# ID: svediakorp-gov595
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 153,254
# sentences: 6,017
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HÖGLOFLIGE
(DEin &vmiu
VXD
(Crtgtiiwa ttiköftajjen i £töckl)olm
Åren 1853—1854.
\ *
Elfte Häftet.
S T O C K II 0 L M.
IIör bergs k a Boktryckeriet,
1 85 5.
Fredagen den 18 Augusti 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-uldr. för d. 1(5 dennes e. m.
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från Exped:s-Utsk.
inkomne fätslag lill R. Sl:rs underd. skrifvelser till
K. M.:
M 97, ang:de uphörande af åtskilliga hemman åliggande skyldighet,
alt utgöra dagsverken in natura lill Kungsgårdar och andra
Krono-lägenheter;
J\Z 98, ang:de fiskets vid Trysunda hamn med dertill hörande
lägenheters försäljning till skatte;
JU 99, ang:de förhöjning af !åne-proe:n vid inhemsk ulls belåning
hos ull-diskonten;
JU 100, angrde afsöndring af boställs-jord till utvidgande af
Husie församlings kyrkogård inom Malmöhus län; och
JU 101, angrde pension å Allm. Indragnings-Staten åt 2;ne
Afviltrings-landlmätare i Norrbottens län.
Uplästes till justering Exped.Ulskts under JU 102 afgifna förslag
till R. S(:rs underd. skrifvelse till K. M., ang:de uplåtelse på
viss tid åt enskild man af en Kronan tillhörig, intill Operahuset i
Stockholm gränsande tomt.
Frih. Cederström, Rud.: På samma gång, sorn jag anhåller
om bifall till Exped.Utskrs nu uplästa skrifvelse-förslag, anser jag
grannlagenhelen fordra, alt några ord yttras till utredning huruledes
roed denna sak rätteligen sig förhåller, enär densamma möjligeu
torde kunna på olika sätt betraktas. StatsUtskts Utlåt, i ämnet innefattade
tillstyrkande af K. M:s Nåd. Propos., om uplåtelse till enskild
man utaf den lill Operahuset gränsande del af en vid Carl XIII:s
i
Den 18 Augusti.
torg belägen tomt. Denna framställning har af R. o. Ad. samt
PresteSt. blifvit bifallen, men af Borgare- och BondeSkn deremot afslagen.
Sedan dess bar någon längre tid förflutit, hvarunder Exped:s-Utsk.
afvaktat att få se, huruvida delta ämne möjligen skulle kunna komma
under votering i förstärkt StatsUtsk,, men sedan Exped:s-Utsk., efter
serskildt derom inhemlad kännedom, kommit i .erfarenhet derutaf, att
StatsUtsk. ansett frågan vara definitift afgjord, och för denna Riksdag
förfallen, hvilken åsigt vinner ytterligare stöd utaf tvänne Stånds, i
samråd med deras Talmän, yttrade mening, så har Exped:sUtsk. nu
ansett det vara tid, att med förslag till underd. skrifvelse inkomma,
emedan något svar på K. M:s Nåd. Propos. likväl enl. grundlagens
föreskrift måste afgifvas. Uti delta svar har Utsk. icke ingått uti någon
utförligare redogörelse för skälen till afslaget, enär dessa för de
tvänne Stånd, som bifallit SlalsU(sk:s Utlåt., lätteligen kunna synas
mindre välgrundade, utan ExpedisUtsk. har endast sagt, alt betänkligheter
upstått, och alt R. St. således icke kunnat antaga K. M:s
Nåd. Propos. Detta är, enl. ruin upfattning, och enl. den framställning
jag nu haft äran inför R. o. Ad. göra, verkliga förhållandet,
och det är på denna grund jag anhåller om bifall lill det uplästa
skrifvelse-förslaget.
Förevar:de skrifvelse-förslag blef, uppå härefter framställd propos.
, godkäudt.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet lagda
Utlåt. JV2 49, i anledn. af RiksStins åierremisser af Utlåt. JM 14,
öfver K. M:s Nåd. Propos. och inkomne motioner, ang:de Decimalsystemets
tillämpning pä Rikets mynt.
Detta Utlåt, begärdes ytterligare på bordel af Frih. af Ugglas,
Curt Gustaf, och Frih. Cederström, Rudolf, hvarefter
Frih. Palmstjerna, Carl Otto yttrade:
j
På grund af de skäl, jag uti sisla plenum anförde, anser jag >
afgörandet utaf delta Betänk, vara synnerligen angeläget, och anhåller
derföre, alt R. o. Ad. ville ställa detsamma främst på föredragna-listan
till nästa plenum. Jag förmodar, alt hvar och en af ,
R. o. Adis ledamöter redan tagit tillräcklig kännedom deraf, så att
något längre upskof med detta ärendes företagande icke torde vara
af nöden.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts, att detta
Utlåt, skulle äfven för nästa plenum upföras främst å föredragmslistan.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 2 och 11 dennes på
bordet lagda Betänk. JM 38, i anledn. af väckt motion om förklaring
af K. Förordn. d. 10 Juni 1841, ang:de straffet för olofligt
innchafvande af dyrk.
Den 18 Augusti.
5
Föredrogs ånyo och lades (ill handlingarne LagUlskts d. 2
och 11 dennes på hordet lagda Mera. JM 39, i anledn. af återreraiss
af Utsk:s Betänk. JM 18, öfver väckt motion, ang:de vilkoren
för vinnande af lagfart å fast egendom.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskts d. 2 och 11 dennes på
bordel lagda Betänk. JM 41, i anledn. af K. M;s Nåd. Propos.,
ined förslag lill ändring i K. Förordn. d. 20 Nov. 1845, om jords
eller lägenhets utslående för allmänt behof.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms d. 2
och 11 dennes på bordet lagda Betänk. JVs 13, i anledn. af väckt
fråga derom, att R. St. mätte i underd. skrifvelse hos K. M. anhålla
om vidtagande af skyndsamma åtgärder till lugnande af de
separatistiska rörelserne inom kyrkan, och uphörande af förföljelser
emot dem, som i borgerligt afseende föra en stilla och oförvitlig
vandel.
Sedan, uppå förfrågan af Hr Carlheim Gyllenskjöld,
Henr. Adolf Oscar, undert. Riddarh.-Sekret, uplyst, alt förevartde
Betänk., enl. ankomne prot.-utdr., blifvit bifallet af samtliga
de öfrige RiksStm, yttrade
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Vid sådant förhållande är det
icke skäl att spilla många ord pä saken, och jag vill derföre blott
i korthet beklaga, ali detta måhända sista tillfälle vid denna Riksdag,
alt bereda någon lösning af den svåra frågan, huru separatisterne
inom vår kyrka höra behandlas, nu gått förloradt. Jag tror,
alt saken är af sådan vigt, att Utskrn, oaktadt hvad de uti Betänk,
till sin ursäkt anfört, likväl hade bordt deråt lemna större upmärksamhet.
Gr. Sparre, Erik: Jag skulle hafva önskat, alt antingen motionären
eller den siste värde talaren sjelf hade upgifvil någon väg,
hvarpå del af motionären afsedda, och af den siste värde talaren
förordade ändamålet skulle kunna vinnas. Om en motionär kommer
med ett förslag i så obestämda ordalag, att det endast upmanar lill
vidtagande af åtgärder, för att lugna de separitistiska rörelserna inom
kyrkan, och förhindra förföljelser emot dem, som i borgerligt afseende
föra en stilla och oklanderlig vandel, så får jag för mia del
förklara, att jag anser Ulskm hafva fullkomligt riktigt förfarit, då de
derå afstyrkt allt afseende, isynnerhet som Utskm redan förut serskildt
föreslagit de åtgärder, som för vinnande af detta ändamål
hafva ansetts nödiga, nemi. dels förändring af 1726 års konvenlikel-plakal,
och dels medgifvande för vissa församlingar, att vid
Gudstjensten eller andra presterliga förrättningar begagna äldre andaktsböcker,
åt hvilka de gifva företräde framför de nyare.
Jag anser derföre Ulskm hafva rikligt förfarit, och anhåller om
bifall lill Betänk.
t
D«n 18 Augusti.
Frih. Hjerta, Fredr. Fhilip: Jag anhåller blott, ali få till
prot. förklara mill ogillande af det sätt, hvarpå denna och andra
dermed beslägtade frågor blifvit vid denna Riksdag behandlade.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Med anledn. af Gr. Sparres
yttrande får jag förklara, att jag högeligen beklagar,, att motionären
icke närmare utvecklat sitt förslag, och upgifvit de åtgärder, han
ansett vara behöfliga; men hvad mig sjelf beträffar, så får jag påminna
om, alt jag uti en motion fullständigt utvecklat min tanke
om de åtgärder, som jag anser leda till det åsyftade ändamålet. Jag
var utaf omständigheter, hvilka icke voro af mig beroende, förhindrad
alt vara narrande vid denna motions afgörande. Jag hoppas
således, att det icke mätte kunna läggas mig till last, alt icke hafva
framlagt något fullt motiveradl förslag i detta afseende, enär jag sådant
verkligen bar gjort.
Jag anhåller, ali delta mätte blifva i prot. intaget, såsom ett
bevis på oriklighelen af Gr. Sparres anmärkn.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. förevända
Betänk.
r
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms d. 2
och II dennes på bordet lagda Betänk. JU 14, i anledn. af vackt
motion om ändring af 8:de §:n i K. Förordn. om Kyrko-Räd d.
29 Aug. 1843.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Likartade bestämmelser med
dem, som nu blifvit föreslagne, fnnnos redan förut uti 1817 års
Förordn. om Kyrko-Räd, men borttogos ur 1843 års Förordn., och
sedermera väckt förslag om deras återinförande blef af de komilerade,
som hade sig updraget, att öfverse kyrko-lagen, afslyrkt. Desse
komilerade, som ansågo sig icke böra tillstyrka bibehållandet af
straffbestämmelser för underlåtenhet att på kallelse hos Kyrko-Rådet
sig infinna, yttra i motiverna till Kyrkolags-förslaget bland annat
följande:
”Skall Kyrko-Rådel bevisa sig vara en sammansättning, icke
af polistjenare, ulan af barrahertige bröder, så kan det icke få befatta
sig med pliktfällande eller andra straffbestämmelser. Rikets
Höglofl. Ständer hafva vid sednast öfverståndne Riksdag, yttrat den
underd. önskan, att rättigheten till böters ådömande måtte Kyrko
Rådel
återställas. Så mycket skäl en sådan önskan kan hafva för
sig, då man i Kyrko-Rädet ser en verldslig ordningsnämnd eller en
polismyndighet, så alldeles oförenlig är den med komitéens och,
hvad vida högre är, med den kristna kyrkans åsigt af ett presby
terium.
Frågan är i ett presbyterium om hvad ulan alla penninge
böler,
stockstraff och dyl. må kunna genom kristliga medel uprättas.
Det inses ulan svårighet, att ju mer detta brödraskap utblottar
sig på alla de medel, som tillhöra den verldsliga makten,
desto lättare skall den i enskilda fall fiunas blottställd för den förhärdade
bofvens eller den lättsinnige lagbrytarens gäckerier. Men
denna värnlöshet och dess olägenheter måste man underkasta sig,
Den 18 Augusti.
1
om man på denna väg skall hoppas vinna något väsendtligare. I
det yttersta fallet har visserligen äfven Kyrko-Rådet den exeknliva
makten att tillita, men komitcen föreställer sig, all eli Kyrko-Råd
icke allt för mycket hastar med denna utvägs begagnande.”
Ulsk:n hafva nu föreslagit återinförande af de utaf komiteradepå
så goda grunder afstyrkte viles-bestämmelser, men då jag icke kan
finna delta Ulsk:ns förslag tillfredsställande moliveradt, anhåller jag
om afslag å Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Det förhåller sig med komiterades yttrande
i delta fall, såsom vanligen, då man blott på theoriens grundsatser
vill bygga lagar, som skola få sin tillämpning j det praktiska
lifvet. Det må låta huru vackert som helds!, alt Kyrko-Rådet endast
hör genom goda ord och förmaningar åstadkomma rättelse hos
deu felande, men, om Kyrko-Rådet icke ens kommer i tillfälle att
meddela dessa varningar eller förmaningar, utan den felande tredskas,
att icke på kallelse sig infinna, utan att något ansvar för en
sådan underlåtenhet är stadgadt, så kan ju icke den med dessa förmaningar
åsyftade verkan derigenom upnås. Vi vete, ali socknenämnderne
hafva den rättighet, som man här förestagit, skulle åt
Kyrko-Bådet öfverlemnas. Det har möjligen kunnat inträffa, att
dessa kommunal-myndigheter någon gång missbrukat denna rättighet,
men jag tror det icke vara någon anledn. alt befara, del sådant
skulle blifva händelsen med Kyrko-Rådet, hvilket består af
Kyrkoherden och en eller annan aktad församliogs-ledamot, synoerligast
som den rättighet, hvilken är socken-nämnderne tillerkänd,
icke blifvit så missbrukad, att man funnit det skäligt, att fråntaga
dem densamma. Alt detta förslag, så val inom afdelmn, som äfven
sedermera inom de sammansatta Utsk:n, utan svårighet understöddes
utaf alla ledamöter af PresteSt., samt alla de ledamöter af de
andra Stånden, som uti frågan hade någon erfarenhet, talar också,
enl. min öfvertygelse, för detta förslag, och jag vågar således, med
åberopande deraf, att de grundsatser, som nu blifvit uttalade, redan
förut hafva gjort sig gällande, anhålla om bifall till hvad Ulsk:n nu
föreslagit.
Hr Adelborg, Anders Otto: Det förslag Utskm nu hafva
afgifvit är fullkomligen af behofvet framkallad!, och skulle säkerligen
lända lill vinnande af ett mål, som man länge velat, men icke
kunnat upnå, till följd af bristfälliga författningar. Om eli KyrkoRåd
skall kunna någonting uträtta, så måste det äfven hafva rätt,
ali till inställelse tvinga de personer, som dertill kallas, hvilket dock
f. n. icke är förhållandet. Efter hittills gällande Författn. har det
för de inkallade personerna varit möjligt, att genom tredskande
åstadkomma en sådan tidsutdrägt och besvärliga omgångar, att KvrkoRädets
bemödanden derigenom blifvit icke allenast omintetgjorda,
utan äfven för dess ledamöter så obehagliga, att de så mycket som
möjligt undvikit, alt vidtaga några åtgärder af moralisk iuverkande
art. Till följd häraf har också Kyrko-Råden i allmänhet, med undanlag
måhända af ett eller annat ställe, der de haft mera inflytande,
nästan ingenting uträttat. Om man nu icke vill att Kyrko-Rådet
8
Den 18 Augusti.
skall vara en institution, som saknar ali betydelse, nian vili att det
skall komma till full kraft och verkan, samt kunna utöfva det välgörande
inflytande, som deraf kunde vara att förvänta, så måste naturligtvis
en Författn. åstadkommas, hvarigenom den tilltalade tvingas
att lyda, och vid vite ålägges, alt på erhållen kallelse sig inställa.
Hvad jag nu sagt, är af erfarenheten så många gånger in
tygadt,
alt jag icke tror någonting häremot, med rätta, höra kunna
sägas, utan är man enl. min lanke tvärtom skyldig Hiskin tacksamhet
för detta förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Det händer icke så sällan, alt
de, som älska den blotta theorien, utan att så noga skärskåda förhållandena,
sådane de uti det praktiska lifvet gestalta sig, skrifva
vackra fraser och vackra motioner till stöd för de theorier, som de
upslälla, men då det blir fråga om att göra dessa theorier i lag
stiftningen
gällande, så händer det icke sällan, att man, innan manga
är förgått, finner dem vara felaktiga. Så har äfven inträffat med
den författn., som år 1843 utfärdades i öfverensstämmelse med det
förslag, som af dertill komiterade personer blifvit afgifvet. Jag vill
jemväl förmoda, ali 1817 års författn. var föregången af vederbönde
myndigheters Ut Intin, och utfärdad i öfverensstämmelse med
ett af dertill komiterade upstäldt förslag, men desse män hade måhända
mera praktisk erfarenhet än de, som genom sitt förslag grundläde
1843 års författn. De tillstyrkte då samma stadgande, som nu
blifvit föreslaget såsom ett supplement lill den nu gällande författmn.
Man hade icke funnit sig illa deraf, men theorien ville hafva bort
detsamma, hvarutaf man deremot har funnit sig illa, så att man nu
måste återgå till det gamla. Jag tillstyrker således bifall lill Utskms
Betänk.
Propos. till bifall å förevaride Betänk, blef härefter framställd
och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allra. Besv. o. Ekon.Utskms d. 2
och 11 dennes pä hordet lagde Betänk. JVs 15, i anledn. af väckte
motioner om ändringar i K. Stadgan d. 13 April 1808, om jagt
och djurfång.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då mitt yttrande kommer
att vända sig endast omkring den sista punkten, så får jag anhålla,
alt Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. på sådant sätt, att den
sista punkten kommer alt blifva föremål för serskildt beslut. Jag
anser nemi. den af Utskm föreslagna förändringen uti K. J.igt-stadgau
icke vara af behofvet påkallad. Att förbjuda rapphöns-jagt under
Aug. månad, anser jag vara alldeles öfverflödigt, dels emedan
sädes-åkrarne nästan alltid före slutet af denna månad äro skördade,
och dels emedan denna jagt, under det säden ännu står pä marken,
högst sällan förekommer; åtminstone brukades icke sådant den tid
jag idkade jagt, derföre att rapphönsen kunna uti den stående säden
så väl undangömma sig, att man der icke får reda på dem.
Den 18 Augusti.
9
Atl åter utsträcka rättigheten till denna jagt äfven till Nov. månad,
anser jag vara skadligt, derföre att rapphönsen då lätteligen
kunna utödas. I Nov. månad faller nemi. ofta snö på en eller två
dagar, och då äro dessa fåglar så lätt åtkomlige, att fara är^ att de inom
kort skulle blifva ulödade, om jagt å dem då vore tillåten. Motionären
har åberopat Englands exempel, men der äro klimatförhållandena helt
olika. Saken är i sig sjelf så obetydlig, att jag icke dervid vill fästa
någon vigt, men då det är fråga om alt vidtaga en förändring,
som är onyttig, och icke upfyller det dermed afsedda ändamål, så
har jag ansett mig böra yttra min deremot stridande mening.
Gr. Sparre, Erik: Jag erkänner, att jag icke är så mycket
jägare, att jag med någon serdeles sak-kännedom kan yttra mig i
denna fråga, men såsom landtbrukare kan jag dock säga, att tillåtelsen
lill idkande af denna jagt ifrån d. 1 Aug. icke synes mig
lämplig, enär det skydd, rapphönsen kunna finna uti sädes-åkrarne,
lätteligen kan leda lill dessas nedtrampande af jägarne, och således
till skada för landtmannen. Dessutom har äfven det skäl för bifall
till tidens framflyttande lill d. 1 Sept. blifvit af motionären anfördt,
att de unga rapphönsen under Aug. månad ännu äro så små, att
det icke vore af någon serdeles nytta för jägaren att då fälla dem.
Detta har varit orsaken till lidens framflyttande till d. 1 Sept., och
då sådant skett, har Utskrn ansett sig, på det att icke någon inskränkning
uti den nu medgifna jagl-rättigheten under 3 månader
skulle åstadkommas, böra jemväl framflytta liden till den 1 Dec.
Man förmodade jemväl, alt, då rapphönsen ofta ihjälfrysa under de
frostnätter, som ofta inträffa, innan snö faller, hvilket Utskm ansett
först i Dec. månad vanligen ega rum, så skulle det icke kunna vara
någon serdeles nytta med att förbjuda denna jagt under Nov. månad.
Ligger häruti något oriktigt, så vill jag visst icke tvista derom,
utan jag har blott velat omnämna de moliver, som föranledt
Utsk.-n alt fatta sitt beslut.
Hr Printzensköld, Carl: Att utan verkligt behof till Konungen
frambära önskningar om förändring uti gällande författmr,
anser jag hvarken vara klokt eller Representationen värdigt. I likhet
med Frih. Palmstjerna, anser jag den lid, som nu är stadgad
för ifrågavar:de jagts bedrifvande, vara ganska lämplig. De skäl,
Gr. Sparre här på andras upgifvanden anfört, torde icke vid närmare
betraktande kunna anses ega den giltighet, att på grund deraf
Betänk, borde bifallas. Först och främst är det en känd sak, atl
rapphöns-kycklingarne d. 1 Aug. visserligen icke ännu äro fullvuxne,
men likväl äro så stora, att de äro hvad man kallar matnyltige, och
för del andra är det jemväl kändt, att de hufvudsakligen uppehålla
sig uti sädes-åkrarne, så alt der säd står på marken är det fruktlöst
alt söka drifva dera derifrån, samt för det tredje torde det
vara klart, alt icke, genom tillåtelse atl ifrån d. 1 Aug. bedrifva
denna jagt, någon skada kan sädes-åkrarne tillskyndas, ty uti de
aldra flesta fall äro åkrarne, så väl som all annan mark, skyddade
genom vites-förbud, så alt den, som under idkande af denna jagt
nedtrampar andras sädesbärande fält. är redan genom vitesförbudet
to
Den 18 Augusti.
till ansvar förfallen, ulan ali behöfva genom böter för oloflig jagt
derifrån afskräckas. Jag tror således detta förslag icke vara af beskaffenhet
att böra antagas, och anhåller derföre vördsamt om afslag
å detsamma.
Frih. Cederström, Rud-: Obekant med denna jagt, kan jag
icke med sakkännedom yttra mig om hvad för densamma i delta
hänseende vore tjenligast; men jag anser, att då en underd. skrifvelse
skall till K. M. atlåtas, bör den vara så affattad, alt uti tydliga
ordalag nltryckes hvad man dermed åsyftar. Sådant är här icke
förhållandet. Uiskm hafva nemi. föreslagit, att R. St. skulle hos
K. M. i underdihet anhålla, det K. M. täcktes förordna, att jagt å
rapphöns må vara tillåten ”under liden från och med d. 1 Sept.
lill d. 1 Dec.”; men det finnes icke med något ord omnämndt, att
den tid, som nu är lofgifven emellan d. 1 Äng. och d. 1 Sept.
skulle förbjudas. Om således en i detta ordalag affattad underd.
Skrifvelse blefve till K. M. afiålen och vunne nådigt bifall, så skulle
deraf följa, att förfatlnm hädanefter skulle kunna så tillämpas, att
man egde rättighet att jaga rapphöns ifrån d. 1 Aug. till d. 1
Dec. Det borde således uti den underd. skrifvelsen vara uttryckt,
alt denna jagt skulle vara tillåten endast från d. 1. Sept. lill d.
1 Dec.
Att för öfrigt åberopandet af Englands exempel icke innefattar
något bevis å erforderligheten deraf, att rälta vår lagstiftning i
ämnet efter Englands mönster, utan afseende å klimatiska och andra
skiljaktigheter, det har Frih. Palmstjerna redan antydt och utvecklat,
hvadan jag med honom mig förenar; och då förslaget dessutom
icke tydligen uttrycker hvad dermed åsyftas, så måste jag för
min del afstyrka omedelbart bifall derå.
Hr Adelborg, Anders Otto: Om man betraktar saken
ur synpunkten af alt förse bordet med läckerheter, så anser jag, alt
sådana frågor icke böra komma under R. St:rs pröfning, utan bör
den enskildte sjelf dermed få befatta sig, men det är med jagtens
fredande något annat förenadt, hvilket jag för ruin del anser vara
af stor vigt, nemi. bondens färdighet alt skjuta. Vi veta alla, all
denna konst numera till den grad sjunkit, att på slätt-bygderne
knappast livar 20:de bonde vet huru ett gevär aflossas, och ännu
mindre kan -deraf rätt begagna sig. Att det icke för vår beväring
är möjligt att, med så ringa kännedom af denna konst och med
så kort öfningstid, under en tidpunkt af fara kunna vara ens ett
någorlunda pålitligt värn för fosterlandet, torde vara lätt alt inse.
Då man således gjört så litet för att öfva landets befolkning i att
skjuta, och då för öfrigt intet steg ännu blifvit i något afseende taget,
för att genom färdighet i vapenöfning söka göra det Svenska
folkel kraftigt i sitt sjelfförsvar, så återstår det nu blott ett medel
dertill, nemi. att trygga jagten, och derigenom söka bibehålla vår
ungdom härdad och djerf, och är det ur denna synpunkt som jag yrkar,
att Betänk, målte återremitteras, samt att förhöjda vilen mätte stadgas,
hvarigenom man kunde hoppas, alt åtminstone något i denna
sak uträttades.
Den 18 Augusti.
II
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Det är endast i afseende på
sista punkten som jag anhåller att få yttra några ord. Ulsk:n hafva
här föreslagit att jagten å rapphöns icke skulle få börja förr än
den 1 Sept., och jag tror Utsk:n dertill hafva haft ganska goda
skäl, icke så mycket derföre, alt landtmännens åkerfält derigenom
skulle vara i någon fara alt nedtrampas och förstöras, emedan det
ligger utom möjlighetens gräns, alt jaga rapphöns innan gärdena
äro afmejade, utan derföre, all rapphöns-kycklingarne innan den
1 September icke ännu äro så vuxne, att man af dem kan hafva
någon egentlig nylla. Jag tror derföre, all Utskm hafva haft rätt i
detta afseende, men jag får deremot förena mig med Frih. Palmstjerna
om olämplighelen af att utsträcka tiden till den 1 Dec., såvida
man icke vill slifta en lag, sora skulle helt och hållet utrota
rapphönsen, emedan det under den sednare hösten, sedan snö fallit,
är så läll att skjuta rapphöns, att man på en liten stund kan skjuta
hela kullar deraf. Jag får derföre till R. o. Ad. hemställa, huru
vida
icke R. o. Ad. skulle vilja bifalla, all man inginge lill K. M.
med en underd. anhållan, alt jagt af rapphöns må vara tillåten
emellan den 1' Sept. och den 1 Nov. Jag tror icke att någon otydlighet
i en sådan skrifvelse skulle (örefinnas, ty när det slår, att jaglen är
tillåten från den 1 Sept. till den 1 Nov., så följer tydligen af sjelfva
detta stadgande, att icke någon annan tid är tillåten. Deremot tror
jag, att motiverna uti Utsk:ns skrifvelse borde undergå någon jemkning,
hvilken jag anser lämpligen kunna till Exped:sUtsk. öfverlemnas.
Hr Hjärne, Harald: Då denna mindre vigtiga fråga har
framkallat en discussion, under hvilken flere olika förslag blifvit
framstälde, så anser jag mig äfven kunna yttra några ord i detta
ämne, emedan jag under en längre lids vistande på landet sysselsatt
mig med jagt i allmänhet och äfven med denna. Jag är af
samma tanke som den siste värde talaren, och jag anser det icke
vara nödvändigt att uprepa de skäl, som han nyss i korthet framstälde,
på grund af hvilka tiden emellan d. 1 Sept. och d. 1 Nov.
borde vara den, under hvilken jagt af rapphöns borde vara tillåten.
Jag vill blott tillägga, att hvarje jägare, som längtar efter denna
jagt om hösten, likväl sällan börjar att drifva den förrän den 1
Sept., och kallar derföre denna jagt för sin höst jagt. Jag tillstyrker
derföre, att den sista punkten af Betänk, måtte förändras så, att
jagten är tillåten emellan den 1 Sept. och den 1 Nov.
Gr. Sparre: Frih. Cederströms mästerskap uti all redaktion
vill jag ingalunda förneka, men för mig har det likväl synts vara
alldeles tillräckligt tydligt, att, då närvande stadgande innehåller att
”jagt å rapphöns är tillåten från d. 1 Aug. lill d. 1 Nov.”, Utskm
hafva tillstyrkt alt ”denna jagt roa vara tillåten från d. 1 Sept. till d.
1 Dec.” Jag anser detta innebära fullkomligt tillräcklig tydlighet,
men vill ät Exped:sUtsk. gerna öfverlemna, alt förslaget vidare utveckla.
Hvad nemi. motiverna angår, sä hafva Utskm, såsom R.
o. Ad. torde finna, icke anfört några sådana, utan hafva blott hänfört
sig till dem, som af motionären blifvit upgifue. Då emellertid
ledamöter af delta Stånd, hvilka i detta afseende ega mera erfarenhet
än jag, hafva ansett det vara lämpligt, att inskränka liden till
12
Den IS Augusti.
d. 1 Nov., så vill jag för min del instämma i denna åsigt, så vida
icke R. o. Ad. dervid finner Dågon betänklighet, och underställer
således det Höglofl. Ståndets bepröfvande, huruvida denna inskränkning
kan befinnas lämplig.
Frih. Cederström: Det är visserligen ganska artigt, att till
Exped:sUlsk. öfverlåta, alt efter bästa förstånd och egel bepröfvande
grassera med ett af R. St. faltadt beslut, men jag tror dock, att
sådant aldrig förut förekommit, då fråga varit om ett Utsk:s slutliga
tillstyrkande, om man ock tillåtit, alt några förändringar i afseende
på motivernes upställning understundom blifvit af Exped:sUtsk. förslagsvis
vidtagne. I den nu gällande K. Stadgan af d. 13 April
1808 om jagt och djurfång i Riket, utlryckes mycket tydligt, att
jagt å rapphöns icke är tillåten annat än under den tid, som der
finnes bestämd, då deremot det af de sammansatte Utskm begagnade
uttryck, att jaglen skulle vara tillåten under liden från och med d.
1 Sept. till d. 1 Dec., icke eger samma fullständighet, så till vida,
att der icke säges, att jagteu endast under denna lid skall vara
tillåten. Det är visserligen sant, alt K. M., derest denna underd.
hemställan i nåder bifalles, kan vid den förändrade Stadgans utfärdande
deruti använda de, äfven under iakttagande af den önskade
modifikationen i sak, med den nu gällande stadgan mest öfverensstämmande
ordalag; men dä ett som jag tror i öfrigt tillfredsställande
redaklions-förslag i ämnet här blifvit af Frih. Ugglas frarasläldt,
så vågar jag hemställa, att delta förslag måtte bifallas, blott
med det tillägg, alt emellan orden: ”tillåten” och ”under” inkilas
ordet: ”endastOm så sker, torde Exped:sUtsk. sedermera i afseende
på moliverna läll nog kunna komma till rätta med det uuderd.
skrifvelseförslaget, och ibland annat derifrån utesluta t. ex.
åberopandet af Englands exempel, hvilket skäl torde i flere hänseenden
icke befinnas antagligt.
Gr. Sparre: Jag har ingalunda ämnat, alt åt Frih. Ceder
ström
updraga, att inom Exped:sUtsk. hvarken grassera med eller
inkila något uti det af Utskm framställda skrifvelseförslag, utan det
var blott i afseende på motiverna, sorn jag ville till Frihm och Exped:sUtsk.
öfverlemna denna frihet.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Om R. o. Ad., på
sätt Frih. af Ugglas föreslagit, vill inskränka tiden för idkande af
jagt å rapphöns, så torde det af Frih. Cederström föreslagna tillägg
kunna i beslutet derom inflyta, men att inom Exped:sUlsk. företaga
ändringar uti godkäuda Utskms Betänkm, anser jag icke vara
rikligt.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemställde Hr Gr. o.
Landtm, först om R. o. Ad., i fråga om de 3 första puukterne,
som anginge Gr. af Ugglas’ motion, och i afseende hvarpå icke något
annat yttrande blifvit afgifvet, än Hr Adelborg yrkande om
äterreraiss å Betänk, i dess helhet, behagade bifalla Utskms Betänk.
Ropades Ja.
Den 18 Augusti.
13
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställ de i afseende på
sista punkten gjorde yrkanden, yttrade
Frih. Palmstjerna: Då jag redan anfört, att jaglen å rapphöns
i Aug. månad är så godt sorn'ingen, så vill jag äfven öfvergå
lill den af flere talare förordade åsigten, alt liden för början af
denna jagt mätte framflyttas från d. 1 Aug. till d. 1 Sept.
Den härpå lill bifall å 4:de punkten framslälda propos. besvarades
med Nej, och då efter med blandade Ja och Nej besvarade
propos:r till bifall å Frih. Cederströms förslag och till afslag å denna
punkt, propos. gjordes till antagande af Frih. af Ugglas’ förslag,
att bifalla denna punkt, med den förändring, alt deri infördes
”Nov.” i st. f. ”Dec.” månad, ropades starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg Ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 5 och 11 dennes på
bordet lagda Utlåt. JVs 212, i anledn. dels af K. M:s Nåd. Propos.
om anslag till hospitalernes förbättrande, dels af väckte motioner,
ang:de inrättande af ett hospital för hufvudstaden.
Ånyo föredrogs Serskildta Utsk:s d. 8 och 11 dennes på bordet
lagda Betänk. JV1 15, i anledn. af motion om förklaring af K.
M:s Nåd. Kungörelse d. 1 sisth Juni, ronde ansvar för bränvinslillverk
ning på Söndagarne under den tid af näslk. höst, då bränvinsliränning
är tillåten.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: På de af Hr von Hartmansdorff
och Fiih. Stjernstedt uti deras reservationer upgifne skäl, anhåller
jag, att dessa motioner icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Ilr Hjärne, Harald: Jag instämmer med Frih. af Ugglas
uti hans anhållan, att desse motioner icke måtte till någon åtgärd
föranleda, och får jag tillika gifva tillkänna, att jag icke varit i Utsk.
uärvar:de, dä denna fråga der behandlades.
Efter försl lill bifall å Utsk:s Betänk, framstäld, men med Nej
besvarad propos., hlef detsamma af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs ånyo StatsUlsk. d. 9 och 11 dennes på bordet lagda
Utlåt. M 224, i anledn. af väckt motion om tillägg i de ang:de
markegångs-sättningen antagne bestämmelser.
Sedan, uppå förfrågan af Hr von Hartmansdorff, Aug.,
underl. Riddarh.-Sekret. uplyst, att Borgare- och BondeStm bifallit
detta Betänk., men att underrättelse om PresteSt:s i ämnet fattade
beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då 2 Stånd redan bifallit della
Betänk., så liar saken dermed fallit. Jag anhåller derföre endast,
alt för min del få förklara, det jag icke finnér det sätt, att förrätta
markegångs-såltningar, hvilket f. n. är gällande, vara tillfredsställande,
och att det hade varit väl behöflig!, alt någon rättelse derutinnan
blifvit vidtagen.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Genom det af Konungen och
R. St. vid förlidne Riksdag gemensamt fattade beslut, hvilket sistlidet
år af Konungen blifvit promulgeradt, kommer markegångs-sällningen
hädanefter att på nytt sätt förrättas. Den kommer nemi. att 2:ne
gånger om året verkställas, dels utaf dertill serskildt valde deputerade,
och dels utaf dertill af Landshöfd:n utsedde räntetagare,
hvilka, på grund af de npgifter om hittills gällande priser, som skola
inhändigas, dels ifrån Kronofogdarne och dels ifrån inom distriktet
belägna släder, ega att utsätta noggranna värden å de varor, som
utgöra föremålet för markegångs-sällningen, hvarefter dessa priskuranter
af Deputerade kunna vid granskningen frångås, då likväl
skälen dertill skola upgifvas. Det är på grund häraf (Jtsk. afstyrkt
den af Prosten Arosenius väckta fråga, att de förändringar i årspris
eller medel-markegångspris, hvilka af Kongl. Kamraar-Kolhm pröfvades
rättvisa, skulle blifva gällande för hela det markegångs-disirikt,
hvars föreslagna pris sålunda blifvit rältadt, och tjena till efterrättelse
vid alla de liqvider, som der lagligen och på grund af markegång
borde upgöras emellan räntegifvare och räntetagare. Jag
anser Ulsk. häruti hafva haft rätt, och får derföre för min del anhålla
om bifall till Betänk.
StalsU(sk:s förevar:de Utlåt, blef uppå härefter framställd propos.
af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af Bevillo:sUtsk:s d. 9 och 11 dennes
på bordel lagda Mern. JV2 22, rör:de några vid regleringen af Tulltaxan
af RiksStm ännu icke afgjorde frågor, fann R. o. Ad. för
godt, att, med antagande af Utskis inbjudning till instämmande i
BorgareSbs beslut rör:de införsels-tullen å ”Metaller sammansatta,
alla andra slag, oarbelade”, godkänna de voter:s-propos:r, som blifvit
föreslagna i detta Mern., hvilket i öfrigt ansågs icke föranleda annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Vid förnyad föredragning af Bevil!n:sUlsk:s d. 9 och 11 dennes
på bordet lagda Mern. JYi 23, i anledn. af RiksStms olika beslut,
rör:de stämplade pappersafgifteo, fann R. o. Ad. för godt, att,
med vidblifvande af sitt förut, rör:de karteringen af sådane köpe-,
bytes- och gåfvo-bref, sorn, förrän upbud skett, å annor man transporteras
eller öfverlåles, fattade beslut, samt med bifall till Utsk:s
hemställan, i fråga om slämpel-afgiften för andra periodiska skrifter
än tidningar, godkänna de voter:s-propos:r, som blifvit föreslagne i
Den 18 Augusti.
15
detta Mern., hvilket i öfrigt icke ansågs föranleda till annan ålgård,
ån att läggas till haDdlingarne.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid behandlingen af det Ser
skildta
Utsk:s förslag, ang:de ordcings-stadga vid större brännerier,
tog jag mig friheten, alt sedan Utsk:s förslag blifvit afslaget, göra
det förslag, att R. St. matte besluta, att till K. M. ingå roed en
underd. anhållan, att K. M. behagade, derest behofvel så påkallade,
utfärda en sådan stadga. Som denna stadga är beroende af det beslut,
som R. St. i afseende på bräuvinslillverkningeu komma att
fatta, anhåller jag, att milt förut omnämnda förslag, hvilket förra
gången biet bordlagdt, måtte få hvila till dess R. St. fattat sitt beslut
ang:de bränvins-tillverkningen.
Uppå Rr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda propos.
beslöts, att med föredragningen af Gr. Lagerbjelkes på bordet hvilande
hemställan, om en underd. anhållan hos K. M., ronde utfärdande
af orduings-stadga för större brännerier, må austå lill R.
St. i afseende på bränvins-tillverkningen fullständigt fattat deras
beslut.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäraD af flere ledamöter,
Bevilln:sUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagda Utlåt. JV2 21, i anledn.
af gjorde anraärkmr emot Betänk. JM 4, ang:de grunderne
för den blifvande allmänna bevillnrn, samt föreskrifterne för deras
tillämpning.
Föredrogs Br Rosenblads, Bernh., d. 12 dennes e. m.
på bordet lagda motion, ang:de en underd. hemställan (ill K. M.
om beviljande tills vidare af tullfri införsel landvågen från Finland
af bjelkar, bräder, plankor, sparrar, master, spiror och tjära.
Då Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle remiss
af denna motion till BevillntsUtsk., anmälde sig och yttrade
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Denna motion torde, ifall
remiss skall ske, böra till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. remitteras,
enär den innebär en förändring uti nu gällande tull-taxa, och icke
något, som har afseende på tull-taxan i en framlid. Det är ett
undantag, som här är i fråga, och dylika hafva alltid plägat lill
Ekon.Utsk. remitteras.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Antingen denna förän
dring
afser tull-förfatlmn för en framtid eller för det närvaride, sä
är det väl skäl, att frågan behandlas af det Utsk., som har mesta
sakkännedom i frågan, hvilket väl icke kan vara något annat än
BevillmsUlsk.
Jag hemställer derföre, alt R. o. Ad. mätte bifalla Hr Gr. o.
Landtm:! framställda propos.
16
Den 18 Augusti.
Gr. Lagerbjelke. Gast.: Då nu fråga upstått om eller
hvart motionen remitteras bör, anhåller jag alt frågan derom måtte
få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, sedan frågan om motionens
remitterande blifvit begärd på bordet, den först i nästa plenum
kunde blifva föremål för beslut.
Föredrogs och lades till handlingarne StalsUlsk:s d. 16 dennes
f. m. på bordet lagda Utlåt. JYs 238, i anledn. af erhållne återremisser
å Betänk. JV2 151, ang:de extra Stats-anslag lill föremål,
tillhörande Landtförsvars-Deparktets handläggning.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
SlatsUtsk:s d. 16 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. J\s 239,
i anledn. af erhållne återremisser å Betänk. JV2 158, ang:de extra
Stats-anslag till föremål, tillhörande Civil-Deparktels handläggning.
Föredrogs och lades till handlingarne SlatsUtsk:s d. 16 dennes
f. m. på bordet lagda Utlåt. Jtä 240, i anledn. af erhållen ålerremiss
å Betänk. J\3 159, ang:de extra Stats-anslag lill föremål,
tillhörande Finans-Deparktets handläggning.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 16 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. JU 241, i
anledn. af erhållne återremisser å Betänk. 160, ang:de extra
Stats-anslag till föremål, tillhörande Ecklesiaslik-Deparktets handläggning.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 16 dennes f. m. på bordet lagda Mern.
J\s 244, med förslag till sammanjemkning eller voter:s-propos:r, i
anledn. af RiksSks skiljaktiga beslut, ronde åtskilliga till Stals-regleringen
hörande frågor.
Detta Mern. företogs punktvis till afgörande.
Usta punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Utsk. yttrar följande på
sidan 2:
”Detta Utsk:s förändrade förslag är bifallet af B. o. Ad. och
PresteSt., hvarvid dock, beträffande motiveringen för Utsk:s hemställan,
nämnda RiksSt. ogillat, R. o. Ad. följande strof: ”och en
”sådan utredning måste i allt fall blifva utan ändamål, då för lönebeloppens
bestämmande egentligen erfordras, att känna sportlernas
”reglering för framtiden, hvilken det åter tillkommer K. M. att afföra.
I fråga om en sådan reglering, delar dock Utsk. den åsigt,
"som
Den 18 Augusti.
IT
”sorn af manga RiksSt:ns ledamöter yttrats, att efter den nya organisationens
trädande i verksamhet, all expeditions-lösen bör ode”lad
tillfalla vederborde expeditions-hafvaride”; samt PresteSt. den
sednare meningen, ronde Utsk:s uttryckta åsigt om expedilions-lösens
fördelning. BorgareSt. har åter afslagit det af Utsk. tillstyrkta reservations-anslaget,
7,000 R:dr, men i öfrigt bifallit Utsk:syttrande;
och är hvad Utsk. hemställt i sitt först afgifna Utlåt, af BondeSt.
bifallet.”
Utsk. har ansett, att hvad R. o. Ad. samt PresteSt. beslutit,
ang:de en del af motiveringen för Utsk:s förslag, borde förfalla. Enl.
min tanke, förfaller jemväl Utsk:s motivering i denna del, ty det
finnes blott 2 Stånds bifall till Utsk:s mening, emot 2 Stånds godkännande
af den, som R. o. Ad. yttrat. R. St:rs beslut finnes sålunda
på ingendera sidan, hvaraf följden blifver, att båda förfalla,
och att denna del af Utsk:s Betänk, utgår. Jag har velat göra
denna anmärkn. till erinran för ExpedisUtsk., på det alt i den underd.
skrifvelsen ej måtte intagas annan motivering, än den de flesta
af RiksStm gillat.
Hr Bildt, Didrik Gillis; Då Hr von Hartmansdorff inskränkt
sig till att upmana Exped.Ulsk., att vid motiveringen utesluta de
stropher, som icke vunnit 3 Stånds sammanstämmande beslut, så har
jag dervid ingenting att erinra. Jag begärde ordet vid början af Hr
von Hartmansdorffs anförande, då talaren tycktes klandra Utsk. derföre,
att det icke hade observerat R. o. Ad:s beslut och föreslagit
detsamma till votering i förstärkt StalsUtsk.; och med afseende härå
anhåller jag att få erinra, att, ehuru det vill synas som StatsUtsk:s
Utlåt, innehåller en tvetydighet uti det af Hr von Hartmansdorff anmärkta
hänseendet, då det säger, att R. o. Ad:s och PresteShs beslut
förfalla, utan att lala derom, att jemväl Utsk:s egen motivering
förfaller, enär den endast af 2 Stånd blifvit bifallen, så är denna
tvetydighet endast skenbar, enär frågan uti förevande fall mäste vara
förfallen när två Stånd stanna mot två. Ulsk:s yttrande innebär ej
något annat, än att R. o. Ad:ns samt PresteShs beslut icke kunnat
föranleda till någon annan åtgärd, än en underrättelse från Utsk:s
sida, enär votering i förstärkt StatsUtsk. endast kan företagas om
beslut i sjelfva saken, och icke ang:de motiveringen.
Hr Printzensköld, Carl: Vid genomläsandet af StalsUtskis
ifrågavande Utlåt., bar jag upfattat meningen af hvad Utsk., i anledn.
af R. o. Ad:s och PresteShs beslut, yttrat alldeles så, som Hr
Bildt nyss förklarat hafva verkligen varit StalsUtsk:s mening. Såsom
ledamot af ExpedtsUtsk., anser jag mig således böra tillkännagifva,
att jag, äfven i händelse upmärksamheten här icke hade blifvit
fästad uppå, hvad meningen med Utsk:s uttryck rätteligen månde
hafva varit, i allt fall skulle noga hafva tillsett, att icke någon motivering,
den der af 3 Stånd icke blifvit bifallen, skulle hafva uti
den blifvande skrifvelsen influtit.
Hr von Hartmansdorff: Efter hvad Hr Printzensköld nu
yttrat, och då jag dessutom ser Exped:sUtsk:s ordförande, Frih.
11 H. 2
18
Den 18 Augusti.
Cederström, vara tillstädes, gör jag mig förvissad, att den rättelse
jag åsyftar, skall blifva iakttagen. Jag begär således icke någon
propos. på min framställning, hellst jag får tillfälle, alt vid justeringen
af Exped:sUlsk:s skrifvelse-förslag tillse det R. St:s beslut i
blifvit rätteligen iakttaget.
Uppå härefter framställd propos., godkände R. o. Ad. den i
detina punkt föreslagna voter:s-propos.
2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te punkterne.
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagna voterts- I
propostr.
Gite punkten.
Jemte det den till Preste- och Rorgare-St:n gjorda inbjudning
lades till handlingarne, godkände R. o. Ad. den i denna punkt föreslagna
votens-propos.
7:de och 8;de punkterne.
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagne voter:s- - /
propostr.
9:de punkten. ,
Lades lill handlingarne.
10:de punkten.
Med antagande af den lill R. o. Ad. ställde inbjudning, godkändes
de i denna punkt föreslagne voters:-propos:r.
litte punkten.
R. o. Ad. godkände de i denna punkt föreslagna voterts'
propos.
12:te punkten.
Sedan Hr Gr. o. Landtm., för att i sammanhang med denna
punkt blifva föremål för pröfning, låtit upläsa ett från Vallofl. BorgareSt.
ankommet prol.-utdr. af d. 29 sisth Juli, innehållande inbjudning
till instämmande i samma Stånds, i fråga om pension för
Stads-Läkaren i Lidköping, P. E. Eckmans enka, fattade beslut, yttrade
sig
Hr Bildt: Vid behandlingen af den mängd enskildla motioner,
som blifvit väckta till förmån för enkor och faderlösa barn,
har StalsUtsk. utgått ifrån den grundsats, att icke förorda någon af
dem, som af enskild motionär blifvit framställde, utan endast dem,
som kommo ifrån Konungen. Följden häraf har varit den, att den
motion, som blifvit väckt (ill förmån för ifrågavartde enka, har af
StatsUtsk. blifvit afslvrkt. Dessutom hade denna motion det missödet,
att komma först ibland alla de afstyrkta motionerna. När frågan
här på Riddarhuset, uti StatsUtsk:s Utlåt. Jtä 74, första gången förekom,
hade enkan Eckman här icke någon förespråkare, hvarföre äfven
Utlåt, bifölls. En del af de andra fattiga enkorna hade dere
-
Ben 18 A a g u st i.
19
mot liär många och mäktiga förespråkare, hvaraf följden blef den,
att de punkter, som anginge dem, återremitterades, på det att StalsUtsk.
skulle komina i tillfälle, att taga saken i förnyadt öfvervägande.
Vid behandlingen af SlatsUtsk:s Utlåt. Jt? 186, bar R, o.
Ad. jemväl i konseqvens härmed beviljat (lere af enskilde motionärer
föreslagne pensioner för sådar.e, som likväl icke, enl. min
tanke, varit så förljente, alt af R. St:rs välvilja ihågkommas, som
ifrågavarrde enka och barn. Det liar nemi. af tillgängliga handlingar
blifvit uplysl, att Dokt. Eckman aflidit lill följd af ansträngningar
under den lid, staden Lidköping hemsöktes af kolera-farsoten,
då han nödgades utom sin egen, jemväl öfvertaga den andra läkarens
praktik.' Det har vidare blifvit uplyst, alt lian dog i konkurstillstånd,
och att han efterlemna! enka och flere omyndiga barn, af
hvilka det äldsta blott upnålt 12 års ålder. När man tager delta i
betraktande, torde man icke kunna förneka billigheten af att bevilja
Dokt. Eckmans enka samma pension, som af R. o. Ad. blifvit förunnad
andra behöfvande enkor, som likväl icke befunnit sig uti så
ömmande omständigheter som denna. Jag påminner mig bland annat,
att Rektor Vierecks döttrar fått en pension af 200 R:dr b:ko,
till följd af fadrens förtjenster, samt att enahanda pensions-betopp
blifvit beviljadt enkan efter afl. läraren vid Chalmerska slöjd-skolan
i Götheborg, Hyllén-Cavallius, oaktadt denne lärare icke tillhörde
Statens tjenstemän och hade innehaft sin befattning endast uti 2:ne
år. Den grundsats, som StatsUlsk. vid frågans preliminära behandling
följt, har således vid tillämpningen blifvit rubbad. Frågan har
blifvit alldeles ny och förändrad, hvarföre jag, med tanken på frami.
Dokt. Eckmans förtjenster om det allmänna och den qvarlefvande
familjens ömmande omständigheter samt på vigten deraf, att dylika understöd
med så mycken konseqvens som möjligt meddelas, får vördsamt
föreslå R. o. Ad., att med frångående äf sitt förra beslut i
ämnet bifalla BorgareSus inbjudning.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då man ingår på den banan,
alt på grund af enskilda motioner bevilja anslag åt än den ena, än
den andra enkan, så inträffar det ganska lätt, att man kommer alt
bevilja understöd åt dem, som äro mindre berättigade dertill, under
det att andra deremot, som för tillfället sakna förespråkare inom
Ståndet, blifva bortglömde. Sådant är förhållandet med ifrågavar:de
enka, och jag tror alt R. o. Ad. har beviljat understöd ål en och
annan, sorn varit mindre berättigad till en sådan välvilja ifrån R.
Stus sida, än denna. Det är redan uplyst, alt hennes man aflidit
till följd af ansträngningar under kolera-farsotens härjningar, och alt
bon sjelf befinner sig i serdeles ömmande och behöfvande omständigheter.
Jag har förut förfäktat den sals, att R. St. icke böra på
grund af enskildta motioner bevilja understöd åt enkor och barn,
men då man en gång bet rädt denna bana, tror jag, att man icke
bör vara orättvis mot sådana, som sakna förespråkare, under det
alt andra, som kanske till understöd äro mindre berättigade, deraf
komma i åtnjutande.
2*
20
Den 18 Augusti.
Jag förenar mig alltså med lii- Bildt uti anhållan derom, att
R. o. Ad., med frångående af sitt förra beslut, ville bevilja Dokt.
Eckmans enka den pension, som af Preste- och BorgareSkn redan
blifvit henne beviljad.
Hr von Hartmansdorff: Afven jag anser omständigheterna
vara så ömmande för denna enka, att jag i allo instämmer uti det
af Hr Bildt framställda yrkande.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., att, med
frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut, antaga BorgareSt:s
förevande inbjudning, och befanns, att, i följd deraf, den i denna
punkt föreslagna voter:s-propos. hade förfallit.
13:de punkten.
R. o. Ad. godkände den voter:s-propos. Utsk. i denna punkt
föreslagit.
Vid föredragning af SlatsUtsk:s d. 16 dennes f. m. på bordet
lagda Mera. J\a 245, med förslag till voter:s-propos., i anledn. af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut, i fråga om aflöningen för Presidenterne
i vissa af Rikets Kollegier, blef ifrågavande voter:s-propos. af R. o
Ad. godkänd.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde d. 16 dennes f. m. på bordet lagda Mern. och
Utlåt., nemi. från
B evil lnings-Utskottet:
M 24, ang:de bestämmandet af tullvärden ä vissa artiklar i
Tulltaxan;
Banko-Utskottet:
JVS 48, öfver gjorde anmärkn:r vid åtskilliga framställningar i
Betänk. JVS 34, med förslag till reglering af Bankens Lane- och
Kreditiv-rörelse.
Föredrogos och biföllos Serskildta Utsk:s d. 16 dennes f. m.
på bordet lagde Betänkm:
JVS 16, i anledn. af motion om konsumtions-afgift för alla,
som icke afsäga sig bruket af bränvin; och
JVS 17, i anledn. af motion om förlängd bränvins-tillverk
nings-tid
under instundande höst.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Ulsk:s d. 16 dennes
f. m. på bordet lagda Mern. JVS 39, med infordradt Utlåt., ang:de
Talmannens i BondeSt. vägran äf propos. på ett inom Ståndet
väckt yrkande, i afseende på behandlingen af Serskildta Utsk:s
Mern. JVS 11.
Den 18 Augusti.
21
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern» och Ullåt:o, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
JV2 32, i anleda, af återremisser af Mern. JYi 22, innehållande
förslag till ändring af 35:te §:n Reg:s-F:n;
M 33, med voter:s-propos:r, rör:de Const.Ulsk:s, uti Mem:n
N:ris 12 o. 23, afgifne förslag till ändring af 28:de §:n Reg:s F:n;
JM 34, med voter:s-propos:r, rör:de Consl:sUtsk:s, uti Mern. JM
13, afgifna förslag till ändring af 52:dra §:n Reg:s-F:n och 24:de
§:n Riksd.-Ordn:n;
JM 35, med voter:s-propos:r, i fråga om Consl.Utsk:s förslag,
uti Meni. JM 15, till ändring af 39:de §:n Riksd.-Ordn:n;
JM 36, med votei :s-propos:r, i fråga om Const.Utsk:s, uii Mern.
JM 16, väckta förslag lill ändring af 69:de §:n Reg:s-F:u;
JY2 37, med voter:s-propos:r, i fråga om Const.Utsk:s, i Mern.
JM 17, afgifne förslag till ändring af 14:de §:n Riksd:s-Ordn;n;
St a ts-U tsk ot tel:
JM 226, i auledn. af väckt motion om uplåtelse åt staden Köping
af en del utaf krono-lägenheten Hushagen;
JM 227, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels rättighet
för kronolionde-skyldige inom Upvidinge och Konga härader af Kronobergs
och Westra härad af Jönköpings län, att få leverera tiondespanmälen
in natura, eller ock lösa densamma med penningar efter
markegång, dels ock enahanda rättighet för räntegifvare i afseende å
ränte-persedlar;
JM 228, i anled. af väckt motion, ang:de rätt för tionde-gifvare
till ersättning af Stals-verket, i följd deraf, att R. Stms beslut
om upbörande af tioude-gifvares forslings-skyldighet icke ännu blifvit
till verkställighet befordradl;
JM 229, i anledn. af väckt motion om förändrad reglering af
kronoparken och allmänningen Mösseberg;
JM 230, i anledn. af erhållen återremiss å Betänk. JM 124,
ang:de väckt fråga om förändring i nu gällande sladganden, i afse
ende
å det åtskilliga af K. Kammar-Rättens tjenstemän tillkommande
anmärknings- och aktorats-arfvode;
JYs 231, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 149,
ang:de väckte frågor om förändrade beskattnings-grunder för mjöloch
såg-qvarnar, samt om ödes-qvarnars befriande från grundskatt;
JYs 232, i anledn. af erhållna återremisser å Betänk. JYi 128,
ang:de väckt motion om förändring i tiden för utgörande af den
till Marstrands kyrka och skola anslagna krono-tionden i Tjörns
härad;
22
Den 18 Augusti.
JV2 233, i auleiln. af återremisser å Betänk. JM 148, ang:de
väckt motion om uplätelse åt K. Serafinaer-Ordens-Lazare!tet af plats
för Ivätt-inrättning från K. M:s och Kronans af K. Carolinska
Mediko-Kiruraiska Institniet disponerade egendom N:ris 1 och 2 t
Qvarteret Glasbruket å Kungsholmen, samt i sammanhang dermed,
beviljande åt nämnde K. Institutet af anslag, motsvarande den hyresafgift,
sorn för nämnde plats nu erlägges;
.Vi 234, ang:de uplätelse af rum och lägenheter inom R. Sius
hus mellan Riksdagarne;
JVs 233, i anledn. af väckt fråga om understöd för Riksg:sKonlrs
Enke- och Pupill-kassa;
JM 236, ang:de utdelningen af de till Riksg:s-Kont. aflemnade
tryckte Riksdags-handlingar; samt
JM 237, ang:de kostnaden för tryckningen af prot:rne vid innevarule
Riksdag, jemte dertill hörande bihang.
Frill. Klinkowström, Rud. Mauritz: Det mål, som nu
på li-tan närmast till afgörande förefinnes, är ett, R. o. Ad. enskildt
ronde, ifrån Riddaih.-Ulsk. inkommet Mern. J\s 6, ang:de
nedrifvande utaf de på Riddarhusets s. k. sjö-tomt upförda tlyglarne,
och uplåtande under vissa vilkor af denna tomt till Stockholms stads
Drätsel-Kommission. Med afseende på den vigt, som denna fråga
för R. o. Ad. eger, får jag hemställa, alt R. o. Ad. måtte besluta,
att denna fråga på listan för morgondagens plenum sättes näst efter
BankoUtsk:s Betänk. JM 48. Jag tror det icke vara likgiltigt
för flertalet af R. o. Adis ledamöter, att sålunda på förhand veta,
när denna vigtiga fråga förekommer, för alt då kunna vara, närvande
och uti beslutet deltaga. Min begäran, alt denna fråga måtte
sättas ibland de allmänna ärenderna, saknar icke föregångare, hvilka
blifvit af R. o. Ad. medgifne, men skulle emot min förmodan St.
icke läckas bifalla denna min begäran, så nödgas jag fordra, hvad
jag tror vara min rättighet, alt delta mål måtte få uti sin nämnde
ordning i detta plenum förekomma.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har redan packat in
min grundlag, men hvar och en torde påminna sig, att allmänna
ärenden skola gå framför Ståndens enskildt». Då så många och
vigtiga mål äro för handen, som nu är händelsen, så måste företräde
lemnäs dem framför denna sak. Jag inser icke heller någon
brådska med hennes afgörande, utan skulle tvärtom tro, det vara
nyttigt, om det upskjöles ännu någon tid, emedan jag af trovärdige
personer hört, alt uplysningar i delta ämne äro att vänta, hvilka
icke torde blifva tillgängliga förr,, än i slutet af denna månad.
Jag hemställer derföre till R. o. Ad., om det icke snarare vore
skäl besluta, att detta mål icke må till afgörande förekomma, förr
än efter denna månads utgång.
Frih. Cederström, Rud.: Vid ett föreg:de tillfälle, då Rivon
Francken begärde, att ett af Riddarh.-Utsk. afgifvet Mern. mätte
Den 18 Augusti.
23
föredragas i den ordning det då på föredragn:s-lislan innehade, så
biträdde Hr von Hartmansdorff denna begäran. Det tyckes sålunda,
som skulle Hr von Hartmansdorffs åsigt, i afseende på lagligheten
af ett sådant beslut, icke kunna vara underkastad något tvifvel. Hr
Gr. o. Landtm, behagade jemväl framställa propos. på denna begäran,
hvilken utaf R. o. Ad. efter någon kort öfverläggning, i följd
af en ledamots dervid gjorda, men icke af någon understödda invändning,
antogs: och det tyckes sålunda, som skulle antecendentia
vid de,nua Riksdag tala tillräckligt för den lagliga befogenheten af
ett bifall till den af Frih. Klinkowström nu framställda anhållan.
Grundlagen tyckes så mycket mindre deremot kunna lägga något
hinder, som den tydligen innehåller, att RiksStms enskildta ärenden
visserligen skola taga-plats efter de allmänna, men blott ”så vida
icke Ståndet annorlunda besluter.” Det är just ett sådant beslut,
hvarom Frih. Klinkowström nu har gjort framställning, uti hvilken
jag anhåller att få mig förena. Mången gång kunna s. k. allmänna
ärender, t. ex. när de angå de obetydligaste föremål i den aflägsnaste
landsända o. s. v., vara af vida mindre intresse och vigt, än detta
för Ståndet enskilda; hvarföre jag för min del icke kan föreställa
mig, att man bör upskjuta detta ärende, och aldra minst kan
jag finna del tjenligt, att, sedan den lid, R. St, ega rättighet, alt
grundlagsenlig! vara tillsammans, längesedan förflutit, R. o. Ad.
skulle besluta att upskjuta detta ärende ända lill nästa månads utgång,
enär R. o. Ad. icke kan veta, om icke Konungen, enl. sin
obestridliga rättighet, torde innan denna tids förlopp uplösa Riksdagen.
Det förefaller mig för öfrigt, som skulle de personer, hvilka
hafva några uplysningar att lemna uti en så längesedan väckt fråga,
böra hafva dessa uplysningar färdiga på den tid, då man vet, att
ärendet kan förekomma, och de borde således, enl. min tanke, redan
i denna qväll vara beredde att dermed framkomma. Skulle
deremot R. o. Ad. behaga åtskiljas, och, ehuruväl man härom
natten satt här ända till kl. 2, likväl nu före nattens inbrott heldre
vilja gå till hvila, så vill jag icke heller motsätta mig sådant; men
jag anser ingalunda skäl alt upskjuta frågan till en obestämd framtid,
utan förenar mig med Frih. Klinkowström i den vördsamma
anhållan, att detta mål pä morgondagens föredragn:s-lista mätte sättas
näst efter det af Ståndet främst derå upförda BaukoUtskts
Betänk.
Frih. Klinkowström: Den siste värde talaren har redan förekommit
mig uti en del af hvad jag i afseende på Hr von Hartmansdorffs
anförande ämnat yttra. Jag har icke, såsom denne sednare,
packat in min grundlag, utan har den här i min hand, och
kan deruti icke finna något hinder för en sådan behandling af detta
ärende, som jag haft äran för R. o. Ad. föreslå. Hvad beträffar de
vigtiga uplysningar, som Hr von Hartmansdorff ansett böra. Betänk,
vidfogas, och hvilka icke skulle vara att förvänta förr än till nästa
månad, så hemställer jag, huruvida det icke har varit Riddarh.-  Utslcs och Riddarh.-Direkhns förenade pligt, alt, innan de med ett
så vigtigt ärende lill St. inkommit, vidtaga nödiga åtgärder, för att
2i
Den 18 Augusti.
derom förskaffa sig alla erforderliga uplysningar. För min del åtminstone
hyser jag det förtroende både till Riddarh.-Utsk. och Direkta,
alt jag är fullt öfvertygad om, alt denna pligt icke blifvit af
riem förbisedd; men skulle så hafva skett, synes det mig nödvändigt,
ali företaga ärendet, ju för desto heldre, på det att R. o. Ad.
måtte hafva tid alt återremittera detsamma, i händelse det under
pågående diskussion visar sig, alt det fattas erforderliga uplysningar
för ärendets fullständiga utredning. Denna Hr von Hartmansdorffs
anmärka, utgör således ett nytt motiv för den begäran jag framställt,
och jag får således fortfarande anhålla om Hr Gr. o. Landtnäs
propos. på hvad jag föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot har redan enskildt
erinrat mig, om det sedermera af Frih. Cederström offentligen
andragna förhållande, att jag, vid elt föreg:de tillfälle, begärt alt ett
Riddarh.-Utsk:s Mern. skulle bland de allmänna ärenderne på listan
införas. Skillnaden mellan del förra målet och det nu förevar:de
var likväl den, att om R. o. Ad. på längre eller obestämd tid hade
upskjulit det förra målet, sä hade den vakt, som tjenstgör under
våra plena, kommit att fä nog länge vänta på den lilla gratifikation,
hvilken åt henne skulle gifvas. Nu deremot kan jag icke finna, att
någon väntar, eller har olägenhet af målets npskjutande. Men som
ålskillige ledamöter synas vara otåliga, att få saken snart afgjord, sä
vill jag visserligen icke, om sådant på mig berodde, lägga något
hinder mot öfverläggningens företagande i afton, om det anses
nödigi. Mig synes det emedlertid vara föga lämpligt, att nu
afgöra frågan, sedan vära fleste ledamöter redan atlägsnat sig, under
förmodan, att saken icke skulle förekomma. Beträffande åter
lagligheten af målets företagande, innan de allmänna ärenderna äro
behandlade, så skall jag, enär jag nu framtagit min grundlag, upläsa
47:de §:n Riksd;S-Ordn:n, hvilken lyder som följer: ”Uti plena
föredrages först de för RiksSt:n gemensamma ärendena, och sedermera
hvarje Stånds enskilda, alla i den ordning de, hvart slag
för sig inkommit, så framt ej Stånden derom annorlunda förordna.
” Jag kan icke förstå dessa ord annorlunda än så, att det
ena slaget af ärender, nemi. de allmänna, skall gå före det andra
slaget, eller de enskildta. Men inom detta slag af allmänna ärender
kunna Stånden besluta, att det ena företages före det andra.
Likaså är händelsen med de enskildta ärenderne, att Stånden, sedan
de allmänna blifvit afgjorda, kunna, inom denna klass, bestämma
hvilken ordning de vilja. Härom behöfva vi likväl icke tvista,
emedan Hr Gr. o. Landtm, nog lärer, då fråga blir om propos:ns
framställande, yttra sin mening om saken.
Frih. Bennet, Carl Stephan: Jag önskar att få förena
mig uti Frih:ne Klinkowströms och Cederströms anhållan, alt Hr
Gr. o. Landtm, ville till R. o. Ad. framställa den propos., att detta
mål sättes på föredragn:s-listan för morgondagens plenum, näst efter
BankoUtsk:s Utlåt. M 48. Jag tror all ifrån Riddarh.-Direkt.
åtminstone så många uplysningar blifvit lemnade, som densamma
förmått anskaffa, och skulle någon ofullständighet deruti förefinnas,
Den 18 Augusti.
25
iortle densamma lätt kuona fyllas utaf de Riddarh.-Utskis ledamöter,
sorn tillstyrkt Mern. Jag ser likväl icke någon af dem nu för tillfället
närvande, men då de i morgon kunna infinna sig, så önskar
jag derföre, att ärendet då måtte företagas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anser det, i anseende
till Riksdagens redan betydligt framskridna tid, vara angeläget, att
afgöra sådana mål, hvilka det åligger R. St. och således jemväl R.
o. Ad. att afgöra. Deribland finnes ett Betänk., som har afseende
på upgörande af grunderne för den allm. bevillmn och derpå fotade
bevilln:s-frågor. Delta Betänk, är nu för andra gången bordlagd!,
och jag anser dess afgörande höra föregå R. o. Adis enskildta
angelägenheter. Likaså finnes på föredragms-listan ett annat
BankoUtskis Betänk., än det som här blifvit omnämndt, och
hvilket angår Bankens lane- och kredit-rörelse, samt derföre torde
mera angeläget fordra ett skyndsammare afgörande, än en fråga om
tomten på sjösidan af Riddarhuset. Jag vågar derföre bestrida den
framställning Frih. Klinkowström gjort, och anhåller, att Riddarh.-  Utskis Mern. måtte få behålla den plats på föredragms-listan, som
det enl. grundlagen bör intaga.
\ Frih. Klinkowström: Det bar icke varit min mening, alt
det ifrågavande Mern. skulle i afton föredragas, emedan flere af Slis
ledamöter nu icke äro närvaride. Det slår nu främst på föredragmslistan,
sedan alla förutgående allm. ärenden blifvit dels afgjorda, och
dels för andra gången bordlagda, samt till följd deraf icke kunna i
afton förekomma. I fall jag således rätt har upfattat Gr. Gyldenstolpes
mening, så lärer den vara sådan, att Riddarh.-Utskis Mern.
skulle i afton förekomma. Delta är mig egeutligen icke emot, men
jag skulle tro, att aktningen för frånvaride ledamöter fordrade, att
man äfven på dem fästade något afseende, och det är derföre jag
förnyar min förut gjorda framställning.
Ofverläggningen ansågs härmed fulläudad, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Frih. Klinkowströms
hemställan, ali Riddarh.-Utskis Mern. M 6 må å föredragms-listan
för nästa plenum uptagas näst efter BankoUlsk:s Utlåt. JYS
48, samt efter denna proposms besvarande med starka Ja, blandade
med många Nej, förklarade, det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Gr. Gyldenstolpe yrkad votering, uplästes till
justering följande förslag till voteris-propos.:
Den som bifaller Frih. Klihkovvströms hemställan, att Riddarh.-  Utskis Mern. JVs 6 må å föredragms-listan för nästa plenum uptagas
näst efter BankoUtskis Utlåt. JV2 48, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
26
Den 18 Augusti.
vinner Nej, bifalles icke förenämnde hemslällan, utan kommer
Riddarh.-Utsk:s berörde Mern. att i vanlig ordning å föredragmslistan
uptagas.
Frih. Klinkowström: Så vida den sednare delen af nu upläsla
voler:s-prt>pos. afser,. att Betänk, skall nu i alton föredragas,
så liar jag deremot ingenting att invända. I annat hänseende får
jag hemställa, alt ett förtydligande i sådan syftning mätte i contrapropos.
införas.
Gr. Gyldenstolpe: Det var jag, som anhöll om votering,
då Hr Gr. o. Landtm, funnit Frih. Klinkowströms förslag vara bi
r
o
fallet, och det målte väl då icke vara Frih. Klinkowström tillständig!,
att diktera både Ja- och Nej-propos., utan jag anser, att
Frih. Klinkowström torde låta sig nöja med Ja-propos., och alt
de, som med honom äro af olika tankar, torde få bestämma contrapropos.
Frih. Klinkowström: Jag kan icke neka, att jag med yttersta
förvåning hört Gr. Gyldenstolpes yttrande, att anmärkmr emot
voter:s-propos. endast skulle få göras af en viss minoritet, eller
hvad man behagar kalla det. Jag skulle föreställa mig, att ingen
af B. o. Ad:s ledamöter är förmenad att göra de anmärkmr han
anser vara nödiga, och orsaken, hvarföre jag nu har gjort det, är
den, att, om icke en sådan justering, som den, hvarom jag anhöll,
vidtages, så blir närmaste följden deraf den, att R. o. Ad.
blir besvärad med en ytterligare votering, näst efter denna, ty skulle
det icke tillåtas-, alt detta Betänk, i afton företages, utan R. o. Ad.
förklarar sig vilja åtskiljas, sä får jag på förhand förklara, alt jag
anser denna sak vara af sådan vigt, att jag nödgas begära votering
deröfver, om R. o. Ad. skall åtskiljas eller icke.
Sedan härefter det uplästa förslaget till voter:s-propos. blifvit af
R. o. Ad. godkändt, och voteringen försiggått, befunnos rösterne
halva utfallit som följer:
Ja — 16.
Nej — 13.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 19 Augusti f. m.
27
Lördagen den 19 Augusti 1854.
Plenum kl. 10 f. ni.
Justerades 14 prot.-utdr. för d. 18 dennes, samt pleni-prot.
för d. 27 sisth Maj e. ni.
Med tillkännagifvande, att Hr Tersmeden. Nils, såsom
ledamot i Coust.Utsk. och Frill. Manderström, Carl Adolf,
såsom ledamot i BankoUlsk., hegart och erhållit ledighet, den förre
för 3 veckor frun d. 24 dennes, och den sednare för 14 dagar,
från d. 21 dennes, äfvensom att Hr von Echstedt, John Fredr.,
som varit vald till ledamot i Riddarh.-Utsk., återlemna! sin Riksdagsman
na-pol let, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att
sammanträda lill val af en ledamot i ConstisUlsk., under Hr Tersmedens,
och en ledamot i BankoUlsk., under Frih. Manderströms
frånvaro, samt en ledamot i Riddarh.-Utsk., i st, f. Hr von Eckstedt.
Föredrogs ånyo BankoUlskis d. 12 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. JYi 49, i anledn. af RiksSt:ns återreraisser af Utlåt. JU
14, öfver K. M:s Nåd. Propos. och inkomne motioner, angide decimal-systemets
tillämpning på Rikets mynt.
Detta Utlåt, ansågs böra punktvis företagas till afgörande.
lista punkten, innehållande förnyad hemställan, att decimalsystemet
må, i afseende på Rikets mynt, tillämpas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det Högh Ståndet bar redan
fattat sitt beslut i denna sak, hvilken jemväl sammanhänger
med frågan om mått, mål och vigt. Jag ämnar icke försöka motsätta
mig antagandet af Utsk:s hemställan i denna punkt, emedan
lian redan är afgjord. Men jag bör likväl förklara, att mitt stillatigande
vid hvarje serskild här förekommande fråga, endast härrör
derifrån, att jag är öfverröstad i hnfvudsaken. Till stöd för min mening
får jag omtala att, enl. nyligen från England hitkomna tidningar, detta
land, der man har mera praktiskt folk, mera penningar att räkna,
och mera varor alt måla eller mäta, än här, har lord Aberdeen d.
7 sisth Äng. förklarat, att Regeringen i anseende till sakens mänga
svårigheter, icke ämnade framställa något förslag om införande af
nya mått, mål eller vigter.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad., som förut
bifallit Utsk:s ifrågavaride hemställan, denne punkt ej erfordra annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne.
2:dra punkten, innehållande förnyadt tillstyrkande att
rdkne-enhelen måtte fastställas till ett värde af -j R:dr Silfver,
motsvarande 32 sk. b:ko eller t R:dr r:gs.
2»
Den 19 Augusti f. m.
Äfven denna punkt lades lill handlingarne af R. o, Ad., som
förut bifallit deri förekommande tillstyrkande.
3:dje punkten, innehållande förnyad hemställan, att myntoch
räkne-enheten må till enahanda värde bestämmas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att mynt- och räkne
enheten
bestämdes lill samma värde, vore visserligen ganska riktigt,
så framt icke något förut fattadt beslut lade hinder i vägen deremot.
Men jag befarar, att händelsen i närvar:de fall är sådan, och derföre
har äfven K. M. i Sin Nåd. Propos. föreslagit, att mätaren af
värdet å Rikets mynt skall blifva oförändrad, samt att räkne-enheten
skall fastställas lill 32 sk., motsvarande J R:dr silfver Specie.
Det hinder, som, efter min öfvertygelse, ligger i vägen för antagandet
af enahanda mynt- och räkne-enhet, förefinnes i 1830 års
Banko-lag. lista §:n innehåller nemi., att en orubblig grund för
invexlingen af Bankens sedlar skall vara den, att 128 sk. i sedlar
motsvara 1 R:dr Silfver-Specie. Som vi ännu någon tid torde
komma alt hafva banko-sedlar med skillings-tal, sä måste vi också,
för att upfylla Banko-lagens fordringar, hafva 1 R:dr Specie, hvarmed
dessa sk:s-sedlar kunna jemföras. Man kan visserligen säga,
att Ulsk. har förmodligen utgått från denna synpunkt, alt £ R:dr Specie
i sedlar motsvarar 1 R:dr Specie i silfver; men lagar måste tolkas
efter ordalydelsen, och en sådan tydning, sorn BankoUlsk. förutsatt,
är, efter min öfvertygelse, oriktig och dessutom obehöflig. Någon
olägenhet att bibehålla en R:dr i silfver finnes icke. Utsk. säger
visserligen, alt detta icke iugär i systemet, emedan decimal-systemet
fcrdrar, alt i mynträkningeu en enhet finnes, som motsvarar 1 R:dr
r:gs; huru stora dess multiplar skola blifva, må vara likgiltigt. I
all räkning kommer likväl ändå endast 1 R:dr rgs och multiplar
deraf alt begagnas, och det kan således icke föranleda någon svårighet,
eller ens strida mot systemet, att mynt-enheten utgör en
multipel deraf, allrahellst som evalvationen är ganska lätt, då myntenheten
är 4 gånger 1 R:dr, när denna är räkne-enheten.
En annan erinran kan äfven göras mot Utsk:s förslag i denna
del. Enl. detta förslag skulle nemi. remedium i finhet för 1 R:dr
och \ R:dr i silfver skilja sig med TÖ4off på hvarje R:dr, hvilket är
föranledt af omöjligheten att så noga bestämma silfverhalten i silfverviglen
i det mindre myntet, som man kan göra i det större. Skillnaden
är väl icke serdeles betydlig; men om R:drn i silfver borttoges hell
och hållet, och man endast myntade motsvarande £ R:dr i silfver,
så skulle inlösningen af Bankens sedlar icke kunna ske på det sätt,
man enl. den år 1830 bestämda myntfot har rätt att fordra. För
att nu förekomma alla invändningar och allt missnöje öfver någon
förmodad, genom det beslut, som nu är i .fråga, föranledd myntförsämring,
har K. M. föreslagit, att 1 R:dr i silfver måtte fortfarande
bibehållas såsom mynt-enhet.
Jag får fördenskull anhålla om propos. derå, alt R. o. Ad. beslutar,
alt räkne-enheten må till det värde bestämmas, som förut
är nämnt, eller 32 sk. b:ko, samt att Utsk:s förslag pag. 4, ang:de
mynt- och räkne-enhetens bestämmande lill eD, måtte afslås. Något
Den 19 Augusti f. ra.
29
annat beslut behöfves icke, emedan frågan, angtde R:drn i silfver,
redan förut är af R. o. Ad. afgjord.
Hr von Printzencreutz, Bernh. Wilh.: Jag har begärt
ordet, icke för att söka vederlägga hvad Frih. Palmstjerna anfört
till stöd för äsigten, att mynt-enheten bör bestämmas till 1 R:dr
Silfver-Specie, utan endast för att fästa upmärksamhet å den omständighet,
att någon anmärkn. vid i frågavar.de punkt icke inom de
tre öfrige RiksSt:n blifvit framställd, hvadan det synes vara föga
sannolikt, alt, ifall R. o. Ad. ensamt fattar eli sådant, från de öfrige
Ståndens uttalade mening afvikande beslut, som Frih. Palmstjerna
föreslagit, detta då kommer att ega den af Frilen åsyftade
påföljd.
Hr von Hartmansdorff: Så länge mynlbestämnings-lagen
gäller, lärer väl icke tre Stånds beslut kunna föranleda borttagandet
af den mynt-enhet, som, enl. samma lag, är fastställd. Följaktligen
kommer ock Silfver-R:drn att fortfarande utmyntas, intilldess Konung
och St. gemensamt derom annorlunda besluta.
Efter först till bifall å Utsk:s förevar:de hemställan framställd,
men med Nej besvarad propos., blef denna punkt af R. o. Ad.
afslagen.
4:de punkten, innehållande hemställan alt mynt- och räkneenheten
må benämnas ”Riksdaler."
Frih. Palmstjerna: R. o. Ad. har redan beslutat, att den
nya räkne-enhelen skall benämnas R:dr riksmynt. Alt inskränka
sig lill benämningen R:dr är, efter min öfvertygelse, icke riktigt,
emedan det endast kan gifva anledn. till misstag, samt lemna sådana
personer, som vilja inveckla sakerna, tillfälle att öppna rättegångar
om rätta förståndet af aftal under en eller afinan form, der
R:drn förekommer. Vi bafva R:dr b:ko och R:dr r:gs, och ofta
ser man att, på grund af gällande förfaltn:r, i aftal endast nämnes
R:dr, samt att dermed då förstås b:ko. Om nu detta tillägg uteslutes,
och R:drn endast benämnes R:dr, så kan lätt hända, alt i
ett aftal, der det är menadt R:dr b:ko, yrkas att det skall förstås
såsom R:dr rgs. Det kommer då att bero på vederbör:de, huruvida
saken skall förstås på ena eller andra sättet. Någon olägenhet
att tillägga ordet riksmynt finnes icke, och det torde vara lätt
att inse, alt, efter någon tid, ingen serskildt tänker på delta tillägg.
Deremot har det den fördelen med sig, att det förekommer misstag,
misstydningar och auledmr till rättegångar. Vi hafva, såsom
jag nyss nämnde, f. n. banko-sedlar, äfvensom andra sedlar, hvars
valör står utsatt både i banko och riksgäld; men då nu, enl. R.
Stms beslut, å de nya sedlarne endast skulle komma alt stå R:dr,
så kan derigenom mången misstydning upkomma, om man dermed
skall förstå R:dr b:ko eller rgs.
I följande punkt, som eger sammanhang med den förra, föreslår
Utsk., att ”då i förfatln:r, aftal, räkenskaper, skuldsedlar eller
handlingar af hvad slag som helst, hvilka efter viss bestämd tid ufärdas,
benämningen Riksdaler utan tillägg förekommer, så förstås dermed
30
Den 19 Augusti f. m.
alltid den här ofvan omförmälda Riksdaler, hvaraf en i värde motsvarar
^[idels R:dr i silfver, enl. Mynt-Ordn:n d. 9 Maj 1835.”
Ett sådant påbud kan jag icke inse komma att hafva den påföljd,
Ulsk. dermed åsyftat. Det tillhör nemi. hvarje domstol att pröfva,
huruledes begreppet af en skuldsedel skall förstås, och delta lärer
icke genom R. St:rs beslut kunna bestämmas.
Jag anhåller fördenskull, alt R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
förra beslut, och alt räkne-enhetefi således må benämnas Riksdaler
Riksmynt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk. har föreslagit, att mynt
och
räkne-enheten skall bestämmas lill enahanda värde, och i sammanhang
dermed, har Utsk. jemväl hemställt, alt den gemensamma
mynt- och räkne-enheten skall erhålla en gemensam benämning.
Men, sedan R. o. Ad. numera afslagit, att mynt- och räkne-enheten
skall hafva samma värde, så går det naturligtvis icke an, alt
hafva samma namn för tvenne enheter af olika värde; ty då man
nu får-en R:dr i silfver, som är mynt-enhet, och en annan R:dr,
som är räkne-enhet, så måste äfven denna hafva ett serskildt namn.
Då detta således är nödvändigt, och något bättre namn än det föreslagna
Riksmynt icke blifvit framställdt, så får jag tillstyrka bifall
till detsamma.
Jag vågar fördenskull, i likhet med Frih. Palmstjerna, föreslå,
att R. o. Ad., i afseende på förevar:de punkt, måtte fatta det beslut,
att den blifvande nya R:drn må benämnas R:dr Riksmynt.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, då bifall till förevar:de puukt
i viss mån vore stridande emot R. o. Ad:s nyss fattade beslut,
propos. till bifall ej kunde framställas; hvarefter R. o. Ad. beslöt,
att, med vidblifvande af sitt förut, i fråga om räkne-enhetens benämning
fattade beslut, afslå Utskis nu förevaride hemställan.
5:te punkten, an g: de utfärdande af ett stadgande om hvad
med benämningen Riksdaler utan tillägg bör förstus.
Gr. Lagerbjelke: Det faller af sig sjelft, att, då genom lag
är stadgadt, att mynt-enheten heter Ridr silfver, och räkne-enheten
Ridr Riksmynt, så kan det icke komma i fråga, att en förfaltn. behöfver
utfärdas, deruti stadgas hvad del skall betyda, när man endast
skrifver Ridr, hvilket mynt icke finnes.
Jag får fördenskull vördsamt anhålla, alt denna punkt måtte
afslås.
Hr Gr. o. Landtmis först till bifall å förevaride punkt framställda
propos. besvarades med Nej; hvarefter samma punkt afR. o.
Ad. afslogs.
Gite punkten, innehallande förnyadl tillstyrkande, att i enlighet
med K. M:s Nåd■ Propos. enheten må fördelas i 100
lika delar och 100:de-delen benämnas öre.
R. o. Ad., som förut bifallit ifrågavande tillstyrkande, lade
denna punkt till handlingarne.
Den 19 Augusti f. m.
31
7:de punkten, ang:de såsom följd af det nya systemet tillstyrkta
sladganden om sättet för offentliga räkenskapers förande
och jemkningar i allm. taxor.
Frih. Palmstjerna: Hvad dessa punkter beträffar, torde det
vara lämpligt att derom besluta, när Hr Gr. o. Landtm, föredrager
de mot desamma svarande punkterna på 8;de sidan i Utsk:s Utlåt.
De två näslfölj:de punkterna motsvara punkterna 4 och 5 pag. 8.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan R. o. Ad. genom
det fattade beslutet om räkne-enbelens benämning i sjelfva verket
afslagit nu förevar:de punkt, propos. till bifall å densamma ej kunde
framställas, samt hemstälde derefter om R. o. Ad. ansåge denna
punkt f. n. icke föranleda till annat beslut än ogillande af Utsk:s
hemställan om utbyte af benämningen Riksdaler Riksmynt emot
benämningen Riksdaler.
Ropades Ja.
8:de punkten, innehållande förnyad hemställan, ali den
genom Mynt-Ordningen d. 9 Maj 1833 bestämda ulmynlningsgrund
må oförändrad bibehållas.
Frih. Palmstjerna: Det bar icke varit fråga om, att ändra
grunden för ulmyntningen af annat mynt än 10-örestycken af silfver,
och R. o. Ad. har redan beslutat att, i likhet med hvad K. M.
föreslagit, dessa öre-stycken skola utmyntas af 8-lödigt silfver, samt
sålunda innehålla lika delar silfver och koppar. Om R. o. Ad.
fördenskull vidblifver det beslut, som redan är fattadt, torde Utsk:s
förslag nu endast böra läggas till handlingarne. R. o. Ad. har derjemte
beslutat, att ingen skulle vara pligtig att af delta skiljemynt
mottaga mer än 1 R:dr Riksmynt. Om R. o. Ad. icke gör någon
förändring i detta beslut, hvarom Utsk. för öfrigt icke yttrat sig, så
kommer det att stå i fullkomlig öfverensstämmelse med den framställning
jag nu gjort.
Hvad angår de skäl, som Utsk. anfört, för att i detta afseende
tillvägabringa ett annat beslut, än det af R. o. Ad fattade, så får
jag uplysa, att de i vissa hänseenden äro alldeles origtiga. Utsk.
säger nemi. ”att, efter hvad uplyst blifvit, mynt af 8-lödigt silfver
är utsatt för hastigare förnölning, än det, som präglas af 12-lödig
halt, samt, i följd af den större koppar-tillsatsen, under begagnandet
i rörelsen erhåller ett sämre utseende.” Hvad detta sednare
påslående beträffar, eller att myntet erhåller ett sämre utseende, så
är detta väl möjligt, ehuru, såsom jag tror, i ganska ringa mån.
Hvad deremot Utsk:s första yttrande beträffar, eller att 8-lödigt silfver
är utsatt för mera nötning än det 12-lödiga, så är detta alldeles
oriktigt; ty ostridigt är det 8-lödiga mycket hårdare än det 12-  lödiga; och när det är hårdare, så måste det bättre motstå nötning,
hvarföre också Utsk:s skäl i detta afseende förfaller. Utsk.
föreslår, att ifrågavar:de 10-öre-stycke, ”ehuru i värde något understigande
nuvar:de ^ R:dr specie, dock icke torde behöfva blifva
till omkretsen mindre och sålunda svårare att handtera än detta,
enär 10 -öre-stycket kan utpräglas tunnare.” Detta skulle medföra
32
Den 19 Augusti f. m.
en icke obetydligt ökad kostnad för utravntningen, och, dä denna
redan förut är nog hög, torde det icke vara skäl, att ytterligare
förhöja densamma, i och för berörde myntsort.
Jag hoppas fördenskull, att R. o. Ad. vidblifver sitt förut i
denna punkt fattade beslut.
R. o. Ad. beslöt, att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, lägga denna punkt till handlingarne.
9:de punkten, ang:de ifrågaställd utmxjnlning af {-örestycken.
Frih. Palmstjerna: Att präglingen af ^-öre-stycken skulle
innefatta en afvikelse från decimal-systeruet, hafva andra nationer
icke funnit, emedan i flere länder, der detta system i afseende på
myntet blifvit genomfördt, underafdelningar, motsvarande ifrågavar:de
värde, blifvit präglade. R. o. Ad. har redan i detta ämne fattat
sitt beslut, och Utsk. föreslår icke något annat. Det rorde fördenskull
endast återstå, att lägga denna punkt till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller jemväl, att R. o.
Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut, i afseende å präglingen
af J-öre-stycken.
Uppå härefter framställd propos. lades förevar:de punkt till
handlingarne med förklarande, att R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet
förut fattade beslut.
10:de punkten, innehållande förslag till allmänna räknesättet
i handel och vandel äfvensom till utmynlning af silfver
och koppar.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, låtit upläsa rubriken jemte Usta
mom. af detta förslag, yttrade
Frih. Palmstjerna: Utsk:s rubricering af det här förekommande
förslaget förefaller mig något oegentlig. Ehuru jag visserligen
icke vill vidröra Utsk:s sätt att behandla språket, kan jag likväl
icke underlåta att fästa upmärksamhelen på användandet af ordet
”vandelDetta ord är nemi. mera begagnadt under en annan
mening, än den det här skulle uttrycka. Man säger t. ex.
en ”rättfärdig vandel” i detta lifvet, och hvad en sådan vandel
egentligen har att göra med ett nytt räknesätt, kan jag icke inse;
ty om man blott räknar rätt efter detta system, så inverkar det
icke på någons vandel.
Hvad för öfrigt sjelfva förslaget beträffar, så torde R. o. Ad.
finna, att första punkten icke öfverensstämmer med R. o. Ad:s
förut fattade beslut. Dess lydelse bör derföre blifva denna: ”l:o
att, med fastställande af räkne-enheten till värde af en fjerdedels
R:dr silfver, enl. Mynt-Ordn:n den 9 Maj 1835, denna räkne-enhet,
motsvarande en R:dr r:gs eller 32 sk:r b:ko, benämnes Riksdaler
riksmynt.”
Gr.
Den 19 Augusti f. m.
33
Gr. Lagerbjelke: Instämmande i hvad Frih. Palmstjerna
yttrat, ang:de ingressen, får jag föreslå att den mätte erhålla följande
lydelse: ”Förslag lill allmänna räknesättet, äfvensom lill
ulmyntning af silfver och koppar.”
Hvad åter första punkten beträffar, så, enär räkning i silfver
kommer att npliöra, men R. o. Ad. ändock beslutat att silfverR:drn
fortfarande skall såsom mynt-enhet vara gällande, torde det
vara onödigt, att bestämma den, nya räkne-enheten annat än i dess
förhållande lill silfvermyntet; hvarförutan det jemväl torde vara
otjenlig! att bestämma den i förhållande till ett hädanefter uphördt
mynt eller Banko och riksgäld. Jag vågar derföre föreslå att ifrågavar:de
punkt mätte i afseende å ordalydelsen förändras sålunda:
”1:0 att med fastställande af räkne-enheten lill värdet äfen fjerdedel
R:dr silfver, enl. Myiil-Ordnm den 9 Maj 1835, denna räkne-enhet
benämnes Riksdaler riksmynt.”
Häruti förklarade Frih. Palmstjerna sig instämma.
Hr von Hartmansdorff: Jag lior det vara rätt alt från rubriken
utesluta orden "i handel och vandel samt vid bokföring."
Men det synes mig icke vara nog, alt blott säga ”allmänna räknesättet;”
utan något tillägg erfordras, som bestämmer föremålet.
Som detta är penningar, anser jag rubriken böra erhålla följande
lydelse: ”Förslag till allmänna räknesättet i penningar, äfvensom
till utmynlning af silfver och koppar."
Gr. Lagerbjelke: Jag instämmer i hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat i afseende å ingressen.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, först framställde propos. till bifall
å den af Ulsk. föreslagna rubrik, ropades starka Nej blandade med
Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna den af Hr von Hartmansdorff föreslagna rubrik:
"Förslag till allmänna räknesättet för penningar, äfvensom till ulmyntning
af silfver och koppar,” samt efter denna propos:ns besvarande
med Ja, jemte ett eller annat Nej, förklarade alt härvid Ja
varit öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. antogs för lista mom. följande
redaktion: ”alt, med fastställande af räkne-enheten till värdet
af en fjerdedels R:dr silfver, enl. Mynt-Ordn:o d. 9 Maj 1S35,
denna räkne-enhet benämnes Riksdaler Riksmynt.”
Då härefter 2:dra mom. förekom, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott anmärka, att jag
fortfarande år af samma mening, som jag förut yttrat, nemi. alt
jag ogillar benämningen öre; men anser fruktlöst försöka att göra
benne gällande.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt, i följd af R. o. Adis förut
fattade beslut, de i detta mom. förekommande orden ”Mynt och”
borde uteslutas, hvarefter 2:dra mom. med denna förändring godkändes.
11 H. 3
34
Den 19 Augusti f. m.
I fråga om 3:dje mom. yllrade
Gr. Lagerbjelke: Til! följd af R. o. Adis förn! fatlade beslut,
torde denna punkt endast behöfva läggas lill handlingarne.
R. o. Ad. fann detta morn. i följd af dess rör:de 5:le punkten
fattade beslut ej föranleda annan åtgärd än att läggas lill handlingarne.
Då nu 4:de mora. förekom, anförde ,
Fritt. Palmstjerna: R. o. Ad. liar redan förut, i afseende
å uteslutandet af bråktal, fallat eli beslut, sorn något skiljer sig
från Utskis här framställda förslag. R. o. Ad. har nemi. ansett
att hvad som stiger till och med eli halft öre skall i allmänna räkenskaper
uteslutas, hvaremot hvad sora öfversliger ett halft öre,
skall utföras för eli öre. Flsk. har deremot föreslagit, alt hvad
som understiger ett halft öre .skall uteslules, men hvad sora upgår
lill eli halft och derutöfver skall uplagas som ett öre. Det torde
vara rättvisare att något mera jemna förhållandet mellan den som
skall betala och den som skall mottaga betalning. Jag anser, alt
R. o. Adis , beslut i delta hänseende är öfverensstämmande med
rättvisans fordringar, och får fördenskull anhålla, alt Hr Gr. o.
Landtm, behagade framställa propos. på alt R. o. Ad. vidblifver
sitt i detta ämne fattade beslut, och lägger Utskis hemställan till
handlingarne.
Hr Printzencreutz: Jag vill blott, då ingen annan af BankoUlsk.
-s ledamöter uplräder för att försvara Utskis förslag, uplysa
derom, alt hvad Utsk. tillstyrkt är öfverensstämmande med hvad
som uti Tull-Taxan och nästan alla i sednare tider från K. M. utfärdade
läxor i detta hänseende finnes stadgadt, och att den gjorda
anmärknin således ej träffar endast Utskis förslag.
Frih. Palmstjerna har nämnt att, för att jemna förhållandet
emellan den, som skall betala, och den, som skall mottaga betalning,
vore rättvisare att vidblifva R. o. Ad:s förra beslut. Emellertid
finnes t. ex. i Tnlllaxe-underrätlelsernes lista § stadgadt: ”Hvad
vid lullklarering af brutet skifling-tal ej hinner lill half skilling uteslules,
och räknas deremot för en skilling hvad af sådant brutet tal
stiger till eller öfver en half.” Delta öfverensstämmer fullkomligt
med hvad Utsk. nu föreslagit; hvarjemte jag med visshet vet
och kan styrka, det förhållandet är enahanda med de fleste i sednare
lider från Stats-Departm utfärdade läxor; och synes således
Utsk. hafva på god grund framställt sitt förslag.
Gr. Lagerbjelke: Att det är orätt att räkna jemt hälfteu
lill den sednare hälften, om jag så får uttrycka mig, torde icke behöfva
bevisas. Det torde nemi. lätt inses, att om jag vill dela 10
i tvenne hälfter så måste 5 räknas till den första hälften; ty eljest
skulle 6 enheter komma att höra (ill den ena hälften och endast
fyra till den andra. Således är det högst orätt alt räkna på det
sätt BankoUtsk. här gjoit. Visserligen har Hr von Printzencreutz
upgifvit, alt delta räknesätt är antaget i vissa nu gällande taxor
Den 19 Augusti f. m.
35
hvilket jag, för min del, icke kan finna vara händelsen; men om
man också hittills räknat orätt i vissa taxor, bör man väl icke nu,
då de skola omgöras, äfvenledes räkna orätt. För öfrigt har äfven
deuna oriktiga räkning icke vid alla tillfällen blifvit följd; ty då 15.
St. beslutade ang:de skqt le-fören k Ii ogen, sä bestämdes just, ali hvad
som öfverslege £ skulle räknas för ett helt, och hvad som understege
j icke uptagas i räkningen.
Jag anhåller fördenskull, all R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut
fattade beslut.
Frih. Palmstjerna; Hr von Printzencreutz har anfört ett
och annat, som visserligen kan i allmänhet vara sanni; men jag
vill påminna mig, att R. o. Ad., just i anledn. af R. St:s beslut i
skatte-förenklings-frågan, beslutade, att ^-öre-stycken skulle piäglas.
R. St. hafva nemi., om jag ej alltför mycket missminner mig, i
skatte-förenklings-fråean beslutat, att hvad sorn upgår till \ öre oell
derunder, skall vid dehileringen uphöra, men att hvad sorn öfverstiger
J öre skall räknas för ett helt. Samma grund har R. o.
Ad. följt i sitt beslut ang:de Otskis förslag uti ifrågavartde punkt;
och som några nya skäl icke af Utsk. blifvit anförda, hvilka i min
tanke väga mer än hvad R. o Ad. genom sitt beslut afsell, sä hemställer
jag att R. o. Ad. måtte vidblifva detta förut fattade beslut,
och lägga Utsk:s hemställan till handlingarne.
Härvid anmäldes och emottogs Hr Slals-Rädet Gr. Carl Göran
Detlof Mörner, som å K. M:s höga väguar afiemnade 7 Dess Nåd.
Proposir och en Dess Nåd. Skrifvelse till R. St.
Sedan Hr Stats-Rådet blifvit utbeledsagad, tilläde
Frih. Palmstjerna: Jag ber alt få uplysa, att i StatsUtsk:s
Utlåt. JYs 92 augide skatle-förenklingen, befinnes verkligen pag.
13 en mening af följande lydelse: ”Hvad som då deraf, liksom när
persedelslaget består af ensamt ny eller ensamt gammal ränta, befinnes
utgöra bråk af minsta enheten, skall efter samma grund, som
för småpersedlarne finnes bestämd, förvandlas och tilläggas penningeräntan.
Hvad sorn derefter i pennjnge-räntan af runstycken öfverstiger
en half skilling, anses för hel, och hvad som understiger
eller endast upgår till en half skilling uteslules.” Att i ett ämne
fatta beslut efter en grund och uti ett annat efter en annan, dä
samma grund är lika tillämplig för båda delarne, är, efter min öfvertygelse,
inkonseqvent. Jag har velat nämna detta såsom ett ytterligare
skäl för min anhållan; ali R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
förra beslut.
Hr Printzencreutz: Jag ber blott att få tillägga några ord
i afseende på den anmärkta ”orättvisan” i detta fall. Någon sådan
kan jag icke finna ligga i Utsk:s förslag att, till undvikande af
brutna tal, ”hvad som understiger ett halft öre uteslules,” men hvad
som ”stiger till ett halft eller derutöfver, räknas för ett öre.” Åtminstone
blefve det för den, som hade att fordra betalning af jemnt
i öre och derför icke finge någonting alls, precis lika stor orfilt
3
*
36
Den 19 Augusti f. m.
visa, om Gr. Lagerbjelkes förslag anloges; ly då frågan bär icke
bör hänföras till eller jemföras med en enkel delning af ett helt
öre i 2:ne hälfter, utan afser sättet att undvika brutna tal, som
icke upgä lill helt öre, exempelvis -j^tdels öre, deraf således
T409ö:delar ligga på hvar sin sida om halföre!, kan jag för min del
vid sådant förhållande omöjligen finna annat än att, om ock någon
slags orättvisa eller förlust att tala om i della fall må anses upkomma,
denna icke mera undanrödjes genom Gr. Lagerbjelkes än genom
Utsk:s, med hittills följd praxis öfverensstämmande, förslag.
Propos. till bifall å det förevartde 4:de mom. blef härefter
framställd och besvarad med starka Nej, blandade med Ja, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade, med
vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga detta mom.
till handlingarné, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja
och några Nej, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekom 5:te mom. och yttrade sig derom
Frih. Palmstjerna: Det torde vid något tillfälle kunna
hända, att taxor och allmänna afgifler icke kunna så jemkas, alt
man helt och hållet kan undvika bråktal af öre, och alt icke, så
vida man ej vill förhöja taxan, t. ex. T55 öre kommer alt deruti
ingå. Det skulle" naturligtvis medföra olägenhet att föranleda eo
sådan förhöjning i taxorna, och då detta icke kan vara meningen
med R. Sirs beslut i denna fråga, torde det vara skäl att tillägga
några ord vid slutet af ifrågavar:de punkt. Den har nu följande
lydelse: ”att taxor å allmänna afgifler undergå skälig jemkning till
öfverensstämmelse med det hya myntsystemet, så att, på sätt i näslföregrde
punkt är föreskrifvet, bråktal af öret undvikas.” Om orden
: ”när det utan olägenhet ske kaii'' tilläggas, så har man
också gjort afseende på den ”skäliga jemkning,” som förut i punkten
omförmäles, och hvilken icke torde afse någon absolut jemkning.
Jag skulle tro, att det vore ändamålsenligt, om detta Iilla
tillägg gjordes; ly taxor finnas, t. ex. medicinal-taxan, der man
icke utan olägenhet kan jemka bråktal af öre till fullt öre.
Hr Printzensköld: Ett bifall till delta stadgande skulle
möjligtvis vid tillämpningen medföra icke allenast olägenhet utan
äfven en ganska stor obillighet; ty det finnes icke blott inom medicinal-taxan
saker, hvilkas värde understiga den minsta enheten,
utan äfven i flere andra, och man behöfver i delta fall icke annat
än erinra sig den lilla afgift af ^ sk. b:ko, som af fotgängare erlägges
vid inträdet till K. Djurgården. Skulle han nu underkastas
skyldigheten ali betala ett öre, så blir afgiften dubbel. Det vore
visserligen icke någon olägenhet för vederbör:de om della stadgande
bifölles; men det vore dock eu olägenhet för mången betalande.
Jag anser det fördenskull nödvändigt att rälla ordalagen så, alt man
kan bibehålla äfven sådana afgifter, som understiga den minsta enheten.
Propos. till bifall å 5:te morn blef först frarostäld, men besvarad
med Nej, hvarefter R. o. Ad. godkände delta morn., med
Den 19 Augusti f. ra.
37
den af Frih. Palmstjerna föreslagna förändring, att framför slutordet
”undvikes” tillädes ”der det utan olägenhet ske kan”.
Då härefter 6:te morn. förekom, yttrade
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har redan förut, så väl vid
detta som föregrde tillfällen, då Bankol!tsk:s betänk, i denna fråga
varit under behandling, beslutat, att 10-öre-stycken skulle präglas
af 8-lödigt silfver, äfvensom att ,] öre skulle utmyntas, .lag får
derföre vördsamt anhålla, alt R. o. Ad. måtte i dessa afseenden
vjdblifva sitt förut fattade beslut.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer med Gr. Lagerbjelke i
afseende å hvad lian nyss yttrade. Enl. K. M:s Propos. skulle 10-  öre-styckena komma att bestå af 8-lödigt silfver och således af lika
delar silfver och koppar, samt väga 0,27 ort. Half-öre-slyckena
skulle, efter den utmyntningsgrund. sora Etsk föreslagit, blifva
30,000 st. på 100 skålpund viktualievigt koppar; men då Utsk.
jemväl föreslagit, alt detta mynt skall präglas af en legering, bestående
af 95 delar koppar, 4 delar tenn och en del zink, så torde
R. o. Ad. måhända finna lämpligast, alt kopparmyntens utprägling
sker efter vigten på den mynt-metall, som på detta sätt är bildad,
och icke efter vigten pä den koppar, som innehålles i myulel. Jag
får dedore föreslå, att Utsk:s förevarxle förslag i afseende å utmyntningen
af kopparmynt måtte erhålla följande lydelse: ”1 st. af 5
öre utmyntas efter 1,000 R:dr pr skeppund mynlmetall viktualievigt”
o. s. v. och den andra raden der det slår: ”blifvande således
af 100 skålpund viktualievigt koppar utmyntade,” i öfverensstämmelse
med ofvannämnde ändring blifva så lydande: ”Blifvande således
af 100 skålpund viktualievigt mynlmetall utmyntade” etc.
Härigenom vinner man mera säkerhet och lätthet vid kontrollen så
val af sjelfva ntmyctningen, som af myntets beståndsdelar efter den
fastställda proportionen.
Jag anhåller fördenskull, att R. o. Afl. behagade, med iakttagande
af denna ändring, bifalla Utsk:s förslag i denna del.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Palm
stjerna
i hvad han tillstyrkt rör:de kopparens utmyntning. Ang:de
silfvermynlet, kan jag visserligen icke motsätta mig hvad R. St. så
väl förut, som nu derom beslutat; men anhåller likväl att få förklara,
det jag fortfarande är af den mening, att detta mynt icke
borde innehålla så mycket koppar, som f. n., hvilken gör myntet
tungt och fult. Om det vore 14-lödigt, så vore det måhända mera
utsatt för nötning; men man förlorade icke så mycket i koppar,
såsom nu är händelsen, lij mindre Danska än Norrska specie
R:drne
hafva denrfa frihet. Vi skulle således icke komma att från
detta båll lida någon förlust. Jag vidhåller äfven min mening, att
4 R:drn Riksmynt borde hafva präglats till likhet med 1 R:dr
Hamb. b:ko.
Hr Printzensköld, Carl: Om mfln antager Frih. Palm
s
tjernäs förslag, som synes ega goda grunder för sig, så skulle det
likväl vid genomläsningen af Betänk., sådant det då komme att
38
Den 11! Augusti (. ra.
blifva, förefalla något besynnerligt, alt ordet myntmetall nämndes,
innan ännu blifvit sagdl, hvaraf den skulle bestå. Man kan deraf
icke se, om det är koppar- eller någon annan myntmetall, sorn
menas, och jag hemställer fördenskull, om del icke vore lämpligt,
att, ifall den föreslagna förändringen bifalles, man sätter den punkt,
som rör legeringen, framför, och säger: ”detta mynt legeras med
4 drlar tenn, en del zink och 95 delar koppar.” Låter man deremot
punkterna bibehålla den ordning de f. n. ega, får man i sanning
hvarken något hastigt eller redigt begrepp om hvad med myntmetall
bör förslås. För min del vågar jag derföre vördsamt hemställa,
att, derest Frih. Palmsljernas ifrågavar:de förslag vinner bifall,
IL o. Ad. mätte besluta en omflyttning af punkterna, så att
den, som handlar om legeringen, sättes först, och den om ulmyntuingen
sedan.
Frih. Palmstjerna: Jag har visserligen ingenting emot alt
punkterna omflyttas pä sätt Hr Printzensköld föreslagit, så att legeringen
får litt. a, och utmyotningen litt. b. Jag anser likväl en
sådan omflyttning icke vara särdeles nödig, emedan hvar och en,
som läser Utsk:s förslag, lätt kommer under fund med hvad som
menas med myntmetall.
Gr. Lagerbjelke: I afseende på Hr Printzenskölds förslag,
ber jag alt få erinra, att, i fall det skulle bifallas, lomme en motsatt
ordning att ega rum för upstålloingen af de serskildta sladganderne
röi:de silfver- och kopparmynt, och sorn jag föreställer mig,
att man härigenom endast skulle åstadkomma oreda och förminska
lättheten af en hastig bekantskap med förfaltn:ns olika föreskrifter,
kan jag, för min del, icke annat än motsätta mig ifrågavar:de
förslag.
Ilr Printzensköld: Den omständighet, hvarom Gr. Lagerbjelke
erinrat, har visserligen icke undfallit min upmäi ksamhet;
men jag får likväl bedja Hr Gr:n iakttaga att, rör:de silfvermyntet,
i moni. a. icke ett ord talas om myntmetall, utan endast om silfver,
hvarföre också den tankegång, som innefattas i denna afdelms
båda morn., är fullkomligt konseqvent och logisk. I afseende å
kopparmyntet talar man deremot först om mynlmelall, utan att della
ord ännu blifvit till sitt begrepp bestämdt. Detta är stridande mot
logikens reglor, hvarföre jag fortfar i min ^anhållan om punkternas
oraflyitning, hvilken kan låta sig göra utan att litt. a. förändras,
der det först talas om silfvermyntet och sedan om dess skrot och korn.
Hr Gr. o. Landtnäs först till bifall å 6:te mom. framstälda
propos. besvarades med Nej; hvarefter R. o. Ad. godkände detta
moni., med förbehåll om den rättelse, sorn erfordrades till följd af
R. o. Ad:s beslut om ulmyutning af såväl 10-öre-stycken af 8-lödigt
silfver, som ^-örestycken, samt i öfrigt med den förändring, alt
uti föreskrifterne om utmyntningen af kopparmynt infördes orden
”skeppund myntmetall,” i st. f. orden ”skeppund koppar.”
1 fråga om det härefter förekommande 7:de mom. vltrade
Den 19 Augusti f. m.
39
Frih. Palmstjerna: Då 10-öre-stycket af silfver endast innehåller
hälften silfver och hälften koppar, så hör det otvifvelaktig!
äfven lill skiljemyntet, hvarföre det också bör deribland nptagas.
Jag får derföre anhålla alt ordet koppar mätte uteslutas ur ifrägavar:de
punkt, hvarigenom äfven 10-öre-slyeket kommer alt ingå
bland det mynt. hvaraf ingen i vexling är skyldig att mottaga mer
än en H:dr. Jag skulle för min del tro, att en sådan förändring
vore i full öfverensstämmelse med R. o. Ad:s förut i detta ämne
fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med förut,
fattadt beslut, lärer det äfven i denna punkt böra heta: ”En R:dr
riksmynt.”
Efter försl till bifall å 7:de morn.' framstäld propus., sorn besvarades
med Nej, godkändes detta morn., med uteslutande af ordet
”koppar” framför ”skiljemynt” och tillägg af ordet ”Riksmynt”
efter ”Riksdaler”.
Vidare förekom 8 mom. och yttrade sig derom
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till R. o. Ad. om
del icke är väl tidigt, att till den 1 Jan. 1S56 utsätta del nya
räknesättets trädande i verkställighet. Månne myntets prägling då
medhunnils? Dessutom torde alla taxofs omgörande och räkenskapers
reducering omöjligen kunna till den tiden medhinnas. För
allmänhetens beqvämlighet är det nödigt, att jemförelse-tabeller uprätlas
och tryckas, utvisande skillnaden mellan del nu gångbara
myntet och det nya. Kan sådant bila sig göra inom den korta tid,
som här blifvit föreslagen? Jag betviflar det!
Jag föreslår derföre, att i stället utsätta i fråga var :de tidpunkt
till början af år 1857.
Gr. Lagerbjelke: Om jag icke alltför mycket bedrager mig,
hade K. M. i Sin Nåd. Propos. föreslagit, att det nya myntet skulle
utsläppas i rörelsen under loppet af år 1855, och det bör således
icke kunna förmodas, att någon svårighet i och för utförandet häraf
skall förekomma i afseende å den tidpunkt, som Utsk. föreslagit,
då K. M. till och med ansett en tidigare lör möjlig. Härtill har
nu kommit, att skatte-förenklingen blifvit slutligen afgjord, och
året 1856 bar dervid blifvit antaget som den tidpunkt, vid hvilken
densamma bör träda i verkställighet. Det skulle fördenskull leda
till mycken tidsutdrägt och arbete, om icke detta skulle kunna försiggå
på samma gång som myntförändringen, utan uträkningen
skulle göras först efter det gamla och sedan efter det nya myntsystemet.
Dessa ■skäl innebära för mig en tillräcklig anledn. att anhålla ora
bifall till IJlsk:s förslag. De olägenheter, som häremot blifvit anförda,
skulle beslå deruti, alt man icke kunde medhinna alt utarbeta
de jemförelse-tabeller, som äro af nöden för alt erhålla en
fullständig öfverblick öfver systemet. En sådan tabells utarbetande
är likväl en ytterst enkel sak och torde kunna låta sig göra på
mycket kortare tid än. som här blifvit lemnad, hvilket hvar och en
lärer finna, som känner enkelheten äfen sådan tabells beskaffenhet.
4lZ
Den 19 Augusti f m'.
Hvad åter beträffar invändningen angrie omöjligheten att tili ifrågavande
tidpunkt hinna utmynta tillräckligt silfver-och kopparmynt,
så bör raan taga i betraktande, att aili det nuvande siifvermyntet,
som upgår lill 12 sk. rgsy fullkomligt öfverénsstämmer med det nya,
så att dessa myntstycken också fortfarande komma att utan förändring
bibehållas. Hvad åter beträffar de myntsorter, sora understiga
12 sk.,, så lärer rayntningen deraf väl kunna fortskrida och
fullföljas så, alt allt behöflig! sådant mynt finnes vid 1856 års början;
toen om också delta icke skulle fullt medhinnas, så blifver
enda följden deraf alt det gamla skiljemyntet under något längre
tid fortfarande kommer att gä i allmänna rörelsen, hvilket väl icke
lärer komma alt medföra synnerliga olägenheter, särdeles som skillnaden
mellan två-öre-stycket och den gamla sk:u rgs är så obetydlig,
att denna sednare i allt fall säkerligen kommer att i den-rrya
räkningen begagnas såsom ett Ivå-öre-styeke.
Jag vågar fördenskull anhålla, att R. o. Ad. behagade bifalla
ifrågavartde punkt, hvartill ytterligare sorn skäl kan läggas, alt i
Ständernas beslut ang:de decinial-systemets införande i afseende å
mått och vigt, stadgats att, från och med den 1 Jan. 1856, det
må stå den enskilde fritt, att i handel och rörelse begagna det nya
systemet.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke inse, att genom
alla dessa förändringars påskyndade införande, vinnes något annat
ån konfusion. Det är till hennes förekommande, som jag gjort mitt
förslag; tv raan bör ihågkomma att. här är fråga om ändring af
det hittills gällande räknesättet i mynt, mått, mål och vigt. Tid
att vänja sig dervid torde behöfvas för oss något hvar: åtminstone
bekänner jag min svaghet i upgörandet af de slags jemförelse!’ som
erfordras för att rätt tillämpa det nya systemet. Andra torde behöfva
det ännu mer, särdeles allmogen. Om man fördenskull icke
gifver vederbör:de tid på sig alt anskaffa de erforderliga jemförelse-tabellerna
och att lära sig förstå dem, innan det nya räknesättet
ännu blifvit gällande, så skall deraf upsla allmän förvirring,
och ännu större missnöje, än man i alla fall lärer komma ali er-»
fara, till följd af dessa förändringar. Det är detta missnöje jag velat
förebygga. Men om de ledamöter, som genomdrifvit frågan,
äfven i detta afseende, vidhålla sin mening, så skada de blott sin
egen sak genom hennes förhastade verkställighet.
[fr von Troil, Sam. Gust.: Gr. Lagerbjelke har, enl. min
öfvertygelse, så fullständigt och klart utvecklat de manga skäl, som
tala för bifall till denna punkt, alt jag, för att icke onödigtvis uplaga
tiden, endast anhåller, att få förena mig med honom. Den
konfusion, som Hr von Hartmansdorff fruktar skola blifva en följd
af ett bifall lill punkten, derföre att man då på en gång skulle få
decimal-systemet infördt i afseende på mått, mål, vigt och mynt,
tror jag icke kommer att inträffa, emedan allmänheten just på en
gång bättre lärer sig att tillämpa det nya systemet, än om det infördes
successive. Dessutom lärer en hvar inse, alt det egentligen
är under praktiken, som den stora allmänheten lättast lärer sig ett
D en 19 A ugu s ti f. m.
41
dylikt nytt räknesätt. Vi hafva t. ex. genom tidningarne sett upgifvas
huru i Helstein, der ett nytt räknesystem nyligen blifvit införd!,
allmogen och allmänheten inom några få dagar blifvit fullkomligt
vane och hemmasladde i dess användande. Man såg enhvar,
sora gick på torget för att handla, hafva en jemförelse-tabell
med sig, enl. hvilken uträkningen skedde, och efter några få dagar
hade allmänheten på della sätt gjort sig förtrolig med det nya räknesättet.
Med början af år 1856 kommer den nya skatte-regleringen
att träda i verkställighet, och jag tror, alt nödvändigheten, att såväl
härå som å öfriga förhållanden tillämpa det nya räkoesystemet,
är så oafvislig, afl endast detta skäl är tillräckligt för att motivera
ett bifall till Utsk:s hemställan. Men äfven så många andra skäl
hafva i detta hänseende blifvit förebragte, att jag endast inskränker
mig till att förena mig med Gr. Lagerbjelke.
