# ID: svediakorp-gov593
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 150,521
# sentences: 5,315
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
MM>aiS2Ul®S3i ocji ÅD1M»
VID
JTufltima i
År IS53.
Färsta Muftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1 8 5 4,
Ti.. följd af 62 § i Riksdagsbeslutet af Hl, 4 September 1851,
hvarigenom R. St. blifvit kallade, att d. 15 November 1853, till
lagtima Riksdag i hufvudstaden sig infinna, och sedan K. M.,
genom öppet nådigt Bref af d. 13 Juli sistnämnde år, behagat
samtlige R. St. derom erinra, blef ä den sålunda utsatta dagen
Riksdag med vanliga ceremonier utblåst; och täcktes K. M. till
Landtmarskalk i nåder utnämna Kammarherren, Landshöfdingen
i Östergöthlands Län, Kommendören af K. Nordst.-Orden, Riddaren
af K. Svärds-Orden, Kommendören af K. Nederländska LejonOrden
och af K. Hannoverska Guelfer-Orden, Riddaren af K.
Danska Dannebrogs-Orden, Hr Grefve Henning Ludvig Hugo
Hamilton, som efter det han inför K. M. aflagt Landtmarskalkseden
och blifvit öfverlemnad till de 2:ne äldste närvarande Grefvar,
Öfverste Kammarherren m. m. Hr Gr. Mauritz Axel
Lewenhaupt och Öfver-Kammarherren m. m. Hr Gr. Gustaf
Göran Gabriel Oxenstjerna, af dem beledsagades till Riddarhuset
och derstädes vid ingången emottogs af Riddarh.-Direktm,
Riddarli.-Sekret. och öfrige till Riddarh.-Kansliet hörande personer.
Hr Gr. o. Landtm, utsatte derefter, enl. 10 och 11 §§:ne
i Riddarh.-Ordn., första upropet af R. o. Adis första anteckning
till nästföljande dag, Onsdagen d. 16 November kl. 11 f. m.,
och andra upropet af samma anteckning till Thorsdagen d. 17
November likaledes kl. 11 f. m. Sedan såväl denna som den
andra anteckningen, hvars båda uprop skedde d. 19 November,
hade försiggått, sammanträdde H. R. o. Ad. första gången
Måndagen den 21 November
in pleno kl. 12 på dagen.
Hr Gr. o. Landtm, öpnade sammankomsten med följande tal:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Ridders,
och Adelsmän!
Då H. M. Konungen för andra gången nådigst behagat åt
mig updraga det ärofulla kallet, att under ett Riksmöte vid R. o.
Ad:s öfverläggningar föra ordet, har jag vid dess emottagande,
om möjligt ännu lifligare än den första gången, kännt mina
krafters otillräcklighet att motsvara anspråken pä en plats, af ål
-
i
Den 21 November.
der beklädd af män, dem icke blott R. o. Ad., men fäderneslandet
räknat såsom prydnader. Jag erkänner också öppet, att
tanken derpå mången gång, — ej minst i detta högtidliga ögonblick,
— djupt nedtrycker mig. Men bredvid det nedslående
medvetandet af bristande förmåga står den lifvande och stärkande
tanken på min pligt, utstakad af Konungens vilja och ökad genom
ett tacksamt minne af den öfverseende välvilja, jag under
ett föregående Riksmöte af detta Stånd fått röna. Grundad, såsom
jag hoppas, pä vissheten, att jag, under alla förhållanden
med aktning för andras öfvertygelse, likväl orubbligt följer min
egen, och alt den grundlag, jag nyss åter svurit att med all min
förmåga uprällhålla, utgör den enda ledtråden för mina ord och
handlingar, skall den säkert icke heller 1111 undandragas mig af
ett Stånd, hvars benämning bör häntyda pä ädelhet, ej blott i
börd, utan ock i tänkesätt.
Sådan är den förhoppning, under hvilken jag härmed förklarar
11. 0. Ad:s öfverläggningar öpnade, och är det utan andra
anspråk, än dem en redlig vilja kan gifva, som jag vördsamt
anhåller, att i R. o. Ad:s vänskap, välvilja och förtroende få vara
innesluten.
Uplästes Stadgan till ordnings vinnande vid H. R. 0. Ad:s
sammankomster af d. 1(1 Nov. 1823, äfvensom det d. 4 Dec.
1834 dertill beslutade tillägg.
Hr Gr. 0. Landtm, erinrade, att det enl. 39 § Riddarh.-
Ordn. tillkomme 11. 0. Ad., att besluta om tillåtelse för främ
mande
åhörare att bevista det Höglofl. Ståndets öfverläggningar,
samt hemstälde derjemte att med utdelning af biljetter till läktaren
för främmande åhörare må fä tillgå såsom hittills varit öfligt,
hvilket bifölls.
Med tillkännagifvande, att på sätt vid föregående Riksdagar
varit vanligt, en klubb för R. 0. Ad. blifvit i Operahuset provh
soriskt inrättad, hemstälde Hr Gr. 0. Landtm, om R. o. Ad.
behagade lemna sitt bifall till denna klubb-inrättnings bibehållande.
Ropades Ja.
Hr Gr. 0. Landtm, tillkännagaf, att RiksSt:n i morgon
f. m. skulle komma att emottaga hvarandras Helsnings-Deputalio
ner,
samt anmodade de ledamöter, som ville deltaga i den till
MedSt:n afgående Helsniugs-Ueputationen, att dertill anteckna sig1
hos Riddarh.Fiskalen, som äfven egde anteckna de ledamöter,
hvilka önskade deltaga i R. 0. Ad:s Deputation för utläggande af
till nästa Onsdag utsatte underd. upvaktningar hos D.D. M.M.
Konungen och Drottningen samt D.D. K.K. H.H. Kronprinsen
och Kronprinsessan.
Då härefter Hr Gr. 0. Landtm., med erinran att R. 0.
Ad., enl. 47 § Riksd.Ordn,, egde utse 2:ne ledamöter till delta
-
Den 21 November.
5
gande i Talmansöfverläggningarne, hemstälde om R. o. Ad. behagade
till anställande af detta val utsätta samma dag, då Bänkmansvalet
komme att ega ram, anmälde sig och yttrade:
Hr Printzensköld, Carl: Såvidt jag rigtigt fattat Hr Gr.
o. Landtm.:s framställning, lärer frågan vara den, att Ståndet
skall utse 2:ne dess ledamöter för att jemte Hr Gr. o. Landtm,
deltaga i Talmansconclaverne. Så långt jag minnes tillbaka har
R. o. Ad. altid ät sin Talman Hr Landtm, öfverlemnat rättigheten
att välja de medlemmar af R. o. Ad., som Hr Landtm,
funnit böra honom i Talmansconclaverne biträda. Jag tror att
R. o. Ad. icke har vid något tillfälle, och aldraminst vid delta,
haft skäl att frånträda ett sådant bruk, och jag hemställer derföre,
att R. o. Ad. måtte åt Hr Gr. o. Landtm, öfverlemna denna
valrätt, hvarpå jag anhåller om propos.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade, på
sätt Hr Printzensköld föreslagit, åt Hr Gr. o. Landtm, öfverlemna
att utse de ledamöter af Ståndet, som borde i Talmansöfverläggningarne
deltaga.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, betygade R. o. Ad. sin erkänsla för
det honom härvid visade förtroende och tillkännagaf att han, i
hopp att derigenom motsvara detta förtroende, finge anmoda JU
115 Gr. Lagerbjelke, Guslaf och JVs 2275 Hr Lefrén, Johan
Pehr, alt i Talmansöfverläggningarne deltaga.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, anförde skriftligen:
Lika nyttigt som det otvifvelaktig! är, att uti Lagstiftande
församlingar ett icke alltför inskränkt antal personer deltaga uti
frågornas slutliga afgörande, lika olämpligt har det alltid visat sig
om en sådan talrikhet förefunnits bland dem, som skola gifva
frågorna deras förberedande utredning. Ett sorgligt exempel uppå
sanningen häraf har mer än tillräckligt gifvits genom det sammansatta
Lag-, Bevilln:s samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk., der
utredningen ang:de de frågor, som röra Bränvinstillverkningen
och försäljningen skolat af 112 personer åstadkommas. Med anledn.
häraf, och som med visshet kan antagas att behandlingen
af nämnde frågor linder innevande Riksdag blifva af mer än vanlig
betydelse, samt det således är af ökad vigt att utredningen
af desamma anförtros åt ett lagom stort antal, dertill samtelige i
möjligaste måtto fullt lämpliga personer, så vågar jag vördsamt
föreslå att R. o. Ad. måtte pä grund af 36 § 3:dje mom. Riksd.-  Ordn:n, för sin del besluta nedsättandet af ett serskildt Utsk.,
bestående af 24 ledamöter,! 6 från hvarje Stånd, för att behandla
frågor ang:de Bränvinstillverkning och försäljning. Skulle R. o.
Ad. bifalla detta förslag, vågar jag lika vördsamt föreslå, att IL
o. Ad. måtte inbjuda de öfriga St:n att uti samma beslut instämma.
Begärdes på bordet.
6
Den 2 2 November.
Gr. Lagerbjelke: Under de sednare Riksdagarne har varit
vanligt, att utse Suppleanter för att inträda i Ulsk:n, då någon
af de ordinarie ledamöterne äro af tillfälligt förfall förhindrade.
Nyttan af dessa Suppleanter har nogsamt visat sig, och jag vågar
derföre vördsamt föreslå, att R. o. Ad. ville härutinnan falla
dylikt beslut som vid sist!, riksdag.
Afven detina motion begärdes på bordet.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 1 e. m.
In fidem protokoll?.
Albert Munck.
Tisdagen den 22 November 1853.
Plenum kl. 12 pä dagen.
Anmäldes och emotlogs på vanligt sätt en Deputation från
Hederv. BondeSt., anförd af Riksdagsmannen från Kronobergs
Län, f. d. Talmannen Nils Pehrsson, som helsade R. o. Ad. med
följande tal:
Å BondeSl:s vägnar frambäre vi till Höglofl. R. o. Ad. Ståndets
vördsamma välkomsthelsning.
De ärenden, som vid denna Riksdag förekomma, äro, utan
tvifvel, för Fäderneslandets framtida lveka och förkofran, af den
vigt, att de påkalla Folk-Ombudens hela verksamhet och mognaste
eftertanka, för att bringas till ett önskvärdt slut. Men för
att upnå ett sådant ändamål, erfordras icke blott den enskilde
representantens goda upsåt och hvarje särskildt Stånds allvarliga
bemödande, utan ock den endrägt och samhällighet emellan RiksSt:n,
hvarförutan hvarje sträfvande varder om intet. — BondeSt.
gör sig förvissadt, att Rikets första Stånd, skall, i detta, som
i andra hänseenden, gifva föredömet, och att ett godt förhållande
emellan Höglofl. R. o. Ad. och Bonde-St. således fortfarande skall
komma att ega runi.
BondeSt. utbeder sig att äfven hädanefter få vara inneslutet
i Höglofl. IL o. Ad:s välvilja och förtroende.
Hr G r. o. Landt m. svarade:
Den helsning, Deputerade från Hederv. BondeSt. framburit,
emottages af R. o. Ad. med upriktigaste tacksamhet. Mellan Riksdagarne
delande det Hederv. BondeSt:s sträfvanden och omsorger
för jordbrukets utveckling, för lifvandet af våra kommunala inrättningar
och upfyllandet af deras fordringar, måste R. o. Ad.
Den 22 November.
7
känna såsom en liflig tillfredsställelse och ett behof, att under
Riksdagarne erfara det Hederv. BondeSt:s förtroende, understödjas
af dess fosterländska bemödanden, och med dess erfarenhet
rikta sin egen. R. o. Ad. önskar och hoppas att under innevarande
Riksmöte få åtnjuta dessa fördelar, lika visst som det Hederv.
BondeSt. alltid skall mötas af R. o. Ad:s aktning, vänskap
och förtroende, tänkesätt dem R. o. Ad. anhåller att Deputerade
måtte å dess vägnar till det Hederv. BondeSt. återbära.
Hvarefter Deputationen med vanlig ceremoni, utbeledsagades.
Ankom och emottogs en Deputation från Vällofl. BorgareSt.,
anförd af Rådmannen i Stockholm, Johan Gustaf Brodin, som
yttrade :
Till H. R. o. Ad. frambär vid innevarsde Riksmötes
början BorgareSt., genom oss, dess Deputerade, Ståndets vörda
samma helsning och lyckönskan. Med denna helsning förenas
uttrycken af utmärkt högaktning och genom den framburna lyckönskan
till de förestående öfverläggningarne uttalas ej mindre öfvertygelsen
om H. R. o. Ad:s fosterlandskärlek och städse visade
beredvillighet till upoffringar för det allmänna bästa, än äfven
den förhoppning, att R. St:rs allvarliga bemödanden skola
leda riksdagsförhandlingarne till den af alla önskade utgång, som
innefattas uti de betydelsefulla orden: Fäderneslandets sällhet.
Med dessa tänkesätt anhåller BorgareSt. att få vara inneslutet
i H. R. o. Ad:s fortfarande ynnest och bevågenhet.
Till besvarande häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm.:
R. o. Ad., som med tacksamhet emottager det Vällofl. BorgareSt:s
helsning, erfar med glädje de tänkesätt af vänskap och
förtroende, densamma uttrycker. Der alla lifvas af en känsla,
kärlek till fäderneslandet, och sträfva till ett mål, fäderneslandets,
lycka och ära, skall arbetet blifva lätt, och det motstånd, våra
bemödanden någon gång torde finna i olika åsigter om sättet att
ernå det gemensamma målet, icke blifva oöfvervinnerligt. Med
denna förhoppning går R. o. Ad. den nu började Riksdagen till
mötes, förvissad att densamma, fortsatt under enighet och ömsesidig
aktning för olika öfvertygelser, ej skall undgå alt bära goda
frukter till spridande af en sann bildning, industriens utveckling
och den lagbundna frihetens betryggande.
R. o. Ad. önskar det Vällofl. BorgareSt. lycka till dess förestående
arbeten, anhållande att Hrr Deputerade behagade till
det Vällofl. BorgareSt. frambära försäkran om R. o. Ad:s aktning
och vänskap.
Hvarefter Deputationen på vanligt sätt utbeledsagades.
Anmäldes och emottogs en Deputation från Högv. PresteSt.,
anförd af Biskopen i Westerås Stift, L. af K. N. 0., Doktor Christian
Erik Fahlcrantz, som lielsade det Högloft. Ståndet med följande
tal:
1 den helsning, som vid de åter begynnande rådslagen om
8
Den 22 November.
ett älskadt fosterlands bästa, sändes K. o. Ad. af PresteSt., mäste
dettas åsigter hafva sin djupaste källa i föreställningen af det
gemensamma Fädernesland, till hvars ombud Presterna af församlingen
och dess hufvud kallade äro. I31ott ur denna föreställning
kommer djup, sanning, klarhet i begreppen af det jordiska
fäderneslandet och dess högsta angelägenheter, samt ren och uphöjd
kärlek till detta. Samma föreställning vördar ock det Ridderskap,
sorn öfvas i den Högste Konungs oell Hans rikes, ljusets,
sanningens, den verkliga ärans tjenst och mot dessas hender —
den Adel, hvilken i sådan verksamhet sig bevisar. Det Höglofl.
Ståndet, har i sin benämning den sinnrikaste erinran om sin
kallelse och har i antagandet deraf gifvit sitt skönaste löfte. Från
själens Adel är handlingens Ridderskap oskiljaktigt.
Denna sanna Adel uppenbarar sig främst, då fosterlandets
stora intressen äro i fråga, så väl i sin bevarande, sorn i sin ombildande
eller nybildande rigtning. För detta sinnelag försvinner
frestelsen till ensidighet och det småsinne, som skapar och
stämplar partier. Säkert hafva vi haft nog af båda riktningarnes
villor och öfverdrifter, för att förstå, huru just det, söm väcker
mesta strid, dock är det för begge ytterligheterna aldragemensammaste
i frånvaron af den uphöjning i tänkesätt, som anar
och söker ett stort mål och som omedelbart utesluter allt lågt i
syften, bevekelser och medel.
Med glad och villig högaktning erkänner PresteSt. den uphöjda
anda, som gör det Höglofl. Ståndet värdigt sitt betydelsefulla
namn, och har i den länge njutna erfarenheten deraf en
borgen för sitt hopp om äfven nu förunnad vänlig samverkan till
Fäderneslandets väl.
I R. o. Ad:s ynnest och förtroende beder PresteSt. alltid få
vara inneslutet.
Härtill svarade Hr Gr. o. Landtm.:
Med upriktig tacksamhet emoltager R. o. Ad. det Högv.
PresteSt:s välkomst-helsning, R. o. Ad. finnér deri en Ökad anledning
till den glada förhoppning, att de band af ömsesidig aktning
och förtroende sorn under framfarna tider förenat detta
Stånd med vårdarne af folkets och samhällets dyrbaraste angelägenheter,
religionen och den vetenskapliga bildningen, under
detta Riksmöte skola ytterligare befästas under enig samverkan för
ett älskadt fosterlands väl.
Vigtiga frågor, djupt ingripande i folkets sedliga lif, sä väl
som i dess industriela verksamhet, skola otvifvelaktigt äfven denna
Riksdag blifva föremål för R. St:s behandling. R. o. Ad. skall
ej underlåta, all åt dem egna den sorgfälligaste pröfning. Men
R. o. Ad. känner djupt, att all sanning, allt verkligt godt, ytterst
måste hvila på religionens fasta grund, och R. o. Ad. måste
derföre med lifligaste tillfredsställelse känna vissheten att under
sina bemödanden finna en ledning och ett trofast stöd i det
Högv. PresteSt:s uplysning och fosterlandskärlek.
R. o. Ad. anhåller att Hr Biskopen och Hrr Deputerade be
-
Den 22 November.
il
hagade till det Högv. PresteSt. återbära -uttrycken af R. o. Ad:s
högaktning och vänskap.
Sedan äfven denna Deputation blifvit utbeledsagad blef N:o
86, Gr. Hamilton, Jakob Essen, af Hr Gr. och Landtm, anmodad
att med R. o. Ad:s Helsnings-Deputation afgå till de öfriga
RiksSt:n.
Föredrogs Gr. Lagerbjelkes, Gustaf, i gårdagens plenum
väckta motion om tillsättande af ett särskildt Utskott för behandling
af frågor ronde Bränvinstillverkningen.
Upplästes ett af Hr von Hartmansdorff, Aug., inlcmnadt
sålydande anförande:
Mig förekommer det för tidigt, att afgifva förslag om sättet
att behandla en sak, hvilken ännu icke ligger på Ståndets bord,
vare sig genom Kongl, propos. eller enskild motion. Kommer
icke någon dylik, så är öfverläggningen om behandlingssättet öfverflödig.
I alla fall, måste detta rätta sig efter propos:ns eller
motionens beskaffenhet. Innebär hon blott förslag till ändrad
beskattning: så blifver behandlingssättet enklare, än om hela
bränvinsförfattningens omskrifning äskas. Det kan då hända att
man finnér ett särskildt Utsk:s tillsättning onödig. Vid Utskrns
sammansättning är det visserligen beqvämligare för Elektorerna
att på förhand veta om något särskildt Utsk. skall äga rum, samt
att genast rätta valen derefter. Men denna omständighet är af
så underordnad vigt, att hon ej bör verka på hufvudsaken, som
är att först veta om något särskildt Utsk. behöfves och hurudant
det bör vara. Ingendera delen kan man känna förr, än Kongl,
propos., eller enskild motion, i ämnet, framkommit. Intill dess
yrkar jag vördsaml. att förslaget, om ett särskildt Utsk.-s tillsättning
för bränvinslagstiftningen måtte få hvila oafgjordt.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf: En viss Hr
Gripenstedt i verlden, !gjorde sig vid en Riksdag mycken omak
för tillvägabringandet af ett Bränvins-Utsk,, men vann för denna
sin älsklingsidé endast namnet. Jag tror att det äfven nu bör
stadna dervid, att af detta Utsk. icke blir annat än namnet, fullt
öfvertygad att R. o. Ad., långt ifrån att anse nödigt att belasta
Riksdagen med nya Utsk., skola hafva det förtroende till ledamöterna
af de vanliga Utsk:n, att de anse dem lika väl kunna behandla
frågan om bränvinets tillverkning, ordnandet och reglorna
derför, som de flera andra lika vigtiga om icke vigtigare frågor.
I öfrigt är den af Hr Gr. Lagerbjelke framställda sats, om
det färre antalets företräde vid frågors behandlande och utredning,
falsk, i sin följd ledande till envälde, och dess antagande
och tillämpning inom en representantförsamling farligt; emedan
om frågornas behandling och utredning öfverlemnades åt ett mycket
ringa antal, ensidiga åsigter och äfven till och med enskilta
afsigter lättare kunna göra sig gällande.
Jag vågår för min del bestrida inrättandet af det af Hr Gr. '
Lagerbjelke föreslagna BränvinsUtsk., men skulle Höglofl, R. o. Ad.
10
Den 22 November.
bifalla Hr Gr. Lagerbjelkes motion och elen komma att kommuniceras
med MedSt:n, anhåller jag, att hvad jag nu yttrat måtte
såsom min reservation. få åtfölja remissen.
Hr Hjärne, Harald: Jag instämmer så mycket heldre i
det af Gr. Lagerbjelke nu afgifna förslag, som jag under 2:ne
föreg:de Riksdagar deltagit uti behandlingen af nu ifrågakomne
ärende inom de sammansatta Bevillms-, Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Uts:kn, och derutaf hämtat tillräcklig erfarenhet om skadligheten
och olämpligheten af allmänna frågors förberedande handläggning
'utaf ett så stort antal ledamöter, som de sammansatta
Utsk:n utgöra. Härom torde meningarne vara föga delade, och
åtminstone tror jag mig vara förvissad derom, att de fleste af B.
o. Ad:ns ledamöter, som förut deltagit uti de förenade Utskms
arbete, i berörde hänseende tänka lika med mig. När dertill
kommer att man känner de stora förhoppningar, sorn fästas vid
nu ifrågakomne, för hela samhället så vigtiga ärendes bringande
till ett lyckligt slut vid innevarande Riksdag, måste man finna sig
ännu mera upmanad att söka bidraga dertill, att ärendet blifver
allt ifrån början på det mest ändamålsenliga sätt utredt och beliandladt.
Hr von Hartmansdorff anser det vara oformligt att tillsätta
ett särskildt Utsk. för behandling af frågor ronde bränvinstillverkningen,
innan man med säkerhet kände, att någon sådan fråga
komme att till Ständernas afgörande öfverlemnas. Så vidt jag
vet, har ännu icke någon Riksdag under vårt närvarande statsskick
försiggått, utan att motioner i detta ämne blifvit väckta,
och man har snarare haft öfverflöd än brist på förslag rörande
samma ämne. Vid denna Riksdag, mera än någonsin förut, haiman
all anledning att tro, det genomgripande förändringar i bränvinslagstiftningen
blifva föreslagna. Det är derföre jag, j motsats
till Hr v. Hartmansdorff, anser det vara af ganska stor vigt
och ingalunda en småsak, att genast vid Riksdagens början för
frågans behandling nedsättes ett särskildt Utsk., bestående af sådana
personer, som anses hafva den största kännedom i ämnet,
ty det beror naturligtvis till större delen på de personer, som
skola bereda frågan, huruvida densammas utgång kommer att motsvara
de förhoppningar, som man inom liela Sverige fäster dervid.
Om Gr. Lagerbjelke icke väckt ifrågavande motion, hade
jag för min del beslutat att afgifva ett förslag i samma syftning,
och säkerligen hafva flera ledamöter af R. St. varit härpå betänkte.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. behagade bifalla Gr.
Lagerbjelkes förslag, och fäster dessutom stor vigt deruppå, att
det bifalles i dag, på det att inbjudningen till de öfriga MedStrn
måtte utan dröjsmål afgå, ty jag har mig å enskild väg bekant,
att en dylik motion kommer att väckas inom BondeSt.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Skulle man, lika
med Hr v. Hartmansdorff, såsom premiss antaga möjligheten derutaf,
att hvarken någon Kongl, propos. eller enskild motion ronde
bränvinslillverkningen vid denna Riksdag komma alt afgifvas, må
-
Den 22 November.
11
sle man äfven gilla det sint, hvartill nämnde värde ledamot kommit,
eller att frågan om nedsättande af ett särskildt Utsk. för
berörde ärendes behandling vore för tidigt väckt. Det är visserligen
ännu icke officiell bekant, om Konungen behagar att till
R. St. aflåta nådig propos. i ämnet, men efter all den rörelse,
som försports inom snart sagdt alla delar af landet och haft till
ett gemensamt syftemål att fästa statsmakternas upmärksamliet uppå
nödvändigheten att tillvägabringa en mera ordnad och ändamålsenlig
lagstiftning ang:de vilkoren för bedrifvandet af ifrågakomne
näring, tror jag att man med fullkomlig trygghet kan lika
med Hr Hjärne, såsom gifvet antaga, att ganska många förslag
i detta ämne komma att väckas, och dä inser man jemväl
nyttan och lämpligheten deraf, att vid Riksdagens början nedsätta
ett Utsk., bestående af ett mindre antal sakkunnige män, hvilka
kunna egna större delen af deras lid och förmåga åt detta vigtiga
ärendes omsorgsfulla pröfning.
Afven jag har haft en ingalunda tillfredsställande erfarenhet
af denna frågas behandling inom de sammansatta Utsk:n och känner
mer än väl, hvilka svårigheter det möter att inom en så talrik
församling få principen för lagstiftningen i ämnet konseqvent
genomförd, men ännu mera de nödvändiga reglementariska stadganderna
i behörigt sammanhang och öfverensstämmelse. Dessutom
måste det sätt, hvarpå frågan hitintills blifvit handlagd, ovilkorligen
förorsaka mycken tidsutdrägt, enär den Afdelning af de
förenade Utsk:n som fått sig uppdraget att utarbeta förslag lill
utlåt, i ämnet, jemväl måste in pleno deltaga i handläggning af
en mängd andra frågor, hvarutaf Afdeln:s arbete nödvändigt mycket
fördröjes. Det är sannerligen hög tid att denna i nationens
sedliga lif så djupt ingripande fråga öfverlemnas till behandling
af sådana personer, som med största möjliga sakkännedom förena
oväld och lugn besinning, så att frågan derigenom erhåller en
bättre utgång, än som förut varit fallet, enär det, till följd af
Utsk:ns sammansättning, dervid i allmänhet föga afseende kan
fästas vid de invalde personernas insigt och erfarenhet uti ett
specielt ämne, ofta liändt, att personer måst ingå uti den till
frågans utredande nedsalta Afdelning, ehuru de haft föga eller
ingen kännedom om bränvinstillverkningen och dermed sammanhang
egande ämnen. Det är hufvudsakligast af detta skäl, som
jag finner mig föranlåten att med min röst söka bidraga till
framgången af Gr. Lagerbjelkes nu under öfverläggning varande
förslag.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: 1 afseende på sjelfva saken,
eller lämpligheten att tillsätta ett särskildt Utsk. för behandling
af alla blifvande förslag ronde bränvinstillverkningen, delar jag
Gr. Lagerbjelkes mening, att en sådan åtgärd skulle medföra ganska
stor nytta. Derigenom skulle icke allenast mycken tidspillan
undvikas, utan afven sjelfva ärendets behandling utan tvifvel betydligt
vinna, så att man skäligen kunde hoppas, att delta ärende
under innevarande Riksdag blefve med insigt och noggranhet
pröfvadt och utredt, samt att sålunda en förbättrad lagstiftning i
Den 22 November.
ämnet skulle komma till stånd; men, hvad åter sättet och tiden
för ett sådant Utsk:s nedsättande vidkommer, anser jag för min
del, Jatt de anmärkmr, Hr v. Hartmansdorff i berörde hänseende
framställt, äro välgrundade, och finnér dessutom ett ytterligare
skäl för frågans upskjutande ligga deruti, att ifrågakomna
förslag, enl. min mening, måste först remitteras till vederbörligt
Utsk. och Ständerna afvakta Utsk:s deröfver afgifua utlåt., innan
de äga att frågan till slutlig pröfning företaga. 44 §. Riksd.Ordn.
stadgar uttryckligen att ”Konungens proposa-, äfvensom allmänna
frågor, hvarmed förstås sådana, som kunna eller böra komma
under samtliga RiksSt:ns öfverläggning och pröfning, må ej i
R. St:rs plena till omedelbarligt afgörande uptagas, utan skola
öfverlemnas till utredande af behöriga Utsk., hvilkas yttrande etc.”
Då, enl. den fördelning af ärendena, som grundlagen utstakat,
denna frågas behandling hörer till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.,
anser jag, att R. o. Ad. icke bör företaga densamma till remiss,
förr än det Utsk., som skall emottaga remissen, blifvit tillsatt.
1 fall, såsom jag förmodar, Hr Gr. o. Landtm, och R. o. Ad.
lika med mig anser, att frågan bör till Utsk. remitteras, följer
deraf, att frågan måste förblifva hvilande, intilldess Utsk:n blifvit
behörigen valda; men skulle åter denna mening ej godkännas,
utan anmärkmr deremot göras, skall jag utbedja mig att
närmare få utveckla skälen för denna min nu yttrade åsigt.
Gr Lagerbjelke, Gust.: Så vidt jag kunnat upfatta diskussionen,
har icke någon egentlig anmärkn. blifvit framställd
emot lämpligheten af den åtgärd, jag föreslagit. Endast i afseende
å tiden för frågans företagande samt fonnen för densammas
behandling, hafva 2:ne värde ledamöter uttalat mot mig stridande
åsigt er.
Den förste värde talaren har nemi. ansett, att tiden ännu
icke vore inne att besluta nedsättandet af ett särskildt Utsk. förberedande
af frågor rör:de bränvinstillverkningen, enär man ännu
icke kände huruvida någon K. propos. eller enskild motion i ämnet
vore alt förvänta. Detta fall låter visserligen tänka sig, men
jag utbeder mig att få fästa så väl den värde talarens som Ståndets
upmärksamhet deruppå, att frågan ang:de vilkoren för bränvinets
tillverkning är af bevillnings natur, och att den således,
äfven om hvarken K. M. eller enskild riksdagsman derom gör
någon framställning, likväl kommer att dragas tinder R. St:rs
pröfning på samma sätt sorn Tullbevillningen, Charta sigillataafgiften
m. fl.; hvaröfver allt R. St. vid hvarje Riksdag uppå vederbörande
Utslcs framställning, fatta beslut, aldeles oberoende
derutaf, huruvida inom Stånden förslag till förändring i grunderne
för dessa bevillningar eller sättet för desammas utgörande
blifvit väckta eller icke. Följaktligen är det fullkomligt gifvet,
att frågan om bränvinstillverkningen måste vid denna, såsom vid
hvarje Riksdag, komma under Ständernas pröfning.
Hvad åter den talare, som sednast sig yttrade, anfört derom
att nu förenande fråga icke finge af Ståndet omedelbart afgöras,
Den 22 November.
13
utan borde först remitteras till vederbönde Utsk., måste jag till
alla delar bestrida. Den till stöd för hans mening åberopade 44
§. Riksd.Ordn. innehåller: ”Konungens propos:r, äfvensom allmänna
frågor, hvarmed förstås sådana, som kunna eller böra
komma under samtl. RiksSt:ns öfverläggning och pröfning, må
ej i R. St:rs plena till omedelbarjigt afgörande uptagas, utan
skola öfverlemnas till utredande af behöriga Utsk. etc.” Nu finnes
icke, och kommer aldrig att finnas något Utsk., som är behörigt
att till utredande uptaga en fråga af sådan beskaffenhet,
sorn den förevande. Man måste besinna, att saken nu icke gäller
något förslag till förändrad lagstiftning ronde bränvinstillverkningen,
utan saken är helt enkelt den, huruvida Ständerna anse
nyttigt att välja ett särskildt Utsk. för behandling af en viss
fråga eller icke, och det torde blifva svårt att i grundlagen uptäeka
ett stadgande, sorn gör något Utsk. bestämdt behörigt att
utreda lämpligheten eller obeliöfligheten af ett annat Utsk:s tillsättande.
O lämpligheten af den form för frågans behandling, som Hr
Gripenstedt föreslagit, springer än tydligare i ögonen, om man
jemför stadganderne i Riksd.Ordn:s 36 samt 73 och 75 §§. De
tvä sistnämnde §§:ne innehålla bland annat, alt fråga, hvilken ej
genom Ståndens sammanstämmande beslut blifvit afgjord, men
icke kan eller får förfalla, skall, slutligen med R. St:rs rätt afgöras
af samma Utsk. som med målet haft befattning, detta Utsk.
dock förstärkt till 30 ledamöter af hvarje Stånd. Nu kan denna
fråga, enl. uttryckliga ordalaget i 36 §. 3 morn., icke förfalla,
och skulle således om 2 Stånd stanna mot 2, jemlikt 73 §., afgöräs,
af det Utsk., som frågan handlagt, förstärkt till ett antal
af 30 personer från hvarje Stånd. Emot ett sådant behandlingssätt
ställer sig likväl 36 §:s bestämda föreskrift, att om 2 Stånd
stanna mot 2 i fråga om nytt Utsk:s tillsättande, öfverlemnas afgöranderätten
härutinnan till Const. Utsk., icke förstärkt, utan
enkelt, hvaraf uppenbarligen följer att samma fråga icke är i grundlagen
afsedd att af något Utsk. på förhand behandlas. De emot
mitt förslag anförda anmärkna- torde sålunda vid närmare betraktande
förfalla, och vågar jag derföre vördsamt anhålla om bifall
å ifrågavarale förslag.
Hr Hjärne: Med minne af de ofta långvariga och alltid
öfverflödiga formdiskussioner, som på detta rum pläga upstå af
en understundom ganska obetydlig anledning, har jag begärt ordet
endast för att med några ord ytterligare bemöta det af Gr.
Lagerbjelke redan vederlagda inkast, Hr Gripenstedt gjort mot
sättet för ifrågavarale förslags behandling. Jag anser, nemi. att
Hr Gripenstedts upfattning af hvad som i 44 §. Riksd.Ordn. menas
med en allm. fråga, icke är riktig. Dermed måste, enl. mitt
omdöme, förstås en sådan fråga, som är allmän för hela Staten
eller Riket, men icke en sådan, som kan vara generel för R. St.
i deras förhållande sinsemellan. Alla frågor, som behandlas af
R. St. i deras egenskap af Svenska folkets ombud äro allmänna
14
Deli 2 2 December.
och mäste till Utsk:s föreg:de handläggning hänskjutas, men sådant
är nu icke förhållandet. Dessutom vill jag erinra R. o. Ad.
att vid flere föreg:de tillfällen frågor af samma art som den nu
förevande, behandlats på det sätt Gr. ^Lagerbjelke yrkat. Jag
minnes ett särskildt sådant fall, nemi. efter uphörandet af kolerafarsoten
år 1834, då R. och Ad. beslöt, att en lyckönskningsdeputation
skulle afgå till Konungen och att de öfriga Stånden
skulle inbjudas att deruti deltaga. Detta beslut fattades utan föregående
remiss till Utsk.
Hr Gripenstedt har visserligen rätt deruti, att då bestämd
föreskrift saknas hvarthän en väckt fråga skall remitteras, kan
remissen ske till Ekon. Utsk.: men, oafsedt det af Gr. Lagerbjelke
redan ådagalagda förhållande, att intet Utsk. finnes med
behörighet att nu förevarande fråga till behandling uptaga, får
jag hemställa lill Hr Gripenstedt, hvilken utredning han anser
Utsk. hafva att med detta ärende företaga ? Jag för min del kan
åtminstone icke fatta, hvaruti utredningen skulle bestå, då frågan
endast är, huruvida Ständerna anse tillsättandet af ett särskildt
Utsk. nyttigt eller icke, och den äskade utredningen således
torde komma att stanna vid ett enkelt ja eller nej, som Ständerna
likaså gerna kunnat i första hand afgifva. R. o. Ad. behagade
således finna, att man endast på omvägar och genom förvridning
af sakens rätta sammanhang kan komma till det resultat,
att nu ifrågaställde förslag måste till Utsk:s förberedande åtgärd
öfverlemnas.
Jag slutar nu med att uttrycka min önskan, att denna formfråga
icke måtte föranleda till någon långvarig debatt, då det i
alla händelser uti sista hand heror på Hr Gr. o. Landtm, att
bestämma, huruvida den ena eller andra talaren riktigt upfattat
Grundlagens stadganden. Skulle Hr Gr. o. Landtm, finna frågans
afgörande utan föreg:de remiss till Utsk. strida emot Grundlagens
föreskrift, lärer han ej underlåta att vägra propos.
derå, och, i motsatt fall, beror det ju på flertalet af Ståndet att
antingen bifalla det behandlingssätt Gr. Lagerbjelke föreslagit eller
vidtaga den åtgärd, som Hr Gripenstedt anser vara den rätta.
Hr Gripenstedt: De skäl som här blifvit förebragta emot
den af mig yttrade åsigt, att ifrågavarande förslag borde till Utsk.
remitteras, synes mig kunna utan mycken svårighet vederläggas.
Gr. Lagerbjelke har påstått, att det icke finnes något Utsk. hvartill
förslaget rätteligen kunde remitteras, samt att det endast finnes
föreskrifvet, att om 2 Stånd i sådan fråga stanna mot 2,
skall tvisten slitas af Const.Utsk. Nu innehåller likväl 34 §. 2
mom. Riksd.Ordn. att R. St. äga att remittera sådana mål, som
till visst Utsk. icke höra, antingen till Allm. Besv.-o. Ekon.Utsk.
eller till något annat Utsk.; hvarföre och då Grundlagen just förutsätter
det fall, som nu inträffat, hela anmärknm. att intet Utsk.
finnes, som är behörigt ätt remissen uptaga, torde af sig sjelf
förfalla.
Samme värde ledamots grundlagsenliga påstående, att Coust.-
D|e n 22 November.
15
Utsk., för den händelse att 2 Stånd stanna mot 2 i fråga om
tillsättande af nytt Utsk., äger att i sista hand saken afgöra, står
alldeles icke i någon strid emot min mening, alt frågans remitterande
till Utsk. bör föregå Ständernas beslut. Det af Gr. Lagerbjelke
åberopade lagrummet innehåller väl, att Ständerna, ifall
3 Stånds pluralitet ej kunde i saken åstadkommas, skola öfverlemna
afgöranderätten till Const.Utsk., men nämner ingenting
derom, att frågans föregående handläggning af Utsk. ej får äga
rum; och då således härutinnan något undantag ej finnes stadgadt,
måste man åtlyda den allmänna regeln, att ingen fråga af
allmän beskaffenhet får af R. St. till omedelbart afgörande uptagas,
utan bör först öfverlemnas till behandling af behörigt Utsk.
Stanna nu Ständerna, vid frågans återkomst från Utsk., i stridiga
beslut, inträffar just det fall, som Grundlagen har förutsatt,
nemi. att sakens afgörande skall hänskjutas till Const.Utsk., hvars
pröfningsrätt ingalunda förhindras derutaf, att ett annat Utsk. förut
i frågan afgifvit yttrande. Härigenom tror jag mig hafva visat,
att den af mig föreslagna åtgärd, långt ifrån att icke kunna
ske utan åsidosättande af Grundlagens bud, tvertom öfverensstämmer
med densammas bestämda föreskrift, och icke heller förhindrar
den vidare behandling af frågan, hvarpå Gr. Lagerbjelke
tyckes fästa uteslutande afseende.
Den siste värde talarens deduction, att nu förekomne fråga
icke skulle vara af allmän beskaffenhet, tror jag vara aldeles öfverflödig,
då 44 § Riksd.Ordn. innehåller sjelfva definitionen på
hvad som med en allmän fråga skall förstås. Der står nemi.:
”allmänna frågor, hvarmed förstås sådana, som kunna eller böra
komma under samtliga RiksSt:ns öfverläggning och pröfning”.
Ar det nu intet tvifvel underkastadt, att denna fråga måste komma
under Ständernas pröfning, så är ju frågan också uppenbarligen
af allmän natur enl. den definition, som Grundlagen sjelf
derpå gifver. Och måste det således medgifvas, att frågan är
allmän, så förefaller det mig nästan- oförklarligt, huru man vill
bestrida densammas remitterande lill Utsk., då ofvannämnde § i
uttryckliga och oförtydbara ordalag sådant föreskrifva’. Det synes
mig derföre, att mina anmärkmr i hela deras giltighet qvarstå,
utan att hafva på något sätt blifvit vederlagda af de deremot gjorda
inkast.
För öfrigt kan jag ej för mig redogöra, af hvad skäl man
så ifrigt yrkar förslagets omedelbara afgörande af Ständerna. Man
tror sig förmodligen derigenom gagna sjelfva saken, men mig
vill det synas, som om frågan blefve försatt i ett vida förmånligare
och formligare skick, ifall den först hänskjöts till förberedande
behandling af ett Utsk., sammansatt af ledamöter från
samtliga RiksStm, och derefter, beledsagad af detta Utsk:s yttrande,
öfverlemnades till Ständernas afgörande, än derigenom att
ett särskildt Stånd i ämnet fattar beslut, och de öfriga Med-St:n
blott och bart inbjudas att i beslutet sig förena. Men om ock
nyttan af frågans omedelbara eller medelbara afgörande kunde
omtvistas, bör man, vid detta såsom vid alla andra tillfällen i
16
Den 22 November.
främsta rummet afse det rätta och lagliga, och dervid kan man
äfven med trygghet lita på den gamla goda regeln, att hvad som
är rätt, är äfven klokt.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Då jagi denna fråga
delar Gr. Lagerbjelkes mening och önskar framgång åt det af
honom afgifna förslag, anser jag mig böra fästa motionärens och
Ståndets upmärksamhet uppå en ofullständighet i motionen, hvilken,
ehuru af ringare art, dock, enl. min tanke, bör rättas. Förslaget
afser nemi. att tillsätta ett särskildt Utsk. för behandlingen
af frågor ronde bränvinstillverkningen, men i nära sammanhang
härmed står frågan om vilkoren för den tillverkade varans
försäljning. Man kunde visserligen säga, att Utsk., i anseende
till frågornas samband med hvarandra, i allt fall vore berättigadt
att till handläggning företaga alla förslag ronde förändring uti
nu gällande lagstiftning såväl för varans tillverkning som afyttrande,
men då man besluter sig att bilda ett särskildt Utsk. för
behandlingen af ett så vigtigt ärende, anser jag att man, till förekommande
af allt missförstånd och möjligen upstående kollision
emellan ifrågakomne och andra Utskotts verksamhet, bör gifva
det särskildta Utsk. en bestämd och fullständig föreskrift beträffande
omfånget af dess blifvande verkningskrets. Af sådant skäl
får jag hemställa huruvida det icke vore lämpligt att, antingen
såsom ett tillägg till det redan väckta förslaget, eller såsom en
ny i ämnet väckt motion, föreskrifva, att det lillämnade Utsk.
jemväl updrages att uptaga och utreda alla förslag som kunna
väckas rörrde vilkoren för bränvinets försäljning.
Uti Hr Gripensteds framställning af formen för ifrågavar:de
förslags behandling kan jag för min del icke instämma. Han
har sagt, att alla frågor af allmän natur måste till något Utsk:s
föregående handläggning hänskjutas, men han har förbisett ett
annat vilkor, som måste fästas vid en sådan remiss, eller att
frågan är af beskaffenhet att kunna blifva föremål för någon utredning.
Nu frågar jag hvad slags utredning kan här komma i
fråga? Icke skulle Utsk. kunna afgifva utlåt, öfver legaliteten af
det föreslagna särskildta Utsk:s nedsättande, då Grundlagen innehåller
en uttrycklig bestämmelse härom. Skulle åter Utsk. yttra
sig öfver lämpligheten af den föreslagna åtgärden, så är ju denna
fråga af en så enkel beskaffenhet, att den i sanning ej behöfver
någon utredning, utan det beror på Ständerna att omedelbart
afgöra, huruvida de linna frågan om bränvinstillverkningen
vara af sådan vigt och betydelse, att densamma kräfver behandling
och utredning af ett enkom derför tillsatt Utsk., eller
icke. Då den af Hr Gripenstedt åberopade 44 § Riksd.Ordn.
stadgar, att alla allmänna frågor skola till utredning öfverlemnas
åt behöriga Utsk., men, såsom redan tillräckligen är visadt, någon
utredning af denna fråga icke är behöflig, saknar äfven §:n
all tillämplighet på nu förevar.-de fall. Dessutom är denna fråga
af så mångsidig beskaffenhet, att den likaväl borde remitteras till
Bevilln.- eller LagUtsk., som till Ekon.Utsk., och skulle således,
för
Den 22 November.
17
för ett fullständigt vinnande af den utredning, som Hr Gripenstedt
anser så nödig, rätteligen remitteras till alla de nämnde
Utskm gemensamt, men olämpligheten af en så beskaffad åtgärd
behöfver endast antydas för att af en hvar fattas. Jag tror således
att något hinder icke möter för frågans företagande till afgörande
i dess nuvar:de skick, och anhåller endast, att R. o. Ad.
dervid ville taga i betraktande det af mig föreslagna tillägget till
ifrågavande motion.
Hr von Hartmansdorff: 2:ne särskilta frågor hafva varit
föremål för denna öfverläggning. Den första afser, huruvida det
icke vore riktigt att upskjuta förevarande förslags afgörande, intill
dess sig visat, om någon Kongl. Propos. eller enskild motion
ronde bränvinstillverkning och beskattning kommer att afgifvas.
Den andra frågan rörer ändamålsenligheten att nedsatta ett särskildt
Utsk. för bränvins-lagstiftningens behandling. I mitt afgifna
anförande har jag endast framställt min åsigt, att förslaget
blifvit för tidigt väckt, enär jag ansett frågan derom ej böra
sammanblandas med frågan om förslagets lämplighet. Men som
flere talare yttrat sig i sistnämnde hänseende, anhåller jag, att
ett af mig derom upsatt skriftligt anförande måtte blifva af en
Kanslist upläst.
Härvid aflemnades af Hr von Hartmansdorff ett skriftligt anförande,
som uplästes och var af följande innehåll:
Grundlagens ord ronde bränvins-beskattuingens. behandling
äro icke nog tydliga, och det vore utan tvifvel för sakens
fortgång med nödig enhet och skyndsamhet fördelaktigt om be
arbetningen
skedde genom ett inskränktare antal ledamöter, än
Bevilln.Utsk:s, än mera genom färre än de förenade Bevilln-,
Lag- o. Ekon.Utsk:ns, hvilka pläga dermed gemensamt taga befattning.
Ingen kan häldre än jag önska rättelse i den nu varande
bränvinslagstiftningen, och hämmande derigenom så vidt
görligt är, af dryckenskapslastens härjningar, mot hvilka jag, i
många år, med ringa framgång kämpat. Det oväntade stöd, som
nykterhetens sak, för ögonblicket vunnit i allmänna tänkesättet,
är jag visserligen mån om att begagna. Men jag vill, lika litet
i medgångens som i motgångens dagar, göra det på lagens bekostnad,
och jag befarar att så skulle ske, om ett särskildt Utsk.
tillsattes, hvilket betoge Bevilln.Utsk. dess grundlagliga rätt att
föreslå beskattningen på bränvinstillverkning och försäljning.
Jag erkänner att det icke är utan tvekan eller inre strid, som
jag motsätter mig förevarande förslag. Men då man i tvifvelaktiga
fall bör akta sig för att öfvergifva den stråt, som föregångare
trampat och vidhållit, för att vidtaga nyheter, hvilkas följder man
icke så noga kan beräkna, anser jag mig, äfven vid detta tillfälle,
böra tolka grundlagen så, som hans stiftare ecb deras närmaste
efterträdare gjort allt sedan hans antagande. Frågan är här den
vanliga och farliga i ett lagbundet samhälle; skall man göra mera
afseende på ögonblickets fördel, eller pä lagens samvetsgranna
1 H. 2
18
Den 22 November.
iakttagande? Jag måste, äfven om det är påkostande, gifva det
sednare företräde, emedan laglig säkerhet dessförutan icke kan
påräknas.
l:sta frågan, som vid målets utredning bör besvaras, är naturligtvis
den, om Bevilln.Utsk. är berättigadt att föreslå bränvinsbeskatlningen.
31 § Riksd.Ordn. säger: ”detta Utsk. åligge
att opåmint vid hvarje Riksdag upgifva de allmänna grunderna
för den blifvande bevillningens fördelning, hvarefter och sedan
bevillningssummans belopp blifvit fastställdt, det tillkommer Utsk.
att, med tillämpning af dessa grunder, författa förslag till bevillningens
utgörande.” Hvad menas med bevillning ? Derom uplysa
59 och 60 §§ Reg.F. Den förre säger att Statens behof
utöfver de ordinarie inkomsterna böra genom bevillningar fyllas;
hvarefter 60 § förklarar att ”till dessa sednare räknas tull- och
”accismedlen, postmedlen, charta-sigillata-afgiften, husbehofsbrän'•'nerimedlen
samt hvad R. St. dessutom särskildt hvarje Riksdag
”såsom bevillning sig åtaga:” Den sista af dessa bevillningar,
eller den som skall fylla hvad i öfriga statsinkomster brister, är
hvad man kallar den allmänna bevillningen. Denna synes ock
åsyftas af ordalagen i 31 § Riksd.Ordn. samt i den 71 § Reg.F.
till hvilken den förre hänvisar. Icke desto mindre hafva R. St.
hittills utan tvekan till Bcvilln Utsk. öfverlemnat, att författa förslag
till alla förenämnde bevillningars utgörande till och med
hvad afgifterna å fabriksbränningen beträffar, ehuru hon icke är
1 60 § Reg.F. omförmäld. Likaså hafva R. St., enl. den hänvisning
71 § Reg.F. lemnar, låtit förstärkta StatsUtsk., pä sätt 69
§ Reg.F. föreskrifver, rösta öfver skiljaktigheterna mellan RiksSl:ns
beslut, i alla frågor der något Stånd varit af olika mening
med de öfriga.
