes ort inkomma, och halden
deruti icke lyckats, så kan man det icke hjelpa, när varan
är af den beskaffenhet, att den är stämpelbar. Men att för detta
ändamål göra det nära nog omöjligt för en jordegare, som vill
köpa ett större kannetal bränvin än 60 kannor, att afsluta en sådan
handel och transportera varan några mil från det ställe, delden
blilvit köpt, med mindre än att riskera att blifva af med
densamma, det är i sanning en lagstiftning, hvars make jag hittills
aldrig hört omtalas. Jag tillstyrker afslag å sista mom.
Hr Hjärne, Harald: Gr. Lagerbjelke har förebrått Utsk.
att det, i afseende på denna §, gjort sig skyldigt till den försummelse,
att icke hafva förutsett huru med införseln af bränvin i
-framtiden kan komma att förhålla sig, och han har på grund deraf
föreslagit åtskilliga förändringar i §:n. Hvad den Utsk. förevitade
försummelsen beträffar, så har verkligen fråga upstått inom
Utsk. huruvida man icke borde taga i betraktande möjligheten
af införselsförbudets uphäfvande å bränvin. Men då R. St:r vid denna
riksdag, oaktadt borttagandet af åtskilliga andra förbud i tulltaxan,
bibehållit förbudet å införsel af bränvin, och då Ständerna
ända hittills icke beslutat någon förändring i delta hänseende,
samt man, såsom jag tror, kan taga för afgjordt att den allmänna
opinionen i fråga om införsel af utländskt bränvin är
fullkomligt emot sådan införsel, tror jag att man med temligen
visshet på förhand kan anse, det någon förändring i tulltaxan i
berörde hänseende icke kommer att ega rum. Dä för öfrigt icke
någon motion i detta ämne blifvit väckt, har Särsk. Utsk. icke
kunnat lägga någonting till grund för behandlingen af denna
fråga. Gr. Lagerbjelke här likväl anmärkt, att om K. M. finner
för godt att borttaga förbudet, så är han dertill oförhindrad,
enär han har den ekonomiska lagstiftningen i sin makt; men
de straffbestämmelser, som Gr. Lagerbjelke omnämnt och hvilka
han trott vid sådant förhållande icke kunna tillämpas, lära ändock
icke komma i fråga annat än för brott mot tull-lagarne,
och om jag icke minnes orätt, så hafva Ständerna åt K. M. npdragit
att föreskrifva de straffbestämmelser, som härutinnan kunna
komma i fråga. Jag anser det fördenskull rätt att icke
Utsk.
Ben 7 Oktober e. ni.
145
Utsk. föreslagit några straffbestämmelser i detta hänseende, och
jag tror, alt om R. St:r, på Gr. Lagerbjelkes tillstyrkan, skulle
besluta några dylika bestämmelser i denna §, skulle det icke leda
till något annat resultat, än att R. o. Ad. blefve ensam om
denna tanke, och de öfriga Ståndens beslut korame i alla fall att
öfverrösta Adelns. Då det således icke skulle leda till annat, än
att ytterligare försvåra Ständernas definitiva beslut i frågan, och
då det för öfrigt icke är någon nödvändighet att fatta beslut på
grund af en förutsättning om hvad som möjligen han komma
att hända, täger jag mig friheten yrka bifall lill Utsk:s förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Frågan torde få betraktas
först ur den synpunkt, hvarur Hr Printzensköld sett henne,
och sedermera skall jag vända mig till Gr. Lagerbjelke. Hr
Printzensköld vill bortkasta 3:dje mom. derföre, att det tillkommit
under en fanatisk ifver för nykterhetens sak, och derföre,
att det innehåller ett lagbud, hvartill man i Sverige aldrig förut
haft något motstycke. Jag ber, med anledn. af detta yttrande,
att fä erinra Hr Printzensköld om 1851 års författn., der ett
stadgande finnes, som är i fullkomlig öfverensstämmelse med det
ifrågavar:de och hvilket Hr Printzensköld ofta hört uprepas här
på detta rum, man då aldrig ansett fanatiskt. Jag ber Hr Printzensköld
lägga marke lill, att då bränvin föres sjöledes från
skärgården, skall tullbevis åtfölja varan, utan att något tillverkningsbevis
deröfver afgifves. Om Hr Printzensköld behagade jemföra
dessa föreskrifter med dem, som Utsk. föreslagit, så finner
lian, att de äro med hvarandra alldeles öfverensstämmande, ehuru
de äro upställda i en något omvänd ordning. Jag hoppas således,
att Hr Printzensköld finner, att de skäl, han anfört för
monias ogillande, hafva förfallit.
Hvad åter beträffar Gr. Lagerbjelkes förslag, tror jag icke
att det är ändamålsenligt att i första mom. införa orden ”inom
riket” efter ordet ”stad.” Vi hafva icke här lagstiftat med något
afseende pä bränvins försäljande eller införande från utrikes
ort, och här är således icke fråga om någon annan stad, än
svensk; jag tror oekså icke att vi behöfva tala om andra än
svenska städer, hvarföre jag anser det vara öfverflödigt att insätta
bestämmelsen att staden sLall ligga inom riket.
Det nya morn., sora Gr. Lagerbjelke föreslagit, skulle ega
följande lydelse: ”Vid införsel af bränvin från utrikes ort, iakttages
de föreskrifter, som K. M. kan finna för godt i nåder bestämma.
” Jag får riied anledn. häraf till R. o. Ad. hemställa,
huruvida icke Utsk. skulle blifvit, beskvlldt att hafva gått
Bev.Otsk:s' mening i förväg, om Utsk. genom ett dylikt tillägg
hade antydt att bränvin skulle blifva tillätet till införsel. Hvad
som är säkert ar, att det skulle vara olämpligt att framkomma
med en föreskrift, deri den tanken läge uttryckt, att bränvin
skulle till införsel blifva tillåtet, och jag tror för min del, att
det skulle vara aldeles öfverflödigt, att i denna författning införa
13 H. 10
146 Den 7 Oktober e. ra.
*
någon föreskrift i detta afseende, ty kommer dag, kommer råd,
och blir bränvins-införsel tillåten, så får man tillfälle att bestämma
föreskrifter derom. Men för att gå Gr. Lagerbjelkes önskan
till mötes, vill jag medgifva införandet af det föreslagna morn.;
dock hemställer jag, om, icke Gr. Lagerbjelke ville gå in på
någon förändring i ordställningen, emedan jag icke vill hafva
bestämdt uttryckt, att bränvin skulle tillåtas till införsel. Jag
föreslår fördenskull att mom. måtte erhålla följande lydelse:
'‘"'Färder bränvin tillåtet till införsel utrikes ifrån, må del
ankomma på K. M. alt göra de föreskrifter, han finner
tjenlig a."’
Hr Printzensköld: Visserligen finnes det stadgande, som
Frih. Raab omföfmält, i nu gällande bränvins-förfallning; men
om man läser denna författning och jemför den med de äldre,
så finner man tydligen, att ifrägavar:de § endast har afseende
på de fall, då en större qvantitet bränvin afsändes till salu från
en >ort_ till en annan; ty §:n är så upställd, att man måste fatta
honom på detta sätt. Men ifrågavar:de §, som Särsk. Utsk. föreslagit,
uptager stadganderne i så stor korthet, att man icke kan läsa
dem i deras sammanhang och således icke af dem draga den slutföljd,
som man i alla tider gjort. Det hade fördenskull varit önskligt, att
Utsk. bibehållit den ordställning, som finnes i de äldre författningarne;dä
hade man varit van vid dess tillämpning och vid dess
utöfning. Genom den förändrade redaktion, som §:n erhållit, är
den, efter min öfvertygelse, sådan, att den kan tillämpas alldeles -  tvert emot hvad jag förmodar varit Särsk. Utsk:s mening.
Det var ett fel, att jag förra gången, då jag hade ordet,
icke inskränkte mitt yttrande till det bränvin, som transporteras
landvågen några mil; men detta var dock min mening, och
jag får erkänna, att jag gerna medgifver att stadgandet, angående
skyldighet att förse sig med laga bevis om bränvinets tillverkning
inom landet, må qvarstå för den, som vill transportera
varan sjöledes, emedan jag anser det vara lättare att på denna
väg insmuggla bränvin från utrikes ort.
Gr. Lagerbjelke: Att denna § för det närvar:de endast
är upställd med afseende på inom riket tillverkadt bränvin, kommer
deraf alt Utsk. icke föreställt sig, alt det skulle finnas annat
bränvin i landet, än sådant, som der vore tillverkadt. Derföre
hafva också de bestämmelser, som finnas i denna §, endast
afseende på nämnde förhållande, och derföre finnes jemväl stadgadt,
att så snart bränvin fores saltsjö-vägen, skall det vara
försedt med tullförsegling. Men om nu bränvin vore till införsel
tillåtet, och någon förskrifver in bränvin från Lubeck till
Stockholm, så kommer det direkte utifrån genom Skärgården,
utan att vara försedt med sådan tullförsegling. Men författningen
säger att det ovilkorligen skall vara försedt dermed, och innan
således bränvinet hinner fram till det första ställe, der det kan
erhålla tull-försegling, är det konfiskabel!. Detta stadgande passar
fördenskull icke in på annat än inrikes ifrån infördt bränvin,
Deri 7 Oktober e m.
147
men icke på det, sorn kommer från utrikes ort, oell Hr Hjärne har således
orätt, då han påstår, att R. St. gifvit på handen i detta fall, ty R.
St. hafva icke det ringaste beslutat i den sakeu, utan tvärtom beslutat,
att icke något derom besluta, förrän Särsk. Utsk:s Betänk, om bränvinstillverkningen
blifvit definitivt afgjordt. Följaktligen är frågan
ännu fullkomligen öppen, och hufvudsakligast under sådana förhållanden
ansåg jag nödigt att hafva ett ytterligare mom. vid
slutet af 34:de §:n, innehållande en hänvisning till de straffbestämmelser,
som kunde komma i fråga för öfverträdelsen af §:ns
sladgänden; ty derigenom skulle äfven dessa straffbestämmelser
blifva tillämpade på öfverträdelser af de föreskrifter, som K. M.
kunde finna för godt att afgifva med afseende på kontrollerna
vid införsel af å utrikes ort tillverkadt bränvin. Men anser
Frih. Raab det af honom föreslagna tillägget i berörde hänseende
göra tillfyllest, så har jag alldeles ingenting emot att förena mig
med honom och afstå från den redaktion, jag framställt, samt
anhålla om bifall till Friherrens förslag. Hvad åter orden ”inom
riket” beträffar och hvilkas införande blifvit af Frih. Raab bestridi,
så, ehuru skäl för dessa ord kunde anföras, fäster jag dock dervid
mindre afseende och vill fördenskull icke vidare om dem
tvista.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att R. o.
Ad. måtte bifalla §:n sådan han af Utsk. föreslagits, utan tillägg
eller ändringar. Om R. o. Ad. gör ett tillägg, som åsyftar
bränvins införande utifrån, skall del icke medföra annan verkan,
ån att öka det missnöje, hvilket redan eger rum hos BondeSt.
i afseende på bränvins-lagstiftningen. Jag har förut frugtlöst
bestridi inskränkning af tiden för bränvins tillverkning, emedan
sådant utgör ett af de hufvndsakligasle skälen till missnöjet. Om
R. o. Ad., sedan en dylik inskränkning likväl är gjord, nu fattar
ett beslut, hvarigenom fri införsel af bränvin utifrån kunde
föranledas: så torde mången tänka och säga att bränvins-lagstiflningens
ändring gjorts till städernas fördel på landlbrnkarnes
bekostnad. Jag önskar, att R. o. Ad. icke måtte antaga ett sådant
förslag, utan i stället bifalla Utsk:s. I fall bränvinsinförsel
skulle tillåtas, är det tids nog, att då lemna nödiga föreskrifter
derom.
Gr. Lagerbjelke: Med anledning af den siste värde talarens
yttrande, ber jag att få fästa upmäksamheten derå, att
Frih. Raabs förslag på intet sätt innebär någon syftning alt få
bränviusförbudet uphäfdt. Om Hr von Hartmansdorff vill motsätta
sig införandet af bränvin, må han då tala derom, när fråga
blir, huruvida R. St:r skola hos K. M:t anhålla om uphäfvande
af förbudet mot bränvins införande utrikes ifrån, eller icke. Nu
är icke fråga om att R. St:r skola besluta en sådan tillåtelse,
utan endast att, för den händelse K. M:t skulle finna för godt
att göra det, ega ett stadgande, som föreskrifver, huru vid öfvert!
ädelse af 34:de §:n förhållas bör. Jag fortfar att yrka bifall
lill det af Frih. Raab framställda förslag.
10*
148
Den 7 Oktober e. m.
Hr Hjärne: Gr. Lagerbjelke har sagt det jag yttrat, att
R. St:r gifvit på hand, att icke någon förändring, i afseende på
bränvjnsinförsel, skall ega rum. Detta har jag icke sagt; jag
har endast anfört såsom ett faktum, att bland den mängd motioner,
i afseende på bränvins-lagstiftningen, sorn blifvit väckta,
har, så vidt jag vet, icke någon enda åsyftat tillåtelse att införa
bränvin. Då således icke något föranledande, hvarken från enskilde
motionärers eller K. M:s sida, blifvit gifvet Bevilln.Utsk.
att frångå hittills gällande föreskrifter i berörde hänseende, har
jag också tagit för afgjordt, att-samma Utsk skulle anse sig sakna
anledn. att föreslå R. St:r något sådant. Delta har'jag sagt,
men icke något annat, emedan jag alltför val vet att Bevilln.-  Utsk. icke föreslagit någonting i berörde hänseende. Det förundrar
mig, att Gr. Lagerbjelke vid denna Riksdag är så ifrig
att yrka på ett så beskaffadt stadgande, som han här föreslagit,
då man, mig veterligt, vid ingen föreg:de Riksdag satt något
sådant i fråga, ehuru förhållanderna dä varit alldeles enahanda
som nu, enär man ofta skrifvit den nu ifrågavande författn:n,
innan Bevilln.Utsk. fattat sitt beslut, i afseende på tullen för
bränvin, och>man har ändock vid föreg:de Riksdagar haft lika
mänga eller lika få anledmr, som vid denna, att föreställa sig
borttagandet af förbudet å införsel af bränvin. Ja, jag tror, att
just nu, då vi beträdt en annan väg i bränvins-lagstiftningen,
vida större anledn. är att förmoda, det man önskar förbudets
qvarstående.
Jag beklagar, att Frih. Raab på ett så klent motiv, som det
han anfört, frånträdt sin mening. Jag är också mycket angelägen
om att mot de talare, som här upträdt, visa så mycken
höflighet, som man kan; men jag kan dock icke föreställa mig,
att man endast af artighet mot en talare hör frångå sin öfvertygelse
i saken. Det skulle fördenskull glädja mig, om Frih.
Raab i detta fall närmare besinnade sig och heldre förenade sig
med Hr von Hartmansdorff, som mera träffat den rätta sidan, än
Gr. Lagerbjelke, och jag hoppas, att Gr. Lagerbjelke skall vara
lika öfvertygad, att både Frih. Raab och jag, som bestridt hans
mening, skola hysa lika mycken aktning för honom nu som hittills.
Frih. Cederström, Rud.: Hr von Hartmansdorff har trott,
att, senora ett så beskaffadt stadgande, hvarom Gr. Lagerbjelke
och Frih. Raab förenat sig, R. St:r skulle ådagalägga något åsyftande,
att förbudet å bränvins införande utifrån måtte uphäfvas.
För, min del kan jag i ett dylikt stadgande lika litet se någon
sådan åsyftan, som jag t. ex. i allmänna lagens stadganden, i
afseende på straff för tjufnadsbrott o, s. v., kan se någon af lagstiftningen
ådagalagd syftning, att dylika brott skola begås. Jag
har valt detta exempel just ifrån den synpunkt, der bränvinets
införsel bedömes vara förderflig. Jag anser tillfälle nu icke vara
för handen, att uttrycka min åsigt om denna införsel bör tillåtas
eller icke; ty, om jag än skulle hysa sistnämnde åsigt, synes
mig dock, att man ingalunda, genom blotta förutsättningen af
Den 7 Oktober e. m.
149
en händelses möjliga inträffande, och stadgandet af laglig procedur
dervid, har uttryckt någon önskan oni samma händelses verkliga
inträffande; fastmera tyckes man väl, derest straffhotelse
tillkommer för lagstridigt beteende dervid, höra aflägsna begåendet
af det lagbrott, lagstiftaren förutsett kunna inträffa. På
samma sätt är ju det nu föreslagna stadgandet endast af en eventuell
beskaffenhet.
Hvad ordställningen beträffar, synes den jemväl innehafva
all erforderlig tydlighet till gagn för saken; jag får fördenskull
hemställa, att R. o. Ad. behagade bifalla ifrågavande förslag.
Frih. Raab: Till svar å Hr von Hartmansdorffs upmaning
får jag tillkännagifva, att, i afseende på lagstiftning, är det mig
likgiltigt, antingen förslaget kommer frän mina kamrater i Utsk.,
från mina politiska vänner eller från mina antagonister. Jag vill
alltid söka befordra och befrämja del förslag, som jag anser vara
det riktiga och rätta, och det är endast ur denna synpunkt, som
jag ansett mig skyldig att biträda det af Gr. Lagerbjelke framställda
förslag, för hvilket jag anser honom hafva framlagt giltiga
skäl. Dessa skäl ligga deruti, att, om tilläfventyrs bränvin
varder tillåtet till införsel, de §§, som handla om bestraffning
för brott vid dylik införsel, må kunna tillämpas på de föreskrifter,
hvilka K. M. kan finna för godt alt lemna; ty K. M. kan
väl lemna föreskrifter i detta hänseende, men han har icke ensam
den civila lagstiflnings-makten i sina händer, och det är
derföre väl, att nu införa ett sådant stadgande, som blifvit föreslaget,
på det att detsamma må få enahanda kraft som civil-lag.
Detta är skälet, hvarföre jag förordat införandet af det utaf Gr.
Lagerbjelke föreslagna morn., dock med den förändring i afseende
å redaktionen, att den icke innebär något medgifvande att
så skall komma att ske. Ur denna synpunkt hoppas jag, att R.
o. Ad. skall bifalla det framställda förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har, i sitt nit
att befrämja Gr. Lagerbjelkes mening, låtit hänföra sig att öfverdrifva
mina yttranden. Om den värde talaren hört hvad jag sagt,
skulle han hafva funnit, att jag alldeles icke yttrat, det införsel
af bränvin vore högst förderflig, utan att jag blott talat om det
menliga intryck, hvilket ett stadgande i den riktning, som här
föreslagits, skulle hafva på dem, hvilka redan äro missnöjda med
de tjfriga Ståndens åtgärder i afseende på bränvins-lagstiftningen.
Då tillägget, såsom jag förut nämnt, är öfverflödigt, anhåller jag
att R. o. Ad. mätte afstå detsamma.
Frih. Cederström: Om jag ieke ordagrannt återgifvit Hr
von Hartmansdorffs yttrande, torde det vara ursäktligt, enär ett
sådant.ordagrannt uprepande merändels icke brukas, såsom alltför
tröttande för åhörarne. Det är endast sjelfva tankegången
jag sökt upfatta, och denna tror jag mig icke hafva missförstått,
så till vida sorn Hr von Hartmansdorff sjelf yttrat sig om det
förderf, som införsel af bränvin skulle medföra. Den värde ledamoten
har äfven yttrat sig om det missnöje, sådan införsel
ISO
Den 1 Oktober e m.
skulle väcka. Jag kan icke föreställa mig, att man vill göra afseende
på annat missnöje än sådant, som är rättvist, och således
har jag trott mig kunna med fullt skäl, förutsätta en sådan
tankegång, som jag i mitt förra anförande sökte alt i spåren följa.
Jag anhåller ali få förtydliga mitt förra yrkande i sådan
måtto, alt min mening är och varit, att förorda bifall till hela
ifrågavande §, med de tillägg, som blifvit föreslagne, och icke
blott lill dessa sednare.
Hr Printzensköld: Jag delar Frih. Cederström» åsigt derom,
att man icke bör göra afseende på missnöje, när fråga är
att fatta ett beslut, sorni är nyfligt och nödigt för landet, 'inen
man bör dock göra afseende på missnöjet vid all i lag införa
ett stadgande, som ingalunda är af behofvet påkallad!; ty
att rätta utan behof, anser jag vara olämpligt. Utgående från
den grundsats, att man bör akta sig för dylika åtgärder, och att
det af Gr. Lagerbjelke föreslagna tillägg ingalunda är af behofvet
påkalladt, men väl kan medföra skadliga följder, tillstyrker
jag, att detsamma icke må af R. o. Ad. bifallas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi.: En ganska välgrundad
anledn. att bifalla det tillägg, som Gr. Lagerbjelke föreslagit, hemtar
jag af K. M:s Nåd. framställning till R. St:r, ang:de tull-lagstiftningen.
K. M. har nemi. begärt, att R. Sl:r måtte bestämma
eventuella tullsatser för alla sådana artiklar, som äro med
förbud belagde, och derföre tror jag mig ega anledn. förmoda,
det K. M. ämnar borttaga dessa förbud. Således torde man härutinnan
finna en anledn. till den tron, att förbudet mot bränvins
införsel jemväl skall uphöra, och då är det väl icke olämpligt,
att R. St:r, under förutsättning af en sådan händelse, bestämma
något i denna författn., som syftar derå.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Frih.
o. Ordhden, att under densamma åtskilliga talare gjort anmärkn:r
emot 1 :sta och 3:dje momme af Utsk:s förslag, men sedermera
afstått från yrkande på propos., i anledn. deraf, så att numera
alla talare syntes vara ense om antagande af de 3 mom:r, Utsk:s
förslag innefattade; men att deremot olika meningar blifvit yttrade
om det af Gr. Lagerbjelke och Frih. Raab afgifna förslag till tillägg
eller ett 4 mom. vid ifrågavar:de §, sålydande: ”Varder införsel
af bränvin från utrikes ort tillåten, iakttages dervid de föreskrifter,
som Konungen bestämmer”; hvarföre Hr Frih. o. Ordf:den
först finge hemställa, om R. o. Ad., med öppen rätt att
sedan besluta om det ifrågasläldta tillägget, bifölle Utsk:s, i afseende
på 34:de §:n, afgifna förslag.
Ropades Ja.
Propos. till bifall å det af Gr. Lagerbjelke och Frih. Raab
föreslagna tillägget blef sedermera framställd och besvarad med
Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den förklarade,
att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
29:de punkten, ang:de § 3ä.
Hr Frih. o. Ordf:den hemställde, enär Utsk:s nu afgifna förslag
vore likalydande med R. o. Ad:s förra beslut, om R. o. Ad.
Bein 7 Oktober e. rn.
151
behagade, med vidblifvande af sitt beslut, lägga denna punkt till
handlingarne, men härvid anmälde sig och yttrade
Hr Printzensköld: Väl har man här hört yrkas, att
icke någon den ringaste förändring får ske i de beslut, som af
R. o. Ad. i denna fråga blifvit fattade, vid andra tillfällen, än
då Utsk. väckt förslag om sådan ändring. Jag vet också, att, i
följd af den förklaring af grundlagen, som vår nu från vande
Landtmarskalk gjort, man icke får vidtaga några sä beskaffade
förändringar; men jag skulle dock föreställa mig, att strängheten
i delta fall icke sträcker sig så långt, att man icke får öfversätta
ett utländskt ord, sorn i förevande § blifvit begagnadt i st.
f. ett inhemskt. Der står nemi. ”spirituösa drycker”, och jag
föreställer mig, att det helt enkelt kunde heta sprit-drycker.
Det ena är lika lätt att förstå som det andra, hvarföre jag anhåller,
ett man, i st. f. det fransyska ordet spirituösa, mätte begagna
ordet spritdrycker.
Frih. Cederström: Jag värderar högt, nu såsom alltid,
den för Svenska språkets renhet af Hr Printzensköld vid alla tillfällen
ådagalagda nitälskan; men vid detta tillfälle skulle man,
efter min öfvertygelse, icke vinna någonting genom den af honom
föreslagna förändringen. Ordet ”spirituös” är visserligen
ett utländskt adjektiv; men ”sprit” är icke heller något ursprungligen
Svenskt ord, utan det har tvifvelsutan i språket inkommit
från de nationers tungomål, hvilka lärt oss beredningen af dessa
slags drycker; ty i den gamla Svenskan förekommer det visserligen
icke. Följaktligen, och för att icke genom en sådan liten
förändring i en obetydlig omständighet möjligen bana vägen för
sådana vigtigare och tilläfventyrs skadliga förändringar, hvilka vi
hittills i detta ämnes behandling lyckligtvis undvikit, anhåller
jag, att §:n mätte läggas till handlingarne och R. o. Ad. vidblifva
sitt förut fattade beslut.
Gr. Lagerbjelke: Den krets, hvarinom R. o. Ad. numera
kan sträcka sina beslut, är redan bestämd, och Hr Printzensköld
har sjelf erkänt, att man icke bör kunna gå utom densamma,
hvadan det således icke torde vara mycket att i den saken orda.
Emellertid faller det sig icke bättre, än att hvad Hr Printzensköld
anser endast en obetydlig öfversättning, innebär en förändring
i sak, emedan det finnes många drycker, som äro spirituosa.
, utan att de derföre innehålla sprit, åtminstone säger man
ofta så i dagligt tal; och skulle man derföre nu vilja göra någon
ändring i berörde ord, skulle man här få tillbringa flera
timmar för att afgöra, huruvida spirituosa är detsamma som sprit.
Nu är det likväl afgjordt, att dylika förändringar icke få ske,
och vi kunna således slippa att inlåta oss i så beskaffade tvister.
Hr Hjärne: Jag tager mig friheten anhålla att, såsom förut
varit vanligt vid föredragningen af detta Retänk., R. o. Ad:s beslut
först måtte upläsas, innan de särskilda §§:na föredragas,
I anledn. häraf bad Hr Frih. o. Ordfiden att få uprepa hvad
Den'7 Ok t o J> er e. rn.
han förut nämnt, eller att R. o. Ad:s beslut varit likalydande
med Utsk:s nu afgifna förslag, hvilket äfven Utsk. i sin motivering
tillkänn agifvit.
Uppå härefter framslälkl propos., beslöt R. o. Ad., atl, med
vidblifvande af sitt förut fal tade beslut, lägga förevar:de punkt
till handlingarne.
30:de punkten, ang:de §§-nti 37 och 3S.
Hr Frill. o. Ordf.-den yttrade, alt R. o. Ad., som förut bifallit
ifrågavar:de §, torde finna denna punkt ej erfordra annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
31 :sta-punkten, ang:de § 33.
Gr. Sparre, Erik: Då denna § förra gången bär föredrogs,
gjordes åtskilliga anmärkn:r i fråga om lämpligheten af
straffarbete för den, som fjerde gången eller oftare beträdes med
förbrytelse mot §:rrs stadgande. Utsk. har på de anmärknrr, sora
i berörde hänseende blifvit gjorda, icke fästat afseende, och ehuru
jag för min del vidblifver den åsigt jag förut yttrat, ang:de det
mindre lämpliga i dessa slags straffbestämmelser, vill jag likväl
icke, då jag hört flera af nitälskarne för nykterhetens befrämjande
ifra för straffets bibehållande, söka göra min mening gällande.
Hvad jag deremot bestämdt måste motsätta mig, är det
förslag, som i sista mom. förekommer, nemi. att ”den, som enl.
äldre förfalln. en eller flera gånger blifvit straffad för oloflig
bränvins-minutering, varde ansedd såsom vore lian, enl.- denna
förordn., för oloflig minuthandel eller utskänkning en gäng straffad”.
Detta är i sanning ett i lagstiftningsväg så helt och hållet
nytt och ovanligt stadgande, att jag dertill aldrig sett maken.
Det är en grundsats, alt en lag icke kan tillerkännas tillbakaverkande
kraft, och alla de förbrytelser, som blifvit begångna
innan lagen tillkom, kunna icke, sedan de en gång blifvit afstraffade,
ånyo straffas efter den nya författnrn, sedan den blifvit
promulgerad. Att sammanslå atla de iterationer af en förbrytelse,
hvartill en person gjort sig skyldig, och betrakta alla dessa såsom
blott en förbrytelse, är en princip, som i lagstiftningen är alldeles
främmande. Dessutom är det straff, som Utsk. föreslagit
för andra och tredje resan, icke så serdeles försvårande. Lagen
stadgar nu för första resans förbrytelse 10 R:drs böter, bär är
stadgadt från 10 till och med 20 R:dr; för andra resan är nu
föreskrifvet 20 R:drs böter, här frän 20 till och med 40 R:dr o. s. v.,
och det är således blott en latitud medgifven. För 4:de resan
bar Utsk. deremot föreslagit straffarbete; men afser man med
denna bestämmelse atl mot oloflig bränvinsförsäljning stadga ett
straffhot, som skall verka afskräckande, och skall detta straffbot
icke användas förr än vid fjerde resans förbrytelse, då finner
jag i sanning icke någon serdeles anledn. till undseeude med
den, som tredje gången -beträdes med ifrågavande förbrytelse.
Den 7 Oktober e- m.
153
Med afseende å den ovanliga åsigt, som finnes uttalad i det
tillagda sista morn., vågar jag anhålla, att Ii. o. Ad. måtte besluta,
att detsamma må utgå. »
Hr Printzensköld: Den förändrade syftning, sorn ifrågavande
§ erhållit genom de i hegvnnelsen af första mom. (illagde
orden : ”genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin,
utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfva! rättighet”, har
gifvit §:n en helt annan betydelse, än den hade i sin ursprungliga
form. Utsk. erkänner jemväl, att förhållandet är sådant,
dä det säger, att, genom denna af PresteSl. gjorda förändring i
redaktionen, förevar:de § icke egentligen har någon tillämpning
på andra än lönnkrögare. Jag kan icke neka, att hvar och en,
som genomläser morn., måste, åtminstone vid första läsningen.,
fatta samma mening, och jag tror, att det äfven ar rikligt. Således,
och med antagande, att det varit lltslcs mening, då det
tillstyrkt bifall till den af PresteSt. föreslagna redak t iöns förä n d ri ngen,
att ifrågavande §:s tillämpning endast och allenast skall
röra sådana personer, sorn hemfalla under benämningen lönnkrögare,
hvarmed menas sådana, som hvarken ega rättighet alt
utminutera eller utskänka bränvin, skulle jag ändock tro, att
§:n i mänga afseenden tarfvar förändring. Den första anser jag
röra det . af Gr. Sparre icke omförraälda 3:dje morn., der det
stadgas: ”Dessutom vare af del i försäljningsrummet befintliga
bränvin lill och med 60 kannor, tillika med kärl, som för deras
afhemlning tjenliga äro, underkastade beslag och förbrutna.” Det
liar alltid inom lagstiftningen gällt såsom en grundsats, att den,
som olofligen handlar med en vara, äfven har förverkat densamma.
Denna grundsats har blifvit iakttagen, så väl i afseende
på försäljningen af utländska varor, som äfven af inom landet
tillverkade. Så t. ex. hvad krut beträffar, så är man oförhindrad
att här i landel för egen räkning köpa och begagna huru
stora qvantiteter som helst af denna vara; men för den våda,
som rättigheten att försälja' krut medför, har lagstiflningen varit
nödsakad alt inskränka denna rättighet, och derföre har den jemväl,
såsom straff för öfverträdelse af ett dylikt laghud, föréskrifvit,
att varan skall anses förbrulen. Nu kan man väl icke. neka,
att det ju är för ordningens skult, och för att förekomma de
beklagliga följder, hvilka utminuteringen af bränvin kan medföra,
som denna rättighet blifvit inskränkt, och följaktligen mäste äfven
det qvantum bränvin, större eller mindre, som påträffas hos
lönnkrögarne, anses förbrolet. Vid sådant förhållande kan det
icke vara med någon sund lagstiftningsprincip förenligt, alt, om
en lönnkrögare har i sitt våld t. ex. 100 kannor, så skall han
mista 60, roen behålla 40; varan har han ju i ändamål att olofligen
begagna densamma, och då mäste han också anses hafva
förverkat den. Jag finner fördenskull en sådan förändring uti
ifrågavar:de mom. böra ega rum, att allt det bränvin, som lönnkrögaren
har i försäljningsrummet, tillika med de kärl, hvari
det förvaras, skola vara underkastade beslag och förbrutne, och
151
Don 7 Oktober e m.
jag önskar derföre, att en dylik förändring i §:n måtte tillvägabringas.
I afseende på 1 ista morn. inskränker jag mig till att föreslå
en liten förändring i redaktionen. Der står nemi.: ”den, som
fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes”
etc. Månne det icke vore lämpligare och mera enligt
med språkbruket i vår gamla, såsom förträfflig ansedda lag, att
säga: ”kommer lian fjerde gången eller oftare åter, dömes han”
etc. Derigenom har man förkortat §:n och jemväl gifvit den ett
vackrare uttryck, utan att i ringaste mån hafva förändrat meningen
i densamma.
Att Disk. under denna punkt subsumerat minuthandlande,
och alt denne således skulle vara hemfallen under de straffbestämmelser,
som §:ii stadgar, är visserligen möjligt alt så är;
men den stora mängden af domare och andra, som läsa §:n,
skola, jag påstår det, svårligen af, dess ordalydelse kunna draga
en sådan slutföljd. Jag anhåller fördenskull, att, när föredragningen
hinner lill näsfa §, jag då får afgifva förslag till införande
af de straffbestämmelser, som jag i detta afseende anser både nödiga
och med författmns mening i dess helhet öfverensstämmande.
Hr Hjärne: Jag anmälde mig vid början af Gr. Sparres
yttrande, under det han talade om det straffarbete, som i lista
mom. af ifrågavaride § blifvit föreslaget. Jag ber att, med anledn.
af de inkast, som mot detta förslag framställts, få anföra
de skäl, som inom Utsk. gjort sig för detsamma gällande. Man
har nemi. allmänt ansett, alt de hittills gällande straffbestämmelserna
varit vanmäktiga, enär samma brott beständigt blifvit itererade.
Man måste således utfinna några andra sådana, och
Utsk. tog då till föresyn dels den Norrska lagstiftningen i detta
fall, och dels den nu gällande tullförfattmn, i afseende på smuggling;
ty man kan säga, att lönnkrögare stå i samma kathegori
som smugglare. Det är fördenskull, efter min öfvertygelse, ganska
lämpligt, att tillämpa det härutinnan stadgade ansvar äfven
på lönnkrögeri.
I afseende å sista mom. åter, delar jag fullkomligt Gr. Sparres
åsigt, och ber att få tillkännagifva, det jag icke var närvande
inom Utsk., då denna fråga der förehadea; jag hade eljest reserverat
mig mot införandet af berörde morn., å hvilket jag nu
vågar anhålla om afslag.
Frih. Raab: Jag skall inskränka mig till att vidröra endast
de delar af §:n, mot hvilka anmärkmr blifvit framställda. Hr
Printzensköld har, i afseende på 3:dje morn., ogillat föreskriften,
att ”af det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med
60 kannor” skola' vara underkastade beslag och förbrutna. Hr
Printzensköld anser, att det ligger något orätt uti att bestämma
kanntalet af bränvin; men om den värde talaren föreställer sig,
alt en grosshandlare, som eger 100,000 kannor bränvin på sitt
lager, skulle, emot förordnm, som tillåter honom sälja minst 15
kannor och derutöfver, försälja 14f:de!s kanna, vore det väl der
-
Den 7 Oktober e. ni.
före skäl, att hela hans lager skulle vara förverkadt. För min
del anser jag sådant obilligt, och det har derföre ansetts skäligt,
att bestämma ett maximum, för hvilket Ulsk. också i Norrska
lagen haft ett föredöme att tillgå.
Hvad sista mom. beträffar, myl hvilket Gr. Sparre haft åtskilligt
att anmärka, skall jag upskjuta mitt yttrande till dess Gr.
Mörner, som anmält sig, yttrat sig deröfver. Jag var icke närvande
i Utsk., då denna fråga andra gången derstädes förevar.
Första gåugen yttrade man sig blott i allmänhet deröfver, och
man ansåg då, att så framt icke ett dylikt stadgande, som mom.
innehåller, infördes i författnm, skulle det komma att inträffa,
att vid den ena domstolen de brott, som blifvit begångna mot
den .gamla författnm, icke alls togos i betraktande, under det
alt vid en annan domstol alla sådana brott komme i beräkning.
För att förekomma en sådan olikhet har stadgandet influtit.
Hvad slutligen beträffar den ordställning i 1 :sta morn., hvarvid
Hr Printzensköld fästat sig, ber jag att fä nämna några ord.
Början af §:n lärer väl icke åsyfta andra än dem, som missbruka
utskänknings- eller minuterings-rätten, och jag föreställer mig,
att Hr Printzensköld anser, att denna början icke står i harmoni
med föreskriften i 10:da §:n. 1 sådant fall hemställer jag, hu
ruvida
det icke hade varit bättre all, såsom jag för min del alltid
yrkat, godkänna den ordställning, som Utsk. först föreslagit.
Nu har man gjort skillnad mellan den, som har minuteringsrätt
och den, som icke har sådan rätt, och anser man missbruk, begångne
af den förra, vara mindre straffvärda än de, som blifvit
gjorda af den sednare, då bar man verkligen gått för strängt
tillväga i 40:de §:n, der man icke allenast ålägger samma straff,
som i föreg:de § sagdt är, utan jemväl stadgar förlust af handelsrättigheten.
Jag tror fördenskull, att man gjorde rättast, uti
att bibehålla den ordställning, som Utsk. förut föreslagit, och då
denna § af R. o. Ad. är återremitterad, torde icke något hinder
möta för ett sådant beslut, hvarå jag nu vågar anhålla om propos.
Gr. Lagerbjelke: För min del skulle jag tro det vara en
inom rättsskipningen och lagstiftningen erkänd grundsats, att,
om ett'brott straffas olika, då det itereradt begås, de iterationer,
för' hvilka en person blifvit dömd, icke beräknas mindre derföre,
att lagen förändrats under strafftiden. Skulle den princip, som
Ulsk. här lipstadt, varda gällande, blefve deraf en följd, att, i
fall den lag, angille stöld, som LagUtsk. föreslagit, vid denna
Riksdag antages, skulle alla tjufvar, som hittills begått tredje resan
stöld eller mera, anses endast hafva stulit en gång, emedan
R. St:r beslutat en lag, som förändrar den hittills gällande. För
min del tror jag icke, att någonting så orimligt skall kunna falla
hvarken lagstiftare eller domare in, och då det icke kan tänkas
vid ett sådant fall, som jag anfört, lärer det icke heller Lunna
tänkas vid förbrytelser mot bränvinsförsäljuingslagen.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Förra gången, då
ifrågavande § här diskuterades, framställde jag emot densamma
156
Den 7 Oktober e. m
åtskilliga anmärkmr. Den återkommer nu från Ulsk. i temligen
oförändradt, eller åtminstone icke förbättradt skick; och jag ber
fördenskull alt ytterligare få påpeka några af dess väsendtligare
fel. Genom den förändring Utsk. vidtagit, i afseende på ordalydelsen
i början at- Irsta morn., bar §:n blifvit inskränkt allenast
till de öfverträdelse!-, som begås af personer, hvilka hvarken ega
utskänknings- eller ulminulerings-rätt, och i följd deraf har allt
stadgande, rörrde sådana öfverträdelser, begångna af berättigade
personer, kommit alt saknas, dä de nemi. första gången begås,
i hvilket fall dessa personer åro slrafflösa, alldenstund ansvaret
först för iteration af brottet förekommer. Antager tnan åter den
redaktion, som §:n förut egde, så har densamma det felet med
sig, alt den brottslige, enl. 2:dra mora., skulle vara underkastad
att utgifva utskänknings- och minuterings-afgift, oaktadt denna
redan blifvit gulden, hvadan lian således blir i dubbelt mått straffad,
i jemförelse med den, som icke har rättighet till utskänkning
eller utminutering. Detta tyckes mig icke stå rätt väl
tillsammans.
Ser man derefter på de straffbestämmelser, som äro föreslagne,
och jemför dem med hvad Utsk. i 5Usta §:n säger om
förvandling af böter, så finnér man, att om en person, som andra
resan olotligen säljer en sup och derföre dömes till böter
från 20 till 40 R:dr, ökade, ifall försäljningen skett å söndag,
med 10 ända lill 20 R:dr, saknar tillgång lill böternas gäldande,
så skall förvandling ske till vatten och bröd, eller högsta kroppspligt.
Ar det rimligt att stifta en sådan lag? Jag medgifver,
att med en dylik lagstiftning kan man icke anse det vara för
hårdt, att för 4:de resans öfverträdelse ålägga straffarbete från 2
månader ända till ett år, emedan detta icke kan anses motsvara
högsta kroppspligt. Sådana straffbestämmelser hafva hittills inom
vårt land icke varit använda för så beskaffade förbrytelser. Den,
som öfverlaslar sig huru många gånger som helst, kan deremot,
oaktadt dylika förseelser ofta nog leda till brott, icke, efter den
nya författn:n, underkastas annat än böter, då han ändock, enl.
gamla lagen, slutligen kunde drabbas af arbetsansvar.
Emellertid torde det icke kunna låta sig göra att nu på stående
fot omskrifva §:n, så alt den blir antaglig; men då något
måste göras, skulle jag tro att, under förutsättning, det man finner
förvandling till vatten och bröd, åtminstone efter den tariff,
som Utsk. föreslagit, oanvändbar, bäst vore att inskränka sig
dertill, att stadga bötespåföljd äfven för 4:de resan, och blifva
dessa böter bestämda till t. ex. 80 R:dr, tror jag, att det kunde
vara ganska tillräckligt.
Hvad sista mom. angår, hvilket handlar om, huru den, som
förut undergått bestraffning för oloflig bränvins-minutering, skall
anses, så kan det visserligen vara ganska tvetydigt, huruvida en
sådan person, om han sedermera förnyar sin förbrytelse, kommer
att ådömas något högre ansvar., än för första resan dylik
förseelse; ty man kan icke veta, huru lagen i denna del kommer
att tillämpas. Svårligen kan jag emellertid tro, att den,
Den 7 Oktober e. m.
157
som förut gjort sig skyldig till lönnkrögeri och kommer åter,
icke då skall straffas såsom för iteration. Delta torde dock lämpligast
böra öfverlemnas åt den lagskipande makten, och jag får
fördenskull förena mig med de Hrr, som yrka att mom. måtte afsläs.
Hr Printzensköld: Frih. Raab har ansett mina anmärknir
mot 3:dje mom. icke vara af den beskaffenhet, att de böra vinna
afseende, och han har trott del innebära en orättvisa, att förklara
allt det bränvin, som linnes i försäljnings-rumraet, vara
förbrutet. Såsom bevis föp en sådan mening, har han förutsatt
den möjligheten, att en grosshandlare, som på sitt förvaringsrum
eger måhända flera 100,000 kannor bränvin, kunde försälja
ett mindre belopp deraf, än som öfverensslämde med det
i förfatln:n stadgade minimum, och då skulle det vara i högsta
grad obilligt, att allt detta bränvin skulle anses förverkadt. Med
anledn. häraf får jag, såsom stöd för mitt påstående, åberopa den
gamla förfaltn:n, hvars 45:te § uttryckligen stadgar, att, om den
olofliga brön vin.sförsäljningen är af den beskaffenhet, att den kan
hänföras till krogrörelse, skall det i krogrummet befintliga bränvin,
jemte de kärl, hvaruti det förvaras, anses såsom förbrutet
gods. Detta visar, att den grundsats i lagskipningen, hvilken jag
här förfäktar, blifvit af lagstiftaren tillämpad, och jag skulle således
tro, att jag för mitt förslag har en auktoritet, lika god
som den Frih. Raab för sin mening åberopat. Jag (ror derjemte,
att det exempel, den ädle Frih:n valt, icke bör komma i betraktande;
ty det är ingalunda sannolikt, att någon, sorn eger
ett större lager af bränvin, skulle med detsamma idka försäljning
i minut uti det förvaringsrum, der denna stora qvantitet finnes.
Utan tvifvel skulle han för sådant ändamål hafva ett annat ställe,
der han icke egde mer bränvin, än ungefär det belopp, som han
kunde beräkna, alt på en kortare tid få försåldt. Om således
stadgandet inskränkes dertill, att det bränvin, som finnes uti
det rum, der den olofliga försäljningen sker, skall anses vara
förbrutet, synes mig sorn skulle derigenom allan rättfärdighet
vara upfylld, på samma gång som man ger en hyllning ät konseqvensen
i lagskipningen och i rättsläran, hvilken konseqvens
man alltid, så vidt möjligt är, bör bibehålla, så mycket mer sora
Gr. Mörner uplyst, att denna § icke afser andra personer, än
sådana, som icke hafva rättighet hvarken att utskänka eller utminutera
bränvin. Jag förblifver följaktligen vid min förut uttalade
åsigt, att ifrågavar:de § bör blifva lika lydande som den
först föreslagna.
1 likhet med Gr. Mörner, anser jag de straffbestämmelser,
som här blifvit föreslagna, vara alltför hårda, så framt man jemför
dem med de deremot svarande brotten, ilan skönjer häruti
ett måhända alltför långt drifvet nit att söka förekomma fyllerilasten,
och jag måste beklaga, om man icke på annat sätt, än
att stifta orimliga lagar, kan motverka denna last, och jag tror,
att man sålunda snarare skall motarbeta det goda man åsyftar,
än befrämja detsamma. Om mitt förutseende icke är alltför
Den 7 Oktober e. ra.
mycket begränsadt, vågar jag påstå, att, inom en icke alltför långt
aflägsen framtid, skall, i fall denna författn. kommer, till gällande
kraft, ett guerillakrig upstå, icke allenast mellan lönnkrögare,
utan äfven bränvinsbrännare å den ena sidan och polismakten å
den andra.
Frih. Raab: Jag ber att ånyo få besvara Hr Printzenskölds
anmärka- mot 3:dje mom. Han åberopar den gamla författn:n;
enl. 44:de §:n i denna författn. skall t. ex., om utminuteringen
skett pr butelj, denna anses förbruten, och om den skett med
ankare, säljaren mista delta ankare. Hr Printzensköld bar nämnt
45:te §:n; men härvid bör dock ihågkommas, att det i allmänhet
var lofgifvet att sälja bränvin lill en qvantitet af en kanna,
och, enl. ett undantag, som snart blef regel, äfven J kanna till
arbetare o. s. v. När man deremot nu bestämt minimum af
försäljningen till 15 kannor, blir förhållandet annorlunda, och,
enl. den nya författnm, är försäljning under 15 kannor lika bestraffad
som försäljning jumfruvis. Då härtill kommer, att den
olofliga utminuteringen svårligen lärer komma i fråga att ske,
annat än i enskildt rum, ber jag Hr Printzensköld icke vara
alltför envis att föreslå en bestraffning, hvilken kan blifva strängare,
än lämpligt är.
Jag skall icke motsätta mig den mening, som önskar borttagandet
af sista morn., men får likväl hemställa, huruvida icke
derigenom kan upkomma någon förvillelse; ty då utminutering
icke förut funnits, kan tvekan upstå, huruvida den, som förut
blifvit dömd för oloflig utskänkning och nu blifver saker till
oloflig utminutering, bör underkastas de i denna § stadgade straffbestämmelser.
Jag tror derföre att, i fall man borttager delta
morn., bör något annat sättas i stället, och jag förmodar, att,
då vi bär ega så stora lagstiftare, som äro mäktiga så stora ting
i lagväg, skola de ock kunna upgöra ett förslag, som af Ständerna
kan antagas.
Jag förnyar min anhållan, att den gamla redaktionen af lista
mom. 39:de §:n matte bibehållas; ty sådant detta mom. nu är,
kan det gifva anledn. till den frågan, huru den person skall straffas,
som olofligen afyttrar bränvin pä annat sätt, än genom minuthandel
eller utskänkning; jag medgifver visserligen, att sådan
försäljning olofligen kan ske endast genom utminutering eller utskänkning,
men hvarföre då icke säga delta rent ut?
Hr von Hartmansdorff: När denna § andra gången inom
Utsk. behandlades, hade jag redan utträdt derifrån, och har
följaktligen icke deltagit i ändringarne. Hvad sista mom. beträffar,
är jag af deras mening, som yrka, att det måtte utgå. Böternas
förvandling hör icke hit, utan till 51:sta §:n. Det torde
således vara tids nog, att orda derom, när föredragningen hunnit
så långt. I öfrigt instämmer jag med Frih. Raab, och tror,
att, om R. o. Ad. antager §:n med den ordalydelse i de 3:ne
första morn., som han hade i Utsk:s förra Betänk.: så vore sådant
ganska riktigt. Man kunde då jemväl bifalla 4:de mom.
Den 7 Oktober e m.
159
med det tillägg, sorn der bifvit föreslaget i afseende på sabbatsbrott.
Rörande straffarbetet, anhåller jag att R. o. Ad. måtte fästa
iipmärksamheten derå, att Konungen i den Norska författning,
hvilken jag håller i min hand, ålagt sådant arbete för den, som
5:te gången betrådes med oloflig bränvinsförsäljning. Om Konungen
funnit skäl, att, för Sina Norska undersåler, påbjuda en
sådan bestraffning, kan jag icke inse, hvarföre han icke skulle
kunna stadga ett likartajjt ansvar äfven för de Svenska.
Jag anhåller fördenskull, att R. o. Ad. måtte låta lista
mom. i berörde afseende förblifva oförändradt.
Hr Printzensköld: Frih. Raab har förordat nyttan af
Utsk:s första förslag till den nu föredragna §:u, emedan dess redakt:n
skulle vara bättre, än den, som finnes i det sednare förslaget.
Jag kan ingalunda dela denna åsigt. Det förslag, som
Särskilda IJtsk. förra gången afgaf, hade det stora felet, att bestämma
ett lika svårt straff för den, som i laglig väg .erhållit utminuteringsrätt,
men som i så måtto förbrutit sig, att han i st.
f. att sälja minimum, ett halft stop, kunde en eller annan gång
hafva försålt ett qvarter bränvin. När man eger laglig rätt alt
försälja en vara, men bryter i afseende på det formella af sin
rättighet, frågar jag om en sådan person kan anses lika straffbar
som den, hvilken under intet slags vilkor eger rätt att med den
ifrågavande varan drifva någon handel. Åtminstone har lagstiftningen
hittills icke varit sådan, att den ålägger den, som
eger rättighet att idka varuhandel, samma straff, derför att han
brutit mot formerna, som den, hvilken icke haft rätt att dylik
handel drifva. Således är också, efter min åsigt, Ren redakt.-n,
som det nya förslaget eger, bättre än den förra, emedan detta
förslag inskränkt straffbestämmelserna till de personer, hvilka
hvarken ega rätt att utminutera eller att ntskänka bränvin, och
hvilka följaktligen böra vara hemfallne till svårare straff, än de,
som ega en sådan rättighet och råka att förse sig genom att
missbruka.densamma, på det sätt alt de utskänka i st. f. att utminutera
bränvin.
Vidare förekommer den orimliga straffbestämmelsen, att en
person, som eger rättighet att drifva handel med varan, skall,
för det alt han drifver denna handel i mindre poster, förlora sin
handelsrättighet. Sådant kan icke vara öfverensstämmande hvarken
med rättvisa eller med någon rättsgrund, och jag vet icke
att lagstiftaren vid något tillfälle stadgat ett så beskaffadt straff.
Deremot har det altid varit med lagstiftningens princip öfverensstämmande,
att den, som icke alls egt någon rättighet alt
försälja en vara, för alltid förverkat rätt dertill, hvarjemte varan
ansetts konfiskabel. Följaktligen kan jag icke annat än vidblifva
den åsigt, jag förut yttrat, nemi. att det bränvin, som utskänkes
eller utminuteras af den, hvilken med en sådan rörelse alldeles
icke är berättigad att sig befatta, skall umgälla sin förbrytelse
dermed, att allt det i' försäljningsrummet befintliga bränvin, det
må vara mer eller mindre, skall anses såsom förverkadt.
ICO
Den 7 Oktober e m.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag vördsammast
om propos. å en så beskaffad förändring i 3:dje moni.,
som den jag i det föreg:de upgifvit.
Dä nu öfvertäggningen ansågs slutad, yltrade lii- Frih. o.
Ordf. att då olika yrkanden blifvit framstälde i afseende på de
särskildta momme, K. o. Ad. torde finna att propos. borde framställas
särskildt för hvarje mom.
Ropades Ja.
Hr Frih. o. Ordfm framstälde härefter, att i afseende på -  lista mom. blifvit yrkadt dels bifall dertill, dels bifall till den i
Utsk:s Betänk. J\S 13 föreslagna redaktm af detta inom., och
dels af Gr. Mörner bifall till första delen af samma redaktm, men
deremot förändring i sednare delen deraf, sorn han ansett böra
lyda sålunda: ”Den, sorn 4:de gången eller oftare med så
dan
förbrytelse beträdes, böle från 80 till och med 100 R:dr.”
Hr Hjärne: Dä jag under loppet af diskussionen inskränkt
mig till lista'inom. af ifrågavride §, ber jag alt få afstå deri
från
och förena mig med Frih. Raab.
Hr Frih. o. Ordfm yttrade, att han erinrade sig att äfven
Hr Printzensköld yrkat bifall tilt lista mora., sådant Utsk. nu
föreslagit det.
Hr Printzensköld: Under diskussionen tog jag mig friheten
förklara, att jag instämde i de åsigier, sorn Gr. Mörner
yttrat, och då är det äfven naturligt, att jag yrkar samma förändringar
i §:n som han.
Dä nu Hr Frih. o. Ordfm yttrade, att vid sådant förhållande
endast återstode 2:ne förslag, nemi. det i Utsk:s Betänk.
JVs 13 afgifna förslag till 39:de §:n Sista morn., samt det af
Gr. Mörner framstäldta, sorn afsåg en förändring i den sednare
delen af samma morn., anmälde sig och yttrade
Gr. Gyldenstolpe: Då, enl. grundlagen, ett Betänk,
alltid först skall framställas till bifall, har jag icke ansett nödigt,
att yrka propos. derå i afseende på lista morn.; men,jag förmodar,
att Hr Frih. o. Ordfm icke underlåter att framställa en
sådan propos.
Hr Frih. o. Ordf. hemstälde nu om R. o. Ad. bifölle Utsk:s
förevar:de förslag till redaktion af 39:de §:us lista morn., samt
förklarade, efter denna propos:s besvarande med starka Nej, jemte
några Ja, att svaret utfallit med öfvervägande Nej, och R. o.
Ad. således afslagit ifrågavaride förslag.
Hr .Printzensköld: En sådan slutsats torde Hr Frih. o.
Ordfm icke böra draga af det svar R. o. Ad. nu afgifvit. Ståndet
har nemi. förklarat, att det icke kunde bifalla förslaget i dess
Huvande skick; men jag anhåller, att Hr Frih. o. Ordf. mätte
in
-
Den 7 Oktober e. m.
m
inhemta, huruvida icke Ståndet skulle vilja bifalla den förätodring,
som Gr. Mörner föreslagit.
Frih. Raab: Jag anhåller, att Hr Frih. o. Ordf. täcktes
dela Osta mom. i tvenne propostr, så att Osta punkten, t. o. ra.
”80 R:dr”, må blifva föremål för första propos:n och återstoden
för den andra. 1 förra fallet hafva Hr von Hartmansdorff och
jag yrkat bibehållandet af den först föreslagna redaktionen, och
i sednare fallet har Gr. Mörner förordat en förändring, hvilken
vi således genom mom:s delning kunna komma i tillfälle att serskildt
pröfva.
Hr Printzensköld: Jag mäste bestrida den anhållan, Frih.
Raab i förevande afseende gjort: ty, så vidt jag upfattat Gr.
Mörners förslag, går det derpå ut, att i en serie fortsätta bötesbestämmelserna
t. o. m. 4:de resan, hvarefter den påföljande
punkten skulle afse de förbrytelser mot författningen, som begås
5:te gången eller oftare. I sådant fall kan §:n naturligtvis icke
delas, utan propos:n mäste omfatta den i dess helhet.
Gr. Lagerbjelke: Nyss framställde Hr Frih. o. Ordfm
f ropos. på antagande af Utsk:s förslag i Osta mom. Den besvarades
af Ståndet med blandade Ja och Nej, hvarefter Ordfm
förklarade sig hafva funnit Nej-ropen vara öfvervägande. Detta
är således Ståndets beslut, intilldess detsamma genom votering
blir undanröjdt; men om så icke sker, utan det fortfarande blir
Ståndets beslut, så kan dock derigenom icke hindras att proposm
delas, så alt Ordf. framställer första punkten af mora. lill antagande
med den redakt., som Utsk. i Mein. JVJ 13 föreslagit.
Då nemi. Ståndet med nej besvarat proposm om antagande af
Utsk:s förevande förslag, kan sådant naturligtvis icke hindra
Siandet att i stället bifalla den förra redaktm. I fall nu R. o.
Ad. antager denna del af förslaget, återstår således den sednare
delen, och båda delarne komma således att blifva föremål för
skiljda beslut. Jag anhåller fördenskull, att Hr Frih. o. Ordf.
först måtte framställa propos. på bifall till Utsk:s förslag i Mern.
N:o 13, hvarefter vi sedermera få afgöra hvad beslut vi skola
fatta ang:de sista delen af punkten. Genom ett sådant föredragningssätt
tror jag, att hvarje svårighet försvinner.
Hr Printzensköld: Jag fruktar för, att det förslag, som
Frih. Raab väckt, och som Gr. Lagerbjelke understödt, har lill
ändamål att få Utsk:s först framställda förslag till Osta punkten
uti ifrågavande mom. antagen, på den grund, alt R. o. Ad. svarat
nej på den framställda propos. om bifall till punkten, sådijm
den nu blifvit af Utsk. föreslagen. Jag ber likväl att få fästa
upmärksamheten derpå, att detta nej angick hela morn., så alt,
om detta nu sönderklippes, eger Ståndets vägrande svar icke
någon verkan. Det är emedlertid genom en sådan sönderdelning
af mom. som man vill framtvinga Utsk:s första förslag, i
st. f. att vidtaga en nödig förändring i det nu ifrågavande förslaget.
13 H. 11
162
Den 7 Oktober e. m
Jag anhåller fördenskull, att Hr Frih:n o. Ordf:den behagade
framställa propos. på bifall till morn. i dess helhet, med den
förändring, som Gr. Mörner föreslagit; ty endast derigenom kan
frågan bedömas i sitt sammanhang, utan alt hindras från att votera
särskildt öfver hvarje punkt.
Frih. Raab: Jag skall icke göra mig skyldig lill det fel,
att inlåta mig i någon diskussion i saken; utan "jag inskränker
mig blott att åberopa det lagrum, som ger mig fullkomlig rättighet
att begära den propos., hvarom jag anhållit. Det förundrar
mig, att en så lagklok man, som Hr Printzensköld, icke erinrar
sig ä4:de §:n R.O., der det står: ”och skulle målet, under diskurserna,
skiljas uti flera delar, hvaröfver särskilda anmärkn:r
göras, då skall, enär sådant äskas, propos. öfver hvardera delen
särskildt anställas.” Nu är det obestridligt, att anmärkn:r blifvit
gjorda emot l:sta delen af morn., och alltså eger jag, enligt berörde
54:de §, obestridlig rätt att få den propos. framställd,
hvarom jag anhållit.
Gr. Lagerbjelke: På sätt jag nyss nämnt, är R. o. Ad:s
beslut, att propos. om bifall till hela morn. är med nejJjesvarad,
så vida icke detta beslut genom votering uphäfves. Ar således
Hr Pi intzeusköld missnöjd med detta beslut, så står det honom
fritt att begära omröstning; ty på annat sätt lärer det, sedan
Ordhden framställt sin uppfattning deraf, icke kunna uphäfvas.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill först nämna, det jag
ingalunda finnér något hinder för Hr Frih:n o. Ordhden, alt,
ehuru han framställt propos. på bifall lill mom. i dess helhet,
likväl dela detsamma, änskönt det kan anses onödigt, då sista
punkten i detta mora. är alldeles lika med samma punkt i Utsk:s
först framställda förslag. Då Hr Printzensköld emedlertid fortfarande
yrkar all mom. må, i sin helhet, behandlas: så återstår
för oss ingenting annat än alt rösta öfver 2:ne kontrapropos:r;
eller ock att, på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, dela morn.,
hvarigenom man lättare kommer ifrån saken. Jag anhåller, att
den sednare utvägen malte vidtagas.