Hr Printzensköld: Jag vill visserligen icke bestrida, att
den skyndsamhet må ega rum, som man önskar i fråga om verkställigheten
af det nya råkne-systemet. Jag tror mig dock vara
pligtig att fästa en nuvande och en f. d. Landshöfd-.s upmärksamhet
på ett förhållande, som likväl torde förtjena något afseende. Vi
veta nemi., att de markegångs;taxar, som uprältas i Nov. månad
år 1855, äro de, som blifva gällande för hela året 1856, intill dess
andra uprältas. Det torde således blifva nödvändigt att serskildt
förordna -derom, huruvida dessa taxor skola år 1855 utfärdas efter
det nya systemet eller efter det gamla för att blifva gällande år
1856. Likaså förekommer att Kronans räkenskaper för 1855 icke
afslulas förr än det år är inne, då det nya systemet skall hafva
vunnit tillämpning, äfvensom alt dessa räkenskapers slutliga upgörelse
icke inträffar förr än i slutet af år 1856, emedan de s. k.
restantie-räkningarne och redogörelserna afgifvas inom Oktober må- ,
nads slut. Det torde fördenskull vara nödvändigt, att jemväl serskildt
förordnas, huru härmed skall förfaras, eller huruvida dessa
räkenskaper skola upställas i enlighet med det gamla, det nya eller
möjligen efter begge systemerna. Emellertid skulle jag tro, att,
om något upskof lemnades med verkställigheten, så all vederbörtde
finge åtminstone två år på sig, skulle många olägenheter undanrödjas.
Under åren 1855— 56 hade man tillräcklig tid att familiarisera
sig med det nya systemet, och då kunde också markegångstaxorna
utan olägenhet sistnämnde år uprättas i öfverensstämmelse dermed,
hvilket sedermera alltid skulle för framtiden iakttagas. Vill man
deremot påbjuda della systems tillämpning redan år 1856, så möter
verkligen den olägenhet, att åtskilliga offentliga handlingar finnas,
der penningarne äro beräknade att gälla till nämnde års utgång.
Jag liar ansett mig böra fästa upmärksamhelen på dessa omständigheter,
utan att derföre vilja motsätta mig del beslut, sora af
Frih. Palmstjerna och Hr von Troil blifvit yrkadt.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har trott, att en stor
svårighet i afseende på tillämpningen af det nya systemet skulle
upstå derigenom, alt 1855 års roarkegåDgstaxor komma att på hö
-
42
Den 19 Augusti fr m.
sten npställas efter de myntsorter, som f. u. äro gällande. Jag ber
likväl att få fästa upmärksamheten derå, att om t. ex. elt hö
uptages till 16 sk. b:ko i en blifvande markegångstaxa, men denna
kommer att träda i verkställighet sedan del nya systemet blifvit infördt,
så är det endast en transaktion mellan den som betalar
och den som mottager, att tillse, det evalveringen kommer att för
siggå
efter de tabeller, som naturligtvis då blifva tillgängliga. Således
kunna genom markegångstaxornas npslällande i enlighet med
nu gällande myntsorter inga svårigheter upsla. För öfrigt är det
visserligen en möjlighet, att äfven i administrativ väg bestämma, alt
de värden, som i markegångstaxorna införas, skola evalveras lill öfverensstämmelse
med det nya systemet. Huru man således än betraktar
saken, finner man att inga svårigheter för tillämpningen
derigenom upkomma. I alla fall är det väl gifvet, att hvad Ständerna
än må besluta i afseende på tillämpningen, blifver det dock
en nödvändighet att antingen rätta de blifvande markegångstaxorna
efter båda syslemerna, eller också att låta verkställa den evalvation,
hvarom jag förut talat.
Jag kan fördenskull ingalunda finna, att de af Hr Printzensköld
framställda anmärkmr i ringasfe mån lägga hinder i vägen
för antagandet af ifrågavar:de punkt, hvarom jag således vördsamt
anhåller.
Propos. till bifall å före»ar:de mom. blef härefter framstäld
och besvarad med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
litte punkten, ang:de en af Ulsk. tillstyrkt underd. anhållan
hos K. M. i fråga om prägeln i del nya tO-öre-styckel.
Frih. Palmstjerna: Den af Utsk. i denna punkt föreslagna
underd. anhållan anser jag innehålla antingen för litet eller för
myckel för att af R. St. till K. M. framställas. För litet, emedan
jag förmodar, att den framställning, som kommer att ega rum till
följd af R. Sus beslut ang:de präglarne, blifver hufvudsakligen öfverensstämmande
med närval:de förhållanden, så väl i afseende ä
silfver- sorn kopparmynten. Om R. St. fördenskull önska någon
förändring i präglarne på något af de nya mynten, så böra de
också sträcka denna sin anhållan lill de öfriga myntsorterna. Förevande
anhållan är derföre, efter min öfvertygelse otillständig och
skulle endast uttrycka, alt man icke kommit att så noga tänka på
hela saken, ulan blott fäst sig vid en liten omständighet, och delta
öfverensslämraer icke med hvad man af R. Sirs omtanka bör förvänta.
För mycket anser jag denna anhållan innebära, emedan
den endast rör en ringa omständighet, hvilken ändock icke lärer
undfalla vederbörrdes upmärksamhet. Det lärer åtminstone icke
undgå den, sora föredrager ärendet inför K. M., att fästa K. M:s
upmärksamhet derå, att präglarne på de nya myntsorterna böra
blifva så beskaffade, alt någon hastig förvillelse genom deras likhet
med nuvaude mynt icke kan ega rum.
Jag anser fördenskull Utskis förevaude förslag ofullständigt ur
Den 19 Augusti f. ni.
43
en synpunkt och öfverflödigt ur en annan, hvarföre jag hemställer,
huruvida icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt att helt och hållet
afslä en dylik hemställan lill K. M.
Gr. Lagerbjelke: Jag är förekommen af Frih. Palmstjerna,
och anhåller endast om afslag å denna punkt.
Hr Printzensköld: Jag instämmer äfven med Frih. Palm
stjerna,
önskande blott, att Exped.Ulsk. mätte, genom det beslut R.
o. Ad. nu fattar, undgå obehaget att införa ifrågavar:de punkt i den
underd. skrifvelse, som lill K, M. kommer att i ämnet aflålas.
Skulle Frih. Palmsljernas yttrande jemväl till de öfriga Stånden
blifvit framfördt, så hoppas jag att punkten måtte försvinna; men
sker icke detta, så lärer Exped:sUtsk. icke kunna undgå att intaga
densamma i den blifvande skrifvelsen.
Efter först till bifall å denna punkt framställd propos., som
besvarades med Nej, afslog R. o. Ad. Utsk:s deri gjorda tillstyrkande.
12:te punkten, innehållande anmälan, att Ulsk. framdeles
komme alt afgifva yttrande, rör:de erforderliga förändringar
i afseende ä Bankens sedelsystem.
Lades till handlingarne.
Gr. Lagerbjelke: Det är naturligtvis af icke ringa vigt, att
de detaljbestämmelser, som inom de serskilda RiksSt. fattas, i afseende
å decimal-systemet. öfverensstämma icke allenast sins emellan
utan ock med bela systemet. Om jag icke bedrager mig, är redan
genom tre Stånds beslut afgjordt, att decimal-systemet skall i myntet
införas. Det återstår således endast, att få sjelfva detalj-bestämmelserna
i systemet öfverensstämmande med hvarandra, och det
är på denna grund, som jag anhåller, att de öfriga Stånden måtte
inbjudas, att förena sig i de beslut R. o. Ad. fattat, ang:de liodelnings-systemels
tillämpning på Rikets mynt.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts, att de öfrige
RiksSt. genom utdrag af prof. sk lille vänligen inbjudas, att instämma
i de beslut, som af R. o. Ad., i fråga om decimal-systemets
tillämpning på Rikets mynt, blifvit faltade.
Föredrogs K. M:s nyss ankomna Nåd. Propos., ang:de ändring
i 39, 40 med flere §§ i Reg.-Form., och 4, 6 m. fl. §§ i Riksd.-  Ordn., i afseende på sättet för Riks-Styrelsens förande i vissa fall;
och updrog R. o. Ad. åt ConsksUtsk., att sitt Utlåt, om denna
Nåd. Propos. till R. St. afgifva.
Föredrogs och remitterades till LagUlsk. K. M:s denne dag
ankomne Nåd. Propos., med förslag lill förordn,, ang:de haudelsböcker
och handels-räkningar.
44
Den 19 Augusti f. m.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannåmnde
denne dag ankomne Nåd. Propos:r och Skrifvelse:
1:0 Ang:de beviljande af eli byggnads-lån ål de brandskadade
i sladen Jönköping, dels oek af anslag och lån i och för lomt-re
gleringen
i nämnde siad;
2:0 Ang:de väckt fråga om uplålande till staden Malmö af
Kronan tillhörig mark, för dels nividgning af stadens begrafningsplats,
och dels sammanbindande af 2:ne gator derstädes m. m.;
3:o Ang:de skatte-försäljning af åtskilliga lägenheter under Elfsborgs
Kungs-ladugård i Götheborgs och Bohus län;
4:o Ang:de afsöndring af jord från Ultuna Kungs-ladugård
och Kronoparken Asen till utvidgning af Upsala Central-Hospitals
område;
5:o Ang:de anslag af Vinsäd till Ulrika församling; samt
6:o Ang:de hegardt understöd för fullbordandet af Norbergs
Jernväg.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln:sUtsk:s
d. 11 och 18 dennes på bordet lagda Utlåt. M 21, i anledn.
af gjorde anmärkn:r emot Betänk. JM 4, ang:de grtinderne
för den blifvande Allra. Bevilln:n, samt föreskrifterne för deras tillämpning.
Usla punkten, ang:de personliga skydds-afgiften.
Lades lill handlingarne.
2:dra punkten, ang:de bevillrv.n af Embels- och Tjenstemäns
samt Beljenles löner m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag finnér icke något skäl,
hvarföre den, som genom arbete åt staten förvårfvar sin inkomst,
skall deraf erlägga mindre skatt än den, som på annat sätt vinner
sin bergning. Om någons inkomst utgör 1,000, 500 eller 100
R:dr, de må hafva blifvit fört jenia på hvilket lofligt sätt som heldst,
så bör han derföre, i lika förhållande, skatta till Kronan. Om man
här beslöle hvad Utsk. tillstyrkt, nemi. att göra emhelsmäns hevilla,
ringare, så blefve väl följden, att lönerna i sin ordning gjordes
mindre. I det fallet kornme tjenstemännen alt ingenting vinna derpå.
Men det säkra är, att mycken förtrytelse genom den sålunda tillkomna
skatte-lindringen skulle upstå. Vida bättre är, efter min
öfvertygelse, både för rättvisans och tjenstemännens egen skuld, alt
de betala bevilln. lika som hvarje annan medborgare, men deremot
af staden aflönas såsom vederbör. Då är rättvisa på 'båda sidor
iakttagen. 1 annat fall kommer man i strid med hvarandra.
Hvad är det, som föranledi det månghundrsde-åriga trasslet med
frälse-friheten, om icke just den omständigheten, alt man aflönade
tjenstemännen med vissa skalte-friheter på den åt dem anslagna
jorden? När man sett hvilka olägenheter detta medfört, hvarföre
Den 19 Augusti f. m.
45
skall man nu vilja införa skatte-linrlring på annat salt? När vi
belänka, att en slör del embetsmål) tillhöra representationen, emedan
hela PresteSt., största delen af R. o. Ad., samt en mindre del
af BorgareSt.' äro tjenstemän, huru skulle det då skicka sig, att
dessa, som deltaga i alla andra medborgares beskattning, bereda sig
sjelfve skatte-lindring? Följden skulle ju endast blifva en ökad auledn.
lill missnöje hos alla dem, som icke kunnat förskaffa sig
jemnlik skatte-lindring, men som likväl beskattas af de lindrade.
Om vi nu besluta bevillmns nedsättning för tjenstemän, så bör jemväl
en dylik medgifvas ät faslighets-egare. Om R. Sl:rs beslut varda
olika i fråga om de tre slagen af bevilln., nemi. embetsmäns, fastighetsägares
och öfriga närings-idkares, och sådant medför omröstning
i Förstärkt StalsUtsk., så kan det ju hända, att den ena nedsältningen
lyckas, men den andra icke, och alt således en del medborgare
erhålla lindring, men en annan del icke. Hvilken förtrytelse
skulle det icke åstadkomma! Om deremot alla erhålla lindring,
och en hvar gör den andra samma tjenst tillbaka; hvad blir då
följden deraf för staten? Vid innevande Riksdag har man i många
riktningar nedsatt utskylderna. Huru mycket dessa nedsättningar ut“
göra, kan jag ännu icke beräkna, ty jag vet icke ens fullständigt
S huru många skatter, som blifvit minskade. Men sannolikt är, att
brist torde derigenom för statsverket upslå. Hvarmed skall hon
fyllas? Jo, säger man, genom anvisningar på bränvins-skatteu. Godt,
om hon en gång kommer till stånd. Men ännu hafva vi icke fått
något fullständigt beslut om bränvins-lillverkningen, och ännu mindre
om bränvinsförsäljningen. Huru omröstningarne i Förstärkt
StatsUtsk. skola aflöpa, rörule dessa ämnen, kan vara ganska ovisst.
Om de utfalla för en ringare beskattning, hvar skola då medel tagas
till de utgifter, som redan äro beslutade? Det kan väl icke
ske på annat sätt, än genom allmän bevilln:s ökande. Hvilken motsägelse
skulle det icke .vara, att den ena dagen besluta allmänna
bevillmns nedsättning i de hänseenden jag nämnt, och den andra
förhöjning i alla öfriga?
Jag anser fördenskull oriktigt och oförsigtigt att besluta en sådan
nedsättning, som den nu ifrågavar:de, samt .anhåller följaktligen,
att R. o. Ad. måtte bifalla hvad Utsk. i sitt första Betänk, om
förevaride ämne föreslagit, och således ogilla den ifrågaställa nedsättningen.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Utsk. hade i sitt första
Betänk, föreslagit bibehållandet af bevilln., som hittills utgått, så väl
af embets- och tjenstemäns löner, som för handel och rörelse, samt
fastighet. Då detta Betänk, föredrogs inom Stånden, så återremitterades
den punkt, som angick embets- och tjenstemännens beskattning,
af tre St., hvarföre Utsk. naturligtvis måste anse dessa tre
St:s mening vara, att den hittills för dessa personer gällande bevillnin
icke vidare skulle komma att fortfara. Utsk. har väl fördenskull
haft fulla skäl alt följa den åsigt, som gjort sig gällande
hos ifrågavaride frenne Stånd och äfven hos R. o. Ad. Detta är
sagdt, i afseende på den behandling denna fråga rönt inom Utsk.,
46
Den 19 Augusti f. ni.
och utan afseende på den öfvertygelse jag sjelf kunnat hysa. Hvad
sjelfva saken beträffar, torde det vara gifvet, att man icke kan godkänna
riktigheten af den grundsats, som säger, alt en embetsman
skall till staten betala för den inkomst han af staten får. Då han
åtnjuter sin inkomst af slaten, så finnes väl intet skäl, alt han skall
till slaten återbära en del af hvad han sålunda erhållit. Nu lärer
väl ingen kunna påstå, att embetsmännens löner äro så högt tilltagna,
att de kunna tåla vid denna återbäring, och således är en
sådan bevilln. ingenting annat, än alt staten gifver roed den ena
handen och tager tillbaka med den andra. En dylik grundsats lärer
väl aldrig kunna kallas riktig. Nu har dock frågan icke varit,
att hell och hållet befria embetsmännen frän erläggande af bevilln.,
utan endast att nedsätta beloppet deraf från 3 till 1 proc., och ali
sålunda förändra förhållandet mellan embetsmännens bevilln:s-afgift
och de afgifter, som af andra klasser och samhällsmedlemmar till
staten erläggas. Detta förhållande har funnits förut, nemi. att erobetsmänuen
icke erlagt lika hög bevilln., i förhållande till sin inkomst,
som andra samhällsklasser; och det är detta, som åsyftas
roed antagandet af ifrågar:de förslag, och alldeles icke att afvika
från en grundsats, som hittills gjort sig gällande. Då grund häraf
anser jag, att intet skäl förefinnes, att afslå Ulsk:s nu gjorda hemställan.
Hvad åter beträffar frågan, huruvida Statsverket kan tåla vid
den förminskning i sina inkomster, som genom ett bifall till Bevilln:sUlskts
förslag om nedsättning i löntagarnes bevilln. skulle förorsakas,
är min öfvertygelse, att sådant ganska väl kan ske, emedan
jag år förvissad, att genom de beslut, som R. St. fattat, i afseende
å tull-bevilln:n, de deraf härflytande inkomsterna skola blifva så
mycket högre, att de fullkomligt ersätta både den nu ifrågaställa
minskningen och den som upkommer genom nedsättning af Postverkets
inkomster. Några andra betydliga nedsätlningar, vet jag icke
af vid denna Riksdag, och enl. K. M:s Nåd. Propos., är den nu
erforderliga bevilln:s-sumraan långt mindre än den, som hittills utgått.
Jag tror fördenskull, att ingen svårighet möter lör antagandet
af den föreslagna nedsällniugen, och skulle, vid slutligt upgörande
af starsregleringen en högre bevilln. erfordras, än den, som utgår
efter nu gällande grunder, så blir ju följden den, att bevillnm kommer
att proportionaliter ökas för alla samhällsklasser, och att således
afgifterna för embets- och tjenstemän icke komma att uptagas
lill samma belopp som förut, ulan i förhållande till den proc., som
nu är för dem föreslagen. Dessa afgifter hafva hittills utgjort 3
proc. af inkomsten , men äro nu föreslagna att nedsättas till 1 proc.,
och skulle bevillnm t. ex. behöfva ökas med en half proc., så‘ blir
naturligtvis följden, alt Ijenstemännen få betala l,j proc. af sina löner,
i st. f. 3. De komma således ändock alt erhålla en lindring
i sina utgifter, och det är denna lindring, som R. St. velat åstadkomma
derigenom, att de återremitterat Utskts första Betänk.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag vördsamt
om bifall till Utskts ifrågavartde hemställan.
Den 19 Augusti f. ni.
47
Hr Bildt, Knut: Då Bevilln:sUtsk:s Betänk. JVs 4 här förevar,
yttrade jag mig för ålerremiss af ifråga vartde punkt. Aila de
talare, sorn då upträdde i frågan, voro ense ora det billiga uti, alt
bevilln:n för erobets- och tjenstemän nedsattes, och en mängd exempel
anfördes, för att bevisa huru hardt dessa personer vore beskattade
i jemförelse med andra samhällsmedlemmar, hvaribland i
främsta rummet må nämnas åtskilliga näringsidkare, serdeles i städerna,
samt fastighetsegare. Jag tror ad frågan skulle fått en annan
ställning, om den utgått från cmbelsmånnen sjelfva; men det
har den nu icke gjort, utan den har utgått från en medlem af
BorgareSt., hvilken mycket strängt vidhållit sin mening, oell BorgareSt.
har också bifallit densamma.
De skäl Gr. Gyldenstolpe anfört, och i hvilka jag förenar mig,
synas ådagalägga billigheten af IJlskis nu gjorda hemställan, hvarföre
jag får yrka bifall dertilj.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke klandrat Bevillms
Utsk.
derföre, att det lättat sig efter tre Stånds ålerremiss; ulan
jag har blott anfört de skäl, hvilka jag ansett böra öfvervägas vid
frågans slutliga afgörande. Gr. Gyldenstolpe har uprepat den vanliga
satsen, huruledes Staten återtager med den ena handen, hvad
han gifvet- roed den andra. Det är samma skäl, som sedan uråldriga
lider åberopats, och som just föran ledi de missförhållanden,
hvilka genom frälsefriheten upstått. Jag kaa derföre icke underlåta,
alt ånyo uprepa, hvad jag förut påstått, nemi. att det för en hvar
är likgiltigt, från hvilken han får de penningar, hvaraf han lefver.
Nog af, alt han bekommer dem. Han bör då äfven skatta derför
i samma förhållande, som alla andra. Denna grundsats tror jag
icke, att man kan jäfva med några goda skäl, de må vara huru
skenfagra som heldst. Må man för eli ögonblick lyckas alt öfverflygla
rättvisan, hon återuprättas dock med tiden; ty hvad som icke
är välgrundad!, kan aldrig bestå. Således må man ej smickra sig
med något långvarigt fortfarande af det som i sin grund är oriktigt.
Man säger väl alt den föreslagna lindringen är billig, derföre alt
lönerna äro för lågt tilltagna. Men då kan det hända, att när embetsmännen
begära någon skälig löne-förhöjning; så svara R. St.,
att vederbör:de fått skatte-nedsätlning, och att de fördenskull icke
erhålla någon löneförhöjning. På della sätt förlora embetsmännen
i inkomst, och de hafva lill på köpet, att blidka nårings-idkarnes
allmänna förtrytelse. Det är således icke heller klokt, att på detta
sätt gå tillväga.
Gr. Gyldenstolpe bar, sagt, att Statsverket nog tål de nedsättningar,
som vid denna Riksdag beviljats, hvilken öfvertygelse kan
grundas derpå, att tull-inkomsten skall, efter frihandelns införande,
blifva vida större än förut. Det är möjligt att Gr:n har rätt;
roen man bör likväl grunda sin mening på erfarenhet, innan roan
bygger slats-regleringen derpå. Låt de gamla skatterna fortfara, till
dess man får åtminstone någon visshet om den nya tullstadgans
verkningar. Då är tids nog alt göra nedsättningar; men icke att
nu i förhand göra det på en lös förhoppning.
48
Den ID Augusti f. m.
Gr. Gyldenstolpe yttrade vidare, att om så illa vore, att man
nödgades höja bevillnm vid innevaride Riksdag, så komme tillökningen
dock icke att drabba tjenstemän så mycket som bibehållandet
af deras nuvar:de skatt skulle göra. De skulle således förtjena
något på den ändring, som här föreslagits. Men hvad skulle deraf
följa för öfriga skattdragande? Utan tvifvel, all som tjenstemännen
icke finge genom förhöjningen betala så mycket, som de genom
lindringen sluppit, så biefve det de öfrige skattdragande, sorn nödgades
godtgöra skillnaden. Sålunda komme förtrytelsen mot dem
att, i alla händelser, qvarstå, under det andra derjemte blifva mera
betungade än förut.
Hr Bildt har sagt, alt somliga näringsidkare, serdeles i städerna,
betala mindre än vederborde. Detta vet ock jag ganska val;
äfvensom att det förhåller sig med fastighets-egare på samma sätt.
Deras egendomar äro ofta laxerade till endast hälften eller tredjedelen,
eller ännu mindre af deras rätta värde. De betala fördenskull
blott en mindre del af hvad de, enl. bevilln:s-förordn:n skolat
erlägga. Men vill man, i della hänseende, göra någon rättelse,
så bör man ej mindre för landtmän än stadsboer höja bevil!n:n, i
stället att sänka den för embetsmännen. Ty hvad blir verkan af
nedsättning i de sednares bevilln. ? Otvifvelaktigl den, att man sedermera
nödgas sänka henne både för stadsboer och för jordegare
på landet, och att således samma ojemnhet sora förut kommer att
ega rum. Skillnaden blir allenast den, att Staten får mindre inkomst,
och att man icke vet, hvar man skall taga ersättningen.
Del är på grund af dessa skäl, som jag fortfar i mitt förut
framställda yrkande om afslag å ifrågavar:de punkt.
Hr Adelborg, Anders Otto: Man kan icke gerna bestrida
riktigheten af den sats Hr von Hartmansdorff bär framställt; lyman
bör nemi. betrakta embetsmännen ur tvenne synpunkter, den ena i
egenskap af samhällsmedlem, och den andra såsom embetsman. Det
är klart, att hvilken ställning en person än eger inom samhället,
måste han dock bidraga till dess underhåll, medelst en årlig skatt,
såsom en billig ersättning för det skydd lian af samma samhälle
åtnjuter, så äfven med embetsmännen. Satsen år således riktig och
efter min öfvertygelse obestridlig.
Gr. Gyldenstolpe har ganska riktigt och efter formens reglor
stridt mot de argumenter, Hr von Hartmansdorff anfört, och jag är
alldeles af samma tanke, som lian. Må vi söka att lyfta litet på
ridån, för att se efter, huru bakom scenen tillgår, och för att lära
känna hvad som tilldrager sig i det inre af dagens historia, och vi
skola finna, att, om den ifrågaställda nedsättningen beviljas embetsmännen,
lärer något klander icke derför drabba dem. Det är nemi.
allmänt bekant, alt vid vår bevilln:s-stadgas tillämpning det är en
ren omöjlighet att kunna beskatta näringsidkaren efter hans inkomst
i sin helhet. Beskattning sker på grund af hans egen tipgift; och
den mest ärliga upgifver kanske ej J af hvad han får in i netto
behållning.
Delta är beklagligt; men det är sant. — Embetsman
nen
-
I
Den 19 Augusti f. m.
49
nen deremot beskattas efter sin löne-inkomst, hvilken alla känna.
Detta är ett faktum, hvilket icke kan bestridas. Till följd af dessa
förhållanden, inträffar det också, alt om man äfven nedsätter embelsmänneDS
bevilln. [ill en proc., blifva de ändock högre beskattade
än jordbrukare, och isynnerhet mycket högre än näringsidkarne,
hvilka, efter Hr von Hartmansdorffs utsago, skulle blifva de,
som mest förlorade på ifrågavarwle nedsättning. Motionen derom
är dock väckt af en ledamot inom BorgareSt., och då delta Stånd
bifallit densamma, kan jag icke annat än finna, att Hr von Hartmansdorffs
farhågor lill alla delar äro hafna, och till alla delar instämma
i hvad Gr. Gyldenstolpe anfört, samt anhåller alt R. o.
Ad. jemväl mätte bifalla den billiga nedsättning, som här blifvit föreslagen.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först lill bifall å Dtsk:s i förevartde
punkt afgifna förslag framställda propos. besvarades med blandade
Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad., på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, behagade, med afslag
å förevartde förslag, antaga hvad Utsk. rörtde ifrågavartde bevilln. i
dess Betänk. JVs 4 tillstyrkt, samt, efter denna proposms besvarande
med Ja och Nej, förklarade, det han ansåg Ja härvid hafva varit
öfvervägande.
Gr. Gyldenstolpe begärde votering.
Uplästes lill justering samt godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller Bevilln:sUtsk:s i dess Utlåt. JYi 21 afgifna
förslag, rörtde bevillntn af emhets- och tjenstemäns samt betjentes
löner m. m., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås nämnde förslag, och godkänner R. o. Ad. hvad
Utsk., i fråga om berörde bevilln., i dess Betänk. J\s 4 tillstyrkt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 26.
Nej — 7.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
3:dje punkten, ang:de ifrägaslällde serskilde bestämmelser
om bevilltun af tjenstemäns löner under krigstid.
Bifölls.
4:de punkten, ang:de bevilln:n å rörelse och näring samt
fast egendom.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig icke böra bestrida
11 H. 4
50
Den 19 Augusti f. m.
den ändring, sora Utsk. i denna punkt föreslagit; ty när R. o. Ad.
nedsatt bevillnra för emliets- och tjenstemän, så kan Ståndet icke
underlåta, att jemväl nedsätta henne för näringsidkare på landet.
Men jag ber blott alt få nämna, det jag förutser, att följden af dessa
beslut skall blifva ännu ytterligare nedsältningar, hvilka jag bestrider,
såsom ledande till statsbrist och följaktligen riks-gäld.
Hr Adelborg: Då Hr von Hartmansdorff, af fruktan alt förmå
Ståndet till eu inkonseqvent handling, icke kan yrka afslag å
Utsk:s ifrågavar:de framställning, så kan jag deremot göra det. Jag
kan nemi. icke inse, atl derföre att man beviljat embetsmännen en
nedsättning, detta skall utgöra skäl, för alt äfven beträffande idkare
af bandel och rörelse göra en dylik, heldst bevilln:s-förfal!n:n är
sådan, att följden häraf skulle blifva, alt jordbruket komme att bära
den största tyngden, under det alt handel och rörelse skulle qvarstå
pä samma punkt som förut. Det förhåller sig nemi. så, att om
man nu nedsätter bevillnm för jordbruket, så skulle naturligtvis
snart derefter följa, alt jorden komme att taxeras efter sista köpeskillingen,
eller sitt fulla värde, och att man sålunda på runstycket
skulle beskatta landets modernäriug. Delta kan deremot icke ske,
i afseende å handel och rörelse, hvilka hädanefter som hittills komma
att beskattas endast efter upgift, och sålunda kominer alltid
derutinnan en oegentlighet att ega rum, och i st. f. att genom nedsättningen
förbättra och jemna beskattningen, blir förhållandet för
dessa alldeles detsamma som förut; men för landtbruket en tillökning
i st. f. nedsättning.
Pä dessa grunder anhåller jag för min del om afslag å den föreslagna
nedsätlningen för jordbruket, och afstår gerna derifrån, under
hopp, att R. o. Ad., som alltid mera ser till följderna än ytan
af saken, skall biträda mig i denna åsigt.
Gr. Lagerbjelke: Det vore visserligen ganska önskligt, om
en lindring i skatterna kunde i allmänhet medgifvas. Men då man
tager i betraktande de högst betydliga Statsutgifter, som vid denna
Riksdag redan blifvit beslutade, torde hvar och en finna, att det vore
ganska vanskeligt alt nedsätta bevillnm, hvarigenom en betydlig brist i
förhållande till inkomsterna lätteligen kuntle upkomma. Det är äfven
af denna orsak, sora jag röstat emot den skut telindring, hvilken
R. o. Ad. genom sista voteringen beviljat. Men fastän
Ståndet gjort denna eftergift mot embetsmännen, följer deraf, efter
min öfvertygelse, ingalunda, att en dylik lindring skall medgifvas
näringsidkare och jordbrukare, på sätt Utsk. i denna punkt föreslagit.
Det är allmänt kändt, att under det embetsmännen verkligen
få skatta efter den inkomst de ega, och hvilken af taxeringsmännen
kan på rst. uträknas, skattas deremot isynnerhet af näringsidkare icke
för mer än den upgifna eller af komitéen åsätta inkomst-beräkningen,
hvilken i allmänhet är ytterst ringa tilltagen, så att, äfven då
näringsidkaren, efter bevilln:s-förordn:ns bokstaf, skulle skatta lika
mycket som embetsmännen, gör han det ändock icke mer än till
måhända en tionde-del. Samma förhållande eger visserligen icke
rurö i afseende å jordbruket, hvilket vid taxeringen kommer när
-
Dea 19 Augusti f. m.
51
mare sanningen än näringsidkaren; men jordbrukaren har likväl en
betydligt mindre afgift i förhållande till sin verkliga egendom, än
tjenstemannen. Det var också endast i den syftningen, alt bereda
dessa personer en skatlenedsättning, som R. o. Ad., förra gången
frågan här förevar, återremitterade densamma tili Disk.; men alldeles
icke för att en dylik nedsättning jemväl för näring och fast
egendom skulle ega rum. R. o. Ad. ansåg fördenskull konseqvensen
icke fordra skatlenedsättning för alla öfriga Samhällsklasser, och
då jag vid delta tillfälle var af samma mening, som jag nu haft
äran framställa, vågar jag anhålla om afslag å den nu förevar:de
punkten och vidblifvande af Ståndets förra beslut, samt bibehållande
af bevilln:s-förordn:ns i detta hänseende nu gällande stadga.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror nästan, alt R. o. Ad. bifallit
Utsk:s förra förslag i denna punkt; men jag tror derjemte, att då
Utsk., på grund af återremiss, förändrat detta förslag, det äfven må
vara R. o. Ad. tillåtet all ändra sitt beslut, så framt R. o. Ad. dertill
finner skäl. Nu anser jag, att skäl förefinnes alt nedsätta den
proc., sorn är bestämd för handel och rörelse samt fastighet. R. o.
Ad. torde besinna, att bär icke är fråga om hvad hvar och en person
kommer alt erlägga, utan om det beskatlnings-förhållande, som
eger rum mellan olika samhällsklasser. Förut har förhållandet varit,
att då tjenstemännen betalat tre proc., så hafva näringsidkaren
och fastighetsegaren betalat fem. Nu har R. o. Ad. beslutat, att
tjenstemännen icke skola betala mer än en proc. af sin inkomst;
och skulle nu det förhållande qvarstå, som Gr. Lagerbjelke påyrkat,
så blefve följden den, att, då tjenstemännen förut betalat tre, och
näringsidkarne fem proc., skulle nu de förra erlägga en, och de
sednare fem proc., och således fem gånger mer än Ijenstemänmännen,
hvilket för näringsidkarne således vore en förhöjning i förut
egande utgifter, i förhållande till de förra. Jag anser således, att
Utsk. gjort rätt uti alt jemka dessa förhållanden. Saken blir i alla
fall den, att näringsidkaren och fastighetsegaren i förhållande till
sina inkomster fä betala mer ån tjenstemannen; och det ligger således
icke någon dräll visa i Utsk :s förslag.
Hr Adelborg har ansett, att eli. bifall till denna punkt skulle
föranleda dertill, alt man skulle upgifva taxeringsvärdet efler sisla
taxerings-beloppet; men jag hemställer till den värde talaren, om
icke i sådant fall följden just skulle blifva den, öfver hvilken man
så mycket beskärmar sig hos näringsidkaren, eller att han icke erlägger
bevilln. efter sin verkliga inkomst, hvilket deremot är förhållandet
med fastighetsegaren, som betalar efter fastighets- eller
taxerings-värdet. Nu skall näringsidkaren betala 5 proc. af sin inkomst,
men han erlägger blott en femtedels, ja ofta endast en
tionde-dels proc. Huru mycket betalar då fastighets-egaren ? I st. f.
att betala 5 proc., betalar han icke mer ån en af sin verkliga inkomst.
Jag anser således, att man skulle begå en stor orättvisa
både mot närings-idkaren och fastighets-egaren, då man bibehåller dem
vid den proc.-beräkning, som de förut haft, men deremot nedsätter
4*
52
Den 19 Augusti (■ m.
den för tjenstemännen; och, på grund af dessa skäl, anhåller jag örn
bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Såsom sjelf löntagare af Staten,
har jag icke ansett mig böra deltaga i diskussionen öfver den nyss
afgjorda punkten, eller i den votering, som ang:de densamma af R.
o. Ad. verkställts. Skulle jag emellertid hafva yttrat mig, hade jag
tvifvelsutan trädt på deras sida, hvilka ansett det hvarken lämpligt
eller rättsenligt, alt nedsätta bevillnm för tjenstemänneu. Men härom
är nu icke. fråga.
Gr. Gyldenstolpe har anfört, att det vore en orättvisa mot egare
af fastighet och näringsidkare, om icke samma fördel proportionaliter
bereddes dem, som nyligen blifvit Statens tjenstemän meddelad. _Jag
skulle med den värde talaren dela denna åsigt, om icke i verkligheten
sådana förhållanden vore för hauden, som mycket, åtminstone
i afseende på mig, verka på öfvertygelsen. Under det nemi. Statens
embets- och tjenstemän erlägga endast 3 proc. af sina löneinkomster,
så framt de öfverstiga 1,200 R:dr, och taxeringsmännen
kunna på skillingen kontrollera detta lönebelopp, samt till och med
i de flesta fall äfven sportlerna, når dessa äro af officiell beskaffenhet,
så har Staten fullkomlig säkerhet, alt erhålla den i BevillntsFörordn.
stadgade afgift för nämnde inkomster, hvadan dessa tjenstemän
verkligen erlägga i bevilln. det belopp, som lagligen blifvit
bestämdt. Ett annat förhållande eger deremot rum så väl med näringsidkare
som fastighetsegare. I afseende å de förra, har Gr. Lagerbjelke
upgifvit, hvad också erfarenheten under en längre följd af
år bestyrkt, att upgiflerna till taxeringen, långt ifrån att innefatta
det inkomslbelopp, som handtverkaren eller köpmannen haft under
året, tvertom icke utvisa mer än en femtedel, ja ofta icke ens eu
tiondedel af hvad han i verkligheten såsom inkomst upburit; och
det finnes handlande, jag känner det bestämdt, hvilka, af ren rättskänsla,
hellre underkasta sig böter för underlåtne upgifter till taxerings-komitéen,
än de ingifva sådane, enär de å ena sidan skulle
utsätta sig för hat och ovänskap af kamrater, om de upgåfve sin inkomst
sanningsenligt, och å andra sidan icke vilja skriftligen och offentligen
säga en osanning. Kunde man nu vara förvissad, att della föga
önskvärda förhållande skulle genom den ifrågavar:de proc.-nedsällningen
uphöra, skulle jag sannerligen vara den förste att tillstyrka
bifall till Utsk:s Betänk, i denna del; ty jag ägde då fullkomlig
visshet, att, när Statens tjenstemän till följd af nedsättningen finge
betala 1 proc. af deras verkliga inkomst, skulle också de näringsidkande
klasserna komma att betala, icke blott hvad de nu erlägga
efter beräkningen af 5 proc., utan otvifvelaktig! vida mer efter 3
proc. Nu är det emellertid föga hopp, att, genom den ifrågaställda
nedsättningen, andra sanningsenligare upgifter skulle framkomma än
de, som redan i många år varit aflemnade. Följden af en sådan
nedsättning skulle, efter min öfvertygelse, icke blifva annan änden,
att den skattdragande skulle anse nedsättningen innebära en minskning
i den bevilln:s-afgift han nu i verkligheten betalar. Han skulle
följaktligen i afseende å sina årliga inkomst-upgifter stadna på samma
Den 19 Augusti f. m.
53
punkt sorn förut, samt finge, jemförelsevis till sina inkomster, erlägga
en vida lindrigare bevilln. än han nu gör. Sådant vore hvarken
billigt eller rättsenlig!, och så länge vi icke hafva så beskaffade
taxeringsman, alt man med säkerhet kan påräkna, alt de, utan afseende
på person, skola beskalla en hvar, såsom han verkligen bör
beskattas, sä fruktar jag, att det blir hopplöst, att genom bevillnms
nedsättning framkalla några sådana sanningseuliga förhållanden, alt
resultaten deraf blifva riktiga. Jag tror fördenskull, att det är bäst,
att man later blifva vid hvad som är, och bibehåller nu gällande
proc.-beräkning, på det man må vara säker, att, åtminstone i afseende
å taxerings-upgifterna, förhållandet icke må blifva sämre än
hvad det f. n. är. Visserligen kan denna del af de skattdragande
medborgarne säga, att embetsmännen betala mindre, jemförelsevis med
dem, och betydligt mindre än nu. Men om embetsmännen komma
att betala 1 proc. af sina i verkligheten egande inkomster, så kan
dock icke nekas, att öfriga taxerade personer i sjelfva verket ej eller
betala mer än 1 proc., hvadan båda de skattdragande klasserna kunna
åtminstone med få undantag i delta hänseende anses vara lika
väl och lika illa lottade; och jag kau fördenskull för min del icke
undgå att tillstyrka, det R. o. Ad. må vid sitt förut i denna fråga
fattade beslut förblifva.
Beträffande fastighetsegare skulle jag önska att kunna bevilja
någon nedsättning för åtminstone sådane egare r stad. Hvad serskildt
Stockholms stad vidkommer, så har taxerings-komitéen derstädes
alltid utgått från den grundsatsen, att taxera fastigheter i staden,
som blifvit föremål för försäljning, efter sisla köpeskillingen.
Men det är allmänt kändt, att, med få undantag, alla fastigheter i
Stockholm f. n. stå så högt i pris, att de understundom betalas
efter ett värde, som, då försäljningen sker, öfversliger köpeskillingen;
hvaremot erfarenheten visar, ali öfver hela Sverige alla
landlegendomar äro till mer eller mindre belopp understigande deras
verkliga värde, i somliga län med kanske äfven med £, och
i andra med måhända änuu mera. Likaledes är det bekant, att
i Rikets öfriga städer taxeringsvärdet å fastigheter är, jemförelsevis
med deras verkliga värde, så lågt, att den bevilln., som af dem utgår
efter beräkningen af 2 per mille, ingalunda öfverstiger det belopp,
hvartill den nya beräkning, som Utsk. föreslagit, skulle upgå.
I händelse således fastigheterna skola beskattas lill deras verkliga
värde, anser jag det vara bättre, att bibehålla hvad som redan är,
än att genom antagande af en ny beräkningsgrund möjligtvis åstadkomma
oro, äfvensom osäkerhet å ena sidan för den skattdragande
om lill hvad belopp haus egendom kan blifva beskattad, och å
den andra för K. M., om till hvad belopp bevillmn kan komma
att upgå.
Jag bar, genom många års handläggning af taxerings-ärender,
inhemtat någon kännedom om Bevillu:s-Förordn:s tillämpning, och
jag tror derföre, att det är bättre att bibehålla hvad som är, än
alt genom det nya förslaget åstadkomma något, som i.sina följder
kan blifva ganska betänkligt. På dessa grunder förenar jag mig
54
Den 19 Augusti f. m.
roed dem, som yrkat, att hevilln.-s-författmu måtte fortfarande i
denna punkt varda gällande lill efterrättelse.
Hr Adelborg: När man utgår från olika utgångspunkter,
kommer man alltid till olika resultat. Sålunda har Gr. Gyldenstolpe
under sitt bemödande att försvara denna sak, för hvilken han står
i spetsen, kommit till det resultat, att jordbrukaren och näringsidkaren
skola komma att betala fem gäDger mer än tjenstemannen,
efter elen grund för denne sednares bevilln., som nu blifvit beslutad.
Gr. Gyldenstolpe har likvisst, för alt lyckas i denna kalkyl,
emot sitt bättre vetande, måst antaga jordbrukare och näringsidkare
såsom till fullo Digifvande den skatt dem med rätta tillkommer. Men
della är ju intet enligt med förhållandet. Hvar och en vet, att så
ej är, och alt isynnerhet näringsidkaren ej drager den bevilln. han
borde. — Gr. Lagerbjelke äter har mycket riktigt anmärkt, att,
såsom förhållandena f. n. äro, betalar embetsmannen tio gånger så
mycket som näringsidkaren i allmänhet. Deraf skulle följa, alt
embetsmannen äfven med den nedsättning, som blifvit honom beviljad,
får betala dubbelt så mycket som de andra. Han blir ju då,
trots den nu föreslagna nedsättningen, orättvist beskattad. -
Hvad äler beträffar påslåendet, alt jag, genom min begäran om
afslag ä förevar:de del af Betänk., skulle förneka riktigheten af den
sals, alt bevilluingen bör beräknas efter verkliga värdet, så väl å
fastighet som af inkomst, och icke efter upgifne värdet, så'ber jag
att få anmärka, det jag icke velat bestrida, att det verkliga värdet
skall för landtbruket lagas till norm vid taxeringen. Men då detta
icke kan skei äfven för andra näringar, så är jag af samma tanke,
som den siste värde talaren, nemi., att då ingen rättelse härutinnan
står att vinna, är det bäst att bibehålla hvad som varit. Jag tror,
att man i detta hänseende icke kan komma till något lämpligt och
för landet gagneligl resultat, så vida icke K. M. går i författn. att
nedsätta en komité, den der granskar förhållandena och utarbetar
en ny Bevillms-Förordn. på bättre grunder och med strängare kontroller
samt större möjlighet, att komma den rätta inkomsten på
spåren, än som f. n. är förhållandet.
Jag fortfar, på grund af dessa skäl, i milt förra yrkande.
Hr von Troil: Af grannlagenhet har jag ansett mig förhindrad
att deltaga i den sista voteringen, och tror mig således så
mycket hellre nu kunna, utan hinder af R. o. Ad:s redan fattade
beslut, yttra mig uti ifrågavar:de ämne. En hvar, som haft att
göra med taxerings-komiléer, torde nogsamt känna, alt bevillnm, så
väl för handel och rörelse, som för egendom, mångfaldigt understiger
verkliga värdet. För ruio del skulle jag således tro, att, förr än
nya lämpliga grunder, hvilka kunna tjena som kontroller i della hänseende,
blifva af K. M. och R. St. fastställda, bör ingen förändring
i detta hänseende vidtagas. Jag ber för öfrigt att få fästa upmärksamheten
på ett förhållande, hvilket för mången ledamot inom detta
Stånd torde vara bekant, nemi. att man på ganska många ställen,
vid jemförelse mellan taxeringsmännens beräkningar och dem, som
ligga till grund för bevillmns utgörande, lätt skall finna, huru föga
Den 19 Augusti f. ra.
55
pålitliga upgifterna och de derpå grundade laxerings-värdena äro;
och detta oaktadt taxeringsmännen ega oinskränkt makt, att efter
samvete bedöma det belopp, som hvar och en skattskyldig bör erlägga.
Jag tror derföre alt, förr än andra grunder i detta hänseende
äfvensom nya kontroller blifva bestämda, tjenar det till ingenting,
alt besluta någon förändring i den förevande punkten;
hvarföre jag också anhåller, att R. o. Ad. mätte, med vidblifvande
af sitt förut fattade beslut, afslå Utsk:s nu gjorda hemställan.
Hr von Knorring, Erik Oskar: Då jag inom Utsk. bi
trädt
den nu föreslagna förändringen, borde jag bär upgifva de skäl,
som föranledt mig dertill; men jag nöjer mig med, att blott uptaga
till besvarande några inkast, som en annan talare anfört emot Utsk:s
förslag. Denna talare har nemi. yttrat, att, om han vore förvissad,
att näringsidkaren hädanefter skulle sanningsenligare göra sina upgifter,
ville han icke motsätta sig förändringen. Enär jag hyser
den öfvertygelsen, alt så skall komma att ske, har detta varit ett
skäl för mig, att biträda förslaget, och jag hemställer, om icke fem
proc. är en alltför hög beskattning på arbetet, så framt jag nemi.
tänker mig en näringsidkare, som fullkomligt riktigt npgifver hvad
han eger i inkomst. Om man tänker sig en fattig arbetare,
som förljenar ett par hundra R:dr om året, så skall han till Slaten
betala öfver 20 R:dr i bevilln. Jag tror derföre, att man
skulle komma sanningen närmare, om man nedsätter denna höga
proc. till tre, och då har äfven lagstiftaren gjort allt, för alt lindra
den nuvande obilliga beskattningen. Jag tror också, att det icke
skulle vara fullt konseqvent, om R. o. Ad., som nyligen med så
stor röstöfvervigt bifallit föreg:de punkt, nu afslår den ifrågavar:de.
Jag hemställer, om icke sådant skulle väcka ond blod, och om icke
anledn. förefinnes, att behjerta de skäl, som för ett bifall blifvit anförda.
På grund af hvad jag sålunda haft äran yttra, vågar jag anhålla
om bifall lill UtSk:s hemställan i förevande punkt.
Propos. till bifall å förevande punkt blef härefter framställd
och besvarad med starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde, om R. o. Ad., såsom Gr. Lagerbjelke föreslagit,
behagade afslå nu förevande förslag, och vidblifva sitt i ämnet
förut fattade beslut, samt, efter det svaren härvid utfallit med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade, det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Fortsättningen af förevande Utlåhs pröfning blef, uppå Hr Gr.
o. Landtm:s propos., upskjuten till eftermiddagens plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm inkomne
Ullåt:n och Betänkm, nemi. frän
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
3, ang:de vackt fråga om ändring i vissa delar af föreskrifterne,
ronde Fyr- och Räk-afgiftens erläggande;
56
Den 19 Angusti e. m.
M 4, i anleda. af väckt fråga om reglering af postiljonernes
lönevilkor;
JYs 5, i anleda, af K. M:s Nåd. Skrifvelse, ang:de en, vid
verkställd rotering af köpingen Trelleborgs jord, i denna köpiugs
ordinarie Båtsmanshåll upkommande överskjutande mindre roteandel;
Allm.
Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
J\s 115, i anleda, af väckte motioner, dels beträffande Elementar-läroverken
samt de s. k. paedagogierne eller mindre stadsskolorne,
och dels om tillägg till föreskrifterne i afseende på student-examen
; samt
JYs 116, i anleda, af väckte förslag om utvidgande af en del
Elementar-läroverk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e. m.
V
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 19 Augusti 1854.
Plenum- kl. 6 e. m.
justerades 3 prot.-utdr. för denne dag f. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Utlåt. JYs 21, i anledn.
af gjorde anmärkn:r emot Betänk. JYs 4, ang:de grunderne för den
blifvande Allm. Bevilln:n samt föreskrifterne för deras tillämpning.
5:te punkten, ang:de minimi-af gifter m, m.; öde punkten,
ang:de §:n 2; 7:de punkten, ang:de §§:ne 4 och 6 samt iiS:le
§:ns Sele morn.; 8:de punkten, ang:de §:n 8, och 9:de punkten,
ang:de §:n 9.
Lades till handlingarne.
10:de punkten, ang:de §§:na 9, tO, 27 och 28.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk. motiverar den förändring
som skett, dermed att Utsk. förut föreslagit för rörelse en nedsält
-
Den 19 Augusti c. m.
57
ning i bevillmn ifrån 5 till 3. R. o. Ad. har likväl afslagit den
af Utsk. i delta afseende gjorda hemställan, och jag anhåller derföre,
alt R. o. Ad. med vidblifvande af sitt föreg:de beslut ville bibehålla
den nu gällande bevilln:s-förordn. i denna del oförändrad.
Uppå härefter framställd propos. afslogs Utsk:s i förevar:de punkt
gjorda förslag, hvaremot R. o. Ad. uti ifrågavartde delar biföll Ulsk:s,
Betäuk. J\s 4 bifogade, förslag till Bevilln:s-sladga.
lide punkten, ang:dc§:n 10.
Lades till handlingarne.
12 de punkten, aiig:de §§:ne 10 och 27.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Här har influtit af misstag
det yttrande, alt de öfriga Stånden godkänt förslaget. Del är
godkändt endast af tvänne Ständ. Derjemte har, i afseende på bevilln.
af krögare, hos R. o. Ad. förekommit en diskussion, hvilken
likvisst ej kom Utsk. tillhanda, förr än för några få dagar sedan.
Af den verkställda återremissen af 10:de §:ns Usla mom. hade Utsk.
ingen anledn. att tro annat, än att delta mom. hade blifvit återremitterat
endast med afseende på ingressen till denna §, emedan endast
i afseende derpå diskussions-prot. medföljt. Således har en
del af den återremiss, R. o. Ad. beslutat, icke blifvit af Utsk. handlagd,
men jag anser frågan icke vara af den betydenhet, alt den
icke verkligen kan af R. o. Ad. ändock handläggas, utan torde R.
o. Ad. i alla fall kunna besluta hvad sorn anses nyttigt. Jag har
velat lemna denna uplysning, till förekommande af att misstag skulle
ega rum.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer om det
icke vore skäl, all ytterligare lemna denna fråga öppen, då man ännu
icke har fattat sitt beslut derom, på grund af Serskildta Utsk:s
Betänk.
Gr. Lagerbjelke: Enär R. o. Ad. vid handläggning af Serskildta
Utsk:s Betänk, i frågan redan beslutat, att bevilln. skall
åsältas krogar, så är väl nu rätta tillfället, att sätta detta beslut i
verket och åsätta krogar bevilln. Jag vågar derföre vördsamt föreslå,
alt nu gällande bevilln. måtte blifva oförändrad, i afseende å
krögare.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det förslag för Bevillms-stadga,
som af Utsk. i Betänk. JVs 4 afgafs, stadgade för krögare, kiögerskor
etc. i Stockholm 13 R:drs, och i öfrige städer 10 R:drs bevilln.
I 10:de §:n står krögare, krögerskor m. fl. Då således Utsk.
uti Betänk. JVs 4 har föreslagit samma bevilln. för krögare, krögerskor
m. fl., som förut var fastställd, och R. o. Ad. vid afgörande af
Serskildta Utsk:s Betänk, i denna del beslutat, att utom den bevilln.
, som serskildt skulle krögare åläggas, skulle de betala så och
så mycket i utskänknings-afgift, så förenar jag mig med Gr. Lagerbjelke
i den anhållan, alt Ståndet måtte, i st. f. att upskjuta ifrågavande
§, nu besluta, alt den bevilln., som skall åläggas krögare
58
Den 19 Augusti e. m.
och krögersbor, skall blifva densamma, som i Bevilln:sUisk:s Betänk.
M 4 finnes uptagen.
Hr von Hartmansdorff: Efter den erinran, som är gjord
om det beslut, som R. o. Ad. fattade i fråga om Serskildta Utsk:s
Betänk., så afslår jag ifrån mitt yrkande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt, då Ulsk:s framställning i denna
punkt grundade sig på ett misstag, propos. å bifall dertill icke kunde
framställas, vid hvilket förhållande Hr Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med Gr. Lagerbjelkes förslag, finge hemställa, om R.
o. Ad. bifölle Utsk:s uti Betänk. JVa 4, i förevande ämne afgifna
förslag.
Ropades Ja.
13:de punkten, ang:de §§:?ia 10, 27 och 28.
Gr. Lagerbjelke: I konseqvens med sitt förra beslut, att
icke medgifva nedsättning ifrån 5 till 3 proc., har R. o. Ad., vid
föredragning af Utsk:s Betänk., ang:de allm. bevillmn beslutat, att
nu gällande stadgande skulle blifva oförändradt. Jag får derföre
vördsamt föreslå, alt R. o. Ad. måtte vidblifva sitt i ämnet förut
fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Om man icke antager nedsättuingen,
så är det nödigt alt antaga hvad Utsk. här föreslagit, emedan
beslutet eljest skulle kunna blifva på motsatta sätt förklaradt och
tillämpadt.
Gr. Lagerbjelke: Jag finner att Utsk. gjort tvänne förslag,
det ena en redaktion till en viss del af beslutet, och det andra i
afseende på nedsättning ifrån 5 till 3 proc. Hvad redaktionen angår,
så kan Utsk:s förslag bifallas, men icke i fråga om nedsätlningen
ifrån 5 lill 3 proe. Jag anhåller derföre vördsamt, alt R. o.
Ad. täcktes bifalla hvad Utsk. i afseende på förändrad redaktion föreslagit,
men icke i afseende å förändring i proc.-beräkningen.
Uppå härefter framställd propos., bifölls Utsk:s i denna punkt
gjorda förslag, med undantag af det deri förekommande utbyte af
5 emot 3 proc.
14:de punkten, ang:de §:n 16.
Gr. Lagerbjelke: Förhållandet är med denna § detsamma,
som vid den föreg:de, nemi. att Ståndet kan och bör bifalla, hvad
Utsk. föreslagit i afseende på Hr Kullmans framställning, men med
iakttagande af siffran 5 i st. f. siffran 3, i fråga om proc.-beräkningen.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs propos., beslöt R. o. Ad., alt, med
vidblifvande af sitt beslut om proc.-beräkningen, bifalla hvad Utsk.
i denna punkt yttrat, ang:de Prosten Kullmans framställningar.
15:de punkten, ang:de §§:na 24 och 23.
Lades lill handlingarne.
Ben 19 Augusti e. m.
59
16:de punkten, ang-.de §:n 25. '
R. o. Ad. biföll Ulsk:s först afgifne yttranden, rör:de ifrågastäld
befrielse från bevilln. för fjerde-parts-egare i Fahlu grufvor
oell bergsmännen vid Slöra Kopparberget, samt lade det derpå följande
yttrandet om sämmansältningen af Fallin slads Taxeringskomité
till handlingarne; hvarefter, i fråga om Utsk:s slutligen framstälde
förslag till förändrad lydelse af 25:te §:n.
Gr. Lagerbjelke yttrade:
Den nnvar:de 25:te §:n i Bevilln:s-förordn:n är upstäld i enlighet
med Otsk:s förslag om bevillnms beräknande. Del torde
derföre vara lämpligt, alt R. o. Ad. fattar det beslut, att, med vidblifvande
af sitt förra beslut i ämnet, afslå Utsk:s förslag i denna
punkt.
Uppå härefter framstäld propos. afslog R. o. Ad. den föreslagna
förändringen med förklarande, alt R. o. Ad. vidblef sitt i
ämnet förut fattade beslut.
17:de punkten, ang-.de §:n 27.
R. o. Ad. biföll Ulsk:s yttrande ang:de ifrågastäld befrielse
från bevilln. för Auktions-förrättare, samt lade Utsk:s öfriga i denna
punkt afgifne yttranden till handlingarne.
18:de punkten, ang-.de §:n 28.
Lades till handlingarne.
J9:de punkten, ang:de §:n 33.
Då härvid först förekom Utsk:s förslag rör:de utbyte af ordet
”utdelningen” emot orden ”ärliga behållningen” i 35:te §:ns 2:dra
morn., yttrade
Hr von Hartmansdorff: För min del anser jag rigtigare,
att man bestämmer bevillnm för utdelningen, och icke för behållningen.
Jag kan icke påminna mig, alt det var någon annan mening
Ståndet yttrade förra gången, då denna punkt återförvisades.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Vid första föredragningen
af Utsk:s förslag i afseende på denna fråga beslöt R. o. Ad. alt
bevillnm skulle beräknas efter utdelningen och icke efter behållningen.
Ordet behållning har föranledt olika tydningar och mångfaldiga
anmärkmr såsom då uplystes. Sålunda har man uträknat
behållningen vid Bankerna i allmänhet på det sätt, alt det förflutna
årets vinst efter bok har blifvit upförd, och sedermera har bevilln.
derpå blifvit afdragen, hvarefter resten blifvit ansedd såsom behållning.
Denna behållning är något svår att uträkna. Dernäst hafva
sådane gåfvor eller anslag, som Bankerne gjort för välgörande ändamål,
af Bankernas Direkt:r ansetts böra afgå ifrån behållningen,
hvaremot redogörarne för bevillnm ansett att dessa gåfvor till välgörande
ändamål likväl utgjorde en del af behållningen. Om ordet
utdelning antages, så är del mycket simplare och enklare och
kan icke föranleda några tvister om hvad dermed menas. På denna
60
Den 19 Augusti e. m.
grund har R. o. Ad. vid föreg:de föredragning af denna § beslutat
alt bevillmn skall beslutas efter utdelningens belopp.
Uppå härefter framstäld propos. fann R. o. Ad. för godt att
nied vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut afslä Utsk:s
ifrägavartde förslag.
Vidare förekom och bifölls Utsk:s yttrande ang:de ett af Hr
Wallenberg föreslaget tillägg till l:sta mom. af 35:te §:n, samt lädes
Utsk:s derefter förekommande yttranden, i fråga om dels befrielse
för aktie-bolag m. fl. inrättningar från bevilln. för så stör del
af deras utdelning, som ej öfversliger 5 proc., och dels Jern-Kontorets
befriande frän bevilln., lill handlingarne.
Beträffande sedermera Utsk:s hemställan rörtde redaktionen af
145:te §:us 4:de morn., yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Riddarh.-Sekret.
måtte få uplysa hvilket beslut R. o. Ad. fattade förra gången, om
icke de{ var bifall lill Utsk:s framställning i 4:de punkten.
Efter först till bifall å Utsk :s hemställan, och sedermera till
godkännande af Ulsk:s redaktions-förslag, med den förändring, att
i st. f. orden ”sä länge,” infördes ordet ”såvidt”, framslälda, med
blandade Ja och Nej besvarade, propos:r, förklarade Hr Gr. o. Landtm,
att han ansåg den sednare propos:n besvarad med öfvervägande Ja.
20:de punkten, angAe §:n 39.
R. o. Ad. fann det första af Ulsk:s härom afgifna yttranden
icke föranleda annan åtgärd än att läggas till handlingarne, men i
fråga om Utsk:s vidhållna förslag till redaktion af 39:de §:us 2:dra
mom. yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer nu, såsom förra
gången, att R. o. Ad. mätte antaga den ordalydelsen, att Jernkont.
, så vidt dess vinst-medel användas till allmänt nyttiga ändamål,
må befrias från bevilln.
Hr von Troil: Utsk. hade föreslagit i sitt Betänk. N:o 4, att
2:dra mom. skulle erhålla följande lydelse: ”Mantals- och skattskrifning
förrättas inom hvarje stad eller socken; med rättighet likväl
för flere socknar att förena sig om gemensam mantals- och
skattskrifning, derom Härads-skrifvaren då bör i god tid underrättas.”
R. o. Ad. har beslutat att åt det sednare mom:let gifva följande
förändrade lydelse: ”Mantals- och skattskrifning förrättas inom hvarje
stad eller socken. Dock må flera socknar förena sig om gemensam
mantals- och skattskrifning.” Dervid förekommer således den olikhet,
att icke Härads-skrifvaren behöfver derom underrättas. Jag anhåller
att R. o. Ad. måtte vid sitt förra beslut i detta fall förblifva.
Uppå härefter framstäld propos. lades Utsk:s yttrande rör:de
redaktionen af ifrågavar:de mom. till handlingarne, med (öt klarande,
att R. o. Ad. vidblef sitt derom förut fattade beslut.
21 punkten, angAe §:n 42.
Den 19 Augusti e. m.
61
Lades till handlingarne.
22:dra punkten, ang:de §§:ne 44, 89, 92 och 93.
Utsk:s i denna punkt förekommande yttranden bi föl los.
23:dje punkten, ang:de §:n 62; och 24;de punkten, ang:de
§:n 63.
Lades till handlingarne.
25:te punkten, ang:de §:n 68.
R. o. Ad. fann det första af Utsk:s i denna punkt afgifne yt
randen
ej föranleda annan åtgärd än att läggas till handlingarne,
samt biföll yttrandet ang:de Hr von Hartmansdorffs i fråga om 68:de
§:n gjorda förslag.
26:te punkten, ang:de §§:ne 71 och 108.
Frih. Palmstjerna: 75:te §:n, sådan Ulsk. föreslagit den
samma,
innehåiler i förevar:de punkt: ”De hus, hvilka på lustställen
eller andra, dermed jemförliga, mindre lägenheter blifvit afförde och
deraf utgöra egentliga värdet, skola, om de äro brandförsäkrade,
upskattas minst till det värde,'hvartill de blifvit uti allmänna inhemska
Brandslods-bolag till försäkring antagna.” Det är fråga om
åbyggnader på landel och icke i städerna. Jag vill påminna mig,
alt R. o. Ad. antagit den nu gällande förfalln:n i detta afseende,
emedan R. o. Ad. ansåg Utsk:s förslag vara mindre godt och alt
detsamma skulle leda lill ökade utgifter, hvilket vore obilligt.
Hr Printzensköld: Jag vitsordar rigtigheten af hvad den
siste värde talaren anfört. Jag deltog i diskussionen och ansåg
Utsk:s förslag till grund för taxering pä de byggnader, som här äro
i fråga, vara orättvist, hvarföre, om jag icke missminner mig, R.
o. Ad. beslöt, ali vid det nu befintliga stadgandet i Bevillu:s-Förordnm
skulle framgent förblifva. Jag önskar således, alt R. o. Ad.
måtte i della fall vidblifva sitt beslut.
Uppå härefter framstälde serskilda proposir vidblef R. o. Ad.
sitt i afseende å 7I:sta §:n förut fattade beslut, och godkändes
Utsk:s i fråga om 108 §:n afgifna förslag, hvarjemte de i denna
punkt förekommande yttranden, ang:de genom 3 Stånds sammanstämmande
beslut afgjorde frågor, lades till handlingarne.
27:de punkten, ang:de §§:na 73, H, 73 ocjh 76. '
Bifölls.
28:de punkten, ang:de §§:na 88, 89, 92 och 119.
Lades till handlingarne.
29:de punkten, ang:de §:n 91.
Bifölls.
30:de punkten, ang:de §:n 101, 31 :sta punkten, ang:de
§§:na 116 och 123; sami 32:dra punkten, ang:de §:n 137.
Lades till handlingarne.
62
Den 19 Augusti e. m.
33:dje punkten, ang:de §:n US.
Utsk:s i denna punkt afgifna yttranden biföllos, med undanlag
af den föreslagna redaktions-förändringen i 145:te §:ns 2:dra mora.,
hvarom
Gr. Lagerbjelke yttrade:
I denna § har R. o. Ad. vid förra tillfället afslagit den redaktions-förändring,
sora Utsk. föreslagit. Så vidt jag af Utsk:s Betänk.
kan finna, har Lisk. icke framdragit några nya skäl hvarföre
R. o. Ad. skulle frångå sina förra beslut. Jag vågar derföre vördsamt
anhålla att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förra beslut,
måtte afslå Utsk:s yttrande i denna punkt.
Uppå härefter frarastäld propos. vidblef R. o. Ad. sitt i afseende
på redaktionen af 145:te §:ns 2:dra mom. förut fattade beslut.
Föredrogs ånyo Hr Rosenblads, Bernh., motion, angtde en
underd. hemställan till K. M. om beviljande tills vidare af tullfri
införsel landvågen från Finland af bjelkar, bräder, plankor, sparrar,
master, spiror och tjära, om hvilken motions remitterande fråga i
R. o. Ad:s sista plenum upstätt och blifvit bordlagd.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: På sätt jag i förra ple
num
anförde, anser jag det icke tillhöra BevilIn:sUtsk. att föreslå
underd. framställningar till K. M. om förändringar i gällande stadganden.
BevillmsUlsk. har alt upgöra tulltaxan och bestämma afgifterna
för inkommande varor för den tid, som förflyter efter slutet
af det Riksmöte, Hvarunder Utsk:s arbete fortfar, intill den följande
Riksdagen. Jag anser således, att frågan tillhör Ekon.-Utsk:s
handläggning, och såsom skäl för min begäran, att frågan må dit
remitteras, anhåller jag få anföra, alt R. St. hafva under denna
Riksdag låtit Ekon.Utsk. behandla en likartad ehuru långt mera omfattande
fråga, nemi. den om uphörande af tullen på inkommande
spanmål, ronde hvilken fråga Ekon.Utsk. afgifvit Utlåt., som vunnit
alla Ståndens bifall. Jag vägar derföre anhålla, att motionen måtte
remitteras till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag tror att, på grund af
sakens beskaffenhet, borde målet remitteras lill Bevilln.Utsk. Men
då dess Ordfide icke vill så hafva det, och då jag hoppas, att
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. är mindre liberalt, än BevillmsUlsk., så
hemställer äfven jag, att målet mätte få gå lill Ekon.Utsk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Uti denna motion är på intet sätt
fråga hvarken ali bestämma tullen på bräder eller i allmänhet att
stadga tullfrihet på desamma, utan motionären föreslår en underd.
skrifvelse till K. M. om en tillfällig åtgärd. Motionen lyder i sjelfva
slutet sålunda: ”Jag får sålunda föreslå att R. St. hos K. M. anhålla,
att K. M. mätte bevilja tills vidare och så länge närvar:de
förhållanden fortfara tullfri införsel från Finland landvågen af bjelkar,
bräder, master, spiror och tjära.” R. o. Ad. finner, alt, äfven om denna
Den 19 Augusti e. m.
63
motion antages, så måste likväl i taxan införas tullsatser för dessa
artiklar och att detta förslag gäller endast en anhållan hos K. M.
om ett exceptionelt stadgande för vissa fall och viss tid. På sätt
Gr. Gyldenstolpe nämnde, har här förekommit en fråga om tullfri
införsel af spanmål. Detta likasom alla andra önskningsmäl remitterades
till Allm. Besv. och Ekon.Utsk. Del är således både i konseqvens
dermed och enl. sakens egen natur, som detta förslag torde
böra till Ekon.Utsk. remitteras.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. remiss af
ifrågavande motion till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
O
Ånyo föredrogs StatsUlskis d. 16 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 239, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. N:o
158, aug:de extra sials-ansiag till föremål, tillhörande Civil-Depart:s
handläggning.
R. o. Ad. biföll Utsk:s yttrande, ang:de anslag för öpnande
af en kanal-ledning emellan Eskilstuna och Mälaren, samt ansåg
förevaride Utlåt, i öfrigt ej föranleda till annan åtgärd än alt läggas
till handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 16 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 241, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. Nio
160, angide extra stats-anslag till föremål, tillhörande EcclesiastikDepartis
handläggning.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande, och förekommo
dervid Ulskis yttranden öfver nedannämnde punkter af Betänk.
Nio li.O.
5ile punkten.
Ulskis yttrande lades till handlingarne.
7:de punkten.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Då den ifrågavande
punkten af StatsUtskis förra Betänk. Nio 160 föredrogs på Riddarhuset,
sä beslöt R. o. Ad., efter en liflig diskussion i ämnet, alt
återremittera punkten, på den grund att R. o. Ad. ansåg ett anslag
af 3000 Ridr biko, förutom det redan beviljade anslaget af
2000 Ridr biko, vara af behofvet påkalladt för alt erhålla en historisk
utredning af riksdagarnes historia. Detta har äfven blifvit beslutadt
af PresteSl., och jag får nu hemställa, alt R. o. Ad., med
vidblifvande af sitt i deuna punkt vid förra tillfället fattade beslut,
ville lägga densamma till handlingarne.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Uti sjelfva saken har jag intet
egentligen att yttra, men har begärt ordet i anleda, af den siste
värde talarens förslag till beslut. Han har nemi. begärt, att R. o.
Ad. skulle med vidblifvande af sitt beslut lägga denna punkt till
handlingarne. Sådant later sig icke göra, ty R. o. Ad:s förra be
-
64
Den 19 Augusti e. m.
slut var alt återremittera punkten, hvilket beslut R. o. Ad. väl
svårligen lärer kunna vidblifva.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag ville göra en sådan
erinran, sorn den sisle värde talaren gjort, men tillika hemställa,
att R. o. Ad. måtte, i st. f. de 2000 R:dr, som StatsUtsk. här
föreslagit, bevilja 5000 R:dr årligen.
Frih. Klinkowström: Det var ett förbiseende af mig, då
jag gjorde det förslag, hvarvid anmärkn. nyss blifvit af Gr. Lagerbjelke
framstäld, och jag får till honom frambära min tacksamhet
derför. Jag anhåller, alt R. o. Ad. täcktes bevilja de af Hr Carlson
föreslagna 3000 R:dr till utgifvande af Sveriges riksdags-historia,
och att denna summa icke må sammanslås med det anslag
af 2000 R:dr, hvilket K. M. i Nåd. Propos. begärt till utgifvande
af äldre historiska skrifter och handlingar.
Hr von Hartmansdorff: Om jag rätt fattat den siste värde
talarens förslag, så går det derpå ut, att R. o. Ad. skulle bevilja
en summa af 5000 R:dr utom de 2000 R:dr, som Konungen begärt.
Mitt förslag deremot var, alt det hela skulle blifva 5000 R:dr
och således 3000 R:dr mera än Konungen äskat.
Gr. Lagerbjelke: Här äro tvenne frågor, som det icke går
an att sammanblanda. Det ena är en K. M:s propos. och det an
dra
en enskild motion. K. M. har afgifvit Propos. om 2000 R:dr
b:ko för historiska skrifters utgifvande, och den enskilda motionen
angår 5000 R:dr b:ko för utgifvande af Svenska riksmötenas förhandlingar.
Om nu dessa 2:ne frågor sammanblandas, och det gifves
ett större anslag än 2000 R:dr med anledn. af K. M:s Propos.,
så kan dermed icke sägas, att den enskildte motionären fått sin
vilja fram. Ej heller kan man säga, att den Kongl. Propos:n blefve
bifallen i högre måtto, om penningar gåfves till den enskildta motionens
ändamål eller utgifvande af mötenas förhandlingar. Jag anhåller
således, alt R. o. Ad. täcktes lemna sitt bifall till K. M:s
Nåd. Propos., samt att R. o. Ad. likaledes täcktes besluta de af
enskild motionär begärda 5000 R:dr, så att dessa frågor icke måtte
sammanblandas.
Frih. Klinkowström: Med den siste värde talaren instäm
mer
jag till alla delar så till vida, att .R. o. Ad. icke bör serskildt
bifalla denna Kongl. Propos. om anslag af 2000 R:dr för utgifvande
af äldre historiska skrifter och handlingar. Jag tror, att, dä R. o.
Ad. sista gången förehade detta mål, så bifölls denna summa, men
återremitterades deremot Ulsk:s Utlåt., i hvad det angick Hr Carlsons
motion, rör:de ett anslag lill utgifvande af offentliga mötens
förhandlingar. Jag har icke sett Hr Carlsons motion, men jag har
blifvit uplyst, alt meningen med densamma bör så förstås, alt han
begärt 5000 R:dr för offentliggörande af historiska handlingar, dock
så, att om något serskildt anslag af K. M. för enahanda ändamål
begärdes, så skulle endast fvllnaden i 5000 R:dr b:ko af honora
äskas. Om någon af StatsUlsk:s ledamöter är närvar:de, så torde
han
Den 19 Augusti e. m.
65
han kunna uplysa huru härmed förhåller sisi. Oin jag ej häruti
misstagit mig, så skulle frågan nu vara om 3000 H:dr årligen i 3
år för offenlliggöraude af Svenska riksdagars och mötens förhandlingar,
hvilket jag vördsamt anhåller alt R. o. Ad. täcktes bevilja
utöfver de 2000 R:dr b:ko, R. St. redan på grund af K. M:s Nåd.
Propos. anslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke att R. o. Ad. har
beviljat de 2000 R:drne. Detta synes också af Utsk:s Betänk. JV?
241, hvari det säges, atf denna punkt är återremitterad af R. o.
Ad. och PresteSt., men bifallen af Borgare- och BondeStm. Jag
skulle således tro, att icke heller de 2000 R:drne äro beviljade;
men erkänner för min del rigtighelen af Gr. Lagerbjelkes anmärkn,
Mig synes således, alt då ett svar på Konungens Propos. skall afgifvas,
vore det rigtigast att R. o. Ad. beviljade de 2000 R:drne
och derjemte ntedgåfve 3000 R:dr derutöfver pä grund af Hr Carlsons
motion.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, innan diskussionen vidare
fortfore, ansåg sig böra uplysa, att den ifrägavar:de 7:de punkten
af StatslJtsk:s Betänk. M 160 innehöll först en framställning af
K. M:s i ämnet gjorda Nåd. Propos. och sedermera en referering
af Professor Carlsons motion, i hvilken blifvit föreslaget, alt R. St.
måtte bevilja ett anslag af 5000 R:dr årligen, att användas till offentliggörande
af Svenska Riksdagars och mötens förhandlingar från
början af Konung Gustaf den I:stes regering, samt äfven i öfrigt
till ingifvande af handlingar, uplysaode för fäderneslandets historia;
hvarpå Utsk. i ett Ullål. besvarat K. M:s Propos. och Professor
Carlsons motion på det sätt, att Utsk. tillstyrkt bifall till K. M:s
Propos.; och hela denna punkt hade af R. o. Ad. blifvit återremitterad
på grund af aumärkn:r, åsyftande att bifall äfven till Professor
Carlsons motion mätte af Utsk. tillstyrkas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Hr Gr. och Landtm, har uplyst
Ståndet om förhållandet med ifrågavar:dé sak, för hvilket ändamål
jag egentligen begärt ordet. Dä så mångå ibland ledamöterna
af detta Stånd synes ifra för bifall till Hr Carlsons motion, så får
jag äfven för min del hemställa att Ståndets beslut i detta hänseende
mätte så upställas, sorn Hr von Hartmansdorff föreslagit, nemi.
sålunda, att R. o. Ad. bifaller K. M:s Nåd. Propos. om ett anslag
af 2000 R:rir för ingifvande af äldre historiska skrifter, samt derjemte
3000 R:dr årligen för den tid, som ionevande stats-reglering
omfattar, till utgifvande af Svenska riksdagars och mötens förhandlingar.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, dä 2:ne serskilda frågor före
kommo
i denna punkt, R. o. Ad. torde tillåta att propos. fram
stäldes
först i afseende på bifall till K. M.s Nåd. Propos., och att
det skedde med förbehåll att R. o. Ad. sedan må präfva det anslag,
som af St. kan beviljas i anledn. al Professor Carlsons motion,
Ropades Ja.
11 H. 5
66
Den 19 Augusti e. m.
Uppå sedermera framslälde serskilda propos:r fann R. o. Ad.
för godt att bifalla det af K. M. äskade oell af Ulsk. tillstyrkta
anslag till utgifvande af äldre historiska skrifter och handlingar, samt
att derjemte för offentliggörande af Svenska riksdagars och mötens
förhandlingar från början af Korning Gustaf den I:s regering, bevilja
ett anslag af 3000 R:dr årligen under den tid nuvande statsreglering
kommer att fortfara.
14:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då Konungen vid nästföregide
Riksdag äskat ett sådant anslag till nykterhetens befrämjande, samtyckte
R. o. Ad. dertill. När nu frågan förra gången förevar beviljade
Ståndet ålerreroiss. Jag hoppas att R. o. Ad. i öfverensstämmelse
härmed nu behagade bevilja den ifrågavar:de summan
och anhåller vördsamt om propos. derå.
Hr Printzensköld: Det är min fullkomliga öfvertygelse att
nyklerhels-föreningarne i landet verka vida mera fördelaktigt för
nykterhetens befrämjande än något annat medel. Jag är äfven öfvertygad
derom, att huru myckel man än må bemöda sig att genom
bränviuets fördyrande vinna del syfte, för hvilket nyklerhetssällskaperna
blifvit stiftade, det likväl skall blifva förgäfves att på
denna väg åstadkomma detsamma som nyklerhetsföreningarne. Jag
anser derföre alt R. St. böra bifalla hvad K. M. i förevar:de fall
föreslagit, och jag tillstyrker lika med Hr von Hartmansdorff att R.
o. Ad. täcktes bevilja det äskade anslaget.
Hr Gr. o. Landtm:s först till bifall å Utsk:s yttrande i denna
punkt framstälda propus, besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. bifölle det af
K. M. äskade anslag af 3000 R:dr, att för 3 år, med 1000 R:dr
hvartdera året, till Direktin för Svenska Nykterhets-Sällskapet utbetalas
för bestridande af utgifter till nykterhetens befrämjande, samt,
efter denna proposis besvarande med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarade det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
16:de punkten.
Gr. Lagerbjelke: Emot sjelfva anslaget har jag ingenting
egentligen att anmärka, men der slår ett vilkor, som jag för min
del fruktar skulle lätteligen kunna inleda i svårigheter. Der slår
nemi. att anslaget ställes till K. M:s Nåd. disposition efter vederbör-.
des hörande. Nu vet K. M. icke hvilken denne vederbör:de
kan vara. Skulle det vara Erkebiskoprn, skulle det vara Ministern
i Paris eller hvilken vederbör:de? Mig synes för ifrågavar:de fall
vara tillräckligt det stadgande, som finnes i 10:de §:n Reg.Fm, att
”innan ärender hos Konungen i Siats-Rådet föredragas, skola de,
genom nödiga uplysningars iohemtande från vederböride Embetsverk,
af den föredragande beredas.” Jag får derföre vördsamt föreslå,
att R. o. Ad. täcktes bifalla denna punkt med uteslutande
af de orden ”efter vederbör:des börande.”
Den 19 Augusti e. m.
67
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag tror icke alt någon oreda
kan upstå äfven om icke ett sådant försigtighetsmått, som man bär
äskar, blifver iakttaget. Med ordet ”vederbönde” kan här naturligtvis
icke menas några andra än Svenska Mjnislern i Paris och Pastorn
i Svenska församlingen derstädes, hvilka äro de enda sorn
kunna gifva alla de uplysningar, som blifva behöfliga. Jag anhåller
att det må få stå såsom det står och all Betänk, må bifallas.
Hr Printzensköld: För ett Const.Utsk.. hvars pluralitet gjort
till sin upgift ali både i likt och olikt klandra Konungens Rådgifvare
och som söker alt draga dem till rälta håde inför verklig och opinions-domstol,
kan icke någon Rådgifvare akta sig, han må göra
huru som helst. Det lönar dä icke synnerlig möda alt iakttaga
sådane försigtighetsmått för alt undvika det otidiga klander, jag vill
icke säga den kitslighet, som Gr. Lagerbjelke här har förutsatt såsom
grund för sin anmärkn. emot förslaget. Det må bero på K.
M., hvilken han anser vara den vederbönde som skall höras. Mig
synes att orden sådane de äro i Ulsk:s förslag äro ganska oskyldiga
och kunna gerna stå der, då det goda ändamål, som motionären
åsyftat, i allt fall blifver upfyldt. Jag lillslyiker bifall till Utsk:s
förslag.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag är i det hufvudsakliga
förekommen af llr Adelborg, och får endast tillägga, alt då delta
ämne förra gången föredrogs och jag äfven yttrade mig, så slutade
jag mitt yttrande ungefär i samma ordalag som Utsk. upgjort sitt
förslag, endast med den skillnaden, att jag i st. f. vederböndes hörande
uttryckte mig med orden: ”sedan nödiga uplysningar blifvit
infordrade”; men lika litet som jag dervid fästade någon afsigt att
binda händerna på K. M., lika litet lärer Utsk. haft någon dylik afsigt,
utan innebar uttrycket endast ett hänvisande till de vanliga formerna;
hvarföre jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Hr Adelborgs anförande har ytterligare
stärkt mig i min åsigt att ordställningen är otjenlig. Han har nemi.
sagt, att vederbör:de är Svenska Ministern i Paris och Kyrkoherden
i Lutherska församlingen derstädes. Det vill likväl synas mig, sora
det vore serdeles otjenlig! om K. M. skulle såsom vederbönde höra
en person, en tjensteman eller hvad man vill, som icke är Svensk
undersåte, och så vidt jag vet åtminstone, så är ifrågavande Kyrkoherde
Fransysk undersåte. Del synes emedlertid redan häraf,
huru läll del är alt komma i tvist om betydelsen af ordet vederbönde
på detta ställe, och hvarföre skulle man i delta fall mindre
än i alla andra kunna trygga sig vid Reg.F:ns 10:de §, som har
följande redan af mig åberopade lydelse: ”Innan ärendena hos K.
M. i Stals-Rådet fördragas, skola de genom nödiga uplysningars inhemtande
från vederbönde Embetsverk af den föredragande beredas.”
Jag fortsätter min vördsamma anhållan om bifall till anslaget,
med uteslutande ur punkten af de utaf mig anmärkte orden.
Hr von Troil: Det kan vara likgiltigt för saken, anlingen
Ståndet bifaller Utsk:s förslag eller utesluter de orden Gr. Lager
5*
-
68
Den 19 Augusti e m.
bjelke anmärkt. Jag ber likväl att få nämna att SiatsUtsk. ansåg
det egentligen vara af vigt alt få hörd Ministern i Paris, som ensam
kunde lemna uplysningar i denna fråga. För öfrigt lärer det bero
på K. M. att bestämma, hvad han med vederbör:de vill förstå. Det
är tydligt, att om R. o. Ad. ändrar ordställningen, men öfriga
Stånden antager den, så måste votering öfver denna obetydliga fråga
i förstärkt StatsUtsk. företagas. Då jag för min del icke kan finna
något olämpligt uti de ord som här blifvit begagnade, så anhåller
jag om bifall till punkten, sådan den blifvit af SiatsUtsk. framställd.
Hr Adelborg: Huruvida den korta debatten i denna fråga
skulle leda lill bevis för Gr. Lagerbjelkes åsigt, tror jag vara tvifvelaktigt
och anser Gr. Lagerbjelke, ehuru bestämdt han framfört
sitt yttrande, likväl hafva orätt. Dessa ”vederbör:de,” som här skulle
höras, hvarom skulle de höras? Om antalet af de barn, hvilka behöfva
skolundervisning; om dessa barns mer eller mindre behof af
understöd i mat och kläder vid deras skolgång och mera sådant.
Pastorn må nu vara Fransos eller Svensk, hvem är likväl mera än
han i tillfälle att lemna nödiga uplysningar i denna väg? Kan någon
auktoritet bär hemma göra det? Uller vill Hr Gr:n, efter han
är så bestämd, vara så god och uplysa mig, hvem som skulle kunna
lemna dylika uplysningar bättre än den som dagligen och stundligen
sörjer för denna församling. Jag vet icke någon annan som
skulle kunna göra det bättre, och ehuru jag ifrån början icke var
sä öfvertygad om denna åsigts riktighet, så är jag likväl nu öfverygad,
att ordet vederbönde är ganska rigligt begagnadt.
Propos. till bifall å Utsk:s nu gjorde förslag utan förändring
lilef härefter framställd och besvarad med starka Ja jemte några
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
21:sla punkten.
Sedan underl. R i d da rh,-Sek re t., på förfrågan af Frih.
Klinkowström, uplyst att näston underrättelse om de öfrige RiksStms
i ani. af förevande Utlåt, fattade beslut icke ännu blifvit R. o. Ad.
meddelad, anförde
Frih. Klinkowström: StatsUtsk. har uti det nu afgifna Utlåt.
visserligen frångått det förut gjorda förslaget och motionen,
men det sätt, hvarpå Utsk. dervid gått tillväga, kan icke annat ån
blifva föremål för anmärkntr. 3:ne RiksStånd hafva nemi. återremitterat
Utsk:s föregale förslag i detta hänseende med förklarande
derjemte, att deras åsigt vore att anstalter af ifrågavande ari icke
kunna anses tillhöra kommunerna, och ali de boi de hafva understöd
af Staten. Jag skulle tro, att StatsUtsk. bordt ställa sig denna åsigt,
fattad af 3:ne RiksStånd, lill efterrättelse och rälla sitt förslag derefter.
Detta har Utsk. icke gjort, utan fortfarit att vidhålla den
princip, som Utsk. uttalade vid förra Riksdagen, nemi. alt det icke
vore lämpligt att omförmäldte anstalter skulle genom anslag af allmänna
medel understödjas, utan Utsk. har, för att i någon mån gå
R. Sl:s- önskningar till mötes, föreslagit all en gåfva för en gång
Den 19 Augusti e. m.
69
af 3000 R:dr skulle beviljas Råby Räddnings-Institut. De reservationer,
som blifvit gjorda vid StatsUtsk:s Betänk, af Prosten Holmberg
och Ola Månsson ifrån Christanstads Län, och hvilka jag delar,
hafva uplyst det origliga i SlatsUtsk:s förfarande och gjort en anhållan,
att R. St. mätte anslå 1000 R.dr årligen alt utgå under
3:ne år till Råby Institut, så långe 20 barn finnas vid inrättnngen
intagne och inrättningen fortsätter sin gagnande verksamhet. Jag
tror att det sista förhållandet, utan några andra skäl, borde beveka
R. o. Ad., alt för sakens ganska betydliga vigt bifalla reservanternas
begäran. Mig synes att man icke numera behöfver myckel orda om
viglen af dessa instituler för samhället. De hafva praktiskt ådagalagt
sin nytta, isynnerhet detta Räddnings-inslitul på Råby. Del
bar äfven blifvit visadt, att detta institut med anslag af 3000 R:dr
skulle kunna uptaga ett ytterligare tillökadt antal vilseförda barn.
Dessa barn komma icke ensamt ifrån kommunen, ulan de komma
långväga ifrån, såsom detta Betänk, uplyser, och jag skulle tro, att
under en tid, då brottens antal på ett betänkligt säll ökas, och
hvad som värre är, då det upväxande slågtel, då ungdomen och
barnen på ett högst betänkligt sätt befinnas upfödas i laster, hvarpå
hufvudstadens polis-referaler lemna färska och de mest ojäfaktiga
bevis, så torde det blifva en oafvislig nödvändighet för oss alt minska
möjligheterna för barnen att inträda pä brottets bana och alt
\ gifva dem en möjlighet att återvända, når de en gång blifvit vilse
förda.
Jag tror alt denna fråga oafvisligen har en framtid för sig, alt
\ den kommer all vid påföljande Riksdagar behandlas och beviljas till
fromma för samhället, hvadan jag vördsamt anhåller, all R. o. Ad.
ville biträda Hr Prosten Holmbergs förslag, att 1000 R:dr b:ko årligen,
under den tid nästa stats-reglering varar, mätte få utgå lill
Råby Räddnings-Instilut, så länge 20 vilseförda barn vid inrättningen
finnas intagna och så länge densamma fortfar uti sin nuvande verksamhet.
Detta blir ingen tillökning i anslaget, ty StauUlsk. har föreslagit
3000 R:dr att utgå på en gång, hvaremot Prosten Holmberg
föreslagit 1000 R:dr årligen i 3:ne år. Det är endast åsigten
om sättet för summans utgående, som år olika. Jag tror deb
sednare åsigten vara rigligare och får derföre anhålla att R. o. Ad.
ville densamma bitalia.
Gr. Lagerbjelke: Råby Institut är tvifvelsutan en vacker
inrättning, men är dock enskild. Det må visserligen vara, alt vid
vissa tillfällen Staten äfven inlåler sig med enskilda välgörenhetsinrättningar,
men det bör väl dä vara landels Regering, som upgör
ett sådant inlåtande. Kan det vara tjenligl att representationen lager
sig före, alt, Regeringen oälspordt, åt sådane enskilda inrättningar
göra presenter då och då. Mig veterligt har sådant endast en
gång förut händt, nemi. då ett stort vattenflöde bortförde ett Bruk.
Man sade då, att della Bruk var så nyttigt för fattiga kolare i orten,
att R. St. på grund deraf företogo sig, att med förbigående af K.
M. anvisa en summa på Riksg:s-kont. för detta Bruk. Jag tror
att detta förbigående af regeringsmakten är för R. St. föga lämpligt.
Så har StatsUtsk. likväl äfven vid delta tillfälle föreslagit R. St. att
70
Den 19 Augusti e. m.
tillvägagå, då Utsk. tillstyrkt R. St. att gifva Råby en present, hvilken
Riksg:s-kont. eger att utbetala. Mig synes detta serdeles oformligt
oell såsom eli utträdande ur den plats, sorn lagstiftaren bör
hafva för att inträda på det område, som tillkommer förvaltningen.
R. o. Ad. har äfven varit af samma lanke, förra gången StatsLJtsk:s
Relänk. i detta ämne förevar. Slatsötsk. hade ila afstyrkt hela anslaget.
Detta afstyrkande blef af R. o. Ad. bifallet. Någon för
ändring
i sjelfva saken har sedan dess icke inträffat. Jag vågar
derföre hemställa, att R. o. Ad. ville med vidblifvande af sitt förra
beslut afstå Olsk:s förslag i denna punkt. Ar det så att Regeringen
anser del lämpligt och att Institutet vid Råhy är af så välgörande
beskaffenhet, alt detsamma bör med allmänna medel understödjas,
då bör Regeringen gifva understöd eller afgifva propos. derom till
R. St., men under de förhållanden, som nu förefinnas, nödgas jag
förnya den vördsamma anhållan, jag nyss framställt.
Hr von Troil: Denna fråga har inom StatsUtsk. rönt ett serdeles
besynnerligt öde. Den har håda gångerna blifvit på afdelnm
tillstyrkt. Första gängen tillstyrkte afdelntn ett anslag i samma
form som Utsk:s Betänk, nu visar, nemi. ett anslag på en gång
af 3000 R:dr, men med en eller par röster afslogs detta i LJtsk:s
plenum oell man beslöt då tillstyrka R. St. all icke lemna något
bidrag. Då återremitterades frågan af 3 Stånd med förklarande,
alt man ansåg saken af den vigt, alt något borde för detta Institut
göras. Dä frågan sedermera andra gången förekom, tillstyrkte StatsUlsk:s
Utgifts-afdeln. att 1000 R:dr om året skulle lemnäs såsom
underhåll åt inrättningen. SlalsUlsk:s första afstyrkande Betänk, är
af R. o. Ad. bifallet, men af öfriga RiksStm återremitteradt, och i
anseende till den stora nytta, som denna inrättning’ i orten åstadkommit,
i anseende till de högst betydliga utgifter, sorn den ädle
stiftaren icke blott på en gång som kapital utgifvit, utan äfven sedan
såsom årligt underhåll derpå slösat, i anseende dertill, att del icke
allenast är det länet der Institutet är beläget, ulan äfven flere andra
län, sorn deraf dragit nytta, anhåller jag, att R. o. Ad,, med frångående
af sitt förra beslut, ville bevilja något. Lika nied Frih. af
Klinkowström, skulle jag naturligtvis helst önska, att sådant kunde
ske i den form, som Prosten Holmberg hemställt, men om Ståndet
icke finner detta lämpligt, sä anhåller jag om bifall till Otsk:s tillstyrkande
i detta Betänk., sä att anslag för en gång af 3000 R:dr
blifver beviljadt. Gr. Lagerbjelke har visserligen fästat Ståndets upmärksamhet
derpå, att ifrågavarrde inrättning skulle vara en enskildt
anstalt, och att det icke vore skäl alt R. St. anslog medel. Gr:u
har ställt denna inrättning i jemförelse med ett anslag, som en gång
blifvit lemnadt till ersättning för ett af vattuflöde bortfördt Bruk.
Jag ber dä att få fästa upmärksamheten på skillnaden härvid. Om
också Råby Institut är en af enskild man stiftad inrättning, så lärer
dock icke kunna bestridas, att detta skedde för allmänt väl.
Alt institutet npfyller hvad man dermed afsett, det kunna flere intyga,
som äro från orten, likasom alt den stiftare, som åt della Institut
egnat så betydliga summor, och sorn fortfarande skänker det
Den 19 Augusti, e. m.
71
sin vård och siDa tillgångar, skulle för.sin del med tacksamhet motse,
att de sträfvanden han för ett så vackert ändamål under manga år
gjort, vunuo R. Sl:rs bifall, och delta bifall kunna icke R. St. på
annat sätt visa än derigenom, alt de å sin sida lemna något understöd
åt inrättningen. Denna inrättning kan visserligen utan dylikt
understöd fortfara och ega bestånd, sä länge den nuvartde stiftaren
lefver; men denne man är åldrig, och om lian faller ifrån, så vore
det i sanning för södra Sverige en förlust, om institutets verksamhet
måste inskränkas eller uphöra. Jäg vet visserligen, att hvad jag
för denna del af Sverige yttrar, anses vara partiskt; men jag har
likväl trott det vara min pligt och min skyldighet, att här yttra min
tanka derom, och anhåller vördsamt, att Ståndet ville deråt skänka
sin opmärksamhet, öfverlemnande åt Ståndet att bestämma i hvilken
form detta anslag må lemnäs.
Hr Adelborg: Råby räddnings-institutet, hvilket, i så många
år, icke allenast gjort nytta i sin ort, utan äfven vidsträcktare
omkring densamma, framställer en idé för unga brottslingars förbättring,
hvilken på sednare tider blifvit antagen såsom riktig i nästan
alla civiliserade länder. Frankrike, Eogland, Tyskland, Schweitz
m. fl. hafva s. k. jordbruks-kolonier, i hvilka yngre förbrytare uptagas,
för alt, aflägsnade från stadslifvets lockelser, under inverkan
af den lugnare stämning, som arbete i fria luften medför, och med
öfning i ett yrke, som öfverallt föder sin man, göras lämpliga, alt
såsom nyttiga menniskor åter ingå i samhällslifvet. Dessa landtliga
korrektions-anslalter hafva öfverallt visat sig vara af mycken nytta,
och detta system blifver med hvarje år mera allmänt.
Räby är en stiftelse af enskildt man, samt helt och hållet till
sin fortgång beroende af hans upoffringar. Denne ädelmodige menniskovän
är nu vid hög ålder, oell torde efter naturens ordning ej
hafva manga år qvar af sin jordiska vandel. Har man rätt alt förvänta,
att han till förmån för denna inrättning, och lill mehn för
efterlemnade barn skall testamentera sä mycket, som kan behöfvas
till dess framtida underhåll? Om så ej är, bör raan riskera, all
denna nyttiga anstalt, ännu den enda i vårt land af detta slag, uplöses
lill följe al bristande tillgångar?
Jag förenar mig med Frih. Klinkowström och Hr von Troil,
samt anhåller, att hvad de i detta fall yttrat, mätte af Ståndet behjertas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Galir.: Jag instämmer i det yt
rande,
som Gr. Lagerbjelke afgifvit. Jag anhåller blott att få tillägga
några ord. Det är visserligen troligt, på sätt den siste värde
talaren yttrat, att dylika anspråk som det, hvilket i fråga om Råby
institut framkommit, skola vid kommande Riksdagar förnyas, emedan
det finnes en viss tendens, att ifrån den enskildte medborgaren,
eller att ifrån kommunen hvälfva sina skyldigheter på del allmänna,
Jag har nyligen deltagit i eli sammanträde af Stats- och
Bevilln:sUlsk:n, der man sökte alt till kommunernas fördel tillvälla
sig en beskattning, som ursprungligen varit afsedd för Statens allmänna
ändamål, en summa af icke mindre än 315,000 R:dr b;ko,
72
Den 19 Augusti e. m.
för att derigenom underlätta, dels skolväsendel, dels vården om fattiga
och vanvårdade barn. I denna samling upträdde samma reservant,
som nu yrkat, att (ör Råby skall beviljas ett årligt anslag af
1.000 R:dr b:ko. Han upträdde då med den åsigt, hvaruti Utskrn
instämde. Det lyckades likväl icke, att från Staten borttaga dessa
315.000 R:dr. för att öfverlemna dem åt kommunerna, hvilkas
skyldighet är att draga försorg, icke allenast om sina faltiga, utan
äfven om sina vanvårdade barn. .lag skulle icke vilja framställa på
en sådan landsorts vägnar ett sådant tiggeri, om jag så får säga,
för ett sådant ändamål, som bör åligga hela landskapet. Jag skulle
tro, att Skäne bör kunna hafva råd alt bekosta understöd för tjugu
barn, utan att provinsen behöfver komma och genom sin Höfding
göra framställning, alt erhålla medel dertill. Det lärer väl ingen
neka, att del är kommunens skyldighet alt taga vård om dessa barn,
då antalet icke ttpgår lill mer än ljuga, hvilka förmodligen komma
alt utgöras af barn ifrån Skåue. Det torde således icke blifva någon
svårighet, om den åldrige man, som inrättat detta räddningsinstitut
skulle falla bort, att få detsamma underhållet på kommunernas
eller länets bekostnad. Jag anser således orikligt, alt R. Sl.
dertill lemnat något bidrag, och anhåller följaktligen, alt Ståndet vill
vidblifva sitt i delta ämne redan fattade beslut.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: Lika litet nu, som
förra gängen denna fråga förevar, har jag kunnat öfverlygas derom,
att beviljandet af det ifrågasatta anslaget skulle för stiftaren af Råby
räddnings-institut medföra någon tillfredsställelse. Ulsk. säger visserligen,
att, enl. motionärens upgifl, frågan icke skulle vara främmande
för stiftaren, men deraf kan likaväl slutas, all han velat afböja
den gjorda framställningen, helst Statens opäkallade inblandning
i enskildas lörehafvanden, mången gång kan för dein vara mindre
välkommen. Till alla delar instämmande i hvad Gr. Lagerbjelke
och Gr. Gyldenstolpe yttrat, torde del tillåtas mig fästa uppiärksamhet
uppå, hvarthän del kan leda, om man börjar all, utan desto
giltigare skäl, lemna bidrag åt enskilda välgörenhets-anstalter. En
större barnhus-inrättning, för hvilken jag för tillfället är föreståndare,
har genom Riksbankens oförmåga alt fullgöra åtagne förbindelser,
blifvit icke obetydligt lidande. För denna inrättning insattes
i Banken, under medlet af 1700-laM, en kapitalfond af 16,000 R:dr
Silfver-Specie, och R. Sl. garanterade derför för all framtid 4 proc:s
ränta, mot vilkor, att kapitalet icke finge någonsin upsägas. Nu
utgår denna ränta med endast 666 R:dr 32 sk. h:ko. Om det nu
ifrägavarule anslaget till Räby skulle beviljas, komme sådant otvifvelaktig!
att hafva till följd anspråk på ersättning af statsmedel för
de förluster den af mig omnämnda, och andra i samma kathegori
varande fromma stiftelser lidit genom Bankens obestånd; och skulle
väl så beskaffade anspråk rättvisligen kunna tillbakavisas, om man
en gång beträdt den bana, man nu har så mycken benägenhet för.
Afven jag omfattar Råb^ räddnings-institut med ganska mycken
varma, men då de föreslagna 3,000 R:dr för en gång, föga komma
alt verka för institutets uprällhällande, och ett fortfarande anslag
Den 10 Augusti e. m.
73
så mycket mindre lärer kunna ifrågakomma, som den derom gjorda
framställningen icke inom Ulsk. vunnit, understöd, hemställer jag
vördsamt, att R. o. Ad. måtte, med vidblifvande af sitt förra beslut,
afslä Ulsk:s Beläok. i denna del.
Frih. Klinkowström: Jag har begärt ordet för att bemöta
Gr. Lagerhjelkes anmärkmr emot beviljande al anslaget. INägcfn
jemförelse emellan anslag lill upbyggande af ett nedbrändi Bruk,
och del ifrågavar:de räddnings-inslilutet kan jag icke finna.
Beträffande åter Grins invändning, ait män icke borde gifva
anslag till en enskild inrättning, sä ber jag att få lästa upmärksamhelen
derpå, all om man granskar vår Stats-reglering, så finner
roan mer än väl, att Statsmedel blifvit utlemnade till enskilde personer
för hvarjehanda ändamål, långt mera skiljda frän del allmänna
än den välsignelserika och välgörande verksamhet, sora genom det
nu ifrågavande anslaget skulle befrämjas, så alt jag tror denna invändning
icke vara befogad.
Hvad åter beträffar, alt frågan icke nu fått något annat utseende
än den hade, då den förra gången förevar, sä får jag fästa npmärksamheten
derpå, att sedan dess hafva Irenne RiksStänd återremitterat
frågan och förklarat, alt det icke var kommunens skyldighet
att bekosta sådane inrättningar, och R. o. Ad. har såsom motiv
för sitt anslag framdragit just det förklarande, alt föreg:de R. St.
och StatsUisk. icke hade ansett det vara Statens åliggande, alt bekosta
sädane inrättningar.
Gr. Gyldenstolpe har rätt, då han tror alt begäran om anslag
från flere orter skulle komma. Delta tror jag äfven, och önskar
all så måtte ske, emedan jag hoppas, att R. St. då icke behöfva
lemna de stora summor lill fängelserna, hvilka från Riksdag lill
Riksdag allt mera ökas. Att inrättningens stiftare eller direkt:n icke
skulle veta af den här framställda begäran tror jag så mycket mindre
kunna påslås, som StatsUisk. uti motiverne för sitt ifrågavar:de
beslut yttrar: ”varande derjemte uplyst, all det af molionärerne framställda
förslag icke vore för stiftaren fremmande, utan blifvit efter samråd
med inrättningens direktion upgjort.” Jag tror således, alt denna
aumärkn. måste förfalla, och får fortsätta milt yrkande om propos.
på den af Hr Kontrakts-Prosleo Holmberg gjorda framställning.
Hr von Troil: Åtskilliga ledamöter inom detta Stånd hafva
tillstyrkt afslag på det ifrågavar:de anslaget, emedan de förmodat, att
om det beviljas, skola dylika anspråk vid kommande Riksdagar söka
att göra sig gällande. Det var jost della, som föranledde majoriteten
inom StatsUisk., att föreslå R. St., att bevilja ett anslag för en
gäng af 3,000 R:dr b:ko, emedan man trodde, att detta icke då
kunde anses såsom något prejudikat. Jag hemställer derföre, om
icke R. o. Ad. i detta fall skulle vilja bifalla hvad Utsk. föreslagit,
och jag hemställer till Frih. Klinkowström och Hr Adelborg,
om icke de skulle vilja derhän förändra sitt yrkande i ämnet.
Jag fäster mig vid den omständigheten, ali en sådan upmärksamhet
från R. Stms sida säkerligen skulle bereda den ädle stiftaren
glädje, och stärka honom uti hans en gäng fattade beslut, att
74
Den 19 Augusti e. m.
uprätthålla inrättningen. Jag tror för min del, att det är en stor
skillnad emellan, att genom anslag från Statens sida framkalla nya
inrättningar, eller att genom Statsbidrag lemna någon vidare up
muntran
åt dem som finnas oell visa sig ändamålsenliga Det är
ur denna synpunkt, sora jag för min del så mycket ifrar för ett
bifall. Här Ilar visserligen af en talare varit sagdt, alt det skulle
vara ett tiggeri för Skåne, att i delta fall framstå såsom petitionär hos
R. St. Jag får då förklara, att, då jag icke är motionär, jag icke
kan göra mig skyldig till en sådan tillvitelse; men det synes mig,
att detta ifrande af olika klassers representanter^ måste innebära, att
de alla npskatta värdet af denna inrättning, att de alla veta högt
upskatta den mångåriga möda, som derpå blifvit nedlagd, och att
de derföre vilja söka till att skaffa stiftaren något bevis på R. Sttrs
välvilja i detta hänseende. Jag förnyar min anhållan till de Htrr,
som yrkat bifall till Hr Kontrakls-Prosten Holmbergs motion', allde
ville inskränka sig till hvad Ulsk. tillstyrkt, då nerol, hufvudsaken
här synes vara, att lemna en upmuntran åt den ädle stiftaren, och
jag tror, att saken derigenom, äfven hos de öfriga Stånden, skulle
vinna mera sympathier.
Hr Adelborg: Gr. Gyldenstolpe har haft ett yttrande, som
denna gången upkallat mig, ett yttrande, som allt för ofta, både i
tid och otid, uttalas på detta rum. Gr:n säger: ”att enskildta kommuner
böra icke pä'det allmänna kasta omsorgen om de behöfvande
inom sitt eget område”, och Hr Gr:n betecknar alla dylika
försök, öfver en bank, med den hårda, benämningen: ”tiggeri.” —
Denna sats vågar jag påstå, är här i otid begagnad, och detta uttryck
ej heller här pä sin plats. Den inrättning, sorn här är i
fråga att omhuldas, är ej någon serskild kommunal-inråttning;
den är af enskild raan bekostad, och har inom sig uptagit unga
brottslingar ifrån alla delar af landet, icke endast ifrån den kommun,
inom hvilken den existerar. Den har i smått, fast på annat
och bättre sått, verkat detsamma, som Statens korrektiontious-inrältningar.
Om den dä har verkat något godt, hvilket ju ingen kan
förneka, är det, då den, till följe af sin stiftares och beskyddares
höga ålder, möjligen snart kan blifva beröfvad sitt närvarde ädla
stöd, mera ”tiggeri” att begära understöd för densamma, än för andra
allmänna anstalter? Om den visat sig vara för det allmänna
nyttig, bör ju den af det allmänna behjertas? Ty att den blifvit
stiftad af enskildt man, kan ju ej på allvar framställas såsom något
skäl häremot. Huru skulle det annars gått med Institutet för döfstumma
och blinda, Gymnastiska central institutet, Calmerska slöjdskolan
i Götheborg, Veterinär-inrättningen, Slöjdskolan i Stockholm,
m. fl. inrättningar, som alla ursprungligen utgått ifrån enskildta
personers omsorg om upoffringar, men nu äga årliga bidrag af Slaten?
Äfvenså är det ju med alla våra landtbruksskolor, som hafva
årliga understöd af Staten, fastän de äro kommunala inrättningar,
och en mängd andra exempel att förtiga. Gr:ns sats är god, då
det gäller enskildta kommuoikations-anstaller, som blott komma de
serskilda kommunerna till godo; meu ej de, som, på ett eller au
-
Den 19 Augusti e. m.
75
nät vis, sträcka sin verksamhet till det allmänna, de må nu hafva
tillkommit på enskildt väg eller genom Statens försorg. Mig tyckes
för öfrigt, alt i ett fattigt laud som vårt, der Statens tillgångar ej
sträcka sig långt, det alltid är skäl uti att upmuntra enskildtas verksamhet
för det allmänna, hvarigenom mycket godt kan vinnas med
relativt ringa kostnad.
Vare det dock långt ifrån mig, att påstå, det alla enskildta
välmenta barmhertighets-anstalter, utan undantag, böra påräkna Statsbidrag.
En noggrann undersökning om de det förtjena, bör naturligtvis
föregå ett sådant medgifvande. Den inrättning, sorn Baron
Alströmer omnämnt, är dock kanske en af dessa, och ifall i en
framlid denna för sitt bestånd äfven fordrade bidrag af Staten, så
bör den äfven då hafva det.
Jag yrkar fortfarande bifall till Hr Kontrakls-Prosten Holmbergs
förslag om ett årligt understöd af 1.000 R:dr b:ko till Råby
räddnings-instilut, och anser för min del detta vara mera ändamålsenligt,
än att gifva 3,000 R:dr b:ko på en gång.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har sagt, alt frågan, sedan
hon förra gången hos R. o. Ad. förevar, i så måtto förändrat sig,
att genom de 3 Ståndens återremiss det skulle vara afgjordt, att
dessa 3 Stånd också dermed beslutat, att de ansägo vanvårdade
barns upfostran pä sådane räddoings-iostituter, som det ifrägavar.-de,
vara en Slats-angelägenhet och icke en angelägenhet för kommunen.
Mig veterligen hafva likväl de 3:ne Stånden icke annat beslutat, än
alt inskicka en mängd anmärkn:r till Utsk., på det alt Utsk. mätte
laga dem i öfvervägande, och sedermera inkomma med nytt Utlåti
ämnet. Detta är allt hvad man nu beslutat. I min tanka finnes
här att åberopa något, som är bättre än en återremiss, nemi.
R. St:rs beslut. En värd ledamot af R. o. Ad., Hr Gr. Liljencrants,
hade väckt motion om en serskild afgifts erläggande inom
länen för ett dylikt ändamål. Om jag icke allt för mycket misstager
mig, så svarade R. St., att saken borde af kommunerna ombesörjas,
och om så förhåller sig som jag framställt, så har sjelfva
faktum eller det, huruvida en sådan sak sorn deuna bör vara en
stals- eller kommunal-angelägenhel, redan blifvit af R. St. i hvad
på dem beror sålunda afgjord, alt den bör afses som ett kommunal-bestyr,
och R. St. hafva deruti fullkomligt rätt. Hvartill skulle
det leda om alla vanvårdade barn skulle upfostras på instituter?
Vore det möjligt, att sä väl öfvervaka dessa instituter, att de icke
skulle blifva en skola för lasten, i st. f. en skola för dygden. Inrättningen
innebär nu äfven ett slags pr;eminni för lasten, då endast
de barn, som äro vanvårdade, få uti densamma inlagas. Man
har också omtalat,'hurusom, dä en moder begärt plats för sin son,
men fått till svar, att han icke kunde emottagas, emedan han ännu
vore ett sedigt barn, modren svarat, alt om icke annat fattades,
skulle han snart blifva antaglig; och kort derefter stal gossen. Då
först, sedan barnet blifvit vanvårdat, fick det komma in. Jag är öfverlygad
om, att denna inrättning är förträfflig för orten, men det
år just derföre, att den icke är eli Stats-iuslilut. Låt den blifva
76
Den 19 Augusti e. m.
ett sådant, och låt den slyras efter reglemm, i st. f. att skötas af
den enskilda faderliga omtankan, så få vi se, om det blir lika bra.
Afven vid förra Riksdagen var denna fråga å bane. I in oliverna
för dåvar:de SiatsUisk:s beslut att afstyrka anslaget, yttras först huruledes
Fångvärds-Styrelsen varit hörd i frågan. Institutet hade ingått
till K. Al. med begäran om understöd. Utsk. afslyrkte del begärda
anslaget. I mem:t slår (sid. 158): ”med hänsigt till hvad
härvid blifvit uplysl, har K. AI. uti svar till Fångvårdsstyrelsen af
d. 4 sistl. Dec. i Nåder förklarat, att då, jemlikt författnme ang:de
folkundervisningen och fattigvården, de serskilda församlingarne eller
fattigvårdssamhällena hade sig ålagdt, att för dem tillhörande yngre
personer, hvilkas föräldrar eller målsmän saknade förmåga att bekosta
dessas undervisning och upfostran, icke allenast derom föranstalta,
utan äfven bestrida härmed förenade kostnader, samt detta
åliggande i afseende ä barn, som icke tillhörde visst fattigvårds
samhälle,
skulle fullgöras af del, inora hvilket de vistades, emot det
att utgifterna derför hlefvo af Kronan ersatta; då anförtroendet åt
enskilda af sådane barns vård och upfostran, med afseende å flera
väl grundade skäl, vore att föredraga framför barnens sammanförande uti
större, under Statens tillsyn oe.b förvaltning ställda, gemensamma
upfostrings-anslalter; då inrättandet af dylika anstalter skulle för
Statsverket komma att medföra högst betydliga, och på förhand
knappt beräkueliga kostnader; samt då, i allt fall, betänkligt vore,
att på Staten öfverflytta skyldigheter och utgifter, som de serskilda
kommunerna rätteligen tillkoramo; så och, ehuru K. AI. med nådigt
välbehag ansåge de omsorger och åtgärder, sora på åtskilliga
orter blifvit egnade ål och vidtagna för upnåendet af det afsedda
ändamålet med yngre vanvårdade personers förflyltuing från den ort,
der de erhållit den felaktiga riktningen i sin upfostran, fann K. AI.
likväl icke skäl alt bifalla hvarken framställaingarne om dylika inrättningars
anläggande för Statens räkning eller Fångvärds-styrelsens
hemställan, i fråga om serskildt bidrag lill de för sådant ändamål
i orterne utgående kostnader”. R. o. Ad. har af del nu upläsla
funnit, hvad som är Regeringens opinion, i afseende pä ändamålsenligheten,
alt göra sådane inrättningar lill Statens inrättningar.
Alan har för att förmå R. St. till denna present anfört, huru glädjande
det skulle vara för den åldrige mannen, som stiftat inrättningen,
om han erhölle ett sådant bevis på R. St:rs välvilja. Jag
hemställer likväl till linma, huruvida det är den lagstiftande och
beskattningsmaklen, eller om det är regeringsmakten, hvilken skall
gifva sådane bevis på förtroende och välvilja. Jag vågar likaledes
fråga, om del är lagstiftande och beskattningsmakten, som skall gifva
sådane presenter, eller om det är regeringsmakten. Jag tror, att
det är den sednare. Jag förnyar min anhållan, att R. o. Ad. ville,
under erkännande af såväl stiftarens förtjenst som Råby instituts
nytta, så länge det förblifver en enskild inrättning, likväl icke anse
för sig lämpligt eller för lagstiftande makten tjenlig!, att för densamma
bestämma sådane gåfvor sorn den föreslagna, och att R. o.
Ad. således med vldblifvaude af sitt förra beslut ville afstå Ulsk:s
förslag.
Den 19 Augusti e. m.
77
Frih. Klinkowström liar föreslagil, att R. o. A<1. skulle, i si. f.
alt bifalla Ulsk:s förslag, fatta det af en reservant föreslagna beslut,
eller ”att ett årligt anslag af 1,000 R:dr b:ko skulle af RiksgrsKont.
utgå lill det vid Slöra Råby inrättade räddningshus för varnartiga
barn, så länge åtminstone 20 sådane barn vid inrättningen
funuos intagne och så långe densamma för öfrigt forlfore i sin nuvar:de
gagnande verksamhet.” Delta beslut är, så vidt jag förstår,
ännu mindre förenligt med riktiga former, än det af Utsk,
föreslagna. Det må vara orätt, ali R. St. genom Riksg:s-kont..
göra presenter ål enskille, men att R. St. skulle på Riksg:s-Knul.
upgöra en Statsreglering bredvid den, som K. JV1. häfver i StatsKonl.
, del måste vara ännu sämre. Förslaget afser nemi., att anslaget
icke blott skulle vara för en gång, utan fortgående från
Riksg:s-kont. utgå med 1,000 R:dr b:ko årligen till Råby institut.
Kan detta låta sig göra med Råby, hvarföre skall icke Riksg:s-kont.
åläggas en hel Slats-reglering, oell jag hemställer till Hrrtne, hvad
följden skulle blifva, om Regeringen oell R. St. livar och en skulle
hafva sin Statsreglering, nemi. R. St. sin på Riksg:s-kont. och Regeringen
sin på Stals-kont.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Ehuru jag icke varit närvar:de
från början af denna diskussion, rör:de 21.sta punkten, har
jag likväl under loppet deraf hört några skäl uttalas, håde emot
Utsk:s tillstyrkande och emot den grundsats, som blifvit framställd
i den bifogade reservationen. Till en början har man sagt, att R.
St. skulle äfventyra så mycket genom alt med statsbidrag understödja
dylika enskilta inrättningar som denna. Jag tror verkligen
att R. St. derigenom icke skulle äfventyra något, ty naturligtvis
skulle, för att förhållandet skulle blifva jern förligt med det förevar:de,
fordras att inrättningar skulle upslå^ som af enskilta välgörenheten
och omtankao njöto lika mycken upmuntran, som den för
revande. Beklagligen torde icke många sådana exempel, sorn det
här med Råby, komma att här i landet visa sig, och skulle flere
dylika inrättningar genom- enskildes bemödanden komma lill stånd,
så tror jag, alt R. St. väl komma ut nied att understödja dem, och
jag tror att sådant skulle vara till Rikets sanna fördel. Här har man
sagt, att det icke är lämpligt, att R. St. gifva skänker åt den enskilde.