Skälet till detta förfarande har, utan tvifvel varit, alt man
ansett alla bevillningsfrågor böra lika behandlas och att man, om
ej ifrågavande 31 r§ Riksd.Ordn., 71 och 69 §§:ne Reg.F.
foges till efterrättelse, saknade all föreskrift om sältet alt behandla
andra bevillningar än den allmänna, och att man då måste rätta
sig efter 75 § Riksd.Ordn. Denne stadgar nemi. att, med undantag
af frågor, som rora Grundlagarne, Riksg:dskont., Statsregleringen,
Bevillningen och Banken, eller det hvarom Reg.F:s 66,
69, 70, 71 och 72 §§ förordna, skall ”för beslut i alla öfriga
”ärenden gälla, jemte Konungens samtycke 3 Stånds mening;
”men skulle 2 Ständ stadna emot 2, förfalle frågan och förblifve
”vid det som tillförene stadgadt varit.” Antingen måste sålunda
bränvinsskatten och alla öfriga bevillningar behandlas lika med
den allmänna af Bevilln.Utsk. och förstärkta StatsUtsk., såsom
händelsen hittills varit, eller ock blifva de, tvertemot bevillningars
natur, beroende af Konungens samtycke. Skulle i något fall
2 Stånd stadna emot 2, så blifva de gamla föreskrifterna beståndande,
ehuru orimligt och osammanhängande sådant kan blifva,
då fråga är om taxors upgörande. Ett Stånds mening gäller för
ingenting, ehuru någon viss beskattning kan, såsom bränvinsbevillningen,
komma att hufvudsakligen drabba detsamma.
Dén 22 November.
19
Om det sålunda är gifvet, att förslag till bränvinsbeskattningen
icke kan, utan orimliga följder, tillhöra något annat ordinarie
Utsk. än Bevilln.Utsk. så återstår att tillse huruvida föreskrifterna
i 34 och 36 §§:ne Riksd.Ordn. ronde måls behandling af
andra än de ordinarie Utsk:n, äro på denna händelse tillämpliga.
2:dra mom. i 34 § Riksd.Ordn. säger: ”vilja R. St., häldre än
”att tillsätta flera Utskott remittera sådana mål, sorn lill visst Ul”skott
icke höra, antingen till Besv.- o. Ekon.Utsk., eller tilllnå”got
af de öfriga förut tillsatta Utsk., vare samma Utsk. pligtigt
”att, med dess utlåt., i enlighet med erhållen remiss, inkomma
”och bestämma sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen, men
”icke den hvarje särskildt Utsk. i allmänhet updragna befattning
”huruledes ett mål, i enlighet med R. St:rs deröfver tillhöriga
”beslutande rätt bör afgöras.” Bevillningarne äro sådana mål,
som till visst Utsk. höra, emedan ett Bevilln.Utsk. för dem finnes.
De utgöra alltså icke ämne för det grundlagsstadgande,
som här blifvit anfördt.
Sedan 36 § Riksd.Ordn. omförmält, utom de i 53 § Reg.F.
uptagna Utsk. jemväl Exped.Utsk. och Ståndens särskildta Besv.-  Utsk., säger 3 mom. f 36 § Riksd.Ordn. ”Skulle R. St. finna
”flera Utsk. vara af nöden må de af Ständerna obehindradt tillmättas.
” Hvad förstås nu med flera? Efter förnuftig slutkonst
måtte dermed afses icke dupletter af redan befintliga Utsk., utan
beredningar för andra ämnen än dem, för hvilka grundlagen redan
bestämt sådana. Det måste vara för ämnen af den sammansatta
och invecklade natur att de ej kunna till en början samtidigt
behandlas af de flera Utsk., som dermed hafva att lagligen skaffa.
Af sådan art var frågan om reglering af Rikets Styrelseverk, för
hvilken ett särskildt Utsk. tillsattes, vid 1823 års Riksdag. I dess
betänk, innefattades icke blott grundlags- utan äfven allmän lagsoch
stalsförvaltningsfrågor af hvarjehanda slag. Men de framställdes
ej till Ständernas omedelbara afgörande, utan behandlades
sedermera dels af Constitutions-, dels af Lag- och andra Utsk.
Särskildta Utsk. utgjorde alltså blott en beredning af ärendet i
det hela, till närmare bearbetning af den, som vederborde.
Jag vill påminna mig att ett särskildt Utsk. äfven fanns vid
1815 års Riksdag för kreditlagstiftningen, omfattande, dels Banko-,
dels Lag- och Ekon.Utsk:ns befattningar; men jag har ej haft
tid eller förmåga att under mitt nu varande sjuklighetstillstånd,
efterse huru sig dermed förhöll.
Ville man antaga, såsom motionären synes åsyfta, att särskildta
Utskott skulle tillsättas för alt vara medhjelpare åt de ordinarie
och öfvertaga vissa från deras allmänna befattning utbrutna
göromåls behandling, så skulle det kunna leda till betänkliga
följder. Likasom man nu vill från Bevilln.Utsk. skilja bränvinsbeskattningen,
så kunde man vilja göra likaledes med tullbevillningen.
Man kunde finna för godt att tillsätta en medhjelpare
åt LagUtsk., som skötte civillagstiftningen under det att det ordinarie
Utsk. finge behålla brottmålen. StatsUtsk. kunde få sig
2 ’
20
Den 22 November.
dupletter för Riksgäldsärenden och extra Statsregleringen; ja sjelfva
Const.Utsk. kunde få se ett särskildt Utsk. satt vid sin sida,
åt hvilket R. St. iipdroge grundlagssliftningen, medan det gamla
Utsk. finge behålla Statsrådsprotms granskning, o. s. v. Genom
detta förfarande skulle grundlagsstiftarens ändamål med de fasta
Utsk:n förfelas och ingen så noga veta hvilket eller hvilka särskildta
Utsk., som, efter vindkasten i den för tillfället rådande
meningen kunde komma att tillsättas.
Det synes ock tvifvelaktigt huruvida ett särskildt Utsk:s tillsättning
kan i förevar:de händelse medföra det gagn, som dermed
åsyftas. I alla svära tvistefrågor, och till den hörer nu bränvins-lagstiftningen,
måste man vara särdeles nogräknad om laglighetens
iagttagande, emedan den part, som blifver öfverröstad,
eljest till barmen deröfver, lägger förtrytelsen att hafva blifvit
olagligt behandlad, hvarigenom de fattade beslutens bestånd, vid
en kommande Riksdag äfventyras. Det kan till och med hända,
att man vid innevande' Riksdag förfelar sitt mål. Om 2 Stånd
stadna mot 2, hvilket väl kan hända, så torde de, som finna sig
besvärade af en möjeligen ökad beskattning, säga till sina vedersakare
: har målet ifrån början icke behandlats af Bevilln.Utsk.
eller såsom en bevillnings-fråga ägnar och bör: så vilje vi icke
heller att hon till slutet skall behandlas såsom en sådan, utan att
när 2 Stånd stadnat emot 2, saken skall förfalla. Hvad kraft
den allmänna meningen rör:de bränvinslagstiftningen, för närvarande
äger bland R. St., hafva vi ännu icke erfarit. Ehuru jag
ej vill skygga tillbaka för bränvinsbränningens vänner, vore det
förmätet, att underskatta deras styrka. Jag befarar, att hon är
större, än som vid första anblicken för ögonen synes. De egenteliga
bränvinsbrännarne vore ej så mycket att befara, om de
ej understöddes medelbart af landtmännen i allmänhet. Desse
frukta nemi. att afsättningen å säd och potatis till utrikes
ort skall blifva mindre tillgänglig, säker och vinstgifvande, än
till inhemska bränvinsbrännare. Denna farhåga må vara felaktig
och ett misstag, när landthushållningen betraktas i stort och i
sammanhang med en förbättrad boskapsskötsel. Men så länge
denna fruktan finnes, så gör hon många landtman till bränvinsbrännarens
tyste anhängare, hvilka anse hvarje skilling, den der
lägges på hans bränvin såsom en motsvarande förringelse af deras
spannemåls- eller potäters försäljningspris. Gifver man nu,
genom någon olaglighet i sakens formella behandling, skälig anledning
till sina motståndares missnöje: så ökar man deras kraft
och försvagar sin egeh, just genom det medel, som man ville,
till sakens befrämjande använda. Kan maa hos Ståndens flertal
påräkna en öfvervägande benägenhet för bränvinsbränningens
inskränkning, så bör man äfven kunna påräkna att de till ledamöter
af Bevilln.Utsk., utse sådana män, som nitiskt påskynda
ärendets behandling och .sorn icke onödigtvis förspilla tid och
enighet genom sammanträden med Lag- o. Ekon.Utsk:n, hvilka
kunna umbäras. Finnes ej en sådan öfvervigt bland Stånden,
vid Riksdagens början: så lärer hon ännu mindre finnas, då ären
-
Den 22 November.
21
det skall afgöras; och då torde det särskildta Utsk:s tillsättning
icke hafva gagnat. Ville man använda detta Utsk:s arbete endast
såsom en förberedelse för Bevillms-, Lag- o. Ekon.Utsk:ns påföljande
åtgärder, såsom det i andra hänseenden tillgick med
särskildta Utsk:s betänk, vid 1823 års Riksdag: så torde omgången
och tidsutdrägten icke blifva mindre utan större, än om saken
genast hade lemnats till Bevilln:sUtsk:s handläggning.
På alla dessa skäl anser jag mig böra vördsamt afstyrka det
föreslagna särskildta Utsk:s tillsättning.
Hr Gripenstedt: Sedan det blifvit visadt, att det ingalunda
saknas behörigt Utsk., hvartill ifrågäställde förslag kunde
remitteras, har man såsom skäl mot en sådan remiss anfört, att
det ändamål, som afses genom frågors remitterande, eller desammas
utredning, vid detta tillfälle icke kan komma i fråga. Enl.
min tanka är likväl detta skäl om möjligt ännu svagare än de
förut åberopade. Hvad menas med en frågas utredning? Dermed
måste man väl tänka sig en framställning, som redogör för de
ändamål, som sökas och för medlen att dem upnå, äfvensom för
de skäl och omständigheter, hvilka kunna anföras såsom motiver
för ett till- eller afstyrkande ; vidare ett afvägande af dessa omständigheter,
och slutligen ett härpå grundadt omdöme om sjelfva
saken. Nå väl! jag frågar om ej allt detta vid ifrågav:de tillfälle,
både kan och hör ifrågakomma, och om ej den utredning, som
man velat anse nästan omöjlig i brist på ämne att utreda, kan
komma att innehålla mycket som de flesta Hrr talare, så väl som
Hrr åhörare måhända nu alldeles icke göra sig någon reda för.
De ganska tänkvärda inkast mot nyttan och lagligheten af det
tillämnade Utsk:s nedsättande, hvilka blifvit framställda uti del
nyss uplästa anförandet, bestyrka bäst behofvet af en grundligare
undersökning af frågan än som hittills blifvit densamma egnad,
ty ehvad man också må tänka sig såsom slutligen tjenligast, så
lärer väl ingen kunna neka att de gjorda anmärkn:ne åtminstone
hafva så mycken vigt att de tåla att begrundas.
Jag inser således icke hvarföre man skulle motsätta sig förslagets
remitterande till vederbörligt Utsk., i synnerhet då grundlagen
positift föreskrifver en sådan åtgärd, och jag förenar mig
derföre uti Hr von Hartmansdorffs anhållan, att förslaget måtte
förklaras hvilande, intilldess det Utsk. blifvit tillsatt, hvartill detsamma
bör remitteras, afhållande mig för öfrigt från allt vidare
yttrande, rör:de sjelfva saken, intill dess sig visat, huruvida densamma
verkligen nu genast kommer att företagas till afgörande
eller icke.
Gr. Lagerbjelke: För att ytterligare vederlägga hvadden
siste värde talaren anfört derom, att ifrågavande förslag måste
till Utsk. hänskjutas, anhåller jag att få upläsa 73 och 75 §§:ne
samt 3 mom. af 36 § i Riksd.Ordn., för hvilka lagrums innehåll jag
i mitt förra yttrande endast i korthet redogjort. 73 § lyder sålunda:
”Stadna RiksStm i sina beslut öfver någon fråga uti hufvudsakligen
eller till vissa delar skiljaktiga meningar, då skal!
22
Dce 22 Xov ernber.
hvarje Stånds beslut genom prot.-utdrag remitteras till det Ulsk.,
som med målet befattning baft, hvilket åligge, att meningarne,
så nära möjligt är, sammanjemka och med förslag öfver denna
jemkning inkomma till R.St:s plena, som öfver den yppade frågan
sedermera delinitift besluta. Skulle detta försök till jemkning
fruktlöst ailöpa, utvälje R.St. i sina särskilda plena, genom
allmän omröstning, till en Nämnd, att förstärka det Utsk., till
hvars handläggning målet hört, så att Ledamöterna blifva tretio
af hvarje Stånd, hvilka samfäldt röste, såsom 53 § föreskrifver,
öfver den tvistiga frågan, och äge att densamma med R.St:s rätt
afgöra”. Sedan uti 75 § blifvit omförmäldt hvad som erfordras
för tillvägabringande af giltiga beslut i åtskilliga ärenden, säges
vidare: ”Skulle två Ständ stanna mot Iva, förfalle frågan och
förblifvc vid det, som tillförene stadgadt varit”. Innehållet af
36 §:s 3:dje moni. är följande: ”Skulle R.St. linna flera Utsk.
vara af nöden, må de af Ständerna obehindradt tillsättas. Sådana
Utsk. må dock ej befatta sig med andra ärendei), än dem, hvilka,
eid. R.F. på R.St:s åtgärd ankomma. I frågSl om deras tillsättande
galle tre Stånds pluralitet; men stadna två Stånd mot två,
öfverlemne R.St. härutinnan sin afgörande rätt till Const:sUtsk.”.
Om nu denna fråga skulle afgöras först efter att hafva blifvit till
något Utsk. remitterad, så måste, enl. 73 och 75 §§:ne, för den
händelse att 2 Stånd stanna mot 2, det afgörande beslutet uti
frågan, hvilken ej får förfalla, fattas af det Utsk., som förut handlagt
målet, förstärkt till ett antal af 30 ledamöter från hvarje
Stånd; men nu hafva vi af det sist uplästa lagrummet inhämtat,
att dylika frågor, som den nu förevande skola, derest 2 Stånd
stanna mot 2, afgöras af Const.-Utsk. Härutaf måste väl tydligt
och klart följa, att denna fråga hvarken får remitteras till Ekon.-  Utsk. eller något annat Utsk., ej ens Const.-Utsk., enär frågan i
sådant fall, jemlikt oftanämnde 73 §, slutligen skulle kunna komma
att afgöras af samma Utsk. med förstärkt antal ledamöter, hvilket
behandlingssätt står i uppenbar strid med 36 §:s 3 morn.,
som uttryckligen föreskrifver frågans slutliga afgörande af enkelt
Const.-Utsk.
För undanrödjande af Hr von Hartmansdorffs uti hans sednast
uplästa anförande yttrade betänkligheter emot att frågan ronde
bränvinstillverkningen skulle kunna behandlas af något annat Utsk.
än Bevilln. Utsk., till stöd för hvilken mening han åberopat 31
§ Riksd.Ordn., anhåller jag att fä upläsa Usta mom. af nämnde
§ och derefter visa, att densamma ej gifver bekräftelse åt Hr von
Hartmansdorffs åsigt. Mom. lyder som följer: ”Bevilln:s-Utsk.
skall bestå af fyratioåtta ledamöter, valde från särskilda och, så
vidt möjligt är, från alla rikets provinser. Detta Utsk. åligge att
opåmint vid hvarje Riksdag upgifva de allmänna grunderna för
den blifvande Bevillningens fördelning, hvarefter, och sedan Bevillningssummans
belopp blifvit fastställd, det tillkommer Utsk.
att, med tillämpning af dessa grunder, författa förslag till Bevillningens
utgörande; Skolande allt, i den mån det medhinnes R.-  St:s plena underställas”. Om man nu följer gången af detta
Den 22 November.
23
moments bestämmelser, så finner man, att detsamma endast har
afseende å den s. k. allmänna bevilluingen. De öfriga bevillningarne,
eller Tull- och Accismedlen, Postmedlen, Charta-Sigillata-afgiften
samt Husbehofs-bränneri-medlen, upgöras och fastställas
på samma gång så väl till grunder som till sifferbestämmelser,
hvarefter man beräknar, till huru stort belopp inkomsterna
af samma bevillning torde komma att upgå. Grunderna åter för
allmänna bevillningens fördelning upgifvas och fastställas på förhand
och utan sifferbestämmelser, men först sedan beloppet af alla Statens
inkomster, så väl af ordinarie skatter som af nyssomförmälde
bevillningar blifvit förslagsvis beräknade och man sålunda funnit
den summa, som återstår, behöflig till statsbehofvens fyllande, och
hvilken således måste genom den allmänna bevillningen fyllas,
öfverlemnas det åt Utsk. att efter de redan faststälda grunderna
föreslå sifferbestämmelser till uttaxerande af bevillningssumman.
Om det till följd af 31 § Riksd.Ordn. således är gifvet, alt den
allmänna bevillningen ovilkorligen hörer till Bevilln.Gtsk:s behandling,
blir deraf ingalunda en följd, att de öfriga ofvannämnde
bevillningarne äfven ovilkorligen skola af samma Utsk. behandlas.
Återstår att till besvarande uptaga Hr von Hartmansdorff;
anmärkn., att i fall frågan om bränvinstillverkningen och dess
beskattning öfverlemnades till ett särskildt Utsk., i st. f. Bevilln.-  Utsk., skulle densamma kunna komma att betraktas såsom hörande
till den ekonomiska lagstiftningen, hvaraf följde, att alla
förslag rör:de denna fråga komme att förfalla, derest 2 Stånd
stannade emot 2, samt att R.St:s derutinnan fattade beslut blefve
beroende på Konungens stadfästelse. För att ådagalägga denna
anmärkn:s obefogenhet samt visa, att frågan om bränvinsbeskattningen
ingalunda förlorar sin bevillningsnatur, derigenom att den
behandlas af annat Utsk. än Bevilln.Utsk., anhåller jag att få upläsa
slutet af 2 mom. 34 § Riksd.Ordn., hvilket lyder sorn följer:
”Och hestämme sjelfva ämnels beskaffenhet efter Grundlagen,
men icke den hvarje särskildt Utsk. i allmänhet updragna
befattning, huruledes ett mål, i enlighet med R.St:s deröfver tillhöriga
beslutanderätt, bör afgöras”. Härutaf inses lätteligen, att
frågan om bränvinets beskattning altid kommer att förblifva en
bevillningsfråga, vare sig att densamma behandlas af Bevilln.Utsk.
eller något annat Utsk.
Slutligen har Frih. Sprengtporten ansett det vara behöfligt,
att förslaget erhölle ett tillägg ronde det särskildta Utsk:s bemyndigande
att jemväl uptaga frågan ang:de bränvinsförsäljning.
Ehuru jag icke anser ett sådant tillägg vara behöfligt, då det,
enl. 34 § 2:dra mom. Riksd.Ordn. i allt fall står Ständerna öppet
att remittera upkommande frågor ronde bränvinsförsäljningen
till samma särskilda Utsk., vill jag likväl icke motsätta mig ett
så beskaffadt tillägg, då en af Ståndets ledamöter för fullständighetens
skull sådant fordrat; hvarföre jag anhåller att få i mitt
förslag efter orden ”bränvinstitlverkning” tillägga ”och försäljning".
Hr von Hartmansdorff; I anseende till mitt nuvarande
24
Den 22 November
sjuklighetstillstånd, förmår jag ej uptaga mera än 2:ne af Gr.
Lagerbjelkes anmärkmr.
Hr Gr:n påstår, hvad jag icke heller bestridt, att ordalagen
i 31 § Riksd.Ordn. synas egentligen häntyda på den allmänna
bevillningen. Men han har underlåtit att besvara de slutsatser
jag af öfriga grundlagssladgänden dragit, att andra bevillningar
äfvenledes mäste under samma § hänföras. Vid öfveriäggningens
början tycktes hr Gr:n dela min mening, enär han då, såsom
skäl emot allt upskof med frågans afgörande anförde, att hon,
såsom varande .af bevillningsnatur skulle, enl. 31 § Riksd.Ordn.,
kunna oberoende deraf om någon Kongl, propos. eller enskild
motion i ämnet afgåfves, af Bevilln.Utsk. opåmint till R.St:s pröfning
öfverlemnas. I sitt sista yttrande yrkade åter hr Gr:n, att
nyssnämnde § endast anginge den allmänna bevillningen och ej
vore på frågan om bränvinets beskattning tillämplig. Hvilkendera
af dessa sins emellan stridiga meningar vidhåller Hr Gr:n?
Vidare åberopade Hr Gr:n slutet af 2 mom. 34 § Riksd:-  Ordn. till stöd för sitt påstående, att frågan om bränvinstillverkningen
ej komme alt förlora sin natur af bevillningsfråga, derigenom
att lion behandlades af ett särskildt Utsk. i st. f. Bevilln.-  Utsk. Men härvid bar Hr Gr:n förbisett, att nämnde lagrum endast
talar om de ordinarie Utsk:n samt lemnar Ständerna fritt
att till något af deni hänvisa ett mål, som till visst Utsk. icke
hörer. Då nu frågan om bränvinets beskattning är en bevillningsfråga
och således hörer till visst Utsk:s handläggning, kan,
enl. mitt förmenande, något af de ordinarie Utsk:n icke befatta
sig med ett ämne, hvars utredande lagligen tillkommer Bevilln.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, i anledn. af Hr von
Hartmansdorffs hemställan, att frågan måtte få hvila, finge fästa
upmärksamheten på den i 49 § Riksd.Ordn. förekommande föreskrift:
”Upstår fråga om eller hvart remitteras bör, kan denna
fråga blott för den plenidagen läggas på bordet; men i nästa
plenum skall beslut ovägerligen fattas;” till följd hvaraf Hr Gr.
o. Landtm, ansåge, att i denna del af ämnet, som nu varit föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, beslut om upskof ej kunna
fattas annorlunda, än att frågan om eller hvart remitteras bör,
blott för denna dag blefve lagd på bordet.
Sedan härefter öfverläggningen förklarats vara fulländad, framstälde
Hr Gr. o. Landtm, att under densamma blifvit yrkadt, dels
bifall till Gr. Lagerbjelkes motion, hvilken numera blifvit så till
vida färändrad att den såsom föremål för det föreslagna Utsk:ts
behandling uptog äfven frågor om bränvinsförsäljning, dels ock
afslag å motionen, och slutligen att motionen måtte remitteras
till Utsk., utan att dock under discussionen blifvit nämndt till
hvilket Utsk. remissen ansågs böra ske.
Härvid anmälde sig och yttrade Hr Gripenstedt:
Jag måtte i mina förra yttranden ej hafva nog tydligt uttryckt
mig i afseende å det Utsk., hvartill jag anser att nu väckta
Den 2 2 N o v ernber.
23
motion bör remitteras, och får derföre förklara att jag åsyftade
dess remitterande till det blifvande Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Hr Gr o. Landtm, yttrade, att i sådant fall särskilde propos:r
blifvit begärde dels å bifall, dels å afslag och dels å remiss
till det blifvande Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., samt att han fördenskull
finge först hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla Gr.
Lagerbjelkes nu förevande motion.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg svaret
hafva utfallit med öfvervägande Ja.
Hr Munck af Rosenschöld begärde votering, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han förmodade, att Hr Munck -af
Rosenschöld, som yrkat afslag, önskade att afslag å motionen
måtte blifva contrapropos. vid den begärde voteringen.
Hr Gripenstedt: På detta sätt kommer icke min mening
under ompröfning; men dä jag anser densamma vara den enda
rätta och lagliga, måste jag anhålla, ett i enlighet dermed, remiss
af förslaget till det blifvande Ekon.Utsk. måtte antagas såsom
contrapropos. vid voteringen.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag kan icke finna att Hr
Gripenstedts mening blifver förqväfd, derföre att afslag å motionen
utgör contrapropos. vid voteringen. Skulle R. o. Ad. bifalla
motionen, då, men: ej förr, bör Hr Gripenstedts yrkande å remiss
komma i fråga.
Hr Gr. o. Landtm: yttrade, att R. o. Ad. torde finna, att
derest Gr. Lagerbjelkes motion blefve bifallen, någon remiss deraf
icke vidare kunde komma i fråga, men alt då 2:ne contrapropos:r
blifvit yrkade, på R. o. Ad:s beslut berodde hvilkendera af
dem uti den begärda voteringen borde ingå, hvarföre Hr Gr. o.
Landtm, finge hemställa om R. o. Ad. ansåge det af Hr Munck
af Rosenschöld yrkade afslag böra blifva contrapropos. vid den
blifvande voteringen.
Härvid ropades starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. till contrapropos. antoge
att Gr. Lagerbjelkes motion bör remitteras till Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk., samt, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag får anhålla om votering
emellan contraproposme nemi. Hr Gripenstedts anhållan om motionens
remitterande till Ekon.Utsk. och mitt yrkande att densamma
måtte af R. o. Ad. afslås.
Uplästes till justering och godkändes följande.voter:spropos.:
Den, som lill contrapropos. vid votering om bifall till Gr.
Lagerbjelkes motion om tillsättande af- ett särskildt Utsk. för behandling
af frågor ronde Bränvins tillverkning och försäljning,
26
Ben 22 November.
antager, att berörde motion bör remitteras till Allm.Besv.- o.
Ekon.Utsk., voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. till contrapropos. att motionen af
R. o. Ad. afslås.
Hr von Hartmansdorff: Aldrig hade jag kunnat föreställa
mig att någon propos. å remiss till Ekon.Utsk. skulle blifva
framställd; men då sådant inträffat, får jag emot en dylik åtgärd,
såsom formvidrig, mig reservera.
Gr. Hamilton, Jakob Essen: Jag får anmäla att jag
och de öfrige af Ståndets ledamöter, hvilka fått sig anförtrodt att
såsom R. o. Ad:s deputerade frambära R. o. Ad:s välkomsthelsning
till MedStm, fullgjort detta updrag, dervid vi blifvit anmodade
att tili R. o. Ad. återföra uttrycken af de öfriga Ståndens
högaktning, vänskap och förtroende.
Då nu voteringspropos:n hunnit blifva utskrifven och anslagen,
företogs voteringen och befunnos vid dess slut rösterna hafva
utfallit, som följer
Ja 46
, Nej 14.
Härefter justerades en sålydande voter:spropos.:
Den, som bifaller Gr. Lagerbjelkes motion om tillsättande
af ett särskildt Utsk. för behandling af frågor, rör:de Bränvinstillverkning
och försäljning, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer berörde motion att remitteras till Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk.
Efter det voteringen härom försiggått, befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda
Ja 32
Nej 6.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 23 November.
27
Onsdagen den 23 November.
Plenum kl. | till 12 f. m.
Anmäldes och emottogos 2:ne K. M:s Öfverste-Kammarjunkare,
Gr:ne Ludv ig Ernst von Stedingk och Erik August
Lewenhaupt, hvilka å II. M. Konungens höga vägnar kallade
och bjödo R. o. Ad. att i morgon kl. \ lif. m. infinna sig i
Storkyrkan till bevistande af Gudstjensten samt derifrån begifva
sig till K. M:s rum i det Kongl. Slottet för att beledsaga II. M.
till Rikssalen.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Ofverste-Kammarjunkare,
att till K. M. framföra R. o. Ad:s underd. vördnad samt
försäkran att R. o. Ad. skulle efterkomma K. M:s Nådiga befallning
; hvarefter Hrr Öfversfe-Kammarjunkare utbeledsagades.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enl. från K. M:s Öfverste-Kammarherre
ankommen skrifvelse, K. M. behagat inbjuda
50 ledamöter af R. o. Ad. jemte Riddarh.Sekreteraren, att i
morgon, efter slutad ceremoni på Rikssalen, intaga middag å
Kongl. Slottet vid en för Ståndet serverad taffel i blå salonen
af Kongl. Gästvåningen, 2 trappor upp från vestra slottshvalfvet;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm., som i anledning häraf anmodade
de ledamöter, hvilka önskade begagna denna nådiga bjudning,
att dertill anteckna sig hos Riddarh.Fiskalen, anmälde att
till disposition för R. o. Ad:s ledamöter blifvit öfversände 50
biljetter till inträde i Storkyrkan och lika många biljetter till inträde
å Rikssalen för bevistande af morgondagens högtidligheter,
samt att dessa biljetter komme att af Riddarh.Fiskalen utdelas
till de ledamöter, sorn till erhållande deraf ville sig anmäla.
Vidare tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad:s
stora Deputation, som komme att upvakta D.D. ALM. Konungen
och Drottningarne, samt D.D. K.K. H.H. Kronprinsen och Kronprinsessan,
borde i afton samlas i Riddarhussalen, för att derifrån
kl. \ 7 afgå till Kongl. Slottet; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Deputationens ledamöter, att då intaga plats å högra
sidan af salen, för att å den venstra lemna rum för de öfriga
RiksSt:ns Deputationer, hvilka förmodades hitkomma för att vara
R. o. Ad:s Deputation följaktige.
Justerades 3 pröt.utdr. för d. 21 och 22 dennes.
Föredrogs Gr. Lagerbjelkes, Gustaf, d. 21 dennes på
bordet lagda motion om val af Suppleanter för R. o. Ad:s ledamöter
i R. St:rs Utsk.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härvid låtit upläsa det af Riddarh.
Utsk. afgifna förslag till beslut, ronde val af Suppleanter i
28
Den 23 November.
R.St:rs Utsk., i öfverensstämmelse hvarmed R. o. Ad. vid de 3
sednaste Riksdagarne fattat sitt beslut i ämnet, blef Gr. Lagerbjelkes
förevar:de motion af R. o. Ad. bifallen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller vördsamt att
Riddarh.Sekret, måtte få upläsa de tal, hvilka af R. o. Ad:s
Helsnings-Deputationer till de öfriga RiksSt:n blifvit hållna på
det att de måtte inkomma i R. o. Ad:s prot.
Efter härtill af R. o. Ad., uppå Hr Gr. o. Landtm:s propos.
, lemnadt bifall, upläste lindert. Riddarh.Sekret, följande
af Gr. Hamilton, Jak. Essen, såsom Ordf:de för R. o. Ad:s
Helsnings-Deputation hällne tal:
Till Högv. Preste-Ståndet!
R. o. Ad. skyndar att genom oss, dess Deputerade, till Högv.
PresteSt. återbringa den vänskapsfull välkomsthelsning och lyckönskan,
som R. o. Ad. nyss från det Högv. Ståndet fått emottaga.
o _
Återigen har den flyende tiden samlat Svenska folkets representanter
till gemensamma arbeten för Fosterlandets väl. Afven
vid detta Riksmöte skola vigtiga frågor förekomma till afgörande,
djupt ingripande i samhällets lif, och under öfverläggningarne
härom kan väl lösningen af dessa frågor till fosterlandets sanna
fördel understundom förvecklas; men, ledde af det ljus; som aldrig
slocknar, och till hvars oförgängliga glans det tillhör Eder
att hänvisa våra blickar, skola vi hoppas att icke behöfva arbeta
förgäfves. — Under denna lifvande förtröstan börja vi nu med
gladt mod våra värf, fullt öfvertygade att i det Högvördige PresteSt.
ega medbroder i våra mödor, som aldrig skola uphöra att
lemna värdiga föredömen af försonlighet, lugn och varm fosterlandskärlek.
Tillönskande det Högv. Ståndet all lycka och välsignelse
under det nu började Riksmöte, innesluter sig R. o. Ad. i det
Högv. Ståndets fortfarande vänskap och tillgifvenhet.
Till Välluf!. Borgare-Ståndet!
R. o. Ad. har åt oss, i egenskap af dess Deputerade, updragit
att till Välloff. BorgareSt. framföra så väl dess förbindliga
tacksamhet för den välvilliga helsning R. o. Ad. nyss fått emottaga,
som en upriktig tillönskan af all möjlig lycka under det nu
började Riksmöte. — R. o. Ad. återser med glädje det Ständ,
hvars vigtiga kall är att till mognade frukter bringa de frön, som
af industriens idoga händer utsås i det borgerliga lifvet. De otaliga
strömmar, i hvilka de menskliga sträfvanderna dela sig, hafva
dock med hvarandra oräkneliga beröringspunkter och skynda i
sitt lopp mot samma mål. Hvad som för den ytliga betraktelsen
tyckes vara af en blott lägre art, skall, för den djupare blicken,
finnas stå i det innerligaste sammanhang med mensklighetens
högsta intressen. Industrien följer vetenskapen i spåren och vid
skenet af dess fackla upsamlar hon skatter, med hvilka hon i sin
mån bidrager alt friköpa menniskan ur en mägtig naturs bojor.
Den 23 No v ernber.
29
Den lagbundna friheten och freden, så väl den inre sora yttre,
äro de makter, under hvilkas hägn lion arbetar, och hvilkas bevarande
utgör vilkoret för hennes lif. Det är derföre, som R.
o. Ad. med förtroende helsar det Vällofl. BorgareSt., öfvertygad
att, under det gemensamma arbete för ett älskadt fosterlands väl,
återfinna samma nit och uplysta omdöme, hvarigenom detta Stånd
städse sig utmärkt.
Förnyande sina lyckönskningar, ber R. o. Ad. Vällofl. BorgareSt.
vara förvissadt om R. o. Ad:s oföränderliga aktning och
vänskap.
Till Ilederv. Bonde-Ståndet!
Då R. o. Ad. genom oss, dess Deputerade, lil! flederv. BondeSt.
återbära den vänskapliga välkomsthelsning, som R. o. Ad.
nyss fått emottaga, sker det under försäkran om det upriktigaste
deltagande för det Hederv. Ståndets lycka och välgång. — Mer
än någonsin utbreda friden och endrägten sina vingar öfver Svea
Land och folkets ombud samlas med gladare förhoppningar än
till månget föreg:de Riksmöte. Bland dessa ombud helsa vi åter
med ett trohjertligt handslag Eder, den Svenska jordens redlige
odlare, som nu genom medbröders förtroende manats att öfvergifva
edia fredliga tjäll för att deltaga i lösningen af mången
vigtig samhällsfråga. Vane vid mödan skola edia arbeten icke
kännas tunga, och edia krafter skola än mera stärkas genom hoppet
om hemmavarandes tacksamhet och efterkommandes välsignelser.
Sveriges urgamla allmoge kan icke hafva andra syftemål,
andra önskningar än Sveriges Ridderskap, ty, grenar af samma
stam, veta vi väl att samma näringssafter, som med friska blad
kläda den ena grenen, göra det äfven med den andra. Låtom
oss derföre anropa den makt, som ensam förmår sprida ljus öfver
våra rådslag, mognad i våra beslut och styrka åt vår kärlek
till fädernas åldriga jord, att Han måtte leda våra arbeten till
fosterlandets sanna ära, lycka och gagn.
R. o. Ad. ber Hederv. BondeSt. vara förvissadt om R. o.
Ad:s fortfarande upriktiga tillgifvenhet.
Föredrogos nedannämnde Revisionsberättelser med dertill hörande
handlingar, hvilka, enl. Fullmäktiges i Riksg:sKont. beslut,
blifvit till Riddarh.Kansliet aflemnade, för att, i vanlig ordning,
hos Höglofl. 11. o. Ad. samt de öfrige RiksStin anmälas och föredragas,
nemi.:
l:o R.St:s år 1851 församlade Revisorers Berättelse om den
då verkstälde granskningen af Statsverkets jemte andra allmänna
fonders tillstånd och förvaltning under åren 1848 och 1849;
tillika med de i anledn. af denna berättelse, utaf vederbörande
förvaltande embetsverk och myndigheter till K. M. i underd:het
afgifna utlåtrn och förklaringar;
2:o Bemälde Revisorers Berättelse om granskningen af de
under K. CommerceColhm stälda fonders och medels förvaltning;
jemte nyssnämnde Collegii deröfver afgifna underd. utlåt.; samt
30
Den 23 November.
3:o Samme Revisorers Berättelse om granskningen af Riksg:sKont:s
tillstånd och förvaltning.
Gr. Lagerbjelke, Gust: Jag anhåller vördsamt att de nu
föredragna handlingarna måtte blifva med de öfriga RiksSt:n communicerade
samt till det blifvande StatsUtsk. remitterade.
Uppå härefter framstäld propos. beslöt R. o. Ad., att de nu
föredragna Revisionsberättelser och dertill börande handlingar
skulle communiceras de öfriga RiksSt:n och remitteras till det
blifvande StatsUtsk. ,
Föredrogos R.St:s åren 1851 och 1853 församlade Revisorers
till Riddarh.Arkivet aflemnade Berättelser, ang:de verkstälde
granskningar af BankoVerkets förvaltning och räkenskaper.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller vördsamt att de
nu föredragna handlingarne måtte varda de öfriga RiksSt:n communicerade
äfvensom remitterade till blifvande BankoUtsk.
R. o. Ad. beslöt, att ifrågavar:de Revisionsberättelser skulle
communiceras de öfriga RiksSt:n och remitteras till det blifvande
BankoUtsk.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 1 e. m.
In (idem protocolli,
Alberl Munck.
Tliorsdagen den 24 November 1853.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. R. o. Ad:s Bänkmans-fördelning
blifvit upgjord och att tryckta exemplar deraf
voro lemnade till utdelning i Riddarh.Kansliet.
Justerades 2:ne prot.utdr. för gårdagen.
Härefter afgick Hr Gr. o. Landtm, med It. o. Ad. kl. nära
£11 till Storkyrkan, der Riksdags-predikan blef hållen af Biskopen
i Strengnäs Stift, Led. af K. N. 0., Doctor Thure Annerstedt.
Efter slutad Gudstjenst begaf sig lt. o. Ad. till K. Slottet
och åtföljde K. M. till Rikssalen, hvarest K. M. med ett Tal
i nåder lielsade R. St:r, samt Chefen för Civil-Depart:tet Hr StatsRådet
och Kommendören m. St. Korset af K. N. 0., Johan
Fredrik Fåhraeus upläste K. M:s Nåd. Berättelse af denna dag
om hvad i Riket och dess styrelse sedan sista Riksdag sig till
-
pen 25 November.'
31
dragit, och sedermera Hr Gr. o. Landtm, samt Talmännen medelst
underd. Tal tolkade RiksStms underd. vördnad; hvarefter
R. o. Ad..åtföljde K. M. från Rikssalen till Dess rum i K. Slottet,
samt enl, före afgången från Riddarhuset faltadt beslut, åtskiljdes
vid nedgåendet från slottet, kl. nära 3 e. m.
In fidem protocolli,
albert Munck.
Fredagen den 25 November 1853.
Plenum kl. 10 f. m.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s i går å Rikssalen
uplästa och sedermera till Hr Gr. o. Landtm, öfverlemnade
Nådiga Berättelse om hvad i Riket och dess styrelse sig
tilldragit sedan sista Riksdag.
Efter upläsning af 18 § Riddarh.Ordn. samt af Hr Gr. o.
Landtm, framstäld anmodan till de blifvande Bänkmännen ali,
enl. i går utfärdadt anslag, i dag kl. >L 6 sammanträda lill val
af R. o. Ad:s Elektorer, företog R. o. Ad. val af Bänkmän, och
blefvo dertill utsedde för:
l:sta Bänkm:s Aftl. JM 8. Gr. Oxenstjerna till Korsholm, Eullm.
Frih. Åkerhjelm, Carl, och
Af 46. Gr. Piper, Claes Gustaf Fritz, hvardera med 6 röster.
2:dra Bänkm:s Aftl. JM 105. Gr. af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig,
och
JM 110. Gr. von Lantingshausen, Erik Albrecht, hvardera
med 6 röster.
3:dje Bänkm:s Afd. JM 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik,
med 8 röster, och
A? 26. Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel, med 7 röster.
4:de Bänkm:s Afd. Af 59. Frih. Rålamb, Claes Sigfridsson, och
JM 145. Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor, hvardera med 7
röster.
3:te Bänkm:s Afd. Af 154. Frih. Bennet, Carl Stephan, med
6 röster, och
Af 177. Frih. von Knorring, Wolrath, med 8 röster.
6:te Biinkm.-s Afd. Af 246. Frih. Manderström, Ludvig, med
9 röster, och
Af 279. Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Cederström,
Rudolf, med 8 röster.
32 Den 25 November.
7;de Bänkm:s Afd. JH 311. Frih. af Ugglas, Curt Gustaf, med
7 röster, och v
JH 323. Frih. Rosenblad, Fullm. Hr Rosenblad, Eberhard
Mathias, med 6 röster.
8:de Bänkm:s Afd. JH 354. Frih. Fock, Frans Willielm Rein
hold,
med 12 röster, och
JH 358. Frih. Lagerbring, Fnllm. Frih. Stjernstedt, Fredrik,
med 11 röster.
9:de Bänkm:s Afd. .41 3S)4. Frih. Nordenskjöld, Fullm. Frih.
Fleetwood, Georg Miles, med 9 röster, och
JH 1. Hr Liljehöök af Fårdala, Carl Berthild, med 10 röster.
10:de Bänkm:s Afd. JH 90. Hr Drake af Hagelsrum, Erik,
med 5 röster, och
JH 105. Hr Falkenberg till Bålby, Fullm. Gr. Falkenberg,
Carl Adam, med 6 röster.
H:le Bänkm:s Afd. .4? 130. Hr Munck af Fulkila, Claés Johan,
med 6 röster, och
JH 223. Hr Stråle af Sjöared, Fullm. Hr Tham, Casper Wolrath,
med 5 röster.
i 2 :le Bänkm:s Afd. JH 456. Hr Aminoff, Johan Fredrik, och
JH 478. Hr Printzensköld, Carl, hvardera med 6 röster.
■13:de Bänkm.-s Afd. JH 494. Hr Croneborg, Fullm. Frih.
Stiernstedt, Johan Wilhelm, med 5 röster, och
.4s 645. Hr Möllersvärd, Carl Henrik, med 6 röster.
/ 3:de Bä/ikm:s Afd. JH 929. Hr Grönhagen, Fullm. Hr von
Hartmansdorff, August Edvard, och
JH 1912. A. Hr Nordensköld, Fullm. Hr Virgin, Christian
Adolf, hvardera med 8 röster.
!S:de Bänkm:s Afd. JH 1038. Hr Bogeman, Carl Adolf, och
JH 1055. Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, hvardera med 9
röster.
16:de Bäi/km:s Afd. JH 1255. Hr von Schantz, Malcolm Gustaf,
med 4 röster, och
JH 1304. Hr Kuylenstjerna, Carl Johan, med 3 röster.
47: de Bänknv.s Afd. JH 1582. Hr Steuch, Mathias, med 4
röster och
JH 1600. Hr Braunerhjelm, Ferdinand, med 3 röster.
18:de Bänkm.-s Afd. JH 1612. Hr Grundelstjerna, Axel Wilhelm,
med 5 röster, och
JH 1655. Hr Tornerhjelm, Johan Abraham, med 6 röster.
19:de Bänkm:s Afd. JH 1786. Hr Blomstedt, Carl Reinhold,
med 6 röster, och
JH 1842. Hr Edenhjelm. Gillis, med 7 röster.
20:de
Den 2 5 November.
33
20:de BUnlcm:s Afd. M 1905. Hr von Rosen, Fullm. Gr.
Wrangel, Fredrik Ulrik, och
JW 1975. Hr Scheffer, Pehr Henrik, hvardera med 7 röster.
21 :sla B'dnkm:s Afd. JYs 1979. Hr Brakel, Mauritz, och
•M 2017. Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, hvardera med 2
röster.
22: dr a Bänkm.-s J/d. M 2112. Hr Sjöholm, Fullm. Hr Wästfelt,
Otto Wilhelm, efter lottning med M 2090 Hr Adelborg,
Anders Otto, hvilka hvardera erhållit 3 röster, och
J\i 2114. Hr Nordensvan, Otto, med 4 röster.
23:dje Bänkm:s Afd. JYs 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof,
med 9 röster, och
JYi 2186. Hr von Wahrendorff, Martin, med 10 röster.
2't:de Bänkm:s Afd. M 2227. Hr dorchimont, Wilhelm Albrecht,
med 9 röster, och
M 2253. Hr von Holst, Hans Gram, med 10 röster.'
23:le Bänkm:s Afd. JYs 2275. Hr Lefrén, Johan Pehr, och
JV2 2317. Hr Fåhraeus, Olof Immanuel, hvardera med 5 röster.
II. B. o. Ad. åtskiljdes kl. ] till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 20 November 1853.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för gårdagen.
Öpnades Hrr Bänkmäns i går e. m. hållne prot. vid val af
Elektorer och befunnos dertill utsedde:
J\s 55. Gr. Cronhjelm till Flodsta, Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anton.
— 78. ,, Hård, Fullm. Gr. Sparre, Erik.
— 115. „ Lagerbjelke, Gustaf.
— 140. ,, Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig.
— 119. Frih. Lybecker, Fullm. Hr Bergenstråle, Claes.
— 167. ,, von Köhler, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf.
— 245. ,, Lagerfelt, Israel Carl Adam.
— 312. ,, De Geer till Finspång, Gustaf Gerhard.
— 330. ,, Silfversparre, Fullm. Frih. Stiernstedt, August
Wilhelm.
I IL 3
34
Den 26 November.
JW 351.
Frih.
von Rehausen, Fullm. Frih. Manderström, Carl.
— 369.
77
Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl
Emmanuel.
— 373.
77
Skjöldebrand, Knut Erik.
— 393.
77
af Schmidt, Carl Johan Georg.
— 601.
Hr
Uttermarck, Fullm. Frih. d’Albedyhl, Christer
Henrik.
— 678.
77
Bildt, Didrik Gillis.
— 77o.
7?
Leyonancker, Fredrik Wilhelm Erik Carl.
— 1960.
A.
77
Montgommcrie, Robert Nils Germund.
— 2145.
A.
7-7
af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
— 2167.
A.
77
af Puke, Folke Magnus.
— 1506.
77
Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik.
— 1939.
77
Silfverstolpe, David Ludvig.
— 2144.
77
Rosensvärd, Johan Henrik.
— 2156.
77
Burenstam, Fullm. Hr Björnstjerna, Johan
Magnus.
— 2221.
77
af Wirsén, Carl Thure.
— 2261.
77
af Borneman, Fullm. Hr af Klint, Erik.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda
till val af såväl ledamöter uti de i 53 § R.F. och 19 §
lliddarli.Ordn. omnämnde Utsk., sorn Suppleanter för R. o. Adis
ledamöter i R.Stirs Utsk.
Frill. Toll, Gustaf: Då formen torde fordra, att hos Ståndet
anmäla min önskan om tryckning af det utmärkta tal, hvarmed
Hr Gr. o. Landtm, å R. o. Ad:s vägnar underd:st inför II.
M. Konungen och tronen framförde våra hjertans innerliga önskningar
om välgång, anhåller jag vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm,
ville inhämta R. o. Ad:s tankar, huruvida ifrågavar:de tal må i
Ståndets prot. intagas och förvaras.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: R. o. Ad:s samtlige ledamöter
dela otvifyelaktigt den önskan, att D.D. M.M. Konungens och
Drottningens, II. M. Enke-Drottningens och II. K. II. Kronprinsens
tal vid tillfälle af R. o. Ad:s stora liclsningsdeputation äfvensom
Hr Gr. o. Landtnäs tal, så väl vid nyssnämnde tillfälle
som på Rikssalen, måtte intagas i Ståndets prot. såsom en prydnad
för detsamma, och får jag derföre vördsamt anhålla att dessa
tal nu blifva för Ståndet uplästa.
Dä i anledn. häraf Hr Gr. o. Landtm, hemslälde om R.
0. Ad. önskade upläsning af såväl D.D. M.M. Konungens och
Drottnlngarnes samt H. K. H, Kronprinsens Nåd. svar vid emoltagandet
af R. o. Ad:s Upvaktnings-Deputation, som de tal, Hr
Gr, o. Landtm, vid samma tillfälle och å Rikssalen hade hållit,
ropades Ja; hvarefter uplästes följande vid upvaktningen hällne
tal jemte derå i nåder afgifne svar:
Till II. M. Konungen!
R. o. Ad,, sorn enl. grundlagens hud och på E. M:s Nåd.
Den 26 November.
35
kallelse aler samlats till ett Riksmötes vigtiga förhandlingar, anhåller
att inför E. M. få nedlägga sin underd. vördnad och lyckönskan.
