# ID: svediakorp-gov597
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 165,740
# sentences: 5,498
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
VID
JTflflttmrt llikeJjrtgfn i
Åren 8853—8854.
/
Tolfte tSiiffet.
I
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
18 5 5.
'■f'
Lördagen den 16 September 1854.
Plenum kl. £ 10 f. m.
Justerades 6 prot.-uldr. för den 13 dennes, samt pleni-prot.
för den 17 sisll. Juni f. m.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i StatsUlsk.
efter N:o 173. Hr Lode, Thorsten Wilhelm; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd :
N:o 1,661. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar.
Med tillkännagivande att Hr Hedenstjerna, Joh. Fredr.,
som varit ledamot i Bevilln:s- o. Exped:sUtsk:n, samt Suppleant i
LagUlsk., återlemna! sin Riksdagsmanna-pollett, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Hrr Elektorer^ att efter honom utse en ledamot i BevillntsUlsk.
, en ledamot i Exped.Uisk., samt en suppleant i LagUtsk., samt
tillika välja en ledamot att inträda i StatsUtsk. under Frih. Åkerhjelm,
Carl, beviljad 14 dagars ledighet, räknad från denna dag.
Företog H. R. o. Ad. val af 14 ordinarie Ledamöter och
4 Suppleanter till Förstärkt Coust,Utsk.; och befunnos, vid valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 8. Gr. Oxenstjerna, Full. Frih. Åkerhjelm, Carl, med 24
röster;
N:o 55. Gr. Cronhjelm till Flodsta, Fullm. Gr. Gyldenstolpe, Anton
Gabriel, med 24 röster;
N:o 118. Gr. von Essen, Fullm. Gr. Sparre, Erik, med 24 röster;
N:o 120. Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik, med 24 röster;
N:o 122. Gr. Puke, Folke Magnus, med 24 röster;
N:o 140. Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, med 24 röster);
N:o 3. Frih. Gyllenstjerna, Fullm. Hr Bildt, Didrik Gillis, med
24 röster;
4 Den 16 September f. m.
N:o 77. Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm, med 23 röster;
N:o 279. Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Cederström,
Rudolf, med 24 röster;
N:o 331. Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf, med 24 röster;
N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, med 24 röster;
N:o 341. Frih. Lagerheim, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Erik August,
roed 24 röster;
N:o 1,600. Hr Braunerhjelm, Ferdinand, med 24 röster;
N:o 1,947. Hr Odencrantz, Gustaf, roed 23 röster.
Suppleanter:
N:o 1,702. Hr Törnebladh, Gustaf, med 23 röster;
N:o 302. Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar, med 23 röster;
N:o 929. Hr Grönhagen, Fullm. Hr von Hartmansdorff, August
Edvard, med 22 röster;
N:o 1,979. Hr Brakel, Mauritz, roed 21 röster;
sedan genom lottning blifvit bestämdt hvilka bland dem, som erhållit
23 röster, borde blifva ordinarie ledamöter, samt i hvad ordning
de' öfrige skulle såsom Suppleanter inträda.
Anmäldes till justering nedannämnde från Exped.Utsk. inkomne
förslag till R. St:rs underd. skrivelser lill K. M.:
N:o 134, ang:de inrättande af ett Ecklesiastik-Kolbm.
Begärdes på bordet.
N:o 135, ang:de bildande af pensions-anstalt för Sveriges handelsflottas
skeppare, styrmän och sjöfolk.
Upläsles och godkändes.
Föredrogs ånyo Const.Utskrs den 9 och 13 dennes på bordel
lagda Mern. N:o 47, med utlåt, om K. M:s Nåd. Propos., ang:de
ändring af 39, 40 m. fl. §§:r i RegeringsFormen och 4, 6 ro. fl.
§§:r i Riksdags-Ordn-.n, i afseende på sältet för RiksStyrelsens förande
i vissa fall.
H. Ex. Hr Gr., Sparre, Gust. Adolf, anförde skriftligen:
De skäl, på grund hvaraf Utsk. ansett sig böra afstyrka R. St.
att bifalla K. M:s förevar:de Nåd. Propos., äro hufvudsakligen:
alt genom oftare inträffande ombyten af Regent kunde förloras
den stadga i regerings-systemet, som vore så vigtig
och önskvärd, en betänklighet, hvilken, äfven om den kunde
i afseende på Thronföljaren vika, likväl qvarstod så vidt angick
regentskapels öfverlemnande åt andra Prinsar, med
Den 16 September f. m.
5
hvilka tätare ombyten, i följd af upnådd myndighetsålder elier
eljest, kunde inträffa;
alt den förmån, som vunnes derigenom, att Konungen
skulle äga, att, då Thronföljaren ännu ej blifvit myndig eller
vore förhindrad, lill regent förordna annan Prins af
Konungahuset, utan hänsigt till ordningen för thronföljden,
väl vore alt värdera, men alt den vigtigaste grundsatsen i
Successions-Ordntn icke borde i Grundlagarne vika för beräkningar,
hvilka med denna grundsats äro väsendtligen
oförenliga;
all nyss nämnde omvexling i befattningen med RiksStyrelsen
emellan Arfprinsarne vore ytterligare befrämjad genom
det föreslagna tillägget till 43:dje §:n Reg:sF:n, att, då
Regent går i fält eller reser till aflägsnare orter, inom begge
rikena, Han egde förordna annan Prins till Ordförtde i Regeringen
;
att i de genom Riks-Akten tillkomna stadganden, ang:de
Styrelsens utöfning i de fall, hvarom nu är fråga, sådana
olägenheter icke syntes vara för handen, att för deras afhjelpande
skulle erfordras i allo så beskaffade ändringar, som
dem, hvilka blifvit föreslagne;
att i Sveriges grundlagar ej bordt hänvisas till Riks-Akten,
enär denna akt icke erhållit egenskapen af grundlag;
samt
att behörigheten för Prins, att öfvertaga RiksStyrelsen,
bordt erhålla en begränsning i afseende på del möjliga förhållande,
att Prins af Konungahuset kan med bibehållen
rätt lill thronföljd här, blifva regerande Furste af utländsk
stat.
Den ringa giltigheten af dessa skäl, torde vid granskning deraf
lätt kunna inses.
Stadga i styrelse-principen är visst högst önskvärd, och lagens
föreskrifter böra ej gifva anledn. till annan omvexling deruti, än
som landels väl och föränderligheten i allt menskligt kräfver. Sådan
stadga lärer väl ock säkrast vinnas, om i de fall, hvarom nu
är fråga, Styrelsen anförtros åt en enda person, hvilken antingen
såsom thronföljare är sjelfskrifven att en, gång emottaga densamma,
eller såsom medlem af Konungahuset redan förut varit nödsakad att
åt omsorgen för del allmänna bästa vända en allvarligare upmärksamhet.
Alt deremot bilda en Styrelse af många personer kan icke
i sig sjelft deråt gifva stadga, eller lemna landet någon garanti, att
styrelse-principer vidhållas mera oförändrade, än sjelfva styrelse-personalen.
Det är således just i syftemål att erhålla sådan stadga,
eller för bibehållande af den förut varande inre och yttre ställningen,
som det bör vara af högsta vigt, att, då Konungen är hindrad
sjelf föra Styrelsen, den anförtros åt och utöfvas af en enda person.
Först då sådant ej kan ske, bjuder en ovilkorlig nödvändighet,
alt en af flere enskilda individer sammansatt Regering öfvertager
ulöfningen af styrelsemakten.
6 DenlöSe p lern b er f. m.
9
Men, säger man, stadga i regeringssättet kan ej erhållas med
så täta ombyten af regent, som efter förslaget kunna ifrågakomma.
Det är åter en alldeles oriktig förutsättning; endast undantagsvis och
ganska sällan skulle sådant ombyte kunna inträffa. Då myndig
thronföljare finnes, konnner sådant ej alls i fråga, ej eller i allmänhet,
då Prios är af Konungen lill regent förordnad. Hela tiden för
ett regentskap kornme troligen vid de flesta tillfallen ätt endast
räcka några få månader, kanske veckor, eller i längsta fall något
öfver ett år. Högst ovanligt skulle vara, om under denna kortare
tidrymd flere omständigheter skulle inträffa, föranledande ombyte af
regent. Farhågan i detta afseende torde således ej böra tilläggas
någon vigt.
Att, enl. 43:dje §:n Reg:sF:n, Regent, då Han till aflägsnare
orter reser, skulle äga kalla annan Prins till Ordföride å den regering,
som då förordnas, kan icke verka rubbning i Styrelse-gruuden,
heldst Regenten är oförhindrad, ali sjelf bestämma, hvilka
ärenden få af den tillförordnade regeringen afgöras, samt att åt sig
förbehålla afgörande! af de öfrige. Stadgandet är för öfrigt aldeles
detsamma, som nu gäller för Konungens styrelse.
För Arfprins, hvilken tillika vore regerande furste af utländsk
stat, synes här så mycket mindre någon begränsning i afseende på
regentskap böra ifrågakomma, som enl. 8:de §:n i Suceessions-Ordn.
R. Sl:rs bifall erfordras, innan Arfprins kan blifva regerande i utländsk
stal, samt det således beror af R. St. sjelfve, att, vid meddelandet
af sådant bifall, föreskrifva de vilkor, hvilka-de kunna finna
i nämnde afseende nödige.
Utsk. förmenar, att den i förslaget Konungen tillagde rätt, att,
då Thronföljaren ej kan regentskapet utöfva, dei till, utan afseende
på ordningen till thronföljden, förordna annan Arfprins, väl kunde
hafva sina fördelar, men att, såsom orden lyda, ”den vigtigaste
grundsatsen i Successions-Ordnm icke bordt i grnndlagarne vika för
beräkningar, som med samma grundsats vore väsendtligen oförenlige.
” Må raan dock härvid ihågkomma, att i de fall, hvarom förslaget
handlar, alldeles icke är fråga om sjelfva rättigheten att ärfva
thronell i de förenade rikena, eller det hvarom i Successions-Ordnm
egentligen stadgas, ulan om sältet för Riks-Styrelsens förande i vissa
fall. Konungens nyss näflinda rätt att förordna regent, inträder endast,
då Han är af tillfällig anledn. hindrad att Sjelf regera. Del sy
nes
väl då vara mest ändamålsenligt, att Konungen, som mera än
någon annan synes böra få bestämma, åt hvem Styrelsen under Hans
frånvaro eller sjukdom må anförtros, kan öfverlemna densamma åt
den af Arfprinsarne, som Han vet närmast hylla de grundsatser,
hvilka tjena Konungen sjelf till rättesnöre. Eller månne det skulle
vara rimligt, att Konungens rätt i della fall vore antingen alldeles
ingen eller ock stängd inom serdeles trånga gränser, då deremot
nalional-representationerna, vid tillfälle att regent skall af dem utses,
äga alldeles obegränsad och oinskränkt rätt vid utnämnandet.
Hänvisandet i Sveriges Grundlagar lill Riks-Aklen, fastän densamma
icke här innehafver' grundlagsegenskap, kan ej vara mera
oegentligt, än att i grnndlagarne åberopa andra allmänna stadgan
-
Den 16 September f. m.
7
den, som ej hafva grundlags natur; sådant förekommer dock på åtskilige
ställen. — Riks-akten, fastän ej grundlag i Sverige, är dock
af beskaffenhet, att för ändring deri erfordras bifall ej blott af Sveriges
Konung och Ständer, ulan äfven af Konungen och nationalrepresentationen
i Norge, der saken skall å två Storthing efter hvarandra
behandlas. Formerna underlätta således visst icke ändring i
Riks-akten, snarare än i grundlags-föreskrifter. För öfrigt bör ej
förgätas, att förslaget innebär, att uti Sveriges grundlagar skulle,
likasom i Riks-akten, intagas de positiva föreskrifterna om Riks-Styrelsen,
samt att hänvisniugarne i grundlagen till nämnde akt hufvudsakligen
röra sältet för verkställighet af hvad som blifvit föreskrifvet.
Det skulle vara särdeles lyckligt, om, på sätt Utsk. tyckts
antaga, de genom Riks-akten tillkomme stadganden ronde RiksStyrelsens
utöfning ej vore af beskaffenhet alt medföra några
större olägenheter. Min öfvertygelse är åtminstone alldeles
stridande häremot, enär jag, utan alt synnerligen fästa mig
vid den kortare erfarenhet, som vunnits af den verkställighet, den
der redan under gynsamma förhållanden egt runi, befarar att föreskrifterna
härom i Riks-akten möjligen kunna för de förenade rikenas
sjelfbestånd, lugn och lycka komma att medföra vådor, hvilka
kanske då af den renaste vilja och varmaste fosterlandskärlek ej stå
att afvärja. En allmän önskan förefinnes ock hos oss, att förhållandet
härmed annorlunda ordnas. Att det sätt dertill, som blifvit
i det nu afgifne förslaget framlagdt, bar många företräden framför
det nu beslående, vågar jag dryggt påstå; huruvida del är det mest
ändamålsenliga, derom åter må meningarne vara stridiga, ty i detta
afseende kan upställas än ett sätt, än ett annat, i mångfaldig skiftning,
och hvar och en torde anse sitt för det bästa. Men: ”det
bättre är det godas fiende”, och i delta, mindre än i de flesta andra
fall, torde individuella åsigter böra söka alt göra sig gällande.
En samverkan är nödig, för att få slut på ett förhållande, sora ej bör
finnas; och då Utsk. ej emot förslaget haft andra och giltigare skäl,
än de här ofvan anförde, hvilkas ringa halt jag hoppas mig hafva
visat, hade det ock, synes mig, varit med pligterne emot fosterlandet
mera öfverensstämmande, om Utsk. tillstyrkt R. St. antagandet
af det förslag, som i K. M:s Nåd. Propos. inDefattas.
På grund häraf får jag vördsamt yrka, att Höglofl. R. o. Ad.,
med ogillande af Utsk:s hemställan, behagade besluta, jemlikt 81:sta
§:n Reg:sF:n, att K. M:s Nåd. Propos. bör blifva hvilande till nästa
Riksdag, på det R. St. då må kunna deröfver fatta beslut.
Uppå Hr Gr. o. Landimts härefter framställda propos., förklarade
R. o. Ad., med ogillande af Utsk:s Utlåt., sig vilja vid nästa
Riksdag öfver K. M:s Nåd. Propos. besluta.
Föredrogs ånyo Banko- o. LagUtsktns den 9 och 13 dennes på
bordet lagda Utlåt. M 1, i anledn. af väckte förslag i fråga om ny
lag för enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar.
Detta Mern. företogs punktvis till afgörande.
Å
8
Dén 16 September f, m.
Härvid förekommer först och biföllos Ulskins pag. 14, 15 och
16 afgifna afstyrkande yttranden i afseende på åtskilliga motionärers
förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, låtit upläsa ingressen, samt
l:sta §:n af Utsk:ns förslag lill lag för enskilda Banker, hvilka utgifva
egna kredit-sedlar, yttrade
Gr. Sparre, Erik: Det yttrande, jag ämnar afgifva, afser
egentligen ingressen till lagen. Osäker, huruvida den nu kommer
att utgöra föremål för propos., anhåller jag vördsamt att derom blifva
af Hr Gr. o. Landtm, uplyst.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han för sin del gnsåge lämpligast,
att ingressen, ehuru den nu blifvit upläsl, icke gjordes till
föremål för beslut, innan R. o. Ad. beslutat om de serskilda §§:ne,
emedan, för den händelse R. o. Ad. afsloge hvarje serskild §, ifrågavar:de
ingress dermed förfölle, ulan afseende pä det beslut R. o.
n. Ad. nu i förväg derom ville fatta; hvaremot i händelse lagförslaget
i en eller annan måtto bifölles, serskild propos. å afseende på ingressen
borde framställas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti hvad jag ämnat anföra
är jag hufvudsakligen af Hr Gr. o. Landtm, förekommen. Det är
naturligt, att om den föreslagna lagen af R. o. Ad. förkastas, så
förfaller i och med detsamma frågan om den form, hvarunder R.
St:rs beslut i ämnet skulle hos K. M. i underd:het anmälas. Jag
vill således helt och hållet förbigå denna fråga och endast hålla
mig till den l:sla §:n i lagförslaget.
Vid genomläsningen af denna § torde R. o. Ad. lätteligen
finna, att densamma till större delen öfverensslämmer med de stadganden,
som förut finnas, men skiljer sig derifrån uti en hufvudsaklig
omständighet, nemi. att K. il. enl. förslaget icke skulle, hädanefter
som hittills, vara berättigad att pröfva, huruvida ansökningar
från bolag, som vilja uprätla enskilda Banker med egen sedelutgifningsrätt,
böra bifallas eller icke. Uti Kung. af d. 14 Jan. 1824
har K. M. förbehållit sig denna rättighet, hvilken äfven uti Kung.
d. 9 Jan. 1S4G finnes uttryckligen omnämnd. De förenade Ulskm
hafva deremot uti förslagets l:sta § beröfva! K. M. denna rätt,
enär deri säges, att om Bankbolags grundreglor och ullånings-reglemente
befinnas öfverensstämma med Lag och Förfalln:r, meddelas
tillåtelse till rörelsens bedrifvande under 10 års lid. Således kan
K. M. icke afslå en i behörig ordning inkommen ansökning om bankrörelses
bedrifvande, så vida ej dess reglemente strider emot gällande
lag. Då likväl K. ÄJ. biltills haft obegränsad pröfningsrätl,
och då Utsk:ns förslag, enl. min åsigt, icke innehåller tillräckliga
garantier, att en i full öfverensstämmelse med förslaget uprättad enskild
bank alltid blifver för det allmänna nyttig, anser jag för min
del att K. M:s pröfningsrätl i delta hänseende bör fortfara. I motsatt^
fall kan jag icke finna, hvartill den underd. ansökningen om
erhållande af oktroj skulle tjena. Det kunde ganska väl göra tillfyllest,
att anmälan om bankbölagcts bildande skedde hos Rådstufva
-
Den 16 September f. m.-
9
rällen i den stad, der Bankens kontor skulle inrättas, samt alt nämnde
rätt kollationerade bolagsreglorna med de föreskrifter, som för
sådan rörelses bedrifvande äro i denna lag meddelade. Befanns
fullkomlig öfverensstämmelse dem emellan, kunde Bankens verksamhet
genast börja.
Såsom jag förut nämnt, är likväl icke detta förslag så uprätladt,
att man kan vara fullt förvissad, ali en i öfverensstämmelse
dermed uprältad enskild Bank blifver för det allmänna nyttig. Jag
vill, såsom bevis härpå, blott nämna ett fall. I 6:te §:n säges det,
att bolags-reglorna böra innefatta stadganden om beloppet af grundfonden,
om tiden och sättet för revisionen, om tiden för bolagsstämma,
om sättet för bankrörelsens bedrifvande m. m. Om bolagsreglornns
innehåll i dessa hänseenden är olämpligt, om stadganderna
åsyfta mera bankdelegarnes gagn än allmänhetens nytta, men
för öfrigt ej strida mot lagen, så skulle K. M., om lista §:n blifver
gällande, icke kunna förändra bolagsreglorna eller helt och hållet
afslå ansökningen. Frågan om sältet för bankröyelses bedrifvande
bör likväl, enl. min åsigt, ankomma på K. M:s pröfning, enär denna
fråga onekligen hemfaller under K. M:s ekonomiska lagstiftningsrätt.
Visserligen finnas många stadganden i detta förslag, hvilka äro af
civil-lags natur, men flertalet hörer dock till den ekonomiska lagstiftnings-sferen.
Så t. ex. lärer icke en enskild banks rätt alt utgifva
sedlar, hvilken rätt just i denna lista § afhandlas, kunna anses
tillhöra civil-lagens område. Icke heller bestämmelsen om
dessa sedlars valör, storlek och färg, flere andra föreskrifter att
förliga.
Af hvad jag nu haft äran anföra, och hvartill mycket skulle
kunna tilläggas, som jag dock anser obehöflig!, såvida den af mig
nu yttrade åsigt ej bestrides, hoppas jag, att R. o. Ad. finner, alt
denna lista § icke kari i dess nuvaride skick bifallas, utan att stora
olägenheter för framtiden äfventvras, hvarföre jag äfven hos Hr
Gr. o. Landtm- vördsamt anhåller om propos. å afslag derå.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Om man jemför lagen för en
skilda
banker af år 1846 med Finance-Kommittéens förslag i delta
afseende, samt de aflemnade motionerne i förevaride ämne, så skall
man finna de svårigheter, som upslått för de sammansatta Bankooch
Lagötskin, att utarbeta en serskild civil-lag och en serskild
ekonomisk för falin, för de enskilda Bankerne, emedan denna lag
och denna författning hafva ett så nära samband till hvarandra, alt
de svårligen kunde åtskiljas. Dessa omständigheter hafva också utgjort
hufvudorsaken, hvarföre de sammansatta Utskin sammanförde
den civila lagen och den ekonomiska författningen i en enda lag
för enskilda banker. Och jag klandrar icke denna sammanföring,
om K. M:s rätt alt granska, pröfva och besluta, huruvida en enskild
Bank bör upslå eller icke, blifvit bibehållen.
Nu berättigar den föreslagne lista §:n, jemförd med den 3:dje
§m, alt i hvilken stad som helst kan enskild bank upstå, blott de
föreskrifne vilkoren npfylles, utan afseende om behofvet sådant påkallar
eller icke, och ulan att K. M. deremot kan lägga hinder.
10
Den 16 September f. m.
Skulle nu den föreslagne lagen af R. St. antagas, och K. M.,
emot förmodan, dertill lemoade sitt samtycke, så kunde vi i Sverige
få lika många enskilda banker» som vi hafva städer, och att detta
Dr skadligt för landet, anser jag mig icke behöfva genom några bevis
ådagalägga.
Man har klagat öfver de många enskilda banker, som finnas
uti Riket, och att dessa uttränga Rikets gångbara' mynt från den
allmänna rörelsen. Dessa banker äro för det närvande blott 8, och
hkväl vill man nu öka möjligheten af deras antal till några ocb 80.
Är detta konseqvent och klokt hpndladt af en lagstiftande församling,
som i allt bör se på landets bästa? Den vinst, Riksbanken hittills
haft genom sina penninge-lransaklioner med den stora allmänheten,
skulle förminskas i samma förhållande, som flere enskilda hanker
inrättades, och kunde denna vinst snart sagdt blifva ingen, så framt
enskilda banker fick hildas uti hvarje stad.
Vidare må anföras mot oinskränkt rätt att stifta enskilda
banker, att vid inträffande olycka för en eller flere af desse banker,
sådant inverkar menligt på de enskilda och allmänna förhållanderne
i Riket, ja äfven i sin mån på sjelfva Riksbanken.
Allt omständigheter af vigt, som böra noga tagas i öfvervägande,
innan man går att bifalla förslaget till en ny lag för enskilda
banker.
Det är nödvändigt att man med yttersta försigtighet och klokhet
går tillväga, och denna ligger hufvudsakligen deruti, att Konungen
bibehålles vid sin förut ägande gransknings- och beslu
tande-rätt.
Jag tillstyrker afslag å nu föredragna lista § i sin helhet, och
tillstyrker att lista §:n af K. Förordmn d. 9 Jan. 1846 må istället
antagas, dock med vissa nödiga redaktions-förändringar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.! Jag hade trott, att, innan
roan ingår i granskning af förslagets serskildta §§:r, man borde
fatta sitt beslut i afseende å ingressen. Deruti är oförtydbart uttryckt,
att hela den föreslagna författnin skulle blifva af civil-Iags
natur. Om raan nu företager sig att genomgå lagparagraferna, ulan
alt hafva på förhand bestämt, huruvida författnin skall anses tillhöra
den civila eller ekonomiska lagstiftningssferen, kan man råka in i
mycken villrådighet. I afseende å denna lista § är det t. ex. min
oförgripliga mening, att den bör hafva en annan lydelse, så vida
den skall anses utgöra en del af en utaf K. M., utan R. Stirs samverkan,
utfärdad författning.
Jag har icke riktigt upfatlat, huruvida det verkligen är Ståndets
beslut, att ingressen skall förbigås. Om så är förhållandet, är
jag naturligtvis skyldig alt ställa mig beslutet till efterrättelse, huru
svårt det än må blifva alt diskutera förslaget, innan man vet hvilken
form det skall hafva. Är det R. o. Adis mening att författningsförslaget
skall utfärdas under form af civil-lag, så är den 1 ista
§in, enl. milt förmenande, rikligt affattad. Man har här visserligen
förespeglat stora vådor af den i §:n meddelade rättigheten för
Den 16 September f. m.
11
bolag alt bedrifva bankrörelse med egna kredit-sedlar, men jag är
öfvertygad derom, att, på sätt erfarenheten jemväl gifvil vid handen,
dessa vådor tillhöra mera inbillningens än verklighetens verld,
ty förhållandet med de redan befintliga kredit-anstalterna har här,
liksom i andra länder, ådagalagt, att rörelsen, såsom man säger,
reglerar sig sjelf. Det är nemi. icke för bankerne möjligt att i rörelsen
utdrifva mera kredit-papper än rörelsen absorberar. Jag finner
således ingen serdeles våda uti att medgifva den rättighet till
bankrörelses bedrifvande, som i 1 ista §:n innehålles, likväl alltid
under den förutsättning, att lagen är så beskaffad, alt den innehåller
tillräckliga garantier emot missbruk vid rörelsens bedrifvande.
Ar deremot R. o. Ad:s åsigt, att allt hvad i denna lag innefattas
är af beskaffenhet att höra till den ekonomiska lagstiftningen,
då blifver förhållandet annorlunda. Om K. M. utfärdar en så beskaffad
förordning, är det nemi. naturligt, att han förbehåller sig rätt
att för hvarje fall pröfva, huruvida en Privatbank får upstå eller
icke, oafsedt att bankbolaget upfyllt alla de förbindelser, sorn i allmänhet
blifvit föreskrifna. Likväl hafva vi en K. Förorda;, aug:de
enskilda banker, af år 1824, der en sådan inskränkning, om jag ej
misstager mig, icke finnes.
På grund af hvad jag nu haft äran andraga, anhåller jag, att
Hr Gr. o. Landtm, ville anmäla ingressen till öfverläggning.
1 auledn. häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att något beslut
om föredragningen af ingressen icke blifvit af R. o. Ad. fattadl,
utan att det vaiit med anledn. af Gr. Sparres första yttrande,
som innefattat en hemställan till Hr Gr. o. Landtm., som Hr Gr.
o. Landtm, yttrat sin enskilda lanke, att R. o. Ad. svårligen kunde
besluta om en ingress, utan att vela hvad sjelfva författn:n skall innehålla,
och derföre ansett bäst att fatta beslut först om saken och
sedan om ingressen, men alt det berodde på R. o. Ad:s afgörande
om likväl ingressen först borde blifva föremål för beslut.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Då jag utaf Hr Gr. o. Landlmrs
sista yttrande förnummit, att frågan, huruvida R. o. Ad. bör fatta
beslut i afseende å ingressen före eller efter författningens genomgående,
ännu är öppen, anhåller jag att fä förklara, det min mening
öfverensstämmer med Frih. Tersmedens, och att jag således
anser tjenligast att nu genast fatta beslut ang:de ingressen. Den
supposition, man här framställt, nemi. alt intet enda stadgande i
hela förslaget skulle gillas, och vid hvilket förhållande ett beslut
ang:de ingressen vore alldeles obehöflig!, är, enligt milt förmenande,
så chinrärisk, att jag ej kan finna, alt man derför bör uppoffra
fördelen af att hafva ingressen före lagens genomgående afgjord,
enär det torde vara alldeles obestridligt, att ju icke formen för
beslutet väsendtligen inverkar på bestämmelserna i sjelfva saken.
Det lärer nemi. icke vara möjligt att helt och hållet förbigå den
princip-frågan, huruvida saken skall behandlas såsom ett lagförslag,
eller blott såsom ett, till K. M. underd. framställdt önskningsmål,
och derföre tror jag också alt det vore tjenligt, att, ju förr desto
heldre, få denna princip-fråga afgjord.
12
Den 16 September f. m
För min del är jag af den mening, att Utsk:ns framställning i
delta hänseende icke kan godkännas. Det är visserligen sannt, alt
åtskilligt i detta förslag är af beskaffenhet att närmast öfverensstämma
med allmän Civillag, men det måste å andra sidan lika väl
medgifvas, att större delen deraf, och deribland sjelfva grundfrågan,
eller huruvida enskilda banker få bildas eller icke, äro ämnen, sorn
icke tillhöra R. St:s lagstiftningsrätt. Det kan aldrig nekas, alt
många sådana frågor, hvilka i ekonomisk lagstiftningsväg äfgöras,
inverka på enskildta personers rättsförhållanden, men detta är ingalunda
något kriterium deruppå, all frågorna hemfalla under Civillagen.
Hvar och en måste medgifva, alt frågorna om fattigvården,
om stängsel-skyldigheten, om hemmans-klyfningen m. fl., i mångfaldiga
hänseenden inverka på enskildas och korporationers rättsförhållanden
sins emellan, men beslutande-rätten i dessa frågor tillhör
likväl, såsom jag förmodar, utan gensägelse, K. M. ensam.
Vi hafva dessutom många praejudikater deruppå, att nu förevaride
fråga är af ekonomisk natur och blifvit så behandlad. Vi hafva
tvenne K. Förordir utfärdade i denna form, nemi. Förordine af
åren 1824 och 1846. angide enskilde banker. Båda dessa
Förordiar äro af K. M. ensam beslutade och utfärdade, den sisla
med det uttryckliga förklarandet uti ingressen, att K. M., med ogillande
af R. Stis i form af Civil-lag framställda beslut och lill följd
af den rätt 89 §:n R. F. honom tillerkände, af egen makt och
myndighet utfärdade Förordm. Detta har icke föranledt någon protest
från R. St:s sida, och måste således anses vara af dem godkändt. Att nu
söka införa en annan ordning tror jag icke vara välbetänkt, utan
hemställer jag derföre, att R. o. Ad., med ändring af den form,
förslaget i delta Betänk, erhållit, behagade besluta, att R. St. skola
hos K. M. i nnderd. anhålla, det en förordning med den lydelse,
förslaget kommer att erhålla, måtte blifva af K. M. i nåder utfärdad.
Frih. Tersmeden: Det är nogsamt bekant alt den nu under
iifverläggniug varande frågan varit föremål för myckel olika meningar
och det kan icke heller förnekas, att ju icke flera i lagen för
Privatbanker förekommande sladganden äro afCivil-lags natur. Likväl
vidhåller jag mitt påslående, alt det hufvudsakligasle deraf är
af ekonomisk natur. Finans-Kommitéen har försökt att skilja dessa
frågor, derigenom att den uppgjort 2:ne förslag i afseende å en
skilda
banker, det ena under namn af lag och det andra under
namn af författning. Detta försök har dock, enligt min tanke, icke
fullkomligt lyckats och det ligger i sjelfva sakens natur, att det
måste möta stora svårigheter att särskilja frågor, som med hvarandra
hafva ett så nära sammanhang, som dalarne af en banklagstiftning.
Såsom R. o. Ad. redan behagat tinna, är jag af samma tanke
som Hr Gripenstedt, nemi. att R. o. Ad. bör besluta, att ingressen
skall erhålla en sådan förändrad lydelse, som uttrycker, att den
följande lagen är ett förslag, om hvars fastställelse af K. M. R. St.
i underd. anhålla.
Gr. Sparre: Hvad först föredragningssåltet. vidkommer, kan
jag icke neka, ali jag för min del finner många skäl lala för den
Deri 16 September f m.
13
åsigt, att raan först bör genomgå lag-förslaget, för att få utrönt,
huruvida R. o. Ad. vill hafva något nytt förslag eller icke. Skall
man först besluta öfver ingressen, så måste det ske under förutsättning,
att en ny lag verkligen kommer alt beslutas, hvilket dock
torde vara en något bakvänd ordning;
Hr Gripenstedt: För min del kan jag icke fatta, hvarföre
beslutet angåtde ingressen nödvändigt måste göras vilkorligt, såsom
Gr. Sparre förmenat. Om ingressen får den lydelse, jag föreslagit,
så är det ju klart, att derigenom uttryckes, att man funnit den af
Utsk:n föreslagna lydelsen derå oriktig; och derefter kan man ju
ulan något hinder öfvergå till diskussionen om sjelfva förslaget, vare
sig ang:de dess detalj-bestämmelser, eller huruvida något lagförslag
alls, i den riktning [Jtsk:n föreslagit, skall till K. M:s nådiga pröfning
och stadfästelse i underd. insändas eller icke.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då olika meningar uppstått om
föredragnings-ordningen, R. o. Ad. torde finna nödigt att först derom
falla sitt beslut.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då man här vidrört frågan, huruvida
Privat-banks-lagen är af civil- eller ekonomisk lagstiftningsnatur,
anhåller jag att få inför R. o. Ad. upläsa 4 och 6 §§:na af
Lagen för R. St. Rank d. 1 Mars 1830. 6 §:n lyder som följer:
”Enskilde stånde det fritt att bolag inrätta till bankrörelses bedrifvande
under iakttagande af hvad, genom K. Kungörelsen af den 14 Jan.
1824, redan angå:de enskilde Bank-inrättningar är stadgadt, eller
framdeles af K. M. och R. St. stadgadt varder.” Genom denna
af Konung och St:r gemensamt stiftade lag hafva således de båda
Stats-makterna sins emellan öfverenskommit, att allt hvad som hädanefter
komme alt lagstiftas i detta hänseende skulle ske gemensamt
af Konung och Ständer.
4 §:ns innehåll är följande: ”Den summa af 4,400,000 R:dr,
som R. St. vid denna riksdag till Banken anslagit såsom återstod af
Rikets skuld för kostnaderna vid 1808 års krig, skall, utan beräkning
af Bankens fasta egendom och inventarier, utgöra en Bankens
behållning utöfver de förbindelser, för hvilka Banken ansvarar, och
användas endast till förstärkande af Bankens metalliska fond, sedan
silfverutvexlingen börjat, så att möjligen inträffande kapilalförminskning
under året åf vinsten ersättes.”
Häraf torde R. o. Ad. finna, alt stadganderna i denna § äto
sådana, att ehuru, enligt 72 §:n R. F., det beror af R. Sf. allena
att förvalta / Riksbanken, och derom stifta stadgar och ordningar,
det i denna §:n förekommande stadgande numera, till följd af
Statsmakternas öfverenskommelse, är beroende af båda Statsmakternas
beslut. Har man således funnit nödigt, alt uti Lagen för R. St:s
Bank tillerkänna denna del af Riksbanks-lagstiftningen civil-lags natur, så
måste man i och med detsamma medgifva, alt samma civillagsnatur
tillkommer privatbankslagstiftningen, till följd af det i samma lag
intagna stadgande. Jag anser derföre det vara gifvet, att lagen
ang:de Privat-Banker bör behandlas såsom en civil-lag.
14
Den 16 September f. m.
Man har anfört, att praejudikater för den motsatta åsigten
finnas, nemi. K. Kung:na af åren 1824,foch 1846. Hvad försl
1824 års Förordning beträffar, så är den, äldre än 1830 års Banklag,
och vidkommande åter Förordten af år 1846, föranledde förfarandet
vid dess stiftande till anmärkning ifrån Const.Ulsk., ehuru
anmärkningen blef utan påföljd, hvilket dock ej torde böra anses
såsom bevis, alt anmärk:n var obefogad. Consl.Utsk. yrkade icke
Bådgifvarnes åtalande inför Riksrätt, utan anmälde endast saken till
behandling enligt 107 §:u R. F. R. St. ansågo icke saken vara
af den vigt, att någon begäran om rådgifvarnes endlledigande borde
till K. M. ingifvas, men uteblifvandet af en underd. skrifvelse derom
bevisar ingalunda, att anm. var oriktig.
Sedan jag nu haft tillfälle att framlägga min åsigt om privatbankslagstiftningens
natur, hvilken åsigt ingalunda rubbas deraf, alt
i förevar:de lagförslag råkat att inflyta ett eller annat reglementariskt
stadgande, sora egentligen icke dit hörer, och derföre bör
borttagas, anhåller jag all få öfvergå lill frågan, huruvida man först
bör besluta öfver ingressen eller uppskjuta dermed, tilldess förslaget
blifvit genomgånget. Jag får då förklara, att jag förenar mig med
de Hrr, hvilka anse, att ingressen bör sist företagas till afgörande.
Jag finner nemi. det vara möjligt, alt R. o. Ad. kan förkasta lagen,
likaväl som antaga densamma, och hvartill skulle det tjena alt hafva
en ingress, ulan att hafva den lag, hvartill ingressen är en inledning?
Naturligaste sättet alt tillvägagå torde således vara, att först
afgöra, huruvida en ny lag skall stiftas, och sedan besluta om den
ingress, hvarmed denna lag bör förses. Dessutom behagade R. o. Ad.
ihågkomma, att en talare redan yrkat afslag å l:a §:n, och om R. o.
Ad. bifaller della yrkande, är det gifvet att hela frågan om ingressen
är onödig. På grund häraf anhåller jag, alt med ingressens
föredragande mätte få anslå, lill dess Ståndet fattat sitt beslut i
afseende å sjelfva lagförslaget.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Jag vill aldeles icke bestrida
giltigheten af hvad Gr. Lagerbjelke anfört ang:de naturen af en
lag för Privat-banker, men jag kan deremot ingalunda instämma i
den värde Gr:ns tydning af 6 §:n i 1830 års Bank-lag. I denna
§ heter det: ”Enskilda stånde det fritt att bolag inrätta lill Bankrörelses
bedrifvande, under iakttagande af hvad, genom K. Kung.
af d. 14:de Jan. 1824, redan,
är stadgadt, eller framdeles af K. M. och R. St. stadgadt varder.”
Der slår således icke, alt K. M. och R. St. gemensamt skola stifta
dessa stadganden. Hade ordet gemensamt funnits i meningen, så
hade Gr. Lagerbjelkes tydning utan tvifvel varit den rätta, men då
så icke är förhållandet, finner jag i denna § intet hinder för iakttagandet
af den vanliga regeln, att den ekonomiska lagstiftningen
tillhör K. M. ensam och den civila K. M. i samråd med R. St.
För alt få frågan om lagförslagets form af R. o. Ad. definitift
afgjord, enär detta afgörande obestridligen inverkar på Ståndets
-beslut öfver sjelfva lagparagraferna, förenar jag mig med dem, som
yrkat, alt ingressen först skall föredragas, och får jag, i enlighet
Den 16 September f. m.
15
med min,4Jetäuk. bifogade reservation, på förhand pretostera emot
allt intrång från R. Sl:s sida å den ekonomiska lagstiftningens
område.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Afven jag anhåller att få förena
mig med dem, som önska att frågan om ingressen först måtte
afgöras och är jag af den tanke, alt densamma bör förändras sålunda,
alt ordet lag utbytes emot ordet författning.
Gr. Lagerbjelke har åberopat hvad flera talare förut anfört, eller att
en Prival-banks lag nödvändigt måste innehålla stadganden ,af såväl
ekonomisk som civil lagstiftnings natur. Vid sådant förhållande tror
jag att man i afseende å ingressens lydelse bör någorlunda rälta
sig efter det förut brukliga förfarningssättet, hvilket erhållit en slags
helgd deraf, att del, af K. M. vidtaget, blifvit af R. St. godkändt.
Vid utfärdandet af 1846 års lag för enskilda banker förklarade
nemi. K. M. uttryckligen, att han, med ogillande af R. St:s förslag,
att lagen skulle erhålla civil-lags natur, på grund af sin ekonomiska
lagstiftningsrätt ensam företagit saken till pröfning och afgörande
; och då R. St. icke funnit skäl att deremot göra någon
anm., så är det ju ett oförnekligt faktum, att Privat-bankslagen
är af ekonomisk natur. Gr. Lagerbjelke har visserligen erinrat
derom, att delta Regeringens förfarande föranledde lill en anm.
från Konst.Utsk., men då denna icke af R. St. godkändes, så
måste densamma, enljgt mitt förmenande, betraktas såsom alla öfriga
anm.-frågor, som med mera eller mindre skäl af Konst.Utsk. väckas,
men af dess principaler, R. St., ogillas. Det förvånar mig
att Gr. Lagerbjelke vid detta tillfälle vill gifva mera vitsord åt hvad
1848 år riksdags Konst.Utsk. beslutat än ål detta Utsk:s beslut
vid nu pågående riksdag, emot hvilka beslut Gr. Lagerbjelke anmält
sin reservation. Jag tror alt dessa Utsk:s till Ständerna afgifna
anm:r äro ungefärligen af samma hall, och derföre tror jag
alt man ganska väl kan ingå på den af K. M. yttrade åsigt, att
ifråg:de mål är af ekonomisk beskaffenhet. Jag tror äfven det
va,ra af vigt alt få denna princip-fråtra först afgjord och, i afseende
derå, förenar jag mig i det förslag, Hr Gripenstedt framställt.
Gr. Sparre: Mig kan det vara likgiltigt, antingen ingressen
försl eller sist föredrages. Jag har uppgifvit skälet, hvarföre jag
anser det vara lämpligare, alt ingressens afgörande uppskjutes till
dess förslaget blifvit genomgånget, men efter diskussion härom
lippstadt, anhåller jag att få ytterligare tillägga några ord.
Jag är af den öfvertygelse, att Privatbanks-lagsliftningen är af
ekonomisk, icke civil-lags natur. Det är kändt, att gränsen emellan
dessa lafstiftningsgrenar är i många fall ganska svår att updraga,
men man måste dock i hvarje sådant fall fästa hufvudsakligt afseende
derå, alt den civila lagstiftningen egentligen afser rättsförhållanden
enskilda medborgare emellan, då den ekonomiska åter omsluter
administrativa, finansiella mål, eller i allmänhet sådana, som
röra landets allmänna hushållning. Om således lagstiftningen ang:de
Privatbanker onekligen tillhör den sednare kathegorien, tror jag att
man icke bör blifva tveksam vid fattandet af sitt beslut. Det skulle
16
Den 16 September f. m.
endast vara på grund af 1830 års banklag, som man kunde stödja
sitt påstående, att denna fråga skulle vara af civil-lags natur. Jag
kan af de deri förekommande och citerade stadganderna icke draga
en sådan slutsats, och en föregående talare har redan anmärkt, alt
4 §:s ordalydelse icke gifver anledning till en sådan tolkning.
För öfrigt är det endast och allenast grundlagen, som i delta fall
kan gifva utslaget, och med dess anda och mening är det ovedersägligen
öfverensstämmande, att Privatbanks-lagstiftningen är af
ekonomisk beskaffenhet. Denna åsigt har äfven genom praxis erhållit
sin bekräftelse och förenar jag mig således i det yttrande
Ilr Gripenstedt i frågan afgifvil.
Gr. Lagerbjelke: En talare,'Hr von Troil, har framställt
åtskilliga, temligen vigtiga principer r konstitutionell hänseende,
nemi. hvad som skall anses såsom följd af R. St:s beslut med anledning
af Const.Utsk:s anm. emot Konungens rådgifvare enligt 107 §:n
R. F. Han har sagt, att då en sådan anm. blifvit af R. St. ulan
åtgärd lemnad, skulle R. St. i och med detsamma hafva godkänt
den regeringsåtgärd, emot hvilken anm. är riktad. Jag vågar vara
af en aldeles olika åsigt och jag tror, att antagandet af Hr von
Troils mening skulle kunna medföra en icke ringa våda. Det är
bekant, att KonstUlsk. fått åt sig updraget, att granska de i Statsrådet
förda protokoll samt göra de anner, hvartill Utsk. linner sig
ega befogenhet. Sedan Const.Utsk. framställt dessa anm., tillkommer
det R. St., enligt 107 §:n R.F., ingenting annat än att besluta,
huruvida R. St., med anledning af dessa anm., skola hos K. M.
i underd. anhålla om endtledigande af någon eller några af Konungens
rådgifvare. Vid 1847—1848 årens riksdag anmärkte
Const.Utsk., att en olaglighet blifvit af K:s rådgifvare begången, då
de tillstyrkt K. M. alt i ekonomisk lagstiftningsväg utfärda en lag
ang:de enskilda banker. Del låter ganska väl tänka sig, att R. St.
funno denna anm. vara välgrundad, men, delta oaktadt, ej ansågo
sig böra begära konseljens förafskedande. I fall Hr von Troils
åsigt vore den riktiga, så skulle R. St. lätteligen kunna komma i
den obehagliga ställning, att, om de vilja att Konungens rådgifvare
skola behålla sina platser, förklara det vara rätt, sorn de anse vara
orätt, eller och, om de icke vilja förneka hvad de anse rätt vara,
begära afskedandet af rådgifvarne, ehuru R. St, oaktadt den begångna,
kanske mindre betydande olagligheten, vilja alt de skola bibehållas.
Sådan har aldrig Grundlagsstiftarrtes mening varit och så
har icke heller 107 §:n R.F. någonsin blifvit tillämpad. Hela Hr
von Troils argumentation ang:de sanktionerandet af Privatbankslagstiftningens
ekonomiska natur genom R. St:s förfarande vid 1848
års riksdag torde således, såsom saknande allt stöd af grundlagen,
förfalla.
För alt återkomma till den egentligen nu förevande tvistefrågan,
huruvida ingressen bör först eller sist förekomma, får jag
fästa uppmärksamheten på det besynnerliga förhållande, hvartill
man skulle kunna komma, ifall man först beslöte öfver ingressen,
innan man fattade beslut i afseende å sjelfva förslaget. En talare
Den 16 September f. m.
17
har, såsom jag förut erinrat, yrkat afslag å l:sta §m. Huru skola
de ledamöter, som dela denne talares mening, genom hvars antagande
hela förslaget komme att falla, huru skola de göra med ingressen,
onr dess ordalydelse redan är på förhand besluten? Den
slår ju, i sådant fall, såsom en lorn form ulan något innehåll och
endast denna omständighet är, i min lanke, eli tillräckligt bevis på
orimligheten af den åsigt, man bär söker genomdrifva.
Frih. Tersmeden: Gr.^ Lagerbjelke bar sökt ådagalägga orimligheten
af ali afgöra ingressen innan mati afgjort sjelfva lagen.
Från en allmän synpunkt betrakladl, är Gr. Lagerbjelkes åsigt den
riktiga, men då ingressen, hvad detta serskildta fall beträffar, innesluter
en grundprincip, utan hvars afgörande man icke kan besluta
öfver sjelfva lagen, torde ett undanlag från det vanliga föredragningssätlet
här vara af behofvet påkalladt. Skälet, hvarföre jag yrkar
ingressens föredragande lin genast, är således icke alt söka deruti,
att jag vill, att R. o. Ad. skall på förhand besluta, ätt en ny
lag i berörde hänseende ovilkorligen skall stiftas, utan deruti, att
jag anser det vara nödvändigt, alt hafva på förhand afgjordt, huruvida
Ståndet i allmänhet anser Privatbanks-lagstiftuingen vara af
ekonomisk eller civil-lags natur, enär R. o. Ad:s åsigt härom måste
inverka på besluten ang:de sjelfva lagförslagets särskilda delar.
Hr von Troil: Gr. Lagerbjelke har sökt bevisa oriktigheten
af min deduktion deraf, att frågan om Privatbankers tillvaro och
verksamhet är af ekonomisk natur, hvilken deduktion stödjer sig,
utom annat, på det faktum, all K. 51. sådant förklarat och att R.
St. låtit dervid bero. Den värde Gr:n har för sådant ändamål andragit,
alt ehuru R. St. låtit den af Consl.Utsk. gjorda anmärkn.
emot Konungens Rådgifvares behandlingssätt af Privalbanks-frågan
år 1846 förfalla, finge avan deraf ingalunda draga den slutsats, alt
R. St. godkände den aumärkta åtgärden. Utan att nu hafva till
hands diskussions-prot:n i denna fråga inom de serskildta RiksSl:n,
tror jag mig likväl icke begå något misstag, då jag bär säger, att
RiksSun ogillade Coust.Utsk:s handlingssätt på den grund, att om
anmärkn. bordt göras, hade den bordt framställas enl. 106:te och
icke 107:de §:n RegF:n. Då Const.Ulsk:s anmärkn. således af R.
St. ogillades, eller åtminstone utan allt afseende lemnades, tror jag
att man med temlig säkerhet kan antaga, att Rådgifvarnes förfarande
af R. St. godkändes. Detta i afseende på sjelfva frågan om
lagens natur.
Vidkommande föredragningssättet, ber jag alt få hemställa, huru
det skulle gå, om ingressens afgörande upskjötes, till dess lagen vore
genomgången. Skulle vi under öfverläggningen förbigå allt hvad
som vore af ekonomisk natur, eller behandla frågan såsom varande
helt och hållet af sådan natur? Vid behandlingen af hvarje § komme
vi ju då att sväfva i ovisshet huruvida densamma borde godkännas eller
förkastas, enär vi icke kände, huruvida R. o. Ad. ansåge det deri
förekommande stadgandet vara af ekonomisk eller civil-lags natur.
Att besluta en lag, utan all veta af hvad natur och beskaffenhet den
12 H. 2
ts
Den 16 September f. nr.
är, synes mig vara'högst olämpligt, och derföre förnyar jag min begäran,
alt ingressen först mätte till pröfning företagas.
Hr Carleson, Edv. Henr.: F. n., då det är fråga om att
få Privathanks-lagstiftningen i ett eller annat hänseende ändrad, finner
jag för min del det vara ändamålsenligast att försl afgöra, hvilka
ändringar man vill hafva, och sedan bestämma sättet för dessa ändringars
åstadkommande. Efter öfverläggningen om sjelfva lagen,
torde kanhända R. o. Ad. finna, att det icke är skäl att göra någon
ändring i nu gällande sladganden, och då är det ju alldeles
öfverflödigt att diskutera sättet för ändringarnes genomförande. Skulle
åter R. o. Ad. finna ändringar behöfliga, så synes det mig vara den
rätta ordningen, att R. o. Ad. först beslutar, hvilka ändringar skola
göras, och sedan öfverlägger, huruvida Ståndets beslut skall erhålla
formen af en utaf R. St. för deras del besluten civil-lag, eller formen
af ett förslag till ekonomisk förfaltn., hvilket till K. M:s Nåd.
pröfning i underddiet öfverlemnas.
Hr Gripenstedt: Det måste väl vara klart, att hvarje R.
St:s beslut skall på ett eller annat sätt, under en eller annan form,
hos K. M. anmälas. Nu kan anmälan af R. St:s beslut i denna
fråga ske antingen sålunda, ali R. St. tillkännagifva, del de för deras
del beslutat en Privatbanks-lag af den eller den lydelsen, eller
också att R. St. i underddiet anhålla om K. M:s fastställelse å ett
af R. St. i detta hänseende upgjordl förslag lill förfaltn. Då det
nu är fråga om att göra en framställning i ämnet till K. M., så
måste man väl komma öfverens om den form, hvarunder denna
framställning skall göras. Om Utskm icke träffat den rätta formen,
så bör väl sådant ändras, och följden af en sådan ändring, före öfverläggningen
ang:de sjelfva saken, kan icke vara någon annan, än
den att, om något i saken beslutes, detta beslut då skall framställas
onder en riktig form, hvaremot om ingenting beslutes, naturligtvis
också icke heller någon framställning till K. M. kan komma alt ega
rum. i^r detta så konstigt eller svårbegripligt, och hvarföre tvistar
man så mycket härom?
Då nn öfverläggningen om föredragningssättet ansågs fulländad,
hemstälde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge ingressen lill
den af Ulsk:n föreslagna lag böra före sjelfva lagförslaget företagas
till pröfning; ropades Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag lill voter:s-propos.
:
Den som anser beslut, i afseende på ingressen till den af Bankoa
och LagUtskm föreslagna Lag för enskilda Banker, hvilka utgifva
egna kredit-sedlar, böra fallas, innan sjelfva lagförslaget företages till
pröfning, röstar
Ja;
Den 16 September f. m.
19
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, komma de i lagförslaget uptagne stadganden att före
ingressen företagas till afgörande.
Vid voteringens slut befunDOS rösterne hafva ulfajlit som följer:
Ja — 14.
Nej — 25.
Sedan härefter Hr Gr. o, Landtm, tillkännagifvit att anslag
blifvit utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m., anmäldes
såsom föremål för öfverläggningen.
§:n 1.
/
Frih. Palmstjerna: Jag har redan förut yttrat min mening
i afseende å denna Irsta § och anhåller derföre endast, alt Hr Gr.
o. Landtm, behagade, i öfverensstämmelse dermed, framställa propos.
Hr Gripenstedt: Afven jag är af samma mening, som den
siste värde talaren, så lill vida, att jag tror, det §:n i sitt nuvande
skick icke kan af R. o. Ad. godkännas. Hvar och en, som tagit
någon närmare kännedom om frågan, finner att i denna § ligger
nedlagd en ganska vigtig grundsats, nemi. den, att Privatbankrörelses
bedrifvande skulle stå hvarje bolag fritt, så vida det ställde
sig till efterrättelse de i denna lag meddelade föreskrifter. För det
närvar:de har deremot K. M. Sig förbehållet, att i hvarje fall pröfva,
huruvida en ny Privatbank skall få inrättas eller icke. Denna pröfning
omfattar då tvenne alldeles olika, men hvar för sig ganska väsendtliga
föremål, nemi.: först och främst huruvida bolagsreglorna
äro så beskaffade, alt allmänhetens rätt och säkerhet äro betryggade;
samt för det andra, huruvida, äfven under förutsättning att bolagsreglorna
äro ändamålsenliga, sjelfva existensen af err sådan bank
kan anses vara för landet nyttig eller ieke. För min del tror jag
att pröfningen i det förstnämnde hänseendet ovilkorligen alltid måste
tillkomma. K. JV1., och äfven i det sislberörda afseendet anser jag
att K. M:s pröfningsrätl bör qvarstå, så länge i sjelfva lagen saknas
åtskilliga bestämmelser, som kunna ersätta denna pröfningsrätl.
Man har visserligen sagt, alt en bankrörelse, liksom hvarje annan
rörelse, reglerar sig sjelf, och att sjelfva behofvet af rörelsemedel
är den enda säkra grunden, hvarefter bör bestämmas, huruvida
en bank bör bildas, och kan bibehålla sig eller icke. Jag bekänner
äfven, att jag i allmänhet är af den åsigt, att all enskild
rörelse reglerar sig bäst sjelf, men just i afseende å bankrörelse
tror jag dock att ett undantag från denna allmänna regel måste äga
rum. Förhållandet med bankrörelse är nemi. i och för sig sjelf
exceptionellt, ty en rubbning i detta afseende verkar på ett helt
annat sätt än rubbningar i andra rörelsegrenar. Om t. ex. en industri
utsträcker sig för långt och ställer sig i ett missförhållande
till det verkliga behofvet, så att en öfverproduktion upstår, så har
2*
20
Den 16 September f. m.
detta endast till följd att en reaktion i denna näring upstår, som
för tillfället kan medföra åtskilligt enskildt lidande, men som var
nödvändigt för att hämma öfverdriflerna, och hvaraf skadan i alla
fall är obetydlig, i jemförelse med den skada, sorn upkomnaer derigenom,
att hanker utsläppa mera sedlar än rörelsen absorberar, och
hvarigenom de slutligen komma på obestånd. Man mäste ihågkomma,
alt en kredit-sedel i detta fall ej kan jemföras med en
materiell vara, utan är ett bytesmedel, som mollages af alla, och
alt det således för hvarje menniska är af högsta vigt, att det värde,
som denna sedel eger, bibehålies orubbad!. Men detta värde kan
undergå förändring på 2:ne sätt, antingen direkt derigenom, att sjelfva
bytesmedlet eller sedlarne icke vidare inlösas till fulla beloppet,
hvarå de lyda, eller ock indirekt derigenom, alt, genom en öfverdrifven
sedel-emission och alltför riklig tillgång på penningar, sjelfva
penningens relativa värde förminskas. Hvad det förra fallet beträffar,
hafva vi lyckligtvis all anledn. hoppas, att den sista realisationen
betryggat Svenska samhället för olyckorna af ett vacklande myntvärde;
men i sednare fallet deremot kunde läll åtskilliga olägenheter
och förluster upkomma, derest det vore en allmän oinskränkt raedgifven
rättighet, att utan någon begränsning bilda bankbolag, och
således framkalla en sedelmassa, som vore öfverdrifvet stor. Det
må vara en sanning, ali sedelemissionen i allmänhet ej kan dritvas
längre, än rörelsens naturliga behof fordrar, men tillfälliga konjunkturer
kunna dock inträffa, då rörelsen under en kortare tidrymd
verkligen kan absorbera en alldeles öfverdrifven sedelmassa och äf
ven
gör det. Länge räcker ej delta förhållande, ty äfven här upstår
snart en reaktion; konjunkturerna förändras; missförhållandet
emellan de i rörelsen utelöpande sedlarne och sjelfva rörelsens behof
blir uppenbart; varupriserna stiga och detta konstlade förhållande
inverkar ganska menligt, icke allenast på alla dem, som hafva
deras egentliga förmögenhet nedlagd i kapitaler, ulan äfven på dem,
sorn skola lefva af en viss inkomst, således, i främsta rummel, alla
löntagare. Jag behöfver ej vara vidlyftig för att visa, att af sådan
anledn. något korrektiv mäste finnas emot en obegränsad sedelutgifnings-rätt.
Delta korrektiv ligger f. n. i Konungens rätt att bedöma,
huruvida en ny Bank är för landet nyttig eller icke. Man
kan äfven npslälla ett annat korrektiv, beslående deruti, alt totalsumman
af alla Privatbankernas sedlar på förhand bestämdes. Jag
får bekänna, att, enl. min enskilda tanke, detta sednare sätt alt
ordna förhållandet vore alt föredraga. Derigenom skulle undanrödjas
det obehagliga, som alltid ligger uti Styrelsens godtyckliga förfogande
om rättigheter, hvilka kunna meddelas åt den ene, men förvägras
åt en annan, ehuru båda erbjuda samma garantier, äfven om
denna makt med den yttersta samvetsgrannhet utöfvas. Ett förslag
i denna syftning är af Finans-Kommiléen afgifvet, och tanken är icke
ny, ty redan år 1847 realiserades densamma i England af Sir Ro
bert
Peel. Man påstår visserligen, att Engelsmännen icke äro till
alla delar belåtna med detta finans-system, men jag har icke närmare
sett upgifvas, hvaruti olägenheterna skulle bestå, och för min
del tror jag, att många fördelar äro dermed förenade. Men då
Den 16 September f. m.
21
denna tanke måhända af de flesta här i landet anses vara alltför ny
och jag icke kai) hoppas, alt den nu skulle tillvinna sig R. Sits
bifall, tror jag alt det ur praktisk synpunkt är riktigast att bibehålla
den garanti, vi f. n. ega, och anhåller' derföre om afslag å
lista §:n. Detta afslag får likväl icke vara ett blott och bart ute
slutande
af §:n, ty något agnat måste sättas i stället, enär man i
allmänhet torde vara ense derom, att någon jemkning i Privatbanks*
lagstiftningen bör ske. Mitt förslag är således, att lista §:n i 1846
års förfatln. måtte inlaga den afslagna §:ns plats, hvilket äfven torde
öfverensstämma med Frih. Palmsljernas mening.
Hr Aminoff: Då jag vid mitt förra anförande tillkännagaf,
alt jag ansåg, det den föreslagna lista §in icke i sin helhet borde
antagas, utan vissa förändringar och tillägg, vill jag nu derifrån afstå,
och förenar mig med dem, som yrkat afslag å denna § samt
antagande i sin helhet af lista §:n i K. Förordoin af den 9 Jan.
1840.
Frih. Tersmeden: Jag har redan förut haft tillfälle alt uttala
min mening i afseende å denna §. Jag ansåg nemi. alt det
nya stadgandet icke vore vådligt, såvida lagen i öfrigt blefve så affattad,
att den innebar tillräckliga garantier emot missbruk. Jag är
öfvertygad, alt jemväl bankrörelsen med fördel kan blifva en fri rörelse
inom vissa utstakade gränser. Att den allmänna rörelsen icke
emoltager mera sedlar, än den behöfver, har erfarenheten redan gifvit
oss vid handen. När handel och näringar i landet blomstra, är
behofvet af bytesmedel större, i motsatt fall mindre. De redan
existerande Privatbankerna hafva äfven i sina sedel-emissioner rättat
sig efter detta kända och erkända förhållande. Vi hafva nu en
ganska lycklig tidpunkt och Privatbankerna hafva äfven mera utelöpande
sedlar än någonsin förut.
Man har sagt, all bankrörelsen icke får jemföras med andra
rörelser, emedan den förra kan hafva mera vidsträckt skadliga följder,
än de sednare. Detta må så vara, men jag för min del hyser
den öfvertygelse, att bankrörelsen verkar nyttigast, då inga onödiga
band fjettra densamma. Det är af vigt, att de Banker, som upstå,
erbjuda full säkerhet för deras åtagna förbindelser, men är detta
vilkor upfyldt, skola icke, såsom jag fullt och fast tror, mera sedlar
utkomma i rörelsen än som rörelsen behöfver. Jag hyser icke någon
förhoppning, alt denna min åsigt f. n. skall lyckas göra sig
gällande, och som jag ännu icke vet, huruvida det nu diskuterade
förslaget skall blifva en lag eller en förfatln., vill jag icke påyrka
antagandet af denna lista §, utan instämmer med de ledamöter, som
hafva begärt, att lista §:n i 1846 års förfatln. skall i stället intagas.
Innan jag slutar vill jag yttra några ord om det nya förslag i
afseende å sedel-emissionens begränsning, som Finans-Kommitéen afgifvit
och Hr Gripenstedt förordat. Jag för min del kan icke gilla
denna tanke. Man kan visserligen approximatift bestämma, huru
mycket sedlar rörelsen vid innevaride tidpunkt behöfver, men man
kan omöjligt beräkna, huru mycket sedlar den kommer att behöfva
om ett eller flera år. Då en ny lag skall stiftas, bör den val icke
22
Den 16 September f. m.
vara så beskaffad, att den måste förändras efter ett eller annat år.
Jag anser derföre delta sätt alt begränsa Privatbankernas verksamhet
vara ganska olämpligt.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: För min del
anser jag förevar:de § vara ganska bra sådan den är. I afseende å
dess rällsenlighet ber jag endast att få åberopa de få, men innehållsrika
ord, som Hr Riks-Arkivarien Nordström i sin, Betänk, vidfogade
reservation derom yttrar. Beträffande åter dess praktiska
nytta, instämmer jag helt och hållet med Frih. Tersmeden. Jag
anser mig derföre vara skyldig att yrka bifall å §:n, ehuru jag förutser,
alt R. o. Ad. kommer att blifva af en motsatt mening.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att, sedan Hr Aminoff fränträdt sitt
förra förslag, i afseende på förevande § blifvit yrkadt, af Frih. Palmstjerna
afslag, och af Hr Gripenstedt, alt R. o. Ad., med afslag å
densamma, måtte antaga l:sta §:n af 1846 års Kungörelse ang:de
enskilde Banker; i hvilken sednare mening äfven Frih»Tersmeden
instämt; hvaremot Hr Montgommerie yrkat bifall till den af Utsk:n
föreslagna §.
Propos. framstäldes försl till bifall å förevaride §, men dervid
ropades JNej, och sedermera, i öfverensstämmelse med Frih. Palmstjernas
yrkande, till afslag derå, hvarvid ropades Ja och Nej; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad., med afslag å
denna §, behagade antaga Lsla §:n af 1846 ars Kungörelse angrde
enskilda Banker, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja,
blandade med Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
§§:ne 2, 3 och 4.
Bi föllos.
§:n 5.
Frih. Tersmeden: I 5:te §:n står ordet lag. Jag hem
ställer
om detta ord, ifall förslaget kommer alt anses såsom tillhörande
den ekonomiska lagstiftningen, kan anses liktydigt med ordet
förfaltn.
Hr Carleson: Ordet lag kan afse sladganden af både civil
och ekonomisk lagstiftnings natur.
Frih. Tersmeden: Jag för min del anser likväl ordet för
fattning
vara lämpligare än ordet lag, ifall K. M. i ekonomisk
lagstiftningsväg stadfäster detta förslag.
Gr. Lagerbjelke: Jag för min del anhåller om bifall lill
denna §. Jag har redan förut anfört de motiver, som ligga till
grund för min åsigt i saken, och jag anser mig således icke böra
uptaga R. o. Ad:s tid med att uprepa hvad som förut blifvit sagdt.
Hr Gripenstedt: Nu se vi redan följden af beslutet, att
lemna oafgjord!, huruvida delta förslag är ämnadt att blifva en lag
Den 16 September f. m.
23
eller en författa. Det är väl gifvet att då maD diskuterar ett i förslaget
förekommande stadgande, man måste tillse'att detsamma sättes
i öfverensstämmelse med den egenskap, förslaget kommer att få. Om
förslaget blifver en lag, så bör ordet lag begagnas; om förslaget
deremot blifver en förfaltn., så bör detta ord i stället begagnas.
Då man icke velat på förhand göra sig reda för naturen af det arbete,
hvarom vi nu öfverlägga, tror jag, alt vi icke hafva någon
annan utväg, än att låta dessa benämningar vara eventuella, till dess
beskaffenheten af förslaget blifvit gemjm formligt beslut bestämd.
Gr. Sparre: Ehuruväl man, på sätt Hr Carleson omnämnt,
understundom benämner våra ekonomiska författnrr lagar, så är likväl
ordet förfaltn. det vanligaste. Vid sådant förhållande anser jag
det vara mindre lämpligt, ali R. o. Ad. genom godkännande af
denna § binder sig vid ordet lag. Del mätte dessutom vara en
oskyldig utväg, om R. o. Ad., på sätt Hr Gripenstedt föreslagit,
godkäuner §:n under förbehåll, att om R. o. Ad., vid ärendets
slutliga handläggning, skulle finna frågan vara af ekonomisk natur,
ordet lag utbytes emot ordet förfaltn. ' _
Gr. Lagerbjelke: Det har redan förut blifvit påpekadt, alt
orden förfaltn., förorda, m. fl. benämningar begagnas äfven för
sådana lagar, hvilka af Konung och Ständer gemensamt beslutas.
Hvad nu detta förslag beträffar, sä förefinnes i den redan godkända
4;de §:n ett stadgande, som äfven mina värde motståndare torde
medgifva vara af civil-lags natur. Del lyder som följer: ”Bankbolaget
lyder under Rådstugurätten i den stad, der Bankens hufvudkontor
är beläget.” Man må nu utsträcka K. M:s rättighet att lagstifta
i ekonomisk väg huru långt som helst, så lärer man likväl icke vilja
gå så långt, att man påstår, det K. M. har rättighet att utan Ständernas
samtycke bestämma forum för rällssökande, hvilket, så vidt
jag vet, bestämmes i allmänna lagens Rätleg:s Balk.
Jag anhåller vördsamt om §:ns godkännande.
Frih. Palmstjerna: Mig synes alt man vid detta tillfälle
mycket väl kan undvika att tvista, huruvida ordet lag eller ordet
förfaltn. här skall begagnas. Jag anser nemi. alt hela uttrycket:
”under sådan kontroll af offentlig myndighet, som i denna lag stadgas”
bör förändras. Denna offentliga myndighet är, på sätt R. o.
Ad., då vi hinna längre fram i förslaget, skall finna, K:s Befide. Jag
för min del anser det vara lämpligare* att kontrollen öfver Privatbanks
förvaltning utöfvas af någon annan myndighet. Jag vill bevisa
detta genom ett exempel. I Östergöthland är Landshöfd.-residenset
förlagdt i Linköping. Om nu en Privatbank inrättas i någon
annan stad inom länet, t. ex. Norrköping, så vore det, enl.
min tanke, föga lämpligt, att en i denna stad ej bosatt, dessutom
med maktpåliggande ärenden öfverhopad embetsman utöfvade en så
vigtig kontroll. Det torde vara vida lämpligare att updraga densamma
åt i Norrköping bosatta, dertill skicklige personer. Jag anser
således att i denna lag icke bör bestämmas, af hvilken myndighet
kontrollen skall utöfvas, och hemställer derföre, huruvida
24
Den 16 September f. m.
icke orden: ”sorn i denna lag stadgas” kunde utbytas emot orden:
”sorn af K. M. bestämmes.”
Hr Carleson: Till uplysning för dem, hvilka fästat sig vid
ordet lag såsom olämpligt, får jag erinra om innehållet af89:de§:n
Reg.F:n, der ordet lagar, jemte ordet författtur, begagnas för alt utmärka
stadganden, som Rikets allmänna hushållning röra. Jag tror
således, att ordet lag ganska väl här kan bibehållas, äfven om förslaget
anses vara af ekonomisk lagstiftnings natur.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag tror, alt man skulle,.,
kunna undvika begagnandet af ordet lag, om uttrycket: ”sorn här
nedan stadgas” införes i st. f. orden: ”sorn i denna lag stadgas.”
Frih. Palmstjerna: Jag har ingenting att erinra emot Gr.
Gyldenstolpes förslag, såvida det, som här nedan stadgas, icke bl ifver
detsamma, som längre fram i delta förslag uti ifrågavar:de hänseende
finnes stadgadt.
Frih. Tersmeden: Om jag rätt uppfattat Frih. Palrastjernas
anmärkn. emot denna §, afsåg den, alt kontrollen öfver Privatbankerna
icke ovilkorligen borde vara updragen ål K:s Befh:de. Jag tror
att goda skäl tala för denna åsigt, men jag hemställer, huruvida
det icke vore lämpligare att väcka förslag om förändring härutinnan,
då de §§:r, som afhandla kontrollen, till afgörande företagas.
Propos. till bifall å förevar:de §, utan förändring, blef härefter
framsläld, men besvarad med Nej; hvarefter R. o. Ad. biföll denna
§, med utbyte af orden ”i denna lag” emot orden ”bär nedan.”
§:n 6.
Frih. Palmstjerna: Utsk:n hafva här föreslagit de särskildta
punkterna a), b), c), d) och e) i likhet med K. Kung. af år 1846,
men, hvad punkten f) beträffar, är en ändring af hvad punkterna
f) och g) i nämnde Kung. innehåller, vidtagen. Punkten f) i denna
§ innehåller endast, att i bank-bolagsreglorna skall intagas sältet
för bankrörelsens bedrifvande. Således hafva Ulsk:n velat lemna
bolagen full frihet härutinnan, med uteslutande af alla de föreskrifter,
som hittills hafva varit gällande för alla Privat-banker. Enl.
Utsk:ns förslag skulle en Privatbank kunna inskränka sin rörelse endast
lill diskont-rörelse eiler utlåning emot namn, med uteslutande
af upp- och afskrifnings-räkning och kreditiv-rörelse, som alla banker
f. n. idka och för allmänheten medföra den väsendtligasle nyttan;
ty diskontrörelsen kan endast i högst få fall anses vara af
verklig nytta för allmänheten, enär de penningar, som derigenom
komma i rörelsen, skulle komma dit i alla fall, då enskildta personer
utlåna sina penningar, till hvarandra, utan att sådant behöfver
gå genom Banken. Krediliv-rörelsen samt upp- och afskrifningsräkning
måste deremot ovilkorligen genom Bank bedrifvas. Jag
anser således föreskrifterna i 1846 års Kung. riktigare. Visserligen
kan, om lista §:n ändras i öfverensstämmelse med nämnde Kung.,
K. M. neka oktroj åt eli sådant bankbolag, som endast ämnar
drifva diskontrörelse, men jag tror ändock att det är bättre att
Den 16 September f. m.
25
behålla 1846 års Kangis stadgande i förevaride fall och hoppas att
R. o. Adr delar denna min åsigt.
Frih. Tersmeden: Anledmn till den förändring, Utskin här
gjort, är alt man velat förenkla uttrycket, derigenom att man, i st.
f. alt i 1846 års Kung. slå 2:ne mom. nemi.: 1) om sättet för
utlåningen och 2) om deposition på upp- och afskrifnings-räkning,
endast föreslagit ett morn., nemi. ”om sältet för bankrörelsens bedrifvande,
” i hvilket utan tvifvel de båda förstnämnda innefattas.
Men om denna förändring skulle leda till hvad Frih. Palmstjerna
förutsatt, är densamma naturligtvis mindre lämplig. Likväl skulle
jag tro, att när det beror på K. M. att granska bolagsreglorna m.
m., man kan vara förvissad, att det äfven tillses, att den lånerörelse,
Banken kommer att bedrifva, blifver så inrättad, att den medför
-nytta för landet. Jag vill således icke bestämdt motsätta mig
Frih. Palmst jernäs förslag, så framt det tillvinner sig R. o. Adis bifall.
FIr Aminoff: Medgifvas måste, att det ifrågavaride momit
innehåller så väl diskontrörelse, som upp- och afskrifnings-räkn ing,
ni, m. Men, detta oaktadt, är det försigtigasl, att bibehålla de
gamla bestämmelserna, och ej skäl alt ändra stadganden, då sådant
icke är af verkligt behof påkalladt, hvarföre jag instämmer i Frih.
P.dmstjernas förslag.
Hr Gripenstedt: Det torde vara ostridigl, att de nyttigaste
rörelsegrenarne bos en Bank äro kreditiv- och deposilionsrörelserna.
Om således de f. n. i detta afseende gällande bestämmelserna lemna
någon större garanti för, att dessa förelsegrenar af Bankerna skola
på ett tjenlig! sätt bedrifvas, tror jag alt det vore bättre atl bibehålla
dessa bestämmelser sådana de äro, än att antaga de nya föreslagna.
Men för min del tror jag icke att de förra innehålla någon
verklig garanti i detta hänseende. Det är nu blott föreskrifva,
att bolagsreglorna skola innehålla stadganden ang:de sättet för kreditiv-
och depositions-rörelsen. Således äro dessa rörelser endast
narangifna, ulan atl det dermed på något sätt är sagdt, huru
de skola bedrifvas. Man kan då mycket väl tänka sig, att ett bankbolag,
som ville eludera delta stadgande, bestämmer, alt depositionsrörelsen
sä inrättas, att någon ränta för de deponerade penningarne
ej betalas, hvilket naturligtvis har till följd, att allmänheten ej begagnar
sig af depositions-rätten, utan stadgandet endast blifver en
död bokstaf. Det är således i sjelfva verket ulan all vigt, om rörelsegrenarne
äro i lagen namngifna, eller icke, ty den verkliga garantien
ligger i den §, som gifver K. M. rättighet att pröfva bolagsreglorna,
och, om de icke befinnas tjenliga, vägra sin sanktion
för bolaget. Pä grund häraf tror jag det vara i saken fullkomligt
likgiltigt, ora de gamla eller nya bestämmelserna af R. o. Ad. antagas;
men då de öfriga Stånden troligtvis bifalla Utskms förslag,
skulle ett olika beslut af detta Stånd endast onödigtvis splittra meningarne
och fördröja afgörande!, hvarföre jag för min del anser
det vara bäst att bifalla mom.
26
Den 16 September, f. m.
Frih. Palmstjerna: Man kan gerna bifalla förslaget, såvida
man vill låta allt gå vind för våg och anser det vara likgiltigt,
huruvida ett bättre eller sänne beslut fattas i en så vigtig fråga som
denDa. Att möjligen de öfriga RiksSt:n icke aktgifva på den betänklighet,
som möter ett bifall till denna §, kan jag för min del
icke anse utgöra ett skäl för R. o. Ad. att göra sig skyldig till
samma förbiseende och vid beslutets fattande åsidosätta nödig försiktighet.
Om i förslaget endast omnämnes, att reglorna skola
innehålla stadganden om sättet för bankrörelsens bedrifvande, så
gifva dessa ordalag ingen anledning att antaga, det banken ovilkorligen
skall vara skyldig att drifva kreditiv-och deposilions-rörelse;
men om, på sätt för närvarrde finnes stadgadt, lagen uttryckligen
föreskrifver, alt bestämmelser om dessa rörelsegrenars bedrifvande
skola finnas i bolagsreglorna, kan man svårligen förmoda, att ett
bolag, som önskar tillstånd all bedrifva bankrörelse, skall vara så
oförsigtigt, att det uprättar ett oantagligt reglemente. Jag tviflar
uppå, alt en sådan tilltagsenhet kan finnas hos ett bolag, och befarar
således ej, alt det stadgande, hvars bibehållande jag föreslagit
och fortfarande yrkar, skall eluderas, på sätt Hr Gripenstedt
förmenat kunna ske.
Hr Gripenstedt: Den siste värde talaren har ansett, att ett
godkännande af Utslens förslag skulle vara synonymt med att låta
saken gå vind för våg. Emot detta påstående får jag för min del
protestera. Jag har förordat förslaget: derföre att jag anser detsamma
medföra precist samma nytta och säkerhet sorn det nu gällande
stadgandet, och skälen härtill, hvilka hittills icke blifvit vederlagda
eller lärer kunna vederläggas, har jag äfven i mitt förra
yttrande uppgifvit.
Den tilltagsenhet, som Frih. Pälmsfjerna anser vara alldeles
omöjlig att förutsätta, existerar emellertid. Det finnes nemi. banker,
som 'ställt deras up- och afskrifnings-räkningar just så, som
jag förutsatte, eller på det sätt, att de icke betala någon ränta på
dp insatta medlen, oell vid sådant förhållande hemställer jag
hvad slags garanti för ett nyttigt bedrifvande af bankrörelsen det
ligger i denna bestämmelse, och om ej den enda verkliga tryggheten
i detta hänseende måste sökas i den l:sta §:n. Allt namngifvande
af de särskildta rörelsegrenarne, hvilket Frih. Palmstjerna
så ifrigt förordar, forde således vara en fullkomlig likgiltighet, visserligen
utan skada, men också utan gagn.
Sedan öfverläggningen härmed ansetls fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, alt, i afseende på början af denna § till och
med mom. litt. e, icke olika meningar blifvit yttrade; men Frih.
Palmstjerna yrkat att, i stället för mom. litt. f, måtte införas de
deremot svarande mom. i 1846 års Kungörelse ang:de enskilda
Banker, nemi.” f) om sättet för utlåningen och om kredilivrörelsen,
samt g) om deposition på up- och afskrifningsräkning”, blef
propos. till bifall å ,Utsk:ns förslag utan förändring först framsläld,
men besvarad med starka Nej, jemte några Ja; hvarefter R. o.
Den 16 September, f. m.
27
Ad. biföll förevande § med den af Frih. Palmstjerna yrkade
förändring.
§:n 7.
Frill. Palmstjerna: Början af 2:dra mom. i denna § lyder
sålunda: ”Såsom säkerhet för den del af teckningssumman
eller grundfonden, som ej uti reda penningar tillskjutits etc.”
Då hela den summa, som skall i reda penningar tillskjutas, icke
behöfver vid bankens öpnande genast erläggas, utan endast en viss
del deraf, så att den andra delen kan tillskjutas vid en annan
tidpunkt under loppet af det år, som förlöper efter bankens trädande
i verksamhet, torde R. o. Ad. finna, att ordet tillskjutils här är
orätt begagnadt och att det bör förändras till tillskjutes.
Hr Arnell: I min, Betänk, vidfogade reservation finnes redogjort
för motivet, hvarföre jag ansett aktier icke böra såsom
säkerhelshandlingar- emottagas. Jag vill ej bestrida, att det ju
icke finnes aktier, som ega stor säkerhet, men det finnes äfven
aktier, som icke äro säkra. Man har visserligen sökt förekomma
vådan af aktiers antagande såsom säkerhetshandlingar derigenom,
att man stadgat, det alla bolagsmännen skola vara för bankbolagets
skuld solidariskt ansvarige, men detta torde dock ej få anses såsom
aldeles lillfylleslgörande. Likväl tror jag, att, sedan lista §:n genom
R. o. Ad:s beslut undergått den hufvudsakliga förändring, att K.
M. har sig öppet att tillåta bankrörelse eller icke, det är af mindre
vigt, att aktiebref från säkerhetshandlingarne uteslntes, hvarföre
jag ej heller vill sådant bestämt påyrka.
Hr Aminoff: Sedan den siste värde talaren nu förklarat, att
han ej vill påyrka aktiers uteslutande från säkerhetshandlingar, har
jag, som förut begärde ordet och innan denna förklaring afgafs,
ej något alt i saken vidare andraga.
Gr. Sparre: Hvad först beträffar Frih. Palmstjernas anmärk,
emot ordet ”tillskjutils,” finner jag densamma vara fullt befogad och
förmodar, att det orätta ordets begagnande härleder sig från något
förbiseende eller skrif-fel.
Vidkommande derefter Hr Arnells yttrande, så och då den
värde ledamoten ej framställt något bestämdt yrkande, torde yttrandet
ej behöfva till besvarande uptagas. Hr Arnell har sjelf erkänt,
alt aktier kunna vara fullgoda säkerhetshandlingar. Det är
väl då icke skäl att utesluta dem, och torde härvid ej böra förbises,
att alla säkerhetshandlingarne, enligt mom:s innehåll, skola
af bolaget godkännas, vid hvilket förhållande det ej är troligt, att
bolagsmännen, som äro för bolagets förbindelser solidariskt ansvarige,
skola godkänna sådana aktiebref, hvars säkerhet kan ifrågasättas.
Propos. till bifall å denna § utan förändring blef först framstäld,
men besvarad med Nej; hvarefter ifrågavar:de § bifölls med
den förändring att, i stället för ordet ”tillskjutits”, infördes ordet
”tillskjutes.”
i
28
Den 16 September f. m.
§:n 8.
Bifölls.
§:n 9.
Gr. Sparre: l:s(a mom. af denna § utgör onekligen elt af de
vigtigaste stadganderna i liela lagförslaget. Här är icke fråga om
mindre än möjligheten för Privatbankerna att existera, ty, så vidt
jag kunnat erfara och för att döma efter de yttranden, sorn af delegare
i dessa banker vid flerfaldiga tillfällen blifvit afgifna, skulle
inskränkningen af deras sedelutgifningsrätt till sedlar å 6 R:dr 32
sk. b:ko helt och hållet tillintetgöra deras tillvaro. Sedan man numera,
såsom jag har grundad anledning att tro, kommit ifrån den
obenägenhet, som man vid flera riksdagar hyst och uttalat emot
Privatbanker, så förebäres hufvudsakligen emot de små sedelvalörerna
endast ett enda skäl, och detta är, alt dessa sedlar ej enmtlagas
vid kronouppbörd och nedsättande af bördeskilling, hvilket
skulle lända allmogen till stor olägenhet. Hvad det sednare angår,
så tror jag, att det uppgifna förhållandet ej i allmänhet inträffar,
och vidkommande åter olägenheten, alt Privatbankssedlar ej emottagas
. vid kronouppbörden, så känna vi äfven, alt de mindre sedlarne
till största delen cirkulera i bankernas granskap, så att de lätt
kunna emot Riksbankens sedlar utbytas, hvarförutan bör bemärkas
att Privatbanksdirekliouerna merändels .träffa öfverenskommelse med
Landträntmästarne och kronofogdarne derom, alt bankernas sedlar
skola i upbörd emottagas. Jag tror således, att några egentliga
olägenheter af Privatbankssedlar å mindre valör än 6 R:dr 32 sk.
icke skola upkomma. Vill man bibehålla privatbanker såsom för landet
nyttiga anstalter, bör man ej genom lagstiftning, förhindra dem
alt på elt ändamålsenligt sätt verka. Det kan icke bestridas, att
de små sedlarne hålla sig i rörelsen under mycket längre tid ände
stora, hvaraf följer, alt Privatbankerna kunna på ett mera bankmessigt
och för orterne nyttigt sätt. bedrifva deras rörelse, om sedlarnes
minimivalör är låg. Vi böra således icke förhindra dessa
inrättningar alt verka pä ett så väl för dera sjelfva som det allmänna
nyttigt sätt, ty det är en sanning, att livad som för banken
sjelf är nyttigt, är äfven nyttigt för den ort, der banken finnes.
Ur hvilken synpunkt jag än må betrakta saken, finner jag således
det vara högst lämpligt ali ej förändra den sedelutgifningsrätt,
som för närvarule är Privatbankerna medgifven, hvarföre jag anhåller
att 1 mom. måtte i öfverensstämmelse härmed förändras.
Frih. Rehbinder, Fred. Wilh.: 1 likhet med den siste
värde talaren anser äfven jag, att antagandet af denna §:s Usta
mom. skulle nästan vara en tillinletgörelse af alla Privatbanker
eller åtminstone tillfoga dem ett obotligt sår. Om denna åtgärd
vidtages och, till följd deraf, Privatbankerna måste uphöra med deras
rörelse, befarar jag, att många förluster, åtföljde af mycket
missnöje, skulle upkomma i landsorterna. Så länge vi icke hafva
sådana anstalter, som kunna ersätta Privatbankerna — ty de obetydliga
Filialbanker, som för närvarule finnas, kunna ej göra det —
Den 16 September f. m.
29
sä vore det i sanning en för jordbrukarne högst olycklig tilldragelse,
om Privalbankerna uphörde. Jag fruktar att det kunde föranleda
lill landtegendomarnes fall. Vid denna riksdag hafva fatlats
flera beslut, hvilka, elium, jag medgifver det, af behofvet påkallade,
kunna leda lill samma resultat. Landtbruket är likväl
Sveriges modernäring och bör framför alla andra skyddas.
Jag kan icke instämma uti Gr. Sparres yttrande, att den afundsjuka
och det hat, hvarmed privatbankerna haft att kämpa, numera
helt och hållet upphört. De existera verkligen ännu och bästa beviset
derpå är just det förevaride stadgande!;, ty hvarföre skulle
man eljest hafva föreslagit detsamma? För allmänhetens beqvämlighet
är det onekligen bäst alt Privatbankerna få utgifva sedlar å
små valörer. Skulle dessa banker hädanefter icke få utgifva mindre
sedlar än å 6 R:dr 32 sk., skulle deraf många olägenheter
upkomma, emedan det mesta småmyntet utgöres af silfvermynt.
Om t. ex. smärre penningeremisser skulle afsändas, blefve postportot
så dyrt, att det uppgick till en stor del af sjelfva remissen.
Man bör väl i främsta rummet afse allmänhetens beqvämlighet.
Skälen för den motsatta åsigten i denna fråga, hvilka redan
blifvit af Gr. Sparre uptagna, äro i sanning så obetydliga, att jag
icke ens kan fatta, huru de kunnat leda till det resultat, vi nu
hafva för oss. Hvad bördeskillingen beträffar, så kan jag vitsorda,
alt besväret att emottaga 100 sedlar på mindre valör är föga större
än besväret alt emottaga 50 sedlar pä större valör. Vidkommande
åter kronouppbörden, så emottagas merändels privatbankssedlarne
vid uppbörden inom det län, hvarest banken har sitt säte.
Min oförgripliga mening är, att Privalbankerna verkat mycket
godt i landet. Inom alla de orter, der sådana inrättningar upstålt,
har landtbruket gått betydligt framåt. Det onda de skola hafva
åstadkommit, kan jag deremot ej uppgifva. I öfverensstämmelse
med denna min åsigt, anhåller jag, att 9 §:s 1 mom. måtte undergå
den förändring, alt minimivalören å Privatbankernas sedlar
nedsättes till 3 R:dr 16 sk. b:ko, motsvarande 1 R:dr 12 sk. silfver.
Hr Arnell: Då jag inlåter mig i denna diskussion, afser
jag, att denna lag icke skall antagas såsom civillag, ty bestämmelserna
ang:de sedelvalören tillböra ovedersägligen den ekonomiska
lagstiftningen, som tillkommer K. M. ensam. Men äfven under
förutsättning, att förslaget icke får civil-lags natur, anser jag det
vara skål för R. St. att uttrycka den opinionen, alt privatbankerne
böra få utgifva sedlar, lydande å mindre belopp än 6 R:dr 32 sk.
Jag behöfver ej utveckla skälen härför, enär föregående talare redan
dem anfört, men ber endast att få upläsa ett stycke af den reservation,
Riksarkivarien Nordström i-delta ämne afgifvit:
”Det är uppenbart, att de kurserande sedelvalörerna i väsendtlig
mån borde rätta sig efter de genom de allmännast förefallande
omsällningarne bestämda behofven af lämpliga värdenämnare, med
afräkning af de myntvalörer, som bestå af silfver. Erfarenheten
har visat, att Privatbankernas nuvarande minimi-sedelvalörer på 3 R:dr
16 sjs. b;co äro för nämnde ändamål synnerligen behöfliga. På
30
Den 16 S ep t ernber f. m.
hvilken giltig grund skola de då afskaffas? Är man ej säker på,
att Privatbankerna skola kunna inlösa dem vid infordran, om de
utgifvas i större mängd och blifva längre lid utelöpande? Nå väl;
då bör man lägga boten, der man fruktar soten, och skärpa säkerhelsvilkoren,
men icke kasta ut barnet med badvattnet, eller godtyckligt
förbjuda hvad som, noga öfvervägdt, är för den allmänna
rörelsen behötligt och nyttigt. Eller månne den nu föreslagna säkerheten
kan anses blifva större derigenom, att sedlarnes minimivalör
är högre? En sådan mening synes mig vittna om mindre
klar öfverblick af förhållandena. Ju lifligare och friskare deh rörelse
är, som en Bank naturligen får bedrifva, desto såkrare och punktligare
skall den kunna motsvara sina förbindelser, och rörelsen blir
i samma mån lifligare, som Banken är oförhindrad att fritt motsvara
cirkulationens behof.”
Propos. till bifall å Utskms förslag utan förändring blef härefter
först framstäld, men besvarad med Nej; hvarefter R. o. Ad.
biföll ifrågavar:de § med den förändring i lista mom. att, i stället
för ”6 R:dr 32 sk. banko, motsvarande 2 R:dr 24 sk. silfver”, infördes
orden ”3 R:dr 16 sk. banko, motsvarande 1 Ridr 12
sk. silfver”.
§:n 10.
Frih. Palmstjerna: I afseende å lista mom. af denna §
anhåller jag att få göra några erinringar. Det är föreslaget, att
alla sedlar skola vara lika till valörer, storlek och färg, på sätt
K. M. närmare bestämmer. Alt de skola vara lika till valörer
och storlek, anser jag vara ganska riktigt. Annorlunda förefaller
mig bestämmelsen om lika färg å alla sedlar. Vi se huru de nuvaride
Privat-bankerna söka alt betrygga sina sedlar emot förfalskning
genom att gifva dem olika färger och denna omsorg är, enligt
min tanke, ganska berömvärd. Om man nu bestämmer, alt
alla Privatbankssedlar skola hafva samma färg, kan det tydas så,
att alla sedlar skola vara enfärgade, och att således det mångfärgade
trycket å dem icke får begagnas. Detta kunde visserligen
förekommas sålunda, alt ordet färg utbyttes emot ordet färger,
men sådan är icke afsigten med Utskins förslag. Dessutom anser
jag del vara ganska nyttigt, att hvarje Privatbank har sin särskildta
färg å sedlarne. Om alla banker skulle hafva samma färg på alla
sedlarne, så kan sådant medföra olägenheter. Vi, veta, att hvarje
enskild banks sedlar endast invexlas inom den ort, der banken är
belägen. Om nu alla sedlar få lika färg, kan det hända, att den
mindre bildade allmogen, genom att ej så noga gifva akt på hvad
som står skrifvet på de till utseendet aldeles lika sedlarne, blifver
mera besvärad med främmande Privatbankssedlar, än som för när
vande
är fallet. Det är således för den stora allmänhetens skuld
nyttigare, att hvarje bank har särskild färg å sina sedlar. Andra
olägenheter kunna äfven upkomma. Om t. ex. det befinnes, att
en Privatbanks sedlar blifvit förfalskade, så kan denna upptäckt lätt
föranleda till det beslut af bankbolaget, att sedlarnas färg skall
förändras, men som denna lag säger, att alla sedlar skola
Den 16 September f. m.
31
hafva samma färg, kan detta beslut ej verkställas annorlunda, än
att alla Privatbankerna ändra färgen på sina sedlar, hvartill de
dock, emot deras bestridande, icke torde kunna tvingas. Hvar och
en inser, alt många olägenheter och tvistigheler häraf kunna tipkonima.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, hemställer jag, huruvida
icke ordet färg borde ur mom. utgå, eller föreskriften ändras
sålunda, att endast hvarje serskild bank ålägges, att hafva lika färg
pä alla sina sedlar.
Hr Aminoff: Man har anfört mot Ulskrns förslag, att färgen
på sedel-blankellerne borde vara olika för hvarje enskild bank,
emedan man då lättare kunde skilja lill hvilken Bank de egentligen
hörde; detta medgifves, men den egentliga nyttan och fördelen
häraf kan jag icke finna. Vill man dock veta, till hvilken enskild
Bank sedeln hörer, så igenfiones sådant af Provinsens vapen derå,
orten hvarest sedeln år utgifven och Direktörernes underskrifter.
Den största olägenhet är, om lika valörer och lika storlek på sedlame
hafva olika färger. Skulle någon förändring i de sammansatta
Utskrns förslag,, ronde färgen på sedlarne, medgifvas, bör åtminstone
bestämmas, att hvarje serskild enskild bank skall hafva en och
samma färg på alla sina sedlar.
Genom den rätt, enskilda banker nu äga, afl låta förfärdiga
sina sedel-blankeller, hvar heldst de behaga, inom och utom riket,
finnes ingen kontroll mot missbruk och förfalskning, hvarigenom ej
allenast den enskilda banken, utan äfven den stora allmänheten kan
blifva lidande, emedan det är ganska läll, i våra upfinningsrika tider,
att anbringa Direktörernes och Kamrerarens namn på sedeln,
det enda som felas, för att göra densamma gällande i den stora
rörelsen.
För att förekomma denna olägenhet, hvilken jag vill kalla fara,
föreslås, alt de enskilde bankernes sedel-blanketter hädanefter må
förfärdigas vid R. Stms Bank under nödig kontroll och tillsyn, dock
mot skyldighet för de enskilda bankerne alt ersätta alla omkostnaderne.
Frih. Tersmeden: Det bar länge försports ett allmänt klagomål
öfver den mängd olika sedlar, hvilka bär i landet varit gängse.
För att afhjelpa detta klagomål hafva Utsk:n föreslagit, att alla Privatbankssedlar
skola hafva lika valörer, storlek och färg, hvilket äfven
till en del öfverensstämmer med hvad Finans-kommitéen tillstyrkt.
l:sta mom. af 9:de §:n utaf denna koitfmitées förslag till
förfalln. lyder nemi. sålunda: ”Sådana kredit-sedlar eller förbindelser,
som i l:sta §:n «l:sla momdet omförmälas, skola utfärdas på
blanketter, hvilka, likformigt uprällade och lydande på samma valörer
för alla enskilda banker, genom vårt Finans-Departement tillhandahållas
emot ersättning för kostnaden.” Häraf synes det, att
nämnde kommité ansett likhet emellan sedlarne endast behöfva finnas
i afseende å formen och valörerna. Della öfverensstämmer äfven
med hvad Frih. Palmstjerna nu föreslagit och, i likhet med honom,
anser jag, att det icke vore lämpligt, alt alla bankens sedlar hade
32
Den 16 September f. m.
samma färg. I afseende å förelrädet emellan de olika fägerna, så
tror jag, att man numera kommit till den öfvertygelse, alt de färglösa
eller de hvita sedlarne äro mest belryggade mot förfalskning;
men, såsom sagdt är, det må bero på bankbolagen sjelfva atl bestämma
sedlarnes färg.
Deremot kan jag icke instämma i FIr Aminoffs mening, alt sedelblanketterna
böra genom Riksbankens försorg Privatbankerna tillhandahållas.
Della skulle leda till den följd, ali Riksbanken näslan
iklädde sig en moralisk ansvarighet derför, att sedlarne ej skulle
kunna förfalskas, hvilket jag anser vara oriktigt, och linner snarare,
att man bör öfverlemna ål Privalbankerne sjelfva, atl så mycket som
uiöjligl skydda sig emot sedellörfalskuing. Jag kan icke finna- någon
serdeles våda deruti, atl Privalbankerna beställde sina blankeller&ntingen
vid Tumba eller hos någon gravör utomlands, och skulle äfven
våda deraf upkotnma, så är det ju den banks ensak, som sig
icke bättre föresåg.
Jag yrkar således ingen annan förändring af mom. än atl ordet
färg derifrån utgår.
Gr. Gyldenstolpe: Jag förenar mig desto hellre i Frih.
Palmsljernas yrkande cm borttagandet af ordet färg, som det kan
komma alt draga länge ut på tiden, innan man mera allmänt kommer
underfund dermed, att sedlarnes färgning icke utgör något säkert
skyddsmedel emot deras förfalskning. Dessutom skulle detta
stadgande lägga hinder i vägen för en Privatbank att låta förfärdiga
hvita eller färglösa sedlar, hvilket är högst olämpligt.
I afseende å Hr Aminoffs framställning, instämmer jag i det
bestridande deraf, som Frih. Tersmeden afgifvit, och anser det ej
vara tjenlig!, att Riksbanken blifver de enskilda Bankernas sedelförläggare.
Hr Aminoff: Utsk:n hafva föreslagit, alt alla enskilda Ban
kers
sedlar skola vara lika lill färgen; delta är alldeles omöjligt,
om icke papper och färgning sker på ett och samma ställe och efter
en och samma grund. Antages denna likhet i färg, så är
nödvändigt föreskrifva, alt blanketterne i sin helhet ovilkorligen
böra förfärdigas vid R. St:rs Bank och under dervarande kontroller.
Detta synes af vissa talare icke vilja raedgifvas, och de skäl, som
blifvit anförda, kan åtminstone ej jag godkänna.
Då Charla-Sigillata-papperet med flera andra vigtiga papper och
tryck förfärdigas under R. St:rs Banks tillsyn och vård, borde icke
hinder niola för de enskilda Bankerne, att mot full ersättning få
sina sedel-blanketter äfven derstädes förfärdigade, emedan om missbruk
och förfalskningar inträffa till skada för de enskilda Bankerne,
skall följderne deraf inverka äfven på sjelfva Riksbanken.
Man har vidare såsom hinder för mitt förslag anfört, att missbruk
m. m. äfven kan ske inom Bankens egna verk. Detta är möjligt,
men obevist, och jag lvidar på, att något sådant kan inträffa,
på grund af den närmare kännedom jag eger om Banken och dess
sammansättning i dess aldra minsta afdelningar. Deremot äro missbruken
-
Den 10 September f. m.
33
braken och förfalskningarne möjliga, då allt, utom underskrifterue
på sedlarne, är gjordt hos enskilde personer, så inom som utom
Riket.
En talare tiar sagt, alt enskilda banken får tacka sig sjelf, om
dess sedlar blifva lätta att efterapa. Frågan är ej nu om efterapning,
ulan om missbruk och förfalskning, och det är till förekommande
häraf som mitt förslag syftar.
Jag fortgår att yr ka, det enskilde tiankernes sedel-blanketter
måtte förfärdigas vid Riksbankens verk och under nödig kontroll,
samt att kostnaderne erhålles af de enskilda bankerne.
Gr. Lagerbjelke: I afseende å frågorna om sedlarnes färg
och blanketternas förfärdigande, förenar jag mig med Frilnne Palmstjerna
och Tersmeden. För öfrigt anser jag mig böra fästa upmärksamheten
på en oriktighet, som, enl. milt förmenande, vidlåder
redaktionen af §:ns lista mom. Deri förekomma orden: ”och skola
för alla dessa banker vara lika till valörer, storlek och färg.” Således
skulle, enl. ordalydelsen, alla privat bankssedlar å så väl högre
som mindre belopp vara af samma storlek. Sådant har naturligtvis
Utsk:os mening icke varit, hvarföre jag vördsamt föreslår, ali ordalagen
mätte sålunda förändras: ”och skola för alla dessa banker
vara lika till valörer, samt för samma valör af lika storlek.”
Då nu öfverlägguingen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., ali, i fråga om denna §, anmärkn:r blifvit gjorda endast i
afseende på lista momitet, hvarföre propos. komme att framställas
serskildt på nämnde morn. och serskildt på den öfriga delen af §:n.
Beträffande merberörde mom. bade blifvit yrkadt af Frih. Palmstjerna,
all orden ”och färg” mätte utgå; af Hr Aminoff, att blanketlerne
lill de enskilda bankernes kredit-sedlar eller förbindelser
skola anskaffas hos R. Sl:rs Bank mot ersättning; samt af Gr. Lagerbjelke,
alt slutet af momitet måtte fä följande lydelse: ”och
skola för alla dessa banker vara lika lill valörer, samt för samma
valör vara af lika storlek, på sått Konungen närmare bestämmer.”
Frih. Palmstjerna: På det att någon stridighet emellan Gr.
Lagerbjelkes och mitt förslag ej må anses förefinnas, anhåller jag
att få förklara, att jag förenar mig i Gr. Lagerbjelkes förslag i afseende
å sedlarnes storlek.
Hr Aminoff: Då ingen annan än jag yrkat, att ordet färg
skall qvarstå, vill jag från detta yrkande afstå, men fortfar deremot
att begära propos. derå, alt sedelblanketterna skola emot ersättning
af Riksbanken förfärdigas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr Aminoffs förslag afsåg
ett tillägg uti momitet, propos. å momitets redaktion torde få framställas
med förbehåll, att R. o. Ad. serskildt må pröfva Hr Aminoffs
förslag lill tillägg, samt hemställde derjemte om R. o. Ad.
ville oförändradt antaga Utskms förslag till 10:de §:ns lista morn.,
hvilken propos. besvarades med Nej.
12 H. 3
34
Den 16 September f. m.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemställde om B. o. Ad.,
med förbehåll att Hr Aminoffs förslag sedermera må pröfvas, behagade
antaga Gr. Lagerbjelkes förslag, ropades Ja; hvarefter propos.
lill antagande af Hr Atuinoffs förslag lill tillägg blef framstäld och
besvarad med Nej.
Hr Aminoff: Jag vill icke begära votering, utan anhåller
endast, att min serskildta mening i afseende å sedel-blanketternas
förfärdigande vid R. St:rs Bank, måtte i prot:t såsom min reservation
antecknas.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. deh öfriga
ulan anmärkn. lemnade delen af 10:de §:n.
Fortsättningen af förevar:de ärendes pröfning blef härefter upskjuten
till eftermiddagens plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomue
Mern., Utlåtm och Betäukm, nemi. från
Stats - Utskottet:
JV2 275, ang:de verkstäld omröstning, i anledn. af RiksShns
skiljaktiga beslut, i fråga om beräkningen af Statsverkets inkomster;
J\s
276, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, rör:de extra Stats-anslag till föremål, tillhörande
4:de, 7:de och 8:de Hufvudtitlarne;
JV$ 277, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse (JYi 75) om anvisande
af fyllnad i ersättning till Wadstena Krigsmanshus-kassa och
Amiralitets Krigsmans-kässan, för de till Statsverket indragna Rusthålls-
samt En per mille-afgifterne vid fastighets köp ;
J\s 278, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. (A? 79) i fråga
om erforderligt Stats-bidrag till uprätihällaade af den Arméens pensionskassa
åliggande pensionering;
Al 279, i anledn. af K. M:s Nåd. framställning om den genom
ökad skatt å brånvins-tillverkningen blifvande tillgångs användande
till inrättande af tvångs-arbelshus i Rikets samtlige län och
Stockholms stad, äfvensom till åtskilliga andra föremål;
A2 2S0, i anledn. af K. M:s Nåd. framställning om ersättning
för åtskilliga af K. Stats-kontoret utaf under händer hafde medel
förskottsvis bestridde utgifter;
M 281, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., om anvisande af
anslag för Svenska natur-alsters, samt industri- och konst-produkters
öfversändande lill 1855 års exposition i Paris;
JV2 282, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om uplåtelse till
staden Malmö af Kronan tillhörig mark för dels utvidgning af sta
-
Den 10 September f. m.
35
dens begrafningsplats och dels sammanbindande af två gator derstädes;
JY§
283. i anledn. af väckte motioner om medels anvisande
lill beiedande af tillfälle tor Landshöfdingen i Kalmar län, att en
viss del af året vistas i norra deleo af länet;
•A2 284, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för de Halländska flygsandsfältens skyddande och förseende
med skogsplantering;
dVs 285, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de anslag af
vinsäd till Ulrika församling af Östergöthlands län;
J\s 286, i anledn. af väckt motion, ang:de åtgärders vidtagande
för fortsatt ingifvande af Samling af förfaltn.-r, ronde Arméen,
dess styrelse och förvaltning;
A? 287, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., äfvensom väckt
motion, i fråga om ersättning till Bergsfogdarne för förlorade löneinkomster;
Banko-Utskottet:
M
59, ang:de disposition af medel, hvarmed Bankens låneoch
kreditiv-rörelse är vorden förminskad;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ek o n.U t skotten:
JVa 26, i anledn. af väckte motioner oro afskaffande af pastoral-examen
eller förändring af gällande föreskrifter ang:de densamma.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag får anhålla, det
R. o. Ad. behagade besluta, att det nu bordlagda BankoUlsk:s
Mern. JVI 59 skall upföras främst å föredragn:s-listan för nästa
plenum.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. bifölls alt BankoUtsk:s
Mern. M 59 skulle upföras främst å föredragn:s-listan för nästa
plenum.
Uplästes en af Hr af Ekenstam, Isiael, inlemnad sålydande
motion:
Sedan man numera antager, alt bränvinet, i följd af de denna
Riksdag vidtagne åtgärder i afseende å tillverkningens ordnande och
beskattning, skall hädanefter här i landet komma att hålla sig i
högre pris än tillförene, och oaktadt påräknadt bifall till den motion,
som visligen blifvit gjord, att fördubbla ansvaret för öfverträdelser,
som begås emot tullförfattningarne, sedan tullsalserne blifvit
i många delar nedsatte, så anser jag för min del oundgängligt, att
dessa förfaltn:r, synnerligen i fråga om de föreskrifter, som speciell
kunna motverka insmugling af bränvin, fordra en serskild up^
3*
36
Den 16 September, f. m.
märksamhet och yäsendtliga förändringar. Jag har väl hört, lill
och med vid offentliga sammankomster, huru man allmänneligen föreställer
sig, att insmugling af stora bränvinsfastager skall möta mycken
svårighet; men såsom d. f. Chef för Vestra rull—Distriktet, w»—
der fem ur, är min erfarenhet alldeles motsatt. Ingenting är deremot
lättare, med bibehållande af nu gällande förfaltntr, sedan nya
bestämmelser tillkommit, sorn förstora de ifrågavar:de frestelser ne.
Fara är, att vi skola blifva öfversvämmade med Danskt bränvin, i
samma mån, som denna varas pris blir högre bos oss än i Danmark.
Jag har erfarit en icke obetydlig smugling, företagen redan
vid ganska ringa pris-skillnad emellan grannstaternes och vårt eget
bränvin, hvadan jag anser otvifvelaktig!, att ännu större pris-skillnad,
i sammanhang med den ytterligare frestelse, sora de Danska
utförsel-premierna ä denna vara föranleda, skall i hög grad öka della
onda, om det ej på allt möjligt sätt motarbetas, hvarförutan bränvinet
ej heller, och knappast'ändå, skall, under längre tider, kunna
bibehållas vid det önskvärda inhemska höga priset, dä både smugling,
lönnbränning och utländska premier verka en opåräknad
tillgång.
Då jag, sora nämndt är, förnummit, att allmänna föreställningen
förmenar, det smuglingen af spirituosa medförer stora svårigheter,
så torde
l:o vara nödvändigt, alt undanrödja en sådan villfarelse hos
dem, hvilka komma att behandla denna fråga. Jag vill derföre, till
uplysning härutinnan, anföra åtminstone några få smngfings-melhoder,
som företrädesvis begagnas vid bränvinets olofliga införande:
a) Under den häfdvunna, lifliga och lofliga afsändningen från
Sveriges syd-östra och sydliga kuster, till de vestra, afgå fartyg med
bränvins-laster, (förpassade t. ex. till Götheborg) med fullständiga
dokumenter. Ankomne till någon för lossning läglig, förut öfverenskommen
plats i skärgården, så verkstålles lossningen. Skulle
den blifva observerad af någon vederbörande, så skyddar sig skepparen
med tillåtelsen uti den gällande Förpassningsstadgan af d. 15
Maj 1S43, §:n 21, Usla och 4:de momme, hvilka, under vissa lätt
eluderade vilkor, medgifva, att lossning får ske under vägen till
förpassnings-orlen i skärgård eller landthamn utan tullbevakning,
endast arnälan derom sker vid närmaste tullkammare, dit skepparen
naturligtvis dä alltid hetes ämna sig. Sådan tillåtelse bör ur Förpassningsstadg.
m alldeles utgå, åtminstone för fartyg, som föra spirituosa,
och dessutom bör sådan skeppare, vid flerdubblad! ansvar
än förut, förbjudas att, under resan till destinationsorten, ulan
tvingande nöd träda inom det strand-territorium, som Seg/ationsOrdmn
uti 64:de §:n bestämmer. Såsom igenkänningstecken, på
längre håll, å skeppare, som föra spirituosa, vore till lättnad för
kustbevakningen mycket gagnelig!, om skeppare, med sådan last,
blefve vid strängt ansvar ålagde, att på masttopp föra någon serskild,
lätt igenkännelig flagg, på samma sätt som nu för tiden brukas
å krut-förande fartyg.
b) Skulle någon synnerlig farhåga, för ertappning yppa sig hos
sådan smuglare, så utvräkes i hast under natten hela lasten i
Den 16 September t. m.
37
vattnet, på öfverenskommit ställe, med vind ål land, så att alla de
flytande fastagerna kunna upfångas af vidtalade personer, för att af
deni såsom strandvrak behandlas; härigenom får egaren eller skepparen
alltid, emot en ringa afgift, sin olagliga last emottagen och
på auktion lagligen realiserad. Tjenliga ställen för sådan smuglings-operation
finnas öfverallt i skärgården, på otaliga öar och uddar,
samt i mångfaldiga vikar, der man ej har svårt alt finna en
sådan strand ditåt vinden leder, vid hvilken vind som helst, så
att fastagerne alltid af densamma (öras pä vågen till land. —'Till
förekommande af sådant underslef, borde hädanefter, när bränvin
bergås och såsom strandvrak anmäles, vatan aldrig få försäljas till
qvarblifvande inom landet, utan, så fort ske kan, expedieras till
nederlag och vidare till re-export af inroparen, sorn endast med
sådant vilkor borde få varan öfvertaga. Såsom allmän föreskrift
borde derföre stadgas, att strandvrak, innehållande spirituosa, om
än ansedt såsom inhemsk vara, dock bör, i alla afseenden, på detta
sätt behandlas såsom utländsk lill införsel förbjuden vara. Det
torde nog framstå dem, som finna alltför hardt, att en inhemsk sådan
vara ej skulle fä försäljas lill qvarblifvande, om produktionsbevis
för sådant ändamål skulle anskaffas; men dels äro sådane bevis
redan befunne otillförlitlige och omöjlige att kontrollera, dels
förknippas härmed vanligen, i fortsättning, en ännu vidsträcktare
smugliug, nemi.
c) Om en sådan obemärkt lossning blifvit någonstädes verkställd
i den vidsträckta skärgården, hvilken aldrig kan till fullo bevakas,
sä behåller skepparen, efter lossningen, sina förpassningshandliogar,
och går med det toma fartyget till Danska kusten i Öresund, eller
på Julland, och intager ny bränvinslast, hvilken han, på samma
sätt som förut, aflemnar på dertill tjenlig Svensk kust.
d) Sådan rörelse fortsattes, så länge den lyckas, och så länge
probabiliteten kan göra troligt eller möjligt, att fartyget kunnat vara
på vägen emellau de] uti förpassningshandlingarne utsatte primitiva
imlastnings- och utlo«snings-orterne. Om under tiden någon synnerlig
fördel, eljer annat skäl, skulle föranleda skepparen alt ingå
med den danska bränvinslaslen, (t. ex. till Götheborg, dit förpassningen
primitivt varit stäld) så går han dil in, med sina lagliga, bibehållna
dokumenter; men är då naturligtvis i saknad af den försegling
å fastagerne, som förpassningen innehåller. Denna försegling
å kärlen säges då vara förlorad i storm och sjögång under resan.
Tullkammaren har då ingen annan utväg att använda emot
sådant bedrägeri, än att, med afseende på 25:te §:n i gällande förpassningsstadga,
inkalla skeppare och besättning lill edgång inför
stadens Rådhusrätt, för att derigenom vinna edelig bekräftelse på
det föregifna förhållandet. Det torde ej behöfva erinras om bränvinssmuglares
ringa afseende på en falsk ed, om dermed kan vinnas
befrielse för en hel bränvins-last, äfvensom från böter och allt
ansvar. Rättigheten all, på sätt äfven Nederlagsförordnm i dess
18:de § tillåter smuglare, värja sig med ed, förutsätter helt annan
moralisk beskaffenhet, än hos dem slår att finna, och tarfvar
38
Pen 16 September f. m.
derföre ändring i beslämmelserne: Troligen blir icke något bättre
utbyte af korrektiv alt föreskrifva, än all, likasom förut är nämnd!
i afseende på strandvrak af spirituosa, äfvenledes hänvisa lill nederlag
och re-export alla bränvinsfastager, som sakna den behöriga
förseglingen.
2:o. Sedan jag nu tror mig tillräckligen hafva ådagalagt, att, i
följd af gamla och nyblifna förhållanden, det blir nu af nöden, mera
än någonsin, att skärpa föreskriflerne, till hinders för insntugling
af spirituosa, så anser jag mig böra ytterligare nämna åtskilliga ställen
i Tullförfattniogarne, som, i sammanhang härmed, torde böra
komma i betraktande, nemi.:
Den gällande Sjölagen (se Flintbergs anmärknn) rör:de
strandvrak och dess försäljning m. ro., jemte bestämmelserne ali
K. Rescriptet af d. 30 i\ov. 1830, och General-Tullstyrelsens Cirkulär
M 18 d. 8 Dec. samma år, samt K. Commerce-Kolhii Kungörelse
d. 27 Juli 1829, General-Tullstyrelsens Cirkulär JW 7 d.
II April 1832 och JVs 16 d. 18 Aug. samma är, samt d. 20
Sept. 1841.
Seglalions-Ordn:ns (d. 15 Maj 1843) 6, 7, 9, 58 och 64
§§, till användande för den inrikes bränvins-trafiken, för att få
önsklig analogie med utrikes ifrån kommande fartyg.
Förpassnings-stadgan (d. 15 Maj 1843), i sammanhang med
K. Förordnm d. 6 Ang. 1841. (55:te §:n torde behöfva tillägg,
i följd af hvad nämnd! är).
§. 24. Vitet af 10 R:dr är alltför ringa, motsvarande frestelsen,
att genom olaglig tilläggning i skärgård, och under mörker,
försöka insmugling af en hel bränvins-last.
g 30. Likaledes ansvaret alltför ringa.
Lur enär öjer i-För or dn:n (d. 22 Dec. 1841).
§ 2. Första momdet. Det torde ej vara nog att härvid höja
böteroe, ulan vill det synas såsom skulle ärans förlust derjemte
vara lämplig bestraffning för andra gångens beträdande med den
fördertliga och vanhederlig^ bränvins-smuglingen.
§. 25. De undanlag af angifvare, som här göras, torde icke
böra gälla vid smugling af spirituosa, i anseende till synnerliga
svårigheter att annars uptäcka sådan oloflig trafik, som, i alla fall,
vanligen demoraliserar hela familjerne, af hvilka några medlemmar
sig dermed befatta.
§§:ne 26 och 27. Såsom ledande lill önskligt uptäckande af
bränvinssmugling, borde väl alla af sådan upläckt härflytande inkomster
eller fördelar få blifva angifvarens ensak.
§ 29. Här fordras ett lämpligt tillägg till Irsta mom:tet, för
att få den åsigt uttryckt, att lurendräjadt bränvin icke får säljas till
qvarblifvande i landet, utan bör behandlas såsom till införsel förbudet
nederlagsgods, nemi. till re-export.
Samma 29:de § fordrar ett tillägg äfven till 3:dje mormlet,
för bestämmelsen, att ej ens fara för förminskning af bränvin, som
blifvit tagit i beslag, må lända till dess qvarblifvande i landet genom
försäljning, ulan bör varans förflyttning då straxt föranstaltas,
Den 16 September f. m.
39
på säkra kärl, och försäljning derefter genast ske, innan afföring till
nederlag och're-export.
3:o. Slutligen bör jag erinra om, att de premier, hvilka i Danmark
gifvas för utförsel af spirituosa, utgöra en ökad, stor anledn.
till ifrågavartde smugling, i sammanhang med innevartde Riksdags-för'handlingar,
ronde bränvins-handteringen här i landet. Emot
denna, speciell för oss, enda inflytelse, lärer väl icke något verksammare
medel vara att tillgå, än att begagna oss af samma vapen,
nemi. af sådane utförsel-premier äfven hos oss. Ingenting är väl
billigare, än att tillgång härtill må få lagas af den väntade högre
bränvins-skatlen, hvarföre jag ansett mig.böra härom påminna, innan
denna skatt blifvit definifift bestämd för användande till andra
ändamål.
Med anledn. af hvad ja nu haft äran anföra, får jag vördsamt
föreslå:
”Det Bevilln;sUlsk. mätte updragas, alt, vid granskning af
”luflförfattnme och föreslående af sältet för tull-behandling
”af spirituosa, tillika med LagUtsk. taga i öfvervägande
”de förhållanden, som i sammanhang härmed kunna blifva
”nödige.”
För sådant ändamål anhåller jag vördsammeligen om denna
motions remitterande till de förenämnde Utsk:n, samt om dess communicerande
med de öfrige RiksStm.
Begärdes på bordet.
Med tillkännagifvande alt Hr Olivecreutz, Wilh. Casimir,
som varit ledamot af LagUtsk., återlemnat sin Riksdagsmanna-pollet,
anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att utse en ledamot i
nämnde Utsk. efter Hr Olivecreutz; hvarefter H. R. o. Äd. åtskiljdes
kl. § till 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
40
Den lfi September c. m.
Lördagen den 16 September 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
y Justerades 1 prot.-utdr. tor denna dag f. m.
Fortsattes prflfningen af Banko- och LagUtskms, i Betänk. M
1 afgifne förslag till lag för enskilda banker, hvilka utgifva egna
kredit-sedlar; hvarvid nu förekom
§ 11.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag förmodar alt menin
gen
med Utsk:ns förslag i 11 :te §:n är att gifva en större säkerhet
åt de sedlar, som enskilda banker skola utgifva; men jag belärar,
alt ändamålet icke vinnes genom den ordalydelse §:n erhållit. En
enskild bank kan hafva en teckniugssumma af En millin R:dr, och,
i öfverensstämmelse med Ulskins förslag, deraf 750,000 R:dr i
grundfonds-handlingar och 250,000 R:dr i kassan inbetalda. Den
utlånar t. ex. häraf 1 millin och utsläpper sedlar för beloppet.
Snart nog inflyta 200,000 Ridt- af bankens egna sedlar, som inlösas
med Riksbankssedlar. Kontanta kassan nedsjunker då till 50,000
och banken har i grundfondshandlingar 750,000, eller tillsammans
blott 800,000 Ridr. Enl. §:ns lydelse skulle likväl häruppå fortfarande
få ntgifvas 1 millin sedlar, eller 200 000 Ridr mera än
den fond, som för sedlarne är ämnad att utgöra säkerheten. Med
en 1 millin utelöpande sedlar och blott 50,000 Ridrs kassa är bankens
invexlingsförmåga icke betryggad, om ej andra, utvägar dertill
äro beredda.
Sådan blefve följden af det utaf Ulskin här framställda stadgande.
Om banken ä andra sidan icke förfar på detta sätt, ulan, i
st. f. att låta kassan nedsjunka från 250,000 Ridr till 50,000 Ridr,
uptager på upp- och afskrifnings-räkning 200,000 Ridr, och derigenom
fyller den i kassan upkomna brist, så skulle banken likväl
icke få utgifva några sedlar för den del af kassan, som öfverstiger
1 millin: hvaraf åter följer dels alt bankbolagel säkert skulle underlåta,
att på upp- och afskrifningsräkning emottaga penningar,
dels att bankens ändamål, penningars emottagande och utlåning, helt
och hållet förfelas. Hufvudändamålet med en banks inrättande kan
aldrig vara, att aktie-egarne skola erhålla en betydlig utdelning,
utan alt penningarne skola utlemnas i rörelsen och göras fruktbärande.
Det nu gfdlande stadgandet i lille §:n utaf 1846 års författn.
lyder sålunda: ”Ej må enskild bank utgifva sådane tryckta
eller graverade förbindelser, som i Side §:n lista momitet omförmälas,
eller invisningar å R. Stirs Bank till större samraanlagdt belopp,
än som motsvaras af 1:0 behållningen" i enskilda bankens egna
kassor af Rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar, 2:o återstoden
Den 16 September e. m.
41
af depositionen i R, Sltrs bank, 3:o sådane bolagets odisponerade
tillgångar i guld och silfver samt hypothek, som i öde §:n nämnas
(dessa utgöra bankens grundfondshandhr, bankens egna lånehand1
ingar sålunda -icke inberäknade), och 4:o innehafvande säkerhelshandlrr
för lemnade kassa-kreditiver, i den mån dessa anlitas, dock
härför icke till större belopp än 50 proc. af bankens grundfond.”
Vidare heter det: ”Derest geuom vexling eller af annan orsak det
sålunda bestämda förhållandet skulle komma att rubbas, åligge det
banken att inom en månad hafva detsamma återställt.” Genom
detta stadgande och den för enskilda banker lemnade tillåtelsen att
utgifva Sedlar, är rättigheten icke längre utsträckt, än att full tillgång
finues, oberäknad! alla de skuldsedlar, som banken har i sin
hand för utgi^pe diskontlån. Jag kan således icke inse deUminsta
äfventyr, att i afseende på denna fråga bibehålla det stadgande, som
f. n. är gällande. Afven om uti Ståndets beslut icke skulle komma
att inflyta det i Banko-Reglem:tel nu befintliga stadgande, att, om
10 proc. af tee.kningssumman något år förloras, skall bankrörelsen
uphöra, och hvarigenom en ytterligare säkerhet är vidtagen för möjligheten
att banken skulle blifva insolvendo, så torde, i fall man
har förtroende till Bank-Direkt:ns ärlighet alt räkningen är riglig,
ingen fara upstå för bibehållandet af nuvande stadgande. Jag anhåller
således att §:n måtte få följande lydelse: ”Ej må enskild
bank utgifva sådana tryckta eller graverade kreditsedlar, som i §:n
9 mom. 1 omförmälas, till större sammanlagdt belopp, än som motsvaras
af 1:0 behållningen i enskilda bankens egna kassor af Rikets
gångbara mynt i silfver eller sedlar, 2:o återstoden af depositionen
i B. St:rs Bank, 3:o sådane bolagets odisponerade tillgångar i guld
och silfver samt hypothek, som i 7:de §:n 2:dra mom:fet nämnas,
bankens egna lånehandl. sålunda härvid icke inberäknade, och 4:0
■innehafvande säkerhels-handl. för lemnade kassa-kreditiver, i den
mån dessa anlitas, dock härför icke lill större belopp än 50 proc.
af bankens hela grundfond”. Men derjemte anser jag att det i
1846 års författn. befintlige tillägg äfven bör här införas. Det kan
möjligen hända, att genom ett hastigt uttagande af ett större belopp
å kreditiv-medlen, förhållandet emellan de utelöpande sedlarne
och den deremot svarande tillgången för en eller annan dag rubbas.
Den bank, som mera har afseende på det allmänna bästa än
den enskildes vinning, meddelar betydligt stora krediliver, men beräknar
att icke mera än ^ eller | komma att uttagas. Emellertid
kan det af en eller finnan orsak inträffa, att de hastigt uttagne
summorne presenteras lill invexling, samt att sålunda för en dag
nyssnämnde proportion blifver rubbad, men om den återställes inom
14 eller 8 dagar (som man för mera säkerhets skull kan antaga),
så har derigenom ingenting blifvit förloradt, och Bank-Direkt:n
kan icke klandras af dem, som vilja chikanera henne. Tillägget
till §:n borde enl. min tanka få följande lydelse: ”Derest
genom vexling eller af annan orsak det sålunda bestämda förhållandet
skulle komma alt rubbas, åligge det banken, att inom 8 dagar
hafva detsamma återställt.” Det kan nemi. genom en stöld af ban
-
Den 1G September c. m.
kens tillgångar inträffa, att kassan blifver förminskad under det belopp,
som af Direkt:o blifvit beräknadt och förutsatt.