Ilr Printzensköld: Om den sönderdelning af mora.,
sorn Frih. Raab föreslagit och Gr. Lagerbjelke understödt, egt
rum innan Ilr Frih:n o. Ordf:den framställde sin propos. på bifall
lill mom. i dess helhet, så hade en sådan sönderdelning
obestidligen varit laglig; men sedan Hr Ordhden framställt sin
propos. och IL o. Ad. besvarat densamma, samt Hr Ordf:den förklarat
sig hafva funnit nej öfvervägande, anser jag att mom. sedermera
icke kan styckas för att ånyo besluta deröfver. Jag har
emellertid ropat nej, emedan jag föreställt mig, att det af Gr.
Mörner framställda förslag skulle blifva föremål för propos., och
jag kan icke erinra mig annat än att vår ordinarie Landtm,
städse förfarit på detta sätt vid dylika frågors behandling som
denna.
Den 7 Oktober*, m.
163
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror att Hr Printzensköld något
förifrat sig. Ståndet har nemi. beslutat att icke antaga l:sta
morn. i denna §, sådant det af Utsk. nu blifvit framställd!; men
detta hindrar icke Ståndet att antaga något annat i dess ställe.
Om således Hr Printzensköld önskar något annat förslag, så är
sådant honom grundlagsenlig! tillåtet, och likaså Gr. Mörner eller
Frih. Raab. Jag ser fördenskull icke, hvarföre man skall begära
en votering, då man får den åsigt framställd, som man önskar
blifva bifallen. Om således Hr Frilen o. Ordf:den framställer propos.
på Frih. Raabs förslag,, och detta aniages, så kommer det
att utgöra §:ns l:sta mom. Gr. Mörners förslag blir åter föremål
för en annan propos., och på delta sätt få vi ju alltid något
annat i st. f. det, som vi förkastat, och vi handla sålunda i öfverensstämmelse
med gällande former.
Hr Printzensköld: Jag anser mig först och främst alldeles
icke hafva förifrat mig i detta hänseende; jag har lika
mycken rätt som Gr. Gyldenstolpe att diskutera frågan, så vida
jag har skäl dertill och gör det i sådana ordalag, som icke kunna
ogillas. Hvad sjelfva saken beträffar, vore det löjligt att, sedan
jag förklarat, det jag icke kan bifalla morn. i sin helhet,
sedermera yrka bifall till l:sta punkten. De Herrar, som understödja
Gr. Lagerbjelke och Frih. Raab, synas också vara af den
tanken, att, i följd af det nej, som blifvit afgifvet, l:sla punkten
af l:sta mom. icke vidare kan komma under pröfning; men
hellre än jag anser att en sådan tolkning af föredragningen här
bör ega rum, får jag, med frånträdande af det nej jag afgifvit
mot mom. i sin helhet, tvertom yrka bifall till detsamma, och
anhåller följaktligen om votering deröfver.
Hr Frih:n o. Ordhden yttrade, att sedan Hr Printzensköld
begärt votering måste voteringen ega rurö, och att det nu vore
2:ne förslag, i fråga hvarom R. o. Ad. torde afgöra hvilketdera som
skall blifva kontrapropos., nemi. antingen Frih. Raabs eller Gr.
Mörners, af hvilka Frih. Raabs var af följande lydelse: ”Den
som säljer bränvin i mindre belopp, än hvartill han enligt l:sta
och 2:dra §:n i hvarje fall är berättigad, bote första gången från
och med 10 till och med 20 R:dr, andra gången från 20 till
och med 40 R:dr och 3:dje gången från 40 till och med 80
R:dr. Den som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse
beträdes, dömes till straffarbete från och med 2 månader
till och med ett år,” och Gr. Mörners förslag var af enahanda
lydelse ända till slutet af 1 :sta punkten, hvarefter det skulle heta:
”Den som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse
beträdes, bote från 80 lill och med 100 R:dr.”
Frih. Raab: Hr Printzensköld har begärt votering och han
synes således önska bifall till Utsk:s nu framställda förslag. Det
tillhör oss att upgifva förslag till kontrapropos.; men denna kan
dela sig i fyra meningar, nemi. antingen gamla förslagets första
11 *
1C4
Den 7 Oktober e. m.
del, elly också bibehållande af det nuvaride förslaget, med den
förändring Gr. Mörner föreslagit ang:de 4:de resan; vidare antagande
af förslagets andra del, eller uteslutande af straffarbete
för fjerde resan. För att nn undvika alla dessa fyra olika menings-stridigheter,
anhåller jag all till kontrapropos. måtte antagas
det gamla förslagets 2:dra moni., med förbehåll att vi
sedermera må besluta öfver det af Gr. Mörner framställda
förslag.
Hr Hjärn e: Efter min upfattning har ännu icke mer än
ett förslag blifvit framställd! till kontrapropoS. Gr. Mörner har
visserligen yttrat åtskilliga betänkligheter mot lista mom. i §:n;
men, så vidt jag icke hört oriktigt, har han ej lipstadt något förslag
till ordalydelse för §:n, och icke heller har Hr Printzensköld
begärt någon ny redaktion. Det lärer väl icke vara med vanligt
bruk öfverensstämmande, att åt Landtmarskalken öfverlem
na
npgörandet af redaktions-förändringar med ani. af de anmärkmr,
som mot ett förslag blifvit framställda. Tverlom är det öfligt
att, när en fråga förekommer till afgörande, npgifva de ledamöter,
hvilka vilja hafva sina meningar gällande, bestämda redaktionsförslag,
och innan vi således bär få några sådana förslag framställda,
lärer Ståndet icke öfver dem kunna fatta något beslut.
Då något anjiat förslag ännu icke blifvit afgifvet än Frih. Raabs,
tror jag att det är det enda, som kan blifva föremål för kontrapropos.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror, att icke några andra konlrapropos:r
kunna komma i fråga, än sådana, hvilka under loppet
af diskussionen blifvit föreslagne, och att man således icke kan
till sådana propos:r begära hvilka förslag man behagar. Så vida
jag icke hört orätt, hafva emellertid Frih. Raab och Gr. Mörner
afgifvit bestämda förslag, och nu är just frågan om, hvilket af
dem som skall blifva kontrapropos.
Hr von''Hartmansdorff: Jag anser Hr Frih. och Ordf:den
hafva riktigt uptagit de båda konlrapropos:r, som kunna komma
i fråga; samt anhåller derföre att de måtte, ju förr ju hellre,
framställas till R. o. Ad:s .afgörande. Jag förmodar att första
frågan då blifver, huruvida lista mom. i 39:de §:n af Utsk:s
förra förslag må antagas till kontrapropos.
Hr Frih. o. Ordfiden hemställde nu om R. o. Ad. lill kontrapropos.
vid den blifvande voteringen antoge Frih. Raabs
förslag, som öfverensstämde med lista mom. af 39:de §:n i
Utskis Betänk. JVs 13, samt förklarade, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja blandade med Nej, att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Printzensköld: Jag anhåller vördsamt, att den andra
kontrapropos. mätte blifva Gr. Mörners förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vill ej påstå att det är Hr Printzensköld
förmenadt att begära votering; men väl synes det mig
Den 7 Oktober e. m.
165
oformligt, att Jen värde ledamoten begär votering ang:de kon
trapropos.
, då lian fått ja-propos. bestämd i enlighet med sin
åsigt. Jag tror icke, att det är öfverensstämmande med formerna,
att den, som begärt votering och således fått ja-propos.,
jemväl skall diktera kontrapropos.
Hr Printzensköld: Det är gången af denna frågas behandling,
sorn tvungit mig att begära votering. Jag har uttryckligen
till prot. förklarat, det jag svarat nej på den framstälda
propos. om bifall till ifrågavar:de mom. i dess helhet och sådant
det af Utsk. blifvit föreslaget. När man sedermera ville
sönderklippa mom. och framställa särskilda propos:r på antagande
eller förkastande af hvarje del, nödgades jag begära votering för
alt såmedelst fä fram Gr. Mörners förslag. Det vore högst besynnerligt
om jag icke under sådana förhållanden skulle kunna
begära votering om kontrapropos., allrahelst, då grundlagen icke
förbjuder mig sådant. I fall således Gr. Mörners förslag skulle
blifva antaget till kontrapropos., så följer deraf att jag naturligtvis
i den blifvande hufvudvoteringen röstar med honom.
Hr von Hartmansdorff: Afven jag hemställer till Hr
Printzensköld, om han icke skulle vilja afstå frän denna omröstning,
då lian förklarat sig hafva svarat nej lill den första propos.
Alt omröstning i hufvudsaken eger rum, är ju allt hvad
han skäligen kan begära. Att påtvinga sina motståndare den
ena, eller andra, af de propos:r, lian sjelf ogillar, skall endast
föranleda svårigheter och tidens förspillande.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Om Hr Printzensköld
afstår från den af honom först begärda votering och i stället
påyrkar endast den sednare, tror jag att han derigenom fullkomligt
vunne sitt ändamål. Jag kan för öfrigt icke inse, hvartill
den första voteringen skall tjena, allrahelst som Hr Printzensköld
sjelf förklarat att han icke vill hafva förslaget framstäldt till bifall,
så framt han icke dertill tvingas af sina motståndare.
Hr Printzensköld: Jag hoppas, att Hr von Hartmansdorff
hört att det är omständigheternas tvång, som föranledt mig till
den åtgärd, jag nu vidtagit, under uttryckligt förklarande, att
om det dermed afsedda ändamål vinnes, så voterar jag i öfverensstämmelse
med denna utgång.
Uplästes lill justering och godkändes en så lydande voterings-propos.
:
Den som till kontrapropos. vid äskad votering om bifall till
l:sta mom. af 39:de §:n i den uti Särsk. Utsk:s Utlåt. JM 20
föreslagna förordning, antager bifall till motsvarande mom. af det
i Utsk:s Betänk. JM 13 afgifna förslag till förordning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
1C6
Den 7 Oktober e. ro.
vinner Nej, antager R. o. Ad. lill kontrapropos. bifall till lista
moni. af nämnde §, enl. Betänk. JM 13, med den förändring,
att sista meningen blir så lydande: ”Den som fjerde gången
eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, bote från 80 till och
med 100 R:dr.”
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 10.
Nej — 15.
Härefter uplästes lill justering och godkändes följande voterings-propos.
:
Den som bifaller lista mom. af 39ide §in i den uti Särsk.
Utskis Utlåt. JM 20 föreslagna förordning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. motsvarande moment af det i
Utskis Betänk.' JM 13 afgifna förslag, med den förändring, att
sista meningen blir sålydande: ”Den som fjerde gången eller
oftare med sådan förbrytelse beträdes, bote från 80 till och med
100 R:dr.”
Vid denna voterings slut, befanns att rösterne utfallit
sålunda:
Ja — 10.
Nej — 13.
Hr von Hartmansdorff: Jag reserverar mig mot det
beslut, R. o. Ad. nu fattat, hvarigenom straffarbete för oloflig
bränvihsförsäljnings förnyande blifvit borttaget, och stridighet
upkommit mot det beslut, Ståndet förut fattat i afseende på bränvins
tillverkning, der straffarbete blifvit ålagdt. Mig synes det vara
en för riket mindre skadlig förbrytelse, att olofligen tillverka
bränvin, än att olofligen försälja det. Detta beslut strider jemväl
mot föregående lagstiftnings stadgande angående bränvins
olofliga införande. De som äro -vänner af en sådan klemig
brottmålslagstiftning, äro Hr Printzensköld tacksamhet skyldige,
emedan det hufvudsakligen är genom hans trassel, som saken
fält denna utgång.
Härui instämde Frih. Raab och Hr Hjärne.
Uppå härefter framsläld propos., blef 2:dra morn. af Ulsk:s
nu afgifna förslag till redaktion af 39:de §:n af R. o. Ad.
bifallet.
Då sedermera Hr Frilen o. Ordf:den, efter framställning
att, i afseende på 3:dje morn., blifvit yrkadt dels bifall, dels af Hr
t)en 7 Oktober e. ni.
11)7
Printzensköld den förändring, att, i öfverensstämmelse med nu
gällande stadgande, allt det i försäljningsnimmet befintliga bränvin
skall anses förbrutet, hemstälde om R. o. Ad. bifölle detta
mom. af Utsk:s förslag, ropades starka Ja, blandade med Nej,
hvarefter Hr Frih:n o. Ordfiden förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Propos. till bifall å 4:de mom. af Utsk:s förslag blef sedan
framstäld och hesvarad med Ja; men efter först till bifall å 5:te
mom. framstäld propos., som besvarades med Nej, blef sistnämnde
mom. af 39:de §:n af R. o. Ad. afslaget.
32:dra punkten, ang:de § io.
Hr Printzensköld: På sätt under diskussionen om 39:de
§:n blifvit upgifvet, och som icke heller af någon blifvit bestämdt
bestridt, handlar denna § ingalunda om de personer, hvilka,
egande minulhandels-rättighet, likväl befatta sig med utskänkning
af bränvin. Således finnes i förslaget en lucka i afseende
på den förbrytelse, som en minuthandlare första gången begär
genom oloflig utskänkning. Jag anser det nödvändigt att fylla
denna lucka, och får för sådant ändamål föreslå, att R. o. Ad*
behagade göra en så beskaffad förändring i 40:de §:n, att deruti
äfven irvmdes ett stadgande om det ansvar, hvartill en bränvinsminnterare
gör sig skyldig, i händelse han beträdes med
oloflig utskänkning. Till följd häraf ber jag att få framställa
följande förslag till förändrad redaktion: ”Idkar den, som till
minuthandel med bränvin berättigad är, oloflig utskänkning, straffes,
första gången, med böter efter thy, som i 39:de §:n sägs.
Lag samma vare, der han andra gången med oloflig utskänkning
beträdes; Och håfve han då jemväl sin minuthandelsrältighet
förverkat.”
Jag har häruti bestämdt uttryckt att förbrytaren skall straffas
med böter såsom i 39:de §:n sägs; men jag anser det icke
vara med rättsgrund förenligt, att han, till råga pä denna bestraffning,
jemväl skall erlägga utskäukningsafgift, då han tillika betalar
afgift för utminutering och dessutom får varan konfiskerad.
Ett sådant stadgande anser jag strida mot en sund lagstiftningsprincip,
och jag tror således icke att straffet för en bränvinsminulerare
bör utsträckas längre än till böter för lista resan,
äfvensom för 2:dra resan, men då jemväl med förlust af minu
terings-rätten.
Kommer han sedan åter, är han naturligtvis
hemfallen till samma ansvar, som den, hvilken tre gånger förbrutit
sig, utan att till handeln vara berättigad.
Jag anhåller att denna redaktions-förändring måtte af R. o.
Ad. antagas.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på förevar:de §, hade
jag ämnat föreslå en ordalydelse till ändring i sak. Men sedan
man börjat rubba bränvins-lagstiftningens grunder, i hänseende
till förbrytelser deremot, vill jag icke befatta mig med den saken,
utan låta dem, som börjat förrycka henne, äfven fortfara dermed.
168
Den 7 Oktober c m.
Imedlertid hemställer jag till de ledamöter, som upgöra denna
lagstiftning, om det är skäl, att begagna ordet ”idkaf då fråga
är om första eller andra gången. Detta verbum brukar betyda
en fortfarande utöfning af ett yrke, antingen det är lofligt eller
ej. Första moni. i 40:de §:n borde hafva följande ordalydelse:
” Om den, som lill minuthandel berättigad är, andra gången
med oloflig utskänkning betra des; vare han tillika sin handelsrättighet
förlustig.’1'1
”Annan handlande, som 2: dr a gången beträdes med oloflig
minuthandel med eller utskänkning af bränvin, vare likalededes
sin handels-rätlighel förlustig.”
Gr. Lagerbjelke: Med den lydelse 39:de §:n genom den
sednaste voteringen erhållit, kan den otydlighet, som Hr Printzensköld
belärat, icke upstå. Ty genom denna ordalydelse faller
ju af sig sjelft, att den, som gjort sig skyldig till utskänkning
af bränvin, utan att dertill vara berättigad, dymedelst gjort
sig förfallen till det derföre stadgade ansvar. Den underlåtenhet
alt stadga straff för dylik förbrytelse, som Hr Printzensköld
velat påbörda författningen, finnes således icke.
Huruvida den redaktionsförändring, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, bör antagas eller icke, anser jag temligen likgiltigt.
Det kan vara möjligt att den är språkriktigare än den
Utsk. föreslagit, men jag anser dock denna vara fullt tydlig. Hr
Printzenskölds förslag anser jag deremot vid delta tillfälle vara
fullkomligt öfverflödigt, och såsom sådant jemväl förkastligt.
Hr Printzensköld: Jag skulle tro, att den §, som nit
utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, behöfver en så beskaffad
förändring, som den jag tagit mig friheten föreslå. Men
i händelse R. o. Ad. skulle anse 39:de §:n, sådan den af Ståndet
genom votering blifvit antagen, innefatta allt hvad som är
nödigt i afseende på straffbestämmelserna äfven för förbrytelser,
begångna af utminuterare genom alt första gången utskänka
bränvin, så vill jag icke vidare påyrka antagandet af mitt förslag,
utan afstår derifrån.
Frih. Raab: Af Hr Printzenskölds sednaste yttrande synes
det, som om han icke skulle vilja vara envis med att yrka bifall
till det förslag han framställt, hvilket lian, på de grunder Gr.
Lagerbjelke anfört, trott sig finna mindre af behofvet påkalladt
än lian måhända gjort, om Utsk:s förslag i föreg:de § blifvit af
R. o. Ad. antaget. Jag vill således icke uppehålla mig vid detta
ämne; men ber deremot att få fästa R. o. Ad:s synnerliga upmärksamhet
på det förslag, Hr von Hartmansdorff afgifvit. Jag
anser, lika med honom, ordet ”idka” vara olämpligt, hvarföre det
också vore bättre, alt, då man i 39:de §:n talar om den, som
olofligen försäljer bränvin, man i 40:de §:n talar om den, som
olofligen fortsätter att försälja varan. Jag anhåller fördenskull
om bifall till Hr von Hartmansdorffs förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr
Den 7 Oktober e. m.
109
Frihin o. Ordfiden, efter framställning, att tinder densamma
hade blifvit afgifvet ett förslag till förändrad redaktion af Ilr von
Hartmansdorff och ett annat af Hr Printzensköld, som dock sedermera
afstått från sitt förslag, började framställa propos. till
bifall å Ulskis förslag, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag fått understöd för
mitt förslag, anhåller jag att Hr Frihin o. Ordfiden behagade
låta upläsa detsamma, innan beslut om §:n fattas. Ståndet Hnge
derigenom tillfälle att närmare öfverväga, huruvida det är
bättre än Ulsk:s.
Hr Frihin o. Ordfiden lät, i ani. häraf, upläsa den af Hr v.
Hartmansdorff för ifrågavande § föreslagna redaktion, så lydande:
”Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, andra
gången beträdes med oloflig utskänkning, vare han tillika sin
handels-rältighet förlustig.”
”Annan handlande, som andra gången beträdes med oloflig
minuthandel med eller utskänkning af bränvin, vare likaledes
sin handelsrättighet förlustig.”
Då sedermera propos. framstäldes till bifall å Utskis i afseende
på ifrågavande § afgifna förslag, ropades Ja och Nej, hvarefter
Hr Frihin o. Ordfiden hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla det af Hr v. Hartmansdorff afgifna redaktions-förslag, samt,
sedan denna propos. blifvit besvarad med starka Ja, blandade
med Nej, förklarade att han ansåg Ja nu hafva öfverröstat Nej.
33:dje punkten, ang:de § 4 1.
Lades till handlingarne.
34:de punkten, ang:de § 42.
Hr Hjärne: Föreskriften i denna § synes mig vara alltför
sträng. Den har äfven i denna syftning blifvit återremitterad
så väl af R. o. Ad. som af PresteSt. Det har redan förut
af flere bland R. o. Adis ledamöter blifvit anmärkt, att icke
några motiver meddelats såsom svar på återremisserna, hvaraf
följt, alt man icke kan se, hvilka skäl Stånden anfört för sina återremisser.
Jag kan således icke bestämdt upgifva i hvilken del
R. o. Ad. återremitterat denna §; men jag tror mig kunna erinra
mig, att det skedde i den syftning, att man ansåg ifrågavaride
stadgande vara alltför strängt. Utsk. föreslår nemi. att
för underlåtenhet att i föreskrifven tid betala afgiften för riittigliet
till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, denna
afgift genast skall utmätas, samt att, vid sådan underlåtenhet andra
gången, minuthandels- eller utskänknings-rältigheten skall anses
förverkad, och försäljningen genast inställas, hvarjemte näringsidkaren
ändock skall vara pligtig att, under försäljningsåret, afgiften
fortfarande utgöra. Här stadgas således, att den, som andra
gången gör sig skyldig till ifrågavande försummelse, skall mista
sin handelsrättighet och att vederböride skola gå i författning
170
Den 7 Oktober e. ni.
att stänga försäljningsboden. Nu är likväl förhållandet, om man
jemför detta stadgande med 18:de §:n, som redan är af R. o.'
Ad. afgjord, att afgiften skall erläggas fjorton dagar förut; om
man således stänger försäljarens bod fjorton dagar förr än qvartalet
är slut, så inträffar att han icke får fortfara med försäljningen
under hela nästa qvartal, hvarunder han erlagt afgiften.
Detta anser jag vara alltför strängt. Af enahanda beskaffenhet
anser jag äfven den föreskriften vara, att, sedan han blifvit beröfvad
sin handelsrättighet, han ändock skulle vara tvungen att
erlägga den höga afgiften derför under hela det återstående året.
Om det under t. ex. andra qvartalet inträffar, att han försummar
att betala afgiften, så mister lian redan under första qvartalet
sin handelsrätt och måste ändock för återstoden af året erlägga
denna afgift. Jag tror att man går för långt, då man
stadgar så hårda straff för så ringa förseelser, allrahelst när man
betänker, att svårigheterna, att ordentligt betala afgifterna, måste
ökas i samma mån som dessa höjas. Inom Utsk. sökte jag
derföre i detta fall åvägabringa någon modifikation; men jag
förlorade vid voteringen på en röst. Jag föreslog att, för att
bibehålla nödig stränghet, men det oaktadt icke gå alltför långt,
borde man väl stadga förlust af handels-rättigheten, men att den
försumlige ändock skulle ega rätt att fortfara med försäljningen,
intill dess det qvartal vore tilländalupet, hvarunder han erlagt
sin afgift, äfvensom att den afgift, han sedermera borde erlägga,
skulle inskränkas lill ett qvartal i st. f. tre. Jag anhåller, på
grund af hvad jag nu haft äran anföra, om bifall till följande
redaktions-förändring i 2:dra punkten af lista mom. nemi.: ”Vid
sådan underlåtenhet 2:dra gången, vare minuthandels- eller utskänknings-rättigheten
förverkad från och med början af påföljande
månad, och varde försäljningen då genast inställd, i stad
af Magistraten, och å landet af Kronofogden; men näringsidkaren
vare ändock pligtig att den försummade afgiften utgöra.”
Gr. Gyldenstolpe: Det må vara, att detta stadgande är
något strängt; men jag anser, att man icke kan vara sträng nog
för att tillhålla personer att upfyHa sina åtagne förbindelser. Man
vet att om man hyr en lägenhet och icke betalar hyran, så blir
man vräkt; men man får i alla fall betala hyran, om man dertill
har medel. I afseende på förevaride fråga, är det endast ett
kontrakt, som är ingånget mellan den, som får rättighet att idka
bränvinshandel, och den, som gifver denna rättighet. Om man
icke är sträng i afseende på erläggandet af betalningen, komma
troligen många trashankar att egna sig åt denna rörelse, och
derigenom kunna de, som ingenting hafva att förlora, ofta utestänga
personer, hvilka bättre kunde sköta denna handtering.
Jag kan på grund häraf icke (inna, att man behöfver göra afseende
derpå, att han erlagt betalning för den lid, under hvilken
han sedermera icke får bedrifva utminuterings-eller utskänkningshandel,
och då han icke upfyller de vilkor,som blifvit stadgade;
Den 7 Oktober e, m.
171
bör han också förlora sin rättighet. Jag anhåller om bifall till
§:n, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen.
Frih. Raab: Jag anhåller, att blifva uplyst, huruvida R.
o. Ad. vid 18:de §:n vidblifvit sitt förut fattade beslut.
Sedan, i ani. häraf, lindert. Ridd.-Sekret, tillkännagifvit
alt R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förut fattade beslut, hade
afslagit lS:de §:n af Utsk:s nu förevande förslag lilk förordning,
yttrade
Frih. Raab: Då R. o. Ad. alltså vidblifvit sitt förra beslut,
och detta innefattar lindring uti hela upstållningen af §:n samt
att afgiften skall erläggas förskottsvis för halft år, torde Hr Hjärne
finna, att hans förslag, hvilket jag eljest skulle hafva understödt,
numera icke är lämpligt, hvarföre jag anhåller om bifall till
Utsk:s förslag.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff.
Hr Hjärne: Vid det förhållande, att R. o. Ad:s beslut,
hvilket jag icke erinrade mig, är sådant som nu blifvit uplyst,
är det naturligt, att jag afstår från mitt förslag.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s i afseende
på 42:dra §:n nu afgifna förslag.
Hr von Hartmansdorff: Då kl. nu är 10, och det är
Böndags-afton, hemställer jag om det icke vore skäl att afsluta
plenum.
Giv Lagerbjelke: Ståndet har redan användt flere plenidagar
med detta Betänk., och jag hemställer derföre, om det icke
vore tjenligt att så fort som möjligt afsluta detsamma. Måhända
är det icke så mycket att säga om de följande §§:ne, med undantag
af en enda, som måste ändras lill följd af ett föreg:de
beslut, och då vi troligen icke få plenum förr än öar Onsdag,
och ett Betänk, från BankoUtsk., som är af särdeles vigt, icke
till sitt afgörande bör fördröjas, anhåller jag att vi måtte få
fortsätta föredragningen af nu förevande ärende.
Hr von Hartmansdorff: Till de skäl jag redan anfört,
ber jag att få lägga det, att vi också behöfva nattro. På grund
häraf anhåller jag vördsamt om bifall till min anhållan.
• Då Hr Frilen o. Ordf:den nu hemstälde om R. o. Ad. behagade
åtskiljas, ropades Ja, till följe hvaraf R. o. Ad. åtskiljdes
kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
172
Den II Oktober.
Onsdagen den 11 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-protokollet för d. 5 sisll. Juli f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Hr von Hartmans»
dorff, Au g. Edv., såsom ledamot af LagUtsk., begärt och erhållit
3:ne veckors ledighet från denne dag, samt anmodade fördenskull
Hrr Elektorer att utse en ledamot i nämnde Utsk. under
Hr von Hartmansdorffs frånvaro.
Föredrogs till justering och godkändes Exp.Utskts, under JV2
151 afgifna, d. 7 dennes e. m. på bordet lagda Förslag Gil R.
Sits underd. Skrifvelse till K. M:t, angtde stämplade pappersafgiften,
jemte dervid fogadt förslag till författning i ämnet.
Fortsattes pröfningen af Särsk. Utskts Utlåt. J\s 20, i ani.
af RiksStåndens beslut och återremisser vid behandling af Utskts
Retänk. JV2 13, med förslag till förordning, angtde vilkoren för
bränvins försäljning; hvarvid nu först förekom
35tte punkten, ang:de § 43.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att, som R. o. Ad. afslagit 4:de
mom. af 24tde §tn, så måste, i fall Utskts förslag till den nu
ifrågavartde 43tdje §tn bifölles, dervid iakttagas den rättelse, att i
densamma åberopades endast ”24:de §tn, lista eller 2tdra mom.”
i st. f. ”24:de §:n, lista eller 4:de morn.,” samt hemstälde sedermera
om R. o. Ad., med sådan rättelse, behagade bifalla
denna g.
Ropades Ja.
36:te punkten, ang:de § 44; och 37tde punkten, an g: de
§ 45.
Biföllos.
38tde punkten, ang:de § 47.
Hr Printzensköld, Carli När R. o. Ad. pröfvade 39:de
§:n, gjordes uti densamma den förändring, att den i lista mom. af
samma § föreslagna straffbestämmelsen, straffarbete, försvann och
i stället beslöt R. o. Ad., att den, som 4:de gängen eller oftare
beträdes med den uti §:n omnämnda förbrytelsen, skulle böta
från 80 lill 100 Rtdr. I konseqvens dermed, torde det af Utsk.
föreslagna tillägget, rörtde straffarbete, icke vara lämpligt, utan
bör 47ide gtn tvertom bibehållas sådan den ursprungligen har
varit. Till följe häraf, vågar jag vördsamt anhålla, att R. o.
Den 11 Oktober.
173
Ad. matie, såsom en gifven följd af dess beslut ronde 39:de
§:n, antaga den 47:de §:n sådan den uti Utslits första förslag
till förordning ang. bränvins försäljning finnes upställd, d. v. s.
alt de med kursiv slil här utmärkta orden: ”eller det straffarbete;”
”dock må straffarbete icke öfverstiga ett år,” skulle ur
§:n uteslutas.
Sedan härefter propos. å bifall till Utsk.-s nu, i afseende på
ifrågavartde §, afgifua förslag först blifvit framstäld, men besvarad
roed Nej, beslöt R. o. Ad., att, med vidblifvande af sitt
förra beslut, afstå förevartde förslag.
39:de punkten, ang:de § 48.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att ifrågavartde §, vid
behandlingen af Utskts Betänk. Nto 13, blifvit af R. o. Ad. åter
remitterad,
samt sedermera hemstält om R. o. Ad. behagade bifalla
den nu af Utsk. föreslagna redaktion, anmälde sig och yttrade
Hr Printzensköld: Ehuru jag icke har någonting emot
den af Hr Gr. o. Landtm, framställda propos. på bifall till §:n,
vågar jag dock vördsamt hemställa, om icke ordet ”gjord” här
kunde utbytas emot ”begången.” Enligt Svenska språkets art,
säger man icke gerna, att man gör en förbrytelse, utan man
begår en förbrytelse. Nu är det visserligen sannt att i början
af §:n står ordet ”begås,” men det blir ändock ingen tavtologi,
om man utbyter gjord emot begången, ty verbet begås är här i
olika tempus nyttjadt. Skillnaden är blott den, att enl. mitt
förslag blifver det ren Svenska, hvilket nu deremot icke är förhållandet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf 1111, att han, i ahl. af den
olika numereringen för §§:ne uti förevartde Utlåt, och det förra
Betäk. Nto 13, begått ett misstag, då han nyss upgifvit att R.
0. Ad. hade återremitterat ifrågavartde §. Ett sådant beslut hade
blifvit fattadt i afseende pä §:n 48, uti det, Betänk. Nto 13
bifogade, författnings-förslaget, men icke i afseende på den nu
ifrågavartde 48:de §:n, som motsvarade §:n 47 uti Betänk. Nto
13, och i fråga hvarom R. 0. Ad. antagit en förändrad redaktion,
sådan den nu af Utsk. blifvit föreslagen.
Frih. Raab, Adam Christian: Utom den uplysning,
som Hr Gr. 0. Landtm, lemnat, får jag fästa Hr Printzenskölds
uppmärksamhet deruppå, att om jag icke missrainner mig,
var han sjelf med om redigeringen af ifrågavartde §, då den
hos R. 0. Ad. förra gången förevar. R. 0. Ad. beslöt då precist
enahanda redaktion, som Utsk. nu föreslagit eller ”Husbonde ansvare
för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot denna förordning
begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen
person, likasom vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.” Då
denna redaktion utgör ett af R. 0. Ad. fattadt beslut, synes det
mig icke vara skäl att förändra densamma.
174
Den 11 Oktober.
Hr Printzensköld: Jag kan verkligen icke påminna mig,
att jag varit med om redigeringen af ifrågavande förslag. Det
kan dock vara möjligt, och i sådant fall erkänner jag gerna, att
det varit orätt af mig att icke anmärka ett språkfel. Om det
nu icke skulle vara tillåtet att rätta detta fel, samt att i st. f.
”gjord” insätta ”begången”, som är svenska, så kan jag icke hjelpa
den saken, utan underkastar mig Hr Gr. o. Landtm:s beslut i
detta hänseende.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har ansett
mig böra fästa upmärksamhelen på det missförstånd, hvartill §:n,
sådan som den nu är föreslagen, kan gifva anledn. Här föreskrifves
nemi., att husbonde skall ansvara för förbrytelse, som
begås af hans hustru och husfolk, men det bestämmes icke huruvida
hustrun och husfolket skola vara fria från ansvar. Frih.
Raab, såsom Ulsk:s Ordf:de, torde vara i tillfälle att uplysa R. o.
Ad. huru Utsk. velat att §:n skall förstås. I händelse §:n med
dess nuvande lydelse blefve uti den nya Förfatln. intagen, skulle
jag tro, att det kunde hända, att en domstol frikänner hustrun
och husfolket från ansvar, och en annan deremot icke. Jag har
ansett mig böra fästa upmärksamhet häruppå, på det att, när frågan
förekommer hos K. M., missförståndet måtte undanrödjas.
Frih. Raab: 53:dje §:n i 1851 års Författn. lyder så här:
”För oloflig bränvinsförsäljning, som med husbondes vetskap verkställes
af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagna personer,
skall han ansvara såsom vore förbrytelsen af honom sjelf
gjord”. Detta är verba formalia, af R. o. Ad. med obetydlig
förändring i dess förra beslut begagnade, samt nu af Utsk. tillstyrkta.
Då, såvidt jag erfarit, den gamla författn. i detta hänseende
icke ledt till något missbruk eller missförstånd, skulle jag
tro alt någon ytterligare förändring icke är behöflig.
Hvad åter beträffar Hr Printzenskölds önskan att få ordet
”gjord” förändradt till ”begången”, har jag visserligen ingenting
att deremot invända.
Uppå härefter framstäld propos., fann R. o. Ad. att, sedan
R. o. Ad. förut antagit ifrågavande §, sådan den nu blifvit af
Utsk. föreslagen, förevande punkt ej föranledde till annan åtgärd,
än att läggas lill handlingarne.
40:de punkten, ang:de § 49,
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: I följd af R. o. Ad:s
fattade beslut vid en föreg:de §, då man förutsatte att bränvin
möjligen skulle kunna blifva tillätet till införsel från utrikes ort,
vågar jag vördsamt föreslå att vid slutet af ifrågavande § måtte
tilläggas orden ”eller lofligen till riket införd”; hvarigenom 49:de
§:n skulle erhålla följande lydelse: ”Underlåtes vid transport af
bränvin föreskrift, som i 34:de §:n gifven är, vare bränvinet förbrutet,
derest ej egaren gitter visa, att varan är af inhemsk tillverkning
eller lofligen lill riket införd.
I
Den II Oktober.
175
Frill. Raab: Visserligen erkänner jag att R. o. Ad:s beslut
i en föreg:de § kan gifva anledn. lill det förslag Gr. Gyldenstolpe
framställt. Motivet hvarföre detta tillägg gjordes, var
det, alt de sednare §§:ne, till hvilka R. St:rs bifall fordrades,
skulle kunna blifva tillämplige på denna § i sin helhet. För
den möjliga händelse, alt Bevi!ln:s-Utsk. skulle komma att tillstyrka
och R. Sl:r tillåta att bränvin finge i riket införas, då
vore Gr. Gyldenstolpes förslag tillämpligt oell af behofvet påkalladt,
hvilket dermot nu icke är förhållandet, ty nu är blott fråga
om de försigtighetsmått, som skola iakttagas, för att bevisa* att
bränvin är af inhemsk tillverkning. Att det är lofligen infördt,
i händelse det är kommet utifrån, i det afseende! anser jag
att bränvins-författn:n icke behöfver innehålla några bestämmelser,
utan tillhörer sådant tullförfattmne. Derjemte hyser jag den
föreställning, att förslaget tillika skadar; ty om man tillåter att
den af Gr. Gyldenstolpe framställda ordställningen får uti förslaget
inflyta, så ville det nära nog säga, att R. o. Ad. tagit på
band, att bränvin måtte uti riket införas, och det var just detta
man förra gången ville undvika. Jag hemställer till Gr. Gyldenstolpe,
om icke del af honom väckta förslag, emot hvilket jag
nedlägger min protest, skulle kunna vara alldeles umbärligt i
bränvins-författmn.
Gr. Lagerbjelke: Gust.: Jag anhåller att få förena mig
med Gr. Gyldenstolpe, samt förklara, att jag anser hans förslag
ganska välbetänkt. Delta förslag angår icke, såsom den siste värde
talaren förmodade, de kontroller, sorn kunna vara erforderliga,
på det alt bränvinet icke må på oloflig väg uti riket införas.
§ stadgar nu, att ifall någon uti 34:de §:n gifven föreskrift vid
transporter af bvänviu skulle underlåtas, sä är varan konfiska
bel,
men, oaktadt varan sålunda vore konfiskation underkastad,
kan likväl egaren derifrån befrias, om han gitter bevisa att varan
är af inhemsk tillverkning. Nu kan bända, att, i fall bränvinet
blifver till införsel i riket tillåtet, ett parti af denna vara blifvit
för 2 å 3 år sedan vederbörligen förtulladt, samt sedermera i åtskilliga
riktningar blifvit i riket kringfördt, men att den sista
innehafvaren utaf detta parti på något sätt emot Författn. sig
förbrutit, till följe hvaraf varan blir konfiskabel, såvida han icke
kan visa att den är af inhemsk tillverkning. Men då denna vara
icke är inom riket tillverkad, så skulle, ehuru den blifvit på loflig
väg i riket införd, samt för 2 å 3 år sedan vederbörligen förtullad,
den likaväl underkastas konfiskation, enär författn., för undslippandet
deraf, såsom grund stadgar, att varan skall vara af
inhemsk tillverkning. Ett sådant tillägg, som Gr. Gyldenstolpe
föreslagit, är således nödvändigt, såvida icke en egare |af ett parti
bränvin skall vara uti sämre belägenhet, då varan är kommen
utifrån samt vederbörligen förtullad, än om den är af inhemsk
tillverkning.
Jag anhåller om bifall Jill det af Gr. Gyldenstolpe gjorda
tillägg till §:n, emot hvilken jag i öfrigt icke bar något att
invända.
170
Den 11 Oktober.
Hr Printzensköld: När det tillägg till en föreg:de §, som
Gr. Lagerbjelke föreslagit, och som hade afseende på möjlighelen
af tillåten införsel, af bränvin, hos R. o. Ad. förevar, sökte jag
efter förmåga - bestrida antagandet af detsamma. Jag gjorde det
på grund af samma skäl, som Frih. Raab nu anfört emot Gr.
Gyldenstolpes förslag. Jag kunde då icke inse hvartill Gr. Lagerbjelkes
förslag skulle gagna, och lika litet kan jag nu förstå,
hvartill Gr. Gyldenstolpes tillägg skall tjena, ty genom detsammas
antagande har, såsom Frih. Raab erinrat, R. o. Ad. tagit på
hand, att bränvinet skulle få uti riket införas. Att de värde
Grefvarne, såsom varande frihandelns vänner, begagna hvarje tillfälle
för att uti den blifvande förordn:n införa sådana ordalag,
som kunna bereda vägen äfven till frihandels-grundsatsens tillämpning
på bränvin, det förundrar mig icke, men jag hoppas
att R. o. Ad. icke så mycket lyssnar till förslaget att frånträda
den fosterländska principen, alt endast lagstifta för inhemskt lill,
verkadt bränvin och för försäljning deraf. Den författn., som nu
är i fråga, rörer också ingenting annat än sådant bränvin, som
är uti riket tillverkadt. Om K. M., emot min lifliga önskan och
förhoppning, tillåter införsel af utländskt bränvin, måste denna
vara, såsom jag vid ett föregående tillfälle yttrat, vara underkastad
enahanda kontroller, som för alla andra utländska varor,
hvilka uti riket införas, äro föreskrifna, och då det är naturligt,
att de lagar, hvilka K. M. behagar stifta till förekommande af
lurendrejeri och tullförsnillning, äfven måste gälla i afseende på
bränvin, synes mig hvarje stadgande uti denna förordning, rörande
utländskt bränvin, på det högsta obehörigt.
Jag yrkar således att R. o. Ad. icke behagade fästa något
afseende på det af Gr. Gyldenstolpe framställda samt af Gr. Lagerbjelke
understödda förslaget.
Hr Hjärne: Ehuru oväntadt det eljest är för mig, att i afseende
på tullfrågor hafva en medhållare uti Hr Printzensköld,
får jag dock förklara att jag rör:de förevande ämne befinner mig
på samma sida som lian. Jag anhåller likväl att få framställa
— såsom mig synes — mera talande skäl, än dem den siste värde
talaren anfört. Alla 3 Stånden, R. o. Ad., Preste- och RorgareSl:n
bafva, då ärendet hos dem första gången förevar, återremitterat
§:n, under anförande af den luifvudsakliga anmärkn., att,
på sätt Betänk, äfven uplyser, uti §:n måtte intagas tillåtelsen
och rättigheten att bevisa varans inhemska tillverkning. Då nu
Utsk. gått nyssnämnde 3 Stånds önskningar till mötes och äfven
föreslagit ett sådant tillägg uti §:n, förefaller det mig serdeles besynnerligt,
alt ett af de mest framstående Stånden skulle vilja
hafva detsamma ytterligare förändradt.
Jag anser följaktligen att R. o. Ad. bör vidblifva sin förut
uttalade åsigt i ämnet samt bifalla §:n.
Frih. Raab: Det understöd, jag erhållit af Hr Printzensköld,
är af den besynnerliga art, att det snarare påkallar mitt upträ
dande
-
Ben i 1 Oktober.
177
dande emot honom, än emot dem, med hvilka jag egentligen
önskade tvista. Hr Printzensköld anser, att hvarje införande i
förfaltmn af supposition om möjlig införsel af bränvin skulle utgöra
en frihandels-grundsats och att ur denna synpunkt förslaget
måste och bör bekämpas. Såvida Hr Printzensköld anser alla
dem, som vilja hafva ett friare tullsystem, för frihandlare, måste
jag erkänna att jag tillhör deöna åsigt, och att jag äfven vid
denna Riksdag arbetat för ett liberalare tullsystem. Ur denna
synpunkt var det äfven jag giliade det tillägg till 34:de §:n, som,
af Gr. Lagerbjelke framstälidt, blef såsom ett mom. intaget,
nemi. ”varder bränvin till införsel i riket tillåtet, iakttages dervid
de vilkor, som K. M. täcktes närmare bestämma”. Då en efterföljande
lagparagraf utsträcker straffet för öfverträdelse!' af 34:de
§:n, var det angeläget att införa detta villkor, för att, i händelse
bränvinet blefve lill införsel lofgifvet, hafva en genom K.
M. och R. St:r lagligen tillkommen straffbestämmelse; men här
eger icke samma förhållande rum, ty här är icke behöfligt att
utsätta några lagbestämmelser för någon öfverträdelse, dels emedan
§:n icke blifvit omtalad, uti'någon af de efterföljande §§:ne,
dels derföre att §:n sjelf uti sig innehållrr det vilkor, att varan
blifver från konfiskation fri, derest bevisas kan, att den är af
inhemsk tillverkning. Nåväl Mine Hrr! om vi nu tänka oss att
K. M. medgifver införsel af bränvin, beror det ju på K. M. att
med några ord ändra denna §, så att den, som lofligen införer
bränvin, blifver försatt uti samma ställning, som den, hvilken
transporterar bränvin, som är i riket lagligen tillverkadt. Detta
är icke en föreskrift, som kräfver K. M:s och R. Stirs gemensamma
bifall. K. Bl. kan ensam gifva denna föreskrift. Om R. St:r besluta
en tullsats för utländskt bränvin och K. Bl. dertill lemnar
sitt samtycke, kan ju K. M. göra ett sådant tillägg, som Gr.
Gyldenstolpe nu föreslagit. Sä snart vi nu icke hafva att afgöra
huruvida vi böra till- eller afstyrka införande af utländskt bränvin,
synes det mig också vara öfverflödigt att i detta hänseende
lagstifta: till följe hvaraf jag äfven motsätter mig Gr. Gyldenstolpes
förslag.
Gr. Lagerbjelke: Att ännu icke genom R. Stms beslut
är på något sätt afgjordt eller ens öfverlagdt derom, huruvida
bränvin skall från utrikes ort få uti riket införas eller icke, är
af alia, sorn yttrat sig, medgifvet. Men, säger Hr Printzensköld,
ifall det ifrägavar:de tillägget införes, så tager man på hand att
ett sådant förbud skall blifva uphäfvet. Om så vore, och om
denna tankegång vore rigtig, skulle man, hvarje gång man beslutar
öfver eventuella tullsatser, laga på hand att förbuden uphäfvas,
men detta oaktadt hafva R. St:r vid hvarje Riksdag antagit
eventuella tullsatser samt Hr Printzensköld sjelf sådant tillstyrkt.
Vid detta tillfälle är icke fråga om annat, än att ett
stadgande måtte finnas för den händelse att K. M. skulle, med
eller utan R. Stms begäran, tillåta införsel af bränvin.
13 H. 12
17S
Den 11 Oktober.
Man har sagt, att det af Gr. Gyldenstolpe föreslagna tillägg,
som skulle uti §:n inflyta, vöre onödigt samt tillhörde tullbestämmelser,
hvilka kunde af K. M. afgöras på samma gång,
som införsel af bränvin blefve tillåten. Mina värde motståndare
hafva förbisett, att det ifrågavaride stadgandet angår bränvinet
icke vid, utan efter dess införande. Om nu en person t. ex. skulle
köpa ett parti bränvin och sedermera vid transportering af detsamma
begå något fel emot förfaltnin, blefve varan enl. före*
var:de § konfiskerad, men som §:n derjemte innehåller, alt varan
blifver fri från konfiskation, om det kan bevisas, att densamma
är af inhemsk tillverkning, så kan egaren gå till försäljaren och
anhålla om bevis, att den är inom riket tillverkad, och lyckas
det honom erhålla ett sådant, är varan icke vidare konfiskabel.
Den siste innehafvaren af varan, som begått förbrytelsen emot
författn., vet sannolikt icke, om varan är af inhemsk tillverkning
eller ej, men i begge fallen skall samma af honom begångna fel
medföra i ena fallet konfiskation, i det andra icke. Kan sådant
vara rimligt? Jag tror det åtminstone icke.
Hvad Hr Hjärne nyss omförmält, att Stånden vid återremissen
uttryckt den tanken, att konfiskation icke må komma i fråga,
när varan är af inhemsk tillverkning, så innebär det derjemte,
alt, om varan väl icke är af inhemsk tillverkning, men dock
uti riket lofligen införd, densamma ej må varda konfiskation underkastad.
Sålunda är det föreslagna tillägget ofelbart riktigt,
men för att undanrödja de betänkligheter, hvilka åtskilliga talare
hyst, i anledn. deraf, att Gr. Gyldenstolpes förslag bestämdt förutsätter,
att införsel af bränvin skall blifva tillåten, så, på det att
Ståndets förra gången fattade beslut må blifva uti konformilé
med det förevaride, samt äfven med afseende på möjligheten,
att bränvin kan komma att utifrån införas, får jag vördsamt
föreslå ett annat tillägg, hvarigenom §:n i sin helhet skulle erhålla
följande lydelse: ”(Juderlåtes, vid transport af bränvin, föreskrift,
som i 34:de §:n gifven är, vare bränvinet förbrutet,
derest ej egaren gitter visa, att varan är af inhemsk tillverkning,
eller, så vidt införsel af bränvin från utrikes ort varder tillåten,
att densamma blifvit vederbörligen förtullad”.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Antingen man gillar frihandeln,
eller ej, sä bör man, enl. min tanka, besinna, huruvida
denna författn. rörer införsel af utländska varor, eller om frågan
angår sättet att beskatta inrikes tillverkadt bränvin. Det förra
har icke nu varit föremål, utan endast det sednare. Om bränvinsinförsel
tillätes, då först torde det böra blifva fråga om, att stadga
sådana föreskrifter, som, till följd af medgifvandet, kunna behöfvas.
Men så länge sådant icke blifvit tillåtet, anser jag R. o.
Ad. ej heller böra på förhand inlåta sig i någon lagstiftning öfver
hvad i detta hänseende kan behöfva stadgas. Skulle R. St:r
företaga sig, att, i hvilken fråga som helst, lagstifta i afseende
på händelser, som framdeles kunna möjligen inträffa, i fall nå
-
Den 11 Oktober.
179
gon gällande författn. varder ändrad, så skulle det icke blifva
någon ända på lagstiftning.
Jag anhåller följaktligen, att R. o. Ad. måtte bifalla §:n
utan några undantag eller tillägg.
Gr. Gyldenstolpe: Om R. o. Ad. icke redan fattat ett
beslut, som förutsätter, att bränvin kan komma att utifrån till
riket införas, hade jag icke framställt mitt förslag; men när R.
o. Ad. redan tagit pä band — om jag så må säga — uti denna
fråga, d. v. s. förutsatt, att K. M. skall uphäfva förbudet af bränvins
införande, och derföre stadgat straffbestämmelser, skulle det
synas besynnerligt, alt R. o. Ad. icke ville intaga ett undantag
från den stadgade straffbestämmelsen, i synnerhet när den, som
tillhandlat sig varan, är verkligen oskyldig. Kan det vara billigt,
att, då man stadgar lag för den, som faier omkring med
utländskt bränvin, samt bestämmer, att han skall straffas, derest
han icke iakttager författnms föreskrifter, man icke medgifver
honom befrielse från straffet, derest han kan bevisa, att
varan blifvit lofligen införd? Detta vore att betaga honom rättigheten
att bevisa sin oskuld. Jag tror således, alt R. o. Ad.,
utan afseende på hvad Frih. Raab anfört, att K. M. ensam kan
vidtaga åtgärden, bör uti §:n intaga det af mig föreslagna tillägget.
Hr Hjärne har sagt, att §:n blifvit återremitterad i den syftning,
som Utsk. nu föreslagit. Det må vara sannt, men då hade
icke R. o. Ad. fattat ett beslut, som kunde gifva auledn. till
den framställning, jag nu tagit mig friheten göra.
Man har sagt, att K. M. ensam kan införa det ifrågavande
tillägget, men hvarföre har då Serskildta Utsk. befattat sig med
denna förordn.? Ty lika väl kan K. 31. utfärda hela författmn,
som K. 31. kan införa del tillägg, som nu är i fråga.
Hr Printzensköld: Genom den bevisning, som Gr. Gyldenstolpe
nu sökt åstadkomma, ronde nödvändigheten af det af
honom föreslagna tillägg, tyckes Gr:n hafva förutsatt, att det icke
finnes någon annan förordn., ronde transport af utländskt bränvin,
än den förevande; men Gr:n borde, såsom Ordf:cle uti HevillmsUtsk.
och såsom den der under denna och flere föreg:de
Riksdagar baft att skaffay med lagstiftning af författn:r, ronde
oloflig införsel af varor, hafva ihågkommit, att det finnes en serskild
författn., som har afseende på import af alla varor, af hvad
namn och beskaffenhet som helst; och emedan nu bränvin tillverkas
på utrikes ort, måste det vara en vara, som, med eller
ulan tillstånd, inkommen till riket, bör underkastas precist enahanda
lagar, hvilka äro, i afseende på importerande af alla andra
utländska varor, föreskrifna. Således är icke någon serskild lagstiftning,
i afseende på transport af utländsk bränvin, af behofvet
påkallad, ty den utländska varan bränvin är lika väl hemfallen
under lurendrejeri-författnm, som hvarje annan utländsk vara.
Jag vidblifver min anhållan, att Gr. Gyldenstolpes tillägg
icke måtte blifva uti §:n infördt, samt att ej heller det af Gr.
12 *
*
180
Den 11 O k t o b er.
Lagerbjelke framställda, vida öfverflödigare förslag må af R. o.
Ad. antagas.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Om det förhåller sig, såsom
Hr von Hartmansdorff påstått, att det endast vore fråga om
en försäljnings-lag för inhemskt tillverkadt bränvin, så vore det
af Gr. Gyldenstolpe föreslagna tillägg icke här på sin plats; men
då sä icke är förhållandet, utan det endast är fråga om försäljning
af bränvin i allmänhet, synes det mig vara tydligt, att, då
R. o. Ad. för sin del beslutat rättigheten att införa bränvin, detta
stadgande bör omfatta allt slags bränvin, både del, som är tillverkadt
inom landet, och det, som möjligen kan utifrån införas.
Att man icke vill bifalla det förslag, som Gr. Lagerbjelke upgifvit,
oell som synes mig upfylla alla de önskningar, man uti ifrågavande
hänseende kan hysa, utan i stället, genom delsammas
förkastande, ställa förevande stadgande i strid med ett beslut,
som R. o. Ad. redan fattat, finner jag vara pä det högsta oriktigt.
Den enda invändning af vigt, som här, blifvit framställd, är
att R. o. Ad., förra gängen då §:n förevar, icke observerade, att
ett tillägg var behöfligt, utan fattade beslut i öfverensstämmelse
med det förslag, Utsk. afgifvit; men då frågan ännu är öppen,
och rättelse kan verkställas, synes det mig vara skäligt, att iakttaga
densamma.
Jag vågar således vördsamt tillstyrka bifall till Gr. Lagerbjelkes
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Som det är mig obekant, att
Ståndet fattat beslut, rör:de införsel af utländskt bränvin, så anhåller
jag, att Riddarh.-Sekrejtm ville lemna uplysning derom,
samt att jag derefter måtte åter få ordet.
Sedan, i anledn. häraf, underl. Riddarh.-Sekret, tillkännagifvit,
att, honom veterligen, R. o. Ad. icke hade fattat något
beslut, hvarigenom införsel af utländskt bränvin blifvit tillåten,
yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då lärer det vara obekant äfven
för R. o. Ad., att något sådant beslut blifvit af oss fattadt. När
så är, torde Ståndet finna olämpligt, alt på en oriktig förutsättning
grunda något påföljande beslut. Gr. Gyldenstolpes anförande
synes gå derpå ut, alt, när man begått en oförsigtighet,
sä skulle man äfven göra del 2:dra gången, och som 2:ne negativa
jaka, kunde man derigenom bevisa, att Ståndet verkligen
fattat det saknade beslutet. På det vi ej måtte komma så långt
i slutledningar, anhåller jag, att R. o. Ad. ville bifalla Utlåt.
Gr. Lagerbjelke: Just derföre, att R. o. Ad. ännu icke
fattat beslut, ang:de införsel från utrikes ort af bränvin, har Ståndet
vid ett föreg:de tillfälle, enl. min tanka, ganska riktigt beslutit,
huru det skall tillgå, i händelse bränvin blifver till införsel
tillåtet. När nu R. o. Ad. fattat ett sådant beslut, fordrar
väl konseqvensen, att så äfven nu sker. För öfrigt är att anmärka,
att denna författn. ingalunda handlar om försäljning en
-
Den 11 Oktober.
181
däst af Svenskt bränvin, ty om K. M. tillåter, att bränvin får
till riket införas, så skall, i afseende på det utifrån inkommande
bränvinet, tillämpas alla de stadganden, hvilka finnas i denna
författn. intagne. Denna författn. gäller således ingalunda endast
för Svenskt och inom riket tillverkadt bränvin, ulan äfven för
utländskt. Men icke nog härmed, den gäller redan för utländska
spritdrycker, ty en § i författmn säger, att konjak, romm
och andra spirituösa drycker skola såsom bränvin anses.
Gr. Gyldenstolpe: Den upmaning, som Hr von Hartmansdorff
gjorde till Riddarh.-Sekretm, att uplysa derom, huruvida
R. o. Ad. fattat beslut, i afseende på införsel af utländskt
bränvin, synes mig bevisa, att, när Hr von Hartmansdorff icke
har giltiga skäl, begagnar han sig af svepskäl. Det kan väl vara,
att Hr Gripenstedt icke så omständligt yttrade sig öfver R. o.»
Ad:s förra beslut, men nog borde Hr von Hartmansdorff, sorn
deltagit uti beslutet, förstå hvad som menades.
Jag bar egentligen begärt ordet, för att tillkännagifva, att
jag afslår från mitt förslag och förenar mig med Gr. Lagerbjelke.
Hr Gripenstedt: Det må gerna medgifvas, att mitt uttryck
var oriktigt, men så mycket måste väl Hr von Hartmansdorff
medgifva, att R. o. Ad:s beslut i detta afseende förutsätter möjligheten
af hvad jag sagt. Då man förutsätter en sak, är det
väl också riktigt, att man, i afseende på andra omständigheter, som
dermed hafva gemenskap, också ställer sina beslut i full öfverensstämmelse
med sina förutsättningar. Det var ingenting annat
jag menade. Jag fortfar att tillstyrka bifall till Gr. Lagerbjelkes
förslag, som jag anser vara ganska riktigt.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde att, i afseende på ifrågavande §, blifvit
yrkadt dels bifall utan någon förändring, och dels af Gr. Lagerbjelke
bifall med den förändring, att vid §:s slut tillädes orden:
”eller, såvidt införsel af bränvin från utrikes ort varder tillåten,
att densamma blifvit vederbörligen förtullad”, samt hemställde
derjemte, enär således meningarne om början af denna § icke
varit delade, om R. o. Ad., med sig förbehållen rätt, att sedan
pröfva det föreslagna tillägget, bifölle Utsk:s nu afgifna förslag
till 49:de §:n.
Ropades Ja.
Efter sedermera först till bifall och derefter till afslag å det
af Gr. Lagerbjelke föreslagna tillägg framställde propos:r, som
besvarades med blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till
bifall å sagda tillägg framställd och besvarad med starka Ja jemte
åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han härvid
funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke begära omröstning,
ly jag förmodar, att Gr. Lagerbjelke efter vanligheten vinner.
Men jag reserverar mig mot beslutet, derföre, att det är oegent
-
382
Den li Oktober.
ligt. Det katr ju hända, att K. M. tillåter bränvins tullfria införande,
och då har denna § ingen tillämpning.
4lista punkten, ang:<le § lil.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Uti sista plenum, då
fråga förevar om straffbestämmelserna uti 39:de §:n, tog jag;
mig friheten fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på de resultater, till
hvilka man skulle komma vid tillämpningen af de förvandlingsgrunder,
som här af Utsk. blifvit föreslagne, samt att för andra
resan oloflig bränvins-utminutering skulle den sakfällde komma
att dömas nära nog till högsta kroppsplikt. Om förbrytelsen inträffade
på en söndag, vore han, vid bristande tillgång på böter,
ovilkorligen förfallen till högsta kroppsplikt, hvartill ytterligare
kommer det tillägg, att man utmäter allt hvad han eger och insätter
honom för återstoden. Ett sådant lagstadgande trodde jag
mig böra anmärka såsom oriktigt, emedan det icke går an, att
på dessa böter använda den förvandliiygs-tariff, som för böter,
då de förvandlas till vatten och bröd, är i allmänhet uti allmänna
lagen bestämd.
Jag skulle derföre tro, att man borde, med afslag af Usta
morn., inskränka sig till antagandet af det sednare morn., på
följande sätt förändradt: ”De uti denna förordn. utsatta böter
skola, vid bristande tillgång, enl. 8:de mom. K. Förklaringen d.
23 Mars 1807, förvandlas till fängelse”.
Frih. Raab: Om jag rätt fattade Gr. Mörners förslag, gick
det derpå ut, att med ett penndrag helt och hållet borttaga Ulsk:s
förslag, att böterna skola kunna förvandlas till vatten och bröd,
och i stället återgå til! det förhållande, som nu finnes och som
är så allmänt öfverklagadt, att böterna nemi. skola förvandlas
endast till enkelt fängelse. Jag vill minnas, att jag på detta
rum — jag tror vid föreg:de Riksdag — berättat, hurusom en
hustru brukade sälja bränvin, under det att hennes man satt på
slottet, samt att han sålde, då hon deremot satt på samma ställe,
hvarigenom en beständig krog af dem underhölls. Ingendera
af dem ansåg sig fara illa genom att undergå enkelt fängelse.
Då erfarenheten under loppet af många år ådagalagt, att ett enkelt
fängelse icke är i någon mohn afskräckande, skulle jag tro,
att, om man icke bestämmer något skarpare korrektiv emot de
ifrågavande brotten, så skall hela denna lagstiftning hafva tjenat
lill ingenting annat, än att upmuntra lönnkrögerierna, hvars anläggande
blcfve så mycket mera frestande, som numera en betydlig
skatt skall utgå från de verkliga krogarne. Jag får således
på det högsta afstyrka den förändring i författmn, som Gr.
