# ID: svediakorp-gov596
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 39,751
# sentences: 1,617
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 9 September.
301
myndigheten i Riket, Ständerna, hvilka ofta nog befinnas villiga att
gifva sitt förord, utan sakens närmare kännedom. Om våg- och
mätare-penningar skulle erläggas endast för de varor, som vägas
och mätas, så vore det möjligt, att ett våghus med dithörande betjening
icke kunde underhållas för de afgifier, som inflöte. Månne
näringsidkarne häldre förlora utvägen att få sina varor vägda och
mätta, än de vilja betala ifrågavai :de afgiftei ? Detta är en betänklighet,
hvarföre näringsidkarne äfven böra höras, innan man besluter
sig till någon åtgärd i delta fall. Den riktiga ordningen är väl den,
att man först undersöker förhållandet och derefter fattar sitt beslut;
men icke omvändt, såsom här föreslås.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Donna motion var redan i vintras
under behandling på Utsk:s afdelning, då jag der tjenstgjorde,
och bland andra skäl, af hvilka denna motion hade blifvit föranledd,
upgafs ett, som var alt allmogen ganska mycket trakasserades genom
de här afgifterna. Sålunda hade t. ex. handt all landtmän, sora
skolat förmala sin säd på andra sidan om staden, när de passerat
den, blifvit antastade af polisen, som lagt lieslag på lasset, och de
hafva fått betala våg- och mälarepengar, samt dessutom plikta för
det, alt de velat undandraga sig dessa afgifier, oaktadt de aldrig ämnat
sälja sin vara i staden. Dessa trakasserier hafva framkallat allmänhetens
missnöje med denna sak. Jag har blott velat nämna
detta uplysningsvis och förenar mig med dem, sorn begärt bifall till
Betänk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Det förvånar mig
verkligen ali Hr von Hartmansdorff kan ifrågasätta att våg- och mälare-pengarne
för Westerås stad skulle blifva borttagna, utan att
stadens invånare blefve derom hörde. Här är ju icke fråga om annat,
än att hos K. M. anhålla om vidtagande af åtgärder lill befordrande
deraf att icke våg- och mätare-pengar framdeles må erläggas
i annat fall, än då varor mätas och vägas. Det faller sig ju alldeles
klart, att, när en sådan fråga kommer till K. M:l, så blir den remitterad
till vederbör:de Embetsverks utredning, och att della Embetsverk
icke lärer underlåta att deröfver höra stadens innevånare
samt förskaffa sig alla nödiga uplysningar, torde vara så gifvet, att
Hr von Harlmansdorffs anmärkn. i detta hänseende icke bör kunna
vinna något afseende. Hvad saken i öfrigt beträffar, så är förut anfördt
så mycket som talar till förmån för förslaget, att jag icke
behöfver derför taga R. o. Ad:s tid mera i anspråk. Jag vill blott
tillägga, alt då den ifrågavar:de afgiften i Westerås är utarrenderad
till enskilde personer, sä följer deraf att allmogen blir, på sätt Hr
Arnell anfört, trakasserad. Jag anhåller om bifall lill Betänk.
Hr Flach, Johan: De yttranden i saken, som Frih. Rehbinder
och Gr. Lagerbjelke afgifvit, anser jag verkligen icke vara rubbade
af hvad Hr von Hartmansdorff sedermera anfört. Om fråga
verkligen vore alt beröfva Westerås stad någon inkomst af våg- och
mätare-penningar i detta hänseende, då skulle jag visserligen hafva
haft betänkligheter vid att dertill gifva min röst, men fråga är i
302
Den 9 September.
första rummet derom, all befria de trafikerande, som icke anlita vågen,
från skyldigheten att icke deslomindre erlägga våg- och mätarepenningar.
Det blilver naturligtvis, när K. M. later anställa undersökning
i frågan, ett ganska vigtigt moment, huruvida Westerås stad
utan ersättning bör beröfvas den ifrågavande inkomsten eller icke.
Deröfver komma naturligtvis vederböride ali böras och K. M. deröfver
alt sedan besluta.
Ht von Hartmansdorff bar sagt, all om den trafikerande allmogen
befriades ifrån ifrågavande utgifter, så skulle deraf kunna antagas
såsom en gifven följd, all våghuset icke kunde underhållas. Jag
tror likväl icke, att deraf skulle föranledas annan följd, än möjligtvis
den, att de, som begagna väg- och mälarehus, för vägning af de
varor, som utskeppas, finge betala några skillingar mera, för att dermed
betala det supponerade deficit, som kunde upsla, derigenom att
den, som aldrig begagnar dessa inrättningar, icke behöfde betungas
med en betydlig kostnad, utan motsvarande gagn för honom. Det
är derföre jag har biträdl Utsk:s förslag och nu yrkar bifall dertill.
Frill. Cederström, Rud.: Då, i händelse af RiksSims bifall
till detta Betänk., det kommer att åligga Exped.Ulsk. att upsätta
förslag lill skrifvelse, så bar jag trott mig böra på förhand göra
mig förtrogen med den framställning, Ekon.Utsk. till R. St:s bepröfvande
framställt. Det har dervid icke undfallit mig, att Ulsk.
helt och hållet berört frågan ur synpunkten af den ifrågavande afgiftens
billighet eller obillighet, betraktade med afseende på dem,
som hittills skolat samma afgift utgöra. Ulsk. Ilar icke med ett emia
ord fästat sig vid den omständighet, huruvida Westerås stad må
hafva några billiga anspråk på ersättning för uphörandet af denna
inkomst, i händelse den sålunda skulle staden frångå. En af reservanterne,
Hr Boman, har likväl velat fästa R. St:s upmärksamliet
på denna sida af frågan. Jag finnér således Hr von Hartmansdorffs
anmärkn. i del formella af ämnet ingalunda sakna grund, på sätt
flera ledamöter trott sig finna; deremot bar jag i hufvudsaken en
annan åsigt än Hr von Hartmansdorff, oell delar de ledamöters tanka,
hvilka anse ifrågavande afgift böra, tiil lättnad för trafiken i allmänhet,
uphöra, äfven som jag tror ali den redan 1111 rätt väl kunde
uphnra för Westerås, utan afbidan af dylika frågors väckande angille
öfrige städer. Pä dessa skäl skulle jag för min del icke anse otjenlig!,
om Betänk, återremitterades, på del att, med bibehållen slutlig
hemställan, likväl deruti mätte inflyta några ord af den syftning,
Hr Boman önskat. Skulle likväl R. o. Ad. anse hufvudtankan vara
ej blott så riklig, men ock så vigtig, att Ståndet, i afsigt alt främja
denna hufvudtanka, icke vill fästa sig vid någonting, som kan anses
vara en i annan rigtning afvikande biomständighet, sä återstår för
mig blott alt trygga mig vid den förhoppning, Frill. Alströmer nyss
uttalat, att nemi., vid frågans behandling bos Regeringen, Westerås
stad, oaktadt R. Stis förbigående af denna omständighet, icke kommer
att blifva ohörd.
Frih. Rehbinder: Med anledn. af Frih. Cederströms sednaste
yttrande bar jag begärt ordet. Jag vill dervid blott hafva äran an
-
Den 9 September.
303
märka, alt det är en cura poslerior huruvida någon ersättning skall
beredas Westerås stad eller icke, hvilken K. M. icke lärer underlåta
alt draga försorg om. Dock raedgifver jag, att jag icke anser
någon sådan ersättning höra komma i fråga. Om denna afgift tages
hort, sa blir det icke något undantag för Westerås, ulan undantagen
blir de städer, der afgiften kommer att finnas qvar, ty den finnes
icke i allmänhet. Så t. ex. vågar jag uästau påstå, alt den icke finnes i
någon af Östergöthlands alla städer, bestämdt icke i Norrköping, icke i
Söderköping, icke i Linköping. Jag kan icke se något skäl hvarföre denna
afgift skulle bibehållas för Westerås. Att icke afgiften är behöflig,
synes deraf, att K. M. år 1823 borttog denna afgift för Stockholms
stad, nemi. för sådaue varor, som icke vägas och mätas. Att, på
sätt Hr Arnell anfört, betala en sådan afgift derföre att man genom
staden för säd till förmälning på annan ort, är ju alldeles orimligt.
Jag fortfar alt anhålla om bifall till Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Om Utsk. hade föreslagit, att man
måtte göra en undersökning i delta fall, så kunde det hafva haft
skäl för sig. Men nu lager Disk. för afgjordt, alt afgiften skall uphäfvas.
Kan sådant vara räll? Kan det vara billigt all låta enstad
vidkännas dylika förluster sorn den i fråga var :de ? Ar del rätt att pä
förhand yttra sig i hufvudfrågan innan man undersökt hvad som må
vara lämpligt eller icke? Här slår: ”alt uti underd. skrifvelse anhålla
det K. M. läcktes vidtaga ålgärder lill beredande deraf, att
våg- och mätare-penningar för de lill Westerås ankommande landtmannavaror
icke mätte erläggas i andra fall elc.” Hvilken annan
åtgärd skulle Konungen i sådant fall vidtaga, än att möjligen bereda
ersättning ät staden Wesleiäs? Hvem skulle betala den? II. Sl.
Har man någonsin förut gått sä tillväga?
Frih. Alströmer: Jag är ledsen att ytterligare nödgas be
svära
med några ord, lill bemötande af mine motståndares inkast.
Det mycket omtalade lidande, som skulle tillfogas Westerås stad, blif
ver
i sjelfva verket icke serdeles stort, ty då den del af våg
och
mätare-penningar, som belöper för landtmannavaror, sannolikt
är den minsta, men de varor, som ankomma till Westerås sjövägen,
hvilka otvifvelaktig! äro de mesta, fortfarande skulle vara underkastade
denna afgift, finnes alltid utväg att höja våg- och mätarepenningarne
för dessa sednare. För öfrigt kan K. M., om en statsutgift
lill ersättning skulle ifrågakomma, derom göra framställning
till R St., så att jag tror att man kan vara fullt trygg att icke nå
gon
orättvisa skall ske Westerås stad genom bifall till denna skrifvelse,
hvarom jag ytterligare vågar anhålla.
Propos. till bifall å Utsk:s förevar:de Betänk, blef härefter framstäld
och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. och Ekon.Utsk:s den 2 och 6
dennes pä bordet lagda Betänk. JV2 124, i fråga om förbättrad lagstiftning
iör:de sinnes-sjukas vård och behandling.
304
Den 9 September.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har ingenting alt in
vända
emot. att en sådan underd. skrifvelse, som Utsk. föreslagit,
afgår till K. M,, under förutsättning, det den Ulsk:s Betänk, i aftryck
infogade Norrska lagen för sinnes-sjukas behandling och förplägning
icke bilägges denna skrifvelse. Det är visserligen icke i skrifvelsen
något nämndt derom, men icke heller i Betänk., hvarföre den lagen
är bifogad. Om den bifogas det ena dokumentet, så skalle måhända,
om ingen anmärkn. dervid göres, den äfven kunna bifogas del andra.
För öfrigt kunde mycket vara att säga i afseende på hvad som
motionären anfört. En del deraf eger icke grund. En annan del
eger visserligen någon grund, men endast deruti, att de författningar,
som äro gifna, icke vid alla hospitaler blifva följda och fullgjorda,
hvilket säkerligen i första hand beror på Läkaren, till hvars vård
hospitalet är anförtrodl. Inga Läkare och inga föreskrifter lära
blifva tillfylleslgörande, såvida icke Läkaren har insigt och tillika
med insigt förenar förstånd att tillämpa sina insigter och nit att
använda alla sina bemödanden för det ändamål, som med hospitalet
år afsedt. Vid de inrättningar, der Direktionen icke med upmärksamhet,
noggrannhet och verksamhet fullgör sina åligganden och
Läkaren icke upfyller hvad honom tillkommer, så hjelpa inga föreskrifter.
Hvad serskildt angår motionärens yttrande, alt de sjukas
förskaffande till hospital bör ske så tidigt som möjligt och alt felande
föreskrifter derom är en brist i våra författningar år grundlöst, enär år
1831 af Serafimer-Ordens-Giilet äro utfärdade icke en ulan två serskilda
föreskrifter i afseende på denna omständighet och i dessa fö
reskrifter
förehålles att åt de sjuka skall, så fort som möjligen ske
kan, anskaffas vård å hospitalet. Den s, k. profkuren, som klandras
af motionären, den får efter samma år utfärdad föreskrift genomgås
på hospitalet, så vida vederbör:de, som begärt den sjukes mottagande,
vill skicka in honom till hospitalet. Flere andra omständigheter vore
alt anföra, men då de icke böra verka på den skrifvelse, hvars afgifvande
jag ingalunda vill motsätta mig, så skall jag nu innehålla
med hvad jag eljest anser kunde vara alt anmärka.
Hr von Hartmansdorff, Au g: Jag vill icke motsätta mig
det slut, hvartill Utsk. i detta mål kommit, men skulle hafva önskat,
att Utsk. framställt saken till Stånden vid Riksdagens början. När
ett Utsk., som bär namn af hushållning, kan tillåta sig att, utan
begäran hos R. St., och sålunda utan alt StatsUlsk. heller lemnat
något yttrande deröfver, göra den utgift, som erfordras för tryckning
af ett annat lands lagstiftning i ämnet, så hade äfven Serskildta
Utsk. kunnat bespara sig hemställan ang:de den Norrska bränvinslagsliftningens
tryckning. Vi hade då kunnat låta göra det på eget
bevåg, och hade sluppit de mångo anraärkn.-r, som vi fått blott derföre,
att vi framställt önskan oro denna trycknings företagande. EkonUtsk.
har deremot vågat verkställa tryckningen utan alt, ens i sin
framställning, säga ett ord om tillstånd dertill, och utan att någon
annan gör anmärkn. dervid. Jag beklagar blott att Serskildta Utsk.
ej hade detta hushålllnings-prejudikat att taga lill efterrättelse vid
sin framställning rör:de bränvinslagstiflningen.
Frih.
Den 9 September.
305
Frill. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Om Hr von Hartmansdorff
genomläst Betänk., skulle Hr von Hartmansdorff funnit
anledhm, hvarföre denna bilaga inkommit, nemi. att den varit motionen
bilagd. På grund deraf ansåg sig afdelnm, hvilken jag tillhörde,
både oförhindrad och pligtig alt meddela R. St. denna lag,
hvarom i Betänk, också är åberopadt att densamma såsom uplysande
i sak fanns motionen bilagd och af sådan anledn. blifvit aftryckt.
Detta torde vara tillräckligt skäl för Ulsk:s klandrade förfarande alt
meddela R. St. en uplysning, som icke pä annat sätt kunnat blifva
tillgänglig för Ståndens ledamöter. Att förhållandet skulle vara enahanda
med den Norrska bränvinslagstiflningens tryckning, är ett
misstag, ty sistnänmnde handlingar voro icke bilagda någon motion
i ämnet. Dessutom var här icke fråga om någon öfversätlningskostnad.
Frih. Cederström, Rud.: Jag kan icke neka alt, när förevar:de
Betänk, jemte den dertill fogade bilaga ankom till Exped.-  Ulsk., för att genom dess försorg tryckas, så väckte det hos mig
icke ringa förundran att finna LagUtsk. hafva till tryckning sålunda
öfverlemnat en på ett annat språk än vårt eget författad lag. Men
med afseende å denna bilagas ringa omfång, och då Exped.Utsk. i
sin ställning såsom endast verkställande en af annat Utsk. äskad
tryckningsåtgärd, svårligen kunde finna sig liefogadtatt ingå i någon
controvers med LagUlsk. härom, har jag icke heller trott mig böra
framkalla några svårigheter deremot, helst som R. St. under Riksdagens
lopp gillat tryckningen af t. ex. Norrska bränvinslagen, om
hvars spridande till RiksStms ledamöters kännedom, Serskildta Utsk.
gjorde hemställan. Skiljaktigheten i förfarande blifver visserligen
Serskildta Utsk. till heder, enär del först frågade sig för hos principalerna,
R. St., och derefter besörjde öfversättningen på Svenska.
Deremot och som det omfång, dessa få af LagUtsk. bifogade blad
hafva, icke billigt vis kan jemföras med den vida större omfattning i
volym, som af den Norrska bränvinslagstiftningen utgöres, och då
tryckningskostnaden är jemförelsevis ganska obetydlig för LagUtsk:s
bilaga, trodde Exped.Utsk. sig heldre böra genast till trycket
befordra närande bilaga, än föranleda tidsutdrägt genom en lika
kostsam förfrågan. Föröfrigt är jag öfvei tygad att den aktade
motionären, om icke det vore första gången som han bevistade Riksdag,
och således förklarligt vis kan vara mindre bekant med våra
bruk och plägseder, villigt hade dragit försorg om en öfversättning,
hvilket visserligen, efter mitt förmenande, varit det lämpligaste, och
hvilket åliggande han säkert gerna fullgjort, så vida LagUlsk.
honom derom anmodat. Frih. Palmstjerna, som med anledn. af
bilagans nuvar:de skick yttrat den önskan, att densamma ej må än
vidare åtfölja skeende framställning i ämnet, behagade vara öfvertygad,
alt Exped.Utsk. ingalunda skall föreslå R. St. att bilägga den
underd. skrifvelse, som af delta Betänk, kan blifva en följd, med
något aftryck af den Norrska lagen, hvilkens innehåll Utsk. är förvissadt
vara så väl K. M. som Dess Rådgifvare nogsamt bekant.
11 H. 20
300
Den 9 September.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Den anmårkn., som träffat
Utsk., derföre att Ulsk. skulle hafva gjort en serskild kostnad
för tryckning af den Norrska lagen i detta hänseende, har redan
Frih. Alströmer hufvudsakligen besvarat. Förhållandet var det, alt
denna lag var åberopad i sjelfva motionen och äfven densamma bilagd.
Redan afdeln:n hade bifogat denna (örfattn. och, då frågan
förekom hos Utsk., ansågs det vara skäl att äfven låta densamma
medfölja till R. Sl:s plena. Alt lagen är författad på Norrska språ
ket
har jag icke ansett vara något hinder, då detta språk rätt väl
förstås af alla Svenskar eller åtminstone, efter hvad man anser böra
kunna antagas, af R. St. Att det skulle kunna komma i fråga att
Exped.Utsk. skulle kunna medföra denna lag i den underd. skrifvelsen
anser jag omöjligt och förenar mig i allo med hvad Frih.
Palmstjerna och Utsk:s Ordfcde Frih. Cederström i detta fall yttrat.
I afseende på Frih. Palmstjernas anmärkn. rör:de motionen,
vågar jag visst icke bestrida, att ju några misstag kunna vara af
motionären begångna, men jag har mig serskildt bekant, att motionären
har rådfört sig med en Läkare, som har med sådane saker
att skaffa, och det är otvifvelaktig! att han har sina upgifter ifrån
den Läkaren. Således bar Ulsk. icke saknat anledn. att hysa förtroende
lill motionärens upgifter. Jag anhåller serskildt om propos.
på bifall till Utsk:s Betänk.
Uppå härefter framstäld propos. hlef förevande Betänk, af R.
o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. och Ekon.Utskis den 2 och 6
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 125, i ani. af väckt motion
om uphäfvande af den tvungna tackjernsblåsningen inom Rikets
Bergslager, eller frihet att från jorden skilja hytledelarne.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Att de band, hvilka f. n. före
finnas
vid tackjernsblåsningen, i många fall verkat hämmande för
dess utveckling, har icke en gång Utsk. nekat, men Utsk. har lika
väl kommit lill den åsigt, alt icke någon åtgärd borde vidtagas på
den grund, att det numera icke går så strängt till vid författmns
tillämpning. För min del tager jag det för gifvet, alf fabrikationen
af tackjern, likasom all annan fabrikation, för att kunna med största
fördel och på bästa sätt verkställas, bör så vidt möjligt är lemnäs
till den fria omtankan. Alt binda den, såsom nu är fallet, vid
jorden och vid de tillgöranden, hvilka delaktighet i hyttelaget medföra,
alstrar betydliga svårigheter och hinder i näringens förkofran.
Jag skulle derföre trott, att Utsk. bort mera behjerta det verkligt
behöfliga, som kan förefiunas i och för tackjernsblåsningens frigörande.
Man har visserligen deremot anmärkt, alt en mängd Bergsmäns
bestånd skulle derigenom kunna sättas i våda. Detta skäl bör
naturligtvis verka hvad det kan, men icke bör det verka derhän,
alt för näringens förkofran alldeles ingenting skulle (illgöras. Vill
man betrakta saken ifrån alla sidor och trygga näringens bestånd
på samma gång som man lemnar den erforderlig frihet, för att nå
den högre utbildning, hvaraf den är niägtig i vårt land, der kanske
Den 9 September.
307
de rikaste Och bästa malmtillgångar i hela verlden finnas, så är det
väl icke skäl att lägga hinder i vägen för utvecklingen af en näring,
som för oss är så naturlig. Jag anhåller derföre alt R. o. Ad. måtte
återremittera delta Betänk. Jag får tillägga, att, enl. hvad jag har
mig tillförlitligen bekant, så har BorgareSt. denna förmiddag med
afslag af Utsk:s Betänk, bifallit motionen.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag skulle visserligen
helst önska, att Utsk:s förslag må blifva af Ståndet bifallet och vågar
således hos Ståndet anhålla om bifall till detsamma. Jag vill likväl
icke för min del hålla mycket derpå. Jag har sjelf varit ganska
tvehågsen om det beslut jag bort fatta, men efter de uplysningar, jag
erhållit, ätt man i Bergslagen är mycket rädd för framgången af motionen
och befarar alt en stor del af Bergslagen skulle deraf röna
mycken skada, så förenar jag mig slutligen med dem, som rösta
för afslag å motiouen.
Frih. Cederström, Rud.: Gr. Lagerbjelke utgår från den
förutsättningen att en fullkomlig frigörelse från nu gällande band
skulle förmånligt inverka på bergshandleringen. Jag är icke i förevar:de
fall af hans tanka. De hyttelag, som f. n. existera, bilda
inom sig en sammanhållning, som för Bergsmännen och för sjelfva
bergsrörelsen mångenstädes är af all den nytta, som smärre spridda
krafters förening till gemensamt mål i allmänhet gifver. Om, i
följd af hyttelagens på vissa ställen mindre tjenliga indelning, några
olägenheter kunnat upstå, synes sådant vara af en mera partiell natur
och kunna partiellt afhjelpas, men icke böra föranleda till en
total förändring af hela institutionen. Utsk. har rätteligen anmärkt,
att Bergslagarne ega vissa och icke obetydliga fördelar sig tillförsäkrade
till ersättning för de skyldigheter som de, vid bedrifvande
af denna näring, äro underkastade. För min del anser jag, på
grund af dessa och öfriga af Utsk. anförda skäl, det icke vara tjenligt
alt afvika från den af Utsk. framställda åsigt i ämnet, ulan får
jag således vördsamt anhålla om bifall till detta Betänk.
Hr Flach, Johan: Motivet för Hr Ekholms ifrågavar:de framställning
om uphäfvande för framtiden af den tvungna biåsningsskyldigheten
skulle derivera sig ifrån en serdeles ömhet för denna
handtering och dess nuvande idkare. Förhållandet är likväl icke sådant,
, att någon tvungen blåsnings-skyldighet numera för hytteägare
existerar, utan endast skyldigheten att underhålla hyttan och att biträda
vid den s. k. upvärmningen d. v. s. första upeldningen af
hyttan. Något annat onus hafva bergsmännen icke dervid, utan
biåsningsrälten kunna de aflåta åt någon annan, om de så önska.
När denna framställning kom till BondeSt:s kunskap, så framlemnades
af åtskilliga ledamöter af Ståndet ifrån Bergslagarne petitioner,
deruti Bergsmän just ifrån de orter, sorn Hr Ekholm omförmäler,
utbådo sig för all del och i ödmjukhet, att slippa den förmån, som
Hr Ekholm genom motionen velat dem förvärfva, under förklarande
tillika, alt om icke syftet vore sådant, skulle dock följden af mo
20*
-
308
Den 9 September.
lionen blifva den, att jorden komme att småningom frångå de ifrågavaride
hytte-delegarne och desse derigenom slutligen blifva ingenting
annat än backstgusittare, torpare och nådehjon under de mägtigare
och rikare jernbruksägarne; och, om detta än kunde för
dessa anses förmånligt, vore det dock i motsvarande måtto skadligt
för nuvaride bergsmän. Utsk. senterade också i fullt mått detta
skäl och det är anlednm, hvarföre Utsk. har afstyrkt motionen, destoheldre
som den grund, hvarpå Hr Ekholm fotade sin motion, d.
v. s. den tvungna blåsnings-skyldigheten, numera icke existerar. Jag
anhåller således om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt lill
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr von Troil, Sara. Gust.: Jag har icke haft tillfälle alt
förr än just i detta ögonblick taga kännedom om denna motion.
Jag anser likväl, i likhet med Gr. Lagerbjelke, att det är skäl att
återremittera detta Betänk, till Ekon.Utsk,, på det att Utsk. ännu
en gång måtte få tillfälle att taga frågan i öfvervägande. Det kan
icke bestridas alt, i hvilken Bergslag man reser, man får höra många
klagomål öfver den författning, som ålägger samtlige delegare i hyttelag
alt, antingen dessa vilja eller icke vilja, deltaga i hlåsningen
för det att en enda önskar begagna sig af blåsningsrätten, och obilligt
synes väl vara att, för det en enda önskar begagna sig af denna
blåsningsrält, de öfriga, antingen de vilja blåsa eller icke, nödgas
deltaga i både underhållet och värmningen af hyttan. Jag tror åtminstone
att, innan man afslår motionen, hvilken jag, i likhet med
Gr. Lagerbjelke, äfven vet vara i sin helhet af BorgareSt. bifallen,
så bör man åtminstone lemna Utsk. tillfälle att ännu en gång granska
Betänk. På grund af dessa skäl anhåller jag, lika med Gr. Lagerbjelke,
om återremiss. ,
De härefter först till bifall och sedermera lill återremiss af förevar:de
Betänk, framstälde proposme besvarades med blandade Ja
och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde,'om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s Betänk., samt, efter denna proposms besvarande
med starka Ja blandade med Nej, förklarade att han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Serskildta Utsk:s den 2 och 6 dennes på bordet
lagda Betänk. M 18, i ani. af motion, dels om användande af
tillverknings-skatten och införsels-tullen för bränvin till premier för
anläggning af porter- och öl-bryggerier, dels om skyldighet för gästgifvare
att till salu hålla öl, porter och svagdricka jemte skattefrihet
för sådan försäljning, så framt han ej tillika försäljer egentligen s. k.
starka drycker, dels ock om rättighet för hvarje välfrejdad person
att skattefritt sälja öl, porter och svagdricka.
Gr. Lagerbjelke. Gust.: Serskildta Utsk. har i detta för
slag
gått långt utom gränsen af sin befogenhet. Utsk. har fått sig
updraget att behandla frågan ang:de tillverkning och försäljning af
Den 9 September.
309
bränvin, men ingenting annat. Nu har Utsk. företagit sig icke något
mindre än beskattning af sådana ställen, der öl och dricka försäljes.
Beskattningen å sådana ställen är redan genom Bevillntsförordmn
afgjord, och Sersk. Utsk. har lika litet att göra med
denna fråga, som om Utsk. företagit sig att säga: ”man super ofta
bränvin för att hålla sig varm om vintern, och, för att förekomma
detta onödiga supande, föreslås tullfri införsel på pelsverk.” Jag anser
således för min del, att delta Betänk, hvarken kan bifallas eller
afslås, utan måste läggas till handlingarne, hvarom jag vördsamt anhåller.
Utsk:s förevar:de Betänk, blef, uppå härefter framställd propos.,
lagdt till handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
Exped:sUtsk:s den 6 dennes f. m. på bordet lagda Mern. N:o 8, i
anledn. af återremiss å skrifvelse-förslaget N:o 98.,
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s den 6 dennes
f. m. på bordet lagda Mern. N:o 259, i anledn. af erhållen
återremiss å Utlåt. N:o 209.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 6 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt.
N:o 260, i anledn. af erhållen återremiss å Betänk. N:o 109.
Frih. Åkerhjelm, Carl: När R. o. Ad. återremitteradeStatsUtsk:s
Betänk. M 109, så var det i afsigt att få tillerkänna Hr
Professoren Nykander en ersättning af 687 R:dr 13 sk. 4 rst. för
de kostnader han haft för en rösträknemachins förfärdigande, enl.
för Utsk. företedda räkningar. Utsk. har till följd af den praxis,
som eger rum, vidblifvit sitt förra utlåtande, enär detsamma blifvit
af 2:ne Stånd gilladt, men jag tager mig friheten hemställa, huruvida
icke R. o. Ad. skulle vilja besluta att tillerkänna Prof. Nykander
ersättning med 687 R:dr 13 sk. 4 rst. för de kostnader han i
och för machinens förfärdigande fått vidkännas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få in
stämma
med Frih. Åkerhjelm och hemställer alt R. o. Ad. ville
bevilja en ersättning lill Prof. Nykander af 687 R:dr 13 sk. 4
rst. b:ko.
Efter först till bifall å förevaride Utlåt, framställd, men med
Nej besvarad propos., fann R. o. Ad. för godt att, såsom Frih.
Åkerhjelm föreslagit, med afslag å Utsk:s Utlåt., åt Professoren B.
0. Nykander bevilja ett anslag af 687 R:dr 13 sk. 4 rst., såsom
ersättning för koslnaderne vid förfärdigandet af den af honom upfunna
rösträkne-machin.
Föredrogs och lades till handlingarne StalsUtsk:s d. 6 dennes
f. m. på bordet lagda Mern. JY2 261, i anledn. af erhållen återremiss
å Utlåt. JY2 206.
310
Den 9 September.