Jag anhåller vördsamt om propos. på mitt förslag rör:de förändring
af och tillägg till 11 :le §:n.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Om den nu af Utsk:n föreslagna
11:te §:n antages oförändrad, så blifver följden den, alt privatbankeroe
i framtiden komma att egentligen bedrifva den så mycket
klaudrad<j, mea för privatbankerne fördelaktiga diskont-rörelsen, emedan
vinsten då är temligen gifven, genom räntans afdragande förskottsvis.
Detta är icke förhållandet med kredit iv-rfirelsen, hvilken,
om den rätt begagnas, leranar privatbanken obetydlig ränte-inkomst,
hvarpå sjelfva Riksbanken- kan gifva närmare nplysningar. Vidare
må anföras såsom olägenhet för privatbankerne, i afseende å kredi
t i v-rörelsen, alt dessa banker alltid måste hafva en större Riksmynts-kassa
tillhands, för all kunna betacka de större utlagningarne
och deraf följande invexlingar af- kredit-sedlar, som genom kreditivrörelsen
upkomtna, och alt privatbankerne mottaga insättningar af
penningar på upp- och afskrifningsräkningen, ehuru mot låg ränta.
Sä väl kreditiv-rörelsen som ock upp- och afskrifningsräkningen,
hvilka båda äro nyttiga för allmänheten, uphöra bestämt, om
den nu föreslagne lide §:n oförändrad antages, ty, upriktigt sagdl,
se privatbankerne mer pä sitt eget intresse, än på det allmännas.
Jag tillstyrker derföre, i likhet med Frih. Palmstjerna, att den nu
föreslagna §:n mätte afslås, och att lide §:n uti 1846 års K. Kungörelse
må blifva antagen, dock med den förändring, alt sedel-utgifningsrälten
på beviljade kreditiver, hvarom 4:de momdet i nämde
§ handlar, ej får beviljas på andra handlingar, än sådane, sorn
äro af samma beskaffenhet som grundfonds-handlingarue; detta bjuder
försigtigheten, samt privatbankens och det allmännas säkerhet.
Frih. Palmstjerna har anmärkt, att om det i förfailnm af år
1846 intagna förhållande skulle inträffa, hvarigenom Riksmynlskassans
ställning lill utelöpande kredit-sedlar rubbades, borde för säkerhetens
skull tiden af en månad förändras till 14 dagar. Men då
nuvar:de medgifvande icke medfört någon olägenhet, hemställer jag
att ingen förändring af liden må i detta afseende göras.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Om man jemförer deu nu
föredragna litte §:n med den motsvarande 10:de i 1846 års för falin.,
skall man finna, att skillnaden dem emellan är, att enl. förstnämnde
§ skulle sedel-emissionen bestämmas till ett belopp lika med hela
grundfonden, utan något tillägg för säkerhets-handl, och kassa-kreditiv,
men alt deremot, enl. den sistnämnde §:n, sedel-emissionen
skall motsvara den odisponerade delen af grundfonds-handliugarne,
den kontånia behållningen af riksmynt och depositioner i R. St:rs
bank, samt vidare ett till \ af hela grundfonden begränsadt belopp
af de säkerhets-handl., sorn för kreditivers erhållande äro inlemnade.
Jag vill antaga samma exempel, som Frih. Palmstjerna. En bank
med en grundfond eller teckningssumma af 1 millin skulle enl.
det nu afgifna förslaget ega rättighet att utgifva sedlar för enahanda
belopp; men enl. gällande författa, skall det vid bankrörelsens bör
-
Den !6 September e m.
jun finnas 750,000 R:dr i hypotheker såsom grundfondshandlingar
och vidare 250,000 R:dr i riksmynts-kassan, och således äfven efter
den nu gällande grunden sedel-emissions-rätten upgå till 1 milhn.
■Ehuru under bankens fortfarande verksamhet förhållanderna i detta
afseende förändras, så skulle likväl, enl. Utskms förslag, sedel-emissionen
komma att ständigt blifva densamma, hvaremot, jemlikt nu
gällande författn., sedel-emissionen blifver större eller mindre, allt
eftersom riksmyntskassan ökas eller minskas. Jag vill icke bestrida,
alt t
ögonblick, som en riksbanks-sede! ingår i kassan, kan en motsvarande
privatbanks-sedel utlemnas, utan att någon fara i afseende på
säkerheten derigenom upslår, men praktiskt tage! är denna regel
icke särdeles lämplig, derföre att kontrollen, huruvida sedel-emissionen
i hvarje ögonblick verkligen lämpas efter den variabla riksmynts-kassan,
är alldeles omöjlig alt utöfva. Det faktiska förhållandet
utvisar för öfrigt, alt riksmynts-kassan i allmänhet svänger sig
omkring den fjerdedel af hela grundfonden, hvartill den vid bankens
begynnelse blifvit bestämd, och som utgör det belopp, hvarefter
sedeEemissionen, enl. Utskms förslag, alltid skulle beräknas.
Jag har f. n. icke här några upgifter, som uplysa huru förhållandet
är i detta ögonblick, men om man tager Finans-Kommitéens upgifler
till grund för jemförelsen, skall man finna, att åtskilliga banker
vid några tillfällen haft litet mera, och andra litet mindre af
riksmynt, än den nyssnämnde proportionen, men att förhållandet
ej varit synnerligen mycket derifrån afvikande. I praktiskt hänseende
tror. jag således att man i stället för nu gällande stadgande
gerna kan godkänna Utskms. förslag, och att större reda och säkerhet
derigenom skulle vinnas. Likväl vill jag å andra sidan medgifva,
att denna ändring icke är af någon öfvervägande stör vigt, ty
om man vill bibehålla det theoiitiskt riktiga (ehuru mindre praktiska)
stadgande, som nu gäller, så är dermed ingen synnerlig skada
skedd. Deremot nödgas jag, såsom någonting bestämdt skadligt, bestrida
Utskms beslut, att ingen sedel-emission må medgifvas i afseende
på de handlingar, på hvilka kassa-kreditiver beviljas, då dels
kassa-kreditiv-rörélsen derigenom skulle komma att inskränkas, dels
ett' band skulle läggas på privatbankerna, hvilket' är alldeles ohehöfligt.
Således bör, enl. min tanka, ett mora, uti detta hänseende
tilläggas Utskms förslag, i öfverensstämmelse med 1846 års författn.;
dock med den modifikation, som af flr Aminoff blifvit yrkad, eller
alt endast sådana såket hets-handl. för kassa-kreditiver böra få grundlägga
sedelemissions-rätt, hvilka äro af samma beskaffenhet som grundfondshandlingarne.
Detta bör ske för att vidmakthålla en grundsats,
som vid privatbanks-lagstiftning aldrig bör öfvergifvas, den nemi.
att för hvarje sedel alltid skall finnas en bestämd real-säkerhet såsom
underpant. Så förhåller det sig likväl icke nu, i afseende å
de sedlar, som utgifvas på grund af kreditivernas säkerheter, ty såsom
vi väl vela, äro de säkerhels-handl., på hvilka kreditiver utlemnas,
i de alldra flesta fallen endast namnsäkerheter. Mig synes
således," att det 4:de momttel kunde antagas med nyssnämnda modifikation,
samt borde då erhålla följande lydelse: 4:o inöehafvande
44 Den 16 September e. m.
säkerhetshandl. för lemnade kassa-kreditiver, i den mån dessa anlitas
och för så vidt dessa säkerheter äro af samma beskaffenhet som
grundfonds-handl., dock härför icke etc.
I afseende pä det sista morn., som föreskrifver,- inom hvilken
lid banken skall söka återställa det rubbade förhållande, som möjligen
skulle kunna upkomma, synes mig tidrymden af en månad, sorn nu
är medgifven, vara för vidsträckt, men deremot 8 dagar, såsom
Frih. Palmstjerna föreslagit, vara alltför litet, när njan besinnar att de
åtgärder, hvarigenom privatbankerna skaffa sig förstärkningar, vanligen
bestå i anlitande af deras betingade kreditiver i Hamburg, och
att detta ej kan ske på en så kort ifd. Jag tager mig derföre friheten
hemställa lill Frih. Palmstjerna, om han icke så till vida ville
förändra sill förslag, att i st. f. 8 dagar utsätta 14 såsom minimum.
I
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den nu gällande privatbanks
lagen
skiljer sig i förevaride afseende ifrån Utskins förslag uti 3:ne
punkter. Enl. Utskins förslag skulle "det för det första, på sätt en
talare redan anmärkt, kunna gå för sig, alt utgifva privatbankssedlar
för en större summa, än hvarför motsvarande valuta finnes,
ilhy att banken skall hafva rättighet att utgifva sedlar till belopp
motsvarande hela grundfonden, som till en del består af kontant
insatta penningar, hvilka till större eller mindre del kunna varda
medtagna. Della kan icke vara rikligt eller Utskins mening, men
stadgandet har blifvit så upställdt att det på det sättet kan tillgå.
Det är uppenbart att nu gällande stadgande i detta afseende är
bättre.
Den andra punkten, hvaruti skillnad eger rum, är den, att enl.
nu gällande lagstiftning eger banken att utgifva sedlar till motsvarande
kontanta penningar eller de depositioner i Riksbanken, som
banken eger. Uti Utskins förslag finnes intet deremot svarande
stadgande, utan endast det allmänna, att banken får utgifva elt sedelbelopp
motsvarande grundfonden. Det förhåller sig icke, på sätt
den siste värde talaren sagl, att bankens kontånia medel i allmänhet
motsvara den del af grundfonden, som blifvit i kontanta penningar
insatt, utan alldeles tvertom; ju bättre banken drifver sina
affärer, ju mera bankmessigt den går till väga, d. v. s. begagnar uppoch
afskrifuingsräkning, ju lättare kan banken erhålla en ganska
betydlig riksmynlskassa. Det kan då enl. min tanka blifva en stor
fördel för banken att utgifva sedlar, motsvarande riksmynts-kassan.
Men någon våda kan omöjligen upsla deraf, att, då t. ex. 1,000
Ridr riksmynt inflyta, banken, i st. f. alt släppa dem ut i rörelsen,
ulgifver sina egna sedlar på enahanda belopp, hvaremot för
banken sålunda beredes en större lätthet alt uprälthålla sin vexelrörelse.
För det 3:dje hafva Ulskm borttagit nu gällande rättighet för
privatbankerna att utgifva sedlar på grund af säkerhets-handl.,
lemnade för erhållande af kreditiver. Om privatbankerna eller hvilken
annan inrättning som helst skall kunna utan förlust drifva den
för allmänheten så nyttiga kreditiv-rörelsen, måste sådant ske an
-
Den 16 September e. m.
45
iingen på det sätt, alt banken eger rättighet att utgifva sedlar, eller
också mäste kreditiven utgifvas pä mycket större belopp, än hvarför
man har fond. För den allmäuna rörelsen eller för privatbankssedlarne
kan genom nuvande lagstiftning icke någon fara upsla, ty
det är stadgadt, att privatbanken icke får, på grund af innehafvande
säkerhetshaudl. för lemnade kassa-kreditiver, utgifva sedlar lill ett
större belopp, än ett derföie stadgadt maximi-förhållande; och dessutom,
om en bauk har rättighet alt på sina kreditiv-säkerheter utgifva
sedlar och densamma sedermera behöfver på en gång realisera
större summor för sedlarnes inlösande, så är kreditiv-innehafvareo
skyldig, att inom en kortare tid infria sitt kreditiv, och banken har
härigenom lättaste tillfället alt förskaffa sig medel lill sedlarnes inlösning.
Det är således ganska lämpligt, alt raan använder dessa
handlingar såsom en fond för sedel-emission, och det utgör dessutom
äfven ett nödvändigt vilkor för alt banken skall kunna uti
stort drifva kredilitiv-rörelsen, som för det allmänna är på det högsta
nyttig.
Mati har här sagt, att banken icke bör ega rättighet att utgifva
sedlar på de för krediti vs erhållande inlemnade handlingar,
såsom Hvpolheksförenings-obligalioner, inteckningar .etc. Men man
kan väl icke inskränka rättigheten att utgifva sedlar på kreditiver i
större män än för grundfonden, hvaruti får finnas räntebärande
obligationer, inteckningar, aktier ra. m., hvilka senares värde mycket
beror pä enskildt omdöme. Det har äfven derföre varit omöjligt,
alt i lag stadga hvilka aktier, som skola få uti grundfonden
ingå, ty den ena aktien kan utgöra det säkraste papper, man kan
erhålla, då deremot den andra icke har något serdeles värde. Då
man å ena sidan icke velat utesluta aktier, emedan somlige bland
dem utgöra goda papper, har man å andra sidan icke kunnat uti lagen
bestämma hvilka som äro de bästa. Men då alla bank-delegarne äro solidariskt
ansvarige, samt K. Befh:de-eger att genom ombud bevaka
banken, så har man säkerhet deruppå, alt delegarne icke skola såsom
grundfonds-handbr antaga sådana papper, hvarå förlust kan göras.
Nä väl! Samma säkerhet har man äfven i afseende på kreditiv-handlingarne,
hvarpå delegarne måste vara lika angelägna att
icke göra någon förlust. Ett ytterligare skäl, hvarföre den nuvartde
lagen är bättre, är, att banken, i händelse ett större behof af cirkulationsmedel
för den allmänna rörelsen upstår, är i tillfälle att
utsträcka sin rörelse, hvaremot banken i båda fallen kan inskränka
densamma, om ett sådant behof icke- förefinnes. I aila händelser
således synes mig det gamla stadgandet vida bättre än det nya,
och jag anhåller derföre alt få förena mig uti Frih. Palmstjernas
förslag, endast med den förändring, att den i sista mom. omtalade
respit-liden för återställandet af bankens tillfälliga rubbning
icke mätte ytterligare inskränkas till 8 dagar, hvilken tid synes mig
alltför knapp, utan det gamla stadgandet af en månad bibehållas, så
mycket heldre, som detsamma icke har visat sig medföra någon olägenhet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., förklarade sig instämma
med Gr. Lagerbjelke.
4G -
Bea IG Sej) t ernber e, ni.
Hr Gripenstedt: Då Gr. Lagerbjelke lill besvarande tiplog
en af mig lernnad upgift derom, att mynt-kassan i allmänhet brukade
pä ett ungefär utgöra hvad den vid första inbetalningen borde
innehålla-, eller J af hela grundfonden, hade jag väntat, att han
med någon siffer-upgift bestyrkt sitt påstående att upgiflen var
oriktig.
Jag skall emellertid försöka att på stående fot bevisa hvad jag sagtT
Uti en Finans-Kommitcens berättelse åtföljande bilaga finnes upgifvet,
att Målare-provinsernas utelöpande sedlar utgjorde 1847: 1,300,000
R:dr, riksmynls-kassan 340,000 R:dr; Wermlands 1,031,000 R:dr
och kassan 207,000 R:dr; Smålands 2,174,000 R:dr och i riksmynts-kassan
579,000 R:dr. Häraf synes ali förhållandet då var
med dessa banker just sådant som jag anfört. I afseende på några
andra var proportionen något olika, men jag ber att få påminna
derom, alt jag icke lemnat ifrägavande upgift såsom någon bestämd
regel, utan endast såsom ett bevis derför, att Utsk:ns förslag, om
icke precist lika, dock i sjelfva verket någorlunda nära innehåller '
samma inskränkningar, som förefinnas uti 1846 års författn.
Vidare har Gr. Lagerbjelke framställt den deduktion, att om
riksmynls-kassan genom depositioner till den grad ökade sig, alt
den närmade sig grundfonden, och, om man icke bade rättighet,
alt i st. f. den inflytande riksmynts-kassan utgifva sedlar, skulle
rörelsen kunna afstanna, men Gr:n har förbisett, att om en sådan
rikedom uti riksmynls-kassan förefinnes, så är det ingenting som
hindrar, att af densamma åter utsläppa det öfverflödiga beloppet, ty
blott densamma, såsom talaren sjelf medgifvit, motsvarar } af hela
grundfonden, så är del under vanliga förhållanden tillräckligt.
Jag återkommer likväl till hvad jag förra gången yltrade, att
jag alldeles icke framställt något bestämdt yrkande, alt Utsk:ns förslag
i detta hänseende borde antagas i st. f. det nu gällande 4:de
mom:tet i 1846 års författn., utan jag tog mig friheten visa', att i
praktiskt hänseende Utsk:ns förslag vore lika så godt, om ej bättre,
än det nu gällande. Hvad angår de för kreditiver lemnade säkerhelshandl.
, som skola grunda rättigheten lill sedel-emission, vidhåller
jag milt, i öfverensstämmelse med en annan talare, framställda
påstående, att det är nyttigt, att uti detta afseende göra en inskränkning.
Gr. Lagerbjelke har misstagit sig, då han synes tro, att jag
icke skulle anse de för krediti vs erhållande lemnade inteckningar,
obligationer, aktier etc. utgöra sådana handlingar, hvarå sedelutgifningsrätt
skulle kunna grundas. Jo, Gud bevars! deremot har jag
aldrig haft något att invända; jag yttrade blott, att inga andra krediliv-säkerhetshandlingar,
än sådana, som äro af samma beskaffenhet
som grundfond-handlingarna och utgöra verklig real-säkerhet, således
äfven aktier, hypotheks-förenings-obligalioner, men icke namnförskrifningar,
borde grunda rättighet till sedel-emission. Della har
jag yrkat, och skälet dertill, hvaremot man torde hafva svårt att
anföra någonting giltigt, har jag äfven upgifvit. Visserligen kan
man förebära, att erfarenheten hittills icke ger anledn. till någon
fruktan, men jag ber då att deremot få erinra, att vi icke under
\
Den 16 Sep lem t er e. m.
i7
liden för våra privatbanker hafva hafi några svårare kriser eller serdeles
frestande konjunkturer atl genomgå. Man kan dock icke lita
på, att så alltid skall blifva förhållandet: och det är dessutom en
känd sak, alt för icke många år sedan, äfven under dessa financiel!
lugna tider, befann sig en bank i den kinkiga belägenhet, att om
sedel-ulvexlingen fortgått endast en vecka till, så som den då var i
gång, så hade bankluckan måst stängas, och otvifvelaktigt hade vid
sådant förhållande äfven alla de öfriga bankerna fått göra sammaledes,
till omätlig skada för hela landet och alla dess näringar. För att
förekomma en dylik olycka, anser jag att de kreditiv-säkerhels-handlingar,
som skola gifva rättighet lill sedel-emission, böra vara af den
beskaffenhet jag omnämnt. Detta förslag utgör icke heller någon
nyhet, ty både Finans-kommitéen och flere reservanter inom Utsk:n,
bland andra Hr Riks-Archivarie!) Nordström, hafva hyst enahanda
åsigter. Jag vidhåller mitt tillstyrkande uti detta hänseende.
Frih. Tersmeden: Den siste värde talaren har sagt, att den
nu föreslagna ll:te §:a i del närmaste motsvarar de 3:ne första
mom:n af lide §:n i 1846 års förfalln., men alt den af Utsk:n förestagne
är mera praktisk. Jag anhåller att få ådagalägga, det motsatsen
eger rum. Inom Målare-provinsernas bank, hvilken jag närmare
känner till, utgjorde för icke lång tid sedan riksmynts-kassan,
tillsammans med de uti RiksBanken befintliga deposiiioner, omkring
1,000,000 R:dr, grundfonds-handlingarne 1,200,000 R:dr och den
utelöpande sedelstocken 2,100,000 R:dr. Om det nu föreslagna stadgandet
varit gällande, hade hela teckningssunsman upgåtl lill 1,600,000
R:dr samt egt i utelöpande sedlar 500,000 R:dr mera än den
borde hafva. För alt kunna göra face emot dessa 2,100,000 R:dr,
egde den 1,000,000 R:dr i riksmynts-kassan eller depositioner i
Riksbanken samt 1,600,000 R:dr i grundfondshandlingar. Således
var, med beräkning endast af den kontanta riksmyntskassan och
grundfonden, den tillåtna sedelemissionen icke öfverskriden, hvilket
deremot hade varit förhållandet enl. den gamla författnm. Jag hemställer
om icke den bank, som har en så betydlig riksmynts-kassa,
att den npgår lill mera än halfva sedelstocken, är bättre i tillfälle
att emotstå en stark påkänning af invexling, än den bank, hvilken,
på sätt Clsk:n har föreslagit, icke får ega större riksmynts-kassa än
som motsvarar hela grundfonden. När rättigheten att utgifva sedlar
bestämmes allt efter som fonden stiger, kan banken lättare upfylla
rörelsens kraf, och det ligger i sakens natur atl, allt eftersom liksmynls-kassan
faller, får banken indraga sina sedlar. Ju lifligare
rörelsen är, desto större är behofvet efter sedlar och ju större säkerheter
liar banken att erbjuda. Jag tror således att det nu gällande
stadgandet är mera praktiskt än del Utsk:n nu föreslagit, enär
banken är i tillfälle att rätta sin sedelemission just efter ställningen
för ögonblicket. Förhållandet emellan den föreslagna ll:le §:n och
de nu gällande 3:ne mom:n år endast lika i det ögonblick banken
börjar sin rörelse, men sedermera fluktuerar det, ty, faller riksmynts-kassan,
bl ifver banken nödsakad att minska sin sedelemission;
stiger den åter, kan banken öka sedelotgifningen. Dessutom förlo
-
Den IG September^. m.
rar banken genom det föreslagna stadgandet allt intresse att begagna
upp- och afskrifnings-räkning. Enahanda förhållande inträffar med
kreditiverna. Banken kan icke utgifva så stor del af sin fond i
form af kreditiver som annars, emedan man aldrig med säkerhet
kan bestämma, när~ kreditiverna blifva ultagne, hvaremot banken
kommer alt drifva diskontrörelsen, sora alltid för dagen kan bestämmas,
men jag hemställer, huruvida det är klokt att ställa så
till, att det kommer att ligga i bankens intresse alt så litet som
möjligt drifva kreditiv-rörelsen samt helt och hållet uphöca med
upp- och afskrifnings-räkningen, hvilket onekligen blefve följden af
Utskms förslag.
På dessa och af flere talare anförda skäl anhåller jag om bifall
till Frih. Palmstjernas och Gr. Lagerbjelkes förslag.
Frih. Palmstjerna: Då man anser all de af mig föreslagna
8 dagarna utgöra en för kort tid för alt återställa det möjligen upkommande
missförhållandet mellan bankens säkerhet och dess sedlar,
vill jag afstå från detta mitt yrkande och instämma med Gr.
Lagerbjelke och Frih. Tersmeden derutinnan, att det nu gällande
stadgandet uti delta hänseende måtte oförändradt bibehållas.
Hr A m in of f: Då jag förra gången hade ordet, instämde jag
med Frih. Palmstjerna derutinnan, alt den föreslagna lide §:n
borde utgå, och de nu gällande 3:ne första mom:n uti lide §:naf
1846 års författa, bibehållas. Det var endast i afseende på 4:de
momdet som vi voro af olika tankar, men hvaruti jag understöddes
af Hr Gripenstedt. Jag får nu till mitt förut afgifna yttrande tillägga,
alt det icke öfverensstämmer med en väl ordnad bankrörelse,
alt rättigheten att utgifva kredit-sedlar på beviljade kassa-kreditiver äfven
får sträcka sig så lån“t, som till namn, med eller utan borgen,
emedan det icke är omöjligt, att så väl kreditivtagaren som ock
borgesmannen kan komma på obestånd, oéh då gör banken en dubbel
förlust, dels genom sin fordran hos krediliv-tagaren, och dels
genom nödvändigheten att inlösa de kredit-sedlar, som, i och för
det beviljade kreditivet, blifvit utlemnade, hvilket förhållande, så i
det ena som andra afseende!, ej kan inträffa, om sedel-emissionen för
beviljade kreditiv endast får grunda sig på sädane handlingar, som
utgöra verkliga säkerheter d. v. s. äro af grunfonds natur.
Om deri'af mig föreslagna förändringen anltsges, så inträffar säkerligen
den händelse, att krediver hufvudsakligen beviljas på säkra
handlingar, hvarmed jag menar sådane, som äro lika med grundfonden,
och icke på de äfventyrliga skuldförbindelserne, emedan, i
förra händelsen, privatbanken får utgifva kredit-sedlar till samma
belopp, som kreditiver äro beviljade.
Jag fortgår således i milt yrkande, alt sedelnlgifnings-rälten
för kreditiver endast må äga rum i afseende ä sådane kreditiver,
hvari säkerhets-handlingar äro med grundfonden öfverensstämmande.
Hr Gripenstedt: Då jag icke bestämdt yrkade, alt Utskms
förslag skulle substitueras i st. f. de 3:ne första moram i litte §:n
af
Den 16 September e. m.
49
af na gällande författa., skulle det möjligen synas öfverflödigt alt
jag till besvarande uptager de anmärknir, som blifvit framställda
emöt mitt resonnemang i förevar:de hänseende; men då Frih. Tersmeden
har försökt visa, ali detsamma vore alldeles falskt och oriktigt,
anser jag mig skyldig alt ådagalägga det missförståndet icke
ligger på min sida, utan på hans. Frihin har tagit till exempel Mälare-provinsernes
hank och uplyst derom, att dess sedelstock upstigit
till 2,000,000 Ridr och riksmynts-kassan till 1,000,000 Ridr.
Till följe häraf visade Frihin, att om Utskins förslag varit gällande,
hade sedel-emissionen icke fått stiga öfver 1,600,000 Ridr, samt
följaktligen varit 400,000 Ridr mindre än nu. Ganska riktigt;
nien hvad hade vidare i sådant fall inträffat? Jo, att i st. f. att nu
dessa 400,000 Ridr Riksbanks-sedlar legat inlästa i bankens kassa
och ett motsvarande belopp privatbanksedlar i rörelsen cirkulerat,
så hade de samma Riksbanksedlarne sjelfva fått gå ut och promenera
bland allmänheten, och att delta hade varit någon olägenhet
hvarken för banken eller rörelsen lärer väl ingen vilja påslå. Likaså
tror jag att det är ett missförstånd att påstå alt, om det nu
föreslagna stadgandet antages, penningar icke skulle blifva insatte
på upp- och afskrifnings-räkning. Hvad vill sådant säga? Om del
vore privatbankens egna sedlar som insattes, så ökades naturligtvis
ej sedelstocken genom att åter låna ut dem, och om det deremot
vore Riksbankens sedlar som insattes, så är det ju lika litet någonting
som hindrar att äfven utlåna dem. Något hinder för denna
nyttiga rörelse ligger således alldeles icke i förslaget, och väckelsen
att idka densamma ligger i skillnaden mellan den ränta, som gifves
och som fås, ty om man gifver 2 å 3 proc. i ränta, men kan erhålla
5 proc., måste det väl vara eli intresse uti att bedrifva en
sådan rörelse.
Jag ber om ursägt alt jag, måhända onödigtvis, under några
minuter uptagit R. o. Adis tiel, men jag har ansett mig böra visa,
att jag åtminstone vet hvad jag yrkar och hvad de förslag innebära,
som jag tagit mig friheten förorda.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har uti ett föregide
anförande yttrat, att jag vore skyldig bevis på min sats, att Riksmynts-kassan
kan vara, och äfven varit,'vida större än den del af
grundfonden, som bör i Riksmynt insättas. För att afbetala denna
skuld, ber jag alt ur Post- och Inrikes-Tidningen för den 11 Aug.
få uplysa derom, huruledes, vid redogörelsen öfver Örebro enskilda
bank, behållningen i riksmynts-kassan utgjorde 809,900 Ridr
samt grundfonds-hypothekerna 900,000 Ridr. Häraf behagade R.
o. Ad. finna, att då den kontanta tillskjutna grundfonden skall utgöra
^ af 900,000 Ridr, blifver det en högst betydlig skillnad
emellan den ursprungliga kontanta grundfonden och den kontanta
behållningen af 800,000 Ridr, hvilka ligga uti riksmynts-kassan
obegagnade. Om vid det tillfälle, då banken hade en så stor liksmynts-kassa
liggande, som 809,000 Ridr, del nu föreslagna stadgandet
hade varit gällande, hade banken måst, såsom Hr Gripenstedt
12 H. 4
50
Den 16 September e. m.
sagt, i låneväg eller på något annat sätt utlemna dessa riksmyntssedlar
och sålunda minska sin kassa, (men enl. talarens förmenande
vore det för banken likgiltigt om den delta gör eller om den bibehåller
sin riksmynls-kassa oförminskad och utgifver sedlar.) För
att göra ett dylikt påstående, måste man likväl förbise hvad den
värde talaren uti ett annat yttrande sjelf erkänt, eller ali det för
uprätthållandet af bankens vexlings-skyldighet är förmånligt att dess
kassa i riksmynt är betydlig. Om en privatbank har en riksmyntskassa
af 800,000 R:dr och på grond häraf utgifver privatbankssedlar
för 200,000 R:dr, har banken mycket lättare att göra face
emot invexlingen, än om den, i st. f. att utgifva dessa 200,000
R:dr i egna sedlar, minskade sin liksmynts-kassa till 000,000 R:dr.
Sådant lärer icke kunna bestridas och är äfven af den siste värde
talaren erkändt, om jag icke oriktigt upfaltade ett af hans föreg:de
yttranden.
Hvad beträffar den af den siste värde talaren uttryckta önskan,
att man uti förevartde lagstadgaude borde intaga, alt sedlar icke
skulle ulgifvas på andra krediliv-säkerheter än inteckningar och obligationer,
tror jag mig hafva visat, alt, så snart man erkänt, att aktier
få finnas ibland grundfonds-papperen, har man äfven medgifvit,
att den garanti, man eger deiemot alt icke andra än säkra papper
antagas såsom grund för kreditivers beviljande, måste sökas i den
solidariska ansvarigheten, ty så snart jag medgifver, att en kontroll
i förevar:de hänseende bör ega runi, anser jag äfven att andra
papper kunna antagas såsom säkerheter för kreditiver och att sedlar
på dem kunna ulgifvas, ty säkerheten ligger uti pröfningen af papperets
duglighet, men icke i lagstadgandet, alt det heter en aktie.
Jag anhåller att få förändra min vördsamma begäran om afslag
å Utskms hemställan till bifall å Frih. Palmsljernas förslag, med
den förändring han nu medgifvit.
Hr Aminoff: Genom R. o. Ad:s bifall till föregående 7 §
är afgjordt, hvilka handlingar skola anses såsom grundfonds-handlingar
och på hvilka sedel-emission får äga rum. Dessa handlingar
undergå en ganska noggrann granskning innan de antagas.
Samma förhållande är äfven roed de handlingar, på hvilka kassakreditiver
sökas och beviljas. Men, ehuru en stor säkerhet ligger
i denna granskning, kan det dock hända, sorn jag förut haft äran
omnämna, alt en person, sorn erhåller kreditiv på namnsäkerhet,
sedan kommer på obestånd, hvarigenom banken får intet för sin
fordran, utan går miste om allt, hvilket åter ej kan inträffa då
reel säkerhet för krediti vet är lemnad.
Föröfrigt kan jag icke inse, hvarföre man i afseende på sedelemissionsrälten
skall göra skillnad emellan kredit-sedlar, som utlemnas
på grundfonden, och kredit-sedlar för kassa-kreditiv-rätten;
säkerheten måste i båda händelserna vara densamma. Jag fortgår
i mitt yrkande, att någon sedel-emissions-rätt icke må äga runi
för beviljade kassa-kreditiver, för andra säkerheter, än sådane, som
öfverensstämma med grundfondens handlingar.
Den 16 September e. m.
51
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att ingen yrkat bifall till Utsk:ns förslag, men Frih.
Palmstjerna föreslagit att R. o. Ad. måtte, i stället för ifrågavande
§, antaga lide §:n af 1846 års Kungörelse, ang:de enskilda banker,
dock med utbyte af ordet ”förbindelser” emot ordet ”kreditsedlar”
samt med citation af ”§:n 9 mom. 1”, i stället för ”§:n 8
mom. 1”, och af ”§:n 7”, i stället för ”§:n 6”, i hvilket förslag
äfven Gr. Lagerbjelke och Frih. Tersmeden instämt; äfvensom jemväl
Hr Aminoff och Hr Gripenstedt instämt i samma förslag, likväl
med den förändring att 4:de mom. erhölle följande lydelse:
”innehafvaude säkerhets-handlingar för lemnade kassa-kreditiver, i
den mån dessa anlitas, och för såvidt dessa säkerhets-handlingar
äro af samma beskaffenhet som gruudfonds-handlingarne; dock
härför icke till större belopp än 50 procent af bankens hela
grundfond.”
Den härefter till bifall å Utskms förslag till § 11 framstälda
propos. besvarades med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde
om R. o. Ad., med afslag å Utskms förslag, behagade antaga lide
§:n i 1846 års Kungörelse med de förändringar, som af Frih.
Palmstjerna blifvit föreslagne, samt sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härefter låtit såsom föremål
för öfverläggningen upläsa nästföljande §, anmälde sig och yttrade
Hr Aminoff: Om jag icke missminnes, så begärde jag att
särskild propos. måtte framställas på 4:de punkten af nu föreslagna
§, i öfverensstämmelse med mitt förslag. Men är förhållandet icke
sådant, anhåller jag nu derom hos Hr Gr. o. Landtm.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i ani. häraf, att såvidt han rätt
upfattat Hr Aminoffs yrkande, det innehållit att 4:de mom. mätte
erhålla den redaktion Hr Gr. o. Landtm, upläst, men att då Frih.
Palmstjerna haft ett annat yrkande, propos. till bifall derå först
blifvit framstäld och af Hr Gr. o. Landtm, ansetts besvarad med
öfvervägande Ja, samt att, om Hr Aminoff ej varit nöjd dermed,
votering naturligtvis bort begäras.
Hr Aminoff: Sedan Hr Gr. o. Landtm, uplyst mig om rätta
förhållandet, var det en försummelse af mig, att ej i tid begära
propos. på mitt förslag, hvarföre jag nu får reservera mig mot det
fattade beslutet, ehvad som rörer 4:de mom.
§:n 12.
Frih. Palmstjerna: Denna § innefattar en ändring uti hvad
som f. n. finnes stadgadt i afseende på den ränta, som låntagaren
skall erlägga, i händelse han icke på förfallodagen infriar sin skuld.
1824 års författning, hvilken, till följe af 1830 års banklag, är
gällande lag, innehåller, att bankbolag hafva rättighet till samma
ränta, som för Ranko-Diskonten är stadgad. Utsk:n hafva föreslagit
”att ränta skall betalas efter en half för hundradet i månaden”;
men då jag icke inser något skäl, hvarföre den ränta, sorn under
4*
52
Den 10 September e. m.
förfallotiden betalas, skall uti enskilda banker vara olik den, som
uti R. Sits bank erlägges och af R. St. blifvit bestämd, så hemställer
jag om R. o. Ad. icke skulle finna för godt att bibehålla det
gamla stadgandet i delta hänseende.
Frih. Tersmeden: Som numera, eill. hvad jag vill påminna
mig, den öfverränla, som Banko-Diskonten erhåller, icke utgör
mer än hvad som bär är föreslaget, nemi. 6 för 100 om året eller | för
100 i månaden, synes mig Utsk:ns förslag öfverensstämma med hvad för
Banko-Diskonten är föreskrifvet. Dessutom hafva Utskm föreslagit följande
tillägg: ”Vid fordringars utsökande njute enskild bank samma rätt
till handräckning, som för R. Sl:s Diskontverk nu är eller framdeles
varder beviljad.” Kunna icke några andra skäl, än dem Frih.
Palmstjerna anfört, framdragas för bibehållandet af 1846 års författning,
kan jag icke inse, hvarföre man skulle afslå förevaride 12 §.
Frih. Palmstjerna: Det af Frih. Tersmeden uplästa sista
mom. af förevaride § finnes äfven inlaget i 1846 års författning
och är således redan stadgadt. Om R. St. finna för godt att än
dra
den öfverränta, som för Banko-Diskonten är bestämd, samt nedsätta
den till 5 proc., så skulle enl. förslaget likväl de enskilda
bankerna hafva rättighet att upbära £ proc. i månaden, hvilket icke
vore billigt, utan de böra enl. min tanke dela lika rätt med BankoDiskonten.
Skulle åter igen R. St. anse att räntan borde höjas,
synes mig, att sådant äfven bör på enskilda banker tillämpas.
För alt åstadkomma detta, anser jag att man endast bör bibehålla de
gamla, nu gällande ordalagen. Frih. Tersmeden har visserligen
sagt, att man borde bifalla Utsk:ns förslag derföre, att öfverräntan
blifvit bestämd till J proc. i månaden eller samma belopp, som för
Banko-Diskonten är stadgadt, men om R. St. förändra denna öfverränta,
så följer deraf icke, hvilket jag redan antydt, att förevar:de
författning äfven blifver i detta hänseende förändrad. Då frågan
är af ringa vigt, vill jag icke längre uppehålla R. o. Ad., utan anhåller
endast vördsamt att de gamla nu gällande ordalagen måtte
af R. o. Ad. varda bibehållne.
Då nu propos. framställdes till bifall å förevaride § utan för
ändring,
ropades Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade bifalla denna §, med den af Frih.
Palmstjerna yrkade förändring, att, i stället för orden ”ränta efter
en half för hundradel i månaden”, infördes orden ”den öfverränta,
som för Banko-diskonten är bestäad,” samt sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg
Ja hafva öfverröstal Nej.
§§:ne 13, 14, och 15.
Biföllos.
§:n 16.
Frih. Palmstjerna: Ifrågavarande revision, som i 6 §:n litt.
c äfven omnämnes, räcker, om den skall med noggranhet och
fullständighet verkställas, 8 å 14 dagar. Att K. M:s Beflnde
Den 16 Sep t emi) er e. m.
53
icke kan deruti deltaga, är klart, och K. M:s Beflnde måste således
förordna ett ombud. Något sådant har hittills icke varit nämnde
vid dessa revisioner, och jag kan icke heller inse, hvartill det skall
tjena, då bolagets egna ledamöter uti densamma deltaga samt deras
intressen äro så nära förknippade med revisionens ordentliga oell
noggranna verkställande. Vill man hafva elt officielt ombud, hvilket
kan medföra både fördel och olägenhet, må man då aflöna
detsamma, så alt det må erhålla någon ersättning för den tid af
14 dagar, som revisionen kan räcka. Jag vet icke, om Utsk:n
hafva ansett alt ett arfvode skulle ombudet tilldelas, eller om man
förutsatt all detta utgör en serskild omständighet, som må bero
på bankens beslut. Men jag för min del tror, att, i fall man
anser ett arfvode nödvändigt, hvilken mening jag hyser, bör sådant
bero icke på banken, utan stadgande dejorn i §:n inflyta.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Hos de förenade Utsk:n var
föreslaget, att K. M:s Beflnde eller af honom förordnad! ombud
skulle ovillkorligen uti ifrågavande revision deltaga, äfvensom K.
M:s Beflnde skulle ega rättighet, att, när som heldsl, granska bankens
ställning, men då man ansåg att, på sätt Frih. Palmstjerna
äfven anmärkt, K. M:s Beflnde icke skulle hafva tillfälle härtill samt
att det skulle blifva särdeles svårt för honom alt i sitt ställe erhålla
något ombud, så blef förslaget ändradt dertill, alt K. M:s
Befh:de eller ett af honom förordnadt ombud eger att i revisionen
deltaga. Det beror således på K. M:s Beflnde att i revisionen deltaga
eller icke.
Frih. Palmstjerna: Om ordet ”eger” får tydas, såsom Hr
Arnell nyss förklarade vara Utsk:ns mening, har jag ingenting
att emot §:n invända.
Uppå härefter framsläld propos. biföll R. o. Ad. förevar.-de ^
§:n 17.
Frih. Palmstjerna: Början af den 17:de §:n lyder så här:
”efter hvarje qvartals slut skall Direktionen, i närvaro af K:s Beflnde
eller hans ombud, upgöra och sedermera ofördröjligen till Konungen
insända öfversigt af bankens ställning” etc. Huruvida Direktionen
i en enskild bank kan upgöra en sådan öfversigt lemnar
jag derhän, men säkert är att K. M:s Beflnde icke kan åtaga sig
den, äfvensom det torde blifva Svårt för hans ombud alt vara närvande,
under det Kamereraren i banken, ur kassa-journalen gör
utdrag och anteckningar, samt jemförer dem med alla de in visningar
och qvitlenser, som finnas i förvar, .lag kan icke inse, att
det är nödvändigt, eller ens till något tjenar, att denna, upgörelse,
som fordrar mycken lid, skall ske i närvaro af K. M:s Beflnde
eller hans ombud. Mig synes vara tillräckligt att K. M:s Beflnde
eller dess ombud får granska öfversiglen oell jemföra den med de
handl., på hvilka densamma sig grundar, samt tillse att den öfverensstämmer
med verkliga förhållandet. Så tillgår nu och då jag
tviflan på, att annorlunda kommer alt ske, äfven om här står föreskrifvet
att upgörelsen skall försiggå i närvaro af K, M:s Beflnde
Den 16 September e. m.
eller lians ombud, så hemställer jag, att §:n måtte få följande lydelse:
”efter hvarje qvartals slut skall direkt:n upgöra och sedermera
ofördröjligen till Konungen insända öfversigt af bankens ställning,
uprätiad enl. formulär, som af Finans-Deparl:t meddelas. Konungens
Beflude eller dess ombud bör öfversiglen granska och ege
äfven räll, alt tinder tiden mellan qvartals-upgiflerne, af Direktm
äska uplysningar om bankens tillstånd.”
Frih. Tersmeden: I anledn. af Frih. Falmstjernas anmärkn.
vid den 17:de §:n, får jag uplysa, att den är alldeles öfverensstämmande
med nu gällande 15:de §:n, der det står: ”Direkttn vare skyldig
alt genast efter hvarje qvartals slut i närvaro af vår Befh:de
eiler dess ombud upgöra och sedermera ofördröjligen till oss insända
öfversigt af bankens ställning.” Plär heter det deremot alt
”efter hvarje qvartals slut skall Direktm i närvaro af Konungens
Befh:de eller hans ombud upgöra och sedermera ofördröjligen till
Konungen insända öfversigt af bankens ställning.” Så långt äro således
dessa båda stadganden lika. Om det af Frih. Palmstjerna
framställda förslag, som således äfven innefattar en förändring tili
184(5 års förfa tfn., antages, så tror jag deraf icke upstår någon
skada, men deremot anser jag, all det af Ulskm föreslagna tillägg,
alt öfversigten skall vara ”uprättad enl. formulär, som af FinansDeparl:t
meddelas”, bör bifallas — och jag skulle icke heller tro
att Frih:n önskar borttaga detsamma —• emedan det är af ganska
mycken vigt, att dessa öfversigter upgöras efter samma och icke,
såsom hittills skett, efter olika formulärer.
Frih. Palmst jerna: Det är visserligen sannt, som Frih. Tersmeden
yttrat, alt 184(5 års (örfattn. innehåller enahanda stadgande,
som Utskm i början af §:n föreslagit; men dä detsamma icke kan
sällas i verkställighet, synes mig att det icke heller bör bibehållas,
ulan anser jag del af mig nu framställda förslag vara, såsom verkställbar!,
vida lämpligare.
Enrot det af Ulskm föreslagna tillägg, som Frih. Tersmeden
förklarat utgöra enda olikheten med 184(5 års författn., har jag icke
framställt någon anmärkn., ulan anser det fullkomligt rikligt.
Efter först till bifall å denna § utan förändring framstäld propos.
, som besvarades med Nej, antog R. o. Ad. samma §, med den
af Frih. Palmstjerna yrkade förändring, att början deraf skulle blifva
sålydande: ”Etter hvarje qvartals slut skall Direktm upgöra öfversigt
af bankens ställning, uprättad enl. formulär, som af Finans-Depart:t
meddelas, hvilken öfversigt af Konungens Beflnde, efter granskning
af dess öfverensstämmelse med bankens räkenskaper, till Konungen
insändes. Konungens Befh:de må derjemte” o. s. v.
§:n 18.
Bifölls.
§:n 19.
Frih. Tersmeden: Ulskm hafva föreslagit att 8 proc. skall
beräknas på bankens sedlar, när densamma kommer på obestånd.
Den 16 September e. m.
55
Jag kan icke. inse hvartill ett sådant stadgande skall tjena. Det
skulle kunna hända, att banken korarae i konkurstillstånd, och när
dess sedlar då icke kunna inlösas förr än utredning skett, så skola
de, såsom löpande med 8 proc., blifva ganska begärliga papper för
kapitalisterna att upköpa, i synnerhet som jag icke kan tänka mig
möjligheten af en sådan konkurs, der icke hvar och en får ut sin
rätt. Jag skulle således tro, att då uti andra konkurser icke någon
högre ränta än den lagliga beräknas, det vore alldeles tillräckligt,
om de ifrågavar:de sedlarne löpa med 6 proc.
Gr. Lagerbjelke: För min del anser äfven jag, att en så
hög. ränta, som Utsk:n föreslagit, icke kan bifallas. Då det icke
beror på banken alt fä förr inlösa sina sedlar, äfven om utredning
försiggått, än prescriptionstiden förflutit, skulle en kapitalist, som
tillhandlar sig bankens sedlar, under tiden få tillgodo-beräkna sig
icke mindre än 8 proc.
Frih. Tersmeden har visserligen föreslagit att man borde nedsätta
dessa 8 proc. till 6, men då jag icke kan inse, hvarföre man
vid detta tillfälle skall böja räntan utöfver den lagliga eller 6 proc.
med bevillnings-afdrag, anhåller jag vördsamt att, i stället för 8
proc., måtte införas högsta lagliga ränta.
Hr Aminoff: Vid föredragningen af en föreg:de § har R.
o. Ad., i öfverensstämmelse med Utskms förslag, beslutat, att, då
gäldenär icke pä dagen infriar sin skuld till dianken, skall han
derföre betala f proc. i månaden, tills liqvid följer. Slånne icke
gäldenär till banken är att anses lika med bankens skuld till enskild
man? Och jag kan icke finna, hvarföre den ene skall hafva
bättre rätt än den andre. Billigheten fordrar åtminstone lika skyldigheter
och rättigheter i båda händelserna, eller att banken, då
den försummar inlösa sina kreditsedlar, derföre erlägger ^ proc, ränta
i månaden lill sina fordringsägare.
Gr. Lagerbjelkes förslag, att, i stället för 8 proc:s ränta, införa
orden ”laglig ränta,” vill jag icke medgifva, emedan sådant kan
föranleda lill tvetydigheter och oredor, enär räntan under 6 proc.
också är laglig.
Jag instämmer uti det af Frih. Tersmeden framstälda förslag,
att ifrågavande 8 proc. må nedsättas lill 6 proc.
Gr. Lagerbjelke: 6 proc:s ränta är högre än laglig ränta,
ty, enl. nuvande stadgande, skall, då 6 proc:s ränta är föreskrifven,
bevillningsafdrag afgå. Jag vidhåller således mitt förslag, alt, istället
för 8 för hundradet, mätte införas högsta lagliga ränta.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, hurusom Frih. Tersmeden föreslagit, att den
i l:sta och 3:dje momme omnämnda ränta mätte bestämmas till 6 för
100, i stället för 8 för 100, men deremot Gr. Lagerbjelke föreslagit,
att införa, dels uti mom. 1, i stället för orden ”ränta af den
enskilda banken efter åtta för hundradet om året,” orden ”af den
enskilda banken högsta lagliga ränta,” och dels uti mom. 3, i stället
för orden ”ränta efter åtta för hundradet om året å de förra och
56
Den 16 September e. m.
lill det belopp å de sednare,” orden ”högsta lagliga ränta å de
förra och å de sednare ränta till det belopp,” förklarade Frih.
Tersmeden sig instämma med Gr. Lagerbjelke.
Den försl till oförändradt antagande af Utskms förslag framställda
propos:n besvarades med Nej, hvarefter R. o. Ad. biföll förevar:de
§, med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring.
§§:ne 20, 21 och 22.
Biföllos.
§ 23.
Hr Arnell: Jag anhåller att få upläsa Hr Wallenbergs re
servation
vid förevar:de §. Den lyder på följande sätt: ”Uti § 23
mom. 2 föreslå Ulsk:n, att preskriptionstiden å uphörd enskild
hanks kredit-sedlar skulle sättas till fem år. Det torde kunna förutsättas,
att, så länge enskilde bankers kreditsedlar endast utgöra ett
konventionell betalningsmedel, hvilket det ankommer på enhvar att
emottaga eller ej, dessa sedlar icke blifva såsom mynt ansedda och
i följd deraf ej heller såsom sådant skrinlagda för oförutsedda behof
och möjligen någon gång bortglömda. Deremot är det alldeles
klart, alt det kommer att medföra stora olägenheter, om, under fem
är efter bankens uphörande, intet sterbhus kan utredas eller ingen
konkurs afslutas, för det att bland tillgångarne funnits en bankaktie.
Handelsbolag, som fortgått genom generationer, kunna erhålla
ärsslämning å sina borgenärer, men ett bank-bolag, hvars hela verksamhet
och tillvaro i lag blifvit begränsad till tio år, skulle uti ytterligare
hälften så lång tid vara utsatt för' möjligheterna af sedelförfalskning
och dermed förknippade förluster, derföre att någon,
som icke på två år hunnit presentera en inuehafvande kredit-sedel,
möjligen skulle medhinna sådant på fem år. Sammansatta afdelningen
hade föreslagit denna preskriptions-tid till två år, och i enlighet
dermed torde Utskms förslag förändras.”
Jag begär propos. pä den förändring af §:n, som denna reservation
innehåller.
Frih. Palmstjerna: För närvartde innehåller den, under den
6 Okt. 1848 utfärdade, förordning, ang:de vissa lagbestämmelser i
afseende på enskilda banker, uti § 3 följande: ”att, i händelse af
bankens konkurs, med utdelning till de borgenärer, som ej äga förmånsrätt,
kommer att anstå intill dess 2 år förflutit.” Uti den 2:dra §:n
stadgas att ”när bank-bolag utan konkurs uplöses eller när konkurs inträffar,
skall hvar och en, som innehar någon hankens tryckte eller
graverade förbindelse, vid förlust af all betalningsrätl, inom 2 år
från derom utfärdad kungörelse, förbindelsen till infriande i banken
förete.” Dessa stadganden anser jag böra bibehållas i förevar:de
§. Något skäl till förändringen synes mig Utsk:n icke hafva anfört.
Om något sådant finnes, anhåller jag att de af Ulskms ledamöter,
sora äro närvar/de, ville framställa dem; i motsatt fall fortfar jag
uti min öfvertygelse, att det är hällre och rigtigarc att låta nu gäl
-
Den 10 September e. m.
57
lande stadgande få i §:n införas, samt att den här föreslagna siffran
5 bör förändras till 2.
Hr Gripenstedt: I afseende på preskriptions-tideus längd
är jag af samma tanka, som de båda sista talarne, ty om något i
detta hänseende bör föreskrifvas, så är det två år, men jag har stor
betänklighet emot att någonting alls härom uti ifrågavar.de författning
uptages. Uppenbart är, alt de här föreslagna bestämmelserna
om preskriptions-lid, bevakning vid konkurs etc. äro af civil-lags
natur. Om nu R. o. Ad. härom beslutar, har Ståndet tagit på hand
att hela denna författning skall presenteras i form af civil-lag. Jag
medgifver visserligen, att Ståndet redan vid 4:de §:n, der frågan om
forum afgjordes, har, utan att märka det, gjort något dermed temligen
liktydigt, och jag tror verkligen, att man derigenom gått i en
snara, som, vare sig med eller utan afsigt, blifvit utlagd; men då
jag icke vågar biträda den mening, att allt, som af Utskm blifvit
föreslaget, skulle vara af civil-lags natur, törs jag icke heller tillstyrka
att R. o. Ad. må antaga de ifrågavar:de bestämmelserna, som
onekligen äro af civil-lags beskaffenhet, hvarföre också dessa, enligt
1846 års författning, äro hänskjutne till de bestämmelser, hvarom
beslut framdeles skulle fattas i den ordning § 87 Reg.-F:n före
skrifver.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, framslälde, att Hr Arnell och Frih. Palmstjerna yrkat att i
sednare mom. liderymden af 5 år måtte ändras till 2 år, så alt
slutorden blefve följande: ”inom två år från kungörelsens datum;
börande kungörelsen under hvartdera af de två åren två gånger från
predikslolarne upläsas,” samt att Hr Gripenstedt icke framställ något
bestämdt yrkande, men att hans mening syntes hafva varit att yrka
afslag å hela denna §.
Härtill ropade Hr Gripenstedt Ja.
Propos. lill oförändradt antagande af Ulsk:ns förslag blef först
framstäld och besvarad med Nej, hvarefter, sedan den derpå till
afslag å förevande § framslälda propos. blifvit besvarad med Nej,
jemte ett eller annat Ja, R. o. Ad. antog denna §, med den af Frih.
Palmstjerna föreslagua förändring.
§ 24.
Bifölls.
§ 25.
Frih. Palmstjerna: Då denna förfaltn. handlar om bolag,
som utgifva egna kredilsedlar, och den föreslagna § 25 angår bolag,
som drifva bankrörelse, kan jag icke inse hvarföre §:n blifvit i förfaltn:!)
intagen. Måhända är det derföre att 1824 års författning,
hvilken Utskm föreslagit måtte uphäfvas, äfven gäller för andra enskilda
bolag, som drifva bankrörelse, men icke utgifva egna kreditsedlar.
Jag anhåller, att någon af Utskms närvande ledamöter behagade
härom lemna uplysning. Något verkligt skäl till 25:te §:n kan
58
Den 16 September e. m.
jag icke finna, om icke det, att Utsk:n ansett, att andra bolag, som
drifva bankrörelse, böra ansvara en för alla och alla för en; men
jag kan icke inse, hvarföre dylika bolag, som icke utgifva egna; kreditsedlar,
skola behöfva vara på annat sätt solidariskt ansvarige, än
hvad allmänna lagen föreskrifver.
Jag anhåller alltså alt §:n måtte ur förfal(n:n utgå.
Frih. Tersmeden: Sorn jag icke var uti Utskm närvar:de,
när större delen af detta Betänk, behandlades samt då nu ifrågavar:de
§ insattes, kan jag icke heller redogöra för Utskrns skäl,
men jag får för min del förklara, ali den icke här bör qvarstå, ty
denna författn. angår ju endast sådana enskilda bolag, som utgifva
egna kreditsedlar, och icke andra bolag, som drifva bankrörelse, ulan
att utgifva dylika sedlar. Dessutom synes mig den solidariska ansvarigheten
icke utan största behof böraTöresluifvas samt icke vara behöflig
för sådana bolag, som drifva bankrörelse, ulan att utgifva
egna kreditsedlar.
Hr Gripenstedt: Af de redan upgifna skäl för att någon bestämmelse
uti ifrågavar:de hänseende icke hörer lill denna för falin.,
biträder jag den slutsats, som af föregide talare blifvit framställd,
alt nemi. den 25:te §:n bör utgå, men jag vill begagna tillfället att
för min del yttra den öfvertygelse, att en viss partiell solidarisk ansvarighet
är nödvändig äfven för sådane bolag, som icke röra sig
med egna sedlar, såsom i kommendit-bolag.
Efter först till bifall å förevar:de § framställd, men med Nej
besvarad, propos., blef denna § af B. o. Ad. afslagen.'
Sedan R. o. Ad. sålunda fattat sina beslut om de särskilda
§§:ne i Ulsk:ns lagförslag, framställde Hr Gr. o. Landtm., såsom
föremål för öfverläggningen, den dertill föreslagna ingress.
Frih. Palmstjerna: Uti 1824 års författn. finnes en slut
mening
af följande lydelse: ”kommandes likväl vid hvarje serskildt
tillstånd till inrättande af enskilde Diskonter, den uttryckliga förklaring
att fogas, att samma inrättningar hvarken nu eller någonsin
framdeles skola kunna påräkna något understöd af allmänna medel,
samt alt under ingen förevändning staten må kunna blifva, mera i
deras än i andra enskildta förelag, inblandad eller på något sätt
komma att bidraga lill deras uprätthållande eller utredning.” Då
Utskm icke uptagit detta förbehåll i afseende på ifrågavar:de förslag
till bank-lag, har jag ansett mig böra sådant omnämna, på det alt
man icke mätte säga att en dylik erinran icke blifvit af vederbörande
gjord.
Gr. Lagerbjelke: Uti 25:te §:n af Utslcns förslag var in
fördi
ett stadgande för sådane bankbolag, som icke utgifva egna
sedlar. Denna § blef af R. o. Ad. afslagen, derföre att Utskms förslag
lill författn. endast handlar om sådana enskilda bankbolag, hvilka
utgifva egna sedlar. Då 1824 års författn. icke handlar om sådana
bankbolag, utan om dem, som röra sig med Rikets mynt, går det
heller icke an, att, på sätt Utslcn föreslagit, uphäfva förfatlmn; till
Den 16 September e. m.
59
följe hvaraf jag äfven vördsamt anhåller, alt R. o. Ad. behagade
antaga Utsk:ns förslag till ingress, med uteslutande af orden: ”K,
Kung. deu 14 Jan. 1824, ang:de inrättande af enskilda banker el
ler
diskonter.”
Frih. Tersmeden: Jag instämmer med Gr. Lagerbjelke deruti,
att utfärdandet af ifrågavaride lag icke måtte uphäfva K. Kung.
d. 14 Jan. 1824. Vid början af diskussionen i förmiddags yttrade
äfven de flesta talarne den åsigt, att R. o. Ad. eller R. St. borde
för sin del besluta alt ingå till K. M. med anhållan, alt K. M.
täcktes, med uphäfvande af K. Kung. d. 9 Jan. 1846 och K. Förordn.
d. 6 Okt. 1848, utfärda en så lydande lag för enskilda banker
etc. Jag anhåller om propos. härpå.
Hr Arnell: Jag är förekommen af Frih. Tersmeden och fö
renar
mig med honom.
Gr. Lagerbjelke: Jag hade redan under förmiddagens plenum
tillfälle alt söka ådagalägga, att frågan om lag för privatbanker
är, genom antagandet och sanktionerandet utål 1830 års bankolag,
af civil-lags natur, men äfven om så icke vore förhållandet,
måste man likväl erkänna, att uti denna af R. o. Ad. antagna lag
finnes åtskilliga delar, hvilka, man må för öfrigt se saken hurusom
helst, tillhöra civil-lagen. Så finnes här en §, som föreskrifver forum,
en annan, hvilken medgifver privatbankerna att taga högre
ränta än den lagliga, samt derjemte åtskilliga §§:r, som förändra
de i K. Förordn:n d. 6 Okt. 1848 stadgade bestämmelser rör:de
privatbanks konkurs, prescriptions-lid m. m. Alla dessa bestämmelser
äro ofelbart af civil-lags natur, och det går således icke an
alt R. St. ingå till K. M. med anhållan, att han malte uphäfva
dessa stadganden. Det har många gånger handt, alt R. St. stiftat
civil-lagar, i hvilka eli och annat, stadgande finnes, som varit af
ekonomisk natur, men, så vidt jag vet, har det icke kunnat tillgå
på annat sätt, än det, som Ulsk. här föreslagit. Då jag icke kan
finna det vara möjligt alt på annat sätt gå till väga, får jag anhålla
om del bifall jag redan begärt.
Hr Gripenstedt: Jag kan icke undgå att medgifva riktigheten
af hvad den siste talaren anfört, och att det, vare sig med
fullt medvetande eller af brist på upmärksamhet, uti förevaride författn.
redan inkommit stadganden, som tillhöra civil lagstiftning, och
alt det följaktligen vore oformligt att anhålla, att K. M. behagade,
på grund af sin rätt i ekonomisk lagstiftningsväg, utfärda förordningen;
men ä andra sidan hoppas jag, att Gr. Lagerbjelke medgifver,
att i denna författn. äfven finnes sådana bestämmelser, hvilka
omöjligen kunna anses utgöra civillags-frågor, utan äro ekonomiska
ärender, hvilka K. M. ensam afgör, och alt det således vore lika
oriktigt, om R. o. Ad. ang:de allt detta ville tillegna sig en beslutande-rätt
enl.
lemma härleder sig derifrån, att man icke på förhand gjort sig reda
för, om det var en civil-lag eller en ekonomisk, hvarom man råd
-
60
Den 16 September e. ra.
plägade. Jag ser nu ingen annai) utväg alt komma ur denna labyrint!),
än att.låta ingressen erhålla den lydelse: ”att R. Sl. för
sin del besluta och hemställa, att K. M. ville utfärda en förordn.
af den syftning Utsluns förslag innehåller.” Härigenom hade en
term blifvit begagnad, som passade för begge arterna, så alt orden
”för sin del besluta” hade afseende på förfatlmns civila del och ordet
”hemställa” åter på dess ekonomiska. För ögonblicket kan jag icke
utfinna någon bättre utväg, men jag vill gerna förena mig med
den, som kan upgifva något lämpligare förslag.
Frih. Palmstjerna: Det torde vara ostridigt att §§:ne 1,
4, 12, 15 och 23 innehålla stadgande!), som äro af civil-lags
natur, samt att alla de öfriga §§:ne tillhöra ekonomisk lagstiftning,
lista §:n handlar om huru enskilde, som vilja förena sig i bolag
för att ”drifva bankrörelse, med rättighet att utgifva egna tryckta
eller graverade kredit-sedlar” skola gå lill väga. Enär tryckta kredit-sedlar
icke få enl. allmänna lagen utgifvas, är denne § af civil-lags
beskaffenhet. Den 4:de §:n bestämmer att ”bankbolag lyder
under Rådstufvurätt i den stad, der bankens hufvudkontor är
beläget.” 12:te §:o innehåller ett stadgande om ränta, hvilket hörer
lill civil-lagen- Den 15:de §:n är af enahanda beskaffenhet,
enär, enl. den, bankbolagen förbjudas alt under vissa vilkor köpa
fastighet, hvilket strider emot allmänna lagens föreskrift, att hvar
och en eger rättighet att efter behag handla med sina penningar.
Den 23:dje §:n innefattar förändringar af K. Förordna) d. 13 Juni
1800, hvilka äfven äro af civil-lags natur. Deremot anser jag att
alla öfriga här förekommande stadganden tillhöra den ekonomiska
lagstiftningen. Då det icke kan vara lämpligt att, till följd af förevande
lags ekonomiska och civila beskaffenhet, särskilja densamma
i 2:ne delar, torde ingen annan utväg förefinnas, än att biträda det
af Hr Gripenstedt framställda förslag, hvilket jag för min del gillar.
Jag kunde icke i hast upfatta detsamma, men tror, att det var af
följande lydelse: att R. St. för sin del besluta, och i underd:het
hemställa, det K. M , med uphäfvande af K. Kung. 1846 och K.
Förordn:n 1848, måtte utfärda en så lydande förfatln.
Frih. Tersmeden: Här är medgifvet, att några §§:r i förevar:de
lag äro af civil-lags natur, men jag skulle likväl tro alt, med
bibehållande af 1848 års K. Förordn., hvilken är af K. M. och R.
St. antagen och hvars stadganden äro uti detta lagförslag intagne,
hela den öfriga delen af förslaget tillhör den ekonomiska lagstiftningen.
Då man uti denna förfatln. intagit stadganden, som redan
finnas i en annan civil-lag, utan att man derigenom uphäfver namnet
civil-lag, tror jag att man mycket väl kan, när det uti ingressen
icke blifver förklarad! att 1848 års Förordn. är uphäfd, antaga
det förslag, som af Hr Gripenstedt blifvit framställdt.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., alt, i afseende på ifrågavande ingress, blifvit yrkadt,afGr.
Lagerbjelke bifall till Utsktns förslag, med den förändring, alt orden
”K, Kung. den 14 Jan. 1824, angtdc inrättande af enskilda
Den 16 September e. m.
61
banker eller diskonter” skulle uleslutas, samt af Hr Gripenstedt, att
redaktionen måtte blifva så lydande: ”att R. St. dels för egen del
besluta, dels hos K. M. i underddiet anhålla, att, med uphäfvande
af K. Kung. d. 9 Jan. 1846, ang:de enskilda banker, hvilka utgifva
egna kredit-sedlar, och K. Förordmn d. 6 Okt. 1848, ang:de
vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda banker, må utfärdas
en sålydande Förorda., ang:de enskilda banker, som utgifva
egna kredit-sedlar”; i hvilket förslag lill ingress äfven Frih. Palmstjerna
och Frih. Tersmeden instämt. Den af Gr. Lagerbjelke föreslagna
uteslutning var en följd af R. o. Ad:s beslut, hvarföre Hr
Gr. o. Landtm, nu först finge hemställa om R. o. Ad., med förbehåll
om denna uteslutning, bifölle de sammansatte Ulsk.-ns förslag
till ingress.
Denna propos. besvarades med starka Nej, blandade med Ja;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga Hr Gripensledts förslag till ingress, samt, sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han funnit
Ja öfvervägande.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:ns d. 9 och
13 dennes på bordet lagda Betänk. JVS 25, i anledn. af väckt motion
om meddelande af lagfart och fasta å åboers bésillnings-rätt
till de under bruk skalteköpta heraman m. m.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då Utsk:n med sin
hemställan icke synas hafva åsyftat någonting annat, än att det undantagsstadgande,
som enl. nu gällande författn. är gifvet för redan varande
åboer att få, oaktadt skatle-försäljningar, sitta orubbade vid
de till skatte försålde hemmanen, måtte blifva utsträckt derhän, alt,
sedan desse åboer aflidit, utan att lemna slägtingar efter sig, som
äro berättigade att tillträda hemmanet, fråga sedermera må upstå
derom, att till det åbo-lediga hemmanet antaga åbo på samma sätt,
som vid kronohemman i allmänhet eger rum, men de, som köpt
hemmanen till skatte, måtte under sådane förändrade förhållanden
anses berättigade, att i afseende på nämnde hemman inträda i full
utöfning af skattemanna-rätten, så anhåller jag alt R. o. Ad. mätte
afslå Utskms hemställan.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Ehuru jag icke har
någonting emot, att, på sätt den siste värde talaren yrkat, den föreslagna
skrifvelsen varder afslagen, torde jag, som deltagit i behandlingen
af denna fråga, likväl böra uplysa, att ledamöter af Hederv.
BondeSt. tillkännagåfvo, alt ganska ofta tvister upstått huru
förhållas skall när icke någon af åboslägten finnes qvar, utan en ny
åbo skall antagas. Man vill då gå till väga på samma sätt som
med kroaohemman, samt att K. M:s Beflude således skulle tillsätta
åboer. För alt förekomma dylika tvister, och då det i sammandrag
af stadganden, som ronde dessa hemman blef af K. Kammar-Kolhm år
1823 utgifvet, ingenting i detta afseende finnes omförmäldt, stannade
Utskin i det beslut, alt förorda förevaride skrifvelse, hvilken dock
62
Den 16 September e. m.
egentligen derföre tillkom, att man i annat fall blifvit tvuDgen föreslå
en underd. skrifvelse, med den bestämda begäran, att med
dessa hemman måtte förfaras på samma sätt, som med andra kronohemman
eger rum.
Jag har aDsett mig böra uplysa härom, men vill, såsom jag
nyss nämnde, icke motsätta mig Gr. Mörners yrkande.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall å första punkten
af förevar:de Detänk. framställda ptopos. besvarades med Ja, hvaremot
den sedermera till bifall å sednare punkten gjorda proposm
blef besvarad med Nej, och R. o. Ad. derefter afslog sistnämnde
punkt.
Föredrogs Hr von Hartmansdorffs, Au g., den 13 dennes
e. m. på bordet lagde hemställan, att de öfrige RiksSttn mätte inbjudas
att instämma i de beslut, R. o. Ad. fattat i afseende å LagDtskts
Betänk. M 42.
Sedan undert. Riddarh.-Sekret., på förfrågan af Gr. Lagerbjelke,
Gust., uplyst, att prot.-utdr. ankommit, som utvisade
att PresteSt. bifallit, men Borgare- o. BondeSttn afslagit del i LagUlskts
Betänk. M 42 afgifna förslag, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Sedan nu uplyst blifvit, att frågan genom
3 Stånds beslut förfallit, kan R. o. Ad. med Hr von Hartmansdorffs
förslag lill inbjudning icke vidtaga någon annan åtgärd, än att lägga
densamma till handlingarne, hvarom jag vördsamt anhåller.
Frih. Creutz, Stephan: Då Hr von Hartmansdorff f. n. är
sjuk, hemställer jag vördsamt till Hr Gr. o. Landtm., huruvida det
icke må tillåtas, alt det af honom framställda förslag lill inbjudning
måtte få hvila på bordet, lill dess hau tillfrisknar och kai) komma
hit.
Då härvid Hr Gr. o. Landtm, erinrade att för förnyad bordläggning
erfordrades 2:ne ledamöters begäran, förklarade Frih. Cederström,
Rttd., ochHrvon Francken, Georg Wolfgang,
sig instämma i den af Frih. Creutz gjorda begäran.
Föredrogos och lades till handlingarne Consl.Utskts d. 13 dennes
e. m. på bordet lagde Mern.:
JYs 48, i anledn. af två Stånds återremiss af Mern. JU 40,
innehållande förslag till ändringar i 5G:te och 81 :sla §§:ne Reger:s
Formen
samt 29:de §:n l:sta mom. Riksdags-Ordn:n, rör.de behandlingen
af frågor om ändring i Grundlagarne; och
JU 49, i anledn. af PresteSt:s återremiss af Mern. JVs 41,
innehållande voter:s-propos:r, ronde det i Mem:n N:ris 11 och 31
afgifna förslag till ändring af åtskilliga stadganden i Grundlagarne,
i afseende på en del Regerings-ärenden.
Den 16 Sep t emlie- e. m.
63
Föredrogos, meD bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StalsUlskis den 13 dennes e. m. på bordet lagde Betänk,
och Utlåtm:
JM 272, ang:de medels uplåning genom utgifvande af fonderade
Slats-obligationer;
JU 273, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om Statens
medverkan för jernvägars anläggning, jemte väckte motioner,
ang:de sältet för dylika anläggningars åstadkommande; samt
JM 274, i anledn. af väckte motioner om Slats-bidrag för
jernvägs-anläggningar.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att i gårdagens Talmans-conference
öfverläggning egt rum om någon dag, då Talmannen kunde
föreslå RiksSt:n att samtidigt företaga till afgörande de 3 från StatsUtsk.
inkomne mål, hvilka nu sednast blifvit af R. o. Ad. ånyo
bordlagde, samt att Talmännen öfverenskomma att hemställa, det
RiksStm måtte till afgörande företaga StatsUtsk:s Betänk. JU 272
nästa Onsdag och samma Ulsk:s Utlåtm N:ris 273 och 274 i näst
derefter inträffande plenum. R. o. Ad. hade likväl förut beslutat
alt främst å nästa föredragn:s-lista uptaga BankoUlsk:s Mern. JU
59, och således kunde, i afseende på StalsUtsk:s Utlåt. JM 272,
icke annat beslut fattas, än att del må lill nästa plenum upföras näst
efter BankoUlsk:s nyssnämnde Mern.; hvarföre Hr Gr. o. Landtm,
finge hemställa, om R. o. Ad. behagade fatta ett sådant beslut,
samt derjemte besluta, att StatsUtskrs Utlåtm N:ris 273 och 274 ej må
ånyo föredragas före det plenum, som komme att hållas näst efter
Onsdagen.
Ropades Ja.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
64
Den 20 September f, m.
Onsdagen den 20 September 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för den 16 dennes, samt pieni-prot.
för den 17 sisll. Juni e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Ulsk:s-)edamöter; och
befunnos dertill utsedde i
Stats-Ulskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten J\i 8. Gr. Oxenstjerna
till Korsholm, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, beviljade 14
dagars ledighet från och med d. 16 Sept.;
JM 1,885. Hr Arnell, Gustaf Fredrik.
Bevillnings-Utskottet:
efter JM 1,753. Ilr Hedenstjerna, Johan Fredrik;
1,210. Hr Reutersvärd, Patrik Oskar.
Lag-Utskottet:
efter JM 1,901. Hr Olivecreutz, Wilhelm Casimir;
JM 100. Hr Uggla, Fullm. Hr Cederschöld, Robert Theophron.
Expeditions-Utskottet:
efter JM 1,753. Hr Hedenstjerna, Johan Fredrik;
JM 1,519. Hr von Döbeln, Ernst Georg.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Jag är redan förut ledamot af
BankoUtsk., och som min vistelse vid Riksdagen troligen icke kommer
att blifva långvarig, anhåller jag att få afsäga mig förtroendet
att vara ledamot af StatsUlsk.
I anledn. häraf blefvo Hrr Elektorer af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade att sammanträda för att utse en ledamot, att, i st. f. Hr
Arnel), inträda i StatsUtsk. under den tid Frih. Äkerhjelms permission
komme att fortfara.
Uplästes ett af Ilr Knorring, Erik Oskar, inlemnadt sålydande
Mern.:
Af
Den 20 September f, m.
65
Af förekomne omständigheter hindrad alt hädanefter deltaga i
riksdagsgöromålen, nödgas jag afsäga mig förtroendet all vara ledamot
af Bevilln:sUlsk:t, samt suppleant i I3ankoUlsk:t, och får jag tillika
hos Hr Gr. o. Landtm, och H. R. o. Ad. ödmjukast anhålla att
ändock blifva vid min riksdagsmanna-rätt bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer alt vid deras nästa sammanträde jemväl
utse en ledamot i Bevilln:s- och en suppleant i BankoUlsk. efter
Hr von Knorring.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk:t inkomne förslag till R. Stirs underd. skrifvelser till
K. M.:
M 127, angrde regleringen af utgifterne under RiksStatens
Andra Hufvndtilel; och
Ms 136, ang:de T ull-be villn: n; (ålföljdt af Tull-tarifer och
Varu-förleckning, samt Tulllaxe-underrättelser).
Föredrogs till justering, men bordlädes ånyo, på begäran af
flere ledamöter, Exped.Utsk:s under Ms 134 afgifna den 16 dennes
f. m. på bordet lagria förslag till R. Sl:rs underd. skrifvelse
till K. M., ang:de inrättande af ett Ecklesiastik-Kolhm.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:s den 16 dennes f. m. på bordet lagda Alem. MS 59,
ang:de dispositionen af medel, hvarmed Bankens låne- och kredilivrörelse
är vorden förminskad.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 13 och 16 dennes på bordet
lagda Betänk. Ma 272, ang:de medels uplåning genom ingifvande
af fonderade Slats-obligationer.
De af Utsk. i detta Betänk, föreslagne beslut och stadganden
företogos punktvis till afgöraude.
1:sia punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I den nu föredragna första
punkten, omförmälas Irenne serskilda föremål, nemi. slats-lån,
jernvägar och andra allmänt gagnande större företag. Hvad är i
detta hänseende ändamål, och hvad är medel? För åtskilliga Riksdagsmän,
hvilka anse statslån såsom någonting i och för sig sjelft
godt och nyttigt, äro dessa utan tvifvel ändamål, och jernvägarne
medel. De äro blott en lockbeta, som man begagnar, emedan många
Riksdagsmän önska att dylika fortskaffningsmedel måtte komma till
stånd. Andra åter anse jernvägars erhållande vara hufvudsak, och
12 H. 5
66
Den 20 September f. m.
för dem äro statslånen allena medel. Man har förmodligen icke
ansett sig kunna locka nog många med statslån och jernvägar, emedan
de sednare icke kunna sträcka sig till alla orter inom riket;
derföre har man tillagt allmänt gagnande större företag, hvilka kunna
sträckas hvart som helst och följaktligen få så många flere anhängare.
Det är för den skull klart, att äfven de gagneliga företagen
blifva ändamål för somliga och medel för andra, samt att, när man
slätlt så klokt till, att man har tre väldiga ändamål och tre väldiga
medel, man icke skäligen bör kunna misslyckas. Jag vågar likväl
göra några invändningar emot detta förslag att för alltid skuldsätta
Sveriges rike; ty här är ett hufvudsyfte att införa stats-Iån, oupsägbara
å fordringsägarens sida. ^
Jag skall begynna med den första frågan, nemi. den, sorn rörer
statslån i allmänhet. Skuldsättningsbanan är så förledande att
beträda och fortsätta, emedan man icke behöfver anskaffa mer än
räntan och något obetydligt tillägg för kapital-skuldens årliga minskning.
Sålunda ser man, huru en fidei-kommissarie, hvilken befinner
sig i välstånd, icke drager i betänkande, att begagna sig än af
en, än af en annan utväg, för att belåna sitt fideikomiss, ehuru
sådant är förbjudet. Mången gör det- ulan tvifvel i den ärliga afsigten,
att dermed förkofra sitt välstånd. Men jag hemställer till
eder egen erfarenhet, Mine Hrr, huru många fidei-kommissarier, sora
börjat att skuldsätta sin egendom, betalt denna gäld under sin lifstid.
Ilon blir eljest en börda för hans efterkommande och vanligen grunden
till fidei-kommissets uplösning. På samma sätt förhåller det sig
med samhällena. Man kan, genom statsskuld, uträtta, så att säga,
allt hvad man behagar, ty man behöfver, såsom sagdt är, blott anskaffa
tillräckliga medel för räntans och någon kapital-afbetalnings
liqviderande, på sätt man gjorde, när 5 miller anslogos till den år
1851 beslutade jernvägen, och då man blott behöfde bevilja 250,000
R:dr årligen.
Man påstår, alt penningevärdels bestånd i ett land, der, såsom
i Sverige, rörelsemedlen utgöras af Riksbankens sedlar, kan bättre
än eljest uprällhållas genom statslåns införande, och om man har
dem att tillgripa i nödens stund, när man behöfver vidare skuldsätta
sig. Detta skäl är dock endast sanut, under mindre vigtiga
omständigheter. När de stora pröfuingnrne påkomma, håller det icke
stånd. Frankrike hade, vid sin första statshvälfning, icke allenast
en betydlig statsskuld, utan var äfven väl bevandradt i alla dithörande
angelägenheter. Det hade jemväl klingande mynt; men då
samhällsordningen kastades öfver ända, förlorade slaten sin kredit
och kunde, oaktact den bemäktigade sig Adelns och Presternas
egendomar, icke bestrida sina utgifter, utan mäste tillgripa pappersmynt
eller de s. k assignaterna. Dessa sedlar, som folio till ytterligt
vanvärde, bevisa huru litet en rik stat kan, i nödens slund,
hjelpa sig med ett slalslåne-system, Det hade i Frankrike åtminstone
den nyttan med sig, att det i Fransmännen salle en sådan
skräck för pappersmynt, att något sådant af dem ej mera godkännes.
Men låtom oss betrakta förhållandet i sednaste tider, t. ex.
när Ungern och Italien 1848 reste sig mot det stora, mäktiga
Den 20 September f. m.
07
Österrike, så atl Samhällets bestånd sväfvade i fara. Då hjelpte det
icke att förut hafva ett väl ordnadt statslåne-system, eller atl förut
äga klingande mynt. Staten fick ändock inga lån. Österrike måste
utgifva sedlar utan fond, och dessa föllo till vanvärde. Man
kunde icke ens få skiljemynt, ty äfven kopparslantarne försvunno.
Det gick så långt, att man klippte gulden-sedlar i fyra stycken och
mottog hvartdera för j- eller 15 kreutzer. Men icke nog dermed,
värdshusvärdarne i Carlsbad kunde ej gifva tillbaka åt sina gäster
för brist på skiljemynt. De gjorde då mynttecken af papper, tenn
eller jernbleck, hvilka de gåfvo tillbaka åt spisande gåster, eller
mottogo_ i betalning af dem. När dessa någon påföljande dag gingo
till ett annat värdshus, k unde de äfven der betala med mynttecken,
hvarpå stod något spisqvarters namn, hvarefter mynttecknen utvexlades
värdshusvärdarne imellan, såsom kontanter. Jag kan ytterligare
nämna Frankrike, hvars välstånd var utmärkt under Ludvig
Philip. Men när Frebruari-hvälfningen utbröt, försvann all kredit,
och dermed det klingande myntet. Eli hvar ville, i nödens stund,
behålla den enda penning han egde. Våra landsmän, som då voro
i Paris, kunde blott med största svårighet komma derifrån genom
Engelska vexlar eller andra dylika omvägar, ty bankirer och vexlare
stängde sina kontor. Hade denna Statshvälfning varat längre,
så hade man förmodligen' fått lika beskaffade assignater som efter
1789 års omstjälpning. Således är det eli skenfagert skäl, som
icke håller stånd, då man säger, att med ett väl ordnadt statsskuldssystem
kan man reda sig, då nöden inträffar. Kan man föreställa
sig att det fattiga Sverige, hvilket icke ens i fredstid har klingande
mynt, utom för småliqvider, och som för öfrigt är belastadt med
Riksbanks- och Privatbankssedlar, kan man föreställa sig, frågar
jag, att detta rike förmår, i nödens stund, hjelpa sig med statslån,
när det redan på förhand måhända vore öfverhopadt med skuld?
En dylik finans-operation är att förlikna vid det gamla ordspråket
”att gifva en tiggare ål de fattige.”
Man säger sig underlätta möjligheten att erhålla statslån derigenom
att man redan har sådana förut. Men kan man tro, att
någon enskild person skulle hellre vilja utlåna sina penningar på
en redan intecknad egendom, hvars egare vore väl förfaren i all
slags låne-rörelse, än inteckna dem i en ograverad egendom, hvars
egare, ehuru obekant med omsättningar och dylikt, vore en redbar
man? Lika som den enskilde förhåller sig mot inteckningsgifvarne,
lika så förhålla sig de stora redbara kapitalisterna, som anskaffa lån
åt stater; ty ingen annan än en procentare lärer önska få alt göra
med någon, som redan är hvad man kailar kommen på kneken.
Vill procentaren likväl inlåta sig med sådana låntagare, så gör han
det naturligtvis icke i någon annan afsigt, än för att preja dem så
mycket värre. Det är dessutom i närvande tid omöjligare för en
Stat, än för en enskild man, som har skuld, alt dölja det. Derigenom
att finanserna i alla grundlagsbundna samhällen behandlas
offentligt, känna kapitalisterna, på det nogaste, hurudan! tillståndet
är. Jag har en gåDg i Hamburg fått erfara det, då jag talade med
5*
6 S
Den 20 September f. m.
Salomon Heine om Svenska banken; Iian visade då, att han kände
dennes tillgångar nästan lika väl som jag, hvilken äfven då var
Hankofullmäklig. Skälet, hvarföre England, Holland, Frankrike och
andra skuldsatta samhällen hafva kommit till en sådan välmåga,
Iivari de f. n. befinna sig, år icke det, att de hafva statsskuld,
ulan emedan deras innebyggare äro företagsamma, flitiga, hushållsakliga
och af naturen i åtskilliga hänseenden gynnade. I England
och Holland, der statsskulden är så stor,. att utgifterne till ränte och
kapital-afbetalningar öfverstiga hela Statsförvaltnings-kostnaden för
året, der är dyrheten större än i andra länder. Efterfrågar man
skälet härtill, så svaras, ali det är statsskulden, som trycker samhället,
och de stora skatter, sorn detta fördenskull måste bära. Hurudant
förhållandet i detta hänseende är, vill jag till siffran upgifva,
på det man icke måtte tro, alt jag här talar efter godtfinnande.
Den lilla bok jag håller i handen är Almanach de Gotha,
för innevartde är. Dess upgifter pläga anses vara så tillförlitliga,
att jag icke tror någon drager dem i tvifvelsmål. I England äro
utgifterna beräknade till 52,183,000 Lé? St., hvaraf till den fonderade
statsskulden åtgå 27,500,000 L# St., samt till den öfriga
2,800,000, sålunda tillsammans mer än 30,000,000 L$, eller nära
f af Englands bela statsinkomst. Kan sådant anses för annat än
en stor olycka?
Hvad Holland beträffar, så har denna lilla stat, hvars folkmängd
knappast år så stor som Sveriges, en statsutgift för innevarande
år af 70,000,000 gulden, hvilket är detsamma som 70,000,000
R:dr b:ko. Det skulle vara otänkbart, att ett så litet samhälle
skulle kunna bära en sådan tunga, om icke Holland hade kolonier,
som kunde understödja detsamma. Af dessa 70,000,000 gulden
åtgå 35,993,700 gulden, d. v. s. nära 36,000,000, eller mer än
hälften af statens hela inkomst, till skulders betalning. I detta
hänseende har Holland gjort en patriotisk handling, som svårligen
har sin make i nyare tidens historia. Ar 1843 måste
nemi. regeringen för general-staterna tillkännagifva, alt statskassan
saknade medel ali betala de förfallna räntorna på statskulden. Man
vågade icke göra upsägning, emedan man icke visste, hvar medel
skulle lagas för att betala de fordringsägare, som möjligtvis kunde
säga: ”tåg bil penningar!” Efter del åtskilliga förslag till bristens
fyllande blifvit förkastade, ntgick slutligen en upmaning till hela
nationen, att genom frivilliga lånebidrag hjelpa staten ur sitt betryck.
Konungen sjelf lät teckna sig för 10,000.000. Andra, från
honom ända ned lill tjenslehjonen, tecknade sig, så alt, när inskrifDingsterminen
var slutad i Mars månad 1844, befunnos de å samtlige
listorna tecknade bidragen opgå till 126,000,000 gulden. Staten
var räddad. Men endast på delta sätt kunde man nedsätta
statslånens räntefot. Sjelfva skulden mäktade man likväl icke miuska.
När man har sådana exempel för ögonen, är det då skäl för
oss, som ännu icke äro i nöd, att blottställa oss för att komma i
samma fördömelse?
Om statslån här nptagas, hvad skall dermed vinnas? Man säger,
att vi skola göra inrikes lån, ty de äro icke så farliga, sorn
Den 20 September f. m.
6!)
de utländska. Men då tillgång å inrikes lån icke finnes, emedan
våra HypolheksföreriiDgar icke ens kunna på fastigheter få låna en
eller två miller, ulan måste taga dera utifrån, hurti skola då större
lån kunna inrikes fås för Statens räkning? Det kunde icke tillgå på
annat sätt, än att man lånade så sora vore det inhemska lån, ehuru
utländningen ändock underhand tillsläppte penningarne. StatsUtsk.
har ju sjelf! föreslagit, att valörerna å de blifvande stats-obligationerna
skulle utsättas, icke blott i R:dr Riksmynt, hvilket ntländningen icke
torde förstå sig på, utan äfven i R:dr Silfver-Specie, hvilket mynt
motsvarar en R:dr Ramb. B:ko. Afsigten är således att göra värdet
äfven för utländningen begripligt och få honom till långifvare. Om
vi ej kunde vederbörligen betala hufvudstol och ränta å våra skulder,
och de utländska fordringsegarnes Regeringar lade sina krigsskepp framför
våra förnämsta hamnar, för all tvinga oss lill betalning, såsom
England gjorde för några år sedan med det lilla Grekland, huru
ginge det då med Sveriges sjelfständighet?
Om Staten gör lån i ett land, sorn är så kapitalfattigt, att icke
ens Hypotheksföreningar kunna på fastighet erhålla hvad de behöfva,
hvad blifver då följden för näringsidkaren, hvilken fili sina förlag
jemväl behöfver lån, utan förmåga alt derföre ställa säkerhet i jord?
Otvifvelaktig! lemnar kapitalisten hellre sina penningar åt Staten,
som icke så snart gör bankrutt och sorn betalar räntan två gånger
om året, än han vill utlåna dem åt den enskilde näringsidkaren.
Afven nu klagar denne, oaktadt landets blomstrande ställning, öfver
svårighet att få låna penningar; huru mycket större skulle icke då
hans förlägenhet hädanefter blifva, om Staten genom sina lån borttoge
de penninge-lillgångar, som eljest kunde finnas inom Riket.
Ifrågavaride låneförelag skulle sålunda blifva gagnelig! endast för dem,
som hodde nära jernvägarne och kunde begagna dem ; men skadligt
för alla de öfrige, och dessa äro likväl och komma i långliga tider
att blifva de fleste.
Här säges, att de anslag, som skola gifvas till lånens liqviderande,
böra på ändamålsenligt sätt förräntas, intill dess lånen kunna
infrias. På hvad sätt? Jo, så alt räntebärande papper upköpas.
Men nu har det, vid denna Riksdag, befunnits, alt Hypotheksföreningarnes
obligationer icke äro säljbara, när man vill blifva af med
dem, emedan det här icke, såsom i andra länder, linnas nog mycket
rörliga kapital till statsobligationers uphandling. Derföre har ock
RikSg:s-kont. varit nödsakadt alt, enl. R. St:s beslut, uplaga lån för
att betala krigsruslningskostnaderne. Om de statsobligationer, som
för jernvägarne utgifvas, icke äro osäljbara nu,Nså kunna de blifva
det framdeles, hvaraf följden vore, att Riksg:s-kont. nödgades låna
ånyo för att kunna betala kapital och ränta.
Jag kan således icke annat än afstyrka Statsverkets skuldsättning
onödigtvis, såsom jag anser händelsen för ögonblicket vara.
Utsk. har sjelft sid. 9 medgifvit det vara ”orätt, att, för fyllandet
af samtidens behof och beredandet af eljest saknade tillgångar för
ifrågasatta statsanslags beviljande, ådraga efterkommande ökade skattebördor,
heltst hvarje generation, såvida icke samhällets fortfarande
bestånd fordrade så stora upoffringar, ali' de ovilkorligen måste på
70
Den 20 September f. m.
en längre tid fördelas, vore skyldig sjelf utgöra de bidrag, sorn för
landets styrelse och försvar samt intellektuella utbildning och ekonomiska
förkofran erfordrades.” I intet sådant hänseende äro statslån
för ögonblicket nödvändiga: ty jag kan icke räkna till dylika
utgifter, anslag för jernvägars anläggning, hvilka icke kunna bära
sig. De beräkningar, som, för den redan beslutade jernvägen, äro
gjorda, visa att förhållandet måste blifva sådant. Om händelsen är
enahanda med den jernväg, som, efter all anledn., skulle blifva den
mest befarne, så måste förhållandet varda ännu sämre med de öfriga.
Om den enskildes vinst på jernvägarne svarade mot kostnaderne
för deras begagnande och underhåll, så skulle, utan tvifvel,
enskildes kapital användas för sådant ändamål. Slaten behöfde då
icke befatta sig dermed. Men just derföre, att dylika anläggningar
icke bära sig, vänder man sig till R. St., på det att de må tillskjuta
bristen. Hvem är det då, som får betala denna brist? Jo, naturligtvis
alla de medlemmar af samhället, sorn icke hafva så mycket
gagn af jernvägarne, alt det motsvarar den skatt de, för desamma,
måste erlägga. Om man uptager statslån för uprälthållandet af rikets
sjelfständighet under krig, så kan det icke undgås. Men om
man tillgriper en dylik utväg för förelag, som icke bära sig och som
man blott gör af nyfikenhet för att se, huru de skola slå ut, då bölden
nyfikne försökaren sjelf få betala kostnaden eller ock underlåta
sina rön. Den enskilde hushållaren, som-gör försök med de medel
han har, må opåtaldt förfara sålunda. Men den, som med lanta
penningar gör dylika rön, sätter vanligen till sin förmögenhet, och
man mäste beklaga hans kortsynthet eller hans lättsinne, alt på detta
sätt förspilla sina efterkommandes tillgångar. Vill man nu hafva
jernvägar, och denna tanke är hos många så öfvervägande, att de
icke kunna taga sitt förnuft lill fånga, så bör man åtminstone icke
förspilla mera penningar, än man sjelf eger. Man må undergräfva
sig sjelf, roen åtminstone icke göra det med sina efterkommande.
Jag hemställer fördenskull till R. o. Ad., att vi för detta ändamål
ej må bevilja uågot mera, ån de öfverskott, som intill nästa Riksdag
kunna äga rum på bränvinsskatten och andra ulskylder, samt de
besparingar, som dessförinnan kunna göras på redan beviljade anslag.
Till följe häraf afslyrker jag att gå så långt som Konungens Propos.
föreslår, och ännu mera att antaga hvad som ytterligare åsyftas i
Utsk:s förslag, enl. hvilket man skulle få låna utan gräns.
Den grundsats, Utsk. upställer i I:sta punkten af sitt Betänk.,
lyder sålunda: ”Genom uplåning för Statens räkning, enl. det här
nedan angifna inhemska fondsystem, anskaffas de medel, som utöfver
befintliga och disponibla tillgångar erfordras för bekostande eller
understödjande af de jernvägsanläggniugar eller andra, rikets framtida
gagn företrädesvis afseende, större företag, som af R. St. blifvit eller
blifva beslutade, äfvensom de medel, hvilka för inlösen af dylika
anläggningar, om sådan pröfvas böra ske, äro erforderliga.” Hvilka
gagnelig.! företag kunna icke Ständerna med tiden besluta? Uttrycket
är så obegränsadt, att man icke vet hvar man kommer alt stadna.
Derföre böra dessa företag uteslutas, på det att man icke må gå längre,
än lill anslag åt jernvägarne. Men hvartill tjenar det att i detta
Den 20 September f. m.
71
hänseende använda mera medel än man har, ulan uplåning? Ty
om man vill handla klokt, hvilket jag hoppas afsigleu är, så bör
man göra på sätt Konungen föreslagit, nemi. först undersöka, hvar
jcrnvägarne skola lämpligast anläggas. Sådant har ännu icke skett,
och dertill torde den tid, som förflyter intill nästa Riksdags början,
väl behöfvas. Dessutom lära väl de medel, som upkomma genom
öfverskott på bränvinsskalten, icke kunna användas förr, än de blifva
kända, och det blifva de ej förrän Riks-Hufvudhoken hunnit afslulas.
1854 års Riks-Hufvudbok blifver icke färdig förr, än på sommarn
1856, således några månader innan nästa Riksdag börjar. Man kan
fördenskuld icke anväuda andra medel, än dem, som då blifva tillgängliga,
men alldeles icke medlen för 1855 eller 1856, emedan
boksluten för dessa år blifva ännu sednare färdige. Således är det
för tidigt att vilja nu anslå dessa medel lill statslån. Kan man
emellertid icke afhålla sig från anslaget, så kan man åtminstone vänta
dermed till 1856—1857 åreus^ Riksdag; då raan först har dessa
påräknade penningar ali taga till. Eljest är det blott ett fåfängt
företag, som visar, alt man gör mera afseende på sina önskningar,
än på sina tillgångar; ty man synes förnämligast vilja hafva grundsatsen
att taga statslån införd. Verkställigheten lernnar man derhän,
antingen hon inträffar förr eller sednare.
Annu återstår en vigtig fråga: kunna R. St., utan Konungens
samtycke, för alltid skuldsätta Sveriges rike? Denna fråga harStatsUlsk.
försigtigtvis förbigått. Vår Reg:sForm säger i 76:te§:n: ”Ulan
R. St:rs samtycke, kan Konungen icke lån in- eller utrikes göra,
eller Riket med ny gäld belasta.” Deraf följer icke att Ständerna
kunna, utan Konungens medgifvande, belasta Riket med gäld. Det
står ingenstädes eller synes heller vara menadt att R. St. kunna
göra det för alltid, genom onpsägbara lån. 66:te §:n, som handlar
om Riksg:s-kont., lyder så, som följer: ”Riksens St:rs Riksg:s-kont.
förblifver, såsom hittills, under Riksens Stms styrelse, inseende och
förvaltning; och då R. St. åtagit sig ansvar för den Rikets gäld,
Kont. ombesörjer, så komma Riksens Ständer, sedan StalsUlsk. öfver
Kont:s tillstånd och behof sig utlåtit, att genom särskild bevilln.
tillskjuta de medel, som för betalande af denna gäld, till ränta och
kapital, oumbärliga finnas, så att Rikets kredit varder bibehållen och
vårdad.” Följaktligen talar Reg:sF:n här i afseende på Riksg:s-kont.
endast om liqviderande af den gäld, som är gjord; men updrager
icke åt Kont. att, utan Konungens samtycke, göra någon ny. Denna
fråga har redan en gång tillförene varit behandlad, och jag torde
få i R. o. Ad:s minne återkalla hvad som då anfördes. Man fick
vid Riksdagen 1828—1830 en stor lust att skuldsätta Riket och
införa ett s. k. fondsystem. För att då, lika som nu, göra förslaget
begärligt, hittade man på alt Riksg:s-kont. skulle uplåna 2 millaR;dr
specie, för att åter utlåna dem till fastighets-egare och sålunda
sänka räntan. Jag var den gången medlem af StalsUlsk. och motsatte
mig detta förslag af alla krafter; men det hjelpte icke. Det
gick ganska riktigt igenom. Men då R. St. fattade ett sådant beslut,
ansågo de likväl Konungens samtycke vara nödigt. R. St:s underd.
72
Den 20 September f. m.
skrifvelse M 448 af d. 13 Mars 1830 har bland annat följande
innehåll:
”Jemte det It. St. om E. K. M:s Nådiga sanclion å delta beslut
i underd:hel anhålla, så alt, på förut öjligt sätt, E. K. M:s
Nådiga Aulorisation må bl i f va Fullmägtige i Itiksg:s-koul. meddelad,
till de åtgärder, som i afseende på lånets uptagande blifva af nöden,
få II. St. tillika till E. K. M:s Nådiga bepröfvande i underdthet
öfverlemna, när början med låuets uptagande må göras.” Men det
gick med detta såsom med andra förhastade förslag, det gick aldrig
i fullbordan; och detta är min tröst äfven i afseende på närvande
förslag, ifall det skulle bifallas. It. St. förklarade nemi. vid näst
följande
Riksdag, all hela förslaget icke allenast var olämpligt, utan
äfven skadligt. Jag torde för R. o. Ad. få upläsa de få ord, som
röra denna fråga, och hvilka förekomma i R. St:s d. 18 Aug. 1834
till Konungen afgifva underd. skrifvelse M 97. De lyda sålunda:
”1 anleda, af E. K. M:s derom gjorda Nåd. framställning, beslöto
It. St. vid sista Riksdag, att för Statens räkning ett lån af
högst 2 milhr i Svenskt specie efter gamla myntfoten skulle af Riks
g:s-kont.
uptagas, för alt, emot inteckning i jordegendom å landet
och i städerne, åter utlånas. Men som della beslut sedermera icke
kommit lill verkställighet och med säkerhet kan antagas, att ett utländskt
lån blefve så kostsamt, att de, till hvilkas förmån uplåningen
skedde, svårligen skulle tinna deras räkning vid att anlita de härigenom
beredda tillgångar, derest Riksg:s-kont. skulle hållas skadeslöst
för förlust på läne-operationen, samt Statens skuldsättning utrikes,
till förmån för enskilde, i allmänhet icke synes vara nyttig
utan skadlig, och endast böra ifrågakomma, då ett större ondt derigenom
kan undvikas, hafva R. St., då Rikets allmänna förhållanden
linder närvande tidpunkt dessutom icke påkalla någon dylik åtgärd,
funnit, alt det vid sista Riksdag fattade beslut om ifrågavar:de Iåns
uptagande bör lill all kraft och verkan uphöra.” Men Konungen
fann å sin sida, att när han godkänt R. St:s beslut, på deras anhållan
om hans samtycke, så var det icke lämpligt, att de på egen
hand tillintetgjoro det, hvarföre han i en den 4 Okt. 1834 aflålen
Nåd. Skrifvelse ytlr, le, det han ville vidblifva del förra beslutet, ehuru
pä annat sätt jemn! dt, samt säger bland annat: Sig ”anse jordägarne
hafva grundad anledi, att förvänta verkställighet å ett af R. St. fattad!
och af K. M. gil,-dt beslut.” Häraf togo sig Ständerna nära
och man anklagade Koni. 'gens Rådgifvare inför Riksrätt, för det de
dristat se saken ur såda, synpunkt. Inför Riksrätten försvarade
Rådgifvarne dock sin åtgärd. Jag har icke Riksrättens prot. till
hands; men jag torde få det längre fram på f. m. Jag vill då
upvisa det för dem, som deraf önska taga kännedom. Men jag ber
att fä upläsa vissa yttranden i Just.-Ombudsmms embetsberättelse
för år 1834. Ilan säger bland annat: ”Till bemötande af delta
slutpåstående, som svaranderne delgafs, åberopades hufvudsakligen
hvad i deras förra skrift var anfördt, för alt ådagalägga, att del klander
emot deras rådgifvande åtgärd, sora först Consl.Utsk:s pluralitet
och sedan jag velat grunda pä 75:te §:u Riksd.Ordnm, icke kunde
vara lämpligt på Konungens rätt alt under Riksdagens lopp lill R.
D e n 20 September f. m.
73
St. aflåta Proposa- i hvad ämne som helst; hvarförutan svaranderne
anförde och sökte visa, dels att, enl. 66:te :n Reg:sF:n, som förmår,
att Rikets kredit skall vårdas och bibehållas, icke R. St. allena
ägde beslutande rätt i fråga om låns uptagande, utan att bägge statsmagternas
samverkan vore af nöden, och att då, såsom i förevande
fall skett, öfvertygelsen om lånets behöflighet vid ett sednare Riksmöte
förändrats, den nplläfvande åtgärden måste grundas på samma
enstämmighet, som den beslutande.” Riksrätten frikände emellertid
Konungens Rådgifvare. Ståndet lärer således finna, att denna fråga
icke är likgiltig; ty hvart skulle det laga vägen, om Ständerna
kunde, under inflytande af allehanda hugskott, skuldsätta Sveriges
Rike för alltid genom oupsägbara lån till obegränsadt belopp. Om
samverkan mellan Konungen och R. St. i allmänhet behöfves för
att skydda den enskilde, så behöfves hon jemväl för att skydda det
allmänna. Denna tanke hyste Carl XIV, såsom det synes af hans
nyss åberopade skrifvelse. Han hyste den äfven i andra fall, såsom
t. ex. då fråga var att Banken skulle i sin förlägenhet, under åren
1843—44, söka utländska lån. Man försökte då alt erhålla dem,
men förgäfves, emedan utländska bankirer voro af samma tanka
och öfverallt svarade: ”Utan Konungens garanti lemnäs inga penningar.
”' Om vi nu hade den dristigheten alt vilja olagligen, utan
Konungens samtycke, uptaga lån, skulle del dock ej heller lyckas,
emedan ingen långifvare skulle våga förtro sig till Ständerna allena,
dem ingen kan åtkomma, ulan till en Konungamakt, som är ansvarig
för sina handlingar. Jag vill lill delta lägga ännu en uplysning,
som af vårt sändebud i Paris kan vitsordas. Då jag, i hans
sällskap, år 1842 besökte den bekante Ministern Guizot och, på
dennes förfrågningar om åtskillige Svenska förhållanden, bland annat
omnämnde Riksg:s-kont., yttrade Ministern, att han svårligen kunnat
föreställa sig en vådligare samhälls-inrätlning än den, som ägde,
Konungen oåtspord, förvalta slats-skuldeu och derigenom möjligen
kunde skuldsätta Riket.
På grund af alla dessa förenade skäl, anhåller jag, att R. o.
Ad. måtte till Utsk. återförvisa denna första punkt.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
StatsRådet ra. m. Frih. Carl Otto Palmstjerna, som å K. M:s
höga vägnar allemnade 3 Dess Nåd. Propos:r till R. St.
Hr Hjärne, Harald: Det har för närvarande blifvit en vana
på delta rum, att de vigtiga, i synnerhet financiella, frågor, som
här förekomma, diskuteras så vidlyftigt i alla dess detaljer, att åhöraren
har svårt att samla sina tankar så mycket, att icke omdömet
förvillas. Då en sådan fråga här förekommer, anser man sig nemi.
böra uprepa allt hvad som förut vid föregå:de riksdagar deröfver
blifvit yttradt, och dessutom allt livad man under tiden i ämnet
fått veta, dels genom andras tal och dels genom böcker. Jag tror
fördenskull, alt det är en högst vigtig omständighet, hvilken man
icke bör förbise, att nemi. söka så mycket som möjligt förenkla
öfverläggningarne öfver dylika frågor. Dén siste värde talaren har
begagnat detta vidlyftiga argumentationssätt, och ehuru jag icke
74
Den 20 September f. m.
vill påslå alt det varit hans afsigt, ber jag blott att få nämna, att
det har den olägenhet med sig, att åhörarens omdöfne förvillas, ju
flere ämnen man inblandar i sitt anförande. Jag, som i hufvudsaken
är af motsatt åsigt med Hr von Hartmansdorff, vill söka att
icke göra mig skyldig till en sådan vidlyftighet, utan vill deremot
se frågan ur dess enkla synpunkt, hvartill Ulskts Betänk, äfven gifvetanledning.
Till en början bör jag då nämna, i anledning af Hr von
Hartmansdorffs anförande, att han hufvudsakligen fästat sig vid frågan
om att göra statslån. Det är alt anticipera på kommande
öfverläggning; ty SlatsUtsk:s nu föredragna Betänk, vidrör icke denna
fråga. Ilär är blott fråga om huruvida, i den händelse medel
skulle för statsverkets behof erfordras, man då bör tillgripa slatslåneutvägen,
och huru i sådant fall dessa statslån böra ordnas. Delta
är nu ämne för öfverläggningen och ingalunda frågan om att upptaga
statslån. Anledningen lill väckandet af denna fråga har egentligen
upkommit genom frågan om jernvägars anläggning. K. M:s
Propos. ang:de jernvägarne är, tror jag, hufvudsakligen det, som
föranledt StalsUtsk. att framkomma med detta Betänk. Det är visserligen
sannt, alt enskilde motioner från ett annat Stånd hafva så
väl vid denna riksdag som flera föregå:de blifvit väckte derom, att
inleda Sverige i ett fondsystem, i och för detta systems egen skuld;
men jag tror, att, om icke några anledningar nu förefunnits, hade
StatsUtsk. vid delta tillfälle, så väl sora vid flera andra, afstyrkt
dessa förslag; ty frågan, om det är nyttigt för ett land att hafva
statsskuld för dess egen skuld, lärer väl i allmänna opinionen vara
temligen afgjord. Så har nemi. jag upfatlat saken, emedan det
väl aldrig i något afseende kan blifva fördelaktigt att låna, endast
för att lära sig sköta lån. Men här har K. M. föreslagit alt, för
alt kunna i större skala fortsätta jernvägarne i landet, samt enär
Staten icke dertill eger disposibla tillgångar och det för öfrigt skulle
vara alltför betungande för den närvartde generationen att tillsläppa
så stora skattebidrag, som dertill skulle erfordras, lån borde i
statens namn uptagas, till hvilkas amorterande R. St. skulle anslå
en nödig fond. Jag gillar denna åsigt och jag tror, alt, när det
är fråga om sådane industriella och produktiva företag, som de
ifrågavar:de, hvilka man icke kan vänta skola anläggas af enskilde
bolag eller till hvilkas genomförande fordras större bidrag af staten,
än tillgångarne för ögonblicket medgifva, då är det billigt och rätt
att uptaga s. k. statslån, på det att den kommande generationen,
som otvifvelaktigt skall draga den största fördelen af dessa företag,
jemväl må till någon del bekosta desamma.. Jernvägarne hafva,
såsom jag nyss yttrade, varit första upslaget till frågan om fondsystemets
införande i Sverige; men jag ser alt StatsUtsk. i detta
afseende gjort en utsträckning. Utsk. har nemi. i l:a punkten af
sitt förslag upslällt frågan så, att statslån skulle få uptagas äfven
för alla andra större företag, som af R. St. blifvit eller blifva beslutade.
Jag tror emellertid, alt dessa frågor böra öfverlemnas åt
kommande Ständer; ty här år för närvartde icke fråga om att up
-
Den 20 September f. m.
75
låna medel för andra företag, än blott och bart jernvägarne, och
man bör således, efter mitt förmenande, upsfcjula frågan om alla
andra större företag och sältet för anskaffande af medel dertill,
intill dess någon K. Propos. derom framdeles föreläggas R. St.,
samt nu endast hålla sig till frågan om jernvägarne, emedan dessa'
varit den egentliga och första anledningen till Utskis förevar:de Betänk.
Jag instämmer fördenskull i denna del med Hr von Hartmansdorff,
och då jag, beträffande frågan, huruvida man nu endast bör
hålla sig till kostnaderne för jernvägarne eller äfven utsträcka fondsystemet
för framtiden till andra större företag, tror, att man bör
inskränka sig till hvad jag förut baft äran yttra, anhåller jag hos
Hr Gr. o. Landtm, samt det Höglofl. Ståndet, att ur l:sta punkten
i förevaride Betänk, måtte uteslutas orden : ”eller andra, rikets framtida
gagn företrädesvis afseende större företag,” äfvensom att ur ingressen
orden: ”jemte andra större, allmänt gagnande företag”
måtte utgå. I allt öfrigt tillstyrker jag deremot-bifall till hvad
Ulsk. i denna punkt föreslagit.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Alt Hr von Hartmansdorff, med
sin kända ovilja mot jernvägar och ett förbättradt kommunikationssystem
inom vårt land, skulle äfven nu upträda mot sjelfva vilkoret
för sådana jernvägars införande eller mot fondsystemet, var säkerligen
icke för någon inom detta Sänd oväntadt. Men då han til
lika
i sitt anförande sökt med sin vanliga talang nedsabla StatsUtskis
förslag med skäl, som dels tillhöra, dels icke tillhöra, frågan, anser
jag mig böra yttra några ord till försvar för Ulskis förslag, heldst
som jag sjelf deltagit i beslutet deröfver.
Hr von Hartmansdorff framställde först den frågan, hvad meningen
vore med den lista punkten i Utskis Betänk. Han ansåg
den egentligen vara en lockbeta, hvarigenom man ville locka dels
jernvägsanhängarne alt antaga fondsystemet, emedan man förespegla!
dem, att man på detta sätt skulle erhålla medel för dessa jernvägars
anläggning, dels dem, som vilja erhålla medel till utförande
af andra för landet gagneliga företag, och slutligen äfven dem,
som vilja hafva fondsystemet för dess egen skuld. För den, som
genomläser punkten i sin helhet, torde dock icke någon sådan tvetydighet,
som Hr von Hartmansdorff trott sig upläcka i ordalagen, ^
förefinnas; och aldraminst torde den förefinnas, om man läser Utskis
yttrande på llite sidan. Ulsk. har nemi. der uttalat den åsigten,
att, då del för Staten finnes tvenne slags utgifter, de, som angå det
närvaride ögonblickets behof, och de, som afse den kommande tiden,
eller sådana, som användas lill arbeten, hvilka icke kunna fullbordas
intill nästa statsreglerings period, så är det klart, att Staten,
för alt klokt använda sina financiella resurser, bör först använda sina
inkomster till betäckande af de löpande och oundvikliga utgifterna,
och sedan använda den återstående behållningen till allmänt nyttiga,
men ej oundgängligen nödvändiga företag, samt så andordna dessa,
att största nytta åsladkommes med minsta lunga. StatsUtsk. säger
också, att Utsk. anser sig böra uttryckligen förklara, att Utsk. till
-
Den 20 September f. m.
styrker slatslånesystemets införande endast ”under förutsättning, att
de medel, som genom skuldsättningen erhållas, icke varda använda
till de egentliga statsutgifterna eller lill minskning af de statsbidrag,
som för de årliga stalsbehofvens fyllande erfordras, utan komma att.
uteslutande begagnas till sådana föremål, som tillskynda fördelar
för kommande tider samt befrämja rikets eller vissa landsorters
framlida välstånd och sålunda bereda tillgångar till betäckandet af
den' för skuldens afbördande möjligen erforderliga skatleförökning.”
Frågan blir således belt enkelt den : hvilket år det för staten förmånligaste
sättet att använda öfverskotten pä sina inkomster, för
att dermed åstadkomma för samhället allmänt nyttiga företag, antingen
att, om det t. ex. finnes en million till öfverlopps, anslå denna
million till användande under den blifvande statsregleringsperiodeu,
eller begagna den såsom ränta på ett stort kapital, för hvilket ett
företag både hastigare och i större skala kan till vägabringas ? Staten
befinner sig i.detta fall i samma ställning, sorn den enskilde. Om
denne t. ex. har en egendom, på hvilken de löpande utgifterna
upgå till 2000 R:dr., enen inkomsterna till 3000, så alt lian har
1000 R :dr i behåll, hvilket är dä fördelaktigast för honom, antingen
att uptaga ett lån, hvarigenom han kan upodla stora sträckor
på sin egendom, hvilka förut icke lemna! honom någon afkastning,
men som sedermera, måhända inom en kort tid, kunna gifva honom
betydlig vinst, eller att använda dessa 1000 R:dr lill att årligen
odla en lapp då, och en annan då? Alla, som befinna sig i
denna ställning, skola utan tvifvel säga, att det är vida fördelaktigare
att på en gång verkställa alla dessa odlingar, emedan de derigenom
icke allenast kunna påräkna en större framtida vinst, utan äfven
undvika en mängd s. k. faux frais, hvilket icke skulle vara händelsen,
om de plockvis använde dessa 100R R:dr. På samma sätt
med Staten; och Utsk. har derföre yttrat, alt lån i och för sig sjelfva
icke äro någon fördel, utan en statsskuld medför endast nylla
genom det sätt, på hvilket den användes. Om nu den enskilde
mannen sätter sig i skuld, för att derigenom på ett planmässigt sätt
förbättra sin egendom och få större afkastning deraf, samt såmedelst,
på grund af säkra beräkningar, öka sin förmögenhet, så har han
gjort en förnuftig skuldsättning; har han deremot skuldsatt sig för
att lefva öfverflödigt och med större lyx, så har han gjort en oförnuftig
skuldsättning. Så ock Staten; och då R. S|. äga veto i
denna fråga och kunna bestämma, hvilka utgifter, som skola bekostas,
äfvensom sättet, för deras användande, så kunna de ju äfven
bestämma om penningarne blifva väl eller illa använda. Men innan
man anvisar öfverskotten till begagnande i och för allmänt
gagneliga arbeten, bör man väl bestämmä lämpligaste sättet för
dessa penningars användande, ty först då blir man i stånd ali pröfva
statens förmåga att åtaga sig de föreslagna arbetena; också är
här icke fråga om en bestämd summa för ett visst ändamål, utan
frågan är, om det förnuftigaste och ändamålsenligaste sättet att begagna
statsmedlen. Jag hemställer, huruvida det icke t. ex. hade
varit ett gagnlöst arbete, om StatsUtsk., utan att upgöra grunderne
för ett fondsystem, endast hade föreslagit, att R. St., i och för
Den 20 September f m.
77
jernvägarne, måtte vid denna riksdag anvisa en summa af fem milioner.
Då skulle alla, och säkerligen Hr von Hartmansdorff i
främsta rummet, hafva sagt: ”Vi kunna icke anvisa dessa lem milioner,
ty vi veta icke på hvad sätt de skola beviljas, och staten
kommer i värre financielt trångmål derigenom, att man icke upgjort
någon grund för huru man skall betala dessa penningar.”
Utgående från nyssnämnde åsigter har Utsk., som ingalunda
velat såsom en intrig behandla ett af de vigligaste ärendena vid
denna Riksdag, sökt bereda staten utväg till anläggande af jernvägar,
hvilka raan har anledning förmoda skola medföra både nytta
och fördel, och delta på eli sätt, sora må betrygga sakens framgång.
Utsk. har i berörde afseende, på grund af andra staters
erfarenhet och (ill följd af den framgång, hvarmed denna erfarenhet
bekräftat läran derom, ansett, ali, genom ett väl ordnadt fondsystem,
kan staten utan särdeles olägenheter åtaga sig en betydlig
statsskuld i och för större jernvägars anläggande. Frågan skulle
således blifva, huruvida jernvägarne verkligen förtjena att staten
inlåter sig på fondsystemets bana. Den förste värde talaren har
dock medgifvit, att jernvägarne utgöra en fråga, som icke kan falla,
och att den inom nationen redan vunnit så stora sympalhier, att
den icke mera kan undanskjutas. Jag anser del fördenskull icke
un vara rälta stället alt ingå i någon diskussion öfver jernvägarnes
nytta eller behöflighet, utan det är under förutsättning, alt dylika
kommunikalionsanstalter skola i riket anläggas, som jag till besvarande
vill uptaga de anmärkn:ar, hvilka specielt blifvit gjorda mot
denna punkt.
Det har blifvit yttradt, att stalsskuldssystemet icke vore någon
sådan räddande fana, som Utsk. förmodat, då det hänvisat på detsamma
vid inträffande financiella olyckor etc. StatsUtsk. har dock
icke sagt, att man i stalsskuldssystemet erhåller en trollstaf, som
öpnar alla klippor, utan det har blott sagt, att genom delta system
förhindras många olyckor; och detta har erfarenheten visat. Jag
ber, att i detta afseende få i R. o. Adis minne återkalla förhållandet
med Preussen-under åren 1813—1814. Då nämnde land vid
samma tidpunkt befann sig i en stor financiell kris, så, i stället
för att göra bankrutt, uplånade det de summor, som erfordrades
för att uprätlhålla myntvärdet, och detta är orsaken till den betydliga
statsskuld, som Preussen erhöll efter kriget. Detta land gjorde
således icke såsom Sverige, der man gjorde bankrutt, och sålunda
visserligen blef af med sin statsskuld, men på ett sätt, som jag
för min del ingalunda anser efterföljansvärdt. Den enskilde mannen
skulle troligen anses såsom en bedragare, öm han handlade på
samma sätt, som Sverige efter år 1809, i det jag antager, att Sverige
kunnat på värdigare och bättre sätt ordna denna angelägenhet
och härtill, oaktadt sitt dåvartde stora, men tillfälliga och öfvergående
betryck, verkligen icke saknade utvägar. Man bör derföre
vara desto mera angelägen om att iakttaga alla möjliga försigtighetsmått,
för att för framtiden förebygga en dylik händelse.
Hr von Hartmansdorff har vidare sökt bevisa, att ett statsskuldssyslem
icke kan förhindra utbrottet af en revolution. StatsUtsk,
78
Den 20 September f. m.
har aldrig inlåtit sig på denna fråga. Att revolutionerna i Frankt
rike, Österrike och Ungern icke kunnat genom ett stalssknldssystem
hindras, derom har Utsk. icke yttrat sig, och utgör för öfrigt icke
föremål för ifrågavar:de lista punkt. Man har sagt, att näringsidkaren
har mera nytta af penningar än af statspapper. Det är
likväl ett alldeles motsatt faktum, som visat sig i de länder, der
fondpapper finnas; der har nemi. penningelillgången ökats samt
just derigenom sänkt räntan, framkallat kapilalernes användande i
industriella värf samt genom en naturlig återverkan minskat svårigheten
att erhålla kapitaler.
Jag tror för min del, alt det folk, der välstånd råder, är mindre
benäget för omhvälfniugar, än det, som tryckes af svårigheter
för sin bergning; och fastän revolutionerna stundom vållas af djupare
anledniQgar, än att några materiella botemedel derå kunna
mycket inverka, anser jag dock eli system, egnadt all framkalla en
allmännare utbredd välmåga, mycket mera aflägsna faran af omhvälfningar,
än det skulle kunna närma denna fara.
Vidare har man yttrat, att förslaget skulle vara olagligt, och
att 76:de §:n Reger:s-F:n skulle lägga hinder i vägen derför, enär
der säges, alt Konungen icke utan R. St:rs samtycke kan lån Sneller
utrikes göra eller belasta riket med ny gäld. Denna §, som
tillkommit till följd af Gustaf IV Adolfs regeringssystem, lägger icke
hinder i vägen för Ständerna, att utan K. M:s samtycke sätta sig i
skuld, och detta hafva Ständerna äfven vid nästan alla Riksdagar
gjort, emedan Riksgts-konloret erhållit bemyndigande alt uplåna penningar
än då och än då, och sednast har del skett vid denna Riksdag.
Jag har icke heller hört Hr von Hartmansdorff sätta sig emot
65:te och 66:te §§:ne i Riksg.-s-konlorets reglemente, som just röra
rättigheten för kontoret att uplåna penningar. Hr von Hartmansdorff
skall troligen svara, att Utsk:s förslag är af helt annan beskaffenhet,
emedan der är fråga om att lånen skola blifva oupsägbara,
och alt skuldsättningen således torde komma att vara för alltid.
Detta motsäges emellertid af Utskis förslag, och då det är fråga om
att tolka detsamma, torde Utsk. sjelf hafva vitsordet. SlatsUlsk. säger
nemi. i 7:de punkten: ”Till ränteliqvider för dessa obligationer
och kapitalets amortering anvisas samt upföres å den stat, som af
R. St. vid hvarje Riksdag varder för Riksg:s-kontoret utfärdad, ett
årligt anslag, svarande emot fem proc. å det belopp, som enl. R.
St:rs beslut skall uplånas; hvilket anslag kommer att fortfarande och
med oförminskadt belopp årligen utgå, ända till dess hela lånet blifvit
i stadgad ordning återbetaldt.” Dertill erfordras en tiderymd af
42 år och således inskränker sig här farhågan för en beständig
skuld, en gäld för alltid, till 42 år. Då för öfrigt obligationerna
visserligen äro oupsägbara å långi tvärens sida, men icke å statens,
är det alldeles orätt att kalla dem oupsägbara, emedan det förvillar
det begrepp, som härvid är fästadl. Alt staten, som förbinder sig
att betala ränta, tillika förbehåller sig upsägningsrätten, torde icke
anses oriktigt, allrahelst som denna upsägningsrätt, enl. 3:dje punkten,
icke kommer att begagnas förr, än 10 år efter uplåningens begynnelse.
Den 20 September f. m.
79
Man har sagt, att i 66:te §:n Reger:sF:n skulle ligga ett hinder
för antagande af detta fondsystem. Ehuru denna anmärkn.
egentligen gäller efterföljande punkt, har jag likväl ansett mig böra
uptaga den till besvarande, emedan den blifvit rigtad äfven mot
lista punkten. 66:te §:n innehåller, att, då R. St. åtagit sig ansvar
för den rikets gäld, som Riksgis-konloret ombesörjer, så komma R.
St., sedan StatsUtsk. öfver kontorets tillstånd och behof sig utlåtit,
att genom serskild bevillning tillskjuta de medel, som för betalande
af denna gäld, till ränta och kapital, oumbärliga finnas, så alt ri
kets
kredit varder bibehållen och vårdad; och i 60:de §:n upräknas,
hvilka dessa medel äro, nemi. lull-, post- och accis-medlen
m. fl., jemte den serskilda bevillning, som R. St. vid hvarje Riksdag
sig åtaga för betäckande af de utöfver de, ordinarie statsbehofven
erforderliga utgifterna. Denna serskilda eller allmänna bevillning
har också under en tiderymd af 100 år utgått lill betalande
af rikets skuld, och del är just derföre, som den ännu i denna
stund går lill Riksgis-konloret och icke till Stals-kontorel. 6:te
punkten, i hvilken R. St. skulle förbinda sig att afsätta en serskild
summa till ränteliqvider och kapitalets amortering, är blott en hänvisning,
att af den allmänna bevillningen bör anslås så mycket,
som för berörde ändamål erfordras; och således torde 66:te §:n
icke innebära något hinder för bifall lill Betänkandet.
Man har vidare mot fondsystemet anmärkt, all det är oriktigt,
att låta efterkommande få böta för de misstag, nutiden begår; men
man kan å andra sidan fråga: är det rätt, att nutiden skall draga
lunga för framtiden? Denna fråga torde icke kunna nekande besvaras;
ty obestridligen ligger det en rättrådighetsprincip deruti, att
hvar och en bör betala efter som han har nytta af ett förelag, och
att således äfven framtiden bör betala för nutiden, så vida den förra
skördar gagnet af hvad den sednare uträttat. Man säger, att detta
icke kan tagas i betraktande, emedan misstag kunna begås vid ar
betets
utförande; men på samma sätt kan man också säga, att ångkraften
icke bör användas, derföre alt ångmachiner kunna springa
i luften, äfvensom att man bör beröfva sig nyttan af elden, emedan
den kan förorsaka eldsvådor. Till sådana i sig sjelfva absurda slutledningar
kommer man, när man utgår från en oriktig grundsats.