Jag tror icke, att del är fråga om att gifva skänk åt en
enskild. Jag tror icke ens det är fråga om, att framkalla någon
sådan inrättning, som den vid Råby, utan endast att R. St. hylla
ilen vackra idé, sorn legat till grund för Råby institut, och derigenom
att nian gifver 1,000 R:dr år ligen, har man äfven uttalat den
riktiga grundsatsen, att R. St. anse del vara värdi, alt gifva en så
stor summa för ändamålet för all framtid, hvarigenom också stiftaren
och de, som hafva bestyr med denna inrättning, veta hvilka arrangemenler
de för framtiden skola göra, på det att inrättningen
skall upfylla det afsedda ändamålet, hvarigenom inrättningen vinner
långt mera, än ora den skall få 3,000 R:dr på en gång, då den
icke skulle kunna uträtta så mycket, som om den hade i sigte ärligen
ett anslag af 1,000 R:dr b:ko.
78
Den 19 Augusti e. m.
Man har sagt, alt de 3 Stånden icke tiafva uttalat någon opinion
i denna fråga. Jag vet icke om denna invändning tiar blifvit
besvarad, men uti Utsk-.s recit står tydligen, att punkten är återremitterad
af 3:ne Stånd, ”hvarest med yrkande af bifall till motionerne
anförts, att uppehållandet af anstalter utaf ifrågavartde art,
icke kunde anses ensamt tillhöra kommunen, helst när dessa inrättningar,
såsom fallet vore med Råby räddnings-institut, utsträckte
sin välgörande verksamhet äfven till andra orter i riket, genom att
jemväl från dessa emottaga vanartige barn till upfostran.” Det är
mig verkligen bekant, att så är förhållandet med institutet i Råby,
oaktadt det icke haft andra tillgångar, än en enskild välgörenhet af
institutets stiftare, flan har icke blott lemnat sjelfva Råby och
skänkt detsamma till inrättningen, ulan äfven gifvit årliga bidrag lill
densamma, men det är naturligt, all institutets verksamhet icke har
kunnat vara så stor, eller sträckt sig betydligt utöfver kommunen,
då denna verksamhet varit begränsad af dess ordinarie tillgångar, likasom
att, genom ett årligt anslag af 1,000 R:dr b:ko frän R. St.,
denna verksamhet kunde utsträckas, hvilket jag tror vore högst
önskligt och synnerligen gagneligt för fäderneslandet. Likasom R.
St. vid denna Riksdag hafva beviljat anslag åt Gr. Torsten Rudensköld,
i afseende på en ändamålsenlig barna-undervisning, likaså
tior jag, alt syftet med denna välgörande inrättning är förtjent att
af R. St. understödjas, enär det går ut på, att rycka ifrån förderfvet
barn, hvilka antingen helt och hållet sakna all föräldravård, eller
också kommit in på brottets bana. Ur denna synpunkt, och på
de talande skäl, som i reservationen finnas anförda, anser jag det
vara af stor vigt, ali R. St. icke allenast bevilja 1,000 R:dr årligen
för denna inrättning, utan äfven uttala den grundsats, alt de
vilja understödja inrättningar, tillkomna genom enskild välgörenhet,
hvilka kunna komma i samma förhållande, som institutet i Råby,
hvarigenom jag befarar, att dock inga summor komma att äfventyras,
ehuru jag gerna skulle önska att anslag till dylika inrättningar i
framtiden kunde ifrågakomma.
Jag yrkar bifall till hvad i Hr Kontrakts-Proslen Holmbergs
reservation blifvit framstäldt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, och efter framställning,
alt under densamma blifvit yrkadt,dels af Hr von Troil,
alt R. o. Ail., med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
mätte bifalla hvad Utsk. nu tillstyrkt, dels af Frih. Klinkowström,
bifall till det i Koulrakts-Prosten Holmbergs, Utsk:s Utlåt,
bifogade, reservation framstäldta förslag ”alt ett årligt anslag af 1,000
R:dr b:ko skulle af Riksg:s-kont. utgå till det vid Stora Råby inrättade
Räddningshus för varnartige barn, så länge åtminstone 20
sådana barn vid inrättningen funnos intagne, och så länge densamma
i öfrigt fortfore i sin nuvärtde gagnande verksamhet”, samt dels
af Gr. Lagerbjelke, att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt i
ämnet fattade beslut, måtte afslå hvad Utsk. nu tillstyrkt, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. till bifall å de sålunda gjorde yrkanden,
och utföllo svaren dervid med blandade Ja och Nej: hvarpå Hr Gr.
Den 19 Augusti e. m.
70
o. Landtm, förklarade, det han ansåg, alt vid besvarande af den
sednast framställda propos. till vidblifvande af R. o. Ad:s förra beslut
och afslag å Utsk:s nu gjorda tillstyrkande, Ja varA öfvervägande.
Hr von Troil begärde votering.
Frih. Klinkowström: Då nu votering är begärd, hemställer
jag, huruvida icke, i fråga om kontra-propos., R. o. Ad/ skulle vilja
antaga Hr Kontrakts-Pi osten Holmbergs reservation.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., i
öfverensstämmelse med Hr vori Troils yrkande, behagade till kontrapropos.
vid den äskade voteringen, antaga bifall till ötslcs tillstyrkande,
ropades Ja och ett eller annat Nej; hvarjemte
Frih. Klinkowström anmälde sig och yttrade:
Jag hade trott alt Ja-propos:n skulle blifva bifall lill Ulsk:s
förslag, och kontra-propos:n väga emellan Hr Kontrakts-Prosten
Holmbergs reservation, och det af Gr. Lagerbjelke nu afgifna
förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att-, då R. o. Ad., enl. hans tillkännagifna
npfattning, med vidblifvande af sitt förut fattade beslut,
afslagil Ulsk:s tillstyrkande, det vore klart, att det var detta beslut,
som genom votering skulle underkastas ytterligare pröfning. Hr von
Troil hade derom begärt votering, och således, om ingen annan
gjort det, hade endast hans förslag kunnat blifva kontra-propos. Nu
vore del äfven Frih. Klinkowströms rätt, att få sitt yrkande underkastad!
R. o. Ad:s pröfning, och han kunde få det genom votering
om kontra-propos., sedan, enl. hvad Gr. o. Landtm, nu finge förklara,
R. o. Ad. med öfvervägande Ja, besvarat den nyss framställda
propos. om antagande af Hr von Troils förslag till kontrapropos.
Hr Adelborg: Jag hemställer till Frih. Klinkowström otu
icke, efter diskussionens gång, han finner sig föranlåten, alt afstå
ifrån sin propos. och förena sig om Utsk:s förslag.
Frih. Klinkowström: Lika med den siste värde talaren
fruktar jag, alt jag ej skulle få framgång om jag begärde votering,
och instämmer derföre i Hr von Troils förslag.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande votenspropos.
:
Den som, i fråga om anslag till Råby Räddnings-inslitul, anser
R. o. Ad. böra, med vidblifvande af sitt förut vid behandlingen
af StalsUtsk:s Utlåt. JV° 160 i ämnet fattade beslut,'afstå hvad
samma Utsk. i Utlåt. J\s 241 tillstyrkt, röstar
Ja j
den det ej vill röstar
Nej;
80 Den 19 Augusti e. m.
vinner Nej, beslutar R. o. Ad., att, med frånträdande af sitt förra
beslut, bifalla Utslits i sistnämnde Utlålide ronde nämnde fråga
gjorda tillstyrkande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sora
följer:
Ja — 22.
Nej — 17.
23:dje och de öfrige punklerne.
Utsk:s yttranden lades till handlitigarne.
Vid förnyad föredragning af HeviIIn:sUlsk:s d. 16 och 18 dennes
på bordet lagda Mern. JVs 24, angide bestämmandet af tullvärden
å vissa artiklar i Tulltaxan, fann R. o. Ad. Usta punkten,
angide sådane artiklar, hvilkas af Ulsk. föreslagna lullvärden, endast
blifvit af 3 Stånd bifall ne, icke erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne, och blef förevaride Mern. i öfrigt bifallet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sora det nästa Betänk.,
ang:de Bankens låne-rörelse, torde föranleda vidlyftiga öfverläggningar
och tiden är långt framskriden, så hemställer jag vördsamt, om
icke Ståndet ville åtskiljas. Då Riddarh.-Utskis Mern. JVs 6 af åtskillige
ledamöter önskas blifva snart företaget, så föreslår jag alt
detsamma må sättas främst på föredragms-listan till nästa plenum.
Då Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf hemställde, om R. o.
Ad. bifölle, alt Riddarh.Utskis Mein. JVs 6 upfördes främst å föredragms-lislau
för nästa plenum, blef denna propos. med Ja besvarad.
Uplästes och lades till handlingarne från de öfrige RiksSlin
ankomne prot.-utdr., nemi. från PresteSl. af den 19, 21, 22, 24,
26, 28 och 29 Juli, samt den 2, 5, 8, 9, 11 och 12 dennes;
från BorgareSt. af 19, 22, 26, 28 och 29 Juli, samt den 2, 5, 8,
9, 11 och 12 dennes, samt från BondeSf. af den 21, 22, 26, 28,
29 och 31 Juli, samt den 2, 4, 5, 8, 9, 11 och 12 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 22 Augusti.
81
Tisdagen den 22 Augusti 1854.
Plenum kl. ti e. m.
Justerades 5 prot.-uldr. för d. 19 dennes, samt pleni-prot. för
d. 30 sistl. Maj.
Föredrogs ånyo Riddarh.-Utsk:s d. 2 och 11 dennes på hordet
lagda Mern. JU 6, i anledn. af väckt fråga om borltagaude af flygelbyggriaderne
å Riddarhus-gårdeo.
Frih. Bennet, Carl Stephan: Då fråga är alt afhända sig
en tillhörighet, bör man alltid vid vilkorens upgörande vara mycket
försigtig, så att man icke kommer alt ångra sig sedan handeln är
afslulad. Jag hoppas, att denna allmänna regel äfven nu skall af
R. o. Ad. iakitagas. Ingen kan lifligare än jag önska en ändamålsenlig
förändring af Riddarhusgårdens nnvande skick ; men hvarken
såsom ledamot af detta hus, eller Riddarh.- Direktör, eller såsom den
der uprikligt önskar hufvudstadens förskönande, kan jag ingå pä de
vilkor, Riddarh.-Utsk. i berörde hänseende förordat. Om R. o. Ad.
nu afsade sig rättigheten, alt framdeles använda tomten, på sätt
Ståndet bäst synes, skulle R. o. Ad. vara förhindrad alt verkliggöra
den plan, Arkitekten vid Riddarhusets upbyggände afsell, ja,
till och med icke kunna upföra äfven de mest behöfliga byggnader,
som Riddarh. för sin utvidgning ovedersägligen kräfver, enär allt
detta skulle underkastas Drätsel-Kommissionens bepröfvande. Det är
visserligen sanni, atl Riddarhusgården, på det sätt den f. n. användes,
kräfver mycken tillsyn, och förorsakar icke ringa besvär, men
vi böra ej förbise, att den äfven lemnar en icke obetydlig inkomst,
hvilken genom verkställigheten af Riddarh.-Utsk:s förslag skulle till
större delen försvinna. De 2,000 R:dr, dem Riddarh.-DirekUn lyckats
att hvarje år bespara, hafva egentligen till syfte, alt i framtiden
kunna verkställa de reparationer af Riddarhuset, från grunden
ända upp till taket, som ulan tvifvel blifva för byggnadens bevarande
nödvändiga. Skulle det lyckas Direklm, alt genom ytterligare
besparingar efter loppet af omkring 10 år kunna inför R, o.
Ad. framlägga en samlad större summa, alt användas lill tomtens
förskönande sålunda, alt man npförde 2:ne pavillonger, den ena innehållande
boställs-rum för Riddarh.-Kamereraren och Vaktmästaren
samt ett arkif-rum, den andra elt prydligt samlingsrum, der
våra Landtm:rs porträtter kunna upsältas, så tror jag, ali R. o. Ad.
i allmänhet skulle dermed vara mera belåten, än om det nu ifrågakomne
projektet skulle utföras.
Hvad sjelfva brobyggnaden beträffar, kan jag för min del icke
anse densamma blifva någon prydnad för staden, åtminstone icke
för Riddarhuset. Det torde kanhända icke vara för alla R. o. Ad:s
11 H. 6
82
Den 22 Augusti.
ledamöter bekant, att stranden bär nere icke eger fidla 3 alnars
höjd. Alt anlägga en bro af 300 alnars längd emot en så låg
strand blefve ingalunda vackert, oell skulle man återigen höja stranden,
så upslode samma olägenhet med bron emol Riddarhuset, som
med Norrbro emot Slottet, att nemi. densamma i betydlig mån borttoge
effekten af byggnaden. Dessutom skulle en bro, afskärande vattendraget
emellan Riddarhus-tomlen och Tegelbacken, förete en ful anblick
ifrån stadens vackraste promenadplats, eller Norrbro. Som förslaget
emedlertid synes vara byggdt på en sådan förutsättning, får jag, med
åberopande af hvad jag nu haft äran anföra, bos Hr Gr. o. Landtm,
vördsamt anhålla om propos. ä Meons läggande lill handlingarne.
Hr von Francken, Georg Wolfgang, anförde skriftligen
:
Som jag är den enda qvarvaride i Riddarh.-Utsk. utaf Utsk:s
vid detta Betänkis afgörande närvar:de ledamöter, och som jag utaf
åtskilliga bland R. o. Adrs ledamöter hört deras förundran deröfver,
att ej afseende fästats vid Riddarh.-Direklms Utlåt., så får jag uplysa,
att då detta Betänk, till afgörande inom Ulsk. förekom, sä beslöts
att tillstyrka R. o. Ad., att åt Drälsel-Kömmissionen uplåta
tomten utan annan ersättning, än hvad som åtgick att betacka Riddarh.
-Sekreteraren och Vaktmästaren för dem derigenom tillfogade
förluster.
Först sedan prot. var justeradt, beslöts att remittera frågan till
Riddarh.-Direktm för att höra dess Utlåt.
Då Direktms Utlåt, till Utsk. inkom, och man märkte, att man
förhastat sig, som ej genast vändt sig till Direkt:n, dä man fått
vela, att penningarne ej kunnat undvaras, så ville några afslå förslaget;
motionären åter, med hvilken andra förenade sig, ville ej
veta utaf någon förändring i det justerade prot:t. Då beslöts på
förslag utaf Ordform, alt gå en medelväg, och på detta sätt har ersätlningssumman
1,000 R:dr upkomrnit. För min del kan jag ej
instämma i delta förslag, dag anser att man bordt fästa afseende
vid Direktms Utlåt., och får vördsammast anhålla om Hr Gr:ns o.
Landtmis Propos. om afslag å detta Betänk.
Hr Blomstedt, Christian Jakob: Jag anser mig böra
yttra min åsigt i denna fråga, lill det afseende R. o. Ad. behagade
derå fästa. Jag finner frågan vara för lidigt väckt, enär den kontrahent,
med hvilken aflålelsen skulle upgöras, ännu icke yttrat sin
önskan, att erhålla den ifrågavaride tomten. Genom ett bifall till
Utskis förslag blefve måhända Riddar!).-Direkt:n försatt i ett onödigt
bryderi, enär det ännu icke är definitift afgjordt, hvarken att
den omtalade bron skall byggas, eller hvilken sträckning den skall
komma alt erhålla. Då delta blifver bestämdt, och då anbud från
stadens sida göres om begagnande af Riddarhusets sjötomt, först då
är tiden inne, att fatta beslut uti frågan, hvarföre jag förenar mig
uti Frih. Bennets anhållan om Merms läggande lill handlingarne.
Frih. Cederström, Rud.: Som Riddarh.-Direktms Utlåt,
Den 22 Augusti.
83
Wifvi! af en ledamot åberopadt och förordadt, anhåller jag om upläsning
deraf, och all derefter erhålla oidet.
Sedan den sålunda begärda upläsningen skett, yttrade
Frih. Cederström: Till en början har jag funnit rubriken
på detta mål något oegentligt affattad, enär målet derutinnan uptages,
såsom skulle det hufvudsakligast röra borttagandet af tlyglarne
ä Riddarhmgården. Hufvudsak är likväl härvid, enl. min lanke,
obestridligen den frågan, huruvida R. o. Ad. skall medgifva, att besittningen
af nämnde plats frångår Ståndet eller icke. För min del
anser jag, att R. o. Ad. icke bör afhända sig denna plats. Jag fäster
mig härutinnan icke sä mycket vid den föreslagna ersällningssumman
af 1,000 R:dr b:ko, ehuru denna summas ringhet i jemförelse
med Riddarhusets nova tule inkomst af platsen, upgående lill
minst 2,000 R:dr nämnde mynt, geuast faller i ögonen, utan jag
fäster mig egentligen dervid, att R. o. Ad. icke bör afbända sig
platsen, enär Ståndet fastmera synes böra, genom dess bevarande,
bibehålla sig oförhindradt, alt i framtiden efter godtfinnande den på
bästa sätt använda. R. o. Ad. skall sålunda icke sakna tillfälle, att
begagna sin dispositionsrätt öfver tomten på ett sätt, som fullt motsvarar
anspråken på hufvudstadens förskönande, som ock R. o. Ad:s
egen fördel och beqvämlighet. För detta ändamåls upnående förete
sig flere förslag, och i främsta rummet det af Frih. Bennel nyss
omförmäldta, eller att flygelbyggnader, i öfverensstämmelse med dea
vackra stil, sorn tillhörer sjelfva hufvudbyggnaden, skulle å platsen
upföras. Dessa flyglar böra och kunna likväl göras så låga, ali de
icke slöra anblicken af Riddarhusets fagad åt strömmen, derinvid en
plantering kunde anläggas, beredande åt R. o. Ad:s ledamöter en
angenäm vandringsplats, före och efter våra sammankomster å
delta rum.
Dä således planer icke fattas för R. o. Ad:s eget begagnande
af platsen, Tinner jag ingalunda af nödvändigheten påkalladl, att
Ståndet, utan något (fet ringaste iniliatif från stadens sida, skulle besluta
sig, att till densamma afstå tomten, och detta endast och allenast
för att få bort de nuvar:de byggnaderna, hvilka, ehuru mindre
prydliga, likväl icke äro af en till den grad alldeles fördömlig
beskaffenhet, att man ej kan någon lid tills vidare tillåta deras qvarstående,
till dess R. o Ad. finner tiden vara inne, att på ett lämpligare
och mera smakfullt sätt ordna platsen. Jag tror visserligen,
att stadens styrelse skulle med upräckta händer emottaga ett anbud,
så fördelaktigt för staden, och så alltför medgörligl å vår sida, som
det nu ifrågaställde; men då R. o. Ad. otvifvelaktig!, enl. min
åsigt, blefve på aflalet lidande, tillstyrker jag Ståndet vördsammast,
alt det måtte behålla platsen och icke tillåta, alt man tränger sig
oss inpå lifvet, samt att man skiljer från oss på delta sätt en del
af tillhörigheterne till den besittning, vi äga uti detta solida och i
ådel stil n[iförda palats, hvilket, jemte dermed åtföljande tomt, sä
väl ål torget som åt strömmen, blifvit såsom gåfva åt R. o. Ad.
lemnadt af vår store Konung, Gustaf II Adolf, och således utsör
6*
84
Den 22 Augusti.
elt i alla afseende!) värderikt minne af denne oförgätlige Konungs
välvilja för Rikets R. o. Ad., i förflutna, nämnde och kommande
tider.
I följd af dessa mina åsigter, oell med stöd af hvad i ämnet
anfördt blifvit, anhåller jag, del R. o. Ad. måtte förklara Riddarh.-  Utsk:s förevande Mern. icke f. u. böra till någon åtgärd föranleda.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: .lag finner visserligen Riddarh.
-Ulskts Mern. ofullständigt; men anser deremot icke det förutseende,
Utsk. genom sakens framställande ådagalagt, hafva varit
opåkallad!. Det är R. o. Ad. nogsamt bekant, alt man länge funnit,
att en enda bro öfver Norrström icke är tillräcklig för rörelsen
emllan norra förstaden. samt den egentligen s. k. staden. Det behöfves
icke mera, än att denna bro blifver bristfällig och måste
islåndsältas, för att afbryta gemenskapen mellan stadens förnämsta
delar. Della förhållande tvingar till en annan brobyggnads anläggande.
Alt föra den öfver Helgeands-holmens vestra ända, såsom
man föreslagit, har befunnits i flera hänseenden olämpligt, hvarefter
man har kommit till del slut, att bron bör sträckas från den s. k.
Tegelbacken till Riddarhusgräoden. Jag finner väl icke denna sträckning
lämplig, ty det är, på sätt Frih. Bennet yttrat, alldeles ovanligt,
att föra en bro öfver den bredaste vattenytan, hvilket blifver
både fult och kostsamt. Om man vid bro-anläggningar följer naturens
anvisning, nemi. att begagna sig af holmar, när de finnas att
tillgå (såsom i denna händelse Strömsborg), så blifver anläggningen
ulan tvifvel både vackrare och billigare.
Men lätoin oss nu endast lala om den broanläggning, som redan
är beslutad och stadfästad, nemi., alt bron skall gä frän Tegelbacken,
och hafva sin andre ändpunkt vid Riddarhusgränden. Hurudaut
blifver då förhållandet? I Mern. omtalas, alt denna bro föreslagits
blifva 44 fot bred, deraf 30 fot skulle utgöra sjelfva farbanan,
svarande mot den smalaste delen af Riddarhusgränden, som
på begge sidor borde omgifvas af trolloirer till 7 fots bredd hvardera.
Sjelfva körbanan blefve således ganska smal och trång. Det
är en allmän regel, att när en lång bro skall anläggas, man bör
tillse, det öppna platser finnas vid båda ändarne, på det alt de farande,
ifall det skulle upsla trängsel på sjelfva bron, må hafva utrymme,
ali på stranden stanna med sina fordon, under väntan på
trängselns uphörande. För all iakttaga denna regel, måste utrymme
anskaffas på grändens båda sidor, ej mindre åt Riddarhusets än Rådhusets
gårdar. Den fråga, Riddat h.-Dtsk. nu väckt, kommer således,
enl. sakens natur, att snart af stadens myndigheter framställas,
och då platsen är för rörelsen oumbätlig, inser jag icke, huru R.
o. Ad.- skall kunna undgå, att öfverlåta honom antingen hel och
hållen eller till mindre del, som för ändamålet hehöfves, ifall staden
lemnar Riddarhuset ersättning för de inkomster, som gå förlorade.
Hvilket skäl till vägran skulle väl kunna anföras? Förmodligen
intet annat, än att Ståndet sjelf! vill behålla och begagna
platsen. Men jag förmodar, att bär, likasom vid alla andra frågor
Den 22 Augusti.
85
om jords afslående lill allmänt behof, gäller regeln, alt egaren måste
mot ersättning afstå sin tillhörighet. Om Riddarhuset får godtgörelse
för tomten, så kan icke heller, enl. min tanke, någon giltig
invändning mot hennes afslående göras. 1 Riddarh.-Direkt:ns
nyss uplästa Utlåt, tyckte jag mig höra nämnas, ali, äfven om flyglarne
ombygdes, kunde större alkastning än 2,000 R:dr icke deraf
erhållas. Företager man sig denna ombyggnad, så måste dertill användas
ett kapital, hvarför åter ränta måste erläggas. Följaktligen
är del i ekonomiskt hänseeude ofördelaktigare att ombygga flyglarne,
än alt låta uthusen qvarstå sådane de äro. Sker det sednare,
så vore det vida sämre, än om platsen röjdes ren, och Ståndet ändock
finge lika stor inkomst deraf; ty husen måste alltid underhållas,
och tillsynen öfver dem samt hyresmannen är förenad med
besvär och obehag. Faran för eldsvåda är ock större. Allt detta
undanrödjes, oni platsen varder fri. Dertill kommer, alt del är
mycket vanprydligt hafva Riddarhusets tomt åt sjösidan behygd med
små uthus. Om man ser öfver till motsatta stranden, så mötes ögat
af Bondeska palatset, de Sköna Konsternas Akademi och andra
prydliga byggnader. På denna sida finnas väl Kansli-huset och
Nya Cellfängelset; men derefter komma de oanseuliga uthusen vid
Rådhuset och de ännu sämre på Riddarhusgården. Om man nitälskar
för stadens försköning, hvilket R. o. Ad:s ledamöter måtte
göra, likaväl som hvarje annan bildad samhällsmedlem, så bör man
önska, att denna sida af strömmen erhåller ett prydligare utseende,
än hon f. n. eger. Huru skall detta ändamål vinnas, om icke småbyggnaderna
mellan de stora husen och stranden uodanrödjas.
Enl. min nu yttrade mening anser jag lämpligast vara, alt åter[
förvisa delta Mern. Om stadens högste styresman, Ofverstålhållaren,
under tiden~bemkommer, kunde vi få nödiga uplysningar i saken.
Antager man, att brobyggnaden icke påbörjas förr, än under loppet
af nästa år, så torde han ej blifva färdig före instundande Riksmöte.
I sådant fall, hafva vi god lid pä oss. Men jag skulle ändock
önska, att R. o. Ad. icke vid denna Riksdag fattade ett beslut,
som ej kunde af Ståndet vid en följande vidhållas. Man har
visserligen rått deri, att förslaget, sådant det nu är afgifvet, icke kan
bifallas. Men att förklara, det man ej vill afstå platsen för ett allmänt
nyttigt ändamål, synes mig oriktigt.
Frih. Cederström hår sagt, att Konung Gustaf II Adolf skänkt
tomten till Ståndet. Frihtn har förmodligen yttrat detta, för att
förmå R. o. Ad. att ej afhända sig en gåfva, som vore så mycket
att värdera. Från den tid jag var Riddarh.-Kamererare, vill jag
erinra mig, att R. o. Ad. tillhandlat sig tomten af Axel Oxenstjerna,
samt att hans egenhändiga qvitto å köpe-summan fanns bland
Riddarh.-Kont:s räkenskaper. Om så är, bar Ståndet för sina egna
penningar bekommit tomten.
Jag slutar min framställning med önskan, att Ståndet måtte
antingen återförvisa Mern., eller ock fatta ett sådant beslut, att det
icke lägger hinder i vägen för platsens afslående, ifall fråga derom
väckes.
86
Den 22 Augusti.
Frih. Klinkowström, Rud. Maur.: Jag är af den åsigt,
att det förevar:de Mern. bör behandlas på det af Frih. Cederström
föreslagna sått, och tror jemväl, att Rr von Hartmansdorffs mening
icke derigenom motverkas. Den förre har nemi. yrkat, att Mera.
för närvarande icke malte lill någon R. o. Ad:s åtgärd föranleda,
och den sednare har önskat, att R. o. Ad. icke mätte fatta ett beslut,
som afklipper möjligheten, att oplata tomten lill något nyttigt
ändamål, dermed platsens förskönande jemväl vore förknippad!. Häraf
torde R. o. Ad. inse, att Hr von Harlmansdortfs afsigt vinnes genom
eli bifall till Frih. Cederström» förslag.
Jag är till största delen förekommen af de 2:ne föreg:de talarna,
Fridine Bennet och Cederström. Lika med dem anser jag,
att Riddarh.-Ulskis Meni. icke är af den beskaffenhet, att Ståndet ,
kan lägga detsamma till grund för eli definitift beslut. Jag tror
derjemte, att Utsk. haft allt för brådtom ali behandla en fråga, som
ännu icke behöfver af R. o. Ad. handläggas och afgöras, enär ingen
offentlig myndighet ännu begärt, att tomten skall för något allmänt
nyttigt ändamål afstås. Utsk. har endast framställt sannolikheten
deraf, att Drätsel-Kommissionen och Borgerskapets Femtio
Äldste skulle vilja använda Riddarhusgården såsom slutpunkt för
en tillämnad broanläggning ifrån Tegelbacken. Men enl. hvad jag
tror mig känna, är frågan om brons sträckning redan afgjord. Under
loppet af sislförflulne år blef nemi. ett förslag om brons sträckning
från Tegelbacken till Riddarhusgränden för K. M. framlagdt
och af Honom sladfäsladt. Således förefinnes ett bestämdt beslut i
saken, men att Riddarhusgården skulle blifva brons ena ändpunkt,
derom är, så vidt jag vet, intet beslut fattadl.
Hvad sjelfva frågan om att låta den tillernade bron få sitt ena J
landfäste vid Riddarhusgården beträffar, så anser jag eli sådant förslag
vara högst olämpligt och ändamålsvidrigt, och om dertill kommer,
alt bron, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, skulle laga
fäste först på Strömsborg, oell derifrån föras lill Riddarhusgården,
skulle broanläggningen blifva missprydande, ty den komme ej i
detta fall att löpa vinkelrätt emot Riddarhusets midt, utan något pä
sidan derom. Jag har sednast i dag varit nere på Riddarhusgården
och iakttagit detta förhållande. Dessutom anser jag det vara högst
olämpligt, att en bro, afsedd att uprältliålla kommunikationen mellan
de mest besökta delar af staden, skall utlöpa emot en byggnad,
sorn afskär trafiken, så att densamma får söka sig väg genom en
smal öpning på byggnadens ,ena sida. Vid sådant förhållande anser
jag det vara vida ändatnålsenligare, ali låta bron utlöpa emot
Riddarhusgränden, som ligger i rak linea med Stora Nygatan.
Hr von Hartmanldorff har vtlrat, att vid en bros slutpunkter
öpna platser böra finoas, der de åkande kunna invänta, att å bron
yppad trängsel uphör. Detta är ganska sanni, men en sådan öppen
plats kan ganska väl beredas nere vid stranden, på båda sidorna af
Riddarhusgränden, om de derstädes belägna, missprydande uthusen,
så väl å Riddarhusets sorn Rådhusets tomt, nedrifvas. För öfrigt,
om äfven emot all förväntan bron skulle sträckas emot Riddarhuset,
vet jag ej, hvarföre icke kommunikationen kan blifva lika obehin
-
Den 22 Augusti.
87
drad om Riddarhusets flyglar qvarstå, som derest de skulle nedrifvas,
ty man kan ju lemna en tillräcklig öpning emellan flygeln och
sjelfva hufvndhyggnaden. Sålunda finner jag icke, alt flyglarne i
något afseende lägga hinder i vägen för brobyggnaden.
Hr von Hartmansdorff har ansett R. o. Ad. böra afhända sig
platsen, om full ersättning derför af Drätsel-Kommissionen lemnäs.
Men jag ber att fä fästa upmärksamlieten derå, att Riddarh.-Ulsk.
icke föreslår, att foll ersättning skulle gifvas, ty, enl. hvad Riddarh.-  Direktms Utlåt, gifver vid handen, afkasta byggnaderna å Riddarlmsgården
minst 2,000 R:dr h:ko årligen, deri ej inberäknade Riddarh.
-Sekret:ns och Vaktmästarens lägenheter, men Riddarh.Utsk.
föreslår icke större ersältningssumma än 1,000 R:dr. Vidare hör
bemärkas, alt om flyglarne rifvas, så går man miste om en mängd
derunder befintliga källare-lägenheter, hvaraf följer, att man måste
begagna kaflarne i sjelfva hufvndhyggnaden, hvilka nu äro uthyrda
emot en summa af 700 R:dr b:ko, som följaktligen jemväl ginge
förlorad.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att flyglarnes ombyggnad skulle
vara ofördelaktigare än deras qvarstående i dess nuvande skick.
Detta påstående öfverensstämmer icke med den kalkyl, en af Riddarh.
-Direktörerna i delta hänseende upgjorl. Då Ofverste Kleen
onder loppet af sistl. Riksdag tipgjorde ritning till dessa flygelbyggnader,
beräknades kostnaden för deras upförande till 66,000 R:dr
b:ko, hvilken summa uti den omnämnde kalkylen blifvit förhöjd lill
70,000 R:dr s. m. Om R. o. Ad. vill utgifva denna summa, för
att få sin gårdstomt prydd med smakfulla flygelbyggnader, hvarest
man skulle bereda boställsrum åt Riddarhusets tjenstemän, arkifoch
klubb-rum, hvaraf Ståndet f. n. är i saknad, tror jag alt summan
ingalunda vore på ett ofördelaktigt sätt använd. Äfven i pekuniärt
hänseende skulle byggnadsföretaget snarare medföra vinst än
förlust, på sätt kalkylen utvisar. Räntan å 70,000 R:dr efter 5
proc. är nemi. 3,500 R:dr, men den summa, hvarför lokalarna i
flyglarne, utom boställsrummen och öfriga för R. o. Ad:s eget behof
afsedda lägenheter, skulle komma att uthyras, kan minst beräknas
till 5,800 R:dr, så alt en årlig vinst af 2,300 R:dr, eller något
mera än de uuvar:de lägenheternas afkastning, skulle upkomma.
Afl deremot nedrifva flyglarne och afhända sig platsen på de vilkor,
Riddarh.-Utsk. föreslagit, skulle medföra en årlig förlust för
Riddarhus-kassan af 1,700 R:dr.
Hr von Hartmansdorff har framhållit den omständigheten, att
om platsen frigjordes, skulle allt besvär och afla kostnader för byggnadernas
tillsyn och underhåll i och med detsamma uphöra. R. o.
Ad. har en Riddarh.-Direktm, hvilken, så vidt jag vet, ännu icke
undandragit sig något besvär, då Riddarhusets bästa derigenom befordras.
Direklms ledamöter hafva tvertom åtagit sig besvär och
omsorger, hvilka icke kunnat af dem i tjensteväg fordras, och detta
har äfven R. o. Ad. vid denna Riksdag med tacksamhet erkänt. Att
detta förhållande äfven framgent skall fortfara, derom är jag och,
såsom jag med fullkomlig säkerhet antager, jemväl R. o. Ad. fullt
förvissad.
88
Den 22 Augusti.
Den jemförelse Hr von Hartmansdorff updragit emellan anblicken
af stränderna å denna och andra sidan strömmen, kan jag
icke heller godkänna. Blicka vi rakt öfver strömmen, så möter oss
den s. k. Tegelbacken, hvars motstycke i fulhet denna strand ej
kan upvisa. Få vi i en framtid en fortlöpande kaj från Mynltorget
till Riddarholms-kanalen, blifver anblicken af stranden på denna sidan
ojemförligt mycket vackrare, än hvad den andra stranden har
all erbjuda.
Af alla de skäl, jag nu haft äran anföra, anhåller jag, att B.
o. Ad. mätte stanna i det beslut, Frih. Cederström föreslagit.
Frih. Bennet: Hr von Hartmansdorff har frågat, hvilket svar
till vägran B. o. Ari. skulle kunua gifva, om en sådan framställning
ifrågakommer. Detta svar är, enl. milt förmenande, ganska
lätt funnet, och kunde uttryckas med de fä orden: ”Lägg eder bro
midt emot Badstugan.”
Hr Tersmeden, Nils: Jag börjar med att bedja om ursäkt
för det jag så sent upkommit, alt jag icke afliört öfverläggoingen
från dess början, hvarföre del torde hända, att jag nämner åtskilligt,
som redan kaD hafva blifvit af andra yttradt.
För en tid sedan, dä fråga var om förskönande af Kon. Carl
XIH:s torg, medelst dess norra dels uplåtande lill bebyggande, yttrade
en reservant emot StatsUtsk:s Utlåt., hvaruti den Kongl. Propos.
om platsens uplåtande afslyrkles, bland annat följande ord:
”Carl XIII:s torgs nuvartde utseende lemnar, som mig synes, en
torr och dyster anblick för ögat, men ett vidsträckt fält för betraktelser
öfver den hos 185,4 års män rådande eslhetiska upfattning af
naturskönhet och uphunna utveckling af konstsinne.” Då della kunnat
yttras om ett torg, som, enl. min lanke, icke är full, enär det
utgör en fri och öppen plats, omgifveu på båda sidor af trädplanteringar
och med en härlig utsigt åt strömmen och den gent öfver
liggande storartade slottsbyggnaden, endast på den grund, att torgets
norra sida är kal och icke försedd med jemnhöga hus; då frågar
jag: hvad skall man säga om Riddarhusets bakgård, försedd med
oansenliga byggnader och upfylld af samlingar, hvilka åtminstone ej
äro estetiskt sköna? Jag tror, att den plan, som upbyggaren af
della palatium haft, icke står i någon öfverensstämmelse med dess
nuvar:de utseende. Då man hyser och yttrar så stora anspråk på
R. Strrs estetiska upfattning och skönhetssinne, torde anspråket på
R. o. Ad:s skönhetssinne, i afseende å Ståndets eget palats, icke helt
och hållet böra förbises.
Jag har inhemta!, att Riddarh.-Direkt:n helt och hållet afslyrkt
det förslag, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning. Jag
vill visserligen icke underkänna de skäl, som ligga till grund för
Direkt:ns Utlåt., men jag vågar yttra den tanke, att den sett saken
ur en uteslutande ekonomisk synpunkt. Att Direkt:n sett frågan
hufvudsakligen ur denna synpunkt, bör hvarken förundra eller förtryta
någon, men likväl bekänner jag, att jag icke väntat mig, det
en af Direkl:ns ledamöter här så bestämdt uttalat sig emot förslaget.
Denne ledamot är en person, besittande ett utbildadt och ali
-
Den 22 Augusti.
89
mänt kändt konstsinne, och hvilken genom ordnande af Riddarhusets
inre, och isynnerhet af denna sal, gjort sig af Ståndets tacksamhet
högt förtjent. Vid sådant förhållande har det förefallit mig
något oväntadt, att denne ledamot låtit ekonomiska betänkligheter,
som dock icke torde vara af någon större betydenhet, helt och hållet
afskräcka sig ifrån att medverka till förskönande af Riddarhusets
yttre.
Men äfven ur ekonomisk synpunkt torde förslaget icke vara så
förkastligt, som man påstått. Enl. hvad upgilvet blifvit, lemna byggnaderna
å Riddarhusgården en årlig inkomst af 2,000 R:dr* hvaraf
större delen, enl. Riddarh.-Direktms förmenande, skulle genom förslagets
utförande försvinna. Härvid bör dock bemärkas, att om, på
sätt Riddarh.-Utsk. antydt och jemväl troligt är, den påtänkta bron
icke blifver färdig på 5 å 6 år, så att byggnadernas nedrifvande ej
förf än efter denna tids förlopp ifrågakommer, har Riddarh.-kassan
ökat sig med ungefär 16,000 R:dr, om räntan ä 2,000 R:dr årligen
lägges till kapitalet. Dessa 16,000 R:dr gifva i årlig ränta 800
R:dr, och om dertill lägges den ersättningssuinma af 1,000 R:dr,
som staden skulle gifva, få vi en summa af 1,800 R:dr. Ehuru
Direkt:n i sitt Utlåt, mycket knapphändigt vidrört den estetiska sidan
af saken, medgifves likväl, att platsens frigörande skulle lända
till så väl stadens som Riddarhusets förskönande. Jag hemställer
då, huruvida R. o. Ad. icke skulle finna skäligt, att för delta ändamåls
vinnande upoffra en så obetydlig årlig inkomst sorn 200 R:dr,
eller skillnaden emellan gårdens nuvar:de afkastning och den inkomst,
R. o. Ad. äfven efter byggnadernas nedrifvande skulle hafva.
Riddarh.-Direktm yttrar vidare, att R. o. Ad. icke bör afhända
sig den ifrågavarrde tomten. Jag för min del skulle tro, att här
icke är föreslaget, att tomten för alltid skall från Riddarhuset afsöndras.
Detta har aldrig varit Riddarh.-Utsk:s mening, hvilket,
bland annat, sköujes utaf lydelsen af del 3:dje Mom. i de föreslagna
hutvudgrunderna för platsens uplåtande, hvilket Mom. lyder som
följer: ”Riddarh.-Direktm förbinder sig, att på platsen icke ulan
Drätsel-Kommissionens hörande upföra några vanprydliga eller hinderliga
byggnader; hvaremot platsen ej heller får, utan Riddarh.-  Direktms samtycke, af staden disponeras för något annat ändamål
än passagen öfver bron.” Om således R. o. Ad. skulle vilja å platsen
upföra några prydliga byggnader, så vore detta icke Ståndet förment.
Vid sådant förhållande kan jag icke Önna, hvad Ståndet genom
platsens uplåtande egentligen skulle förlora, men jag medgifver
gerna, alt frågan icke blifvit så fullständigt utredd, all Meni. i dess
nuvarule skick kan bifallas. Alt Riddarh.-Utsk. i tid varit betänkt
på saken, räknar jag deremot Utsk. lill godo och anser, lika med
Hr von Hartmansdorff, att om framställning i afseende å platsens
uplåtande göres ifrån stadens sida, R. o. Ad. icke gerna kan till
densamma gifva ett vägrande svar.
En annan talare har yttrat, att den tillämnade bron skulle
hafva sitt ena landfäste vid Riddarhusgränden. Om ett sådant beslut
är falladl, beklagar jag att så skett, ty det kommer all se högst
90
Den 22 Augusti.
vanprydligt ut, alt en bro af öfver 40 alnars bredd utlöper mot en
gata, som endast är 30 alnar bred.
Af hvad jag nu baft äran anföra, finner R. o. Ad., det jag
för min del ingalunda anser förslaget vara i allo förkastligt, utan
tvärtom i flera hänseenden ganska välbetänkt, hvarföre jag förenar
mig med Hr von Hartmansdorffs begäran om återremiss, på del att,
sedan saken blifvit af Utsk. ytterligare handlagd och måhända fullständigare
utredd, R. o. Ad. måtte blifva i tillfälle alt fatta ett beslut,
som under vissa vilkor medgifver platsens afstående, ifall detsamma
under tiden till nästa Riksdag i och för den påtänkta broanläggningen
skulle ifrågakomma.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har gifvit mig en
tillvitelse för inkonseqvens, derföre att jag, som nyligen reserverat
mig emot det Utlåt., hvaruti StatsUtsk. afstyrker bifall till K. M:s
Propos , alt norra delen af Kon. Carl XlII:s torg skulle till enskild
man uplåtas, för ali under en viss bestämd tidrymd innehafvas oell
bebyggas, enär K. M. ansett en prydlig och efter platsens beskaffenhet
afpassad byggnad å denna del af torget lända lill hufvudstadens
förskönande, nu motsätter mig ett förslag, alt R. o. Ad. skulle
uplåta sin sjölomt till fäste för en tillämnad broanläggning och
medgifva der befintliga byggnaders nedrifvande, hvilket dock, enl.
talarens åsigt, skulle i betydlig mån försköna hufvudsladen. Men
den förmenade inkonseqvensen i mitt handlingssätt kan jag ingalunda
vidkännas, ty å ena sidan är det först och främst endast
fråga om en uplåtelse på viss tid, men å den andra ett afhändande
för alltid. Denna skillnad är så betydlig, att den ensam torde helt
och hållet freda mig för den framkastade beskyllningen om inkonseqvens.
För det andra anser jag den n. v. öppna och med Carl
XIII:s för allmänheten till promenad tillgängliga torg sammanhängande
tomten utgöra en plats, som är myckel mera exponerad för
allmänt beskådande, och redan på sätt och vis under fordna, dock
ej längesedan förflutna tider uplålen till en för nejdens förskönande
i sin mån åsyftad byggnad; då deremot Riddarhusets gård ej varit
använd annat än för R. o. Ad:s enskilda behof och nytta, samt
efter min tanke ej heller genom sitt läge, åtminstone under nuvar:de
förhållanden, ger någon annan korporation, och ej heller allmänheten,
grundade anspråk på ali, på annat sätt, till förfogande
åt främmande ställas.
Den af Hr Tersmeden gjorda kalkyl, enl. hvilken den värde
ledamoten kommit lill det resultat, att Riddarh.-kassans förlust endast
skulle utgöra 200 R:dr b:ko årligen, kan jag icke godkänna.
Förlusten Olifver nemi. vida betydligare, enär Hr Tersmeden icke
tagit i beräkning, all de under hufvudbyggnaden belägna källarhvalf,
hvilka f. n. uthyras för omkring 700 R:dr nämnde mynt, måste
för Riddarhusets eget behof användas, ifall man genom flygelbyggnadernas
nedrifvande går i mistning om de derstädes befintliga förvaringsrum.
Jag beklagar för öfrigt, alt Hr Tetsmeden icke närvarit ifrån
diskussionens början. Han skulle, derest detta varit fallet, helt visst
Den 22 Augusti.
91
hafva funnit, det jag ingalunda vidhållit de nnvande byggnadernas
qvarstående, euär jag tvertotn förmält mig instämma i ett upgjordt
förslag till deras ersättande genom andra, till platsens försköning
mera bidragande byggnader. Men ett är att sjelf, när lillgångarne
del medgifva, gå i författn. om den oss tillhöriga tomtens förskönande;
och annat är, att definitifl ech oåterkalleligen öfverlåta platsen
åt en annan, sä alt del ej längre beror pä R. o. Ad., att deröfver
pä tjeuligaste sätt förfoga.
Jag begagnar della tillfälle för att erkänna elt af mig begånget,
samt af Hr von Hartmansdorff anmärkt misstag i afseende å
del säll, hvarpå R. o. Ad. kommit i besittning af den Slåndet nu
tillhörande tomt. Det var mig bekant, att Kon. Gustaf II Adolf,
under hvilkens regering Riddarhuset år 1626 organiserades, till
Slåndet upläl en inom staden belägen tomt för upförandét af elt
samlingshus, men jag erinrade mig ej, att besagde tomt låg i närheten
af S:t Gertruds kyrka, och således ej var densamma, sorm
den, hvarå Riddarhuset nu finnes npfördt. Jag emotlager med tacksamhet
den gjorda rättelsen; mitt misstag torde dock ej i någon
väsendtlig män böra inverka pä frågans utgång, icke heller är förbiseendet
egentligen af vigt, ty det nuvar:de Riddarhusets lokal är
inköpt för de penningar, hvilka erhöllos genom afsalu af den tomt,
R. o. Ad. fått af Guslaf II Adolf; således kan vår nuvar:de tomt
likafullt sägas vara en besittning, vunnen på grund af denne Konungs
välvilja. Emedlertid anhåller jag således fortfarande om Propos.
å det af mig framställda yrkaude.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Det är för mig en
serdeles tillfredsställelse, att hafva hört Hrr von Hartmansdorff och
Tersmeden åsidosätta allt småsinne, och hufvudsakligen göra afseende
å R. o. Ad:s anseende, hvilket, enl, min åsigt, ovilkorligen
kräfver, alt den ifrågavar:de platseu skall anordnas på ett annat
sätt, än sora f. n. eger rum. Ty onekligt är, att de byggnader,
som finnas upförda bakom vårt vackra Riddarhus, äro nära nog de
sämsta i bela Stockholm.
Frih. Cederström har sagl, att dessa byggnader icke äro så
vanprydliga, all man ej ännu en tid kan tåla vid ali se dem. Jag
förstår icke, hvarthän den värde Frih:ns bekanta skönhetssinne nu
i en hast tagit vägen, och kan icke undgå alt, lika med Hr Tersmeden,
förundra mig öfver det motstånd förslaget rönt ifrån en
person, som nyligen på ett för oss alla så tillfredsställande sätt deltagit
i handläggningen utaf en med denna beslägtad fråga.
Frih. Cederström har anmärkt, att den af Hr Tersmeden upgjorda
kalkylen skulle vara oriklig, ithy att dervid icke tagits i beräkning
de 700 R:dr, som nu tillskyndas Riddarti.-kassan genom
uthyrande af källare-lägenheierna under Riddarhuset. Men jag för
min del tror icke, alt Riddarhusets behof af källare är så siort, att
man skulle se sig tvungen att sjelf begagna alla de stora källarehvalf,
som härunder finnas, ifall källarne i flygelbyggnaderna, till
följd af deras nedrifvande, gå förlorade.
Man har vidare omnämnt den förhoppning man hyser, att i en
92
Den 22 Augusti.
framtid få smakfulla paviljonger å tomten upförda. Olyckligtvis
bygger man nu för tiden mycket på papperet, men verkställigheten
uteblifver ofta. Derå hafva vi snart sagdt dagligen exempel, och
om vi skulle företaga oss att upbygga flyglar, i byggnadsstil och
prydlighet harmonierande med vårt vackra Riddarh., så skulle detta
företag, såsom jag, ehuru icke arkitekt, tilltror mig kunna förklara,
icke aflöpa med en kostnad af endast 70,000 R:dr, hvilken summa
i ett kostnadsförslag blifvit beräknad. För öfrigt skulle dessa flyglar,
äfven om de blefvo sä små, att de ej bortskymde utsigten från
våra fönster hår uppe, likväl, åtminstone efter min öfvertygelse, i
betydlig mån förminska intrycket af sjelfva hufvudbyggnaden, sedd
från andra sidan af strömmen.
Man har sagt, att platsen ej behöfver frigöras, förr än den nu
påtänkta bron blifver färdig. I sådant fall torde vi få vänta flera
mansåldrar på tomtens befriande från de derå nu befintliga vanprydande
byggnader, ty brobyggnaden bar varit så länge i frågasatt,
att jag högeligen befarar, alt dess verkställande aldrig kommer
i fråga.
Det skulle således mycket glädja mig, ora R. o. Ad. nu fattade
något beslut i afseende å platsens anordnande och användande,
och förenar jag mig derföre med Hrr von Hartmansdorff och Tersmeden,
hvilka ansett, att denna fråga icke alldeles bör lemnäs
å sido.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Klinkowström tror mig hafva
yttrat, att den tillernade bron skulle, enl. det stadfästade beslutet,
förås öfver Strömsborg och få sitt landfäste vid Riddarhusgården.
Detta har jag'icke yttrat. Jag sade endast, del jag trodde lämpligare
vara, alt broo ginge öfver Strömsborg, än förbi denna holme
till Riddarhusgränden. Om jag här skulle uttala min mening, rör:de
oftanärande broanläggning, så får jag förklara, det jag gillar Ofverste
Erikssons plan, att bron skulle föras till Riddarholms-kanalen. Men
antingen ändpunkten, å denna sida, blifver Riddarholmskanalen eller
Riddarhusgränden, så blifver ändock behofvet af en öppen plats
vid brous ändpunkt lika stort.
Frih. Reunets förslag, att vägen skulle tagas öster om Rådhuset
ål Myntgatan, måtte vara ett skämt; ty om denna plan skulle
följas, komma de farande att stanna vid portarne lill cellfängelset,
hvilket icke kan vara de flestas bestämmelseort. Om dessa portar
likväl öppnas för allmänheten, så kommer man in på en smal gata,
hvarest mycken trängsel naturligtvis skulle upstå.
Man har beräknat, att om nya flygelbyggnader i st. f. de
gamla upfördes på vår tomt, så skulle Riddai huskassan deraf hafva
lika stor inkomst som f. n. Men då något kapital icke finnes för
sådant ändamål samladt, ulan medel dertill måste uplånas, är det
ganska osäkert, huruvida de nya byggnaderna komma att gifva mera
än ränta på byggnads-kapitalet. Hvarifrån skulle man dä få den
påräknade stora behållningen? Jag tror att man bör undvika sådana
beräkningar, ty de slå merändels fell.
Den. 22 Augusti.
93
Då 2:ne talare understödi min begäran om Mem:s återvisning,
får jag derom fortfarande anhålla.
Hr Printzensköld, Carl: Frih. Alströmer yttrade, att om
man skulle vänta med alt försköna Riddarhusets tomt åt sjösidan,
intilldess den påtänkta brobyggningen blefve färdig, skulle man sannolikt
få vänta under flera mansåldrar. Jag delar fullkomligt bans
mening i detta afseende, ty frågan om en brobyggnad ifrån Tegelbacken
lill trakten omkring Riddarhuset har så länge afhandlats, och
så många planer hafva varit upgjorda, förändrade och förkastade, att
man med skäl kan draga i tvifvelsmål, om deu tillämnade brobyggnaden
någonsin skall komma till stånd. Men Frih. Alslrömers pä
delta skäl byggda slutsats, alt tomten bör i och för brobyggnaden
åt Stockholms stad uplålas, är naturligtvis alldeles oriktig, ty att
uplåta en tomt för ett ändamål, som kanhända icke förr än efter
ett halft sekels förlopp, eller kanske aldrig, kommer att upfyllas,
det synes mig i sanning icke vara serdeles välbetänkt. Jag föreställer
mig, att då det skick, hvaruti Riddarhusets bakgård f. n. sig
befinner, såsom vanprydande icke utan skäl klandras, R. o. Ad. sjelf
icke skulle sakna medel, att afhjelpa denna vanprydnad, medelst att
å tomten låta upföra mera lämpliga och till stadens förskönande
bidragande byggnader än de nuvar:de. Sättes detta i en icke alltför
aflägsen framlid i verket, bar R. o. Ad. undanröjt de skäl till
klagan öfver tomtens vanprydliga skick, som nu förefinnas, och della,
utan alt beröfva sig egande-rätten till platsen. Jag anser det alltid
vara betänkligt, att når man besitter en egendom, särdeles om den
är så utmärkt väl belägen som Riddarhuset, för alltid afhända sig
större eller mindre del deraf. Omständigheter kunna i en framtid
inträffa, som föranleda dertill, alt man bittert ångrar den åtgärd,
man i delta hänseende vidtagit. Jag är öfverlygad, alt om R. o.
Ad. skulle besluta en ombyggnad af Riddarhusets flyglar, och öfverlemna
verkställigheten deraf åt Riddarh.-Direktm, så skulle förelaget
blifva utfördt på eli fullkomligt tillfredsställande sätt, och de
gifna föreskrifterna efterföljas på ett lyckligare sätt än de föreskrifter,
som af R. St. meddelats i afseende å en kajbyggnad, utanför
ett R. St. tillhörigt hus.
Jag för min del förenar mig i det yrkande, Frih. Cederström
framställt.
Då nu öfverläggningén ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., att under densamma blifvit yrkadt af Frih. Bennet och
Hr Blomstedt, alt Utsk:s Mern. malte läggas till handlingarne, af
Hr von Francken, att detsamma mätte afsläs, af Frih. Cederström,
att R. o. Ad. mätte förklara Ulsk:s Meni. och deri framsläldta förslag
icke f. n. föranleda till någon åtgärd; och deremot Hr von
Hartmansdorff, Ilr Tersmeden och Frih. Alströmer yrkal återremiss.
Frih. Bennet: Jag förenar mig om den propos. Frih. Cederderström
begärt.
Hr von Francken: Jag afslår från milt yrkande om afslag
å Mern., och instämmer med Frih. Cederström.
Propos. till bifall å förevaride Mern. blef härefter framställd neli
besvarad med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o.
Ad., i öfverensstämmelse med Frih. Cederströms yrkande, funne
detta Mern. och deri framstäldta förslag icke f. n. föranleda till någon
åtgärd, samt efter denna propos:ns besvarande med starka Ja,
jemte några Nej, förklarade del han funnit Ja öfvervägande
O a
Ånyo föredrogs BankoUtsk:s d. 16 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. M 48, öfver gjorde anmärkmr vid åtskilliga framställningar
i Betänk. JY§ 34, med förslag till reglering af Bankens låneoch
kreditiv-rörelse.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande, och förekommo
dervid Utsk:s yttranden, ang:de nedannärande punkter af Betänk.
jn 34.
Ingressen sami S:te och / 4: de punk t erne.
Utsk:s härom afgifne yttranden lades lill handlingarne.
S7:de punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag skulle för min del
tro, att bäst vore, om R. o. Ad. här instämde med Utsk. och de
2:ne MedStånd, som redan hafva fattat beslut i detta hänseende.
Skulle R. ,o. Ad. vidhålla sin förut yttrade mening, som måhända j
till sin grund är riktig, så ledde delta, så vidt jag af handlingarna
kan sluta, till ingen verkan; men följden vore, all i alla öfriga beslut,
der summorna böra af R. o. Ad. utsättas, blefve dessa helt
annorlunda bestämda, än i Utsk:s förslag, emedan det utgår från
annan grund. Sjelfva saken vinner således ingenting genom delta
Stånds vidhållande af sill förra beslut, men om R. o. Ad. deremot
antager Utsk:s förslag, så varder det hela sammanhängande och fullständigt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I motsats till Hr von
Hartmansdorff anser jag, att R. o. Ad. bör vidblifva sitt förra beslut,
att åt Hypolheks-föreningarne under vissa vilkor å Banken anvisa
ett kredit i f af En milhn R:dr h:ko. PresteSt. har ännu icke
i frågan definilift beslutat, så att sakens utgång derstädes är oviss.
Hr von Harlmansdoiff har sagt, att om R. o. Ad. vidhåller
sitt förra beslut, skulle summorna ej gå ihop. Delta kan jag för
min del icke finna. Det är väl sannt, att de ej gä ihop efter
,Ulsk:s beräkning, enär ifrågavar:de millin ej deri ingått, men då
R. o. Ad. sist behandlade denna fråga, så togs denna milhn ganska
rikligt i beräkning vid afgörandet af de andra frågorna, som
rörde Filial-bankerna. Jag finner således icke, att R. o. Ad. har
något skäl alt frångå det beslut, Ståndet en gång fattat, hvarföre
jag vördsamt anhåller, att R. o. Ad. måtte detsamma vidblifva.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, först hemställde, om R. o. Ad.,
med frångående af sitt förut fattade beslut, behagade bifalla Utsk:s
afstyrkande, ropades Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm.
Den 22 Augusti.
95
hemställde, om R. o. Ad. med vidblifvande af sitt i ämnet fattade
beslut ville lägga Utsk:s afstyrkande lill handlingarne, samt efter
denna proposms besvarande med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
förklarade det lian härvid funnit Ja öfvervägande.
Si:dra och 39:de punkterne.
Utsk:s härom afgifné yttranden lades till handlingarne.
iS:te punkten.
Härvid förekom först och lades till handlingarne Utsk:s yttrande,
alt PresteSl:s återremiss, i hvad densamma må anses åsyfta afslag
å frågan, huruvida upp- och afskrifningsräkning skall i Banken
och Låne-kont:n öpnas, icke borde till någon åtgärd föranleda.
Sedermera bifölls den af IJtsk. nu tillstyrkta förändrade redaktion
af mom.-l litt. f.
I fråga om det af R. o. Ad. beslutade tillägg vid sistnämnde
morn., yttrade
Hr von Hartmansdorff: Det beslut. R. o. Ad. i denna
fråga fattat, var, enl. min lanke, väl grundad!. Då Hr Gr. o.
Landtm, icke fann någon betänklighet dervid, så förmodar jag, att
det var lagligt. Jag önskar således, alt R. o. Ad. måtte detsamma
vidblifva.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., alt, med
vidblifvande af sitt rör:de ifrågavande tillägg fattade beslut, lägga
Ulsk:s derom afgifne yttrande lill handlingarne.
Beträffande slutligen momit litt. g, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag vill påminna mig, alt delta
Stånd beslutat, det man icke skulle inskränka sig till de 30 dagarne,
i anseende till de svära mellanräkningar, som derigenom upkomma.
Jag önskar således för min del att Ståndet mätte vidblifva
sin förra mening.
Frill. Tersmeden: BankoUlsk. hade i sitt förra Betänk, föreslagit,
att ränta å medel, insatta på upp- och afskrifnings-räkning,
bör godlgöras, så vida ej dessa medel 30 dagar i Banken innestått.
Detta ansåg R. o. Ad. vara olämpligt, hvilket det också är,
om man önskar, att en sådan upp- och afskrifningsräkning skall
komma i gång. Jag fölenar mig derföre uti Hr von Harlmansdoi ffs
yrkande.
R. o. Ad. beslöt, att med vidblifvande af sitt i afseende på
mom:t litt. g fattade beslut lägga Utsk:s derom afgifne yttrande till
handlingarne.
50:de, öl:sla och S3:dje punkterne.
Utsk:s härom afgifne yttranden lades till handlingarne.
SS:le punkten.
Utsk:s yttrande, att BondeShs återremiss icke kan föranleda någon
åtgärd, lades lill handliugarne, och R, o. Ad. fann för godt,
95
Den 22 Augusti.
ali, med frånträdande af sill förut i ämnet fattade beslut, bifalla
Utsk:s redaklions-förslag.
lid;le punkten.
Utsk:s härom afgifna yttrande lades till handlingarne.
S9:de punkten.
R. o. Ad. fann för godt att med frånträdande af sitt förut i
ämnet fattade beslut bifalla den af Utsk. föreslagna redaktion.
66:le punkten.
Frih. Tersmeden: Den här af Utsk., på grund af BorgareSl:s
beslut, föreslagna förändring är, enl. min åsigt, lämplig, enär
derigenom en friare pröfnings-rätl vid låns beviljande inrymmes ät
vederbör:de Diskont-Direkt:r. Enskilda bolags förbindelser, hvilka,
enl. det förra förslaget, ej skulle få såsom hypothek emottagas,
torde vara lika säkra, om icke i allmänhet säkrare än enskildes förskrifningar,
hvarföre jag anhåller om bifall till hvad Utsk. i denna
puukt hemställt.
R. o. Ad. fann för godt att med frånträdande af sitt förra
beslut bifalla den af Utsk. nu föreslagna redaktion af 66:te §:ns
Usta mom.
71:sta punkten.
Härvid förekom först och lades till handlingarne Ulsk:s yttrande
om Usta mom:tet.
Beträffande det sedermera förekommande 2:dra raormlel liemstälde
Hr Gr. o. Landtm, om icke R. o. Ad., efter att hafva vidblifvil
sitt beslut rör:de 27:de punkten, funne nödigt alt, med vidblifvaude
af sitt i afseende på nu förevar:de 2:dra mom. fattade
beslut, afslå Utsk:s derom afgifna förslag.
Ropades Ja.
I fråga om ingressen till 3:dje mom:tet yttrade
Frih. Tersmeden: Ingressen till 3:dje mom:tel är icke lika
med samma ingress i Betänk. JVs 34, enär i den sednare endast
omtalas sådana Filial-banker, sorn blifvit inrättade för att ersätta
uphörda Prival-banker. Enl. delta Betänk, skulle Filial-banker få
inrättas, vare sig till ersättande af uphörd Privat-bank eller för alt
eljest underlätta allmänna rörelsen i någon ort. Utsk. har således
i denna del förändrat sitt förra beslut, men då R. o. Ad. har ansett,
att en mill:o af de medel, som finnas att disponera, bör användas
lill kreditiv åt Hypolheks-föreningar, så torde f. n. inga medel
finnas för inrättande af Filial-banker i annat ändamål än att
ersätta uphörda Piivat-hanker. Således anhåller jag, att R. o. Ad.
måtte vidblifva sitt förra beslut, enl. hvilket ingressen lill detta
3:dje mom. i Betänk. M 34 godkändes.
Hr von Hartmansdorff: Vid detta tillfälle visar det sig
bäst, att B. o. Ad. gjort val, om Ståndet ändrat sitt beslut ang:de
kre
-
ben 22 Augusti.
97
krediti vet lill Hypolheks-föreningarue. Nu är Ståndet bundet och
kan icke falta ett sådant beslut, som skulle åt rörelsen gifva den
lättnad man åsyftat.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke inse, alt R. o. Ad. på
något sätt är förhindradt att godkänna den nu föreslagna ingressen.
R. o. Ad. har visserligen beslutat, att en viss summa skulle
afsältas lill kreditiv åt Filial-Banker, som upsla för all ersätta Privat-baoker,
men om dessa Banker icke uphöra och behöfva ersättas,
men. sådant oaktadt, behof af ytterligare låne-anstalter inom landel
upstår, bör inrättandet af dylika väl icke förnekas! Jag tror således,
alt R. o. Ad. utan tara kan bifalla ingressen.
Frih. Tersmeden: Det är väl sanni, alt man, äfven med
de medel man har alt använda för att understödja Filial-bankers
inrättande, skulle kunna lemna kreditiv ål en Filial-bank pä en ort,
der ingen Prival-bank förut funnits; men jag hemställer likväl, huruvida,
då summan icke blifver större än den nu är, och då af
densamma icke mindre än 2,500,000 R:dr äro sådana medel, hvilka
ännu icke finnas i allmänna rörelsen, utan skulle blifva eli nyskapadt
rörelse-kapital, det skulle vara nyttigt, att Filial-banker finge
inrättas på sådana ställen, der låne-anstalter förut ej funnits. Jag
för min del anser sådant kunna medföra våda, men vill likväl icke
envist motsätta mig ett beslut i denna riktning, under den förhoppning,
att om R. St. besluta, att Hypotheks-föreningarne skola med
kreditiv understödjas, vederbör:de mätte tillse, att nyssnämnde
2,500,000 R:dr icke utsläppas för ett sådant ändamål, sorn inrättandet
af en Filial-bank, utan att densamma ersätter uphörd Prival-bank.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. behagade
med frånträdande af sitt förut fattade beslut bifalla Utsk:s nu afgifna
förslag till ifrågavarrde ingress, ropades starka Nej, jemte några
Ja; hvarefter R. o. Ad. med vidblifvande af sitt förra beslut;
afslog Utsk:s förevar:de förslag.
Vidare förekom och lades till handlingarne afdelmn litt. a. af
3:dje mom:tet.
I fråga om afdelnm litt. b. af 3:dje n:om:let, yttrade
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. vidblifvit sill beslut i
afseende å ingressen till 3;dje monutet så att alla de deri förekommande
sladganden endast röra sådana Filial-banker, som ersätta uphörda
Privat-banker; torde R. o. Ad. finna, att denna punkt icke
kan godkännas, hvarföre jag vågar anhålla, ali Ståndet måtte antaga
den häremot svarande punkten i Betänk. JV° 34.
R. o. Ad. fann för godt att med vidblifvande af sitt förut i
ämnet fattade beslut, afslå förevar:de förslag.
Då härefter afdelnm litt. c. af 3:dje mora:tet förekom samt
Hr Gr. o. Landtm, framslälde, alt Utsk:s derom nu afgifna förslag
11 H. 7
08
Den 22 Augusti.
innehöll en obelydlig redaktions-förändring, lieslående deri alt orden
”ä försträckningens liela belopp afgifver Filial-banken, genom dess
Direktm, en till Riks-banken eller ordres stäld förbindelse” blifvit
införde i st. f. de uti Utskss förra af R. o. Ad. godkända förslag
förekommande orden ”å försträckningens hela belopp afgifver Filialbankens
Direktm en lill Riks-banken ställd förbindelse,” anmälde
sig och yttrade
Frih. Tersmeden: På sätt Hr Gr. o. Landtm, nplyst, är
det hufvudsakligen endast en redaktions-föråndring som bär är föreslagen
och som, enl. min tanke, innehåller en förbättring. Det
är nemi. rättare att såga, det Filial-banken genom dess Direktm
afgifver förbindelsen, än alt Direktm gör del, äfvensom det är
bättre, att förbindelsen ställes lill Riks-banken eller ordres, än endast
lill Riks-banken. På grund bäraf anhåller jag, att R. o. Ad.,
med frånträdande af sitt förra beslut, ville godkänna denna punkt.
Uppå härefter framstäld propos., fann R. o. Ad. för godt att
med frånträdande af sill förra beslut godkänna den nu af Ulsk. fö -
reslagna redaktionen.
Då sedermera afdelnm litt. d. af 3:dje mom:lel förekom samt
Hr Gr. o. Landtm, upläste den derför vid behandlingen af Utsk:s
förra Betänk, af R. o. Ad. antagna lydelse, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag för min del är nöjd, om R.
o. Ad. vidblifver det beslut, Ståndet förut fattat.
R. o. Ad. fann för godt alt med vidblifvande af dess förra
beslut, afslå Utsk:s förslag i denna del.
I fråga om den sedermera förekommande afdelnm litt. e. af
3:dje mom:let framslälde Hr Gr. o. Landtm., alt i den nu föreslagna
redaktionen endast förekom den skiljaktighet från den af R.
o. Ad. först antagna lydelsen för denna afdeln., att i st. f. orden
”i mån af reqvisition” blifvit infördt ”på grund af reqvisition;”
hvarefter
Frih. Tersmeden yttrade:
Den häri förekommande redaktions-förändring, hvarför Hr Gr.
o. Landtm, redogjort, är ganska obetydlig, och då den utgör en
förbättring, torde punkten böra af R. o. Ad. godkännas.
R. o. Ad. fann för godt, alt, med frånträdande af sill förut
fattade beslut, bifalla den nu föreslagna redaktionen.
Beträffande" vidare afdelnm litt. f. af 3:dje mom.-let framstälde
Hr Gr:n o. Landtm., att i det nu förevande förslaget blifvit införde
orden ”efter bebot” i st. f. ”i mån af behof,” samt ”uppå reqvisition”
i st. f. ”efter reqvisition,” som förekommo i den af R. o.
Ad. förut antagna redaktion; hvarefter R. o. Ad., med frånträdande
af sitt förra beslut, biföll den nu föreslagna redaktionen.
Härefter förekom och lades till handlingarne afdelnm litt g.
af 3:dje mom:tel, deri Ulsk:s förslag var öfverensstämmande med
R. o. Ad:s förut fattade beslut.
Den 22 Augusti.
09
Då sedermera afdelmn litt. Ii. af 3:dje mom:let förekom, yttrade
Frih. Tersmeden: Jag vill erinra mig, alt R. o. Ad., vid
behandlingen af Betänk. JV2 34, i afseende å denna punkt fattat
ett från Utsk:s förslag skiljaktigt beslut.
Hr Gr:n o. Landtm, tiplyste, att R. o. Ad. vid pröfningen af
Utsk:s Betänk. JY2 34 beslutat, alt förbudet för Filial-bank, att beräkna
högre ränta eller krediliv-afgift, än som erlägges i den utlånings-
och kredititiv-rörelse, som Riks-banken genom Diskonterne
f. n. bedrifva, skulle utgå. så att R. o. Ad. endast antagit första
och uteslutit sednare meningen af förevar:de afdeln.
Frih. Tersmeden: Det är denna del af punkten, sorö R. o.
Ad. ansett böra utgå, hvilket äfven torde vara rätt i ett land, der
en laglig ränta finnes bestämd, ty vid sådant förhållande kan det
icke vara skäl, att för en så beskaffad lånerörelse, som den ifrågavar:de,
föreskrilva en lägre ränta än den lagliga. Del är sannolikt
att Filial-bankerna finna med sitt intresse förenligt att nedsätta räntan
å sina förslräekningar, hvartill man kan sluta deraf, alt Privatbankerna
i allmänhet så förfarit; men att R. St. skola derom utfärda
ett uttryckligt stadgande, finnér jag, på förut anfördt skäl,
vara högst olämpligt. Jag anhåller således, att R. o. Ad. i denna
del måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: I denna punkt har man bort
glömt
ett slag af rörelse, som af Privatbankerna bedrifves, nemi.
Depositions-rörelse. Jag hemställer derföre, huruvida det icke vore
skäl, att återremittera punkten, pä det att densamma må i berörde
hänseende fullständigas.
Frih. Tersmeden: När i punkten säges, att ”Filial-banks
rörelse
bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering, öpnande af
upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af kreditiv;” så tror
jag för min del, alt något ytterligare i afseende å Depositions-rörelse
ej behöfver bestämmas. Det är naturligt, att en Filial-bank gerna
emottager depositioner utan ränta, och depositoner, som stå inne längre
tid och hvarför ränta af Banken erlägges, kunna utan hinder hänföras
till upp- och afskrifnings-räkning.
Att återremittera punkten, torde ej gå an, enär Betänk, redan
en gång varit ålerremitteradt, hvarföre och då, på sätt jag tror mig
hafva visat, den af Hr Arnell gjorda anmärkn. ej är af någpn större
betydenhet, jag för min del anhåller om punktens godkännande.
Hr Arnell: Den Depositions-rörelse jag menar, afser icke
Deposition af. penningar utan ränta. Den afser penningars insättande
emot högre ränta, än den som erhålles på upp- och afskrifnings-räkning.
En sådan Depositions-rörelse har med framgång bedrifvits
af våra Privat-banker och äfven ländt allmänheten till mycken
nytta.
Frih. Tersmeden: Jag tror att denna strid endast är en
strid om namn. Under benämningen upp- och afskrifnings-räkning
7*
100
Den 22 Augusti.
kan mycket väl inrymmas en sådan Depositionsrörelse, som Hr Arnell
ansett böra finnas. R. o. Ad. har redan vid en föreg:de
punkt, i afseende å den upp- och afskrifnings-räkning, Riks-banken
skulle bedrifva, tillåtit alt en högre ränta finge erläggas. R. o.
Ad. har således icke funnit en sådan Depositionsrörelse främmande
för upp- och afskrifnings-räkning, hvarföre jag för min del anser
något hinder för Filial-banker att bedrifva en sådan rörelse icke
upstå genom antagande af denna punkt.
Hr Printzensköld, Carl: Frih. Tersmeden har förordat
vidblifvande af R. o. Ad:s beslut i fråga örn rättigheten för FilialRanker
alt beräkna högre ränta ån den, hvilken, enl. Ulsk:s förslag,
skulle bestämmas såsom maximum för den utlånings- och kreditiv-rörelse,
som Riks-banken genom Diskonterna bedrifver. Skälet
härtill skulle ligga deruti, att man kan vara förvissad om, ali Filialbankerna
ej skola begära mera än 5 proc:, ity att nuvande Privat
banker,
ehuru de äro berättigade att laga den högsta lagliga-ränta,
hvilken är 6 proc. med bevilln:s-afdrag, likväl icke fordra högre
ränta än Riks-banken. Jag tror visserligen, alt man med någorlunda
visshet kan påräkna, att Filial-bankerna ej komma all laga
högre ränta än den, som är för Riks-banken bestämd, men konjunkturerna
kunna möjligen blifva sådana, att dessa Banker finua
det vara för sig möjligt alt erhålla högre ränta än 5 proc., af hvil
ka
konjunkturer Bankerna kunna sig begagna utan att något hinder
derför möter. Mig synes dock, att Filialbankerna, hvilka till underlättande
af deras rörelse erhålla icke obetydliga försträckningar från
Riks-banken, skäligen borde kunna vara belåtna med 5 proc. såsom
maximum i ränteväg och följaktligen borde äfven ett förbud att taga
högre ränta än 5 proc. inflyta i R. St:s beslut ang:de Filial-bankernas
utlånings- och kreditiv-rörelse. Jag tillstyrker derföre R. o.
Ad. alt frånträda sitt förra beslut och bifalla hvad Utsk. i denna
punkt föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe: Jag deremot vågar tillstyrka R. o. Ad.
alt vidblifva sitt förra beslut och skall söka ådagalägga obilligheten
af det nu föreslagna stadgandet. F. n. bedrifves vexel-rörelsen vid
Diskonten i Slockholm och Låne-koni:n för 4 proc. Del har kommit
sig deraf, att R. St., då vexel-rörelsen först kom i gång, ville
upmuntra densamma och derföre lemnades lån på vexlar till bättre
vilkor än lån i allmänhet beviljades. Men jag kan icke inse, att
man kan ålägga Filial-bankerna att på slikt sätt på deras bekostnad
befrämja för allmänheten nyttiga ändamål. Dessutom finnér jag
icke något skäl hvarföre man för de enskilda Rauker, som hädanefter
upkomma, skulle göra vilkoren annorlunda än för dem, som
redan finnas, och då eli sådant stadgande, som det här föreslagna,
icke finnes intaget i de sednares reglementen, så torde detsamma ej
behöfva inflyta i reglementerna för de Banker, som hädanefter stiftas.
Hr von Hartmansdorff: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Gr. Gyldenstolpe, och vill fästa upmärksamheten derpå, alt R.
St. väl kunna om sina egna medel stadga alt de ej få utlånas mot
Den 22 Augusti.
101
högre raula än de finna för godt bestämma. Men i Filial-bankernas
rörelse ingå jemväl enskilda mäns medel. Hurti vill man förbjuda
magön sådan att för sina penningar taga den ränta, allmänna lagen
honom tillåter? Jag- förenar mig i Frih. Tersmedens förslag, att
sista mom:tet mätte från punkten utgå.
Hr Printzensköld: Jag vill visserligen icke envist vidblifva
mitt yrkande, men jag kan ingalunda godkänna det skäl, som Rivon
Hartmansdorff till stöd för sin motsatta mening anfört, ty om
R. St., vid beviljandet af kreditiv åt Filial-bankerna, dervid fästa det
vilkor, att de vid bedrifvande! af deras låne-rörelse ej få taga högre
ränta än 5 proc., så mätte väl sådant vara R. Sl:s ovilkorliga rättighet.
Vill en Filial-bank drifva sin rörelse utan understöd från Riksbanken,
då är Hr von Hartmansdorffs anmäfkn. riktig och då kan
räntefoten ingalunda blifva föremål för R. St:s beslut.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm, all, hvad Hr Arnells yrkande anninge, R. o. Ad. torde
finna att, någon annan förändring i det af R. o. Ad. vid behandlingen
af Utsk:s Relänk. JVs 34 fattade beslut icke kunde ega rum, än
sorn föranleddes af Utsk:s i nu förevaride Utlåt, gjorda hemställan,
och alt således det tillägg, Hr Arnell yrkat, icke kunde komma alt
i förevaride stadgande införas.
Ropades Ja.
Efter sedermera först till bifall å den af Utsk. föreslagna redaktionen
framstäld propos., som besvarades med Nej, fann R. o.
Ad. för godt, alt med vidblifvande af sitt förut fattade beslut afslå
Utsk:s förslag.
I fråga om den härefter förekommande afdeln. litt. i. af 3:dje
momilet, anförde
Frih. Tersmeden: Den förändring af sitt förra Betänk., som
Utsk. här föreslagit, är, eril. min lanke, riklig. Enl. denna punkt,
sådan den förut lydde, skulle en Filial-bank icke ega rättighet att
ä bekommen försträckning göra afbetalningaf, och som en sådan
förmån -med skäl bör Filialbankerna beviljas, anhåller jag, att R.
o. Ad., med frånträdande af sitt förra beslut, ville bifalla denna punkt,
R. o. Ad. fann för godt att, med frånträdande af sitt förut
fattade beslut, antaga den nu föreslagna redaktionen.
Vidare förekom och lades till handlingarne afdelnm litt. k. af
3:dje momitet.
Då härefter förekom afdelnm litt. I. af 3:dje momitet, godkände
R. o. Ad. den deri förekommande redaktions-förändring,
som endast innehöll utbyte af ordet ”Filial-banks” emot ordet ”Filial-bankens.
”
Sedermera förekom och lades till handlingarne afdeln. litt. ro.
af 3:dje momitet.
I fråga om 4:de momitet, yttrade
102
Den 22 Augusti.
Frih. Tersmeden: I afseende å detta mom. torde R. o.
Ad. ej kunna frångå sitt förra heslut, enär R. o. Ad. redan vid
behandlingen af föreg:de punkter i detta Betänk, beslutat, att kreditiv
ej skall beviljas åt andra Banker än dem, sorn ersätta uphörda
Prival-bauker.
Hr Gr. o. Landtm, fästade härvid upmärksamheten derpå alt
uti delta mom. derjemte förekomme ett nytt af R. o. Ad:s förra
beslut icke beroende stadgande, innehållande: ”Nuvar:de Filialbanker,
som vilja underkasta sig de vilkor och förbehåll förestående
mom. 3 innefattar, må åtnjuta de fördelar, som i samma mom.
åro blifvande Filial-banker tillförsäkrade;” hvarefter
Frih. Tersmeden yttrade:
.lag trodde icke att 2:dra punkten af detta mom. var föremål
för öfverläggningen, utan förmodade, att den skulle blifva serskildt
föredragen. Lien hör egentligen icke hit utan till det 3:dje mom:tel.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte att ifrågavande stadgande enl.
Ulsk:s upslällning tillhörde 4:de mom:tet, oaktadt det från förra
delen vore skiljdt genom ny rad, men att R. o. Ad. emedlertid
kunde serskildt för hvardera delen fatta sitt beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, lika med Piili. Ter„
smeden, alt den sista punkten mätte serskildt föredragas, så allden
må kunna af R. o. Ad. bifallas.
Uppå härefter serskildt framstälde propos:r fann R. o. Ad. för
godt, att med vidblifvande af sitt förut fattade beslut afslå första
delen af förevar:de morn., samt bifalla den nu föreslagna 2:dra delen
deraf.
Beträffande slutligen den vid Utsk:s Ullål. fogade jemförelse-4
tabell, fann R. o. Ad. densamma ej erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
Föredrogs och företogs punktvis lill afgörande Const:sUlsk:s
den 18 dennes på bordet lagda Mern. J\l 32, i ani. af återremisser
af Mem:t JYs 22, innehållande förslag lill ändring af 35;le §:n
Rcg:F:n.
lista punkten, innehållande anmälan alt Utsk. funnit BorgareSt:s
mening icke kunna med de öfrige RiksSt:nsförenas.
Lades lill handlingarne.
2:dra punkten, innehållande inbjudning lill R. o. Ad. att
med frånträdande af förut gjorde anmärttn:r foga sig efter
Preste- och RondeSl:n.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Jag beklagar vis
serligeu,
alt Const.Ulsk., till följd af de öfriga Ståndens beslut, ej
kunnat fästa afseende å hvad R. o. Ad! förklarat utgöra dess gemensamma
tanke i frågan, men jag tror likväl icke, att R. o. Ad.
bör alsia den gjorda inbjudningen, i hvilket fall R. o. Ad. ensam
Den 22 Augusti.
103
skulle hafva fattat ett skiljaktigt beslut. Det förslag Const.Ulsk. uu
afgifvit är visserligen icke fullt tillfredsställande, men innefattar likväl
en förbättring, hvarföre jag anhåller, alt R. o. Ad. måtte detsamma
bifalla.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: För min del tror jag, alt
Const.Ulsk. icke varit nog lag-grannt vid denna frågas behandling;
ty vi hade ingen rätt att föreslå General-Adjutanters med Heras uptagande
bland förtroende-sysslors innehafvare. Jag anförde förhållandet
med Ofver-lDtendenlen endast såsom ett exempel, men icke
såsom ett förslag. Pä samma sätt var förhållandet med Cheferna
för Fångvårds-Slyrelsen samt Väg- och Vattenbyggnads-Corpsen.
Afven de nämndes af mig endast exempelvis. Jag godkänner visserligen
det förslag, Const.Ulsk. här framlagt; men jag gör det på
annan grund än Utsk., ly R. o. Ad. bör foga sig efter de öfriga
Ståndens beslut, men har, enl. min tanke, varit alldeles oberättigad!
att väcka frågan, hvilket dock ej af Utsk. blifvit uttryckt.
Utsk:s förevar:de inbjudning blef uppå härefter framstäld propos.
af R. o. Ad. antagen.
3:dje punkten, innehållande förändrade förslag till ifrågavar.
ule grundlags-förändring.
Detta förslag lemnades utan anmärkn., i följd hvaraf R. o. Ad.
förklarade att detsamma, såvidt på R. o. Ad. vore beroende, komme
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
4:de punkten, innehållande en inbjudning till BorgareSl.
Lades till handlingarne.
Vid föredragning af Const.Utsk:s den 18 dennes på bordet
lagda Mern. JM 33, med voter:s-propos:r, rönde Coust.-  Utsk:s uti Mem:n IN:is 12 och 23 afgifna förslag lill ändring af
28 §:n Reg.F:n, blefvo de i della Mern. föreslagna voter:s-propos:r
af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs Const.Ulsk:s den 18 dennes på bordel lagda Mern.
JM 34, med volei:s-propos:r ronde Const.Utsk:s uti Mermt Jlf 13
afgifna förslag till ändring af 52:dra §:n Reg.F:n och 24:de §:n
Riksd.Ordn.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, ehuru han för sin del funne
i(rågavar:de voler:s-propos:r stridande emot 56;te och 8l:sta §§:na
Reg.F:u samt 29:de §:n Riksd.Ordmn, hvilka förutsatte alt alltid ett
förslag till grundlagsförändring skall hvila lill grundlagsenlig behandling,
sedan ett sådant blifvit af Const.Ulsk. framsläldl, så, då55§ n
Riksd.Ordnm innehölle, alt hvad Const.Ulsk. förklarar icke vara emot
grundlagen stridigt, derå må propos. sedan icke vägras, ansåge han
sig böra hemställa om R. o. Ad. godkände de i förtvar:de Meni.
föreslague voter:s-propos:r.
Ropades Ja.
- —
J
104
Den 22 Augusti.
Då nu föredrogs Const.Utsk:s den IS dennes på bordet lagda
Meni. JM 35, med voler:s-propos:r i fråga om Const.Utsk:s förslag,
tili Menet JM 15, (ill ändring af 39:de §:n Riksd.Ordn., framslällde
Hr Gr. o. Landtm., under åberopande af sill i afseende på
det sednast föredragna Menad afgifua yttrande, propos. till godkännande
af de i nu förevaride Mern. föreslagna voterts-proposrr, och
blef äfven denna propos. med da besvarad.
Vid föredragning af Const.Utskis den 18 dennes på bordet
lagda Mern. JM 36, med voler:spropos:r i fråga om Const.Ulskis,
uli Mem:t JM 16, väckta förslag till ändring i 69:de §:n Reg.F:n,
godkände R. o(. Ad. de af Lisk. föreslagna voter:s-propos:r.
Föredrogs Const.Utsk:s den 18 dennes på bordet lagda Mern.
JM 37, med voter:s-propos:r, i fråga om Consl.Utsk:s, i Mern. JM
17, afgifna förslag till ändring af 14:de §:n Riksd.Ordn.
Hr Gr. o. Landim:s under åberopande af dess i afseende på
Mem:t JM 34 afgifna yttrande framslälda propos. till godkännande
af de i nu förevande Mera. föreslagna voter:s-propos:r, blef med
Ja besvarad.
Föredrogos och biföllos SlatsUlsk:s nedannämnde den 18 dennes
på bordet lagda Utlåtm :
JU 226, i ani. af vackt motion om uplåtelse åt staden Köping
af en del utaf Kronolägenheten Hushagen;
JM 227, i ani. af väckte motioner, angide dels rättighet för
Krono-tionde-skyldige inom Uppvidinge och Konga härader af Kronobergs
och Westra härad af Jönköpings län att få leverera tiondespanmälen
in natura, eller ock lösa densamma med penningar efter
markegång, dels ock enahanda rättighet för räntegifvare i afseende
ä ränte-persedlar;
JM 228, i ani. af väckt motion, ang:de rätt för tionde-gifvare
till ersättning af Statsverket i följd deraf att R, St:s beslut om up
börande
af tionde-gifvares forslings-skyldighet icke ännu blifvit till
verkställighet befordradl; samt
JU 229, i ani. af väckt motion om förändrad reglering af
Kronoparken och Allmänningen Mösseberg.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUlskis den 18 dennes på bordet lagda Utlåt. JU 230, i ani.
af erhållen återremiss å Retäuk. JM 124, ang:de väckt fråga om
förändring i nu gällande stadgandet) i afseende å det åtskilliga af
l)en 22 Augusti. 105
Kongl. KammarRms tjenstemän tillkommande anmärkn:s- och aktorats-arfvode.
Föredrogos och lades lill handlingarne StatsUtsk:s den 18 dennes
på bordet lagde Mera. och Utlåt.:
•JM 231, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. .A2 149, ang:de
väckte frågor om förändrade beskaltnings-grunder för mjöl- och
säg-qvarnar samt om ödes-qvarnars befriande från grundskatt; och
JM 232, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. M 129,
ang:de väckt motion om förändring i liden för utgörande af den till
Marstrands kyrka och skola anslagna Kronobonden i Tjörns härad.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtskrs den 18 dennes på bordet lagda Utlåtm:
JM 233, i ani, af återremisser å Betänk. JM 148, ang:de väckt
motion om uplåtelse åt Kongl. Seraphimer-Ordens-Lazarettet af plats
för tvättinrättning från K. M:s och Kronans af Kongl. Carolinska
Mediko-Kirurgiska Institutet disponerade egendom N:is 1 och 2, i
qvarteret Glasbruket å Kungsholmen, samt, i sammanhang dermed
beviljande åt nämnde Kongl. Institut af anslag, motsvarande den
hyres-afgift, som för nämnde plats nu erlägges; och
JM 234, augrde uplåtande af rum och lägenheter inom R.
St:s hus emellan Riksdagarne.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. JM 235, i anledn. af väckf fråga om understöd för
Riksg:s-Kont:s Euke- och Pupill-kassa.
Föredrogs StatsUtskrs den 18 dennes på bordel lagda Utlåt. JM
236, ang:de utdelningen af de till Riksg:s-Kont. aflemnade tryckta
riksdagshandlingar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det förslag, som igenfinnes
sid. 22, 2:dra punkten, litt. b. innehåller, att ett exemplar af
liksdags-handlingarne bör tillhandahållas hvart och ett af de Kongl.
Iiolhna. Derefter säges under 3:dje punkten, alt lill hvart och
ett af de Kongl. Koll:na samt Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet
skall utdelas ett exemplar af samma handlingar. Således har man
2:ne gånger föreslagit, alt ett exemplar af riksdags-lrycket skall
tillhandakomma Kolhna. Det skadar visserligen icke, att de få
2:ne exemplar, men det är utan tvifvel öfverflödigt och kan jemväl
medföra skada, om andra, som behöfva handlingarne, icke få dem.
Någon af StalsUtsk:s ledamöter torde benäget uplysa, huruvida den
dubbla föreskriften tillkommit af förbiseende eller med flit.
106
Oen 22 Augusti.
Vidare anser jag mig böra anmärka, alt bland embetsmyndigheler,
som skulle bekomma Riksdags-handlingarne, icke finnas up(agna
stiftens eller Stockholms stads Konsistorier. Jag kan ej tro,
att Utsk. afsett, det de skola vara belåtna med de exemplar, som
utdelas lill ”Universiteten i Upsala och Lund-jemte hvarje annat
med bihliolhek försedt allmänt läroverk,” enär det finnes Dom-Capitel
i släder, hvarest Gymnasium icke är, såsom i Upsala och Lund.
Om Kathedral-skolorna derstädes ega bihliolhek, känner jag icke.
Konsistorierna äro likväl sådana myndigheter, som böra komma i
åtnjutande af ifrågavartde handlingar; hvarföre jag anhåller, att föreskrift
derom måtte införas på tjenligt ställe, hvilket torde vara i
2:dra punkten litt. e., der orden ”samt Konsistorierna” böra inflyta
efter orden ”K:s Beflude i hvart och ett af Rikets län.”
Jag vet icke säkert, om dessa mina anmärkntr, så vida de af
R. o. Ad. gillas, äro sådana, att deröfver genast kan beslutas eller
om Utlåt, måste för deras skull återförvisas. Det kan visserligen
sägas, att om de sistberörde exemplaren ej bortskänkas utan möjligtvis
blifva försålda, inverkar det på Riksg:s-Kont:s inkomster. I
sådant fall, lärer återremiss icke kunna undvikas, men eljest kan
beslut genast af R. o. Ad. fattas.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Jag har endast begärt
ordet för att uptaga en af Hr von Hartmansdorff gjord anmärkn.
derom, alt de Kongl. Kolhrna på 2:ne ställen i mom:tet 2 fått sig
tilldelade exemplar af Riksdags-trycket. Detta har Hr von Hartmansdorff
trott härleda sig från ett förbiseende, men så är icke
händelsen, ty om vi genomgå 3:dje mora., så finna vi, alt flera
Werk utom de Kongl. Kolhrna på samma sätt fått sig tilldelade 2
å 3 exemplar af riksdags-handlingarne. Så t. ex. har Högsta Domstolen
fått 2, Banken 3, Riddarh.-Direkhn 2 ex. o. s. v.
Hvad Hr von Hartmansdorffs andra anmärkn. beträffar, tror
jag, fika med Hr von Hartmansdorff, det vara skäl alt göra en sådan
förändring af stadgandet, alt äfven Konsistorierna få sig exemplar
af Riksdags-handlingarne tillerkände, men jag anser ej att Betänk.
endast för denna obetydliga förändrings skull behöfver återremitteras.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag beklagar att ingen af ledamöterna
i StalsUtskrs Riksg:s-afdeln. år närvar:de för alt till besvarande
uptaga de emot Betänk, gjorda anmärkntr. Hela förslaget
år upjofdt af nämnde afdeln. på grund af de upgifter Hrr Fullmäktige
r Riksg:s-Kont. aflemnat och har ej i Utsk:s plenum undergått
någon serskild granskning, utan blef der genast godkändt, såsom det
vid flera föreg:de Riksdagar jemväl tillgått.
Skulle R. o. Ad. finna de af Hr von Hartmansdorff framställda
anmärkntr böra föranleda till någon åtgärd, anser jag, i motsats till
Frih. Klinkowström, att denna åtgärd bör blifva återremiss, ty det
är alltid vanskligt alt så här, för alt sä säga, på stående fot fatta
definitiva beslut och redigera dem.
Den 2'J Augusti.
Frill. Cederström, Hild.: Jag har visserligen tillhört Riksg:sAfdelmn
på den lid, då delta Utlåt, afgafs; roen jag erkänner, alt,
dä Afdeln:u likasom sedermera StatsUlsk. till alla delar biträdde
Fullmäktiges i "Riksg:s-Kont. hemställan, så trodde jag, alt man skulle
kunna dervid trygga sig, livadau jag icke lill den grad uoga inträugt
i granskning af alla de bär gjorda vidlyftiga bestämmanderne,
alt jag kan påstå, det ingen föiäudring deruti år af liehofvet påkallad.
Några ord till svar torde dock tillåtas mig.
Hvad först Hr von Hartroansdorffs främst ställda anmärkn.
vidkommer, så bär Frill. Klinkowström redan till en del densamma
besvarat: oell om roan närmare genomläser förslaget, finner man,
alt i 2:dra mom. upräknas de embetsverk och myndigheter, sora
erhålla exemplar af både prot:n och Lillängen, samt att de i 3:dje
mom. upräknade embetsverk och myndigheter erhålla endast exemplar
af bihaugen. Detta förklarar förhållandet med de Kongl. Kolhna,
hvarom anmärkn. blifvit framställd.
Hvad derefter beträffar frågan, huruvida icke Konsistorierna
böra erhålla exemplar af Lillängen, så kan jag för min del icke
bestrida billigheten deraf. Sådan utdelning måtte likväl icke f. n.
ega rum; ty om så vore förhållandet, hade Fullmäktige i -Riksg:sKont.
utan tvifvel ej uteglömt dem i sin upgift.
För öfiigt förenar jag mig i Hr von Troils hemställan om
ålerremiss, ifall R. o. Ad. skulle finna de gjorda anruärkmne
böra föranleda till fattande af annat beslut, än bifall å Utsk:s hemställan.
Hr von Hartmansdorff: Om en återförvisning skulle för
anleda
dertill, att de öfriga Stånden jemväl ändrade sina beslut i
öfverensstämmelse med R. o. Ad:s, så vore detta naturligtvis bäst.
Men jag befarar, att Med-St:n redan afgjort saken oell bifallit Utlåt.
, vid hvilket förhållande en återförvisning härifrån ej skulle
till något tjena*, utan vore det då rådligare att genast i ämnet
besluta.
Hr von Troil: Derest R. o. Ad. skulle finna lämpligt, att
genast vidtaga de rättelser, Ståndet kan finna nödiga, vill jag hemställa
till Hr von Hartmansdorff, huruvida han icke skulle vilja inskränka
sig dertill alt endast fordra, det Kousistoiierna skola komma
i åtnjutande af bihangeu till RiksStms prot.; emedan det icke torde
vara lämpligt att, lill följd af Hr von Hartmansdorffs första anmärkn.,
frångå Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot alt Koll.-na
få för mycket. Men eller all anledn. taga de icke mot mera än
ett exemplar, emedan de hafva ondt om utrymme. Jag inskränker
mig derföre alt begära, det äfven Konsistorierna måtte få sina
exemlar.
Medan jag har ordet anhåller jag alt få göra en ytterligare
anmärkn., som jag förra gången underlåt. På sid. 25 är det föreslaget,
alt högst fyra kompletta exemplar af riksdagshandlingarrie
skulle tillställas Kongl. Bibliotheket, för all öfversäudas till några
108
Den 22 Augusti.
andra länder i utbyle mot de gåfvor Kongl. Bibliotheket från dem
undfår. Jag befarar att 4 exemplar äro alltför få. Om vi länka
oss, att af dessa 1 går till våra grannar i Norrige, 1 lill Danmark,
1 till Preussen och 1 till Hannover, så är det medgifna antalet
redan slut. Men som flera andra samhällen finnas, hvilka kunna
vilja tillbyta sig våra riksdagshandlingar, hemställer jag, huruvida
det icke vore skäl att öka exemplarens antal till 10, naturligtvis
under förbehåll att tillgång derå finnes. Då jag gjort resor i främmande
länder, har jag någon gång blifvit tillfrågad ang:de förhållandet
med våra riksdagshandlingar, om de tryckas och om tillgång
å dem finnes, hvaraf jag hemtat anledn. till den anmärkn. jag nu
tagit mig friheten göra.
Hr von Troil: StatsUtsk:s hemställan i det af Hr von Hartmansdorff
sednast vidrörde hänseendet är hell och hållet grundadt
på Hrr Fullmäktiges i Riksg:s-Kont. framställning, hvilken äter blifvit
föranledd af Kongl. Bibliolhekarien Arfvidssons anmälan, alt från
åtskilliga främmande bibliothek gåfvor blifvit lemnade till det Kongl.
Bibliotheket, dervid framförts den önskan alt såsom gengåfvor erhålla
våra riksdagshandlingar. Bibliothekarien Arfvidsson begärde
för denna önskans opfyllande endast 3 å 4 exemplar och då icke
heller Fullmäktige i Riksg:s-Kont. ansett ett större antal behöflig!,
fann Utsk. icke skäl att öka detsamma.
Då nu denna fråga blifvit föremål för öfverläggningen, anhåller
jag alt få fästa upmärksambeten å en annan omständighet, hvaröfver
man i Utsk. diskuterat. Fullmäktige hafva nemi. hemställt,
att de exemplar, som skulle afsändas lill främmande länder, skulle
inbindas i enkla pappband med cloth-ryggar. Jag för min del
ansåg det vara med Svenska Statens värdighet mera förenligt att inbinda
dessa exemplar i något bättre band än pappband, men pluralileten
inom Utsk. var för tillfället fallen för hushållning och
Utsk:s hemställan blef bifallen. Skulle nu R. o. Ad. Hnna lämpligt
att, på grund af redan gjorda anmärkmr, återremittera Utlåt., tror
jag att den af mig nu vidrörda omständighet är förtjent af alt ännu
en gång tagas i betraktande. Skulle åter R. o. Ad. vilja i denna
serskilda fråga genast besluta, anhåller jag att de främmande bibliotheken
mätte anses värdiga att erhålla de ifrågavande exemplaren
i något prydligare band än papp-band.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som detta Utlåt:s afgörande
tyckes vara förenade med svårigheter, tager jag mig friheten
anhålla, alt frågan måtte få hvila på bordet.
Häruti instämde Frih. Klinkowström.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till de ledamöter,
hvilka nu, vid öfverläggningens slut, begärt frågan på bordet, huruvida
de icke skulle vilja tillåta hennes återförvisning, desto hellre
som Hr von Troils sednaste anmärkn. afsåg en utgift för Riks
gålds-Kont.
Frih. Cederström: Jag har tagit till princip, alt, då bordläggning
af någon fråga blifvit liegård, för min del medverka der
-
Den 22 Augusti.
109
till, alt diskussionen icke åter uplages. Afståendet från skedd
bordläggning kan nemi. vid vissa tillfällen leda till öfverraskningar
och förhastade beslut, ehuru sådant vid detta tillfälle visst icke är
alt befara. Af denna anledn. tror jag principen emedlertid böra
vidhållas; och må det bordlagda ärendet alltså förblifva hvilande
lill nästa pleni-dag, eller den dag, föredragning deraf kan anses af
Ståndet tjenligen böra äga rum.
Frih. Tersmeden förklarade sig afstå från sin begäran.
Hr von Hartmansdorff: Då har jag en önskan att til
lägga,
och den är, att de ledamöter, sorn vilja hafva en fråga bordlagd,
måtte genast komma fram med begäran derom och icke göra
det, sedan öfverläggningen nalkas sitt slut och endast afgörandet
återstår.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att StatsUtsk:s förevar:de Utlåt,
enl. derom gjord begäran komme att ytterligare hvila på bordet.
Vid föredragning af StatsUtskis den 18 dennes på bordet lagda
Utlåt. JYs 237, angide kostnaderne för tryckning af prot:ne vid
innevaride Riksdag jemte dertill hörande Bihang, blef äfven detta
Utlåt, på flere ledamöters begäran ånyo bordlagdt.
Föredrogos och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde den 19 dennes f. in. bå bordet lagde Utlålin och
Hetänkib, nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.U t skotten:
JYs 3, angide väckt fråga om ändring i vissa delar af föreskriflerne
ronde Fyr- och Båk-afgifteus erläggande;
JYs 4, i ani. af väckt fråga om reglering af Posliljonernes
löne-vilkor;
JYS 5, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, angide en, vid verkstäld
rotering af Köpingen Trelleborgs jord, i denna Köpings ordinarie
Båtsmanshåll upkommen öfverskjulande mindre rote-andel.
Allm. Bes v.- o. Ekon.Ut skotte t:
JYs 115, i ani. af väckte motioner, dels beträffande Elemenlar-läroverkens
samt de s. k. paedagogierne eller mindre Stads-skolorne,
och dels om tillägg till (öreskrifterne i afseende på Studentexamen;
samt
JYs 116, i ani. af väckte förslag om utvidgande af en del
Elemenlar-läroverk.
110 Den 22 Augusti,
Anmäldes och lades pä bordet nedannämnde frän Utsk:n inko.
m.ne Ullålin, Mern. och Betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
Jtä 242, i ani. af väckt motion om ersättnings beviljande åt
Advokat-Fiskalen i K. KaromarRm, Prot:s-Sekret:n C. Printzensköld
för det aktorats-arfvode, hvaraf han galt i mistning genom
den Presidenten J. P. af Biltberghs slerbhus-delegare medgifna befrielse
frän Presidenten i lifstiden ådömd ersättnings-skyldighet för
en del af aflidne Tullförvaltaren M. F. Finérs iråkade balans;
JVS 243, i ani. af erhållne ålerremisser å Betänk. M 26,
ang:de K. M:s Nåd. Propos. om framlidne förre Depart:s-Chefen i
K. General-Tull-Styrelsen, Kansli-Rådet J. D. Valerii enkas och
barns befriande frän bemälde Kansli-Råd ådömdt ersättningsansvar
i målet ronde den efter aflidne Tullförvaltaren M. F. Finér
yppade balans.
Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskolten:
JV? 1, ang:de arfvode för en af de förenade Utsk:n antagen
serskild Sekret.; och
2, i ani. af väckt fråga om inrättande af ett Statistiskt
Embetsverk samt anslag dertill.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, med tillkännagifvande att
Frih. af Ugglas, Curt Gust., såsom ledamot af Const.Utsk. begärt
och erhållit 8 dagars ledighet från morgondagen, anmodat Hrr
Elektorer alt utse en ledamot att i nämnde Utsk. inträda under
Frih. af Ugglas^ frånvaro, åtskiljdes H. R. o. Ad. kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck. '
Den 23 Augusti.
lil
Onsdagen den 23 Augusti 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 22 dennes oell pleni-prot. för
d. 31 sistl. Maj f. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter; och
hefunnos dertill utsedde i
Constitutions-Utskotlet:
alt inträda under de ordinarie ledamöterna JU 311. Frih. af Ugglas,
Curt Guslaf, för 8 dagar från och med d. 24 Äng., och JU
2,145. A. Hr af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils, för 3 veckor
från och med d. 24 Aug., beviljade ledighet:
JV2 189. Frih. Funck, Fredrik Alexander;
JYs 678. Hr Bildt, Knut.
Banko-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten 2,253. Hr von Holst,
Fullm. Frih. Manderström, Carl Adolf, beviljade 14 dagars ledighet
från och med d. 21 Aug.:
JU 1,976. Hr von Knorring, Erik Oscar.
Riddarhus-Uts kottet:
efter JU 1,931. Hr von Echstedt, John Fredrik;
JU 2,132. B. Hr af Klercker, Johan Reinhold.
Föredrogs ånyo StalsUlsk:s d. 18 och 22 dennes på bordet
lagda Utlåt. JVs 230, i anledn. af erhållen ålerremiss å Betänk. J\2
124, ang:de väckt fråga om förändring i nn gällande stadganden i
afseende å del åtskillige af K. Kammar-R:ns tjenstemän tillkommande
anmärkms- och aktorals-arfvode.
Frih. Cederström, Rud.: Då R. o. Ad. redan afslagit StalsUtsk:s
Betänk. J\l 124, anhåller jag, alt Ståndet måtte vidblifva sitt
en gång fattade beslut, isynnerhet som Utsk. uti det nu föredragna
Utlåt, icke andragit några skäl, som skulle kunna föranleda till beslutets
frånträdande, utan fastmera endast till innehållet anmält, men
icke vederlagt de anmärkmr, som af PresieSt. vid skedd ålerremiss
af ärendet blifvit framställda; hvilken omständighet torde ytterligare
stärka an!edn:n till det beslut, som jag nu haft äran förorda.
112
Den 23 Augusti
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Äfven jag instämmer uti
den anhållan, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt i ämnet fattade
beslut.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt, alt
med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut lägga Utsk:s
förevande Utlåt, till handlingarne.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 18 och 22 dennes på bordet
lagda Utlåt. JV2 233, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk.
Al 148, ang:de väckt fråga om uplåtelse åt K. Serafimer-OrdensLazarettet
af plats för tvätt-inrättning från K. M:s och Kronans af
K. Karolinska mediko-kirurgiska Institutet disponerade egendom N:ris
1 och 2 i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen, samt i sammanhang
dermed, beviljande åt nämnde K. Institutet af anslag, motsvarande
den hyresafgift, som för nämude plats nu erlägges.
Frih. Cederström, Rud.: Vid denna frågas första behandling
hos R. o. Ad., tillstyrkte jag, alt Ståndet mätte bifalla StatsUtsk:s
då aflålna Betänk., som innefattade ett afstyrkande. Enär
likväl 3:ne Stånd återremitterade ärendet, samt dymedelst lillkännagåfvo,
att de icke voro nöjde med Utsk :s första hemställan, ansåg
jag mig icke böra inom Utsk. framställa nyssnämnde yrkande, eller
afgifva någon serskild reservation; men då, såsom vi alla känna, en
återremiss icke innefattar ett definitivt beslut, vågar jag anhålla, alt
R. o. Ad. mätte genom afslag å det nu afgifna Utlåt, benäget omfatta
den sats, som Utsk:s första Betänk, framställde, isynnerhet sora
Sundhets-Colkro tillförene ansett den ifrågavar:de lägenheten icke
böra, såsom Utsk. nu föreslagit, K. M. och Kronan för alltid _afhändas.
Någon vidare utredning i afseende å platsens umbärlighet för
Karolinska Institutet anser Utsk. icke behöflig, och Utsk. tillägger,
att en sådan torde icke heller kunna vinnas. Det synes likväl vara
nog vågadt, att sålunda på förhand förklara, det en utredning icke
skulle, derest vederbör:de auktoriteter blefve på K. M:s anmodan uti
ämnet hörde, kunna erhållas; ty först efter en grundligare utredning
ar man i tillfälle fatta ett på full sakkännedom foladt omdöme
i frågan. I annat fall blifver man lätt utsatt för att begå förhastanden,
som sedermera ej kunna godlgöras.
På de af mig nu anförde skäl anhåller jag om afslag å'Utlåt.
Al 233.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det förundrar mig icke, alt Frih.
Cederström, hvilken, första gången då ärendet förevar, icke lyckades
få detsamma afgjordt på sätt han då önskade, nu försöker förmå R.
o. Ad. fatta ett beslut, stridande emot den åsigt, Ståndet förra gången
uttalade, men jag förmodar alt Ståndet skall inse, det SialsUtsk.
haft skäl att göra afseende på de från 3:ne Stånd vid återremisserna
framställda anmärkmr.
Det
Den 23 Augusti.
Det förhåller sig ingalunda på sätt Frih. Cederström omför»
mäll, att Sundhets-Kolhm afstyrkt eller att Professorerne vid Karolinska
Institutet salt sig emot ifrågavar:de förslag, och jag anhåller, all lill
vederläggning häraf få nämna, alt Sundhets-Kolhm förklarat, alt det
vore för detsamma likgiltigt, om den ifrågavar:de platsen öfverlemnas
på femtio år eller för alltid. Hvad åter beträffar Professorerne vid
Karolinska Institutet, tager jag mig friheten, att ur Utsk:s Utlåt, citera
följande rader: ”derjemte och då, med anledn. häraf, K. Lazarells-Direkl:n
år 1837 hos K. M. gjort underd. ansökning, alt
ifrägavar:de å den åt K. Karolinska mediko-kirurgiska Institutet uplåtna
tomt belägna plats måtte antingen för alltid eller för någon
längre tid af minst femtio år, åt Lazarettet för anläggning af en
tvättinrättning uplåtas, vederbör:de cmbetsmyndigheler, K. SundhetsKolhm
och Professorerne vid K. Karolinska Institutet, blifvit i ämnet
hörde, af hvilka de sistnämnde förklarat, alt berörde plats med
derå varande smedja vore för Institutets behof umbärlig, och derföre
dittills varit åt enskild man utarrenderad, samt icke heller för
framtiden syntes för Institutet ega annat värde än genom den årliga
inkomsten, hvarföre det vore för Institutet likgiltigt, antingen
platsen till evärdelig ägo eller endast för femtio år uplätes, så vida
Institutet i båda fallen tryggades vid åtnjutandet af den påräknade
erforderliga afkastningen.” Häraf synes frågans verkliga ställning,
och då Utsk. ansett, all Karolinska Institutet bör fortfarande åtnjuta
den årliga inkomst, som del hittills haft af tomten, har Utsk., i öfverensstämmelse
med hvad 2:ne RiksStånd vid återremisserna föreslagit,
hemställt att, enär, i händelse arrende-afgiften skulle af Serafnner-Lazarettet
fortfarande utbetalas, antalet af de personer, hvilka
der annars kunde för sjukvård emottagas, blefve i motsvarande mån
inskränkt, åt förstnämnde Institut måtte anslås 200 R:dr, hvarigenom
Lazarettet, utan minskning i Institutets inkomster, komme att
innehafva full egande-rält till den plats, hvarå en tvättinrättning
kunde upföras.
Frih. Cederström har nu yttrat, alt man borde hafva frågan
utredd, men då den, hvad de (ill Utsk. inlemnade handlingar äfven
borde visat Frih. Cederström, verkligen blifvit utredd, synes det
mig icke vara skäl att låta Lazarettet uti 3:ne år blifva urslåndsalt
att emottaga så många sjuka, som det eljest skulle kunna göra,
i händelse denna obetydliga summa blefve beviljad.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, och i öfverensstämmelse
med de åsigter R. o. Ad. uti återremissen uttalade, anhåller
jag om bifall till Ulsk:s Utlåt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag begärde ordet för alt framföra
de skäl, hvilka, i motsats emot hvad Frih. Cederström anfört,
tala för bifall till Ulsk:s Utlåt., men sedan Hr Bildt fullständigt utredt
ämnet, återstår för mig föga att tillägga. Jag vill endast nämna,
att, om den ifrågavar:de tvättinrättningen skall i enlishet med
nutidens fordringar upföras, den kommer alt kosta minst 6 å 7,000
R:dr; att Lazarettet icke kan åstadkomma en sådan inrättning med
11 H. 8
114
Den 23 A ugusti.
mindre, än att det blifver i besittning af tomten; alt SundhetsKolhm
och Professorerna vid Karolinska Institutet förklarat, att tomten
är för Institutet obehöflig, att båda dessa anktoriteter tillstyrkt öfverlemnande!
med vilkor, att Institutet i ersättning erhåller den summa,som
lägenheten i arrende inbragt, samt att Sundhels-Kolhm icke hade
haft något annat att erinra än att, då lägenheten vöre en K. M:s
och Kronans tillhörighet, Koll:m aDsett sig böra endast tillstyrka,
all densamma finge till Lazarettets disposition användas för en tid
af 50 år. Men dä frågan blifvit R. St. underställd, tror jag icke
något hinder möler uti ifrågavartde hänseende. Inom Utsk. och
afdelnm voro alla ledamöter, med undantag af Frill. Cederström,
ense derom, att Serafimer-Lazarettet borde komma i besittning af
den ifrågavande tomten. Den enda orsaken, hvarför man icke ville
tillstyrka en direkt åtgärd var den, att det syntes åtskilliga ledamöter,
all då en fråga af denna beskaffenhet blifvit af Sundhets-Kolbii
president väckt, det varit -lämpligare, att denne person vändt sig till
Regeringen, i st. f. till R. St. Förhållandet var likväl det, att ärendet
egentligen för första gången förekom efter Prof. Huss’s hemkomst
från en resa förl. höst, och så sent, att K. M. hade till R.
St. aflåtit Sin Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, och alt
Sundhets-Kolhii President, som icke ansåg sig vid denna tidpunkt
böra besvära K. M. med någon anhållan, fann det vara lämpligare,
att sjelf hos R. St. väcka frågan.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Utlåt.
Frih. Cederström: Mitt första anförande var så till vida
ofullständigt, som jag, vid min begäran om afslag å Utlåt., icke
derjemte anhöll det-R. o. Ad. malte för sin del besluta, att R. St.
uti aflåtande underd. skrifvelse ville anhålla, det K. M. läcktes låta
verkställa fullständig utredning i ämnet, samt derefter lill R. St. afgifva
den Nåd. Propos., hvartill förhållanderna kunna föranleda.
Uti Hr Bildts anförande har insmugit sig ett litet miss
tag,
hvilket understundom ganska lätt kan hända äfven den noggrannaste.
Den värde ledamoten har omnämnt de i ämnet aflålne
återreraisserne, såsom utgjorde de definitiva beslut. Så är
dock icke förhållandet, och vid andra tillfällen har den värde ledamoten
i likartade fall noga skiljt här emellan, på sätt jag äfven ansett
och anser fullkomligen formenligt och rikligt. Således hoppas
jag enahanda åsigt jemväl nu må göra sig gällande.
Den siste värde talaren har funnit en oriktighet uti mitt yttrande
så till vida, som skulle jag hafva anfört, alt Sundhets-Kolhra
helt och hållet afstyrkt tomtens öfverlemnande. Detta misstag tror
jag mig icke hafva begått, i det jag endast erinrat derom, att Sundhets-Kolbm
ansett tomt-andelen icke böra till Serafimer-Lazarettet
öfverlemnas på mer än 50 år; hvilket tydligen tillkånnagifver den
åsigt, att tomten icke borde för alltid Carolinska Institutet afhändas.
Nu citeras visserligen hvad Kolhii Ordförrde motionsvis begärt; men
han har härvid endast uttalat sin individuella önskan; men med all
aktning så väl för Ordförande-kallets betydelse, sorn för personens
utmärkta egenskaper, kan det väl icke påstås, att Ordför:dens
Den 23 Augusti.
113
mening alltid och nödvändigtvis måste vara Kolhii ? Åtminstone
hade sådant i det speciella fallet bordt upgifvas, jag begär
ej mera.
Denna håga blef visserligeD redan år 1837 hos K.. M. anhängiggjord;
men under den långa lid, som sedermera förflutit,
har K. M. icke funnit för godt, att derom göra någon framställning.
Hvad bevisar sådant, om ej, att K. M. bedömt platsen vara
för Karolinska Institutet af det Värde, ali den ej borde detsamma
fråntagas?
Hr von Troil förmenar, att vederbörtde ieke velat besvära K.
M. med begäran, att vid denna Riksdag göra någon Propos., ronde
eli ämne af så underordnad beskaffenhet, som det ifrågavande, och
att denna omständighet utgjorde orsaken lill akloriteternes och regeringens
tystnad i delta mål; men jag hemställer, om del icke kan
fullkomligt mätas lika med propos:r om afstående af jord, än för
utvidgande af någon kyrkogård, än för upliyggande af något skolhus?
Och alt sädane mål förekommit och handlagts både vid denna och
föreg:de lliksdagar, derom behöfver säkerligen Hr von Ttoils mångåriga
erfarenhet i StatsUtsk:s ärender icke af mig mer än åberopas.
Således synes det mig, att om K. M. ansett ärendet vara af någon
vigt, hade vi helt säkert erhållit någon propos. derom.
Det är sagdt, att Professorerna vid Karolinska Institutet, i ämnet
hörde, förklarat det platsen vore för detsamma umbärlig. Dock
synes det mig, som Sundhets-Kolhm, hvilket har öfverinseende! så
väl öfver Karolinska Institutet, som öfver Serafimer-Lazareltet, borde
kunna se saken mera uti sitt sammanhang, samt alt Kolhii tillstyrkande,
det tomten måtte endast på 50 år Dplåtas, har Sitt grund
deruti, att Kolhm ansåg, alt platsen, ehuru f. n. umbärlig, likväl
kunde för Institutet i en mera aflägsen framtid blifva behöflig. Vi
känna alla, att Institutet utvidgar sina byggnader, att de derstädes
studerande ynglingar, hvilkas antal ständigt ökas, hafva en högst liten
lokal att bebo, för hvilken fördels beredande, i den mån utrymmet
tillåtit, man emellertid mäste hålla Prof. Retzius synnerlig räkning.