Om ej E. M:s hjerta kan jäfva sanningen af det sköna valspråk,
som sagt oss, att Folkets kärlek är Konungens belöning,
så kan dock R. o. Ad. våga hysa den glada förhoppning, att den
tid af djup sorg, af långvarigt lidande, som det sednast flydda
året burit i sitt sköte, likväl åt det blödande fadershjertat medfört
någon lindring och tröst; ty sällan har väl ett folk varmare
hedt för sin Konung än det Svenska, eller ett tacksamhetens jubel
varit enhälligare och lifligare än det, som utgick från hvarje
del af fäderneslandet.,'då E. M. med återvunnen hälsa kunde återtaga
Sin spira. Att hon härefter länge och orubbadt måtte få
hvila i E. M:s händer, är R. o. Ad:s varmaste önskan, likasom
hoppet att minska hennes tyngd genom enig medverkan till framgången,
af E. M:s fosterländska afsigter, för R. o. Ad. utgör den
kraftigaste upmuntran till de arbeten, R. o. Ad. nu går till möte.
11. o. Ad. anhåller underd., att i E. M:s nåd och ynnest
få vara innesluten.
II. M. Konungens svar:
I sorgens och saknadens stunder, likasom i glädjens och förlioppningarnes,
är det alltid för Blig en sann tillfredsställelse att
emottaga uttrycket af R. o. Ad:s deltagande.
Den tillgifvenhet, hvarpå Jag rönt, under en långvarig sjukdom,
så många prof, har gifvit en ny helgd åt Mina pligter mot
Fäderneslandet.
Folkets kärlek lättade den spira Jag återtog, ehuru tacksamhetens
förbindelser förökat dess tyngd. På Blina afsigters renhet,
i Blina bemödandens allvar, hvilar Blitt hopp att kunna föra
densamma till Sveriges ära och välgång.
Med tillförsigt räknar Jag på Edert biträde och Eder samverkan
vid afgörandet af de vigtiga frågor, som utgöra föremålet
för detta Riksmötes öfverläggningar.
Jag känner det nit, hvaraf R. o. Ad. lifvas för Sveriges
sanna väl, och förblifver Eder med all Konungslig nåd och ynnest
städse välbevågen.
Till II. BI. Drottningen!
R. o. Ad.-upfyller en af sina första och käraste pligter, då
detta Stånd, samladt till ett nytt Riksmöte, inför E. K. Biaj:t nedlägger
uttrycken af djup vördnad och varm tillgifvenhet. Alstrade
under tider, då endast lyckan pröfvade de dygder, med hvilka
E. BI. varit thronens prydnad och folkets uppmuntrande försyn,
hafva dessa känslor vunnit ökad styrka och djupare nedträngdt i
vära bröst under de dagar af sorg och oro, då E. M., Sjelf li -  dande af dubbla förluster, stod fast vid det kristliga hoppets säkra
ankargrund, och der fann krafter att vårda den dyrbara Konung,
den älskliga Furstinna, för hvilkas dagar hvarje Svenskt
hjerta bäfvade. Ilimlen hörde E. M:s och folkets böner och
tacksamheter, med ökad anledning i de späda telningarne af
3*
36
Dun 26 Sovcm lier.
Sveriges vördade Konungastam, gjöt sig mildrande i såret af den
lidna gemensamma förlusten, öfver hvilken gemensam saknad
blifvit ett nytt föreningsband emellan E. M. och det folk, som
aldrig skall uphöra att öfver E. M. nedkalla den Högstes välsignelse.
Med dessa tänkesätt anhåller R. o. Ad. underd:st, att i E.
M:s nåd och bevågenhet få vara innesluten.
II. M. Drottningens svar:
Mina Hrr! Med tacksamhet och djup rörelse emottager Jag
R. o. Ad:s helsning. De känslor, Jag dervid erfar, kunna lättare
upfattas än tolkas. Jag har sökt fullgöra Mina pligter, hvarje
maka, hvarje moder hade gjort detsamma. Upfyllandet deraf
blef Mig lätt genom de innerliga band af kärlek och tillgifvenhet,
som förena Mig med Min ädle Gemål och en älskad dotter.
Många smärtsamma, ömma förluster har Jag erfarit; sorgen kändes
djupt, — kännes ännu! Men Den, som tog, Han äfven gaf
och ätergaf Mitt hjerta mycket! Dagligen glädes Jag vid åsynen
af Mina barnbarn, och aldrig kan Jag nog tacksamt ihågkomma,
att den Allsmäktige åt Mig, likasom ät Svenska folket, bevarade
en god, mild och älskad Konung, samt tillåtit Honom åter få
verka för Sitt Folks lycka.
Jag beder R. o. Ad. räkna på Milt fortfarande deltagande
och vara försäkrade om Min ynnest och välvilja.
Till II. M. Enke-Drottningen!
Inför E. K. Maj:t anhåller R. o. Ad. att få nedlägga försäkran
om sin underd. vördnad och tillgifvenhet. Dea lid, som
förflutit, sedan R. o. Ad. hade tillfälle att uttrycka dessa sina
tänkesätt, har blott varit egnad alt ytterligare befästa dem, då
R. o. Ad. under densamma med E. M. delat sorgen öfver en
smärtsam förlust, tacksamheten mot Försynen, som afvändt en
del af de olyckor, af hvilka Fäderneslandet varit hotadt, och
glädjen att se E. M:s ättlingar i tredje led upblomstra och fostras
till dyrbara föremål för Svenska folkets kärlek. Med de
upriktigaste, och lifligaste önskningar, att E. M. länge och med
ostörd helsa mätte fä njuta denna glädje, anhåller II. o. Ad. nnderd:st
att i E. M:s nåd och ynnest få vara innesluten.
II. M. Enke-Drottningens svar:
Mina Hrr! De välönskningar, som nu blifvit af R. o. Ad.
lill Mig framförde, och det deltagande, som blifvit Mig bevisadt,
förvärfva R. o. Ad. nya anspråk på Min erkänsla, och befästa
ännu mera den välvilja Jag för Eder hyser. Lycklig af en hädansvunnen
tids minnen, ej mindre än af framtidens förhoppningar,
kan den tillgifvenhet, hvilken för Mig yttras ej annat än
bidraga att öka känslan af den sällhet, som en älskad Sons
återvunna helsa skänker mig.
Emottagen, Mine Hrr, den förnyade försäkran om all Min
konungsliga nåd och välbevågenhet.
Till DD. KK. lill. Kron-Prinsen och Kron-Prinsessan!
Då R. o. Ad. i dag, enl. Grundlagens bud, inför DD. KK. lill.
Den 26 November.
37
aflägger sin underd. upvaktning, sker det med känsla af djup
saknad vid minnet af den dyrbara länk, som blifvit bruten ur
DD. KK. IlII:s syskonkedja, men ock med de ökade anledningar
till glad förhoppning för fäderneslandets framtid, som tvenne nya
telningar af den vördade Konungastammen i R. o. Ad:s hjeltan
väcka, då R. o. Ad är förvissad, att de af DD. KK. HH. skola
fostras till en sann upfattning af sin höga börds företräden. Väl
bestå dessa hufvudsakligen i pligter, högre och vigtigare än de,
sorn åligga den ringare och undersåten. Men tyngden är ej dessa
pligters enda egenskap. Upfyllde så, som Svenska folket det
af DD. KK. HH. hoppas och med tillförsigt väntar, medföra de
jemväl en rik tillfredsställelse och en lön, som för ett ädelt Furstepar
ej kan sakna värde, — folkets kärlek och tacksamhet.
Erbjudande gärden af dessa känslor, innesluter sig R. o. Ad.
i DD. KK. HH:s ynnest och nådiga välvilja.
II. K. II. Kron-Prinsens svar:
Gode Hrr af Ridderskapet och Adeln!
Vi äro, Min Gemål och Jag, R. o. Ad. uprigtigt förbundne
för det deltagande, hvaraf Vi i dag fått emottaga en ny försäkran.
Den billiga smärta, sorn af en ömt älskad Broders alltför
tidiga bortgång alstrats, har kunnat mildras endast genom den
allmänna och rättvisa saknad, som blifvit Honom egnad. De
Barn, som Försynen skänkt OSS, äro ej allenast våra, de tillhöra
de förenade Brödrarikena, och de skola tidigt lära alt kän
na
de pligter, till hvilkas utöfning de en dag äro kallade.
Varén öfvertvgade, Mine Hrr, om den npmärksamhet, hvarmed
Jag skall följa det sammanträdande Riksmötets öfverläggningar,
och emottagen uttrycket af Min och Min Gemåls ständiga
ynnest och välvilja.
Sedermera uplästes jemväl Hr Gr. o. Landtnäs tal till II.
M. Konungen på Rikssalen; hvilket var sålydande:
Manad af Grundlagens och hjertats bud, anhåller R. o. Ad.
att inför E. M. fä frambära uttrycken af underd. vördnad och
tillgifvenhet.
Sedan R. St. voro församlade kring E. M:s thron, har åter
en tidrymd förflutit, under hvilken Fäderneslandet, med trygghet
öfverlemnande sig åt vården af E. M:s aldrig hvilande omsorger,
kunnat i lugn utveckla de krafter, som hos dess folk och i
dess jord af en mild Försyn blifvit nedlagde. Att prisa dess
nåd har II. o. Ad. ock haft nya, rika anledmr i bevarandet af
E. M:s, af en långvarig sjukdom hotade dagar samt i Thronföljdens
befästande inom en älskad Konunga-ätt. En Carl med
arfsrätt till Sveriges krona är ett framtidslöfte, på hvilket århundraden
lärt Svenska folket att tro, och fosterlandskärleken vore
cj ren, om ej hjertat kände sig lifvadt till glädje af hoppet äfven
om efterkommandes lycka.
Om likväl en tår dallrar i de blickar R. o. Ad. tacksamt
riktar niot höjden, skall den förstås af E. M. liksom den förstås
af hvar och en, som vid sidan af thronen sett och nu saknar
38
Den 30 November.
den unge Furste, hvars tidiga bortgång utgör ett örat föremål
för Konungahusets oell Fäderneslandets sorg. Skildringen af hvad
Prins Gustaf var, kan ej tillhöra detta rum, men bland
de blommor Sveriges Sångmö klagande strött på den slutna griften,
må det dock tillåtas R. o. Ad. att i dag äfven nedlägga sin
enkla gärd: Välsignelse öfver den ädle, hädangungne Furstens
minne.
Hvarje Riksdag måste till afgörande framkalla frågor af vigt
för Fäderneslandets framtid, och den af E. M. nu öpnade kan i
detta hänseende ej bilda ett undantag. Sådant vore ej heller
att önska; ty rörelse och verksamhet utgöra vilkoren för samhällets
lif, likasom förtroende mellan styrelse och folk, stärkt genom
enig och öppen rådplägning ronde gemensamma angelägenter
är vilkoret för dess lycka. Att i sin mån kunna till denna
verksamt bidraga, att genom laglydnad och sann fosterlandskärlek
visa sig värdig de förfäder, om hvilkas förtjenster Sveriges
Konungar gifvit ett härtill manande vittnesbörd, skall blifva
målet för R. o. Ad:s allvarliga bemödanden.
Lifvad af dessa tänkesätt utbeder sig R. o. Ad. underdrst,
att i E. K. M:s nåd och ynnest få vara innesluten.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till lif. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen elen 30 November 1853.
Plenum kl. 1 e. m.
Öpnades Hrr Elektorers, vid denna dag anstäldt val, uprätlade
listor å Ledamöter och Suppleanter i R. St:rs Utskott, samt
ledamöter i Riddarh.Utsk., och befunnos dertill hafva blifvit utsedde
i
Constitutions-Utskottet.
Ledamöter:
JVs 115. Gr. Lagerbjelke, Gustaf.
— 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam.
— 311. ,, af Ugglas, Curt Gustaf.
— 330. ,, Silfversparre, Fullm. Frih. Stjernstedt, August
Wilhelm.
— 300. ,, Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl Ema
nuel,
och
— 1500. Hr Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik.
Den 30 November.
39
1.
2114.
8.
678.
778.
1960.
1912.
1659.
2156.
2221.
2317.
1661.
279.
55.
105.
140.
26.
167.
177.
393.
10.
702.
1016.
1092.
1304.
1979.
1743.
338.
351.
394.
456.
661.
Suppleanter:
Hr Liljehöök af Fårdala, Carl Berthild; och
„ Nordensvan, Otto.
Stats-Utskotlet.
Ledamöter:
Gr. Oxenstjerna till Korsholm, Fallm. Frih. Åkerhjelm,
Carl.
Hr Bildt, Didrik Gillis.
,, Leijonancker, Fredrik Wilhelm Erik Carl.
A. ,, Montgommerie, Robert Nils Germund.
A. ,, Nordenskjöld, Fullm. Hr Virgin, Christian
Adolf.
,, Svedenstjerna, Fullm. Hr von Troil. Samuel
Gustaf.
,, Burenstam, Fullm. Hr Björnstjerna, Johan
Magnus.
„ af Wirsén, Carl Thure.
„ Fäbroms, Olof Immanuel.
Suppleanter:
„ Carlheim Gyllensköld, Henrik Adolf Oskar, och
Frih. Wrangel af Sansis, Fullm. Frih. Cederström,
Rudolf.
Bevill nings-Utskotte t.
Ledamöter:
Gr. Cronhjelm till Flodstad, Fullm. Gr. Gylden
stolpe,
Anton Gabriel.
,, af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig.
,, Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig.
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel.
,, von Köhler, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf.
„ von Knorring, Wohlrath.
,, af Schmidt, Carl Johan Georg.
Hr Soop, Fullm. Hr Gyllenram, Henrik.
„ Prytz, Lars Adolph.
„ Planting Berglod, Fullm. Gr. Sparre, Johan
Alexander Artomis.
„ Leijonmarck, Evald Gustaf; och
,, Kuylenstjerna, Carl Johan.
Suppleanter:
Hr Brakel, Mauritz; och
,, von Wachenfelt, Fullm. Gr. Lagerberg, Sven.
Banko-Utskottet.
Ledamöter:
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik.
„ von Rehausen, Fullm. Frih. Manderström, Carl.
,, Nordenskjöld, Fullm. Frih. Fleetwood, Georg
Miles.
Hr Aminoff, Johan Fredrik.
„ Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl.
J\s 1038.
Hr
— 2017.
7?
— 2144.
77
— 2320.
77
— 2090.
Hr
— 1959.
40 Den 30 November.
Bogeman, Carl Adolf.
Björnstjerna, Oskar Magnus.
Rosensvärd, Johan Henrik; och
O ' '
Akerman, Fredrik.
Suppleanter:
Adelborg, Anders Otto, och
von Kraemer, Anders Hobert.
Lag-Utskottet.
Ledamöter:
o— 78. Gr. Hård, Fullm. Gr. Sparre, Erik.
— 57. Frih. Posse af Säby, Johan August.
— 929. Hr Grönhagen, Fullm. Hr von Hartmansdorff, Au
gust
Edvard, och
-— 1877A. ,, Carleson, Edvard Henrik; samt till
Suppleant:
— 2183. Hr Gripensvärd, Jakob Olof.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Ledamöter:
Lybecker, Fullm. Hr Bergenstråle, Claes.
Gyllengranat, Fullm. Hr Silfverstolpe, Fredrik
Otto.
De Geer till Leufsta, Carl Emanuel.
De Geer till Finspång, Guslaf Gerhard.
Skjöldebrand, Knut Erik.
Nordenfalk, Fullm. Gr. Wachtmeister, Hans.
Bråkenhjelm, Pehr Reinhold.
Lilljehorn, Fullm. Frih. Raab, Carl Adam.
Arnell, Gustaf Fredrik.
von Rosen, Fullm. Gr. Wrangel, Fredrik Ulrik.
Hagströmer, Johan Jakob; och
af Dalström, Gustaf Jakob.
Suppleanter:
Expeditions-Utskottet.
Ledamöter:
— 279. Frih. Wrangel af Sansis, Fullm. Frih. Cederström.
Rudolf.
— 478. Hr Printzensköld, Carl; och
— 1753. „ Hedenstjerna, Johan Fredrik; samt till
Suppleant:
— 1519. Hr von Döbeln, Ernst Georg.
Riddar hus -Utskottet.
— 45. Gr. Piper, Claes Gustaf. Fritz.
—
119.
Frih.
—
226.
77
253.
77
—
312.
77
—
373.
77
—
390.
77
.—
1055.
Hr
—
1671 D. „
—
1885.
77
—
1905.
77
—
2230.
77
'—
2309.
77
381.
Frih.
—
17.
Hr
Den 3 December
41
JW
85.
Gr.
von Rosen, Fredrik Carl.
—
93.
tt
Wrangel af Sansis, Tönnes Reinhold Henrik
Adolf.
—
79.
Frih.
Sjöblad, Fullm. Gr. Lagerberg, Gustaf.
—
166.
tt
Stjerncrona, David Erik.
—•
192.
tt
Stackelberg, Berndt Oscar.
—
213.
tt
Armfelt, Magnus.
—
272.
tt
Hermelin, Fredrik.
—
283.
Silfversköld, Carl Otto.
—
49.
Hr
Bratt af Höglunda, Fullm. Gr. Hamilton; Mal-  colm.
—,
1722.
I')
Wulfschmidt, Fullm. Hr Törnebladh, Ottomar, och
—
1952.
II
von Plomgren, Anders Erland.
Hr Gr. o. Landtm, anmälde ett af Gr. von Lantingshausen,
Erik Albrecht, inlemnadt sålydande Mern.:
Då egne angelägne affärer göra att jag för en längre lid
nödgas resa ifrån Riksdagen, ser jag mig tvungen att afsäga mig
det hedrande förtroende jag nyligen erhållit, att vara Bänkman,
under ödmjuk anhållan att vid min riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad. sitt bifall, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att i anledning deraf val af
en Bänkman inom 2:dra Bänkm:s-Afdeln:n komme att förrättas
vid början af nästa plenum.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 2 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Lördagen den 3 December 1853.
Plenum kl. 12 på dagen.
Anställdes val af en Bänkman inom 2:dra Bänkm:s-afdeln:n
efter 110 Gr. von Lantingshausen, Erik Albrecht, och befanns,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
JVs 93. Gr. Wrangel af Sansis, Tönnes Reinhold Henrik Adolf.
Börjades justeringen af pleni-prot. för d. 21 sistl. November.
Då härvid till upläsuing förekom ett delta pröt. tillhörande
yttrande, anmälde sig och yttrade:
42
Den 3 December.
Hr von T roil, Sam. Gust.: Vid föregide Riksdagar bardet
varit vanligt, att vid justering af R. o. Ad:s prot. de afgifne yttrandena
icke blifvit upläste utan endast talarnes namn. Jag hemställer
derföre, huruvida icke Ståndet skulle tillåta, att äfven vid
innevar:de Riksdag samma praxis må följas, naturligtvis öppet
för en livar, som det önskar, att få sitt yttrande upläst in extenso.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm, i anledn. härafframstäldapropos.
, beslöt R. o. Ad., att likasom vid föreg:de Riksdagar varit
öfligt, vid justering af pleni-prot., deri förekommande anföranden
af Ståndets ledamöter icke skulle upläsas, utan endast omnämnas
såsom i prot. införde, såvida icke särskild begäran om deras upläsning
blefve gjord.
Sedan härefter detta prot. blifvit upläst till slut, uplästes
jemväl pleni-prot. för d. 22 i samma månad, och blefvo dessa
prot. af R. o. Ad. godkände.
Hr Ribbing, Arvid: Innan den enskilde Riksdagsmannen
tager lill ordet bör han, i en fråga sådan som den jag nu vill
framställa, afvakta K. M:s Nåd. propos. om Statsverkets tillstånd
och behof. Jag hade hoppats, att tryckningen af densamma fortgått
längre än som skett, så att jag af de Tidningar, der den
förekommer, haft tillfälle inhämta, huruvida det ämne jag vill
framställa äfven innefattas i samma nådiga propos. Men om det
är tillåtet att sluta af en vid Riksdagens början utkommen bok
om Svenska Kyrkans och Skolans angelägenheter, så har jag icke
att befara att blifva angenämt öfverraskad deraf, att mitt ifrågavar:de
ämne förekommer uti samma Kongl, propos.
Hr Ribbing upläste härefter en så lydande motion.
Riksdagsmännens omtanka vid början af detta möte att från
samhället afleda det öfverflödande bränvinet kan förliknas vid jordbrukarens
att söka befria den mark han vill odla från förderfveligt
öfverflödsvatten. Dervid stadnar han dock icke, ty yttersta
ändamålet med hans företag är att bereda jorden för säde, som
kan gifva frukt i st. f. onyttiga och skadliga vattenväxter.
Skulle det nu lyckas oss att minska bränvinsfloden och skingra
de töcken och dimmor som derifrån upstigit och omhvärft
samhället; så vore naturligtvis dernäst vår önskan att uplyfta
dess medlemmar till själsodling och renare njutningar. Anstalterna
för själavård och upfostran måste således taga vår upmärksamliet
i anspråk. Med ett helt RiksSt. af själaherdar och med
alla de anslag, som framfarna Konungar, Ständer och enskildte
lemna!, och nu i sednare tider halfva skyddsafgiften till folkundervisningen,
skulle man tycka att i detta afseende redan är så
mycket gjordt, ali det kunde vara nog. Säkerligen vore det så,
om för kyrkan och skolan eftersyn ofvanifrån och sedan alltigenom
vore lika fullständigt som i andra statsförvaltningsgrenar.
Redan 1823 yttrade en ledamot af då varande komitté för
organisation af rikets styrelseverk om våra kyrko- och nndervisnings-författningar
följande:
Den 3 December.
43
”Biskopar och Consistoriel-, som inom stiften skola vaka öfver
lärans renhet och rigtiga meddelande, kyrkotukt, läroverk och
fromma stiftelser samt öfver förvaltningen af de ansenliga bidrag
som Sveriges Ständer och store Konungar till ecklesiastika ändamål
anslagit, äro sjelfve utan upsigt. Om de försumma sina skyldigheter
i dessa afseende», om de hvarken hålla prestmöten eller visitationer,
om prester, som sjelfve gjort konkurs, få fortfara att utöfva
deras embete, att befatta sig med kyrkans medel och den
genom presterskapets händer ingångna upbörden, om läroverkens
bok-, mynt- och konstsamlingar vanvårdas: så är der ingen högre
embetsmyndighet, som det egentligen åligger att bry sig derom.
Från Just.-Canzl:s-Emb:ts tillsyn äro de Ecklesiastika ärendcrna
nog aflägsna. De få exempel som lära gifvas att han gjort
åtal i sådana mål tyckes bevisa det. Formliga berättelser
om hvad som förefaller i stiftens kyrko- och lärovård eller medels
förvaltning afgifves ej i Ecklesiastik-exped:n. Det är följakteligen
tillfälligt om StatsSekret. (nu mera Depart:s-chefen)
vet hvad som i stiftens angelägenheter förefaller och uträttas,
hvilka ecklesiastika tillgångar finnas och huru de användas. I
somliga stift veta consistorierne det icke sjelfva; ty etc.” Jag
vill icke vara vidlyftig med att längre uprepa detta yttrande; men
redan 200 år innan det afgafs insågos dessa brister af den store
Konung, som grundlagt hela vårt undervisningsväsende och af
hans lliksKansler Axel Oxenstjerna, hvilka år 1623 utfärdade en
Instr. för ett GeneralGonsistorium, som skulle bestå af 6 andeliga
och 6 verldsliga ledamöter, hvilka skulle öfverse KyrkoOrdningen
samt, när den af K. M. blifvit gillad, vaka öfver dess efterlefnad
och tillika hafva inseende öfver allt klerkeri i riket, öfver
akademier och skolor, öfver hospital och barnhus m. m. Consistorium
Generale skulle ock förordna några af sitt ”medel” eller
andra att visitera alla skolor i riket och der tillika med stiftets
Biskop hålla examen publicum; och dessutom skulle detta
Ecklesiastik-colhm, som det ock kallades, hafva en egen Fiskal,
som årligen borde undersöka alla Consistorii göromål; men förslaget
till detta Consistorium motarbetades af Biskoparne, så att
det, oaktadt 3:ne gånger framställdt i en för dem allt antagligare
form, icke ändock kunde genomdrifvas, så och fastän Konungen
missnöjd häröfver förklarade att han svor, det Biskoparne om d6
något syndade eller otillbörligt committerade skulle de föras inför
rälta att plikta för gerning sino, och fastän den stränge Carl
XI utfärdade 1686 års ännu gällande kyrkolag, uteblef den beliöfliga
tillsynen, och krykolagens och kyrko-ordningens stadgande
stadnade på papperet, så som jag på detta rum, med desammas
noggranna uprepande, under föregrde Riksdagar sökt bevisa. Sedan
allt emedlertid i denna kyrkolag blifvit ordnadt och bestämdt
om kyrkans vaksamhet genom sina tjenare i afseende på äktenskapliga
förhållanden, huslig sammanlefnad, barn, tjenare, undervisning,
barmhertighetsverk m. m. samt sluteligen den ed blifvit
inlagen, som hvarje Biskop svurit: ”att hafva troliga akt att
i hans stift ,skickelig:! tillgår med ungdomens undervisning och
44
Den 3 December.
att han skall flitigt visitera i alla honom anförtrodde församlingar
och då granneliga efterfråga hvad flit presterskapet gjort, och
tillhålla dem att rätta sig efter kyrko-ordningen m. m.så heter
det ändteligen: ”att om någon Biskop försummar sitt embete och
förmaning af consistoriales och Erkebiskop icke utslår, (hjelper) så
skall Biskopen efter anmälan, från sitt embete satt varda;” men
denna hotelse hvilar alltså på en allt för slipprig grund. Kontrollen
inom eget consistorium. Om det sålunda stått qvar såsom en
osvikelig sanning uttalad 1623, att en stor brist på tillsyn
förefinnes inom den styrelsegren, som angår det kyrkliga och undervisningen
i riket; enär Biskopar och consistorier i Erke-stiftet
såväl som i de öfriga, likasom alla lägre och högre läroverk sakna
en behörigen organiserad öfverstyrelse, hvarföre ingalunda
kan anses det föredragande StatsRådet i Ecklesiastik-ärenden, såsom
dessutom öfver nog sysselsatt med föredragning af de samma
af helsö- och fattig vårds-ärenden, så synes det vara tid att
afhjelpa denna brist. Hvarje annan Depart:s-chef har sitt underlydande
colhm till ärendernas beredning, och der mindre vigtiga
mål kunna afgöras utan att med dem besvära Konungen; och
det förefaller förundransvärd! att författaren till en vid Riksmötets
början utkommen skrift, kallad Svenska kyrkans och skolans
ifrugavar:dc angelägenheter, icke bland dem räknat den
jag nu afhandlat. Författaren, som synes nära känna ecklesiastik-depart:tet,
klagar öfver brist på fasthet i kyrkans inre lif
och öfver oron i skolan och yttrar pag. 3: ”vår kyrka äger en
stor fasthet i utvändiga delar.” ”1 hvad mån den också är tillstädes
i de inre mera andelige förhållanderna, i den kristeliga
”insigten, tron, undergifvenheten, kärleken, kan vara mera tvifvelaktigt.
” Och om oron eller kanske rättare osammanhanget i
skolorna pag. 74: ”Mycket får af Epliorer, Rectorer och Skol”collegier
temmeligen fritt regleras, man har af denna rättighet
”begagnat sig, och med och mot Ephorus vilja vidtagit godtyck”liga
regleringar, icke blott i de olika stiften utan ock i samma
”stifts olika skolor är olikheten stor.” Efter sådana bekännelser
måste frågan huru bristen och oredorna skola kunna afhjelpas
ligga mycket nära. Då är det förunderligt att författaren icke
upgifvit det botemedel, som förut varit af Sveriges store Konung
med biträde af Sveriges störste civil-embctsman anvisadt, utan i
stället afklippt det i öfrigt noggranna uprepandet af Guslaf Adolfs
Skolw-författningar genom uteslutande af den, som satte kronan
på verket: Instruct. för Concistorium generale. Emedlertid ärtor
den som tager kännedom om min motion, ofullständigheten
afhulpeu och med detsamma det formela medlet angifvit
att, efter den bemäldte Konungens auetoritet, som skriftens
författare högst skattar, förekommer försummelser i kyrkan och
oordningar i skolan, livad samme författare pag. 3 yttrar att i
16:de århundradet en sammansmältning skedde af kyrka och stat,
hvilken fick ett synligt öfverhufvud i Konungen, må väl medgifvas,
men den nya organisationen blef ofullständig, ty hufvudct
saknade lemmar sorn kunde uträtta dess befallningar.
Den 3 December.
45
Det ifrågavande collegium är nu destomera oumbärligt, som
de i sednare tider inrättade folkskolorna öka göromålen inom
denna styrelsegren. Tillsynen å dessa skolor och religionsundervisningen
deri är presterskapet ålagd enl. gamla kyrkolagen och
10 § af den sednare skolstadgan, men besynnerligt nog klaga
Skollärarne sjelfva, att de sakna en sådan upsigt och att den är
otillräckelig, dock besynnerlig är icke denna klagan, ty hvarje
menskligt väsende hehöfver till upmuntran i sine bemödanden att
äfven af något menskligt öga ses och gillas. Tryckta prof. om hvad de
härutinnan anfört finnas både vid ett särskildt och vid det allmänna
Skolläraremötet. Vid det allmänna här i hufvndstaden, som jag
också bevistade, blef den der utsatta frågan: ”Är den i folkskolestadgan
föreskri/na tillsyn tillräcklig eller till ändamålet
ledande?” besvarad med ett öfvervägande nej. (Se pag. 31 och
32 i berättelsen om det allmänna Svenska läraremötet i Stockholm
ur 1849, der ock hela öfverläggningen i ämnet förekommer.
) Den som i sanning vill öfvertyga sig om de stora bristerna i nuvande
Svenska folkskolans tillstånd, må läsa Ekendalils sedan sista
Riksdag derom utkomna bok. Den mest behörige välkände författaren
till ”Tankar om folkskolan”, såsom sjelf folkskolelärare,
yttrar (se 263 och följ. N:r i Svenska tidningen för nästl. Nov.
månad): ”Jag har i min 1850 utgifna bok om Folkskolan sid.
”11 — 21 lemnat inhysningar som visa, livad Magister Ekendahl
”i sin bok om den nya Svenska folkskolan, genom en mycken”het
upgifna förhållanden, ytterligare bekräftar, att nemi. i allmänhet
en högst ringa del af barn inom skolåldern äro ens inskrifna
i skolorna, och att af desse inskrifna en ytterst ojemn och
”otillfredsställande skolgång verkställes —” Vidare (N:o
268): ”Lyckligtvis har Sveriges fysiska natur hindrat flertalet
”af folkets barn att deltaga i denna ännu sä bristfälliga skolbildning.
”
Sålunda, på grund af ökade skäl och bevis från vitsord
ägande män, vågar jag nu, så som sista Riksdag, påstå att bristen
i denna styrelsegren kommer från saknadt ordnande och tillsyn
ofvanefter, då nog Svenska presterskapet under 6 söcknedagar
i veckan eljest måtte vara tillräckligt att fullgöra denna sin
pligt. Jag vågar derföre förnya min då gjorda motion.
Att en central myndighet under namn af Ecklesiastik-colhm
eller något dylikt inrättas, bestående af en lagfaren Ordfide, en
Universitets, cn Skollärare och 2:ne andra ledamöter, eller må
hända bättre och helt enkelt, efter Konung Gustaf II Adolfs och
Hans Rikskanslers eget förslag: med ledamöter hälften andeliga
och hälften verldsliga.
Till ledning för Stats- och Ekon.Utsk:n, dit jag anhåller om
remiss, får jag äfven nu åberopa det Statsråds-prot. af d. 9 Nov.
1847, ang:de en ecklesiastik-öfverstyrelse eller något likartadt,
som K. M. vid dess Nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och
behof vid 1848 års Riksdag låtit bilägga: se 13 punkten Gil.
N:o 5, sid. 105, I sami. lista afd. af Kongl. Skrifvelser och
Propos:r.
46
Den 3 December.
Uppläsningen af denna motion hade blifvit afbruten genom
ankomsten af Stals-Rådet m. m. Hr Frih. Garl Otto Palmstjerna,
som på vanligt sätt emottogs samt å K. M:s höga vägnar
aflemnade 23 Dess Nådiga proposir och skrifvelser till R. St.
Hr Ribbing uppläste vidare följande motion:
I sammanhang med min motion om inrättande af en kontrollerande
myndighet öfver presterskap och skolor eller ett s. k.
Ecklesiastik-colhm får jag väcka en annan motion:
K. M. har sedan sista Riksdag behagat hugna den nitiske
Folkskoleläraren Gr. Thorsten Rudenschöld med ett årligt statsanslag
under 5 år för att sätta honom i tillfälle att med de förbättringar
i folkskolan, hvilka han infört i den församling, der
han varit lärare, äfven gagna andra. Hans tankar om folkskolan,
införda i Svenska Tidningen för sisth Nov. och innevar:de Dec.
månader uttrycka alltigenom den mening: att utan andelig uplysning
tjenar all annan åtminstone lill intet sannt gagn hvarken
för den enskildte eller Staten. Han vill derföre icke upgifva hoppet
att presterskapet skall i folkskolan meddela sådan undervisning
åt der församlade skolungdom, och yttrar: ”Men hvad kan
”vara naturligare än att anförtro kristendomsundervisningen i
”folkskolan åt dem, sorn af samhället hållits värdiga att beklädas
”med pastorskallet? Afven dessa äro bristfällige menniskor —
”— —; men af en förbättrad såväl kyrkoförfattning sorn all”män
samhällsanda böra vi kunna hoppas att ”deras brister ”blif”va
allt färre. I alla fall måste de som äfven af embetet upma”nas
att göra bibelkunskap till en hufvudsak, samt alt lliligt och
”grundligt studera och begrunda kristendomens både urkund och
”fortgående belysning, häruti helt naturligt städse bibehålla ett
”stort försprång framför flertalet af de dem underlägset bildade
”skollärarne. Dessutom måste det utgöra ett af hvarje samvetsgrann
pastors allra lifligaste intresse, att begagna det gynnande
”tillfälle som den af lag anbefallda folkskolan erbjuder, att få
”samla omkring sig församlingens barn och tidigt, innan ännu
”ogräset tagit öfverhand, utså kristendomens frö i förstånd och
”hjerta hos dessa barn, såsom varande det fält, för hvars blifvande
kristliga fruktbarhet han till så betydlig del kommer att
”ansvara. Denna fordran att pastorerne sjelfve skola sköta kri”stendomsundervisningen
i folkskolan innebär etc. etc.”
D en sednast utfärdade lagen att så skall ske lyder som följer:
”Presterskapet utöfve en sorgfällig upsigt i synnerhet öfver
religionsundervisningen i folkskolorne. Församlingens lärare skola
för den skull, så väl i de fasta som flyttbara skolorna, flitigt och
så ofta deras öfrige embetsåligganden medgifva, sig infinna, efterhöra
och undersöka huru detta skolans vigtigaste kunskapsämne
af skolläraren bibringas, gifva honom ”råd samt sjelfve ge”norn
undervisning och tillämpning göra de heliga lärorne lefvande
för barnasinnet.” Men att nu denna lag, oaktadt hvad
Gr. Rudenschöld derom så bindande för vederlndes samveten yttrar,
icke efterlefves, det vete vi något hvar och det står dess
-
Den 3 Dec ernber.
utom tryckt att läsa i protma för det allmänna läraremötet, hvilka
jag redan i nyss nplästa motion åberopat. Jag föreslår allt
så
att den i föreg:de § presterskapet ålagda skyldighet närmare
bestämmes, t. ex. så
att vederbönde presterskap inställer sig i församlingens
folkskola minst en gång i veckan, och der flere äro samtidige,
ordningsvis i den ena efter den andra på det sätt,
att i hvarje vecka under det skolgången varar, minst en
skola besökes för undervisningens öfvervarande och tillsyn
att ordenteligen tillgår, hvarvid presterne sjelfve böra
fullgöra den undervisning i religionen, som dem enl.
10 § i folkskolestadgan (den ofvan intagne) åligger. Der
presten är ensam i sin församling till tjenstens förrättande
eller eljest så nödigt är för socknebud m. m. bör
från predikstolen föregående söndag kungöras hvilken dag
han besöker någon skola och på hvad tid, hvilken ej bör
vara inskränktare än 3 timmar.
Vidare bör stadgas:
Hvarje folkskola visiteras minst en gång om året af kontraktsprosten
eller någon consistorie-ledamot eller af Biskopen
sjelf.
I skolrevisionerne skall en af folkskolelärare-seminariernes
föreståndare, hvilken de sig emellan välja, såsom ledamot
deltaga.
Som det kan vara ovisst när förslaget till en ny kyrkolag
varder antaget, men andra och närmare ansvarsbestämningar än
de nu gällande emedlertid fordras, så hemställes, i enlighet med
I0:de kap. i nämnde förslag att följande föreskrifter måtte stadgas:
Prest, som mot skolstadgan bryter, ansvare enl. grunderne
i nya kyrkolagsförslaget, lista och 2:dra gången
med böter, motsvarande från och med fjerdedelen till och
med halfva hans löneinkomst. Ar ej med embete eller
tjenst viss lön eller annan inkomst förenad, bote frän
och med 25 till och med 100 r:dr b:ko. Kommer han
tredje gången åter, varder från prestembetet afsatt.
Åtal emot stifts styresman eller den hans tjenst förrättat
utföres vid stifts-stadens rådhus-rätt och emot annan
prest vid domstol i orten i vanlig ordning. Angifvelser
i domkapitlet emot prest eller annan kyrkans tjenare
för embets- eller tjenstefel i allmänhet och som
ej rör sjelfva läran, skola genast gifvas K. Befhule tillkänna.
Bjuder man icke sålunda något till att sätta i verket hvad
Konung och Ständer i öfverenskomne och utfärdade lagar redan
föreskrifvit eller som till antagande föreslagit är och nödigt bcfinnes,
utan slappt lemnar derhän så väl det ena som det andra,
så blifver följden särskildt hvad nya folkskolestadgan med dertill
hörande anstalter beträffar, endast ökade tjenstemän, pensioner,
kostnader och besvär utan motsvarande gagn; och att äfven så
-
48
Den 3 December.
dana ädla bemödanden för skolans bästa sorn Gr. Th. Rudcnscliölds,
stranda mot den allmänna dåsigheten och liknöjdheten.
Dessa af Hr Ribbing väckta motioner begärdes på bordet.
Föredrogos och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde, i dag
ankomne Nådiga propos:r till R. St.:
l:o Ang:de de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling;
2:o Ang:de uphörande af den åtskilliga hemman åliggande
skyldighet, att utgöra dagsverken in natura till Kungsgårdar och
andra kronolägenheter;
3:o Ang:de anslag till erforderliga ersättningar för beredande
af rättelse uti salpeter-hjelpens beräkning inom Calmar, Kronebergs
och Jönköpings län;
4:o Ang:dc nedsättning i kopparräntan å tillverkningarne
vid Stora Kopparberget samt i anledning af ånyo väckta frågor,
dels om uphörande af allmogens inom vissa trakter af Kopparbergs
län skyldighet, att till Stora Kopparbergs bergslag in natura
leverera hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kolen, dels
ock om upliäfvande af öfrige åt stora Kopparbergs bergslag och
hytte-egare tillerkände privilegier och särskilda förmoner;
5:o Ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår
;
6:o Ang:de anslag till ombyggnad af Nockeby bro å vägen
emellan Stockholm och K. Lustslottet Drottningholm å Lofön i
Färentuna socken af Stockholms län;
7:o Ang:de förmedling af räntan för lägenheter i förra kronoparken
Strandskogen på Oland;
8:o Ang:de eftergift till förmån för Carlstads stadsförsamling
af Kronans rätt till ett efter Näringsidkerska!! Johanna Emilia
Hollander fallet danaarf;
9:o Ang:de eftergift af Kronans rätt till danaarf efter afl.
Enkan B. H. Sandelin;
10:o Ang:de Notarien E. Lundbergs, såsom arrendator af
Strömsholms Kungsladugård, underd:st gjorda ansökning om eftergift
af halfva Spanmåls-arrende-beloppet för år 1852 ;
ll:o Ang:de uplåtelse pä viss tid åt enskild man af en, K.
M. och Kronan tillhörig, intill K. Operahuset i Stockholm gränsande
tomt;
12:o Ang:de frami, förre Depart:s-Chefen i K. General-tullstvrelsen,
Kansli-Rådet F. D. Valerii enkas och barns befriande
från honom ådömdt ersättningsansvar i målet ronde den efter
afl. Upbörds-Tullförvaltaren M. F. Finér yppade balans.
13:o Ang:de anslag af medel för nybyggande af ett Landshöfdinge-residens
i Christianstad;
14:o Ang:de pension för Krigs-Rådet S. G. Ehrenstams enka,
Charlotta Gripenstjerna;
15:o Ang:de grunderna för rättigheten att tillverka bränvin
samt beskattningen derför;
1G:0
Den 3 Decemijer.
49
16:0 Ang:de Statens medverkan för anläggande af jernvägar
i landet;
17:o Ang:de liqviderandet af accords-amorteringen vid Landshöfdingetjensten
i Calmar län.
18:o Ang:de understöd till Hospitalsfonden; samt
19:o Ang:de den s. k. Kurhus-afgiften.
Äfvenledes föredrogds och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde,
denna dag ankomne, Nåd. Skrifvelser till R. St.
1 :o Med öfverlemnande af det utaf särskilde Komiterade afgifna
underd. förslag och betänk:de, i fråga om ordnande af
Credit-väsendet och Låne-anstalterne i riket;
2:o I anledn. af väckt fråga om inbetalning till R. St:rs Riksg:sKontor
af en emot köpeskillingen för f. d. Hofbageri-egendomen i
Stockholm svarande summa af Myntverkets tillgångar;
3:0 Om förordnande af en Statsråds-ledamot för handläggningen
af vissa i Riksd.Ordn:s 36 och 42 §§ omförmälde Riksdagsärender
och
4:o Ang:de Folkskolelärares pensionering.
Frih. Creutz, Stephan, upläste följande:
Under Riksdagen år 1847 och 48 ingafs till R. St. en motion,
hvilken väckte en allmän och välförtjent upmärksamhet såväl
för ämnets utomordentliga vigt, som för det sköna språk hvari
den var affattad. Ämnet afhandlade nyttan och nödvändigheten
af frihet och tolerans i religiösa mål, det tidsvidriga i Svenska
lagstiftningens samvetstvång i strid emot den öfriga civilicerade
verlden, samt påpekande huru det var menniskans yttersta oförytterliga
rätt att länka-, tro, bekänna och dyrka Gud efter sitt
eget samvetes öfvertygelse och sina tankars upfattning, oqvald
icke allenast utaf samhällets lagar, utan fast mera skyddad genom
dess institutioner.
I hufvudsaken utaf detta ämne af samma mening med den
ädle motionären, vågar jag att härmed till R. St. afgifva mitt
yttrande, uti den fråga, sorn under namn af religionsfrihetsfrågan
nu sysselsätter så mänga hjertan i vårt land, och på hvars
utkämpande till ett tidsenligt och framför allt kristligt resultat,
så många blickar äro fästade med intresse.
I anseende till de förföljelser, som pågått i Sverige emot
Dissenters, de s. k. läsarne, så bringas man i sanning till de sorgligaste
betraktelser. Då man ser prester och rättsbetjenter anklaga,
inspärra och plåga landets innebyggare för det att de, af
kärlek till Gud och Hans ord, äfven utom de kyrkliga gudstjensttiderne,
sammankomma och upbygga sig uti detta heliga och dyra
samt icke nog begrundansvärda ordet i den ordning och på det
sätt, som af Ilerren Jesus och Apostlarne icke allenast blifvit tilllåtet
ulan anbefaldt, så svider den rättsinniges hjerta, hvarhelst
I H. 4
50
Den 3 December.
i hela vårt vidsträckta land man hör sådana våldsåtgärder utöfvade.
Då man'sedan skådar in i Sveriges Grundlag och finner 16
§ R.F:n, uprättad af 1809 års Ständer, anbefalla det vidsträcktaste
skydd mot allt samvetstvång, så frågas med rätta, hvar gränsen
är för prelaturens och den lagskipande maktens godtycke.
Denna § af R.F:n lyder så: ”Konungen bör rätt och sanning
styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen
förderfva eller förderfva låta till lif, ära, personlig frihet och
välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen
afhända eller afhända låta något gods, löst eller fast utan ran
sakning
och dom, i den ordning Sveriges lag och laga stadgar
föreskrifva; ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen
frän ort till annan förvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga
låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion,
så vidt han icke derigenom störer samhällets lugn eller allmän
förargelse åstadkommer m. m.”
Man skulle tro sig lefva uti 12:te eller 14:de århundradet,
under påfvedömets mörkaste tid, då man svängde mordfacklan
öfver dem som trodde och bekände annat om det tillkommande
lifvet än hvad den maktegande kyrkan holle för rätt, när man
hör de dekreter, som äro utfärdade emot de s. k. Läsarne i
Norrland och Dalarne. De arma menniskorna hafva blifvit häk
tade,
sammanlänkade två och två i black och införde, i likhet
med tjufvar och skälmar, till länsfängelserne, nödgats undergå
ända till högsta kroppsstraff, och slutligen det nesligaste af alla
straff, det s. k. kyrkstraffet. Öfrige hafva blifvit bötfälde till så
höga böter, att om de skulle uttagas, bringas de dömde till tiggarstafven
och nödgas att ”för samvetets skull lida sin egendoms
försköning” och detta i den fattigaste landsort, der folket ofta
för sitt lifsuppehälle måste blanda bark i sitt bröd. Till råga på
illviljan för hvilken detta gudfrukliga folk är föremål, nekar
dem presterne utfärdande af vederbörligt pass till ernående af
den arbetsförtjenst i kringliggande orter, som, till följd af Dalarnes
karga natur, för deras lifsuppehälle är oundgängligen nödvändigt.
Beträffande särskildt Orsa socken, hvars hufvudsakliga
näringsgren består uti förfärdigande af slipstenar, skulle detta
folk sålunda förhindradt i afsättningen af denna vara, bringats
till hungersnöd, om icke kristligt sinnade menniskor både inom
och utom fäderneslandet, såsom England och Frankrike, ömmande
för det arma folkets betryck, räckt dem en hjelpsam hand.
Det är i sanning oroande, att uti det Protestantiska Sverige
få erfara vederspelet af hvad som i århundraden af den Katholska
kyrkan blifvit, ehuru fruktlöst, försökt, nemi. att på våldets
väg söka bibehålla den statskyrkliga ”enheten”, förmedelst att
intränga det fria evangelium inom densammas begränsade form.
Det Protestantiska Sverige ställer sig på samma låga ståndpunkt
som den af detsamma, för sin intolerans så rättvist afskydda
Romerskt Kathoiska kyrkan, och begår samma himmelsskriande
D c n S I) e c t- m li e r.
51
orättvisa emot sina egna Irosförvandter som de Romerske emot
sina proselyter. Då Sverige fängslar och förföljer dem af sina
innebyggare, som tro och bekänna dess kyrkas symboliska böcker,
såsom förhållandet med Dissenters i allmänhet är, så förfölja
de Romerske endast dem, sorn icke erkänna deras symbola.
Det kan icke försvaras alt Romanismen förföljer Protestanterne,
men i dubbelt afseende oförsvarligt blifver det, att Protestantismen
förföljer sina egna bekännare. Då det Katholska Furstendömet
Toscana dömmer till galerernc makarne Madiai för det att
de blifvit Protestanter och Margareta Canninghame till tvångsarbete
för det hon i strid mot den Katholska kyrkans Symbola utdelat
biblar och evangeliska skrifter, så fängslar Sverige och dömmer
till högsta kroppsplikt Orsa- och Elfdalsmännen för det att de, i
öfverensstämmelse med kyrkans symboliska böcker upbygt sig i
Guds ord och vår Frälsare Jesu Christi kunskap, men endast
likväl på annat ställe än i sockenkyrkan. Väl hafva de äfven
sinsemellan anammat Sacramenterne, hvilket man, ehuru i uppenbar
strid emot den Heliga Skrift, updiktat vara ett brott under
benämning af ”gäckeri med de Heliga Sacramenterna”, änskönt
man kan derom vara förvissad, så mycket mer som motsatsen
icke är bevisad, att de ju med både vördnad och andakt,
efter förutgången sjelfpröfning enl._ Apostelens ord, ätit och druckit
till Herrans Jesu åminnelse. Afven härutinnan hafva de icke
afvikit ifrån kyrkans symboliska böcker, ty 7:de artikeln af Augsburgiska
Bekännelsen lyder sålunda: ”Them varder lärdt, att thet
är en helig församling, then ock alltid blifva skall. Och är Guds
församling the heligas samqväm, uti hvilken evangelium rent lärdt
och sacramenterna rätt brukade varda. Och till Guds församlings
sanna enhet, är nog att vara samdrägtig i evangel» lära
och sacramentens bruk. Och det är icke för nöden att allestädes
skall vara lika menniskostadga:-, kyrkoseder och ceremonier
af menniskomän instiktade etc.”
Att Sverige således förföljer sina egna trosförvandter och att
Orsa-männens meningar icke är stridande emot symboliska böckerne,
visar i öfrigt det afgörande svar de afgåfvo på de gåtlika
frågor, som till dem framställdes utaf den Commission af prester,
som upsändes för att undersöka deras läromeningar och på ett,
inför hela Svenska folket så föga hedrande sätt, fyllde sitt updrag.