Fondsystemet är icke något annat, än en vexel, dragen på framtiden,
eller kreditens förflyttande från nutiden till det kommande;
och då det icke lärer kunna nekas, att krediten utgör en af de väsendtligaste
yttre häfstänger för civilisationen, emedan den är ett af
de band, som mäktigast sammanknyter de olika delarne af jordklotet
med hvarandra, samt då denna kredit genom vexeln har ett uttryck,
som, så att säga, utgör sjelfva inseglet på densamma, så skall
den också, öfverflyttad från den närvaride generationen lill den
kommande, äga sin rikaste betydelse såsom ett uttryck af den slägtets
allmänna civilisation, med hvilken dess idé är införlifvad.
Då lista punkten i Utskis Betänk, af den förste värde talaren
ansetts oriktig och skadlig, samt af den andre ansetts böra ändras,
och på det den följaktligen ej må i detta, så att säga, sönderrifna
skick framstå för R. o. Adis upfattning, anhåller jag att i R. o.
80
Den 20 September f. m.
Ad:s minne få återkalla, att i denna punkt ingenting annat säges,
än att ”genom uplåning för Statens räkning, enl. det här nedan
angifna inhemska fondsystem, anskaffas de medel, som, utöfver befintliga
och disponibla tillgångar, erfordras för bekostande eller understödjande
af de jernvägsanläggningar eller andra, Rikets framtida
gagn företrädesvis afseende, större företag, som af R. St. blifvit eller
blifva beslutade, äfvensom de medel, hvilka för inlösen af dylika anläggningar,
om sådan pröfvas böra ske, äro erforderliga.” Då denna
punkt således icke innehåller något annat, än sjelfva ingressen till
det system, genom hvilket medel kunna anskaffas till utförande af
sådana allmännyttiga, större arbeten, som kunna af R. St. varda
beslutade och hvartill de disponible tillgångarne icke äro tillräeklige,
samt dä det följaktligen endast är under förutsättning, att sådana arbeten
böra utföras, hvartill medel behöfva anskaffas, så kan det
för dem, som vilja medverka till jernvägars införande i vårt land,
ingalunda vara riktigt och principenligt att motsätta sig pröfningen
af sjelfva fondsystemet och grunderna för sättet att anskaffa medel,
emedan det endast är genom ett noggrannt och långvarigt pröfvande
af delta sätt, som jernvägar kunna åstadkommas.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag vörd
samt
om bifall till den förevaride lista punkten.
Hr von Troil, Sam. Gust.: De anraärknir, somaftvenne
föregide talare blifvit gjorda mot StatsUtskis förevaride Betänk, och
särskildt mot dess första punkt, äro visserligen af Hr Bildt i hufvudsaken
besvarade; men jag anser det likväl vara af vigt, alt äfven
jag för min del yttrar några ord derom, emedan det ärende, öfver
hvilket vi nu skola besluta, är af den genomgripande beskaffenhet, att
det är nödvändigt, att icke låta åtskilliga deremot framkastade satser
vinna insteg, då samma satser, efter min öfvertygelse, kunna ganska
lätt vederläggas. Att den förste värde talaren, som vid alla möjliga
tillfällen varit en ifrig motståndare mot jernvägarne, äfven nu
skulle uplräda emot dét enda sätt, hvarpå det kan vara möjligt att
tillegna Sverige dessa vigliga kommunikations-anstalter, har icke förvånat
hvarken mig eller någon annan inom detta hus. Talaren
har i detta hänseende handlat i fult konseqvens med föregide yttranden,
och man bör fördenskull ingalunda klandra, honom derför.
Jag tror dock, att dessa yttranden icke kunna uthärda en noggrannare
skärskådning. För att ådagalägga faran af statens skuldsättning,
hafva åtskilliga exempel blifvit anförda, och det är för alt visa
halten af dessa exempel, som jag ber att få säga några ord.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att, om en fideikommissarie,
som befinner sig i välstånd, det oaktadt på allt möjligt sätt söker
belåna sitt fideikommiss, så sker detta icke allenast till hans eget,
utan äfven till hans efterkommandes förderf. Jag ber, med anledning
häraf, att få erinra, att skuldsättning i och för sig aldrig kan
af mig eller någon annan försvaras; ty det är blott det föremål,
för hvilket skuldsättningen sker, som gör denna ändamålsenlig eller
icke. För att nu hålla mig till den värde talarens exempel om
fidei
-
Den 20 September f. m.
81
fideikommissarie!), ber jag att å min sida ,få nämna, att mången fideikommissarie
kan (inträda en egendom i mycket förfallet skick,
en egendom, som, derest han på en gång kunde på densamma nedlägga
en betydlig summa, skulle bereda både honom sjelf och hans
efterkommande en flerdubbel afkastning. Om nu denne fideikommissarie,
med öfrige slåglingars begifvande, upptager ett lån, för alt
nå en gång organisera sin egendom och derigenom ställa den på
en sådan fot, att afkastningen mångdubblas, så sker det både till
fideikommissariens båtnad och till hans efterkommandes nytta. Om
han deremot uptog detta lån för tillfälliga utgifter, för sina nöjen
och sitt öfverflöd, eller han icke väljer ett lämpligt och ändamålsenligt
sätt för sin uplåning, då erkänner jag att skuldsättningen är
oriktig. Det är således icke skuldsättningen i och för sig sjelf, som
man här bör gilla eller klandra, utan man bör sätta den i sammanhang
med det ändamål, för hvilket den sker, och då bör den
gillas, när ändamålet år stort, men ogillas, då den gäller mindre
vigtiga företag. Om detta år förhållandet med den enskilde, tror
jag, att det äfven förhåller sig på samma sätt med Staten. Om
Staten skulle uptaga lån för alt bestrida sina kuranta utgifter, eller
för att dermed möjligen bekosta företag, som ingenting afkastade
eller icke ökade landets produktionsförmåga eller höjde innevånarnes
välstånd, då erkänner jag alt en sådan skuldsättning vore olämplig.
Om deremot Staten anser sig böra uptaga lån, för alt klokt använda
dem och för att icke allenast i betydlig mån höja landets produktionskraft,
utan äfven sätta efterkommande i tillfälle alt utan alltför
stor känning utgöra betydligt ökade skatter, tror jag att en sådan
skuldsättning vore ganska nyttig.
Den värde talaren har särdeles uppehållit sig vid de resonnemanger
i Utsk:s Betänk., som hafva till syftemål att ådagalägga, det
ett fondsystems införande i Sverige skulle kunna bidraga till realisationens
uprätthållande, och talaren har dervid hänvisat på Frankrike,
som, då det under 1789 års revolution icke kunde uppehålla
sin kredit, mäste tillgripa assignater. Detta är ett historiskt faktum,
som vi alla känna, men som, efter min öfvertygelse, ingenting bevisar.
Den värde talaren har vidare yttrat, att fruktan för pappersmyntet
i Frankrike blef så stor, alt man icke vidare ville höra talas
derom. Emellertid finnes dock pappersmynt i Frankrike och har
länge funnits der; men jag hemställer till Hr von Hartmansdorff,
huru förhållandet skulle blifva i Sverige, om man här, likasom 1809,
tillät Banken att utgifva statspapper, som med hvarje månad folie i
kurs? Huru mycket lyckligare hade icke då vår ställning varit, om
vi varit rätt hemmastadde med statsskulds-systemet och om de medel,
som då behöfdes, hade på delta sätt uplånats, samt en amorteringsfond
afsatts* för alt dermed småningom betala den skuld,
hvaruti vi, till följd af kriget, måst sätta oss. Det torde icke vara
den värde talaren, eller någon annan ledamot, obekant att den myntförsämring,
som genom det nyssnämnda felaktiga finans-systemet
upkom, haft till följd otaliga olyckor inom landet och skadat krediten
utom detsamma. Hr von Hartmansdorff har jemväl hänvisat
12 H. 6
82
Den 20 September f. m.
till Österrike efter år 1848 och sagt att, likasom i Frankrike, kunde
man äfven der icke motstå den stora krisen genom ett inhemskt
fondsystem; ty det är icke alltid möjligt att i behotvets stund, äfven
genom ett sådant fondsystems tillämpning, anskaffa så stora medel,
som erfordras. Detta är utan tvifvel en sanning; men jag ber
å andra sidan att till den värde talaren få hemställa, huru han
tror, att förhållandet skulle varit i Österrike, derest det ej efter kriget
genom ett väl ordnadt statslåne-syslera satt sina finanser på god
fot. Hafva icke kapitalisterna, efter kriget, långt ifrån att hafva gjort
någon betydlig förlust, snarare vunnit? Hafva icke näringarne derstädes
upblomstrat och har icke Staten blifvit gynnad af en ganska
god kredit både inom och utom Jandet? Hvad är orsaken härtill?
Jo, att sedan freden inträdt, har österrike just genom fondsystemets
införande åter kunnat ordna sina under kriget förstörda finanser.
Def är sanni, att dryga skaller erfordras, för att amortera denna
skuld; men penningeväsendel har förblifvit orubbad!, penningevärdet
är icke försämradt och derigenom hafva otaliga olyckor besparats
detta land. Hr von Hartmansdorff har äfven frågat, huruvida fondsystemet
skulle—kunna rädda Staten i nödens stund, eller huruvida
man skulle kunna föreställa sig att man då kunde erhålla
ett statslån; och han har, såsom svar på denna fråga, åberopat, att
det utan tvifvel är lättare att få lån för den, sora icke är skuldsatt,
än för den som är det. Denna regel må i det enskilda lifvet hafva
sin riktighet; den är dock icke ens då ofelbar. Ty det händer
ganska ofta, att den som väl och skickligt sköter sina enskilda affärer,
som väl och klokt vet att nplåna penningar, när de behöfvas,
han har vida lättare alt i behofvets stund få låna, än den, som alldeles
icke har inlåtit sig i några penninge-spekulationer. Jag vill
likväl, detta oaktadt, icke bestrida exemplets riktighet, i afseende på
det enskilda lifvet; men tror dock, alt det icke kan tillämpas på
Staten, så framt jag icke vill gå till ytterlighet och föreställa mig
en Stat, som är utomordentligt skuldsatt, ty då kan påståendet äfven
här hafva sin riktighet, äfvensom då Staten i behofvets stund underlåter
att begagna sig af möjligheten att uptaga låq, eller då landels
innevånare icke gjort sig hemmastadde med fondsystemet och icke
känna nyttan af att hafva sådana cirkulerande räntepapper, som här
äro i fråga. Då Arméens krigsbefäl beslöt, att Arméens pensionskassa
skulle uptaga lån för att infria kassans obligationer, uptogos
dessa lån mot 5 proc. ränta. Papperen voro följaktligen särdeles
goda, och något hvar kunde således tro, att den fond, som skulle
tjena till inlösen af dessa lån, egde all den säkerhet, som man kunde
fordra. Hvad blef emellertid resultatet? Jo, att dessa begärliga papper
inom ganska kort tid föllo till 75 proc. af deras nominella värde,
och hvarföre? Jo, derföre att den Svenska allmänheten icke hunnit
göra sig|bekant med fördelarne af sådane papper; men, sedan denna
ovana uphört och sedan man lärt sig inse deras värde, stego de så
småningom, och vi veta att sedermera har Arméens pensions-kassa
kunnat omsätta sina lån till lägre ränta än förut, jag tror till 4
proc., och det oaktadt stå dessa obligationer al pari. Detta visar
nödvändigheten att under fredens dagar, då inga pröfningar förestå,
Den 20 September f. m.
83
vänja nationen vid ett väl ordnadt lånesystem, på det att, när pröfningarne
anträffa, man må, utan att behöfva utgifva ett alltför stort
belopp af pappersmynt, hvilket inom kort förlorar sitt värde och
förorsakar åtskilliga olyckor, kunna inom landet anskaffa de för ett
krigs förande erforderliga medel.
Hr vod Hartmansdorff har vidare yttrat, att skälet, hvarföre
England och flere andra länder äro så rika, alldeles icke är statsskulds-systemet.
StatsUtsk. har ingenstädes sagt, alt detta system
skulle vara någon källa till rikedom; men gå vi till England, såse
vi att källan till delta lands statsskuld härrör från de stora krig
med Frankrike, hvilka England vid början af innevarrde århundrade
måste uthärda, och att den således alldeles icke blifvit gjord för
några produktiva ändamål. Den har fastmera varit en följd af omständigheternas
tvång, ett tvång, som hvarken England, Sverige eller
något annat land i verlden, kan undandraga sig. Deremot har, jag
medgifver det, en icke obetydlig del af Englands statsskuld blifvit
använd till produktiva företag, och jag tror, att det är dessa företag, som
i väsendtlig mån bidragit till Englands välstånd, äfvensom att Englands
finansmän haft nog insigler för att inse, att ett fondsystem är bättre än
en myntförsämring; ty hade de valt denna utväg, tvitlar jag på att England,
efter krigets slut, kunnat upnå en sådan grad af välstånd, hvaruti
det nu befinner sig. Holland har äfven blifvit åberopadt, såsom ett
exempel på en af stor statsskuld nedtyngd stal; men denna statsskuld
har till största delen npkommii under den Fransyska occupationen;
Holland är likväl i det lyckliga predikament, att räntorna
och amorteringen på denna statsskuld betäckas af inkomsterna från
dess kolonier. Men i alla fall har delta land icke åsamkat sig sin
skuld i och för produktiva företag, utan den har varit en följd af
just dessa invecklade omständigheter, hvilka icke kunna motverkas.
Jag ber deremot att få kasta ett öga på grannstaten Belgien. Detta
land har äfven en betydande statsskuld, som erhölls dels genom
omkostnaderne under frihetskriget, dels också derigenom, att det
måste öfvertaga en ganska ansenlig del af Hollands statssskuld. Belgien
har sedermera ökat sin skuld genom införande af ett fullständigt
jernvägsnät i landet, och man torde icke konna bestrida,
att det just är detta jernvägsnät, hvarmed Belgien nu är genomspunnet,
som i väsendtlig mån bidragit att höja dess välstånd och
lifva dess näringar; och om denna stat nu förmår att utan svårighet
hära räntan på sin skuld, tror jag att orsaken dertill är jernvägarne.
Hr von Hartmansdorff har äfven förmenat, att StatsUtsk. med
inländskt statsskuldssystem måtte hafva menat utländskt, emedan
valörerne å obligationerne skulle utsättas både i R:dr riksmynt och
Silfver-specie, hvilket sednare mynt talaren förklarat vara lika med
Hamb. b:ko. Till en början ber jag, att, med anledn. häraf, få
erinra, att en R:dr Silfver-specie icke är lika med en R:dr Hamb.
b:ko, utan något mer. Om jag icke allt för mycket irrar mig, har
emellertid just den värde talaren sökt få en R:dr i silfver förvandlad
till en R:dr Hamb. b:ko samt således sökt åstadkomma en myntförsämring,
hvilken jag för min del anser vida värre än eli fond
6*
-
84
Den 20 September f. m.
system. Orsaken, hvarföre StalsUtsk. föreslagit, att obligationerna
skola ställas icke blott å R:dr riksmynt utan äfven å Silfver-specie,
har varit den, att det bör för enhvar vara lugnande att veta, att
en Silfver-R:dr, hvars värde genom myntbestämnings-lagen är faststäldt,
finnes på obligationerna utsatt, och jag vet icke, hvarföre
man ej der skall kunna utsätta den, då den finues utsatt på ban
kosedlarne.
Hvad är väl orsaken, alt man der utsatt deo, om icke
just för alt kunna amortera dessa sedlar, och detta kräfver alt den
jemväl utsattes å obligationerna för alt garantera deras säkerhet.
Långt ifrån att således vilja söka någon långväga anledn. till detta
Ulsk:s förslag, torde orsaken dertill endast ligga i syftemålet att på
allt sätt göra obligationernas värde fullt säkert och att i detta hänseende
lugna landet för alla möjliga farhågor.
Det har äfven blifvit anmärkt, att, om ett fondsystem här i
landet blefve infördt, skulle det blifva alldeles omöjligt för våra näringsidkare
att kunna (å lån, emedan detta redan nu är svårt
för dem. Jag är af motsatt tanka. Hr Bildt har' redan visat, alt
ett fondsystems införande möjligen skulle hafva till påföljd, att i
någon mån nedsätta räntan, hvarigenom del äfven blefve möjligt
för hvar och en att på billigare vilkor erhålla lån, och detta vore
obestridligen en fördel för näringsidkaren. Men jag ber jemväl alt
få erinra, alt om fondpapper blifva gällande i Sverige, komma de
alt i icke obetydlig grad öka rörelsekapitalet, dock icke till så högt
belopp, att de ur rörelsen skulle uttränga bankens sedlar; ty det
är gifvet, alt dessa papper, hvilka, liggande på fickan, bära sin
ränta, äro serdeles lämpliga att vid liqvider cirkulera man och man
emellan, och derigenom upstår äfven möjligheten att, om jag så må
säga, mångdubbla de utelöpande sedlarne. Men fondsystemet har
äfven en annan ganska vigtig nytta för näringsidkaren. Då denne
nemi. fått in en större summa för beställningar, hvilket i vårt
land oftast sker i början af hvarje år, så är det med denna summa
som han icke allenast skall betala sina förlager ulan jemväl under
hela året bestrida omkostnaderne för sitt hushåll; hvilken vinst är
det då icke för honom att kunna förvandla en del af dessa penningar
i obligationer, hvilka löpa med ränta? I behofvels stund förvandlar
han dem åter till penningar, och på detta sätt har han
under liden baft en ränteinkomst, som för honom är ganska kärkommen.
Jag tror således, att så väl för näringsidkaren, som för
landets öfriga innebyggare, är fondsystemet af icke oväsendtlig nytta,
derföre alt det underlättar möjligbeten för dem att i behofvels stund
erhålla penningar.
Hr von Hartmansdorff har vidare talat om osäljbarhelen af Hypotheks-föreningarnes
obligationer, sami såsom bevis derpå anfört,
att StalsUtsk. föreslagit R. St. att, för bestridande af krigsrustningskostnaderna,
bemyndiga Riksg.-kont. att sälja obligationer (ill så stort
belopp som erfordras för att anskaffa de nödiga medlen. För min
del anser jag denna åtgärd från R. St:s sida särdeles klok, och jag
kan lugna den värde talaren med den underrättelsen, att Riksg.
kont. redan försålt ett ganska betydligt belopp af dessa obligationer
utan någon förlust och att de lill större delen äro af Hypolheks
-
Den 20 September, f. m.
8ä
föreDingarne inlösta. Hvar och en kan emellertid inse, hvilken
rubbning det skulle åstadkomma i penninge-förhållanderna, om
Riksg.-kont. på en gång skulle upsagt en större summa, oiitan att
lemna Hypotheks-föreningarne tid att dertill bereda sig. Åtgärden
var således ganska välbetänkt, men bevisar alldeles icke hvad Hr
von Hartmansdorff åsyftat.
Ytterligare har blifvit sagdt, att man icke anser sådana utgifter
nyttiga, som göras för jernvägarne, emedan dessa icke kunna bära
sig. Det är visserligen för en hvar tillåtet, alt hysa deDna öfvertygelse
om jernvägarnes förmåga att bära sig. För min del tror
jag dock, att åtskilliga jernvägar i vårt land ganska snart skola bära
sig, ehuru jag äfven tror att det för andra skulle erfordras många
år för alt hinna till denna punkt. Men jag ber emellertid att få
fästa upmärksamheten derpå, alt frågan, huruvida jernvägarne mer
eller mindre skola bära sig, icke här är någon hufvudsak; ty man
måste nemi. föreställa sig att den vinst, de skola gifva, är indirekt;
deuna vinst består i landets upodling och förkofran, i höjandet af
egendomarnes värden i de trakter, genom hvilka jernvägarne gå,
och den består vidare i en förökad möjlighet att afsätta landets
produkter. Man kan dock icke begära att jernvägarne hvarken första,
andra eller tredje året skola afkasta någon betydlig direkt vinst,
och de stå dessutom, efter min öfvertygelse, i samma förhållande
som en mängd andra saker, hvilka i och för sig sjelfva för Staten
äro ett naturligt behof. Jag behöfver blott i detta hänseende erinra
om de stora flottor och arméer, som andra länder underhålla.
Det vore visserligen mycket lyckligt om Sverige icke behöfde underhålla
en krigshär och en flotta; men, då alla andra länder göra
det och i vida större skala än vi, är det gifvet, att oro icke äfven
vi å vår sida för detta ändamål använde betydliga summor, skulle
vi sätta vår sjelfständighet på spel. Enahanda är naturligtvis äfven
förhållandet med jernvägarne. Om sådana icke funnos i andra länder,
om produktions- och transport-kostnaderna der voro lika höga
som i vårt land, så behöfde icke heller vi tänka på jernvägar, men
då man vet, att hela Europa är genomkorsadt af jernvägar, att kostnaden
för de olika alstrens förflyttning till försäljningsorten öfver
allt är ganska lika, att deremot hos oss hela den hufvudsakliga vinsten
af produktionen absorberas af transportkostnaden, tror jag att
det är gifvet, att, då andra länder lillegnat sig dessa kommunikationsmedel,
böra äfven vi göra det, så framt vi icke vilja helt och
hållet afsöndra oss från dessa länder.
Man har äfven sagt, alt man på jernvägarne icke bör använda
mera medel än man har; man bör icke ruinera sig sjelf för att
gynna andra. Delta uttryck ”att ruinera sig sjelf” visar klarligen,
huru mycken sanning påståendet innebär. Jag ber i detta hänseende
att få fästa upmärksamheten derpå, att, om Ständerna finna
lämpligt att i Sverige införa jernvägssystemet, så måste i och med
detsamma nödiga medel för detta ändamål anordnas. Då kan man
icke säga: vi skola taga öfverskotten under alla åren och använda
dem till jernvägars anläggande; ty i sådant fall skulle kunna hända,
att en jernvägsbyggnad, som med betydlig kostnad blifvit satt un
-
86
Den 20 September f. m.
der arbete, skulle nödgas afbrytas och alt man skulle blifva tvungen
alt afskeda den personal, som dermed vore sysselsatt. Då man
sedermera ånyo skulle påbörja arbetet, blefve faux fruis mångdubblade
emot hvad de skulle blifvit, om man efter en sammanhängande
plan fullföljt arbetet. Vill man således införa jernvägar, så
går det icke an att dertill endast använda de öfverskott, som tillfälligtvis
kunna upkomma på våra inkomster, utan vi mäste säga:
”vi gifva så och så mycket efter en viss af oss upgjord plan.”
Denna plan, en gång upgjord, måste sedermera fullföljas, så framt
icke stora förluster för Statsverket skulle inträffa. Men jag ber ali
fä fästa upmärksamheten derpå, att det vid hvarje särskildt tillfälle,
då en jernväg eller något annat större företag skall beslutas, alltid
beror på R. St. ali bestämma, huruvida de vilja gå in derpå eller
icke, och huruvida de hafva tillgång dertill eller icke. Hafva de
icke tillgång, men dock anse företaget böra utföras, så måste sådan
tillgång genom län anskaffas. I delta Betänk, har nu StatsOtsk.
endast upgifvit de grunder, på hvilka penningar, i fall de behöfvas,
böra anskaffas. Vi kunna icke förneka att under hela tiden, ifrån
1S09 till våra dagar, hafva R. St. vid mänga tillfällen nplagil lån;
men nästan vid hvarje tillfälle hafva olika grunder för dessa lån
blifvit fastställda. Det är för att undvika denna ombytlighel, del är
för att på en gång ordna sättet, på hvilket lånen skola uplagas, då
de äro af behofvet påkallade, som StatsUtsk. updragit ett förslag lill
införande i vårt land af fond-lånesystemet. Det beror sedan på R.
St. sjelfva att säga: ”vi medgifva det,” eller: ”vi medgifva det icke
och icke lärer väl antagandet af dessa grunder behöfva binda händerna
på R. St. i afseende på jernvägars anläggande. Frågan är
blott att en gång för alla ändamålsenligt ordna vårt kreditväsende,
så att, om lån behöfva uptagas, detta kan ske på det for Staten
fördelaktigaste sättet. Sådant är Ulsk:s syftemål.
Hvad beträffar anmärkntne rör:de behöfligheten af Konungens
sanktion, så äro de redan besvarade, och jag ber endast att för
min del få nämna, att den l:sta punkten i förevar:de Betänk, är,
såsom R. o. Ad. torde finna, allenast en slags ingress för sjelfva
lånesystemet; vilkoren innehållas i de öfriga punkterna, och så framt
icke några andra anmärkmr deremot göras, än de redan framstälda,
sä får jag, för min del, vördsammast anhålla om bifall till den nu
föredragna §. '
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Hjerta, Lars: Då jag nu ber, att med några få ord få
förlänga diskussionen, så sker det visserligen icke med något stort
anspråk på att derigenom kunna inverka på utgången af denna sak,
ulan endast för alt fästa upmärksamheten på åtskilliga omständigheter,
hvilka ännu icke under öfverläggningens gång blifvit omnämnda.
Jag anser Utsk:s Betänk., sådant det här framträdt såsom en förelöpare
lill Utsk:s ullät:en öfver åtskilliga föremål, som egentligen
framkallat detsamma, vara både icke nödvändigt, i vissa fall icke
grundlagsenlig! och lill sina följder i flere afseendeu ganska vådligt.
Den 20 September f. m.
87
Jag torde icke behöfva säga, att jag icke, lika med den förste värde
talare, som här yttrat sig, delar den obenägenhet för jernvägar,
icke har den absoluta ovilja, som han, mot skuldsättniogssystemet;
ty jag tror, att det i vissa fall är nödvändigt, att taga sin tillflykt
lill denna utväg för att bereda tillgång till framtida behof, och alt
detta är en så erkänd sak, att den icke behöfver underkastas någon
diskussion. Men jag tror likväl, att Hr von Hartmansdorff i sitt
yttrande uttalat åtskilliga sanningar, som äro så helsosamma alt
det icke kunde skada, ora R. o. Ad. behagade fästa afseende derpå.
Det är på visst sätt måhända origtigt att uptaga R. o. Adis
tid med detta ämne och lill en viss grad äfven ändamålsvidrigt att
till besvarande och vederläggande uptaga åtskilliga här framställda
allmänna satser, enär sådant icke kan anses annat än såsom en
slags dissertation; men vi böra i detta fall erinra oss att det icke
är deras fel, som yttrat sig, ulan att det är Ulskis eget fel, sorn
framträdt med ett så beskaffadt Betänk., som det 1111 ifrågavaride,
hvilket i sjelfva verket endast innehåller allmänna satser. Dessutom
vela vi, att hvarje handling, offentlig som enskild, så hos in
dividen
som hos samhället, utgår ifrån eller hvilar på öfverlygelsen
om vissa sanningar, dem man kallar theorier, så att hvar och en
vid hvarje tillfälle och hvarje handling utgår från någon theori
såsom grund för sitt handlingssätt. Det är nu de theorier, hvilka
innefattas i Ulskis Betänk., som jag anser vara af deri vådliga beskaffenhet,
att jag tror dem böra framkalla någon vederläggning af
den, som tänkt sig in i ämnet.
Det är bekant, att de hypotheser, som för 30 eller 40 år
sedan gjorde sig gällande hos några statslärare, angide den positiva
nyttan af ett statsskuldssystem, härledde sig från den tid, då de
styrande statsmännen i flera af Europas länder behöfde på hvad
sätt som helst åtkomma penningar för krigen, och sålunda, för att
på ett mindre motbjudande sätt kunna erhålla ofantliga summor
och medel till räntor och ammorteringar, sökte etablera en positiv
grundsats, alt stalsskuldssystemet vore i och för sig sjelf något
godt. Det är äfven kändt, att de utmärktaste statsekonomer och
statistici på sednare tider fördömt detta system, och deraf har äfven
den tanken upstått att det på något sätt borde lindras. I England
har del, oaktadt det der varit lill stor nytta, dock hufvudsakligen
bidragit dertill, att landet nedsänkts i dessa svårigheter, hvarmed
det f. n. laborerar, och den ära, som sednare lidens Engelska statsmän
skördat, har upkommit deraf, att de sökt förminska statsskulden.
Men jag vill icke förlänga diskussionen med npräknande af
exempel från andra länder, utan ber att få återkomma till sjelfva
hufvudfrågan. De Hrr ledamöter af StatsUtsk, som hittills yttrat
sig, hafva med ganska stor värme försäkrat R. o. Ad., att det alldeles
icke varit Utskis mening att försvara slatsskuldssystemet såsom
någonting i och för sig sjelf positivt godt. En af dessa talare
har hänvisat till lista punkten i Utskis förslag och den mellanmening,
som der förekommer, nemi. att uplåning skall ske för alt
anskaffa de medel, som ”utöfver befintliga och disponibla lillgån
-
88
Den 20 September, f. m.
gar erfordras för bekostande eller understödjande af jernvägsanläggningar
eller andra, rikets framlida gagn företrädesvis afseende större
företag” etc. Men i sjelfva ingressen till Betänk, förekommer pag. 2
yttranden af Hr von Troil och synnerligen af Biskop Heurlin, som
visa, alt dessa Hrr verkligen anse sjelfva fondsystemet vara något
i och för sig godt. Biskop Heurlin har till och med antydt de
befarade följderna deraf, att, i nödens stund eller vid inträffande
oförutsedda olyckor, icke kunna påräkna och anlita en genom vanan
vid och förtroendet till ifrågavande obligationer stadgad och
bepröfvad statskredit. På flera ställen i Ulsk:s Betänk, förekommer
samma tanke, t. ex. pag. 9, der Ulsk. säger sig anse ”ett
efter erfarenhetens lärdomar ordnadt kreditsystem, hvars orubbade
bestånd, åtminstone under den närmare framtiden, kan med någon
säkerhet motses, utgöra ett bland de vigtigare och angelägnare
föremålen för R. St:s beslut och tillgöranden.” Här har således
Utsk. fastställt den principen, att eli af de vigtigare föremålen
för R. St:s beslut och åtgärder vore fixerandet af ett statslånssystem,
och på ganska många ställen förekomma yttranden, som gifva en
otvifvelaktig anledning lill den förmodan, att Ulsk:s majoritet antagit
statsskuldssystemet såsom ett positivt godt. Samma resonnemanger
förefinnas på sidorna 10, 11 och 12.
Under diskussionen har yttrats, att det är nödvändigt att under
fredens lugn utbilda ett fondsystem, så vida man skall kunna
hafva tillgång till medel vid ett annat tillfälle, samt att det f. n.
endast är vanan vid ett sådant system, som fattas oss. Nu ber
jag, med anledning häraf, att få fråga, om vi icke redan under nära
20 års tid försökt oss på kreditsystemet, och om icke alla Sveriges
Hypotheksföreningar hafva lånat penningar utomlands. Man är således
icke i okunnighet om alt man anlitar dessa utvägar. StatsUtsk.
har äfven framställt en ganska lärorik historik öfver de låneoperationer,
som Sverige under flera år mäst vidtaga, och således
måste det icke vara någon så absolut nödvändighet, alt vi skola
etablera ett särskildt princip-beslut, för alt sätta utländuingen i
tillfälle att få veta att vi kunna låna penningar. Det mäste således
lill grund för StatsUlsk:s framställning ligga någonting annat, det
mäste vara något annat, som Utsk. åsyftar, än det sorn förut försökts.
Detta kan, efter min öfvertygelse, icke vara annat än ett af
två; antingen tycker Utsk., alt Sverige icke har nog af lån förut,
och vill derföre sätta det ifrågavartde systemet i svang, hvarigenom
Utsk. tror att vi skulle komma i vida lyckligare belägenhet än före
realisationen; eller också måste det i afseende på sjelfva användningsättet
ligga något syfte till grund, som torde vara det egentligen tillämpliga;
men just delta anser jag vara det vådligaste i hela förslaget
och tror det derföre förtjena alt närmare skärskådas. Det är
denna syftning, som jag tror ligga i den framställning, som Utsk.
gör i Usta punkten. Nu har en Utsk:s-ledamot just åberopat denna
punkt till stöd derför att Utsk. icke velat upslälla fondsystemet såsom
något i och för sig godt. Men på andra ställen finner man
tydligen att Utsk. sökt reservera den föreslagna utvägen för framtida
stora utgifter, egentligen på det att Staten icke skall behöfva använda
Den 20 September f. m.
89
något af befintliga besparingar oclröfverskott. Således tror jag, att
vi just nu stå vid gränsen att införa en tredje slags statsreglering.
Vi veta, att vid vårt nuvartde statsskicks början fanns blott ett slags
statsreglering; alla utgifter bestredos då under en och samma kalhegori.
Det var först år 1830 sora raan påfann den s. k. extra statsregleriogen,
som är mycket beqväm för att erhålla så mycket penningar
som möjligt, emedan man vid hvarje Riksdag företager ,sig
att först afgöra den ordinarie statsregleringen, då man sedermera
måste söka, på hvad sätt som helst, finna medel till fyllande af de
extra behofven. Vi veta, att man ofta kommit i förlägenhet att skilja mellan
den ordinarie och extra ordinarie regleringen och att man derföre
kommit i stor frestelse att hänvisa på framtiden utgifter, som dock möjligen
kunde bestridas roed nu närvar:de generations tillgångar. Man har
anställt många jemförelser med privata personers, med jordegares hushållssätt.
Jag tror dock, att dessa jemförelser lill en viss grad halta; men
jag vill nu icke trötta R. o. Ad. med alt uprepa de skäl, på hvilka jag
grundar detta påstående; jag tror likväl, all man icke kan sätta staten i
paritet med den enskilde, hvilken måste använda sina tillgångar på
det sätt, ali de lemna honom den största möjliga afkastning; men
när det är fråga om statsmedel, så följer man icke alltid denna regel.
Jag går icke så långt att, såsom en talare sagt, anse jernvägarne
såsom en hufvudsak; ty jag tror, alt detta påstående innebär
en ganska vådlig princip. Om man också under åtskilliga förhållanden
skulle kunna säga, att det finnes konsiderationer, som äro af
högre natur än den enskilda nyttan, så mäste man dock betrakta
saken så, att man för staten som för den enskilde upsläller såsom
en generell regel, att man bör använda sina inkomster, der de
lemna den största vinsten. 1 afseende på jernvägarne vill jag nu
blott påminna om, att det efter min öfvertygelse både för staten
sjelf och de enskilde kommunerne är klokast att bekosta de jernvägar,
som snarast återbetala anläggningskostnaden, emedan staten
derigenom förr erhåller medel alt bekosta flere jernvägar, än genom
att bygga sådana, som icke betala sig.
Jag vet icke om R. o. Ad. tillåter mig att fortsätta diskussio
nen
om statsskulds-systemet; men det har yttrats så märkvärdiga
satser, alt jag icke kunnat undgå att protestera deremot. Man har
talat om den stora nyttan för Österrike af statsskulds-systemet; men
detta har blott måst tillgripas derföre, att staten icke kunde få lån
på annat sätt, och jag kan icke förstå, huru man kan fästa sig vid
den tron, att ett land skulle lättare kunna erhålla lån, derföre att
det förut är skuldsatt. Sådant strider mot allt begrepp om en förnuftig
hushållning; ty om en enskild person vill lägga ned sina
penningar i stats-obligationer, så bör han i främsta rummet veta
hvad säkerhet han kan påräkna, och denna säkerhet beror naturligtvis
i första hand på statens inkomster och den styrka staten eger
såsom nation; men icke är det möjligt, att man kan tänka sig, att
denna nation, derföre att hon är skyldig mera, är säkrare än den,
som är skyldig mindre. En talare har till försvar för denna åsigt
andragit ett exempel, som möjligtvis skulle kunna anses vara förledande,
men som jag icke tror vara riktigt. Delta exempel rörde
Arméens pensionskassas obligationer, hvilka i början nedgingo un
-
00
Den 20 September f. m.
der deras verkliga värde, eller till 75 proc., elt förhållande, sorn
den värde talaren ansåg härröra derifrån, att man icke kände fördelarne
af ett fondsystem, d. v. s. alt kapitalister här på Börsen
icke skulle kännt den fördel, som ligger deruti, att få upbära räntor
utan att behöfva arbeta derför, ulan alt behöfva hafva besvär
med räkningar m. m. Men så är dock icke förhållandet: utan orsaken
var, att man på Börsen tvekade, huruvida pensionskassan var
i stånd att kunna honorera sina förbindelser, eller, med ett ord, huruvida
de någonsin skulle komma att honoreras. Denna fruktan var
visserligen oriktig och obehörig; men delta var Direktionens eget
fel, som icke i tid hade gjort allmänheten underrättad om att kassan
verkligen egde säkerhet; och orsaken till denna fruktan var ingalunda,
att man icke visste hvad ett fondsystem var. Jag kan icke
föreställa mig, alt det skulle kunnat bidraga till en större säkerhet
för pensionskassans obligationer, om kassan varit skyldig en million
mera; tvertom tror jag, alt just derföre, att kassan icke var skyldig
något förut, hade den också större säkerhet. Dessa satser äro
så eukla, alt jag nästan måste bedja om förlåtelse derföre att jag
nämnt dem.
Hvad Englands statsskuld beträffar, återkommer jag dertill, att
det icke är fråga om, att icke de obligationer, som utfärdas, sätta i
omlopp stora summor; men hvilka äro följderna deraf? Jo först och
främst all England i närvande ögonblick, för att betala räntorna på
sin statsskuld, har nästan dubbelt så stora skatter, som det eljest
behöfde hafva, och för det andra, alt priset på alla slags lifsförnö
denheler
i följd deraf är oerhördt högt; och jag tror icke att den
Svenska allmänheten skulle vilja vidkännas så dryga tullar, som
England under många år måst vidkännas för spanmål och alla andra
nödvändiga lifsförnödenheter. Men alla dessa åsigter hafva,
som kändt är, numera nästan försvunnit, och det år just det, som
man räknar de nuvar:de statsmännen i England till ära, alt de, genom
en minskning i slatsulgifterne och liberalare grundsatser i afseende
på handeln, hafva börjat kunna infria medel af sin statsskuld.
Åtminstone har jag icke förmärkt att någon af de män, som anses
föra allmänna tänkesättets talan, vädjat till den princip, som anser
statsskuldssyslemet såsom ett positivt godt, ulan de hafva deremot
förordat en ganska dryg inkomstskatt, som England under den föreg:de
tiden icke haft, och denna skatt har Engelska folket också
villigt underkastat sig, för att icke ytterligare behöfva insnärja sig i
det af StatsUtsk. förordade statsskuldssyslemet.
Jag skall icke längre uppehålla R. o. Ad:s tid med några allmännare
betraktelser i detta ämne, framkallade af de allmänna betraktelser,
som StatsUtsk. framställt i sitt Betänkande; men jag hemställer,
huruvida man icke kan anse att StatsUtsk. gjort bättre, att
först taga frågan om iernvägarne under pröfning, och sedan Ulsk.
i detta hänseende kommit till det resultat, som innefattas i Betänk.
N:ris 273 och 274, då för hvarje tillfälle föreslå Ständerna de utvägar,
som erfordras för alt anskaffa nödiga medel. Man komme
då icke att inträda på den äfventyrliga bana, som jag icke anser
bestå i något annat, äO att Utsk. Velat reservera för framtiden den
Den 20 September f. m.
31
grundsats, att man alldeles icke behöfver göra några besparingar på
de löpande utgifterna. Tager man nu i betraktande de intill nästa
Riksdag blifvande resultaterna af jernvägsanläggningarne, tror jag att
man åtminstone icke bordt etablera, som en bestämd princip, att för
framliden skuldsätta sig, utan alt behöfva tänka på någon besparing.
Jag vet väl att SlalsUtskis ledamöter här hafva en reservation
i behåll i orden utöfver etc. Men med kännedom om utgången
af voteringarne i Förstärkt Utsk., så fruktar jag, att man
skulle inledas på en vådlig bana, hvars slut man icke kan varsna.
På grund af dessa förenade skäl, anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm,
om afslag å Utsk:s Betänk. J\s 272, med förklarande, att i den mån
R. o. Ad. kan komma att besluta i afseende på de serskilda förslagen
om jernvägar, vill Ståndet också taga i betraktande frågan om
sältet alt anskaffa medel dertill.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: I allmänhet torde det väl
vara den naturligaste ordningen, att vid pröfniogen af ett ärende
först göra sig reda för sjelfva saken, och derefler bestämma ang:de
sättet för dess utförande. Då ett statsskuldssystem naturligtvis icke
kan vara sitt eget ändamål, utan blott ett medel, hvarigenom ett
annat ändamål skall vinnas, tror jag, på grund af den allmänna
mening jag förutskickat, att det varit rättast om de ändamål, för
hvilka man vill anlita statens kredit, först blifvit pröfvade, innan man
ingick i pröfning af de medel, som dertill borde användas. Jag vill
emellertid gerna medgifva, att man äfven på förhand kan vilja göra
sig reda för sjelfva detaljerna af ett statsskuldssystem, då man i alla fall
håller för sig frågan öppen, huruvida detsamma skall tillämpas eller icke,
samt att man fördenskull äfven nu kan iogå i pröfning af det förslag,
som här är under öfverläggning, så vida denna pröfning inskränker
sig till de bestämmelser, som närmast röra sättet, men
icke sjelfva hufvudsaken, eller huruvida en uplåning för statens
räkning skall ske eller icke. Emellertid har allt, hvad som i delta
ämne hittills blifvit ytlradt, hufvudsakligen rört sig omkring sjelfva
saken, och icke omkring de olika bestämmelser, som dervid böra
göras. Alla dessa bestämmelser förekomma, klart och redigt samt,
efter min öfvertygelse, riktigt ultryckta, i de återstående punkterna;
men just den ifrågavartde punkten JVz 1 har i min lanke det fel,
att den icke innehåller någonting positift, utan blott är, såsom man
här äfven medgifvit, en slags ingress. Denna punkt har man likväl
nu tagit till utgångspunkt för att debattera frågan i sina htifvud
grnnder,
hvilket jag anser egentligen hafva varit öfverflödigt, enär
sjelfva systemets tillämpning ändock alltid måste bero på beslutet
om de föremål, för hvilka det skall användas, och derom blir först
frågan, när jetnvägarne komma under öfverläggning.
Det är verkligen förledande, då man här hört åtskilliga ganska
tänkvärda satser yttras, att inlåta sig på samma kapitel, och
söka redogöra för hvad man i delta hänseende anser vara det rälta. Men
då jag icke anser detta leda till något ändamål, afstår jag derifrån
och skall strängt hålla mig blott till den sak, hvarom bär är fråga.
Det är gifvet, att, då man till följd af allmänna grundsatser, och så
-
9 2
Den 20 September f. m.
ledes icke med anledn. afnågra oriktigheter i afseende på tillämpningen,
motsätter sig statslåne-syslemet, så måste man också under alla
möjliga omständigheter bestrida dess införande. För min del tror
jag dock icke, att hittills några sådana skäl blifvit anförda mot detta
system, som kunna fullt motivera ett afslag derå quad méme. Man
har förebrått Utsk. att det i sina motiver allt för bjert framhållit
de fördelar, sora skulle vara en följd af stalsskuldssysiemet; men
jag tycker dock för min del att denna förebråelse mot Utsk. icke är
förtjent. Utsk. har nemi. ganska klart och tydligt på flere ställen i
sitt resonnemang ådagalagt, att det ingalunda anser statsskuld vara
i och för sig en fördel, utan att dess fördel eller skada är helt och
hållet beroende af det ändamål, för hvilket den användes. Men om
det t. ex. kan visas, att fördelarne af en jernväg dels direkte och
dels indirekte verkligen motväga de olägenheter, som obestridligen
äro förenade med statsskuldsystemet, och öm det derjemte visar sig
att utöfver detta direkta och förnämsta ändamål, äfven andra fördelar
kunna vinnas såsom biprodukt, om jag så får uttrycka mig; så
måtte det väl äfven vara rätt af StatsUlsk. att antyda ett sådant
förhållande. Och att verkligen sådana fördelar, oberoende af sjelfva
ändamålet, eller jernvägarna, finnas, vågar jag antaga såsom obestridligt.
.lag vill i delta fall gå rakt på saken, 'och håga, om icke
i det ögonblick, här funnes cirkulerande statspapper qaed en allmänt
gällande kurs inom landel, sådant vore en fördel? Vore det
icke en fördel, alt de, som ville nedlägga sina besparingar i dylika
papper, kunde göra det? Vore det icke en fördel, att kunna ega
dylika valutor, och hafva visshet om att de utan förlust kunde när
som helst realiseras, om sådant i nödens stund behöfdes? Vore det
icke en fördel, att statens kredit vore pröfvad, i fall den någon
gång under svårare omständigheter behöfde anlitas.
Man bör visserligen antaga, att denna kredit läll och säkert
kan uprätthållas, icke allenast inom, men äfven utom landet; men
det gäller om detta som allt annat, att först då en sak är pröfvad,
kan den hafva anspråk på fullt förtroende. Ur dessa synpunkter
(då jag i tankarne abstraherar från alla andra omständigheter) anser
jag, på sått Utsk. också ganska riktigt utvecklat, att ett statsskuldssystem
medför åtskilliga, ej oväseudlliga fördelar; men det
oaktadt står det likväl alltid fast, alt dessa icke utgöra hufvudsaken,
eller ensamt för sig rättfärdiga landets skuldsättning, utan att man
alltid i främsta rummet måste afse den sak, som man dermed vill
uträtta. Men, såsom sagdt är, della är nu icke föremål för öfverläggningen;
allt hvad som deröfver yttras är således ännu alltför
tidigt, och jag delar i detta hänseende den siste värde talarens åsigt,att nu
förevar:de ämne rätteligen bordt följa efter pröfningen af jernvägsfrågan.
I afseende på den nu föredragna punkten, vill jag blott nämna,
det jag anser den vara temligen oskyldig, enär den icke innehåller
någonting positift. Der talas visserligen om den utvägen, alt genom
uplåning utföra vissa upgifne företag; men äfven om man godkänner
detta, så binder det lill ingenting, ty det beror alltid på
pröfning af hvarje serskild sak, huruvida man skall begagna sig af
denna utväg eller icke. Men det förekommer ett detaljstadgaode,
Den 20 September f. m.
93
sorn jag tror böra ändras, och sorn jag förmodar tillkommit mera
såsom en brist i redaktionen, än som en bestämd afsigt å Utskis
sida, att fastställa en grundsats; det står nemi. i denna Irsta punkt:
”eller andra rikets framtida gagn företrädesvis afseende större företag,
sorn af R. St. blifvit eller blifva’ beslutade.” Sådana företag
måste likväl alltid äfven vinna K. M:s sanktion, innan de kunna
utföras. Detta faller visserligen af sig sjelf; men då här talas om
de företag, som af Ständerna beslutas, skulle man möjligen kunna
tro att dermed antyddes en rättighet för R. St. att derom ensamme
besluta. Detta leder mig på den fråga, som bär redan varit under
öfverläggning och som är af synnerlig vigt, nemi. huruvida en statsskuld
må kunna göras ulan K. M:s sanktion.
Den förste värde talaren har icke trott detta kunna gå för sig,
och har visat vådorna af en sådan grundsats. Den andre talaren
har äfven nplagit frågan och, efter min öfvertygelse, rätteligen visat,
att sådant enl. grundlagen kan låta sig göra; ty då R. St. uteslutande
ega att bestämma om förvaltningen af Riksg:s-Kont., och
då de följaktligen uteslutande kunna updraga åt detta Kontor att
göra uplåningar för de behof, som Kontoret skall fylla, följer deraf
äfven att de ensamt kunna göra statsskuld. Men, såsom rätt och
tillbörligt är, finnes dock å andra sidan hos Konungamakten en rättighet,
som gör denna Ständernas maktfullkomlighet mindre farlig,
nemi. K. M:s rätt att pröfva och, om så skulle finnas nödigt, att
vägra sitt samtycke till alla de företag, lill hvilkas utförande medlen
skulle användas. I denna Konungens sanktions-rätt, ang:de skuldsättningens
ändamål, ligger den nödiga återhållande kraften på Ständernas
oinskränkta rätt att skuldsätta riket. Då emellertid just i
l:sta punkten förekommer ett uttryck, som skulle kunna tydas så,
att Ständerna ensamme skulle ega att besluta öfverdylika företag, tror
jag att, för fullständighetens skuld, de ord borde inflyta, som jag
förut haft äran nämna, eller alt de arbeten, som beslutas lill utförande,
skola underställas K. M:s pröfning för att af hfmom sanktioneras.
Med denna redaktionsförändring anser jag 1 :sta punkten
kunna bifallas, då den icke i något fall binder R. o. Ad. i afseende
på de framtida beslut, som förekomma vid hvarje serskildt fall,
då ändamålen skola pröfvas.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har rät
teligen
anmärkt, att StatsUtsk. på ett förvändt sätt framkommit med
sitt Betänk. Det rättaste hade väl varit alt först företaga t. ex. frågan
om jernvägarne och derefter lala om sättet, huru medel dertill
skola anskaffas. Nu deremot börjar Utsk. med att föreslå, huru
medel skola erhållas håde till jernvägar och till alla möjliga nyttiga
företag. Delta är ett bevis, huru Utsk. gått lill väga, icke på ett
praktiskt sätt, utan på ett theoretiskt, åsyftande att inleda riket i ett
statslåue-system, utan att göra afseende på om det leder till nytta
eller skada. Ty om R. St. skulle afslå frågan om jernvägarne, men
likväl hade på förhand beslutit antaga förslaget om statsskuldssyslemet,
hvartill hade då detta beslut tjenat? Det stöde såsom en tomhet,
uttryckande blott önskan, att få tillfälle skuldsätta Staten.
94
Den 20 September f. m.
Hr Hjärne har sagt, att hår vore fråga om jernvägar och icke
om statslån. Men det förhåller sig tvärtom på sätt Betänkandets
öfverskrift utvisar; ty jernvägarne höra till de följande Betänkandena.
Hr Bildt har påstått, att nedsatt ränta skulle framkalla penningar.
Hans erfarenhet är alldeles ny. Andra, som behöfva penningar,
nödgas vanligen betala högre ränta, om de vilja framkalla
penningar; och så förhåller det sig äfven med staten. Genom statslån,
säger Hr Bildt, och deruti instämmer äfven Hr von Troil, sättes
näringsidkaren i tillfälle att kunna lättare erhålla lån. Men pä
hvad sätt? Jo derigenom att sedelstocken blir större medelst statsobligationer.
Det är således ett slags sedel-förökning och med detsamma
en myntförsämring, som Betänk, åsyftar, och för hvilken afsigt
Hr von Troil ville beskylla mig, då jag föreslog att 1 R:dr
Silfver-specie borde vara lika med 1 B:dr Hamb. b:ko. Skillnaden
gällde då blott en sk. på hvarje Specie-R:dr, utan att jag ville det
någon skulle förlora denna sk., hvilken banken bordt vederbörande
godtgöra.
Det är, efter min öfvertygelse, icke blott sina egna fördelar,
som samtiden bör betala, utan äfven sina egna misstag. Om jernvägars
anläggning skulle befinnas i vårt land icke medföra nytta
utan skada, så bör ej framtiden få vidkännas dem sednare.
Hr Bildt har sagt, alt statslån vore en vexel på framtiden. Om
denna vexel vore så beskaffad, som andra, alt accepianten kunde
protestera deremot, skulle Hr Bildts påstående kunna försvaras. Men
när förhållandet icke är sådant, kunna dessa statslån icke anses för
annat än tvångslån.
Hr von Troil har påstått, att jag hufvudsakligen upträdt mot
jernvägarne. Detta är ett misstag. Jag har visserligen sagt, att jag
helst ville slippa dem. Men om detta är ogörligt, önskar jag, att
statslånen måtte inskränkas till dem och icke utsträckas till alla andra
företag, som kunna befinnas vara gagneliga. Hr von Troil har, likasom
Hr Hjärne, förmodat, att allmänheten icke vore van vid statsobligationer.
Men då hon är van både vid Riksg:s-kont:s, Arméens
Pensionskassas och alla Hypothekföreningarnes obligationer : så skulle
jag tro, alt numera ingen normalskola för lån behöfver inrättas;
utan alt systemet redan är tillräckligt bekant för våra landsmän.
Hr von Troil säger, att näringsidkaren får, genom statsobligationerna,
räntebärande papper. Sådana har han redan genom de nyssnämnde
inrältningarnes förskrifningar. Dessa äro äfven för honom beqvämligare,
emedan de minsta äro ställda på 250 R:dr, hvaremot de
nya stalslåne-obligationerna skulle lyda på större summor. Dessutom
äro de förra upsägbara och löpande med åtminstone \\ proc:s
ränta, under det att de sednare skulle blifva oupsägbara och endast
gifva 4 proc. Visserligen sager man, alt de skola blifva upsägbara;
men om motsatsen torde R. o. Ad. blifva öfvertygad, när öfverläggningen
hinner till 3:dje punkten.
Om, säger Hr von Troil, man icke finge använda mera penningar,
än raan för tillfället eger, så skulle man aldrig få jernvägar.
Men huru går det nu till med fästningsarbeten och andra
Den 20 September f. m.
95
oundgängliga förelag, hvartill man ej får använda mera än de besparingar,
som i Riksgis-kontoret och Banken göras från den ena
Riksdagen till den andra? Man vet huru mycket man har att påräkna;
följaktligen kan man upgöra sina planer derefter.
Jag yrkade förra gången, att lista momitet eller lista punkten
måtte återremitteras. Men då jag lyckats erhålla understöd, icke
blott af en man, som eljest är min politiska motståndare, utan äfven
af en Konungens Rådgifvare, som tyckt att saken är för tidigt
framkommen, anhåller jag nu om afslag å ifrågavaride punkt. Sedan
man kommit till jernvägarne och beslutit, huruvida man vill
hafva dem eller icke, då kan det vara tids nog att upgöra förslag
till låne-reglering; ty det är icke den låne-behöfvande, utan den,
hvilken lemnar penningar, som bestämmer vilkorens beskaffenhet.
Frih. Cederström, Rud.: De invändningar, Hr von Hartmansdorff
sednast framställt mot ifrågavaride punkt, röra till väsendtlig
del mindre sjelfva saken, än föredragningssättet. Om R. o.
Ad. hade ansett frågan om jernvägarne böra behandlas förr än
fondsystemet, hade alldeles ingenting hindrat alt berama föredragningen
på detta sätt; men, förutan spådomskonst, tror jag det
kunna sägas, att en af följderne af en så beskaffad föredragningsordning
troligen blifvit, alt man, såsom anledn. till afslag å frågan
om jernvägarne, invändt den i sådant fall då oafgjorda frågan på
hvad sätt medel till deras sättande i verket skulle anskaffas. En
sådan ovisshet har StatsUtsk. trott sig böra undanrödja, och derföre
satt dessa frågor i ett sammanhang. Det torde icke heller kunna i
sig sjelft kallas irralionelt, att man först framställer förslag, huruledes
medel skola anskaffas till utförande af vissa företag, och omedelbarligen
derpå skrider lill beslut öfver dessa företag, enär delta
sednare beslut just vinner stöd i det förra. Hvad för öfrigt nämnts
angide sjelfva saken, torde få anses vara af föregide talare till en
god del vederlagdl. Den enskildes hushållningssätt kan väl, oaktadt
den förtjenstfull egenskap deråt må i den inskränkta krets, hvarinom
den rörer sig, rättvist tillerkännas, svårligen tagas som måttstock
för en kalkyl öfver hvad sammanfattningen af ett helt folks
financiella krafter förmår åstadkomma för börjandet, fullföljden och
fullbordandet af stora oell allmännyttiga företag; en sådan sammanfattning
utgör fondsystemet. Alla de lidanden och svårigheter, dem
Hr von Hartmansdorff upgifver hafva inträffat i de länder, der detta
system varit användt, torde med mera skäl kunna tillskrifvas alla
andra orsaker, utom fondsystemet, såsom långvarigt krigstillstånd,
inhemska hvälfningar och andra olyckor, hvilka, derest ej
fondsystemet hjelpt att bära bördorna, skulle känts flerdubbelt betungande.
Det af Hr Gripenstedt föreslagne amendement skulle man väl
kunna medgifva, emedan det är oskyldigt; men efter min öfvertygelse
är det icke nödvändigt, då vi i de påföljande Betänkanderna
finna, huruledes StatsUtsk. i allmänhet, äfvensom i serskilda hänseenden,
tänkt sig sälten, huruledes dessa arbeten böra åvägabringas
96
Den 20 September f. m.
under samverkan mellan K. M. och R. St., och icke utan en sådan
samverkan.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, inskränker jag mig
till att anhålla oro bifall till l:sta punkten i ifrågavar:de Betänk. R.
o. Ad:s uplysning och patriotism, vid jernvägarnes föreg:de behandling
kraftigt ådagalagde genom nitälskan för detta mäktiga medel
till nalionalvälständet och den medborgerliga (refnadens befrämjande,
göra öfverflödigt hvarje förordande jag härutöfver skulle våga afgifva,
i förhoppningsfull afbidan af R. o. Ad:s beslut.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde hurusom i afseende å förevande punkt blifvit
yrkadt af Hr von Hartmansdorff afslag, af Hr Hjärne bifall, med
uteslutande i ingressen af orden ”jemte andra större, allmänt gagnande
förelag” och i sjelfva del tillstyrkta stadgandet af orden ”eller
andra, rikets framtida gagn företrädesvis afseende större företag.
”
Härvid anmälde sig och yttrade *
Hr Hjärne: Då så väl Hr von Hartmansdorff som Hr Hjerta
med mig öfverensstärat i den åsigten, att frågan om ändamålet,
hvarför penningar skulle anskaffas, borde hafva föregått frågan om
sältet för lånens uptagande, anser jag mig kunna förena mig med dem,
som yrkat att ifrågavande punkt måtte afslås, med det tillägg, sorn
Hr Hjerta begärt, eller att frågan om sättet för lånens anskaffande
skall följa efter frågan om jernvägars anläggande.
Hr Hjerta: Då afsigten med mina anmärkmr hufvudsakligen
varit, alt R. o. Ad. i berörde hänseende icke skulle etablera något
serskildt, såsom regel för framtiden, är jag tillfredsställd, om R. o.
Ad. beslutar, att Ståndet, med afslag å första punkten, vill, i den
mån sjelfva frågorna om jernvägarne blifva afgjorde, äfven besluta
om sättet att utfinna medel för deras utförande, emedan man då icke
på förhand har bundit händerna på sig, utan har sig öppet att vidare
deliberera denna fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer roed Hrr Hjerta
och Hjärne i afseende på det tillägg, som af dem blifvit föreslaget.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att Hr Hjerta yrkat, att
R. o. Ad. måtte afslå förevande punkt, med förklarande, att sedan
beslut blifvit faltadt om anslag för jernvägars anläggande, R. o.
Ad. vill taga i öfvervägande frågan om anskaffande af medel dertill;
samt att Hr Gripenstedt yrkat bifall till denna punkt, med den
förändring, att efter orden ”sorn af R. St. blifvit eller blifva beslutade”,
skulle tilläggas: ”och vunnit K. M:s Nåd. stadfästelse.”
Hr von Troil: För min del instämmer jag med Hr Gripenstedt,
och anhåller om bifall till det af honom föreslagna amendement.
Då
Den 20 September f. m.
97
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han fiirst torde
få hemställa om R. o. Ad. behagade oförändradt fifalla Utsk:s förslag
i förevande punkt, anmälde sig och yttrade
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jaganhåller det Hr Gr.
o. Landtm, behagade framställa propos. på bifall till första punkten
i Uisk:s förslag, med förbehåll likväl, att Ståndet serskildt må
pröfva det af Hr Gripenstedt föreslagna tillägg; emedan man då icke
är förhindrad, att kunna bifalla punkten, utan att behöfva antaga
delta tillägg.
Hr Hjerta: Om R. o. Ad. skulle svara Nej på Hr Gr. o.
Landtnäs propos. om afslag å punkten, är R. o. Ad. ändock oförhindrad
att antaga antingen Hr Gripenstedts eller Hr Hjärne*
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Då ingen har tillstyrkt oförändradt
bifall, icke ens Gr. Gyldenstolpe, så kan jag ej se, alt dermed kan
vinnas'något annat än en votering till, och som det nu är nära
middagen, skulle detta möjligen kunna ofördelaktigt inverka på frågans
afgörande, derigenom att åtskilliga ledamöter icke skulle
vilja af dessa mellankommande hinder låta afhålla sig från att aflägsna
sig.
Hr Gild t: Då Hrr von Hartmansdorff, Hjerta och Hjärne yttrat
sig, oaktadt diskussionen blifvit förklarad slutad, så må det äfven
tillåtas mig att, med anleda, af den siste värde talarens påstående,
erinra, att det finnes ledamöter, som yrkat bifall till Irsta
punkten oförändrad, och till deras antal hör jag. Fördenskull anhåller
jag, att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. på
det sätt, sora Gr. Gyldenstolpe föreslagit. Skulle frågan på detta sätt
icke blifva afgjord, måste man skrida till vofering.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att det för sakens afgörande naturligtvis
vore likgiltigt, antingen han framställde den propos., han
nyss upgifvit, eller den, som Gr. Gyldenstolpe önskat, och derföre
nu frage hemställa om R. o. Ad., med förbehåll, att sedan få pröfva
Hr Gripenstedts förslag till tillägg, behagade bifalla nu förevande
punkt af Utsk:s förslag.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med många
Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade all han trott sig finna
alt härvid Ja varit öfvervägande.
Hr Hjerta och Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes ett sålydande förslag till voter:s-propos.:
Den som, med förbehåll att serskildt få pröfva det af Hr
Gripenstedt framstäldta förslag till tillägg, bifaller l:sta punkten af
de i StatsUtsk:s Betänk M 272 föreslagne stadganden, röstar
12 H. 7
98
l)en 20 September f. m.
Ja;
rJen del ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås nämnde punkt, med förklarande, ali R. o. Ad.,
sedan beslut blifvit faltadt om anslag för jernvägars anläggande,
vill laga i öfvervägande (rågan om anskaffande af medel dertill.
Hr Hjerta: Jag bar endast den anmärkmn att göra mot vo
ter:s-propos:n,
att deruti icke finnes uttryckt hvad Hr Gripenstedts
förslag afser, hvarigenom skulle kunna hända att de, som icke öfvervara
diskussionen, men möjligen komma upp för ali votera, icke
vela hvarom frågan är.
Härefter uplästes och godkändes följande förändrade förslag till
voler :s-propos.:
Den som bifaller lista punkten af de i StalsUlskis Betänk. JM
272 föreslagne stadgandet), med förbehåll att serskildt få pröfva det
af Hr Gripenstedt framstäldla förslag ått, efter orden ”sorn af R,
St. blifvit eller blifva beslutade”, må införas: ”och vunnit K. M:s
Nåd. stadfästelse”, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås nämnde punkt, med förklarande att R. o. Ad.,
sedan beslut blifvit fattat om anslag för jernvägars anläggande, vill
taga i öfvervägande frågan om anskaffande af medel dertill.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 35.
Nej — 33.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först lill bifall och sedermera till
afslag å Hr Gripenstedts förslag till tillägg i den nu godkända
punkten af Utsk:s förslag framställda propos. besvarades med blandade
Ja och Nej; hvarpå förnyad propos. lil! bifall å detta förslag
framstäldes och, sedan svaren dervid utfallit med starka Ja, jemte
åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja nu
hafva öfverrösta! Nej.
Pröfningen af återstående delen af förevaride Betänk, upskjöts
till eftermiddagens plenum.
Anmäldes och lades på bordet:
Const.Utskis Mern. JM 50, i anledn. af tre Stånds åtcrremiss
af Mern. JM 38, innehållande förslag till ändring af 11 :te och 14:de
§§:ne Riksd.-Ordn:n, ang:de städernes representationsrätt; och
Den 20 September e. m.
99
Stals- samt Allm. Besv.- o. EkoD.Utsktns Betänk. M 14, i
anledo. af väckt fråga, alt Preslmän, som innehafva praebenden, malte,
i st. f. dessa, erhålla viss tillökning i förut innehafvande löner och
att jura patronatns måtte uphöra.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. .3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 20 September 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af SiatsUlsk:s Betänk. M 272, angtde
medels uplåning genom uigifvande af fonderade slats-obligationer.
2:dra 'punkten.
Bifölls.
3:dje punkten.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Sisla punkten uti 3:dje momitet
sladgar, alt stats-obligationerna icke skola under de 10 första åren
å statens sida upsägas, men, då detta stadgande är beroende deraf,
huruvida kapital-rabatt medgifves eller icke, samt då detta stadgande,
ifall R. o. Ad. medgifver kapital-rabatt, är icke allenast alldeles
öfverflödigt, utan äfven möjligtvis skadligt, vågar jag vördsamt
föreslå att R. o. Ad. täcktes upskjuta afgörande! af 3:dje mom:tet,
intilldess Ståndet fattat beslut öfver det 5:te mom.
Uppå härefter framställd propos. upskjöts behandlingen af förevar:de
punkt tills R. o. Ad. fattat sitt beslut i afseende på 5:te
punkten.
4:de punkten.
Bifölls.
5:te punkten.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då statsobligationerna är o, på
sätt Utsk. föreslagit, från långifvarens sida oupsägbara, följer deraf
7 *
100
D en 20 September e, m
alt, emedan räntan blifvit bestämd till ett mindre belopp, ån den
ränta, hvilken uti allmänna rörelsen, man och man emellan, kan å
sältra papper erhällas, ingen kapitalist åt staten utlånar sina kapitaler
emot obligationer, som å hans sida äro oupsågbara, sa vida icke'
han, förutom den säkerhet att hafva staten till gäldenär, erhåller i
st. f. högre ränta* någon annan financiel förmån, ty i annat fall
lånar han heldre ut sina penningar ät enskilda personer emot högre
ränta. Det finnes nemi. 2:ne sätt att åstadkomma en för kapitalister
lockande räntefördel. Det ena är att tillåta Fullmäktige i Riksg:skont.
, hvilka vid lånetransaktioner äro statens ombud, att, med afseende
på de vid låne-lillfället befintliga penningeförhållanden, bestämma
räntan på obligationerna; det andra sättet är. att på förhand
bestämma räntan, samt alt updraga åt Fullmäktige att medgifva kapital-rabatt,
d. v. s. alt tillåta, det obligationerna kunna få köpas
för en lägre summa, än den hvarå de äro utgifna och gifva ränta.
Det sistnämnde sättet är det fördelaktigaste och, ehuru detta sätt
numera kan anses blifva en gifven följd af R. o. Ad:s bifall till
4:de punkten, är frågan om de olika sätten alt bereda kapitalisten
en fördel, som kan förmå honom alt använda sina penningar till
inköp af obligationer, alltför vigtig, för att helt och hållet med tystnad
blifva förbigången.
Jag anhåller derföre att i största korthet få antyda fördelarne af
alt bestämma låg ränta under medgifven kapital-rabatt. Dessa fördelar
äro: alt Slaten kan undvika eller åtminstone förminska olägenheterna
af de mer eller mindre menligt inverkande upsägningseller
ullollnings-operationerna, som, ifall räntan bestämdes hög,
blifva nödvändiga; att Staten kan, när kursen är under ”pari”, utan
förlust, ja till och med mången gång med vinst upköpa fondpapperen
och således härigenom så småningom återbetala sin skuld. Detta
uplåningssätl medförer äfven den fördel, att fondpapper kunna roan
och man emellan få det verkliga värde, som de ega, hvilket icke
blir förhållandet med fondpapper å högre ränta,' emedan hvar och
en ägare af dessa senare riskerar att få det af honom innehafda papperet
upsagdt eller utlottadt, då staten måste, för alt icke få vidkännas
en alltför stor ränteförlust, vidtaga sådane åtgärder. En annan
fördel är, att obligationernas valör icke behöfver, äfven om kapitalrabatten
vid olika tillfällen blifver olika, förändras, emedan obligationerna
alltid skola inlösas al pari; hvaremot, om ingen kapitalrabatt
kommer att ega rum, samt räntan blifver fri, obligationerna
kunna och sannolikt blifva olika till följd af större eller mindre
penninge-tillgång. Vi skulle t. ex, kunna få obligationer af 4, 4j,
5 a 3j proc. Genom merbemälte uplåningssält undvikes derjemte
den olägenheten, att räntan blifver så hög, att den allmänna räntan
derigenom updrifves, hvilket, om det inträffade, naturligtvis skulle
menligt inverka på fortsättningen af de lånetransaktioner, uti hvilka
hypotheksföreningarna m. fl. allmänna inrättningar redan ingått. Af
alla dessa skäl synes mig det vara obestridligt, att den låga räntefoten
med tillåten kapital-rabatt äger så afgörande fördelar framför
det andra lånesättet, att lemna räntan fri, alt någon tvekan
derom ej gerna kan upstå. Men är detta afgjordt, bör frågan nu
vara, att först bestämma, huru lågt räntan bör sättas och sedan med
-
Den 20 September e. m.
101
gifva kapilal-rabalt. R. o. Ad. har redan genom ett förutgånget
beslut bestämt räntan till 4 proc. eller till ett belopp, som är lägre
än det i rörelsen gängse; konseqvensen fordrar således, att kapitalrabatt
bör medgifvas; men huru stor densamma bör blifva, kan
ej på förhand bestämmas, emedan detta beror på penninge-tillgången
och statens kredit. Klokast och riktigast blir derföre alt öfverlemna
detta åt Fullmäktige i Riksg:s-kont., hvilka kunna och
böra med noggrannhet följa alla de på penningemarknaden inverkande
förhållanden. Och vågar jag derföre föreslå R. o. Ad. att
återremittera denna punkt, under förklarande deraf, att ”/?. St. ål
dess Fullmäktige i lliksg:s-kont. öfverlemna alt, med afseende
å de vid lånetillfället befintliga penninge-förhållanden, pröfva
och bestämma huruvida och i hvad man kapilal-rabalt bör medgifvas.
”
Propos. till bifall å förevar:de punkt blef först framstäld, men
besvarades med Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkntr föranleda
till densammas återremitterande.
Ropades Ja.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, såsom föremål för öfverläggningen
framställde 3:dje punkten, anförde
Gr. Lagerbjelke: Sista punkten uti det 3:dje mom. innehåller:
”Till en början och under en tid af 10 år, räknad från
uplåningens begynnelse, vill dock Staten afstå från begagnandet af
sin upsägniugs-rätt.” Det är tydligt, att om den genom återremissen
af det 5:te momitet åsyftade kapital-rabatt medgifves, är det för
långifvaren en alldeles onödig garanti att blifva försäkrad, det icke
upsägning kommer att ega rum under de första 10 åren, ty det är
uppenbart, alt om obligationerna utgifvas med kapital-rabatt, skulle
det för honom blifva en gifven vinst, om desamma dagen efter deras
utgifning upsades, enär derigenom långifvaren finge obligationerna
inlösta al pari. Långifvaren behöfver således ingen garanti
uti delta afseende, och att staten icke behöfver den, är äfven klart,
ty det beror på staten att vidtaga en sådan upsägning eller icke.
Således är detta stadgande onödigt både för långifvare!) och låntagaren;
men det skulle äfven kunna blifva skadligt för den sistnämnde,
ty det låter tänka sig, att obligationerna under loppet af
10 år skulle kunna upgå till full pari, och då kan naturligtvis icke
staten vara säker på annat än alt genom upsägning få återköpa dem.
Jag vågar således föreslå alt R. o. Ad. täcktes, med bifall af
3:dje mom. i öfrigt, återremittera dess sista punkt, på det att Utsk.
måtte komma i tillfälle, alt, i anledn. af det förändrade beslut utaf
5:te morn., som jag hoppas blifver en följd af den nyss beslutade
återremissen, borttaga förstnämnde mom:s sista punkt.
Hr Bildt: Ehuru jag instämmer med den siste värde talaren
deruti, att sednare delen af 3:dje mom. är af mindre vigt, sedan
R. o. Ad. uttalat den åsigt, att kapitalrabatt bör medgifvas, tror jag
likväl att detta stadgande gerna kan qvarstå. Jag anhåller att få
102
Den 20 September e. m.
uttala de skäl, hvarpå jag stöder en sådan åsigt. Della mom. har
tillkommit derföre, att man ville betrygga allmänheten, att under
en längre tid kunna hafva sina penningar inneslående uti statsobligationer,
utan att behöfva frukta att få dem snart upsagde. Det
är naturligt, att förmyndare och andra personer, som förvalta dylika,
om jag så får kalla det, ömtåligare penningar, skola blifva angelägne
om att, äfven med någon obetydlig ränteförlust, köpa obli-r
gationerne, så vida de äro säkra på, att icke upsägning kommer att
ega rum under en längre tid, och -det var just för att framlocka
dessa kapitaler, som Utsk. ansåg, att ett dylikt tillägg borde göras.
Då nu R. o. Ad. hyser den åsigt, alt kapital-rabatt bör medgifvas,
men derjemte anser, att Fullmäktige i Riksg:s-kont. böra vid hvarje
serskildt fall pröfva och bestämma huruvida och i hvad mån rabalt
bör medgifvas, och man då kan föreställa sig och antaga möjligheten
af att penningar kunna erhållas emot 4 proc. och utan kapitalrabatt,
synes mig ifrågavande tillägg kunna tillämpas, hvarföre och
då ingen lärer vilja påstå, alt någon skada deraf kan npstå, stadgandet
torde böra qvarstå.
Jag anhåller således vördsamt, alt R. o. Ad. ville bifalla 3:dje
mora., sådant det af Utsk. blifvit föreslaget.
Gr. Lagerbjelke: På sätt den siste värde talaren medgifvit,
kan, så snart kapital-rabatt eger rum, ifrågavande stadgande icke
vara af någon nytta, men att det deremot kan medföra skada, tror
jag mig hafva ådagalagt. Samma talare har likväl sökt försvara sig
dermed, ali vid några tillfällen obligationerna möjligen kunna utgifvas
al pari, dervid han likväl förbisett, alt, då räntan blifvit utsatt
till 4 proc., skall högst små summor kunna på sådant sätt nplånas.
Om jag äfven medgifver, att ett eller annat 100,000 R:dr
kan erhållas, och alt vid ett sådant tillfälle det torde vara nyttigt,
att Fullmäktige kunna försäkra långifvaren, att han icke alltför snart
skall blifva upsagd, bör man väl icke för några 100,000 R:dr binda
händerna på sig, samt hafva enahanda stadgande, då det är fråga
om uplåning af några mill:r, dervid kapital-rabatt kommer i fråga.
Jag anhåller dock alt så till vida få förändra mitt nyss framställda
yrkande, att jag i dess ställe nu vördsamt föreslår, det R.
o. Ad. måtte återremittera hela mom. 3, på det att Utsk. derigenom
måtte både borttaga den sista delen af mom. och på det sätt
förändra den förra, att Fullmäktige möjligen kunde bereda de långifvare,
som vilja lemna penningar efter pari kurs, någon längre
tids säkerhet emot upsägning.
Frih. Cederström, Rud.: R. o. Ad. har visserligen, på
grund af de utaf Hr Bildt framställde anmärkn:r, återremitterat 5:le
morn., men Ståndet har således ännu icke fattat något definitift beslut
derom. Vid sådant förhållande synes det mig icke vara försigtigt
att nu, endast på grund af en förut fattad åsigt om hvad
som uti det 5:te mom. framdeles möjligtvis kan blifva R. St:rs beslut,
förändra det 3:dje mom. i öfverensstämmelse med hvad den
siste värde talaren önskade. Jag anser en återremiss för ändamålet
så mycket mindre lämplig, som den 2:dra punkten i morn., rätt
Den 20 September e m.
103
förstådd, gifvet' Fullmäktige ali den frihet, som synes erforderlig,
lill och med den, som Gr. Lagerbjelke genom en förändrad ordställning
synes hafva åsyftat. Min önskan att den sista meningen
af morn. icke mätte blifva afslagen, stödjer jag derpå, att om det
också å ena sidan kan anses vara angeläget att så stadga, alt Fullmäktige,
utan allt för stor obeqvämlighet må kunna besörja transaktionerna
i detta hänseende, är det åter å andra sidan af ej mindre
vigt, alt man icke genom för mycken osäkerhet i afseende å
upsägningen afskräcker allmänheten att nedlägga sina penningar i
fondpapperen. Det är nemi. gifvet, att om enskilda personer äro
försäkrade om att under en tid af 10 år icke blifva upsagde från
sina innehafvande obligationer, utgör sådant för dem en större trygghet
och fördel, hvilket i min tanka måste uti väsendtlig mån vara
lockande för affärens ingående. Man invänder väl, att kapitalrabatten
utgör en tillräcklig lockelse för kapitalisterne. Men hvad
den ifrågavar:de kapital-rabatten beträffar, har, vid den yrkade återremissen,
likväl icke blifvit ifrågasatt, att ju ej Fullmäktige må försöka
att, om det låter sig göra, till fördel för staten anskaffa penningar
ulan kapital-rabatt, och först, ifall detta misslyckades, anskaffa
dem genom beviljandet af någon dylik rabatt. Följaktligen,
och då jag anser, att R. o. Ad. genom återremissen af 5:le mom.
icke så betryggat de enskildes fördel, att den icke ganska väl behöfver
genom den i 3:dje mom. sista punkten förekommande föreskrift
omhuldas, derest man vill påräkna deras anlitande af obligationerne,
hvarförutan det ifrågaställda fondsystemet icke vinner den
inhemska utveckling, som år åsyftad, får jag vördsamt anhålla om
bifall på 3:dje mom. i sin helhet och sådant det af StatsUtsk. blifvit
föreslaget.
Hr von Troil: Så länge Gr. Lagerbjelke genom sitt första
yrkande endast begärde borttagandet af sista meningen uti i frågavande
morn., ansåg jag det vara likgiltigt antingen den derstädes
fanns qvar eller icke. Likväl skulle jag tro, att det vore bättre,
om denna slutmening finnes uti mom. införd, emedan jag icke inser
att det kommer att medföra någon olägenhet om den, ehuru
öfverflödig, den qvarstår, hvaremot ett dylikt stadgande kan bidraga alt
lugna dem, som vilja gifva staten penninge-försträckningar. Men som
sagdt är, hade Gr:n inskränkt sitt yrkande endast till sista meningens
borttagande, synes det mig hafva varit likgiltigt, hvad beslut
R. o. Ad. fattat, men då Gr:n uti sitt sista anförande yrkade återremiss
af punkten i sin helhet, i afsigt att Fullmäktige vid låns uptagande
al pari skulle erhålla friare händer i afseende på upsägning,
så får jag, som anser ett dylikt undantagssladgande olämpligt
och ODödigt, anhålla om bifall till 3:dje mom. i sin helhet.
Hr Bildt: Jag är till större delen förekommen af den siste
värde talaren. Då jag förra gången hade ordet, yttrade jag, i^ afseende
på Gr. Lagerbjelkes yrkande ronde sista punkten af ifrågavar:de
morn., att punkten vore af mindre betydenhet, men ändock
gerna kunde qvarstå, såsom ett möjligt medel att framlocka kapitaler
för bättre pris och med undvikande af kapital-rabatt; men då
104
Den 20 September e. m.
du Gr:n tili sill sista anförande ändrat silt yrkande, samt anhållit
alt mom:tet i sin hellie! målte återremitteras, får jag motsätta mig
en sådan åtgärd, förnämligast af det .skäl, att då man upgör grunderna
för ett fondsystem, år det rät tast att också bestämma någon
tid, inom hvilken upsägbarheten år begränsad, ty all öfverlemna sådant
åt Fullmäktige skulle göra frågan alltför myckelsväfvande. Att
delta dock icke hos mig innebär något misstroende emot Fullmäktige
tror jag synes bäst derutaf, att jag yrkat, att kapital-rabattens
bestämmande skulle åt dem öfverlemnas. Dä del dessutom icke
gerna kan påstås, att den sednare och egentligen bestridda delen af
stadgandet skulle åstadkomma något menligt inflytande, alldenstund
det endast komme att gälla för en tidrymd af 10 är, d. v. s. under
de första åren, då fondsystemet skulle tillämpas, och dä det till följd
deraf kommer att försvinna, när statsobligaiionerne blifvit mera kände
och värderade, så kan jag icke inse, hvarföre icke R. o. Ad.
skulle bifalla 3:dje mom. sådant det af Utsk. blifvit föreslaget.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Hvad angår fösta punkten
af ifrågavarrde mom. eller den, att ”obligationerna ställas på innehafvaren,
men äro å dennes sida icke uppsägbara,” tror jag alt
man ulan någon återremiss borde godkänna densamma. Några
olika meningar i detta afseende hafva, så vidt jag förnummit, icke
heller under öfverläggningen blifvit uttalade. Antages icke denna
grundsats, är del enligt min tanka omöjligt alt få något ordnadt
fondsystem här gällande, ty, så snart man medgifver obligationsemottagaren
upsägningsrält, kan staten alldrig beräkna den påtryckning,
för hvilken Amorterings- eller Iulösuingsfonden kan vid inträffande
kriser i penuingemarknaden blifva utsatt, utan är det sannolikt,
att, vid ett sådant tillfälle, tillströmmandet af obligationsinnehafvare,
som ville verkställa upsägning af sina papper, skulle blifva
så stort, att hela inrättningens bestånd derigenom kunde sältas på
spel. Jag får derföre förena mig med dem, som i afseende på
första punkten yrka bifall till Utsk:s förslag.
Hvad deremot beträffar frågan om de 10 åren, under hvilka
staten skulle afsäga sig rättigheten att upsäga obligationerna, kan
jag icke finna tillfyllestgörande skäl för bifall lill ett så långt utsträckt
stadgande. Man kail nemi. tänka sig, att under denna tidrymd
sådan förändring uti räntefoten kan inträffa, hvarigenom det
skulle blifva en fördel för staten att upsäga obligationerna, för alt
bereda sig en lägre ränta. Sådant har äfven uti andra länder skett.
Jag skulle derföre tro, att man borde återremittera sednare delen af
3:dje mom:t, sorn rörer tiden, under hvilken obligationerna skola förblifva
oupsägbara å statens sida. Vill man bestämma någon tid
i delta hänseende, torde måhända 5 år vara tillräcklige för alt framlocka
de kapitaler, hvilka man derigenom anser sig kunna lättare
erhålla, men i allmänhet måste man väl söka att så ordna lånerörelsen,
att den på det för staten mest förmånliga sätt kan bedrifvas,
hvartill äfven hörer, att man icke, genom sådana onödigtvis inskränkande
stadgande»! som det ifrågavar:de, utsätter stalén för för
-
Den 20 September e. m.
105
luster, hvilka kuuua hos dein, sora emot förslaget, äro miDclre beuäget
stämde, väcka missnöje med detsamma.
Jag anhåller således att sista punkten af ifrågavande mom.
måtte återremitteras.
Hr Hjerta, Lars: Det är för mig serdeles tillfredsställande
att denna gång hafva tillfälle ali få instämma med en hland Konungens
rådgifvare. Jag ber alt få till R. o. Ad. hemställa, huruvida
icke den diskussion, som nu blifvit förd öfver det 3:dje morn.,
redan börjar visa, att vi komma in på den väg, som öpnar dörrai ne
för de äfventyrliga följder, som jag på f. m. vågade antyda. Jag
lager mig friheten till Hrrrne hemställa, huruvida man känner något
konstitutionell eller parlamentariskt samhälle, hvarest den ena
.församlingen har tilltrott sig kunna borttaga från de församlingar,
som under påföljande Riksdagar skola sammanträda, en sådan rättighet
som den, alt upsäga och afbetala Rikets skuld. Eldigt min
lanke är ett sådant förfarande icke allenast ändamålslösl och af den
vådligaste beskaffenhet, utan äfven grundlagsstridig!, emedan det måste
vara R. Stms rättighet, att vid hvarje Riksdag fatta beslut, sorn
afse förminskande af Rikets gäld i den mån man har tillgång dertill;
ja, jag kan knappt tänka mig något på en gång orimligare och
oförnuftigare, än att vilja förhindra en sådan åtgärd. Jag kan icke
heller inse att, om Staten upsäger obligationerna, det på något sätt
skadar eller gör papperen sämre; tverlom synes det mig, att sådant
skall stärka Statens kredit, om långifvarne se att Staten vill och
kan verkställa betydliga återbetalningar å sin skuld, och såsom theori
synes mig den motsatta läran om statskredit innefatta en af de vildaste
och mest irriga föreställningar, då den går ut på alt upställa
en regel för statens finanser och hushållning, alldeles motsatt de
maximer, som gälla för den enskilda. Det skulle ju äfven kunna
hända, att under de 10 år, som man vill tvinga staten att afstå från
begagnandet af sin upsägningsrält, statsintraderna utan svårighet förslogo,
icke allenast till betäckande af ränta och amorlissement, utan
äfven lemnade öfverskott, och då skulle R. St. hafva slängt sig ifrån
möjligheten att under en kommande Riksdag, afbetala sin skuld, och
praktiskt hafva kommit in på den vägen att kunna bilda ett skuldsystem
quand méme om jag så får säga. Detta anser jag icke vara
klokt, riktigt eller ändamålsenligt handladt. Jag kan icke heller
föreställa mig, att någon penninge-egare skulle vara mindre benägen
att lemna staten lån, blott af den orsak, att han möjligen kan
äfventyra att efter 3 år blifva upsagd. De penningar, som nedläggas
uti statspapper, utgöra vanligen sådana behållningar, med hvilka
en kapitalist spekulerar, för! att på ett eller annat sätt förskaffa sig
den största möjliga vinst med minsta möjliga besvär. Enl. min
tanke inträffar det ytterst sällan att, äfven om en sådan tillgång,
som ligger uti statsobligationerna, år oupsägbar, en kapitalist räknar
på att dessa penningar skola under loppet af 10 och 20 år ligga
orörda på kistbotten, utan framliden torde komma att utvisa, hvad
äfven erfarenheten bekräftar, att han under tiden ser sig om, huru
han skall kunna ytterligare förtjena, och om han finner, att han på
106
Den 20 September e. m.
ett annat Itali lian med mera fördel anvähda sina penningar, så
säljer lian statspapperen på börsen. När kapitalisten således betraktar
obligationerna såsom en rörlig valuta, eller såsom Utsk. äfven
har karakteriserat dem, ”cirkulerande statspapper”, så är det icke
troligt, all han blifver så förskräckt öfver den omständighet, alt de
förr än om 10 år kunna upsägas, alt han derföre icke vill laga
emot dem. Vi hafva dessutom sett, att den upsägningsrätt från
Riksg:s-konl:s sida, sorn nu finnes, icke har ntöfvat någon afskräckande
verkan i afseende på de obligationer, som hittills blifvit i allmänna
rörelsen utsläppte, utan att de tverlom varit ganska begärliga.
Jag förenar mig med de Hrr, som begära ålerremiss å sisla
punkten af ifrågavande moni.
Gr. Lagerb jelke: Den diskussion, som nu föres, visar bättre
än allt annat lämpligheten och riktigheten af den åsigt alt, då staten
lånar, bör staten sätta räntan så låg, att någou kapitalrabatt kan
medgifvas, ty då obligationeine åro utgifue med kapitalrabatt, förfaller
all fråga om garanti emot upsägning och dylikt. Då jag förra
gången hade ordet, förändrade jag min anhållan om ålerremiss af
sista punkten i morn. till ålerremiss af hela morn., för ali gä mina
motståndare till mötes och bereda ett tillfälle för deras åsigt alt
göra sig gällande, men då jag finner, att mina värde motståndare
heldre önska att första punkten af mom. mätte bifallas, får jag,
som derutinnan förklarat mig vara af enahanda åsigt, återgå till
mitt första yrkande, att första punkten af mom. mätte bifallas, men
att den siste deremot måtte återremitteras.
Man har sagt, att garanti mot upsägning vore för långifvaren
behöflig. Man bar då likväl förbisett, alt, så snart obligationerna
blifva utgifna med kapitalrabatt, har långifvaren, om de återlösas efter
upsägning och således al pari, redan derigenom bekommit allt
hvad han kan begära, och då långifvaren erhållit alla de fördelar,
som honom kan tillkomma, finnes icke något skäl, hvarföre staten
skulle afhända sig rättigheten att, i fall obligationerna under de 10
första åren upstiga till pari kuis, kunna dem inlösa, om medel dertill
finnas. Då denna fördel, som man således vill bereda långifvaren,
är icke allenast obehöflig, utan äfven kan för slaten vara skadlig,
fortsätter jag mitt yrkande alt sista punkten mätte återremitteras,
för att af Utsk. bortlagas eller förändras till en medgifven garanti
emot upsägning under den första liden, endast för händelse
att obligationerne varit utgifna efter pari kurs.
Hr Bildt: Sedan den siste värde talaren afstått från sin anhållan
om ålerremiss på punkten i sin helhet, samt återgått lill sitt
första yrkande, att den första delen af mom. måtte bifallas och den
sednare återremitteras, vill jag, sedan äfven Gr. Mörner och den
talare, som har sin plats på samma sida om landlmarskalks-bordet
som jag, biträdt samma yrkande, icke envist vidhålla min anhållan
om bifall till sednare delen af morn., hvilken jag likväl anser vara
nyttig och icke skadlig. Alidia lämpligast vore måhända att nu
vidtaga den redaktions-förändring, som anses vara behöflig, och
Den 20 September e. m.
' uppställa yttrandet sålunda: ”lill en början och under en tid
af 10 år, räknad från upplåningens begynnelse, vill staten afstå
från begagnande af sin uppsägningsrätt, när kapitalrabatt å de upplånade
summorna icke blifvit medgifven.”
Medan jag liar ordet, vill jag nämna, ali frågan icke är af den
beskaffenhet, som Flr Hjerta velat framställa. Det är icke fråga
om alt åstadkomma något fondvingleri på börsen, utan meningen
är alt framlocka sådane medel, som förmyndare och allmänna kassor
ega om händer. Då dessa personer och inrättningar måste vara
angelägna om att fä sina medel säkert placerade, äfven om någon
obetydlig ränteförlust skulle ega rum, är det troligt, att de skola
blifva benägna, att, för undvikande af konkurser och dylika trakasserier,
upköpa statsobligationerna, isynnerhet om dessa, under en
längre följd af år, icke blefvo upsägda. Då flera affärskunnige personer
inom Utsk., med afseende härå, fästade upmärksamhet på nyttan
och nödvändigheten af det ifrågavarande stadgandet, kan jag
icke annat än förundra mig att en sådan person, som Hr Hjerta,
vill påslå att detsamma vore titan allt gagn. Jag beklagar att R.
o. Ad. saknar uti detta plenum Hr Stuarts närvaro, emedan han,
som under diskussionen om detta mom. lemnade Utsk. en mängd
intressanta uplysningar i ämnet, säkert äfven nu skulle kunna gifva
R. o. Ad. flera dylika.
Dessutom måste jag äfvenledes bestrida Hr Hjertås sats, att
de summor, som komma att användas till upköp af slats-obljgationer,
komma att utgöras af de enskilda samhällsmedlemmarnes besparingskassor,
emedan erfarenheten visat, att det är några få penningestarka
samhällsmedlemmar, som upköpa största delen af obligationerna,
hvilka de sedermera, i mån af papperens kredit, sälja till
andra enskilda personer, som ega smärre tillgångar. Dessa penningestarka
individer utgöra i utlandet bankirer. Några egentliga
bankirer hafva vi, ett par undantag oberäknade, väl icke, men vi
hafva personer, med större eller mindre fortyn, hvilka i deras
ställe sannolikt komma att i främsta hand upköpa dessa stats-obligationer.
Frih. Sprengtporten, Jakob Willi.: Det ligger natur
ligtvis
i statens eget intresse, att dess obligationer mätte stiga så
högt, som det är möjligt, men om staten förbehåller sig rättighet,
att när som helst kunna begagna sin upsägningsrätt, följer äfven
att obligationerna aldrig kunna stiga utöfver pari. Ett stigande
bör gifva staten vägledning att kunna nedsätta räntan samt nplaga
lån emot mindre kapital-rabatt. Statens och långifvarens fördel
öfverensstämma således fullkomligt deri, att, när lån upptagas,
staten medgifver, att, under en viss period, ingen npsägning å dess
sida kommer att ega rum, ehuruväl statens säkerhet fordrar, att en
prescriptionstid finnes bestämd, efter hvilkens tilländalöpande staten
begagnar sig af sin upsägningsrätt. Jag tror det innebure ett förbiseende
af statens fördel att icke vid della tillfälle bifalla Utsk:s förslag,
hvilket jag för min del vördsamt tillstyrker.
108
Den 20 September e. m.
Hr Hjerta: Till en början ber jag alt få nämna, att meningen
med mitt instämmande uti begäran om återremiss, var att
få bort sisla punkten af mora., ang. de 10 åren. Hvad beträffar
Hr Bildts anmärkning, att borttagandet af denna punkt skulle försvära
möjligheten för förvaltande af allmänna kassor alt begagna
sig af dessa statsobligationer, tror jag icke, alt en sådan farhåga
bör ega rum. Fastän den klausulen: ”deremot eger Riksgäldskont.
att dem upsäga till inlösen efter sex månaders förlopp” finnes,
tror jag också icke att staten behöfver eller kommer att begagna
sig utaf sin upsägningsrält, men jag anser det vara alldeles
för långt gånget af R. St. att i och för en angelägenhet, som helt
och hållet tillhör framtiden, fastställa sådana vilkor och förfoganden,
hvarigenom ett intrång på kommande St:s rättigheter eger
rum. Det är sannt, alt kommande Ständer icke äro juridiskt bundne
af hvad R. o. Ad. och de öfriga Stånden i detta afseende besluta,
men då man uti folkrätten, om jag så må säga, antagit denna
grundsats såsom en gifven sak och att ett moraliskt band för kommande
riksförsamlingar skall existera speciellt i afseende på de
af äldre Ständer fattade beslut, som rör statens kreditförhållanden
(ill enskilda, så anser jag det vara så mycket mer nödvändigt, att
iakttaga den största grannlagenhet i hvad som beslules, och noga
besinna hvad man gör, i allt hvad som åsyftar att binda framtiden.
I alla fall, om StalsUlsk., på sätt en talare yttrat, anser punkten
icke vara af synnerlig vigt, synes mig, alt Utsk. har allt skäl att
taga bort densamma. K. M. har vid denna Riksdag till R. Sl. afgifvit
en Nåd. Propos. derom, att R. St. skulle, i afseende på tult—
afgiflerna, besluta en stabilitet för 10 år, men R. St. afslogo denne
K. M:s Propos., emedan R. Sl. ansågo det vara stridande emot grundlagen
att förhindra kommande Ständer att fatta beslut i afseende pä tullafgifterne.
Om man medgifver, att detta var fullkomligt riktigt handladt,
måste man väl äfven tillstå, att R. St. hafva fullkomligt samma
juridiska och grundlagsenliga rätt att vid hvarje Riksdag fatta
beslut i afseende på inbetalningar af Rikets gäld, i allt hvad som
icke rörer redan ingångne transaktioner och kontrakter med enskilda
personer. Då kommande R. St. sålunda äro oförhindrade att
uphäfva det beslut, som nuvar:de R. St. fattat — isynnerhet om
detta beslut ännu icke blifvit lillämpadt —, så kan jag icke inse
hvarföre vi skola vara så angelägne om, att få en sådan grundsats,
som Utsk. uttalat, fastställd.
Jag förnyar min anhållan om återremiss, samt att sista punkten
af mom. måtte utgå.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att då ingen anmärkn. blifvit gjord emot den föregide delen
af ifrågavande 3:dje punkt, utan endast å afseende på sista delen
återremiss blifvit yrkad, serskild propos. å hvardera delen torde
få framställas, hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. bifölle den del af förevar:de punkt, som slutades med ordet
”kungörelse”, och efter denna propos:ns besvarande med Ja, jemte ett
eller apnat Nej, förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Den 20 September e. m.
109
Den härefter till bifall å återstående delen af denna punkt
framställda propos. besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o Ad. ansåge de emot denna
del gjorde anmärkmr föranleda lili återremiss, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
6:le punkten.
Gr. Lagerbjelke: Genom R. St:rs bifall till en af K. M. i
Nåder afsifven Propos., har skilling-räkninsten vid innevartde Riksdag
blifvit afskaffad, samt. i stället in Tordt endast R:dr och ören. Då
StalsUlsk., det. oaktadt, här utsatt 24 sk., förmodligen af misstag, så
vågar jag vördsamt hemställa, att R. o. Ad. täcktes bifalla det 6:te
morn., med den förändring, all, i st. f. 1 12 R:dr 24 sk. i Silfverspecie,
sättes 112,^ R:dr i Silfver-specie.
Hr Bildt: Jag är af samma tanke, som den siste värde tala
ren,
att ett skrif-fel influtit uti Olsk:s förslag. Förhållandet var det
att, då man uti Utsk:s plenum ändrade de siffror,' som på afdelningen
blifvit upförda, så hade R. St. ännu icke fallal beslut angtde
förändringar uti sjelfva Riksmynt?!. Jag får derföre äfven anhålla,
att R. o. Ad. täcktes förändra de uti 6:te momdet förekommande
112 R:dr 24 sk. till 112jj R:dr, men i öfrigt bifalla momdet.
Efter först framställd propos. lill bifall å förevar:de punkt, ulan
förändring, hvilken besvarades med Nej, bifölls denna punkt, med
den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring, att, i st. för orden
”Etthundra tolf R:dr 24 sk. i silfver-specie” infördes ”Etthundra
tolf och en half R:dr i silfver-specie.”
7:de punkten.
Gr. Lagerbjelke: 66:te §:n Reg:sF:n innehåller bland an
nat:
”och då R. St. åtagit sig ansvar för den Rikets gäld, kont:t
ombesörjer, så komma R. St., sedan StatsUtsk. öfver kont:s tillstånd
och behof sig utlåtit, att genom serskild bevillning tillskjuta
de medel, som för betalande af denna gäld, lill ränta och kapital,
oumbärliga finnas, så alt Rikets kredit varder bibehållen och vårdad.”
Detta stadgande har, så vidt jag förstår, icke blifvit uti det nu föredragna
momtlet iakttaget. Utsk. har nemi. endast föreslagit, att
på kont:s stat skulle upföras ett visst gifvet anslag till betäckande
af ränta och amortering å skulden, samt alt bland kont:s öfrige utgifter
detta anslag äfven skulle uptagas. Härigenom har likväl det
af mig nyss uplästa stadgande icke blifvit upfyldt, enär enl. detsamma
en viss bevillning skulle åtagas och anslås. Antingen detta
stadgande är lämpligt eller ej, bör väl detsamma, så länge det finnes
i Grundlagen, tillämpas. Ett annat skäl, hvarföre Utsk:s förslag
i detta mom. icke år rigtigt, är del, alt Utsk. i ett sednare
mom. begärt K. M:s sanktion å beslutet, för alt derigenom få större
säkerhet samt stärka Statens kredit, men på det sätt Utsk. upställt
sitt förslag, så, i fall K. M:s sanktion erhålles, har man icke bekommit
någonting annat än K. M:s namn pa ett papper, ty någon
säkerhet har derigenom icke blifvit långifvaren beredd. Delar
nemi. tydligt, att om R. St. skulle vilja kringgå stadgandet, äfven
110
Den 20 September e. m.
sedan K. M:s sanklion, på sätt Utsk. föreslagit, vore gifven, kunna
R. St. bland andra utgifter uti Riksg.-kont:s reglemente intaga jemväl
denna, men, vid beräkningen af Riksg.-kont:s inkomster, beräkna
dem så mycket högre än det belopp, hvartill de i sjelfva
verket kunna komma atl upgå, att en brist sålunda upstår, motsvarande
det gifna anslaget till ränta och amortering, hvilka då af
Fullmägtige måste genom nya län betäckas. Om säkerheten
skall vara orubblig, måste man ställa så lill, att, sedan R.
St. fattat sitt beslut om länets nptagande samt K. M. samma beslut
sanktionerat, Fullmägtige ega alt Riksdag efter Riksdag och utan att
något vidare beslut deröfver blifver fattat, till sin disposition hafva
medel alt använda till ränta och amortering, samt att dessa medel
icke kunna från ändamålet ryckas, utan R. Sl:s och K. M:s gemensamma
beslut.
Jag anhåller derföre vördsamt att R. o. Ad. täcktes återremittera
delta mom.
Hr Bildt: Den siste talaren har egentl. anfört 2:ne skäl för
återremiss af nu föredragna mom. Det ena är, atl 6tt:le §:n R. F.
skulle lägga hinder i vägen för bifall till morn., oell det andra, alt
såsom morn. nu är, i jemförelse med 10:de morn., upstäldt, skulle K.
M:s sanklion ä detsamma icke kunna gifvas.
Hvad den första anmärknm beträffar, vågar jag bestrida densamma.
Uti 6(i:te §:n R. F. står visserligen: att R. St. skola ”genom
serskild bevillning tillskjuta de medel, som för betalande af denna
gäld, till ränta oell kapital, oumbärliga finnas,” och 59:de §:n omnämner
ordet bevillning, men uti 60:de §:n står tydligen uttryckt hvad
med bevillning menas; det beter der: ”lill dessa sednare (bevillningar
nemi.) räknas tull- och accis-medleo, poslraedlen, chartaesigillatae-afgiften,
husbehofsbränneri-medlen samt hvad R. St. dessutom
serskildt hvarje Riksdag såsom bevillning sig åtaga.” Denna
serskilda eller allmänna bevillning bar också, allt sedan Carl XII:s
tid, utgått till betäckande af Rikets gäld' och det är således tydligt,
alt denna allmänna utgör den serskilda bevillning, som uti 66:te
§:n omförmäles. Då denna bevillning, till följe af dess natur, omedelbarligen
ingått och ännu ingår till Riksg.-kont. för betäckande af
Rikets gäld: är det klart, att det årliga anslag, som, enligt detta
morn., skulle afsättas, utgör den del af bevillningen, som för summans
anskaffande erfordras, samt alt följaktligen 66:te §:n R. F. blifvit
till fullo tillämpad.
Hvad beträffar Gr. Lagerbjelkes sednare anmärkn., att K. M.
skulle vara förhindrad att, såsom ordalagen nu äro, gifva sin sanktion
åt 7:de morn., jemfördt med det 10:de, vill jag derom icke yttra
mig, men då R. o. Ad. har den förmånen, att i afton bland sig
räkna flera af Konungens rådgifvare, hvilka säkert kunna gifva
Ståndet en bättre ledning för dess omdöme i denna fråga än någon
annan, så, i fall någon af dessa Hrr anse, att K. M:s sanktion
kan vara beroende af de i 7:de morn., jemfördt med det 10:de, begagnade
ordalag, vill jag icke motsätta mig en återremiss, men, i
motsatt fall, yrkar jag bifall på mom.
Den 20 September e. m.
lil
Hr Hjerta: Äfven jag vågar vördsamt anhålla om ålerremiss,
hufvudsakligen i ändamål alt få beloppet af det till ränta och amortering
anvisade årliga anslag ändrad!. Utsk. har nemi. föreslagit,
att anslaget skulle svara ”emot 5 proc. å det belopp, som enl. R.
St:s beslut skall uplånas.” Jag yrkar, att, i st. f. 5, måtte sättas
minst 6 proc. Om vi besinna, att de föremål, för hvilka Utsk.
tillstyrkt ett stats-skuldsystem, hufvudsakligen utgöra jernvägarnes
tillvägabringande, så måste vi- väl också föreställa oss, att om de
jernvägar, raau ämnar anlägga, äro utaf något värde, böra de sjelfve
inom en icke alltför lång tidrymd kunna återbetala de för deras
anläggning utgifne summor, eller åtminstone lemna så stora inkomster,
att återbetalningen, med biträde af de anslag, som staten (lifver,
antagligen kan ske inom J:dels sekel. Enl. den af Utsk. lemnade
upgilt, åtgår 28j år för att kunna amortera ett lån, hvarå 4
-proc. beräknas såsom ränta ocb 2 proc. kapital-afbetaining. Men
för alt ej missräkna sig, torde del vara absolut nödigt att antaga, att
lån efter pari kurs för framtiden icke alltid kan erhåilas emot 4
proc., och detta är ju till och med redan nu ifrån början pluratitetens
öfvertygelse. Om man dä icke erhåller folia kapitalet till 4
proc., utan nödgas antaga sä stor rabatt, att räntan svarar emot 4j,
och i följd deraf nödgas utgifva ett större antal obligationer, för att
få den erforderliga summan, så drager det ju ut några 30 år innan
lånet amorteras. Jag hemställer, om det är klokt, att, i och för ett
sådant företag som jernvägars anläggning, antaga en så lång amorteringstid.
Man sätter sig derigenom i ett dilemma, då R. St. å
andra sidan hindra sig sjelfve all återbetala dessa lån, ifall de skulle
kunna göra det. Här är visserligen sagdt, att de beslut, som i detta
afseende nu komma att fattas, hafva icke afseende på något annat
än de lån, sorn R. St. kunna bevilja i och för jernvägar; men då
StalsUlsk. uti ett följande Betänk, afslyrkt alla anslag till de s. k.
stamlinierna, kan jag icke förstå, alt de ifrågasatta lånen nu skola
behöfva utgå till så stort belopp, att man behöfver fixera en i tiden
så långt utsträckt amortering. I det hela förekommer det mig som
om Ulsk:s mening med alla dessa bestämmelser ang:de ränta och
amortering endast varit att fastställa en regel i detta afseende för
kommande Ständer, emot hvilken princip jag får framställa enahanda
anmärkn. och invändning, som jag log mig friheten göra vid
3:dje morn., hvilket R. o. Ad. behagade återremittera.
Jag instämmer alltså med de talare, som yrkat ålerremiss, men
med serskildt afseende derpå, att ränta och amorlissement må beräknas
till 6 proc., i stället för 5, som Utsk. föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tror visserligen, alt
StatsUtsk. afsell den 66:te §:n i Reg:sF:n,då Utsk. i 7:de mom:tet
föreslår: ”att ett årligt anslag, svarande emot 5 proc. å det belopp,
som enl. R. Sl:s beslut uplånas, skall på Riksg.-kont:s stat upföras”,
men dessa af Utsk. begagnade ordalag kunna likväl tydas så, att det,
som till gäldande af Statsskulden å kont:s stat upföres, komme att
utgöras af andra medel än bevillnings-. Riksg.-kont. kan t. ex. få
så många utgifter alt bestrida, att kont. nödgas uplåna penningar
112
Den 20 September e. m.
och med dessa gälda räntan å statslånen. Om det så skulle komma
att tillgå, vore icke bestämmelserna uti 66:te §:n Reg:sF:n iakttagne.
För att förekomma missförstånd i detta hänseende, torde del vara
nödigt ali uti mom. införa några ord, hvilka närmare uttrycka, alt
det årliga anslaget skall utgå af den till Riksg.-kont. inflytande bevillning.
I afseende på K. M:s sanktion af de beslut, som R. St. i afseende
på fonderade lån komma att fatta, har Ulsk. uti sin slutmening
hemställt: ”att R. St. måtte i underd:t anhålla om K. M:s
Nåd. fastställelse å de beslut, som af R. St. varda meddelade, 'angående
kapital- och rånle-liqviderna för oftanämnde lån, jemte dermed
sammanhängande frågor,” men om K.. M:s fastställelse är erforderlig
för kapital- och ränte-liqviderna, torde den med ännu
större skäl erfordras för uplagandét af lån, ty om dessa lån äro af
något betydligare belopp, kan man h#fva skål att betvifla, att penningar
kunna, ulan K. M:s fastställelse å lånens uptagande, erhållas.
För närvar:de har Riksg.-kont., endast på grund af R. St:s beslut
och genom kungörelser i allmänna tidningarne, n plån t betydliga summor,
dock icke öfver 2 å 3 millioner. Sådant är med vår grundlag
helt och hållet öfverensstämmande. R. M:s Nåd. sanktion å
R. Sl:s beslut, ang:rle dylika låns uptagande, har hittills icke egt
rum; men då stora summor i och för framtiden äro ämnade att
uptagas, och då Utsk. ansett behöflig! och äfven föreslagit, att K.
M:s Nåd. sanktion skulle begäras för kapital- och ränte-liqviderna
för länet, så följer deraf, enl. min tanka, att K. M:s fastställelse
äfven pä låns uptagande hörer till saken. Utsk. slutar visserligen
sin hemställan med orden: ”jemte dermed sammanhängande frågor;”
men deruti kan väl icke inbegripas sjelfva lånens uptagande,
utan endast de mindre detaljerna af saken.
I likhet med Gr. Lagerbjelke anser jag att 7:de mom:let bör
återremitteras, på det att Utsk. må få tillfälle att taga frågan i förnyadt
öfvervägande.
Hr Rildt: Då Frih. Palmstjerna förklarat, alt han anser, att
en redaklionsförändring af 7:de och IO:de momme är nödvändig,
på det all man må kunna erhålla K. M:s sanktion, vill jag icke
motsätta mig en ålerreraiss af 7:de mom:tet. Jag ber likväl ali,
med anledning af Frihms yttrande, få fästa upmärksamheten deruppå,
att i afseende på sednare delen af 10:de mom:tet är K. M:s
sanktion numera icke behöflig, sedan R. o. Ad. uti första momdet
beslutat det tillägg, att de ifrågavar:de lånen skola användas till de företag,
som af R. St. blifva beslutade och af] K. M. sanktionerade.
I afseende på den af Hr Hjerta framställda anmärknm emot
de af Utsk. föreslagna 5 proc., tager jag mig friheten nämna några
ord. Det är gifvet ali bestämmandet af denna proc. icke kan
bero på någonting annat än den frågan, huru långt in uti framtiden
sträcker sig arbetets nytta, och på huru lång tid bör till följe
deraf kostnaden fördelas. 1 betraktande häraf och då vid denna
Riksdag det är fråga om jernvägars anläggning, har Utsk. ansett, att
5
Den 20 September e. m.
113
5 proc. vore lämpligt att bestämma, hvarigenom den nedlagda arbetskostnaden
inora 42 år vore återbetald, hvarefter framtiden erhölle
jernvägarne lill skänks.
Hr Hjerta har äfven anmärkt, att det är godt och väl att man
vill hafva jernvägar, men StatsUtsk. har blott framställt en abstrakt
teori, hvilket, såsom talaren sade, bäst synes deraf, alt Utsk. upgjort
grunderna till ett fond-system, utan att anvisa medel till jernvägars
anläggning. Jag får i anledning deraf förklara, att Utsk. vid
behandlingen af denna fråga ansåg nödigt, att först bestämma, efter
hvilka grunder medel borde lill jernvägarne anvisas, på det att man,
då frågan om sjelfva jernvägarne förekom, icke skulle vägra anslag
till deras utförande, på den grund, att man icke visste hvarifrån
man skulle kunna erhålla flera millioner R:dr. Nu gick det så
olyckligt, att, sedan fondsystemet blifvit godkändt, sjelfva hufvudfrägan
om jernvägarne afslogs, och om nu StatsUtsk. vore sista instansen,
så skulle man kunna säga, att jernvägsfrågan vid denna
Riksdag blifvit tills vidare upskjuten, men då Utsk. icke utgör sista
instansen, utan slutliga afgörande! tillkommer R. St., beror det på
hvad beslut R. o. Ad. samt de öfriga Stånden i detta hänseende
falla. Om Hr Hjerta vill gifva sin röst lill anslags beviljande för
jernvägarne, måste också Hr Hjerta vilja medgifva det på sådana
grunder, som för företagens åstadkommande äro mest ändamålsenliga
och fördelaktiga.
Af hvad jag nu tagit mig friheten anföra, tror jag, alt R. o.
Ad. skall finna, att StatsUtsk. haft tillräckliga skäl för tillstyrkandet
af 5 proc. såsom ränta och kapital-afbetalning af de uptagna lånen.
Hr Hjerta: Det är visserligen godt och väl alt en af mina
motståndare har, såsom skäl för bibehållandet af den af Utsk. föreslagna
bestämmelsen 5 proc., åberopat hvad han behagat kalla ”den
olyckliga utgången af jernvägsfrågan hos Utsk.”, samt yttrat en förhoppning,
att detta beslut skall blifva kullkastadt; men jag tror, att
om också en ledamot af Utsk. individuelt hyser denna åsigt, bör
han väl dock underordna sin mening under majoritetens så mycket,
att han ej har någonting emot, alt det ena Utsk:s förslag står i
konseqvens med det andra. Om jag får antaga, att han utgår från
en sådan grundsats, synes mig, alt han medgifvit hvad jag påstått,
nemi. att om ett sådant beslut fattades och om Utsk:s förslag rör:de
jernvägarne bifölles, hade man råkat in på den af mig förut antydda
oriktiga princip, att vilja försöka binda kommande Ständer i
deras beslutande rätt.
Hvad beträffar lämpligaste tiden i afseende på amorteringen af
de lån, som för jernvägarne komma alt ulgifvas, anser Hr Bildt, att
man bör beräkna denna tid efter långvarigheteu af den nytta, som
en jernväg kan medföra. Långvarighelen af denna nytta anser jag
alt man bör kunna beräkna så länge jernvägen håller, ty under
den tiden bör han väl kunna göra nytta; och i detta afseende skull e
man kunna säga, som en skjutsbonde i Dalarne sade om en bac^e,
som den resande fann besvärlig, och frågade huru länge den skulle
12 H. 8
114
Den 20 September e. m.
räcka, ”åh jo, nog räcker han i vår tid alltid!” Om man nu bör
kunna säga, att jernvägarne, en gång färdiga, böra kunna räcka, icke
blott i vår, utan äfven i våra efterkommandes tid, tror jag likväl, att
det finnes vissa probabilitets-gränsor, inom hvilka man bör hålla sig
i afseende på återbetalningen af anläggningskostnaden, så vida man
vill följa en någorlunda förnuftig hushållning. Om jag nu antager
att, för amorteringen af ett lån efter G proc., åtgår Jjtdels sekel,
finner jag att denna tid kan anses omfatta nära nog 1 i generation
af de lefvande, under deras fullt verksamma ålder; förminskar jag
äler amorteringen så mycket, alt, under förutsättning att någon
egentlig inkomst, till återbetalning af hvad jernvägen kostar, icke af
densamma erbålles, 42 år åtgå, kommer jag in nästan på en 3:dje
generation. Vi skulle således fatta ett beslut, hvars varaktighet
räcker ända in på 3:dje generationen, och jag tror derföre, alt del
är skäl att tänka på hvad en ryktbar skriftställare yttrat just i fråga
om rättigheten att lagstifta för efterkommande, alt det finnes icke
två ting, mellan hvilka är så litet sammanhang, som emellan de
varelser, hvilka redan äro döda, och de, som ännu icke finnas lill,
d. v. s. de ofödda. Den generation, som nu finues, har icke rättighet
att kasta på den generation, som först kommer att födas sedan
vi bortgått, några åligganden för arbeten, hvilkas frukter kan
vara tvetydiga. Hvarje dag har sin tunga och hvarje generation
har sitt alt tänka på. Om man resonnerar på det sältet, att man
har rättighet att, för beredande af en supponerad välgerning, pålägga
efterkommande en börda, samt alt, såsom Utsk. yttrat, den
kommande generationen icke kan blifva missnöjd, om den derigenom
får ökade skatter, så tior jag, all man med mera skäl kan
säga, att våra efterkommande skola hålla oss räkning och välsigna
oss, om vi icke hafva lågt stora böTdor på dem. .lag tror, alt en
efterkommande generation befinner sig i samma förhållande, som de
efterkommande i en familj, hvilka mest välsigna sina förfäder, om
de lemna dem egendomar, som icke äro för myckel skuldbelastade,
och i öfrigt låta dem sjelfve få besörja sina egna angelägenheter
utan band af alltför många förut gjorda dispositioner.
Frih. Cederström: Då redan flera talare dels begärt, dels
medgifvil återremiss å ifrågavarule morn., bör jag icke hafva för
afsigt all yrka bifall, men jag önskar inlägga en bestämd gensägelse
emot de åsigter, som af den siste talaren, Hr Hjerta, blifvit uttalade,
på det att Utsk., då ärendet återkommer lill Utsk., matte förnimma,
att sådana åsigter icke blifvit inom R. o. Ad. lemnade utan gensvar.
Den värde talaren utgår från den grundåsigt, som skulle R.
St. böra fatta beslut endast i afseende på sädane förelag, som kunna
verkställas under den korta tiden, sora förflyter mellan Riksdagarne,
och icke sträcka sin blick, sin omtanke eller sin verksamhet längre
in uti framtiden än för 2 å 3 år. Under sådane förhållanden skulle
det icke vara värdt att bygga en kanal af något större längd eller
något fästningsverk af större omfång, man finge inskränka sina tillgöranden
inom en, efter min tanke, alltför trång begränsning. Om
Hr Hjerta smickrar sig med den föreställningen, att hans åsigter i
Den 20 September e. m.
11S
detta hänseende vunnit gehör inom R. o. Ad. och stödjer detta förmenande
derpå, alt det 5:te mom:let blifvit återremilteradt, tror
jag han i tydningen och meningen med denna ålerremiss fullkomligt
misstager sig, ty ålerremiss hade visserligen likafullt skett, i anledn.
af de ledamöters hemställan; sorn fästade sig, på säll prot. utvisar,
vid helt andra omständigheter. Tvertom synes mig icke allenast del
af R. o, Ad. på f. m., i strid med Hr Hjertås yrkande, fattade beslut,
utan äfven Ståndets bifall till det 4:de momttel, hvilket innehåller
ett stadgande, som enl. sjelfva ordalydelsen afser att gälla för
10 år och derutöfver, tydligen ådagalägga, alt R. o. Ad. icke fästat
något afseende på de af Hr Hjerta i detta hänseende uttalade åsigter;
hvadan, och om en ålerremiss af nu ifragavande mom. kommer att
ega rum, jag förmodar alt StatsUtsk. ingalunda lärer anse, att något
gillande derigenom blifvit gifvet åt Hr Hjertås satser.
Efter först till bifall å förevar:de punkt frarastäld, men med
Nej besvarad propos., blef denna punkt, på grund af de deremot
gjorde anroärknrr, af R. o. Ad. återremitterad.
8:de, 9:de och 10:de punklerne.
lii föllos.
1 fråga om IJtsk:s härefter förekommande hemställan, all R. St.
måtte i underddiet anhålla om K. M:s Nåd. fastställelse å de beslut,
som af R. St. varda meddelade, ang:de kapital- och ränte-liqviderne
för ifrågavartde lån, jemte dermed semmanhängande frågor, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Ulsk. Itar vid behandlingen af den vigliga
frågan, rörrde inrättandet af ett statsskulds-system, gött uti samma
fotspår, som R. St. vid 1830 års Riksdag, då realisationen beslöts.
Då man nemi. vid nyssnämnde Riksdag skulle reglera banken, ansåg
raan, att, om regleringen skulle ingifva fuflt förtroende, del vore
nödvändigt, att sjelfva grundbestämmelserna underslåldes framtida
beslut, icke allenast af R. St., utan äfven af K. M., så alt grundbeslämmelserna
för bankens reglering vore en lag, som icke kunde
ändras, utan begge statsmakternas gemensamma beslut. Sålunda
tillkom bank-lagen samt myntbestämnings-lagen af är 1830, nli
hvilken förekomma flere sladganden, som, 001 de der icke funnos,
genom R. St:s beslut ensamt skulle kunna förändras. Då denna
af 1830 års R. St. uttalade åsigt är riglig och ändamålsenlig, har
Ulsk. förfarit ganska rätt, då Utsb. föreslagit, att, på det att fondsystemet
skulle vinna fullt förtroende, detsammas grundbestämmelser
skulle vara beroende af K. M:s och R. St:s gemensamma beslut,
men Utsk. har, enl. min tanke, icke fullständigt utfört denna idée,
ty örn Riksg:s-kont:s obligationer eller skuldförbindelser skola erhålla
en god, fullständig och fortfarande kredit, är det, så vidt jag förstår,
nödvändigt, att hvarje innehafvare af dem eger bestämd^visshet
derom, alt, intill dess ali obligationerne äro till kapital och ränta
betalde, komma tillräckliga medel ali fortfarande ingå till amorteringsfonden,
som endast för detta ändamål användes, hvaruti ingen
rubbning kan ega rum utan K. M:s och R. St:s gemensamma beslut.
116
Den 20 September e. m.
Likasom jag förut, då 7:de moraset förevar, sökte visa, att K. M:s
sanktion, efter det förslag Ulsk. framställt, icke vore annat än en grannlåt
på papperet, samt att den icke medförde någon säkerhet, älvensom, med
afseende derpå, ali det nu för handen varande mom:tet, hvaruti begäran
om K. M:s sanktion föreslås, äfven är derutinnan ofullständigt, att man
icke så noga vet, hvartill K. M. skulle lemna fastställelse, får jag underställa
del Höglofl. Ståndet, huruvida icke rättast vore att, likasom
för banken Ar 1830, nu för Ftiks:s-konl. stiftades en serskild lag,
genom hvilken bestämdes den fond, som skall användas lill ränta och
amortering af statsobligationerna och å hvilken lag K. M:s sanktion
begärdes, hvaremot den i nu förevar:de mom. framställda obestämda
sanktionsbegäran förföll. Jag får derföre vördsamt anhålla att R. o.
Ad. täcktes återremittera del nu föredragna inonnlet.
Hr Bildt: Den farhåga, som Gr. Lagerbjelke synes hysa, att
man icke skulle förstå hvad Utsk. menat med sednare delen af 10:de
morn. eller Utsk:s slutliga hemställan, tror jag är öfverflödig, ty då
Utsk. föreslår: ”att R. St. måtte i underd:het anhålla om K. M:s
Nåd. fastställelse å de beslut, som af R. St. varda meddelade, angtde
kapital- och ränte-liqviderna för oftanämnde lån,” så är tydligt och
klart, att Utsk., för alt bereda långifvarne mera säkerhet och trygghet,
anhållit att K. M. måtte gifva sin sanktion i afseende på kapital-
och ränte-liqviderna. Obligationernas valör och öfrige i afseende
på fondsystemet föreslagna föreskrifter äro frågor, sorn icke
hafva något inllytande pä långifvarens säkerhet, och Ulsk. har derföre
icke ansett nödigt, att i della afseende begära K. M:s sanktion.
Mig synes det således vara ganska tydligt hvad man menat med K. M:s
sanktion. Det må vara ali ordalagen i 7:de mom:tet böra, på sätt
Frih. Palmstjerna nyss anmärkt, undergå någon förändring, för att K.
M. skulle kunna lemna sin sanktion, men jag vägar fortfarande bestrida,
att den ålerremiss af 7:de mom:let, som af R. o. Ad. blef medgifven,
hade sin grund uti de farhågor, som Gr. Lagerbjelke förespeglade,
nemi. alt monntel icke öfverensslämde med 6ö:le §:n Reg:sF:n.
Då, såsom jag nyss nämnde, Frih. Palmstjerna förklarat, att
endast ordalagen, sådana de nu äro, torde lägga hinder i vägen för
K. M:s sanktion, vill jag icke motsätta mig en ålerremiss af delta
hiönl., men får deremot nämna, alt jag icke inser riktigheten af de
nnmärkn:r, Gr. Lagerbjelke framställt, att 7:de mom:tet icke skulle
öfverensstämma med G6:te §:n Reg:sF:n samt alt K. M:s namn endast
skulle blifva en grannlåt; ty en lag, som är godkänd af 3:ne
Stånd, måtte väl anses vara lagligen tillkommen från R. St., tyden
invändning, som jag hört, ali en fråga för alt kunna blifva såsom
en lagfråga ansedd, fordrar att densamma handlägges af LagUtsk.,
godkännes ingalunda af grundlagen, som, endast betraktande Utsk:n
sorn förberedande samqväm, tillerkänner R. St. jemte Konungen
lagstiftningsrätten.