Föredrogs StatsUtskrs den 6 dennes på bordet lagda Utlåt. Jtä
262, i anledn. af väckt motion om anslag till bildande af en teknisk
undervisnings-anstalt i Borås.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: När man betager närin
garne
det skydd, som de förut haft genom högre tullafgifter, så har
man icke något annat att till deras uprätthållande sätta i stället, än kapitalstyrka
och större konstfärdighet. Att anskaffa kapital åt de
personer, som nu blifva lidande, kommer ej i fråga. Då återstår
icke något annat, än att bereda dem tillfälle till större konstfärdighets
förvärfvande. Dertill skulle en teknisk skola naturligtvis vara
serdeles tjenlig. Jag anser således SlatsUtsk. hafva haft orätt alt åt
en trakt, hvilken är så slöjdidkande som den ifrågavar:de, vägra den
begäran, motionären framställt. Jag finner detta så mycket mera
obilligt, som Utsk. tillstyrkt anslag för dylika slöjdskolor på åtskilliga
ställen, och, om jag rått påminner mig, jemväl i Orebro, ehuru
denna ort tillika blifvit hugnad med en annan fördel, som man
vägrat Borås.
Jag anhåller derföre vördsamt, att R. o. Ad. ville återremittera
detta Betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I min tanka hafva R. St. redan
beviljat anslag för alltför många slöjdskolor, icke derföre alt
jag icke inser nyttan af dessa inrättningar, att jag icke lifligt underslödt
de frågor, som derom blifvit väckte, men derföre att jag
tror, att, om en undervisningsgren skall ändamålsenligt utvecklas,
bör man icke alltför mycket brådstörta med för många anstalters
inrättande i samma syfte, förrän man är förvissad derom, alt skicklige
och lämplige lärare finnas, hvilka vid dylika anstalter kunna
bestrida undervisningen. Jag tror derföre, att man gjort vida bättre
om man vid denna Riksdag, i st. f. att bevilja anslag till de tekniska
undervisningsanstallerne både i Norrköping och Orebro, hade
inskränkt sig lill att lemna dylikt anslag för en sådan anstalt i
Norrköping. Att nu inrätta ännu en tredje, vore i min tanka att
förfuska idéen, emedan det då blefve alldeles omöjligt att få skicklige
lärare till dessa skolor. Hvad nu serskildt beträffar den, som af
Hr Rydin här blifvit föreslagen för Boråstrakten, och som skulle
blifva endast en s. k. teknisk skola i väfnads-industrien, så får jag
anmärka, att förutsättningen, att det skulle blifva en teknisk skola,
innebär något vida mer omfattande än hvad Hr Rydin har tänkt sig.
Det är nemi. en anstalt för att bibringa landets ungdom de förberedande
kunskaperna för all slags slöjdskicklighet. Dessutom delar
jag med Utsk. den tankan, att det ingalunda är gifvet att, derföre att
tullsalserne äro nedsatta, förlägenhet skall upstå för en eller annan
näring. Detta är dock ett serskilt ämne, som icke hör hit, och
frågan är här endast huruvida, om R. St. bevilja ifrågavar:de anslag,
det dermed åsyftade ändamålet kunde vinnas. Jag tror att det
åtminstone f. n. icke kan vinnas, och jag afstyrker beviljande af anslag
för flera tekniska realskolor än dem vi redan beslutat inrätta.
De äro redan alltför mångå, och jag önskar, ali de icke må sträckas
Den 9 September.
311
utöfver hvad som i detta fall är bestämdt. Jag anhåller derföre om
bifall lill Betänk.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag är till den hufvudsakligaste delen
förekommen af Hr von Troil, med hvilken jag instämmer.
Med anledn. af det yttrande, som Hr von Hartmansdorff hade,
anser jag mig böra uplysa, att, när SiatsUtsk. behandlade alla de
öfriga frågorna, rör:de inrättning af tekniska anstalter, så kunde icke
SiatsUtsk. behandla denna motion, enär den är sednare afgifven
med anledn. af de beslut, som R. St. vidtagit i afseende på tullbevillnm,
och Utsk. således icke hade denna motion, dä öfriga likartade
frågor behandlades, och på grund deraf kunde föreslå en teknisk
skola i Borås. Hr Rydins yrkande slöder sig hufvudsakligen
på verkan af de nya tullsatser, som R. St. antagit, och att nu kunna
bedöma deras verkan, torde vara alltför tidigt, hvarföre man åtminstone
torde böra upskjula med anordnande af den der skolan i
Borås intill dess resultatet af förenämnde tullsatser kommer alt visa
sig. Jag anhåller derföre örn bifall till Utskzs förslag.
Frih. Cederström, Rud.: Då man instämmer i slutresultatet
af ett Ulsk:s Utlåt., så är man tyvärr icke alltid noga upmärk6am
på upställningen af hvarje del af motiveringen; och då denna
upslällning nu blifvit föremål för anmärkn. af en ledamot inom R.
o. Ad., så må jag gerna medgifva, det besagde motivering kunnat
i della fall vara mera bindande, såsom den borde vara, för att ensam
förskaffa Utsk. bifall lill sitt utlåt. Härvid stadnar dock milt
medgifvande. Hvad saken beträffar, så har jag, då de föreg:de frågorna
ang:de anslag för tekniska skolor inom StatsUtsk. behandlades,
derstädes förfäktat den meningen, att R. St. skulle göra klokast
i att ställa de för sådant ändamål tillgängliga belopp lill K. M:s
dispos., för alt, efter omständigheternes föranledande, deraf tilldela
anslag till den ort, som i alla hänseenden kunde af eli sådant bidrag
vara mest förtjent och till medlens fruktbara användande lemnade
säkraste utsigt. Valet af denna ort eller dessa orter borde lill
K. M. öfverlemnas. Men då denna åsigt icke inom Utsk. segrade,
så mäste jag, för att icke tilläfventyrs vålla afslag å inrättandet af
hvarje sådan f. n. föreslagen anstalt, förena mig med de ledamöter,
hvilka för någon eller några vissa orter yrkade sådana nyttiga anslag;
men då dessa anslag redan äro beviljade, och Staten således
redan får vidkännas en ej obetydlig utgift för enahanda ändamål,
och det torde vara skäl inhemta någon erfarenhet, för att sedermera
med desto mera framgång utsträcka sina tillgöranden i dessa
hänseenden, så torde jag, i sakens nuvar:de skick, få instämma med
de ledamöter, som yrkat bifall till Betänk.
Propos. till bifall å förevaride Betänk, blef härefter framställd
och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
312
Den 9 September.
Föredrogs och lades till handlingarne SlatsUtsk:s den 6 dennes
f. m. på bordet lagda Mern. M 263, i anledn. af erhållen
återremiss å Utlåt. M 169.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtskrs den 6 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. M 264, i
anledn. af väckte motioner om ändring i de vid anslaget till inrättande
af en teknisk skola i Örebro fästade vilkor.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtskrs den 6 dennes
f. m. på bordel lagde Mern.:
M 265, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt JW 180; och
JW 266, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. M 170.
Föredrogs och bifölls SlatsUiskrs den 6 dennes f. m. på bordet
lagda Utlåt. JVå 267, i anledn. af väckte motioner om pension
åt afl. Professoren i Fria Konsternes Akademi, J. G. Sandbergs
enka.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskrs den 6 dennes
f. m. på bordet lagda Mein. J\a 268, i anledn. af erhållne
återremisser å Utlåt. Jl? 201, angille R, Sins år 1853 församlade
Revisorers berättelse om Statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under åren
1850 och 1851 m. m.
Föredrogos och biföllos StatsUtskrs den 6 dennes f. in. på bordet
lagde Ullåtin:
JV» 269, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angrde afsöndring
af jord från Ultuna Kungs-ladugård och Kronoparken Asen till utvidgning
af Upsala Cenlral-hospitals område; och
JVs 271, angrde en missräkning i StatsUtskrs i Utlåt. JVI 181
afgifna yttrande, i fråga om lönereglering för HofRmes tjenstemän
och vaktbetjente.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BevillnrsUlskrs den 6 dennes f. m. på bordet lagda Mern. JVs
28, i anledn. af RiksStrns olika beslut, angrde grunderne för den
blifvande Allm. Bevillnrn samt föreskrifterne för deras tillämpning.
Föredrogs BankoUtskrs den 6 dennes f. m. på bordet lagda
Mera. M 55, med anmälan af RiksStrns beslut, i anledn. af Utlåt.
Dén 9 September.
313
M 48, öfver gjorde anmärkmr vid åtskilliga framställningar i Betänk.
IN:o 34, med förslag till reglering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse.
Härvid förekommo först och lades till handlingarne Utskrs yttranden
ang:de 5:te och 27:de punkterne, 180:de §:n af BankoReghtet
samt mom:tet 12 litt f. af 45:te punkten.
Beträffande sedermera Utsk:s framställning rör:de 12:te mom:tet
litt. g af 45:te punkten, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser för min del
Ståndets beslut i denna punkt vara så rikligt, att jag hoppas och
anhåller, att detsamma måtte få behållas och voter:s-propos:ne godkännas.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt i ämnet
fattade beslut, samt godkändes de derom af Utsk. föreslagna voter:s-propos:r.
Vidare förekom och godkändes Utskts förslag till voter:s-propos.
ang:de 50:de punkten, samt lades Utskts yttranden angtde
de öfrige punkterne till handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedanoämnde d. 6 dennes f. ra. på bordet lagde Ullåltn och Belänktn,
nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 56, i anledn. af förre Handlanden B. Pettersons ansökning
om eftergift af öfverränta å diskont-lån;
N:o 57, i anledn. af f. d. Bokhållaren S. 0. Billraanssons ansökning
alt åter varda insatt uti befattningen af förste Bokhållare
vid Tumba bruk, eller ock få upbära ett årligt belopp, motsvarande
de med nämnde tjenst förenade förmoner;
N:o 58, i anledn. af förre Fabriks-idkaren P. C. Dahlströms
ansökan om afskrifning af skuld lill Banko-Diskont-verket;
Lag-Utskottet:
N:o 42, i anledn. af väckt motion om stiftande af lag, ang:de
kyrkomöten; samt
N:o 4.3, i anledn. af väckt motion, ang:de ändring i Kyrkolagens
25:te kap. om Prestmöte.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUlsk:s den 6 dennes
f. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 44, i anledn. af återremiss af
Utskis Betänk. N:0 21 öfver väckt motion om förändring af hvad
15 kap. Arfda-B:n stadgar om dana-arf.
314
Den 9 September.
Föredrogs LagUtsk:s den 6 dennes f. m, på bordet lagda Utlåt.
N:o 45, i anledn. af gjorde anmärkmr mot Ulsk:s Betänk. N:o
15, öfver väckt fråga om nytt formulär till vittnesed.
Frih. Cederström, Råd., begärde att detta Utlåt, måtte få
ytterligare hvila på bordet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För den händelse att Frih. Cederström
önskar Betänk, hvilande på bordet, så skulle jag med ho
nom
förena mig, men hemställer likväl till honom, om detta är behöflig!,
då Betänk, endast är stäldt till PresteSt.
Frih. Cederström: Orsaken, hvarföre jag begärde detta Betänk.
på bordet, är icke, att R. o. Ad. kan komma i tillfälle fatta
något annat beslut, än hvad R. o. Ad. redan fattat; men jag har
i Ulsk:s framställningssätt tyckt mig finna någon anledn. till an
märkn:r,
framkallade af bemötandet mot det RiksSlånd, som vid
tagit
återremissen. Härvid skulle jag således egentligen vilja i LagUlsk:s
Utlåt, ogilla det sått, hvarpå olika länkandes åsigler blifvit
refererade, den ton, hvari de blifvit besvarade; men då för ögonblicket,
så vidt jag kan uptäcka, någon af LagUtsk:s ledamöter icke är
här tillstädes, hade jag trott grannlagenheten fordra alt, genom ärendets
bordläggande, bereda npskof dermed, på det att förenämnde
anmärkn:r kunde utvecklas i närvaro af dem de röra, och hvilka
sålunda vore i tillfälle att deråt egna det besvarande, dessa ledamöter
tilläfventyrs funne sig befogade derå aflåta. Nu, då jag anledningen
förklarat, torde R. o. Ad., vid en blick på innehållet af
den bordlagda handlingen, bedöma huruvida icke min begäran derom
ägt något skäl för sitt framställande. Vidare ämnar jag icke
nästa gång härom yttra mig, derest ej Utsk:s egna ledamöter dertill
mig upkalla, hvilket då mera helt och hållet beror på dem
sjelfve. Min mening är, om ej uttalad, åtminstone antydd, och
torde framdeles medföra någon nyttig påföljd, såsom hvarje i god
afsigt gjord erinran bör åstadkomma.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att det nu föredragna Utlåt.,
enl. derom gjord begäran, komme att hvila på bordet.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:s den 6 dennes
f. m. på bordet lagda Mern. N:o 46, i anledn. af återremiss af
Utsk:s Betänk. N:o 33, ang:de religions-friheten.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtsk:s den 6 dennes f. m. på bordet lagda Betänk. N:o 47, i
anledn. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till Fridlysningsstadga
för allmänna kanal-, sluss-, jernvägs- och telegraf-anläggningar.
Hr Gr. o. Landtm, lidkännagaf, att vid gårdagens Talmanssammanträde
fråga upstålt om val af Förstärkta Banko- o. Const.-
>
Den 9 September.
31»
Utsk., samt Talmannen öfverenskommit att föreslå val af Förstärkt
BankoUtsk. nästa Onsdag vid början af plenum och af Förstärkt
Const.Utsk. nästa Lördag äfven vid början af plenum, hvarjemte
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade utsätta valet
af Förstärkta BankoUtsk. till nästa Onsdag, samt då utse 21 ordi"
narie ledamöter och 5 Suppleanter, så att vallistorne skulle innehålla
26 namn.
Ropades Ja.
Uppå sedermera framstäld propos. utsattes valet af Förstärkt
Const.Utsk. alt företagas nästa Lördag och bestämdes att dervid
jemte 14 ordinarie ledamöter skulle utses 4 Suppleanter, så alt
vallistorne borde innehålla 18 namn.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern. och Betänk:n., nemi. frän
Constitutions-Utskottet:
N:o 47, med utlåt, om K. M:s Nåd. Propos., ang:de ändring
i 39, 40 m. fl. §§ i Reger:s-Formen och 4, 6 m. fl. §§ i Riksd.-  Ordn:n, i afseende på sättet för RiksStyrelsens förande i vissa fall;
Banko- och Lag-Utskotten:
N:o 1, i anledn. af väckte förslag i fråga om ny lag för enskilda
Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o 25, i anledn. af väckt motion om meddelande af lagfart
och fasta å åboers besittnings-rält till de under bruk skatteköpta
hemman m. m.; samt
Expeditions-Utskottet:
N:o 9, ang:de förhöjdt arfvode åt Föreståndaren för Tryckeriafdelningen
af Utsk:s kansli.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att, sedan^R. o. Ad. nu genomgått
dagens föredragnings-lista, det anslag till fortsättning af dagens
plenum på e. m., som, i anseende till mängden af de å närande
lista uplagna mål, blifvit ulfärdadt, komme att nedtagas; hvarefter
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
316
Den 13 September f m.
Onsdagen den 13 September 1854.
Plenum kl. | 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 9 dennes, samt pleni-prot. för
d. 16 sisll. Juni.
Företog H. R. o. Ad. val af 21 ordinarie ledamöter och 5
suppleanter till Förstärkt BankoUtsk., och befunuosj vid valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedde:
Ordinarie Ledamöter:
N:o 8. Gr. Oxenstjerna, Fullm. .Frih.] Åkerhjelm, Carl, med
21 röster;
N:o 115. Gr. Lagerbjelke, Gustaf, med 22 röster;
N:o 118. Gr. von Essen, Fullm. Gr. Sparre, Erik, med 22
röster;
N:o 122. Gr. Puke, Folke Magnus, med 21 röster;
N:o 140. Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, med 22 röster;
N:o 3. Frih. Gyllenstjerna, Fullm. Hr Bildt, Didrik Gillis,
med 22 röster;
N:o 77. Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm, med 22 röster;
N:o 246. Frih. Manderström, Ludvig, med 22 röster;
N:o 279. Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Cederström, Ru
dolf,
med 22 röster;
N:o 302. Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar, med 22 röster;
N:o 311. Frih. af Ugglas, Curt Gustaf, med 22 röster;
N:o 341. Frih. Lagerheim, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Erik Au
gust,
med 22 röster;
N:o 381. Frih. Hjerta, Fredr. Philip, med 22 röster;
N:o 655. Hr Gyllenadler, Fullm. Gr. Mörner, Axel Edvard Knut,
med 21 röster;
N:o 1,877. A. Hr Carleson, Edvard Henrik, med 22 röster;
N:o 1,659. Hr Swedenstjerna, Fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf,
med 21 röster;
N:o 1,722. Hr Wulfschmidt, Fullm. Hr Törnebladh, Ottomar, med
22 röster;
N:o 1,979. Hr Brakel, Mauritz, med 22 röster;
N:o 2,039. Hr von Troil, Emil, med 21 röster;
Den 13 September f. m. 317
N:o 2,134, Hr Printzsköld, Fullru. Frih. Wrede, Fabian Jacob,
med 22 röster;
N:o 2,144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik, med 22 röster;
Suppleanter:
N:o 2,160. Ilr Munck af Rosenschiöld, Thomas, med 21 röster;
N:o 26. Frih. Lejonhufvud, Axel Gabriel, med 21 röster;
N:o 391. Frih. Hochschild, Fullm. Gr. von Rosen, Gust. Fredrik,
med 20 röster;
N:o 1,947. Hr Odencrantz, Gustaf, med 18 röster;
N:o 1,600. Hr Braunerhjelm, Ferdinand, med 16 röster.
Sedan medelst lottning emellan dem, som erhållit 21 röster,
blifvit bestämdt hvilka borde blifva ordinarie ledamöter, samt i hvad
ordning de öfrige borde såsom suppleanter ingå.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöler, och
befunnos dertill utsedde i
Stats- Utskottet:
efter N:o 2,156. Hr Burenstam, Fullm. Hr Björnstjerna, Johan
Magnus;
N:o 173. Hr Lode, Thorsten Wilhelm.
Banko-Utskottet:
alt inträda under den ordinarie ledamoten N:o 2,017. Hr Björnstjerna,
Oscar Magnus, beviljade 3:ne veckors ledighet från och
med d. 12 Sept.;
N:o 2,142. Hr Liljensparre, Fullm. Ilr Tersmeden, Pehr
Reinhold.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att, sedan nu Hr
Lode, som varit suppleant i StatsUlsk., blifvit ordinarie ledamot i
samma Ulsk,, utse en suppleant derstädes i st. f. Hr Lode.
Föredrogs till justering och godkändes Exped.Ulsk:s under N:o
131 afgifna den 9 dennes på bordet lagda förslag lill R. St:rs underd.
skrifvelse till K. M., ang:de regleringen af utgifterne under
RiksStatens Sjette Hufvudtilel.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s den 2 och 6 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 257, med förslag till jemkning, i anledn. af RiksSt:ns
beslut i skatleförenklings-frågan.
318
Den 13 September f. m.
Sedan, i anledn. af R. o. Adis beslut, att med pröfningen af
detta Mern. skulle anstå, tills de öfrige RiksStms derom fattade beslut
blifvit R. o. Ad. delgifne, Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit,
att prot.utdr. ankommit, som utvisade att Utskis Mern. blifvit bifallit
af samtlige de öfrige RiksStm, biföll R. o. Ad. den af Uisk. föreslagna
ytterligare jemkning i afseende på ränte-persedlarnes belopp
för Provinsen Helsingland, och lades förevaride Mern. i öfrigt till
handlingarne.
Vid förnyad föredragning af Exped.Utskis den 6 och 9 dennes
på bordet lagda Mern. Nio 8, i anledn. af ålerremiss å skrifvelseförslaget
Nio 98, blef det, förevaride Mern. bifogade, skrifvelse-förslag
Nio 120 af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs ånyo StatsUtskis den 6 och 9 dennes på bordet lagda
Utlåt. Nio 264, i anledn. af väckte motioner om ändring i de vid
anslaget till inrättande af en teknisk skola i Orebro fästade vilkor.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Då R. St. redan beslutat detta anslag,
men StalsUtsk. nu afgifvit förslag till förändringar uti de vid
detsamma fästade vilkor, så tager jag mig friheten att fästa upmärksamheten
derpå, att det måhända vore af behofvet påkalladt, att R.
St. genom skrifvelse till K. M. i underdihet anmälte, att vilkoren
för delta anslag blifvit förändrade; hvarföre jag vördsamt hemställer,
att R. o. Ad. måtte besluta, att näst framför StatsUtskis förslag
till beslut måtte införas följande ord i ”att R. St. skulle genom un
derd.
skrifvelse hos K. M. anmäla, att de för deras del medgifvit
hvad Utsk. i detta Utlåt, hemställt och tillstyrkt.”
Uppå härefter serskildt framstälde proposir biföll R. o. Ad.
Utskis förevaride Utlåt., äfvensom Frih. Akerhjelms förslag, att R.
St. skulle genom underd. skrifvelse hos K. M. anmäla, att de för
deras del medgifvit hvad Utsk. i detta Utlåt, hemställt och tillstyrkt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BevillmsIltskis
d. 6 och 9 dennes på bordet lagda Mern. Nio 28, i anledn.
af RiksStins olika beslut, angide grunderne för den blifvande
Allm. Bevillnin, samt föreskrifterne för deras tillämpning.
lista punkten, ang:de Bevilln:n af Embets-och Tjenstemän
sami Beljentes löner m. m.
R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna voterispropos.
Nio 1.
2:dra punkten, an g: de Bevilln:n å rörelse och näring,
samt fast egendom.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde först, om R. o. Ad. behagade
antaga Utskis inbjudning till instämmande i PresteStis i ämnet
fattade beslut, men denna propos. besvarades med Nej; hvar
-
Den 13 September f m.
319
efter R. o. Ad. godkände såväl de i denna punkt föreslagne voter:s-propos:ne
N:ris 2 och 3, som Utsk:s yttrande ang:de de ändringar
i Bevillms-stadgans lydelse, som borde blifva en följd af
antagandet utaf Preste- eller BorgareSt:s beslut.
3:dje punkten, ang:de §§:ne 10 och 27.
Utsk:s yttrande godkändes.
4:de punkten, ang:de §§:ne 10, 27 och 28; och 5:le punkten,
äng:de §:n 27.
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagne volertspropos:r
N:ris 4 och 5.
öde punkten, ang:dc §:n 29.
Hr von Hartmansdorff, Au g..- Det tillägg vid denna §,
hvilket de öfriga Ständen antagit, är af följande lydelse: ”såvida
icke derigenom drifves verklig handels-rörelse, hvarom här förut
stadgas.” För min del anser jag lämpligt, att R. o. Ad. i detta
fall förenar sig med de 3 öfriga Stånden, emedan tillägget synes
vara ganska riktigt och emedan det dessutom, såsom af 3 Stånd
godkändt, säkerligen kommer att bifallas i Förstärkt SlatsUlsk.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att
antaga Utsk:s inbjudning till frånträdande af Ståndets förut fattade
och instämmande i de öfrige RiksSt:ns beslut, i följd hvaraf voter:s-propos:n
N:o 6 ansågs hafva förfallit.
7:de punkten, ang-.de §:n 38 jemte §:n 143 mern. 4 ock
§:n 146.
Hr von Hartmansdorff: Den inbjudning, som här blifvit
gjord till R. o. Ad., angår väsendtligen frågan, huruvida bevilln.
för enskildta Banker skall erläggas efter deras behållning, eller efter
den årliga utdelningen. R. o. Ad. har 2:ne gånger, då denna
fråga förevarit, beslutat att det skulle ske efter utdelningen, hvilket
jag för min del anser vara riktigt, enär det som är Behållning
merendels omtvistas. Ar t. ex. det, sorn afsättes till reserv-fond,
behållning eller icke? Säger man deremot utdelning, är saken så
klar, att tvist svårligen kan upkomma.
Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. måtte, med sitt besluts
vidblifvande, godkänna den voter:s-propos., BevillmsUlsk. föreslagit.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att,
med vidblifvande af dess förut fattade beslut, godkänna de i denna
punkt föreslagna voter:s-propos:r N:ris 7, 8, 9 och 10.
8:de punkten, ang:de §:n 33 mom. 4.
nr von Hartmansdorff: Då R. o. Ad. i fråga om enskildte
Banker bibehållit ordet ”utdelning”, så lärer väl äfven följdriktigheten
fordra, att R. o. Ad. bibehåller samma ord i afseende på
andra associationer.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att
antaga Ulsk:s inbjudning till instämmande i Preste- och Borgare
-
S20
Den 13 September f, m
Stms beslut, hvarjemte R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna
voter:s-propos. N:o 12, med uteslutande af l:sta alternativet
i Nej-propos:n, hvilket jemte voter:s-propos:n N:o 11, i följd
af inbjudningens antagande, befanns hafva förfallit.
9:de punkten, ang:de §§:ne 37 och 38.
Hr Gr. o. Landtm:s först lill antagande af Utsk:s i denna punkt
gjorde inbjudning framstälda propos. besvarades med Nej, hvaremot
R. o. Ad. godkände den föreslagna voter:s-propos:n N:o 13.
10:de punkten, ang:de §:n 39.
Lades till handlingarne.
lide punkten, ang:de §:n 7-t.
Hr von Hartmansdorff: R. o. Ad. har, i delta fall, antagit
den mening jag förfäktat, nemi. att införa uttrycket: ”så vidi”
i st. f. orden ”så länge”. Nu inbjuder Utsk. R. o. Ad. att frånträda
denna sin mening, emedan 2 andra Stånd hafva antagit uttrycket:
”så länge”. Det skulle vara R. St. mindre värdigt, att
rösta öfver dessa båda uttryck, hvarföre jag-, ehuru anseende R. o.
Ad. hafva rätt i sak, likväl hemställer, att man heldre mätte låta
detta uttryck falla än skrida till omröstning deröfver, och att inbjudningen
således måtte antagas.
R. o. Ad. fann för godt, alt, med vidblifvande af sitt förut
fattade beslut, godkänna den i denna punkt föreslagna voter:s-propos.
N:o 14.
12:te punkten, ang:de §:n 72; 13:de punkten, angule §:n
122; och 14:de punkten, ang:de §:n 136.
Lades till handlingarne.
15:de punkten, ang:de §:n 14S mom. 2.
Hr von Hartmansdorff: R. o. Ad. har i denna punkt de
3 öfriga Stånden emot sig. Utsk. hade således bordt inbjuda oss
att med dem instämma. Så har Utsk. icke gjort, ehuru det måtte
hafva varit dess mening; åtminstone är det grundlagens, att så
skall ske. Då nu ,de 3 öfriga Ståndens beslut är, enl. min tanke,
sådant att det gerna kan antagas: så hemställer jag, att R. o. Ad.
måtte med dem instämma, hvarigenom omröstnings-proposms behöflighet
förfaller.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Uti nu förevande punkt har icke
någon inbjudning skett till R. o. Ad. att frångå sitt förut fattade
beslut, och utan en dylik inbjudning kan väl icke R. o. Ad. sådant
göra. Om R. o. Ad. del kunde, så skulle hvarje dess beslut
blifva utan all betydelse, enär det kunde falla någon ledamot af
Ståndet in, att man borde frångå detsamma, och om det då föll
den närvar:de majoriteten in att sådant vore bra, så skedde det.
För att ett Stånd skall kunna frångå sitt en gång fattade beslut,
måste en inbjudning erfordras, men någon sådan är vid delta tillfälle
-
Den 13 September f. m.
321
fälle icke gjord, hvarföre jag hemställer att R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt beslut, ville godkänna den föreslagna voterispropos.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det visserligen i sak
vara likgiltigt huruvida man kommer att om denna fråga rösta eller
icke; ty det är väl säkert, att de 3 Ståndens beslut blifver, vid
omröstningen, gällande. Men jag kan icke tro, att BevillmsUtsk.
rätt förfarit. Om R. o. Ad. icke anser sig kunna instämma med
de öfriga Stånden, då ingen formlig inbjudning blifvit gjord: så
hemställer jag huruvida icke denna punkt bör återremitteras, på
det Utsk. må komma i tillfälle, att åt sitt förslag gifva den formella
fulländning som vederbör.
Gr. Lagerbjelke: Jag vågar hemställa huruvida det vore
passande att R. o. Ad. återremitterar denna punkt, för att derigenom
bereda Bevilln:sUtsk. tillfälle att inbjuda det Höglofl. Ståndet
alt frångå det beslut, som redan en gäng blifvit fattadt. Det finnes,
så vidt jag vet, icke någon föreskrift, som stadgar, att ett
Utsk., innan det upställer sina voler:s-propos:r, ovilkorligen skall
inbjuda ett Stånd att sig med de andra förena, ehuru det visserligen
varit vanligt att Utsk:n på detta sätt tillvägaga. Bevilln:s
Utsk.
hade nu visserligen kunnat göra det, men någon absolut skyldighet
för detsamma i della fall förefinnes icke, och man lärer
icke ur grundlagen kunna framtaga något stadgande, som ålägger
sådant. Då emellertid BevillmsUtsk. nu icke gjort någon inbjudning,
så lärer väl icke R. o. Ad. rimligen kunna bedja BevillmsUtsk.
om att få gå ifrån sitt eget beslut, hvarföre jag förnyar min
anhållan om bifall till votens-propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag förnyar mitt yttrande, alt
jag anser frågan, i sig sjelf, likgiltig, hvad utgången beträffar.
Men finner henne icke sådan i afseende på formen. Om det icke
varit R. o. Ad., ulan ett annat Stånd, som bordt inbjudas, månne
det då hade ansetts så orimligt, som Gr. Lagerbjelke påstår, att
återförvisa frågan till BevillmsUtsk,, för att få saken riktigt behandlad?
Frih.