Denna fördel är så eftersökt, alt ett tillräckligt antal ruin på
långt när icke finnas för dem, som dertill sig anmäla. Under sådane
förhållanden synes det mig lämpligt, alt tomten bibehålies för
alt i framtiden begagnas t. ex. till upförande af något contubernium
för derstädes studerande ynglingar, eller för andra möjligen mera
vigliga, lill Institutets gagn tipkominande ändamål; .ty jag har endast
exempelvis tagit mig friheten upgifva ett af de sätt, hvarpå
platsen synes kunna fördelaktigt användas i Institutets ägo. Men skulle
en blifvande fullständig och noggrann utredning visa, alt tomten bör
aflåtas, samt K. M. i Nåd. Propos. derom gör framställning, då må
tiden vara inne att tillse huru saken bör lämpligen och definitivt
regleras på det föreslagna sältet.
Om man således för det närvaride inskränker sig till begäran
om skeende utredning, har man derföre icke afskurit frågans vidare
utveckling, utan fastmera ställt henne pä den punkt, derifrån hon
sannolikt skall hinna lill den för det allmänna mest båtande lös
8*
-
116
Den 23 Augusti.
ning, i samma mån som den grundar sig på en fullständigare kännedom
af alla hithörande omständigheter.
Hr Bildt: Jag vill icke förstöra det vackra luftslott, som Frih.
Cederström söker alt ål de vid institutet studerande medicinae studiosi
upbygga på den nu ifrågavar:de tomten, hvarå endast f. n. en
smedja finnes upförd, ulan jag vill endast uplysa om anledn:n dertill,
hvarföre ifrågavar:de ärende icke blifvit föremål för en från K.
M. framställd Propos.
Sedan vederbör:de myndigheter förhalat på tiden, som man säger,
fann Sundhets-KoII.-ii President för godt, alt sjelf väcka motion
uti ämnet. Professorerna vid Karolinska institutet ansågo vid sådant
förhållande lämpligast, att icke besvära K. M. med anhållan
om någon propos:ns aflätande, förrän den af Hr Ekströmer väckte
motion blifvit afgjord. Delta har inom Utsk. blifvit ttplysl, oell
torde icke heller vara för R. o. Ad. obekant. Om nu R. St. skulle
bifalla det af Frih. Cederström framställda förslag, så blefve frågan
undanskjuten för ytterligare 3:ne år.
Att Sundhets-Kolkm skulle hysa sådana byggnadsföretag, som
Frih. Cederström förespeglat, är sä mycket mera otroligt, som bemålle
Kolhii President här förklarat, att det vore högst nödvändigt,
att Lazarettet för alltid och icke för en tid af 50 år erhölle den
ifrågavar:de tomten, för att der kunna upföra en på det ändamålsenligaste
sätt ordnad tvättinrättning, och ehuru jag i öfrigt
gerna vill sätta tro lill de af Frih. Cederström upgifna förslagens
riktighet, synes mig dock det vara mera skäl, alt uti ifrågavande
hänseende fästa afseende på dem, som af Sundhels-Kolhii President
blifvit uttalade.
Propos. till bifall å förevande Utlåt, blef härefter framställd
och besvarad med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls StalsUtsk:s d. 18 och 22 dennes
på bordet lagda Utlåt. JV2 234, i auledn. af väckt fråga om understöd
för Riksg:s-Kont:s Enke- och Pupill-kassa.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 18 och 22 dennes på bordet
lagde Mern. JVs 236, ang:de utdelningen af de till Riksg:s-Kont. aflemnade
tryckta Riksdags-handlingar.
Frih. Cederström, Rud.: Då detta ärende, som i går efter
någon diskussion bordlädes, nu ånyo förekommer, får jag äran tillkännagifva,
alt jag, genom samtal med Sekretm i Riksg:s-Kont. och
Chefen för Kongl. Bihliotheket, gjort mig underrättad om de förhållanden
och omständigheter, som under ;gårdagens öfverläggning utgjorde
föremål för anmärkmr.
Beträffande först den af Hr von Hartmansdorff i går framställda
anmärk., att hvarje Konsist, borde af Riksdagstrycket erhålla ett
Den 23 A u gu s ti.
m
exemplar, får nämnas, enl. hvad mig är sagdt, ali alla s. k. stiftsstäder
hafva bibliotheker, och att, derest något undanlag härutinnan
ägde rum, så står det likväl för Konsistorierna öppet, att förskaffa
sig handlingar från Kongl. Bibliotheker, der eli tillräckligt antal
exemplar alltid måste vara för Konsistorierna tillgängligt, i följd
hvaraf ett bibiiothek kan af hvarje Konsistorium, som deraf varit i
saknad, när som helst bildas. Således erfordras här intet uttryckligt
tillägg. Den andra anmärkmn afsåg, att eli exemplar af de
under 2:dra och 3:dje punkterna uptagne handlingar, borde lill
hvartdera af de Kongl. Kolhna öfverlemnas. Härpå har jag redan
lemnat den uplysning, som äfven öfverensstämmer med fullmäktiges
förslag, alt punkten M 2 omfattar både prot. och bihang och M
3 endast bihang. Vidare har man anmärkt, alt enl. punkten 3
somlige verk erhålla af handlingarne 3:ne, andra 2:ne, och några
blott ett exemplar. Orsaken härtill är, att då R. St. vid serskilda
lider härom fattat beslut, har man ansett lämpligt, alt enär R. St.
tillförene tilldelat något embetsverk ett antal exemplar, så borde
dervid förblifva, heldre än natt göra en nedsättning i det antal en
gång funnits erforderligt. Åtskilliga verk äro dessutom fördelade i
flera under-afde!n:r eller kontor, och torde derföre hafva funnits behöfva
ett större antal exemplar.
Jag öfvergår nu till 3 morn., som rörer inhindningen m. m.
af de exemplar, som skola till främmande länder öfversändas. StalsUtsk.
har hemställt, att dessa exemplar matte inbindas i enkla, men
suygga pappband med cloth-ryggar.
Hr von Troil yrkade deremot under gårdagens öfverläggning,
alt ifrågavartde exemplar mätte på ett prydligare sätt inbindas, dels
för att derigenom gifva ett bättre begrepp om Svenska bokbinderiet,
dels på det ali Sveriges gengåfvor icke mätte komma att stå efter
dem, som vi från fremmande länder erhålla. 1 detta hänseende
anhåller jag få uplysa, angtde en i lllskts Mern. innefattad otydlighet,
eller, om man så vill kalla den, en oriktighet. Utsk. har
nemi. antagit, att de främmande länders representativa förhandlingar,
som Kongl. Ribliolhekel erhåller, äro dyrbart inbundne; men
så är icke förhållandet. Engelska Ofverhuset har till Svenska Kongl.
Bibliotlieket skickat sina förhandlingar, icke inbundne, utan blott
försedde med omslag af skrifpapper. Andra länder deremot hafva
sandt oss ifrågavartde handlingar häftade i brocheradt pappersomslag.
Således synes mig, all reciprociteten fordrar, att vi må undvika allt
slags anspråk på prydlighet, och att vi således lämpligen kunna låta
inbinda de till andra länder ämnade Riksdagshandlingar endast uti
enkla, men snygga pappband, med cloth-ryggar, på sätt Etsk. föreslagit.
Örn dessutom banden ä dessa handlingar gjordes prydligare,
än som IJtsk. föreslagit, skulle kostnaden kanske komma att ökas
lill 3 å 400 R:dr b:ko. Då sådant icke synes vara oundgängligen
nödvändigt, torde Utskrs hemställan alltså i äfven della afseende
böra utur sparsamhetens synpunkt bifallas.
Återstår således frågan, huru många exemplar som böra afsändas.
I detta hänseende får jag nämna, alt Kongl. Bibliothekarien
uplyst, huruledes väl Ofverhuset i England, men icke nämnde
lis
Den 23 Augusti.
lands Underhus lillskickat oss sina handlingar; hvarvid Bibliothekarien
likväl ansåg, alt vi borde till England öfversända 2:ne exemplar
af våra handlingar, i förhoppning att derigenom erhålla de hos
oss nu icke befiniliga handlingar, jemväl från Underhuset; vidare,
alt 1 exemplar borde öfversändas till Preussen och till Nord-Amerikanska
Fristaterna, hvilka länder till Sverige sandt sina förhandlingar.
Hr von Hartmansdorff har yrkat, att några flera ex. borde anslås
till utsändning, på det man derigenom måtte bereda sig tillfälle
att erhålla desto flere länders förhandlingar. Den värde ledamoten
torde upgifva huru stort antal, han anser vara hehöfligt; och
om det icke stiger alltför högt, så alt det kan upstå någon svårighet,
eller vi derigenom riskera, all få våra samlingar inkompletta,
förmodar jag R. o. Ad. benäget medgifver, alt, i st. f. de af Utsk.
föreslagna 4 exemplar, flera varda ullemnade, för att till fremmande
länder öfversändas.
Hr von Hartmansdorff, A □ g.: Efter gårdagens öfverläggning
i ämnet, har jag samtalat med en Biskop och af honom fält
veta, att Gymnasii-bibliolhek finnas i alla stifts-släder utom Upsala
och Lund, der Dom-Kapitlen hafva i Uhiversitets-bibliotheken nödig
tillgång på ifrågavarule handlingar. Jag låter följaktligen den i
detta hänseende af mig framställda anmärkningen falla.
Hvad åter angår frågan om jnbindnjngen in. m. af de exemplar,
som skola till fremmande länder öfverlemnas, så är jag af
samma tanka, som Frih. Cederström, dock' synes del mig nödigt,
att öka det föreslagna antalet, emedan såsom en StalsUlskts ledamot
för mig upgifvit, fråga varit om berörde handlingars öfverlemnande,,
icke blott åt Europeiska samhällen, utan äfven åt Förenade Staterna
i Nord-Amerika. Under sådane förhållanden hemställer jag, om
icke R. o. Ad. skulle finna för godt höja den å sidan 25 förekommande
siffran 4 till 10. Då hade man nödiga exemplar alt
tillgå, utan att behöfva serskildt förvara dem i Biksg:s-Konl., hvarest,
i händelse man anser sig icke böra qvarhålla dem, förråden
möjligen kuuna vara-skingrade, pär man behöfver exemplaren.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Efter de uplysningar, som
Frih. Cederström erhållit af Kong). Bibliothekarien Arfvidsson, i afseende
pä inbindningeo af de handlingar, som från främmande länder
blifvit Kongl. Bibliotheket förärade, afstår jag från den af mig
under förb gårdag rörtde denna fråga gjorda framställning.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Enär det är mycket svårt alt bestämma
huru många exemplar, som i förevande afseende böra
anses vara lillräcklige, synes det mig vara bättre alt, i st. f. alt pä
höft antaga en siffra, bifalla Utsk:s förslag, som grundar sig på de
framställningar, som blifvit gjorda af Föreståndaren för Kongl. Bibliotheket
samt Fullm. i Riksg:s-Kont., hvilka närmare och i första
band pröfval förevar:de ärende. Och då Utsk. hemställer alt ”3
å 4, eller sä många exemplar, som lillgångaroe medgåfve” böra till
Kongl. Bibliotheket öfverlemnas, synes mig alt ingen tvekan borde
Den 23 Augusti.
119
npstå i afseende på bifallandet af Utsk:s förslag. Då de öfriga under
diskussionen, hvilken jag icke i sin helhet öfvervarit, framställda
anmärknme blifvit till samtlige talares nöje af Frih. Cederström
vederlagda, så hoppas jag, att R. o. Ad. bifaller StatsUtsk:s
Utlåt., sådant det nu är af Utsk. tillstyrkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke tvista om en så
ringa sak, som denna. Men jag bör anföra skäl för mina påståenden.
Jag har i dag hört sägas, att man ämnar gifva ett exemplar
åt hvartdera af Ofver- och Underhusen i England, ett åt Preussen
och ett åt Nord-Amerikanska Fristaterna. Dermed äro de 4
exemplaren använda. Hvad skall man sedan gifva åt Norge och
Danmark, hvilka troligen äro de, som helst önska sig dylika handlingar.
Dernäst åt de grundlagsbundna samhällena i Tyskland,
hvilka äro så många. Jag tror det vara en alltför långt drifven njugghet,
att icke vilja medgifva en förhöjning af exemplarens antal.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., att under gårdagens öfverläggning åtskilliga förändringar
uti förevande Mern. blifvit ifrågaslällda med yrkande om återremiss,
hvilket yrkande Hr von Hartmansdorff och Hr von Troil, som framställt
detsamma, nu hade frångått, samt att numera icke någon annan
förändring i Utsk:s Mern. vore yrkad, än Hr von Harlmansdorffs
förslag, att de i sista punkten omnämnde ”4 kompletta exemplar”
måtte ändras lill ”10 kompletta exemplar.”
Hr von Hartmansdorff: Om Hr Gr. o. Landtm, anser,
att en sådan fråga icke kan afgöras utan återremiss lill SlatsUtsk.,
anhåller jag naturligtvis derom.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, om nu såsom under
gårdagens plenum fråga varit om sådane punkter, sorn inverkade
på Riksg:s-Kont:s inkomster och utgifter, ändring icke utan
återremiss kunnat tillvägabringas, men alt den nu ifrågaställde
förändringen icke syntes vara af sådan beskaffenhet, anmälde sig
och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då det i Mem:t sid. 25 heter, alt
”Fullmäktige hemställt, alt desamma måtte, pä Riksg:s-Kont:s bekostnad,
få inbindas i enkla, men snygga pappband, med cloth-ryggar,
helst den härmed förenade kostnad, utgörande omkring 20 sk.
för hvarje qvart- och 12 sk. för hvarje oktav-hand, eller omkring
120 R:dr för hvart och eli exemplar, säkerligen komme att Svenska
Staten till fullo ersättas” etc., så synes det att frågan är om
en utgift för Riksg:s-Kont.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att i sådant fall ändringen
icke kunde ega rum ulan återremiss, samt hemställde derjemte om
R. o. Ad. bifölle de nu ulan anmärkn. lemnade 2:ne första punkterne
af förevande Meni.
Ropades Ja.
150
Den 53 Augus ti.
Propos. till bifall å 3:dje punkten blef härefter framställd och
besvarad med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade del han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls SlalsUlsk:s d. 18 och 22 dennes
på bordet lagda Mern. JU 237, angrde kostnaderne för tryckningen
af pro':ne vid innevar:de Riksdag, jemte dertill hörande bihang.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsbrns d. 19 och 22 dennes på bordet lagde Utlål:n:
JU 3, ang:de väckt fråga om ändring i vissa delar af föreskriflerne,
rör:de Fyr- och Båk-afgifters erläggande;
JYs 4, i anledn. af väckt fråga om reglering af postiljonernes
lönevilkor: samt
JYs 5, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St., ang:de
en, vid verkställd rotering af köpingen Trelleborgs jord, i denna
köpings ordinarie Båtsmanshåll upkomrnen överskjutande mindre
rote-andel.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 19
och 22 dennes på bordet lagde Belänk:n:
JYs 115, i anledn. af väckte motioner,. dels beträffande Elementar-läroverken
samt de s. k. paedagogierne eller mindre stadsskolorne,
och dels om tillägg till föreskriflerue i afseende på student-examen
; och
JYs 116, i anledn. af väckte förslag om utvidgande af en del
Elementar-läroverk.
Föredrogos, men bordlädes ånyo StatsUtsk:s d. 22 dennes på
bordet lagde Utlåtin:
JYs 242, i anledn. af väckt motion om ersättnings beviljande
åt Advokal-Fiskalen i K. Kammar-R:n, Prot:s-Sekrel:n C. Printzensköld
för det aklorals-arfvode, hvaraf han gått i mistning genom
den, Presidenten J. P. af Billberghs slerbhus-delegare medgifna
befrielse från Presidenten i lifstiden ådömd ersätlnings-skyldighet för
en del af afl. Tullförvaltaren M. F. Finérs iråkade balans; och
JU 243, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk. JYs 26,
ång:de K. M:s Nåd. Propos. om frami, förre Depart:ts-Chefen i K.
General-Tullstyrelsen, Kansli-Rådet J. D. Valeri! enkas och barns
befriande från bemälde Kansli-Råd ådömdt ersättnings-ansvar i målet,
ronde den efter afl. Tullförvaltaren M. F\ Finér yppade balans.
Den 23 A ugujti. 121
Föredrogos oell biföllos Slats- sami Allm. Besv. o. Ekon.Utskios
d. 22 dennes på bordet lagde Mern. och Utlåt.:
M 1, ang:de arfvode för en af de förenade Ulsk:n antagen
serskild Sekreterare; och
JV2 2, i anledn. af väckt fråga om inrättande af ett Statistiskt
Embetsverk samt anslag dertill.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulskrn inkomne
Utlåhn, Meni. och Betänk., nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
JVs 6, i anledn. af väckte frågor, att Staten måtte öfvertaga
postskjuts-besväret, och att legan för samma skjuts måtte ökas;
7, i anledn. af väckt fråga, alt Båtsmans-roteringen mätte
öfvertagas af Staten, och bålsmans-styrkan nedsättas till hälften;
M 8, i anledn. af väckte frågor, att Kronan måtte helt och
hållet öfvertaga båtmans-beklädnaden m. m.;
JV2 9, i anledn. af väckte frågor, att i Rikets Norra Län måtte
anställas nödig Jägeri-betjening;
JVs 10, i anledn. af väckt fråga, att den från K. SerafimerOrdens-Gillet
årligen lill hvarje Län i Riket utgående upfostringshjelp
för fattiga barn måtte, för så vidt densamma utgöres af Statsmedel,
disponeras till Serafimer-Ordens-Gillets andra behof;
Banko-Utskottet:
M 50, i anledn. af ett utaf förre Handl. M. P. Maurin gjordt
ackords-anbud;
M 51, i anledn. af förre Grossh. J. A. Julius’s ansökning om
eftergift af öfver-ränta å 2:ne diskont-lån;
M 52, i anledn. af väckt fråga om utsträckning af den årliga
Banko-diskoot-revisionen_till R. St:rs Bank i dess helhet;
A? 53, med berättelse, ang:de förrättad revision af Bankodiskont-verkets
räkenskaper och förvaltning för år 1853;
M 54, med hemställan om en gratifikation till Vaktmästarne
vid Banko-diskont-verket;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ek on.-U tsk otte n :
Jtä 21, i anled. af väckt motion örn ändring och tillägg i
Kongl. Stadgan, angule Folk-undervisningen i Riket d. 18 Juni
1852; samt
122
Den 26 Augus ti.
JY2 22, i anledn. af återremiss af U(sk:ns Betänk. M 18, öfver
väckt motion om förnyelse af stadgandet i 52:dra §:n af K.
Kesolut:n på Allmogens besvär d. 29 Juni 1752, ang:de rättighet
för allmogen att till Rikets städer få till försäljning afföra den afvel
och de varor, dess hemman af sig kasta.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 26 Augusti 1854.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 5 prot.-ntdr. för d. 23 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped:sUlsk.
inkomne Förslag till R. St:rs underd. Skrifvelser lill K. M.:
JYs 104, ang:de jord-utbyte i och för utvidgning af 2:dra LifGrenadier-Regrtets
lägerplats Malmen ;
JM 105, ang:de förlängning af arbetstiden för jernvägsanläggningen
mellan Köping och Hult;
JY% 106, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om ändring i 85:te
§;n Reg.-Form. m. m.;
M 107, rör:de åtgärders vidtagande för lillvägabringande
af ändamålsenlig kommunikation mellan Sveriges fasta land och
Gottland;
M 108, rör:de fortfarande understöd för reparationen af Linköpings
domkyrka;
M 109, rör:de anslag för hospitalernas förbättrande, samt ang:de
inrättande af ett hospital för hufvudstaden;
M 110, ang:de förklaring af K. Förorda, d. 10 Juni 1841,
i fråga om straffet för olofligt innehafvande af dyrk;
M lil, ang:de ändring i K. Förorda, d. 20 Nov. 1845, om
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;
Den 26 Augusti. 123
M 112, i auledn. af den genom R. S(:rs Revisorer åren 1851
oell 1853 verkställda granskning af de under Kommers-Koll:m ställda
fonders förvaltning;
M 113, angule ändring om K. Stadgan om jagt- och djurfång;
samt
JVs 114, ang:de förminskning i antalet af Folkskole-lärareseminarier.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 22 och 23 dennes på bordet
lagda Utlåt. M 242, i anledn. af väckt motion om ersättnings beviljande
åt Advokat-Fiskalen i K. Kammar-R:n, Prol:s-Sekret. C.
Printzensköld för det aklorals-arfvode, hvaraf han gått i mistning
genom den Presidenten J. P. af Billberghs sterbhus-delegare medgifna
befrielse från Presidenten i lifstiden ådömd ersättnings-skyldighet
för en del af all. Tullförvaltaren M. F. Finérs iråkade
balans.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Som detta Utlåt, icke blifvit
upläsl, anhåller jag att få i kojdhet framställa sakförhållandet,
innan jag yttrar mig öfver det slut, hvartill StatsUlsk. kommit, eller
alt ifrågavande ersättningsanspråk icke utgör föremål för R. Sl:rs
pröfning, utan bör af domaremakten afgöras.
De medel, hvarför KammarRms Advokat-Fiskal ansett aktoratsarfvode
sig tillkomma, fingo ej indrifvas, derföre alt Konungen vid
3:ne serskildta tillfällen, d. 13 Mars 1844, d. 17 Juni 1845 och
d. 28 Sept. 1848, förbjudit verkställigheten af det utslag, hvarigenom
betalningsskyldighet för Tullförvaltaren Finérs balans blifvit
Presidenten af Billbergh ådömd. Vid hans, i April månad 1850
timade, död, utgjorde hans qvarlåtenskap, enl. boupteckning, en
summa af 17,489 R:dr 32 sk. 9 rst. A denna pgendom, äfvensom
å Presidentens halfva lön och, efter afskedstagande!, halfva pension,
var, på Hr Printzenskölds yrkande, qvarstad lagd, så att hela den
summa, hvilken kunnat indrifvas, upgick något öfver 41,000 R:dr,
hvarå 12 proc. skulle Hr Printzensköld såsom åtals-arfvode tillfalla.
I förbigående torde jag få anmärka, att summan i sjelfva verket
utgjorde mera, emedan boupteckningsvärdet alltid är betydligt lägre
än det verkliga. Men då Hr Printzensköld förhindrades att realisera
qvarlåtenskapen, mäste han naturligtvis hålla sig lill boupteckningsvärdet.
Hvarken qvarlåtenskapen, eller den innehållna lönen,
fick emedlertid utlagas, utan alltsammans efterskänktes af Konungen,
sedan R. St. vid sistl. Riksdag dertill samtyckt, utan att dervid något
förbehåll gjorts i afseende på Adv.-Fiskalens rätt till åtals-arfvode.
Under åberopande af 23 § i Kammar-R:ns Instruktion, ingick
Hr Printzensköld lill Konungen mea underd. ansökning att få
ersättning för sitt förlorade arfvode. Deröfver hördes KammarR:n,
tillstyrkte bifall å ansökningen, och anförde åtskilliga exempel,
huruledes dylik godlgörelse, vid eftergift af Kronans rätt
i balansmål, blifvit åklagare beviljad. Men Slats-Kont., som derjemte
hördes, afstyrkte den sökta ersättningens beviljande, dels
124
Den 26 Augusti.
emedan sistnämnde Verk ansåg Konungen böra vara oförhindrad
att göra nåd, ulan afseende å den aktorats-proc., som borde åklagare
för ålals utförande tillfalla, dels ock emedan anordnande af
ett dylikt arfvode å elt, Stålverket ej lillgodokommel, belopp ansåges
strida ej mindre mot den åberopade 23:dje §:ns ordalydelse, än
allmän praxis; ehuru Slats-Kont., på grund af billighelsskäl, hemställde,
huruvida Konungen ej skulle finna för godt, att öfverlemna
handlingarne i målet till R. St., i afseende på tilldelande åt Hr
Printzensköld af den vedergällning, för balansmålets utförande, hvilken
de möjligen kunde finna honom böra åtnjuta utöfver hvad tian
redan upburit. 1 Nådigt Bref af d. 22 April 1853 gaf Konungen
KammarR:n tillkänna, att Han icke funnit skäl alt Hr Printzenskölds
ansökning bifalla. Denne vände sig då lill R. St., och hans
i ämnet väckta motion remitterades till StatsUlsk. I nu föredragna
Utlåt., som utgör svar å motionen, åberopar Utsk. de båda Kollegiernas
stridiga meningar, och Konungens bref med tillägg, för egen
del, alt som Hr Printzensköld åberopat endast sin lagliga rätt, så
bör han äfven vid laga domstol söka göra densamma gällande,
hvarföre Utsk. hemställer, alt frågan i sitt närvaride skick icke må
till någon R. St:rs åtgärd föranleda.
Efter denna framställning af sakens gång, torde Hr Printzenskölds
rättsanspråk böra lagas i betraktande. Hvarpå stödjer han
dem? På 23:dje §:n i KammarRms Instruktion, så lydande: ”Och
vill K. M. förunna denne tjensteman 12 proc. af alla de medel,
som efter hans handläggning i balancemål uti Kronans eller andre
allmänna kassor inflyta.” Man har fästat sig vid ordet inflyta och
säger, att
hvari ligger skillnaden mellan all hafva dessa medel färdiga all lyftas,
om vederborde så behaga, och alt hafva dem i Kronans kassakista
nedlagda? Alt medlen ej influtit är icke Hr Printzenskölds,
utan Regeringens och R. Stms fel, hvilka förhindrat medlens indrifvande.
Lagen säger, alt en hvar äger sin sak böta, och ej annans
lott förverka. Hafva Konung och Ständer ej velat mottaga
medlen, ulan efterskänka dem, så böra de godtgöra Adv.-Fiskaleu,
ty Konung och Ständer egde ej af dessa medel mer än 88 proc.,
emedan de återstående 12 tillhörde Adv.-Fiskalen.
Stats-Kont. har påstått, att Konungen ej rimligtvis borde af
en underordnad proc.-fråga förhindras, att utöfva sin höga benådningsrätt.
Men jag får fästa upmärksamhelen derå, att, i förevar:de
fall, fråga icke är om något straff eller böter, och följaktligen icke
heller om någon nåd, ulan frågan gäller elt skadestånd, en ersättning
åt Slaten för medel, som blifvit förskingrade. Hade det varit
fråga om böter, kunde Konungen genast, utan R. Stms begifvande,
hafva dem efterskänkt. Men eftersom det belopp, hvars gäldande
blifvit Hr af Billbergh ådömdt, utgjorde skadestånd och icke böter,
måste Konungen begära R. St:rs samtycke till den ifrågasatta eftergiften.
Stats-Konhs nyssnämnde skäl böra således förfalla.
Vid bedömandet af Hr Printzenskölds anspråk, har man velat
göra skillnad mellan Hr af Billberghs tillgång enl. boupteckningen
och af hans lön eller pension. De sednare utgöra tillgång lika väl,
Den 26 Augusti.
125
sora lians öfriga tillhörigheter. Då de kunnat med qvarstad beläggas
och innehållas för Kronans godtgörande, så äger naturligtvis Hr
Printzensköld lika mycken rätt till 12 proc. af det innehållna löneoch
pensionsbeloppet, sora till 12 proc. af det sora hade influtit,
derest qvarlåtenskapen försålts. Den ifrågavaride pensionen var af
samma beskaffenhet, som lön, ty han utgick från Statsverket, men
icke från någon pensionskassa, såsom Arméens eller Civil-Statens,
till hvilkas bildande och uprätthållande embelsmännen sjelfva bidraga,
hvarföre ock, såsom vi veta, undantag för pensionsmedel från
dessa kassor eger rum i förevaride hänseende. Jag tror nästan alt
Slats-Kont. varit, att jag så må säga, jäfvigt lill yttrande i frågan,
enär åtskilliga af dess embets- och tjenstemän voro under Adv.-  Fiskalens tilltal, när utlåtandet afgafs. Denne Kammar-Rins tjensteman
har den olyckan, alt, som han måste komma i delo med
alla slags embetsman, så får han ock många ovänner, hvilka ej äro
alltid nog rättsinnige att försaka tillfället, att låta sin ovilja mot honora
bryta ut.
Man torde möjligen säga, alt om äfven Konungen godkänt Hr
Printzenskölds anspråk, så saknades medel att detsamma tillfredsställa.
StatsUlsk. har, i afseende å en annan fråga, ronde frami.
Kanslirådet Valerius, tillstyrkt, att Adv.-Fiskalens ersättning för
mistadt aklorats-arfvode mätte utgå af Riksgis-Kontis medel. Öfver
dem eger Konungen icke ali förfoga, men ersättningsbeloppet kunde
ganska väl hafva tagits från det förslags-anslag af 10,000 Ridr,
som under namn af observations- och upbörds-proc:r är upfördt
på 7:de Hufvudtiteln. Men om Konungen än ausell sig icke böra,
för anspråkets godtgörande, anlita della anslag, hvad hindrade honom
att i frågan göra en framställning till R. St.? När detta icke
skett, återstod, så vidt jag kan finna, ingen annan utväg för Adv.-  Fiskalen, än att hos R. St. söka få dessa medel till sig ulbetaldta.
Nu hänvisar Statslltsk. honom till laga domstol, enär han endast
åberopat sin lagliga rätt. Men jag frågar eder, Mine Hrr, skulle
någon af Eder, efter ali hafva tillerkänt sin tjenare vissa rättigheter,
vilja, när han utfordrar beloppet, säga lill honom: ”Jag lofvade
dig visserligen hvad du nu begär, men gifver dig _det icke, förr än
laga domstol ålagt mig, alt upfylla milt löfte.” Ar detta svar icke
värdigt någon enskild husbonde, så är det ännu mindre värdigt
Konung och Ständer, att åt en Statens tjensteman gifva ett sådant
svar. Icke heller är det väl betänkt alt sålunda behandla en tjensteman
med så obehaglig befattning, som Kammar-Rins Adv.-Fiskal
innehar, ty följden kan blifva, antingen att åtalen varda lamt utförda,
eller att skickliga personer skola vägra, alt emottaga ett så
otacksamt updrag, som att utföra balans-mål utan ersättning, så
vida ej högre lön åtföljer embete!. Derpå skulle Staten naturligtvis
ingenting vinna, utan förlora; ty det år ulan tvifvel bättre, att låta
åklagaren få betalning för hvarje utfördt åtal, än alt gifva honom
en högre ständig lön. Denna kan af honom såsom säker inkomstkälla
påräknas, antingen han anstränger sig eller icke. Derföre är hon ej
heller en sådan sporre till verksamhet i tjensten, som möjligheten,
att genom förökadt tjenstenit jemväl öka sin inkomst.
126
Den 26 Augusti.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra och då R. o.
Ad. återremitterat Statslltsk:s Utlät, i ett med detta likartadt mål,
anhåller jag om propos. på förevar:de Betänka återförvisning.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Sora jag med min röst biträdt
ifrågavande Utlåt., anhåller jag endast med några ord få angifva
skälen dertill.
Hr von Hartmansdorff har uplyst, alt Adv.-Fiskalen Printzensköld
år 1851 ingick till K. M. med underd. anhållan att tilläggas
ersättning af statsmedel för det aktorats-arfvode, hvaraf lian, lill
följd af K. M:s och R. St:rs eftergift af det Presidenten af Billbergh
ådörade ersättningsbelopp i den s. k. Finérska balansen, galt i mistning.
Ofver ansökningen hördes så väl KammmarRtn som StatsKont.
, af hvilka embetsverk det förra tillstyrkte men det sednare afstyrkte
bifall till ansökningen, ehuru Stats-Kont., på grund af billighetsskäl,
derjemte hemställde, huruvida K. M. icke funné lämpligt,
att i ämnet göra framställning till R. St. Vid målets slutliga profning
resolverade K. M., att Han icke funnit skäl att ansökningen
bifalla. . På denna punkt stod saken då Hr Printzensköld uti en tili
StaisUtsk. remitterad motion vände si till R. St., och, under åberopande
af laglig rätt, yrkade, det ersättning för det förlorade aktorats-arfvodet
mätte honom tilldelas. Jag hemställer nu till Eder,
Mine Hrr, om Utsk. med skäl kunnat handla annorlunda, än till R.
St. hemställa, ali, då motionären åberopat endast sin lagliga rätt och
denna rätt är beroende af tolkningen utaf 23:dje §:n i Instruktionen
för K. KammarR:n, om hvars tolkning 2:ne embetsmyndigheler
varit af stridiga åsigter, frågan, såsom varande föremål snarare för
domstols än för .R. Sins pröfning, icke må i det skick, hvaruti den
f. n. sig befinner, till någon åtgärd af R. St. föranleda. Jag ber
att få fästa upmärksamheten derå, att, genom ett bifall lill detta
Utsk:s tillstyrkande, frågan ingalunda för framliden afklippes, enär
Hr Printzensköld deri tydligen hänvisas, att göra sitt anspråk inför
laga domstol gällande. Skulle lian vinna rättegången emot K. M.
och Kronan, är det naturligt att medlen måste lill honom utbetalas.
Skulle deremot hans rätt dertill blifva underkänd, står det honom
ändock öppet, ali ännu en gång vända sig tili R. St., och af billigheten
begära hvad rättvisan ej kunnat honom tilldela.
För min enskilda del är jag öfvertygad, alt andemeningen af
den ofta åberopade § i KainrnarRms Instruktion är sådan, att Hr
Printzenskölds anspråk borde godkännas, men då deri endast säges,
att de medel, hvarå aktorats-arfvode får beräknas, skola hafva i Kronans
kassor influtit, förundrar det mig ingalunda, alt den extensiva
tolkning, somliga vilja ål stadgandet gifva, af andra bestrides. Hade
det stått: ”influtit eller inflyta bordt”, då hade saken varit tydlig
och klar. Nu deremot veta vi alla, att tankarne inom representationen
i afseende å Hr Printzenskölds lagliga rätt äro ganska delade,
och vid sådant förhållande torde det vara lämpligast, att öfverlemna
frågan till den lagskipande maktens afgörande.
I nästföljande StatsUlsk:s Betänk. JVs 243 förekommer ett mål
af likartad beskaffenhet. Det rörer befrielse för frami. Kanslirådet
Den 26 Augusti.
127
Valerit sterbhus från ådömdt ersättningsansvar i samma Finérska
balans. Likväl företer sig den skillnad, att sjelfva frågan i sistnämnde
mål ännu icke är afgjord, och derföre hav jag i en Betänka
bifogad reservation, yttrat den mening, att R. St. vid eftergifvande!
af del ådömda ersättningsbeloppet måtte af egna medel till
KammarRtns Adv.-Fiskal utbetala det aktorals-arfvode, hvartill haD,
ifall medlen fått indrifvas, skulle vara berättigad. I nu förevartde
fall är deremot hufvudfrågan längesedan afgjord, och på denna grund
anser jag det vara kinkigare för R. St. att tillerkänna Hr Printzensköld
det äskade arfvode!.
Jag har ansett mig pligtig att sålunda uttala de åsigter,
som legat lill grund för mitt biträdande af Ullåt. Skulle R. o. Ad:s
majoritet hysa en annan mening, får jag förklara, att det skulle
mycket fägna mig, om Hr Printzensköld kunde erhålla någon ytterligare
vedergällning för det besvär, sorn utförandet af ifrågavar:de
vidlyftiga balansmål honom förorsakat, men att jag icke tilltrott mig
kunna med godt samvete afgöra öfver Hr Printzenskölds åberopade
laga rätt till arfvode!, enär ett sådant afgörande icke tillkommer R.
St. utan domaremakten.
Hr Bildt, Didrik Gillis: För miu del har jag icke kun
nat
finna denna fråga vara af den invecklade beskaffenhet, som den
siste värde talaren tyckes förmena. Frågan synes vara så enkel och
klar, att den kan af en hvar bedömas, och del är äfven på sådan
grund jag reserverat mig emot Utsk:s Utlåt. Den förste talaren här
så fullständigt redogjort för frågans upkomst, fortgång och nuvar:de
ställning, att jag, såsom utgångspunkt för den mening jag deri hyser,
endast behöfver nämna, alt det för den motsatta åsigten åberopade
faktum, att K. M. afslagit Hr Printzenskölds ansökning, icke
för mig på något sätt utgör ett hinder att, såsom ledamot af representationen,
bifalla densamma. K. M. har nemi. endast1 i administratif
väg pröfvat frågan, och dervid funnit, att af de medel, som
stodo under hans förfogande, någon ersättning för det förlorade arfvodet
icke kunde Hr Printzensköld tillerkännas, helst då af 2:ne i målet
hörda embetsmyndigheter, den ena tillstyrkt, men den andra afstyrkt ansökningen,
deraf K. M. med skål kunde finna sig föranlåten, att draga i
tvifvelsmål, huruvida han egde'rätt alt använda statsmedel för tillfredsställande
af Hr Printzenskölds anspråk. Detta beslut af den
ena Statsmakten hindrar ingalunda den andra att anslå medel för
tillfredsställandet af samma anspråk, ifall det af R. St. billigas.
Hr von Troil har uteslutande sett saken ur juridisk synpunkt,
och på sådan grund försvarat StatsUtsk:s förfarande; men jag tror
att denna upfattning af frågan är ensidig och oriktig. Saken torde
bäst kunna belysas genom ett exempel från enskildta lifvet. Om en
person löfval en annan att för indrifvaudet af ett fordringsanspråk
erhålla vissa proc. af fordringsbeloppet, men, sedan lagsökningen
blifvit till hans fullkomliga belåtenhet genomförd, sä alt det stod
honom fritt att när som helst lyfta de honom tilldömda medlen,
efterskänker fordringen och säger åt sakföraren: ”Sorn jag efter
skänkt.
den fordran, hvaraf du skulle hafva en viss andel, kan jag
128
Den 26 Augusti.
ej utbetala ditt arfvode, så vida jag ej dertill lagligen förpligtas”;
om, säger jag, en enskild person handlar sålunda, kan åtminstone
icke jag anse honora för hvad man kallar en gentleman. Då således
en enskild person, som vinlägger sig om alt anses vara eu
man af sträng heder, icke vill vidkännas ett sådant handlingssätt,
skulle han dä, såsom ledamot af en representant-kammare, kunna
upträda och försvara ett förfarande, lill hvilket han, såsom enskild
person, för ingen del ville göra sig skyldig? Det är hufvudsakligen
af detta skäl, som jag för min del icke biträdt Ulsk:s Utlåt., och
nu anhåller om dess återremitterande, på det att Hr Prinlzenskölds
rätt, hvilken jag, såsom enskild man, anser honom tillkomma, äfven
måtte af R. St. honom tillerkännas.
Frih. Cederström, Rud.: Vid föredragningen af StatsUlsk:s
Utlåt. JM 124, och dess deraf föranledda Mern. J\s 230, har R.o.
Ad. 2:ne gånger ogillat Utsk:s yttrande, att aktorats-arfvode för ålskillige
KammarRms tjenstemän ej borde ifrågakomma, dä K. M. och
R. St. frikallade någon tjensteman eller hans arfvingar från ingifvande
af ådömdt ersättningsbelopp. Vid sådant förhållande kan jag icke föreställa
mig annat, än att R. o. Ad., som alltid med största sorgfällighet
vakar öfver följdriktigheten af Ståndets åtgöranden, nu, då
fråga är att tillämpa en allmän regel på ett konkret fall, skall vidblifva
sin 2:ne gånger förut yttrade åsigt. Ur denna synpunkt, och
med åberopande af hvad 2:ne föregtde talare andragit, anhåller äfven
jag om återremiss af detta Utlåt.
e
Frih. Åkerhjelm, Carl: De talare, som yrkat återremiss
af Utlåt., synas anse den 23:dje §:n i KammarRms Instruktion vara
tydlig och klar, samt ovedersägligen rättfärdiga Hr Prinlzenskölds
anspråk på det omtvistade aktorats-arfvodet. Jag kan icke dela denna
föreställning, och hemtar stöd för min mening derutaf, att 2:ne
Statens embetsverk haft olika åsigler i afseende å §:ns tolkning.
Hr Bildt har åberopat ett exempel från prival-lifvet lill stöd
för sin mening. Jag medgifver gerna, alt det icke vore gentlemanna-likl
att vägra fullgörandet af ett löfte, förr än man dertill
lagligen tvingas, men då sjelfva den skriftliga öfverenskommelse,
hvarpå anspråket sig grundar, är tvetydig och underkastad olika
tolkning, blifver förhållandet annorlunda, och aldra minst anser jag,
alt R. St., som äro förvaltare af Svenska folkets medel, böra dermed
tillfredsställa anspråk, hvilkas rättmätighet är tvifvelaktig, och
hvilka således böra i laga ordning pröfvas.
Dessutom ber jag att få fästa upmärksamhelen derå, huru
olämpligt och om den s. k. Frihetstiden påminnande det är, att
en Statens embetsman, som fått ett anspråk underkändt af den ena
Statsmakten, inkommer lill den andra Statsmakten med en klagan
deröfver och begär, att den lagliga rätt, som K. M. honom frånkändt,
matte af R. St. honom tillerkännas. Lämpligare är ulan
tvifvel, att domaremakten får xslita tvisten, och jag måste förklara,
det jag icke kan inse, hvarförde de talare, som anse Hr Prinlzenskölds
rätt vara så obestridlig, med sådan ifver motsätta sig frågans
hän
-
Den 26 Augusti.
129
hansl;jutande till laga domstol, ty jag tror ej, att domare-makten i
Sverige så handlialves, att ej en obestridlig räll förmår att hos densamma
göra sig gällande.
Hr Bildt: Den siste värde talaren har förmenat, alt det stadgande,
hvarpå Hr Printzensköld stödjer sitt anspråk, skulle vara
tvetydigt. Jag deremot finner stadgandet tydligt och klart. Hade
icke genom KämmarRcns Advokai-Fiskals tillgörande dessa medel
blifvit Statens egendom, så kunde Slaten icke bortskänka dem, ty
man bortskänker ej något som man icke eger. Då således medlen
voro Statens egendom, och knnde när sorn helst af Slaten lyftas,
så hade de ju i Statens kassor influtit, ty icke kan delta ord hafva
en så inskränkt betydelse, alt det endast och alleuast utmärker, att
medlen i reda penningar skola vara nedlagda i den gröna eller den
hvita kassakistan, utan meningen är väl, att medlen blifvit Statens
egendom och äro för Staten tillgänglige. Kan della ej, såsom jag
vågar påstå, med fog bestridas, sä qvarstår i sin fulla kraft mitt
förra påstående, att det lika litet är Slaten värdigt alt undanhålla
Advokat-Fiskalen Printzensköld sitt aktorals-arfvode lill dess domaremakten
afgjort saken, som det ej anslår en gentleman ali undandraga
sig utgifvandet åt ett ombud af ett betingadt arfvode, till dess
han genom laga dom dertill tvingas.
Den siste värde talaren liar jemväl anlydl, alt om R. St. gillade
Advokat-Fiskal Printzenskölds af K. M. underkända anspråk,
så innebure ett sådant förfarande en återgång till frihets-li.dens
missbruk. Förhållandet är likväl helt olika. Uuder frihets-tiden
fällde det s. k. Hemliga Utsk. domar öfver de åtgärder, som af
verkställande makten under tiden emellan Riksdagarne vidtagits;
bär åter är det ingalunda fråga om att upbäfva någon regeringsåtgärd,
utan helt enkelt att R. St., hvilka ega att anslå medel till
allt hvad dera lämpligt synes, bevilja en tjensteman eli ersättningsbelopp,
som K. M., hvilken endast förvaltar de af R. St. för Statsmachineriets
gång beviljade medel, ej ansett sig kunna tjenstemannen
tillägga. Jag kan således icke finna annat än att K. M:s inblandande
i frågan är att vilja gå på sidan om sjelfva hufvudsaken.
Jag yrkar fortfarande ålerremiss af Utlåt.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har klandrat, att
Advokat-Fiskalen åberopat sin lagliga rätt och icke begagnat utvägen
alt på biIlighets-skäl söka ersättning, då han kunnat lättare erhålla
henne, eftersom StatsUtsk. hänvisar på framtiden och den billighet,
som då skall ega rum. Men jag hemställer till en hvar,
om det är skäl för någon, som anser sig ega ett lagligen grundadt
anspråk, att frångå detsamma för att begära af gunst och nåd hvad
honom med rätta tillkommer?
Hr von Troil har äfven sagt, att Ständerna icke kunna befatta
sig med saken i det skick, hvari hon sig f. n. befinner. Saken
kommer framdeles icke i något annat skick än det ouvar:de, enär
hon är fullständigt utredd och del endast återstår för R. St. att tillerkänna
eller förneka Hr Printzensköld hans lagliga rätt. Skulle
11 H. 9
130
Den 26 Augusti.
del sednare inträffa, säger Hr von Troil, så kan ju Hr Printzensköld
vända sig till laga domstol. Går det honom derstädes emot,
återstår alltid utvägen att hos R. St. af nåd begära hvad han ej
kunnat få af rättvisa. Jag befarar, att denna anvisning på framliden
är alltför vansklig, ty om R. St. nu, då anspråket är färskt,
ej vilja fästa afseende derå, hvad kan väl då den sökande hafva alt
hoppas i framtiden?
Hr von Troil yttrade, att om i den ofta åberopade §:n stått,
att Advokat-Fiskalen skulle få 12 proc. af alla de medel, som, lill
följd af hans åtgöranden, influtit eller bordt inflyta i Kronans
kassor, så vore saken intet tvifvel underkastad. Men om §:n egde
denna lydelse, så skulle Advokat-Fiskalen få alltför mycket; ty i
Kronans kassor hade naturligtvis bordt inflyta allt hvad redogöraren
försnillat. Men Advokat-Fiskalen har hittills icke haft räll till ålalsarfvode
för något annat, än hvad af de försnillade medlen kunnat
indrifvas.
Man har äfven påstått, att ifrågavande §:s tolkning tillhörde
lagstiftande makten. Det är sanni, att R. St. kunna förklara, alt
stadgandet skall i framtiden så eller så tillämpas. Men detta gäller
ej för den förflutna tiden; ty för den måste aflalet i Instruktionen
gälla. Om den ena kontrahenten, eller R. St., ej vilja vidkännas
dess innehåll, så nödgas den andre, eller t jenstemannen, vända sig
till Domaren för alt hos honom söka sin rätt.
Hr von Troil har ytterligare anmärkt, att hufvndfrågao redan
vore afgjord och har i denna omständighet velat finna ett stöd för
SlatsUlsk:s förfarande. Det är sannt, att frågan är afgjord i hänseende
till Presidenten af Billbergh, men hon är icke afgjord hvad
Advokat-Fiskalen Printzensköld beträffar. R. St. egde, utan tvifvel,
rätt att efterskänka sina 88 proc. af de indrifna medlen. Men de
saknade befogenhet alt derutöfver bortskänka Advokat-Fiskalens 12
proc. När R. St. likväl så gjort, måste de hålla Advokat-Fiskalen,
såsom sistberörde medels rätte egare, skadeslös.
O .
Frih. Åkerhjelm har erinrat om olämpligheten deraf, att en
embetsman skulle kunna hos R. St. anföra klagomål öfver en af
Konungen vidtagen regeringsåtgärd. Hr Printzensköld har, så vidt
jag vet, icke klagat öfver Konungens utslag på hans underd. ansökning.
Han har endast begärt, alt R. St, måtte medgifva hvad
Konungen ansett Sig icke kunna bevilja. Om Hr Printzensköld
icke utfår medlen af R. St. och klagar deröfver hos Domaren, så
öfverklaga!’ han ju Konungens beslut likaväl som då han vände sig
till R. St. När man nu hänvisar honom till domare-makten, så
kommer han äfven att klaga öfver R. St:s beslut. Del bar väl då
varit mindre anstötligt, att han klagat blott öfver en Statsmakts åtgärd,
än att han hädanefter skulle, enl. StatsUtsk:s hänvisning,
klaga öfver tvenups. Konungens Bref innehåller icke, så vidt jag
kunnat finna, något förbud för Hr Printzensköld, alt vända sig lill
R. St. Eftersom de hafva pungen, kunna de äfven lösa på honom,
när de så finna för godt, och detta, hvad ifrågavartde falTbeträffar,
utan alt Konungen behöft deröfver tillfrågas.
Om R. St. genom bifall lill detta Utlåt, förklara, att Kam
-
Den 20 Augusti.
131
maiRms Advokat-Fiskal, hvarje gång något åtals-arfvode borde honom
tillkomma, skulle inför domstol med Kronan derom tvista, så
blottställdes denne tjensteman för dubbla rättegångar. Först mäste
han å tjenstens vägnar utföra balansmålet emot försnillaren och sedan
å egna vägnar ersättningstalan mot Kronan. Hvem vill underkasta
sig sådaul? Flvem vill åtaga sig en dylik tjenst? Jag beklagar
samhället, om en slik grundsats gör sig gällande, ty man skulle
derpå förlora, icke blott penningar, utan äfven tid och frid.
Jag fortfar i milt yrkande om älerremiss.
Hr Mont gom m eri e, Rob. Nils Germund: Den nu förevande
frågan kan betraktas ur billighets- och ur rätts-synpunkt.
Hr Printzensköld har sjelf, genom åberopandet af sin lagliga rätt
(ill det begärda arfvedel, uttryckligen tillkännagifva!, att han icke
vill ali saken skall ur billighets-synpimkt betraktas, och således återstår
endast frågan om rättmätigheten af hans väckta anspråk. För
bedömandet häraf, måstp man gå till det oftaberörde stadgandet i
Kamm<n'R:ns Instruktion, och då detta stadgande, liksom alla andra
lagbud, i första rummel bör efter ordalydelsen tolkas, enär det icke
är tillåtet alt vid lagbuds tolkning läsa emellan raderna, torde man
utan svårighet finna, alt Hr Printzenskölds lagliga rätt är, minst
sagdt, ganska'stridig. Vid sådant förhållande har Slalsötsk. ansett
sig hafva gall en medelväg, då Ulsk. skjutit frågan ifrån sig och
hänvisat motionären tiil laga domstol. Delta förfarande bör icke
såra någon, ty dä en sak är tvistig, är det ej något mindre hedrande
uti att låta densamma af domare-makten afgöras. Den vackra
och lätt försvarade position, som Hr Bildt intagit, dä han talat om
det mest genllemannalika handlingssättet, behöfver således, enl. mitt
sätt att se saken, icke anfallas, ocb R. o. Ad. kan derföre, utan
att på något sätt kränka sin värdighet såsom RiksStånd, lemna sitt
bifall till Utlåt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag befarar att vi genom
denna öfverläggning komma 90 §:n Reg.Fiu allt för nära. Enl.
denna § få inga Regeringsbeslut blifva föremål för R. St:s pröfning,
men del är fara värdi att man inlåtit oss i en sådan pröfning, då
man vill förmå R. St. att göra något, som K. M. förklarat icke
böra ske. Jag anser således StatsUtsk. hafva rätteligen förfarit, då
Utsk. skjutit ifrån sig frågan och hänvisat motionären till laga domstol,
hvilken ej lärer undanhålla honom hans vätt, om densamma
verkligen är laglig.
Hade K. M. ej yttrat sig i frågan, skulle densamma, enl. milt
begrepp, hafva ett helt annat utseende. Hade Hr Printzensköld
direkte vändt sig till R. St. och, med stöd af billighets-skäl, begärt
ersättning för det förlorade arfvodet, skulle jag hafva varit den
första att med min röst understödja hans begäran. Men nu, sedan
K, M. afslagit Hr Printzenskölds ansökan, förefaller mig saken hafva
förändrat utseende, ty detta afslag kan icke, enl. mitt upfaltningssätt,
grunda sig på flera än 2:ne skäl, det ena, att K. M. icke
funnit Hr Printzensköld hafva laglig rätt till arfvodet, och det an
9*
-
132
Den 26 Augusti.
dra, alt K. M. fann sig icke ega några medel, hvarifrån den begärda
ersättningen kunde utgå. I det sednare fallet hade K. M.
haft en ganska lätt utväg, nemi. att aflåta Nåd. Propos. till R. St.
om ersättningens beviljande, men då K. M. icke vidtagit denna, af
Stats-Kont. jemväl förordade åtgärd, anser jag det första skälet ligga
till grund för det Nåd. Utslaget och, under förutsättning häraf, anser
jag R. St. icke ega befogenhet att ingå i pröfning, huruvida K.
M:s beslut är rättvist eller icke, ulan torde frågan härom lämpligast
böra af domare-makten afgöras.
Detta är mitt. begrepp örn saken och derföre bifaller jag för
min del Utsk:s Utlåt.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Alt Hr Printzensköld har
så väl juridisk som moralisk rätt alt utfå del ifrågakomna arfvode!,
hoppas jag, alt de fleste af R. o. Ad:s ledamöter finna. I formelt
hänseende torde icke heller något hinder för ett bifall till Hr Printzenskölds
motion möta. Man har visserligen invändt, att det icke
skulle anstå R. St. att bifalla en begäran, som K. M. afslagit; men
denna invändning torde icke förtjena något synnerligt afseende, då
roan besinnar, all K. M. endast i administrativ väg behandlat frågan
och dervid förklarat sig icke kunna tillägga Hr Printzensköld
den begärda ersättningen. Detta K. M:s förklarande hindrar ingalunda
R. St. att låta utanordna det begärda ersättningsbeloppet, om
de finna Hr Printzenskölds anspråk välgrundadt. Om anspråket underkännes,
så stämmer Hr Printzensköld utan tvifvel K. M. och
Kronan. Hvilken är K. M:s och Kronans målsman? Jo R. St.
Således, måste R. St. anses såsom part i saken och förhållandet blifver
följaktligen alldeles detsamma, som ifall en enskild person kräfves
för en skuldfordran. Finner den enskilde krafvel vara behörigt,
så bör han äfven godtgöra detsamma, utau att låta saken komma
derhän,' att den instämmes, och då R. St. i delta fall icke kunna
betraktas annorlunda än såsom part i saken, böra de förhålla sig
på samma sätt som den enskilde.
Jag anser det vara obehöflig!, att i frågan vidlyftigt orda, utan
inskränker mig till att instämma i föregtde talares begäran om
återremiss.
Hr Gripenstedt, Joh. Äng.: Om denna fråga skulle be
dömas
endast efter billighets-grunder, tror jag att åtskilligt skulle
kunna anföras såväl för som emot Hr Printzenskölds anspråk på
det ifrågavartde arfvode!. Men då motionären sjelf begärt, att frågan
skall uteslutande efter rättsgrund afgöras, anser jag det icke
vara tvetydigt, huruvida rätten är på motionärens sida eller icke.
I detta afseende har man redan förut på detta rum uttryckt den
mening, att Hr Printzensköld icke har någon bestämd juridisk rått
lill aklorats-arfvodet och i denna mening instämmer äfven jag.
Frågan är nemi. att tillämpa ordalydelsen af den Instruktion, som
gäller för KammarRms Advokat-Fiskal. Denna Instruktion säger,
att Adv.-Fiskalen skall åtnjuta aktorats-proc. af de summor, hvilka,
till följd af hans embetsåtgärder, i Kronans kassor inflyta. Har
nu den summa, hvaraf Hr Printzensköld vill hafva aktorats-proc.,
Den 26 Augusti.
13S
i Kronans kassor influtit? Nej, den har det icke; och således har
icke heller, efter stadgandets ordalydelse, Hr Printzensköld rätt att
utbekomma aktorats-andelen deraf.
Man invänder visserligen, ali summan skulle hafva influtit, så
vida ej Konung och Ständer efterskänkt fordrings-anspråket. Men
här .är det icke fråga om någon förklaring ahg:de orsaken, hvarföre
medlen ej influtit, utan om det enkla faktum, att de icke
influtit. Då det sednare är konstateradt, har Hr Printzensköld icke
någon rätt att utbekomma aklorals-proc. af medlen. Sådan år åtminstone
min oförgripliga mening.
Man har sagt, alt K. M:s beslut icke skulle uttrycka en sådan
mening, utan endast utmärka, det K. M. ansåg Sig förhindrad att
bifalla Hr Printzenskölds ansökning, derföre att han till sitt förfogande
icke hade några medel, hvarifrån ersätlnings-beloppet kunde
utgå. Men jag frågar den talare, som gifvit K. M:s beslut en sådan
tydning, hvarifrån han hemtat anledn. dertill? Så vidt jag minnes
den Kongl. Resolutionens ordalydelse, så finnes deri ingenting,
som kan gifva anledn. till en sådan tolkning. Utslaget innehåller
endast, det K. M. icke funnit skäl att Advokat-Fiskal Printzenskölds
ansökning i Nåder bifalla. Hade meningen varit sådan, som den
värde talaren antydt, så hade, på sätt en annan talare ganska riktigt
anmärkt, K. M. utan tvifvel anmält saken hos R. St. för att
af dem erhålla tillgång till de medel, som icke funnos till K, M:s
disposition. Dessutom finnas verkligen, åtminstone enl. min åsigt,
sådana medel till K. M:s disposition, ifall K. M. godkänt rättsanspråket.
För min enskilda del får jag förklara, att jag, långt ifrån alt
missunna Hr Printzensköld den fördel, han genom anspråkets godkännande
vunne, tvertom skulle glädja mig deråt; men jag får
icke sträcka min enskilda välvilja för Hr Printzensköld så långt, att
jag, såsom representant, eller såsom Konungens Rådgifvare, behandlar
frågan på sätt en talare uttryckt sig, endast som gentleman. Det
är, enl. mill omdöme, min ovilkorliga skyldighet alt behandla frågan
såsom en domare, och alldeles icke såsom en enskild man,
den der efter egel godtfinnande kan förfara så liberalt han behagar,
och del är på grund af denna min åsigt, som jag för min det
tillstyrker R. o. Ad. att bifalla StalsUtsk:s hemställan. Jag gör detta
så mycket heldre, som jag hyser mycken betänklighet emot den
grundsats, hvilken nu är på väg att insmyga sig, nemi. att R. St.
kunna konstituera sig såsom ett slags Ofver-domslol, der klagomål
öfver Regeringens beslut kunna anföras. Det tillkommer icke den
ena statsmakten alt sälta sig till doms öfver den andras beslut. Sådant
tillkommer endast domare-makten och då StatsUtsk. hänvisat
Hr Printzensköld att anlita denna makt, såvida han fortfarande anser
sitt anspråk befogad!, har Utsk., enl. min åsigt, rätteligen förfarit,
och derföre lemnar jag äfven Ulsk:s hemställan mitt odelade
bifall.
Hr Bildt: Jag har med ledsnad erfarit den siste värde talarens
åsigt i afseende å Hr Printzenskölds ifrågavartde rätts-anspråk, enär
134
Den 26 Augusti.
denna åsigt utau tvifvel kommer att utöfva inflytande på de beslut,
som i dylika frågor af Regeringen fattas; men hvad den värde talaren,
till stöd för denna åsigt, anfört, har ingalunda kunnat rubba
min öfvertygelse i saken och jag förklarar fortfarande, det jag icke
förstår, huru K. M. och R. St. kunna bortskänka medel, sä vida
de ej i Kronans kassor influtit, eller, med andra ord, äro Kronan
tillhöriga, ehuru ännu icke i reda penningar förvandlade och i kassakistan
uedlagde.
Mig förefaller det något besynnerligt, att man säger, det R.
St., genom bifall lill motionen, skulle gå till doms öfver ett af Regeringen
fattat beslut och sålunda, pä sätt Gr. Gyldenstolpe förmenat,
träda 90 §:n Reg.F:n för nära. Hade denna § under öfverläggningen
• blifvit förnärmad, så hade utan tvifvel Hr Gr. o. Landtm,
medelst klubbslag afbrutit diskussionen. Detta har icke skett och
med rälta, ty här är icke fråga om alt pröfva och upbäfva ett Regerings-beslut.
I hvarje fråga, som rörer Statens inkomster, finnas
2:ne principaler, K. M. o. R. St. Vid sådant förhållande förefaller
det mig besynnerligt, att man vill förvägra Hr Printzensköld att
låta saken pröfvas af den principalen, som tillsläpper penningarne,
eller R. St., derföre att den andra principalen, eller K. M.,
pröfva! och underkändt hans anspråk. Om R. St. icke skulle
hafva rättighet all bevilja Hr Printzensköld det ersättningsbelopp,
hvilket K. M. icke ansett Sig kunna honom tillerkänna, så skulle
ju R. St. icke helier hafva rätt att bevilja ett statsanslag ät en
enskild person för något arbetes utförande, derföre att K. M.
förut vägrat att förelaget med statsmedel understödja eller icke
aktat nödigt att saken hos R. St. anmäla. Detta har likväl flera
gånger skett, ulan att R. St. derföre fått upbära förebråelsen att
sälla sig till doms öfver K. M:s regeringsåtgärder.
Att denna fråga icke får betraktas på samma sätt som en enskild
man betraktar en rättsfråga, den satsen måste jag för min del
hell och hållet bestrida. Jag tror att det icke finnes mera än en
hederns rätt, gällande för så väl det allmänna som den enskilde,
och då R. St. i della fall äro det allmännas målsmän, böra de upföra
sig lika gentlemannalikl som den enskilde, hvilken icke anser
det vara med hederns fordringar öfverensstämmande ali vägra fullgörandet
af en förbindelse, till dess han genom laga dom dertill tvingas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Med den siste värde talaren in
stämmer
jag till alla delar deruti, ali frågan är ganska enkel,
pä sätt han i sitt första anförande yttrade. Förhållandet är helt
enkelt det, att Hr Printzensköld ingått till K. M. med en underd.
anhållan att utfå ersättning för det aklorats-arfvode, hvaraf han,
lill följd af K. M:s och R. Sl:s eftergift af Kronans fordran hos
Presidenten af Billberghs sterbhus, gått i mistning. Ofver denna
ansökning hördes KammarR-.n och StatsKont., af hvilka det förra
Embetsverket tillstyrkte, men det andra afstyrkte ersättningens beviljande,
hvarefter K. M. afslog ansökningen. Då Hr Printzensköld
icke fick rätt hos K. M., väckte han, såsom ledamot af della Stånd,
motion i saken, för att få tält hos R. St-, och det är denna fråga
vi nu hafva att afgöra.
Den 26 Augusti.
135
För min del erkänner jag villigt Hr Prinlzenskölds mindre vanliga
embetsmanna-duglighet och det skulle myckel glädja mig, om
jag kunde bidraga lill att förskaffa honom en upmunlran för den
trägna och obehagliga tjenst, hvilken han med så stort nit förvaltar.
Men här gäller det en slör, konstitutionell grundsats, neuri,
att K. M. i alla administrativa ärenden utgör den högsta myndigheten,
så att R. St. icke numera, såsom under Frihetstiden, kunna
företaga sig alt uphäfva ett af Konungen i ett sådant ärende fattadt
beslut.
Man säger visserligen, att under nämnde tidrymd det s. k.
Hemliga Utsk. ordentligen salt till doms öfver af Regeringen fattade
beslut, samt att förhållandet i denna fråga är helt annorlunda. Men
jag frågar Eder, Mine Hrr, hvaruti denna skillnad egentligen skulle
beslå? Om en person ingår lill K. M. med en begäran att utfå
hvad han anser sig rätteligen tillkomma och, sedan K. M. svarat
nej, denne person vänder sig till R. St., hvilka deremot säga ja;
då frågar jag, om icke i delta R. St:s förfarande ligger ett formligt
uphäfvande af ett utaf den högsta administrativa myndigheten fattadt
beslut.
Jag kan således icke annat än finna, att en vigtig konstitutionell
grundsats här står på spel och derföre får jag för min del
vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att bifalla Utlåt.
Hr von Hartmansdorff: Om man vill gå till grunden med
denna fråga, så bör man efterse, hvem som eger Kronans medel i
Sverige. Detta mäste R. St. göra, ty ingen annan kan för deras
egare anses. Konungen ■ och hans Rådgifvare äro endast medlens
förvaltare i högsta instans, på samma sätt som R. Sl:s Fullmäktige
i Banken och Riksg:sKont. äro det i andra afseenden. Det måste
då vara tillätet lör fordringshafvare ali vända sig till dem som ega
medlen, och sådant har äfven, så vidt jag vet, förhållandet i ali
lid, utom under enväldet, varit. Derföre att R. St. betraktas såsom
egare af Statens medel, hafva vi Stats-Revisorer öfver deras användande
o. s. v. När så är förhållandet, må man ej förtänka den,
som anser sig hafva en fordran, om han vänder sig till den, hvilken
betalningsskyldigheten åligger.
Hr von Troil har sagt, att oflaberörde stadgandes andemening
vore till llr Prinlzenskölds förmån. Om hon är sådan, hvarföre
följer man ej då den gamla domare-regeln, sora säger, att man
skall ”agta på hans upsät, som lagen gjorde, annars varder hon
missbrukad och vändes till ett annat sinne.” Ar det R. St. värdigt
att på annat sätt tillvägagå? Då jag förut visat dem hafva deltagit
i de åtgärder, som hindrat medlens indrifning, så skulle det
illa anstå Svenska Representationen att åberopa den omtvistade ordalydelsen
för att undandraga sig sin betalningsskyldighet. Den
bevisning, hvarpå beslutet skulle stödja sig, torde svårligen kunna
bedömas annorlunda än såsom eli ovärdigt sakdrifveri.
Hr Gripenstedt: Såsom ett bevis deruppå, att medlen verkligen
influtit, har en talare åberopat det förhållande, att de blifvit
bortskänkta, hvaraf det skulle vara en naturlig följd, alt man också
136
Den 26 Augusti.
egde medlen eller att de hade intlutit. Detta är en tolkning, som
icke innebär något annat än en spetsfundighet, och om den värde
talaren vill hafva reda uppå, huruvida medlen influtit eller icke,
torde genaste vägen vara att förfråga sig hos Slats-Kont., då han
skall få ett bestämdt besked på origtigheten af sitt antagande.
Samma talare säger, att del är genom hr Printzenskölds tillgörande,
som Slaten blifvit egare af dessa medel. Jag deremot
skulle tro, att Staten ägt rätt till dessa medel på grund af lag och
författning, men icke på grund af hr Printzenskölds upträdande.
På hans åtgärd berodde, huruvida Staten skulle komma att få tillgodonjuta
sin lätt, men delta har icke inträffat, till följd af mellanträdande
omständigheter. Om dessa omständigheter utgöra billighetsskäl
för godkännande af hr Printzenskölds anspråk, är något,
som nu icke hörer hit, då motionären afsagt sig rättigheten att få
frågan på grund af billighetsskäl pröfvad. Flade hans begäran varit
sådan, dä hade R. St. varit i sin fulla rätt att både i formenlig!
hänseende pröfva frågan och äfven i sakenligt hänseende afgöra
densamma.
För att förminska vigten af min anmärkning, att det icke är
formenligt, att R. St. konstituera sig såsom domare öfver Regeringens
beslut, har man sökt att sammanblanda denna fråga med andra
ansökningsfrägor, der enskildta personer begära understöd af
Statsmedel för industriella företag ra. m. d., och raan har sagt, att
då sådana ansökningar, ehuru de blifvit af Regeringen afslagna, likväl
kunna fullföljas hos R. St. och af dem beviljas, så kan samma
förfarande i nn förekomne fall opåtaldt få ega ruin. Det har förundrat
mig alt hr Bildt velat begagna sig af ett sådant argument.
Skillnaden emellan att rätt och slätt afslå eller bifalla en ansökan,
samt ätt, vid pröfvandet af ett framställdt anspråk, tillämpa ett lagstadgande,
år nemi. så uppenbar, och jag känner alltför väl klarheten
af närande talares omdöme, för alt ett ögonblick betvifla, att
han icke sjelf inser rätta halten af delta skäl, hvars tillkomst derföre
torde få tiltskrifvas eli förhastande.
Hr von Troil: Hr von Hartmansdorff har sagt, att jag i milt
första anförande yttrat, att hr Printzensköld, enligt den ofia åberopade
§:s andemening, vore berättigad till det ifrågakomne aktoratsarfvodel;
men den värde ledamoten har förbisett, att jag dervid
fästade det vilkor, att hufvudfrågan, eller sjelfva eftergiften af betalningsskyldigheten
i eil balansmål, ännu skulle vara oafgjord. Jag
förklarade derjemte, ali §:n tolkades olika af olika personer inom representationen
och äfven inom Statsölsk., hvilket, då hr Printzensköld
endast åberopade sin lagliga rätt och denna rätt berodde af
§:s tolkning, ansåg sig rättast förfara genom sakens öfverlemnande
till den makt i samhället, som eger alt tolka och tillämpa lagar.
Vill man sluta sig till hvad Regeringen i denna sak tänker,
så måste man erinra sig, att den ofta berörde Instruktionen är utfärdad
af K. M. och då K. M. afslagit Hr Printzenskölds på denna
Instruktion stödda anspråk, kan man deraf otvunget draga den slutsats,
att K. M. icke ansett hr Printzensköld enligt Instruktionen be
-
Den 26 Augusti.
137
rältigad att utbekomma det begärda aktoratsarfvodet. Vid sådant
förhållande har jag funnit det vara olämpligt, att R. St. godkänna
lagligheten af ett anspråk, som den högsta administrativa myndigheten
funnit obefogadt. Jag har trott, att den lagliga rätten borde
af laga domstol pröfvas, och ogillas rättsanspråket af domaremakten,
återstår för hr Printzensköld alltid utvägen att ånyo vända sig lill
R. St. och, på grund af billighetsskäl, begära den ersättning, som
ej kunnat lagligen honom tilldömas.
Frih. Åkerhjelm: .lag anhåller att få fästa upmärksamheten
derå, att StatsUtsk. i det omtvistade Utlåt, ingalunda bestridt Hr
Printzenskölds rätt att utfå det aktoratsarfvode, hvaruppå han gör
anspråk, utan endast afslyrkt R. St. att ingå i elen tolkning af 23
§ i KammarRifis Instruktion, som för pröfvandet af anspråkets befogenhet
är nödvändig, enär en sådan tolkning icke tillkommer R.
St., utan domaremakten.
En värd talare har yttrat, alt Stats-Kont., som afstyrkt K. Mits
bifall till hr Printzenskölds ansökning om aktorals-arfvodets utbekommande,
skulle kunna anses vara i frågan jäfvigt. Jag skulle
tro, att samma anmärkn. med lika mycket skäl skulle kunna
göras i afseende å KammatRins president, som här så ifrigt förfäktar
en inom delta embetsverk anställd tjenstemans sak.
Jag förnyar min anhållan om bifall lill Utlåt.
Frih. Cederström: Med anledn. af den siste värde talarens
yttrande, alt presidenten i KammarRin skulle kunna anses jäfvig
alt uttala sitt omdöme i denna fråga, får jag härtill genmäla, att,
om man utgår från ett sådant antagande, torde man äfven få anse
den värde talarens försvar för Utskis förfarande likaledes jäfvigt, såsom
endast ex nollili officio frarckalladt. Del måste emedlertid likväl
vara fullkomligt i sin ordning, så väl alt presidenten i KammarRin
vidhåller detta embelsverks åsigter, som att Utskils Ordf.
försvarar Utskis åtgärder; det ena är visserligen fullt lika befogadt,
som det andra.
Med den bestämda öfverlygelsen om rälta tolkningen af oftaberörde
§, jag en gång fattat och fortfarande vidhåller, med den
förhoppning jag hyser, att R. o. Ad. icke skall tillåta, att man
borladvocerar en tjenstemans rättighet att utfå hvad honom i Instruktionen
för hans tjenstebefattning lofvadt blifvit, då han gjordt
allt hvad på honom ankommit för att sälla Slaten i besittning af
de eljest förlorade medel, hvaraf en viss andel till vedergällning för
hans möda skulle honom tillkomma, ehuru Statens målsmän, K. M.
och R. St., sedermera af välvilja för de betalningsskyldige ej velat
för sin del utkräfva hvad Staten tillkomme af dessa medel; afvaktar
jag med tillförsigt, att R. o. Ad. skall fatta det med Ståndets värdighet,
dess följdriktighet i handlingssätt, dess ordhållighet mot Statens
tjenstemän, dess rätts- och billighets-kånsla, dess noggrannhet
i antagna principers tillämpning på förevarande fall, mest öfverensstämmande
beslut.
138
Den 26 Augusti.
Hr von Hartmansdorff: Hvad min jäfvighet beträffar, får
jag förklara att, med den kännedom af ifrågavar:de advokat-fiskalsernbeles
vigt, hvilken min egenskap af KammarRms president medförer,
jag ansett det vara min pligt, icke blott att söka förhindra
orättvisas begående mot tjenstens n. v. innehafvare, utan äfven förekomma
Kronans skada för framtiden genom förringelse af de löneförmåner,
som sysslan åtföljer. Jag beklagar, att andra embetsman
icke bysa samma tänkesätt, ty samhället torde få umgälla del.
Af hr von Troils yttrande kan jag icke draga annan slutsats,
än att den värde ledamoten anser hr Printzensköld böra med en
bot af 4,900 R:dr bestraffas för det han dristat sig åberopa en
rättighet, hvilken flere med honom finna vara fullt lagenlig. Kan
R. o. Ad. godkänna ett dylikt förfarande?
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm., efter först till bifall och sedermera lill återremiss
af Utsk:s förevar:de Utlåt, framställda propos:r, hvilka proposu- besvarades
med blandade Ja och Nej, framställde propos. till bifall
derå, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte mänga
Nej, förklarade del han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
begärd votering, upläsles till justering och godkändes följande voter:s-propos.
:
Den som bifaller StatsUtsk:s Utlåt. JVs 242, röstar
Ja;
. den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot närande Utlåt, gjorde anmärka:!'
föranleda till delsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befttnnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 22.
Nej — 18.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För att yttra mig i det
mål, som närmast följer, behöfver jag några siffer-upgifter, hvilka
jag för tillfället saknar. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. matte
tillåta, alt målets föredragning finge anslå lill nästa plenum.
R. o. Ad. biföll, uppå Hr Gr. o. Landtnäs i anledn. häraf
framställda propos., att med pröfningen af StalsUtskis Utlåt. JVå
243 finge anstå till nästa plenum.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsktns
nedannämnde d. 23 dennes på bordet lagda Utlåt:n:
Den 26 Augusti.
139
JVS 6, i anlcdn. af väckte frågor, att Staten matte öfvertaga
postskjuts-besväret, och ali tegan för samma skjuts måtte ökas;
JVs 7, i anledn. af väckt fråga att båtsrnans-roteringen måtte
öfverlagas af Staten och båtsmans-styrkan nedsättas lill hälften ; och
JVs 8, i anledn. af väckte frågor alt Kronan måtte helt och
hållet öfvertaga båtsraans-beklädnaden m. m.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns d. 23 dennes
bordlagda Utlåt. JVS 9, i anledn. af väckt fråga, att i Kikets
Norra Län måtte anställas nödig jägeri-betjening.
Hr von Kor ring, Erik Oscar: Jag upträder icke för alt
klandra det resultat, hvartill Utsk:n kommit, utan endast ”för att yttra
min tillfredsställelse deröfver, att frågan, af vederbönde embetsverk
behörigen utredd, endast afvaktar K. M:s Nåd. pröfning; hvarjemte
jag tillåter mig att uttala den önskan, alt den föreslagna jägeri-betjeningen
icke malte blifva allt för knappt aflönad, så allden
ej i allo kan upfylla sin bestämmelse.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Utan att yttra mig om den
önskan, Hr von Knorring uttalat, anhåller jag endast om bifall till
Betänk.
Utsk:ns förevar:de Utlåt, blef uppå härefter framställd propos.
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns
d. 23 dennes på bordet lagda Utlåt. JVs 10, i anledn. af väckt
fråga, att den från Serafimer-Ordens-Gillet årligen lill hvarje län i
riket utgående upfostringshjelp för fattiga barn mätte, forså vidt
densamma utgöres af Statsmedel, disponeras lill Serafimer-OrdensGillets
andra behof.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d. 23 dennes
pä bordet lagde Ullåtm:
JVS 50, i anledn. af utaf förre Handlanden N. P. Maurin gjordt
ackords-anbud;
JVS 51, i anledn. af förre Grossh. J. A. Julius’s ansökning om
eftergift af öfverränta å 2:ne Handels-diskont-lån; och
JVS 52, i anledn. af väckt fråga om utsträckning af den årliga
Banko-diskonl-revisionen till R. St:rs Bank i dess helhet.
Vid föredragning af BankoUlsk:s under JVs 53 afgifna Berättelse,
ang:de förrättad revision af Banko-diskont-verkels räkenskaper
och förvaltning för år 1853, biföll R. o. Ad. de af Ulsk. tillstyrkta
afskrifningar och lades förevar:de Berättelse i öfrigt lill handlingarne.
140
Den 26 Augusti.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 23 dennes på bordet
lagda Mera. JU 54, med hemställan om en gratifikation till Vaklmästarne
vid Banko-diskont-verket.
Föredrogs och bifölls Lag- sanit Allm. Besv. o. EkomUtskrns
d. 23 dennes på bordet lagde Belänk. JU 21, i anledn. af väckt
motion örn ändring och tillägg i K. Stadgan, angrde Folk-nndervisningen
i Riket, d. 18 Juni 1842.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag- samt Allra. Besv.
o. Ekon.Ulskms d. 23 dennes på bordet lagda Mern. JU 22, i anledn.
af éterremiss al Utskrns Betänk. JU 18, öfver väckt motion
om förnyelse af stadgandet i 52:dra §rn af K. Resolutrn på Allmogens
besvär d. 29 Joni 1752, angrde rättighet för Allmogen att
till Rikets städer få lill försäljning afföra den afvel och de varor,
dess hemman af sig kasta.
Anmäldes och lades på bordet nedannämde från Ulskrn inkomne
Mern., Ullåtrn och Betänkrn, nemi. från
Constitutions-Utskoltet:
JYs 38, med förslag lill ändring af ll:te och 14:de §§:na RiksdrsOrdn.
, angrde städernes representalions-rätt;
JYs 40, med förslag till ändringar i 56:te och Sirsta §§:na
Reg.-Form., samt 29rde §:n Riksd.-Ordn., rörrde behandling af frågor
om ändring i grundlagarne;
JYs 41, med förslag till voterrs-proposrr i atrledn. af RiksSlrns
olika beslut, rörrde de uti Memrn Nrris 11 och 31 afgifna förslag
till ändring af åtskilliga stadganden i grundlagarne, i afseende på
behandlingen af en del regerings-ärenden;
S tats-Utskottetr
JU 246, med förslag lill voterrs-proposrr, i anledn. af RiksSlrns
skiljaktiga beslut i fråga om beräkningen af Stats-verkets in
komster;
JYs
247, i anledn. af K. Mrs Nåd. Propos. om jordafsöndring
fran Eskilstuna Kungsladugård lill utvidgande af Eskilstuna, Klo
sters
och Fors’s församlingars begrafningsplats;
JYs 248, i anledn. af K. Mrs Nåd. Propos., angrde jord-afsöndring
från Carlbergs kungsgård lill utvidgande af Stockholms stads
nya kyrkogård, samt plats för ett dödgräfvare-boställe derstädes;
JU 249, om beviljande af en gratifikation åt Ofver-Koramissarien
N. A. Fredin, för af honom upgjordt förslag till formulär
för Rikshufvudbok;
Den 26 A ugusti. 141
Stats- och Bevillnings-Utskotten;
JM 11, i anledn. af väckte motioner ora den personliga skyddsafgiftens
användande för kommunala behof;
JM 12, i anledn. af väckt fråga om krono-brefbäringens bekostande
af postmedlen;
JM 13, i anledn. af väckt fråga om nedsättning i afgiften till
Handels- och Sjöfarts-fonden, samt indragning af Konvoj-Komissariatet
och öfverflyliande af dess göromål på Kommers-Kolhm;
Bevillnings-Utskoltet:
JM 25, i anledn. af Vällofl. BorgareSlts ålerremiss af 29:de
och 32:dra §§:na uti det vid Belänk. JM 4 fogade förslag till Bevilln:s-Stadga;
Lag-
samt Allra. Besvärs och Ek on.-U tsk ot t e n :
JM 20, i anledn. af väckte frågor om ändring i de ang:de fattigvården
i Riket gällande föreskrifter;
Allm. Besvärs och Ek on. - Utskot tet:
JM 117, i anledn. af väckte motioner om inrättande af ett
Ecclesiaslik-Kolbm;
JM 118, i fråga om anläggande af Telegraf-linier till alla vigtigare
handelsorter i Riket;
JM 119, i anledn. af väckte motioner om föreskrifters meddelande
till inskränkning i rättigheten för gesäller och andra arbetssökande
personer att vandra omkring i landet; samt
JM 120, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af nu gällande
Jernvräkeri-Förordn. d. 17 Maj 1814, i alla de delar, som
röra den egentliga jernvräkningen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
142
Den 28 Augusti,
Måndagen den 28 Augnst! 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prol.-utdr. för d. 26 dennes, sami pleni-prot. för
d. 31 Maj e. m.
Med lillkännagifvande att Hr Liljehöök, Carl Berthild,
såsom ledamot af SlalsUtsk. hegart och erhållit 3:ne veckors ledighet
ifrån d. 1 nästk. Sept., anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer
att utse en ledamot, att under ledighets-tiden inträda i nämnde
Disk., och tillika välja en Suppleant i ConshsUlsk. för den tid
Hr Bildt, Knut, blifvit utsedd alt derstädes iuträda i st. f. permitterad
ledamot.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 22 och 23 dennes på hordet
lagda Utlät. JYs 243, i anledu. af erhållen återremiss å Betänk. JM
26, ang:de K. M:s Nåd. Propos. om frami, förre Depart:ts-Chefen i
K. General-Tullstyrelsen, Kansli-Rådet J. D. Valet ii enkas och barns
befriande frän bemälde Kansli-Råd ädömdt ersällnings-ansvar i målet,
rör:de den efter afl. Tullförvaltaren M. F. Finér yppade balans.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Enl. hvad jag tillkännagifvit
i sista plenum, då en annan fråga, röride arfvode åt Hr Printzensköld
förevar, anser jag denna fråga vara af annan beskaffenhet än
den förra. Här komma nemi. R. St., att vid denna Riksdag afgöra
hufvudfrågan. Jag tror att i sammanhang med hufvudfrågans afgörande
hör man äfven tillse, huruvida icke billighetsskäl tala för tilldömmande
åt Hr Adv.-Fiskalen Printzensköld af delta aklorats-arfvode
lill del belopp, hvilket, i händelse eftergift icke medgåfves,
skulle Hr Printzensköld tillkomma. Detta belopp tror jag kunna
uplagas till 12 proc. af hvad summa inventarii i bonpleckningsinslrumeulet
efter afl. Deparlits-Chefen Valerii bo är upförd tili.
Denna summa gick till 1,773 R:dr 8 sk. och arfvodet hotele således
utgå med 212 R:dr 37 sk. 5 rst. Min vördsamma anhållan
är derföre, alt delta Betänk, måtte återremitteras i den syftningen,
alt Utsk. måtte tillstyrka eftergift för Hr Valerii enka och barn och
befrielse från all den ansvarsskyldighet, som skulle hafva drabbat Hr
Valerius, men alt deremot till Hr Printzensköld ersättning för det
aktorals-arfvode, som skulle hafva honom tillfallit om icke eftergift
skett, må af Stats- eller Riksg:s-Konl. utbetalas med ett belopp af
212 R:dr 37 sk. 5 rst.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Detta mål sammanhänger
så till vida med del, som förra gången afgjordes, alt det härrör
från frami. Tullförvaltaren Finérs balans. Sammanhanget dermed
är följande. Konungen föreslog i en Nåd. Propos. vid innevartde
Den 28 Augusti.
143
Riksdag, ali Kansli-Rådet Valeiii sterbhus måtte befrias från ansvar
i Tullförvaltaren Finérs balans, för följande summor:
beslående af upbördskassan för 1837 7,645: 26. 11.
„ kassörskassan för 1836 3,176: 38. 8.
för 1837 2,985: 9. - ,. , ö,. 47 g.
Dessa summor utgjorde tillsammans .... 13,807: 26. 7.
Något förbehåll om innehållning af Adv.-Fiskalens åtals-arfvode,
12 proc. på denna summa, var icke gjordt, hvarföre Hr Prindensköld
d. 7 Dec. fört. år, då den Kongl. Propos. remitterades, erinrade
om sin räll, och begärde alt arfvodet måtte honom tilldelas,
dock endast för 5,691 R:dr 17 sk. 10 rst. Huru han kommit lill
eli sådant nedsatt belopp, vill jag anföra. Summan hade nemi.
nedsjunkit på det sätt, som nplyses af är. 1843 afgifna underd.
Utlät, och sorn förmodligen finnes bifogadt de handlingar, SlatsUtsk.
erhållit. Genom indrifning nedgiugo upbördsmedlen lill
6,823: 20. 3.
kassörs-medlen för 1836 till 2,934: 8. 10.
„ 1837 till 2.757: 9. - 17 10
12,514: 38. K
lindast på de tvänne sisla summorna, utgörande tillsammans
5,691 R:dr 17 sk. 10 rst., begärde Hr Printzensköld 12 proc. eller
682 R:dr 46 sk. 4 rst. Af den större summan 6,823: 20. 3.,
hade Hr Printzensköld förut tillstyrkt eftergift. Utsk. yttrade sig i
Betänk. M 26 på följande sätt:
”Utsk. har trott sig böra tillstyrka R. St. all, utan afseende å
del utaf Adv.-Fiskaren Printzensköld nu framställda anspråk pä aklorals-arfvode,
lill svar å K. M:s Nåd. Propos. medgifva, alt KansliRådet
Valeiii enka och eflerlemnade harn må befrias från den ansvarsskyldighet,
Kansli-Rådet Valerins i lifstiden blifvit ådömd, för
den efter Tullförvaltaren Finér år 1837 yppade balans.”
Dervid voro reservationer anförda af Hr von Troil och Hr
Bildt. Då målet här hos R. o. Ad. förekom, invände man intet
mot efterskänknipg af summan åt Kansli-Rådet Valerii sterbhus.
Men deremot gjordes erinringar dervid, all SlatsUtsk. icke ål Adv.-  Fiskalen föreslagit del arfvode, som honom författningsenligt tillkom
och målet återremitterades. Härpå har Utsk. i Betänk. A? 243
svarat, såsom R. o. Ad. nyss hört, att det vidblifver sitt förra Utlåt.
Deremot har Hr von Troil reserverat sig. Likaså Frih. Cederström,
Hrr Bildt, Blomstedt, Leijonancker, Arnell, Biskop Annerstedt och
Prosten Arosenius.
Hr von Troil har tillstyrkt, att ”Adv.-Fiskalen Printzensköld
skulle godlgöras med endast 212 R:dr 37 sk. 5 rst , motsvarande
12 proc. af det belopp, 1,773 R:dr 8-sk., hvilket bonpteckningsinstrumeniet
efter afl. Kansli-Rådet Valerius nptager såsom summa
invenlarii.” Således skulle denna summa utgöra 470 R:dr mindre,
än sorn bordt Hr Printzensköld tillkomma. Den med qvarstad belagda
hälften af årliga pensionen 1,250 R:dr var naturligtvis icke
mindre tillgänglig, utan snarare mera, än boets behållning; ty pen
-
144
Den 28 Augusti.
siooen hade kunnat för hvarje qvartal Kronan godtgöras, om icke
Konungen genom sin mellankomst hindrat verkställigheten. Denna
del af tillgängarne var följaktligen för Kronan lättare åtkomlig, än
sjelfva lösegendomen, hvilken först måste lill penningar förvandlas,
innan han kunde i kronans kassa inflyta. Jag anser följaktligen Hr
Printzenskölds anspråk böra fullständigt tillfredsställas.
Alt R. o. Ad. förra gången underkände den fordran Hr Printzensköld
då gjorde, för den Billberghska massan, bör icke hindra
Ståndet att nu bifalla, hvad han yrkar i afseende på Hr Valleri!
massa, såsom ock Hr von Troil sagt. Jag kan icke föreställa mig,
att Ståndets beslut förra gången grundade sig på något annat, än
granniagenhelen, att ej i ett RiksStånd vidtaga någon ålgård, som
stöde i strid med hvad Konungen i Regeringen förklarat. Men ett
dylikt förhållande eger icke rum med Kansli-Rådet Våler ii sterbhus.
I afseende derå har Konuugen ingenting beslutat, utan öfverlemnat
frågan lill R. St:rs behandling. Det är således angeläget, alt Ständerna
bestämdt uttala om de vilja åt sterbhuset efterskänka alltsammans,
hvilket jag tillstyrker, med vilkor likväl, att man håller llr
Printzensköld skadeslös för hvad, han har fält ali fordra. Det skulle
eljest vara en så stor motsägelse i R. o. Ad:s handlingssätt, att jag
ej föreställer mig möjligheten deraf. Ståndet skulle då besluta alt
efterskänka åt den som försummat sina pligters fullgörande, hvad
honom lagligen är ådömdl att gälda; men med detsamma vägra, att
lill den, som fullgjort sin skyldighet, utbetala hvad han författningsenligt
har att fordra. Jag anhåller följaktligen att R. o. Ad.
måtte fatta följande beslut:
l:o Att KansliRådet Valerii enka och efterlemnade barn må
befrias frän den ansvarsskyldighet, KansliRådet Valerius i lifstiden
blifvit ådömd, för den efter Tullförvaltaren Finér år 1837 yppade
balans; och
2:o Att ersättning för det aktoratsarfvode, som enligt 23 § af
Kongl. KammarRins Instruktion skolat dess Advokat-fiskal tillfalla,
derest ifrågavar:de ansvarsskyldighet ej blifvit efterskänkt, må af
Riksgälds-Kont:s medel Advokat-fiskalen Pritzensköld godtgöras, med
682 R:dr 46 sk. 4 rst., motsvarande 12 procent af del anmärkta
beloppet, R:dr 5,691: 17, 10.
Hr von Troil: Då jag förra gången hade ordet, begick jag
det misstag att begära ålerremiss af Betänk., emedan jag icke kom
alt erinra mig ali frågan nu är för andra gången föredragen. Hr
von Hartmansdorff har gått längre i sin framställning än jag. Han
har yrkat alt hr Printzensköld äfven skulle få uppbära aktoratsprocent
på en del af de löner, som varit innehållna för KansliRådet
Valerius i lifstiden. För min del vill jag icke motsätta mig
en dylik framställning. Jag tror att deruti ligger billighet och rättvisa.
Jag är väl icke här i tillfälle att kontrollera dessa siffror,
men jag har hvarken rätt eller anledning alt betvifla dem, när jag
hört dem framställas af Kammar-R:ns president. Jag har hört att
i denna summa äro inbegripna de 212 R:dr 37 sk. 5 runst., hvilka
motsvara
Den 28 Augusti.
145
motsvara aktoratsprocenteu å samma inveotarii. Jag vill således för
min del instämma i den framställning, som af lir von Hartmansdorff
blifvit gjord.
Hr von Hartmansdorff: f afseeude på summans rigligiiet,
lager jag mig friheten här upläsa ur R. o. Ad:s Prot. för den
7 sisth Dec. del yttrande, som Hr Printzensköld då afgaf och som
remitterades lill SlalsUtsk. Detta yttrande har Utsk. icke vederlagt,
hvadan R. o. Ad. torde kunna antaga att summan är riglig. Der
står så här: ”Uplysningsvis hör jag vid detta tillfälle nämna, att
Utlåt, innefattar underd. tillstyrkan af eftergift af KansliRådet Valerii
ersättningsskyldighet för Finérs balans å de s. k. upbördsmedlen,
men deremot afstyrkan af en sådan eftergift för den s. k. kassörsbalansen.
utaf hvilken, så vidt den blifvit hänförd till KansliRådet
Valerii ersättningsskyldighet! ännu återstå oguldne 5,691 R:dr 17 sk.
10 rst. b:ko, så att del är den å detta belopp mig tillkommande
aktorats-proc., hvars efterskänkande jag nödgas på det högsta be
strida,
sä framt ej ersättning, för denna min förlust, skulle af Utsk.
blifva föreslagen att på annan väg mig tilldelas, hvilket dock ej
skedde då eftergiften beviljades för Presidenten af Billbergh, så alt
en högst betydlig förlust mig derigenom förorsakades, derföre jag
äfven är sinnad, att hos Rikets nu församlade Ständer anhålla om
godlgörelse.”
Gr. Puke, Folke Magnus: Att Slaten först skall efter
skänka
sin fordran och sedan betala några hundra R:dr i aktoralsatfvode
för del att hon fått reda på att hon har denna fordran,
anser jag icke rätt. Att Hr Adv.-Fiskalen Printzensköld återfår sitt
aktorats-arfvode, har jag ingenting emot, men jag anser att det bör
utgå af Kansli-Rådet Valerii tillgångar och alldeles icke utbetalas af
Riksg:s-Kont., hvarå jag anhåller om Hr Gr. o. Landtm:s propos.
Frih. Cederström, Rud.: Jag hade hoppats icke vid detta
tillfälle behöfva laga till ordet för alt tillstyrka ett förslag af det
innehåll, som Hr von Hartmansdorff och Hr von Troil med så välgrundade
skäl förordat; men då en ledamot upträdt tor attlillstyrka R.
o. Ad., att icke förunna frami. Kansli-Rådet Valerii sterbhus eftergift af
den för statsverket obetydliga, men för nämnde sterbhus onekligen
betydliga summa, som här är i fråga, så kan jag icke afhålla mig
att nu äfven med några ord yttra min öfvertygelse i ämnet.
Kanslirådet Valerii förtjensler såsom embetsman, Skalden Valerii
värde genom sina i vår Svenska vitterhet säkerligen länge
framgent lefvande sånger, borde likväl anses tillräckligt talande, för
alt R. St. icke må med hård likgiltighet behandla den bortgångne
utmärkte medborgarens efterlefvande närmaste anhöriga. Hvad serskildt
aktorats-arfvodet angår, så hafva föregående talare utvecklat
rättvisans och billighetens fordringar i detta hänseende. I den vid
Betänk. JVs 242 fogade reservationen äro mina åsigter derom redan
framlagde. Jag anser äfven att R. o. Ad. genom sitt afslag å StatsUtsk:s
Utlåt. M 124, då enahanda fråga i sin allmänhet var fram11
H. 10
146
Den 28 Augusti.
ställd, bär fullkomligen visat hura R. o. Ad. i princip betraktar
denna sak. Jag vågar således, med full tillit till mitt Stånds följdrigtighet
i åsigter och handlingssätt, hysa den säkra förhoppning,
att K. o. Ad. gifver en enkel och orygglig tillämpning på detta
konkreta fall at den abstrakta grundsats, som R. o. Ad. tillförene i
ämnet hyllat såsom sann och rättmätig.
Ur dessa grunder får jag vördsamt anhålla om bifall till det af
Hr von Hartmansdorff och Hr von Troil framställdta förslag.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Jemte det jag instämmer i Gr.
Pukes yttrande, hemställer jag huruvida R. o. Ad. kan anse det
vara så tillförlitligen utredt om och till hvad belopp aklorats-arfvode
skulle tillkomma Hr Printzensköld för de medel, hvarom nu är
fråga, så att R. o. Ad. nu skulle kunna besluta att ett visst belopp,
t. ex. del sora af Hr von Hartmansdorff är föreslaget, skall från
Riksg:s-Kontoret utbetalas. För min del tror jag icke att frågan nu
är i ett sådant skick.
Hr von Hartmansdorff: Skulle Ståndet lika med Hr Carleson
anse, att man icke bör fästa sig vid en viss summa, så är det
alldeles tillräckligt om man säger, den återstående kassör sbalansen ;
ty då får Adv.-Fiskalen hvarken mer eller mindre, än hvad som
af den summan återstår.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Vid återremiss af Stats
Ulsk:s
förra Betänk, yttrades inom R. o. Ad. den åsigten, att Utsk.
endast borde tillstyrka R. St. att bifalla K. M:s Nåd. Propos., det
Kanslirådet Valerii enka oclj barn mätte befrias från utgifvande af
det honom i lifstiden ådömde ansvarighetsbeloppet, så vidt Kronans
rätt rörde. Detta instämmer med den åsigt, som Gr. Puke
yttrat, och jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derpå till
beslut för Ståndet.
Då nu öfverläggningen förklarades v.ara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., hurusom under densamma blifvit yrkadt af Hr
von Hartmansdorff, med hvilken Hr von Troil, som först yttrat sig
i annan syftning, sedan förenat sig, att R. o. Ad. måtte besluta:
”l:o att Kansli-Rådet Valerii enka och efterlemnade barn må befrias
från den ansvarsskyldighet, som blifvit honora i lifstiden ådömd,
för den efter Tullförvaltaren Finér år 1837 yppade balans; och 2:o
att ersättning för det aktorats-arfvode, sora enl. 23:dje §:n af K.
Kammar-R:ns instruktion skolat dess Adv.-Fiskal tillfalla, derest
ifrågavar:de ansvarsskyldighet ej blifvit efterskänkt, må af Riksg:sKon(:s
medel Adv.-Fiskalen Printzensköld godtgöras med 12 proc. å
det belopp, hvilket ännu är oguldet af den del i kassörs-balansen,
hvarföre ansvarighet blifvit Kansli-Rådet Valerius ådömd”; af Gr.
Puke, ”alt Kansli-Rådet Valerii enka och barn må befrias från den
ansvarsskyldighet, som blifvit honom i lifstiden ådömd, för den efter
Tullförvaltaren Finér år 1837 yppade balans, sedan likväl det
belopp, hvilket såsom aktorats-arfvode bör tillfalla Adv.-Fiskalen i
K. Kammar-R:n, blifvit af Valerii tillgångar utbetaldt”, samt af Gr.
Gyldenstolpe, ”alt Kansli-Rådet Valerii enka och barn, såvidt Kro
-
Ben 28 Augusti.
147
nans rätt rörer, må befrias frän lifgifvande af det honom i lifsliden
ådönide ansvarighetsbelopp i målet rör:de den efter afl. Tullförvaltaren
M. F. Finér yppade balans.”
Gr. Puke tillkännagaf, att han förenade sig med Gr. Gyldenstolpe.
Efter till bifall å StatsUtsk:s Utlåt, framstäld, men med Nej
besvarad propos., och sedermera först tili bifall å Hr von Hartmansdorffs
och derefter till bifall å Gr. Gyldenstolpes förslag framställde
proposir, som besvarades med blandade Ja och Nej, hemställde Hr
Gr. o. Landtm, ånyo om R. o. Ad. behagade bifalla Hr von Hartmansdorffs
förslag, oell sedan härvid rösterne utfallit med starka Ja
jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit
Ja öfvervägande.
Gr. Puke begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voter:spropos.
:
Den som, i fråga om StatsUtskis Utlåt. M 243, anser R. o.
Ad. böra besluta, l:o alt Kansli-Rådet Valerii enka och efterlemnade
barn må befrias från den ansvarsskyldighet, som blifvit honom
i lifstiden ådömd för den efter Tullförvaltaren Finér år 1837 yppade
balans; och 2:o att ersättning för det aklorats-arfvode, som enl.
23:dje §:o af K. KammarR.-ns instruktion skolat dess Adv.-Fiska!
tillfalla, derest ifrågavande ansvarsskyldighet ej blifvit efterskänkt,
må af Riksg:s-Kont:s medel Adv.-Fiskalen Printzensköld godtgöras
med 12 proc. å det belopp, hvilket ännu är oguldet af den del i
kassörs-balansen, hvarföre ansvarighet blifvit Kansli-Rådet Valerius
ådömd, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att Kansli-Rådet Valerii enka och
barn, såvidt Kronans rätt rörer, befrias från utgifvande af det honom
i lifstiden ådömda ansvarighetsbelopp i målet rörrde den efter
afl. Tullförvaltaren M. F. Finér yppade balans.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer;
Ja — 22.
Nej — 13.
Vid föredragning af Const.Utsk:s den 26 dennes på bordet lagda
Mern. M 38, med förslag till ändring af lille och 14:de §§:na
Riksd.-Ordn., ang:de slädernes representationssätt, blef delta Mern.,
på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt, hvarjemte
10*
U8
Den 28 Augusti.
Hr von Hartmansdorff, Aug., yttrade
Som deona fråga närmast rörer BorgareSt., hemställer jag, om
icke R. o. Ad. skulle finna för godt att nu, såsom tillförene, då
dylika saker behandlats, upskjula afgörande! hos oss intilldess BorgareSt.
fattat sitt beslut.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs i anledn. häraf framställda propos.
beslöts att ifrågavar:de Mern. icke skulle ånyo föredragas innan prot -  utdr. innefattande BorgareStrs derom fattade beslut kommit R. o.
Ad. tillhanda.
Då härefter föredrogs Const:sUlsk:s d. 26 dennes på bordet
lagda Mern. JW 40, med förslag till ändringar i 56:te och Sirsta
§§:ue Reg.-Form., samt 29:de §:n Irsta mom. Riksd.-Ordn., rörrde
behandlingen af frågor om ändring i Grnndlagaroe, blef äfven detta
Mern., på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Vid föredragning af ConstrsUtskrs d. 26 dennes på bordet lagda
Mern. 32 41, med förslag till voterrs-proposrr, i anledn. af RiksStrns
olika beslut, rörrde de uti Memrn Nrris 13 och 31 afgifna förslag
till ändring af åtskilliga stadganden i Grundlagarue, i afseende på
behandlingen af en del Regerings-ärendeD, blefvo de af Utsk. föreslagne
voterrs-proposrne godkände, och lades förevarrde Mern. i öfrigt
till handlingarne.
Föredrogs StatsUtskrs d. 26 dennes på bordet lagda Mern. 32
246, med förslag lill voterrs-proposrr, i anledn. af RiksStrns skiljaktiga
beslut i fråga om beräkningen af Statsverkets inkomster.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r Då frågan om mantalspenningarne
här har varit mycket omständligt genomgången, och
Ståndet derefter fattat det beslut, som nyss är omförmäldt, hemställer
jag, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut och godkänna
omröstningsförslagen.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt förut i frågan
om mantalspenningarne fattade beslut, godkänna de i detta Mern.
föreslagne voterrs-proposrr.
Föredrogos och biföllos StatsUtskrs d. 26 dennes på bordet
lagde Utlåtrnr
32 247, i anledn. af K. Mrs Nåd. Propos. om jordafsöndring
från Eskilstuna kungsladugård till utvidgande af Eskilstuna, Klosters
och Fors’s församlingars begrafningsplats; och
3J 24S, i anledn. af K. Mrs Nåd. Propos., angrde jordafsöndring
från Carlbergs kungsgård, till utvidgande af Stockholms stads
nya kyrkogård, samt plats för ett dödgräfvare-boställe derstädes.
l)en 2S Augusti.
149
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StaisUtskis den 26 dennes på bordet lagde Mern. JV2 249, om beviljande
af en gratifikation åt Öfver-Kommissarien N. A. Fredin, för
af honom upgjordt förslag till formulär för Rikshufvudbok.
Föredrogos och biföllos Stats- och Bevilln:s-Utsk:ns d. 26 dennes
på bordet lagde Ullåt:n:
N:o 11, i anleda, af väckte motioner om den personliga skyddsafgiftens
användande för kommunala behof;
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om krono-brefbäringens bekostande
af postmedlen; samt
N:o 13, i anledn. af väckt fråga om nedsättning i afgiften
till Handels- och Sjöfarts-fouden, samt indragning af Konvoj-Kommissariatet
och öfver flyttande af dess göromål på Kommers-Kolhm.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevilln:sUtsk:s den 26
dennes på bordel lagda Utlåt. N:o 25, i anledn. af Vällofl. BorgareSt:s
ålerremiss af 29:de och 32:dra §:n uti det vid Betänk. N:o
4 fogade förslag till Bevillms-stadga.
Föredrogs, men bordlädes ånyo,, på begäran af flere ledamöter,
Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskrus den 26 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 20, i anledn. af väckte frågor om ändring i
de angide fattigvården i Riket gällande föreskrifter.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskts d. 26 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 117, i anledn. af väckte motioner
om inrättande af ett Ecclesiaslik-Kolhm, blef äfven detta Betänk.
, på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogos ceh biföllos Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
den 26 dennes på bordet lagda Betänk:n:
N:o 118, i fråga om anläggande af Telegraf-linier till alla vigtigare
handelsorler i Riket;
N:o 119, i anledn. af väckte motioner om föreskrifters meddelande
till inskränkning i rättigheten för gesäller och andra arbetssökande
personer att vandra omkring i landet; samt
N:o 120, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af nu gällande
Jernvräkeri-Förordn. d. 17 Maj 1814, i alla de delar, som
röra den egentliga jernvräkningen.
150
Den 30 Augusti.
Anmäldes och begärdes på bordet ett från Högv. PresteSt. inkommet
prot.-utdr. IV:o 332, innehållande inbjudning till instämmande
i det Högv. Ståndets, i anledn. af Allm. Besy. o. Ekon.lTtsk:s
Betänk. N:o 115, fattade beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck,
Onsdagen den 30 Augusti 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för den 28 dennes, samt pleni-prot,
för d. 1 sistl. Juni.
Öpnades Hrr Elektorers lista rid val af en ledamot i StatsUtsk.
att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 1. Hr Lilliehöök,
Carl Berthild, beviljade Irenne veckors ledighet från och med den 1
Sept., och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,702. Hr Törnebladh, Gustaf.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista rid ral af en suppleant i
Coust.Ulsk.
alt inträda under den tid af trenne veckor från och med den 24
Aug., under hvilken den ordinarie suppleanten N:o 678. Hr Bildt,
Knut, tjenstgör för inom Utsk. permitterad ledamot; och befanns
dertill utsedd:
N:o 189. Frih. Funck, Fredrik Alexander.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, ali hos honom Hr Ribbing,
Arvid, som varit utsedd lill ledamot af Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk., skriftligen anmält sin önskan, alt få med bibehållande af
Riksdagsmanna-rält frånträda sin plats i Ulsk.; och lemnade R. e,
Den 30 Augusti.
15]
Ad. dertill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr
Elektorer att utse en ledamot i nämnde Utsk. efter Hr Ribbing.
Föredrogs ånyo Const.Ulsk:s den 26 och 28 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 40, med förslag till ändringar i 56.te och 81:sta
§§:na Reg.Form. samt 29;de §:n lista mom. Riksdags-Ordnin, röride
behandlingen af frågor om ändring i Grundlagarne.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Grundlagens stiftare hafva
haft en serdeles omtanka alt bestämma, huru grundlags-ändringsförslag
skola behandlas. Men genom föreskrifterne derom har man
kommit till den menliga slutföljd, att grundlagsärender blifva mindre
väl behandlade än audra. Sådan författnm nu är, har nemi. fåtalet
ett alltför stort inflytande på dessa ärender. Det ringaste flertal
i förstärkt Const.Utsk. är mäktigt nog att kunna påtvinga Ständerna
eli grundlagsförslag till hvilande, hvilket de icke gilla. Men icke
nog dermed: om ett Stånd är af olika mening med de Irenne öfriga,
så kan det, genom denna menings vidblifvande, nödga de audra
tre att rösta i förstärkt Const.Utsk., hvaraf följden kan varda,
alt ett förslag, som tre Stånd godkännt, blir förkastadt af det förstärkta
Utskit, och att ett förslag, som tre Stånd ogillat, deremot
blifver af samma Utsk. anlaget, samt följaktligen lagdt på bordet att
hvila lill en kommande Riksdag. Dessa olägenheter har Const.Utsk.
i sitt förevaride förslag icke afhulpit. Fåtalet kan fortfarande utöfva
samma välde öfver flertalet som hittills. Utskis förslag innebär,
på sätt äfven reservanterna visat, icke något annat, än att göra lagligt,
hvad som nu år olagligt, nemi. att de gemensamma tankar,
hvilka f. n. framställas inom Stånden och som påtvingas de öfriga
genom förstärkt Utsk., skola förklaras behöriga. Jag kan för min del
icke instämma i ett sådant förslag, som icke afhjelper missbruken,
utan i stället gör dem lagliga. Jag hemställer fördenskull, alt R.
o. Ad. malte, såsom sin gemensamma tanke, antaga följande förslag:
l:o ett grundlagsförslag må kunna likasom hvarje annat
genast af Stånden förkastas. Att nödvändigt lägga på bordet
ett grundlagsförslag, antingen man godkänner det eller icke, kan
icke hafva någon annan verkan, än att man får en mängd hvilande
förslag med thy åtföljande öfverläggningar och besvär, men ganska
få antagna, emedan till en kommande Riksdag man framdrifver
meningar, som icke äro flertalets. Om fåtalet på sådaDt sätt
lyckas framtvinga sin mening, så skall det äfven kunna hända att
ett dylikt förslag, genom hvarjehanda ränker, drifves igenom vid en
följande Riksdag. Då hade man ingalunda iakttagit den mening,
som otvifvelaktigt varit grundlagsstiftarnes, eller att icke några andra
förslag skulle kunna antagas, än sådane, som af Ståndens flertal
vid två Riksdagar godkänts. I annan händelse, komme det att
roed grundlagsförslag gå på samma sätt, som med andra lagförslag, att
blott de gillas vid den Riksdag, då de framläggas, så hafva de gått
igenom.
Den 2:dra punkten: hvilken jag föreslår skulle innehålla: vid
152
Den 30 Augusti.
återförvisning af grundlagsförslag bör förhållas såsom med
andra, nemi. att alla dervid gjorda anmärkntr, med bevekelsegrunderna
dertill, bifogas, ulan att några gemensamma tankar
uttryckas. Nti är förhållandet med dessa tankar, ali de
komma lill Const.Utsk. utan alt Dågra skäl derlill upgifvas. Icke
heller inhemlar Ulsk. hvilka invändningar, som mot dessa tankar
blifvit gjorda inom de Stånd, hvarifrån de komma. Ofta äro de
gemensamma tankarne illa eller ofullständigt uttryckta, hvilket är
en naturlig följd deraf, att de vanligen upställas för ögonblicket;
ty när ett förslag från Const.Utsk. skall behandlas, och någon ståndsledamot
framställer ett annat lörstag till gemensam tanke, så händer
vanligen, alt jemväl andra ledamöter framkomma med dylika af
skiljaktig syftning. Ståndet nödgas dä rösta mellan dessa olika förslag,
och det kan hända, att när man kommer lill det sista, äro
ej de tillstädes, som röstade öfver det första. Man får följaktligen
förslag på måfå antagna. Allt delta förekommes, om man behandlade
äfven dessa framställningar på samma sätt som andra mål, d.
v. s. läte alla dervid gjorda anmärkn:r afgå lill Ulsk.
För del 3:dje föreslår jag, att i ett grundlagsförslag må
inga ändringar kunna inom Stånden göras, hvarken när det
första gången föredragas, eller när del efter aleiförvisningen
kommer tillbaka från Ulsk. med eller ulan jemnkningar.
Denna föreskrift är, efter min öfvertygelse, nödvändig, på det alf
man icke må göra intrång i Const.Ulskrs motions-rätt. Då Stånden
således icke kunna göra annat, än antaga eller förkasta ett Const.-  Utskrs förslag, så kan följaktligen ingenting annat komma under öfverläggning,
än hvad det gillat. Annu ett skäl för denna mening
ligger deri, ali när man icke får för tillfället göra några ändrin
gar,
så bloltställes man ej heller för att i hastigheten misstaga
sig; ty naturligtvis har det fåtaliga Utsk., som sitter i lugn och öfverväger
frågan, bättre tillfälle att se till sammanhangets iakttagande,
än då man i de talrikare Stånden gör ändringar för tillfället.
För det 4:de föreslår jag, att ett grundlagsförslag bör, lika
som hvarje annat, förfalla, blott det af två Stånd ogillas.
När ett annat förslag, det må vara huru ringa som helst, förfaller,
sä snart två Stånd underkänna det, hvarför skola då grundlagsförslag,
som äro ännu vigtigare, ömtåligare och mera grannlaga, kunna framtvingas,
när 2 eller 3 Stånd ogillat dem. Man borde v.äl snarare låta
dem i sådan händelse förfalla, når man låter det ske med andra
mindre vigliga lagförslag.
Jag föreslår för det 5:te, att hvarken af Honung eller Ständer
må i detta mera än i undra fall fordras att upgifva skälen
för deras af slag. Hvartill skall det tjena att anföra dem?
Enklast är väl alt säga, det Konung eller Ständer icke funnit för
godt antaga förslaget; man må sedermera, å ömse sidor, tänka pä
saken så godt man kan, och del torde icke vara svårt, på någondera,
att utgrunda eller få veta skälen till afslaget. Deremot torde
det stundom vara kinkigt nog att kunna upgifva dem; ty om R.
St. t. ex. finna sig föranlålne att afstå en Kongl. Propos., på den
grund att de anse henne innebära inskränkning i deras inflytande,
Den 30 Augusti.
153
så lorrie del icke vara så lält all svara: ”vi vilja ej antaga delta
förslag, emedan del skulle försvaga vår makt.” Om Konungen å
sin sida finner detsamma, månne del för honom vore mindre svårt
alt uttala samma skäl? På sådant sålt skulle man möjligen kunna
nödga så väl Konung som Ständer all måhända upgifva andra skäl,
som vore ringare, än de lätta. Med R. Sl. inträffar dessutom det
besynnerliga förhållande, som jag sett vid åtskilliga tillfällen, när
tre Stånd antaga en Kongl. Propos., alt eli Ständ afslår henne,
och hon således är folkastad. Man kan dä icke anföra de 3 Ståndens
mening, hvilka gillat Proposrn, utan man måste uplaga det
fjerde Ståndets, eller fätalets, som ogillat förslaget. Delta är ju en
orimlighet, och hvarför skall'man bibehålla sådana?
Jag föreslår för det 6;te, att Konungens förslag till grundlagsändring
må behandlas lika med enskilda motioner, så alt
de förra må kunna af Const.Utsk. undertryckas. När, i alla
andra frågor, Konungens Proposir behandlas lika med enskilda motioner,
hvarföre skall det icke kunna ske jemväl med grundlagsfrågor?
Om man, genom del sätt, som nu är föreslaget, får en K.
Propos., som icke af de Hesla Stånden gillas, bordlagd, livad vinner
man väl dermed? Ty hon faller då sannolikt vid en följande
Riksdag, och man har gjort sig onödigt besvär. Man kan icke hindra
en Kongl. Propos. all komma till R. Sltrs kännedom, och man
behöfver icke frukta af en sådan, hvad man af enskilda motioner
kan befara, nemi. att de äro af samhällsuplösande beskaffenhet.
Jag anhåller vördsamt, att dessa mina anmärkmr och förslag
till gemensamma tankar måtte af Ståndet tagas i öfvervägande. Ifall
de skulle här godkännas, och om Const.Utsk. äfven skulle finna dem
förtjena afseende, torde det npgöra den ordalydelse, sora kan anses
sy ftesen 1 igast.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: De nuvar:de sladganderne rörrde
formen för tillvägabringande af grundlagsförändringar äro felaktiga i
två hänseenden, nemi. först i sak, och sedermera i upslällning.
Hvad nu först beträffar saken, så har felaktigheten derutinnan blifvit
af föreg:de Const.Utsk. erkänd, och ändringsförslag vid flere Riksdagar
väckte, hvilka dock icke ledt till någon annan påföljd, än att
de blifvit förkastade.
De Jisigler, den siste värde talaren framställt, hafva jemväl
blifvit afsedde vid de från föreg:de Utsk. afgifne förslagen; men,
såsom nyss sades, ulan att tillvinna sig någon framgång. Nuvande
Const.Utsk., ehuru erkännande att de hittills gällande grundlagsstadgarne
äro oriktiga i sak och att de af Hr von Hartmansdorff framställda
anmärknme kunna vara ganska behjertansvärda, har likväl
ansett framkommandet med ett dylikt förslag icke tjena till någonting,
samt att den enda följden deraf klefve, ali, sedan förslaget
blifvit förkastadt, man skulle qvarstå med de förra orikligheterna.
Genom upställningen af 56:te och Sirsta §§:na i Reg.Form. med
deras stridigheter sins emellan och inre otydlighet, har en praxis
under de sista 20 åren npkommil, hvilken icke rätt låter förena sig
med grundlagens bokstafliga stadganden. Utsk. har också såsom en
154
Den 30 A ugu sti.
den väsendlligaste olägenhet ansett, alt å ena sidan hafva ett illa
upställdt grundlagsstadgande, och å den andra en praxis, som ovilkorligen
gör sig gällande på sidan om' denna grundlag, och Utsk.
har trott att denna olägenhet icke allenast kunde, utan äfven borde
afhjelpas. Nu kan väl icke nekas att dea praxis, som sålunda utbildat
sig, ehuru fördömlig derföre alt den icke fotar sig på grundlagens
stadgande, likväl är bättre än detta ursprungliga stadgande.