Mörner förordat.
Man har sagt, att vid andra resan oloflig utminutering skall
den brottslige blifva dömd till nära högsta kroppsplikt, samt att,
då försvårande omständigheter förefinnas, kan han möjligen blifva
dömd till 28 dygns vatten och bröd, men, om jag minns rätt,
så är 15 eller 16 dygns vatten och bröd det minsta, hvartill
han kan dömas. Men, Mine Hrr! om man eftertänker allt det
Den 11 Oktober.
183
onda, som åsladkommes genom lönnkrögerierna, torde det väl
icke vara för mycket, att den, som andra gången dermed beträdes,
får umgälla silt brott med 16 eller 17 dagars vatten och bröd, som
utgör den mindre bestraffning, hvarvid det troligtvis kommer
all stanna.
Jag kan icke bifalla Gr. Mörners förslag, utan tillstyrker
R. o. Ad. att godkänna §:n, sådan den nu befinnes.
Gr. Sparre, Erik: För min del instämmer jag med Gr.
Mörner deruti, att den ifrågasatta förvandlingen till vatten och
bröd ingalunda är lämplig. Betraktar man de bötesbelopp, som
uti författmn äro utsatte, skall man finna, på sätt Frih. Raab
också medgifvit, att det sällan kommer att dömas mindre än 14
dagars fängelse vid vatten och bröd, men deremot ganska ofta
ända till 24 eller nära högsta kroppsplikt. Då det synes mig
vara ovedersägligt, att det icke är lämpligt, att, för en sådan
förbrytelse, som oloflig bränvinsförsäljning, hvilken, i det hela
tagei, i eke utgör någonting annat, än en polisförbrytelse, stadga
sådana straff, att de vid förvandlingen upgå till nära högsta
kroppsplikt, så återstår ingenting annat, än att antingen betydligt
nedsätta de i 39:de §:n förekommande böterne, hvilket icke
vännerna af nykterhetssaken lära vilja medgifva, eller också antaga
en annan förvandlingsgrund, än fängelse vid valten och
bröd, hvilken afvikelse från den allmänna lagen dock ingalunda
vore nyttig.
Frih. Raab har sagt, att det har handt, att personer ganska
ofta blifvit pliktfällde och fått aftjena sina böter med enkelt
fängelse, men månne vi kunna vara förvissade derom, att så
mera sällan skall inträffa, i fall det blifver vatten och bröd. Erfarenheten
har i allmänhet icke visat, att öfverdrifvet stränga
straff motarbeta brott. Det mäste finnas andra korrektiver. Såsom
jag i början af mitt yttrande tillkännaf, instämmer jag med
Gr. Mörner deruti, att förvandlingen till fängelse vid vatten och
bröd icke är lämplig, men, i motsats med honom, anser jag
deremot att förvandlingen, enl. K. Förklaringen d. 23 Mars
1807, icke är tillräcklig, ty det är Hrrme bekant, att, enl. denna
Förklaring, får det fängelse, som vid förvandling af böter bestämmes,
icke öfverstiga 2:ne månader, samt att arbete icke kan åläggas
den, som undergår straffet.
Vid sådant förhållande skulle jag vördsamt tillstyrka, att
R. o. Ad., i fråga om förvandling af böter, bibehölle samma
tariff, som uti nu gällande bränvins-förordn. finnes stadgad.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. vidhåller samma
förvandlings-tariff, som i nu gällande bränvins-förordn. finnes
stadgad, kommer man, på sätt Frih. Raab anmärkt, att bibehålla
ett straff, som visat sig vara utan verkan. Kan det vara R. St:rs
mening, att stifta förfaltn.-r, som icke efterlefvas? Frih. Raab
har omförmält ett exempel, huru det tillgår. Jag ber, att dertill
få lägga ett annat, som jag kanske förut har omnämnt. Tidningarne
upgåfvo, föll. vår, att en gumma i Calmar blifvit under
Ilen 11 Oktober.
ett år 42 gånger sakfälld för oloflig bränvins-försäljning. Detta
bevisar huru kraftlösa straffen ära. Då Gr. Sparre sjelf erkänt,
att dessa straff äro för lindriga, hvaä annat hafva då R.
St:r att göra, än besluta några strängare? I fråga om varors införsel,
hafva de bland mina värde motståndare, som äro frihandlare,
yrkat, att R. St:r skulle fatta beslut, i öfverensstämmelse
med hvad de förut stadgat. Om Ståndet nu skulle i nästföljande
§ också anse sig bundet, icke blott af ordalagen, såsom förhållandet
var vid 49:de §:n, utan af föreg:de beslut, sä borde dessa
böter äfven förvandlas till fängelse vid vatten och bröd. Då
R. o. Ad., så vidt jag kan påminna mig, godkänt 89:de §:n i
bränvinstillverknings-förordnm, der det heter, att böter, som
ädömas, enl. de och de §§, skola förvandlas till straffarbete, har
•Ståndet nu, genom straffarbetes afskaffande, brustit i sina besluts
öfverensstämmelse. Då i 90:de §:n stadgas, att om böter,
som olika förvandlas, skola på en gång uttagas, gånge de böter
först ut, som till enkelt fängelse, och dernäst de, som till fängelse
vid vatten och bröd förvandlas, samt slutligen de, som till
straffarbete förvandlas: så äro ju böter, hvilka till vatten och
bröd skola förvandlas, stadgade för oloflig bränvins-tillverkning.
Nu frågar jag, hvilken förbrytelse må anses svårast, emedan hon
medförer de skadligaste följder, antingen den, att olofligen tillverka
bränvin, eller att olofligen försälja det? Den, som gör det
förra, skadar blott den, som lofligen tillverkar, och han undandrager
tillika Kronan den lielöpande skatten. Men den, som
olofligen försäljer, undandrager Kronan sin rätt, skadar näringens
lofliga idkare och slutligen äfven den, som förtär bränvinet, samt
underhåller derigenom dryckenskapslasten. Om Ståndet, efter
att hafva afskaffat straffarbetet, jemväl borttoge böternas förvandling
till fängelse vid vatten och bröd, så skulle det synas, som
Ståndet vore strängt mot tillverkarne, men ömtåligt om försäljaren,
för hvilken Ståndet ville göra brottets begående så litet
menligt som möjligt. Jag hoppas, att detta icke är R. o. Ad:s
mening, utan anhåller derföre, att förslaget måtte bifallas.
Gr. Mörner: 1 afseende på förvandlings-grunderne af de
ifrågavar:de böterne, får jag förena mig med Gr. Sparre. Det
var endast för att icke införa flera förvandlings-grunder, som jag '
höll mig till 1S07 års författn.; men, om hela §:n utgår, och
om man bibehåller samma förvandlingsgrund, som uti nu gällande
förordn. är stadgad, så tror jag, att det är i många hänseenden
det lämpligaste.
Frih. Raab: Ehuru det visserligen är ett djerft företag, att
upträda emot tvenne så spränglärde jurister, som de, hvilka uti
förevande hänseende äro af motsatt tanke med mig, nödgas jag
dock, emedan frågan är af oändligen stor vigt, motsätta mig
deras förslag.
Gr. Sparre har väl förklarat, att man icke kunde åtnöja sig
med de förvandlingsgrunder, som uti 1807 års Förklaring finnas
bestämda, ulan att man borde antaga dem, som finnas uti nu
Den 11 Oktober.
185
gällande bränvins-författn. stadgade. Jag ber då att få fästa
Hrrtnes upmärksamhet uppå, hvad densamma i delta hänseende
innehåller. Det heter nemi. i 64:de §:n, att böter, till och med
10 R:dr, förvandlas till 7 dagars fängelse; från 10 till och med
25 R:dr till 14 dagars; från 25 till och med 50 R:dr till 21
dagars fängelse o. s. ,v. Dertill kommer, att under fängelsetiden
skall fången till arbete hållas; men då man vet, att det arbete,
hvartill han hålles, består deruti, att betjena de befallande vid
fängelse-inrättningen med att hugga ved o. m. d., hvilket gifver
honom motion, och då lian derjemte erhåller litet drickspengar,
så blir följden den, att den, som för oloflig bränvinsförsäljning
dömes till enkelt fängelse, alldeles icke riskerar alt under fängelsetiden
slita ondt. Jag hemställer om på sådant sätt ett brott
kan blifva afskräckande. Härutaf blir en ovilkorlig följd, att hvar
och en, som eger tillgångar och vill begå ett brott, han skaffar
sig en ansvarig, till hvilken han betalar några R:dr, för att han
skall tillbringa en angenäm séjour uti fängelset. På det sättet
blifver man i tillfälle, att så många gånger man behagar öfverträda
författn:n. Vill man hafva en författn. efterlefd, må man då
stadga sådana stränga lagbud, alt de blifva efterlefda. När man
nu icke kan på något annat sätt med eftertryck straffa, må man
då stadga fängelse vid vatten och bröd. Det har respekt med
sig och man begår icke en dylik förbrytelse så snart igen.
, Jag kan icke annat än på det lifligasle tillstyrka bifall till
Utsk:s förslag i denna §.
Hr Gripenstedt: Jag är ledsen deröfver, att jag vid detta
tillfälle nödgas upträda emot min högt aktade embetsbroder här
på andra sidan; men det är mig alldeles omöjligt, att i detta
afseende dela hans mening.
Det är gifvet, att då man redan nu vet, att missbruk i af
seende
på lönnkrögerierna eger rum, så skola dessa missbruk
tilltaga i en ofantlig större skala, då genom den höga beskattningen
frestelsen att begå dessa förbrytelser blir så mycket större.
Om icke straffbestämmelserna således blifva skärpta, skall, såsom
2:ne talare redan yttrat, det blifva ingenting bevändt med hela
författn:n. Att straffen icke böra vara öfverdrifvet stränga, det
vill jag visserligen i allmänhet medgifva, och isynnerhet, när
man kan tänka sig fall, då man utan afsigt och eget förvållande
kan blifva utsatt för straff.
Man har visserligen sagt, att ifrågavande förbrytelser icke
utgjorde något moraliskt ondt, utan vore att betrakta såsom polisförbrytelser,
men, ehuru jag tror, att det ligger något mora
liskt
förkastligt häruti, vill jag dock erinra derom, att det finnas
polisförbrytelser, i afseende å hvilka ganska stränga straff äro
stadgade. Jag vill t. ex. nämna om förbrytelser emot karantänsförfattnme.
Ett ondt, som jag tror R. o. Ad. skall medgifva,
är det, att lagar stiftas, men icke efterlefvas. Det är tydligt,
att sådant skall menligt inverka, samt hos folket alstra en viss
slapphet, i afseende på känslan för det rätta och lagliga. Har
186
Den II Oktober.
man tagit sitt parti att vilja genomdrifva ett genomgripande förslag
uti bränvins-lagstiftuingen, må man då använda de medel,
som leda derhän, att författnm blifver efterlefd, och ett af de
oeftergifligaste i detta hänseende anser jag vara skärpta straffbestämmelser.
För min del instämmer jag med dem, som tillstyrka bifall
till Utsk:s förslag uti ifrågavartde hänseende.
Gr. Sparre: Om stränga straff i och för sig voro tillräckliga
att förekomma brott, vore det skäl för lagstiftaren, att för
hvarje, äfven det minsta, brott bestämma det aldra högsta straff;
men erfarenheten har visat motsatsen och rättsläran bjuder, att
man, utan afseende på annat än rättvisan, måste söka lämpa straffet
efter brottets beskaffenhet. Det må nu vara, att det kan anses
för ett moraliskt ondt att sälja en sup bränvin, men att det
blir ett så beskaffadt brott, som, enl. kriminalistikens grundsatser,
anses för brott, lärer väl i alla fall komma att betviflas.
Man har sagt, att man, till förekommande deraf att andra
personer, än förbrytarne sjelfva, skulle komma att åtaga sig ansvaret,
borde stadga vatten- och brödstraffet, men erfarenheten
bar visat, att icke engång detta straff hjelper. Jag vill anföra
ett mycket vanligt exempel. Tillgrepp af vexande ting ute på
marken, som uti lagspråket kallas åverkan; är belagdt med böter,
hvilka vid bristande tillgång förvandlas till fängelse vid vatten
och bröd. Det vanligaste fallet i verlden, Mine Hrr! är just
det, att en person, som har tillgångar, öfvertalar sin dräng eller
någon annan att påtaga sig brottet och aftjena det med vatten och
bröd. Man afhjelper således icke hvad man velat förekomma genom
stadgandet af vatten- och brödstraffet, och den frågan återstår
alltid, är det rätt, är det rimligt, qtt, för en sådan förbrytelse,
som att olofligen sälja en sup, stadga böter, som kunna förvandlas
till 14, ja ofta 28 dygns fängelse vid vatten och bröd? Redan
vid andra resan förbrytelsen begås, blifver man dömd till
27 dygns vatten och bröd, eller nära högsta kroppsplikt. Enl.
min åsigt kan en sådan lagstiftning icke försvaras, och jag har
ansett det vara min skyldighet, att derpå fästa R. o. Ad:s upmärksamhet.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har yttrat, att erfarenheten
visat, det stränga straff icke förekomma brott. Frih.
Raab har deremot sökt ådagalägga, alt lindriga straff icke heller
hindra brottens begående. När således hvarken stränga eller
lindriga straff afvärja brott, lära de icke kunna förekommas, utan
beqvämligast vara, att icke vidare besvära sig med några bestraffningsanstalter
samt i detta hänseende anställa försök. Om
sådant öfverensstämmer med den s. k. kriminalistiken, sä torde
det dock icke öfverensstämma med rikets sannskyldiga nytta.
Derföre nödgas jag motsätta mig ett dylikt rön.
Gr. Sparre har upgifvit en förbrytelse, för hvilken fängelse
vid vatten och bröd blifvit utan åsyftad verkan stadgadt. Men
denna förbrytelse eller skogsåverkan anses af vårt folk i allmän
-
Den 11 Oktober.
187
het icke vara stöld. Hvarföre? Jo emedan lagen icke af ålder
har såsom sådan behandlat skogsåverkan. Derigenom har handt,
på sätt Hr Gripenstedt ganska riktigt anmärkt, att som folket
upfostras af lagen, anser det den ifrågavande förbrytelsen icke
vara af betydenhet eller vanfräjdande art. Under den tid jag
förvaltade Landshöfdinge-Embetet i Calmar, önskade jag att Länet
måtte blifva af med en Länsman, som begått skogsåverkan,
samt derför sakfällts och erlagt böter. Jag frågade en HofRältsledamot
i Jönköping om Länsmannen icke kunde, på förberörde
grund, entledigas? Nej, svarade man, enligt kriminalistiken
går det icke an; ty han har bott för sitt brott och dermed
är det försonadt. Han ansågs följaktligen vara efter förbrytelsens
begående lika behörig som förut, att tillhöra Kronobetjeningen.
Jag anhåller vördsamt att R. o. Ad. måtte betänka följderna
af en dylik lag-stiftning samt bifalla den nu föredragna §:n.
Hr Printzensköld: Ehuru jag instämde med Gr. Mörner
derutinnan, att det stadgande, att den, som fjerde gången eller
oftare förbryter sig emot författningen, dömes till straffarbete
från och med 2 månader till och med ett år, borde, emedan
jag ansåg denna bestraffning vara för stor i jemförelse med det
brott, som blifvit begånget, från 39:de §:n borttagas, så kan jag
likväl icke dela hans tanke, att l:sta mom. af den nu under öfverläggning
varande §:n bör ur författningen utgå. Vi känna —
såsom flere talare också anmärkt — att det enkla fängelset är
af ganska mild art och att den, som icke sätter mycket värde på
sin frihet — såsom förhållandet är med många —, han finnér
det icke vara svårt att en eller högst 2:ne månader sitta uti
häkte, serdeles om han eger tillgångar att kunna bereda sig en
bättre spis, än den, som efter fångtaxan bestås. Således synes
det mig som behofvet verkligen skulle kräfva, att straffen eller
böterne blifva skärpta.
Enligt 51:sta §:ns lista mom. skola de böter, som enligt
39:de, 41 esta, 42:dra eller 43:dje §§:ne ådömmas, förvandlas, då
tillgång brister, till fängelse vid vatten och bröd. Det är visserligen
sannt, att de i nyssnämnde §§:r förekommande förbrytelser
icke åro annat än polisförbrytelser, men, med undantag af åtskilliga
brott, som röra allmänna säkerheten, måste man väl
medgifva, att den jemförelsevis största mängden af förbrytelser
tillhöra de s. k. polisförbrytelsernas antal.
Jag tillstyrker alltså vördsamt, att Usta mom. af 51:sta §:n
måtte af R. o. Ad. antagas.
Vid detta tillfälle har jag haft det missödet, att instämma
uti den åsigt Frih. Raab yttrat; måhända finner han till följe
deraf anledning att upträda med någon förklaring, för att gifva
sitt föregående yttrande en annan tydning, hvarigenom han må
anses befriad från obehaget att dela med mig lika tankar.
Gr. Lagerbjelke: I den händelse R. o. Ad. utesluter
l:sta mom. af 51:sta §:n,så måste, då vi komma till 53:dje §:n,
dess sista mom. äfven utgå. Detta mom. innehåller nemi. huru
188 Den 11 Oktober.
tillgå skall, då en person blifvit dömd till böter, som efter olika
grunder skola förvandlas. Sedermera återstår endast 2:dra morn.
af samma §, hvilket innehåller: ”hafva böter till en del utgått,
förvandlas återstoden efter de i K. Brefven d. 5 Februari 1768
och d. 27 Oktober 1820 stadgade grunder.” Då detta mom.
är af alltför obetydlig beskaffenhet för att utgöra en § för sig,
torde det enl. min tanka böra flyttas till 51:sta §:n och der utgöra
ett nytt mom.
Jag anhåller derföre, att, innan diskussionen öfver 5lista
§:n blifver afslutad, samt i händelse dess lista mom. blifver
uteslutet, få föreslå att, då R. o. Ad. kommer till 53:dje §:n,
den del af §:n, som kommer att qvarstå, eller dess sista morn.,
måtte bifallas samt upflyttas och utgöra 2:dra mom. lill 51:sta§:n.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., alt, hvad Gr. Lagerbjelkes yrkande anginge, R. o. Ad.
torde finna alt detsamma borde blifva föremål för ett blifvande
beslut, och att, för den händelse R. o. Ad. beslutade att lista
mom. af 5lista §:n må utgå, det då må stå Grefven öppet att,
vid pröfningen af 53:dje §:n, yrka att sednare mom. deraf
må införas uti 5lista §:n.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, framslälde sedermera, att i öfrigt blifvit
yrkadt dels bifall å Utskis förslag till 51 ista §:n och dels af Gr.
Mörner att med uteslutande af lista morn., ifråga vande § må
erhålla följande lydelse: ”De i denna förordning utsatta böter
' skola, då tillgång brister, förvandlas till fängelse, sålunda, att
emot böter
till och med 10 Ridr svare 7 dagar
fran 20 ,, ,, ,, 25 ,, ,, 14 ,,
,, 25 ,, ,, ,, 50 ,, ,, 21 ,,
ii 50 „ ,, ,, 100 ,, ,, 30 ,,
„ 100 ,, ,, ,, 150 ,, ,, 45 ,,
,, 150 ,, ,, ,, 200 ,, ,, 60 ,,
eller två månader o. s. v. Ej må dock någon, för bristande
tillgång till böter, mer än ett år till fängelse hållas, ehvad belopp
böterne må utgöra. Under fängelse-tiden bör fången till arbete
hållas.”
Då härefter propos. till bifall å Utskis i afseende på 5lista
§:n afgifna förslag framstäldes, ropades starka Ja, blandade med
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
42:dra punkten, ang:de § 32.
Lades till handlingarne.
43:dje punkten, ang:de § 33.
Bifölls.
Den 11 Oktober.
189
44:de punkten, angele § 54; och 45:te punkten, ang:de
§ S7.
Lades till liandlingarne.
Då härefter Hr Gr. o. Ladtm. omnämnde att den nästföljande
58:de §:n redan var af 3 Stånd bifallen, yttrade
Hr Cederschiöld: Ehuru denna § lärer vara af 3:ne Stånd
bifallen, anser jag mig likväl böra nedlägga min reservation emot
beslutet, som innefattar en förändring uti nu gällande förordning.
Efter det nu föreslagna stadgandet skulle en person, som sjelf
hade köpt bränvin, ej vara jäfvig att vittna om den olagliga
handeln; han skulle sålunda kunna förleda någon till att sälja
bränvin för att sedan genom angifvelse derom bringa honom på
fall. Detta brott har hittills ansetts så skamligt, att den, som
begått ett dylikt, jemlikt K. Kung. d. 28 Aug. 1778, skall, jemte
det hans förbrytelse uti offentliga Tidningarne kungöres, förklaras
ovärdig att i Kronans tjenst någonsin nyttjas.
Jag har i ani. häraf ansett mig böra nedlägga min reservation
mot den föreslagna §:n, under förhoppning, att densamma
icke mätte erhålla K. M:s Nådiga sanktion.
46:te punkten, ang:de § 39.
Lades till liandlingarne.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att han, innan något annat
mål förekomme, ansåg sig böra omnämna ett förbiseende af en
citation, som egt rum vid pröfningen af 17:de §:n uti ifrågavande
förordning. R. o. Ad. hade nemi. i afseende på denna §, med
frånträdande af sitt förra beslut, bifallit Utsk:s förslag; men då
R. o. Ad. förut hade till en del ändrat §§:s nummerordning
och innehåll, så att, enligt dess beslut, 8:de, 12:le och 15:de
§§:ne afsågo beräkning och endast 10:de §:n auktion för kannetalsafgiftens
bestämmande, hade också, vid bifall till 17:de §:n,
bordt iakttagas den rättelse af deri förekommande citation, att, i
st. f. orden ”enligt 8:de eller 12:te §:n beräknadt blifvit eller
hvarför afgift enligt 10:de eller 14:de §:n åtagen är,” införts
”enligt 8:de, 12:te eller 15:de §:n beräknadt blifvit eller hvarför afgift
enligt 10:de §:n åtagen är;” hvadan och då denna rättelse
i citationen endast utgjorde en följd af R. o. Ad:s, i afseende på
föreg:de §§, fattade beslut, Hr Gr. o. Landtm, nu finge hemställa
om R. o. Ad. till en sådgn rättelse lemnade sitt bifall.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 27 och 29
sisth September på bordet lagda Betänk. N:o 130, i ani. af väckt
motion om utfärdande af fullständig Förordning om val af Orgelnister,
Klockare och andra Kyrkobetjente.
Sedan, till följd af R. o. Ad:s beslut, att med pröfningen
af detta Betänk, skulle anstå tills PresteSt:s, i ani. deraf fat
-
190
Den 11 Oktober.
tade, beslut blifvit R. o. Ad. delgifvet, Hr Gr. o. Landtm, nu
låtit upläsa PresteSt:s prot.-utdrag N:o 400, innehållande att vid
föredragningen af detta Betänk, bemäldta RiksStänd, med ogillande
af Utsk:s yttrande, för sin del beslutat, att R. St:r må hos
K. Mst i underd:het anhålla, det täcktes K. M:t låta utfärda förnyade
och fullständiga stadganden om val af Orgelnister, Klockare
och andre Kyrkobetjente, samt antagit, att för sådant ändamål
K. M:s Nåd. pröfning underställas, det förslag i berörde hänseende,
hvilket finnes i förevarsde Betänk, intaget, likväl med dels
tillägg af ett sålydande nytt mom. vid slutet af 3:dje §:n : ”Ar
Folkskole-lärarebefattning med endera eller begge dessa tjenster
förenad, då erfordras tillika betyg och tillsättas befaltningarne
enligt (ide §:n l:sta och 2:dra. mom. Folkskole-stadgan; dock
böra särskildta prof afläggas för den eller dem af öfriga tjenste!',
som äro med Folkskole-lärarebefattning förenade,” dels uteslutande
af de i 19:de §:n förekommande orden: ”i brist af3:ne
behörige sökande, varde ny ansökningstid kungjord,” föredrogs
i sammanhang härmed ett från PresteSt. ankommet prot.-utdrag
N:o 401, innehållande inbjudning till instämmande i det Högv.
Ståndets förenämnde beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som PresteSt. bör ega
vitsord i denna fråga, och då R. o. Ad. fördenskuld, innan det
fattat sitt beslut, afvaktat PresteSt:s, anhåller jag vördsamt, att,
då sistmde Stånd icke allenast afgjort frågan, utan äfven framställt
en inbjudning, R. o. Ad. mätte antaga henne och förkasta Utsk:s
hemställan.
Frih. Cederström, Rud.: Visserligen har R. o. Ad. beslulit,
att icke företaga detta ärende, förr än man erhållit officiell
kännedom om PresteSt:s beslut; men, ehuru ett sådant förfarande
till en viss grad tyckes innefatta en ani. för detta Stånd
att i frågan fatta enahanda beslut, som PresteSt., måste man
likväl alltid låta sakens egna inre beskaffenhet hufvudsakligen bestämma
vårt eget beslut. För min del erkänner jag mig vara
hatare af alla sådana lagstiftningsåtgärder, som synas mig öfverllödiga
och onödiga. Jag nödgas fälla ett sådant omdöme öfver
ifrågavande förslag, så till vida, som det torde vara onödigt och
öfverflödigt att -hafva en allmän författning i ärenden, som redan
äro stiftvis på olika sätt ordnade efter hvarje stifts olika behof
och serskilda omständigheter, hvilkas skiljaktigheter inom
ortcrne kunna göra, alt det allmänna stadgandet, om än lämpligt
i vissa stift, torde befinnas otjenligt i andra.
Då det måhända blefve alltför vidlyftigt att §:svis genomgå
förslaget, anhåller jag, på grund af hvad jag ur allmännelig synpunkt
redan anfört, att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:s Betänk,
och lägga PresteStrs inbjudning till handl.
Hr Printzensköld, Carl: Jag delar i denna fråga enahanda
åsigter, som Frih. Cederström uttalat. Hvar och en, som
med någon uppmärksamhet följt lagstiftningen uti ecclesiastikt
Den 11 Oktober.
191
hänseende, vet, att de af motionären öfverklägade olägenheter,
i afseende på lägre sysslors tillsättning inom kyrkan, äro stiftvis
afhulpne, och att således en författning i detta hänseende
icke är behöflig. Att nu, på grund af den möjliga händelsen, att
inom det stift, från hvilket motionären är, olägenheter finnas,
hvilka icke äro afhjelpta, ingå till K. M. med underd. anhållan,
att K. M. täcktes utfärda en öfver hela Riket gällande författning
i ämnet, kan jag icke finna vara hvarken nödigt eller nyttigt.
Vi veta dessutom, att uti flera af Rikets provinser, i synnerhet
de eröfrade, serskilda förhållanden ega rum i afseende på
de lägre ecclesiastika sysslorne.
Då det således skulle vara olämpligt, att till K. M. framföra
en anhållan, som påtagligen icke kati bifallas, och då, såsom
Frih. Cederström ganska riktigt anmärkt, man vid hvarje frågas
behandling mera bör afse dess inre beskaffenhet samt derefter
pröfva densamma, utan att fästa afseende på hvad ett Stånd kan
hafva beslutit eller genom inbjudning till de öfriga Stånden
sökt göra gällande, så får äfven jag vördsamt anhålla, att R. o.
Ad. måtte bifalla Utskrs hemställan och lägga PrestSt:s inbjudning
till handl.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag anhåller att
RiddarhusSekret:n täcktes uplysa huru detta Betänk, blifvit afgjordt
hos Borgare- och BondeSt:n.
I ani. häraf uplvste lindert. Ridd.Sekrel:re alt Prot.Utdrag
ankommit som utvisade, att såväl Borgare- som BondeSt. bifallet
nu förevande Betänk.
Frih. Alströmer: Vid det nu uplysta förhållande, lärer
frågan vara förfallen, och då jag i alla fall anser att PresteSbs
inbjudning icke bör antagas, emedan förslaget icke undergått någon
granskning uti Ekon.Utsk., hvilken granskning egentligen
borde hafva blifvit verkställd af Lag- o. Ekon.Utsk:n gemensamt,
så får jag vördsamt förena mig med dem, som anhålla, att Betänk.
måtte bifallas samt PresteSt:s inbjudning läggas till handl.
Hr von Hartmansdorff: Sedan uplyst är, atti-förslaget
redan fallit, är det fruktlöst för mig att fäkta derför. 'Jag afstår
således derifrån.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att, med
bifall till förevande Betänk. N:o 130, lägga PresteSt:s nu jemväl
föredragna Prot.Utdrag till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 4 dennes
f. m. på bordet lagde Utlåt:n:
N:o 304, i fråga om fortfarande anslag för det inom IL
St:s hus inrättade Riksdags-Archiv;
N:o 305, ang:de inlösning af ytterligare anmälda, först efter
preskriptions-tidens slut hos RiksgäldsKont. företedde Riksgälds-sedlar;
-
192
Den 11 Oktober.
N:o 306, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse om vidtagne
åtgärder till slutligt ordnande af Försvarsverket inom Jemtland;
samt
N:o 307, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de skatteförsäljning
af åtskilliga lägenheter under Elfsborgs Kungsladugård
i Götheborgs och Bohus län.
Föredrogs och lades till handlingarne Särsk. Utsk:s d. 4
dennes f. m. på hordet lagda Mern. N:o 21, i ani. af återremiss
å Utsk:s Meni. N:o 19, med förslag till voterings-proposir i förstärkt
StatsUtsk. om beskattning å bränvins tillverkning och distillering.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 308, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om beviljande åt staden
Jönköping af dels byggnadslån, dels anslag och lån för ny tomtreglering
derstädes.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att Utsk. icke föreslagit
större byggnadslån för jönköping än 66,666 R:dr 32 sk., deremot
har jag ingenting att erinra; men att Utsk. i och för tomtregleringens
verkställande icke tillstyrkt mer ån 10,000 R:dr såsom
lån och icke något anslag, i det afseendet anhåller jag
att få nämna några ord. Det är, enligt min tanka, obilligt, att
åt Jönköping gifva ett blott obetydligt bidrag, dä man jemför
hvad R. St. hafva anslagit till tomtreglering uti andra städer,
som hafva varit hemsökta af eldsvåda. Det är visserligen sannt,
att i Jönköping icke mer än 16 gårdar afbrunnit, men vid den
tomtreglering, som nu skall försiggå, kommer en icke obetydlig
kostnad att drabba staden derföre, att en ganska stor omflyttning
af tomterne måste ega runi. Den delen af staden, som
ligger emellan Storgatan och Wettern, skall nu afdelas genom
större gränder, hvarigenom flere tomter måste försvinna samt
på ett annat ställe i staden, långt bort från deras nuvande plats,
förläggas. Dessutom skall en gata utmed Wettern anläggas, sorn
förut icke funnits, samt åtskilliga andra åtgärder, hvilka fordra
icke obetydliga upoffringar, vidtagas. Om nu R. St., i öfverensstämmelse
med K. M:s Nåd. Propos., anslogo 10,000 R:dr, utan
återbetalnings-skyldighet, vore det dock ett litet Jbidrag till de
stora omkostnader, Jönköping mäste vidkännas. Ät Örebro har
R. St. för tomtreglering beviljat 25,000 R:dr såsom anslag, utan
återbetalnings-skyldighet, och 25,000 R:dr såsom lån. Om man
nu ville bibehålla precist samma proportion i tomtregleringsbidrag
för Jönköping, som Utsk. antagit i afseende på lånebyggnadsbeloppet,
så skulle det vara 16,666 R:dr 32 sk., som man borde
anslå till Jönköping.
På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. ville återremittera
Utlåt.,
Den 11 Oktober^
193
Utlåt-, på det att StatsUlsk. måtte blifva i tillfälle att ånyo taga
frågan i öfvervägande.
Hr Bildt, D idrik Gillis: 1 allmänhet torde den fråga
vara tvist underkastad, huruvida del är Statens skyldighet att bevilja
understöd för brandskada för städerne, enär sådana understöd
icke komma de kommuner lill godo, hvilka tillhöra landet.
Städernas husegare hafva tillfälle att tili städernas allmänna
Brandstodsbolag och andra allmänna 'inrättningar försäkra sina
hus och derigenom fä sin skada ersatt. Statens skyldighet torde
derföre i första rummet vara att upmuntra till begagnandet af
dessa nyttiga och välgörande inrättningar och följaktligen, då nu
dylika inrättningar blifvit i landel inrättade, bevilja anslagen,
om Staten dermed skall fortfara, så knappt, att städerna icke
ständigt må taga sin tillflygt till Statskassan, hvilket för dem
naturligtvis är ganska beqvämt. Visserligen kan häremot invändas,
att då städerne hit tils kunnat pår äkna samt erhållit ganska
betydliga bidrag af Staten, skulle det se ut som mannamån, om
man nu uteslöt de släder, söm i sednare tider blifvit af större
eldsvådor och dylika olyckor hemsökte. Jag vill till en del med
gifva
denna anmärknings läglighet och anser äfven derför alt
öfvergången till den bättre ordningen må ske småningom, med
iagttagande af en ständigt aftagande skala, under behörigt afseende
af den proportion emellan understödens belopp, sorn pröfvas
lämplig vid jemförelsen mellan den ifrågavar.de olyckan och
den som andra städer undergått. Jag vågar påstå att StatsUtsk.
har följt denna grundsats nu, hvilket synes deraf, att detsamma
bestämt byggnadslånet med afseende på det belopp,
som tilldelades Lidköping, hvilken stad för icke längesedan var
hemsökt af en dylik olycka.
Hvad sjelfva tomtregleringen beträffar, så uplyses i K. M:s
Nåd. Propos. dels att Jönköping erhållit eli anslag såsom för
lagslån
till de handtverkare, hvilka genom eldsvådan hade förlorat
sin lokal och derigenom blifvit nrständsalte att drifva sin
rörelse, dels alt antalet af de nedbrunna gårdarne, hvilka voro
belägna i den vackraste delen af staden, utgjorde 16 st., dels alt
Jönköpings samhälle för tomtregleringens verkställande begärt eli
anslag, utan äterbetalnings-skyldighet, af icke mindre än 81,846
B:dr, hvilket dock af K. M. blifvit nedsatt och föreslaget till endast
20,000 R:dr. Till följe af dessa meddelade upgifter och
då Utsk., med tanken fästad på de stora utgifter, som vid denna
Riksdag redan blifvit beviljade, ansåg sig böra, vid behandling af
de frågor, som voro af den beskaffenhet, att nöden icke står
för dörren, iakttaga den största hushållning, så, och då tomtregleringen
endast bör sträcka sig till de 16 gärdar, hvilka nedbrunnit,
samt då staden redan erhållit ett län af 10,000 R:dr
— hvarom jag nyss nämnde — ansåg Utsk., till följe af desSa
omständigheter, att den af Utsk. föreslagna summan skulle blifva
tillräcklig. Ja! Allt detta kan vara godt och väl, säger man, men
13 H. 13
194
Den 11 Oklo 1) er.
Örebro har 5 gånger så mycket eller 50,000 i understöd. Härtill vill
jag endast svara, att Örebro visserligen har fått denna summa,
deraf lill och med 25,000 såsom anslag ulan återbelalningsskyldighet
och 25,000 R:dr såsom lån, men man får då ej glömma,
att mer än 00 gårdar, jag tror närmare 70 st., uti denna
stad nedbrunnit. Klart häraf Olifver, alt tomtregleringen derstädes
kommer att verkställas uti mycket större skala, än sorn kan blifva
förhållandet uti Jönköping, och detta uti en sannolikt vida
större än den som 1 till 5, enär den nedbrunna delen af Örebro
var den tälast behygda delen af denna stad, hvilket ej var förhållandet
med Jönköping.
På grund af dessa skäl, som hafva föranledt Utskis beslut
röride den sednare delen af det nu föredragna Utlåtandet, anhåller
jag vördsamt om bifall till detsamma.
Gr. Sparre, Erik: Om också R. St. för framtiden skulle
anse sig böra beträda en annan och sparsammare bana än hittills,
vid understöds beviljande åt de städer, som af olyckor hemsökas,
bör åtminstone icke vid samma Riksdag någon orättvisa
eller mannamån emellan den ena och den andra staden ega rum;
och då, på sätt den siste värde talaren medgifvit, staden Örebro
för återupbyggandet af den nedbrunna delen erhållit ett belopp
af 300,000 R:dr, deraf, för tomtregleringens verkställande, 25,000
R:dr såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet och 25,000 R:dr
såsom lån, synes mig icke med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
alt åt den nu ifrågavar:de staden lemna endast
66,666 R:dr 32 sk. såsom byggnadslån, samt, i och för tomtregleringens
verkställande, icke något anslag, utan blott ett lån
af 10,000 R:dr. — Jemförelse:! emellan Jönköping och Lidköping
finner jag icke kunna anföras såsom skäl för Ulsk:s Utlåt.,
ty det är onekligen en betydlig skillnad emellan dessa begge
städer. Då jag tager i betraktande att Jönköping varit hemsökt
icke allenast 2:ne gånger af större eldsvådor, utan äfven 2:ne
gånger af en härjande farsot, hvilken med förkärlek herskat uti
delta samhälle, samt då härtill kommer det dyra priset på byggnads-materialier,
sten m. m. d., hvars begagnande utgör vilkoret
för åtnjutandet af det här ifrågasatte lånet, synes mig Jönköping
just vid jemförelse med Lidköping vara berättigad lill ett
större understöd, än det StatsUtsk. nu föreslagit.
Hvad serskildt angar tomtregleringen, sä, enär en sådan reglering
icke af staden, på eget beråd, upgöres, utan underställes
K. M:s ompröfning, kan det äfven ur denna synpunkt vara skäl,
att lemna sådana bidrag, att tomtregleringen, enär densamma,
till följe af den timade eldsvådan, är (ill en icke obetydlig del
nödvändig, må blifva fullkomlig samt omfatta större delen af
staden. Detta synes mig -Vara en så väsendtlig fördel, en så
i klok beräkning, att den icke borde föranleda till någon afprutning
i anslaget. Vid sådant förhållande och då man tager i
beräkning proportionen emellan antalet af de nedbrunna gårdarne
i Jönköping och dem, som afbrunuo i Örebro, synes mig att
Den 11 0 k l o b e r.
raan icke ur någon synpunkt kan försvara den orättvisa, som,
genom StatsUtsk:s tillstyrkande, blifvit Jönköping i förhållande
till Örebro tillfogad.
Jag förenar mig således lill alla delar med Frih. Palmstjerna
och anhåller att Utlåt, måtte varda återremitterad!..
Frih. Cederström, Rud.: Dä raan i billighetens namn
fordrar en utsträckning af hvad StatsUtsk. tillstyrkt, vägar jag
hemställa, huruvida icke billighetens fordringar måste, vid detta
tillfälle, liksom vid hvarje annat, bestämmas af behofvet; och ingen
lärer väl vilja påstå, att behofvet af en vidt omfattande
tomtreglering är för Jönköping lika stort, som det var för Örebro.
Således förefaller det mig, sorn Gr. Sparre icke ägt tillräckligt
skäl alt komma lill den slutsats, som han uttalade, under det förmenande,
att vid samma Riksdag, som ett betydligt tomtreglerings-anslag
blifvit, uppå tillstyrkan af StatsUtsk., Örebro (illdeladt,
borde icke någon nedsättning i afseende på de för Jönköping
i enahanda ändamål begärda medlen ega runi; men vi
mäste ihågkomma, att just vid denna Riksdag har StatsUtsk.,
sedan anslaget till Örebro blifvit beviljadt, för hvarjehanda allmännyttiga
föremål tillstyrkt betydliga summor, som till en del
redan blifvit af R. St. till betalning godkända, (ill en del ännu
icke hunnit alt af R. St. definilift pröfvas. Utgifvandet af de
för lomtregleringar beviljade penningar har afsett, icke blott städers
förskonande för framtida eldsvådor genom ändamålsenligare
gatuslräckningar, men äfven deras förskönande och försättande i
ett prydligare skick. Kan ett fortsatt understödjande i större
skala af dylika ändamål, ehuru eljest och under andra förhållanden
måhända tillrådligt,' kan det, säger jag, jemföras med sådane
långt vigtigare föremål, som gälla hela Rikets försvar, ära och
sjelfständighet! Och sådane anslag återstå ännu lill ganska dryga
summor. Således kan eller bör man, enligt min tanka, icke
sträcka frikosligheten så långt, som man under andra omständigheter
möjligen torde hafva gjort.
Hvad tomtregleringen i städerna i allmänhet beträffar, så
och dä man tager i betraktande de ringa skattebidrag, Svenska
städerna gifva, i jemförelse med landel, och hvarom den, i och
för utrönande af städernas beskattning, nedsatta komité dels redan
afgifvit, dels vidare torde komma att afgifva värderika uplysningar,
kan jag icke finna det vara någon R. Sl:s ovillkorliga
moraliska pligt, att vid delta tillfälle sträcka understödet längre, än
hvad StatsUtsk., med afseende på erforderligbeten af en försigtig
hushållning, tillstyrkt. Man har alltjemnt åberopat den frikostighet,
R. St. visat mot Örebro. Ja, det är sannt, denna stad är vorden
ganska ädelmodigt af R. St. efter sin lidna olycka omhuldad;
men skall man då aldrig kunna visa ett nödstäldt samhälle någon
godhet, utan att genast uppstå anspråk på gifraildhet mot
ahdra, som vida mindre lidit? Kunde icke R. St. mot sådan
oförnöjsamhet göra invändning med tillämpande af det bibliska
uttrycket: ”hvi knolar du att jag så goder är?”
13*
196
Den 11 Oktober.
Gr. Sparre har vidare yttrat sig om den i Jönköping vid
2:ne serskilda tillfällen härjande kolera-farsolen, såsom varande
ett skäl, hvilket torde beveka R. St. att bevilja det ifrågavar:de
anslaget; men delta synes mig innefatta ett sammanblandande
af frågor, som äro för hvarandra främmande, ty här hafva vi
icke att befatta oss med någonting annat än den staden, och det
blott delvis, öfvergängna eldsvådan. Någonting annat har icke
heller blifvit taget till utgångspunkt för det ifrågasatta anslaget.
Jag inser ej heller hvad tröst en vackrare och redigare galureglering
kan medföra för de genom koleran möjligen sitt bröd
beröfvade familjer. — På grund af det redan anförda anhåller
jag vördsamt om godkännande af StatsUlskrs i detta mål lemnade
tillstyrkande.
Frih. Palmstjerna: I fall prol.-nldr. ankommit från de öfriga
Stånden, anhåller jag, att Riddarh.Sekret, behagade uplysa,
huru detta mål är af dem afgjordt.
I ani. häraf lillkännagaf lindert. Ridd.Sekret., att prof.utdrag,
ang:de pröfningen af StatsUtsk:s förevande Utlåt , ännu icke från
något af de öfriga RiksStånden inkommit.
Frih. Palmstjerna: Då frågan således är öppen, täger
jag mig friheten bemöta de skäl, som här blifvit framställda för
bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström har ganska rigtigt sagt, att man bör rätta
anslagen efter behofven, och det är just på denna grund, som
jag ansett mig böra göra en erinran vid StalsUtsk:s afgifna förslag.
Jag gillar StatsUtsk:s hushållnings-grundsatser och anser
elem i allmänhet vara mycket tillämplige, dä det är fråga om besparingar
å sådane utgifter, som böra undvikas; men ehuru jag
tror, att nu ifrågavande utgifter kunna undvikas, är jag dock af
den tanken, att det icke nu bör ske, emedan det är fråga om
ett allmänt nyttigt och nödvändigt ändamål. Det är visserligen
sanni, att detta ändamål nu endast inskränker sig till staden Jönköping,
men denna är dock en betydlig kommun, till hvilken
statsverket förut lemnat åtskilliga bidrag; det är icke många år
sedan staden af vådeld förstördes och R. St. med lån bidrogo
till dess upbyggande. Afven nu har StatsUtsk. föreslagit ett
byggnadslån, hvaremot jag i det hela tagel icke har något serdeles
att anmärka, ulan jag har endast fästat mig dervid, att Utsk.
icke föreslagit något anslag i och för tomtregleringens verkställande.
För att hindra och förekomma sådane stora eldsvådor, som
hitlils inträffat, är det nödvändigt att inköpa tomter, dels för anläggande
af bredare gator samt utvidgning af mindre och gamla gränder,
dels för att flytta gårdar till andra tomter än der de nu befinnas.
Dessa förändringar tarfva högst betydliga anslag, och de 10,000 R:dr,
Utsk., i form af lån, tillstyrkt, äro på långt när icke tillräcklige
för fullbordande af den tomtreglering, som är af K. M. fastställd.
— Det förhåller sig visserligen, såsom Hr Bildt anmärkt,
att icke någon del af landsbygden kommer i åtnjutande af dylika
Den H Oktober.
197
anslag, sorn de ifrågavande, men jag kan icke betrakta dem annorlunda,
än som en ulflyttningshjelp, för att utanför staden flytta
åtskilliga tomter, och landsbygden har i flera år bekommit betydliga
anslag såsom utflyttningshjelp, hvilkas belopp icke stanna
vid en million.
På dessa skäl hemställer jag, om R. o. Ad. icke skulle finna
för godt att återremittera Utlåt., på det att
frågan ånyo uti öfvervägande, och skulle Utsk. då icke finna skäl
att på något sätt förändra sitt tillstyrkande, så skall jag emot ett
sådaDt förfarande icke hafva något att erinra, utan anse, att de
af mig nu framställda skäl blifvit af Utsk. vederlagda; men dä
jag tror, att Utsk. f. 11. icke tagit kännedom om alla de omständigheter,
som uti deuna fråga förekomma, anser jag en återremiss
vara icke allenast lämplig, utan äfven nödvändig.
Hr Printzensköld, Carl: För min del anser jag StatsUtsk:s
förfarande ingalunda med billighet och rättvisa öfverensstämma.
När Utsk. kunnat tillstyrka så betydliga anslag, dels
såsom lån. dels utan återbetalningsskyldighet, som dem, hvilka
Orebro stad erhållit, är det föga konseqvent, att afgifva ett sådant
Utlät., som det förevar:de, enär frågan är af samma beskaffenhet,
samt derjemte blifvit framställd af K. M., hvilken måste,
säga hvad man vill, vara bäst i tillfälle att bedöma-, hvad
som skäligen bör ett samhälle tilldelas, dels i form af anslag
utan återbetalningsskyldighet, dels såsom lån. — Jönköpings stad
är ett samhälle, hvilket så framskridit, att det eger grundadt anspråk
att tillvinna sig upmärksamhet från det större samhällets
sida. Den, som så försöker, som denna stad gjort, att på allt
sätt hjelpa sig sjelf, bör också, enl. min tanka, af Staten upmunlras
medelst bidrag, som äro lämpade efter förhållanderne.
Man har sagt, alt endast Iö gårdar uti Jönköping afbrunnit
och att således staden icke skulle vara i behof af någon större
och fullständigare lomtreglering, men jag hemställer till den ledamot
af R. 0. Ad., som ansett, att regleringen borde sträcka
sig endast till de tomter, der ifrågavande gårdar varit belägne,
huru staden då skulle komma att se ut. Jag kan icke föreställa
mig, att denne talare ens haft någon verklig mening med sitt
yttrande, ty skall någon reglering af denna stads tomter med
någon fördel kunna upgöras, mäste man väl så förfara, att äfven
de icke afbrända tomterna tagas i beräkning, på det1 att desamma,
genom inköp af hus eller vid dessas nedrifning, eller i fall husen
blifva afbrända, må kunna så förändras, att regleringen så
småningom inom hela staden vinner sin fullbordan. Tillvägabringandet
af dylika åtgärder erfordra betydliga kostnader, och
det kan icke vara med rättvisa förenligt, att staden ensam skall
vidkännas dessa kostnader, serdeles då det är för allmänt väl
och allmänt gagn, som regleringen bör ske, utan tillhör det Staten
att, å sin sida, äfven i detta afseende lemna bidrag. För
min del tillstyrker jag således vördsamt återremiss af Betänk.
För öfrigt anser jag mig vid detta tillfälle icke böra underlåta
198
Den 11 Oktober.
ali förklara, det jag ingalunda kan, ehuru gerna jag än ville,
förena mig med Frih. Palmstjerna uti dess yttrande, att Stats
Utsk.
städse ådagalagt mycken noggrannhet vid utskiftandet af
Statens tillgångar. Jag har nemi. under loppet af denna Riksdag
hört en f. d. ledamot af StatsUtsk. till del tlögl. Ståndets
prot. yttra, huruledes vid eli tillfälle konsiderationer hafva inom
Ulsk. ganska betydligt inverkat på dess beslut. Hvad som i slik
väg en gång kan inträffa, kan också oftare ske, och må det derföre
förlåtas mig, om jag tilläfventyrs skulle hysa den föreställningen,
alt Jönköpings stad icke varit nog lycklig att inom Ulsk.
ega sä mäktiga förespråkare, som med många andra både korporationer
och enskildta personer varit händelsen, samt att häruti
måhända orsaken bör i icke ringa mån sökas till den utgång,
frågan inom Utsk. erhållit.
Hr Bildt: Jag ämnar för min del icke ingå uti besvarandet
af den siste värde talarens yttrande, för så vidt det rörde
den af honom framkastade insinuation, att några andra motiver,
än de, som finnas framlagda uti StatsUlsk:s Ullåtrn, skulle hafva
dikterat Utsk:s tillstyrkanden. Ehuru Utsk. icke vunnit den värde
talarens bifall, må det dock försaka att berga sig det förutan;
men då bär blifvit yllradt, att rättvisa och billighet icke hafva
gjort sig gällande uti denna fråga, ber jag att med några ord
få bemöta en dylik beskyllning. Såsom hvar och en torde finna,
förhåller sig antalet af de nedbrunna gårdarne i Jönköping lill
dem, som afbrnnno uti Örebro, ungefärligen som 1 till 4\. Då
nu Örebro för stadens återupbyggande erhållit ett understöd af,
icke, såsom Gr. Sparre npgifvit, 300,000 R:dr, utan 250,000
R:dr, samt då åt Jönköping blifvit tillstyrkt ett låneunderstöd
för samma ändamål till ett belopp af 66,666 R:dr 32 sk.,
så skall man finna, om man vill beräkna låneunderstöden i
förhållande till de nedbrunna gårdarnes antal, att Jönköping
icke bordt bekomma mer än 56,666 R:dr 32 sk. Då nu StatsUtsk.
likväl tillstyrkt för Jönköping ett belopp af 66,666 R:dr
32 sk. eller 10,000 R:dr mer, än nyssnämnde beräkning utvisar,
så kan man väl icke påstå, att Utsk. begått någon orättvisa
emot Jönköping.
Hvad åter beträffar tomtreglerings-lånet, är förhållandet det,
att en så stor del af Örebro afbrunnit, att derstädes kan verkställas
en tomtreglering endast på den afbrända delen, samt alt
Örebro icke har sträckt sina anspråk så långt som Jönköping,
ty den förstnämnde staden hade endast begärt att medel måtte
beviljas till tomtreglerings verkställande å den del af staden, som
nedbrunnit; och jag hemställer till Hr Printzensköld, om det
kan vara hans fulla allvar, att man skall bevilja Statsmedel för
att, genom nedrifvande af icke nedbrända hus i Jönköping, få
tillfälle till att upbygga dem på andra tomter. Örebro har erhållit
50,000 R:dr, och åt Jönköping är nu föreslaget 10,000
R:dr. Jag medgifver visserligen, att skalan i detta hänseende
är något mindre, än i afseende på byggnadslånen, men då, så
-
Den II Oktober.
199
sora jag nämnt, Jönköping redan bekommit ett förlagslån af
10,000, så mä det väl, på det ena stället, väga upp hvad som
brister på det andra, ty det är omöjligt, att på guldvigt utmäta,
huru många R:dr, som del ena eller andra samhället bör uti
understöd erhålla.
Hvad serskildt angår det påståendet, att en tomtreglering
skulle vara med stora kostnader förenad, så är det väl sanni,
att det blefve dyrt, i fall man skulle, såsom det i Kongl. Proposm
antvdes och hvarom jemväl Jönköping anhållit, omreglera hela
staden, men jag kan icke finna det vara billigt och nödvändigt,
att, derföre att 16 gårdar afbrunnit, en total omreglering af hela
stadens tomter skall vara af behofvet påkallad. I sådan händelse
skalle man säga, att, om det brann upp 3 å 4 hus i Södertelje
eller Trosa, mäste en total omreglering af dervarande tomter
ega rum. Då det icke gerna kan komma i fråga, att, endast
för stadens förskönande, nedrifva hela qvarter, och då dertill
kommer, att det var den häst och följaktligen minst trängt hebygda
delen af staden, som nedbrann, samt aDtalet af de förstörda gårdarne
var obetydligt, i förhållande till de öfriga uti staden, så
synes mig, alt man icke med skäl kan påyrka större bidrag, än
det Utsk. föreslagit.
Enär här har blifvit yrkadt en återremiss uti den syftning,
att Utsk. skulle taga ärendet i noggrannare öfvervägande, så ber
jag att fä nämna, att, då denna fråga förevar uti Utsk., upsteg
en. representant af PresteSt. och framlade uti ett sakrikt anförande
alla de skäl, som, enl. hans förmenande, talade för Jönköping,
men, oaktadt denne ledamot eger ett ganska stort och
välförtjent inflytande inom Utsk., och framlade samma skäl, som
nu här äro framkastade, så lyckades det honom icke att få någon
med sig, utan alla de öfriga ledamöterne instämde uti det
Utlåt., som nu är under öfverläggning. Detta torde väl bevisa
något om halten af de skäl, som frambringats, och torde vara
till fullo bevisande för dem, som tro, att StatsUtsk. af denna
diskussion skulle erhålla någon ny förut saknad uplysning. Jag
ber derjemte att få nämna, att, då ärendet först afhandlades på
afdelnin, var det mycket fråga om, huruvida det vore skäligt och
billigt, att något understöd lemnaries i och för tomtregleringens
verkställande, och det var en ganska obetydlig majoritet, som
röstade för dessa 10,000 R:dr. För min enskilda del var jag
ganska tveksam, om något understöd i detta hänseende borde
gifvas, och det var endast med afseende derpå, att Orebro erhållit
elt dylikt bidrag, som jag gaf min röst för det nu ifrågavaride.
Om Orebro icke erhållit något, hade jag röstat Nej.
Då jag nu visat, att inga ömmande omständigheter förekomma,
som kunna föranleda till ett högre understöd, än det
Utsk. tillstyrkt, och då, enl. min tanke, en återremiss icke skulle
komma att medföra någonting annat, än en onödig tidsutdrägt,
så skulle jag tro det vara klokast och rättvisast handladt af R*
o. Ad. att bifalla Utlåt., hvarom jag fortfarande anhåller.
2U0
Pen 11 Oklo 1) er.
Gr. Sparre: Hvad angår den utgång, som frågan kan få
inom StatsUtsk., så torde, enär, enl. hvad mig är bekant, 2:ne
Stånd återremitterat Utlåt, samt R. o. Ad. äfven synes benäget
fatta enahanda beslut, dessa omständigheter likväl böra gifva
Utsk. någon anledn. att taga saken i närmare öfvervägande, än
sorn hittills skett, sä vida nemi. StatsUtsk. anser sig böra göra
afseende på 3:ne Stånds sammanstämmande åsigler. Det synes
mig således, att en äterremiss från R. o. Ad. icke skall — såsom
den siste talaren synes förmoda — blifva utan följd, i afseende
på sjelfva frågans utgång.
Hvad åter beträffar den af Hr Bildt anställda jemförelse!!
emellan Jönköping och Orebro, tillåter jag mig framställa den
anmärkn., att jemförelse!) är betydligt haltande, ty Orebro har
erhållit ett. anslag af 25,000 R:dr utan återbetalningsskyldighet,
men Jönköping deremot har icke erhållit ett öre uti statsanslag.
Det är likväl en ganska betydlig skillnad. Tager man derjemte
i betraktande, all Jönköping är en stad, som varit hemsökt af
sådana olyckor, som för ett samhälle medföra betydliga kostnader,
ali Nerike är en provins, som redan förut blifvit af representationen
med serdeles ömhet omhuldad, att Orebro är en stad,
som, efter all anledn., skall tilltaga i välmåga, i följd af under
anläggning varande komrnunikalions-anstalter, så synes mig billighet
och rättvisa fordra, att, då Orebro erhållit ett så högt bidrag,
Jönköping bekommer ett, om också blott obetydligt, anslag
utan återbetalningsskyldighet.
\
Frih. Cederström: Det har visserligen vid åtskilliga tillfällen
varit förenadt med någon svårighet att, när StatsUtsk. afstyrkl
någon del af hvad som blifvit hegardt, på detta rum erhålla
omedelbart bifall till Utsk:s Utlåt., helst om emot detsamma
uplrädt ledamöter af något anseende och nit för anslaget. Likväl,
och ehuru vid detta tillfälle en äterremiss kanhända torde
beviljas af konsideration för någon af de personer, som inför
Ståndet sig yttrat, anser jag mig böra vidhålla det yttrande, att
StatsUtsk., utan att, efter mitt förmenande, hafva gjort sig saker
till en tadelvärd sparsamhetsbrist, en öfverdrifven undfallenhet,
icke skulle kunna hafva kommit till något annat resultat, än det
förevar:de.
Gr. Sparre har yttrat, att R. St:r redan skulle hafva beredt
provinsen Nerike stora fördelar; men, om jag undantager anslagen
för staden Orebro, hvarom vi förut talat, vet jag sannerligen
icke, hvaruti dessa fördelar skola bestå; och jag har, ehuru ledamot
af StatsUtsk., der sådant väl borde kännas, ifall det existerade,
icke härom kunnat blifva uplyst. Denna upgift torde
alltså böra lemnäs derhän. Vidare har Gr:n yttrat sangviniska
förhoppningar om Örebro’s upblomstrande. Delta hoppas jag
också, men man måste väl alltid betrakta förhållanderne proportionaliter
till hvarandra; och då lärer väl ingen kunna förneka,
att. 72 afbrända gårdar uti Örebro betyda mycket mer än 16 uti
Jönköping. Att staden Örebro är omgifven af en fruktbar lands
-
Pen 11 Oktober,
201
bygd, är sanni ; roen å andra sidan har Jönköping den oskattbara
förmånen, att ega inom sitt sköte Kongl. Götha Hof-Rätt,
hvars talrika personal icke lärer underlåta att, genom derstädes
nedlagd lefnadskostnad, inom staden sprida välmåga och trefnad.
Jag tror således icke, att Jönköpings-förhållanderne äro till den
grad ömmande, som Gr. Sparre förespegla!. Dessutom bör besinnas,
att Jönköping redan har fått 20,000 R:dr såsom anslag
till förlagsunderslöd ät dess af eldsvådan lidande handtverkare.
Orebro deremot har icke erhållit en skilling i sådant hänseende.
Detta synes i sin mån jemna [otterne; men lotterne kunna icke
helt och hållet jernnäs, ty förhållanderne, i afseende på Orebro,
äro så betydligt mycket mera ömmande. Jag är öfvertygad derom,
att den af -Frih. Palmstjerna förordade och af Jönköping
begärda totala omregleringen af stadens tomter icke låter sig
verkställas, eller i betydligare grad befrämjas, genom vare sig
den ena eller andra af de här föreslagna anslags-summorna, ty
de förslå icke dertill; utan bör, enl. min tanka, det af Staten
lemnade understödet användas (ill reglering af de tomter, hvarå
de genom eldsvådan förstörde gårdarne voro belägna. För den
af K. M. fastställande planen för tomtregleringen bör icke heller
upstå något hinder derigenom, att medel nu lemnäs endast till
det arbete, som kan komma i fråga att, i följd af eldsvådan, företagas.
Eldsvådor kunna i framtiden inträffa, hvarefter tomtregleringsplanen
låter sig med fördel verkställas. Omöjligen kan
Hr Printzensköld öfvertyga oss derom, att meningen nu på allvar
kan vara, att rifva ner hela staden, och bygga upp den ånyo
efter en vackrare plan. Dertill ge 16 nedbrända gårdar en alltför
ringa anledn., och jag påstår, att något så orimligt ej kan
med skäl antagas sannolikt.