Cederström, Rud.: Genom votering i Förstärkt StalsUtsk.
kommer ingens rätt alt åsidosättas, ingens yrkanden att afklippas,
ingens åsigt att undertryckas; d. v. s. så till vida
som de dymedelst fått tillgodonjuta alla tillfällen att lagligen göra
sig gällande. Jag anser denna utväg under närvar:de förhållanden
i sig sjelf vara den tjenligaste. Genom den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna återremissen skulle nemi. tidsutdrägt och åtskilligt
skrifveri föranledas, utan att man deraf hade annan vinst, än att
möjligen en af voteringarne i Förstärkt StatsUtsk. kunde undvikas;
men då det Förstärkta StatsUtsk. i alla fall måste komma tillsammans
och votera, så bidrager en votering mera eller mindre högst
obetydligt i hänseende till tidsvinst eller tidsförlust i det stora hela.
Jag förenar mig följaktligen med Gr. Lagerbjelke, och anhåller att
11 H. 21
322 Den 13 September f. m.
den af Utsk. framstälda votens-propos. malle af R. o. Ad. godkännas.
Uppå härefter framstäld propos. blef den i denria punkt föreslagna
voteris-propos. N:o 15 af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogos ånyo och biföllos BankoUtskis den 6 och 9 dennes
på bordet lagde Ullåtin:
N:o 56, i anledn. af f. d. Handlanden B. Petterssons ansökning
om eftergift af öfverränla å diskont-lån;
N:o 57, i anledn. af förre Bokhållaren S. 0. Billmanssons
ansökning, att åter varda insatt i befattningen af förste Bokhållare
vid Tumba bruk, eller ock få upbära ett årligt belopp, motsvarande
de med nämnde tjenst förenade löne-förmåner; samt
N:o 58, i anledn. af förre Fabriks-idkaren P. C. Dihlströms
ansökan om afskrifning af skuld till Banko-Diskont-verket.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Näst på föredragms-listan förekommer
nu LagUtsk:s Betänk. N:o 42, i anledn. af väckt motion om
stiftande af lag, ang:de kyrkomöteD. Då någon fråga mera serskildt
angår ett visst Ständ, brukar det vara vanligt, alt dess beslut inväntas,
innan R. o. Ad. i ämnet beslutar. Så gjorde R. o. Ad.
för några dagar sedan i anledn. af en annan fråga, hvilken mera
serskildt angick BorgareSt. Jag föreställer mig derföre, att R. o.
Ad. äfven vid detta tillfälle borde på samma sätt förfara, och vågar
derföre föreslå, att R. o. Ad. icke måtte till afgörande företaga
LagUtsk:s Betänk. N:o 42 förr än PresteSt:s beslut i ämnet blir
för R. o. Ad. kändt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror icke att religionen
mera angår presterna än församlingen, mera dem än de själar
som de skola vårda. Jag finnér således icke något giltigt skäl för
Gr. Lagerbjelkes framställning, utan anhåller att R. o. Ad. mätte
företaga målet i den ordning, som, enl. föredragms-listan, följer.
Gr. Sparre, Erik: Om jag också i likhet med den siste
värde talaren vill gå in derpå, att religionen angår hvarje medborgare
och hvarje Stånd lika mycket som PresteSt., så måste jag
dock erinra, att uti detta förslag jemväl förekommer stadgande om
de personer, som skola i detta möte deltaga, och hvilka till hälften
skulle utgöras utaf ledamöter af PresteSt, serskildt från universiteten
och serskildt från stiften. Tager man delta i betraktande,
så måste man erkänna, att PresteSt:s röst i denna fråga är af vigt,
isynnerhet med afseende på de ledamöter, som skola i dessa möten
deltaga. Det kan icke underkännas, att PresteSt., i afseende på
dessa ledamöter, är bäst i tillfälle att bedöma lämpligheten af det
förslag Utsk. afgifvit, hvarföre jag vågar dela Gr. Lagerbjelkes åsigt
om lämpligheten deraf att R. o. Ad. icke fattar beslut i delta ämne
förr än PresteStis beslut blifvit för det Höglofl. Ståndet kändt.
Den 13 September f. m.
323
Hr Printzensköld, Carl: För några plenidagar sedan
förehade R. o. Ad. ett utaf Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. afgifvet Betänk.
, i anledning af Hr von Hartmansdorffs förslag om inrättande
af ett Ecclesiastik-Kollegium. Denna fråga rörde ganska nära PresteSt.
, emedan den luide afseende på att för detsamma tillvägabringa
ett slags Öfverstyrelse, äfvensom förslaget innehåller, att denna ÖfverSiyrelsen
till en väsendtlig del skulle bestå af PresteSl:s egna ledamöter.
Den siste värde talaren uppträdde vid detta tillfälle emot Ulsk:s förslag,
men han gjorde då icke någon framställning derom, att ärendet, såsom
närmast rörande PresteSt.', skulle blifva hvilanda, intill dess att detta
Stånd deruti fattat sitt beslut. Den värde Grefven åter, som först gjorde
framställning om att nu förevarande ärende skulle hvila, yttrade sig icke
alls i den vid nyss omnämnda tillfälle förehafda frågan, och det faller
mig således nog underligt före, att dessa båda Hrr, som då icke ansågo
ärendets handläggning möta något hinder deraf, att PresteSt. i frågan
ännu icke beslutat, nu anse ifrågavarande ärende vara af den
stora vigt för sistnämnde Ständ, att delsammas beslut i frågan bör
af K. o. Ad. inväntas. För min del kan jag icke finna annat än
att saken är af lika stor vigt för församlingarne som för deras lärare,
och jag inser således icke något hinder för frågans handläggning
deruti, att Preste-St. ännu icke sig derutinnan yttrat, hvarföre
jag bestrider bifall till den framställning, som af Grefvarne Lagerbjelke
och Sparre blifvit gjord.
Frih. Cederström, Rud.: Något formligt hinder för frågans
företagande nu genast, förefinnes icke; men inom en fyrdelad representation
måste det vara af den största vigt, att den högsta möjliga
grannlagenhet, representationens serskildta delar emellan, omsorgsfullt
iakttages. Så väl under förflutne riksmöten, som under
det nu innevarande, har också en dylik grannlagenhet flerfaldiga
gånger bland oss gjort sig gällande. Så påminner jag mig huruledes
R. o. Ad. vid ett föregående tillfälle uppskjöt med att fatta
beslut om en ny vexel-lag, emedan man ville afvakta BorgareSt:s
beslut. Sä har under denna riksdag företagandet af en Const.Utsk:s
hemställan rörande BorgareSl:s representationssätt blifvit uppskjutet
till dess nämnde Stånds beslut hunnit inhemtas. Man måste väl
billigt vis medgifva, att förevarande ämne minst sagt lika nära rörer
PresteSt:s verksamhet, som de båda nyssnämnda rörde BorgareSt:s.
R. o. Ad. synes mig således hafva största skäl att emot sitt närmaste
Med-Stånd iakttaga enahanda grannlagenhets fordringar. Utan
att ingå i sjelfva hufvudfrågan, får jag derföre hemställa, det R. o.
Ad. ville företaga detta ärende först sedan det Höglofl. Ståndet
genom anländt Prot.Utdrag blifvit underrättadt om Presle-St:s beslut;
eller, med andra ord, jag förenar mig uti den af Gr:ne Lagerbjelke
och Sparre afgifne hemställan.
Gr. Sparre: Jag kan icke för tillfället påminna mig huruvida,
då frågan om EcclesiastikKolhm förevar, PresteSt:s beslut i
ämnet var kändt eller icke; men, om så icke var, erkänner jag
att det var ett förbiseende af mig att icke begära ett dylikt upp
21*
-
324
Den 13 September f. m.
skof, hvilket jag under sådana förhållanden i allmänhet finnér lämpligt.
Hvad jag deremot med säkerhet påminner mig är, att jag yttrade
mig i öfverensstämmelse med de åsigler, som i detta ämne
inom PresteSt. gjorde sig gällande, och jag erkänner för öfrigt
öppet att jag hyser den föreställning, att diskussionen inom PresteSt.
uti nn ifrågavarande ämne bör kunna gifva en god ledning
vid bedömandet af denna kyrkan och de kyrkliga förhållanderna i
allmänhet så nära rörande fråga.
Frih. Creutz, Stephan: I likhet med Hrr von Hartmansdorff
och Printzensköld är jag af den mening att nu förevarande
fråga kan genast företagas. Jag anser det icke vara nödigt att inhemta
PresteSl;s. beslut härutinnan, enär jag är öfvertyga!) att R.
o. Ad. kan i denna fråga helt och hållet oberoende af PresteSt.
lika väl tänka, diskutera och besluta. Dessutom anser jag det vara
lika lämpligt att PresteSt. afbidar R. o. Ad:s beslut, såsom varande
det första Ståndets, som alt R. o. Ad. skulle afbida deras.
Hr von Hartmansdorff: Man har yttrat alt denna fråga
närmare rörde Preste-Sl. än något annat. Jag tror det icke. PresteSt.
har redan ett slags representation för Kyrkans angelägenheter,
men församlingarne hafva det icke. Det är just för alt förskaffa
dem en sådan, som fråga om Kyrkomötens inrättande blifvit väckt.
Således tyckes mig saken närmare röra de öfriga stånden än
Presterna.
Gr. Sparre har här yrkat att Jika många prester som lekmän
borde i Kyrkomötena deltaga. A andra sidan vill jag yrka, att
lika många lekmän som ecclesiatiska ledamöter måtte i kyrkomötena
inträda. Enligt förslagets öde § skulle de äfven få lika röstantal
hvardera. Lekmännen böra äfven nu hafva lika rätt som
preslerskapet att deltaga i denna frågas afgörande, de torde till och
med för henne hafva större intresse. Att här afbida PresteSt:s beslut
kan svårligen vara grundad) på något annat skäl, än hoppet
alt Ståndet skall afslå förslaget, så att frågan vore genom 2 Stånds
ogillande förfallen, när hon hos oss förekomme. Jag anhåller tvärtom,
alt saken måtte genast företagas.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag kan för min del icke finna
hvarföre R. o. Ad. icke skulle vilja vid behandlingen af detta Betänk.
gå tillväga på samma sätt, som förut, då ett ärende hufvudsakligen
rört ett visst Stånd, och det synes mig derföre, som horde R.
o. Ad. uppskjuta behandlingen af denna fråga, intill dess det blir
kändt huru PresteSt. densamma afgjort, hvarföre jag förenar mig
med dem, som yrkat uppskof med behandlingen af delta Betänk.
Gr. Liljencrants, Gust, Fredr.: I strid med den siste
värde talaren kan jag för min del icke inse något enda skäl hvarföre
R. o. Ad. nu skulle uppskjuta behandlingen af ifrågavarande
ärende. Man har sagt att denna fråga, företrädesvis skulle röra
PresteSt. Jag vet visserligen att förhållandet är sådant, alt den
stora delen af samhällets medlemmar anse religions-sakerna röra
icke dem, utan presterne, och kunna desse till religionens förde!
Den 13 September f. m.
325
något uträtta, så är raan dermed visserligen belåten, men sjelf vill
man dock icke tänka på hvad dertill hörer. Detta är beklagligen
en sanning, och den har äfven i dag utaf åtskilliga talare blifvit
ganska naivt uttalad. För min del anser jag dock församlingarne
utgöra en både talrikare och vigtigare del af det Chrislliga samhället
än presterskapet, ty hafva preslerna en församling, som icke
hörer deni eller bryr sig om hvad de säga, så är det klart att man gerna
kan vara preslerna förutan. 1 viss mån är detta förhållande ty
värr för handen.
Ett af 2 fall måste nödvändigt inträffa. Antingen är PresteSt
benäget för antagande af ifrågavarande förslag till Kyrkomöten, och
om detta skulle vara fallet, hvilket vore högst önskvärd!, så är det
ju godt för detta Stånd att hafva Vunnit ett stöd utaf R. o. Ad:s
yttrade mening i detta afseende, i händelse R. o. Ad., såsom
jag lifligen önskar, godkänner detta förslag; eller ock är PresteSt.
obenäget emot förslaget, och i detta fall inser jag icke hvar
före
man skulle gifva förslagets motståndare tillfälle att slå dess
förfäktare för hufvudet med det argument att PresteSt. funnit detsamma
skadligt och olämpligt. Jag tycker, för min del, alt det vore
ganska bra, om vi, oberoende af denna tyngd i vågskålen, finge afgöra
frågan. Man har talat om att granlagenhet här borde iakttagas,
men jag måste bekänna, att jag finner denna omtalade granlagenhet
vid detta tillfälle hafva mycken likhet mpd likgiltighet,
ty jag är viss på, att om likgiltighet här icke funnes, så vore
granlagenheten mycket mindre. Jag tillhör icke de likgiltige, ehuru
jag önskar vara granlaga både emot enskildte och i synnerhet emot
ett helt RiksStånd, men då jag är öfvertygad att granlagenheten
här har grund endast uti likgiltighet, så önskar jag alt R. o. Ad.
ville nu genast till afgörande företaga denna fråga, hvaremot enligt
min tanke intet hinder förefinnes. Till ytterligare bestyrkande af
hvad jag nyss anförde, vill jag fästa uppmärksamheten på halten
af det exempel, man här omtalat, nemi. att R. o. Ad., då frågan
om stiftande af ny vexel-lag förevar, uppskjöt med fattande af sitt
beslut till dess BorgareSt:s beslut i ämnet hunnit inhemtas. Då
vexel-lagen otvifvelaktig! är en lag, som i hög grad inverkar på
handels-rörelsen, hvilken uteslutande har sin representation inom
Borgare-St., så måste väl icke frågan om denna lag på något sätt
vara jemförlig med frågan om kyrkomöten, der afsigten är att
framkalla ett nu obefindtligt, sedan 100-tals år domnadt intresse
från församlingens sida för religionens angelägenheter. Ar nu
detta på något sätt jemförligt med frågan om en vexel-lag, der
det kunde vara klokt alt först inhemta BorgareSt:s på praktisk kunskap
i ämnet grundade yttrande?
I sjelfva hufvudfrågan hoppas jag få tillfälle att vidare yttra
mig, om det ock icke skulle blifva i dag, men för min del önskar
jag dock lifligt att R. o. Ad. icke måtte lemna sitt bifall till
den gjorda framställningen om uppskof.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: För min del önskar jag
att frågan nu genast företages, på det att diskussionen, oberoend
32G
Den 13 September f. m.
af det beslut PresteSt. kan komma att fatta, mätte blifva fullkomligt
fri.
Frih. Cederström: Såsom ett ytterligare skal för den af mig
vid början af diskussionen gjorde hemställan, får jag fästa det
Högloft. Ståndets uppmärksamhet derpå, att uti det Betänk., om
hvars uppskjutande nu är fråga, förekommer uti 3:dje § det föreslagna
stadgande: att ”Val af Prestman till ledamot vid mötet sker
i den ordning, som för val af riksdagsman inom PresteSt. stadgad
är.” Gå vi lill 13:de § R.O, så se vi der, att Kyrkoherdarne
skola välja riksdagsman; men att Comministrarne få välja, om de
sådanto åstunda.
Återgå vi, till LagUtsk:s Betänk., så finna vi der, att halfva
antalet ledamöter vid Kyrkomötena skola bestå af Prester och den
andra hälften af lekmän. Men om man tager i betraktande den
ovisshet, som, just till följd af Comministrarnes frihet att komma
eller ej, för närvarande råder i afs. å antalet af de lill Riksmötena
anländande ledamöter af det Högvördiga Ståndet, så torde det vara
vanskligt att lägga representationsrätten till grund för bestämmandet
af Kyrkomötenas blifvande beståndsdelars inbördes proportion till
hvarandra. Månne det icke vore angeläget, att, innan vi uti ämnet
besluta, tillse huru PresteSt. uppfattar meningen af denna §3?
Jag väljer detta exempel, för att ej behöfva ingå i pröfning af innehållet
af de mera väsendtliga stadganderne, hvilket naturligtvis
ännu mycket djupare berör det andeliga Ståndets verksamhet och
hvarom efter min tanke vore för tidigt att nu ingå i öfverläggning,
utan all kännedom om närande Stånds åsigt i detta vigtiga ämne.
Gr. Liljencrants har trott det begärda uppskofvet med ärendets
behandling, kunna lydas såsom ett uttryck af likgiltighet för sjelfva
saken, och att den af mig åberopade grannlagenhetskänsla torde i
sjelfva verket förklaras genom bristande nit för ämnet. Min åsigt
är alldeles motsatt; ty den grannlagenhet, som här synes mig vara
på sitt ställe, har sin anledning ej blott i det ena Riksståndets
förhållande till det andra, hvarvid alltid mäste vara önskvärdt att
det Stånd, der mesta sakkännedom i något särskildt ämne bör finnas,
jemväl med största uppmärksamheten af de andra följes; utan
denna grannlagenhet afser vid nu ifrågavarande tillfälle i lika hög
grad sjelfva det till sin natur grannlaga och betydelserika ämnets
innehåll. Månne icke redan lifligheten af den preliminära öfverläggning
härom, som nu blifvit förd, tydligt nog utvisar, att denna
allvarliga fråga icke inom R. o. Ad. med likgiltighet upptagits? Vi
kunna således inför vårt eget medvetande känna oss fritagne från
denna tillvitelse, hvilken, om den vore grundad, visserligen borde
verka i hög grad nedslående.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då fråga uppstått om huruvida
det vore skäl att uppskjuta denna fråga till dess PresteSt:s beslut
i ämnet hunnit inhemtas, så vill jag endast tillkännagifva, att jag
med min röst ämnar understödja denna hemställan, emedan det,
så vidt jag vet, skulle vara första gången som R. o. Ad. icke
skulle vilja uppskjuta behandlingen af ett ärende, då fråga varit att
Den 13 September, f. m.
327
för det Stånd, sora är af ärendet mest intresseradt, bereda tillfälle
att deröfver först yttra sig. Det är ingalunda af likgiltighet, som
jag förordar detta uppskof, utan tvertom derföre, att jag tror det
till frågans närmare utredning kunna vara ganska nyttigt. Det nu
ifrågavarande förslaget bryter en alldeles ny bana uti de hittills
existerande förhållandena ang:de religionsvården i landet, hvarföre
det torde vara skäl alt, innan man lägger sitt Ja eller Nej uti en
så vigtig fråga, man först inhemtar alla de upplysningar, som kunna
stå till buds; och då det otvifvelaktigt bör kunna antagas, att denna
fråga af PresteSt. kommer att lika sakrikt som fullständigt behandlas,
så är det ju klart, att genom ett uppskof skulle tillfälle beredas
R. o. Ad:s ledamöter att i ämnet inhemta en mera stadgad
opinion, än om frågan skulle utaf endast lekmän diskuteras, syunerligast
som detta förslag just afser en förening i gemensam verksamhet
för kyrkans gagn, emellan kyrkans ledamöter och lekmän.
Jag instämmer derföre i den framstälda anhållan om uppskof af
delta ärende.
Hr von Hartmansdorff: Att de ledamöter, som föruttalat
för uppskof, skulle göra det, hade jag väntat. Men jag hade icke
föreställt mig att Hr Bildt äfven skulle så göra. Jag anhåller att,
för honom, såsom en StatsUtsk:s ledamot, få anföra exempel till
bevis på olämpligheten af den åtgärd, han påyrkar. Det lärer väl
icke vara något Stånd, hvilket anslags-frågorna röra närmare än
BondeSt., emedan detta betalar största andelen af landets skatter.
Månne Hr Bildt fördenskuld jemväl önskar, det ingen anslags- eller
bevillningsfråga skulle få företagas, innan BondeSt. derom fattat
sitt beslut?
Dä härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade,
i öfverensstämmelse med Gr. Lagerbjelkes förslag, upskjuta
pröfningen af LagUtsk:s Betänk. N:o 42, tills PresteSt. derom fattade
beslut blifvit R. o. Ad. genom prot.-utdrag meddeladt, ropades
starka Nej, blandade med många Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han ansåg Nej hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 6 och 9 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 42, i ani. af väckt motion om stiftande af lag,
ang:de kyrkomöten.
Det i delta Betänk, afgifna förslag till förordning företogs §:vis
lill pröfning.
§ L
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Denna § har, enligt min
tanka, ett väsendtligt fel, nemi. det, att Utsk. gjort tiden för kyrkomötens
sammanträdande beroende af Konungens pröfning. Ett
dylikt sätt att gå tillväga vid bestämmandet af representativa församlingars
sammanträden är detsamma, som i enväldiga stater begagnas,
när man vill gifva dem någon skymt af representation.
Men vanliga följden är, att det går med dessa sammanträden lika
som med riksdagarne under Carl XII:s regering, eller med landtdagarne
i andra länder, att de icke hållas eller ingenting betyda.
328
Den 13 September, f. m.
Jag tror det således vara nödvändigt, alt man utsätter någon viss
tid, inom hvilken hvarje kyrkomöte skall bestämdt sammanträda.
Månne det derföre icke vore lämpligt, att, på sätt jag i min motion
föreslagit, dertill bestämma en tiderymd af 6 år, då 2:ne
riksdagar komme att, mellan hvarje kyrkomöte, äga rum. Vi hafva,
under sednare tider, utan tvifvel, funnit, att de hvart 3:dje år återkommande
riksdagarna följa allt för tätt på hvarandra, så att man
knappt hinner få en ny författning färdig, förr än man åter talar
om hennes förändring, innan ännu tillräcklig erfarenhet om hennes
förtjenster eller brister hunnit inhemtas.
Under förutsättning att kyrkomötena skola hvart 6:te år sammanträda,
torde någon viss lid dertill böra utsättas före det lagtima
riksmötet, på det att de ärenden, som på Kyrkomötet blifvit afhandlade
och förberedda, måtte hinna blifva kända af riksdagsmännen
och allmänheten, innan representationen sammanträder för att, äfven
om Kyrkans angelägenheter, besluta.
Ytterligare anser jag det vara nödigt bestämma någon viss tid,
inom hvilken Konungen icke må ega rätt att Kyrkomötet uplösa.
Det kunde eljest bända, såsom i England, alt Kyrkomötet sammankallas
på sin bestämda tid, men, i samma ögonblick som det är
konstitueradt, infinner sig en embetsman hvilken, på regeringens
vägnar, förklarar det vara upplöst. Derigenom har i England inträffat,
att något Kyrkomöte icke kommit i verksamhet allt sedan
Henrik Vllhs tid. Så kunde det äfven gå med Kyrkomötena hos
oss. Jag får således föreslå, alt mötet icke må ulan eget samtycke
kunna upplösas före, än efter 6 veckors förlopp. Då vår nu gällande
grundlag bestämmer 3 månader för en riksdags sammanvaro
och man ser huru otillräcklig denna lid är, så har jag trott att
man, för ett kyrkomötes sammanvaro, borde bestämma minst (i veckor,
hvarförinnan man icke torde kunna hoppas, att ärendena der
skola kunna vara med nog omtanka och grannlagenhet genomgångne.
Urtima Kyrkomöte anser jag deremot kunna hällas, när Konungen
så för godt finnér; dock ulan rubbning i lagtima kyrkomötes
sammanträde, emedan det eljest skulle kunna hända, att aldrig
något sådant möte komme tillsammans och att roolionsrätten derigenom
förlorades. R. o. Ad. torde påminna sig att ifrån vår nu
gällande grundlags antagande och ända lill år 1823 bar ingen
lagtima, utan blott urtima Riksdagar hållits. Detta bar visserligen
icke varit med afsigt gjordt, och är dessutom, hvad riksdagar
nu beträffar, alldeles likgiltigt, enär, på en urtima riksdag, alla möjliga
ärenden kunna förekomma, lika väl, sora på en lagtima. Men
om deremot, på eli urtima Kyrkomöte endast finge företagas de
ärenden, hvarom Konungen gjorde framställning, så skulle ju, om
Han aldrig holle något lagtima Kyrkomöte, ledamöterne icke eller
ega någon motions-rälf, utan nödgas förblifva stumma i alla sådana
frågor, som Han icke till mötet framställde? Jag får således föreslå,
att lista § matte erhålla följande lydelse: lista morn.: ”Till
lagtima Kyrkomöte sammanträde Svenska Kyrkans ombud hvari
6:lear, a den tid och ort Konungen utsätter, dock minst 3 månader
före lagtima riksdags inträffande. Mötet kan ej, utan
Den 13 September f. m;
329
eget samtycke, upplösas förr än 0 veckor efter dess öppnande
förflutit.” 2:dra morn.: '‘‘‘Urtima Kyrkomöte kan Konungen
sammankalla och upplösa, när Honom godt synes, dock
ulan rubbning af tiden för lagtima Kyrkomötes sammanträde.”
Jag skulle icke hafva föreslagil någon bestämd ordalydelse i della
fall, ulan hafva yrkat ålerremiss: så vida icke nu, då riksdagen redan
är nära silt slut och LagUtsk. ännu har flere vigtiga mål till
behandling, en sådan åtgärd vore detsamma som hela förslagets
tillintetgörande, enär återremissen troligen icke kunde blifva från
Stånden afsänd och af Ulsk. besvarad innan riksdagen vore uplöst.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Om Kyrkomöte, på sätt Hr
von Hartmansdorff ifrågasatt, skulle efter vissa mellanskof på bestämda
tider sammankomma, så skulle deraf blifva en följd, att den
Svenska Stats-kyrkan skulle komma att på dessa Kyrkomöten representeras.
Deooa Stats-kyrka representeras för närvarande på riksdagarne
utaf så väl PresteSt, som de öfriga 3:ne RiksStm. Dessa
Stånd ega uu att gemensamt med Konungen stifta lagar, som angå
kyrkan, och att lill Konungen frambära sådana önskningar uti religiösa
mål, som kunna blifva föremål för Hans beslut. En sådan
representation, som den Hr von Hartmansdorff föreslagit, skulle
således, enligt min tanke, ovilkorligen komma alt. stå uti strid med
den Svenska Statskyrkans nuvarande representation, och en sådan
kollision kan jag för min del ingalunda tillstyrka. I afseende på
de kyrkomöten, Ulsk. nu föreslagit, yttrar en reservant, Professor
Bring, följande: ”1 likhet med LagUtsk:s majoritet är visserligen jag
öfvertygad, att Svenska kyrkan lika litet som någon annan kan
helt och hållet undvara synoder. Då likväl dessa, om det bestående
förhållandet mellan Stat och Kyrka, och i sammanhang dermed
hela kyrkoförfattningen, icke skall i grunden rubbas, hos oss
omöjligen kunna blifva annat än, hvad äfven Utskottet föreslår,
blott rådgifvande, i utomordentliga fall af Konungen sammankallade
församlingar, så synes mig en särskild lagstiftning med afseende på
dem vara både öfverflödig, och i viss mån för sjelfva det åsyftade
ändamålet hinderlig. Otvifvelaktig! eger Konungen, oaktadt derom
intet finnes uttryckligen stadgadt, full rättighet att när som helst
påbjuda ett kyrko-möte. Han behöfver alltså icke dertill af en
särskild lag bemyndigas. Men då, enligt sakens natur, nyssnämnde
rättighet endast ganska sällan och i olika fall af mycket olika anledningar
lärer blifva begagnad; så skall, om det oaktadt en bestämd
form för kyrkomötenas sammansättning m. m. föreskrifves,
denna snart sagt hvarje gång, då fråga väckes om ett sådant möte, befinnas
mer eller mindre otjenlig, och således intet kyrkomöte kunna
hållas, innan lagen derom försl hunnit af R. St. förändras. Derföre
torde bäst och naturligast vara, att härvid icke på förhand stifta
lag, utan för hvarje särskildt tillfälle låta de omständigheter, som
påkalla en Synod, också fritt bestämma beskaffenheten af dess form.
Och är del på dessa grunder, som jag icke med min röst kunnat
bidraga till det hufvud-resultat, hvartill Utsk:t i detta Betänk,
kommit.”
330
Den 13 September, f. m.
Uti detta yttrande instämmer jag hufvudsakligen och vågar hos
Hr. Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på afslag utaf hela den
ifrågavarande lagen.
Frih. Creutz, Stephan: Då de Symboliska Böckerna tyd
ligen
ådagalägga att de andliga och verldsliga regementena böra vara
ifrån hvarandra åtskiljda, så vore det väl äfven skäl att man en
gång äfven här i Sverige sökte att komma derhän. Detta är icke
syftemålet med det nu ifrågavar:de förslaget, ehuru meningen dock
är att söka tillvägabringa en rörelse inom den Svenska kyrkan, som
uti århundraden legat uti lägervall. Några anmärkmr emot Utsk:s
förslag måste jag således framställa. Den lista § innehåller: ”Till
allmänt kyrkomöte sammanträde Svenska kyrkans ombud, då Konungen
nödigt pröfvar, å tid och ort, som Han utsätter.” Detta är
således en envåldsmakt, lagd uti Konungens hand, men nti det
verldsliga regementet har han icke någon sådan makt, utan sammankallar
R. St. hvart 3:dje år. Billigheten borde väl då fordra,
att samma åtgärder vidtoges äfven i afseende på det andliga regementet,
så att de af landets innevånare, som nitälska för Christendomens
spridande inom fosterbygden, äfven måtte få sammankomma
för att diskutera om kyrkans angelägenheter, helst det väl alltid bör
vara ifrån församlingens sida, som initiativet tages uti alla kyrkan
rör:de mål. På denna grund anser jag, i likhet med Hr v. Hartmansdorff,
att en viss tid bör bestämmas, inom hvilken kyrkomöten
skola hållas. Ligger detta bestämmande i Konungens hand allena,
så är jag öfvertygad om att, på sätt hittills tillgått, inga kyrkomöten
komma att blifva utaf, ty allt sedan Protestantismens införande i
Sverige har Konungen egt rättighet alt sammankalla kyrkomöten,
hvilket dock icke skett ända sedan år 1593, hvarföre jag misstänker
att samma förhållande äfven fortfaride kommer att ega rum. Jag
anser derföre Hr von Hartmansdorffs yrkande, att kyrkomöten hvart
6:te år skola hållas, böra uti lista § lämpligen införas, hvarföre
jag förenar mig uti det redaktions-förslag Hr von Hartmansdorff nyss
upläst, anhållande om Hr Gr. o. Landtm:s propos. på bifall till
detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag tackar Hr Carleson derföre
att han sagt ordet fullt ut och yrkat afslag på hela Betänk., hvarigenom
man kommit på ren fot med frågan och kan upplaga henne
från grunden, punkt för punkt. Någon representation af Svenska
kyrkan finnes för närvar:de egentligen icke inom något Stånd, icke
ens inom PresteSt., ty dess ledamöter väljas icke blott med afseende
på de kyrkliga ärenderna, hvilka till ganska ringa antal, jemförelsevis
med de öfriga, vid Riksdagarne förekomma; utan de väljas med afseende
på frågor, som till största antalet äro verldsliga föremål för
R. St:s beslut, såsom grundlagsändringar, andra lagförslag, beskattningar,
anslag, ekonomiska mål o. s. v. Hvad de öfriga Ståndens
ledamöter beträffar, så kan man med allt skäl påstå, alt de, till än
mindre grad än PresteStis, väljas med afseende på kyrkans angelägenheter,
utan förnämligast mpd afseende på andra ärenden. Der
tänker den ene på att genomdrifva ett anslag till en väganläggning,
Den 13 September f. m.