Gr. Lagerbjelke: Då Hr Bildt har medgifvit ålerremiss,
änsér jag mig icke behöfva så fullständigt som eljest besvara de af
honom emot milt sisla anförande framslällda anmärkntr. I förbigående
ber jag likväl alt få fästa R. o. Ad:s upraärksamhet deruppå,
att då den värde talaren npläste Utslcs förlag i detta hänseende,
Den 20 September e. m.
117
uteslöt han slutet af detsamma. Det lyder fullständigt sålunda: ”att
R. St. måtte i underdihel anhålla om K. M:s Nåd. fastställelse å
de beslut, som af R. St. varda meddelade, ang:de kapital- och ränteliqviderna
för ofianätnude lån, jemte dermed sammanhängande frågor
•” Då nu R. o. Ad. har återremitterat det 7:de momrtet, der
dessa frågor förekomma, kan man väl icke på förhand besluta, att
man skall begära K. M:s sanktion å ”dermed sammanhängande frågor,
” och jäg påslår ännu, att man icke så noga vet, hvilka frågor
det är, som dermed sammanhänga, och hvarpå man begär K» M:s
sanktion.
Hvad beträffar 66:te §:n Reg:sF:n, har jag väl talat om densamma
vid 7:de mom:tet, men icke vid detta tillfälle, och kan jag
derföre icke förstå, hvarifrån Hr Bildt fick sitt anförande emot mig
i afseende på densamma.
Propos. lill bifall å U(sk:s ifrågavar:de hemställan blef härefter
framställd, meu besvarades med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemstälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna hemställan gjorde
anmärkmr föranleda lill återremiss.
Ropades Ja.
Slutligen förekom och lades till handlingarne Utsk:s anmälan
om del yttrande i ämnet, som framdeles komme all afgifvas.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
denne dag f. m. ankomne Nåd. Propos:r lill R. St.:
l:o I fråga om beloppet af den i 63:dje §:n Reg:sF:n främst
omförmälda krediliv-summa;
2:o Ang:de särskildta anslag, dels för åtskilliga uti Kongl. Stöttet
i Slockholm och Gripsholms Kongl. Lust-slott, till eldfaras förekommande,
nödiga befunna byggnads-arbeten; dels till upförande af ett
ridhus lör Kongl. Hof- stallets i Stockholm behof; samt
3:o Ang:de pension å allmänna Indragn:s-staten för t. f. Chefen
vid Skogs-Inslittitel Hof-Jägmäslaren m. m. J. A. af Ström.
Gr. Sparre, Erik: Då R. o. Ad. afgjort Banko- och LagUtskms
förslag till lag för Privatbanker och uti vissa afseenden afvikit
från ötsk-.ns förslag, hvaruti äfven jag med R. o. Ad. instämt,
och då det är mig bekant, alt de öfrige Stånden i vissa delar fattat
olika beslut med R. o. Ad., så får jag, för besparande af den tid,
som de sammansatta Ulsk:u behöfva för behandlingen af andra frågor,
vördsamt hemställa, att R. o. Ad. behagade inbjuda de öfrige
Med-St:n, att uti R. o. Adis beslut uti detta ämne sig förena.
Uppå i anledn. häraf framsiäld propos. beslöt R. o. Ad., geDom
utdrag af prot;, vänligen inbjuda de öfrige RiksSt:n att instämma i
de vid pröfningen af Banko- och Lag-Utsk:ns Betänk. J\s 1, i ani.
af väckte förslag i fråga om ny lag för enskilda banker, hvilka ut
-
118
Den 20 September e. m.
gifva egna kredit-sedlar, af R. o. Ad. fattade', MedStm genom prot.-  utdr. .AS 497 meddelade beslut.
Föredrogs ånyo Hr von Hartmansdorffs, Aug., den 13
och 16 dennes pä bordel lagda hemställan, alt de öfrige RiksSt:n
matte inbjudas att instämma i de beslut, som R. o. Ad. fallat i
afseende på LagUtsk:s Betänk. JVs 42.
Frih. Creutz, Stephan: Då R. o. Ad. med betydlig pluralitet
uttalat den grundsats, att konungamakten icke bör hafva större
inflytande tili del andliga regementet, än den har tili det verldsliga,
så, och dä förslaget, rör:de kyrkomötens införande uti vårt land, endast
genom den förseglade sedeln i BorgareSt. föll, vågar jag vördsamt
föreslå, om icke, det oaktadt, denna inbjudning mätte till de
öfriga Stånden afgå.
Hr Gr. och Landtm, förklarade, att han, då, eol. ankomne
prot.-utdr., LagUlsk:s ifrågavande förslag blifvit af Borgare- och
BondeSt:n afslaget, och således frågan derom enl. 75:te §:n Riksd.-  Ordmn förfallit, utan att kunna vid denna Riksdag ånyo väckas eller
uptagas, ansåg den af Frih. Creutz begärda propos. icke kunna
framställas och Hr von Hartmantdorffs nu förevar:de hemställan ej
kunna föranleda till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Frih. Cederström, Rud.: Efter den förklaring, Hr Gr. o.
Landtm, nyss behagat afgifva, kan det synas öfverflödigt att jag yttrar
mig. Jag skulle icke heller hafva begärt ordet vid della tillfälle,
om jag icke förmärkt Hr von Hartmansdorff vara frånvarande,
troligen dertill föranledd af sin i dessa dagar åkomne sjuklighet.
Jag lager mig af denna anledn. friheten nämna, alt pä f. m. i dag
yttrade Hr von Hartmansdorff till mig och flera personer, att äfven
om han skulle vara närvar:de, när denna fråga uti sin ordning förekomme,
tänkte han icke yrka på den af honom förut föreslagna
inbjudningens afgående, enär han fann sådant under numera inträdda
förhållanden icke vara med lagliga formers noggranna iakttagande
fullt förenligt. Häraf inses, att motionären sjelf skulle, om han
vore närvande, afstå från all fullföljd af sitt förslag. Jag anser det
äfven vara till åsyftad kraft och verkan förfallet.
Frih. Creutz: Om jag icke af en äldre Riksdagsman hort,
att man vid en föregtde Riksdag, då förseglade sedeln afgjort frågan,
tillåtit att en sådan inbjudning, som den förevartde, blifvit till de
öfriga Stånden afsänd, skulle jag icke hafva framställt mitt yrkande,
men då Hr Gr. o. Landtm, ansett sådant vara lagstridigt, afslår jag
från detsamma, hemställande likväl lill Hr Gr. o. Landtm., huruvida
det dock icke skulle låta sig göra, enär, efter all sannolihet, BorgareShs
prot. ännu icke blifvit justerad).
Hr Gr. o. Landtm, erinrade i anledn. häraf, alt prot.-utdr. i
ämnet redan från BorgareSt. ankommit till R. o. Ad. och otvifvelaktig!
blifvit justeradt innan det afläts, samt bemstälde derjemte, om
R. o. Ad., på grund af den af honom nfgjfoa förklaring, funné Hr
Den 20 September e. m.
149
von Harlmansdorffs ifragavar:de hemställan icke föranleda annan åtgärd
än att läggas (ill handliogarne.
Hopades Ja.
Föredrogos och ladcs till haudlingarne SlatsUtsk:s d. 16 dennes
f. m. på bordel lagde Mern.:
Jtä 275, ang:de verksläld omröstning, i anledn. af RiksStrns
skiljaktiga beslut, i fråga om beräkningen af Statsverkets inkomster;
och
JVs 276, ang:de verkstäld omröstning, i aDledn. af Riks-St:ns
skiljaktiga beslut, rör:de extra statsanslag till föremål, tillhörande
4:de, 7:de och 8:de Hufvudtitlarne.
Föredrogos och biföllos StalsUtsk:s nedannämnde d. 16 dennes
f. m. på bordel lagde Ullålrn:
M 277, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse (Jt? 75), om
anvisande af fyllnad i ersättningen till Wadstena krigsmanshuskassa
och Amiralitels-krigsmans-kassan, för de till Statsverket indragne
Rusthålls- och En per mille-afgifterne vid fastighets köp;
J\fi 278, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. (.A2 79), i fråga
om erforderligt stats-bidrag till nprätthållande af den Arméens pen
sions-kassa
åliggande pensionering;
JVé 279, i anledn. af K. M:s Nåd. framställning om den, genom
ökad skatt å bränvinstillverkningen, blifvande tillgångs användande
lill inrättande af tvångs-arbetshus i Rikets samtlige län samt
Stockholms stad, äfvensom till åtskilliga andra föremål;
M 280, i anledn. af K. M:s Nåd. framställning om ersättning
för åtskilliga af Kongl. Stals-kont. utaf under händer hafde medel
förskottsvis bestridde utgifter;
JVJ 281, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. (JVs 87) om anvisande
af anslag för Svenska natur-alsters samt industri-och konstprodukters
öfversändande lill 1855 års exposition i Paris;
M 282, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om uplåtelse till
staden Malmö af Kronan tillhörig mark för dels utvidgning af stadens
begrafningsplats och dels sammanbindande af två gator derstädes
;
M 283, i anledn. af väckte motioner om medels anvisande
till beredande af tillfälle för Landshöfdingen i Kalmar län, alt en
vins del af året vistas i norra delen af länet;
M 284, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
med’,1 för de Halländska tlygsandsfältens skyddande och förseende
med skogsplantering;
M 285, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang;de anslag af
vinsäd till Ulrika församling af Östergöthlands län;
120
Den 20 September e. m.
«7V2 286, i anledn. af väckt motion, ang:de åtgärders vidtagande
för fortsatt utgifvande af Samling af författmr, rör:de Arméen,
dess styrelse och förvaltning; samt
JW 287, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., äfvensom väckt
motion, i fråga om ersättning till Bergsfogdarne för förlorade löneinkomster.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af (lere ledamöter,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns den 16 dennes f. m. på
bordet lagda Belänk. J\l 26, i anledn. af väckte motioner om afskaffande
af pastoral-examen eller förändring af gällande föreskrifter
ang:de densamma.
Frih. Cederström, Bud.: Enär detta ärende egentligen och
hufvudsakligen rörer PresteSt., torde detsamma ej böra af B. o. Ad.
förr behandlas, än förstnämnde flögv. Stånd i frågan stadgat sitt
omdöme. Jag vågar således vördsamt föreslå, att R. o. Ad. behagade
bestämma, att behandlingen af förevar:de ärende företages först
sedan PresteSt:s prot.-utdr. ronde dess beslut uti ämnet blifvit R.
o. Ad. delgifvet; anhållandes jag vördsammeligen, det Hr Gr. o.
Landtm, behagade framställa propos. å detta mitt förslag.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. bifölls alt Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon Utskms Betänk, 26 icke skulle företagas
till pröfning, förrän PresteSlis derom fattade beslut blifvit R. o.
Ad. genom prot.-utdr. meddeladt.
Föredrogs Hr af Ekenstams, Israel, den 16 dennes f. m.
på bordet lagda motion, ang:de granskning af tull-förfa!tningarne
och förslags afgifvande lill förekommande af insmugling af spirituosa.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då motionären, genom
föreslagna förändringar uti åtskilliga tull-förfa!tn:r, såsom Förpassnings-stadgan,
Seglations-ordn:n m. 11. sökt förhindra och försvåra
insmugling af bränvin, synes mig förevaride motion egentligen tillhöra
Lagötsk. ensamt, eller, om man så vill, Lag- och Ekon.Utsk:n
tillsammans, men BevillmsUlsk. har icke med motionen att skaffa.
Att nu, dä Riksdagen lider till sitt slut, öfverlemna motionen till
LagUtsk., samt derigenom föröka dess redan betydliga göromål,
torde icke heller vara lämpligt. Då det egentligen är ekonomiska
författa:!', som skulle förändras, och då dessa, såsom bekant är, bero
på K. M. ensamt, utan att R. St:rs samtycke eller bifall dertill liehöfvas,
tror jag att R. St. icke ens behöfva befalla sig med ifrågavar:de
motion. Finner K. M. att nuvar:de stadganden icke ärolillräcklige,
för att, sedan högre skatt blifvit bränvinet pålagd, minska
anlednm lill dess insmuggling, har K. M. sig öppet att vidtaga erforderliga
åtgärder i delta afseende.
Jag anser följaktligen alt R. o. Ad. icke bör remittera Hr
Ekenstams motion,
Den 20 September e. m.
221
Frih. Haab, Adam Christian: Det må visserligen vara
sant, som Gr. Gyldenstolpe omförmält, ali motionen kommer vid slutet
af Riksdagen och att, om densamma blifver af LagUtsk. behandlad,
den möjligen skulle kunna borttaga något af dess dyrbara
tid, men om LagUtsk. är sysselsatt med vigligare göromål, är det
också säkert, alt Utsk. lägger motionen åsido och icke later den
borttaga någon tid för angelägnare göromål. Deremot, om Utsk.
får lid att behandla motionen, syues det mig icke vara riktigt alt
nu undertrycka den, isynnerhet när densamma uti grundlagsenlig
ordning tillkommit. Den motvilja jag alltid hyser alt undertrycka
motioner, hvilka riktigt framkommit, på sätt grundlagen föreskrifter,
föranleder mig att yrka remiss å Hr Ekenstams motion.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talaren har förutsatt,
att den ifrågavar:de motionen vore inkommen uti grundlagsenlig
ordning, men det är just detta, som skall bevisas. Enl. min
tanka är den det icke. Riksd:s-Ordn:s 5(j:te § föreskrifter, att motioner
icke må efter motionstidens tilländagående väckas, ‘så vida de
icke äro omedelbarligen föranledda af redan fattade beslut eller under
Riksdagen inträffande händelser. Om nu, derföre att brånvinet
blifver dyrare, raan skulle kunna Taga sig anledn. att motionera åtskilliga
stadganden lill förekommande af dess insmuggling, så skulle
man äfven kunna, eftersom brånvinet hädanefter blifver mera begärligt,
taga sig anledn. alt motionera strängare stadganden i afseende
på stöld af detsamma. Det finnes knappt något, som man
icke på sådant sätt skulle kunna leda sig till att motionera om.
Lagstiftarens mening med 56:te §;u Riksd.-Ordn. måste väl hafva
varit, att ett faltadt beslut endast får föranleda väckandet af en motion, så
vida beslutet uti sig innefattar någonting, som ovilkorligen måste
ske, ty om rättigheten att väcka motion längre utsträckes, så kan
man säga, alt hela Riksdagen utgör en fortsatt motionstid.
Som jag anser, alt motionären icke haft rättighet att på grund
af 56:te §:n Riksd.-Ordn. väcka ifrågavar:de motion, anhåller jag
vördsamt att R. o. Ad. ville lägga densamma till handlingarne.
Frih. Cederström: Jag värderar till fullo den välvilliga
syftning, som förefinnes i Frih. Raabs sednaste anförande, och det
år icke första gången, Frih:n ridderligen sökt taga frånvar:de Riksdagsmäns
sak i försvar, när han ansett dem hafva rått; men jag
får likväl förklara, ali jag vid detta tillfälle är i det sistnämnde hänseendet
af annan mening, i det jag, beträffande sjelfva frågan, hyser
samma åsigt, som Gr. Lagerbjelke, att nemi. en remiss af ifrågavar:de
motion vore stridande emot grundlagen. Under alldeles enahanda
förhållanden har R. o. Ad. vid flere föreg:de tillfällen vägrat
frågors remitterande till respektive Utsk. Sä t. ex. påminner jag
mfg, alt under nu pågående riksdag, Hr Ribbing, efter motionstidens
slut, väckte förslag om Norrmäns hilkatlande för att gifva uplysningar
i Norska bränvinstillverknings-lagstiftningen; men remiss å detta
förslag ansågs ej på grund af 56:te §:n Riksd.-Ordn. tillåtlig, och
efter moget öfvervägande blef den af R. o. Ad. förvägrad. Vid föreg:de
Riksdagar har R. o. Ad. äfven i enahanda hänseende med nödig
222
Den 20 September e. m.
stränghet förfarit. När man besinnar, att den lagbestämda motionstiden
eger en hel månads längd, och att således en ganska rymlig
tid blifvit medgifven för motioners öfverlemnande, synes del vara
både billigt och af vigt, att icke, genom efterlåtenhet i fråga 0111
motioners remitterande, ytterligare utsträcka denna tid ända till obegränsad
omfattning. Jemte den mindre formenliga omständighet,
som förefinnes uti motionens alltför sena väckande, synes mig en
annan derjemte äfven förekomma, derutinnan nemi., all berörde motion
innehåller flera mål af olika beskaffenhet, hvilket grundlagen
icke heller tillåter.
På dessa skäl och för att icke visa någon mannamån eller
undfallenhet mera för den ena än för den andra ledamoten, vågar
jag vördsamt hemställa att den ifrågavande moliouen måtte läggas
till handlingarne.
Frih. Haab: Jag befarar, att man lätt kommer in på den vägen
alt visa mannamån, om man, på sätt som Gr. Lagerbjelke tolkar
grundlagen, anser, alt i ena fallet en motion kommer för sent, och
icke är så omedelbarligen föranledd af ett föreg:de beslut, som den
borde vara, samt i del andra att den kommer tids nog, och all
man kan finna den vara omedelbarligen föranledd af inträffade händelser.
Ehuru jag roedgifver att motionen kommer för sent, samt
alt den icke torde förtjena något annat öde, än att uti LagUlsk.
sotdö, anser jag densamma, hvad formen beträffar, vara öfverensstämmande
med 56:te §:n Riksd:s-Ordn., ty hvilken annan händelse,
än den motionären upgifvit, kan man annars åberopa vara af den
beskaffenhet, som nyssnämnde § afser. Jag tror alt man förfarer
försigtigast, då raan icke undertrycker motionen. Ett annat skäl är
af Frih. Cederström anfördl, nemi. alt motionen skulle omfatta flera
ämnen, och i sådant fall vara stridande emot grundlagen. Jag erkänner
att jag icke läst densamma, men om så skulle vara händelsen, lärer
väl Hr Gr. 0. Landtm, sådant tillkännagifva, och då behöfva vi icke
längre tvista om huruvida den bör remitteras eller icke.
Gr. Lagerbjelke: Till hvad förut blifvit yltradt, får jag
lägga, ali så serit motionen också är väckt, har den ändock blifvit
del för tidigt, så vida nemi. den skall anses vara föranledd af ett
förut fattadt beslut, ty i afseende på bränvinsfrågan är — ehuru man
till följd af 3 Stånds sammanstämmande beslut kan förutse och
beräkna dess utgång — likväl ännu icke något beslut härutinnan af 11.
St. fattadt. Då således motionen, såsom åberopande och stödjande
sig på ett ännu icke fattadt beslut, är olaglig, anhåller jag vördsamt
att densamma måtte läggas till handlingarne.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. 0.
Landtm., att lian, då Frih. Raab yrkat remiss af ifrågavande motion
och Hr Gr. 0. Landtm., ehuru han för sin del funne betänkligheter
dervid kunna möta, likväl icke funne motionen vara
af den beskaffenhet, alt remissens beviljande vore stridande mot
grundlagen, först finge hemställa om R. 0. Ad. ansåge denna motion
böra remitteras till LagUtsk.
Den 22 September f. m.
223
Denna propos. besvarades med blandade Ja och Nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade besluta att-lägga
denna motion till handlingarne, samt sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade, det han ansåg Ja hafva öfverrösta!
Nej.
Anmäldes och lades på hordet ett från Hederv. BoodeSl. ankommet
prot.-utdr. J\s 396, innehållande inbjudning till instämmande
i nämnde RiksStånds, vid föredragningen af Lag- samt Allm. „
Besv.- o. Ekon.Utskms Betänk. JH 20 fattade beslut, angide 14:de
§:n 2:dra mom. i K. M:s Nåd. Förordn. om fattigvården i Riket af
den 13 Juli 1853.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 22 September 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 20 dennes.
Uplästes till justering och godkändes Exped.Utskis nedannämude
förslag till R. St:rs underd. skrifvelse!' till K. M.:
JVs 137, angide ändring af de vid anslaget till inrättande af
en teknisk skola i Orebro fästade vilkor;
JVs 138, angide utvidgning af Upsala Cenlral-hospilals område
genom afsöndring af jord från Ultuna Kungsladugård och Kronoparken
Asen; samt
M 139, angide förändring i erläggandet af våg- och mätarepenningar
i Westerås.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Uts|?;s-ledamöter; och
JjefOöBOS dertill utsedde i
224 Den 22 September f. m.
Slals-Utskottet:
alt inträda tinder den ordinarie ledamoten JVs 8. Gr. Oxenstjerna
till Korsholm, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Garl, beviljade 14
dagars ledighet från och med den 16 Sept.;
JVs 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam.
Bevill n ings-Utskottet:
efter JV2 1,976. Hr von Knorring, Erik Oscar;
JM 456. Hr Aminoff, Johan Fredrik.
Föredrogs ånyo Exped.Utskis tinder JM 134 afgifna, den 16
och 20 dennes på bordet lagda Förslag till R. Stms underd. skrifvelse
till K. M., ang:de inrättande af ett Ecklesiastik-Kolhm:
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I afseende på denna skrifvelse»
hufvndinnehåll har jag intet att anmärka; men väl i afseende
på berättelsen om hvad i detta hänseende fordom sig tilldragit,
dervid jag önskar ali ett tillägg mätte äga rum. Otsk. har förbigått,
att första lankan på en Ecklesiastik Öfverstyrelse i Sverige väcktes af
Komne Carl IX och Gustaf II Adolph, samt fortsattes af de påföljande
Regeringarne. Detta anser jag vara en väsendtlig omständighet,
på det man icke måtte tro, ali frågan om ett dylikt embetsverks
inrättande härflöt endast från eli så ringa uphof som
mig. Jag anhåller derföre, att i början af berättelsen mätte få inflyta
följande ord, som äro noggrannl rättade efter Betänkis innehåll,
hvilket den, som behagar följa mitt anförande, nogsamt skall
finna. Jag önskade nemi. att berättelsens början måtte få lyda-så
här: ”Sedan Konung Carl IX besegrat katholicismens inflytande i
”Sverige, hade han sökt ali för kyrko- och fattigvårds-ärenders
”handläggning uprätla en serskild embetsmyndighet, kallad kyrko”råd,
sammansatt både af andlige och verldslige män. Kon. Guslaf
II Adolph hade äfven velat inrätta en ecklesiastik öfverstyrelse
”(Consistorium Generale), som skulle utgjorts af 6 andlige och 6
”verldslige ledamöter, samt haft, bland annat, till föremål att förvalta
”ecklesiaslikverket i allmänhet. Ehuru frågan härom, vid 2:ne
”Riksdagar förevarit, och änskönt den, under Drottning Christinas
”förmyndare, samt hennes egen och Carl X:s regeringar ånyo blif”vit
väckt, hade den dock icke kommit till verkställighet.”
Derefter ingår hvad här i skrifvelseförslaget står, blott med
några ordförändringar till följd af hvad som föregått, sålunda : ”Under
Kon. Carl XI:s minderårighet hade kyrkoväsendels angelägenheter
emedlertid blifvit ställda under Kansli-Kolhm och i de då till
Sverige eröfrade länderna inrättats Ofver-Konsistorier. En ecklesiastik
öfverslyrelses införande, hade sedermera blott af enskilde
blifvit väckt, intilldess, emot slutet af Kon. Gustaf III:s regering,
Ecklesiastikberedningen äfvensom Allmänna Beredningen erhöllo
emellan sig fördelade de ecklesiastika målen, men hvilka institutioner
sedermera uphört, så att för t-rko-ärenderna nu mera icke
Den 22 September f. m.
225
funnes någon gemensam eller oafbruten central-slyrelse i andra
instantien.” Jag har föreslagit att det skulle heta: ”nu mera” i
st. f. ”ännu,” emedan ecklesiastik-heredningen och allmänna beredningen
hafva funnits.
Längre fram står det: ”1 händelse religionssekter upkoramo,
och vederhör:de Konsistorier begärde förhållningsbud, hade Departements-Chefen,
i afseende på afFällingarnes behandling ingen annan
myndighet att rådfråga.” Det ordet: ”annan” bör utgå, ty lämpligt
är naturligtvis icke, att Deparbts-Chefen hörer t. ex. Westerås
Konsistorium öfver Opsala Konsistor» hemställan eller tvertom.
Således bör ordet ”annan” uteslutas.
Längre ned står: ”Förmedelst inrättandet af eli, jemväl serskildt
för folkundervisningens befrämjande behöflig!, EcklesiaslikKo!l:m
undanröjdes äfven behofvet etc.” Alt Kolbm skulle behöfvas
serskildt för folkundervisningen allena, har hvarken jag eller Ekon.-  Utsk. sagt, således bör ordet serskildt utgå, då det kommer alt
heta: ”ett jemväl för folkundervisningens befrämjande liehöf
lig(
etc.”
Slutligen står här: ”helst Kammar-R:n, som vore en Domstol,
icke lämpligen kunde atihefallas alt deröfver sig yttra.” Jag skulle
tro alt äfven R. St. höra i en skrifvelse till Konungen begagna
mera undfallande ordalag, och säga: ”icke torde lämpligen kunna
anbefallas att häröfver sig yttra.” Om R. 0. Ad. godkänner dessa
ånmärkn:r, så anhåller jag om bifall till de föreslagna rättelserna.
Frih. Cederström, Rud.: Exped.Ulsk. har vid detta, så
som
vid andra tillfällen, sökt all ur det af R. St. gillade utlåt, utdraga
det väsendlliga och framställa det i sitt skrifvelseförslag, men
förbigått del som syntes icke hafva inflytande pä hnfvudsaken. Detta
är orsaken dertill, alt Utsk. uteslutit hvad motionären yttrat om Konnngarne
Carl IX:s och Gustaf II Adolfs förslag i det nyss af en
värd talare omförmälde hänseende, hvilka aldrig kommo till verkställighet,
och hvilka åsyftade en Ofver-Slyrelse eller eli s. k. Consistorium-Generale,
som syntes vara af helt annan beskaffenhet än
det Kolbm, den andra instans i ecklesiastika jnål, om hvars bildande
R. St. nu, i anledn. af gjorda motioner och på förslag af Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk., beslutat hos K. M. anhålla. Exped.Ulsk. har
emedlertid ej underlåtit att i förbigående omnämna, huruledes i äldre
lider berörde frågor varit, ehuru ulan påföljd, vid 15 och 1600-  talets riksmöten väckta. Att närmare redogöra för della förhållande
har Exped.Ulsk. trott kunna utelemnas, på del den underd. skrifvelsen
ej måtte vexa till eli alltför vidlyftigt omfång, utöfver hvad
ärendets framställande i så kort sammandrag, som erforderligt syntes,
kunde medgifva.
Beträffande öfriga anmärkn:r vid ordalydelsen, hvilka här blifvit
af den ene värde motionären i ämnet framställda, får jag endast
äran uplysa, alt Exped.Utsk., som egentligen icke har officiell
kunskap om sjelfva motionernas ordalydelse, rättat sig efter hvad
Ekon.Utsk:s af R. St. gillade Betänk, innehåller. Sålunda säges der,
pag. 3, alt i händelse affälliga religionssekter upkommo och veder
-
226
Den 22 September f. m.
börtlie Konsistorier begärde förhållningsbnd, ”hade Departds-Chefen,
i afseende på affällingarnes behandling, ingen annan myndighet alt
rådfråga.” Depart:s-Chefen utgör jn sjelf en myndighet. Konsistorierne
likaledes myndigheter. Detta har väl varit anledn. till den
af Ekon lJlsk. begagnade ordställning, hvilken Exped.Etsk. endast ordagrannt
följt. På samma sätt förhåller det sig med en annan aninärkn.
, rör:de pag. 2, der det af Exped.Ulsk. begagnade ordet:
”ännu” står tydligen att läsa i Ekon.Ulsk:s betänk., men ej ”numera”,
på säll nyss yrkades.
Då likväl den aktade motionären obestridligen torde äga närmaste
befogenhet att få R. St:rs skrifvelse upsall i öfverensstämmelse
med hans egen ursprungliga lanke, för så vidt den af R. St. blifvit
med bifall omfattad, vill jag icke motsätta mig nyssberörde af
Hr von Hartmansdorff nu föreslagna ändringar, isynnerhet icke den
tilläggning tili ingressen, som han önskar;- men då jag vid eli hastigt
afhörande icke för ögonblicket kan bestämma mig för huruvida
jag lior anse åtskilliga sednare af honom föreslagna ordslällningsförändringar
utgöra lika många verkliga förbättringar af de af Uisk.
begagnade ordalag, och då det för R. o. Ad:s öfrige ledamöter likaledes
torde vara med någon svårighet förenadt, all genast fälla ett
bestämdt omdöme i dessa hänseenden, anhåller jag icke om omedelbart
bifall lill Exped.Ulsk:s skrifvelseförslag, men hemställer att
R. o. Ad., utan att nu hvarken gilla eller ogilla anmärkningarne,
behagade återremittera skrifvelseförslaget till Exped.Utsk., då jag icke
skall underlåta alt till förnyad sorgfällig pröfning inför närande Uisk.
ofördröjligen föredraga detta ärende.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrat, alt då Hr von Hartmansdorff,
i afseende på ifrågavarule skrifvelseförslag, gjort åtskilliga
anmärknir och dervid framställt ändringsförslag, med begäran att II.
o. Ad. deröfver måtte genast besluta, men Frih. Cederström deremot
yrkat att skrifvelseförslaget, pä grund af de gjorde anmärkntne,
mätte återremitteras till Exped.Ulsk., de framsläldta ändringsförslagen
syntes böra föredragas hvart för sig, på det dervid malte inhemtas
huruvida R. o. Ad. ville genast derom besluta eller återremittera
Utsk:s förslag, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Som flere af Ståndet torde anse
förmätet alt jag begärt bifall genast, så har jag intet emot en återreraiss.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i sådant fall, nu finge hemställa
om R. o. Ad. behagade godkänna förevarrde skrifvelse-förslag,
men dervid ropades Nej, och uppå sedermera framställd propos.
blef detsamma, på grund af de gjorde anmärknme, återremitteradt.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s den 16 och 20 dennes på bordet
lagda Mern. JM 59, ang:de dispositionen af medel, hvarmed Bankens
lane- och kreditiv-rörelse är vorden förminskad.
Den 22 September f. m.
227
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Uti detta förslag har Utsk. icke
tillstyrkt något kreditiv för hypollieksföreningar, men i stället föreslagit
alt 2,100,000 R:dr skulle anslås lill understöd ål Filial-Batir
ker, af hvilka 2,100,000 R:dr 1,300,000 R:dr skulle anslås till sarl
a n e Filial-banker, som npslodo på de orter, der Privatbank förut
funnits, men uphört, och återstående 800,000 R:dr lill de Filialbanker,
som, oberoende af upbörda Privatbanker, kunna komma ali
inrättas. Enl. R. o. Ad:s beslut deremot skulle 1,100,000 R:dr
användas till lörsträckningar åt Filialbanker, som skola ersätta uphörde
Privatbanker och en millai R:dr anslås lill kreditiv ål hypotheksföreningar;
roen sedan, genom 3 Stånds sammanstämmande beslut,
frågan om kreditiv åt Ilypotheks-Föreningar förfallit, mäste R.
o. Ad. anses icke hafva beslutat om sättet för disposition af en
milhn R:dr. Enl. PresleShs beslut, skulle nu 1,300,000 R:dr användas
lill försträckningar ät de Filialbanker, som ersätta Privatbanker,
och 800,000 R:dr anslås åt de Filialbanker, som, oberoende
af Privatbankers ersättande, kunna upsla. Jag får derföre vördsamt
föreslå alt R. o. Ad. läcktes stanna i samma beslut, som Utsk. föreslagit
och PresteSt. antagit, samt att R. o. Ad. således täcktes nu
besluta, alt den milhn, som nu skall af R. o. Ad. disponeras, må
fördelas på del sätt, ali 200,000 R:dr deraf gifvas ål de Filialbanker,
som npstå i st. f. upbörda Privatbanker, samt 800,000 R:dr
lill Filialbanker, som, oberoende af Privatbankers liphöraude, kunna
blifva inrättade.
I öfverensstämmelse härmed fann R. o. Ad. för godt besluta
att af 1,000,000 R:dr, som, utaf de från åtskilliga lane- och krcditiv-rörelsegrenar
indragne medel, af R. o. Ad. hade blifvit anslagne lill
kreditiv åt Hypollieksföreningar, må anslås ytterligare 200,000 Ruhlin
försträckningar åt Filialbanker, som skola ersätta upbörd Privatbank,
samt 800,000 R:dr till Filialbanker, som, oberoende af Privatbankers
ersättande, kunna upsla, så ali, i öfverensstämmelse med
llögv. PresleShs beslut, må afsältas 1,300,000 R:dr till försträckningar
åt förstnämnde slag af Filialbanker samt 800,000 R:dr lill
försträckningar ål sednare slaget deraf.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis lill afgörande StatsUtskis
den 13 och 16 dennes på bordet lagda Utlåt. JM 273, i
anledn. af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om Statens medverkan för
jernvägars anläggning, jemte väckte motioner, ang:de sältet för dylika
anläggningars åstadkommande.
-I:sia 'punkten.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Det skulle synas
sora det icke vore nödigt att, när första punkten förekommer, yttra
sig något derom, enär den innefattas i K. M:s Nådiga Propos., hvaraf
eli sammandrag blifvit gjordt i StatsUtskis Betänk.; men när K. M:t
har i punkten a) sid. 4 af StatsUtsk:s ifrågavarrde mern. JM 273
föreslagit, på sätt som StatsUlsk. äfven tillstyrkt, ”att såsom grundsats
måtte antagas, att hädanefter icke några jernvägsstamlinier i
128
Den 22 September f. m.
Sverige må anläggas och utföras annorlunda än medelst Statens
omedelbara försorg och på dess bekostnad”, så har StatsUisk. deremot
uteslutit de sista orden, nemi. att dessa stnmlinier skola anläggas
på statens bekostnad. Ulsk. har utgått ifrån den åsigten att,
ehuru i allmänhet nämnde grundsats torde böra vara den gällande,
sä skulle likaväl undantag derifrån konna ega rum, med anledning
hvaraf Ulsk. delat K. Mus nyssnämnde framställning i punkterna
1 o. 2. Denna åsigt af StatsUisk. är likväl i min tanka ovigtig,
hvarföre jag ber alt derom få yttra några ord. K. M:t har, genom
ifrågavande Propos., velat förhindra enskilda bolag ifrån att inkomma
i anläggning af de stambanor, hvilka af K. M:t ansågos böra
såsom stamlinier för jernvägarne inom landel betraktas och har på
denna grund ansett det vara Staten, som uteslutande borde anlägga
dem, i män som behof deraf npstode och i den mån som disponibla
tillgångar det medgåfve. Jag delar denna åsigt, när jernvägar skola
i landet anläggas. Det kan icke vid detta tillfälle vara fråga om
vägarnes nytta. Jag har i det afseendet icke förändrat de åsigter,
sorn jag uttalade vid sednaste riksdag, men frågan har sedan dess
fått eli helt annat utseende, och jag tror det vara i allmänhet origtigt
och äfven omöjligt, att bestrida frågan ifrån den synpunkten,
•lag tror således, att alla de, hvilka nu betvifla nödvändigheten af
jernbanor i Sverige, borde förena sig om ali söka göra dessa anläggningar
så litet skadliga som möjligt, att söka få dessa anläggningar på
de punkter af landet, der de kunna göra mesta nytta, att få dem byggda
pä det sätt och i den ordning, som med Statens och det allmännas vät
vore häst öfverensstämmande. Om man hyllar denna grundsats, hvilken i
min tanka hvarje fosterlandsvän ochalla de,som icke hafva några enskilta
intressen att förfäkta, mäste förena sig om, synes mig rättast vara alt i allo
bifalla punkten a) i K. M:ts Nådiga Propos. och således utesluta enskilda
bolag ifrån att komma emellan eller deltaga, vare sig genom aktieteckningar,
eller genom direct öfvertagande på entreprenad af de jernvägslinier,
hvilka K. M:t anser böra såsom stamlinier inom landel anläggas.
Afven en annan orsak, hvarföre jag tror det vara nödvändigt
att icke låta utesluta orden ”och på dess bekostnad” ur den första
punkten, är den, ali jag tror dessa stamlinier derigenom komma
att anläggas i den ordning, sora det allmännas väl kräfver. Deremot
om, på sålt Ulsk. i 2:dra punkten föreslagit, äfven enskilda
personer skulle kunna såsom delegare upträda vid stamlinier, och
få bygga dem i mån af de tecknade summorna, så skulle disponibla
medel för jernvägarne dragas ifrån de linier, der de kunde
nedläggas till allmänt gagn, och hvilket regeringen bäst är i tillfälle
alt bedöma, för alt användas till andra jernvägar och stambanor,
der möjligen en aktieteckning kunnat åstadkommas. Jag tror att
derigenom skulle möjligen längre upskjutas utförande af de stambanor,
hvilka äro började och hvilkas fortsättning är högst nödvändig,
så vida landet skall få det resultat af dessa linier, som man
vid deras första anläggning åsyftat och som icke kan upfyllas, så
vida icke dessa linier afslutas. Jag får, på grund af hvad jag sagt,
anhålla, att R. o. Ad. täcktes bifalla första punkten, på det sätt att
den
Den 22 September f. m.
122
den finge följande lydelse: ”Med hänsigt lili ifrågakommaude jernvägsanläggniugar
inom Sverige, antages och fasislälles den grundsats,
att alla stambanor hädanefter anläggas och utföras genom Statens
omedelbara försorg och på dess bekostnad”, att således orden
”och på dess bekostnad” tilläggas, och all det öfriga af punkten
utgår. I händelse icke propos. på en sådan förändring kan af Hr
Gr. o. Landtm, genast framställas och proponeras, så tager jag mig
friheten anhålla om ålerremiss derpå.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att den nu förevaride lista punkten
endast innefattade frågan, af hvem banorne skola anläggas och
utföras, samt deremot den 2:dra punkten, som icke ännu vore (öremål
för öfverläggningen, innehöll, hvem som skall bestrida koslnaderne
dervid; hvarföre den anmärkning, söm af Frih. Klinkowström
blifvit framstäld, egentligen borde behandlas vid 2:dra punkten,
der frågan om kostnaderne förekomme.
Frih. Gederström, Rud.: Då R. o. Ad. beslutat att punktvis
föredraga detta Utlåtande, måste det väl vara tjenligast, att öfverläggning
hålles öfver hvarje särskildt till behandling företagen
punkt, fuan att samtidigt dermed ingå på den närmaste. De betänkligheter,
Frih. Klinkowström andragit, röra uteslutande 2:ne
sednare punkter. Det finnes icke någon af de utaf den värde talaren
yttrade satser, som icke har afseende å dessa bägge punkter;
men det finnes ingen, som strider emot den nu föredragny, hvilken
omfattar, att stambanor skola anläggas genom Statens omedelbara
försorg och att stambanorne tillhöra slaten. Emot dessa satser
bar Frih. Klinkowström icke anfört någon anmärkning. Möjligen
skulle kunna heldre önskas, att de båda omständigheter, som
förekomma i de 2:ne första §§:ne, kunde stå i en tillsammans;
men äfven för ett sådant antagande liar Frih. Klinkovström icke
anfört något skäl. Jag torde således, då icke några invändningar,
som egentligen angå den lista §:n, blifvit gjorda, få vördsamt anhålla
om bifall lill denna lista §.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Efter den nplysning,
som Hr Gr. o. Landtm, halt godheten att lemna, är det onödigt
ali yttra något vidare i anledning af Frih. Klinkowslröms framställning,
och det var egentligen den af Hr 'Gr. o. Landtm, meddelade
nplysning, som jag önskade få lenina. Det är emedlertid klart, alt
om Svenska Slaten skall inlåta sig på ett sådant företag som det
ilrågavaride, yå hörer det till en nödig försigtighet att ett sådant
arbete utföres efter en viss bestämd plan, att grunderna derför
sålunda äro på förband bestämda, äfvensom hvem som har befattning
dermed. Det är denna sak, som i förevande punkt uttalas,
och den synes mig vara af sådan vigt, alt jag tror att R. n. Ad.,
utan återremiss kan genast bifalla punkten.
Hr Hjärne, Harald: Då K. M:s Propos. här remitterades,
instämde jag i den åsigt, som i K. M:s Propos. uttalades. Jag tror
att den anmärkn., som Frih. Klinkowström här har sjörl, hufvnd12
H. * " 9
130
Den 22 September f. m.
sakligen rörer en redaktions-fråga, men jag tror, att han haft rätt i
att begära en sådan förändring derföre, alt i min tanka hans åsigt
redan är uti förslaget intagen. Den hufvndsakligaste omständighet,
hvarpå man grundade sig, då raan understödde K. M:s Nåd. Propos.,
var, att man ansåg Staten böra ega dessa stamlinier, på det att Staten
malte kunna reglera trafiken för framtiden, utan alt inledas i
allt del trassel vid bolagsstämmor och -öfverenskommelse!' med enskilta
bolag, sorn alltid måste upkomma, om sädane bolag hade del
i banorne. I slutet af denna punkt står uttryckt den tanka, som Frih.
Klinkowström ville der inlägga genom den redaktion han begärt. Det
står nemi. ”alt alla stambanor hädanefter anläggas och utföras genom
Statens omedelbara försorg, samt att sålunda anlasgda stambanor,
med allt hvad dertill hörer, komma att anses såsom allmän tillhörighet
och stå under Statens tillsyn och förvaltning.” Det faller sig
således af sig sjelf, att om detta skulle blifva Statens tillhörighet, så
bör också Staten hafva bekostat stambanorna. Detta vill likväl icke
säga, att Staten skall omedelbart bygga dessa stambanor, utan Staten
kan låta enskilta bolag bygga dem, men. öfverenskomma med dem
antingen straxt, sedan de äro färdiga, eller någon lid derefter, att
emot något pris inlösa dem. Grundsatsen att banorna böra vara
Statens tillhörighet, är hvad jag anser vara det hufvudsakligasle och
som jag finner vara af vigt. Jag tror äfven, alt, så snart man icke
hyser den åsigten, alt man bör låta enskilta bolag bygga och sedermera
för en längre framtid bibehålla banorna såsom sin tillhörighet,
bör man bifalla denna punkt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag befarar att Utsk. ej
uttryckt sig nog tydligt, när det skiljt frågorna om hvem som skall
besörja anläggningen och bekosta banornas underhåll. Här står nemi.
i första punkten, alt banorna skulle anses såsom allmän tillhörighet.
Men tillåter man, eu|. 2:dra punkten, enskilta personer att bekosta
vissa delar af banorna, så kunna dessa icke anses tillhöra Staten,
förrän han tillöst sig de enskildes bandelar. Derföre tror jag, alt
om den 2:dra punkten, såsom jag önskar och såsom förmodligen flera
ledamöter, hvilka läsa honom med, upmärksamhet, äfven torde göra,
om, säger jag, denna punkt rättas, så lärer det vara skäl att jemväl
återremittera den lista punkten, på det alt ordalagen måtte
blifva så öfverensstämmande, alt de ej föranleda tvister framdeles.
Mina motståndare i jernvägsfrågorna må icke tro, att jag gör denna
invändning, för att aflägsna deras önskningars mål. När jag är
öfverröstad i hufvudfrågan om Statens onödiga skuldsättning i detta
fall, så vill jag, likasom Frih. Klinkowström sagt, söka göra denna
skuldsättning för riket så litet skadlig som möjligt. Derföre vill
jag bemöda mig att göra anläggningen af jernbanorna så litet kostsam
som möjligt och att icke onödigtvis belasta Staten med större
omkostnader än som behöfdes, i fall enskilda finge vara med, samt
ej heller vill jag betunga Regeringen med alla de förebråelser och
invändningar, som skulle göras, om enskilde icke finge lägga sina
bemödanden till det allmännas. För att ej blottställa Regeringen,
Den 22 September f. m.
131
önskar jag ali dessa punkter ålerremilteras, på det att ordalagen
mätte, såsom jag säger, göras rigligare än de nu äro.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Dä alla de talare, som hittills
yttrat sig, äro af samma tanke i hufvudsaken, eller anse, att jernvägs-anläggningarne
böra utföras genom Statens försorg, och det endast
är med afseende pä ordställningen, som man hyser tvekan,
huruvida den J:sta §:n må kunna bifallas nu genast, eller om den
för fullständighetens skull bör återremitteras och omredigeras, mä
det vara tillåtet för mig, som deltagit i denna §:s tillkomst, alt söka
förklara §:ns ordalydelse och häfva de betänkligheter, som upkommit
i afseende på redaktionen. Man har anmärkt alt orden: ”såsom
allmän tillhörighet”, i förening med stadgandet i 2:dra §:n, skulle
tillkännagifva, att dessa stambanor skulle af Staten bekostas, på
samma gång som besagda uttryck Ifkväl skulle innehålla en motsägelse
derutinnan, att enskilde jemväl skulle få bygga och bibehålla
desamma. En sådan motsägelse förefinnes dock ej i denna redaktion,
på sått Hr von Hartmansdorff förmenar. Den 2:dra §:n endast
tillåter enskilde att på egen bekostnad utföra delar af stambanor,
med vilkor alt Slaten får inlösa dem. Man har, vid upsättande
af denna §, tänkt sig, alt Staten skulle successive efter upgjord
plan upbygga olika sektioner af stambanorna. Om I. ex. en
stambana skulle byggas emellan Svartå och Götheborg, och den andra
stambanan vore afsedd att sträcka sig emellan Jönköping och
Malmö, men, under tiden, industriens behof framkallade en jernvägsauläggning
emellan Linköping och Norrköping, så skulle icke
något hinder derföre ligga i 2:dra §:n, på annat sätt, än att sistnämnde
jernväg finge byggas under Statens tillsyn, och med den
fordran derjemte, ätt denna bana skulle byggas på samma sätt som
Statens jernbanor; sedermera skulle Staten, när turen korume lill
anläggning af banan emellan Norrköping och Jönköping, inlösa den
af enskildt botag emellan Norrköping och Linköping redan anlagda
delen af denna bana, och förena den med Statens mera omfattande
jernvägssystem. Del vore obilligt, ali förhindra enskilda kommuner
eller spridda orter att på delta sätt anlägga smärre, för dem vålbelägna
stycken af stambanor på egen bekostnad, derföre all Staten
uttalat den allmänna grundsatsen, att Statens banor böra byggas genom
Statens försorg. Jag går ännu längre. Jag anser, alt de stadganden,
som finnas i 2:dra §:n äro obilliga derutinnan, att de utesluta
enskilte från deltagandet i stambanornas bekostande i sin helhet;
men detta är för ögonblicket icke föremål för R. o. Ad:s öfläggning,
och då frågan egentligen är tvistig i afseende på hvem, sorn i
främsta rummet bör bekosta jernvägarne, och hvem, som bör blifva delaktig
dels i vinsten och dels i förvaltningen af dem, så är del just derföre,
som Utsk. vid upsättning af sitt Utlåt, skiljt dessa frågor, och i det
förslag till enskildes deltagande, som Biksgäldsafdeiningen upgjort
och som jag uptagit i min reservation, hvilken medföljer detta
StatsUtsk:s Utlåt., förekomma alla dessa serskilda stadganden i förening
med och efter den 2:dra §:n. Sedan den Usta punkten var
'J*
isa
lien 22 September f. m
i StalsUlsk. afgjord och bifallen, och den del af 2:dra punkten,
som finnes här uptagen, likaledes blifvit af Utsk. bifallen, så afslogs
sednare delen utaf afdelningeDS förslag, men icke på grund
deraf, alt man dertill ansåg sig bunden af de beslut, sorn innehållas
i lista och 2:dra §§mes bär uptagna momiter, utan derföre,
att Utskis majoritet, sorn dervid likväl var ganska knapp, trodde sig
finna delta förslag icke förtjena något serdeles afseende.
För dem, som önska att Staten skall bygga jernvägarne, är
det således i min tanka klokast att bifalla lista punkten, sådan den
är, ty i annat fall försättes frågan åter på den ståndpunkt den innehade
när den började att behandlas. Då komme det nerol, att
afgöras försl, vare sig på sätt Gr. von Rosen eller andra föreslagit,
huruvida jernvägarne skola byggas af bolag eller af Staten. Den
frågan komme alltså ånyo alt bero på handläggning af Disk., hvarmed
någon tidsutdrägt säkerligen vore förknippad, och sorn man
heldre må undvika, der det sig utan skada göra låter; alltså och
ela, på sätt jag redan anmärkt, i denna lista punkt icke någon
egentlig meningsstrid ägt rum, torde icke heller något hinder möta
för bifall lill meranämnda punkt.
Frih. Raab, Adam Christian! Jag tillhör deras antal,
som icke endast lifligt önska alt landet matte få jernvägar, utan
äfven vilja bifalla grundsatsen i lista punkten, nemi. all jernvägarne
hufvudsakligen må anläggas genom allmän försorg och genom
fhalén få tillsyn och förvaltning, men jag kan icke neka att jag
delar den betänklighet, som blifvit uttalad af Hr von Hartmansdorff,
att verkligen ordställningen här, sådan som den nu blifvit föreslagen
i lista punkten, skulle lägga hinder i vägen för ett så beskaffadt
tillägg lill 2:dra §:n, som det, hvilket i Hr Bildis reservation finnes
föreslaget, och som blifvit af Riksgäldsafdelningen tillstyrkt. I Hr Bildts
reservation framställes det förslag lill beslut, att ”de('är enskilda
personer medgifvet, att efter skedd aktieteckning, under nedan föreskrifna
vilkor och förbehåll, deltaga i kostnaderne för stambanors
anläggande, samt derigenom bereda sig rätt till delaktighet i afkastningen
af dessa jernbanor”. Om man nu vill tänka sig, alten
sådan mening skulle göra sig gällande, så står det icke tillsammans
med den föreskrift, som finnes i lista §:n, der det heter, att stambanor
skulle anses såsom en allmän tillhörighet, d. v. s., att väl
fingo enskifte bidraga med större eller mindre delar tilläfventyrs,
men de fingo icke någon delegarerätt till de banor, som de sålunda
bekostade. Delta anser jag vara en motsägelse, och om 1 ista
punkten antages, sådan den är, så anser jag, att man derigenom
afklipt sig möjligheten att kunna i den 2:dra §:n inlägga ett sådant
tillägg, som här blifvit föreslaget; ty man kan väl icke gerna tänka
sig, att man skulle kunna inbjuda folk att deltaga i ett arbete på
samma gång som man säger dem, alt de icke få någon eganderätt
dertill. Således tror jag, att lista punkten antingen bör återremitteras,
eller också skulle jag önska att den helt enkelt finge någon
förändring i lydelsen, så att man uteslöt orden: ”anses såsom allmän
tillhörighet och”. Derigenom skulle punkten få följande ly
-
Den 22 September f m,
133
eleise: ”med hänsigt till ifrågakommande jernvägsanlåggningar inom
Sverige, antages och fastslälles den grundsats, att alla stambanor
hädanefter anläggas och utföras genom Statens (der skulle jag också
vilja taga bort ordet ”omedelbara”, ty man kan tänka sig möjligheten
deraf, att Staten utförde dessa banor genom entreprenad
och då vore detta ord icke tillämpligt) försorg, samt alt sålunda
anlagda stambanor, med allt hvad dertill hörer, komma att stå under
Statens tillsyn och förvaltning”.
Hr Hjerta, Lars: Upkommen något efter sedan discussi onen
börjat, har jag hört sägas, att alla de talare, som yttrat sig i frågan,
varit af den tanken, att man borde bifalla den i 1 :sta punkten framställda,
grundsatsen, att alla slags s. k. stambanor hädanefter skola
anlävgas och utföras genom statens omedelbara försorg. Denna
upgift ger mig föga anledning att hoppas, att den åsigt, för hvilken
jag anser mig pligtig att yttra några ord på delta rum, skulle vinna
något gehör, men med afseende på framtiden skulle jag anse
orätt att hysa någon betänklighet för att uptaga några ögonblick
af R. o. Ad;s tid, för alt fä uttala en öfvertygelse i detta ämne,
sorn strider emot hvad jag hört alt föregående talare hafva yttrat.
Under disenssionen i frågan om fondsystemet hörde vi de talare,
som voro ifrigast för detsamma, yttra sig i afseende på de hufvudsaklig!
jernbanorna, som skola Utgöra kommunikation genom landet,
att det vore en fråga af underordnad beskaffenhet, huruvida dessa jernvägar
komme att bära sig eller icke; detta borde representationen
icke taga i betraktande. Jag tager mig friheten fästa mig vid detta
yttrande derföre, att jag tyckt att det till en hufvudsaklig del karakteriserar
utgångspunkten hos dem, som hade bestämt den karaktérsskillnad
emellan stambanor och bibanor, som man framställt i
detta Betänk., äfvensom att Staten bör bygga dessa stambanor.
Jag vill icke klandra hvad jag må kalla det vackra i dessa talares
öfvertygelse, ty det finnes vissa högre hänsigter, hvilka jag också
till en viss grad erkänner ifrån Statens synpunkt, som äro, att man
icke bör se på de materiella utgifterna, då det rörer föremål, som
kunna vara nyttiga för samhället i det liela'; men jag tror likväl,
alt man icke får allt för mycket öfverlemna sig åt denna ideella
riktning, om, raan icke skall äfventyra alt ådraga samtiden och en
del af efterkommande svårigheter, för hvilka de sedan torde komma
alt med stort skäl klandra en föregående tid. Jag tror att det
vore fruktlöst måhända att under den ifver, sorn nu råder för de stora
jernvägarnes anläggande, söka motsätta sig de åsigter, som synas
vilja göra sig gällande vid delta tillfälle, såsom det stundom är
med stora politiska och industriella frågor, hvilka kunna bemägliga
sig en hel nation med en viss svindlande fart, som gör det nästan
omöjligt att framkomma med elt mera lugnt res-onnement, och
mera afseende på de serskilda förhållanden, som för tillfället ega
rum. Jag tager mig endast friheten att (öra delta ämne tillbaka
blott tio år. Om någon för tio år sedan skulle hafva föreslagit
vid en riksdag, att R. St. skulle bygga jernvägar för detta land,
till den omfattning, som nu är i fråga, så vågar jag temligen
m
Den 22 September f. m.
tryggt siiga, att det då skulle inom R. o. Ad. hafva ansetts för den
mest svindlande fantasibild, som man möjligen kunde imaginera sig.
Jag ber vördsamt att de talare, som nu äro så ifriga för denna sak,
icke måtte, af hvad jag nu sagt, förledas att tro, att jag skulle vilja
uphäfva mig till en obehörig klandrare af deras åsigt, men såsom
något stöd för hvad jag haft äran nämna, så skall jag taga mig friheten
föra minnet tillbaka till den första tidpunkt, dä här blef fråga
om jernvägen emellan Orebro och Hult, och hemställa lill dem, som
då voro nät vartde och påminna sig öfverläggningarne om den saken,
huruvida icke då denna jemförelsevis så ringa jernväg ansågs såsom
problematisk och öfverstigande landels krafter, samt såsom ett med
stora upofliingar förenadt företag, söner icke skulle bära sig. Jag hemställer
äfven till dem, huru man då skulle hafva bedömt den saken,
om någon hade satt i fråga alt Staten skulle direkt genom sin egen
försorg och genom sina embetsman företaga sig att bygga en sådan
jernbana. Om man noga vill draga sig till minnes hvad som då,
passerade, så skulle Hrrttte möjligen få en anledn. all icke med alltför
mycken stränghet bedöma den andra frågan, som jag nyss hade
äran framkasta, f alla fall vill jag icke på något sätt bestrida både
det stora och sköna i den idéen, alt stora jernvägar må kunna anläggas
genom landet. Jag vill icke heller gå så långt och säga, att
det öfversliger landels krafter. Jag vill göra alla möjliga concessioner
i delta hänseende, men, mina Hrr, jag vågar dock på det högsta
anhålla, att Hrrme ville cousiderera en sak, nemi. att icke såsom
en uteslutande princip fastställa det, all Staten skall såsom ett
slatsbestyr emottaga detta upbyggande af jernbanorna. Jag har sett
att i Utskis Betänk, står att Staten har gjort det i flera länder. Jag
får då bekänna, att jag för min del är nog okunnig, för att icke
veta, på hvilka ställen det skett, och det vore rätt intressant, om någon
af Ståndets ledamöter ville uplysa, om det finnes något enda
land der detta har skett. Man har här under föregide discossioner
nämnt att sådant har skett i Belgien, men det är ieke förhållandet,
ty visserligen byggdes de första jernbanorna der för att tillhöra Staten,
men'de byggdes af ett kompani. Så har man också-antagit
såsom en grundsats i de flesta länder, och så är del äfven antaget,
såsom en ända till pedanteri hos oss drifven grundsats, att, i afseende
på arbetens utförande och leveranser lill Staten, skall allting gå
genom entreprenörer och kontrakter med enskilta. Del myckel enkla
skälet dertill är, att Slaten må kunna veta hvad den på hvarje sak
upoffrar, och att Staten hellre underkastar sig ett arbetes utförande
något dyrare, än hvad den sjelf skulle kunna utföra .det för, blott
för att kunna veta hvar gränsen är för utgiften. Jag medgifver visserligen
att det finnes undantag från denna regel, nemi. i hvad som
hörer till vissa arbetens utförande för försvarsverket vid befästningar
och inom marinen, men jag känner icke lill hvilka resultater det har
ledt eller huruvida dessa arbeten kostat mera, än om de blifvit ut
förde
af enskild man. Det gifves en ganska lätt förklarlig anledn.
hvarföre sådana arbeten kunna utgöra ett serskildt undanlag ifrån
den eljest etablerade allmänna regeln, och jag föreställer mig att
det är, dels att en viss secretess skal! iakttagas vid dessa arbeten, på
Den 22 September f. m.
135
det att icke planerna må blifva upläckla, och dels att den disciplin,
som finnes inom försvarsverket, icke tillåter en blandning med enskild
entreprenörer, eller att den icke tillåter alt arméens och flottans
manskap skulle kunna ställas under dessas befäl. Detta anser
jag vara orsaken, men i allt öfrigt veta vi, att det har blifvit vidtagit,
såsom en generell regel, alt alla publika arbeten utföras genom
entreprenad, eller åtminstone tle flesta. Betrakta vi nu åter många
andra tillfällen, der byggnader utföras på Statens bekostnad genom
dess embetsman, så är det märkvärdigt att se hvilka resultater deraf
upkommit. Om vi t. ex. betrakta upförandet af husbyggnader, så
skola vi få se, att, vid de flesta tillfällen, så har Staten tillgång pä
embetsman, som troligen förstå, lika så väl som några andra, att upgöra
kostnadsförslager, och likväl är det högst sällsynt, att någon sådan
byggnad blifvit upförd inom det af Öfver-Inlendents-Embetet
gjorda kostnadsförslag^. Jag vill erinra huru förhållandet varit med
byggnaderne för kasernen vid Lifgardet lill häst och Garnisonssjukhuset,
som här på detta rum har varit föremål för de liflaste debatter,
i anseende till de anslag, som dertill erfordrades utöfver de
första och andra gången upgjorde kostnadsförslagen. Jag ber att få
erinra K. o. Ad. huru det har gått med vissa af våra fängelsebyggnader.
R. o. Ad. torde hafva i minnet huru det var när proposin
kom till R. St. om ett national-museum. Denna fråga var föremal
för lifligt motstånd inom flera Stånd. Hvad var orsaken lill della
motstånd? Ingalunda obenägenhet för att bevilja anslag lili ett national-museum,
åtminstone till en ganska obetydlig del, utan orsaken
dertill var, att det var förutsatt att det anslag, som begärdes, icke
skulle räcka lill upförande af den byggnad, som åsyftades. Delta förutsattes
inom nämnde Riksstånd, oaktadt på Regeringens sida försäkrades,
att man skulle bålla sig inom kostnadsförslag^. Emedlertid
har det, fastän frågan upgjordes genom förstärkt StatsUtsk. och oaktadt
Regeringen af de betänkligheter, som då framställdes af RiksSt:n,
naturligtvis hade all anledn. till att söka att icke få dementi,
oaktadt allt detta säger jag, så har förhållandet blifvit det, att nationalmuseum
troligen kommer att kosta dubbelt så mycket, som Regeringen
begärt. Hvad kan nu orsaken vara dertill? Aro väl de personer,
som på Regeringens vägnar hafva updrag alt utföra dessa arbeten,
äro de okunniga, oskickliga, oredliga? nej, jag svarar högtidligt
nej derpå. Det är personer, som åtnjuta den största aktning,
som ega stora kunskaper, som hvar och en skänker sin hyllning,
derföre att de förstå sin sak; men något annat måste finnas, som
gö(;, alt vid alla de arbeten, söm Regeringen låter utföra genom sina
egne embetsman, såsom alla de saker, hvilka verkställas såsom ett
slags stalsbestyr, blifva kostnaderne mycket högre än de beräknats
ifrån början. Om nu delta, mina Hrr, visar sig icke sällan vara
förhållandet i afseende på upförandet af en simpel byggnad, simpel,
icke i följd af sin konstruktion, ty den kan vara mycket vacker,
men jag kallar den ett simpelt företag i så målto, att man bör
kunna vara i tillfälle vid eu sådan byggnad alt beräkna hvad materialierna
kosta, hvad arbetet kostar, huru mycket updragningen af
en mur skall kosta, hvad grundläggningen och del hufvudsakliga af
136
Den 22 September f m.
inredningen o. s. v. skall kosta; om nu, alli detta oaktadt, erfarenheten
visat, alt när detta utföres såsom stalsbestyr, den beräknade
kostnaden nästan alltid öfverskrides, så frågar jag, hurudanl skulle
förhållandet blifva vid en sak, som, jag vågar säga det, ,är jemförelsevis
lill den grad obekant, som anläggandet af jernvägar, och när
det är fråga om jernvägar lill en sådan utsträckning, der roan möter
i många fall en okänd terräng, der många hinder upsla att öfvervinna,
hvarmed man icke är så bekant här i landet? Tillser man
nu hvem som bidragit till dsona motion om banors anläggande genom
Statens omedelbara försorg, så, med all aktning för Konungens
Rådgifvare, lärer väl ingen kunna säga, alt del finnes någon ibland
dem, som har haft praktisk befattning med eller praktisk kännedom
om jernbanors utförande. Det är visserligen sannt, att Konungens
Rådgifvare hafva haft tillfälle till att rådfråga personer, som hafva
.deltagit i sådana arbeten, men jag tror icke att det är tillräckligt,
ty om del blir fråga om framdeles, att under Statens egen omedelbara
tillsyn utföra sådane arbeten, så måste man hafva mera kännedom
i ämnet, än som härom finnes hos oss. Ibland SlatsUtsk:s ledamöter
vet jag icke heller mer än en eller högst två, som har någon
sådan praktisk kännedom om Ingeniörs-vetenskapeu, alt han
skulle kunna utföra ett sådant arbete, och en af dessa ledamöter har
jag sjelf hört under hand förklara, att han ansåg delta StalsUtsk:s
förslag i verkställigheten vara lemligen vågadt oell äfventyrlig! för
framtiden. Jag hoppas att jag icke begår någon indiscretion, då jag
utan anförande af luns namn omnämner delta.
Pä grund häraf vågar jag till R. o. Ad. hemställa, huruvida det
kan vara riktigt alt man, innan man har afgjorl någonting i det
enskildta eller materiella af frågan, börjar roed att fastställa den
grundsatsen-, att Staten skall genom egen försorg utföra alla hufvudsakliga
jernbanor, och hvad slags garanti nian har derför, att den
beräknade kostnaden af 47 milhr skall räcka. Hvad garanti har
man, om förelaget skall börjas genom Statens försorg, att icke dessa
jernbanor börjas samtidigt på många punkter, och när de äro halffärdiga,
så äro anslagen slut, på samma sätt sorn det tillgått i afseende
på neutralitetens u prutt hål lande. Jag anhåller, att icke några andra
slutföljder dragas af jemförelsen, men då Regeringen kommer med
begäran om nya anslag, så fordrar nationaläran alt folket skall mola
Regeringen, och man kan icke lemna ett sådant arbete halfgjord!,
ty då skulle man få vidkännas håde förlusten af hvad som redan är
gjordt och skammen för missräkningen, hvilken då mäste framdragas
för utlänningen. När de .47 milhne väl vore begagnade, så
skulle man redan svara för en årlig utgift af 2 milhr till räntor
och amorlissement, och likväl finge nationen troligen ikläda sig en
lika stor summa ånyo för fullbordandet af dessa företag. Hvart
skulle detta taga vägen? Jo, man hade dä ingen annan utväg, för
att icke nödgas öka den direkta bevilln:n eller synliga beskattningen
på debetssedlarne, än att taga sin tillflykt lill bränvinsskatlen, och
sedan den icke räcker lill, kommer man till samma utvägar, som
måst vidtagas i andra länder, att lägga högre tull på salt, att öka
tullarne på tobak och socker o. s. v., med ett ord sagdt, att göra
Den 22 September f. m.
137
lifvet dyrare för den arbetande klassen. Då får den stora massan
af folkek, om man också anser att national välmågan på det hela blifver
ökad genom jernvägarne, icke anledn. att välsigna ett sådant
'företag, om det är gjort på det sätt, att det skulle ådraga dem fortfarande
utgifter, i hvilka man icke kan inse någon lindring för
framtiden. Man har här under föregide discussioner åberopat de
stora fördelarne af statslån i andra länder. Vi se hvartill detta
har ledt, t. ex. i Frankrike. 1 Frankrike har den lältsinnigheten
att ständigt betacka ökade utgifter genom lån, en gång ledt till reduktion.
Efter denna reduktion försöktes det på alla möjliga sätt
att nedsätta dessa stora utgifter, som drabba del lägre folket, såsom
saltskatten o. s. v. Den nuvaride Regenten i Frankrike har, efter
hvad man vet, oaktadt allt hvad man eljest kan hafva att anmärka
emot honom, haft för ögnaroärke att uppehålla sig genom att åstadkomma
fördelar för de arbetande klasserna, men han har icke varit
i stånd alt komma derhän, alt nedsätta dessa för det dagliga
lifvet tryckande afgifter. Då vårt land nu är så lyckligt, att
icke ännu hafva behöft löpa in på denna bana af taxor, som (rycka
Engelska och Tyska nationerna, och hvilka de ådragit sig i fordna
tider, så tror jag, att man nu bör akta sig för att etablera såsom
principer sådané beslut, hvilka i min tanka ovilkorligen skulle leda
till olyckor för landet. Jag tror icke derföre alt man bör förkäsla
den åsigten, att Slaten skulle kunna blifva egare af banorna, emedan
det är en theoreliskt fullkomligt riktig tanka, men man har
icke behof alt framställa detta såsom princip ifrån början. Jag tror
det rikligaste vore, att, om R. St., för att gå till mötes en otvifvelaktig!
hos hela nationen upkommen benägenhet och föra oss till kommunikationsanstalter,
som kunna sätta oss i litet närmare förbindelse
med hela Europa uti vår industri, om säger jag R. St., med
afseende på de stora tillgångar, som nu serskildt kunna förefinnas,
och äfven med den utväg, som nit tyckes blifva bifallen af R. St.,
att kunna anvisa på framtiden för att gynna jernvägsaniäggningarne,
vid denna Riksdag ville anslå, jag vill antaga ända till 10 milhr
för detta ändamål, ty det är icke vårdt att pruta på små summor i
sådant fall, R. St. stadgade den grundsats, alt Regeringen icke
skulle såsom slatsbeslyr utföra detta företag. Jag tror att nationen,
om den finge veta hvilka upoffringar den måste göra, hellre borde
upoffra en bestämd summa på hvart och ett sådant företag, och
anhålla hos Regeringen alt den mätte i det fallet först och främst
fästa sig vid de utvägar, som, med de bästa garantier för utförandet,
tillika kunde erbjuda de billigaste vilkoren. Då vore man inne på
den sak, sorn bör betraktas vid hvarje beräkning af klok hushållning,
och man hade den ovilkorliga fördelen, att, om Regeringen och
R. St., på det sätt jag nu har sagt, hufvudsakligen och i första
rummet understödde de jcrnvägsföretag, som kunde snarast återbetala
sig och vid hvilka man hade största säkerhet för att de icke blifva
halfgjordt arbete, som öfvergifves, såfå ju Regeringen och R. St. också
tillfälle att, i samma mån som de erhållna lånebidragen återbetalas,
kunna befordra så många flere företag i samma väg; hvaremot det
är tydligt, ali, om man, såsom en ledamot i förra plenum yttrade,
138
Den 22 September f. m.
icke fäster något afseende på hvilka jernvägar, som kunna mer eller
mindre bära sig, utan blott följer en viss idé, så skulle tillgångarne
naturligtvis förr ullömmas, än om jag försl befordrar de företag,
som hastigast återbetala sig.
Då frågan kommer att återremitteras ifrån flera Stånd, så anhåller
jag äfven om återremiss till SlatsUtsk. af lista punkten, med
anhållan, att Utsk. mätte laga i öfvervägande de anmärknir, jag nu
tagit mig friheten framställa.
Hr von Troil, Sam. Gust.: De flesta talare, som hittills
yttrat sig, hafva godkänt innehållet af lista §:n, men önskat, efter
hvad jag lyckt mig finna, alt äfven ett af de vilkor, som 2:dra §:n
innehåller, nemi. det om kostnaderne för stambanorna, skulle, i likhet
med hvad K. M. i Sin Propos. föreslagit, sammanfallas i den lista
punkten. Jag tror att Utsk. gjort ganska rätt, då det sönderdelat
denna punkt af den Kongl. Proposin, emedan det nu visar sig, alt
den hufvudsakliga striden här har afseende just på hvad som i 2:dra
punkten af Utskis förslag influtit. Det visar sig bäst deruti, attalia
talare, utom den sista, hafva hufvudsakligen instämt i den första
punkten af Utskis förslag. Jag anhåller nu att få uptaga några anmärknir,
som blifvit gjorda.
Frih. Raab har anmärkt, att lista §:n icke borde kunna bifallas
sådan som den är, på den grund att det skulle förhindra Ståndet
att, derest Ståndet sådant ville besluta, i enlighet med Hr Bildts
reservation, ingå på det förslag, att enskilde aktieegare måtte kunna
inbjudas alt med penninge-lillskott bidraga till banbyggnader. Derest
Ståndet iDginge på ett sådant förslag, ansåg Frih. Raalx lista punkten
icke lägga hinder i vägen derför.
Frih. Raab säger, alt om enskilde kunde få utdelning af aktier
i jernvägarne, så kan man icke säga att Staten är egare af banorna,
eller alt de anses såsom national-tillhörigheU Såvida Frihin har
med upmärksamhet genomläst Hr Bildts reservation, så bör Frihin
deraf finna att enskilta, om hans förslag antoges, skulle kunna få
tillskjuta medel, och att de tillförsäkras dels ränta ä tre proc. å sina
aktier, dels alt blifva inlösta efter utlottniug, i mån som Statens
nettobehållning sådant medgifver. Det synes således, alt, äfven om
R. o. Ad. skulle godkänna Hr Bildts reservation, så innehåller denna
reservation, att de enskilde väl kunna bidraga till de medel, som
erfordras för koslnadernes bestridande, men att desse icke derföre
kunde anses såsom egare af banan eller deltaga i banans styrelse
och förvaltning. Jag tror således, att den betänkligheten, som Frihin
ur denna synpunkt haft att bifalla den lista §in, bör kunna förfalla.
Då jag nu går att besvara den siste värde talarens anförande,
så ber jag till en början, att få fästa mig vid det första yttrande
han afgaf, som egentligen var ett uprepande af hvad han för två
dagar sedan framställde, nemi. att en talare, hvarmed han menade
mig, skulle hafva sagt, att det vore en fråga af underordnad beskaffenhet,
huruvida banorna skulle komma att bära sig eller icke, och
att man mera bör se på den stora nyttan för landet o. s. v. Delta
yttrande har jag fällt, men med den skillnaden, att jag har sagt ”i
Den 22 September f. m.
139
början bära sig.” För atl i della hänseende lugna så väl den sisle
värde talaren, som Husels ledamöter, i afseende på de åsigter jag
hyser, ber jag att få upläsa en kort strof af min motion, hvilken
finues tryckt i Ulsk:s Betänk. Pag. 9 står der: ”Slaten borde i
början ej påräkna någon omedelbar inkomst af de för jernvägsanläggningar
använda suramor; utan det allmännas vinst beredas genom
det ökade välstånd, som lättade kommunikationer alltid medförde.
Dock borde jernbanorna bära sina egna underhållskostnader.”
Dessa ord uttrycka min åsigt i frågan. Jag tror icke att man bör
låta afskräcka sig deraf, att vid anläggningen af en jernväg det skall
visa sig, att de första åren äfven denna underhållskostnad ej kan till
fullo af inkomsterna ersättas, ty det är gifvet, atl, i samma män, som
banan längre ulslräckes, i samma mån som trafiken blir liflig, i
samma mån ökas äfven inkomsten af banan, och då jag i föreg:de
plenum yttrade, atl man icke borde se sä_ mycket på huruvida banan
lill en början bär sig, så synes, vid sammanställande af dessa
mina yttranden, att dermed endast kunde afses de första åren. Jag
har väl dermed tydligt och klart uttryckt, att der banan icke kunde
bära sin anläggningskostnad, der år anläggning för tidig eller illa
vald. Delta är en grundsats, som jag ännu vidhåller.
Den siste värde talaren har frågat, i hvilka länder Staten anlagt
jernbanor. Jag skulle kunna hänvisa honom till mångå länder. Jag
vill endast nämna Belgien, Preussen och Österrike. Talaren har
visserligen yttrat, atl i Belgien äro banorna icke byggda genom Statens
försorg, utan deras anläggande öfverlemnadt åt enskilda bolag.
Jag viii icke bestrida detta, ty jag känner icke detta förhållande;
men alt det icke är fallet i Österrike, det känner jag. Hvad de
Preussiska banorna beträffar, så vet en hvar att dessa banor, som
äro byggda på Statens bekostnad, underhållas af Staten och skötas
genom dess embetsman, äro kanske de, vid hvilka den största ordning
råder. Öfvergår man derifrån lill de Engelska bauorne, som
uteslutande tillhöra enskilta bolag, så veta vi', att det är intet land,
der så mänga olyckshändelser inträffa, som der, med undantag af
Amerika, der friheten är störst. För min del tror jag, att en så
vigtig fråga som den, huruvida Staten skall vara egare af banan,
huruvida dess anläggning skall af Staten bekostas elier icke, endast
kan på ett enda tillfredsställande sätt lösas; ty om man afvek ifrån
denna grundsats, om man skulle tillåta banornas anläggande af enskilta,
så kan jag tor min del icke anse, alt landet skulle kunna
draga samma nytta af banorne, som om de anläggas af Staten. Jag
tror att, ulan atl vilja påpeka alla de stora förvecklingar, hvari Slaten
måste komma, om enskilta bolag äro innehafvare af stambanorna,
de stora hufvudstråterna för kommunikationen, det kan vara tillräckligt
all fästa upmärksamheten derpå, att, om en jernväg skulle löna
de stora upoffringar, som derpå göras, det vore i Statens intresse
att taxan för trafiken blefve så låg som möjligt. Föreställer man
sig holag såsom egare af dessa banor, så är det i deras intresse att
icke sälla afgifterne för höga. Sättas de för höga, så minskas trafiken
till följe deraf, och inkomsten, äfvensom nyttan af banan,
blir mindre än eljest skulle blifva förhållandet. Men deremot finnes
140
Den 22 September f. m.
det en punkt, hvarunder man icke kan sätta afgiflerne, utan alt minska
vinsten, och det är denna punkt, som dylika bolag måste iakttaga,
hvaremot Staten, i händelse den blir egare af banorna, kan
se mera på landels fördelar^ än på direkt vinst, och Staten kan nedsätta
dessa taxor, för att befordra industriens och odlingens framsteg.
Det är derföre jag tror det vara af vinst att Staten och icke
enskilte må vara egare af banorna.
I afseende på Snläggningssättet har samme värde talare mycket
förordat entreprenad-systemet, äfven i afseende på jernvägarne. Och
han har i detta afseende åberopat kostnaderne för fästningsbyggnaderne
och National-Musenm. Hvad våra fästningsbyggnader angår,
så tror jag, att hvar och en måste erkänna, alt de äro i vårt land
utförda, icke blott med en serdeles fulländning i afseende på arbetet,
ulan äfven med en kostnad, som förvånar något hvar, som hör de
obetydliga summor, som derpå blifvit använda. Jag ber äfven den
värde talaren fästa upmärksamheten på den utmärkta omsorg, hvarmed
byggnaden för National-Museum verkställes, och de dyrbara
materialier, som dertill användas, och jag tror, att äfven han och
många andra, ehuru de icke tillhöra yrket, mäste erkänna, att äfven
bär är mycket gjort för en jemförelsevis ringa penning. Hurudaul
är förhållandet, om man öfverlemnar utförandet af större eller mindre
arbeten för entreprenad? Jo sådant, att hufvud-entreprenören
kommer öfverens med andra entreprenörer, dessa åter understundom
med andra under-entreprenörer, o. s. v. Vinsten måste blifva stor
för de enskilte, om den skall kunna förslå att delas på så många
händer. Jag tror föröfrigt att, hvad jernvägsbyggnader beträffar,
man bort hafva den försigtigheten och, jag får tillika säga, den
grannlagenheten emot de Hrr, som finnas inom delta hus, och som
deltagit i Köping-H,nits- och Norbergs-jernvägarues byggande, att
icke framkasta några ord örn förträffligheten af dylika banors utförande
på enskilt väg. Det kan icke falla mig in att kasta någon
förebråelse på dessa personer, som, efter hvad vi alla veta, gjort
allt hvad på dem ankommit, men det torde icke vara någon hemlighet
härvid, att ledningen af dessa angelägenheter icke skett såsom
man skulle önskat, och jag tror, ali frågan om entreprenörer vid
jernvägsanläggningars utförande, vare sig för Staten eller enskilta
bolag, här aldraminst bort väckas. Jag ber att få fästa upmärk
samheten
derpå, att äfven jag, Mine Hrr, hyllar den satsen, att enskilt
arbete kan erhållas för mycket bättre pris än allmänt, då det
är sådane enskilte arbeten, som verkställas af en person för egen
räkning; men deremot visar sig det, efter mitt förmenande, icke
slå in, att de större arbeten, som af stora bolag eller Staten, genom
„ entreprenad, verkställas, erhållas för bättre pris än ganska många
arbeten, som utföras af Staten. Det är icke sagt att Staten skall engagera
eller vidtala hvarje byggnads-chef eller hvarje arbets-chef eller
handtlangare. Då en bana bygges genom Statens försorg, är Regeringen
oförhindrad alt dertill använda den skickligaste utländska eller
inländska byggmästare, som kan erhållas, och sälta honom i spetsen
för ett sådant förelag, och jag tror, att på delta sätt, sådane
arbeten böra kunna verkställas för lika billig kostnad som något en
-
Den 22 September f. m.
141
skildt. Vi hafva elt exempel i delta fall ganska nära för handen,
som jag för flera månader sedaD här åberopade. Vi hafva alla sett
den vackra slussbyggnaden, här i Stockholm. Vi vela alt den är
omsorgsfullt utförd och alt kostnaderne likväl understigit förslaget.
Hvarföre har della kunnat inträffa? Jo, derföre att man med fullt
förtroende har lemnat updraget ät en utmärkt byggmästare. Om nu
detta updrag blifvit honom lemnadt af Staten eller af Stockholms
Drätsel-kommission, så måtte detta komma på ett ut, ty hufvudsaken
med alla sådane - företag är att Slaten skall, så mycket som
möjligt är, borttaga alla onödiga kontroller. Del är dessa kontroller,
elier skyldigheten alt vid hvarje tillfälle följa formerna, som göra,
att de allmänna arbetena blifva dyra, men jag tror, att om dessa
onödiga kontroller borttagas, så kunna allmänna arbeten på Statens
' bekostnad och under dess ledning verkställas fullt ut för lika billigt
pris, som om de utföras af enskilte, och jag vågar på, alt arbetet
blir bättre. Jag ber att få fästa npmärksamheten derpå, att 'det är
en entreprenörs intresse alt göra så dåligt arbete som möjligt, flan
måste göra det så pass godt, att det måtte blifva antagligt, men
hvem kari, Isynnerhet på en så vidsträckt linie, som en jernbana,
följa honom onphörligt? Oaktadt all sorfällighel, kan då inträffa, att
kontrollen icke blifver tillräcklig, men denna svårighet kan undvikas,
om arbetet sker på Statens bekostnad.
Här är äfven yttradt, alt om banorna öfverlemnas åt Staten,
så är det möjligt, att koslnadsförslaget icke blifver tillräckligt, och
det är troligt att, inom kort tid, Staten kommer och begär nya anslag.
Detta är visserligen möjligt, men precist samma förhållande
inträffar med enskilt» bolag. Jag ber alt få fästa npmärksamheten
derpå, alt vid 1847 års Hiksdag, då det var fråga om anslag till
Orebro-Hult-banan, så ansågo de, som då drefvo saken, sig kunna
vara fullt belåtna med fyra proc:s garanti. Det dröjde icke längre
än till påföljande Riksdag, förrän de inkommo med ny begäran lill
Riksdagen och förklarade att, utan 5 procrs garanti, arbetet icke
kunde verkställas. De hafva fått 5 procis garanti, men på den
punkt arbetet står, fastän det genom enskilte verkslälles, så förmodar
jag, alt de icke underlåta att komma med nya framställningar.
Jag är ledsen att jäg nödgas vidröra alla dessa omständigheter, men
det är icke milt fel, utan det är den förre talaren, som dertill upkallat
mig. Vi hafva sett huru förhållandet är med Norbergs-jernbanan.
Den bygges af ett enskilt bolag. Delta erhöll af Handeisoch
Sjöfarts-fonden ett icke obetydligt lån. Det visar sig att kostnadsförslagen
voro så gjorda och arbetet så verkställdt, att det måste
afstanna. Hvad är följden? Jo, att detta bolag har inkommit till K.
M., och K. M. till R. St., med begärau om ett nytt bidrag från
R. Stms sida, såvida arbetet skall kunna fullbordas. Sådant är för
hållandet
med enskilta bolag, sådant kan det äfven blifva med Staten.
Uti det ena likasåväl som i det andra fallet, är det möjligt,
alt det först upgjorda förslaget ej är tillräckligt, men jag tror att
man ej gör rätt, då man kastar dylika förhållanden endast på de
företag, som af Slaten utföras, när det tydligen och klart visar sig,
att det lika väl inträffar med enskilta.
142
Den 22 September f. m.
Här liar slutligen just i detta hänseende blifvit framkastad en
insinuation, som jag för min del tycker vara serdeles illa vald och
föga på sin plats. Man har nemi. påpekat Regeringens begäran
om kreditiv för neutralitetens upräl i hällande, och att det visat sig
äfven der, alt detta kreditiv icke är tillräckligt, utan att Regeringen
begärt mera. Tror man då att det begärda krediti vet var af Regeringen
beräknadt för en så lång tid? Anser man del icke vara
en skyldighet för Regeringen att, innan R. St. åtskiljas, af dem
äska tillräckliga medel, för att, under R. Sits frånvaro, uprätthålla
landets sjelfständighet, dess ära och anseende? Jag hade icke väntat
denna insinuation, och i min tanka ligger den utom ämnet.
Hvad åsigter man än må hysa om den 2:dra punkten i detta förslag,
så tror jag likväl, alt alla de, som verkligen önska att stambanor
måtte på Statens försorg byggas och utföras, samt stå under
dess förvaltning,' samt att vi icke må komma i allt det trassel, sora
skulle npstå, i händelse enskilte rådde om ett stycke af banan och
Staten ett annat; jag skulle tro säger jag, alt alia de, som äro af
den åsigten, kunna bifalla dem lista punkten, sådan som den nu i
Utskis förslag är upställd. Skulle den återremitteras, så ber jag att
få fästa upmärksamlveten på den våda, som deraf kunde blifva en
följd, nemi. alt man alltid skulle'tro, att en återremiss ionebure ett
hyllande af den grundsatsen, att banorna borde af enskilte bekostas.
Jag hemställer derföre ånyo, att R. o. Ad. måtte bifalla 4en ifra—
gavartde lista punkten af förslaget, hvarom jag vördsamt anhåller
att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. till Ståndet.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Utan att inlåta
mig i tvist om huruvida stambanor böra anläggas af Staten eller
enskilte, får jag nämna att de anmärknu-, som blifvit gjorda emot
formen af ifrågavar:de §, icke synas mig vara af beskaffenhet, att
böra föranleda dess återremitterande. I §:n står, att alla stambanor
skola hädanefter ”anläggas och utföras genom Statens omedelbara försorg,
samt att sålunda anlagda stambanor, med allt hvad dertill hörer,
komma att anses såsom allmän tillhörighet och stå under Statens
tillsyn och förvaltning.” Jag skulle tro, att §:n är klar och alt
ingen betänklighet i afseende på dess rättsenlighet bör upstå. Man
säde, att, genom ett framdeles fattande beslut, man skulle medgifva
alt enskilte finge deltaga med Slaten i banornas anläggning, och att
det i sådant fall icke vore riktigt att här står alt banorna skola anses
såsom allmän tillhörighet, emedan de då både vore enskiltas
och Statens; men det står likvist i §:n, ”alt alla stambanor hädanefter
anläggas och utföras genom Statens omedelbara försorg samt
att sålunda anlagda stambanor komma att anses såsom allmän tillhörighet,
” och det lärer vara tydligt, att de banor, som äro anlagda
af Staten, äro dess tillhörighet, men alt deremot, om enskilte få
tillåtelse att anlägga jernbanor, ett annat förhållande med dem kommer
att ega rum. Hur utgången än kan blifva af 2:dra §:n, så
kan jag följaktligen icke anse något hinder att antaga den första,
sådan den är, och i öfrigt har endast en talare yttrat sig emot den
grundsatsen, att stambanorna skola byggas af Staten.
Den 22 September f. m.
143
Hr Bildt: Då den af mig afgifne reservation, en!, hvilken enskilde
skulle medgifvas under vissa vilkor deltaga i jernvägs-anläggningarne,
har lyckats tillvinna sig ålskillige ledamöters upmärksamhet,
men desse ledamöter tillika frukta, det ett omedelbart bifall till
lista §:n skulle förhindra dem alt göra de åsigter gällande, som de
i detta fall hysa, så får jag förklara mig icke anse tillämpningen af
besagda åsigt, om de enskildes bidrag till jernvägs-anläggningarne,
på något sätt förhindras genom föreskriften å lista. §:n. I reservationen
är föreslaget, att enskilde skulle inbjudas, att med ett belopp
af högst ^idel bidraga till jernvägarnes bekostande. Delta skulle
tillgå på det sätt, att de tecknade sig för summor, hvilka borde insätlas,
under förra af aktier, och hvilka, efler vissa års förlopp, skulle
förräntas af Staten med 3 proc. Derigenom hlefvo dessa personer
en slags inleckningshafvare i jernvägen, om man så vill kalla dem,
men finge icke någon eganderält lill vägen. De kunde likväl verksamt
visa sitt intresse för företaget både under och efter dess fullbordande,
på det sätt nemi., alt, då flera serskilda delar af riket
läflade sins emellan att först erhålla de stambanor, sorn skulle komma
att byggas, så skulle dessa enskilda personer, genom denna teckning,
kunna gifva den bästa hänvisning på de orter, hvarest behofvet af
dymedelst lättade kommunikationsanstalter kännbarast gjorde sig gällande.
1 Under arbetet åter, skulle dessa personer, som voro intresserade
i anläggningen, äga många tillfällen att förminska de många
ekonomiska svårigheter, som kunde upstå, i fall Staten ensam vore egare
af jernbanan och denna sålunda tilläfventyrs ej hade de enskiltes
välvilja samt deras intresse i samma grad att påräkn?. Dessa personer
skulle i förstnämnde fall vara mycket måna om alt få vägen
snart byggd, emedan de desto förr kunde motse att återfå de af
dem utsatta penningarne efter pari kurs. De skulle dessutom, såsom
troligtvis för det mesta varande egendomsegare inom provinserne,
genom den bestämda ränta, sorn de er höllö, konna, med afseende å
egendömarnes afstånd ifrån jernvägarne, beräkna huru mycket de
skulle vinna i lättad transportkostnad genom produkternas förande
på banan, och denna siffra, kapitaliserad, skulle just vara det belopp,
hvarmed egendomen stege i värde medelst jernvägen. Det är
denna summa, som en sådan egendomsegare följaktligen kunde, utan
ringaste framtida npoffring, erbjuda Staten såsom lån, helst han vore
tillförsäkrad, att efter en viss tids förlopp få delta lån återbetaldt.
Detta är grundtanken af reservationen; sådana sjelfva grunddragen
af de reglor, efter hvilka enskilde skulle i företaget få taga del; och
R. o. Ad. torde finna, att enskilde här visserligen skulle upträda
såsom långifvare, men med lägre pretentioner, än långifvare i allmänhet,
och att enskilde skulle sålunda lemnäs tillfälle bidraga till kostDaderne
för jernvägarne, utan alt derföre blifva verkliga egare aff
dem. Sålunda finner jag intet hinder uti föreskriften i lista §:n,
för att icke enskilde skulle kunna, såsom afdelmn föreslagit, deltaga
i utgifterne för sjelfva stambanornas anläggning.
Man har äfven fästat sig vid ett annat uttryck, nemi. att dessa
anläggningar skulle ske genom Statens ”omedelbara” försorg. Detta
stadgande har gifvit en värd talare här anledn. att visa huru olyck
-
144
Den 22 September f. m.
ligt det i allraäuliet är, att lala Stalén utföra byggnadsföretag. Visserligen
har lian försökt att afklippa mina och de flesta andra talares
yttranden i delta ämne, derigenom att deu värde talaren förklarat,
alt egentligen icke andra än Ingeniörer eller sådane, som handlagt
upförandet af ifrägavalide byggnader, borde inlåta sig i bedömandet
af dessa frågor; men då han sjelf, mig veterligen, icke handlagt
några jernvägs-byggnads-företag, så vore han efter denna regel icke
sjelf, mer än andra i samma kälhegori, kompetent att sysselsätta sig
med denna fråga; och det är derföre som jag äfven vågar ingå i
besvarande af hans anmärkmr. Han har anmärkt, alt byggnaders
utförande genom Statens försorg skulle eul. erfarenhetens vittnesbörd
leda till säkra förluster. I della hänseende hafva härvid blifvit citerade
de stora tillskott, som Staten måst tillsläppa för Garnisonssjukhus,
Kaserner och National-Museum utöfver de ursprungligen
beräknade summorna. Jag vet alltförväl, att koslnaderne för dessa
byggnader, äfvensom för flera andra, till hvilka Ofver-IntendentsEmbetet
gjort förslag, öfverskrida dessa förslag, men för det första
är det icke Ofver-Intendents-Embelet, som bygger jernvägarne, och
för det andra är det icke sagdt, att, emedan misstag fordom skett,
de skola alltjemt fortsättas och förnyas. Det är i min tanke mera
uplysande att efterse, huruvida National-Musei-byggnaden beslutits
blifva verkställd efter det förslag, som varit upgjordt. Sedan, redan
för flera år tillbaka, man funnit del första förslaget vara oriktigt,
så upgjordes ett annat, och byggningen upföres nu i enlighet
med de beräkningar, som detta sista förslag innehåller. Hr von
Troil har redan citerat ett nyss verkställdt arbete, nemi. slussbyggnaden
i Stockholm, som blifvit utfördt inom kostnadsförslaget. Ett
annat arbete, som nyligen blifvit utfördt, och hvartill vid sednaste
Riksdagen medel beviljades, nemi. ombyggnad af Tranebergs bro,
har äfven blifvit verkställdt inom kostnadsförslaget. Jag tror att
det blef 2 eller 3 R:drs behållning derpå. Afven Trollhälte-kanal
har blifvit byggd för en kostnad, understigande det upgjorda förslaget.
Dessa exempel visa att, i vårt land, arbeten kunna verkställas
efter beräkning och någon gång äfven för lägre kostnader, än
som varit i förslagen uptagne; och dessa arbeten äro just de, som
på sednaste tiden blifvit gjorda. Hvarföre skulle man då gå långt tillbaka
till missbruk, som egt rum för många år sedan ? Någon erfarenhet
ronde jernvägsanläggningar är, så snart man vill hålla sig inom fäderneslandet,
icke vunnen, utan man måste rådfråga den utländska
erfarenheten, för att erhålla någon ledning för sitt omdöme. De
egendomliga förhållanderne i Sverige komma dervid visserligen all
något inverka, roen i allmänhet torde rådfrågandet af den erfarenhet,
som man samlat vid jernvägsbyggnader utomlands, vara det enda
sättet att få en verklig ledning för bedömande af kostnaden för arbetet.
Uti ett af Hr Rydqvist författadt förtjenstfull! arbete i dessa
ämnen får man en öfversigt af jernvägsarbelena i olika länder, hvarest
sådana banor varit byggda på flera olika sätt. i de länder, der
jernvägsbolagen ägt fullkomlig anläggnings-frihet, har qckså vingleriet
med sådane företag nått sin högsta utveckling. Huru många
' offer
Den 22 September f. m.
145
offer af enskildes välfärd den s. k. jernvägsfebern framkallat, behöfver
ja^ icke nämna. Det är kändt, att det är ett alltför betydligt
antal, så alt man får önska, det endast en ringa motsvarighet
deraf i Sverige må upstå; men hvad som är säkert, är dessutom,
att kostnadsförslag för jernvägar i England stundom mot 100
proc. och derutöfver blifvit vid ulförandet öfverskridne. På samma
sätt i Amerika. Deremot i Belgien, der Staten anlagt jernvägarne,
hafva kostnadsförslag^) icke öfverskridits. Ja, säger Hr Hjerta, Staten
anlade visserligen jernvägarne i Belgien, men updrog åt enskilda
kompanier att utföra dessa anläggningar. Jag frågar då, finnes väl
något hinder i vägen genom lista punkten-lagdt derför, alt icke
Svenska Regeringen skulle kunna låta ett enskildt kompani, en enskild
Ingeniör, bygga jernvägarne? Iugalunda, men det skall vara
Statens eller med andra ord, dess laglige målsman, som vidtager
denna anordning. Man må icke, för ali vinna några skilling på en
entreprenad, att jag så jnå säga, slumpa bort jernvägsanläggningarne;
men här finnes alldeles icke något hinder för Regeringen, att gå
tillväga på samma sätt man gjort i Belgien, och som roan tror vara
tjenlig! för oss. Om åter ex.emplet af Belgien icke erkännes, så
ber jag att få fästa Hr Hjertås upmärksamhet på eli annat land,
som befunnit sig väl af statsbanor, nemi. Hannover. Der hafva förslagen
upgått till 13,854,703 Thaler, men banorna hafva i verkligheten
blifvit byggda för 12,793,000 Thaler, likvisst oberäknadt
räntor under byggnadstiden. De för Hannover upgjorda kostnadsförslag
hafva den förtjensten, alt de närma sig verkligheten, hvilket
äter härrört deraf, all kostnadsförslagen derstädes voro upgjorda med
ledning af kostnaderne för de jernvägar, som förut i Tyskland hade
blifvit byggda på enskilt bekostnad. Delta torde emellertid visa,
att sådane arbeten kunna verkställas efter upgjorda kostnadsförslag,
om man för anläggningen anslår, tillhandahåller och väl använder
de för ändamålet erforderliga medel; och detta kan Staten lättare
än den enskilde göra, emedan Slaten eger mera kapitalstyrka.
Man har anspelat derpå, alt här emellan raderna skulle stå
någonting, som icke kunde yppas, emedan del skulle förstöra disciplinen
inom arméen. Jag får, såsom ledamot af StalsUtsk., förklara,
att en sådan secreless icke bär finnes åsyftad, men då Hr
Hjerta har velat hänvisa på Ingeniörkorpsen, hvilken har sig updraget
att bygga Rikets fästningsverk, så bör detta snarare tala för
bifall lill punkten, emedan Ingeniör-korpsens sätt att bygga, just
har utmärkt sig derför, att, r förening med soliditet hos arbetet,
har detsamma alllid blifvit verkställig inom kostnadsförslag^. Kalkylerne,
som äro upgjorda för många år sedan, t. ex. för Carlsborgs
fästning, följas ännu och öCverskrirlas icke, samt hafva icke heller
undergått någon förändring. Angide dessa fakta, kan hvarje ledamot
öfvertyga sig -genom Krigs-Kolhii räkenskaper. Den värde talarens
yttrande förtjenar således icke något annat bemötande, än att
jag hänvisar honom och enhvar annan lill att af nämnda räkenskaper
laga kännedom.
Man har dessutom ansett den ifrågavartde punkten böra åter12
II. 10
146
Den 22 September f. m.
remitteras, om det än vore endast för alt vinna tid för öfvervägande,
huruvida det icke kunde vara skäl, att låta enskilde få på ett mera
omedelbart sått deltaga i Statens jern vägsanläggningar. I detta hänseende
tror jag, att man fastmera just nu hör afgöra frågan, huruvida
enskilde böra erhålla sådan tillåtelse eller icke. Denna fråga
har varit föremål för Ulsk:s öfverläggning, och utgör nu föremål för R.
o. Ad:s pröfning. Att nu, då Riksdagen tyckes lida till slut, endast
af det motiv alt vinna lid till ytterligare öfvervägande häraf, besluta
en äterremiss, vore ju, derest andra Stånd på enahanda sätt förfore,
att nu, likasom vid sista Riksdagen, skjuta upp saken till sisla timman,
hvilket möjligen nu kunde hafva samma påföljd, som då,
nemi. att beslutets innehåll ändock blefve förhasladt. Bättre är
väl alf, då man nu har tid på sig, afgöra frågan, och att, sedan man
kommit öfverens om hufvudprinciperna, reglementera i detaljerna.
I detta afseende tror jag, att enskilde böra få deltaga i jernvägarnes
bekostande, men icke i förvaltningen, icke i utförandet, emedan dessa
sistnämnda rättigheter endast skulle åstadkomma de olägenheter, som
flere talare påpekat; och jag måste öppet förklara, då den frågan
här blifvit vidrörd, att de, jernvägsanläggningar, som hittills hafva
företagits i stor skala, och som hafva varit helt och hållet öfverlemnade
åt enskilda, icke hafva blifvit så verkställda, eller visat sig leda
till sådane resultater, att man derutinnan kan hafva någon upmuntran
att till enskilda kompanier öfverlemna utförandet af fäderneslandets
vigtigaste kommunikationsmedel.
Frih. Klinkowström: Jag hade ämnat uptaga till svaromål
några yttranden af Rr Hjerta, men tvänne föreg:de talare hafva i de
Hesta fall gjort det, hvadan jag blott behöfver anhålla att få med
dem instämma. Jag tror, alt det vöre högst oklokt och högst illa
hushållat, om det skulle uteslutande öfverlemnas åt enskilla bolag
alt utföra slamlinierna inom Sverige. Det skulle dels blifva ett
sämre utfördt arbete, dels föranleda mycket krångel och trakasserier
emellan de enskilta bolagen och Staten och dessutom framkalla vinglerier
med aktier. Delta skulle blifva ett börsspel, hvaraf bedröfliga
exempel kunna hämtas ifrån de länder, der sådant förut egt rum, såsom
t. ex. händelsen var i Preussen, der detta vingleri var så stort, att Staten
måste träda emellan, för att förekomma detsamma med alla de förluster,
som enskilte deraf ledo, hvilka endast i Preussen upgifvas
lill 6J miller thaler. Jag tror att man bör genast i början söka förebygga
sådana olyckor.
Hvad åter angår Hr Hjertås yttranden om de byggnader, som
utföras af Statens embetsmål), så får'jag fästa hans upmärksamhet
derpå, att åtminstone en del af de byggnader, om hvilka jag har
närmare kännedom, nemi. fästningsbyggnaderne, långt ifrån alt öfverskrida
kostnadsbeloppen, och långt ifrån att vara illa och oefterrättligt
upförde, lemna för dem, som vilja göra sig besvär att granska
dels kostnadsförslagerne, dels sjelfva byggnaderne der de slå,
det största bevis på deras ändamålsenlighet, samt att de icke öfverskrida
förslagen. Deremot finnes exempel på, att af enskilte entre
-
Den 22 September f. m.
147
prenörer ufförda byggnader i Stockholm eller i landsorterna, hafva
öfverskridit förslagen, eller, om de icke det gjort, så har det skett
pa bekostnad af deras duglighet, livilket jag tror vara ett väsentligt
vilkor för hvarje företag, ty Hr Hjerta lärer väl icke bestrida, att
om förslags-kostnadssuraman åtgår, så är det ofta af mindre vigt
emot alt byggnaden blir,solid och varaktigt utförd, så alt icke egaren
måhända inom få år amingen ser sin byggnad ramla, eller också
får genom reparationer mångfaldigt betala den första ehtrepenadsumman,
då han har enskild entreprenör. Hvad angår jernvägarna
i andra länder, så visa alla utländska jernvägsbygguads-räkenskaper,
alt nästan icke någon jernvägsbyggnad har kunnat blifva ulförd för
den primitivt beräknade koslnadssumman. Det har uptagits lån på
s. k. prioriterade aktier efter en ursprunglig kalkyl, som narrat en
mängd personer att ingå' såsom aklie-egare, men den beräknade
kostnaden har icke varit tillräcklig, ulan aktie-egarne hafva måst tillsätta
sin aktie-utdelning på de prioriterade aktierne, under det de måst
fullborda företaget genom direkta län.
Hr Hjerta har fästat upmärksamhelen på( de jernvägsbyggna-,
der, som i andra länder blifvit verkställda, och begärt att få uplysning
om hvilka de länder äro, der sådana byggnader blifvit genom
Statens omedelbara försorg ulförda. Ebuiu icke ledamot af
StatsUtsk., har jag likaväl med upmärksarohet följt frågan här såsom
i andra länder och jag tror mig kunna gå Hr Hjertås önskningar
(ill mötes. I Österrike (enl. en redogörelse år 1852) tillhörde 190
mil jernvägar Staten och 74 mil enskildte personer. Inga privatasällskaper
fingo bygga banor, men det synes likväl som Regeringen
sedan ämnade fastställa, att bon sjelf skulle åtaga sig de hufvudsakligaste
banorna, på samma sätt som K. M:s Nåd. Propos, här för
Sverige innehåller, och öfverlemna vissa mindre banor åt privata. På
samma sätt i Preussen. Der hafva årligen allt strängare och strängare
mått och steg vidtagits, för alt rycka banörnas anläggning från
de privata, och de underrättelser, som funnos år 1853 rör.-de den
frågan, visade att Preussiska regeringen sträfvade att undertrycka all
privat anläggning af jernbanor. På samma sätt är det i Ryssland,
der utföras banorna af Staten. Hr Hjerta kan visserligen anföra
som skäl för sitt tvifvel derpå,, att oaktadt Staten hetes- utföra dessa
banor, så finnes det enskilta éntreprenörer, som få sig updraget att
utföra vissa delar af arbetet. Så är det med alla offentliga arbeten.
Afven hos oss, der en stor del af Statens arbeten utföras genom
Stålens försorg, såsom t. ex. fåstniogsbyggnader, finnas ganska många
detaljer, som öfverlemnas åt énskildla, genom entreprenad-auktion,
men likväl fäster man i allmänhet det begrepp dervid, att arbetet
utföres genom Statens omedelbara försorg, enär Staten har sina
tjenstemän, som leda arbetena, som opgöra förslagen och kontrollera
arbetet. Meningen är icke någon annan med denna föreskrift
i lista punkten, och delta har en ledamot i StatsUtsk. förklarat.
Jag skulle således tro, att det vore både hushållsakligast och klokast
och äfven för dem, som nitälska för jernvägars utförande, det
10*
US
Den 22 September, f. m.
gaste, att , de medgifva, att nu ifrågavande jernvägsanläggningar,
nemi. stambanorna, finge af Staten ombesörjas.
Beträffande den propos. jag gjort, att Usta punkten skulle
återremitteras, på det att ett tillägg malle göras derom, att Staten
skall bekosta anläggningen, så vill jag, med anledn. af Hr Gr. o.
Landlm.-ns uplysning, Jcke vidare hålla derpå, då detta förekommer
i 2:dra punkten, utan får således helt enkelt anhålla om bifall till
denna punkt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Ang:de nödvändigheten för lan
det,
att förskaffa sig ett i möjligaste måtto fullständigt jernvägssystem,
torde meningarne vara stadgade, hvadan under denna diskussion
icke någon strid i detta afseende upstått, utan frågan har
egentligen varit om lämpligaste och bästa sättet att bygga de erforderliga
jernvägarne. I detta afseende har en värd talare, under
medgifvande, alt, antingen jernvägarne byggdes genom Statens omedelbara
försorg, eller genom enskildta bolag, Staten i allt fall skulle
tillskjuta kostnaderne, likväl ansett, att då ett bolag åtagit sig utförandet
mot ett visst anslag af Staten, så kände man på förhand
hvad vägen skulle kosta det allmänna, och kunde således vara trygg
för ytterligare utgifter i och för delta företag. Erfarenheten har
visat, äfven vid denna Riksdag, att hans åsigt i detta hänseende icke
håller streck. Det är nemi. icke längesedan K. M. gjorde Nåd.
Propos. om anslag till en jernväg, som förut erhållit anslag af
Handels- och Sjöfarls-fonden, med vilkor att bolaget skulle fullborda
jernvägen, utan något vidare anslag af Slaten, samt jemväl
derföre ställa säkerhet. Vid 1840 års Riksdag lemnades af Staten
ett ganska betydligt anslag för byggande af en kanal, med vilkor
att bolaget, utan vidare kostnader för Slaten skulle fullborda densamma
med detta anslag. Huru har detta gått? Nyssnämnde fond
har fått tillsläppa ett betydligt nytt understöd. Vid allmänna arbeten,
dem Slaten understöder med medel, antingen genom anslag
eller genom lån, men hvilka arbeten fullbordas eller utföras af enskildta
bolag, tillgår f. n. alltid så, att, på det alt Staten skall hafva
trygghet mot ytterligare utgifter, säkerhet skall ställas derför, att arbetet
fullbordas utan ytterligare tillskott från Staten; men icke desto
mindre hafva för sådane större arbeten, på sätt jag nyss visat,
ansökningar blifvit gjorde om ökade bidrag, oaktadt den ställda säkerheten
och afsägelsen af alla ytterligare anslag. Flerfaldiga gånger
hafva R. St. fått sådana framställningar. Det visar sig således
alt man alldeles icke kan vara säker för ytterligare kostnader, derföre
att ett bolag åtagit sig utförandet och derföre ställt säkerhet.
Då detta kan inträffa med sådana arbeten, som hittills varit i fråga,
vid hvilka det är mycket lättare att-, på grund af den ställda säkerheten,
uttvinga arbetets fullbordande utan ytterligare anslag, huru
mycket mindre säkerhet skulle det då vara för Staten alt kunna få
arbetet utfördt, utan ytterligare bidrag, då det är fråga om ett så
stort företag, som ett jernvägsnät öfver hela landet. Det är således
uppenbart, att om äfven enskildta bolag skulle åtaga sig jernvägsnätels
utförande, Staten icke derigenom hade bestämd sä
-
Den 22 September f. m.
149
kerhet för arbetets verkställighet. I öfrigt eger härvid den skillnaden
rum, ätt om Staten besörjer jernvägen och något misstag blir
begånget, kan man genast besluta dess rättande, så snart det förmärkes,
hvaremot, om öfverenskommelse blifvit träffad med den enskildte,
och man äfven ser alt det skall gå alldeles rasande, man
mahanda icke kan på något sätt ingripa till rättelses erhållande förr
än det är för sent. Ett exempel derpå hafva vi i den kanal, för
hvilken anslag begärdes vid 1840 års Riksdag. Den första slussen
som byggdes gick genast till omkring 180 proc. öfver kostnadsförslaget.
Man kunde naturligtvis genast se hvarthän sådant skulle
leda, men Staten hade icke med saken att göra, förrän alla penningarna
voro slut. .Följden blef ett nytt anslag. Det finnes således
icke något skäl, hvarföre man skulle på den grund, som den
siste värde talaren framställt,'-föredraga banornas byggande genom
enskildta bolag, framför deras utförande genom Statens försorg.
Icke heller har samme ledamot varit lyckligare i sin bevisning
derför, att alla förelag, hvilka gjorts för det allmännas räkning hafva
misslyckats åtminstone derutinnan, alt de blifvit alltför dyra, dyrare
än de behöft blifva och dyrare än kostnadsförslagerne innehålla.
Föreg:de talare hafva visat motsatsen. Exempel stå för hvarje besökandes
ögon så nära här intill, att någon ytterligare bevisning
icke torde behöfvas. Går man åter till de förhållanden, sorn upstå,
sedan banorna blifvit färdiga, och ser man efter den nytta och säkerhet
för det allmänna, sorn upkommer derigenom, att stambanorne
egas af slaten eller af enskildta bolag, så visar sig fördelarne af Utsk:s
förslag öfvervägande. Det är gifvet, att ett bolag, som eger banan i främsta
rummet, ser på sitt intresse att af samma bana få, i möjligaste måtto,
god utdelning och god behållning. Staten återigen kan och bör vid
stambanorna se, icke så mycket på den goda utdelningen, utan så mycket
mer på lättnaden och fördelen för trafiken. En stambana är icke till för
den ort ensamt, genom hvilken hon går, utan för hela landet och
derföre måste afseende hufvudsakligen fästas derpå, alt den göres så
nyttig som möjligt för rörelsen i allmänhet, icke derpå att deraf
erhålles den största inkomst som möjligt. Nå väl, på hvilketdera
sättet bar man den största säkerheten att delta ändamål vinnes, antingen
då Slaten, hvilken representerar det hela, eger och administrerar
banorna, eller då ett bolag, sorn likväl representerar endast
enskilda intressen, är innehafvare af ddssa banor. Frågan besvarar
sig sjelf, och bevis om fördelen af det utaf SlatsUtsk. föreslagna systemet,
torde icke behöfva ytterligare utvecklas; dermed ingalunda
menadt, alt icke Staten kan vid enskildta fall fiuna fördel vid att,
med sig associera enskildta. Sådant ämnar jag föreslå, då vi komma
till nästa punkt, och det är ganska gifvet, alt om Staten bör
ega och administrera banan, så kan det likväl alltför gerna tillåtas
den enskilde, att, af nit för saken och äfven, jag må tillägga det,
för sitt eget intresse, tillsläppa medel till jernvägarne; och att den
enskilde, genom att bidraga till banornas byggande, genom att göra
dem i orten så väl bemötta som möjligt och på dem framkalla den
största möjliga trafik, med ett ord bringar banan i hvad på den enskildte
omlankan beror, så mycket som möjligt, framåt, della låter
150
Den 22 September f. m.
alltför vål förena sig dermed, att Staten har den hufvudsakliga ledningen
vid hanornas byggande och administrationen af desamma,
ty lika väl kan den enskille få tillsläppa medel till en bana, som
administreras af Staten, sorn det låter tänka sig, att vid ett allmänt
företag, som ntföres af enskilt man, andra enskilta understödja honom
med medel, hvilka af denne sedermera återfås, och hvarå under
tiden ränta erlägges, eller precist på samma säll, som Slaten skulle
komma att göra, efter afdelningens i Hr Bildts reservation intagna
förslag. Någon stridighet emellan lista och 2:dra punkten finnes
icke. Hvad jag sagt om nödvändigheten för Staten att administrera
banorna, gäller naturligtvis endast, såsom StalsUtsk. förutsatt, om
stambanorna. Bibanorna äro af belt annan beskaffenhet. Der sammanträffar
den fördel, som ett bolag kan hafva af banan, med ortens
intressen i vida närmare mån, så att der förekommer icke delta
hinder för enskiltes öfvertagande af utförandet, men denna fråga hör
icke heller till denna punkt, utan lill en kommande; här är endast
fråga om stambanorna och der tror jag mig hafva visat, att det är
lämpligt alt Staten både eger och 'utför dem, äfvensom att detta
Utsk:s förslag låter förena sig med nästa punkt, der vi komma till
frågan om huruvida enskildte kunna få bidraga till banorne. Jag
anhåller derföre vördsamt om Hr Gr. o. Landtmms propos. på bi
fall
till denna punkt.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene: Det hade icke varit min
mening att yttra mig om första punkten. Jag hade blott velat nedlägga
min reservation deremot. Då jag vid denna Riksdag fram
lagt
ett helt annat system, så kunde jag naturligtvis icke gilla den
första punkten. Till nämnde reservation hade jag tänkt inskränka
mig af det skälet, att jag är öfverlygad derom, att hvad sorn också
på detta hus må talas om den motsatta principen, så går det icke
igenom, och att det således endast är att onödigtvis uptaga R. o.
Adis tid att utkämpa en strid, der man måste gå under; men dä
andra ledamöter yttrat sig så fullständigt i ämnet, så må jag äfven
säga några ord.
Jag måste reservera mig emot den lista punkten. Enl. mitt
begrepp och min upfattning af den konstitutionella principen, så är
denna punkt oriktig. Jag vet icke, om man är konstitutionell, huru
man skall kunna utesluta kommuuer och provinser all sörja för sitt
eget välstånd. Jag vill härvid göra ett inpass i mitt eget yttrande.
Jag har ingenting emot att Slaten förvaltar banorna. Jag är öfvertygad
om att på de aldra flesta ställen förvaltar Staten väl, men
jag anser icke för min del nödigt att Staten skall göra det ensam.
Afven i Ryssland och Preussen har detta icke blifvit etablerad! såsom
princip. Ryssland har medgifvil enskilde att bygga jernbanor,
men icke( allenast att bygga, utan äfven att ega dem, och den stora
jernbanan eges alldeles icke af Staten. I Preussen på samma vis,
såsom en af de värde talarne sjelf sagt, eges en icke obetydlig del
af jernbanorna af enskilte, och i Österrike likaledes. Jag har visserligen
ingenting emot att Staten bygger banorna, men jag är öftygad
derom, att inom kort tid skall reaktionen vara så stor, att
Den 22 September, f. m.
151
man skulle hafva varit mycket nöjd om man aldrig hade fastställt
en sådan princip. Detta är ett mycket känsligt ämne att beröra.
Man har här citerat byggnadsföretag, som slagit öfver eller under
kostnadsförslagen. 'Man kan icke ingå i en granskning af detta
ämne med mindre, än att man inkommer på personligheter, och då
de, som hafva gjort upp kostnadsförslagen, äro af oss alla mycket
väl kända och de ännu lefva, så är det högst obehagligt att ingå i
detta kynne. För min del har jag, som har byggt, både såsom embetsman
och såsom entreprenör, den erfarenheten, alt med bästa vilja i
verlden är det omöjligt att bygga för Kronans räkning så som för
enskiltes.
Jag vill blott nämna en enda sak, som visar a priori, att förhållandet
måste vara sådant. Vid arbeten för Statens räkning, så
äro der bestämda arbetstimmar för alla Statens embets- och tjenstemän,
och det veta vi ganska väl, att de timmarne icke i allmänhet kunna
tagas för tolf timmar.. Vid enskilta företag deremot, kan jag använda
huru mycket af min tid som helst, och bortköres hvarken af
en eller annan omständighet, men den ene tjenstemannen måste gå
från sitt arbete så och så dags, emedan hans kamrater vilja gå så
och så dags. Detta är en obetydlighet, som jag blott velat i förbigående
framställa, men som jag dock anhåller få fästa upmärksamheten
på, enär det dock är verkliga förhållandet. Bestämmer
man återigen beting, så är det helt annorlunda, och detta kostar
säkert mindre, således är det beting, som är det rälta. Följaktligen
skulle man väl tro, att ett arbete, som utföres helt och hållet
af privata, med privatas granskning, borde komma alt stå lägre, än
då det utföres för Kronans räkning. Jag tviflar på att jernvägsarbetena
här i Sverige, om de skola utföras af Staten, komma att så
fullkomligt fylla sin bestämmelse, som om de utförts af korporationer
eller enskilta. Att missbruk éga rum vid bplag det är en ganska
klar sak, men just derföre är det, som det icke allenast af bolags-direkl:ne
antages entreprenörer, med hvilka man gör upp aftal,
utan äfven denne antager under-entreprenörer. Då blir Direktm
kontrollant på sin entreprenör, och denne återigen, sonv omöjligen
skulle kunna, följa hela denna massa af detaljer, om han skulle utföra
dem sjelf, han antager som sagdt är under-entreprenörer, öfver
hvilka han blir kontrollör. Delta ligger i sakens natur. Jag säger
således, att jag i princip bestrider den l:sta punkten helt och hållet,
men i ock med detsamma yrkar jag alldeles icke på dess återremitterande,
ty jag vet, att örn äfven återremiss derpå beviljas, så
måste den i sakens nuvarrde skick ändock återkomma, sådan som
den är. Jag har blott velat nämna detta, såsom min enskilta reservation,
emedan jag tror det vara oriktigt i princip, att förbjuda provinser
att bygga egna jernvägar.
Hvad detaljerna angår, så kommer det,i följande punkt. Hvad
beträffar beräkning af kostnaderne för vägar och deras framtida afkastning,
så är det alldeles omöjligt att ifrån första stunden upgöra
den korrekt, emedan förhållanden inträffa, under loppet af tiden för
verkställigheten, som göra att man omöjligt pa förhand kan beräkna
dem. Således vore det till och med icke underligt, om det inom
Den 22 September f. ni.
Europa skulle finnas få vägar, hvilka blifvit byggda för deras ursprungliga
anslagssumma, men jag tror, alt den saken är nu mycket
mindre farlig än förr, ty man har nu förvärfva! en betydligt
större erfarenhet, än man hade i början. Man bar icke så fasligt
brådtom, när man gör upp kostnadsförslaget, och lemnar alllid en
ganska rund stimma för åtskilliga tillfälligheter. Emedlertid vill jag
framdraga ett exempel på huru man kan missräkna sig. Uti Köping-Huits
bolagets kostnadsförslag uptogs lösen för jorden till 300,
200 och 100 R:dr b:ko per tunnland. Nu får jag äran uplysa, att
vi hafva jord, som måst betalas med 3,800 R:dr tunnlandet, och
det grundar sig på dom af en jury. Naturligtvis är detta ett högst
extra ordinärt exempel, men det visar huru, äfven med ganska förnuftig
kalkyl, man kan komma att slå under kostnadsförslaget. Deremot
är det klart, alt när ett kostnadsförslag upgöres, såsom det
här vid slussen upgjorda, af den man, som onekligen har deu största
skicklighet i landet, och som icke har någon som kontrollerar
sig, så kan han föreslå en rund och tillräcklig summa, och säga,
jag vill utföra byggnadsföretaget, om ni antager mitt förslag, och gör
ni icke det, så bryr jag mig icke om det. När han, i afseende på
sådane arbeten, egde en låug erfarenhet, och när sedermera den
kommun, som hade att yttra sig öfver hans förslag, visade honom
det ganska rättvisa förtroendet att antaga detsamma, så är det klart
alt delta förslag alldeles icke kan slå öfver. Det vore likväl ganska
orättvist gjordt emot dem, som bygga nationalmuseum o. s. v.,
om man ville framdtraga detta exempel, för alt klandra dem, ty ett
sådant exempel inträffar kanske icke mera. Jag tycker det är nog
hardt emot dem, som upgjort förslag till den första jernväg i Sverige
och dervid missräknat sig, alt säga att man för framtiden icke
kan motse att detta skall blifva bättre än förut. Jag är fullkomligt
öfverlygad om hvad jag förut sagt på della rum, och uprepar del
äfven nu, att de fleste, som hittills byggt för Kronans räkning, och
hvilkas förslag icke gäll ihop, hafva handlat efter båsta förstånd,
men de hafva icke kunnat bygga för den beräknade kostnaden, derföre
att, då man skall bygga för Kronans räkning, så sättas siffrorna
i kostnadsförslaget så låga som möjligt, för att få saken igenom
hos R. St. Sedan inträffa en mängd förhållanden, isynnerhet när
arbetet är utsträckt på en längre lid, som göra alt det omöjligen
kan byggas inom kostnadsförslaget, och då skall man akta sig för
alt kasta skugga på de personer som byggt. Ett annat exempel på
huru litet man kan beräkna trafiken på vägarne har jag varit vittne
till. Jag var närvar:de då en af raina bekabta, som har en jordegendom
tippe i landet, blef bjuden af utlänningar ett kontrakt för
ett hittills okändt mineral, som ansågs hos oss icke vara af någon
nytta, men lpvars nytta man utomlands upläckt. Kontraktet
skulle upgöras örn eli minimi-belopp af 50,000 Skgf af denna vara
efter ett visst pris, och de ville afsluta kontraktet för 25 år. Det
hade varit en vinst af minst 3 R:dr b:ko pä Skedet, i brytning,
skrädning eller ansning och transport. Sålunda hade det gjort en
högst betydlig summa om året, som derigenom kommit landel lill
godo. För 25 år hade det gjort 3 milhr och några hundra lusen
Ben 22 September f, m. 153
R:dr. Denna spekulation kan icke utföras förr än en jernväg kommer
att inrättas i närheten, ty, oaktadt det ej vore omöjligt att utföra
detta mineral genom en landtransport af nära 3 mil, hvilket vi
i Sverige icke räkna så mycket på, så vore det förenadt med omlastning,
och delta gjorde, att der skulle fattas 3 sk. för Skedet i
kalkylen för att bära sig, och sålunda gick spekulationen om intet.
Den saken, har icke mig-veterligen förut tagits i betraktande af dem,
som yttrat sig om de jernband*, som nu äro i fråga. Blir det nu
en jernbana i närheten åf den egendomen, så lemnar den en inkomst
för den jernbanan af åtminstone 5,000 R:dr b:ko årligen. Vi se
således, att det icke är möjligt att upgöra kalkyler öfver huruvida
jernbanorna skola bära sig eller icke. Del behöfver endast komma
en sådan spekulation, för att banorna skola bära sig, och huru mycket
ryckes icke landet framåt genom dessa anläggningar! När jag
nu kan bevisa, alt denna spekulation verkligen vore möjlig, så, utan
alt taga i betraktande en enda skilling af den vinst, sorn egaren
deraf skulle draga, så fick verkligen arbetaren under loppet af 25
år nära 4 milin* R:drs förtjenst. Jag har velat yttra detta, emedan
jag tror, att man skall vara försigtig i den satsen, att banorna skola
anläggas på de punkter, der de bäst bära sig eller der de först betala
sig. Jag får lof att säga, alt jag är en af dessa förmätne, som tro
att jernvägarne i Sverige komma att bära sig, efter någon lid, öfverallt,
emedan de komma alt framkalla en sådan mängd resurser
inom landet, som nu ligga fullkomligt begrafna, och som vi icke nu
hafva begrepp om. Jag kan icke tro annat, än att det ligger i sakens
natur, att en egendom, sora förvaltas af sina egna egare, med
mycket få undantag, förvaltas bättre, än om den lemnäs till förvaltning
af de regerande. Jag tror derföre, att de af mina värde åhörare,
som tro att vägarne blifva så mycket bättre förvaltade, derföre
att Staten får hand om dem, göra ett misstag. Jag tror icke att de
skola blifva bättre administrerade af Statens direktioner och derföre,
får jag nu här säga en sak — ehuru jag i öfrigt fullkomligen gillar
Hr Bildls reservation, hvaruti han säger, alt del skulle vara enskilde
tillåtet, att deltaga i sjelfva jernvägarnes kapital — nemi. att det vore
en orättvisa att de enskilde i sådant fall icke äfven skulle få deltaga
i administrationen, och min fullkomliga öfvertygelse är, alt dervid
skulle administrationen .vinna ganska mycket, ty det är fullkomligt
säkert att först då, när de enskifte, hvilka hade del i anläggningen,
fingo vara med i administrationen, så kunde det goda verkligen
inträffa, som Hr Bildt omtalat, att man skulle önska, nemi.
att planera mångå af de svårigheter, som eljest skulle upstå för
Kronan. Jag tycker dessutom, att rättvisan fordrar, alt man skall
tillåta den, som tillskjuter sitt kapital, att vara med om förvaltningen.