Jag vågar således vördsamt, anhålla, att R. o. Ad. ville,
genom ett bifall till Utlåt.^ godkänna den förening af gifmildhet'
ä ena samt skälig sparsamhet å andra sidan, hvilken Utsk. vid
detta tillfälle trott sig böra tillstyrka. Man besinne, huruvida
det för Ståndets ledamöter i Utsk. blifver lätt, att förfäkta Ståndets
åsigter, derest återremisser beviljas snart sagdt på blotta yrkandet
derom, utan synnerlig pröfning af behofvet deraf. Man
borde behandla ärenderne med mera varsamhet, i hvilket fall en
återremiss först finge sin rätta vigt och betydelse. Jag begär
vördsamt propos. å bifall till StatsUtsk:s hemställan.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall och sedermera
till återremiss å StatsUtsk:s förevande Utlåt, framställda propos:r
besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå dessa propostr
förnyades och åter besvarades med Ja och Nej, samt Hr Gr. o.
Landtm, sedermera förklarade, att han ansåg den sednast till
återremiss framställda propostn hafva'blifvit besvarad med öfvervägande
Ja.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, pä begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagde Mern.:
Den 11 Oktober
JM 62, med förslag till vissa förändrade föreskrifter, angide
Bankens deposilions^rörelse; och
JM 63, med anledn. af RiksSt:ns beslut öfver framställningarne
i 71 ista punkten af Otlåt. JM 48.
Vid föredragning af BankoUtskis d. 7 dennes f. m. på bordet
lagda Betänk. JM 61, med förslag till en i vissa delar förändrad
organisation af Bankoverket samt reglering af tjenstemannapersonalen
och dess lönevilkor, blef äfven detta Betänk., pä begärän
af flere ledamöter, ånyo bordlagdi.
Föredrogs och lades till handlingarne Förstärkta BankoUlskis
d. 7 dennes f. m. på bordet lagda Mein. J>? 64, i anledn. af
verkställd omröstning öfver frågor, röride decimal-systemets tillämpning
på rikets mynt.
Föredrogos och bi föl los Exped:sUtsk:s d. 7 dennes f. m. på
bordet lagda Mern.:
M 10, i anledn. af återremisser å Skrifvelse-förslaget JM
131 ; och
JM 11, angide rättelser i Skrifvelse-förslaget JM 103.
Föredrogs till justering, men bordlädes ånyo, på begäran af
flere ledamöter, Riddarh.Utskis d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
Förslag till R. o. Adis underd. skrifvelse till K. M., angide ändring
i redaktionen af 33:dje och 37ide §§:na Riddarh.Ordnin.
Vid föredragning af Riddarh.Utskis d. 4 dennes f. m. pä
bordet lagda Mern. JM 12, med betänk., i anledn. af Hr Tharas,
C. W. A., motion om anslag från Riddarh.-kassan till tryckning
af R. o. Adis äldre Riksdags-prot., blef äfven detta Mern.,
på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogs, men begärdes på bordet, ett från Hederv. BondeSt.
ankommet Prot.-Utdr. JM 434, innehållande inbjudning till
MedStin, att förena sig i det af BondeSt. d. 7 i denna månad
fattade beslut, att Riksdags-ärenderne nu voro att anse så nära
fulländade, att Talmannen jemte Hr Landtmarskalken och öfrige
Ståndens Talmän borde hos K. M. anhålla, att Riksdagen måtte
innan Oktober månads utgång afslutas och Ständerne hemförlofvas.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin
inkomne Meni. och Utlåt., nemi. från
Constitutions-Utskotteti
JM 54, med anmälan om de i Förstärkt Const.Utsk. anställda
omröstningar;
Den 11 Oktober.
JM 55, med betänk., i anledn. af väckt motion, i fråga om
beredande af förslag till lag, ang:de naturalisation af utländske män ;
I 56, med betänk., i anledn. af väckt motion, aug:de beredande
af förslag lill den serskildta stadga, i fråga om behandlingen
af en del Regerings-ärenden, som, enl. ett till nästa Riksdag
hvilande förslag, bland annat, till tillägg i J7:de §:n Reg:sF;n,
komme alt erfordras;
Stats-Utskottet:
JM 309, i anledn. af verkställde omröstningar, ang:de allmänna
Bevillmn jemte Post-beviIln:n;
JM 310, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksSlms
skiljaktiga beslut, ronde väckt fråga om ett låne-understöd
åt staden Christianstad;
JM 311, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 188;
JM 312, i anledn. af erhållen återremiss'å Utlåt. JM 281;
JM 313, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk JM 262,
rör:de rfrågastäldt anslag till bildande af en teknisk skola i Borås;
JM 314, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 287;
JM 315, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 207;
JM 316, med förslag till voter:s-propos., i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, ang:de ifrågaställd ersättning och belöning
å Prof. Nycander för en af honom upfunnen röst-räknemachin;
Ban
ko-Utskpttet:
JM 65, med förslag till sammanjemkning af RiksSl:ns skiljaktiga
beslut, i fråga om decimal-systemets tillämpning på Rikets
mynt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 10 på aftonen.
in fidem protocolli,
Albert Munck.
204
Den 14 Oktober fj m.
Lördagen den 14 Oktober 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prol-utdr., deraf ett för d. 4, 5, 7 och 11
dennes och de öfriga för sistnämnde dag, samt pleni-prot. för
d. 5 sisth Juli e. m.
Upläsles lill justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till R. Stms underd. skrifvelser till K. M. :
JV2 153, angule nedsättning i tionde-tackjerns-skatteu;
JVs 154, i anledn. af väckt fråga om nphörande af praebende-pastoraler
samt jura patronatus;
JYs 155, i fråga om förändring af gällande föreskrifter, ang:de
pastoral-examen;
JVs 156, ang:de tiden för nästa revision af Stats-, Bankooch
Riksgälds-verkens förvaltning och räkenskaper;
JVs 157, angtde ifrågaställd uplåtelse åt enskild person af
norra delen af Konung Carl XIIIcs torg i hufvudstuden till disposition
på vissa vilkor;
JVs 158, ang:de ytterligare anstånd med inbetalningarne å
de staden Cimbritshamn beviljade hamnbyggnads-lån;
JV2 159, angule ändring af 4:de §:n lista mom. uti Folkskole-stadgan
af d. 18 Juni 1S42;
JVs 160, ang:de ändring i Kyrkolagens 25:te Kap. om Prestmöte;
samt
JVs 161, i fråga om inrättande af ett Statistiskt Embetsverk.
Äfvenledes uplästes till justering samt godkändes ett från
Exped.Utsk. under JVS 7 inkommet förslag till § i det blifvande
Riksdagsbeslutet, ang:de tiden för nästa Stats-revision.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter;
hvartill befunnos utsedde i
Constitutions-Utskottet:
efter JVs 245, Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam;
JV2 120, Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik.
Lag-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten JVS 929, Hr Grönhagen,
Fullm. Hr von Hartmansdorff, August Edvard, beviljade 3 veckors
ledighet från och med d. lide Okt.;
JV2 57, Frih. Posse af Säby, Johan August.
Den 14 Oktober f m.
205
Föredrogs ånyo BankotJtsk:s d. 5 och 11 dennes på bordet
lagda Mera. JVg 62, med förslag till vissa förändrade föreskrifter,
ang:de Bankens depositions-rörelse.
Den vid detta Mera. af Hr Bogeman, Joli. Ludv., fogade
reservation uplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Äng., som sedermera yttrade:
Hr Bogemans anförande är, enl. min åsigt, så fullständigt
och rikligt, att, i händelse Ståndet skänkt sin upmärksamhet ät
dess innehåll, allt vidare yttrande i samma syftning torde vara
öfverflödigt. Jag inskränker mig således till anhållan, alt R. o.
Ad. måtte, på grund af de i reservationen anförda skäl, förkasta
den ändring, BankoUtsk. i förevar:de Mern. föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Det har hittills ansetts vara en
af de vigligaste fördelar för alla i Stockholm befintliga penningeverk,
alt de upbördsmän, som vid dem äro anställda, icke hafva
någon kontant upbörd i sina händer. Man har, i afseende pä
begagnandet af denna fördel, gatt så långt, att till och med det
landtränteri, som finnes här i hufvudstaden, icke upbär några
kontanta medel, ehuru vid inlefvereringen till detta ränteri borde
tillgå på samma sätt, som vid inlefvereringen till de öfriga landlränterierna.
Det är, hvad Stockholms läns ränteri vidkommer,
tvertom föreskrifvet, att alla, som skola dit aflemna penningar,
äro pligtige att insätta beloppen i Iliks-Banken och aflemna dess
attest till landtränteriet. Det synes vara BankoUlsk:s afsigt, att
nu borttaga hela denna nyttiga och för penningeverkens säkerhet
högst vigtiga inrättning, endast och allenast på den grund,
att man derigenom skulle få bespara några löner å Bankens Stat.
För mig vill det likväl synas såsom skulle Banken icke vara lill
för sin egen skuld, d. v. s. för att förtjena penningar att användas
dels för sjelfva Bankoverkets och dels för det allmännas nytta,
utan att denna inrättning jemväl vore till för att bereda trygghet
och säkerhet åt folket i landel. Följaktligen bör det vara
ett Bankens åliggande, alt, äfven med upoffring af några 100
R:dr till aflöning åt tjenstemännen derstädes, af den trafikerande
allmänheten emottaga de penningar, som skola aflemnas till penningeverken
i hufvudstaden. Att nu göra en förändring i den
ordning, som i detta hänseende gällt uti mera än 200 år, anser
jag vara betänkligt, och tillstyrker derföre, att BankoUtsk:s förslag
måtte ogillas, samt det nu gällande stadgandet bibehållas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Att döma af Hr Printzenskölds
yttrande skulle man tro, att BankoUtsk. hade föreslagit,
att all rättighet till insättning i Banken för i Stockholm
varande verk och inrättningar samt enskildte personer skulle helt
och hållet försvinna. Sådant är dock icke förhållandet. BankoUtsk.
har endast föreslagit, att å räkningar, tillhörande 4:de och
5:le klasserna, mindre belopp än 100 R:dr b:ko icke få insättas
eller uttagas. Skälet härtill är, att den rättighet, som f. n. finnes,
att insätta hvilken liten summa som helst, till och med en
-
206
Den 14 Oktober f. m.
dast några få runstycken, i ganska väsendtlig mån förökar göromålen
inom Bankoverket, samt motverkar den förenkling deri,
som är i hög grad önskvärd. Att bibehålla en sådan rättighet
för Stockholms stads verk och inrättningar, har förefallit Utsk.
så mycket mindre lämpligt, som dessa verk hafva den stora fördelen
framför alla andra verk i Sveriges rike, att hafva sina kassor
stående i Banken.
För ifrågavar:de verks Kamererare medförer förändringen
en ganska obetydlig tillökning i göromål eller besvär. Först
och främst få alla penuingebelopp, som upgä till eller öfverstiga
100 R:dr b:ko, i Banken insättas, och för det andra torde det
icke blifva mycket besvärligare för en Kamererare, att, under
förmiddagens lopp, mottaga och bokföra inkommande smärre penningebelopp,
och sedermera upskicka sin behållning till Banken,
än att emottaga och bokföra Banko-attesterna. För den stora
allmänheten upkommer deremot den betydliga fördelen, att få
deras mindre penninge-iusättningar med ens gjorda, i st. f. att
det nu vanligtvis så tillgår, alt, sedan man den ena dagen 2:ne
gånger besökt Ranken, för att få Banko-attesten, hvilken ofta utfås
så sent å f. m., att Kamereraren i det verk, för hvars räkning
insättningen göres, ej mera träffas å embetsrummet, måste
man använda en del af den andra dagen, för att aflemna attesten
och få qvitto derå. Förändringen innefattar således obestridligen
en fördel för allmänheten. Jag vill gerna medgifva, alt förslagets
verkställande skulle komma att medföra någon, ehuru, såsom
jag nyss visat, ganska obetydlig olägenhet för åtskilliga Kamererare
här i staden, men denna olägenhet upväges till största delen
af fördelen, dels för den trafikerande allmänheten, och dels
för Banken, som derigenom undslipper en mängd små räkningar,
som äro en följd af de små insättningarne.
Hr Printzensköld har sagt, att Banken ej är till för sin egen
förkofran, utan för allmänhetens nytta. Detta yttrande gillar jag
helt och hållet, och som detta förslag just åsyftar en stor fördel
för allmänheten, har jag med min röst bidragit till detsammas
afgifvande, och tillstyrker nu R. o. Ad, att bifalla Utsk:s Mein.
Hr Printzensköld: Jag kan försäkra Frih. Tersmeden,
att jag känner innehållet af ifrågavande förslag och att jag således
med mitt yttrande, om det möjligtvis icke varit tillräckligt tydligt,
icke åsyftat att bereda Kamererarne i penningeverken lättnad
i deras besvär. Hvad jag åsyftat är penningeverkens egen
säkerhet, hväraf allmänhetens gagn äfven befrämjas. Ty det
kan väl ej förnekas, att allmänheten har nytta deraf, att balanser
icke upkorama. Vi hade för några år sedan ett exempel på följden
af att förtro sig åt en upbördsman och taga hans qvitto, i
st. f. att insätta penningarne i Banken och aflemna attesten till
Kamereraren. De utaf Ståndets ledamöter, som bevistade den
föreg:de Riksdagen, torde måhända erinra sig, huruledes numera
aflidne Frih. Enesköld beklagade sig öfver en förlust af omkring
5,000 R:dr, förorsakad derigenom, att han anförtrott sig åt en
tjensteman i Krigs-Kolhm och lemnat honom penningar emot
Den 14 Oktober f. m.
qvitto, som icke blifvit behörigen annoteradt. Upbördsmannen
tillgrep penningarne, Frih. Enesköld lagsöktes för beloppet och
dömdes att för andra gången erlägga detsamma, ehuru han sedermera
fick eftergift derå. Just derigenom, alt man lemnar
upbördsmannen rättighet att upbära penningar till mindre belopp,
då de kunna insättas i Banken, föranleder man balansers inträffande,
'ty frestelsen biifver större, och den npbördsman, som mottager
10 R:dr från den ena och 10 R:dr från den andra, kan
på detta sätt få om bänder flera 1,000 R:dr, utan alt verket
har reda derpå. Det är på grund häraf, som jag anser det vara
af vigt, alt hvar och en, som skall aflemna penningar till ett
veik, ehvad summan är större eller mindre, skall vara skyldig
alt insätta dem i Banken och sedermera aflemna attesten till
verkets Kamererare.
I nu gällande förfättnir är det föreskrifvet, att den skattskyldige
skall lili Banken aflemna sina ntskylder, så snart de öfverstiga
10 R:dr b:ko. Om ifrågavaride förslag antages, måste
naturligtvis nyssnämnde stadgande äfven förändas, sä att den
skatlskyldige biifver berättigad att aflemna sina utskylder direkte
till vedetböride npbördsman, så snart summan ej hinner upp lill
100 R:dr b:ko. Således skulle en summa af 99 R:dr47 sk. 11
rst. kunna i reda penningar inflyta i upbördsmahnens hand från
en enda skattskyldig, och häraf torde man lätt finna, att
ganska betydliga summor kunna samlas i upbördsmannens händer.
Om han tillgriper dessa' medel för enskild räkning, så upkomma
ganska betydliga upbördshalanser, till stor skada för K.
M. och Kronan. Allt sådant förekommes genom stadgandet, att
kronoutskylderna skola insättas i Banken. Må vi derföre afhålla
oss från en förändring, som torde förorsaka en ganska vådlig
förökning af upbördsmanna-balanser.
Jag tror icke, att Bankens tjenstemän hafva klagat öfver det
besvär, som förorsakats dem genom åliggandet att emottaga depositioper
af mindre penningesnmmor. BankoUtsIcs städse ådagalagda
nit, att förminska antalet af Bankens tjenstemän, må
vara huru berömligt som helst, men alt drifva detta nit så långt,
att penningeverken i Stockholm blifva blottställda för balanser,
eller åtminstone komma att vidkännas större kostnad, till följd af
daglig tillsyn å upbördsmännen, tror jag icke vara riktigt. Jag
tillstyrker derföre fortfarande afslag å Ulsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag deremot tillstyrker
bifall till Utsk:s förslag. Hr Printzensköld utgår från den synpunkten,
att insättningarne i Banken utgöra kontroll å penningeverkens
tjenstemän. Pv’u frågar jag, huruvida icke en tjensteman,
antingen penningar till honom allemnas kontant, eller genom en
Banko-attest, i allt fall kan utlemna ett qvitto för en icke verkställd
inbetalning? Han kan ju lemna ett osannfärdigt bevis, derest
icke delta bevis kontrolleras af verkets egen styrelse. Balanser
upkomma således icke genom inbetalningar, antingen de göras
kontant, eller genom insättningar i Banken; de upkomma
208
Den 14 O k I o b e r f. m.
derigenom, ali Kamererare!! ger ett qvitto på penningar, sorn
icke blifvit betalda, och på detta sätt åsamkar sig balans. Om
en Kamererare kontrolleras af sin styrelse, så kommer han icke
på balans, hvarkeq under nuvar:de förhållanden eller dem, sorn
skulle upkomma genom autagande af Utsk:s förslag. Det finnes
troligtvis icke ett enda penningeverk här i Stockholm, som rör
sig ensamt med Banko-attester och invisningar på Banken, utan
de fleste af dem få esomoftast kontanta penningar, hvilka emot(agas
af Kamererarne, för all insättas i Banken, och således hafva
de i alla fall tillfälle lill att göra underslef, om de ej kontrolleras
af deras förmå noer. När det inom stadens upbördsverk går
an att kontrollera kontanta inbetalningar under 10 R:dr b:ko, så
mätte det väl äfven gå an, att kontrollera kontanta inbetalningar,
upgående till 99 R:dr 47 sk. 11 rst. Påståendet, att kontrollen
å Kamereraren skulle genom förslagets antagande förminskas, hvilan
således på en falsk grund.
Genom förslaget beredes deremot en stor fördel åt allmänheten,
som derigenom befrias frän skyldigheten alt, för en inbetalning
af några 20 R:dr, försl göra insättning i Banken och
sedermera med banko-attesten begifva sig lill penningeverkets
Kamererare, som ofta lemnat embetsrummel vid den tid, då personen
fullgjort insäitningsbestyret, sä att dep sednare mäste följande
dag återkomma.
Men här är icke ensamt fråga om insättningar, utan äfven
om utbetalningar. I sednare afseendet befrämjas allmänhetens
beqvämlighet i ganska hög grad. För alt Direktm öfver ett penningeverk
skall undslippa all kontrollering öfver verkets innehafvande
kontanta penningar, insättas de i Banken, och alla utbetalningar
för verkets räkning ske genom anvisningar på Banken.
Banken är således kassör för alla i Stockholm varande penningeverk.
.lag hemställer nu till R. o. Ad:s afgörande, huruvida
Banken är till för allmänheten eller för de enskildta och allmänna
peuniugeverkens Kamererare, för att de skola undslippa besväret
med utbetalningar och endast lemna invisningar åt personer,
som vilja hafva penningar, om än till aldrig så ringa belopp.
Jag hemställer, huruvida icke en förändring af detta förhållande
skall medföra stor beqvämlighet för allmänheten, och jag tror,
att kontrollen ä penningeverkens upbördsmän i allt fall skulle
kunna utöfvas. Dessutom mås(,e man alltid i viss män hafva
förtroende till verkenas upbördsmän, sorn ofta hafva kontanta
medel i handom, om ock för en kort tid. Arméens pensionskassa
t. ex. emottager större delen af sina inkomster direkte från
landsorten och det är kassörens åliggande, att i Banken insätta
alla de smärre summor, som till verket inflyta.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
bifall till Ulsk:s förslag, och jag får derjemte uplysa, att de invändningar,
Hr Bogeman i sin reservation emot förslaget framställt,
icke äro välgrundade. Han säger ibland annat, att redan
1668 års BankoOrdning föreskrifver, att alla Stockholms stads
medel
Den 14 Oktober f. ra.
209
medel och inkomster skola nedsättas i Banken. Detta är väl
sannt, men Hr Bogeman har förgätit att tillägga, att det äfven
framgent kommer att på samma sätt tillgå, endast med den skillnad,
att insättningarne hädanefter komma alt ske till en del genom
allmänheten och till en del genom penningeverkens egna
tjenstemän. Derutaf uphäfves ingalunda föreskriften, att verkens
alla medel skola i Banken insättas, ty, vare sig att de insättas
af allmänheten, eller penningeverkens Kamererare, så blifva de
ju i allt fall i Banken insalta.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Gr. Gyldenstolpe
har på ett så fullständigt sätt vederlagt Hr Printzenskölds anmärkn.
, att föga återstår för mig att tillägga. Meningen med
den i 4:de mom. lemnade tillåtelsen för allmänna verk, att i
Banken insätta sina medel, har väl icke varit någon annan, än
att derigenom 'bereda dessa verk en större säkerhet, men icke,
att Banken skall vara deras kassör. Att detta icke är nödigt,
då mindre belopp ifrågakomma, visar sig, utom annat, af förhållandet
i afseende å krono-upbörden, enär utskylderne, sä suart
de ej upgå till 10 R:dr b:ko, få afleinnas i reda penningar.
Hr Printzensköld har fästat upmärksamheten på den fara af
balansers inträffande, som skulle blifva en följd af förslagets antagande;
men denna farhåga är, enl. min mening, troligen ogrundad.
Kamererare och Kassörer äro icke helt och hållet lemnade
åt sig sjelfva, utan det finnes väl en Styrelse vid hvarje inrättning,
som har ett vaksamt öga på förvaltningen af inrättningens
medel, och således äfven kan tillse, att de penningar, sorn under
dagen influtit, påföljande dag insättas i Banken. Jag yrkar bifall
lill Betänk.
Hr Printzensköld: Gr. Gyldenstolpe har påstått, att en
upbördsman lika lätt kan göra balans, om han emottager Bankoattester
på insatta penningar, som om han npbär kontanta penningar.
Det är möjligt, att Gr. Gyldenstolpe linner förhållandet
sådant, men, så länge Banko-attesten icke kan af Kamereraren
användas, så blifver, enl. min oförgripliga mening, det ganska
svårt för honom, att tillgripa penningar, som äro i Banken insatta.
Just föi- att bereda säkerhet för verkens medel samt undanrödja
frestelsen för upbördsmännen, att dera tillgripa, är det
föreskrifvet, att alla till verken inflytande medel skola i Banken
för deras räkning insättas. Den stora balansen på kronoutskylder,
som inträffade i början af detta århundrade, gaf anledn. till
stadgandet i 1814 års upbörds-reglemente för Stockholms stad,
att alla kronoutskylder, öfversligande 10 R:dr b:ko, skola i Banken
insättas. Förut fanns icke en sådan skyldighet och följden
blef en ganska betydlig balans. Jag kan icke finna, att den trafikerande
allmänhetens beqvämlighet bör befrämjas på bekostnad
af penningeverkens säkerhet. Denna säkerhet måtte väl äfven
tillerkännas något värde, och den kontroll, Gr. Gyldenstolpe omtalat,
är visserligen under åtskilliga förhållanden verkställbar, men
13 H. 14
210
Den 14 Oktober f. in.
det bevis, sorn den värde Grin hemtat från förhållandet inom
Arméens pensions-kassa, är icke i detta fall tillämpligt, ty de
penningar, som ingå till Arméens pensions-kassa, insändas icke
direkte till verkets Kamererare, utan gå till dess Styrelse, eller
ock erhåller Styrelsen avisbref derom. Sålanda är Styrelsen försatt
i tillfälle att utöfva kontroll öfver Kamereraren. Men örn
man lemnar penningar direkte lill en Kamererare, så kan Styrelsen
icke deraf ega kännedom, hvaraf naturligtvis följer, att
de levererade penningarne kunna uteslutas ur räkenskaperna
och försnillas af Kamereraren. Om Gr. Gyldenstolpe behagade
göra ett besök i Kamniar-R:ns Advokat-Fiskal-Kontor, så skulle
den värde Grin få se handlingarne i ett nyligen afgjordt mål
emot en upbördsnran, som ur sin kassa-special uteslutit en deposition
å icke mindre än 10,000 Ridr hiko. Detta mätte väl
bevisa faran af att låta Kamererare emottaga kontanta penningar.
Jag kunde äfven upgifva ett annat fall, der levererings-qvitlo
blifvit gifvet å 1,600 Ridr biko, som aldrig influtit i ränteriet.
Med stöd af den erfarenhet, jag sålunda eger om vådan af alt
lemna kontanta penningar i upbördsmäns händer, samt med insigt
af den stora nyttan för penniugeverken, att få sina medel
insatta i Banken, kan jag icke annat än pä det ifrigaste motsätta
mig det förslag, som nu är under öfverläggning.
Hr von Hartmansdorff! Ståndet har blifvit erinradt derom,
att här endast vore fråga om insättning eller utbetalning af
summor, understigande 100 Ridr biko. Vidare har man talat
om Bankens, kassornes, och allmänhetens fördel. Jag anhåller,
att få fästa mig vid hvar och en af dessa omständigheter.
Hvad först Banken beträffar, så är det naturligtvis hans fördel,
att icke hafva sina förskrifningar eller sedlar utelöpande, utan hos
sig insatta, hvarigenom tryckningen på hans silfverfond minskas.
Men, säger man, dessa små summor betyda icke stort. Jo, de
betyda mycket, derföre att de äro många. Men vill man jemföra
dessa små summor med de stora, eller dera, som öfverstiga
100 Ridr, så har BankoUtsk. icke uplyst, i hvilket förhållande
de stå till hvarandra. Vi tala således om saken, utan alt veta,
huru stor den omtvistade summan är. Om 4:de klassens samtlige
räkningshafvare hade betalt folii-afgift under loppet af år
1853 lill lika belopp med enskildta räkningshafvare, så hade totalsumman
upgått till 3,678 Ridr. Huru mångå Ridr af denna
summa hade Banken möjligen kunnat erhålla, om folii-afgift serskildt
erlagts för summor under 100 Ridr? Det vet man icke,
men troligtvis hade det icke varit kanhända icke en J af de
3,678 Ridr, och således i det hela en obetydlighet. Denna ringa
besparing måste dock jemföras med Bankens fördel, att hafva
penningarne hos sig innestående.
Man har bestridi Hr Bogemans upgift om de föreskrifter, som
finnas i Bankens grundförfattn. 1668 års beslut och förordn.
om Banken innehåller dock i lista punkten följande: ”Så håfve
ock vi Riksens Stir, i kraft af denna Bankordning, alle, som det
Den 14 Oktober f. m.
211
kan anga, härmed yttermera lofvat och till mera säkerhet intrygga
velat, att den, som antingen sjelf några penningar i
Banken insätter, eller ock genom hvarjehanda tillfällen bekommer
af medel deruti någon avance, skall ofelbart och utan någon
exception kunna dem commendera efter sitt goda nöje och
behag, icke annorlunda än hade han samma penningar uli sitt
eget Hus, Conior eller Låda.” För den händelse, att jag har
mina penningar i mitt eget kontor eller min egen låda, så mätte
väl ingen kunna förbjuda mig att deri nedlägga en mindre sedel
än å 100 R:dr Inko, eller att ifrån lådan utlaga en mindre
summa än 100 R:dr. Antingen äro följaktligen de uplästa orden
ett gyckel, eller också är Banken skyldig att emottaga depositioner
å hvad belopp som helst. Sådan arden gamla författn:n.
Hvad innehålla nu de nya? Jo, i konkurslagens 17:de § heter
det: ”Penningar, som, för såld egendom eller för fordringar,
inflyta och till boets förvaltning ej nödige äro, skola af gode
män i R. St:rs Bank eller i landtränteriet insättas” etc. Om gode
männen i en konkurs vilja insätta en mindre summa än 100
b:ko, så säga Banko-Fullmägtige: ”Nej; J fån ej insätta ett så
ringa belopp”. Hvilkendera har nu vitsord, antingen det af R.
Sl:r aliena stiftade Banko-reglementet, eller den af Konung och
Ständer gemensamt stiftade konkurslagen. Pä samma sätt förhåller
det sig med en mängd kassor. Det är i deras af Konungen
stadfästade reglementen uttryckligen stadgadt, att inflytande
penningar skola i Banken insättas. Det är icke kassorna förment
att låna ut en summa af 1000 R:dr mot 5 proc. Derför
utgör räntan 50 R:dr. Hvem lian då neka en låntagare att,
enl. kassans reglemente, i Banken insätta detta räntebelopp?
Det står till och med i vissa, efter formulär upsatta, förskrifningar,
det låntagaren förbinder sig att, för verkets räkning, i
Banken insätta hvarje ränte- eller kapital-betalning. Kunna dessa
författn:r och reglementen godtyckligt eller ensidigt af R. St:r
uphäfvas? Jag tror det ej.
Låtom oss nu vidare tillse förhållandet med kassorna. Man
har framdragit exemplet af Stockholms stads npbördsverk, och
sagt, att för dess räkning borde ej få göras smärre insättningar.
Men aldenstund Stockholms stad är folkrik och der finnas många
personer med små tillgångar samt följaktligen ringa skatter, så
förekommer der en myckenhet af sådana små insättningar. De
skulle hädanefter icke få göras, ulan stadens upbördsmän mottaga
penningarne, för att sedermera insätta dem i Banken. Hvad
kan då lätteligen hända? Det har Hr Printzensköld redan sagt.
Vederbörande tillgripa medlen och komma pä balans. Men, säger
man, Banken måste, för de många depositionernas skuld,
hålla flera tjenstemän än eljest behöfliga vore. Dessa borde aflönas
af Stockholms stads npbördsverk, för hvars skuld en sådan
utgift drabbar Banken. Men jag anser icke annat, än att upbördsverket
kan deremot invända: ”Hvarföre skall hufvudstaden
aflöna sina upbördsmän, då Kronan aflönar Häradsskrifvare och
14 *
212
Den 14 Oktober f. ra.
Kronofogdar på landel? Äro stadens innevånare mera än landels
innebyggare skyldiga alt aflöna dem, som upbära Kronans räntor?
Då Stockholms stad, för upbörden af Kronans medel, vidkännes
en kostnad af 5,000 R:dr: så kan val Banken, som tillhör
Staten, å sin sida vidkännas en upoffring af några 100 R:dr”.
De ifrågavar:de kassorna tillhöra i allmänhet fromma stiftelser,
hvilka ganska väl behöfva spara. Hvarföre skall man då ålägga
dem onödiga kostnader; ty det är klart, att om dessa verks upbördsmän
skola hålla kassor, sä måste verken af upbördsmännen
fordra större borgen. Penningarnes befintlighet hos dem måste
kontrolleras och flera tjenstemän fördenskuld måhända lill
sättas. Men äfven om sådana större kostnader drabbade kassorna,
så hade de likväl icke den säkerhet, som de f. n. ega, på sätt
Hr Printzensköld redan uplyst. Ty det är klart, att, när en
låntagare är skyldig att insätta ränta eller kapitalafbelalning i
Banken: så komma de kontanta penningarne icke i händerna
på kassornas upbördsmän, utan i Bankens förvar. Der äro de,
genom depositions-attest, dels bevittnade till belopp och insältningstid,
dels betryggade för uttagning, förrän kassans Styrelse
ntassignerar dem. Om nu förhållandet vore sådant, att man icke
finge insätta mindre än J 00 R:dr b:ko, huru skulle det gä t. ex.
med Riddar!).-kassan? Det hände för en tid sedan, att en person
för denna kassas räkning insatte 20 R:dr och en tid derefter
ånyo en lika summa. Orsaken var, att Iian första gången
insatt för litet, hvilket ofta inträffar. Enl. förslaget skulle denne
person icke hafva fått insätta hvarken den första summan eller
hvad som brast den första gången. Huru skulle det då tillgå?
Han måste naturligtvis vända sig lill Riddarh.-Kamereraren och
denne skulle emottaga penningarne. Det kunde hända, att äfven
Kamereraren någon gäng misstoge sig och insatte för liten summa.
Han skulle då icke få insätta de 10 eller 15 R:dr, som fattades,
för att fullständiga beloppet, utan det skulle ske tillsammans med
andra insättningar. Om jag antager, att flera mindre summor,
tillsammans upgående till, eller öfverstigande 100 R:dr, skola
insättas på en gång i Banken: sä ser nu en hvar, som har sina
Banko-attester_i handen, både ali de serskildta summorna blifvit
insatta och till hvilken räkning de höra. Men om jag antager,
att af 100 R:dr, uptagna pä samma attest, 75 R:dr höra
till den ena räkenskapsbokens verifikationer och 25 R:dr till den
andras, huru skall man dä bete sig? Icke kan Banko-attesten
rifvas sönder, och f läggas i den ena boken och ^ i den andra,
för att bestyrka rätta förhållandet. Attesten å båda summorna måste
naturligtvis bindas blott i en bok. Men huru skall då den,
som granskar den andra boken och icke har den första till hands,
kunna se, att inbetalningen är riktigt gjord? Tänker man sig
nu en större förvaltning än .af Riddarhusets kassor, hvilka, förvecklingar
och hvilket trassel skulle icke der upkomma!
Man säger, att genom förslaget skulle allmänhetens besvär
minskas. För insättaren är det visserligen besvärligare att först
gå till Banken och der göra sin insättning, samt sedermera gå
Den 14 Oktober f. m.
213
lill vederbörande kassaförvaltare och få sitt qvilto, än att genast
gå till kassaförvaltaren med kontanta penningar. Men då sådana
underslef, som Hr Printzensköld omnämnt, kunna inträffa,
sä måste det väl vara en fördel för den, som inbetalar
penningar, alt i samma ögonblick de insättas i Banken, vara säker
uppå, att han fullgjort sin betalnings-skyldighet. Bankoattesten
är för honom altid en verifikation och han behöfver ej tvista
med någon; hvaremot han, i annat fall, nödgas tvista med vederbörande
kassaförvaltare om inbetalningen verkligen skett. Huru
ofia finnas vittnen på sådant? Jag kommer in till en Kamererare
i hvilket kontor som helst. Der sitter han ensam, och jag
lemnar honom penningarne. Han säger: ”Ni kan ej få qvitto
genast, ty det skall först aunoleras.” Då jag kommer åter för
att erhålla det, kan jag mötas med invändningen, att Kamererare!)
icke mottagit mina penningar.
Från hvilken sida man således än må betrakta detta förslag,
är det, i min tanke, förkastligt, hvarföre jag anhåller att
R. o. Ad. måtte ogilla detsamma.
Gr Gyldenstolpe: Hr Printzensköld anser, att bankoattesten
betryggar en kassa för förluster, eller att dessa bevis
förhindra möjligheten af balanser. Nu lärer en hvar veta, att
en bankoattest i hvar mans hand gäller såsom bevis på en inbetalning
till det verk, till hvilket depositions-beviset är ställdt,
och att man dervidlag ingalunda gör afseende på namnet å den
person, som gjort insättningen. Jag skulle tro, att ett depositionsbevis
för en person, som är bosatt i Stockholm, gäller för en
person, som är boende på landet och har en skuld till samma
verk. Således kan depositions-beviset användas äfven af en annan
person, än den, sorn verkligen gjort insättningen. Om icke
verkets Styrelse kontrollerår maknleringen af depositions-bevisen,
så kan en oärlig Kamererare använda dem 2:ne gånger. Således
ligger icke säkerheten i depositions-beviset, utan deruti, att Kamereraren
icke eger att utfärda emottagnings-bevis, som gälla
ensamt genom bans underskrift, ty då kan han utfärda bevis på
inbetalningar, som aldrig blifvit verkställda, och föreskriften att
inbetalningarne skola ske genom insättning i Banken, lägger derför
intet hinder i vägen.
Hvad nu Banken beträffar, så säger flr von Hartmansdorff,
att Banken har fördel utaf penningarnes deponerande derstädes,
ty derigenom minskas påtryckningen på dess silfverfond. Detta
är väl sannt, men Hr von Hartmansdorff torde betänka,
att insättningarne i alla fall komma att ega rum, ehuru en dag
sednare och i större summor. Icke kan det vara någon våda
för Banken att hafva summorna under en natt utelöpande!
Jag tviflar äfvenledes derpå, att det finnes något af K. M.
fastställdt reglemente för en allmän kassa eller inrättning, der
det är föreskrifvet, att hvar och en, som af ett sådant verk lånar
penningar, skall erlägga räntan genom insättning i Banken.
Fastheldre torde det vara vederböride Direktioner, som för de
-
214
Den 14 Oktober f m.
o
ras beqvämlighets skuld sådant stadgat. Åtminstone kan jag förklara,
att en sådan inbetalning af räntan lill Arméens pensionskassa
genom insättning i Banken icke är föreskrifven, ty då
skulle alla låntagare i landsorten vara tvungna att hålla sig kommissionärer
i Stockholm.
Hvad allmänhetens beqvämlighet vidkommer, så bör, enligt
min tanke, äfven derå fästas vederbörligt afseende. Jag kan således
icke finna, att förslaget medför någon annan olägenhet, än
något ökadt besvär för vederbörande kassors Kamererare och
Styrelser, hvilka sednare måste hafva mera vaksamma ögon på
Kamererarne. Balanser hafva ofta upkommit derigenom, att vederbörande
sett genom fingrarne med upbördsmännen, men jag
tror, att man nu för tiden fastställt sådana kontroller, att försnillning
icke gerna kan komma i fråga. Jag fortfar i min anhållan
om bifall till förslaget.
Hr Printzensköld: Det är möjligt, att Gr. Gyldenstolpe
känner sältet för balansers upkomst bättre än jag, hvars tjensteåliggande
det är, att i sådana mål föra Kronans talan och således
är i tillfälle att bedöma orsakerna till dessa beklagansvärda
händelser. Men jag kan försäkra den värde Gr:n, att hufvudsakliga
anledningen till den af mig omnämnda balansen var just
den omständighet, att penningarne direkte influtit till upbörsmanuen.
Hvad äter beträffar Gr. Gyldenslolpes svar å mill yttrande
om nyttan af bankoattester, hvilket svar bestod deruti, att en
kassaförvaltare skulle kunna begagna sådana attester tvenne gånger
och således jemväl på detta sätt öfva försnillning, får jag
fästa den värde ledamotens upmärksamhet deruppå, alt en bankoattest
vanligtvis är- ställd på den person, sora gjort insättuingen.
Skulle en npbördsman väga att för andra gängen begagna en
attest, som tilläfventyrs ej blifvit af vederbörande makulerad, så
skulle ovilkorligen bedrägeriet uptäckas derigenom att insättarens
namn icke svarade emot namnet på den person, för hvilken attesten
andra gängen blifvit begagnad, hvilket naturligtvis måste
tilldraga sig den konlrollerandes upmärksamhet. Om det icke
varit penningeverkens säkerhet, som föranledt den nu gällande
föreskriften om penningarnes insättande i Banken, så hade utan
tvifvel hela föreskriften aldeles uteblifvit. Med mitt yrkande,
att stadgandet måtte förblifva oförändradt, har jag ingalunda afsett
någon förminskning eller förökning af vederbörande tjenstemäns
besvär. Hvad jag hufvudsakligen afsett, är penningeverkens
säkerhet, alt de derstädes anstälde upbördsmän icke
måtte komma i tillfälle att tillgripa verkens penningar, hvarigenom
de göra sig sjelfva olyckliga och tillskynda verkena förluster.
Jag har, utan att deri blifva vederlagd, yttrat, att denna
skada är vida större, än den utgift Banken får vidkännas för
aflönande af det ringa antal tjenstemän, som erfordras för att
låta del förblifva vid den gamla ordningen.
Den 14 Oktober f. ni.
215
Frih. Tersmeden: Under loppet af denna diskussion har
man mycket skarpt framhållit den våda, som skulle upstå för
vederbönde penningeverk, derigenom att deras upbördsmän skulle
i kontant emottaga alla penningebelopp, som icke upgå till 100
R:dr. Jag vill likväl erinra, att denna våda i allmänhet blifver
ganska ringa. Sedan den nya organisationen i Banken vidtagits,
blifver det tillfälle att göra insättningar i Banken längre fram
på dagen än det för närvar:de är medgifvet. Jag tager då för
afgjordt, att det kommer att föreskrifvas, att hvarje verks upbördsman
skall vid middagstiden insätta de penningar, som under
loppet af f. m. till honom influtit och hvilkas belopp i de
aldra flesta fall icke kan blifva annat än ganska obetydligt. Styrelserna
öfver dessa verk hafva således endast att tillse, det insättningarne
om middagen blifva verkställda. Jag medgifver,
att den förändrade ordningen erfordrar en något strängare kontroll,
än den, som för närvar:de eger rum, men deruti ligger
icke, enligt mitt begrepp, något ondt. Kontrollen kan på ett
eller annat ställe vara något slapp, ty man förlitar sig på den
trygghet, man anser föreskriften om insättningarne i Banken
medföra; men stora balanser kunna dock, på sätt Gr. Gyldenstolpe
anfort, ganska väl inträffa.
Låtom oss se till huru det tillgår på landel! Hvilka stora
summor ligga icke der, under ganska lång tid, i upbördsmännens
händer! Äro balanserna flera och större å landet än i Stockholm?
Jag tror det icke.
Hår har äfven blifvit yttradt, att åtskilliga nu gällande författningar
skola lägga hinder i vägen för den åtgärd, som BankoUtsk.
föreslagit. Jag anser icke förhållandet vara sådant.
1668 års Banko-ordning säger icke, att hvar och en, som är
skyldig att betala penningar till någon allmän kassa, skall insätta
dem i Banken. Det står endast, att de skola dit insättas.
Detta är något, som lika väl kan ske, om det föreskrifves, att
de mindre inbetalningarne skola ske direkte til! verken. Hvad
de fromma stiftelserna beträffar, så är det väl möjligt, att det
finnes sådana reglementen, som af Hr von Hartmansdorff blifvit
omnämnda, men dessa reglementen kunna väl i detta fall undergå
förändring, och de böra väl ej hindra R. St. att besluta
hvad dem, i afseende å deras egen Bank, för godt synes.
Hr von Hartmansdorff har såsom en frän förslaget härflytande
svårighet uppgifvit, att då ett qvitto från Banken komme
att innehålla bevis på insättningar af flere personer, så skulle det
blifva mycket svårt att kontrollera räkenskaperna, till hvilka
dessa qvitton utgöra verifikationer. Emedlertid finnes det för
närvande intet enda penningeverk, der icke månfaldiga stora inbetalningar
för flera särskilda personer finnas på en enda bankoattest
utsatta, utan att någon särdeles svårighet deraf upstålt.
Motståndarne till BankoUtsk:s förslag hafva fästat allt för
liten upmärksamhet vid allmänhetens beqvämlighet, hvilken dock
i förslaget i första rummet blifvit afsedd. Hr von Hartmansdorff
hgr visserligen sagt, att det skulle lända till större säkerhet äf
-
216
Den 14 Oktober f. nr.
ven för insättaren, om han först finge sälta in sina penningar i
Banken och sedan gå till Kamereraren för att emot Bankoattestens
aflemnande undfå qvitto, då deremot, om penningarne
genast lemnades åt Kamereraren, utan att qvitto kunde vid samma
tillfälle bekommas, den sistnämnde sedermera kunde förneka,
att han emottagit några penningar. Jag hemställer om ej Kamereraren
lika väl kan neka till emottagandet af en bankoattest,
som af penningar. Dessutom tror jag, att den, som är rädd om
sina penningar, ej lemnar verket förr än lian fått qvitto, och att
det vanligtvis så tillgår, att den betalande sjelf går till kontrollanten
och erhåller hans påskrift å qvittot. Jag fortfar i min an
hållan
om bifall.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Då jag, såsom ledamot af
BankoUtsk., deltagit i det beslut, hvarom nu är fråga, anser jag
mig böra förklara, att jag vid beslutets fattande i främsta rummet
afsett befrämjandet af allmänhetens fördel. Detsamma har
ock blifvit af föreg:de talare redan andraget och jag behöfver
således icke derom vidare orda; men då man äfven sagt, att
den fördel, som Banken genom förslagets antagande komme att
erhålla, skulle vara af föga betydenhet, så hemställer jag till de
talare, som yttrat sig emot förslaget, och af hvilka åtminstone
en, såsom varande fulimägtig i Banken, bör hafva kännedom af
de långa och vidlyftiga räkningar, som i Banken måste föras,
om det icke vore en särdeles lättnad för bokföringen i Banken
att slippa annotera så små summor, som nu är händelsen. — Hr
Printzensköld har troligen gjort sig mycket besvär, för så väl
Statens som enskildta personers räkenskapers förande m. m.,
men om han behagade taga kännedom af Bankens räkenskaper,
såskali han snart finna den ofantliga mängd af insättningar och
uttagningar, som derstädes göras på de mest obetydliga summor,
samt säkerligen låta beveka sig till godkännande af det framstälda
förslaget. Det synes verkligen vara af behofvet påkalladl, att
någon gräns sättes häremot, helst så väl allmänhetens som penningeverkens
säkerhet i allt fall kan betryggas.
Min tanka är, att minimibeloppet, som får insättas uti Banken,
bör bestämmas till 10 R:dr B:ko, i likhet med hvad sorn finnes
föreskrifvet för Hufvudstadens upbördsverk, der summan, för de
skattskyldige, då den understiger ofvannämde belopp, får i sjelfva
UpbördsKonloret aflemnas.
Genom denna åtgärd, skulle åtminstone ej någon deposition
i Banken på skillingar eller runstycken kunna göras, och detta
måste vara en stor lättnad för Bokföringen. Och då ingen våda
för Banken eller det allmänna genom förändringen kan upkomma,
förenar jag mig med de Herrar, som yrkat bifall till förslagets
antagande.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe har sagt, att
en kassaförvaltare icke länge kan undanhålla de medel, han mottager,
enär han är skyldig, att insätta dem i Banken, så snart
de upgått till 100 R:dr. Men jag frågar: huru skola vederbönde
Den 14 Oktober f. m.
217
kontrollanter kunna öfverbevisa kassaförvaltaren derom, att han
mottagit penningar till sagde belopp? Han säger helt enkelt nej.
De personer, sorn inbetalt mindre belopp, än .100 R:dr, skola
möjligtvis, derest de ej fält qvitto, kunna derom underrätta Direktionen,
hvilken på detta sätt får reda pä saken; men, i annat
fall, stannar Direktrn alltid i ovisshet om verkliga förhållandet.
Aro deremot penningarne insatta i Banken, så är det likgiltigt,
om qvitto utfärdas något förr, eller sednare; ty kassaförvaltaren
kan icke åtkomma medlen, med mindre vederbör:de
Direktion utassignerar dem.
Gr. Gyldenstolpe har äfven påstått, att den ifrågasatta förändringen
möjligtvis icke skulle medföra annat, än ett åliggande
för vederbönde kontrollanter, att vara mera upmärksamma på
kassaförvaltarne. Om R. St., med detsamma de föreskrifva huru
det skall tillgå i Banken, tillika kunde göra alla kontrollanter
upmärksammare, än förut: så vore del väl. Men jag befarar,
att del icke kan ske.
Man säger, att sedan insättningarne i Banken numera få
göras sednare på f. ra., så skola qvittenserna kunna bekommas
tidigare och således pä samma dag insättningarne ägt rum; men
om BankoUtsk:s förslag i afseende ä insättningarne ginge i fullbordan:
sä tror jag icke, att man gjorde insättningarne tidigare,
utan sednare, än för närvande. I alla fall, är det icke gifvet,
att vederbönde kassaförvaltare skola vara skyldiga att finnas på
sina embetsrum efter klockan 2, eller att de skola vara der alla
dagar. Man skulle således nödgas ändra kassornas arbetsordningar,
hvilket icke heller torde vara så lätt.
Man säger, att den beqvämlighet, som lemnäs de förvaltande
verken i Stockholm, är ensamt till för hufvudstaden, och
att man icke har något godt deraf i landsorten. Detta är sannt;
och jag beklagar, att dylika inrättningar ej finnas i landsorterna.
Men icke är det skäl att betaga Stockholm den beqvämlighet,
som der kan finnas, derföre att man icke har samma förmon
öfverallt i landet. Dertill kommer, ali det finnes landlränterier
uti hvarje residens-stad, hvarigenom allmänheten, i vissa hänseenden,
har samma säkerhet som här, genom depositioner i
Banken. Men huru förhåller det sig med kontrollanterna öfver
ränterierna? Hr Printzensköld har nyss fått en remiss från
KammarRätten, rör:de ett Landtränteri, och om det icke vore
stridande mot 90:de §:n R.F. att omtala huru der tillgått, så
skulle berättelsen derom troligtvis bringa åtskilliga värda ledamöters
tro på vederbönde kontrollanters upmärksamhet att
vackla.
Det säges, att de af Konungen stadfästade reglementen, äfvensom
Konkurslagens föreskrift i förevande hänseende kunna
ändras. Men då skulle väl R. St. samtidigt begära sådana ändringar.
Eljest vore det att gå förvändt tillväga.
Frih. Tersmeden har anmärkt, att flera personers insättningar
kunna uptagas på samma attest, och att sådant ganska ofta
inträffar. Detta är sannt, men det är en helt annan sak, än
218
Den 14 Oktober f. m
den jag omförmält. Jag har påpekat den händelsen, att på
samma attest uptagas medel för 2:ne särskilda räkningar, förda
i särskilda böcker. 1 sådant fall, sade jag, kan man ej klippa
sönder attesten. Endast då insältningarne äro gjorda å samma
räkning för flera personer, går det an att hänvisa till samma
attest. Icke så när det är fråga om flera särskilda räkningar.
Då man granskar den ena, säger den oredliga kassaförvaltaren:
”attesten ligger i den andra boken, men hon är ej till hands,
utan hos bokbindaren eller någon annan.” Man får ej rätt på
henne för ögonblicket, och vederbörande kontrollanter hafva ej
tid att vänta till en annan gång, eller glömma bort saken.
Allmänhetens beqvämlighet har ännu en gång blifvit åberopad.
Men om en kassaförvaltare påstår sig icke hafva mottagit
attesten: så betyder det ingenting, ty man går till Banken
och får der bevis att man ä den eller den räkningen insatt ett
visst belopp för den eller den kassan. Insättaren är i säkerhet,
och vederbör:de verk få, bäst de kunna, tvista med kassaförvaltarne.
Jag fortfar i min anhållan'om afslag.
Hr Printzensköld: Frih. Tersmeden, såsom sjelf boende
pä landet, borde icke vara okunnig derom, att det exempel af
upbörden på landet han åberopat, icke är på detta fall tillämpligt.
Frih. Tersmeden känner utan tvifvel, lika väl som jag, att
upbördsmännen på landet emottaga stora summor af de skattskyldige,
endast på grund af enskildt förtroende, och med dessa
summor har K. M. och Kronan intet att skaffa. Det lärer äfven
vara Hr Frih:n nogsamt bekant, alt det linnes sådana kontroller
stadgade, alt de, som skola utöfva denna kontroll, ofördröjligen
få veta, huru mycket upbördsmännen hafva emottagit. Så t.
ex. är det vid strängt ansvar stadgadt för Häradsskrifvarne, att
genast till K:s Befh:de inrapportera huru mycket de vid hvarje upbördsstämma
upburit, andra kontroller att förtiga. Iakttagas
dessa kontroller, så känner man med största noggrannhet det
belopp, för hvilket upbördsmännen skola redovisa.
Men på sådant sätt förhåller det sig icke här. Man går
icke till ett penningverks Styrelse och säger: ”nu betalar jag in
så eller sä mycket till kassaförvaltaren;” utan man går till den
sednare, som är anställd för att emottaga upbörden, och säger:
”jag inlemnar nu så eller så mycket”, och Styrelsen eger följaktligen
derom ingen kännedom. En Landshöfding eger icke kännenom
om hvad som influtit i ränteriet, annat än vid inventeringarne.
Den närmaste kontrollen öfver Räntmästaren tillhör LandsKamereraren,
så att denne och Räntmästaren kunna begå de största
bedrägerier, utan alt Landshöfdingen kan ega kännedom derom.
Deraf följer, att Landshöfdingen, vid tillfällen af försnillning,
icke lagligen kan ådömas något ansvar. Det är för att
befria penningeverken från förluster, som jag anser, att det sätt,
hvarpå inbetalningarne nu ske, bör bibehållas. Det är visserligen
godt och väl, att den trafikerande allmänheten skulle vinna
större beqvämlighet, om förslaget komme till verkställighet, men
Den 14 Oktober f. m.
219
jag anser denna vinst på intet sätt motväga vigten deraf, att
penningeverken äga säkerhet för de penningar, dit inbetalas.
Om man endast skulle afse allmänhetens beqvämlighet, borde
inga upbördsstämmor finnas, utan upbördsmännen resa från gärd
till gård och upbära skatterna, hvilket upbördssätt man dock icke
funnit lämpligt. Man har tvärtom återkommit på den rikliga
vägen genom att stadga böter för uteblifvande från upbördsstämma.
Hvad beträffar en värd talares yttrande angide min obekantskap
med Bankoverket, så får jag förklara, att jag visserligen
icke eger en sådan detaljkännedom, som, enligt hvad jag förmodar,
BankoUtsk:s ledamöter sig förskaffat; men dä jag i flera
år såsom exlra-ordinarie tjenstgjort inom Bankoverket och sedermera
haft tillfälle att under ett verksamt affärslif vara i mycken
beröring med Banken, så saknar jag icke den kännedom,
som erfordras för att med lika mycken säkerhet, som de värde
Herrarne i Utsk., i saken mig yttra.
Om äfven, på sätt Hr Aminoff föreslagit, man skulle, för att
•förlika meningarne, nedsätta minimum från 100 till 10 R:dr,
så får jag på förhand förklara, att jag för min del icke
heller på detta förslag kan ingå. Jag anser det nemi. vara af
den största vigt, att inga kontanta penningar upbäras af penningeverkens
upbördsmän, och kan således icke medgifva det minsta
afvikande från denna princip. Jag fortfar att anhålla om
afslag.
Frih. Bennet, Carl Stephan: Jag eger icke någon
special-kännedom om andra kassor än dem, öfver hvilka jag, i
egenskap af RiddarhusDirektör, har inseende; men om alla kassors
reglementen måste underkastas en så genomgripande förändring,
som med Riddarhuskassan vore fallet, skulle R. o. Ad., utan
tvifvel, afslå ifråg:de förslag. Riddarhuset har icke mindre än 6
olika räkningar med Banken. Instruktionen föreskrifver, att hvar
och en, som skall för 5 af dessa kassor inbetala medel till Riddarhuset,
skall insätta penningarne i Banken och förete attesten
hos RiddarliusKamereraren. Med den 6:te kassan, som omfattar
kapitations-afgifterne, eger ett annat förhållande rum. Dessa
medel skola direkte insändas till Ridd.Direktionen och derföre
är det äfven i instruktionen föreskrifvet, att en Direktör skall
2:ue dagar i veckan vara uppe å Riddarhuset för att öppna alia
till Direktionen ankomne rekommenderade bref. Om det ifråg:de
förslaget ginge igenom, så skulle hvarje dag från kl. 10—2 någon
RiddarhusDirektör vara uppe för att emottaga de medel, sorn
lill kassorna inflyta. Detta skulle medföra ett betydligt ökadt
besvär för Direktionen, och jag för min del kunde icke underkasta
mig det vilkor, alt hvarje dag vara tillstädes å Riddarhuset.
Man kan icke heller ansvarsfritt anförtro åt Kamereraren
att emottaga så stora summor, som kunna på en dag till Riddarhuset
inflyta, ty han har icke ställt kaution för annat än en
mindre summa. Jag anser således, att penningarne hädanefter
220
Den 14 Oktober f. m.
som hittills böra insättas i Banken och attesterna derå aflemnas
till vederbörande.
Om inbetalningarne skulle inskränkas till en viss bestämd
limme på dagen, då en Direktör skulle vara närvartde, så tror jag,
att en sådan bestämmelse skulle medföra vida större obeqvämlighet
för allmänheten. Men vare härmed huru som helst, så
anser jag, alt allmänhetens beqvämlighet bör gifva vika, då ordningen
sådant kräfver. De stadganden, vi för närvande ega,
hafva tillkommit just- för att. bereda ordning och säkerhet, samt
afvärja hvarje frestelse för uphördsmännen att tillgripa kassornas
medpl, och jag tillstyrker derföre, att de i detta hänseende nu
gällande föreskrifter måtte allt framgent bibehållas.
Frih. Tersmeden: Den siste värde talaren har yttrat, att
om den ifrågasatta förändringen genomfördes, skulle deraf blifva
en följd, att man för Riddarhus-kassans räkning måste dagligen
emottaga insättningar. Jag deremot skulle föreställa mig, att
sådant icke blefve mera behöfligt hädanefter än hittils, ty det
är väl detsamma, om en kassa hålles öppen för att emottaga attester
på insatta penningar eller om kassan hålles öppen för att
emottaga sjelfva penningarne. Om således Hrr RiddarhusDirektörer
nu äro uppe å Riddarhuset vissa dagar för att emottaga och
qvittera attester, så kunna de hädanefter betämma vissa dagar
för att emottaga och qvittera kontanta penningar. Instruktionen
behöfver följaktligen icke i någon väsendtlig mån förändras.
Frih. Bennet har äfven uplyst, att Riddarhuset har (i särskildta
räkningar med Banken. Om RiddarhnsDirektionen anser
det vara behöfligt att hafva så många räkenskaper, så möter ju
intet hinder för deras fortfarande. I sammanhang härmed vill
jag till besvarande uptaga Hr von Hartmansdorffs yttrande om
verifikationer, som kunna tillhöra 2:ne olika räkningar, och om
svårigheten af att hafva tillgång till dem, när dessa räkningar
skola granskas. Detta måtte kunna inträffa lika väl under det
nuvande som det blifvande förhållandet. Det måste naturligtvis
bero på vederbörande Kamererare, att, när han fått in så mycket
penningar, att de för hvarje af dessa räkningar gå lill 100
R:dr, göra insättningen i Banken för hvarje räkning särskidt,
utan att sammanblanda dem. Detta måtte väl en Kamererare
hafva myckel bättre reda på, än en insättare, sorn ofta kan misstaga
sig och insätta penningar på räkningen JM 2, i st. f. JM 1.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Tersmeden påstår, att
man kan förekomma det insätlningarne höra till 2:ne särskildta
räkningar, emedan Kamereraren måste veta huru inbetalningarne
skola rätteligen fördelas. Ja, det vet han väl, men om det händer,
alt 50 R:dr influtit för den ena räkningen, utan att några
penningar sedermera under längre tid komma dertill, skola då
dessa 50 R:dr fortfarande ligga i Kamererarens kassa, intilldess
mera penningar hinna inflyta? Skulle nu så illa låtbära,
att dessa 50 R:dr inflöte den 30 Dec., så linge Kamereraren
icke insätta dera den 31, och få årsräkningen rent afslutad,
Den 14 Oklo 1)er f. m.
221
utan de skulle balanseras till följande året. Till sådana svårigheler,
i det lilla, kommer man, genom dylika reglementarisk^'
föreskrifter, som den ifrågavaride.
Jag slutar med att säga, vidkommande kontrollanter, alt de
döda, d. v. s.' sjelfva organisationerna, äro hällre än de lefvande.
Då nu R. o. Ad. af Frih. Bennel fått höra, hvilket besvär den
ifrågasätta förändringen skulle vålla Riddarh.Direkhn, kan dä Ståndet
tro, att det hädanefter blifver möjligt aflöna Riddarh.Direktörerne
med 200 R:dr B:ko hvardera om året? Följaktligen skulle
ändringen medföra en ökad utgift för Riddarhuskassan och för
alla kassor, som befinna sig i samma belägenhet.
Gr. Gyldenstolpe: Det synés mig så som Hr von Hartmansdorff
fästat sig vid idel småaktigheter. Han frågar huru
det kan vara möjligt att afstilla en räkning, då man icke får i
Banken insätta en inbetald penningesumma. Men om penningarne
finnas kontant i kassans vård eller i Bankens vård, så
måtte väl i allt fall räkningen kunna afslutas.
Hvad beträffar svårigheten för R. o. Ad., att framdeles erhålla
Riddarh.Direktörer, så är jag öfvertygad om, att personer,
som vilja åtaga sig delta updrag, icke komma att saknas. Jag
är äfven öfvertygad om, att, derest det blefve Frih. Bennets åliggande,
att hvarje dag infinna sig å Riddarhuset, så skulle han
underkasta sig detta besvär, ty han har ådagalagt, att han icke
skyr någon möda, då det gäller Riddarhusets bästa.
Under åberopande af den erfarenhet, jag, såsom ledamot i
Direktionen öfver ett penningeverk, hunnit samla, kan jag försäkra,
att förslagets antagande icke kommer alt förorsaka delta penningeverk
några svårigheter eller föranleda någon tillökning i
dess tjenstemannapersonal. För närvande emoltager en af de
6 Direktörerne turvis de penningar, som inkomma från landsorten
och skola af Kassören i Banken insättas. Om nu det skulle
blifva ett åliggande för Riddarhusets 6 Direktörer, att hvar sin
dag i veckan vara tillstädes å Riddarhuset, så tror jag icke, att
att man kan säga, att delta blefve ett olidligt besvär.