331
den andre till en brobyggnad och den tredje till en hamn, samt
större delen af dem på bränvinsbrännfngens skyddande o. s. v.,
eller, med ett ord, på frågor, sora ingalunda angå religionen. Derföre
hafva också de religiösa frågorna i allmänhet vid våra Riksdagar
förstummats eller blifvit åsidosatta, ett förhållande, som ej i längden
kan fortfara. Frågan om representation för kyrkan står derföre
nu i samma förhållande, som frågan om representationsrätt för
åtskillige ofrälse män, när man först började röra vid den saken.
Vi hafva sett huru det tillgått håde i kyrkan och läroverken,
då ingen laglig representation finnes, så nemi. att i stället uppträda
Prestsällskaps- och" Skolelärare-möten i flera delar af riket. Till
och med hos vissa Kyrkoherdar på landet ega sådana sammankomster
rum, såsom förhållandet i år varit i Ångermanland. Månne
detta sätt att gå till väga kan vara rätt nyttigt för kyrkan eller staten?
Dessa sammanträden äro, om jag så må säga, egentligen friÄÅare-möten,
enär hvem, som behagar, kan begifva sig dit, utan
att vara dertill bemyndigad af någon annan än sig sjelf. Likväl
äro dessa sammankomster ej utan inflytande. De kunna förliknas
vid den sista riksförsamlingen i Frankfurt am Mayn, dit också le
damöterne
sammankommo utan något lagligt bemyndigande, och der
de inom Tyska riket genom sina tal uplöste allt som med ord
kunde uplösas, men der å andra sidan ingenting kunde afgöras, ingenting
för framtiden stadgas, derföre att medlemmarne saknade fullmagter
dertill. Skola vi blottställa Svenska kyrkan för dylik oreda?
Under sådana förhållanden och då religionsrörelser visa sig inom
alla delar af landet, är det icke då skäl att gifva kyrkan en representation,
hvarigenom ål dem, som i kyrkligt hänseende hafva något
alt andraga, beredes tillfälle att göra det, samt alt få sina framställningar
pröfvade af kunnige, för religion och kyrka nitälskande, män?
Man liar sagt, att mitt förslag till representationen af kyrkan
skulle, om det antoges, komma att stå i strid med den representation,
som redan finnes för samhället. Om så är, har jemväl LagUlsk:s
pluralitet begått samma fel, när den föreslagit en dylik representation
bredvid Statens vanliga. Men sådant är, enl. mitt förslag,
ingalunda förhållandet. Jag har aldrig tänkt gå längre, ån alt
vid Utsk:s förslag om underd. Utlåttn foga underd. önskningar, som
denne kyrkliga representation skulle kunna till Konungen framställa.
Derigenom hade man icke för nära (rädt hvarken Konungens
envälde i en del kyrkliga ärenden eller hans delade lagstiftningsrätt
i kyrkolagsfrågor eller R. St:s rätt att i denna lagstiftning
deltaga. Konung och St:r skulle således bibehålla sin makt oförkränkt,
men genom den möjlighet, sorn, medelst kyrkomöten, skulle
beredas Svenska kyrkans medlemmar att yttra sig om sina angelägenheter,
sattes Konung och St:r i tillfälle att i sådana ärenden fatta
sina beslut med mera sakkännedom och med mera stöd af de medborgare,
som för kyrkan nitälska.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det förslag, LagUtsk. bär förelagt
R. St., innefattar, enl. mitt förmenande, icke något enda stadgande,
som egentl. kan sägas vara af behofvet påkalladt. Enl. detsamma
332
Den 13 September f. m.
bestämmas nemi. endast de former, under hvilka ett Svenskt kyrkomöte
skulle kunna af Konungen sammankallas för att behandla de
frågor, Konungen kunde finna för godt att detsamma förelägga. Nu
är det likväl allom bekant att Konungen, om han så för godt finnér,
eger fullkomlig frihet att när sorn helst sammankalla ett Svenskt
kyrkomöte och att för detta möte bestämma de former, som för der
förekommande frågor befinnas mest tjenliga, samt att till detsamma
kalla ledamöter efter den valordning, som K. M:t kan finna tjenligt
att fastställa. Om således någon vinst skulle ligga uti Utskis förslag,
så skulle den bestå deruti, att ett sådant mötes sammansättning
vore genom en lag bestämd i st. f. alt såsom nu bero allenast
af Konungen. Del vill likväl synas, som skulle det vara ganska
lämpligt att Konungen, i händelse ett kyrkomöte skulle befinnas af
behofvet påkalladt, vore i tillfälle att lämpa valordningen efter de
ärender, för hvilkas behandling mötet är sammankalladt. Ar det
fråga om alt sammankalla en representation med beslutande rätt, så
mäste naturligtvis en valordning vara på förhand bestämd, men dessa
kyrkomöten kunna naturligen aldrig blifva annat än rådgifvande församlingar,
så vida icke hela vår närvar:de kyrkoförfattning skall uphäfvas.
Då således fråga endast är om en rådgifvande församling,
så måste det väl vara lämpligt att Konungen eger rätt att bestämma
dess sammansättning med afseende på der förekommande frågor,
hvilken rätt likväl, enl. Utskis nu förevaride förslag, skulle uphäfvas.
Då man således redan har möjligheten till allt hvad man åsyftar
och då genom förslaget endast en försämring uti närvaride förhållanden
skulle åstadkommas, så kan jag icke föreställa mig hvartill
dess antagande skulle gagna. Man säger jtt för närvande hållas
icke några kyrkomöten, mpn man önskar att så måtte komma att
ske. Utskis förslag innehåller likväl endast, att kyrkomöten skola
sammanträda, då Konungen nödigt pröfvar, men då Konungen
redan nu eger rättighet, att, när han så tjenligt finner, sammankalla
ett dylikt möte, så skulle efter den nya lagen mötena komma att
samlas precis lika ofta, eller snarare lika sällan, som för närvande.
I ett afseende förefinnes dock en skillnad emellan Utskis förslag
och det nu bestående. I förslaget står nemi. att kostnaden för
dessa möten skall af allmänna medel bestridas. Detta låter ganska
bra, men har likväl ingen påföljd, ty då några särskilda medel till
dessa mötens hållande icke äro anslagne, så slå icke några andra
anslag till buds, än dem Konungen i allt fall hade kunnat disponera
öfver, och således kunnat använda till ett kyrkomötes hållande, om
han skulle funnit för godt att ett sådant sammankalla. Jag kan således
icke finna att genom Utskis förslag någonting vore i saken
vunnet.
En värd talare har visserligen sagt, att den lista 5 borde så
förändras, att kyrkomötenas sammanträden skulle bestämmas till
hvart Gite år, men detta förslag står uti uppenbar strid emot den
4:de §, hvilken innehåller att: ”Allmänt kyrkomöte tillkommer
endast att uptaga sådana kyrkliga mål, som Konungen till detsamma
öfverlemnar,'" Jag hemställer nu huruvida Konungen rim
-
Den 13 September f. m.
333
ligtvis kan tvingas alt hvart 6:te år till mötenas behandling öfverlemna
mål, då Han måhända anser att icke några sådana finnas.
Skall ett Kyrkomöte ovilkorligen hvart 6:le år samlas, så måste
äfven delta stadgande förändras, och man måste dä jemväl bestämma
hvilka mål dessa möten vid sina sammanträden skola ega att
sysselsätta sig med, så vida icke, såsom jag nyss sade, antingen Konungen
möjligen skall blifva nödsakad att till mötet öfverlemna
mål, dem han icke anser finnas, eller ock mötet vara samladt utan
ali hafva någonting att göra.
Huru dessa mål skola kunna på ett lämpligt sätt upställas, för
att skaffa de på vissa tider återkommande kyrkomötena någon verksamhet,
har ännu icke blifvit visadt, och jag befarar äfven, att sådant
svårligen skall låta sig göra.
Man har här på ett mindre grannlaga sätt talat om huru ett
visst antal RiksStånd sköter de kyrkliga angelägenheterna vid Riksdagarne.
För att gendrifva denna anmäikn. behöfver man endast
taga kännedom om det sätt, hvarpå detta Stånd vid innevar:de Riksdag
handlagt frågan om den nya handboken. En hvar, som det
gör, lärer finna på hvilket värdigt sätt PresteSt. såsom Clerus comilialis
behandlat denna fråga, och jag anser detta kunna vara ett
tillräckligt svar på allt rop om behöfligheten af Kyrkomöten.
På grund af hvad jag anfört, kommer jag att yrka afslag på
hela lagen, men då nu endast Irsta §:n är föredragen, anhåller jag
om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på afslag af denna §.
Hr Tham, Casper Wolrath: Då här på delta Riddarhus
fråga blifvit väckt, huruvida ett kyrkomöte borde hållas eller icke,
sä skulle jag anse mig vika ifrån mitt kall och min pligt, om
jag icke här uttalade min öfvertygelse. Jag kan icke tveka att lägga
min röst för ett kyrkomötes hållande. Då lili äldsta tider kyrkomöten
höllos, voro vanligen dertill 2:ne orsaker, som gingo i jemnbredd
med hvarandra. Den första orsaken var inom församlingen
upkomna heresier och religiösa tvistepunkter, mot hvilka Kyrkan
satt en ära uti att bilda en sanningsenlig opposition. Föregå icke
inom den Svenska kyrkan sådana skiljaktigheter i afseende på trossanningarne?
Se vi icke, för alt begagna ett lärdt, kanske här mindre
passande uttryck, huru antropologien alltmer af en lättsinnig
verld trampas under fotterna, på det att denna så mycket mera obekymrad
må kunna kasta sig i armarne på en soterologie, och, blindt
förtröstande på nåden, tro sig derutinnan ega tillräckligt för alt vinna
salighetens mål, likväl alldeles förgätande att ”tron utan gerningar
är död”? Hvar skola dessa tvister slitas? Genom hvilka skola de
val slitas, om icke genom ett kyrkomöte, eller huru skola vi eljest
kunna skapa en allmännelig opinion, genom hvilken sanningen skulle
kunna blifva mäktig nog alt intränga, icke allenast hos en eller annan
individ, utan hos hela Statskroppen? Jag har redan en gång
förut på detta rum uttalat den tanken, -att religionen är Statens
hjerta, och vill man ega en rätt sund Statskropp, så må man ock
noga se lill hurudant delta hjerta är. Jag tror derföre att R. o.
334
Den 13 September f. m.
Ad. redan ur denna synpunkt liorde häfda sin ära frän fordna tider
genom att nu tillstyrka sammankallandet af allmänna kyrkomöten.
Den andra orsaken, hvarföre i äldre tider kyrkomöten sammankallades,
var uprätlhållandet af en allt mer och mer aflagande
kyrkotukt.
Jag frågar Eder, Mine Hrr, hurudan är väl nu kyrkotukten ? Den
har blifvit hos oss allt mer och mer nedbruten, derigenom att lättsinnet
har blifvit en last, emedan det kläder lasten i dygdens färg,
genom att förklara mången synd tillåtlig och genom att icke tillåta
dess bestraffande. Det går ett annat ondt genom lidehvarfvet, nemi.
det, att fclket allt mer och mer börjar betrakta kyrkan såsom endast
en Stats-institution, utan högre betydelse. Kanske hafva vi just
i denna upfallning att söka orsaken till allt det förderf, som smyger
genom det sedliga lifvet. Vi måste återuplyfia kyrkan på den
klippa, uppå hvilken hon ursprungligen är grundlagd, och på hvilken
hon måste hvila, för att kunna blifva hel (vetets portar öfvermäktig,
Jag vill icke allt för mycket uptaga R. o. Ad:s tid med
detta ämne, inom hvilket jag måhända af min känsla skulle föras längre
än jag ville, men jag anhåller dock att få rikta det Höglofl. Ståndets
upmärksamhel äfven på tillståndet i främmande länder. Vi se
då i sjelfva England, hvarest, såsom man vet, det religiösa lifvet slår
högst och renast, huru hela landet i denna stund sträfvar alt förskaffa
sig ett verkligt Kyrkomöte, genom hvilket det onda, som smyger
genom landet, kunde hämmas. Under en lång följd af år har
man ifrigt sökt att få ett kyrkomöte för att hämma Calholicismens
och dessa mörka anhangs inträngande derstädes. Blott ett enda
exempel vill jag anföra, nemi. bildandet af den Evangeliska alliansen.
Det är visserligen sanni, alt denna icke burit de frukter, som Engelska
Stats-kyrkan dermed åsyftat, men orsaken dertill har varit den,
att dess verksamhet genast i början afklipptes genom ett maktspråk. Gå
vi derifrån lill Frankrike, så vete vi att religionen der i detta ögonblick
föraktas och att man der icke vill någon tro, utan lefver blott
i döda föremål. En röst har likväl inom detta land vågat höja sig
och uttalat ordet kyrkomöte. Denna röst har väl genom maktspråk
blifvit nedtystad, men om vi lefde i några 100 år, så skulle vi få
se, att just detta Frankrike skall vara det första att förse sig med
kyrkomöten, för att ordna sina kyrkliga angelägenheter. Vända vi
oss derifrån till Tyskland, så finna vi att delta folk icke eller funnit
något annat medel än ett Kyrkomöte, och huru otaliga föreningar
der hafva bildat sig, för att komma lill ett sådant resultut. Såsom
ett bevis på huru djupa rötter atheismen der har slagit, och
huru nödvändigt det är för dem att få kyrkomöten, torde följande,
för en del af R. o. Ad:s ledamöter måhända okända exempel förtjena
alt anföras. Det hade bildat sig ett litet filial-möte i Munchen,
der en Juris Doktor upträdde och omtalade, att inför hans domstol
hade stått 3 bröder, hvilka alla varit anklagade för fader- moderoch
brodermord. Han egnade all sin upmärksamhel åt dessa ynglingar
för att söka utforska orsaken till att en hel familj så djupt
kunnat nedsjunka, och vidtalade en andlig man alt bispringa dem
med religions-undervisning. Efter det första sjmtalet han med dem
Den 13 September f. m.
335
hade, förmådde han dem atl uppenbart bekänna, att genom hela
Tyskland och Frankrike vore bildad, så alt säga en Frimurare-kedja,
de der förbundo sig alt icke tro på någon Gud och att icke upfostra
sina barn till någon religion eller till någon tro på Gud. Vid
fortsatt undervisning kommo de derhän, att de, genom ett i väggen
anbragt synglas, förnummo huru bröderna började att sinsemellan fråga:
hvad är väl religion? hvad är väl Gud? För att då söka erhålla något
begrepp om Gud, började de att berätta sina lefuadsöden, sammanräknade
sedan alla de brott, hvar och en hade begått, och togo slutligen
den, som hade begått det minsta antalet brott, och salle honom
upp på ett bord, samt tillbädo honom såsom Gud, emedan
han af dem var minst brottslig. 1 detta skick befinner sig Tyskland
f. u., så djupt är det sjunket; och jag hemställer till R. o.
Ad. hvart R. o. Ad. väl tror att vi sjelfve skole komma, om
icke det religiösa lifvet upplyftes, och om vi icke göra allt, hvad i
vår förmåga står, för atl söka väcka lif och kraft inom sjelfva
Kyrkan.
Enligt min öfvertygelse, finnes det i närvarande ögonblick intet
annat medel att återupplyfta kyrkan och på nytt framkalla det
religiösa lifvet, än sammankallandet af eli Kyrkomöte, genom hvilket
en bestämd offentlig opinion för tron på Gud och Hans ord
kan göra sig gällande.
Efter denna korta förklaring kan jag icke annat än på
det aldra högsta tillstyrka antagandet af delta förslag. Jag skulle
visserligen för min del vara nöjd med ett bifall till det förslag,
som Lagötsk. framställt, men, som jag icke vill åstådkomma någon
dissensus, förenar jag mig i anhållan om propos. på bifall till det
förslag, som Hr von Hartmansdorff framställt.
Hr von Hartmansdorff: En talare har sagt, alt vi ej behöfva
kyrkomöten, emedan Konungen kan sammankalla sådana, när
Honom godt synes. Men om Han gör det, hvem skall han då
kalla, och hvad vigt har väl ett sådant möte, annat än såsom en
kommitté af 60 personer? Huru stort afseende göres väl derpå?
Huru mycket värde sätter raan, i hvilket land som hellst, på en
representation, som är utsedd af Regeringen? Dä folket icke deltagit
i representanternas utväljande, saknar ock representationen sin
rot i samhället. Följaktligen fäster man föga vigt vid det, hon
säger eller gör. Hafva deremot Konung och Ständer en gång fastställt
huru en sådan representation skall bildas, och väljes hon derefter
af folkel, så kan man hoppas att afseende skall göras på hennes
ord och beslut, eljest icke.
Man har sagt att denna representation är alt anse blott såsom
rådgifvande. Ja väl, hon är att såsom sådan betrakta. Men derföre
må man icke anse hennes ord vara utan inflytande. Fastän
Konungens rådgifvare äro kallade af Honom allena, så anses deras
röst ändock hafva stor vigt, när de äro dess representanter, t. ex.
i den parlamentariska styrelsen, hvarest rådgifvarne utses efter folkets
förmenta, fastän icke öppet uttalade, mening. Det brukas
eljest i enväldiga Stater, såsom händelsen var i Preussen innan
336
Deri 13 September f. m.
man der ännu egde annan representation, än den konsultativa,
hvilken fanns redan före 1848, att kalla en sådan församling för
rådgifvande. Sådant har äfven brukats i andra länder, då man velat
gifva en upphöjelse åt en representation, som saknat beslutande
röst.
Man säger att Konungen icke har några medel alt till dessa
kyrkomöten använda, emedan inga sådane blifvit serskildt föreslagna,
utan man blott sagt att vederbörande skola aflönas af Statens medel.
Denna fråga hörer till 7:de §:n, hvarom vi få tala när vi komma
dit. Men det är klart, alt har Konungen medel till att underhålla
en kommitté af 60 personer, som Lag-Utsk., föreslagit: så har Han
ock medel att underhålla en representation af samma antal. Hafva
R. St. på förband förklarat, att medlen skola tagas af Stats-kassan,
så är det lätt att få tillgång dertill, ty då reqvireras bristen från
Riksg:s-Kontoret intill dess liqvid kan ske vid en blifvande riksdag.
Gr. Lagerbjelke har talat om olämpligheten att tvinga Konungen
lill Kyrkomötes sammankallande hvart 6:le år, om Han än
icke hade något att säga det.
Det skulle vara ganska lyckligt för Svenska kyrkan om inga
brister funnes att afhjelpa; men om än Konungen ingen propos.
gjorde, så är del troligt, att flere enskilda motioner skulle framställas.
Också har jag i 2:dra §:n af mitt förslag hemställt att enskild motionsrätt
måtte ega rum. Imedlertid har jag icke tillåtit mig upläsa
förslag till ändring af annat än l:sta §:n, emedan R. o. Ad. i början
beslöt att Betänk, skulle punktvis föredragas; eljest skulle jag
redan hafva talat både om 4:de och 7:de §§:ne. Måhända tillåter
Hr Gr. o. Landtm, mig att upläsa milt förslag i sin helhet, oaktadt
man icke till afgörande företager mera än lista §:n af Utsk:s
Betänk.
Enligt mitt förslag skulle 2:dra och 3:dje §§:ne förblifva oförändrade,
men den 4:de erhålla följande lydelse:
a) Lagtima kyrkomöte tillkommer alt uptaga sådana kyrkliga
mål, som Konungen till detsamma öfverlemna:', eller hvarom någon
ledamot inom 8 dagar, efter mötets öpnande, fråga väcker.
b) Urtima Kyrkomöte sysselsätter sig endast med sådana ärender,
hvaröfver Konungen dess utlåhde infordrar.
c) Kyrko-Möles befogenhet sträcker sig blott till att öfver Konungens
framställningar afgifva underdåniga otlåtm, eller, till följe
af enskilda motioner, underdåniga förslag och önskningar.
7:de §:n skulle förblifva oförändrad. Jag vill icke ingå i någon
motivering af dessa förslag, utan blott upläsa dem, på det att
R. o. Ad. måtte hafva en öfversigt af förslaget i sin helhet. Skulle
nu förhållandet vara, att icke heller enskilde motionärer hade något
att framställa vid ett Kyrkomöte, så vore sådant högst lyckligt för
kyrkan. Men jag tror dock att sådane motioner ej skola uteblifva,
serdeles i en så uprörd tid, som den närvar:de. Om man betraktar
listan å de öfverläggningsämnen, som blifvit framställda vid möten
och sammankomster, icke allenast i hufvudstaden utan äfven andra
orter af riket, så finner man nogsamt huru vigtiga ärenden der förevarit
-
Den 13 September f. ni.
337
revarit och hvilka man icke ens lill hälften eller fjerdedelen hunnit
afhandla under de dagar, sorn varit för mötena bestämda.
Gr. Lagerbjelke har till vederläggning uptagil ett förment yttrande,
alt PresteSf. skulle illa hafva skölt kyrkans angelägenheter.
Jag har icke hört någon säga sådant; men skulle Grin dermed
afse mitt yttrande, att PresteStis ledamöter icke vore förnämligast
valde med afseende på kyrkans angelägenheter, utan på många andra,
så vill jag fästa upmärksamheten derå, alt det är en stor skillnad
mellan alt skola angelägenheter, och alt väljas för deras skötande.
Om valet har jag talat, men icke om sältet, hvarpå representanternas
kall skötes.
Jag ber R. o. Ad. besinna, örn det kan lyckas hällre att endast
med lagens hammare nedtysta de religiösa rörelserna i landet,
eller all med fog och skäl afhöra hvad som åstundas och svara derpå.
Alla tiders erfarenhet, och serdeles den senast förflutnas, har visat
huru frugtlöst det är att vilja genom lagbud lysia munnen i politiskt
hänseende. Lika fåfängt är del ock i andligt; ty man måste
möta skäl med skäl, — annat hjelper icke. Derföre är det så
otillräckligt att anlita Just.-Kanslers-Embetet då man har Dissidenter
att strida mot.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Jag skulle för min en
skildta
del visserligen icke vara serdeles obenägen all medgifva antagandet
af lista §:n uti nu föredragna förslag, ty jag är fullt öfverlygad
derom, att den ädle Konung, som nu slyrer Sverige och
som under denna Riksdag föreslagit så kraftiga åtgärder för alt förlossa
Sverige från det materiella elände, som under årtionden hvilat
öfver detta land, icke eller skall underlåta att fästa sin upmärksamhet
på det moraliska elände, hvaruti vi befinna oss, och icke lemna
obegagnadt det snart sagt enda medlet att på en fredlig väg söka
efterhand utrota det andliga elände, som nu råder inom samhället.
Jag skulle derföre icke draga mycket i betänkande all bifalla denna
§, enär jag är öfverlygad ali ett Kyrkomöte i alla händelser kommer
alt sammankallas. Jag tror dessutom, all, om, i sirid emot min nu
yttrade öfvertygelse, sådant icke skulle ega ram, så skulle ropet
derom ifrån folkets sida blifva så allmänt, att det icke längre kunde
uteblifva. Men om hvar och en, som icke är besvärad af en allt
för oöfvervinnelig likgiltighet, gör sig den mödan att på samhällets
botten och äfven pä dess höjder, der lasterna måhända lättare kunna
fördöljas, se lill huru det verkligen slår till, så tror jag icke att någon
skulle längre fortfara i den liknöjdhet man nu så ofta varsnar.
Det är utan tvifvel atl mången, som här motsätter sig delta och likartade
förslag, gör sådant i den öfverlygelsen alt framgången deraf
skulle vara för PresteSt. serdeles oangenäm. Det är förunderligt
huru den öfvertygelse kunnat utveckla sig, att församlingens deltagande
i kyrkans angelägenheter skulle vara för PresteSt. oangenämt,
och för min del hyser jag en aldeles motsatt öfvertygelse, enär jag
tror alt hvarje redlig och nitisk religions-lärare redan länge klagat
deröfver, alt han icke förmått intressera församlingens niedleromar
11 H. 22
333
Den 13 September, f. m.
för kyrkans angelägenheter. Jag är fullt öfvertygad om att så förhåller
sig, ty jag har mångfaldiga gånger af nitiske prestman hört
denna klagan. Det är fullt konstateradt, att presten icke förmår
ensam sköta församlingen, icke förmår bola det oerhörda sedeförderf,
som derinom nu finnes, och det är ju då en orimlig beskyllning
emot presterne att säga, alt de icke vilja det församlingen skall deltaga
i de andliga angelägenheterna, ty kunde de ensamme sköta
desse, så vore det ju oförsvarligt af dem att icke göra det, men
det är just derföre alt de icke kunna det, som del är nödvändigt
att hvarje rättsinnig man deruti är dem behjelplig, och söker att i
hvad på honom ankommer befordra lärarens åtgöranden i denna
rigtning. Jag är således öfvertygad om att ett Kyrkomöte är af
den yttersta vigt,'ty det är i högsta målto nödvändigt, att församlingarnes
medlemmar, ju förr deslo heldre, komma i tillfälle att visa
deltagande för kyrkans angelägenheter, och det är af detta skäl,
som jag, med frångående af ötskis förslag till lista §:n, förenar
mig med flr von Hartmansdorff, pä det att icke något upskof mätte
komma att ega rum.
Hr Carleson: Här har talats mycket om nödvändigheten af
ett Kyrkomöte, men hvarken jag eller Gr. Lagerbjelke har beslridt
nyttan af ett sådant, utan endast den form för detsamma, som här
blifvit föreslagen. Ulsk. har velat bestämma en viss form för de
Kyrkomöten, som för serskildta fall under möjligen inträffande omständigheter
kunna komma alt sammankallas, men jag deremot anser
det orimligt att en gång för alla bestämma den form, i hvilken
Kyrkomöten för serskildta fall och möjligen på långa mellantider
skola förekomma.
Jag erinrar mig nu att Hr von Hartmansdorff gjort den invändning,
att om ett Kyrkomöte utan någon på förhand bestämd
lag skulle sammankallas, så skulle dess ledamöter förmodligen komma
att utnämnas af Konungen. Jag tror deremot att Konungen, i händelse
Han funné tjenligt att sammankalla ett Kyrkomöte, förmodligen
skulle komma att bestämma sältet, hvarpå ledamöterne af församlingarne
sjelfve skulle utväljas; och Han skulle således icke utnämna
Per eller Pål, utan bestämma huru Per eller Pål skulle af
församlingarne sjelfve utväljas. Detta i afseende på sådant Kyrkomöte,
som för en eller annan serskild orsak skulle komma att sammankallas.
I afseende åter på Kyrkomöten, sådane Hr von Hartmansdorff
velat hafva dem, kan jag icke underlåta att uprepa hvad jag derom
redan sagt, eller, alt, då derigenom skulle, upkomma en ständig representation
för Kyrkan, så kan det icke bjelpas att denna representation
mäste komma i kollision med vår nuvande allmänna representation.
Skulle nu förhållandet blifva, icke på sätt Utsk. föreslagit,
alt Kyrkomöte icke skulle ega att handlägga andra ämnen,
än dem Konungen framlagt, utan äfven sådane, som af enskildte
personer kunna väckas, så lärer väl icke någon betvifla, att ju icke
under sådane omständigheter dessa serskildta representationer skola
Den 13 September f. m.
339
komma i tvist med hvarandra, och det är denna kollision, som jag
anser i högsta grad förderflig för kyrkan.