För att endast i förbigående belysa halten af den Commisionens
andlighet, som vid detta tillfälle skulle utgöra och efter
alla sammanstämmande vittnesbörd i verkligheten var ett urval
af Statskyrkans prester, sammankallade, snart sagdt, ifrån
brännpunkter för Sveriges bildning, som man torde få anse hjertat
af Sverige omkring rikets största högskola, så kunna några
få af deras frågor till en ”i själsbekymmer stadd allmoge” i sin
mohn ådagalägga för R. St. nödvändigheten af en reform, i andeligt
hänseende inom landet. N:o 1 af dessa frågor lyder så:
”Huru lyder första frågan i Laurelii spörsmål.” N:o 2 ”Huru
många stycken är det, hvarom denna fråga handlar?” N:o 12:
4’
5 2
Ben 3 Becember.
”Hvilken skillnad är det emellan de ”Kanoniska” och ”Apoknjplaska"'
böckerna?” N:o 32: ”Hvems Son är Guds Son?” N:o
231: ”Kan du enl. Guds Ord och ”Kyrkohistorien” närmare
beskrifva den medelbara kallelsen till ”predikoembete!?” Och då
de i frågan N:o 232 tillspordes: ”om det andliga och offentliga
presterskapets verksamhet och förhållande till hvarandra, (lika
som inför den värda Commissionen det offentliga presterskapet
icke hade af nöden att tillika vara andeligt), blef svaret: ”Det
andefiga presterskapet är nöjdt att tiga då det ordentligen kallade
predikar rätt Guds ord!” Detta svar, för att använda en andlig
skriftställares uttryck, ”är mera värdt än alla Commisionens frågor,
” hvilka voro allting mindre än lämpliga att tillställas en enfaldig
hop af bondfolk, och synas endast ställde på — att kunna
snärja. — Detta svar gifvet' nogsamt tillkänna, att Dalfolket icke
haft för afsigt att ställa sig i strid med kyrkans bekännelseböcker.
Skulle de äler icke hafva erkänt kyrkans bekännelseböcker,
utan i ett eller annat stycke funnit oförenligt med sina samveten
att dem bekänna, så borde de i alla fall, enl. både gudomlig
och mensklig rätt få fritt utöfva sin andakt, särdeles som deras
borgerliga lefverne icke står i strid med den allmänna sedlighetens
bud och sålunda ”icke störer samhällets lugn eller allmän
förargelse åstadkommer,” och detta så mycket mera som
meningarne t. o. m. ibland skrifttolkare kunna vara delade, huruvida
kyrkans symboliska böcker till alla delar står i öfverensstämmelse
med den Heliga Skrift.
För att nu icke kasta sig in på Dogmatiska stridsfrågor, kan
man icke underlåta att endast anmärka den öfverallt i dessa bekännelseböcker
genomgående ”förbannelsedom” öfver olika tänkande,
såsom ett beklagligt minnesmärke utaf den menniskan
vidlådande svagheten att blifva Despot då man sjelf lyckats komma
till välde. I alla dess hufvudartiklar heter det nemi.: ”Vi
fördömme och förkaste dem, som icke tro och bekänna det och
det,” eller ”Vi fördömme och förkaste dem som annorlunda
lära;” och ehuru i detta ”fördömmande” alldeles icke ligger den
utsträckning att det verldsliga regementet bör kunna hemta någon
anledning att draga svärdet, så är dock ett likartadt ”fördömmande”
att ingå i Guds domsrätt ock fullkomligt oevangeliskt.
Ibland menniskors barn har Gud aldrig tillmätit en sådan domsrätt
åt andra än dem, med hvilka Han antingen sjelf ”personligen”
talät eller dem han ”personligen” utsändt att förkunna
Sitt råd om menniskors frälsning och salighet, såsom Moses och
Profeterna samt Aposllarne.
Kunde nu en Apostel Paulus säga: ”Om ock vi, eller en
Engel af liimmelen annorlunda predikade Evangelium för eder,
än vi eder predikat håfve, han vare förbannad” Gal. 1, sä kunna
dock icke kyrkans fäder i samma mening göra detsamma; ty
Aposlolatet innebär något vida högre, hvilket Paulus sjelf gifver
tillkänna, då han på samma ställe tillägger: ”att det Evangelium
han förkunnade var icke menskligt, ty han hade icke fått det,
Don 3 December.
53
icke heller lärt det af menniskor, utan genom Jesu Christi uppenbarelse”.
Men om nu kyrkans fäder, med åberopande af
dessa Apostelens ord, hafva rätt till ett dylikt yttrande, med afseende
särskildt på Evangel» hufvudiära, nemi.: den fria, oförskylda
udden och saligheten ”genom Iron utan Lagens gerningar”,
så hafva de det alldeles icke med afseende på de mindre
vigtiga ting hvarom Skriften, menskligt att tala, ingenting bestämdt
lärer, eller rättare, som för vårt förmörkade förstånd blifver tvetydigt;
ty bevare oss Gud från den mening, att hela kyrko-samfund
skulle fara till helvetet, för det alt de hafva upfattat t. ex.
läran om dopet eller nattvarden annorlunda än vi.
De käre fäderne! — hafva de af brinnande nit för Guds
sak, i delta stycket galt för långt, så hafva de ”gjort det Gudi”,
men aldrig än hafva de förenat det verldsliga regementet med
det aruleliga, hvilka enl. hvarderas natur icke kunna förenas, och
aldrig än låtit komma sig till last att hafva satt ”kött sig till
arm” förmedelst vädjande till det verldsliga regementet att beröfva
friheten eller Utgjuta blod för den, som annorlunda lärer
eller tror. — Att hersklystna hierarker icke kunna uphöra att
vädja till det verldsliga svärdet för att uppehålla deras existens,
dä apdiigheten icke räcker till, faller följdriktigt af sig sjelft, och
påminner endast alltför lifligt om den redan af Daniel profeterade
antikrist, som komma skulle i verlden. Då Churfursten Fredrik
den Vise tillfrågade den namnkunnige Erasmus, hvilken Påfven
hade ombedt att skrifva emot Luther, men icke vågade alt spänna
bälte med denne utomordentlige man; hvad han nemi. tyckte
om Luther, ville han till en början undvika att svara, men ytterligare
tillspord, sade han: ”Luther har begått tvenne stora fel:
han har vidrört Påfvens krona och Presternas hukar!” —
Detsamma gör Luther än i dag och särskildt med afseende på
Svenska förhållanden.
Dä nu den Svenska Protestantiska Kyrkan sålunda fördömmer
sina egna trosförvanter, der Evangelium hos dessa uppenbarat
sig vara hvad det verkligen är, ett lif i st. f. en död bokstaf,
ett fagert sken eller skrymteri, sä är naturligt att den äfven
ur sin vingård uprycker det förmenta ogräs, som i dräglen af
någon annan konfession än den Evangeliskt Lutherska tilläfventyrs
kunde uppenbara sig, och hvarom vi hafva alltför minnesvärda
och för Svenska namnet föga hedrande bevis. Härutinnan
åtminstone är den Svenska Protestantiska kyrkan i fullkomlig
harmoni med den så förhatade Kalholska kyrkan, men huruvida
dessa håda kyrkor stå i harmoni med Herrans Jesu ord om ogräset
och hvetet i Math. 13 kap., der det heter: ”Pä det att när
J uprycken ogräset, J icke skolén ock dermed uprycka hvetet; låter
håda växa intill skördetiden, då Herren Sjelf allt skall vela
att göra. skiljsmessan”; derom borde åtminstone icke mcningarne
vara delade.
Hvilket omdöme skall fästas vid ett land hvarest man, tvärt
emot civilisationens och menskliglietens billigaste fordringar, i
tros- och samvetssaker våldför sig på sitt eget folk. ett land,
54
Den 3 December.
sorn förnekar andra konfessioner elen iros- oell bekännelsefrihet
som det i främmande länder önskar och verkligen erhåller för
sin egen, der den gemena grundsatsen hyllas, att binda nationen
vid menskliga bekännelseskrifter och tvinga dess mera tänkande
individer med våld att bekänna och antaga för rätt hvad de mot
bättre velande icke kunna tro. Det kan icke sägas lindrigare
än att ett sådant land är ett Påfvedöme. Man menar sig i Sverige
fri från Påfvedömets tryckande ok, hvilket ock är en sandling
med afseende på det Romerska, men den som med allvar
omfattar kristendomen, och sålunda icke kan antaga annat än
den Heliga Skrift allena såsom auktoritet i trossaker, skall snart
få erfara sanningen deraf, att det Romerska i verkligheten endast
blifvit reformeradt till ett Protestantiskt Påfvedöme i Sverige.
Samma hufvud, som strålar med Sveriges Kontingakrona, kröner
Upsala mötes Påfveliga beslut till den ändan äfven med Tiaren,
så till sägandes, och hyllar man Sveriges Konung till Summus
Episcopus Ecclesite eller Svenska Kyrkans högsta Öfverhufvud,
hvilket Påfven i Rom fordom var, ty i likhet med honom tilloch
afsätter Konungen 'prester, befaller öfver bön- och lielgedagar,
böner och bönesält, gillar eller förkastar katecheser, psalmoch
hatidböcker, ceremonier och kyrkoordningar m m. som till
Gudstjensten hörer. Såsom Summus Episcopus eller kyrkans
högste Biskop eller Prest, måste Konungen, om ock personligen
Hans hjerta hlöder vid dessa presterliga obefogenheter, tillmäta
vissa menniskor saligheten och andra fördöma, enl. det eller det
mötets beslut, sorn af Kejsare, Konungar, Furstar, Kurfurstar, Biskopar
och Prester för sig och än mer, ”för sina efterkommande” (enl.
Upsala mötes beslut) underskrifvet och med secrct och insegel
bekräfta låtit”, såsom uttrycken uti dylika samvetstvångsplakater
merändels lyda.
Ett dylikt tillvägagående måste de kristne lida, vid äfventyr
af köttslig bestraffning, och i det man utgifver denna sammanblandning
af det verldsliga och andliga regementet såsom en
Guds ordning, fordrar man och tager till stöd för denna falska
.sak: att menniskorna skola ”vara ali mensklig ordning ttndergifne
för Herrans skull”, och vara ”Öfverheten, som väldet häfver,
underdånig”. — Det är visst att detta opröfvadt låter vackert
för mången, men vissare är, att det bedrager ännu fler; Iv
hvar och en bör veta att vi skole vara den ”menskliga ordningen
undergifne” nemi. i hvad som rörer ”menskliga ting”, såsom
skatteränta, lull och yttre förhållanden som tillhöra tiden
och vara Öfverheten som ”väldet häfver”, underdånig nemi.
”der den häfver väldet”, ty icke konna menniskor hafva ”välde”
öfver hvarandras själar. Men då Öfverheten vill gripa in på ett
område der den icke har att skaffa, så ”mäste man mera lyda
Gud än menniskor”, såsom Luthers föredöme nogsamt vittnar:
att han, ehuru han genom både ord och sitt eget oförviteliga
lefverne, inskärpte lydnad för Öfverhelen-i ”menskliga ting”, så
drog han aldrig i betänkande att icke inskränka denna lydnad
så snart det var honom afgjordt att Öfverhetens befallningar stridde
Den 3 December.
33
emot Guds Ord. Statskroppen har af Gud intet annat updrag än
uprätthallandet af de borgerliga lågarne förmedelst ”svärdet som
Körningen ieke bär förgäfves”, ty ”Han är Guds tjenare” i ”den
menskliga ordningen”, ”dig till godo”, säger Apostelen, ”de onda
till straff och de goda till pris”. Själen i denna kropp är således
”helighällandet af Guds lag”, hvilken ”af naturen är inskrifven
i hvarje menniskas bröst”, der det likaledes medskapade samvetet
och tankarne bära vittnesbörd, anklaga eller ursaka. Hed
ningarne kunna derföre likaväl uprätthålla denna den yttre Gil
domliga justitian i tiden, som de, hvilka kalla sig för kristna,
hvarom de gamla Greker och Romare gifva talande bevis så väl
som de hedniska stater i våra dagar, der kristendomen både tolereras
och skyddas. — Religion äter, är något helt annat och
begriper endast den odödliga menniskoandens individuella eller
konfessionella förhållande till Gud, och huru menniskorne efter
”Ordet” upfalta, dyrka och bekänna Gild, kan väl rimligtvis icke
komma under menniskors, utan under Guds dom, hvilken allena
kan se till hjertat. Som Staten endast har att göra med ”lagen”,
sä handlar den först dä rätt i hvad som rörer ”Evangelium”, nälden
lyder lill vår Frälsares ord och ”sticker sitt svärd i ”skidan”,
samt öfverlåter ät Gud att både ransaka och döma, sä mycket
mer som Evangelium aldeles icke duger att tillämpa i det verldsliga
regementet, ty det förra är det hvaruti ”synden förlätes”
och det sednare hvarest ”svnden straffas”. I det sednare heter
det: ”Den som utgjuter menniskoblod, hans hlod skall ock af
menniskor utgjutet varda” eller lif för lif och, som Skriften så
träffande uttrycker sig* ”Öga för öga, tand för tand”. I det förra
åter heter det: ”J skolén icke stå det onda emot” samt ”om någon
lager din kjortel ifrån dig, så gif honom kåpan med”. Huru
vill efter denna regla det verldsliga regementet uprätthålla den
borgerliga ordningen? — Då Luther lärer öfver vår Frälsares
ord: ”Gifver Kejsaren det Kejsaren tillhörer och Gudi det Gudi
tillhörer”, tilltalar han Öfverheten så: ”Det fria Evangelium och
Guds Ord vilja vi icke gifva i edia händer; J håfven ock ingen
makt deröfver, ty eder regering är allenast timlig, och angår
verldsliga håfvor, men Evangelium är en andlig och himmelsk
gåfva, derföre sträcker edert välde sig icke till Evangelium och
Guds Ord”. Samma anda genomgår äfven kyrkans Symboliska
böcker, hvars rältsfader Luther var, men presterne och öfrige
hierarkiens kämpar vilja icke höra derpå, utan dem falskeligen
uttyda och tillämpa, om de ens känna de Symboliska böckernas
innehåll, och kunna således, för sina enskilda intressens skull,
icke uphöra att suga på nationens hjerteblad och insistera derföre
uppå: att Guds verk skall drifvas med ”en arm af kött”.
I den Heliga Skrift skall man ingenstädes igenfinna en bokstaf
som tillerkänner öfverheten eller det verldsliga regementet
någon domsrätt i trossaker, ej eller någon Konung eller Furste
såsom kyrkans öfverhufvud pä jorden, ty detta har Kristus
sjelf förbehållit Sig ensam att vara, i det han lofvat sina trogna,
Sin utvalda församling, att ”vara när dem alla dagar intill
56
Ben 3 December*
verldens ända”, i det andelina regementet vill Han sjelf vara
Konung och tål ingen medregent samt brukar der intet annat
svärd än ”det tveeggade”, som är en domare öfver tankar och
hjertans upsåt och har ännu aldrig med detsamma gått tillväga
med något annat ”välde”y än sanningens öfvervägande och bevisande
magt.
Det verldsliga regementet har icke heller uti kyrkans bekännelseskrifter
något stöd för sitt ingripande i det andeliga genom
sina förföljelser emot Dissenters i Sverige. Bekännelse-böckerne
ådagalägga tydligen (Smålk. Art. XII): att ”Guds Församling endast
består af de trogne och helige, som höra sin herdes röst”
samt att ”denna helighet icke består i mässeliakar och mässeskjorlor
eller ceremonier utan i Guds ord och en rätt tro'";
och vidare heter det i Formula Concordia: ”Vi erkänna den
Heliga Skrift allena för en domare, regla och rättesnöre efter
hvilken, såsom efter en profsten alla läror pröfvas och dömas
böra, om de äro gode eller onde, sanne eller falske. Men symbol
a eller bekännelser, och andra skrifta- hafva icke magt att
döma, ty denna myndigheten tillkommer allena den Heliga Skrift”.
Vidare läres (Smal. Art. s. 55) att ”endast Församlingen” (således
hvarken Ofverheten eller Presterne) har rätt att efter denna
pröfvostenen Guds ord utöfva domsrälten öfver sann eller falsk
lära, samt fördömer med allvar allt Påfveligt tyranni att försvara
sina meningar med våld och mord”. Det vérldsliga regementet i
Sverige begår således våld på kyrkans egna bekännelseskrifter i
sin förföljelse emot olika tänkande individer eller församlingar
hvilka, i enlighet med den Heliga Skrift och just dessa kyrkans
bekännelseskrifter, vilja' sålunda utöfva sin fria domsrätt öfver
lärarne och läran, och hvilken domsrätt omöjligen kan yttra
sig på annat sätt, än genom ”separerande” från dem, som icke
hafva läran ren, för att införlifva sig med dem som, enl. deras
upfattning hafva den ren. Denna församlingens, såsom uteslutande
egendom tillhöriga frihet, står i fullkomlig öfverensstämmelse
äfven med Augsburgiska bekännelsen, och borde rättvisligen
ock göra det med afseende på det verldsliga regementet,
ty det heter i denna bekännelse om det fria predikö-embetet:
”Medan prediko-embetets kraft meddelar oss eviga håfvor och
varder allenast genom ordets tjenst brukadt och öfvadt, förhindrar
Hiet intet Hiet verldsliga regementet, likasom konsten lill
att sjunga icke eller hindrar thet verldsliga regementet. För ty
thet verldsliga regementet umgår med andra saker än det helga
Evangelium. Verldslig öfverhet skyddar icke våra själar, utan
våra kroppar och andra lekamliga ting emot- utvärtes våld och
uppenbar orätt, och straffar menniskorna med svärd och lekamligt
straff, pä thet lion må behålla verldslig rättfärdighet och
frid. Tlierföre skall thessa tu regementen, thet andeliga och
thet verldsliga icke sammanmängias”. På ett annat ställe heter
det (s. 49) ”Någre hafva oskickeliga sammanblandat thet andeliga
regementet med thef verldsliga regementet. Thenna för
-
Den 3 December.
57
mängelse häfver varit en stor orsak till många häftiga krig, förderfveliga
upror och tvedrägt”.
JJä man jemnför detta med de grundsatser som nu föl jas, så
må man beklaga att Konung Gustaf Wasas största verk, reformationen,
blifvit så vanstäld och urartat ifrån sin första sköna
idée. Konung Gustafs storhet låg just deruti, att Han, under det
tidehvarf Han lefd.e, mäktade inse, och i de förhållanden hvaruti
Han stod, ville erkänna samvetsfriheten såsom egande sin rot
och uprinnelse i den Heliga Skrift. Detta vittnar äfven en bland
vår tids lärde skriftställare i en stats-ekonomisk statistik öfver
Sverige. Han säger: ”Religionsförändringen i Sverige sådan den
tänktes af Gustaf den I:ste och Hans söner, samt ordnades af de
två reformatorerne Laurentius Andrae och Petri, var helt och
hållet Svensk. Den stod i högst obetydlig sammanhang med den
Tyska. Dess grundval var: Förkastelse af all menniskostadga i
trossaker, och antagandet ensamt af den Heliga Skrift såsom
läroregel”.
I Tyskland bnndo sig nemi. Protestanterne ganska tidigt till
bekännelseskrifter, bildande deraf en bestämd läroform. Den
Svenska reformationen borttog endast alla Påfviska lärostadgar,
såsom alldeles intet gällande, emedan de voro menniskoord. Man
upsatte emot Påfviska läran icke någon annan lärobekäunelse än
Biblen sjelf. Man erkände ingen skilnad emellan olika kristne;
man antog blott en kristen kyrka (ecclesia catholica), hvilken det
Apostoliska Symboluni förbinder alla kristne att antaga. Det var
således ej fråga om hvad Luther sade, eller hvad emot honom
sades, utan blott om hvad han hade Skriften för sig eller emot
sig. — — — ■—- När Tyska Furstarne sände lill Gustaf den
lisie de Smalkaldiska Artiklarne •— äfven en den Tyska kyrkans
bekännelseskrift — (numera äfven den Svenska), med begäran
att Han ville ingå i det förbund, sorn de stiftat lill försvar
af de deruti innehållne lärosatser, vägrade Gustaf att ingå i detta
förbund.
Gustaf den I:ste var så fri från antagande af någon viss lärobekännelse,
att han förordnade Kalvinisten Beurauis till lärare för
Sin son Erik, och gjorde honom lill Riks-Råd, utan alt man vet
att han förändrat religion.
Att Prelaturen icke hade förgätit sin genom den store Konung
Gustaf fråntagna verldsliga myndighet visas med den eljest
icke mycket eftergifvande Konung Carl IX:des Konungaförsäkran
af år 1607, der Ilan ”emot Sin vilja” nödgades antaga
en mensklig skrift nemi. Augsburgiska bekännelsen såsom Svenska
kyrkans läro-norm (Sv. St.) och således ytterligare stadfästa
Upsala mötes beslut.
Efter många controverser under föregifvande af det varma
intresset för själarne, begärde de högvördige själasörjarne år 1652
hos Drottning Christina, att äfven de öfrige Tyska Lutherska kyrkans
Symboliska böcker, uptagne i Concordie-boken, måtte antagas
såsom grundlagar för Svenska kyrkan. Detta afböjdes för
den gången genom Biskop Johannes Mathia; (Sv. St.), men lycka
-
58
Den 3 December
des alt under den följande Förmyndare-Regeringen genom 1663
ars Religionsplakat och 1664 års Riksdagsbeslut, återfå sitt älskade
och så mycket saknade Päfvedömes förlorade paradis. —
Omedelbart derefter började presterskapet, för att begagna Konung
Fredrik II:s uttryck, att icke längre älska den Heliga Skrift ”såsom
en staf dermed stödja sig under vandringen till grafven,
utan såsom en käpp att dermed piska upp hvarandra”. Gustaf
Wasa lefde icke längre och Hans bekanta yttrande: ”att den tid
skulle komma, då mången skulle önska kunna hämta Honom upp
ur grafven”, syntes hafva gått i fullbordan. Cesareopapismen
växte nu på den störtade Romerska papismens gamla åkerfält och
frodades i förkättringar och processer mot irrlärighet, och märkvärdigt
kan det synas att de, både för andlighet och lärdom
ryktbaraste män, såsom Johannes Rudbeckius, Johannes Matbi®,
Terserus, Svedberg,' Spegel, den fromme Speners (och Frankes)
anhängare samt (Rutström och Tollstadius) m. fl. blefvo föremål
för dylika förnedrande rättegångar, hvarigenom somliga miste sina
embeten och andra på annat sätt straffades och skymfades. Detta
kan synas märkvärdigt, men vore i sanning mera märkvärdigt
om, under dylika omständigheter, så utmärkta mäns verksamhet
hade fått fortgå oantastad. Den guldvigt hvarpå man vägde renlärigheten
blef, dä såsom nu, en menniskoskrift, Formula Concordia;,
och följden blef genom denna anhängighet vid bokstafven
af menskliga skrifter hvad man holde kunnat förutse nemi.
då såsom nu, en stark obskurantism bland presterskapet. Att denna
obskurantism skulle i sin ordning återverka på hela nationen var
naturligt, till följd af det ”Symboltvång” hvarunder den trälade
och, tyvärr, ännu gör det. Presternas magt blef allt mera fruktansvärd,
så att förnuftets fria bruk blef ansedt som en stor förbrytelse
äfven i lilosofien. Då presterne, sålunda utrustade med
papisliskt verldsvälde, i alla tider ansell folket eller försarnlingarne
vara till för presternas skull, men icke presterne för församlingen,
så lyckades de, i samråd med den verldsliga politiken
att ”på Riksdagen 1686 ej allenast förbjuda t. ex. Cartesii filosofi,
utan äfven att filos, falhult, i Upsala sattes under theol, fakult:s
censur” (Wies). Följden blef hvad som alltid blir förhållandet
då man vänder upp och ned på Guds ordningar, att Herren
sänder dem så kraftig villfarelse, att de skola tro lögnen.
”En fanatisk vidskepelse började nemi. intaga äfven den bildade
delen af nationen, hvarpå de förnuft och menskligt vanärande
rättegångarne ronde trolldomsväsendet, blåkullafärderne och satans
graseringar lemnade de mest beklagansvärda bevis”. (Sv. St.)
Den ljusglimt af det fria välsignelsebringande Evangelium,
som under Konung Gustaf Wasa knapt hade funnit ingång ibland
nationen, fick åter vika för det gamla mörkret. Den fria forskningen
var slut och ljusastaken på kyrkans altare var åter såsom
före den store Konungens tid — presterne. — Vetenskaperne
Stodo åter stilla, och det lilla som fanns, var instufvadt inom
presternes skäppa. Vetenskaper, som gingo för nära presternes
s. k. ”renlärighet” såsom astronomi och naturkunnighet, ”blefvo
Den 3 De ceni lier.
50
under denna tid obekanta i Sverige och ansedda för trolleri.
När Stjernhjelm förevisade några fysiska experimenter förklarades
lian för en trollkarl och (märk!) mäste aflägga ny trosbekännelse”
(Sv. St.). Man ansågs här utaf presterne och deras parti för en
gudlös menniska för det man vågade bekänna att jorden går
omkring solen och icke efter de gamle liedningarnes mening,
tvärtom; och detta sedan Galliléi hade blifvit bannlyst af Påfven
i Rom för det han lagt i dagen sina forskningar, hämtade ur
det menskliga vetandets djup. Dylika lärosatser kunde naturligen
icke af presterne tålas, emedan de stodo i strid emot deras ensidiga
och skråmässiga upfattning af den Heliga Skrift, såväl som
emot den, på några framstående personer inom deras ”kast”, af
presterne grundade förmånsrätten att vara vetenskapernas representanter
i verlden. ”Då vetenskaperne genom Cartesius, Newton
och Liebnitz satte Europas vetenskapliga verld i rörelse, synes
Sverige ej ens hafva vetat om denna företeelse, än mindre
deltagit deri” (Sv. St.).
Sådana blifva resultaterne i ett land, som icke har samvetsfrihet,
ty der sorterar allt och alla, medvetet eller ej, mer och
mindre under ”prestväldet”.
Den ”lefvande” kristendom som nu finnes, så väl som de
lefvande menskliga kunskaperne hafva dock, — utan gensägelse
med många hedrande undantag från enskilda presters sida, —
hierarkien till trots, banat sig en väg äfven hos oss ehuru mycket
ännu kunde vara att önska, för att icke tili håde intellektuell
och materielt hänseende stå efter andra nationer; men säkert är,
att det framåtskridande, som uppenbarat sig i vårt land, icke
skett med hierarkiens goda minne, ty då vore den icke längre
hierarki, och portarne vore då öpnade för all uplysnings rätte
Herre och Konung att draga derin. Men hierarkien vet bättre,
den släpper icke taget så lätt; kyrkans symboliska höcker må,
med den Heliga Skrift för ögonen, förbjuda allt verldsligt ingripande
med väld i trossaker, och 1809 års Ständer må, i öfverensstämmelse
härmed hafva upgjort i Grundlagare hvad förändringar
som hälst, så kan dock icke hierarkien förgäta den
gyllene tiden af sin magt efter Upsala möte 1593 och religionsplakatet
1663 samt det så mycket älskade Conventikel-plakatet
af 1726. Det är nemi. bättre att sitta i det verldsliga regementet
i representationen och stifta lagar och författningar för åkerbruk
och bränvinsbränning, för aimée och flotta, än att uträtta
den enda och uteslutande funktionen som prester enl. Guds ord
hafva nemi. att ”predika Evangelium”. Det synes bättre att med
10 å 20,000 R:drs ärlig inkomst, tilläfventyrs sitta på StatsRådsbänkarne
eller Biskopsdomstolen och dömma öfver irrlärighet
samt sedan ”två sina händer” såsom Pilatus då han korsfäste
verldens Frälsare. — Det vöre likväl bättre att, såsom
”denne korsfäste” och Hans rätte tjenare i predikoembete!, endast
predika Evangelium och ”gå omkring görandes väl och hjelpandes
allom”; dä det nu i stället, Gudi klagadt, står så lill att,
med några berömvärda undantag, hvilka gemenligen rangeras på
60
Den 3 Deci mijer.
kättarelistan, af presterne på våra predikstolar endast predikas
katolicism eller verklära, hvilket för hvar och en som fått den
minsta strimma af uplysning i sin själ, blifvit nogsamt bekant.
Det vore bättre att presterne ställde sig sjelfve kyrkans egna bekännelseböcker
till efterrättelse, i det att de, i enlighet med
dessa, öfverlemnade de verldsliga bestyren i deras bänder, sorn
af Gud hafva detta updrag, och endast följa sin Herre och Mästare,
som åt presterne intet annat updrag gifvit än detla: -”föd
mine lam”. Delta vore mera vässignelsebringande och för presterne
sjelfve mera tillfredsställande, än att förtrycka Glids folk
inom Sveriges landamären.
I sanning är det med oro, som kristendomens vänner betrakta
dessa förföljelser, emot dem som icke annat ondt hafva
gjort, än att de trott Evangelium något mer än hvad brukligt
och gängse är; det är oroande, ty säiänge bågen är spänd haiman
alltid att frukta pilen. — Man kan nemi. icke låta bli att
tänka sig tillbaka, att icke gå längre bort i tiden än til! Valdensernes
och Albigensernes fasaväckande förföljelser, hvarunder statskyrkoväldet,
för att bevara den så mycket beprisade ”enheten”,
släckte sin blodtörst i det att det slagtade Jesu bekännare såsom
får, för deras skriftenliga tro. Hugenotternes lidanden och deraf
följande blodiga strider, med de sär, hvaraf Frankrike är blödande
än i dag, borde hafva några lärdomar med sig äfven för
oss. Blodbadet i Paris, der intoleransen mot olika tänkande firade
sin bröllopsfest, hvars minne genljuder i nattens mörker
med stormklockans ljud ”kringom all verlden”, kommande hjerteblodet
att stelna af fasa för de bragder, som. der utfördes; och
har man härmed upnätt det åsyftade målet att hämma samvetsfriheten
i sitt lopp? — O! Nej! samt vidare -—- om man än
beklagar, så förgäta dock icke häfderne den Konung, som lät förleda
sig af prelaturen och dess herrsklystna tjenarinna, att från
sina fenster med egen hand skjuta på sitt folk;! -—- Hvad har man
vunnit med allt detta? Jag är öfvertygad att åren 1789 och-—90
1830 och —48 skola lemna derpå, om än sorgliga, dock tillfredsställande
svar. Då de öfrige Protestantiske länder, ja, med
få undantag, de icke Protestantiske, hvaribland t. o. m. Turkiet,
på båda jordhalfvorne antagit den eviga oeftergifliga sanningen,
att det är menniskans yttersta rätt att tro, bekänna och dyrka
Gud efter sin egen vilja och sitt eget samvetes öfvertygelse, oqvald
af det verldsliga regementet, sä står det Protestantiska Sverige
ännu i 19:de århundradet qvar med sitt ”samvetstvång”, till
hela den öfriga civiliserade verldens förundran. Dä regeringarne
öfver allt ända till vårt brödrarike Norrige, medger sina innebyggare
fullständig religionsfrihet, så menar sig Sverige ännu
kunna lägga band på sitt folks samveten, och detla tvärt emot
dess ädle och menniskovänlige Konungs personliga vilja, som
nogsamt blifvit bekant i bans Konungsliga yttrande, då Norska
samvetsfriheten proklamerades J 845, att nemi. ”denna var menniskans
dyrbaraste rättighet och förenlig med lidehvarfvets anda”.
Då Sverige efter regdsförändringen 1809 i 16 § af dess lleg.F.
Den 3 December.
61
de Jure har tillförsäkrat samvetsfriheten åt sitt folk, så begår
lagskipningen dc facto den inkonseqvens, ja det brott, att med
stöd af 1726 års Conventikel-Plakat och andra i likhet med detta
föråldrade lagar, landsförvisa och förfölja dem som ”för sina samvetens
skull” icke finna sig tillfredsställde af dess kyrkas läror.
Med Conventikel-Plakatet, detta det okristligaste, omenskligaste,
att icke säga det uslaste, och för ett samhälle i nyare tider förnedrande
lagstadgande, förmenar man sig nu i vårt land bevara
”enheten” i den yttre kulten, som man kallar kyrka, ändock det
icke lärer vara svårt för rättsinnige och kunnige jurister att bevisa
detta plakat, såväl som alla andra med detsamma liktydiga
lagar, vara med ofvannämnde § i Reg.F. annuleradt. — Att Conventikel-Plakatet
är särdeles dyrbart och godt att gripa till för
presterne, såsom surogat för trägnare studier och allvarligare betraktelser,
då de sålunda med köttsliga straff kunna afvisa dem
som sätta deras renlärighet i fråga, synes väl icke vara någon
ömande omständighet eller anledning för dess åberopande af
myndigheterne i tid och otid; men deremot åro alla anledn.T för
handen lill skäl för, att R. St:r offentligen gifva plakatets makulerande
tillkänna, genom att gifva 16 § Reg.F. sin ”rätta kraft
och tolkning”, förmedelst antagande af den i alla delar kristeliga
och med tidehvarfvets anda fullt öfverensstämmande ”Norska
Dissenterslagen af år 1845”. Ett dylikt tillvägagående skulle tillfredsställa,
jag vågar uttala det — hela Svenska nationen och
jag tillägger, äfven gifva en elevation åt den Svenska statskyrkan
och en upväckelse åt hela dess presterskap 111* den döda s. k.
orthodoxi, hvaruti det sjunkit. — Misstron till presterne i allmänhet
och öfvertygelsen om deras oförmåga att tillfredsställa
folkets andeliga behof, upkommen af deras oandelighet i lära och
lefverne, ligger för öppen dag; och då de lifsrörelser, som i andeligt
hänseende i våra dagar uppenbarat sig, ryckt med uti sin
ström 1000-tals menniskor utaf alla samhällsklasser och förer
dagligen med sig ännu fler, så är liden snart för handen då den
skall öfversvämma alla de dammar, som den omenskliga intoleransen
upsiitter för att hämma samvetsfrihetens okufveliga magt;
ty förgäfves är att tänka sig möjligheten af att dämpa med våld
andeliga lifsrörelser, som, under namn af lefvande kristendom, vaknat
ibland ett folk. Förgäfves skall man söka att sätta en dam
för de floder af ljus, sorn från det fria Evangelii sol strömmar
lifgifvande till lika fria menniskobröst; ja, det är förgäfves att
strida emot Herrans heliga anda, ty det är Hans verk, och ”såsom
en örn utförer sina ungar och flyger öfver dem, så räcker
Han sina vingar ut, tager sina trogna och bär dem på sina vingar”.
. Medvetandet, häraf åstadkommer farhågor hos ”de stilla i
landena” — för en kommande tid, om samma hydda i de nuvarande
förföljelse-grundsatsernas drägt, skulle längre få utöfva
sitt herravälde öfver samveten, och då dessa och dylika andeliga
rörelser alltid haft och, så länge verlden är till, kommer alt hafva
samma egenskap som man tillegnar Palmträdet nemi. ”att det
böjer sig upp emot tyngden”, så är att befara om icke R. St:r
62
Den 3 December.
komma emellan med sin kraftiga medverkan samt göra ett ädelt
och rättmätigt slut på dessa ömkeliga förföljelser, att tilläfventyrs
någon större skada sker, hvaröfver samtid och efterverld skall
fälla sin dom.
Då jag härmed till R. St:rs LagUtsk. inlägger min motion :
om antagandet af här i aftryck bifogade Norska Dissenters-Lagen
af år 1845, såsom tolkning af 16 § Reg.F. af år 1801), är
det med den glada förhopning om framgång som hjertat alltid
fäster vid ett önskadt mål.
Såsom tillägg till denna motion, tar jag mig friheten yrka
det måtte, enär ingen ändring af Grundlagen, utan endast tolkning
eller förtydligande af dess Reg.F:s 16 §. är i fråga af R.
St:r, denna för landet aldra vigligaste fråga, företagas till beslut
och afgörande på innevarande Riksdag; detta på det att
Svenska medborgare som förtryckas ”för sina samvetens skull”,
måtte snarligen komma i åtnjutande af deras yttersta menniskorätt
som är ”samvetsfriheten”, och samhället ju förr desto häldre
blifva delaktigt af dess välsignelser. — Då indragningsmagten
på 1812 års Riksdag i Orebro tillädes Regeringen, var detta h.
o. h. en grundlagsfråga och borde enl. Reg.F:n förslaget hvila
till afgörande på nästföljande Riksdag, men denna gång iakttogs
detta stadgande icke, utan vid samma Riksdag som förslaget
väcktes, bifölls det äfven, hvarför jag pä detta prejudikat grundar
mitt yrkande.
Wörstin f iif/rn.
ang:de dem, som bekänna sig till den kristliga religion, utan
att vara medlemmar af statskyrkan, dat. d. -16 Juli 1843.
(Öfversättning).
§. 1. Dissenter, eller sådane, som bekänna sig till den
kristliga religion, utan att vara medlemmar af stastkyrkan, hafva
fri offentlig religionsöfning inom lagens och sedlighetens gränser,
och kunna bilda församlingar under ledning af egna prester eller
föreståndare.
§. 2. De i föregule §. nämnde prester eller föreståndare
böra, innan de i sådan egenskap erkännas, för den civila myndigheten
på stället styrka, att de af vederb:de samfund äro antagna,
samt derjemte till samma myndighet ingifva en skriftelig
ed eller försäkran, som går deruppå ut, att de i sin befattning
vilja ställa sig Statens lagar till efterrättelse och vara sanning
och pligt trogne, i hvilket hänseende de äro lika med Statens
embetsmän ansvar underkastade. De böra nöjaktigt föra de prot.,
som af Konungen anordnas, samt framlägga dem, när så fordras,
för vederb:de myndighet till granskning. Vid hvarje års slut
böra de till vederbdig auktoritet ingifva förteckning uppå församlingens
medlemmar samt de under årets lopp ingångna äktenskap,
äfvensom nativitets- och mortalitets-tabeller. De äro derjemte
förpligtade att utfärda attester och meddela öfverheten uplysningar
ronde sina församlingar, i likhet med hvad statskyrkans
prester åligger.
Den 3 December.
63
§. 3. De till sådana församlingar hörande Dissenter äro
frikallade, från andra utskylder till statskyrkan och dess tjenstemän,
än tionde, samt de vid egendomar, hvaraf de kunna vara
i besittning, häftande afgifter eller pålagor.
§. 4. Innan någon byggnad för Gudstjenst af Dissenterförsamling
begynnes, bör det anmälas för vederbörlig civil myndighet
på stället. Gudstjenst må icke hållas för slutna dörrar. För
öfverträdelser af någon af dessa bestämmelser straffas presten,
föreståndaren eller den, som vid sammankomsten hållit föredrag,
med böter.
g. 5. Dissenter, antingen de tillhöra en ordnad församling
elier icke, böra för pastor loci anmäla barns födelser och dödsfall
inom en månad sedan de hafva inträffat, vid vite af 5 speciedaler
för hvar vecka anmälningen derefter uteblifver. Vid anmälandet
af barns födelse skall barnets födelsedag, kön och namn,
äfvensom dess föräldrars namn upgifvas. Dissenter, som tillhöra
en ordnad församling, böra derjemte i nohl 3 månader, vid samma
ansvar, för siri egen prest eller föreståndare anmäla så väl barns
födelser och dödsfall som ock ingångna äktenskap.
§. 6. Äktenskap mellan Dissenter stiftas med laga kraft
blott derigenom, att för notarius publicus på det ställe, der vederbrde
man eller qvinna uppehåller sig, uprättas ett dokument,
hvari de förklara sig vilja taga hvarandra till äkta. Förrän detta
kan tillstädjas, har berörde embetsman att fordra samma legitimationer,
som prest fordrar vid äktenskaps ingående i statskyrkan;
dock fordras ingen lysning eller bevis öfver dop och nattvardsgång.
Om det ingångna äktenskapet bör notarius publicus
inom 8 dagar göra anmälan hos pastor på stället, der de äktade
taga sitt hemvist. Till följd af ofvananförda bestämmelse må,
vid ålagdt vite, ingen vigsel eller annan vid äktenskaps ingående
öflig akt företagas, innan äktenskap på förrberörde sätt är stiftadt.
§. 7. Äktenskap mellan en Lutheran och en Dissenter stiftas
med statskyrkans vigsel, i hvilket fall dock icke fordras bevis
öfver Dissenters dop och nattvardsgång.
§. 8. Barn af äkta makar, af hvilka den ena tillhör statskyrkan,
anses hörande till denna, så framt ej föräldrarne afgifva
en uttrycklig förklaring om motsatsen. Barn af äkta makar, som
begge äro Dissenter, anses icke tillhöra statskyrkan, med mindre
föräldrarne derom afgifva en uttrycklig förklaring. Lefva föräldrarne
åtskilde eller äro de döde, afgifver den, som besörjer barnens
upfostran, giltig förklaring i berörde hänseende. Sistnämnde
regel gäller också med hänseende till oäkta barn, hvars moder
ej tillhör statskyrkan. Förklaringen afgifves för pastor loci och
införes i kyrkoboken.
§. 9. Barn, som icke skola upfostras i den evangelisklutherska
läran, kunna på begäran fritagas från undervisningen i
densamma i de offentliga skolorna, hvaremot skolstyrelsen på
hvarje ställe eger tillse, att barnens undervisning ej heller i afseende
på religionen varder försummad.
64
Den 3 December.
§. 10. De, hvilkas trosbekännelse icke tillåter ed under
någon form, afgifva vid de tillfällen, då ed kräfves, löfte eller
bekräftelse på det sätt, som Konungen bestämmer, hvilket skall
anses lika gällande, som om ed af dem varit aflagd. De, hvilkas
trosbekännelse icke tillåter ed i den form, som är bestämd
för statskyrkans medlemmar, aflägga den i sådan form, som Konungen
bestämmer.
§. 11. Ombud eller beställningar i statskyrkan kunna icke
updragas åt Dissenter.
g. 12. De fattigväsendet, skolor eller andra offentliga inrättningar
i anledning af vissa kyrkliga handlingars företagande
pålagde afgifler böra af Dissenter erläggas i de fall, då berörde
kyrkliga handlingar för dem skulle hafva blifvit utförda, så framt
de hade varit medlemmar af statskyrkan. Ar någon andel i dylika
afgifter tillagd kyrkan eller dess tjenstemän, frikallas Dissenter
ifrån att erlägga denna andel.
§. 13. De med hänseende till lugnet och hämmandet af
industrien under statskyrkans sön- och lielgedagar gällande bestämmelser
äro också förbindande för Dissenter.
§. 14. Vilja Dissenter icke betjena sig af de af statskyrkan
inrättade kyrkogårdar, äro de likväl underkastade sundhetspolisens
föreskrifter ang:de begrafningar, såsom ock öfverhetens närmare
bestämmelse i afseende på valet af begrafningsplats.
§. 15. Ingen erkännes i allmänhet hafva utträdt ur statskyrkan,
förrän den, efter att hafva upnått en ålder af 19 år,
har personligen infunnit sig hos vederbule pastor loci och anmält
sitt utträdande lill införande i kyrkoboken. Huruvida i enskildta
fall undantag med afseende pä åldern eller upskof med i fr äga v: de
persons conflrmation må ega rum, bestämmes af Konungen.
§. 16. När en Dissenter vill träda öfver till statskyrkan,
bör han deröfver vända sig till en kyrkoherde. För så vidt han
icke är döpt förfares efter kyrko-ritualens föreskrifter ronde vuxna
personers dop. I motsatt fall är det tillräckligt, att ifrågav:de
person för kyrkoherden i förening med tvenne af hans embetsmedhjelpare
i församlingen och en annan tillkallad andelig, styrker,
att han har tillräcklig kunskap i statskyrkans trosläror, samt
att deras intyg derom jemte ifrågav:de persons förklaring att vilja
träda öfver till statskyrkan, införes i kyrkoboken.
§. 17. Hvar och en, som genom användande af bevekelsegrunder,
hvilka stå i strid med allmän sedlighet, genom löften
om timliga fördelar, bedrägliga medel eller hotelser söker att
bringa någon öfver från en trosbekännelse till en annan, blifver,
så vidt gerningen för öfrigt icke medför högre straff, med böter,
och vid förnyad dylik förbrytelse med fängelse eller böter belagd.
§. 18. För så vidt antingen grundlagens eller närvar:de
lags bestämmelser icke medföra undantag, förorsakar den olika
kristliga trosbekännelsen ingen olikhet i pligter och rättigheter,
hvaraf t. ex. är en följd, att å ena sidan ingen trosbekännelse
kan frikalla från beväringsskyldighet, och att å andra sidan de
bestäm
-
Den 3 December.
ö5
bestämmelser, som göra arfsrättighet, medborgarerätt eller någon
annan rättighet beroende af dopet, icke lända du Dissenter till
mehn, af hvilka dopet i allmänhet eller barndopet isynnerhet ej
erkännes.
§. 19. Genom närvarande lag upliäfves det i Christian den
Femtes lagboks 2—1 liggande förbud emot fri religionsöfning
för afvikande kristliga religionssamfund; samma lagboks 2 —18
—15: reskriptet af d. 6 Sept. 1690 ang:de främmande religionsbekännare;
reskriptet af d. 7 Sept. 1736; reskripterne af d. 6
Mars och d. 2 April 1745 om Separatister; privilegier af d. 15
Maj 1747; Förordn. af d. 19 Sept. 1766; plakatet af d. 22 Dec.
1771; bevillningen (Bevilling) af d. 31 Jan. 1772 ang:de äktenskap
med reformerta och K. Resolut, af d. 6 Mars 1813.
Likaledes upliäfves den ang:de främmande trosbekännare i kyrkoritualen
af d. 25 Juli 1685 Cap. 9 innehållna bestämmelse.
Slutligen upliäfves Norska lagens 6—1 — 1 till 6 och polisordn:n
af d. 22 Oct. 1701, för så vidt de deri innehållna bestämmelser
stå i strid med denna lag.
Denna motion begärdes på bordet: hvarjemte
Hr Tham, Casper Wolrath, anmälde sig och yttrade:
Egentligen borde jag inskränka mig endast och allenast att
begära den väckta motionen på bordet och förenar mig alltså i
anhållan derom, men som jag möjligen kan vara förhindrad att,
när frågan ånyo förekommer, yttra mig öfver henne, anser jag
mig pligtig, att innan motionen remitteras till vederbörl. Utsk.
uttala några ord öfver densamma. Jag förbigår de förkastelsedomar
Hr Frilen uttalat öfver K. M:s nåd. dom öfver Orsa-Läsarne;
— Jag förbigår de förkastelsedomar, som blifvit uttalade
öfver de Symboliska böckerne och Svenska kyrkans presterskap.
Jag anser dem härflyta icke från en kristlig ödmjukhet utan från
ett andligt högmod. Jag vill icke heller inlåta mig med Hr
Frilen i någon tvist om Guds uppenbarade lag. Det är visserligen
en sanning, att hedningarne af naturen hafva lagen, ty den
är likasom hos de kristna inskrifven i deras hjortan, men det
är äfven en sanning, som vi icke må glömma, att i menniskans
hjerta bor en arfsynd, som behöfver af lagen tuktas. Jag vill
icke heller inlåta mig med Hr Frilen i någon strid om hans infattning
af Evangelium. Jag vill blott i detta nu erinra om ett
språk der det heter: ”utan att J om vänden Eder och vardén
såsom barn, kunnen J icke ingå i Guds rike”. Icke heller vill
jag inlåta mig i något yttrande öfver motionärens upfattning af
lagens och menniskans förhållande till hvarandra. Jag känner
dock Skriftens ord: ”Gifven Gud, hvad Gud tillhör och Kejsaren
hvad honom tillhör”, en sanning som äfven den af Hr Frih:n
åberopade Luther förfäktade. Jag kan icke inse, att någon ära
vinnes dermed, att man skall med berådt mod trampa bestående
lagar under fötterne, ehuru jag nyligen hört en af motionärens
vänner oförtäckt, vid min tillfrågan hvarföre han höll conven1
H. ' 5
Dce 3 December.
tiklar, svara: ”att vår Herre Jesus Kristus tvingade honom dertill”.
Och della skulle Han göra, som sände lärjungen att utur
fiskens mund hämta en jordisk skattepenning? Härtill svarade jag
då, hvad jag svarar nu, ”ätt Kristus ldef vår rättfärdighet icke
derföre, att Han trampade lagen under sina fölter, utan derföre
all Han i tankar och begär, som ord och gerningar fullgjorde
lagen. Annu predikas hans lära: ”varec all mensklig ordning
undergifven”, och säkert är att der, hvarest hans Evangelium
räder' och hans^kärlek segrat, der öfverträdes icke en äfven den
minsta punkt i den borgerliga lagen, ulan der utvecklar sig utur
tron en inre som yttre samhällsordning, der lydes icke mindre
Gudomlig än mensklig lag. Länge och fastän icke allmänt utan
rättare i offentligt tryck har klagats öfver den inom vårt land
rådande inskränkta religionsfrihet och äfven detta utgör föremål
för motionärens klagan, men han har förvandlat ordet religionsfrihet
lill samvetstvång. Jag hemställer derföre i detta nu till
Hrnne, om något samvetstvång kan äga rum? Ja! det äger rum
i den stund hjertat faller bort från sin tro, ty då blir det slaf
under egna begär, då betvingas samvetet af en skuld, då kufvas
det af begären inom eget bröst, bland hvilka begär, andligt icke
mindre än verldsligt högmod förlryckes och smider hjertat i bojor.