Hr Cederschiöld, Robert Theophron: Otvifvelaktigt
skulle den ifrågavande förändringen leda till minskning i allmänhetens
besvär; men lika otvifvelaktigt är, alt den skulle förorsaka
ett ganska stort bekymmer hos Direktionerna öfver de
penningeförvaltande verken, äfvensom alt ett ökadt antal balanser
deraf blifva en följd. Det är visserligen ledsamt att behöfva
ifrågasätta, att balanser skola upkomma, emedan deras inträffande
förutsätter oredlighet hos de personer, åt hvilka kassorna äro anförtrodda
; men erfarenheten har likväl utvisat, att sådana olyckor
icke kunna förekommas, och, såsom en slags ursägt för deras
inträffande, bör man erinra sig den svaga aflöning, som i
allmänhet bestås kassaförvaltarne, och hvarigenom man, snart sagdt,
tvingar dem alt tillgripa kassans medel. Vid sådant förhållande
torde det också vara ganska naturligt, att om kontanta penningar
dagligen inflyta till dessa personer, de lättare inledas i fre
-
222
Den 14 Oktober f. m,
stelse alt tillgripa deni, oell om sådant skall förekommas, mäste
strängare kontroller föreskrifvas. Men strängare kontroller kunna
ej utöfvas utan tillökning i tjenstemanna-personalen, ty förhållandet
inom alla penningeverk är icke såsom här, inom Riddarhuset,
och ett annat af Gr. Gyldenstolpe omtaladt verk, der det
finnes (i Direktörer, hvilka kunna sins emellan fördela tillsynen
öfver kassaförvaltaren, titan en särskild kontrollant, med särskild
aflöning, måste anställas. Men äfven örn nian anställde en sådan
särskild kontrollant, så hade man ändock ej full säkerhet
för medlen, och, såsom bevis häruppå, ber jag att fä åberopa ett
exempel, just från den landsort, der Frih. Tersmeden är bosatt.
Der upkom en stor balans, som tillskyndade Staten betydlig förlust.
Hvar och en, som har erfarenhet af allt det bekymmer
och trassel, som balanser förorsaka, bör icke söka att borttaga
något af det, som är stadgadt för att förekomma balansers inträffande.
Jag har, genom mitt ledamotskap i ett förvaltande verk,
fått tillfälle att bedöma obehaget af att emhetsverket för en lång
lid störes i sin vanliga verksamhet för handläggningen af sådana
invecklade och tidsödande göromål sorn balanser. Tager man
detta i betraktande och tillika besinnar att den allmänhet, hvars
möda man vill bespara, vanligtvis icke behöfver vända sig till
de ifrågavande verken, så framt deri ej behöfver hos deni uptaga -  lån; så synes det mig, att man borde i främsta rummet se på
dessa verks nytta och fördel och öfverlemna ät deni rättigheten
att fastställa de kontroller, som kunna finnas ändamålsenliga.
För öfrigt anser jag, att Hrr v. Hartmansdorff och Printzensköld
sä fullständigt ådagalagt vådan och olägenheten af den
ifrågasatta förändringen, att jag endast behöfver mig med dem
förena och afstyrka bifall till förslaget.
Gr. Gyldenstolpe: Jag ber att få besvara den sisle värde
talarens yttrande, att den ifrågasatta förändringen skulle föranleda
till ett större antal balanser än hittils varit fallet. Såsom
en hvar torde känna, är förhållandet i landsorten, likasom i
Stockholm, sådant, att balanser någongång inträffa, i trots af det
nuvar:de redovisningssättet. Men derifrån kan man icke leda
sig till något ofördelaktigt omdöme om redogörarne i allmänhet,
ty de åro merändels ganska samvetsgranne personer, ehuru de
hafva stora summor i sina händer, och kassorna icke hafva den
säkerheten som i Slockholm, att nemi. penningarne insättas i
Banken. Hr Cederschiöld säger nu, att om den säkerhet, som
penningeverken i Stockholm ega, genom penuingarnes insättande
i Banken, skulle borttagas, sä skulle kassaförvaltarne i och med
detsamma blifva oärliga. I detta påstående kan jag för min del
icke instämma, utan är jag fast heldre öfvertygad, att balansernas
antal icke skall förökas genom förslagets sättande i verket.
Då nu Hr v. Hartmansdorff begärde ordet, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att han, innan Hr v. Hartmansdorff yttrade sig,
finge påminna derom, att Hr von Hartmansdorff i sitt första anförande
yrkat afslag å den af Utsk. föreslagna förändring, utan
Den 14 Oktober f. m.
223
att närmare angifva densamma, och att sedermera under diskussionen
Hr v. Hartmansdorff med flere egentligen blott yttrat sig
om räkningar, som tillhörde 4:de klassen, hvarföre Hr Gr. o.
Landtm, finge anhålla att Hr v. Hartmansdorff i sitt nästa yttrande
måtte uplysa huruvida hans yrkande afsåg hela 4:de momentet
eller blott den del deraf, som angick räkningar af 4:de
klassen.
Hr von Hartmansdorff: Då jag sist talade, hade jag
velat anmärka hvad Hr Gr. o. Landtm, nu yttrat. Första gången
jag hade ordet, sade jag mig vilja afsöndra frågan om den
5:te klassen, eller de enskildla personernas, och blott hålla mig till de
allmänna kassorna.. Men jag glömde sedan att yttra mig om de förra.
Hvad deni beträffar, så betala de för närvar:de folii-afgift
för det belopp de insätta. Denna är ingalunda obetydlig, och,
vid sådant förhållande, anser jag det vara orätt ätt förmena deni
den frihet, de hittils haft, att insätta summor under 100 R:dr
B:ko. Mina motståndare, hvilka hålla så långa tal om allmänhetens
beqvämlighet, borde väl också i della fall hafva henne i
åtanka, och således icke göra den enskildta mannen onödiga
svårigheter, när han, i alla fall, betalar betydligt nog för det
besvär Banken har med hans räkenskaper. Jag begär således
afslag å hela 4:de morn.
Jag bör äfven svara något på Gr. Gyldenstolpes sista yttrande.
Han trodde sig hafva hört mig säga, att ett bokslut icke
kunde göras, derföre att en viss summa icke vore insatt i Banken,
utan läge i det enskildta verkets kassa. Det är möjligt, att
mina uttryck varit felagtiga, men så enfaldig har ej min mening
kunnat vara, som Hr Grefven förutsätter. Det är ock klart, af
mitt yttrande, att om en mindre inbetalning sker på de sista
dagarne af året, så Olifver det nödvändigt alt balansera de inneliggande
kontanta medlen. Sådant undvikes i alla kassor, så
vidt möjligt är, och jag vet knappast något undantag från den
gällande regeln, att allt hvad som finnes i kassan, d. 31 Dec.
skall insättas i Banken, så att kassaförvaltaren icke har ett öre i
sitt förvar under de dagar assigneringen är afbruten, för att man
må kunna kollationera räkningarne.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit nlfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Tersmeden: Jag har begärt ordet med anledning
af Hr v. Hartmansdorff^ sista yttrande, att det ifrågavande stadgandet
skulle medföra en särdeles obeqvämlighet för de enskildte
personer, som hafva räkning med Banken. Men om man kastar
en blick på dessa räkningar, så finner man, att insättningarne å
dem, i de flesta fallen, öfverstiga 100 R:dr. Således kommericke
stadgandet att förorsaka de enskildta någon särdeles stor olägenhet.
Hvad folii-afgiften beträffer, så blifver densamma desto mindre
kännbar, ju högre minimisumman är, ty folii-afgiften är, på
sätt namnet antyder, en betalning för hvarje sida, som insättnin
-
224
Den 14 Oktober f. m.
garne i räkningen nptaga. Det skäl, som Hr v. Hartmansdorff
häruppå grundar, förfaller således helt och hållet.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr. Gr.
o. Landtm., att i afseende på lista, 2:dra, 3:dje och 5:te mom.
af den i förevaride Mein. föreslagna § icke någon anmärkning
förekommit, men deremot Hr v. Hartmansdorff å 4:de mom.
yrkat afslag, hvarföre Hr Gr. o. Landtm, nu först finge hemställa
om R. o. Ad. bi folie lista, 2:dra, 3:dje och 5:te morn. af ifrågavaride
§.
Ropades Ja.
Efter sedermera först till bifall och derefter till afslag å
4:de mom. framstälde proposir, som besvarades med blandade Ja
och Nej, blef förnyad propos. till bifall ä della mom. framstäld
och åter besvarad med Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande voteris-propos.i
Den som bifaller 4:de mom. af den i BankoUtskis Mern. JM
62 föreslagna § i BankoReglemeutet, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde mom. af R. o. Ad. afslagel.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer i
Ja — 27. -
Nej — 35.
Föredrogs ånyo BankoUtskis d. 5 och 11 dennes på bordet
lagda Mern. JM 63, med ani. af RiksStåndens beslut öfver framställningarne
i 71 ista punkten af Utlåt. JM 48.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag anhåller, att
R. o. Ad. måtte afslå BankoUtskis inbjudning och godkänna
vot.-propos.
Uppå härefter framstäld propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut, och godkändes den derom af Utsk.
föreslagna vot.-propos.
Föredrogs ånyo BankoUtskis d. 7 och 11 dennes på bordet
lagda Betänk. JM 61, med förslag till en i vissa delar förändrad
organisation af Bankoverket samt reglering af tjenstemannapersonalen
och dess lönevilkor.
Hr
Den 14 Oktober f. m.
225
Or von Hartmansdorff: Det första förslag till beslut, som
Utsk. framställt, förekommer på sidan 18, och är naturligtvis eu
slutföljd af alla de skäl, sorn Utsk., pä de föregående sidorna,
anfört. Om alla dessa skäl skulle på en gång till vederläggning
uptagas af dem, som ogilla Betänk., och försvaras af dem, som godkänna
det, så blefve naturligt vis öfverläggningen så vi elly ft ig och
osammanhängande, alt de ledamöter, hvilka ej närmare sysselsatt
sig med ämnet, svårligen skola kunna taga reda på hvarje
särskild fråga. Man kan icke heller föreställa sig, att de ledamöter,
som anlingen försvara eller bestrida Betänk., skola låta
sig nöjas med en kortare öfverläggning, så länge de kunna hoppas,
att medelst sina anföranden öfvertyga en eller annan om riktigheten
af deras åsigter. .lag hemställer således, huruvida icke
lämpligaste sättet för frågans behandling vore, att man till öfverläggning
föreloge hvart, och ett af de särskildta styckena,
eller de afdelningar, som i Betänk, finnas emellan de der dragna
tvärstrecken. Om R. o. Ad. till öfverläggning företoge en
sådan afdelning i sönder, så tror jag alt man komme redigast
till slut med saken, och alt det för Ståndet blefve lättare att afgöra
hvarje punkt.
Gr. (jyldenstolpe. Ant. Gabr.: Hr von Hartmansdorffs
förslag synes mig något ovanligt. Det har icke varit brukligt, att
man börjat med att diskutera ett Ulsk:s motiver, utan man har
begynt med Dtsk:s förslag. Den som gillar ett Utsk:s motiver,
uplager dem till grund för sin argumentation; den som
ogillar dem, söker naturligtvis alt vederlägga dem; men jag tror,
att man bör börja med det positiva, som naturligtvis är hvad
Disk. tillstyrkt. Om t. ex. det icke finnes någon, sorn vill bestrida
Utsk:s framställning, så skulle, om Hr von Hartmansdorffs
förslag lill öfverläggning komme att följas, i alia fall Utsk:s motiver
genomgås, utan att det tjenade till något, då man vore
öfverens om hufvudsaken. Jag får således anhålla, att R. o. Ad.
icke matte antaga det öfverlägguings-sätt, Hr von Hartmansdorff
föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: För min del vågar jag understödja
Hr von Hartmansdorffs förslag. Den som liar genomläst
det nu lill föredragning framställda Betänk., har säkerligen
funnit, huruledes Utsk:s moliver äro afdelade i eli icke ringa
antal särskilda perioder, hvilka angå särskildta frågor. Det är
då af vigt, att hvar och en af dessa perioder särskildt behandlas,
så att man icke hoppar från den ena till den andra. Genom
ett sådant föredragningssätt kunna de, sorn ej hafva tillräcklig
detaljkännedom i ämnet, få ett temligen klart begrepp om frågorna,
hvilket deremot icke skulle inträffa, om man började med
att diskutera Utsk:s tillstyrkanden och blanda tillsammans alla
perioderna, i hvilka Utsk. afdelat sina skäl. Att ett sådant föredragningssätt
icke förut egt rum, på sätt Gr. Gyldenstolpe påstått,
torde icke vara förhållandet. Under den tid jag haft äran
13 H. 15
226
Den 14 Oktober f. m.
vara ledamot af R. o. Ad., har jag icke så sällan deltagit i eller
afhört diskussioner, derunder man afdelat ärendet i vissa perioder,
innehållande de särskilda skäl, på grund hvaraf Utsk. afgifvit
sina tillstyrkanden. Jag anhåller således, att Hr Gr. o.
Landtm, behagade framställa propus, till bifall å Hr von Harlmansdorffs
förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Med åberopande af den rätt,
54:de §:n R.O. tillägger hvarje ledamot af ett RiksStånd, anhåller
jag, att hvart och ett af Utslcs hemställanden malte blifva föremål
för särskild propos., och då ett särskildt beslut kommer
att fattas öfver hvarje särskild punkt, så synes det mig vara klart,
att det är lämpligt och redigast, alt man vid detta fall förfar på
samma sätt som förut öfligt varit, eller att hvarje punkt föredrages
till öfverläggning.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. icke behagar
bifalla mitt förslag, så kommer jag i alla fall att göra på det vis
jag anser för rigligl; ty ingen lärer kunna förmena mig, altantingen
sjelf läsa upp hvilken del af Betänk, jag vill,, eller begära
upläsningen genom en Ridd.Kanslist, samt alt derefter yttra
mig öfver hvarje särskild punkt. Om ingen motsäger mig, är
det så mycket bättre; jag får då ostörd göra mig begriplig för
dem, hvilkas röster jag önskar förvärfva till den ena eller andra
punktens förkastande. Jag vill således icke tvista med mina
värde motståndare, hvilka söka på genaste vägen komma till sitt
mål. Jag har imedlertid framställt milt förslag, emedan jag ansett
det leda till reda i öfverläggningen. Om man vill att R.
o. Ad. skall svälja förslaget helt, utan att sä noga veta hvad det
innehåller, så vill jag åtminstone försöka motarbeta ett dylikt
förfarande.
Sedan öfverläggningen om föredragnings-sättet härmed förklarats
vara fulländad, yttrade Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende
på frågan om Ulsk:s Belänk. bör punktvis föredragas, sä att propos.
komme att framställas särskildt å hvarje Ulsk:s hemställan
till beslut, tankarne icke varit delade, och att han derföre finge hemställa
om R. o. Ad. ansåge sådan föredragning punktvis höra
ega rum.
Ropades Ja.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, framstälde att Hr von
Hartmansdorff vidare föreslagit, alt Ulsk:s framställningar, pag.
5 t. o. m. IS, måtte punktvis blifva föremål för särskild öfverläggning,
så att hvarje af Utsk. i dess motiver gjord framställning
blefve föremål för öfverläggning, innan R. o. Ad. fattade
sitt beslut om Utsk:s, pag. 18 förekommande, första tillstyrkande,
samt derjemte hemstälde om R. o. Ad. behagade till detta
föredragningssätt lemna sitt bifall, ropades starka Nej, blandade
med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit
Nej öfvervägande.
Den 14 Oktober f. m.
227
Hr von Hartmansdorff: Som jag hörde flera röster bifalla
mitt förslag, anser jag mig böra anhålla om votering.
Uplästcs till justering och godkändes en sålydande voterings-propos.
:
Den som bifaller Hr von Hartmansdorffs förslag, att innan
det i IiankolJtsIcs Betänk. J\s 61. pag. 18 förekommande tillstyrkande
företages till afgörande, Utskrs förut framslälde motiver
må punktvis framställas till öfverläggning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås berörde förslag och företages förenämnde
tillstyrkande först lill pröfning.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit sålunda:
Ja — 14.
Nej — 19.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., enär det, enligt det nu
fatiade beslutet, först förekommande tillstyrkandet pag. 18 torde
föranleda en längre öfverläggning, hemstälde att öfverläggningen
i föievande ämne mätte upskjutas till e. m. plenum, lemnade
R. o. Ad. dertill sitt bifall.
Anmäldes och lades på hordet ett från StatsUtsk. inkommet
Mern. JSl 317, med öfverlemnande af förslag till de 3:ne
första Afdelningarne af Reglementet för RiksgäldsKontoret; hvarefter
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
15*
228
Den 14 Oktober e. m.
Lördagen den 14 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för denna dag f. m. samt pleni
prot. för d. 8 sisth Juli f. m.
Fortsatles öfverläggningen om BankoUtsk:s' Betänk. JVå 61,
med förslag till en i vissa delar förändrad organisation af Bankoverket
samt reglering af tjenstemanna-personalen och dess lönevilkor;
Och förekom härvid
l:o Utskottets tillstyrkande, po g. 18.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få fästa
Ståndets upmärksamhet derpå, alt första delen af detta förslag
hör först framställas till afgörande, derföre att den sednare innehåller
detaillerade föreskrifter och att Ståndet skulle hafva
bundit sina händer på förhand, om ett annat föredragningssätt
beslutes. Emedlertid hemställer jag, alt Utslcs Betänk, måtte upläsas
från sid. 5, der det börjar med orden: ”Sorn enl. Förslagets
etc.” och slutar å sid. 7, der ett tvärstreck förekommer.
Sedan denna upläsning försiggått, anförde
Hr von Hartmansdorff: Bankens rörelse är, såsom det
Högh St. nogsamt känner, fyrfaldig. Han vexlar penningar, och
mottager sådana lill förvar, han omsätter dem från en räkning
till en annan, och utlånar dem på fast eller lös pant samt blötta
skuldebref. Om allt detta skall kunna verkställas, med största
beqvämlighet för allmänheten och mindsta besvär för Bankens
tjenstemän: så bör han ega ett hus med lång och ljus bottenvåning,
hvarest erforderliga vexlingskontor, mottagnings- och
uttagnings-kassor finnas, på det att allmänheten icke må besväras
med att gå flera trappor upp. I öfvervåuingarne böra deremot
inrymmas sådana kontor och afdelningar, der sjelfva-utlåningen
samt bokföring och bokslut m. m. förrättas. Men en
sådan byggnad saknar Banken. De båda husen, han-eger, ett
äldre och ett yngre, äro, såsom vi känna, belägna mellan Skeppsbron
och Jerntorget, med smala och mörka gränder på ömse sidor.
Dessa hus få icke sammanbyggas så, att de stänga den
mellanlöpande gränden. Derföre äro de, i deras närv:de beskaffenhet,
icke tjenliga för Bankens rörelse. Om hon skolat göras vederbörligen
beqväm både för allmänheten och verket, hade man
bordt anskaffa ett nytt hus. Fråga derom har också, vid denna
Riksdag, varit vackt, men har, genom afslag hos Preste- och
BondeStånden, förfallit. Vill man, med de gamla husens bibehållande,
ändra Bankens organisation: så återstår icke annat, än
hvad som blifvit föreslaget, nemi. att ändra det yngre Bankohusets
inredning, så att man någorlunda skulle komma till rälta
Den 14 Oktober e. m.
229
nied den förbättring, sorn nu är i fråga. Men om det sker, skulle
dock vexlingen komma att fortfara i bottenvåningen, samt penningars
insättning och tillagning verkställas 2 trappor upp i det
ena huset och utlåningen dels 2, dels 3 trappor upp i det äldre
huset, och den utlåningen, som är störst, nemi. Diskonten, skulle
förblifva öfverst. Om en sådan ändring införes, kan hon likväl icke
i längden fortfara, ty det är klart, att i samma mån fortskaffningsmedlen
för varor och underrättelser genom ångbåtar, telegrafer
och jervägar blifva skyndsammare, i lika mån är det nödigt,
att penninge-omsältningen jemväl sker hastigare i rikets Bank.
Då måste allmänheten finna sig obelåten med de dröjsmål, som,
i följd af lokalen, upkomma, och man föranlåtes förskaffa sig ett
nytt syftesenligt hus. Men denna tid har man icke velat afbida,
utan försöka det omöjliga, om jag så må säga. Banko-Styrelsen
har i detta hänseende bordt upgöra förslag, och en af hennes
ledamöter, hvilken, såsom bekant är, eger vidsträckta kunskaper
och ett stort nit i bankfrågor, har, med biträde af dertill utsedde
kommissarier, upgjort ett förslag. Men när man ser, till hvilket
slut desse Hrr kommit, finner man, huru ogörligt det är, att i
detta hänseende kunna uträtta något med besked, innan man
fått ett nytt hus. Kostnaden för det ena Bankohusets förändring
har då, om den inträffat, varit en förspild summa. Beräknar
man köpeskillingen för begge busen, i händelse de försäljas,
hvilken, till följd af deras för handel fördelaktiga läge, icke kan
blifva ringa, sä torde man finna, att summan, som erfordras
för upbyggandet af ett nytt hus, icke skall betydligt öfverstiga
den, sorn kan erhållas för de gamla. I alla fall tror jag
Banken icke böra se på, om någon betydligare kostnad i detta
hänseende göres, för att afhjelpa rörelsens behof. Men det blir
alltid ett fel att göra en förändring, som icke motsvarar ändamålet;
ty man nödgas slutligen ändock köpa eller bygga ett
nytt hus.
Om man företager sig ifrågavar:de ombyggnad, hvad varder
följden under byggnadstiden? Utan tvifvel den, att nu
varande och blifvande depositions-afdelning måste flyttas in i
Fullnnges rum i husets 4:de våning, emedan något annat nog
stort eller tjenligt rum icke torde finnas att dertill begagna. Dä
nödgas allmänheten icke blott för diskont-rörelsen, utan äfven
för depositionerna gå 3 trappor upp. Då förmodar jag att hon
skall blifva så uttröttad vid Bankens trappor, att hon kommer
(ill alt desto mera verka på Riksdagsmän för att förmå dem omsider
besluta den föreslagna nybyggnaden. Om man nu velat
gifva sig ro intilldess ett nytt hus kunnat anskaffas, och under
tiden begagna sig af de lättade utvägar för rörelsen, hvilka Pullunge
föreslagit: så torde man hafva gått så långt, som man
för tillfället lämpligen kunnat. Då hade man icke vidtagit den
halfva åtgärd, hvilken blir närmaste följden af Utsk:s förslag, i
händelse det antages. Man hade icke förgäfves gjort sig mycken
kostnad och möda, utan man hade för bättre pris snarare
kommit till målet. Alt förevande förslag icke upfyller sitt än
-
230
Den 14 Oktober e. m.
damål, skall jag söka att visa genom detaljernas genomgående
och jemförande med de förhållanden, som efter Ulsk:s förslag
skulle upkomma. Om jag dervid gör mig skyldig till allt för
många omsägninger: så hoppas jag, att det ursäktas derföre, att
det, dem förutan, torde blifva svårt för åtskilliga ledamöter af
Ståndet, hvilka ieke känna Bankohusens inredning, att sätta sig
in i dithörande förhållanden.
n. besörjes vexlingsrörelsen genom tre kassörer, hvilka
hafva sina kontor i jordvåningen, två i det gamla huset och en,
hvilken sköter den s. k. slantkassan, i det yngre huset. I det
äldre husets jordvåning befinnas dessutom 4 s. k. expeditionskassor,
d. v. s. sådana, i hvilka man dels insätter medel på räkning,
dels uttager dem derifrån. Alla dessa befinnas i ett stort
rum tillsammans. Bredvid detta och stötande derintill är dagvexlingskassan,
innehållande 150,000 R:dr, genom hvilken sedlar
stundeligen omsättas, s/t att kassörerna kunna få de valörer allmänheten
påfordrar. Vidare finnes i samma bottenvåning den
mindre generalkassan, hvilken om morgnarne förser kassörerne
med de medel, som de anses behöfva, och hvilken under dagens
lopp tillskjuter de summor, sora i kassorna ytterligare erfordras,
samt vid expeditionstidens slut mottager de behållningar kassörerne
hafva. I gamla husets bottenvåning befinnes dessutom
3:dje och största förvaringsrummet, nemi. den s. k. större generalkassan,
hvari förvaras alla förfärdigade sedlar och mynt samt
Bankens plantsar af begge de ädla metallerna. Samma beqvämlighet,
denna inrättning bereder allmänheten, derigenom att man
kau, med större skyndsamhet, få sina angelägerheler i Banken
afslutade, samma lättnad medförer hon äfven för Bankens tjenstemän,
derigenom att hans vexlings- och förvaringsrum ligga
så nära hvarandra, som jag nyss nämnt. De båda vexlingskassorna
i gamla husets förstuga äro närmast tillgängliga för allmänheten.
Kan den ena, till följd af trängsel, icke genast vexla:
så går man till den andra. Om vid någon af expeditionskassorna
i samma våning trängsel upkommer, går allmänheten lill en annan,
hvilket desto lättare låter sig göra, sorn de alla befinnas i
samma rum. På detta sätt hjelper man hvarandra och göromålen
gå lättare än eljest kunde ske.
Nu upslå hinder och uppehåll derigenom, att den s. k. depositions-afdelmn
för medels insättning oell tillagning, bokföring
af dithörande handlingar och utfärdande af qvittenser eller s. k.
depositions-attester icke kan, för bristande utrymme, inrymmas
i bottenvåningen, hvarföre allmänheten måste gå 2 trappor upp
till attesternas erhållande. Det härigenom förorsakade dröjsmål
har föranledt klagan och den nu föreslagna ändringen. Tidsutdrägten
härrör icke från Bankens organisation, utan från beskaffenheten
af hans hus. Utsk. har således nödgats rigta sina anmärkmr
mot byggnaderna och ej mot organisationen. Förslaget
har derigenom blifvit en föreskrift huru rummen skola anordnas
och begagnas, huru den ena kassan skall ligga bredvid den andra
o, s. v. Ilufvudsakeu i det nya förslaget är att 2 trappor
Den 14 Oktober e. m.
231
tipp i det yngre Bankohusets norra del skall ett stort rum bildas
derigenom, att man öfverbygger gården. I detta rum borde expeditions-kassorna
och deposilions-afdelntn sammanföras, i ändamål
att man derigenom skulle med större skyndsamhet än hittills
kunna erhålla expedition, d. v. s. att den, som insatt medel
i kassan, fortare erhölle attest derå, och likaledes den, som bekommit
en Banko-assignation, hastigare finge ut penningar derför.
1 st. f. 4 expeditions-kassor, som nu äro för allmänheten tillgängliga
i Bankens bottenvåning, skulle 2 trappor upp inrättas
2 expeditions-kassor och dessutom en 3:dje kassa för Diskonten
3 trappor upp. Följaktligen 3 kassor i st. f. 4, och dessa fördelade
i två våningar högst upp, i stället alt samtliga nu befinnas
i bottenvåningen. Denna fördelning blifver likväl icke fullständig,
hvarken i sak, eller i afseende på rum. F. n. äro nemi.
Depositions- och Läne-afdelu:ne afsöndrade. Så vidt af Betänk,
kan inhemlas, skall detta komma att fortfara. Således har man
icke förenat dem. Bankens utbetalningar blifva icke heller sammanförda,
emedan, såsom jag nämnt, en del skall verkställas i
våningen 2 trappor upp och en annan del, eller hvad Diskonten
beträffar, 1 trappa högre. Om Utsi:, velat fullständigt förfara,
hvarföre har det icke sammanfört Låne- och Depositions-afdeln:ne
till ett helt? Utan tvifvel derföre, att utrymme dertill icke finnes.
Förslaget är således, både hvad sammanföring och utbetalning
beträffar, halfgjordt. Hade Utsk. kommit till samma slutsats som
Fullfmge vid frågans behandling, nemi. att det är fruktlöst
söka i detta hänseende uträtta något väsendtligt, så länge man
icke får nytt hus: så hade man i detta fall underlåtit att besvära
både sig sjelf och R. St:r med detta förslag. Imedlertid
måste man laga saken sådan han är, och följaktligen tillse huru
Utsk. lyckats öfvervinna denna svårighet.
F. n. är kassa-chefens tillsyn lättad derigenom, att alla vexlings-kassorna
äro förlagda i bottenvåningens förstuga, de 4 expeditions-kassorna
i samma rum der han sitter och dagvexlingskassan
samt begge general-kassorna nära bredvid. Efter Utsk:s
förslag skola de båda vexlings-kassorna förflyttas till det yngre
huset och slantkassan deremot till det äldre. Då nu expeditionskassorna
skola upflyttas i det yngre husets 3:dje våning: så måste
följaktligen kassa-chefen gå 2 trappor upp till dem och derifrån
2 trappor ned till vexlings-kassorna och de större förvaringsrummen.
I stället att alla kassorna f. n. befinnas i samma
våning och äro, med ett undantag, belägna nära hvarandra: så
skulle de hädanefter spridas, icke blott i 2 hus, utan äfven i 2
våningar. Man kan väl föreställa sig huru svår tillsynen blifver
för kassa-chefen, när han skall dela sin upmärksamhet mellan så
vidt afskiljda rum. Man kan äfven förstå huru besvärligt det
blifver för dem af Bankens kommissarier, som hafva nyckel-vården
om händer, när kassorna varda så spridda. Samma olägenheter,
som upkomma för Bankens tjenstemän, drabba äfven
allmänheten i den mån, hon får vänta längre på expeditionerna.
Ännu återstår en fråga, som icke är löst, emedan Utsk. icke
1
232
Den 14 Oktober e. ni.
har behandlat henne här, utan längre Fram, den nemi. hvem
skall hafva upsigt öfver Diskont-kassan? Må ett så betydligt
penniugeförråd finnas i Banken, utan att bero af kassa-afcleln:n
och ulan att stå under kassa-chefens tillsyn? Skall kassan lyda
under honom: så är det stridande emot Diskontens afsöndring
från Banken. Skall kassa-chefen likväl hafva upsigt öfver Diskont-kassan:
så måste han gå icke allenast 1 trappa upp från
expeditionskassorna för att komma dit, ulan äfven 3 trappor ned
till vexlingskassorna.
Utsk. har ansett väsendtligt, att i Banken skilja in- och utbetalningar,
samt fördenskuld föreslagit inrättandet af. en. kassa
för de förra och en för de sednare. Nu finnes, såsom jag nämnt,
4 expeditions-kassörer, sorn kunna hjelpa hvarandra, derföre att
de hafva rättighet dertill och äro ställda bredvid hvarandra. Efter
det nya förslaget skall deremot, ehuru 2 sådana kassörer böra
finnas bredvid hvarandra, den ena icke fä hjelpa den andra, så
att om penningar af erforderliga valörer fattas hos den ene,'skulle
den andre icke få biträda honom, för att genast betjena allmän•helen,
utan hon måste vänta. Utsk. har likväl icke'heller i
detta hänseende kunnat fullständigt genomföra sin grundsats,
utan medgifvit, att utbetalnings-kassören må i vissa fäll hjelpa
inbetalnings-kassören med medels mottagande. Efter Fullm:ges
mening borde 3 expeditions-kassörer finnas, följaktligen lika
många som IJtsk. föreslagit. Hvarföre då afsöndra dem? Hvarföre
skall icke Diskont-kassören, om han blir öfverhopad med
göromål, (å biträde af de 2:ne andra kassörerne, om de funnes
i samma rum? En annan gång, dä han är ledig,, kan han icke
helier hjelpa de öfrige kassörerne, emedan han befinner sig i en
annan våning. Om kassörerne skola, såsom nödigt är, vid göromålens
slut sammanräkna sina medel och insätta dem i Deposilions-afde!n:n,
på det alt kassörerne ej måtte hafva större behållningar,
än vederbör: så åtgår tid härtill. När dessa medel då
komma till Deposii.ons-afdelnm, mäste de der omräknas, hvarigenom
ytterligare tidsutdrägt vällas. När skola då Bankens förrättningar
för dagen slutas? När skola hans tjenstemän få tillfälle
att äta? F. n. uppehålla de sig.på embetsrummen från kl.
9 om morgonen till lill 3 e. m. De kommissarier, som innehafva
nycklamo till mindre general-kassan, och skola mottaga
kassörernas behållningar, komma van!, icke derifrån förr än kl.
-f lill 3 e. m. De hafva dä uppehållit sig i Banken nära ö
timmar. Skulle den föreslagna ändringen antagas, sä måste de
uppehålla sig der lill kl. 4, i hvilket fall de varit 7 timmar på
embetsrummen. Kan man begära sådant? I andra länder, der
man längre än hos oss är med embelsförrättningar sysselsatt,
afbryter man dem vanligtvis med en frukost kl. 1. Men så
länge detta bruk icke är hos oss införd!,, hvilket icke torde ske
så snart, vore det obilligt att endast af Bankens tjenstemän^ begära
en så lång arbetstid, enär deras redan är längre än andras.
Att hafva en serskild kassör för insättniugarne och en annan
för ulbelalniugarne, förenklar visserligen kontrollerna, men
Den 14 Oktober e. m.
233
försvårar verkställigheten och öfverhopar än elen ene, än elen
andre med göromål i den mon, allmänhetens tillopp blifver större.
Det är också klart, att när en kassör endast ombesörjer utbetalningar
och ej mottager penningar, mäste han oftare anlita
generalkassan än eljest behöfdes. Följaktligen vållas härigenom
mera besvär för Bankens tjenstemän, och längre tidsutdrägt för
allmänheten» Utsk. har dock medgifvit utbetalnings-kassören att
jemväl mottaga insättningar i Banken. Men lian skall med rödt
bläck öfverkorsa reversalen, på det alt vederbörande bokförare må
igenkänna dem. Hvarföre må icke insättnings-kassören få göra
utbetalningar och öfverkorsningar med annorlunda färgadt bläck
för att gifva ledning åt bokföraren, eller hvarföre må man åcke
heldre låta förrättningarne gå på samma sätt som förut, hvarigenom
det skedde lättare, fortare och med större säkerhet? Nu
då flera kassörer finnas, kan man hjelpa sig ur förlägenheten
vid en kassörs insjuknande. Detta tillgår så, alt en kassa för
dagen stänges, men de öfriga kassörerna, som då få mera att
göra, biträdas deremot af den sjukes kassaskrifvare. Finnas blott
2 kassörer och den ene sjuknar, huru skall man då bete sig?
Skall man förordna en kassör för tillfället: så måste han ställa
borgen, ty eljest kunna medel honom icke anförtros. Alltså
mäste man hafva reservkassörer, försedde med borgen. Jag anser
följaktligen detta förslag vara mindre tillfredsställande både för
allmänheten och Bankens säkerhet, än det, som Banko Fullmage
hafva upgjort.
Hr Printzensköld, Carl: När man i hvilken rigtning
som helst vill göra genomgripande förändringar och reorganisationer,
så synes mig första vilkoret för en så beskaffad åtgärd
vara, att man skall tänka sig möjligheten att verkställa den och
alt man skall tillse om deu lokal, der organisationen skall lill—
vägabringas, är dertill användbar eller icke. Det vill således synas
mig som, när det Högh BankoUtsk. med Bankens reorganisation
hufvudsakligen åsyftat beqvämlighet för den trafikerande
allmänheten, Utsk. i främsta rummet bordt såsom ett conditio
sina qva non tillse, att en tjenlig lokal för organisationens tillvägabringande
varit att tillgå. Men huru har Utsk. i detta fall
gått till väga? Det är af Hr von Hartmansdorff temljgen klart
och tydligen ådagalagdt. Det är märkvärdigt nog att se, hurusom
Utsk. bestämdt erkänt, att någon för allmänhetens beqvämlighet
lämplig reorganisation är overkställbar, med bibehållande
af den lokal för Bankens verksamhet, som nu finnes, men likväl,
säger Utsk., skall man försöka med det man har, för att komma
till det åsyftade målet. Erfarenheten har likväl under fordna tider
ådagalagt, att, när man vill reorganisera, men dertill icke
eger erforderliga reqvisita, om jag så får säga, blifver det vanligen
en desorganisation, i st. f. en organisation. Enl. min åsigt
blifver detta fallet, om Utsk:s förslag bifalles.
Jag vill för ett ögonblick fästa mig vid kassarörelsen. Såsom
sjelf temligen ofta besökande Banken, i ändamål att derstä
-
234
Den 14 Oktober e. m.
des göra insättningar, liar jag erfarit den stora fördel, man nu
eger deraf, att alla kassorna äro belägna i jordvåningen. När
nian nu inkommer i Expeditions-kassorna, beliöfver man icke,
hvilket dock blir händelsen efter antagande af Utskts förslag, efterfråga,
hvilken af dessa kassor äro lill för emottagande eller
uttagande af penningar, utan man vänder sig till någon af de
fyra kassorna, der man ser att det minsta antalet trafikerande
finnes. Jag blifver derigenom icke uppehållen längre tid, än som
fordras för tjenstemän nen att expediera de personer, hvilka före
mig finnas vid hvarje kassa. Det mäste vara en fördel, som bör
vinna ett stort afseende. Efter Utskts förslag skall man, i st. f.
att gå in i jordvåningen, hvarest dessa 4 Expeditions-kassor
finnas, vandra 3 trappor upp, och der skall man då finna 3 kassor,
men af dessa kassor skola likväl endast två vara insältningskassor
och den 3:dje en utbelalnings-kassa. Erfarenheten har
visat, att både inbetalningar och utbetalningar i Banken dagligen
variera serdeles mycket. Den ena dagen inträffar, att ett högst
betydligt antal personer infinna sig i och för insättningars verk-»
ställande, men att åter den andra dagen ganska få der finnas i
samma ändamål, men i stället ankommer ett ungefärligen lika
antal för alt vexla, eller att uttaga penningar pä grund af anvisningar.
Om nu den ordning skulle blifva gällande, sorn Utsk.
föreslagit, blifver naturliga följden den, att den ena dagen hafva
expedilions-kassörerne snart sagdt intet att göra, under det att
den andra de blifva med göromål .så Öfverhopade, alt allmänheten,
långt ifrån att, såsom Utsk. åsyftat, hafva någon beqvämlighet
af förändringen, tvertom blifver deraf i högsta måtto ge*
nerad. Att tillvägabringa en förändring, som har sådana följder,
dek tror jag icke hafva varit Utsk:s mening, men dessa följder
blifver likväl sådana, och just i den omständigheten finnes ett
af de vigtigaste skälen för att icke antaga förändringen.
I detta Betänk, är mycket ordadt om inrättandet af en serskild
kassör för Banko-diskonten, hvarigenom man velat minska
de nuvände Expeditions-kassornas antal från 4 till 3, och detta
är ett ytterligare bevis derpå, att Utsk. icke med tillbörlig noggrannhet
öfvervägt alla de i saken ingripande omständigheter.
Det kan icke vara Utskts ledamöter obekant, att Banko-diskontens
verksamhet inträffar synnerligast vissa dagar i veckan, att insättningar
för de lån, hvilka skola antingen omsättas eller till fullo
inbetalas, vanligen ske de 2 första dagarne i hvarje vecka, för att
omsättnings-handlingarne eller också de lånedokumenter, hvars belopp
blifvit till fullo i n bet ahl t, skola återfås vid slutet af veckan,
och att jemväl de lån, som utgå från Banko-diskonten eller Handels-
och Närings-diskonten, utassigneras, till och med nu, vissa
dagar i veckan. Jag känner icke om serskildta dagar äro härtill
bestämda för de serskildte Diskonlerue, men det vet jag, att
utbetalningarne derifrån ske Thorsdagen i hvarje vecka, så vida
penningar finnas inne. Häraf följer, att, om en serskild kassa
inrättas för Banko-diskonten, den tjensteman, som förestår denna
kassa, skall få så mycket ali göra vissa dagar i veckan, t. ex.
Den 14 Oktober e. m
235
Thorsdagarne, att han knappast kan medhinna alt expediera alla
de af Banko-diskonten utfärdade assignalioner och svårligen alla
de insättningar, sorn ske för Banko-diskonten samt Handels- och
Närings-diskontens räkning, hvaremot, sedan dessa dagar äro
förflutna, denne tjensteman har nästan intet att göra. Ar det
på detta sätt man skall organisera, så beklagar jag det. Sådan
som ordningen nu är, och då äfven de medel, som insättas för
Banko-diskontens räkning, ingå i de större Expeditions-kassorna,
har man den fördel deraf, att dessa kassor kunna lika väl
den ena som den andra dagen anlitas, och, allt eftersom göromålen
der äro mer eller mindre trägna, den ena eller andra
kassan anlitas, hvarigenom den trafikerande allmänheten på
det bästa och lämpligaste sätt betjenas. Ensamt denna omständighet
ådagalägger, sorn mig synes, alldeles ojäfaktigt, att
detta förslag till ombildning af vexlings- och insättnings-rörelsen
i Banken är helt och hållet förfeladt. Otvifvelaktig,t är det emedlertid,
att, om en ny lokal för Banken skall kunna erhållas, flere
nuvar:de olägenheter skulle kunna afhjelpas, ty det är ostridigt,
att det vore en ganska stor beqvämlighet för allmänheten, om,
efter gjorda insättningar i Expeditions-kassorna och der erhållet
bevis derpå, man genast kunde i ett runi på samma botten få
aflemna elen erhållna expeditionen i utbyte mot den, som depositions-afdelmn
skall utlemna; men när nu detta icke låter sig
göra med mindre, än att man anskaffar ett nytt hus för Banken,
och den af Utsk. föreslagna förändring af nuvande Bankohuset,
långt ifrån att förminska, tvertom skall öka olägenheterna för de
trafikerande, hemställer jag, om det kan vara välbetänkt att vidtaga
en sådan förändring.
Orsaken till de klagomål, som försports öfver nuvande inrättningar
i Banken och den långsamhet i expeditionen, som nu
eger rum, härleder sig hufvudsakligen derifrån, att man i deposilions-afdelmn
följt den praxis, att expeditionerna, som derifrån
skola utgå, icke ullemnas förr än efter en viss tid, sedan vederbörande
handlingar dit ankommit från de trafikerande. - Detta
har möjligen ledt dertill, att vederbörande tjenstemän inom depositions-afdelnm
icke alltid med vederbörlig skyndsamhet verkställt
den expedition, dem ålegat, sä att de trafikerande kunnat
så fort som möjligt erhålla sina expeditioner; men derföre att
något fog till klagan kunnat förefinnas, skall man väl icke gå
ända derhän, att man tillåter sig att omintetgöra den nuvande
ordningen, under föreställning, att erhålla en bättre, helst då
en noggrannare undersökning om förhållandet och jemförelse
emellan hvad som är och hvad som skall blifva, gifver till det
sednare ett högst ofördelaktigt utslag. Vill man det goda ändamålet,
Utsk. åsyftar, så synes mig, att man, för att komma dertill,
bordt afvakta tiden, nemi. den tid, då Banken förvärfvat sig
en ny lokal, så inrättad, att det blir möjligt, att der inrymma
alla de tjenstemän, hvilka äro nödiga för Banko-rörelsen, så •"vidt
den afser vexlingen, depositions- och Iåne-afdeln:ne, och, då detta
skett, böra de förändringar vidtagas, som, med afseende på lo
-
236
Den 14 Oktober e ni.
kalens beskaffenhet, kunna vara mest lämpliga och ändamålsenliga.
Att verkställa reorganisationen enl. Utsk:s förslag, föranleder en
kostnad, som, sedan organisationen väl är verkställd, ofelbart
kommer att visa sig ändamålslös, men Banken har emedlertid
fått- vidkännas utgifter, hvilka kunnat långt bättre användas. De
felaktigheter, som låda vid expeditioner inom Banken, kunna på
annan väg afhjelpas, men jag har icke hört någon med fog klaga
deröfver, att hvarken låne-afdeln:n, depositions- eller vexel-afdelmne
hafva i någon mån så förfarit, att den, som velat hafva
en skyndsam expedition, icke kunnat få densamma; äfvensom
jag är öfvertygad derom, att Ofver-Styrelsen, om den erhåller
kännedom derom, att rörelsen icke går med vederbörlig skyndsamhet,
icke underlåter att vidtaga åtgärder, för att afhjelpa alla
befogade klagomål.
F. n. inskränker jag mig endast till dessa anmärkmr, hvilka
torde vara tillräckliga, för att ådagalägga att det sätt, hvarpå
BankoUtsk. velat afhjelpa de nuvande olagenheterne vid depositions-
och kassa-rörelsen i Banken, ingalunda är ändamålsenligt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Att döma af den siste
talarens yttrande, skulle den, som icke hade närmare reda
på föihållandet, kunna tro, att Utsk:s förslag endast är ett hugskott,
bygdt på losan sand. För att gifva R. o. Ad. en ledning
vid bedömandet af tillkomsten utaf detta förslag, torde jag få upläsa
29:de §:n af nu gällande Banko-Reglemente, sålydande:
”Fullmäktige berättigas, att åt 3:ue personer updraga utarbetandet
af förslag till en sä beskaffad organisation af Banko-verket
samt reglering af dess tjenstemanna-personal, att, jemte åstadkommande
af större enkelhet i förvaltningen och räkenskapefne,
all möjlig besparing i verkets förvaltningskostnader på det hela
samt ökad beqvämlighet för allmänheten må, utan åsidosättande
af nödiga kontroller, kunna beredas; börande förslaget i fullständigt
skick till Fullmäktige aflemnas före slutet af år 1852; hvarefter
detsamma, i händelse af Fullmäktiges godkännande, får
tills vidare bringas till verkställighet, under vilkor likväl, att Bankens
nuvande aflönings-stat icke må öfverskridas.”
I anledn. af denna § utsågo Fullmtge 3 personer, nemi.
en bland sig och 2 Kommissarier, för utarbetande af förslag. Jag
förmodar, att, då Fullmige vidtogo denna åtgärd, de utsågo
de bästa personer, de hade att tillgå. Dessa personer hafva sedermera
utarbetat ett förslag till förändrad organisation, hvilket
förslag blifvit i vissa delar af Under-Styrelsen och äfven af Fullm:ge
underkändt, i andra delar åter godkändt. Till Utsk:s
behandling öfverlemnades så väl Komiterades förslag, som UnderStyrelsens
yttrande deröfver. Utsk. hade således endast att afgifva
yttrande öfver detta förslag, och Utsk. har tillstyrkt, hvad
Utsk. ansett leda till ändamålet. Detta är marchen af saken
och en förklaring öfver Betänk:s tillkomst.
De båda föreg:de talarne hafva hufvudsakligen sagt, att Banken
borde inrymmas i ett enda hus, der all rörelse kunde be
-
Den 14 Oktober e. m. 237
drifvas i en lokal på nedra botten, oell att förr än Banken får
ett sådant lins, blifva alla försök till förändrad organisation fåfänga
och leda icke till det resultat, raan önskar. Jag instämmer
fullkomligt med dessa Hrr deruti, att det vore bättre, om man
kunde .få en ny lokal, och att man eljest icke kan i sin helhet reorganisera
Banken eiler få den så inrättad, alt den uppfyller hvad
man kan fordra af en Bank, och det gläder mig hjertligt, att
de värde talarne äro i denna fråga så radikala, att de vilja taga
steget så fullt ut. Likväl när förhållandet är sådant, och om än
R. St:r, hvilket numera icke är möjligt, sedan frågan om inköpandet
af ett nytt hus blifvit af 2 Stånd afslagen och sålunda
förfallit, vid denna Riksdag ännu kunde besluta om upbyggandet
af ett nytt Bankohus, skulle jag vara af den tanken, alt, med
afseende på den långa tid, som åtgår, innan ett sådant hus kan
blifva färdigt, det är skäl att i del gamla Bankolnisel vidtaga de
förbättringar, man kan göra, för att under de mindre gynsamma
förhållanden åstadkomma det albira bästa.
Hr von Hartmansdorff har ganska riktigt redogjort för stället,
hvarest de olika kassorna äro placerade, äfvensom för det
sätt, hvarpå rörelsen der bedrifves. De deruti föreslagne förändringarne
beslå hufvudsakligast i sammanförande af expeditionskassorna
och depositions-afdelnm. Båda dessa afdeln:r hafva
mest att göra med hvarandra. Alla insättningar, som ske på
räkningar, göras i expeditions-kassorna, och sedan de äro verkställde
samt antecknade af specialföraren, aflemnar man attesten
till depositions-afdelnm, och, sedan denna operation är verkställd,
får man sednare på dagen återkomma, för att uttaga expeditionen.
För min del har jag ansett bäst vara, om denna operation kunde
ske på ett ställe, och att det vore till beqvämlighet för allmänheten,
att, för hvarje expedition, slippa springa 2 trappor upp, 2
å 3 serskildta gånger, och i stället utfå expeditionen på en gång.
Derföre har Utsk. tillstyrkt bifall till Komiterades förslag, i fråga
om inredandet af ett sä stort rum, att hela rörelsen der kunde
bedrifvas. Bäst hade naturligtvis varit, om man kunnat få denna
lokal på nedra botten, men, som det är af vigt, att denna lokal
är ljus och hög, och dessa båda fördelar, huru man än ville
ställa till, icke kunde erhållas å nedra botten, ansåg man det
vara bättre, att underkasta sig den olägenhet, som alltid upstår
derigenom, att man måste gå 2 trappor upp. Bättre det,
än alt få en mörk lokal, när alla dessa olika expeditioner skola
granskas, och just för detta ändamål är det angeläget, att rummet,
der delta sker, är fullkomligt ljust. Nu är meningen,
att depositions-afdelnms nuvar:de rum skulle dertill användas;
men då måste några väggar nedslås och en lanternin på taket
anbringas, jemte fenster på tre sidor, hvarigenom tillräcklig dager
skulle erhållas, och kostnaden härför är beräknad till 30,000
R:dr. Genom en sådan åtgärd får man, som sagdt är, dessa
båda afdelmr, som hafva mycken beröring med hvarandra, inom
samma rum, och alla de expeditioner, som gå emellan Bankens
tjenstemän, utfärdade under allmänhetens ögon. Onekligen
238
Den 14 Oktober e. ta.
bidrager delta att Underlätta kontrollerna. Att alla de personer,
som handhafva dessa saker*, finnas på ett. rum, och att de finnas
inför allmänhetens ögon, deri ligger, enl. min åsigt, en mycket
större kontroll, ån i en hop andra minutiösa föreskrifter, hvaraf
många lätteligen nog kunna kringgås,
Hr von Hartmansdorff har fästat upmärksamheten derpå, att
det vore beqvämligare nu, då man har alla kassorna på en
botten. Jag hemställer likväl, hvari den stora beqvämligheten
ligger, när dessa 4 expeditions- och vexlings-kassor hafva med
hvarandra ganska betydligt alt skaffa, hvaremot expedilions-kassorna
hafva en nästan ständig beröring med depositions-afdelntn,
emedan alla expeditioner från dem gä till depositions-afdelmn.
Det är således af vigt, att expeditions-kassorna och depositionsafdelmn
blifva placerade tillsammans, och om detta kunnat ske
jemväl med läne-afdelmn, hade det varit väl; men detta lät sig
icke göra, ^och att, emot vidtagandet af en förbättring, anföra det
skäl, att man icke tagit steget fullt ut, att man icke har gjort
reorganisationen så fullständig, som den borde vara, då materiella
hinder ligga emot ett sådant förslag, det har i sanning mycket
sken af att säga sig vilja en förbättring, men i verkligheten icke
vilja hafva den, då den erbjudes.
Hr von Hartmansdorff nämnde, att Ulsk. med sin reorganisation
hade bordt vända sig emot Bankens hus. Just detta har
Ulsk. gjort. Utsk. har föreslagit betydliga förändringar i detta
hus, för att komma till det resultat, Komiterade föreslagit. Samme
talare har äfven gjort anmärkn. emot Utsk:s förslag, i fråga om
diskont-kassören. Jag tror, att det är ännu för tidigt att behandla
den frågan, innan R. o. Ad. ännu fått kännedom om
hvad Utsk. tänker att, i afseende på denne kassör, föreslå. I
det hänseendet är intet annat sagdl, än att, om en diskont-kassör
antages, blir personalen så och så, men i händelse icke serskild
diskont-kassör skulle antagas, blir personalen så och så. Detta är det
enda, som i detta Betänk, säges, och således torde det vara för tidigt
att yttra sig om diskont-kassören. Likväl kan jag icke underlåta,
att, i anledn. af ett yttrande af Hr Printzensköld om denne diskont-kassör
och de anmärkn:r, han framställt mot Utsk:s undersökningar,
(i sammanhang hvarmed han sade, att diskont-kassörens
göromål skulle den ena dagen blifva ganska betydliga och
den andra nästan inga, hvarföre Hr Printzensköld ansåg förslaget
olämpligt), anhålla att få uplysa Hr Printzensköld, att BankoUtsk.
har föreslagit en förändring, genom hvars antagande denne
kassörs göromål blifva jemnare. Samme talare har äfven sagt,
att, hvad Under-Styrelsen äfven anmärkt, kassa-chefen får svårt
att hålla tillsyn öfver de olika kassorna, enär expeditions-kassorna
blifva 2 trappor upp och vexlings-kassorna på nedra bolten. Förhållandet
är, som i Betänk, är anfördt, att kassa-chefen behöfver
icke och har icke eller någon jemn tillsyn öfver hvarje kassa.
Kassa-chefens plats är f. n. i expeditions-kassorna, och der står
han och der skall han komma att stå. Det är visserligen sannt,
att, om Utsk:s förslag antages, kassa-chefen, för att komma ned
Den 14 Oktober e. m.
239
I vexlings-kassorna, måste gå 2 trappor ned, men huru ofta behöfver
han gå till vexlings-kassorna? Så att de anmärkmr, som
1 detta afseende blifvit gjorde, icke skäligen kunna förhindra antagandet
af Utsk:s förslag. Hr von Hartmansdorff tyckes till och
med bestrida, att det af Ulsk. föreslagna sammanförandet af de
båda afdelmne, skulle leda till någon lättnad för allmänheten.
Det förstår jag i sanning icke. Det är väl temligen gifvet, att,
om jag har en expedition i Banken, det är lättare för mig att
fä den utfärdad under min dervaro, om det än skulle dröja 7
å 8 minuter, än om jag för samma ändamål skall gå till Banken
2 gånger med längre mellanrum, och just det förra skulle blifva
händelsen, om Utsk:s förslag antoges.
I afseende på det stränga skiljandet emellan utbetalningsoch
inbetalnings-kassörernes göromål, hvilket Komiterade föreslagit,
har Utsk, ansett sig böra frångå detsamma och medgifvil,
alt utbetalnings-kassören skulle få emottaga inbetalningar, och
derigenom skall, enl. min åsigt, en stor del af de anmärkmr,
Under-Styrelsen mot Komiterades förslag framställt, komma att
förfalla. När den lokal, som här är föreslagen såsom gemensam
för de båda afdelmne, kommer att en längre tid på dagen hållas
öppen, är det" äfven troligt, att tilloppet af trafikerande på en
gång icke blir serdeles stort, utan kommer att fördelas på olika
tider. Dessutom visar sig, om man beräknar dem, som dagligen
besöka Banken i och för insättningar och tillagningar, alt de utgöra
icke mera än 2 ä 300 personer dagligen, och deraf ser man,
att den befarade trängseln icke bör komma att ega rum. Hr
von Hartmansdorff har fästat upmärksamheten derpå, att, under
det förändringen skall införas, det blir svårt att fä lokal för depositions-afdelmn.
Likväl har han sjelf upgifvit, hvar den lämpligen
kan beredas, nemi. 4 trappor upp i Bankohuset uti Fullmäktiges
ntivartde rum. Det är visserligen sannt, att allmänheten
får gå en trappa till, men sådana olägenheter komma väl
alltid alt inträffa, när en sådan reparation pä ett dylikt hus eger
rum, så att man under 4en tiden icke kan bereda allmänheten
alla de fördelar, som hon under vanliga förhållanden eger. Jag
anhåller, på grund af alla dessa skäl, om bifall till förslaget.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Frih. Tersmeden har
omnämnt tillkomsten af det förslag, Utsk. tillstyrkt. Detta förslag,
som afser en förening af depositions- och kassa-afdelmne,
är upgjordl i och för allmänhetens beqvämlighet. Jag vill icke
bestrida, att ju icke allmänheten derigenom blifver bättre betjenad,
men jag tror äfven, att sådant kan ske, om det förslag,
som Fullmäktige, i motsats tili Komiterade, framställt, antages.
Fördelen af Fullmäktiges förslag består deri, att den serskilda
byggnad eller förändring af Bankens hus, som Komiterade tillstyrkt,
helt och hållet undvikes. Den beräknade kostnaden härför
upgar till 30,000 R:dr b:ko. Jag anser således, att då man
icke kan positivt bestämma, huruvida Utsk:s förslag bereder allmänheten
en större beqvämlighet än det, som Fullmäktige afgifvit,
man bör antaga Fullmäktiges förslag intill nästa Riksdag,
5>40
Den 14 Oktober e. m.
och derigenom vinna en erfarenhet, huruvida de nu af allmänhetén
öfverklagade olägenheter dymedelst kunna afhjelpas, utan
att nu brådstörtadt antago Ulsk:s förslag, hvilket föranleder Banken
en utgift af 30,000 R:dr. Belin nes vid nästa Riksdag, att detta
Fullmäktiges förslag bereder allmänheten nödig beqvämlighet, så
har man derigenom besparat Banken denna utgift. Visar deremot
förslaget ett motsatt resultat, kan det då vara lid nog att
anvisa 30,000 B:dr för allmänhetens beqvämlighet. Hvad beträffar
säkerheten för Banken och möjligheten af göromålens
gång, klandrar jag ingalunda Romiterades, af Utsk. tillstyrkta förslag.
Jag tror, att det ganska väl kan verkställas, och jag skall
icke hafva något emot alt antaga Utsk:s förslag, om dermed icke
vore förknippad den betydliga utgiften af 30,000 R:dr, som jag
tror icke vara behöflig, för att bereda allmänheten nödig beqvämlighet.
Af detta skäl anser jag, att Ulsk:s förslag vid denna
Riksdag icke bör antagäs, men deremot Fullmäktiges, hvarmed
man besparar sig nämnde utgift till nästa Riksdag; och då haiman
tillfälle att gifva ut den, då man ser, att sådant bestämdt
erfordras. Jag förenar mig således med Hr von Hartmansdorff
derutinnan, att Utsk:s förslag, i fråga om kassa- och depositionsafdelnines
förening, icke må antagas och således icke heller den
förändring af Bankens hus, som deraf skulle blifva en följd.
Hr Printzensköld: Frih. Tersmedens anmärkn. emot mig,
att jag skall för tidigt hafva inlåtit mig i yttrande* om organisationen
af Banko-diskontens verksamhet, så vidt denna organisation
afser den kassör, som derstädes skall finnas, tillåter jag
mig att möta med deli kontra-anmärkn., att BankoUtsk. måhända
för tidigt inkommit med nu ifrågävande Utlåt., då Utsk. icke
derjemte framställt förslag, ronde kassaförvaltningen eller in- och
utbetalningarne inom Banko-diskonten, enär denna afdeln. jemväl
utgör en integrerande del af Bankoverket, och hvilken afdeln.
således, hvad kassagöromålen beträffar, ovilkorligen står i
direkt sammanhang med Bankoverkets verksamhet i denna del;
och när Utsk. i detta sitt Utlåt, omtalar, hvad det ämnar att tillstyrka,
rör:de diskontverket, tror jag icke, att jag förlupit mig,
då jag yttrat mig om hvad Utsk. ämnar föreslå, i afseende på
Banko-diskonten. För denna min åsigt hemtar jag så mycket
mera stöd, som Utsk. sagt, att en serskild kassör skall tillsättas
för diskontens räkning, och Utsk. derjemte grundat sitt förslag
om indragning af en kassör för depositions- och kassa-afdeln:ne
just på detta förhållande. Det hade varit önskligt, att R. Staaf
BankoUtsk. fått veta, hvarmed det ämnar sysselsätta denne
nya kassör, och man hade deraf då kunnat bedöma, huruvida
detta förslag, framstäldt i sin helhet, varit lämpligt eller icke;
men när så icke är förhållandet, må det ursäktas mig, om jag
anser mig icke böra obetingadt antaga ett på detta sätt till R.
St:r motionsvis framstäldt förslag.