Frih. Cederström, Rud.: Man bör visserligen pä del högsta
loforda den nitälskan, flere af Ståndets ledamöter visat för samhällets
lyftning till allt högre kristlig upbyggelse och förädling; men
här är likväl fråga om, huruvida man omfattat rätta medlet att
vinna delta syftemål. Dessa ledamöter hafva ansett Kyrkomöten,
helst på bestämda lider återkommande, vara den tjenligasle utväg
för ernående af detta stora mål; men kyrkohistorien visar oss likväl
med talrika, från äldre tider hämtade exempel, att sådana möten
ofta varit en stridsbana för de häftigaste tvister, i hvilka segern icke
alltid utfallit till förmån för församlingens sanna fromma och rätt
förstådda uplysning. Icke alltid har den omedelbara utgången af
sådana synodalmöten varit så tillfredsställande, som när t. ex. på ett
Kyrkomöte under kristendomens första tidsåldrar man i Constantinopel,
om jai ej bedrager mig, år 381 voterade om huruvida den
Helige Ande skulle utgöra en person inom Gudomen eller icke;
hvarvid efter en skarp och långvarig ordstrid, den tredje personen
lyckligtvis vann segern, ehuru icke med stor pluralitet af röster, ty
om jag läst rätt, så bestod öfverviglen af blott en enda röst lill
förmån för den sanna läran, hvars erkännande således tycktes hänga
på ett hår. Redan vid Kyrkomötet i Nicea år 325 hade man i
två månader, till ett antal af 2000 andelige, dagligen stridt om treenighetens
beskaffenhet, och knappt hade mötet åtskiljts, förr än
våldsamma och mångåriga religionskrig inträffade, emedan församlingarne
ej komrno öfverens om antagande af mötets beslut. — Ja,
vid de båda Kyrkomötena i Ephesus 431 och i Chalcedon 451
gick det våldsamt och handgripligt till vid sjelfva öfverläggningarne,
i brist af nog öfverlygande argumenter i andelig måtto, och vid det
sednare Kyrkomötet uphäfdes och fördömdes åtskilligt, som vid det
förra erkänts för sannt och rättroget. Vid ett i långt sednare tid
hållet allmänt Kyrkomöte har ju, inom den katholska kristenheten,
Påfvens ofelbarhet blifvit fastställd; flere andra exempel å likaledes
mindre hugnande läror att förliga.
Hr Tham yttrade, att när så många tvister ega rum i andeliga
ting, så kunna de icke inför något annat forum instämmas eller
slitas, än inför ett Kyrkomöte. Han har äfven ansett, alt de icke
kunna slitas genom något maktspråk; men hvad blifver väl för den
annorlunda är, pluraliteten i religionsämnen tänkande, en majoritets
beslut vid ett Kyrkomöte annat än ett maktspråk? Minoriteten lärer
icke genom voteringens utgång finna sig öfverlygad om sin möjliga
villfarelse, ej heller lärer den i sitt sinne kunna medgifva orältmäligheten
af sina lärosattser, för det de ej lyekals tillvinna sig några
rösters, kanske tillfälliga öfvervigt.
Hvad jag nu tillåtit mig anföra, må likväl icke gälla såsom ett
bestridande af den nytta, Kyrkomöten under vissa förhållanden kunna
medföra; det vore att misskänna den hälsosamma frukt, som genom
inbördes rådplägande af allom vigtiga angelägenheter bör bland red
22
*
340
Den 13 September, f. w.
liga sanningsvänner vara alt skörda. Onekligen hafva sådana mölen,
t. ex. inom vår egen Svenska Kyrka, verlrat högst välgörande; men
sådant torde hafva iuträffat till en del just derföre, att de icke blifvit
sammankallade aunat än vid de stora tillfällen, då det i följd af
hotande tidsförhållanden varit oundgängligen nödvändigt, att den
Svenska församlingens medlemmar, till stöd för sin tro och till säkerhet
för sitt bestånd, klart upfaitat och kraftigt uttalat sin mening
i de andliga lingen, och högtidligen förklarat sig dervid vilja blifva.
Upsala mötes beslut år 1(193 har otvifvelaktig! väsendtligen gagnat
Svenska Kyrkan och samhället; men sedan denna kyrka nu sålunda
hvilar på den oryggliga grund, uppå hvilken en kristlig kyrka bör
hvila, sä förefaller det mig ej allenast onödigt, men måhända äfven
vådligt, att genom ofta återkommande Kyrkomöten öpna stridsfältet
för de, Kyrkans innersta väsende närmast liggande, frågornas uprifvande
ända från grunden. Att tvist derom redan nu föregår, är
sannt; men skulle icke detta omtvistande blifva än mera brinnande
och den fridsstörande inverkan, dessa tvister pläga hafva på nationen,
blifva genom synodalfejder långt mera slitande än nu, då tvistepunkterna
blott diskuteras inom vetenskapsmännens lärosalar och
i deras skrifter, samt inom några anonyma samfund och kretsar,
som särskildt egna sin verksamhet deråt?
Den l:sta §:n af Ulsk:s förslag skulle jag för min del visserligen
ingenting hafva emot, hvad dess ordagranna innehåll beträffar,
ty den innehåller i sak icke något annat än hvad som redan finnes
i detta afseende stadgat och tillätet; men just derföre torde också
dess antagande vara onödigt. Vid sådant förhållande finnér jag icke
något skäl att, blott för variations skull, antaga denna §, och detta
så mycket mindre, som den genom sitt antagande lätteligen drager
med sig andra sladganden uti åtskilliga efterföljande § §: r, hvilka
jag, på grund af det ofvan anförda, anser böra afslås. Men äfven
andra betänkligheter kunna emot förändringen anföras. Redan nu
klagar man öfver alt församlingsvärden på flera ställen måste till
en viss grad försummas eller åtminstone lida, derföre att Kyrkoherdarne
dragas ifrån sitt egentliga, själavårdande, presterliga kall, för
att uppehålla sig än vid Riksdagar, än vid komitéer, der hvarjehanda
för deras församlingsvård främmande angelägenheter uptaga tid och
arbetskraft; detta för församlingärne kännbart svåra förhållande,
denna frånvaro af deras andeliga tröstare, skulle än vidare utsträckas
genom på viss tid återkommande Kyrkomöten. Månne icke den
pålitligaste och starkaste inverkan, som af prest eller lekman utöfvas,
är den som sker på närmaste håll, och är icke följaktligen
den inom hembygd eller kommun ådagalagda verksamhet den, hvaraf
man kan lofva sig de lyckligaste frukter? De rika och högtbegäfvade
snillen, de djupaste lärdomsljus, som visserligen ej kunna i stort
antal påräknas, må de genom sina på hela samhället verkande arbeten
gagna Kyrkan och fosterlandet. Men att för flertalet af Kyrkans,
med mindre rika, och dock aktningsvärda samt för deras kall
båtande gåfvor utrustade tjenare föreskrifva, att ofta och på långa
tider lemna denna för dem anvisade inskränktare krets, deras hem,
deras kommun, deras församlingar, för alt sammankomma och bålla
Den 13 September f. m.
341
tal i andeliga ämnen med en myckenhet andliga och verdsliga personer
frän alla delar af lliket, medförer, enligt min tanke, icke på
långt när förhoppningen om den till kristendomens utbredande i
menighetens sinnen och hjeltan ländande säkra inverkan, som en
trofast kristlig lärare-verksamhet inom den egna församlingen bör
kunna utöfva. Jag anhåller följaktligen om afslag å den lista
punkten i Betänk, och hoppas att vid de påföljande punkterne
enahanda beslut må varda fattadt.
Gr. Sparre, Erik: Då jag nu uppträder för att yttra mig
i denna fråga, anhåller jag att icke, såsom då jag förra gången begärde
ordet i fråga om delta ärendes behandling, mitt yttrande
måtte rubriceras såsom bevis hvarken på likgiltighet, eller motsträfvighet,
eller hvad man vill kalla det, och jag tror mig vid de religiösa
frågornas behandling denna riksdag hafva omfattat dem med
tillräckligt lif och värme, för alt sådane tillvitelser icke skäligen
kunna mot mig göras.
Hvad nu frågan om Kyrkomöten angår, så reducerar den sig
egentligen dertill huruvida de böra blifva periodiska eller blott vid
ulomerdentliga tillfällen sammankallas. En talare har med bjerta
färger skildrat det religiösa tillståndet i vissa andra länder än vårt,
och hänlydt att denna skildring skulle äfven här vara tillämplig,
samt har af dessa omständigheter velat deducera sig till nödvändigheten
af ett kyrkomöte. Jag bestrider icke alt det religiösa
tillståndet långt ifrån icke är hvad man skulle kunna önska, och
jag vill hoppas att det måtte kunna förbättras och att det andeliga
lifvet matte kunna väckas genom ett kyrkomöte, men den värde
talaren måste likväl medgifva, att detta skulle blifva ett utomordentligt
kyrkomöte och mäktiga omständigheter påbjuda en sådan
åtgärd. Det kan således icke vara för periodiskt återkommande
kyrkomöten, som han ifrar, utan det måste vara med särskildt afseende
på nu för handen varande omständigheter. Emot att ett
sådant nu sammankallas har jag ingenting att invända. Jag tror
tvärtom, i likhet med den värde talaren, att sådant vore ganska
lämpligt, men jag hyser deremot tvekan om lämpligheten af att
stifta en lag för möten, hvilka det beror på Konungen att sammankalla,
då han finner sådant nödigt, och att för dem förelägga
de ämnen, han finner lämpliga. Då nu R. St. så ofta äro tillsamman,
är ju Konungen i tillfälle att ungefär hvart annat år för
dem framlägga förslag till den lag, efter hvilken ledamöter utaf
ett af Honom nödigt befunnit möte skola väljas. Jag finner det
för min del vara att gå Hans önskningar i förväg, att framlägga en
lag för ett sådant möte, i händelse Konungen skulle finna lämpligt
att sammankalla det, ty lika med en föregående talare anser
jag, att om Konungen icke för det närvar:de skulle anse nödigt
att sammankalla ett sådant möte, så kunde de former vara olämpliga,
hvilka Utsk. bär föreslagit, och med afseende pa de ämnen,
Konungen kunde finna lämpligt- att göra till föremål för mötets
handläggning, kunde andra personer böra utses, eller böra på
helt annat sätt utväljas, än Utsk. nu i allmänhet har föreslagit.
342
Den 13 September f. m.
Lämpligare och bättre tror jag att ärenderna komma att blifva behandlade,
om mötet just med afseende på dessa måls handläggning blefve
utsedt, och om således val-lagen blefve derefter rättad. Då således,
enligt min tanke, kyrkomöten icke annat än i utomordentliga fall
böra sammankallas, finner jag det vara lämpligast att val-lagen eller
lagen för mötets verksamhet upskjutes till dess, och jag anser då
Konungen vara bäst i tillfälle, att, på samma gång han för R. St.
tillkännagifver, att Ilan vill kalla ett sådant möte, tillika gifva tillkänna
det sätt, hvarpå han önskar alt mötet skall representera. Det
är af detta skäl jag anser Utsk:s förslag icke vara antagligt.
Vill man äter, på sätt Hr von Hartmansdorff påyrkat, inrätta
periodiskt återkommande kyrkomöten, så mäste jag för min del
helt och hållet motsätta mig sådant. Det vore att införa en ny
representation vid sidan af den redan befintliga, och hvilken af
dessa båda representationer skulle vinna öfverhanden ? Antagom
att på ett kyrkomöte, som hålles näst före riksdagen, åtskilliga
ärenden handläggas och att mötet uti dem fattar beslut. Ingenting
kan hindra att aldeles samma frågor jemväl på riksdagen förekomma
och att R. St. fatta aldeles diametralt motsatta beslut. Hvilken
af dessa auktoriteter skulle då råda, kyrkomötet eller riksdagen?
Hvilkenderas votum skulle företrädesvis ådraga sig Konungens uppmärksamhet?
Jag tror att det skulle vara föga nyttigt att inrätta
2:ne sådane representationer bredvid hvarandra. Vi hafva exempel
på en sådan kyrko-representation i England, hvilket här redan
blifvit omnämnt. Det finnes i gamla statuter en slags kyrko-representalion,
men denna har så helt och hållet försjunkit till intet
att man knapt vet utaf densamma, utan sådane ärenden föredragas
inom Parlamentet och afgöras der.
Man har sagt att de kyrkliga frågorna här med likgiltighet
omfattas, men kan väl någon på allvar säga sådant ? De, som
jemte mig varit vittnen till de långvariga och lätt återkommande
diskussioner, som här hafva förekommit, kunna de väl säga att de
kyrkliga frågorna här hafva förbisetts, då de just under denna
riksdag hafva framträdt med ett lif och en värma, som otvifvelaktigt
tillkännagifver att representationen är ingenting mindre än likgiltig
för dessa frågor, och då allt tyckes förebåda, att, sedan de nu
en gång kommit å bane, skola de med samme nit och ifver jem
väl
fortfarande behandlas? Jag påminner mig att, då en af de
religiösa frågorna här förevar, yttrade en talare, som hade ordet
näst före mig, att det vore märkeligt att se, huruledes frågor, som
vid sista riksdagen knapt ådrogo sig någon upmärksamhet, nu hade
omfattats med så mycken värma och lif. Jag tror att delta är en
följd af sakernas egen natur, och att just till följe deraf att de
religiösa frågorna vaknat till lif i landet, de äfven vaknat till lif
inom representationen, och alt så äfven kommer att fortfara. Om
nu så är, hvad skall då resultatet blifva deraf alt Nalional-representationen
och Kyrkö-representalionen handlägga samma ärenden,
och möjligen i motsatt riktning? Kan man neka att Kyrkan i
vår representation är fullständigt representerad? PresteSt. upptager
v af vår representation, och en hvar af dessa frågor kan genom
$
Den 13 September f. m. 343
enskild motionärs framställning komma under pröfning. De hafva
äfven så gjort, och för min del inser jag således ingalunda behofvet
af några periodiskt återkommande kyrkomöten. Jag förnekar
deremot icke alt, med afseende på de närvar:de rörelserna, eller
med afseende på de förslag till ny handbok och psalmbok, som
kunna förekomma, ett kyrkomöte behöfde höras, och jag erkänner
att det icke vore lämpligt att representationen derom inginge uti
debatt; men att för dessa enskildta frågor stadga en periodiskt
återkommande representation för Kyrkan, är en mening, som jag
måste bestrida. Dä jag således, på grund af de skäl jag nu anfört,
anser periodiskt återkommande kyrkomöten olämpliga, samt att någon
lag för ett utomordentligt kyrkomöte icke bör stiftas förr än
vi hafva visshet om att Konungen vill sammankalla ett sådant, då
Han äfven sannolikt framlägger ett förslag till dess sammansättning
och verksamhet, får jag anhålla om afslag å 1 :sta §:n af Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Hr Carleson har sagt, att kyrkomöten
bade han ingenting emot; men formen för dessa mötens
hållande bestridde han. Likväl har han yrkat afslag på alltsammans.
Hvilken form anser han då tjenlig? Hvarföre omtalar han icke
det? Hvarföre har han blott afgifvit en stum reservation, der det
endast står: ”Hr Carleson,” så att man icke alls vet hvad han
har i sinnet? Det hafva vi icke nu heller fått veta. Han säger
att det väl skulle kunna gå för sig att ledamöterna valdes af församliugarne,
äfven om Konungen kallade dem. Ja! det går visserligen
an, men hvarföre kan man icke i lag införa huru dervid
skall tillgå? då vore man ej beroende af Konungen eller Hans
Rådgifvares välbehag vid sådane tillfällen, utan visste på förhand
huru och hvem man skulle välja. Om en kallelse kommer så
oförmodadt, att man ännu icke betänkt hvilken man ville utse,
hvad gagn hade man då af ett förhastad! val och förhastade beslut,
hvjlka lätt kunna blifva följden, om man icke på förband vet när
kyrkomöten skola inträffa. Om R. St. föreslagit sådan lag, men
Konungen icke anser den god, så förkastar Han honom och har
i sådant fall tillfälle att Sjelf göra en annan framställning till R.
St. Men skulle Konungens Rådgifvare, i likhet med hvad jag
fruktar, vara af mina motståndares åsigt och tycka att man bör akta sig
för dylika frågor, som denna, för att icke stöta sig med PresteSt.,
så torde Konungens Rådgifvare måhända finna det beqvämligare att
R. St. uppgjort ett förslag, så att Rådgifvarne blott behöfde jemka
detsamma och sluppe att sjelfve framkomma dermed.
Hr Carleson har vidare sagt, att en ständig representation för
Kyrkan skulle nödvändigt komma i strid med den andra ständiga
representationen, som utgöres af riksdagen. Hvarföre kan icke en
obeständig representation för Kyrkan lika väl råka i strid med
riksdagen? Hr Carleson förmodar att Konungens Rådgifvare skulle
undvika stöte-stenarne, de ömtåliga punkterne, om de iinge föreslå
ämnen för kyrkomötenas handläggning. Men dä hände det
förmodligen att de vigtigaste frågorna (örbiginges. Hvad nytta hade
väl Riket af sådana kyrkomöten? Det är just för att gifva dem
i
344 Den 13 September f. m.
någon sjelfständighet, sora jag vill alt motionsrätt skall dem i andligt
afseende tillerkännas.
Frih. Cederström har omtalat kyrkomötens missbruk. Ja, sådane
kunna ega rum lika väl som riksdagar kunna missbrukas, det
vete vi nogsamt. Men månne R. o. Ad., eller något annat Stånd,
i Sverige skulle vilja afskaffa riksdagarne för de missbruks skuld,
som vid dem någon gång inträffa? Frih. Cederström har trott
att anonyma prestsällskap icke vore farliga, men alt de lagliga kyrkomötena
deremot kunde blifva det. Jag tror tvärtom, att de af
lagen icke stadgade mötena äro farligare, serdeles då de behandlas
såsom nu sker. Der sammanträda hvilka prester, som så för godt
finna, isynnerhet sådane, som vilja genomdrifva vissa satser. Prelaterne
anse under sin värdighet alt vara tillstädes, hvilket med
skäl må ursäktas dem, emedan de icke kunna veta i hvad sällskap
de på sådane friskare-möten komma. Hvad blir följden ? Jo, den,
alt de, sora infinna sig för vissa satsers genomdrjfvande, spela mästare,
och allmänheten, som läser mötenas förhandlingar, tror förmodligen
att allt hvad der sagts och icke vederlagts, icke kari 'gendrifvas,
och derföre är rätt. Kan ett sä ensidigt sätt alt behandla
kyrkans angelägenheter vara annat än skadligt? Vore deremot
prelaterne tillsammans både med andra prester och lekmän på ett
lagligt möte: så funnes tillfälle för samtelige att sig emellan utbyta
tankar, och en hvar finge der, likasom här, eller på hvarje annat
öfverläggningsrum, göra sina skäl gällande så godt han förmådde,
samt andra förnuftiga menniskor döma mellan honom och hans
motståndare. Men ett möte, der allt går på en sned, kan icke
vara gagneligt. Väl kan man säga att prest-sällskaps-mölena gå
endast ut på opposition mot Statskyrkan och alt Clerus comitialis,
som icke har någon opposition, endast går åt det motsatta hållet.
Ingendera delen är riktig. En opposition måste finnas i hvarje
församling, om ärenderna skola blifva väl utredda. För att fullständigt
vinna detta mål böra prester och lekmän komma tillsammans.
Frih. Cederström har vidare sagt, att ICyrkoherdarne skulle
genom Kyrkomötena dragas från sitt kall. Mig synes tvärtom att
de derigenom skulle dragas lill sitt kall vida mer än som nu
är händelsen.
Gr. Sparre sade, att R. St. kunde komma att fatta andra beslut
än mötena. Ja; hvad skadar det? R. St. fatta andra beslut
än dem Konungen föreslagit vid många tillfällen och jag har hört
Gr. Sparre sjelf tala mot Kongl. Propos:r. Månne Konungamakten
i Sverige derigenom går under? Hörer del icke till representationens
sjelfständighet att kunna säga Nej till Konungens förslag,
likasom det hörer till Konungamaktens att kunna säga Nej till
Ständernas framställningar?
Gr. Sparre har jemväl omförmält att Engelska Kyrko-parlamentet
blifvit till intet. Ja! del är derföre, att Konungen i England
kan uphäfva det när Han behagar, och alt Han gör det samma
dag det kommer tillsammans. Det är just till dylika händelsers
förekommande, jag föreslagit, att kyokomöte icke må kunna
uplösas förr än det varit någon viss tid församladt.
Den 13 September f. m.
345
Frih. Crentz: Jag hade icke ämnat ytterligare begära ordet,
men jag anser mig dock böra uptaga några här fällda yttranden.
Till en början vill jag aflägga min tacksamhet för Hr Thams värderika
yttrande, i hvilket jag till alla delar instämmer. Med Hr
Carleson har jag hittills i religionsfrågor, åtminstone hvad religionsfriheten
beträffar, delat samma öfvertygelse, men i denna fråga kan
jag det icke. Han har sagt, alt Kyrkan uti vår nuvande representation
vore representerad, men deruti kan jag icke instämma. Första
gången Hr Carleson hade ordet, sade han, att det icke vore nödigt
att hafva några kyrkomöten. Andra gången samme talare
hade ordet, sade han, att han ville hafva kyrkomöten, men alt han
ogillade den nu föreslagna formeD. Denna motsägelse kan jag icke
fatta, och det förvånar mig, alt han kunnat yttra så motsatta åsigter.
Frih. Cederström har talat om Kyrkohistorien och tyder den
så, att kyrkomötena icke ländt till kristendomens bästa, utan endast
åstadkommit strider och olyckor.
Jag tyder den på annat sätt. Det första Kyrkomöte man känner,
nemi. i Nicea, bär ännu i dag välsignade frukter. Hvad beträffar
den af Frih:n omnämnda frågan om den Helige Ande, så tror
jag alt vi deråt böra lyckönska oss, ty denna strid gällde treenigheten
och dess välsignade läror. Piiksdagen i Augsburg mätte väl
icke eller hafva åstadkommit några olyckor för kristendomen, utan
tverlom ledt (ill den största välsignelse för hela den protestantiska
kristenheten.
Frih:n bar vidare sagt att våda skulle för Kyrkan upkomma
genom dessa tvister. Jag tror tvärtom att kyrkomöten skulle leda
till Kyrkans största båtnad och välsignelse, emedan hvar och en der
hade rättighet att uttala sin mening i hvarje mål. Vi se nu huru
olika meningarne äro i andliga fall, och jag är öfvertygad, att om
vi hade kyrkomöten, der folket finge uttala sina meningar, så skulle
många tvistigheler på stilla och fredlig väg kunna biläggas, hvilket
nu icke är förhållandet, hvarpå de många emigrationerne kunna
tjena till bevis.
Gr. Sparre har sagt, att de religiösa frågor, som vid denna
Riksdag förevarit, blifvit med värma och lif diskuterade. Delta är
sannt, men jag anser det icke här vara det absolut lätta stället att
diskutera dylika frågor, ty icke kan man begära att här, eller inom
Borgare- eller BondeStm, sådane frågor, som dem, om hvad man
bör tro eller icke tro, eller om den Heliga Skrifts innersta mening,
skola lika grundligt kunna diskuteras, sora på ett kyrkomöte, der
folket har rätt att välja dem, för hvilka det har förtroende i detta
afseende.
Jag får på de grunder, jag nu anfört, anhålla om propos. å Hr
von Hartmansdorffs förslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Carleson: Min förra förklaring var af det innehåll, att
jag ansåg kyrkomöten understundom kunna vara gagneliga, men alt
jag ogillade den nu föreslagna formen. Att jag icke har föreslagit
346
Den 13 September f. m.
några andra former kommer, sig utaf det förut af mig upgifna skäl, att jag
anser det vara orimligt att på förhand bestämma formen för de kyrkomöten,
som tillfälligtvis om 10 eller 20 år kunna komma att hållas, och sorn
kunna komma att behandla ärenden af den mest olika beskaffenhet.
För öfrigt har jag redan förut tillkännagifvit, att jag hufvudsakligen
instämmer i Hr Brings reservation. Detta är skälet hvarföre jag icke
skriftligen uttalat min mening i någon serskild, Betänk, bifogad reservation.
För öfrigt har jag förut vid 2:ne tillfällen sökt att framställa
min mening, och om jag icke då lyckats att göra mig begriplig
för Hr von Hartmansdorff, så misströstar jag äfven att nu kunna
göra det, och hänvisar honom till Prof. Brings reservation.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag hade icke tänkt
alt yttra mig i denna fråga, men diskussionen har under sin fortgång
gifvit mig anledn. dertill. Jag får då först nämna, att jag
icke kan dela den af flere talare yttrade åsigt, att man af grannlagenhet
mot PresteSt. borde upskjuta behandlingen af detta ärende.
Jag tror alt man utan att taga intryck från ena eller andra hållet
både kan och bör fatta sitt beslut. Anledningen hvarföre jag begärt
ordet är den, att de fleste talare, som icke instämt med Hr
von Hartmansdorff, hafva yrkat afslag på LagUtsk:s Betänk., och ansett
hela denna lag aldeles obehöflig. Häruti kan jag icke instämma,
ty jag tror, att det väsendlligaste hindret för ett kyrkomötes
sammankallande har varit just det, alt icke något varit på förhand
stadgadt om huru dervid skulle tillgå. Det är redan anmärkt, att
Konungen icke bar något att bestämma om kostnaderne för ett sådant
kyrkomöte, och dessutom tror jag det vara af ganska mycken
vigt, att på förhand finnes bestämdt, huru ett sådant möte skall vara
sammansatt. Att, såsom Gr. Sparre sagt, Konungen kunde för
hvarje gång, han anser ett sådant möte höra hållas, göra framställning
derom till R. St. och då föreslå sättet för valen och mötets
verksamhet, anser jag icke vara ändamålsenligt. Örn ett kyrkomöte
af en eller annan orsak ansåges böra äga rum, kunde det först efter
en längre tid sammankomma.
För öfrigt finnes äfven ett annat skäl, hvarföre representationen
bör uttala sin åsigt om huru ett kyrkomöte bör vara organiserad!,
deruti, att, med det klanderbegär, som utmärker vår tid, i afseende
på Regeringens åtgärder, skulle sannolikt, om Regeringen, utan stödet
af något R. St:rs beslut, sammankallade ett kyrkomöte, den
anmärkningen framställas, att mötet blifvit ensidigt sammansatt. Jag
tror derföre, att det skulle vara ganska välkommet för Regeringen
om något härom bestämdes. Man har ytterligare sagt, att en representation
för Kyrkan redan finnes, nemi. R. St. Detta ärsannt,
men åtskilliga frågor finnas, som Konungen kan afgöra, utan alt
höra R. St. Af ett kyrkomöte, der PresteSt. skulle representera
halfva antalet ledamöter, borde ock tillförlitligare råd och uplysningar
i kyrkoärenden kunna vinnas, än af representationen, hvaraf
nämnde Stånd blott utgör en fjerdedel, som ofta nog icke kan utöfva
något inflytande på besluten. Jag anser vallagen vara både be
-
Den 13 September f. m.
347
höflig och nyttig, hvarföre jag önskar att åtminstone elen mätte blifva
antagen.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, hurusom Frih. Alströmer ensam yrkat bifall
och Hr Carleson ni. fl. ledamöter afslag å förevaride §, och jemväl
upläst Hr von Harlmansdorffs förslag till denna §:s lydelse, biet
propos. till bifall å Utskis förslag till lista §:n framställd och besvarad
med Nej.
De härefter först till afslag å denna § och sedermera till antagande
af Hr von Hartruansdorffs redaklions-förslag framställde proposme
besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade afslå denna §,
samt, efter denna proposms besvarande med Ja och Nej, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering, samt att dervid
det af honom afgifne förslag måtte blifva kontra-propos.
Gr. Liljencrants: Jag vågar hemställa om det icke vore
lämpligt, alt Hr Gr. o. Landtm, behagade inhemta R. o. Ad:s tanke
om huruvida Ståndet gillar Hr von Harlmansdorffs förslag. För
min del bidrog äfven jag till framkallande af det resultat, att lista
§:n af Utskis förslag blef afslagen, och om Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. på Hr von Hartmansdorffs förslag, så torde
det hända att delta genast blefve af R. o. Ad. bifallet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, sedan Hr von Hartmansdorff
begärt votering, borde naturligtvis vid densamma den propos.,
som Hr Gr. o. Landtm, ansett besvarad med öfvervägande Ja, eller
afslag å §:n blifva Ja-, och Hr von Hartmansdorffs förslag contrapropos.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle icke hafva begärt vo
tering
om kontra-propos., om jag icke hade befarat, att Hr Gr.
o. Landtm., sedan afslag å lista §:n var förklaradt, skulle dermed
anse alltsammans vara förfallet.
Gr. Sparre: Det hade väl varit med all vanlig ordning öf
verensstämmande,
att sedan flere proposir blifvit framställde, och ingen
af dem blifvit med Ja besvarad, saken dermed varit slut, såvida
icke någon begärt votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som afslår lista §:n af LagUlskis förslag till förordn.,
angide allmänt kyrkomöte, röstar
Ja;
den del ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. följande redaktion för nämnde §:
a) ”Till lagtima Kyrkomöte' sammanträde Svenska kyrkans ombud
348
Den 13 September f. m.
hvart 6:te år, å den tid och ort, Konungen utsätter, dock minst
3 månader före lagtima Riksdags inträffande. Mötet kan ej, utan
eget samtycke, uplösas förr än ö veckor, efter dess öpnande, förflutit.
”
b) ”Urtima Kyrkomöte kan Konungen sammankalla och uplösa
när honom godt synes, dock utan rubbning af liden för lagtima
Kyrkomötes sammanträde.”
Efter försiggången votering, hvarunder Hr Gr. o. Landtm,
bortgått och aflemnat Ordför:de-befattningen åt främste närvartde
ledamoten, Fullmägtigen för Grefliga Ätten N:o 8. Oxenstjerna af Korsholm,
Hr Frih. Åkerhjelm, Carl, befunnos röslerne hafva utfallit
som följer
Ja — 17.
Nej — 28.
Uppå sedermera af Hr Frih. o. Ordform framstäld propos.,
upskjöts pröfningen af de återstående §§:ne uti ifrågavande förslag
lill förordning till eftermiddagens plenum och åtskiljdes H. R. o.
Ad. kl. 3 e. ra.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen elen 13 September 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Fortsattes pröfningen af LagUtsk:s, uti dess Betänk. N:o 42
afgifna förslag till förordn., ang:de allmänt kyrkomöte.
§:n 2.
Gr. Sparre, Erik: Emot Ulsk:s förslag i denna puukt har
jag att anmärka, att de af Ulsk. föreslagna valen i 3:dje §:n egentligen
höra hit, och då dessa §§:r icke gerna kunna åtskiljas, enär
den 3:dje handlar om sättet för de personers val. hvilka enl. den
2:dra skola deltaga i mötet, så kommer jag af sådan orsak att tala
Den 13 September e. m.