Aposlelen säger, såsom Frilnn väl vet: ”den rättfärdiga är ingen
lag satt”, det är, han är fri genom sin tro, och elen förtröstan
och kärlek, sorn'följer af tron.
Jag förvandlar derföre Hr Frilnns ord, samvetsfrihet, till
religionsfrihet. Det är rätta benämningen. Men jag frågar, om
cn Stat eller ett samhälle är öfvertygad alt den sanning, hvilken
den bekänner, är den högsta och bästa, för alt icke säga, enda
sanning, — har den då rättighet att se sina barns och undersäters
hjeltan villas bort derifrån, eller npfoslfas i annat än denna
enda sanning? Det vore ett lönnmord på hjertats timliga som
eviga välfärd och frid. Det är dock detta som genom religionsfrihet
skulle vällas, och detta skulle vi tillåta? Nej! det är icke
möjligt. Della onda måste förekommas. Endast 3:ne partier
äro, hvilka yrka religionsfrihet. Det första är en smygande Jesuitism.
Och hvarföre önskar den religionsfrihet? Jag behöfver
icke förklara det. Det andra är Läsarne. Hvarföre? Jo! de vilja
och tycka sig något vara, och se vi pä deras andliga högmod aidel
såsom pekade de på sig sjelfva och sade: ”Jag är Kristus!
■lag kan läsa, lära och göra allt, och J andre, J skolén blindt
följa med”. Det tredje partiet öro de, som ingenting tro och
ingenting vilja tro och icke taga ett enda steg annat än dit begäret
vinkar, — som vilja göra sina lustar till lag icke blott för
sig sjelfva ulan äfven, för andra och leda dem i sina spår,
Hvad angår Frilnns yttrande, att Conventikel-plakatet lägger
ett så tryckande band på religions- och samvetsfriheten, så tyckes
detta visa att Frilnn aldrig läst detsamma i sin helhet. Den
första delen af samma plakat innehåller en den vackraste npmaning,
som i Svensk lag finnes, till husandakt och kristligt lif,
och mig undras högligen, örn Svenska Riddarhuset skulle vilja
Den 3 December.
67
hafva denna del af samma plakat utplånad. Efterlefdes den, vore
deremot den sednare obehöflig, ty den utstakar endast straff för
dén, som intet vill tro och icke gör annat än för verldslig vinst
eller fast heldre af egenkärlek, eller för den sorn, under religionens
larf, döljer egennyttans och verldskärlekens anda. Hr Frilen
har sagt, att samvetsfriheten, hvilket ord jag utbytt emot religionsfrihet,
vore för landet den vigtigaste fråga. Jag åter påstår,
att den vigtigaste frågan är, huru en lefvande tro skall tändas i
hvarje menniskohjerta. Denna tändes icke af läseriet och behöfver
icke läseriets hjelp, utan af det ord allena, som när det med
barnasinnets enfald emottages bärer frukt i kärleken till Gud och'
den Han sandt häfver, men också af ingenting annat. Då Hr
Frih:n föreslog den Norska dissenterlagen med dess ok,-— må det
tillåtas mig att begagna detta ord, —förglömde Hr Frih:n att kasta
sina hlickar på mönster-Staten på andra sidan hafvet, — såsom
en talare vid ett tillfälle här yttrat — på Amerika, hvarest, såsom
det heter, är fullkomlig religionsfrihet, men hvarest de nu
med vapenmakt utdrifva Mormönerne. Det är sannolikt Hr
Frih:ns mening att vi i vårt fädernesland skulle gifva dem det
hem, som mönsterstaten för all frihet nedrifvit.
Jag kan å min sida icke annat än deremot nedlägga min
högtidliga protest och anhåller att i händelse jag icke skulle äga
tid att punkt för punkt besvara motionen, denna min reservation
må åtfölja remissen till vederbörligt Utsk., så att åtminstone jag
må hafva visat mig, min pligt och mitt Stånd likmätigt, trogen,
i det jag bestridt den yrkade religionsfriheten.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Hr Printzensköld, Carl: Då det ämne jag ernar framställa
till R. o. Ad:s pröfning är af den beskaffenhet, att åhörarne
på Riddarhusets läktare icke lämpligen böra vara tillstädes,
får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att de måtte anmodas
att sig aflägsna.
Sedan härvid Hr Gr. o. Landtm, erinrat, att 3 §. af det
d. 11 Mars 1830 beslutade Tillägg vid R. o. Ad:s OrdningsStadga,
var af följande innehåll: ”Om, under varande plenum, en
”ledamot af Ståndet äskar främmande åhörares aflägsnande samt
”2:ne andra ledamöter deruti med honom sig förena, skall detta
”aflägsnande, utan hinder af en möjligen deraf upkommande
”discussion, ovilkorligen genast för sig gå”, hördes Gr. Löwenhjelm,
Carl Gustaf, Frih. Cederström, Rudolf m. fl. ledamöter
instämma i Hr Printzenskölds begäran; hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, anbefalde Riddarh.Fiskalen, att föranstalta om läktarens
utrymmande, samt sedan de främmande åhörarne hunnit
derifrån aflägsna sig.
Hr Printzensköld upläste följande:
Uti 7 §. af Riddarh.Ordn. stadgas, bland annat, att, utom
5 *
68
Den 3 December.
de personer, som enl. 18 §. Riksd.Ordn., icke såsom Riksdagsmän
i något Stånd kunna godkännas, skall från- säte och stämma
på Riddarhuset den Adelsman vara utesluten, som för nesligt
brott, genom behörigt, sedermera icke lagligen uphäfdt utslag
blifvit till straff fälld. — Imedlertid har den händelsen inträffat,
att, vid andra anteckningen för utdelande af inträdes-pollelter åt
R. o. Ad:s Hrr ledamöter till säte och stämma på Riddarhuset
under innevar.-de Riksdag f. d. Studeranden vid Lunds Universitet,
Hr Magister Nils Rudolf Munck af Rosenschöld, på grund af
företedd fullmakt för ätten JVs 22ö Jägerhorn af Storby, beredt
sig tillfälle, att en sådan inträdespollet erhålla, oaktadt Hr Munck
af Rosenschöld, lill straff för begångna förbrytelser af så skamlig
art, att de tvifvelsutan måste anses höra under kathegorien af
ofvannämnde slags brott, utaf Consistorium Academicum i Lund,
genom utslag d. 22 December 1852, som sedermera icke blifvit
lagligen uphäft, förklarats ovärdig att vidare en akademisk medborgares
rättigheter åtnjuta samt förthy är vorden från Universitetet
för alltid relegerad.
Jag är fullt öfvertygad derom, att II. Riddärh.Direktm, i fall
den vid anteckningslillfället känt detta förhållande, skulle hafva
funnit Hr Munck af Rosenschöld vara oberättigad till säte och
stämma på Riddarhuset och följaktligen ej heller någon inträdespollett
till honom utlemnat. — Alt icke dess mindre så skett
härrör således från ett misstag, som påkallar rättelse; och jag
löranlåtes på sådan grund vördsamt yrka, det H. R. o. Ad. måtte
förklara Hr Munck af Rosenschöld skyldig att den erhållna inträdespolletten
genast återställa, samt att derest Hr Munck af Rosenschöld
skulle vägra att efterkomma detta beslut, Riddarh.Fiskalen
måtte få sig npdräget, att vidtaga nödiga åtgärder, för att
detsamma till verkställighet befordra.
Sedermera tilläde Hr Printzensköld:
Det ifrågavtde Utslaget eger jag i original, och jag anhåller
alt det nu måtte få upläsas af någon af Riddarh.Kanslisterne.
Härvid inlemmades af Hr Printzensköld och uplästes följande
af Consistorium Academicum i Lund d. 22 Dec. sisth år afkunnade
Beslut:
Consistorium Academicum har öfvervägat hvad i denna sak
förekommit och dervid funnit, att Magister Nils Rudolf Munck
af Rosenschölds verksamhet såsom skriftställare, i hvad densamma
på ett eller annat sätt kan innefatta brott emot Rikets Tryckfrihets-lagar,
icke tillhör Consistorii Academici uptagande och pröfning,
hvarföre något afseende derpå kan af Consistorium fästas,
men dä det, genom serskilda föreskrifter, uti såväl denna Academies
Constitutioner som K. M:s Nåd. Bref d. 1 Mars 1750 är
Consistorium Academicum updraget, att vaka öfver Lärosätets
bästa och för detsammas bestånd utöfva disciplinär-myndigheten
öfver Academiska medborgare, deras seder och vandel, och denna
skyldighet jemväl ovedersägligen innefattar, att, der omständigheterna
sådant påkalla, från Lärosätet skilja sådana dess med
-
Den 3 December.
60
lemmar, hvilka genom förderfliga villomeningar, vanartigt och
sedeslöst förhållande samt i allmänhet olydnad emot Academiens
Lagar, gifva dess ära och anseende till pris, och genom disciplinens
och sedlighetens undergräfvande sätta dess välfärd i fara;
så och da ett sådant beklagligt tillfälle till Constorii bedömande
nu förekommit, och enär vid härvarande Universitet Studerande
Adelsmannen Philosophiae-Magistern Nils Rudolf Munck af Rosenschöld,
ej mindre genom sin medverkan till spridande af en på
hans Boktryckeri här i staden utkommande Tidning, hvilken genom
samhällsvådiiga läror, äreröriga rykten och obevista beskyllningar
och smädelser emot hederliga och oskyldiga personer under en
längre tijl utsått frön till split, förargelse och förminskning af aktning
för sed och lag, samt städse varit af en, isynnerhet vid ett Universitet,
serdeles vådlig beskaffenhet, än äfven medelst ett i allmänhet
högligen tadelvärd! upförande emot Universitetets Lärare
och öfrige medlemmar, gjort sig ovärdigt att vidare en Academisk
medborgares rättigheter åtnjuta; anser Consistorium, jemväl
med fästadt afseende, på dels den önskan, en större del af den
härstädes studerande ungdomen till Academiens Rector framställt,
dels ock den förklaring, denne sistnämnde i egenskap af Magister
Munck af Rosenschölds Inspector funnit sig af hans berörde
förhållande föranledd att till prot. afgifva, Lärosätets väl kräfva,
att Magister Munck af Rosenschöld från Universitetet aflägsnas;
hvadan, och då bemälde Magister icke längre är en yngling, den
der genom lättsinnighet och oförstånd kan antagas till sina ifrågav:de
förbrytelser förledd, utan en till mognare ålder kommen
man, hvilken uti ett af Rikets Stånd vid allmänna Riksmöten
med offentliga angelägenheter vid flera tillfällen sig befattat, och
sålunda skäligen måste anses med berådt mod hafva beträdt den
bana, hvilken fört honom till den sedligt förkastliga ståndpunkt,
dit han numera kommit, och en varning eller lindrigare åtgärd,
åsyftande ett i framtiden förbättradt upförande, i samma mån
bör betraktas emot honom förfelad; så och i förmågo af 23 Cap.
28 morn., jemfördt med 1 Cap. 7 mom. uti Universitetets Constitutioner
d. 19 Dec. 166ö och ofvauberörda Kongl. Bref, pröfvar
Consistorium rättvist ätt honom, Magister Nils Rudolf Munck
af Rosenschöld, från Universitetet för alltid relegera: hörande
detta beslut gå i verkställighet, sist inom åtta dagar härefter,
denna oberäknad, samt författningarne jemlikt, till H. K. H.
Kronprinsen, Academiens Höge Kansler, med prot:nas i målet
öfversändande, i underddiel inberättas; och eger den med beslutet
missnöjde, att deröfver sjelf eller genom lagligen befullmägtigadt
ombud sina besvär till II. K. H. Kronprinsen i Dess Kanslers-Exped.
för Lunds Universitet i underd:het ingifva sist
före kl. Tolf å Trettionde dagen härefter, denna oräknad, eller
Fredagen d. 21 Januari nästinstundande år; vid påföljd att vara
all vidare talan i målet förlustig.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud.: Jag anhåller
att den väckta frågan måtte få hvila på bordet.
70
Den 3 D e c e ra b e r*.
Hr Tham, Casper Wolrath: Såvida jag icke orätt up—
fattat Grandlagens mening föreskrifver den, att en af enskild riksdagsman
väckt motion skall blifva hvilande på ett Stånds bord
endast i det fall, då 2:ne ledamöter begära den på bordet, hvarföre,
och då blott en ledamot nu framställt en sådan anhållan,
samt dessutom Hr Printzenskölds framställning icke är någon
motion, jag anser det väckta förslaget böra genast till öfverläggning
förekomma.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Då den talare, som sist
yttrade sig, nyss förut fört försonlighetens talan, förundrar det
mig, att just han nu vill, att den angripne icke skall få rådrum
att försvara sig, och att han skall ohördan dömas, och då jag
anser sådant vara orätt, föranlåtes jag att förena mig med Hr
Munck af Rosenschöld i den anhållan, att frågan mätte få hvila
på bordet, på det den anklagade må få tillfälle att försvara sig,
med alla de skäl, som han kan hafva och till sitt rättfärdigande
anföra.
Häruti hördes flera ledamöter instämma.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Den väckta frågan
är enl. min åsigt en af de mest ömtåliga för R. o. Ad:s ledamöter.
Jag känner icke personligen den ledamot, hvars uteslutande
från Riddarhuset här blifvit ifrågasatt, jag känner honom
endast till utseendet och kan således icke misstänkas att, af personlig
consideration för honom, tala till hans fördel. Jäg vill
icke heller på förhand säga, om jag kommer att understödja Hr
Printzenskölds förslag eller icke, men jag kan icke annat än förundra
mig, att en af Ståndets ledamöter och i synnerhet att
den, som näst före den siste sig yttrat, kunnat sätta i fråga, att
man på stående fot skall afgöra förevar:de förslag. Det kan icke
undgå någon hvarthän sådant kan leda. Hvar och en af oss kan
blifva föremål för politiska förföljelser af ett parti, som önskade
någon eller någras uteslutande. Man passar då på ett tillfälle
då de, som skola uteslutas, äro frånvarande. Genast griper man
verket an och verkställer sin föresats. Jag hemställer derföre,
om det är lämpligt eller rigtigt, att på ett sådant sätt gå tillväga
i frågor af så ömtålig beskaffenhet som den förevar:de. Jag förenar
mig på dessa skäl i anhållan, att förslaget måtte få hvila
på bordet, hvilken anhållan, enl. mitt omdöme måste bifallas
äfven om endast en ledamot derom framställt begäran.
Hr Printzensköld: Det måste väcka förundran hos något
hvar af oss, att den siste talaren vid detta tillfälle kunnat tillåta
sig att orda om politisk förföljelse. Någon sådan är ju här icke
i fråga och jag hoppas, att åtminstone jag icke må uplefva den
dag, då någon ledamot af detta Stånd skall af politisk förföljelse
uteslutas från rättigheten att i Ståndets öfverläggningar 'deltaga.
Jag har till Ståndets pröfning endast framställt ett förhållande,
sorn, om det varit kändt af Riddarh.Direkt:n, kunnat bli föremål
för dess pröfning vid anteckningen för inträde på detta rum
Den 3 December.
71
under innevfde Riksdag Någon bordläggning, någon discussion
i ämnet hade då icke varit behöflig eller ens kunnat ifrågakomma,
emedan Riddarh.Direkt, hade enl Riddarh.Ordn. varit- ovilkorligen
berättigad, alt kort och godt säga ja eller nej till den persons
behörighet, sorn anmält sig till pollets erhållande. När nu
de uplysningar i ämnet, jag inför det llöglofl. Ståndet meddelat,
varit för Riddh.Direkhn obekante, hvarigenom den Direkhn
icke blott medgifna rättighet utan ålagda skyldighet att vägra
pollet ät Hr Munck af Rosenschöld kommit att lemnäs obegagnad,
så är det ju klart att Ståndet måste bereda rättelse i detta
förhållande, ilin framställning är således endast framkallad af
ett inom Riddarh.Direkt:n inträffadt förbiseende vid tillämpningen
af de lagar, som stadga vilkoren för inträdesrätt på della rum
under Ståndets öfverläggningar, och såsom följd häraf måste 11.
o. Ad. också vara oförhindrad, att, i anledn. af derom väckt
fråga, genast förklara, huruvida riklig tillämpning . af Riddarh.-  Ordn. skett eller icke. Jag förenar mig derföre med den ledamot,
som ansett min framställning icke vara någon motion.
Medan jag har ordet skall jag till bestyrkande af det brott,
för hvilket ...
Betia yttrande blef härvid afbrutet af Ilr Gr. o. Landtm,
med hemställan till Hr Printzenschöld, om han ieke, då frågan
af flere ledamöter blifvit begärd på bordet, ville upskjuta med
anförande i hufvudsaken till densamma kunde förekomma till afgörande,
och yttrade
Hr Printzensköld: I händelse Hr Gr. o. Landtm, förklarar,
att, när flere ledamöter begärt frågan på bordet, hon bör
blifva livilande till nästa plenum, har jag icke något vidare att
anföra.
I anledn. häraf anförde Ilr Gr. o. Landtm., alt, enl. 49
§. Riksd.Ordn., hvar och en allmän fråga, som första gången i
något Stånd förekommer, skall, såvida ej. Ståndet enhälligt genast
densamma lill vederbörligt Utsk. förvisar, ligga på bordet
till nästa plenum, och att således dervid för bordläggning endast
en ledamots begäran erfordrades. Den nu förev:de frågan vore
väl icke allmän, enl. den definition, som i lliksd.Ordn:s 44 §.
1 mom. blifvit gifven, men, såvidt Ilr Gr. o. Landtm, var bekant,
hade, oaktadt föreskriften i 49 §. 2 mom. ej vore fullt
lika bindande, jemväl i afseende på frågor af annan än allmän
beskaffenhet, bordläggning af R o. Ad:n icke blifvit vägrad, då
begäran derom blifvit framstäld; hvarföre och då nu flere ledamöter
begärt bordläggning Hr Gr. o. Landtm, ansett att R. o.
Ad. skulle derom förena sig.
Gr. von Platen, Baltzar: Efter Hr Gr. o. Landtm:s
afgifna förklaring anhåller jag att få förena mig i de af Hr
Cederschiöld uttalade åsigler. Jag bör dock nämna, att mitt yttrande
"är förånledt deraf, att jag i olikhet med en annan ledamot
upfatlat Hr Cederschiölds anförande sålunda, att lian icke
72
Den 3 December.
påstått, (let Hr Piintzenskölds framställning härrört af politiska
skäl, utan Hr Cederschiöld yttrade endast, att dessa politiska skäl
kunde vid ett annat tillfälle möjligen komma i fråga. Jag förenar
mig således med honom.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: R. o. Ad., ömtålig om
sin ära och sin rättvisa, hvilken aldrig bör vika från vårt Stånd,
hör, enl. min åsigt, i en så grannlaga fråga som denna, förena
sig i de af Hr Cederschiöld uttalade åsigter, hvarföre jag med
Gr. von Platen i detta hänseende instämmer. Likväl anhåller
jag att få tillägga, att jag anser Hr Cederschiöld hafva förbisett
en omständighet, då han omtalade att politiska förföljelser kunde
föranleda till en ledamots uteslutande från Riddarhuset. Han afsåg
visserligen icke dermed ett sådant beslut vid detta tillfälle,
deri instämmer jag fullkomligt med Gr. von Platen; men deremot
tror jag att han förbisåg, att ett Utslag blifvit för Ståndet
upläst, som innefattar en slags culpabilitet hos en ledamot af
detta Stånd, och hvilket Utslag tvifvelsutan icke kommit i fråga,
om Hr Piintzenskölds framställning varit föranledd af politiska
skäl. Det synes mig således, att ju ömtåligare frågan är, desto
vigtigare är det, att hon utredes, och jag tror dessutom, att den,
som skall anses anfallen, bör i detta som i andra fall beredas
tillfälle att försvara sig.
Hr Cederschiöld: Jag har så mycket mindre kunnat ifrågasätta,
att Hr Piintzenskölds framställning varit föranledd af
politiska skäl, som jag alldeles icke anser Hr Munck af Rosenschöld
vara någon politisk person, utan har jag' endast sökt
visa möjligheten deraf, att, med antagandet af det här föreslagna
förfaringssätt, politiska förföljelser kunna leda till det resultat,
att en person kan på enahanda sätt från deltagande i
Ståndets öfverläggningar uteslutas. I öfrigt är frågan begärd på
bordet och om hon än är af enskild beskaffenhet, förklarar likväl
49 §. Riddarh.Ordn. i sin fortsättning, att äfven dylika frågor
skola hvila på bordet, då sådant begäres.
Hr Printzensköld: Då till följd dels af Hr Gr. o. Landtm,
afgifna förklaring och dels af flere ledamöters gjorda anhållan
frågan kommer att hvila på bordet till nästa plenum, hemställer
jag, att hon måtte upföras först på listan för att då genast förekomma.
Hr Munck af Rosenschöld: Med samma rätt jag begärt
Hr Prinlzenskölds första framställning på bordet, torde jag få anhålla,
att hans sednare äfven måtte blifva hvilande.
Hr Printzensköld: Om en sådan fråga, som den jag senast
väckt skulle kunna begäras på bordet, följer deraf, att R.
o. Ad. aldrig ägde bestämma den ordning, hvari en på bordet
begärd motion skall i ett kommande plenum förekomma. Frågan
är icke någon motion och kan således af Ståndet genast
afgöras.
Den 3 D c c e in b e r.
73
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Fullkomligt instämmande
med Gnne von Platen och Löwenhjelm samt Hr Cederschiöld
i fråga örn bordläggning af Hr Printzenskölds första framställning,
måste jag äfven förena mig med den sednare i fråga
om bordläggning af hans sista hemställan. Vid flere Riksdagar
har R. o. Ad. beslutat om ordningen, hvari frågor i nästföljande
plenum skola förekomma och jag kan icke inse möjligheten, hvarpå
en sådan fråga grundlagsenlig! skall kunna göras livilande. Det
är en orimlighet, ty, på sätt Hr Printzensköld yttrat, skulle man
på det sältet aldrig komma till något resultat. Jag bestrider således
ett dylikt förfaringssätt.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om icke på grund af de liemställanden,
som blifvit gjorde R. o. Ad. behagade finna att det
af Hr Printzensköld framställda förslag, att Hr Munck af Rosenschöld
måtte förklaras skyldig att återställa den honom lemnade
Riksdagsmanna-polett, borde hvila på bordet till nästa plenum.
Ropades ja.
Hr Gr. ö. Landtm, hemstälde vidare om R. o. Ad. behagade
besluta att ifrågavande ärende skall upföras främst å föredragn.
-slistan för nästa plenum och förklarade, efter det svaret
härå blifvit afgifvet med starka Ja, det han funnit denna propos.
besvarad med enhälligt Ja.
Föredrogs StatsUlsk:s Mern. N:o 1, med öfverlemnande af
K. M:s Nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof.
Hr Munck af Rosenschöld: Omededelbart efter Frih.
Creutz anmälde jag mig för att blifva upropad och anhåller derföre,
att så snart nu ifrågavande mål blifvit föredraget, mig
måtte lemnäs ordet. Tillika anhåller jag, att StatsUtsk:s nu föredragna
mern. måtte få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att StatsUtsk:s ifrågavande
mern. till följd af derom gjord begäran, komme att hvila på
bordet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud., upläste 3:ne
motioner af följande innehåll:
l:o.
Jag vågar föreslå, att R. St. ingå till K. M. med anhållan,
att Han ville genom Sitt Statsråd låta utarbeta och till Rikets nu
församlade Ständer inkomma med ett förslag till en ny och allmän
lönereglering, byggd på grundsatsen af kontant lön åt allt
embets- och tjenstemän, alla tiondens m. m. hvilka äro till lön
anslagna, ingående till Kronan, Boställens antingen ständiga borlarrenderande
på trettio år och arrrendens ingående till Kronan,
eller också bibehållande vid tjensterna, men taxerade till viss
inkomst, att af tjensteinnehafvarens kontanta lön afdragas; papperlösens
vid domstolar och embetsverk uphörande, sportlers och
74
Don 3 December.
alla betalningars för embets- och tjenstemäunens förrättningar
samt alla gåfvors i egenskap af löneförmåner afskaffande, onödiga
chefs-embetens och verks indragande, samt att samma lönereglering
måtte hafva till vilkor en jemnare fördelning af lönebeloppen
mellan de olika slagen af embets- och tjenstemän, alt
icke samma förhållande måtte upstå som nu eger rum, att somliga
embets- och tjenstemän såsom presterna hafva en alltför stor
lön i förhållande till Rikets tillgångar och andra, såsom militären,
en alltför ringa lön eller rent ingen, äfvensom att samma grader
af samma slags embetsman måtte, der icke lefnadskostnaden
gjorde högre lön af behofvet påkallad, hafva lika lön öfver hela
riket.
Billigheten och behofvet af en dylik lönereglering är så i
ögonen fallande, att jag ej behöfver spilla tid med att orda deröfver.
Den, som ett enda ögonblick skulle sätta något sådant i
fråga, behöfver blott erinra sig, för att taga jemförelserna från
min ort, att Biskopen i Lunds stift har löneförmåner, hvilka ungefär
böra inbringa Sjuttiotusen (70,000) r:dr b:co, utan att
derföre under sin nära hundraåriga lefnad hafva behöft uträtta
mer än "de Sjusofvare”, Kyrkoherden i Jemshög med trenne
Komministrar, med väl tvåhundra r:dr r:gds hvardera i lön, och
Kyrkoherden i Karlshamn hvardera tolf tusen (12,000) r:dr b:ko
i lön; andre kapten vid ett Skånskt infanteri har ungefär sjuhundra
r:dr i lön och en' Underlöjtnant efter skedde afdrag un
gefär
etthundraåttio (180). Den värfvade soldaten har ingen lön.
Jag vågar vördsamt anhålla om remiss af denna motion till
vederbörligt Utsk.
2:0.
I sammanhang med den af mig väckta motionen om en ny
och allmän lönereglering, torde det vara nödigt, ifall B. St. skulle
fästa något afseende vi(l denna motion, att föreslå att R. St. i
sammanhang med den skrifvelse, som de aflåta till K. M. rör:de
utarbetandet af en ny stat för alla rikets embets- och tjenstemän,
jemväl anhålla, att K. M. ifrån den stund denna skrifvelse ingått,
icke utnämner någon embets- och tjensteman utan med vilkor,
att han skall ingå på den nya stat för embets- och tjenstemän,
hvilken K. M. och R. St. kunna finna skäligt antaga.
Om remiss af denna min motion till samma Utsk., dit den
i sammanhang dermed stående motionen ronde en allmän lönereglering
remitterats, anhålles ödmjukeligen.
3:o.
Jag vågar föreslå Fideikommissernas uphäfvafvande och så
beskaffade egendomars delande mellan arfvingarne efter lag.
Icke blott den orättvisa, som de enskilda lida genom dessa
stiftelser, genom hvilka en enda blifver arfvinge och alla öfriga,
oaktadt enl. nu gällande lagar till all annan egendom lika arfberättigade,
blifva lottlösa, ulan ännu mer de olägenheter, hvilka
det allmänna lider af dessa fideikommisser, stiftade under andra
tider och under förhållanden främmande för dc nuvarande, tor
-
Ben 3 December.
75
de vara mer än tillräckliga skäl för samma fideikommissers tip-;
häfvande och detta sista spårs från feodalväldet och medeltiden
utplånande från vår jord, der det nu ligger qvar såsom snön
midt under den redan naturen till nytt lif väckande, grönskande
våren och bibehåller de trakter, öfver hvilka det sträcker sig ännu
uti ödesmål.
Ett alltför stort egovälde, brist på tillräckliga penningetillgångar
eller kanske betänklighet alt nedlägga dem uti en egendom,
som icke får delas eller hvaröfver man ej får fritt besluta,
kanske en oriktig upfattning af en egendomsinnehafvares skyldigheter
och förbindelser till det allmänna, som gör att inkomsterna
af fideikommisserna kanske snarare användas för en yppig
lefnad och dess egoomräden till jagtmarker än till förbättrande
och utvidgande af det åkerbruk, hvaraf hela landets välstånd beror,
torde vara de orsaker, hvilka vålla, att ingenstädes i landet
ligger så mycken god och odlingsbar jord uti oupodlade fält och
ödemarker som vid de stora (ideikommissegendomarna hvilkas
ägovälden, med undantag af några mindre trakter kring sjelfva
gårdarna, i allmänhet, hvad sjelfva fälten angår, framställa taflor
från en tid då åkerbruket var okändt och spadan och
plogen ännu icke blifvit använda i menniskans strider mot ödemarken,
och hvad de här och der på egendomen kringströdda
liofveribönderna angår ofta lemna en icke mindre med likhet
slående tafla af de Ryska lifegne med sin uselhet, fattigdom, brist
på bildning och öfvermått af vildhet.
Preussens framsteg i åkerbruk under de fyratio år, som förflutit
sedan längodsen der uphäfdes, är ett bevis pä de materiela
fördelar, som fideikommissernas uphäfvande skulle medföra.
Ofvertygad, att icke hlott rättvisans anspråk på en lika fördelning
af arf mellan barn och föräldrar, utan äfven fideikommfss-inneliafvarens
egen fördel och det allmännas skulle genom
fideikommissernas uphäfvande tillgodoses, vågar jag anhålla om
min motions remitterande till vederbörligt Utsk.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Ilrr Bänkmän, att sammanträda
till val af Elektorer efter Al 55, Gr. Cronhjelm till Flo ■
stad, Fullm. Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, A? 78, Gr. Hård,
Fullm. Gr. Sparre, Erik, Al 115, Gr. Lagerbjelke, Gustaf, Al
140, Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, A* 119, Frih. Lybecker,
Fullm. Hr Bergenstråle, Claes, A? 167, Frih. von Köhler, Fulllm.
Hr Tornerhjelm, Rudolf, Al 245, Frih. Lagerfelt, Israel Carl
Adam, Al 312, Frih. De Geer till Finspong, Gust. Gerhard, Al
330, Frih. Silfversparre, Fullm. Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.,
M 351, Frih. von Rehausen, Fullm. Frih. Manderström, Carl,
Al 369, Frih. Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl Emanuel,
Al 373, Frih. Skjöldebrand, Knut Erik, Al 393, Frih. af
Schmidt, Carl Joh. Georg, JVs 678, Hr Bildt, Didrik Gillis. J\s
778, Hr Leijonancker, Fredr, Wilh. Erik Carl, A2 1960 A, Hr Mont
-
70
Den 3 December.
gommeri, Rob. Nils Germund, JV° 1506, Hr Stjerngranat, Georg
Gust. Henr., Jtä 2144 Hr Rosensvärd, Joli. Henr., JV° 2156, Hr
Burenstam, Fullm. Hr Björnstjerna, Joli. Magnus, och JVs 2221,
Hr af Wirsen, Carl Thure, hvilka blifvit valde till Utsk:sledamöter
och i följd deraf uphört att vara Elektorer.
Uplästes följande af i Utskott invalde Ledamöter inlemnade
afsägelse!-:
l:o af Gr. von Rosen, Fredr. Carl: Den plats uti II.
Riddarh.Utskottet, hvarmed Hrr Elektorer hedrat mig, nödgas jag
härmedelst vördsamt afsäga mig.
2:o af Gr. Piper, Claes Gust. Fritz: Med stöd af 23
§. Riddarh.Ordn. får jag vördsamt afsäga mig att vara Ledamot
af Riddarh.Utsk., hvartill jag af Hrr Elektorer blifvit utsedd.
3:o af Hr Akerman, Fredr.: Då utöfningen af min innehafvande
tjenst icke låter förena sig med deltagande i Utsk:sarbele,
mäste jag vördsamt afsäga mig det af li. o. Ad:s Hrr
Elektorer mig lemnade förtroende att vara Ledamot af BankoUtsk.
4:o af Hr Leijonmark, Evald Gust.: I anseende till
trägna embetsgöromål får jag, med stöd af 23 §. Riddarh.Ordn.,
vördsamt afsäga mig den plats i Bevilln.Utsk. hvarmed jag af
IL R. o. Ad:s Hrr Elektorer blifvit hedrad.
Slutligen tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att hos honom
Frih. Stjerncrona, David Erik, anmält sig vara af enskildta
angelägenheter förhindrad att emottaga förtroendet att vara ledamot
af Riddarh.Utsk.
II. R. o. Ad, åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 6 December 1853.
Plenum kl. J 7 e. m.
Föredrogs Hr Printzenskölds, Carl, d. 3 dennes på
bordet lagda motion, att Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf,
måtte förklaras skyldig, att återställa sin inträdes-pollett å Riddarhuset.
Frih. Raab, Adam Christian: Den fråga, som nu är å
bane, är af den beskaffenhet, att R. o. Ad. helst torde vilja undvika
all vidlyftigare discussion om densamma; men då frågan lik
-
Den G December.
77
väl är af sadan natur, att den kan komma att åberopas som ett
prejudikat vid framtida förhållanden, föreställer jag mig att ingen
vill afgifva sin röst, vare sig ja eller nej, utan att hafva tagit
de legala formerna'i noga öfvervägande. Frågan torde ej vid ett
blott ögonblickligt påseende kunna tillräckligt utredas, och derföre
skulle jag tro alt den borde noga granskas och öfvervägas, hvarföre
jag skulle anse det lämpligaste förfaringssättet vara, att remittera
densamma till Riddarh.Utsk., som då borde åläggas, att
inom kort tid med sitt betänk, deröfver inkomma. Jag får vördsamt
hemställa att ärendet måtte remitteras till Riddarh.Utsk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Med Frih. Raab delar jag den
öfvertygelsen, att denna fråga är af sådan beskaffenhet, att R.
o. Ad. önskar så litet som möjligt inlåta sig i diskussion deröfver,
äfvensom att samma fråga bör vara fullständigt utredd innan
R. o. Ad. deröfver fattar sitt beslut. Likväl är det mig omöjligt
att fatta, hvilken utredning skulle kunna beredas genom en remiss
till Riddarh.Utsk. Hvad vi böra veta är, huruvida Hr Munck
af Rosenschöld är eller icke är genom ett af högre auktoritet
ännu icke uphäfdt beslut af Consist. Academ. i Lund för alltid
från Akademien relegerad, äfvensom hvad de Akademiska Constitutionerna
stadga med afseende å följderna af en sådan relegation.
Detta är hvad vi behöfva veta; och för min del tror
jag icke att Riddarh.Utsk. härutinnan kan lenina oss någon uplvsning,
den vi icke redan ege, hvarföre jag anser en sådan remiss
endast, om jag så får uttrycka mig, utsträckande frågan på
bredden, hvilket jag är öfvertygad att den ädle Frih.-n, lika väl
som jag, anser vara mindre tjenligt, hvarföre jag vördsamt får afstyrka
denna remiss.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud.: Då jag för
min del ingalunda ämnar så handla eller yttra mig, att jag för
mina ord eller gerningar behöfver blygas, så skulle jag önska
och anhålla att läktaren måtte blifva tillgänglig för främmande
åhörare. Skulle Hr Printzensköld vara af olika åsigt, stånde det
honom fritt att göra densamma gällande.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att han,
med begagnande af den rätt, som, medelst 2 § af det d. 11
Mars 1830 beslutade Tillägg vid R. o. Ad:s OrdningsStadga,
blifvit Landtmarskalk tillagd, anbefallt främmande personers aflägsnande
från läktaren.
Hr Munck af Rosenschöld anförde skriftligen:
Ung, utan annan ledare än minnet af de män, om hvilka
häfderna tala, upträdde jag på detta ruin med ett hjerta klappande
så varmt för frihet och fosterland, som det klappar hos
en Svensk; mitt högsta mål var mina medborgares, milt fosterlands
väl, dess frihet, dess lycka och ära, med detta fosterland
ville jag dela fiende och vän: min högsta lag var ära och
tro, mitt hjerta slutet såsom en hjelm för alla andra känslor än
fosterlandskärleken.
78
Den 0 December.
Väl länn jag, att genom menniskohvimlet tränges man om
en Guei, som kallas ”Lycka”; för att hinna elen bortkastas allt;
jag säg mangen af dem, hvilka dragit frihetens mantel i smickrets,
i låghetens, i slafvens, i viugleriets skiftande drägt, trängas
om målet och anropa den hyllade med förvandlade ansigten och
förvända tungomål. I de leder eler jag ställt mig, troende, att
det var Fosterlandsvännernas, stod snart nästan ingen qvar. —
Att tala om ära och tro och förblifvande vid uttalad öfvertygelse,
var att ropa till grafvens lystnad; man halp sig med förevändningen,
”alt man blifvit klokare med, hvarje dag”. Jag ville
heldre stå bortskymd uti motgångens natt än vika från min post,
än svika min öfvertygelse, äfven då en hederlig väns erfarenhet
beklagande sade mig: ”sämst af allt vara. i vår lid och i vårt
land, är alt vara för mycket hederlig karll” (Detsamma ljuder
höstvinden nu öfver den bortglömdes graf). Jag blef hvad
jag var. Lycksökarne detsamma, hvad de voro, lycksökare, men
också något mer — hyllade af menniskorna, derföre, att de visste
bedraga dem. Jag kan väl förstå, de voro politiska män. De
visste att söka, hvad som fanns i verlden, ”lyckan alt kunna
bedraga menniskorna”. Jag sökte, hvad som kanske icke fanns
i verlden ”lyckan, alt kunna förbättra menniskorna och deras
ställningderföre sökte jag förgäfves.
Jag var och är och blifver således ingen politisk man i
denna mening: en ringaarbetare hlott uti frihetens, uti samhällets
politiska verkstad.
Men har man icke sagt, att de ringa Franska arbetare,
hvilka derföre, att de icke ville hylla ”Kejsaremenedaren”, drefvus
i landsflykt, blifvit offer för politisk förföljelse? Om jag ock
en ringa arbetare för mitt ringa tillgörande, för mitt förblifvande
vid min öfvertygelse om rätt och pligt och skyldighet att göra
den gällande såvidt jag förmår, lidit något, hvarföre får det jag
lidit eller kan komma att lida derför icke bära samma namn af
politisk förföljelse? Man anser sig väl, vill jag förmoda, icke annars
nog kunna råga brädden af den giftkalk, hvilken jag skulle
utdricka för mina redliga bemödanden, qm man icke kunde förringa
mig så, att jag icke skulle anses tillhöra, icke en gång
hafva tillhört samhället. Men jag skall såsom Atheus Sokrates
utdricka bägaren lugn utan en tanke på att, då jag ser den i
botten, utropa: ”Otacksamma Fosterland.!” Jag vet, det finnes
en utväg äfven för den ringaste att vädja till Folkens och samtidens
dom, äfven om hans lidande icke skulle blifva kändt af
efterverlden och hans sak icke vinna resning inför Häfdernas
Allshärjar Ting!
Att jag, såsom man här lagt så mycken vigt pä att få det
medgifvet, likvisst och således icke är någon politisk personlighet,
om dermed menas en man med ett stort och vigtigt inflytande
på sitt fosterlands öde och på sina medborgare, medgifver
jag gerna; ty om jag det varit, skulle allting varit helt annorlunda.
Jag har dock det oaktadt rönt orättvisor uti tillräckligt
mått, kalla dem, hvad man vill, och jag har aldrig ett ögonblick
Den 6 December.
79
tviflat på möjligheten, att man ju här skulle kunna vilja försöka
våga detsamma. Men nu som alltid anser jag icke blott såsom
en rättighet utan såsom en helig pligt, att göra min rätt gällande
såvidt jag förmår, och det torde förlåtas mig, att jag är så mycket
Svensk, att jag icke räknar hvarken mina vänner eller mina
flender; ty jag vet, att jag ingenstädes är så öfvergifven och ensam,
att icke Gud är den andre, och i förtröstan på Honom och
den rättvisa sak, hvilken jag alltid haft till bundsförvandt, möter
jag hvarje fiendtlig tillställning mot mig med gladt och oförfäradt
mod.
Jag älskar, jag kan ej annat än tro att detta hus ej har
mer än en Advokat-Fiskal Printzensköld och en pastor Tham,
och det har redan visat sig, att, om jag ej skulle hafva någon
enda vän här utom Han derofvan, så har rättvisan så många flera.
Men skulle, mot allt hvad jag vågar förmoda, förhållandet vara
helt annorlunda, skall det dock icke vara något skäl för mig att
icke våga ett offentligt försvar mot den förolämpning man sökt
tillfoga mig, tillräcklig för att mot den förolämpande yrka tilllämpning
af 50:de och 78:de §§:na Riksd.Ordn. och 30 § Riddarh.
Ordn. Men den röl Hr Printzensköld spelar emot mig skall
icke kunna förmå mig att förnedra mig så lågt, att jag skulle
vilja spela samma röl af en Printzensköld emot honom. Jag heder
vidare Hrnne alla, som möjligtvis skulle kunna dela Printzénskölds
åsigter, i fall här skulle finnas mer än en enda sådan,
vara öfvertygade, att jag, långtifrån att anse det som en vanära,
att blifva utesluten från detta rum på skäl och af bevekelsegrunder
sådana som de, hvilka ledt Hr Printzensköld, skall deremot
verkligen anse det för både en lycka och ära, att offentligen förklaras
icke hafva något gemensamt med en förnämlig, hvarest
dylika drag, som de, pä hvilka Printzensköldska tillställningen
liäntyder, skulle kunna utgöra' stämpeln på flertalet. Erfarenheten
skall också kanske en gång kunna öfvertyga, att med hvarje
ny mot mig begången orättvisa och nedrighet stiger bland mina
medborgare välviljan för mig och oviljan mot mina förföljare;
och om jag någonsin skulle få det ringaste af den politiska vigt,
hvilken man var så rädd skulle kunna häntydas till min fördel,
att man icke en gång kunde tåla uttrycket ”politisk förföljelse”
stå i det aflägsnaste samband med tillställningen mot mig, så
måste jag alltid derföre stå i så stor förbindelse till mina vedersakare,
att jag kan använda på dem orden: ”J tunkten ondt öfver
mig, men Gud häfver vandi det till godo!” så framt nemi.
man icke på samma sätt söker beröfva mig lifvet som man sökt
beröfva mig mina medborgerliga rättigheter.
Jag öfvergår nu till den juridiska delen af mitt försvar och
hoppas kunna ådagalägga, att då jag sökte inträde uti denna
församling, var det på grund af min lagliga rätt; nåd har jag
aldrig af någon dödlig begärt och begär aldrig.
Grundlagar och Riddarh.Ordn. bestämma sättet, hvarpå, när
och af hvilka cn Ridders- och Adelsmans lägliga rätt lill inträdespolletts
erhållande skall pröfvas. — Någon sådan motionsrätt
so
Den 6 December.
som den Hr Printzensköld tagit sig, är hvarken omtalad eller
medgifven; hans dragande under Ständernas eller Ståndets pröfning
af mina enskilta förhållanden är således stridande mot 90
§ Reg.F. — Men låt vara motsatsen; jag rädes ingen pröfning.
Den af Printzensköld åberopade 7:de § af ltiddarh.Ordn.
säger, under upräknandet af dem, hvilka äro uteslutna från säte
och stämma på Riddarhuset: ”2:do Adelsman, som för nesligt
brott, genom behörigt, sedermera icke lagligen uphäfdt, utslag,
antingen blifvit till straff fälld, eller med mer än halfva
skäl besvärad, så alt domaren funnit saken höra till framtiden
lemnäs”. Hvilket är det nesliga brott jag begått? Jag har aldrig
begått något brott! icke en gång ett hederligt, om dermed kan
menas en sådan tillställning söm Hr Printzenskölds, hvilket icke
jag vågar påstå.
Hvad menas med behörigt Utslag? Med behörigt måste antingen
i öfverensstämmelse med 18:de § af Riksd.Ordn. menas
•”laga kraftvunnel” och då är det Lunds Akademiska Consistorii
Utslag, hvilket Hr Printzensköld tillskyndat den oförtjenta
hedern, att upläsas för R. o. Ad., icke sådant; ty ehuru redan
efter hänvisning öfverklagadt hos Kanslern den 13 Januari, ligger
det ännu der, enl. utlöst diariibevis för d. 19 Nov., oafgjordt,
en sak, hvarför jag hvarken kan hafva last eller Kanslersembetet
heder, men hvaröfver jag dock klagat hos R. St:s Just.Ombudsm.;
och är således Hr Printzenskölds framställning i så fall alldeles
obefogad. — Eller också måste med behörigt menas och förstås
”lagligen tillkommet” och man således i strid med 90:de §
Reg.F. höra ingå uti pröfning deraf och då är det af Printzensköld
åberopade Utslag icke mindre ”obehörigt”, i strid med
håde 16:de § af Reg.F. och Tryckfrih.lagen tillkommet, i det
man dragit mig såsom boktryckare i och för min verksamhet
såsom sådan inför ett Akademiskt Konsistorium i st. f. Rådstufvurätt
eller Hofrätt (jag förmodar, R. o. Ad:s privilegier ännu i
så fall stå vid makt), dömt mig utan alla laga former för en
tidning, för hvilken jag icke stod i något ansvar, och i det Acad.
Konsistor» ledamöter tillåtit sig, att på en gång upträda såsom
anklagare, vittnen och domare och dömt för ett sedeslöst upförande,
ehuru deras egna samveten måste säga dem, att ingen,
jag vill icke säga af Konsistor» ledamöter, ty för en jemnförelse
med dem bevare mig Gud, någonsin vid Akademien för en sedigare
vandel än jag.
Jag har framställt hur pass behörigt detta Utslag är. Hvad
jag anfört styrkes ytterligare af den aktion, hvarunder R. St:s
Just.Ombudsm., som måste väl tillerkännas något vitsord, ställt
utfärdarne af detta Utslag i och för deras obehörighet att utfärda
ett dylikt, och hvilken aktion jag med samma rätt som Konsistor»
Utslag af Printzensköld blifvit hegardt till upläsning anhåller
mätte blifva upläst och i prof, intagen. Skulle H'. R. o. Ad.,
genom något beslut gruniladt på ett så beskaffadt behörigt Utslag,
vilja beröfva mig min representationsrätt hår, måste jag verkligen
skatta
I) e n 6 December.
81
skatta mig lycklig att befrias från skyldigheten att såsom representant
höra till en församling der dylika rättsgrundsatser skulle
kunna göra sig gällande, och må H. R. o. Ad. gerna för sig
hafva odeladt, hvad den derigenom vinner hos den rättänkande
allmänheten. Jag uprepar hvad jag en gång yttrat: ”jag begär
räll och icke nåd” och rätt skall jag hafva förr eller sednare;
ty min sak är i Hans hand, som blifver, då vi alla äro stoft,
som blifver, då dessa murar hafva ramlat.
Jag begagnar mig slutl. af min rätt alt yrka, alt allt hvad
under denna diskussion blifvit yltradt skall qvarstå i prof., och
alt öfvervara öfverläggningen öfver Printzenskölds Ridderlighet.
Jag har fullt förtroende lill rättvisans vänner inom detta hus, att
vid beslutets fallande alja lagliga former skola blifva iakttagna.
Efter upläsningen häraf tilläde Hr M u n c k af Rosenschöld;
Jag skulle anhålla att Just.Ombudsm:s action mot ConsistanAcad:m
i Lund måtte blifva af en Kanslist upläst och i prot.
intagen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, då begäran blifvit
gjord om upläsning af cn handling, hvars innehåll var för honom
obekant, icke fann sig hafva skäl att vägra bifall dertill; men
likväl ansåg sig höra fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att
frågor om domaremaktens beslut icke få komma under RiksStms
öfverläggning och pröfning, samt alt följaktligen den ifrågav:de
handlingens upläsning icke finge föranleda till någon sådan öfverläggning
eller pröfning hos R. o. Ad.
Hr Printzensköld, som härvid anhöll att få yttra sig
innan ifrågavide upläsning egde rum, upropades och anförde:
Hvad den fråga angår, som Frih. Raab väckt om remiss af
min motion till Riddarh.Utsk., så instämmer jag i den af Gr.
Lagerbjelke framstälda bevisning om obehöfligheten af en sådan
remiss, hvarföre jag i den delen icke något vidare tillägger, utan
förenar mig med Gr. Lagerbjelke.