Hvad för öfrigt beträffar Frih. Tersmedens yttrande till mig
personligen, ang:de den afsigt, jag kan ega med att vara radikal,
i af
-
Den 14 Oktober e. ro.
241
i afseende på detta förslag, så är detta den vanliga jargonen,
sora begagnas emot personer, som motsätta sig allt för häftiga
omstörtningar af det bestående. Jag räknar mig till deras antal,
hvilka lika lifligt som Frih:n nitälska för förändringar, men jag
öfverväger noga, huru de skola verkställas, innan jag lemnar dem
mitt bifall. Detta har varit motivet för milt upträdande emot
BankoUtsk., och Frih:n mål-te väl i detta fall kunna något låta
lugna sig, då till och med Gr. Gyldenstolpe yrkat ogillande af
Utsk:s förslag, men deremot bifall till Banko-Fullm:ges, hvarom
jag icke yttrat ett ord.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Tersmeden har såsom ett
fel tillräknat mig det jag påstått, att, innan ett nytt hus för
Banken kunde anskaffas, alla försök, att förbättra expeditionssättet
inom Banken, vore fruktlösa. Något sådant har jag icke
ens tänkt, utan endast sagt, att dessförinnan kunna inga väsendtliga,
blott mindre förbättringar ske. Det äro just sådana, som
Fullm:ge hafva föreslagit och jag anser böra vidtagas. De
torde så mycket heldre kunna verkställas, som, på sätt Gr. Gyldenstolpe
nyss sagt, någon betydlig kostnad dermed icke är förknippad.
Frih:n har trott, att, under den lid ett nytt hus för
Banken upföres, borde man bygga om de äldre. Hvartill skulle
det tjena? Man vunne derpå en half förbättring för några år.
Då skulle man nödgas upgöra ett reglemente för den tiden och
sedermera ett annat för den kommande, oberäknade alla de kostnader,
som -åtfölja ombyggnaden af ettdera af de äldre Bankohusen.
Frih:n har omtalat allmänhetens fördel deraf, att hon
skulle slippa gå 2 gånger till Banken för att utbekomma sina expeditioner.
Denna fördel kan, så vidt möjligt är, vinnas medelst
antagande af Fullm:ges förslag. Alen genom intet organisations-förslag
kan man påräkna att alltid fä sina expeditioner genast;
ty tilloppet kan vara så stort, att väntan blifver lång. Så
äro t. ex. på de tider, då hufvudstadens kronoutskylder insättas,
expeditionerna så talrika, att, äfven om Banken vore organiserad
efter Gtsk:s förslag, skulle dröjsmålet blifva betydligt. Dä kunde
icke heller den lokal, som Ulsk. föreslagit, räcka till, såsom Frilnn
påstått. Jag vill såsom exempel på mängden af dessa expeditioner
nämna, att den 27 Febr. innevar:de år utfärdades från
deposilions-afdelmn 335 expeditioner och 495 attester. Om man
nu beräknar att liden från kl. 9 till kl. \ 2 utgör 270 min.,
hvarunder expeditionerna skola utlemnas, blir det icke en minut
för hvarje expedition, och föga öfver en half för hvarje attest.
Ar det då tänkbart, att man vid sådana tillfällen skall straxt
kunna blifva betjenad? Man måste vänta, huru än organisationen
är beskaffad.
Hvarföre skall man icke vilja göra en delaf förbättringarne,
säger Frih:n. Jo! jag vill visserligen, att en del skall göras,
men önskar, att man icke måtte taga sig före, hvad som ej kan
ske, utan att vålla onödiga omkostnader. Frilnn har lagt mig
13 H. 16
242
Den 14 Oktober e. m.
lill last, att jag omnämnt diskont-kassören. Detta har jag gjort
derföre, att man icke må förebrå mig, att hafva förtegat hans
välmenta tillvaro, dä jag i öfrigt klandrat Utsk:s tillstyrkande.
Hade jag ej omnämnt honom: så skulle mine motståndare hafva
sagt: ”Hr von Hartmansdorff förtiger denne diskont-kassör, som
är den 3:dje.” Nu omförmäler jag, att en sådan borde tillsättas,
och då lägger man mig detta till last. Frih:n har talat om
5 till 10 minuters väntan. Af hvad jag redan anfört, lärer R.
o. Ad. finna, att denna väntan kan vara några timmar, under
hvilka man får gå och komma igen. Detta mätte väl vara bättre
för dem, hvilkas tid är något värd, emedan de kunna under
tiden uträtta något nyttigare än vänta i Banken. Frih:n har medgifvit,
att allmänheten måste, under byggnadstiden, gå upp i
4:de våningen. Men dä allmänheten redan är missnöjd med
gåendet 2 trappor upp, så blifver hon det ännu mera, om hon
skall gå 1 trappa högre.
1 fall man möjligen anser frågan om lokalen vara tillräckligt
omtalad och olägenheterne af Utsk:s förslag nöjaktigt framdragna:
hemställer jag, om icke del uplästa stycket mätte fördelas
i 2 morn., så att det första kommer att sluta med orden
”2 trappor upp i Bankoluisel”, hvilket mom. jag anhåller måtte
serskildt företagas till afgörande och afslås, samt att det följande
mom. måtte läggas lill handlingarne, nemi. det, som börjar med
orden: ”samt att vid expedition och redovisning” etc. och slutar
med orden: ”i redovisning och göromål” etc. Jag hemställer
till en hvar, om man så noga vet, hvad man beslutar,
derest man oförändradt antasfer hvad Utsk. föreslagit. Afgörandet
här torde inverka icke blott på denna punkt, utan äfven
på den följande, som börjas med orden: ”att det af Fullm:ge
framlagda förslag” etc. Jag anhåller alltså om bifall till hvad
jag nu haft äran anfifra.
Hr Arneli, Gust. Fredr.: Det förefaller mig i sanning
besynnerligt, att en organisationsfråga, hvarmed hufvudsakligen
afses allmänhetens beqvämlighet, skall röna så mycket motstånd.
Jag skulle önska, alt de, som tro, att man ej kan sköta en större
rörelse utan de tunga kontrollerne, kunde en dag, då rörelsen
är liflig vid insättningar i Hypotheks-föreningar, eller då marknad
är i en stad, der Privat-banker finnas, kunde, säger jag,
komma till dessa ställen för att se, huru der tillgår, utan att
något missnöje upstår, hvarken å de trafikerandes eller de betjenandes
sida. Med all säkerhet kan jag försäkra, att expeditionerna
der upgå lill vida högre belopp än det Frih. Tersmeden
upgifvit utgå dagligen per medium frän Banken, och de öfverstiga
jemväl det belopp, Hr von Hartmansdorff upgifvit, men
dessa expeditioner utlemnas likväl inom samma tid, som inom
Riks-Banken, eller ifrån kl. 9 till kl. 2 af en till antalet ganska
inskränkt personal. Jag kan således icke annat än anse, att den
långsamhet, som nu i Banken råder med expeditioners utfärdande,
härleder sig ifrån en felaktig organisation.
Den 14 Oktober e. m.
Om Utsk:s förslag har här serdeles mycket blifvit ordadt, och
Gr. Gyldenstolpe liar sagt, att han visserligen finner det ntförbart,
men medföra allt för stora omkostnader. Jag hemställer likväl,
huruvida en inrättning, som på allmänheten årligen vinner millioner,
bör draga i betänkande att för samma allmänhets beqvämlighet
upoffra 30,000 R:dr B:ko, det vill säga ungefärligen 10
dagars vinst. Jag tror det åtminstone icke. Hr Printzenskölds
fråga, hvad skall Diskontverkets Kassör göra, tyckes verkligen
vara nog egen, men det låter lätt förklara sig, då man känner
den nu vande organisationen. Jag skall i alla fall ganska kort
besvara denna fråga dermed, att Diskont-Kassören skall räkna
penningar, mottaga och utgifva penningar. Min öfvertygelse är,
att om Gtsk:s förslag blir anlaget, skulle ganska mycket missnöje
håde på allmänhetens och tjenstemännens sida undvikas. För
närvaride finnes uti Diskonten en Kamererare och en KreditivBokhållare,
och Utsk. har alltså utgått från den åsigten, att Diskont-Kassören
skall emottaga och utbetala penningar och Kamereraren
kontrollera Kassören. Då enl. min åsigt ganska mycken
belåtenhet å så väl allmänhetens som tjenstemännens sida skulle
vinnas genom antagande af Utskis förslag, tillstyrker jag bifall
lill detsamma.
Frih. Tersmeden: Jag har begärt ordet i anledning af
Gr. Gyldenslotpes yttrande, sora gick hufvudsakligen derpå ut,
att den för ändamålet erforderliga kostnaden vore öfverdrifven. Jag
är häruti till en stor del förekommen af den siste talaren,
och vill tillägga, alt kan man vinna ett någorlunda godt ändamål
eller bereda allmänheten beqvämlighet, tror jag icke att upoffringen
är så serdeles stor. Bankens vinst går såsom vi veta
årligen till omkring en million, och 30,000 R:drs afprutning,
som skulle blifva följden af Utskrs förslag, är väl icke så farlig.
Hr von Hartmansdorff omnämnde en dag, då i RiksBanken ett
betydligt antal expeditioner utfärdades. Det är visserligen sant,
att tilloppet i Banken under vissa tider är stort, men det är
endast undantagsvis och hufvudsakligast då Krono-Utskylderne
inom hufvudstaden skola inbetalas, och vid denna tid må man ställa
med Banken huru man vill, så kommer alltid denna olägenhet
Hr von Hartmansdorff omnämnt att fortfara. Emedlertid hoppas
jag, alt något hinder icke måtte möta för antagande af Utsk:s
förslag, och det hinder, Hr von Hartmansdorff framställt, blir
fortfarande, huru än Banken organiseras.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Printzensköld: Såsom skäl för antagligheten af Utsk:s
förslag, har Hr Arnell åberopat förhållandet vid Hypotheksföreningarnes
qvartalssaramankomster, vid hvilka, säger han, den
mängd expeditioner utfärdas, att, om någon af Bankens tjenstemän
kunde få se de göromål, som vid dessa sammankomster förefiunas,
han skulle genast antaga Utsk:s förslag. Jag betviflar
16*
244
Den 14 Oktober e. m.
ingalunda den värde talarens upgifter, tvertom är jag Öfvertygad,
att Hr Arnell sanningsenl. omförmält de expeditioner,
som af Föreningarnes Styrelse utfärdas; men jag får fästa hans upmärksamhet
derpå, att del heter qvartals-sammankomster derföre, att •.
dessa sammankomster inträffa 4 gånger om äret. Att anstränga sig 4
gånger om året, är väl icke någon svårighet underkastadt, men om Hr
Arnell, i egenskap af ledamot i Styrelsen öfver en Hypoteksförening,
skall på samma sätt anstränga sina krafter året om, betvifiar
jag, att han dermed finnér sig belåten. Hr Arnell kan
med sitt kompani forceras möjligen en eller annan Håg, men
om delta dagligen sker, mäste han komma att tröttna. Tjenstemäns
göromål skola bedömas sådane de hvarje söcknedag äret
om måste bestridas och icke så som förhållandet med dem vid
något serskildt tillfälle kan vara. Man kan icke begära, att tjenstemannen
skall anstränga sina krafter utöfver en viss gräns, nälen
sådan ansträngning erfordras dagligen. Vid Statens öfrige
embetsverk kan någon ledighet vara att påräkna för tjenstemännen,
men inom Banken är förhållandet icke sådant, ty om allmänheten
skall der rätt betjenas, finnes der ingen hvila, och då
mäste man tillse, att Bankens tjenstemän icke sä betungas, att
Banken slutligen kommer att sakna, om icke tjenstemän, åtminstone
sådane, som äro skicklige och pålitlige.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har utgått från den synpunkt, att
man icke hör utgifva penningar i annat fall än dä något dermed
kan uträttas. Den öfvertygelsen, som må vara förlåtlig,
eftersom jag deltagit i afgifvandet af detta förslag, hyser jag ännu,
nemi. att samma beqvämlighet, som genom Komiterades
förslag beredes allmänheten, tillskyndas henne genom det förslag
Fullm:ge afgifvit. Skillnaden är blott den, att för verkställighet
af Komiterades förslag erfordras en utgift af 30,000
K:dr, hvaremot verkställigheten af Fullm:ges förslag erfordrar
en mindre eller rättare ingen kostnad. Jag hemställer då, om
icke Fullm:ges förslag bör lemnäs företrädet. Det synes mig
altså, som borde man försöka att vinna ändamålet utan en dylik
utgift. Visar det sig att della mål icke utan dessa 30,000
R:dr kan vinnas, så må de utgifvas, men det är ännu icke bevist,
huruvida Komiterades förslag lemnar allmänheten större beqvämlighet
än det af Fullm:ge framställda. Jag kan icke bestämdt
säga hvilketdera är förhållandet, ty det kan endast erfarenheten
afgöra, men i alla fall bör man väl börja med det förslag,
som kostar intet, och icke med det, som erfordrar en kostnad
af 30,000 R:dr.
Hr Arnell: Hr Printzensköld har haft godheten uplysa
mig, att ordet qvartals-sammankomst betyter, att dessa sammankomster
inträffa endast 4 gånger om året. Tacksam härför får
jag likväl erinra honom, att ifrågavande ords betydelse ingalunda
är mig obekant. Deremot får jag uplysa den värde talaren,
att det stora antal expeditioner, som i och för kronoutskylderne
bär i Stockholm den 27 Februari hvarje år af Banken utfärdas,
Den 1-i Oktober e. m.
245
förekommer icke ens 4 gånger, utan endast en gång om året.
Således synes mig den jemförelse, jag upställt emellan arbetet i
Banken oell vid Hypotheksföreningarnas qvartals-sammankomster,
icke vara så haltande, som Hr Printzensköld föreställt sig. Men
eftersom det är fråga om kronoutskylder, så må jag framställa
en annan jemförelse. Månne ieke en Kronofogdes och Häradsskrifvares
göromål vid upbörden äro lika mycket trägna, som
någonsin tjenstemännens i Banken d. 27 Februari? Jag anser
mig på intet sätt af Hr Printzensköld vederlagd.
Frih, Tersmeden: Gr. Gyldenstolpe har sagt, att egentliga
skillnaden emellan Komiterades och Fullm:ges förslag består
deri, att det förra medför en utgift af 30,000 R:dr, hvaremot
det sednare fordrade ingen kostnad, men beredde allmänheten
samma fördelar. Till en början får jag förklara, att Fullm:ges
förslag icke så alldeles äflöper utan kostnad, enär enl.
detsamma väggar i Bankens hus skola slås ned, och hvad angår
beqvämlighelen för allmänheten, så heror det deraf, huru man
ser saken, nemi. om, efter Komiterades förslag, insättningar och
attesters utlärdande derå göras på ett ställe, eller, efter Fullm:ges
förslag, sådant skall ske på 2 ställen. Komiterades förslag
mäste således tillerkännas företräde, helst, enl. detsamma,
ett större antal tjenstemän kan indragas, än efter Fullm:ges
förslag.
Då jag förra gången hade ordet, glömde jag att yttra mig
öfver Hr von Hartmansdorffs förslag till propos. Jag instämmer
till alla delar med honom, enär det just är den delen af
punkten, som fordrar B. St:s beslut.
Ropen på propos. förnyades.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill säga ett par ord. Frih.
Tersmeden påstod det vara en större beqvämlighet för allmänheten,
att icke behöfva gå med sina expeditioner på mera än
ett ställe. Men Frih:n har icke kommit ihog, alt det ställe,
hvarest allmänheten skulle erhålla både expeditioner och penningar,
är beläget 2 trappor upp. Som allmänheten icke vill
eller kan der förblifva, utan måste för att komma hem, gå 2
trappor ned genom bottenvåningen, der kassorna finnas: så har
ju allmänheten ingen olägenhet deraf, att Fullm:ges förslag bifalles.
Frih:n har äfven sagt, alt, med antagandet af Utslcs förslag,
—skulle ett större antal tjenstemän- kunna indragas, än om
Fullm:ges hemställan godkändes. Ja! det. är sant; men jag
tror, att indragningen af tjenster är efter Ulsk:s förslag allt för
stor. Om det bifalles, torde R. St. nödgas, för tjenstemännens
befarade otillräcklighet, antingen bevilja ett serskildt anslag, eller
också bemyndiga Fullm:ge att utbetala arfvoden ät de extraordinarie^
som måste tillförordnas. Hvad har man då vunnit?
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, yttrade, att då Hr von Hartmansdorff yrkat delning
af förevande punkt, propos. komme alt först framställas å den
246
Den 14 Oktober e. m.
föreg:de delen deraf, hvarå Hr von Hartmansdorff yrkat afslag
och som innehöll: ”att gemensam lokal för kassa- och deposilionsafdelningarne
må, i öfverensstämmelse med upgjorde ritningar
och kostnadsförslag, få beredas genom ombyggnad af den lokal,
som depositions-afdelningen för närvar:de begagnar 2 trappor tipp
i Bankohuset.”
Efter sedermera först till bifall och derefter till afslag å denna
del af Utsk:s ifrågavar:de tillstyrkande framställde propos.-r, som
besvarades med blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till
afslag derå framställd och besvarad med starka Ja, jemte mänga
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes lill justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller BankoUlsk:s tillstyrkande, ”ali gemensam
lokal för kassa- och deposilions-afdelningarne må, i öfverensstämmelse
med upgjorde ritningar och kostnadsförslag, få beredas
genom ombyggnad af den lokal, som depositions-afdelningen
för närvande begagnar 2 trappor upp i Bankohuset,” röstar
Ja;
den del ej vill, röstar
Nej';
vinner Nej, varder ofvanberörde tillstyrkande af R. o. Ad.
afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja -4- 19.
Nej — 25.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, alt R. o. Ad. torde
finna, att återstående delen af Ulsk:s tillstyrkande i förevande
punkt icke för närvar:de föranledde annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
Ropades Ja.
2:o Utsk:s hemställan, pag. 19.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Utsk:s förslag, i förra
punkten, fallit, hemställer jag vördsamt, om icke beslutet här borde
blifva följande: ”att det af Fullra:ge framlagda förslag till
förändrade tjenstgöringsordningar för kassa- och depositions-afdelningarna
samt revisions- och ekonomi-afdelningen, i dess samband
med de förra, må tills vidare tjena till efterrättelse.” Innehållet
af Fullm:ges framställning i denna punkt är väsendtligen
följande. Hittils har till allmänhetens beqvämlighet den åtgärd
vidtagits, att enkla expeditioner, t. ex. sådana der fråga
blott är att för en assignation strax utbekomma penningar, äteck
-
Den 14 Oktober e. m.
247
nas ordet genast eller skyndsamt, som tiilkännagifver, att en sådan
expedition skall fortare än de öfriga verkställas, och kallas
derföre snabblöpare. Fullm:ges nuvande förslag åsyftar att göra
alla expeditioner lill snabblöpare, d. v. s., att den, som vill
vänta på sin expeditions färdigblifvande, kan göra det med anspråk,
att få henne snart färdig, så att till upropet klockan half
2 icke infinna sig andra än de, hvilka icke velat i Banken afvakta
expeditionernes färdigblifvande. Jag tror således, att Fultm:ge,
för allmänhetens beqvämlighet, gjort allt hvad inom den
nuvande lokalen åstadkommas kan.
Det har blifvit mig berätladt, alt PresteSt., redan på
f. m., antagit denna punkt. Jag anhåller, att 11. o. Ad. måtte
göra sammaledes, dock så, att den delen, som afser den numera
förkastade lokalen, må antingen anses hafva förfallit eller också
läggas till handlingarna, hvilketdera Hr Gr. o. Landtm, finner
lämpligast.
Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter, att Hr von Hartmansdorff
föreslagit det beslut, ”att det af Fnllm:ge framlagda
förslag till förändrade tjenstgörings-ordningar för kassa- och depositions-afdelningarne,
samt revisions- och ekonomi-afdelningen,
i dess samband med de förra, må tills vidare tjena till efterrättelse,
” samt hemställde derjemte, enär ett bifall till Utsk:s hemställan
icke lät sig förena med det beslut R. o. Ad. nyss fattat,
om R. o. Ad. bifölle detta Hr von Hartmansdorffs förslag.
Härvid ropades starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Uppå sedermera framstäld propos., blef den öfriga delen af
förevande punkt, såsom endast innehållande Utsk:s åsigt om
tjenstgöringen efter Komiterades förslag, lagd till handlingarne.
3:o Utsk:s hemställan, pag. 27, att Si6:de §:ji i BankoReglementet
må från blifvande Reglemente uteslutas.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om icke den
nästa .punkten, så lydande: ”Utsk. får tillstyrka, att personalen
vid BankoFullm:ges expedition må utgöras af: Banko-Sekreteraren,
en Notarie och en Kanslist,” kan och bör innefattas i
samma öfverläggning och derpå följande propos.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke inse någon vinst af den
förändring i föredragningssättet Hr von Hartmansdorff föreslagit.
R. o. Ad:n har en gång beslutat, att Betänk, skall punktvis föredragas,
och jag anhåller, att detta beslut måtte efterföljas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att 216:de §:n i
BankoReglementet måtte upiäsas, så alt man må vela hvad man
bifaller. v
Sedan härefter den ifrågavande §:n blifvit af Frih. Tersmeden
upläst, anförde
Hr von Hartmansdorff: Denne punkt sammanhänger med
248
Den 14 Oktober e. m.
den af mig omförmälde på det sätt, att Utsk. här säger, att ett
serskildt räkenskapsbiträde hädanefter icke behöfves, utan göromälen
skola updragas åt BankoSekreteraren, understödd af Kanslisten,
Enl. min åsigt, har Utsk. föreslagit Kanslipersonalen hos
Fullm:ge allt för stor. Jag har yttrat detta till Fullm:ges
Protokoll, och det har naturligtvis varit föremål för BankoUtskrs
pröfning. Men man har icke gjort afseende derpå. Jag anhåller
emedlertid, att nu få utveckla mina skäl.
Utsk. bar föreslagit, att Kanslipersonalen skulle utgöras af
en Sekreterare, en Notarie och en Kanslist. Sekreterareu hos
Fullm:ge har ett ganska lätt arbete under de tider, då det icke
är Riksdag eller Revision i Banken. Sålunda kan han mycket
väl, under raellantiderne, öfvertaga denna befattning, för hvilken,
enl. 216:de §:n i BankoReglementet, ett arfvode af 300 R:dr
är anslaget. Han är, i alla fall, väl atlönad; och under Revisioner
samt Riksdagar har han ännu bättre inkomster. Skulle likväl
bans tid blifva för mycket uptagen, så kan arfvodet öfverlemnas
ät den, som tjensten förrättar.
Notarien har vanligen icke mera än eli protokoll i veckan,
emedan Fullnv.ge icke pläga oftare vara tillsammans, och detta
protokoll är i allmänhet ganska kort. En och annan gång förekomma
väl vidlyftigare öfverläggningar, men sådana äro sällsynta.
Härförulan åligger honom att föra hemliga protokollet
eller det, som angår upköp af vexlar. Detta protokoll innehåller
i korthet, att den eller den Fullm:gen anmält, att så och
så många mark Hamburger b:ko blifvit i veckan inköpta efter
den eller den kursen. Följaktligen är protokollsföriugen in
galunda
betungande, hvilket närvande ledamöter af BankoUtsk.
lära kunna vitsorda. Upsättningen af dessa protokoll fordrar
icke mera än en dag, hvadan Notariens tjenstgöring vanligtvis
icke uptager mer än 2 dagar i veckan. Han kunde och borde
alltså äfven besörja renskrifningeu, hvilken, hos Fullm:ge, är
obetydlig derföre, att deras skrivelser lill andra myndigheter
äro få och i allmänhet korta. Således bör, enl. min tanka,
Kanslisttjensten bos Pullunge, såsom öfverflödig, indragas. Om
den tjenstgöring, hvilken- tillhörer Fu!lm:ges Notarie, jemföres
med den, som åligger tjenstemännen inom Kronans embetsverk
med motsvarande aflöning: så skola, på fråga derom, de sednare
säga, att det är en god tjenst, såsom det vanligen beter, och
hvilket betyder, att det är en latmanssyssla. Jag skulle följaktligen
önska, att R. o. Ad:n ville först och främst utesluta 216:de
§:n, på säll Utsk. föreslagit, samt updraga den deri nämnde belältningen
åt BankoSekreteraren, men i den följande punkten
göra den ändring i ordalydelsen, att det skall vara 1 Sekreterare
och 1 Notarie, som tillika är Kanslist, sä alt Kanslisttjensten följaktligen
komme att indragas.
Uppå härefter framsläld propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s i
förevar:de punkt gjorda hemställan.
4:o Utsk:s tillstyrkande, pag. 27, att personalen vid Ban
-
Den 14 Oktobe r e. in.
249
koFullrn:ges Expedition må utgöras af BankoSekrclerarcn,
en Notarie och en Kanslist.
Gr. Gyldenstolpe: Hr von Hartmansdorff har talat öfver
en punkt, som icke är föredragen. Jag anhåller att fa tala öfver
densamma, sedan den nu blifvit föredragen. Hr von Hartmansdorff
har ansett Kanslisttjensten böra indragas och förenas
med Notarietjensten. Jag kan icke medgifva det, ty om Sekreteraren
får förfall, skall Notarien förrätta hans tjenst, och Notarien
skulle således komma att bestrida alla 3 befattningarna på
en gång. Detta anser jag vara för mycket hegardt af en person.
Ar deremot Notarien förhindrad alt föra protokollet, så kan
Kanslisten supplera honom, och af denna orsak anser jag Kanslistljensten
böra bibehållas. Såsom Fullm. har jag tillstyrkt
hvad Utsk. i denna punkt föreslagit, hvarföre jag anhåller om
bifall till Otskis förslag i denna puukt.
Hr von Hartmansdorff: Om Sekreteraren har förfall,
inträder Notarien i hans ställe, och dä kunna extra-ordinarie
tjenstemän förordnas, att sköta Notariens göromål. Sådant är
förhållandet i närvar:de ögonblick. Sekreteraren är sysselsatt i
BankoUlsk.; Notarien gör hans tjenst och en extra-ordinarie
Kanslist förer protokollet hos Fullm:ge med Kanslistens förbigående,
hvilket torde bevisa, att extra-ordinarier stundom äro
tjenlige att vara Notarier. Det är följaktligen icke skäl, att
hafva suppleanter med lön på stat, ty sådane får man ändock,
endast man gifvet1 dem något arfvode för deras besvär. Jag
förnyar min anhållan, att Kanslisttjensten måtte indragas.
Hr Printzensköld: Att förminska antalet af tjenstemännen
vid embetsverken ända derhän, att, då någon af dera får
förfall, fara är för handen, att ärenderne komma att ligga nere,
anser jag skadligt. Att bygga bestämdt på biträde af extra-ordinarier,
synes mig icke heller serdeles nyttigt. Extra-ordinarier
i ett embetsverk äro ingalunda bundne vid tjenstgöringen derinom,
ulan de öfvergifva detsamma, om de finna sin fördel i alt
flitigare upvakla uti ett annat. Att persvadera dem att tjenstgöra,
när behofvet det påkallar, kan icke öfverensstämma med embelsverkets
värdighet och verksamhet, serdeles ett sådant som
det ifrågavande. Jag anser det oklokt att inskränka tjenstemannapersonalen
ända derhän, att, om någon eller några få förfall,
göromålen inom embetsverket är nära att stanna. Jag har varit
vittne till ett sådant fall inom ett af Kronans embetsverk, der man
försökte att inskränka tjenstemannapersonalen. Händelsen gjorde
att nära nog alla ordinarie tjenstemännen dels sjuknade och dels
fingo andra förfall, så att göromålen inom Kansliet voro hart
nära att afstanna. Jag anser det orätt att blottställa ett embetsverk
för sådana händelser. Man bör icke göra tjenslemännen
till slafvar. Man bör icke beräkna deras göromål snart
sagdt som dagakarlens, derföre att man betalar dem några
lingar i gratifikation. Sådant kan icke vara lämpligt.
250
Den 14 Oktober e m.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke, att man kan
kalla den för slaf, som har 2 dagars tjenstgöring i veckan,
eller kanske 3, om han derjemte sköter Kanslisttjensten. Då
han härför åtnjuter 1200 R:dr B:ko årligen, är han lika aflönad
med en Kompanichef inom Arméen-. Hvad har denne Notarie
att göra jemförelsevis med sina vederlikar i Kronans verk,
t. ex. en Notarie i KammarKolhm, eller en ProtoNotarie i KarninarR:n?
Huru mycket mera äro icke desse sysselsatte mot Notarien
hos BankoFu|lm:ge? Om R. St. på detta sätt vilja hålla
öfverflödige och väl aflönle tjenstemän i Banken: så böra de
med motsvarande förmåner jemväl ihågkomma Kronans verk, ty
dessa hafva lika anspråk på öfverflödige och väl aflönade tjenstemän.
Att extra- ordinarier icke komma att fattas i Banken,
bevisas bäst deraf, att när det tillåtes mottaga ansökningar om
inträde i Banken, komma lill Fullm:ge icke mindre än 50
eller 60 sådana på en gång. Jag vet icke för närvar:de, huru
många extra- ordinarier finnas i Banken, men förmodar, att de
utgöra 80 eller deromkring.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, och Hr Gr. o.
Landm. framställt huru som Gr. Gyldenstolpe och Hr Printzensköld
yrkat bifall till förevar:de punkt, men deremot Hr von Hartmansdorff
föreslagit, att personalen vid-BankoFullm:ges expedition
må ugöras af BankoSekreteraren och en Notarie, som tillika bestrider
Kanslistbefattning, blef propos. till bifall å Utsk:s tillstyrkande
först framstäld och besvarad med blandade Ja och Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade
antaga det af Hr von Hartmansdorff i afseende på denna punkt
afgifna förslag, samt, efter denna propos:s besvarande med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade sig anse att Ja härvid varit
öfvervägande.
5:o fjtsk:s yttrande, pag. 22, ang:de tjenslegraden för
Notarien i Fullm:ges expedition; 6:o Utsk:s tillstyrkan
de,
pag. 22, i fråga om inskränkning i antalet af de af delningar,
sorn besörja den deparlementalaförvaltningen; och hot
Utsk:s hemställan, pag. 23, ang:de i: st a §:n i Instruktionen
f ör UnderStyrelsen.
Biföllos.
8:o Ulsk:s tillstyrkande, pag. 23 och 24, ang:de 2, 3 och
4 §§:na i sistnämnde Instruktion.
Hr Printzensköld: Jag tror, att redaktionen af 4:de §:n
bör rättas. Denna § börjar sålunda: ”Är Chef icke inom verket
tillstädes eller af laga jäf hindrad” etc. Enl. min infattning
innebära dessa ord, att han icke är af laga jäf hindrad.
Redaktionen bör väl vara sådan: ”Är Chef icke inom verket
tillstädes eller är han af laga jäf hindrd” etc. Meningen måtte
väl vara den, och då bör ordställningen blifva sådan, på det att
§:n må uttrycka hvad Utsk. åsyftar.
Den 14 Oktober e. m.
251
Gr. Gyldenstolpe: Visserligen hade §:n kunnat upställas
så sora Hr Printzensköld yrkat, men enl. min åsigt kan ingen
misstaga sig om meningen, och jag anhåller derföre om bifall
till §:n.
Hr Printzensköld: Jag kan icke medgifva, att meningen
är rätt ut tryckt, sådan §:n nu är upslälld; ty ordet icke hänför
sig icke allenast dertill, alt chef icke är tillstädes, utan äfven
dertill, att han är af laga jäf hindrad. Mig är det likgiltigt,
hvilken ordställning man begagnar, endast §:n uttrycker hvad
man menar, men, sådan den blifvit af Utsk. föreslagen, är den
bestämdt origtig, och jag förmodar, att Gr. Gyldenstolpe delar
min åsigt, alt, såvidt möjligt är, man bör begagna ett klart och
redigt språk. Jag anhåller följaktligen om bifall lill min framställning.
Uppå härefter framstäld propos., bifölls först Ulsk:s i afseende
på 2:dra och 3:dje §§:ne afgifna, utan anmärkning lemnade
förslag, och då sedermera Hr Gr. o. Landtm., efter framställning
att Hr Printzensköld uti den föreslagna 4:de §:n yrkat
den förändring, all å första raden efter ordet ”eller” tillädes orden
”är han”, hemstälde ora R. o. Ad. utan förändring bifölle
den föreslagna 4:de §:n, ropades Ja och Nej; hvarefter propos.
lill bifall ä denna §, med den af Hr Printzensköld föreslagna
förändring, framstäldes, samt Hr Gr. o. Landtm., sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte några Nej, förklarade att han
funnit Ja öfvervägande.
9:o Utsk:s tillstyrkande, pag. 25’, ang:de § S; 10:o Utsk:s
tillstyrkande, pag. 23, 26 och 27, ang:de §§ 6 till och med
12; ll:o Utsk:s yttrande, pag. 27, ang:de § 13 i samma Instruktion;
samt 12m Utsk:s tillstyrkande, pag. 29, i fråga om
personalen vid Under Styrelsens expedition.
Biföllos.
13:o Utsk:s tillstyrkande, pag. 32, att uti Instruktionen
för Kassa-afdelningen föreskrift må införas derom, att vexlingskassörerne
skola till upräkning emottaga penningeremisser, som
ingå från Riksgälds-Rontoret, Ränterier eller andra, samt att
sådane remisser, efter verhstäld upräkning, utbytas emot större
sedlar, på grund af hvilka Expeditions-kassören meddelar
kassa-attest.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att denna föreskrift
icke är lämplig. Vexlings-Kassörerne äro i allmänhet mycket
uptagne. Om de skola betjena allmänheten och derjemte åläggas
att mottaga och upräkna sådana remisser, som komma från
landsorterna: så fruktar jag, att allmänheten blir uppehållen.
Skall ett sådant stadgande, som det ifrågavar:de, inlagas: så
bör det åtminstone heta, att åt Vexlings-Kassörerne icke lemnäs
sådana updrag vid andra tillfällen, än då de äro ledige, om jag
sä må uttrycka mig, från vexling med allmänheten, hvilket
252
Den 14 Oktober e. m.
sällan inträffar. Det är redan svårt för Vexlings-Kassörerne att
medhinna vexling med allmänheten, när personer komma med
hvad, som i Banken kallas luntor, eller bundtar, af gamla sedlar,
som skola upräknas, och i stället för hvilka man begär nya
sedlar eller större valörer. Således tror jag, att Utsk. sträckt
sin omsorg för vida, eller så långt, alt det är på bekostnad af
den allmänhet, som behöfver vexla i dessa kassor. Deras utrymme
är så inskränkt, att om något uppehåll inträffar, blir
trängseln sådan, att somliga måste stanna i förstugan. Dylika
händelser kunna svårligen undvikas, om Vexlings-Kassörerne
åläggas att mottaga • remisser från landsorterna; ty det är klart,
att när dylika bundtar skola upräknas, Kassören icke kan ögonblickligen
betjena den allmänhet, som vill vexla. Jag anser
detta förslag vara olämpligt, och anhåller om dess förkastande.
Hr Printzensköld: Jag instämmer så mycket heldre i
siste talarens yttrande, som min egen erfarenhet öfverlygat mig,
att, närhelst man inkommer i vexlingskassorna, folk derstädes
altid finnes, hvilket ådagalägger omöjligheten för Vexlings-Kassörerne
att kunna befatta sig med något annat än allmänbetens
betjenande med vexel, hvilket efter ifrågastälda förslaget svårligen
låter sig göra, och tvifvelsutan dröjer det icke länge, innan
stor klagan öfver anordningen kommer att förspörjas.
Frih. Tersmeden: Som denna punkt sammanhänger med
det förslag, som i fråga om kassa- och deposilions-afdelningarnas
sammanförande blifvit af R. o. Ad. förkastadt, har jag
intet emot att äfven denna punkt afslås.
Efter först till bifall å Utsk:s förevande tillstyrkande frarnstäld,
med Nej besvarad propos., blef detsamma af R. o. Ad.
afslaget.
14:o Vtsk:s tillstyrkande, pag. 32 och å början af pag. 33,
i fråga om personalen i kassa-afdelningen.
Hr von Hartmansdorff: Det är svårt för mig att ihågkomma
allt hvad Fullnnge hafva föreslagit, enär Utsk. icke
har vid hvarje punkt derom erinrat. Hvad man här ser, är,
att Utsk. föreslagit 5 Kassörer i det hela. När nu medgifvetär,
att Vexlings-Kassörerne skola vara 3: sä återstå icke mera än 2
Expeditions-Kassörer. Det är, af redan anförda skäl, alldeles
för litet, hvadan Fullm:ge föreslagit 3 Expeditions-Kassörer.
När R. o. Ad. vid den 2:dra hufvudsakliga punkten beslutat,
”att det af Fullnuge framställda förslag till förändrade tjenstgöringsordningar
för kassa- och deposilions-afdelningarna, samt revisions-
och ekonomi-afdelningen, i dess samband med de förra,
må tills vidare tjena till efterrättelse”: så anser jag Ståndet
hafva på sitt sätt redan ogillat hvad Utsk. här föreslagit. Jag
yrkar alltså, alt Kassörernes antal må blifva 6.
Hr Gr. o. Landtm, fästade upmärksamheten derpå, att längre
fram å pag. 33 förekom ett särskildt förslag, deri Utsk., för
Den 14 Oktober e. m.
253
den händelse att särskild Kassör icke varder för Banko-diskontverket
anstäld, hemstält att Kassörernes antal, såsom Hr von
Hartmansdorff föreslagit, må bestämmas till 6.
Frih. Tersmeden: Jag begärde ordet för att lemna den
uplysning, Hr Gr. o. Landtm, nu meddelat. Ulsk. bar framställt
alternativa förslag, hvilka båda kunna af R. o. Ad. antagas, nemi.
det ena att gälla, i händelse en serskild Kassör för Diskonten
antages, och det andra för det fall, att en sådan Kassör icke
blir antagen. I öfrigt är Utsk:s förslag fullkomligt öfverensstämmande
med Fullm:ges i det andra alternativet, och i det andra
är em Kassör mindre, derföre att Utsk. föreslagit en serskild
Kassör för Diskontverkel.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Tersmeden yrkade för en
stund sedan, alt man icke skulle sysselsätta sig med DiskontKassören.
Nu vill han likväl, att denne skall tagas i beräkning.
Endast, för den händelse, att en sådan tjensteman icke kommer
att finnas, skall Banken hafva 6 Kassörer. Fullm:ge hafva
alldeles icke ifrågasatt någon Diskont-Kassör. Det är en öfverraskning,
jag * säger del, för Fullnnge och jag tror äfven för
Diskontens Styrelse, att en sådan tjensteman blifvit föreslagen.
Utsk. har hittills, dä fråga varit om dylika förändringar, vanligen
hört Diskont-Direktionen och Fulim:ge, men nu har Utsk.
ansett sådant öfverflödigt, och derföre kunnat lättare misstaga
sig, enär det icke haft ledning af vederbörandes uplysningar.
Såsom Fullm. skulle jag icke hafva tillstyrkt en DiskontKassörs
tillsättande, och kommer icke heller alt göra det, med
mindre afgifna uplysningar från Diskontens Styrelse visa behofvet
deraf. Då Fullmiges förslag icke afser en dylik befattnings
inrättande, tror jag det böra antagas, så att utom 3 VexlingsKassörer
skola 3 Expeditions-Kassörer finnas. Med ett mindre
antal anser jag Bankens rörelse icke kunna vederbörligen skötas.
Frih. Tersmeden: Att BankoUtsk. skulle utsättas för skarpa
anmärkn:r, då det vågat frångå Fullm:ges förslag, det var i
sanning icke oväntadt, men att det skulle gå ända derhän, att
Hr von Hartmansdorff vill, att, innan frågan om tillsättande af
serskild Kassör för Banko-Diskonten blifvit afgjord, man på förhand
skall bestämma tillsättande af 6 Kassörer, äfven om BankoDiskonten
icke erhåller någon serskild Kassör, synes väl icke
lämpligt. Fullm:ge hafva tillstyrkt 6 Kassörer, hvilket Hr
von Hartmansdorff yrkat mätte blifva R. St:s beslut, utan afseende
på om Diskonten erhåller serskild Kassör. Jag hemställer,
om det icke snarare är en öfverraskning, att fatta ett beslut,
hvarigenom man binder liänderne på sig i fråga om Diskont-Kassören.
Hvaremot, om R. o. Ad. antager de båda alternaliverne,
det ena att gälla, i händelse Diskont-Kassör kommer
att tillsättas, och det andra, om sådant icke sker, R. o. Ad. är
oförhindrad att framdeles pröfva frågan.
Gr. Gyldenstolpe: Jag torde icke behöfva dmnämna, hu
-
254
Den 14 Oktober e. m
ruvida en diskont-kassör är behöflig eller icke, men anser mig
kunna pröfva Utsk:s förslag och bifalla båda alternaliverna, hvaraf
naturligtvis tillämpning icke kommer alt ega rum, förr än det
blir bestämdt, huruvida en serskild diskont-kassör kommer att
finnas eller icke. I förra fallet lärer väl ett sådant antagande
icke komma alt ega rum med mindre, än att man anser Bankens
kassarörelse kunna bestridas med de af Utsk. föreslagna 5 kassörerne.
Anser man åter, att Bankens kassarörelse icke kan
dermed bestridas, så antager man icke någon serskild diskontkassör,
ulan man bibehåller de 6 kassörer, som för den händelsen
åro af Utsk. föreslagne. Jag anhåller således om bifall till
den nu föredragna punkten, likasom till det sednare alternativet.
Hr von Hartmansdorff: Om, såsom det synes, denna
punkt eger så nära samband med ett annat af Utsk. afgifvet
förslag, hvilket ännu icke blifvit för R. o. Ad. framlagdt, så visar
detta en ofullständighet i sakens behandling, hvilken, enl.
min åsigt, bör föranleda dertill, alt denna del af Betänk, upskjutes,
intilldess frågan om diskont-kassören förekommer. Skulle
K. o. Ad. då finna, att en dylik tjensteman bör tillsättas, och
att man följaktligen kan minska antalet af expeditions-kassörerne,
så är saken riktig. Men så länge behofvet icke är fullständigare
utredt, mäste jag bestrida en diskont-kassörs tillvaro,
och, när jag det gör, följaktligen yrka, att 3 expeditionskassörer
måtte antagas. Huru okärt det må vara för Frih. Tersmeden
eller hvem som helst, måste jag redan nu tala om diskont-kassören.
Om man föreställer sig, att en sådan tjensteman
skall finnas: så blir det, efter sakkunnige personers utsago,
nemi. tjenstemännens i Banko-diskonten, hvilka jag rådfrågat i
närvaro af Riksdagsmän från flera Stånd, vissa dagar omöjligt
för honom att fullgöra sina skyldigheter, nemi. att både mottaga
alla insättningar för diskontens räkning och ombesörja utbetalningen
af beviljade lån. Få sakerna deremot gå sin vanliga
gång med 3 expeditions-kassörer, så kunna alla omsättningar
besörjas hädanefter såsom hittills. Andra dagar återigen
blir diskont-kassören ledig. Då tjenar det till intet, att lian i
diskonten sitter med armarne i kors; hvaremot det vore ganska
nyttigt, om honom kunde anvisas, att biträda de 2:ne expeditions-kassörerne,
hvilka, under vanliga förhållanden, visserligen
icke komma att förslå, ulan ganska väl behöfva hans hjelp. Redan
nu nödgas de ofta anlita den 4:des biträde. Hvarföre skall
man då icke begagna diskont-kassören, när han är ledig? Sitter
han 3 trappor upp, så kan han icke efterskickas, äfven
derföre, att, enl. organisationen, "är diskonten från det öfriga
Bankoverket afsöndrad. Jag anhåller således, att R. o. Ad. ville
antaga 6 kassörer, eller upskjuta frågan lills förslaget om diskontkassören
företages.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke göra mig klart, hvartill
upskof skall tjena. Om R. o. Ad. bifaller dessa båda alternativer
att gälla i de båda olika fallen, har ju R. o. Ad. icke bun
-
Den 14 Oktober e. m.
255
dit händerna på sig i fråga om beslut, rör:de diskont-kassören,
om hvilken här varit så mycket ordadt. Bifaller R. o. Ad. det
ena alternativet, så blir det 6, men om det andra bifalles, bladet
endast 5 kassörer. Jag fortfar i min anhållan om bifall till
förslaget.
Hr Printzensköld: Det lärer svårligen kunna bestridas,
att ju icke frågan om en serskild diskont-kassörs tillsättande har
oskiljaktigt sammanhang med Bankoverkets organisation. Således
upprepar jag den anmärkn., jag i början af denna diskussion
framställt, nemi. att BankoUlsk. ingalunda på ett fullständigt sätt
behandlat frågan, enär det afskiljt denna del af ärendet från den
organisations-fråga, hvaröfver Utsk. afgifvit yttrande. Dessutom
måste jag emot det formella af behandlingen utaf frågan om diskont-kassörens
tillsättande eller icke i öfrigt anmärka, att Utsk.,
såsom f. n. en slags öfverrayndighet öfver både Fnllm:ge och
Under-Styrelsen, icke aktat nödigt, att, innan Utsk. afgifvit sitt
organisationsförslag, i ämnet höra Bankens Ofver-Styrelse för erhållande
af nödige uplysningar. Med all aktning för Utsk:s samtlige
ledamöter, och allt det förtroende jag emot dem gerna hyser,
tror jag likväl, att sakkännedom icke saknas hos Bankens
Ofver-Styrelse, och att denna sakkännedom kunnat komma Utsk.
ganska väl till pass vid framställandet af ifrågavande förslag. Då
K. M. vill omorganisera Sina Embetsverk, har K. M., mig veterligen,
ännu icke underlåtit att i ämnet höra vederbönde, af skäl,
att dessa vederbönde kunna meddela Regeringen erforderliga
uplysningar och försätta henne i tillfälle att med kännedom om
alla detaljer i saken besluta. Det hade blifvit förhållandet med
Utsk., om det inhemtat Fullm:ges utlåt, i fråga om tillsättandet
af en serskild diskont-kassör och de regleringar, som i sammanhang
dermed böra ega rum. Hvad nu angår antalet af expeditions-kassörerne,
så finnas redan 4 sådane. Det kan visserligen
vara möjligt, att någon af dem kan vara öfverflödig, men besynnerligt
nog är det, att man må komma i Banken under hvilken
dag på året sorn helst, så befmnes ingen af dessa kassörer sitta
med armarne i kors, utan personer finnas framför hvarje kassörs
disk, hvilka vänta på sina expeditioner. Nu hafva Fullm:ge
föreslagit indragning af en utaf dessa 4 kassörer, och skulle en
af dessa förflyttas till Banko-diskonten, blir det följaktligen endast
2 expeditions-kassörer, hvilka på nedra botten skola expediera
alla in- och utbetalningar för deposilions-afdeln:ns räkning.
Det är visserligen sagdt, att diskont-affärerne äro till den grad
vidlyftige, att, om de öfverflyttas till en serskild kassör, de öfrige
kassörerne komma att åtnjuta stor lindring i deras göromål,
så att antalet af dessa kassörer kan inskränkas till 2:ne.
Jag betviflar likväl förhållandet härutinnan, ty om än Utsk. räknat
summorna, som utgå från Banko-diskonten, och en jemförelse
mellan dessa summor och dem, som från landsorten och
lmfvudstaden insättas för depositions-afdelnms räkning, visat, att
Banko-diskontens summor äro större, följer likväl icke deraf, att
256
Den 14 Oktober e. m.
befrielsen för expeditions-kassörerne från mottagandet af dessa
summor7 medför så stor lindring i göromålen, att dessa kassörers
antal kan inskränkas derhän Ulsk. föreslagit, emedan det är lika
mycket besvär alt mottaga och expediera en assignation på 10
R:dr som en på 10,000 R:dr. Således, om Fullm:ge ansett
3 expeditions-kassörer vara tillräcklige för göromålens gång, och
dervid beräknat äfven dem, hvilka dessa kassörer i och för
Banko-diskontens in- och utbetalningar måste vidkännas, tror
jag, att antalet är i möjligaste måtto förminskadt; men skall det
åter inskränkas till 2:ne, derigenom att en af dem skall förflyttas
lill diskonten, belviflar jag, att allmänheten blir Utsk. skyldig
synnerlig erkänsla för dess bemödande att vilja tjena henne
medelst en hastigare expedition.
Pä grund af alla dessa skäl anser jag, att Utsk:s ifrågavande
förslag hör hvila och Banko-Fullm:ges definitivt antagas.
Gr. Gyldenstolpe: För att kunna yttra mig i denna
fråga, anhåller jag, alt det alternativ, Utsk. föreslagit pag. 32,
måtte gemensamt med den nu föredragne punkten framställas
till R. o. Ad:s behandling, och att jag derefter måtte återfå ordet.
I anledn. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
bifölle Gr. Gyldenstolpes förslag, att det sednare alternativet af
Utsk:s, i afseende på kassa-afdeln:ns personal, afgifna förslag
måtte i sammanhang med nu förevande punkt företagas till
pröfning.
Ropades Ja.
Gr. Gyldenstolpe: Om Hr Printzensköld gjort sig mödan
att genomläsa Ulsk:s yttrande i första raden pag. 32, skulle
han hafva funnit, alt, enl. hvad utredas kunnat, åtminstone halfva
antalet af de kassa-attester, som nu årligen af Bankens kassor
utfärdas, hafva lill föremål insättning för diskonlverkets räkuing,
och största delen af infriade assignationer härleda sig från Bankodiskonten
samt derunder lydande Handels- och Närings-diskont.
När nu, enl. Fullnuges förslag, det erfordras 3 expeditionskassörer,
men, i händelse en serskild kassör antages för Bankodiskonten,
de göromål, som röra diskonten, icke komma att
bestridas af expeditions-kassörerne, hvilka göromål utgöra halfva
antalet af de i allmänhet förefallande, så synes deraf att 1|
eller 2 kassörer äro tillräckliga för de återstående göromålen,
som inom Banken förekomma. Således måtte det väl icke
vara någon omöjlighet att, derest en kassör för Banko-diskonten
antages, de öfrige kassörerne kunna sköta de öfrige göromålen.
Hvad åter angår Hr Printzenskölds anmärkn., att
Utsk. icke hört Fullm:ge i fråga om tillsättandet af en kassör
för Banko-diskonten, så får jag förklara, att, ehuru äfven jag
kan vara nogräknad att få yttra mig i frågor, som röra Banken,
jag anser Utsk. hafva sträckt sin grannlagenhet väl långt, om
det frågat Fullm:ge, huruvida en sådan kassör borde tillsättas
eller
Den 14 Oktober e. m.
257
eller icke. Fullmtge hafva afgifvit förslag till organisation af
Banko-diskontverket. Detta förslag innehåller visserligen icke,
att Banko-diskonten skall hafva en serskild kassör, men Fullmtge
hafva emellertid varit i tillfälle att yttra sig öfver den frågan.
Om än BankoUtsk., hvad man icke alltid kan begära, icke
följt Follmtges förslag helt* och hållet, utan hittat på något
annat, som är bättre, må väl Utsk. vara berättigadt, att underställa
det B. St:rs pröfning, utan att Fullmtge skola deröfver
först höras. Hr Printzensköld synes mig således hafva saknat
skäl för sin anmärkn. Dessutom kommer denna fråga till afgörande,
då diskont-kassörens tillsättande blir föremål för Ståndets
pröfning; men äfven om denne kassör icke anlages, ser jag intet
hinder för afgörandet af organisationen utaf kassa-afdelntne.
Skulle likväl detta tagas i sammanhang med tillsättandet af diskont-kassören,
så kan fråga upsla, hvilket först skall afgöras.
Jag fortfar således i min anhållan om bifall till de håda alternati
verna.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., till följe af det nyss
fattade beslutet om föredragningssältef, framställt, att den puukt',
hvari Utsk. hemställt att kassörernes antal må blifva 6, och som
jemte den redan uplästa borde afgöras, var så lydande: ”Skulle
serskild kassör icke varda vid Banko-diskontverket anställd, så
lärer personalen för kassa-afdeln:n höra, i enlighet med Komiterades
förslag, bestämmas sålunda:
Chef 1.
Kamererare ].
Kassörer 0.
Bokhållare 1.
Kontorsskrifvare 1.
Kassaskrifvare
8,
i hvilket fall dock suppleant-kassör och kassaskrifvare icke torde
behöfvas;” yttrade
Hr von Hartmansdorff: Hr Gr. o. Landtm, har, såsom
jag tror, förbigått en punkt å sidan 33, så lydande: ”ifrågavande
insättningar få, derest sådant erfordras, efter den bestämda expeditionstidens
utgång, men sednast kl. före 3 e. m., aflemnas”.
Enl. min åsigt hörer denna punkt äfven hit.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han med afsigt förbigått
den af Hr von Hartmansdorff nu omförmälda framställningen,
emedan fråga nu egentligen endast vore om personalen i kassaafdelmn,
och den i sammanhang dermed af Utsk. gjorda framställning
om insältningarne kunde serskildt behandlas.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall först yttra mig om
diskont-kamereraren och sedan om de öfrige.
Man har sagt, att hälften af göromålen i expeditions-kassorna
rörer diskonten. Om så är, måste 1 diskont-kamererare blifva
otillräcklig, och då är förslaget så mycket origtigare. Det har
13 H. ‘ 17
258
Den 14 Oktober e. m.
äfven blifvit sagdt, att Fullmtge icke behöfde höras. Jag kan
ingalunda finna, burn raan med skäl kunnat förbigå deras utlät.,
då frågan angick organisationen af Bankens kassa-afdeln:r. Att
det emellertid skett, det hafva vi förnummit. Det är visserligen
en sanning, att diskonten är afsöndrad från Banken och står under
serskild Styrelse. Men om denna afdelnings organisation
inverkar på Bankens i det liela: så hade Utsk. bordt inhemta
Fnllmrges yttrande. Gr. Gyldenstolpe säger, att Fullm:ge blifvit
hörde. Ja, men det var öfver helt audra frågor och alldeles
icke om en diskont-kassörs tillsättning. Dessutom får jag
fästa upmärksamheleu derpå, alt å sidan 32 i Betänk, uptagas
5 kassörer; men å sidan 33 föreslås 6 för den händelse, att någon
diskont-kassör icke komme att tillsättas, hvarförutan å sidan
32 föreslås 2:ne bokhållare. Allt detta måtte väl visa sammanhanget
mellan dessa båda frågor, och att de på en gång böra
pröfvas.
Kassaskrifvarnes antal är först på sidan 33 föreslaget till 6,
men Utsk. har sedermera förökat dem till 8, i händelse ingen
serskild kassör blefve vid Banko-diskonten anställd. Det är således
nödigt, att frågan om honom, samtidigt med de förras tillsättning,
företages. Att 2 kassaskrifvare skola linnas i hvarje
vexlingskassa, anser jag öfverflödigt och oriktigt. Deras göromål
bestå egentligen i inkomna sedlars sorterande, på det kassörerne
må lemnäs obehindrade i vexlingen. Om 2 kassaskrifvare
anställas i hvardera vexlings-kassan, och någon brist upstär
eller något misstag i räkningen inträffar, till hvilkendera skall
kassören hålla sig, om ingendera vet, hvilka bundtar han räknat?
Dessa befattningar äro af den beskaffenhet, att de icke
kunna bestridas af flere än en, och redan nu begagnas icke mera
än en kassaskrifvare i hvarje kassa, vid andra tillfällen, än då
någon expeditions kassör insjuknat och hans kassa tillstänges,
hvarigenom de öfriges göromål blifva öfverhopande. Jag måste
således'bestrida tillsättningen af mera än en kassaskrifvare i
hvarje kassa.
I händelse kassörernes antal blir allt för inskränkt, mäste
insättningsliden utsträckas, på det att bristen å dem må kunna
ersättas genom en längre arbetstid. Men jag har förut sökt visa
olämpligheten att, enl. Utsk:s förslag, förlänga arbetstiden. Följden
af hans utsträckning till klockan 3, varder, att, sedan alla
insättningar blifvit gjorda och behållningarne upräknade, komma
tjenstemännen icke från Banken förr än klockan 4. Jag måste
destoheldre bestrida den föreslagna ändringen i liden, som erfarenheten
visat, att de flesta insättningarne göras under sista
timman. Dä tiden är bestämd till klockan 11, göras de flesta
insättningarne mellan 10 och 11. Förlänges tiden till klockan
12, så göras de flesta insättningarne visserligen icke heller förr
än under sista timman. Arbetet blifver då mycket mera ansträngande
och nära nog omöjligt att fullborda, emedan personalen
är inskränktare.
Slutligen har Utsk. föreslagit 8 kassaskrifvare. Hvartill så
-
Den 14 Oktober e. m.
259
dant skall tjena, är för mig obegripligt, och då, såsom jag förut
sagt, dessa föreskrifter äro med hvarandra så sammanhängande,
att de icke hvar för sig kunna afgöras, hemställer jag, om icke
rättast är, att återremittera dessa punkter. När Utsk. besvarat
återremissen, vet man, hvad man skall besluta om diskont-kassören;
ty då är saken i ett sammanhang utredda Jag yrkar således
återförvisning, anhållande, alt Hr Printzensköld måtte deruti
instämma, på det att den omröstning, som möjligen förestår,
må blifva enkel.
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. nu afslagit Utskrs förslag,
i fråga om sammanförande af depositions- och kassa-afdeln:na
och nntagit Fullm:ges organisationsförslag, blir deraf den
följd, att i kassa-afdeln:na icke behöfves det antal kassaskrifvare,
Flsk. tillstyrkt. Utsk. har nemi. afsett, att hvarje expedilionskassör
skall hafva 2:ne kassaskrifvare, hvaremot Fullm:ge ansell,
att en sådan borde finnas i hvarje kassa. Således anhåller jag,
att siffran 6 i första alternativet nedsältes till 5 och siffran 8 i
det andra till äfvenledes 5, så att dessa siffror blifva öfverensstämmande
med dem Ful!m:ge föreslagit.
Hr Printzensköld: Jag instämmer så mycket heldre i
Hr von Hartmansdorffs begäran om återremiss, som just derigenom
det af mig afsédda ändamålet vinnes, nemi. att saken må
vinna bättre utredning, ty förevaride punkt har så nära sammanhang
med frågan om en diskont-kassörs tillsättande och deraf
följande behof af ett ökadt eller icke ökadt antal kassaskrifvare,
att R. o. Ad. med tillräcklig sakkännedom icke kan besluta om
alla dessa detaljförhållauden, förr än Ctsk;s förslag om diskontverkets
organisation inkommer.
Jag vill derjemte genmäla Gr. Gyldenstolpes anmärkn., alt
halfva antalet af de attester, expeditions-kassörerne utfärda, äro
för diskontens räkning. Just denna Grins upgift synes mig bevisa,
att någon diskont-kassör icke bör antagas, emedan han icke
kan medhinna att, såsom sig bör, betjena allmänheten. Ett sådant
öfverflyttande af diskontgöromälen kommer otvifvelaktigt
att genera denna allmänhet, då expeditionen icke så fort kan
åstadkommas.
Gr. Gyldenstolpe: Att återremittera denna punkt, anser
jag icke behöfligt, men deremot får jag fästa upmärksamheten
på en felaktig afskrifning i ena alternativet af Utsk:s förslag,
nemi. att det skall finnas 2:ne bokhållare, hvaremot i det andra
tillstyrkes blott en. Jag anhåller således, i likhet med Frih.
Tersmeden, att antalet af bokhållare må bestämmas till 2 i sednare
alternativet.-
Hr Printzensköld: Gr. Gyldenstolpes sista anmärkn. vittnar
ännu mera om behofvet af återremiss. Med sakkännedom
kan man nu icke bifalla eller afslå Utsk:s framställning, och, med
all aktning för Hr Gr:n, må han dock ursäkta, att jag fortfar i
17*
260
Den 14 Oktober e. mt.
min anhållan om återremiss, just på grund af Grins sednaste
anmärkn., så att BankoUtsk. må kunna utreda förhållandet och
lill R. Stir inkomma med förslag i ämnet, hvarigenom R. St:r
blifva i tillfälle, att afslå eller bifalla Grins anhållan.