Det är mycket svårt alt besvara några af de anmärkmr, som
blifvit gjorda, ronde det tillstånd, hvaruti de jernbanor träffat, som
i Sverige blifvit påbörjade af enskilta bolag. Del är ett mycket
långt kapitel, och hör verkligen icke till dagens debatt, men jag
kan säga, att egentliga.orsaken till att svårigheter upstålt för upgörandet
af saken, -har legat deruti, att vid sakens upränning vissa
grundfel vore begångna, som gjorde att man omöjligen kunde göra
154
Den 22 September f. m.
annat än att stöta på svårigheter, och ibland de grundfelen var det,
åtminstone hvad Köping-Hults-banan anbelangar, att der var lemnadt
tillfälle Tör Regeringen, troligen af omtanka hos representationen,
alt tillse, att allt komrne att gå väl lill, och då Regeringen
vidtog åtgärder, för att fylla detta updrag, så upkom derigenom
en tidsutdrägt, sorn fullkomligt omskapade alla de financiella
förhållanderne, och detta har, snart sagt, verkligen varit
anledningen till alla de svårigheter, som träffat Köping-Hultsbanan.
Beträffande Norbergs-vägen, så, när jag läste bolagsreglorne,
sade jag till en aktie-egaré, att bolagsreglorna innebära bolagets
uplösning. Jag har sedermera flere gånger talat med honom, och
han har sagt mig: ”ni hade fullkomligen rätt i hvad ni yttrade men
hvad åter anbelangar Köping-Hults-bolaget, så gläder det mig få
nämna, alt jag tror det icke skall existera några svårigheter mera,
åtminstone i förhållande till de förändrade licfsomsläudighelerna. Jag
vill icke yrka på lista punktens återremitterande, men jag reserverar
mig fullkomligt emot principen, och jag år öfvertygad om, alt
framtiden i det fallet skall utvisa att jag bjär rätt.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Om jag ansåg det behöfligt,
så skulle jag icke underlåta att vid denna punkt yttra mig med någon
större sorgfällighet, men jag tror, att R. o. Adis åsigt i detta
afseende är så pass stadgad, alt det vore att missbruka R. o. Ad:s
tålamod, om jag hår uprepade hvad som redan till största delen är
sagdt. De jemförelse!-, som böra göras, vid bedömande af fördelarne
i det ena eller andra sättet för jernvägars byggande, äro naturligtvis:
huruvida en större hushållning upkommer vid vägarues
byggande genom Statens eller genom enskiltes försorg; huruvida arbetet
blir bättre gjordt i ena eller andra fallet; huruvida den frihet
man har, att kunna göra nödiga jemkningar, är större i det ena eller
andra afseendet; huruvida friheten att fortfarande under jernvägens
förvaltning kunna afse de stora politiska och mi 1 iläriska fordringarne
bättre kan upfyllas på det ena eller andra sättet; samt
huruvida allmänhetens anspråk på säkerhet och lindriga taxor i det
ena eller andra fallet kunna bättre motsvaras. Alla dessa punkter,
och åtskilliga mindre vigtiga derutöfver, hafva redan i min tanka,
med den fullständighet och klarhet här blifvit vidrörda, att, såsom
jag nyss .,sagt, jag tror det vara orätt att ytterligare i delta afseende
trötta R. o. Ad. Enl. min åsigt, är det klarligen visadt, dels genom
förnuftsgrunder, dels genom vunnen erfarenhet i flera olika
länder, att Statsbanorna i intet af dessa afseenden äro underlägsna
de enskilta banorna, men deremot i alla, eller åtminstone nästan
alla, hafva bestämda företräden. Den enda invändning emot denna
punkt, som jag skulle vilja tillerkänna någon vigt, är den, alt det
i allmänhet ej kan vara tjenlig!, alt bestämma endast abstrakta principer,
utan att dessa på samma gång fä sin tillämpning, men jag
förmodar, att mina motståndare vilja medgifva, att härigenom ej heller
någon skada sker, och att, med hänseende just till denna fråga
serskildt, det varit allt skäl ali sä förfara. Man måste nemi. ihågkomma,
alt då denna fråga i början af Riksdagen kom under öfver
-
Den 22 September f. m.
155
läggning, var det en liflig rörelse i allmänna opinionen, som sökte
göra sig gällande till förmån för den motsatta åsigten, och att, vid
samma tid, enskifta anbud gjordes, som hade fått sitt uttryck här
vid Riksdagen genom formliga motioner. Det var då af en verklig
och stor vigt, att en gång fä en bestämd grundsats uttryckt,
om hvilketdera system som här i landet borde antagas, och jag
tror derföre, att det var ganska rätt gjordt, att frågan härom serskildt
framställdes. Att jag för min del äfven i saken gillar den
föreslagna grundsatsen, har jag redan haft äran yttra. Farhågorna
i afseende på lista punktens förmenta stridighet emot den 2:dra,
tror jag höra vara lugnade genom Hr Bildts med fleres anmärkmr.
Frih. Raab: En värd talare här midt emot har under frågan
om denna punkt vidrört ett ämne, som förekommer i en sednare
punkt, med afseende på det inflytande, som förslaget möjligen skulle
kunna hafva på stambanor Jag tillåter mig, med anledn. deraf,
nämna några ord i afseende på dessa sednare, emedan det onekligen
inflyter äfven på lista punkten. Jag vrll dock fästa upmärksamheten
derpå, att vi i ett sednare Betänk, få afgöra om en bibana emellan
Gefle och Fahlun, i afseende hvarå Utsk. varit mycket tveksamt
huruvida den skulle vara en hufvudbana eller bibana. Jag tror att
sådant kan blifva förhållandet med många hanor. Om t. ex. Rivon
Troils förslag hade gått igenom, alt få en bana ifrån Malmö
till Wexiö, och om man i orten hade slagit sig tillsammans och gjort
ett anbud, lika med det, som är gjordt för Fahlu-Gefle-hanan, så
hemställer jag, om det varit rätt, alt vilja förvägra dessa orters innevånare,
att, för befrämjande af en lättad trafik mellan Skåne och
Småland, få en bana byggd hufvudsakligen på egen bekostnad, derföre
att man här hade bundit sig vid en abstrakt princip. I öfverensstämmelse
med hvad Hr Gripenstedt nyss sade, då han yttrade,
att det icke är tjenlig! att binda sig vid abstrakta principer, och
utgående ifrån denna åsigt, tror jag, alt den princip, som i första
punkten är uttalad, icke bör gå för långt i detaljer, utan lemna
möjligt rum, för att kunna tillåta några, jag vill icke säga afsteg,
men åtminstone modifikationer i sättet att utföra dessa banor.
Vid 1847—1848 års Riksdag utgingo R. St. ifrån den grundsatsen,
att blott enskilta banor skulle komma i fråga. Man har ansett
att della misslyckats med en bana, och derföre är man nu färdig
att öfvergå lill raka motsatsen. Månne icke sådant kan föranleda
dertill, att åter en reaktion i alldeles motsatt rigtning framkallas.
Jag erkänner, alt jag anser det vara lämpligast och klokast,
att stambanor i allmänhet af Staten byggas, meh att Staten ej direkt
må draga försorg om att dessa banor blifva verkställda, utan
Staten bör hålla tillsyn öfver huru de göras, och deröfver hafva
största och hufvudsakligaste inflytandet vid deras förvaltning; vidare
att Staten må kunna blifva egare af alla sådane banor; men jag
vill icke alt lista punkten skall få den ordalydelsen, att den utestänger
möjligheten för Regeringen att tillåta enskilta bolag bilda sig,
för att bygga banor i landet. Det är i öfverensstämmelse med
denna grundsats, som jag yrkat den förändring, som jag föreslog i
156
Den 22 September f. m.
l:sta punkten. Man har velat lugna mig dermed, alt allt hvad jag
derigenom åsyftat, kan vinnas, utan denna förändring. Hr Gripenstedt
har sagt, alt den uteslutning jag begärt, ej vore behöflig.
Jag vill då hålla mig till den första uteslutningen. Det heter nemi.
alt banorne skola anläggas genom Statens omedelbara försorg. Hr
Bildt yttrade dervid, att delta ingalunda utesluter möjlighet för Staten,
att kunna antingen öfverlåta banornas byggande åt kompanier
eller på entreprenader, eller annorlunda förfara; men jag ber att
få hemställa hvad betydelsen af ordet ”omedelbara” i sådant fall skulle
vara. En annan ledamot, Hr von Troil, framställde en motsatt upfattning
af ordet ”omedelbara.” Han salje, att det vore nödvändigt
att bibehålla della ord, för att utestänga möjligheten att öfverlåta
arbetet åt entreprenörer, emedan man alltid kunde befara, att om
ett sådant företag utfördes genom entreprenörer, arbetet skulle blifva
sämre. Jag erkänner villigt, att hvad som verkligen utföres omedelbart
genom Statens bekostnad, blir väl utförd!, men det
blir också mycket dyrare derigenom. Må det tillåtas mig taga ett
exempel. Vi hafva nu beviljat 25,000 R:dr till en ladugård vid
Ultuna. Jag tror icke att detta är för mycket, emedan denna ladugårdsbyggnad,
som kommer alt upföras på Statens bekostnad, säkert
kommer alt blifva ett mästerverk af fullkomlighet. En enskild
man bygger samma hus möjligen för 5,000 R:dr b:ko och det blir
lika användbart ändock, ehuru måhända icke byggdt med den fullkomlighet,
som när det sker för Statens räkning; och jag undrar
om det icke vore bättre för samhället i allmänhet alt få vägnätet
fort färdigt, om det också icke vore så till den grad fullkomligt,
för evärdelig!' bestånd, som det för en betydligt högre kostnad kunde
göras. Derföre är det också, som jag önskar, att sådane företag
måtte ske genom entreprenörer. Om man nu tager bort ordet
”omedelbara”, sä får Regeringen derigenom något mera utrymme
alt öfverlemna delar af arbetet till entreprenörer. Jag anhåller derföre
att detta ord måtte uteslutas.
Jag har äfven hemställt om borttagandet af orden ”anses såsom
allmän tillhörighet.” Deremot har Hr Bildt sagt, att meningen
i hans reservation med att insläppa enskilta aktieegare icke vore
någon annan än den, att de skulle lemna bidrag, och derigenom
blifva likasom inteckningsegare i jernvägen. Jag lemnar derhän,
om någon skulle vilja hafva inteckningar i jernvägen mot 3 procis
ränta, dä han i stället möjligen kan få obligationer för 4 proc. eller
kanske ändå högre, allt efter kurs. Det som dertill skulle förmå
honom vore hans intresse att bidraga till att få vägen hastigare
anlagd, och dernäst att han skulle få andel i vinsten. Hr Bildt
har också antagit, ali någon delaktighet i vinsten skulle kuuna ega
rum, i händelse förelaget lemnar en högre inkomst, men dä måtte
väl en sådan aktie, sorn medgifver, icke allenast en viss årlig inkomst,
utan också lemnar tillfälle, att, i förhållande till hvad man
tillsläppt, deltaga i vinsten, då mätte väl en sådan aktie innebära
hvad man menar med eganderätt. Jag kan åtminstone icke förstå
något annat. Vill jag nu på sådant sätt associera enskilte delegare
i företaget, så vet jag icke, hvarföre jag i den lista punkten skulle
Den 22 September f. m.
157
inlägga etl bestämdt uttryck, som just motsäger möjligheten deraf,
alt de enskilta skulle få vara delegare med i jernvägen. Om deremot
dessa ord borttagas, så minskar del icke i någon mån Statens
rättighet att icke allenast ega tillsyn öfver jernbanan, utan äfven
utöfva förvaltningen dervid. Det lägger icke något hinder i vägen
för hvad man åsyftar, men deremot lemnar del rum för möjligheten
ali medgifva flera utvägar för den enskilte att få associera sig
i företaget, och det är just derföre och på det alt företaget må fä
framgång inom landet, som jag önskar dessa förändringer, hvilka
jag ber eder att behjerta, och som jag vågar anhålla om Hr Gr. o.
Landtm:s propos. på de förändringar jag här föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Då jernvägsfrågan framkallat det
oförmodade förhållandet, alt den man, som i denna fråga hufvudsakligast
representerar de återhållande grundsatserne, är Hr Hjerta,
Lars ; så hemställer jag lill enhvar af Ståndet, om vi ej äro stadde
i en hänförelse, der 'öfverilade beslut måste befaras. Det är derföre
jag tillåter mig yrka, att R. o. Ad. icke må antaga den l:sla
punkten, sådan han är.
Jag erkänner med flera andra talare vigten deraf, att jernvägarnes
stambanor må anläggas under Statens ledning och alt han
må bestämma deras rigtning; samt ätt de må stå under hans tillsyn.
Men det är öfverdrift att vilja utesluta enskilda personer från
delaktighet i kostnaderne och förvaltningen. När man i Irsla punkten
säger, alt hanorna skola blifva Statens tillhörighet, så utesluter
man den möjlighet, som i 2:dra punkten är öpnad för enskilde att
på sin bekostnad' utföra vissa andelar af stambanorna. Men 0111 de
det få, och följaktligen erlägga sina penningar, hvarföre skulle man
utestänga dem från förvaltningen. Tillåtes ej enskilta deltaga i
kostnaden, så mäste Slaten tillskjuta desto mera. Nu då man be
finner
sig i jernvägsifvern, föreställer man sig icke den tid, då
Svenska folket kan ledsna vid jernvägarne. Men han kommer förr,
om man för hardt anlitar Statens krafter. Derjemte hör man ihågkomma,
att om enskilte får deltaga i kostnaderne och i förvaltningen,
så blifva, på sätt Frih. Raab nyss anmärkt, utgifterna efter
all anledn. ringare, emedan man sköter saken med större sparsamhet.
Om än kostnaden icke varder mindre, så tror likväl allmänheten,
att man hushållat bättre, hvilket naturligtvis är gagneligt,
både, för del allmänna förtroendet till dessa företag och för möjligheten
att dera fortsätta. Fä enskilte deltaga, så undvikes tillika
den misstänka, som vanligen vändes mot Statens embetsman, när
de hafva penningar om händer. Jag säger med full öfvertygelse
alt jag tror våra embetsman vara ärligare än i de flesta andra länder,
och att vi, hafva mindre skäl, ån andra, att misstänka försnillningar.
Men säkert är dock, att om enskilte jemväl få deltaga i
förvaltningen, så blifva misstankarne mindre.
Om Staten finge, såsom Hr Waern föreslagit, veto i förvaltningsfrågorna,
och Rikets embetsman sålunda kunde hindra enskilte
delegare från obetänksamma förelag, eller från sådane, som Styrelsen
icke gillade, så vore det ju ingen fara att hafva de enskilta
158 Den 22 S&p.t ernber f. m.
med. Hvarföre skall rnao då skjula dem ifrån sig? Blifver förhållandet
sådant Frih, Haab nämnt, och jag t. ex. vill antaga, att banan
från Jönköping lill Skåne ansåges höra till stambanorna, alt
Smålänningar och Skåningar erbjöde sig alt lemna en stor del af
kostnaderne, blott de finge banarbelet i gång, borde då Slaten säga
nej, helldre än tillåta någon enskilt man hafva ett ord att säga?
Borde då Staten hellre tillsläppa alla medel, som för en annan bana
erfordrades? Om sådant nu på förhand beslöles, kunnen J tro, Mine
Hrr, att våra beslut på detta rum skulle blifva lag härutinnan? Nej,
vi måste gifva vika för skäl. Det år äfven derföre Hr Gripenstedt
haft efter min tanka ganska rätt, all säga, det man icke bör på
förhand binda sig genom antagande af grundsatser, hvilka gå allt
för mycket i detalj.
Hr Bildt yrkar att vi skola antaga afdelningens förslag. Men
der slår, att hvarje slamhans-section kommer all omfatta en vägsträckning
af omkring 15 till 20 mils längd, och derutöfver. Hvarföre
skall det vara denna siffra ? Hvarföre kan det icke lika gerna
vara 10 till 25? Hvarföre inlåta sig i sådana bestämningar? Han
säger alt enskilde skola få dellaga i kostnaden med Hvarföre icke
§:delar, om Ostgöthar eller Smålänningar eller hvilka som helst
vilja dertill skaffa penningar? Det är ju klart att man i denna
punkt icke skall tala om Statens tillhörigheter; ty om ingen enskilt
tillskjutit något, så är banan Statens. Men hafva åter enskille gjort
tillskott, så hafva de andelar i banan. Att man icke vill blott
låna penningar till jernvägsrföretagen, synes mig vara gifvit, såsom
äfven Frih. Baab sagt, I stället för att utestänga enskilde, borde
man, än mera, för stora än för smärre, företag önska deras bidrag,
emedan man kan vara förvissad att de ej vilja förspilla dem.
-Om man ej fordrar sådana, så får man vänta sig, att Regeringen
mellan Riksdagarne och Ständerna under dem blifva öfverhopade
med framställningar, af- de alkira vackraste skål, för nya .jernvägsaaläggningar,
likasom vi nu höra sådana anföras så väl för jernvägen
från Jönköping till Skåne, sorn från Fahlun till Gefle. När
detta redan är händelsen, hvarföre skall man ytterligare blottställa
sig derför? Sådant kan slå ut tvärt emot deras förmodan, hvilka
mest ifra för jernvägarne, nemligen alt man, genom sin öfverdrift
gör både Regering och Ständer så mycket förr ledsna vid alltsammans.
Detta skulle jag icke hafva någonting emot, om man icke
dessförinnan bortkastade myckel penningar för Staten, hvilka jag
önskar all -lian finge hafva i behåll.
Jag föreslår alltså, om R. o. Ad. vill genast besluta öfver
lista punkten, att han måtte få följande lydelse, som icke vore
mera bindande än skäligt är: ”Med hänsigt till ifrågakommande
jernvägsanläggningar inom Sverige antages och fastställes den grundsats,
att alla stambanor bestämmas, anläggas och utföras genom Statens
försorg samt siå under dess tillsyn och förvaltning”. Skulle
R. o. Ad. icke vilja binda sig vid dessa ordalag, eller om mina
motståndare misstänka mig hafva hemliga afsigter, att förstöra deras
förslag, på anhåller jag att R. o. Ad. ville återförvisa lista punkten,
emedan jag tager för gifvet, att det i alla fall måste ske med den
Den 22 September f. m.
159
2:dra, och alt tidsulrägten sålunda icke blifver större om man låter
bägge gå tillbaka, än derigenom att man endast återförvisar den
ena. Om det sker med bägge, så kan man sätta dem i riktigare
sammanhang, än som blifver möjligt, om man godkänner första
punkten och återförvisar den andra.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit ulfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr von Troil: Den långt framskridna (iden ålägger mig alt
vara kort och jag skall således endast uptaga några ord af mina
motståndares yttranden. Del egna förhållande företer sig här, alt
de, som i sitt hjerta icke vilja hafva några jernvägar, och de, som
vilja att jernbanor skola fä uteslutande anläggas och underhållas
af enskilta personer, de hafva slutit ett ömt förbund, och båda
dessa åsigters förfäktare önska nu antingen återremiss eller förändring
i förslaget. Hvad beträffar del redaktionsförslag, som den siste
värde talaren upgifvit, så kan jag icke erinra mig dess lydelse. Jag
upfattade endast en kort mening, nemi. att arbetet skulle ske under
Statens ledning. Jag ber då få fråga, hvad är detta annat, än
hvad som nu sker med Köping-Hults banan I. ex. Har icke Sta
ten
en ledning, en tillsyn deröfver? Föreskrifver icke Staten vilkor,
har icke Staten Ingeniörer, som vaka öfver verkställigheten? Skulle
derföre R. o. Ad. låta förleda sig, att ingå på ett dylikt förslag,
så är det icke annat, än att kasta sig in på den grundsatsen, att
stambanor skola af bolag inrättas. Jag har ansett mig skyldig att
uptaga ett yttrande,som en annan talare här haft, nemi att han tycker
del; vara orättvist, att roan utesluter enskilta och kommuner från
att sörja för deras eget välstånd. Jag ber då få erinra, att i 2:dra
punkten af Utsk:s förslag har Utgik. hemställt, att det må vara
enskilte obetaget, att, der de finna lämpligt, deltaga i anläggning
af stambanor efter af Regeringen fastställda grunder, och att hvad
alla bibanor beträffar, de kunna få byggas af enskilta. Jag tror
således icke att raan kan säga med billighet och rättvisa, alt SlatsUtsk.
velat förneka enskilte att sörja för sitt eget välstånd. Det
är gifvet, att om den punkt gioge igenom, hvarigenom SlatsUtsk.
velat ställa anslag till K. Mds iNåd. disposition, med anhållan alt
ett fullständigt system för Sveriges jernvägsanläggningar mätte upgöras,
och för kommande Ständer framläggas, då blir tillfälle att
bestämma hvad som med stambanor och hvad som med bibanor
skall förstås, och under sådane förhållanden förfaller alla de anmärkningar,
som blifvit gjorde emot Ulsk:s yttrande om bibanor
och stambanor, och hvilka som äro af den ena eller andra naturen.
Det har varit nödvändigt för Utsk. att här uttala en grundsats,
nemi. alt stambanorna skola anläggas af Staten, och det derföre,
att en ganska stark påtryckning har från andra sidan egt rum,
att enskilte skulle i vårt land få anlägga alla våra stambanor. Utsk.
har velat aflägga en protest deremot, och det är. den, som Utsk.
hoppas alt R. St. må godkänna. Jag ber dessutom att få fästa uproärksamheten
derpå, att, ehuru Slaten är egare och anläggare af
Stambanorna, så hindrar detta icke upgörande af beting för vissa
160
Den 22 September f. m.
delar af arbetet, och att lista §:n ingalunda hindrar Staten alt
öfverlemna arbetets verkställande ät enskilta kompanier; men deremot
hindrar den i min tanka och bör hindra Staten alt öfverlemna
hela bandelar åt entreprenörer eller enskilda. J torde vela,
M. Hrr! hur det tillgår på dessa entreprenad-auktioner. Staten får
på dessa auktioner betala tio gåuger mera än om Slaten haft det
förtroendet att sjelf utföra arbetet. Vid dessa auktioner sammansätta
sig spekulanterne, en af dessa spekulanter framträder med
anbud; de andra underbjuda summan, men vinsten delas sedan
emellan dem alla. Sä går det lill vid våra öfriga entreprenadauktioner,
och så kommer del att gå vid frågan om jernvägar.
Der skulle Bet a kompanier, i stället för att täfla, slå sig tillsammans,
hvarpå de kunna skörda en ganska anständig vinst, och sedan
skulle bolagen dela sig emellan denna vinst. Jag har icke hört
lill dem, sora delat åsiglerne i ITr Bildts reservation, emedan jag
tror, att den lader endast till olägenhet och trassel, hvarvid jag
icke nu vill uppehålla mig vidare, emedan denna reservation först
vid nästa punkt förekommer, men jag får dock erinra derom, att
afsigten med denna reservation och afsigten med afdelningens Betänk,
var, att della skulle blifva en sporre för enskilta i provinserne, att
genom bidrag till stambanornas utförande, så myckel förr påskynda
deras anläggning, och det är icke något hinder för R. o. Ad. alt
nu godkänna den lista punkten och sedan vid den 2:dra besluta
öfver denna fråga. Jag anhåller om bifall till §:n.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Hjerta: Då jag var den förste, som uplrädde emot den
af Ulsk. framställda princip, så bör jag icke förundra mig öfver
att jag i de påföljande replikerna blifvit skarpt anfallen, och jag
skulle icke bedja att få ytterligare uptaga R. o. Adis lid, om jag
ej hade funnit, af de påföljande talarnes yttranden, att uttryck i mitt
förra anförande hafva blifvit icke blott missförstådda, hvilket mycket
lätt kan (tända, i. följd af mitt sätt att uttrycka mig, utan lill och
med uptagne i motsatt syftning emot hvad jag yttrat dem. Uti en
fråga, som är så vigtig som denna, och der jag betraktar den enskilta
representantens rättighet att yttra sig, böra begagnas egentligen
med afseende på framtiden, då andra åsigter forde göra sig
gällande än för närvande, så anser jag både för en pligt och för
en rättighet att förtydliga mina yttranden, och visa, att de icke varit
sådane, som de af vissa talare upfaltats.
Först har man sagt, att jag icke vill att stambanor skola få
för Statens räkning anläggas. Detta har jag icke yttrat, utan blott
yrkat, alt detta icke mätte fastställas såsom någonting exklusivt, ty
det är detta som jag önskat protestera och reservera mig emot.
Det är denna exklusivitet, som flera talare och sednast Hr von
Troil omfattat, hvilken jag önskar ej mätte komma att läggas till
grund för de beslut, som R. St. skola fatta.
Den andra omständigheten, hvaruti mitt yttrande blifvit upfalladt
på ett oriktigt sätt, är det, alt Hr Bildt trott det vara min
mening
Den 22 September f. m.
161
mening, att icke andra än de, som hafva Ingeniörskunskaper, skulle
lå yttra sig i detta ämne. Han har rätt deri, att i sådant fall
skulle det icke tillkommit mig att här uplräda, men det har icke
varit min mening, att yttra någonting sådant, utan jag har velat
fästa upmärksamheten på, att ibland dem, hvilka såsom ledamöter
af Regeringen, eller ledamöter af StatsUtsk., hittills hafva handlagt
denna fråga, äro ganska få, som hafva en sådan praktisk kännedom
af ämnet, att jag tror dem böra föreslå en så exklusiv princip, som
den, alt Staten skulle befatta sig med jernvägsanläggningar, utan
andras deltagande.
För det tredje har man missförstått mig, då Frih. Klinkowström
sagt, att jäg visat alltför ringa förtroende till de embetsman,
hvilka utfört publika byggnadsföretag här i landet. Jag ber då att
få erinra, att jag verkligen har reserverat mig emot den tydning,
som skulle mitt förra yttrande innefatta något klander emot embelsmännen.
Jag ber alt få återuprepa de uttryck jag hade. Jag sade,
att’ när man sett alt åtskilliga af dessa byggnadsförelag icke kunnat
upföras för beräknade kostnader, så måste man fråga sig, äro de
använda embetsmännen oskickliga eller odugliga, och jag yttrade, alt
man derpå måste svara ett högtidligt nej, att man har den fullkomligaste
aktning för dessa personers kunskaper och för deras karakter,
men att det sålunda måtte finnas något annat, sade jag, som ofta
(jag har icke sagt alltid) gör, att sådane företag, som utföras af Statens
Embetsman, blifva dyrare än som från början påräknats. Se-.
dan har en annan talare velat förklara hvad jag härmed menat, så
att jag har föga att dertill lägga, men i afseende derpå vill jag uptaga
ett argument, som är anfördt emot hvad jag i detta hänseende
yrkade, men der jag ansett just del, som anfördes emot mig, tala
till förmån för min sats. Det är frågan om National-Miiseum. En
värd talare har sagt, att kostnaden för detta Museum visserligen
kommer att öfverskrida det förslag, som varit framsläldl lill R. St,,
men icke det, som sedan upgjordes. Delta bestrider jag icke på
hagot sätt. Hvar och en vet, alt det är en utmärkt skicklig chef,
som förestår delta arbete, hvilket utföres med den största noggrannhet,
men det står likväl ännu fast, Mine Hrr! att man begärde ett
anslag af R. St. lill National-Museum af 500,000 R:dr B:ko, alt
stora invändningar gjordes deremot, att frågan gick ända till förstärkt
Statslltk., att de, som vid det tillfället förde Regeringens talan,
verkligen funno sig till en viss grad förnärmade af det misstroende,
som hystes emot förslagets tillräcklighet, men alt delta oaktadt arbetet
likväl icke blifvit utförd! efter förslaget. Det är endast detta
enkla faktum jag velat framdraga, utan att häraf draga någon slags
för någon individ förnärmande slutsats. Jag skulle tro, att snarare
de ledamöter, -som velat göra jemförelse emellan hvad som förr och
nu ägt rum, hafva härigenom, möjligen utan att vilja det, kastat en
skugga på de embetsman, "sorn utfört dessa företag, hvilket dessa embetsman
icke förtjena, ty hvarken vid fängelse-byggnader eller Garnisons-sjukhus
eller Musei-byggnaden, hvilka jag omtalat, är såsom
jag tror fallet det, att denna inskränkning, eller olikheten emellan
12 H. 11
162
Den 22 September f. m.
de först framställde proposme om penninge-förslag och de. verk liga
bostnaderne för sjelfva arbetet, hafva varit en följd af arbets-chefernas
oskicklighet, utan det är en följd, som alltid kommer att inträffa,
när Staten befattar sig med industriella och kommerciella företag.
Jag anhåller att derpå få anföra ett annat exempel. Det valen
handels-expedition till medelhafvet, för att realisera åtskillig, Kronan
i raagasinerna behållen spanmål. Denna handels-expedition
slutades så, att man icke allenast icke fick något i behåll deraf, utan
äfven fick skjuta till kostnader, och likväl var personen, som hade
med sakeir alt göra, känd för ett mycket godt hufvud.
Vid frågan om företrädet af Statens mellankomst såsom egare
och förvaltare af banorne, så hafva Hrrine, efter hvad mig förekommer,
mycket grundal sin öfvertygalse och sina framställningar öfver
den saken, på den tanken och förutsättningen, alt det är en stor
del af jernbanor utomlands, som förvaltas för Statens omedelbara
räkning. Jag har tagit mig friheten att förra gången bekänna min
okunnighet i detta afseende, och i anledn. deraf hafva ett par talare
citerat flera stora utländska hanor, som skulle så förvaltas, och bland
andra de, som blifvit anlagda i Ryssland. Derpå har Gr. von Rosen
svarat, alt hvad angår den stora hanan emellan Petersburg och
Moskwa, sä är del icke förhållandet, utan den tillhör enskilte. Jag
kan möjligtvis irra mig, men jag skulle tro, att förhållandet i Preussen
är sådant, som jag nu upgifver, nemi., att af de banor, som
gå från Berlin, så är blott en bana Statens och de öfriga förvaltas
äf privata bolag, ehuru Staten utöfvar tillsynen derå, och oaktadt
Regeringen har gjort åtskilliga förfoganden dervid, som föranleda att
de stå under dess kontroll. Om nu icke den premissen skulle få
existera, på grund hvaraf dessa Hrr gjort den framställningen, så önskar
jag blott, att man icke skall hafva så brådlom med, att för en
framtid stänga vägen för allt annat, utan att man kan på förhand
hafva tillräcklig kännedom om de föremål, på hvilka en sådan princip
skall användas’.
Hr von Troil har talat om de svåra förvecklingar med enskilta,
som skulle upstå derigenom, att enskilta bolag förvaltade jernbanorne.
Jag vill icke advocera för, att del skall vara uteslutande enskilta
bolag som förvalta dem, ulan alt det må gerna vara Slaten, om
man finner det tjenligt. Del är blott det exklusiva i det ena eller
det andra, som jag icke anser lämpligt. Men då man talar om sådane
förvecklingar, så hemställer jag, om icke stora förvecklingar
kunna upstå emellan Staten och allmänheten. Då klagan upstår
emellan enskilde, så hafva de tillfälle att gå till Domstolen. Vi
hafva sett i Tyskland, Frankrike och England huru dessa stora och
mägliga bolag blifvit dömda till enorma ersätlnings-summor. Om
en bana eges endast af Staten, och det begås fel i tjensten, så förefaller
mig åtminstone, som det skulle vara möjligt att stora förvecklingar
skulle kunna upstå, och att den enskilte då icke hade
den regress till de tjenstemän, som begått dessa fel, som han kan
hafva till ett enskilt bolag, eller att fortsätta sin klagan vid domstol.
Det bildar sig ofta vid sådane tillfällen byråkratiska förhållanden,
som skapa en magt, under hvilken den enskilte står, och om
Den 22 September f. m.
163
tjenstefel begås, så måste man då klaga först hos förmännen och
slutligen hos K. M., för att få rätt vid sådane tillfällen, och då
tror jag, att det kan upstå större förvecklingar, än som möjligen
kunna upkomma med ett bolag.
Man har slutligen citerat Norbergs-bolaget, såsom ett bevis på
det förderfliga deri, att enskilte få deltaga i banorna; men detta
exempel anser jag icke betyda det alldra ringaste, ty det är ju R.
St. medgifvet alt afslå detta bolags anhållan, och då nu bolaget gör
konkurs, så lärer man väl i stället få att göra med ett annat bo
lag,
som öfvertager de färdiga jernvägsanläggningarne och fullföljer
dem.
Jag skall icke vidare förlänga debatten och, för att icke åstadkomma
alltför mycket uppehåll i tiden för frågans slutliga afgörande,
så vill jag gerna begifva mig till att förena mig uti den propos.,
som Hr von Hartmansdorff framställt, emedan jag anser den innefatta
en tillräcklig antydning på den nu öfvervägande åsigten hos
R. St., och att den tillika är billig, utan att likväl derföre utestänga
eu framlida möjlighet för Staten att begagna tillbud af enskilte
bolag, om sådane skulle komma med offerter, som vore antagliga.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Sedan ärendet har
blifvit så fullständigt utredt, skall jag blifva ganska kort. Om StatsUtsk.
framställt ett bestämdt anslag till vissa väganläggDingar vid
denna Riksdag och dervid framställt det sätt, hvarpå StatsUtsk. önskat
att detta skulle tillämpas, så hade man kunnat undvika den
nu pågående striden om principer, hvilkas tillämpning man icke vet
om den behöfs komma i fråga. Örn nu StatsUtsk. tillstyrker, och
beslut på grund deraf kommer att af R. St. fattas, att vissa jernvägar
skola före nästa Riksdag utföras, så är klart, att om de komma
att utföras på Statens bekostnad, så har det visat sig före nästa Riksdag
om den nu antagna principen vore den rätta. Om detta då
befunnes, så är lika tydligt, att man skulle komma att fortgå på
samma bana, som det är säkert, att man förespeglar olägenheter af
att frångå densamma. Jag erkänner också att Staten icke bör inlåta
sig uti industriella företag, men å andra sidan torde förhållanderne
med jernvägsanläggningar i detta afseende vara af egen beskaffenhet.
Dä enskilta- personer upträda för att deltaga i industriella
företag, och dertill gifva penningar, så är det för att deraf draga
en motsvarande vinst. Afven de varmaste anhängare af jernvägar
påstå icke att dessa vägar lemna ränta på kapitalet. Det är således
uppenbart, att inga enskilta personer inlåta sig i dylika företag såsom
aktie-egare. Dessa jernvägar kunna således icke till vägabringas
annorlunda än på Statens bekostnad. Om man nu beslutar, alt de
enskilta, som lemna siua penningar, blott skulle tillförsäkras en viss
ränta, så blifver delta blott ett entreprenad-bolag, ty den ränta,
som försäkras, är icke tillräcklig för att inleda Dågon enskild i företaget.
Då tror jag för min del, att, ur denna synpunkt betraktadt,
det är vida lämpligare alt Slaten förskaffar sig entreprenörer och
på bästa sätt utför företaget. Jag tror att del på sådant sätt skulle
11 *
164
Den 22 September f. m.
kunna ske med största hushållning. Om det vore möjligt att provinsvis
anlägga banor, eller fråga upstod om att anlägga bana inom
en viss provins, så tror jag, alt man kunde få enskilta deltagare
af andra skäl, nemi. med afseende på de fördelar, som genom lättade
kommunikationer skulle komma att tillskyndas deras provins
och de egendomar, som skulle göra upoffringen. Detta kan väl gå
au för mindre banor, men möjligheten alt tillämpa della system
förfaller, då fråga blir om stora stambanor, som skola genomlöpa
flera provinser. Vid sådant förhållande tror jag för min del, att
det icke gifves någon annan utväg än alt Slaten måste upträda och
sjelf besörja banorna. De största betänkligheter, som kunna möta,
när Staten skall verkställa arbetet, och som föranleda större kostnader,
än som med enskilt omtanka kunde blifva behöfliga, ligga
icke i bristande nit hos dem, som på Statens vägnar hafva dermed
att göra, derom tror jag alt alla äro ense, utan de måste sökas uti
de former, hvarmed embetsmannaverksamheten omgjordas. Om R.
St. skulle besluta-, att anläggandet af stambanor skulle ske på Statens
bekostnad och derjemte besluta att öfverlemna utförandet af dessa
förelag åt dem, som hade Konungens förtroende, och således icke
vore bundne af vanliga embetsmanna-former, så föreställer jag mig
att del icke gerna skulle vara möjligt att ju sådane personer fun»•
nos, och att icke dessa skulle upbjuda all sin förmåga att motsvara
ett så stort och dyrbart förtroende. Jag är öfvertygad om, att de
största betänkligheterna skulle nå det sättet blifva undanröjda. Om
enskilte, på ett eller annat sätt, kunna deltaga i anläggningarne, så
medgifver jag att det skulle kunna medföra stora fördelar, dock under
förutsättning, på sätt åtskillige talare här förut framställt, att
icke för de beslut, som komma att fattas vid 2:dra punkten, må läggas
hinder i vägen genom de beslut, som fattas vid den l:sta.
Då nu, sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, Hr
Gr. o. Landtm, framstält, hurusom Hr von Hartmansdorff och Hr
Hjerta, som först yrkat återremiss, afstått derifrån och förenat sig
om ett förslag till förändrad redaktion, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då jag redan hört huruledes Hr
von Troil offentligen uttvdt mina ordalag, så hemställer jag, att mitt
förslag lill redaktion måtte förfalla och inskränker mig till begäran
om återremiss.
Hr Hjerta: Då Hr von Hartmansdorff sjelf har återtagit sin
propos., och för att icke åstadkomma mer än en votering, så afstår
jag ifrån min begäran om propos. derpå och yrkar blott återremiss.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, i sådant fall, i fråga om förevar:de
punkt vore yrkadt, dels bifall, dels återremiss, dels ock af
Frih. Raab, att Utsk:s förslag måtte antagas, med uteslutande af såväl
ordet ”omedelbara,” som orden ”anses såsom allmän tillhörighet
och,” samt framställde sedermera propos. försl å bifall och sedan
å återremiss af förevar:de punkt, samt slutligen å bifall till den af
Frih. Raab föreslagna redaktionsförändring.
Ben'22 September f. m.
Dessa propostr besvarades med blandade Ja och Nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, ånyo herastålde om R. o. Ad. bifölle 1 :sla punkten
af Utsk:s förslag, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja,
blandade med Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff och Hr Hjerta begärde votering.
Frih. Raab: Jag anhåller alt den af mig begärda proposm
matte blifva kontra-propos. vid voteringen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då votering blifvit begärd af
såväl Frih. Raab, som af Hr von Hartmansdorff och Hr Hjerta, fråga
upstode om kontra-proposms innehåll, hvarföre Hr Gr. o. Landtm,
finge hemställa, om R. o. Ad. ausåge, ali återremiss borde ingå
såsom kontra-propos. vid den blifvande voteringen.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. till kontra-propos. antoge Frih. Raabs förslag,
samt, efter det svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med
Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som anser, att vid äskad votering om bifall lill 1 :sta
punkten af de i StatsUtsk:s Utlåt. M 273 föreslagne stadganden,
till kontra-propos. bör antagas Frih. Raabs förslag, hvarenligt närande
punkt bör erhålla följande lydelse: ”Med hänsigt lill ifrågakommande
jernvägsanläggningar inom Sverige, antages och faslställes den grund
sats,
att alla stambanor hädanefter anläggas och utföras genom Statens
försorg, samt att sålunda anlagda stambanor, med allt hvad dertill
hörer, komma att stå under Statens tillsyn och förvaltning,” röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages till kontra-propos. Hr von Hartmansdorffs yrkande,
att de emot ifrågavar:de punkt gjorde anmärkn:r må föranleda
till återremiss.
' Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 46.
Nej — 26.
Härefter justerades följande voter:s-propos. i hufvndsaken:
Den som bifaller l:sta punkten af de i StatsUlsk:s Utlåt. JVa
273 föreslagna stadganden, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. nämnde punkt böra erhålla följande
lydelse: ”Med hänsigt till ifrågakommande jernvägs-anläggningar
-166
Den 22 September f. m.
inom. Sverige, antages och faslställes den grundsats, atl alla stambanor
hädanefter anläggas och utföras genom Statens försorg, samt
att sålunda anlagda stambanor, med allt hvad dertill hörer, komma
att stå under Statens tillsyn och förvaltning”.
Efter det voteridgen härom försiggått, befunnos rösterne hafva
utfallit sålunda:
Ja — 45.
Nej — 23.
Frih. Cederström, Thure: Ehuru jag för min del icke
deltagit i diskussionen öfver StalsUlsk:s Betänk. JYs 273 i den nu
föredragna punkten, ber jag likväl att få reservera mig emot det af
R. o. Ad. fattade beslut, emedan jag icke vill anses hafva bidragit
till fattande af ett beslut, som i min tanka både är olyckligt och
icke kan exseqveras. Här är nemi. stadgadt att ”alla stambanor hädanefter
anläggas och utföras genom Statens omedelbara försorg,
samt att sålunda anlagda stambanor, med allt hvad dertill hörer, komma
att anses såsom allmän tillhörighet, och stå under Statens tillsyn
och förvaltning.” Delta beslut, äfven om det skulle erhålla K.
M:s Nåd. sanktion, är så uppenbart lagstridigt, alt det aldrig någonsin
kan komma till någon tillämpning; ty om jag förutsätter, att
alla egare i en provins. Skåne eller Småland, skulle tulja, anlägga
en stambana ifrån Helsingborg till Jönköping och alla jordegare derom
voro ense, så, oaktadt detta Utsk:s beslut hade vunnit stadfästelse,
kan ingen menniska förmena personer att öfver sina egna egor anlägga
vare sig vägar eller andra inrättningar. Af sådan grund, och
då jag anser, att R. o. Ad. icke bör fatta sådane beslut, som i sig
innefatta en nullitet och äro olagliga, så vill jag deremot nedlägga
inin reservation.
Fortsättningen af förevande ärendes pröfning blef härefter upskjutet
till eftermiddagens plenum.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I anseende till milt närvar:de
sjukhels-lillslånd och tilltagande emhetsgöromål, anhåller jag att få
blifva entledigad ifrån min befattning såsom ledamot i Serskildta
Dtsk., men att likväl varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o. Landtm.,
med tillkännagifvande att Hr Arnell, Gust. Fredr., begärt och
erhållit 3:ne veckors ledighet från och med nästa måndag, anmodade
Hrr Elektorer att sammanträda (ill val af en ledamot i Serskildta
Utsk. efter Hr von Hartmansdorff, samt en ledamot i StatsUtsk.
under Hr Arnells frånvaro.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 4 e. m.
In fidem protocolli,
dilbert Munck.
Den 22 September e. m.
Fredagen den 22 September 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ue prot.-uldr. för förmiddagens plenum samt pleni-prot.
för den 19 gisil. Juni.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. M 273, i anledn.
af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om Statens medverkan för jernvägars
anläggning, jemte väckte motioner, ang:de sättet för dylika anläggningars
åstadkommande.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Då jag på f. m. hade
ordet, yttrade jag, att första punkten vore inkonstitutionel, och jag
utvecklade äfven orsakerna till delta påslående; men jag tror äfven
att den står i strid mot Svensk lag; ty i 24:de kap. ByggningaB:n
står omlaladt, huru vägar och broar byggas skola. Jag kan af
detta lagens rum icke finna annat, än hvad jag redan på f. m. yttrade,
eller att, om en kommun eller provins skulle vilja bygga en
jernväg i samma riktning som någon af stambanorna, så skulle den
dertill vara berättigad, och för att hålla mig lill ett exempel af en
väg, som verkligen varit i fråga, nemi. den mellan Norrköping och
Linköping, så förklarade åtminstone en borgare, att man dertill
icke ville hafva Statens biträde. Nu kunde man föreställa sig att
Ostgötharne ville bringa denna sin önskan i verkställighet, och då
ville jag veta, huru man skulle kunna vägra dem det. Jag uprepar
hvad jag förut sagt, alt jag ingenting har emot, att Slaten bygger
jernvägar; roen jag har blott velat reservera mig mot att anse
detta såsom en allmän princip, emedan jag tror en sådan åsigt vara
både inkonstitutionel och stridande mot Svensk lag.
Sedan under förmiddagens plenum endast I :sta punkten af
Ulsk:s förslag blifvit pröfvad, förekom nu
2:dra punkten.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har ingen egentlig anmärkning
att göra mot det stadgande, StatsUtsk. föreslagit i denna punkt;
men jag tror, på sätt jag i f. m:s plenum yttrade, att en föreskrift,
genom hvilken enskilde personer skulle beröfvas tillfälle att deltaga
i jernvägs-anläggningar, skulle hvarken vara ändamålsenlig eller
för sakens framgång nyttig. Flere skäl tala för att åt enskilde medgifva
denna rättighet. Ett af de hufvudsakligaste är, att då en
provins får en jernväg anlagd på statens bekostnad, utan att dess
innevånare i någon mån bidraga till denna anläggning, så mäste
en annan provins anlägga sin jernväg till största delen på egen
bekostnad, derföre att denna väg är, att jag så må säga, en mindre
åder i det stora ådersystemet inom landets kommunikations
-
168
Den 22 September e. m
anstalter. Ett annat skäl, som talar för enskildes deltagande i
jernvägsanläggningar, är äfven, att man mindre skall vara utsatt
för alla de svårigheter, sorn egennyttan upstaplar, och de prejerier,
som Gr. von Rosen i dag omtalat, i fall enskilde blefve en slags
intressenter, fastän ej för beständigt, i sjelfva jernvägen genom
deltagandet i omkostnaderna för stambanornas anläggande. Att
nödgas betala 400 R:dr för tunnlandet jord vore otänkbart, i fall
jordens egare vore närvande för att negoliera frågan och visade
obilligheten af el t sådant prejeri. Ett sådant medgifvande har
dessutom en juridisk fördel, som är ganska väsendtlig. Om nemi.
enskilde få, på det sätt jag sedermera skall hafva äran visa, deltaga
i stambanornas anläggning, npstår ett juridiskt skäl att fortsätta
jernvägen efter den en gång bestämda planen, emedan Staten, så
att säga, ingår ett kontrakt med den enskilde, hvarigenom också
icke någon opinions-vind vid en blifvande riksdag kan förändra
den riktning för banan, som vid den föregåtde riksdagen blifvit
bestämd. På detta sätt blir det hela förr färdigt, än om man vid
den ena riksdagen skulle t. ex. börja en bit på en jernväg mellan
Stockholm och Götheborg, och nästa riksmöte besluta en jernvägsbit
mellan Upsala och Stockholm. Om Slaten har ingått ett kontrakt
med den enskilde att bygga en jernväg i en viss rigtning,
så måste Staten uppfylla sina förbindelser, åtminstone för det slycke,
som i kontraktet är bestämdt, och om detta stycke icke upgöres
för litet, utan så, alt det, på samma gång del utgör en länk i den
stora jernvägskedjan, jemväl blir något helt i sig sjelft, så vinnes
ändock ett relatift ganska nyttigt ändamål, och det är detta, som
det stadgande, hvilket jag straxt skall omnämna, afser. Det är
dessutom genom de enskildes biträdanden, som ett allmännare intresse
säkrast kan upstå för jernvägarne. De enskilde jernvägsegarne
i provinserna skulle blifva måne om att transporterna verkställdes
medelst jernvägarne, hvarigenom också en ökad afkastning
å dem skulle upkomma; och då det bör förutsättas, att dessa jernvägar
komma att gå genom sådana provinser, der kommunikationsanstalter
bäst behöfvas, så äger man anledning att hoppas det en
ökad nationalvinst skall upkomma derigenom alt jernvägarne flitigt
begagnas. Det är dessutom gifvet, att om man tillåter den enskilde,
att, vid deltagandet i en jernvägs-anläggning, lämpa det bidrag,
han dertill vill gifva, efter hans egendoms afstånd ifrån jernvägen,
så åstadkommer man derigenom en rättvis beskattning på provinsernas
innebyggare i och för jernvägars åstadkommande. Dessa
äro fördelarne af alt enskilde få deltaga i ifrågavartde arbeten, och
dessa fördelar kunna vinnas genom det af Riksgälds-afdelningen
utarbetade förslag, som finnes uptaget i den reservation, jagafgifvit.
Jag ber nu att särskildt få upptaga de punkter, som här blifvit
vidrörda, och särskildt de inkast, som deremot blifvit gjorda.
Det första stycket lyder som följer: ”Det är enskilda personer
medgifvet, att, efter skedd aktieteckning, under nedan föreskrifne
vilkor och förbehåll, deltaga i kostnaderna för stambanors anläggande,
samt derigenom bereda sig rätt till delaktighet i afkaslnin
-
Den 22 Séptember e. m.
169
gen af dessa jernbanor.” Detta stycke skulle, om R. o.» Ad. godkände
de satser, som finnas i Utskis förslag, utgöra ett soplement lill
den 2:dra punkten derstädes; hvaremot den andra punkten i min
reservation skulle utgöra en särskild punkt i förslaget, på sätt
Riksgälds-afdeln. framställt detsamma”Stambanorna indelas i
vissa sektioner, med iakttagande, att hvarje sektion kommer att
omfatta en vägsträckning af omkring 15 till 20 mils längd och
derutöfver; börande för hvar och en sådan sektion särskilda räkenskaper
föras och årligen afslutas.” Om man vill, att de enskilde
skola bidraga till jernvägars bekostande, så kan man icke förvänta,
att aktie-teckningen skall ske till ett obegränsadt belopp. Man kan
nemi. icke förmoda, att t. ex. invånare i Småland skola, lika beredvilligt
som för en bana inom provinsen, teckna sig för en jernväg
från Skåne till Stockholm eller för en, som ginge ännu längre
norrut; men man kan med skäl antaga för sannolikt, att de skola
teckna sig för en jernväg, som vore något större än sjelfva den
hemorts utsträckning, inom hvilken de äro boende, men dock icke
mindre, än att denna sektion kan, såsom ett helt för sig, framkalla
ett allmännare intresse. Om man nemi. tänker sig en jernvägssträcka
mellan Stockholm och Jönköping, så skulle denna sträcka
säkerligen icke framkalla många enskilda bidrag, emedan den vore
alltför lång; men om man deremot delade den i två sektioner, en
från Stockholm till Norrköping, och en från sistnämnde stad till
Jönköping, så blefve dessa sektioner hvar för sig icke större, än att
intresset för deras fullbordande väcktes så lifligt, att man snart
kunde få de dertill erforderliga medlen fulltecknade. Att göra
dessa sektioner mindre, (jag lemnar derhän om de nämnda ändpunkterna
äro de lämpliga, de äro blott valda såsom tillfälliga ex.)
eller att, Såsom Gr. von Rosen yttrat, bestämma banans omfattning
endast till vägen mellan Norrköping och Linköping, vore uppenbarligen
icke ändamålsenligt, emedan detta stycke, i sig sjelft af
mycken nytta för den ort, der det ligger, dock icke är af någon
stor vigt för det allmänna, och icke heller torde vara att betrakta
såsom en nödvändigtvis integrerande andel i det stora jernvägs-nåtet
inom landet, då deremot en jernväg mellan Norrköping och
Jönköping banade väg mellan provinser, som för närvar:de äro i
saknad af en snabbare kommunikation med hvarandra, och dessutom
förenade midten af Sverige med Östersjön, på ett för trafiken
vida skyndsammare och beqvämare sätt, än nu medelst kanalen
sker. Om sektionerna vore på detta sätt bestämda, så blefve deras
längd ungefär 20 mil. Ville man deremot föra dem lill andra
punkter, t. ex. från Stockholm till Köping, så blefve en sådan
sektions omfattning ungefär 15 eller 16 mil. Anlägger man en
väg från Wexiö till Malmö, så får man tvenne linier, den ena
från Wexiö till Traheryd och den andra från sistnämnde ställe
till Malmö, hvardera af mellan 14 och 15 mils längd. I RiksgäldsAfdeln.
försökte man att på kartan genomgå de särskilda bansträckningar,
som kunde komma i fråga, med ledning af de undersökningar,
som på K. Mits befallning blifvit af General Akrell utförda,
170
Den 22 September e. m.
och man fann då a priori, att sektionernas längd borde vara omkring
15 å 20 mil eller mer, och att det icke giuge an att göra
dem mindre, derföre att man då skulle gifva vapen i händerna
pä dem, som säga, att om enskilda sålunda finge rättighet att bidraga
till jernvägs-anläggningarne, skulle inom vissa folkrikare
provinser understöd rikligen gifvas till jernvägs-bilar, såsom t. ex.
mellan Helsingborg och Malmö äfvensom flere andra stallen, måhända
jemväl mellan Upsala och Slockholm, och dessa bitar skulle
sannolikt blifva anlagda på det ena stället bär och på det andra
der, kommande Sverige alt på detta sätt förele en brokig karta af
sinsemellan osammanhängande jernvägsbitar. Sådant har man velat
förekomma derigenom, att sektionernas storlek bestämts på sätt
Afdelningen föreslagit.
Den tredje punkten lyder som följer: ”Sedan hela den, enl.
anställda undersökningar och beräkningar för hvarje särskild sektion
belöpande kostnad, genom deröfver upgjordl fullständigt förslag,
blifvit bestämd, bör denna kostnadssumma fördelas på aktier, lydande
hvardera å 450 R-.dr riksmynt, eller det lägsta belopp, derå
stats-obligalionerna för de till jernvägsanläggningen uplånade medel
äro utfärdade; och böra enskilde personer inbjudas att teckna sig
för en tredjedel af dessa aktier.” Om man såsom grundsats fastställde,
att de enskilde skulle ovillkorligen teckna sig för en del
af anläggnings-koslnaden, borttoges derigenom den fördel, som åsyftades
genom den af R. o. Ad. bifallna Usta §:n, eller ntt Staten
skulle, utan afseende på de enskildes lägre intressen, anlägga jernvägar,
der Staten ansåge dem med afseende på sina högre intressen
i främsta rummet böra anläggas; men derigenom att de enskilde
inbjödes till delaktighet i denna teckning, blefve på täflingens bana
ett tillfälle för Regeringen beredt att erhålla en säker ledning vid
bedömandet af banandelens verkställbar och förmånlighet för orterne,
och vida säkrare, än den ledning, som kunde erhållas genom itpgjorda
statistiska beräkningar, hvilka, med den osäkerhet, som i
detta hänseende råder inom vårt land, alltid måste blifva ganska
ungefärliga. Att de obligationer, som af enskilde skulle tecknas,
böra ställas i sammanhang med fondsystemet, faller af sig sjelft,
och att valören blifvit bestämd -till 450 R:dr riksmynt, kommer
af det enkla skäl, att denna valör utgör det lägsta belopp, derå de
af R. o. Ad. beslutade statsobligationerna skulle utfärdas; men det
är klart, att systemet icke lider, om man än anser valören böra förändras
till något annat närgränsande belopp, än hvad afdelningen
föreslagit.
Den 4:de punkten innehåller: ”Beloppet af de aktier, för hvilka
enskilde sålunda sig tecknat, bör i stadgad ordning inbetalas med
en tredjedel årligen; egande K. M:t att bestämma, huruvida och
i hvad fall försummad inbetalning medför förlust af aktier, jemte
det förut derå inbetalda belopp.” Denna föreskrift är i fullständig
öfverensstämmelse med dem, som i Riksgälds-kontoret hittills varit
gällande för enskildes bidrag till utförande af sådana allmänna
företag, som understödjas af stadsmedel, dock med fästadt afseende
Den 22 September e m.
171
på de förändrade förhållanden, som till följd af statsobligationerna
skulle upkomma.
Nästa punkt liar följande lydelse: ”Utaf den nettobehållning,
jernvägen lemnar, åtnjuter enskild aktie-egare, som till fullo inbetalt
sina aktiers belopp, utdelning i förhållande till anläggningskostnaden,
hvarvid denna dock ej får beräknas högre, än det belopp,
kostnads-förslaget uptager, emedan den kostnad, som öfverstiger
detta belopp, bör tillskjutas af Staten ensam, utan. rätt till densammas
beräknande vid afkastningens fördelning; varande efter förloppet
af 3 år, från jernvägs-anläggningens början, enskild aktie-egare af
Staten garanterad tre procents årlig utdelning å det belopp, han
inbetalt.” Naturligtvis böra de enskilde icke vara skyldige att bidraga
till betäckande af de ulgifts-summor, hvilka vid verkställigheten
möjligen komme att öfverstiga det upgjorda kostnads-förslaget; .
denna de enskildes ansvarsfrihet bör ega rum, emedan det är Staten
ensam, som upgör förslaget och verkställer arbetet. Då således
de enskilde äro uteslutna från att taga del i bestämmandet af
så väl arbetets plan, sorn dess utförande, kan man icke begära,
att de skola bidraga till ersättande af de förluster, som kunna upkomma
vid ett arbete, som af dem ej får kontrolleras. Man skulle
visserligen häremot kunna invända, att det vore bättre, om de enskilda
finge underkasta sig denna risk, mot det att de finge deltaga
i sjelfva arbetets utförande och 'förvaltning; men för min del tror
jag, att de enskildes deltagande på detta sistnämnda sätt skulle
medföra långt större svårigheter, än man i förstone föreställer sig,
emedan de då icke kunde beräkna huru stor fördel de finge af
företaget sig tillgodogöra, hvilket de deremot kunna efter det förslag,
Afdelningen framställt. Då nemi. enligt delta förslag enskild
aktie-egare skulle efter en viss tids förlopp, af Staten tillförsäkras
en årlig pränta af tre proc. å det belopp, han inbetalt, visste han
derigenom icke allenast alt han efter en bestämd tid skulle erhålla
-denna bestämda ränta på sina penningar, ulan han kunde jemväl
beräkna huru stor ränteförlust han komme att vidkännas genom att
köpa obligationer på ifrågavande vilkor. En egendom, som ligger
nära en jernväg, vinner naturligtvis mera i lättade transporter, Un
en, som ligger längre derifrån. Om nu en sådan egendom vinner
500 R:dr årligen, så motsvarar det, efter 5 proc., ett kapital af
10,000 R:dr. Den, som således årligen har en vinst af 500 R:dr
i lättade transporter, skulle följaktligen kunna teckna sig för 10,000
R:dr, och ränteskillnaden blefve skillnaden mellan dessa 5 proc.
och de tre, som han af Staten skulle erhålla. En annan, som icke
vinner mera än 100 R:dr, skulle kunna teckna sig för ett belopp,
hvars ränta vore 100 R:dr, eller 2,000 R:dr. Man kan på detta
sätt, då man vet huru stor räntan blir, alltid beräkna för huru
stort kapital man kan teckna sig, äfven då detta kapital icke gifver
någon ränta, och huru mycket mer kan icke en egendoms-egare
beräkna detta, då det är fråga om en ränte-differens mellan 5 oell
3 proc.? Just denna säkerhet för honom, alt erhålla en bestämd
ränta, gör att han derpå kan våga ett kapital, som, sammanlagdt
med andra dylika tillskott, kan vara ganska betydligt i afseende
172
Den 22 September e. m.
på jernvägens kostnad, men som icke förminskar egendomens värde,
oaktadt den blefve graverad med nämnde ränteförlust. I alla fall,
har dock egendomen vunnit genom den förökade afkastning, som
jernvägen genom lättade fraktkostnader haft lill följd, och Staten
har jemväl vunnit derigenom att han sluppit att betala mer än tre
proc. å det tecknade aktie-beloppet; hvilket också tyckes vara billigt,
då, under de första åren, jernvägarne icke pläga lemna någon
afkastning, hvaremot de enskilda kommunerna i främsta rummet
skörda fördelen deraf.
6:te mom. lyder sålunda: ”Staten är enskilde aklie-egare ansvarig,
att hvarje särskild sektion af en stambana för den allmänna
rörelsen är öpnad, sednast fem år efter det första inbetalningen
blifvit af ”den” verkställd; i annat fall är Staten skyldig, för den
öfverskjutande tiden, garantera bemälde aktie-egare fem proc:s årlig
utdelning.” Jag ber att få fästa upmärksamheien på ett tryckfel,
som i denna punkt insmugit sig: der står nemi. den i stället för
dem, hvilket naturligtvis är det riktiga, emedan det har afseende
på aktié-egarne. Mom. har tillkommit derföre, alt de enskilde
borde ega någon kontroll öfver att arbetet verkligen blefve verkställdt
inom någon bestämd och ej alltför lång tiderymd, och då
verkställigheten är öfverlemnad ål Staten ensam, bör utförandet
också kunna medhinnas under ett på förhand lämpligen begränsadt
tidsförlopp, hvars omfång Afdelningen trott böra fastställas till 5 är,
och detta med afseende å sektionernas storlek, hvilken är ungefär
densamma som Köping-Hult-banans. Med ledning af den tidsbestämmelse,
som blifvit upgjord för denna jernvägs fullbordande,
och hvilket är något mindre än 5 år, torde också den utaf Afdelningen
beräknade tiden, inom hvilken Staten skulle ega tillfälle
att fullborda sin bana, icke vara för drygt tilltagen.,
Sista punkten i Afdelningens förslag har följande lydelse:
”Sedan fem år förflutit från den tid, en stambane-sektion för allmänna
rörelsen öppnades, bör den å samma sektion för Slaten
upkommande netto-behållning användas för att med hvarje akties
fulla belopp, enligt skeende ullåltning, inlösa ett mot denna behållning
svarande antal utaf de enskilda ”sektionerna,” på det att
Staten slutligen måtte blifva ensam egare till alla stambanorna.”
Afven här har ett tryckfel insmugit sig; der slår nemi. sektionerna,
hvilket bör rättas till aktierna. Denna punkt har tillkommit till
följd af den allmänna grundsats, som ligger på botten af alla dessa
stadganden, eller att Slaten under de första åren af jernvägarnes
anläggande bör, alldenstund de enskilde erhållit så mycken lindring
sora möjligt, ensam draga inkomsten af dessa anläggningar. Man
har äfven ansett, alt Staten, på sätt lista punkten innehåller, bör
blifva egare af stambanorna, och detta blir också Slaten till följd
af det nyss uplästa stadgandet, derigenom att de enskilda aktierna
utlåttas, och som delta icke får ske förr, än jernvägen lemnar någon
behållning, så är det klart, att Statens fördel är betryggad.
Dessa äro de motiver, som legat till grund för de stadganden,
Afdeln. upgjort för ifrågavarande förslag.
Den 22 September e. m.
173
Jag ber nu att få bemöta de anmärkntr, som jag hört anföras
mot desså stadganden. Man bar yttrat, att då enskilda personer
skulle ega rättighet att deltaga i kostnaden för jernvägsanläggningar,
skulle derigenom hvad man kallar trassel upkomma. Man länke
sig nemi., att Regeringen låter verkställa undersökningar om de
sträckningar, hvari stambanorna böra framgå, och att, då dessa undersökningar
blifvit afslutade, må allmänheten blifva underrättad så
väl om hvarest stambanorna i sin helhet, som hvar de särskilda
sektionerna deraf skulle framgå. När saken hunnit till detta stadium,
och om frågan t. ex. vore den, som vid- denna Riksdag inom
StalsUtsk. varit lifligt diskuterad, eller huruvida jernvägen borde
fortsättas från Svartå till Götheborg eller en annan byggas från
Jönköping till Malmö, då skulle på dessa båda linier en konkurrens
upstå, som skulle hafva till följd, alt på den ena jernvägslinien
leckningarne upginge t. ex. till en fjerdedel och på den andra t.
ex. till en tredjedel af kostnadssumman. De som önskade den förstnämnda
jernvägen, nödgades då med ovedersägliga beräkningar bevisa
öfvervägande fördelar, för det allmänna, af denna bana, så vida
man, oaktadt teckningens litenhet, skulle taga deras önskningar i
betraktande. Det andra partiet lärer deremot påyrka företrädet för
den bana, till hvars förmån de ägde att åberopa den större teckningen;
och i tvifvelakliga fall torde derpå böra göras afseende.
Långt ifrån att anse en sådan täflan farlig, tror jag fastmera, att
den skulle verka högst fördelaktigt; ty då så mäktiga intressen
kämpa mot hvarandra, är det bäst att låta dem kämpa med pungen;
och är nyttan allmän, är man också gerna benägen att göra någon
upoffring, isynnerhet när denna icke är större än den, som här
blifvit föreslagen, nemi. en ränteförlust, hvars skäliga åtagande hvar
och en jord- eller fabriksägare kan beräkna med afseende å sin
egendoms afstånd från jernvägen.
Man har ytterligare invändt, att om de enskilde egde ifrågavar:de
rättighet, skulle Regeringen möjligtvis vara benägen att oktrojera
jernvägarnes anläggning lappvis, än här och än der. Delta
är dock, på sätt jag nyss nämnt, förebyggdt genom det stadgande,
som finnes i andra punkten, eller att sektionerna böra ega en viss
längd. Tänker man för öfrigt närmare på saken, torde man lätt
finna nämnde farhåga icke vara särdeles befogad. Regeringen
måste nemi. upgöra ett fullständigt förslag till jernvägsnåt inom
riket, och först sedan detta skett, skulle aktie-teckning öpnas till
allmän täflan åt den enskilda företagsamheten; denna täflan måste
lemnäs fri och öppen. Det år således klart, att det icke beror på
de enskilde aktietecknarne i provinserne att, allt efter som de tecknat
sig för ett större eller mindre belopp, bestämma för huru stor
del af banan de tecknat sig. Det må ej bero på Pål i Wadstena,
alt teckna sig för en bit, eller på Per i' Jönköping, att teckna sig
för en annan; utan om dessa båda Hrr vilja deltaga i teckningen,
så måste de göra det på den del af jernvägen, hvilken af Regeringen
blifvit fastställd såsom utgörande en sektion för sig. Dessa
an märk :r gälla egentligen dem, som inom Utsk. afgjort frågans öde,
och hvilket skedde med en majoritet af högst få röster.
174
ben 22 September e. m.
På grund af de skäl, jag nu i korthet haft äran anföra, vågar
jag hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla om propos. på bifall
till 2:dra mom. i Utsk:s förslag, sådant det blifvit föredraget, med
tillägg af de serskilda punkter, som i miu reservation finnas omförmälda.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Tankarne kunna vara delade
rör:de fördelarne af enskildes deltagande i kostnaderne för jerpvägsanläggningar.
För min del bar jag redan förklarat, alt jag icke
anser, det enskilde böra få deruti deltaga. Jag har dock anledn.
förmoda, efter de yttranden jag på f. m. hörde, alt ganska många
ledamöter af detta hus äro af motsatt åsigt, och i sådan händelse
är det naturligtvis min pligt alt foga mig efter majoritetens beslut.
Men om man vill, att de enskilde skola erhålla ifrågavande rättighet,
tror jag likväl, att man derför bör upslälla sådana vilkor, som be
trygga
upnåendet af det ändamål, som dermed åsyftas.
Hvad det af Hr Bildt förordade förslag 'beträffar, anser jag det
visserligen vara ganska oskadligt, derföre att, om det antages, skall
troligen ingen aktie-teckning komma till stånd. Men då jag i allmänhet
icke är vän af det onödiga, så har jag icke heller kunnat
förorda delta förslag. Jag ber nu att blott med några få ord få
tillkännagifva skälen, hvarför jag icke tror, att man bör bifalla detsamma.
Förslaget innehåller, att jernvägarne skola indelas i sektioner
af 15 till 20 mils längd, och ali enskilde skola inbjudas till deltagande
i aktie-teckningen lill ett visst belopp af kostnaden, icke öfversligande
en tredjedel. Jag ber med anledn. häraf att få erinra,
det de enskilde endast inbjudas, men ali det icke är något vilkor
för jeruvägaroes anläggning alt enskilde deltaga i kostnaderne derför
och att således, ifall ingen tecknar sig, detta dock icke hindrar
att jernvägsbyggnaden kan ega rum.
De vilkor, som skulle förmå den enskilde alt, oaktadt han under
de Irenne första åren icke finge någon ränta, teckna sig, vore
att Staten efter tredje årets förlopp skulle garantera honom en ränta
efter 3 proc.; alt, derest sektionen icke inonf femte året vore fullbordad,
han, för den tid, som återslode, innan sektionen blefve färdig,
egde att beräkna fem proc. ränta på sina penningar; vidare skulle
lian, i mån af det aktie-belopp, för hvilket han tecknat sig, åtnjuta
utdelning af jernvägens behållning, och slutligen skulle Statens behållna
inkomst af banan användas till en fond att dermed inlösa de
enskildes aktier. Jag hemställer nu, huruvida det verkligen är troligt,
att någon aktie-teckning kan komma att ega rum på sådane
vilkor som dessa, eller om det är troligt, att innevånare inom de
trakter, genom hvilka jernvägarne skulle löpa, verkligen skulle vilja
teckna sig för ett belopp, hvarå de, under de första tre åren, icke
skulle åtnjuta någon ränta, och sedermera icke beräkna mer än tre
proc. ' Jag tror ingalunda att, om innevånarne i dessa trakter hafva
penningar att aflåta, de skola vara så patriotiska, att de skulle vilja
på sådane vilkor använda dem till jernvägs-företag. Mycket förr
utlånade de dem då lill Staten emot 4 proc., eller till enskilde mot
Den 22 September e. m.
175
högre ränta. Men om, detta oaktadt, en sådan aktie-teckning ändock
skulle kunna ega rum, föreställer jag mig, att den vöre förenad
med ganska stora olägenheter. En bland dessa skulle utan
tvifvel blifva, att kostnadsförslagen i allmänhet blefve oriktigt upgjorde.
Då nemi. de enskildes bidrag skulle rättas efter den först
föreslagna kostnadssumman, så, om jernvägen kostade 50 proc.
mer, skulle de i alla fall erhålla utdelning efter hvad det primitiva
förslaget utvisade. Det ligger således i de enskildes intresse, alt
kostnadsförslagen blifva låga. Man säger väl, att dessa kostnadsförslag
skulle af vederbönde ganska noga granskas; men jag ber att
få erinra derom, att, i afseende på materiel, forsling o. s. v., måste
man i allmänhet rätta sig efter de upgifter, som inkomma från orterna,
och då det ligger i dessas intresse att göra upgifterna så låga
som möjligt, blir naturligtvis följden att kostnadsförslagen blifva
olillförlitliga. Jag tror äfven, att då de enskilde, ehuru de skulle
mot låg ränta tillsläppa sina penningar, ändock icke få deltaga hvarken
i styrelsen eller förvaltningen, skulle dessa enskilde söka att
på allt möjligt sätt, direkt och indirekt, blanda sig deruti, och otvifvelaktig!
är, att de vid en kommande Riksdag skulle söka göra
dessa anspråk gällande och slutligen deruti lyckas. Man har föreslagit
sektionernas längd till mellan 15 och 20 mil; men jag hemställer,
huruvida det är länkbart; alt man på så föga lockande vilkor,
som här äro upställda, skall kunna förmå de enskilde, att
teckna sig för bidrag lill en sådan sektion. Om jag uptager kostnaden
för en mil jernväg till endast 333,333 R:dr 16 sk. b:ko,
så skulle i alla händelser de enskildes bidrag till hvarje mil af sektionen
komma att upgå till omkring 166,666'R:dr 32 sk. och
för en 20 mil lång sektion skulle således erfordras 3,333,333 R:dr
16 sk. Jag tviQar på, att det är länkhart, att förmå de enskilde att
teckna sig för ett så stort belopp, och följden blefve naturligtvis,
att, då icke de enskilde ville teckna sig för så stora sektioner, skulle
man så fort som möjligt söka få andra, som vore mindre, på det
att teckningen skulle gå bättre. Men om också sektionernas längd
skulle nedsättas till 3 ä 4 mil, så blefve visserligen deraf en följd,
att, på ganska många ställen, enskilde skulle vara benägne att teckna
sig för detta belopp; men då komme äfven de medel, som Staten
för jeruvägarne kunde vilja använda, att blifva splittrade, och i st. f.
att åstadkomma något sammanhängande helt, skulle man endast arbeta
på en mängd ställen, utan att derigenom upnå något för hela
landet gagneligl ändamål. Dessutom ber jag att få fästa upmärksamheten
på en icke ringa olägenhet af Hr Bildts förslag, den nemi.,
som ligger i stadgandet, att serskilda räkenskaper skola föras för de
olika sektionerna. Detta stadgande skall, efter min öfvertygelse,
åstadkomma mycket besvär och trassel, ombyte af vagnar, större
tross o. s. v. Min tanke är således, att det nu framlagda förslaget
är sådant, att, derigenom att det icke är obligatoriskt, så blir ingen
teckning af, och, skulle det vara obligatoriskt, tror jag alt, genom
sektionernas storlek, ingen jernväg skall kunna åvägabringas. Vill
man, att de enskilde skola deltaga i jernvägarnes anläggning, tror
jag, att man bör bestämma ett maximum, hvaröfver, och ett mini
-
176
Den 22 September e m
mura, hvarunder teckningen icke må gå, samt all delta minimum
bör sättas så lågt, att det blir en möjlighet att få banan utförd.
Under sådana förhållanden tror jag, alt man kunde få stadgandet
om de enskildes deltagande i jernvägs-kostnaderne gällande i verkligheten;
nu åter anser jag, att det endast kommer att slå på
papperet.
Jag skulle äfven tro, att hvad i förmiddagens plenum yttrades,
ang:de de enskildes inflytande j>å förvaltningen, icke är oriktigt; ty
skola de enskilde betala en del af anläggningskostnaden, så böra de
väl äfven ega rätt att, åtminstone genom något ombud, deltaga i
styrelsen och förvaltningen. Dessa grundsatser i förslaget äro för
öfrigt stridande mot hvad som redan blifvit beslutadt, och, ehuru
detta förslag visserligen är af ingen betydenhet, tror jag dock att
det icke skall göra någon nytta. Jag har hört, att detta förslag med
fördel blifvit tillämpadt på större byggnadsföretag i en af våra vackraste
släder, och jag tror också, alt det inom ett så inskränkt område,
som en stad eller kommun, är ganska användbart; men ingalunda
i större skala, och det är derföre, som jag satt mig emot
detsamma.
Jag återuprepar hvad jag på f. m. trodde mig finna, eller att
R. o. Ad., till större delen åtminstone, är benäget för delta förslag,
och jag måste således foga mig deruti; men jag biträder sällan förslag,
hvilka jag anser vara opraktiska, och detta är, efter min öfvertygelse,
så beskaffad!, hvarföre jag också afstyrker det. Jag anhåller
fördenskull, att punkten målte bifallas sådan den är, men
Hr Rildts förslag deremot afslås. Jag hemställer för öfrigt till Hr
Gr. o. Landtm, huruvida, äfven om R. o. Ad. skulle vilja antaga
detta förslag, sådant nu låter sig göra; ty jag förmodar, att det i
mer eller mindre mån inverkar på slatsregleringen, och är förhållandet
så, tror jag, att det icke nu kan antagas, utan måste återremitteras.
Hr Bildt: Hr von Troil har, för att bevisa oantagligheten af
det utaf mig framställda förslag, först och främst ansett, det man
icke kan derigenom erhålla några penningar, och sedermera, att om
man också får sådana, får man likväl för litet; samt slutligen, att
det icke bör vara obligatoriskt, och allrasist sagt, att det bör vara
det. Ulan att vidare försöka att följa den värde talaren i han^ deduktioner,
än genom att hemställa, huruvida ej dessa påståenden
tyckas till en viss grad ömsesidigt uphäfva hvarandra, vill jag endast
med få ord söka visa, att förslaget är antagligt. I förbigående
må jag dock vidröra den kalkyl, Hr von Troil upgjort, och hvilken
synes mig icke hålla streck. De enskilde finge väl, enl. Afdeln:ns
förslag, teckna sig för en tredjedel af kostnaden, men på denna
tredjedel ägde de räkna sig tillgodo 3 proc. ränta; ränteförlusten
blefve således endast 2 proc., hvilket reducerar den af Hr von Troil
upgifne summan till f. Det är icke önskligt, att de enskilde teckna
sig på annat vilkor, än att konkurrens upstår mellan tvenne banor,
som äro af vigt för det allmänna. Två sådana banor finnas redan;
det
Ben 22 September e. m. 177
det veta vi, äfvensom att två stora intressen i detta ögonblick stå
bjert emot hvarandra. För Hr von Troil, den förnämste kämpen
inom StalsUtsk. för den bana, som skall gå från Jönköping tili
Malmö,, är det icke obekant, att ett sådant intresse der existerar;
och den värme, med hvilken diskussionen inom Utsk. fördes rör:de
jernvägen mellan Svartå och Götheborg, utvisade, alt äfven denna
sistnämnda icke saknade anhängare och försvarare. Det är gifvet,
att, när tvenne sådana mägliga intressen upslå, hvilkas anhängare
å hvardera sidan, med utvecklande af många talande skäl, söka erhålla
understöd af Staten för den jernväg, de anse vara den vigtigasle,
då är det icke osannolikt, att de enskilde ulan svårighet skola
teckna sig, och af resultatet utaf denna teckning skulle det visa sig,
för hvilket företag sympatierna äro starkast. Det är just fördelarne
af en fri och öppen konkurrens i detta afseende, som jag tror vid
jernvägsanläggningarne synnerligen höra tagas i betraktande. Om
t. ex. teckningen skulle visa, att behofvet för det allmänna af en
jernväg mellan Svartå och Götheborg vore större än af en dylik
mellan Malmö och Jönköping, så blefve också följden deraf, att de
penningar, som jag hoppas ali Ständerna vid denna Riksdag skola
anvisa för jernvägars anläggning, skulle användas i och för en bana
i den förra riktningen, och i sådant fall är äfven klart, att då Staten
ingått ett kontrakt med de enskilde, dessa må hafva tecknat
sig för större eller mindre belopp, så har SlaleD, till följd af detta
kontrakt, en juridisk förpligtelse alt fullborda den ifrågavarrde jernvägs-sträckan;
och denna-förpligtelse gör, all en möjlig obenägenhet
icke kan vid nästa Riksdag sönderrifva jernvägs-intresset i allmänhet.
Men först när banan hunnit fullbordas till Svartå, först då må
raan börja tänka på utförandet af de andra jernvägsandelarne. Om
då teckningen skulle utvisa, att en jernväg mellan Jönköping och
Malmö af allmänheten omfattas med öfvervägande nit och välvilja
framför de öfriga, så skulle det ju i sådan händelse tillgå på samma
sätt med denna jernväg som med den förra, emedan Staten, till följd
af sitt med de enskilde ingångna kontrakt, finge en juridisk förbindelse
alt fullborda arbetet derå. På detta enkla sätt vinner man,
efter min tanke, säkrare uplysning om banornas större eller mindre
relativa värde, än derigenom, att nian under ofruktbara påståenden
å ömse sidor slites och rifves om hvilken bana, som bör hafva företrädet.
Jag ber att i detta afseende få återföra i R. o. Ad:s minne,
huruledes vid början af innevar:de Riksdag, innan ännu frågan
om en jernvägs-anläggning mellan Jönköping och Malmö var känd,
tankarne icke voro delade derom, att den först ifrågakommande
jernbanan borde gå från Stockholm till Götheborg. Detta ansågs så
klart, att K. M. icke ens fann det vara nödigt att för Sländerne
framlägga några specificerade upgifler, till ådagaläggande af denna
jernvägs företräde framför andra banor, som i den Nåd. Proposm
voro föreslagne; enär K. M. fann det vaka naturligt, att banan mellan
Stockholm och Götheborg först anlades. Men sedan jernvägsfrågan
inträdt i ett annat skick, dels till följd af den fraanciella
ställning, i hvilken den redan påbörjade banan emellan Köping och
12 H. ' 12
178
Den 22 September e. m,
Örebro kommit, och dels till följd af de sakrika anföranden, som
afgifvits till förmån för en jernväg mellan Skåne och Småland, har en
tvekan i opinionen npstålt om hvilket, som skulle vara det tjenligaste,
antingen att nu direkt tillbjuda anslag åt den ena, eller att anslå
sådant åt den andra; men delta har haft till följd, att StatsUtsk.
nekat tillstyrka understöd åt någon af de föreslagna större banorna,
ty jernvägs-motståndame i allmänhet hafva alltid kastat sig på den,
vid det ena efter det andra förekommande förslaget, nekande sidan. Örn
man deremot, genom ett så beskaffad! stadgande, som bär är föreslaget,
later opinionen, om den ena eller andra banans företräde, alt jag
så må säga, på naturlig väg uttala sig, tror jag att detta stadgande,
det må för öfrigt benämnas huru oskyldigt som helst, likväl ej blifver
overksamt," i del detsamma torde hafva en vida positivare nytta
med sig, ån man velat erkänna, och att det torde åstadkomma en
redning af frågan, som icke på annat sätt så lätt kan vinnas.
Hr von Troil har fästat sig vid svårigheten att föra räkenskaperna
serskildt för hvarje sektion. Denna svårighet är dock i alla
händelser af underordnad vigl; ju mindre sektionerna äro, desto
flerfaldigare blifva visserligen räkenskaperna; men om sektionerna
göras större, böra räkenskaperna blifva tillräckligt omfattande, för
att en redig öfverblick må af dem vinnas; och jag kan icke ens
inse att någon enda egentlig svårighet dervid bör möta, enär hvarje
sektion förer ett serskildt konto för sig under rubrik af utgångspunkten
Malmö, Jönköping, Norrköping o. s. v.; och om äfven t.
ex. fordonen voro gemensamma för hela banan t. ex. från Stockholm
lill Skåne, så blefve deras slitning och underhåll en gemensam
utgift för alla sektionerna på denna bana. Men allt detta är
en så obetydlig sak, att någon betänklighet till följd deraf icke bör
upstå; och då jag trott mig tillräckligt hafva utvecklat förslagets
fördelar, vågar jag förnya min anhållan om bifall dertill.
Gr. von Rosen: Jag anser det af Hr Bildt föreslagna amendement
ganska nyttigt och förenar mig fördenskull med honom om
detsamma. Jag skulle dock vilja anhålla om tillägg af ett par ord
i första mom:tet, nemi. alt efter ordet ”afkastningen” i följande mening:
”samt derigenom bereda sig rätt lill delaktighet i afkastningen
af dessa jernbanor” infördes orden: ”och förvaltningen.'1' Jag har
redan yttrat, att då man tager den enskildes penningar, är det
orätt att icke låta honom sjelf kontrollera, huru dessa penningar
användas; och jag tror, att ganska många värderika uplysningar skulle
kunna vinnas, om de enskilde tillätes att deltaga b förvaltningen.
Jag anhåller på grund häraf alt ifrågavar:de ord måtte blifva
tillagde Hr Bildts amendement.
Hr Hjerta, Lars: Sedan R. o. Ad. genom votering i för
middagens
plenum uttryckt en_ opinion, mot hvilken jag efter bästa
förmåga kämpat, så återstår mig i delta afseende endast att, med
respekterande af den sålunda framställda öfvertygelsen, önska, att det
måtte medföra den lycka, som man dermed åsyftat. Hvad nu beträffar
tvisten om andra mom:tet, så kan jag icke annat än instämma
med Hr von Troil deruti, att jag tviflar på, att enskilda skola teckna
Den 22 September e. m.
179
sig till delaktighet i jernvägsauläggningarne, då de, till följd af Statens
odelade omvårdnad derom, med säkerhet vela, att dessa vägar
i alla fall skola blifva utförda. Emellertid linner jag det af Hr
Bildt föreslagna tillägg vara i alla hänseenden oskyldigt, och, om
icke medförande någonting annat, åtminstone icke medföra skada.
Jag hemställer fördenskull lill Hr von Troil, huruvida han icke, till
förkortande af diskussionen och undvikande af votering, skulle vilja
tillåta införandet af detta tillägg, och hvad beträffar de af Gr. von
Rosen föreslagna orden, så vill jag gerna medgifva att äfven de få
inflyta, sä framt Hr Bildt är af samma åsigt. Om R. o. Ad. på
detta sätt behagar komponera sig, kunde måhända denna punkt
snart vara afslutad.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Att döma af de yttranden,
som afgifvils, kan visserligen förutses, att det i Hr Bildts
reservation nptagua och nu af honom ytterligare förordade förslag
kommer alt af R. o. Ad. antagas såsom tillägg vid den nu ifrågavar:de
2:dra punkten, helst hvad Hr von Troil deremot anfört icke
vunnit understöd. Jag delar väl icke Hr Bildts sanguiniska förhoppning,
att enskilda skulle begagna sig af tillåtelsen att på de föreslagna
vilkoren teckna sig för aktier i stambanorna, men det är
, möjligt att så skulle för en eller annan sektion kunna inträffa, och
derföre anser jag mig böra lill prot. angifva några, af Hr von Troil,
med hvilken jag hufvudsakligen instämmer, icke påpekade olägenheter,
som en sådan enskildes inblandning i bolag med Slaten skulle
hafva tilT följd. Ett af de väsendtligaste vilkoren för nyttan af jernvägar
i vårt land anser jag vara, att Staten får fullkomlig frihet alt
förfoga om fragltaxornes bestämmande. .Nu är visserligen sanntatt,
enl. förslaget, skulle förvaltningen vara Staten uteslutande förbehållen,
och Staten således vara juridiskt berättigad att reglera laxorne
efter omsiändigheterne. Men då enskilde blifvit indragne i företagen,
finge Staten en moralisk skyldighet att tillse, det aklieägarne icke
beröfvades den skäliga vinst på deras tillskjutne kapilaler, som möjligen
kunde erhållas, och de enskilde aktieägarne tror jag ej heller
skulle underlåta, att göra sina anspråk i detta afseende gällande.
Vidare och för alt icke tala om de svårigheter och den ökade administrationskostnad,
som skulle föranledas af nödvändigheten altför
hvarje sektion, hvari enskilde voro intresserade, föra serskilda räkenskaper,
förekommer emot förslaget, att enskilda sannolikt aldrig
skulle teckna sig för aktier i andra sektioner, än dem, som kunde
förutses blifva i någon mån vinstgifvande. Staten skulle således gå
i mistning i större eller mindre del af den vinst, som kunde göras
på de jernvägs-sektioner, hvilka kunde med direkt fördel anläggas,
men ensam få bära hela tyngden af anläggningskostnaden afsådane,
som möjligen endast indirekt blefve gagneliga, men likväl måste antingen
såsom fortsättning af andra eller serskilt utföras. För öfrigt
synes det mig, som man icke borde hysa betänkligheter vid att låta
Staten ensam anlägga och bekosta stambanorna. I det land, som
på f. m. åberopades, nemi. Hannover, har man på sådant sätt gått
12*
180
Den 22 Sep te inb er e. m.
till väga. Der äro, åtminstone efter den erfarenhet en resande kan
inhemta, jernvägarne måhända bäst utförda och bäst administrerade.
Ingenstädes har deras anläggning mött mera motstånd, men en åldrig
Konungs kraftfulla vilja tog saken om hand och bringade den
inom ovanligt kort tid till ett slut, hvars för landet välgörande resultat
numera rättvisligen upskatlas af dem, som skörda frukterna af
hans då högljudt klandrade åtgärder.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Om någon utväg
kunde finnas, som sälte de enskilde i tillfälle alt visa sitt intresse
för de jernvägar, som skulle anläggas inom provinserna, så skulle -  jag visserligen icke finna sådant annat än godt; men då en värd
talare, Hr Hildi, sagt, alt beslut ang:de jernvägs-anläggningar skulle
bero på en slags auktion vid aktiernas tecknande, så strider delta
helt och hållet mot mina-åsigler. Jag tror nemi. alt jernvägar
böra anläggas och beslutas efter högre stalsekonomiska och politiska
principer, och icke vara beroende af bidragens storlek från ena
eller andra sidan; en jernväg kan nemi. vara lika behöflig inom
en fattig provins, som inom en rik; men af förevartde förslag skulle
följa, att de delar af vårt land, hvilka äro mest betryckta lill följd
af bristande kommunikations-anstaller, de skola i alla tider komma
att sakna dessa fördelar, under det man deremot hopade dem på
de rikare trakterna, som hade tillgång lill kapitaler. De trakter,
genom hvilka en jernvägs-sektion komme att sträcka sig och der en
rik stad vore belägen, skulle alltid komma att blifva bättre lottade,
än de, der delta förhållande icke egde rum. Vid alla tillfällen
ligger ett sådant inträffande inora möjlighetens grånsor, och ehuru
jag erkänner, att det lill en viss grad kan vara billigt att orterna
bidraga till jernvägarne, kan jag dock omöjligt medgifva att dessa
bidrag böra för Stats-slyrelsen vara en mätare för bestämmandet
af, åt hvilka jernvägar, man bör lemna företrädet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Under f. m:s plenum hade jag
tillfälle framställa mina tankar angrde nödvändigheten alt åt Slaten
öfverlåta anläggningen och administrationen af stambanorna, men
att man derför icke borde afsäga sig den fördel, som upkommer
deraf, alt enskilde medgifvas alt sig med staten associera i och för
banornas anläggande. Den punkt, som afhandlar sistnämnde ämne,
är nu under handläggning och jag anhåller fördenskull att få framställa
mina åsigter i detta hänseende. Det är ganska mycket att
befara alt, om Slaten ensam bekostar bela jernvägen, åtskilligt
prejeri emot Staten kommer att ega rum. Man bar sett, att enskilde
vid sådane tillfällen icke göra sig samvete af alt vinna så mycket
som möjligt på Stålens bekostnad. Deremot, om en större del
af ortens innevånare hafva fördel deraf, att företaget kan utföras
för godt pris, så bildar sig derstädes en allmän anda att med välvilja
gå företaget till mötes, Iwilket gör det möjligare att för någorlunda
godt pris utföra detsamma. Detta är en af de stora förmå- *
nema af att lemna den enskilde tillåtelse att bidraga till arbetet.
Man har ofta sett huru nyttigt det är att enskilde få deltaga i arbetsföretag
och man har sett att, då t. ex. ångbåts-bolag bildat sig,
Den 22 September, e. m. 181
sorn drifvit ångfart på en och samma ort, så hafva alltid de redare,
som varit bosatte inom orien, bättre bedrifvit sitt förelag, än de,
som icke varit det. Således är det ganska säkert, att om enskilde
personer få deltaga i kostnaderne för stambanorna och derigenom
blifva intresserade för att de byggas för möjligast bästa pris, så är
det också sannolikt, att det skall verka ganska välgörande för det
hela, ehuru detta välgörande inverkande icke är af den vigt, alt
man för detsamma bör upoffra den ändå vigligaré fördelen, att
Staten ensam får administeca banans ty endast derigenom erhåller
man visshet, att icke något trångt lokalintresse kan göra sig gällande
vid administrationen. För att förekomma detta har majorititen
inom Riksg:s-afde!n. framställt ett efter min öfvertygelse ganska
ändamålsenligt förslag, hvilket äfven af Hr Bildt blifvit uplaget.
Man har emot detta förslag egentligen anmärkt, att då banorna- i
alla fall skulle kunna blifva anlagda på Statens bekostnad, och då
vilkoren för de enskildes deltagande icke skulle blifva obligatoriska,
skulle svårligen några enskilda komma att deltaga i kostnaderne
för jernvägs-anläggningarne. Hvad först beträffar att de enskildes
deltagande skulle göras obligatoriskt, anser jag sådant icke böra ega
rum. Det kan nemi. finnas vissa bitar af stambanorna, hvilka för
hela landet äro af den vigt, att de böra anläggas, om också ingen
enda enskild ville i dem deltaga, och som derjemte äro af den
beskaffenhet, att någon enskild icke kan vilja deltaga i desammaOm
det nu vore föreskrifvet, att enskildes deltagande vore ovillkorligt
för jernvägars byggande och att Staten thy förutan icke byggde
några banor, så blefve dessa troligen icke anlagde; och det går
således icke an all göra deltagandet obligatoriskt. Men säger man,
i det fallet, så deltager ingen i kostnaden för banornas anläggande.
Man har dock härvid förbisett en omständighet, som, efter min öfvertygelse,
är bland de vigtigaste, nemi. att då R. St:r skola anslå
en viss summa, t. ex. 5 millioner, i och för ifrågavar:de ändamål,
så är det gifvet, att K. M:t i valet mellan hvilken bana som först
bör anläggas, i främsta rummel fäster afseende på det allmännas
och hela rikets intresse; men. om detta är ett hufvudskäl, så kan
■ likväl icke nekas, att, vid afgörandet af denna fråga, äfven såsom ett
hufvudskäl bör i ganska betydlig mån ingå, att. den bana framför
andra kan och bör komma i åtanka, för hvilken de största teckningarne
af enskilde blifvit gjorde. Om t, ex. två stambanor äro
i fråga, hvilka för det allmänna äro af lika vigt, och det visar sig
alt fien ena inom orten vackt det intresse, att aktie-teckningen för
densamma upgått till §:delar af anläggnings-kostnaden, men den
andre icke kunnat föranleda någon synnerlig teckning, så är det
ganska sannolikt att, då förhållanderna i öfrigt upväga hvarandra,
den bana får företrädet, för hvilken största teckningen egt rum;
och då för jordegarne inom orten fördelen af att erhålla lättade
kommunikationer vida öfverväger den lilla ränteförlust, som de på
sina i banan insatte penningar komma att vidkännas, så skola säkerligen
ganska många bland innevånarne inom den provins, genom
hvilken banan kommer alt gå, nedlägga sina penningar uti detta
182
Den 22 September e. ni.
företag, för alt derigenom få det fullbordadt, väl vetande, alt om de
också förlora något i ränta, så göra de ändock större förlust, om
banan icke blir anlagd. Af dessa skäl torde det således, långtifrån
att vara osannolikt att enskilde skola teckna sig för deltagande i
jernvägs-anläggningar, tvertom vara större cbance för alt de skola
göra det.
Man har äfven anfört, att genom delning i sektioner skola ganska
stora svårigheter upkomma i och för redovisningen, såsom t. ex.
om jag tänkte mig att en bana förefunnes mellan Stockholm och
Malmö, hvilken vore delad i tvä sektioner, den ena emellan Stockholm
och Jönköping och den andra mellan Jönköping och Malmö,
så skulle svårigheten vid redovisningen kunna komma i fråga, om
någon person i Stockholm toge biljett för alt resa på båda sektionerna
eller för att transportera varor hela vägen. Men denna svårighet
är lätt öfvervnnnen, om man gör på samma sätt som på andra
ställen, der två jernvägar sammanträffa, hvilka egas af olika
bolag. Om nemi. en person köper sig en biljett för att resa ifrån
Stockholm till Malmö, så afklippes hälften af denna biljett, hvilken
qvarslannar såsom ett kontramärke för den andel af belalniugen,
som den ena sektionen skall hafva, och den andra hälften aflemnas
i Malmö. Då således inga synnerliga svårigheter kunna upstå i
och för redovisningen och bokföringen genom jernvägens delning i
sektioner, så bör också en sådan delning ega rum, så mycket mer
som banornas anläggning derigenom betydligt underlättas.
Man har ytterligare anfört, att det vore skäl, att då enskilde
personer komme att nedlägga sina penningar i företaget, dessa personer
äfven borde få deltaga i administrationen; sådant möter dock
stora svårigheter. Det ligger nemi. i planen och bör väl äfven så
vara, att Staten så småningom, med den npkommande netto-behållningen
af banorna, inköper de enskilda aktierna. Nu är det gifvet,
att den andel, aktie-egarne skulle hafva i administrationen, bör stå i
något förhållande till det belopp, för hvilket de tecknat sig, men
då kan också inträffa att, ehuru vid banans öpnande ett proportionerlig!
antal enskilde personer finnas i direktionen för att deltaga i
förvaltningen, skall det sedermera befinnas, att, sedan. Staten inlöst
en stor del af de enskilda aktierna, samma direktion ändock qvarstår,
fastän ett ganska ringa antal sådana enskilda aktier finnas qvar;
och detta vore naturligtvis orimligt. Likaledes bör väl, då Staten
har administrationen af banorna, en central-administration förefinnas;
men denna skulle, genom de enskilde aktie-egarnes deltagande i
förvaltningen, säkerligen blifva alltför mycket sönderbrytande.
Slutligen har man sagt, alt, derigenom att de enskilde finge
rättighet att deltaga J kostnaderna för jernvägsanläggningar, skulle
orts-intressena alltför mycket göra sig gällande; men äfven detta
inkast förfaller vid närmare påseende, om man nemi. besinnar, att
saken lämpligen kan tillgå på det sätt, alt Regeringen först bestämmer,
hurudan banan skall blifva, och det då först kommer i fråga
att enskilde associera sig för att deltaga i kostnaden för densamma;
då kan ett sådant intresse, som man här förespegla!, icke komma
att göra sig gällande. Det torde äfven falla af sig sjelf, att då det
Den 22 September e. m.
183
icke lämpligen kan komma i fråga, att medgifva enskilde aklie-egare
ali deltaga i sektionernas administration, så och då de, enligt förslagets
föreskrift, skulle erhålla en viss ränta på sina insalta penningar,
i stället för den administrativa rättigheten, böra de kunna
få genom ombud deltaga i revisionen. Något sådant stadgande finnes
icke i förslaget; men om efter min öfvertygelse ett dylikt medgifvande
bör finnas, så behöfver det icke stå i Ständernas beslut,
emedan det icke är lämpligt, att alla detaljbestämmelser deruti inflyta.
Men då ärendet biifver föremål för K. Mits behandling, kan
också införandet af en så beskaffad föreskrift ganska lätt låta
sig göra.
Jag anhåller, på grund af de skäl, jag nu haft äran anföra,
om bifall till den andra punkten, med tillägg af det utaf flr Bildt
reservationsvis framställda förslaget.
Frih. Klinkowström, Råd. Mauritz: Med afseende på
den nu under öfverläggning varande andra punkten i detta Betänk,
hade jag visserligen ämnat anhålla om bifall till endast börjanderaf;
men med anledning af den reservation utaf Hr Bildt, som kommit
emellan, och hvarom diskussionen egentligen vänder sig, skail jag
icke inskränka mig till att anhålla om bifall till blott början af
punkten, utan vill i stället förena mig med de talare, som önska
densamma bifallen i sin helhet. Jag ber emedlertid att få nämna
några ord, hvarföre jag tror, att punkten icke bort innehålla något
om de enskildes rätt att deltaga i jernvägsanläggningar. På sätt
jag på f. m. hade äran i korthet yttra, tror jag, alt detta vore ett
sätt att inleda de enskilde i företag, som, långt ifrån alt medföraför
dem någon vinst, tvertom skulle medföra deras ruin, och de
skulle möjligen icke kunna påräkna annan vinst af sina penningar,
än den Slaten nödgades lemna dem såsom en indirekt garanti. Jag
vet ganska väl, att de Hrr, som förordat punkten i sin helhet, hysa
den öfvertygelse, alt jernvägarne skola i Sverige bära sig och gifva
vinst. Detta är icke min tanke, men jag vill icke vidare utveckla
skälen derför, på det alt icke detta må blifva någon särskild anledning
till diskussion vid detla tillfälle. Deremot tror jag att, på
sätt Ilr Bildt sagt, om enskilde medgåfves rätt att deltaga i jernvägsanläggningar,
kunde Slaten icke påräkna den frihet i stambanornas
utförande, som för landet i sin helhet vore behöflig. Jag
tror, att det blir ett medelbart tvång för Staten att fästa afseende
på de intressen, som yppa sig genom teckning af aktier lill höga
belopp. Hr Bildt har sagt, alt just dessa belopp utvisa, mer än
de statistiska beräkningarne, hvar intresset för och behofvet af en
jernväg är störst, och han har i denna mening blifvit biträdd af en
talare midt emot mig. Erfarenheten har visat, att när jernvägsföretag
upkommit och aktie-teckning försiggått, så har man, ehuru aktierna
icke varit betydliga, och då man närmare gjort sig reda för
deras tillkomst, funnit, att två eller tre personer tecknat det jemförelsevis
största beloppet, och att således intresset varit långt ifrån
allmänt, oaktadt teckningen upgått lill ett ganska respektabelt belopp.
Jag tror fördenskull, alt man icke bör låta bedraga sig af ett sådant
184
Den 22 September e. m.
skäl. Erfarenheten har dessutom ådagalagt, alt enskildes inblandning
i dylika företag ofta aflupit så, att Staten fått tillsläppa alla
penningarne och att de enskilde deraf dragit en omåttlig vinst. I
detta hänseende får jag hänvisa till Trollhätta kanal, till Strömsholms
kanal, o. s. v. Jag tror derföre, att det är af ^vigt, att Staten eger
alla dessa kommunikations-anstalter, och att, om Staten icke sjelf
ifrån början anlägger dem, utan medelst mellankomst af enskilde,
Staten dock med det allraförsta inlöser dem, de må nu vara kommunikations-anslalter
af hvilket slag som helst. Då en man, som
kanske mer än någon annan på delta rum är bevandrad i dessa
ämnen och som skrifvit stora afhandlingar om kommunikations-anstalter,
anser af största vigt att Staten eger alla dylika anstalter för
att kunna ordna dem till det allmännas fördel med afseende å taxor,
administration o. s. v., då måste också vara lätt insedt, att genom
enskildes insläppande, om också endast till aktieteckningar i dessa
företag, upslår större eller mindre bråk, trassel, ra. m., hvilket öfverallt
haft lill följd, att staterna funnit för sig fördelaktigast att inlösa
alla dylika anstalter, der det har låtit sig göra.
Hvad nu särskildt beträffar Hr Bildis förslag, så har ingen
hittills framlagt de skäl, hvarföre jag tror, att man bör afslå detsamma.
Om t. ex. en jernvägs-sek t ion af mellan 15 och 20 mils
längd skall anläggas mellan Jönköping och Norrköping och en
tredjedel af kostnaden derför skall genom enskild aklie-leckning
inom provinsen bestridas, så påbörjar Staten arbetet, och, för att i
den mån det blir färdigt draga någon nytta af detsamma, begagnar
Staten den färdiga delen af vägen, t. ex. mellan Norrköping och
Lidköping, att forsla förnödenheter till de arbets-ställen, der vågen
skall fortsättas; då kan det ju hända att, innan den återstående delen
blir färdig, förhållandena så gestaltat sig, att samhället behöfver
de dertill bestämda medlen till andra vigtigare ändamål; jag behöfver
icke närmare påpeka hvad jag menar; händelserna foga sig så,
att jag tror, det hvar och en förstår det. De summor, hvaraf
Staten då är i behof, kunna under många år föranleda afstannandet
af jernvägsarbete!. Hvad blir då följden deraf? Jo, att aktietecknarne
komma och fordra 5 procent för hela beloppet af teckningen,
och Staten måste betala dem.
Jag tror fördenskull, att olägenheterna äro uppenbara, för den
händelse R. St. skulle antaga ett förslag, som i mer eller mindre
mån skulle tillåta de enskildes inblandning i dylika förelag. Deremot
tror jag, att om StalsUtsk:s förslag bifalles, så kan åtminstone
icke någon direkt inblandning komma i fråga i de jernvägar, som
skulle anläggas på Statens bekostnad. Det är af denna anledning
söm jag, i likhet med Hr von Troil och andra ledamöter, som yttrat
sig i samma syftning, anhåller om bifall till Ulsk:s förslag och
afslag å Hr Bildts reservation.
Frih. Cederström, Rud.: Med den öfvertygelse om jern
vägarnes
stora nytta för det allmänna, hvilken numera gjort sig i
allt vidsträcktare mån gällande, vore det i sanning beklagligt, om
denna så högst vigliga samhällsangelägenhet skulle till sin framgång
Den 22 September e. m.
185
äfventyras genom den tvist, som upstålt mellan dem, som vilja att
jernvägarne skola anläggas ensamt af Staten, och dem, som ifra för
att deras anläggning må öfverlemnas åt enskilde personer. Hr Bildts
förslag synes mig innefatta en serdeles lycklig förmedling af dessa
båda sinsemellan stridiga åsigter; och ur denna synpunkt anhåller jag,
att R. o. Ad. behagade taga detsamma i närmare betraktande. Visserligen
hafva några betänkligheter yttrats mot samma förslag; men
de torde lätt nog kunna vederläggas. Frih. Sprengtporten har t.
ex. framkastat den satsen, att enskildes tecknande för aktier i företaget,
måhända skulle kunna föranleda, att Staten tidigare började
med anläggningen af någon del utaf en stambana, sorn icke vore
så vigtig, som en annan, till en början uraktlåten del deraf skulle
vara. För min del ar jag öfverlygad, att när vissa delar blifva färdiga,
så blir behofvet af deras sammanbindande så oafvisligt, att de
mellanliggande styckena säkert, om också något sednare, blifva färdigbyggda;
och det är äfven i den mån hela systemet blir fullbordadt,
som man kan skörda alla de fullständiga fördelarne deraf.
Dessa fördelar böra således otvifvelaktig! kunna påräknas, äfven om
systemets fullföljande sker enligt det sätt, som Hr Bildt föreslagit.
Frih. Klinkowström har mot förslaget gjort åtskilliga andra anmärkmr.
Han har, bland annat, yttrat, alt om man i .förevaride företag
inläte enskilde i egenskap af aktieegate, tarde de tillskansa
sig så stora och obehöriga fördelar, ali det allmänna deraf blefve alltför
mycket lidande; förmenande talaren de exempel, vi redan skola
ega på dylikt förfarande, vara tillräckligt varnande. Jag hyser en
alldeles motsatt öfvertygelse, och stödjer den på en tillfälligtvis vunnen
personlig erfarenhet, såsom innehafvare af aktier i Götha kanal,
å hvilka hvardera icke i årlig utdelning erhålles mer än en
proc., hvilket väl icke kan kallas någon serdeles hög afkastning.
Sådant oaktadt måste det ändock för den enskilde vära en stor tillfredsställelse,
både att företaget blifvit bringadt till verkställighet,
och att han med egne eller sina fäders gjorda upoffringar dertill
medverkat; på samma sätt kan det ju tänkas komma att förhålla
sig äfven med jernvägarnes befrämjande; utgåendes jag nu, ej från
mina egna, men från Frih. Klinkowströms sedan förra Riksdagen
kända, mörkare sätt att se utsigterne för dessa anläggningars
framtid. Likväl antager den värde Frihin sina motståndare
i denna fråga se sakerna i en ljusare dager, än kanske är hos
mången af oss händelsen, förmenandes Frih:n dem, som ifra för
jernvägarne, vara fullt öfvertygade, alt dessa, ieke allenast skola betacka
anläggningskostnaderne, utan äfven lemna ett betydligt öfverskott
till utdelning bland aktie-egarne. Derom vilja vi dock vid
detta tillfälle icke tvista; ty äfven om man ulginge från den mest
ofördelaktiga synpunkt och antoge banorna icke skola lemna den
aldraringaste inkomst, så måste man dock taga i betraktande och
högt värdera den oändligt stora nytta de genom näringsflitens öfvande,
öfverallt der de förnuftigt anläggas, efter all sannolikhet
böra åstadkomma, derest eljest den annorstädes vunna erfarenhet i
dessa hänseenden får i någon mån lämpas på våra förhållanden.
185
Den 22 September e. m.
Frih. Klinkowström har likaledes yttrat, alt om endast vissa
slycken aulades, men Staten, till följd af inträffande förhållanden-,
sage sina medel behöfvas för andra ändamål, skulle arbetet komma
alt afstanna, hvarigenom någon nytta hvarken skulle tillskyndas Slaten
eller de enskilde. Med anledn. häraf ber jag att för det första
få erinra, att man aldrig någonsin skulle våga sig in i dylika, om
än så gagnrika företag, ifall nian för sin inbillningskraft lemnade
spelrum åt sådane skräckbilder; för det andra kan jag icke finna,
det Sveriges närvarande, vare sig in- eller utrikes förhållanden serskildt
i denna tid påkalla en så långt sträckt försigtighet. Den af
K. M. utfärdade och af alla fremmande makter erkända neutralitetsförklaringen
tyekes, så vidt möjligt, betrygga oss /i afseende på de
utrikes förvecklingarne; och våra inrikes förhållanden utmärka sig
för lugn och ordning. ' Således tror jag icke, att vi böra låta afskräcka
oss från att använda dén dag, som är, för att påbörja verkställandet
af ett allmännyttigt företag; och skulle också något afbrott
inträffa i redan började banors fullbordande, så ligger väl deruti
icke någon så stor våda, som Frih. Klinkowström förmenat. I
min hembygd Wermland t. ex. har man, understödd af statsbidrag i
form af lån på gynnande vilkor, äfvensom af smärre anslag, sedan några
år börjat anlägga jernvägar af kortare längd, 1 å 2 mil i sender;
sedermera har man jemväl med lånebiträde af allmänna medel
kunnat utsträcka dessa anläggningar; under tiden har man ouphörligt
dragit nytta af de stycken, som varit färdiga ; och detta föreställer
jag mig, måhända i högre mån, skall blifva förhållandet
med de efterhand färdigblifvande stambanor, som af Staten anläggas.
Det inkast, som blifvit gjordt, all de enskilde genom sina, i
jemförelse med Statens, lägre intressen skulle bidraga dertill, att banorna
blifva dragna på mindre fördelaktigt sätt, kan visserligen ega
sin grund. Ty så länge landets innevånare äro mennfskor, och
icke högre andeväsenden, kan man aldrig fullkomligt betrygga sig
för de obehöriga inflytelser, som af menskliga svagheter härröra;
men man kan dock, efter min öfvertygelse, mycket bättre göra-det,
då man går öppet tillväga, och då hvar och en får uttala sina
önskningar och skäl, än då man stänger denna väg, och derigenom
tilläfventyrs föranlåter de enskilda intressena, att på hvarjehanda
smygvägar söka göra sig gällande.
På grund af de skål, jag nu haft äran anföra, och med hänsigt
till hvad af föreg:de talare blifvit i ämnet sakrikt och utförligen
utvecklad!, anhåller jag om bifall till den föredragna andra
punkten, med tillägg af det amendement, hvartill förslag blifvit af
Hr Bildt i hans reservation framslälldt, för hvilket flere behjerlansvärda
skäl jemväl finnas deruti anförda, men hvilka, då den tryckta
handlingen finnes i alla ledamöters händer, det torde vara mindre
grannlaga att vilja uprepa. De återfinnas pag. 19 och 20, der de
slå alt i sitt sammanhang läsas; och beder jag således alt få till
dem hänvisa.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Ben 22 September e. m.
187
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag i förmiddagens plenum
förordade en förändring af förslå punkten af detta Ullål., skedde
del under öppet lillkännagifvande, att jag var böjd för antagandet
af de vilkor, Hr Bildt i sin reservation upställt. Sedan jag begärt
ordet, häfva många talare yttrat sig i denna fråga i den riktning
jag åsyftar, och jag skulle missbruka R. o. Ad:s tålamod, om jag
uprepade hvad dessa talare anfört. Men jag ber alt få nämna, det
jag i ett visst fall skiljer mig ifrån dem; de vilja nemi. icke instämma
i den åsigt Hr Waern i sin reservation framställt, och som
han der fullständigt motiverat, nemi. alt den enskilde, som blir
aktie-egare i jernväg, skall få deltaga i förvaltningen. Gr. Lagerbjelke
anförde som ett skäl deremot, att om den enskilde skulle få
deltaga i förvaltningen, vore sådant endast billigt i början och så
länge alla hade aktier, men i fortsättningen och sedan största delen
af aktierna blifvit utlöste vore det orättvist, att de enskilde skulle få
deltaga i direktionen. Jag ber att dervid få bemärka, att innan
den tidpunkt kan komma alt inträffa, då, genom vinsten på jernvägarna,
de delegare, som gått in deri, blifvit utlöste, är jag förvissad
att mångfaldiga Riksdagar egt rum och alt, om anledn. till ändring
i detta hänseende tinder liden inträffat, R. St. då också blifva
i tillfälle alt vidtaga en sådan ändring. Således tror jag, att man
icke af en sådan betänklighet bör afhålla sig från den rättvisan, att
om raan tillåter de enskilde att få deltaga genom aktier, man äfven
må tillåta dem att deltaga i förvaltningen, hvilket naturligtvis
äfven mätte vara nyttigt för saken ur den synpunkt, att det skulle
upmuntra till teckning af de erforderliga bidragen. Jag får således
yrka detsamma, som Gr. von Rosen förut yrkat, nemi. ali i första
mom. af Hr Bildts reservation orden ”och i förvaltningen” måtte
tilläggas efter ordet ”afkastningen.”
Det kraftigaste skäl, som blifvit anfördt mot den mening jag
förfäktar, är det, som Frih. Sprengtporten yttrat, nemi. att de orter,
som äro fattige, skulle derföre, att de icke kunde teckna sig
för några betydliga belopp, för längre tid gå i mistning af de fördelar
jernvägaroe medföra. Jag medgifver, alt Småland, som kanske
bättre än någon annan provins behöfver denna lyftning, möjligen
skulle kunna af en sådan anledn. under en längre tid komma
att sakna de för denna provins nyttiga kommunikationsmedlen; men
om detta blefve fallet, torde det blott bevisa, alt de hade rätt, som
yrkade att en annaa bana lillvägabragtes först; och jag tror, att ingenting
är farligare för jernvägs-principen i allmänhet, än om det
skulle röja sig att de första jernvägar, som anlades i Sverige, icke
skulle bära sig. Jag tror alt som en mätare för det verkliga behofvet
af jernvägar, som en anledn. att kunna hoppas alt en jernväg
skall bära sig, man gerna må göra afseende på det intresse,
som inom de olika orterna uttalar sig för saken.
Jag yrkar bifall lill Hr Bildts förslag, med det tillägg jag
nyss nänmnt.
Gr. von Rosen: Jag måste upriktigt bekänna, att jag -icke
delar de sanguiniska förhoppningar, som åtskilige talare yttrat om
I
188
Den 22 September e. m.
de fördelar, sorn skola upkomma derigenom att Staten helt
och hållet öfvertager administrationen af jernvägarne. Tvertom
tror jag, att det enda, som verkligen kan motarbeta det skadliga
af en så sträng centralisation, som den, att alla stambanorna
skola egas af Staten, ligger deruti, alt en mängd en
skilda
aktie-egare få deltaga i förvaltningen. Nyligen har jag blifvit
uplyst om huru det kan tillgå, när enskilda icke få deltaga \
denna förvaltning. Jag var nemi. för någon tid sedan i sällskap
med en grufve-egare i Preussen, som omtalade, huru förträfflige
hans grufvor vöre och huru stor afkastning de gåfvo. Jag frågade
honom då, om han icke finge betala en mycket hög skati till Slaten;
men han svarade dertill nej. ”Huru är det möjligt?”, invände
jag, ”jag. vet att Preussen är mycket starkt beskattadt”. ”Det är
sannt,” återtog han, ”men formerna äro så beskaffade, att när
alla grufvor slå under Statens kontroll och denna bestämmer skatten
efter siffran, så har jag under flera år icke betalt någonting;
ty jag har ingen svårigset att visa, del mina grufvor ingenting
rendera, emedan jag har en mängd byggnader under arbete, och
så länge jag icke i slutsiffran visar att der finnes någon behållning,
så kan ingen skatt mig åläggas. Mina räkenskaper granskas i Berlin,
efter att förut hafva blifvit genomgångna af kretsingeniörerna.
Efter tre års förlopp, Eär mina byggnader äro färdiga, då måste
jag upgifva att jag har en vinst af 20 Th.; men till dess betalar
jag ingenting.” Nu frågar jag, om sådant skulle kunna hända, i
fall en grufve-egare silte med i direktionen eller förvaltningen.
Det nämndes också i förmiddagens plenum om förträffligheten
deraf att Staten sjelf öfvertager jernvägarne, och dervid anfördes
Belgien såsom exempel. Jag glömde då att omtala hvad jag hörde
af en utaf mina slägtingar, som nyligen varit i detta land, nemi.
att åtskilliga af de tunnelar, till hvilka planen varit upgjord af Statens
ingeniörer, kostat 2 eller 3 gånger mer än kostnadsförslag^
uptagit. För tre år sedan ramlade en af dessa tunnelar, som voro
anlagda genom stats-ingeniörernes försorg, och, i st. f. att ånyo upbygga
den, anlades vägen på annat ställe, hvilket upgick till en
kostnad, som med 25 proc. öfversteg kostnaden för tunnelen. Jag
har icke anfört detta för att klandra Statens ingeniörer i allmänhet,
utan blott för att visa, att äfven under den formen stora misstag
kunna begås.
Jag förnyar min anhållan alt såsom ett amendement till Hr
Bildts förslag få införda orden ”i förvaltningen.”
Frih. Sprengtporten: Det synes mig vara temligen tydligt,
ätt den frågan, huruvida Hr Bildts förslag är praktiskt i sin verkställighet
och rigtigt i sin princip, beror i väsendtlig mån af det
sätt, på hvilket sektionernas riktning bestämmes; ty om en sektion
upgöres på det sätt, att den går igenom en ort, dfr rika städer
finnas, Och den andra banan fahler inom en landsbygd, som hvarken
har någon stad eller några kapitaler, så förefaller förslaget ganska
olämpligt. Då är det också ganska klart, att det nästan är
omöjligt, att i denna fråga fatta något beslut, så länge man blott
Den 22 September e. m.
189
håller sig till den abstrakta sidan deraf, utan man måste hafva det
konkreta upgjordt. Redan de beslut, som Ständerna kunna komma
alt vid denna Riksdag fatta i jernvägsfrågan, redan de hafva ett inflytande
på omdömet deröfver. An mer, mine Hrr, det beslut, som
R. St. vid näslk. Riksdag, på grund af undersökningar, kulina komma
att fatta, kan icke fattas förr än sedan sektionernas riktningar
blifvit bestämda; då först kan man afgöra, huruvida förslaget är
praktiskt eller icke, och innan mau har någon insigt i denna del
af frågan, är det omöjligt att deröfver fatta något beslut. Man ser
detta äfven deraf, att en mängd anmärkn:r blifvit emot förslaget
framställda, alt åtskilliga talare gillat amendementel, andra ogillat detsamma
och andra åter gjort amendement på amendement. Jag
hemställer fördenskull till R. o. Ad. om icke, för att få frågan utredd,
det vore skäl att återremittera den till StatsUtsk., på det
att man nu icke måtte inlåta sig i en lagstiftning, som tillhör
framliden.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Man må hafva hvilken
tanka som helst,. Om huruvida enskilde må tillåtas alt deltaga i
dessa företag eller icke, så synes mig i alla fall den betänklighet
häfta vid det af Hr Bildt framställda förslag, att det ingår alldeles
för mycket i detalj. Det innehåller en mängd små reglementariska
föreskrifter, som, efter min öfvertygelse, icke lämpa sig för R. St:rs
beslut, och skulle, om de vunne representationens bifall, föranleda
åtskilliga förvecklingar. Jag skulle tro, att om detta förslag icke
samraangjutes med det, sorn Utsk. framställt, och om icke ur detsamma
en mängd af de små bestämmelserna uteslutas, så blir det
alldeles opraktiskt och ledande till hinder för jernvägarnes anläggning.
Jag tror fördenskull, att de, som ifra för sakens framgång,
böra förena sig med Frih. Sprengtporten och begära återremiss å
denna punkt, på det att, med några ord, hufvudprincipen i Hr Bildts
förslag må varda inlagen och icke alla de serskilda reglementariska
sladganden, hvarmed det, lill föga fromma för sjelfva saken, är omspunnet.
På grund häraf förenar jag mig med Frih. Sprengtporten och
anhåller om återremiss å ifrågavar:de punkt.
Frih. Raab: Enär Hr Gr:n o. Landtmm upropat mig, begagnar
jag tillfället alt förklara, det jag afstår från mitt yrkande, och
instämmer med dem, som begärt återremiss.
Häruti instämde Gr. von Rosen.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr. o.
Landtm., att, sedan Gr. von Rosen och Frih. Raab afstått från deras
särskildta yrkande, i afseende på förevar:de punkt endast återstodo
2:ne ifrågastälda propos:r, nemi. dels Hr Bildts yrkande, alt
punkten måtte bifallas med tillägg af de stadganden, sorn finnas uptagne
i Hr Bildts reservation och hvaraf den första punkten skulle
ingå såsom ett tillägg till Utsk:s förslag, och de öfrige borde uptagas
i den nummerföljd, hvari de uti reservationen förekomma; dels
ock Frih. Sprengtportens m. fl. ledamöters yrkande om återremiss.
190
Den 22 September e. m.
Hr von Troil: Jag liar begSrt bifall till punkten, sådan den
är, utan något tillägg, och anhåller följaktligen för min del, att,
derest Hr Bildts reservation skulle komma i fråga, densamma då
mätte till Utsk. återremitteras.
Frih. Klinkowström: I likhet med Hr von Troil, har äfven
jag begärt bifall lill ifrågavar:de punkt, ulan tillägg eller förändring.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, då enl. grundlagen propos.
till bifall alltid måste framställas, han icke ansett nödigt,
omnämna det derom gjorda yrkande, samt yttrade derjemte', alt då
Hr Bildt, som yrkat bifall till punkten, naturligtvis måste instämma
med dem, som yrkat enkelt bifall, R. o. Ad. torde tillåta, att, om
Utsk:s förslag blefve bifallet, Hr Bildts reservation finge blifva föremål
för serskild behandling; hvartill svarades Ja.
Sedan härefter propos. till bifall å förevar:de punkt blifvit framställd
och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
Hr Gr.-0. Landtm, alt han funnit Ja öfvervägande.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemslälde, om R. o. Ad.
behagade bifalla det af Hr Bildt föreslagna tillägg till ifrägavar:de
punkt, ropades starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han funnit Nej öfvervägande.
Hr Bildt begärde votering.
Frih. Klinkowström: Det torde vara öfverflödigt för mig
att yttra mig; men jag anhåller blott alt få hemställa, huruvida icke
kontra-propos. bör blifva afslag,
Frih. Raab: Innan diskussionen var afslutad, begärde jag, i
likhet med Gr. Rosen, bifall till Hr Bildts reservation med tillägg
af orden ”och i förvaltningen.” Jag afslod derifrån och instämde
med dera, som begärt ålerremiss å det hela. Hr Gr. o. Landtm,
förklarade derpå, att han ämnade dela frågan så, att propos. först
skulle framställas på Utsk:s förslag och derefter, när R. o. Ad. afgjort
detta, på Hr Bildts reservation. Jag vågar nu fråga Hr Gr. o.
Landtm, huruvida det kan vara med formerne förenligt, att Hr
Bildts reservation kan blifva återremitterad med de deruti gjorda anmärkningarne.
Hr von Troil: Sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat, det han
funnit R. o. Ad. hafva med Nej besvarat den framställda propos.,
så följer deraf, att detta Nej gällt afslag å Hr Bildts förslag, och
jag föreställer mig således, att Ja-propos:n måtte blifva afslag, öfverlemnande
sedan åt öfrige ledamöter att afgöra, huruvida kon
tra-propos:n
må blifva något af de under diskussionen framställda
amenderaenter.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt om nu votering om konlrapropos.
vore ifrågasatt, det visserligen i formelt afseende vore rigtigt
att, såsom Hr von Troil framställt, afslag å Hr Bildts förslag till
tillägg blefve Ja-propos. i hufvudvoteringen och kontra-propos:n be
-
*
t) en 22 September e. m. 191
stämdes genom votering, emedan det beslut, som enl. Hr Gr. o.
Landtnäs upfaltning blifvit fattadl, naturligtvis måste ingå i den hufvudsakliga
voteringen, men att då Såsom nu endast 2:ue propos:r
kommo i fråga, af hvilka den ena afsåg bifall och den andra afslag,
R. o. Ad. vanligen ansett, att i Ja-propos:n bifall och1 i kontra-propos:n
afslag borde intagas; och hvad serskildt beträffade Frih. Raabs
nu gjorda framställning, så, då det förslag, hvaremot Frih. Raab
gjort anmärkn. icke förekom i Utsk:s tillstyrkande, samma förslag
icke kunde till Utsk. återremitteras, utan nu måste blifva föremål
för afgörande med Ja eller Nej.