Beträffande Hr Munck af Rosenschölds anförande, så förbigår
jag de tillvitelser om nedrighet eller politisk förföljelse, som
han mot mig behagat framkasta. Jag bar icke i något hänseende
haft andra afsigler med min motion, än att söka, så vidt på mig
ankommer, bereda helgd och efterlefnad åt de lagar, enl. hvilka
R. o. Ad. såsom en andel af Representationen, skall lefva och verka.
Jag har följaktligen icke med ett enda ord vidrört Hr Munck
af Rosenschölds politiska verksamhet eller något annat dermed
beslägtad! ämne, utan endast hållit mig vid ett obestridligt factum,
nemi. ett behörigen tillkommet utslag, och har dervid sökt
att utreda, huruvida detta utslag är af sådan beskaffenhet, att
Riddarh.Direkt:n, med riktig tillämpning af 7 § 2 mom. Riddarh.-  Ordn., varit berättigad, att till Hr Munck af Rosenschöld utlemna
pollett till intagande af säte och stämma på Riddarhuset. Hr
Munck af Rosenschöld har sedermera sökt att till sitt försvar
i h. e
Den 6 December.
ingå i bedömande af utslagets behöriga tillkomst och deraf dragit
slutföljder, som skulle detsamma icke här hos R. o. Ad.
kunna tjena till efterrättelse. Jag bestrider alla försök, som
åsyfta att ingå i något bedömande af utslagets behörighet. Detta
tillhör icke R. o. Ad. Det beror på vederbönde domstol, der
utslaget blifvit öfverklagadt, att afgöra denna fråga. Här inskränker
sig frågan allenast dertill, huruvida utslaget är af sådan beskaffenhet,
att deri person, det rörer, hemfaller under den kathegori,
hvarpå stadgandet i den åberopade § af Riddarh.Ordn:n
har afseende. I detta fall är det som beviset ligger öppet i utslaget
och kan, om så påfordras, ytterligare ådagaläggas. Jag
vill icke uptaga R. o. Ad:s tid med upläsande af de §§ i Lunds
Consistii Akademici constitutioner, hvilka som brott stämpla de
förbrytelser Hr Munck ar Rosenschöld begått och för hvilka han
blifvit dömd till perpetuel relegation. Det är nog att på 3 serskilda
ställen i dessa constitutioner finnas bestämmelser, som med
vanfrejd brännmärker denna slags relegation. Ar det nu gifvet,
att med vanfrejd ock följer att brottet är af vanärande art, så är
det ju äfven hemfallet under den benämning, som 7 § 2 mom.
Riddarh.Ordn. uptager. Jag fullföljer således mitt påstående, att
tillämpning af oftanämnde § måtte ega rum, och att således min
motion mätte af R. o. Ad. bifallas.
Hvad angår Hr Munck af Rosenschölds begäran, att man
måtte upläsa R. St:s Just.Ombudsmis anklagelseskrift lill Hofrin
öfver Skåne och Blekinge mot Consistiii åtgärd i denna fråga,
så är detta ett ämne som är fullkomligt främmande för R. o. Adis
öfverläggningar och blir nog kändt i sinom tid då R. o. Ad. får
mottaga Just.Ombudsmis berättelse om hvad sedan sista Riksdag,
med afseende på rättvisans skipande här i landet, sig tilldragit,
och jag protesterar således mot all upläsning af detta Just.Ombudsmis
mein., emedan det aldeles icke bör, kan eller får inverka
på saken.
Hr Munck af Rosenschöld! Då jag i mitt försvar kom
att omtala mot mig begångna nedrigheter, afsåg jag icke Hr
Printzensköld; det måste väl vara många andra som kunna begå
nedrigheter än Hr Printzensköld, och jag inser derföre icke hvarföre
det just skulle vara om honom jag talat.
För öfrigt får jag med afseende å det Consistii Acadici utslag,
sorn af Hr Printzensköld anförts, göra den anmärkn. mot
detsamma, att deruti straffbestämmelser stadgas utan att något
brott blifvit begånget.
Slutligen vågar jag yttra den förmodan, att, ehuru man valt
denna nattliga tid till afgörande af mitt öde, den domstol, inför
hvilken jag nu förer min talan, dock aldrig måtte kunna vara
någon Inqvisitions-domstol, utan tror jag mig stå inför en lagstiftande
församling, för hvilken det borde vara lika angeläget
och kärt att lagen efterlefves, som att den stiftas. Jag tror min
rätt att få den handling upläst, hvarigenom Just.Ombudsmm visat
obehörigheten af Lunds Consistii Acadici utslag, vara lika
Den 0 December.
£3
stor, sorn den Hr Printzensköld haft att få detta Consist:ii utslag
upläst.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: I afseende på formen
af detta ärendets behandling, instämmer jag med Frill. Raab.
Hvad åter angår den begäran, som Hr Munck af Rosenschöld
framställt, att Just.Ombudsm:s mern. ronde det väckta åtalet
skulle upläsas, tror jag att R. o. Ad. hvarken kan eller bör förhindra
något sådant, enär det är en handling, hvilken Hr Munck
af Rosenschöld till sitt försvar åberopat; och då han varit obestridligen
berättigad att detsamma sjelf upläsa, bör väl honom ej
eller förmenas att dervid anlita någon af kanslisternes biträde.
Jag tror ej att Hr Gr. o. Landtmrs mening var alt förhindra
denna upläsning, han erinrade endast derom, att någon öfverläggning
om innehållet af denna handling icke kunde komma i
fråga. Det är derföre att jag anser det ligga i R. o. Ad:s eget
intresse,att denna fråga behandlas med all möjlig opartiskhet,
som jag tagit mig den friheten att framställa min åsigt i afseende
å Hr Munck af Rosenschölds gjorda begäran om memdets upläsande.
Då härefter början skedde med upläsningen af en, uti ett
af Hr Munck af Rosenschöld nu inlemnadt tidningsblad, intagen
skrift från R. St:rs Just.Ombudsm. till K. Hofrin öfver Skåne
och Rlekinge, anmälde sig och yttrade
Hr Printzensköld: I händelse upläsandet af ifrågav:de
handling skulle tillåtas, fordrar jag bestämdt, alt densamma, enär
den utgått ifrån en offentlig embetsmyndighet, måtte antingen i
original, eller i en officielt bestyrkt afskrift företes. Här ser
man ett tidningsblad framlemnadt, för att derutur skulle upläsas
hvad som anses böra komma till R. o. Ad:s kännedom; detta
kan icke vara formenligt, och så länge derföre, som här icke
framlägges en handling, hvars riktighet är af vederbörlig auktotoritet
intygad, protesterar jag mot den begärda upläsningen. Jag
erkänner visserligen riktigheten deraf, att hvar och en är oförhindrad
att ifrån sin bänk yttra sig då det sker på ett sätt som instämmer
med Riddarh.Ordn:s föreskrift, äfvensom att rättskänslan
och billigheten fordra, det en anklagad bör ega att andraga allt
hvad som kan ådagalägga hans oskuld, men jag medgifver ingalunda
att någon ledamot här kan hafva rättighet att utan R. o.
Ad:s bifal| upläsa artiklar, vare sig ur den ena eller andra tidningen.
Ofverläggningan skulle derigenom ifrån sjelfva hufvudfrågan
ledas på sidan om densamma. Jag har fullgjort min pligt
som riksdagsman då jag vid anmälan af den oriktighet, sorn af
Riddarh.Direkt, blifvit vid polletts utdelande till Hr Munck af
Rosenschöld begången, uti original företedde det dokument, hvarpå
jag stödde min talan; men så är här icke förhållandet. Jag får
ytterligare protestera mot upläsandet af denna handling.
Några ledamöter hördes häruti instämma.
6*
81
Den 6 December.
Frill. Sprengtporten: Riktigheten af hvad Hr Printzensköld
yttrat kan icke bestridas, men jag tager mig dock friheten
dervid erinia att hans anförande icke vederlägger sanningen af
min förut yttrade åsigt örn en ledamots rätt att upläsa hvad han
kan vilja till sitt försvar andraga, vare sig i original eller afskrift.
Dessutom ligger i Hr Printzenskötds yttrande ett erkännande af
min anmärkning derom, att det icke juridiskt kan någon förmenas
alt i sin sak anföra hvad han aktar nödigt 0111 det än å andra
sidan anses icke på frågans bedömande kunna inverka. Af
detta skäl anser jag fortfarande den äskade upläsningen icke
kunna Hr Munck af Rosenschöld förvägras.
Hr Printzensköld: Om jag också må medgifva det de
handlingar, som här kunna komma i fråga att upiäsas, icke alltid
äga den offentliga egenskap, att deras riktighet icke kan dragas
i tvifvelsmål, skall jag likväl för ingen del erkänna rättmätigheten
af, att företaga upläsningen af nu ifrågav:de mern. Det
tillhör icke denna sak och det tillhör icke R. 0. Ad. att derom
taga någon kännedom. Följden skulle blifva just den, som jag
redan förut påpekat, nemi. att man i st. f. att tala om sjelfva
saken skulle komma på sidan deraf, och derigenom möjligen till
ett beslut, som en och annan af Eder, M. Hrr kanske önskar,
men som dock i sjelfva verket är olagligt. Hvad är det väl vi
här hafva att bedömma? .lo, tillämpligheten af 7 § 2 mom. Riddarh
Ordn. på det fall hvarom är fråga. Detta fall är fullständigt
belyst genom den original-handling jag inlemnat, nemi. Consistni
utslag, hvars bevisande kraft icke lärer kunna jufvas, då Consist:m
Acad:m i Lund obestridligen är en inom Sverige erkänd myndighet,
om hvars behörighet det icke tillkommer R. 0. Ad. att
ingå uti någon pröfning. Alltnog, det är ett faktum, att utslaget
finnes, och så länge det ej af högre aukoritet blifvit uphäfdt,
är det R. o. Ad:s oeftergilliga pligt att vid denna frågas
afgörande pröfva huruvida icke Consistni utslag bör ega en sådan
tillämplighet, som den af mig påstådda.
.lag förblifver vid mitt yrkande att denna upläsning icke må
ega rum såsom alldeles obehöflig och till saken icke hörande.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Utan tvifvel är
det af stor vigt att icke bland R. 0. Ad:s ledamöter finnes någon,
som liar gjort sig ovärdig att tillhöra representationen, men
i min tanka är det likväl af ännu större vigt, att R. 0. Ad. vid
fattandet af sitt beslut i en så ömtålig fråga, som denna, icke
mätte gå tillväga på något annat sätt än det som står i fullkomlig
öfverensstämmelse... med lagarne, ty om R. 0. Ad. af hvad
anledn. som helst, skulle fatta ett mot lagarna stridande beslut,
sä skulle R. 0. Ad. otvifvelaktig! derigenom sjelf visa sig vara
ovärdig att såsom RiksStånd utgöra en del af representationen.
Jag lägger ingalunda Hr Printzensköld till last att han framkommit
med det ifrågav:de förslaget, helst jag bör vara förvissad
derom, att det står i fullkomlig öfverensstämmelse' med hans
öfvertygelse om det rätta, men jag kan icke underlåta att ogilla
Den 6 December.
85
Hr I» rintzenskölds försök att ät sitt förslag vinna framgång genom
en öfverrnmpling. Med största tillfredsställelse var det deremot
som jag erfor att detta hans försök blott af en enda stämma
understöddes. Genom den skedda bordläggningen har nu emellertid
den stora fördel vunnits, att K. o. Ad. kommit i tillfälle
att med lugn och besinning kunna fatta ett beslut, som är detsamma
värdigt.
Jag anser del af Hr Printzensköld anmälda förhållandet visserligen
vara . af den beskaffenhet, att det bör tagas i öfvervägande
vid bedömandet af huruvida Hr Munck af Rosenschöld
må ega rättighet att ega säte och stämma på Riddarhuset, men
jag kan icke dela deras åsigt, sorn yrkat, att R. o. Ad. skulle
omedelbarligen fatta ett definitivt beslut. Detta yrkande är framstäldt
af Gr. Lagerbjelke och den värde motionären, men jair
kan deruti icke instämma utaf flere skäl. För det första emedan
jag icke anser det stå i öfverensstämmelse med Riddarh.Ordms
innehåll. Om det nu framhafda utslaget hade varit kändt utaf
någon bland Riddarh.Direktis ledamöter, hade ju den nu förevide
frågan kommit under pröfning dä Hr Munck af Rosenschöld anmälde
sig til! inträde pä Riddarhuset, och om Riddarh.Direktris
medlemmar hade delat den åsigt, som Hr Printzensköld försvarat,
att nemi. detta utslag lägger hinder i vägen för Hr Munck
af Rosenschöld att ega säte och stämma på Riddarhuset, sä hade
det varit Hr Munck af Rosenschölds obestridliga rättighet, att få
denna fråga genom Riddarh.Direkl.-ns främste ledamot anmäld
hos IL o. Ad., som då hade kommit att, icke i första, utan i
andra instansen definitivt deröfver besluta med enkel pluralitet
och icke med ji såsom en och annan lärer föreställt sig. Förhållandet
är och hör nu äfven vara fullkomligt enahanda, och
enär det anmäldta förhållandet är sådant att det kan inverka på
bedömandet af Hr Munck af Rosenschölds rätt till säte och stämma
pä Riddarhuset, så anser jag frågan derom böra återförvisas (ill
den auktoritet, som det tillkommer att i första rummet besluta,
d. v. s. f. n. till Riddarh.Ulsk. Om detta Utsk. då skulle dela
Hr Printzenskölds åsigt och förklara Hr Munck af Rosenschöld
vara oberättigad alt ega säte och stämma på Riddarhuset, så
eger Hr Munck af Rosenschöld rättighet att genom Riddarh Utsk:s
Ordhde fä denna fråga anmäld hos l\. o. Ad., som då likaledes
kommer att med enkel pluralitet i andra instansen deröfver definitivt
besluta.
Jag anser vidare denna fråga icke kunna nu af R. o Ad.
definitivt afgöras äfven af det skäl att frågan alldeles icke är tillräckligt
utredd. Gr. Lagerbjelke misstager sig fullkomligt då han
påstår att frågan nu befinner sig i utredt skick och är ganska
klar att afgöra. Måhända är den det för Hr Grin som för Hr Printzensköld
och Hr Tham äfvensom för en eller annan af Ståndets
medlemmar, 6om i likhet med den sistnämnde efter endast en
upläsning af utslaget ansett sig kunna fatta sitt beslut och bestämma
sig för att utvotera Hr Munck af Rosenschöld, men jag
tror likväl, att, afven om en ytterligare upläsning af utslaget
u
Den 6 December,
egde rum, mången skulle befinna sig i samma bekymmerfull»
ställning som jag, att icke anse sig kunna samvetsgrannt fälla
något domslut i saken. Dä jag frågat hvilket nesligt brott det
är, som af Hr Munck af Rosenschöld blifvit begånget, har jag
fått det svar att han är dömd till ständig relegation, och måhända
skulle äfven nu flertalet af de närvide gifva mig samma
svar. Man har sålunda förvexlat begreppen om straff och brott;
straffet är ständig relegation, men icke kan denna innefatta brottet.
Jag vill ej säga att ju icke brottet kart vara af neslig beskaffenhet,
men jag känner det icke, och om det skulle bestå i
Hr Munck af Rosenschölds skriftställeri, så får jag öppet förklara
att jag deraf icke läst en enda rad. Man har sagt att det är en
skandalpress som Hr Munck af Rosenschöld satt i omlopp; det
är möjligt, men jag har om densammas innehåll icke den ringaste
kännedom. Måhända är det förhållandet med pluraliteten
af R. o. Ad:s Hrr ledamöter, att de, lika med mig, aldrig läsa
skandalpressen, och att de således äfven sakna all kunskap om
Hr Munck af Rosenschölds skriftställeri. Endast de af R. o. Ad:s
ledamöter, som sysselsätta sig med läsning af denna press, skulle
sålunda kunna vara i tillfälle att nu genast i denna fråga fatta
sitt beslut. Men, som sagdt är, för alla oss öfriga är denna
fråga ännu i fullkomligt outredt skick. Om den deremot kommer
att förvisas till Riddarh.Utsk., som består af en fåtaligare
personal, kan man hoppas hvad som bär är bestämdt omöjligt,
nemi. att en noggrann och samvetsgrann undersökning eger rum,
om beskaffenheten af det brott, som förorsakat relegalionen, och
jag vill icke bestrida, att ju icke resultatet af denna utredning
kan blifva sådant att det föranleder Hr Munck af Rosenschölds
uteslutande. Då komma vi att behandla frågan med lugn och
värdighet, och måhända vinnes ändock det resultat, som åsyftas.
Säkert är att det rätta resultatet endast på det sättet lagligen
kan vinnas.
Väl är det sant, alt Riddarh.Utsk:s ledamöter icke hafva aflagt
någon domareed; men vi hafva alla svurit att hålla grundlagarne
i helgd, och säkerligen skall ingen af Riddarh.Utsk:s ledamöter
vid pröfningen af denna ömtåliga fråga förgäta, att en
af grundlagarnes första § ålägger representanten, att vid utöfningen
af sitt riksdagsmannakall icke låta leda sig af andra föreskrifter
än grundlagens.
1 öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat, lager jag mig
friheten tillstyrka: att R. o. Ad., under förklarande alt det af
Hr Printzensköld anmäldte förhållandet är af beskaffenhet att
böra komma under öfvervägande vid pröfningen af Hr Munck af
Rosenschölds ifrågasatta rätt att ega säte och stämma å Riddarhuset,
beslutar, att, med undanrödjande af det Riddarh.Direkt:ns
förordnande, hvarigenom Hr Munck af Rosenschölds begäran om
inträde å Riddarhuset såsom Riksdagsman blifvit bifallen, frågan
om lians rättighet dertill skall återförvisas till den auktoritet, som
det tillkommer att derom i första rummet sig yttra, samt att Hr
Printzenskölds nu föredragna mern. och det dervid fogade utslaget
Den 0 December.
S7
lill följd häraf skola öfverlemna» till Riddarh.Utsk., med öppen
lemnad rättighet för Hr Munck af Rosenschöld, att, derest lian
anser nämnde utslag ej böra lägga hinder i vägen för honom
att hafva säte och stämma å Riddarhuset, vända sig till Riddarhus-Utsk.
för att få frågan derom i behörig ordning pröfvad och
afgjord.
Då härvid Hr Printzensköld åter begärde ordet, förklarade
Hr Gr. o. Landtm., att Hr Printzensköld skulle blifva upropad
så snart den af Hr Munck af Rosenschöld omnämnde
handling blifvit upläst, samt att hvad anginge Hr Printzenschöld»
framställning, att samma handling icke vore lagligen bevittnad
och derföre ej borde få upläsas, ett sådant förhållande kunde
inverka på omdömet om handlingens authencitet, men icke på
rättigheten för en Ståndets ledamot att få den upläst, ehvad den
vore hevittnad eller icke, hvilket Hr Gr. o. Landtm, icke kände.
Den ifrågavande handlingen blef härefter upläst och hefanus
sålydande:
”Till Kongl. Hofrin öfver Skäne och Blekinge!
Hos Consistan Acadicum i Lund har dess orfönde, i sin egenskap
af Universitetets Rektor, under d. 18 sisth Dec. anmält, alt
en der i staden frän början af nästförutgångna Mars månad utkommande
tidning, benämnd Fäderneslandet, allt mera antagit
karakteren af ett skandalblad, och ej allenast tillåtit sig de mest
kränkande angrepp på enskilda personers goda namn och ryckte,
med de smutsigaste smädelser vågat intränga på familjelifvets
fredlysta område och sårat de heligaste känslor, utan äfven icke
skytt att med en dittills oerhörd fräckhet emot det för hvarje
laglydig och rättänkande medborgare högsta och käraste rigta
smädelser af så nedrig och ärerörande beskaffenhet, att all rättskänsla
och sedlighet ryggade tillbaka till och med för deras blotta
uprepande; att Rektors-emb. likväl, af upgifna anlednir, och ehuru
uphofsmannen till dessa skamlösa tilltag vore en medlem af akademien,
filosofie magistern Nils Rudolf Munck af Rosenschöld,
icke ansett sig tillkomma att, utan kunskap om hela vidden af
deras osedliga art, eller derom skedd anmälan, eller annan ledning
än ett gängse rykte, härutinnan undersöka, utan städse förmodat,
att derest förhållandet varit det ofvan angifna, Hr Just..
Statsministerns ombud icke skolat underlåta att detsamma till laga
beifran af allmänna åklagaremakten befordra; alt sådant emedlertid
förmodades icke hafva skett; hvarföre ock då den allmänna
förargelsen öfver berörde tidnings alltjemt fortsatta utfall
då mera erhållit en målsman samt föranledt de vid universitetet
studerande nationerna att genom sina kuratorer skriftligen uttala
sitt ogillande, och flertalet bland dem hos Reklors-embelet ansöka
om åtgärd för att pä grund af ofvannämnde förhållande för
alltid från akademien utesluta bemälde magister Munck af Rosenschöld,
Rektors-emb., vid öfvervägande af sakens beskaffenhet och
det af nationernas pluralitet framställda yrkande, hvilket Rektors
-
88
Den 6 December.
erob. icke tilltrott sig att afgöra, ansett nödigt hänskjuta saken
till Consist:ii pröfning och bedömande.
I anleda, af denna anmälan och sedan uti Consistdi prot.
blifvit antecknade de studerande nationernas särskilda yttranden,
har Consistun, efter hållen öfverläggning, genom Hesta rösterna
fatfat det beslut, att före sakens vidare handläggning, kalla magister
N. R. Munck af Rosenschöld lill inställelse och förhör,
hvilket försiggått d. 20 Dec. och dervid ordform underrättat Munck
af Rosenschöld, att Consist:m, af förekommen anledn., funnit nödigt
att i afseende på hans förhållande till tidningen Fäderneslandet,
af honom begära några uplysningar, hvarefter, och utan
att lemna Munck af Rosenschöld vidare del af de mot tidningen
förekomne anmärka- nedanstående frågor blifvit framställda samt
af honöm besvarade.
l:o. Huruvida tidningen vore tryckt på Munck af Rosenschölds
boktryckeri, hvarpå svarades, att Consistnn kunde se det
lili tidningen, samt alt Munck af Rosenschöld icke vidare inläte
sig härpå.
2:o. Huruvida han vore författare till de artiklar lili tidningen
under hvilka hans namn funnes undertecknadt, och lemnades
härpå det svar, att Munck af Rosenschöld såsom boktryckare
och publicist ansäge sig ingalunda subordinera under Consistnn
Academicum, utan under den del af vära grundlagar, som
kallades tryckfrihetsförordningen, och under de domstolar, sorn
deruti nämnas, hvarföre lian ansåge Consistnn Academicum obefogad!
att någon inqvisition med honom i så fall, som den nämnda
frågan åsyftade, hålla eller dom öfver honom fälla.
3:o. Om Munck af Rosenschöld genom afsändande med
posten, försäljning eller på annat sätt spridt exemplar af ifrågavar:de
tidning, till svar hvarå den tillfrågade åberopat sitt lill
näst föregående fråga afgifna svar.
4:o. Om Munck af Rosenschöld hade något vidare i afseende
på sitt förhållande till tidningen Fäderneslandet att inför
Consistnn anföra, hvarpå han gifvit nekande svar.
Efter hvad sålunda förelupit, och sedan ordf:n, såsom in
spector för de vid universitetet studerande adelsmän förklarat,
att, på grund af Rosenschölds förhållande, lian afsade sig all vidare
inspection öfver meranämnde magister, har Consistnn Academicum
genom beslut d. 22 sisth Dec., sig utlåtit, att magister
N. R. Munck af Rosenschölds verksamhet som skriftställare, i
hvad densamma på ett eller annat sätt kunde innefatta brott emot
rikets tryckfrihets-lagar, icke tillhörde Consist:ii Acad. uptagande
och pröfning, hvarföre något afseende icke heller kunde derpå
af Consistun fästas, men att då det, genom särskildta föreskrifter
uti så väl Lunds Academies konstitutioner, som K. M:s Nåd.
bref d. 1 Mars 1750 vore Consistun Academicum updraget att
vaka afver lärosätets bästa och för detsammas bestånd utöfva disciplinär-myndighet
öfver akademiska medborgare, deras seder
och vandel, och denna skyldighet jemväl ovedersägligen innefattade,
att, der omständigheterna sådant påkallade, från lärosätet
Den C December.
89.
skilja sådana dess medlemmar, hvilka genom förderfliga villomeningar,
vanartigt och sedelöst förhållande samt i allmänhet olydnad
emot Academiens lagar gåfve dess ära och anseende till
pris, och genom disciplinens och sedlighetens undergräfvande
satte dess välfärd i fara, så och då ett sådant beklagligt tillfälle
till Consistorii bedömande nu förekommit, och enär vid dervarande
universitet studerande Adelsmannen, fdos. magistern N. R.
Munck af Rosenschöld ej mindre genom sin medverkan lill spridande
af cn pä hans boktryckeri utkommande tidning, hvilken
genom samhällsvådliga läror, äreröriga ryckten och obevista beskyllningar
och smädelser emot hederliga och oskyldiga personer under
en längre tid utsått frön till split, förargelse och förminskande
af aktning för sed och lag, samt städse varit af en, i synnerhet
vid ett universitet, särdeles vådlig beskaffenhet, än äfven, medelst
ett i allmänhet högligen tadelvärd! upförande emot universitetets
lärare och öfriga medlemmar, gjort sig ovärdig att vidare en
akademisk medborgares rättigheter åtnjuta, ansäge Consistun,
jemväl med fästadt afseende pä dels den önskan en större del af
den studerande ungdomen lill Akademiens rektor framställt,
dels ock den förklaring, denne sistnämnde, i egenskap af magister
Munck af Rosenscliölds inspector, funnit sig af hans berörde
förhållande föranledd att lill prot. afgifva, lärosätets väl kräfva,
att bemälde magister från universitetet aflägsnades; hvadan, och
då han icke längre vore en yngling, den der genom lättsinnighet
och oförstånd kunde antagas till sina ifrågavkle förbrytelser
förledd, utan en till mognare ålder kommen man, hvilken uti ett
af rikets Stånd vid allmänna Riksmöten med offentliga angelägenheter
vid Hera tillfällen sig befattat, och sålunda skäligen mäste
anses med berådt, mod hafva beträdt den bana, hvilken fört honom
till den sedligt förkastliga ståndpunkt, dit han numera kommit,
och en varning eller lindrigare åtgärd, åsyftande ett i
framtiden förbättradt upförande, i samma mån borde betraktas
emot honom förfelad, pröfvade, i förmågo af 23 kap. 28 morn.,
jemförd! med 1 kap. 7 mom. i universitetets konstitutioner d.
19 Dec. 1666 och ofvanberörde Kongl, bref, Consist:m rättvist
att honom, magister N. R. Munck af Rosenschöld, från
universitetet för alltid relegera och borde detta beslut gå i verkställighet
sist inom 8 dagar derefter, samt, författningarne jemlikt,
till Akademiens höge Kansler med prohnas öfversändande
inberättas.
Till mig har sedermera Magister Munck af Rosenchöld inkommit
med klagoskrifter, deruti han såsom lagstridigt anmärkt,
hvad hos Consistun Academicum sålunda föregått, samt derföre
emot , Consistorii ledamöter begärt laga åtal; och sedan jag till
Consist:ii utlåt, öfverlemnat denne klagoskrift, har Consistun, under
d. 9 sisth Mars, till mig aflätit en skrifvelse, med bifogad
afskrift af ett samma dag till H. K. II. Kronprinsen, universitetets
Känsler, afgifvit utlåt, i anledn. af bemälde Magisters lill
Kanslers-Emb. ingifna besvär öfver Consistui beslut, samt åberopat,
hvad deruti blifvit anfördt, såsom afhandlande de hufvudsak
-
90
Den 6 December
liga uti remissakten innefattade klagopunkter, Då jag i detta
utlåt, lika litet, som i sjelfva det öfverklagade beslutet, funnit
grunder anförda, på hvilka samma beslut synes mig-lagligen kunna
stödjas, och då tryckfriheten, hvilken jag anser derigenom förnärmad,
företrädesvis bland de i grundlagarne försäkrade rättigheter
är den, om hvilken uti R. St:rs Just.-Ombudsra:s instruktion
förordnas, det honom åligger att med synnerlig uppmärksamhet och
nit iakttaga, hvad R. St. till dess skyddande stadgadt; har jag
funnit mig icke kunna undgå att hos K. Hof-R:n emot Consistun
Academicum väcka laglig ansvarstalan, i hvilket afseende jag här
till granskning företager de försvarsskal för Consist:ii förfarande,
hvilka dels i utslaget och dels i Consist:ii omförmälda utlåt, förekomma.
Som Consistun enl. utslaget uttryckligen frånsagt sig all befogenhet
att pröfva, i hvad mån klagandens verksamhet såsom
skriftställare kunde innebära brott emot tryckfrihetslagen, och till
skäl för hans relegerande hufvudsakligen anfört, att han gjort sig
ovärdig att en akademisk medborgares rättigheter åtnjuta, dels
genom medverkan till spridande af en till skrifsättet osedlig och
för lärosätets disciplin särdeles vådlig allmän tidning, dels ock
genom ett i allmänhet emot akademiens lärare och andra medlemmar
högligen tadelvärdt uppförande; att för detta förhållande
flertalet af hans medlärjungar vid universitetet påyrkadt hans
skiljande derifrån, samt att på enahanda grund universitetets
rector funnit sig icke längre kunna öfver honom utöfva inseende
såsom inspector; så har Consisl:ni i utlåt, af dessa skäl, äfven
med afseende blott på dem, hvilka blifvit hemtade från klagandens
verksamhet för spridning af tidningen Fäderneslandet,
förment det synas klart, att det ingalunda varit lagligheten af de
tryckta skrifter, åt hvilka klaganden lånat hjelpsam hand, sorn af
Consistmi pröfvades eller bedömdes, lika litet som några särskilda
deri möjligen innefattande brott emot tryckfrihetslagen, för
hvilka, såsom sådana, straff ntkräfdes af klaganden såsom författare,
ansvarig utgifvare eller boktryckare, utan att det varit ett
under längre tid fortsatt osedligt förhållande, en fortfarande moralisk
förnedring, hvilka Consistmi icke fann egna och anstå en
af universitetets lärjungar, som, enär den, på samma gång den
var ovärdig en student, jemväl innefattade olydnad mot universitetets
lagar, nu af Consistmi efter dessa lagar bedömdes och
hvars förderfliga inflytelse på lärosätet Consitmi såsom vårdare af
seder och disciplin åsyftade att för framtiden afvärja.
Enl. det bestämda ordaförständet är härmed utsagdt, att uti
klagandens verksamhet för spridning af tidningen fäderneslandet
legat ett under längre tid fortsatt osedligt förhållande, en fortfarande
moralisk förnedring, innefattande olydnad mot universitetets
lagar och hvars förderfliga inflytelse pä lärosätet borde för
framtiden afvärjas —- och detta utan afseende på lagligheten af
de tryckta skrifter, som spriddes, eller de i deni möjligen innefattade
brott mot tryckfrihetslagen, enär Consist:m häröfver icke
dömde eller utkräfde straff af klaganden såsom författare, ansva
-
Den 6 December.
91
lig utgifvare eller boktryckare. Efter vanlig tankeföljd skulle
man häraf nödgas sluta, att det fel, för hvilket Consist:m dömt
till ansvar, bestode uti sjelfva spridandet af en tryckt skrift,
ehvad innehållet af denna skrift vore lagligen straffbart eller ej.
Consist:ni skulle då antingen hafva bestraffat spridandet af en
skrift, i alla afseenden huru oskyldig som helst, eller ock är grunden
för bestraffningen hemtad från någon egenskap i skriften,
som väl icke innebure laglig straffbarhet; men ej destomindre
vore så beskaffad, att den kunde blifva föremål för Consist:ii béstraffpingsåtgärd.
Nu är väl troligen icke meningen den, att
spridandet af en skrift, huru oskyldig som helst, vore en moralisk
förnedring, straffbar efter universitetets lagar, och således
bör meningen antagas innefatta andra alternativer, eller att någon
egenskap i skriften, ehuru icke lagligen straffbar, likväl skall
vara sådan, att derpå kunnat grundas det straff, som för dess
spridande blifvit af Consist:m ådömdt.
Men detta vill säga, att Consistrm i skriften antager en
brottslighet, som väl kan bestraffas, men icke är straffbar efter
den lag, hvilken Consist.-m erkänner sig icke kunna tillämpa, eller
den, efter hvilken lagligheten af alla tryckta skrifters innehåll
skall bedömas, nemi. tryckfrihetsförordningen, som bjuder, att
denna laglighet alltid skall pröfvas af en jury eller nämnd, sammanträdande
vid den domstol, der brott emot denna lag åtalas.
Frågan om riktigheten af Consist:ii förfarande ankommer således
på detta antagande af annan möjlig straffbarhet i tryckt skrift,
än som efter tryckfrihetsförordningen kan blifva föremål för beifran.
Men en sådan straffbarhet, ifall den funnes, borde väl i
tryckfrihetsförordningen vara antydd, ja uttryckligen och bestämdt
afskild från den straffbarhet, hvarmed denna lag sysselsätter sig.
Då förordn:n långt ifrån att , föreskrifva något sådant undantag,
tvertom stadgar, att lagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll
alltid skall pröfvas på det sätt, som i förordningen bestämmes,
är väl dermed också oförtydligen stadgadt, att annan brottslighet
i tryckt skrift ej kan lagligen beifras, än den, som kan
åtalas inför de af förordn:n bestämda domstolar, och pröfvas af
den hos dem sammanträdande juryn.
Till tryckfrihetens skydd, så väl som till hämmande af dess
missbruk, är tryckfrihetsförordningen gifven. Men det vore lika
litet, att skydda, som att lagligen begränsa, denna frihet, om
det skulle tålas, att andra än lagligen dertill (genom tryckfrihetsförordningen)
bemyndigade domstolar finge befatta sig med
att för annan bestämd eller icke bestämd brottslighet, än som
tryckfrihetslagen känner, och efter andra upgifna eller icke upgifna
lagar, hvilka om tryckfriheten icke handla och icke kunna
det, eftersom alla förut gällande lagar, stadgande och föreskrifter
i afseende på tryckfriheten och bokhandeln, - äro genom tryckfrihetsförordningen
uphäfna, ådöma bestraffningar, hvilkas rättmätighet
förmentes bestå just deruti, alt de voro helt andra, än
som för tryckfrihetsbrott äro lagligen stadgade. Föregifvandet,
att man härmed icke dömde öfver tryckfrihetsbrott, måtte vara
92
Den 6 December.
huru grundadt som helst, i afseende pä frånvaron af den lagliga
rättegång, som borde föregå domslutet; så borttoges dock genom
detta föregifvande icke den påföljd, som utgör syftemålet af laglig
anklagelse, nemi. straffet, då detta dessförutan ådömdes. Den
straffade hade icke mindre lidit derigenom, att han fått straffet
utan laglig ordning och af obehöriga domare ålagdt.
Men ej nog dermed, att nian pä detta sätt skulle i sjelfva
verket utdela tryckfrihetsstraff, utan att döma öfver tryckfrihetsbrott.
Man skulle derjemte hafva öppet att säga — och man
underlåter ej alt säga det — att straffet för tryckfrihetsbrott, der
sådant verkligen är begånget, ännu återstår. Den straffade skall
nu först lagligen tilltalas och, i händelse han då finnes saker,
dömas till nytt straff för hvad redan en gång är beslraffadt. Det
är icke på detta sätt, som dubbelt straff lagligen kan träffa ett
och samma brott, utan antingen sker detta i en enda dom, genom
tillämpning af ett eller flera lagstadganden, i hvilka de särskilda
straffen åro samfälldt för brottet bestämda, såsom när kroppsplikt
eller böter gemensamt med fästningarbele drabba en och
samma missgerning, eller ock åtföljes det i lag utsatta allmänna
straffet af en särskild påföljd, härrörande från förbrytarens samhällsställning,
men icke af den beskaffenhet, att dess ådömande
tillkommer den allmänna domstolen, såsom när en tjensteman
är af allmän domstol fälld till så svår bestraffning, att han ej
kan i tjenst qvarblifva, men tjenstens förlust dock icke får af
den allmänna domstolen åläggas, utan mäste öfverlemnas till den
rätt, hvarunder hans tjenstfel hörer. I dessa fall beror det icke
af tillfällighet eller välbehag, huruvida båda straffen skola tillämpas,
eller ettdera genom brist af åtal kunna uteblifva, utan hvartdera
straffet är en nödvändig följd af ett och samma iital, och
intetdera straffet kan utan det andra ega rum.
I stället har bär Consist. Academicum ädömt det s. k. sedestraffet
alldeles oberoende af det ansvar, som lagligen kan linnas
böra drabba tryckfrihetsbrottet, om och när detta åtalas inför den
domstol, som dermed eger befattning. Consist. har funnit det
genom en tryckt skrifts utspridande föröfvade oskick innefatta
olydnad mot universitetets lagar och icke anstå en af dess lärjungar
— välförståendes i händelse skriften i och för sig var
straffbar — och Consist. har trott sig kunna bestraffa denna oordning,
utan förfång af tryckfrihetsdomstolens rätt att derefter pröfva
huruvida den straffbarhet i skriften var verklig eller ej, som nu
förutsattes. Det är sant, att tryckfrihetsbrottet i skriftens lifgifvande.
och spridande kunde, såsom Kongl. Br. d. 1 Mars 1750
uttrycker sig, vara skadlig för en rätt ordning och en ärbar lefnad,
så att, när det vore begånget af en civis academicus, man
kunde falla pä den tanken, att det rörde den akademiska disciplinen.
Men då skulle under denna disciplin äfven såväl kunna
hänföras hvarje annat, äfven det grofsta brott, hvarmed vållades
skada för en rätt ordning och ärbar lefnad. Om en student af
Consist. Academicum ansäges saker till rån eller mordbrand, sä
skulle Consist., innan han derföre lagfördes eller med fullkorn
-
Den 6 December.
»3
ligt åsidosättande af laga åtal, kunna företaga sig att diciplinariter
— med varning, relegation — afstraffa honom för samma rån
eller mordbrand, hvarom ej en ransakning kunde inför Consist.
ega rum, än mindre blifvit företagen, och hvilket brott till sin
verklighet således ej ens kunde vara för Consist. lagligen kändt
och fast mindre kunde genom dess dom beläggas med det i lag
derå stadgade straff.
Häraf synes lika klart, att man icke gör sig begrepp, om
akademiska göromål eller sådana, som höra linder den paternella
eller disciplinära myndighet, hvilken af universiteternas lärare
utöfvas öfver den der studerande ungdom, när man föreställer
sig, att allt, hvad som skadar en rätt ordning och ärbar
lefnad, är att räkna till dess ordningsmål, utan att besinna, att
så vida ej dit skola räknas brott och missgerningar af hvarje art,
svårare och mindre, antalet nödvändigt måste inskränkas till sådane
fel och förseelser, som ej kunna eller ej behöfva annorlunda
behandlas, än efter hvad om ordningsmål är stadgadt. —
När i andra mål det efter allmän lag ådömda straffet är verkstäldt,
följer antingen af sig sjelf uteslutning från studiernas
fortsättning, eller ock är i allmänhet detta straff icke så beskaffadt,
att dylik uteslutning erfordras eller bör ega rum. Men i
de fall, der ett särskildt beslut derom kan vara af nöden, bör
detta beslut vara i lag föreskrifvit, och då antingen kunna i hufvudsakliga
domen inflyta, eller ock efteråt af disciplinärmyndigheten
särskildt meddelas. Men icke i något fall kan ordningen
medgifva att en disciplinär behandling och disciplinär bestraffning
förutgår, innan ärendet af behörig allmän domstol uptages
till behandling efter allmän lag.
I förev:de fall behöfver ej undersökas, huruvida klaganden
Munck af Rosenschöld skulle, i händelse tidningen Fäderneslandet
varit af behörig domstol för brottslig förklarad, kunna inför
Consist. Academicum underkastas disciplinär bestraffning derföre,
att han medverkat till spridande af denna tidning, så framt det kan, i
följd af hvad nu blifvit anfördt, för afgjordt antagas, att åtminstone
icke förr eller i annat fall, än att fällandet af laga domstol till ansvar
för missbrukad tryckfrihet föregått, någon bestraffning för den tryckta
skriftens spridande kunnat lagligen, i disciplinär eller annan väg,
komma i fråga. Hvad Consist. Academicum uti det klandrade beslutet,
såsom skäl till den Munck af Rosenschöld ådömda bestraffning,
i första rummet anfört, eller hans medverkan till spridande
af nämnde på hans boktryckeri utkommande tidning, synes mig
följaktligen icke kunna på den hittills granskade grund godkännas.
Hvad i utlåt, föres klaganden Munck af Rosenchöld till last,
med afseende pä tidningen Fäderneslandet, inskränker sig emedlertid
icke till hans befattning med tidningens spridande, utan
syftar äfven på hans antagna egenskap af författare till större
eller mindre del af samma tidnings innehåll, om hvilken egenskaps
verklighet Consistorium likväl saknat behörighet att anställa
undersökning samt än mindre egt att åberopa laglig visshet af
den beskaffenhet, som i tryckfrihetsmål gäller. Sålunda anföres
94
Den 6 December.
i utlåt., att ett visst tanke- och handlingssätt kunde både i allmänhet
och än mera med afseende på en viss samhällsställning,
vara en person ovärdigt, utan alt derföre vara efter allmän lag
straffbart eller juridiskt åtkomligt, likasom att ett sådant handlingssätt
kunde ådagaläggas jemväl i tryckt skrift, utan att denna
derföre innefattade brott emot tryckfrihetslagen — att, isynnerhet
för uppfostraren, det kunde vara likgiltigt, i hvad form osedligheten
uppenbarade sig, så till vida som det vore hans pligt och
sålunda äfven rätt att motverka och bestraffa den i alla, likasom
att, der uppfostran omfattade flera, skydda sine öfrige lärjungar
för smittan af den enes förderf — att denna pligt icke allenast
utgjorde grundvalen för de flesta Svenska lagar, som anginge
ungdomens uppfostran, utan ock vid Lunds universitet vore på
särskilta ställen af dess vid beslutet häruti fullt giltiga konstitutioner
d. 19 Dec. 1(566, så väl en hvar af professorerna särskildt,
som dem samfällt i Consistorium, uttryckligen ålagd —
att samma pligt vidare, jemte rättighet att, med afvikande från
allmän lag och rättegångsordning, efter omständigheterna och
egen öfvertygelse dömma och bestraffa disciplinära förseelser och
sedebrott, som vid universitetet af studenter beginges, vore uttryckligen
erkänd i K. Br. d. 1 Mars 1750 samt sist genom
Kongl. Förordn. d. 2 April 1852 om universiteternas disciplinärmyndighet
än ytterligare befästad — att Consist. kände ingen
lag, som, uphäfvaude dessa, uttryckligen föreskrifver, att åsidosätta
denna del af Consistäi åligganden, och vågade lika litet
tillägga tryckfrihetslagen som någon annan en tolkning, hvilken,
utan att af ordalagen följa, dock skulle omintetgöra de oföränderliga
och nödvändiga förutsättningarna för slägtets moraliska
och kristliga utveckling — — att tryckfrihetsförordningen endast
hestämde, hvad som enligt den vore lagligt, men icke oberoende
deraf kunde befatta sig med den sedliga beskaffenheten af en
tryckt skrift, och ännu mindre med skriftställarens eller förläggarens
seder; alt den tillämpade straff endast för öfverträdelse af
tryckfrihetens lagbundna gränser, men lemnade ingen måttstock,
som mätte vidden af en tryckt skrifts osedlighet i och för sig;
att den omförmälte, hvilka personer för en tryckt skrift voro
juridiskt ansvarige, men icke anginge dem, som endast vore det
i moraliskt hänseende att Consistun alltså kunde, utan intrång
i tryckfrihetslagen, finna det icke egna och anstå studeranden
Rosenschöld att i tryck yttra sig förklenligt om saker
och personer, för hvilka han, enl. gifna föreskrifter och all god
ordning, borde hysa aktning och vördnad kunde anse det
ovärdigt honom, som åtnjöt allmän upfostran, att om Statens embetsman
och landets öfverhet sprida yttranden, hvars (hvilkas)
anstötliga syftning icke kunde undgå att inses, och anfalla enskilda
personers goda namn och ryckte med obevista beskyllningar;
att Consist. kunde utan minsta våldförande af tryckfrihetslagen,
inse den stora vådan för sederna och disciplinen vid lärosätet
deraf, ätt på samma gång ett enda muntligt yttrande, sådant
som dem (de), hvilka tidningen Fäderneslandet innehåller
Den 6 December.
95
så många, enligt Akademiens lagar måste för den student, som
dertill gjort sig skyldig, medföra allvarlig näpst, den ojemförligt
större och mera kringgripande osedligheten skulle aflöpa alldeles
strafflös, enär den gjort tryckpressen till sitt verktyg — — att
ett åtal mot tidningen endast kunnat rigtas mot den juridiskt
ansvarige utgifvaren, men aldrig mot Rosenschöld, som förstått
en sådan ansvarighet sig undandraga — — samt ändtligen att
ett med förevarande likartadt fall, Consist. vetterligen, hittills icke
inträffat. — —
”Att detta föreställningssätt icke är förenligt med grunderna
för den hos oss gällande lagstiftning om tryckfriheten, följer af
de anmärkn:r jag redan i ämnet gjort. Allmän upfostran sträcker
sig icke till inseende öfver tryckfrihetens bruk; och intet gagn
skulle ined försök i den vägen uträttas. Det lärer väl icke bestridas,
att det af Consist:m Academicum här anställda illa misslyckats
; och bättre skulle det ingalunda gått, i fall Consiståi behörighet
att disciplinariter i målet förfara varit lagligen gifven
och af klaganden känd. Ty det hade kostat honom ringa möda
att gäcka alla Consist:ii försök att öfvertyga honom om författareskapet,
och han hade rätt väl kunnat genom andra vidtaga alla
de synliga bestyr, han nu kan hafva i egen person utfört, med
tidningens spridande oell hvad annat här kan menas. Tidningen
hade, lika obehindrad af Consistiii åtgärder utkommit, som nu skett
och fortfar att ske; och allt det moraliska vållandet dertill hade
härflutit från samma civis academicus, med hvarken större eller
mindre verkan på den studerande ungdomens upplysning och
sedebildning.
Den lefnadsålder, som egentligen påkallar användandet af universitetslärares
faderliga disciplinärmakt, är i allmänhet tillryggalagd,
innan den ålder inträffar, då man kan begynna att föröfva
tryckfrihetsbrott. I sjelfva sitt Utslag anförer Consist. såsom domskäl,
att Munck af Rosenschöld ej längre vore en yngling, utan
en till mognare ålder kommen man, hvilken vid allmänna riksmöten
med offentliga angelägenheter sig befattat. Om än detta
icke bevisar, att den disciplinära myndighet öfver honom uphört,
som Consist:m egde utöfva, och hvilken egentligen måste afse
de studerandes tillhållande under ynglingaåren till flit och goda
seder; sä lärer dock disciplinen öfver de äldre icke kunna antagas
grundad i den faderliga ansvarighet för deras seder, hvarifrån
disciplinärmyndighetens behöflighet härledes. Och hvad beträffar
förförelsens verkan på de yngre studerande i ett ämne, som icke
tillhör umgänget och sederna: så blir förförelsen alldeles enahanda,
om den kommer från verkliga eller redan relegerade studerande,
eller ifrån helt andra med litteratur sig befattande personer, med
hvilka aniversitets-disciplinen ej har att skaffa. För ett förmanskap
eller fadersvälde öfver studerande i tryckfrihetsmål gifves
följaktligen ingen .lagstiftningsgrund; och det må icke räknas
tryckfrihetsförordningens stiftare till fel, att i den allmänna ansvarighetens
begränsning icke hafva gjort undantag för studerande
ungdom.
96
Den 6 December.
Ilade fråga blifvit alt genom särskildt förmynderskap skydda
denna ungdom emot tryckfrihetens vådor; så hade val något helt
annat behöft påtänkas än en vanmäktig disciplinär-myndighet,
anställande sina försök i en stad, lika öppen som alla andra för
lifgifvande och införande af alla tryckpressens alster, tillhörande
hvad art som helst. Utan tvifvel hade det fordrats en tillstängning,
en censur öfver alla sådane- alster, inkommande till universitetsstaden
eller utgående frän der befintliga tryckpressar.
Huruvida häraf skulle uppstå något gagn, eller tvertom endast ett
för de studerandes moralitet menligt smuglande med oloflig, ocensurerad
läsning, torde icke vara så lätt att afgöra. Att deremot
vådan af det nu ifrågaställda missbruket icke varit rätt stor, visar
sig deruti, att ett stort flertal af den studerande ungdomen betygat
sitt missnöje med Munck af Rosenschöld, under förutsättning
af hans medverkan lill tidningen Fäderneslandet, samt hos
Consist. anhållit, att han mätte från universitetet förvisas; hvaraf
följer, att han genom något i denna tidning utöfvat författarskap
icke tillvunnit sig inflytande hos ungdomen eller kunnat hos densamma
någon synnerlig skada åstadkomma.
I betraktelserna öfver skilnaden emellan moralisk och juridisk
brottslighet vill det synas, såsom trodde Consist. sig hafva
uti tryckfrihelsbrotten funnit någonting alldeles eget, der skiljaktigheten
skulle vara större än vanligt. Nu hörer ju likväl den
sanningen lill vetenskapens elementer, att moraliteten i en handling
aldrig träffas af det lagliga straffet. Kan den disciplinära
myndigheten, vid' universiteter eller annorstädes sådant åstadkomma;
så är intet annat brott, som lagligen straffas, mera fritaget
än tryck fri hetsbruttet frän en för- eller eftergranskning af
disciplinärmakten, i ändamål att utröna och bestraffa det moraliska
förkastliga i handlingen, hvilket af lagens straff ej kunnat
eller ej skall kunna träffas. Likasom tryckfrihetsförordningen
bestämmer endast, hvad ”sorn enligt den är lagligt, men icke
oberoende deraf, kan befatta sig med den sedliga beskaffenheten
af en tryckt skrift, och ännu mindre med skriftställarens eller
förläggarens seder;” så befattar sig ej heller någon annan strafflag
med annat, än hvad sorn lagligen är straffbart; och handlingens
osedlighet återstår äfven såväl der för beifran af en faderlig
disciplinär-makt, sådan ett Consist. Academicum eller någon
annan myndighet kan tilltro sig att ändamålsenligt utöfva
den. — Äfven såväl, som tryckfrihetsförordningen ”tillämpar
straff endast för öfverträdelse af tryckfrihetens lagbundna gränsor,
men lemnar ingen måttstock, sorn mäter vidden af en tryckt
skrifts osedlighet i och för sig”, så inskränka sig äfven fredslagarne
till att bestraffa endast öfverträdelse af fredens lagbundna
gränsor, men mäta icke vidden af all den hätskhet eller häradlust,
den osedlighet i uppsåt och sinnesstämning, som icke utbrutit
i handling och såsom sådan blifvit lagligen åtkomlig. —
Så visst det är, att tryckfrihetsförordningen, då .den ”omförmäler,
hvilka personer för en tryckt skrift äro juridiskt ansvarige,
icke angår dem, som endast äro det endast i moraliskt hänseende
-
Den 6 December.