349
på en gång om bägge §§:ne. Det är sagdt i 3:dje §:n att ”val af
Prestman lill ledamot vid mötet sker i den ordning, som för val af
Riksdagsman inom PresteSt. stadgad är.” Då nu f. n. Kyrkoherdarne
välja för sig och Komministrarne för sig vid val lill Riksdagsman
i PresteSt,, men något sådant icke här är stadgadt, ulan alt
det skall väljas en prestman från hvartdera stiftet, så ligger någonting
serdeles otydligt i denna fråga, och man får icke reda på hvad
Utskts mening i sådant afseende må vara.
Jag hemställer således, i anledn. deraf, alt såväl den 2:dra som
3:dje §:n må varda återremitterad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Gr. Sparres anmärkn. är
riktig, men hon rörer 3:dje §:ns 2:dra mom. Antages det så lydande:
”val af prestman till ledamot vid mötet, sker i den ordning,
som för val af Riksdagsman inom PresteSt. stadgad är”, så kan det
hända, enär Kyrkoherdar välja för sig och Komministrar för sig,
att man väljer en af hvartdera slaget, och alt således för ett Stift
komma 2 ledamöter i st. f. 1, hvarigenom antalet öfverskrider hvad
förut bestämdt är. Jag har härom talat med ledamöter af PresleSt.
, hvilka ansett nödig rättelse kunna lämpligen göras på det sätt,
att i §:n 3, mom. 2, i st. f. ”val af Riksdagsman inom PresteSt.”
säges "val af biskop.” På sådant sätt blefve saken hulpen, emedan
både Kyrkoherdar och Komministrar gemensamt deltaga i Biskopsval.
Rättelse bör således ske i 3:dje §:n, hvaremot 2:dra §:n
kan oförändrad antagas. Jag anhåller följaktligen alt R. o. Ad.
ville antaga den 2:dra §:n.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Dåden siste värde talaren erkänt,
alt i 3:dje §:n verkligen finnes det fel, som Gr. Sparre anmärkt,
synes mig lämpligt alt båda §§:ne återremitteras. Den ena innehåller
hvilka som skola väljas, och den andra huru de skola väljas.
Hvarföre skall man då genom att besluta om den ena §:n, dä mani
allt fall icke kan fastställa den andra, binda händerna.
Medan jag nu har ordet, vill jag tillägga, att om 3:dje §:n
fastställes, sådan den nu är, finnes en mängd Prestmän, hvilka icke
hafva rösträtt till Kyrkomöten. Om 3:dje §:n åter bestämmes så
som Hi’ von Hartmansdorff föreslagit, eller all valet till kyrkomöte
skall utöfvas på samma sätt som till Biskop, så blifva i alla fall en
hel mängd Prestmän, Adjunkter m. fl., utan valrätt. Deremot finge
(ill dessa Kyrkomöten hvilken lekman som helst valrätt. Åtminstone
kon jag icke på annat sätt upfalta 3:dje §:n, än alt alla, som
hafva rösträtt pä sockneslämman, också få vara med och välja
elektorer för val af ledamöter i kyrkoförsamlingen. Nu skulle således
en Prestman, hvars befattning icke gör honom berättigad alt
välja lill Biskop, icke få deltaga i val lill ledamöter i Kyrkomötena.
Möjligen kan han likväl hafva rösträtt på socknestämma. Han skulle
således, om han icke vore Prestman, der kunna blifva utsedd till
valman, men nu är della icke tillålet, emedan han är Prestman.
Denne olycklige person skulle således icke få välja till kyrkomötet
derföre att han är Prestman. Sådana oegenlligheter skulle kunna
npkomma genom antagande af den 2:dra §:n, och om nu detta är
350
Den 13 September e. m.
en oegentlighet, så kan den icke afhjelpas endast genom en förändring
i 3:dje §:n, utan en förändring måste äfven göras i den andra.
Jag ser således äfven häruti ett skäl hvarföre båda §§:ne höra
återremitteras, och förenar mig således i den anhållan, som blifvit
framställd om återremiss af den nu föredragna 2:dra §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser icke lämpligt att Adjunkter
hafva rösträtt vid dylika val. Det bör väl vara sådana
Prestman, som hafva sjelfsländiga befattningar, och dylika äro icke
Adjunkterne. Följaktligen är den omsorg, Gr. Lagerbjelke haft om
dem, allt för vidsträckt. De Prester, som äro ledamöter af Utsk.,
hafva ej ifrågaställt en så omfattande rösträtt. De lekmän, som äga
rösta på socknestämma, äro ock sina egna. Jag vet ej att Bokhållare,
Bruksbetjenter, eller andra, sorn biträda fastighetsegare på landet,
äro röstberättigade. Adjunkter äro icke heller annat än biträden
åt Kyrkoherden eller Komministern. Att återförvisa den ene
eller andre §:n skulle efter mitt förmenande icke hafva annan påföljd
än att förstöra förslaget, derigenom att det begrafdes i LagUtsk.
Derföre anhåller jag att R. o. Ad. icke mätte återförvisa någondera
af dessa §§:r, utan godkänna den 2:dra oförändrad och antaga
den 3:dje med den rättelse jag föreslagit.
Gr. Sparre: Om den siste värde talaren på f. m. behagat
tillåta, på sätt jag och flere andra talare yrkat, att diskussionen öfver
detta ämne hade fått dröja, intill dess detsamma förevarit inom
PresteSt., så hade jag af denna diskussion kunnat hafva någon ledning
för bedömande af detta förslag. Deremot förekommer mig
som om della förslag icke kunde af oss, åtminstone icke af
mig, med den skarpsinnighet bedömas, alt jag till detsamma kan
lemna bifall, eller med lugnt samvete afslå del. Huru valen till
Biskop tillgå, det känner jag verkligen icke, och jag tviflar på att
många af B. o. Ad:s ledamöter känna det. Följaktligen förmodar
jag, att R. o. Ad. skulle lika med mig hysa någon tvekan att bestämma,
att vid valen till kyrkomöte skall tillgå på samma sättsom
vid valen till Biskop, hvarom R. o. Ad. icke har någon kännedom.
Till den anmärknm, som här blifvit gjord om Adjunkter, i
hvilket afseende jag icke vill bestrida Hr von Hartmansdorffs yttrande,
vill jag likväl lägga, att flera andra ordinarie tjenstemän finnas,
såsom t. ex. Regements-pastorer, Hospitals-predikanter, Fångpredikanter
m. fl., om hvilkas deltagande i valen jag är oviss. På
det att jag för min del må kunna få tillfälle att förvärfva mig uplysning
i detta fall och bilda mig ett omdöme om det af Hr von
Hartmansdorff gjorda förslaget, skulle jag önska att dessa 2:ne §§:r
återremitterades, hvarigenom Utsk. äfven skulle komma i tillfälle alt
uplysa R. o. Ad. om huru det tillgår med Biskopsvalen, hvilka härvid
skall tjena till rättesnöre.
Frih. Creutz, Stephan: Jag kan icke inse, hvarföre den
3:dje §:n skall diskuteras med den 2:dra. I denna § synes mig
alt Presterna blifva fullt tillräckligt representerade. Här står alt
Den 13 September e. m.
351
ibland ordinäre Prestman skall en ifrån Iivari Slift samt ifrån Slockholm
väljas. Då måtte väl både Komministrar, Adjunkter och Kyrkoherdar
vara deruti inbegripne. I 3:dje §:n, om ordningen för valen,
står del, att Presterna skola väljas på samma sätt som Riksdagsmän
inom PresteSt. Detta blir ett serskildt föremål för öfverläggning,
när vi komma dit.
Frih. Cederström, Rud.: Det lärer väl icke kunna förnekas,
att 2:dra och 3:dje §§:ne ega, lill sitt innehåll, ett serdeles
nära sammanhang sinsemellan. Det synes mig alltså äfven tjenligt
alt, vid återremitterandet af den ena af dessa §§:r, man jemväl må
låta den andra till Utsk. äterfölja. Jag har dertill dessutom ett serskildt
skäl. 1 2:dra §:ns förslå slycke uämnes, alt ”Chefen för Ecclesiaslik-Depari
:tet må ock vid mötet närvara och deltaga i öfverläggningarna,
men ej i det beslut, som mötet, efter thy här nedan sägs,
eger falla.” Man skulle härvid kunna anmärka, det en oegentlighet
i uttryck härutinnan influtit, enär denna § förutsätter hos mötet
befogenheten att fatta beslut; och likväl säges sedermera i 4:de §:n,
att mötet icke har någon beslutande-rätt. Min mening är dock
mindre att fästa mig vid denna lilla sjelfmotsägelse, ehuru anmärkningsvärd;
men hufvudsakligen så mycket mer har jag att erinra
vid en, som mig synes, i denna § förekommande brist i sak. Det
lärer ju nemi. snart bär i landet och förmodligen i dess hufvudstad
inrättas ett Ecclesiastik-Kollim? Vore det icke i sådant fall skäl,
att nämnde Kolhii tjenstemän också finge vara vid synodalförhandlingarne
närvar:de och låta sitt ljus lysa för det Svenska kyrkomötet?
Ty det är väl alt förmoda, att i ett sådant Kolhm insättas
de mest erfarne och nitiske män, som för vårdandet af Kyrkans
och församlingens angelägenheter kunna finnas; och man måste ej
mindre för säkert antaga det såsom en fördel för det helas väl, om
dessa målsmän för ali andelig vishet och förstånd tråda i närmaste
samband med den kyrkliga och andeliga representation, om hvars
organiserande nu är fråga.
Jag vill således vördsamt hemställa, det R. o. Ad. måtte taga
i öfvervägande, huruvida icke, näst efter Chefen för EcelesiaslikDepartdel
bör i förevar:de § nämnas Ecclesiastik-Kolhii ledamöter.
Det lorde likväl vara vanskligt, att nu på ögonblicket bestämma,
om Kolliii samtlige ledamöter böra vara vid kyrkomötet närvande,
eller om allenast en eller annan af dem må anses tillräckligen kunna
representera Kolliii åsigter. Det låter länka sig alt eljest Kolliii
egna löpande göromål skulle lida för stort afbräck. Afven torde
t. ex. icke någon af Kolliii läkare-afdeln. vara ovilkorligen behöflig
vid kyrkomötet. Det är på grund af min bristande insigt om beskaflenhelen
af det inre sammanhanget emellan läkarne och de
kyrkliga ämnenas målsmän m. m., som jag icke vågar, utan närmare
begrundade, häröfver bestämma mitt omdöme. Ledning härför
torde inom Etsk. icke saknas, och för detta ändamål föreslår jag
vördsammast återremiss af Betänk.
Dr von Hartmansdorff: Då mina motståndare göra så
många invändningar, vinner Gr. Sparre visserligen afsigten att af
-
352
Den 13 September e. m.
vakta PresleStis beslut, ty öfverläggning om frågan bar redan inom
nämnde Stånd lill någon del ägt rum, ehuru beslut der ännu icke
är fattadt. Imedlertid förundrar det mig, att höra ledamöter, som
bestridt Ecclesiastik-Kolhii bildande, nu vara så aDgelägna om att
få ifrågavande personer jemväl införda på kyrkomötet. Man säger
att genom R. o. Ad:s sammansättning, kunna alla möjliga meningar
här representeras. Det visar sig äfven vid detta tillfälle. Vi
hafva förut här hört ultra liberala, ultra-rojalisler och ullra-conservativa;
i dag hafva vi äfven fått höra ultra-prelater. Nu är det icke
nog, att man försvarar Ecclesiastik-Kolhii ledamöter, ulan man vill
äfven införa Adjunkter och andra, som Presterna i LagUtsk. vid
delta tillfälle icke ens salt i fråga. Det säges att uttrycket ”fatta
beslut” är felaktigt användt i Utslcs förslag. I min tanka lärer väl
icke något utlåt, kunna afgifvas till Konungen med mindre man beslutar
ett sådant. Följaktligen måste beslut fattas. Detta är skillnaden
mellan besluta och besluta med rättighet att lagstifta. Om
delta är obekant för någon af Ståndet, så måtte det minst vara det
för Frih. Cederström, som deltagit i flere Riksdagars förhandlingar.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Jag anhåller, att få med
den siste värde talaren instämma deruti, att någon återremiss för
den 2:dra §:n icke må beviljas. Man må visserligen vid detta tillfälle,
likasom i allmänhet, icke förtänka dem, hvilkas mening vid en
företeende votering icke har vunnit R. Stms bifall, all de söka på
andra vägar nå samma mål, d. v. s. att deras opinion må vinna
framgång. Det målet kan icke positivt vinnas, men det kan vinnas
negativt, derigenom alt frukten af det beslut, som rör:de den Lsta
§ i förmiddags fattades, tillintelgöres. Då LagUlsk-.s Ordför:de hade
ordet, så underlät han ganska försigtigt, alt på något sätt försäkra
sig derom, att lid skulle blifva leranad för Ståndet, att fatta beslut
i det skick, detta ämne skulle fä genom en återremiss, men med
någon erfarenhet af Riksdags-göromålen, vet man, att innan Utsk.
kan komma att handlägga delta mål ånyo, i fall en återremiss eger
rum, så måste alla yttranden ulskrifvas och till Utsk. försändas, innan
Utsk. kan ånyo handlägga frågan. Hvad lid Utsk. skulle kunna
få för ärendets behandling, dä Riksdagen nu närmar sig sitt slut, i
händelse återremiss beviljas, kan icke här afgöras, men visst är, att
det kan vara ganska osäkert om denna fråga någonsin mer vid denna
Riksdag skulle komma under R. o. A:ds pröfning. Vore nu de föreslagna
förändringarne af en så genomgripande beskaffenhet, att det
vore omöjligt alt vidtaga de rättelser, som äro i fråga, utan återremiss,
så borde visserligen sådant verka på deras åsigt, som yrkat
denna åtgärd, men så är icke förhållandet i min tanka. Den 2:dra
§:n står icke i något så oeftergifligt sammanhang med 3:dje §:n,
att icke en rättelse i 3:dje §:n, såsom här blifvit ifrågasatt, skulle
kunna vara alldeles tillfyllestgörande. Jag tror mig af ganska säker
hand veta, att äfven inom PresteSt. blifvit antaget samma förslag,
som af Hr von Hartmansdorff blifvit framställdt, nemi. alt val till
ledamot vid kyrkomötet skall ske i den ordning, som för val af Biskop
-
Den 13 S e p t e ni b e r e. m.
353
skop stadgad är. Aro nu PresleSt:s ledamöter dermed nöjde, så
synes mig, alt R. o. Ad. också kan dermed vara nöjd. Skulle några
brister i afseende på valsättet för PresteSt. vid ett eller flere
blifvande kyrkomöten yppa sig, så är det väl icke svårare alt få en
rättelse derutinnan, än i andra delar af samhällsordningen; men derföre
att sådant kan inträffa, är det väl icke skäl alt till en obestämd
tid upskjuta sjelfva saken, hvilken R. o. Ad., i följd af sitt
pä förmiddagen fattade beslut, mäste auses betrakta såsom en fråga af
vigt. Jag kan för min del således icke instämma med de Hrr,
som önskat återremiss, utan anhåller att R. o. Ad. malle bifalla
den 2:dra §:n.
Propos. till bifall å förevar:de § blef härefter framställd och
besvarad med slarka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
§ 3.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med hvad jag
förut yttrat, hemställer jag, ali 2:dra mom. af 3:dje §:n måtte få
följande lydelse: ”val af Prestman till ledamot af mötet, sker i den
ordning, som för val af Biskop stadgad är.”
Gr. Lagerbjelke: Det är visserligen ganska möjligt, att det
sätt, på hvilket Biskop väljes, skulle vara lämpligt för utseende af
ledamöter i prestmöte. Likväl skulle jag, som f. n. icke så noga
minnes huru detta val går till, vilja hemställa, att den siste värde
talaren läcktes uplysa huru sådant val nu försiggår, emedan det torde
vara väl mycket hegardt alt bifalla ett förslag till valordning,
utan att man känner, huru det går till med detta val. Jag skulle
för min del anse att återremiss vore del rälla, men anhåller åtminstone,
på sätt jag nyss nämnt, att få veta på hvad sätt detta val
tillgår. Som detta valsätts begagnande icke förut varit föreslagit, så
är det förlåtligt, om jag icke på förhand kommit att derom taga kännedom.
En annan anmärkn. har jag äfven att göra mot denna §. Det
slår i 3:dje mom. : ”lekmännens ombud skola så väljas, alt hvart
gäll i prosleriet updrager åt en å sockenstämma utsedd valman att
på samma ort, dag och sätt, som prosteriels presterskap, röst lill
val af ombud afgifva.” Nu tillgår så vid Riksdagsmannaval, att prosteriets
samtlige valberättigade personer afgifva sina röster lill Kontrakts-Prosten.
Om det nu skulle tillgå på samma säll, så är det
klart, att samtlige röstberättigade skulle afgifva sina röster lill Kontrakts-Prosteu.
Huru delta skulle komma att tillgå, ifall Hr von
Hartmansdorffs förslag anloges, kan jag icke så bestämdt upgifva.
Jag skulle likväl vilja föreställa mig, att val till Biskop tillgå, i sådant
afseende på samma sätt, nemi. att rösterna, de må för öfrigt
beräknas eller afgifvas på ett eller annat sätt lill Kontrakts-Prosten,
skola från samtlige gällen på samma dag inom alla proslerierne aflemnas
till Kontrakts-Prosten. Skulle då komma att hända, att om
valmännen inom det kontrakt, som hade de flesta gallen, förenade
11 H. 23
354
Den 13 September e. m.
sig om en person, så vore det gifvet, alt denne person skalle komma
till mötet, ty det är gifvet, alt då val skola ske på flere ställen
samtidig!, för att utse gemensamt ombud, så har det ställe, der de
fleste valmännen samlas, ett afgjordt öfvertag öfver de andra, i thy
att på det stället det största antalet personer hafva tillfälle att förena
sig om samma kandidat, hvaremot, om valmännen äfven inom
andra distrikter förena sig om en kandidat, denne alltid får röster
af ett mindre antal personer. Delta måtte icke kunna vara, så
vidt jag förstår, lämpligt, aldraminst vid detta tillfälle, då det är
alldeles gifvet, att icke någon egentlig öfverenskommelse, utom
vid sjelfva valtillfället, lärer kunna träffas emellan alla dessa lekmäns,
för hvarandra obekanta ombud, Man skulle kunna invända
att äfven PresteSf. väljer på detta sätt, men skillnaden är, att dessa
PresteSus valmän känna hvarandra. De hafva tillfälle att träffas
och sins emellan, äfven utom kontraktet, utbyta tankar, men sådan
är icke händelsen med lekmännens valmän, hvilka äro helt annorlunda
tillkomne, och för öfrigt icke stå i någon beröring med hvarandra.
Detta sält för lekmännen att utse valmän, eller för dessa
valmän att afgifva sina röster vid det slutliga valet, torde således
anses olämpligt, och jag anhåller derföre om ålerremiss på denna §.
Hr von Hartmansdorff: Jag finnér icke heller detta för
slag
till valsätt för lekmännen vara det ypperligaste, utan har sjelf
afgifvit ett annat. Men då LagUtsk. ansett det förevande tillfredsställande
och då de prestman, som deltagit i dess förhandlingar,
icke hafva reserverat sig deremot, utan antagit detsamma: så vill
jag, för min del, icke heller tala deremot. Jag tycker det är bättre
att få något än intet. Likaväl som prestmännen kunna samlas från
hvarje pastoral, d. v. s. i allmänhet två från hvarje gäll: så kunna
äfven lekmännens valmän sammanträda till val på ett ställe. Om
det icke gifves tillfälle för lekmännen att på förhand öfverenskomma
hvilka personer höra väljas: så kunna valen blifva desto mera
oväldiga. Det vore ingen skada; och, i alla fall, kunde ju inträffa,
att man, närmare tiden för valet, finge höra hvilka personer,
sora inom de serskilda distrikten vore till mötesraän på förhand
bestämda. Jag anhåller om bifall till 3:dje §:n med den af mig
derutinnan föreslagna ändring.
Frih. Cederström, Rud.: Om det vore någon glädje i att
se sina varningar sannspådda, då de förut blifvit förbisedda, men
den förutsagda påföljden nu visat sig inträffa, så skulle jag f. n.
kunna åtnjuta denna slags förnöjelse. Innan detta ärende föredrogs
till handläggning, yrkades upskof deri, på det man mätte fä tillfälle
inhemta PresteShs åsigter och beslut i frågan. Sådant medgafs
likväl icke. Redan visar sig likväl nu, under ärendets öfvervägande,
huruledes än den ena, än den andra, och isynnerhet de,
som motsatt sig upskofvel, funnit hvarandras åsigter ännu icke hafva
ernått nog klarhet, för att iklädas formen af ett beslut. Icke
heller kan jag för egen del tillstyrka godkännandet af den nu föredragna
§:ns 2:dra morn., emot hvilket jag i det föregående af vår
öfverläggning öfver frågan i sin helhet antydt mina betänkligheter.
Den 13 September e m.
355
Ur von Hartmansdorff har visserligen framställt ett förslag, som
möjligen kan vara egnadi att afhjelpa olägenheterna af den närande
lydelsen; men äfven lista mom. innefattar efter mitt förmenande
en ordställning, som ej eger nog tydlighet. Der säges: ”vid hvart
af rikets universitetet' välja de till theologiska fakulteten hörande
Professorer och ordinarie Adjunkter inom sig de ombud etc.” Är
nu meningen, att dessa ombud skola väljas samfäldt inom de bägge
klasserna, så hade ordet ”samfäldt'’ lämpligen kunnat vara utsatt.
Är åter meningen, att Professorerne må välja för sig och Adjunkterne
för sig, så hade ordet ”serskildt” kunnat för tydlighetens skull
vara utsatt. * Denna ändring vore lätt vidtagen. Jag vågar likväl
icke begära, all det Högled. St. skall i detta ögonblick besluta sig
för antagandet af ettdera valsättet, som företrädesvis må vara lämpligast.
Utgrundandet och föreslåendet häraf vill jag öfverlemna
åt LagUtsk:t; med afseende hvarå, äfvensom med stöd för öfrigt af
Gr. Lagerbjelkes anförande i ämnet, jag vördsamt anhåller om
återremiss af denna §, hvarvid de af mig gjorda anmärkningarne
torde få till LagUlskit medfölja.
Gr, Sparre: Det vore föga öfverensstämmande med den varsamhet,
som i allmänhet utmärker R. o. Adis förhandlingar, isynnerhet
i fråga om lagstiftningsärenden, att antaga, stante pede, ett
helt nytt redaktionsförslag, hvarigenom bestämmes ett valsätt, om
hvars egenskaper R. o. Ad., efter hvad jag förmodar, åtminstone
hvad mig serskildt angår, icke har någon kännedom. Jag skulle
tro att, huru nitisk man än må vara för dessa kyrkomöten, sä
vill man väl dock vara säker, vid bestämmande af en valordning
för dessa möfen, att den må blifva bra och att den må motsvara
sitt ändamål, så att valen blifva de bästa möjliga. Kan nu R. o.
Ad. öfvertyga sig derom, att dessa val skola blifva sädane, så må
det förslag antagas, som blifvit här framsläldl, men om hvars beskaffenhet
R. o. Ad. synes icke hafva någon kännedom. Jag kan visserligen
icke säga hvad tid som kan åtgå för behandlingen af delta
ärende, om det till LagUtsk. återremiteras, det är sannt, men jag
känner icke heller och vill icke förmoda, att riksdagens slut så
nära stundar, ali ärendet icke må kunna blifva behandladt, och
bättre behandladt, tilläfventyrs genom en återremiss, än om R. o.
Ad. antager en så inproviserad redaktion, som den af Hr von Hart
mansdorff
här föreslagna.
Hr Tham, Casper Wollrath! Jag kan icke annat än förvåna
mig deröfver att de båda sista lalarne så ifrigt yrka på återremiss
af denna 3:dje punkt och söka att i den finna så stora
otydligheter alt de behöfva vidare förklaras, än hvad de derigenom
Utskis. Betänk., och 'dels genom Hr von Hartmansdorffs amandemeut
äro förklarade.
Frih. Cederström har fästat sig vid lista mom i 3:dje §:n
och tyckes icke vilja veta hvad som menas med ”ordinarie adjunkter”.
Del må då tillåtas mig att upfriska Frih. Cederström? minne
derutinnan att Adjunkterna inom theologiska fakulteten hafva samma
23*
356
Den 13 September e m.
rättigheter som professorerne sjelfve och att de till och mefl hafva
samma karaktär och samma rang som prostar. Om vi sålunda
qvarhålla oss just vid denna förklaring, sådan som den finnes uttryckt
i Akademiska konstilutionerne, så behöfver denna del af §:n
pä intet sätt återremitteras.
Hvad beträffar det 2:dra mom., som innehåller att ”val af
prestman lill ledamod vid mötet, sker i den ordning, som för val
af riksdagsman inom PresteSt. stadgad är”, så kan jag icke annat
än understödja Hr von Hartmansdorff» förslag, att det bör stå: ”i
den ordning, som för val af biskop stadgad är”, af det skäl, att
enligt Kyrkolagen deltaga i sådant val äfven Komminlklrarne. Pastorer
och Komministrar böra, enl. min tanka, välja gemensamt lill
en så vigtig sammankomst som ett Kyrkomöte, och jag tycker derföre
för min del, att R. o. Ad., utan all möjlig tvekan, kan godkänna
dessa tvänne punkter, med den lilla redaktionsförändring, som Hr
von Hartmansdorff gjort, hvarom jag anhåller att Ståndet ville
besluta.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har sagt, att jag
blifvit skyldig Ståndet svar om sättet huru vid biskopsval tillgår.
Nu har Hr Tham, som är prest, derom lemnat uplysning. Jag
skall genom upläsning af en § i kyrkolagen ytterligare uplysa huru
dermed sig förhåller. ”Consistorium skall om Biskopsvalet så tidigt
kungöra prostarne, att de kunna och väl hinna sammankalla de
väljande lill den utsatte dagen, å det ställe inom prosteriet, som
lägligt är och af prosten nämnes: Och å samma dag bör jemväl
valet uti Consistorio för sig gå. Prosten eller, om han död eller
sjuk är, den äldste kyrkoherden i samma Kontrakt, sammankallar
till detta val icke allenast dem, som äro prostar i sina egna församlingar,
utan ock alla inom Kontraktet varande kyrkoherdar och
Regements-pastorer,” (således vinner Gr. Sparre tillfredsställelsen
att Regements-paslorerne icke uteslutes,) ”der de hafva sitt boställe
och tillstädes äro, samt Capellanen ifrån hvart pastorat, och der
flere Capellaner äro, då den, som längst innehaft samma syssla
der i församlingen, så ock de vice pastorer, som förestå någon
ledig församling”.
Frih, Cederström har ansett nödvändigt, att, i fråga om professorer
och adjunkter skulle tilläggas ordet ”samfäldt” i lista morn.,
der det står: ”vid hvart af rikets universitetet' välja de lill theologiska
fakulteten hörande Professorer och ordinarie Adjunkter inom
sig de ombud, som för den fakulteten skola vid allmänt kyrkomöte
tillstädesvara”. När det står ”inom sig,” och detta gäller både
om Professorer och Adjunkter, sä kan ju ingen tvekan upstå. Att
då tillägga ordet ”samfälldl” vore öfverflödigt. Jag anhåller således
om bifall till den af mig föreslagna redaktionen.
Gr. Sparre: Om också Regements-Pastorerne omtalas vid
biskopsvalen, finnas likaväl andra prestroän, om hvilka jag förut
nämnt, och om hvilkas deltagande i val icke något förekommer,
men hvilka borde hafva sin röst, lika väl som kyrkoherdar och
komministrar. Jag har redan nämnt åtskilliga af dessa, t. ex. Ho
-
Den 13 September e. m.
spitals-Predikanler, Bataljons-Predikanler, Sjukhus-Predikanter m. fl.
Jag kan icke för min del inse hvarföre det skulle blifva dem vägradt
att deltaga i dessa val. Dertill förekommer mig nu (jag ber
om ursäkt, om min anmärkning icke är riktig, men om så är, så
härrör det deraf att jag icke fullkomligt känner huru med biskopsval
tillgår), att, om val af prestman till mötena skulle tillgå på
samma sätt som biskopsvalen, så npstår den frågan: hafva icke
Domkapitlen äfven vid val af biskop en röst med i laget, eller
tillkommer det blott kyrkoherdarne och komministrarne att välja?
Huru skulle då dervid tillgå? Domkapitlen äro redan representerade
vid Kyrkomöten genom biskopen. Det kan således icke vara
meningen att Domkapitlen skulle hafva ytterligare valrätt, då de
äro såsom sjelfskrifna representanter valmän. Jag skulle tro, att
hvad jag redan yttrat emot detta förslag, skulle kunna hos R. o. Ad.
upväcka tvekan om lämpligheten af förslaget, så att det icke gerna
nu slante pede torde kunna antagas.
Hr von Hartmansdorff: Om man ej vill antaga någon
kyrlig representation, med mindre alla prester der representeras,
huru skall man då kunna åtnöjas med en verldslig representation,
der icke alla sjelfständiga lekmän äro fullständigt representerade ?
Likväl hafva vi från uråldriga lider haft en så bristfällig. Hon
är ännu icke fullständig. Men man finner sig dock rätt belåten
att hafva någon, om hon än icke är helfärdig. Hvarföre skulle
man, i detta fall, drifva sin noggrannhet till ytterlighet, om man
ej önskade förderfva alltsammans.