Den skiljer sig från grundlagen hufvudsakligen i afseende
på stadgandet, att så snart Coust.Ulsk:t föreslagit någonting,
skall det ovilkorligen blifva hvilande tili nästa Riksdag, äfven om
alla 4 Stånden icke vilja det. Detta stadgande synes mig vara
mindre rimligt, och denna brist på rimlighet har äfven bragt sakeo
derhän, att Ständerna icke underkasta sig ett dylikt tvång, ulan i
stället'under de sista 20 åren gjort sin makt gällande, så att de,
när de icke vilja antaga ett af Const.Utsk. väckt förslag, förklara
detsamma onödigt och onyttigt, samt sålunda genom sin egen maktfullkomlighet,
ehuru tvert emot grundlagens mening, tvinga det att
icke blifva hvilande. Const.Utsk. har, i likhet med hvad vid föregtde
Riksdagar egt rum, äfven vid denna måst till Stånden ingå
med voter:s-propos:r, i hvilka kontra-proposma innehålla, alt förslaget
icke måtte blifva hvilande. Dessa voter:s-propos:r äro redan
af 3 Stånd godkände, och komma således att blifva grund för blifvande
voteringar. För att nu afhjelpa ifrågavande stridigheter, har
Const.Utsk. ansett riktigast att bringa de föreslagne ändringarne i
öfverensstämmelse med bruket, hvilket ostridigt är bättre än det
gamla stadgandet.
Den andra tvistepunkten rör K. M:s Proposir. Enl. Grundlagens
bud i 81 :sta §:n och den alltid följda praxis skola dessa' Propos:r
behandlas annorlunda än enskilda motioner, så att de alltid
ovilkorligen blifva hvilande, om Const.Utsk. tillstyrker förslaget.
Så stadgar 81:sta §:n Reg.Form., så bruket; men så stadgar icke
56:te §:n, Nu är det väl sannt, att några praktiska olägenheter
häraf icke upkommit; men orätt måste det alltid vara, att hafva
tvenne grundlags-paragrafer, hvilka äro svåra att förena med hvarandra.
Const.Utsk. bar fördenskull, och enär det icke förut lyckats
att genomföra någon förbättring i dessa stadganden, så snart man
tillika velat förändra i sak hvad som nu brukas, ansett bättre, än
att försöka taga för sig allt på en gång, att endast tillse, det nu
gällande praxis blefve legaliserad, samt de nu befintliga stridigheterna
mellan 56:te och 81 :sta § §: n a uphäfda. Något sämre än
hvad som f. n. förefinnes, kan fördenskull icke genom Utsk:s förslag
upkomma; ty om det anlages, komma grundlagsförändrings-förslag
att behandlas på samma sätt som hittills, hvarjemte den egentliga
förbättring vinnes, att lag och bruk blifva med hvarandra öfverensstämmande.
Vill man återigen icke nöja sig härmed, ulan
fortfarande påyrkar förändring jemväl i sak, så blifver följden, att.
alltsammans förfaller, och att vi således komma att qvarstå på samma
punkt som förut.
För min del vill jag dock hellre hafva något godt än intet, om
också detta icke skulle vara det aldra bästa, samt tillstyrker förden
-
Den 30 Augusti.
155
skull, att R. o. Ad. behagade, i hvad på Ståndet beror, låta ifrågavaride
förslag blifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag.
Ilr Printzensköld, Carl: När fråga är att tillvägabringa
ändringar i grundlag, sorn eger gällande kraft, synes första vilkoret
våra, att göra dem så fullständiga och ändamålsenliga som
möjligt. Att man genom otydligheten i grundlagens stadganden vidtagit
så att säga half-mesurer vid deras tillämpning, anser jag vara
både oriktigt och vådligt.
Hr von Hartmansdorff har tydligen ådagalagt vigten af alt på
ett fullständigt och ändamålsenligt sätt rätta och jemka de skiljaktigheter,
som förefinnas i nuvar:de grundlagssladganden. Ordförrden
i Coust.Utsk. har deremot å sin sida besynnerligt nog förklarat, att
det är bättre all hjelpa sig fram med det dåliga, än med intet, och
alt man bör nöja sig med en förändring, huru ofullständig den än
är, blott man får en förändring. Då är det, efter min öfvertygelse,
bättre att, i st, f. alt legalisera de oriktigheter, som i ett eller annat
afseende gjort sig gällande, hjelpa sig fram med den otydlig
het,
som nu finnes, till dess att andra klarare åsigter i afseende på
tillämpningen kunna göra sig gällande, då man kan få en bättre sådan,
än som nu eger rum.
Jag kan fördenskull icke godkänna den grundlagsförändring,
hvilken här blifvit föreslagen, utan anhåller, att de af Hr von Hartmansdorff
framställda förslag till gemensamma tankar måtte vinna
R. o. Ad:s bifall.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: I enlighet med hvad Gr.
Lagerbjelke yttrat, tror jag det vara af högsta vigt, att man fäster
upmärksamheten derå, alt Const.Ulsk. utgått från synpunkten,
att icke föreslå någan förändring uti de ifrågavar:de §§:na, utan
endast bringa dem i öfverensstämmelse med hvarandra, i hvad de
f. n. antingen äro sinsemellan stridande, eller också innefatta sådana
olydligheter, att de föranledt en olikartad tolkning mot hvad måhända
grundlagsstiftarnes mening varit. Om man nu fäster sig vid
denna omständighet, tror jag icke att man, i likhet med den förre
talaren, bör kunna påstå, att det ju är af ganska väsendtlig vigt att
få dessa lagstadganden hvilande till nästa Riksdag. Ty då vi besinna
de olägenheter, som kunna upkomma, så väl inom Iagskipningen
som inom representationen, derigenom, alt man eger lagstadganden,
som antingen äro mot hvarandra stridande, eller också
så otydliga till sin upställning, att en bestämd afvikelse derifrån
eger rum, samt att till följd deraf en praxis gjört sig gällande i
strid mot sjelfva lagen, tror jag, alt det är skäl att göra denna
praxis till lag; må det sedermera blifva en annan omsorg att genomföra
de förändringar i sak, hvartill man kan finna sig befogad.
Och alldenstund erfarenheten visat, att man icke kan komma öfverens
om någon dylik förändring, samt ehuru jag erkänner de af
Hr von Hartmansdorff framställda förslag vara ganska goda och ändamålsenliga,
tror jag dock icke, att det är skäl alt upskjuta så väl
alt ställa grundlagens stadganden i öfverensstämmelse med hvar
-
156
De» 30 Augusti.
andra, som ock alt legalisera den praxis, som under en längre följd
af år gjort sig gällande. Vill man derefter göra några ändamålsenliga
förändringar i sjelfva lagstadganderne, ser jag ingenting, som
hindrar att derom väcka serskild motion för att såsom ett alternativt
förslag läggas bredvid Const.Ulsk:s.
På dessa grunder anser äfven jag, att det är af väsendtlig vigt
och nytta, att det nu framslälldla förslaget blifver hvilande lill nästa
Riksdag, för att då antagas. Man kunde derigenom åtminstone hoppas
att en gång slippa de vidtomfattande, tidsödande' och obehagliga
diskussioner om rätta förståndet och tillämpningen af ifrägavar:de
begge §§:r, hvilka under närvande förhållande så ofta ega rum in-'
om de respektive Stånden. Jag vågar fördenskull anhålla, att R.
o. Ad. icke måtte antaga de af Hr von Hartmansdorff framställda
förslag till gemensamma tankar.
Hr Printzensköld: Jag hemställer till den siste värde talaren,
om det icke vore både lämpligt och rikligt att taga Hr von
Hartmansdorffs förslag till gemensamma tankar i öfvervägande, alldenstund
de just angå de §§:r i Reg.Form. och Riksd.Ordn., hvaruti
Const.Uisk. tillstyrkt förändringar. Samme värde talare har sagt,
all det vore väl om man kunde bringa dessa båda ifrågavar:de §§
till sådan likstämmighet, all man derigenom åtminstone undveke de
långvariga tvister om rälta tolkningen deraf, hvilka vid Riksdagarne
förekomma. Men månne icke ofullständigheten uti berörde §§:r bättre
afhjelpies om man, i st. f. att vidtaga sådana förändringar, som
Ulsk. föreslagit, antaga dem, som Hr von Hartmansdorff framställt,
och hvilka han visat vara både ändamålsenliga och af behofvet påkallade,
så framt man nemi. vill hafva en förnuftsenlig grundlag,
som derjemte är lätt i sin tillämpning. Ty det måtte väl strida
mot förnuftet, på sätt Hr von Hartmansdorff anmärkt, att, när alla
andra frågor förfalla, då två Stånd stanna mot två, så skola likväl
i grundlagsfrågor de två Stånd, som icke vilja hafva den föreslagna
förändringen, genom förstärkta Const.Ulsk:l tvingas att på sina bord
hafva ett dylikt förslag, som de genast ansett vara af beskaffenhet
att icke kunna bifallas, emedan det är stridande mot hvad både nödigt
och nyttigt är. Jag kan för min del icke inse, alt del icke är
bättre, att, när man vill hafva en grundlagsförändring, göra den fullständig,
och sådan att den upfyller sitt ändamål, än att laga och
lappa en gällande grundlag. När fråga var om representationsförändringen,
hörde man mer än en gång, och det på delta rum, af
reformens förfäktare yttras, att den och den §:u i den föreslagna
lagen var felaktig, den var ofullständig och till och roed ändamålsvidrig;
men allt detta, sade man, betydde ingenting; ty blott man
får sjelfva förändringen, får man nog de rättelser, sorn. äro af behofvel
påkallade.
Jag kan för min del icke hylla så beskaffade läror; ty antingen
vill jag behålla den lag jag har, huru ofullständig den är, eller
också vill jag på laglig väg söka att få den så ändrad och rättad,
att den upfyller alla förnuftets fordringar. Så år dock icke
förhållandet med den nu föreslagna förändringen, och då jag för
-
Den 30 Augusti.
157
denskull bestrider dess antagande, anhåller jag om bifall till det af
Hr von Hartmansdorff framställda förslag, hvilket, efter min öfvertygelse,
upfyller de fordringar, som man i allmänhet har på en förnuftig
lagstiftning.
Gr. Lagerbjelke: En föreg:de talare har fästat upmärksamheten
derå, alt Hr von Hartmansdorffs förslag är något annat än
Utsk:s, och alt det står helt och hållet bredvid detsamma, samt fördenskull
icke är lagligt. Grundlagen har bestämdt föreskrifvit, och
Hr von Hartmansdorff har sjelf vid flere tillfällen ganska strängt
hållit derpå, att det endast är i afseende å detaljförändringar uti
hvad Const.Utsk. föreslagit, som gemensamma tankar kunna framställas:
men alldeles icke för att derigenom åstadkomma något nytt
förslag. För att nu visa att Hr von Hartmansdorffs förslag verkligen
står utom Utsk:s, anhåller jag att fä upläsa detsamma. Första punkten
innehåller: ”grundlagsförslag må kunna, likasom hvarje annat,
genast af Stånden förkastas.” Denna punkt är helt och hållet onödig;
ty den innehåller precist detsamma som Const.Utsk. föreslagit.
Den andra punkten lyder sålunda: ”vid återförvisning af grundlagsförslag
bör förhållas såsom med andra, nemi. alt alla dervid
gjorda anmärkn:r, med bevekelsegrunderna dertill, bifogas, utan att
några gemensamma tankar uttryckas.” Const.Utsk. har i sitt förslag
icke gjort den allra ringaste ändring i afseende å de nu brukliga
gemensamma tankarne. Hr von Hartmansdorffs förslag i denna punkt
står således utom Utsk:s och är följaktligen olagligt.
För det tredje föreslår Hr von Hartmansdorff, ”att i ett grundlagsförslag
böra icke några förändringar kunna göras, hvarken när
det första gången föredrages, eller när det efter ålerremissen återkommer
med eller utan förändringar.” Const.Utsk. har icke i sitt
förslag vidrört Ständernas nuvar:de rättighet, att genom gemensamma
tankar göra förändringar i Const.Utsk:s förslag, och Hr von
Hartmansdorffs står således i denna punkt utom Utsk:s, samt är fördenskull
icke heller lagligt.
Fjerde punkten innehåller ”att ett grundlagsförslag bör, likasom
hvarje annat, förfalla, blott det af två Stånd ogillas.” Const.Utsk.
har föreslagit, att för ogillande| vid första Riksdagen af ett grundlagsförslag
skall erfordras alla fyra Ståndens medgifvande; men att
då Stånden om ogillandet icke blifva ense, skall frågan gå till förstärkt
Const.Utsk. Det kan således i denna punkt vara tvetydigt,
huruvida Hr von Hartmansdorffs förslag står inom eller utom Utsk:s.
Vidare föreslår Hr von Hartmansdorff, ”ali i afseende å grundlagsförslag
bör hvarken af K. M. eller R. St. fordras, att upgifva
skäl för deras afslag.” Nu varande grundlag stadgar, att skälen
skola npgifvas. Const.Utsk. har icke föreslagit uphäfvande af detta
stadgande, hvadan således detta Hr von Hartmansdorffs förslag till
gemensam tanke helt och hållet står utom Utsb:s förslag.
Slutligen har Hr von Hartmansdorff föreslagit ”att K. M:s Propos:r
i grundlagsväg böra behandlas lika med enskdda motioner.”
Const.Utsk. har icke föreslagit något, som strider emot nu gällande
grundlagsstadgande i 81 :sta §:n, der en serskild form finnes före
-
158
Den 30 Augusti.
skrifven för behandlingen af K. M:s Propos:r. Således står äfven
detta Hr von Hartmansdorffs förslag utom Utsk:s.
Jag har förut medgifvit, att åtskilliga af de utaf Hr von Hartmansdorff
gjorda förslag äro ganska välbetänkte och tjenliga, så framt
här vore fråga om, att på en gång kunna fä det bästa möjliga förslag
till en grundlagsförändring i förevartde hänseende. Men nu hafva
dessa förslag till gemensamma tankar först och främst det felet, att
de icke äro förenliga med lagens fordringar, och kunna således icke
ur någon synpunkt af Ståndet antagas, och för det andra hafva de
den olägenheten med sig att man, trots all deras förträfflighet, likväl,
på sätt jag i mitt förra anförande sökt visa, icke har något hopp
att få dem antagna, utan finge då qvarstå i detnuvaride oeflerrättlighetstillståndet,
under hvilket man går tillväga på ett mot grundlagens
bokstaf stridande sätt, i st. f. att, om man läte Const.Utsk:s förslag
vara oantastade, man kunde erhålla den bestämdt stora vinsten, att
slippa tvånget att gå en väg, som går bredvid den af grundlagen
utstakade. Jag fortfar fördenskull i min vördsamma anhållan om
afslag å Hr von Hartmansdorffs förslag lill gemensamma tankar.
Frih. Stjernstedt: Den siste värde talaren har redan ut
vecklat
hvad jag i milt förra anförande endast antydde, nemi. den
omständighet, att de af Hr von Hartmansdorff framställda förslag
(ill gemensamma tankar vöre i ganska väsendtlig mån afvikande från
det förslag, som Consl.Ulsk. afgifvit, hvadan de fördenskull vore att
betrakta som serskilda motioner, hvilka icke här borde väckas, utan
öfverlåtas lill Honst.Utsk., som eger att öfver desamma sig yttra.
Serskildt får jag nämna, att flere af dessa punkter framställdes inom
Utsk. och ansågos der vara ganska begrundansvärda och förtjenla
af mycken upmärksamhet; men man ville dock icke intaga
dem i det här ifrågavar:de förslaget, emedan man föreställde sig att
det väsendtliga af förbättringen derigenom skulle kunna äfventyras.
Inom Utsk. hörde man nemi. en mängd olika tankar framställas,
och man nödgades derföre afstå från hvarje annan förändring, än
så vidt den åsyftade alt bringa de ifrågavar:de sins emellan stridiga
grundlags-paragraferna i öfverensstämmelse med hvarandra, samt sålunda
få ett slut på den strid, som så länge varit i detta hänseende
förd. Fördenskull tror jag, att man måste skilja mellan de förändringar
i sak, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, och de förslag,
som af Utsk. blifvit framlagde. Orsaken återigen, hvarföre icke
Utsk., på sätt Hr Printzensköld yttrat, helt och hållet omredigerat
berörde §§:r i enlighet med de grunder Hr von Hartmansdorff upgifvit,
har varit den, att, oaktadt ett sådant förändringsförslag måhända
skulle vunnit sympatier inom detta, och möjligen äfven inom
något annat Stånd, ansåg man dock tänkesättet i allmänhet i detta
hänseende icke varit sådant, att framgången kunnat vara otvifvelaktig.
Jag har med förvåning hört de orden uttalas af Hr Printzensköld,
att man icke borde antaga en förändring, som i sjelfva verket
innebär en stor förbättring, derföre att man icke på en gång
kunde få allt, sorn inom dessa §§:r stöde alt inrymma. Jag hade
Den 30 Augusti.
159
troll, ali hvar och en, som hyllar uprätthållande åsigter, borde anse
det vara bäst att gå småningom framåt. Kan man framdeles erhålla
något mer, så är det ganska väl, men man bör dock icke förkasta
det goda, derföre att man icke kan få det bästa.
På dessa och förut anförda grunder, vågar jag fortfarande
yrka, att Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensamma tankar icke
måtte gillas.
Hr von Hartmansdorff: De invändningar, sora äro gjorda
mot mitt förslag, bevisa nogsamt, huru ofullständiga de nuvar:de
grundlagsstadganderna i detta hänseende äro. Både Gr. Lagerbjelke
och Frih. Stjernstedt säga att åtskilliga af dessa förslag ligga utom
Const.Utsk:s, och att de följaktligen äro olagliga, samt att jag sålunda
sjelf brutit emot en regel, som jag tillförene förfäktat, nemi.
alt man icke bör inkräkta på Const.Utsk:s motionsrätt. Jag har icke
trott mig göra det; ty då händelsen är, såsom med förevar:de Betänk.
, alt Utsk. framkommer med ett förslag, hvilket afser ändringar
i grundlagsfrågors behandling, har jag ansett det i alla delar
vara föremål för öfverläggning. Men man må gerna gilla Gr.
Lagerbjelkes och Frih. Sljernsledts påstående; ty hvad som ligger
inom ellér utom ett förslag, kan icke af grundlagen noga bestämmas.
När det är tillåtet, alt under form af gemensamma t3nkar
göra anmärkn:r, så vet man ej riktigt hvad gränsen är, och derföre
bär man kommit derhän, att förslag, som varit rakt stridande
mot Consl.Utsk:s, eller till och med af detsamma ogillade, likväl blifvit
af något Stånd godkända. Ett sådant förfarande, t. ex. med Representationsförslaget
vid sista Riksdag, bestridde hvarken Const.Ulsk:s
Ordför:de, eller någon annan ledamot af detta Ständ, med undantag
af Gr. Horn. Men jag lemnar det derhän, att man erkänt riktigheten
af mina framställningar, emedan jag är förvissad, att den
makt, som aldrig fullständigt besegras, nemi. sakernas egen inneboende
kraft, skall i delta, såsom i många andra fall, der man bugar
sig för felen utan alt våga vidröra dem, med tiden bereda framgång
åt de åsigter jag här framställt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upläst det af Hr von Hartmansdorff framstäldta förslag
till gemensam tanke, med hemställan om R. o. Ad. behagade antaga
detsamma ropades starka Nej jemte några Ja, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade det han funnit Nej öfvervägande, och att
enär sålunda icke något förslag till gemensam tanke blifvit antaget,
det i Const.Utsk:s förevar:de Mern. afgifne förslag, såvidt på R. o.
Ad. berodde, komme att hvila lill grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 26 och 28 dennes
på bordet lagda Mern. JVå 249, om beviljande af en gratifikation
åt Öfver-Kommissarien N. A. Fredin för af honom upgjordt formulär
för Riks-hufvudbok efter ny method.
160
Den 30 Augusti.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms d. 26
och 28 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 20, i anledn. af väckte
frågor i de aDg:de fattigvården i Fiiket gällande föreskrifter.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande, och förekommo
dervid Ulsk:ns yttranden, ang:de nedannämnde § §: r i nu gällande
Kongl. Förordn. om fattigvården i Riket.
§ 1-
Den del af Lektorn A. F. Soudéns, Utsk:os Betänk, bifogade,
reservation, som angår § 1, npläsles på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
Jag anser Lektor Sundéns reservation vara riklig. Orden "de
sina" äro ett Obestämdt uttryck, Ilvars vidsträeklhet man icke känner.
Om t. ex. föräldrarne, såsom ofta är händelsen, lefva skiljda
från barnen, kan man då säga, att föräldrarne, när de icke höra
till barnens hushåll, kunna räknas till hvad författningen benämner
”de sina?” Jag tror det knappt. Deremot hafva våra faltigvårdsstadganden
af ålder utgått från den grundsatsen, alt anhöriga böra
draga försorg och vård om hvarandra, och till anhöriga böra val
närmast räknas föräldrar och barn. Kongl. Förordn:n af d. 11 Dec.
1766, ang:de fattigvården i Riket, talar i 1 Art. lista §:n om sådane
fattige, ”sorn antingen genom ålderdomsskröplighet, långvariga
krämpor eller någon slags ofärdighet hindras, all sjelfva förskaffa sig
tillräckligt underhåll, och ej ega anhöriga, som äro i stånd att dera
vårda.” Följaktligen förutsätter denna författning, alt anhöriga skola
vårda hvarandra. Under min embetsmannatid, har jag beklagligen
sett flere exempel derpå, ali barn vägrat underhålla sina föräldrar.
Då jag var Stats-Sekrelerare för ecclesiastik-ärenden, hände, att en
gammal qvinna, som h.ade flera välmående barn och andra, sorn'icke
vore det, ej fick vård af någondera, så att, när en församling slutligen
betungades med hennes underhåll, iukommo besvär deröfver
lill Konungen. På grund af den författa, jag nyss åberopel, ålades
då den af barnen, som hade tillgångar, att draga försorg om sin
gamla moder. I förra veckan förekom i KammarRin ett mål, der
äfven barn vägrade att draga försorg om sina ålderstigne föräldrar;
med eli ord, dylika förhållanden inträffa icke sällan. Derföre bör
ock i författn:n finnas ett så beskaffad! bestämdt stadgande, att de,
som skola tillämpa henne, veta hvad de hafva att rälta sig efter.
Jag tror fördenskull, att man här borde införa ett sådant stadgande,
som Hr Sondén föreslagit, och hvilket har följande lydelse: ”Arbetsför
och frisk person vare skyldig att, utan fattigvårdens betungande,
försörja sig sjelf. Föräldrar och barn skola, i mån af behof
å ena, samt förmåga å andra sidan, bidraga till hvarandras försörjning.
” När vilkoret, af förmåga å ena sidan och af behof å den
andra, är stadgadt, kan jag icke inse någon betänklighet mot förslagets
antagande, hvarföre jag vördsamt tillstyrker att R. o. Ad. malte
godkänna detsamma.
Gr.
Den 30 Augusti.
161
Gr. Sparre, Erik: Yikandet, ail i fattigvårds-förordnm skulle
intagas stadgande om föräldrars oell barns ömsesidiga skyldighet att
draga försorg om hvarandra, har vid flere Riksdagar varit väckt,
men alltid fallit inom representationen. För min del trot jag, att
det skett med rälla; ty stället för en sådan föreskrift är icke i fattigvårds-förordnm;
denna lag har blott att bestämma samhällets skyldighet
ali draga för sorg om sina fattige och icke familjens inbördes
skyldigheter, hvilka deremot åro föremål för civil-lagens stadganden.
Den siste värde talaren bevisade just, då han, såsom stöd för sitt
yrkande om införande i vår nuvaruie fattigvårds-förordn. af ett dylikt
stadgande, åberopade den gamla författmu af år 1766, genom
denna citation, alt lagstiftarne då löljde samina grundsats; tygenom
ordalydelsen i den åberopade §:n visar sig, all denna förfalln. icke
stadgade utan endast förutsatte föräldrars och barns ömsesidiga pliert
att försörja hvarandra, och någon vidare föreskrift i detta hänseende
synes mig icke behöflig. I 4:de §:n af K. M:s år 1853 utfärdade
Nåd. Förordn. angnfe fattigvården stadgas, att vid fattig-uuderslöds
meddelande, Fattigvärds-Slyrelsen skall afse, bland annat, den ansvarighet
för behofvets afhjelpande, hvartill föräldrar eller barn eller
ock andre enskilde personer kunna tillförbindas. Della är således
precist samma förutsättning, som den värde talaren omförmält i
1766 års förfalln. och i hvilket afseende jag anser att författnms
stiftare haft alldeles rätt. De hafva nemi. icke ansett sig här kunna
införa ett stadgande, som tillhör familje-rätten; men de hafva vid
bestämmandet af samhällets skyldighet alt draga försorg om sina
fattige, såsom en förutsättning antagit det bud, som civil-lagen hör
innehålla ang:de föräldrars och barns inbördes skyldighet att försörja
hvarandra; denna skyldighet har sin grund i naturen och i blodsbandet;
men den kan aldrig blifva föremål för fattigvärds-lagens
stadganden. Ett sådant stadgande vore också icke, sä vidt jag förstår,
behöfligt, och erfarenheten har också visat detsamma. Inom
Ulsk:n uplysles dessutom af personer, som derom ega fullkomlig sakkännedom,
att utslag blifvit såväl af vederbönde embetsmyndigheter
som af K. M. fällde, hvarigenom just med anledn. af den hänlydning,
som _ falligvårds-förordnm i detta hänseende innehåller, föräldrar
eller barn blifvit ålagde att draga försorg om hvarandra.
Jag vågar fördenskull, på grund af dessa skäl, tillstyrka bifall
till IJtskrns förevarrde hemställan.
Hr Adelborg, Andérs Otto: Man har här med mera välmenande
nit än praktiskt förstånd sökt finna det rätta; roen jag
tror att man här, såsom vid mänga andra tillfällen, skall derigenom
åstadkomma mera ondt än godt. Jag instämmer fullkomligt i hvad
den siste värde talaren y:träl och tror, att hans åsigt mera låter förena
sig med de praktiska förhållanderne inom landet än Lektor
Sondéns förslag. Såsom falligvårds-lagen f. n. haudhafves, anses
del nemi. vara en oeftergiflig pligt så väl för föräldrar och barn,
som för målsmän att underhålla sina närmaste anhöriga i mån af
förmåga och behof; och det är först, då tillgångar å ena eller andra
11 H. 11
152
Den 30 Augusti.
sidan fattas, som Fattigvårds-Styrelsen, så framt den rätt tillämpar
författnm, tager värd om den fattige. Skulle deremot de föreskrifter,
som Lektor Sondén föreslagit, antagas, blefve följden den, att
man skulle tolka författnm efter ordalydelsen och möjligheten att å
ena sidan bestämma behofvet, hvar det har sin gräns, och å andra
sidan förmågan, hvar den har sin, skulle ofta blifva ganska svår
för Fattigvårds-Styrelsen. Bättre är då att man låter den gamla
känslan af hjelpsamhet, som ännu icke är helt och hållet utdöd pä
landel, fritt göra sig gällande i förening med den lag vi f. n. ega,
än att söka åstadkomma en slags välmenande öfverdrift till betryggande
af fattigvården, som visst icke leder till det åsyftade målet.
Jag tror fördenskull för min del, att Ulsk:n haft fullkomligt rätt
i sitt tillstyrkande och anhåller derföre, att dess Betänk, i denna
punkt mätte antagas.
Hr von Hartmansdorff: Om det ej finnes något stadgande,
(och Gr. Sparre har icke åberopat något sådant, ty han gjorde blott
en förutsättning), om, säger jag, det icke finnes något bestämdt stadgande,
som ålägger barn att draga försorg ora sina gamla föräldrar,
hvarföre skall man då icke införa det i förfallnin, när erfarenheten
visat, att en sådan föreskrift behöfves. Sedan skulle man icke äfventyra,
att den ena tillämparen förklarar saken så, och den andra
tvertora, ulan författmn skulle erhålla den fasthet och den öfverensstämmande
tillämpning öfver hela landel, som maD naturligtvis
bör önska. De myndigheter, som hafva med dessa ärenden att
skaffa, blefve mindre besvärade med tvister, då en klar och tydlig
för fattu. funnes, än nu då hon saknas.
Det är på dessa skäl jag anhåller, att R. o. Ad. mätte bifalla
det förslag, Lektor Sondén i sin reservation framställt.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har icke täckts nptaga
det argument, som jast anfört såsom grund hvarföre icke ett så lieskaffadt
stadgande, som här åsyftas, bör i fatligvårds-lagen intagas,
nemi. att det tillhör fumilje-rällen och icke denna lag. De domare,
som känna vår nuvar:de lag, skola icke underlåta att, med tillämpning
af dessa grunder, ålägga föräldrar och barn att försörja hvarandra,
och det må vara ett tillräckligt bevis derför, att den högsta
myndigheten redan fällt flere sådane utslag. I 8;de kap. ArfdaB:n
7:de §:n samt 17:de kap. 4:de §:u samma balk förekommer stadgandet
ang:de föräldrars skyldighet att draga försorg om sina barn,
och, såsom jag nyss sagt, dessa grunder innebära en tillräcklig ledning
för domaren vid bedömandet af de pligter, som mellan föräldrar
och barn skola npfylias. Något sådant stadgande behöfves
således icke i den nu ifrågavar.-de förfatlnm, utan blott en antydning,
när fattigvårds-samhällets rätt inträder, och det är redan så
Hilvida tillkännagifvel, alt samhällets skyldighet att draga försorg om
de fattiga först inträder, när föräldrar och barn icke kunna vårda
och underhålla hvarandra.
Jag tror mig således hafva ådagalagt, all det föreslagna tillägget
är obehöflig! och jag uprepar, att det vid flere föreg:de Riksdagar
fallit.
Den 30 Augusti.
163
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har haft det förtroende
lill Ståndets lagkunskap eller minne, alt han förmodat det kunna
lagboken utantill, då han icke behagat upläsa de §§:r i ArfdaBm,
hvilka han åberopat. Då jag icke känner lagen så väl som han,
anhåller jag att få efterse dessa §§:s lydelse och upläsa dem för R.
o. Ad. De äro af följande innehåll:
8:de kap. 7:de §:u. Aflar man barn i lönskaläge utan ächtenskaps
lofven, eller i hordom, eller i förbudna leder; the barn måge
ej annat arf taga, än efter egna barn och bröstarfvingar, doch njuten
de af fader och moder nödtorftig födo och upfostran, lill dess
the sig sjelfva nära kunna. Dör enlhera af föräldrarna, och lernnar
ej gods efter sig, föde tå Ilten barnet, som efter lefver.
I7:de kap. 4:de §:n. All aflingejord, och ärfda eller förvärfda
lösören, tua man efter landsrätt bortgifva, eller testamentera,
lill hvem man vill, skyld eller oskyld, barn eller andra arfvingar.
Doch ther omyndige barn äro, som icke äga något till föda och upfostran;
tå skall them först efter ständ och värde, så mycket lemnäs,
som Domaren skiäligt pröfvar, till dess de sjelfve sig nära kunna.
R. o. Ad. finnér att, ä ena sidan, är här fråga om föräldrars
skyldighet alt draga försorg om sina oäkta barn. Men som dessa lyckligtvis
icke ännu utgöra flertalet i vårt land, torde det vara skäl,
att företrädesvis stadga något om de äkta. A andra sidan säga
dessa §§:r, huru i ett sterbhus förhållas bör, för att ur detsamma
laga medel lill barnens försörjande. Men om barns skyldighet att
underhålla sina föräldrar, hvilket jag egentligen fästat mig vid, stad
gas
deremot ingenting, och det är hvad föreskrifvas bör, på det att
icke lagen må vara ofullständig. Gr. Sparre har sagt, att det förnämsta
skälet, hvarföre ett dylikt stadgande ej bör intagas i fattigvårds-förordnm,
vöre, att det der icke stöde på sitt rätta ställe. För
de fattige är det likgiltigt, hvar stadgandet står, blott det finnes
och tillämpas. Om man i fattigvårds-förordmn fullständigade allmänna
lagen, så ser jag icke något ondt deri. Så länge ingen motionär,
och till följe deraf LagUlsk. ej heller, framställt något förslag
till allmänna lagens fullkomnande i detta hänseende, är det
bäst, att vi begagna det tillfälle lill rättelse, hvilket ett annat Utsk.
lemuat, och sålunda afhjelpa den brist, som öfverklagas. Jag förnyar
min anhållan om bilall lill Lektor Soudéns förslag.
Gr. Sparre: Stadgande finnes i den allmänna lagen, att familjens
medlemmar skola ömsesidigt draga försorg om hvarandra.
Detta fall är icke det enda, der domaren, med ledning af en §. i
lagen, måste sluta sig (ill lagens mening. Om också på del ställe,
jag åberopat och som Hr von Hartmansdorff upläst, barnets skyldighet
att underhålla sina föräldrar icke står tydligt uttalad, så eger
dock domaren all, med ledning af lagens ord, sluta sig lill dess
mening och tillämpa lagen samt skipa rätt, när den skall tillämpas.
Jag har också förut uplyst, alt sådant f. u. eger rum, enär flere
resolutioner blifvit af K. M. gifue, hvilka ålägga föräldrar och barn
ömsesidig försörjnings-skyldighet. Föreskriften, sådan den nu är, är
11 *
164
Den 30 A ugn s ti.
densamma, som finnes, icke allenast i 1766 års författn., såsom Hr
voll Hartmansdorff sjelf bestyrkt, utan äfven i en tidigare förordn.
af år 1665, om jag minnes rätt, och elen innebär blott en antydning
om familje-medlemmarnes inbördes rättigheter och skyldigheter
mot hvarandra. Detta är, efter min öfvertygelse, allt hvad som i
förevande hänseende behöfves.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag anhåller att få sluta mig till
den mening, som af Hr von Hartmansdorff blifvit uttalad. Jag gör
det derför, att jag har mig bekant åtskilliga fall i landsorten, då
föräldrarne afträdt sina hemman till barnen mot en ganska ringa
fördel. Denna fördel har sedermera icke befunnits tillräcklig för
föräldrarnes underhåll, och de hafva då blifvit kastade på fattigvården,
hvars Styrelse icke kunnat tvinga barnen att gifva sina föräldrar
nödtorftigt underhåll. Jag anser det fördenskull, på sätt flr
von Hartmansdoiff yrkat, vara nödvändigt att det för sådana fall i
faltigvårds-lagen inrymmes en bestämdt uttalad skyldighet, hvarföre
jag också anhåller, ali med nämnde välde talare fä mig förena.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Så framt frågan här vore alt
skrifva «n helt och hållet ny fattigvårdslag, skulle jag icke hafva
något att tillägga eller anmärka mot införandet af del stadgande,
som Hr von Hartmansdorff föreslagit, ehuru jag hade önskat, att
den ifrågavande §:n blifvit gjord något tydligare, än som nu är
förhållandet. Det blir nemi. för de tillämpande myndigheterna alltid
svårt att bestämma, huruvida en person kan bidraga till en annans
underhåll eller iclye; men då jag anser nu gällande stadgande alldeles
tillräckligt i delta afseende och då jag tillika anser det vara
olämpligt att, derest icke högst trängande omständigheter sådant
bjuda, söka vid hvarje Riksdag tumma på en så ny författn., sorn
den ifrågavar:de, hvars verkställighet blifvit så nyligen påbjuden,
tror jag del vara bäst alt bibehålla paragrafens stadgande sådant
det f. n. är, och anhåller fördenskull om bifall lill Utskms hemställan.
Gr. Sparre: Om någon olikhet i den praktiska tillämpningen,
isynnerhet inom den högsta instansen, gör sig gällande, då kan det
vara skäl för den lagstiftande maklen att träda emellan; meningen
af mina värde motståndare har anfort något enda exempel på en
sådan tillämpning, tvertom, alla af K. M. i delta afseende gifne resolutioner
öfverensstämma deruti, alt eu så beskaffad skyldighet, som
den ifrågavande, finnes. Lagstiftaren kan således icke i denna sak
sägas vara tveksam, emedan man mäste antaga, genom den följd
af resolutioner, sora emanerat från K. M., atl praxis är fullkomligt
konstant och säker. Detta kan dock icke hindra alt andra tilläm
pare
af lagen fällt motsatta utslag; ty så kunna vi icke skrifva lagar,
Mine Hrr, att de icke tillämpas olika af olika domare. Men
dä inom den högsta instansen tillämpningen är alldeles konstant,
förefinnes, efter min öfvertygelse, icke något skäl att göra tillägg i
del redan befintliga.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet icke huru denna författn.
blifvit af Konungen under sednare lider tillämpad, emedan jag icke
Den 30 Augusti.
165
haft befattning med dylika mål. Men hvad jag vet, är, att det
exempel jag framdragit, ang:de den gamla gumman, eger sin fulla
riktighet, och att Landsböfd:n hade i den härom upkomna tvisten
förklarat, att. som ingeu författn. funnes, hvilken ålade barnen försörja
sioa föräldrar, så befriades de från denna skyldighet, hvaremot
församlingen dömdes‘pligtig att om modren draga försorg. Hade
församlingen låtit sig nöja med detta utslag, hvilket ganska ofta
händer, emedan allmogen har skäl att tro, det Landshöfdtn känner
förfaltmoe bättre, än menigheten; så hade församlingen fortfarande
nödgats underhålla den fattiga gumman och icke blott denna orättvisa
drabbat socknemännen, utan äfven det skamliga förhållandet
fått ega rum, att barn, som egde förmåga att försörja sin moder,
derifrån förblifvit befriade. Finnes icke något bestämdt stadgande i
detta fall, hvarföre då sätta sig mot dess införande i förfaltmn?
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Den siste värde talaren omförmälde
sig icke känna huru författnm i detta afseende inom
högsta instansen blifvit på sednare tider tillämpad. Jag anser mig
på grund häraf böra itplysa, att'under de sista sex åren som jag
haft någon kännedom om dessa ärendens afgörande, har den ifrågavande
lagen alltid tillämpats så, att, så framt barnen egt någon
förmåga att försörja sina fattiga föräldrar, en sådan skyldighet städse
blifvit dem ådömd. Jag ber derjemte att få uplysa att de fall varit
ytterst få, då en sådan af lägre emhetsmyndigheter barnen ålagd
skyldighet öfverklagats. Då derjemte genom det senast införde stad
gandet i falligvårds-lagen friske och arbetsföre personer äro för
bundne ali försörja sig och de sina, så har efter min öfverlygelt,
den ifrågavar:de grundsatsen blifvit ytterligare befästad, så roycke
mer som i 6:te §:n en bestämd antydning finnes om föräldrars ocl
barns ömsesidiga skyldigheter mot hvarandra. Under sådana förhål
landen tror jag icke att det är nödvändigt eller af någon stor pralt
lisk vigt om den föreslagna förändringen eger rum. Skulle der
likväl af R. o Ad. beslutas, tror jag icke att någon skada dermed
sker, men af någon vigt anser jag den ingalunda vara.
Frih. Åkerhjelm: Här har blifvit uplyst, att i högsta instansen
följes alltid den grundsats, att barn, när de ega förmåga,
skola försörja sina fattiga föräldrar. Jag betviflar icke, alt denna
grundsats jemväl följes af Under-domstolarne och jag tror tillika, att
barns och föräldrars inbördes skyldigheter i detta afseende finnes
ganska riktigt antydd j nuvar:de författn. Men, Mine Hrr, allmänheten
studerar icke lagarne och tager icke i betraktande de grundsatser,
som deruti finnas uttalade. Allmänheten rättar sig efter de
tydliga lagstadganden, som finnas, och alt mycken tvekan inom
socknarne upstår, huru förhållas bör, när föräldrar sakna mede) att
sig uppehålla och barnen deremot äro burgne, är ganska väl kändt
af dem, som varit i tillfälle alt se förhållanderne på landet. Det
torde således icke synas olämpligt, om ett stadgande i denna syftning
infördes i fatligvårds-lagen, på det dess mening i forevande
fall måtte blifva så tydlig som möjligt.
16B
Den 30 Augusti.
Öfverläggningen atisågs härmed fulländad, hvarefter först propos,
till bifall å Utsk:ns ang:de ifrågavar:de § afgifna yttranden framställdes
och besvarades med blandade Ja och Nej, samt sedermera
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med Hr von Hartmansdorffs yrkande, hehagade bifalla att sista punkten
af ifrågavar:de § ändrades lill följande i Lector Sondéns reservation
föreslagna lydelse: ”arbetsför och frisk person vare skyldig
att, utan fattigvårdens betungande, försörja sig sjelf. Föräldrar och
barn skola, i mån af behof å ena samt förmåga å andra sidan, bidraga
till hvarandras försörjning”; hvilken propos. besvarades med
starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voler:s-propos.:
Den som bifaller Lag- samt Allm. Besvärs och Ekon-Utsk:'ns
yttranden, rör:de lista §:n i nu gällande Förordn., ang:de fattigvården
i Riket, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. sista punkten af nämnde § böra erhålla
följande lydelse: ”Arbetsför och frisk person vare skyldig att,
utan fattigvårdens betungande, försörja sig sjelf. Föräldrar och
barn skola, i mån af behof å ena samt förmåga å andra sidan, bidraga
till hvarandras försörjning”.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 15.
Nej — 40.
§:n %• mom:tel 1.
Frih. Alströmers, Cari Jonas Oscar, vid Ulskms Betänk,
fogade reservation uplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter anförde:
Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. mätte, på de skäl Frih.
Alströmer anfört, antaga hans förslag till ifrågavar:de paragrafs ordalydelse,
men att dertill måtte läggas hvad Lektor, Sondén föreslagit,
nemi. ”om någon del fordrar, skall sockenstämmas beslut härom
underställas K:s Befh:de, som eger tillse, att indelningen icke
leder till någon rotes obilliga betungande.” Derigenom tror jag,
alt man i möjligaste måtto hade förebyggt de olägenheter, som
kunna upkomma af rote-fördelningen inom församlingarne. Man
kan icke föreställa sig huru små rotarne möjligen skola blifva, om
nu gällande stadgandet, får oförändradt fortfara, eller huru mycket
vissa enskilda personer eller kretsar derigenom kunna varda betun
-
Den 30 Augusti.
167
gade. Särdeles blifver det händelsen inora de församlingar, som
ligga nära städerna. Jag vill i sådant afseende anföra ett exempel
från Calmar län. På den tid jag derstädes var t. f. Landshöfd.,
utgjorde Landshöfd.-hostållel en rote för sig. Detta boställe är visserligen
ganska betydligt, men emellertid var förhållandet, alt en
enda egendom utgjorde en rote. Jag hade för noin del hvarken
nytta eller skada deraf, ty jag innehade alldrig detta boställe. Men
jag nämner det såsom ett exempel, hvarthän role-fnrdelningen kan
leda, och tror fördenskull, att det är nödvändigt förekomma de
möjliga missbruken och olägenheterna deraf.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Genom antagande af Utskms förslag
i denna punkt skulle, efter min öfvertygelse, ganska betydliga
olägenheter kunna upstå. Det är nemi. gifvet, i synnerhet hvad
städerna beträffar, och detta har förut blifvit omnämndt, att vissa
Irakier kunna vara bebodde endast af fattige, hvaremot i andra delar
endast välmående personer äro bosatte. Om det nu skulle stå
i sockenstämmans skön att i afseende å fattig-försörjnings-besärvel indela
församlingen i rotar, så är det gifvet, att den förmögnare delen
af socknen kunde fä nästan ingen fattigvårds-tunga, under det att
den fattigare blefve deraf alldeles krossad. Man säger måhända,
alt ett sådant beslut skall kunna öfverklagas. Att ett sockenstämmo-beslul
kan öfverklagas, kan icke förnekas, men dervid skulle
K:s Befh:de, med den upslällning, som Ulsk:n gifvit sitt förslag, icke
ega att efterse något annat, än huruvida det vid beslutets fattande
lagligen tillgått, och om så skett, kunde icke sockenstämmans beslut
af Landshöfdm uphäfvas, äfven om den största obillighet dervid
förefunnes. Samma förhållande, som eger rum i städerna, finnes
äfven, ehuru i mindre grad, på landet och olägenheter skulle således
äfven der upkomma genom antagandet af Utsk-.ns förslag, lill
följd hvaraf, om en rote i och för sig sjelf är af fattiga mer betungad
än en annan, ett sådant beslut, som nyss nämnts, skall
kunna ålägga roten att ensam underhålla dessa fattige, äfvensom
det beror på sockenstämman, att bestämma rotens storlek och
gränsor.
Något bättre blefve visserligen förhållandet genom antagandet
af Frih. Alströroers förslag på sätt Hr von Hartmansdorff hemställt.
Men detta förslag har dock det emot sig, att den rättelse, som genom
detsamma skulle åstadkommas, endast gäller det förhållande,
som förefinnes i afseende på de fattige, när rote-fördelning sker.
Det står nemi. i delta förslag: ”dock alt i fattigvårds-samhälle, der
fattigförsörjningen dittills icke rotevis besörjts, och vid indelning
dertill kap inträffa, alt en eller annan krets eller rote, genom ett
derinom varande större antal fattighjons försörjande, skulle tillskyndas
särdeles mera tunga än de öfriga, jemkning i försörjnings-skyldigheten
de förre och de sednare emellan bör ega rum, intilldess
ett motsvarande antal af fattighjon i de mera betungade afgår.” Här
är således endast fråga om hvad sorn vid detta tillfälle finnes för
mycket, och den rättelse, som genom Frih. Alsirömers förslag åsyftas,
kan derföre icke blifva af annat än öfvergående nylla.
108
Den 30 August i.
Författarns nuvartde stadgande, att sådan fördelning får ske, då
alla på sockenstämman röslegande derom öfverenskomma, finnér jag
deremot ganska lämpligt. Man säger måhända, att dylik öfverens
kommelse
då sällan eller alldrig lärer åstadkommas. Såsom ett
motsatt exempel kan jag anföra, att ungefär en mil frän Stockholm
Önnes en församling, der en sådan enhällig öfverenskommelse blifvit
träffad; och då öfverenskommelse!! på sådant sätt tillkommit, kan
raan vara förvissad, alt ingen obillighet förekommer.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag vördsamt
om afsag å Ulsk:ns förslag i delta hänseende.
Frih. Alströmer: Genom den förändring i Hovande stad
gande,
sorn Utsk:n föreslagit, liar jag i min reservation antydt att
åtskilliga vådor vore att befara. Pluralitelen inom Hiskin trodde
deremot, att den svagares rätt skulle vara tillräckligt betryggad derigenom
all han hos K. M:s Beflude kunde öfveiklaga en obillig
fördelning och få den rättad. Men så blefve icke förhållandet, ty
då författnm icke innehåller någon föreskrift, huru med fördelningen
skall tillgå, skulle, såvida beslutet derom lagenligt tillkommit,
K. M:s Befhule sannolikt förklara, att man förfarit efter för falt n: a
och således icke någon rättelse meddela. Derföre har jag trott,
att något tillägg lill den ifrågavarrde §:n vore behöfligt. Jag instämmer
uti hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, men skiljer mig
dock deruti från honom, att jag anser det af honom förordade tillägg,
som Lektor Sondén i sin reservation föreslagit, vara öfverflöd
digt, emedan fatligvårds-lageu redan innehåller en föreskrift i detta
hänseende. Jag tror dessutom, alt det är formenligare, att en rättelse
af Landshöfd.-Embelet sker i följd af inkommande besvär, än
i följd af underställning. Af föreskriften i 2:dra §:n 2:dra mom:t
synes det också vara alldeles klart, alt om klagan föres hos K. M:s
Befh:de öfver en verkställd obillig indelning, sä måste den uplagas,
men om då icke i förfaltum finnes ett sådant stadgande, som jag
föreslagit, eller något dermed likartad!, har K. M:s Beflnde icke
någon anledn., att rälta de felaktigheter, som möjligen blifvit begångna.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att en sådan jemkning, som jag föreslagit,
endast kan ske första gången, som ett fattigvårds-samhälle
indelas till kretsar eller rotar. Sä är det visserligen och sä måste
det vara, ty ändamålet med indelningen i rotar eller kretsar skulle
ju helt och hållet förfelas om den icke skulle ega bestånd en längre
tid. Huru skulle eljest hvarje särskild rote ega något intresse att
vårda sina fattiga på ett ändamålsenligt sätt? De skulle snart kasta
dem tillbaka på församlingens gemensamma fattigvård. Rättast är
derföre att jemkningen blott sker vid den första indelningen; sedermera
får väl hvarje krets eller rote betrakta sig som ett fristående
fattigvårds-samhälle och söka inom sig ordna sin fattigvård så godt
sig göra låter. Mot del nuvande stadgandet har inom Utsk:n, särdeles
af BondeSt., ganska vigtiga anmärkmr blifvit framställda, enär
man i allmänhet anser, åtminstone i vissa orter, att fattigvården
bättre besörjes genom indelningen i smärre kretsar eller rotar,, än
Den 30 A u gu st i.
169
om dessa äro stora, isynnerhet i sådana län, der socknarne äro
mycket vidsträckta; och skulle det erfordras enhälligt bifall till roteindelningar,
kunde det inträffa, såsom ofta sketi, alt en enda röstegande
af kittslighet eller annan orsak sälte sig emot hela fördelningen,
samt sålunda alldeles tillintetgjorde densamma. Det mest
rationella sättet vore visserligen det alternativ, som jag inom Hiskin sökt
göra gällande, men hvilket der föll, emedan man fruktade, att någon
rote-indelning icke skulle kunna tilIvägabringas om de fleste
röslegande inom hvar och en af kretsarne eller rotarne finge bestämma
om de ville på fördelningen ingå. Man invände nemi. att
en rote understundom kan bestå af en enda större egendomsägare,
som samlat på sig en mängd stat-lorpare och andre fattige, och att
det skulle ligga i dennes intresse att icke ingå på en sådan fördelning.
På grund af hvad jag sålunda haft äran yttra, hemställer jag
om icke R. o. Ad. skulle som sitt beslut behaga antaga min reservation,
men anser det i Lektor Sondéns reservation förekommande
tillägg vara alldeles öfverflödigt, om man tager i betraktande
innehållet af 2:dra §:n 2:dra momit.
Gr. Sparre: Den oerhörda och förskräckliga till vext, som faltigvårds-besvärei
erhållit, sedan första fatligvårdsförordmn utkom, manar
att vidtaga alla möjliga åtgärder för att minska detta besvär. Ty
huru enorma utgifterna än hafva varit och huru ofantligt de för
hvarje år tillvext, hafva likväl resnllalerne visat sig så föga tillfredsställande,
alt liggarnes antal förökats och att det underhåll, som
lemnäs de fattige, icke pä långt när kan anses vara tillräckligt för
deras lifsuppehälle. Vid sådant förhållande, och då, såsom sagt är,
de fattige lill vexa i antal, är det af största vigt att något göres för
att möjligen åstadkomma ett bättre sakernas skick, och såsom en
utväg härtill har inom Utsk:n gjort sig gällande den mening, att indelningen
i rotar skulle vara att föredraga framför fattigvårdens läggande
på de stora kretsarne. Det är nemi. naturligt, att om den
rote, som har sig ålagdt att draga försorg om de fattige, blir mindre,
så kan också den tillsyn, som lemnäs dessa fattige, blifva mera
omsorgsfull och rote-intressenterna kunna genom sorgfällighet söka
förebygga en alltför stor tillvext i de fattiges antal, hvarjemte de
också, vid förefallande arbeten, möjligen kunna draga någon liten
fördel af deras arbetsbiträde. På detta sätt har, enl. hvad inom
Ulsk:n blifvit visadt, och då skyldigheten är fördelad på manga, ingen
något intresse att hvälfva ifrån sig pä den stora kommunen en
pligt, som åtminstone icke i första rummet drabbar honom sjelf.
Den drabbar honom visserligen genom de bidrag, som han måste
lemna; men han har dock härigenom ett intresse att söka förebygga
fattigdomens tillvext, hvilket han icke skulle hafva, om han i första
hand drabbades af detta onus. Dessutom om jag, såsom delegare
af en rote, sökt indela fattigvården derstädes på ett lämpligt sått, så
har jag sjelf omedelbart och i första liand förmånen deraf; hvaremot,
om jag skulle befatta mig med fattigvården för hela kommu-!
nen, så skulle jag afskräckas från den nödiga omtänksamheten att
på eli ändamålsenligt sätt ordna densamma. Jag hvälfver då ifrån
170
Den 30 Augusti.
mig besväret på sockennämnden, hvilken också i allmänhet saknar
både lid och lust att med detta ämne allvarligt befatta sig. Just
pä delta sätt har fattigvården så ofantligt tillvexl och visat så föga
tillfredsställande resultater. Det var med afseende härå och för alt
underlätta möjligheten att lå en, om jag sä må säga, mera inskränkt
omvårdnad om de fattige, som R. St. vid sista Riksdagen begärde
att få en sådan fördelning i rotar, hvilken K. M. också i Sin år
1853 utfärdade forfattn. medgifvit. Men dervid har tillkommit det
stadgandet, att samtlige vid sockenstämman i beslutet deltagande
röstegandes bifall skulle erfordras för en sådan indelnings åvägabringande.
Nu har, säger man, erfarenheten tillräckligt ådagalagt,
att för åstadkommande af enighet i sådana frågor förulsätfes en så
ovanlig öfverennsstämmelse i äsigter, att man i allmänhet icke torde
kunna räkna derpå; och om äfven, såsom en talare npgifvit, en
sådan öfverenskommelse på något ställe blifvit träffad, torde dock
flere exempel derpå vara högst sällsynta. Ty sällan lärer väl inom
en kommun linnas någon, som icke så mycket inser sitt eget intresse,
alt han icke begriper, att han på detta sätt sjelf drabbas af
följderna utaf sina fel. Få de många ställen, der, enl. den method,
som man i jordbruket följt, de fria och sjelfständiga arbetarné blifvit
borttagne och i stället stat-torpare införde, der skulle det naturligtvis
alltid för en jordbrukare, som har en stor mängd sådana
stat-torpare, vara menligt, att han sjelf roed detta statfolk skulle
utgöra en rote, hvarigenom, såsom jag nämnt, följden af hans oriktiga
förfarande omedelbart skulle drabba honom sjelf. Det är sålunda
klart, att alltid någon skall finnas, som motsätter sig införandet
af en sådan indelning, och om blott en enda motsätter sig
densamma, så kan den icke komma till stånd. Inom Ulsk:n fanns
fördenskull blott en mening om fördelarne af rote-fördelningen, och
vill raan i allmänhet gynna den, tror jag att en förändring i nu
gällande stadgande, ang:de det enhälliga bifallet, bör vidtagas. Della
om sjelfva saken.
I fråga åter om Frih. Afströmers reservation, skulle jag för
min del icke motsätta mig densamma, så framt det 'stadgande, som
lian föreslagit, kunde anses behöfligt. Men, så vidt jag förstår, erfordras
det alldeles icke. Irsta mom. af 2:dra §:n skulle enl. Ulslcus
förslag innehålla: ”Opstår fråga att i afseende på fattigvården fördela
samhället i kretsar eller rotar, med åliggande för en hvar af
dessa, att dithörande fallighjon försörja, vare sådant ock tillåtet.”
Nu är det naturligt, att ett i sådant afseende fattadl beslut, lika
som alla andra, kan, på grund af anförda besvär, af Landshöfd.-  Emhetet ändras. Derom behöfver man således icke gifva vidare
föreskrift; men skulle den behöfvas, så finnes den redan i 2:dra
mom:tet, som talar om falligvårds-samhällets ordnande och att beslut
derom skall i vissa fall tili K. M:s Beflnde öfverleronas. Har
ett sådant öfverlemnande icke skett, så förfaller frågan. Således
linnes i detta mom. ett alldeles tillräckligt antydande derom att
ett sådant beslut kan dragas under Landshöfd -Embetets pröfning.
Att denna pröfning skall inskränkas dertill, ali Landshöfd.-Embetet
endast skulle ega tillse, huruvida beslutet är enligt med gällande
Den 30 Augusti.
171
förtaltn:r, kan jag ingalunda inse. Ty just vid sjelfva öfverlemnande!
till Landshöfd. kunna ju besvär anföras, och då eger också,
efler milt förmenande, Landshöfd. att tillse, det ieke något beslut
fattas, som är stridande mot en eller annan rotes bästa. Den fara,
som en talare har antydl och som Frih. Alströmer genom sitt förslag
åsyftat att förekomma, förefinnes således icke. Ett så beskaffadt
tillägg, eller en så beskaffad anvisning för Landshöfdm, huru han i
dette fall skulle göra, synes mig fördenskull öfverflödigt; ty om en
rote, med anförande af besvär öfver sockenstämmans beslut, ådagalägger,
att den genom ett dylikt beslut skulle mer än tillbörligt
betungas, så kan det väl icke falla någon in att icke Landshöfd.-  Embetet efter pröfning af förhållanderne skulle meddela rättelse.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, och då jag för min
del anser indelningen i rotar kunna komma att verka synnerligt
välgörande, vågar jag anhålla om bifall till Utsktns förslag i denna
punkt.
Hr Adelborg: För min del anser jag det här ifrågavar:de
förslaget vara ganska välbetänkt. Jag skulle blott vilja förändra det
så, alt i första raden infördes: ”på hvart och ett faltigvårds-samhälle
på landet ankommer” etc., emedan förhållandet på landet
och i stad är helt olika. Jag gillar belt och hållet Gr. Lagerbjelkes
anmärkn, rörtde förhållandet med städerna och de närmast dem
liggande församlingar, der de fattiges fördelning är högst ojemn.
Deremot tror jag, alt mycken fördel skulle genom en sådan rotein
delning,
som af Utsk:o blifvit föreslagen, vinnas för landsbygden.
Man behöfver blott kasta en blick på förhållanderne inom socknarne
på landet. Då man der ser, huru de fattige äro fördelade på kommunens
yta och huru dessa fattige tid efter annan dit inkommit
samt efterforskar orsakerna dertill, skall man finna, att en del af
socknen är jemförelsevis mera betungad än en annan, och att anledn:n
lill detta hopande af fattige pä vissa fläckar ej åstadkommits
af allmänna förhållanden inom kommunen, utan genom enskildtes
hjertlöshet eller ekonomiska vårdslöshet. Något undantag i denna
väg kan visserligen finnas, dä t. ex. stora olyckor öfvergått partiella
delar af en ort; men sådant hör till sällsyntheterna, och i allmänhet
är förhållandet så som jag nyss nämnt. Enl. förra fattigvårdsstadgan
hade man rätt att frän en socken afvisa en person, sä
framt han icke kunde bevisa sig ega förmåga att försörja sig med
hustru och barn. Detta, vid första påseendet, härda förhållande för
de fattiga, som härigenom hindrades ifrån att huru de ville förflytta
sig, hade dock så väl för dem som för församlingarne, i sin helhet,
vida öfvervägande nytta. En församling, som på della vis kunde
hindra tillökningen i sin fallig-personal utifrån, fann naturligtvis eif.
stort intresse vid att så få fattighjon som möjligt inom densamma
skapades. Häraf upstod ett helsosamt aklgifvande grannarne emellan
; ty den enas felsteg i denna väg drabbade den andra. I de
socknar, der en god anda på detta sätt inritat sig; bildade sig en
opinion, som gjorde det lill egen fördel alt ej tillåta någon misshushållning
med folket få existera. Man hjelpte i tid, om ej alltid
172
D en 30 Augusti.
tued penningar, så med arbete; inga stora faltigbaracker byggdes
och den fattiges tillstånd var bättre än nu.
Sedermera kom en ny stadga, och vi veta alla, som äro bosatte
på landet, hvad den hafi för följder. Högtals inflyttningar af
fattiga hafva nemi. inträffat inom församliugarne, och man har derigenom
sett sig nrståndsalt att iakttaga en församlings enskilda bästa
geuom öfverenskominelser inom kommunen. Man iät derföre saken
tiafva sin gång, och man sökte blott, på säll Gr. Sparre nämnt,
freda sig så godt raan kunde och vräka ifrån sig allt på det allmänna.
Det i Utskras Betänk, framstälda förslag alt fördela församlingen
i rotar, har upkommit just till följd af sistnämnda förhållanden.
Man kan genom detta förslag förekomma, att en person, som
väl sköter de sina, icke onödigtvis kan åläggas ali med understöd
bidraga till en fattigvård, som endast upkommit genom andras vårdslöshet.
Ju bättre han sköter om sitt, ju mera tillfredsställelse har
han deraf och ju mera vinner han derpå; ty om också icke någon
annan känsla skulle leda honom på denna väg, så gör eeennyltan
det. Om en peison, ulan tanke på framtiden och blott för ögonblickets
vinst, tager så mycket statfolk han kan komma öfver, skall
han dock, när förslag väckes på sockenstämman om församlingens
indelning i rotar, nogare betänka sig innan han vidare fortgår på
den lättsinnigt började banan. Han skall genom den materiella inverkan
af saken nödgas alt låta eftertankan äfven på moralisk väg
vakna, i fall han nemi. icke har någon sådan förut. Inom den
socken, der jag för närvande bor, har en del, i hvilken 2:ne egendomar
äro belägne, försett nästan hela socknen med nära nog hvarenda
fattig, och dessa egendomar hafva under loppet af tjugu år
gått igenom flere händer samt sålunda icke haft någon stadigvande
husbonde, som lågt sig vinning om att draga försorg 0111 sina underhafvande.
Derföre har de fattiges underhåll drabbat de andra
delarne af församlingen, och ehuru fråga flere gånger upstått att
skilja denna del från de andra, bar det lill följe af författningarnes
föreskrifter dock varit omöjligt. Skulle nu Utskms förslag gå igenom,
kunde man åtminstone vinna denna fördel och följden skulle, efter
min öfvertygelse, blifva en ganska berömvärd aktsamhet, dels i afseende
pä tillåtelsen för personer att inflytta i församlingen, och
dels i afseende på vården om de fattige, som der förut finnas. Hvar
och en, som har egendom på landel, vet all de, som draga god
försorg om sina underhafvande, icke belasta socknen med några fattige,
men det oaktadt gifva sin kontingent till församlingens gemensamma
fattigvård. Borde icke då den rättvisan vederfaras dem,
alt de kunde fä skilja sig frän församlingen, när de icke belastade
henne med underhållet af några fatlige? Jag tycker ali deruti ligger
en särdeles billighet, och jag tror, som jag nyss sagt, att fattigvården
i sin helhet skulle vinna derpå. Hvad deremot Frih. Alströmers
tillägg beträffar, så ser jag icke hvad dermed skulle vinnas.
Föi hållandet skulle derigenom blifva alldeles detsamma som för närvar:de
eger rum, nemi. att hvarje församlingsmedlem måste, i proportion
efter sin jordegendom, bidraga till fattigvården och det rätta
härvidlag år väl, att, sä vidt möjligt är, ställa så, att hvar och en
Den 30 Augusti.
173
endast behöfver lemna så stort bidrag till fal tigvården som i proportion
af hvad han betungar densamma. Jag ber för öfrigt att få
uplysa Frih. derom, att i Södermanland och Nerike finnas redan
socknar indelade i rotar, och att en rotemästare der, under kommunalstyrelsens
tillsyn, bar upsigl öfver rotens fattige, och har upsigt
öfver de förhållanden, som derstädes inträffa.
Det tillägg, sorn här är hegardt, och som Gr. Sparre motsatt
sig, nemi. att Laudshöfd. borde kunna träda emellan, i fall någon
ansåge sin rätt genom sockenstämmans beslut förnärmad, anser jag
äfvenledes vara obehöflig!. Jag får slutt, nämna, att de Hrr, som
tänkt sig in i dessa förhållanden, böra lägga märke till att det nu
icke är påbjudet att hvarje församling skall indelas på rotar, nian
att del blott är dem tillåtet och beror på de röstegandes antal inom
sockenstämman. Det är också naturligt att ingen lärer uteblifva från
en sådan sockenstämma, emedan frågan rörer alla, och att majoriteten
i dylik sak bör få fälla utslaget, anser jag _ vara ganska billigt
och finner dervid ingen våda förknippad. Ar man deremot
icke nöjd med beslutet, eger man rätt alt deröfver besvära sig hos
K. M:s Befthtde, som då kan meddela den rättelse, som anses erforderlig,
och sålunda ligger härutinnan all den garanti man
kan begära.
På grund af dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsktns förslag
Hr Tham, Casper Wollrath: Nyttan och fördelen af alt indela
fattigvärdssamhällena i kretsar eller rotar, är så påfallande att derom
icke något ytterligare torde vara att säga. I alla faltigvårdssamhällen,
hvarest en sådan fördelning lyckats göra sig gällande, har så
rika frukter deraf uppstått, att nästgränsande församlingar skyndat
sig göra på samma sätt. Det har likväl härvid inträffat, att en och
annan medlem af församlingen, i stöd af föreskriften uti 2:dra §.
1 morn.; motarbetat och förekommit en så beskaffad fördelning. Alt
något nu å R. St:s sida företages för alt underlätta denna fördelnings
införande i de särskilda fattigvärdssamhällena, anser jag helt
naturligt, och jag skall deråt gerna skänka min röst. Men jag kan
dock icke bifalla Utsk.-ns förslag. Jag tror deremot att om ur den
nu gällande förfailmn det enkla ordet '"samfäldt''' borttoges, så
skulle derigenom en betydlig fördel uppkomma, och jag tror alt
delta ord ganska väl kan utgå utan att träda tydligheten för nära.
Visserligen är det sannt, som flere talare och företrädesvis Frih. Alströmer
uppgifvit, att vid indelning i rotar den ena roten kan blifva
mera betungad än den andra; men detta torde dock enl. min öfvertygelse
vara ganska lätt att förekomma derigenom, alt man gjorde lill en
gällande lag, alt sockenstämmans beslut i berörde afseende ovilkorligen
skulle underställas Landshöfd.-embel:s pröfning, som dervid
egde tillse att icke indelningen blifvit obillig eller betungande.
Jag anser fördenskull både nyttigast och lämpligast alt R. o.
Ad. förenar sig om en återremiss, hvarigenom det sammansatta
Utsk. kunde komma i tillfälle att på ett enklare sätt uppställa
sitt förslag.
174
Den 30 Augusti.
Hr Gripenstedt: Utsk:n hafva föreslagit den ändring i nu
gällande faltigvårdsstadga att hvarje fattigvårdssamhälle, eller kommun,
skall genom majoriteten af röslegande kunna besluta en fördelning
af faltigwkclsbestyret i kretsar eller rotar. Jag vill visst
icke bestrida, utan jag vill tvärtom gerna erkänna nyttan af att i
allmänhet fattigvården besörjes i så små kretsar som möjligt; ty
visserligen är det påslåendet sannt, att en större kännedom derigenom
vinnes om de fattigas behof och att en närmare tillsyn
kan lemnäs dem; men dessa fördelar, som å ena sidan äro obestridliga,
hafva dock å andra sidan med sig olägenheter, som äro
af ganska stor betydenhet, och hvilka man icke, i sin ifver alt
vinna dessa fördelar, får lemna ur sigte. Den förnämsta af dessa
olägenheter består deruti, alt om majoriteten alltid egde rätt att
fördela fattigvårdssamhället efter som den lämpligast synes, sä kan
deraf uppstå ett majoritetsförtryck, som i sin tillämpning kan blifva
ganska vådligt. Ja, jag påslår t. o. m. alt icke något förtryck kan
vara mera tungt och olidligt än just ett sådant, som jag här nämnt,
eller grannars förtryck; ty dervid kommer mindre än eljest i fråga
att bedöma sakerna ur rättvisans och billighetens synpunkt, ulan
den krassaste egennytta blir nästan alltid den enda norm, hvarefter
saken afgöres, och resultatet blir, att hvad majoriteten anser sig
kunna vinna och verkligen vinner, det kommer alltid att mångdubbelt
drabba den minoritet, som mäste underkasta sig beslutet.
Jag anser fördenskull Utskms förslag vara alldeles olämpligt. Någon
regel mäste finnas för hvad som utgör enheten i fattigvården och
den nu gällande författum uppställer såsom sådan församlingen,
samt medgifver undantag derifrån endast när samtlige socknemännen
kunna åsämjas om beslutet. -Enligt 1847 års förordn. var
denna regel så oeftergiflig, att äfven om de sjelfva på grund af
gammalt bruk enhälligt önskade indela sin fattigvård i rotar, så
var sådant förbjudet. Mångfaldiga reglementen i denna syftning
blefvo af Landshöfd.-embetena kasserade; mångfaldiga klagomål inkommo
till K. M;t,' och K- M:t biföll visserligen församlingarnes
begäran; men jag tror dock att detta var en tillämpning af författningen,
som icke stod i absolut öfverensstämmelse med dess
ordalydelse, ehuru måhända mera med dess anda och allramest med
landets bästa. För att emellertid göra sådana öfverenskommelse!-  möjliga (och jag vill i parenthes nämna att fastän man a priori
tror, att de med vilkor af enhällighet äro svåra att bringa lill stånd,
är sådant likväl alldeles icke förhållandet), för alt, säger jag, göra
dylika öfverenskommelser fullt lagliga och möjliga, skedde den omförmälta
ändringen, såsom jag tror, till allmän belåtenhet. Man
vill nu utsträcka rättigheten på ett sätt, som jag anser mycket
vådligt, både för enskild rätt och för sjelfva saken, ty ehuru en
fördelad fattigvård, som tillkommit genom frivillig och enhällig öfverenskommelse,
visat sig i allmänhet välgörande, så kan man alldeles
icke deraf hemta något stöd för det antagande, att en indelning
i rotar, som lillvägabragtes tvångsmessigt, emot minoritetens
bestridande, skulle hafva samma verkningar. Den nya författningen
medgifver rolefördelningen, så framt församliugsmedlemmarne derom
Den 30 Augusti.
175
åsämjas, och, efter min öfvertygelse, bör man för närvar:de icke
gå längre. Dertill finnes dessutom ett vigligt skäl 1 det alldeles
adaeqvata förhållande, som i nu gällande författning eger rum i afseende
på medgifvande! för kommunen att vid afgifternas uttaxering
frångå den allmänna regel, som i 10 §. är föreskrifven. I
denna §. finnes nemi. uppgifvet på hvad sätt dessa medel i allmänhet
skola utgå, men der finnes också det medgifvande nedlagdt, att
derest, på grund af öfverenskommelse, hvarom alla åsämjas, en annan
regel skulle af kommunen önskas, så får en sådan fastställas.
Men härvid är det ganska visligen föreskrifvet att beslutet skall vara
enhälligt, just på det att icke majoriteten skall kunna ålägga minoriteten
obilliga vilkor, och samma bestämmelse tror jag af samma
skäl bör gälla i afseende på den territoriala fördelningen, som eljest
lika väl kan blifva ett medel ali utöfva förtryck och obillighet.
Man talar här om, att det understundom kunde vara ganska
nyttigt alt kunna tvinga vissa stora egendomsegare, hvilka begagna
mycket statfolk, att sjelfva underkasta sig den ökade fattigtunga,
som de ådraga församlingen. I den sednast utfärdade författnm har
likväl i detta afseende bestämmelserna blifvit (så skärpta, att jag är
öfvertygad att, i de flesta fall, de nämnda personerna ganska gerna
frivilligt underkasta sig skyldigheten att draga försorg om sina egne
fattiga. Något utöfver hvad som nu är stadgadt i dessa hänseenden
tror jag således icke böra medgifvas, enär ett sådant medgifvande
så lätt skulle kunna missbrukas och kunde leda till svåra
olägenheter; men om R. 0. Ad. emellertid skulle anse att några
ändringar böra ske i förevar:de fall, så måste jag dock pä det allra
högsta lägga R. 0. Ad. på hjertat, att dessa icke mätte göras sä
utan alla kontroller, som Utskrn föreslagit, utan alt åtminstone något
af de alternativer, som här blifvit föreslagna eller som af Frih. Alströmer
i hans reservation blifvit uppgifne, jemväl mätte tagas i
betraktande.
Gr. Posse, Gustaf Mauritz: Rätta grunden för fattig
vården
skulle jag tro vara den, att den kommun, som dragit nytta
af arbetaren, också är pligtig att försörja honom på hans ålderdom,
då hans krafter icke längre tillåta honom att arbeta. För att nu
endast hålla mig till landet skulle jag tro, att de två källor, ur hvilka
den största fattigdomen härflyter, äro dels att egendomarne skötas
med statfolk, dels att, der hemmansklyfning eger runa, en mängd
backstugor uppstå, der personer sätta sig ned mot en ringa penning
och söka förtjenst, hos hvem de kunna få den. När de då
arbetat sin tid ut sä att de äro orkeslösa, hafva de ingen annan
att hylla sig till än församlingen. Dessa tvenne omständigheter tror
jag vara de, som mest böra afses vid ordnandet af fattigvården på
landet. I ena fallet är det egendorasherrarne, som böra juridiskt
åläggas att draga försorg örn sina fattfge, och i andra fallet församlingarne,
som böra solidariskt ansvara för de fattigas vård, hvilka
icke tillhöra någon viss person. Om nu det gamla stadgandet
stöde qvar, att det skulle fordras samtlige röslegandes bifall för införandet
af en rote-indelning, så är det ju tydligt, att den som har
176
Den 30 Augusti.
mångå stattorpare äfven skulle genom att säga nej kunna undandraga
sig tvånget ali underhålla dem, sedan de blifvit fattige. Det
af Hr Gripenstedt framställda förslag att plurima vota inom roten
skulle gälla, tjenar tilt ingenting, utan skulle genast kunna eluderas;
ty då jag ensam eger hela församlingen, sä har jag ju i och
med detsamma sjelf plurima vota, och då är det naturligt att en
person, som åsamkat en församling en mängd fattiga, äfven skall
kunna undandraga sig att, som sig bör, underhålla dem. Om åter
Utsk:ns förslag antages, så är det lika naturligt, att om det t. ex.
finnes ett hemman, der på | finnes förmöget och godt folk, men
den sista | är fördelad i små backstugor etc., i hvilka bo en mängd
personer, sorn sedermera falla fattigvården till last, då är det, säger
jag, naturligt att, enär dessa personer icke uteslutande arbetat hos
någon viss jordegare utan hos församlingen i sin helhet, alt dessa
personer böra underhållas af församlingen i sin helhet. Skulle nu
Ctsktns förslag antagas, skulle det vara ytterst lätt att på de återstående
|:delarne hvälfva hela faltigundefliållet af en hop uslingar,
till hvilkas elände de alldeles icke äro skulden. Hemmanen här i
landet äro i allmänhet icke af beskaffenhet att tåla en sådan extra
pålaga utan ali sjelfva förr eller sednare falla under fattigvården.
Jag tror fördenskull att det vore ytterst farligt alt antaga ifrågavar:de
förslag och icke heller önskar jag att det nu gällande stadgandet
skall oförändradt qvarstå, utan jag förenar mig med Frih.
Alströmer, och a'nhåller om bifall (ill hans förslag. Skulle dertill
fogas Lector Sondéns tillagg, har jag ingenting att invända deremot.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, afträdt och öfverlemnat
Ordförandehefattningen åt Frih. Åkerhjelm, Carl, hvilken såsom
fullmäktig för Grefliga ätten N:o 8, Oxenstjerna af Korsholm innehade
främsta platsen af R. o. Ad:s närvartde ledamöter, anförde
Gr. Lagerbjelke: Man har som bevisadt antagit, att rote
indelningen
skulle medföra högst välgörande följder; men man har
förbisett alt hvad som antagits såsom bevisadt, just är hvad som
i främsta rummet fordrar bevis. Jag anhåller fördenskull att i korthet
få fästa uppmärksamheten på dessa följder, hvilka man anser
så välgörande. Holarne måste naturligtvis på landet indelas så, att,
vare sig att en person eger hela roten eller den tillhör flera intressenter,
de fattige derstädes dock kunna erhålla nödig vård. Men
nu lärer det icke kunna förnekas att, då roten tillhör en enda egare,
denne kan befria sig från all fattigvård derigenom att så snart en
person blir något ålderstigen, men ännu icke berättigad till fattig-,
understöd, så kör han bort honom från sin egendom. På detta
sätt blir han sjelf fri från ali underhållsskyldighet och pä hans
gods uppstår ingen fattigvård y men huru de fattiga blifva behandlade,
åtminstone blir det icke med den ömhet, som man här förespegla!.
Således har jag genast anfört ett exempel derpå, alt rotefördelningen
icke alltid medför så vackra frukter, som man obetänkt
har antagit. .Om åter roten består af två eller flere intressenter,
af hvilka en eger endast en hundradel af hela roten, så beror
-
Den 30 Augusti.
177
ror det på egaren till denna del att på sin lilla ega antaga så
inånga fattiga han behagar, och det blir omöjligt för egarne till de
.,“oaoulelarne att freda sig mot att få underhålla alla dessa fattiga, hvilka
den andre dragit öfver dem. Hr Gripenstedt har nämnt att majoritetsförtryck
skall genom Ulsk:ns förslag kunna uppkomma och han
har obestridligen deruti rätt. Låtom oss t. ex. föreställa oss, att
majoriteten inom en församling icke allenast beslutar alt fattigvården
derstädes skall bestridas rotesvis, utan äfven bestämmer sjelfva
indelningen, så att en förmögen person möjligtvis får sin egendom
indelad lill en rote med ett plus af en liten obetydlighet. Sedermera
öfverenskommer samma majoritet med egaren lill detta lilla
obetydliga plus att han skall mottaga alla deras fattige på sin andel,
och sålunda blir det den person, som eger de ,9090:delarne,
som får föda hela församlingens fatligcorps. Ar detta billigt? Och
kan något kallas ett majoritetsförtryck, så är det ett sådant förhållande.
Den [invande fattigvärdsförordningen, som binder fattigvården
vid socknen, kan icke förekomma att krig uppstår mellan de
olika socknarne, om hvilken som skall föda en fattig, eller till hvilket
fattigvårdssamhälle en behöfvande skall räknas, men sedan denna
fråga väl är afgjord, skulle genom det nu under handläggning
var:de förslaget man inom socknen ytterligare tvista om hvilken
rote, som»skall emottaga samma fatiighjon. Man har här mycket
talat om, hvilka olägenheter en stor possession, sora skötes med
statfolk, skall kunna åstadkomma inom en församling och hvilka
tryckande bördor derigenom skulle kunna påläggas församlingens
medlemmar. Det har dock redan blifvit upplyst att fnrfattmn mot
ett sådant förhållande ingalunda saknar korrektiv. Detta korrektiv
finnes nedlagdt i fO §. 2 morn., af hvars innehåll R. o. Ad. behagade
finna, att hvad man här i detta afseende ordat, förfaller
så framt det redan befintliga stadgandet iakttages. Deremot tror
jag mig hafva visat, att större olägenheter skulle uppkomma, om
Utskrns förslag antages och det således komme att bero på majoriteten
inom församlingen all bestämma fattigvårdens utgörande efter
rotar. Dermed har jag visserligen icke nekat alt på många ställen
fördelar af roteindelningen kunna uppstå; men jag anser i delta fall
erforderligt att nu gällande stadgande om enhälligt bifall till en
sådan fördelnings införande bör qvarstå. Detta är ju för öfrigt allt
hvad som behöfves; ty om rote-indelningen inom en socken anses
vara nyttig och förträfflig, så ligger ju intet hinder i författnm mot
dess åvägabringande, och den siste värde talaren, som har godt
tillfälle att känna dylika förhållanden, har ju vitsordat ali mångå
församlingar finnas der sådant blifvit satt i verket.
Frih. Alströmers förslag är visserligen något bättre än Ulskms,
det vill jag icke bestrida; men alla de olägenheter, som jag här
uppräknat såsom åtföljande Ulskms tillhöra äfven Frih. Alströmers
förslag; ty han har derigenom icke förebygdt något annat, än att
den första fördelnm af de fattige icke kan ske alltför ojemnt. Men
alla de andra olägenheterna qvarstå orubbade så väl enligt detta
förslag sora Utskrns.
11 H. 12
irs
Den 30 Augusti.
Slutligen vågar jag fästa upmärksamheten derå, att den författa.,
hvilken man nu så väsendtligen vill ändra, har först nyligen blifvit
satt i verket, och det torde väl vara skäl, att innan man deruti
företager några ändringar, låta den lefva och verka något längre
än åtta eller nio månader, emedan man eljest omöjligen kan hafva
någon erfarenhet af de följder den kommer att medföra. Afven
på grund af detta skäl, anhåller jag nu om afslag å Utsknis förslag
i förevaride punkt.
Hr Adelborg: Hr Gripenstedt har bland annat nämnt, alt
de följder, som skulle drabba en person, hvilken obetänkt ställde
sin hushållning på användandet af mycket statfolk, äro af så betänklig
art, alt de äro fullt tillräckliga alt utgöra ett korrektiv mot ett
sådant förfarande. Jag frågar då om 5 Rdr 16 sk. hko kunna anses
sora ett tillräckligt korrektiv? Jag medgifver visserligen att han
dessutom får deltaga i den öfriga kontingenten till fattigvården, men
då den fördelas på hela församlingen, blir denna tillökning allt för
obetydlig för att kunna anses såsom ett tillräckligt betryggande korrektiv.
Den gamla regulatorn i detta afseende var just, att man
höll sig gemensamt tillhopa för alt hindra det ingen samhällsmedlem
ökade fattigvårdstungan, och genom en sådan opinionsyttring och
denna grannarnes enhällighet vet man, alt myckel karn åstadkommas
inom en församling. Författnin är i detta fall, efter min öfvertygelse,
icke tillräcklig; ty jag tror att å de flesta förhållanden är
opinionen inora en församling af långt mera inflytande; och finnes
det en person med redliga tänkesätt och kraftfull vilja, så kan han,
om han underslödjes af kyrkoherden, nästan despotiskt styra hela
socknen. Sådant var förhållandet förut nästan öfverallt, der det
fanns gamla kyrkoherdar, som voro aktade af sin församling, och
deruti låg det fordna presteslåudels och äfven de gamla familjefädernas
stora makt.
Gr. Lagerbjelke har yttrat alt man alltför obetänksamt ansett
rotefördelningen, enl. ifrågavaride förslag, vara i allo förträfflig,
ehuru det alldeles icke är så. För min del får jag helt och hållet
fritaga mig från en dylik beskyllning; ty jag har icke ansett det i
allo förträffligt, men jag har trott de olägenheter, som för närvaride
existera vara vida större, än de som skulle upkomma genom antagandet
af Ulskins förslag. Samma sak, som här åsyftas, har man i
min trakt sökt under ett tiotal af är att åstadkomma, utan att man
deruti lyckats, just till följd af författms bristfällighet; men man har
dock ansett det eftersträfvansvärdt. Jag vädjar i detta afseende till
en ledamot, som för en stund sedan hade ordet och hvilken jag
anser hafva fullkomlig erfarenhet af dessa förhållanden, jag menar
Frih. Åkerhjelm, jag vädjar till honom, huruvida han icke på sina
egendomar funnit sig belåten med att sedan ålder hafva haft sin
fattigvård särskildt. I den trakt han bebor hafva nemi. egendomarue
sin egen fattigvård, och jag tror att det länder så väl egendomsinnehafvaren
som de fattige till båtnad. Den förre har mera tillfredsställelse
alt sjelf på nära håll erfara det de fattige icke lida någon
nöd, och dessa kunna äfven vara betryggade att få ett bättre
Den 30 Augusti.
179
underhåll, när de äro närmare under sin husbondes ögon, och församlingen
kan slulligen förlita sig dervid att hon från det hållet
sällan eller aldrig skall blifva betungad med fattige.
Här har blifvit nämndt, att vissa delar af församlingarne, som
bestå af smärre hemman, skulle blifva särdeles hårdt betungade ge
nom
rote-indelningen, och Gr. Posse har yttrat att sådant egentligen
skulle ega rum i de orter, der backstugusittare finnas. Jag ber
Gr. Posse besinna, att ett så beskaffad! medgifvande, som detta stadgande
innehåller, icke kan af församlingen ernås, ulan genom de
flesta rösterna, och det lärer väl icke tillkomma dessa backstugusittare
att härutinnan deltaga i något beslut. Vanligtvis gör man
mera afseende på denna klass i samhället, än hvad vederbörligt är,
och jag tror alt de i allmänhet ingenting hafva att beklaga sig öfver;
skulle så vara, hafva de alltid Landshöfd. alt vända sig till. Jag
anser fördenskull ingen våda ligga i detta förslag, utan jag tror att
det innebär ett bemödande att till verklighet och kraft bringa en
lag, som hittills icke medfört någon särdeles verkan, och när vi
komma till deir punkt i Betänk., som handlar om Peter Gabrielsson
förslag, att till K. M. ingå med en tind. anhållan, det K. M.
täcktes låta nedsätta en kommitté för undersökning af fattigvårdsförhållanderne
inom landet, så vill jag med själ och hjerta rösta
derför, emedan jag tror, att denna fråga på långt när icke hunnit
den utveckling, som den bör ega, ej eller blifvit löst i öfverens
stämmelse
med samhällets fordringar, och att de tanklösa philantropiska
theoder, som så mycket äro i svang, väl tåla eli nogare
granskande, innan de, som nu allt för ofta är fallet, göras
till lag.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag anhåller att få till
kännagifva,
det jag icke öfvervarit detta ärendes behandling inom
det sammansatta Utsk. och således icke deltagit i beslutet deröfver
annat än i afseende på nu ifrågavande punkt. Jag förenar mig
emellertid med dem, som yrka afslag derå, och jag gör det egentligen
för de fattiges skuld; ty förhållandet är verkligen sådant, att
de fattige, äfven då de äro indelade på rotar, slita ganska ondt i
vissa församlingar,, då majoriteten råkar att vara obarmhertig och icke
vill gifva dem tillräckligt underhåll. I andra socknar åter händer
det, alt de må godt, kanske något bättre äu hvad som behöfves,
hvilket dock är mer att föredraga, än om de vanvårdas. Skulle en
församling indelas i rotar, skulle det kunna hända, att saken blefve
omöjlig och att den enskilda välgörenheten nödgades då mera än
nu taga hand om de fattige; ty i vissa delar af en socken, der de
slita för mycket ondt, måste de af de andra rotarne hjelpas och
understödjas. Jag medgifver, att Hr Adelborg har rätt att man på
de stora egendomarne bör icke allenast försörja sina egne fattige,
ulan äfven lemna bidrag ät församlingens gemensamma fattigvård.
Detta kan icke hjelpas, och det är bättre att göra det, än att låta
de fattige förgås; men skulle församlingen blifva indelad i rotar, så
blefve det ett förfärligt elände. Jag känner speciell i den försam
12*
-
180
Den 30 Augusti.
ling, der jag bor, en rote, hvars fattige underhållas på hela församlingens
gemensamma bekostnad. Jag behöfver icke vara mångordig
i detta ämne; ty Gr. Lagerbjelke har redan så väl utvecklat detsamma,
att jag ingenting har att tillägga, utan anhåller alt i allo
få förena mig med honom.
Hr Gr. o. Landtm, återkom.
Hr Gripenstedt: Jag ber att med ett par ord få bemöta de
anmärkn:r, som Hr Adelborg nyss anförde och hvilka lätteligen
skulle konna leda lill åtskilliga förvillande åsigter ang:de den fattigvård,
som är ålagd den, som genom statfolk eller andra inrättningar
ådrager församlingen större fatt ig vårdst unga än som vederbörligt
är. Det har ganska riktigt blifvit anmärkt, att man icke blott bör
betala den direkta afgiflen för sina egna fattige, utan jemväl derutöfver
sin andel pro rala parte till den gemensamma fattigvården.
Denna afgift utgår dock icke, såsom Hr Adelborg tyckes tro, endast
med 5 R:dr 16 sk. b:lto, ett för allt, eller för hvarje fattighjon,
som man skjuter på församlingen, ty detta vore visserligen otillräckligt,
utan det skall betalas 8 R:dr r:gs för hvarje matlag af dylikt
arbetsfolk, som finnas vid gården, och den som t. ex. har 20 sådana
matlag, måste således erlägga 160 R:dr hvarje år, äfven om
icke en enda af hans egne fattige finnas på försörjningshuset. Jag
har blott velat uplysa härom för att visa, att denna afgift alldeles
icke är så liten, som man tyckes föreställa sig.
Men för att återkomma till hufvudsaken, så tror man att allan
rättfärdighet vore upfylld, blott man, på samma gång som församlingen
kunde ålägga en enskild rote skyldigheten att besörja sin egen
fattigvård, jeraväi kunde vinna någon jemkning i de afgifter, som
af den öfriga delen utaf församlingen skulle erläggas lill fördel för
den betungade delen. Jag ber dock alt få påminna derom, att en
sådan jemkning, äfven om den kunde komma till stånd, oförändrad!
skulle gälla för fem år. Men stora förändringar i faltigvårdstungan
kunna hastigt inträffa genom olycksfall och medföra en så betydlig
rubbning, att den effektiva fattigvårdslungan alldeles icke skulle stå
i något förhållande till jemkningen i afgifterna. Jag anser för min
det äfven detta vara ett skäl att icke anse saken vara aflrjelpt genom
det förslag, som Frih. Alströmer afgifvit, och jag förenar mig
med Gr. Lagerbjelke deruti, att hela förslaget måtte afslås,
Frih. Åkerhjelm: Med anledn. af ett yttrande af Hr Adel
borg,
anhåller jag att få uplysa alt inom den ort, der jag bor, eller
Södermanland, rolefördelningen inom flere socknar blifvit införd och
att den visserligen der visat sig hafva sina goda sidor, men äfven
sina mindre goda; ty tvister upkomma icke sällan mellan rotarne,
till hvilken af dem de fattige skola höra, och det finnes till och
med en till mig angränsande församling, som är fördelad i 16 rotar,
och der upkomma esomoftast dylika tvister. Meu att äfven efter nu
gällande faltigvårdsförordn. en öfverenskommelse i delta hänseende
kan komma lill ständ, visar den ort, der jag är boende, och detta
Den 30 Augusti.
181
synes mig ådagalägga onödighelen af en förändring i nuvarule stadgande,
hvarföre jag yrkar afslag å Utsk:s förslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Ur Adelborg: Till hvad Hr Gripenstedt nyss yttrade får
jag blott tillägga, att jag icke lyckats göra mig förstådd af honom,
emedan hans upfaltning af mitt anförande är helt och hållet motsatt
till hvad jag menat. Jag ville visst icke förneka att enskild person,
som får betala 5 R:dr 16 sk. b:ko för hvarje matlag, icke skulle
få vidkännas betydligt ökade afgifter, om han har flere sådana matlag.
Men sådane personer äro vanligen icke andra än dels sådana,
som i allmänhet, utan afseende på sitt folk, blott se på sitt eget
bästa och hvilkas arbetare således ganska hastigt komma inom fattigvårdens
gränser, dels spekulanter på egendomar, hvilka, sedan de
köpt en egendom och sedermera efter några år, genom en eller annan
spekulation i bränvinsbränning eller något dylikt, lyckats göra
sig förmögne, sälja densamma och lemna sina arbetare utan vård
eller hjelp. Sådane personer borde, efter min öfvertygelse, kunna
tillförbindas att sjelfva laga värd om sina fattiga, och ej för något
pris äga rätt att kasta dem på församlingen. Ett sådant stadgande
synes mig blifva vida mera verksamt, än skyldigheten ali erlägga 5
R:dr 16 sk. b:ko för hvarje matlag.
Hvad Frih. Alströmers förslag beträffar, så bekänner jag upriktigt
att, förr än jag antager detsamma, vidblifver jag den gamla
författmn, emedan jag icke ser att något annat dermed vinnes än
ytterligare oreda. Enl. delta förslag skulle man jemka underhållsskyldigheten
mellan rolarne; men kan Frih. Alströmer upgifva något
sätt, huru roan nu mera skall rättvist kunna åstadkomma en
dylik jemkning? Om man också går aldrig så långt tillbaka i en
sockens fattigvårdshistoria, måste alltid olägenheter upstå och jemkningen
blir evärdlig och utan resultat. Sådan kan följden omöjligen
blifva af Utskms förslag till rote-indelning, ty den som icke hädanefter
vårdar sig om sina fattige, den får helt enkelt underkasta sig
skyldigheten alt ensam försörja dem. Det är just sådana lagar, som
ofta tvinga menniskorua lill det rätta; ty det gäller deras egen nytta.
Hvad Frih. Akerhjelms yttrande beträffar, så tror jag att del
varit föranledt af ett misstag om min mening; jag åberopade nemi.
icke rote-indelningen, då jag vände mig lill honotn, och jag förmodar
alt Frihm misstagit sig, då han säger, att denna indelning i
den mening, som här är i fråga, finnes i någon socken inom Södermanland.
Socknarne äro indelade i rotar roed en rotemästare
för hvarje rote, och dessa utgöra tillsammans en gemensam nämnd,
men hafva icke med fattigvården att göra utan blott med tillsynen
öfver de fattige. Och så är förhållandet i de flesta socknarne inom
det län, i hvilket han och jag bor; men detta sätt att indela i rotar
äger ingen likhet med nu diskuterade förslag. Någon annan roteindelning
känner jag icke. Men hvad jag åberopade gällde egendomarne
i den trakt, der Frihtn bor, såsom Julita, Gimmersta m.
fl. Dessa egendomar hafva sin egen fattigvård och försörja sjelfva
182
Den 30 Augusti.
O
sina fattige, och jag tror icke, alt Frih. Åkerhjelm vill bortbyta
denna fördelning.
Hr von Troil: Efter min öfvertygelse hafva Gr. Lagerbjelke
och Hr Gripenstedt så logiskt och så praktiskt rikligt utvecklat olägenheterna
af att nu antaga antingen Utsk:ns eller Frih. Alströmers
förslag, alt jag i allo med dem instämmer. Jag tror, att då vi
hafva en författn., hvilken icke varit gällande längre än sedan d. 1
Nov. sisll. år, bör man icke vidtaga förändringar i dess hufvudgrunder,
utan serdeles giltiga orsaker. Dessa hufvudgrunder skulle
väsendtligen rubbas genom det förslag LJtsk:n framställt.
Flere föreg:de talare hafva redan omnämnt de olägenheter,
som genom ett dylikt förfaringssätt skulle upkomma, och för min
del tror jag, att om role-indelningen blir lagd lill grund för fattigvårdens
utgörande, skall ovilkorligen en mängd svårlösta, och fölen
god fattigvård menliga tvister emellan rotarne upkomma. Myndigheterna
äro f. n. öfverhopade med besvär i fatligvårdsfrågor,
emedan den ene socknen vill hvälfva ifrån sig sina fattige på den
andra, och skulle nu nya tvister upsla derigenom, att majoriteten
har rätt, att tvinga minoriteten inom de serskilda rotarne, och dessa
tvister skulle gå alla dessa instanser igenom, så befarar jag, att man
aldrig finge slut på alla dessa fatligvårds-mål. För min del tror
jag fördenskull, att en sä nyss utfärdad författn., som den itrågavar:de,
icke bör i oträngt mål ändras, och jag anhåller derföre om
afslag å denna del af Utsk:ns förslag likasom jag jemväl får förklara,
att jag icke anser mig kunna rösta för det af Frih. Alströmer reservationsvis
framställda förslag.
Hr von Hartmansdorff: Då jag hör så många landtman
tala för nuvar:de författnings bibehållande, då en Landshöfd. nyss,
och ett Statsråd förut gjort detsamma, och då den sistnämnde omförmält,
att det stadgande, som nu gäller, eller att alla röstegaode
inom församlingen skola vara öfverens om rotefördelningens införande,
icke hindrat att en sådan kan, det oaktadt, komma till stånd;
så vill jag afstå från det yrkande jag vid denna öfverläggnings början
framställde.
Frih. Alströmer: Då jag förut instämt i Hr von Hartmansdorffs
yrkande, men han numera derifrån afstå», så vill jag icke
vidare påyrka antagandet af milt förslag, hvilket endast tillkommit
derföre att, derest, efter hvad af öfverläggningarne inom Ctsk:n kunde
slutas, en förändring skulle komma alt af R. St. begäras i förevar:de
§, denna förändring icke måtte framkomma i det nakna skick,
som Utsk:n föreslagit.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm, att, sedan Hr von Hartmansdorff och Frih. Alströmer afstå»
från deras yrkande, endast vore yrkadt af Gr. Sparre bifall
lill Utsk:ns tillstyrkande, af Hr Adelborg bifall till samma tillstyrkande
med den förändring, att näst efter ordet ”fattigvårds-samhälle”
å första raden af den föreslagna redaktionen, tillädes orden
Den 30 Augusti.
18»
”på landel”, af Gr. Lagerbjelke m. fl. ledamöter afslag, sami af Hr
Tham återremiss i denna punkt.
Hr Gr. o. Landlm:s härefter, först lill bifall å Utskms tillstyrkande
utan förändring och sedan till bifall å detsamma med^det al
Hr Adelborg föreslagna tillägg, framställda propos. besvarades med
starka Nej, jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade afslå hvad Utsk:u i afseende på ifrågavartde
mom. tillstyrkt, samt, efter denna proposms besvarande med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke: Då Utskms Betänk, i alla de återstående
punkterna endast är afstyrkande, anhåller jag, att detsamma icke
måtte behöfva upläsas, så framt del icke serskildt af någon ledamot
begäres.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts, att någon upläsning
af de efterföljande punkterne vid deras föredragning ej skulle
ega rum, utan att serskild begäran derom blefve gjord.
§:7i 2 mom. 3, samt §§:ne 3 och i.
Utskms härom afgifue yttranden biföllos.
§ fi
IIr
Gr. o. Landtm, erinrade, att, till följd af R. o. Ad:s, i afseende
pä §:n 1, fattade beslut, någon förändring äfven i öde §:n
syntes erforderlig, för ali R. o. Ad:s beslut om dessa §§:r må blifva
med hvarandra öfverensstämmande.
Hr von Hartmansdorff: Efter hvad Hr Gr. o. Landtm,
framställt, bör denna § rättas till enlighet med Lektor Sondéns reservation,
hvilken uptager äfven denna fråga. Hans förslag till ändring
i 6:te §:n 3:dje mom:tel är af följande lydelse: ”vården af
barn” ändras lill ”vården af föräldrar eller barn", ”barnavården” till
”vården af föräldrar eller barn”, ”barnets” lill ”fadrens, modrens eller
barnets.” Jag anhåller vördsamt att dessa rättelser måtte, i öfverensstämmelse
med hvad Ståndet redan beslutit, vidtagas.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. det i Lektor
Sondéns reservation afgifna förslag lill förändrad redaktion af öde
§:ns 3:dje mom.
§§:ne 7, tO och Ii.
Utskms härom afgifne yttranden biföllos.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, öfvergick till föredragningen af
nästföljande punkt yttrade
Hr von Hartmansdorff: gm 14 måtte äfven blifva föremål
för R. o. Ad:s beslut.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste alt 14:de §m redan blifvit föredragen,
samt R. o. Ad. bifallit Utskms derom afgifna yttrande.
Hr von Hartmansdorff: Följden af den hastiga föredrag
ningen
är den, att jag icke kuunat göra en anmärkn., som jag
Den 30 Augusti.
velat framställa viri 14:tle §:u och som finnes ttplagen i Nils Pers>
sons reservation.
§§:tie 19, SO, SS och S3.
R. o. Ari. biföll Ulsk:ns i fråga om dessa §§ afgifne yttranden.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, om icke
Ståndet behagade inbjuda de öfriga Stånden, att med R. o. Ad.
instämma i de förändringar, som blifvit beslutade i 1 ista och 6:te
§§:ne af denna författning.
Hr von Troil: Då jag för min del anser, att de förändringar,
som blifvit gjorda i l:sta och öde §§:ne, innebära en verklig för
sämring
mot hvad som f. n. finnes stadgadt, kan jag icke instämma
i Hr von Hartmansdorffs förslag till inbjudning. Jag ber endast att
med ett ord få nämna, att om t. ex. en hemmansegare har en fattig
farfader och en fattig farmoder, så är han numera icke pligtig alt
bidraga till deras underhäll, hvaremot, han, enl. den gamla författningen,
var skyldig att försörja "de sina.'"
Jag anser detta innefatta en betydlig försämring, och finner det
derföre icke lämpligt, att R. o. Ad. inbjuder de öfriga Stånden att
deruti instämma.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror att Hr von Troil bade
bordt iakttaga farfaders och farmoders rätt, dä den saken var i fråga
och icke komma efteråt dermed. Förändringen är nu med betydligt
flertal beslutad, och lärer således icke kunna f. n. omgöras.
Jag anhåller fördenskull om bifall till den af mig föreslagna inbjudningen.
Hr Adelborg: Afven jag lider nu under majoritetens förtryck;
men detta kan dock icke hindra mig att instämma med Hr
von Troil, samt anhålla all Ståndet måtte närmare betänka farfaders
och farmoders rätt.
Frih. Cederström, Hud.: Jag delar Hr von Troils åsigter i
detta fall, och anhåller alt Hr von Hartmansdorffs inbjudning måtte
blifva lagd på bordet, under förhoppning att genom detta dröjsmål
frågan måtte i de andra Stånden fä en efter min öfvertygelse lyckligare
lösning.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den af Hr von Hartmansdorff
väckta fråga, enl. derom gjord begäran, komme att hvila på
bordet.
Uplästes eli af Hr af Sillén, Abrah. Wilh., inlemnadt sålydande
Mern.:
Af tjensleåligganden nödsakad alt lemna staden, får jag härmedelst
afsäga mig min plats såsom ledamot i BankoUtsk., dock med
anhållan, alt varda vid min Riksdagsmanna-rätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, med lillkännagifvande, att Hr Steuch, Mathias, såsom
Den 50 Augusti.
185
ledamot af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., oell Frih. von Paykull,
Joh. Gust., såsom suppleant i Const.Utsk., begärt och erhållit 3
veckors ledighet, räknad från denne dag, samt jemväl 2 ledamöter
i sistnämnde Utsk., Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, och
Frih. Stjernstedt, Aug. Willi., erhållit 2:ne veckors ledighet
från nästa Måndag, anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i
BankoUisk. efter Hr af Sillén, samt 2:ne ledamöter i Const.Utsk.,
under Frilime Lagerfelts och Stjernstedts, en ledamot i Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk. under Hr Steuchs och en Suppleant i Const.Utsk.
under Frih. von Paykulls frånvaro.
Anmäldes och lades på bordet nedannänmde från Ulskni inkomne
Meni. och Betänkm, nemi. från
Constitutio n s-Utskottet:
JVs 42, med utlåtande, ang:de Talmannens i BondeSt. vägran
af propus.' på eli inom Ståndet väckt yrkande i fråga om behandlingen
af Serskildta Utsk:s Mern. JVSi 11.
Stats - Utskotlet:
JVs 250, ang:de verkstäld omröstning i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, ronde eftergift lill förmån för Carlstads stads-församling
af Kronans rätt till ett efter Närings-idkerskan Johanna Emilia
Hollander fallet dana-arf;
JV2 251, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, ronde eftergift lill förmån för Upsala stads Borgerskaps
Gubb- och Enkhus-inrällning af Kronans rätt till dana-arf
efter Enkan Charlotta Elisabeth Bång och Jungfru Christina Lundström
;
JV» 252, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, ronde eftergift för Notarien E. Lundblad, såsom
Arrendator af Strömsholms Kungsladugård, af halfva spanmåls arrende-beloppet
för år 1852;
JV5 253, ang:de verkstäld omröstning, i anledn/af RiksStms
skiljaktiga beslut, rör:de åtskilliga till Stats-regleringen hörande
frågor;
•Ae 254, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, i fråga om aflöningen för Presideuterne i vissa af
Rikets Koll:r;
JVs 255, i anledn. af verkställda omröstningar, ang:de åtskilliga
Revillnrs-frågor;
JU 256, med förslag till sammanjemkning eller voler:s-propos:r,
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ronde extra anslag till föremål,
tillhörande 4, 6, 7 och 8 Hufvud-titlarne;
186
Den 30 Augusti.
Allm. Besv.- o. E kon.U tskoltet:
.A2 121, i anletln. af vackt motion om tillförordnande af en
Sundhels-kommission m. m., samt
JVs 122, i anledn. af väckt motion om lärarnes vid Elementarläroverken
pensionering.
Äfvenledes anmäldes och lades pä bordet 2:ne från Riddarh.-  Utsk. inkomne, under Ntris 9 och 10 afgifne Betänkm, sålydande
1 :o.
Genom utdrag af Höglofl. R. o. Ad:s prot. för d. 1 sisll.
April har till Riddarh.Utsk. blifvit remitteradt ett af Hr Brakel,
Maur. Gust., vackt förslag till förändringar i Riddarh.-Ordnm, i fråga
om sättet, dels att välja Elektorer för val af ledamöter till R. St:rs
Utsk., dels att utse ledamöter i Hemliga Etsk.; varande i delta hänseende
af motionären en sådan redaktion föreslagen i 18:de §:n
Riddarh.-Ordom, att R. o. Ad., som f. n., genom af Ståndet efter
fördelning i 25 serskilda afdeln:r valda 50 bänkman, utser dé 25
Elektorer, hvilka derefter välja ledamöter till Utskm, hädanefter
skulle, omedelbart sedan Riksdagen blifvit öppnad, direkte inom
Ståndet välja 25 Elektorer, jemte 5 Suppleanter, samt derefter och
sedan alla Suppleanterna inträdt och ytterligare ledighet bland Elektorerne
upkommit, i enahanda ordning välja 5 Suppleanter; äfvensom
motionären föreslagit det tillägg till samma §, att R. o. Ad.,
som nu genom Elektorer väljer ledamöter till Hemliga Utsk., skulle
förrätta samma val samfäldt in pleno; i följd hvaraf öfrige till detta
ämne häuförliga 19, 20, 21, 24 och 26 §§:ne Riddarh.-Ordn.
skulle erhålla nödiga redaktionsförändringar; och har Utsk. tillika
fått emottaga ett yttrande i ämnet af Frih. Cederström, Rud., innefattande
åtskilliga anmärkmr vid det af Hr Brakel framställda
förslag.
Frågan om methoden att välja R. o. Ad:s ledamöter till Utskm
har varit föremål för många skiljaktiga både förslag och beslut. Den
ännu gällande ordningen att medelst Bänkmän utse Elektorer, hvilka
derefter välja Utsk:s-ledamöter, finues redan antagen vid 1720 års
Riksdag, sedan, vid den föreg:de, Höglofl. Ståndet uphäfl den i
1626 års Riddarh.-Ordn. stadgade fördelning i klasser och infört
omröstning per capita. Detta fortfor till 1778 års Riksdag, då klassfördelningen
åter infördes, i följd hvaraf Bänkmännen ansågos öfverflödiga,
enär både votering och val derefter skedde klassvis, intill
1809 års Riksdag, då klassfördelningen ånyo afskaffades, hvarefter i
1810 års Riddarh.-Ordn. stadgades, alt Elektorer för val af ledamöter
i Utskm åter skulle tillsättas genom Femtio Bänkman, en från
hvarje bänk. Redan vid 1815 och 1816 årens Riksdagar väcktes
likväl motion om Bänkmännens afskaffande, hvilken, fastän af Riddarh.
Utsk. afstyrkt, af R. o. Ad. till sin princip bifölls, ehuru Ståndet
icke blef ense om sättet; hvarföre frågan upskjöls till påföljande
Riksdag, 1823, då R. o. Ad. beslöt, att Elektorsvalet borde förrät
-
Den 30 Augusti.
187
tas på del sätt, alt Slåndel delades i 25 lika afdelntr, hvaraf hvarje
valde en Elektor inom hela Slåndel; hvarjemte stadgades, att sedan
hvarje afdelning vali, den utsedde Elektorns namn skulle högt kungöras,
och genast upskrifvas på en tafla vid skranket. A detta förslag
vägrade K. M., genom skrifvelse d. 18 Dec. 1823, sin Nåd.
sanktion. Sådant oaktadt väcktes så väl vid 1828, som 1834 års
Riksdag, förslag om Bänkmännens afskaffande, men blefvo af R. o.
Ad. afslagna, hvaremot Ståndel vid sistnämnde Riksdag beslöt, alt
R. o. Ad. skulle fördelas i 25 afdelntr, deraf hvarje skulle inom
sig välja 2 Bänkmän, till förrättande af val till Elektorer, för utseende
af Utsk:s-ledamöter. Sedan delta förslag under d. 22 Maj
1835 vunnit K. M:s Nåd. sanktion, har frågan, angtde Elektorernas
tillsättande genom direkta val, förekommit, så väl vid 1840, som
vid 1847—1848 årens Riksdag, men icke vunnit R. o. Adis bi fall.
Efter inhemlad kännedom om dessa förhållanden, har Utsk. tagit
detta ärende i noggrannt öfvervägande; och hvad försl angår
ordningen för val af R. o. Ad:s Elektorer, så enär, i enlighet med
28;de §:n Riksd.Ordn., dessa inom de öfriga RiksStm utses genom
val af Ståndet samfäldt, samt det utan tvifvel måste erkännas såsom
mest principenligt, att de personer, hvilka erhålla del maktpåliggande
updraget att välja ledamöter till Utskm, utses omedelbart af
Ståndet, utur massan och utan inskränkning till några under-af
deln:r,
emedan hvarje ledamot af Ståndet derigenom otvifvelaktig!
skall hafva den honom i Grundlagarna tillagda frihet vid valrättens '
utöfning närmast och säkrast sig förbehållen; alltså och då ett sådant
valsätt otvifvelaktigt lemnar ett sannare uttryck af flertalets inom
Ståndet åsigt ora lämpligheten af de personer, som utses alt
förrätta de vigliga valen till Utskm, än det nuvarsde indirekta valet
medelst inom vissa smärre afdelntr utsedda Bänkman, derigenom,
enl. hvad erfarenheten också visat, det understundom kan blifva
möjligt för ett underlägset antal alt bestämma valets utgåDg i strid
mot majoriteten, anser Utsk. sig ega anledn.
att i så måtto å Hr Brakels motion tillstyrka bifall, att, med
afskaffande af den nuvar:de Bänkmans-fördelningen, R. o.
Ad. må genom val inom Ståndet samfäldt utse 25 Elektorer
och 10 Suppleanter, hvilka sedermera, på sätt 28:de §:n
Riksd.-Ordmn bjuder, ega välja Ståndets ledamöter till
Utskm, samt att, sedan alla dessa Suppleanter, till följd af
inträffad ledighet, bland Elektorerna inträdt, och ytterligare
ledighet bland de sednare upkommit, Ståndet må i enahanda
ordning de upkomna ledigheterna fylla och nya 10 Supple
anter
utse.
Beträffande sedermera förslaget att Höglofl. R. o. Ad. måtte
direkte, och icke medelst Elektorer, utse ledamöter i det Hemliga
Utsk., Konungen äskar, finner Utsk. jemväl detta medföra den stora
fördel, att kunna närmare angifva majoritetens mening om egenskaperna
hos de personer, hvilka kallas till det högvigliga förtroendet,
att i hemliga ärenden med Konungen rådgöra; och då, enl. Utsk:s
öfvertygelse, 28:de §:n Riksd.-Ordnm icke innebär något hinder för
188
Den 30 Augusti.
eli så beskaffad! direkt val, samt ett sådant visat sig utan olägenhet
kunna ske, så väl till Förstärkta Ulsk., sorn lill K. o. Ad:s Fullmäktige
i Banken och Riksg:s-Kont., till Ståndets Revisorer vid Statsrevisionerna,
till Riddal h.-Direktm m. fl., tvekar Ulsk. icke att, på
sätt Hr Brakel föreslagit, tillstyrka:
alt der Konungen och R. St. äskar Hemligt Utsk., R. o.
Ad. må ega att samfäldt in pleno dertill utse ledamöter.
Och anhåller Utsk. alt, sedan Höglofl. Ståndet rör:de ofvanberörde
frågor (allat sitt beslut, få inkomma med förslag lill de förändringar
i redaktionen af vissa §§:r i Riddarb.-Ordnm, som deraf
blifva en följd; hvilket dock allt lill Höglofl. R. o. Ad:s egen pröfning
vördsamt öfverlemnas.
Slockholm d. 22 Aug. 1854.
På Riddarh.Utsk:s vägnar
Tönnes Wrangel.
W. F. Dalman.
Reservation
af Hr von Francken, Georg Wolfgang, som, framför val med
en lista å 35 ledamöter inom hela Ståndet, lemnade företrädet åt
det nuvar:de valsättet af Elektorer genom 50, med 2 inom hvardera
af 25 afdelnrr utsedde, Bänkman, helst vid början af en Riksdag
det vore för en nykommen Riksdagsman serdeles svårt alt göra
sig tillräckligt noga underrättad om och bekant med det större antal
ledamöter, åt hvilka han medelst det föreslagna valsättet skulle
lemna ett så vigtigt förtroende, som att utse Ståndets ledamöter i
Utsk:n.
2:o.
Då vid val af Ordför:de och Ledamöter i Riddarh.-Direkt:n
samt deras Suppleanter det f. n., enl. 33:dje och 37:de §§:ne Riddarh.
-Ordn., tillgår på det sätt, att dels en serskild val-lista uprättas,
innehållande 2:ne namn, till Direktms Ordför:de och hans
Suppleant, dels en annan till Ledamöter i Direktm och deras Suppleanter,
hvilken lista uptager sammanlagda antalet af ordinarie och
Suppleanter, hvarvid de flesta rösterna bestämma hvilka personer
blifva ordinarie, äfvensom mellan 2:ne eller flera personer, som fått
lika antal röster, skiljes genom lottning; men genom ett sådant valsätt
lätt kan inträffa, alt personer, som den väljande önskar till
Suppleanter, i följd af ett högre röstantal, eller möjligen endast efter
lottning, kunna komma att i Direklm inträda såsom ordinarie
Ordför:de eller Ledamöter, hvarigenom äldre, mera erfarna och till
befattningen särdeles lämpliga personer kunna blifva uteslutna eller
flyttade bland Suppleanterna, har Hr von Francken, Georg Wolfgang,
uti ett till Riddarb.-Ulsk. remilteradt anförande, väckt den
motion, att val till Riddarh.-Direkt, måtte ske sålunda, att Ordform
och dess Suppleant uplages hvar för sig på en lista, samt
Direktms sex Ledamöter, jemte deras tre Suppleanter, jemväl up
-
Den 30 Augusti.
189
föras, under serskilda benämningar, på en val-lista, på sätt det tillgår
vid utväljande af Ledamöter oell Suppleanter i Direktma för
Bankens Låne-Konlor i landsorterna,
Riddarh.-Utsk. har tagit denna framställning i öfvervägande;
och då Ulsk. i allmänhet anser del valsätt mest lämpligt, hvilket
lemnar tillfälle för majoriteten att bestämdt uttrycka sin mening vid
valet; och i öfrigt vid de i Riksd.Ordn. föreskrifna val till R. St:rs
Fullmäktige i Banken och Riksg:s-Konl. det så tillgår att valen ske
serskildt lill ordinarie Ledamöter och serskildt till Suppleauter, genom
hvilket valsätt minoriteten alltid utestänges frän möjligheten
att bestämma, huruvida den ena eller andra af dem, som uptagas
på majoritetens lista, skall inträda såsom ordinarie eller Suppleant,
har Ulsk. ansett sig ega skäl tillstyrka:
bifall å Hr von Franckens ofvanberörde motion, i följd
hvaraf 37:de §:n Riddarh.-Ordn:n skulle erhålla följande
lydelse :
”Vid hvarje Riksdag utser R. o. Ad. in pleno en af sju
Ledamöter bestående Riddar!).-Direkt., genom val serskildt
till Ordför:de och hans Suppleant, och serskildt till öfriga
Ledamöter och irenne Suppleanter; hvarvid ä val-listorna
jemväl serskildt utmärkes, hvilka väljas till ordinarie Ordför:de
eller Ledamöter, eller till Suppleanter.”
Och lärer, för den händelse att detta förslag af R. o. Ad. gillas,
den redaktions-föräudring böra inflyta uti 33:dje §:n Riddarh.-  Ordn:n, alt orden: ”hvarom 35:le §:n stadgar” utbytas mot orden:
”hvarom 33:dje och 35:te §§:na stadga”; hvilket dock allt till Högh
R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 22 Aug. 1854.
F’å Riddarh.-Utsk:s vägnar
Tönnes Wrangel.
W. F. Dalma».
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
190
Den 1 September.
Fredagen den 1 September 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prol.-uldr. för d. 30 sisll. Aug., samt pleni-prot.
för d. 7 sisll. Juni f. ni.
Öpnades Ilrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter; och
hade dertill blifvit utsedde i
Constitutions-Utskottet:
att inträda under de ordinarie ledamöterna JYi 245. Frih. Lagerfelt,
Israel Carl Adam, och JYs 330. Frih. Silfversparre, Fullm. Frih.
Stjernstedt, August Wilhelm, beviljade 14 dagars ledighet från och
med d. 4 Sept.;
JYi 655. Hr Gyllenadler, Fullm. Gr. Mörner, Axel Edvard
Knul.