97
ende ”lika visst är det äfven, att för ett begånget dråp endast dråparen
och de, som med honom varit i råd och dåd, blifva straffade,
men icke de, hvilkas moraliska inflytande på handlingen ej
framträdt i någon bevislig medverkan, ehuru det möjligen varit
större, än någon annans inflytande. Deremot är beviset om
disciplinär-straffens tillåtlighet i tryckfrihetsmål alldeles otillräckligt,
när det heter, att ”lika litet som bland de i tryckfrihetslagen
uppräknade lagrum nämnes någon af de lagar, hvilka angå
universiteternes disciplin, lika litet förbjuder denna grundlag eller
kan någon lag rimligen förbjuda; att om den sedliga halten af
en tryckt skrift hysa en mening eller fälla ett omdöme” — likasom
vore ens ett dylikt omdömes uttalande i hvarje fall ovilkorligen
ostraffligt, och likasom skulle fråga ej varit om annat, än
att försvara ett sådant omdöme, då det likväl var eif ådömdt
straff, som skulle försvaras.
Af bela den moraliska demonstrationen, hvilken ligger till
grund för de efterföljande satserna om hvad Consist. kunde utan
intrång å tryckfrihetslagen göra, synes alltså den regel icke rubbad,
hvarifrån jag utgått, att fördubblade eller s. k. moraliska
bestraffningar jemte de lagliga ej stå att förena med en lagbunden
kriminallagskipning, d. v. s. med svensk lag och rättegångsordning.
Just derföre äro tryckfrihetsbrotten, lika med alla andra
lagligen straffbara förbrytelser, bragta under allmän strafflag, att
deras bestraffning ej må blifva annan, än som i lagen utsattes,
och således ej må dessförutan bero af moraliskt eller annat godtycke.
”Consist. kunde” alltså icke ”utan intrång å tryckfrihetslagen
finna” (genom straffande beslut) ”det icke anstå studeranden
Rosenschöld att i tryck yttra sig förklenligt om saker och
personer, för hvilka han borde hysa aktning och vördnad —
icke ”finna (genom straffande beslut) det vittna om dåliga seder
och en moralisk förnedring hos Rosenschöld, att han understödde
angrepp i tryck emot sina lärare af en för så väl deras vetenskapliga
anseende som karakter högst närgående art och med
tilläggande af öknamn”. Ty hvarken Consist. eller annan myndighet
kunde öfver den moraliska halten i alla dessa oförrätter
utlåta sig eller stämpla dem såsom en moralisk förnedring, hvaröfver
Gud och gerningsmannens samvete innehafva den uteslutande
domsrätten; och att ingripa i denna domsrätt är ingalunda
Consist:m tillständig! ens i behandling af ordningsmålen, änskönt
updraget deri må sträcka sig ända till att döma utan lag.
Att emot oförrätterna söka upprättelse hos Universitetets lärare,
egde Consist. ingen annan utväg, än den, som stod hvarje förorättad
personligen eller, med afseende på förnärmelse i embetet,
allmänna åklagaremakten öppen att inför tryckfrilietsdomstol
lagligen tilltala den person, som för den utkomna förgripliga
skriften var ansvarig. Om då studeranden Rosenschöld icke af
detta åtal träffades; så var det derföre, att enligt tryckfrihetsförordningen
ansvarigheten för nämnde skrift icke åläg honom,
om än författareskapets verklighet varit af honom sjelf erkänd, i
H. I. 7
98
Den 6 December.
stället att Consist. derom saknade all giltig bevisning, såsom af
förhöret med Munck af Rosenschöld inför Consist. inhemtas.
Men efter tryckfrihetsförordningen allena skall åtalet föras, emedan
för tryckfrihetsbrott ingen annan lag gäller.
Öfver all den strafflöshet, som författare till offentliggjorda
skrifter härigenom kunna åtnjuta, klagar Consist. Academicum
icke utan fog, då det anmärker ”den stora vådan för sederna
och disciplinen vid lärosätet deraf, att på samma gång ett enda
muntligt yttrande likt dem, hvilka tidningen Fäderneslandet innehåller
så många, måste medföra allvarlig näpst, den ojemnförligt
större och mera kringgripande osedligheten aflöper strafflös,
när den gjort tryckpressen till sitt verktyg”. Men denna svåra
olägenhet af tryckpressen väcker hvarken förundran eller otålighet
hos någon, som för tryckfrihetens vilkor och oundgängliga
följder gjort sig nöjaktig reda. Att mycket skall kunna sägas i
tryck, som icke mundtligen kan sägas åt den, det angår — och
det dels derföre, att den, som säger det i tryck, ofta ej kan öfvertygas
att hafva sagt det, och nästan aldrig, i fall han vill
dölja sig, dels ock derföre, att de mest förgripliga tillmålen kunna
iklädas helt andra former än den öppna, direkta beskyllningens,
hvarigenom den utpekade sättes ur stånd att visa sig vara dess
föremål — detta är en oundgänglig följd af de rörliga boksläfvernas
bruk, och kan genom ingen reglering af detta bruk förebyggas,
så framt- man icke vill eller icke kan alldeles afskaffa
detsamma, ehuru det visserligen genom en allvarsam censur skulle
kunna betydligen minskas. Till dess och så länge man af frihet
i detta bruk funnit eller hoppas linna fördelar, hvaraf olägenheterna
upvägas, måste dessa fördragas, så vidt de ej stå att afhjelpa
genom de rättsmedel, som samhället i lagstiftningen anvist.
Utan att känna innehållet af den anklagade tidningen, bör
jag enligt den hos Consist. Acad., och sannolikt äfven hos allmänheten
rådande opinionen antaga, att detta alster af tryckfriheten
är ett bland de sämsta, som brukas. Då jag derjemte,
enligt opinionernas vanliga gång, måste vänta mig att af dem,
som fördöma tidningen Fäderneslandet och dess uphofsmän, betraktas
såsom försvarare af tryckfrihetens missbruk, när jag beifrar
ett lagstridigt förfarande, som haft den välmenta syftningen
att straffa denna tidnings utgifning och spridning: är det kanhända
en pligt att icke dölja min mening, eftersom jag har en,
om förhållandet emellan det onda och det goda, som af tryckfriheten
härflyter, samt om sättet att minska det förra, i händelse
det skulle vara öfvervägande.
Den art af missbruk som Consist. Acad. företagit sig att
rätta, synes mig ingalunda vara den svåraste. Den vida svårare
arten, den som utföres med verklig talent och syselsätter sig med
vigtigare ämnen, än som kommit under Consistiii behandling,
vigtigare än all personlig smädelse, denna skulle än mindre kunna
afhjelpas på det sätt, hvarmed Consist. nu så fullkomligt misslyckats,
om än detta sätt vore lofligt och komme allmänt i bruk,
der det med lika skäl kunde användas. Om man, med upmark
-
I)en 6 December.
99
samheten fästad på denna vigtigaste oell verkligen i stort eftertänkliga
art af tryckfrihets-missbruk, måste stanna i högsta ovisshet,
huruvida de förderflig» verkningar, tryckfriheten åstadkommit,
verkligen upvägas .af de goda; så följer dock deraf ännu
ingen villfarelse i frågan, huruvida olägenheterna skulle kunna
afhjelpas genom frihetens afskaffande — antaget, att detta ville
låta sig göra. Ty huru långt man än må känna sig höjd att
skaffa de utlofvade stora välgerningarna af denna tryckfrihet,
sedan man haft tillfälle att se dem i erfarenheten realiserade;
så lärer dock ingen kännare af ämnet derföre falla på den tanken,
att icke frihetens våldförande — såsom dess afskaffande
alltid skulle heta — måste hafva en ännu förderfligare verkan,
än frihetens utöfning någonsin kunnat medföra. An mindre
kan någon sakkännare föreställa sig, att halfva och vanmäktiga
medel skulle i ringaste mån verka till minskning i det stora, verkligen
oåtkomliga onda, och icke tvertom bidraga att förstärka detsamma
genom sitt fruktlösa motstånd.
För min del kan jag ej tänka mig andra utvägar, hvarigenom
räddning derifrån ens kan blifva möjlig, i fall den finnes
vara af nöden, än antingen att det onda försvinner af sig sjelft
i följd af ett allmänt utbredt, helsosamt misstroende, som äfven
hos den okunnige omsider tillintetgör verkan af tryckpressens
sämre alster —- eller alt indirekta medel kunna möjligen lyckas,
sådana sorn någongång varit i fråga, bestående deruti att pressen
förpligtades att sjelf, så vidt ske kunde, godtgöra hvad den skadat
— eller ändtligen att friheten krossas af censuren. Alla
tryckfrihetslagar, som icke antaga någondera af dessa två sednare
utvägar, skola nemligen, så vidt jag kan förstå, alltid uträtta
lika litet, som de hittills uträttat. Enligt hvad som följer
af det jag redan yttrat, är censuren alldeles ickeo att påtänka.
Den andra utvägen synes ej heller vinna gunst. Återstår således
blott den första, med eller utan sina fruktlösa tryckfrihetslagar;
och denna utväg lärer således vara hoppets enda tillflygt.
Jag tror icke, att all anledning saknas för detta hopp. För hvem
som emedlertid forskar efter genomgripande botemedel emot det
onda i dess helhet, kan troligen ingenting vara mindre nply- >
sande, än den kortsynta beställsamheten att påfinna specifica mot
enstaka symptomer, utan att inse dessas nödvändiga sammanhang
' med den stora allmänna roten till det onda.
Jag återgår till Consist:ii argumentation om tryckfriheten,
endast för att ytterligare anmärka den deruti genomgående föreställningen
om den osedlighet Studerande Rosenschöld i tryck
visat — såsom ett factum, hvilket för ostridigt kunde antagas —
då likväl ingen giltig bevisning derom är att åberopa. Rättigheten
för Consistorium att veta detta, synes vara antagen lika
oberoende af laglig bevisning, som sjelfva domsrätten oberoende
af lag. Kan den disciplinära myndigheten på detta sätt befria
sig äfven från beliofvet af laglig bevisning; då lärer väl knappast
någon försoning emellan henne och den lagliga ordningen
100
Den 6 December.
vara möjlig. Ty för att veta mer, än som lagligen är bevisadt,
behöfde en samhällsmyndighet äfven kunna veta mer än som i
allmänhet kan inhemtas utan öfverträdelse af sjelfva vetandets
lagar, då hvad till dessas tillfredsställande erfordras, hvarken är
mer eller mindre än hvad laglig bevisning behöfver innehålla —
och det vore blott till uppenbar skada för rättvisan, om den lagliga
bevisningen fordrade någonting mer.
Detta är hvad jag funnit mig böra anmärka vid Consiståi
Acad:i beslut, så vidt det grundar sig på tryckfrihetsbrott eller
medverkan dertill. Beträffande det andra skälet för samma beslut,
eller att klaganden medelst ett i allmänhet högeligen tadelvärd
upförande emot universitetets lärare och öfrige medlemmar
gjort sig ovärdig att vidare en akademisk medborgares rättigheter
åtnjuta, så hade väl äfven uti ett ärende, sora i disciplinär
väg behandlades, de sakförhållanden, hvarom beslutet handlar,
bordt vara till tid och beskaffenhet bestämdt upgifna, med de bevis,
som verkligheten deraf styrkte. Men detta har ej ens i förklaringen
skett annorlunda, än att klaganden säges hafva äfven
mundtligen vid ett tillfälle, då han såsom sökande till en juridisk
adjunktur speciminerade, på akademiskt auditorium och inför så
väl en talrik församling af studerande, som de professorer, hvilka
å embetets vägnar tillstädesvoro, bevisligen fällt smädliga yttranden
om både Consist. Academicum och enskild namngifven Consistorii
ledamot. Någon giltig grund till Consist:ii beslut lärer
således icke heller från denna händelse kunna hemtas.
Lika litet lärer någon grund ligga i den vidare åberopade
önskan, som en större del af den studerande ungdomen till akademiens
Rektor framställt om klagandens förvisning från lärosätet.
Onekligen synes det vara en för ordning och fred vid
nniversiteterna vådlig makt, hvilken enligt de flesta nationslagar
skall kunna utöfvas af studerande ungdomen, att från nationsföreningarna
utrösta sina medlemmar. Men denna makt, om än
lagligen erkänd och gällande, är dock ännu icke densamma, som
den här inträffade företeelse. Ty när verkan af den upgifna,
från nationslagarna hemlade maktens utöfning skall sträcka sig,
enl. Consiståi förklaring, ända derhän, att uteslutande ur nation,
der ingen annan velat för den utröstades upförande ikläda sig
ansvar, anses medföra skiljande från student-corpsen; blir deöna
verkan helt annan än den, som med en nations-förenings beslut
om någon dess medlems uteslutande kan afses. Meningen lärer
nemligen för ingen del kunna vara, att en nations förening må
tillvälla sig makten att relegera eller beröfva den utröstade egenskapen
af student; och så vida detta skulle följa af utröstningen
endast i det fall, att annan nations förening ej ville för den utröstades
upförande ikläda sig ansvar, behöfde här försiggå en
öfverläggning hos samtliga universitetets nations-föreningar, till
hvars behörighet ingen anledning lärer kunna i akademiska lagarna
framvisas, och hvaraf vådan för ordning och säkerhet vid
universitetet blefve ännu större, än som kan upkomma från hvarje
nations förenings inom sig företagna särskilda maktutöfning.
Den 6 December.
101
Hos ingendera af nationsföreningarna hade ämnet för öfverläggning
vid de hållna sammankomsterna varit att från samma
förening utesluta klaganden; och han hörde ej heller till någondera
af dem. Fråga hade således icke varit, huruvida en nation
ville utlösta, eller huruvida en annan ville i stället emottaga honom
Mag. Munck af Rosenschöld, utan ämnet för öfverläggning
hade varit, att petitionera rektorsembetet om en åtgärd, som låg
alldeles utom nationsföreningarnes befattning, nemi. om utverkande
af ett Consistai Akad:i beslut, hvarigenom Munck af Rosenschöld
blefve förlustig den akademiska medborgarerätten. Ett
sådant företag hade ofelbart tillhört Rektor att söka afstyra, så
framt han i förväg blifvit derom underrättad; och åtminstone
hade han bordt genom nationernas curatorer låta varna dem emot
anställande af de olofliga öfverläggningarna. Efter det petitionerna
till honom inkommit, kan det ej mindre hafva ålegat honom
att, i st. f. deras uptagande och föredragande i Consist.,
låta på nyssnämnda sätt göra den studerande ungdomen tjenliga
föreställningar om otillbörligheten af dylikt petitionerande, såsom
ledande lill oordningar och en ungdomen ingalunda tillständig
inblandning i universitetets disciplin och styrelse.
Som jag nu måste emot Rektorsemb:s dåvarande innehafvare,
Theol. Professorn Hr D:r Melin anmärka såsom felaktigt, att han
ej allenast underlåtit allt, hvad sålunda på honom ankommit till
ordningens vidmakthållande och deu studerande ungdomens tillrättavisning,
hvilket för den paternella och disciplinära myndigheten
måste vara ett omisskänneligt åliggande, utan ock sjelf sålunda
befordrat framgången af de obehörigen inkomna petitionerna,
att han gjort dem till öfverläggningsämne hos Consist.;
så följer häraf, att jag äfven mot Consist. samfäldt har att anmärka
såsom obehörigt och felaktigt, alt uti beslutet afseende
blifvit gjordt på meranämnde petitioner, hvilka, långt ifrån att
såsom skäl för beslutet anföras, hade bordt blifva af Consist. ogillade
och otillständiga förklarade.
Hvad slutligen angår det skäl för beslutet, som Consist. hemtat
från en af Hr Professorn D:r Melin såsom inspektor för de
vid universitetet studerande adelsmän, afgifven förklaring, att
han afsade sig all vidare inspection öfver klaganden; så synes
mig antagligt, antingen att samma afsägelse skulle kunnat, utan
åberopande af skäl, försiggå endast efter inspektors godtfinnande,
i hvilket fall någon menlig verkan deraf för klagandens fräjd
icke kunnat jjpkomma, eller ock att de skäl, på hvilka afsägelsen
grundade sig, borde hos Consist. tagas i betraktande, när
frågan blef om menlig verkan deraf för klaganden, och just det
förhållande kom under pröfning, som till afsägelsen skulle hafva
föranledt. Men i st. att från detta förhållande hemta skäl till
den ifrågav.de afsägelsens befogenhet, har Consist. omedelbarligen
fört sjelfva afsägelsen klaganden till last, såsom bevis för den
brottslighet, af hvilken afsägelsens rättmätighet berodde. Kunde
nu inspektor icke äga annat giltigt skäl att frånsäga sig inseendet
öfver en student, än att denna förlorade eller uphörde att
102
Den 6 December.
begagna sitt akademiska burskap; så borde frågan om detta burskap
vara afgjord, innan inspektionen kunde nphöra. I denna
frågas pröfning hade inspektor att deltaga; och hans yttrande var
följaktligen ingenting annat, än ett tillkännagifvande af hans mening
i det lill pröfning förevrde ämnet, men kunde såsom skäl
för beslutet icke åberopas.
Samfäldt om detta och det näst föreg:de domskälet yttrar
sig Consist. i utlät., hurusom ”genom att lemna utan afseende
den af sedlighetens närmaste vårdare (rektor och studerande ung -  domen) hvar för sig framstälda begäran om klagandens skiljande
från läroverket, och att påtvinga studeutcorpsen en medlem, hvars
kamratskap den så allmänt ansåge vanhedrande, hvars inspection
ingen ville åtaga sig, och hvars aflägsnande från universitetet
dess närmaste styresman påkallade,” Consist. skulle hafva motverkat
den sedliga ordningen och i st. att som sig borde, lifva
och uprätthålla den för hvarje corps vigtiga hederskänslan, här
sä tydligt uttalad och af ingen jäfvad, snarare hafva försvagat
och undertryckt densamma, samt hafva förlamat det inflytande,
hvilket universitetets Rektor alltid förmodades böra ega i frågor
om disciplin och seder vid läroverket.
Men begreppet om värdet både af esprit de corps och af
myndighets helgd äro endast halfklara, om de kunna ställas i
strid med rättvisans fordringar. Corps-andans — och i allmän -  het hederskänslans — vigt för hvarje inrättning och för hela
samhället — är oskattbar; och af lika oumbärligt gagn är den
styrande myndighetens anseende, såsom grunden för dess kraft.
Men ingendera af dem innebär något ovilkorligen eller i och för
sig godt. Hvilkendera, som ensam verkar utan motstånd, röjer
snart sin oförmåga att upfylla sitt ändamål. Till vinnande af
detta ändamål, och till uprätthållande af allt fordras ingenting
mindre, än den kraft, som förmår att göra rättvisan gällande.
Der denna kraft gifves, kan rättvisan icke åsidosättas. Om på
hennes bekostnad skulle vid ett universitet, kunna vinnas tillgifvenhet
hos massan af den studerande ungdomen — eller med
enahanda upoffring styrelsens anseende och myndighet skulle
kunna förstärkas: så hvilade dock den ena med den andra på
lös och bräcklig grund; och det kunde icke länge dröja innan
de gynnades sjelfsvåld förstörde ordningen eller de förorättades
klagan medförde näpst för den missbrukade makten.
Skulle således, hvad Consist. här anförer, åsyfta någon afprutning
på lagens fordran, sä kan lofligheten häraf för ingen
del medgifvas. För att hvila på god grund, måste Consistai tanka
hvila pä förutsättningen af öfverensstämmelse med lagen; och då
upstår deröfver ej någon tvist; enär ingenting annat å min sida
påyrkas, än lagens helgd, och Consist:ii förfarande icke af annan
orsak klandras, än att jag anser detsamma ej med lag öfverensstämma.
. Men att lagens kraf skall vid all emhetsförvaltning iakttagas,
det förmodar jag vara så uppenbart, att jag i blotta förnekandet
häraf, framfördt uli ett embets-utlåt. skulle (inna ett
anmärkningsvärdi försvarande af de fel, man dervid ville urskulda.
Den 6 December.
103
Uti Consistui Acadlei här ifrågav:de beslut, sådant det blifvit
utfärdadt, innehållande relegation för alltid, hafva deltagit nio af
de tillstädesvarande ledamöterne, nemi. d. v. rektorn, Theol.
Prof. Hr Doct. H. M. Melin samt Hrr Professorerne L. N. O.,
C. G. Brunius, L. F. Westman, K. N. 0., J. W. Zetterstedt,
C. A. Hagberg, en af de aderton i Svenska Akademien, J. G. Ek,
N. J. Berlin, C. J. Tornberg, och J. M. Agardh; hvaremot öfrige
ätta ledamöter dömt till relegation på bestämd tid, hvilken
blifvit till fem år utsatt af Hr Prof. A. W. Ekelund, men till
endast två år af Hrr Professorerne E. G. Bring, Ch. Nauman,
J. B. Pramberg, N. J. Lovén, P. E. Gellerstedt, C. F. Nauman
samt R. N. 0., C. .1. D. Hill. Skiljaktigheten i dessa ledamöters
meningar synes likväl vara utan synnerlig betydelse, så vida
fråga mindre blifver om sjelfva den, ådömda bestraffningen, hvilken
måhända varit välförtjent. Hvad som påkallat min handläggning
af ämnet, är beslutets grundlöshet och den förnärmelse
af tryckfriheten detsamma innefattar; och härom träffa mina anmärkningar
samtliga Consistiii Acad:ci bemälte ledamöter, hvilkas
förklaring deröfver Kongl. Hof-R:n alltså torde täckas infordra
samt derefter låta komma mig tillhanda, för att i anledn. deraf
hafva tillfälle att anföra hvad ytterligare kan nödigt finnas.
På det angifvaren, Philos. Mag:r välborne N. R. Munck af
Rosenschöld, icke må anse sig befogad till klagan öfver bristande
rättegångsförmåner, samt de tilltalade ej heller sakna utväg att
emot honom föra den talan, hvartill de kunna tro sig befogade,
för grundlösa eller förgripliga tillmälen uti angifvelse-skrifterna,
utbeder jag mig äfvenledes ödmjukast, att bemälte Magister må
i saken blifva pä lämpligt sätt hörd och få efter befogenhet sin
rätt bevaka.
De hit inkomna tvenne angifvelse-skrifterne med åtskilliga
dertill hörande vidhäftade och med sigill genomdragna bilagor,
hvaribland Consist:ii Acad:ci prot. öfver ärendets behandling och
afgörande, varda jemte Consist:ii förklaring, åtföljd af handlingar
och med dem likaledes genomdragen, härmed öfverlemnade.
Stockholm af Rikets Ständers Just.-Ombudsm:s Exped. d.
30 April 1853.
S. L. Theorell.
Hr Printzensköld: Jag anser mig böra i största korthet
till besvarande uptaga det yttrande Hr Cederschiöld afgifvit. Han
har börjat med att förklara det R. o. Ad. skulle handla i strid
mot Riddarh.Ordn., om den nu företoge frågan till slutligt afgörande,
af hvilken orsak han äfven yrkat remiss till Riddarh.Utsk.,
och till stöd för detta sitt yrkande har han från juridiska grunder,
bestående i de instanser man skulle genomlöpa, sökt visa
att R. o. Ad. borde handla i öfverensstämmelse med det förslag
den värde ledamoten sjelf afgifvit. Det finnes likväl, sä vidt
jag kunnat af Riddarh.Ordn. inhemta, icke deruti något stadgande,
som förklarar att en sådan fråga, som denna, skall till
Riddarh.Utsk. remitteras. Der finnes icke eller något stadgande
104
Den 6 December.
som säger att R. o. Ad. skall utgöra den andra instansen, och
att således en första instans skulle finnas, hvilken hade bort bereda
frågan. R. o. Ad. är här, enl. Riddarh.Ordnis tydliga ord,
både första och sista instansen. Men skulle man äfven vilja antaga
att en första instans finnes, så har den ju redan uttalat sitt
omdöme; denna första instans är nemi. Riddarh.Direktm. När
frågan, såsom nu, är fullkomligt utredd, vore det väl en oformlighet
att återförvisa densamma, för att deröfver erhålla ett nytt
yttrande. Hr Cederschiöld, såsom jurist, borde veta, att om man
än här antager detta förhållande af 2 instanser, så har den första
redan uttalat sitt omdöme, och det tillkommer då den andra
att i sin ordning jemväl uttala sitt, äfvensom Hr Cederschiöld
borde veta, att om än deu första instansen gillat en sak, eger
dock den andra rättighet att densamma ogilla. Sådan skulle utgången
här kunna blifva, och då måtte väl laga rättegångsordning
hafva varit iakttagen, helst, mig veterligen, ingen rättegångsordning
finnes, som förhindrar den andra instansen att uphäfva
och tillintetgöra all kraft och verkan af det beslut den första
fattat.
Jag begagnade vid förra plenum det uttryck att Riddarh.-  Direkt» beslut vore tillkommet genom ett förbiseende, men så
var ingalunda min mening och jag finner mig böra återtaga
detta uttryck. Riddarh.Direkt, kunde svårligen känna det utslag
jag bragt tili R. o. Ad:s kunskap, och det är en ganska ursäktlig
sak, om, då en ledamot anmäler sig till erhållande af pollett,
Direkt, icke finner sig böra vägra en sådan anhållan, då de omständigheter,
som skolat innefatta lagligt hinder för pollettens
utlemnande icke, såsom sig bordt, blifvit för Direkt:n af behörig
myndighet anmäldte.
Hr Cederschiöld har ytterligare sagt att 7 § 2 mom. Riddarh.
Ordn. talade om nesligt brott och straff derför, och att det
således vore sjelfva brottets beskaffenhet man här hade att pröfva,
utan afseende på det straff, hvarmed detsamma blifvit belagdt.
Jag medgifver riktigheten af denna anmärkn. så till vida, som
det otvifvelaktig! är R. o. Ad:s rättighet att sjelf pröfva och bedomina,
huruvida ett brott, för hvilket straff blifvit ådömdt, må
anses vara af den nesliga beskaffenhet, att R. o. Ad. finner 7 §
2 mom. Riddarh.Ordn. tillämplig på den som begått detsamma.
Men är straffet nesligt, så inträder det af Logiken betingade förhållande
emellan straff och brott, att man icke kan tänka sig att
ett nesligt straff ålägges ett icke nesligt brott. Nu skola vi se
lill huruvida ett nesligt straff här är ålagdt. De Akademiska
Constitutionerna innehålla pä flere ställen hvad med ständig relegation
förstås, lista kap. 7 § säger: ”Senatus Academfcus
skall äfven hafva rättighet att domina till andra straff, hvarmed
Akademiska personer pläga beläggas, såsom böter, fängelse, relegation
på viss tid, som medför en mindre grad af vanfrejd, och
relegation för alltid, som medför fullkomlig vanfrejd.”
Vidare säger 23 kap. 9 moni.: ”De, som kallade af Rektor
icke inställa sig, skola straffas med fängelse; men om de gen
-
Den 3 December.
105
sträfvigt vägra att åtlyda Rektors och Consiståi dom, eller om
de, sedan de brutit sig ur arresten eller då någon borgat för
deras personer, efter kallelse icke inställa sig, skola de straffas
med offentlig relegation, hvilken, att ingen må derom vara okunnig,
består deri, att den medför vanfrejd, utestänger från öfning
ars och studiers idkande vid Akademien, och, så lunge
den varur, äfven frun beklädande af Ldro-embeten och andra
hederliga jmblika sysslor.” Och slutligen lyder 28 mom. af
samma 23 kap sålunda: ”Ingen må om någon utsprida ärerörigt
rykte, eller med updiktade beskyllningar, falska angifvelser
eller smädeskrifter angripa hederligt och oskyldigt folk; de som
befinnas hafva häremot brutit, skola strängeligen straffas och med
vanära uteslutas från Akademien och alla embeten i Riket,"
hvilket sistnämnde stadgande just afser det brott, hvarföre Hr
Munck af Rosenschöld är dömd. Ar nu icke straffet vanärande,
så länge dessa Constitutioner finnas till, så vet jag sannerligen
icke hvad med vanära förstås.
Öfvertygelse!! om hvad som är både rätt och tillbörligt bar
föranlätit mig att väcka ifrågav:de motion; och utgången af densamma
skall visa om de känslor af heder och ära, som fordom
på ett sä lysande sätt lifvade Sveriges Ridderskap, ännu fortlefva
eller om dessa känslor möjligen under tidens lopp kunnat förkolna
ända derhän, att Sveriges nuvande R. o. Ad. vill bland
sig behålla en person, som genom domslut är stämplad med
vanära.
Några ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Hr Munck af Rosenschöld: Här lärer icke vara frågan
om beskaffenheten af det straff, hvarmed Consist. Acad:m i Lund
i sitt utslag har mig belagt. Första frågan är naturligtvis den,
huruvida detta utslag är, enl. orden i 7 § Riddarh.Ordn. behörigt
eller icke. Jag har redan haft den äran att för R. o. Ad. uplysa
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet
med en påminnelse till Hr Munck af Rosenschöld om den
förut af Hr Gr. o. Landtm, i allmänhet framställda erinran, att
det enl. 90 § Reg.F:n var förbjudet, att vid RiksSl:s öfverläggningar
ingå i pröfning af Domare-maktens åtgärder; till följd
hvaraf dessa väl kunde under discussionen omnämnas, men icke
finge bedömas, huruvida de varit mer eller mindre lagliga.
Hr Munck af Rosenschöld: Dä 7 § Riddarh.Ordn. säger,
att en Adelsmans rätt till säte och stämma på Riddarhuset
beror derpå, huruvida han genom behörigt utslag blifvit förklarad
skyldig till straff för nesligt brott, torde väl i detta stadgande
vara medgifvel, att man har rättighet att pröfva detta utslags
behörighet; i motsatt fall är det mig omöjligt att upfatta meningen
af detta stadgande i Riddarh.Ordn. och jag skulle derföre
anhålla att få fortsätta der jag slutade.
Om med behörigt utslag skall förstås ett sådant, som vunnit
laga kraft, så har jag redan uplyst att här icke är så fallet
106
Den 6 December.
Menas dermed ett utslag, som tillkommit med iakttagande af
laga former och är af behörig domstol utfärdadt, så får jag förklara
att ifrågav:de utslag icke är af denna beskaffenhet — —
Talaren afbröts nu åter af Hr Gr. o. Landtm., som yttrade,
att han nödgades förnya sin anmaning till Hr Munck af
Rosenschöld, att icke ingå i någon pröfning af lagligheten utaf
Consistui Acad:ci ifrågav:de dom, enär detta vore förbjudet i
Reg.F:s 90 §, som Hr Gr. o. Landtm, förut hade åberopat! och
nu finge till nplysning för Hr Munck af Rosenschöld upläsa:
”Under R.St.-rs eller deras Utskotts öfverläggniugar och pröfning,
”må icke uti något annat fall eller pä något annat sätt, än denna
”Grundlag bokstafligen föreskrifver, komma frågor om Embets”och
Tjenstemäns till- och afsättande; Regerings- och Domare”Makternés
Beslut, Resolutioner och Utslag; enskilda Medborgares
”och Corporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon
”Lag, Författning eller Inrättning”.
Hr Munck af Rosenschöld: Denna § är mig bekant,
och dä deruti stadgas att man icke eger rätt att ingå uti pröfning
af domstols utslag på annat sätt än grundlagen föreskrifver,
så ämnar jag icke eller göra det på annat sätt än det af 7 §
Riddarh.Ordn. omnämnda, eller huruvida detta utslag är behörigen
tillkommet eller icke. —- — — — — — — —
Hr Gf. o. Landt m. afbröt talaren ånyo samt yttrade derjemte,
att det var oförenligt med ordningen i en rådslående församling,
att en ledamot sökte tillämpa grundlagen på annat sätt,
än Ordf:den eller Talmannen förklarat vara dess åsigt. Hr Munck
af Rosenschöld kunde vara af en annan mening än Hr Gr. o.
Landtm, och begära Ståndets förklaring, att det instämde med
Hr Munck af Rosenschöld, men intilldess det H. Ståndet instämt
med honom och Const.Utsk. gillat hans åsigt, måste Hr Gr. o.
Landtnäs mening anses gällande, och Hr Gr. o. Landtm, finge
förnya sin anmaning till Hr Munck af Rosenschöld, att ställa sig
den lill behörig efterrättelse.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag skall då lemna frågan
om utslagets behörighet å sido, och hänvisa blott till Just.-Ombudsm:s
action mot Consist. Acad:cum i Lund.
På grund af hvad nu har blifvit anfördt, skulle jag tro att
R. o. Ad., såvida den vill grunda sitt domslut på rättskänslan,
icke kan annat än förklara ifrågav:de, af Hr Printzensköld anförda
utslag, för obehörigt, och att Hr Printzensköld således —
Hr Gr. o. Landtm., som nu återigen afbröt talaren, yttrade
att Hr Munck af Rosenschöld måste ihogkomma hvad Hr
Gr. o. Landtm, nyss förklarat, att han innan Ståndet och Const.-  Utsk. förklarat hans mening oriktig, icke kunde låta den vika,
och Hr Munck af Rosenschöld.måste således ställa sig den till
I) ed 6 Decembe r.
107
efterrättelse samt icke försöka några ytterligare sätt att framställa
frågan om behörigheten eller lagligheten af det Utslag, hvarom
omdöme nu blifvit fäldt.
Hr Munck af Hosén schöld: Jag skall efter all förmåga
söka ställa mig Hr Gr:s o. Landtnäs åsigt till efterrättelse och
ber nu blott att såsom fortsättning få tillägga, att jag anser R.
o. Ad. icke kunna göra annat än förklara Hr Printzenskölds motion
för obehörig, hvarpå jag får anhålla om Hr Gr:s och
Landtmrs propos.
Hvad åter beträffar Hr Printzenskölds yttrande, att ett nesligt
straff ej kan ådömas der ett nesligt brott ej förefinnes, så
torde Hr Printzensköld sjelf kunna inse orimligheten af denna
sats, ty då skulle ju aldrig den händelse kunna inträffa att någon
hlefve oskyldigt dömd för äreröriga beskyllningar.
Jag slutar med att fästa Hr Printzenskölds upmärksamhet
på det misstag han begått då han sagt att R. o. Ad. vore den
sista instansen i denna fråga; Hr Printzensköld borde ihogkomma,
att sista instansen är verldens dom.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik: Det kan
aldrig vara serdeles angenämt att höra sig beskyllas för att hafva
handlat orätt, och då denna beskyllning framkastas inför en församling
sådan som denna, kännes den i sanning ganska smärtsam.
Här har blifvit yltradt, att Riddarh.Direkt, handlat orätt,
och då jag åtnjuter det förtroende att vara ledamot af denna
Direkt., anser jag mig förpligtigad att upträda till dess och milt
eget försvar. Visserligen liar samme värde talare, som framkastat
beskyllningen, sedermera i viss grad sökt ursäkta Direkt.,
men detta hindrar dock icke att ju ej hos en stor del af R. o.
Ad:s medlemmar den tanken kunnat inpräglas att Riddarh.Direkt,
icke iakttagit sin skyldighet då den utlemnat pollett till Hr Munck
af Rosenschöld. Vid utlemnande af pollett eger Direkt, intet an
nät rättesnöre än Riddarh.Ordn. och de offentliga dokumenler,
som kommit den tillhanda. I 7 § 2 mom. Riddarh.Ordn. står
visserligen, att den som blifvit för nesligt brott straffad eller med
mera än halfva skäl besvärad, icke eger att utfå pollett, men der
stadgas ingalunda att Riddarh.Direkt, eger att uphäfva sig till en
opinions-domstol eller att på grund deraf, att någon af dess ledamöter
kan hafva hört att en Adelsman är straffad på något
sätt, som kunde göra honom sin riksdagsmannarätt förlustig, förvägra
honom pollett så vida intet offentligt bevis blifvit företedt,
och för att Direkt, må kunna iakttaga all rätt vid^polletts utdelande
hafva alla Domäre-Corpser blifvit ålagda att till densamma
inlemna upgift på hvarje Adelsman som blifvit fälld till sådant
straff, som kan medföra förlust af hans riksdagsmannarätt. Någon
sådan upgift ronde Hr Munck af Rosenschöld hade icke till
Direkt, inkommit, hvarken från Consist:m Acad:m i Lund eller
någon annan domstol. Sedan jag här hört Consist:ii dom upläsas,
äfvensom de §§ i de Akademiska Conslitutionerna, som förklara
en sådan dom medföra fullkomlig vanfrejd och oförmåga
108
Den 6 December.
att publikt embete bekläda, förundrar det mig högeligen att icke
någon sådan anmälan‘till Riddarh.Direkt. inkommit frän Consist:m
Akadem. i Lund, men jag tror icke att skulden härför bör drabba
Direkt., utan den myndighet, som uraktlåtit sin skyldighet att
denna anmälan insända, och på denna grund anser jag Riddarh.-  Direkt. icke hafva kunnat handla på annat sätt än den gjort.
Hr Cederschiöld: Hr Printzensköld har anmärkt, att
ingenstädes i Riddarh.Ordn. finnes något stadgande att en så
beskaffad fråga som denna skall genomgå 2 instanser, men detta
kommer af det enkla och naturliga skäl, att Riddarh.Ordn. aldrig
omnämner en sådan fråga som denna och således ej heller hurudan
den skall behandlas.
I mitt förra yttrande tror jag mig likväl hafva ådagalagt,
att fråga om en riksdagsmans rättighet att representant-kallet
utöfva bör bandläggas af 2 auktoriteter, såvida han yrkar att få
den rättighet man vill bestrida honom pröfvad jemväl af den
2:dra instänsen. Om nu R. o. Ad. skulle bifalla Hr Printzenskölds
förslag, och genast definitivt derom besluta samt utesluta
Hr Munck af Rosenschöld från representant-kallet, skulle han ju
beröfvas sin rättighet att få denna fråga pröfvad af första instansen,
hvilken rättighet likväl af Riddarh.Ordn. honom tillförsäkras.
Jag vet ganska väl att den 2:dra instansens beslut kan uphäfva
den förstas, men då den första instansen icke haft tillgång till
erforderliga handlingar, hvarpå den kunnat grundat sitt beslut,
så sker en återförvisning, på det att frågan må kunna i enlighet
med lag af densamma behörigen pröfvas.
Vidare har Hr Printzensköld sökt ådagalägga alt brottet vore
nesligt, icke genom att omnämna hvaruti det bestod, utan derigenom
att straffet vore nesligt; relegation skulle nemligen vara
af den beskaffenhet att den medförde vanfrejd. Det må vara, att
så står i de enväldiga Akademiska Constitutionerna, men jag
hemställer lill R. o. Ad:s ledamöter, huruvida de icke ganska
väl veta att mången sorn undergått relegationsstraffet, sedermera
blifvit en aktad medlem af samhället och beklädd med höga embeten
i rikets tjenst. Om relegation bade medfört så beskaffad
vanfrejd, som man här påstått, sä får jag till en hvar hemställa,
huruvida ett sådant förhållande, som det nyss omnämnda, varit
möjligt. Ser man ytterligare efter hvad det är för brott som
medför relegation, så finnér man, sä vida jag icke hörde orätt
vid den nyss försiggångna upläsningen, alt dit hänföres förseelser
af sådan beskaffenhet som t. ex. att en student underlåter
att hörsamma Rektors kallelse. Det må vara att de Acad. Consti
tutionerne
qvalificera en sådan ohörsamhet såsom neslig och medförande
vanfrejd, men jag kan icke föreställa mig att detta är hvad
Riddarh.Ordn. menar med nesligt: brott. Genom allt detta vill jag
likväl ingalunda hafva sagt eller på något sätt sökt ådagalägga,
att ju icke det är möjligt att Hr Munck af Rosenschölds brott
kan vara af neslig beskaffenhet, utan jag har endast velat bevisa
att det är för mig, och jag tror mig äfven kunna påstå för plurali
-
Den 6 December.
i 09
teten af R. o. Ad. absolut omöjligt att här kunna stadga sitt
omdöme derom att Hr Munck af Rosenschölds brott verkligen är
af neslig beskaffenhet, och just derpå beror enl. min tanka afgörandet
af den frågan, huruvida han bör förlora sin representations-rätt
eller icke, och det är derföre jag anser R. o. Ad:s
värdighet fordra att man med lugn, urskiljning och sans derom
anställer en fullständig undersökning. Då först, kan det vara
tillåtet att fälla sitt domslut. Men om vi nu här skulle fatta ett
beslut, som förklarar Hr Munck af Rosenschöld ovärdig att vara
representant, månne icke en hvar då skulle tro att vi kommit
hit med förut fattadt beslut att utgången skulle bli sådan, och
att vi icke grundat detta beslut på det åberopade utslaget, utan
att det endast framdragits för att vinna en pretext att komma till
det önskade målet. Jag hemställer huruvida ett sådant sätt att
tillvägagå vore förenligt med R. o. Ad:s värdighet, och vill åtminstone
icke med min röst biträda ett så beskaffadt beslut, då
för oss ligger så öppen den väg vi böra följa för att bibehålla
aktningen för oss sjelfva, aktningen hos våra Med-Ständer och
hos vår principal, Svenska folket.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Den 21 §:n Riksd.Ordn.
innehåller huru förhållas bör då någon skall på en eller annan
grund förklaras förlustig sin riksdagsmannarätt. Der står att
pröfningsrätten i dylika fall är hvarje Stånd förbehållen, och att
Ståndet eger att saken afgöra om den är klar och tydlig, men
om nödiga uplysningar saknas skall densamma till laglig åtgärd
förvisas. Jag tviflar på att det för mången kan vara klart och
tydligt hvad i detta fall är rätt eller orätt, emedan för bedömandet
häraf erfordras större kännedom, om rätta betydelsen af våra
lagtermer, samt om det allmänna rättegångsbruket, än de fleste
af oss här kunna antagas ega. För min del har jag samvetsgrant
sökt att förskaffa mig uplysningar, som kunnat stadga mitt
omdöme i detta afseende, men åtskillige i juriska ämnen erfarne
män, på hvilkas rättrådighet jag haft fullt skäl att förlita mig,
hafva varit af olika åsigter. Ingen må således undra öfver att
jag under sådant förhållande tvekar att nu fälla något omdöme i
denna fråga, och lika med den siste värde talaren tror jag att
flertalet af Ståndets ledamöter ovilkorligen måste befinna sig i
samma osäkerhet om huru de böra handla, då det verkligen är
ganska tvetydigt om det är rätt, att afgifva den dom, som man
af oss har begärt. Under sådana förhållanden tror jag att det
vore både orättvist och för R. o. Ad:s värdighet förnärmande att
icke låta saken komma till en fullständig undersökning innan
den afgöres. Om denna fråga förvises till Utsk., så kan der,
såsom inför en domstol saken med mera lugn pröfvas och sakkunnige
mäns tanka inhemtas om huru den rätteligen bör afdömas,
och när frågan sedan i fullkomligt utredt skick återkommer
till oss, då kunna vi med full sakkännedom och utan någon
slags passion fatta vårt beslut i ämnet.
I afseende på det bevis, som blifvit begagnadt för
110
Den 6 D e c e mli e r.
stämma det begångna brottets neslighet, får jag ur samma nyss
citerade Akademiska Constitutioner upläsa en §, som jag funnit
då jag letat efter bevisen för brottets neslighet; der står nemi.:
”Likaledes förbjudas alla nations-sammankomster. Den, som befinnes
hafva sammankallat eller bevistat sådana, straffas med
ständig relegation”. Om nu den vanfrejd, som enl. Constitme
sägcs skola stämpla dem, hvilka af ständig relegation blifvit drabbade,
äfven kan träffa dem, som blott bevistat en nalionssammankomst,
så kan jag dock icke inse att en sådan handling efter
allmänt förstånd kan kallas neslig. Härutaf vill jag draga den
slutsats att det i dessa Constitutioner begagnade ordet vanfrejd
icke kan vara synonymt med nesligt, men då jag sjisom nämdt
blifvit, icke anser mig ega förmåga, att bedöma huru sådana,
som mig synes, temligen obestämda rättstermer rätteligen böra
förstås, skulle jag derföre för min del önska, att saken blefve
fullkomligt utredd genom uti juridiska ämnen erfarne män, och
jag förenar mig derföre i deras anhållan, som hafva önskat att
frågan måtte förvisas lill Riddarh.Utsk. Men om, emot förmodan,
R. o. Ad. skulle afslå denna remiss, så anhåller jag åtminstone
att innan R. o. Ad. fattar sitt beslut, sådane af dess medlemmar,
som ega juridisk insigt och erfarenhet, således de ledamöter
af domarecorpsen som här finnas, måtte för oss klarligen
utreda alt ett brott af neslig beskaffenhet verkligen är begånget,
så att det sedan icke måtte kunna sägas att den dom vi här
gått att fälla, hvarken är styrkt med fullgiltiga skäl, eller är
förenlig med det rätta.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag har alltid ansett för en
skyldighet, från hvilken ingen Riddersman egde rätt att frigöra
sig, att yttra sin öfvertygelse i förefallande frågor, men jag har
äfven vågat tro, och jag tror ännu, att det måste vara en rättighet
för en hvar att söka alla de uplysningar, som kunna stå
till buds för att stadga sitt omdöme. Denna discussion torde
tillräckligen hafva bevisat, åtminstone finner jag mig, möjligen
af bristande förmåga i upfattningen, fullkomligen öfvertygad om
omöjligheten att kunna fatta något beslut, vare sig med ledning
af de yttranden som hållits eller de handlingar sorn blifvit upläste,
annat än hvad som alltid varit min öfvertygelse, nemi. remiss af
detta mål till Riddarh.Utsk. Jag skall icke länge uptaga R. o. Ad:s
tid, i synnerhet som jag gerna erkänner mig sakna förmåga att
bättre än Hr Cederschiöld redan gjort, utveckla nödvändigheten
af en sådan åtgärd, men det må tillåtas mig att få fästa upmärksamlieten
på ett prejudikat, som i formen eger en ganska
närbeslägtad beskaffenhet med nu förev:de fråga. Vid 1828 års
Riksdag utlemnades af Riddarh.Direkt, och Landtm, pollet till en
person, om hvilkens rättighet att begagna densamma motion i
Ståndet väcktes. Följden af denna motion blef alldeles icke att
frågan genast afgjordes, utan att en temligen långvarig discussion
upstod huruvida remiss borde göras till Const. eller Riddarh.
Utsk. 11. o. Ad. stannade i beslut att remittera frågan till Riddarh.
Ulsk. Annu en gång begagnar jag min rättighet att anhålla om
»:u Riddarh.Utsk.
Den 6 December.
in
Hr Printzensköld: Jag ber om ursäkt, att jag än en
gång faller R. o. Ad. besvärlig med några ord i detta ämne.
Jag vill blott besvara Hr Cederschiölds anmärkn:r, hvilka gå derpå
ut, att frågan borde till Utsk. remitteras, emedan, såsom talaren
uttryckte sig, det vore för honom omöjligt att nu genast stadga
sitt omdöme om brottets nesliga beskaffenhet. Jag kan ej annat
än beklaga, att den skarpsinnighet som den värde ledamoten alltid
ådagalagt i de rättegångar han utfört, icke denna gång är tillräcklig
för att sätta honom i tillfälle, att bedöma en så enkel
fråga, som den, huruvida ett af Consist. Acad. i Lund fäldt utslag,
som ålägger en person ett straff af neslig art, må anses
vara af den beskaffenhet, att denna person derigenon bör hemfalla
under 7 § 2 mom. Riddarh.Ordn. För min del synes det
mig uppenbart, att någon remiss för att få frågan härom utredd,
ingalunda är af behofvet påkallad, och jag är öfvertygad derom,
att flertalet af R. o. Ad:s ledamöter skall finna denna sak så
klar, att någon juridisk klyftighet icke erfordras för att härutinnan
fatta sitt beslut. Ingen skall kunna förneka att ju icke för
öfrigt all grannlagenhet blifvit iakttagen, ty denna är en dygd,
som af detta Stånd aldrig blifvit förgäten, och det vore endast att
utsträcka denna grannlagenhet, utöfver behofvets gräns, om man
öfverlemnade frågans vidare utredning till ett Utsk.; då detta
omöjligen skulle kunna lemna andra nplysningar, än som redan
af de uplästa handlingarne inhemtats, och den enskilda opinion
om saken, som Utsk. möjligen skulle uttala, föga lärer kunna inverka
på R. o. Ad:s tänkesätt eller på frågans afgörande. Det
påstående man här framkastat, att det vore öfverenstämmande med
Ståndets värdighet att hänskjuta frågan till utredning af ett Utsk.,
lemnar jag i sitt värde; för min del kan jag dock ingalunda inse
huru och på hvad sätt denna värdighet i ringaste mån förnärmas,
då man begagnar det sunda förstånd en hvar eger för att
utan lednihg af ett Utsk:s yttrade omdöme, bestämma hvad slags
påföljd den dom bör medföra, som öfvergått en af det Höglofl.