Gr. Lagerbjelke: Såsom ett bevis att den fordran, som
några af Ståndets ledamöter framställt, alt på förhand få veta hvad
man skall besluta, innan man antager saken, icke är så obefogad,
icke härflyter af så illvilliga afsigter, som den siste värde talaren
velat påbörda oss, anhåller jag att få exempelvis anföra, huruledes
enligt Utsk:s förslag valet till deltagare i Kyrkomötena skulle slå
ut, om det verkställdes pä samma sätt som valet till riksdagsmän
för PresteSt. På sådant sätt skulle en icke prest, som sitter i Domkapitel,
ej få någon valrätt. Del finnes många ledamöter i Domkapitlen,
hvilka icke äro prester. Dessa hafva hvarken valrätt eller
valbarhet till PresteSt., och de kunde således icke, enligt Utsk:s
förslag, få utöfva någon sådan valrätt till kyrkomötena. Pä samma
sätt skulle jag tro alt, om man antager Hr von Hartmansdorffs
förslag, all val af prestman till kyrkomötena skulle tillgå på samma
sätt som till biskopsvalen, dessa ledamöter af Domkapitlen icke
skulle få någon valrätt. Jag säger icke att sådant är orätt, men
jag vill dermed hafva visat, att en ganska betydlig och vigtig skillnad
ligger uti denna lilla biomständighet af förslaget, och att någon
kora att tänka på denna biomständighet var en ren tillfällighet, då
här nyss npläsles en § om val till biskop. Kan del då vara lämpligt
att antaga ett valsätt, hvarom man icke annat vet, än att biskop
derefter väljes, och i afseende hvarå sedermera en § i lagen endast
helt hastigt blifvit för Ståndet uppläst? Ett sådant sätt at
lagstifta har åtminstone detta Stånd, sä vidt jag vet, icke förut
358
Den 13 September e. m
vidtagit. Icke heller kan jag nu anse omständigheterna vara sä
trängande, att vi behöfva gä sä brådstörtad! tillväga. Jag tror icke
heller att återremiss af en eller annan §, och här är endast fråga
om en §, skulle åstadkomma en så oerhörd utskrifning af diskussions-prolokolier
och så vidlyftigt arbete för Utsk., att frågan skulle
vara för denna riksdag död. Olyckligtvis förefinnes ännu frågor
af så ojemförligt vidlyftigare beskaffenhet än denna, att vid riksdagen
afgöra, jag behöfver endast nämna jernvägsfrågan, att man
torde finna att förevande sak är jemförelsevis så obetydlig lill sin
vidlyftighet, att Utsk;t myckel väl kan medhinna densamma under
den tid, som åtgår för de andra stora frågornas utveckling, och jag
tror derföre icke att Ståndet bör välja ett så brådstörtande sätt
för fattande af sitt beslut, som här blifvit föreslaget. Jag fortsätter
således min anhållan om återremiss.
Gr. Liljencrants: Den siste värde talaren har såsom skäl
för sitt yrkande, att denna § måtte återremitteras, framställt del olämpliga
och ovanliga deruti, att R. o. Ad. skulle antaga denna § sådan
som den nu blifvit redigerad, och anser, att en ändring i det
syfte, Hr von Hartmansdorff yrkat, således icke hör ske såsom en
annan talare yttrat sig ”stanle pede”; men jag ber att få hemställa
lill den värde talaren, om icke Ulsk:s Betänk, sannerligen
skulle se ut på samma sätt, som hår nu blifvit föreslaget, då det
efter en återremiss återkom från Utsk. Nu heter det i §:n, all
PresteSt:s ledamöter vid mötet skulle utses pä samma sätt som
riksdagsmän. Hvilken är det som gjort eder. Mine Hrr! så underkunniga
om sättet för utseende af riksdagsmän inom PresteSt?
Jag har icke hört att någon här talat om huru det tillgår, och jag
är öfvertygad om, att i allmänhet ingen vet bättre luiru riksdagsmän
för nämnde Stånd utses, än de veta huru biskopen nises. Ar det
då sannolikt ali, om Betänk, återremitterades och det sades att
ledamöter för Ståndet vid prestmöte skulle utses på samma sätt
som vid val till Biskop tillgår, Utsk. skulle, i denna § närmare
utveckla detta sätt? Nu hafva vi fått underrättelse om detta sätt
för val till biskop, och således har den ovisshet, som jag medgifver
i detta fall äfven hos mig förefauns, blifvit undanröjd. Dä är ju
allan rättfärdighet upfylld. När fråga var att antåga U(sk:s förslag,
då väckte det ingen upmärksamhet, att R. o. Ad. sannolikt visste
lika litet om det sätt, hvarpå riksdagsmän i PresteSt. utses, som
luiru biskopar väljas. Och del hade säkerligen kunnat gå för sig
att antaga det förslag, som LagUtskd framställt, utan att uplysa
huru valet skulle tillgå. B. o. Ad. kan icke heller nu hafva på sitt
samvete ali antaga något förhasladt, sedan här blifvit uplysl huru
vid biskopsval tillgår, och jag anhåller derföre om bifall till §:n,
med den föiäudring Hr von Hartmansdorff föreslagit.
llr von Hartmansdorff: Det är ganska riktigt att Domkapitlens
ledamöter deltaga i biskopsval. Men månne del är lika
vigtigl ali välja medlemmar i kyrkomöte, som all välja biskop för
eli stift, lin ledamot i kyrkomötet väljes blott för kort tid. Han
har endast rält att framställa önskningar eller afhöra tal. Biskopen
Den 13 September e. m.
359
väljes för lång tid, han har afgöranderält i många kyrko- och läroverks-ärenden,
lian är stiftets sjelfskrifne riksdagsman. När man
icke dragit i betänk, att låta en konsislorie-ledamot, som icke är
prest vigd, deltaga i val af biskop, hvarföre skulle man då vara så
rädd för alt låta honom deltaga i val af ledamot i kyrkomöte.
Kan detta vara skäl eller svepskäl? Gr. Lagerbjelke har funnit denua
sak vara af riuga vigt, jemförelsevis med jernvägar och annat, som
lin är i fråga. Om LagUlskis ordförande är af samma tanka, så
är del väl klart, ali lian skjuter undan denna fråga, som han anser
mindre vigtig. Det är på grund deraf, jag af en återremiss befarar
den utgång, som jag för utsatt, nemi. att vi ej få svar derpå
under denna Riksdag.
Gr. Lagerbjelke: Då den siste värde talaren lågt mig i
munnen ord, som jag icke haft, nödgas jag besvära R. o. Ad. med
eli anförande, hvilket jag eljest icke skulle tillåtit mig. Ilan har
nemi. sagt, att jag skulle hafva yttrat, det jag ansåg denna sak af
en ringa vigt jemförelsevis med frågan om jernvägar. Jag hemställer
till Ståndets samtlige ledamöter, om något sådant ord undfallit
mig. Jag har sagt, att denna sak är af så ringa vidlyftighet
i jemförelse med frågan om jernvägar, att denna återremiss med
lätthet lioide kunna medhinnas att handlägga på samma tid, som
för den nyssnämnda frågans behandling erfordrades.
Gr. Sparre: Jag har sagt, att jag anser det icke lämpligt, alt
Domkapitlen deltaga i val lill ledamöter af kyrkomötet, derföre att
Domkapitlen liro redan representerade vid mötet genom biskopen,
eller i hans frånvaro af den främste ledamoten i kapitlet, och att i
sådant fall jag anser det icke vara lämpligt all dessa kapitel representeras,
så väl genom en sjelfskrifven ledamot, som genom af dem
valde ledamöter. Detta är anledningen till min tvekan i fråga om
lämpligheten af biskopsvalen, såsom norm för dessa val. Jag känner
dessutom icke huru Domkapitlens röster beräknas vid dessa val.
Om Kapitlet har en kollektiv röst, eller om hvarje ledamot har en
enkel röst, likasom de öfriga prestmännen inom distriktet. Detta
är mig obekant och Gr. Liljencrants torde ursäkta att LagUtsk.
icke meddelat uplysuing om ett valsätt, som Utsk. icke tänkt på
ali föreslå. Utsk. kunde icke lemna uplysning om huru del tillgår
vid val af biskop, efter Utsk. icke hade någon anledning dertill och
det torde således vara ursäktligt alt så icke skett.
Hr von Hartmansdorff: Del måtte icke vara någon af
Ståndet, mer än Gr. Sparre, obekant, att biskoparne äro sjel fskri fne,
att de representera sig sjelfve och alldeles icke sitt konsistorium.
Hvarje dess ledamot, som är kyrkoherde, kan sjelf blifva vald.
Följaktligen kunna både Biskop och Lektorer frän samma Domkapitel
samtidigt vara Riksdagsmän.
Frih. Gederström: Om man just ville, nog skulle det kunna bevisas,
all här finnas kathegorier utelemnade, på hvilka afseende billigt vis
torde bort göras. Sålunda finnas t. ex. ur kyrkans ordinarie tjenst endtledigade
prestman, hvilka likväl icke afklädt sig egenskapen af prester, men
380
Den 13 September e. m.
begärt och erhållit afsked ifrån den speciella presterliga beställning
de innehaft. Sjuklighet, ålderdom, önskan att genom eget tilibakaträdande
bereda plats åt rikare förmågor, dessa så giltiga skäl, och
många andra omständigheter af aktningsvärd anledning kunna dertill
verka. Huru månde det förhålla sig med dessa presters rättighet
alt välja och att väljas? De få väl icke, så vidt jag vet, välja
riksdagsman, ej heller biskop, i det stift, der de äro eller varit
bosatta; men lekmän äro de icke. De äro således uteslutna från
all delaktighet i kyrkomötena, ehuru deras bildningsgrad, deras undergångne
lärdomsprof, deras inhemtade erfarenhet, deras tillförene
ådagalagda nitälskan, deras fortfarande religiösa riktning torde, der
sådane äga rora, rättvisligen befinnas utgöra förtjenster, lika väl rekommenderande,
som de hos någon annan, vare sig prester eller
lekmän, befindtliga egenskaper; hvartill kommer, att dessa utur
kyrkans omedelbara tjenst afgångne prester, hafva mycket bättre
ledighet och lid att infinna sig å kyrkomöten, än en tjenstgörande
tjenare inom församlingen kan lill sådane utflygler hafva. Dessutom
kan man väl finna sig för sjuklig eller ålderstigen att, såsom
sig bör, med full kraft besörja själavården i ett folkrikt pastorat,
och likväl äga fullt tillräcklig själs- och kroppshälsa alt vid ett synodalmöte
deltaga i förhandlingarne och med sin erfarenhet vägleda
medbröderne. Kan man således med skäl utestänga denna
kalhegori från tillfället att vid ifrågavarrde mölen gagna med sina
rådslag och uplysningar?
En annan kathegori, som jag ej finner nptagen, ärs. k. Brukspredikanler.
Deras andeliga erfarenhet kan väl ej i qvantitativt
hänseende vara betydlig; men tordehända kan den, i qvalitativt,
understundom vara af värde. Derjemte och som de fleste husprester
endast äro ålagde att vissa söndagar om året predika för sina
patroner eller patronessor, så måtte de ega mycken ledighet alt använda
på de theologiska dispulationsakterne vid merberörda mölen;
något, som oftast blir betungande för en nitisk kyrkoherde, den
der helst stadnar hos den lill hans omvårdnad ombelrodda hjorden,
och således ogerna aflägsnar sig från densamma.
Troligen äro ännu flere kaihegorier utelyckte, men tiden medger
mig ej att dem för ögonblicket uplela. Det anförda må vara
nog, för att visa, det organisationen af de tillämnade synodalmötena
nog torde tåla alt tänka på litet närmare, innan derom beslutes.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, och efter framställning
att derunder ingen yrkat bifall å Utsk:s förslag utan förändring,
men Hr von Hartmansdorff föreslagit bifall till Ulsk:s förslag med
den förändring, alfi2:dra mom.-let erhölle följande lydelse: ”val af
Prestman till ledamot af mötet sker i den ordning, som för val af
Biskop stadgad är”, samt Gr. Lagerbjelke m. fl. yrkal återremiss,
hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade utan förändring
bifalla Ulsk:s förslag.
Ropades Nej.
Efter sedermera först lill antagande af Hr von Harlmansdorffs
förslag och derefter till återremiss framställde proposir, som besva
-
1
Den 13 September e. m. 361
rades med blandade Ja och Nej, hemställde Hr Gr. o. Landtm,
ånyo om R. o. Ad. behagade antaga Hr von Hartmansdorffs förslag,
och besvarades denna propos. nu med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva
öfverröslat Nej.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den sora bifaller 3:dje §:n af LagUtskts förslag till förordn.,
ang:de allmänt kyikomöte, med den förändring, alt 2:dra raom:tet
erhåller följande lydelse: ”val af prestman till ledamot af mötet sker
i den ordning, som för val af Biskop stadgad är”; röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde § gjorde anmärkn:r
föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 31.
Nej — 14.
§ 4.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade, såsom min motion visar,
önskat det kyrkomötet fått behandla läroverks-frågor, i anseende till
det inre sambaud, undervisningsverken och deras lärare hafva med
kyrkan; men det har Utsk. icke velat. Jag beklagar det desto mera,
som jag befarar att, när läroverken uteslutas från kyrkomötena, så
skola läroverken förskaffa sig en serskild representation, och såsom
åsidosatta, söndra sig från kyrkan, följaktligen träda i opposition mot
henne. Derigenom skulle deu söndring mellan kyrka och skola,
hvilken i andra länder äger rum, komma att thy värr äfven inträffa
hos oss. Men då motståndet är så ihärdigt mot ett kyrkomöte, blott
för kyrkans ärender, så skulle det naturligtvis blifva ännu större,
om representationen vore vidsträcktare, eller ock skulle mina motståndare
måhända begagna denna utväg till hela sakens förderfvande.
Jag vågar derföre icke sträcka mina anspråk längre, än jag
i förmiddags gjorde. Jag tager mig derföre friheten att i öfverensstämmelse
med det beslut, som R. o. Ad. då fattade, om skillnaden
mellan lagtima och urtima kyrkomöte, och i enlighet med hvad jag
då föreslog, ånyo upläsa och Ståndets bifall underställa del förslag
jag då framlade.
Motionstiden har jag inskränkt till 8 dagar, derföre att, då mötet
icke skulle kunna uplösas förrän 6 veckor förlidil, motionstiden
icke skulle blifva för lång, utan vederbönde hinna behörigen handlägga
motionen. Icke heller har jag ansett motionstiden böra blifva
så kort, att mötets ledamöter skulle efter ankomsten till mötet sakna
362
Den 13 September e. m.
rådrum atl med hvarandra öfverlägga innau tiden till nya förslags
väckande förlupit. Genom sädant samrådande inträffar vanligen atl
åtskilliga midre väl betänkta förslag återhållas, och atl de, som framkomma,
så mycket samstämmigare understödjas af mötets medlemmar.
Frih. Cederström: Denna gången anhåller jag om bifall lill
Utsk:s förslag till den föredragna §:n. Ty, örn jag än hyser betänkligheter
vid ärendet i sin helhet, så önskar jag likväl, att en så vigtig
§ som denna, måtte, då sjelfva saken tyckes segra, dervid få
den lydelse, alt, om författn:n sälles i verkställighet, något för kyrkan
och samhället nyttigt derigenom med sannolikhet må kunna uträttas.
Skulle deremot motionsrätt tilläggas hvar och en af de till
mötet anländande 60 ledamöter, så befarar jag, alt en sådan mängd
förslag kunde förekomma, att mötets lid blefve alldeles otillräcklig
för de till deras mogna pröfning behöfliga öfverläggoingar. Myckenheten
af mål kunde tilläfventyrs hindra grundligheten af deras behandling.
Hr von Hartmansdorff har trott att mindre välbetänkta förslag
skulle kunna vid sin framkomst vänligen undertryckas, genom öfverenskommelse
i godo återtagas och spårlöst försvinna. Det torde
likväl vara ganska ovisst, om upliofsmännen till sådane förslag äro
så medgörliga och tillmäta sina tankefoster eli så anspråkslöst värde.
Och skulle än motionären taga sitt opus tillbaka aT undfallenhet för
erfarnare mäns råd, hvad hindrar någon annan att blifva fosterfader
åt förslaget, och uptaga det såsom sitt eget? Det vore i allmänhet
lyckligt om man sluppe förnöta sin kraft på motarbetandet af skadliga
försök, och finge egna sig åt befrämjandet af det positivt gagneliga.
Genom motionsrätt åt hvarje ledamot äfventyras mycket,
måhända ej alltid med framgång krönt arbete i förstnämnde rigtning.
Vore det icke alltså bättre och försigtigare, alt öfverlemna initiativet
åt K. M„ under förutsättning, att sådane stora och verkligen vigtiga
frågor, som kunna vara af synnerlig angelägenhet, att få af kyrkomötet
behandlade, skola hafva banat sig väg lill den upmärksamhet
hos högsta kyrkliga myndigheten i landet, som tillika är landets regering,
att en framställning i anledn. deraf vid kyrkomötet blefve
en följd? Vi torde böra erinra oss huruledes, under öfverläggningen
denna dags f. ni. om nu ifrågavande ämne, åtskillige talare
framställt nyttan af kyrkomöten, bland annat ur den synpunkten,
att de skulle utgöra en slags säkerhets-ventil för alla andeliga och
dogmatiska tvistefrågors våldsammare utbrott och för all oro, som
kan gäsa inom det kyrkliga samhället. För mig förefaller det med
ledning af Kyrkans häfder fastmera sannolikt, såsom skulle, särdeles
med en obegränsad förslagsrätt, inrättandet af stora allmänna Kyrkomöten
kunna förliknas med det kända mythiska äfventyret vid öpnandet
af Eoli säck, hvarutur, enl. den forntida folklron, stormarne
först med fullt lösgjorda krafter våldsamt utbröto, för att öfver haf
och land, ödeläggande och förhärjande utbreda sig i alla rigtningar.
Men, säger man, tiderna äro numera ej desamma som fordom.
Diskussionens frihet har bibringat medborgerliga öfverläggningar i så
Den 13 September e. m.
363
väl andeliga som verldsliga ämnen mera hofsamhet och lugn. Och
då allaredan de religiösa frågorna åter börjat behandlas med en sansad
värme, sådan som deras allvar och vigt kräfva, så bör man tillse
det de icke helt och hållet öfverlåtas åt vissa, mer eller mindre tillfälligt
sammankomne sällskapet', hos hvilka, vid offentliga eller enskilda
öfverläggningar, de der stundom alltför mycket rört sig hvad
man kallar ”de rebus omnibus et nonoullis aliis”, slutvinsten af
ömsesidigt bibringad andelig uplysning varit mindre fullständig och
tillfredsställande. Man har derföre trott detta inål bättre upnås och
de religiösa satserna vinna mera klarhet, om de IvckadeS tillvinna
sig ett allmänt, offentligen samladt kyrkomötes grundliga utredning.
Om sådan är R. o. Ad:s åsigt, torde likväl, för sjelfva detta ändamål,
det vara af vigt, att tiden vid sådane möten icke uptages af allt
för många, olikartade och utan urval framkastade öfverläggningsämnen.
Desto mera bör sådant undvikas, som erfarenheten gifvit
vid handen, att i hvarje enkammaresyslem, och ett sådant skulle
väl delta blifva, kunna, under ögonblickets lifliga intryck af en hänförande
vältalighet och en själs-värme, som kan vara missledd och
missledande, beslut lätteligen varda fattade, som sakna mogenhet
och tilläfventyrs sedermera befinnas ganska skadliga. Det synes
derföre, och till vårdande af sakens egel framtida bestånd och väl,
vara af hög vigt, att åt K. M. öfverlemnas initiativet i hänseende
lill framläggande af kyrkomötesärenden.
Jag anhåller således vördsamt om bifall till 4:de §:n.
Gr. Liljencrants: Jag vill visserligen icke påbörda den siste
värde talaren en afsigt ätt kasta en skugga af löjlighet eller rättare
en fulldager af löjlighet öfver detta förslag, men sådant vore verkligen
förhållandet, om hans nu framställda förslag vunne R. o. Ad:s
bifall. Den 4:de §:n står nemi. i sammanhang med lista §:n, sådan
den af Utsk. var föreslagen. Den lista §:n lyder sålunda: ”till
allmänt kyrkomöte sammanträde - Svenska Kyrkans ombud, då Konungen
nödigt pröfvar, å tid och ort, som lian utsätter.” Sedan
nu, med ändring i Utskis förslag, är beslutat på förut bestämd tid,
och dä hvarken den siste värde talaren eller någon annan kan ålägga
K. M. att framställa några förslag lill kyrkomötena, så skulle naturligtvis,
i händelse den 4:de §:n bibehölls oförändrad, det kunna
hända alt kyrkomötena komrno tillsammans, utan att kunna afhandla
någonting. Har den lista §:n fått en annan redaktion, så måste
det således vara alldeles gifvet, att den 4:de §:n, af de skäl jag nu
anfört, äfven måste få en förändrad lydelse. Jag kan således för
min del, som sagt är, utan att vilja påbörda den siste värde talaren
en sådan afsigt, sorn jag nämnt, icke underlåta att hemställa, huruvida
det ens är möjligt alt, sedan lista §:n fått en redaktion helt
olik den som Utskis förslag innehåller, bibehålla 4:de §:n sådan som
deu nu är. Jag kan för min del icke tro, att R. o. Ad. dertill
skulle kunna lemna sitt bifall.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af den siste
värde talaren. Ståndet finner nogsamt, att bifall lill denna § oför
-
364
Den 13 September e. m.
ändrad, leder till deD motsägelse, som talaren omförmält, och som
Frih. Cederström med sin skarpsinnighet ej heller lärer förbisett.
Bemälde Frih. har sagt det vara nödigt och nyttigt att förekomma
obetänkta förslag. Jag har sjelf anmärkt nyttan deraf att
obetänkta förslag förekommas; men jag ber att få fästa upmärksamhet
på skillnaden mellan äfventyret att få obetänkta förslag och att
få inga. Det sednare kan blifva följden, när man ingen motionsrätt
äger, utan påräknar att Konungen ensamt skall afgifva förslag. Då
kan, såsom jag förut sagt, äfven hända att de ömtåliga punkterne
undvikas, hvilket regeringarne vanligen göra, så länge de kunna.
Deraf blir också följden, all dröjsmålet med vigtiga frågors afgörande
varder allt för långt, lill skada för både Kyrkan och samhället.
Frih. Creutz: Då det redan är beslutadt att l:sla §:n skall
undergå en sådan vidsträckt förändring, som redan är afgjord, så
vore det att sönderbryta förslaget, om 4:de §:n icke fick en lydelse,
som vore enlig med den Irsta §:n. Det heter nemi. i 4:de §:n:
”allmänt Kyrkomöte tillkommer endast att uplaga sådane kyrkliga
mål, som Konungen till detsamma öfverlemna:'”. Del synes mig
vara temligen obilligt, att då man i verldsliga regementet bar rättighet
att diskutera och motivera förefallande frågor, samt underställa
dessa frågor K. M:s sanktion, man icke äfven i andliga regementet
skulle hafva samma rätt till diskussioner och motioner och att underställa
frågor till K. M:s sanktion. Det torde väl icke vara lämpligt,
att K. M. skall uteslutande vara den, som får väcka frågor i
religiösa mål. Det har i alla tider varit församlingarne, som tagit
initiativet lill dessa mål. Vid de Kyrkomöten som hållits, visar oss
historien, att de åstadkommits genom församlingarnes nitälskan om
dessa kristliga angelägenheter. Ulsk. säger i sina premisser, ”att
det är af sådan, anledn. som Kyrkolags-komiléen funnit sig böra föreslå
ett allmänt Kyrkomöte för behandlingen af församlingens lithurgiska
angelägenheter; och andra än rent kyrkliga angelägenheter
höra ej heller till ett allmänt Kyrkomöte.” Jag vet icke hvarföre
icke man kan på ett allmänt Kyrkomöte framlägga förslag (ill förändring
i sältet att undervisa ungdomen uti skrifva, råkna och dylikt.
Delta synes mig Ivertom, då så många lärare sammanträda,
vara ganska lämpligt, och det visar sig af andra Kyrkomöten alt
man befattat sig icke blott med lithurgiska angelägenheter, utan äfven
med hvad som rört ungdomens undervisning. Jag instämmer
derföre med Hr von Hartmansdorff i hans förslag till ny redaktion
af den 4:de §:n.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff yttrade, om jag
icke hörde orätt, alt man genom alternativet af förändring i Utslcs
förslag och, å andra sidan, af dess antagande, vöre ställd i valet
emellan att vid Kyrkomötet få obetänkta förslag, eller att få alldeles
inga i stället; hvarvid det synts den värde ledamoten företrädesvis
angeläget, att man måtte praecavera sig emot möjligheten deraf att
inga förslag blefvo framställda. För min del skulle jag, i motsats
härmed, fastmera vilja hemställa om ej, då man ställes emellan sådane
alternativer, det i allmänhet vore vida bättre alt få inga för
-
Den 13 September e. m.
365
slag, än alt få dem, som äro obetäDkta? Ty hvad kan man bättre
göra med obelänkta, skadliga förslag, än alt bekämpa och afslå dem?
Och derefter står man, efter mycket arbete, på samma punkt, som
om man fått inga förslag.
Gr. Liljencrants har ansett nödvändigt, att ändra den 4:de §:n,
sedan R. o. Ad. ändrat den lista; men detta förefaller mig så
mycket mindre böra vara någon absolut nödvändighet, i händelse
de värde ledamöter, hvilka egentligen talat för ifrågavaride inrättning,
hafva rätt i sitt påstående, att det lärer finnas en synnerligen
stor mängd af vigfiga frågor, som, för en grundlig och tillfredsställande
utredning, behöfva blifva föremål för Kyrkomötens behandling.
Och helst som det endast hvart 6:te år skulle blifva tillfälle
att derom på Kyrkomöten sig yttra, så lärer väl kunna tagas för
afgjordt, att, om en sådan massa af angelägna öfverläggningsärender
i detta fall förefinnes, Sveriges regering omöjligen kan underlåta,
att när Kyrkomötet i alla fall skall på sin bestämda tid sammankallas,
då vid detsamma framställa dylika ärenden.
Frih. Creutz, utgående ifrån en fullkomligt demokratisk synpunkt,
har framställt den nog vågade, historiska satts, att det i alla
tider varit församlingarne, som tagit initiativet i religionsmåh Bekräftas
väl detta påstående af häfdernes vittnesbörd om Kyrkans
öden i äldre och nyare tider? Hvem orsakade de första Kyrkomöten,
om ej än den ene, än den andre Biskopen, Patriarken, Munken
eller Presten, som för någon af dem lifligare omfattad lärosatts föranledde
de Romerske Österländske Kejsarne alt sådane möten sammankalla?
Och hvad särskildt vårt eget fädernesland angar, måtte
den framställda satsen påtagligen innebära ett väsendtligt misstag.
Ty huru infördes Kristendomen först i norden, om ej af de på
våra egna Konungars kallelse hilkomna missionärer? Huru tillskyndades
folket sedermera en från katholicisraens villfarelser renad tro,
om ej dymedelst, alt den Lutherska uppfattningen af vår religionslära
utomlands inhemlades och hos oss utbreddes med verksamt biträde
af Konung Guslaf Wasa? Ty hade icke hans mägliga vilja,
hans varsamma och säkra statskonst, understöd! denna välgörande
och lyckliga förändring, nog torde Svenska församlingen, efter all
mensklig utsigt, fått, sig sjelf öfverlemnad, vänta länge på reformationens
välsignelser. Konung Carl IX, såsom Kyrkans föreståndare,
påkallade visserligen trägen medverkan af Svenska församlingen genom
dess presterskap, och af Svenska folket genom R. St., för de
förslag, som han till uprätlhållande af sin faders stora verk förehade;
han var dock den, som genom sin eld och kraft, menskligt
att tala, lifvade nitet, afhöll villfarelsen och ingjöt mod att försvara
läran och bekämpa dess motståndare. Konung Gustaf II Adolfs
namn behöfver här endast nämnas, hans odödliga förtjenster behöfva
ej upräknas inför R. o. Ad., som, i likhet med den öfriga nationen
och hela den protestantiska verlden, säkerligen tillerkänner denne,
den störste af alla våra store Konungar, att hafva blifvit så till sägandes
en incarnation af Svenska folkets religiösa lif, den mest uphöjda
representant af della folks anborna ädelhet och storhet, en
man, hvilken i rikt mått uttryckte nationeus rigtning åt hjeltemodig
L
3<>G
Den 13 September e. m.
strid oell upoffrande hängifvenhet för sig och sina trosbröders andeliga
frid.
Om, såsom jag i det föreg:de sökt ådagalägga, det af Utsk. afgifne
förslag äger verkliga företräden i mer än ett hänseende framför
de amendemenler, som deremot blifvit föreslagna, och vid hvilkas
försvar de i dem inneboende och under öfverläggningen af oss
antydda vådor blifvit med lätt hand öfverhalkade, då de icke kunnat
alldeles förnekas, torde jag i dessa förhållanden få åberopa stöd för
min anhållan, att Ctsk:s förslag lill denna §■ mätte af R. o. Ad.
bifallas.
FIr von Hartmansdorff: Frih. Cederström antager alt inga
andra välbetänkta motioner skulle vid Kyrkomöten framkomma, än
de, som af Regeringen framlades. Men med detsamma antager Frih:n
ock, att presterna, som borde utgöra mötets halfva antal, skulle
blifva stumma och inga motioner göra, eller ock måste han antaga
att dessa män, som han är så ifrig att försvara, äfven skulle framkomma
med obetänkta motioner. Jag tror all lekmän jemväl kunna
framkomma med antagliga förslag. Just den förmåga, Frih. Cederström
haft att genomdrifva sina förslag, tyckes visa att lekmän redan
i denna stund kunna vara skickliga motionärer.
Frih. Creutz: Jag hade icke tänkt alt uptaga R. o. Ad:s lid
mera, men ett yttrande af Fril). Cederström har upkallal mig; han
har nemi. sagt, ali jag utgått frän en fullkomligt demokratisk synpunkt.