JYi 1,877. A. Hr Carleson, Edvard Henrik.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter JYi 1,884. Hr Hummelhjelm, Fullm. Hr Ribbing, Arvid;
JYs 2,187. Hr von Kosboth, Fullm. Hr Munck, Carl Jacob;
samt
att inträda under den ordinarie ledamoten JYi 1,582. Hr Steuch,
Mathias, beviljade 3:ne veckors ledighet från och med d. 30 Aug.;
JYs 137. Hr Eketrä, Fullm. Gr. von Rosen, Reinh.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter i
Utsk:n; och befunnos dertill utsedde i
Constitutions-Utskottet:
att inträda under den ordinarie Suppleanten JYs 370. Frih. von
Paykull, Johan Gustaf, beviljade 3:ne veckors ledighet från och med
d. 30 Aug.;
JYs 1,612. Hr Grundelstjerna, Axel Wilhelm.
Banko-Utskottet:
efter JYs 1,502. A. Hr von Utfall, Fullm. Hr af Sillén, Abraham
Wilhelm;
JM 1,594. Hr von Heijne, Fullm. Hr Wästfelt, Otto Wilh.
Den 1 September.
191
Föredrogos ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 26 och 28
sisll. Aug. på bordet lagda Betänk. M 117, i anledn. af väckte
motioner om inrättande af ett Edclesiastik-Kolhm.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Såvidt ötsk:s förslag afser inrättande
af ett embetsverk, för handläggning i andra instansen af
ecclesiaslika mål i egentlig mening jemte sådana, som kunna hänföras
till läroverks- och fatligvårds-ärender, har jag deremot ingen
ting att invända. Med motionären instämmer jag ock derutinnan,
att en centralisation af medicinal-ärendet nas förvaltning vore för
dessa och det allmänna af stor nytta; men' deremot kan jag icke
med honom förena mig deruti, att dessa ärenders handläggning
skulle öfverlemnas åt en afdeln. af ett embetsverk, sammansatt, af
så heterogena elementer, som det föreslagna. Jag inser icke, och
hvarken motionären eller Utsk. hafva ens försökt att ådagalägga, att
emellan medicinal-ärenderna och de ecclesiaslika undervisnings- och
fatligvärds-ärenderna eli sådant samband förefinnes att, genom deras
sammanförande under ett enda embetsverk, någon fördel kunde upkomma,
och ett sådant samband dem emellan finnes i sjelfva verket
icke. Dessutom hafva medicinal-ärenderna redan vunnit ett omfång,
som väl fordrar ett sjelfständigt embetsverk för deras behöriga handläggning,
och ännu mer blir detta händelsen, om, såsom motionären
åsyftat, äfven de ärenden, hvilka nu höra lill Serafimer-OrdensGillets
förvaltning af Hospitalen, med de öfriga hälsovårds-angelågenheterna
sammanslås. Sundhets-Kolhm har redan omkring 6,000
mål att årligen handlägga; de utgående expeditionerne utgöra omkring
3,000. Visserligen medgifver jag, alt flertalet af dessa mål
äro af enkel beskaffenhet; men många äro af stor vigt, och fordra
en omsorgsfull och mödosam handläggning; flera påkalla skyndsam
verkställighet och alla kräfva åtminstone föredragning och beslut.
Sundhets-Kolhm har inseendet icke allenast öfver den civila, utan
ock den militära helsö- och sjukvården i landet, med undantag,
om man så vill, af länslazaretter, kurhus och hospitaler; men äfven
frän dessa inrättningar skola raporler till Sundhets-Kolhm ingå, och
åtgärder i afseende på dera kunna äfven hos Kolhra ifrågakomma
och erfordras. Vidare tillkommer Kolhm inseendet öfver apotheksväsendet
och handläggning af dithörande ärenden, kontrollen öfver
Arméens och Flottans sjukvårds-anstalter samt förvaltningen af den
dertill hörande medicinal-utredning, tillsynen öfver veterinär-undervisningen
och Veterinär-Läkarnes verksamhet, äfvensom öfver barnmorske-väsendet,
vaccinationen, m. m. Det skulle derföre, enl.
min öfvertygelse, blifva omöjligt för det föreslagna embelsverket att,
jemte öfriga göromål, handlägga medicinal-ärenderna på annat sätt,
än att dessas behandling öfverlemnades ål en afdeln. som egde att
sjelfständigt, och oberoende af embelsverket i öfrigt, derutinnan fatta
beslut och vidtaga åtgärder; men om detta är meningen, hvartill tjenar
det då att, på sätt föreslaget är, kopulera Medicinal-Styrelsen med
de öfriga, förmodligen lika sjelfständigt verkande afdelmne för kyrkliga-,
undervisnings-och fattigvårds-ärenden ? Skall åter hela embetsverkets
ledaraots-personal sammanträda till gemensam öfverläggning,
192
Den 1 September.
så hemställer jag, hvartill det skulle gagna vid medicinal-ärendernas
behandling i allmänhet att t. ex. 3 prester, 3 skol-lärare och 3
andra personer, och i spetsen för dessa en chef, hvilken lika med
pluraliteten i det Häglof). Kolhm ej vore sakkunnig, deltoge deri.
Jag tror, alt icke allenast en ofta menlig långsamhet i ärendernas
handläggning härigenom skulle föranledas, utan ock lätt inträffa,
att sak-kunnigheten undertrycktes af de icke sak-kunniges inblandning
i frågor, som de icke förstodo och hvilka de alltså ej heller
borde cga rätt att afgöra. Pä det högsta beklagansvärd vore
enl. min tanka den ”'juridiskt bildade mannensom åioge sig
Presidentskap?,! i ett Kolhm af denna sammansättning. Då ensamt
från Sundhels-Kolkm ärligen utgå, såsom jag redan nämnt, omkring
3,000 expeditioner, hvaraf man kan antaga alt åtminstone 300 äro
af störte vigt och omfattning, såsom Betänkm i administrativa ärenden,
Utlåt:i» i raedico-legala mål, organisations-förslager m. m., så
kan man väl också taga för gifvet, att åtminstone ett lika antal expeditioner
förekomma pä de andra afdelntna tillsammans. Presidenten
måste således, om han skall motsvara sitt embetes kraf, öfvervara
öfverläggningar och beslut i 10,000 ä 12,000 mål årligen,
samt för deras behöriga handläggning inför K. M. vara ansvarig.
Delta torde dock öfverstiga en mans krafter. Föröfrigt måste inträffa
ett af de två, antingen att Presidenten nödgas blanda sig i
saker, som han icke förstår, hvarigenom åstadkommes oreda, eller
också att han presiderar nian att i öfverläggningarne deltaga, och
hvartill tjenar väl då hans presidium, eller att han åt beslutet lånar
sin underskrift? Och kunde väl, vid sådant förhållande, denna
underskrift i någon mån gifva ökadl värde eller vigt åt de fattade
besluten? Jag tror det icke.
. Förläggandet af Medieinal-Styrelsen inom det föreslagna Ecklesiastik-Kolhm
vore sålunda bestämdt ledande till en både långsam
och föga önskvärd handläggning af hälsovårds-angelägenheterna. Åsyftar
förändringen åter besparing af statsmedel, så tror jag icke heller,
att detta ändamål derigenom kan vinnas. Motionären har väl
antagit, att endast tre ledamöter skulle erfordras inom den medicinska
afdelnm; men det är icke möjligt att eli så ringa antal skulle
kunna medhinna handläggningen af dithörande ärenden, hvilka redan
fullt sysselsätta fem sakkunniga män.
Hr von Hartmansdorff har visserligen äfven föreslagit, att de
mediko-legala målens behandling skulle frångå det nya Kolhm; och
detta förslag anser jag så till vida riktigt, att, om Sundhets-Kolhm
förvandlas till, hvad det till följe af ärendernas mängd förr eller
sednare torde böra blifva, nemi. ett förvaltande Embetsverk med
uteslutande bestämmelse att såsom Styrelse handhafva de rent
administrativa helsovårds-ärenderna, vid sidan af denna styrelse, men
i organiskt samband dermed, borde ställas en rent vetenskaplig
myndighet för handläggningen af rent vetenskapliga frågor, såsom
fallet är t. ex. i Preussen; men en sådan förändring skulle i allt
fall icke rimligen kunna föranleda till den åsyftade minskningen i
antalet af Medicinal-Råder, heldst om vid Seraflraer-Oidens-Gillets
indragning, de af detta embetsverk nu handlagda ärenden, till det
före
-
Den t September.
193
föreslagna EccIesiastik-Koll:ii medicinska afdeln. öfverflyllades. Ej
heller vore någon minskning i tjenste-personalen att påräkna, ty
denna är redan alltför fåtalig. Jag är således öfvertygad, att denna
afdeln. skall blifva lika dyr, som den nuvar:de Medicinal-Styrelsen.
En stor oformlighet ligger för öfrigt deruti, att det föreslagna
Ecclesiastik-Kolhm, om helsovårds-ärenderna dit förläggas, med hänsyn
lill dessa, icke blifver andra instans, såsom för de ecclesiaslika
och läroverksfrågorna är afsedt. Konsistorierna med Biskoparne lill
chefer äro nemi. med afseende på dessa sednare i sjelfva verket
hvad Sundhets-Kolhm nu är för helsovårds-ärender, och för dem
blir det föreslagna Koll:t ett högre embetsverk; men om SundhetsKoll:m
indrages, och helsovårds-angelägenheterna till EcclesiastikKolhm
förläggas, blir förhållandet med afseende på dessas behandling
i sjelfva verket oförändradi, i det alt det nya Kolh.ls medicinska
afdelning, såsom förut Sundhets-Kolhm, blifver första instans,
och icke, såsom afsedt varit och såsom äfven kommer att ske för
de akademiskt och ecclesiastikt konsistoriel målen, ett Ofver-Kolhm
eller en slags Siats-Beredning, som icke har att förvalta och omedelbart
styra, utan endast alt, i högre instans, pröfva de ärenden,
sorn af Konsistorierna till detsamma hänskjutas, eller i besvärsväg
dragas under dess bedömmande, samt att i vissa allmänna frågor
till K. M. afgifva underd. ullåhn och förslager. Det oformliga Ernbelsverkcts
ena afdeln. blefve för dithörande ärenden en administrerande
myndighet, under det att dess öfriga afdeloirs bestämmelse
förnämligast blifver af konsultativ art. Jag kan alltså icke ur någon
synpunkt tillstyrka alt behandlingen af helsovårds-ärenderna sammanslås
med handläggningen af de ecclesiaslika, undervisnings- och faltigvårds-ärendena
m. m. inom ett enda Embetsverk. Vill man bilda
ett Ecclesiastik-Kolhm i egentlig mening, och jag tror det vore nyttigt,
så må man icke öfverlasta det med ärender, som icke höra
dit, samt derjemte undvika, att, genom de hopade ärendernas mängd,
göra det omöjligt för Embetsverket och dess chef, att, så som sig
bör, handlägga och följa dem.
Jag yrkar följaktligen afslag på Betänk, såvida icke den förändring
deruti göres, att den sista punkten, rör:de öfvetflyttande af
medicinal-ärenderna till detta Embetsverk, borttages.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I mitt förslag har jag haft
tankarne fästade på den ordning, sorn är införd i Preussen, hvarest
embetsmäns duglighet är, om icke den största, åtminstone bland
flen största sora någorstädes finnes. Der är förhållandet sådant, ali
Presidenten är en juridiskt bildad man, söm har den allmänna författningskunskapen
och kännedom om formaliteterna. Till hans
Assessorer inträda, för de olika föremål, som skola behandlas, sakkunnige
personer, som för sådant ändamål förordnas. På samma,
salt skulle här tillgå. Hade en sådan förändring med SundhetsKolhm
redan vidtagits, så vore en brist afhulpen, hvilken förefinnes
inom detta Embetsverk och sorn, enl. sakens natur, der måste under
verkets nuvar:de organisation äga rum, nemi. saknad af juridisk
11 H 13
194
Den 1 September.
och allmän förfatlnings-kunskap. Af Hrr Läkare kan man icke begära
att de skola hafva en sådan kännedom, emedan deras verksamhet
är riktad åt annat håll. Väl har Sundhets-Ko!l:m f. n.
en Jurist till Sekret., och en sådan kan vara nyttig att anlita. Men
bättre är, att den juridiska kunskapen finnes hos någon af Kolkii
ledamöter. Finnes den hos chefen, så kan den lättare umbäras
hos de öfriga. I min ungdom har jag under några år varit Notarie
i Sundhets-Kolkm och haft tillfälle att se, huru ärenderna derpå
den liden behandlades. Jag har sedermera, såsom chef för Ecclesiastik-Depart:t,
fått en ytterligare erfarenhet deraf. Med all aktning
för den skicklighet ledamöterna såsom läkare ega, måste man
dock medgifva, att något brister i årendernas formella behandling.
Om man icke vill hafva en chef med denna kunskap, blir raan åtminstone
nödsakad, att såsom ledamot insätta någon annan lagfaren
man.
Hr Ekströmer har misstagit sig i sin förmodan, alt prester och
skollärare skulle inträda på helsovårds-afdelningen samt der rösta
med de sakkunnige läkarne och möjligen öfverrösta dem. Han mätte
icke hafva läst min motion; hvars åsyftning ej varit någon annan,
än att låta läkarne, hädanefter såsom hittills, handlägga helsovårdsärendena,
med den skillnad, att de till President hade en Jurist.
Deremot har min mening varit, att en läkare skulle tillkallas på
Kolkii öfriga afdeln:r, vare sig för kyrkan och läroverken eller fattigvården,
när helsovårds-frågor der förekomme. Så t. ex. sammanhänger
på landet sjukvården med fattigvården, hvarföre fattigstugorna
ännu i kyrkolagen kallas sjukstugor, emedan sjukdom var
den allmänna och förnämsta orsaken till oförvållad fattigdom, och
fattigvården såsom en barrohertighets-anstalt sammanhänger med
kyrkan. Jag trodde det vara en fördel att kunna på detta sätt
tillkalla en läkare, då fråga förekommer om sjukvården, antingen
i landsförsamlingar, hvarest presten vanligtvis får stå i spetsen för
dithörande anstalter, eller vid de offentliga läroverken, hvarest, såsom
vid Upsala Universitet, ett sjukhus, det s. k. Nosocominm, almed
detsamma förenadt. I en mängd af våra fromma stiftelser ingå
likasom i landsförsamlingarnes fattigstugor både fattigvård och sjukvård.
I somliga tillkommer äfven upfostran, såsom vid Barnhusen.
Således är på två håll hufvudstadens allmänna barnhus en förening,
af trefaldig syftning, hvartill kommer ännu en fjerde nemi. läkares
undervisning om barnsjukdomar. På hospitalen, t. ex. Danviken,
förenas både fattigvård och sjukvård, i förra afseende! för dem, som
till fribröd eller försörjning blifvit intagne, och i sednare afseendet
för dem, som äro sinnessvaga, eller med ohotliga sjukdomar behäftade.
Kron-Prinsessan Louises inrättning för fattiga barn, Iemnar
både sjukvård och fattigvård. Men det skulle blifva alltför vidlyftigt
att upräkna alla dylika inrättningar. R. o. Ad. behagade finna, att
både andliga och verldsliga läroanstalter, sjukvård och fattigvård
sammanhänga med hvarandra. Alt då i ett embetsverk sammanhålla
vården om sila dessa serskilda utgreningar har jag ansett riktigt
och tror det fortfarande. Till kyrko- och läroverks- samt fattigvårds-afdeln:n
skulle läkare kallas från helsovårds-afdelnm, meu
Den 1 September.
l'J5
icke tvärtom. Läkarne komrne alltså att inom sin krets ostörda bibehålla
sin myndighet.
Men hvartill tjenar det all tvista om dessa detaljer och formerna
för dem. Jag liar dock ansett för min pligt, alt inlåta mig
i biomständigheter, för alt visa, det förslaget är genomtänkt och icke
ett tomt hugskott. Men jag har aldrig begärt eller kunnat önska,
att R. St. skulle inlåta sig i en dylik pröfning, hvarföre min motion
ej heller sträckt sig vidare, än derhän, att R. St. måtte hos Konungen
begära förslag till ett embetsverk, som i 2:dra instantien afgjorde
de ärenden, sorn höra under Ecclesiastik-Deparbt. Intet
vore lättare, än att föreslå inrättandet af fyra serskildta embetsverk,
nemi. ett för helsovården, ett för kyrkovärden, ett för läroverken
och ett för fattigvården; men hvarföre skall man skaffa sig flera
embetsmyndigheter, än som behöfvas? Hvarföre skall man ådraga
sig större omkostnader för spridda inrättningar, när man kan undvika
det genom en förenad? Jag bör likväl förklara, att jag icke
är serdeles angelägen om alla dessa ärendens sammanförande under
ett embetsverk; ty om ändring icke införes i frågor om helsovårdens
behandling, men väl i öfriga hänseenden, så vinnes ändock hvad
jag hufvudsakligen önskar. Afven om man åtskiljer de öfriga ärendenas
handläggning, men för dem uprältar embetsverk, som nu fattas,
så får Riket i alla fall hvad det behöfver. Skulle R. o. Ad.
anse Hr Ekströmers anmärkn. böra bifallas, skall jag icke motsätta
mig sådant; ty det väsendtliga är, att ändring vinnes i afseende
på kyrkoärender läroverken och fattigvården; men då blifver
det nödvändigt, att i den underd. skrifvelsen bestämt uttala sådant;
hvaremot Hr Ekströmer icke haft något att anmärka, ulan tvärtom
ansett det riktigt.
Gr. Sparre, Erik: För icke mer än tre Riksdagar tillbaka,
deltog jag i öfverläggningarne inom Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. 0111
då väckta motioner ang:de Kolhnas uphörande, hvilka motioner föranledde
till det tillstyrkande af Utsk., att R. St. skulle hos K. M.
anhålla om uphörande af dessa styrelseverk och om deras förvandling
till byråer under Deparhs-Chefeti. Det är oväntadi, att under
den korta tidrymd, som förflutit, opinionen i detta ämne så förändrats,
att man nu, långt ifrån att lala örn en sådan förvandling af
styrelseverken, vill tillstyrka R. St. att hos K. M. anhålla om ytterligare
ett sådant verk, för att, om dessa verk slutligen komma att
indragas, belasta Riket med en ytterligare statsutgift. Om jag också
då icke ansåg representationen böra i detta fall framställa önskningar,
utan öfverlemna åt K. M. att taga initiativet till styrelseverkens
organisation, så har jag nu samma åsigt, och om jag då icke biträdde
åsigten, alt dessa Kolhr borde uphöra, år jag nu lika litet
för tillstyrkande af nya Kolhr. Vi hafva för icke längesedan på
detta rum hört den satsen yrkas och ifrigt förfäktas, att K. M.
borde afgifva förslag till embelsverkens reorganisation, emedan Han
från Sin höga ståndpunkt säkrast kunde bedöma lämpligheten och
ändamålsenligheten af dylika förslag. Om detta är riktigt, så måste
13*
196
Den 1 September.
(let i förevartde fall, då fråga är örn styrelseverkens omorganisation,
vara det ännu mera. Kan del vara lämpligt att gä Regeringsmak-*
ten i förväg om inrättande af ett eller annat styrelseverk? K. M»
har en gång, såsom jag tror vid 1844 års Riksdag, tillkäunagifviU
alt K. M. vore betänkt att omorganisera styrelseverken, oell alt K.
M. haft allvar dermed, synes deraf, att K. M. afgifvit förslag om
uphörande af två sådana styrelseverk. Kan det vara lämpligt af representationen
att korssa K. M:s planer i fråga om dessa verks organisation,
dymedelst, alt R. St. anhålla om inrättande af helt nya
embetsverk. Jag tror det icke. Jag tror, att i dessa, som i många
andra fall, initiativet tillkommer, ingalunda representationen, utan
Regeringen. Men jag vill lemna denna fråga åsido, för att ingå i
bedömande af lämpligheten af det ifrågavaride Kollegiet.
Om den kollegiala formen, i afseende på administrationen, i
många afseenden visar sig mindre lämplig, om den omständigheten
föranledt den, såvidl jag kunnat förmärka, temligen allmänna oppinion
derom, att styrelseverken böra omorganiseras och den kollegiala
formen uphöra; så mätte detta i ännu högre grad gälla de ämnen,
som skulle blifva föremål för detta verks handläggning, med
undantag af fattigvårdsärenden, om hvilka jag sedan skall tala. Vi
hafva en ganska färsk erfarenhet ora sednaste dagarnes historia, och detta
rum har gifvit oss ganska tydliga erinringar om de nu pågående religiösa
striderna inom vårt land. Hvilka åtgärder för lugnande af
dessa oroligheler än må vidtagas, tillkommer en vis och klok styrelse
att bedöma. För visso tror jag mig kunna förutsäga, att dessa
oroligheter ingalunda komma att dämpas genom inrättande af ett
embetsverk med de tunga kollegiala formerna. Dessa oroligheler
böra med så varsam hand behandlas, att jag, såsom ledamot af en
domstol och ganska väl bekant med de tunga band, som hvila öfver
Kollegiernas åtgöranden, hyser den öfvertygelsen, att det är minst
lämpligt att med dylika band vidröra dessa grannlaga frågor. Detsamma
gäller i fråga om undervisningsväsendet och sjukvården, hvilka
ärenden, enl. min åsigt, föga egna sig för behandling åfelt Koll:m.
Ett Kolkm synes mig lämpligt för tvistemåls afgörande^ men jag
tror, att meningarne äro temligen enige derom, att det är en föga
lämplig institution. Vill man hafva verksamhet och raskhet i ärendernas
gång, ingalunda vinnes sådant genom öfverlemnande af reorganisationsfrågor
åt Kollma. Vill K. M. i fråga om de kyrkliga och
undervisningsärenderna, som skola blifva föremål för ett EcclesiastikKolbii
behandling, inhämta uplysningar från sakkunniga män, sä
har K. M. i sådant afseende Konsistorierna alt tillgå. K. M. kan
vid hvarje Riksdag anlita PresleSt., hos hvilket man måste förutsätta
den högsta uplysning och bildning i de ärenden, som skola
utgöra föremål för Kollegiets handläggning. Detta PresteSl., som
just med afseende på dessa frågor delar sig i afdelningar, kan otvifvelaktig!
meddela råd i organisationsfrågor långt bättre än ett Ecclesiaslik-Kolbrn.
Det är sagdt, alt man för inrättande af detta verk haren auktoritet,
och alt verkets inrättande vid flere tillfällen varit ifrågasatt.
Jag vågar bestrida, att det varit ifrågaställdt på det sätt, motionären
Ben 1 September.
197
föreslagil eller såsom en andra instans. Med dess inrättande afsågs,
alt del skulle blifva elt Konsistorium, som skulle slå invid
Konungen eller såsom de öfriga Kollme utgöra en gren af RiksStyrelsen,
men aldrig var meningen all göra del lill en andre instans.
I fråga om de rent juridiska ärenderna hafva vi icke längesedan
arbelal bort en 4:de instans, men icke destomindre föreslår
man oss nu, att begära inrättandet af en 4:de sådan, ty della
Kolkm blir i kyrkliga frågor, likasom i en stor del af dem, som
röra undervisningen, den 4:de instansen. Vi bafva nemi. redan
sockenstämmor eller Kontrakts-Prostar, Konsistorier, Kammar-Kolkm
och-Ecclesiastik-Depart. Ecclesiastik-Koll.:m skulle följaktligen blifva
det 4:de. Ronsistorierne hafva lika domsrätt med HofRäthne. Inrättandet
af delta Kolian skulle enl. min åsigt endast bidraga till
långsamhet i ärenderues gång, isynnerhet om på denne instans
skulle hopas så heterogena ämnen, som dem motionären föreslagit,
och man klagar ju redan öfver långsamhet i ärendernas behandling.
Detta i afseende på de 2 afdeln:r af delta Kolhm, som skulle handlägga
de kyrkliga och undervisnings-ärenderna.
Hvad angar fattigvårds-ärenderna, så tror jag, att det skulle
vara ett misstag att hänföra dem till ett dylikt Kolhm. Sannt är
det visserligen, att fattigvården haft ett religiöst kyrkligt ursprung,
men genom de i sednare tider utkomna fattigvårds-förorduingar
har detta hand blifvit löst, och dessa ärender föredragas nu inför
K. M. af Ecclesiastik-Ministern. Jag kan således icke finna något
sammanhang emellan dessa och de rent kyrkliga ärenderna. Målen
afgöras af K. Befhrde och gå genom besvär till KammarRm, och
skall någon förordning i afseende på dem vidtagas, så vore det den,
att de icke böra gå från Kammar-Rätten till Ecclesiastik-Departrtet.
Det är enl. min åsigt den idé, som legat lill grund för nuvartde
fattigvårdsförordning.
I afseende på olämpligheten af hälsovårds-ärendernas öfverflyttande
på detta Kolhm, har en föreg:de talare yttrat sig, och motionären
tyckes äfven hafva samtyckt till dessa ärendens skiljande derifrån.
Då, på grund af de skäl jag nu anfört, jag finner institutionen
olämplig, och ett öfverflyttande af fattigvårds-ärenderne så mycket
mindre böra äga rum, som de alldeles icke höra lill ett sådant embetsverk,
anhåller jag om afslag å Betänk,
Hr Ekströmer: Då Hr von Hartmansdorff i slutet af sitt
anförande medgifvil frånskiljande från det föreslagna EcclesiastikKolhm
af de till Suodhets-Kolhm nu hörande ärender, är min önskan
upfylld, så vida nemi. Ståndet lill elt dylikt frånskiljande lemnar
bifall.
Jag anhåller emellertid alt i anledn. af några Hr von Harlmans
dorffs
yttranden få göra några anmärkn:r. Hr von Hartmansdorff har
anfört, att under den tid han var tjenstgörande i Sundhets-Kolhm,
tyckte han sig der förmärka brist på juridisk kunskap hos ledamöterne
vid ärendernes behandling, hvarföre han ansett det vara godt,
om Sundhets-Kolhm hade en juridiskt bildad Chef. Härtill tillåter
jag mig alt svara, alt under de 15 år jag varit ledamot i delta
lös
Den 1 September.
Koll:m samt der föredragit de vigligaste af der förekommande mål,
eller de medico-legala, har jag haft den tillfredsställelsen, och jag
tror Kolhm äfven förut haft den, att ingen klagan å domstolarnes
sida försports öfver de yttranden, Sundhets-Kolhm i dessa grannlaga
mål afgifvit. Under denna lid har icke heller, mig veterligen,
i afseende på de administrativa åtgärderne, annat sports än att de
blifvit behörigen handhafda. Kolhm har åtminstone haft den lyckan
alt undgå anmärkutr håde af Kammar-R:n och R. St:s revisorer;
så att erfarenheten icke synes visa något behof af en juridiskt bildad
Chef för de till detta Kolhm hörande ärendens tillbörliga handläggning,
såsom Hr von Hartmansdorff tyckes antaga.
•lag bör icke heller med tystnad förbigå Hr von Hartmansdorffs
yttrande, att jag skulle hafva underlåtit att taga kännedom om Betänk.
och den lill grund derför väckta motionen. Så är icke förhållandet.
Jag har genomläst både Betänk, och motionen, ifrån
början till slut, och tror mig rätteligen hafva upfattat dem. Jag har
för_ öfrigt ingalunda sagt, alt Ecclesiastib-Ko!I:ii alla afdelningar ovilkorligen
skulle ingripa i medicinal-ärenderne, ulan jag yltrade, att
om afdelningen för dessa ärender skulle arbeta och handla sjelfständigt
och oberoende af de öfriga, det Ijenade lill intet att sammanföra
den med dem och alt om alla afdelningarne åter skulle arbela
tillsammans, endast olägenheter deraf skulle upkomma. Hr von
Harlmansdorff har vidare anfört, att frågan om Serafimer-OrdensGillels
indragning och öfverflyttning af dithörande ärender till Sundhets-Kolhm
i allt fall kunde ingå i R. St:s tind. framställe, till K.
M. Jag bör härvid fästa R. o. Adis upmärksamhet derpå, ali denna
fråga icke är ny, ulan längesedan väckt och ännu beroende af K.
Sits pröfning. Uti Nåd. Bref d. 10 Aug. 1844 förklarade nerol. K.
M. alt dess afsigt var, att lill vinnande af erforderlig enhet uti de
lill allmänna hälso- och sjukvården hörande ärendens förvaltning,
Sundhets-Kolhm borde öfvertaga den hittills St Kgl. Serafimer-OrdensGillel
updragna Ofver-Styrelsen öfver hospitalen, i allt hvad sjukvården
anginge, hvaremot de öfriga, i och för hospitals-förvallriingen,
Seraflmer-Ordens-Gillet åliggande bestyr, borde åt eli eller flera förvaltande
verk updragas. Den komroillé, som nedsatles för att opgöra
förslag lill verkställighet af detta K. M:s Nåd. beslut, tillstyrkte dels
att, i öfverensstämmelse med det K. Brefvet, alla ärender rörande
sjukvården och således den egenll. Qfverstyrelsen öfver hospitalen,
skulle öfverlemnas åt Sundhéls-Kolhm, dels att förvaltningen af hospitalshemmaneu
skulle updragas Kammar-Kolhm, dels alt upbörden
af hospitalsfondens inkomster skulle icke i sammanhang med Kronans
upbörd och medel lili StatsKont. ingå samt derifrån reqvireras
och ntanordnas. Då detta förslag, såsom jag anfört, är på K.
M:s pröfning beroende, torde det vara, om icke olämpligt, dock obehöfligt
att R. St. nu till K. M. göra en framställning i samma syftning;
men skulle en sådan beslutas, så bör icke förbises, att till
Sundhets-Kolhm endast må öfverflytlas den egentl. Ofverstyrelsen
öfver hospilalerne, och icke alla de bestyr, hvilka i sammanhang
dermed nu åligga K. Serafimer-Ordens-Gillet, och hvilka hvarken
Sundhets-Kolhm eller Ecclesiastik-Kolhm skulle kunna öfvertaga.
Den i September.
199
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Då jag i denna fråga går alt
förena mig med Hr von Hartmansdorff, förklarar jag, alt jag lika
med honom icke fäster afseende på den delen af Utsk:s förslag, som
angår helsovården, utan endast på de 3 öfriga, och anhåller jag att
få framlägga de skäl, på grund hvaraf jag kommer alt rösta för förslaget
i denna del.
Rätta kriteriet på en inrättnings duglighet eller icke duglighet
måtte väl vara följderna af dess verksamhet. De kretsar, inom
hvilka Ecclesiastik-Styrelsen i landet verkar, utgöras af skolvården,
religionsvärden och fattigvården. Jag vill nu kasta några hastiga
■s-blickar på hvar och en af dessa särskildt.
Hvad nu först beträffar skolfrågan, så är det allmänt kändt alt
härutinnan inom vårt land råder ett slags virrvarr. Man vet icke
hvilken method följes. Vi hafva nyligen på detta rum lill pröfning
förehaft ett Betänk., hvari den önskan uttrycktes, att den humanistiska
bildningen mätte, ulan att den klassiska dervid lider uågot,
erhålla all den utsträckning, hvaraf den är mägtig. Det var en
from önskan; men jag tror, att den i skolorna antagna methoden
har till följd, att den bildning, som der vinnes, kan kallas lika litet
humanistisk som klassisk, lika litet idealistisk som realistisk, utan
jag skulle snarare vilja kalla den numeritisk och skral, ty Gud skall
veta, att läroämnena äro många, men andan svag. Följden af deu
närvar:de läromethoden är, att man gör lärjungarne lill lefvande
conversations-lexika, som veta att berätta en hel mäugd intressanta
saker, men icke bibringas bildningens rätta mål, nemi. klar tanke
och en fast vilja. Tiden för den klassiska bildningen tyckes vara
ute, men liden för deu realistiska deremot synes ännu icke hafva
rikligt vidtagit.
Beträffande åter fattigvården, så känna vi nogsamt, alt ett slags
guerilla-krig föregår emellan församlingarne, hvilka kasta ifrån sig
fattige, likasom bomber, utan att man vet, hvarest de träffa. Hvad
sluti. angår religionsvården, så torde svaret derpå få sökas hos lusarne
i Orsa, hos separalisterne i Norrland samt den allmänna slapphet
och slöhet i religiöst afseende, som allt mer och mer gör sig
gällande inom nationen, då öfverdriften på den andra sidan lager
sin skada igen. När nu så är bestäldt, att i dessa frågor företer
6ig en obestämdhet, en ovisshet och ett. så alt säga, virrvarr, hvilket
ingen lärer vilja bestrida, likasom icke heller att detta är verkningarna
af hela inrättningen, så måste uti sjelfva inrättningen finnas
fel. Jag tror, att man vid något eftersinnande skall kunna spåra,
hvarest dessa fel ligga. Jag har redan sagt, och jag tror, att det
är sannt, alt det råder ett virrvarr i dessa ärenden och ingen ledande
tanke genomgår det hela. Nåväl! När nu en förordn. från
Ecclesiastik-Depart. skall utfärdas, hvar skall Deparl:s-Chefen söka
uplysningar? Jo! hos den otaliga mängd Konsistorier, som här finnas
i landet. Det ena Konsistoriet säger så och det andra så. Följden
af dessa otaliga meningar, som icke äro sammanjemkade, blir
att en oreda, en ovisshet i dessa ärender upstår. Om nu så är
förhållandet, är det då icke klart, att det behöfves en utredning af
frågan i sin helhet, och jag hemställer, om icke detta är lämpligt,
1) c n 1 S e p t c m I> e r.
Är det så, hvilket icke lärer kunna bestridas, innefattar åtminstone
Hr von Hartmansdorffs förslag en method. Jag vill icke påstå, att
det är den bästa, men det år åtminstone en method. Något genomgripande
i dessa frågor tarfvas, och då, såsom jag nämnt, genom
Hr von' Hartmansdorffs förslag kan åstadkommas en förbättring
härutinnan, förenar jag mig med honom i anhållan om bifall lill
Utsk:s förslag.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då jag inom Ulsk.
deltagit i behandlingen af delta ärende anser jag mig pligtig ali derom
yttra några ord. Uti Ulsk. sökte jag tillvägabringa en så beskaffad
modifikation i tillstyrkandet, att orden: ”besluta öfver de lill
Ecclesiastik-Depart. hörande ärender”, skulle, enär det naturligtvis
ieke kan ifrågasättas, att ett dylikt Koll:m skulle handlägga alla till
Ecclesiastik-Depart. hörande ärenden, utbytas emot: ”besluta öfver
Ecclesiastik-Depart. tillhörande ärender”, samt att i den följrde meningen
efter orden: ”och å hvilket” borde införas orden: ”så vidt
sig göra låter”. I sådant skick förordade jag Betänk. Gr. Sparre
har sagt, alt initiativet i en fråga som denna borde utgå från Regeringen.
Jag medgifver det; men då inom eli RiksStånd motion i
ämnet blifvit väckt och till vederbörligt Utsk. remitterad, skulle, efter
min åsigt, ett afstyrkande Utlåt, från Utsk. och ett godkännande
deraf hos Riks-Stånden, innebära att man icke önskade en framställning
från Regeringen i en fråga, som likväl allmänt erkännes
vara af mycken vigt, ehuru meningarne om sättet för det ifrågavar:de
embetsverkets organisation äro, särdeles inom det Högvörd. Ståndet,
delade. Jag tror derföre att Utsk. rätteligen förfarit och att R. o.
Ad. bör fatta ett beslut i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Utsk:s
tillstyrkande.
Hvad angår sammanförandet af de under Ecclesiastik-Depart.
lydande verk och inrättningar till det nu föreslagna Koll:!, sä ansåg
man sig inom Utsk. kunna utan äfventyr tillstyrka ett sådant förslag
och, hvad mig beträffar, med tillägg af orden: ”så vidt sig
göra låter,” derföre alt man föreställde sig, att icke obetydlig besparing
i kostnad skulle vinnas, om embetsverket ställdes under en
Chef med gemensamt kansli, och emedan roan dels ansåg, att de
särskilda afdelningarne derigenom ändock icke behöfde blifva mera beroende
af hvarandra, dels förmodade att, då det ifrågaställa embetsverket
framdeles komme till stånd, svårighet icke skulle möta att
finna en lämplig Chef för alla afdelningarna, då de olika göromål,
sorn skulle tillkomma dem, alla lyda under samma Siats-Depart.
Härmed tror jag mig hafva besvarat Gr. Sparres invändning, att det
vore öfverflödigt alt på ett embetsverk hopa så heterogena föremål
sorn de ifrågavande. Dessutom får jag emot Gr:u erinra, att sockenstämma
icke kan anses såsom en instans, åtminstone är den af helt
annan beskaffenhet. För den händelse R. o. Ad. skulle vilja bifalla
Betänk., anliålter jag att slutmeningen i Utsk:s tillstyrk, måtte
erhålla följande lydelse: ”besluta öfver Ecclesiastik-Depart. tillhörande
ärender, och å hvilket, så vidt sig göra låter, de Universi
-
Den 1 September.
201
tels-Kanslererne, Serafimer-Ordens-Gillet och Sundhets-Kolbm nu
tillkommande ärender således skulle kunna öfverflytlas.”
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Del förslag, som Ekon.-
Utsk. uti förevande Betänk, tillstyrkt, har från sin första tillkomst
väckt mitt lifliga deltagande. Att förslaget är nödigt och nyttigt,
har af den värde motionären på det fullständigaste blifvit ådagalagdt,
och det behöfver således icke i det hänseendet af mig förordas. Emot
dess förmenta oantaglighet och ändamålsvidrighet har man gjort åtskilliga
anmärko:r, af hvilka det må tillåtas mig att till besvarande
uplaga några.
Till en början har man sagt, att genom förslagets antagande
allt för heterogena elementer skulle till gemensam behandling inrymmas
i ett och samma embetsverk. Men då inom del här föreslagna
embetsverkel målen skulle beredas på, om jag så får säga,
flere kamrar, synes häraf inga större olägenheter böra upsla ån då
de, som nu, sammanföras i en och samma person, nemi. Ecclesiaslik-ministerns.
Med samma skäl skulle man kunna framkasta den
invändningen, att inom nämnde Depart. borde finnas två eller flere
föredragande, enär man svårligen på samma gång kan vara Prest
och Lekman, och den egentliga enheten, afgörande!, icke kan ligga
hos någon annan än Konungen allena. Gr. Sparre har yttrat åtskilligt
rör:de det kyrkliga, bland annat, alt behandlingen af de religiösa
rörelserna icke borde blifva föremål för ett sådant Kolhm,
och all det vore bättre om K. M. rådfrågade Consistorium och särskildt
PresteStåndet, då della är samladt vid Riksdagar. Denna åsigt
synes i det närmaste sammanfalla med en af de värde reservanternes
yttranden, nemi. Hr Brings, der det heter: ”ali den enhet uti
”och den tillsyn och kontroll öfver den Ecclesiastika förvaltningen,
”äfvensom all den beredning af de Ecclesiastika ärenderna, som
”åsyftas, kan genom redan bestående institutioner fullständigt åstadkommas.
” För denna upgift, hvars enlighet med verkliga förhållandet
den värde reservanten och den värde talaren icke funnit för
godt alt styrka, lära de bli oss skyldiga beviset. En blick på
vår kyrkoförvaltnings närvar:de tillstånd skulle, jag fruktar det, lemna
oss motbeviset i händerna. ”Si quaeris argumentum, circumspice!”
Beträffande åter falligvårdsärenderna, har samma ledamot yttrat, att
dessa icke lämpligen kunde tillhöra ett sådant Kolhm, och att om
med dem någon förändring skulle vidtagas, vore det den, alt de
ieke borde tillhöra Ecclesiaslik-Depart. I afseende på sistnämnda
anmärkn. tager jag mig friheten erinra, att ilen egentligen icke hör
till förevande ämne; men hvilket Depart. skulle väl då handlägga
dessa mål? Förmodligen Justitie-Depart. Men dessa slags mål, ehuru
de tillfälligtvis kunna blifva rättsfrågor, äro det likväl icke lill sin
natur: ty så länge fattigvården uteslutande tillhör församlingarne,
och ordet ecclcsia får öfversältas med församling, lära väl dessa
mål böra afgöras af Ecclesiaslik-Depart. och följaktligen äfven af
den myndighet, som nu är föreslagen att underordnas delta Depart.
Hvad åter sundhetsvården angår har en annan värd ledamot,
hvilken mer än någon inom detta hus haft tillfälle alt taga känne
-
202
Den 1 September.
dom om dessa ämnen, yttrat åtskilligt mot förslaget och den deri
åsyftade organisation, hvarvid likväl, och hvarå Hr von Hartmansdorff
redan fästat uppmärksamheten, man bör taga i betraktande,
att frågan om organisationens detaljer afhandlades i motionens motiver,
men icke förekommer i Ulsk-.s tillstyrkande. Der är organisationen
helt och hållet öfverlemnad till K. M. Den anmärkn.,
som gjorts emot mångsidigheten af Presidentens befattning, skulle
med lika mycket och mera skäl kunna göras emot Ecclesiastik-ministerns.
Sundhetsmålen tillhöra ju redan till en stor del Ecclesiastik.
-Depart. De sjukas vård var ju af ålder, såsom Hr von Hartmansdorff
redan visat, jemte de fattigas, kyrkans ensak, på den grund,
att i äldre tider inga andra egentligen fattiga funnos än bräckliga
och ålderstigna personer. Tiderna ha förändrats, men ostridigt är,
att örn äfven dessa ärenden behandlades af det föreslagna Kothm,
man derigenom vunne enhet samt besparing i tid och kostnader.
För min del vill jag emellertid lika litet som motionären strängt
vidhålla denna punkt, då den af en så sakkunnig person blifvit bestridd,
så framt den skulle ogillas af R. o. Ad. Jag tillåter mig
likväl fästa Ståndets upmärksamhel deruppå, att, såsom det torde
vara de fleste af Hrnne bekant. 2 Stånd redan bifallit Betänk, i dess
oförändrade skick, samt] att ingenting hindrar K. M. att, om Han
finnér lämpligt, häruti göra ändringar.
Sedan jag nu, så godt jag förmått, sökt visa dels det mindre
maktpåliggande, dels det grundlösa i de gjorda anmärknme, må det
tillåtas mig, alt fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på det egendomliga
i denna motion, Dess grundtanke är ingalunda ny. Den upgick
redan i Konung Carl IX:s framtidsdigra, vidt omkring sig spanande
själ. Den fostrades och utvecklades af hans store son, och dennes
efterträdare sökte ock, ehuru fruktlöst, att bringa den i verkställighet.
Den uttrycker således hjelletidens konungars kamp emot den
hierarkiska principen; förslaget är en IVasa-idé. Gastaf Adolf
visste väl hvad han ville, då han sökte genomdrifva detta förslag;
den lidens prelatur visste ock ganska väl hvad den gjorde, då den
bestred densamma. I våra dagar har saken fått ännu mera vigt,
och erhåller en om möjligt ännu större betydelse, då man tager i
betraktande den person, af hvilken förslaget nu blifvit väckt. Det
är icke någon nykomling, som här med djerfva förslag ernat förtjena
sina sporrar; det är icke någon omstörtningens apostel, som
med storm sökt inlaga det beståendes väl befästade höjder; det är
en i Rikets högsta embeten grånad statsman, sorn länge beklädt
just den plats, från hvilken haan har den" bästa om ej vackraste ut
sigt
öfver kyrkoförvallningens trädesfält; det år en representant, som,
konservativ i öfrigt, städse hyllat bildningens frigörelse och ordningsprincipens
tillämpning äfven på kyrkliga myndigheter; det är Hr
von Hartmansdorff, som genom denna sin motion och den om kyrkomöten
förvärfvat en ny, och, som jag hoppas, beståndande förtjenst
om fäderneslandet.
Jag anhåller ora Propos. på bifall.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
Dep 1 September.
203
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har, om jag fattade
honom i igligt, emedan han talar lågt och jag hör honom illa på
detta afstånd, sagt, att man borde utbyta den kollegiala formen mot
den af byrå. Jag anser sådant i allmänhet vara ett fel. Den kollegiala
formen har, såsom R. o. Ad. känner, den fördelen med sig,
alt det alltid finnes gamla ledamöter, som inöfva de yngre. På detta
sätt bibehåller Verket städse ett önskligt och nyttigt sammanhang i
sina åtgärder, hvaremot en byrå-styrelse har blott en person, som
afgör ärenderna. När han afgår inträder en ny, hvarigenom sammanhang
i göromålens behandling icke med säkerhet vinnes, helst
den nykomne ofta nog vill, för att utmärka sig, göra annorledes
än företrädaren. Styrelsen blifver sålunda ombytlig och vacklande.
Om sådant någorstädes bör undvikas, sä är det framför alif i kyrkliga
angelägenheter, der den största möjliga följdrigtighet bör iakttagas.
Också är det en allmän regel i den protestantiska kyrkan,
alt hennes styrande myndigheter skola vara collegiala. Alt afvika
från denna form, då man vill inrätta ett nytt Ecclesiastik embetsverk,
vore, enl. min åsigt, origtigt.
Gr. Sparre har trott det vara obehörigt, att embetsman framställa
förslag om embetsverks reorganisation, och att det vore ännu
origtigare, att sådana förslag afsåge nya embetsverks inrättande. Om
denna anmärkn. vore riktig, så hade Grin bordt företrädesvis göra
henne, då Konst.-Utsk. föreslog Regerings-R:n, hvars åtgärder sträckte
sig lill Konungens personliga verksamhet. Men då teg Grin, så
vidt jag kan erinra mig, hvilket förmodl. kom sig deraf, att förslaget
om Regerings-R:n ansågs hafva ett högre ursprung. Förhåller
det sig så, måste jag uprepa hvad Hr Tersmeden nyss sagt,
att frågan om ett Ecclesiastik-Kolliii inrättande också har ett högre
ursprung, nemi. Konung Carl IX och hans son, den store Guslaf
Adolf, och hans Riks-Kansler, således den störste Konung och den
störste Statsman Sverige någonsin haft. Jag har, i detta fall, icke
gjort annat än från en 200-årig glömska uptagit hvad de store
männen föreslagit.
Gr:n har vidare yttrat, att de religiösa tvistefrågorna icke böra
behandlas af kollegiala verk. Jag har icke föreslagit någon ändring
i nu gällande kyrkolag och författningar. Enl. allmänna lagen gå,
såsom Gr:n väl vet, dylika frågor till domstolarne, hvilka samt och
synnerligen äro kollegiala. Följaktligen få de kyrkliga tvistefrågorna
en kollegial behandling äfven om de icke komma att tillhöra
det af mig föreslagna Koll:t.
Gr:n påslår, alt de religiösa frågorna kunna handläggas af
hvarja Consistorium för sig, utan någon öfverordnad gemensam myndighet.
Ja! det är just olyckan, emedan derigenom händer att våra
Consistorier handla i strid med hvarandra. R. o. Ad. torde påminna
sig de olika yttranden, som i dessa frågor nyligen afgifvits
från särskildta Consistorier. Månne det då icke är skäl, att tillskapa
en gemensam myndighet, hvilken ser till att åtgärder, som i
sä grannlaga frågor föreslås eller vidtagas, göras sammanhängande
och oberoende af 13 eller 14 särskilda Consistoriers skiljaktiga
meningar.
204
Den 1 September.
Gr:n har yrkat, alt faltigvårdsfrågorna icke malle tillhöra ecclesiastik-väsendet,
emedan de vore rättsfrågor. Jag har förut sagt,
och uprepar det än vidare, att fattigvård^målen aldrig kunna uphöra
att vara religions-ärender, emedan de äro barmhertighetsverk, ty ingen
kan bevisa sin rätt, att på en annans bekostnad försörjas. Det
är endast af barmhertighet sådant sker. När kristne predikanter
först komrao till Sverige, omförmälde de, att här icke funnes några
fattighjon. Del är lätt förklarligt; ty när ingen barmhertighet
utöfvades, kunde fattighjon lika litet finnas, som de förekomma
bland väfvar eller skator, emedan den af dem, som icke kan försörja
sig sjelf, omkommer. Ar fattigvården alltså icke en rättsfråga
ulan en religionssak, så är det äfven oriktigt, att rycka dessa
ärenden från ecclesiaslik-väsendet. De samhällen, som så gjort och
betraktat fattigvården såsom en rättsfråga, hafva redan ångrat sig.
Om vi efterapa dem, komma vi att göra likaså, och jag befarar att
vi börjat del redan. Det är följaktligen icke skäl alt fortgå på en
oriktig bana, ulan fastheldre vända om så fort ske kan. Om dessa
ärender behandlas t. ex. af Kammar-Rätten; om fattighjonen kunna
med lagens stränghet utkräfva bidrag, månne del är riktigt? Om
Kammar-Rätten på grund af domsrätt i beskatlningsfrågor kan afgöra
tvisterne hvem skyldigheten att underhålla fattighjon skall åligga,
så kan det väl icke tillhöra Kammar-Rätten att föreslå, huru
fattigvårdsanstalter, huru fromma stiftelser skola inrättas eller granska
sådana förslag, som till Konungen ingifvas. Likväl mäste Kammar-R:n
enl. gällande föreskrift, nu göra del. Hvilken annan än
den, som under faltigvårdsförfattningarnas tillämpning granskar deras
innehåll, kan bedöma föreslagna fattigvårdsanstallers syflesenlighet.
Man bör följaktligen flytta målen derifrån till ett verk, dit
de rätteligen höra, nemi. ecclesiastik-verket, hvarunder de fromma
stiftelserna lyda.
Gr:n har trott, att genom den föreslagna embetsmyndigheten
skulle vållas mera omgång, än vederborde, emedan en annan instans
uprättades., I högsta instantien upkommer icke vidlyftighet
genom flere underordnade, ty de verka motsatsen. Den tanke, Gr:n
yttrade, var utan tvifvel den, som vederböride hyste, när de föreslogo
och Konungen samtyckte, att faltigvårdsfrågor skulle gå omedelbart
från Landshöfdme till Konungen i st. f. all de flesta förut
gingo till Kammar-Kolhm. Men hvad blef följden af denna förändring?
Jo! att Konungen öfverhopades med småsaker, hvilka naturligtvis
mäste stå tillbaka för de större och derföre blefvo allt för
sent afgjorda. Det gick långsammare än förut. Man hade då ingen
annan utväg, än att kasta fattigvårdsmålen på Kammar-Rätten,
på det alt de skulle afgöras något fortare. Ett bevis på nyttan af
en sådan raellan-instans, är att få af dem fullföljas hos Konungen.
Om de i ett Central-verk afgöras med enhet och sammanhang, så
blifva besvären färre, emedan vederbör:de på förhand veta, hurudan
utgången varder. Genom ett sådant sätt att afsöndra ärenderoa,
befriar man Regeringen från småsaker, utan att man inskränker
Konungens magt i högsta instantien, hvilket man deremot
Den 1 September.
205
skulle göra genom Regerings-Rättens införande, enär besvärsmålen
skulle från Konungen dit öfverfiytlas.
När jag nu hört flere ledamöter önska, att detta Betänk, målfe
oförändradt antagas, kan jag icke annat än instämma med dem,
emedan den ändring, som möjligen anses behöflig, hvad SundhelsKolt-.
m beträffar, kan i alla fall vidtagas, då Kolhm får tillfälle alt
yttra sig och Konungen i ämnet besluter. Skiljer sig R. o. Ad.
från Borgare- oell Bonde-St» i denne punkt, så upkommer åtskilligt
trassel, som eljest undvekes. Jag får fördenskuld förklara, alt ehuru
jag önskat Sundhels-Kolliii införlifvande med det gemensamma Ecclesiastik-Kolkm,
fäster jag likväl icke stor vigt dervid; men anhåller
att få visa det min framställning ej varit obefogad. På den tiden
jag tjenstgjorde i Sundhets-Kolhra, anställdes der åtskilliga examina,
hvartill läkare-kunskaper erfordrades. Om delta förhållande
fortfar och mitt förslag antages, så behöfva vissa ledamöter framgent
enahanda kunskaper. Dessa examina äro dock, såvidt jag vet, numera
skiljda från Kolhm, och förrättas af Professorerna vid Karolinska
institutet. Hvad åter den juridiska bildningen beträffar, sä
bar behofvet deraf visat sig, t. ex. vid ett tillfälle, då både Hr Ekströmer
och jag dellogo i handläggningen af samma ärende, nemi.
utarbetandet af 1831 års Kolera-förfatln. Då tillsattes ett Just.-Råd
för alt hjelpa oss dermed.
De under Serafimer-Gillet hörande mål och egendomar, kan
efter mitt omdöme Sundhets-Kolkm lika väl sköta, som Hrr Sera
fimer-Riddare,
ty Medicinal-Råden äro vanligen yngre och raskare
än desse högt upsatte män. Får då Kolhm till sitt biträde en Kameral-ledamot,
så skulle den saken väl kunna gå för sig. Jag vill
icke uppehålla mig vid denna biomständighet, hvilken kommer att
af Konungen afgöras, nät frågan om Sundhets-Kolhii åliggande, alt
öfveitaga vålden om sinnessjuka, slutligen prof vas; men jag kan
likväl icke se, huru vården om dem skall kunna öfverfiytlas på
Kolhm, såvida det icke äfven får sig anförtrodt förvaltningen afhospitalernas
medel, då det naturligtvis måste finnas någon, som tager
dem om hand. Om Kolhm får lill biträde en Kameral-ledamot, så
mätte väl Läkarne kunna deltaga i förvaltningen, och saken går då
såsom i andra Kolhr, t. ex. Förvaltningen af Sjö-Arenderna, hvarest
alla de andra ledamöterna äro Officerare. Antingen R. o. Ad.
beslutar, att skilja Sundhets-Kolkm från det föresiagna Verket, eller
att oförändradt antaga Utsk:s förslag såsom Hr Tersmeden yrkat,
så är jag nöjd.
Gr. Sparre: De Hrr, hvilka tilj vederläggning uptagit mitt
yttrande, hafva icke fästat sig vid de grundsatser, hvarpå jag egentligen
fotat mitt yrkande om afslag å Betänk., nemi. att den föreslagna
institutionen är oförenlig med det ändamål, som dermed afses,
såvida detta är ordnandet af Kyrkans angelägenheter. Den värde
motionären har till måtto å sin motion valt ett yttrande af en
af våra skalder, nemi. Franzén, som säger, att kyrka och stat skola
räcka hvarandra handen och hålla väl tillsammans. Förhållandet
emellan kyrka och stat är grannlaga och ömtåligt. Det är en fråga
200
Den 1 September.
för dagen. De rop vi höra om en fullständig religionsfrihet och
kyrkans afskiljande från staten, äro saker, hvarpå vi skola akta.
Lika med den talare, som yttrat sig emot mig, anser jag detta åtminstone
betänkligt, och att dessa frågor mäste med den mest grannlaga
hand behandlas. Just derföre vill jag icke alt "kollegial-styrelsens
tunga, af former bundna hand skall hvila öfver dessa så ytterst
grannlaga ämnen. Jag befarar, alt följden deraf mera än af något
annat skall blifva, att kyrkan brytes från staten, och jag känner ganska
många af dem, som inom Utsk. afstyrkt motionen, men jag
känner äfven andra, hvilka vid flere tillfällen yttrat, att de önska
kyrkans sönderbrytande från staten, hvilket de anse lättast kunna
åstadkommas derigenom, att formernas tunga band skola ännu strängare
binda dessa ärenders behandling. Det finnes intet mera falskt,
än att anse kyrkan som en förvaltningsgren. Det strider mot den
episkopala författningens anda. Det strider jemväl emot den Svenska
kyrkans beskaffenhet. Det är det mest kompletta missförstånd,
att öfverlemna dessa ärenders behandling till eli embetsverk sådant
som ett Kolhm.
Man har sagt, att motionen är en Wasarnes idé. Jag åter
påslår, att detta är ett fullkomligt misstag. Wasarnes idé vär till
inrätta ett Konsistorium, som under Konungen skulle behandla religionsfrågor,
men meningen var aldrig, att i dessa ämnen inråtta
en ny instans. Det är ett missförstånd. Konungen är kyrkans
Primas. Han lemnar henne verkställande maktens arm, men lian
skall icke ingripa i bennes förvaltning. Det är att förstöra henne,
att frambringa en fullkomlig brytning emellan benne och slaten.
En värd talare har sagt, ali, om jag bestridt enskilde rättigheten
att taga initiativet i denna fråga, skulle jag äfven hafva motsatt
mig införandet af Regerings-Rätten. Utom det att jag icke är
så talträngd, alt jag anser mig böra tala i hvarje förekommande
ämne, utan endast i dem, hvarom jag tagit någon kännedom, får
jag erinra samme talare, att, om jag icke missminner mig, K. M.
för 3:ne Riksdagar sedan till R. St. atlät Nåd. Propos. om de administativa
Regerings-ärendernas öfverlemnande till Högsta Domstolen,
Och som R. St. icke biföllo detta, ansåg jag det icke olämpligt,
att det vid denna Riksdag föreslogs ett nytt alternativ lika med
K. M:s nyssnämnde Propos. I alla fall, mitt ändamål eller min
pligt är icke att här uplräda till försvar för hvarje motion, som
inom RiksStin framslälles. Jag vill blott hafva sagt, alt det kunnat
vara ett skäl till min tystnad i delta afseende, hvarförutan många
andra funnits.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att hans mening icke varit, att
detta Kolhm skulle vidröra de religiösa frågorna, och att jag alltså
skulle häri hafva misstagit mig. Jag lärer då hafva misstagit mig
vid läsningen af Hr von Hartmansdorffs motion, den jag likväl ganska
upmärksamt genomgått. Uti referatet af denna motion förekommer
pag. 3 i Utsk:s Betänk, följande: ”1 händelse religionssekter
upkommo, och vederbönde Konsistorium begärde förhållningsbud,
så hade Deparhts-Chefen, i afseende på affällingarnas behandling,
ingen annan myndighet alt rådfråga.” Häraf drager jag den
Den i September.
207
slutsats, att det varit motionärens mening, att sysselsätta det föreslagna
embetsverket med de religiösa frågorna, och det är just det
jag tror man bör öfverlemna till K. M. och icke till ett Kolian, hvilket
enl. min åsigt skulle förderfva saken. Om Hrr:ne finna kyrkans
närvaride tillstånd icke sådant, som man skulle önska, och religiösa
rörelser nu upsla, kan man då vänta, att dessa skola hämmas genom
ett Ecclesiastik-Kolhm ? Känner man då så litet dessa andliga
rörelsers natur? Den är helt annan.
En talare har sagt, att de 3 frågor, som skola öfverlemnas lill detta
Kolhm, befinnas f. n. i vårt landi det betänkliga skick, alt detsamma
ådagalägger nödvändigheten eller behofvet af eli sådant Kolhm, dervid
Iian först nämnde kyrkan. Härpå har jag redan svarat. Finnes
det någon, som tror, alt vår tids religiösa rörelser hämmas genom
ett Ecclesiastik-Kolhm, må han då lemna sin röst derför; men enl.
min upfattning skola dessa rörelser på annat sätt behandlas och
dämpas. Den andra frågan, nemi. skolfrågan, ansåg samma talare
befinna sig i ett fullkomligt virrvarr. Ja väl! men hvad är orsaken.
Jo! R. Stms inblandning i denna fråga. De hafva äfven i denna
fråga tagit ett obehörigt initiativ, och just den omständigheten bar
föranledt detta virrvarr, der det finnes. Ulan denna R. Sltrs inblandning
hade skolfrågan aldrig råkat i detta virrvarr, och jag är
derom öfverlygad, den kan endast lösas genom behandling af en
Deparlements-Slyrelse, men ingalunda af ett Kolhm. Den 3:dje
frågan var fatligvårds-ärenderna, hvarmed talaren trodde det stod
illa till. Jag har redan sagt, att fattigvårds-ärenderna icke kunna
hänföras lill ett Ecclesiastik-Kolhm. Jag lemnar derhän hvad de
förste kristne predikanterne, då de för 1,000 år sedan hilkommo, må
hafva sagt om fattighjonen i Sverige. Jag tror, att det icke hör hit,
oell att vi nu stifta lagar för nu beslående förhållanden. Jag lemnar
också å sido, huru fattigvården förut varit ordnad. Jag talar om
dess nuvaride tillstånd. Den är numera icke en kyrkans angelägenhet.
Den är-icke längre en barmhertighets-inrättning. Faltig
vårds-lagen
lillkännagifver det fullkomligt. Jag vågar säga, alt jag
har all möjlig aktning för de åsigter, som gjort sig gällande derom,
att fattigvården skall återföras till en barmhertighets-inrättning,
men jag vet i sanning icke huru detta skall gå till. Vi hafva i
detta afseende här för oss motioner, sora gått den vanliga vägen ge
nom
Utsk. och för få dagar sedan blifvit pröfvade af R. o. Ad.
Denna åsigt har icke vunnit representationens bifall, och, jag uprepar
det ännu en gång, jag kan icke fatta huru det skall tillgå, alt
återföra fattigvården till en fullkomlig barmhertighets-inrättning, då
man låter det bero af en hvar att gifva eller icke gifva till jde fattige.
Jag befarar, att resultatet häraf skall blifva, alt de, som icke kunna
lida att se de fattiga svälta ihjäl, gifva allt hvad de äga, undet det
att andra gifva intet.
Den siste talaren har sagt, att genom inrättande af en andra
instans, målen icke till så stort antal som nu skulle komma till K.
M., hvilket förhållande han ansåg utgöra ett skäl för inrättandet af
ett Ecclesiastik-Kolhm. Della ändamål är ju redan vunnet genom
dessa måls öfverllytlning till Kammar-R:n såsom andra instans. Frå
-
208
Den 1 September.
gan är helt enkelt, huruvida de hädanefter skola i andra instansen
gå till Kammar-Rätten eller till Ecclesiastik-Deparhtet eller något af
de öfriga. Jag tror, alt de hädanefter, som hittills, böra gå till
Ecclesiastik-Deparhtet, men om de lämpligare kunna förläggas till
Civil- eller Just.-Depart:lel, är något, hvarom jag icke vill yttra
mig, just till följd deraf, att jag icke vill taga initiativet i organitionsfrågor.
Hr von Hartmansdorff har sagt, alt en stor fördel af ett Ecclesiastik-Kolhm
skulle vinnas derigenom, att i ärendernas behandling
skulle upkomma en continuitet, men icke destomindre innehåller
motionen, alt ledamöterne i delta Kolhm skola vara ambulatoriska,
och efter 2:ne års förlopp ombytas. Jag tror, att continuiteten skall
komma alt lida betydligt härpå. Flere försök med ambulatoriska
platser hafva varit gjorda, men alltid misslyckats, och man har förr
eller sednare måst återgå till fasta platser. Af de här anförda skälen
har jag icke blifvit öfvertygad om nyttan och nödvändigheten
af detta Kolhm, hvarföre jag fortfarande yrkar afslag å Betänk.
Hr Tersmeden: För att besvara några af Gr. Sparre nu
sednast gjorda anmärkmr, har jag begärt ordet. Gr:n har sagt, att
de religiösa rörelserna voro af för ömtålig art, alt lämpligen böra
behandlas af de lunga kollegiala formerna, samt att kyrkan icke borde
anses sora en gren af förvaltningen. Hvad nu de religiösa rörelserna
och deras behandling beträffar, skulle jag tro, alt det föreslagna
embetsverket är i detta afseende lika lämpligt, och skulle behandla
ifrågavar:de rörelser lika grannlaga, som de nuvande Konsistorierne,
och jag får derjemte fästa den ädle Gr.ns upmärksamhet
derpå, att Konsistorierna ju äfven äga en kollegial form, hvilken jag
för öfrigt icke vill förorda, roen så länge vi hafva desse kollegier
och icke byrå-styrelse, få vi väl nöjas dermed. Gr:n har klandrat
mitt uttryck, att motionen vore en Wasa-idé, och anmärkt, alt
Wasa-Komingarna icke afsågo inrättandet af ett Kolhm utan endast
en byrå, som skulle stå omedelbarligen under Konungen. Ganska
riktigt! jag känner detta, och vet, att den lidens Kolhr, en benämning,
sora då gafs nästan alla högre embetsverk, med undantag
af det ifrågavar:de, hvilket skulle få namn af General-Konsistorium,
egentligen voro ett slags Regerings-byråer. Alen idéen, det karakeristiska
låg icke deruti, att inrättningen skulle utgöra en byrå eller
ett Kolhm, ulan deruti, att den borde utgöra en ordnande, beredande
myndighet emellan Konungen och stiftsstyrelserna. Beträffande
åter ordnandet af kyrkans inre angelägenheter, får jag fästa
upmärksamheten derpå, att dessa tillhöra kyrkan sjelf, och sedan
hon erhållit hvad hon nu saknar, en representation, lärer hon väl
lika litet då som hittills vilja såsom sina uteslutande målsmän erkänna
Konsistorierna, helst om dessa i en icke aflägsen framtid
skola omstöpas till blott och bart skol-kolhr. Alan synes frukta,
att de kyrkliga institutionernas relativa sjelfständighet skulle löpa
fara genom införandet af denna reform. Alen hvilka institutioner
menar man härmed? Väl icke församlingarne, hvilkas sjelfständighet
inga
-
Den 1 September.
209
ingalunda rubbas genom förslaget. Menas åter Konsistorierna, så är
dessas icke blott relativa, ulan rent absoluta, sjelfständighet just en
af de olägenheter man genom ifrågavande motion velat undanrödja.
Gr. Sparre har sagt, alt kyrkan icke utgör en gren af förvaltningen
och icke heller sammanblandas med staten. Häremot vill jag
erinra, att här är fråga endast om kyrkans yttre form, hennes ekonomi
i detta ords vidsträcktaste bemärkelse, och alt staten redan
tagit detta om hand och fortfarande lärer göra det. Statens och
kyrkans sönderbrytande från hvarandra vill jag ingalunda förorda,
lika litet som deras sammanblandning, men jag kan ingalunda godkänna
den sats, hvilken innehålles i den berömde skalden Franzéns
såsom måtto å en skrift begagnade bild, ali föreningen emellan kyrka
och stat skulle vara ett äktenskap, ty kyrkan har blott en brudgum;
ingår hon i annat äktenskap, så begår hon tvegifte.
Hr von Hartmansdorff: Frågan om sammanblandning af
kyrkans och statens angelägenheter genom det af mig föreslagna
Kolhra vill jag något vidröra. För den, som vill försöka, att åtskilja
kyrkan och slaten, utan att uplösa samhället, är det lika omöjligt,
som att skilja själ och kropp, utan att menniskan dör. Om vi
betrakta hvilket föremål som helst, t. ex. en kyrkobyggnad, som väl
erkännes för en kyrklig angelägenhet, så mäste Konsistorium jemte
den verldsliga Landshöfd:n, och i fråga om bidragen det verldsliga
Kammar-Kolbm, äfven befatta sig dermed. Ar det håga om presterskapets
aflöning, sä är förhållandet enahanda och likaså i hvilken
riktning man vänder sig. Antingen man har ett kolhm eller
en byrå, sä är del förgäfves att söka åtskilja, hvad som icke kan
söndras, och att vilja bevisa, att man genom den föreslagna förei
ningen skadar kyrkan. Sådant bör väl desto mindre kunna befaras,
som den Konung, hvilken så att säga befästade den protestantiska
kyrkan både i Sverige och hela verlden, han, som upoffrade sitt lif
för denna kyrkas bestånd, är just den af våra regenter, som förnämligast
påtänkt en sådan inrättning. Hans store Kansler, som efter
Hans död hufvudsakligen fick bära regerings-bördan, fortsatte
efter sin återkomst till Sverige, yrkandet på en dylik inrättnings
vidtagande. Men eftersom vi kommit in på della kapitel, vill jag
upläsa några ord, som han, innan Banér segrat vid Wiltsloch, yttrade
i Rådet d. 16 Juli 1636, nemi.: ”Nu att tala om Consistorio
Generali är intet nyttigt, ty presterne skola, vid denna lid, praescribera
oss helt prtejudicerlige conditioner; rådde man, skulle lätat stå,
till dess alt det blifver ett större vår Stats stabilimentum. Men att
det intet är rättat pä bahneu, skola de framdeles gråta båda händerna
fulla. Men nu att movera något sådant med Presterskapet, är intet
rådelig!; ly schisma kan derigenom in Ecclesia lätteligen förorsakas;
men på remedia mäste J gode Hrr tänka i tid och tillse, ali Bispeo
i Westerås icke tager Eder på härrden och pulsen och sedan stryker
Eder under näsan.” (Smärre Bidrag lill Svenska Kyrkans Historia
af P. E. Thyselius, Ups. 1851, sid. 84).
Meningen med Ecclesiastik-Kolhm, säger Gr. Sparre, var blott
11 H. 14
210
Den 1 September.
att det skulle blifva en byrå, ett förvaltande verk under Konungen.
Jag anhåller att ur nyssnämnde skrift, sid. 55, få upläsa hvad derom
säges: ”Enl. den i 27ide Art. affattade Instruktionen skulle
detta Konsistorium bestå af 12 ledamöter, sex andeliga eller kyrkopersoner
och sex verldsliga; ibland de förra skulle Erkebiskopen
vara den förste, sedan Biskoparne i Strengnäs och Westerås, Konungens
förnämste Hofpredikant, förste Theol. Professoren i Upsala
och Pastor Slockholmensis; utaf de verldsliga åter skulle RiksDrotset
intaga första platsen, sedan tvenue Rikets Råd och tre af
HofRätten. Delta Konsistorium eller Koldin, — ty det förekommer
under begge benämningarne, — skulle årligen sammanträda på en
viss dag i Stockholm uti Kapitlet i Storkyrkan, och skulle Drotset
med sina bisittare intaga högra sidan, och Erkebiskopen med sina
den venstra, och ett för hvarje 8:de dag ombytt presidium föras af
Drotset och Erkebiskopen. En Fiskal, som årligen från alla Kapitel
infordrade acter och domar, samt inför Konsistorium egde att föra
alla de besväringar och kapilels-saker, som lända till K. M , tillika
med 2:ne Sekreterare, en Prestman och en Politikus, samt 2:ne
skrifvare skulle ock tillförordnas.” Det var således mera än en byrå.
Det var en domstol, som J sen mine Hrr! Alla Rikets Kolbr voro
den tiden så inrättade, att en af Riks-embetenas innehafvare var
Ordföride i hvartdera, Drotset i HofRin, Marsken i Krigs-Kollim
o. s. v. Det var en blandning af Kollegial och Minister-Styrelse,
som lyckligtvis sedermera utbildat sig till nuvaride skillnad elem
emellan.
I min motion har jag omförmält nödvändigheten, att hafva en
tillförlitlig rådgifvande myndighet, i händelse af religiösa strider, men
det är icke fråga om deras behandling, sedan de en gång upstålt,
utan huru de skola bunna förekommas. Deri ligger skillnaden. De
religiösa striderna kunna hvarken af domstolar eller af EcclesiastikKolhm
förekommas. De hafva ett högre ursprung, och del är, för
deras skuld, jag föreslagit kyrkomötens hållande, hvarom en annan
min motion handlar, hvilken ännu icke blifvit af R. o. Ad. pröfvad.
Grin har påstått, att R. St. skulle genom deras initiativ i skolfrågan
hafva åstadkommit ett virrvarr derutinnan. Jag tror del förhåller
sig tvertom; ty när af andra höga vederbörande, som icke
äro R. St., den ene velat fram och den andre tillbaka, så har
derigenom det virrvarr upkommit, hvarom Grin talat. Hade de
gått samma väg, som R. St. åsyftat, så hade frågan redan varit
reglerad.
Grin förmenar, alt det icke vore lyckligt, hafva ambulatoriska
ledamöter i Ecclesiastik-Kollim, såsom jag föreslagit i fråga om
Prester och Skollärare. Mig synes tvertom, ett sådant verk icke
kunna lyckas, om det kommer att utgöras af endast civile embetsman,
som röride kyrkans angelägenheter och lärda frågor icke hafva
nödig erfarenhet genom förvärfvad sakkännedom. Sätter man åter
dit prester eller skol-lärare, hvilka qvarstanna der för lifstiden,
så förlora de otvifvelaktigt efter hand den skicklighet, som fordras
för dylika frågors bedömande. De blifva ju längre ju mera civila
embetsmän, men icke hvad de borde vara, sakkunnige lärår»
Den 1 September.
211
Frih. Alströmer har föreslagit vissa ändringar i ordalydelsen;
men jag anhåller att han ville afstå derifrån, ty om de skola göras,
måste väl Betänk, återgå till Utsk., då man icke vet, hvartill sådant
kan leda. Jag tror det vara bäst, att vi hålla tillsammans med
de andra Stånden.
Gr. Sparre: Jag ber om ursäkt, att jag åter begärt ordet,
men jag skall blifva ganska kort. I anledn. af Hr von Hartmansdorffs
upgift på dem, hvilka skulle blifva ledamöter i det af Gustaf
II Adolf och Axel Oxenstjerna påtänkta Consistorium Generale, anhåller
jag få erinra, att just derigenom, att Råden presiderade i
dåvarande Kolhr, desse voro eli slags Departementer af Regeringen,
ungefärligen sådana vi nu hafva, och jag har äfven sagt, att just
denne tanke lag till grund för Kollmes inrättande i allmänhet, fastän
de lyckligtvis, säger Hr von Hartmansdorff, blefvo från Regeringen
skiljde. Det är i fråga om ordet lyckligtvis Hr von Hartmansdorffs
och mina tankar äro delade. Att ett eller annat Kolhm kan behöfva
qvarstå, är måhända en följd af nuvar:de förhållanden, men
att kollegial-indelningen i all framtid kommer att bestå, derom hyser
jag åtminstone tvifvelsmål, och jag kan således icke med min
röst bidiaga lill inrättande af ett nytt Kolhm. Jag finnér mig ingalunda
vederlagd af Ilr von Hartmansdorff, utan förnyar min anhållan
om afstag å Betänk.
Frih. Alströmer: För att icke splittra meningarna, afstår
jag frän den modifikation jag egentligen reservationsvis framställt.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm, att, sedan Hr von Hartmansdorff frångått sitt första yrkande
och förenat sig med Gr. Posse och Hr Tersmeden, hvilka
yrkat bifall till Ulsk:s Betänk., samt jemväl Frih. Alströmer afstått
från sitt förslag till propos., endast vore yrkadt af Hr Ekströmer
bifall till Utsk:s förslag med den förändring, att från de ärender,
som skola tillhöra Ecclesiastik-Kolhm, undantagas de, hvilka angå
heisovården, och att således sista meningen i förslaget torde blifva
sålydande: ”de lill Ecclesiastik-DeparUtet hörande ärenden, med undantag
af dem, hvilka angå heisovården”, samt af Gr. Sparre afslag
å IJlsk:s Betänk.
Efter sedermera framställde med blandade Ja och Nej besvarade
propos:r först till bifall å Utsk:s Betänk., derefter lill antagande
af Hr Ekströmers förslag och slutligen till afslag å Betänk., blef
förnyad propos. lill bifall å Betänk, framstäld och besvarad med
starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att han funnit Ja öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s»propos.:
Den sem bifaller Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. JVS
117, i anledn. af väckte motiouer om inrättande af eli EcclesiastikKolhm,
röstar
212
Den 1 September.
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde Betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos röste: ne hafva utfallit som följer:
Ja — 61.
Nej — 14.
Då nu föredrogs Högv. PresteSus d. 28 sisll. Aug. på bordet
lagda prot.-utdr. JV2 332, innefattande inbjudning lill instämmande
i de beslut, som af samma RiksSt. blifvit fattade vid föredragningen
af Allm. Besv. o. Ekon.Etsk:s Betänk. JYa 115, i anledn. af väckte
motioner, dels beträffande Elementar-läroverken, samt de s. k. Psedagogierne
eller mindre slads-skolorne, och dels om tillägg i föreskrifterne
i afseende på student-examen, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att denna inbjudning
måtte få hvila på bordet, intilldess prot.-utdr. från de öfriga
St:n ankommit, innehållande nplysning om den utgång frågan der
vunnit.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att prot.-utdr.
innehållande Borgare- och Bonde-Stms i ämnet fattade beslut redau
till R. o. Ad. inkommit.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att della prot.-utdr.
måtte få hvila på bordet.
Häruti instämde Frih. Cederström, Rud., hvarefter Hr Gr.
och Landtm, förklarade, att PresteSt:s ifrågavar:de prot.-utdr., enl.
derom gjord begäran, komme att ytterligare hvila på bordet.
Vid föredragning af Hr von Hartmansdorffs, Aug, d. 30
sisth Aug. på bordel lagda hemställan, alt de öfrige RiksShn mätte
inbjudas att instämma i 15. o. Ad:s vid pröfning af Lag- samt
Allm. Besv. o. Ekon.Utskms Betänk. J\a 20 fattade beslut, rör:de
ändring af l:sta och 6:te §§:na uti K. M:s Nåd. Föiordn. om fattigvården
i Riket af d. 13 Juli 1853, blef denna fråga pä begäran
af Hr von Hartmansdorff, Aug. och Gr. Taube, Henning
Edv., ånyo lagd på bordet.
Föredrogos och lades till handlingarne nedannämnde d. 30
sisth Aug. på bordet lagde Mern., nemi. från
Constitutions-Utskottet:
■M 42, med utlåt., ang:de Talmannens i BondeSt. vägran af
propos. på ett inom Ståndet väckt yrkande i fråga om behandlingen
af Serskildta Ulsk:s Mern. M 11;
Den 1 September.
213
S tats-Utskottet:
JM 250, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, röride eftergift lill förmän för Carlstads stadsförsamling
af Kronans rätt till ett efter Näringsidkerskan Johanna Emilia
Hollander fallet dana-arf;
JM 251, ang:de verkstäld omröstning, i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, rör:de eftergift till förmån för Upsala Stads
Borgerskaps Gubb- och Enkhus-inrättning af Kronans rätt till danaarf
efter Enkan Charlotta Elisabelh Bång och Jungfru Christina
Lundsiröm;
JM 252, ang:de verkstäld omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, ronde eftergift för Notarien E. Lundblad, såsom
arrendator af Strömsholms Kungs-ladugård, af halfva Spanmåls-arrende-beloppet
för år 1852;
JM 253, ang:de verkstäld omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, rör:de åtskilliga till Slats-regleringen hörande
frågor;
JM 254, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, i fråga om aflöningen för Presidenterne i vissa af
Rikets Kolkr; samt
JM 255, i anledn. af verkställde omröstningar, ang:de ålskillige
Bevilims-frågor.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s d.
30 sisth Aug. på bordet lagda Mern. JM 256, med förslag lill sammanjemkuiug
eller voter:s-propos:r, i anledn. af RiksStms skiljaktiga
beslut, rör:de extra anslag till föremål, tillhörande 4, 6, 7 och 8
Hufvud-litlarne.
t:sla, 2:tira och 3:dje punkterne.
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagne voterispropos:r.
4:de punkten.
Lades till handlingarne.
S:te punkten.
Den af Utsk. föreslagna voterts-propos. blef af R. o. Ad.
godkänd.
6:te punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att Ståndet
malte antaga inbjudningen, hvarigenom vårt beslut kommer att öfverensstämma
med PresteSl:s och med motionen.
Frih. Cederström, Rud.: Då man beviljar ett anslag, som
icke är af stort omfång, bör man desto mera noggrannt tillse, att
214
Den 1 September.
man dervid icke meddelar sådana föreskrifter om arbetets verkställande,
hvilka, just med afseende å anslagssummans belopp, svårligen
torde kunna efterlefvas. Del är bättre att åtaga sig ett litet
stycke i sender och väl genomarbeta det, än att åtaga sig ett större
och måhända fullborda det pä otillfredsställande sätt, hvilket lätteligen
blefve händelsen. Att PresteSt. har i sitt sköte motionären,
såsom man nyss anmärkt, mätte väl icke göra något lill saken. Jag
tillåter mig vördsamt afråda R. o. Ad. att antaga inbjudningen.
Efter först, till. antagande af Ulskts i denna punkt till R. o.
Ad. gjorda inbjudning, framställd propos., som besvarades med
blandade Ja och Nej, hemstälde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad.
behagade afslå denna inbjudning och ropades dervid starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Beträffande sedermera i förevartde punkt föreslagna votertspropostr,
befanns den i sammanhang med inbjudningen framställda
voter:s-propos. till följd af det nu fattade beslutet hafva förfallit,
hvaremot de, för den händelse att samma inbjudning ej blefve antagen,
föreslagne voter:s-propos:ne af R. o. Ad. godkändes.
7:de punkten.
R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna votertspropos.
Hule punkten.
Härvid förekom först och lades till handliugarne den af Ulsk.
lill PresteSt. gjorda inbjudning.
Beträffande sedermera de i denna punkt föreslagna votertspropostr,
yttrade
Hr von Troil, Sam. Gust.: I afseende på upställningen af
desse voter:s-propos:r, har StalsUtsk. enl. min åsigt beträdt en lika
vådlig som origtig bana. Förhållandet är nemi., att 3 Stånd beviljat
3,000 R:dr till Råby Räddnings-Inslitut. Borgare- och BondeShn
hafva lemnat della anslag för en gång, hvaremot PresteSt. beviljat
1,000 R:dr för hvartdera af åren intill nästa Riksdag och derjemte
föreskrifva åtskilliga vilkor. Men R. o. Ad. har afslagit frågan.
Under sådana förhållanden kan jag icke inse, att R. o. Ad:s beslut
kan vid blifvande votering ingå såsom conlra-propos. Anslaget
är beviljadt af 3 Stånd och således måste voteringen i Förstärkta
StalsUtsk. blifva om anslaget skall utgå en gång för alla eller årligen
intill nästa statsreglering. Såvidt jag kan påminna mig, har
praxis tillförene varit sådan. Jag anhåller alltså, att R. o. Ad.,
med afslag å voter:s-propos., malte förklara att votering skall anställas
emellan Borgare- och BondeSt:ns beslut å ena, samt PresteSt:s
beslut å den andra sidan.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Om den grundsats, hvarifrån siste
talaren utgått, vore rigtig, skulle jag medgifva, att han har rätt;
Den 1 September.
215
men han säger, att de 3 öfrige Stin genom sina beslut beviljat ett
anslag af 3,000 Ridr. Borgare- och BondeSlin hafva beslutat, att
summan skall ulga för en gång, hvaremot PresteSt, med vissa vilkor
beviljat 1,000 R:dr om året under den tid blifvande statsreglering
oinfaitar. Om nu en urtima Riksdag inträffar, skall då
Räby institut erhålla de 3,000 R:dr, som PresteSt. beviljat? Det
är en väsendtlig skiljaktighet emellan de öfrige Ståndens beslut, och
man kan således icke säga, all 3 Stånd beslutat, att institutet skall
erhålla desse 3,000 Ridr. På grund häraf har StalsUtsk. upställt
desse voteris-pioposir, hvilka enl. min åsigt åro riktige. Dessutom
har R. o. Ad. samt PresteSt. redan godkänt en snarlik voterispropos.
, hvarom Förstärkta StalsUtsk. röstat, då det voterade om ett
vilkor, som blifvit fästadt vid ett anslag till Landtstalens tjenstemän.
Jag anhåller således om bifall till voteris-propos.
Frih. Cederström, Rnd.: Vid detta tillfälle är det icke så
mycket för att vindicera åt R. o. Adis en gång uttalade mening
någon mera bestämdhet, som fastmera för den i beslutet inneboende
principens skull och för gagneligheten af dess tillämpning, jag försvarar
StatsUtskis ifiågavaride förslag. Frih. Åkerhjelm har redan
utvecklat, huruledes de beslut, dem Borgare- och BoodeStin å ena,
samt PresteSt. å den andra sidan fattat, äro väsendtligen skiljaktiga;
och att den summa, som dessa 3 Stånd hvar för sig beviljat, skulle
blifva lika, det har Frih. Åkerhjelm äfven visat icke vara att påräkna.
Men äfven om så inträffade, synes uppenbart, att, enär ett
Ståud fäster sådana vilkor vid en beviljad summa, hvilka alldeles
icke ingå i de 2 öfrige Ståndens åsigter, innefattar detta en så väsendtlig
olikhet i sältet att betrakta sjelfva anslaget, att man icke
kan godkänna det förmenande, alt 3 Stånd hafva derom förenat
sig. Således och under dessa förhållanden tror jag icke, alt man
bör ogilla Utskis förfarande och anse, alt 3 Stånd skola hafva för
Råby i Malmöhus län belägna råddnings-institut uttalat en så sammanstämmande
åsigt, som skulle kunua föranleda ett sådant beslut,
som Hr von Troil föreslagit. Jag anhåller fastmera om bifall till
den af Utsk. framställde voteris-propos.
Hr von Troil: I milt förra yttrande måtte jag hafva uttryckt
mig serdeles otydligt, då de siste talarne kunnat, som de gjort, upfalta
min mening. Ingalunda har jag sagt, att PresteStis beslut öfverensslämde
med Borgare- och BondeStms. Tvertom, det skiljer
sig derifrån ganska väsendtligt. Såvida den nuvaride stalsregleringsperioden
kommer såsom vanligt att räcka under 3 år, blir den af
PresteSt. beviljade summa lika med den de 2 andra Stånden anslagit;
men skillnad i Besluten förefinnes emedlertid. Alltså har
jag ansett nödigt, att votering anställes emellan Borgare- och BondeStins
beslut å ena, samt PresteStis å den andra sidan. Endast
i fråga om contra- propos., deri R. o. Adis beslut, som afslår det
begärda anslaget, är ifrågastäldt alt ingå, har jag yttrat betänkligheter,
och anser det serdeles vådligt och principstridande, att detta
218
Den 1 September.
R. o. Ad:s beslut ingår i contra-propos., och dessutom stridande
mot den hittills följda praxis.
Jag vill med exempel närmare belysa delta. Om 2 Stand bevilja!
ett anslag af 80,000 R:dr till gåfvor och 1 Stånd beviljat
66,000 R:dr, men det 4:de Ståndet vägrat allt -anslag för detta ändamål,
så skulle efter den af Ulsk. följda princip först röstas om
contra-propos., 66,000 R:dr och intet, samt derefter örn hufvudpropos.
, om 80,000 R:dr och 66,000 R:dr samt afsiaget. Den af
Utsk. föreslagna votens-propos. strider fullkomligt emot hittills följd
praxis, och enl. min åsigt föranleder den stora olägenheter i framtiden,
hvarföre jag anhåller att densamma icke mätte godkännas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid detta tillfälle eller frågan om
anslaget till Råby räddnings-institut finnes endast den likhet emellan
de bifallande Ståndens beslut, att ordet Råby deri förekommer.
Borgare- och BondeStm hafva nemi. en gång för alla skänkt institutet
3,000 R:dr. PresteSt. har icke anslagit någon bestämd summa,
utan det har gitvil institutet 1,000 R:dr under hvartdera året
af nästa statsreglerings-period, det vill med andra ord säga, att om
före nästa lagtima Riksdag en urtima inträffar, blir den summa PresteSt.
beviljat ganska ringa. Man kan äfven tänka sig, alt, om vid
nästa Riksdag någon ny statsreglering icke hinner upgöras under
R. St:rs sammanvaro, utan den gamla blir fortfarande gällande, det
af PresteSt. beviljade anslag kommer all utgå under mera än 3 år.
Dessutom har PresteSt. vid anslaget fästat åtskilliga vilkor, som R.
o. Ad. redan känna. Jag kan således icke finna annai, än att då
2 Stånd, Borgare- och BondeStm, fattat ett beslut, och PresteSt. ett
helt annat från nämnde 2:ne Stånds skiljaktigt beslut, kan man väl
icke rimligen påstå, att, när votering i Förstärkt SlatsUlsk. skall
ske, R, o. Ad:s beslut icke kan i contra-propos. ingå. Jag anhåller
alltså vördsamt om bifall till Ulsk:s förslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., förklarade sig instämma
med Gr. Lagerbjelke.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Fastän jag önskar, alt
Räby räddnings-institut icke skall erhålla något anslag, vill jag icke
att det skall ske på det sätt Lisk. föreslagit, emedan enl. min åsigt
det är bestämdt afgjordt, att institutet skall hafva något. Jag instämmer
således med Hr von Troil. Del lärer väl icke kunna bestridas,
att 3 Stånd sammanstämmande beslutat, att detta institut
skall bekomma något, hvaremot det 4:de Ståndet afslagit alla medels
beviljande för detta ändamål. 2 Stånd hafva nemi. sagt, att
institutet en gång för alla skall erhålla 3,000 R:dr, och 1 Stånd
har beviljat 1,000 R:dr årligen under en obestämd tid, men delta
belopp är likväl det minsta. Under sådana förhållanden anser jag
frågan icke vara om annat, än huru mycket institutet skall undfå,
och att således voteringen i Förstärkt Utsk. icke kan blifva om afslag
på hela anslaget. Jag anhåller, att frågan om contra-propos.
måtte ogillas och endast voterss-propos. i hufvudsaken godkännas.
Den 1 September.
217
Frih. Tersmeden: Den siste talaren har sagt, att 3 Stånd
beslutat, att Råby institut skall hafva något anslag. Detta är visserligen
en sanning, men vid anslagets beviljande har likväl ett
Stånd fästat vissa vilkor. Man kan således tänka sig, att utan upfyllandet
af dessa vilkor detta Stånd icke vill lenina institutet något
anslag. Under sådana förhållanden tror jag, att Utsk. rätteligen
förfarit, då det i volens-propos. intagit R. o. Ad:s beslut, som innehåller
afslag. För att eli förslag i en statsregleringsfråga skall
blifva R. St:rs beslut, fordras 3 Stånds sammanstämmande beslut.
Hade således PresleSt. beviljat institutet 1,000 Rrdr utan något vilkor,
så skulle jag gå in på Gr. Gyldenstolpes sats, ty då vore det
R. Surs beslut. Dä nu PresleSt. annorlunda förfarit, kan jag icke
se, huru 4:de Ståndets mening skall kunna undertryckas vid votering
i Förstärkt Utsk.
Hr von Troil: Frih. Tersmedens yttrande förvånar mig, ty
jag påminner mig, att olika åsigler följdes vid 1847—1848 arens
Riksdag, då Frih:n var Ordför:de i StatsUtsk. Jag beklagar, att
den ovilja en del ledamöter af detta Stånd hyser mot ifrågavar:de
anslag, möjligen kan föranleda derhän, att Ståndet ingår på en votens-propos.
, som i framtiden, jag befarar det, kommer att medföra
stora oredor. För att emedlertid lugna Ståndet, kan jag försäkra,
att PresteSt. antager inbjudningen, och att någon votering således icke
kommer att äga runi, derom är jag förvissad. Godkännes Utsk:s
förslag, blir följden deraf, att i alla anslagsfrågor etableras den grundsats,
att de 4 Ståndens olika meningar blifva föremål för omröstning
i Förstärkt Utsk., och att det Stånd, som afslår ett anslag,
kan få sin mening gällande, hvilket, såvidt jag kan påminna mig,
hittills icke varit förhållandet, utan når 3 Stånd beviljat anslag, har
man voterat om beloppet, och det 4:de Ståndets afslående beslut
har ansetts förfallet af det skäl, att de 3 Ståndens beslut betraktas
såsom R. Stms. Jag anser Utslus förslag oriktigt till sin princip,
och derföre har jag upträdt emot detsamma, men ingalunda för att
bereda Råby institut ett anslag, hvilket man här tyckes förmoda.
Frih. Tersmeden: Först får jag nämna, att jag icke har någon
fiendskap till Råby institut. Hvad beträffar Hr von Troils förundran
deröfver, att den af Utsk. nu antagna grundsats icke följdes
af 184S års StatsUtsk., då jag var dess Ordför:de, får jag nämna,
att denna grundsats icke gjorde sig gällande i frågor om endast summor,
utan dä 3 Stånd beslutat eli anslag, 2 Ständ ett högre och
1 Stånd ett lägre, samt det 4:de Ståndet afslagit anslaget, ansågs
detta 4:de Stånds beslut icke böra komma under omröstning i Förstärkt
Utsk.; men hade något så beskaffad! vilkor blifvit af ett Stånd
fästat vid anslaget, att det icke borde utgå med mindre än alt samma
vilkor upfylldes, ansåg man att R. St. icke beviljat anslaget.
Sådana voro mina åsigter då, och sådana äro de ännu, nemi. att
då ett Stånd med vilkor och 2 Stånd utan vilkor bifallit eli anslag,
roeD det 4:de Ståndet afslagit det, skall omröstning i Förstärkt
Utsk. anställas om de 4 olika besluten.
218
Den 1 September.
Frih. Cederström: .lag lemnar i sitt värde Hr von Troils
förutsägelser om PresteSt:s beslut i denna fråga. Förutsägelser eller
profetior äro i allmänhet vanskliga. Derföre torde vi böra hålla
oss vid det faktiska i frågan eller huruvida votens-alternativerne äro
så upställda, alt R. o. Ad:s beslut deri ingår. Om förhållandet vore
annorlunda, då kunde Hr von Troils åsigt hafva skäl lör sig; men
så som Ulsk. nu upslällt desse alternativer, synas de mig äga all
logisk sammanhållning; ty då PresteSt. vid sitt beslut fäslat det vilkor,
att minst 20 vanartiga barn vid institutet finnas intagna och
inrättningen i öfrigt fortfar i sin nuvarsde gagnande verksamhet,
samt att staten genom ombud deltager i de årliga revisionerne af
institutets räkenskaper, oell derjemte utöfvar tillsyn öfver inrättning
gen, iikväl på det sätt, att dess Direkt:n får behålla fria händer i
den speciella vården och ledningen af densamma; så kan man ju
länka sig, att, om vid den första voteringen delta beslut icke vinner
framgång, PresteSt. dä heldre anser sig böra afslå hela frågan.
Man kan invända, att sådant icke är sannolikt, med afseende på frågans
beskaffenhet och anslagets belopp. Men här måste grundsatsen
noga upmärksatnmas; ty i fall det vore fråga om en sak af mera
vigt än den förevar:de, låter det mycket väl tänka sig, att man beviljat"
ett anslag Onder vissa förbehåll och vilkor, hvilka i sig innefatta
den fördel, som med anslaget åsyftas, och att man utan dessa
förbehåll och vilkor ingalunda beviljar samma anslag; — vore det
väl billigt eller rationelt, alt genom det föreg:de vi 1 korliga bifallet
tvingas att gifva medel, utan atl dervid få fästa de vilkor man ansett
nödiga? Det synes alltså mera logiskt, ali i detta fall fastheldre
låta orden: ”förbehåll” och ”vilkor” få gälla för hvad de verkligen
innebära. Sannt är det visserligen, att en sådan propos., som den
nu föreslagna, någon gång kan föranleda dertill, att anslag icke beviljas.
Hr von Troil bar denna risk nyss här aulydt. Såvida man
utgår från den förutsättning, att anslag begäras endast för högst behöQiga
ändamål, skulle måhända en betänklighet af vigt kunna anses
vara fästad vid godkännandet af Utsk:s förslag; men om man
anser, att en noggrann pröfning af anslagens nytta är synnerligen väsendtlig,
och att först, sedan meningarne om behofvet och summans
storlek äro sammanjemkade, och öfvertygelse!! om nyttan vunnen,
anslagen böra beviljas, hvarvid visserligen icke alla anslag erhållas,
som kunna vara föreslagna; — om, säger jag, man utgår
från en sådan sparsamhelsälskande synpunkt, hvilket jag för min
del gör, då förmenar jag att upställningssältet kan vara lika nyttigt,
som jag tror det vara formenlig!. Anhållande jag på grund af dessa
skål, att R. o. Ad. ville godkänna den af StatsUlsk. föreslagna, nu
under pröfning varande volerts-propos.
Hr von Hartmansdorff: Frågan om anslaget är nyttigt eller
ej, hör icke hit. Hvad som skall afgöras är endast: om Ståndens
beslut äro så beskaffade, att omröstning i Förstärkt Utsk. bör
anställas etil. StatsUtsk:s eller Hr von Troils förslag. Gr. Gyldenstolpes
framställning synes mig icke kunna vederläggas. 3 Stånd
Den 1 S e pjt e m b e r.
219
hafva beslutit, att Räby institut skall få något. Beloppet häraf beror
på omröstning i Förstärkt Utsk. Om saken icke är så utredd,
att Ståndet kan genast deröfver besluta, hvilket jag tror vara bäst,
synes mig rättast att återremittera Betänk. Skulle, såsom Hr von
Troil förmodar, PresteSt. antaga Utsk:s inbjudning, så blir saken
derigenom afgjord och vi slippa att tvista här.
Gr. Gyldenstolpe: I samma ändamål som Hr von Hart
mansdorff
nyss upgifvit, anhåller jag, att denna punkt måtte få hvila
på bordet.
Häruti hördes flera ledamöter instämma.
Frih. Åkerhjelm: Sedan den siste talaren begärt denne punkt
på bordet, har jag intet att yttra. Jag hade ämnat att besvara de
anmärkn:r, som blifvit gjorda, hvilket jag emedlertid i korthet vill
göra, för att försvara Utsk:s förslag. Både Gr. Gyldenstolpe och Hr
von Hartmansdorff hafva erkänt, att Borgare- och BondeSt.m vilja
gifva 3,000 R:dr för en gång, roen PresteSt. har deremot beviljat
1,000 R:dr årligen under nästa statsregleringsperiod och med vissa
vilkor. Således två olika beslut, hvartill kommer det 3:dje eller
R. o. Ad:s beslut, att icke bevilja något anslag. Alltså finnas tre
olika beslut, hvarom votering bör anställas, och jag tror icke, att
något af dessa beslut bör undandragas votering i Förstärkt StatsUtsk.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att förevar:de fråga, enl. derom
gjord begäran, komme att ytterligare hvila på bordet.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 30 sisth
Aug. på bordel lagda Betäukm:
JVi 121, i anledn. af väckt motion om tillförordnande af en
Sundhels-Kommission m. m.; samt
M 122, i anledn. af väckt motion om lärarnes vid Elementar-läroverkeu
pensionering.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter,
Riddarh.Utsk:s d. 30 sisth Aug. på bordet lagde Mera.r
JM 9, ang:de förändradt sätt för val af R. o. Ad:s Elektorer,
samt ledamöter i Hemliga Utsk.; och
M 10, i anledn. af väckt motion om ändring i 37:de §:n
Riddarh.-Ordn.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm inkomne
Utlåt, och Betänktn, nemi. från
Bevillnings-Ulskottet:
M 26, i anledn. af väckt motion om befrielse från tolag vid
utförsel af bräder och plankor, sågade, af furu och gran;
220 Den 2 September.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
JVs 23, i anleda, af väckte motioner om ändringar i de ang:de
allm. beväringen gällande föreskrifter; och
M 24, i anledn. af väckte frågor, dels om uphäfvande af all
stängsel-skyldighet, dels ock om ändring i nu gällande stadganden
rör:de samma skyldighet.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 2 September 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-uldr. för den 1 dennes, samt pleni-prot.
för d. 7 sistl. Juni e. m.
Hr Grundelstjerna, Axel Wilh.: Underrättad om att jag
blifvit vald till Suppleant i Const.Ulsk. under Irenne veckor, räknade
från och med den första i denna månad, nödgas jag, som under
dessa trenne veckor måste företaga två angelägna resor till landet,
detta förtroende mig afsäga.
I anledn. häraf blefvo Ilrr Elektorer af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade alt sammaolräda till val af en Suppleant i Const:sUtsk.,
i st. f .Hr Grundelstjerna.
Föredrogs ånyo Högv. PresteSl:s d. 28 sistl. Aug. och d. 1
dennes på bordet lagda prot.-uldr. M 332, med inbjudning till
instämmande i de beslut, som af samma RiksSt. blifvit fattade vid
föredragning af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. Jfs 115, i anledn.
af väckta motioner, dels beträffande Eleraentar-läroverken,
samt de s. k. pmdagogierne eller mindre slads-skolorne, och dels om
tillägg till föreskrifterne i afseende på Student-examen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att äfven från BorgareSf. ankommit
prot.-uldr. med inbjudning till instämmande i dess vid prof
-
Den 2 September.
221
ningen af samma Betänk, fattade beslut, hvarföre detta prot.-ntdr.,
för att i sammanhang med PresteSlts inbjudning tagas i betraktande,
nu borde upläsas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer om det icke
för oss vore bättre, att vid hvarje serskild punkt de olika inbjudningarne
upläsas, emedan man derigenom lättare bibehåller dem i minnet.
På Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda propos. biföll
R. o. Ad. del föredragnings-sätt, att serskildt för hvart och ett
af de i Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s Betänk. JYi 115 förekommande
mom:r, de af Preste- och BorgareStm fattade beslut, hvari R. o.
Ad. blifvit inbjudet alt instämma, skulle R. o. Ad. meddelas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För den händelse att prot.-utdr.
jemväl från BondeSt. ankommit, anhåller jag att äfven detta mätte
vid hvarje punkt, sora kommer under öfverläggning, upläsas.
Beträffande först mom. litt A., uplyste Hr Gr. o. Landtm., alt
R. o. Ad. samt BorgareSt. bifallit detsamma, och att jemväl BondeSt.
beslutat bifall dertill med den förändring, att ordet ”gemensamt”
skulle inflyta framför orden ”gillade grunder”; hvarjemte Hr
Gr. o. Landtm., enär sålunda mom. litt. A. i hufvudsaken vore genom
3 Stånds beslut afgjordt, hemställde om ej R. o. Ad. funne,
att hvad detta mom. anginge, de ifrågavar:de inbjudningarne icke
kunde föranleda till någon R. o. Ad:s åtgärd.
Ropades Ja.
I fråga om mom. B. C. D. F. G. H. och K. uplyste Hr Gr.
o. Landtm., att de genom 3 Stånds sammanstämmande beslut voro
afgjorde och således i afseende på dem någon ändring i R. o. Ad:s
förut fattade beslut ej kunde ifrågakomma.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., i afseende på morn. litt.
E. uplyst, att R. o. Ad. bifallit och BondeSt. återremitterat det
samma,
PresteSt., med ändring af Utsk:s förslag, för sin del beslutat,
"att R. St., utan att gifva en bestämd “förklaring af sin underd.
skrifvelse vid förl. Riksdag, måtte hos K. M. i underrhhet anhålla,
att undervisningen inom Rikets Eleraentar-läroverk måtte så ordnas,
anden reela bildningen må, ulan alt den humanistiska lider i grundlighet,
kunna utvecklas lill all den fullständighet, som läroverkens
omfång medgifver”, samt BorgareSt., med afslag till Utsk:s hemB
ställan, men med bifall till Dokt. Säves motion, för sin del beslutat,
alt då genom olika tydning af R. Stms underd. skrifvelse d. 30
Juli 1851, man på några ställen ansett latinska språkets studium
icke kunna nog tidigt begynnas, R. St. måtte i underd:het förklara
deras mening icke hafva varit att början med detta språks läsniug
skulle ske redan i första eller förberedande klassen, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, alt R. o. Ad. mätte,
med förändrande af sitt förra beslut, hvilket icke uttrycker någon
rätt tydlig mening, antaga BorgareSt:s inbjudning.
222
Den 2 September.
Frill. Cederström, Rud.: Skiljaktigheten mellan PresteStis
beslut och R. o. Adis är myckel obetydlig och omfattar endast
sjelfva slutorden, hvarutinnan R. o. Ad. i enlighet med Utskis förslag
önskat, ”att undervisningen inom Rikets Elemenlar-läroverk
mätte utbildas till all den fullständighet, hvaraf den är mäktig.”
PresteSt. har, med en liten obetydlig olikhet i ordställniugen, velat
uttrycka ungefär detsamma; och jag kan icke neka, ali meningen
genom denna upslällniug synes bättre uttryckt, hvarföre jag också,
då här icke är fråga om någon skiljaktighet i sak, utan endast i afseende
å redaktionen, gerna vill gå in på att biträda PresteStis beslut
i frågan. Skulle likväl R. o. Ad. icke vilja bifalla ifrågavande
inbjudning, så är det temligen likgiltigt. Utsk. har redan fått
tvenne Stånd för sitt tillstyrkande, nemi. R. o. Ad. samt RondeSt.
; men hvad jag högeligen afstyrker, är bifall lill den af Hr von
Hartmansdorff förordade inbjudningen från BorgareSt.
Jag anhåller att i min hand få emottaga BorgareStis inbjudning,
för att derefter motivera mitt yttrande. Denna inbjudning
innehåller följande: ”att R. St. matte förklara sin mening icke
hafva varit, att början med det latinska språkets läsning skulle ske
redan i första eller förberedande klassen.” — Genom ett så beskaffadt
beslut, skulle R. o. Ad. synas vilja tillintetgöra hvad R. Si.
vid sista Riksdagen i enahanda ämne enhälligt beslutat. De klassiska
språkens och isynnerhet latinets stora nytta vid den första skolundervisningen
är af alla skollärare erkänd. Det är likväl, örn kunskapen
skall blifva grundlig, i de flesta fall nära nog nödvändigt,
att tidigt börja med detta, genom regelbundenheten af sin konstruktion
sä serdeles för tanken bildande språk; ty del är fara värdi, att,
om man upskjuter undervisningen deruti, kan man icke af densamma
hafva all den nytta som åsyftas. Dertill bör läggas, att om
man ej från undervisningens första begynnelse tillhåller barnet att
inhemta grunderna af detta, för nybörjaren, som det synes i anseende
till olikheten med vårt modersmål, svårlärda språk, så afskräckes
han framgent från att inlåta sig i delta studium och går förlustig
de förmåner, han genom förvärfvad kännedom deri skulle hafva
för sin öfriga bildning sig lillegnat. De moderna språkformerna äro
icke så regelbundna eller så åskådliga, så afgjorda och bestämda,
som det latinska språkets, och deruti linger just deras jemförelsevis
mindre lämplighet vid den första undervisningen. Ty alt i en tidig
ålder, då det späda barnet fordrar en bestämdare ledning, göra
början med språk, hvilka, ouphörligl sladda i utveckling, ständigt
gifva anledu. till olika upfaltuing af deras reglor, det medförer lätteligen
ett vacklande i barnens språkbegrepp, och denna omständighet,
som är af mycken vigt, anser jag, för min del, utgöra ett talande
skäl för vidblifvande af Ständernas förra Riksdagen enhälligt
uttalade åsigler; hvarföre jag vördsamt anhåller, att R. o. Ad. icke,
genom antagande af den utaf Hr von Hartmansdorff förordade inbjudning,
måtte frånträda sina närmaste företrädares tanke och R.
Sl:s sednast i denna fråga fattade beslut.
Jag hemställer fördenskull, i första rummet, att PresteStis inbjudning
måtte antagas; men skulle R. o. Ad. anse den omfatta
Den 2 September.
223
en alltför obetydlig del af frågan, för alt ådraga sig dess upmärksamhet,
anhåller jag att Ståndet täcktes vidblifva sitt förra beslut.
Hr Adelborg, Anders Otto: Orden i PresteSt:s inbjud
ning
äro af den beskaffenhet, att man tydligen bör finna att derunder
möjligen kan sökas en djupare mening, än som vid första
påseendet tyckes förete sig. För mig och mången annan vill det
nemi. synas, som om raan genom en sådan upställning af sitt beslut
ännu velat åtskilja de tvenne linierna, den reala och den humanistiska.
Jag skulle dock tro, att man, så mycket som möjligt,
allt hittills sökt förena dessa tvenne linier, hvilka äfven det publika
lifvet innehåller inom sig, och som dessutom äro oundgängliga för
menniskans utbildning. Jag anser det nödvändigt alt barnet under
sina yngre år inhemtar kunskaper sä väl i de klassiska och vetenskapliga,
sorn i de reala eller materiella ämnena; ty endast i den
händelse, att dessa bildningslinier äro förenade inom läroverket, äro
barnen i ständ alt kunna vid en mognare ålder skilja den väg de
anse för sig mesl passande. Om barnet, redan frän sina spädare
år, får gå den s. k. klassiska bildningens kanske något kärfvare
stråt, så bänder att man i förväg verkat på det unga sinnets utveckling
och gifvit det en alltför tidig riktning, som man måhända
icke skulle gjort, om barnet fått följa den reala linien. Gör man
återigen på samma sätt med denna, så blir resultatet enahanda. Således
bör man söka förena dessa båda linier, naturligtvis med den
inskränkning, alt föräldrar och målsmän må sjelfva ega rättighet alt
afgöra om barnen skola följa den ena eller andra vägen. Detta
tyckes också vara BorgareShs mening, då det tillagt den satsen, att
icke det språk, som varit grundspråket för den humanistiska bildningen,
måtte alltför tidigt införas i barnaundervisningen, emedan derigenom
en sned riktning skulle gifvas åt ungdomens utbildning; utan alt dermed
malte upskjulas lill en tid, då förståndet lättare kan tillkämpa
sig herravälde öfver detta språks grammatikaliska former och till
följd deraf ernå en högre kunskap deruti. Ty man mäste väl medgifva
alt, ehuru vi, under den lid vi upvexte, fingo börja med de
s. k. döda språken, denna lid dock passerade utan någon särdeles
nytta; man lärde sig ytan af dessa sprak, men innehållet brydde
man sig icke om. Deremot skulle man, sedan omdömet fått en
skarpare kraft, lätt kunna tillegna sig kunskap om språkformerna,
och derigenom upstår först det lefvande intresset för innehållet af
ämnet, hvilket egentligen utgör del bildande i de klassiska språken.
Jag tror fördenskull, att BorgareSl:s inbjudning är ganska riklig,
och jag anhåller derföre att B. o. Ad. mätte, med frånträdande af
sitt förut fatlade beslut, bifalla densamma.
Gr. Lagerbjelke: Af Utsk:s Betänk, synes, att den skrifvelse,
hvarom BorgareSt. talat, var af följande lydelse: ”att genom
den blifvande skolordningen tillfälle måtte för den, hvilkas målsmän
det önska, varda beredt att i latinska språket så tidigt njuta undervisning,
att denna må verkligt kunna utöfva sin åsyftade, för hela
bildningen grundläggande betydelse.”
Denna skrifvelse innefattar således, på sätt R. o. Ad. af det
Den 2 September.
uplästa behagade finna, icke något tvång att tidigare eller senare
företaga latinets läsning, utan endast en rättelse för målsmän, alt,
örn de sådant önska, skolgossarne måtte kunna börja latinläsningen
så tidigt som möjligt, eller att läsningen af latinska grammatikan
mätte begynna i så god lid, att den kunde få tillfälle att utöfva sitt
på förståndets skärpande kraftigt verkande egenskap. BorgareSl.
åter har i sin inbjudning föreslagit något härifrån helt och hållet
afvikande, enär det vill att R. St. skola rent af förbjuda latin-läsningen
i den första klassen. Nu innefattar detta förslag, efter min
öfvertygelse, ett dubbelt fel, nemi. först och främst alt det förbjuder
den tidigare latinläsningen, äfven om barnens målsmän skulle
sådant önska, då deremot, genom nuvande lag, frihet i detta hänseende
eger rum. Ett sådant tvång kan jag icke finna skall verka
något godt, man må för, öfrigt tänka hvad man vill om latinets
nytta såsom bildnings-medel. Men BorgareSt:s inbjudning har äfven
ett ganska väsendtligt fel, i det att Ståndet företager sig att bestämma,
i hvilken klass latinläsningen icke skall ega rum, nemi. i
den förberedande eller första klassen. Nu kunna skolorna vara
ganska olika inrättade, nemi. så, alt hvad sora i många läses i första
klassen kan vara detsamma, som i andra läses i de högre klasserna,
eller med andra ord, läroämnena i första klassen kunna i
många skolor vara så vidsträckta, att denna klass svarar mot hvad som
är andra klassen i andra skolor. Att nu BorgareSt. ingår i sådana
småaktigheter, som alt bestämma, i hvilken klass latinläsningen må
börja, kan jag för min del icke gilla, utan anhåller, alt R. o. Ad.
matte afslå ifrågavande inbjudning såsom både oriktig i sak och
otjenlig i framställning.
Hvad åter PresteStrs inbjudning beträffar, så har den följande
lydelse: ”att R. St. skulle, utan att gifva bestämd förklaring af sin
underd. skrifvelse vid förlidne Riksdag, hos K. M. underd:st anhålla,
att undervisningen inom Rikets Elementar-Iäroverk mätte
så ordnas, att den reala bildningen må, ulan att den humanistiska
lider i grundlighet, kunna utvecklas lill all den fullständighet, som
läroverkens omfång medgifver.” Början af det beslut PresleSl. föreslagit,
är efter min öfvertygelse alldeles för vidlyftig, såsom onödigtvis
uptagande den meningen, alt R. St. icke ingå i bedömande af
det ena eller andra lärosystemet. R. o. Ad:s beslut är då, i min
tanke, vida bättre. Det innehåller endast, ”att R. St. mätte hos
K. M. anhålla, att undervisningen inom Rikets Elementar-Iäroverk
måne så ordnas, att den reala bildningen må, utan att den humanistiska
lider i grundlighet, kunna utvecklas till all den fullständighet,
hvaraf den är mäktig.” Denna mening innehåller allt hvad
som behöfves, och PresteSt:s tillägg kan jag fördenskull icke gilla;
ty då man icke vill ingå i något bedömande af en sak, så faller af sig
sjelf, att man icke behöfver serskildt säga att man så icke gör. Deremot
medgifver jag att slutorden ”hvaraf den är maklig" äro temligen
otjenliga och alt PresleSl:s upställning derutinnan är bättre, i det
alt der står ”som läroverkens omfattning medgifver."
Jag anhåller fördenskull, att BorgareStts inbjudning mätte af
-
slas,
Den 2 September.
225
slås, men PresteStis endast så till vida antagas, att R. o. Ad., med
vidblifvande i öfrigt af sitt förra beslut, endast förändrar de sista
orden deruti: ”hvaraf den är mäktig” till ”som läroverkens
omfång medgifver,”
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag instämmer visserligen
i Gr. Lagerbjelkes yttrande, att antagandet af BorgareSt:s
inbjudning, såsom ingående i alltför mycket detalj, icke bör förordas;
men lika litet kan jag förorda PresteStis inbjudning, emedan
antagandet deraf skulle verka en betydande förändring. Der står
nemi.: ”alt den reala bildningen må kunna utvecklas till all den
fullständighet, sora läroverkens omfång medgifver.” Då är det ju
alldeles klart, att det kommer att bero pä läroverkets Styrelse, att
bestämma hvad omfattning skolan skall ega. Ar benägenheten större
för den reala linien, så kommer utrymme alltid att saknas för den
humanistiska, och i motsatt fall kunde denna sednare alltför mycket
inkräkta på den förras område. Inbjudningen innefattar således en
ganska betydande förändring i R. o. Adis beslut, och ehuru jag
medgifver att ordet ”mäktig” är något oegentlig!, måste jag dock
för min del protestera mot någon förändring, och anhåller fördenskull
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut i detta ämne fattade
beslut.
Hr von Hartmansdorff: Det har gått med denna fråga
likasom med många andra, öfver hvilka skiljaktiga meningar varit
rådande. Man har yttrat sig till Konungen på ett sätt, att hvar
och en trott sig kunna advocera fram sin mening till följd af de
obestämda ordalag, som blifvit använda. R. St. skrefvo är 1851
den 30 Juli följande otydliga mening, hvilken Gr. Lagerbjelke
nyss omförmälde, men som jag för bättre minnes skull torde få
uprepa: ”det R. St. likväl hafva f. n. ansett sig endast böra hos E.
K. M. i underd:het anhålla, alt genom den blifvande Nåd. Skolordningen
tillfälle må för dem, hvilkas målsmän det önska, varda beredt
att i latinska språket så tidigt njuta undervisning, att denna
må verkligt kunna utöfva sin åsyftade, för hela bildningen grundläggande
inflytelse.” När denna grundläggande inflytelse skulle inträffa,
är icke sagdt, utan det kan ske när som helst. Nu kommer
Ulsk. och föreslår en lika tvetydig mening, tyckande förmodligen,
all när man är 1851 har brukat så, kan man gerna dermed fortfara
1854. Men om fråga blir att säga rent ut hvad man menar,
då anser jag det vara bättre att göra såsom BorgareSt., än såsom
PresleSt. gjort. Jag erkänner med Gr. Lagerbjelke, att de af PresteSt.
begagnade ordalagen äro bättre än R. o. Ad:s. Men skulle
jag välja emellan flera alternativer, då tillstår jag, alt jag hellre
håller mig till BorgareSt:s, ty det är åtminstone rent språk.
Frih. Cederström påstår, att det yttrande BorgareSt. afgifvit,
skulle tillintetgöra R. Sits förg:de beslut. Det kan jag icke finn»;
ty deras förra skrifvelse var, såsom jag redan nämnt, så obestämd,
att någon viss slutsats deraf icke kunde dragas. BorgareSt:s beslut
innehåller blott alt ”R. St. måtte i underdihet förklara deras mell
H. 15
226
Den 2 September.
ning icke hafva varit att början med detta (latinska) språks läsning
skulle ske redan i första eller förberedande klassen”, hvaraf följer
det Ständerna icke begärt alt det skulle ske i första klassen; men
deremot hafva de icke heller satt sig emot att det måtte kunna ske.