Frih. Raab: Vid sådant förhållande och då det ändamål, som
jag åsyftade med en återremiss, icke längre kan vinnas genom det
sätt, hvarpå frågan kommit under behandling, anhåller jag om bifall
till den begäran, jag under diskussionen framställt, eller att orden
”och i förvaltningen” mätte införas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anican, häraf, att, sedan votering
blifvit begärd, den borde försiggå, ulan alt nya propos:r kunde komma
i fråga. Då Frih:n gjort anmärkntr och yrkat återremiss^ hade
han, derest han var missnöjd med Hr Gr. o. Landtm:s upfaltning
af R. o. Ad:s beslut, bort söka göra sin mening gällande genom
yrkande på votering, hvilket numera vore för sent, sedan votering i
en annan fråga var begärd.
Härefter upläsles till justering och godkändes en så lydande
voter:s-propos.:
Den som bifaller det af Riksg:s-Afdeln:n upgjorda och af Hr
Bildt i dess reservation vid StatsUlsk:s Utlåt. JU 273, pag. 20 och
21 förordade förslag till tillägg i 2:dra punkten af Utsk:s förslag
tid stadganden, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnde tillägg.
Vid voteringens slut befunnos att rösterne utfallit som följer:
Ja — 22.
Nej — 45.
3:dje punkten.
Bifölls.'
Gr. Lagerbjelke: 4:de och 5:te punkterne handla om Utsk:s
förslag, att till K. M:s dispos. ställa ett större anslag för utförande
af undersökningar, samt om en underd. anhållan, att K. M. täcktes
låta till näst sammanträdande Ständer afgifva Nådig Propos. i ämnet.
Antingen nu 6:te och 7;de punkterna bifallas eller icke, kan
det ändock blifva nödigt att bevilja det föreslagna anslaget till undersökningar;
men proposm derom måste naturligtvis framställas på
192
Den 22 September e. m.
annat sätt, om något anslag vid denna Riksdag beviljas eller icke.
Jag vågar fördenskull föreslå, att R. o. Ad. behagade upskjuta afgörandet
af 4:de och 5:te punkterna till dess' 6:te och 7:de punkterna
blifvit af Ståndet pröfvade.
Uppå Hr Gr. o. Landtmrs i anledu. häraf gjorda hemställan,
beslöts alt behandlingen af 4:de och 5:te punkterne skulle upskjutas
tills R. o. Ad. fattat sina beslut i afseende på 6:te och 7:de
punkterne.
Di härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
enär 6:te punkten torde föranleda en långvarigare öfverläggning
och tiden redan var långt framskriden, behagade upskjuta fortsättningen
af förevar:de ärendes pröfning till morgondagens plenum,
lemnade R. o. Ad. dertill sitt bifall.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Hjerta, Fredr.
Philip, erhållit 3:ne veckors från nästa Måndag beräknad ledighet
från sin befattning såsom ledamot af Allm.'' Besv. o. Ekon.Utsi;.,
samt anmodade Hrr Elektorer alt utse en ledamot i nämnde Ulsk.
under Frih. Hjertås frånvaro.
Anmäldes och begärdes på bordet ett från Högv. PresteSt.
ankommet prot.-utdr. M 376, innehållande inbjudning till instämmande
i det, vid pröfningen af LagUtskrs Betänk. JVg 43, ang:de
ändring af kyrkolagens 15:de kap. om Prestmöte, fattade beslut.
Anmäldes och lades på bordet ett från Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk. inkommet Betänk. M 129, i anledn. af väckte motioner om
ändringar i Kongl. Handels-Ordnm d. 22 Dec. 1846.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lör
-
Den 23 September f. m.
193
Lördagen den 23 September 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Uplästes lill justering och godkändes elt frän Exped.Uisk., under
JVs 103, inkommel förslag lill B. St:rs underd. skrifvelse lill
K. M., i anledn. af Dess Nåd. Propos., ang:de de uti ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. JVs 273, i anleda,
af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om Statens medverkan för jernvägars
anläggning, jemte väckte motioner, ang:de sättet för dylika anläggningars
åstadkommande.
Till följd af R. o. Ad:s beslut att före 4:de och 5:te punkterne
pröfva 6:le och 7:de puuklerne, företogs nu
6:te punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Till en början får
jag lill Hr Gr. o. Landtm, hemställa huruvida icke den 7:de punkten
kunde få på samma gång, som den nu föredragna 6:te punkten,
till öfverläggning företagas, emedan sammanhanget dem emellan
är sådant, att, ifall de skiljas, blir deraf en nödvändig följd, all detsamma,
som under diskussionen om den 6:te punkten blifvit anfördt,
mäste jemväl, i afseende på den 7:de, till största delen återuprepas.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är endast i afseende på
formen för föredragningen, som jag nu anhåller att få yttra några ord.
Gr. Mörner har föreslagit att fide och 7:de punkterna skulle uti ett
sammanhang föredragas, men jag ber att för min del få bestrida
detta yrkande, enär jag, då 7:de punkten kommer att föredragas,
ämnar begära propos. derom, att denna punkt måtte upskjutas för
alt behandlas i sammanhang med StatsUtskis Utlåt. M 274 litt. A.
Sedan Utsk. föreslagit, och del Höglofl. Ståndet hittills följt den väg,
att först besluta om hvar tillgångarne skola lagas, och sedan om sältet
för deras användande, så kan jag icke för min del inse något behof
deraf, att dessa båda helt och hållet skiljdå' frågor på en gång
i företagas, hvarföre jag anhåller att det måtte förblifva vid den nu
skedda föredragningen.
Frih. Sprengtporten, Jakob Willi.: 1 likhet med Gr.
Mörner tror jag mig emellan dessa punkter finna ett sådant sammanhang,
att de böra liktidigt behandlas. För öfrigt får jag erinra
om del beslut R. o. Ad. i gårdagens aflonpienura fattade, att
den 7:de punkten borde vara en ibland de första, som till behandling
företoges. Om den under sådana omständigheter kan upskju12
H. 13
194
Den 23 September f. m.
las, lemnar jag derhän, och inskränker mig till ali anhålla, det föredragningen
måtte fortgå med jemväl den 7:de punkten.
Hr Bildt, Didrik Gillis: I gårdagens plenum beslöt R. o.
Ad. att med 4:de och 5:te punkterna skulle anstå, till dess den
6:te och 7:de blifvit afgjorda. Då nu en ledamot af Ståndet önskat,
att den ö:'.e punkten mätte serskildt föredragas, så kan jag
icke finna annat än att den praxis, som i sådant hänseende varit
öflig, gifver denne ledamot full rättighet till ett sådant yrkande.
Äfven jag anser dessa båda punkter afse olika delar af frågan, och
derföre böra serskildt behandlas. Den (i:te punkten innefattar frågan
om anskaffande och anvisande af erforderliga medel till anläggande
af jernvägs-stämbanor i riket, då den 7:de punkten deremot
innefattar frågan om huruvida Köping-Hult-banau bör fortsättas och
fullbordas. Denna punkt utgör således en serskild del af den fråga,
som uti öde punkten innehålles, och om således R. o. Ad. i afseende
på den ö:le punkten beslutar en ålerremiss i den syftning, att
penningar skola anvisas till utförande af stambanor i riket, utan alt
dervid yttra sig om huruvida dessa stambanor skola utgöra en fortsättning
af den redan påbörjade Köping-H ull-banan, så kan R. o.
Ad. om denna fråga serskildt yttra sig; roen blifver återremissen
deremot i den syftning, att ifrågavar:de jernväg bör fortsättas, så
bör R. o. Ad. jemväl återremittera den öde punkten. R. o. Ad:s
åsigt i afseende på den öde punkten bestämmer således behandlingen
af den 7:de, utan alt dessa båda frågor derföre behöfva sammanblandas.
Jag tror det vara en hvar ledamots obestridliga rättighet,
att, i öfverensstämmelse med 5ö:te §:n Riksd.-Ordn., få propos»
framställd på hvarje punkt serskildt, och jag anhåller dessutom
alt få yttra mig om det resultat, hvartill jag tror alt ett godkännande
af den öde punkten skulle föranleda. Det skulle nemi. leda
derhän, att vid denna Riksdag inga penningar skulle anslås till anläggande
af stambanor, emedan denna punkt innehåller ett slags
ajournering af hela frågan, jemte en hänvisning till det beslut, SlatsUtsk.
har fattat i afseende på Köping-Hull-banän, hvilket är afslyrkande.
Andemeningen är således afslag på alla jernvägsbyggnader,
och det är derföre jag anser, alt R. o. Ad. vid denna punkt bör
uttala sin åsigt i hufvudfrågan. K. M. har uti Sin Nåd. Propos.,
ang:de jernvägars anläggning, gifvil R. St. tillkänna, att förberedande
undersökningar blifvit, på Nådigt updrag, af General-Löjtnanten
Akrell verkställde, hvaraf utrönts, att vissa stambanor skulle
vara, om jag så får säga, gifna vid handen. General-Löjtnanten
Akrell yttrar nemi. att det, utan ingående i några närmare specialundersökningar,
visar sig af landels' beskaffenhet, äfvensom af de
allmänna stråkvägar, som industrien har framkallat, att stambanorna
måste sträcka sig från öster till vester, från Stockholm till Götheborg,
och från norr till söder, från Stockholm till Skåne, samt ifrån
Stockholm upp ät landet till Gefle, och aft dessa serskildta hufvudbanor
sedermera borde förenas genom gren-banor, hvilkas läge likväl
icke är så specielt antydt, som sjelfva sträckningen af hufvudbanorne.
Inom StalsUtsk. finnes visserligen ej många af de perso
-
ner, som äro flender till alla jernvägsanläggningar, och som anse
lättade kommunikationer icke vara nödvändiga för industriens utveckling
och för folkets civilisation, utan tvertom betrakta jernvägar,
i likhet med machiner och hvarje produkt af mekaniken, såsom
en orsak till raenniskosläglets försoffriDg. Men dessa personer,
hvilkas antal vid hvarje Riksdag lyckligtvis allt mer och mer
förminskas, finnas dock ännu qvar, och i Ulsk. voro de tillräckligt
manga för att, i förening med de splittrade orls-intressena, ännu
kunna hindra Sverige ifrån alt erhålla de för civilisationen och industriens
utveckling så högst nödvändiga jernvägarne. Frågans behandling
inom StatsUtsk., så väl i dess plenum, som på den afdelning,
der den först handlades, blef resultatet af denna sålunda sammansatta
majoritet. Der ansågs nemi. att vid denna Riksdag borde
endast tomma grundsatser uttalas, ulan att af dem göras någon tillämpning,
en åsigt af frågan, som äfven gillas af dem, som icke
hafva nog moraliskt mod eller hafva tillräckligt mycket förstånd för
alt ej säga ut den lanken, att jernvägarne äro onödige och onyttige,
ulan derföre söka all genom lomma diskussioner paralysera frågan.
Närmaste följden af dessa åsigter har varit den, att man ansett de
af General-Löjtnanten Akrell gjorde nndersökningarne icke vara tillräcklige
för att kunna bedöma huruvida någon af dessa serskildta
jernvägssträckningar borde af allmänna medel byggas. Man hemställer
derföre, huruvida det icke kunde vara skäl att fortsätta dessa
undersökningar än ytterligare, och att först sedan desse blifvit så
långt utsträckte, att de omfattade kommunikationerna i sin helhet,
och K. M. i anledn. deraf till R. St. inkommit med en Nåd. Propos.
i ämnet, den frågan skulle upstå, huruvida-jernvägar böra anläggas
eller icke. Detta resonnement godkändes i StatsUtskrs plenum.
Det beslöts, på sätt i 4:de punkten af delta Betänk, synes, att
en summa af 100,000 R:dr skulle föreslås, att för detta ändamål
af R. St. beviljas, på samma gång som man afstyrkte fortsättning
af den jernväg, hvartill Konungen ansett R. St. böra bevilja anslag,
nemi. Köping-Hull-banan. För min del anser jag så väl StatsUtsk.
som R. St. vid bedömande af denna fråga böra gå tillväga på ett
belt annat och på följande sätt. Man borde nemi. undersöka, huruvida
de uplysningar .Konungen lemna! och som kunna af statistiska
embetsberätlelser inhemta», äro tillräckliga för att nu kunna
bedöma i hvad riktning en jernväg bör i främsta rummet anläggas.
Det kan naturligtvis icke vara min mening, att R. St. skola
ingå i några tekniska undersökningar eller bestämma om jernvägen
skall ledas i den ena dalslräckningen eller den andra, utan
d.en, alt R. St. bedöma i hvad hufvudriktning jernvägen bör
gå. Frågan skulle således vara den: Finnas sådana uplysningar, att
R. St., med tillräcklig ledning deraf, kunna yttra sig ang:de stambanornas
anläggande? För min del tror jag, al' man med Ja kan
besvara denna fråga. En blick på Sveriges karla gifver genast tillkänna
den naturliga sträckningen af våra kommunikations-anstalter.
Man ser på denna karta, att på både östra och vestra sidan äro de
provinser, sora ligga vid gränsorna, försedda med lätta vatten-kom
-
136
Den 23 September f. m.
munikationer, hvilka största delen af året äro öppna, och medgifva
innebyggarne att för ett billigt pris så väl inom som utom riket
transportera de förnödenheter, som de kunna framalstra. Vi finne
den medlersta delen af Sverige försedd med stora sjö-bassiner, hvilka,
till följd af de flere kanal-anläggningar, som äro gjorde emellan
dessa sjöar, bereda en läll transport af dessa provinsers alster, hvaribland
jag endast vill nämna den stora Vetter-bassinen i sjelfva
midten af landet, hvilken genom kanaler är satt i förening med
håde Östersjön och Nordsjön. Landets kuperade beskaffenhet, äfvensom
de dåliga landsvågarne, göra likväl, i anseende till provinsernas
storlek, all dessa lätta vallen-kommunikationer icke äro till
den nytta, sorn de skulle kunna vara, om de voro liggande intill
lätta landt-kommunikationer, såsom jernvägar. Så t. ex. äro transporterna,
några mil på hvardera sidan om Vetterns kust, så dyra,
alt dessa trakter hafva ringa nytta af Vetter-bassinen, ty landltransporlen
trycker så ned värdet på varorne, alt det endast är sådane,
som skrymma mindre, som förmå hära en sådan transport. Häruti
ligger en af de förnämsta orsaker till det stora antalet af brännerier,
ty bränvinet har förmått att hära den transportkostnad, som för säden
blifvit alltför dryg. Med afseende på dessa omständigheter,
visar karlam, alt de delar af landet, sora bäst behöfva nya
lättade kommunikationer, äro Westergöthland, Småland, Östergöthland,
den del af Skåne, som gränsar till Småland, äfvensom Dalarne
och en del af norra Wermland. Härom är väl tankarne knappast
delade. Men finnes några fakta, som gifva tillkänna hvilkajaf dessa
enskildla delar af riket i detta afseende böra hafva företräde framför
de öfriga? Jag tror, att om man ser denna fråga ur dess allmänna
synpunkt, så skola tankarne härom icke heller vara delade. Underlättandet
af den allmänna rörelsen är ju meningen med dessa nya
kommunikations-anstalter. Nå väl, i hvilken riktning går då landets
allmänna rörelse? De bästa bevisen härpå finnas i Götheborgs tullkammare,
hvilken utvisar alt Götheborgs export och import hvarje
år har stigit och nu betinnér sig i jemnbredd med, om icke öfver
Stockholms. Detta måste vara tillräckligt för att visa hvilken väg
landels rörelse har tagit. Denna väg är också den naturliga, emedan
afståndet till alla afsättningsort är ifrån vestra kusten det kortaste.
När således all vår rörelse drager vesterut, så bör man väl
äfven ställa våra kommunikations-anstalter så, att vi kunna föra
varorne vester ut för det bästa möjliga pris. Om man således, med
afseende på denna veslliga transport för våra varor, kastar en blick
pä kartan, så finnér man, att en jernväg ifrån Götheborg till Malmö
skulle bilda en linie, hvilken skulle sätta hela Småland på en 10,
12 ä 15 mil i förbindelse med Wester-hafvet, äfvensom alt en
jernväg ifrån Götheborg mellan Wenern och Wettern skulle sätta
hela Westergöthlands fruktbara slätter i gemenskap med Götheborg,
som är hufvudpunkten för rörelsen vester ut. Götheborg tyckes sålunda,
med blicken fästad på vår karta, och på de förhållanden,
som i afseende på vår handelsrörelse under en lång tid yppat sig,
böra i första rummet ifrågakomma såsom ändpunkt för en stambana.
Då R. St. vid sisla Riksdagen beslötc, att en jernväg skulle anläggas
Den 23 September f. m.
197
mellan Köping och Hult, så var meningen dermed, alt sätta Mälarbassinen
i förening med VVenerns bassin, och derigenom bereda
Mälarprovinserna tillfälle, alt på ett läll och hastigt sätt transportera
sina produkter vester ut. Grundtanken för detta beslut måste således
vara den, att på denna väg komma till Götheborg, ty denna
punkt är och förblifver dock den förnämsta handejspunkt i Sverige.
Konseqvensen af denna åsigt mäste naturligtvis fordra, att Götheborg
blir ändpunkten för den jernväg, som i främsta rummet anlägges.
K. M. har uti Sin Nåd. Propos. föreslagit, att KöpingHult-banan
skulle fortsättas, enär K. M. har ansett en fortsättning
af denna jernväg leda till en slutlig förening mellan Götheborg och
Stockholm, hvilken vore af den oafvisliga nytta, att K. M. icke
funne del nödigt att ingå uti någon närmare utredning deraf, emedan
det vore en naturlig följd af de förhållanden, som förefinnas.
Köping-Hult-banans distance är likväl ganska osäker, och dess fullbordande
har tills vidare blifvit ajourneradt. Bolaget har haft att
kämpa emot så många, vid dess bildande oförutsedda hinder, alt
denna bana icke på flera år kan blifva fulländad. Jag vill hoppas
alt den kommer alt blifva det, men jag tror det vara omöjligt att
nu med någon säkerhet derom yttra sig, åtminstone att döma efter
det ringa intresse, de Engelska kapitalisterne nu tyckas visa för detta
företag, sedan penningeränlan i deras eget land så betydligt stigit,
hvilket, så vida icke tidningarne vid detta tillfälle, som vid många
andra, lemna oriktiga upgifter, visar sig deraf, att vid den sista bolagsstämman
de Engelska aktie-egarne icke infunno sig, så att bolagsstämman
måste upskjutas. Detta gör att man kan hysa tvifvel
om huruvida denna bana blifver så snart fulländad, att det kunde
vara önskligt att göra en fortsättning af densamma; men ehuru
denna bana således, efter min tanka, icke bör utgöra uågon utgångspunkt
för en fortsatt sträckning af stambanan, så qvarstå dock
till sin betydelse oförminskade alla de skäl, som talade för denna
banas anläggande såsom den första i Sverige, nemi. att genom denna
bana ékulle den mest industri-idkande delen af landet sättas i närmare
beröring med vestern, hvilket endast kan vinnas derigenom,
att en jernväg ledes ifrån Götheborg, såsom ändpunkt, uppåt landet.
Må vara att det icke vore klokt att i närvande ögonblick besluta
fortsättningen af Köping-Hull-banan, men den grundtanken att
komma vester ut slår dock alltid qvar. Hvad bör man då göra för
alt få en så nyttig åsigt i verket satt? Jo! R. St, böra, enligt min
tanka, ingå till K. M. med det underd. yttrande, att vid denna
Riksdag omständigheterna befunnits sådana, ali R. St. anse en summa
af 5 milhr böra ställas till K. M:s disposition för anläggandet af
en jernväg ifrån Götheborg uppåt landet. Jag vill nu icke yttra
mig om åt hvilketdera hållet denna jernväg borde gå, antingen lill
Svartå, eller till Jönköping; detta må Konungen pröfva och bedöma;
men hufvudsaken är den, att en fruktbar och i industriell afseende
vigtig del af landet matte få en lättad kommunikation vester
ut, hvilket ovilkorligen blir händelsen, om en jernväg drages
mellan Stockholm och Götheborg. Ställes nu förenämnde summa
till Konungens disposition, så vore ju derigenom det åsyftade än
-
198
Den 23 September f. m.
damålet vunnet. Häremot kan invändas, alt sådant skulle förutsätta,
att 5 milla- vore en summa, som af Staten utan någon olägenhet
nu kunde undvaras, och som vore lämplig och tillräcklig för arbetets
drifvande under 3 år. I detta afseende ber jag att få nämna,
att hvad beträffar möjligheten för Staten alt undvara denna summa,
så kan derom ingen tvekan upsla, enär räntan på densamma efter
5 proc. utgör 250,000 R:dr, och om dessa penningar anvisas, på
sätt SlatsUtsk. föreslagit och 11. o. Ad. jemväl godkännt, medelst;
fonderade stats-obligationer, så kommer denna summa endast att i
form af ränta utgå under loppet af 42 är, och sedan försvinna.
All Staten för detta ändamål skulle kunna undvara 250,000 Hulr
behöfver jag icke vidare deducera, då man kan taga det för afgjordt,
att bränvinsskatten kominer att lemna ett betydligt öfverskott
utöfver hvad K. M. beräknat, då Han endast uplagit den till
800,000 R:dr, ehuru den med trygghet kan antagas komma alt
npgå till 3 gånger så mycket. Således finnes i detta afseende icke
något hinder, och hvad summans tillräcklighet beträffar, så hade jag
visserligen icke haft något emot, alt den blifvit bestämd till ett högre
belopp, till 10 milhr till och med, men jag tror, att man icke
allt för mycket bör i detta afseende fästa sig vid sin enskildta åsigt,
ulan alt man, för all komma till ett resultat, måste gifva vika för
hvad man sjelf kanske icke anser vara det aldra riktigaste, och då
inom representationen svårigheter mött emot jernvägars anläggande,
så torde det icke vara skäl att alltför strängt hålla sig vid en så
stor summa, som den man anser vara rikligast, emedan man då
sätter frågan på spetsen och kanske icke får några jernvägar alls.
Med afseende på frågan om huru mycket arbete kunde till nästa
Riksdag fullbordas, vill jag nämna, alt den lid, som för Köping
11ull-banans
utförande var, begärd, upgick till 3 arbetsår; dessa 3
år utgöra just en stats-reglerings-period, och dessa 5 mill:r äro
just hvad Köpiog-Hult-banan var beräknad alt kosta. Dä R. St.
endast lagstifta för en statsreglerings-period, så tyckes summan i
detta afseende äfven riklig, helst man på denna period kunde medhinna
alt anlägga en jernväg, som motsvarade en sådan sektion,
hvarom jag i gårdagens plenum yttrade mig.
Del är af dessa skäl jag anser 5 milhr vara en lämplig summa.
Häremot torde man komma all anmärka, att om R. St. bestämma
sig för Götheborg såsom ändpunkt och sålunda godkänna
den grundsats 1848 och 1850 års Ständer uttalat, all allt bör göras
för att lätta en hastig och billig kommunikation vester ut, emedan
landel i sin helhet derutaf mest vinner, så skulle derigenom Skåne
icke få någon jernväg, och man skulle pä detta sätt icke eller fä någon
jernväg ifrån Westerås till Dalarne, samt icke eller de kommunikationer,
som uti norra Wermland är af behofvet påkallade. Hvad
först angar de Wermländska kommunikationerna, så hafva R. St. vid
denna Riksdag redan beviljat låne-understöd för sluss-anläggningar vid
Degerforss och Forssala, samt derigenom åstadkommit en af behofvet
påkallad lättad kommunikation, äfvensom Staten underslödt flere
enskildta jernvägsanläggningar derstädes för s. k. hästbanor. I afseende
på Dalarne åter, har SlatsUtsk. föreslagit, att till utbetalning
Den 23 September f. m.
199
ifrån Riksg:s-kont. anvisa en summa af 2,800,000 R:dr, att emot
3 'proc:s ränta, hvaraf 2 proc:s ränta och 1 proc:s kapital-afbetalning,
användas till anläggande af en jernväg från Dalarne till Mälaren
eller Östersjön, äfvensom Utsk. föreslagit alt understöd af allmänna
medel skulle lemnäs till anläggande af en jernväg emellan
sjöarne Wenern och Backen. Hvad dessa provinser beträffar, har
Utsk. således redan tagit deras behof af lällade kommunikationer i
öfvervägande, och tillstyrkt, att de, genom beviljande af lån, borde
understödjas, enär a priori kan bestämmas, alt alla dessa serskildta
kommunikations-linier icke kunna blifva några stambanor eller komma
att utgöra några större stråkvägar i vårt jernvägssystem. I afseende
på Skåne återstår dock ett förslag, som blifvit väckt, att anlägga
en jernväg ifrån Malmö till Jönköping. Vigten af denna bana vill
jag icke bestrida, men jag tror likväl, att dén, under närvartde förhållanden,
icke i främsta rummet bör tagas i betraktande. Hvad
sjelfva Skåne beträffar, så är denna provins på 3 sidor omsluten af
hafvet, samt dessutom serdeles slät och jemn, så att större delen af
landet kan tillgodogöra sig vatienkomiuunikationerna, ty en egendom
derstädes, som är belägen 10 mil ifrån vattendragen, kan af
dem hafva samma nytta, sora en 'egendom uti en mera kuperad
provins, hvilken icke ligger mera än 3 mil ifrån desamma. Skåne
är således icke uti en så tryckande belägenhet med afseende på
kommunikationer, att ett jernvägsnät der uti första' rummet skulle
kunna komma i fråga. Hvad deremot Småland beträffar, så medgifver
jag att det bör erhålla lättade kommunikationer, emedan denna
provins, i förening med en viss magerhet, likväl eger mycken naturlig
rikedom både i afseende på skogs- och grufve-produkter; men
jag tror att Smålänningen heldre skulle välja en kommunikalionslinea
åt vester än åt söder. Genom en jernvåg vesterut erhåller
han nemi. bättre betalning för sina produkter, emedan en köpman
i Götheborg måste kunna betala dem bättre än en köpman i Malmö
eller Ystad, som alltid vore nödsakad att betala den Sundska tullen.
Så länge denna kräfta fräter pä vår industri, är det klart att en
köpman, norr om Sundet, kan betala sina varor högre än den som
bor söder om tullen, och om man således antager, all Småland behöfver
en lättad kommunikation, hvilket äfven jag till fullo medgifver,
så tror jag alt det" vore för Småland nyttigare att få en jernväg
ifrån .Götheborg till Kalmar, som skar tvärt igenom landet. Från
båda sidor om denna väg skulle man föra sina alster till Götheborg,
der man af dem drog större vinst än om man förde dem till
Malmö, dit vägens län^d är ungefär densamma. Man får dock icke,
vid fråga om stambanors anläggande, uteslutande afse de merkantila
skälen, utan äfven de politiska och militära. I detta sednare afseende
kan det icke nekas att en stambana emellan Jönköping och
Malmö eger företräde framför en sådan emellan Götheborg och Calmar,
emedan den förra kan medföra en hastigare koncentrering af
landets stridskrafter, genom en förening af de södra provinsernas
disponibla trupper med alla dem, som åro koncentrerade omkring
Wetter-bassinen. Då likväl frågan i alla fall, med afseende på dess
kommerciella sida, icke kan a priori afgöras, så är det naturligtvis
200
Den 23 September f. m.
bäst att i delta fall sker en fullständig undersökning, och alt Regeringen
med noggrannt afvägande af landels så väl industriella sora
politiska förhållanden bestämmer hvilkendera sträckningen för denna
stambana vore den lämpligaste. Dock torde det vara tillräckligen
nlredt, att frågan om en jernväg ifrån Skåne till Jönköping, så vigtig
den ock må vara, likväl icke, a priori sedd, är den bana, som i
främsta rummet bör anläggas, utan att detta måste vara den bana,
som har Götheborg lill äqdpuukt, hvilken, äfven med afseende derpå
alt den alltid på ett eller annat sätt kommer att sältas i förbindelse
med Carlsborg, mäste ur politisk och militärisk synpunkt hafva en
hög betydelse. Med hvad jag nu anfört har jag sökt ådagalägga,
att om jernväg vid denna Riksdag bör af R. St. understödjas, så
bör den hafva Götheborg lill ändpunkt oeh derifrån sträcka sig åt
öster. På hvad sätt detta bör ske, anser jag vara bäst att öfverlemna
till Konungens bestämmande, och att det således vore rättast
alt återremittera den ifrågavar:de punkten, med uttalande af den åsigt,
att R. o. Ad. för sin del vill vid denna Riksdag bevilja ett understöd
af 5 milhr lill en stambanas anläggning, med förutsättning alt
dess ändpunkt blir Götheborg och att den, uti den riktning Konungen
kan finna lämpligast, kommer att sträcka sig öfver till
Östersjön.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han, innan diskussionen vidare
forlginge, ansåge sig böra nämna, alt flere talare anmält sig, men
att, då 2:ne serskilda frågor blifvit väckte om föredragningssättet,
R. o. Ad., för att icke inveckla sig i en öfverläggning, som sannolikt
blefve ganska sväfvande, torde tillåta att föredragningssättet först
bestämdes. Hr Gr. o. Landtm, skulle dock upropa de talare, som
anmält sig, i den ordning de begärt ordet. '
Gr. Mörner: Om jag hade haft det courage att yttra mig i
lnifvudfrågan, som deh siste värde talaren, så hade jag icke behöft
väcka fråga om formen för föredragningen, enär hans yttranden, såsom
mig synes, icke allenast omfattat både J5:te och 7:de punkterna,
utan äfven åtskilligt annat. Det var för mig åtminstone högst
oväntadt, att den värde talaren skulle komma till ett sådant resultat,
då han började med att bestrida punkternas gemensamma diskuterande,
och om diskussionen skulle med denna frihet fortgå, så
behöfdes icke något samtycke, hvarken af R. o. Ad. eller någon
annan, för att behandla båda punkterna gemensamt, emedan både
dessa och mycket derutöfver redan blifvit afhandladt. För min del
skall jag derföre finna mig belåten om endast del förklaras ali diskussionen
får fortgå i den utsträckning, hvartill den siste värde talaren
gjort början.
Frih. Sprengtporten: Då jag begärde att de ifrågavande
punkterna skulle i ett sammanhang föredragas, så skedde det derföre,
att jag ansåg för mig omöjligt, att kunna se saken uti ett
sammanhang, utan att båda dessa punkter blefvo under diskussionen
afhandlade; men då nu en värd talare” redan har yttrat sig öfver
Den 23 September f. m.
201
frågan i sin helhet, så anhåller jag endast att Hr Gr. o. Landtm,
ville tillåta äfven oss andra att göra på samma sätt.
Hr Hjärne, Harald: Då fråga om föredragningssältet för ett
Betänk, upslått, har man vanligen ansett graunlagenheten fordra,
att man icke yttrar sig öfver hufvndsaken, förr än denna preliminärfråga
blifvit afgjord. Gr. Mörner har här föreslagit att öde och
7:de punkterna skulle tili ett sammanhang föredragas. Delta har
Hr Bildt hestrid!, men på samma gång ingått i behandling icke allenast
af dessa båda punkter utan äfven flere andra, som innefattas *
i nästföljande Betänk. Jag skulle således tro, att han i det hela är
nöjd med det föredragningssätt Gr. Mörner föreslagit, om bifall
hvartill jag för min del anhåller, på det att man icke, i händelse
öde §:n serskildt föredragas, måtte nödgas att, då 7:de §:n förekommer,
ännu en gång börti uprepas samma diskussion, som vid
den öde. Det beslut, B. o. Ad. i går fattade, lägger icke deremot -  s något hinder, ty detta beslut innehöll, om jag icke inissminner mig,
att 4:de och 5:te punkterna skulle upskjutas till dess den öde och
7:de voro af B. o. Ad. afgjorde. Då nu endast den öde punkten
t blifvit af Hr Gr. o. Landtm, föredragen, så anser jag visserligen Hr
Bildt hafva varit oförhindrad alt ingå i hufvudfrågan, men jag skulle
likväl tro, att R. o. Ad:s förenämnde beslut i sig innefattar den
lanke, att öde och 7:de punkterna äro så nära förenade, alt man
icke kan lala öfver den ena, utan att jemväl yttra sig öfver den
l andra. För att icke, i händelse af ålerremiss till StatsUtsk., kom
■
ma alt öfversända en alltför invecklad och omsagd diskussion i äm
net,
tror jag det vara nödvändigt att komma öfverens derom, alt så
mycket som möjligt söka förenkla föredragningssältet, hvarigenom jag
tror att man bäst kommer till det resultat, som man troligtvis å
båda sidor önskar.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Då diskussionen af Gr.
Mörner börjades med framställning om ordningen för föredragningen,
; så hade jag trott, att den endast skulle fortgå i hvad som rörde
denna framställning, och det är endast derom jag nu vill yttra några
ord. Mig synes, att de ifrågavartde punklerne med hvarandra
ega det nära samband, alt man svårligen kan undgå att, vid diskuterande
af den första, jemväl beröra den fråga, som förekommer uti
den andra, hvilket äfven har visat sig uti det yttrande Hr Bildt
; nyss afgifvit. Man bar emot Gr. Mörners förslag anmärkt, att ordningen
fordrade det hvarje punkt serskildt blefve föremål för bel
slut, då någon det yrkar. Detta vill jag icke motsätta mig, men
jag hemställer, likväl, huruvida delta må vara^ något hinder för att
diskutera öde och 7:de punkterna gemensamt, allenast propos. fram •
ställes på hvardera punkten serskildt. Jag förmodar, alt något hinder
för en sådan gemensam diskussion så mycket mindre måtte förefinnas,
som en värd talare redan fått inlåta sig i båda dessa punkter,
och jemväl, såsom Gr. Mörner- anmärkt, vida derutöfver, och
k således behandlat frågan i sin helhet. Jag inskränker mig derföre
till den hemställan, ali R. o. Ad. måtte tillåta diskussionen öfver
I
202
Den 23 September f. m.
bade 6:te och 7:de puuklerna alt fortgå, men alt propos. sedermera
malte puoktvis framställas.
Hr von Troil, Sam, Gust.:- Afven jag skall endast yttra
mig om formen för föredragningen. Jag kan icke för mig göra
rätt klart hvad det egentligen är för vinst att icke först afgöra den
6:te punkten och sedan den 7:de; men om R. o. Ad. anser det
vara lämpligare att diskutera bägge dessa punkter gemensamt, så
vill jag icke för min del sätta mig mot sådant. Jag anhåller likväl
att få fästa upmärksamheten derpå, att, så vidt jag kan fatta åtminstone,
den 6:te punkten icke innehåller någonting annat, än alt,
om R. St. vid denna riksdag besluta några jernvägs-anläggningar,
så hänvisa de, i afseende på dertill erforderliga medel, till det beslut,
som de, med hänseende till fond-systemet, komma alt fatta.
Jag tror således, att antingen vi komma att bifalla, afslå eller återremittera
den 7:de punkten, äfvensom Betänk. M 274, äro vi, sådant
oaktadt, fullkomligt oförhindrade att serskildt diskutera och
afgöra den 6:te punkten; men, som sagt är, jag vill för min del
visserligen icke motsätta mig att dessa gemensamt diskuteras, då
så många ledamöter ansett dera stå uti ett så nära samband med
hvarandra. Jag ber blott att i afseende på den 7:de punkten få
nämna, det jag anser det vara både billigt och rättvist, att, på sätt
Frih. Raab föreslagit, då den 7:de punkten förekommer, äfven den
första punkten af Slatsölsk:s Betänk. JVi 274 mätte samtidigt med
densamma behandlas, enär det synes mig omöjligt att kunna afhandla
den 7:de puukten utan alt jemväl ingå i diskussion om 1 :sta
punkten af ifrågavande Betänk. Detta har Hr Bildt äfven nyss
gjort, och något hvar torde lätt inse omöjligheten af att behandla
frågan om Köping-Hult-banan, utan att jemväl taga den emellan
Malmö och Jönköping föreslagna jernvägen i betraktande. Finner
således Hr Gr. o. Landtm, ett sådant föredragnings-sätt, som det
Frih. Raab föreslagit, vara lämpligt, och skulle det Häglof], Ståndet
derpå ingå, så tror jag att diskussionen derig-nom skulle förkortas
och saken i sin helhet skulle derpå vinna. Det skulle visserligen
äfven låta sig göra att i sammanhang med de båda nyssnämnda
punkterna jemväl behandla den nu föredragna 6:te punkten, men,
enl. min upfattning af saken, är det fullkomligt likgiltigt om R. o.
Ad. behandlar denna punkt serskildt eller i sammanhang med
de öfriga, hvartill jag redan i början af detta yttrande anförde
mina skäl.
Frih. Raab: Den tankegång, som förefaller mig enklast, är
följande: alt nemi. först göra sig reda för hvar penningarne skola
tagas, och sedan bestämma hvilka arbeten man vill verkställa, samt,
när delta är gjordt, besluta om hurtr stort belopp man dertill vill
anslå. Ifrån denna synpunkt sett, är det som jag, i likhet med
Hr von Troil, anser det vara enklast och riktigast att den ifrågavande
6:te punkteu serskildt behandlas. Jag kan icke, i likhet med Hr
Bildt, anse det vara vid denna punkt som man bör bestämma den
summa, hvilken man vill använda lill jernvägs-anläggningar. I
G:le punkten afhandlas endast hvar penningarne skola tagas, och
Den 23 September f. m.
203
man kan således ganska väl serskildt bifalla denna fråga, och sedan
bestämma huru stort belopp man vill anslå. Om raan går tillväga
på detta sätt, så synes det mig klart och af Hr Bildts intressanta
föredrag redan praktiskt ådagalagdt, att man vid behandlingen af
den 7:de punkten omöjligen kan underlåta att jemväl behandla
den fråga, som innefattas uti Betänk. 274, .litt. A. Nu lärer
det svårligen kunna låta sig göra, att vid 7:de punkten af detta nu
föredragna Betänk, besluta öfver en punkt utur elt följande icke
föredraget, mep är deremot med formerna fullt öfverensstämmande
att upskjuta ifrågavartda 7:de punkt till dess Betänk. JU 274,, litt.
A. förekommer. Vid sådant förhållande tager jag mig friheten
föreslå, att R. o. Ad. ville först afgöra den 6:te punkten, och sedan
upskjuta den 7:de, för att behandlas i sammanhang med Betänk.
JVs 274, litt. A. Häraf följer äfven alt 4:de och 5:te punkterna
måste, till följe af gårdagens beslut, upskjutas, men Herrarne torde erinra
sig, att i 4:de punkten endast är fråga om den summa, hvilken
R. St. skulle vilja anslå lill anställande af undersökningar och till
upgörande af färslag till jernvägars riktningar, anläggningssätt och
beskaffenhet m. m., samt alt 5:te punkten blir de facto afgjord,
om man uti de följande punkterna förut fattat sitt beslut. De 8;de
och 9:de punkterna deremot kunna vi i deras ordning och aldeles
oberoende af ö:te och 7:de punkternas öde afgöra, enär de endast
angå Gr. von Rosens och Hr Sandströmers fristående motioner. Jag
får således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på det förslag,
att 6:te punkten måtte först behandlas, derefter den 8:de och
9:de och sedan, i sammanhang med Betänk. M 274 litt. A.,
den 7:de punkten, samt slutligen de 4:de och 5:te punkterne.
Jag ber R. o. Ad. behjerta, att vi derigenom erhålla full rättighet
att ingå i en sådan diskussion, som Hr Bildt redan börjat, hvilket
jag anser vara alldeles nödvändigt, enär man endast genom en jemförelse
de olika jernvägssträckningarne emellan kan fatta något afgörande
beslut i frågan, eller möjligen bestämma sig för att icke nu
öfver någoldera besluta.
Hr Bildt: Då Hr Gr. o. Landtm, företog detta Betänk, till
föredragning, hemställde Hr Gr. o. Landtm, till det Höglofl. Ståndet,
huruvida det ansåg Betänk, böra punktvis föredragas. Dertill svarade
R. o. Ad. ”Ja”, och frågan om föredragnings-sättet är således af
R. o. Ad. redan afgjord, ehuru sedermera en värd talare föreslagit
alt 2:ne punkter skulle sammanslås, hvarigenom R. o. Ad., med
frångående af sitt förut rörande föredragningen fattade beslut, skulle
derom fatta ett nytt beslut. I anledn. af Gr. Mörners sista yttrande,
vill jag svara den värde Grefven, att jag alltid har curage alt begagna
mig af min grundlagsenliga rättighet, att uttala min tanke
om ett förslag, som jag icke kan godkänna, det må vara framstäldt
af den värde talaren eller af någon annan. Hvad åter Hr Hjernes
yttrande beträffar, så får jag förklara, alt bans fordringar på granlagenhet
synas mig vara allt för långt utsträckta, att nemi. andra
talare, derföre alt han eller någon annan anser elt föredragningssätt
böra förändras, skulle afstå ifrån sin grundlagsenliga rätt att
204
Den 23 September f. m.
yttra sig i bufvudfrågan. Så långt sträcker sig icke min uppfattning
af grannlagenhetens kraf. och jag hoppas ändock att icke fela emot
dess bud. Då R. o. Ad. redan beslutat att ärendet skall punktvis
föredragas, så anhåller jag om Hr Gr. o. Landtm:s propos. derå,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt i gårdagens f. m:s plenum fattade
beslut i ämnet, helst alla de talare^ som nu yttrat sig, hafva medgifvit,
att frågan är för dem af mindre vigt, i synnerhet som det
icke kan förnekas någon dess rättighet, att begära propos. på hvarje
punkt serskildt, samt det till och med ej sällan handt, att en punkt
blifvit fördelad uti flera afdelningar, hvaraf hvar och en blifvit serskildt
föredragen. Förslag till olika föredragnings-sätt, än det vanliga,
hafva ofta visat sig vara af föga praktisk nytta, men äro det
i ännu högre grad, då beslut i frågan redan en gång är fattadt;
och det är derföre jag anhåller, alt R. o. Ad., med vidblifvande
utaf hvad i gårdagens plenum beslutades, ville fortsätta öfverläggningen
om den nu föredragna 6:te punkten.
Hr Sandströmer: Frih. Raab har nyss anfört, att det vore
nödvändigt att först afgöra den 6:te punkten, emedan den innefattade
frågan om hvarest man skulle laga de tillgångar, som skulle
användas till anläggande af jernvägar, samt att det vore med naturlig
ordning och vanliga former öfverensstämmande att sedan tillse,
hvilka dessa anläggningar borde blifva. Jag bekänner, att jag icke
kan dela denna åsigt, utan alt del tvertom förefaller mig ganska
besynnerligt, om man först skulle börja att föra långa strider om
hvar man skulle taga tillgångar lill påtänkta arbeten,och sedan företaga
lill afgörande, huruvida man skulle verkställa dessa arbeten. Om resultatet
af en sådan behandling skulle blifva det, att man i första rummet
fattade ett beslut, öfverensstämmande med Utsk:s tillstyrkan, men sedermera
beslutade att inga jernvägar skulle anläggas, så skulle följden
deraf blifva en ganska underlig skrifvelse till K. M. af ungefärligen
det innehåll alt: ”1 fråga om anskaffandet af erforderliga medel lill
jernvägars anläggande, härivise vi Eders M. till det beslut vi uti
sådant afseende fattat, men vi få derjemte förklara, att vi icke vilje
hafva några jernvägar.” Det synes mig således vara helt och hållet
onödigt all tvista om anskaffandet af tillgångarne, så framt icke
tillika får tillses, huruvida de kunna varda erforderliga. Jag kan
nemi. icke föreställa mig möjligheten utaf alt tänka på-tillgångar
lill ett arbete, utan alt tillika taga i betraktande, om man verkligen
vill utföra detsamma. Den siste värde talaren har ock både genom
det sätt, hvarpå han sjelf gått till väga, och genom en sednare framställning
visat, att det vid behandlingen af den öde punkten är
nödvändigt att taga i öfvervägande de omständigheter, som kunna
göra alt tillgångar verkligen hehöfvas, och jag förnyar derföre min hemställan,
att R. o. Ad. måtte tillåta, att diskussionen fortgår öfver
båda punkterna, hellst jag icke tror detta vara på något- sätt stridande
emot det redan fattade beslutet, att ärendet skall punktvis
föredragas, enär ingenting hindrar, alt diskutera tvenne punkter på
Den 23 September f. m.
205
en gång, men sedan afgöra dem hvar för sig, efter hvad omständigheterna
kunna erfordra.
Frih. Cederström, Rud.: I början af denna diskussion uptrådde
Gr. Mörner med den önskan, att föredragningen måtte omfatta
6:te och 7:de punkterna gemensamt; men denna lians hemställan
bestriddes på anförde skäl utaf Hr Bildt. Gr. Mörner har
sedan förklarat sig inse, alt den af honom framställda begäran varit
onödig, derest han ifrån början hade upfaltat saken på samma sätt,
som den talare, hvilken slraxt efter honom hade ordet. Man gjorde
således bäst uti alt hell och hållet afstå ifrån den ofruktbara öfverläggningen
om föredragningssättet, och i stället följa den alltid gällande
regeln att hålla sig .till den föredragna punkten och dervid
endast kasta öfverblickar på de nästgränsande punkterne, så vida
utredningen af den föredragna punkten sådant fordrade, men icke
längre, hvilket sistnämnde här icke heller har skedt. På sådant
sätt undgår man alla andra öfverflödiga diskussioner. Hvad nu den
inför R. o. Ad. föredragna öde punkten beträffar, så vågar jag hemställa,
huruvida det icke vore tjenligast, att då den nu serskildt
föredrages, densamma icke må bifallas, ty dess innehåll är ganska
tomt och sväfvande. Må man genom en återremiss af densamma,
uti den syftning Frih. Akerhjelms reservation angifver, bereda utväg
för en viss summas ställande till K. M:s disposition för jernvägsstambanors
inrättande i landet. Genom ett sådant förfarande skulle
man för sig verksamt bereda möjligheten att kunna något, redan
under den närmaste framliden, i detta afseende åstadkomma; men
vill man icke delta, utan yrkar på att få genast inlåta sig i striden
om de olika jernvägs-sträckningarnes inbördes företräden, så inträffar
säkerligen inom R. o. Ad. detsamma, som i StatsUtsk., nemi. alt
de serskilda banornas anhängare, långt ifrån alt förena sig om ett
resultat, som kunde lända dem lill fördel, bekämpa hvarandra,
derutinnan understödde af alla de absoluta henderne till hvarje jernvägs-företag,
och sålunda neutralisera hvarandras bemödanden, så
alt resultatet blefve sådant, som t. ex. SlatsUtsk:s Utlåt, visar sig .
vara. Delta borde väl icke vara någon jernvägs-anhängares önskan;
utan långt bättre vore då, att genom en återremiss, i den af Hr
Bildt förordade syftning, som utförligen motiverats uti den af Frih.
Åkerhjelm, med instämmande af ganska många bland Ulsk:s ledamöter,
afgifna förtjenstfulla reservation, förebygga all tvist om de
sednare punkterna. Jag inser, ganska väl, att upställningen af de
påföljande punkterna möjligen jemväl torde föranleda yrkanden om
återremiss äfven af en eller annan bland dem; men detta blifver i
alla händelser en cura posterior, till hvars bepröfvande vi nog hinna
i sinom tid.
På grund af hvad jag härom haft äran i största korthet anföra,
vågar jag anhålla om återremiss af den nu föredragna 6:le
punkten, och hoppas, att StatsUtsk. i sådant fall kommer alt, under
ärendets fortsatta handläggning, taga Frih. Akerhjelms reservation
i närmare öfvervägandb och deråt egna det tillstyrkande, dess
innehåll i synnerligt hög grad förtjenar.
200
Den 23 September f. m.
Gr. Mörner: En föreg:de talare har yttrat, att mitt påstående
skulle innefatta, alt de båda ifrågavartde punkterna borde sammanslås,
men sådant har jag aldrig yrkal, ulan blott att dessa punkter
måtte på en gång för R. o. Ad. föredragas och utgöra föremål för
öfverläggning, emedan jag ansåg det oformligt alt en punkt skulle
diskuteras, som icke blifvit för Ståndet föredragen. - En annan talare
har sedermera sagt, att jag i mitt sednare yttrande skulle hafva
förklarat, det jag funnit min begäran onödig. Detta är en öfversättning
af mina ord, som jag får undanbedja mig. Jag har icke
sagt något sådant, ulan jag sade, att, om jag hade haft det curage,
som en annan talare, alt yttra mig öfver punkter, sorn icke blifvit
töredragne, så hade jag icke behöft göra deu framställning, hvarmed
jag besvärade R. o. Ad. Det var endast derföre, alt jag icke ansåg
mig kunna utsträcka mitt yttrande öfver andra ämnen, än dem som
blifvit föredragna, som jag anhöll, att båda punkterne måtte i ett
sammanhang föredragas, K. o. Ad. naturligtvis obetaget, alt sedermera
besluta öfver hvardera punkten serskildt. Jag vägar säga, att
just det postulat, hvartill den talare, som bestrider mitt yrkande,
slutligen kom, eller att anslag för en jeruväg emellan Stockholm
och Götheborg skulle ställas till K. M:s disposition, innefattar förslag
till ett beslut, som omöjligen kan fattas med anledn. af den i
Gite punkten afhandlade fråga, men deremot ganska väl passar in
på den, som förekommer uti den 7:de. Således var den konklusion,
lill hvilken den värde talaren kommit, det mest talande bevis
på nödvändigheten att låta diskussionen fortgå öfver båda punkterna.
Frih. Sprengtporten: På det ali denna diskussion, som i
sjelfva saken är af aldeles ingen vigt, måtte sluta, får jag förena
mig med Frih. Cederslröms yrkande om ålerremiss af denna punkt,
hvilket i alla fall lärer blifva nödvändigt, i händelse R. o. Ad. skulle
besluta, alt, i st. f. bifall (ill StatsUtsk:s Betänk., bevilja anslag till
byggande af någon jernväg. Jag har äfven ett ytterligare skäl att
yrka denna återremiss, nemi. det, all punkten enl. min tanke borde
omredigeras. Der står nemi.: ”alt R; St. såsom svar å K. M:s
Nåd. Propos., så vidt den afser anskaffandet och anvisandet af erforderliga
tillgångar för utförandet af de jernvägs-företag, som anses
böra genom Statens försorg och på dess bekostnad verkställas, hänvisa
till de beslut, hvilka, i f niga om nämnde utlåning, varda af
R. St. fattade och hos K. M. i underddiel anmälde.” Någon uplaning
är likväl icke i punkten omtalad, och jag hemställer derföre,
att densamma äfven för deu felaktiga redaktionens skull måtte
återremitteras, serdeles då, genom ett sådant undanskjutande af hela
saken, intet hinder möter, att, då fråga upslår om 7:de punkten
och dermed sammanhängande frågor, i sin helhet kunna framställa
sina åsigter i afseende på frågans behandling.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: För min del tror jag det
icke vara alldeles likgiltigt om man här kommer öfverens om alt
dessa båda punkter skola på en gång föredragas och diskuteras, eller
om man blott föredrager den ena punkten och det, på grund af
den allmänna diskussions-friheten, lillåtes yttra sig öfver hela saken j
Den 23 September, f. m.
207
ly om det förra sältet iakttages, så kan ingen ny diskussion npstå
vid afgörandet af den sednare punkten, då deremot, i fall det sednare
sältet begagnas, hvilken ny talare som helst, som kan hafva
u pk om mi t, eller som fått någon ny idé, ånyo kan uptaga diskussionen
och framkomma med hvad han finner för godt, utan afseende
på hvad sorn redan förut blifvit yttradt. Då vi nu äro ense om,
att de i dessa punkter förekommande ämnen, nästan sagdt, måste
i ett sammanhang betraktas; hvarföre kunna vi då icke också vara
ense om att detta genom eli formligt beslut bestämmes, hvarigenom
en förnyad diskussion, sedau denna en gång blifvit afslutad, förekommes?
Frih.
Cederström: Det hjelper icke att Gr. Mörner undanbeder
sig den tydning af hans ord, som, efter hvad jag tror, fullkomligt
följdriktigt blifvit af mig framställd, ly det är klart, att
om Gr. Mörner aldrig gjort sin första hemställan om öde och 7:de
punkternes gemensamma föredragning, utan diskussionen hade fått
börja och fortgå på sätt Hr Bildt velat inleda densamma, hvilket
för visso icke är stridande emot de föreskrifter, sorn för våra förhandlingar
äro grundlagsenlig! gällande, helst hans anförande eljest
icke undgått att af den som vederbör föras inom trängre gränser,
så hade hela den tvist, som nu upstått, varit öfverflödig, hvilket Gr.
Mörner jemväl sjelf nödgats medgifva, och det hjelper således icke
till någonting, alt nu för 3:dje gången framkomma med ett påslående,
som saknar stöd af Riksd:s-Ordn:n och som oförnekligen haft lill
påföljd ingenting annat än en onyttig formtvist.
Jag anhåller nu egentligen alt få säga några ord lill svar på
Hr Gripenstedts förfrågan, eller hvarföre man icke vill att diskussionen
skulle omfatta båda punkterna på en gång. Orsaken härtill
är den, att dessa frågor äro hvar för sig äf den synnerliga vigt och
omfattning, att man, för ali kunna erforderligen pröfva och granska
hvardera af dem, torde nödgas inlåta sig i så speciella undersökningar
och detaljerade beräkningar, att jag för min del fruktar, det
öfverläggningen, genom ett sådant föredragningssätt, lätteligen blifver
alltför mycket förvirrad och invecklad. Om man deremot, hvilket
icke heller lärer kunna förvägras, enär yrkande på grund af 54:de
§:n Riksd.Ordn. derom afgifves, får propos. framställd på hvardera
punkten för sig, så torde enlret i öfverläggningen säkrast vinnas
derigenom, att man jemväl i diskussionen serskildt behandlar
hvardera frågan, hvilket likväl icke hindrar, alt man dervid kastar
sidoblickar på de öfriga, dock endast så långt,, som till den föredragna
punktens bedömande ei fordras, och icke längre. Det torde
icke undfalla R. o. Ad:s upmärksamhet huru olika resultatet måste
blifva, om man hufvudsakligen behandlar en fråga och endast i
förbigående betraktar de öfriga, i hänseende till denna, eller om
man nu tilläfventyrs skulle på en gång diskutera en, flere eller alla
de jernvägsfrågor, som i detta Betänk, äro besvarade. Sistnämnde
föredragningssätt skulle säkerligen icke leda lill någon lycklig utredning
af dessa frågor.
Under anhållan om ålerremiss af 6:le punkten, utbeder jag
208
Den 23 September f. m.
mig få fästa det. Höglofl. Ståudels benägna upmärksamhet derpå,
alt elt anslag af så stor summa, man nu kan vilja härtill använda,
måste kunna innefatta framgång åt det jernvägsföretag, som, efter
mogen pröfning, hos Regeringen bedömes mest nyttigt för landet;
det står ju enhvar fritt, att i detta hänseende göra sina önskningar
efter bästa insigt gällande, när saken väl kommit så långt, att den
s. k. nervus rerum gerendarum blifver tillgänglig för dess befrämjande.
I sammanhang härmed vågar jag sålunda jemväl förnya min
vördsamma hemställan, att R. o. Ad., som vid många tillfällen visat
sig kraftigt och allvarligt önska, att Sverige blifver hugnad! med
jernvägar, icke måtte alltför ifrigt förorda någon viss linie, på bekostnad
af de öfriga, eller allt för mycket fästa sig vid att söka visa
den af hvar och en individuellt omhuldade liniens företräde framför
de öfrige; hvilket förfaringssätt redan visat sig vara högst skadligt
för sakens framgång i sin helhet, och ledande endast derhän, att
man arbetat dem i händerna, hvilka ingen jernväg vilja hafva. Om
man deremot till K. M. öfverlemnar en så stor stimma, som landets
tillgångar kunna medgifva, att användas på den jernvägslinie, som
K. M. kan efter skeende pröfning anse vara mest gagnelig, så bör
man väl icke betvifla, att ju Regeringen skall bedöma den saken
vida säkrare oeb bättre, än det inom vår talrika representation kan
vara möjligt. Man måste derjemte på detta sätt hastigare komma
till ett önskadt mål, än om, på sätt StatsUtsk. hemställt, K. M.
först vid en stundande Riksdag skulle adala en Propos., hvars
granskning och besvarande af R. St. ånyo skulle framkalla de vidlyftiga
och tidsödande tvister, dem vi nu genomgå och redan funnit
så föga ländande (ill positiva resultater.
Af dessa förenade skäl, vågar jag på den nu föredragna 6:le
punkten anhålla om återremiss, fästande dervid, såsom redan är
nämndt, SlatsUlskis uplysta och benägna upmärksamhet på den af
Frih. Åkerhjelm afgifna, serdeles förmedlingssyftande samt väl afvägda
och med klarhet uttryckta, skiljaktiga mening.
Frih. Raab; Det är beklagligt alt vi skola spilla en så stor
del af förmiddagen på en ofruktbar tvist i fråga om formen för
föredragningen, men det är, som Hr Gripenstedt sagt, alldeles icke
likgiltigt huru föredragningen skall ske. För mig ligger det uppenbart,
att man icke kan bestämma sig huru man vill rösta öfver
5:te och 6:te punkterna, förr än man , får någon aning om huru det
blir beslutadt i fråga om hvilka jernvägar skola anläggas. Man kan
vara mycket varm anhängare af jernvägar i allmänhet, utan att derföre
vilja befordra sådana jernvägar, som man icke anser kunna
vara af lika stor nylla, som möjligen andra skulle kunna vara. Jag
anser det således vara af mycken vigt att vi uti en sammanhängande
diskussion tala om alla de jernvägar, som kunna blifva föremål
för anslag af Stalén. Det är ur denna synpunkt jag tagit mig
friheten påyrka det af mig framställda föredragningssättet, och jag
kan ingalunda instämma tili Hr Sandslrömers åsigt om nödvändigheten
att på samma gång bestämma hvarest penningarne skola tagas
och
Den 23 September f. m.
209
och lill huru stort belopp anslag böra beviljas. En enskild man
gör sig alltid först reda för om och hvar han kan anskaffa sig erforderliga
tillgångar, och bestämmer sedan det belopp han vill’ påkosta.
Så tror jag äfven Staten bör gå tillväga. Jag anhåller
vördsamt om Hr Gr. o. Landtm.-s propos. på det förslag jag haft
äran framställa.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att Iian nu, sedan ingen talare vidare
anmält sig i fråga om föredragningssättet, ansåge sig böra derom
i korthet utlåta sig. Det hade blifvit yrkadi af Gr. Mörner, att 6:le
och 7:de punkterne måtte samtidigt föredragas och alt sedermera
serskildt beslut öfver hvardera punkten mätte fattas, hvilket blifvit
bestridt, såsom stridande mot R. o. Ad:s beslut om föredragning
punktvis. R. o. Ad. torde dock Önna, alt, ehuru man beslutat föredragning
punktvis, sådant icke kunde utgöra och aldrig ansetts
utgöra hinder för alt samtidigt diskutera flere än en punkt, och derefter
serskildt besluta öfver hvarje punkt. Vidare vore yrkadt af
Frih. Raab, att litt. A. af StatsUtsk:s nästföljande Utlåt. JW 274
måtte samtidigt med 6:le och 7:de punkterne af nu förevartde
Utlåt, föredragas.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Raab: Jag ber att få förklara mina ord så, alt min anhållan
är den, alt öde punkten mätte först afgöras, och den 7:de
punkten derefter upskjulas, för all afgöras i sammanhang med Betänk.
M 274 litt. A.
Hr Gr. o. Landtm, erkände, att han härvid gjort sig skyldig
lill ett misstag, samt att Frih. Raab begärt, alt 7:de punkten skulle
upskjutas, för ali förekomma i sammanhang med litt. A. af StatsUtsk:s
Utlåt. ‘.JVs 274, och yttrade derjemte, att han vetkligen trodde
det någon gång hafva inträffat, att någon del af ett till afgörande
företaget Betänk, blifvit upskjutet, för att förekomma jemte ett annat
Betänk., ehuru det icke egentligen vore öfverensstämmande med
grundlagens stadgande i 49:de §:n Riksd.Ordnm, alt då saken 3:dje
gången förekommer, skall den till afgörande företagas, och det kunde
hända, att genom ett sådant beslut en 3:dje bordläggning egde rum.
Det kunde likväl vara tvifvelaktigt, huruvida ett bestämdt hinder
derför grundlagsenligen funnes, men i saken trodde Hr Gr. o.
• Landtm, föga dermed kunna vinnas, emedan man svårligen kunde
yttra sig öfver ena punkten, utan att ingå på den andra, då, såsom
i i förevartde fall, moliverne för den ena punkten grundade sig på andra
punkter, hvarförutan det kunde medföra den olägenhet, alt ifråga
>
var:de 7:de punkt ansåges böra upskjutas tills R. o. Ad. beslutat
om litt. C. i Utlåt. JVs 274, som stöde i bestämdt samband med
och motiverade samma fråga, och, i händelse R. o. Ad., med afseende
på ämnets beskaffenhet, tilläte alt diskussionen omfattade ämnet
i dess helhet, äfven om den öfverskrede den punkt, som vore
1 föredragen, trodde Hr Gr. o. Landtm., ali dermed kunde vinnas
samma° ändamål, sorn Frih. Raab åsyftat, utan att de olägenheter
12 II. 14
210
Den 23 September f. m.
upkomrao, som skulle föranledas af elt upskof lills elt annat Utlåt,
förekomme. Hvad åter föredragningen samtidigt af 6:ie och 7:de
punkterne beträffade, sä kunde ett beslut derom vara likgiltigt,
emedan diskussionen i allt fall måste fran den ena punkten utsträcka
sig äfven lill den andra, men kunde det måhända medföra mindre
tidsutdrägt, om 11. o. Äd. diskuterade deni gemensamt och sedan
fattade sitt beslut öfver hvardera punkten serskildt.
Den härefter framstälda proposm till bifall å Gr. Mörners förslagga
Otte och 7:de punkten måtte samtidigt företagas och sedermera
serskild propos. å dem hvardera framställas, besvarades med
starka Ja, blandade med iSej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han funnit Ja öfvervägande.
Sedan derpå 7:de punkten, för att nu jemväl utgöra föremål
för öfverläggningen, blifvit upläst, anförde
Gr. Mörner: I den öde punkten har SlatsUtsk. meddelat
hänvisning till de beslut, som i fråga om uplåning af medel till
jernvägars anläggande kunde blifva af 11. St. fattade oell hos K. M.
i underd:het anmälda. Delta Utsk:s yttrande påminner mig om förhållandet
med en husvärd, som hade lägenheter ali uthyra. En
hyresgäst, som ville hafva en våning, skickade nemi. bud till en
husegare, och denne infann sig, medförande åtskilliga ritningar öfver
våningar, samt framlade några af dem för hyresgästen, men hyresgästen
fann ej dessa i sin smak, utah fästade sig företrädesvis
vid en i samlingen befintlig, af husvärden ej framlagd ritning, och
sedan han beräknat huru han i den på ritningen utmärkta våningen
skulle ställa sina möbler m. m., tillkännagaf han för husvärden, att
lian ville bestämma sig för denna våning. Husvärden råkade emedlertid
härigenom i något bryderi och svarade då med synbar förlägenhet:
”alt den omnämnda ritningen afsåge.ett hus, som ännu
icke vore upbygdt, men som han ämnade låta npföra.” Något härmed
likartadi synes innefattas i Utsk:s yttrande i denna punkt. Hänvisning
lemnäs nemi. till något, som låter mycket vackert, men som
ej eger tillvaro i verkligheten. Vill mau söka fasthålla den förevisade
bilden, så finner man, att den är intet annat än en skugga.
Jag tror, att för landet tiden att sysselsätta sig med dylika skuggspel
är förbi, och alt Sverige icke har tillfälle att derå förspilla
åratal. Det är visserligen sannt, att man icke får mäta liden för
nationer med samma måttstock sora för individer, enär elt eller
par år icke är för en nation detsamma som för en individ, men
öm en nation låter tiden halka sig ur händerna, så alt andra nationer
få försteget, då har denne nation vida svårare att återvinna
den förlorade tiden,, än den enskildte har att reparera hvad han
genom ett eller annat års dröjsmål kan hafva eftersatt. Skulle Betänk.
, hvaruti StatsUtsk., på samma gång som det öppnar en lofvande
utsigt lill förbättring af fäderneslandets kommunikationsanstaller,
tillika afslyrker hvarje tillämpning af det upgjorda förslaget,
vinna R. St:s bifall, så går en dyrbar tid för Sverige förlorad. °Ett
sådant resultat skulle jag för min del på det högsta beklaga.
Don 23 September f. m.
211
I elen af K. M. till R. St. vid början af denna Riksdag aflålna
Nåd. Propos. oni jernvägars anläggande i landet, förklarade
K. M., det lian önskade, att R. St. måtte bevilja anslag, icke till
Köping-Hnlt-banan, såsom Ur Bildt yttrat, ulan till en jernbana
emellan Stockholm och Götheborg, såsom orden i den Kongl. Propostn
uttryckligen lyda. Nu säger SlalsUtsk. sid. 14 : ”1 den händelse
R. St. dela Ulsk:s åsigler ang:de vigten och angelägenheten
af nyssnämnde, föreg:de undersökningar och utredningar samt deras
anställande i den omfattning och det inbördes sammanhang, hvarförutan
syftemålet med dem ingalunda kan på ett tillfyllestgörande
sätt vinnas, lära R. St. f. n., eller innan dessa undersökningar och
utredningar ens blifvit förelagne i den nu antydda utsträckningen,
och då således derpå grundade uplysningnr och yttranden ännu saknas,
anse sig icke böra meddela något beslut ang:de den påbörjade jernvägens
mellan Köping och Bult af K. M. föreslagna fortsättning, för
att derigenom få stambanan från Stockholm till Götheborg fullbordad.”
Detta yttrande innefattar icke ett underkännande af vigten utaf
den omnämnde stambanan, utan stödjer sig på den omständighet,
att icke lillfyllestgörande undersökningar och utredningar skola blifvit
gjorda. K. M. har likväl i Sin Nåd. Propos. uplyst, att K. M.
den 29 Maj 1852 updragit åt Chefen för Topografiska korpsen,
General-Majoren Akrell, att, efter anställda forskningar och undersökningar,
till K. M. afgifva yttrande och förslag till ett systematiskt
bestämmande af hufvud- eller stam-linier för jernvägskommunikationer
inom riket; att General-Major Akrell den 4:de derpåföljde Dec.
underställt K. M. ett preliminärt utkast, antydande den rigtning i
allmänhet, hvaruti stamlinierna borde sträcka sig; att Styrelsen
för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, deröfver hörd, instämt uti
General Akrells åsigter i afseende på jernvägsstamlinierna och deras
lmfvudrigtningar; samt att K. M., som den 31 Mars 1853 till ompröfning
förehaft vederbörandes öyssomförmälda förslag och yttrande
om jernvägs-stambanor i Riket, jemte en underd. ansökning af serskilde
kommilterade om understöd af allmänna medel för undersökningar
ronde jernvägsanläggning genom Skaraborgs län, funnit godt
att å besparingarne på öde hufvudtitelns anslag för jordbruket, handeln
och näringarne härtill anvisa en summa af 4,000 R:dr, i ändamål
att, såsom orden uttryckligen lyda, ”efter föreg:de topografiska
och statistiska undersökningar, en derpå grundad, fullständig plan
för jernvägsanläggning genom nämnda län, från lämplig punkt af
den oktrojerade Köping-Hults-banan, i sträckning åt Götheborg,
måtte varda utarbetad till begagnande för sådan jernvägsanläggnings
utförande, om och när den framdeles kan komma till verkställighet.”
Häraf torde R. o. Ad. finna, att just de topografiska och statistiska
undersökningar, i afseende å Stockholm-Gölheborgs-banan, dem Utsk.
förmenat, hvad beträffar den del af banan, som är ämnad att löpa
genom Skaraborgs län, ännu icke hafva ifrågakomrait, blifvit af K.
M. anbefallda, samt att vigten deraf, om äfven hvarken tid, omständigheter
eller tillgång på medel ännu föranledt deras företagande, i
den utsträckning Utsk. synes önska, således icke blifvit af Regeringen
212
Den 23 September f. ni.
förbisedd. Vidare har K. M., i afseende pä de i General-Majoren
Akrelis utkast förekommande jernvägs-stamlinier, förklarat, ”att, enär
allmänna medel för de till deras definitiva bestämmande erforderliga
topografiska undersökningar icke i vidsträcktare mån vore att tillgå,
några lill betydligare stals-ulgift ledande lokal-undersökningar, utom
hvad anginge fortsättningen af jernbanan mellan Stockholm och
Götheborg, icke f. n. borde ega rum.” Härigenom utmärkes ju
tydligen, hvilken stambana, enl. K. M:s åsigt, borde i hämsta rummet
komma i öfvervägande, och säges det uttryckligen längre fram
i den Nåd. Proposrn, att ”ilen förnämsta och till utförande angelägnaste
af nämnde bufvudbanor är naturligen den, som afser förbindelsen
emellan Slockholm och Götheborg.”
Det har blifvit anmärkt, att någon detaljerad framställning af
de skäl, hvarföre nämnde stambana borde ega företräde framför alla
andra, icke blifvit afgifven. Med anledn. häraf torde det tillåtas
mig fästa npmärksamheten derå, att onder de föreg:de Riksdagar,
då jernvägsfrågan varit under öfverläggning, del aldrig varit ifrågasatt,
att någon annan jernväg än den omnämnda skulle, såsom stambana,
företagas till utförande. Så hafva R. St. vid 184S års Riksdag
uti underd. skrifvelse M 180 yttrat: ”Hvad nu beträffar den
ifrågastälkle, uti E. K. M:s högstberörde Nåd. Skrifvelse omförmälde
jernvägsanläggningen emellan Orebro och Hults lastageplats vid Wenern,
så enär denna jernbana är ämnad att bereda direkt samband
emellan rikets betydligaste insjöar och derigenom befordra en hastigare
förbindelse emellan Sveriges 2:ne folkrikaste släder, samt derjemte
skulle komma att hafva sin sträckning dels genom, 'dels i
grannskapet af flera utaf rikets bergslager, synes densamma, med
hänsigt till de dermed för trafiken åsyftade fördelar och deribland
den lättade afsättningen af ortens högst ansenliga jernt ill verkning
och tillgodogörandet af dess betydliga skogar, otvifvelaktig! vara att
hänföra till de inhemska jernvägsanläggningar, hvilka företrädesvis
äro förljenta att medelst bidrag af allmänna medel befrämjas.” Dä
förordades, såsom af det nyss anförda synes, jernvägslinien emellan
Örebro och Hult, af det skäl, att denna jernväg vore egnad att direkte
sammanbinda rikets betydligaste insjöar och derjemte bereda
en hastigare kommunikation emellan rikets förnämsta oell folkrikaste
städer. R. St. hafva således redan förut uttalat den åsigt, att Stockholm-Götheborgs-banan
borde i främsta rummet ifrågakomma, derföre
alt den hade lill syftemål, att förbinda landels förnämligaste
städer. Samma åsigt uttalades af R. St. vid sednaste Riksmöte.
Vid sådant förhållande kunde det icke vara af behofvet påkalladt,
att vid denna Riksdag till R. St. afgifva en vidlyftig framställning i
ett ämne, der R. St. redan uttalat sig för samma åsigt, som i den
Kongl. Proposrn omfattas. Detta oaktadt finnas åtskilliga af de hufvudsakligaste
skälen för beslutet i den Kongl. Proposrn antydda.
Der är nemi. häntydt på vigten af en förening emellan rikets största
släder, och alt den lilämnade jernbanan, hvilken, såsom kändt är,
löper genom de delar af landet, der det finnes både den största
jernproduktiorten och äfven ej obetydligt åkerbruk, närmar oss lill
brödrariket, och medgifver en utsträckning af banan (ill sistnämnde -
Den 23 September f. ni.
213
Rikes liufvudstad. Täger man nu äfven i betraktande, alt Sveriges
handel synes hafva sin naturligaste riktning ät väster, och att den
ifrågaställa jernbanan icke allenast skulle underlätta varu-transporterne
till och ifrån detta håll, utan äfven skulle bereda tillfälle, alt,
efter omsländigheterue ordna varu-försändningarne från det inre af
landet, antingen (ill den västra eller den östra kusten, så torde skälen
lätteligen finnas, hvarföre den ifrågavar;de jernbanan ansetts ega
företräde framför hvarje annan.
Alt bestämma det belopp, som under den närmaste tiden bör
för samma jernbanas utförande anslås, är en fråga, som tillhör StatsUtsk:s
utredning. Alskillige reservanter inom Ulsk. hafva ansett
Jämpligt föreslå R. St., att till jernvägars anläggande under den
närmaste framtiden anslå en summa af 5 milhr. Jag tror äfven,
alt en större summa icke torde kunna komma att erfordras under
den tid, som är i grundlagen beräknad att förflyta till Ständernas
nästa lagtima sammanträde. Då emedlertid StatsUlsk:s majoritet afstyrkt
beviljandet af något anslag till sagde ändamål, anhåller jag
om återremiss af nu föredragne 6:te och 7:de punkterna i Utsk:s
Utlät., i den syftning, att Utsk. måtte föreslå R. St. att ställa ett
lämpligt anslag till K. M:s förfogande, för alt sätta honora i tillfälle
att påbörja utförandet af jernvägen emellan Stockholm och Götheborg.
Frih. Sprengtporten: Under närvar:de omständigheter anser
jag mig kunna lika litet tillstyrka som afstyrka fortsättandet af
Köping-Hult-banan. När denna min åsigt grundar sig påen mera
allmän upfatlning af jernvägs-frågans narrande ståndpunkt, har jag
ansett mig böra något utförligare motivera mitt yttrande i delta
hänseende, och som jag snart kommer att lemna staden samt till
följd häraf är förhindrad att justera mitt yttrande, om det raundlligen
afgåfves, har jag skriftligen upsatt mina tankar i ämnet, samt
anhåller att för upsatsens npläsande få under en stund taga R. o.
Ad:s lid i anspråk.
Då en Nation inlåter sig på det stora företaget att förbättra
sina kommunikations-anslalter, genom anläggandet af jernvägar, är
det, om någonsin, af vigt, all denna fråga betraktas ur en uteslutande
' fosterländsk synpunkt, med åsidosättande af alla sådana smärre lo
kala
intressen, de må nu i sig sjelfva vara huru aktningsvärda som
, helst, hvilka störande kunde inverka på det stora hela; ty endast
derigenom att en sådan plan antages, hvarigenom heta nationens
politiska och industriella lif lyftes, spridas välgerningarne af dessa
' företag, för hvilkas utförande framtidens tillgångar mäste tagas i anspråk,
lill de aflägsnastu delarne af landet, äfven lill dem, som icke
kunna påräkna någon direkt nytta af företagen. Och endast under
denna förutsättning kan man hoppas att för desamma väcka och
underhålla det allmänna deltagande, som utgör ett villkor för förc'
lagens utveckling och framgång.
Om någon till mig framställer den frågan, hvad jag menar
med ett rent Svenskt och fosterländskt system i ofvanberörde afseende,
så svarar jag, alt jag dermed förstår: att de stora materiella
intressen, sorn gemensamt utgöra nationens allmänna, och af hvilkas
É
214
Den 23 September 1. m.
omsorgsfulla vårdande liela landels förkofran är beroende, eller
jordbruket, bergsbruket, handeln, sjöfarten och näringarne, jemte
Statens politiska syften, hvarmed jag hufvudsakligen i detta fall afser
försvarsväsendet, vid dessa frågors behandling och afgörande
vinna hvar för sig ett i möjligaste målto billigt och rättvist afseende,
så alt intet af dem må blifva undertryckt, än mindre upoffradt för
ett annat.
Ett jernvägs-systém för Sverige kan upfaltas från två olika
synpunkter. Det kan betraktas som fristående, hvilket förhållande
ä^er rum, då jernvägarne frän siua utgångs- till sina ändpunkter
framlöpa sjelfständigt för sig, utan annat samband med de naturliga
eller konstgjorda valtcnvägaruc, än då de pä lämpliga punkter
beröra desamma.
Det kan deremot gifvas den riktning, att jernvägarne hufvudligast
få den bestämmelsen att utgöra länkar för åstadkommande
af förbindelser emellan segelbara sjöar, floder oell kanaler eller
emellan dessa och kusterna.
Af dessa båda alternäliver har det förstnämnda onekligen företräde,
då något afbrott i trafiken å en fortlöpande jernväg icke är
alt befara under någon årstid, om icke tillfälligtvis någon gång till
följd af ovanliga snöfall eller olyckshändelser.
Ett obetingad! eller odeladi antagande af delta alternativ, innan
erfarenheten lemnat en någorlunda tillförlitlig vägledning för
omdömet, rörande jernvägars nylla och användbarhet inom vått
land, har likväl den påföljden, att man måste antingen underkasta
sig oerhörda kostnader, hvilka icke i samma mån kunde komma alt
återgäldas, eller också mäste man inskränka sig lill utförandet endast
af vissa delar af en mera omfattande plan, hvaraf ett allmännare
gagn icke är att förvänta.
Jag bar derföre trott, alt, åtminstone för det närvar:de, företräde
borde lemnäs åt del andra alternativet, emedan man pä denna väg,
inom en måttlig tidrymd och med måttliga upoffi ingar, redan kan
upnå ett ganska tillfredsställande mål, och dä de jernvägsanläggningar,
som härvid kunna komma i fråga, i och för sig sjelfve utgöra
delar af ett mera ulbredt jernvägsnät, har man, på samma gång
man befordrat en sak, sorn i och för sig allena medför en stor
och obestridlig nylla, derjemte lagt grunden lill de ännu fullkomligare
förbättringar, som kunna återstå att önska.
Genom en jennägs-anläggning emellan Malmö och Jönköping,
i sammanhang med den lillämnade och af StalsUtsk. förordade
förbindelsen emellan Westerås och Fahlun och vidare till Siljan,
Öpnas en möjlighet, att emellan alla rikets landskap, med undantag
af ett enda, medelst tillhjelp af ångan som rörelsekraft, kunna, åtminstone
under sju månader af året, verkställa transporter af alla
slag och detta för de flesta, utan att behöfva beröra kusterna.
Från Oster-Dalarne till Sundet, från Kattegatt till Östersjön mölle
man under de lider, då segelfarten vore öppen, under sådana förhållanden,
inga hinder för en lätt och beqväm fortkomst inom landels
egna gränsor; och då medlet för upnåendot af detta mål är
anläggningen af en jernväg emellan Malmö och Jönköping, har jag
Den 23 September f. m.
215
ansett mig berättigad, att, dä vid böljan af Riksdagen K. M:s Nåd.
Propos. rörande dessa ämnen till öfverläggning förekom, för denna
väganläggning påkalla ett afseende, som åtminstone kunde betraktas
som jemförlig! med det, som jernvägen emellan^,Slockholm oell
Götheborg hittills i allmänhet synes hafva ådragit sig, emot hvilken
jernväg jag ej kan undgå alt anmärka, att den är behäftad med
den ofullkomligheten, att på hela sin sträckning löpa parallell med
andra i dess närhet förut befintliga kommuuikations-Iinier, äfvensom
att man, till stor fördel för så väl den Westra som den Östra staraieden,
kunnat göra denna väg, på en betydlig längd, gemensam för
båda, om man låtit densamma följa en annan riktning, än den som
ursprungligen gifvits densamma.
iMen om jag sålunda icke kan skänka jernvägsförbindeisen
emellan Slockholm och Götheborg, sådan den synes vara ämnad att
ut (öras, något företräde framför deli emellan Malmö och Jönköping,
kan jag deremot icke förbise, att en fristående jernvägsanläggning,
sorn sammanbinder Ostra Sverige med det Weslra, bör betraktas
som en stor och allmän fördel, då den gör handeln och utbytet
emellan båda lätta och möjliga under alla tider af året, äfven då,
när de östra hamnarne äro otillgängliga och tillfrusna.
Hvad som deremot förefaller mig oafgjord! är, om denna förbindelse
bör sökas norr eller söder om Weltern, hvilket synes mig
böra bero på en noggrann undersökning och upställandet af komparativa
förslag.
Af denna anledning och då jag lika litet kan gilla StalsUtskis
åsigt alt upskjuta hufvudfrågans behandling till en kommande Riksdag,
som jag å andra sidan skulle vilja förorda företagandet för det
närvar:de af jernvägs-anläggningar, hvilkas nytta kunde vara tvifvelaktig
eller outredd, finner jag mig deremot böra afgifva min röst,
redan vid denna Riksdag, till fördel för sådana företag af detta slag,
hvilkas gagn och oumbärlighet i framtiden synas mig utom tvifvel
och för hvilkas utförande mer eller mindre fullständiga undersökningar
redan egt rum.
På denna grund får jag föreslå StatsUtsk. ali frångå sitt afslyrkande
i 7:de punkten af Betänk. JV§ 273 och i dess ställe tillstyrka
R. St. ali, i hvad på dem ankommer, besluta:
Alt en jernbana för lokomotiver må anläggas emellan Malmö
och Jönköping med utgångspunkt ifrån förstnämnde stad och i öfrigt
med den riktning och enligt den plan, som af K. M:l närmare bestämmes,
äfvensom att en dylik bana må anläggas från Götheborg
lill det ställe i Westergöthland, som af K. M:i utses, och så, att
denna bana, efter sig företeende omständigheter, må i framtiden
kunna ledas, vare sig till förbindelse med Stockholm, genom Nerike,
eller till Jönköping, samt att R. St. bemyndiga Fnllmägtige iRiksg:s
Kont. att, sedan K. M:t i Nåder tillkännagifvit, alt arbetet å någon
af förenämnde banor kan vara färdigt att begagnas, gå i författning
om uplåning af medel till samma arbetes påbörjande och fortsättning;
dock att sammanlagda beloppet af den uplåning, sora för delta
ändamål af Fullmägtige verkställes före R. St:s näst ifTträffande
sammanträde, icke ma öfverstiga fem millioner R:dr luko, hvilka sä
216
Den 23 September f. m.
fördelas, att tre millioner må användas för banan emellan Malmö
och Jönköping och högst Iva millioner för den, sora utgår från
Götheborg.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om åtcrremiss
af StatsUtsk:s Melani;, i 7:de punkten.
Gr. Posse: Det lärer icke kunna bestridas, att den egentliga
orsaken, hvarföre jernvägsfrågan vid denna Riksdag icke vunnit
den framgång man förväntat, är alt igenfinna uti den pågående
kampen emellan de olika jernvägs-slräckniugarnes förfäktare. Det
torde derföre, för frågans rätta bedömande, icke vara ur vägen att
söka framställa en jemförelse emellan dessa båda sträckningar och
deras ömsesidiga fördelar.
Vid anläggningen af en större jernbana måste, man naturligtvis
taga i betraktande så väl den ekonomiska och merkantila som
den politiska delen af förelaget. Jag tillåter mig att kasta en hastig
blick på dessa 3:ne delar. Hvad då först den ekonomiska delen
beträffar, bör man utan tvifvel altid beräkna den större eller mindre
sannolikheten af att förelaget kommer alt bära sig. Vid denna
beräkning måste många omständigheter lagas i betraktande. Dessa
omständigheter äro hufvudsakligen dels folkmängden i de landskap,
banan skall genomskära, dels ock landskapens bördighet och slutligen
deras läge. Med hänsyn härtill vill jag updraga en jemförelse
emellan de båda omtvistade stora linierim på ungefärligen lika lång
sträckning eller från Nerike till Götheborg samt frän Jönköping
till Malmö.
Betrakta vi då först folkmängden, så finna vi, alt i de 4 län,
sorn Malmö-Jönköpings-banan genomlöper, 280 qvadratmil bebos
af omkring 720,000 menniskor, under det att folkmängden i de
4 län, sorn Stockholms-Göllieborgs-banau på den nyssnämnda
sträckningen genomskär, utgör ungefär 760,000 personer på 300
qvadratmil. Skillnaden är således ganska obetydlig. Vidkommande
derefter bördigheten, så kan man, för bedömandet deraf, utgå från
flera synpunkter. En af dem är att beräkna mängden af större
kreatur (hästar, oxar, kor och ungboskap), som ä den ifrågakomne
landsstläckan födas. Taga vi denna grund, så finna vi, enl. Landshöfd.
Emb:nas femårsberättelse!-, å den ena sträckan 500,000 och å
den andra 460,000 kreatur. Det synes således såsom skulle den
Skånska sträckan i bördighet öfverträffa den andra; men vi böra
härvid ej förbise, alt Bolms län på 43 qvadratmil endast föder 80,000
kreatur, då deremot Malmöhus län på 40
Således består hela skillnaden emellan sträckornas bördighet uteslutande
uti den öfverlräffande bördigheten i Malmöhus län jemförelsevis
med Bohus län, och bördigheten inom sträckan i sin helhet
är ungefärligen lika. Jag tror mig derföre kunna påstå, alt
sträckornas bördighet i det hela är densamma. Hvad slutligen
banans läge vidkommer, så lärer det icke vara svårt att finna, att
Slockholms-Göleborgs linien deruti vida öfverträffa!- den andra linien,
alt den stora mellanhandel!!, som,skulle förena Östern med Wes
-
Den 23 September f. m.
217
tern, i fall ilen förra banan komme till stund, skulle naturligtvis
ej komma den sednare banan till godo.
Vidare lärer man icke heller kunna förneka, att SlockholmsGöleborgs-linien,
pä samma gång den genomlöper landskap af lika
stor bördighet som Malmö-Jönköpings-liniens, derutöfver genomskär
rikets största bruks-distrikter, hvilken omständighet hvarken Svenska
folket i allmänhet ejler R. o. Ad. i synnerhet torde underskatta.
Ty man mäste inse den stora viglen deraf, alt lättnad tillskyndas
den Svenska bruksrörelsen, pä det att dess produkter mätte kunna
ingå i täflan på verldsmarknaden, enär densamma uti närvartde
stund har att bestå striden med förbättrade metoder för det utländska
jernels beredande, hvilka ännu icke hos oss finnas. Jag
vet, att jag här mötes af invändningen, att vi hafva långsträckta
kanal- och sjö-transporter. Men jag ber Eder, M. Hrr, gifva akt
uppå hvad den Svenska jernhandleringen hufvudsakligen behöfver!
Delta är icke uteslutande lättade kommunikationer, som icke mera
en förbättrad industri i allmänhet, ett lif, cn narf i den allmänna
rörelsen, som vi för närvar:de, tyvärr, sakna. Det är just i (letia
hänseende, som jernvägar åstadkomma så stora, så förvånande resultater,
och således förfaller hela argumentationen om jernvägarnes
obehötlighct för bruksrörelsen, emedan den skulle hafva öfverflöd
på vattenkommunikationer. Genom hvad jag nu haft äran andraga,
tror jag mig hafva ådagalagt, att sannolikheten att bära sig är större
för Stockholm-Gölheborgs-linien än för Mal mö-Jönköpings-linien.
1 merkantilt hänseende är det naturligt, att man mäste fästa
sig vid 2:ne förhållanden, nemi. dels den inrikes och dels den
utrikes handeln. Hvad den förra beträffar, så anser jag Hr von
Troil hafva i sin motion och sin Betänk. Jtyg 274 vidfogade reservation
till fullo ådagalagt, att den Skånska linien i detta afseseende
fullt kan jemföras med den andra. Jag skulle visserligen
äfven kunnat visa detta någorlunda tydligt med ziffror, men jag anser
det redan vara gjordt af Hr yon Troil, lill hvilken de södra
provinserna i detta hänseende stå i stor förbindelse. Men, M. Hrr,
om man också ej kan neka, att den Inrikes handeln i allmänhet
är fullt jemförlig i vigt med den Utrikes, så lärer väl ingen kunna
neka alt, hvad särskildt rörer vårt land, det är ilen Utrikes handeln
som i n'drvar:de stund framför allt behöfver lyftas. Skola vi
kunna fullgöra alla de förbindelser vi åtagit oss lill utlänningen,
genom Hypotheks-föreningar m. m., så mäste vi äfven anstränga
oss på allt vis, för att åt Utrikes handeln skaffa all möjlig blomstring.
Om vi nu jemföra de båda linierna med hänsyn till denna
handel, så komma vi till ganska märkliga resultater. Det första
man i afseende å handeln bör vinnlägga sig om, är att söka leila
den till den punkt, som är dess rätta utgångspunkt. Om vi nu
gå till K. Comraerce-Colhii Embets-Berältelser, så skola vi finna,
alt' Sveriges utrikes handel från 1842 till 1852 ökat sig från omkring
19 millioner till ungefär 27 millioner B:dr B:kos värde och
alt under samma liderymd utförseln till Frankrike, England och
Amerika, d. v, s. de länder, som äro så belägna, alt man, för att
21S
Ben 23 September, f. m.
komma till dem, måste passera JtUlands norra udde, ökat sig ifrån
ett värde af 6 millioner till ett värde af 14 millioner nyssnämnde
mynt. Häraf finna vi-, att hela den tillökning i utrikes handeln,
som under de scdnaste 10 åren egt rum, består nästan uteslutande
i sådana varor, som utskeppats till förutnämnde länder, eller alt,
med andra ord, vår utrikes handel drager sig vester ut. Utgångspunkten
för en jernvägs-stamlinie, som har lill afsigt att befrämja
vår utrikes handel, måste således vara den punkt, der denna handel
närmast träffar verldshandeln. Denna punkt är ovilkorligen
den punkt å Sveriges vestra kust, som ligger närmast Jutlands norra
udde, och denna punkt är den föreslagna ändpunkten för Stockholm-Gölheborgs-linien,
eller sistnämnde stad. Det lärer väl sålunda
ej kunna bestridas, alt det endast är de södra länen, som
hafva, med afseende å utrikes handeln, någon nytta af Skånska jernvägen,
då deremot alla de län, som dels genomlöpas af och dels
genom sjöarne Wenern, Wettern, Mälaren och Hjelmaren stå i förbindelse
dermed, hafva gagn af Götheborgs-vägen; ty det lärer väl
ingen kunna påstå, att t. ex. Östergöthland skall skicka sina exportvaror
ner lill Skäne, för alt få det nöjet att betala Sundska tullen, och
sedan sända dem at de länder, hvilka, såsom ofvan är visadt, äro
varornas naturliga afnämare. Det är visst sannt, att ”alla vägar
bära lill liom”, men handeln plär i allmänhet helst söka den kortaste
vägen. De län, Götheborgs-linien genomlöper, dels direkt
och dels indirekt medelst dermed sammanhängande sjöar och kanaler,
bestå, enl. ofvan citerade 5-års berättelser, af 39,000 hemman,
upskaltade till 285,000,000 R:dr B:ko och betalande 1,300,000
R:dr i bevillning. De län, som genomlöpas af Skånska banan, bestå
af 13,000 hemman, upskaltade till 77,000,000 R:dr B:ko och
betalande; 333,000 R:dr i bevillning. Då nu hela riket består af
65,000 hemma, upskatiade till 431,000,000 R:dr B:ko och betalande
i bevillning 1,900,000 R:dr R:ko, så synes häraf klart, alt
Gölheborgs-linien är den naturliga exportvägen för circa ?, af
Riket, då deremot den Skånska endast är del för circa JL, och sålunda
Götheborgs-banans företräde i detia hänseende satt utom allt
tvifvel. Hvad slutligen belrälTar den politiska delen af frågan, så lärer
väl i detta hänseende endast behöfva påpekas den nära förbindelse,
som Götheborgs-banan öpnar mellan vära naturliga bnndsförvandler,
de vestra makterna, och vår hufvudsakligaste militära plats, Carlsborg,
för att man skall inse, att den Skånska banan i delta hänseende ej
kan mäta sig med den andra.
Vore det således endast fråga om alt tillstyrka anslag för åstadkommande
af en jernvägs-linie, enär man ansåge sig ej hafva medel
att tillvägabringa 2:ne sådana linier, skulle jag utan tvekan gifva,
min röst at Stockholms-Götheborgs-linicn. Men på samma gång
jag öppet lillkännagifver denna min åsigt, erkänner jag lika öppet
billigheten af de anspråk, som söka göra sig gällande i afseende å
den andra linien. Jag erkänner villigt dessa anspråks befogenhet
och skulle icke kunna inför mig sjelf försvara, om jag tillstyrkte
anslag åt den ena linien, med uteslutande af den andra, så vida
icke nödväudighelen tvingade mig att välja emellan dem begge.
Den 23 September f m.
219
Dä någon tvingande nödvändighet i detta hänseende, enl. min åsigt,
icke förefinnes, anser jag, att R. o. Ad., vid de nu förevartde fide
och 7:de punkternas återremitterande, hör uttrycka den lanke, alt
båda linierna äro att anse såsom de angelägnaste stamlinierna, samt
att R. St. således böra bevilja anslag lill dem båda. Nu emotser
jag genast den invändningen, alt om man påbörjar båda företagen,
kan man icke föra någotdera i land, utan tager sig vatten öfver
hufvudet, såsom ordspråket lyder. Men jag beder Jidor, M. Hrr,
att icke för hastigt fälla domen öfver min framställning, utan dervid
bemärka en omständighet, som ganska väl torde böra tagas i
betraktande. Då man öfverväger ett arbetsföretag, får man icke
uteslutande fästa sig vid den raskhet, hvarmed arbetet kommer att
bedrifvas, sedan det kommit i gång. Hufvudsaken är väl alt få
det i gång. Om man först 10 år härefter börjar ett förelag, som
sedan drifves med sådan fart, att det är fullbordadt på 2:ne år,
sä är väl detta förfarande olämpligare, än alt nu genast lägga liand
vid arbetet, ehuru det icke kan blifva färdigt förr än efter 8 är.
Del torde således vara bäst, att låta framtiden döma emellan dem,
som anse, att man, just för jernvägssakens egen skull, bör på en
gång gripa sig an med båda stamlinierna, och dem, som anse, alt
endast en af dem bör påbörjas. Medan vi tvista om banornas förmånsrätt,
blifver ingenting gjordt för någondera. Jag tror således,
att det vore rikligt, alt, pä sätt Frih. Sprengtporten föreslagit, bevilja
anslag åt båda banorna, men jag kan likväl med honom icke
instämma deruti, att den ena banan bör gynnas framför den andra,
utan anser, alt man i detta fall, såsom i många andra, bör
ställa kyrkan midt i byn, såsom det heter.
Lika litet kan jag biträda den meningen, att man endast bör
anslå en viss summa och öfverlemna åt K. M. att slita tvisten emellan
de båda liniernas kämpar. Det förvånar mig, att ett sådant
förslag kunnat med fullt allvar framställas och understödjas. Vi
veta alltför väl, att anspråken på båda sidorna äro obevekliga, så
vida det blefve fråga om alt tillfredsställa det ena intresset på det
andras bekostnad. Alt under en sådan intressenas och sinnenas
splittring vilja försätta Regeringen i en så svår ställning, som den,
hvari Regeringen ovilkorligen skulle råka, om den blefve tvungen
att välja emellan de båda linierna, vore i min tanke högst orätt. R.
St. skulle handlöst kasta frågan ifrån sig, och hvälfva hela bördan
på Regeringen, hvars beslut ovilkorligen skulle sätta den ena delen
af riket i harnesk emot den andra. Man kan ej lugna sig med
den förhoppningen, alt stridigheten skall blifva öfvergående, ulan
har deremot all anledn. att förmoda, att rörelsen kommer att blifva
ganska stark och långvarig. Vi hafva nemi. redan erfarit, huruledes
man i flera provinser länge och häftigt tvistat endast om frågan
alt flytta linien en eller annan mil. Alt under sådana förhållanden
vilja göra Regeringen till skiljedomare emellan de båda, så
skarpt afsöndrade intressena, vore alt försätta vår Styrelse i en ställning,
som man ej ens ville önska sin värsta fiende.
Ledd af den öfvertygelse, jag nu uttalat, anhåller jåg vördsamt
om återremiss å nu förevande 2:ne punkter, i den syftning,
220
Den 23 September f. m.
alt StatsUtsk. millie laga i betraktande, huruvida icke anslag lill påbörjandet
af båda jernvägsstamlinierna borde beviljas.
Ilr Gripenstedt:, Då det nu gäller, alt för en lång framtid
skuldsätta landet, och detta för summor, sorn gå på flera milla-,
måste det medgifvas, alt det är en utomordentlig vigtig sak, som
är i fråga. Hvar och en, som med sin röst vill bidraga till en sådan
åtgärd, måste då, enl. min åsigl, hafva en fast och varm öfvertygelse
om vigten och nyttan af det tilltänkta ändamålet. Men
för denna mening — eller att ett system af klokt anordnade jernvägsförbindelser
verkligen skulle vara för fäderneslandet af oberäknelig
vigt — tror jag icke heller att öfverlygande skäl saknas. Om
man närmare vill undersöka del stora, omfattande faktum, som med
ett gemensamt namn brukar kallas civilisation, skall man finna, att
sjelfva grunden för detsamma består i en samverkan och ett utbyte
af menniskors ansträngningar, så väl i andligt som materiell hänseende.
Menniskan, isolerad, är och hlifver alltid en ganska hjelplös
varelse, knappast i stånd att förskaffa sig de aldra nödvändigaste
lefnadsbehofven, och det är först ifrån det- ögonblick, då hon
träder i förbindelse med sina likar, dä hon, genom utbyte af Ijenster,
tillgodogör sig äfven deras arbete, både i den förflutna och
närvarande liden, som hon förmår höja sig till den ståndpunkt, som
hon f. n. innehar. Vilkoren för en sådan samverkan och ett sådant
utbyte, eller, med andra ord, sjelfva hufvudvilkoren för civilisationen,
äro, i andligt hänseende, att frihet i tanke och verksamhet
eger rum, så vidt den står tillsammans med enskildt rätt
och allmänt väl, samt, i materiell hänseende, utom den nyssnämnda
verksamhetens, eller arbetets frihet, lättade utvägar, att så mycket
som möjligt draga fördel af sitt eget arbete, genom alt utflyta
dess produkter med produkterna af andras. De förnämsta medlen
till åstadkommande af ett sådant lätladt utbyte äro kredit- och kommuni
kationsanstalterna. Här är nu endast fråga om de sednare,
men de äro också, endast i och för sig sjelfva betraktade, enl. min
öfvertygelse af en sådan vigt, att det måhända icke skulle vara paradoxi
att säga, att de utgöra en bild af den ståndpunkt, hvartill
clt lands odling hunnit. Detta är en sanning, som, under alla tider,
framställer sig för betraktaren. Om vi kasta en blick tillbaka
på det stora Romerska väldets välmaktsdagar, så finna vi. att dess
kommunikationsanstaller voro i ett för den tiden mycket fullkomnadt
tillstånd och vida öfverträffande alla dem, som då funnos i de
öfriga delarnc af jordklotet. Dc stora Romerska väganläggningar,
hvilka ännu efter årtusendens förlopp väcka vår beundran, bära vittne
örn den fullkomlighet, sorn för den tiden i detta hänseende förefanns.
Se vi åter på nutidens kommunikalionsanstalter, finna vi
England, Belgien, Frankrike och Tyskland och vissa delar af Norra
Amerika derutinnan hafva ett obestridligt företräde ftamför andra
länder, och lika obestridligt är det äfven, ali förstnämnde länder i
odling hafva försteget framför öfriga delar af verldcn. Sedan ångkraften
blifvit uptäckt, har emellertid jernvägen, som deraf varit en
följd, blifvit det utan jemförelse fullkomligaste kommunikations
-
Den 23 September f. 111.
221
medlet; och allt hvad som förut blifvit sagdt i allmänhet om kommunikationsanstalternas
genomgripande betydelse för ett lands framåtskridande,
så väl i andligt som materiell hänseende, eger således i
främsta rummet sin tillämpning på jernvägarne.
Men på samma gång man betraktar en sak från dess allmänna
synpunkt, måste man äfven se på sättet för dess utförande. Det förhåller
sig nemi. så, att äfven den vigligaste sanning, lösryckt från
det sätt, hvarpå den tillämpas, är af föga eller intet praktiskt värde.
Vid förra Riksdagen, då jernvägsfrågan förevar, ansåg jag det system,
som då antogs för jernvägars anläggning, till sjelfva sin grund
felaktigt. Detta var skälet, hvarföre jag, som då likasom nu gillade
saken i sin princip, likväl fann mig förhindrad alt i något afseende
medverka till det beslut, som då fattades, och derföre endast med
lystnad åhörde förhandlingarne, samt vid besluten fritog mig från
all delaktighet deri. De farhågor, jag då hyste, hafva tyvärr bekräftat
sig, och det jernvägsarbete, som då beslutades, har efter mitt
omdöme varit en bedröflig sak, både till sin begynnelse och till sin
fortsättning, och blifver del förmodligen äfven till sitt slut. Jag hoppas,
att detta mitt yttrande icke tydes, såsom skulle jag linna något nöje
deruti, att min åsigt i denna sak blifvit af erfarenheten bekräftad.
Detta är långt ifrån mig, ulan beklagar jag fast heldre den föga
glädjande utgången, hvaraf emellertid kan dragas god nytta, såsom
en lärdom för framliden.
Emedlertid, och då nu jernvägsfrågan kommit på den ståndpunkt,
som jag för min del anser vara den rätta: nemi. då man nu mera
sjelf kommer alt bestämma om sina vägar, sjelf förvalta och utföra
dem; kan jag, med del lifliga deltagande jag hyser för saken i dess
allmännelighet, äfven med intresse deltaga i de beslut, som med afseende
å dess tillämpning böra fattas. De 3:ne hufvudsakliga frågor,
som i detta afseende framställa sig, äro följande: På hvad sätt
skola medel till jernvägars anläggande erhållas? Hurir mycket-skall
dertill användas? Hvilka jernvägslinier skola utföras? Då alla dessa
hufvudföremål äro inbegripna i de punkter af StalsUtslcs Utlåt., som
nu äro under öfverläggning, utbeder jag mig att i största korthet få
yttra mig öfver dem alla.
Sättet för medlens anskaffande tror jag rätteligen vara afgjordt
genom det beslut, R. o. Ad. i afseende å det föreg:de Betänk, fattat,
nemi. så, att de medel, som utöfver befintliga och disponibla
tillgångar erfordras, skola . anskaffas genom ett klokt och ändamålsenligt
orduadt inhemskt fondsystem. K. Al. har äfven ansett delta
vara det rälta sättet för medlens anskaffande. Jag tror likväl, alt
StatsUtsk. har i någon mån missförstått K. M:s Propos. i detta afseende,
då Utsk. ansell, att, enl. densamma, de öfverskott af Statsverkets inkomster,
som kunde förefinnas, skulle utgöra fonden för statsobligationerna.
Härvid har Utsk. nemi. förbisett, att ordalagen icke hafva
denna lydelse, utan att K. M. föreslår, det de beräknade öfverskolten
skola utgöra denna fond. Dermed kan naturligtvis icke menas
de tillfälliga öfverskott, som upkomma under tiden från den ena
Riksdagen till den andra, ty dessa kunna aldrig utgöra lämplig fond
för en statsskuld, utan dermed menas, att, så vida statsinkomsterna,
222
Den 23 Sep t cm b er f. m.
nian nya skatters påläggande, oell ulan ökad bevillning, kunna beräknas
lemna öfverskott, så borde denna överskjutande inkomst! användas
på det sätt, alt dermed fonderades ett statslån till utförande
af jernvägar. 1 afseende å sättet för medlens anskaffande, är jag
således af samma lanke, som StatsUtsk.
Hvad anslagsbeloppel vidkommer, tror jag af flera skäl, alt man
bör bålla sig lill den summa, som af åtskilliga reservanter inom
StatsUtsk., och jemväl af flera talare på detta rum, blifvit föreslagen
och förordad, nemi. 5 mill:r Hulr b:ko. Med denna summa kan
otvifvelaktig! redan ganska mycket uträttas och ett större belopp
torde svårligen kunna användas under tiden till nästa Riksdag, ulan
att öfveransträngning vid arbetet skulle ega rum. Det är dessutom
af mycken vigt, alt icke allt för stora summor, i form af statsobli
gationer,
på en gång utsläppas i rörelsen, då delta otvifvelaktig! skulle
komma alt störande inverka på det omlöpande rörelse-kapitalets
lämpliga förhållande lill rörelsen, äfvensom det skulle kunna utöfva
ett betänkligt inflytande på sjelfva obligationernas värde.
Beträffande slutligen den, alt jag må så säga, geografiska delen
af frågan, eller i hvilken riktning jernvägsbyggandet företrädesvis
bör påbörjas, så erkänner jag, att man i delta afseende förebragt så
giltiga skäl till bevis derför, att, jemte den stora vestra linien, som
af K. M. blifvit föreslagna, äfven den södra linien, eller från Skåne
lill VVettern, är af synnerlig vigt för riket, att dessa skäl, enl. mitt
förmenande, icke kunna med fog bestridas. Stora intressen kämpa
också om dessa liniers inbördes företräden, och måhända är det
fara värdi, att dessa tvister kunna komma att ofördelaktigt inverka
på hela sakens framgång. För att undvika detta, diar man- visserligen
föreslagit den utvägen, alt göra K. M. lill skiljedomare, oell
till honom öfverlemna valet emellan de båda linierim. För min
del hyser jag likväl stora betänkligheter emot en sådan utväg. Det
har redan blifvit yltradt, och det bör äfven vara klart för hvar och
en, att Regeringens ställning derigenom skulle blifva särdeles brydsam.
Då saken är af sådan vigt, tror jag också det vara rättast,
alt landets representanter sjelfva, så vidt möjligt är, solia derom öfverenskomma,
så alt en bestämdt uttalad opinion af R. St. kan
tjena Regeringen lill stöd för dess förfoganden, och alt frågan icke
hänskjutcs i ett alldeles obestämdt skick till Regeringens afgörande. Hr
Bildt har här framställt en modifikation af reservanternas förslag,
hvarigenom åtminstone en utgångspunkt för jernvägslinien blifvit bestämd,
och detta är visserligen en stor förbättring, men rättast vore
likväl, enl. min tanka, att en något bestämdare' plan kunde upgöras.
Hvad jag emedlertid af lifligt intresse för sjelfva saken önskar, är,
att en söndring i åsigterna icke mätte lända sjelfva saken lill skada.
Jag hoppas dock, att en sammanjemkning i detta afseende må kunna
ske, och alt denna Riksdag, då så många andra stora, ja! jag vågar
nästan säga, sekularfrågor, blifvit afgjorda, då t. ex. decimal-syslemets
införande för rikets mynt, samt mål och vigt blifvit beslutadt;
då en ny bana blifvit beträdd i afseende å den vigtiga lull-lagstiftningen;
då ett uniformt postporto för inrikes brefvexlingen blifvit
fastställdt; då den mera än ett århundrade fortgående, samhällsup
-
Den. 23 September f. m.
223
rörande frågan om skatteförenkling omsider blifvit på eli, enl. mili
åsigt, lyckligt sätt afslutad; ilå man väl får antaga alt en genomgripande
förändring i bränvinshandteringen blir vidtagen; och då
dessutom så utomordentligt mycket blifvit gjordt för rikets försvarsverk;
all denna minnesvärda Riksdag, säger jag, äfven måtte blifva
den, då, genom en klokt grundlagd och varsamt begagnad slats-kredit,
vi taga det första störa stegat, all med anlitande endast af egna
bjelpkällor, ulan inblandning af nlländningen, tillegna oss elt af civilisationens
och det materiella välståndets förnämsta medel; —ett väl
ordnadt jernvägssystem.
I denna syftning anhåller jag, all R. o. Ad. måtte återremittera
den G: te punkten, hvaremot den 7:de, enl. min åsigt, torde kunna
direkte afslås.
Hr von Troil: Dä jag, såsom motionär i frågan om anläg
gande
af en af de 2:ue vigliga stambanor, som här blifvit omnämda,
nu begärt ordet, torde det icke förvåna någon af R. o. Ad:s
ledamöter, om jag vid detta tillfälle söker att göra gällande de vigtiga
skäl, som lala för denna anläggning. Jag ber likväl alt få förutskicka
den anmärkn., att jag ingalunda underkänner viglen af de
många skäl, som för en jernvägsslräckning i den andra riktningen,
den emellan Götheborg och Stockholm, blifvit anförda, samt att, då
jag erkänner detta, jag likväl tror, att denna bana icke uteslutande
bör komma i åtanka, ulan att saken bör betraktas från båda sidorna,
och anslag således beviljas lill bägge de föreslagna rigtningarne.
Jag ber derjemte alt få erinra derom, att frågan om riglningen
af dessa hufvudlinier bar undergått en väsendtlig förändring,
sedan K. M:s Nåd. Propos. i ämnet afgafs. Då hade man nemi.
en grundad förhoppning, att den vid förra Riksdagen beslutade jernvägen
emellan Köping och Hult skulle fullbordas. För min del önskar
jagv att denna förhoppning icke mätte svika, ty jag tror, att
denna väg i många hänseenden är af stor vigt för landet. Utsigterna
i delta hänseende hafva likväl sedermera mörknat, och jag
befarar, att man icke får laga för afgjordt, alt denna väg skall, i
enlighet med R. St:s beslut, komma att utföras och fullbordas. Då
uti K. M:s Nåd. Propos., hvarest alla stambanorna finnas omförmälda,
hufvudsakligl afseende fastades vid Slockholm-Gölheborgs-banan,
var det förnämligast med hänseende dertill, alt medlersta
delen af denna bana, nemi. mellan Köping och Hult, skulle fullbordas,
och det var under denna förutsättning, som banans utsträckning
till båda ändpunkterna borde ifrågakomma. Emedlertid har,
såsom jag nyss nämnde, förhållandet i detta hänseende betydligen
förändrat sig. Härförutan ber jag att få påpeka ett annat förhållande.
Vid riksdagens början funnos inga speciella och noggranna
undersökningar, rörande jernvägslinien från Skånska kusten till Traheryd,
och man var icke fullt förvissad, alt en sådan undersökning
skulle utfalla till fördel för linien. Nu äro dessa af enskildta personer
påkostade arbeten afslutade och de hafva ådagalagt möjligheten,
jag vågar säga, den lätta utförbarheten af en jernvägsanlägg
-
Den 23 September f. m.
ning 1 ilen utstakade riktningen. I det utkast öfver riktningen af
jernvägsstamlinier- i riket, som General-Major Akrell pä K. M:s befallning
upgjort, finnes endast den liufvudsakliga riktningen af den
Skånska stambanan utpekad, men aletta utkast har nu kommit närmare
sin fulländning genom de afslulade nndersökningarne.
Sedan jag nu förutskickat dessa anmäknir och uplysningar, och
derefter öfvergår lill updragande af en jemförelse emellan de båda
omtvistade hufvudlinierna, anser jag mig böra på förhand anhålla,
alt de talare, som förorda Sloekholm-Gölheborgs-banan, icke måtte»
denna jemförelse se uttrycket af någon afvoghet emot sistnämnde banas
anläggande. Jag hyser ingen sådan känsla, men då jag föreslagit
en stambanas anläggande i annan riglning, anser jag det vara
min pligt att visa dess företräden genom jemförelse med dess
medtäflare.
Man talar till en början om 11. Sl:rs vid sednasle Riksdag fattade
beslut i afseende å Köping-Hult-banan och säger, att detta beslut
innebär en förutsättning om denna banas utsträckning till Stockholm
och Götheborg, Det är svårt alt bestämma, om en sådan förutsättning
verkligen förefanns eller icke, men, så vidt jag kan erinra
mig, grundade sig det hufvudsakliga vilkoret för R. Sl:rs bifall
till ifrågavande järnvägsanläggning just pä den omständighet all denna
bana utgjorde ett helt för sig, i det den sammanband vårt lands
största insjöar, så att, äfven om banan icke skulle komma alt vidare
förlängas, den likväl vore i ocl» för sig af ett obestridligt gagn
för riket, derföre att den lättade transporten ifrån landets mest bergsbruksidkande
landskap samt derjemte under 7 månader af året salle
hufvudstaden i lätt och hastig förbindelse med rikets andra stad.
Jag bestrider visserligen icke, att många af dem, som röstade för
Köping-Hult-banan, gjorde det i akt och mening, alt få denna bana
så fort som möjligt utsträckt till Stockholm och Götheborg,'men jag
tror, att egentliga orsaken lill R. St:rs bifall lill Köping-Hults-banaus
anläggning å en tid, då opinionen för dessa kommunikationsmedel
ej var så starkt rotfästad som nu, bör sökas deruti, all banan i
och för sig blefve af stor vigt för landet, äfven om den icke vidare
förlängdes.
Jag ber vidare alt få erinra derom, att förbindelsen emellan
vår östra och vestra kust redan finnes, ehuru den icke är så fullständig
som önskligt vore. Man torde icke heller kunna med fog
bestrida, att då ett lands jernvägslinier skola bestämmas, det ligger
mycken vigt derpå att tillse, hvilka delar af landet alldeles sakna
kommunikationsmedel och hvilka äro försedda med sådana. I detta
afseende finna vi, att Götha kanal utgör en lätt vattenkommunikation
emellan provinserna öster och vester om Wettern. Skulle nu
derjemte Köping-Hult-banan blifva utförd, så finge äfven Mälareprovinserna
en direkt förbindelse med Götheborg. Man anmärker
vanligtvis härvid, alt 2:ne omlastningar, nemi. vid Mälareharanen
och hamnen vid Wenern, blefve nödvändiga. Jag medgifver viglen
af denna anmärkn., men om äfven den sålunda åstadkomna kommunikationen
emellan Stockholm och Götheborg är förenad med
olä
-
Den 23 September f. m,
225
olägenheten af 2:ne omlastniDgar, sa måste likväl erkännas, att
denna linie i allt fall medför stor fördel så väl för landet i sin helhet,
som äfven för Mälare-dalen. De, sorn förorda en jernbana,
sträckt åt Götheborg, åberopa egentligen, att Götheborg är rikets
andra stad och kanhända största handelsstad, alt den står i förbindelse
med de vestliga länder, som tillhandla sig största delen af
våra produkter, och att man således ur denna synpunkt bör sälta
det inre af landet medelst jernväg i hastig förening med denna
stad, innan vi tänka på någon annan jernvägsanläggning. Jag skulle
helt och hållet förena mig med de Hrr och män, som hysa denna
åsigt, såvida vi icke redan hade 2:ue kommunikationslinjer från det
inre af landet till Götheborg, nemi. Götha kauailinien och linien
från Mälaren öfver Köping och Hult in i Wenern, den förra fullbordad,
och den sednare ämnad att fullbordas. Då förhållandet är
sådant, tror jag, alt en betydlig del af vigten utaf en jernvägsslräckning
emellan Stockholm och Götheborg bortfaller.
För öfrigt anser jag det vara af stort inflytande på frågans bedömande,
att betrakta, huruvida verkligen en så stor mängd af varor,
som man förespegla!, skulle komma att ä den tillämnade jernvägen
föras till Götheborg, för att derifrån exporteras. Med hänsigt
härtill anhåller jag all få under några ögonblick fästa mig vid
våra hufvudsakliga export-artiklar. Dessa äro, såsom vi alla känna,
trävaror, jern och span mål. Hvad de förstnämnde beträffar, så måste
vi medgifva, att vår egentliga trävaru-export kommer dels från de
Norrländska landskapen och dels från Småland, Dalsland och Dalarne.
I eli sednare Betänk, har StalsTJlsk. tillstyrkt anslag till en
jernväg från det inre af Dalarne lili antingen Mälaren eller Östersjön.
Om denna jernväg kommer lill stånd, har Dalarne fått en
debouché för sin trävaru-handel, hvilken i annat fall förblifver hädanefter
såsom hittills mindre betydlig. Häraf följer således att våra
flesta trävaror föras från Småland, Dalsland och Norrland. Jag
hemställer nu, huruvida en enda stock eller planka skulle komma
att föras från Norrland eller Småland å den ifrågakomne jernvägen
till Götheborg. Komma icke, hädanefter såsom Intlils, dessa trävaror
att inskeppas i de Norrländska och Småländska hamnarne, och
sedermera sjöledes genom Sundet raka vägen lill afsältningsorten?
Man talar om den olägenhet, sorn Sundska tullen medför. Den är
visserligen ganska stor, men jag tror i allt fall att, äfven om en
jernväg sträcktes från Småland till Götheborg, det icke skulle löna
sig att derå föra så tunga och skrymmande varor som bjelkar och
plank, hvilka endast genom att föras sjöledes kunna bära transportkostnaden.
Återstår således Dalsland, sorn söker att få ned sina
produkter till Götheborg. De föras antingen till Wenern och derifrån
genom Trollhätle-kanal till Götheborg eller också til) kusten
vid Nordsjön och derifrån sjöledes lill oflanämnde stad. Jag tror
mig härigenom hafva ådagalagt, att någon betydligare forsling af
trädvaror å den tillämnade jernvägen lill Götheborg icke torde ifrågakomma.
Jag öfvergår nu till jernet. Vi veta då, att allt det Werm12
H. 15
22G
Den 23 September f. m.
ländska jernet går genom Wenern och Trollhälte-kanal lill Götheborg.
Samma väg lager det jern, som tillverkas i Dalsland. Gä
vi härefter lill Örebro län, så är det obestridligt, att en stor fördel
skulle tillskyndas jernproducenterna derstädes, derigenom att de finge
föra sitt jern lill Götheborg i st. f. till Stockholm. Men jag tror,
att Köping-Flnll-banan just npfyller detta ändamål. Det är denna
bana, som skall uptaga Örebro läns och äfven det vestliga Westmanlands
stora jerntillverkning. Jernbruken i dessa trakter få således
en lätt kommunikation' med Götheborg, om meranämnde hana
kommer till stånd, i det att jernet komme all å jernväg föras till
Hult och derifrån å fartyg till Götheborg. Jag kan icke här ingå i
någon beräkning i afseende å olikheten i transportkostnaden, om
nämnde landskaps jern direkte å jernväg från Svartå fördes lill Götheborg,
i st. f. all forslas försl till Hult och derifrån sjöledes till
nyssnämnde stad. Det är väl möjligt, att transportkostnaden i sednare
fallet blifver dyrare, men jag skulle likväl icke tro del, ty i
alla länder, der jernvägar finnas, har erfarenheten ådagalagt, att sjötransporten
är billigare för alla varor, som skrymma. Beträffande
de öfriga provinser, hvarigenom den ifrågasatta jernvägen skulle gå,
tror jag, att jernprodnktionen inom dem icke är särdeles betydlig.
I Skaraborgs län erlägges ingen tionde af bergsbruk eller dylika inrättningar.
T Elfsborgs län utgår visserligen denna tionde med en
summa af omkring 2,449 Rfdr, under det alt denna summa utgör
i Örebro län ungefär 48,000, och i Wermland 35,000, i Götheborgs
län 9,000, samt i Westmanlands län 17,000 R:dr. Af de
provinser, hvilka skulle å jernväg föra sill jern till Götheborg, har,
på sätt jag redan visat, Nerike Köping-llull-banan, och derefter vattentransport,
och det skulle således egentligen vara Westergöthland,
som erhölle den Inifvudsakligasie fördelen af en lättad jernlransport
till Götheborg. Jag vet icke i hvilken trakt af provinsen jern t il 1-  verkningen egentligen bedrifves, men den är, på sätt jag nyss ådagalagt,
icke betydlig.
Lålorn oss slutligen' betrakta spannmåls-exporleri. Jag medgifver
visserligen, att Westergötlands spannmåls-prodnktion är ganska
betydlig, samt att det blefve en stor vinst för della landskaps innebyggare
att få föra sin spannmål på jernväg lill Götheborg; men jag
har den öfvertygelse, att den norra delen af Westergötland, hvarigenom
banan skulle löpa, har sin egentliga afsättningsort för spannmålen
uti Wermland. Sä liar åtminstone förhållandet hittills varit.
Vi vela alt de Wermländska jernverket) behöfva myckel spannmål,
samt alt den större delen af denna spannmål kommer från Westergöthland.
I alla fall erkänner jag, alt på denna jernväg skulle icke
obetydliga qvantiteter spannmål komma Götheborg lill godo, men
spannmålen blefve också den enda- hufvudsakliga transport-varan, ty,
på sätt jag förut omnämnt, trävarorna söka sig fram sjöledes, och
hvad jernet beträffar, så kommer det hufvudsakligast från Örebro
län, som redan har kommunikation med Götheborg, förutsatt alt
Köping-Hult-banan vore färdig. Men, säger raan, om Köping-Flultbanan
sammanbindes med Christinehamn, så skulle från trakten deromkring
en del af Wermlands jern kunna föras på jernväg direkte
Den 23 September f. m.
227
till Götheborg. Min öfvertygelse är likväl, att det skulle blifva dyrare
att på en jernbana, sorn sträckte sig i båge kring Wenern,
föra jernet (ill Götheborg, än att inskeppa det i Christinehamn och
föra det sjövägen. Derjemte bör man taga i betraktande, att en
stor del af Orebro läns jernhandlering har sin naturliga afsättnings
plats
i Christinehamn och att således åtminstone en del af länet halden
lättnad i transport, som man vill tillskynda detta län, uti de
smärre jernvägsanläggniugar, som der redan äro gjorda, samt uti
kanaler.
Hvad personal-trafiken å StockhoIms-Gölheborgs-banan vidkommer,
så vill jag'icke bestrida, att ju icke den kunde blifva ganska
stor, isynnerhet under den lid, då resande färdas till och ifrån badorterna
på vestra kusten, men jag tror icke, att, om man betraktar
antalet af resande, som lemna Sverige för -att besöka utlandet, den
öfvervägande mängden af dem begilver sig (ill England. Jag (ror,
alt den största delen af dem, som fara utrikes, med undantag afen
eller annan handlande, begifver sig till Europas fasta land och, om
det sä förhåller sig, skulle en jernbana från Jönköping till någon
hamn i Skåne bereda dem en lättare och angenämare färd, än den
långa sjöväg de eljest måste tillryggalägga.
Sedan jag nu framlagt skälen, hvarföre jag för min del icke
anser, att Stockholm-Gölheborgs-linien, med hänsigt till varu-trafiken
och jemväl till en del personal-trafiken, är af den uteslutande vigt,
man velat densamma tillägga, > ber jag alt få öfvergå till den af mig
motionerade linien emellan Skåne och Wettern samt framställa de
skäl, som tala för en jernbanas anläggning i denna riktning. Jag
ber då att få betrakta frågan härom från åtskilliga synpunkter, nemi.
nr ekonomisk, politisk, militärisk, samt slutligen billighets-synpunkt.
Hvad först frågans ekonomiska del beträffar, så torde icke kunna
nekas, att det är af särdeles stor vigt, om en förbindelse kunde
åstadkommas från den sydliga delen af vårt land upp till den medlersta
och till hufvudstadgn. En jernväg, sträckande sig ifrån Skåne
och upp igenom Småland, skulle tillskynda dessa provinser stora ekonomiska
fördelar. Småland är, såsom vi alla veta, ett fattigt landskap,
skogrikl och föga odladt. Dess egenskap af ali vara ett fattigt
land har jag ofta hört åberopas såsom ett skäl emot jernvägars
anläggning derigenom. För min del, tror jag, att just denna omständighet,
mera än någon annan, påkallar Ständernas behjertande.
När vi tänka oss, ali hela trakten söder om Wettern, hela den
stora del af Sverige, som ligger söder om en linie, dragen från Götheborg
lill Westervik, och är 25 mil bred, helt och hållet saknar
vatlenkommunikalioner, enär hvarken kanaler eller segelbara floder
der finnas, så böra vi väl erkänna, att innebyggarne i medlersta
delen af denna landssträcka hafva ali kämpa med de största svårigheter
vid utförandet af sina produkter. Del är gifvet, att det icke
kan löna sig alt odla ett sådant land, derföre att transporten af jordbrukets
alster till kusterna blifver så dyr, att den medtager största delen
af den vid försäljningen påräknade vinst. I Småland finnas, såsom
en hvar torde hafva sig bekant, en mängd måssar och myror, hvilka
15*
228
Den 23 September f. lii.
endast vänta på odlarens hand för afl blifva fruktbara. Men det är
gifvet, alf hvarken egendomsvärdet eller kapitaltillgången medgifva
sådana företag; del är gifvet, alt, då odligen skulle blifva dyrbar
samt afsältningen af odlingens alster förenad med dryg kostnad,
hvarje förelag i delta hänseende ej kan hära sig. En del af landet,
sorn beslår af stora sandsträckor, skulle, enl. min tanka, likaväl
sorn Preussens sandhedar, kunna odlas till skog, om skogshushållningen
lönade sig, hvilket ej kan blifva förhållandet, så länge
det är omöjligt all med fördel afsätta skogsprodukterna.