Gr. Gyldenstolpei Jag har så mycket förtroende till Hr
Printzenskölds upfattning, att, om han läser hvad Utsk. yttrat
pag. 32, han skall finna, att Utsk. icke antagit Komiterades förslag,
att det skall finnas en bokhållare och en kassaskrifvare,
utan Utsk. har tillstyrkt 2 bokhållare i det ena alternativet och
en sådan i det andra, hvilket sednare är en misskrifning och
bör rättas till 2. Då nu dessa alternativer icke pä annat sätt
skiljas än i fråga om kassaskrifvarnes antal, lärer Hr Printzensköld
finna, att om 2 bokhållare behöfvas för ena fallet, måtte
samma behof förefinnas äfven i det andra, och att således någon
vidare utredning af frågan icke erfordras. Då Utsk. redan sagt,
att det behöfves 2 bokhållare, lärer det väl sedermera icke kunna
säga, att ett sådant antal icke är af nöden, enär det finnes en
kassa mera.
Frih. Tersmeden! Lika med Gr. Gyldenstolpe får jag
förklara, att, i fråga om kassaskrifvarnes antal, en misskrifning
förelupit. Sista alternativet uptager en bokhållare och en kassaskrifvare
och det första 2 bokhållare. Läser man motiverne för
Utskis tillstyrkande, så finner man, att Utskis mening varit sådan.
Utsk. har ansett 2 bokhållare nödige, och detta behof är
lika i båda alternativerna, enär det icke har något sammanhang
med kassörernes göromål, och det icke heller verkar på bokhållarnes
antal, om ena kassören öfverflyltas till diskonten. På
grund af alla dessa skäl anhåller jag alt Ståndet utan återremiss
måtte besluta att i sista alternativet skall införas 2 bokhållare.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde att, i afseende på de nu förevaride punkterna,
angide personalen i kassa-afdelnin, blifvit yrkadt dels af
Gr. Gyldenstolpe och Frih. Tersmeden bifall till Utskis förslag
med den förändring, att i lista alternativet, eller under förutsättning,
att serskild kassör vid Banko-diskontverket varder anställd,
kassaskrifvarnes antal bestämmes till 5, samt i 2idra alternativet,
eller derest icke sådan serskild kassör anställes, bokhållarnes
antal utföres till 2 och kassaskrifvarnes till 6, men
deremot kontorskrifvaren uteslutes; dels af Hr von Hartmansdorff
och Hr Printzensköld återremiss.
Den sedermera till bifall å Utskis förslag utan förändring
framställda proposin, besvarades med Nej; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Utskis förslag
med de af Gr. Gyldenstolpe och Frih. Tersmeden tillstyrkta förändringar,
hvilken propos., äfvensom den derpå till återremiss
framställda, besvarades med blandade Ja och Nej; men efter
förnyad propos. till bifall å Utskis förslag med de af Gr. Gyldenstolpe
och Frih. Tersmeden föreslagna förändringar, hvarå svaren
*
Den 14 Oktober e. m. 261
atföllo med starka Ja, jemte många Nej, förklarade Hr Gr. o.
Landtm, att han ansåg Ja härvid hafva öfverröstat Nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande votenspropos.
:
Den, som bifaller BankoUtsk:s förslag, rör:de personalen i
kassa-afdeln:n, med den förändring, att i l:sta alternativet kassaskrifvarnes
antal bestämmes till 5, samt i 2:dra alternativet bokhållarnes
antal utföres till 2 och kassaskrifvarnes-till 6, men deremot
kontors-skrifvaren uteslutes, röstar
Ja 5
den det ej vill, röstar
Neji
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot Utsk:s ofvanberörde förslag
gjorda anmärkmr föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut och sedan jemväl den först aflagda och
förseglade volerings-sedeln blifvit öpnad, befunnos rösterne hafva
utfallit som följer:
Ja — 14.
Nej — 13.
Ofverläggningen om BankoUtsk:s förevande Betänk, upskjöts
lill nästa plenum; och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Tisdagen den 17 Oktober 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 8 sisth Juli e. m.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., upläste följande:
""Ät Carl XIV Johan, Brödra-Folkens Fader, af Oscar /”
■— är inskriptionen på den bildstod, sonlig pietet, uti Rikets nu
församlade Ständers åsyn, upreser till minnesvård åt en ibland
Sveriges störste och ädlaste Konungar.
262
Den 17 Oktober.
Denna minnesstod är densamma, jag med min motion af
d. 31 sisth Dec. åsyftade, då jag vördsamt föreslog:
”Att, till upresandet uti hufvudstaden af en minnesstod
åt Högstsalig H. M. Konung Carl XIV Johan, må,
såsom bidrag å nationens sida, af R. H. St:r anslås en
summa af Ett Hundra Tusen (100,000) R:dr b:ko;
Äfvensom att, vid berörde summas underdåniga öfverlemnande
till H. M. Konungens Nådiga disposition, R.
H. St:r uti aflåtande underd. skrifvelse torde för H. M.
Konungen uttrycka Svenska folkets underd. vördnad och
erkänsla för H. M. Konungens Nådiga omtänksamhet att,
genom anskaffandet af en dylik minnesstod, hafva sökt
förekomma en af Svenska folket tillämnad hyllningsgärd
af kärlek och tacksamhet åt stamfadren till en ny, nationen
kär vorden Konunga-ätt, Högstsalig H. M. Konung
Carl XIV Johan”.
Den inristade, nu citerade inskriptionen, hvarigenom H. M.
Konungens Nådiga vilja i detta hänseende så tydligt gifvit sig
tillkänna, — manar mig, att uti nämnde min till StatsUtsk. remitterade,
MedSt:n kommunicerade, motion vördsamt anhålla få
göra den förändring:
Att, med uteslutande af framställningen om det, såsom
bidrag å nationens sida till ifrågavar:de minnesstod, af
R. H. St:r äskade anslag af 100,000 R:dr b:ko, hvilket
grannlagenheten numera förbjuder, — endast sednare
delen af motionen, eller ang:de tacksägelse-adressen
till H. M. Konungen för minnesstodens npresande, må
komma under ompröfning; och lärer motionen, uti dess
sålunda förändrade skick, böra af Ekon.ötsk., om icke
uteslutande, så åtminstone i förening med det Utsk.,
StatsUtsk., dit densamma, såsom anslagsfråga, redan blifvit
remitterad, varda behandlad.
Likaledes vågar jag slutligen vördsamt föreslå:’
Att den underd. adressen må varda till H. M. Konungen
i underd:het öfverlemnad den dag, hvilken till minnesstodens
at'täckande af fl. M Konungen i Nåder bestämmes;
anseende jag mig böra helt och hållet åt vederbörande
Utsk. öfverlemna att föreslå ordalagen till den
underd. adressen, serdeles efter den förändring, motionen,
äfven beträffande sednare morn., numera erhållit.
Remitterades till StatsUtsk. *)
Fortsattes pröfningen af BankoUtsk:s Betänk. JM 61, med
’) Vid prot:s justering inför Riddarh.-Direkt:n d. 12 Maj 1855, anmälde
~sig Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., och förklarade att han, »utan
att vilja ingå i någon djupare analys af frågan, ansåg sig böra nedlägga
sin protest emot SlatsUtsk:s sätt att behandla, eller rättare icke
behandla en behörigen väckt och till vederbörligt Utsk. remitterad
motion».
Den i7 Oktober.
263
förslag till en i vissa delar förändrad organisation af Bankoverket,
samt reglering af tjenslemanna-personalerr och dess lönevilkor;
och förekom nu
14:o Utsk:s hemställan, pag. 33, all i utfärdande Instruktioner
för så väl kassa- sorn depositions-afdeln:ne borde föreskrifvas,
alt insättningar af de öfverskottsmedel, sorn skola
pä diskontverkets räkning i depositions-afdeln:n inlevereras,
få, der sådant erfordras, efter den bestämda expedilions-tidens
utgång, men sednast kl. före 3 e. m. aflemnus.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som den föreskrift,
som här lemnäs, egentligen tillhör administrationen inom Bankoverket,
så föreställer jag mig, att det är öfverflödigt, att R. St:r
fatta något beslut i denna fråga. Jag får derföre hos R. o. Ad.
anhålla om punktens läggande till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag förenar mig med
Frih. Tersmeden, i afseende å punktens läggande till handlingarne,
ifall sådant är liktydigt med afslag. Skulle förslaget sättas
i verket: så blefve följden, alt de Bankens tjenstemän, hvilka
äro anställda i depositions-afde!n:n, måste vara tillstädes å embetsrummen
ända till kl. 4 på e. m., eller i 7 timmars tid,
ehuru detta verks tjenstemän öfverhufvud infinna sig der kl. 9
om morgonen. I andra länder, hvarest tjenstemännen nödgas
så länge vistas pä embetsrummet, pläga de der intaga frukost. Då
jag i Paris besökte KammarR:ns President kl. 1 på dagen, fann
jag honom frukosterande i sitt serskilda rum. Men det brukas
icke här. Om diskont-kassören ej skulle aflemna sin behållning
förr än kl. 3 e. m , blefve följden, att, sedan han räknat upp
de penningar, hvilka sedermera skola genom deposilions-afdeln:n
insättas i den mindre General-kassan, så mäste samma penningar
räknas om igen i expeditinns-kassan. Först sedan detta är
gjordt, komma de in i den allmänna liqviden för dagen. Arbetet
kan då icke slutas förr än omkring kl. 4 e. ra., hvilket är
för mycket hegardt. Jag anhåller derföre, att detta förslag måtte
ogillas.
Propos. till bifall å Utsk;s förevande hemställan blef nu först
framställd och besvarad med Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå samma hemställan,
samt, sedan svaren dervid utfallit med starka Ja, jemte några
Nej, förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
15:o Utsh.s tillstyrkande i afseende på personalen för
depositions-afdeln:n.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det här förekommande första
alternativet i Utsk:s förslag, stod i. sammanhang med den
framställning, Utsk. gjort om bifall till Komiterades förslag och
numera, sedan R. o. Ad. afslagit denna framställning, torde
hafva förfallit, så att nu till pröfning endast förekomme Utsk:s
förslag till organisation, sådan den efter Fullmtges förslag skulle
blifva.
Den 17 Oklo0er.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller få erinra, att på
sid. 34 finnes ett förslag till beslut, hvilket blifvit, vid föredragningen,
förbigånget. Man kan visserligen nu besluta öfver punkten
på sidan 35, men det torde böra ske med förbehåll, att
punkten på sid. 34 må stå öppen till afgörande.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att lian redan märkt det förbiseende,
hvarom Hr von Hartmansdorff erinrat, och att den förbigångna
punkten skulle blifva föredragen, sedan den nu förevar:de
blifvit afgjord.
Hr von Hartmansdorff: Här bar Utsk. föreslagit, att
”under den lid, som det af Fullm:ge uprätlade förslag till instruktion
för deposilions-afdeln:n skulle tillämpas, borde för afdeln:n
följande personal afses, nemi. kommissarier, deraf den
ene chef, 2; kamererare 2; bokhållare 2; kontorsskrifvare 4;
varande personalen (ill nämnde antal utförd under den förutsättning,
att serskild kassör varder vid Banko-diskontverket anställd;
hvarförinnau ytterligare 1 kamererare och 1 kontorsskrifvare erfordras”.
Jag anhåller alt R. o. Ad. måtte bifalla detta förslag,
i öfverensstämmelse med hvad Fullm:ge hemställt. Tjenstemanna-personalen
skulle, i sådan händelse, komma att bestå af 2
kommissarier, 3 kamererare, 2 bokhållare och 5 kontorsskrifvare.
Skulle en serskild kassör vid diskontverket komma att tillsättas,
är det tid nog att vidtaga den ifrågavande förändringen. Men
intilldess sådant sker, bör man väl rätta sig efter det förhållande,
som förefinnes, och, i öfverensstämmelse dermed, uprälta staten.
Frih. Tersmeden: Jag förmodar, att R. o. Ad. finner
lämpligt att här tillvägagå pä samma sätt, sorn Ståndet gjorde
vid bestämmandet af personalen i kassa-afdeln:n, d. v. s. alt
besluta, det tjenstemännerne i deposilions-afdeln:n, för den händelse,
ali en serskild diskont-kassör kommer att anställas, skulle
blifva 2 kommissarier, 2 kamererare, 2 bokhållare och 4 kontorsskrifvare,
men, i annan händelse, förökas till det antal, den siste
värde talaren upgifvit.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag' instämmer med
Frih. Tersmeden och anhåller således, att R. o. Ad. behagade
fatta beslut för beggedera fallen, nemi. så väl för den händelse,
alt en serskild kassörtjenst vid diskontverket kommer att inrättas,
som ock för det fall, att en sådan tjenst ej tillsättes.
Hr von Hartmansdorff: Jag medgifver, att det olyckliga
beslut, som af R. o. Ad. förra gången fattades, gör på sätt och
vis nödvändigt, att nu gå tillväga pä samma vacklande sätt, nemi.
alt fatta alternativa beslut. Men äfven om R. o. Ad. skulle
framdeles vilja tillsätta eu diskont-kassör, tror jag likväl, att den
här föreslagna indragningen är för stor. När jag talade med
sakkunnige tjenstemän i Banken, om den minskning i depositions-karaererarnes
göromål, som skulle upkomma genom en diskont-kassörs
tillsättande: så svarades mig, att ungefär -J:del
af depositiuns-kamererarnes göromål derigenom skulle försvinna.
Den 17 Oktober.
265
Men deremot öfverstiger hälften af de arbetandes antal i;del af
göromålen. Förslaget går nemi. ut på att laga bort 2 kamererare
af 4. Om man antager detsamma, gör man större inskränkning
än vederbör, och olägenheterna deraf komma att drabba
just den allmänhet, å hvilkens beqvämlighet Ulsk. fäster så mycket
afseende. Det är klart, att om blott 2:ne kamererare finnas
och dessa skola granska alla inkommande assignationer samt tillika
bokföra dem: så skall detta gå mycket långsammare, än om
4 eller 3 kamererare förrätta dessa göromål. Emedlertid får allmänheten
vänta. Finnas 4 eller 3 kamererare och någon af
dem insjuknar: så kunna de öfriga hjelpa vikarien, så att expe
ditionerna
någorlunda medhinnas. Men huru skall det låta sig
göra, om blott 2 kamererare finnas och endera får förfall? Nödgas
man, i en sjuk kamererares ställe, sätta en ovan person, så
blifver följden, att han icke känner vederbörande assignanters
underskrifter, utan måste gå till firmorna, för att se efter, om
namnteckningarne äro riktiga. Detta förorsakar tidsutdrägt, så
att expeditionerna ej medhinnas. Hvems är skulden dertill? Jo!
organisationens, som genom öfverdrift i tjensters indragning vållar
uppehåll för allmänheten. Sådant vill jag förekomma och
har derföre ansett det vara min pligt uplysa R. o. Ad. om verkliga
förhållandet, så att Ståndet ej mätte fatta ett beslut, som
länder allmänheten till förfång.
Frih. Tersmeden: Med anledn. af Hr von Hartmansdorffs
yttrande får jag fästa upmärksaraheten derå, att Hrr Banko-Fullm:ge,
hvilka icke föreslagit någon serskild kassör i diskonten,
likväl icke ansett flera än 3 depositions-kamererare behöfliga.
Deruti har äfven Utsk. instämt, för den händelse, att den ifrågavar:de
diskontkassörs-tjensten icke skulle inrättas.
Hvad minskningen af depositions-afdelmns göromål beträffar,
så redogör Utsk. för storleken af denna minskning. Utsk. säger
nemi.: ”Dä de för Usta och 2:dra klassens räkningar utfärdade
depositionsaltester eller bevis, samt de för räkningarne i nämnde
2 klasser afgifna och i depositions-afdeln:n infriade assignationer,
till största delen härleda sig från Banko-diskontverket samt derunder
lydande Handels- och Närings-diskont, så komme, genom
anställande vid diskont-verket af serskild kassör, depositions-afde!n:ns
göromål att till mera än ^:del förminskas”. På grund
häraf anser jag, att, då göromålen till ^:del förminskas, kan äfven
en kamereraretjenst indragas.
Hr von Hartmansdorff: Derest R. o. Ad. icke skulle
vilja medgifva ett sådant beslut, som det af mig tillstyrkta, anhåller
jag, att Ståndet behagade återförvisa denna punkt. Då
hinner man alt under tiden få in Utsk:s Betänk., aug:de diskontkassören,
hvarefter man kan afgöra frågan med större sakkännedom,
än f. n.
Gr. Gyldenstolpe: Jag för min del tror, att den personal,
Utsk. här föreslagit, är tillräcklig, under förutsättning, att
en kassör i Banko-diskonten kommer att anställas, eller ock att
266
Den 17 Oktober.
en af expeditions-kassörerna kommer att användas endast för diskont-verkets
räkning. Fnllm:ge hafva föreslagit bibehållandet
af 3 dylika expeditions-kassörer och derjemte anslällandet af 3:ne
kamererare vid depositions-afdelmn, eller lika många kamererare
som expeditions-kassörer. Om nn en expeditions-kassa indrages
eller användes uteslutande för diskontens räkning, blifver på
samma gång en depositions-kamererare öfverflödig, så att, om en
kassörtjenst indrages, kan äfven en kamererare-tjenst indragas.
Jag tror således, att den föreslagna tjenslemanna-personalen står
1 ett riktigt förhållande till göromålen.
Hr von Hartmansdorff: Jag har velat vidhålla Fullm:ges
förslag, just derföre, att jag anser det vara verkställbar utan
olägenhet å någondera sidan. Allmänheten har då den fördel,
att blifva bättre beljenad, och Banken den, att göromålen gå sin
gilla gång. Jag önskar derföre, att K. o. Ad. ej måtte fatta ett
beslut, som förutsätter, det blott 2:ne expeditions-kassörer skola
finnas, ty sådant bär sig icke, lika litet som jag tror diskontkassören
kunna blifva i stånd att fullgöra sina åligganden: Jag
förnyar min anhållan om återförvisning.
Gr. Gyldenstolpe: Fullm:ges förslag rubbas ingalunda
deraf, att R. o. Ad. nu beslutar, att, derest en kassör kommer
att anställas vid diskont-verket, skall en kamererare-tjenst vid
depositiohs-afdeln.-n indragas. Kommer icke någon sådan kassör
att anställas, så är Ulsk:s förslag alldeles lika med Fullm:ges.
Jag kan icke finna det vara olämpligt, att nu fatta ett beslut,
som icke blifver bindande i annat fall, än att R. St:r besluta,
det en diskont-kassör skall anställas.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm, att Frih. Tersmeden föreslagit, att depositions-afdelmns
personal må bestämmas att utgöras af:
Kommissarier, deraf den ene Chef .... 2.
Kamererare .3.
Bokhållare
2.
Kontors-skrifvare 5.
dock att, i händelse serskild kassör varder vid Banko-diskontverket
anställd, förenämnde personal minskas med en kamererare
och en kontors-skrifvare; men deremot Hr von Hartmansdorff,
på grund af anmärkmr, yrkat återremiss.
Propos. till bifall å U(sk:s förslag ulan förändring blef först
framställd, men besvarad med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landlm.
hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga det nu af Frih. Tersmeden
framsläldta förslag, samt, efter denna propos:s besvarande
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade, det han funnit
Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Tersmedens förslag synes
åsyfta, att tjenstemännen inom depositions-afdeln:n skola utgöra
2 kommissarier, 3 kamererare, 2 bokhållare och 5 kontors-skrifvare,
samt att minskning af detta antal skulle ske, endast i den
/
Den 17 Oktober 267
händelse, diskont-kassören blefve tillsatt. Får frågan denna form,
skall jag ej sälta mig emot förslaget.
Hr Gr. o. Landtm, framställde nu, såsom föremål för öfverläggningen,
den af honom nyss, i följd af förbiseende, förbigångna
punkten, nemi.:
16:o Ulsk:s hemställan, pag. 34, örn den jemkning i instruktionen
för deposilions-afdeln:n, att äfven expeditioner,
hvarå pollett öfver emottagande blifvit utfärdad, till inlemmar
en utgifvas, i män som desamma vunnit slutlig handläggning
och vederbörande till utbekommande deraf sig anmäla.
Hr von Hartmansdorff: Fullrmges förslag, som blifvit af
Utsk. godkändt, åsyftar att göra alla expeditioner, så vidt möjligt
är, till snabblöpare, d. v. s. att få dem färdiga så hastigt, att
iusättaren må kunna utan olägenhet vänta på deras erhållande,
utan att behöfva, efter någon stunds förlopp, till Banken återvända.
Mera i Utsk:s Betänk, är icke bestämdt uttryckt, hvarföre
jag skulle önska att få, måhända af Frih. Tersmeden, uplyst, huruvida
Ctsk:s mening varit, att uprop skall ske för de expeditioner,
hvilka icke blifvit färdiga, förr än vid den sista tid, som
för expeditionernas ulfående är bestämd. Jag, för min del, anser
nödigt, att man bibehåller icke blott polletterna, utan äfven
ett slutligt uprop, ty om ett sådant icke sker: så blifver följden,
att insättarne trängas vid luckan, hvarigenom oreda, hinder och
måhända äfven misstag förorsakas. Skulle deremot uprop ske,
så gagnar det icke för Pål att trängas med Per; ty ingendera
får sin expedition förr, än han upropas. Jag tror således, att
' vid förslaget borde tilläggas följande: ”dock med uprops bibehållande
för de expeditioner, hvilka icke före kl. \ 12 medhunnits”.
Frih. Tersmeden: Fullimge hafva föreslagit, samt Utsk.
har här tillstyrkt, att polletter öfver gjorda insättningar icke skola
utlemnas annat än undantagsvis, d. v. s. åt dem, som icke vilja
vänta på expeditionerna, utan föredraga att komma igen och
hemta dem.
Hvad upropet beträffar, så är det en annan sak, hvaröfver,
enl. min tanke, det icke är nödvändigt, att Ständerna besluta.
Denna sak utgör föremål för Bankoverkets instruktion, och jag
tror icke, att R. St:r i allmänhet befatta sig med dylika detaljbestämmelser.
Hr von Hartmansdorff: Utsk:s Betänk, omnämner icke,
hvilka §§ i Banko-reglementet blifvit genom förslaget ändrade.
Om man icke kan della reglemente utantill: så är det svårt att
veta, hvad som föreslagits till ändring eller bibehållande. Jag
skulle tro, att det i Banko-reglementet står utsatt, att uprop skall
ega rum. Om så är, önskar jag, att stadgandet derom mätte
bibehållas. Derest någon ledamot af BankoUtsk. behagade upgifva,
hvilken § i reglementet svarar mot förslaget, så skall jag
sjelf upläsa reglementets innehåll. Emedlertid önskar jag upro
-
208
Den 17 Oktober.
pets bibehållande, eller ock, att R. o. Ad. ville updraga åt BankoFullm:ge
att derom förordna.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har visserligen icke något Bankoreglemente
till hands och kan således icke efterse, huru det
härmed sig förhåller, men jag är öfvertygad, att Banko-reglementet
icke innehåller något om nprop, utan att stadgande härom
finnes uti tjenstgörings-ordningen, hvilken hittils icke varit föremål
för R. St:rs beslut, utan blifvit af BankoFullm:ge utfärdad.
Då nu Utsk. updragit åt Pullunge att utfärda Instruktioner
för de särskilda afdelningarne af Bankoverket, hvilka skola
vid nästa riksdag öfverlemnas åt BankoUtsk. till slutlig fastställelse,
så synes det mig sorn skulle vi icke behöfva befatta
oss med frågan om uprops bibehållande eller borttagande. Full-,
m:ge komma säkerligen underfund med hvad i detta hänseende
är lämpligast. Jag anhåller således om bifall till denna
punkt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, framstält, alt Hr von Hartmansdorff föreslagit,
att vid Utsk:s hemställan måtte tilläggas: ”dock må upropet bibehållas
för de expeditioner, som icke före kl. half 12 på dagen
medhinnas,” framställde Hr Gr. o. Landm. propos. först till bifall
å Utsk:s hemställan utan förändring och sedan till bifall derå
med det af Hr von Hartmansdorff föreslagna tillägg, hvilka propos:r
besvarades med blandade Ja och Nej; hvarå Hr Gr. o.
Landtm., efter förnyad propos. till bifall å Utskcs hemställan, som
nu besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det
han funnit Ja öfvervägande.
17:o Ulsk:s förslag, pag. 36, lill bestämmande af personalen
för sedel-kontoret; och 18:o Utsk:s yttrande, ang:de
ifrågasläldt särskildt stadgande derom, all vid de tillfällen,
då större antal förslitna småsedlar lill sedelkontoret
ingår, än som kan af de återstående ordinarie konlors-skrifvarne
hinna att i stadgad ordning upsättas, det må vara Chefen
tillåtet att af anslaget till exlra-ordinarie tjenstemäns
upmuntran disponera erforderligt belopp lill de biträden,
som för göromälens ohämmade gång behöfva anlitas.
Biföllos.
19:0 Ulsk:s yttrande, pag. 37, ang:de Under-Styrelsens
framställning rör:de Bankens General- Bokslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att en RiddarhusKanslist
måtte få upläsa det föreg:de stycket, innehållande UnderStyrelsens
yttrande i frågan.
Sedan denna upläsning egt rum, anförde
Hr von Hartmansdorff: UnderStyrelsens förslag i detta
fall har blifvit af Fullm:ge understödt och jag anser mig böra
inför R. o. Ad. utreda förhållandet. Fullmige och Utsk.
Den 17 Oktober.
269
äro ense derom, att antalet af låne-afdelningens Kamererare
skall blifva det i Betänk, föreslagna. Men Utsk. vill, att en af dessa
Kamererare skall, på lediga stunder, uprätta Bankens bokslut,
hvaremot Fullmtge föreslå, att den ene Kamereraren skulle
hvarje år få, för bokslutets upgörande, några månaders ledighet
från löpande förrättningar. En hvar, som är någorlunda hemmastadd
med räkenskapsgöromål och således vet hvad ett bokslut
vill säga, känner äfven, att dess uprättande i ett större
räkenskapsverk, såsom Riksbanken, är ett så vidlyftigt och en
samlad tankekraft i anspråk tagande göromål, att det icke får
afbrytas genom handläggning af andra löpande ärenden, såsom
mottagande i deposition af hvarjehanda saker, hvilka inlemnas
till låneafdelningen m. m. Bokslutsarbetet kan icke under sådana.
omständigheter till- och återtagas, utan dess förrättare måste
lemnäs ostörd, om det skall i rättan tid medhinnas. Fullm:ge
hafva fördenskuld velat bereda honom tillfälle dertill, och
alltså föreslagit, att en annan skulle förordnas att sköta hans
vanliga göromål, under den tid, bokslutet upgöres. Detta är
en så väsendtlig omständighet, att jag anhåller, det R. o. Ad.
behagade deråt egna särskild upmärksamhet samt godkänna UnderStyrelsens
förslag. Om bokslutet an (ages erfordra en tid af
t. o. m. 3 månader, och aflöningen uptages enligt förslaget till
1800 R:dr årligen: så blifver utgiften för boksluts-arbetets förrättande
dock icke större än 450 R:dr. Jag hoppas att R. o. Ad.
icke skall finna denna utgift för stor, i förhållande till det ändamål,
som dermed bör vinnas, och förnyar min anhållan om bifall
lill Under-Styrelsens förslag.
Frih. Tersmeden: Utsk. har här icke kunnat biträda Under-Styrelsen
åsigt, att det skulle behöfvas ett särskidt anslag för
den Bankens tjensteman, som förrättade Kammererarens tjenst,
medan denne upgjorde bokslutet, utan anser, att Kamereraren,
utan tjenstledighet från de öfriga göromålen, kan förrätta detta
arbete, helst de s. k. löpande göromålen, som tillhöra Kamererarne
i läne-afdelningen betydligen förminskats i följd deraf, att
Banken icke numera emot utfärdande obligationer uptager lån af
allmänheten, samt att belåningen af guld och silfver jemväl kommer
att uphöra. Komiterade hafva äfven hyllat den åsigt, som
i Utsk:s förslag finnes uttryckt, och de skäl, Hr von Hartmansdorff
deremot anfört, synas mig icke vara af beskaffenhet att böra
föranleda R. o. Ad. att frångå Ulsk:s hemställan.
Hr von Hartmansdorff: Min medfullmägtig, Gr. Gyldenstolpe,
påstår, att BankoFullm:ge icke biträdt UnderStyrelsens
ifrågavar:de förslag. I en medhafd upsats har jag endast
antecknat, att Fullm:ge tillstyrkt förslaget, men sjelfva deras
yttrande får jag icke rätt på. När jag således icke med tillförlitlighet
vet, om det förhåller sig så, som Gr. Gyldenstolpe
säger, kan jag icke annat än vidblifva mitt förra yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framstälde
Hr Gr. o. Landtm, att Frih. Tersmeden yrkat bifall till Utsk:s
270
Den 17 Oktober.
i denna punkt afgifna yttrande och deremot Hr von Hartmansdorff
yrkat afslag derå, samt föreslagit att Bankens General-bokslut
må updragas åt en af Kamererarne i låne-afdelningen, med vilkor
att denne Kamererare, under den tid, bokslutet pågår, erhåller
ledighet från utöfningen af de honom tillhörande löpande
expedilions-göromålen, samt att, i och för förrättandet af de
sednare, full Kamererare-aflöning under några månader vid början
af hvarje år får användas på räkningen: Obestämda Supplementar-Staten.
Hr Gr. o. Landtnäs sedermera först till bifall åötsk:s i denna
punkt afgifna yttrande, och sedan till afslag derå samt antagande
af Hr von Hartmansdorffs förslag framstälde proposa- besvarades
med blandade Ja och Nej, hvarefter dessa proposa förnyades,
och, sedan dervid svaren åter utfallit med Ja och Nej,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg den sednast till afslag
å Utsk:s yttrande och antagande af Hr von Hartmansdorffs
förslag framstälda propos. besvarad med öfvervägande Ja.
20:o Ulsk:s förslag, pag. 38, till bestämmande af personalen
för låne-afdelningen; och 21:o Utsk:s förslag, pag.
40, till bestämmande af personalen för låne-kanslict.
Riföllos.
22:o Utsk:s förslag, pag. 41 och 42, lill bestämmande af
personalen för Revisions- och Ekonomi-afdelningen.
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. afslagit Utsk:s hemställan
om sammanförande af Depositons- och Kassa-afdelningarne,
så torde personalen inom Revisions- och Ekon.-afdelningen
böra bestämmas till 1 Kommissarie, 4 Bokhållare, 2 Revisorer
och 1 Kontorsskrifvare. Jag anhåller vördsamt om Hr Gr.
o. Landtmis propos. härå.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls Utsk:s förslag med
den af Frih. Tersmeden tillstyrkta förändring att Bokhällarnes
antal förökades lill 4, i st. f. 3.
23:o Ulsk:s förslag, pag. 44, lill bestämmande af personalen
inom Fiskalskonloret.
Bifölls.
24:o Utsk:s tillstyrkande, pag. 4S, ang:de tjenstegraden
för Bankens Advokatfiskal.
Hr von Hartmansdorff: Fullm:ge hafva tillstyrkt, att
Bankens AdvokatFiskal skall innehafva en särskild tjenstegrad
mellan den högsta och den nästföljande. Skälet är, att Fullm:ge
ansett denne tjensteman böra ställas i likhet med hans vederlikar
inom Kronans verk. I hvarje Kollegium, som har en
AdvokatFiskal, förhåller det sig så, att denne tjensteman icke är
jemlik med Kollegii ledamöter, utan står en tjenstegrad nedom
dem, emedan han i vissa fall är deras underlydande. Ofver
hufvud taget är förhållandet inom Banken icke annorlunda
Den 17 Oktober.
271
Hans Kommissarier äro, ej mindre i afseende pålöneförmånerän eljest,
ansedda såsom Kollegii-Rådens vederlikar. Bankens Fiskal bör
följaktligen icke vara sina förmäns jemnlike, utan dem underordnad.
Enligt denna åsigt, hafva Fullm:ge tillstyrkt, att Bankens
AdvokatFiskal, som, för närvar:de, är Kommissariernas jemlike,
både i afseende på löneförmåner och tjenstegrad, skall nedsättas
en grad under dem, men icke till jemlike med Kamrerarne,
utan till en grad mellan desse sednare och Kommissarierne. Om
Fullm:ges förslag antages, tipkommer ett riktigt förhållande mellan
tjenstemännen, hvarjemte en lönebesparing, ehuru af mindre
betydenhet, vinnes. Jag hemställer alltså, att R. o. Ad. behagade
godkänna Fullm:ges förslag i berörde hänseende.
Frih. Tersmeden: Bankens AdvokatFiskal innehar för
narrande den första tjenstegraden inom verket. Att nu nedsätta
honom, isynnerhet dä raan är på väg att stadga, det tjenstemännen
inom Banken icke få innehafva andra tjenster, tror
jag för min del icke vara riktigt och lämpligt. AdvokatFiskalens
göromål ställa honom i jemnbredd med Kommisarierne. Han
är både pligtig och berättigad alt åtala dem, derest de skulle
göra sig skyldiga till tjenstefel. Dessutom tror jag icke, att den
jemförelse, Hr von Hartmansdorff updragit emellan Banken och
Kollegierna, i detta afseende håller streck. Han har visserligen rätt
deruti, att Kollegiernas AdvokalFiskaler äro ledamöterne underordnade,
men härvid är att bemärka, att dessa verk icke hafva
någon särskild Öfverstyrelse, utan att Kollegii-Råden sjelfva äro
verkens Styresmän, då deremot Bankens Kommissarier, eller
UnderSlyrelsen, lyder under R. St:s BankoFullmtge, hvilka
utgöra verkets Öfverstyrelse. BankoKommisarierne kunna således
icke ställas i jemnbredd med Kollegii-Råden. Dessutom erhåller
Bankens AdvokatFiskal, till följd af verkets reorganisation, något
ökade göromål emot hvad han förut haft, hvarföre jag jemväl
från denna omständighet hemtar stöd för min vördsamma anhållan,
att Utsk:s hemställan måtte af R. o. Ad. godkännas.
Hr von Hartmansdorff: Mig veterligen erhåller icke
AdvokatFiskalen någon tillökning i göromålen, genom antagandet
af Utsk:ts förslag. Han får endast bättre ledighet att sköta
sina göromål inom Banken, derigenom att honom icke tillätes
innehafva tjenst utom verket. Den lön, som blifvit åt honom
föreslagen och hvilken är lika stor med AdvokatFiskalernas i
Kollegierne, är en tillräcklig borgen derför, att Banken skall lika
litet, som de andra verken, sakna skickliga personer, som äro
hugade att sköta denna syssla. Jag kan således icke finna något
giltigt skäl till afslag å Fulim:ges framställning.
Frih. Tersmeden: Hr von Hartmansdorff tyckes föreställa
sig, att AdvokatFiskalen, om detta förslag sättes i verket, skall
få mera ledighet i st. f. ökade göromål; men jag deremot anser
det vara klart, att då göromål, som varit fördelade på 2:ne
personer, updrages åt en af dem, denne person får ökade goro
-
272
Den 17 O k t o Ij e r.
mål. Det må väl vara, att AdvokatFiskalen får bättre ledighet att
sköta dessa ökade göromål, derigenom att någon annan tjenst ej
uptager hans tid, men detta kan väl icke sägas utgöra en fördel
för honom. Jag förnyar min anhållan om bifall till punkten.
Hr von Hartmansdorff: Sannt är, det AdvokatFiskalen
skulle hädanefter komma att jemväl sköta BankoFiskalens göromål.
Men jag har redan omförmält, att den förre ej får innehafva
någon tjenst utom verket, hvilket deremot är BankoFiskalen
tillåtet. Den sednares syssla är dessutom så beskaffad,
att under en viss tidrymd plägade innehafvaren begära ledighet
så ofta, att denna blef långvarigare än tjenslgöringstiden. Att
befattningen är ganska lindrig, vet en hvar, som känner förhållandet.
Då Kronans verk kunna vara belåtna med en Fiskal:
så inser jag icke, hvarföre det skulle vara annorledes i Banken,
hvars Fiskals-göromål ingalunda äro så ansträngande, som AdvokatFiskalens,
vare sig i KammarKollegium eller KammarRätten.
Hr Flach, Joh.: Med anledn. af den siste värde talarens
yttrande, tager jag mig friheten göra den anm., att BankoFiskalens
göromål visserligen icke förminskades derigenom, att han
åtnjöt tjenstledighet, ty en annan förordnades att förrätta tjensten
i hans ställe, och det ligger icke heller utom möjlighetens
gräns, att en BankoFiskal kan vara så beskaffad, att han begär
tjenstledighet just dä en myckenhet af göromål påtränger och
låter dessa afslutas af en tillförordnad.
Hr Gr. o. Landtrms härefter först till bifall å Ulskds förevande
tillstyrkande, och sedermera lill bifall å Hr v. Hartmansdorffs
förslag, att Bankens AdvokatFiskal måtte hänföras till
särskild tjenstegrad, emellan den lista och 2:dra, framställda propos:r
besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemstälde om R. o. Ad. bifölle Utsk:s tillstyrkande,
samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva öfverröstat Nej.
25:o Utsk:s tillstyrkande, pay. AS, att det må åt Fullm.
-ge updragas, att ytterligare genomgå och granska de af
Kommiterade uprältade förslag till Instruktioner för Bankens
samtliga afdelningar, kontor och expeditioner, samt deri vidtaga
de rättelser och förändringar, som kunna erfordras, på
det att desamma i fullständigt skick må kunna vid näst instundande
riksdag till BankoUtsk:s pröfning och fastställelse öfverlemnas.
Bifölls.
26:o Utsk:s hemställan, pag. A7, att i blifvande BankoReglemente
må införas följande föreskrift: ”Tjensteman i
Kontors-skrifvare-graden, må emottaga och bibehålla annan ordinarie
tjenstebefattning, såvida densamma icke är för Bankens
tjenst hinderlig. Öfrige tjenstemän få icke innehafva
annan ordinarie befattning.”
Hr
Den 17 Oktober.
273
Hr von Hartmansdorff: Jag har hos Fullmige förgäfves
yrkat, att den grundsats, som blifvit antagen för de högre
tjenstegraderna, jemväl mätte följas i afseende på den lägsta.
Afven i detta hänseende öfverröstades jag. Utsk. är af samma
tanke, som Fullm:ges flertal, och jag inser nogsamt fruktlösheten
att söka göra min mening gällande. Detta oaktadt tror jag
mig böra redogöra för de skäl, som ligga till grund för min
tanke.
Ej mindre i de lägre, än i de högre graderna, är det nödigt,
att tjenstemannen helt och hållet egnar sig åt den tjenst,
han innehafver, och icke fördelar sin verksamhet och sitt nit på
flera särskildta håll. Vi veta af Skriften, att ingen kan tjena
två herrar. Förmodligen är Sverige det enda land, hvarest det
likväl medgifves att hafva flera tjenster, ty man förutsätter eljest,
att icke större antal uprättas, än som fordrar hvar sin
man. Skälet hvarföre man, i vårt land, gjort undantag från
denna regel, är den njugghet, hvarmed Staten i allmänhet aflönar
sina tjenare, så att dä tjenstemannen icke kunnat hafva deras
nödtorftiga bergning af en syssla, har man nödgats tillåta
dem injjehafva flere. Deraf har Staten icke gagn, utan motsatsen
; ty tjenslemännen äro nu öfverallt och ingenstädes. Då
man behöfver och efterfrågar dem i det ena verket, så svaras
merändels, att de äro i något annat. Imedlertid, träffas de icke
der de påkallas, af förmän eller allmänheten. Det af Utsk. gjorda
förbehållet, att ”tjensteman i kontorsskrifvare-graden må emottaga
och bibehålla annan ordinarie tjenste-befattning, endast
såvida densamma icke är för Bankens tjenst hinderlig.''' är detsamma
som intet, ty hvilken förman inom Banken skall, annat
än i yttersta nödfall, anmäla hos OfverStyrelsen, alt den eller
den tjenstemannen är af annan befattning så hindrad, att han
icke tillbörligen sköter sin syssla inom verket? Man tycker det
är synd att beröfva honom en merändels oumbärlig inkomst och
derföre tiger man. 'Det vore således lika godt att taga bort
förbehållet, som att låta det stå qvar; ty det leder, såsom sagdt
är, till ingen påföljd. Jag tror dock, att det icke skall dröja
länge innan detta stadgande af sig sjelft uphör att hafva betydelse,
ty om Konungen fortfar att i afseende å Kronans verk
stadga, det ingen må hafva ordinarie tjenst i flera verk: så blifver
följden, att Bankens tjenstemän ej få tillika någon syssla i
Kronans verk, utan på sin höjd i RiksgäldsKontoret. Hvarföre
skola då R. St. stadga något, som står i uppenbar strid med
hvad som gäller för Kronans verk? Sådant synes mig vara orätt,
och då jag yttrat det hos Fullm:ge, anser jag mig böra up
repa
det hos R. o. Ad.
Gr. Gyldenstolpe: Jag'har ibland Fullrmge varit af olika
tanke med Hr von Hartmansdorff och ansett, att Bankens
tjenstemän i lägsta graden skola vara berättigade att innehafva
annan tjenstebefattning, så vida den icke är för Bankens tjenst
13 H. 18
Den 17 Oktober.
hinderlig. Jag kan icke inse någon olägenhet deraf, att man 1
yngre åren, då man har mera arbetskraft, förskaffar sig kännedom
af ärendenas behandlig i flera verk, hvilket naturligtvis
altid måste utveckla tjenstemannens embetsmannaduglighet. Skulle
åter Bankens tjenst för skötandet af en annan syssla försummas,
tror jag icke att den försumlige tjenstemannen, särdeles då han
är ung, kan påräkna ett sådant öfverseende, som Hr von Hartmansdorff
tyckes förutsätta.
Vi känna, att inom Banken är det ofta brist på personer
med juridisk bildning. Om nu en person, som innehar lägsta
tjenstegraden inom Bankoverket, icke under den tid, han deri
qvarstår, skulle hafva tillfälle att upöfva sin juridiska bildning
genom tjenstgöring vid domstolarne här i staden, så blefve han
ju mindre skicklig till en högre befattning inom Banken, än han
skulle blifva, derest man tilläte honom att, jemte tjensten i Banken,
innehafva tjenstebefattning inom något af rättegångsverken.
Jag tillstyrker således antagande af förslaget, såsom ländande till
Bankoverkets nytta.
Hr Printzensköld, Carl: 1 motsats till Hr von Hartmansdorff
får jag förklara min tillfredsställelse deröfver, att BankoFullm:ges
majoritet stannat i det beslut,'som Bankoötsk. understöd!.
Jag skulle till och med hafva önskat, att de 2:ne
lägsta tjenstegraderna fått sig tillagd samma förmån, som tillgodokommit
den lägsta. Jag kan icke, lika med Hr von Hartmansdorff,
anse det lända till Statens nytta, att embelsmannen
ifrån första början af sin tjenstemannabana instänges inom ett
enda embetsverk. Likasom barnet i en skola icke inskränkes
till läsningen af ett enda ämne, utan undervisningen nu för tiden
blifvit utsträckt till kanske allt för många kunskapsgrenar,
likaså är det af vigt för den unge mannen, att, efter aflagde
examina, se sig om på flere håll inom embetsverken och inhemta
en mångsidig praktisk hildning, hvarigenom hanblifver Staten
till nytta icke blott i ett, utan flere verk. Erfarenheten har
äfven städse ådagalagt, att en embetsman, som i sina yngre år
arbetat i många särskildta embetsverk, under den tiden förvärfvat
sig så mycken praktisk skicklighet och bildning, alt han, då
behofvet kräfver, kan begagnas i flera riktningar af tjenstemannavärf.
Det är derhän man bör söka att komma i afseende å
tjenstemannabildning. Göromålen inom Bankoverket, med undantag
af de fall, då AdvokatFiskalen å tjenstens vägnar upträder,
fordra i allmänhet mera arbetsamhet och ordningssinne än
ansträngning af tankekraften. Skulle man nu, på sätt Hr von
Hartmansdorff föreslagit, tvinga de lägre tjenstemännen inom
verket att afstå från all tjenstgöring i andra verk, så fort de
blifvit ordinarie tjenstemän i Banken, så blefve följden, att Banken
finge behålla de minst dugliga af de unga män, som egna
sig åt det allmännas tjenst.
Vill man fullkomligt genomdrifva en princip, hvilken olyck
-
Den 17 Oktober.
375
iigtvis gjort sig gällande måhända mera än hvad nyttigt är och,
besynnerligt nog, under en Departementschef, hvilken i början af
sin tjenstemannabana innehade 2, om icke flera tjenster, nemi. att
en tjensteman icke får ega mera än en tjenst, så är det äfven
Statens oeftergifliga skyldighet att förse alla tjenster med för
lefnadsbehofvet tillräckliga löner. Nu har man ansett, att tjenstemannen
i den lägsta graden bör hafva en löneinkomst af 400 å
500 R:dr. Den som lefver här i staden och i detta fall eger
den ringaste erfarenhet, han vet huru litet denna summa; äfven
med iakttagande af den största sparsamhet, förslår till lefnadskostnadens
bestridande. När man derjemte vet huru långsamt
avancementet går, så att man ofta får stanna inom de lägsta
graderne, till dess man Olifver 30—40 år gammal, huru kan
man då vilja, ali en sådan tjensteman skall stanna på ett enda
ställe? Han är redan vid de år, då både naturen och samhällets
fördel kräfver, alt han skall vara familjefader, men huru vill
man begära, att en person med 600 R:drs lön skall kunna gifta
sig? Man måste derföre låta den gamla ordningen i detta fall
fortfarande gälla, och min enskildta öfvertygelse, bekräftad af en
under långvarig tjensteutöfning förvärfvad erfarenhet, är, att de
personer, som ega 2:ne tjenster, äro vida arbetssammare och
skickligare än de som blott hafva en. Jag kan icke annat än
önska, att R. o. Ad. täcktes bifalla Utsk:s förslag, enär jag ej
kan hoppas, att stadgandet i det gamla BankoReglementet uti
ifrågakomne afseende skall fortfarande blifva gällande.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe har sagt, det
han ej trodde, förmännen vara så flata, att de skulle låta en
tjensteman sitta qvar vid flera sysslor, om deras förening befunnes
vara hinderlig för hans tjenstgöring inom någotdera verket.
Jag skulle önska att Grefven, då han hunnit till min ålder, icke
fått göra samma erfarenhet, som jag. Men för egen del måste
jag bekänna, det jag, ty värr, funnit min mtsago besannad, icke
en ulan många gånger.
Beträffande talarens yttrande om bristen på juridisk bildning
hos åtskilliga tjenstemän inom Bankoverket, får jag förklara,
alt om detta färhållande i framtiden kommer att fortfara, bör
det för en del tillskrifvas Grefven sjelf, ty då jag, för någon tid
sedan, hos Fullm:ge yrkade, att juridisk bildning skulle erfordras
för dem, som ville ingå i UnderStyrelsens expedition m.
in., motsatte han sig delta förslag.' Jag kunde således icke hoppas,
det jag skulle på Riddarhuset understödjas af Gr. Gyldenstolpe
i en sak, hvaruti jag rönt hans motstånd inom Bankohuset.
En talare har förmält, huru ringa den lön är, som bestås
tjenstemännen i de lägre graderna, och huruledes en Departementschef,
som nu är af den tanke, att en tjensteman icke bör
hafva flere än en syssla, sjelf innehaft 3:ne tjenstebefattningar.
Jag får, med anledning häraf, förklara, det jag sjelf, i min uug
18*
-
276
Den 17 Oktober.
dora, bestridt 3:ne tjänster på en gång. Men de betalades ungefär
på det viset, att jag upbar en lön af 200 R:dr för den
ena, 100 R:dr för den andra, samt 6(5 R:dr 32 sk. för den tredje
tjensten, så alt jag för alla 3 tillsammans icke hade fullt
400 R:dr. Nu skulle till lön för den lägsta tjenstegraden anslås
400 R:dr. Men detta belopp har icke ansetts vara tillräckligt,
utan UnderStyrelsen har föreslagit en löneinkomst af 800 R.dr
för tjenstemännen i nämnde grad, så vida dermed ej finge förenas
annan beställning.
Jag omnämner dessa förhållanden, på det att R. o. Ad.
måtte finna, det jag stödjer mitt yrkande på verkliga skäl. Jag
förutser det vara förgäfves, att nu söka göra nain mening gällande,
ty jag vet mig hafva andra ämbetsmän emot mig, men
vill, sådant oaktadt, utsäga min tanfye, emedan det nog skall komma
den dag, då man medgifver mig hafva haft rätt.
Uppå härefter framstäld propos., biföll R. o. Ad. Utskis fövaride
hemställan.
27:o Utsk:s förslag, pag. 4S, att den ordinarie tjensteman
i Banken, som innehar en eller flere befattningar utom verket,
må, äfven efter det han tillträdt lön enligt nya staten, bibehålla
samma befattningar, under vilkor dels att, derest tjenst
utom verket skulle vara för Bankens tjenst hinderlig, från
endera afgå, när Fullm:ge sådant äska, och dels att vid
befordran i Banken frånträda ordinarie tjenstebefattning utom
verket.
Hr von Hartmansdorff: Detta stadgande är, enligt min
öfvertygelse, lika oriktigt som det förra. Här säges nemi. att de,
hvilka nu innehafva tjenster så väl utom som inom Bankoverket,
skola få behålla flera sysslor, och likväl komma i åtnjutande af
den föreslagna löneförhöjningen, hvilket förhållande skulle få
fortfara, intilldess sådane tjenstemän inom verket vunne befordran.
Följden af ett sådant förslags antagande blifver, att då
Per inom Banken efterträder Pål i en tjenst, hvarmed den sednare
fått förena syssla utom verket: så skall Per, om han äfven innehafver
dylik tjenst, säga, att han, lika väl som Pål, borde få
innehafva flera tjenster. Obilligheten af förbudet deremot sticker
således genast i ögonen, och jag förstår icke, huru Utsk. på
detta sätt kan motsäga sig sjelft och tillintetgöra den grundsats,
det velat införa.
Jag hör, att Gr. Gyldenstolpe begär ordet, och slutar deraf,
att jag genast får gensägelse. Jag förutser äfven, att denna min
anmärkn. också varder fruktlös. Men jag har velat uttala min
öfvertygelse, emedan jag hoppas, att hon framdeles skall göra
sig gällande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vill fästa Hr von Hartmansdorff^
npmärksamhet derå, att det klandrade stadgandet är ett öfvergångsstadgande,
och således kommer, att med tiden försvinna.
Då tjenstemännen inom Banken hittills egt rättighet att tillika
Den 17 Oktober.
277
innehafva andra tjenstebefattningar, kan man icke begära, att de
för en liten löneförhöjning skola afstå från tjenster, medförande
vida större löneinkomster. Sådant vore en uppenbar obillighet
och derföre vill man tillåta, en tjensteman inom Banken, hvilken
tillika bar annan tjeslebefattning, att bibehålla densamma, så
länge han qvarstår i den tjehstegrad, lian vid den nya statens
inträdande innehar, men derjemte har man föreskrifvit, att i och
med detsamma en sådan tjensteman vinner befordran inom Banken,
skall han vara skyldig att afgå från tjenstebefattning utom
verket. Om t. ex. en kontorsskrifvare blifver bokhållaren, måste
han frånträda tjenst på annat ställe, och således kommer man
alt i en framtid vinna det åsyftade ändamålet, att inga andra
tjenstemän inom Banken, ån de, som äro i lägsta tjenstegraden,
fä innehafva tjenst utom verket. Jag yrkar bifall till förslaget.
Hr Printzensköld: Förekommen af Gr. Gyldenstolpe,
anhåller jag endast att få med honom helt och hållet mig
förena.
Hr von Hartmansdorff:. Gr. Gyldenstolpe har erinrat
derom, att denna föreskrift vore ett öfvergångsstadgande. Månne
det icke varit naturligast att förordna, det Bankens tjenstemän,
som innehafva tjenster utom verket, icke få den föreslagna
löneförhöjningen, ulan måste, om tjenster utom verket bibehållas,
, åtnöja sig med den gamla lönen, intill dess befordran
vinnes? När man deremot gifvet- dem ökade löner, utan att
dervid fästa vilkoret att hvarje annan tjenstebefattning skall
lemnäs: så blifver följden, att de finna sin räkning vid qvarstående
i den lägre tjenstegraden, så att Banken får inom densamma
behålla dera längre än eljest, hvarigenom Bankens ombildning
fördröjes.
Frih. Tersmeden: Jaghar begärt ordet för att genmäla
Hr von Harlmansdorffs yttrande, att den nya regleringen af Bankoverket
skulle genom ifrågav:de stadgande fördröjas. Det är just
en motsatt åsigt, som legat till grund för Utsk:s beslut i denna fråga.
Ctsk. har nemi. ansett, att den nya regleringens inträdande
skulle genom delta stadgande påskyndas, ty om man hade föreskrifvit,
att endast de tjenstemän, som afsade sig sina möjligtvis
innehafvande befattningar utom Bankoverket, skulle komma i
åtnjutande af löneförhöjningen, så är det mera än sannolikt, att
en mängd tjenstemän icke volut ingå. i den nya staten, och då
Liefve ju den föreslagna reorganisalionen till en stor del fördröjd.
Hr Printzensköld: Då man känner Hr von Rarlmansdorffs
verkligen menniskoälskande tänkesätt, den välvilja han
oaflåtligen bevisar sina underordnade tjenstemän,' hans bemödande
att städse vara dem till gagn och iakttaga deras fördelar:
så kan man icke annat än finna en motsägelse emellan det yrkande,
han nu framställer, och de åsigter, han förut i likartade
fall tillkännagifvit. Jag hemställer till Hr von Hartmansdorff,
huruvida han finner det vara med billighet och rättvisa fören
-
278
Ben 17 0 fe t ob e r.
ligt, att en tjensteman inom Banken, som dessutom innehafver
andra tjenster, men besitter en sadan skicklighet och arbetsförmåga,
att han sköter dem alla, utan att någon försummas eller
tillbakasättes, skall gå miste om en löneförhöjning, som tillägges
hans kamrater inom Bankoverket, utan att de sednare i ringaste
mån sköta deras tjenstebefattningar bättre eller flitigare än
den förre. Jag tror alt åtskilliga tjenstebestyr inom Banken äro
af en sådan beskaffenhet, alt de kunna fullgöras hvilken stund
på dagen som helst. Om en tjensteman har en sådan befattning
inom Banken, att en del af göromålen kan skötas på e. m.,
så att hans f. m. ej hr af tjenstgöring inom Banken helt och
hållet uptagen: skall, denne tjensteman, för att komma i åtnjutande
af löneförhöjningen, nödgas afsäga sig en annan tjenstebefattning,
som han ganska väl, utan mehn för 'tjenstgöringen i
Banken, hinner sköta och hvars åtföljande löneinkomst är kanhända
oumbärlig för hans ekonomiska bestånd? Kan detta vara
Ilr von Hartmansdorffs metting? Det förefaller mig verkligen
motbjudande att ens ifrågasätta, det tjenstemän i samma grad
skola vid ett verks reorganisation behandlas olika, derföre att åtskilige
af delji hafva tjenstebefattningar utom verket, genom
hvilkas skötande tjenslen inom verket icke på ringaste vis åsidosattes.
Jag kail således icke annat än lifligt förorda Utsk:s nu under
öfverläggning varande förslag.
Frih. Cederström, Rud.: Hr von Hartmansdorff har trott,
att man skulle blottställa sig för beskyllningen för inkonseqvens, om,
på sätt Utsk. här hemställt, det tillätes BankoFullmige att bestämma,
när en Bankotjenstemans befattning utom verket skall anses vara
för Bankens tjenst hinderlig. Men, enligt mitt förmenande, skulle
man lika väl kunna rigta en sådan beskyllning för inkonseqvens
emot modren naturen, hvilken så olika utdelar sina håfvor, att
den ena menniskan har blifvit begåfvad med en större, den andra
med en mindre grad af arbetsförmåga och skicklighet. Det
tillkommer Fullm:ge endast att urskilja förhållandena i detta
fall och sedermera, på grund deraf, rättvist förfoga öfver tjenstemännens
åligganden.
Öfvertygad, att R. St. skola hädanefter, såsom hittills, lill
Fullmige i R. St:s verk invälja män, utmärkte genom säkert
omdöme ej mindre än sträng rättskänsla, finner jag för min del
ingenting vådligt i Utskis förslag, men väl flere, ej obetydliga
fördelar dermed, efter all sannolikhet, förenade, på sätt förslagets
motiver närmare utveckla, om hvars godkännande jag således
vördsamt anhåller.
Propos. till bifall å Utskis förevaride förslag blef härefter
framstäld och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Den 17 Oktober.
»79
28:0 Utsk:s tillstyrkande, pag. 58, i fråga om bestämmandet
af tjenstegraderne inom Bankoverket.
Bifölls.
29:o Ulsk:s tillstyrkande, pag:s 58, 89 och 60, i fråga
om tjenstemännens antal inom samtliga tjenstegraderne.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad., vid hvarje
särskild afdelning, i afseende på tjenstemännens antal fattat sina beslut,
för närv:de icke annat beslut torde böra fattas, än i fråga om Utsk:s
vid slutet af denna punkt gjorda hemställan, att Fullm:ge må berättigas
att utfärda öppen fullmakt för de af Utsk. föreslagne Sextiotvå
ordinarie Embets- och Tjenstemän, samt att denna Utsk:s hemställan
ej kunde på annat sätt bifallas, än med förbehåll om den
rättelse i afseende på nämnde antal, som blefve en följd af R.
o. Ad:s förenämnde förut fattade beslut; hvarefter berörde hem
ställan, med sagda förbehåll, af R. o. Ad. bifölls.
Då Hr Gr. o. Landtm, härefter började såsom föremål för
öfverläggningen' framställa Utsk:s, pag. 67 gjorda tilstyrkande,
ang:de anslaget till sågning, huggning och upbäring af ved, anmälde
sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag tyckte mig böra, det Hr
Gr. o. Landtm, sade pag. 67 ; men jag vill fråga, om icke yttrandet
å pag. 64 nu är närmast i ordningen.
Frih. Tersmeden: Beträffande lönerna och tjenstgöringspenningarne,
skulle jag tro, att det vore lämpligast att i sammanhang
med aflönings-staten derom besluta, hvarföre man utan
olägenhet torde kunna förbigå Utslcs yttrande å pag 64. Deremot
finnes det ett yttrande å pag. 65, hvaröfver R. o. Ad.
torde böra besluta.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt R. o. Ad. återkomme till
frågan om tjenstgöringspenningarne och lönebeloppen vid pröfningen
af staterne, som uptagas vid slutet af Utsk:s Betänk.,
samt frarastälde nu till pröfning
30:o Ulsk:s hemställan, pag. 65, i fråga om Konduktörsbefaltningen.
Bifölls.
31:o Utsk:s tillstyrkande, pag. 67, ifråga om anslaget
till sågning, huggning och upbäring af ved.
Bifölls.
32:0 Utsk:s förslag, pag:s 68, 69, 70 och 71, till aflöning
s- stat för Bankoverkets embets- och tjenstemän, konslidkare
och vaklbeljening.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att sedan R. o. Ad. ogillat
Komitterades förslag till kassa- och depositions-afdelningarnes
sammanförande i gemensam lokal, och då jemväl frågan om
280
Den 17 Oktober.
anställande af en särskild Kassör för Banko-Diskont-verket vore
oafgjord, R. o. Ad. icke kunde ovilkorligen bifalla det först förekommande
förslaget, utan fråga endast kunde blifva om bifall
till det såsom det sednare alternativet, pag. 70, framlagda förslaget,
jemte alternativt bifall till hvad Ulsk. å pag. 71 föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Hvad Hr Gr. o. Landtm, nu
behagat yttra är aldeles riktigt. Skulle II. o. Ad. icke antaga
det antal tjenstemän, Utsk. föreslagit, utan godkänna det som
Fullm:ge uppgifvit, med det tillägg, hvilket förekommer på
sidan 71, så blefve hela lönebeloppet 120,633 R:dr 16 sk., i
st. f. 118,433 R:dr 16 sk.
Då meningarna troligtvis blifva olika om vissa lönebelopp,
föreställer jag mig, det Hr Gr. o. Landtm, kommer att skilja
propos:ne så, att man får besluta om hvarje tjenstegrad med dithörande
löner för sig, om någon det önskar. Imedlertid anhåller
jag, att få lala om tjenstgöringspenningarne, ehuru de förekomma
i ett sednare stycke. Men innan jag förnummit, huru
Hr. Gr. o. Landtm, ämnar framställa saken, vill jag afhålla mig
från vidare yttrande.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade i ani. häraf att tidpunkten nu
måste vara inne att yttra sig om såväl lönebeloppen som tjenstgörings-penningarne,
om någon af R. o. Ad:s ledamöter hade
någon anmärkning att göra emot Utsk. förslag, och att naturligtvis,
i fall särskilda yrkanden blefvo gjorde i afseende på dels
tjenstgöringspenningarne och dels lönebeloppen, dessa yrkanden
kommo att blifva föremål för särskilda propos:r.