Jag har likväl, som jag tror, i denna fråga utgått frän en
ren kristlig synpunkt, och beträffande hvad Frilnn nämnt, att den
uplysning i religiöst hänseende, som fanns i landet, icke skulle hafva
utgått ifrån folket utan ifrån Konungen, så vågar jag än ytterligare
påslå, att hvad kristendomen beträffar, Ilar den alltid utgått ifrån
folkel, allt ifrån kristendomens första begynnelse. Vår Frälsare, som
var en man af de ringaste folkklasserna, började predika denna lära
bland de ringare, och sedan har denna lära upgått lill de högre
folkklasserna, sorn med stort motstånd mottagit densamma, och
derför utstått myckel förtryck. Så har det gått i alla lider. Ser
man på reformationsverket, så finner man att Luther, en fattig
munk, upträdde i trots af alla maktegande på jorden och att han
onekligen på sin tid icke var den första, som bearbetade denna rörelse,
utan lian hade sina föregångare just ibland det lägre folkel,
ibland de s. k. Waldenser och Albigeuser, ra. tl.‘, och alt han från
'dessa hemtal de läror, han för oss sedan utvecklat. Jag har velat
framställa detta såsom en princip, att man icke får antaga, när man
talar om kristendomen, att den utgått frän de höga och mägliga utan
från de ringare. Jag yrkar bifall till Hr von Ilartmansdorffs förslag
till redaktionsförändring.
Gr. Liljencrants: Då jag sist hade ordet, var min afsigt,
fastän jag icke fullständigt uttryckte den, att instämma i Hr von
Harlmansdorffs förslag. Likväl ansåg jag och anser äfven nu, att
det borde göras ett litet tillägg i samma förslag. l:sta mom. lyder
enl. detta förslag sålunda: ”Lagtima Kyrkomöte tillkommer att np
-
v
Den 13 September e. m.
367
laga sådana kyrkliga mål, som Konungen till detsamma öfverlemnar,
eller, hvarom någon ledamot, inom 8 dagar, efter mötets öpnande,
fråga väcker.” Jag skulle tro att der borde tilläggas, att sådane
förslag, som af K. M. i Nåder afgifvas, böra i första rummet pröfvas
och afgöras. Jag vill visserligen icke sätta i fråga att så skulle ske,
men det kunde möjligen inträffa, att enskilda motionärers förslag
försl afhandlades och att det af K. M. framställda förslaget icke afhandlades,
eller åtminstone icke tillräcklig tid derför återstod. Detta
anser jag för min del vara en olämplighet och skulle derföre önska,
att så väl Hr von Hartmansdorff sjelf, som afgifvit förslaget, som
de Hrr, hvilka med honom instämt i samma förslag, måtte medgifva
ett så beskaffadt tillägg.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke betvifla all ett Kyrkomöte
likasom en Riksdag skulle förnämligast taga Konungens Propos:r
i öfvervägande. Imedlertid har Riksd.Ordn. icke gifvit företräde
åt dem framför enskiltes. Likväl pläga Konungens vara vigtigare,
vidlyftigare, och fordra större utredning än enskilta motioner.
Om man i en Kyrkostadga eller Riksd.Ordn. hade föreskrifva, att
Konungens Proposir skulle företrädesvis behandlas, huru skulle man
dä kunna, såsom man nu gör, affärda smärre saker genast, under
handläggning af de större, .lag tror icke att ärenderna vunne på
en sådan ordnings införande i förfaltmn, utan tverlom att de skulle
derpå förlora. Man sk rille onödigtvis och utan gagn binda mötets ledamöter
i deras verksamhet. Jag anhåller således, all Gr. Liljencrants
ville afstå ifrån sitt förslag till ändring i detta hänseende och låta
stadgandet vara sådant som jag det föreslagit, emedan det är öfverensstämmande
med det förhållande, som, enl. vår Riksd.Ordn., eger
rum och som för sakernas fortgång är fördelaktigast.
Gr. Liljencrants: Jag ber att få fästa den siste värde talarens
upmärksamhel derpå, att efter hans förslag förefinnes emellan
Riksdag och Kyrkomöte den skillnad, att de sednare äro inskränkta
lill en viss lid, hvaremot Riksdagarne icke afslutas förr än alla mål,
som Utsk:n tyckas hafva någon lust alt behandla, blifvit hufvudsakligen
afgjorda. Detta är således en skillnad emellan Riksdagarne
och de föreslagna Kyrkomötena. Jag skulle derföre gerna se att
den siste värde talaren behagade medgifva den af mig föreslagna
förändringen.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig med Kyrkomötena
såsom med Riksdagarne. I Riksd.Ordn. är utsatt en viss tid, inom
hvilken Konungen icke må uplösa Riksdagen. Men sedan beror det
af Honom att låta den fortfara, så långe han för godt finner. Af
lika innehåll är det beslut, som R. o. Ad. denna förmiddag fattade
ang:de Kyrkomötena. Det är blott sagt, att förr, än efter en lid af
sex veckor, må de ej utan eget samtycke uplösas. Men ingenting
hindrar att de, efter dessa sex veckor, få räcka så länge ärenderna
det fordra och Konungen tillåter.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, upläst Hr von Hartmansdorffs förslag och framställt att
368
Den 13 September e. m.
i öfrigt Frih. Cederström yrkat bifall till Ulsk:s förslag och Gr. Liljencrants,
att uti l:sta mom. af Hr von HartmansdorfTs förslag måtte
införas elt sålydande tillägg: ”Sådana frågor, som af K. M. i Nåder
framställas, skola i första rummet pröfvas och afgöras,” hemställde
Hr Gr. o. Landtm, att, för den händelse Hr von Hartmansdorffs
förslag blefve antaget, det deri af Gr. Liljencrants föreslagna tillägg
måtte få blifva föremål för särskildt afgörande.
Ropades Ja.
Efter sedermera först till bifall å Ulsk:s förslag framstäld propos.
, som besvarades med starka Nej jemte åtskilliga Ja, blef propos.
lill antagande af Hr von Hartmansdorffs redaktionsförslag framställd
och besvarad med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Den derefter framställda propos;n till bifall å det af Gr. Liljencrants
föreslagna tillägg besvarades med starka Nej, blandade
med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Nej
härvid hafva varit öfvervägande.
§:n 5.
Hr von Hartmansdorff: Här föreslås ej någon ändring i
saken, utan blott i ordställningen, till följd deraf att motionsrätt äfven
tillkommer mötets medlemmar. Jag vågar alltså hemställa till
R. o. Ad. att 5:te §:n måtte få följande lydelse: ”/ fråga om ändring
af Psalm-, Evangelii- eller Kyrko-handbok eller Cateches,
böra de af mötets medlemmar, som till PresteSt. höra, öfver
frågan Betänk, afgifva innan beslut af mötet fattas.'1'1
Efter först till bifall å ötsk:s förslag framställd propos., som
besvarades med starka Nej, jemte några Ja, antog R. o. Ad. det
af Hr von Hartmansdorff framsläldta förslag till redaktion af förevar:de
§.
§:n 6.
Hr von Hartmansdorff: Här slår ”vid beslut till Ullål.”
Det är många andra beslut, som fattas, än de der angå Utlåt:n.
Således skola i fråga om sammanträden m. m. beslut fattas.
Det är följaktligen oriktigt att på detta ställe säga ”beslut till
utlåtande”. Vidare står det: ”ege hvarje mötets röstberättigade
ledamot lika röst.” Det finnes naturligtvis inga röstlösa ledamöter.
Följaktligen behöfver man icke använda ordet ”röstberättigade.”
Icke heller behöfver man omnämna att ledamöterna ega lika röster,
ty hos oss åro inga andra röster bekanta än lika, emedan man röstar
roed ja och nej. Hela denna mening eger således intet rikligt
innehåll, hvadan jag tror henne böra uteslutas, och hemställer derföre
att 6:te §:n måtte inskränkas til! sednare mom:tet af innehåll:
då omröstning äskas, skall den sluten anställas.
Gr. Sparre: Då mötet enl. Utskrs förslag icke har andra beslut
alt fatta, än Ullål:n i anledn. af K. M:s Propos:r, så är del i
min
Den 13 September e. m.
369
min tanka alldeles fullkomligt riktigt alt säga.: ”Vid beslut till utlåtande.
” Alt mötet skall besluta om sammanträden, det har jag
ej föreställt mig. Jag har föreställt mig, alt i denna församling, likasom
i andra, Ordför:den skall utsätta sammanträdena.
Beträffande uttrycket ”röstberättigade ledamot”, så har det sin
fullkomliga riktighet att säga, alt hvarje mötets röstberättigade ledamot
ega lika röst, enär Chefen för Ecclesiastik-Depantet enl. 2:dra
§:n väl må vid mötet närvara och deltaga i öfverläggningarue, men
ej i de beslut, sorn mötet eger falla. Hr von Hartmansdorffs anmärkn:r
i detta fall torde således förfalla.
Hr von Hartmansdorff: När det heter, alt hvarje mötets
röstberättigade ledamot eger lika röst, så är det ju icke annat än
att hvarje mötets ledamot har sin röst. Han kan icke afgifva t. ex.
^:dels röst, ej heller flera röster än en. Detta är således onödigt
att omtala, och då det i en föreg:de § är sagdt, att Chefen för
Ecclesiastik-Depar.lel icke har någon röst, hvarföre behöfver man
då vidare omtala den saken. Att de som ega rösträttighet få rösta,
är ju ett tal utan ändamål.
Gr. Sparre: Jag får fästa deri siste värde talarens upmärk
samhet
derpå, att det gifves en utväg, hvarigenom en ledamot skulle
kunna hafva en röst mer än de öfriga, om man nemi. antager,
att Ordform, likasom i andra Kolin-, har afgörande röst. Då har
ju icke hvarje ledamot af mötet lika röst. Hår afses likväl just
alt hvarje ledamot af mötet, som nolabene är röstberättigad,
skall ega lika röst. och icke Ordforms afgöranderöst, som -i åtskilliga
församlingar antages, här ega rum. Hvad angår alt ordet
”röstberättigad” slår der, så får jag ytterligare bestrida Hr von Harlmansdorffs
sista yttrande, ty det vore i min tanka alldeles oriktigt,
att, då man i en § lillkännagaf, att det finnes en ledamot af mötet,
som icke eger röst, man i en sednare § skulle säga, alt hvarje ledamot
eger rösträtt. Detta har således sin fullkomliga mening, och
jag vågar försvara, att de ord, som stå der, icke på något sätt stå
till öfverlopps.
Hr von Hartmansdorff: När Ordför:dens röst är afgörande,
så är omröstningen öppen, ty eljest vet man icke hvilketde.ra, Ja
eller Nej, som är Ordför:dens. Men när det står i sednare punkten,
att omröstning, då den äskas, skall vara sluten, så är det ju
klart', att Ordför:de-rösten ej kan gälla för mer än en, enär det icke
får skrifvas på en sedel, att denna röst har Ordför:den afgifvit, eller
på de 'andra, denna röst har ledamot afgifvit. Det orimliga i
denna föreskrift är uprepandet, att den som är röstberättigad, eger
röst. Det kan visserligen vara likgiltigt, om denna mening står der
eller ej; men jag tycker det vore något skamligt att antaga en så'
meningslös ordalydelse, som denna är.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall å denna § framställde
propos. besvarades med starka Nej, blandade med Ja, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade antaga
Hr von Hartmansdorffs redaktions-förslag, samt, sedan svaren härvid
II H 24
370
Den 13 September e. m.
utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade sig hafva funnit
Ja öfvervägande.
§ 7.
Frih. Cederström: Jag her om förlåtelse, derest jag vid min
upfatlning begår eli misstag; men så vidt jag kan påminna mig,
har, genom de af R. o. Ad. förut antagna redaluions-förändringar,
adjektivet ”allmänt” blifvit uteslutet, såsom epithet till kyrkomöte.
Jag hemställer med hänsigt härtill, om icke ordet ”allmänt” äfven
på delta ställe borde utgå. Ståndet har bestämt hållandet af dels
lagtima och dels urtima kyrkomöten; det förefaller mig derföre, alt
något anual tilläggningsord ej heller borde bibehållas i denna §;
ulan må det nyssnämnde ordet ”allmänt” tagas hort, så att, dä
substantivet ”kyrkomöte” ensamt qvarstår, må dermed förstås vare
sig lagtima eller urtima sådant.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talarens anmärkn.
är ganska riklig, och här bör stå: ”kostnaden för kyrkomöten skall
af allmänna medel gäldas.”
Efter först till bifall å Utsk:s förslag utan förändring framsläld
och med starka Nej jemte några Ja besvarad propos., godkändes förevar:de
§ med uteslutande af ordet ”allmänt.”
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sedan Ståndet nu genomgått
detta ämne fullständigt, anhåller jag vördsamt, ali Ståndet måtte
inbjuda de öfriga Stånden, att sig med R. o. Ad. i dessa beslut
förena.
Denna hemställan begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 6 och 9 dennes på bordet lagda
Betänk. A? 43, i anledn. af väckt motion, angtde ändring i kyrkolagens
25:le kap. om Prestmöte.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser visserligen detta
förslås», sådant det är, kunna lända lill förbättring i nuvar:de förhållande,
och vill derföre icke bestrida dess antagande. Men det är
så ofullständigt upstäldt, att ingen lärer rätt kunna fatta hvad som
af Kyrkolagens 25:te kap. är qvar eller icke. Delta kommer väl att
visa sig i verkställigheten; men då blir också tillfälle lill rättelse.
Jag tror för min del, att om Utsk. hade närmare följt det förslag,
Biskop Fahlcrantz afgifvit, och bestämdt uttalat hvilka §§:r i 25:te
kap., sorn äro förändrade, så hade det varit bättre, likasom det hade
varit öfverensstämmande med hvad som vanligen sker, när någon §
i lagen förändras. Man säger ej dä, att hvari som icke genom denna
författn. uphäfves af ett kap., det står qvar, utan man säger, att den
eller den § år så och så förändrad.
Gr. Sparre, Erik: Om, med bibehållande af den gamla kyrkolagens
stadganden i öfrigt, man endast ville ändra, hvad som behöfde
ändras i något visst afseende, så tror jag, att Utsk. gått så
tillväga, som nödvändigheten bjöd, och jag beklagar att Utsk. icke
Den 13 September e. m.
371
kunnat få biträde af den siste värde talarens uplysta råd, för alt
komma till rätta med del, som skulle hafva tillfredsställt honom.
Beträffande hvad han yttrat derom, att Utsk. icke gatt till väga på
det sätt, som Biskop Fahlcranlz begärt, så får jag säga, att jag, som
studerat denna motion, kan försäkra, att Utsk. i enlighet med densamma
tillvägagått, och jag anhåller, att den siste värde talaren
måtte upgifva, hvarutinnan Utsk. icke ställt sig densamma till efterrättelse.
Utsk. har sagt: att ”med ändring af hvad Kyrkolagen i
25:le kap. innehåller, angille lid och sätt för prestraötes hållande,
samt hvad i öfrigt derom är vordet meddelad!, stadgas, att Biskop
skall hvart tredje år preslerskapet i sitt stift till prestmöte sammankalla.
” Kyrkolagen säger nu, att Biskopen skall sammankalla det
hvarje år, men häraf är nu tydligt, att sammakallandet skall ske
hvart tredje år. Vidare säges i Utsk:s förslag: ”att Biskopen eger
inskränka liden för den i berörde kap. föreskrifna disputation.” 1
det kap. af lagen, som innehåller stadgaiiden, bland annat om de
ämnen, som skola förekomma vid prestmöten, nämnas disputalionerne
i 2:dra eller 3:dje §§:ne, ehuru de egentligen föreskrifvas i 2:dra
§:n, der det omtalas alt disputationer skola hållas alla tre dagarne.
Vid sådant förhållande kunde icke Utsk. uphäfva en serskild §, utan
Utsk. ansåg sig endast böra bibehålla stadgandet ora att disputationerne
skulle hållas, men då Utsk. icke ausäg nödvändigt, ali de
skulle fortfara i irenne dagar, så har Utsk föreslagit, att Biskopen
må ega rättighet inskränka den föreskrifna liden för deras hållande.
Vidare säger Utsk., ”att det öfliga i Kongl. Cirkolär-Brefvet d.
13 Okt. 1696 omtalade förhör med det lägre preslerskapet ej vidare
må ega rum.” Jag tror att detta är ett lemligen tillräckligt och otve
tydigt
stadgande, som icke kan lemna rum för den ringaste tvekan.
Vidare föreslår Utsk., ”att utom de i åberopade kapitels 7:de
§ afsedda ämnen, må under gemensam öfverläggning vid mötet
komma sådane allmänna för det kyrkliga lifvet vigtiga frågor, som
af Biskopen, eller med hans tillåtelse framställas, samt att de i sistberörde
§ föreskrifne embetsberättelse!’ skola omfatta den från sednaste
prestmöte förflutna tid.” I öfrigt tillägger Utsk. slutligen, ”att
allt, som är förordnadl ang:de prestmöte, skall till efterrättelse lända.”
Det är ganska lätt att, såsom den siste värde talaren gjort, i allmänna
ordalag klandra hvad som sker, men han borde väl äfven
något närmare uttrycka skälen för det ogillande han uttalat öfver
Utsk:s tillgöranden. Det vore äfven önskligt, att den, som icke är
nöjd med Utsk:s Utlåt., ville gifva förslag till ett bättre, och hvar
och en skulle säkert med nöje emottaga ett sådant förslag, om det
funnes vara verkställbar!. För min del har jag, efter mycken öfverläggning
inom Utsk., icke kunnat komma till rälla med saken på
annat sätt.
LagUtsk:s förevande Betänk, blef uppå härefter framställd propos.
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och larius till handlingarne LagUlsk:s den 6
och 9 dennes på bordet lagria Utlåt. M 45, i ariledn, af gjorde
372
Den 13 September e. m.
anmärkt):!' mot Utsk:s Betänk. JVå 15, öfver väckt fråga om nytt
formulär till viltnes-ed.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s den 6 och 9 dennes pä
bordel lagda Betänk. N:o 47, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.
med förslag , till Fridlysnings-stadga för allmänna kanal-, sluss-, jernvägs-
och telegraf-anläggningar.
Föredrogs Hederv. BondeSt:s den 9 dennes på bordet lagda
prot.-uldr. J\s 382, innefattande inbjudning till instämmande i
nämnde RiksStånds i fråga om viIkoren för bränvins tillverkning,
vid pröfningen af Serskildta Ulsk:s Mera. JVs 11 fattade beslut.
Frih. Cederström, Rud.: Så gerna R. o. Ad. än lärer vilja
gå ett MedStånds önskningar till mötes, så auser jag likväl än mera
vigtigt och nödvändigt, alt i en fråga af så stor betydenhet för landets
ekonomi, och som blifvit så mångsidigt utredd, och före beslutet
på detta rum i noga öfvervägande tagen, R. o. Ad. matte vidblifva
sitt beslut och lägga inbjudningen till handlingarne, hvarom
jag vördsamt anhåller.
Häruti förklarade Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi., sig instämma.
R. o. Ad. fann för godt att vidblifva sitt förut i ämnet fattade
beslut och lägga förevande prot.-ntdr. till handlingarne.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde den 9 dennes på bordel lagde Mern. och Belänkru,
nemi. från
Constitutions-Utskollet:
JVs 47, med utlåt, om K. M:s Nåd. Propos., angrde ändring
i 39, 40 m. fl. §§:r i Reg:s-F:n och 4, 6 m. fl. §§:r i Riksdags
Ordnm,
i afseende på sättet för RiksStyrelsens förande i vissa fall;
Banko- och Lag-Utskotten:
1, i anledn. af väckte förslag i fråga om ny lag för enskilda
Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar; samt
Lag-, samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
JM 25, i anledn. af väckt motion om meddelande af lagfart
och fasta å åboens besittningsrätt till de under bruk skalleköpta
hemman m. m.
Föredrogs och bifölls Exped.Utsk:s den 9 dennes på bordet
lagda Mera. JM 9, ang:de förhöjdt arfvode åt Föreståndaren för
Tryckeri-afdelnm af Utsk:s kansli.
Den 13 September e. m.
373
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., Betäuk. och Utlå(:n, nemi. från
Constitutions-Utskoltet:
JVs 48, i anledn. af två Stånds återremiss af Mern. JVs 40,
innehållande förslag till ändringar i 56:le och 81 ista §§:ne Reger:sFormen,
samt 29:de §:n lista momiiet Riksdags-Ordnm, röride behandlingen
af frågor om ändring i Grundlagarne;
JVs 49, i anledn. af PresteSlis återremiss af Mern. JVS 41,
innehållande voteris-proposir röride det i Mecmn Niris 11 och 31
afgifna förslag till ändring af åtskilliga stadganden i Grundlagarne,
i afseende på en del Regerings-ärenden;
Stats - Utskottet:
JVs 272, angide medels uplåning genom ingifvande af fonderade
Stats-obligalioner;
JVs 273, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om Statens
medverkan för jernvägars anläggning, jemte väckte motioner,
angide sättet för dylika anläggningars åstadkommande; samt
JVs 274, i anledn. af väckte motioner om Stats-bidrag för jernvägs-anlägguingar.
Ilr von Troil, Sam. Gust.: I afseende å de sednast bordlagde
Betänkine torde angetäget vara, att desammas afgörande icke
för länge fördröjes. Jag får derföre hemställa, att StatsUtskis Betänkm
Niris 272, 273 och 274 malte upföras främst på föredragmslistan
till nästa plenum.
Gr. Sparre, Erik: Dessa Betänk:n äro af den vigt och betydelse
för landels framlid, att jag skulle tro, att representationen
behöfde någon tid för att studera den saken. De afhandla dels frågan
om införande af ett fondsystem, dels svar på K. M:s Nåd. Propos.
om jernvägars anläggning. Jag skulle tro att, ehvad det skyndas
med Riksdagens slut eller icke, dessa frågor äro af den vigt,
att äfven om Riksdagen skulle några dagar för dessa uppehållas,
den tiden icke kan anses förspilld. Jag har hört att många äro med
mig af samma mening, och önska att de måtte få någon tid på
sig, samt att med dessa frågor icke måtte mera skyndas, än med
andra frågor af samma oändtligt stora omfattning sora denna. Jag
vågar således, i motsats med den siste värde talaren, hemställa, att
R. o. Ad. ville besluta, att dessa frågor icke måtte förekomma till
öfverläggning förr än om Lördag åtta dagar.
Hr von Troil: Jag ber att få fästa R. o. Adis upmärksam
het
derpå, att om äfven dessa Betänk:n upföras främst på föredr:ns-listan
lill nästa plenum, så blir följden deraf endast den, alt
de då kunna två gånger bordläggas, och att, när de tredje gången
förekomma, står det fritt för R. o. Ad:s ledamöter alt besluta, hvilken
dag dessa Betänk:n skola till afgörande företagas. Jag lager för
alldeles afgjordt, att i en fråga, sådan som denna, Hr Gr:n o.
374
Den 13 September e. m.
Landtm, och de öfriga talmännen rådgjort i detta ämne, och alt vi
framdeles få mottaga ett meddelande derom af Hr Gr. o. Landtm.
Jag ser emedlertid ingen olägenhet deraf, att de sältas främst på föredrms-listan,
emedan Ståndet icke derigenom binder sig i afseende
på dagen för deras föredragning.
Gr. Lagerbjelke, Gast.: Under denna dagens plenum kan
Ståndet icke besluta, hvilken dag dessa Betänkm skola förekomma,
ty de äro icke bordlagda mer än en gång, och om Ståndet också
aldrig så myckel utsätter dag, dä de nästa gång skola föredragas, så
kunna de åter på tvänne ledamöters begäran bordläggas, och det
vore väl då lämpligast, att Ståndet icke vidtager något beslut, förrän
dessa Betan k:u fått den andra bordläggningen, ty icke kunna vi föreställa
oss, att dessa Betänkm kunna afgöras med mindre de blifva två gånger
bordlagda. Dessutom lärer väl, i fråga om dessas företagande, såsom
i fråga om andra af samma vigt, Hr Gr. o. Landtm, komma, alt i förening
med talmansconference föreslå dagen för dess föredragning. Vi hafva nu
ganska få mål på föredragms-listan, och det är derföre likgiltigt, om
dessa mål ställas först eller få den plats på föredragms-listan, som
de eljest skulle hafva, emedan R. o. Ad. i ålla fall sannolikt i nästa
plenum får tillfälle ali ånyo bordlägga dem. Dessförinnan har
talmansconferencen troligen varit tillsammans, och då är man i
tillfälle att bestämma den dag, då dessa Betänkm kunna i alla Stånden
samtidigt förekomma lill definitift afgörande. När man alltså
icke kan bestämma dagen för deras förekommande, förrän i nästa
plenum, så är det nu likgiltigt om de sältas främst på listan till
nästa föredragning eller icke, hvarföre jag anser Hr von Troils förslag
öfverflödigt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hade velat bifalla Hr
von Troils förslag, emedan jag föreställde mig, att andra bordlägg
ningen
skulle ske om Lördag, och vi ej komma att öfverlägga om
saken förrän nästa Onsdag. Men jag har nu anledn. förmoda, att
det blir plenum om Fredag afton. Ställa vi nu dessa Betänkm
främst på listan, så skulle följden blifva, att vi kunde fä dera till
öfverläggning Lördags morgon. Detta vore för hastigt. Jag tror
att man bör öfverlemna åt Hr Gr. o. Landtm, samt öfriga talmän att
öfverenskomma om liden, när dessa mål böra företagas. Jag föranlåles
således bestrida Hr von Troils önskan, att de sältas främst på
listan, utan anhåller, att de få sin plats i vanlig ordning, och alt
vi nu ej må på förhand inlåta oss i något beslut derom.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Iian, i anledn. af förevaride
diskussion, finge nämna, alt talmans-sammanträde inträffade nästa
Fredag, och att flan då ämnade framställa fiågan om gemensam
dag för RiksStm, att lill afgörande företaga de nu omförmälde
frägorne.
Gr. Sparre, Erik: Efter hvad HrGr.ra o. Landtmm upgifvit
har jag icke något att tillägga. Jag afsåg icke något annat, än att
för min del lika med Hr von Hartmansdorff söka hindra, att denna
fråga skulle alltför brådstörtad! förekomma, och hade dervid förbi
-
Den 13 September e. m.
375
sell, alt icke mer än en bordläggning egt rum, hvarföre jag fruktade,
alt Hr von Troils ändamål var, att få frågan före om Lördag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då man lager i betraklande
att vi hafva på listan Betänkm, hvilka komma alt fordra icke så
obetydlig tid, såsom t. ex. Const.UtsIcs Betänk. och flera, andra, tror
jag att det vore vigtigt, alt få dessa Betänkm upslällda främst på
listan, på det all de i nästa plenum må blifva för andra gången
bordlagde. Jag tager mig friheten ännu en gång påpeka, alt ingalunda
R. ö. Ad:s rätt derigenom trädes för nära. Det beror i alla
fall på R. o. Ad., att efter den framställning, som Hr Gr:n o.
Landtm, kommer att göra, i anledn. af talmans-conferencens beslut,
bestämma Där dessa Betänkm skola till afgörande förekomma;
men komma de att stå efter de öfrige Betänkm på listan, så är
tydligt, att dessa Betänkm skola allesamman först afgöras, innan bordläggning
kan ifrågakomma af StatsUtsk:s Ullålm N:ris 272, 273 och
274. Det år ju i alla fall gifvet, all dessa Betänkm aldrig kunna
komma att afgöras så förhasladt, som tvänne ledamöter här befarat,
emedan R. o. Ad. är oförhindrad, alt på grund af Hr Grms o.
Landtm:s framställning efter conferencens beslut bestämma dag för
Betänkms afgörande, hvilket deremot möjligen icke skulle kunna
ske, om vi bade åtskilliga andra digra BeläDkm, som skulle afgöras
innan ifrågavar:de StatsUtsk:s Betänkm andra gången kunde bordläggas.
Då jag således icke kan inse någon våda af det förslag jag
gjort, sä anhåller jag om bifall dertill.
Hr von Hartmansdorff: Då del beror på Ståndet, alt, efter
framställning af Hr Gr. o. Landtm., bestämma tiden för ärendets
föredragning och stället för målets sättande på föredragn:s-Iistan, så
är väl mera skäl, att sådant sker, sedan talmans-conferencen egt rum
och Hr Gr. o. Landtm, meddelat oss hvad raan der blifvit ense
om, än alt man nu skulle derom på förhand besluta.
Hr von Troil: Det är naturligtvis Ståndets rätt att gilla eller
afslå min begäran, men jag vill fästa Ståndets upmärksamhel derpå,
alt om Hr Gr. o. Landtm, skulle händelsevis i conferencen
komma öfverens derom, att dessa mål skulle förekomma om Lördag
och Måndag, men de öfriga målen på listan skulle uptaga så mycken
lid, att ifrågavande Betänkm icke före nämnde dag kunde blifva
andra gången bordlagde, så skulle kunna inträffa, att R. o. Ad. icke
kan på den dag, som af conferencen bestämmes, afgöra StatsUtsk:s
Betänkm. Jag kan icke inse uågon olägenhet uti mitt förslag, och
anhåller om bifall dertill.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke finna någon annan
mening i Hr vou Troils yrkande, ån att binda Ståndet vid en viss
föredragn:s-ordn. Det är detta, som jag nödgas bestrida. Vi måste
väl få hafva vår frihet i detta fall.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr von Troils förslag, att å föredragn:s-listan för nästa plenum
malte uptagas främst StatsUtsk:s Betänk. JV2 272, och näst
376
Den 13 September e. m.
derefter samina Ulslcs Ullåtin N-.ris 273 och 274, ropades starka
Nej, blandade med Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att
han funnit Nej öfvervägande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