Hvad åter Skaile beträffar, ber jag all fä fästa upmärksannheten
på den stora sädes-produktion, som der finnes, .lag vill endast
nämna, att flan deli 1 Sept. förra året, hvars skörd var ganska
medelmåttig, lill nämnde dato i år hafva endast ifrån hamnarne
i Malmöhus län i mildt tal 300,000 tunnor spannmål blifvit lill
utlandet utskeppade. Det kan icke undfalla Eder, Mine Hrr, huru
vigtig! det vore, att, då missvextår i Småland och den öfriga medlersla
delén af Sverige inträffar, hafva en lätt kommunikation med
det mera bördiga deli sädesrikå Skåne. Om sä olyckligt skulle inträffa;
alt under ett utbrutet krig våra kuster blefve blockerade, samt
hungersnöd upsl ode i våra norra landskap, vore det omöjligt att
undsätta de nödlidande med de södra provinsernas öfverflöd, emedan
ingen koihmnnikalions-linie inom landet funnes. I afseende å
Skåne ber jäg att ytterligare få nämna en omständighet, som förtjena!
att tagas i betraktande, nemi. beskaffenheten af detta landskaps vägar.
En hvar vet all. der är sådan brist på grus, att vngarnc icke
kunna ändamålsenligt underhållas. Om man derjemte besinnar den
ofantligt stora trafiken på dessa vägar, hvilken är sådan, att, enl.
anställd beräkning, under loppet af eli halft är 365^ hästar i medeltal
dagligen forsslal varor oell personer å en vägsträcka från Malmö af ,5 mils,
längd, hvilket häslanlal, utan fara för öfverdrift, kan höjas tiil 400,
då man tillägger dem, som möjligtvis blifvit uteglömde, och deni,
som begagnats nattetid, hvarunder ingen räkning egt ruin; sä skall
man (inna en lätt förklarlig orsak, hvarföre Skånes, lill följd af
sjelfva jordens beskaffenhet, dåliga vägar icke kunna vederbörligen
underhållas. Dertill kommer alt vintern i Skåne icke är likartad
samma årstid i vära nordligare landskap, utan består hufvudsakligen
af en regnperiod, hvarunder ailä farvägar tiplösas, och den snö,
samt deraf följande före, hvaråt man här uppe har alt glädja sig,
inträffar i Skåne ganska sällan, eller är då oftast mera menlig för
transporterne än regnperioden. Alla dessa förhållanden åstadkomma
så stora hinder för k o mmn nika ti Oller ne i Skåne, att ingen annan
provins i Sverige är dermed jcmnförlig. Ännu en annan omständighet
måste jag bedja Eder upmärksamma. Den förändrade
lagstiftning för bränvinstillverkning, sorn vid denna Riksdag blifvit
beslutad, kommer att medföra stora olägenheter och förluster för
allmogen i Skåne och en stor del af Småland, hvilka hittills i ganska
vidsträckt skala idkat denna tillverkning, i anseende lill svårigheten alt
i oförvandlad form utföra jordens produkter. Det är nemi. naturligt,
att allmogen i en trakt, hvars landsvägar äro dåliga och der inga
konstgjorda kommunikationsanstalter finnas, skall hårdast drabbas af
Den 23 September f. tn.
229
en omställning i bränvinslagstiflningen, hvilken nödgar denna allmoge
ali uphöra med del hittills begagnade sältet all å stället förvandla
sill öfverflöd af spannmål och poläter tili bränvin, sorn (ältare
kan transporteras.
För bedömande! af frågans ekonomiska sida, lorde 'slutligen
jemväl böra lagas i betraktande sannolikheten af att en ifrågasätt
jernvägsanläggning skall komma att bära sig. Härvid är alt bemärka,
att Skåne är den tätast befolkade provins i hela Sverige,
enär den hyser omkring 0,000 menuiskor pä qvadratmilen; att allmogen
derstädes i allmänhet är välmående och således kan antagas
komma att mera än dess vederlikar i andra provinser begagna sig
af jernvägen; hvilket ger åtminstone mig all anledu. alt förmoda,
del en jernväg i Skåne skulle/bära sig bättre än dylika vägar i
någon annan del af landet, så att Staten, enl. ali sannolikhet, skulle
blifva godtgjord för åtminstone en del af de å banan nedlagda kostnader.
Men det finnes ännu ett skäl, som jag anser mig icke böra
uteglömma, nemi. den stora personal-trafiken, sorn, etil. min öfvertygelse,
skulle komma all ega rum på denna jernväg. Den Stockholms-bo
eller innebyggare i del roedlersta Sverige, som nu för
tiden företager en utrikes resa, nödgas antingen fara på ångbåt lill
Stettin eller Lubeck eller ock kanalvägen till Götheborg och derifrån
till Köpenhamn. Den långa färden öfver ett ganska ofta stor
migt
haf medför i allmänhet obehagligheter för de flesta resande
och jag tior derföre, att om en jernväg emellan Jönköping och
södra kusten af Skåne blefve anlagd, sä skulle icke blott ett ovanligt
stort antal af våra utrikes farande landsmän begagna sig af
detta transportmedel, utan äfven en större mängd af ulläuduingar,
än nu är förhållandet, besöka värt fädernesland. Hvar och en af
oss, som reser utrikes, påträffar personer, som förklara, alt de mycket
gerna önska att besöka vårt, för sina naturskönheter beryktade
fädernesland, men att svårigheten alt färdas inom landet, derifrån
afbåller dera. Jag tror, att om en jernväg emellan Skåne och Jönköping
komme till stånd, så skulle vi få emottaga mycket flera besök
af ulländningen, än som nu äga rum, och mycket penningar
dymedelst införas i landet.
Jag anhåller nu ali få yttra några ord om de politiska skäl,
som lala för denna bana. Det är naturligt att Skåne, som f. n.
genom sitt läge hålles i ett slags afsöndringstillslåod från det öfriga
Sverige, står i en liflig förbindelse med Köpenhamn. Det är dit
landets innebyggare fara, då de vilja förlusta sig, göra större uphandlingar
o. s. v. Daglig ångbåls-kommuuikation eger derföre
rum emellan Malmö och Köpenhamn. Jag tror det vara skäl att
söka, visserligen icke afbryta eller minska denna ständiga beröring med
Danmark, men deremot undvika ali skjuta ifrån sig hvarje tillfälle
att sammanknyta våra sydligaste landskaps-förbindelser med hufvudstaden
och det raedlersla Sverige — att, om jag så får uttrycka
mig, draga deras sympatier ål detta håll — och detta syftemål vinnes
bäst genom lättade och beqväma kommunikations- anstalter. Dessutom
är det kändt, att derest en jernväg blefve sträckt till Ystad,
skulle ett bolag bilda sig för ombesörjande af en regulier ångbåts
-
230
Den 23 September f. in
-
fart emellan nämnde stad och Stralsund, eller, under den korta
lid af arel, då Strålsunds hamn är tillfrusen, Witthoff på ön Rugen.
Det är nemi. ett kändl förhållande, all Ystads hamn icke
oftare ån hvart 3:dje eller 4:de år tillfryser, och detta under en
ganska kort lid, så att man, örn eu jernbana sträcktes från det
öfre landet ned till Ystad, hela året om hade en lätt förbindelse
med kontinenten. Man kan äfven med temlig säkerhet antaga, att
om en jernbana sträcktes ifrån Malmö till Jönköping, skulle ganska
snart en bibana till Ystad följa den förra i spåren oell vi således
erhålla en vida lättare kommunikation med utlandet, än den nuvartde.
I militäriskt hänseende är äfven denna jernbana af ganska stor
vigt. Det är lätt insedt, huru vigtigt det vore alt sätta de södra
delarne af landet i direkt beröring med Carlsborgs fästning, belägen
vid Wettern och hnfvudpunkten för rikets central-försvar. Lika
lätt inse vi nödvändigheten af alt hastigt kunna sammandraga trupper
från den ena delen af landet till den andra, örn vårt oberoende
skulle hotas. Man kan svara mig, att det just ur militärisk synpunkt
är angelägnast alt medelst jernvåg sammanbinda rikets östra
och vestra kust. Jag erkänner vigten af denna anmärkt]., men ber
alt få erinra, att då krigsoroligheternas period egentligen skulle infalla
under den tid, då segelfarlen är öppen, kunde trupp-transporter från
öster till vester eller tvertom ske på kanalen. Deremot är det gifvet,
att om våra trupper skola föras från medlersta delen af Sverige
antingen till Skånska kirsten eller till Carlskronas försvar, eller
ock trupper föras från dessa trakter upp till medlersta Sverige,
så måste, under förutsättning, att fienden vore herre i sjön, dessa
trupp-transporter ske landvågen, och då skulle behofvet af en jernväg
emellan Skåne och Wetten) ganska märkbart låta känna sig.
Det finnes ännu ett militäriskt skäl, som icke torde vara utan vigt,
nemi. att Landskrona hamn är den enda örlogshamnen på hela
kuststräckan emellan Götheborg och Carlskrona, hvarföre det torde
vara af vigt att sälta denna baran i hastig förbindelse med det inre
af landet, hvilket skulle komma att ske genom den jernbana, jag
föreslnuii.
° n
Alerstar nu endast att betrakta saken ur billighets-synpunkt.
Då fråga är om inrättande af nya kommunikationsanstalter i ett
land, bör raan otvifvelaktigt laga i betraktande förut befintliga dylika
anstalter oell hvilka delar af landet, som äro mest i behof af
förbättring i berörde hänseende. Om vi nu genomgå alla våra provinser,
så finna vi, att alla de Norrländska landskapen ligga utmed
hafvet och alt de genomskäras af floder, hvilka, närmare deras utlopp
segelbara, för öfrigt äro åtminstone flottbara. Vi hafva visserligen
der 2:nc provinser, som äro i stort behof af förbättrade
' kommunikationsmedel, nemi. Jemtland och Dalarne; men, hvad åtminstone
det sednare landskapet beträffar, så bar StatsUtsk. i ett
efterföljande Betänk, sökt att afhjelpa detta behof. Öfvergå vi derefter
till det medlersta Sverige, så finna vi, att Upland är pä 3:ne
sidor omgifvet af Östersjön och Mälaren och alt den i hjerlat af
provinsen inskjutande Mälare-vik, som förer till Upsala, i hög grad
Den 23 September I m.
231
ökar lättheten af sjöledes varuforsling. Westmanland gränsar i söder
lill Mälaren och är till hela sin bredd genomskuret af Strömsholms
kanal. Södermanland, på 3:ne sidor omgifvet af Hjelmaren,
Mälaren och hafvet, innesluter en mängd vattendrag, som dels äro,
dels kunna blifva med hvarandra och med hafvet förenade. Nerike
stöter till Hjelmaren i öster, Wetlern i söder och, på föga afstånd,
till Wenern i vester. Hess vestliga bergverk äro redan genom kanaler
och jernvägar satta i förbindelse med de stora vattenkommunikationerna;
de nordliga blifva det snart genom Nora-Örebro-banan ;
och kommer Köping-Hull-banan till stånd, blifver provinsen inom
kort genomskuren af en jernvägs-slamlinie. Wermland är genom
sina stora vattendrag och genom de frikostiga bidrag, R. St. vid
många Riksdagar beviljat till smärre kanaler och jernvägar, satt i
lätt förbindelse med den i söder angränsande Wenern. De smala,
långsträckta provinserna Dalsland och Bohuslän gränsa, den förra till
Wenern och den sednare lill Nordsjön. Östergöthland, omgifvet på
den ena sidan af Wetlern, på den andra af Östersjön, med dess
djupa, flere mil i landet inträngande vikar, Slätbaken och ÖYåvilien,
är från öster lill vester genomskuret af Götha kanal, och erhåller
snart, genom vid denna Riksdag fattade beslut, en båtled ifrån söder
till norr genom de vattendrag, som ifrån Wimmerby-lrakten föra
ända lill närheten af Linköping. Westergötlands nordligare del
omslutes af Wenern och Wetlern samt genomskäres af Götha kanal.
Deremot erkänner jag fullkomligt, att den södra delen af sistnämnde
landskap är vanlottad uti ifrågavaride hänseende. Denna
Westergötlands södra del och i allmänhet hela södra delen af Sverige
äro just de provinser, som alldeles sakna konstgjorda kommunikationsmedel.
Derföre, om kommunikationer skulle inrättas endast
ur billighets-synpunkt, så lärer det vara obestridligt, att sistberörde
del af landet i främsta rummet borde deraf komma i åtanka. Jag
har redan vid flera föreg:de tillfällen yttrat min åsigt vara, att då
man icke kan göra allt på en gång, utan måste börja med hvad
man anser angeläguast, bör man i första rummet vara betänkt uppå,
alt sammanbinda våra inre stora vatten-bäcken dels med hvarandra
och dels med hafvet. Detta skulle ske genom den jernvägslinie,
jag förordar, och våra stora insjöar i midten af Sverige, hvilka redan
äro genom kanaler sammanbundna med Östersjön och Nordsjön,
skulle derigenom sättas i förening jemväl med den sydliga
delen af förstnämnde haf.
Jag har måhända varit nog vidlyftig och tröttat R. o. Adis tålamod,
Dmen jag har ansett min pligt ovilkorligen fordra ett öppet
uttalande af alla de skäl, som förefinnas i afseende å en jemvägsslräckning
emellan Skåne och Wetlern. Jag har icke dermed haft
för afsigt, att söka väcka afvoghet emot andra jernvägs-sträckningar,
och derest R. St. anse sig böra gifva företrädet åt en annan sträckning,
skall jag underkasta mig deras beslut. Jag har fullgjort min
pligt, i det jag fört talan för de landskap, som för det närvaride
aldeles sakna lätta kommunikationsmedel och derföre torde ega ett
billigt anspråk uppå att underhjelpas i delta hänseende. Jag slutar
med att uttrycka den önskan, att denna punkt måtte återremitteras, på
232
Den 23 September f. m.
det alt Slatsölsk. mål te få tillfälle att taga saken i förnyadt öfvervägande.
Då jag hört 2:ne af Konungens Rådgifvare yttra stora
betänkligheter emot förslaget, att ställa en viss summa (ill K. M:s
disposition att användas till den jernvägs-slräekning han funné
lämpligast, sä är det troligt, att detta förslag icke här får någon
framgång. Jag för min del hade trott, alt skiljandet af den stora
stridsfrågan hort och kunnat till K. M. öfverlämnäs. Jag tror, all
K. M. är den, som från sin höga ståndpunkt lättast och säkrast kan
afgöra hvad Rikets väl klöfver, och anser derföre, att om de båda
mot hvarandra kämpande partierna lade frågan i K. M:s händer,
så kunde en hvar känna sig trygg i vissheten om all del beslut,
som komme att fattas, blefve del för Riket mest gagnande. Vill
man heldre dela anslaget emellan de båda jernvägslinierna, så kan
och bör jag icke hafva något alt deremot invända. Jag slutar med
att bedja de Hrr, som egentligen förorda den andra jernvägs-slräckningen,
icke missförstå mill uplrädande, föranledi endast och allenast
af medvetandet om billigheten och rättvisan af den sak, jag
förfäktar. Tryggad af della medvetande, öfverlemna!' jag frågan till
de båda statsmakternas afgörande och begagnar delta tillfälle för att
uttrycka den förhoppning, all, sedan R. o. Ad., såsom jag förmodar,
återremitterat dessa punkter och öfvergåtl till behandlingen af
SlatsUtskrs Betänk. JYs 274, Ståndet dervid måtte visa den opartiskhet
och den välvilja, att jemväl lill Ulsk. återförvisa det i nämnde
Betänk, förekommande ullål. i afseende ä den Skånska jernbanan,
på det att Utsk.„ vid hela jern vägs-frågans förnyade behandling,
mätte kunna betrakta densamma i dess helhet, ulan att bindas genom
något af R. St. förut fatladt beslut.
Hr Gr. o. Landtm, lillkänoagaf, att anslag blifvit ulfärdadl lill
fortsättande af plenum kl. G e. m.
Hr Bildt: Dä de ledamöter, som här yttrat sig, talat för
återremiss af deu 6:le punkten, torde det vara öfverflödigt för dem,
som redan vid diskussionens början påyrkade denna åtgärd, att vara
särdeles vidlyftiga under ilen nu pågående öfverläggningen. ålen
då man framställt sådana yrkanden, alt, om de, vid frågans förnyade
behandling i Slatsölsk., vunne afseende, hela frågan skulle löpa
fara att sönderbrytas, anser jag mig skyldig att, så godt jag förmår,
söka gendrifva alla yrkanden af denna halt.
Jag har redan i ett föreg:de anförande sökt utveckla de skäl,
pä grund hvaraf jag ansåg, att R. St. vid denna Riksdag borde inskränka
sig till alt anslå en summa af 5 milhr till anläggande af
en jernväg, med Götheborg tili utgångspunkt och derifrån sträckande
sig i den riktning, K. M. funne tjenligast. Delta förslag har
till en del blifvit understödi af åtskilliga talare, men de serskilda
förslag, sorn derjemte af dem framställts, torde icke, enl. min åsigt,
böra godkännas. Så t. ex. har Gr. Mörner föreslagit, att R. St.
måtte bevilja en summa af 5 milhr till fortsättning af en jernväg
emellan Götheborg oell Stockholm. Jag tror, att om ett sådant förslag
antoges, vore det liktydigt med ett bifall lill K. M:s förslag
örn fortsättning af Köpiog-Hult-banan, ty när beslutet innehåller
(
Den 23 September f. fii.
233
ordet fortsättning, så lillkännagifves dermed, all något redan linnes,
och då SlatsUlsk. af skäl, jag förtil utvecklat, ansett sig höra
afstyrka fortsättningen af en jernbana, livars fullbordande icke ens
af bolaget ännu är beslutadt, anser jag mig böra hemställa lill Gr.
Mörner, huruvida iian icke skulle finna lämpligt alt förändra sitt
förslag sålunda, att det, med uteslutande af ordet fortsättning, innefattade
ett tillstyrkande af 5 milhr till en jernbana emellan Stockholm
och Götheborg. Frih. Sprengtporten har föreslagit, att R. St.
skulle bevilja medel (ill anläggande af jern banor såväl från Malmö
till Jönköping som ock från Götheborg till någon punkt i Wester
göthland;
och har summan blifvit föreslagen lill 5 milla-, hvaraf 3
skulle tillfalla den förra och 2 den 'sednare banan. Den värde
Frilän har likväl icke utvecklat de skäl, hvarpå en sådan anslagets
fördelning grundade sig, roen det synes såsom skuilo han gifva företräde
åt den södra banan framför den vestra. Jag hyser en mot
satt
mening och skall äfven framlägga skäl för densamma.
En jernväg, förenande Malmö roed Jönköping, skulle, på sätt
den siste värde talaren utförligt utvecklat, bereda fördelar för Skåne
och Småland. Hufvudskälet, hvarföre Småland företrädesvis borde
hugnas med jernvägsanläggning, var alt det var ett fattigt land och
i stort behof al lättade kommunikationer. Del är sanni, att en
jernvägsanläggning är en af de mäktigaste häfstänger för att lyfta
ett fattigt landskap till större odling och välmåga, men icke är jernvägen
allena en sådan trollstaf, som förvandlar klippan till guld
klimp,
så att detta enda nakna skäl icke förmår upväga de skäl,
som lala för en jernväg, genomskärande Weslergöthlands odlade
och sädesrika slättbygd och det medlersta Sveriges rika malmfält.
Del andra skälet, som skulle lala för Småtand, vnr, att det i en
framtid skulle löna sig att utdika dess myror och träsk, samt up
odia
dem lili åker, såvida en jernväg underlättade utförseln af landskapets
jordbruksalster; men att, då det är fråga all gifva impulsen
åt eli nytt kommunikationssystem i vårt land, i främsta rummet inrätta
delta nya kommunikationsmedel i en provins, som först i en
måhända aflägsen framtid deraf skulle draga hufvudsaklig nytta,
detta vore, i sanning, att, såsom man säger, börja i bakvänd ordning.
Om vi vilja söka bereda verklighet ål den förhoppning, att
ett jeruvägsnät skall komma alt utgrena sig öfver hela landet, så
böra vi icke göra början med en jernbana, som först i framliden
skall medföra sin egentliga nytta, utah nutidens behof bör afses,
ty den nu lefvande generationen är ovedersägligen den,, som kommer
att draga största tungan af kostnaden för dessa anläggningar,
och elt företag, som icke snart visar sig medföra en välgörande
verkan, manar icke till efterföljd. Förbises denna vigtiga sanning,
och anlägges en jernväg, för att i framtiden uphjelpa en fattig provins,
och icke för att tillskynda sjelfva hjertat af landet en snart
märkbar fördel, så tror jag, att vi gifva jernvägshatarne vapen i
händcrne, så alt de, när man finner, att det nya företaget icke
alls bär sig, komma att uphäfva elt högt skri och åberopa de
ras
städse yttrade åsigt, att jernvägar icke äro tjenliga för Sverige.
Anlägga vi deremot den första jernbanan i en fruktbar
234
Den 23 September f. m.
nejd, med rika källor till naturprodukters frambringande, hvilken
nejd är närbelägen rikets förnämsta handelsstad, så att dess produkter
för en billig transportkostnad kunna utbringas på verldsmarknaden,
skall företaget' ulan tvifvel snart bära välsignelserika
frukter och ropet emot dess olämplighet snart tystna.
Man har vidare sagt, att en jernvägsanläggning i Småland
skulle höja egendomsvärdet derstädes och att fördelen af en jern
bana
i denna riktning derigenom skulle visa sig. Della är en sanning,
men denna sanning bevisar ingenting positifl. På samma
sätt höjes en egendoms värde derigenom att en landsväg anlägges
invid densamma. Att höja egendomsvärdet i Småland kan väl
aldrig åberopas såsom eli skäl, hvarföre en jernväg företrädesvis
der bör anläggas!
Den egentliga fördelen skulle då egentligen tillskynda Skäne.
Om vi kasta en' blick på kartan, så se vi, att denna provins på
3:ne sidor kringflytas af hafvet. Skånes medelbredd är circa 8
mil, då deremot Westergölhlands medelbredd är nära 16 mil, således
ungefärligen dubbelt så mycket som Skånes. Detta mätte
väl mera än allt annat visa, att Skåne är af naturen särdeles väl
gynnadt, äfven i afseende pä lätta kommunikationer. Då dertill
kommer, att Skåne är ett slättland, hvilket i och för sig medför
lättare transport, än ett högland, sä torde skälet, hvarföre Skäne
ur billighelssynpunkl framför hvarje annan provins i Sverige
skulle förses med jernvägar, förfalla. Billigheten skulle grunda sig
derpå, alt Skåne har så dåliga landsvägar. Nå väl! Må Skåne förbättra
sina vägar! Skåne är landets rikaste provins och billigheten
torde icke fordra, att det öfriga fattigare landel skattar lill Skåne,
för att delta landskap först af alla må komma i åtnjutande af ett
fortskaffningsmedel, som ytterligare skulle förhöja dess rikedom.
Dessutom har Skåne redan fått en ganska betydlig del af de 500,000
R:dr, hvilka vid sednaste riksdag af R. St. lill vägförbällringar, beviljades.
För en lilen vägsträckning ifrån Malmö inåt laudel hafva
icke mindre än 200,000 R:dr blifvit anvisade. Allt detta, i förening
med hvad jag förut haft äran andraga, utgör åtminstone för
mig ett tillräckligt skäl för den åsigt, alt, vid frågan om jernvägsanläggningar
i Sverige, Skåne icke bör i främsta rummet komma
i åtanka.
Med kännedom af denna min åsigt torde R. o. Ad. äfven
finna, att jag mäste hysa stora betänkligheter emot Frih. Sprengtporten
förslag, hvilket Uppenbarligen gynnar Skåne. Om den
värde Frih. upgjort en motsatt fördelning af de föreslagna 5 miliam
så att Slockholm-Gölheborgs-linien fått 3 och Malmö-Jönköpingslinien
2, så hade Frih. derigenom erkänt, att den förra linien
är den för landel vigligaste. Men äfven om vi lemna fördelningen
å sidö, tror jag, alt sjelfva förslaget innebär ett afklippande af
hela frågan om understöd till införande af jernvägar i riket. Eller
kan man på allvar hysa den åsigt, att det skulle vara möjligt för
Sverige all på samma gång börja jernvägsanläggningar vid Malmö,
vid Götheborg och möjligen äfven vid Stockholm, samt att de påbörjade
banorna samtidigt utföra? Skulle icke den gifna följden
Den 23 September f. m.
235
af detta sätt att förena de olika intressena blifva, att landet genom
öfveransträngningar utmattades, att missnöje upstod emot hela förelaget
och föranledde dertill, att landets representanter vid en kommande
riksdag funno sig föranlåtna ali vägra anslag till arbetets
fortsättande. Det rättaste mätte väl vara, att man för sig gör klart
hvarest den jernbana, som för landet medför den största nytta,
bör framgå och sedan beviljar anslag dertill. Genomföres detta
företag lyckligt och väl, så kan man vara förvissad om, att det kommer
att efterföljas af andra jernvägs-arbelen och då har saken fått
sin naturliga gång.
En talare, Hr Gripenstedt, har yttrat, att R. St., vid afgörande
af en så vigtig fråga, som den nu förevartde, borde bestämma
sig icke allenast för jernbanans ena ändpunkt, utan äfven för
dess andra, dervid Hr Gripenstedt, till min tillfredsställelse, medgifvit,
att Götheborg vöre riktigt vald till banans ena ändpunkt.
Huruvida banan derifrån borde sträcka sig åt Jönköping eller åt
den del af landet, som skiljer Wenern och Weltern, har Hr Gripenstedt
lemnat oafgjordt och önskat alt R. St. deröfver måtte
fälla ett bestämdt omdöme. Jag skulle dela denna åsigt, så vida
fullständiga undersökningar öfver dessa sträckningar vore gjorda,
men då detta icke är fallet, enär de undersökningar, som åro på
enskild bekostnad verkställda, icke undergått någon egentlig granskning,
samt det af Chefen för Topografiska korpsen upgjorda utkast
öfver jernvägs-stamlinierna i riket endast innefattar sjelfva grutaddragen
för desamma, anser jag R. St. sakna tillräcklig ledning för
sitt omdöme, då frågan gäller att bestämma banans båda ändpunkter.
Hvad vi nu endast och allenast hafva klart, är, enligt min
åsigt, att då landels rörelse drager sig vesterut öfver Götheborg, bör
äfven den första jernbanan hafva denna stad till ändpunkt.
Hr von Troil har visserligen genom en geografisk blick på
läget af Sveriges provinser sökt att ådagalägga, att billighetsskäl
talade för Skånes understödjande medelst jernvägs-anläggning i
främsta rummet, men om jag rätt upfaltat hans yttrande, så var
äfven han af den åsigt, att man icke borde splittra sina krafter,
utan först söka få en jernväg fullbordad, innan man började med
en annan. Då han ansett, att Skånska jernvägen vöre den, som
företrädesvis borde ifrågakomma, så torde de skål, hvarpå han slödt
sin åsigt, böra undergå någon granskning, innan de lemnäs åsido.
Så t. ex. har han yttrat, alt om man kastar blicken på Skåne och
jemför dess vattenkommunikationer med andra provinsers, så skall
man ljusligen finna, huru vanlottadt i detta hänseende Skåne är.
Jag ber då i min ordning Hr von Troil kasta en blick på
kartan, dervid han utan tvifvel skall finna, alt, om han tänker
sig en linie, dragen midt igenom Skåne, ingen punkt på
denna är mera än ungefär 5 mil aflägsen från kusten. Jag tror,
alt om Hr von Troil updrager sådana linier i flera andra rikets
landskap, skall han finna dem vara, icke allenast 5, utan äfven
10 mil aflägsnare från gemenskap med vatten, vare sig haf, eller
större, genom kanaler med hafvet sammanbundna sjöar. Detta gäller
icke allenast öm Westergöthland och Småland, utan äfven om
236
Den 23 Sep tem ber f. m.
södra delen al Öslergölliland och Westmanland, med undanlag af
den smala remsa, som ligger vid Mälaren. Idella gäller om Uplands
norra del och större delen af Norrland, hvars kommunikationsmedel
Hr von Troil nog högt upskaltat, dä han ansell, ali alla dess Höder
skulle vara Ijenliga kommunikationsmedel. De äro likväl, pä
säll Hr von Troil sjelf icke kunnat undgå atl. medgifva, i allmänhet
endast flotlbara, oelr alt ställa fiol thara floder i jembredd med
beqväma jernvägar, loide icke vara att se saken ur fullkomligt oparlisk
synpunkt.
Det har vidare blifvit yllradt, atl den Skånska jernvägen skulle
ur militärisk synpunkt medföra större fördel än den andra, nemi.
om sommaren, ly det är erkändi, att Slockholms-Gölheborgs-banan
under vintern skulle vara fördelaktigare. Jag vågar pasta, alt äfven
under den förstnämnda årstiden är fördelen af Stockholm-Götheborgsbanan
slörre. Den skulle genomskära Westergöthland, hvarest 4
Infauteri-Regementen äro (örlagda, då deremot Småland har endast 3,
och hvad de Skånska regementena beltäffar, så lära de icke vara
rädda för att färdas lill sjöss och hafva endast ungefär 5 mil (ill
inskepningsorten. Men, invänder man, just derföre att de mäste
transporteras öfver hafvet och Henden der kan vara herrskande, är
det högst nödvändigt atl hafva en jernväg frän det södra Sverige
uppåt landel. Denna invändning eger sin fullä riktighet, men samma
förhållande eger runi med Stockholm-Gölheborgs-linicn, ty Götha
kanal löper ut i Östersjön, och om Sverige icke der är herre, så
lärer denna kanal icke erbjuda någon särdeles fördel i afseende å
trnpptransporter, emedan vägen från Söderköping lill Stockholm icke
är fri. Att alla de föreslagna jernvägs-sträckningarne skola i flera
hänseenden medföra fördel för riket, derom är ickejnågou tvist, men
tvistefrågan bli f ver alltid: hvilken jernväg är fördelaktigast oell
derföre bör först anläggas? Delta är icke så lätt att med full
rättvisa afgöra, och det är af detta skäl, som jag tror, att man
vid denna riksdag borde inskränka sig till all anslå endast ett belopp
af 5 millioner alt ställas till K. M:s disposition, dervid det
öfverlemnas lill Hans bedömande, i hvilken riktning från Götheborg
banan bör sträcka sig. Åtskilliga talare hafva yttrat den mening,
alt K. M:t borde ega slörre frihet i bestämmandet af jernvägens
riktning. För alt så mycket som möjligt gå dessa talares önskan
lill mötes, vill jag modifiera mill förut framställda förslag sålunda,
att det erhåller följande lydelse: att om arbetet å någon af de i
högstberörde Propos. omförmälda jernvägs-sfamlinier kan vara färdigt
alt begynna före nästk. riksdag, K. Md då läcktes om dess
påbörjande gifva N. Befalld., dock med vilkor, alt den del af arbetet,
som sålunda företages, ulgår från en hamn vid Nordsjön ooh
utgör en sådan del af slamlinien, mellan tjäl fieborg och Stockholm,
att den i och för sig kan utgöra ett hell, samt att liela koslnadsförslagel
för denna dels fullbordande icke öfversliger det belopp
af 5 millioner R:dr B:ko, om hvars uplånande för ändamålet R. St.
gifvit Fullniäglige i Riksg:s-Kon(orel föreskrift.
Det är i denna syftning som jag anhåller om ålerremiss af
den 6:te punkten. Hvad den 7;de beträffar, anhåller jag att Utsk:s
Den 23 September f. m.
237
deruti afgifna yttrande måtte bifallas* såvida R. o. Ad. anser, attén
återremiss deraf föranleder en dylik för Ulsk:s Ullål. 274, i anlcchii
af Hr von Troils motion. Hr vön Troil liar nyss sagt, att dessa
båda frågor borde i ett sammanhang betraktas och all den enås
återremitterande borde åtföljas af den andras. Och jag skulle högeligen
beklaga om 11. o. Ad. ansåge sig böra bevil ja en återremiss
af yttrandet ang:dé Hr von Troils motion, ty denna åtgärd skulle
uttrycka cn åsigt, helt och hållet motsatt det förslag, som jag för
min del ansett vara det lämpligaste, och skulle dessutom innebära
ett indirekt ogillande af K. M:s Proposi. Jag anser, att de Hrr och
män, hvilka allvarligt önska jernvägs-frågans framgång, böra bestämma
sig för en sträckning, och icke af deras sympati för jernvägar
i allmänhet låta förleda sig alt bevilja återremiss af alla de
punkter, hvari StalsUlsk. afstyrkt de förslag, som i detta hänseende
afgifvits, ty derigenom återkommer frågan till StalsUlsk. i samma
outredda skick, sorn då den första gången dit ankom, och följden
blefve måhända att Ulsk:s andra Utlåt, blifver lika sväfvande, som
del första, så alt R. St., heldre än alt fatta ett förhastad! beslut,
utslå alltsammans.
Hr Sandströmer: Vid denna frågas behandling måste man,
naturligtvis, i hämsta rummet göra, sig reda, huruvida jernvägars
anläggande i vårt land är i den mån gagneligl och af behofvet på-'
kalladt, att det må vara skäl att underkasta sig de upoffringar, som
för detta ändamål vöre nödvändiga. Den allmänna öfvertygelsen är
imedlertid numera i detta hänseende så stadgad, att derom icke behöfver
myckel ordas, och SiatsUtsk, har äfven i sitt Betänk., på ett
förtjenstfnllt sätt, ådagalagt, af huru stor vigt del är, all tillegna sig
detta kommunikationsmedel, som i hela den öfriga civiliserade verlden
redan är med så stor fördel an vändt. Efter ett sådant yttrande
af StalsUlsk. hade man med skäl kunnat vänta, alt Utsk. äfven
sk tille hafva tillstyrkt någon åtgärd för att jemväl hos oss söka snart
tillvägabringa ett sådant kommunikationsmedel; (y om jernvägar verkligen
åro af den vigt, som Utsk., i sitt Betänk., med skäl tillerkänner
dem, så mäste del ock vara angeläget, att vårt fädernesland
skyndar sig att', så fort som möjligt, tillegna sig desamma, och jag
kan derföre icke dela Utslcs åsigt, att roan genom anställande af
ytterligare utredningar skulle ännu för någon lid aflägsna upnåendel
af detta mål. Man har sökt framställa behofvet deraf, att innan ett
så vigtig! beslut fattades, borde ytterligare de noggrannaste undersökningar
verkställas, för alt derigenom kunna få klart, i hvilka riktningar
jernvägarne skulle anläggas. Dessa undersökningar skulle
hafva tvenne olika syftemål, det ena att utröna, i hvilka sträckningar
vägarne, nied afseende å trafiken, voré mest behöfliga och lämpliga,
och det andra hvarest desamma, med hänsigt till lokala förhållanden,
i dessa riktningar kunna utföras. Dessa sednare undersökningar
blifva naturligtvis alltid oumbärlige och ali möjlig noggrannhet
bör ät deni egnas. Men deremot tror jag, för min del, att
statistiska undersökningar och derpå grundade beräkningar, för att
utreda i hvilka riktningar en sådan kammunikations-anstalt förnäm
-
238
Den 23 September f. m.
ligast behöfves, icke kunna leda till något tillförlitligt resultat, ty
det är svårligen möjligt att pä förhand upgöra några säkra beräkningar
öfver den rörelse, som på en ifrågaställd vägslräckning kan
komma alt ega rum. Vi behöfva icke gä v längre tillbaka, än lill
den erfarenhet vi i detta hänseende hafva af våra ångbåtskommunikationer,
vid hvilkas början ingen trodde, alt de skulle kunna bära
sig, på linier, hvarest de likväl sedermera utvecklat sig till en otrolig
grad. Sådant blir sannolikt äfven förhållandet med jernvägarne.
Genom deras anläggande upkomma otvifvelaktig! sä betydliga förändringar
uti den nuvar:de rörelsen, att ingen på förhand upgjord beräkning
kan i detta afseende innebära tillräckligt säker anvisning,
utan mäste alla dylika kalkyler grundas på bypotheser, och det är
derföre att befara, att resultaterna af dem komma alt utfalla efter
opinionerne och önskningarue hos de personer, åt hvilka deras upgörande
anförtros, och alt de således icke komma att motsvara hvad de
förvänta, som nu vid dem fästa så mycken vigt. För att kunna
bedöma, hvilket system för ett lands jernvägskommunikationer är
det lämpligaste, tror jag del icke hehöfvas mera än att ega kännedom
om handels- och koinmunikations-förhållanderne inom landel,
och alt det då icke bljfver svårt att inse och bestämma, i hvilka
hufvudriktningar dylika anläggningar företrädesvis erfordras.
Då man vill börja med jernvägars anläggande inom ett land,
är det imedlertid nödigt, all icke inskränka sig till partiella åtgärder,
hvilka ständigt framkalla strider mellan de olika lokal-intressena,
utan bör man genast göra sig reda för hvilket system är af behofvet
mest päkalladt, och i ett sammanhang pröfva detsamma. Så har äfven
K. M. gått tillväga, då Ilan åt en dertill skicklig person updragit
att utarbeta ett förslag i della hänseende, hvilket af K. M. vid
denna Riksdag blifvit R. St. förelqgdt. Om man redan vid första
beslutets fattande om jernvägars anläggning, tager ett system i betraktande,
så tror jag, att många fördelar derigenom vinnas. Man har
nemi. på detta sätt afgjort alla de strider emellan de enskildta intressena,
som eljest skulle ständigt återkomma och försvåra verkställigheten
af dessa anläggningar. Hvar och en del af landet vet då
äfven hvad den har alt vänta, och man behöfver icke befara, att
den ena gången vidtages en åtgärd, som en annan gång icke
befinnes öfverensstämmande med hvad som ytterligare erfordras. Om,
genom ett sådant beslut, på förhand blifver afgjordt, att man vill
tillegna vårt land fördelarne af ett utförligt jernvägs-syslem, så kunna,
till följd deraf, alla åtgärder, som med ett sådant system ega
sammanhang, sedermera oafbrutet riglas åt det mål, lill hvilket man
sträfvar. Det skulle ock då sannolikt inträffa ali, i följd af sålunda
vunnen säkerhet om fortfarande afsättning, industrien i vårt land
så snart utvecklades, att vi på inhemska verkstäder kunde åstadkomma
lokomotiver och andra erforderliga effekter, hvarigenom, utom
den lyftning, som derigenom bereddes industrien, äfven ernåddes
den fördel, att jernvägarnes anläggning blefve lättare och vida mindre
kostsam, samt att derpå använde penningar till större delen
stadnadc inom landet. De mindre grenbanorna, som måste blifva
nödvändiga, om stambanorna skola leda till sitt fulla gagn, kunna
Den 23 September f. m.
239
då äfven pålänkas med säker kännedom om den' riktning, som stambanorna
skulle få. Jag tror det således vara både nödigt och nyttigt,
att vid denna Riksdag bestämma, hvilka stambanor, som i främsta
rummet skola utföras, i den ordning, hvarom serskildt beslut
fattas.
Det- är allmänt bekant, att den strid, som nu utkämpas, egentligen
gäller 2:ne banor, nemi. huruvida raan, på sätt förut varit
åsyftadt, skall fullborda en jernväg emellan Stockholm och Götheborg,
eller om man skall låta denna slå tillbaka för en jernväg emellan
Malmö och Jönköping. Min öfvertygelse är att, i likhet med
hvad K. M:s Nåd. framställning jemväl innehåller, båda dessa hanor
äro nödvändiga, och, i följd af hvad jag förut haft äran yttra om
behofvet att nu bestämma ett System för jernvägsauläggningarne,
tror jag, all det, på samma gång som en i detta syfte nödig och
gagnelig åtgärd vidtoges, vore ett lämpligt sätt alt förlika striden,
om man vid denna Riksdag fattade det beslut att, i främsta rummet,
båda nämnde lin ier skola anläggas och en sammanbindning
dem emellan åstadkommas. Nästa fråga blefve då den: i hvad ordning
anläggningen af dessa banor borde företagas. Man har framkastat,
alt det vore bäst att på sådant sätt slilavdenna tvist, att till
Konungens afgörande öfverlemnades, hvilkendera af dessa banor
skulle ega företrädet. Lika myckel, som hvar och en annan inom
detta Stånd, är jag öfvertygad, alt om man till Konungens vishet
öfverlemnade detta val, så kunde hvar och en af oss vara fullt betryggad,
att på allas intresse skulle göras ett rättvist .afseende; men
jag instämmer med några föregule talare, och deribland de 2:ne
Konungens Rådgifvare, som här yttrat sig deruti, att jag icke anser
det vara rätt, att till Konungen hänskjuta det obehaget, att slita
denna tvist emellan tvänne stora delar af Riket. Konungen sjelf
har icke eller ansett en dylik behandling vara lämplig. K. M:s Nåd.
Propus., i fråga om åtgärder för jernvägars anläggning, innehåller
nemi. i den punkt, som angår frågan om anslagen, alt de skulle
meddelas för anläggande af jernbanor, som komrne att utföras i den
hufvudriklning, hvarom Konungen och R. St. beslutade. Konungen
har således sjelf funnit lämpligt, att representationen uttalade sin
röst tili en fråga, som denna, då det gäller att ordna de vigtigaste och
dyrbaraste kommunikations-anstalter inom fäderneslandet, och det
torde för en hvar vara lätt funnet, att det för Konungen måste vara
håde önslsligt och behöfligt, att inhemta representationens tankar i
ett så maktpåliggande ämne. K. M. har för öfrigt, uti Sin Nåd.
Propos., redan uttalat den åsigt, att, i valet emellan de olika hamor,
hvilka skulle ingå uti det förslag, K. M. låtit utarbeta och för
R. St. framlägga, borde banan emellan Stockholm och Götheborg
-hafva främsta rummet; och K. M. har ansett delta vara så klart,
att denna riktning axiomaliskt antages vara dea naturliga. Detta
synes väl äfven å R. St:rs sida böra påkalla ett bestämdt svar.
Jag hemställer ock till en hvar af Eder, M. Hrr! om icke, allt
sedan uproärksamheten började riktas på behöflighelen af jernvägar
i vårt land, alla hafva synts vara ense 'derom, alt den första åtgärd,
som borde vidtagas, vore sammanbindandet af Rikets båda förnäm
-
240
Den 23 September f. m
sta statler. Det första beslut, sorn i detta afseende af R. St. fattades,
angick utförandet af Köping-Hult-banan, och om än i sjelfva
beslutet icke, med uttryckliga ord, är omnämudt, att den skulle
utgöra en del af den tillämnade stora banan emellan Stockholm
och Götheborg,' sa uttalades dock sådant tydligt under ärendets behandling,
hvarvid det anmärktes, såsom en af banans förtjenster,
att, ehuru den ingick uti planen för nämnde större anläggning, derest
en sådan tilläfventyrs framdeles blefve beslutat, den likväl kunde
med fördel enskildt utföras, emedan den. äfven i afbidan på systemets
möjliga fulländande, komme att utgöra ett helt för sig. Samma
åsigler utvecklades jemväl då R. St. vid sista riksdagen behandlade
samma ämne, och det är först vid denna riksdag, som fråga
upställ om att denna bana skulle undanskjutas för en annan, .lag
är, som förut blifvit yttradt, långt ifrån ali underkänna viglen af
den bana, som upstått för att täfla med denna, och jag erkänner
villigt, alt en bana, som, genomlöpande tvänne Småländska län,
förenade Skånes bördiga kuster med Wenern, skulle i många hänseenden
medföra stora fördelar, i synnerhet för det medlersta Småland,
som derigenom skulle få en stor lyftning; men på samma
gång, som jag erkänner detta, måste jag äfven erinra, att dessa
fördelar hufvudsakligen äro provinsiella och blott till en ringa del
medförande allmännare gagn, då deremot den först påtänkta vestra
banan för bela landet vore af den högsta nytta. Denna min
åsigt skall jag äfven söka i korthet motivera. Det torde icke för
någon vara okändt, alt vår väsendlligasle handel har sin riktning
från öster till vester och all afsältningen af våra betydligaste exportvaror
går den vägen, äfvensom att en stor del af vår import hämtas
ifrån de vester ut belägna länder. Götheborgs handelsrörelse har,
till följe deraf, mer och mer stigit, och om en jernbana anlägges
emellan Stockholm och Götheborg, samt således sammanbinder
Östersjön och Westerhafvel, så kommer den just alt gå den väg,
som nu är den vanliga för vår förnämsta handel. Det är gifvet
att denna kommunikation äfven måste erhålla en hög betydelse,
derföre alt uti Götheborg sjöfarts-förbindelsen med den öfriga verlden
är nästan oafbruten och dessutom olägenheten af Sundska tullen
icke förefinnes, hvarföre ock nämnde kommunikationsled säkerligen
skulle blifva af stor vigt för en möjlig transito-handel. Betraktar
man åter förhållandet med denna bana inom landet, så visar
det sig, att den, jemte sammanbindandet af Rikets tvenne förnämsta
städer, skulle genomlöpa Upland, Westmanland, Nerike, Westergöthland
och Bohuslän, och således en betydlig del af Rikets
viglignste landskaper samt dervid tillika beröra eller närma sig
våra på bergs-produkter rikaste provinser. Den skulle ock följaktligen
sammanbinda flera af våra sädesrikaste trakter med dem,
som oftast derifrån behöfva hemta sin spanmål, och om det, vid
mindre lyckliga skördar, skulle göras behof af undsättning, så kom
me den att äfven dertill bereda utväg. Derigenom skulle jemväl
yppas ett tillfälle att förena jernvägskommunikationerna med våra betydligaste
vatlenkommunikalioner och deribland Götha kanal, och det
vore således icke endast de provinser, genom hvilka banan komme
att
Den 23 September f. m
241
att löpa, sora deraf skulle hafva fördel. Den öpnade äfvenledes tillfälle
till en blifvande jernvägsförbindelse med brödrariket Norrige,
och att en sådan förr eller sednare måste beredas, för alt gifva en
ökad lättnad åt gemenskapen med detta land, torde lätteligen inses,
hvarföre den nu ifrågavande jernbanan äfven i delta afseende skulle
medföra en ganska stor fördel. Jemväl ur militärisk synpunkt anser
jag den vara af stor vigt. Det tillkommer visserligen icke mig,
såsom icke varande en man af facket, alt ingå i närmare bedömmande
deraf, men åtskilliga omständigheter - synas mig likväl vara af den
beskaffenhet, att de äfven af den i militär-väsendet icke invigde
kunna begripas. Det synes mig nemi. vara alldeles klart, ali det,
ur både militärisk och politisk synpunkt, måsle vara af vigt, att
hafva en jernväg, som, på samma gång den sammanbinder Rikets
hufvudstad med den förnämsta hamnen vid vestra kusten och de
största inre sjökommunikationerna, gör det möjligt att, i behofvets
slund, till hufvudstaden sammandraga de trupper, som ligga förlagde
uti de många landskaper, genom hvilka banan skulle löpa.
Jag vågar till ock med att, i motsats till hvad en värd embetsbroder,
som i militäriska ämnen eger insigter, hvilka icke kunna jäfvas,
yttrat, framställa det påslående, alt den vestra banan, i detla hänseende,
eger elt stort företräde framför den Skånska. Om, någon
gång, så olyckliga förhållanden skulle inträffa, att det blefve nödvändigt
att i säkerhet bringa Bankens redbarheter och de många
dyrbarheter, som i hufvudstaden förefinnas, så vore det väl af vigt,
att hastigt kunna förflytta dem till de inre delarne af landet, och
att då ega en jernväg, som leder in i den provins, der vi ega vår
stora cenlral-fästning. Det synes just vara, bland annat, med afseende
å sådana tillfällen, som denna fäslning blifvit anlagd, och således
lärer det, äfven ur synpunkten af denna fästnings bestämmelse,
vara en fördel att jernbanan ledes i dess närhet. Man har
anmärkt, att det vore mindre lämpligt att nu besluta om denna
bana, derföre att det ännu icke är afgjordt hurudan! möjligen resultatet
af Köping-Hult-banan kan komma att blifva. Det är visserligen
sannt, alt dess öde är elt ännu olöst problem, men detta
lärer dock icke kunna inverka på frågan, huruvida banan emellan
Stockholm och Götheborg har företräde i jemförelse med andra banor,
ty om äfven den del af nämnde bana. som skall utgöras af
Köping-Hult-vägen, icke blir utförd pä det sätt, som nu är i fråga,
så måtte val icke detta förringa vigten af sjelfva banan. Det är ju
nemi. klart, alt, om det skulle visa sig, att denna bana icke af det
bolag, som derå erhållit oktroj, utföres inom den tid, som derföre
år förelagd, och hvilken ganska snart löper lill ända, så är nämnde
oktroj förfallen, och då är ju Staten lika oförhindrad att utföra
denna del af banan, som den öfriga.
Mycket mera skulle visserligen kunna anföras, för att ådagalägga
det företräde, som, enl. min lanke, tillhörer den vestra banan
framför hvar och en annan; men jag vill dermed icke trötta
R. o. Ad., ty jag är öfvertygad, alt alla de omständigheter, som
härpå kunna inverka, nogsamt blifva för StatsUtsk. framhållna, örn
12 H. 16
242
Den 23 September f. m.
denna fråga underkastas dess ytterligare pröfning. Jag anser mig
således böra hemställa, alt de nu ifrågavartde båda punkterna, som
uti ett sammanhang äro föremål för diskussionen, malte blifva lill
StatsUtsk. återremitterade, hvarvid jag får framställa det yrkande,
att StatsUtsk. måtte tillstyrka, att, med bifall till K. M:s Nåd. Propos.
om utförandet af den utaf K. M. i främsta rummel föreslagna
jernvägen emellan Stockholm och Götheborg, medel måtte vid denna
Riksdag anvisas för samma han-anläggnings påbörjande. Då jag likväl
förut uttalat mitt fulla erkännande utaf den stora viglen jemväl
af en hana mellan Jönköping och Skånska kusten, samt derföre yrkat,
att dess anläggande bör ingå uti den plan för jernvägar, som
jag trott till en början höra nu genast fastställas, så anser jag mig
böra tillägga, att om det kan bidraga lill att åstadkomma en förening
emellan de stridiga intressena, och som jag tror det kan anses
vara lämpligt att anläggandet jemväl af den sednare banan samtidigt
företages; så har jag, för min del, ingenting att deremot an
märka,
utan hemställer fastmera, att StatsUtsk. må taga i betraktande.
huruvida det icke skulle finna skäl tillstyrka, att åt Konungen
öfverlemnas, att, derest Han så finner lämpligt, använda en del
af de medel, sorn för jernvägsarbetena kunna komma att ställas lill
Konungens disposition, för att dermed påbörja jemväl nyssnämnde
bana.
I afseende på återremiss af de under diskussion varande båda
punkter anhåller jag äfven att serskildt fä tillägga några anmärkntr.
Hvad först den G:te punkten angår, så är det nemi. klart alt den,
sådan Utsk. framställt densamma, hvilar på den förutsättning, alt,
f. n., icke någon jernvägsanläggning skall företagas. Den hänvisar
dessutom till det beslut, som i afseende på fondsystemet skulle af
R. St. fattas, men jag ber alt dervid fä erinra att, så vidt mitt
minne icke bedrager mig, StatsUtsk:s af R. St. antagna Betänk, om
detta fondsystem innehåller, att uplåning af medel skulle ske till
det belopp, sora utöfver befintliga och disponibla tillgångar erfordrades.
Del faller således af sig sjelf, ali om, emot hvad Utsk. i nu
förevande Utlåt, afsell, anslag för jernvägsanläggningar redan vid
denna Riksdag skulle komma att meddelas, Utsk. jemväl måste laga
i betraktande, huruvida disponibla tillgångar till större eller mindre
belopp förefinnas.
Hvad 7:de punkten beträffar, så har visserligen en talare, sorn
gjort framställning derom, att medel måtte ställas till Kouungens
disposition för att påbörja utförandet af någon jernbana, tillika yrkat
bifall lill denna punkt, som innefattar StatsUtsk:s afstyrkande
utaf del af K. M. begärda anslag lill fortsättande af Köping-Hullbanan:
men jag kan icke fatta, huru det kan stå tillsammans, att
ora R. St. vilja anslå medel till anläggande af jernbana, hvarvid
den nyssnämnde mer eller mindre bestående skulle ifrågakomma,
de då skulle afslå hvad K. M. i afseende å samma bana föreslagit.
Mig synes således berörde talares framställning vara ett ökadt
skäl för 7:de punktens återremitterande.
Den 23 September f. m.
243
Frih. Cederström: Redan i början af denna öfverläggning
bär jag hafi äran inför R. o. Ad. framställa vigten deraf, all nian
ieke genom diskuterande af de serskildta banornas inbördes företräden
måtte inlåta sig tili den tvist, som redan inom StatsUlsk. bragt
frågan till det föga tillfredsställande skick, hvaruti den sig nu befinner,
dervid nästan all verksamhet för jernvägars anläggande för
lamats
genom afstyrkande af nödige anslag. Jag framhärdar uti
den öfvet tygelse, alt, om vi, såsom man bör hoppas är händelsen,
verkligen vilje hafva jernvägar, så gore vi bäst uti att bifalla hvad
Frih. Åkerhjelm, biträdd af en mängd ledamöter af StatsUtsk., uti
sin utförligt och sakrikt motiverade reservation föreslagit, nemi. all
lill K. M:s disposition ställa 5 milhr R:dr för jernvägars anläggande,
på sätt K. M. finuer nyttigast, utan att vi dervid nu på för
hand
bestämma oss för någon serskild bana. Talrikheten af representationens
personal, påtryckningen af de många derhos representerade
lokala intressena, svårigheten att inom de 4 Stånden med
nog lugn och oväld kunna pröfva och afväga alla hithörande förhållanden,
göra ett sådant öfverlemnande af frågan till Regeringen
högst önskvärd!, för alt deråt bereda en lycklig och för hela landet
båtande utgång. Ty hvem kan så, som Regeringen, disponera
öfver de personers insigler, lid och krafter, hvarigenom dylika ämnen
säkrast låta sig utredas?
Hr Gripenstedt har visserligen behagat yttra, att då R. St. vid
denna Riksdag lyckats på eli serdeles tillfredsställande sätt lösa
mångå vigliga och invecklade frågor, så vore det äfven bäst, att R.
St. toge denna fråga i sin hand, och uttalade hvilken bana R. St.
vilja företrädesvis understödja med statsbidrag. Den vigtiga frågan
skulle dymedelst vinna den säkraste lösning. Dessa vackra loford
böra naturligtvis för R. St. vara lika smickrande, som angenäma,
helst de äro yttrade af en bland Konungens nuvar:de rådgifvare;
men såsom ledamot af representationen ville jag, å min sida, pä
de här ofvan anföida_ skäl, i gengäld önska, all R. St. måtte lill
K. M. öfverlemna besagda vigliga frågas pröfning och afgörande.
Lotterna blefve då i någon mån jemnade, och nationen finge del
nöjel, att lill Regeringen stå uti en tacksamhetsskuld, till en viss
grad motsvarande den, hvari Regeringen, enl. hvad Hr Gripenstedt
antydl, torde anses eller anser sig stå till Representationen.
Den tvist, som yppat sig, om 2:ne stora banors inbördes företräde,
har Gr. Posse velat slita på det sätt, all man skulle fördela
anslaget lill båda jerubanornas påbörjande; men lian har, om
jag ej misstager mig, dervid icke hemställt, att anslaget skulle få
öfverstiga 5 milhr R:dr eller enahanda belopp, som S(atsUlsk:s reservanter
yrkat för en af banorna, hvilkendera K. M. ansåge angelägnast.
Den värde Grins förmedlingsidée är lofvärd till sin
syftning och torde äfven förefalla, vid hastigt påseende, såsom ganska
vis, så till vida sorn den något påminner om den vise Knuung
Salomos, för alla bibelsprängda ledamöter välbekanta befallning, dä
lian, för att slita en tvist emellan 2:ne mödrar, om bättre rätt lill
ett barn, låtsade ämna hugga barnet midt tili; men vi böra icke
16*
ut
Den 23 September f. m.
glömma att denna dom var icke allvarligt menad, utan allenast ett
till sanningens updagande lyckligen träffadt listigt påfund af Konung
Salomo, som icke lät denna sin befallning träda i verkställighet,
utan tvertom genast öfvergaf densamma, så snart blotta boteisen
gjort åsyftad verkan, och lät barnet vara vid lif. Det var häruti
hans vishet synnerligen röjde sig. Tillämpningen hära! är ju alldeles
klar. Om man nemi. skulle med ett så ringa anslag, som tillsammans
5 milhr, de må nu fördelas huru man behagar, företaga sig
anläggandet af sä vidsträckta jernvägsbyggnader, som de båda ifrågavar:de
linierne, så måste man snart finna, att medlen på hvardera
hållet försloge så föga, och till så korta vägsträckor, att ingenting
af allmännare gagn och värde dermed på någoldera hållet kunde
anses ulrälladt.
Man torde deremot böra erinra sig, att vid sistl. Riksdag en
summa af 5 milhr R:dr ansågs tillräcklig för alt medelst en jernväg
sammanbinda Mälaren och Wenern. Nämnde företag utgjorde
då~ föremål för R. Stms åt detta håll företrädesvis riktade omhuldande:
likasom äfven ett dylikt företag i inskränktare mån, nemi.
mellan Wenern och Hjelmaren, år 1848 hugnades med R. Stms
garanti. För min del fortfar jag i den öfvertygelse, att en sådan,
på ena eller andra sättet centraliserande sammanbindnings-liuea är
hvad landet bäst behöfver. Hvad som bar afseendet närmast fästadt
härvid, synes mig, i fråga ora jernvägs-stambanor, mest förtjena
upmärksamhet. Jag kan således icke förena mig med Hr
Bildt deruti, ali om en summa för jernvägs byggande, såsom jag
lifligt önskar och tror böra ske, ställes till K. M:s disposition, den
ovilkorligen skall användas till anläggning af en jernväg ifrån Götheborg
lill det inre af landet, obestämdt åt hvad håll, men alltid
utgående ifrån besagde stad. Det sades visserligen, efter hvad jag
tyckte mig höra, alt denna bana skulle vara en sådan, sora jemväl
åsyftade att förena Götheborg med Slockholm. Men alla vägar leda
till Rom, säger el! gammalt ordspråk; och bär lemnades öppet huruvida
banan ej möjligen skulle dragas till Jönköping t. ex., i hvilket
fall den ej korarae alt möta den redan garanterade KöpingHult-linien.
Lika litet torde vi böra bifalla deras hemställan, som önskat
att den ifrågavar:de summan skulle hufvudsakligen användas till anläggande
af en bana emellan 'Jönköping och Malmö eller någon annan
punkt på Skånska kusten. Nyttan af denria bana är obestridlig,
men är den just i främsta rummet den som bör bekostas af
Staten? Visserliien har den redan nämnde värde ledamoten, Gr.
Possp, på ett intressant sätt framställt den betydliga krealursrikedom,
hvaraf Skåne och Småland lära vara upfyllde. Bland den myckenhet
af varelser, dels pä 2, dels på 4 bert, hvilken Hr Gr:n tyckes
anse för den förnämsta mätaren på en landsorts behof af jernvägar,
är det isynnerhet myckenhet af kreatur pä 4 ben, som den
värde Gr:n rekommenderat till R. o. Ad:s upmärksamhet; men det
synes mig, som skulle dessa fyrbenta produkter möjligen sjelfve såsom
hittills kunna på våra nuvarande vägar fortskynda sig till afsättningsorterne,
så att vi icke nödvändigtvis behöfva för deras skuld
Den 23 September f. m.
245
anlägga jernvägar, hvilka deremot synas vara af väsendtlig angelägenhet
och af största värde för forslandet af en mängd andra föremål,
såsom malm, jern, trävaror m. ro., som på intet vis kunna
sjelfva bidraga till sitt transporterande. Emedlertid känner jag nogsamt
huruledes i Österrike m. fl. främmande länder jernvägarne anlitas
jemväl för lefvande djurs forsling, och jag gläder mig derföre
åt att, “när vi väl fått några jernbanor, skola flere blifva befunne
erforderliga, och utväg snart icke heller saknas till ett hastigt affärdande
af hvarje sådan, Hr Gr. Posses och andras kreatursdrifl,
som nu med långsamhet tågar till sin bestämmelse och måhända
slita ondt på vägen.
Jag önskar således återremiss af den 6:te punkten, under förhoppning
att, på sätt redan förut är angifvet, den vid samma punkt
främst fogade reservations innehåll må vinna framgång. Hvad den
7:de punkten beträffar, kan jag icke, i likhet med Hr Bildt, yrka
bifall till densamma, enär dess ordställning råkat blifva något felaktig,
på sått Gr. Mörner anfört, nemi. i hänseende till referatet
af K. M:s Propos., som den åsyftar att besvara. Dessutom synes
mig, att om R. St. till denna 7:de punkt, oförändrad, gifva sitt bifall,
så lärer Hr Bildts eget syftemål, att vägen emellan Götheborg
och Stockholm skulle företrädesvis omhuldas, blifva utan all verksam
påföljd. Sammanhanget mellan de båda punkterna synes mig
omisskänneligt, hvadan en förändrad redaktion af den första sannolikt
måste medföra någon jemkning af ordalagen i den sednare, till
ock med om innehållet af den sistnämnda hufvudsakligen blefve enahanda,
som nu. Följaktligen anser jag återremiss af båda punkterna
vara af nöden, och får således derom vördsamt anhålla.
I anseende till den redan långt framskridna tiden, och då
många ledamöter ytterligare begärt ordet i detta ämne,' beslöt R.
o. Ad. att nu upskjuta förevar:de öfverläggning till eftermiddagens
plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin inkomne
Mern., Utlåhn och Betänktn, nemi. från
Stats-Utskottet:
■A? 288, i anledn. af återremiss å Utlåtit JV3 192, ang:de
R. St:rs Revisorers berättelse om granskningen af de under Kongl.
Komraers-Kolhm ställda fonders och medels förvaltning och räkenskaper;
JYs
289, i fråga om ytterligare utbetalning utaf kreditivet för
de genom post-skjuts-legans förhöjning föranledda kostnader;
JVs 290, i anledn. af väckt motion om öfverflyttning till Riksgiskontoret
af alla Staten tillhöriga, samt under dess omedelbara vård
stående fonder och kassor;
M 291, i anledn. af väckt motion om förändrade stadganden,
aug:de Hypolheks-föreningarnes obligationers upköpande af
Riksgis-kontoret;
246 Den 23 September f. m.
32 292, i anledn. af väckt fråga om alla Svenska Hypolheksförenings-obligationers
upköpande och försäljning genom Riksg:skonloret;
M
293, ang:de gjord framställning om ett kreditivs afsättande
för upköp eller belåning af svensk spanmål;
32 294, i anledn. af ålerremisser å llllål. 32 189, ang:de
upbörds arfvode till Skepps-Ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus,
för derstädes sedan år 1848 debiterade och redovisade
krono-utskylder;
Stats-, samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
32 15, i anledn. af väckt motion om tillhandahållande, på
allmän bekostnad, af eli officiell dagblad å vissa upgifna ställen;
32 16, i anledn. af återremiss å Ulsktns Betänk. M 2, ang:de
väckt fråga om inrättande af ett statistiskt embetsverk samt anslag
dertill;
M 17, i anledn. af väckte frågor om vidtagande af åtgärder
till lindring i rustningsskyldigheten;
32 18, i anledn. af väckte frågor, att rustnings- och roterings-skyidigheten
i Småland måtte nedsättas eller lindring deri
ega rum; "
M 19, i anledn. af väckte frågor, ali kronobrefbäringen måtte
bekostas af postmedlen eller bestridas af allmänna medel;
Stats- och Be vi 11 n i n gs-Utskotten:
JU 20, i anledn. af erhållen återremiss af Utlåt. 32 ll,ang:de
väckte motioner om den personliga skydds-afgiftens användande för
kommunala behof;
Bevillnings-Utskotlet:
M 29, i anledn. af erhållen återremiss i vissa delar af Mern.
32 27;
Banko-Utskot tet:
32 60, med underrättelse om RiksStms beslut, i anledn. af
Utsk:ts Ullåt:n N:ris 11 och 49;
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskottet:
32 126, i anledn. af väckt motion om beviljande tills vidare
af tullfri införsel från-Finland landvägen af bjelkar, bräder, sparrar,
master, spiror och tjära; ,
M 127, i anledn. af väckt motion om ändring af Usta mom.
af 4:de § uti Folkskole-stadgan af den 18 Juni 1842;
M 128, i anledn. af väckte motioner, ang:de ändringar i
Kongl. Fabriks- och Handtverks-Ordn:n den 22 Dec. 1846;
Den 23 September f. m.
247
Serskildta Utskottet:
JM 19, med förslag tilt voterings-propos:r, i anledD. af RiksStändens
olika beslut om beskattning af bränvins tillverkning och
distillering.
Äfvenledes anmäldes och lades på bordet ett fiån Riddarh.-  Ulsk. under JW 11 afgifvel sålydande
Vördsamt Memorial:
Uti ett till Höglofl. R. o. Ad:s prot. d. 16 sistl. Aug. afgifvel
och till Riddarh.-Utsk. remitleradt Mern., har Hr Adelborg, Anders
Otto, anfört, hurusom icke utan skäl lid efter annan klagomål försports
öfver de täta ombyten inom Utsk:n, som under loppet af
Riksdagarne försiggå inom R. o. Ad:s personal, så alt del ofta inträffat,
att Ståndets ledamöter inom flertalet af Utsk:n, innan Riksdagen
tilländalupit, blifvit två till tre gånger helt och hållet ombytta.
Denna vexling inom ett Stånd måste ovilkorligen medföra
hinder för Ulsk:ns jemna verksamhet, och följderna deraf ej blifva
öfverensstämmande med hvarken R. o. Ad:s eller det allmännas billiga
fordringar. Inseende vigten af dessa förhållanden har motionären,
i ändamål alt till en stor del afhjelpa ofvanberörde olägenhet,
framlagt följande fprslag till förändring af 23:dje §:n RiddarhusOrdn:n:
”Den
som blifvit vald till ledamot af Utsk,, äge rått att i
”samma plenum, vallistan blifvit öpnad, eller i det nästföljande,
”denna befattning sig afsäga. Sedermera må afsägelse icke ega rum,
”utan på grund af genom läkarebetyg vitsordad, öfver tvenne
”månaders sjuklighet, eller efter anmälan hos Landtm., och pollettens
återlemnande, hvarmed en på sednare sältet afgången leda”mols
utöfning af Riksdagsmanna-rätt för den Riksdagen uphör. —
”Ledighet ända till trenne veckor i sender må Landtm, kunna be”vilja
högst en tredjedel på en gång af R. o. Ad:s ledamöter i
”samma Utsk., i den ordning de sig derom anmäla, och äge hvarje
”ledamot rätt, alt frihet från Riksdagen på detta sätt åtnjuta,
”under en sammanräknad tid af tvänne månader.”
Utsk. har tagit delta förslag i öfvervägande; och ehuru Utsk.,
lika med motionären, inser de betydliga olägenheterna af täta ombyten
inom Ulsk:n bland R. o. Ad., finner Utsk. likväl dessa olägenheter
icke kunna i vidsträcktare mån f. n. afhjelpas genom
den förändrade redaktion af 23:dje §:n Riddarh.-Ordn:n, Hr Adelborg
föreslagit. Eol. denna §:s nuvar:de lydelse eger den, som
blifvit vald till ledamot af Utsk., rätt, alt i samma plenum, vallistan
blifvit öpnad, eller i det nästföljande, denna befattning sig afsäga,
utan äfventyr af Riksdagsmanna-rättens förlust,xi hvilket stadgande
motionären ej eller föreslår någon förändring. Deremot erfordras
för sedermera skeende afsägelse Slundels\ samtycke, såvida
nemi. Riksilagsmanna-rätten skall bibehållas. I stället för en sådan
föreskrift, hvilken nära öfverensstämmer med 79:de §:n RiksdagsOrdmn
rör:de de öfriga Ståndens Utsk:s-iedamöler, då de frän
248
Dea 23 Sep te nili er f. m.
Utsk:s-göromälen begära ledighet, har motionären hemställt att afsägelse
icke finge ske, utan pä grund af genom läkarebetyg
vitsordad öfver tvänne mänaders sjuklighet. Men, utom det
obestämda i denna redaktion och det temligen obilliga deruti, att
sjukdom icke skulle grundlägga laga förfall för afsägelse, med mindre
den fortfarande varat öfver tvänne månader, föreställer sig Utsk.,
att Ståndets nu ägande rätt att vägra samtycke lill afsägelsen, om
den, såsom sig bör, begaguas, innefattar ett både säkrare och sti ångare
korrektiv, än det af motionären föreslagna vilkor af läkarebetygs
företeende, enär sannolikt ingen ledamot, som önskar bibehålla
sin Riksdagsmanna-rätt, vill blottställa sig för Ståndets afslag
lill hans önskan om afsägelse från ett honora meddeladt förtroendeupdrag.
Det torde således, efter Utsk:s förmenande, hufvudsakligen
bero på R. o. Ad. sjelft, att förekomma de täta ombytena af Ståndets
ledamöter inom Utsk:n, såvidt dessa kunna förenas med rättigheten
alt bibehålla Riksdagsmanna-rätten; och Utsk. är öfverlygadt,
att, derest Ståndets makt, att afslå Ulsk:s-ledamölers framställning
om afsägelse af deras befattningar, utan uphörande af Riksdagsmanna-rätten,
med noggrannhet handhafves, exemplen på dylika
afsägelser skulle blifva ganska sällsynta.
På dessa skäl och då de förändringar motionären föreslagit i
afseende på redaktionen af 23:dje §:ns 2:dra morn., ang:de Utskrsledamots
rätt lill ledighet, icke eller synas Utsk. till det dermed
åsyftade ändamål ledande, enär den, som vägras ledighet, alltid har
sig öppet att återlemna sin pollet och från Riksdagen afresa, har
Utsk. ansett sig
böra å Hr Adelborgs ofvanomförmälde motion afstyrka bifall;
hvilket dock till Högloft. R. o. Ad:s ompröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 21 Sept. 1854.
På Riddarh.-Utskrs vägnar:
Tönnes Wr angel.
W. F. Valman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 23 September e. m.
2 4U
Lördalen den 23 September 1854.
Plenum kl. 6 e. tu.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt Hr Stjerngranat, Georg
Gust. Henr., såsom ledamot af Konst.-Ulsk. begärt och erhållit
tre veckors ledighet, räknad från uästa Thorsdag, samt anmodade
Hrr Elektorer ulse en ledamot alt under tiden i nämnde Utsk.
inträda.
Fortsattes pröfningen af StatsUlsk:s Utlåt. JM 273, i anledn.
af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om Statens medverkan för jernvägars
anläggning, jemte väckte motioner ang:de sättet för dylika anläggningars
åstadkommande.
I fråga om öde och 7:de punkterne, hvarom öfverläggningen
nu fortsattes, yttrade sig
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då K. M. vid början af Riks
dagen
aflat Propos, till R. St. i frågan, samt förklarade att K. M.
ansåg att banan emellan Stockholm och Götheborg vore den, som
först borde komma till utförande, var sådant under förutsättning att
banan emellan Köping och Hult redan nalkades sin fullbordan. Sedan
dess har förhållandena så utvecklat sig, alt, äfven med bästa
tanka om Direkt:ns för sistnämnde bana nit och drift, de starkaste
tvifvel kunna upstå hos en hvar derom, huruvida denna bana genom
det nuvarande bolaget verkligen kan komma till stånd. Man
får således icke vidare nu betrakta frågan sådan som den visade
sig, då den Kongl. Propos. afgafs, eller sålunda, att man hade en
betydlig del af vägen från Stockholm till Götheborg undangjord, och
att det här endast var fråga om att fortsätta ett redan päbörjadt arbete,
utan man måste numera utgå från den förutsättningen, att denna väg
emellan Stockholm och Götheborg är lika litet påbörjad, som någon af
de andra banorne. Då vid de förra Riksdagarne fråga varit om medel till
en bana, dels emellan Hult och Köping, dels emellan Orebro och Hult,
har denna icke framställts såsom den nödigaste och nyttigaste i vårt
land, utan allenast såsom en väg, som väl förtjenle alt byggas, och
man har bevisat, som sagdt var, icke att denna var den aldra bästa
och vigtigaste bana, utan endast att den var god nog för att förtjena
påbegynnas. Nu har likväl denna frågas dimensioner vuxit,
ifrån lämpligheten af att företaga ett serskildt vägstycke, till utförande
af ett helt jernvägsnät öfver landel, samt beslut om hvilken
del af detta nät skall först påbörjas. För besluts fattande i denna
fråga måste man bekänna, att materialier saknas. Den diskussion,
som under förmiddagens plenum förevarit, har nogsamt visat, huru
man med ganska goda skäl kunnat ifra, den ena för den ena banans
företräde och den andre för den andras. Några ledamöter
hafva försökt att förena tankarne på det sätt, att de velat anslå
250
Den 23 September e m.
penningar till byggande af båda de banor, som egentligen kommit
i fråga, nemi. den emellan Stockholm och Götheborg och den emellan
Malmö ocb Jönköping. Delta sätt att tillvägaga mäste jag helt
och hållet motsätta mig. Det är nemi. gifvet, att landets kapitalstyrka
och öfriga förhållanden icke medgifva att i jernvägarne nedlägga
utöfver ett visst qvantum arbete hvarje år; men om nu detta
arbete nedlägges på en af banorna, så kan densamma efter t. ex.
6 år vara färdig, hvaremot, om arbetet delas på tvenne bansträckor,
man efter samma lid endast har tvenne ofullbordade delar. Då
synes det mig vara vida nyttigare att hafva en bana fullfärdig, antingen
emellan Orebro och Götheborg eller mellan Malmö och Jönköping,
än att efter ti år endast hafva färdigt etl stycke af hvardera
af dessa banor. Har man dertill tillräcklig styrka, så kan man
då heldre börja på två punkter af den ena banan, t. ex. ifrån
Malmö inåt landet och från Jönköping ned åt landet, om den banan
valdes, eller ifrån Örebro ned åt laiidet och ifrån Götheborg
inåt landet, om den banan först företogs, och derigenom blir
då den bana, som bygges, så mycket £prr färdig; men att man
skulle hafva sä mycket medel att .tillgå, all man med den fullaste
kraft, som med fördel kan användas, skulle kunna arbeta på båda
banorne, det vågar jag bestrida och del på många skäl. Om man
skulle på en gång upläna så mycket penningar, som till så stora
arheten erfordrades, så är klart, att penningarne blefve dyrare för
Staten, än om de kunde något mindre - forceradt uptagas. Det är
äfven gifvet, att ett så starkt, forcerande af Ivänne arbeten på en
gäng skulle förorsaka stegring i priserne på både malerialier och arbeten,
så att, om man äfven egde medel till ett forceradt arbete på
båda linierna, så vore det icke för det allmänna nyttigt. Det är
alltså rättast att en baua väljes, och all kraft derpå nedlägges, på
det att den må blifva inom möjligaste korta tid färdig, och man
sedan måtte kunna gå öfver till den andra. Om man således, pä
sätt jag sökt visa, icke kan med fördel på en gång företaga arbetet
på båda banorne, så återstår då att tillse hvilkendera banan som
först bör företagas. Ehuru jag förut sagt, att jag anser frågan, genom
de dimensioner, som den nu antagit, icke hafva 8en utredning,
att R. St. kunna eller böra säga, att den ena eller andra af de
båda ifrågavar:de stambanorna just är den lämpligaste att börja
bygga, så anser jag likväl icke lika med StatsUtsk. att man behöfver
till utredande 'deraf anslå en så rundlig tid, som den intill nästa
Riksdag, ej heller att man icke skulle kunna öfverlemna afgörande
häraf till K. M., så att arbetet kunde blifva påbegynt före
nästa Riksdag och en dyrbar tid sålunda besparas.
Jag anser derföre lämpligt, att till K. M:s disposition ställes
5,000,000 R:dr b:ko, för att användas på byggande af en stambana,
men att R. St. icke bestämma hvilkendera banan K. M. borde för
arbetets påbegynnande välja, utan att sådant kunde bero på K. M:s
bepröfvande, sedan saken förut blifvit fullt utredd. Då jag nämnde
att jag ansåg 5,000,000 böra af R. St. ställas till K. M:s Nåd.
disposition för byggande af stambanorna, anser jag likväl, att derjemte
det bör medgifvas tillåtelse för enskilla att deltaga i kost
-
Den 23 September, e. m.
251
naden. R. o. Ad. afslog visserligen i går ett förslag alt medgifva
enskille sådan rätt, men då man betraktar den dervid förda diskussionen,
så finner man visserligen att några talare motsatt sig delta
förslag, derföre alt de icke ville medgifva en sådan rätt för enskilte,
men att de flesta, som motsatte sig det förslaget, gjorde del,
icke derföre att de icke ansågo ganska nödigt och nyttigt, att enskille
kunde få biträda Staten, ulan derföre att de icke voro nöjde
med det sätt, som hade blifvit föreslagit för ett sådant biträde.
Somliga ansågo vissa af de föreslagna beståmmelserne mindre lämpliga,
nödiga och nyttiga, andra ansågo bestämmelserna gå allt för
mycket i smått.
Jag tager således för afgjordt, att R. o. Ad:s beslut under
gårdagen i detta fall endast angick det då framlagda förslaget, rörande
sältet för enskiltes biträde vid jernvägsanläggningarne, men
icke sjelfva grundtanken, hvilken gillades af flertalet ibland dera,
som yttrade sig, under erkännande att den förökning i penningetillgång,
som derigenom kunde åstadkommas, skulle ganska väl
komina Staten till pass, äfvensom att den välvilja och omtanka för
jernvägsanläggningarue, som derigenom kunde spridas, väl kunde
spara mycken kostnad och väsendtligen befordra sakens framgång.
13å jag sammanlägger allt detta, anser jag, att, på sätl jag nyss yttrade,
ett anslag af 5,000,000 R:dr-bör ställas till K. M:s disposition
jemte de bidrag, hvilka af enskilda kunna komma att tillskjutas,
på vilkor, hvarom R. St. dels närmare skola öfverenskomma,
dels ställa till K. M:s förfogande att bestämma. Jag
förenar mig således i deras önskan, hvilka begärt propos. på återremiss
af den 6:te punkten.
Hvad åter beträffar den 7:de punkten, så, och då jag för min
del icke anser, att något bestämdt beslut bör fattas i afseende på de
stambanor, med hvilka man bör börja, är det mig temligen likgiltigt,
antingen denna punkt bifa lies eller återremitteras. Det är
gifvet, att om punkten bifalles, så har man icke dermed sagt annat,
än alt man icke vill fortsätta den ännu icke i verlden trädda Köping-Hults-banan,
men man har icke nekat, att K. M. skulle kunna
använda medlen på en bana mellan Stockholm och Götheborg. Jag
anser således för min del likgiltigt, huruvida den 7:de punkten blir
bifallen eller återremitterad.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag i förmiddags vid
början af denna fråga yrkade en annan föredragnings-ordn., skedde
det derföre, att jag ansåg det icke vara öfverensstämmande med
vaulig praxis att diskutera ett ämne, innan detsamma ännu var föföredraget.
Det visar sig nu likgiltigt huru beslutet om föredragningen
utföll, dä R. o. A. redan funnit sig vid att diskutera det
ämne, som jag ansett böra sättas i sammanhang med fide och 7:de
§§:ne, nemi. frågan om den Skånska jernbanan, och jag ber då att
under fortsättningen af mitt yttrande få derom säga några ord.
Jag tror mig kunna lala opartiskt, då jag har min bostad och
min egendom uti en vrå af Sverige, som är så belägen, att jag befarar,
att hvarken jag eller de, som bo i min ort, på decennier få
252
Den 23 September e. m.
godt af de nya jernvägar, som komma att byggas. Väl har jag
hört Hr Bildt i dag tala om ali det var hans åsigt att en jernbana
borde dragas ifrån Calmar öfver åt Götheborg. Jag önskar visserligen
att della en gång måtte blifva R. St:s beslut, men jag har
icke hopp att det sker snart och skall icke yrka det f. n.
Den fråga, som afhandlas uti de nu föredragne 6:te och 7:de
§§:ne, är i första rummet, om R. St. vilja hafva jernvägar, för det
andra, om det belopp, som R. St. dertill vilja anslå, och för det
tredje, om R. St. vilja bestämma hvilka jernvägar försl skola byggas,
eller öfverlemna afgörandet till K. M.
Hvad då först beträffar den frågan huruvida man vill alt vårt
land skall få åtnjuta samma fördel, som anläggningen af jernvägar
redan länge tillskyndat andra länder, så tror jag att denna fråga
bäst besvaras med en hänvisning till tänkesätten hos gammal och
ung. Man må nu kalla delta för en jernvägsfeber, som går öfver
Riket, så har den åtminstone redan visat sig ganska långvarig, emedan
den börjades 1848 och fortfar att vara i jemm tilltagande, och
jag vill hoppas, att om det skall kunna kallas en feber, så är det
åtminstone en sådan, hvars kris lofvar alt leda till ett föryngradt
lif, men icke lill någon död. Man bör således icke uppehålla sig
vid denna del af frågan, utan endast tillse huru rådane vägar må
kunna åstadkommas. I afseende på beloppet af anslag för detta ändamål,
har Utsk. icke föreslagit något, och något bifall lill Utsk:s
förslag i denna mening har icke blifvit begärdt. Jag behöfver derför
icke heller yttra mer om Utsk:s ^ntlåt. i detta fall. Man har
fästat sig vid en reservation af Frih. Åkerhjelm, som föreslagit beloppet
till 5,000,000 R:dr. Hvad detta beträffar, så kan jag icke
bedöma den saken ur någon annan synpunkt, än genom att taga i
betraktande huru stort belopp af penningar, som i och för en arbetsstyrka
bör kunna användas, utan att skada andra näringar. Jag
föreställer mig, all om 1,600,000 R:dr b:ko om året skulle användas
på en punkt, så skulle detta medtaga så stor arbetsstyrka, att
den förnämste af våra näringar, jordbruket, derigenom skulle blifva
lidande, och endast under förutsättning, att summan icke användes
till hopdragande af arbetsstyrkan på en punkt, för blott den ena
banan, utan för begge, anser jag den lagom och har således icke
något emot alt en summa af 5,000,000 R:dr beviljas.
Återstår nu tredje frågan, eller om R. St. skola öfverlemna
till K. M. alt bestämma hvilka jernvägar skola byggas, eller om R. St.
sjelfva deröfver böra yttra sig. Jag får i detta fall förklara, att jag för
ingen del vill instämma med siste värde talaren derutinnan, att man
bör öfverlemna till K. M. alt afgöra, hvilkendera banan som bör
företrädesvis företagas, enär en af Konungens Rådgifvare redan har
uttalat sin bestämda mening derom, alt det bör vara Köping-Hultsbanan
som forlsättes, och jag kan icke föreställa mig, att han talar
emot sina kollegers åsigter. Jag kan icke heller föreställa mig, att
Regeringen skulle komma att besluta annorlunda än K. M. i Sin
Propos. denna Riksdag har för R. St. tillkännagifvit. Jag anser att
R. St. böra bestämdt uttala sin mening i detta afseende, och får
för min del instämma med Hr Bildt uti den önskan, att R. o. Ad.
Den 23 September e. m.
253
ville bifalla 7:de punkten i Utsk:s förslag, utan alt dermed hafva
uttryckt den åsigt, att icke Götheborg bör genom jernväg förbindas
med Stockholm. Frågan är nu endast hvilken eller hvilka banor
först böra byggas. Det vore beklagligt om de båda olika intressena,
iDtresset för den Skånska och del för Westgötha-banan, skulle
lägga hinder i vägen för frågans framgång. Jag vill anse samhället
såsom en familj och i detta afseende torde vi väl få erkänna,
alt en familjs värde och lycka hero derpå, att den ena ledamoten
i familjen understödjer den andra och att de icke slitas om rofvel.
Frågan är, sade jag, hvilken af dessa banor skola R. St. tillstyrka?
Jag vill fästa mig vid frågan om den Skånska banan. Deremot har
Hr Hildi lifligast af talare -på f. m. sig opponerat. Jag ber alt få
uptaga några af Hr Bildls argumenter deremot. Hr Bildt säger
nemi., alt man bör i främsta rummet anlägga jernväg der den icke
blott f. n. utan äfven för framtiden ger inkomst. Deruti har Hr
Bildt rätt, men jag tror detta vara förhållandet vida mera med en
jernbana i Skåne än i någon annan del af Sverige, emedan den
folkmängd och produktion, som finnes i Skåne, skall- göra trafiken
igenom hela Skåne och ända tipp till skogstrakterna vid Wittsjö så
stark, att banan skall ofelbart bära sig sjelf och troligen lemna ett
vackert öfverskott. Man behöfver icke vaia mycket hemmastadd i
Skåne, för att känna att på denna väg redan är en ofantlig trafik,
ej blott omkring Malmö och Lund, utan ända upp till Göinge härad,
derifrån skogsprodukter bernias. Jag har sett vid trakten af Finjasjön
en sä stor rörelse att, om den är sådan året om, så skulle
äfven den rörelsen kunna vara tillräcklig för underhållet af en jernväg,
och man har erfarit alltför ofta, alt när en kommunikation har
blifvit beqvämliggjord, så har rörelsen alltid blifvit ökad i betydlig
män. Jag vill härpå anföra ett exempel. För ett par decennier
sedan inrättades den första ångbåtskommunikation emellan Stockholm
och Calmar. Båten skulle gå hvar fjortonde dag och man ansåg
det omöjligt alt få passagerare och fraktgods för dessa färder. F.
n. hafva vi, om jag minnes rätt, tretton ångfartyg, som anlöpa Calmar,
och de flesta äro öfverfulla. Hr Bildt säger vidare: ”lägg
jernvägen i en rik, producerande trakt, och man skall välsigna den
dag, då jernvägarne beslötos.” I detta fall vet jag ingen mera rik
trakt än Skåne och anser icke Westgötha-slätten eller Uplands-slätten
kunna jemnföras med Skåne. Jag tror icke heller alt man kan
upleta någon annan trakt af riket, som år så rik, så fruktbar, som
just Skäne. Om roan således skulle följa delta Hr Bildls ganska
riktiga och goda råd, så får jag säga, att en bana der är just den,
som jag tror ali man bör börja med. Skäne äger icke några vattendrag,
ingen annan utväg än alt på axel föra sina varor lill export-orten.
Hr Bildt har sagt att Skåne vore ett jemnt land ulan
backar och med icke längre afstånd än 5 mil ifrån midten af landet
till stranden. Må vara alt det icke är mer än 5 mil ifrån midten
af landet lill kusten, men litet hvar, som varit i Skåne, vet att vägarne
der äro de sämsta, sora finnas i Sverige, icke derföre, att
icke Skåningarne varit angelägna om att förbättra sina vägar, men
derföre, att på de flesta ställen saknas lagningsåmnen, så att de måste
254
Den 23 September e. m
liemtas på 1 å 1 \ mils afstånd. Della var orsaken hvarföre vägen
mäste mackadamiseras ifrån Lund lill Kalinan, ty der kunde icke
skaffas väggrus. Det är gifvet, ali der väggruset skall hemtas 1 hel
rnil och derutöfver, så Ar vägunderhållet mångfaldt drygare, än deiman
har väglagningsäinnen nära lill stället, och der är man också
mera i behof af lättnad i kommunikationerna. Säkerligen har mången
af H. o. Ad:s ledamöter lika med mig kommit resande från
utlandet till Skåne. Jag får säga att det är något upröraudé för
fosterlandskänslan ali komma till fäderneslandet och se den förfärliga
skillnaden emellan utlandets och våra vägar och fortskaffningsmedel.
.lag tror derföre, att nationalkänslan horde föra oss lill att vilja
börja med jernvågsanläggningar just i den del af riket, som slår
närmast kontinenten, sä att utländningen, när han kommer hitöfver
lill Skåne, kan lill en början åtminstone få del nöjet att färdas lika
beqvämt, som han är van vid hemma hos sig. Jag vill endast i
förbigående vidröra en sak, som ligger uppenbar för oss. Jag tror
alt vi icke hafva mer än två Skåningar här närvarrde. Sällan under
vära Riksdagar se vi någon af dem här, utom då fråga varit,
alt motsätta sig representationssättets förändring. Jag är öfvertygad
derom, ali om vi hade jernväg ifrån Skåne hil upp, så skulle äfven
Riddarhuset hafva nöjet att se flera af den rika Skånska Adeln här.
Jag ber nu alt få öfvergå lill Småland. I Småland är förhållandet
hell annorlunda än i Skåne, ty afståndet frän medelpunkten der lill
kusten är mer än dubbelt längre, än hvad det befinnes vara i Skåne;
jag menar att del är 12 mil ifrån Wexiö till kusten. Ifrån min
egendom, der jag bor vid Calmar, räknar jag ungefär 14 mil till
den punkt der man föreställer sig att jernvägen skulle komma att
gå fram, om den gick ifrån Malmö lill Jönköping, och afståndet ifråp
denna jernvägslinie till vestra kusten lärer vara 10 å 11 mil. Dä
må man erkänna, att väglängderna till afsättningsort der äro så betydliga,
att landel behöfver understöd af kommunikalions-anslälter;
åtminstone skall den, som sett den arma Smålänningen föra sina
varor på en kärra ned till stranden, — som bar sett dem, som bo
i södra delen af Småland, föra en tolft bräder ända ned till Lunds
torg eller ned till Calmar, erkänna att det tillståndet behöfver förbättras;
men, säger Hr Bildt, del är ett fattigt land, så alt icke
produktionen der kan åstadkomma all banan bär sig. Jag tror väl
icke, att den till en början kommer att bära sig serdeles väl, men
då Hr Bildt fästat sig vid de många bruk, den vestra banan skulle
passera, så skola vi komma ihåg, att Småland visst icke år ulan
bruk. Jag har här tecknat upp de bruk, som endast i trakten af
Jönkoping skulle komma att vidröras af jernbanan, och, för ali icke
tala om Taberg, sorn har den aldra bästa malm i södra delen af
Sverige, hvarifrån malm hennäs till flera håll och kunde transporteras
på jernvägen, äro bruken följande: Eckersholm, Göthaström,
Gölhafors, Lillefors, Hörle, Gyllenfors, Nissafors, Åminne och Olis;
delta blott i Jönköpings län. Säkert år äfven alt i dessa trakter
finnas ofantligt stora skogar, som f. n. icke kunna tillgodogöras och
hvilka, i händelse lättare kommunikationer här lillvägabringas genom
jernvägar, i st. f. att de nu ruttna ned, emedan de äro belägne
Den 23 September e. m.
255
på 10 å 12 rails afstånd från afsättningsort, komme ali på jernvägen
försändas. Småland har mässar, kärr och andra odlingsbara
marker, som snart skulle blifva bearbetade, så att produktionen der
skulle inom få år mångfaldigas. När banan kommer att sträcka
sig från södra delen af Skåne genom Småland till Stockholm, skall
rörelsen af personer blifva oändligt stor. För den meningen, alt
börja en jernväg i Skåne, talar också den omständigheten, att, om
den också icke fortsattes längre än genom Skåne, eller större eller mindre
del af Skäne, så kommer den — jag är öfvertygad derom — att alltid
bära sig sjelf så långt den löper genom Skäne, der den omgifves af sådane
trakter, att den kommer att fä full sysselsättning med resande och
varu-transporter. Hr Bildt har sagt att det i militäriskt hänseende vore
af synnerlig vigt alt få den vestra banan framför den södra, emedan
den skulle gifva tillfälle alt hastigt samla flere regementen lill vestia
kusten, än som kunde på den andra banan samlas (ill Skåne. Vid
den jemförelse, hau då anställde, emellan de båda banorna i detta
fall, uptog han icke eli regemente, vid hvilket jag tjenl i 28 år,
Calmar reg:le, och jag får uplysa, att ehuru det heter Calmar
reg:te, så är del så spridt öfver de 3 Småländska länen, att största
delen af reg:tet är förlagdi inåt landet i Kronobergs och Jönköpings
län och samlas lättare vid Eksjö än vid Calmar. Dertill kommer
Smålands Husar-reg:le, som är till lika stor del förlagdt i Calmar,
Jönköpings och Kronobergs län. Når man lägger dessa reg:ler till
dem Hr Bildt upräknat, sä får man ett reg:te iner att samla ål
denna sidan, än på den vestra. I fråga derom alt fortsätta KöpingHults-banan,
så vill jag erinra derom, att det icke förhåller sig så,
som Hr Sandströmer behagat antyda, alt det anslag, som gafs ät
den banan vid förra Riksdagen, meddelades under ullalad afsigt att
den banan skulle utgöra en början lill jernväg emellan Stockholm
och Götheborg, ty uti R. St:s skrifvelse säges bestämdt, att afsigten
med denna bana endast är att förena Mälaren och Wenern och
sålunda få en lättad kommunikation emellan Östersjön och Götheborg.
Ingalunda antyddes det att detta 'var en början till jernbanan
emellan Stockholm och Götheborg. Jag vill icke dermed hafva
sagt, att det icke vore nyttigt och väl om i en framtid en jernbana
i den sträckningen komme att anläggas, men då den jernbanan
skulle komma att gå vid sidan af kanalen, så lärer i och för varutransport
den jernbanan icke vara så af behofvet påkallad som den,
hvilken skulle läggas i en ort, der inga vatteukommunikationer finnas.
I afseende på de proposrr, som jag för min del går all begära.
så instämmer jag, såsom jag förut antydl, i anhållan om bifall
till 7:de punkten, lika med Hr Bildt, men anhåller om återremiss
af den 6:te punkten, i den mening, att Ulsk. skall föreslå R. St.,
att 5,000,000 R:dr b:ko må ställas till K. M:s disposition, för alt
dermed börja jernvägsarbete!!, oell instämmer med Frih. Sprengtporten
rör:de sättet att använda dessa. Jag tror nemi., att man
kan skadeslöst börja arbetet i Skåne, utan att hafva derföre ovilkorligen
beslutat fortsättningen af en sådan bana, ty äfven om en
sådan bana skulle stanna i Skåne, tror jag, på sätt jag förut atilydt,
alt den kommer att bära sig sjelf. Jag tror äfven, att den
andra banan bör börjas vid Götheborg och fortsättas till den punkt
256
Den 23 September e. m.
i Westergöthland, sorn K. M. finner lämplig att bestämma såsom
den, hvarifrån en hana bör gå till Jönköping, och en annan till
Stockholm genom Westergöthland. Jag skulle yisserligen hafva trott
för min del, att den Skånska jernbanan företrädesvis bort byggas
framför den andra, men jag har ingenting emot, alt begge banorna
på en gång företagas, och tror det vara skäl i att icke på en, ulan
på Ivänne punkter samla en så stor arbetsstyrka, sorn det ifrågavar:de
stora anslaget förutsätter.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Hr Bildt har an
märkt,
att jag icke framställt något skål för Malmö-Jönköpings-banaUs
företräde framför den emellan Götheborg och Stockholm. Detta kommer
sig deraf, alt jag icke har lemnat den förstnämnda hanan något företräde.
Jag har endast begärt, att båda dessa banor måtte anses
fört jenia af ett jemförligt afseende.
Gr. Posse bar yttrat, alt han icke föreställt sig, att jag skulle
kunna framställa ett så obilligt förslag till fördelning af det anslag,
jag förordat emellan dessa båda banor. Jag finner detta Gr:ns yttrande
serdeles vänskapligt, aldrahelst som jag tror, att det sall,
hvarmed det blifvit beledsagadl, mycket lätt uplöser sig i vallen,
så snart Gr:n blir bekant med de skäl, pä grund hvaraf jag föreslagit
denna fördelning. Jag har grundat denna fördelning på ett
af Hr Bildt anfördi yttrande, alt det endast är utgångspunkten som
man skall betrakta, men jag har gått längre än han, ty jag anser
alt denna banas icke blott utgångspunkt, utan äfven riglning är för
alla tider bestämda till den punkt i Westergöthland, der den kan
komma att sammanbindas med en bana lill Stockholm eller en bana
till Jönköping; men som förhållandet är, att banan ifrån denna
punkt till Götheborg skulle blifva omkring 7 mil lång och kunde
fullbordas till nästa Riksdag, då deremot den andra banan ifrån
Malmö till Jönköping, hvilken, såsom jag tror, är lika oumbärlig,
åtminstone i framtiden, lärer vara omkring 28 mil lång, så har
jag trott alt del icke skulle innefatta en obillighet att föreslå att
lemna tre milhr lill den banan, som är fyra gånger så lång, och
två mill:r lill den andra. För öfrigt fäster jag icke någon vigt vid
dessa siffror. Hvad jag anser vara af vigt är, att början sker i riktig
ända och all banorna framdragas, ulan att man äfventyrar att
några misstag ske uti den rigtning, som de erhålla, men om den
ena banan får 3,000,000 och den andra 2,000,000, anser jag af
ingen vigt. Jag skall alltför gerna instämma i deras åsigt, som yttrat,
att det mätte öfverlemnas till K. M. att sjelf göra denna fördelning,
men jag har befarat och tror att del kommer att inträffa,
alt äfven Styrelsen får samma strid om quatstio an, och detta anser
jag icke vara ett sätt alt närma, ulan tvertom att aflägsna oss ifrån
dessa vigtiga företag. Det är icke på stridernas väg, som jag önskar,
Mine Hrr, och hoppas all ett mål skall kunna vinnas, utan
det är genom ömsesidig billighet på alla sidor som jag tror, att vi
kunna komma framåt i denna fråga, hvilket) är en lifsfråga för
hela landet.
Man
Den 23 September e. m.
257
Man har sagt, att det är ett oriktigt system jag föreslagit, då
jag förordat, att man borde antaga ett sådant system för jernvägarne,
hvarigenom man afsåg de förut befintliga kommunikationslinierna af
våra sjöar och kanaler och att sammanbinda dem sinsemellan.
Gr. Posse har sagt, att detta bör bestämmas af den utrikes
handeln. Det är denna handel, sorn utgör det våsendlligaste för
ett lands välstånd; men hvarpå grundar sig då den utrikes handeln?
Det är på export. Hvarpå grundar sig export? På produktion, och
produktionen synes väl vara beroende af förbättrade kommunikationer.
Om således dessa icke i landet upstå, så ökas icke heller den utrikes
handeln. Jag har derfäre trott, alt om man också icke så
hastigt kunde komma till ett mål, det vore väl om man åtminstone
sökte närma sig lill detta mål. Afven ur en annan synpunkt kan
man betrakta frågan, nemi. den militäriska, och äfven ur denna
synpunkt mäste jernvägar vara af mycken vigt i vårt land. Om vi
kasta t. ex. en blick på den förändring, som strategi och praktik på
den sednare liden undergått derigenom, att propeller och ångmachiner
blifvit aubragia på krigsfartyg, är det då icke af vigt, om vi
taga i betraktande luiru långt vi sjelfva hunnit i fråga om att värja
våra kuster emot anfall, är det icke då af vigt att inom några
få dagar kunna sammandraga största delen af Svenska armén med
alla sina krigsförnödenheter på hvilken punkt som helst, och detta
utan på långt när så stora upoffringar för landet, att kunna samla
,uthvilade trupper i st. f. dem, som äro uttröttade af långa marcher?
Detta ändamål vinnes då med ringa upoffring, sedan vi skaffat oss
en lätt förbindelse emellan våra norra och södra provinser. Anda
från Jemtlands gräns ned till Skåne kunde en sådan sammandragning
af trupper verkställas med några få dagsmarcher. Ar det
icke då af vigt, alt vi fästa vår upmärksamhet pä detta förhållande?
Gr. Lagerbjelke har yttrat, att vi icke kunna företaga jernvägar
hastigare än vår kapitalslyrka medgifver. Jag merigifver det,
och jag har yrkat på varsamhet och att vi må taga långsamma men
säkra steg; men månne icke en jernväg, som är dragen 4, 5, 6
eller 7 mil in i landet, då den har sin utgångspunkt på Skåne,
redan är af vigt. För öfrigt får jag säga, att skillnaden icke synes
mig större, än att, om Sverige har tillfälle att nplåna 15 milhr för
vägen emellan Slockholm och Götheborg, så kan det äfven uplåna
25 mihr för att fullkomna systemet. Skillnaden synes mig icke här
vara sä stor, men gagneligt är det, att, genom dessa arbetens företagande,
sprida arbetsförljenslen på flere punkter på en gång.
Ingen har vederlagt den anmärkn., sora jag och Frih. Raab
framställt, nemi. att Götheborgs-linien har en ofullkomlighet, nemi.
den, att den löper paralelt med vattendragen. Då man i andra
länder börjat anlägga jernvägar, har man icke tillvägagått på det
sättet. Man började icke i Tyskland med att läg£a jernvägen längst
Donau, som är sjelfva pulsådern af delta lands valtenkommunikationer.
Det finnes ingen väg paralelt med denna flod. De jernvägar,
som man anlagt i sednare tider, t. ex. från Berlin lill Hamburg,
långs efter Rhenflodeu, gå genom och emellan ytterst folkrikat
12 H. 17
—
258
Den 23 September e. m.
släder, men de hafva icke tillkommit först, utan de vägar, som afskära
floderna, äro de som först blifvit anlagda. För öfrigt, mine Hrr!
finner jag det vara fullkomligt ändamålslöst alt här vidlyftigt orda
om dessa saker. Diskussionerna lära troligen blifva så vidlyftiga inom
alla Stånd, att SlatsUtsk. icke får tid alt laga kännedom om deras
innehåll vid handläggning af ålerremisserna, men det är de inom
Ståndet yttrade opinionerna, vid öfverläggningcn här, som kunna
bestämma frågans afgörande på detta rum, och del är af sådan anledning,
som jag ber B. o. Ad. om öfverseende, om jag uptagit några
ögonblick af dess tid.
Gr. von Rosen, Ado-lf Eugéne: Här har i dag blifvit
mycket taladt i denna fråga och nästan samma ordalag uprepade,
hvilka vid föregående riksdag varit behandlade, äfvensom vid denna,
då den K. propos. i ämnet här föredrogs. Då jag verkligen hade
önskat och hoppats att icke detta förhållande hade inträffat, så hade
jag också alldeles icke beredt mig på tala i ämnet, men då emedlertid
så många satser af flere värde talare här blifvit framställda,
hvilka jag tror vara alldeles origtiga och som stå i fullkomlig strid
med rätta förhållandet, sådant som jag upfaltat detsamma, så må
det icke heller förmenas mig att yttra mig i frågan. Oaktadt Frih.
Sprengtporten yttrat, alt så mycket vore taladt i frågan, att SlatsUtsk.
icke skulle kunna laga kännedom derom och således del
gamla ordspråket skulle göra sig gällande, att den som kommer
först till qvarn, han får först mala, till följd hvaraf våra yttranden,
såsom sednast afgifna, kunde blifva lemnade utan afseende, men
jag likväl icke kunnat medge, att här yttra den åsigten, att när
det är fråga om alt anlägga en nationel och icke en lokal jernväg,
så får man lof att se den från den större vidden eller den
fullkomligt nationella: då får man ursäkta mig om jag tror, alt
den som bäst kan bedöma den saken, det är den, som är fullkomligt
nationel och opartisk, och det är Regeringen. Jag får säga att
jag håller mig till K. M:s Nåd. Propos. i afseende på jernvägens
riktning, och märkligt är, att under föregå:de riksdagar hafva högst
få röster någonsin yttrat sig uti en annan mening, ån alt denna
riktning vore den rätta. Jag måste vid delta tillfälle gendrifva
hvad som är sagdt, alt det icke vore fråga om att Köping-Hultsvägen
utgjorde cn del af den utaf K. M:t befallda jernvägen emellan
Stockholm och Götheborg. Tvertom var det alltid sagdt, att
Köping-Hults-vägen var en del af den utaf K. M:t anbefallda jernvägen
emellan Stockholm och Götheborg, men den framstod likväl
med det egna förhållande med sig, att den utgjorde ett belt för sig
sjelf, hvarigenom den undanröjde den betänklighet, som så många
byste emot ett jernvägsföretag, nemligen alt man skulle vara nödsakad
att fortsätta dermed, sedan män en -gång börjat. Och hade
detta icke varit förhållandet, så är del osäkert om jag 1848 hade
fått understöd af de Hrr, som da voro så goda och skänkte mig
sin hjelp, ty det var då just ett af de argumenten, som talade starkast
för mig. Jag kan således icke annat än finna, att Köpingflult-vägen
har en mycket stor fördel, både deruti, alt den utgör
Den 23 September e. m.
259
en del af det stora nätet, som skall genomgå Sverige, och äfven
att man kan motse, alt den blir ett helt, som bär sig sjelf. Jag
måsie beklaga nu, såsom jag gjorde häromdagen, när fråga var om
fondsystemet, alt icke SlatsUtsk. har fästat något afseende vid min
motion, då denna motion just innebar i sig det, att förena alla
partiers intresse, ty der' var icke blott fråga om alt göra vägen
emellan Götheborg och Slockholm, utan att göra den emellan Skåne
och Stockholm. Alla hade således fått sina intressen bevakade och
den hade sådan form, att det icke var nödvändigt att skuldsätta
Staten, och man hade icke behöft anlita fondsystemet, ulan man hade
kunnat bevara det till en framtid. Den hade äfven haft en
annan fördel, som Hr Gripenstedt ganska rikligt utvecklat, nemi. att
den hindrat oss ifrån att blifva isolerade. Hr Gripenstedt utvecklade
sin tanka i detta fall rätt vackert, dä han säde, att en menniska
är snart sagt ingenting, då hon isolerar sig. Äfvenså är det
med Stater, så snart man tager Stater såsom individer. Jag kan
icke annat finna, än att för en commercieil Stat skall det vara af
aldra högsta intresse att man kan inväfva andra Staters intresse
med sitt. Då liander det icke att man blir isolerad, såsom 1808
och’ 1809, då vi lemnades åt vårt öde. Jag tror att mitt project
var ganska riktigt, och jag är Qfverlygad, alt det skall gå nu på
samma sätt,'som för 26 år sedan, då jag fick lida ganska mycken
smädlek, när jag förespådde att den dag skulle komma, då kanonsluparne,
försedda hvar och en med sin ångmachin och sin bombkanon,
skulle värja våra kuster. Att jag icke haft orätt deri, tror
jag observerats i år, och i framtiden ännu mera skall visa sig. Jag
delar icke med Gr. Posse den åsiglen, att det är nödvändigt att
hafva jernvägar för den utrikes handeln. Tvertom tror jag, att
jernvägarne, liksom alla kommunikations-anstalter, äro ännu mycket
vigtigare för rörelsen, man och man emellan, om de äro spridda i
landet, men det är då säkert, att om det är fråga om en rigtig
stambana, så blir denna stambana långt mera vigtig, om den sammanbinder
merkantila punkter. Nu är olyckligtvis förhållandet i
Sverige, alt vi icke här hafva mer än två merkantila punkter, och
det är en sanning, att i utländska geografier, naturligtvis af det
sämre slaget, säges att Sverige icke har mer än två städer, Slockholm
och Götheborg. Dessutom känna vi allt för val, att all rörelse
i verlden nu går vesterm. Äfven skulle det synas mig naturligare
att draga de stora kommunikalions-linierna åt den sidan, som förenar
oss med de fria folken, hvilka hafva antagit ett friare handelssystem,
än alt draga dem åt den sidan, der vi mola ett prohibitivsystem,
sådant som det Tyska handels-systemet. Men äfven i militäriskt
hänseende påstår jag, att den vestra banan är den rätta.
Ingen af de föregå:de talarne i dag, som yttrat sig i den militära
delén af förhållandet, har ihågkommit Norrige i deras beräkningar.
Jag tror,nit det är af en oändligt mycket större vigt för oss att stå
i en så nära och direkt förening sorn möjligt med Norrige, än med
en enda af våra provinser i Sverige. Det är påtagligen sannt, att
om det också inträffade, att vi blefve anfallna på södra sidan, så
17*
260
Den 23 September e. m.
skulle vi lättare kunna draga trupper ifrån .Norrige och ifrån våra
vestra provinser hit till Stockholm, än vi kunna draga dem ifrån
södra delen af Sverige.
Hvad åter angår den Skånska banan, så får jag säga alt jag
visserligen ganska ifrigt önskar att jernbanan äfven skall komma
att gå genom Skåne, och jag hoppas H:ne göra mig den rättvisan
att jag i den plan, som jag utkastade i våras, äfven hade uptagit
Skåne, och om jag icke missminner mig, så förband! jag mig, i
mina kommitlenters namn, att banan till Skåne skulle vara färdig
inom 5 år, och den lill Götheborg inom 4 år. Jag tror således att
jag icke kan sägas icke ifra derför, men då man talar om att anlägga
en jernbana till Skåne, så må man förlåta mig om jag säger
alt den är en helt och hållet provinciell bana för Sverige, derföre
att Skåne är en af Sveriges rikaste provinser, men ingalunda är
det en nationel bana. Det stora distrikt, som skiljer Skåne ifrån
Wettern, nemi. Småland, har helt andra mercanlila intressen än
Skåne, och utloppet för dessa intressen är alldeles icke Skåne, utan
Halmstad, eller Nissa-å-dalen, och Westervik (och de som vilja taga
kännedom om förhållandet, skola finna min åsigt i delta afseende
riktig). Hvarföre? Jo emellan på de vägarne kunna Smålands-skoggrne
finna afsättning. Derföre påstår jag att det är piindre i
Smålands intresse att banan lägges till Skåne, än att banan lägges
till Halmstad. Den banan har i alla fall den stora fördelen, alt
den undgår Sundska tullen och kommer direkt till Westerhaget.
Man har här yttrat mycken afvoghet emot Köping-Hulls-banan.
Jag kan icke se någon orsak dertill. Om än den banan för närvartde
befinner sig i ett ekonomiskt betryck, så kan jag bevisa, att detta
betryck endast och allenast kommer derifrån att mån redan från
första utgångspunkten gjorde sig till snart sagdt en skyldighet til!
alt så mycket man kunde hindra den banans utveckling, Och omgjordade
den med så mycket former, alt vi icke fingo börja banan
det första året. Hade vi fått börja första året, i st. f. att vi först
del andra äret fingo begynna, så hade allt gått vida bättre. Hine
måste nemi. medgifva, alt då man börjar den 28 Decernb., så måste
man räkna ifrån ett påföljande år. Hade vi fått börja i Septemb.,
då vi ville"börja, så hade Köping-Hnlt-banan nu varit färdig, ulan
något det minsta ekonomiska betryck. Detta betryck hoppas jag
emellertid är öfvergående, och jag kan icke finna annat än alt Köping-Hults-banan
har gjort sig förtjent af de H:rs välvilja, hvilka nu
så mycket ifra för att Staten skall på egen räkning bygga jernvägarna;
ty det är Köping-Hulls-banan, som gifvil Kronans Ingenieurer
den lilla erfarenhet de hafva om jemvägsbyggnader, och då de utan
tvifvel till stor del måste blifva ledare vid arbetet, så hafva vi
verkligen vid Köping-Hnlts-banan till stor del upfoslrat de blifvande
utförarne af verket. Jag kan icke heller finna annat, än att det är
hardt att, då man sträfvat för den saken, såsom jag i öfver 10 år,
och det under sådana förhållanden alt, då jag först uplrädde på
detta rum, så fanns ingen menniska djerf nog att påstå att det var
Staten, som skulle öfvertaga banorna, utan att hvar och en tverlom
sköt banorna ifrån sig och det ansågs högst fördelaktigt för Staten,
Den 23 September e. 111
261
om jag kunde från annat häll åstadkomma de fonder, som erfordrades,
det är hårt, säger jag, vid sådant förhållande, att de, som då
kuapt vågade nämna saken och ännu mindre vågade taga tömmarne
och köra sjelfve, nu anse sig hafva gjort orätt i alt ens låta mig
vara med om saken. I afseeude på hvad Hr Gripenstedt yttrat,
att han vid sista riksdagen nekade gifva sin röst lill företaget derföre,
att han ville att vi sjelfve skulle hafva banorna, så får jag säga
att det är en sak, som jag icke förslår. Om enskilta bolag hafva
banorna örn händer, så fruktar man för det insteg, utlänningen skulle
få genom att lemna pengar till företaget; men om vi nu besluta
alt'för jernvägarne utgifva 20,000,000 R:dr i statsobligationer, huru
kunna vi då veta hvem som blir egare af banorna? Om dessa
obligationer duga till något, så komma de i alla fall att vandra till
Londons börs. Det är likväl mycken skillnad emellan att bygga en
jernväg, som eges af ett bolag, och en jernväg, som eges af Staten.
En jernväg, som eges af ett bolag, står alldeles icke i den kalhegori
till utlänningen, som den, som bygges för ett statslån, garanteradl
af Slaten. Man har här så ofta talat om den Grekiska förvecklingen,
och velat jemföra den med hvad som kunde inträffa med
Köping-Hults-banan. Det Grekiska lånet var garanteradt af Staten,
och Staten mäste således öfvertaga detsamma; men hade icke det
Grekiska lånet varit garanteradt af Staten, så hade icke heller något
enda Engelskt eller Franskt fartyg någonsin kommit på Grekiska kusten
för den sakens skuld.
Man har sagt att Skåne borde få jernvägar par preferens, derföre
att det har så dåliga vägar. Ja Skånska vägarne hafva snart
sagdt blifvit ett ordspråk för sin dålighet; men hvems skuld är det?
Jo det är Skåningarnes egen skuld, ty vi, sorn farit på de Tyska
vägarne, må komma ihåg alt de Tyska vägarne voro fordom långt
sämre än de Skånska. Nu deremot i sednare tider, innan jernvägarne
anlades i Tyskland, såg man der öfverallt vackra sandade
chauséer. I öfrigt har jag för min del icke kunnat göra någon
åtskillnad emellan Westgötha-vägarne, den årstid de äro bottenlösa,
och de Skånska vägarue, då de äro bottenlösa. Jag har sulit fast
på båda vägarne, så alt man fått draga upp vagnen med oxar.
Men hvaraf kommer det då att dessa vägar äro så dåliga? Jo det
kommer sig deraf, alt man ieke vill hafva goda vägar. Hvarifrån
väggruset skall tagas, angår mig icke nu, ty det hörer icke till den
fråga, hvarom vi nu öfverlägga, men del vet jag, att goda vägar
kunna anläggas lika väl i Skåne som på andra ställen.
Frih. Raab har sagt, att det vore fara värdt, att om man an
vände Fem millioner R:dr B:ko på ett och samma ställe, så skulle
man åstadkomma allt för höga priser. Jag mäste säga att detta är
just en sak, som har ganska mycket utgjort min farhåga; men de
få gånger, som vi haft stor arbetsstyrka här samlad, har jag alltid
hållit emot alt arbetslöuerna skulle drifvas upp, ty det är klart, att
man dermed kan göra mycket ondi i ett land, men jag tror att
vid detta tillfälle är icke något sådant att befara. Herrarne torde
äfven påminna sig att ett år det var samladt 6 å 7 tusen man vid
Götha kanal, och jag tror icke att det gjorde någon synnerlig steg_
262
ben 23 September e, m.
ring i priserna och arbetslönerna. Jag anhåller Ufven att få upgöra
en kalkyl öfver huruvida något sådant kan vara att befara. Vi skola
på tre är depensera 5,000,000 R:dr B:ko. Häraf måste jag anlaga
att minst hälften åtgår lill anskaffande af nödig materiel för arbetets drifvande.
Då blir det icke mer än omkring Alla hundra tusen R:dr
B:ko att årligen depensera på personalen. Antaga vi nu 200 arbetsdagar,
hvilket bestämdt är för litet, men som jag dock vill för
säkerhets skuld antaga, så blir den summa, som återstår att användas
på personalen, icke mer än 4,000 R:dr B:ko, hvilket belopp väl
icke i betydligare mån kan verka till updrifvande af arbetslönerna.
Della kan så mycket mindre inträffa, i så måtto, all kostnaden för
skenor och annan materiel, som behöfves, öfverstiger ganska mycket
den summa, som åtgår för personalen.
Jag skulle visserligen önska alt det vore möjligt att bygga på
två ställen, men jag tror icke att det vore klokt och icke heller
anser jag det låta sig göra förr än möjligen efter nästa riksdag, ty
förhållandet är det, att' vi hafva en så ringa personal i Sverige, som
känner til! jernvägsbyggnader, så att jag tror icke att vi med denna
personal skulle kunna begynna på flere punkter. Det är i öfrigt en
mängd förberedande arbeten, som icke tagas i betraktande, men
hvilka dock äro alldeles nödvändiga, och vi hafva dessutom icke mer
än två år till nästa riksdag. Vi få således icke mer än ett arbetsår.
Vi kunna således icke, det jag tror, hinna att inöfva en tillräcklig
arbetspersonal. ^Med anledning af allt detta, så lager jag mig friheten
anmärka, att man icke får vänta med obligationers ulslällande
tills man börjar med arbetel, ty penningar behöfvas långt förut, och
det genast, nästan samma dag som K. M:t bestämmer att jernvägen
skall byggas. Man mäste använda icke obetydliga summor dels lill
utlösning af jord, dels lill formerande af en materiel, som är alldeles
nödvändig, innan man kan göra någonting. Detta har jag blott
velat säga bredvid protokollet.
Frih. Sprengtporten har sagt, att man icke i andra länder har
lagt jernvägar paralelt med floderna. I delta afseende får jag fästa
upmärksamheten derpå, att Rhenfloden har två jernvägar parallelt
löpande bredvid sig, och att äfven vid Donau jernvägen på ett par
ställen går parallell med floden. Således är det orätt alt upslälla
den satsen, att vägarne ipke skola löpa parallelt med floderna. Jernvägarne
hafva det med sig, att de bilda om trafiken helt och hållet,
allt efier som raan lägger jernvägen; det är ganska bestämdt. Här
i Sverige blir det ingalunda ett fel att jernvägen kommer att löpa
parallelt med de stora vattendragen, ty vägen kommer att skära
kanalen och således att bebuchera på kanalen. Inåt landet skulle
visserligen jernvägen löpa parallelt med vattendragen, men det är 5
mil till närmaste vattendrag, och del måtte väl icke göra någonting
till saken.
Jag har önskat att det kunde blifva möjligt för R, St. att ansia
särskilt kapital för södra banan. Att denna bana är nyttig, derom
är ingen fråga; alt hon är nationel i så fall, att hela nationen drager
nytta deraf, är säkert; men att denna bana icke bör vara den
första som bygges, det tror jag mig hafva klarligen bevisat. Öfver
-
Den 23 September e. m.
263
allt der jag NgStt fram, så har man sagt mig: ”meu hvarföre kom
icke herro att börja jernvägen hos oss, här skalle den hära sig.” Så
har man sagt mig i Skåne, emellan Westerås och Fahlun o. s. v.,
med ett ord öfverallt, utom der jag ville börja den, nemi. i Upsala.
När jag kom till Upsala år 1845, så hade Baron von Kramer godheten
alt båda tillsammans en mängd possessionaten och personer
deromkring. Alla önskade visserligen denna kommunikation, men
icke kunde de begripa, hvarföre den skulle börjas ifrån Upsala, så att
Frih. von Kramer och jag voro ense om denna åsigt; men intresset
för jernvägarne har så småningom utvecklat sig, och hvar och
en anser no, alt den punkt der han bor är den rälta för denna
kommunikations börjande, hvilket härrör deraf, att han känner förhållandet
i sin provins och huru mycket han lider hvarje gång han
i bottenlösa vägar skall skicka ett bud till staden. Olika är det
med personer, som stå på en sådan ståndpunkt, och Regeringens
Ledamöter, som stå på en högre ståndpunkt; men man må förlåta
mig, om jag tror, att jag ser frågan precist nr samma synpunkt som
Regeringen d. v. s. opartiskt, ty jag har icke några sympatier mera
med det ena landskapet än det andra; mina sympatier ligga i Sverige.
Man har Visserligen på sednare tider nästan glömt hvad jag sagt
på delta runi, men det är detsamma, sanningen blifver beståndande
och den dör icke med mig heller.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Hr von Troi! har, såsom skäl
för den Skånska jernvägen, framdragit den stora trafiken af spanmål
och säger alt flera tusen tunnor spanmål blifvit utskeppade från
Skånska hamnar under innevarande år. Jag får göra Hr von Troil
upmärksam på ett förhållande, sora han ganska väl känner, nemi.
att större delen af denna spanmål, sorn exporteras från de Skånska
hamnarna, produceras aldra högst 3 mil ifrån städerna Malmö, Ystad
och Landskrona, och att denna utförsel således föga eller intet skulle
komma att begagna sig af den 28 mil långa jernvägen emellan
Jönköping och Malmö. Hvad de Skånska vägarne beträffar, får jag
uplysa, att vägen emellan Malmö och Ystad är den bästa vägen
i Skåne och alldeles icke så dålig, som vägarne der i allmänhet äro.
När nu vägen emellan Malmö och Lund, såsom man vet, har blifvit
roakadamiserad, så äro de Skånska vägarne, så vidt det afser tillförseln
till sjöstäderna, icke så dåliga som inuti landet.
Vidare har Hr von Troil sagt, att Köping-Huits-vägeu troligen
icke skall fortsättas, och följaktligen borde man vid blifvande jernvägsanläggningar
alldeles icke fästa afseende på denna bana. Vid
slutet af sitt yttrande säger deremot Hr von Troil, att de öfriga
provinserna hafva ju Köping-Hults-vägeu och de kunna ju pa
den forsla sina produkter. Jag finnér icke något sammanhang i
denna bevisning, då man i ett afseende betraktar Köping-Bults-vägen
såsom den funnes och i ett annat afseende såsom den icke funnes.
Men efter sorn jag är inne på Köping-Hults-banan, sa far jag säga
att det förefaller mig, efter all hvad jag här och idkeligen fått höra,
att det har mycken likhet med den gamla historien om presten, sora
talade om den onde och detta onda väsendes alla onda gerningar,
264
Den 23 September e. m.
och då han slutade, så yttrade en af hans åhörare, ali ”nog har hin
onde gjort mycket ondt, men så vela också presterue all tala om
del.” Det förefaller mig all om de som, så mycket bemödat
sig att nedsätta dessa jernvägar, auväudl sina bemödanden i motsalt
riktning, så skulle saken måhända haft andra aktier.
Frih. Cederström har liknat mitt förslag, alt dela summan, vid
Konung Salomos åtgärd, då han ville dela barnet. Jag får säga
att jag icke kan finna mycken likhet emellan Konung Salomo och
R. St., men om man ändlligen skall begagna liknelser, så må det
tillåtas mig, att likna R. Si. vid Konung Alexander den Store, hvilken
högg af den Gordiska knuten.
Frih. Sprengtporten har sagt, att det icke kunde vara riktigt
att lägga en jernväg parallell med vattendrag. Jag frågar då om
icke den Skånska vägen skulle komma alt gå parallell med både
Östersjön och Nordsjön, och om icke den skulle gå vida mera parallelt
med dessa vattendrag, än den andra banan med Götha Kanal.
Vidare har Frih. Sprengtporten sagt att den Skånska jernvägen
i militäriskt hänseende skulle vara af så mycken vigt, jemförelsevis
med den andra banan. Det förvånar mig verkligen, alt de, som intressera
sig för den Skånska jernbanan, röra på den strängen. Jag
hemställer hvilkendera jernvägen, som skall anses vigtigare i militäriskt
hänseende, antingen den, som skulle kunna sammanföra trupper
från hela landet, med undantag endast af Skåne och Småland,
till vår vigtigaste militära punkt, Carlsborg, eller den, som blott kunde
föra trupper ifrån två provinser; den väg, som sätter oss i förbindelse
med de magter, som äro våra naturliga bundsförvandter, eller den,
som sätter oss i förbindelsen med de magter, som icke äro det.