De, som önska få latin läset straxt i början, kunna alltså vinna sin
önskan, äfven om BorgareSt:s mening antages; ehuru jag anser det
vara alldeles oriktigt och förvändt att tidigt börja med ett så svårt
språk. Man säger visserligen, att intet bland de lefvande har så
stadiga former som latinet. Men man måste taga i betraktande,
hvilken svårighet det är för en gosse, som hvarken kan grammatika
eller något främmande språk, att börja med eli, som han icke förstår
; hvaremot, om början göres med modersmålet och dess grammatik,
lärjungen blott har att sysselsätta sig med en obekant, hvilket
väl måtte vara lättare än med två.
Gr. Lagerbjelke påstår latinet vara så svårt, att om man icke
straxt börjar dermed, så törs lärjungen icke pä det sedermera; d.
v. s. man skall behandla det såsom ett läkemedel, hvilket man gifver
in åt barn, som icke veta, att det är nyttigt, eller såsom en
vaccination, hvilken så tidigt skall pä dem anbringas, att de icke
förstå sätta sig till motvärn. När det följakteligen är så motbjudande,
så stridande mot naturen, är det icke då förvändt, att vilja
drifva det fram, i st. f. något annat, som lättare leder till samma
mål? Om det vore riktigt, tillåta målsmän begära latinläsningens
begynnande när som helst, huru skulle då en skolordning kunna
bestå? Då borde någon annan målsman äfven kunna rättvisligen
fordra att början gjordes än med Tyska, än roed Fransyska, än
med Engelska språket. En hvar skulle således kunna begära olika
ämne, än i en, än i en annan klass. Sådant går icke an.
Man säger, att samma klasser hafva olika ämnen och olika
omfattning. Det är följden af bristen på en skolordning, som bestämdt
föreskrifver hvad som skall läsas i hvarje klass. Hade man
en dylik, så kunde en fader, hvars son genomgått 3:dje klassen,
insätta honora i den 4:de, i hvilken skola som helst, vare sig inom
det ena eller andra stiftet. Nu vet ingen, hvad som läses i de
olika klasserna, och likväl får denna oordning ytterligare fortfara.
Jag vidblifver alltså min anhållan om bifall till BorgareSits
inbjudning.
Frih. Cederström: Om B. St. nu skulle, på sätt Borgare
St.
beslutat, ingå till K. M. med en skrifvelse, deruti förklarades,
att 1851 års skrifvelse bade åsyftat att latinläsningen icke
skulle börja i de första klasserna, så hemställer jag om icke genom
en sådan förklaring man, så godt man kunnat, förbjudit latinets
läsning i nämnde klasser. Det vore således icke någon sådan i
liberal syftning afgifven förklaring, som Hr von Hartmansdorff förespeglat,
utan tvertom ganska illiberal. Samme talare har sagt, att
en förbistring i läroverken skulle upstå genom de hugskott, sora i
detta afseende kunde göra sig gällande; men denna anmärkn., om
den vore grundad, tyckes mig på det skarpaste drabba hela det nya
Deri 2 September
22 7
skolsystemet, för hvilket Hr von Hartmansdorff så mycket ifrar, ty
den faller just på systemet af fritt val utaf läroämnen.
Hr von Hartmansdorff har, med anledning af hvad jag nyss
yttrade rörde latinska språkets inneboende stränga regelbundenhet
och de svårigheter språkets lärande erbjuder, velat hemta någon
jemförelse med vissa mindre välsmakande medikamenter eller med
vaccinationen, med hvilka läkemedel man ofta plågar barn, då de
ännu äro små oell icke kunna sälta sig emot föräldrarnes vilja. Om
denna jemförelse vore sann, så utfaller den, under antagande att
kuren företages med barn, hvilkas hälso-tillstånd det fordrar och fördrager,
just till fördel för hvad jag sagt. Ingen förståndig menniska
har nemi., så vidt jag vet, nu för tiden upträdt för att bestrida
vaccinationens nytta. Om den är nyttig, och om det således
är en pligt att på de späda barnen, trots deras skrik och motstånd,
inympa en sådan koppsmitta, för att sedermera freda dem från en
svårare; om likaledes det i en mängd sjukdomsfall kan vara högst
angeläget att ingifva verksamma, om äfven till smaken något bittra,
läkemedel, hvilkas nytta icke det späda barnet kan inse eller bedöma,
men likväl får framdeles erfara genom att lyckligen till hälsan
återställas; så tyckes det också, om jemförelsen fullföljes, att
det icke är orätt att i deras barndom meddela dem en sådan undervisning,
som, bland annat, gör det möjligt för dem att t. ex.
framdeles med större lätthet lära de moderna språken, alla andra
deraf härflylande fördelar för deras bildning till förligandes.
Hr von Hartmansdorff tror alt den latinska läsning, som i skolundervisningens
första början sker, icke i grammatikalisk! hänseende
kan medföra samma nytta, som om man studerade grammatikan
tillämpad på det egna modersmålet. Detta påstående torde
dock möjligen innefatta ett väsendtligt! misstag. Grammatikan är
en filosoferande framställning af språkformerna; men för ett barn
kan det i de tidigare åren icke förefalla annat än främmande, att
göra sig besvär med att studera det egna språkets ordformer, hvilka
barnet tycker att det redan känner och utan besvär kan begagna.
Med latinet kan sådant icke vara förhållandet; ty der inser man
först tydligen, att genom dess formers grundliga studerande kommer
man till en lättad och säkrare kunskap i språkets både läsning
och skrifning. Detta innefattar för mig elt tillräckligt skäl
alt föredraga det barnet i skolan må börja med latinets studerande
framför de lefvande språkens och framför det egna språkets. Hvad
för öfrigt beträffar latinets företräden, så bestå dessa dels uti formernas
regelbundenhet, dels deruti att ordens ändelser bestämma
eller utvisa deras ställning i meningen, hvilket icke är förhållandet
med något af de moderna språken. Svenska språket har t. ex.,
hvad snbstantiverna beträffar, icke någon kasualändelse, med undantag
af genitif-formen. Latinet deremot har, såsom bekant, olika
ändelser för hvarje kasus, och på samma sätt med verberna. Här
företer sig således en åskådlig olikhet, hvilken för de späda barnen
är af så väsendtligt stor vigt. På grund af dessa skäl anhåller
15*
228
Den 2 September.
jag att BorgareS t:s, med förbiseende af dessa satser fattade, inbjudning
icke måtte antagas.
Hvad åter PresleSus hemställan beträffar, så tror jag att
Gr. Lagerbjelke begått ett litet misstag, då han förmenat, att detta
stånd skiljt sig från R. o. Ad. icke endast i slutorden, utan jemväl
deruti, att det önskar att R. St. måtte undvika att gifva en bestämdare
förklaring af sin hemställan vid förflutne riksdag. Ty just
de ord, som PresteSt. begagnat i sitt beslut, finnas ordagrannt
uti Ekon.Utskis Betänk., hvadan således derutinnan icke den ringaste
skiljaktighet företer sig. Jag har, om det tillätes på förhand
kasta en blick på den blifvande underd. skrifvelsen i förevända
ärende, upfatlat denna sak så, som vore Exped.Utsk. skyldigt, att
när och om ett förslag i delta ämne skall upsättas, Ulsk. då borde
utesluta den mening, hvilken, om den infördes i skrifvelsen, skulle
innebära, att R. St. inför K. M. ville yttra, att de tänkte undvika
att afgifva en bestämd förklaring öfver R. Sl:s vid sisi. Riksdag
aflåtne föregide skrifvelse. Jag har nemi. ansett denna mening endast
såsom en förklaring från Ekon.Utsk. ad noliliam för R. St.
sjelfva.
Jag öfvergår nu till den sista meningen, hvarutinnan en skiljaktighet
förefinnes. 1 detta afseende synes mig visserligen, såsom
jag redan anmärkt, den redaktion, som PresteSt, gifvit åt sitt
heslut, hafva ett visst företräde; Frih. Alströmer har deremot ansett,
alt den skulle kunna gifva anledning till nog mycken latitud
i tillämpningen. Skulle så vara, och derom torde Frihm, som är
ledamot af Ekon.Utsk. och öfvervarit detta ärendes beredning derstädes,
kunna, på grund af hvad af sakkunnige personer derom
yttrats och i följd af eget närmare begrundande, bättre döma än
jag, och isynnerhet bättre känna hvad med den ena och andra ordställningen
ursprungligen åsyftats, samt huruvida de sednare förslagen
åsyftat ej endast redaktionsförbällring, men ändring i sak,
så erkänner jag att, oaktadt det företräde jag nyss trott mig böra
gifva åt PresteSrts ordställning, jag vid slutligt besinnande dock
heldre vill bibehålla den upslällning Utsk. från början antagit,
oaktadt de fel, med hvilka den kan vara behäftad, och detta, emedan
densamma åtminstone synes mig kunna i sak uttrycka hvad
jag för min del anser hufvudsakligen rikligt.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, tror jag det
vara bäst, att R. o. Ad. vidblifver sitt förra beslut och afslår båda
inbjudningarne, eller lägger dem oantagne till handlingarne.
Gr- Lagerbjelke: En talare har här beklagat sig deröfver,
att någon skolordning för närvande icke finnes, hvarigenom äfven
den olägenhet upkommit, att den ena klassen i den ena skolan icke
svarar emot samma klass i en annan skola. Den värde talaren
har, enl. mitt förmenande, fullkomligt rätt i denna klagan; men
då så är, och då det är så angeläget, att en skolordning finnes,
synes det mig ändå otjeuligare att R. St. hos K. M. göra anhållan
att i första klassen lalin icke skall få läsas. Ty innan en ny skolordning
är utfärdad, vet man icke huru långt denna klass kan
Den 2 September.
229
sträcka sig i kunskapers meddelande, och kan det då vara lämpligt
att, på sätt BorgareSt. gjort, ingå i en sådan specialitet? Kan
det icke öfverlemnas åt K. M. sjelf alt ordna den saken, utan att
K. St. skola inblanda sig i dylika små omständigheter. Jag fortfar
fördenskull i min anhållan om afslag å BorgareSus inbjudning.
Beträffande åter slutorden i det beslut R. o. Ad. redan fattat
och hvaruti PresteSt:s inbjudning innehåller en förändring, så
och då några ledamöter och särskildt den siste värde talaren hemslällt,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut, anhåller jag att för
Ståndet få påpeka till hvilka olägenheter dessa slutord kunna leda.
Deras innehåll är följande: ”att den reala bildningen må utvecklas
lill all den fallständighet, hvaraf den är mäktig.” Sålunda skulle
i den minsta skola den reala bildningen utvecklas ända derhän att
man t. ex. kunde väga jorden och mäta himlahvalfvet. Kan så
dant
vara rimligt? Ty icke kan det väl nekas, att den reala bildningen
är mäktig en sådan utsträckning. Men icke kan meningen
vara, att den skall utbildas ända derhän inom skolorna? PresteSt.
åter, som föreslagit att ”den reala bildningen må utvecklas
till all den fullständighet, som läroverkens omfång medgifver,” säger
derigenom ganska tydligt allt hvad man vill och allt hvad man
verkligen menar. Det är ju gifvet alt i ett elementarläroverk, som
i allmänhet är afsett att lemna undervisning i vetenskapernas elementer,
den reala bildningslinien äfven skall, enligt PresteStrs
beslut, utbildas till all möjlig omfattning i afseende å elementerna;
men att säga att den skall utbildas till allt, hvartill den är mäktig,
torde otvifvelaktigt vara orimligt. PresteStrs beslut innefattar
således just hvad R. o. Ad. i sjelfva verket menat, eller att
inom det omfång, som hvarje läroverk afser, den reala bildningen
måtte erhålla den utveckling, som delta omfång medgifver. PresteStrs
upställning af sitt beslut är således bättre än R. o. Adrs,
och jag anhåller fördenskull, att det HögloQ. Ståndet måtte antaga
den ifrågavarrde inbjudningen, i hvad den rörer de tre sista orden.
Den föregrde delen af PresteStrs beslut har visserligen Frih.
Cederström redan visat vara öfverensstämmande med R. o. Ars;
men deremellan förefinnes likväl den skillnad, att i det förra beslutet
dessa ord äro intagne i sjelfva beslutet. Om således PresteStrs
beslut blir R. Strs, så skola dessa onödiga ord ovilkorligen
komma alt stå i den underd. skrifvelsen, hvaremot, om R. o.
Ad. vidblifver sitt beslut, de endast komma att stå i den föregrde
delen af skriTvelsen och icke i sjelfva beslutet.
På grund af dessa skäl får jag förnya min anhållan, att R. o.
Ad. måtte antaga PresteStrs inbjudning endast i afseende på de
sednare raderna.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För att bestämma sig i denna
fråga, tror jag att man bör göra sig reda för den andemening, sorn
i de båda besluten finnes inrymd. Mig synes då, att enl. PresteStrs
beslut skall den reala bildningen blifva ett bihang till den
humanistiska inom hvarje läroverk, d. v. s. att den humanistiska
skall till en början fullständigt utvecklas, och den reala sedermera,
230
Den 2 September
blott så vida läroverkets omfång det medgifver, utbildas. BorgareSt:s
inbjudning återigen går derpå ut, alt R. St. för deras del
skulle uttrycka den åsigten, att latinläsning icke bör ega rum
i den första eller förberedande klassen. Meningen härmed har deremot
varit, att den stora del af ungdomen, som egnar sig åt den
reala bildningslinien, icke måtte onödigtvis förlora en dyrbar lid
genom att redan i lörsta klassen nödgas sysselsätta sig med läsningen
af ett dödt språk, hvilket icke sedermera kommer ali för denna
ungdom vara af särdeles nytta, men deremot borttager en tid, som
BorgareSt. ansett nyttigare kunna användas. För min del kan
jag icke finna, att Regeringen skulle kunna hindra, att latinläsningen,
för dem, som sådant önska, kan fä börja i första klassen.
BorgareSt:s inbjudning innefattar endast alt R. St. icke afsell
alt undervisningen i förenämnda språk bestämdt skall begynna i
första klassen. För min del och då jag tror att det är af vigt, att
realknnskaperna redan tidigt må kunna meddelas den ungdom, som
deråt egnar sig, anser jag BorgareSt:s beslut vara bättre än R.
o. Ad:s och PresteShs, hvilket sednare dock i afseende å redaktionen
har stort företräde framför det förra.
På grund af dessa skäl, anhåller jag att få förena mig med de
ledamöter, som önska antagandet af BorgareSt:s inbjudning.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har förmenat,
att den valfrihet han förordat, nemi. all målsmännen skulle få bestämma
huru tidigt latinläsningen borde börjas, vore öfverensstämmande
med den valfrihet jag förfägtat. Sådant är ingalunda förhållandet.
I den s. k. nya elementarskolan är ordningen, i hvilken
klass hvarje läroämne skall förekomma, bestämd och oeftergiflig.
Det kan således icke stå en hvar fritt, att bestämma när
något ämne skall börjas. Valfriheten inom berörde skola består
endast deri, att de målsmän, som icke vilja att deras gossar skola
läsa lalin eller något annat af de döda språken, kunna slippa det.
Detta är alltsammans.
Frih. Cederström har tyckt om den liknelse jag gjorde i afseende
på vaccinationen, och finner ganska riktigt att latinet åren
vaccination för själens bildning. Om så vore, och om några Greker
eller Romare aldrig funnits, så skulle en riktig mensklig bildning
ej hafva kunnat upkomma. Då vore Skaparens afsigt med menniskoslägtels
tillvaro väsendteligen förfelad.
Hr von Troil har nyss uprepat hvad jag förut yttrat, eller att
BorgareSt:s skrifvelse icke innehåller någon begäran att latinska
språket skall uteslutas från första klassen, utan den föreslagna skrifvelsen
åsyftar helt enkelt att uttrycka det Ständerna icke begärt
någon viss tids bestämmande för början med det latinska språkets
studium. Hvilka äro de nu, som åstadkommit allt detta trassel?
Just de, som föranledt 1851 års skrifvelse; och hvilka äro dessa?
Jo, den s. k. humanistiska bildningens förespråkare. Om de fördenskull
nu röna någon olägenhet af denna skrifvelse, så hafva de
sig sjelfva att tacka derför.
Den 2 September.
231
Jag förnyat' min anhållan om bifall till BorgareSt:s inbjudning.
Frih. Cederström: Gr. Lagerbjelkes utredning af frågan
visar temligen tydligt, att PresleSt:s beslut innebär, i hänseende
till ordslällningen, ett stort företräde framför R. o. Ad:s. Men den
värde talaren har likväl icke ingått i någon vederläggning af de anmärkn:r,
Frih. Alströmer i sak framställt mot denna redaktion. Vi
måste för öfrigt göra oss reda för den ställning, hvari frågan för
närvande sig befinner. R. o. Ad. bar antagit Utsk:s Betänk, oförändrad!:
PresteSt. har bifallit det med en redaktionsförändring,
sorn äfven i sak torde innefatta någon, om äfven mindre betydlig,
förändring. BorgareSt. bar afslagit Betänk, och förordat en helt
och hållet ny redaktion; hvaremot BondeSt. lärer återremitterat
den ifrågavarrde punkten. Om, vid sådant förhållande, R. o. Ad.
vidhlifver sitt förut fattade beslut, torde, till följd af BondeSt:s
återremiss, Ekon.Utsk. vara oförhindradt att, då del mäste aflåta ett
jemkningsförslag, derutinnan tillse, att redaktionen jemväl undergår
all den förbättring som kan tatfvas. Således tror jag alt den anmärkn.
, som i afseende å redaktionen blifvit gjord, torde ega fritt
fält för sig öppet att kunna vinna afseende, om ock icke på det sätt,
alt PresteSt:s beslut skall i allo antagas.
Dessa äro skälen, hvarföre jag, under erkännande i öfrigt af
riktigheten i Gr. Lagerbjelkes anmärkmr, fortfarande anhåller, alt
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång fattade beslut.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag är ingalunda nå
gon
vän af latinläsningen, sådan den i våra skolor förekommer,
troende att de moderna språken i allmänhet för den, som icke vill
gå den vetenskapliga vägen, äro vida nyttigare än det förutså myc
ket
omtyckta latinska språket, som ännu har så många beundrare.
Men så länge latinet är bibehållet i alla civila examina, tror jag att
det är bäst att börja dermed så tidigt som möjligt. Man vet, att
barnen hafva mycket lättare alt vid tidig ålder lära sig ett språk,
än vid en senare, och man ser t. ex. å fransyska språket, att de
barn, som redan i spädare åren lärl sig att tala detta språk, sedermera
hafva en ofantligt större lätthet alt lära sig detsamma, än
de, som först i en senare ålder börjat dermed. Detta gäller i ännu
högre grad latinska språket, som är mycket svårare. Således kan
jag för min del, och då BorgareS(:s inbjudning åsyftar ali utesluta
latinska språkets studerande i första klassen samt så länge detta språk
ännu fortfar att utgöra ett bland examens-ämnena i de civila examina,
icke ingå på denna inbjudning.
Hvad deremot angår PresteSt:s inbjudning, är jag derutinnan
ense med Gr. Lagerbjelke, att jag anser det vara bäst, att
R. o. Ad. vidhlifver sill förut fattade beslut, likväl med förändring
af de sista orden, hvilka äro alldeles för sväfvande, men som dock
i PresteSt:s beslut, om också något inskränkande, tydligare och
bestämdare uttrycka hvad man menar.
Hr von Hartmansdorff: Om man kunde få gouvernanter,
som från början i barnkammaren talade latin med barnen, så kunde
232
Den 2 September.
det möjligen förhålla sig så, som den siste värde talaren yttrade,
eller att språkets inhemtande ginge ganska lätt. Det gifves t. ex.
en af mina ungdomsvänner, hvilken fullkomligt lärde sig lalin emedan
fadren talade det med honom från barndomen. Men här är
icke frågan om något annat än latinets lärande i skolorna, och der
är erfarenheten otvifvelaktig! den, alt dess förtidiga läsning icke
verkar annat än hågens borttagande och barnets afskräckande från
dess framtida studium.
Frih. Cederström: För dem, som älska den klassiska litteraturen
och dermed träget sysselsätta sig, är det nedslående alt höra
det ett tidigt studium af de antika språken icke vore för den allmänna
bildningen nyttigt. Jag tror tvertom, att ett sådant tidigt
studium kan och bör grundlägga en lättad upfattning så väl af de
moderna utländska språken, som af modersmålet. Det är visserligen
möjligt, alt man på andra vägar, om äfven något kortare, men måhända
mycket mindre tillförlitliga och säkra, kan komma lill samma
resultat, men då man så länge sett den väg, jag nyss nämnt, med
nyss omförmälda goda påföljd beträdd, måste man väl också medgifva,
ali del kan vara af nytta, att äfven framgent till detta ändamål
beträda densamma. Delta tyckes också erkännas i andra länder;
i Frankrike t. ex. börjar undervisningen med det allra strängaste
oell grundligaste idkande af det latinska språkets studium, och
i England är kunskapen i detta språk likaledes bland bildade män
både säker och vidsträckt.
För att emellertid, och under vidhållande af dessa grundåsigter,
likväl icke, i hvad på mig ankommer, vara orsak till någon splittring
uti biomständigheterna, bland dem. som i hufvudsaken med
mig äro liktänkande, så, och ehuru jag förut uttalat min mening i
saken, vill jag icke fortfarande yrka vidblifvande af R. o. Ad:s beslut
i vidsträcktare måtto, än att jag, i likhet med Gr. Lagerbjelke
och Frih. Rehbinder, anhåller om bifall till Utsk:s förslag med förändring
af de deruti förekommande sista orden till öfverensstämmelse
med hvad PresteSt. i sin inbjudning föreslagit; och får jag härå
vördsamt anhålla om Hr Gr. o. Landtm:s propos.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Då jag i denna fråga går att
förena mig med Gr. Lagerbjelke och Frih. Cederström, skall jag
bedja alt derföre få framlägga mina skäl. Jag tror, alt det i denna
fråga, likasom i de flesta andra, gått så att den ena öfverdriften
lutat till den andra. Det var icke längesedan latinet utgjorde icke
endast ett medel till bildning, utan äfven hufvudsakligen var all
bildning. Att kunna väl lalin var syftemålet för allt akademiskt
studium; man kunde dä erhålla nio betyg tili detta språk, då man
deremot endast kunde erhålla tre i de andra vetenskaperna. Följden
blef, att ett pedanteri utvecklade sig, som gick till öfverdrift,
och hela studiet drefs likaledes till öfverdrift. Resultatet häraf har
blifvit, att man vändt sig mot latinet såsom mot en fiende; men
att nu ingå i en vidare utveckling af detta ämne, anser jag tiden
icke tillåta. Jag anhåller blott att få påminna, huruledes en talare
i går med utmärkt framgång försvarade eD då beslutad institution
Den 2 September.
233
dermed, atl denna institution var en Wasa-idé. Jag påstår att det
är en Wasa-idé, att den högsta klassen inom vårt samhälle skall
hafva en klassisk bildning. Dat var en Wasa-idé, som hade genomträngt
våra stora konungar och sorn följdes af deras utmärktaste
statsmän. Axel Oxenstjerna, Per Brahe och alla de berömdaste
männen på denna tid voro klassiskt bildade. Deras idé fullföljdes
icke af Sveriges adel. Men det finnes ett land, der denna idé
blifvit fullföljd. Det finnes ett land, der den klassiska bildningen
nått den högsta punkt af utveckling, och der adeln föregått
de andra samhällsklasserna med exempel. Detta land är England;
och jag tror icke alt den reala bildningen derstädes och de
dermed sammanhängande knnskapsgrenarne, derpå har något lidit.
Min öfvertygelse är, alt del just är den klassiska bildningen hos den
högsta klassen, eller den del af nationen, som sysselsätter sig med
de allmänna angelägenheterna, att det just är denna klassiska bildning
och den höga anda, som derigenom utbildat sig hos nämnde
klass, som fört England på den uphöjda punkt, hvilken det för
närvar:de innehar. Det kan synas djerft alt framkasta en sådan
sals; men jag tror, alt den klassiska bildningen åstadkommer en
malm och en kraft i själen, hvaraf den moderna bildningen icke är
mäktig. Hand i hand med den klassiska bildningen hos de högre
samhällsregionerna har den reala bildningen gått och båda hafva
gemensamt åstadkommit de lysande resultater, som England visat
verlden. Jag tror fördenskull icke, att det är skäl att pä delta rum
fälla någon dödsdom öfver den klassiska bildningen, hvilket otvifvelaktig!
skulle ske, om man ville hell och hållet förbjuda barnen,
att sysselsätta sig med de antika språkens studium. Ty jag tror,
alt det ämne, hvarmed man från barndomen sysselsätter sig, gör
de djupaste intrycken på själen, och följer en hela' lifvet igenom.
Jag tror fördenskull icke att Svenska R. o. Ad., hvilket såsom sina
vackraste stjernor har atl nämna klassiskt bildade män, skall fälla
någon dödsdom öfver klassisk bildning.
Hr von Hartmansdorff: Gr Posse började med att beklaga
sig öfver den öfverdrift, hvartill man gjort sig skyldig dels mot,
dels för latinet, och har sjelf slutat med en öfverdrifts begående,
den nemi. att beskylla sina motståndare för att vilja utrota detta
språk. Långt derifrån; måtte det frodas allt hvad det kan! Vi
vilja blott, att det icke skall uttränga de andra kunskapsämnena.
För öfrigt må det hålla sig uppe, så länge och väl del möjligtvis
förmår. Alt Wasa-konungarne gynnade den s. b. klassiska bildningen
var naturligt, emedan någon annan då icke fanns. Hade
någon sådan då varit till, så hade de otvifvelaktigt omhuldat äfven
henne med det oväld och sunda omdöme, som utmärkte dem. Den
svenska eröfringsåldern inträffade just under denna tid, hvilket måtte
vara skälet, hvarföre Sverige då egde så många utmärkta män, om
hvilka Gr. Posse påmint.
Samme talare har trott att den klassiska bildning, som utmärker
den engelska aristokratien, sätter malm i själen på hennes
medlemmar. Jag tror deremot, att den malm de ega kommer af
helt andra orsaker. Ty i sjelfva England anser man både Oxford, *
234
Den 2 September.
Cambridge och Eton college eller hvad de gamla läroverken för
öfrigt må hela, vara föråldrade inrättningar, hvilka måste ombildas,
om de skola kunna något uträtta. Om latinläsningen skulle medföra
malm i själen, så skulle man företrädesvis tinna honom hos
förlästa magistrar; ty det är gemenligen på de döda språken, som
de förtagit sig. I England eger det besynnerliga förhållande rum,
alt staten använder ofantliga kostnader på de gamla språken och
på de skolor, hvarest undervisning deri lemuas. Den reala eller
nutidens bildning, som gjort Englands styrka, upträder deremot på
egen hand och får hjelpa sig sjelf, utan att staten befattar sig dermed.
Under min sednaste utländska resa for jag öfver Britannia
bridge tillsammans med en byggmästare, hvilken arbetat under den
utmärkte män, som upfört denna bro. .lag frågade den förre, hvilka
läroanstalter England eger för de praktiska vetenskapernas inhemtande;
han svarade: ”vi hafva i allmänhet inga sådana, utan en
hvar, som vill lära något i den vägen, går till en enskild man
och säger, likasom skomakarelärlingen till mästaren: ”låt mig lära
edert yrke.” Är detta rimligt, är det förnuftigt? Är det heder
eller skam, alt på det viset behandla en vetenskaplig bildning, som
i så många hänseenden utgör Englands egentliga styrka?
Gr. Posse: Hr von Hartmansdorff har sagt, att om latinets
läsning gåfve malm åt själen, skulle denna malm oftast träffas hos
s. k. förlasta magistrar. Jag får göra Hr von Hartmansdorff up
märksam
derpå, att jag ansåg det vara ett fel alt latinläsningen
blifvit drifven till öfverdrift, och att pedanteri deraf upstått. Jag
har således icke tagit detta sått att läsa lalin i försvar.
Hvad åter beträffar, alt den klassiska bildningen icke skulle
stå i sammanhang med den reala, så vill jag berätta hvad Prof.
Brunius svarade, när man en gäng frågade honom, af hvem han
hade lärt sig alt göra de vackra ritningar i byggnadskonst, för hvilka
han blifvit så berömd; ”jo, det har jag lärt mig af Pindari carmina,
” svarade han. Jag tror alt det ligger mycken sanning uti
detta svar; ty i den klassiska bildningen ligger en rigtning åt ett
skönt och ädelt mål, hvilket ingen lärer kunna förneka.
Jag vidblifver mitt förra yrkande.
Hr von Koning, Erik Oscar: 1 afseende å frågan om
ilen humanistiska och reala bildningens företräden sinsemellan, är
så mycket taladt derom, alt jag icke behöfver nptaga tiden med någon
utredning i den vägen. Deremot ber jag att få nämna, att,
ehuru Hr von Hartmansdorff sagt, att Gr. Posse beskyllt sina motståndare
för att vilja utrota latinet, och fastän denna talares ord
icke varit sådana, så vill jag likväl uptaga dessa ord såsom mina
egna; ty jag hyser den öfvertygelse, alt om man fortgår på den
väg man börjat, skall latinet så småningom utrotas. Om vi gå till
de båda grannrikena, hur har det t. ex. gått med skolorna i Sleswig?
der är danskan alldeles utrotad af tyskan; i Finland har ryskan visserligen
ännu icke fått öfverhanden, men gå vi lill Polen skola vi
finna ett annat förhållande. Del är sannt att detta icke helt och
hållet kan tillämpas på latinet; men jag tror att om vi här fortgå
Den 2 September.
235
med, alt på de klassiska språkens bekostnad vinlägga oss om de
moderna, slutet skall blifva att de förra alldeles utrotas, hvilket
jag, i likhet med Gr. Posse, anser vara en stor olycka. Jag ber
att få tillägga ännu en anmärkn., nemi. att det finnes ett land,
som dock har framvisat många utmärkta statsmän och skickliga män
i andra ämnen, och der latinet än i dag talas nästan lika mycket
som de inhemska språken, nemi. Ungern. Jag tror, att när Ungrarne
hälla så mycket på sitt latin, böra äfven vi se till att det
icke hos oss utrotas af sig sjelft; och då detta står i så nära sammanhang
nied det beslut, som nu kommer att fattas, tror jag att
det är bäst alt bifalla PresleSt:s beslut i ifrågavar:de ämne.
Hr von Hartmansdorff: Det är ungefärligen tio år sedan
latinet afskaffades i Ungern såsom riksdagsspråk. Orsaken hvarför
det i sådan egenskap begagnades var, alt Ungerska folket är sammansatt
af flera olika slag, såsom Magyarer, Slaver och Tyskar.
Man behöfde således ett gemensamt språk, derest man icke ville
göra såsom de Schweitziska cantouernas ombud, af hvilka det ena
talar tyska, det andra fransyska och det tredje italienska. På detta
sätt eller då man har dagligt behof af ett språk, så kan det bibehålla
sig. Men sedan latinet är i Ungern afskafladt såsom riksdagsspråk,
måste det der, ej mindre än annorstädes, af sig sjelft förfalla.
Hos oss åter, hvartill begagnas väl latinet i tal ? Jo, till
tvungna disputationer, dels vid akademierna, dels i pastoral-examina.
Följden häraf är, alt som man för öfrigt icke använder språket och
eljest icke har gagn deraf utom vid berörde tillfällen, så gör man
på förhand upp hvad som skall talas och svaras, för att slippa å
någondera sidan offentligen skämmas för okunnighet i det språk,
på hvilket man skall yttra sig. För både kyrkan och vetenskapen
vore det vida bättre, om vederbörtde, som skola aflägga prof, finge
göra det på ett språk, som är kändt och derigenom för åhörarne
ådagalägga om de ega kunskap i de ämnen, som äro dem föreskrifue
att känna. Nu förlorar sjelfva saken för språkets skull, då
all upmärksamhet måste användas på det sednare. När man uprepat
sin på förhand öfverlasta lexa, har man ingenting vidare att
tillägga. Sådant har man redan insett, och börjat disputera på
svenska, emedan hvilka tvångsmedel som helst äro otillräckliga alt
hålla ett dödt språk vid lif. Hvarföre skall man icke äfven disputera
på grekiska? Det är lika förnuftigt som alt göra det på latin.
Frih. Cederström: Dä icke förr än mot slutet af diskus
sionen
de väsendlligasle argumenterna framställts, må det förlåtas
att den som förut och kanske alltför utförligt yttrat sig, ännu en
gång tager till ordet.
Hr von Hartmansdorffs omdöme öfver latinläsningen synes mig
vara att upfatta frågan helt och hållet från synpunkten af dess möjliga
missbruk, under del att nyttan af dess ändamålsenliga idkande
alldeles förbises. Förfar man på detta sätt, skall allting i verlden
kunna nedsättas och klandras, och om misshruk i afseende å den
latinska läsningen verkligen förefinnas, så är det en helt och hållet
fristående fråga, derutinnan rättelse väl kan finnas, utan att sjelfva
236
Den 2 September.
språket behöfver utdömas. Litteraturen i allmänhet är obestridligt
ett af de sannaste uttryck af en nations lif, isynnerhet i fråga om
sådana folk, hvilka genomlefvat en lång och ärorik utvecklingsperiod.
Detta är i hög grad händelsen med den Romerska litteraturen,
hvartill icke många motsiycken torde finnas. Under studerandet
af det storartade i den Romerska karakteren och det stolta
i dess anda, ingjuter sig i själen lätt denna anda, under den tidiga
ålder, medan menniskan i allmänhet är mest mottaglig för alla
intryk. Den Svenska nationen saknar ingalunda en sådan receptivitet
och den Romerska andan har i tänkesätt, uttryck och handling
icke varit främmande för Svenskarne, hvarken under den Svenska
häfdens ärorikaste dagar, ej heller under något oss kändt tidskifte
af vår historia; vi äga den än i dag. Och vi hafva våra
offentliga undervisningsanstalter till stor del alt tacka för den näring,
denna vår receptivitet för det ädla och stora i tiden har fått.
Måtte R. o. Ad. fördenskull icke genom ett bifall till BorgareShs
inbjudning öfvergifva de till manliga idrotter lifvande,
traditionella sympathier,, dem minnet af det högsinnade, kraftfulla
Romerska folket och förtroligheten med dess frejdade språk tillförene
hos Sveriges R. o. Ad. ingjutit.
Hr Adelborg: Den siste värde talaren bar sagt, alt den
motsatta sidans talare i afseende på sina omdömen öfver latinska
språket egentligen upfattat dess missbruk. Ja, jag anser det vara
riktigt att se saken just från denna sida, eller från latinläsningens
missbruk i skolorna. Ty man kan väl icke neka, att man här icke
strider om, huruvida latinet skall utdömas såsom läroämne, utan
om det fortfarande, såsom hittills, skall missbrukas. Det är således
icke fråga om latinets fullkomliga borttagande, utan endast om
att upskjuta dess studerande till en mognare ålder. Frih. Cederström
har vidare yttrat, alt en flägt af den romerska andan ingjöte
sig i lärjungens själ vid genomläsningen af forntidens författare;
men denna flägt kommer icke från den döda bokstafven eller från
språkets former, utan från de store författarnes med dessa former
uttryckta tankar, och denna flägt kan öfverflyltas på hvilket språk
som helst; den ultryekes hos Tegnér, hos Runeberg och flere andra
af våra skalder, och jag är öfverlygad att utvecklingen inom
vårt samhälle är sådan, ali vi icke, vid någon inträffande stor katastrof,
skulle sakna män, de der skulle gripa sina harpor för att
sjunga för folket.
Medan jag har ordet kan jag icke underlåta alt i största korthet
besvara åtskilliga af Gr. Posses yttranden. Han har sagt, alt
England har den klassiska bildningen att tacka för den ståndpunkt
hvarpå detta land för närvar:de befinner sig. Deraf skulle följa,
att den som egnar sig åt de klassiska språkens studium alltid skulle
stå på en hög ståndpunkt. Hur har det emellertid gått med Polen,
der den klassiska bildningen egentligen florerat mer än i något
annat land? Gr. Posse har jemväl yttrat, att den klassiska
bildningen var en Wasa-idé. NA väl, passa alla dessa idéer för
vår tid? Passa alla de lagar, som då voro gällande, t. ex. den,
Den 2 September.
n 7
sorn vid lifsstraff förbjöd landtraannen att afyttra sina varor på annan
ort än i staden, passa väl dessa lagar för vår lid? Hvarje tid,
som förflyter, har sina idéer och sina äsigter, som icke öfverensstämma
med de följande tidernas. Så har det också gått med latinska
språket, oaktadt så många stora andar rört sig inom de klassiska
idéernas område. Men de döda formerna hafva härvid icke
varit hnfvudsaken; ty idéerna kunna lika väl uttryckas på de moderna
språken som på de gamla.
Hr Tersmeden, Per Reinh.: Det Romerska språkets förträfflighet
har här af flere talare blifvit ådagalagd, men af ingen
bestridd. Således lärer detta vara en fråga, med hvilken
man icke behöfver uplaga Ståndets tid. Men det är med detta
språks studium som med allt annat, att det har tvenne ändar, en
begynnelsepunkt och en slutpunkt, ett mål, om ock ouphiuneligt.
Hvad det sednare beträffar, lärer väl ingen vilja motsätta sig att
man i detta språks studium må gå så långt i kännedom och kunskap
om de antika författarne som möjligt. Det är endast begynnelsepunkten,
hvarom här är fråga, eller huruvida latinläsningen
skall hörja vid en något mognare ålder eller genast vid den allra
tidigaste. Man har talat om England, och om dess gamla adels
klassiska bildning. Jag tager mig friheten i detta hänseende anföra
ett yttrande af just en medlem utaf denna gamla adel och som
derjemte bar ett af de berömdaste namn, som den moderna litteraturen
har att upvisa, nemi. Lord Hyron. Han säger på ett ställe,
att de gamla klassiska författarne, Horatius, Propertius m. fl. icke
skänkte honom den njutning, som han eljest af dem skulle ha
haft, just i följd deraf att han från sina barna-år varit nödgad att
begagna dem såsom lexor.
För öfrigt vill jag icke längre uppehålla diskussionen, utan ber
endast alt få förena mig med Hr von Troil, hvilken i sitt enkla
och rediga anförande på ett kort, klart och fullständigt sätt, utan
utsväfningar åt andra håll, framställt saken; samt anhåller således
om bifall lill BorgareSt:s inbjudning.
Dä nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., alt, jemte det Frih. Alströmer yrkat att R. o. Ad. måtte
vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut, hade nu blifvit yrkat af
Hr von Hartmansdorff, att R. o. Ad. måtte antaga Borgare-St:s i
fråga om detta mom. gjorda inbjudning, deri jemväl Hr Adelborg,
Hr von Troil och Hr Tersmeden instämt, och af Gr, Lagerbjelke,
att R. o. Ad., med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
måtte antaga den del af Preste-St:s inbjudning, som afser utbyte
af slutorden ”hvaraf den är mägtig” emot orden ”sorn läroverkens
omfång medgifver”, uti hvilket yrkande Frih. Rehbinder, Gr. Posse
och Frih. Cederström instämt.
Då sedermera efter först till bifall å Hr von Hartmansdorff^
yrkande framsläld, med blandade Ja och Nej basvarad Propus., Hr
Gr. o. Landtm, framstälde Propos. till bifall å Gr. Lagerbjelkes
yrkande, ropades starka Ja, blandade med många Nej, hvarpå Hr
w
238 Den 2 September.
Gr. o. Landtm, förklarade, alt han ansåg Ja hafva varit öfver
vägande.
Hr von Hartmansdorff och Hr Tersmeden begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lyd:de votens
propos.
:
Den, som i fråga om punkten Litt. E. i Allm. Bev.- och
Ekon.Utsk:ls lielänk. M 115, bifaller den del af Preste-St:s i
ämnet gjorda inbjudning, som afser att, i stället för slutorden
”hvaraf den är roägtig”, må införas orden ”sorn läroverkens omfång
medgifver”, men i öfrigt vidblifver R. o. Ad:s förut fattade
beslut, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, finnér R. o. Ad. för godt, alt med frånträdande af sitt
förut fattade beslut, antaga Borgare-St:s i afseende på denna punkt
gjorda inbjudning.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 27.
Nej — 22.
Beträffande sedermera mom. Litt. J., fann R. o. Ad., sedan
Hr Gr. o. Landtm, uplyst, att R. o. Ad. samt Preste-St. bifallit
detsamma, men deremot Borgare-St. beslutat en underd. skrifvelse
i ämnet och Bonde-St. återremitterat frågan, och att det således genom
2:ne Stånds bifall till Utsk:s afstyrkande hemställan vore afgjordt,
att de ifrågavande motionerne skulle leranäs utan afseende,
att inbjudningen i fråga om detta mom. ej kunde föranleda till någon
åtgärd.
Vidkommande slutligen mom. Litt. L. uplyste Hr Gr. o. Landtm ,
att R. o. Ad. samt Borgare-St. bifallit och Bonde-St. återremitteradt
detsamma, men Presle-St. beslutat den ändring, ”att R. St.
måtte i uuderd:het anhålla att K. M. läcktes taga i öfvervägande,
huruvida, vid den definitiva regleringen af Elementar-läroverken,
pedagogier må kunna sättas i närmare förhållande till Rikets öfriga
läroverk;” hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade: Jag tror för min del, att
Preste-St:s beslut är bättre än R. o. Ad:s. Vårt innefattar nemi.,
enligt Utsk:s förslag, ingenting bestämdt, hvaremot Preste-St:s går
derpå ut, att ifrågavande skolor mätte sältas i förbindelse med elemenlar-läroverken.
Jag anhåller fördenskull alt R. o. Ad. ville
antaga Preste-St:s inbjudning.
Den 2 September.
239
Gr. Lagerbjelke: Äfven jag anmälde mig för att förorda
bifall till PresteSt:s inbjudning, och då nu den föreg:de talaren äfvenledes
önskat dess antagande, inskränker jag mig till att med honom
förena mig.
Uppå härefter framställd propos.. fann R. o. Ad. för godt alt
med frånträdande af sitt i fråga om mom. litt. L. fattade beslut, antaga
PresteShs i afseende derpå gjorda inbjudning.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsammast, allmin
framställning om en inbjudning till de öfriga RiksSt:n rör:de fattigvården
måtte få hvila intill dess prot.-utdr. från dessa Stånd inkommit
ang:de deras beslut i frågan, och man sålunda kommit i
tillfälle alt lära känna på hvad punkt saken sig befinner.
R. o. Ad. biföll, uppå Hr Gr. o. Landlm:s i anledn. häraf
gjorda propos., att den af Hr von Hartmansdorff väckta och nu
främst å föredragms-listan förekommande fråga om inbjudning lill
de öfrige RiksStm, rör:de fattigvården i Riket, finge hvila på bordet,
tills prot.-utdr.,' rör:de de öfriga RiksS(:ns i ämnet fattade beslut,
kommit R. o. Ad. tillhanda.
Föredrogs ånyo det, vid föredragningen af StalsUlsk:s Mern.
JYs 256, i gårdagens plenum ytterligare bordlagda, i 8:de punkten
af nämnde Mern. förekommande förslag till voter:s-propos:r, ronde
anslag till Råby Räddnings-instilut.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag anhåller att, derest prot.-  utdr. från de andra Stånden ankommit, ronde deras, och isynnerhet
PresteSt:s beslut i förevande fråga, desamma då måtte blifva
upläste, samt alt jag sedermera måtte återfå ordet.
I anledn. häraf uplyste lindert. Riddarh.-Sekret., alt, enl. i dag
ankommet prot.uldr., PresteSt. antagit den till Ståndet i 8:de punkten
af StatsUlsk:s Mern. J\s 256 gjorda inbjudning, samt ansett förslaget
till voter:s-propos. i följd deraf hafva förfallit.
Hr von Troil: Då således PresteSt., genom antagande af
Utsk:s inbjudning, i hufvudsaken förenat sig med Borgare- och
BocdeStm, samt saken fördenskull genom tre RiksStånds beslut är
afgjord; anhåller jag endast, att Hr Gr. o. Landtm, måtte föreslå
R. o. Ad. att lägga inbjudningen till handlingarne, i hvilket fall den
meningsstrid, som derom förut egt rum, icke kan förnyas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att såsom Hr von Troil framställt,
R. o. Ad. torde finna, att i följd af PresteSt:s beslut ifrågavar:de
förslag till voter:s-propos. förfallit, och således ej erfordrade annan
åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
240
Den 2 September.
Föredrogs BevillnrsUtsk:s d. 1 dennes på bordet lagda Utlåt.
JVJ 26, i anleda, af väckt motion om befrielse från tolag vid utförsel
af bräder och plankor, sågade, af furir och gran.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anser det vara en
orättvisa mot städerna, att på detta sätt betaga dem tolag för en så
betydlig vara som den ifrågaställda. Någon allmäu regel bör man
väl i afseende å tolagen följa, och ej låta honom utgå för den ena
varan, men icke för den andra. När nu förhållandet är, att brä
der
utföras med den stora fördel, och att denna vara följaktligen
kan lättare än andra bära en sådan afgift, som den ifrågaställda, så
anser jag R. St. icke hafva skäl alt göra del föreslagna undantaget,
utan får anhålla om ogillande deraf.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om städerna förut egt
denna rättighet all erhålla tolag vid utförseln af bräder och plankor,
och man nu föreslagit alt borttaga densamma, skulle äfven jag
hafva ansett det som en orättvisa. Men sedan 1830 års tulltaxa
antogs, hafva bräder oell plankor varit befriade från erläggande af
lolags-afgift. Frågan är således icke att fråntaga städerna en inkomst,
som de förut egt, ulan endast en hvartill de anse sig ega
rätt; ty det är ännu högst obestämdt, huruvida städerna hafva rätt
alt upbära tolag för alla sådana varor, hvilka äro belagde med tull.
Detta torde kanske fordra en längre undersökning, än som nu kan
vara föremål för R. o. Arks öfverläggning; och R. St. hafva dessutom
i afseende å åtskilliga varor redan föreslagit, att tolag icke
skall ega rum. Så är t. ex. förhållandet med ull, sora icke bär
någon tolag, hvaremot andra varor äro dermed belagda. Således
finnes häruti ett prejudikat, hvarigenom visas, alt vissa varor
kunna från tolag befrias; och jag får på grund deraf anhålla om
bifall till Utsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag trodde icke, att della mål
skulle i dag förekomma, eljest skulle jag hafva eftersett, burn förhållandet
var med tolagen före år 1842. Men jag förmodar, att
tolag den tiden utgick för bräder, emedan Gr. Gyldenstolpe icke
sagt motsatsen. Om likväl en utförselstull, som längre tid erlagts,
ett år borttages, men sedermera återslälles, så bör han väl återställas
i samma skick, som förut. Har fördenskuld tolag utgått före
1842, så bör han väl äfven erläggas efter 1854.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: F. n. utgår ingen tolag vid ut
förseln
af bräder och plankor, och utförselstull erlägges ej heller för
dessa artiklar. Man bar såsom en allmän och obestridd stats-ekomisk
regel antagit, att utförselstull icke bör ega rum, allra minst
på sådaue varor, hvilka i likhet med plankor och bräder äro ett fa
brikat,
hvartill råämnet redan upnålt all den mognad det kan göra.
Det är nemi. icke samma förhållande med de sågblock, hvilka kunna
användas till sågoing af plankor, som med sparrar, att de blifva
bättre ju längre de få slå. Sågblocken äro redan mogna, och det
är således icke någon förlust, att de fällas för att förädlas till plankor
-
Den 2 September.
241
kor och otföras. Det är fördenskull uppenbart, att då Ständerna
vid innevande riksmöte lagt en utförselstull på bräder, detta icke
skett derföre, att man icke erkänt dylika tullars olämplighet, utan
endast emedan man varit tvungen att skaffa statskassan en inkomst.
Men derföre att man härtill sett sig nödsakad, bör man väl äfven
ålägga dem den dryga tolagen, och sålunda ytterligare ledera principen
om ntförselstullars olämplighet? Derföre all man för statskassans
skull nödgats pålägga plankor och bräder en utförselstull, bör
man väl äfven genom deras betungande med lolags-afgifter förskaffa
städerna en inkomst, hvartill de icke ega räll? För min del kan jag
icke inse något skäl dertill, och anhåller fördenskull om bifall tili
Utsk:s Belänk.
Hr von Hartmansdorff: När en så tung vara som brä
der
skall lastas, så är det klart, alt lastningsställena, såsom bryggor,
kajer m. ra., dervid nötas och taga skada. Då erfordras tolagsiukomsten
för alt åter sätta dem i stånd. I alla fall bör man ihåghomma,
att våra släder i allmänhet äro med undantag af Slockholm
och Götheborg så klena, att de mer än väl behöfva en dylik
inkomst för atl någorlunda uphjelpas ur det ringa skick, hvari de
befinna sig. Efter min lanke, är det skada, att R. St. vidtagit beslut,
hvarigenom städerne blifvit fattigare än de borde vara. När
Ständerna vid denna Riksdag redan visat och framgent torde komma
atl ådagalägga serdeles frikostighet i afseende å de gamla fortskaffnings-anslalternas
underhåll och uphjelpande, samt nyas anläggning,
hvarföre skall man då vara njugg mot städer, när frågan just
är alt befrämja lättade varutransporter genom tjenliga anstalters vidtagande,
hvartill de egentligen behöfva tolagen. Jag önskar fördenskull,
att R. o. Ad. icke måtte godkänna en sådan åtgärd.
Frih. Cederström, Rud.: Jag är af samma tanke, som Gr.
Lagerbjelke, att export-tullar på förädlade varor i allmänhet måste
anses vara stridande mot en sund stats-ekonomi, och atl, om statsverket
någon gång behöfver betydliga tillskott, dylika tullar då endast
undantagsvis böra lägeas på sådan slags utförsel; förutsatt likväl,
att tillverkningen kan bära dem, så, att man ej derigenom pä
ett kännbart sätt motarbetar dessa näringars fortkomst och förkofran.
Men att bibehålla denna beskattning längre eller vidsträcktare, än
för statsinkomsten oundgängligt är, synes mig ingalunda kunna försvaras.
Hr von Hartmansdorff har yttrat, att större delen af våra städer
befinna sig i ett mindre lyckligt tillstånd i kommercielt hänseende.
Om så är, månne det väl bör vara Svenske sågverks-egarne.
och tillverkarne af bräder och plankor, pä hvilkas bekostnad städerna
skola uphjelpas till flor? Hvari ligger väl billigheten härvid?
Jag inser den icke, och anhåller om bifall till Utsk:s Betänk.
Gr. Gyldenstolpe: F. n. eller under den tid af f|or(on år,
som förflutit, sedan plankor och bräder befriades från utförselstull,
hafva städerna måst underhålla alla anstalter i och för handelsrörelsen
utan någon serskild afgift. Om således städerna redan förut varit
betungade, så blifva de det ingalunda mindre genom Dtsk:s förslag,
11 H. 1 fi
242
Den 2 September.
eller derigenom alt tolagen på plankor och bräder borttages, och då
man anser denna förmån innebära en orättvisa, så bör man väl
icke gifva dem densamma. Deremot skulle roan begå en orättvisa,
om roan tillerkände dem tolag, när de icke åläggas större utgifter
än hittills. Hvad dessutom beträffar de utgifter, som städerna måste
vidkännas i och för handeln med bräder och plankor, så äro
de högst ringa, och Hr von Hartmansdorff kan lätt öfvertyga sig
derom, ifall han underrättar sig om förhållandet i Stockholm, der
han skall finna, att ifrågavar:de artiklar icke ilastas vid kajerna,
utan vid serskilda trädbryggor vid brädgårdarne, hvilka icke lära underhållas
af staden.
Att vissa af våra städer befinna sig i elt mindre blomstrande
tillstånd är sannt; men delta lärer icke pä något sätt kunna förbättras
derigenom, att tolag skulle gifvas åt de blomstrande städerna.
Om den skulle gifvas åt de mindre blomstrande städerna,
skulle man möjligen kunna finna, att dermed vore någon nytta,
men att jemväl gifva den åt de städer, som äro i blomstrande tillstånd,
dertill kan jag icke fiona någon anledning. De städer, som
egentligen skulle skörda vinsten af tolagen, äro de Norrländska; men
dessa torde alla, med undanlag af Piteå, snarare kunna kallas rike
än fattiga, och jag kan således icke inse, hvarföre man bör tillerkänna
dem fördelar på andra samhällsklassers bekostnad.
Hr Adelborg, Anders Otto: Tolagsafgiften, då den först
infördes, pålades under en tid, då städernas förhållande till afsätlningen
inom landet var helt annorlunda än nu. Varorna upköptes
nemi. då direkte af den, som beböfde dem, och de gingo icke så
mycket genom köpmännen, som under närvar:de tid. Dessa äro
nu vanligen förlagsman, och sä är äfven förhållandet i afseende å
bräder och plankor. Derigenom hafva släderne äfven en betydlig
vinst, och då så är, inser jag icke hvarföre denna vinst ytterligare
behöfver ökas genom tolag. Jag tror fördenskull, att man skulle
begå en dubbel orättvisa, ifall man först pålägger dessa varor en
utförselstull, hvilken efter min öfvertygelse är ganska riktig, och
sedermera stadgar en tolags-afgift, sora nu mera icke är behöflig.
Jag anhåller följaktligen om bifall till Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. Gyldenstolpe kunnat tyda
mina ord så, som skulle jag hafva yttrat, att den tolag, som erlägges
i vissa städer, skulle gå ifrån dem till andra städer, kan jag
icke hoppas någon billighet i bedömandet af hvad jag förut sagt,
utan afstår från att vidare tala i ämnet.
Propos. till bifall å Bevilln:sUtsk:s förevar:de Utlåt, hlef härefter
framställd och besvarad med starka Ja jemte några Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allra. Besv.- o. Ekon.Utskms
d. 1 dennes på bordet lagda Betänk. JVs 2.3, i anledn. af väckte
motioner om ändringar i de ang:de allmänna beväringen gällande
föreskrifter.
Den 2 September.
243
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöler,
Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsktns d. 1 dennes på bordel lagda
Betänk. JVf 24, i anledn. af väckte frågor dels om uphäfvaode
af all stängsel-skyldighet, dels ock om ändring i nu gällande stadganden
ronde samma skyldighet.
Justerades ett prot.-utdr. innefattande B. o. Ad:s i sisla och
innevartde plenum fattade beslut rörtde SlalsUtsk:s Mern. JTf 256.
Uplästes lill justering och godkändes nedannämnde från ExpedtsUisk.
inkomne förslag lill B. St:rs underd. skrifvelse!- till
K. M.:
J\s 115, angtde ändring i 8:de §:n i K. Förordn. om Kyrkoråd
d. 29 Ang. 1843;
116, i anledn. af R. St:rs åren 1851 och 1853 församlade
Revisorers Berättelse, ang:de Statsverkets samt andra af allm.
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning; samt
JV? 119, angtdé eftergift för Notarien E. Lundblad af hälften
utaf 1852 års spanmåls-arrende-belopp för Strömsholms Kungsladugård.
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet, ExpedtsUlskts
nedannämde Skrifvelse-förslag:
JW 117, angtde eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter Närings-idkerskan
Johanna Emilia Hollander; och
JVf 118, angtde eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter
Enkan E. Ch. Bäng och Jungfru Chr. Lundström.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsktn inkomne
Mein., Utlåt, och Belänktn, nemi. från
Conslitutions-Ulskollel:
JVs 43, med voter:s-propos:r, rörtde Consl.Ulskts uti Memtn
Ntris 22 och 32 väckta förslag till ändring af 35:te §:n RegtsFormen;
JYi
44, i anledn. af PresleSits ålerremiss af Mern. JVs 34,
innehållande förslag till voteris-propostr, rörtde del i Mern. JVs 13
afgifna förslag till ändring af 52:te §tn Regts-Form. och 24:de §:n
Riksd.-Ordn.;
J\s 45, i anledn. af PresteStis ålerremiss af Mern. M 35, innehållande
voterts-propostr, rörtde Ulskts förslag i Mern. 15 till
ändring i 39:de §tn Riksd.-Ordntn;
16*
244
Den 2 September.
M 46, i anledn. af PresteSt:s återremiss af Mern. M 37,
innefattande hemställan om voter:s-propos:r, ang:de det i Mern. M
17 afgifna förslag till ändring af 14:de §:n Riksd.-Ordn.;
Stats- Utskottet:
M 257, med förslag lill jemkning, i anledn. af RiksSt:ns beslut
uti skalteförenklings-frågan;
M 258, med förslag lill voter:s-propos., i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, ronde ett ytterligare lån till staden Christianstad;
•A2 270, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse (JVe 85) till
R. St., ang:de väckt fråga om fyr-anläggning å Gottska Sandön eller
ntläggande af ett fyrfartyg vid det i närheten deraf belägna grundet
Kopparstenarne;
Bevillnings-Utskottet:
JU 26, med sammanjemkning af RiksSlrns olika beslut, i anledn.
af det i Utlåt. M 20 framställdta förslag, ang:de post-bevillningen;
Allm.
Besvärs- o. Ekon.Utskottet:
M 123, i anledn. af väckt motion om afskaffande af våg- och
mätare-penningar i Westerås;
JVé 124, i fråga om förbättrad lagstiftning rör:de sinnessjukes
vård och behandling;
JVZ 125, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af den
tvungna tackjernsblåsningen inom Rikets Bergslager eller frihet alt
från jorden skilja hytte-delarne;
Serskildta Utskottet:
M 18, i anledn. af motion, dels om användande af tillverknings-skatten
och införsels-tullen för bränvin till praemier för anläggning
af porter- och öl-bryggerier, dels om skyldighet för gästgifvare
att lill salu hålla öl, porter och svagdricka, jemte skattfrihet
för sådan försäljning, så framt han icke tillika försäljer egentligen
s. k. starka drycker, dels ock om rättighet för hvarje välfrejdad person
att skattefritt sälja öl, porter och svagdricka.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 6 September f. m.
245
Onsdagen den 6 September 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 2 dennes, samt pleni-prot. för
d. 10 sisll. Juni f. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannärande från Exped:sUtsk.
inkomne Förslag till R. St:rs underd. Skrifvelser lill
K. M.:
JU 121, ang:de uplåtelse åt Serafiiner-Ordens-Gillet af plats
för tvätt-inrättning från en Kronans angränsande egendom;
JU 122, ang:de jord-afsöndring från Eskilstuna Kungsladugård
till utvidgande af Eskilstuna, Klosters och Fors’s församlingars begrafriings-plats;
JU
123, ang:de jord-afsöndring från Carlbergs Kungsgård till
utvidgande af Stockholms stads nya kyrkogård, samt till plats för
ett dödgräfvare-boställe derstädes;
JVs 124, ang:de en i köpingen Trelleborgs Ordinarie Båtsmanshåll
upkommen öfverskjutande mindre rote-andel;
JU 125, ang:de förändrad löneberäkning för Presidenterne i
vissa Rikets Kolhr; s
JU 126, ang:de regleringen af utgifterne under RiksSlatens
första Hufvudlitel;
JU 128, ang:de reglering af ulgifterne under RiksSlatens tredje
Hufvudlitel; samt
JU 130, ang:de reglering af ulgifterne under RiksStatens femte
Hufvudtitel.
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet Exped:sUtsk:s
under JV2 129 afgifne förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till
K. M , ang:de regleringen af ulgifterne under RiksStatens fjerde
Hufvudtitel.
Med lillkännagifvande att Hr Björnstjerna, Oscar Magnus,
såsom ledamot af BankoUtsk., begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet
från d. 12 dennes, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer
att utse en ledamot i nämnde Lisk. under ledighets-tiden.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Exped:sUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagde förslag till R. St rs underd.
skrifvelser till K. M.:
246
Den 6 September f. m.
JVZ 117, ang:de eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter
Nåriugs-idkerskan Johanna Emilia Hollander; och
M 118, ang:de eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter Enkan
E. Ch. Bäng och jungfru Chr. Lundström.
Anmäldes och lades på bordet ett från Exped:sUlsk. inkommet
Mern. JYs 8, i anledn. af återremiss å Skrifvelse-förslaget
JY2 98.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 26 och 28 sisll. Aug. på bordet
lagda Mera. M 38, med förslag till ändring af litte och 14:de
§§:ne Kiksd.-Ordn., ang:de städernes representations-sätt.
Sedan, i anledn. af R. o. Ad:s beslut, att upskjuta pröfningen
af detta Mera. till R. o. Ad. erhållit del af BorgareSt:s derom fattade
beslut, Hr Gr. o. Landtm, låtit upläsa ett nu från BorgareSt.
ankommet prot.-utdr. J\s 422, innehållande att BorgareSt. återförvist
det ifrågavande förslaget till Consl.Utsk. med den gemensamma
tanke, att förslaget ansågs antagligt med de förändringar, alt bland
de i 3:dje momitet omförmäldta undanlag mätte införas: gemenskapen
vid Rikets Landt- och Sjöförsvar samt allmänna och enskildta
Verks och Korporationers Vaktbetjening, eller andre, som med desse
jemförlige eller ringare äro, och de, som äro i annans tjenst eller
ständige arbete anställde, eller daglönare, eller andra dylike, sora
försörja sig med tillfälligt arbete, äfvensom de, hvilka endast för
sjelf försörjning ega något yrke utöfva, samt alt valrätt och valbarhet
icke måtte tillerkännas städernes tjenstemän, såsom sådane, städerues
Magistrats-personer undantagne, så länge valrätt och valbarhet
icke kunna medgifvas öfrige embets- och tjenstemän; anförde
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Detta förslag afConst.Utsk.
är egentligen en utbrytning lill en del af det förslag, som i sin hel-'
het af R. St. vid denna Riksdag år förkastadt. Const.Utsk. synes
hafva härvid galt till väga på samma sätt med representations-förändringen,
sora LagUtsk. med brotlmåls-lagsiiftningen. När icke R. St.
funnit för godt att intaga det hela på en gång, så gifver man det
i smärre doser, under förhoppning alt det sålunda skall lättare gå
för sig. Hvad som kan sägas och hvad sora blifvit sagdt emot
Utsk:s förslag i det hela, gäller äfven emot denna del, så vidt
jag förstår. Ulsk. har icke till namnet borttagit Ståndsgrundsatsen,
men Utsk. har gjort det i verkligheten, då det nemi. velat på BorgareSt.
inympa alla slags medborgare, blott de äro husegare och
icke Adelsmän eller Prester, ty booder synas komma derin sora andra.
På detta sätt kunna i BorgareSt. inträda ofrälse Statsråder,
Presidenter, Amiraler, Generaler, Chefen för Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen,
Landshöfdingen Öfverstar, HofRätts- och Koll.-ii ledamöter,
Officerare af alla grader, Häradshöfdingar, Kronofogdar,
och hvem kan upräkna dem alla. På delta sätt skulle Ståndet i
st. f. alt representera varu-förädlingen och varu-omsätlningen kunna
Den 6 September f. m.
247
komma alt representera det Svenska Embelsmanna-Ståndet, så vida
det utgöres af ofrälse ledamöter. Förslaget har den förljensten, att
det lemnar inträde åt en mängd orepresenterade medborgare, och
sådana som serdeles väl vore förtjenta af inträde, af hvilka representationen
kunde hafva myckel gagn, men Ulsk. lemnar dem icke
inträde annorlunda än genom en bakdörr, om jag så får kalla det,
derigenom att de äro husegare i städerne, icke för deras egen del.
Detta är i sig sjelf oriktigt, och det föranleder dertill, att man möjligen
kan få ett BorgareSl., som representerar något helt annat än
hvad man dermed åsyftar. Vore det icke mycket bättre att i sådant
fall heldre bilda ett ofrälse embelsmanna-stånd och sålunda erkänna
representationsrätt åt dem, som verkligen hafva anspråk derpå. Då
gjorde man icke intrång i BorgareSl., hvilket utan tvifvel förljenar
ali bibehålla sin representationsrätt äfven hädanefter. Kan ett sådant
säll att tillvägagå vara nyttigt för Riket? Månne delta sätt att
i BorgareSt. införa de ofrälse embels- och tjenstemännen icke skulle
rubba den jemvigt, som borde ega rum emellan RiksSttn, och som
af ålder varit iakttagen. Man skulle måhända på detta sålt göra
BorgareSt., om icke till det andra lärda Ståndet, åtminstone till ett,
som i kunskaper kunde öfverväga hvilket som helst af de öfriga
Stånden. Skulle man icke möjligen då kunna befara, att BorgareSt.,
som nu måhända anser sig innehafva företrädesvis den nyare tidens
hildning, äfven i sjelfva verket kom att blifva öfvervägande, i thy att
ledamöterne i BorgareSl. vore attonia, vore beständigt närvande oell
icke ombyttes såsom R. o. Ad:s ledamöter göra. Det komme att
ibland dera finnas en fasthet, ett sammanhang under Riksdagarne,
som erfarenheten visat att det ät' omöjligt att få inom R. o. Ad.,
der personalen så betydligt ombytes, som vi alla dagar tyvärr finna.
Kan en sådan förändring af BorgareSt. vara gagnelig? Jag tror det
tyvärr icke, och anser den äfven derföre olämplig, att den är stridande
mot Stånds-grundsatsen, som sålunda undergräfves, och sedan
den blifvit undergräfd, så blir tiden inne, att införa en representation
grundad pä samfäldla val. Jag vill derföre anhålla ali R. o.
Ad. såsom sin gemensamma tanka ville förklara, alt, ehuru riktig
R. o. Ad. anser förslagets åsyftning vara, alt, för vissa orepresenterade
medborgare, bereda inträde bland R. St., så finner dock R.
o. Ad. icke rådligt, alt dervid gå till väga på det af Ulsk. föreslagna
sättet, hvarigenom man skulle rubba den Sländs-grundval, på
hvilken Sveriges representation hvilar.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talaren begärde,
då detta Betänk, andra gängen bordlädes, att R. o. Ad. skulle upskjuta
afgörandet intill dess BorgareSt. fattat sitt beslut, och detta
blifvit för R. o. Ad. kändt. BorgareSt. har nu i frågan beslutat,
och hufvudsakligen ingått på Utsk:s förslag. Man skulle då hafva
trott, att den värde talaren, hvilken ansett denna fråga i främsta
rummet angå BorgareSt., äfven ansåg att man borde fästa något afseende
på BorgareShs beslut. Så har likväl icke varit fallet. Ilan
har föreslagit, att man skulle inväula delta beslut, för att sedan icke
göra det ringaste afseende derpå. Delta synes mig vara inconse
-
Den 6 September f m.
qvent, och jag tror att R. o. Ad. bör taga i betraktande hvad
BorgareSt. i frågan tillgjort. Hvad åter beträffar den gemensamma
tanka, som Hr von Hartmansdorff nyss föreslagit, så, och innan man
kan antaga densamma, bör man väl tillse om innehållet deraf verkligen
öfverensstämmer med sjelfva sakförhållandet, och om, såsom
den värde ledamoten påslår, Stånds-principen är genom Ulsk;s förslag
på något salt rubbad.
Hr von Hartmansdorff har visserligen framställt åtskilliga tankar
huru efter en representationsförändring den nya representationen
borde vara inrättad. Som det nn likväl vid detta tillfälle icke
är i fråga att föreslå någon representationsförändring vill jag förbigå
hans yttrande derutinnan, och endast hålla mig vid huruvida Consl.-  U(sk:s nu under handläggning varande förslag bibehåller Ståndsgrundsatsen
eller icke. Uti alla förslag, bygdå pä sländsgrundsatsen,
så vidt jag känner dem, och jemväl uti det af Hr von Hartmansdorff
i hans gröna bok framställda, förekommer, alt i städerne
bosatte idkare af borgerlig näring, ehuru ulan burskap, äfvensom
husegare skola hafva representationsrätt i BorgareSt. Det är just
delta som i Coust.Utsk:s förslag finnes förverkligad!, likasom att städernas
tjenstemän, jemväl utom Magistraterna, skulle fä i Ståndet inkomma.
De näringsidkare, hvilka sysselsätta sig med borgerliga handteringar,
men icke hafva burskap, äro i intet väsendtligt afseende
skiljda från det burskapsegande borgerskapet. Deras sysselsättningar
och öfriga förhållanden äro för dem gemensamma med den burskapsegande
borgaren, och jag kan icke finna hvad som kan hindra,
att icke hela burskapsinrättningen skulle kunna uphöra, utan
att det näringsidkande borgerskapet derföre behöfde undergå någon
väsendtlig förändring, och då bortföll af sig sjelf skillnaden emellan
burskapsegande och icke burskapsegande. Jag anser derföre för min
del, att BorgareSt. gjort rätt i att anse burskapsegande och icke burskapsegande
borgare i detta fall fullkomligt homogena. Det är äfven,
så viril jag kan förstå, ganska riktigt att husegare såsom sådane
frisalia plats i BorgareSt., ty såsom husegare har man naturligtvis
det intresset, att huset skall gifva den största möjliga afkastning,
att, om jag så får uttrycka mig, huset måtte i ekonomiskt afseende
nå den största möjliga fulländning. Detta åter beror af stadens
framgång oell förkofran, och således är en husegare i denna
sin egenskap, genom sina intressen, på det aldra närmaste förenad
med stadens förkofran och framgång. Om en person, som är husegare,
såsom sådan skall få representationsrätt, så kan han väl icke få
den på något annat sätt än i BorgareSt. Man bar tvistat vid många
tillfällen huruvida, vid ståndsgrundsatsens tillämpning, en person, då
han tillhör tvänne olika samhällsklasser, bör ega representationsrätt
i 2:ne Stånd, eller endast uti ettdera. Utsk. ansåg vid detta fall,
att då en Adelsman eiler en Prest var husegare, så var det icke
tjenligt under nuvEt:de förhållanden, att medgifva en sådan dubbel
representationsrätt, ehuru dea pä sina ställen finnes uti våra nuv'ar:de
Grundlagar medgifven, utan man skulle inskränka den så,
att husegaren fick representationsrätt såsom husegare, endast då han
icke egde den på annat sätt. Skälet hvarföre Utsk. icke medgaf
Den 6 September f. m.
249
den dubbla representationsrätten var det, att derigenom skulle R.
o. Ad. i sjelfva verket halva fatt en fördel framför de andra Stånden,
i Ihy att Adelsman såmedelst skulle hafva fått eu grund mera
för sin representationsrätt än någon annan Ständs-ledamot, hvilket
svårligen af de öfriga Stånden velat medgifvas.
Hvad beträffar det förhållande Hr von Hartmansdorff sagt sig
icke kunna fatta, nemi. alt en bonde skulle kunna representera såsom
husegare, sä har Grundlagen redan genom 15:de §:o Riksd.-  Ordmn sörjt derför, att ingen får representera uti BoudeSt., som
tillhör annat RiksStånd, och således kommer att inträffa, att om en
person af BondeSt. blifver mantalsskrifven och husegare i stad, så
tillhör han BorgareSt., men icke båda Ståuden på en gång. Man
har visserligen sagt att en husegare, som tillika är embetsman,
skulle, derigenom att han inkommer i BorgareSt., borttaga sjelfva
egenskapen af BorgareSt. Deremot kan nian å andra sidan till försvar
anföra, att om en embetsman inkommer i BorgareSt. på grund
af detta förslag, så är det icke derföre att lian är embetsman, utan
derföre att han är husegare, och hans egenskap af embetsman bör
väl icke göra honom olämplig att ingå i BorgareSt., lika så litet,
som en borgare f. n. går miste om sin rättighet, alt kunna såsom
vetenskapsman och ledamot af Vetenskaps-Akademien väljas till Riksdagsman
i PresteSt. Om det funnes i Sveriges representation ett
Embetsmanna-Slåud, skulle man kunna föreskrifva hvilketdera man
ville, antingen att embelsmannen linge representera såsom sådan,
men icke såsom husegare, eller ock att en embetsman, som egde
hus i stad, hade rätt att utöfva representationsrätt efter bägge grunderna,
hvilket i min tanka vore det rälla; men då nu icke något
embetsmanna-ständ finnes i Sverige, så finnes icke något skäl alt
förvägra representationsrätt i BorgareSt. endast derföre att en person
är embetsman, hvilket icke har något inflytande på hans egenskap
som husegare. Utsk. har i deuna punkt, enl. min tanka, al
deles
riktigt förfarit.
Hvad åter beträffar inlåtande af sådane embetsman, såsom sådana,
hvilka icke tillhöra Magistraterne, så anser jag, hvilket i reservationsväg
äfven blifvit aufördt, vara oriktigt att så skett. Det
är svårt att veta hvilka nya ledamöter man derigenom skulle uptaga.
Städernas embetsroanna-personal är mycket olika. Det finnes
tjenstemän i städerne, hvilka hafva en så lös anställning derstädes,
att de kunna när som helst derifrån skiljas och befattningarne
uphöra.
Jag anser derföre alt BorgareSt. ganska riktigt förfarit deruti,
alt enl. sin gemensamma tanka borttaga detta tillägg, likasom BorgareSt.
borttagit rättighet för Vaklbetjeuing att deltaga i representationen.
Genom Ulsk:s förslag kunde nemi. hända, att både gemenskapen
af Krigsmakten och Vaktbetjening skulle kunna erhålla
representationsrätt, och det torde icke behöfva mycket bevis att sådant
vore olämpligt. Jag tror således alt BorgareSt:s gemensamma
tanka är väl grundad. Utan tvifvel torde böra medgifvas, all de
genom detta förslag tillkomne nya represenlanterne blifva eu vinst,
icke blott för BorgareSt., utan äfven för representationen i sin
250
Den 6 September f. m.
helhet. Många nu orepresenterade, hvilkas uplysniugar, hvilkas fosterlandskärlek
skulle kunna göra representationen ganska stor nytta,
blefve då uptagne och efter all sannolikhet sk Lille dessa mycket välgörande
verka inom representationen. De näringsidkare, som i städerna
finnas och drifva borgerliga näringar, men icke hafva burskap,
äro till en stor del utmärkta personer, ehuru de nu icke ega representationsrätt.
Jag tror icke att det finnes någon, som tviflar på,
att det icke vore en vinst för representationen att tillegna sig
dessa personer. Betraktar man såväl Slockholm som öfriga släder
och de husegande derstädes, så tror jag icke att någon skulle kunna
föreställa sig, alt riksdagsmannavalen skulle utfalla sämre derföre,
att det burskapsegande Borgerskapet skulle välja gemensamt med
dessa husegare. Det är visserligen sannt att BorgareSt., på sätt jag
tror att den föregtde talaren framställt, skulle derigenom vinna i
fasthet, men icke mätte en representation böra söka sin styrka i
ömsesidig svaghet, utan snarare i ömsesidig duglighet, och om jag
har rått deruti, alt genom den löreslagna förändringen åtskilliga dugliga
elementer skulle inkomma i BorgareSt., så blefve ju dessa tillkomne
elementer en ökad styrka för den nuvande representationen
i det hela. Jag vågar derföre vördsamt anhålla, att B. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanka måtte fatta samma beslut som BorgareSt.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har velat finna
en motsägelse deri, alt jag önskat att della måls afgörande mätte
anstå intilldess BorgareSl:s beslut i ämnet blifvit bekant, och alt
jag nu, då detta Stånds åtgörande blifvit kändt, icke gjort något afseende
derpå. Detta förhållande är lätt förklarligt, ty om BorgareSt.
hade underkänt förslaget och afslagit detsamma, då tror jag, alt
B. o. Ad. haft skäl alt, äfven om detta Stånd, för sin del hade
gillat förslaget, jemväl låta det falla, emedan del Stånd, som förslaget
angick, icke hade godkänt detsamma. Detta hade varit
ett skäl, men icke är det skäl för R. o. Ad. att, om BorgareSt.
antagit, åtminstone till en del, ett förslag, sora möjligen R. o. Ad.
ogillar, detta Stånd derföre också skall antaga detsamma. Åtminstone
är det händelsen med mig. Jag kan icke anse mig böra gilla
ett oriktigt förslag, derföre att det Stånd, som förslaget närmast rörer,
har så gjort, och detta är anlednm lill milt handlingssätt. Gr.
Lagerbjelke har anmärkt, att jag i mitt förslag uplagit husegare såsom
ledamöter af BorgareSt. Det har jag gjort endast så vida dessa
husegare icke egde representationsrätt i någon annan egenskap, men
jag hade derjemte, hvilket Utsk. icke har gjort, uplagit representationsrätt
för embetsman, och deraf blef alltså en följd, att, efter mitt
förslag, den som var embetsman, han skulle komma att representera
såsom sådan och icke såsom husegare. Gr:n har sagt att husegarnes
sysselsättning vore densamma som borgarnes. Ja, men endast
så vidt som husegaren jemväl är näringsidkare, eller om husegaren
icke bar någon borgerlig rörelse, utan blott till namnet är
borgare, men för öfrigt icke befattar sig med något borgerligt yrke.
Embclsmannen har möjligen sin största inkomst af lönen, och gan
-
Den 6 September f. m.
25]
ska ringa af huset, samt är derföre likgiltig för huset, men intresserad
för sitt embete.
Gr:n säger, att Grundlagen visar, att en bonde icke kan vara
representant såsom borgare. Jag vet icke hvaraf detta synes. Det
slår i 15:de §:n Riksd.Ördn. att ”allmogen i hvart härad välje inom
sig efter hemmantalet, till Riksdagsman af BondeSt., en, inom hä
radet
boende och besuten hemmansegare, hvilken icke tillförene hört
till annat RiksStånd eller någon ordinarie beställning i Rikets tjenst
eller fullmagt derå innehaft.” Således, om bonden köper sig ett
hus i staden eller tomt, utan att förut hafva hört lill något annat
RiksStånd, så kan jag icke se annat än att han i detsamma blir valbar
inom BorgareSt (nej han skall vara i staden bosatt, och således
kan han icke vara bosatt på två ställen och då får han vara derifrån,
det kan för öfrigt vara likgiltigt).
Gr:n säger, att del ej är i egenskap af embetsman som någon
får representera, ulan det är i egenskap af husegare, och derföre är
det likgiltigt hvad husegaren må vara eller sysselsätta sig med. Det
är detta sätt att behandla stånds-grundsatsen, som undergråfver den,
ty husegare kan hvar och en vara som bar penningar dertill, och
derför är det en sammanblandning, en liilintetgörelse af de serskilda
yrkena i samhället, som förut varit skiljda. Grin har omnämnt huruledes
BorgareSt. uteslutit ifrån förslaget Vaktmästare coll gemenskapen
inom krigsmakten. Det må vara, jag har icke försvarat någon
af dem, så all det talet behöfdes icke för mig, om icke för att
fä försvara BorgareShs beslut.
Gr:n säger, att förslaget är en vinst för BorgareSt., derigenom
alt det stärker BorgareStis goda egenskaper, och alt man bör bemöda
sig derom, att inom representationen det ena Ståndet skall förstärka
det andra och icke försvaga det andra; men månne det icke tillhör
Const.Utsk. att tillse, att, när det stärker det ena Ståndet,
äfven det audra må stärkas, så alt icke förstärk ning kommer blott
pä ett ställe och rubbar den jemnvigt, som förut funnits. Delta
har Const.Utsk. efter mitt förmenande icke iakttagit. Att BorgareSt.
, i händelse”det är likgiltigt för slåndsgrundsatsen, finner sig väl
deraf, alt få in så mycket intelligenta personer, som möjligt, i sitt
Stånd, det är klart, men såsom jag sade förra gängen, jag tror icke
att det är tjenligt att stärka det ena Ståndet och icke det andra.
Jag fortfar i ogillande af förslaget och anhåller om bifall till mitt
förslag till gemensam tanke.
Frih. Cederström, Rud.: Obestridligt lärer vara, att lämpligast
hade man förfarit, om man icke afbidal BorgareSt:s beslut,
då man så litet vill rätta sig efter detsamma. Jag är visserligen
för öfrigt af den öfvertygelsen, att man icke får ovillkorligen låta
binda sig af ett annat Stånds beslut, äfven del Stånds, hvilket frågan
närmast rörer; ulan alt man mäste ingå i noggrann pröfning
af frågan och bestämma beslutet efter sakens inneboende beskaffenhet;
men denna pröfning leder mig till ett helt annat resultat, än
den siste ledamoten dervid erhållit. Min upfallning af represenlationsvåsendet
innebär, att, jemte det hvarje Stånd bör antagas re
-
252
Den 6 September f. m.
presentera uplysningen och fosterlandskänslan i allmänhet, så har
hvarje Stånd serskilda pligter, hvilka det i sina representalions-förhållanden
jemväl uttrycker. Hvad är det då, som det nu ifrågavar:de
BorgareSt. i sådant afseende månde uttrycka? Ar det ensamt
handeln och handtverkerierna, eller är det icke snarare dess ställning
som invånare i städerna, till åtskillnad från landsbygdens befolkning?
Det är, med andra ord, statsmanna-medborgerlighetens karakter, som
bör tänkas uttryckt i den afdeln, af representationen, som benämnes
BorgareSt. En ofullständighet vidlåder dock, ur sådan synpunkt,
f. n. nyssnämnda Stånd; den skulle afhjelpas genom det framställda
förslaget.
Hr von Hartmansdorff har trott det vara en mindre varsamhet,
alt stärka ett element inora representationen, då man icke samtidigt
stärker de öfriga. Det är mig obekant, alt R. o. Ad. någonsin,
utan synnerliga och alldeles exceptionella förhållanden, skall
hafva nekat att ibland sig uptaga nya ledamöter. Jag tror fastmera
all R. o. Ad. jemväl framgent med underdånig tacksamhet skall
emottaga de utnämningar, K. M., Sin grundlagsenliga rätt likmätigt,
ville meddela åt dem, som, genom medborgerliga förtjeuster, deraf
synas göra sig företrädesvis förljente. Jag ser icke heller att de
andra Stånden äga att deröfver sig i någon mån beklaga. Tvertom,
det kunde ge tillfälle åt flere nu orepresenterade att, utan intrång
i de andra Stånden, inkomma i representationen. Under förutsättning,
ali, genom värdiga val i ena som i andra fallet, de mest förtjente
blefve hågkomne, synes R. o. Ad. lika mycket böra fägna sig åt
BorgareSt:s riktande med nya ledamöter, som BorgareSt. må med
tillfredsställelse se, om R. o. Ad. hugnas med införlifvandet af nutidens
dtmärktheter utom Ståndet. För öfrigt, och om äfven detta
önskvärda förhållande någon tid skulle komma att uteblifva, förefaller
det mig ingalunda, som R. o. Ad. skulle behöfva, i anledn. af
den förstärkning, som är i fråga att tillskyndas BorgareSt., befara
att se sig genom nämnde Stånds ökade betydenhet öfverflyglas.
Dertill förefinnes, med den bepröfvade fosterlandskänsla och verksamhelskraft,
R. o. Ad. fortfarande ådagalägger, i min tanke icke
någon verklig anledn. Således är jag af den öfvertygelse, att R. o.
Ad. äger skäl till fattande af ett beslut, instämmande med BorgareSl:s
inbjudning; och anhåller, i likhet med Gr. Lagerbjelke, om
piopos. derå.
Hr von Hartmansdorff har i sitt första anförande begått ett misstag,
hvilket han likväl sjelf i sitt sednare anförande synes hafva bemärkt.
Den invändning, han framställt, angick husegares dubbla
egenskap såsom ägare af bus i städerna och af hemman på landet.
Det är dock gifvet, att man måste bo i stad, för att komma i fråga
vid val inom BorgareSt. Då för öfrigt endast fördelar och ingen
skada af förslagets antagande kunna af mig inses, förväntar jag, i
käuslan af R. o. Arks nitälskan för representationens förbättrande i
det bela, med vördsam tillförsigt och förhoppning, att R. o. Ad.
gifver sitt bifall till det framställda förslaget.
O
Frih. Åkerhjelm, Carl: De hufvudsakliga skäl som Hr von
Hartmansdorff har att andraga för antagande af sitt förslag och be
-
Den 6 September f. m.
253
stridande af BorgareStts beslut, som af Gr. Lagerbjelke försvarats,
synas mig egentligen bestå deri, att Hr von Hartmansdorff skulle
befara, att, genom det gjorda förslaget till förändring, Borgareståndet
skulle blifva alltför mycket förstärkt jemförelsevis med de andra
Stånden. Del synes mig icke vara lämpligt, att ett Stånd skulle
afslå ett så beskaffadt förslag som detta, af fruktan alt ett annat
skulle derigenom lill sin organisation förbättras, I öfrigt hafva motiverne
för antagande af BorgareSlts beslut blifvit så fullständigt utvecklade
af Gr. Lagerbjelke, att jag endast anhåller att fä med honom
mig förena.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Cahr.: Jag kan icke underlåta
att understödja det af Utsk. framlagda förslag. Likväl skulle jag
anse, alt R. o. Ad. borde såsom sin gemensamma tanka antaga den,
som af BorgareSt. blifvit beslutad. Hr von Hartmansdorff anser, att
man nödvändigt bör iakttaga ståndsgrundsatsen och vill derföre icke
medgifva något inympande af andra grundsatser på den nuvaride
ståndsgrundsatsen, således icke heller tillåta alt husegare skulle få
bli representerade i städerne. Hr von Hartmansdorff anser, att husegarne
icke skulle hafva samma intresse som de näringsidkande borgarne,
och, såsom jag upfattat Hr von Hartmansdorffs åsigt, så är
det den, att för att vara borgare måsrn man vara näringsidkare;
annars är man icke verklig borgare. Hr von Hartmansdorff torde
likväl besinna, att - man kan vara borgare, ulan alt på något sätt
vara näringsidkare, ty fastän borgaret) har burskap, så är han alldeles
icke tvungen att utöfva något handtverk eller någon näring,
men han utöfvar ändock sin representationsrätt på grund deraf att
han är burskapsegande borgare. Det är således icke för sin näring
som han utöfvar den, och det är icke sagdt, att en sådan burskapsegande
borgare skall hafva större intresse för staden än husegarne.
Således är det väl i delta fallet icke näringsfånget, som bestämmer
intresset för sjelfva staden eller utgör grunden för representationsrätten
i denna stad. Man skulle visserligen kunna säga å andra
sidan, att i vissa städer finnes icke något burskapsegande borgerskap
alls, ulan blott en hel mängd fabrikanter, som äro näringsidkare,
men hvilka efter nu gällande författn. icke hafva rösträtt, och
då skulle t. ex. en enda burskapsegande borgare, som icke idkar
handtverk, om han vore den enda i staden, kunna tillsätta representant
för staden, då deremot de öfriga näringsidkarne, som icke
hade burskap, ej få deltaga i detta val. Denna orimlighet kan npstå,
om man vill hålla sig till, om jag så må säga, den krassa ståndsgrundsatsen
och icke tillåta alt den får efter tidsförhållanderne utveckla
sig på ett förnuftigt sätt. Jag anhåller om bifall till Utslcs
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Om man, lika med den siste värde
talaren, vill antaga alt det finnes en stad med endast en burskapsegande
borgare, så skulle man äfven kunna antaga, alt det funnes
en stad med endast ett .hus och en husegare, och skulle han ensam ^
då tillsätta representant för staden.
254
Den C September f. m.
Sedan öfverlägguiDgen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framstått, hurusom Hr von Hartmansdorff afgifvit föl
jande förslag lill gemensam tanke: ”Ehuru riktig R. o. Ad. anser
förslagets åsyftning vara, att för vissa orepresenterade medborgare
bereda inträde bland R. St., så finnér dock R. o. Ad. icke rådligt
att dervid gå tillväga på det af Utsk. föreslagna sättet, hvarigenom
man skulle rubba den stånds-grundval, pä hvilken Sveriges representation
hvilar,” samt deremot Gr. Lagerbjelke yrkat instämmande
i den gemensamma lanke BorgareSt. uttryckt, biet propos. till antagande
af Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam tanke först
framställd och besvarad med starka Nej, jemte några Ja, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Nej öfvervägande.
Den sedermera till antagande af Gr. Lagerbjelkes förslag lill
gemensam lanke framstälda propos. besvarades med starka Ja, blandade
med Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att banansäg
Ja härvid hafva varit öfvervägande, och att den sålunda af R.
o. Ad. antagna gemensamma tanke komme alt till Const.Utsk.
hänvisas.
Föredrogs Hr von Hartmansdorffs, Au g., den 30 sisth
Äng. och 1 dennes på bordet lagda hemställan, att de öfrige RiksSt:n
måtte inbjudas att instämma uti R. o. Adis vid pröfningen
af Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.Utsk:ns Betänk. JV2 20 fattade
beslut ronde ändring af l:sta och 6:te §§:ne i K. Förordmn
om fattigvården i Riket af den 13 Juli 1853.
Hr von Hartmansdorff: Af de från andra Stånden an
komna
prol.-uldr. är kändt all min inbjudning är öfverflödig, emedan
3:ne Stånd redan fattat det beslut jag önskat, d. v. s. samma
beslut som R. o. Ad. Min motion i detta hänseende förfaller således,
men jag begagnar tillfället för att reservera mig root R. o.
Adis beslut rör:de 14:de §:n i nu gällande fattigvårds-stadga. Jag
hade det missödet, när saken föredrogs för R. o. Ad., alt, i följd
af min svaga syn och den skyndsamhet, hvarmed föredragniugen
fortgick, icke kunna följa med, för att iakttaga liden för eli försök
att få R. o. Adis bifall till Peter Gabrielssons förslag af innehåll:
”att om det ej kan utrönas, hvarest modren till person, hvars försörjningsort
ej genom gins lista mom. bestämmes, vid samma persons
födelse egt sin försörjningsort, skyldigheten alt denna person
underhålla må åligga, icke, såsom nu finnes stadgadt, den kommun,
der personen sjelf blifvit född, utan Kronan.”
Mina skäl dertill och skälen hvarföre jag reserverat mig äro
följande. Del händer icke sällan, att kringstrykande qvinnors försörjningsort
icke är kanel, och under sådant förhållande finnes icke
någon möjlighet lill att befria sig från barnens försörjande, i fall
qvinnan skulle föda barn der hon vistas. Hon är då blottställd
för att drifvas ifrån det ena huset lill det andra såsom ett skadedjur.
Detta leder till en omensklighet, hvilken man borde undvika. En
ledamot af BorgareSt. har berättat mig huruledes en torpare hos
honom hade lemnat husrum åt en qvinna, som der födde barn.
Den 6 September f. m.
255
Församlingen var deröfver så misslynt, alt den ville utdrifva torparen.
Följden deraf blef, alt hos fånigt folk upkom förskräckelse för
atl emoliaga någon. Linder den lid jag var Stats-Sekret., innan denna
falligvårds-stadga var införd, hände del, alt en sådan qvinna födde
barn vid landsvägen; sådane händelser kunna äfven framdeles inträffa.
Under sådane förhållanden ålägges församlingen att försörja
ett derstädes födt barn, men delta förefaller så obilligt, alt när
målet kommer till K. M., hvartill del förmodligen går, så uphäfver
K. M. utslaget. Hvem skall då försörja detta barn? Det måsle väl
blifva Kronan, der ingen församling har skyldighet dertill. Då är
det väl häst att rentaf uttala denna grundsats, så alt man vet huru
i ett sådant fall skall förfaras. Delta är så mycket vigtigare, som
det är et slags motsägelse emellan de beslut, sorn R. St. vid denna
Riksdag fallat, då del nemi. var fråga om upfoslringshjelp för fattiga
barn, dä man ansåg en i detta afseende afsatl fond böra för
ändamålet orubbad bibehållas. När man sålunda erkänt att hehofvet
förefinnes och ait medel finnas att för della ändamål använda,
hvarföre vill man icke då medgifva, att det lär sålunda tillgå och
att medlen verkligen dertill användas.
Uppå härefter framsiäld propos. fann R. o. Ad. förevaride fråga
om inbjudning hafva förfallit.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns den
1 och 2 dennes på bordet lagda Belänk. M 24, i anledn. af väckte
frågor, dels om uphäfvande af all slängselskyldighet, dels ock om
ändring i nu gällande sladganden rör:de samma skyldighet.
Delta Betänk, företogs punktvis till afgörande.
Usta punkten, innehållande tillstyrkande, alt motioner ne,
sävidl de afse uphörande af stängselskyldigheten icke må till
någon åtgärd föranleda.
Hr Adelborg, Anders Otto: I den motion, sorn nu är i
fråga, framslälles en åsigi, hvilken under en längre lid i vålt land
allt mer och mer gjörl sig gällande såsom riktig. Om tiden ännu
icke är inne för dess verkliggörande, torde det dock likväl icke vara
ur vägen alt söka närma sig den, så mycket som möjligen med närvaride
tids omständigheter kan vara förenligt, och skulle jag således
för min del innerligen önska, att R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med sin ställning såsom jordbrukande klass inom landet, ville såsom
sin gemensamma tanka antaga den allmänna sats, hvilken nu vid
flera tillfällen uttalat sig såsom riktig, alt enhvar får svara för sina
kreatur och den skada de göra. För att icke uplaga R. o. Adis
tid med alt onödigtvis framställa ämnet ur olika synpunkter, då det
kanske af flere talare är närmare kändt i alla sina förhållanden, sä
tager jag mig blott friheten att för R. o. Ad. upläsa en reservation
af Frih. Hjerta, hvilken innehåller nästan allt hvad man f. n.
härutinnan har att anföra. Den lyder sålunda:
256
Den 6 September f. m.
”Emot Utsk:ns beslut, att de motioner, som åsyfta en ändring
uti nu gällande stängsel-lag, ”icke må lill någon åtgärd föranleda,”
får jag härmedelst reservera mig. Det är i högsta grad olyckligt
att våra återstående skogars fredande från förödelse och vårt betryckta
jordbruks fortskridande utveckling lill förbättring skall af
Utskms majoritet befinnas förtjena så ringa afseende, alt det, som i
vårt land vet kar mest förstörande på det förra, mest hämmande på
det sednare, skall önskas bibehållet. Hvad kan vara mer stridande
mot vår lids fordringar, än bibehållandet af en frän nomadiska lidehvarfvel
sig härledande lag, som ålägger hvar och en skogsvårdare
eller åkerbrukare att sjelf försvara den mark, han eger eller brukar,
mot andras ut på rot släppta kreatur; ett försvar, som dessutom,
då det ej med aktiv vapenstyrka kan utöfvas, utan måste utgöras
med passiva förskansnimjar, i alla afseenden blir omöjligt att fullfölja,
enär dessa fötskansningar, de s. k. hägnaderna, stundligen
sjelfva äro i behof af försvar, och, då de lemnäs ulan sådant, genast
äro i fara att mer eller mindre förderfvas af de många, hvilka
derutaf hafva gagn, i [hy atl deras kreatur, efier sådanl förderfvande,
erhålla laglig rättighet alt sig lill godo förstöra det, som förmedelst
dessa förskansningar skulle, för egarens räkning, hafva försvarats!
Ulskin hafva yttrat, all ”det gifves länder med längre framskriden
odling än Sverige, i hvilka en sådan stängselskyldighet, som hos
oss gäller, är okänd;” delta är åtminstone en sanning, hvars erkännande
är vunnet genom allt det arbete, som Utsk:n på denna
fråga nedlagt; men U(sk:n kunde gerna hafva meddelat sanningen
fullständig och sagt: ”det finnes länder med längre framskriden odling
än Sverige, emedan en sådan stängselskyldighet, som hos oss
gäller, der är okänd.” Stängsel-lagens bibehållande gör det möjligt
att utsläppa kreaturen på våldgästning, för atl föda sig antingen på
grannars eller på framtida generationers bekoslriad, i förra fallet på
åkrar och ängar, i sednare fallet pä skosar, i båda fallen på marker,
som ej kunna fredas, rinder nu gällande stängsel-lag; och det
är ju klart, atl så länge sådant tillstånd existerar, hvarunder lagen
gynnar nomaden på åkerbrukarens bekostnad, måste åkerbruket
qvarstå i det tynande tillstånd, hvari del f. n. befinner sig öfverallt,
der ej penninge-styrka frambragt den fred, som lagen förnekar.
Funnes ej denna af nu gällande stängsel-lag sålunda betingade möjlighet,
att föda kreaturen genom den s. k. ”vallsläppningen,” derigenom
dessutom en ofantlig massa af gödningsämnen för åkern gå
förlorade, så tvangs man alt genom odling af foder- och betesväxler
på den under plog varande jorden föda sina kreatur; och
dermed vore klåfven gifven till den förbättring i åkerbruk och boskapsskötsel,
sorn man i England och andra länder, ”der den stängselskyldighet,
som hos oss nu gäller, är okänd,” kunnat upnå. Detta
slängselskyldighetens hämmande af åkerbrukets utveckling är dock
endast ena sidan af det onda. Den andra sidan är fullt ut lika behjertansvärd;
den gäller skogarne. Till upförande af dessa af lagen
anbefallda, för förruttnelse, för tjnfvahafid, för angränsande kreatursegares
våld ouphörligen utsatta förskansningar åtgår en oerhörd mängd
ung
-
Den 6 September f. m.
257
ungskog: lill hvarje stör-par, sorn på ungefär hvar annan aln återkomma,
åtgå Ivänne träd, för delta'ändamål fällda i sin tidigare
ålder, och det är tillräekligt mänga gånger beräknadl, hvilken mängd
virke härtill, äfvensom till allt del klufna virke, sorn är inlagd! i
sjelfva hägnaden, först öres, hvilket, om det hade slått (ill mognad,
skulle hafva gifvil riklig alkastning; men ej nog dermed — förmedelst
n ed trampning och afbetning förstöres en ännu oerhördare myckenhet
unga skogsplantör, genom delta nomadiserande på skogarne,
som, om det ej förhindras medan ännu någon skog finnes att taga
vara på, snart skall i samverkan med öfriga här i landet gängse
skogsförstörings-melhöder, göra detta land skoglöst, såsom delar af
Siberien eller Island, pä hvilka ställen de arma innevånarne mäste
freda sig emot kohlen och åstadkomma eld lill matlagning genom
att bränna späck och tran, gödsel, fogel- och fiskben, halm och
strå. Till den strådöd, som härigenom, om ej snar hjelp mellankommer,
långsamt men säkert ådrages Svenska nationen, bidrager
hvar och en, som halsstarrigt emotsätler sig de af högsta nöd påkallade
reformerna i lagarne rör:de skogsvården i Riket, till hvilka
reformer äfven nu ifrågavaride förslag höra, ehuru de i första hand
röra åkerbruket.”
”För alt i någon mån afhjelpa här ofvan antydda onda, har
nemi. blifvit föreslaget alt den, i de lyckligt lottade länder, der
åkerbrukaren ej får stå tillbaka för nomaden, för sådana fall antagna
allmänna regeln, ”att hvar.och en skall om de hemdjur, han å sina
egor utsläpper, hålla sådan vård, all de ej inkomma på annans jord,”
nu ändtligen mätte antagas som grundsats för en ny egofrids-lag
härstädes; och Utsk:n hafva erkänt, ”att denna grundsats ej blott är
användbar, utan också den i förevaride hänseende, med en utbildad
eganderätt och ett längre framskridet oell ings-l i Ilstånds behof mest
förenliga,” ty ”eganderätten till jord är då först fullt stadgad och i
åtnjutande af full helgd, når uprättatide af serskilda försvarsanstalter
ej mer utgör vilkor för laglig rätt till fred, för jorden och derå befintlig
gröda, emot främmande kreatur.” Den naturligaste följden
af detta erkännande synes mig böra hafva varit antagandet af denna
grundsats, helst det tillika erkännes, att stängselskyldighelen icke
allenast är en ganska tryckande börda för landtmannen, utan äfven
af högst menligt inflytande på beståndet af landets skogar. Men
Ulsk:n hafva i stället afslyrkt den erkändl råt Isenliga grundsatsens
antagande, på den grund, alt sådant för skogbevuxna nejder vore
”utan tvifvel mindre lämpligt, enär å dylika ställen kreaturens vårdande
icke, utan stor svårighet och upoffring, skulle kunna ega ruin,
och fördelarne af hägnadernas uphörande icke skulle, åtminstone i
mindre hemmansdelar eller lägenheter, fullt upväga de olägenheter,
som deraf blefve en följd.” Det är ju ändock klart, att på sådane
ställen konrne hägnaderna alt qvarsta, enär det ju der vore å
ömse sidor fördelaktigare alt medelst inhägnad hindra kreaturen från
att beträda otillåten mark, äu medelst vallning eller ljudring. Skillnaden
blefve blott, att, med antagande af den nya räftsenliga grundsatsen,
del blefve hvars och ens eget intresse att grannens
11 H. 17
258
Den 6 September f. m.
hägnad stöde uppe, i st. f. att det nu är hans intresse atl den
ligger omkull — enär så,dant ger honora laglig räll alt heta sina
kreatur på grannens mark. Hvad åter vidkommer den invändningen,
alt ifrågavartde grundsats ”ännu saknar del stöd i allmänna
tänkesättet, som är elt vilkor för hvarje förändring utaf stadganden,
hvilka allmänt och djupt inverka på medborgares ekonomiska ställning,
” så vågar jag, med stöd af flera allmänna Svenska landlbruksroöiens,
och åtskilliga bland länens Hushållnings-sällskapers utlåten i
ämnet, påstå alt, såvida ”allmänna tänkesättet” beräknas efter de
tänkande, och ej efter de icke tänkande, så har detta redan erkänt,
önskat och påyrkat, antagandet af förr nämnde enda rältsenliga
grundsats för egofrids vinnande.”
”Hvad vidare beträffar den ”tillåtelse, som genom K. Kungörelsen
af den 23 Okl. 1850 blifvit lemnad ”åt delegare i hemman
eller byalag, ett eller flera, alt, om de enhälligt så vilja, sig emellan,
för alla sina egor eller för en del deraf, öfverenskomma om
afsägelsen af stängsel-vitsord, med den verkan, att hvar och en af
dem ovilkorligen ansvarar för vården af sina kreatur och den skada,
som, å de under öfverenskommelsen inbegripna egor, af kreaturen
göras:” så paralyseras ju tydligen denna ”tillåtelse,” i de allra
flesta fall, jusi deraf alt öfverenskommelsen skall vara ”enhällig
Hvar månde det slängsel-lag finnas, som ej inom sig hyser åtminstone
en af dessa, som emolsätta sig alla förärtdringar? Antingen de
göra det af eget intresse, i fall de med god skogslillgång hafva
ringa del i bägnaderna, eller af liknöjdhet för skogens vård, i fall
de tänka: ”de efterkommande hafva ej gjort något för oss, vi behöfva
derföre ej göra något för dem”, eller af annan bland Sveriges
innebyggare ej sällspord motvilja mot det nya, om ock det gamla
är besvärligt, eller renlaf utaf envishet, okunnighet, eller brist på
förmåga alt tänka sig in i ämnet, så blir öfverenskommelsen ogjord,
om ock alla hade gagn deraf, blot t för denne endes skull! Jag öfverlemnar
till Ulskrns egna ledamöter, att, med ledning af nära
för hand varande förhållande, bedöma sådant.”
”På grund af hvad jag här ofvan haft äran anföra, så får jag
förklara min åsigt vara, alt Utsk:n bordt, med antagande af den
meranämnde enda rältsenliga grundsatsen, sökt åstadkomma
en derpå grundad ny egofrids-lag såsom regel, med bibehållande
af stängsel-vitsordet såsom undantag, der så öfverenskommas
kan; men då möjligen förnuftsenliga juridiska betänkligheter
uphäft sig mot att nu på en gång så långt uttaga steget, får
jag för denna gång nöja mig med atl såsom min mening antaga
afdeln:s ullålide, så lydande:”
”Den första fråga, som nu är alt besvara, är den, huruvida
stängselskyldigheten må uphäfvas och en hvar förpligtas alt taga vård
om sina kreatur, så alt de ej göra skada å annans egor.”
”Detta förslag, som redan vid 1833 och 1834 årens Riks
dag
väcktes, har sedermera Riksdag efter Riksdag ålerkommit och
för hvarje gång inom representationen vunnit alli flere anhängare;
och man torde redan häraf kunna sluta derlill, att förslaget är af
Den 6 September f. m.
259
ilen beskaffenhet, all det, såsom allt sanni och rätt, lill följe af
sanningens inneboende kraft, slutligen skall göra sig gällande.”
”Då förslaget från sjelfva grunden bryter den lag, som för egofridens
uprätthållande i sekler här i landet varit gällande, torde det
böra tillses dels, huruvida nu gällande ego-frids-lag är byggd på
giltig rättsgrund, dels ock om den varit för landel gagnelig.”
”De rätt slärde hafva länge tvistat, huruvida slärigselskyldigheten
hör härledas från eganderätt eller gemensam nytta. All här inlåta
sig i Undersökning om dessa skiljda åsigter är ej afsigten. Denna
tvist har endast blifvit omnämnd, för att söka visa att slängselskyldigheten
ur ingendera synpunkten låter försvara sig. Från synpunkten
af del rent rätta kan stängselskyldigbelen icke försvaras.”
”Första grundregeln i allt samhälle är den, att hvar och en
mäste begränsa sin frihet, så att man ej störer annans räll, och att
följaktligen enhvar måste ansvara för sitt görande och låtande sålunda,
att man anses skyldig ersätta den skada man annan tillskyndar,
vare sig genom upsåtlig förnärmelse eller genom underlätet
iakttagande af pligter. På denna grundsats är icke stängsel-lagen
byggd. Här heter det icke att enhvar skall vara skyldig taga deu
vård om sina kreatur, alt de ei öfverträda egarens gränser och förnärma
annans rätt, ulan krigstillståndet är här förklaradt genom antagandet
af sjelfförsvaret till grundsats, så alt enhvar, som ej kan
genom stäDgsel skydda sina egor, får skylla sig sjelf för den förödelse
grannens fä å dem anställa. Huruvida en sådan lag kan vara
ändamålsenlig och nyttig, skall här nedan utredas. Att den ej
hvilar på rättsgrund, torde vara ovedersägligt.”
”Ur eganderätten kan, i fråga om hägnad, ej härledas annan
rättighet, än den för jordegaren att sjelf inhägna sin jord. Hvad
man eger är man berättigad att freda på det sätt man bäst finner,
då annans rätt derigenom ej kränkes. Längre kan man ej komma,
ty ehuruväl det egna området är en rälls-sfer, inom hvilken man
har anspråk på att vara fredad för intrång, och grannen således är
pligtig att afhålla små kreatur från ohägn derå, mäste likväl sättet,
hvarpå detta åstadkommes, alltid blifva hans ensak, hvarom ingen
annan eger bestämma.”
”Rättigheteu att fordra grannens deltagande i hägnad lärer således
ej eller kunna ur eganderätten härledas.”
”Deremot torde så väl af sakens natur, som af de uplysningar
våra äldre lagar lemna, det vara uppenbart, att denna rättighet haft
sin grund i åsigterna om den gemensamma nylla, som derigenom
skulle beredas jordegare.”-
”1 äldsta tider, då ännu landets odling var så ringa, alt byarne
lago vidt åtskiljde, kom ej i fråga annat än att hvar by stängde
kring sina egor efter behof. Småningom mölles byarne med sina
odlingar, och de skiljda tegarne löpte tillsammans. Dä behöfdes ej
någon mellanstängsel, så framt ej den ena byn ville bruka sin jord
på annat sätt än den andra, eller eljest ansåg för sig fördelaktigt
att hafva sina egor afstängda. Man antager ock att byarne i allmänhet
begagnade sig af den härigenom vunna lindring i stängsel-^
17*
260
Den 6 September, f. m.
besväret och nyttjade jorden i sambruk; men om ena byn af ett
eller annat skäl ville hafva sin jord afslängd, var sådant utan allt
inflytande på den andra, och då gällde alltid såsom ursprunglig regel,
att den, som ville hafva stängsel, borde hålla den sjelf. Ehuru
således, vid det brukliga årsombytet med åkerjorden, behofvet af
mellanslängsel, då en bys besådda åkergärde gränsade till en annans
trädesgärde, var ömsesidigt, enär det träffade den ena byn det ena
året och den andra byn det andra, beräknades likväl stängseln i
början blott för ett enda år och borttogs sedan grödan blifvit inbergad,
och landbo var då enl. lag berättigad att vid afflyttning laga
gärdesgård med sig. I längden kunde man likväl ej undgå att inse,
det en varaktigare inrättad hägnad, som kunde begagnas i flera år,
medförde större förmån, och alt det var lättare för hvardera byn
att underhålla den slående hägnaden, än att hvarlannat år upföra
hela stängseln ånyo. Så upslod öfverenskommelse att gemensamt
underhålla stängseln, och det var af de förut beslående förhållandena
en gifven följd, att hvardera byn hade lika nytta deraf och att den
således skulle i hägnaden taga lika del. Af den härutinnan till
häfd blifna vanan fick stängsel-vitsordet sitt uphof, och det blef en
i lag bestämd rättighet att fordra grannens deltagande i stängsel,
hvars ömsesidiga nytta lagstiftaren förutsatt såsom gifven.”
”Den gemensamma nyttan är alltså yttersta grunden för hägnadsskyldigheten;
men om nu det lärer vara otvifvelaktig!, att hvad
sora var nyttigt på en tid, kan, under andra förhållanden, vara
onyttigt på en annan, följer häraf, alt, om ådagaläggas kan, alt
hägnadsskyldigheten nu på åtskilliga orter, långt ifrån att medföra
nytta, i många hänseenden har en ganska menlig inverkan, ifrågavartde
skyldighet der bör uphåfvas, sedan grunden för dess upkomst
uphört att vara till.”
”Del bör således utredas, huruvida stängselbesväret kan anses
vara för landet gagneligt eller skadligt, dervid torde böra tagas i
öfvervägande hägnadsskyldighetens inverkan så väl på skogshushållningen
i Riket, som ock på jordbruket och boskapsskötseln samt
landets förkofran i allmänhet.”
”1 fråga om denna inverkan på skogshushållningen kan omdömet
icke vara mer än ett, eller att denna inverkan varit menlig.”
”Motionärerne i ämnet hafva mer och mindre fullständigt utredt
detta förhållande.”
”Hr Hasselrot yttrar, att i detta afseende ej erfordrades
annan bevisning, än att vädja till besinning af den gräsliga förödelse,
som ligger i unga träds nedhuggande lill stör och hvilken
omätlig egendom härigenom för framtiden går förlorad. Om, säger
han, endast hvar hundrade af de störar, som nedruttna i våra gärdesgårdar,
finge upväxa till moget träd, skulle detta redan medföra
national-rikedom.”
”Hr Frih. Raab har beräknat, att, om ett hemmans yttergränser
utgjorde en mils sträcka, så skulle, för upförande af hägnad
deri, endast till stäfver eller stör, hvartill tagas unga och vackra
träd, åtgå omkring 20,000 stammar, och om skiljelinierna emellan
de särskilda hemmansdelarne och emellan dessas särskilda egor voro
Den 6 September f. m.
261
än längre, erfordrade endast ett hemman mer än dubbla antalet
stammar, utom allt annat virke.”
”Alt med någon visshet kunna beräkna den förödelse, hägnaden
upförande och årliga underhåll medförer, lärer ej vara möjligt.
Det säkra är, att skadan och national-förlusten är stor och
att hushållningssättet är lika oklokt, som förstörande. Detta sätt att
freda sina egor kunde vara lämpligt och möjligt på siu lid. Då
byarne ännu lågo oskiftade och hägnader endast behöfdes emellan
dessas yttergränser, var skogsåtgången härtill mindre märkbar; men
sedan genom laga skiften de gränser, som skola fredas, blifvit
mångdubblade och skogarne äfven genom dessa skiften undergått
stor förödelse, har den ödeläggelse, hägnadsbesväret medför, blifvit
mera i ögonen fallande, i samma mån som skogarne glesnat, och
då å de flesta orter i riket redan klagas öfver skogsbrist, synes
den lid ej vara särdeles aflägsen, dä landet blir skoglöst, derest ej,
medan tid är, en gräns sättes för det slöseri med landets dyrbaraste
egendom, som nu eger rum. Af hvilken vigt denna fråga är,
torde lätt inses, då vi bebo ett land, der vintern herrskar under
större delen af året, och som blir obeboeligt, om den skogsbrist,
som redan förefinnes på mänga orter i riket, blir allmän; och torde
det icke eller böra lemnäs oanmärkt, att, enligt hvad vetenskapsmän
utredl och erfarenheten visat, skogens utrotande menligt inverkar
ej mindre på klimat och nederbörd, än äfven på sjelfva vextligheten,
hvilken ej obetydligt nedsättes derigenom, att det skydd försvinner,
som skogen lemnar.”
”Hägnadsbesväret inverkar äfven menligt på jordbruket, boskapsskötseln
och landets förkofran i allmänhet.”
”Den som känner att de gamla byarne egde milslånga yttergränser
och alt, efter dessas delning, nya gränser upstått ej allenast
emellan de särskilda delegarne, utan emellan dessas särskilda
jordtegar, hvilka alla skola förses med stängsel, kan icke ha lemnat
obemärkt den omätliga kostnad detta medförer, särdeles på slättbygden,
der kostnaden för en skidgårds upförande upgår till 16 sk.
b:ko famnen, och der, i anseende till den förstörelse dylika hägnader
äro underkastade af stormar, röta och af tjufnad, man lärer
kunna antaga att de behöfva omsättas öfverhufvud hvart sjette år.
Motionären har sökt utreda, hurusom en betydlig del af slältboens
afkastning af jorden och en stor del af hans lid förspilles i och för
hägnadernas underhåll, och att mångenstädes jordens afkastning
knappt bär hägnadsbesväret. Utan alt kunna bedöma riktigheten af
dessa beräkningar, torde det dock vara uppenbart, att den kostnad
och den tidsförlust hägnadsbesväret medförer, särdeles på slättbygd,
der man på flera mils afstånd nödgas hemta stängsel-ämnet, måste
vara ganska stor och tryckande, och att denna kostnad och detta
arbete, användt på jordbruket, skulle bringa detsamma nu åsidosatta
fördelar.”
”Hägnaderna medföra äfven den olägenhet, att utmed dem
samlas för åkerbruket skadliga snödrifvor, och, hvad ännu värre är,
svara de icke alltid mot sitt ändamål, enär de ej sällan af okynne
och skadebegär nedrifvas, dermed egofriden är tillspillogifven. Och
262
Den 6 September f. m.
likväl, sä stora dessa olägenheter än äro, återstår dock ännu en
sida al ämnet, hvilken företer och innebär följder af ännu menligare
inverkan, än alla de förut omnämnde.”
”Slängselskyldigheten utgör nemi. i närvande stund det väsendtligaste
hindret för slätternas jordbruk att höja sig utur det
förfall, hvaruti detsamma i allmänhet sig béfinner. Temligen allmänt
inses det rättvist öfverklagade missförhållandet emellan åkerbruk
och boskapsskötsel, och behofvet att på en förbättrad och utvidgad
ladugårdsskötsel grunda ett förbättradt åkerbruk. Dertill
fordras i första rummet, som man vet, odlandet af flerårige foder
växter.
Redan en sådan kulturs införande å den bättre åkerjorden
erfordrar sitt förlag och medför sin tillfälliga upoffring; men denna
nya kultur måste dessutom fredas, och, för att blifva fredad, är jugen
annan utväg än alt hägna. Ny utvidgad hägnad är åter på den
skoglösa orten nästan overkställbar, och man finner häruti sjelfva
stötestenen, till följe hvaraf en stor del af landels bördigaste, af
naturen eljest gynnade landskap i denna stund förete ej blott ett
stationärt, utan, hvad värre är, ett sig årligen undergräfvande tvåskiftesbruk,
då i stället å samma sträckor, under bättre ordnade
egofrids-förhållanden, ett för samtid och efterkommande mera båtande
åkerbruks-system säkert redan skulle gjort sig gällande.”
”öian tvifvel har sednare tiders skiftes-verk varit ett af de
mest afgörande och inflytelserika steg, som från lagstiftningens sida
varit tagne till jordbrukets utveckling; men stegel är, hvad slättbygden
angår, ej mera än halft, så länge den genom skiftesålgärden
mångdubblade slängselskyldigheten pä det mest tryckande sätt
der motverkar jordbrukarens åsyftade frihet att, oberoende af alla
grannskaps-förhållanden ordna och lyfta sin hushållning till ett
bättre och mera vinstgifvande skick. De olägenheter och kostnader,
ett laga skifte medför, borde icke eller ökas genom skyldighet för
delegarne att kringgärda sina egor, en kostnad desto mindre gagnande,
som på många orter hela vinsten af ett laga skifte varit
ökade hägnader.”
”Då byarne lågo oski flade, voro deras egor" delade i två gärden,
af hvilka det ena besåddes och det andra låg i träde lill gemensamt
bete. Byarne skiftades och hvarje delegare skilje sig nu icke
allenast från sina grannar, utan delade äfven sin jord på gamla
viset i två lika delar, för att vexelvis gagnas lill gärde och träde
med bete; och hela fördelen af skiftet blef således ökadt stängselbesvär.