Hr von Hartmansdorff: Då jag tager i betraktande de
lönebelopp, som här blifvit föreslagna, sammanlagda med de tjenstgörings-penningar,
som blifvit för de särsildla graderna uppgifna:
så linner jag, att lönebeloppen äro öfverhufvud lika eller
jemförliga med motsvarande tjenstemäns löner i de Kronans
verk, som nyligen blifvit ombildade. Jag har således ingenting
väsendtligt att emot lönebéslämningen anföra. Det kan väl sägas,
att de BankoKommissarier, som erhålla särskildta arfvoden
för Chefskapen inom Bankens olika departementer, skulle få större
löneinkomster än de äldsta Råden i HofRätterna och Kollegierna.
Men jag bör erinra, att BankoKommissarii-tjensterna äro de
högsta beställningar, till hvilka deras innehafvare, med sällsynta
undantag, kunna komma, då Råden deremot oftare befordras,
än till Landshöfdingar, än lill JustitieRåd o. s. v. De sednare
hafva således utsigter, som de förre sakna. Jag anser det följagtligen
vara med billighet öfverensstämmande, att BankoKommissarierna
för deras tjenst få något större inkomst än Råden.
Men hvad jag nu egentligen vill fästa mig vid är inkomsternas
fördelning i lön och tjenslgöringspenningar. Man har
föreslagit, att de sednare skulle utgöra, för den lista tjenslegraden,
400, för den 2:dra, 300, för den 3:dje, 200 och för
den 4:de, 100 R:dr. Jag talar nu ej om Bankens Kassaskrifvare,
Den 17 Oktober.
281
om hvilka jag vilh serskildt yltra mig. Vidkommande tjenstgöringspenningarne
för de öfriga tjenstegraderna, anhåller jag, att
R. o. Ad. behagade egna sin npmärksamhet åt hvad emot tjenstgöringspenningars
införande har blifvit anfördt, dels af Bankens
Under-Styrelse, dels af BankoFullm:ge. Dessa myndigheters yttranden
igenfinnas på sidorna 61 och 62 i Betänk., och torde få
af någon Kanslist upläsas, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, behagade
åter upropa mig.
Sedan den sålunda begärda upläsningen egt rum, tilläde
Hr von Hartmansdorff: Utsk:s förslag, att en del af
lönen skall utgöra tjenstgöringspenningar och förloras af den
tjensteman, som undfår ledighet, vare sig för sjukdom eller hvad
som helst, afser naturligtvis, att ledighets-ansökningarne icke
måtte missbrukas och Staten således icke öfver höfvan betungas
med vikariers aflöning. Denna omtanka är rigtig; ty man måste
erkänna, att, när sommaren lillslundar, blifva ansökningarna
om tjenstledighet i Banken, likasom i andra verk, ganska talrika.
Jemför man likväl sådana ansökningars antal med tjensternas
mängd inom Banken och andra verk, så linner man, att Bankens
tjenstemän icke begära mera ledighet, än andra. Det är
icke heller, enl. min öfvertygelse, någon god hushållning att
förfara, på sätt Utsk. föreslagit. Om tjenstemännen skola förblifva
dugliga och raska i sina göromål, så få de icke utsläpas
genom ständig ansträngning. Någon ledighet måste beviljas och
snarare beredas, serdeles i befattningar, hvilka äro så tråkiga,
som räkenskaps-göromålen, och sä enformiga, som bokföring och
andra Banko-förrättningar. Efter hvad man sagt mig, är förhållandet
med tjenstgöringen i Londons Bank likartadt med förhållandet
i Sveriges Högsta Domstol, der vissa ledamöter äro i en
bestämd ordning lediga. De få icke tjenétgöra alla på en gång,
utan man vill bestämdt hafva dem förfriskade. 1 Banken åter
synes meningen vara, att tjenstemännen skall, ej mindre om
sommaren än om vintern, oafbrutet tjenstgöra. Han behandlas
såsom en dagakarl. Hade den förre, likasom den sednare, tillfälle
under sitt arbete till kroppsrörelse och hemlandet af frisk
luft: så vore det måhända i sin ordning. Men då så icke är,
måste följden blifva, att tjenstemannens helsa försvagas och att
han med tiden blifver mindre duglig och driftig. Man kan dock
icke drifva honom från tjensten, förr än han blifver pensionsberättigad,
emedan lian i Sverige merändels är fattig. Den, som
eger något, vill icke tjena, utan slår sig ned på sin egendom
och bryr sig ej om det allmännas tjenst. Då det följaktligen
är den fattige, som tjenar, och man behandlar honom på detta
sätt: så blifver också följden den, att, sedan man släpat ut honom,
måste man behålla honom, äfven om han icke mera eger
eforderlig duglighet. Bankens nuvar:de författn., i afseende på
vikariat, är, efter min tanke, så väl afpassad, att hon icke borde
rubbas, utan snarare tjena till mönster för andra verk. Det är
nemi. föreskrifvet, att den tjensteman, som är närmast i ord
-
jtj 11 i i uniuuci.
ningen efter den, som fått ledighet, skall förrätta den sednares
tjenst för samina lön, som han sjelf åtnjuter, hvaremot den extra
ordinarie, som förordnas att i lägsta graden göra ordinarie
tjenst, undfår serskildt arfvode. Följaktligen betalar Banken endast
den lägsta gradens aflöning, såsom arfvoden, äfven om de
högsta tjenstemännen få ledighet. Bankens tjenst blifver vederbörligen
förrättad och extra ordinarierne nödgas icke der, såsom
i många andra verk, tjenslgöra för intet eller för ringa sportler,
eller för halfva lönen. Om nu R. St:r ändra gällande aflöningssätt:
så blifver följden naturligtvis den, hvilken både UnderStyrelsen
och Fullm:ge förutsagt, nemi. att tjenstledighet ej utan
högsta nödfall begäres. Man fortfar att tjenstgöra öfver förmågan,
samt blifver derigenom i förtid utsläpad och mindre tjenstbar.
Skall nu tjenstemannens vedergällning delas i ständig lön
och tjenstgörings-penningar, så vill han ogerna taga afsked. Han
kan det ofta icke heller, ty hans enda qvarblifvande inkomst är
lönen, och hon lemnar, äfven om tjenstgörings-penningarne tilläggas,
ej mera än han behöfver för sitt och de sinas underhåll.
Genom afskedstagande mister han de 400 eller 300 R:dr, som
utgöra tjenstgörings-penningar. Detta tycker han vara för hårdt
och stannar qvar, låtande tjensten gå som hon kan.
Utsk. säger å sid. 73: ”Med undantag af de uti supplementar-stat
uptagna anslag till Bankens brand-chef samt till garde
des médailles, komma alla för någon tjenst utförda tjenstgöringspenningar,
arfvoden och missräkningspenningar att åtfölja utöfvandet
af sjelfva tjenstebefattningen, dock med rättighet för'
Fullmrge, att kunna medgifva den tjensteman eller betjent, som
af sjukdom hindras från tjenstens bestridande, att under tiden
upbära de för samma tjenst å supplementarstati utgående tjenstgöringspenningar”.
Följden af denna tillåtelse blifver troligen,
att någon besparing af tjenstgöringspenningar sällan kommer att
ega rum, utan att vederbörande få behålla hvad de hafva, samt att
Banken sålunda icke gör någon besparing. Jag anhåller derföre,
att R. o. Ad. måtte förklara, det tjenstgöringspenningarne skola
ingå i lönen, så att beggedera hädanefter, såsom hittills, blifva
af samma beskaffenhet.
Frih. Tersmeden: Utsk. har ansett, att då en så betydlig
tillökning i löneinkomst, som den nu föreslagna, eller icke mindre
än 50 proc. af den nuvande lönen, beviljades Bankens tjenstemän,
det icke vore skäl att samtidigt dermed förhöja pensionerna
med lika stort belopp. Delta är åtminstone mitt motiv
vid instämmandet i Utsk:s förslag. Det synes mig i allmänhet
ingalunda vara obilligt, att någon del af löneinkomsten utgår i
form af tjenstgöringspenningar, så att denna del af lönen ej får
upbäras, när löntagaren icke sjelf förrättar sin tjenst. I många,
ja snart sagdt de flesta, fall får den, som erhåller tjenstledighet,
för antingen enskildta angelägenheters eller sjukdoms skull, bidraga
till godtgörande af den vikarie, som förrättar hans tjenst.
Den 17 Oktober.
283
Jag finner icke något skäl, att något undantag från denna allmänna
regel, i afseende å Bankens tjenstemän, bör göras.
Här har blifvit af Hr von Hartmansdorff anfördt, att om
detta förslag anlages, skulle följden blifva den, att, ehuru en
tjensteman i Banken ganska väl behöfver tjenstledighet, skulle
lian likväl ej begära den, emedan han under tiden ginge miste
om en del af lönen. Jag hemställer dock, huruvida icke befrielsen
från det arbete, som medföljer tjensten, kan anses vara
värd t idel af lönen. Jag är öfvertygad derom, att den stora
mängden af tjenstemän icke later af berörde omständighet afhålla
sig ifrån att söka tjenstledighet, om den är för dem behöflig.
Hvad åter pensionerna beträffar, blifva de, äfven med afdrag
af tjenstgöringspenningarne, betydligt högre, än de hittills undfångne,
så att jag icke, i likhet med Hr von Hartmansdorff, kan
laga för gifvet, att förslagets antagande skall leda derhän, alt
tjenstemän nen, så länge sorn möjligt, fördröja deras afskedstagande.
Om tjensteman nen har genom ålder eller sjuklighet
kommit i den belägenhet, att lian icke förmår sköta sin tjenst,
mäste lian ju afstå tjenstgöringsnenningare åt den, som förrättar
tjensten, och då får lian ju icke större inkomst af tjensten, än
pensionens belopp. Dessutom eger det serskildta förhållande med
Bankens tjenstemän rum, alt Fullmige ega rättighet att förflytta
dem på pensions-stat, då de anses mindre lämplige att fortfarande
tjenstgöra. Under sådana förhållanden torde det, enl.
mitt förmenande, icke vara skäl, att pensionerna upgå till lika
stort belopp, som lönerna. Hvad kommissarierna beträffar, komma
de, i fall de tillika äro chefer, att erhålla, i lön 2,200, i
tjenstgöringspenningar 400, samt i och för chefsbefattningen 400,
eller tillhopa 3,000 R:dr b:ko. Denna lön är, om jag icke irrar
mig, högre än den, som af Kolhii-Rådena upbäres. Häraf
torde R. o. Ad. finna, alt Ulsk., vid lönestatens npgörande, ingalunda
varit njuggt. Det har icke varit Utskis afsigt, att inskränka
lönernas belopp till det minsta möjliga, men Utsk. har
ansett sig böra hafva såsom hufvudsakligt ögonmärke, att Banken
icke måtte belastas med en allt för stor pensions-stat.
På grund af hvad jag nu haft äran i korthet anföra, tillstyrker
jag vördsamt, alt R. o. Ad. måtte godkänna hvad Utsk.
i denna del föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren sade,
att tjenstemännen borde i Banken, likasom i andra verk, lemna
bidrag till deras aflönande, hvilka förrätta sysslorna under den
lid; de förre åtnjuta tjenstledighet, äfven om det vore för sjukdom.
I Kronans verk är dock förhållandet vanligtvis sådant, att
då en tjensteman får ledighet för sjukdom, betalar han ingenting
åt sin vikarie, utan Staten aflönar denne. I KammarR:n
finnas f. n. flere tjenstemän, hvilka af sjukdom hindras att sköta
sina tjensler, men likväl åtnjuta full lön. De hafva af Konungen
fått, år efter annat, förlängd tjenstledighet, och då KammarIUn,
med anledn. af det ständiga vikariatet, för ett är sedan
284
Den 17 Oktober.
lios Konungen hemställde, att något af deras löner måtte innehållas,
för att dermed åtminstone till en del godtgöra vikarierna:
så svarade Konungen att de tjenstledige borde vid deras löner
bibehållas. I stället anslogos serskildta arfvoden åt vikarierna.
Följaktligen anser Konungen nu gällande förfalln:r vara af beskaffenhet,
att då tjenstemän för sjukdom erhålla ledighet, befrias
de från bidrag till vikariernas vedergällning. Hvarföre skall man
påbjuda annat i Banken?
Man torde äfven böra taga i öfvervägande hvad jag nyss
nämnt, ang:de Högsta Domstolen. Hvarföre skola detta embetsverks
ledamöter allena i riket hafva den fördel, alt åtnjuta en
på förhand bestämd ledighet hvarje år? Månne sådant vore mindre
billigt eller rigtigl för andra, hvilka hafva lika tråkiga göromål?
Man har sagt, att det blott är |:del af lönen, hvilken skall
såsom tjenstgörings-penningar utgå, och att ledigheten väl vore
så mycket värd. Visserligen är hvila från arbetet så mycket
värd; men frågan blifver alltid: Kan tjenstemannen umbära så
mycket af sin lön? Den, som får ledighet, sitter vanligtvis icke
qvar i staden, ulan söker sig ut på landet; och vi veta hvad
resor kosta. Huru är det möjligt, att han på en gång skall
kunna afstå J.:del af sin lön till vikarien och derjemte bestrida de
utgifter, som 8ro nödiga för helsans återställande? Han står icke
ut dermed, och derföre måste han qvarstanna, om än hans helsa
förderfvas.
Det säges, att Fullm:ge kunna förflytta en Bankens tjensteman
på pensions-stat, när de så finna nödigt. Detta är sannt,
men om det blifver skillnad mellan tjenstemannens inkomster af
lön och tjenstgöringspenningar å ena sidan, samt pensionen, motsvarande
blott den förra, å den andra: sä lärer det blifva påkostande
för Fullrmge att vidtaga en dylik åtgärd, hvadan jag tror
henne komma att, sällsyntare än hittills, inträffa.
Frih. Tersmeden har omförmält, att Banko-kommissariernes
lön upgår till 3,000 B:dr, eller till högre belopp, än de löneinkomster,
Kolhii-Råden hafva. Men härvid bör märkas, att
endast de Banko-kommissarier, som innehafva chefsbefattningar,
erhålla nyssnämnde belopp. De öfriga hafva blott 2,600 Hulr,
tjenstgöringspenningarne inberäknade, eller lika mycket, som de
äldre HofRätts- och Kolhii-Råden. De 400 R:dr, som åtfölja
chefsbefaltningarne i Banken, få icke betraktas såsom lön och
hafva aldrig så ansetts. Fullm:ge kunna när som helst entlediga
en kommissarie från innehafvande chefsbefattning och då förloras
de 400 R:dr.
Om än den förhöjning af inkomster, hvilken Bankens tjenstemän
skulle erhålla genom antagandet af den 'lönestat, Utsk.
föreslagit, upgår till 50 proc. af nuvande belopp, eller till ännu
mera, så är staten likväl icke högre, än den för Kronans verk
fastställda, och alldeles icke för stor i förhållande till den ökade
lefnadskostnad, som stegrade varupris medfört. Jemför man våra
embetsmäns löner med dem, som gifvas i Norrige eller andra
länder, så får man se, att de der äro högre än hos oss. Der
-
Den 17 Oktober.
285
före bör man icke, såsom skäl mot mitt yrkande, åberopa att
löneförhöjningen är för betydlig.
Hr Printzensköld: Frih. Tersmeden har yttrat, att det
skulle vara en så stor fördel för en tjensteman att erhålla afsked,
att denna fördel väl kunde vara värd skillnaden emellan
den ordinarie lönen och denna lön, sammanlagd med de af Utsk.
föreslagna Ijenstgöringspenningarne. Den värde Frilen känner
dock nogsamt, att tjenstemännen icke erhålla afsked med bibehållande
af full lön,, förr än efter upnådd 65 års ålder, med
mindre tjenstemännen är så sjuk, alt han är oförmögen till tjenstens
bestridande, då han vid afskedstagande, äfven före upnåendet
af nämnde ålder, får behålla sin innehafde lön. Häraf följer
naturligtvis, att den omtalade fördelen af att erhålla afsked med
pension, blifver ingen, då den pensionerades helsotillstånd är så
beskaffadt, att han icke kan använda sin tid, för att på enskild
väg förskaffa sig den tillökning i inkomster, som motsvarar den
del af lönen, hvilken genom afskedstagandet gått förlorad, eller
tjenstgöringspenningarne. Vid sådant förhållande lärer det icke
vara med rättvisa förenligt, att en tjensteman, som antingen för
ålderdom eller sjuklighet nödgas lemna det allmännas tjenst, skall
beröfvas någon del af de ordinarie inkomster, han under sin
verksamhetstid npburit. Det är klart, att han på sin ålderdom
eller under sjuklighetstillslånd är i samma behof af dessa inkomster
som förut, och jag kan således ingalunda gilla den fördelning
af löneinkomsterna uti ständig lön och tjenstgöringspenningar,
som Utsk. föreslagit. Det kan vara billigt, alt då en
tjensteman för enskildta angelägenheters skull erhåller ledighet,
han afstår någon del af sina inkomster, och detta plägar äfven
vanligtvis vara förhållandet.
BankoFullm:ges af Frih. Tersmeden åberopade rättighet, att,
när omständigheterna så påkalla, låta en tjensteman, som får ledighet
för sjuklighet, behålla äfven den löneinkomst, som icke
är af ordinarie beskaffenhet, är visserligen en garanti för dem,
hvilka äro så olyckliga, att de för sjuklighet nödgas afgå från
tjenstgöring, men jag tror, att utöfvandet af denna rättighet skulle
blifva föga angenämt för Fullm:ge, ty det skulle utan tvifvel
hända1, att Fullm:ge, oaktadt den mest noggranna pröfning af
alla i sådana fall förekommande omständigheter, likväl skulle bedömas
såsom partiske för den ena eller afvoge emot den andra
tjenstemännen. Med ett ord, det skulle otvifvelaktig! gifva anledn.
till klagomål och missnöje, om Fullm:ge beviljade den ena,
men nekade den andra tjenstemännen ifrågavar:de fördel. Man
hör icke, i min tanke, sätta en Öfver-Styrelse i den belägenhet,
att den nödgas vidtaga åtgärder, hvilka framkalla missnöje hos
de underlydande. Tvertom bör man tillse, att denna Styrelse
alltid kan med rättvisa gå tillväga, så att den underordnade tjenstemannen
aldrig kan få anledn. att klaga deröfver, att han icke
varit lycklig nog alt tillvinna sig sina förmäns välvilja i samma
grad som hans kamrater.
286
Den 17 Oktober.
Jag kati således icke annat än, i likhet med Ilr von Hartmansdorff,
yrka, att de s. k. tjenstgöringspenningarne skola ingå
i den ordinarie lönen, hvilken tjenstemannen eger rättighet alt
behålla, då han undfår ledighet för laga förfall eller då han tager
afsked, med rättighet att erhålla lönen i pension.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att han, då diskussionen hittills
endast gällt frågan, huruvida aflöningen bör delas i lön och
tjenstgöringspenningar, men något yttrande om aflöningens belopp
ännu icke förekommit, samt det torde leda till redighet att
besluten i dessa frågor icke sammanbundos, finge hemställa, huruvida
R. o. Ad. ansåge öfverläggningen fulländad i frågan, huru
vida
aflöningen bör delas i lön och tjenstgöringspenningar, eller
utgöras endast af lön.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag glömde att anföra, det R.
St:r, i afseende å KammarRm, fattat ett af Konungen godkändt
beslut, eul. hvilket lön och arfvode få sammanräknas och utgöra
grunden för de blifvande pensionerna. Då detta beslut är ett
stöd för den mening, jag i denna fråga förfäktar, anhåller jag,
att någon Riddarh.Kanslist måtte få upläsa det utdrag af KonungaRrefvet
härom, hvilket jag har i handen.
Till följe häraf uplästes ett sålydande transsumt:
”Oscar med Guds Nåde etc. Vår ynnest och Nådiga benägenhet
med Gud allsmäglig etc. — — — — — — — —
Derjemte och enär Vi uti ofvanberörde Nådiga Propos. lill R.
Sl:r framställt det förslag, att, ehuru de lönefyllnader, hvilka af
Edre embets- och tjenstemän åtnjutas, borde under benämning
af arfvoden utgå, R. St:r likväl, då nyssnämnde förhållande endast
hade sin grund uti möjligheten af en reorganisation utaf
embetsverken, men icke borde utgöra ett hinder för öfveråriga
personer, med minskad arbetsförmåga, att från sysslorna afgå,
måtte medgifva det beloppet af nämnde arfvoden linge, likasom
lönerne, ingå i beräkning vid bestämmandet utaf afgående löntagares
pensionsrätt å Allmänna Indragnings-Staten, hafva R.
St:r, som funnit alt det skulle mindre fördelaktigt inverka på
göromålens gång inora verket, om tjenstemän, som i följd af deras
ålder och tjenstetid äro berättigade att afgå, vore föranledda
att, oaktad minskad arbetsförmåga, qvarstå i sina befattningar,
för att ej vid afskedstagandet mista en större eller mindre del
af förut iunehafd inkomst, bifallit hvad Vi i detta hänseende i
Nåder föreslagit.
Hvad sålunda förekommit varder Eder härmed, till behörig
kännedom och efterrättelse, meddeladt; och befalle Vi Eder Gud
Allsmäglig Nådeligen. Stockholms Slott d. 13 Febr. 1845.
Under Hans M:s etc. — — — —
Till KammarRm, ang:de de af R. St:r beviljade anslag till
aflöning för detta embets-verk.
Den 17 Oktober,
287
Från höga originalet rätteligen transsumeradt; betygar Stockholm
och Kongl. KammarRms Aktuarie-Kontor.
Ex officio,
P. A. Martin.»
Ofverläggningen i frågan om aflöningens fördelning i' lön
och tjenstgöringspenningar ansågs härmed fulländad; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att i detta hänseende Utsk. föreslagit
att aflöningen för de 4 tjenstemannagraderna måtte fördelas
i lön och tjenstgöringspenningar, men deremot Hr von Hartmansdorff
föreslagit, att ijenstemännens hela aflöning må såsom
lön utgå och beräknas.
Propos. blef härefter framställd först ä bifall till Utsk:s och
sedermera till bifall å Hr von Hartmansdorffs förslag, samt besvarades
med blandade Ja och Nej, hvarpå dessa propostr förnyades,
och sedan svaren dervid åter utfallit med blandade Ja
och Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg den sednast
lill bifall å Hr von Hartmansdorffs förslag framställda propos:n
hafva blifvit besvarad med öfvervägande Ja.
Frih. Tersmeden begärde-votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den sorn bifaller liankolJtsk:s förslag, att aflöningen för
Bankens embets- och tjenstemän fördelas "i lön och tjenstgöringspenningar,
löstalja-,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad., att hela nämnde aflöning bör såsom
lön utgå och beräknas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne bafva utfallit, som
följer:
Ja — 18.
Nej — 23.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det, sedan R.
o. Ad. nu beslutat, att ingen fördelning af aflöningen i lön och
tjenstgöringspenningar skall ega rum, ålerstode att bestämma
lönernas belopp, samt dervid, sedan R. o. Ad., i fråga om tjenstemännens
antal, frångått Utsk:s förslag, endast borde bestämmas
beloppet för hvarje grad, hvaremot slutsummorna kommo att blifva
beroende af de förut fattade .besluten, yttrade
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. genom votering afgjort,
att inga tjenstgöringspenningar skola beräknas, får jag anhålla
om bifall till hvad Utsk. föreslagit i afseende å löne-staten
för Bankens tjenstemän.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Tersmeden
deri, att propos. nu bör framställas till bifall å lönings
-
288
Den 17 Oktober.
staten i förening med supplementarstaten, hvilken sednare inne*
fattar tjenstgöringspenningarne. Men jag anhåller, alt vi måtte
få stanna vid den 4:de tjenstegraden, emedan jag, i afseende å
kassaskrifvarne, ämnar yrka, det deras arfvoden mätte höjas till
det belopp, Fullm:ge föreslagit.
Frih. Tersmeden: Jag förmodar, att Hr von Hartmansdorff,
då han instämt i mitt förslag, ej rätt upfallat min mening. Mitt
förslag är, alt R. o. Ad. skulle bestämma de belopp, som blifvit
af Utsk. å lönestaien upförda, såsom aflöning åt Hankens tjenstemän.
Hr von Hartmansdorff: Om Frih. Tersmedens mening
är, att Bankens tjenstemän icke skola få större löner än dem,
som uptagas i Ulsk:s förslag till löningsstat: så står Frih:ns yrkande
i uppenbar strid mot R. o. Ad:s nyss fattade beslut, att
tjenstgöringspenningarne skola sammanslås med lönerna. I ovisshet
om verkliga meningen med Frihms yrkande, anhåller jag,
det Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. å hvad tjenstemännen
skola i lön erhålla, med iakttagande deraf, att den
ständiga lönen och tjenstgöringspenningarne sammanslås till en
summa.
Hr Printzensköld: Frih. Tersmedens framställning strider
uppenbart emot Grundlagen. Det står nerol, i Rikd.Ordmn
uttryckligen föreskrifvet, att ingen må göra försök att uprifva ett
redan fattadt beslut. R. o. Ad. har redan beslutat, att de arfvoden,
som Utsk. föreslagit under namn af tjenstgöringspenniugar,
icke skola bibehålla denna natur, ulan sammanslås med de
af Utsk. föreslagna ordinarie lönerna. Nu vill Frih. Tersmeden,
att R. o. Ad. skall bifalla lönestaten, med förbigående af supplementarstaten,
hvari just finnas uptagna de tjenslgöringspeuningar,
hvilka R. o. Ad. ansett böra i lönerna ingå. Genom ett
bifall till denna framställning tillintetgöres uppenbarligen det
förra beslutet, hvilket strider emot Riksd.Ordn:n. Jag bestrider
således Frih. Tersmedens förslag, om detsamma af Hr Gr. o.
Landtm, till Ståndets afgörande framsfälles.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke tro, att R. o. Ad. vid
bestämmandet af lönerna för Bankens tjenstemän på något sätt
förgår sig emot Riksd.Ordnm. Det måtte väl bero på Ståndet
att afgöra, hvilken lönestat skall fastställas för nämnde verk.
Här är icke något annat beslut fattadt, än att lönen ej skall delas
i ständig lön och tjenslgöringspenningar; men huru stora
lönerna skola vara, derom hafva vi icke fattat något beslut, hvarföre
intet hinder emot bifall till min framställning torde förefinnas.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar, att den föreg:de
öfverläggning, som vi haft, och den tvist, hvilken nu upstått,
ang:de lönerna och tjenstgöringspenningarne, temligen tydligt
gifva vid handen, att Ståndets mening varit, det lönerna och
tjenst
-
Ben 17 Oktober.
289
tjenstgöringspenningarne skola sammanslås. Då Frih. Tersmeden
sjelf yttrat, att de sednares belopp utgör J,:del af lönen: så
måtte han väl hafva tänkt både på lönen och tjenstgöringspénningarne.
Att nu framkomma med förslag lill tjenstgöringspenningarnes
skiljande från lönen, innefattar således icke allenast
en motsägelse, utan äfven ett försök att uprifva det nyss fattade
beslutet. Om sådant kan lyckas: så har den förra omröstningen
tjenat till intet. Huru manga påföljande invändningar skulle då
icke kunna göras för att upliäfva en föreg:de omröstning. Jag
hoppas följagtligen, att ett så olagligt handlingssätt icke skall
kunna här genomdrifvas. ,
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag för min del
kan icke fatta, huru Hrr von Hartmansdorff och Printzensköld
kunna anse Frih. Tersmedens förslag innebära ett försök att uprifva
det föreg:de heslutet, då, innan frågan om aflöningarnes
fördelning i fast lön och tjenstgöringspenningar afgjordes, Hr
Gr. o. Landtm, uttryckligen förklarade, att beloppen skulle komma
att utgöra föremål för serskild pröfning.
Gr. Gyldenstolpe: Icke heller jag kan inse, det Frih.
Tersmeden icke har rätt alt göra den framställning, han här
gjort; men jag hemställer lill den värde Frih:n, huruvida det
är riktigt, att nu vilja nedsätta de löner, man förut ansett lämpliga,
endast derföre, att man ej lyckats fä sin åsigt gällande i
afseende å den form, hvarunder lönerna skola utgå. Följden af
Frih. Tersmedens förslag skulle blifva, att lönerna för t. ex.
Bauko-kommissarierne, hvilka af Utsk. föreslagits till 2,600 R:dr,
skulle nedsättas till 2,200 R:dr. När man en gång ansett lönebeloppen
vara rikliga, så hör man väl icke, derföre att man ej
fått dem fördeldta såsom man önskat, borttaga en del af den
lön, man ansett nödig för tjenstemannens utkomst. Jag kan
derföre icke gilla den framställning, Frih. Tersmeden gjort, ulan
förenar mig med Hr von Hartmansdorff.
Frih. Cederström: Jag har icke deltagit i den föreg:de
diskussionen, men så mycket upmärksammare densamma åhört,
och jag kan icke finna annat, än att Frih, Tersmeden, som utvecklat
Utsk:s åsigler och anhållit, att IL o. Ad. måtte med sitt
bifall dess framställning omfatta, likväl icke derigenom förbundit
sig att, sedan samma framställning i ett så vigtigt hänseende,
som ronde tjenstgöringssättet, blifvit ogilladt, sådant oaktadt bifalla
Utsk:s förslag till lönestat i dess helhet, sorn blifvit upgjordt
just under förutsättning, att den nu ogillade fördelningen af löneförmånerne
skulle godkännas.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, så och då BankoUtsk. gradvis
höjt tjenstemannens löner, såsom t. ex. från 1,200 till 1,500
R:dr o. s. v., samt det är lill detta förslag, som Frih. Tersmeden
begärt R. o. Ad:s bifall, kan man ganska väl tänka sig, att
R. o. Ad. skulle kunna hafva endast under form af tjenstgörings13
H. 10
290
Den 17 Oktober.
penningar tänkt sig öfverskottet öfver elen nu existerande lönen,
ända till beloppet af den föreslagna. Jag vågar således, lika
med Frih. Tersmeden, vördsamt anhålla om bifall till de föreslagna
lönebeloppen, utan vidare tillökning deruti. Tjenstgöringspenningar
komma nemi. icke vidare i fråga att på detta rum
beviljas, enär R. o. Ad. redan förklarat sig emot detta plus uti
aflöning för Bankens tjenstemän.
Hr von Hartmansdorff: Efter den vändning, frågan nu
tagit, ser jag ingen annan utväg, än att Hr Gr. o. Landtm, skiljer
oss emellan. Emedlertid må det sätt att behandla frågan,
som Frih. Tersmeden föreslagit och Frih. Cederström understödt,
bära vittne om dessa ledamöters rättskänsla.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att han, beträffande lagligheten
af ifrågavar:de ärendes behandling och då man bestridt
rättigheten för honom att framställa propos. på hvad Frih. Tersmeden
begärt, finge återkalla i R. o. Ad:s minne, att han, innan
propos. framställdes i frågan, huruvida afföningen för Bankens
tjenstemän skulle fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
eller endast utgå såsom lön, fästat upmärksamheten derpå, att
under diskussionen varit fråga om en sådan fördelning borde ega
rum eller icke, utan att något yttrande om aflöningens belopp
eller yrkande derom varit framstäldt, hvarföre han hemställde, att
R. o. Ad., sedan denna preliminärfråga blifvit afgjord, matte
yttra sig om aflöningens storlek, hvilken hemställan åter varit
föranledd deraf, alt en ledamot för Hr Gr. o. Landtm, omnämnt,
att han, i afseende på aflöningens belopp ville föreslå en förändring,
och Hr Gr. o. Landtm, trodde det skulle leda till enkelhet
vid afgörandet, att icke sammanblanda dessa föremål, nemi.
fördelning eller icke fördelning af aflöningens belopp. Då
nu också R. o. Ad. genom en votering, enl. hvad voter:s-propos:n
utvisade, afgjort, att aflöningen skall utgå endast såsom lön,
utan alt bestämma något om lönens storlek, kunde det icke förnekas
någon ledamot att, i afseende på hvilken grad som helst,
föreslå det lönebelopp, han ansåg lämpligt. Frih. Tersmeden
hade föreslagit det af Utsk. såsom lön föreslagna belopp, hvaremot
andra föreslagit samma belopp, sammanlagdt med de af Utsk.
föreslagna tjenstgöringspenningar; hvilka båda förslag, såsom liggande
inom området af Ulsk:s förslag, egde rätt att göra sig
gällande och voro med formerne förenliga.
Hr von Hartmansdorff: Jag hörde icke, om Hr Gr. o.
Landtm, nämnde de 2:ne första eller alla 4 tjenstegraderna.
Om det var alla 4, yrkar jag att lönerna i dessa grader måtte
blifva så stora, som sammanlagda beloppen af de löner och tjenstgöringspenningar,
Utsk. föreslagit.
Frih. Alströmer: Då Hr von Hartmansdorff nu yrkar, att
Bankens tjenstemän skola i fast lön erhålla hvad Utsk. föreslagit
både såsom lön och tjenstgöringspenningar: så är detta ett yrkande,
att aflöningarne skola höjas utöfver hvad Utsk. ansett
Den 17 Oktober.
291
tillfyllestgörande, ty tjenstgöringspenningarne skulle, enl. Utsk:s
förslag, oskiljaktigt åtfölja sjelfva tjenstgöringen, så att, om en
tjensteman finge ledighet, han skulle afstå från tjenstgöringspenningarne.
När deremot tjenstgöringspenningarne ingå i den fasta
lönen, så kan naturligtvis ett sådant afstående aldrig ifrågakomma,
hvaraf följer att, derest Hr von Hartmansdorffs mening
segrar, Bankens tjenstemän i sjelfva verket skulle få vida högre
löneförmåner, än Utsk. afselt. Vid sådant förhållande anser af5
ven jag, att någon nedsättning bör ega rum, ehuru den icke
torde böra sträcka sig så långt, som Frih. Tersmeden föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner mina värde motståndare
ej mindre på den venstra än högra sidan vara serdeles,
finlliga att hitta på nya förslag till det nyss fattade beslutets uprifvande.
Till Hr Gr. o. Landtm, hemställer jag, om det sista
förslaget, eller det Frih. Alströmer gjort, är af beskaffenhet, att
kunna hindra den framställning, jag nyss yrkat. Jag tror, att
hon kan afgöras lika väl genom en, som 2:ne propos:r. Det är
endast till öfverläggningens förkortande, som jag föreslagit, alt
summorna å löne- och supplementar-slaten borde sammanslås,
och till fastställande på en gång anmälas, hvaremot Frih. Tersmeden
yrkat, att lönerna måtte fastställas sådana de i lönings-staten
finnas föreslagna.
Frih. Tersmeden: Jag torde böra angifva motiverna till
det förslag, jag framställt.
BankoUtsk. har i detta Betänk, afgifvit ett sammanhängande
förslag öfver Bankoverkets reorganisation och de löneförbättringar,
som ansågos vara en följd deraf. Denna reorganisation har
It. o. Ad. icke i dess helhet antagit. Från det ögonblicket ansåg
jag, att man icke heller borde godkänna den lönestat, som
blifvit föreslagen under förutsättning, att reorganisationsförslaget
skulle antagas^ R. o. Ad. har sedermera ogillat Utsk:s framställning
derom, att en del af löneinkomsterna skulle utgå såsom
tjenstgöringspenniugar, och om nu hela den af Utsk. föreslagna,
i ständig lön och tjenslgöringspenningar fördelade löneinkomsten
gkulle fastställas såsom ständig lön, så blefve Banken belastad
med en oerhördt stor pensions-slat. Under sådana förhållanden
må det icke förundra någon, att då den person, som under loppet
af en lång tid arbetat på nu förevande förslag, finner att
en stor del af de fördelar, han dermed åsyftat, komma genom
förändringar af förslaget att gå förlorade, han icke är villig att
ingå pä en'så betydlig löneförhöjning, som den af Hr von Hartmansdorff
här föreslagna. Vi böra icke förbise, att om R. o.
Ad. gillar sjelfva lönestalen, utan att dervid laga i beräkning
supplementar-staten, så är det ändock en förhöjning af lönerna,
utgörande ungefärligen 25 proc. af de nuvaride beloppen. Under
de förhållanden, som f. n. ega rum, anser jag denna förhöjning
vara alldeles tillräcklig, hvarföre jag icke kan annat än fortfara i
det yrkande, jag framställt.
10*
292
Den 17 Oktober.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke inse, att icke den or->
ganisation af Bankoverket, som Utsk. föreslagit, har blifvit af R.
o. Ad. i dess hufvudsakligaste delar antagen. Deh enda skillnaden
är, att förslaget om kassa- och depositions-afdeln:nes sammanslående
blifvit ogilladt; alla de andra afdelmnes organisation har
blifvit af Ståndet antagen. Det är således icke en så betydlig
skillnad emellan Utsk:s förslag och R. o. Ad:s beslut, som Frih.
Tersmeden tyckes förmena. Utsk:s framställning, i afseende å
'nyssnämnde afdelnrrs förening, grundade sig på den förmodan,
att en stor beqvämlighet derigenom skulle för allmänheten upstå.
Huruvida denna förmodan skulle komma att af erfarenheten bekräftas,
lemnär jag derhän, men i allt fall kan väl denna förening
komma till stånd vid en blifvande Riksdag, utan att man
behöfver rubba den nu vidtagna reorganisationen.
Jag anser mig böra vädja till Frih. Tersmedens samt R. o.
Ad.s rättskänsla och fråga, huruvida det kan vara med billighet
öfverensstämmande, att de löner, hvilka Utsk. ansett Bankens
tjenstemän höra åtnjuta, skola nedsättas, derföre alt R. o. Ad.
icke delar Utsk:s åsigt, att lönerna böra fördelas i ständig lön
och tjenstgöringspenningar? Då man förut ansett, att lönerna
för t. ex. Banko-kommissarierne borde ökas till 2,600 R:dr, är
det ju orimligt att säga, det nämnde tjenstemän icke behöfva
mera än 2,200 R:dr, eller det af Utsk. å ständiga lönestaten
upförda belopp.
Icke heller kan jag inse, det R. o. Ad. bör nedsätta lönerna,
af fruktan att Bankostaten i annat fall skulle belastas med
en alltför stor pensionsstat, ty det ligger ju i Ständernas fria
skön att förekomma sådant genom att bestämma de pensioner,
hvilka Bankens tjensteihän anses böra vid afskedstagande undfå.
Det är visserligen sannt, alt tjenstemännen f. n. ega rättighet
att erhålla hela lönen i pension, men icke behöfver detta förhållande
oundvikligen fortfara efter reorganisationens genomförande.
Frih. Tersmeden har sagt, att Bankens tjenstemän, äfven
om snpplementar-staten afslås, skulle komma att få en löneförhöjning
af 25 proc. Jag hemställer till den värde ledamoten»,
huruvida han anser, att 2 är 25 proc. af 20, ty, enl. Frih. Tersmedens
förslag, skulle de äldsta Banko-kommissarierne erhålla
2,200 R:dr, i st. f. 2,000.
Frih. Tersmeden: Med anledn. af Gr. Gyldenstolpes yttrande
ber jag att endast få erinra derom, att han valt till exempel
just den enda tjenstegraden, der löneförhöjningen icke utgör
25 proc. Med alla de öfriga inträffar det förhållande, jag
påpekat.
Ilr von Hartmansdorff: Jag tror, att man bör laga i
beräkning det inskränktare antalet både af Kommissarier och öfriga
tjenstemän, som hädanefter kommer att finnas. Deraf torde
man se, att arbetet för de qvarstående ökas, icke allenast med
25 proc., titan med vida mera.
Ben 17 Oktober.
293
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller så mycket mera, att
Frih. Tersmedens förslag ej må antagas, som jag tror, att kassörerna,
i följd deraf, skulle få mindre löneinkomster, än de
f. n. ega.
Frih. Tersmeden: Hvad kassörerna beträffar, får jag fästa
upmärksamheten derå, att de åtnjuta ett serskildt arfvode, under
namn af missräkningspenningar, hvilket de fortfarande komma
att behålla, äfven om supplementar-staten ej antages.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill med siffror upgifva skillnaden
i antalet af Kommissarier nu och efter ombildningens genomförande.
F. n. finnas 17 Kommissarier, 10 äldre och 7 yngre.
Enl. förslaget skulle det blifva 7 äldre och 7 yngre sådana
tjenstemän, tillsammas 14. R. o. Ad. finner således, hvilken
minskning i antalet kommer att ega rum. Göromålen blifva följaktligen
i samma mohn ökade, hvilket naturligtvis bör vid lönernas
bestämning tagas i betraktande.
Då nu Hr Gr. o. Landtm., enär Hr von Hartmansdorff begärt
att serskildt få yttra sig om de extra ordinarie tjeustemännen,
hemställde, om R. o. Ad. ansåge öfverläggningen om aflöningen
för de 4 tjenstegraderna fulländad, ropades Ja; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Hr von Hartmansdorff yrkat,
att lönen för hvarje tjenstegrad må blifva lika med den af Utsk.
föreslagna lön, med tillägg af de af Utsk. föreslagna tjenstgöringspenningar;
hvaremot Frill. Tersmeden föreslagit, att den må blifva
lika med endast den af Utsk. föreslagna lön; samt derjemte
hemställde, om R. o. Ad. bifölle Hr von Hartmansdorffs förslag,
att lönerna bestämmas till de af Utsk. föreslagna belopp, sammanlagde
med de af Utsk. föreslagne tjenstgöringspenningar.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med åtskilliga
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit
Ja öfvervägande.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, såsom föremål för öfverläggningen
framställde Utsk:s förslag, ang:de aflöningen för extra ordinarie
tjenstemän, deri för 6 kassa-skrifvare blifvit utfördt arfvode
å 400 R:dr, anförde
Hr von Hartmansdorff: Fullm:ge hafva föreslagit arfvoden
af 600 R:dr b:ko till dessa tjenstemän. De äro extra ordinarisr
och tillsättas sålunda, alt den kassör, som behöfver en
kassaskrifvare, utser bland Rankens extra ordinarie!' den, för
hvilken han hyser förtroende. Sysslan är så trägen, att kassaskrifvaren
måste i kassan förblifva lika länge, som hon hålles
öppen och derefter hjelpa kassören med kassabehållningens upräknande
etc. Den, som har en så trägen befattning, kan icke
derjemte sköta annan tjenst, och är följaktligen stängd från möjligheten
att förskaffa sig annan inkomst. Kassaskrifvaren innehafver
dessutom en förtroende-syssla. Det måste vara en serdeles
ordentlig och tillförlitlig person, för att kunna begagnas. Vid
294
Den 17 Oktober.
öfvervägande af allt detta hafva Fullm:ge ansett nödigt, att gifva
denne tjensteman ett arfvode, som motsvarar hans pålitlighet
och trägna sysselsättning. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad.
måtte bifalla hvad Pullunge i detta hänseende föreslagit, och får
tillika uplysa, att PresteSt. redan fattat ett dylikt beslut.
Frih. Tersmeden: Hvad kassa-skrifvarne beträffar, så får
jag fästa upmärksamheten deruppå, att de icke äro ordinarie
tjenstemän. Kassören eger rättighet att utse, hvilken han behagar
till kassa-skrifvare, och det har äfven handt, att personer
enkom blifvit antagna till extra ordinarie:', för att sedermera begagnas
såsom kassa-skrifvare.
Utsk. har ansett, att dessa extra ordinarie tjenstemän icke
skäligen borde få lika stor lön, som de ordinarie tjenstemännen
i lägsta tjenstegraden, och detta är orsaken, hvarföre Utsk. föreslagit
endast 400 R:dr b:ko i arfvode åt Bankens kassaskrifvare.
Jag tror icke, att något verkligt skäl till denna summas ökande
förefinnes, oaktadt en s. k. promemoria blifvit, för vinnande af
ett sådant ändamål, bland RiksStins ledamöter utdelad. Jag förutser
visserligen, alt ändamålet upnäs, men får för min del yrka
bifall till Utsk:s hemställan.
Hr Printzensköld: Frih. Tersmeden säger, att något skäl
icke förefinnes, att öka kassaskrifvarnes löneinkomst till det belopp,
Pullunge föreslagit. Jag, för min del, skulle tro, att, vid
löners bestämmande, hufvudsakligen bör tagas i betraktande det
arbete och den tid, som tjenstemännen å befattningen måste
använda. Den värde Frilen har icke gittat bestrida, hvad som
äfven är allmänt erkändt, att kassaskrifvarnes göromål äro lika
trägna och medtaga lika mycken tid, som kassörernas, enär de
icke kunna lemna kassan, förr än den stänges, utan måste vara
kassörerna tillhanda under hela den tid, desse sednare befinna
sig i kassarummen. När förhållandet är sådant och kassaskrifvarnes
göromål äro fullt jeraförlige med dem, som åligga Bankens
kontors-skrifvare, så hemställer jarg, huruvida det kan vara
med billighet öfverensstämmande, att nedsätta de förres löner
under de sednares, eller om icke sjelfva motsatsen till hvad Frih.
Tersmeden förmenat, här inträffar, nemi. att ganska väsendtliga
skäWörefinnas, att höja kassaskrifvarnes löner till det af Pullunge
föreslagna belopp, hvarom jag nu vördsamt anhåller.
Ofverläggningen, ang:de extra ordinarie tjenstemännéns löneförmåner,
förklarades härmed fulländad; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, först hemställde, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s i detta
ämne afgifna förslag, hvilken propos. besvarades med blandade
Ja och Nej, samt sedermera framställde propos. till bifall å Hr
von Hartmansdorffs förslag, att arfvodet för hvarje kassa-skrifvare
må bestämmas till 600 R:dr, och, efter det svaren härvid utfallit
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, i afseende på
Den 17 Oktober.
295
lönerne för konstidkare och vaktbetjeningen, icke någon anmärkning
skett, samt derjemte hemställde, om R. o. Ad.
bifölle Utsk:s förslag i denna del, anmälde sig och yttrade
Ilr von Hartmansdorff: Med vaktbetjeningen liar Utsk.
gjort på samma sätt, som med tjenstemännen, nemi. föreslagit
en del af deras inkomst att varda ständig lön och en del att
blifva arfvode. Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte behandla vaktbetjeningen
lika väl som tjenstemännen, eller att, såsom ständig
lön, gifva dem hela vedergällningen för deras befattning. I
Kronans verk har vaktbetjeningen sin vissa lön, och man vet ej
af några serskildta arfvoden, hvilka förloras, när de tjenande öfverflyttas
på pensions-stat.
Sedan sålunda anmärkn., i afseende på aflöningen för vaktbetjeningen,
förekommit, hemställde Hr Gr. o. Landtm, serskildt
om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag, i afseende på konstidkarne;
och blef denna propos. med Ja besvarad.
Hr Gr. o. Landtm, framställde sedermera, att Utsk. för vaktbetjeningen
föreslagit serskild lön och serskilda tjenstgöringspenningar,
och deremot Hr von Hartmansdorff anhållit, att R. o.
Ad. måtte bestämma lönen för vaktbetjeningen till det belopp,
som lönen och tjenstgöringspenningarne sammanräknade, enl.
Utsk:s förslag, utgöra, samt hemställde derjemte, om R. o. Ad.
bifölle lönens bestämmande till detta belopp.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Hr Gr. o. Landtm, täcktes säga
lön och arfvode, ty eljest torde mina motståndare påstå, att
några tjenstgöringspenningar för vaktbetjeningen icke blifvit omnämnda.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den propos., han ansett
besvarad med Ja, afsett lönens bestämmande till det sammanlagda
beloppet af hvad Utsk. såsom lön och arfvode föreslagit,
samt att han förmodade, att den blifvit på detta sätt af R. o.
Ad. upfattad.
Ropades Ja.
Frih. Tersmeden: Jag får uplysa Hr von Hartmansdorff
derom, att det verkligen slår tjenstgöringspenningar. Men jag
har egentligen begärt ordet, för att få antalet af vaktbetjeningen
bestämdt. Tjenstemännens antal är förut bestämdt, men samma
förhållande eger ej rum med vaktbetjeningen, hvilken nu först
i sammanhang med lönestaten omnämnes. Utsk. har föreslagit
12 kammardrängar med högre och 10 med lägre lön, och derom
torde beslut böra fattas.
Hr von Hartmansdorff: Fullm:ge hafva föreslagit, att
vaktbetjeningen skulle bestå af 14 äldre och 12 yngre kammar
-
Den 17 Oktober.
drängar. Jag kan icke för tillfället upgifva, hvarest alla dessa
skola anställas; men jag är förvissad om, att det af Pullunge
npgifna antalet icke är öfverdrifvet, utan afpassadt efter det verkliga
behofvet. Bankoverkets vaklbetjening har, i dessa sednare
tider, varit mycket mera sysselsatt, än tillförene, till följd af den
betydliga silfverindragning, som nu egt runi. Om detta lyckliga
förhållande kommer att fortfara, blifver också vaktbetjeningen
framgent mera ansträngd än förut. I den händelse ett ofördelaktigt
förhållande inträffar och Bankens silfver åter ulföres: så
kommer naturligtvis vaktbetjeningen att i stället hafva besvär
med siifverplantsarnes upbärande. Jag tror icke, att man,
utan närmare kännedom af förhållandet, hör afvika från Fullmrges
förslag, och tillstyrker derföre B. o. Ad., att bestämma vaktbetjeningens
antal till 1 vaktmästare och 26 kammardrängar.
Frih. Tersmeden: Utsk. afgjorde denna fråga efter en
ganska noggrann undersökning och efterfrågningar i alla Bankoverkets
serskildta afdeln:r, och derefter kom Utsk. till det resultat,
sorn förslaget utvisar. Jag tror derföre, att R. o. Ad. kan,
utan fara för misstag, bifalla Utsk:s hemställan uti ifrågavar:de
hänseende, och får derjemte fästa upmärksamheten pä den stora
minskning i karamardrängarnes göromål, som blifver en följd
utaf guld- och silfverbelåningens uphörande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror äfven, att det af Utsk. föreslagna
antalet är tillräckligt, och anhåller derföre om bifall till
Utsk:s hemställan. Skulle äfven vaktbetjeningen få något ökade
göromål, så hafva de äfven fått förökade löneinkomster sig
tillagda. -
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig visserligen
på sätt Frih. Tersmeden yttrat, eller, att pantlånens upphörande
kommer att göra några vaktmästare umbärliga. Men jag får
erinra derom, att denna belåning forifar till 1856. Således dröjer
det ännu någon tid innan minskning af vaklbetjeningens göromål
i detta hänseende inträffar. Jag vill likväl icke vidare
sätta mig emot antagandet af Ulsk:s förslag i denna punkt, ty
om vaktbetjeningen befinnes vara otillräcklig, så kunna Fullm:ge
förordna extra vaktmästare med arfvoden, till dess nästa Riksdag
inträffar och förhållandet kan hos BankoUtsk. till rättelse anmälas.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls att Bankens Vaktbetjening,
i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag, skulle bestå af
en OfverVaktmästare samt 12 Kammardrängar med högre och
10 Kammardrängar med lägre lön.
Hr Gr. o. Landtnäs sedermera framstälda propos. till bifall
å de af Utsk. föreslagna särskilda arfvodeu och anslag, besvarades
med Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o.
Ad., efter att redan hafva fattat sina beslut om alla aflöningars
belopp, torde finna, alt de i slutet af förevande punkt förekom
-
Den 17 Oktober.
mande alternativa förslagen för närvar:de icke föranledde till något
särskildt beslut.
Ropades Ja.
33:o Utsk:s tillstyrkande, pag. 72 och 73, i fråga om tiden
för den nya statens tillämpning.
Bifölls.
34:o Ut sles hemställan, pag. 73, att de verkets tjenstemän,
som innehafva konstitutorial eller förordnanden och icke på
den nya staten komma i åtnjutande af lön till samma eller
högre belopp,- än de för närvar:de upbära, må intill nästa
Riksdag fran indragnings-stat tilläggas nu innehafvande lön,
under vilkor, att bemälde tjenstemän underkasta sig den tjenstgöring,
som af Öfver Styrelsen åt dem updrages.
Frih. Tersmeden: Det tillstyrkande, som Utsk. här afgifvit,
kom till i sista stunden. Det var icke föranledt af någon
hemställan från Pullunge eller någon annan. Förhållandet med
de tjenstemän, som innehafva förordnande, är, att sedan det vid
1850—51 årens Riksdag blifvit bestämdt, att en ny organisation
af Bankoverket skulle ega rum, beslöt man, att de tjenstemän,
som under tiden tillsattes, endast skulle erhålla konstitutorial eller
förordnande. Meningen dermed var, att man vid reorganisationens
verkställande icke skulle vara förhindrad att förändra
de löuevilkor, som dessa tjenstemän under tiden åtnjutit. Nu
hafva Fullm:ge icke ansett någon särskild åtgärd i afseende å
dessa personers ställning behöflig. Vid sådant förhållande synes
mig Utsk. i denna hemställan hafva gått något för långt. Först
och främst vet man icke, om någon af dessa personer hör skiljas
från den tjenst, han innehafver. Vid nästa Riksdag vet man
detta. Visar det sig, att en eller annan af desse personer bör
komma i åtnjutande af någon ersättning, så är det ganska lätt
för Pullunge att väcka förslag derom; men att nu på förhand
fatta eli sådant beslut är, enligt min åsigt, olämpligt. Jag får i
sammanhang härmed äran uplysa, att en reorganisation af Banken
egde rum vid 1834 års Riksdag, till följd hvaraf en mängd
tjensler imjrogs, men först vid 1840 års Riksdag fattades beslut
i afseende å den ersättning, som borde tillkomma de tjenstemän,
som innehaft de indragne befattningarne. Af detta skäl anhåller
jag om afslag å Utsk:s hemställan.
Utsk:s förevaride hemställan blef, efter först till bifall derå
framstäld propos., som besvarades med Nej, af R. o. Ad. afslagen.
35:o Utsk.-s förslag, pag. 73, till förändrad upställning af
föreskriften i 36 §:n af BankoReglementet.
Gr. Gyldenstolpe: Jag får anhålla om afslag å denna
framställning, samt att föreskriften i 36:te §:n af nu gällande
BankoReglemente måtte bibehållas.
298
Den 17 Oktober.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att den ifrågavar:de
§:n måtte upläsas, så att alla fä veta hvad han innehåller.
I ani. häraf blef den ifrågavande §:n upläst af Frih. Tersmeden,
som derefter yttrade:
'Jag instämmer med Gr. Gyldenstolpe, ty §:n behöfver ej
förändras, sedan R. o. Ad. beslutat, att några tjenstgörings-pennlftgar
icke skola finnas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att R. o. Ad. i alla händelser
torde finna att orden ”tjenstgöringspenningar,” som förekomna
o i Utsk:s förslag, icke kunde antagas af R. o. Ad., samt att
således propos. till bifall å Utsk:s förslag utan förändring ej kunde
framställas, samt hemstälde derjemte om R. o. Ad., såsom
Gr. Gyldenslolpe föreslagit, behagade afslå Utsk:s förevar:de förslag
och bibehålla den ifrågavande §:n oförändrad.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, fästade härefter upmärksamheten derpå,
att Utsk:s Betänk, för hvar och en af Bankoverkets afdelningar
innehöll framställning om de afdelningen tillhörande göromål,
hvilka blifvit förbigångne, emedan något serskildt tillstyrkande
i afseende derpå ej blifvit af Utsk. gjordt och Hr Gr. o.
Landtm, således icke ansett dessa framställningar böra blifva föremål
för särskilda propos:r. Hr Gr. o. Landtm, hade dock numera
blifvit uplyst derom, att de borde ingå i BankoReglementet
och således borde af R. o. Ad. pröfvas, samt finge derföre
nu hemställa om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i afseende på ifrågar:de
afdeluingars göromål föreslagit.
Ropades Ja.
Föredrogs Hederv. BondeSt:s d. 11 dennes på bordet lagda
Prot.-Utdr. JVs 434, innehållande inbjudning till MedSt:n att
förena sig i det af BondeSt. d. 7 i denna månad fattade beslut,
att Riksdagsärenderne nu vore att anse så nära fulländade, att
Talmannen jemte Hr Landtm, och öfrige Ståndens Talmän borde
bos K. M:t anhålla, att Riksdagen måtte innan Oktober månads
utgång afslutas och Ständerne hemförlofvas.
Frih. Cederström, Rud.: Såsom ledamot i Stats- och
Expedit.Utsk. ägande någon kännedom om mängden och vigten
af göromål, som ännu förhindra en önskan om Riksdagens snara
afslulande, vågar jag ej dela det Hederv. BondeSt:s i detta afseende
hysta, men som jag befarar, allt för sangviniska förhopningar.
De många vigtiga mål, som återstå, fordra en mogen
behandling, om de skola väl afslutas; hvarföre jag, ehuru mycket
vi alla längta att emotse våra arbetens fullbordande, nödgas
vördsamt anhålla, det R. o. Ad. behagade lägga den ifråg:de
inbjudningen till handlingarne.
Den 17 Oktober.
2 99
Gr. Gyldenstolpe: Det torde måhända vara rättast, att
afslä inbjudningen och lägga prot.-utdraget till handlingarne.
Uppå härefter framstäld propos. beslöt R. o. Ad. att, med
afslag å inbjudningen, lägga förevande prot.-utdrag till handlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Utsk:s d. 11
dennes på bordet lagda Mera. JVs 54, med anmälan om de uti
förstärkt Const.Utsk. anstälda omröstningar.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Const.Utsk:s d. 11 dennes på bordet lagde Mern.:
JVs 55, med betänkande i ani. af väckt motion, i fråga om
beredande af förslag till lag, ang:de naturalisation af utländske
män; och
JVs 56, med betänkande i ani. af väckt motion, ang:de beredande
af förslag till den särskilda stadga, i fråga om behandlingen
af en del Regerings-ärenden, som, enligt ett till nästa
Riksdag hvilande förslag, bland annat, till tillägg i 17:de §:n
Reg.Formen, komme att erfordras.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 11
dennes på bordet lagde Mern.:
JVs 309, i ani. af verkstälde omsättningar, ang:de allmänna
bevillningen och postbevillningen; och >
JVs 310, ang:de verksläld omröstning i ani. af RiksShs
skiljaktiga beslut, ronde väckt fråga om ett låne-uuderstöd åt
staden Christianstad.
Vid föredragning af SlatsUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagda
Mern. JVs 311, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. JVs 188,
blef detta Mern., på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 11
dennes på bordet lagda Mern. JVs 312, i ani. af erhållen återremiss
å Utlåt. JVs 281.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagda Mern. JU 313,
i ani. af erhällne återremisser å Betänk. JVs 262, ronde ifrågastäldt
anslag till bildande af en teknisk skola i Borås.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 11
dennes på bordet lagda Mern.:
300 Den 17 Oktober.
JU 314, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. JVs 287; och
JVs 315, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. JVs 207.
Vid föredragning af StatsUtskss d. 11 dennes på bordet
lagda Mern. JVs 316, med förslag till vot.-propos., i ani. af
RiksSt:s skiljaktiga beslnt, ang:de ifrågastäld ersättning och belöning
åt Professoren Nycander för en af honom upfunnen rösträkne-machin,
blef den af Utsk. föreslagna vot:s-propos:n af R.
o. Ad. godkänd.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Bankodtskts d. 11 dennes på bordet lagda Mern. JVs 65,
med förslag till sammanjemkning af RiksStis skiljaktiga beslut, i
fråga om decimalsystemets tillämpning på rikets mynt.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 14 dennes f. m. på bordet
lagda Mém. JVs 317, med öfverlemnande af förslag till de
3:ne första Afdelningarne af Reglementet för RiksgäldsKont., blef
äfven detta Mern., på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Anmäldes och lades på bordet:
Const.Utsk:s Mern. JU 57, med förslag till tillägg i 109:de
§:n Reger:s-formen och 80:de §:n Riksd.Ordn., ang:de upskof
i Riksdag; och
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns Mein. JU 27, i
ani. af RiksSt:s beslut i fråga dels om uphäfvande af all stängselskyldighet,
dels ock om ändring i nu gällande städgauden,
ronde samma skyldighet, deröfver Utsk:n i dess under JVs 24
afgifna Betänk, sig utlåtit.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