Icke blott på dessa, men äfven på många andra grunder anser jag
Slockholm-Götheborgs-banan i militäriskt hänseende ligga öfver den
andra, och della är så solklart, att jag icke ansett detsamma böra
bevisas. Jag skulle icke hafva uptagit detta skäl, om icke de, sorn
förfäkta den andra sidan, hade sjelfve stött derpå,
Vidare säger Frih. Sprengtporten alt han skulle förvandla
milt salt, såsom han behagade kalla det, till vatten. Måhända
lyckades det Frihm att förvandla det till vatten, men för
mig blef det icke något klart vatten, ty jag kan icke se någon orsak
hvarföre den ena vägen skulle gå ifrån Malmö ända till Jönköping,
men den andra anses slutad vid någon punkt i Westergöthland.
Om det skall blifva någon större nytta för landet att få
en jernväg ifrån Götheborg, så måste den väl åtminstone utdragas
till någon punkt vid Mälaren, och då blir det 24 mil, då det är
28 mil ifrån Malmö till Jönköping.
Frih. Raab har fört in frågan på det tragiska elementet och
sagt alt det vore någonting nprörande att komma ifrån andra länder
till Skåne och se de förfärliga vägarne, det vore någonting
hiskligt deruti, och att man borde göra utlänningen det nöjet att
komma på jernvägar, när han kommer i vårt land. Jag bekänner
att de moliver, som leda mig, icke äro att förskaffa utlandet ett
nöje, utan fäderneslandet en nytta.
Den 23 September e. m.
265
Vidare har Frih. Raab sagt att den Skånska jernvägeu skulle
bära sig sjelf. Han har försäkrat det, men rfågra bevis derför har
han icke framdragit, utan blott förmodat att R. o. Ad. skulle tro
på hans försäkran. Jag får i det afseende!, såsom svar på hans
försäkran, begagna mig af eli gammalt kändt uttryck ”hur vet
han del”?
Hr Bildt har först på ett mycket förtjenstfullt sätt framställt
Götheborgs-vägens företräde framför den Skånska vägen. Efter detta
föredrag slutar han med yrkande af bifall lill 7:de punkten, och
ett par talare hafva förenat sig deruti. Då uu 7:de punkten syftar
tilL alt klippa af vägen tili Götheborg, så förefaller mig detta stöta
på det gamla ordspråket: ”Du har rätt, du skall hänga.” Jag tror,
att om man vill hafva vägen till Götheborg, så bör man antingen
återremittera eller afslå den 7:de punkten, såsom Hr Gripenstedt
yrkat.
Jag vill icke vidare uppehålla R. o. Ad:s lid, ulan fortsätter
mitt yrkande om återremiss af hägge punkterna.
Hr Mont gom me rie, Rob. Nils Germund: En talare,
Hr von Troil, har beklagat förhållande!; med Köping-Hults-vägen
och befarat att den jernbanan icke skulle komma till stånd. Jag vill
antaga denna möjlighet för sannolik, men i sådant fall linner jag
deruti ett af de starkaste skål, som skulle tala för beholvet af förbättrade
kommunikationer emellan Götheborg och Stockholm. Derföre
tror jag, ali man icke på bättre sätt kan bevisa nödvändigheten
af en jernväg emellan Götheborg och Slockholm, än om man antager
att Köping-Hufts-vägen icke blir utförd. Inom StatsUlsk. har jag
tillhört de 15 Lelamöter, som tillstyrkt ett anslag af 5 millioner att
användas till anläggande af jernväg emellan Götheborg och Slockholm.
Jag bar ausett att sträckningen af vägen borde vara bestämd.
Skälen derför åro anförde af Hr Gripenstedt och Gr. Posse. Vägens
sträckning bör i min tanka blifva från Slockholm till Götheborg.
Skälen derför äro anförda af Gr. Posse och Hr Sandströmer.
Jag anser icke summan böra delas för anläggningar på två
håll, emedan den icke år större, än att hon till hela sitt belopp är
nödvändig för att med densamma på eli ställe kunna åstadkomma
ett resultat. Ett varmt intresse för jernvägarne kan i min tanka
icke åstadkommas genom framställande af några skäl, utan endast
derigenom att man får se resultaterna af de anläggningar, som göras,
och jag har äfven derföre trott det rättaste vara att hela summan
användes på ett håll.
På de skäl, jag nu anfört, anhåller jag om återremiss af dessa
tvenne punkter.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Beträffande de
många olika intressen, som i denna fråga vilja göra sig gällande, så
tror jag att de bäst bevisa att frågan, rörande jernvägars anläggande
i Sverige efter systém, fordrar en ganska grundlig undersökning.
Man har visserligen här hört skäl och motskäl för olika jernvägars
förträfflighet, men jag tror icke dessa skäl vara af den vigt, att de
bunna blifva till någon ledning vid frågans slutliga behandling.
266
Den 23 September e. n>.
Jag tror R. St. göra klokast om de, varnade af sednasle riksdags
tilldragelser i detta hänseende, låta grundliga, genom Regeringens
försorg verkställda undersökningar öfver jernvägslinierna i Sverige i
sin helhet och dessa Ii niers mer eller mindre vigt för det allmänna
föregå de definitiva besluten om medels anordnande för den ena
eller andra linien. Detta har äfven varit Regeringens åsigt om saken,
på sätt K. M:t äfven i sin Nådiga Propos. framställt. Jag tror
icke att pä detta ruin eller inom de öfriga Stånden magön ledamot
kan hafva nog kunskap och kännedom i denna vigtiga och mångsidiga
fråga, för att kunna på förhand,,utan förutgående lokalundersökningar
och af ingenieurer uprättade förslag, framställa för R. St.
ett jeruvägsförslag, som han påstår skall vara det fördelaktigaste för
hela landet, äfven om det kan vara det för den ort han representerar.
Jag anser derföre dessa frågor ovillkorligen böra hänskjnlas till Re
geringen,
innan de definitivt afgöras hos R. St. Vi hafva sett vid
Köping-IJulls-banan, att just derföre alt R. St. så hastigt fattade
sitt beslut, måste Regeringen vidtaga ganska vidsträckta och långsamma
undersökningar, förordna särskilt kommitté för densamma,
hvaraf resultatet blef alt jernvägens sträckning blef afvikande ifrån det
primitiva förslaget. Hvad sedermera beträffar utförandet, så tror
jag, alt det varit bättre och lyckligare för jernvägsfrågan på det hela,
om dermed upskjulits något, än att förfara såsom nu skett. Hvad
beträffar K. Mils Nåd. Propos. till nya vägar, så trör jag att det af
mig med några få ord nu sagda borde ådagalägga nödvändigheten
att dermed innehålla tills vidare eller åtminstone icke lemna några
omedelbara anslag dertill. För fortsättning deremot af den jernväg,
vi redan börjat, nemi. den Gölheborg-Stockholmska vägen, så, om
R. St. skulle anse sig hafva öfverskottsmedetati disponera fördelia
ändamål och R. St. icke vilja att jernvägs-anläggningarne i Riket
skola afstanna, tror jag, att R. St. borde, på sätt. K. M:t föreslagit,
villkorligen ställa medel till K. M:s dispos. till företagande af den
vestra stambanan. K. M:t har nemi. icke ovillkorligt begärt anslag,
utan K. M:t har begärt att, så vidt öfverskott upkomma på bränvinsskatten
efter de utbetalningar, som man afsett för andra rikets
utgifter, dessa öfverskott måtte ställas till K. Mits dispos. för
den ifrågavande jernvägs-liniens fortsättning emellan Slockholm och
Götheborg. Detta tror jag vara den klokaste formen för ett sådant
anslag för det nämnde, innan några verkliga undersökningar skett
rörande öfriga linier inom landet. På grund häraf instämmer jag
i Hr Gripenstedts yttrande i f. m:s plenum i denna fråga, och tror
i öfrigt det vara R. Sits pligt att, äfven för den händelse, att de
skulle bestämma sig för en högre summa, ett bestämdt anslag, som
här blifvit föreslaget till 5,000,000 R:dr Biko, anvisa denna penningesumma
på sätt K. M:t begärt till en bestämd jernvägs utförande,
dervid svårligen någon annan kan komma i fråga än den,
sorn K. Mit ansett i främsta rummet böra utföras och der undersökning
redan delvis blifvit verkställd, nemi. vägen från Götheborg
uppåt landet lill Orebrö-Hults-banan och sedan den vestra vägen
derifrån upp till Stockholm. Det går icke an att lemna denna
mellanbana, Örebro-Hult, åt sitt öde, ty den kommer att blifva utan
Den 23 September e m.
267
förbindelse, om den icke sammanbindes med banan emellan Slockholm
och Götheborg, och när ändock en förbindelse sihäll • tillvägabririgas
emellan dessa (venne städer pä Sveriges håda kaster, så
skulle jag tro det vara skäl att begagna en jernväg, som man väl
mäste antaga kommer i fullbordan och då utgör T3T af det hela.
På alla dessa skäl anhåller jag om ålerremiss af 6:te och 7:de
punkten, och att, när StalsUtsk. vid återremissen kommer att taga
denna fråga i öfvervägande, det då måtte lägga K. M:s Nåd. Propos.
i detta ämne till grund för sitt Betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Sedan jag på förmiddagen
hade ordet, har jag af de yttranden, som utaf någre talare blifvit
fällda, erfarit att min mening blifvit i vissa hänseenden af dem
missförstådd. Det är- med anleda, häraf, som jag tagit mig friheten
att ånyo begära ordet.
Den, som i detta hänseende flere gånger uprepal samma uttryck,
är Hr Bildt, Han har nemi. påstått, att jag skulle hafva
yrkat att den ifrågasatta jernvägen skulle fortsättas ifrån KöpingHult-jernvägens
ändpunkter till Götheborg eller Stockholm. Angående
den punkt, hvarifrån jernvägsarbete! borde börjas, har jag
emedlertid icke sagt eller velat säga något, nian endast i afseende
häruppå åberopat K. M:s Nåd. Propos., som föreslagit anläggning
af en stamlinie emellan Slockholm och Götheborg, utan alt yttra
hvilken del af denna jernväg, som skulle först företagas eller komma
i fråga i sista rummet. Jag har i detta fall endast yrkat bifall
lill K. M:s Nåd. Propos.
En annan talare lärer, efter hvad jag hört, upfattat mina ord
så, som om jag hade yttrat, alt det skulle ifrågasättas en skarfning
af den omnämnde Köping-Hult-jernvägen, och alt mill yttrande
skulle varit behöfligt såsom utgörande en förklaring öfver hvad
som i denna punkt vore Regeringens mening. Jag skulle icke hafva
den djerfhelen att vilja uplräda såsom tolkare af K. M:s mening,
derest densamma icke vore offentligen uttalad, men då ordalydelsen
finnes för en hvar att granska i K. M:s Nåd. Propos., så kan ett
uprepande af de ord, som deruti finnas, icke anses förmätet hvarken
af mig eller .af någon annan. Jag har erinrat emot StatsUtsk:s
recit i 7:de punkten, der det står: ”Beträffande den af K. M. i
Nåder föreslagna fortsättningen af jernvägen emellan Köping och
Hult” etc., att denna recit icke vore fullt trogen, emedan K. M.
icke har nyttjat ett sådant uttryck, utan i Proposm talas om anläggning
af en jernväg emellan Slockholm och Götheborg. Det kunde
ej härvid komma i fråga att göra något förslag i afseende på det
stycke af denna väg, som ligger emellan Köping och Hult, emedan
beslut derom redan förut var fatladt.
Sedan jag hade ordet, har fråga här blifvit väckt om en jernväg,
hvarom icke något förekommer i StatsUtsk:s nu föredragna
Betänk., nemi. om en jernväg emellan Malmö och Jönköping, och
dervid har mycket talats om hvilken som försenade företrädet, deuna
jernväg eller den s. k. vestra stambanan. Att den förstnämnde
jernvägen äfven ådragit sig Regeringens synnerliga upmärksambet
268
Den 23 September e. m.
finnes uttryckligen omtaladl i K. M:s Nåd. Propos., der, efter framställuingeö
om de serskiIta stamlinie-ynas sträckning, följande ord förekomma:
”Längden af de till anläggning ifrågasatta tvenne hufvudxaklign
stamlinierna, den ena från Slockholm till Götheborg,
med afdrag af den från Köping lill Hult, och den andra från Slockholm
lill Malmö, utgör” etc. Häraf synes således, att dessa två starnIrnier
ansetts såsom de vigtigaste, ehuru man funnit den böra först
företagas, hvarpå arbete redan vore nedlagdt, och hvilken på de
skäl, som äfven blifvit antydde, förklarades vara den, som borde
ega företrädet, och jag vågar säga det, äfven ur nationel synpunkt,
försenade detta, vindicerande härvid ät mig och dem, sora hysa
samma åsigt som jag, lika rätt, som Frih. Sprengtporten, har tillmätt
sig, all bedöma saken ur sådan synpunkt.
Vid bedömandet af en sådan fråga, som denna, bör man
noga akta sig för alt låta sig vilseledas af lokal-intressen. Jag erinrar
mig härvid en temligen bekant berättelse om hvad i brödrariket
sig tilldragit, då för flere år sedan derstädes var fråga om alt
flytta Riksbanken, och de flesta städer sannolikt gerna hade sett alt
densamma förflyttades lill detta. En representant ifrån en liten stad,
som heter Dröbak, begärde då slutligen ordet och framställde sin
önskan, alt Banken måtte derstädes få sitt såte, anförande såsom
skäl: ali ”det är en pen liten hy og der bor jeg.” Ur något vidsträcktare
synpunkt bör väl en sådan fråga som denna betraktas
och afgöras, och jag tror, alt för dess lyckliga lösning är det angeläget,
att de skäl, som å ena och andra sidan blifvit anförda, komma
under Statslltsk:s förnyade pröfning.
Att, såsom Hr Bildt föreslagit, bifalla den 7:de punkten skulle,
efter mitt förmenande, just vara att motarbeta det syfte, för hvilket
samme talare yttrat sig, nemi. anläggning af stambanan emellan
Stockholm och Götheborg. Jag tror således att delta yrkande måste
hvila på något misstag, och att detta missförstånd sannolikt blifvit
föranledi af de ordalag, StatsUlsk. bpgagnat, och hvilka icke fullkomligt
öfverensstämma med dem, som i den Kongl. Propos. äro
begagnade.
Beträffande hvad en talare yttrat derom, att jernvägen emellan
Stockholm och Götheborg skulle hafva en parallel sträckning med
vattendragen, så är vid föreg:de Riksdagar, då denna fråga diskuterats,
mycket derom ordadt, och en de! af de talare, som nu motsatt
sig jernvägs-anläggningen emellan Stockholm och Götheborg,
hafva då i yttranden, som finnas i R. o. Ad:s prot:r förvarade, med
välgrundade skäl undanröjt vigten af denna anmärkning. Att icke
Jönköping, ehuru det ligger midt i landet, är beröfvadt vattenkommunikation,
är af hvar och en kändt. Man kommer nemi. derifrån,
genom tillhjelpen af Götha kanal, ut till hafvet, så väl åt östra,
som åt vestra sidan. Jönköping har i detta afseende till och med
bestämdt företräde framför t. ex. Orebro, som endast har vattenkommunikation
åt den östra sidan. Alt Skåne icke eller saknar
vallenkommunikationer är klart för en hvar, som ser på kartan och
då ej kan undgå att finna denna provins vara omgifveu af vatten
på irenne sidor, och en betydlig del af den fjerde. Jag har icke
Den 23 September e. m.
269
yttrat detta, för alt på något salt förringa viglen af den ifrågasatta
Jernbanan emellan Malmö oell Jönköping. Jag erkänner dess vigt
foll komligt, men jag tror alt man misstager sig, då man påstår att
denna bana bör ega företräde framför den emellan Stockholm och
Götheborg. Om Staten hade tillfälle att låta bearbeta båda dessa
banor, vore det visserligen det aldra bästa, men jag betviflar att
tillgångarne medgifva det. För min del skall jag med glädje se
den tidpunkt, då så val det ena som del andra af dessa företag kan
komma till verkställighet.
Gr. von Rosen har sökt utveckla skälen dertill, att aibetel å
Köping-dults-jernvägen kommit ali fördröjas. Jag vill icke på detta
rum ingå i någon undersökning om dessa förhållanden. Del blir
icke, jag, som skall nedsätta Gr. von Rosens förtjenster om den vigtiga
jernvägsfrågan. De oförtrutna bemödanden, som han i detta
hänseende gjort, förtjena alltid att erkännas. Jag kan icke heller
dela den åsigt, som anser de vid förra Riksdagen fattade beslut vara
ett misstag; tvertom. Hvarken har någon skada derigenom hittills
tillskyndats det allmänna, ej heller är någon sådan att befara, ehvad
resultatet af den påbegynta anläggningen af jernvägen emellan Köping
och Hult må blifva. Om den erfarenhet icke vunnits, som
denna jernvägs-anläggning redan lemna!, skulle del enl. min tanka
hafva varit fåfängt, att med något hopp om framgång framkomma
med ett förslag i den riktning, som det, hvilket nu utgör föremål
för R. Sl:rs öfverläggning, Kommer åter jernvägen emellan Köping
och Hull alt af bolaget fullbordas, sä är derigenom en vinst beredd
åt samhället på så billiga vilkor, att jag tror man länge får vänta
på den tidpunkt, då något dylikt på enahada vilkor åt det allmänna
förvärfvas.
Tdl svar på de yttranden Gr. von Rosen fällt om det dröjsmål,
som inträffat med utfärdande af oktrojen för Köping-Hnlt-jernvägen,
får jag endast nämna, att denna oktroj icke kunde meddelas förrän
som skedde, emedan de föreskrifna vilkoren icke förr fullgjordes.
Jag vill icke längre uptaga R. o. Ad:s lid i delta ämne, ulan
förnyar endast min anhållan om återremiss på (ide och 7:de punkterna
i Betänk.
Gr. Sparre, Erik: I det väsendtligaste förekommen af fö
reg:de
talare, kan jag fatta mig ganska kort. Jag instämmer i de- i
ras åsigt, som anse anläggning af jernvägar i vårt land vara af stor
vigt. Jag anser dessa anläggningar icke böra upskjutas till en obestämd
framtid. Jag anser,, att de ytterligare undersökningar, hvarmed
man vill sysselsätta oss i ännu 3 år, endast onödigtvis förorsaka
upskof, hvarigenom den med anläggningen af dessa vägar afsedde,
utveckling af vår industri kommer att uppehållas. Jag yrkar
således återremiss af C:le punkten.
Hvad 7:de punkten beträffar, så har man redan erfarit hvad
vid sista Riksdagen förutsades, nemi. att behandlingen af jernvägsfrågan
skulle sälta de lokala intressena i harnesk mot hvarandra,
och aldrig har detta förhållande af lokal-intressenas framträdande
270
Den 23 September e. m.
blifvit så kori, raeu tillika så sannt uttryckt, som i den berättelse
Gr. Mörner nyss meddelat oss om en representant inom vårt granrike,
hvilken, då fråga upkom om utflyttning af banken, önskade
den förlagd lill ett visst ställe derföre, sade han, att han bodde der.
Dylika moliver hafva, fruktar jag, förauledt de många och utförligt
utvecklade skälen för anläggning af jernvägar i ena eller andra riglningen.
Ja! må de talare, hvilka yttrat sig i ämnet, förlåta mig
detta uttryck. Det är icke min mening, att åt dem utkasta en
handske, men jag tror, ali i dessa frågor på deras öfvertygelse inverkar,
åtminstone omedvetet, den opinion om deras ort de äga, och
alt således den lokala kännedomen ovilkorligen bestämmer deras omdöme
i fråga om jernvägarnes rigtning, utan att de dervid behörigen
öfverväga de skäl, sorn tala för en annan sträckning. I sanning,
någon annan förklaringsgrund finnes icke för mig, ronde bär
framställda yrkanden, alt jernvägen emellan Jönköping och Malmö
vore alt föredraga framför den redan påbörjade, om hvilken man
vid sista Riksdagen var ense, så ense, alt man icke tänkte på, att
vid jernvägsanläggningar i Sverige börja med någon annan. Vi
hafva, mine Hrr, att välja emellan 2:ne anläggningar, ty det är
egentligen dessa 2, sorn äro ifrågasatte. Den ene sammanbinder
Östersjön och Nordsjön. Den sammanbinder våra störste, eller rättare
sagdt, våra enda stora handelsstäder. Den har från urminnes
lider varit den stora pulsådern för rörelsen i Sverige. Naturen och
omständigheterna hafva gifvit rörelsen inom vårt land rigtning åt
vester, åt Götheborg. Behofvel af underlättad kommunikation i
denna rigtning här varit så strängt, alt när lanken på anläggning af
kanaler försl upstod inom vårt land, riglades den på Götha kanal
för alt sammanbinda Östersjön med Nordsjön. Personallrafiken delbar
i sednare tider så ökats, alt en diligence, oaktadt kanalfarten,
mäst inrättas och bår sig ganska bra. Denna är den ena banan.
Den andra är emellan Jönköping och Malmö. Finnes der för närvar:de
någon trafik? Hvad är det, som skall forsslas på denna väg?
Jag betviflar ej, alt Småland har stora skatter. Jag är derom öfvertygad,
men icke uthärda de någon jemförelse med dem, som
forslas och komma alt forslas den andra vägen. Och hvilken, på
antentika källor grundad kännedom hafva vi för det närvar:de för
att stadga vår öfvertygelse om behofvet af denna jernväg, eller hvad
kännedom hafva vi ens derom, att den af motionärerne, eller snarare
af några bland dem, (ty de äro icke ens sinsemellan derom
ense) föreslagne riktning är den rälla? Har icke Iverlom en talare,
Gr. von Rosen, hvars kännedom i ämnet en hvar af oss respekterar,
nyss sagt, att rörelsen från Småland har sin naturliga
rigtning utmed Nissa-dalen åt Halmstad, snarare än åt Malmö, hvarigenom
också Sundska tullen undvikes?
Men jag återkommer till jeraförelsen emellan de begge ifrågasatta
hufvudbanorna. Den ene af dessa har behofvet sjelft framkallat;
der finnes redan en af deligencer befaren väg, som löper
från vår hufvudstad genom Upland, Westmanland, Nerike, Westergöthland
och Bohuslän, provinser på en gång sädes- och jeroproducerande,
hvilkas alster skola ned lill Westerhaget. Kan väl den
Den 23 September e. m.
271
jemföras nied den våg, å hvilken, i motsatts till den förra, behofvet
icke skapat några koromunikations-anstaller, och hvilken, mig veterligen,
icke varit för den större rörelsen i dess egentliga bemärkelse
begagnad, Den rörelse, för hvilken denna väg skulle beräknas, är
ännu ali skapa, under det att den rörelse, för hvilken den andra
vägen skulle anläggas, redan finnes, och från lång lid tillbaka
funnits.
Jag skulle anse R. St. kunna hysa någon tvekan om alt uttala
sig för den ena eller andra vägen, såvida impulsen här vid lag
komme från R. St. sjelfve. Men härom är icke fråga, mine Hrr!
Den är, att gifva K. M. eli svar pä dess Propos., deri K. M. påpekat
vägen emellan Slockholm och Götheborg, och K. M. väntar
således med skäl ett bestämdt svar på denna framställning.
Man har sagt, att det skulle vara lämpligt, att anslå en summa
af 5,000,000 R:dr, med förtroende till Regeringen, att hon skall
använda den på det för landet förmånligaste sättet. Ja väl! om
icke Regeringen just i detta ämne till representationen framställt ett
förslag, är det. då representationen värdigt att undvikande återkasta
på Regeringen hela bördan af frågans lösning? Är det icke
mera värdigt och ärligt, att gifva ett verkligt svar, och huru bör
Regeringen betrakta ett sådant undvikande yttrande, som förslaget
innefattar? Ja, ännu mer, bära icke R. St. vid beviljandet af ett
anslag utaf 5,000,000 R:dr ingå i pröfning af nyttan utaf de ändamål,
hvartill de skola användas, serdeles då K. M. begärt anslag
för ett af honom upgifvet ändamål? eller böra de vid sådant förhållande,
utan att svara på K. M:s förslag, bevilja anslag för dylika
ändamål i allmänhet? Jag skulle gilla ett motsatt förfarande, om
fråga vore att bevilja medel till rikets försvar. Vi hafva nyligen
emotlagit en Kongl. Propos. om ett kreditiv på 2,500,000 R:dr. I
detta afseende hvarken kunna eller böra R. St. ingå i någon pröfning
af detaljerna i ändamålet för dessa medel, men i frågor af
beskaffenhet, som den förevartde, då det gäller en fördel för serskilda
delar af landet, finner jag det vara lämpligast, att R. St.
frambära till ilironen sina åsigter i ämnet, icke alt de krypa bakom
en allmän fras, öfverlemnande åt K. M. att i frågan bestämma, och
utan att meddela sina åsigter, hvilka K, M. måste antagas hafva önskat
vela.
Då man vid jemförelse af de 2 vägarne, den emellan Slockholm
och Götheborg och den emellan Jönköping och Malmö, förordat
den sednare, ehuru den ovedersägiigen kommer alt bära vida
mindre rörelse, så skulle man tro, alt den jemförelsevis är vida
mindre kostsam, men så är icke förhållandet. Vi hafva kostnadsförslag
upgjorde, dels i K. M:s Propos., dels i de reservationer,
som vid StatsUtskis på bordel hvilande Betänk, finnas bifogade, och
vi kunna således jemnföra kostnaden för anläggande af dessa båda
banor. En sådan jemförelse lemnar det resultat, alt banan emellan
Stockholm och Götheborg, med afdrag af Köping-Hulls-vägen, är
beräknad att kosta 13,333,000 R:dr, och banan emellan Jönköping
och Malmö 12,200,000 R:dr. Således endast 1,000,000 R:drs
272 Den 23 September e. m.
skillnad. Står denna skillnad i något förhållande lill den skillnad i trafiken,
som är att förutse på dessa båda vägar?
Frih. Raab har sagt, att hans öfvertygelse är, det en jernväg
i Skåne skall hära sig. Jag lyckönskar Frih:n i denna öfvertygelse.
Jag kan icke dela den. Jag har mångfaldiga gånger befarit de mest
besökta jernvägar, t. ex. i Belgien, hvarest rörelsen och folkmängden
är vida större än i Skåne och Småland tillsammans, och der
stora stråkvägen går fram från hela kontinenten till England och
tillika från hela norra Europa till Paris. Icke lärer en jernväg
emellan Jönköping och Malmö kunna jemföras med dessa jernvägar,
och de hafva likväl hittills icke gifvit högre ränta å kostnadssumman,
än 3 proc. Kunna vi då hoppas, att en jernväg i Skåne skall
lemna högre ränta. Jag fruktar att Frihms öfvertygelse i detta fall
är byggd på lösa grunder. Men huru bör man i ett fattigt land gå
till väga med anläggning af jernvägar? Jo! mig synes man bör
börja der rörelsen och industrien tillkännagifver behofvel af dem,
och icke der, hvarest rörelse oell industri skola skapas. Ty delta
är icke ögonblickets verk, och representationen, som bedömer lämpligheten
af dessa vägar i den mån rörelse finnes på vägen, kunde af
det varnande exemplet rygga tillbaka för vidare anläggningar. Om
en enskild vill inlåta sig i 2 lucraliva förelag, icke börjar han båda
på en gång, ulan först det, som lemnar största hopp att återfå det
kapital, han derpå användt. Hvad som år säkert, är, icke börjar
han med del minst vinstgifvande. Så tror jag vi böra förhålla oss
vid valet mellan dessa båda banor.
En talare, som förordat anslag till båda banorna på en gång,
har sagt, att om Staten kan uplåna 15 milhr R:dr, kan den nplåna
25 rnilhr R:dr. Hade jag befarat, alt sådana satser skulle göra sig
gällande, så skulle jag i sanning hyst mycken betänklighet alt biträda
förslaget om fondsystemet, ty skola vi konseqvent fullfölja en
sådan åsigt, skulle man kunna säga: tål man vid 25 milbr R:dr,
så tål man nog 50 rnilhr R:dr. På detta sätt skulle vi kunna
ådraga oss en statsskuld vida öfversligaude vår förmåga. Min mening
är, all, ehuru fondsystemet blifvit i vårt land infördt, i och
för anläggning af jernvägar, vi likväl icke på en gång böra göra
det i vidsträckt skala, utan så, att vi kunna hoppas, ali. en gång få
denna skuld betald, och derföre tror jag, att vi böra gå försigtigt
tillväga.
Hvad angår Hr Bildts yrkande af bifall till 7:de punkten, så
måste detta yrkande grundas derpå, att den värde talaren fästat
sig allt för mycket vid ordalagen i denna punkt. Dessa ordalag
äro, såsom Gr. Mörner redan yttrat, origtigt valde. I K. M:s Propos.
förekommer icke ett ord om Köping-Hults-banans fortsättande,
utan om anläggande af en jernväg emellan Slockholm och Götheborg.
Jag förmodar att Hr Bildt, vid närmare eftersinnande häraf,
afslår från sitt ifrågavar:de yrkande, och att vi må slippa propos.
derpå.
Beträffande slutligen frågan om ytterligare undersökningar, så
är ju banan emellan Stockholm och Götheborg undersökt. Har den
icke
Den 23 September e. m.
273
icke vid 2:ne Riksdagar varit förelagd SlatsUlsk.? Ilar icke K. M.
anbefallt Cheferne för Jngeniör-korpsen, saint Väg- och Vattenbyggnads-korpsen
att taga den saken i skärskådande, och hafva icke
dessa utlåtit sig i ämnet? Nog mätte väl denna väg vara undersökt,
och hvad som deri må fattas, lärer icke K. 51. underlåta att
fullborda, innan arbetet begynnes, sä att R. St. nu kunna bifalla
K. M:s Propos. i denna del. Frågan är icke, såsom vid sista Riksdag,
alt besluta, utan endast all lill besvarande uptaga K. M:s på
vederbörliga undersökningar grundade Propos. Jag yrkar således
ålerremiss på denna punkt.
Hr Hjerta, Lars: Sedan majoriteten af delta hus, genom sitt
beslut öfver första punkten, åtagit sig ansvaret derför, att Staten medelst
sin omedelbara försorg skall utföra och förvalta jernvägarne i
landel, är jag icke den, som vidare vill motsätta mig, utan tvertom
önskade medverka dertill, att beslutet, en gång faltadt, mätte på ett
så skyndsamt och fördelaktigt sätt som möjligt komma till utförande.
Jag skulle således önska, alt, om det later sig göra, något
hinder icke mätte upstå genom den serskilda praeliminära undersökning,
SlatsUlsk. föreslagit, och jag hemställer till de Hrr, som
tillhört majoriteten, om det icke ligger i intresset af den princip,
som de förfäkta, alt frånträda dessa undersökningar, till undvikande
af en eljest möjligen inträffande reaktion, innan man kommer till
utförandet. Då nu fråga är om en föreg-.de undersökning, ber jag
få fästa upmärksamhelen derpå, att denna undersökning sönderfaller
i 2:ne serskilda afdelu:r, nemi. den ena, den tekniska och topografiska
undersökningen, eller den, som afser möjligheten att utfinna,
ljvilken sträckning af en viss linea emellan 2:ne ändpunkter är fördelaktigast;
den andra åter, att bestämma sjelfva valet af den eller
de jernvägar, med hvilka början företrädesvis bör göras. Den förra
af dessa undersökningar anser jag icke kunna verkställas med för
mycken noggrannhet, och det är bekant, att i Amerika, der de fleste
jernvägar finnas, anses inga kostnader förlorade i och för dylika
undersökningar. Likväl, då redan i det afseendet så mycket
är examinerad!, skulle jag tro, att, om man på vägen emellan
Stockholm och Götheborg börjar med sådane sektioner, der de lokala
förhållandena äro fullständigt utrönade, så att något tvifvel
icke längre återstår om den ändamålsenligasle rigtningen af vissa
delar å den tillämnade jernbanan, så skall Regeringen eller dess
underordnade embetsman hafva tillräcklig tid för att utröna hvarest
återstoden af jernvägen lämpligen bör ledas. Rörande den andra
undersökningen åter, som afser att utröna hvilken linea som i industriell,
commercielt och politiskt hänseende är fördelaktigast, tror
jag icke, att man är serdeles betjenad med det upskof StalsUtsk.
tillstyrkt. Vi känna nemi., hafva äfven här hört repiteras från flera
håll, det faktum, alt när det är fråga om en så betydlig fördel,
som den en jernväg medför, skall en hvar, som kan hafva något
inflytande, söka att få den lagd så nära som möjligt till sitt hem,
och om han då kan förena sin egen fördel med en skymt af det
12 H. , 18
274
Den 23 September e. m.
allmännas, så är klart, alt han skall förorda den riglning för jernvägen,
som ligger i hans intresse. Detta är så naturligt, att man
icke behöfver leta efter motiver derför; men del förefaller mig äfven
ganska naturligt, alt jost i sådana frågor, der en mängd enskilda
intressen sammanträffa, ingen auktoritet kan vara mera kompetent
att afgöra de i anledn. deraf upkommande tvistiga frågor, än
R. St. såsom nationens representanter, hvilkas sammanträden i sä
många andra fall hafva till föremål att besluta i precist likartade
fall eller der enskilda intressena strida om fördelar. Det är af
denna orsak jag anser R. St. kunna och böra yttra sig öfver den
frågan, hvilka jernvägslinier skola i främsta rummet anläggas, och
detta så mycket heldre, som jag här hört 2:ne af Konungens Rådgifvare
tillstyrka detsamma, med , tillkännagivande, alt det vore för
Regeringen bekymmersamt, att få denna fråga häuskjuten lill sitt afgörande.
Man mäste ock erkänna detta, att så vore fallet, helst
om Regeringen erfar, att nationens representanter, under deras sammanvaro,
af villrådighet söka undandraga sig detta afgörande. Således
tror jag, att föga tvekan i detta fall kan upsla om R. St:s både
rätt och pligt att i ämnet utlåta sig, serdeles om derigenom kan
påskyndas anläggningen af den jerttvägslinea, som kan anses för det
allmänna nyttigast.
Hvad åter beträffar den frågan, huruvida eli här föreslaget anslag
bör användas till utförande af endast en linea i sender eller
flera på en gång, så bekänner jag, att det i början förefallit mig,
som om det visserligen hade varit mycket fördelaktigt, om man
kunnat utföra de båda vägarne på en gång, och jag skulle således
rösta för denna mening, såvida det Vore möjligt föreställa sig, att man
på en gång dertill ägde så tillräckliga krafter i penningetillgång,
materialier och arbetsskicklighet; men om, såsom af flere föregtde
talares anföranden synes, sådant icke är att påräkna ens i det förstnämnda
afseende!, och man således^ för alt icke, så^tl säga, stanna i stöpet,
måste inskränka sig till några milla- t. ex. 5, såsom det blifvit föreslaget,
så måste jag tillslå, att del enl. min föreställning synes vara
allt skäl, alt till en början hålla sig till endast en linea. I detta
afseende hafva många talare förordat linien emellan Slockholm och
Götheborg. Vid öfvervägande af de skäl, som blifvit yttrade för
det ena och det andra, synes det också vara otvifvelaktig!, att de
mesta chancerna äro för denne linie, hvilken också är den enda
större hufvudliuie, sorn intill helt nyligen varit ifrågasatt på allvare.
Men del finnes dessutom ett serskildt skäl, som jag tror ganska
mäktigt talar derför, alt, så länge tillgångarne äro ins'kränkte, man
måste hålla sig till endast en linea. Det är klart, ali administrations-kostnaden
för en jernväg måste öka sig högst betydligt i samma
män, som vägen genomlöper en mycket stor terrain. Kostnaden för
inspektion och förvaltning blir således redan ganska stor, om man
börjar att samtidigt arbeta på ett större antal punkter af linien emellan
Stockholm och Götheborg, för att få den hastigt färdig; och då organisationen
i och för ett så vidsträckt arbelsföretag ännu är för Kronans
embetsman en alldeles ny sak, så torde den, i och för sig, under
den första tiden föranleda tillräckligt bekymmer, för att dertill
Den 23 September e. m.
275
utfinna de tjenligaste personer. Skall man på samma gång arbeta
på den andra banan åt söder, så måste ledningen af dessa båda
vidsträckta arbeten fordra uprätlandel af 2:oe olika embetsverk och
derigenom kostuaderne fördubblas. Följer man blott den principen,
alt det är likgiltigt hvad saken kostar, så är klart, att man kan i
göra det ena lika väl som det andra; men vill man företaga saken
med klokhet och hushållning, ifall sådan öfverhufvud kan äga rum härvid,
såsom i andra företag, så tror jag, ali raan bör hålla sig till endast
en linie, tills raan får se några resullater deraf. Erfarenheten har
ock visat, att vinsten eller behållningen af jernvägsanläggningar, under
i öfrigt lika förhållanden, är ojemförligt mycket större i samma
mån, som man kan bygga ett visst miltal af en sådan våg,
hvilken i samma sträckning går mellan tvänne större ändpunkter,
och man snart kan förena dero, än om man arbetar på 2:ne serskilda
banor, d. v. s. alt vinsten af de båda färdiggjorda styckena af dessa
banor kan aldrig blifva så stor, som inkomsterna af en lika våglängd
på en bana, så vida nemi. jag förenar mera betydande ställen
och några ändpunkter för den större rörelsen. Del är således
både för att undvika större fause frais, och för alt i möjligaste målto
inskränka administrations-kostnaden, samt för alt snart kunna draga
vinst af jernvägen, som jag tror,( att man i främsta rummet bör
hålla sig till banan emellan Götheborg och Slockholm. Men det
finnes ännu en annan konsideration i detta afseende, sorn möjligen
icke gäller inför de Hrr, som förut yttrat sig i denna fråga, men
hvarå enl. mitt omdöme afseende likväl bör göras. Man har i ett
föregtde plenum yttrat, att man icke borde fästa sig dervid, att arbeten,
som utföras för Statens räkning, icke kunna verkställas efter
upgjorda kostnadsförslag och alt man måste bereda sig på att anslagen
komma att öfverskridas. Om vi nu skulle befara, all de anslagne
summorna icke blifva tillräckliga, ulan måste öfverskridas med ^ eller
till och med hälften, anser jag, att man handlar klokast, om
man till en början icke tager mera för sig, än alt man, utan allt för
stora förluster, kan supplera xhvad som möjligen fattas i anslaget på
det ena hållet. Skulle åter de upgjorda kalkylerne slå in, så
har man desto förr en vinst af den fullbordadé banan, och med
den erfarenhet, sorn vunnits om administrationen i sådana frågor,
och hvilken i afseende på en så stor jernväg icke kan helt och
hållet vinnas, förr än jernvägen hunnit fullbordas, kan man
med mycket mera drift och troligen äfven med meta besparing
inom kortare lid fullborda den andra jernvägen. Pä grund af alla
dessa skäl instämmer jag med de Hrr, hvilka önska, att R. St. nu
yttra sig för arbetets företagande utan det upskof, sorn i 7:de punkten
af Utskts Betänk, blifvit tillstyrkt, och att företräde måtte lemnäs
åt banan emellan Stockholm och Götheborg.
Hr Hjärne, Harald: K. M:s Propos., hvarpå förevarrde Betänk.
är ämnadt att utgöra ett svar från R. St., innehåller hufvudsakligen
det förslag, alt vägen emellan Stockholm och Götheborg
skall först fullbordas, och att R. St. skola dertill anslå nödiga
18*
276
Den 23 September e. m.
medel. I den nu föredragne punkten har Utsk. tillstyrkt afslag å
K. M:s Propos. i della afseende. Denne punkt, hvilket man äfven
af den 1 i Oiga diskussionen har funnit, utgör således den hufvudsakligaste
i Ulsk:s Belänk. Alla talare, som yttrat sig i frågan, hafva
yrkat ålerremiss och ogillat Utsk:s åsigt i denna punkt. Det hat
väckt
min synnerliga npmärksamhet derpå, att StatsUlsk. har be
handlat
hela denna fråga, denna K. M:s Nåd. Propos.} på ett sådant
sätt, ali det nödvändigt måste inleda R. St. i vidlyftigare diskussioner,
än som enl. mitt omdöme varit nödigt. Om Utsk. icke
nedlagt sitt svar å K. M:s Propos. i flere serskilda Betänkm, utan afhandlat
den i ett eller högst Iva, tror jag, att saken rönt mindre
strider och blifvit på ett redigare sätt afgjord. StatsUlsk. får nu
skörda frukten af sitt förfaringssätt, då det får lill genomläsning
emottaga dessa vidlyftiga diskussioner, sorn från alla Stånden troligen
ankomma. Man gör sig i allmänhet den föreställning, alt
Utskms utredning af ämnen skall vara grundligare, än den enskilde
personer kunna åstadkomma. Man väntar sig således att få ett
grundligt och väl utarbetadt förslag till svar på eTt till Utsk. remilteradt
ämne. Hvad har likväl StatsUlsk. nu gjort för alt utreda
della ämne. Det har refererat K. M:s Propos., och i den nu föredragna
punkten har Utsk. icke svarat annat, än att enl. dess åsigt
ännu flera undersökningar erfordras, innan någon jernväg kan byggas.
Delta yttrande är likväl alldeles omotiverad!. Man har förvånat
sig häröfver, men förvåningen uphör åtminstone hos mig, sedan
jag på f. m. hört en Utsk:s-ledamot likna frågans behandling
inom Utsk. vid en handling af konung Salomo, eller att detta Utsk:s
afstyrkande tillkommit derigenom, alt 2:ne partier stridt med hvarandra
inom Utsk., och att det 3:dje, som icke vill hafva några
jernvägar, omsider fällt dom emellan de tvistande sålunda, alt in
gendera
fått sin vilja fram. Jag hoppas emedlertid, att, då Utsk.
ånyo kommer alt handlägga ärendet, Utsk. lemnar det en annan
behandling, och att dessa enskilda strider inom Utsk. icke må föranleda
en, om jag så må uttrycka mig, så bakvänd utredning, som
den vi nu emottagit. Då mtt återremiss blir det sannolika resulta
tet
af denna öfverläggning, anhåller jag att få för Utsk. tillkännagifva
mina åsigter i ämnet; roen jag skall dervid icke uprepa hvad
föregtde talare yttrat. Jag vill enkelt och kort uttala mina åsigter.
Enl. mitt omdöme är frågan här endast om jernvägen emellan
Stockholm och Götheborg, emedan den 7:de punkten icke afhandlar
något annat. Jag tror, att de talare, som förordat den Skånska
jernvägen, hafva anticiperat på nästa Betänka ty i det Belänkd, >
om jag minnes rätt, förekomma de serskilda jernvägarne, och, när
det Betänk, en gång blir föredraget, är det först lämpligt att yttra
sig öfver detsamma. Jag finner visserligen anledningen, hvarföre det
stora och mäktiga Skånska intresset nu velat här försöka göra sin
mening gällande. Det har förmodligen trott, att om medel nu
skulle beviljas till anläggande af jernvägen emellan Stockholm och
Götheborg; och andra vägar icke förekomma till anläggning, skulle
deras mening, hvilka ifra för den Skånska vägen, blifva undertryckt,
då nästa Belänk. förekommer; men som ingen talare yrkat högre
Den 23 September.e. m.
anslag lill jernvägar äu 5 milhr R:dr, oell det lärer väl icke vara
tvifvelaktigt, hvad man också har rätt att förmoda, att R. St. vid
denna Riksdag komma alt besluta en ganska hög beskattning på
bränvinstillverkningen, och att således under de 2 första följande
åren bräuvinsskatten kommer alt upgå till högre belopp än desse
5 milhr R:dr, kunna likväl R. St., om de finna, att en eller annan
mindre jernväg hehöfver anläggas och erfordra statsanslag, af
denna bränvinsskatt bevilja sådana, isynnerhet som K. M. föreslagit,
att den icke helt och hållet skulle för jernvägsanläggoingar användas,
utan så stor del deraf afsältas, som erfordras till ränta och
amortering af byggnadskapitalet. Jag anser mig således f. n. icke
behöfva ingå i bedömande, huruvida den Skånska jernvägen kan
komma att täfla med jernvägen emellan Slockholm och Götheborg,
i fråga om hvilken, som först skall anläggas, helst denna fråga ännu
icke är föredragen.
Jag har begärt ordet endast för att säga, att jag finner aila
skäl tala för, alt Stockholm-Götheborgs-vägen skall anläggas, såsom
K. M. föreslagit, och anhåller blott, alt Ulsk., då del kommer att
behandla ålerremisseri, vill närmare pröfva de skäl, som tala för anläggande
af den jernväg K. M. föreslagit.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Jag har begärt ordet
endast för att besvara en Frih. Raabs anmärkn. emot mitt förra yttrande.
Frilen har nemi. sagt, alt jag skulle oriktigt hafva upgifvit,
alt R. Sius beslut, rör:de Köping-Hults-jernvägen, afsåg, att
den skulle blifva en fortsättning af vägen från Stockholm mot Götheborg.
Frihm har fullkomligt missförstått mig, ty jag sade, att
om än R. St, icke uttryckligen yttrat den åsigten, var det likväl
meningen vid beslutets fattande, alt Köping-fluils-vägen skulle ingå
i ett system af jernvägen emellan Slockholm och Götheborg. Jag
vidhåller detta yttrande, och jag tror, att hvarken Frihm eller någon
annan, som i denna (råga deltagit i sista Riksdagens förhandlingar,
kan förneka, att det allmänt omtalades, alt förstnämnde
jernväg skulle anses såsom en början till jernvägen emellan Stockholm
och Götheborg, och all den beslutades derföre, att den kunde
blifva en fristående jernväg, utan att man derigenom på något sätt
tagit på hand. Detta yttrade jag. Läser man K. M:s Propos.,
sä finner man, att anslaget icke blifvit hegardt för vägen, såsom en
fortsättning af Köpihg-Hults-vägen, utan K. M. har begärt anslag till
en väg emellan Slockholm och Götheborg, med afdrag för den del
deraf, som nu är under byggnad, och hvilken skall såsom färdig ingå
i vägen emellan Götheborg, och Stockholm.
Jag återkallar i Hermes minne hvad jag på f. m. yttrade: att
del nemi. är likgiltigt hvad öde, som drabbar Köping-Hults-vägen. Blir
den färdig, så är det väl. Blir den ofullbordad, så är dess öde afgjordt,
innan det kan blifva fråga om, att Slaten skall hygga denna
väg. Således har Köping-Hults-vägen alldeles icke någon inverkan
på nu ifrågavar:de väg.
Hr Ehrenborg, Henrik: Här är mycket ordadt i denna
fråga, och jag skall derföre blifva ganska kort. Åtskilliga talare
278
D en 2‘6 September e. m
hafva yttrat, ali Stock holm-Götheborgs-vägen borde anläggas i samma
riglning sorn Götha kanal. Drå likväl sjökommunikation emellan
dessa släder finnes, hafva Malmö och Jönköping ingen annan förbindelse
med hvarandra, än de nuvande landsvägarne. Det är således
icke underligt, om trafiken emellan dessa städer icke är serdeles
stor, eller jemförlig med den emellan Stockholm och Götheborg,
och min öfvertygelse är, att innan kanalen gräfdes, måste varor
mellan dessa städer föras rundt omkring södra Sveriges kuster
genom Öresund. Såsom boende i Skåne har jag varit dagligen i
tillfälle att erfara, hurusom innevånare från -Kronobergs län färdas
till Skånes sydligare släder. De måste då tillryggalägga en väglängd
af 14 å 15 mil med de tunga produkterne af jern- och trädvaror,
och måste då vara borta från hemmet hela 3 veckor. Hvilken
mängd af dagsverken och körslor gä icke derigenom förlorade. Nedlades
dessa på deras åkerbruk, så skulle detsamma deraf skörda stor
vinst; men detta kan icke ske förr än roan bereder dem förbättrade
kommunikationer. Under arbetet å jernvägen emellan Köpenhamn
och Roeskilde var jag der närvaride. Vid dessa arbeten saknades
icke penningar utan arbetskrafter, och från Danmark skickades
ofta bud till Skåne för att förmå dess innebyggare att komma
dit och arbeta. Af denna orsak medhnnnos endast 2 å 3 mil om
äret. Af delta skäl anser jag nödigt, att projekterade anslaget
5',000,000 R:dr till hälften'fördelas emellan de 2 stora föreslagne
stambanorna, emedan i annat fall från åkerbruket borttages alltför
mycken arbetskraft, hvilket kommer att menligt inverka på landet.
Jag förenar mig med dem, som begärt återremiss å denna punkt.
Gr. von Rosen: Jag har begärt ordet för, om jag så må
uttrycka mig, ett sjelfförsvar och för att rätta några misstag, hvartill
Frih. Klinkowström gjort sig skyldig. Han har nemi. sagt, att sedan
den af K. M. nedsatte komroilé för undersökning af Köping
Hults-vägen
afgifvit sitt yttrande, blef rigtningen af denna väg för
ändrad.
Så är likväl icke förhållandet, ulan K. M. fastställde in
totum et tantum den först utstakade linien. Förändringen skedde
här på Riddarhuset i så måtto, att vägen, i st. f. att ledas ^ mil
nära Arboga, skulle dragas till Arboga stad, men K. M. var så
Nådig och fastställde vägen i den riglning vi ursprungligen föreslagit
densamma. Frihrn har äfven sagt, att vägen emellan Stockholm
och Götheborg icke är fullständigt undersökt. Delta är ett fullkomligt
misstag, ty den är flere gånger och ganska väl undersökt. Hr Hjerta
har utvecklat de svårigheter, som möta, när man skall åstadkomma ett
sådant verk, som det ifrågavai:de. Jag har en icke obetydlig erfarenhet
i organisationsfrågor. Jag har några gånger organiserat icke
obetydliga truppstyrkor och eskadrar, från det minsta till det största,
men det får jag säga, alt bildandet af en korps utaf 3 eller 4,000
man är ett intet emot upgörandet af eli jernvägs-system inom ett
land. Jag kan naturligtvis icke känna, lill hvilken K. M. öfverlåter
detta upgörande inom vårt Iand, men det kan jag försäkra,
att hvem det än hlir, får han en ganska hård nöt att bita på.
Han har ganska mycket alt studera och betänka, och, i fall K. Ml
Den 23 September e. m. 279
l
skulle finna skäligt att för ändamålet nedsätta en kommité, medhinner
den ganska väl att bestämma alla rigtniugar för våra jernvägar
och samla statistiska underrättelser o. s. v., innan den eller
de, som K. M. anförtror updraget att bilda jernvägsrsystemet, blifva
färdiga med hvad på dem ankommer. Dessutom, innan arbetet kan
börjas, måste en ganska vidlyftig materiel anskaffas, hvilket, då det
sker för Statens räkning, alltid är svårare, än när del sker för enskilda
kompaniers. Derjemte tror jag, att, när man vill, att Staten
skall äga stambanorna, organisationen från början skall omfatta hela
systemet, hvilket fordrar så mycken lid och stadium, att kommitén
nog får utrymme att göra behöflige rättelser. Således kan man vara
lugn derför, att denna omständighet icke lägger hinder i vägen.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag skulle alltför mycket missbruka
R. o. Ad:s tålamod, om jag uptoge alla de anmärkmr, som
mot mitt yttrande blifvit gjorde. Jag skall således afstå derifrån, och
anhåller endast att få förklara min lifliga tillfredsställelse deröfver,
att bland de många talare, som i dag yttrat sig, ingen upträdt emot
jernvägaren. Alla hafva instämt i nyttan och nödvändigheten deraf
för vårt land, och jag hoppas således, alt vid denna Riksdag beslut
skola i delta ämne fattas, lill stor båtnad för det kära fosterlandet;
men på det att opinionerne icke må sönderrifva hvarandra, tror jag
lika med andra talare, att det är af vigt, att R. St. icke uteslutande
fästa sig vid den ena elfer andra banan. Jag stärkes så mycket mera
i denna min åsigt, som jag vet, alt BondeSt. återremitterat denna
punkt, nied förklarande, att Ståndet anser anslag böra beviljas till
båda banorna, och att BorgareSt. beslutat, att anslag bör beviljas
till banan emellan Stockholm och Götheborg, samt, med 42 röster
emot 11, återremitterat frågan om banan emellan Malmö och Jönköping,
med förklarande, att äfven till denna bana anslag bör beviljas.
linder sådana förhållanden tror jag, att, derest man vill, alt
det stora verket ,icke skall afstanna, derest man vill inkomma på
denna för vårt åkerbruk och våra näringar inflytelserika bana, bör
man besluta sig för anläggning af dessa båda jernvägar. Det är
ur denna synpunkt jag förenar mig med de talare, som yrkat detsamma,
och jag anhåller, all dessa mina ord måtte få åtfölja ålerremissen
till Utsk. Jag skulle tro, att det är skäl alt återremittera
såväl den fide som den 7:de punkten.
Frill. Raab: Jag ber att tilt den siste talarens yttrande få göra
ett tillägg. Jag hemställer, med hvilka andra medel än dem, som
hämtas af bränvinsskallen, skola dessa vägar anläggas? Hvilka äro
de, som göra största upoffringen, om icke de, som bo i södra Sverige
och äro just de, som hittills hufvudsakligen bedrifvit bränvinsbrånning?
Det måste således förefalla besynnerligt, att man på ena
sidan fordrar af desse en iipoffring, under det man på den andra
beviljar anslag åt dem, som bo i norra delen af landet. Jag har
velat fästa npmärksamheten härpå, utan att derföre ådraga mig förebråelsen,
att hafva talat i något slags lokal-intresse, emedan jag
bor så långt från den ifrågasatta jernvägslinien, att, såsom jag förut
yttrat, jag icke har någon fördel af den ena eller andra banan.
280
Den 23 September e. m
Sedan öfverläggningen härmed anselts fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, alt han, ehuru'alla de ledamöter, som yttrat sig,
instämt i yrkande om återremiss å 6:te punkten, likväl först huge
hemställa, om R. o. Ad. bifölle samma punkt; hvarvid ropades Nej.
Med bifall till Hr Gr. o. Landtmts sedermera framställda propos.
, ansåg R. o. Ad. de emot 6:te punkten gjorde anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
Då derefter Hr Gr. o. Landtm, framställde, att i afseende på
7:de punkten 2me talare yrkat bifall och de öfrige återremiss, anmälde
sig och yttrade
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag afstår från mill yrkande af
bifall (ill punkten och förenar mig med dem, som begärt återremiss.
Efter sedermera först lill bifall å 7:de punkten framstäld propos.
, som besvarades med Nej, ansågos de emot denna punkt gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss.
Vidare förekom den, i afvaktan på pröfningen af 6:te och 7:de
punkterne, upskjutna
i:de punkten.
Hr Hjärne, Harald: Sedan R. o. Ad. nu återremitterat
7:de punkten och på grund såväl häraf, som af återremisserne fran
de öfriga Stånden, Ulsk. sannolikt kommer att frångå sill förra beslut
och tillstyrka R. St. att ytterligare anslå medel till jernvägars
byggande före nästa Riksdag, så tror jag, att StalsUtsk. anser den
föreslagna summan i och för undersökningar icke vara öfverensstämmande
med ett sådant nytt beslut. K. M. har icke sjelf begärt
en så stor summa till undersökningar. För att icke vara vidlyftig,
anbåller jag om återremiss af denna punkt, och all Utsk. äfven
i denna, likasom jag yrkade vid den 6:te och 7:de, måtte tillstyrka
antagande af E. M:s Propos.
Hr Sandstr örner: Jag inser fullkomligt angelägenheten deraf,
att, efter Ståndets beslut om 6:te och 7:de punkterne, tillräckligt
anslag ställes till K. M:s disposition för alt dermed låta ombesörja
lokala undersökningar i fråga om de vägar, som nu kunna blifva
föremål för beslut, men då Utsk:s framställning i denna punkt varit
föranledd af dess åsigter i hufvudsaken, torde det icke vara olämpligt,
att, enär 6:te och 7:de punkterne blifvit återremitterade och
ny behandling af frågan följaktligen måste af Utsk. lemnäs, Ulsk.
ville toga i betraktande i hvad man det kan inverka på undersöknings-anslaget,
hvilket nu är tillstyrkt utöfver hvad K, M. begärt.
Jag hemställer således, om det icke vore skäl att återremittera
denna punkt.
Hr von Troil: Jag anser denna punkt vara af stor vigt och
tror, att, innan ett definitivt beslut kan fattas om ett lands jernvägar,
det är nödigt att undersökningarne blifva tillförlitliga. Enhvar
vet med hvilken betydlig kostnad dessa jernvägsanläggningar
äro förenade. Något hvar känna vi, alt misstag kunna föranleda
Den 23 September e. m.
281
högst betydliga förluster vid sjelfva utförandet. Jag tror derföre,
att den föreslagna summan ingalunda är öfverdrifven, äfven om R.
o. Ad., då frågan förekommer, skulle bifalla anläggande af jernväg
såväl från Götheborg till Slockholm som från Malmö till Jönköping.
Det är gifvet, alt just dessa lin ier skola undersökas, innan arbetet
kan utföras, och det synes mig af stor vigt, att npgöra icke blott
plankartor öfver vägarne, utan äfven anskaffa statistiska uplysningar
och undersökningar, sorn blifva nödvändiga för utförandet af ett
jernvägsnät öfver landet. Jag tror således, att K. M. fullkomligt
behöfver desse, 100,000 R:dr, och jag får serskildt nämna, att då frågan
förevar i Ulsk., eller åtminstone på den afdeln., der hon försl
bereddes och der jag hade äran att för tillfället föra ordet, öfvervägdes,
huvuvida detta anslag skulle ställas till K. M:s disposition
såsom förslags-anslag eller endast såsom ett bestämdt anslag. Man
beslöt sig för det sednare och jag tror, alt summan icke är för
stor, hvartill jag har så mycket mera skål, som undersökningarne
inom provinsen Skåne kostat mera än 24,000 R:dr b:ko. Enl.
hvad man sagt mig, hafva inom Skaraborgs län sammanskjutits
18,000 R:dr samma mynt. Så har åtminstone en ledamot af detta
Stånd, som der är bosatt, sagt mig. Dertill komma de bidrag Staten
lemnat för ändamålet. Frågan är af stor vigt, ty säkert är, alt
man framdeles skali förlora 100,000-tals R:dr, om man nu vill pruta
på några Tusen R:dr af ifrågavar:de anslag. Jag tillstyrker bifall
till punkten.
Hr Bildt: Under den vidlyftiga diskussionen om föreg:de punkt
hade jag tillfälle uttala den åsigt, att man väl kunde säga, hvilka
voro de 2:ne hufvudvägarne och tillika bestämma en eller annan
ändpunkt deraf, men att frågan i öfrigt befinnes i det outredda
skick, alt R. St. svårligen kunna med full sakkännedom besluta,
hvarest jernvägssträckningen bör gä. Såsom ledamot i StatsUtsk.,
har jag varit i tillfälle att inom den afdeln., der frågan till förberedning
förekom, taga kännedom om alla handlingarna. Afdeln:n
fann emedlertid dessa så föga uplysande, att den ansåg ytterligare
utredning vara af behofvet högligen påkallad. I den Kongl. Propos:u
hafva 60,000 R:dr b:ko blifvit upgifna såsom erforderliga för
undersökningar om jernvägarne i landet. Enl. samma Nådiga Propos.
skulle dessa undersökningar egentligen afse tekniska och topografiska
föremål, men der nämndes icke att de tillika borde utgå
ur statsekonomisk synpunkt. Härmed förstår jag sådane, hvilka afse
provinsernes industriella och merkantila förhållanden med afseende
jemväl på redan befintliga kommuuikalionsanstalter samt andra dylika
undersökningar, hvarigenom man bäst komme i tillfälle alt
bedöma, hvilken förändrad rigtning samt hvilken sannolik stegring,
produktionen inom hvarje ort borde antagas erhålla till följd af en
derstädes utförd jernvägsanläggning. StatsUtsk. ansåg en sådan ur
ofvannämnda, mångfaldigare synpunkter hämtad utredning nödvändig,
och på det att K. M. måtte kunna använda fullkomligt sakkunnige
' personer, de der under loppet af flera år ville egna sig åt detta
ganska ansvarsfulla kall, ansåg raan äfven anslaget höra, på sätt Hr
282
Den 23 September e. m.
von Troil antydt, vara ett förslagsanslag, emedan det är svårt, om
icke omöjligt, att på siffran bestämma det härtill erforderliga belop
pet;
men i Utsk:s plenum ansåg majoriteten 100,000 R:dr vara ett
lämpligt belopp, helst som detta belopp med 40,000 R:dr öfverstiger
hvad K. M. begärt. Afdeln:s och Utsk:s mening sammanträffa
således i det väsendtliga af detta ämne. Och enär det emedlertid
obestridligen är af synnerlig vigt, att äga en i möjligaste mån
noggrann kännedom, hvarest jernvägarne lämpligast och med mesta
nyttan skola gå, är det äfven nödigt att erforderliga medel anslås,
enär besparing för Statsverket, i afseende å utförandet, säkerligen
upstår, i samma mån som undersökningarna skett fullständigt. Derföre
anser jag denna punkt vara särdeles angelägen och yrkar bifall
lill densamma. Ett sådant bifall torde icke heller strida mot det
beslut R. o. Ad. kan komma alt fatta i hufvudfrågan, eller om
anläggning af jernvägar i landet, såvidt jag får döma efter den i
detta ämne på delta rum förda diskussion. Om nu t. ex. en jernväg
emellan Götheborg och någon punkt i närheten deraf till anläggande
beslules, kan undersökningen visserligen ganska hastigt verkställas
; men undersökningar, hvarest jernvägar i allmänhet inom
landet böra ledas, hvarest stambanor böra framgå, hvarest bibanor
böra tillstöta, sådane mera omfattande undersökningsföretag fordra
mycken tid; och det är af stor vigt, att de verkställas med yttersta
noggrannhet, hvarför våra efterkommande utan tvifvel skola hålla
oss räkning. Or denna synpunkt har Utsk. betraktat saken. Jag
förnyar, min anhållan om bifall till punkten.
Frih. Sprengtporten: Jag instämmer desto heldre med den
siste talaren, som det torde blifva högst nödvändigt att, till undvikande
af misstag, komparativa förslag uprättas. Dessutom föreställer
jag mig, all, då vi inom vårt land ännu icke kunnat vinna någon
erfarenhet om jernvägsauläggningar, utländske Ingeniörer måste införskrifvas,
hvilket kommer att betydligt öka kostnaden, och derföre
tillstyrker jag bifall lill punkten. Vi sakna icke exempel derpå,
att inom vårt land stora arbetsföretag kunnat få en bättre riglning,
om för deras utförande komparativa förslag varit upgjorda. Jag förnyar
min anhållan om bifall till punkten.
Gr. von Rosen: Afven jag kan icke annat än tillstyrka bifall
till punkten, öfvertygad som jag är, alt, såvida undersökningarna
skola verkställas efter det system, som här är antydt, anslaget kommer
att behöfvas.
Frih. Klinkowström: Förekommen af de 3 siste talarne
får jag förklara, att jag anser Hr Hjärne hafva saknat skäl, att nedpruta
den föreslagna summan, ty jag tror, att hon fullkomligt kommer
att behöfvas. Jag bekänner, att jag anser henne alltför ringa
och alt jag önskar, det hon blifvit fördubblad. Jag anhåller likväl
om bifall till punkten.
Hr Sandströmer: Då jag förra gången hade ordet, yttrade
jag,' att min mening icke var alt nedpruta det föreslagna anslaget,
ulan min framställning afsåg endast, att som just genom Ståndets
Den 23 September e. m.
283
beslutade återremiss af 6:te och 7:de punkterne, förhållandet nu är
annorlunda, än då Ulsk. afgaf sitt förslag eller tillstyrkte ett högre
anslag, än det af K. M. begärda." trodde jag konseqvensen fordra,
alt Utsk. tager i närmare öfvervägande, huruvida det högre anslaget
kan blifva behöflig!. Sedan, med undantag af en talare, de öfrige
ansett anslaget nödvändigt, afslår jag från min gjorda framställning.
Hr Hjärne: Det har i sanning väckt min synnerliga förvå
ning,
alt StatsUtsk. i delta Betänk, nedlagt så mycket misstroende
mot grundligheten i K. M:s uti ämnet afgifna Propos. Utsk. har
afslagit denna Propos. i dess hufvudsakligaste -delar och ansett, att
K. M. icke kände förhållandet så väl som Utsk. i fråga om vägsträckningen
eller sältel för vägarnes byggande. Ulsk. har sedermera
i en annan punkt ansett, att K. M:s Rådgifvare, som ägde att
företrädesvis bedöma della ämne, icke nog grundligt undersökt det,
iunan Utsk. vdle tillstyrka ett belopp, för att lill nästa Riksdag utgå.
Delta har väckt min synnerliga förvåning, hellst det icke varit vanligt,
att Utsk. behandlat K. M:s Proposir på detta sätt.
Orsaken, hvarföre jag yrkat återremiss, var, att jag tog för
gifvet hvad jag äfven tror vara förhållandet, ali K. M. noggrann!
undersökt ämnet, innan han föreslog R. St. en summa, hvilken
såsom behöflig borde utgå till nästa Riksdag; och då K. M. icke
begärt mera än 60,000 R:dr, trodde jag det vara onödigt, alt i K.
M:s hand lägga ytterligare 40,000 R:dr, för alt der ligga obegagnade
till nästa Riksdag, då vi icke sakna föremål för den summans
användande till samma lid. Jag trodde äfven, att StatsUtsk. ville
gifva R. St. en liten tröst, i en bisak, sedan Ulsk. afslagit hufvudsaken;
men sorn siste talaren återtagit sitt yrkande af återremiss,
och jag således i detta afseende, står ensam, så återkallar äfven jag
gerna mitt yrkande och tillstyrker bifall till det föreslagna beloppet,
hvilket jag icke anser för högt, men jag gör det hufvudsakligen derföre,
att vi i dag talat om milhr och hår endast är fråga om
100,000 R:dr, och det skulle i sjelfva verket vara alt sila mygg,
om jag skulle vilja här nedpruta några Tusen R:dr.
Förevar:de punkt hlef, uppå härefter framställd propos., af R.
o. Ad. bifallen. _
S:le punkten.
Gr. Lagerbjelke: StatsUtsk. har upställ! denna ponkt under
förutsättning, att R. St. skulle bifalla Ulsk:s förslag i 6:te och 7:de
punkterne, nemi. att anslag icke borde beviljas lill jernvägsanläggningar.
Sedan R. o. Ad. likväl återremitterat sistnämnde punkt i
och för beredande af medel till anläggning af jernvägar, måste naturligtvis
äfven den 5:te punkten återremitteras, för att sättas i harmoni
med det beslut, sorn kan komma att fattas om de förstnämnde
punkterne. Jag anhåller således, alt 5:te punkten måtte
återremitteras.
, Gr. Mörner: Lika med den siste talaren tror jag, alt med
afseende på det beslut, R. o. Ad. redan fattat öfver 6:te och 7:de
punkterne, det icke är lämpligt att bifalla den 5:te punkten. Jag
284
Den 23 September e. m.
gar likväl något längre, ty jag tror, alt då 11. St., ulan någou från
deras sida dertill gifven anledn., fått vid denna Riksdag emottaga
en K. M:s Propos. om jernvägar, R. St. deraf erfarit, att K. jVl.
redan tagit den frågan om händer, och delta visas äfven deraf, att K. M.
låtit i ämnet anställa förberedande undersökningar och i sådant hänseende
vändt sig till den person, som har största topografiska känneHomen.
Under sådana förhållanden synes del mig tämligen öfverflödigt
eller onödigt, att till K. SI. ingå med den af Utsk. i 5:le
punkten föreslagna underd. hemställan. Jag anhåller derföre om
afslag å denna punkt.
Hr Bildt: Jag vågar deremot bestrida den siste talarens yr
kande,
icke derföre, att jag icke villigt erkänner den omsorg, Regeringen
lemnat jernvägsfrågan, men emedan jag tror, att, då R.
St. bevilja eli så stort anslag, som 100,000 R:dr, i och för jernvägsundersökningar,
R. St. lämpligen böra anhålla, att K. SI. vid
en kommande Riksdag för R. St. framlägger resultatet af dessa undersökningar.
Jag raedgifver visserligen, att den nu föredragne
punkten kan upställas på ett annat sätt, och delta blir så mycket
nödigare, som den utgör en slutsats lill den 4:de. Den kan up
ställas
så, all R. St. i nnderd:het derjemte anhålla, att K. M., efter
dessa undersökningars verkställande, ville framlägga desamma för JU
St. vid en kommande Riksdag. Såvidt mig bekant är, har vid alla
tillfällen, då anslag till undersökningar beviljats, varit brukligt, alt
R. St. anhålla om kännedom rör:de deras blifvande resultat. Långt
ifrån att finna något misstroende mot Regeringen i en sådan anhållan,
anser jag den vara destoheldre här på sin plats, som jag måste
eljest befara, att ett afslag på denna punkt skulle antyda, att R. St.
icke fästade det intresse vid frågan, att de önskade se resultatet af
undersökningarna framlagda i utförligare skala, än som tilläfventyrs i
sammandrag kan R. St. meddelas. Jag anhåller derföre, att denne
punkt ej mätte ogillas, men återremitteras för erhållande af ny
redaktion.
Frih. Sprengtporten: Jag befarar, alt, om R. St. hos K.
M. anmäla sitt beslut att afsätta 100,000 R:dr till undersökningar,
utan alt motivera detta beslut, sådant icke är fullt lämpligt. Jag
erkänner att denna punkt i och för sig sjelf såsom ett fristående
beslut kan vara alldeles öfverflödig, och jag tror ali den bör ingå
såsom motiv för beviljandet af dessa 100,000 R:dr; och som detta
kan ske efter frågans återremitterande lill Utsk., förenar jag mig
med Hr Bildt.
Gr. Posse: Jag bekänner, att jag icke kan fatta, hvartill 5:te
punkten tjenar, sedan den 4:de bifallits, hvilken innehåller, att K.
M. skall få desse 100,000 R:dr i och för jernvägsundersökningar.
Jag kan icke föreställa mig, hvartill desse undersökningar skola tjena,
om icke just för att framläggas för R. St. Jäg kan icke tro,
att K. M. af någon jalousi vill undanhålla dem för R. St., utan
tror jag tvertom, att de komma till R. St:s kännedom, utan att dc
Den 23 September e. m.
285
behöfva derom anhålla, hvadan jag anser 5:te punkten tjena till
intet och förenar mig derföre med Gr. Mörner.
Frih. Klinkowström: Med tillkännagifvande, att jag förenar
mig i de anmärkmr, Gr. Lagerbjelke, Hr Båldt och Frih. Sprengtporten
gjort vid denne punkt, får jag förklara, alt det förefaller mig
besynnerligt, att Gr. Posse icke kan förstå, hvartill ett tillägg i 4:de
punkten skall tjena, uttryckande K. St:s underd. önskan, alt K. M.
ville låta komma till R. St:s_ kännedom resultatet af undersökningar
i och för jernvägarne, hvartill R. St. bevilja 100,000 R:dr. Gr:n
tror nemi., att det faller af sig sjelft, ali K. M. skall lemna R. St.
del af dessa undersökningar, men Gr:n torde dock ihågkomma, alt
det icke kostar obetydliga summor att låta trycka alla dessa handlingar,
för alt till R. St. utdelas, och om R. St. icke begära att få
kännedom om dessa för jernvägsfrågans framtid högst vigtiga undersökningar,
blir deraf följden, att K. M. meddelar R. St. endast
korta sammandrag, men alldeles icke sjelfva resultaterne. Jag anser
af stor vigt, att de komma till R. St:s kännedom, på det alt R. St.
derigenom må få tillfälle att kunna skilja emellan de lokala intressena,
som i sådan mängd göra sig gällande vid Riksdagar. Jag
anhåller således om återremiss af denna punkt i den rigtning jäg
nu nämnt, men lika med Hr Bildt tror jag, att den 5:(e punkten
bör blifva eli korrollarium till den 4:de.
Hr von Troil: Jag anhåller att få förena mig med Hr Bildt.
Jag tror, all han ganska klart uttryckt, att då R. St. ställa ett anslag
af 100,000 R:dr lill K. M:s disposition, är det både vanligt
och rikligt, att R. St. anhålla alt få för sig framlagde de resullater,
som blifva en följd af anslagets beviljande. Serskildt anhåller jag
att få fästa upmärksamhelen derpå, alt denne puukt innehåller, att
R. St. skola i underddiet begära, att en sådan framställning till
dem måtte göras vid nästa Riksdags början, på det att de ytterligare
må kutina öfverlägga om saken. Lika med Hr Bildt tror jag, det
varit bättre, om den 5:le punkten varit upställd såsom ett bihang
lill den 4:de. Om således R. o. Adin återremitterar punkten, blir
Utsk. i tillfälle alt föreslå en redaktion, hvarigenom 5;te punkten
kommer att inpassas såsom ett tillägg till den 4:de.
Hr Hjärne: Då StatsUtsk. tillstyrkt R. St. att fatta del beslut,
som blifvit föreslaget i denna punkt, bör man ihågkomma, att Utsk.
derjemte afstyrkt allt arbete på jernvägarne intill nästa-Riksdag.
Det var således ganska naturligt, alt, dä man öfverlemnade till K,
M:s disposition ett så stort anslag, för att dermed intill nästa Riksdag
låta verkställa undersökningar, man äfven begärde, att R. St.
skulle få del af dessa undersökningar, på det att R. St. måtte komma
i tillfälle alt bedöma, huruvida K, M:s då afgifvande Propos. om
jernvägsarbetets början borde bifallas eller icke. Då nu R. St.
sannolikt komma att besluta, att arbetet före nästa Riksdag sk'a!l
börjas i större skala, och R. St. nu beviljat anslag till undersökningar,
måste detta anslag afse verkställande dels af ofullbordade
undersökningar å de jernvägar, hvilkas byggande före nästa Riksdag
286
Den 23 September e. m.
skall börjas, dels af sådane undersökningar, som afse framtida jernvägs-anläggningar.
Det faller då af sig sjelft, att K. M. kommer
att till R. St. afgifva en redogörelse för dessa undersökningar, när
någon ny bana är i fråga ätt börjas, men hvartill det skall tjena
att till R. St. inrapportera alt undersökningarne äro verkställde,
oell att den eller den banan redan är under arbete, vet jag icke.
Jag tilltror Regeringen att så handhafva dessa medel, alt R. St.
icke behöfva annan kontroll derå, än den deras Revisorer utöfva.
Derföre tror jag, att, då Ståndet återremitterat en annan punkt med
det beslut, alt jernvägsarbete! skall börjas, R. o. Ad. bör afslå den nu
under öfverläggning varande punkten, hvilken efter min upfattning
tjenar till intet.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Böjd för att in
stämma
uti hvad Hr Hjärne sednast anfört, anhåller jag dock, för
den händelse förenande 5:te punkt skulle blifva återremitterad, att
fä fästa StatsUlsk:s upmärksamhet på angelägenheten deraf, alt icke
till K. M. framslälles en obetingad begäran om, afgifvande vid nästkommande
Riksdags början af Nådig Propos. om Sveriges jernvägssystem
i sin helhet, såvida nemi. den ifrågavande Propos.-n skulle,
såsom meningen, efter hvad af öfverläggningen kan slutas, synes
vara, föregås af och grundas på så vidt omfattande undersökningar,
som i den nästföreg:de, af R. o. Ad. bifallna 4:de punkten afses.
Inom den korta tid, som återstår intill nästa Riksdags början, tror
jag det icke blifver möjligt att, jemte de noggranna undersökningar
och fullständiga planer m. m., som erfordras för alt kunna påbörja
den eller de jernvägssträckningar, till hvilkas utförande medel vid
denna Riksdag kunna komma alt anvisas, äfven fullborda lika beskaffade
undersökningar i afseende på alla öfriga, som kunna anses
böra ingå i ett ordnadt jernvägssystem för hela landet, helst om i
betraktande tages de ringa krafter och den, jemförelsevis med andra
länders, mindre erfarenhet, som f. n. hos oss äro att för ändamålet
påräkna. Dessutom vill det synas mig, om alltför detaljerade undersökningar
om sådane jernvägar, som först i en mer eller mindre
aflägsen framtid kunna komma till utförande, nu skulle företagas,
att desamma skulle blifva nära nog ändamålslösa, då ett lands förhållanden
i afseende på jordvärde, industri och rörelse för hvarje år
undergå icke obetydliga förändringar, samt förbättrade och enklare
byggnadssätt för jernvägar jemväl torde kunna emotses.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framslälde Hr Gr. o.
Landtm, att i afseende pä förevar.-de punkt, hvarå Gr. Lagerbjelke
med flere talare begärt återremiss och Gr. Mörner med flere
ledamöter yrkadt afslag, ingen talat för bifall, hvarefter propos. till
bifall å denna punkt blef (ramstälcf och besvarad med Nej.
Efter sedermera först till återremiss och derefter lill afslag å
5:te punkten framställde propos:r, som besvarades med blandade Ja
och Nej, hemställde Hr Gr. o. Landtm, ånyo, om R. o. Ad. ausåge
de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till återremiss,
Den 23 September e. m.
287
och ropades dervid starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han nu funnit Ja öfvervägande.
8: de punkten.
Gr. von Rosen: Jag anhåller att få till prot. nedlägga min
reservation emot denna punkt, och jag tror, att den tid varder kommande,
då man skall göra rättvisa åt mitt förslag, och troligen
lärer något mera liberalt icke erbjudas.
Dep härefter lill bifall å 8:de punkten framställda propos:n
besvarades med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit ja öfvervägande.
9:de punkten.
Hr Sandströmer: Det förslag, som i denna punkt varit föremål
för Utsk:s behandling, har varit fiamkålladt deraf, att inom
Skaraborgs län fråga npstålt om fortsättning inom länet af banan
emellan Slockholm och Götheborg. Det var då nödvändigt att tillse
i hvad mån bidrag skulle kunna åstadkommas till företagets utförande.
Vid de sammankomster, som i detta afseende höllos, visade
-sig länets nämnde jordbrukare benägne, att, med afseende å den
ökade årliga inkomst, som genom lättade kommunikationsanstalter
skulle tillskyndas jordbruket, bidraga medelst årliga tillskott, och
att för sådant ändamål ett lån skulle uptagas, som småningom kunde
amorteras genom dessa bidrag. Endast på detta sätt torde det
blifva möjligt, att åstadkomma bibanorna inom provinserne, när
Staten öfvertagil anläggningen af stambanorna. Såsom en följd af
della de nämnde jordägarnes beslut var äfven nödvändigheten att
tillse i hvad mån man kunde bereda någon räntegaranti för lånet.
Om desse räntebidrag skulle utgöra någon säkerhet för långifvaren,
måste derföre ställas en sådan säkerhet, som vore oberoende af personal-krediten.
Det måste då vara en allmän reel säkerhet, hvilken
icke kunde annorledes åstadkommas än genom anteckning i jordeboken
af det årliga bidrag, som från hvarje hemman eller lägenhet
borde utgå. Jag behöfver icke omnämna alla de olägenheter, som
äro förenade med antecknandet i jordeboken af hvarje egendom för
ett visst årligt räntebidrag. Man ansåg då ändamålet kunna lättast
vinnas på samma sätt, som man gått tillväga med likartade företag,
nemi. då Staten lemnat lån till sjösänkningar och vattenaftappningar,
i fråga hvarom är genom 1845 års K. Författn. stadgadt, att sedan för
hvarje egendom eller lägenhet, som i lånet deltager, blifvit uträknadt
det bidrag, som för densamma skall årligen erläggas, antecknas i
jordeboken beloppet, som utgör en egendomen eller lågenheten vidlådande
gravation. Om en sådan utväg kunnat vidtagas i och för
anskaffande af lån, för utförande eller anläggande af en jernväg inom
länet, hade man undvikit alla svårigheter, som äro förenade med
anteckning i jordeboken af de årliga räntebidragen, men deremot
vunnit all möjlig säkerhet. Utsk. har sagt, att mitt förslag skulle
framkalla en tyst förmånsrätt till mehn för allmänna real-krediten.
Någon tyst förmånsrätt upkommer icke, då jordeboken lemnar uplysning
om den jorden vidlådande gravationen. Jag medgifver vis
-
288
Den 23 September e. m.
serligen att svårt är att bedöma, huruvida denna gravalion motsvarar
den fördel, egendomen åtnjuter af jernvägsanläggningen, men
jag tror likväl, att, såsom jag redan nämnt, detta är enda medlet
att åstadkomma bibanorna inom provinserna. Sedan R. o. Ad.
numera antagit, att stambanorna skola anläggas på Statens bekostnad,
och således icke ifrågakommer, att efter mitt förslag anlägga den
delen af jernbanan emellan Stockholm och Götheborg, som skall
gå genom Skaraborgs län, så förfaller naturligtvis närmaste anledn:n
till delta förslag, men jag har likväl ansett niig böra framställa behofvet
af ett dylikt lagstadgande, i fråga om alla andra banor, som
komma att anläggas genom bidrag från menigheter. Visserligen
hafva de hitintills utförda mindre banorna åstadkommits genom tillskjutna
kapitaler, men så snart fråga blir om större banor, tror jäg,
att sådant låter sig svårligen göra. Mig förefaller det således, sorn
om mitt förslag förljenat mera upmärksamhet. I afseende på frågans
formella behandling tror jag äfven, att, då motionen åsyftar
utfärdande af eD allmän författa., hon bort af Stats- och LagUtskm
gemensamt handläggas, och jag hemställer således, om icke en återremiss
här borde beviljas, för att de sammansatte Ulsk:n må blifva
i tillfälle att laga saken i öfvervägande.
Hr Bildt: Den siste talarens förslag innebär fördelar, såsnart -  fråga är om anskaffande af räntegaranlier för lån, lemnade kommuner
af mindre omkrets; men på sätt IJtsk. i sina motiver antydt
och den värde talaren sjelf medgifvil, är hans förslag mindre lämpligt,
när fråga är om större kommuner och isynnerhet om anläggning
af större jernvägar eller stambanor. R. o. Ad. har redan
godkänt lista och 2:dra punkterne i Utsk:s förslag, deri bestämmes
sättet för stambanornas anläggande och bekostande. Således kan
Hr Sandströmers motion icke tillämpas på stambanorna, och lill
följd häraf anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag. Att nu upskjuta
behandlingen af Hr Sandströmers motion och förvisa den lill
Stats- och LagUtskms pröfning, i och för utfärdande af en allmän
författa., anser jag icke vara formell rigtigt, och, om än man önskade
en allmän författa, för jernvägar, i den syftning dir Sandströmer
föreslagit, får jag nämna, det jag har mig bekant, att tvist
upstått om den säkerhet, som på detta sätt blifvit vederbör:de långifvare
lemnad. Dessutom lärer det väl vara något svårt, om icke
omöjligt, att på siffran kunna bestämma den fördel, som genom
jernvägen tillskyndas en egendom. Jag förnyar min anhållan om
bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Genom 1845 års förfatln. är stadgadt,
alt i st. f. personal säkerhet för lån, sora från Riksg:s-Kont. utlernnas
till vederbönde i och för vattenaftappningar, räntan och kapitalåterbetalningen
å dessa lån skola under vissa år anses såsom eli onus,
åliggande de hemman, hvilka genom arbetsföretaget vinna jord.
Grunden för denna författning är den, alt som hemmanen genom
dessa vattenaftappningar ansågos vinna ett högre värde, än som motsvarade
den på företaget nedlagda kostnaden, skulle ägare af inteckningar
-
Den 25 September.
289
ningar i dessa hemman icke förlora något i deras rätt genom den
förökade skatt, sorn hemmanen under dessa är måste vidkännas.
Det är dock gifvet, att det förökade värde ett hemman erhåller derigenom,
att vattensjuk mark aftappas, är mycket mera bestämdt, än
det som kan upstå genom en jernvägs anläggning i trakten, likasom
det är ganska lätt att uträkna den del af kostnaden, sorn, i förhållande
lill hela den förbättrade marken, bör drabba hvarje hemman,
hvilket icke gerna kan föranleda någon tvist eller mannamån, hvaremot
del är ganska svårt, ali bestämma huru stor del af kostnaden
för anläggning af en jernväg bör belöpa på ett hemman, enär fördelen
af jernvägen vid denna uträkning måste tagas lill grund.
1845 års Förfatln. kan således icke tillämpas på det förhållande Hr
Sandströmer med sin motton åsyftat. Härtill kommer en omständighet,
som den siste talaren påpekat och hvilken jag är i tillfälle
att vitsorda, nemi. att en person, som undfått eli dylikt vatlenaftappningslån,
gjorde konkurs, och tvist upkom om betalningsrätten
för detta lån, hvilken tvist af Högsta Domstolen sålunda afgjordes,
alt, ehuru genom K. M:s, på R. St:s begäran, utfärdade Förfaltn.
stadgadt vore, att dessa vattenaftappningslån under vissa år voro att
anse såsom ett hemman åliggande onus, delta onus likväl icke
kunde betraktas eller hänföras till dem, som omtalas i 16 kap.
HandelsBalken och der tillerkänts förmånsrätt. Jag anhåller vördsamt
om bifall till Utskrs förslag.
Hr Gr. o. Laodtmrs härefter lill bifall å förevar:de punkt
framställda propos. besvarades med Ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 25 September 1854.
Plenum kl. \ 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för den 22 och 23 dennes samt pleniprot.
för den 21 sisth Juni f. m.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den 13 och 16 dennes på bordet
lagde Utlåt. JVe 274, i anledn. af väckte motioner om Statsbidrag
för jernvägs-anläggningar.
12 H. 19
290
Den 25 September.
Delta Ullål. företogs punktvis till afgörande.
Punkten Litt. A.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Frågan om denna banas vigt
afliandlades så fullständigt i R. o. Ad:s sisla plenum, att jag skulle
anse mig fela i grannlagenhet mot Ståndet om jag åter skulle vidlyftigt
uptaga delta ämne. Då för öfrigt de flesta fästade sig vid
denna bana och många äfven bland dem, som ansågo alt företräde
borde lemnäs åt den andra banan, delade den åsigten, att jemväl
den förra vore förtjent af anslag, anhåller jag, att denna punkt
malte blifva till StatsUtsk. återremitterad, på det alt Ulsk. måtte
komma i tillfälle att, jemte trufvudfrågan, äfven taga denna del i
betraktande.
Gr. Sparre, Erik: Vid genomläsandet af StatsUtsk:s Betänk.
M 274, finner raan i sanning en sådan mängd af motioner, en
sådan mängd af förslag till jernvägar inom nästan alla delar af riket,
att man tvekar i valet eller bedömandet ät hvilka af alla dessa
man bör gifva företrädet. Hvar och en af dessa banor är af rqolionären
framställd såsom företrädesvis vigtig, såsom framför alla
andra förtjent af lagstiftande maktens synnerliga upmärksamhet, och
vid hvart och eit särskildt förslag tiar blifvit upgifvet huru många
skeppund jern eller huru mångå tunnor spänmål, som på dessa
banor skulle föras. Om alla dessa upgifter vore tillförlitliga, om
de vore fullkomligt bestyrkta, så hade riksdagsmannen tilläfventyrs
en ledning för sitt omdöme; men nu förhåller det sig icke så. En
af motionärerna har på ett efter min öfvertygelse ganska slående
sätt ådagalagt olämplighelen för representationen att laga initiativet
i detta ämne och omöjligheten för representationen att deröfver fatta
ett omdöme; eli sådant bör nemi. grundas på sådana nplysningar,
som kunna leranäs endast af Regeringen, hvilken utan tvifvel är i
tillfälle att säkrast bedöma dessa frågor och gifva representationen
den bästa ledningen vid deras pröfvande. Motionären har derjemte
sagt, att, under öfverläggningarne om ett föregående Betänk., hade
så stora sympatier uttalats för en jernväg mellan Wettern och Skåne,
att StatsUtsk. deraf hade bort finna sig föranlåtet att jemväl
vid denna punkt laga den frågan i noggrannt öfvervägande, samt
på grund deraf yrkat återremiss. I sin reservation ang:de en jernvägsanläggning
i Dalarne, mellan Fahlun, Gefle och Westerås, balsamine
motionär sagt, att ovisst vore, huruvida de föreslagna jernvägarne
kunde vara lämpliga, och att det derföre vore orätt att på
förhand bestämma sig derför. Vi iiafva beslutat, att till K. Mits
dispos. öfverlemna en summa af 100,000 R:dr för anställande af
undersökningar i ändamål att åstadkomma ett fullständigt jernvägsnät
inom Sverige, och vi hafva derjemte anhållit, ali K. M:t täcktes
vid nästa Riksdag aflåta Nådig Propos i ämnet. Men det vore
ju att gå dessa undersökningar i förväg, om vi nu på förhand ville
bestämma rigtningen af någon viss bana. I afseende på den föreslagna
jernvägen mellan Wettern och Skåne har en person, som
bör hafva erfarenhet vid bedömandet af dylika frågor, yttrat att en
-
Den 25 September.
291
ligt lians öfvertygelse den rälta sträckningen vore från Småland till
Halmstad, och jag tillåter mig också säga, alt det torde vara ovisst,
huruvida sträckningen från Weltern lill Skåne må vara den riktiga.
Jag tror mig käntfä eller åtminstone har jag af temligen trovärdiga
personer hört, alt II. Sits beslut vid sista Riksdagen, ang:de en
jernväg mellan Köping och Hult, varit Regeringen till icke ringa
mehn vid det beslut, hon i detta ämne haft att fatta, och jag tror
ali vi härutinnan hafvä eli ledsamt exempel pä olämpligheten deruti,
att Ständerna taga initiativet i dessa frågor, eller att Ständernä,
på förhand och ulan att fullständiga undersökningar skett, besluta
anläggandet af en jernväg frän en elliT annan punkt. Hvartill
skulle det tjena att anslå en summa af 100,000 R:dr för undersökningar,
om R. St. på samma gång säga: mellan dessa punkter
vilja vi hafva banor anlaggda; hvartill skulle dessa undersökningar
tjena, om R. St. på förhand utpeka hvar jernvägarne skola gå.
Hafva nu dessa undersökningar skett med den noggrannhet, med
den sakkännedom, oell äro de försedda med sådana uplysningar, att
Ständerna derigenom blifvit satta i tillfälle att med säkerhet bedöma
att en jernväg ovillkorligen skall gå mellan Weltern och Östersjön?
Jag för min del bekänner öppet, att jag icke kan i delta
afseende fatta något omdöme, och jag tviflan på att Utsk. varit i
tillfälle all ingå i en så fullständig pröfning af frågan, att det kan
med fullkomlig tillförlitlighet tillstyrka R. St. anläggandet af en
sådan jernväg. Jag är långt ifrån att bestrida vigten af ett jernvägsnäl
mellan Småland och Skåne, lika som mellan flere andra
punkter; men då vi veta att K. M:t åt delta ämne egnat sin synnerliga
upmärksamhet; då vi veta att K. M:t redan anställt undersökningar,
och då R. St. för fullsländigande af dessa undersökningar
beviljat ytterligare anslag, så vågar jag påstå, att det ännu är
alltför tidigt att fatta beslut i ämnet, och anhåller följaktligen alt
den nu ifrågavande punkten icke måtte till Utsk. återremitteras,
utan bifallas.
Hr von Troil: Om Gr. Sparre i sista plenum hade för sin
del voterat för bifall till hvad StalsUtsk. då föreslagit rörande sträckningen
af jernvägen mellan Stockholm och Götheborg, skulle jag
icke hafva förundrat mig öfver att han nu yrkar bifall till hvad
Utsk. i denna- punkt föreslagit. StatsUtsk. hade nemi. upfaltat saken
från den synpunkt, som skulle för närvar:de inga medel af Stän
derna
anslås till stambanors anläggande, utan endast en hemställan
göras till K. M:t att låta anställa undersökningar, för hvilket ändamål
en summa af 100,000 R:dr blifvit ställd till K. M:ts dispos.
Men då fråga var om sträckningen af jernvägen mellan Stockholm
och Götheborg, ansåg Hr Grefven några undersökningar icke behöfliga,
hvarföre man således alltför väl kunde genast anslå medel
till denna bana. Då StatsUtsk., såsom skäl för sitt afstyrkande af
mitt förslag, hänvisat lill resonnemangerne i det föregående Betänk.,
torde Utsk. ansett, att inga medel borde för det närvande till jernvägarna
beviljas; men då Ständerna redan för sin del frånträdt
19*
292 Den 25 September.
denna åsigt, tror jag att billigheten fordrar, atl lill Ulsk. lala återgå
frågan otti denna stambana, på det Utsk. må komma i tillfälle att
äfven från denna synpunkt betrakta ämnet och lill R. St. inkomma
med förslag deruti. Det är. när frågan återkommer, sorn det beror
på Ständerna att bifalla eller afslå hvad som i ett eller annat afseende
kan vara tillstyrkt. Men, dä den grund, hvarpa StatsUtsk.
byggt sitt afstyrkande, blifvit af Ständerna frånträdd, synes det mig
särdeles obilligt, atl icke låta Ulsk. ännu en gäng få pröfva frågan
i sin helhet. Del är icke allenast inom detta Stånd, utan äfven
inom de andra väl bekant, att två stora partier kämpa för framgången
af hvardera banan; och jag tror derföre, att den, som önskar
jerovägsfrågans lyckliga lösning, icke bör genom eli alltföC tidigt
afslag ställa saken så att säga på spetsen. Jag tror alt man
åtminstone bör medgifva atl den ännu en gång får underkastas en
pröfning. Gr. Sparre har uprepat ett par uttryck i den reservation,
jag afgilvit, rörande sträckningen af de båda föreslagna jernvägarne
i Dalarne, såsom skäl, hvarför icke bifall nu bör gifvas till denna
motion; men Hr Grefven behagade likväl erinra sig, att hvad jag i
detta hänseende yttrat endast rörer det förhållande alt det ännu icke
är uplyst hvilken af dessa vägar, som har företräde, eller om icke
en jernvåg .öfver Hedemora och Norberg till Amänningen ■'vore
hvad Dalarne egentligen behöfver; men jag har tillika yttrat, att,
ehuru många skäl förefinnas för alt icke nu bevilja lån ål Dalarne,
ansåg jag likväl frågan vara af så stor vigt för provinsen, att jag
ingalunda ville motsätta mig densamma, utan jag har fasthellre håde
i Utsk. och Ståndet yttrat mig för bifall till hvad Utsk. föreslagit.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag ännu en
gång anhålla, atl R. o. Ad. behagade återremittera denna punkt, och
jag hoppas, atl Ståndet åtminstone icke afslår denna billiga begäran,
som blott åsyftar att sätta Utsk. i tillfälle alt ännu en gång fä
pröfva frågan.
Frih Raab, Adam Christian: Om Hr Gr. o. Landtm,
nu bade föredragit 5:te punkten af SlatsUtsk:s Betänk. JVJ 273,
skulle jag hafva förstått Gr. Sparres anförande, som gick derpå ut,
all man först borde afbida slutet på de undersökningar, som skola
komma att ske, och för öfrigt öfverlemna åt K. M:t både rigtningen
och utförandet af hufvndbanorne. Men, med minne af den diskussion,
som här förevar, då nyssberörde Betänk, afhandlades och då
ingen enda röst höjde sig för Utsk:s förslag, utan alla talade i den
anda, att det tillhörde Ständerna att yttra ett omdöme i denna
fråga, och sedan R. o. Ad. återremitterat icke allenast den 5:te,
utan äfven 6:te och 7:de punkterna i nämnde Betänk., så förekommer
det mig, som skulle det vara ett uprifvande af detta beslut,
om R. o. Ad. nu skulle bifalla Utskds ifrågavar:de hemställan. Jag
vågar derföre anhålla om återremiss och hoppas, att R. o. Ad.
icke skall göra sig skyldig till den motsägelse, som onekligen läge
i eli dylikt förfarande.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: På grund af de åsigter, jag
framställde i sista plenum, då StatsUtskis Betänk. JYI 273 föredrogs,
Den 25 September.
293
förenar jag mig med dem, som yt kat ålerremiss å nu ifrågavande
punkt, och vill för öfrigt icke uptaga tiden med framläggande af
skälen härtill, emedan dessa skäl äro desamma, som bestämde mitt
votum i afseende på det föregående Betänk.
Gr. Sparre: Hr von Troil har sagt. att om jag icke hade
yrkat återremiss på punkten ang:de jernvägen till Götheborg, skulle
det icke hafva förundrat honom att jag nu 'bestridt ätrrremiss å
denna håga. Med dessa tvenne banor förhåller det sig likväl väsendtligen
olika. Jag ber att få uprepa utgångspunkten för mitt
yttrande; jag säde nemi. att initiativet i detta ämne bör tagas af
K. M:t, och att jag icke anser det lämpligt att enskilda motionärer
inkomma med framställningar i detta hänseende, allraminst då de,
såsom Landshöfdingar, äro i tillfälle att bättre än någon annan göra
sin mening gällande hos Regeringen. Jag har trott alt rätta vägen
för dessa förslag är att framställa dem inför Regeringen och icke
all gå den väg, som nu blifvit beträdd. Mine Hrr! jag har tillräckligt
bevittnat huru det tillgår med dessa enskilda motioner om
anslag, huru man dagtingar med hvarandra för att den ene skall understödja
den andra mot det att denne icke bestrider den förres motion;
jag har alltför mycket bevittnat sådana underhandlingar vid
våra riksdagar och jag har alltför lifligt erkänt sanningen af min
motståndare, Frih. Raabs yttrande vid början af innevarande riksmöte,
då frågan om det första statsanslaget skulle afgöras, nemi. att alla
sådana frågor borde komma från K. M:t, för alt jag icke skulle anse
att denna sats isynnerhet är giltig, när fråga är om 17 millioner
R:dr B:ko. Om vi också i dessa små anslagsfrågor, som gälla några
Tusen R:dr, kunna låta del tillgå så, att riksdagsmännen dagtinga
med hvarandra för att befrämja hvarandras motioner, tror
jag, att när frågan rörer sig omkring 20 millioner, bör detta sätt
icke vidare begagnas. Jag tror, alt, då fråga är att belasta Staten
med ett skuldsystera, som vi hafva sett, endast i fråga om jernvägarne,
upgå till 40 millioner, och då fråga- jemväl är att utsträcka
detta system till andra föremål, bör det vara angelägnare än någonsin
att motverka ett så beskaffad! dagtingande, hvarigenom jag befarar
alt skuldsumman skulle allt för mycket stiga. Ty nekas kan
icke, att vi genom fondsystemet beträda en äfventyrlig bana, och
att man öpnar en port, som lätteligen kan leda lill förderfvet, och
som otvifvelaktig! lättast kommer , att göra det, så framt förslagen
icke utgå från K. M:t, utan om hvarje enskild motionär skulle
anse sig befogad att framkomma med anspråk på bifall till hvarje
af dem väckt förslag, i synnerhet då dessa förslag äro af den omfattning,
sora det ifrågavande. Af dessa skäf har jag också ansett
mig kunna tillstyrka K. M:s Propos., rörande en jernväg mellan
Stockholm och Götheborg, men likväl afstyrka bifall till den nu
ifrågavande motionen. Ty milt tillstyrkande af vägen till Götheborg
grundade sig derpå, att ingen enskild motionär väckt detta
förslag, ulan att det var framställdt i K. M:ts Propos., och jag
tror att denna omständighet ställer saken på en betydligt olika stånd
punkt.
Jag uprepar, att ehuru jag insett vigten af ett fondsystem,
294
Den 25 Sep te mijer.
har jag dock icke kunnat undgå att äfven inse viglen af de anmärka-,
sorn en aktad talare här framställde deremot, äfvensom alt till följd
deraf finna, att siegel är farligt och att man bör gå varsamt tillväga
för att förekomma olyckor. Om det likväl vore utom allt tvifvel
att den ifrågavaride jernvägen vore den rätta, om jag på något salt
kunde blifva fullkomligt derom öfvertygad, nå väl, jag skulle då
möjligtvis draga i betänkande, om jag icke borde bifalla motionen, huru
enorm summan än är. Men så litet är della visadl, att, vid genomläsandet
af motionerna, finner man alt de värde motionärerna,
alltefter som de äro bosatte i den ena eller andra orten, påyrka
banans dragning genom deras ort. Jag ser tre olika förslag dertill,
och icke ens Skåningar sjelfva hafva kunnat blifva ense derom.
Vid sådant förhållande anser jag, att det, mindre än någonsin, är
lämpligt, alt -Ständerna bifalla en summa af 17 millioner för eli
sådant ändamål. Jag befarar ali vi eljest skulle få höra samma
yttranden, som här fälldes förra gången jernvägsfrågan förevar, nemi.
att ”om Staten tål vid 15 millioner, tål den väl vid 25.” Jag
befarar alt just denna method komme att användas, och att, vid de
strider, som skulle upkomma mellan de olika motionärerna, för att
1a banorna dragne hvar och en genom sin ort, skulle, om jag falan
vända en liknelse, som här förut blifvit begagnad, angide barnet,
som af Konung Salomo dömdes att klyfvas midt itu, del anslag,
som Staten ansett böra beviljas, ituklyfvas. Jag befarar ali man
skulle vidblifva den åsigt, som man här uttalat, och att man skulle
dela del ringa anslag, som blifvit beviljadt, samt derigenom omöjliggöra
hvarje banas anläggande. Jag tror att R. St., om de vilja
att jernvägarne skola blifva skyndsamt färdiga, böra bifalla K. M:s
Propos., såsom byggd på den rätta grunden och begagnande den
rätta utgångspunkten för dessa banor.
Hvad åsyftar motionären med en återremiss? Naturligtvis att
få anslag för Skåne, , och jag är öfvertygad att han inom ITtsk.,
likasom här redan blifvit yttradl, för att kunna få sin Skånska
jernväg bifallen, skall gå in på att dela anslaget mellan Götheborg
och Skåne. Men jag ber, med anledning af denna förmodan, att
få framställa en fråga, sora jag förut 'bort uttalas på detta rum;
om jag nemi. är sinnad alt företaga tvenne lukrativa arbeten, månne
jag då begynner dem begge på en gång, för att få begge färdiga i
en aflägsen framtid, eller börjar jag icke fasthellre med det ena
först, på det att de kapitaler, som derpå blifvit nedlagde, skola
gifva en så mycket snarare vinst, och för att derefter med större
kraft kunna vända mig till det andra företaget? Hvilkendera utvägen
är nu den rättaste, för alt åt största delen af landel bereda
lättade kommunikationer och sålunda öka national-rikedomen, antingen
atl först börja oell fullända den ena jernvägen, eller att på
en gång begynna begge två, utan säkerhet att fullborda någon? Jag
tror alt en klok statshushållare begagnar det förra sältet, och jag
kan åtminstone för min del aldrig med min röst understödja något
annat. Jag tror alt en återremiss af denna punkt vore att missleda
StatsUtsk. om hvad som, efter min öfvertygelse, borde vara R. o.
Adis åsigt i denna vigtiga fråga, och jag har ansett min pligt
Den 25 September.
295
fordra alt öppet uttala min öfvertygelse, på det att åtminstone i hvad
på mig ankommer någon tvekan icke malte upstå om hvad jag i
delta ämne tänker.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talaren har ansett,
alt den jernväg, som utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning,
icke borde ihågkommas vid denna riksdag, emedan någon K.
Propos. om densamma icke är afgifven, hvilket deremot vore fallet
med jernvägen mellan Stockholm, och Götheborg. Den värde talaren
har dock dervid förbisett, att vågskålen äfven i delta afseende
väger temligen jemt mellan de båda banorna, emedan den K. Propos.
afgafs under en förutsättning, som numera icke förefinnes. Gr. Sparre
har sagt, att han för sin del önskade, att man bifölle K. M:ts
Propos. Nå väl! genom ett bifall till denna Propos. erhåller man
en bana mellan Götheborg och Svartå, samt mellan Köping och
Slockholm. K. M:t hade, då Propos. afgafs, förutsatt, alt man då
hade en jernväg mellan Stockholm och Götheborg, emedan ett bolag
då fanns, hvilket skulle bygga en jernväg mellan Köping och
Svartå. Detta bolag finnes väl ännu, men jag hemstålldr till R. o.
Ad. om det är någon sannolikhet alt samma bolag förmår, äfven
med den största ansträngning, åstadkomma denna jernväg, och det
är ganska osäkert, huruvida man kan våga antaga att K. M:t, då
man kan säga att ingen bana redan förefinnes emellan Köping och
Hult, fortfarande skulle föreslå en bana mellan Slockholm och Götheborg.
För min del vågar jag icke antaga, sådant för säkert.
Under sådana förhållanden torde lämpligast vara att ställa 5 milhr
R:dr B:ko till K. M:s dispos. för alt användas i och för anläggningen
af stambanor. R. o. Ad. beslöt vid föregående tillfälle att
återremittera alla de punkter af StatsUtsk:s då föredragne Betänk.,
hvilka angingo valet af stambanor samt anslåendet af medel dertill.
De Hrr, som nu motsätta sig en återremiss af frågan om anläggningen
af en jernväg mellan Stockholm och Malmö, torde dock
erinra sig. att R. o. Ad:s föregående beslut åsyftade alt lemna StatsUtsk.
fria händer vid behandlingen af hela frågan, och att i konseqvens
härmed man nu icke bör binda Utsk:s händer i fråga om
den i förevande punkt föreslagna jernvägen.
På grund af dessa skäl anhåller jag om återremiss af ifrågavarande
punkt.
Frih. Raab: Gr. Sparre har erinrat mig derom, att jag, då
StatsUtsk:s första förslag förekom till R. o. Ad:s pröfning, rörande
åtskilliga af enskilda motionärer framställde ansökningar om anslag
till enskilda företag, såsom utdikning af sjöar och måssar, kanalers
anläggning o. s. v., yttrade den grundsats, som jag äfven i
denna stund skall följa, eller att det icke vore skäl alt bevilja sådana
anslag, som blifvit begärda af enskilda motionärer, med mindre
att de gått den väg, sorn är den rättaste, nemi. genom K. M:t.
Men jag ber, med anledning häraf, att få fästa upmärksamheten på
den stora skillnaden mellan dylika anslag och ifrågavande. Sådana
företag, som med dessa skola utföras, kunna blifva många hundrade,
om icke många tusen i landet, och hvart och ett af dem gagnar
296
Den 25 September.
endast en eller annan, eller några få enskilde i samhället. Här
åter är fråga om hela landels gagn; det är en nationalfråga, som
har lika intresse för alla i samhället, hvilka banor, som skola blifva
de stora hufvudbanorna. Jag tror derföre, att Gr. Sparre i milt
yttrande förra gången och det, jag nu framställt, icke skall kunna
finna någon slags motsägelse. Jag tror, att det är af vigt, att R.
St. i den fråga, sorn rörer, hvilka banor, som skola blifva stambanor,
uttalar sin mening om hvilka de vilja hafva anlagde. Jag
tror att detta icke allenast är det rätta, utan äfven Ständernas pligt,
och jag ber att få återföra i R. o. Adis minne, hvad en Konungens
Rådgifvare bär yttrade, nemi. att han just lade representationen på
hjerta!, alt uttala sin åsigt i delta hänseende. Ty med 5 eller 6
hundra, representanter, sora här vid riksdagarne infinna sig, kan
man vänta sig lika många motioner, lika många åsigler om hvar
stambanorna skola gå, och detta är väl icke lämpligt i fråga om
dessa banor; det kaD möjligen gå an i fråga om bibanorna.
Jag hoppas att, på de skäl, som redan blifvit anförda och
sednast af Gr. Lagerbjelke blifvit framställda, R. o. Ad. icke skall
underlåta att, i lull konseqvens med del beslut, som förut blifvit
fattadl, återremittera denna punkt till Utsk., i likhet med hvad
äfven RorgareSl., med betydlig pluralitet, gjort, på det att Utsk.
må komma i tillfälle att laga alla stambanorna i öfvervägande.
Frih. Cederström, Rud.; Ehuru lifligt man måste vara intresserad
för jernvägarne i Sverige, och ehuru glädjande det än är,
att inom representationen numera så många röster böjas för dessa
slags vägars anläggning, tror jag det vid ett så kostsamt företag
likväl vara af vigt, att icke gå alltför brådstörtande tillväga, och
att icke alltför hastigt besluta arbeten, hvilka icke kunna fullbordas,
med mindre än att Statens finanser på ett betänkligt sätt torde,
deraf blifva lidande. Hvarje jernväg för sig blifver visserligen
först i fullständigaste måtto nyttig genom sitt samband med de öfriga;
men vi böre icke deslomindre medgifva, att det är Önskvärdt
det deras sträckning må sålunda ordnas, alt hvarje särskild del deraf
i och för sig kan sägas tills vidare utgöra ett helt. Så förhåller
det sig t. ex. med den redan började banan mellan Mälaren och
Wenern; så äfven med nu föreslagna jern vägsföretag till framtida
förbindelse mellan Sveriges båda förnämsta handelsstäder. För öfrigt
kan jag ingalunda godkänna den af Gr. Lagerbjelke yttrade sats,
alt denna fråga för närvaride befinner sig på en ståndpunkt, såsom
vore den alldeles ny, eller såsom om K. Mit aldrig yttrat sig i
ämnet, eller såsom om något bolag aldrig erhållit garanti för anläggande
af en bana mellan Köping och Hult. Detta, i sanning
besynnerliga påstående tyckes förutsätta, alt all den utförliga utredning,
som under de tvenne sistförflulna riksdagarne blifvit åt detta
ämne egnad, alla de många uplysningar, som dervid blifvit lemnade,
skulle vara alldeles förspillda. Man bör likväl icke föreställa sig,
att ju icke så väl R. St., som äfven K. Mit vid denna frågas
pröfning deråt hafva egnat all den sorgfälliga upmärksamhel, som
den förljenar; och då det är ett obestridligt faktum att en sådan
Den 25 S»p t ernber.
297
pröfning hos båda Statsmakterne verkligen egt rum, så förefaller
det mer än besynnerligt, alt höra påstås, det den nn må anses
vara af intet värde. Men om man icke vill tillerkänna någon vigt
ät den omvårdnad, besagda fråga hos våra företrädare åtnjutit, så
torde vi dock nödvändigtvis lägga vigt vid våra egna tillgöranden
af färskaste dato, i det R. St. vid ionevande riksdag, uppå bolagets
ansökan och K. M:s i anledn. deraf gjorda hemställan, medgifvit
en under förut förunnad garanti utsträckt anläggningstid, på
samma vilkor, som för öfrigt varit stadgade för bolaget till utförande
af jernväg mellan Köping och Hult. Den faktiska betydelsen
af dessa våra åtgöranden må väl icke af oss kunna förbises. Till
en viss grad äro vi af vära egna beslut bundna att fortgå i den
rigtning vi begynt, och hafva visst ingen moralisk rättighet att frisäga
våra åtgärder från det inbördes sammanhang, de kräfva, för
alt blifva för del allmänna fullt fruktbringande. Ur denna synpunkt
anser jag tjenligt och nödigt, alt man icke invecklar sig i
andra företag, förr än det redan påbörjade nått den grad af utveckling,
hvaraf det är mäktigt, och att man ej öfvergifver ett af
R. St. omhuldadt företag, med mindre det kan visas vara otillfredsställande
i anseende lill förhållanden, som antingen sedermera
inträdt eller förut varit förbisedda. Ingendera bevisningen är nu
åbanebringad, än mindre fullgjord.
Gr. Lagerbjelke har visserligen, till stöd för sina yrkanden,
yttrat, att, då SlatsUtskrs Betänk. M 273 föredrogs, gjordes ingen
invändning mot en återremiss af punkterna 6 och 7. Jag medgifver,
alt sådan invändning å min sida underläts, men det skedde
under det förbehåll, att den redaktion, lltsk. i Öfverensstämmelse
med K. M:s Propos. föreslagit, icke måtte förändras. Aterremissen
var en billig fordran å ena sidan och en icke nödvändig, men
skälig eftergift å den andra, på det, vid skeende återremiss å vissa
punkter, man måtte på förhand vara viss att Utlåtandets serskilda
delar komme att i alla hänseenden stå i full harmoni med hvarandra.
Jag säger, det denna eftergift var skälig, men icke nödvändig;
ty sammanhanget hade i alla fall kunnat iakttagas, äfven med
godkännande af nämnde punkter. Det är en i min tanke lofvärd
försigtighet af Utsk. alt, nu såsom förut, icke vilja gå K. M. i förväg
vid bestämmandet, hvilken af de föreslagna stambanorna må
genom Statens försorg först verkställas. Jag delar fullkomligt Utsk:s
tvekan att företrädesvis förorda anläggandet af en jernväg i Skåne;
men för att ej ens låta denna tvekan antaga gestalten af ett formligt
afslyrkande, har Utsk. yttrat sig anse något ”serskildt jernvägssystem
för Skåne” ej f. n. böra fastställas. I allt detta röjer
sig en afgjord nitälskan för sjelfva jernvägssaken, likasom en af
de erforderliga kostnadssummornas betydliga belopp framkallad varsamhet,
i afseende å utstakandet af banornas sträckning. Ledamöter,
som tyckas ifra för saken på ett mera ovilkorligt sätt, elier
såsom fransmannen kallar det: ”quand méme”, ex. gr. Gr. G.
Posse, hafva visserligen nyligen yrkat, att R. St. gerna kunde gifva
åtskilliga milhr R:dr b:ko till företagande af arbetet å den ena banan
och några dylika till enahanda arbete å den andra. Min åsigt
298
Den 25 September
härom är, alt vill man påräkna fullt gagn af det man påkostar,
höra medlens användande koncentreras till ett hufvudsakligt företag;
ty jag förutser, att eljest en för Statsverket betydlig summa,
använd på'spridda håll, blifver otillräcklig för fullbordandet af båda
linierne, dä deremot, om man gåfve sig lid att först fullborda den
ena och angelägnaste, — hvilkendera må K. M. afgöra, — så kan
man sedermera med riktad erfarenhet och samlade krafter företaga
den dernäst vigliga linien; och att på sådant sätt Rikets allmänna
fördel säkrast skulle iakttagas, jemte det penningarne mera planmässigt
kunde blifva i dessa förelag nedlagde.
På grund af dessa allmänna åsigler, lämpade lill nu förevar:de
ämne, får jag alltså vördsamt anhålla om bifall Ulsk:s ifrågavar:de
hemställan.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Innan detta Stånd hade
antagit stalslåne-systemet, voro dock meningarne så delade, att beslutet
åstadkoms med endast två rösters öfvervigt. Likväl kastar
man sig, sedan det första afgörande steget år taget, så hufvudstupa
in på den nya vägen, att, oaktadt blott få dagar förflutit, sedan berörde
beslut fattades, vill man pa en gång bölja alla stambanorna
och blottställa riket för den öfverhopande skuldsättning, som deraf
blifver eu följd. Örn jag förrnått vara bär tillstädes fört. Lördag,
så skulle jag hafva yttrat mig för anläggningen blott af en stambana,
nemi. den mellan Stockholm och Götheborg. Jag skulle
hafva gjort det, icke allenast derföre, att banan mellan landets 2:ne
största städer är för inrikes rörelsen och den utrikes handeln tjenligast,
samt följaktligen för Staten minst kostsam att underhålla, ulan
jag skulle hafva gjort det jemväl derföre, att hon blifvit föreslagen
af Regeringen. Derest man, i frågor af den beskaffenhet, sorn denna,
icke strängt håller sig till Styrelsens ledning, så måste det gå
antingen såsom det gick i Frankrike under Ludvig Philip, eller såsom
det nu tyckes vilja gå hos oss. Under närande. Konungs regering,
då Frankrike befann sig på höjden af välstånd, stod det
dock tillbaka i fråga om jernvägsanläggningar. Under det enväldiga
regeringar i Tyskland utstakade rigtningarne för sina jernvägsbanor
och utförde dem, kunde man i Frankrike hvarken få jernvägarne
rigtade eller fullbordade. Skälet härtill var, alt den parlamentariska
styrelse, som då herrskade i kamrarne, icke kunde
komma öfverens om banornas sträckning. Hvarje betydande deputerad
ville föra vägen genom den ort, der han var hemma, och
förklarade, att derest han icke finge jernvägen dragen dit, så skulle
han öfvergifva ministéren i kabinettsfrågor. Hellre än att rninistrarne
ville falla sjelfva, lät de jernvägsfrågan falla, och smickrade
de deputerade på ömse sidor med förhoppningar för framtiden.
Intet storartadt blef af. Hos oss tyckes man deremot befara, att
om den nuvande jernvägsförtjusningen skulle gå öfver, så hade man
förlorat tillfället. Derföre måste man nu göra hvad man kan, för
att få alla större banor samtidigt påbörjade, i Skåne, Westergöthland
och Dalarne. Man hoppas, alt då någon jernväg en gång
blifvit påbörjad, så skall man sedermera kunna säga såsom det, på
Den 25 September.
299
sin lif], helle om Götha kanal, alt när eli så stort förelag var begynt,
så finge det ingalunda afstanna: ty endast genom dess fullbordande
kunde redan gjorda kostnad löna sig, kunde rörelsen blifva lifligarr,
om än företaget icke bure sig. Följden deraf skulle nu naturligtvis
blifva ökade slatslån. Om vi, mine Hrr, vilja se någon gräns
för den skuldsättning, i hvilken 'vi hafva inkastat oss, så måste vi
bestämma oss för någon viss bana, och tills vidare lemna de öfriga
å sido. Vi böra, efler mitt förmenande, så mycket hellre göra det,
som en af Konungens Rådgifvare lärer hafva förklarat, att han önskade
det Sländerna malle, genom något beslut, gifva stöd ål Regeringen
i afseende på frågan om någon viss stambanas påbörjande,
på del att Regeringen mätte kunna, med ledning deraf, bestämma
sin åtgärd. Om vi ej efterkomma denna upmaning. hvad blir följden?
Troligen den, att Smäländningar och'Skåningar, under anförande
af Gr. von Rosen och Hr von Troil, samt att Södermanländuingar
eller Westgöthar, under Frih. Sprengtporten och Hr Sandströmer,
skola söka öfverväldiga både Konung och Ständer; eller ock
att de i förening med Weslmanländningar, Dalkarlar och Geslrikar
söka att mellan sig dela Statens bidrag; eller ock att dessa landskap
och deras målsmän komma i sådan strid med hvarandra, alt
ingenting blifver af. Delia skulle icke oroa mig, så framt icke
följden blefve jernvägs-ruiner på flere ställen, än de, som nu befinnas
mellan Orebro och Köping, och hvilka, då de blifvit upförda
på Statens bekostnad, icke skola aflöpa utan betydlig förlust för
Statsverket. Jag är Småländning och tror mig älska min fosterbygd
så mycket som någon'annan. Men jag vill icke, att hon
skall gynnas på bekostnad af fäderneslandet i det hela; allraminst
skulle jag vilja att det skedde genom en jernväg, som ledde, icke
till någon hamn norr om Öresund, utan till en belägen söder derom,
hvarest således både in- och utförseln skulle belastas med den
Sundska tullen. Vill man gynna ett fattigt landskap, så bör man
väl från Småland föra jernvägen, icke till det feta Skåne ”meerumschlungen”,
ulan till det magra Halland, och möjligtvis välja'
dalgången längs Nissa-ån åt Halmstad. Men jag vill icke tala hvarken
för den ena, eller andra, af dessa jernvägar, ulan tvertom'mot
dem samtlige. I detta hänseende anhåller jag få fästa eder uproärksamhet,
mine Hrr, "på vissa omständigheter, som måhända redan
under min frånvaro blifvit omförmälda, men hvilka dock åro
af den betydenhet, alt jag icke kan underlåta deras nämnande. Jag
gör dessa invändningar naturligtvis i öfverensstämmelse med hvad
jag förut yttrat, till följd af de farhågor jag^hyser för en stor statsskuld,
för en sådan, sorn, sedan hon en gång blifvit påbörjad, alltför
hastigt torde ökas.
Då jag förra gången bestridde statslåns införande, fästade jag
R. o. Ad:s upmärksamhet på förhållanderne i England och Nederländerna.
Jag har i dag åberopat, hvad som hände i Frankrike,
och jag vill ytterligare fästa mig vid detta land, emedan det har
den beklagliga äran, alt, i anseende till sina betydliga statsskulder,
vara det i Europa, som, näst England och Holland, hårdast beskattar
sina medborgare. Vi böra icke söka att, i detta hänseende,
sou
Den 2b September.
klifva högt på civilisationens stege, utan, så vidi vi förmå, afhålla
oss derifrån, under del vi betrakta förhållanderna i andra länder,
som redan befinna sig på en hög ståndpunkt i berörde afseende.
Enligt de senaste upgifler, jag eger, utgjorde Frankrikes konsoliderade
statsskuld, d. 1 Jan. 1851. 5,345 niilhr francs. Likväl steg
denna skuld, under loppet af nämnde år, så ansenligt, att räntorna
derå, d. 1 Juni påföljande året, ökats med 6 millie francs. ”La
dette Qotlanle” utgjorde, år 1853, den 7 Febr., 690 milbr. När
jag'lägger dessa summor tillsammans, upgår hela beloppet till 6,035
millir francs, motsvarande 3,017 miller svenskt banko. Detta ofantligo
kapital är, utom alla andra, som naturligtvis finnas nplånte,
icke blott skattefritt, såsom kapitalen -äro hos oss, ulan kapitalisterna
i Frankrike hafva väsendtligen genom statslån kommit till sådan
makt, alt de beskatta alla andra. Följden har blifvit, att den fasta
egendomen, som allestädes lättast åtkomnres, är i Frankrike mahanda
strängast beskattad. Genom en bland de flere fransmän, som
nyligen varit här, har jag förnummit, all den fasta egendomens innehafvare
betalar i Frankrike icke mindre än 24 proc. i skatt af
sin behållning. Hos oss har man under denna Riksdag ansett såsom
någonting oerhördt, att 5 protus bevillning erlagts af behållning
på näringar. Hvilken skillnad är det icke mellan 5 och 24 proc.
För ett hus, beläget nära en gränsstad i Frankrike, omgifvet af en
trädgård och icke större än att ett hushåll af 4 till 5 personer
jemte några tjenstehjon kunde derstädes bo, måste i år lill Staten
betalas sammanlagdt 450 francs, d. v. s. 225 Ridr b:ko. Dertill
komma kommunal-afgifter, ”de centime additionel.” Huru betydligas
dessa äro, det kan man finna deraf, att inqvarteringen för
della hus, under innevande är, redan upgått till 60 francs, eller
30 R:dr b:ko.
Jag sade ali kapitalisten i Frankrike beskattade de öfriga. Delta
gäller icke blott om fastigheter, utan äfven ora borgerlig rörelse
och hvad dermed sammanhänger. Exempel derpå skall jag laga af
en näringsgren, som i .Frankrike är en bland de hufvudsakligasle,
nemi. silkesodlingen. Det är bekant, all tio departementer hufvudsakligen
sysselsätta sig med denna näring. Fabrikerna finnas
mest i S:t Elienne och Lyon; på förra stället tillverkas band och
på det sednare öfriga sideuväfnader. De fabriker, der dessa väfnader
blifva förfärdigade, drifvas hufvudsakligen af några hundra
personer, hvilka dels äro kapitalister sjelfva, dels förlagda af andra.
Dessa utgöra inom sig en fast sluten makt, och öfverenskomma om
de pris, hvilka böra åsättas icke allenast råämnet, ulan äfven tillverkningen.
Ingen vågar att skilja sig från de andre, emedan'hans
bestånd dä skulle, genom de öfriges sammansättning, undergräfvas.
Sammanhållningen går derpå ut, att i möjligaste måtto nedsätta arbetslönerna
och priset på råvaran. För att minska det, upköpa
dessa fabrikanter silke från Italien och andra sydligare länder.
Emedan det blifver förr färdigt der, än i Frankrike, så svara fabrikanterna,
när de franska silkesodlarne erbjuda sin inhemska vara,
”nej, vi hafva redan försett oss!” Silkesodlarne måste fördenskull
sälja sin vara till det pris, fabrikanterna finna för godt alt bestäm
-