Så länge man bibehåller denna indelning, hvilken möjliggöres
och betingas af hägnaderna, kan ett rationelt jordbruk
icke upstå. Först när jordbrukaren nödgas taga värd om sina kreatur,
genom vallning på stora områden och tjudring på mindre, så
att han kan å sina skiften begagna hvilket brukningssätt som helst,
utan äfventyr att se sitt arbetes frukt förstörd genom ströftåg af
kreatur, kunna de förhoppningar om ett förbättradt och väl ordnadt
jordbruk, man fästat vid skiftesstadgan, fullständigt upfyllas.
Det synes dessutom Ulsk:n vara klart, att eganderätten till jord
först då är i allo stadgad och i åtnjutande af full helgd, när uprättandet
af särskilda försvarsanstalter ej mer utgör vilkor för laglig
Den 6 September f. m.
2G3
räll lill fred för jorden och derå befintlig gröda emot främmande
kreatur.”
”Dessa åsigter, om hägnadernas menliga inverkan på landets
kultur, liro inga hugskott för dagen. Härledda ur erfarenheten,
delas de af landets mest uplysta jordbrukare, och vid de allmänna
landtbruksmölen, som i sednare tider varit hällne, har denna vigtiga
fråga utgjort ett ständigt återkommande öfverläggningsämne.
Kommittéer hafva vid dessa möten blifvit sammansatta för alt utreda
frågan; och hafva desse kommitterade hufvudsakligen yttrat,
att den skyldighet, som för närvande åligger Sveriges jordbrukare,
att instänga sina egor, för att bereda sig fred mot andras kreatur,
utgjorde ett af de svåraste hindren för jordbrukets förkofran här i
landet, en af de bördor, som mest tryckte jordbrukaren, förlamade
hans arbetskrafter och inskränkte hans verkningsförmåga; och att
de stora kostnader, de kännbara upoffringar och olägenheter, som
skiftesverket medfört, icke kunde till fullo upvägas af några deremot
svarande förmåner, så länge den ifrågavande skyldigheten
fortfor, samt alt denna skyldighet, med begagnande af det stängselmedel,
som hos oss allmänneligen brukades, är från år förökade
den skogsbrist, som redan i många orter med så stort skäl öfverklagas,
— hvilka åsigter antagits såsom mötenas gemensamma
mening.”
”Af denna utredning lärer följa, att, du stängselskyldigheten
endast har sin grund i gemensam nytta, men ådagalagdt är, att
denna skyldighet i allmänhet, långt ifrån att gagna, är för landet
skadlig, hägnadsskyldighen icke i allmänhet bör bibehållas, såsom
skydd för ego-friden, och alt denna följaktligen bör på annat
sätt värnas.”
”1 fråga åter om delta sätt torde någon tvekan icke upsla att
godkänna den af lagberedningen uttalade åsigt: ”alt den enda med
en utbildad eganderälts och ett längre framskridet odlingstillstånds
kraf förenliga grundsats för ego-fridens skyddande arden: alt hvar
och en skall om de hemdjur, han utsläpper, hålla sådan vård
att de ej inkomma på annans egor.”'1''
”Denna grundsats är så enkel och rättsenlig och så ändamålsenlig,
att den ej fordrar särdeles försvar, och den, som, med åsidosättand*e
af förut fattade meningar, vill och kan afväga rättvisans
och nyttans fordringar i denna fråga, bör ej kunna förneka dess
rigtighet och ändamålsenlighet.”
”Alt egaren af kreatur, hvilka skola afhållas från att göra skada,
vare sig på hans egna eller grannens områden, sjelf bekostar deras
vård, är så påtagligt rätt, att satsen ej fordrar annat bevis, än att
rättvisan deruti enkelt framhålles.”
”Att ifrågavande sätt alt uprätlhålla egofriden är klokt och
ändamålsenligt, lärer äfven böra ådagaläggas. I detta, som i de
flesta fall, torde erfarenheten vara den bästa läromästaren; och i
detta hänseende skulle en ganska vidsträckt erfarenhet kunna åberopas,
enär i hela Europa, med undantag af Norden, der skogarnes
rikedom hittills möjliggjort bibehållandet af den gamla stängsellagen,
man icke känner annan lag, än den, som bjuder kreaturs
-
264
Den 6 September f. m.
egaren, att Italia våld om sina djur; och livad som är fördelaktigt
i andra civiliserade länder, torde äfven kunna antagas vara det hos
oss, under likartade förhållanden. Men man beliöfver ej gå utom
våra egna landamären, för all få frågan löst. I vära egna bördiga
slättland, såsom i Skåne och lill en del i Westergöthland, haiman,
af ren beräkning, inom egna områden borttagit hägnaderna.
För införande af ett förbältradt jordbruk, har man nemi. måst indela
sin jord i flera eller färre gärden, hvilka alla liehöft fredas,
och då man efter skedda försök och noggranna beräkningar kommit
lill den erfarenhet, alt det kostat mindre att valla eller tjudra kreaturen,
än att emellan alla de särskilda gärdena upföra och underhålla
kostsamma gärdesgårdar, liar man valt den förra utvägen, och
de på slätterna år frän år allt mera försvinnande mellan-gärdesgårdarne
bevittna bäst åtgärdens ändamålsenlighet; men, invänder man,
hvad som kan vara nyttigt och verkställbarl på större områden, är
det icke på mindre. Vid besvarande af denna invändning torde
äfven erfarenheten kunna åberopas. Flere egare af större egendomar
hafva under sednare tider, för att hos sina underhafvande bönder
och torpare införa ett förbättradl jordbruk, måst förut ordna
deras egofrids-förhållanden, hvilket skett genom gärdesgårdarnes
borttagande och kreaturens vallning och ultjndriug. I början väckte
åtgärden missnöje, men erfarenheten undanröjde snart missbelåtenheten.
Då jorden nu kunde fritt indelas, behöfde icke längre hälften
deraf uptagas till träde för ett fattigt betes skull. Man fann
snart, att hälften af jorden, begagnad till åker, lemnade långt rikare
skörd än förut, och att den andra halfparten, besådd med
gräsväxter, lemnade en förut saknad tillgång till godt foder och
ett rikt bete, samt att vallning eller tjudring af kreaturen dessutom
kostade långt mindre än gärdesgårdarnes underhåll, och lära äfven
de mindre jordbrukarne i Skåne i allmänhet borttagit gärdesgårdarne
inom egna områden. Om raan 1111 vårdar sina kreatur inom
egna gärden, framträder ännu skarpare orimligheten deraf, att nödgas
stänga i den yttre gränsen af egorna för att vara fredad för
grannens fä; börande det icke eller lemnäs oanmärkt, alt genom
vallning lemnäs den halfvnxna ungdomen ett tillfälle till arbetsförtjenst,
som för den fattige ofta är ganska välkommet.”
”Den, enligt hvad 1111 torde vara ådagalagdl, af rättvisa och
nytta lika högt påkallade förpligtelse till sådan vård om hemdjur,
alt de ej göra skada å annans egor, är ej eller nu för Svensk lag
alldeles främmande. Den är för vinlertiden stadgad genom Kongl.
Förordn. d. 6 Okl. 1815, och hvad i detta hänseende för lagstiftningen
återstår, är således egentligen ej annat, än att till öfriga
årstider utsträcka denna förpligtelse.”
”Vöre således de lokala förhållandena inom landel lika, kunde
antagandet af ifrågavar:de grundsats såsom gemensam egofrids-lag
för hela landet ulan tvekan tillstyrkas.”
”Nu är förhållandet likväl icke sådant. Landet omvexlar med
slätter och skogar; och dessa omvexlingar ligga hvarandra så nära,
ingå så uti hvarannan, att det icke eller är möjligt updraga någon
bestämd gråns emellan slättland och skogsbygd. Få slättlandet fö
-
Den 6 September f. ni.
265
rekomma nemi. skogstrakter och i skogsbygden stora slätter. Häraf
kommer oek den svårighet man funnit att tillämpa särskilda egofrids-lagar
för skogsbygd och slättland. Om således den föreslagna
egofrids-lagen är fullt ändamålsenlig och tillämplig å slättbygden,
men deremot icke är lämplig i skogstrakter, hvilket hvar och en
lärer inse och erkänna, kan den följaktligen icke antagas såsom
gemensam lag för hela riket. Vid sådant förhållande och enär någon
bestämd gräns icke eller kan updragas emellan de orter, der
lagen kan vara tjenlig och icke tjenlig, torde det vara lämpligast
att denna fråga öfverlemnas till orternas innevånares eget afgörande
sålunda, att de sältas i tillfälle att föreningsvis besluta om företrädet
emellan den nya egofridslagen och den gamla stängselstadgan,
med rättighet ali antaga den de finna för sig tjenligast. På delta
sätt torde de olika lagarne naturligast och bäst lämpas efter de
särskilda orternas olika förhållanden och behof.”
”En sådan rättighet är väl redan erkänd och genom K. Kungörelsen
d. 23 Okt. 1850 i lag antagen; men genom stadgandet
att öfverenskommelsen skall vara enhällig för att blifva förbindande,
har denna lag blifvit ulan all inverkan på de gamla förhållandena,
hvilka, stärkte af vanans makt, alltid vunnit någon anhängare, som
önskat bibehålla stängsel-vitsordet.”
”Då nu blifvit antaget, att frågan lämpligast bör lösas på den
fria öfverenskommelsens väg, men frihet i öfverenskommelse ej finnes
der, hvarest det beror på en enda delegare att förhindra utförandet
af hvad alla de öfriga anse nyttigt, lärer häraf följa att, i
denna fråga, såsom i andra dylika, der omröstning eger rum, beslutande-rätten
bör tillerkännas flertalet af dem öfverenskommelsen
angår. Som likväl flertalet af delegare i en by eller ett hemman
sammanlagdt kunna ega en mindre del af samfällighetens ego-område
och följaktligen mindre andel i dess hägnader, än ett mindre
antal delegare med större ego-lotter, i hvilket fall rättvisan synes
fordra, att de sednare ej höra kunna öfverröstas af de förre, torde
det vara lämpligt stadga, alt flertalet i stängsellaget, hvarmed förstås
en by eller ett hemman, som utgör ett skifteslag, för att i
frågan ha beslutanderätt, skall ega mer än hälften af jordrymden
inom stängséllaget,”
”Om röstberäkningen sålunda kan lämpligen ordnas inom ett
och samma stängsellag, möter deremot större hinder, då dylik fråga
upkommer emellan särskilda samfälligheter. Om en by, som har
större ego-område och flere delegare, möter annan by eller enstaka
gård, som har mindre jordrymd och färre delegare, skulle, om
håda slängsellagen röstade tillsammans, det större kunna öfverrösta
det mindre, hvilket, efter nu gällande grunder för stängselskyldighetens
fördelning, kunde synas obilligt, särdeles om den mindre
byn med skog och utmark mötte den stora byns åker eller äng.
Det har af sådan anledning, och på det hvarje stängsellag må ega
frihet att ordna sin ego-frid efter egna lokalförhållanden, synts lämpligast
att lill dylika frågors afgörande bör erfordras båda stängsellagens
samtycke, hvilket åter inom hvardera samfälligheten bör utrönas
genom omröstning emellan delegarne inbördes. Häraf följer
266
Den C September f. m.
äfven, att om 2 enstaka oskiftade gårdar mötas, begges egare måste
vara ense för att afgöra frågan.”
”Här torde nu kunna anmärkas, alt förhållandet borde vara
enahanda nar, efter det en by eller ett hemman undergått laga
skifte, de särskilda delarne inom skifteslagen mötas, emedan dessa
då kunna anses såsom enstaka gårdar. En annan mening har
likväl blifvit antagen, för hvilken torde böra redovisas.”
”På sätt här ofvan är vordet ådagalagdt, låter det sig icke
göra att updraga någon bestämd gräns emellan de orter der de
olika egofrids-lagarne böra tillämpas, och det har derföre ansetts
lämpligast, att frågan härom öfverlemnas till orternas innevånares
eget afgörande. Här kan åter ifrågasättas, om dessa beslut skola
fattas länsvis, häradsvis eller socknevis, eller inom ännu inskränktare
samfälligheter; och, som redan inom en socken och ännu mer
inom eli härad och ett län kunna finnas sådana lokala förhållanden,
alt hvad som i fråga om egofridens ordnande kan vara lämpligt
i det ena byalaget, kan vara olämpligt i ett annat, torde det
vara rådi igast, att det lemnäs hvarje stängsellag frihet att i frågan
besluta; och som byarne, äfven sedan de undergått laga skifte,
fortfarande äro att anse såsom samfälligheter eller stängsellag och
såsom sådane betraktas då de hvarannan möta, lärer någon tvekan
icke upstå alt updraga afgörandet af frågan till dessa mindre samfälligheler,
inom hvilka den åter måste afgöras i enlighet med flertalets
önskan, med den inskränkning likväl här ofvan blifvit
bestämd.”
”När en sådan öfverenskommelse åter blifvit ingången, torde,
till förekommande af de kostnader, som af täta ombyten skulle blifva
en följd, det vara af vigt, alt öfverenskommelsen ej lika lått brytes,
vare sig lill följd deraf, att någon delegare, på hvars röst afgörandet
berott, öfvergår på minoritetens sida eller af andra tillfälligheter;
till förekommande hvaraf föreslås, att en sådan lagligen ingången
öfverenskommelse ej må kunna brytas, med mindre delegarne
enhälligt dertill samtycka.”
”För ordnandet af denna angelägenhet återstår ännu en fråga
att afgöra, nemi. den, om den hyllade grundsatsen, atl en hvar
skall vara skyldig ansvara för vården om sina kreatur, skall,
med uphäfvande af stängsel-vitsordet i allmänhet, antagas såsom regel,
med rättighet för de orters innevåpare, hvilka önska bibehålla
hägnads-skyldigheten, att inom viss i lag bestämd tid derom träffa
förening, eller om stängsed-vitsordet bör utgöra regeln och dess uphäfvande
undantaget, hvarom man må ega att föreningsvis besluta.”
”På det hela kan det synas likgiltigt, hvilken grundsats blir
antagen såsom regel eller såsom undantag, då det beror på flertalet
inom stängsel-lagen att besluta om antagandet af den ena eller andra
egofrids-lagen; men då det utan tvifvel är klokast att utgå från
det bestående, lärer stängsel-vitsordet böra såsom allmän regel bibehållas,
och det bero på öfverenskommelse att antaga den nya
ego-frids-lagen.”
”På grund häraf torde de i ämnet väckta molionerne så lill
vida böra bifallas, alt R. St.
Den 6 September f. m.
267
hos K. M. i underd:hel anhålla, att, med uphäfvande
af K. Kung. d. 23 Okl. 1850, genom allmän förf alta.
matie stadgas, som följer:
§ I
Upstår
emellan delegare i by eller enstaka gård
fråga, huruvida skyldigheten att hålla stängsel emellan
deras egor uphöra må, galle det beslut, hvarom
de fleste sig förena, der de tillika ega mer än hälften
af jordrymden inom samfällighelen.
§ 2.
Yppas sådan fråga emellan delegare i serskilda
byar eller enstaka gårdar, ege den by eller gård vitsord,
som stänga vill.
Inom hvardera stängsel-laget afgöres frågan efter
thy, som de flesta besluta, der de tillika ega mer än
halfva jordrymden.
§ 3.
Beslut, som i nu stadgad ordning fallas om stängselskyldighets
uphäfvande, skall skriftligen uprätlas,
för all giltigt anses.
§ 4.
Ar dylikt beslut sålunda falladt, svare hvar jordegare
för vården af sina kreatur eller gälde den
skada, som de göra å egor, hvilka i beslutet inbegripne
äro.
§ 5.
Ej må sådant beslut brytas, der ej alla delegarne
dertill samtycka; dock vare delegare ej förment alt
sina egor serskildt instänga, der han stängseln ensam
hålla vill.”
Jag förenar mig i hvad Frih. Hjerta anfört och anser, att alla bemödanden
man gör i afseende på så väl skogens omvårdnad, som
jordens upbrukning och fortsatta förbättrande skola hafva föga eller
ingen varaktig följd, så vida icke vår stängsel-lag och den princip
här blifvit framställd en gång kommer alt blifva gällande. Jag får
således anhålla, att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanka
antaga den grundprincip för stängselskyldigbelen, att en hvar skall
svara för sina kreatur och den skada de göra och hos R. M. anhålla
om utfärdande af en ny stängsel-lag på dessa grunder.
Frih. Hjerta, Fredr. Philip: Hr Adelborg har så väl ut
talat
hvad jag haft att säga, att jag anser mig endast behöfva förena
mig med honom.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag kan för min del icke
förena mig med de tvänne sista talarne. Jag har vid de samman
-
268
Den 6 September f. m.
salla Ulskm öfvervarit öfverläggningen i denna fråga, som här blifvit
så mycket klandrad. Jag anser alt det låter myckel bra, alt en
hvar bör vårda sina kreatur, men man bar icke länkt på den stora
svårigheten dervid. Här i Sverige med dess stora yla och våra stora
skogar är det vida svårare än man föreställer sig. Förhållandet år,
ali, för att vania krealuren så alt de icke inkomma på andras mark,
fordras bestämdt mer än ett vallhjon. Det kan mot en lång sträcka af
åker möta en lång sträcka af äng, och när det ena kreaturet föres
ifrån åkern, så springer del andra in på densamma och nedtrampar
säden. Följden klefve, att den, som ville hafva sin jord fredad,
måste stänga ensam omkring den, då hans grannar ej bry sig derom.
Det kan visserligen nu hända någon gång att man öfverträder den
författn., som finnes, genom att låta gärdesgårdarne ligga nere, men
det är ingalunda detsamma. Finner man att en gärdesgård ligger
nere, så säger man genast till alt den må resas upp, och delta sker
i allmänhet. Vådan deraf kan icke eller någonsin blifva så stor,
som då hela sträckor äro utan gärdesgård. Jag tror att vid sådant
förhållande skulle komma alt nedtrampas ganska betydligt, och göras
tjugu - faldig skada mot den som ännu kan ega rum, derigenom att
gärdesgårdarne ligga nere. Här i Sverige, der man om nätterna
betar sina kreatur, kan så lätt inträffa, att folkel icke ser efter dem
om nätterna. Kreaturen komma då in på grannens egor och man
vet icke af hvem man skall begära ersättning. Skadan kan äfven
vara så stor, att den, hvars kreatur gjort densamma, icke förmår ersätta
den. Det händer äfven om sommaren t. ex. att oxarne
slickas af broms och blifva hvad man kallar rent af galna. De
springa öfver allt, så att icke ens tio man skulle kunna hindra det,
om det icke funnes stängsel. För de stora godsegarne kan det vara
någon möjlighet att reda sig i detta fall; man kan" på bästa sätt
icke allenast vakta egna kreatur, utan äfven försöka att vakta andras;
men för små jordegare blifver det rent omöjligt. Jag fmner
således att vi i allmänhet här kunna möta stora svårigheter, mycket
bråk och mångfaldigt större kostnad än nu; och de små jord
egarne
huru skola de bära sig åt? En torpare t. ex. går på dagsverke
och hustrun måste vårda barnen, hvem skall då vårda
ko’n? Skall mannen lemna sitt dagsverke för att vårda ko’n ?
Hvart tager det då vägen? Detta förhållande kan ega rum, antingen
mannen har en, Iva eller tre kor; det blir alltför stor kostnad
dervid, och jag ser icke huru det skall gä till. Man säger alt han
kan tjudra kreaturen. Det låter sig icke göra. De mäste då hafva
sina kreautur inne, eller rättare låta bli att hafva Dågra kreatur,
men just för den, som har flera minderåriga barn, är det af
högsta vigt att hafva en ko. Huru skola de då göra om de icke
hafva- någon stängsel? de få göra sig af med den kon’, jag ser ingen
annan utväg. Jag medger visserligen att den ifrågasatta förändringen
vore nyttig, om den kunde verkställas utan stor skada;
men skadan blefve mångdubbel emot den som nu eger rum. På
de orter der det är ondt om skog, är det genom den författn., som
nu är gällande, öppet lemnadt, att, om alla äro derom ense, förena
sig om att icke stänga, utan att hvar och en skall vårda sina kreatur.
Det år visserligen sannt att stängseln medtager mycken skog,
Den 6 September f. m.
209
roen det är bättre, än alt få nedtrampadt allt hvad raan eger. Ingen
kan vara mera rädd om skog än jag, men jag består heldre
skog till min hägnad, än att få min jord förstörd. För att undvika
det skulle jag få vidkännas dubbla kostnader, om den ifrågavarrde
grundsatsen iaktloges i förfatlnm, ty då skulle jag få stänga ensam,
men nu får jag hjelp dertill af raina grannar. Jag anhåller om bifall
lill Utslcns förslag.
Hr af Ström, Israel Adolf, anförde skriftligen:
Dä jag läste ingressen lill det sammansatta Utskrs Betänk., väckte
den en glad förhoppning om att de deruti yttrade äsigter skulle en
gång göra sig gällande, såsom grundade både på billighet och i andra
länder vedertagne bruk; men slutsatsen kullkastade alla dessa
förhoppningar. Man inser nyttan och billigheten af en förändrad
författu. i slängselfrågan, men man vågar icke tillstyrka den. Icke
är delta konseqvent! Vårt jordbruk och vår skogsskötsel är på god
väg alt höja sig, men motarbetas af gamla bruk och plägseder från
en förgången lid, som leda till landels ruin, om de fortsättas. Vi hafva
goda efterdömen alt följa, hemtade från våra sydliga grannar, hvilka aldrig
begagna de kostsamma och skogsödande gärdesgårdarne och drifva
stark boskapsskötsel, men ändå hafva sina åkrar, ängar och skogar
bevarade från förstörelse af beteskreatur. Icke bör det blifva mindre
möjligt för oss att nå samma goda ändamål, blott man icke envist
stretar emot alta goda förslag.
Jag anhåller om återremiss af Betänk, och hemställer att Frih,
Hjertås reservation, eller ock det som Frih. Raab i sin motion yrkar,
malte läggas till grund för ett nytt Betänk.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: De motiver, sora Utsk:n framställt
för detta Betänk., äro i sin början så väl skrifna och framställda,
att man med största förundran ser del resultat, hvartill Ulsk:n kommit.
En hvar trodde väl att man efter dessa motiver skulle få se
ett förslag om uphörande af slängsellagen, men deremot kommer
man till det resultat, att dessa motioner icke må till något resultat
föranleda. Flere hafva redan förut, och Frih. Hjerta nu i sin
reservation, visat huru väl och huru nödvändigt det vore för oss om
vi kunde komma till ett annat resultat i delta afseende. I afseende
på Frih. Rehbinders framställning och de bromsstungne oxarne, som
icke ens af 10 personer kunde hällas i styr, så tror jag, att, för att
icke göra det omöjligt, så skulle säkert innevånarne i en ort, der
det icke kostar mer att hägna än alt valla, vidlaga den förra åtgärden,
men det vigtiga är, ali den principen blir etablerad, att
hvar och en skall svara för sina kreatur, ty just derigenom tillhålles
en hvar, att icke släppa ut sina kreatur på annans mark, så
vårdslöst sora nu är händelsen, då icke något ansvar dermed följer.
På grund häraf förenar jag mig med Hr Adelborg.
Hr Adelborg: Att vidare utveckla detta ämne, anser jag
icke nödigt, knappast att vederlägga en mängd skäl för Utslcns tillstyrkande,
som af Frih. Rehbinder blifvit framställda. Jag förenar
mig i det fallet med de korta ord, som af Hr Arnell nyss blifvit
270
Den 6 September f. m.
nämnda, och tror att de äro tillräckliga för att vederlägga de
skäl, som af Frill. Rehbinder blifvit framställda. Jag hemställer, om
del vore lämpligt, alt landtbrukare i landet i sin helhet skulle gå i
mistning af en helsosam förfalln., blott derföre, alt denna lag skulle
lill en början vara menlig för mindre jordbrukare vid deras smärre
ställen. Det måste väl vara nödvändigt, alt vid en lagstiftning i
detta fall, så väl som i allt annat, se på landets allmänna intresse.
Jag tror del icke heller vara rätt, all i en öfverdrifven känslighet
hemta sina skäl från den fattige och mindre bemedlade. Dessa hafva
sin näring och hela sin framgång egentligen af landels större jordbrukare.
Det är af dessa de få njuta sitt arbete och sin förtjenst,
och det är äfven på dessas bästa, som man i denna sak bör se.
Detta är en sats, som i alla ekonomiska frågor icke förbises, och då
kommer man icke till sådane ytterligheter, hvarigenom man aldrig
vinner något resultat. Jag kan icke annat än förnya min begäran,
oell vill förtydliga den så medelst, att jag anhåller få för R. o. Ad.
föreslå, att ingå till K. M. med en underd. skrifvelse och anhålla,
att K. M. ville till en blifvande grund för stängsel-förordn. nedlägga
den princip jag nyligen framställde.
Hr Gripenstedt: öti den reservation, som här blifvit upläst,
äro enl. min tanka de skäl, som tala för ändring i nuvai:de stängsel-författn.
, på ett ganska klart och öfvertygande sätt framställda.
De olägenheter, som i många afseenden äro en följd af den nuvar:de
stängsel-lagen, äro der med ganska lifliga och starka färger beskrifna;
men jag tror likväl icke alt denna teckning är på något sätt öfverdrifven,
ty jag fruktar alt man knappast förmår göra sig ett klart
begrepp om alla de direkta och indirekta olägenheter, som verkeligen
härflyta från det nuvartde förhållandet. För min del vill jag
dock icke heller bestrida hvad som å andra sidan upgifves, eller att
rått stora svårigheter mångenstädes och för mången skulle komma
att upsla, derest den motsatta principen helt och hållet och utan
undanlag tillämpades.
Det är, såsom jag nyss haft äran säga, otvifvelaktig! mycken
sanning i dessa stridiga påståenden å ömse sidor. Men hvad följer
då häraf? Jo, efter mitt begrepp, ganska tydligen, alt icke någon
viss, ovillkorlig, utan undantag för alla orter gällande lag är tjenlig,
den må nu grunda sig på den ena eller andra principen, nemi.:
antingen att man sjelf skall skydda sig mot andras kreatur, eller att
man befrias härifrån, mot vilkor alt taga vård om sina egna; utan
att lagen bör ställas sä, att den medgifver tillämpningen, än af den
ena, än af den andra af dessa principer, allt efter som landets tillstånd
och odlingens framsteg gör den ena eller den andra lagstiftningen
lämpligast. Min tanka är således att en ny stängsel-lag bör
utfärdas, som inrymmer begge de omförmälta principerna, den ena
som regel, den andra som undanlag. Men hvilkendera bör vara
regel och hvilken undantag? Det är onekligi, att den grundsats, som
nu gäller, eller att man sjelf måste skydda sina egor för ofred, utgår
ifrån del mera ociviliserade tillståndet, ifrån nomad-tillståndet,
och att, i deh mån sora civilisationen framskrider, denna grundsats
Den 6 September t', m.
271
blifver alli mer och mer olämplig. Den andra principen deremot,
som hvilar på mera utvecklade rättsbegrepp, är lika oneklig! den
som bäst passar för en högre och fullkomligare odling. I valet
emellan dessa principer, såsom regel, tvekar jag således icke uti att
anse deri sednare, eller den som öfverensstämmer med det blifvande
tillståndet, dit vi alltjemt sträfva att närma oss, vara den hvilken såsom
regel hör antagas, och alt den andra principen deremot endast
såsom undanlag bör medgifvas der ännu så kan finnas billigt och
nyttigt. Rättigheten att följa undantaget i st. f. regeln tror jag
kunna bestämmas antingen på det sätt, som genom åtskilliga motioner
blifvit föreslaget, eller också möjligen derigenom att någon
viss dertill bestämd auktoritet såsom l. ex. egodelningsrätt eller
någon kompromiss egde att bestämma de undanlag, som i afseende
på de allmänna föreskrifterna skulle få ega rum. Mera praktiskt
tror jag det likväl vore, att i hvarje stängsel-lag sådane undantag
kunde bestämmas genom beslut af majoriteten af slängselskyldige,
då dessa på samma gång egde mer än hälften af jorden. I öfverensstämmelse
härmed är min tanka således den, alt den blifvande
lagen i| detta hänseende icke borde blifva sådan, som Frih Hjerta
i sin, reservation med ledning af Ulskms a fdel n :s-förslag. hemställt,
eller att såsom regel bibehålies den nuvaride stängselskyldigheten,
och rättighet lill undantag medgifves för de stängsel-lag, som sådant
önska, utan alt regeln för stängsel - författn :n hädanefter bör vara
den, att en hvar är pligtig alt laga vård om sina kreatur, men att,
der lokala förhållanden så gifva vid handen, den gamla stängselskyldigheten
ännu såsom undantag må tillåtas alt qvarstå. Utgående
från denna grundsats tror jag alt en ny lag för stängselskyldigheten
bör upgöras, men då det torde vara otjenlig! att nu genast föreslå
något delaljeradt förslag i detta afseende, hemställer jag, huruvida
icke R. o. Ad. skulle finna lämpligast att återremittera frågan till
Utsk:n i afsigt att der få ett förslag upgjordt på de grunder jag nu
haft äran anföra.
Hr Flach, Johan: Det har väckt någon upmärksamhet att
premisserna i detta Utskms Mern. stå i dis-harmoni mot konklusionen,
och jag medgifver alt della förefaller något eget för den,
som icke känner till förhållanderne, för hvilka jag, såsom ledamot
af de sammansatta Utskm, går att redogöra. När afdelnms förslag
upgjordes. så etablerades den grundsats, att nuvaride slängselskyldighet
visserligen skulle såsom princip antagas, men att grundsatsen,
att en hvar bör taga vård om sina kreatur, skulle derjemte såsom
undantag tillämpas, och derefter lämpades Ulskins premisser, hvilka
jag vågar tro behandlades af en man, som så lillsägandes con amore
sysselsatt sig med delta ämne; men när afdelnms förslag kom till
det sammansatta Utsk:s plenum, väckte det slutt, hvartill Ulskins afdeln.
kommit, ett så starkt motstånd, enkannerligen af samtlige ledamöter
utaf BondeSt , att förslaget på denna grund gick öfver ända,
dock utan att pretnisserne ändrades i öfverensstämmelse med volerisproposme
och de af dessa föranledde beslut. För min del har jag
för liten kännedom om saken, för att i sjelfva hufvudfrågan kunna
272
Den 6 September f. nr.
yttra mig. Jag vill likväl säga, att då jag ansåg ämnet egentligen
och hufvudsaUligast röra den klass af medborgare, som genom BondeSt.
representeras, så instämde jag med dem. Emedlertid vill jag
nu tillägga, alt vid den votering, som sedan anställdes, segrade den
åsigt, som nu ligger lill grund för Utsk:ns förslag, med endast 3:ne
rösters pluralitet, och det ligger således icke utom möjlighetens gräns,
att vid en ålerremiss resultatet kan blifva ändradt.
Frill, Rehbinder: Hr Arnell har såsom mig synes icke vederlagt
något af mina skäl. Del enda sorn han genmält var ett
exempel, som jag begagnade, om en mängd oxar, som stingas af
bromsar. Detta Hr Arnells yttrande har dock Hr Adelborg antagit
för fullt giltigt; han har förklarat, alt han icke ens behöfde vederlägga
mina skäl, emedan Hr Arnell hade fullständigt vederlagt dem.
Delta förefaller mig ungefär som det står i visan, att när jag dricker
är det rätt. Jag kan icke linna annat. Annorlunda har Hr Gripenstedt
förfarit. Han är visserligen, ehuru moderat, af andra åsigter,
men medgifver att motslåndarne kunna hafva rätt. Skulle R.
cr. Ad. finna skäligt att återremittera frågan, så vore det i min
tanka vida lämpligare, än att Frih. Hjertås reservation nu skulle antagas.
Hr Gripenstedts förslag kunde kanske vara ganska bra, men
det beror på den närmare utvecklingen deraf. Jag nödgas likväl
begära bifall till Utsk:ns förslag, men skulle detsamma blifva återremitterad!,
så vore jag icke mycket ledsen deråt.
Man talar om våldgästning just genom gärdesgårdarne. Jag
hemställer då om icke våldgästning kan äga rum äfven om inga
gärdesgärdar funnos, och huru skulle man då kunna säga hvem som
gjort skadan ?
Man har talat om vårt fögb utbildade jordbruk. Jag hemställer
likväl till R. o. Ad:s ledamöter, om detta verkligen är förhållandet
och om icke tverlom jordbruket på de sista tio åren gått
ganska mycket framåt. Egendomarne hafva stigit i värde och vi
producera nu dubbelt så mycket spanmål som för 20 år sedan.
Oaktadt sista året icke var godt, så hafva vi dock exporterat ganska
betydligt med spanmål och jag förmodar alt under det kommande
äret ännu betydligt mera kommer att utföras. Jag tror således att
vårt jordbruk är i starkt framåtskridande.
Man har talat om att småskogen förstöres genom stängseln.
Man kan likväl till stängsel använda ganska betydligt med grof skog
och det sådan skog, som eljest icke duger till annat än ved; men
det låter så bra att endast lala om småskogen.
Det har här blifvit taladt om att motiveringen i Utskrns mern.
icke blifvit öfverensstämmande med beslutet, och jag erkänner att
det verkligen så förhåller sig, men jag tror att man till stor del
lät motiveringen qvarstå af det skälet, att man ville, såsom man
säger, stryka motslåndarne om munnen. De farhågor, som allmogen
hyst emot den här föreslagna grunden för stängsel-lagstiftning,
hafva äfven varit delade af flera andra. Afven jag har vid föregående
Riksdagar varit af samma åsigt som nu. Det kan väl hända
att
Den 6 September f, m.
273
alt det icke nu lyckas mig göra den gällande, men då hoppas jag
åtminstone att ett sådant medelvägs-förslag, som Hr Gripenstedt
gjort, måtte få framgång, men ingalunda ett alltför radikalt, att
utan afseende på lokala förhållanden vilja införa den nya grundsatsen
för stängsel-lagen.
Det finnes äfven en annan omständighet, som gör det vådligt
att borttaga stängseln. Man säger att barn kunna användas till
vallning, men huru de skulle kunna efterse kreaturen det lemnar
jag derhän. Man torde således komma att få använda äldre personer
dertill och i en tid, då aflöningarne tilltagit i så hög grad
som nu, så är del verkligen kinkigt om man skall använda äldre
personer att valla kreatur, utan att de kunna göra någon vidare
nytta.
n
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag hyser den åsigt, som delas af
de flesta personer, hvilka yttrat sig, nemi. den, att en förändring i
stängsel-författningen är behöflig för jordbrukets och skogshushållningens
utveckling. Den talare, som yttrat sig för bifall till de
sammansatta Ulskms nu föredragna Betänk., har äfven erkänt till
stor del de olägenheter, som upstå lill följd af nuvar:de stängselförfattning.
Det synes äfven af Betänk, såsom att motiveringen
borde hafva medfört ett annat resultat, och det är väl att hoppas,
att om R. o. Ad. återremitterar detta Betänk., man ifrån Disk.
skall få frågan löst på ett mera tillfredsställande sätt, än som nu
egt rum, ty detta Betänk, synes i min tanka påminna allt för
mycket om det latinska ordspråket: ”parturiunt moniés, nascetur
ridiculus mus.” Jag förenar mig med dem, som begärt återremiss.
Frih. Hjerta: Den allmänna regel, som af Hr Gripenstedt
blifvit upställd såsom grund för en blifvande stängsel-lagstiftning,
är densamma, som jag ansett af Utsk. böra antagas, och jag anhåller
derföre att få förena mig till alla delar i hvad Hr Gripenstedt
yrkat.
Frih. Cederström, Rud.: Den i detta ämne ännu gällande
Kungörelsen af år, 1850 innefattar ett godkännande af R. St:s vid
1848 års Riksdag uttryckta åsigter i ämnet. Jag var vid nämnde
Riksdag ledamot af Ekon.Utsk., som vid sammanträde med LagUtsk.
behandlade och beredde denna fråga. Inom de förenade
Ulskm yppade sig då, likasom nu, samma hufvudsakliga meningsskiljaktighet;
den ledde lill det resultat, som i Kungörelsen af år
1850 finnes uttryckt, det enda, hvartill man då lyckades binna.
Det misstag, som man dervid synes hafva begått, består måhända
egentligast derutinnan, att man icke nog kraftigt tillförsäkrat de
gjorda öfverenskommelserna, i afseende på stängsel-skyldighetens
uphörande, framtida bestånd, då man, till förmildrande af den nuvar:de
stängsel-skyldighetens olägenheter, öfverenskom om den utväg,
som i 1850 års Kungörelse är vidtagen. För min del önskar jag
visserligen att stängsel-skyldigheten kunde uphöra och gifva rum
för vallning af kreatur; men då man här hört så stridiga åsigter
11 H. 18
274
ben 6 September f. ni.
framställas och då nian, i händelse man vill utgå ur en praktisk
synpunkt och vara sanningsenlig i sitt erkännande, måtte medgifva,
att den motsatta öfvertygelsen ännu är hos landets befolkning öfvervägande,
så kan det i min tanka icke vara räll lämpligt att, utan
alla förberedande ellet' lättande åtgärder vid verkställigheten, vidtaga
en förändring, som för menigheten till en början blir säkerligen
mycket ovälkommen ocb måhända betungande. För min del
tror jag således, alt det rätta sättet, att i detta hänseende förbereda
en förändring, vore alt genom öfvertygelsens makt söka göra sin
tanka gällande, äfvensom att, genom införskrifning af vallhundar
utaf härtill fullt passande racer, göra det lättare för vallhjonen att
upfylla sitt åliggande. Det har verkligen för närvaride handt, att
egendomsherrar, hvilka, utan dessa förberedelser, sökt införa vallning
och afskaffa stängsel, deraf lidit betydligt mehn. Jag påminner
mig huruledes jag för få år sedan besökte en egendom, delägaren
borttagit sina gärdesgårdar och satt barn till att valla kreaturen.
Hvad hände? jo, att. en vacker dag såg man boskapen på
gärdena och herdarne voro sofvande i skogsbackarne. Man måste
utskicka hela arbetspersonalen, snart sagdt man ur huset, och sjelf
hjelpa till med jaglen, för att bortföra kreaturen; och efter en betydande
förlust uti opalen gröda, efter humörets försättande i det
svåraste skick, bragte man ändtligen kreaturen tillbaka i sina skogsbackar
och vallhjonen åter till de vakandes antal. Man skulle således,
örn man nu ginge alltför radikalt tillväga med att öfverallt
påbjuda borttagandet af stängsel och anbefalla det vallning må träda
i dess ställe, kunna åstadkomma mycken skada. Jag kan således
för min del icke för närvaride biträda denna åsigt. Deremot tror
jag visserligen, alt om man vill fortgå på den i 1850 års författn.
lagda grund, så äger man deri allt hvad som under nuvaride förhållanden
till den goda sakens försigtiga och varaktiga befrämjande
är att på lagstiftningens väg vinna. Hade man dertill fogat ett
anslag för att genom pramier upmuntra införandet af tjenliga vallhundar
och utöfningen af vallning på egendomarne, så hade detta
ytterligare kraftigt verkat på ändamålet. Derom är nu icke fråga,
således får man f. n. inskränka sig till att i mer eller mindre
mån omfatta det af Frih. Hjerta afgifna förslaget. Frih. Rehbinder
har för sin del framlagt de högst talande skäl, som hindra
en större utsträckning af den nu ifrågavaride grundsatsens tillämpning.
Jag är således öfvertygad att, om denna fråga lill Utsk.
återremitteras, man icke riskerar att dervid taga starkare steg framåt,
hvilka jag i öfverensstämmelse med de åsigler, jag här haft äran
framlägga, skulle tveka att tillstyrka. Slutresultatet af hvad jag nu
anfört är, att, om en återremiss beslutas, dervid må vigt inom
TJlsk. läggas å den syftning, som innefattas i den af Hr Gripenstedt
förordade hemställan, hvarutinnan jag i sådant fall skulle vilja,
hälst under förutsättning att dertill kunde fogas några för verkställigheten
mildrande förslag, alternativt mig förena.
Hr Arnell: Efter hvad mig synes har ännu ingen yrkat på
antagande af Frih. Hjertås reservation. Hr Adelborg har yrkat att
Drn 6 September f. m.
275
raan skulle ingå till K. M. med begäran om utfärdande af en ny
stängsellag på de grunder, att livar och en skall ansvara för sina
kreatur. Detta yrkande och det af Hr Gripenstedt framställda äro
så nära med hvarandra öfverensstämmande, att jag tycker att man
lätteligen borde kunna förena sig derom. Jag ifrar för denna förändring,
ibland annat derföre, att om den blir anlagen, så är det
absolut omöjligt alt sådant oskick kan fortfara, som 1111 ganska ofta
eger rum. Jag vet byalag, som följa den principen, att de om våren
med tagelpiskor drifva ut alla sina fyrfotingar bela halfva milen bort
ifrån hemmet utefter landsvägen och hvarje gång dessa komma hem,
piskas de åter bort, så att säga. Det är alldeles omöjligt alt freda
sig från dessa okynniga svin, då man bor vid landsvägen, utan
man måste då föda andras svin. Jag undrar om det är billighet i
en lagstiftning, som kan tillåta någonting sådant. Det säges att
vid vallning det kan hända att kreaturen kunna komma in och
förstöra åkrarne. Detta händer nu utan vallning örn ett gärdsgårdsstycke
är svagt, och jag får då mina åkrar förstörda icke af
mina egna kreatur utan af mina grannars, .lag undrar om detta
förhållande är bättre än om en vallpojke försummar sig. Hvad
angår Frih. Cederströms yttrande, så behöfver jag icke besvara det
med något annat än anförande af min egen erfarenhet. Jag bar
under loppet af många år låtit ibland en och ibland 2:ne pojkar,
allt efter lokalens olika beskaffenhet, valla en boskapshjord af 40
kor och icke deraf funnit någon olägenhet eller fått någonting förstört.
Jag tror således att detta later sig ganska väl göra.
Hr Adelborg: Då den föreg:de talarens åsigt närmar sig Hr
Gripensledts och min åsigt i detta ämne, så vill jag förena mig med
honom i önskan om ålerremiss på de grunder han framställt. Jag
hoppas alt derigenom ernå samma mål, som jag bade önskat på
annan väg vinna, och att Utsk:s ledamöter, när denna fråga återkommer,
må vara mera benägne att se frågan ur samma synpunkt
som jag. Jag vågar försäkra de talare, som ansett denna förändring
i så hög grad stridande emot del allmänna tänkesättet, alt så icke
är förhållandet. Det gifves väl icke något möte i landtbruksväg under
de sisla tio åren, eller någon mindre dylik sammankomst, der
icke denna fråga mångfaldiga gånger allmänt eller enskildt varit under
öfverläggning, och så vidt jag funnit, har man dervid varit ense
om, att det icke finnes någon annan grund för frågans nöjaktiga
lösning än den, som Hr Gripenstedt uttalat. När jag dertill lägger
att, till rättelse för de ledamöter inom Utskm, som antingen i
följd af bristande kännedom om förhållanderne, eller också till följd
af en ganska lofvärd rädsla, att något i lagstiftningsväg skulle förekomma,
som för landet icke vore tjenligt, om jag dertill lägger,
säger jag, alt det vore K. M., som skulle eifva verkställighet ät
denna nya ekonomiska författn. och som således kan lill grund
principen
lägga alla de förändringar, som de nuvaride. förhållanderne
kräfva, så kan ju ingen fara dervid upkomma. K. M. skall säkert
inse, att i närvar:de stund denna princip måhända icke i hela
18*
276
Den 6 September f. m.
sin vidd låter tillämpa sig på ett land med så stor utsträckning
emellan norr och söder som vårt, och med så många skiljaktiga lokala
förhållanden, och skall säkert icke underlåta att meddela sådane
föreskrifter för lagens tillämpning med afseende på de lokaler der
serdeles svårigheter möta, alt inga menliga följder häraf kunna upstå;
men deremot skall man säkerligen för de delar af medlersla
och södra Sverige, der slättlandet egentligen är beläget, låta förfaltn:n
snart komma till sin fulla och lagliga tillämpning.
Här har blifvit nämndt af en ledamot, alt han under föreg:de
Riksdagar lyckats vända denna tanka ifrån den utveckling den da
eljest kunnat få. För honom har likväl i detta fall, lika litet som
för någon annan, något i denna väg lyckats, utan det är en mäktigare
hand än hans, som hållit frågan ifrån sin utveckling, samma
kraft, som nu närmar den lill sin lösning, nemi. tids-omständigheterna.
Tiden har ännu icke varit inne för denna frågas lösning,
men den tyckes nu närma sig, och kanske torde icke vara långt
innan den, lika med så många andra frågor, sora lyckligtvis vid
denna Riksdag blifvit lösta, äfven finner sin lösning.
Hvad åter beträffar hvad bär blifvit serskildt yltradt om dåligt
humör, ifall ohägnad skulle inträffa, så får jag säga, att för en landtbrukare
inträffa så ofta tillfällen, hvarigenom humöret kan rubbas,
örn man har benägenhet att låta det rubbas af små motgångar, och
om man skulle fästa sig vid sådant, som kan vara egnadt alt sätta oss
ständigt i harnesk emot omgifning, emot lagen, emot allting, så är
det just vår nuvarrde slängsel-förfatln. Det är äfven derföre jag
vill hafva bort den, och således för del goda humörets skull önskar
jag att R. o. Ad. ville gå in på den åsigt, som af mig och
Hr Gripenstedt m. fl. blifvit yrkad.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den fråga, som nu är under
R. o. Ad:s pröfning, är efter mitt förmenande af den stora genomgripande
vigt, icke blott för landtbruket utan äfven för skogshushållningen,
att jag ej kan jemnföra dem med någon annan ekonomisk
förfalln. än Skiftesstadgan. När deuna stadga infördes, väckte den
serdeles mycket motstånd och mycket missnöje pä många ställen,
men det ges väl icke någon nu, som ej erkänner de välgörande följder
den för vått fädernesland medfört. Så tror jag äfven, alt det
är med del nya förslaget lill slängselsladga. Det är naturligt alt
många ledamöter af BondeSt. ej kunna göra sig klart begrepp om
de fördelar, som af det nya systemet skulle blifva en följd, och äfven
att mången, endast för vidhållande af gamla vanor, vill sätta sig
emot en förbättring i detta hänseende. Jag är för min del fullt
öfvertygad att om den grundsats, som här af flere talare blifvit yrkad
och i hvilken jag för min del instämmer, anlages och af K. lil.
gillas, så skall inom en ganska kort tid det ojemnförligt stora flertalet
af landets innevånare inse de vålsignelserika frukterna deraf.
Jag behöfver icke närmare utveckla frågan, den är redan förut af
så många talare fullständigt omordad, att jag endast ber alt för min
del få fullkomligt instämma i det yttrande, sora af Hr Gripenstedt
blifvit afgifvet.
Den 6 September t. m. 277
Jag skiljer mig endast i ett afseende från honom, nemi. derutinnan,
alt jag tror det icke vara skäl att återremittera frågan,
utan att R. o. Ad. derutinnan genast bör fatta sitt beslut, och meddela
detsamma åt de öfriga Stånden med hemställan att de ville sig
deruti förena. Jag tror alt, om frågan återremitteras (ill Utsk. så
kan följden blifva ett utdragande på tiden och en möjlig obenägenhet
hos delta Utsk. att ingå på det nya förslaget, hvarigenom
man endast skulle få större svårighet alt komma till det resultat,
som de, hvilka närmare tänkt sig in i saken, lifligt önska. Jag har
föreslagit en redaktion, som en efterföljande talare kommer att framställa.
Denna redaktion innefattar, i enlighet med hvad Hr Gripenstedt
föreslagit, att allmänna regeln skulle blifva, att hvar och
en skall taga vård om sina kreatur och ansvara för den skada de
göra, men med undantag af de byalag, der pluralitelen af delegare
med öfvervägande jordrymd förena sig om bibehållande af den gamla
grundsatsen. Då jag icke har detta förslag i mina händer, roen vet
att detsamma kommer alt af Hr von Hartmansdorff framställas, så
får jag deruti på förhand instämma. Men jag tror det vara bäst
att icke återremittera frågan, utan no genast fatta beslutet.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag är förekommen
af Hr von Troil. Jag tror det vore välgörande för saken, om R.
o. Ad. genast fattade ett beslut, och att den af Hr Gripenstedt yttrade
åsigt inrymdes i det förslag, som Utsk:s afdeln. redan framställt.
Då jag emellertid hör alt ett förslag lärer vara att förvänta
att här upläsas, så får jag nu endast förena mig med Tr von Troil
och hemställa till R. o. Ad. att ett beslut må fattas i den syftning,
som Hr Gripenstedt föreslagit. Jag tror alt detta skulle betydligt
underlätta frågans ytterligare behandling inom Utsk.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Frih. Reh
binder
yttrade, att landthushållningen befinner sig hos oss i framåtskridande.
Jag vill visst icke bestrida att så är, men jag förmodar
alt Frih. Rehbinder icke heller kan neka, att en ytterligare
häfstång till landtbruket förkofran vore en förändring i stängsellagen.
Frih. Rehbinder, sora är domare på landel, känner visserligen
alltför väl huru stor skada som vid skiften förorsakas landtbruket
genom slängsel-förfaltmn. Frih. Rehbinder yttrade, alt vallning,
som skulle träda i st. f. stängseln, icke skulle vara så fördelaktig
som denna. Jag tror det äfven, och kommer för min del
alltid att hafva stängsel; men genom en förändrad lagstiftning i
detta fall kommer frågan på en annan och bättre ståndpunkt. Hvar
och en kan nemi. då göra såsom han anser för sig fördelaktigast
och det är en betydlig skillnad emot del förhållande, som nu eger
rum, då man ofta tvingas att stänga äfven emot sin tydliga fördel.
För öfrigt är jag helt och hållet af den åsigt, som af flr Gripenstedt
blifvit yttrad, och inskränker mig till alt begära propos. i enlighet
med hans förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag har tvekat om jag skulle deltaga
i dentja öfverläggning, emedan den egentligen rörer landtmän
-
27S
Den 6 September f. m.
nen, men då jag hört så många instämma i de åsigter jag hyser,
så tillåter jag mig framställa elt förslag, redigeradt i öfverensstämmelse
med deras yttrade mening. Jag tror det .vöre bättre om R.
o. Ad. genast fattade ett beslut, än om Ståndet beslöt en ålerremiss,
ty derigenom skulle, såsom flere andra talare redan nämnt,
målet kunna draga sä länge ut på liden, att det icke blefve slut
innan Riksdagen ändades. Jag hemställer då om det icke vore skäl
ali Siåridet fattade följande beslut, nemi.: ”alt R. St. hos K. M.
anhålla om utfärdande af en ny stängsel-förordn., byggd på grundsatsen.
att hvarje jordegare skall ansvara för värden af sina
kreatur, eller gälda den skada, som de å andras egor göra;
dock med förbehåll, alt angränsande hemmansegare eller delegare
i samma byalag må, om de flesta, hvilka ega mera än
hälften af de ifrugavar:de hemmanen eller byalaget, det önska,
fortfara med den nuvar:de stängsel-skyldighetens fullgörande.
”
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. ra.
Hr Gripenstedt: Afsigten med mitt förslag att R. o. Ad.
skulle besluta en återremiss, var alt komma till ett beslut i den
syftning Hr von Harlmansclorffs uplästa förslag innehåller. Man bar
sedermera sagt och öfvertyga! mig, alt ändamålet fortare och säkrare
skulle vinnas, derest R. o. Ad. genast beslutade en underd.
skrifvelse, sådan som den här blifvit föreslagen, och inhjöde de öfriga
RiksStra alt deruti deltaga. Under sådana förhållanden afstår
jag gerna från min begäran om återremiss och förenar mig i Hr
von Hartmansdorffs förslag, att Ståndet mätte genast fatta sitt beslut
i öfverensstämmelse med den redaktion hail upgifvit.
Hr Adelborg: Ingen må förundra sig, alt då jag ser min
första propos. hafva blifvit med mera intresse omfattad, jag återgår
till densamma, och jag får således förena mig med Hr von Hartmansdorff.
Frih. Åkerhjelm: Afven jag får afstå och förena mig i den
af Hr von Hartmansdorff nu gjorda framställning.
Frih. Hjerta: Jag anhåller också att få förena mig med Hr
von Hartmansdorff.
Hr af Ström: Jag har blifvit öfvertygad om, att en återremiss
icke är öusklig och förenar jag mig deröfver med hvad Hr
von Hartmansdorff föreslagit.
Hr Arnell: Jag vill endast anhålla att få förena mig i Hr
von Hartmansdorffs förslag.
Propos. till bifall å Utsk:s i förevar:de punkt afgifna tillstyrkande
blef härefter framställd och besvarad med starka Nej jemte
några Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o, Ad.
bifölle Hr von Hartmansdorffs förslag lill ett sålydande beslut, ”att
R. St. hos Konungen i underdihel anhålla om utfärdande af en ny
Den 6 September f. m.
279
stäogsel-förordn., byggd på grundsatsen, alt hvarje jordegare skall
ansvara för vården af sina kreatur, eller gälda den skada,
som de u andras egor göra; dock med förbehåll, att angränsande
hemmansegare, eller delegare i samma byalag, må, om
de flesta, hvilka ega mera än hälften af de ifrågavar:de hemmanen
eller byalaget, del önska, fortfara med den nuvaride
stängselskyldighetens fullgörande.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr, o. Landtm, förklarade ali han funnit Ja hafva öfverrösta!
Nej.
Hr von Hartmansdorff: På det att detta Stånds beslut
måtte hafva den åsyftade påföljden, så hemställer jag vördsamt, att
de öfriga Stånden må blifva inbjudna, alt med oss i detta beslut
sig förena.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, ali den hemställan Hr von Hartmansdorff
nu gjort skulle blifva framställd lill R. o. Ad:s afgörande,
men alt det torde vara nödigt ali först Ulsk:s Betänk, i dess
helhet blefve afgjord, ehuru de återstående punklerne deri till
större delen genom R, o. Ad:s nu fattade beslut komme att
förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Ståndet vid den första
punkten fattat ett beslut, som i min tanka angår samtliga, eller gör
de öfriga punkterna öfverflödiga, sä hemställer jag, att, i afseende
på de öfriga punkterna, lägga dem, såsom förfallna, till handlingarne.
Frih. Alströmer: Den sisla punkten i Betänk, handlar om
ett serskildt förhållande, som torde böra blifva åiföljdt af propos.
Hr von Troil: J ag är af den siste värde talaren förekom
men.
Jag vill endast fästa upmärksaraheten på att den sista punkten
talar om stenmurars bredd, och huru långt de böra få inläggas
på grannens åker. Jag tror således att denna punkt hör serskildt
afgöras.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner alt denna anmärkn.
är riktig.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. funne, att de öfrige
punklerne i förevar:de Beläuk., med undanlag af den sista, icke,
efter det beslut R. o. Ad. redan fattat, föranledde lill annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
I fråga om den härefter förekommande sista punkten af Ulsk:ns
Betänk, yttrade
Frih. Alströmer: Jag har inom TJtsk:n icke kunnat biträda
delta förslag. Jag tror det vara något långt gänget, alt stenmur
skulle få inskjuta 1| aln på grannens åker. Man känner att stenmurar
läggas hufvudsakligen för alt blifva af med stenen i åkern.
Ora nu den ene jordegaren har mycket sten på sin Aker, men den
280
Den 6 September f. m.
andre redan skaffat bort sin, så skulle den förre ändock få lägga
sin sten lj aln in på den andres åker. Sådant kan hvarken vara
lämpligt eller billigt. För öfrigt synes lagens stadgande, rör:de dike,
kunna i förevar:de fall tillämpas, och det föreslagna stadgandet således
vara obehöflig!, hvadan jag hemställer att detsamma icke måtte
antagas.
Hr von Troil: Då R. o. Ad. nyss beslutat alt ingå till K. M.
med en anderd, anhållan, att låta utarbeta en stängsel-författn., tror
jag att det är alldeles öfverflödigt, alt nu ingå i dylika specialiteter,
som den hår föreslagna, .lag tror alt man med fullt förtroende kan
öfverlemna dylika detaljer till K. M., och på grund häraf anhåller
jag, lika med Frih. Alströmer, om afslag på den ifrågavar:de
punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke bedöma huruvida den
punkt, som nu är i fråga, har den vigt för iandtmannen, att något
serskildt stadgande i delta fall bör göras eller icke, men om det
bör göras, så hemställer jag, att stadgandet måtte inflyta såsom tillägg
till den nya för fattn., om hvars utfärdande man hos K. M.
anhållit, men icke såsom ett tillägg till den stängsel-förordn., sora
nu gäller, om hvars uphäfvande man nu anhållit.
Frih. Rehbinder: Efter det beslut, som nu fattats, anser jag,
lika med Hr von Troil, alt delta stadgande kan vara öfverflödigt,
och förenar mig med honom i begäran om afslag på detsamma.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt R. o. Ad. torde finna, att propos.
till bifall å Utskms förslag i denna punkt icke, sedan R. o.
Ad. beslutat, att hos Konungen anhålla 0111 en ny stängsel-förordn.,
kunde framställas annorlunda än med det förbehåll, att det ifrågavande
stadgandet infördes såsom tillägg i den stängsel-förordn., om
hvars utfärdande R. 0. Ad. anhållit, samt hemställde derjemte*om
R. 0. Ad. med detta förbehåll bi folie Utsk.-ns förslag, men denna
propos. besvarades med Nej; hvarefter R. 0. Ad. afslog ifrågavar:de
förslag.
Uppå sedermera framställd propos. bifölls Hr von Hartmansdorffs
hemställan, att de öfrige RiksSlm genom utdr. af prot. skulle
inbjudas, att uti R. 0. Ad:s i afseende på Lag- samt Allm. Besv. 0.
Ekon.Ulskms Betänk. JV2 20 fattade beslut sig förena.
Föredrogs Const.Ulsk:s den 2 dennes på bordet lagda Mern. M
43, med voter:s-propos:r, rör:de Coust.Utsk:s uti Mem:n N:ris 22
och 32 väckta förslag till ändring af 35:te §:n Reg:s-Formen.
Hr Gr. 0. Landtm, yttrade, att han redan förut vid ett likartadt
tillfälle framställt sin öfvertygelse, att en voter:s-propos., sådan
som den af Const.Utsk. föreslagne, icke vore öfvererensstämmande
med grundlagen, och att den äfven i det afseende vore felaktig,
att det beslut, som blefve R. Stms, om Nej vunne vid voteringen,
icke enl. hvad Mern. uplyste blifvit af något Stånd fattat,
1
Den 6 September f. m. 281
men att lian i öfverensstämmelse med 55:te §:n Riksd.-Ordnm ansåg
sig icke berättigad att vägra propos., och finge hemställa om
R. o. Ad. behagade bifalla den i förevar:de Mern. föreslagna votertspropos.
Ropades Ja.
FöredrOgos och lades till handlingarne Const.Utskis nedannämnde
den 2 dennes på bordet lagde Mern.:
J\s 44, i anledn. af PresteStis återremiss af Mern. JM 34,
innehållande förslag till voleris-proposir, ronde det i Mein. JM 13
afgifna förslag till ändring af 52:dra §:n Regis-Form. och 24:de §:n
Riksd.-Ordnm;
JYs 45, i anledn. af PresteStis återremiss af Mern. JM 35, innehållande
voteris-proposir, ronde Utskis förslag i Mern, JM 15, till
ändring i 39:de §:n Riksd.-Ordmn; samt
JM 46, i anledn. af PresteStis återremiss af Mern. A? 37, innefattande
hemställan om voleris-proposir, angide det i Mern. JM
17 afgifna förslag till ändring af 14:de §:n Riksd.-Ordnm.
Vid föredragning af StalsUlskis den 2 dennes på bordet lagda
Mern. J\i 257, med förslag till jemkning, i anledn. af RiksStms
beslut lili skatteförenklings-frågan, blef detta Mern., på begäran af
flere ledamöter, ånyo bordlagdt; hvarjemte
Hr von Troil, Sam. Gust., yttrade
Då den föreslagna jemkningen är en följd af det vilkor BondeSt.
fästat vid sitt beslut i skatteförenklings-frågan, hemställer jag,
att R. o. Ad. ville besluta, att denna fråga icke må förekomma till
pröfning, förr än BondeStis beslut i ämnet har blifvit kändt, genom
frän detta Stånd meddeladt prot.-uldr., emedan Utsk. i sin sista
punkt hemställt, att BoudeSt., äfvensom de öfriga RiksStm, hvilka
godkändt detta vilkor, måtte låta detsamma förfalla, och på antagande
af denna Utskis hemställan beror äfven antagandet af den
första punkten.
Frih. Cederström, Rud.: Det lilla upskof, Hr von Troil
begärt, bör jag måhända icke motsätta mig, ehuruväl för hvarje
pleni-dag, som upskof sker, fördröjes för Exped.Utsk. möjligheten,
att till R. St. inkomma med förslag till underd. skrifvelse i ämnet
till K. M. Den nyss omförmälda sista punkten adresserar sig för
öfrigt alldeles icke till R. o. Ad., som för sin del icke begärt rättelse
af någon missräkning; men då den rättelse, som StatsUtsk. i
första punkten anmält, är i sanna förhållandet grundad och således
behörig, så förstår jag icke heller, hvarföre ej R. o. Ad. skulle medgifva
det en sådan ändring må ega rum, ela misstaget blifvit af Utsk.
R. St. delgifvet. Detta med anledn. af hvad Hr von Troil anfört. För
öfrigt vill jag icke omedgörligt sätta mig emot det upskof, den värde
ledamoten ansett tjenligt.
- —■— ——•——
282 Den 6 September f. m.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag förenar mig med Hr von Troil,
ty det torde icke kunna nekas, alt sisla punkten af Betänk, får en
enklare behandling sedau BondeSt:s beslut rör:de den första punkten
blifvit kändt, hvarföre jag med honom instämmer.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. alt StalsUlsk:s
nu ånyo bordlagda Mern. JM 257 icke skulle ytterligare föredragas
innan de öfriga Ståndens derom fattade beslut blifvit R. o. Ad. genom
prot.utdr. meddelade.
Vid föredragning af StatsUtskis d. 2 dennes på bordet lagde
Mern. JM 258, med förslag lill voter:s-propos.. i anledn. af RiksSt:us
skiljaktiga beslut, rör:de ett ytterligare lån till staden Christianstad,
blef den i detta Mern. föreslagna voter:s-propos. af R. o.
Ad. godkänd.
Föredrogs SlatsUtsk:s den 2 dennes på bordet lagda Utlåt. JM
270, ang:de väckt fråga om fyranläggning å Gottska Sandön eller
utläggande af ett fyrfartyg vid det i närheten deraf befintliga grundet
Kopparstenarne.
Gr. Puke, Folke Magnus: Jag vill visserligen icke bestrida
del möjliga behofvet af dessa fyrar. Dock har man i sednare tider
ulan all olägenhet seglat i dessa farvatten. Jag har visserligen ingenting
emot det förslag, som SlalsUtsk. här framställt, men skulle
endast önska, att det tillägg gjordes, att det måtte bero på K. M.
att, när han så finner nödigt, låta upföra nämnde fyrar.
Frih. Åkerhjelm, Carl: I anledn. af den siste värde talarens
yrkande om ett tillägg i den af Utsk. föreslagna skrifvelsen
får jag fästa upmärksamheten derpå, att StatsUlsk. sagt att Utsk.
anser, att när K. M. så finner lämplig!, och det är möjligt att,
med lots- och fyringsmedlen bestrida kostnaden för dessa fyr-anläggningar,
så föreslår R. St. att K. M. ville låta dem besörja, så
att jag finnér ett sådant tillägg öfverflödigt, och anhåller om bifall
till Ulsk:s Utlåt.
Gr. Puke: Den siste värde talaren har visserligen sagt, att
del står i inledningen till Utlåt., att det skulle bero af K. M., att,
då han så finner lämpligt och det är möjligt att roed lots- och fyringsmedlen
bestrida kostnaderna för ifrågavar:de fyranläggningar, låta dem
besörja; men i skrifvelsen lärer detta icke komma att inlagas, och K.
M. lärer icke komma att läsa StatsUtsk:s Utlåt. JM 270. Således och
då Frih. Åkerhjelm har medgifvit Utsles mening hafva varit sådan,
alt det skulle bero på K. M. att, när han (inner lämpligt och lotsoch
fyringsmedlen det tillåta, låta upföra dessa fyrar, så vet jag
icke hvarföre han skulle motsätta sig ett sådant tillägg, som jag yrkar.
Dessutom efter vi kommit att tala om dessa fyrar, anhåller
jag få nämna, att visserligen kunna i en framtid lots- och fyringsmedlen
medgifva ali upföra dessa fyrar, men här byggas årligen fy
-
Den 6 September f. m.
283
rar och underhållskostnaderna stegras derigenom årligen ganska betydligt.
Jag motser derföre att med den mängd fyrar, som här komma
att finnas, medlen slutligen icke skola räcka till underhållet, isynnerhet
som segelfarten allt mer och mer ersättes genom ångbåtar,
och dessa, jag vet icke burn, skaffa sig befrielse från lots- och fyrafgifter.
Jag tviflar äfven på alt R. St. komma att gifva några serskilda
bidrag för dessa ändamål.
Frih. Cederström, Rud.: Det må väl vara, alt StatsUlsk:s
Ordförtde vid denna skrifvelses affatlande haft en sådan mening, som
han här förklarat, men Exped.Utsk. har icke förmågan ali läsa emellan
raderna, utan måste affatta förslaget lill den underd. skrifvelse,
som af beslutet kan blifva en följd, efter Betänk. Denna lärer då
icke kunna blifva sådan, som Gr. Puke vill hafva den, och som
Frih. Åkerhjelm icke heller tyckes hafva något synnerligt emot att
den blifver. Följaktligen och då detta är eli ärende, hvari en större
eller mindre ändring genast kan beslutas, så ser jag icke något hinder
för alt Utsk:s Utlåt, bi fal les med del tillägg, som Gr. Puke begärt,
och hvarpå jag tror det skulle vinna. Vid öfvervarandel inom
StatsUtsk. af detta måls behandling skulle åtminstone jag för
min del, och förmodligen flere med mig, visst icke haft något emot
ett sådant tillägg, derest någon, på lika goda skäl som nu, hade
derom gjort framställning. Vi se af Ullål., alt Förvaltningen af
Sjö-ärenderna ur upgifna grunder eventuellt afstyrkt fyrfartyg. Vi
se i en af K. M. till R. St. afgifven Skrifvelse, att skäl dock icke
alldeles saknas för en sådan anläggning. K. M. har dertill fogat
åtskillig utredning, som nu af R. o. Ad. torde genom SlalsUlskts
Utlåt, lättast inhämtas. Hvad derefter StatsUtsk. å egna vägnar tillägger,
det är hvad som hufvudsakligen måste gifva Exped.Utsk.
ledning för dess skrifvelseförslag, och då derutinnan icke finnes hvarken
den rad, Gr. Puke önskat, eller något annat uttryck, som gifver
anledn. att tolka Utlåt, annorlunda än efter dess nuvartde ordagranna
innehåll, så hjelpes saken lättast’ dymedelst, alt R. o. Ad.
endast så lill vida bifaller Utlåt., som dermed förenas ett inkilande
af den rad, Gr. Puke i sådant hänseende föreslagit.
O
Frih. Åkerhjelm: Det af Gr. Puke önskade tillägg i skrifvelsen
synes mig obehöfligl, enär det beror af K. M. att bestämma
när han vill upföra fyrarne. Utsk. har endast svarat på den skrifvelse
K. M. allåtit till R. St. Ang:de dessa fyrars anläggning har
StatsUtsk. sagt, att det icke vill anslå några medel dertill, utan att,
när K. M. finner, att dessa fyrar kunna af lots- och fyringsmedel
upföras, så må dessa medel dertill användas. Jag kan icke se någon
våda af en sådan skrifvelse.
Hr von Hartmansdorff: Ordalydelsen är att ”R. St. mätte
tili underd. skrifvelse anhålla att, så snart nödiga tillgångar för upförande
af de ifrågaställa 2:ne fyrarne å Gottska Sandön kunna
utaf lots- och fyringsmedlen beredas, denna fyranläggning må bringas
till verkställighet.” Om man skulle följa ordalydelsen inom
284
Den 6 September f, m.
delia förslag, så innefattade den att, om medel fnnnos för anläggningen,
men K. M. skulle finna att andra dylika anläggningar eller
andra utgifter af ifrågavar:de fond bättre behöfdes, så skulle han
icke kunna låta bygga dessa fyrar, utan måste använda medlen på
de andra anläggningarne. Detta är just det felaktiga, att sådana
beslut skola fattas af R. St., som icke hafva öfversigt öfver det hela
såsom vederböride embetsman kan hafva. De veta ej om behöfligare
anläggningar böra ske. Derföre tror jag att Gr. Pukes anmärka.
är riklig, och jag hemställer derföre lika med Frih. Cederström
alt hans tillägg måtte antagas, så vida Hr Gr. o. Landtm,
anser denna fråga vara af beskaffenhet att man kan utan återremiss
göra förändring i Utlåt.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall å förevande Utlåt,
framställda propos. besvarades med Nej, hvarefter samma Utlät., i
öfverensstämmelse med Gr. Pukes förslag, bifölls med den förändring
att uti den föreslagna underd. skrifvelsen skulle, näst efter
ordet ”beredas,” tilläggas orden: ”och K. M. finner behofvet sådant
påkalla.”
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde d. 2 dennes på bordet lagde Mern. och Betänkm,
nemi. från
Bevillnings-Utskottet:
JYs 27, med sammanjemkning af RiksSlms olika beslut, i anledn.
af det i Utlåt. JV2 20 framstäldta förslag, angrde post-bevillum ;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
Jl? 123, i anledn. af väckt motion om afskaffande af våg- och
mätare-penningar i Westerås;
Jls 124, i fråga om förbättdrad lagstiftning, ronde sinnessjukas
vård och behandling;
J\s 125, i anledn. af väckt motioij om uphäfvande af den
tvungna tackjernsblåsningen inom Rikets Bergslager eller frihet att
från jorden skilja hyttedelarne;
Serskildta Utskottet:
JVs 18, i anledn. af motion, dels om användande af tillverkningsskalten
och införsels-tullen för bränvin till proemier för anläggningen
af porter- och öl-bryggerier, dels om skyldighet för gästgifvare,
alt till salu hålla öl, porter och svagdricka, jemte skattefrihet
för sådan försäljning, så framt han ej tillika försäljer egentligen
s. k. starka drycker, dels ock om rättighet för hvarje välfrejdad
person, att skattefritt sälja öl, porter och svagdricka.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt:n och Betänkin, nemi. från
Den 0 September f. m.
285
Stats-Utskottet:
JM 259, i anleda, af erhållen återremiss å Utlåt. JM 209;
JM 260, i anledn. af erhållen återremiss å Betänk. JM 109;
JM 261, i anledn. af erhållen återremiss å Ullål. JM 206;
JM 262, i anledn. af väckt motion om anslag lill bildande af
en tecknisk undervisnings-anstalt i Borås;
JM 263, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 169;
JM 264, i anledn. af väckte motioner om ändring i de vid
anslaget till inrättande af en tecknisk skola i Örebro fästade vilkor;
JM 265, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 180;
JM 266, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 170;
JVs 267, i anledn. af väckte motioner om pension åt afl. Professoren
vid Fria Konsternes Akademi J. G. Sandbergs enka;
JM 268, i anledn. af erhållne återremisser å Utlåt. JM 201,
ang:de 11. Stms år 1853 församlade Revisorers berättelse om Statsverkets,
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under åren 1850 och 1851 m. m.;
JM 269, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de afsöndring
af jord från Ultuna Kungs-ladugård och Kronoparken Asen till utvidgning
af Upsala Gentral-hospitals område;
JM 271, ang:de en missräkning i StalsUtskrs, i Utlåt. JM 181
afgifna, yttrande i fråga om löne-reglering för HofRmes tjenstemän
och vaktbetjenle;
Bevillnings-Utskollet:
JM 28, i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de grunderne
för den blifvande Allm. Bevillmn, samt föreskrifterne för deras tillämpning;
,
Banko-Utskottet:
JM 55, med anmälan af RiksStms beslut, i anledn. af Utlåt.
JM 48, öfver gjorda anmärkmr vid åtskilliga framställningar i Betänk.
JM 34, med förslag till reglering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse;
JM
56, i anledn. af förre Handlanden B. Petterssons ansökning
om eftergift af öfverränta å diskont-lån;
JM 57, i anledn. af f. d. Bokhållaren S. 0. Billraanssons ansökning,
att åter varda insatt i befattningen af förste Bokhållare vid
Tumba bruk, eller ock få upbära ett årligt belopp, motsvarande de
med nämnde tjenst förenade förmoner;
JM 58, i anledn. af förre Fabriksidkaren P. C. Dahlströms ansökan
om afskrifning af skuld till Banko-diskont-verkel;
286
Den 6 September f. m.
Lag-Utskottet:
JM 43, i anledn. af väckt motion, angtde ändring i Kyrkolagens
25:le kap. om prestmöte;
JM 44, i anledn. af återremiss af Ulsk:s Betänk. JM 21, öf
ver
väckt motion om förändring af hvad 15:de kap. ArfdaB:n
stadgar om dana-arf;
JM 45, i anledn. af gjorde anmärkmr mot Ulskts Betänk. JM
15, öfver väckt fråga ora nytt formulär till vittnes-ed;
JM 46, i anledn. af återremiss af Ulskts Betänk. JM 33, an
gele
religions-friheten; samt
JM 47, i anledD. af K. M;s iNåd. Propos. med förslag lill
Fridlysnings-stadga för allmänna kanal-, sluss-, jernvägs- och telegraf-anläggningar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. tn.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 6 September 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för f. m, plenum, samt pleni-prot. för
d. 14 sisth Juni.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att H. M. Konungen, genom
Chefen för Sjöförsvars-Depart:tet låtit inbjuda RiksSt:ns samtliga ledamöter
att göra ett besök på det nu lill hufvudstaden upkomna
linjeskeppet Carl XIV Johan, hvilket borde ske inom denna veckas
utgång, samt hemställde derjemte, enär liden för Utsktn vore mycket
uptagen, om R. o. Ad. funné lämpligt, alt nästa Lördag kl. 9
f. m., då båtar för R. o. Ad:s räkning komme att läggas vid Logårdstrappan,
göra detta besök.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utsk:s den 30 sisth Äng. och den 1
dennes pä bordel lagda Mern. JM 9, med betänk., angrde förän
-
Den 6 September e. m.
287
dradt sätt för val af K. o. Ad:s Elektorer samt ledamöter af
Hemliga Utsk.
Detta Mern. företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de val af R. o. Ad:s Elektorer.
Frih. Cederström, Rud.i Genom den historik, Riddarh.Utsk.
i denna fråga meddelat, finnér R. o. Ad., huruledes likartade frågor
flere gånger varit å hane, men icke lyckats tillvinna sig det bifall,
som åsyftats, enär K. Al. de fleste gånger och äfven R. o. Ad.
tillförene afböjt den ifrågasatta förändringen. Det är snart 20 år
sedan R. o. Ad. å den gamla bänkmans-inrätluingen erhöll den
anordning, som Ståndet nu äger. För att deri göra en förändring,
måtte erfordras, enl. min tanke, synnerligen talande skäl. Men
hvilka äro de skäl, dem Utsk. framställt? Det första är, att de öfriga
Stånden välja sina Elektorer direkte ulan omgång af Bänkmän.
Här har man lemnat nr sigle R. o. Adis vid Riksdagarnes början
vanligen stora antal, jemfördt med de öfrige Ståndens. Denna åtskillnad
är likväl af vigt. Dernäst har man tagit för gifvet, att det
föreslagna valsättet skulle båttre återgifva Ståndets verkliga opinion.
Detta synes mig likväl vara tvifvel underkastadt. Erfarenheten har
visat, att isynnerhet inom talrika församlingar har, då majoriteten
bekymmerlöst delat och splittrat sig, en strängt sammanhållande
minoritet kunnat bestämma valets utgång. När så händer, så befinnes
ju det slutliga resultatet, som yppar sig i valet af Utskis ledamöter,
icke blifva ett uttryck af den verkliga majoritetens tänkesätt,
utan såsom nyss sades, af en minoritets, hvilken segrat genom sin
vaksamhet och sammanhållning, icke genom någon verklig röstöfvervigt.
Om också man bör förmoda att majoriteterne bättre bevaka
sina åsigters framgång, uraktlåles sådant dock stundom i sjelfva
känslan af egen styrka; och det är tillräckligt för oss, att vi från
förflutna tider hafva att åberopa varnande exempel af den art, jag
antydt.
Går man till de praktiska svårigheterna af förslaget, så visa de
sig vara icke ringa. Vid Riksdagens början sammanträder R. o. Ad.
vanligen till eli antal af 500—600 ledamöter. Del torde icke för
mängden af dessa vara lätt att grundligen känna åsigter och tänkesätt
hos de personer, hvaraf stadgadt antal erfordras för alt pä elektors-lislan
upföras. Deremot kan det icke vara svårt för ledamöterna
inom hvarje bänkmans-afdeln. att finna, hvilka inom samma
bänkmans-afdeln. förtjena att företrädesvis komma i åtanka. Af
dessa skäl synes det mig temligen tydligt, att den obehöriga ledning,
som, enl. hvad man genom de i detta ämne tillförene förda
diskussioner inhämtat, befarats kunna under det nuvaride valsättet
inverka på valets utgång, mycket lättare kan inträffa, om elektorsvalet
sker direkte genom Ståndet, till följd af den stora svårighet,
som förefinnes för enskilde ledamöter alt upgöra en talrikt namnfylld
lista, oberoende af dem, sorn på förhand kunna vara förslagsvis upgjorda.
Lägg härtill frestelsen, alt vid sjelfva valtillfället bespara sig lid och
eftersinnande, medan ögonblicken äro räknade och dyrbara, och man
288
Den 6 September e. m.
skall finna att ganska manga heldre taga hvad som står dem lill
bilds, ehuru de, om valet blott gällde ett par personer, nog skulle
snart kunnat bestämma sill val och utan svårighet hunnit dem anteckna,
och dymedelst fullkomligt sjelfständigt stadgat sitt omdöme
och sitt valsätt. Det förstår sig, att man i alla fall bör taga kännedom
om huru de öfrige rösta, och, om ej tillfälliga skäl möta,
gerna sluta sig till de med en sjelf mest liktänkande.
Då under nuvande förhållande en ledighet upkommer inom
någon bänkmans-afdeln., huru lätt återfylles icke den lediga platsen!
När åter bland Elektorerne någon 'ledighet upkommer, så tager återbesättandet
af en sådan plats icke R. o. Ad:s tid i anspråk, ty det
sker af Dänkmännen utan Ståndets medverkan. Den tidsutdrägt,
som genom direkta elektorsval skulle upkomrna under den tid af
Riksdagen, då Ståndets ledamöter åro till större antal närvande,
blefve ej obetydlig, och skulle borttaga en för ärendernes diskuterande
och handläggning dyrbar tidslängd. Erinrom oss t. ex., huruledes
bela förmiddagar gä förlorade för öfriga göromål genom valen
till Fullm. i Ranken och Riksg.s-kont. o. s. v. Dessa val kunna
dock med mera lätthet till vägabringas, derföre att de icke behöfva
anställas förr än Riksdagen framskridit, då man bättre känner
de personer man äger alt utvälja, hvaremot Elektorsval måste ske
genast i början af Riksdagen, då man icke kan taga för afgjordt,
att alla Ståndets ledamöter så känna hvarandra, som längre fram
efter det gemensamma arbeten bibringat en tillförlitligare ömsesidig
kännedom om och aktning för den duglighet, man lärt inse.
Det vigtigaste skälet, hvarföre denna förändring synes mig mindre
rådlig, torde slutligen få andragas. Uti ett Ständ, så talrikt, som
R. o. Ad., om det vill sammanträda enl. den rättighet det dertill
äger, är det gifvet, att Utskts-plalserna icke äro tillräckligt många,
alt vid Riksdagsgöromålen fästa ett hvad man i förhållande till hela
Ståndets talrikhet, kan kalla betydande antal riddersman. Det är
derföre enl. min tanke ganska nyttigt, att konna genom utkörandet
af det nu bestämda antalet Bankmän fästa ett större antal personer
vid Riksdagen, så att de känna sig vara nödvändiga kuggar i det
stora verksamhetshjulet och derigenom få en lifvande medkänsla för
Riksdagsärendernas gång, härstädes qvarstadna och deltaga i förhandlingarne
eller åtminstone följa dem med det lifligare intresse, som
medvetandet af ett närmare samband med det hela af vår arbetsorganisation
tvifvelsutan ej förfelar att hos mången framkalla och
underhålla.
Af dessa skäl anhåller jag om afslag å nu föredragoe del af
Betänk., på det att det nuvartde förhållandet mätte i denna del fortfarande
få vara gällande.
Hr Gr. o. Landlmts härefter först till bifall å förevartde punkt
af IJtskis Mern. framställda propos. besvarades med blandade Ja och
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
afslå samma punkt, samt efter det svaren dervid utfallit med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det hau funnit Ja öfvervägande.
Hr
Den 6 September e. m.
289
Hr Brake], Gust. Mauritz, begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den sora bifaller den del af Riddarh.-U(sk:s Mera, M 9, sora
angår förändring i sättet att utse R. o. Ad:s Elektorer, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
vinner Nej, varder närande del af berörde Mera. af R. o. Ad.
afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 10.
Nej — 28.
2:dra punkten, ang:de val af 11. o. Ad:s ledamöter i Hemliga
Utsk.t.
Frih. Cederström: Afven på denna sednare del afRiddarh.-  Ulsk:s Betänk, nödgas jag anhålla om R. o. Ad:s afslag. [ den
förra delen åberopar Ulsk., alt man bör söka vinna likhet med de
öfriga Stånden. Här deremot skulle, derest Utsk:s hemställan antages,
en olikhet inträffa med förhållandet i de öfriga Stånden, och
detta, enl. min tanke, alldeles onödigtvis. 1 de öfriga Stånden ulväljes
nemi. ledamöterna af del Hemliga Utsk:t icke genom Stånden
direkte, ulan genom Elektorer. Så tillgår äfven hos oss och det
medför, enl. ruin tanke, öfvervägande fördelar. För det första torde
en hvar finna, alt valet af ledamöter i Hemliga Utsk:t utgör en
af de mest grannlaga valförrättningar, sora vid en Riksdag kunna
förekomma. Det år således, enl. min öfvertygelse, särdeles angeläget,
att detta val göres med all den besinning, med allt det öfvervägande
af dertill hörande omständigheter, som säkert bäst låter sig
verkslällas inom en till ett mindre antal begränsad valcorps, än
som R. o. Ad. kan vara, örn Ståndet infinner sig, jag må ej säga
mangrannt, men till några hundra personers talrikhet, hvilket oftast
handt vid riksdagarnes början, eller under vintern, då landtbruksgöromålen
äro af beskaffenhet alt mindre påkalla daglig
tillsyn.
Det är dessutom af vigt, att någon eller några af R. o. Ad:s
ledamöter jemväl äro ledamöter af SlatsUlsk. Erfarenheten visar
nemi., att det Hemliga Ulsk:s sammankallande nästan alltid skett
under sådana förhållanden, som haft anslagsfrågor i större skala lill
påföljd. Kan det då vara önskvärdt och med R. o. Ad:s värdighet
väl förenligt, alt, när sådana anslagsfrågor förekomma till beredning
i StalsUlsk., möjligen ingen enda af R. o. Ad:s ledamöter
derstädes är i tillfälle afl, till följd af den kännedom endast flem11
H. 19
2'JO
Den C September e. m.
liga Utsk. eger om Regeringens afsigler i de frågor, hvaröfver della
Utsk. blifvit hörd!, uplysa sina medbroder derom, huruvida det begärda
anslaget är af behofvel påkalladt eller icke? Hittills har raan
varit angelägen alt uti SlatsUtsk. af hvaije Stånd skulle finnas ledamöter,
som jemväl tillhöra det Hemliga Utsk., jast för del ändamål,
jag uyss haft äran antyda. Det är klart, att Elektorerna, hvilka
sjelfva hafva valt SlalsUisk:s ledamöter, skola också med mera säkerhet
kunna bland dem nise någon, som bäst lämpar sig alt undfå
del nämnda förtroendet, linder antagande deraf, att bland StatsDlsk:s
ledamöter alltid mätte linnas personer fullt värdiga detta nya
förtroende, kan det likväl Ilända, att i en sä talrik valkorporation,
som R. o. Ad. kan vara, genom sammanträffande af stridiga meningar,
t. ex. ang:de hvilka bland de nio vore lämpligast vid valet,
deras totala uteslutning skulle kunna ega rum till förmån för andra,
sora, ehuru förträfflige i andra hänseenden, det man gerna må
antaga, dock icke vore stadda i tillfälle att kunna i lika män med
de förstnämnde i dessa ämnen gagna. Sådant synes vara ali högeligen
befara; och dä således, enl. min åsigt, icke någon egentlig
fördel af förändrad! valsätt vid ifrågavande, särdeles maktpåliggande
valförrättning, blifvit hvarken af motionären eller Utsk. ådagalagd,
men många olägenheter, om jag lyckats npfalta förhållandena rätt
och framställa dera i en sann dager, hafva å andra sidan visats
kunna inträffa, så utgör detta förhållande för mig anledn. lill den
anhållan om afslag, som jag hos Ståndet vördsamt begär, och hvarå
Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos.
Hr Brakel: Jag vet icke om jag rätt npfattat meningen med
Hemliga Utsk:s inrättande, men jag har åtminstone npfattat det sålunda,
att meningen är alt bereda K. M. tillfälle att i särdeles maktpåliggande
frågor rådgöra med män, som hafva representationens
förtroende. Derigenom vinnes en dubbel afsigt. Den första är
den, att dessa män äro inför Konungen ett uttryck af representationens
åsigler i de förekommande frågorna; den andra är den alt,
ifall dessa män gilla hvad K. M. föreslagit, de kunna hos representationen
förorda K. M:s förslag utan att behöfva framlägga motiverna
derför. Del är ett medel alt förskaffa K. M. ett förtroende-votura
af representationen. Om deuna upfatlning är riktig, så synes det
mig äfven såsom skulle det ernla riktiga, det enda förnuftsenliga
vara, ali den korporation, som skall utvälja dessa 3 män, väljer
deni direkte, omedelbart. Det är väl icke svårt för hvar och en
af R. o. Ad:s ledamöter att framlägga en valsedel, hvilken optager
namnen på 3 män, lill hvilka den väljande hyser förtroende och
till hvilkas ord de kunna lita. Det förefaller mig ä andra sidan
högst besynnerligt, alt då K. M. säger ät ett Stånd: ”Jag behöfver
3 män, med hvilka jag kan rådgöra, och välj derföre dessa män”,
Ståndet skulle svara: ”Vi kunna icke välja dessa män direkte, utan,
för alt de skola blifva riktigt väl valda, så skola vi afdela oss i
25 bänkmans-afdelmr och välja 50 bänkman, hvilka åter skola
välja 25 Elektorer och dessa slutligen utse de 3 män, till hvilka
Den C September e. m.
291
vi hysa föi iroende.” Sannerligen förefaller mig icke della säll alt
ulse ledamöterna af del Hemliga Ulsk. så förnuftsvidrigt, all jag
icke förstår, luiru man på delta runi kan laga detsamma i försvar.
Frill. Cederström liar sagt all genom antagande af milt förslag
inga ledamöter af SlatsUlsk. kunna inväljas i Hemliga Ulsk. Jag
kan icke begripa, hvarföre icke R. o. Ad., om Slåndel finner sådant
lämpligt, kan invälja ledamöter af SlatsUtsk. i Hemliga Utsk. lika
väl som R. o. Adis Elektorer.
Jag anser alli vidare ordande i denna så enkla fråga öfverflödigt
och får derföre endast vördsamt anhålla om propus å bifall
lill hvad Ulsk. i denna del föreslagit.
Frih. Cederström: Om, på säll Hr Brakel lyckes förmena,
valet af Hemliga Ulskis ledamöter skulle fördröjas medelsl de omvägar,
han omtalat, sä skulle måhända Hr Brakel hafva räll i sin
önskan om valsättets förändrande. Alen all den valsällcls vidlyftighet,
Hr Brakel anser ouödig, är redan undangjord, dä K. M. be
gär
Hemliga Ulskis tillsättande. Elektorer, allaredan genom Bänkmännen
tillsatte, slå färdige alt genast det äskade Hemliga Utskisvalel
förrätta; hvilket de otvifvelaktig! med större håde hastighet och
lällhet verkställa, och dervid säkrare afseende loide fäslas på de
flere vigtiga förhållanden, jag i milt förra anförande haft äran antyda.
Det är mig allisa omöjligt all finna, dpt Hr Brakel i ringaste
män skulle hafva vederlagt hvad jag i sådaul hänseende bemödat
mig ali efter förmåga tydliggöra inför del Höglofl. Sl. Ty såsom
vederläggning kan väl ej gälla den invändningen, a 11 det stöde R. o.
Ad., likaväl som dess Elektorer, öppet att utse medlemmar af SlatsUlsk.
lill ledamöter i Hemliga Utsk.; alldenstund sannolikheten och
tryggheten af en sådan sakens ingång synes mig ligga särdeles mycket
närmare hos Elektorerna, enär de sjelfva hafva valt StatsUiskis
ledamöter, dem de väl måste antagas sålunda noga känna, innan de
tilldelade dera elt så vigtigt förtroende. Det kan ju icke heller nekas,
att i en så stor församling, som R. o. Ad. kau vara, högst
olika meningar kunna lättare göra sig gällande, än hos de lill eli
mindre antal begränsade Elektorerna. Hvem vet om af meningarnes
sammanstötning i den talrikare kretsen skola upstå val, med
hvilka man blifver så nöjd, som man hit t ils alltid varit med de val,
Elektorerne förrättat ?
På de af mig anförda grunder framhärdar jag i min vördsamma
anhållan att Betänk, må äfven i denna del afslås.
Propos. till bifall å förevaride punkt af Utskis Mern. blef härefter
försl framslåld och besvarad med starka IN ej, blandade med Ja,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. behagade afslå
äfven denna punkt, samt, sedan denna propos. blifvit besvarad
roed starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han funnit Ja
hafva öfverröstat Nej.
Sedan härvid Hr Brakel begärt votering, uplästes lill justering
och godkändes följande votens-propos.:
19*
292
Den 6 September e. m.
Den, som bifaller den del af Riddarh.-Ulskis Mern. JU 9, som
angår förändring i sätlet att utse R. o. Ad:s ledamöter i Hemliga
IJtsk., röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde del af berörde Mera. af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befanns alt röslerne hade utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 27.
Föredrogs ånyo och bifölls Riddarh.-Ulsk:s d. 30 sisth Äng.
och 1 dennes på bordet lagda Mein. JU 10 med betänkande i anledn.
af väckt motion om ändring i 37:de §:n Riddarh.-Ordn:n.
Upläsles och lades (ill handlingar ne ankomne prot.-utdr. från
de öfrige RiksSt., nemi. från PresteSt. af d. 14, 16, 18, 19,
22, 23, 24, 26, 28 och 30 Aug. samt d. 1 dennes; från BorgareSt.
af d. 16, 18, 19, 22, 23, 26 och 30 Aug. samt d. 1 och
2 dennes; samt från BondeSt. af d. 16, 18, 19, 22, 23, 26, 28
och 30 Aug. samt d. 1 och 2 dennes.
Frill. Cederström, Rud.: Ibland de nu uplästa protis
utdr:n
har jag icke funnit några, som uplysa, huruledes StatsUtsk:s
Utlåt. JVJ 270 blifvit hos de öfriga Stånden afgjordt. Under f. m:s
plenum, då detta ärende af R. o. Ad. handlades, beslöt Ståndet på
Gr. Pukes hemställan en redaktionsförändring. Om de öfriga Stånden
icke fatta enahanda beslut, så kan R. o. Adis beslut icke få
något inflytande på upställniogen af den underd, skrifvelsen i ämnet.
Då i Ulsk. ingen reservant anlydt erforderligheten af ett sådant
tillägg, och då inom de öfriga Stånden icke någon mililärperson
finnes, som kan fästa upmärksamheleu på förhållandet, så
vågar jag vördsamt föreslå, det R. o. Ad. behagade inbjuda MedSt:n
alt uti R. o. Ad:s i delta ämne fattade beslut sig förena; och
anhåller jag om propos. derå.
Uppå Hr Gr. o. Landtmis i anledn. häraf framstälda propos.
beslöt R. o. Ad. att de öfrige RiksStin skulle genom utdr. af profit
vänligen inbjudas att instämma i R. o. Adis under förmiddagens
plenum vid föredragningen af StalsUtskis Utlåt. 270 fattade
beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protofcolli,
Albert Munck.
Den 9 September.
Lördagen den 9 September 1854.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 3 prot.-utdr. för den 6 dennes e. m.
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet, ett från Exped.-  Ulsk. under J\s 131 inkommet Förslag lill R. St:rs underd. skrifvelse
till K. M., ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
örte Hufvudiitel.
Uplästes till justering oell godkändes nedannämnde från Exped.
-Utsk. inkomne Förslag lill R. Strrs underd. skrifvelser till
K. M.r
M 132, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
7:de Hufvudiitel; och
-M 133, ang:de utdelningen af åtskilliga tryckta Riksdagshandlingar.
Uplästes ett af Hr Björnstjerna, Johan Magnus, inlemnadt
sålydande Mern.:
Genom tjensteåligganden föranlåten lemna hufvudstaden, ser jag
mig nödsakad afsäga mig min befattning som ledamot i StatsUtsk.,
frän och med nästk. Onsdag d. 13 dennes, anhällandes dervid, att
R. o. Ad. måtte tillstädja mig att blifva vid min Riksdagsmannarätt
under den återstående liden af Riksdagen bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att sammanträda för att utse en ledamot i
StatsUtsk. efter Hr Björnstjerna från den 13 dennes.
Föredrogs, men begärdes på bordet, ett från Hederv. BondeSt.
ankommet prot.-utdr. JVe 382, med inbjudning till instämmande i
bemälde RiksStänds beslut i fråga om bestämmande af vilkoren för
bränvins tillverkning.
Föredrogs ånyo Exped:sUtsk:s under JV2 117 afgifne den 2
och 6 dennes på bordet lagda förslag lill R. St:rs underd. skrifvelse
till K. M., ang:de eftergift af Kronans rätt lill dana-arf efter
Närings-idkerskan Johanna Emilia Hollander.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den utmärkta skicklighet, hvar
med
Exped.Ulsk. under denna Riksdag handhaft sina göromål, har
gjort att dess skrifvelse-förslager vid alla tillfällen rönt ett odeladt
294
Den 9 September.
bifall. Alt Exped.Utsk. i någon mån icke så fullt lyckats vid
della tillfälle, kommer sig måhända deraf, all del faller sig svål t alt
molivera eli beslut sådant som della. Emellertid förefinnes alt eli arbetshus
var behöflig! i Carlstad, ali man derföre bade anhållit om
anslag af dessa medel, hvilka voro disponibla, samt alt Slaten ville
skänka Carlstad denna summa. Dermed synes det mig att det
kunde vara slut. Emellertid har man ur den Kongl. Proposin nptagit
eli skäl, huruledes del skulle varit i Carlstad, som Enkan Hollander
förvärfva! sin förmögenhet. Detta skäl synes mig både öfverflödigt
och olämpligt. Huruvida della skäl blifvit af Landsh.-
Embetet framstäldt och på sådan grund kommit in i den Kongl.
Proposm vet jag ej, men vid elt fnregide tillfälle har blifvit anfördi
af Ordfönden i Exped.llisk., alt Carlstad vore öfversvämmadt af
timmerflottande, och detta har måhända väsendtligen bidragit lill
Hollanders löt t jenst. Angeläget är val dock alt ordalagen ändras.
Jag anhåller all R. o. Ad. täcktes bifalla förslagel, med uteslutande
af orden ”samt härtill komroe, alt bemälda Hollander, hvilken vid
siu inflyttning lil! Carlstad saknal alla tillgångar, inom nämnde samhälle
förvärfva! den egendom, hon vid sin död efterlemna!.”
Frih. Cederström, Rud.: Del välvilliga tänkesätt, det hugnande
vittnesbörd, de smickrande loford, dem den siste värde talaren,
som sjelf noga känner ämnet och svårigheterna, behagat tillegna
Exped.Utsk. för dess bemödanden all välja de efter dess upfallning
Ijenligaste ordalag för ålergifvande af R. St:s beslut, i form
af förslag till underd. skrivelser, mäste i främsta rummel påkalla
en aktningsfull tacksägelse; men hvad beträffar den vid ifrågavande
tillfälle af Gr. Lagerbjelke för nödig ansedda ändring i Exped.-  Ulsk:s nu föredragne skrifvelseförslag, må det tillåtas mig anse denna
ändring mindre erforderlig. Vid R. o. Adis pröfning af det nyssnämnda
skrifvelseförslaget bör nemi. icke påtänkas den mol sjelfva
saken inom Ståndet tillförene ådagalagda obenägenhet. På samma
sätt, oro äfven den välde Giro individuellt bibehåller den lanke,
att Kongl. Majds Nåd. Propos. om afslående af dana-arf icke bordt
bifallas, så och ehuru R. o. Ad. deruti vid sitt beslut följt Grins
åsigter, bör likväl numera, sedan genom votering i Först. SlalslJtsk.
frågan blifvit annorlunda afgjord, hvarje Stånd foga sig efter den
åsigt, som i grundlagsenlig ordning gjort sig gällande och vunnit
kraft af R. Stis beslut, samt följaktligen äfven tillåta att skrifvelsen
afgår med det deri uttalade bifall, grundad! på de motiv, K. Majit
lagt för den i Sin Nåd. Propos. afgifne hemställan; dervid hufvudsakligen
endast bör tillses, att förslaget lill R. Sins underd. svar
må blifva i öfverensstämmelse dermed affaltadt. Denna öfverensstämmelse
är bär noga iakttagen.
Gr. Lagerbjelke har likväl ansett onödigt omnämna, att Enkan
Hollander hade i Carlstad förtjenat sin förmögenhet. Detta är icke
onödigt, ty om Hollander, i st. f. att, såsom nu skett, i Carlstad
tillbringa många år, och på sin nätingsrörelse derstädes samla penningar,
hade kommit dit kort före sin död, med en annorstädes
iörvärfvad förmögenhet, hvad skäl hade då Carlstad ägt att företrä
-
Den 9 September.
l>95
(tesvis framför det öfriga Sverige anhålla om upbärandet af hennes
qvarlåtenskap? Hvad skäl hade R. St. haft att lill Carlstads förmån efterskänka
detta dana-arf? Ty ensamt hehofvet af ett arbetshus i nämnde
stad hade väl icke grundlagt ett sådant efterskänkande. Detta synes
bäst deraf, att, ehuru Filipstad jemväl behöfde medel till nyttigt
användande oell molionsvis varit föreslagen att få någon andel af
Hollanders bo, så hafva R. St. på delta delningsförslag icke fästat
afseende.
Hvad dernäst angår den invändningen, att Carlstad är besökt
af en myckenhet limmerfloltande och andra landlboer, af hvilkas
penningar krögarne rikta sig. så nekas icke detta förhållande; men
jag anser Hollander likväl hafva dragit sin förnämsta inkomst från
besök af stadens egen befolkning, helst som denna oafbrutet varit i
tillfälle alt alla årstider förfriska sig af näringsidkerskans håfvor,
förstås mot kontant et känsla, då deremot limmerflnllningen naturligtvis
ej kan pågå längre än elfvars och sjöars isfria skick det tillåta,
och jag kan intyga att issagning är i orten icke bruklig. Således
är denna främlingsskara opåräknelig å stadens källare en god
del af året, Således och enär ifrågavande faktum är både sannfärdigt
i sig sjeifl, på beslutet sannolikt i ej ringa mån inverkande
och för öfrigt redan uti K. M:s af R. St. bifallna Nåd. Propos. oroförmäldt,
så torde det, såsom hvarken oriktigt eller öfverflödigt,
böra i skrifvelsen behålla sin plats; och på denna grund får jag
vördsamt anhålla om R. o. Adis godkännande å Exped.Utskis i ämnet
»flatna och nu föredragna förslag till underd. skrifvelse.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att R. o. Ad.
icke malte uppehålla sig vid denna småsak, utan gilla det framställda
föreslaget lill underd. skrifvelse. Det skulle måhända eljest
se nt såsom ville R. o. Ad. sälla sig emot saken, derföre att Ståndet
förut varit af annan tanka än den, som nu gjort sig gällande
i R. Stirs beslut.
Gr. Lagerbjelke: För min del (inner jag visserligen saken
af föga vigt, men bade likväl icke väntat, att den siste värde talaren,
hvilken sjelf så ofta gjort antnärkn. emot ordalydelsen i Exped.
Utskis skrifvelser, skulle klandra, att vid delta tillfälle gjordes en
anmärkn., som endast gällde ordalydelsen, och hvilket således på
intet sätt kunde tagas såsom R. o. Ad. skulle vilja sälta sig emot
att skrifvelsen expedieras i öfverensstämmelse med R. Stirs beslut,
ehuru R. o. Ad. förut vaiil af olika tanka, lika litet som vid föregide
tillfällen, då anmärknir af Hr von Hartmansdorff blifvit
gjorda vid ordalydelser.
Emellertid anser äfven jag saken föga vigtig, men har tyckt
mig böra anmärka den, då jag fann den oriktig.
Propos. till godkännande af förevaride skrifvelseförslag blef
härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte ett eller annat
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade ali han funnit Ja öfvervägande.
Den 9 September.
Föredrogs ånyo Exped.-Ulsk:s under M 118 afgifna den 2
och 6 dennes på bordel lagda Förslag lill R. Stms underd. skrifvelse
lill K. M., ang:de eftergift af Kronans läll lill dana-arf efler
Enkan E. Ch. Bång och Jungfru Chr. Lundström.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller få upläsa några ord
i skrifvelse-förslagel, der det heter: ”så hafva, uppå E. K. M:s
derom tillika gjorda Nåd. framställning, R. St. tillåtit att rätt lill
omförmälda dana-arf må till förmån för Upsala stads Borgerskaps
Gubb- och Enkhus-inratlning” etc. Enl. mitt förmenande skulle
jag tro det vara mera passande, likasom vid alla tillfällen vederlaget,
att R. St. medgifva en sak, som K. M. föreslagit, icke tillåta
densamma. Saken är visserligen obetydlig och Exped.Ulsk.
har lättligen kunnat förbise den, likväl måste man medgifva, all den
äfven är lått ändrad, och jag vet icke hvarföre man icke skulle få
vidtaga ett vedertaget säll att uttrycka sig.
Jag anhåller derföre alt ordet tillåta måtte utbytas emot medgifva.
Frih. Cederström, Rud : Det torde vara en ganska fin
skillnad emellan betydelsen af orden ”tillåta” och ”medgifva”; de
flesta personer skulle troligen anse dem temligen synonyma. På
saken inverkar icke det ringaste, hvilketdera af dem som användes
för uttryckande af R. St:rs samtycke till K. M:s Nåd. Propos. —
Men dä nyss blifvit med råtta anmärkt, att en skiftning förefinnes,
om än ytterst subtil, emellan de båda verbernes bemärkelse, må
jag, af aktning ej blott för Gr. Lagerbjelkes grannsyntare blick, men
äfven för hans i delta fall giltigare omdöme, rätt gerna för min del
”medgifva” den förändring, Hr Gr:n förordat.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. behagade
godkänna förevar:de skrifvelse-förslag, ulan förändring, ropades Nej,
hvarefter samma förslag godkändes med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna
förändring af ordet ”tillåtit” emot ordet ”medgifvit.”
Föredrogs och godkändes Exped:sUlsk:s under M 129 afgifna
den 6 dennes f. m. på bordet lagda Förslag till R. Stms underd.
skrifvelse till K. M., ang:de regleringen af utgifierne under RiksStatens
Fjerde Hufvudiilel.
Föredrogs ånyo Bevilln:sUlsk:s d. 2 och 6 dennes på bordet
lagda Mera. 27, med sammanjemkning af RiksStms olika beslut,
i anledn. af del i Utlåt. J\s 20 framstäldta förslag, aog:de
post-bevillmn ; och blefvo härvid Utsk:s yttranden rörule nedannämnde
punkter af Utlåt. JVs 20, hvart för sig, företagne till pröfning.
i:sta •punkten.
Den af Utsk. i fråga om denna punkt föreslagna votens-propos.
godkändes.
i: dr a punkten.
Den 9 September.
297
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer vördsamt,
alt Ståndet mätte antaga Ulskts inbjudning i denna punkt och medgifva
alt den skilling, som här blifvit föreslagen ål Post-förvaltarne,
matte få utgå. Härigenom blefve en omröstning i denna fråga
umbärlig.
Uppå härefter framställd propos. antog R. o. Ad. Utskts i
denna puukt gjorde inbjudning lill antagande af Utskts af Presteoch
BorgareSl:n gillade förslag.
' Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna att, i följd af inbjudningens antagande, den rörtde ifrågavartde
punkt föreslagna voterts-propostn hade förfallit, anmälde sig
och yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Huruvida voterts-propostn
liar förfallit genom R. o. Adts antagande af inbjudningen, det lemnar
jag derhän. Jag betviflar likväl mycket att BondeSt., äfven om
delta Stånd icke ingär på inbjudningen, medgifver att volerts-propostna
derigenom förfalla. Det förekommer åtminstone mig ganska
oafgjord!, huruvida icke den skilling, hvarom nu är fråga, är att
anse såsom en tillökning i poslporto-afgiflen, och huruvida icke således
frågan derom är en Bevillnts-fråga, hvilken således, äfven om
ett Stånd är af olika tankar med de öfriga, bör blifva föremål för
votering i Förstärkt Ulsk.
Hr von Hartmansdorff: Den ifrågavartde skillingen skulle
icke gä till Staten, utan lill Postförvaltarne. Afgilten är följaktligen
att anse såsom ett slags löneförbättring åt dem eller godtgörelse
för deras besvär. I alla anslagsfrågor, vare sig till löner eller hvad
som helst, äro eljest tre Stånds beslut tillräckliga. Jag kan alltså
icke inse hvarföre de ej skulle vara det äfven här. Dä R. o. Ad.
antagit inbjudningen, så lärer någon ytterligare propos. i detta afseende
icke beböfvas.
Frih. Palmstjerna: Det är visserligen sannt att tre Stånds
beslut gälla i alla anslags-frågor såsom afgörande, men dessa äro sådana
anslag, som utgå af statens medel. Del bär ifrågavar:de anslaget
åter utgår icke af statsmedel, utan af enskifte personer såsom
en slags bevilln., som utgöres af dem, som, då de brefvexla, icke
fästa frimärken på sina bref. Den här ifrågavar:de skillingen till
Postförvaltarne är således af hell annan natur än löneanslag af Statsmedel
i allmänhet, och på sådan grund anser jag icke att 3 Stånds
beslut dervid äro gällande. ~
Hr von Hartmansdorff: Vore här fråga om bevilln., så
skulle väl medlen ingå till Riksg:s-koot. eller någon Statens kassa,
vare sig Postens eller en annan. Men detta skulle icke ske, utan
skillingen gå till den tjensteman, som påsatte bevillnts-slämpeln.
Efter mitt förmenande är denna fråga sådan, alt Konungen skulle
kunna, äfven utan R. Sius samtycke, förklara att, som Postförvaltaren
är Statens tjensteman och icke den enskiltes: så skall elen,
som icke vill påsätta frimärke, när sådant är föreskrifvel, utan öf
-
k
298
Den 9 September.
verlemna detta bestyr åt Postförvaltare!!, derföre batala honom denna
skilling. Sådant bör kunna af Konungen föreskrifvas med samma
rätt, som han utfärdar taxa för dem, som låta ro sig på en färja,
eller för annat besvär, som den ene har för den andre. Jag anser
icke att sådant bör blifva föremål för omröstning i Förstärkt
StatsUtsk.
Gr- Lagerbjelke, Gust.: Efter mitt förmenande beslår
denna sak af två olika delar: den ena, huru mycket som skall betalas,
och den andra, om eller hvad Poslmäslarne skola få i sportler.
I afseende på en utgift ur Statens kassa, som den bär ifrågavar:de
sporteln af en skilling till Postmästaren obestridligen är, så ega tre
Stånd beslutande rätt, och denna fråga är nu afgjord genom af R.
o. Ad. antagen inbjudning. En annan sak är om bela inkomsten
skall finnas. Två Stånd hafva nu sagt, att om postporton erlägges
med frimärken, så kosta brefven 4 sk:r, men om den erlägges med
penningar så betalas 5 sk:r. Detta är en bevilln:s-fråga, såvida
postportons belopp är en bevilln:s-fråga, det vill bär säga, huruvida
postporton skall blifva 4 eller 5 sk, och delta torde 11. o. Ad.
finna vara en annan fråga än den, huruvida Postmästaren, för det
besvär han får, om lian skall påfästa frimärkena, bör hafva en sk.
såsom sportel. Jag anhåller derföre vördsamt att R. o. Ad. heliade
bifalla voter:s-propos:n.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, oro R. o. Ad. ansåge
de emot den af Etsk. föreslagna voter:s-propos. gjorde anmäikn:r
föranleda till återremiss, ropades starka Ja, jemte några Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
3:iljc punkten.
R. o. Ad. fann Utsk:s härom afgifna yttrande ej föranleda till
annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
S:te punkten.
Gr. Gyldenstolpes vid Utsk:s Mern. fogade reservation uplästes
på begäian af
Hr von Hartmansdorff, som derefter anförde
Sorn jag anser, att Gr. Gyldenstolpes reservation i detta hänseende
är riktig, och då R. o. Ad. redan återremitterat en annan punkt
i detta Betänk., der del måhända mindre behöfdes, så hemställer jag
vördsamt, att Ståndet måtte, med vidblifvande af sitt beslut i sjelfva
frågan, återremittera” denna punkt till Ulsk:s förnyade behandling,
på del att voter:s-propos:na måtte förändras.
Frih. Palmstjerna: Jag skall icke på något sätt motsätta
mig återremiss, men på det att det yttrande Hr von Hartmansdorff
afgifvit icke måtte anses såsom Ståndets allmänna och gemensamma
mening i detta afseende, anser jag mig böra yrka den motsatta. Jag
anser nemi. att, då 2 Stånd stannat emot 2 i den frågan, huruvida
postkartorne skola innehålla namnen på hvarje serskild person,
till hvilken ett bref är adresseradt, eller icke-, så bar denna fråga
t
Den 9 September.
299
förfall it, enär den kan förfalla, emedan della icke handlar om någon
be vill nulan blon är en reglemenlarisk fråga. Då denna fråga
har förfallit, kan således icke fråga vidare upstå om någon afgift
för den händelse alt frågan icke hade förfallil, utan blifvit beslutad
på sådant säll, ali del föranledt en afgift. Nu vet jag icke huru
denna afgift skulle kunna anses såsom en be vil I n :s-fråga, då den
icke kommer i fråga, alt någonsin utgå, all någonsin debileras eller
ens omnämnas, enär orsaken, hvarföre den skulle komma i fråga,
har förfallil.
Efter försl lill bifall å Utsk:s ronde förevartde punkt afgifne
yttrande framsläld propos., som besvarades med starka Nej, blandade
med Ja, hemsiälde, Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge
de emot samma yllrande gjorde anmärknir föranleda till ålerremiss
och blef denna propos. med Ja besvarad.
6:/e punkten.
Utsk:s yttrande lades lill handlingarne.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Ulskis den 2 och 6 dennes
på bordel lagda Belänk. M 123, i anledn. af väckt motion om
afskaffande af våg- och mätare-penningar i Westerås.
Den af Hr Dokt. Björling vid delia Betänk, fogade reservation
nplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yltrade:
Om den åtgärd, som är i fråga för Westerås, hade blifvit tillst
yrkl för städer i allmänhet, såsom något för hela Riket gällande;
då kunde målet möjligen hafva bordt utgöra ämne för R. Sins bepröfvande;
men all de skulle för en enda stad fatta ett sådant beslut
och anmäla det hos Konungen, det anser jag vara olämpligt. I
alla dylika frågor, som denna, böra naturligtvis parterna, å ömse
sidor, vara hörda, icke bloll de näringsidkare, som få betala dessa
afgifler, ulan jemväl den stad, som de tillfalla. Detta har nu icke
sk el I. Huru kunna då R. St. roed fog för sin egen del, och med
hopp om framgång hos Konungen frambära önskningar i elt mål,
som är till den grad outredt, sora det förevar:de?
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Den siste värde talaren
har klandrat alt Disk., då det föreslagit borttagande af den ifrågavar:de
atgilten, icke föreslagit alt laga bort den i alla städer, der
f. n. en slik afgift funnits; men sådant var omöjligt, enär det icke
var föreslagit af motionären, eljest skulle vi verkligen haft god lust
dertill.
Hvad serskildt vidkommer denna afgift, så synes det vara orimligt,
alt våg- och mätare-pengar skola erläggas för varor, som hvarken
mätas eller vägas. Ar 1823 togs en slik afgift bort för Stockholms
stad sålunda, alt den qvarstod endast förvaror, sora verkligen
mätas och vägas. Om nu denna afgift tages bort för Westerås, så
är det otvifvelaktig!, ali, då man får höra, att R. St. vid denna
v
300
Den 9 September.
Riksdag beslutal dess borttagande för Westerås, så kommer den
vid en annan Riksdag att försvinna äfven för öfriga städer i riket.
Således synes det mig vara skäl att icke afslå delta förslag,
som verkligen är på förnuft och goda grunder fotadt, samt af
billigheten påkalladt.
Hvad beträffar den förmån, som Westerås på detta sätt tillgodonjuter,
så tror jag, att den är ganska tvetydig, ty när landtmaunen
för dit sina varor, så betingar han, efter hvad jag hört sägas,
att köparen skall betala denna afgift, utom hvad han erlägger för
sjelfva varan. Jag lager mig derföre friheten vördsamt föreslå bifall
till Utsk:s förslag i detta Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den fråga, som nu är för han
den,
synes mig vara fullkomligen utredd. Det lärer icke af någon
förnekas att Westerås stad har rättighet att taga våg- och mätarepenningar
äfven för sådana varor, som icke i staden vägas eller
mätas, utan endast passera densamma. Att detta förhållande är
ganska orimligt, torde icke heller kunna bestridas. Det kan då efter
mitt förmenande icke vara något att erinra deremot, att R. St.
ingå till K. M. med den underd. anhållan, alt K. M. täcktes, så
vidt sig göra låter, så ordna, alt en sådan orimlighet måtte uphöra.
Derigenom att denna rättighet för Westerås stad borttoges, kommer
denna stad icke i något exceptionell förhållande emot andra städer,
ty det är jemväl uplyst, att sådana afgifier i flere andra af Rikets
städer icke förekomma. Det vore visserligen bättre, om Utsk. i delta
nu hade varit i tillfälle att föreslå R. St. uphörande af denna afgift
i alla de städer, der den i Riket ännu möjligen qvarstår, men
att man skulle låta detta missförhållande qvarstå i YVesterås, derföre
att icke någon motionär föreslagit dess undanrödjande i de öfriga
städerna, kan jag icke finna lämpligt. Skulle man aldrig taga
det goda, derföre att man ej kan få det aldra hästa, så är jag rädd,
att man i de aldra flesta fall får stå qvar der roan befinner sig.
Jag anser att man utan inkonseqvens kan bifalla Utsk:s förslag, dels
derföre att denna rättighet ingalunda är allmän för Rikets städer, dels
äfven derföre, att man icke begärt, att den absolut skall borttagas,
ulan endast alt K. M. skall vidtaga lämpliga åtgärder för dess borttagande.
Således om absoluta hinder, emot all rimlig förmodan,
skulle förefinnas, så har man dock icke begärt att någon orättvisa
skall ske; man har endast begärt, att det rimliga skall verkställas,
och det är så billigt, att jag hoppas att R. o. Ad. täcktes bifalla
detta förslag, hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Rehbinder har framställt det
orimliga deri, att våg- och mälare-peningar erläggas för varor, som
hvarken mätas eller vägas. Om så förhåller sig, hvarföre vända sig
icke vederborde, som på delta sätt blifva obilligt betungade, till de
myndigheter, hvilka deri kunde meddela rättelse? Utan tvifvel derföre,
att man tror det vara svårt, att få sin vilja fram på^den vägen,
då motparten får yttra sig, men deremot lått, när motparten
icke höres, såsom det tillgår vid Riksdagarne. Man passar derföre
på, att der förskaffa sig förord af den näst Konungen förnämsia