Ståndets ledamöter, helst denna åtgärd ingenting annat innebär,
än en pröfning af Riddarh.Direkt:s förfarande, i ändamål att rätta
det misstag Direkt:n kan hafva begått.
Jag begagnar för öfrigt detta tillfälle, för att betyga min
verkliga ledsnad öfver, om någon af Riddarh.Direkt:ns aktade
ledamöter möjligen kunnat finna sig i ringaste mån förnärmad af
hvad jag yttrat om densamma. Kunna tilläfventyrs de ordalag
jag begagnat gifvas en tydning af denna art, så får jag på det
högtidligaste förklara, att något sådant åtminstone aldrig legat i
min afsigt, hvilket också deraf bestyrkes, att jag uti mitt mern.
uttryckligen sagt, det jag är fullt öfvertygad derom, att derest
saken varit af Riddarh.Direkt, känd; så skulle Direkt:n ock säkerligen
funnit betänkligheter vid pollettens utlemnande. Någon
större grannlagenhet har jag icke kunnat iakttaga, och får nu
endast uprepa min anhållan om propos. på bifall till min framställning.
112
Den 6 December.
Hr Cederschiöld: Då jag sist hade ordet glömde jag att
yttra mig i anledn. af de anmärkmr, som blifvit framställde i
afseende på utslagets behörighet. Visserligen har Hr Gr. o. Landtm,
ganska riktigt tillrättavisat Hr Munck af Rosenscöld då han velat
ingå i bedömande af behörigheten utaf Consislåi utslag, hvilket
han påstått vara på obehörigt sätt tillkommit, men jag ber att
få fästa uppmärksamheten på stadgandet i 7 § Riddarh.Ordn.,
att den Adelsman, som skall kunna förvägras säte och stämma
på Riddarhuset, måste vara dömd för nesligt brott genom behörigt
utslag. Således måste det alltid komma' under pröfning
huruvida utslaget är af behörig auktoritet utfärdadt, d. v. s. af en
sådan auktoritet, som i denna § menas." Om t. ex., vid ett Majorsföfhör
någon blifvit dömd för ett disciplinärfel, så tror jag
icke att derest ett utslag derom från Majors-Exped:n utfärdades,
detta kunde hänföras till de slags utslag sorn i 7 § Riddarli.
Ordn. benämnes för behörige; och jag tror äfven att man vid
en noggrann pröfning af nu för handen varande fråga, om den
till Utsk. remitterades, skulle kunna komma till skiljaktiga åsigter
derom, huruvida ett af Consist. Acad:m i disciplinärmål utfärdadt
utslag verkligen är ett så beskaffadt behörigt utslag, som i
den citerade §:n omförmäles. Det synes mig vara väl värdt att
noga betänka huruvida vi må anse oss vara i tillfälle, att, så till
sägandes, på stående fot difinitivt afgöra saken. Hr Printzensköld
har förklarat mig sitt deltagande och beklagat mig derföre
att jag icke egde samma skarpsinnighet som han, att vid
frågans första påseende kunna ögonblickligen afgöra densamma,
men jag skall söka trösta mig i mitt öde, och tror mig så mycket
hellre kunna göra det, som jag sannolikt med pluraliteten
af Ståndet delar det missödet att sakna den öfverlägsna skarpsinnighet,
som sätter Hr Printzensköld i tillfälle att omedelbart
kunna afgöra frågor af sådan beskaffenhet som denna. För min
del har jag antagit en princip, som jag tror att det vore väl om
hvarje domare följde, den nemi., att icke, om anklagaren citerar
en eller annan lösryckt lag-§, genast vara beredd att på
grund deraf fälla utslaget, utan alltid först noga jemföra det ena
lagstadgandet med det andra. Då skall han måhända påträffa
andra lag-§§, som helt och hållet tillintetgöra verkan af dem man
förut åberopat. Man har såsom bevis på beskaffenheten af de
förbrytelser, som kunna medföra relegation citerat en § af
de Akademiska Constitutionerna, som stadgar, att den som bevistat
nations-sammanträden vid Akademien kan dömas till ständig
relegation och således till en så beskaffad vanfrejd som den
hvartill det nu ifrågav:de utslaget anses föranleda. Om man nu
ville göra sig mödan att närmare undersöka och pröfva innehållet
af Constitulionerne, såsom det höfves domare, så skulle man
måhända komma till ett helt annat resultat, än det, hvartill äfven
den skarpsinnigaste i hast kan låta hänföra sig, och jag tror
derföre att vi gå både klokast och oss sjelfva värdigast tillväga
om vi i denna fråga icke vilja berömma oss af en sådan skarpsinnighet,
som Hr Printzenskölds.
Gr.
Ren 0 Rec em ber.
113
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: En värd talare har ansett
det vara en skyldighet för hvar och en af R. o. Ad.-s ledamöter,
som egde en bestämd öfvertygelse i denna fråga, att
deröfver yttra sig, och dä jag fattat en sådan öfvertygelse, vill
jag derföre äfven upträda för att visa, det jag icke anser frågan
behöfva af Riddarh.Utsk. vidare undersökas. Jag tror att frågan
grundar sig pä hvad som med nesligt brott förstås. Domens behörighet
anser jag nemi. vara gifven, ty med behörig dom förstår jag
endast den, sorn blifvit af behörig auktoritet utfärdad, och det
lärer väl ingen vilja bestrida, att ju icke Consist. Acad:m är en
behörig domstol. Huruvida denna dom är rättvis, är en sak, i
hvars pröfning jag icke kan ingå, och jag behöfvér blott veta
huruvida domen är fäld eller icke. Upfattningen af denna fråga
grundar sig således endast på hvad med nesligt brott bör förstås.
I detta fall vinner man ingen ledning af allmänna lagen,
der ingen definition på nesligt brott finnes, enär den för dylika
brott icke ens begagnar denna benämning, utan kallar dem
för äreröriga. Under sådana förhållanden är det gifvet, att hvar
och ens individuella upfattning af hvad dermed förstås måste utgöra
grunden för hans omdöme huruvida någon bör, såsom till
nesligt brott förvunnen, förklaras sin riksdagsmannarätt förlustig.
Härvid har jag icke kunnat hafva annan ledning än det domslut,
som blifvit af Consist. Acad:m afgifvet, och de mom:r af de Akademiska
Constitutionerne, på hvilka utslaget sig grundar, och jag
har då funnit att brottet först och främst till en del qvalificeras
och utpekas i ingressen till sjelfva domen, hvilken dessutom slutas
sålunda: ”så och i förmågo af 23 kap. 28 morn., jemfördt med
1 kap. 7 mom. uti Universitetets Constitutioner d. 19 Dep. 1606
och ofvanberörde Kongl. Bref, pröfvar Consist. rättvist att honom,
Mag. Nils Rudolf Munck af Rosenschöld från Universitetet för
alltid relegera”. Gå vi nu till 23 kap. 28 mom. som icke blott
uptager sjelfva straffet, hvartill han blifvit fälld, utan äfven det
brott, sorn har detta straff lill påföljd, så står der: ”Ingen må
om någon utsprida ärerörigt rykte eller med updiktade beskyllningar,
falska angifvelse:' eller smädeskrifter angripa hederligt och
oskyldigt folk; de sorn befinnas hafva häremot brutit, skola strängeligen
straffas och med vanära uteslutas från Akademien och
alla embeten i Riket”. Jag anser det vara nesligt att med ärerörigt
ryckte och falska beskyllningar angripa oskyldigt folk, och
derföre anser jag Hr Munck af Rosenschöld böra från säte och
stämma på Riddarhuset uteslutas.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har blott begärt ordet
för att fästa Hr Printzenskölds upmärksamhet derpå, att med
samma rätt, som Consist. Acad:m i Lund relegerat mig såsom
boktryckare för en tidning, den jag icke utgaf, med samma rätt
kunde Consist. Acad:m i Lund relegera Hr Printzensköld såsom
Advokat-Fiskal i KammarR:n för den Gyllenhoffska affären eller
någon annan. Hvad beträffar Gr. Gyldenstoipes anmärkn. att jag
H. I. 8
114
Den 6 December.
skulle gjort mig skyldig till äreröriga beskyllningar, så har jag
aldrig gjort det, och Consist. har aldrig aktat nödigt att det bevisa.
Då slutligen Hr Printzensköld velat erinra oss om forntida
Riddersmäns heder och ära, så skall jag åt honom sjelf öfverlemna
att eftersinna, huruvida han tror att någon med en
forntida ädlings känsla för rätt och ära, samt med kännedom
om Consiståi sätt att mot mig tillvägagå, skulle hafva väckt en
sådan motion, som Hr Printzensköld?
Hr Printzensköld: Man har här mycket tvistat om hvad
med behörigt utslag skall förstås. I min tanke är denna tvist
ganska lätt att afgöra. Vid frågans bedömande behöfver man ej
afse något annat, än att utslaget är meddeladt af en auktoritet,
som inom landet är känd och erkänd såsom domstol. Skulle
man deremot t. ex. uti en sockenstämma eller annan samling
af enskilda personer sälta sig till doms, vore visserligen ett så
tillkommet utslag obehörigt, men detta är icke nu förhållandet.
Frih. Raab: Jag har åter begärt ordet i denna fråga för
att fästa upmärksamheten deruppå, att jag endast yttrat mig i
afseende å formen och alldeles icke uti saken. Jag har ingalunda
bestridt behörigheten af Hr Printzenskölds förslag. Jag
får tvertom tillkännagifva, att jag under den tid frågan varit
hvilande på bordet icke hunnit stadga min öfvertygelse deruti,
hvarföre jag ock ansett mig böra yrka remiss till
gans utredande. Man har under discussionen yttrat, dels att det
skulle bero på R. o. Ad. att sjelf bestämma om Hr Munck af
Rosenschölds förbrytelse hemfaller under kategorien af nesligt
brott, dels att sådant kunde ankomma på individuell upfattuing.
Jag för min del tror det vara farligt att sålunda vädja till känslorna.
Jag värderar den känsla, som här kanske för mycket
blifvit tagen i anspråk, men jag tror att man vid fällande af
domslut h. o. h. måste frigöra sig från känslans inflytelse. Vi
hafva här i afton hört af en ledamot upläsas några lagrum, som
bestämdt skulle leda oss till det resultat, att relegations-straffet
kan tillämpas på andra förseelser, än sådana, som äro af neslig
beskaffenhet, men, sådant oaktadt, liar Gr. Gyldenstolpe yrkat, att vi
nu genast, så att säga, stante pede, skola afgöra denna ömtåliga
fråga. Jag hemställer till Eder M. Hrr, om vi utaf denna discussion
kommit till en så bestämd öfvertygelse ang:de det rätta
i saken, att någon vidare utredning deraf blefve öfverflödig.
Hr Cederschiöld har hufvudsakligen med mig instämt, men
har derjemte framställt ett serskildt förslag, som i någon mån
afviker från mitt och öfriga ledamöters yrkande af remiss till
Riddarh.Ulsk. Jag hemställer till Hr Cederschiöld, huruvida han
icke skulle vilja afstå från sitt enskildta förslag, hvarigenom man
skulle undvika att vid frågans afgörande flere propos:r komme
att framställas, än rörande bifall till förslaget eller detsammas
remitterande till Riddarh.Utsk.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Då för några dagar sedan
denna för hvarje ledamot af R. o. Ad. så smärtsamma fråga
Den 6 December.
115
väcktes, förenade jag mig med de ledamöter, hvilka sökte att.
bereda den anklagade tillfälle till ett försvar, som, att döma efter
första intrycket, tycktes föga vara uti R. o. Ad:s smak, och jag
gjorde det på grund af den rättskänsla som, fastän under olika former,
lifvar oss en hvar. Jag bekänner upriktigt, att jag gjorde
det i hopp att det rådrum, som lemnades, skulle bereda den anklagade
tillfälle alt utveckla ett försvar, som kunde förminska den
culpabilitet, som hvilar öfver honom, och jag tror mig med berådt
mod kunna erkänna, att R. o. Ad. med mycket lugn, tålamod
och£rättskänsla afliört hvad llr Munck af Rosenschöld haft att
andraga. Vi hafva tåligt afhört dokumenter, hvilkas upläsande
ingen bestridt, sedan llr Gr. o. Landtm, ansett en sådan upläsning
böra ske, ehuru jag tror att den kanske kunnat sparas,
enär deruti intet domslut innehölls, utan blott en akt, emanerad
från en auktoritet, som står alldeles utom nu förev:de
fråga. Hvad som skulle kunna vinnas med den af några ledamöter
yrkade remissen till Riddarh.Utsk. kan jag icke inse, och
det är mig icke eller rätt klart hvad af detta Utsk. skulle kunna
utrönas. Det säges visserligen alt några lagrum och §§ finnas,
af hvilka de ena synas på ett sätt tyda sjelfva delictum, och de andra
pä ett annat, men, M. Hrr, jag tror att vi alla misstaga oss härutinnan,
och jag tror att vi endast hafva att öfverlägga derom,
huruvida den 7 § Riddarh.Ordn. som så ofta blifvit citerad,
verkligen är tillämplig på den dom, som i original blifvit oss
föreläst. Ett annat sätt att förfara skulle leda oss till en fullkomlig
rättegång med thy åtföljande process, men om min mening
är den rätta, och jag är långt ifrån att vilja inlåta mig i
någon juridisk undersökning derom, så skulle vi endast hafva alt
bedöma om tillämpning af 7 § Riddarh.Ordn. bör ske eller icke,
och jag tror då med Gr. Gyldenstolpe att saken bör kunna genast
afgöras.
Det synes mig, som med mycken upmärksamhet följt hela
denna fråga, ingalunda hafva varit någon passion, som talat å
någondera sidan, utan det har varit rättskänslan, som förestafvat
de ord som uttalats, om ock åsigterna varit olika, och jag tror
att målet nu kan till slutligt afgörande företagas, utan att någon
behöfver förebrå sig att med partiskhet eller passion hafva behandlat
denna fråga.
Flere ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Cederschiöld: Jag skulle visserligen icke hafva ånyo
begärt ordet och tröttat R. o. Ad:s tålamod om icke en värd
talare hade till mig hemställt, huruvida jag icke ville afstå frän
det af mig framställda förslag och utan vidare tillägg förena mig
med dem, .sorn önska remiss till Riddarh.Utsk. Jag får då förklara
att' jag är serdeles villig att ingå derpå, såvida man icke
derigenom kan befara att pluralitet snarare vinnes för Hr Printzenskölds
förslag, än genom antagande af mitt. Jag har framställt
detta förslag för alt hindra hvad som i min tanka vore det vär
-
116
Den 6 December
sta, nemi. om R. o. Ad. nu genast skulle definitivt besluta Hr
Munck af Rosenschölds uteslutande, emedan, såsom jag förut
anfört, ett sådant beslut icke kunde anses vara tillkommet efter
noggran pröfning och fullständig kännedom om sakförhållanderne.
Men skulle Hr Gr. o. Landtm, såsom jag fått anledning
att tro, anse sig förhindrad att framställa propos. på mitt förslag,
sä instämmer jag med de Hrr, som begärt remiss till Riddarh.
Utsk. I annat fall önskar jag bifall till mitt förslag emedan jag
tror att det har mera hopp om att kunna vinna bifall af deni,
sorn i åsigter stå Hr Printzensköld närmast.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af Hr Cederschiölds
sista yttrande och då numera icke (lere ledamöter begärt ordet,
fann sig skyldig afgifva den förklaring, att han icke ansåg
Hr Cederschiölds förslag fullt öfverensstämmande' med Riksd. och
Riddarh.Ordn :nes föreskrifter. Dertill hade Hr Gr. o. Landtm,
visserligen icke full anledning af 21 § Riksd.Ordn., der del stadgades,
att då en Riksdagsmans rätt är tvistig, den under pröfning
stälde ledamoten bör bibehålla sin riksdagsmannarätt, tills saken kan
blifva afgjord, ty detta stadgande vore efter ordalydelsen egentligen
tillämpligt endast pä andra Stånds ledamöter, ehuru det enl. analogien
äfven kunde tillämpas i afseende på ledamöter af R. o. Ad.;
men då en ledamot erhållit inträdespollet af Riddarh.Direkt, vore
han berättigad, att begagna den till Ståndet förklarat honom böra
vara från säte och stämma å Riddarhuset utesluten, hvarföre och
då hvarken Riksd. eller Riddarh.Ordn.. innehöiie något stadgande,
som berättigade att på viss tid eller tills man genom en utredning
blefve öfvertygad om sakens rätta beskaffenhet, beröfva
någon sin riksdagsmannarätt, Hr Gr. o. Landtm, ansäge sig skyldig
att skydda denna rätt, tills Ståndet afgjort frågan. Hr Cederschiölds
förslag hade deremot till föremål, att låta undersöka om Hr Munck af
Rosenschöld vore berättigad att fortfarande få begagna sin inträdespollet
och att han under tiden skulle beröfvas riksdagsmannarätt,
hvilket förhållande icke vore afsedt i Riddarh.Ordn. och derföre syntes
vara olagligt.
Hr Cederschiöld: Ehuru jag visserligen icke kan instämma
i de åsigter Hr Gr. o. Landtm, behagat yttra, anser jag mig dock
böra ställa mig dem till efterrättelse, dä i annat fall en ytterligare
inveckling af frågan och en obehaglig tidsutdrägt torde upkomma.
Jag instämmer med de ledamöter som yrkat frågans
remitterande till Riddarh.Utsk.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos.
förklarades öfverläggningen fulländad, hvarpå
Hr Cederschiöld anmälde sig och yttrade:
Det är uti Riksd.Ordn:s 41 §. föreskrifvet, ali i mål, som
personligen röra någon ledamot af ett Riksstånd, han Väl må i
öfverläggningen deltaga men ej beslutet öfvervara. Dä nu öfverläggningen
är slutad, får jag hemställa, huruvida icke Hr Gr.' '
o. Landtm, behagade anmoda Hr Munck af Rosenschöld att sig
aflägsna.
Den 0 D c c em b e i'.
11/
Hr Gr. o. Landtm, svarade, det lian, da Hr Cederschiöld
hegärde ordet, redan hade upslagit 41 §. lliksd.Ordn. hvaruti
stadgades: ”hörande för öfrigt och i allmänhet iakttagas att i
”mål, som personligen röra en ledamot af något Riksstånd, må
”lian väl i Plena eller Utsk:s öfverlägjrningarne, men ej beslu”ten
öfvervara”; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, till följd deraf
nu anmodade Hr Munck af Rosenschöld att afträda tills R. o. Ad.
fattat sitt beslut i förevrde ämne.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag känner fullkomligt denna
§ och ämnade sjelf ställa mig den till efterrättelse så snart discussionen
blifvit förklarad slutad.
Sedan härefter Hr Munck af Rosenschöld Iemnal Riddarhussalen,
framställde Hr Gr. o. Landtm., att under öfveriäggningen
hade, sedan Hr Cederschiöld afstått från det af honom framstälda
serskildta förslag, endast 2:ne olika meningar sökt göra
sig gällande, af hvilka den ena afsåg bifall till Hr Printzenskölds
motion att Hr Munck af Rosenschöld måtte på grund af 7 §
lliksd.Ordn. förklaras oberättigad lill säte och stämma på Riddarhuset,
och den andra att denna motion måtte remitteras till
Riddarli.Ulsk.; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm., med förklarande
att han i öfverensstämmelse med Riksd.Ordms föreskrift, ansåg
sig böra först framställa propos. till bifall, hemstälde om R. o.
Ad. behagade bifalla den 1111 föredragna motionen.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
hvarjemte
Hr Flach, Johan Fredr. Philip anmälde sig och yttrade:
Jag får hemställa, örn icke ja-propos:n borde blifva den,
huruvida R. 0. Ad. vill till definilift afgörande företaga denna
fråga, och nej-propos:n innehålla remiss till Riddarh.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan R. 0. Ad. redan
förklarat öfverläggningen slutad, kunde icke andra proposn- framställas,
än de som under discussionen blifvit begärde, nemi. antingen
bifall till motionen eller dess remitterande till Riddarh.Utsk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Sedan Hr Munck af
Rosenschöld nu afträdt, torde det ursäktas mig, om jag tager
mig friheten erinra, att han under öfverläggningen yrkat afslag
å Hr Printzenskölds motion. Denna propos. är således en af de
begärda, och det är endast Hr Munck af Rosenschölds frånvaro,
som förmått mig att göra denna vördsamma anmälan.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tager mig friheten anhålla, det
Hr Gr. o. Landtm behagade förklara, huru han upfaltat svaret å
proposm.
Hr Gr. 0. Landtm, förklarade det han ansåg sin framstälda
propos. till bifall å Hr Printzenskölds motion vara besvarad med
öfvervägande Ja.
118
Den 6 December.
Gr. von Platen begärde votering, hvarefter till justering
uplästes följande förslag till votens-propos.:
Den, sorn bifaller Hr Priotzenskölds motion, alt Hr Munck
af Rosenschöld, Nils Rudolf, måtte förklaras skyldig att återställa
sin inträdes-pollett å Riddarhuset, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej; ..
vinner Nej, kommer berörde motion att remitteras till Riddarh.Ulsk.
Hr Roos, Carl Ulrik: Då afslag å Hr Printzenskölds motion
blifvit hegardt, anser jag att contraproposm borde blifva i
öfverensstämmelse med detta yrkande uprättad.
Då nu Hr Gr. o. Landtm., med (illkannagifvande, att han
ej kunnat rätt höra det af Hr Roos afgifna yttrande, förfrågade
sig, om det var bans önskan att afslag å Hr Printzenskölds motion
mätte blifva contrapropos. vid den begärda voteringen, yttrade
Hr Roos: Min begäran afser att först måtte afgöras, huruvida
contra-propos:n må innehålla afslag eller remiss af Hr Printzenskölds
motion.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att om, såsom lian förmodade,
Hr Roos vore af skiljaktig mening om contrapropos., det
vore Hr Roos obetaget att begära votering, i händelse R. o. Ad:s
svar i afseende på den föreslagna voter:spropos:n utfölle emot
hans åsigt.
Frih. Raab: Jag inser icke huru någon annan contrapropos.
kan komma i fråga, än remiss till Riddarli.Utsk. Afslag har
ej yrkats af någon annan än af Hr Munck af Rosenschöld, som
icke är berättigad att i beslutet deltaga och följaktligen ej ägt
befogenhet att yrka någon propos. Först efter det discussionen
blifvit förklarad slutad, har man yrkat att contrapropos. måtte
innehålla afslag å motionen, men å detta yrkande, såsom för sent
väckt, torde något afseende ej kunna fästas.
Häruti hördes många ledamöter instämma.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att lian icke, på grund af Hr
Munck af Rosenschölds yrkande ifrågaställt en propos. till afslag
å motionen, utan att det endast varit, efter det Hr Bråkenhjelm
uptagit och Hr Roos linderstedt densamma, som Hr Gr. o. Landtm,
ansett den kunna underställas R. o. Ad:s pröfning.
Hr Roos: I anseende till Hr Munck af B°=ouschölds frånvaro,
har Hr Bråkenhjelm erinrat derom, att afslag 3 motionen
blifvit af den förre under öfverläggningen yrkad, och det ^r derföre,
samt på det att en frånvarandes rätt ej mätte förnäimas,
sorn jag ansett mig böra yrka den af mig framställda contrapropos.
'
Den f» December.
119
Or Cederschiöld: Jag tror icke ali, sedan discussionen är
afslutad, någon annan än den, som derunder yrkat någon propos.
, är berättigad, att framkomma med förslag lill en sådan.
Afslag liar under öfverläggningen icke blifvit yrkadt af någon
annan än Hr Munck af Rosenschöld, men lian har, enl. min
tanke, icke varit berättigad att göra något förslag, på hvilket R.
o. Ad. vöre skyldig fästa afseende, utan endast att deltaga i disscusSionen.
Under densamma har han obestridligen haft rättighet
att söka ådagalägga oriktigheten af hvarje förslag, sorn af någon
annan- blifvit framstäldt, men icke att göra något eget förslag
gällande. Då nu ingen annan under öfverläggningen yrkat
afslag, samt Hrr Bråkenhjelm och Roos först efter slutad discussioti
framkommit dermed, kan deras yrkande ej uptagas. För
öfrigt tror jag alt nämnde Hrr ingalunda göra Hr Munck af Rosenschöld
någon tjenst med begäran derom, ty någon utsigt att
en sådan propos. kunde vinna framgång, tyckes mig icke vara
för handen. Deremot torde yrkandet om frågans förvisande till
Utsk. måhända hafva mera utsig för sig, hvarföre jag för min
del anhåller att R. o. Ad. måtte godkänna den framstälda conlra-propos:n.
Hr Gr o. Landtm, tillkännagaf, att lian nu från prot. inhemta!,
att Hr Bråkenhjelm gjort sin framställning efter det öfverläggningen
förklarats fulländad, hvilket Hr Gr. o. Landtm,
under sina yttranden i den väckta frågan, alt afslag' måtte antagas
till contrapropos., icke hade erinrat sig.
Hr Bråkenhjelm: Jag får härmed äran tillkännagifva att
jag antingen måtte hafva uttryckt mig oriktigt eller också blifvit
missförstådd af de Hrr, som sedermera uptagit mitt yttrande.
Det var blott grannlagenhet mot en frånvarande, som jag önskat
iakttaga, men jag bar aldrig begärt, och ämnar aldrig begära
den propos., som Hr Munck af Rosenschöld framställt.
Ofvanstående förslag till votens propos. blef nu, efter förnyad
upläsning, af R. o. Ad. godkändt; hvarefter
Hr Roos yttrade:
I likhet med den siste värde talaren får jag förklara, att
afsigten med den af mig förut gjorda hemställan endast varit att
söka bevara den frånvarandes rätt.
Efter den nu företagna voteringens slut, befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 160.
Nej — 92.
Hr Roos: Enär voteringen utfallit sålunda, att 160 röstat
Ja, och 92 icke bifallit Hr Printzenskölds förslag, men Riksd.-  Ordn. bestämmer, att minst | af ett Stånds ledamöter skola instämma
i väckt yrkande om en ledamots uteslutande från det
Stånd, till hvilket han hörer, hemställer jag, att, då en sådan
120
Den 6 December.
pluralitet icke hår förefinnes, Hr Gr. o. Landtm, ville förklara
Hr Printzenskölds förslag hafva förfallit.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anhåller att få i prot. inlaget,
det jag röstat nej.
Hr Cederschiöld: Emot det beslut R. o. Ad. nu fattat
får jag anmäla min reservation, och tillika beklaga att R. o. Ad.
icke genom remiss till vederbörl. Utskott, gått tillväga på ett
sätt, sorn, enl. min tanke, hade öfverensstämt med, såväl Grundlagens
uttryckliga föreskrift, som R. o. Ad:s egen värdighet.
I afseende på den åsigt Hr Roos framställt, att det skulle
erfordras en pluralitet af § för Hr Munck af Rosenschölds uteslutande,
får jag förklara att denna åsigt grundar sig på ett fullkomligt
misstag, och att endast enkel pluralitet är tillräcklig att
bestämma en sådan utgång, sorn denna fråga nu fått.
Frih. Banér, Johan: Jag anhåller att få i prot. antecknadt,
det jag med min röst icke bidragit till det af R. o. Ad.
nu fattade beslut.
Hr Printzensköld: I rak motsats till Hr Cederschiöld,
som beklagat utgången af denna fråga, får jag betyga R. o. Ad.
min lilliga tillfredsställelse med det prof af ridderlig anda, som
R. o. Ad:s pluralitet nu aflagt, och jag förenar härmed den högtidliga
förklaring, att jag önskar det hvar och en af oss, som
möjligen kan komma att hemfalla under en så beskaffad dom,
som denna ifrågakomne, måtte drabbas af samma påföljd, som
nu träffat Hr Munck af Rosenschöld.
Hr af Donner, Gust. Wilh.: Emot det af R. o. Ad.
nu fattade beslut, får jag härmed anmäla min reservation.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af den utaf
Hr Roos gjorda framställning, finge fästa upmärksamheten derpå,
att 78 § Riksd.Ordn., som omtalade sådane beslut, hvilka icke
blifva gällande utan att |-delar af Ståndets vid omröstningen in
pleno närvarande ledamöter deruti instämt, handlade om Riksdagsmän,
som anklagas för gerningar eller yttranden i RiksSt:n
eller något R. St:rs Utskott, och icke anginge ett sådant förhållande,
som uti den nu afgjorda frågan förekommit.
Hr Roos: Som jag icke kan dela den åsigt, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, grundat sin tolkning af 78 § Riksd.Ordn. så får jag
härmed mig deremot reservera.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 7 December.
m
Onsdagen »len 7 December 1853.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot:n för d. 23, 24 och 25 sisll. JVov.,
samt ett prot.utdr. för gårdagen.
Öpnades Hrr Bänkmäns Lista vid val af Elektorer efter nedannämnde
Hrr, nemi.:
Cronhjelm till Flodstad, Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
A. G.
Härd, Fullm. Gr. Sparre, E.
Lagerbjelke, G.
Björnstjerna, C. M.
Lybecker, Fullm. lfr Bergenstråle, C.
von Köhler, Fullm. Hr Tornerhjelm, R.
Lagerfelt, J. C. A.
De Geer till Finspång, G. G.
Silfversparre, Fullm. Frih. Stjernstedt, A. VV.
von Rehausen, Fullm. Frih. Manderström, C.
Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, C. E.
Skjöldebrand, K. E.
af Schmidt, C. J. G.
Bildt, D. G.
Leijonancker, F. W. E. C.
Monlgommerie, R. N. G.
Stjerngranat, G. G. H.
Rosensvärd, J. H.
Burenstam, Fullin. Hr Björnstjerna, J. M.
af Wirsén, C. Th.
Och befunnos följande Hrr hafva till Elektorer blifvit utsedde:
Mörner, Carl.
Liljencrantz, Gustaf Fredrik.
Sandels, Samuel August.
Stjernstedt, Jacob Theodor.
Åkerhjelm af Blombacka, Claes.
Toll, Gustaf Philip Adam.
Lagerheim, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Eric
August.
Fock, Frans Wilhelm Reinhold.
Hochschild, Fullm. Gr. von Rosen, Gustaf
Fredrik.
Gjös, Fullm. Hr Stjerngranat, Claes,
von Krusenstjerna, Salomon Mauritz.
Rudebeck, Edvard Ulric.
Leijonmarck, Evald Gustaf,
von Celsing, Lars Gustaf.
JW
55.
Gr.
—
78.
77
—
115.
77
—
140.
77
—
119.
Frih.
—
1(57.
77
—
245.
?7
—
312.
77
—
330.
77
—
351.
77
■—
309.
77
—
373.
77
—
393.
77
—
678.
Hr
—
778.
77
—
1960.
A. „
—
1506.
77
—
2144.
77
—
2156.
77
—
2221.
77
Och befunnos
M
60.
Gr.
—
120.
77
—
124.
77
—
145.
Frih.
—
232.
77
.—
314.
77
—
341.
77
354.
77
—
391.
V)
279.
Hr
—
460.
77
—
872.
77
—
1092.
77
—
1560.
C. „
122
Den 7 December.
JYi 1600.
Hr
Braunerhjelm, Ferdinand.
— 1947.
sr
Odencrantz, Gustaf.
— 2074.
Kjerrulff von Wolffen, Fullm. Hr Westfelt,
Ludvig Henrik Benjamin.
— 2160.
Munck af Rosenschöld, Thomas.
— 2227.
v
dorchimont, Wilhelm Albrecht.
— 2292.
V)
af Edholm, Fullm. Hr Mörner, Christopher
Hampus.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda
för att utse en ledamot i Bevilln.Ulsk. efter Hr Leijonmark,
Evald Gustaf, en ledamot i BankoUlsk. efter Hr Akerman, Fredrik,
samt 3:ne ledamöter i Riddarh.Utsk., efter Gr. Piper, Claes
Gust. Fritz, Gr. von Bosén, Fredr. Carl, och Frih. Stjerncrona,
David Erik, hvilka den 3 dennes afsagt sig sina befattningar såsom
Utskotts ledamöter.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 3 dennes på bordet lagda Nåd.
Propos. till R. St., ang:de de uti ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling.
Frih. Raab, Adam Christian: Denna K. Propos. har
ännu jcke blifvit i tryck utdelad, och dä således svårighet torde
upstå för något hvar att nu i remissen derom fälla något yttrande,
så vågar jag vördsamt förbehålla mig rätt ätt, sedan propos:n
blifvit tryckt och utdelad, få deröfver afgifva yttrande, samt
att detsamma måtte till vederbörligt Utsk. öfverlemnas. Samma
förbehåll anhåller jag äfven att fä göra i afseende på öfrige K.
M:s Nåd. Propos:r, som härifrån blifva till Utskott remitterade.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos. remitterades
förev:de nådiga propos. till StatsUtsk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Ibland de på R. o. Ad:s bord
nu befintliga K. Propos:r finnes äfven den ronde grunderna för
bevillning på tillverkning och försäljning af bränvin. R. o. Ad.
torde påminna sig, att R. o. Ad. förut fattat beslut 0111 nedsättande
af serskildt Utsk. för denna frågas behandling; men att
de öfriga RiksStm ännu icke i ämnet beslutat, sä att man icke
vet, huruvida ett sådant Utsk. blifver tillsatt eller icke. Jag anhåller
derföre vördsamt, att denna K. Propos. måtte få hvila på
bordet intill dess sig visat, huruvida ett serskildt Utsk. för frågans
behandling kommer att tillsättas eller icke.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde i anledn. häraf om R. o.
Ad. bifölle, att med föredragning af K. M:s Nåd. Propos., ang:de
grunderne för rättigheten att tillverka bränvin samt beskattningen
derför, må upskjutas till R. St. fattat deras beslut om tillsättande
af ett serskildt Utsk. för behandling af frågor, ronde bränvins
tillverkning och försäljning.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Den 7 December.
123
Hr Cederschiöld: Rob. Theophron: Jag vet icke om
jag misstager mig, men, sä vidt jag kan erinra mig, föreskrifver
Riksd.Ordn. att endast en bordläggning får ske och att i
nästa plenum derefter remiss till vederb. Utsk. ovilkorligen bör
ega rum.
Gr. o. Landtm, förklarade, att Hr Cederschiölds anmärkn.
vore fullkomligt riklig om ärendet hade blifvit ånyo föredraget,
i hvilket fall remiss borde ske; men att Gr. Lagerbjelke nu gjort
sin framställning, innan ärendet föredrogs, och fördenskull R. b.
Ad. vore oförhindrad att fatta det beslut han föreslagit.
Hr Cederschiöld: .lag ber om ursäkt för den gjorda anmärkn:n
derest jag misstagit mig, men jag hade icke fattat annat,
än att Hr Gr. o. Landtm, hade föredragit K. M:s ifrågav:de
Nåd. Propos.
Uppå härefter framstäld förnyad propos. beslöts, att med
föredragning af K. M:s- Nåd. Propos., ang:de grunderne för rättigheten
att tillverka bränvin och beskattningen derför, skulle
upskjutas, tills R. St:r fattat sitt beslut om tillsättande af ett serskildt
Utsk. för behandlig af frågor, ronde bränvins tillverkning
och försäljning.
Hr Edenhjelm, Gillis: 1 anseende till fortfarande sjuklighet,
vågar jag anhålla, alt blifva entledigad ifrån befattningen
att vara Bänkman för 19:de Bänkm:s-afdeln. under anhållan derjemte
att vid min Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Föredrogos ånyo och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 3 dennes på bordet lagde Nåd. Propos:r lill R. St:r:
l:o. Ang:de uphörande af den åtskilliga hemman åliggande
skyldighet alt utgöra dagsverken in natura till kungsgårdar och
andra kronolägenheter;.
2:o. Ang:de anslag till erforderliga ersättningar för beredande
af rättelse uti saltpeter-lijelpens beräkning inom Calmar,
Kronobergs och Jönköpings län;
3:o. Ang:de nedsättning i kopparräntan å tillverkningarne
vid Stora Kopparberget samt i anledn. af ånyo väckta frågor,
dels om uphörande af allmogens inom vissa trakter af Kopparbergs
län skyldighet, att till Stora Kopparbergs bergslag in natura
leverera hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kolen,
dels ock om uphäfvande af öfriga åt Stora Kopparbergs bergslag
och hytteegare tillerkände privilegier och förmoner;
4:o. Ang:de åtgärder lill behöfvandes undsättning i missväxt-år;
5:o.
Ang:de anslag till ombyggnad af Nockeby bro å vägen
emellan Stockholm och K. Lustslottet Drottningholm å Lofön i
Färentuna härad af Stockholms län;
Den 7 December. 1X3
Hr Cederschiöld: Rob. Theophron: Jag vet icke om
jag misstager mig, men, så vidt jag kan erinra mig, föreskrifver
Riksd.Ordn. att endast en bordläggning får ske och att i
nästa plenum derefter remiss lill vederb. Utsk. ovilkorligen bör
ega rum.
Gr. o. Landtm, förklarade, att Hr Cederscliiölds anmärkn.
vore fullkomligt riktig om ärendet hade blifvit ånyo föredraget,
i hvilket fall remiss borde ske; men att Gr. Lagerbjelke nu gjort
sin framställning, innan ärendet föredrogs, och fördenskull R. o.
Ad. vore oförhindrad att fatta det beslut han föreslagit.
Ilr Cederschiöld: Jag ber om ursäkt för den gjorda anmärkn:n
derest jag misstagit mig, men jag hade icke fattat annat,
än att Hr Gr. o. Landtm, hade föredragit K. M:s ifrågav:de
Nåd. Propos.
Uppå härefter framstäld förnyad propos. beslöts, att med
föredragning af K. M:s- Nåd. Propos., ang:de grunderne för rättigheten
att tillverka bränvin och beskattningen derför, skulle
upskjutas, lills R. Sl:r fattat sitt beslut om tillsättande af ett serskildt
Utsk. för behandlig af frågor, ronde bränvins tillverkning
och försäljning.
Hr Edenhjelm, Gillis: I anseende till fortfarande sjuklighet,
vågar jag anhålla, att blifva entledigad ifrån befattningen
att vara Bänkman för 19:de Bänkmis-afdeln. under anhållan derjemte
att vid min Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Föredrogos ånyo och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 3 dennes på bordel lagde Nåd. Propos:r till R. St:r:
l:o. Ang:de uphörande af den åtskilliga hemman åliggande
skyldighet att utgöra dagsverken in natura till kungsgårdar och
andra kronolägenheter;.
2:o. Ang:dc anslag till erforderliga ersättningar för beredande
af rättelse uti saltpeter-hjelpens beräkning inom Calmar,
Kronobergs och Jönköpings län;
3:o. Ang:de nedsättning i kopparräntan å tillvcrkningarne
vid Stora Kopparberget samt i anledn. af ånyo väckta frågor,
dels om uphörande af allmogens inom vissa trakter af Kopparbergs
län skyldighet, att till Stora Kopparbergs bergslag in natura
leverera hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kolen,
dels ock om uphäfvande af öfriga åt Stora Kopparbergs bergslag
och hytteegare tillerkände privilegier och förmöner;
4:o. Ang:de åtgärder lill behöfvandes undsättning i missväxt-år
;
5:o. Ang:de anslag till ombyggnad af Nockeby bro å vägen
emellan Stockholm och K. Lustslottet Drottningholm å Lofön i
Färentuna härad af Stockholms län;
T
124 Den 7 Dccclii lier.
6:o. Ang:de förmedling af räntan för lägenheter å förra
kronoparken Strandskogen på Öland; samt
7:o. Ang:de eftergift till förmon för Carlstads stadsförsamling
af Kronans rätt till ett efter närings-idkerskau Johanna
Emilia Hoflander fallet danaarf.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 7 dennes pä bordet lagda Nåd.
Propos. till R. St:r, ang:de eftergift af Kronans rätt till danaarf
efter afl. enkan B. H. Sandelin.
Hr Charpentier, Gust. Reinh, anförde skriftligen:
I anledn. af K. M:s förevande Nåd. Propos. om eftergift
till förmon för Ryske undersåtarue Henrik Sund och J. P. Urnbergs
hustru, M. C. Sund, af deni Kronan tilldömda rätt till
danaarf efter afl. enkan B. H. Sandelin, uther jag mig vördsamt
få uplysa alt KammarAdv.Fisk.Emb. redan år 1849 genom "stämning
till Norrtelje Rådst.-Rält väckt påstående att Sandelins behållna
qvarlåténskap måtte tillerkännas K. M. och Kronan, och, sedan
Rådst. -R:n, hvarest Sund och Urnberg, i egenskap af arfvingar efter
Sandelin, yrkat företrädesrätt till qvarlätenskapen, genom Dom
d. 5 Juni 1850 förklarat denna böra tillfalla Kronan, har Adv.-  Fisk.Emb. icke allenast hos K. Svea Hof-Rätt, utan ock inför
K. M., dit saken blifvit å vederdelosidan fullföljd, utfört Kronans
talan, samt är f. n. sysselsatt med indrifning af medlen, i hvilket
afseende Adv.Fisk.Emb., medelst den skrifvelse jag härmed
har äran i afskrift förete, redan d. 8 April innevarule år anlitat
K:s Befh:de i Stockholms län om behörig handräckning; och
som Adv.Fisk:sEmb., enl. den för Emhetet gällande Instruktion
af år 1646 samt K. Br. d. 5 Juli 1808 är berättigadt att af
ifrågav:de daua-arfsmedel bekomma en tredjedel såsom actoratsarfvode,
men denna omständighet icke i den K. Propos:n finnes
anmärkt, hvaraf skulle kunna följa att ickq blott Kronans utan
äfven Adv.Fisk:sEmb:ts andel af medlen bortgåfves, föranlåtes
jag ödmjukt, anhålla att nämnde danaarf icke må efterskänkas
utan med uttryckligt förbehåll af Adv.Fisk:sEmb:ts rätt till det
actorats-arfvode, som i behörig ordning pröfvas, böra Emb. tillgodokomma.
I annat fall kunde möjligen inträffa att Kronan
upoffrade danaarfvets hela belopp åt nyssbemälde utlänningar och
dessutom finge vidkännas utgiften af Adv.Fisk:sEmb:ts arfvode.
På*det icke må anmärkas att jag vid nyss förehafde fråga
om afstående af Kronans rätt till danaarf efter afl. närings-idkerskan
Hollander icke framställt enahanda erinran, som nu, bör
jag tillägga att Adv.Fisk:sEmb. icke i den saken fört Kronans talan.
Jag anhåller vördsamt att detta anförande måtte få åtfölja
den remiss till vederb:de Utskott af K. M:s ofvan omförmälde
nåd. propos., som R. o. Ad. nu lärer besluta.
Den uti detta anförande åberopade afskrift af Adv.-Fisk.Emb:s
skrifvelse var af följande innehåll:
Den 7 December.
m
Till Konungens Befallningshafvande i Stockholms län.
Sedan K. M., genom Nåd. Dom d. 4 i denna månad i Revisionssaken
emellan Fiskrarne Henrik Sund och Johan Peter
Urnberg, å ena, samt K. M. och Kronan genom Kammar-Adv.
Fisk:s Emb., å den andra sidan, fastställt Norrtelje llådst.Rätts
och K. M:s och Rikets Svea HofRätts sammanstämmande Domslut,
hvarigenom den af bemälde Sund och Urnberg anstälde talan
om arf efter i Norrtelge d. 16 Nov. 1846 aflidna enkan
Brita Helena Sandelin blifvit ogillad och hennes qvarlåtenskap,
jemlikt 15 Kap. A. B:n, förklarats böra falla Konungen till: så
får Kammar-Adv.-Fisk:s-Emb., med öfverlemnande af en bestyrkt
afskrift af Högstberörde Nådiga Dom, anhålla det K:ngns Befhf:de
behagade låta samma Dom ofördröjligen till laga verkställighet
befordras och i sådant afseende låta affordra Guld- och Silfverarbetaren
P. G. Fröberg samt Garfvaren och Läderhandlaren
M. L. Bäckström i nämnde stad, hvilka boet om händer haft, en
med behöriga verificationer försedd redogörelse öfver enkan Sandelius
qvarlåtenskap samt densamma till Adv.-Fisk:s Embetet insända,
tillika med LandtRänteriets original-bevis att de Kronan
tillkommande medel blifvit till följd af K. M:s nåd. Dom under
dana-arfs titel i Ränteriet lefvererade. Stockholm d. 8 Apr. 1853.
R. Charpentie r.
Med det i K. KammarColhii Adv.-Fisk:s-Kont. förvarade
concept-bref lika lydande, betygar
Ex oflicio
C. E. Ljungberg. .
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 3 dennes bordlagda Nåd. Propos:r lill R. St.:
1 :o Ang:de Notarien E. Lundblads, såsom arrendator af
Strömsholms kungsladugård, und:st gjorda ansökning om eftergift
af halfva spanmäls-arrendebeloppet för år 1852; och
2:o Ang:de uplätelse på viss tid ät enskild man af en, K.
M. o. Kronan tillhörig, intill K. Operahuset i Stockholm gränsande
tomt.
O
Ånyo föredrogs K. M:s d. 3 dennes på bordet lagda Nåd.
Propos. till R. St., ang:de frami, förre Depart:sChefen i K. General-Tullstyrelsen,
Kansli-Rådet J. D. Valerii enkas och barns
befriande från honom ådömdt ersättningsansvar i målet, ronde
den efter afl. Upbörds-Tullförvaltåren M. F. Finér yppade balans.
Hr Printzensköld, Carl, anförde skriftligen:
Af den ifrågavande Nåd. proposin finner jag, det K. M.
gjort enahanda framställning, som ifråga om eftergiften af den
nu mera afl. Presidenten af Billbergh i Finérska balansmålet ålagde
ersättningsskyldighet, och sålunda föreslagit eftergift af hela
i ve
Den 7 December.
den ersättning, sorn afl. KansliRådet Valerius i lifstiden är vorden
ådömd, utan att dervid taga i betraktande, att eftergiften,
sålunda utsträckt, jemväl omfattar den del af ersättningssumman,
nemi. 12 proc., som genom en allmän författning tillförsäkrats
KammarRms Adv.Fiskal, såsom en honom tillkommande löneförmån.
Jag har uti den K. propos:n likväl förgäfves sökt upläcka
några skäl, hvarpå Konungamakten ansett sig äga befogenhet,
att föreslå efterskänkande af hvad som är Adv.Fiskalens men
icke Statens lagliga tillhörighet, utan att på samma gång föreslå
R. St. att hålla Adv.Fiskalen skadeslös för den löneinkomst man
på detta sätt vill honom afhända. — Jag öfverlemnar åt en hvar
att bedöma, om väl sådant kan vara med rättvisa förenligt, och
jag anhåller hos Högh StatsUtsk. att det benäget täcktes upgifva
de författningar, som berättiga de båda Statsmakterna, att visa
ädelmod emot tredje man på min bekostnad. Förmår ej Utsk.
detta, utan det tvärtom skulle befinnas stridande emot 16 §.
Reg.F., att afhända mig min lagliga egendom, så hoppas jag af
Utskis rättskänsla, att det icke i vidsträcktare mån tillstyrker
R. St:rs bifall till den Nåd. proposm, än att jag varder vid min
lagliga rätt bibehållen, för så vidt jag icke sjelf densamma eflergifvit
uti det underd. utlåt., som öfver KansliRådet Valerii und,
ansökning om eftergift af den honom ädömde ersättningsskyldighet
redan år 1843 är vordet från Adv.Fisk:s-Emb. infordradt,
och hvilket utlåt, säkert lärer komma att åtfölja de handlingar i
målet, hvilka K. M. förmält sig skola till H. StatsUtsk. aflemna.
Uplvsningsvis bör jag vid detta tillfälle nämna, att utlåt,
innefattar underd. tillstyrkan af eftergift af KansliRådet Valerii
ersättningsskyldighet för Finérs balans å de s. k. upbördsmedlen,
men deremot afstyrkan af en sådan eftergift för den s. k. kassörsbalansen,
utaf hvilken, så vidt den blifvit hänförd till KansliRådet
Valerii ersättnings-skyldighet ännu återstå oguldne
5691 r:dr 17 sk. 10 r:st b:ko, så att det är den å detta belopp
mig tillkommande actoratsproc., hvars efterskänkande jag
nödgas på det högsta bestrida, så framt ej ersättning för denna
min förlust skulle af Utsk. blifva föreslagen att på annan väg mig
tilldelas, hvilket dock ej skedde då eftergiften beviljades för Presidenten
af Billbergh, så att en högst betydlig förlust mig derigenom
förorsakades, derföre jag äfven är sinnad, att hos Rikets
nu församlade Ständer anhålla om godtgörelse.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har icke varit
i tillfälle att taga kännedom om innehållet af den K. propsm,
men om förhållandet verkligen är sådant, som Hr Printzensköld
här upgifvit och hvilket jag väl vid sådant förhållande icke heller
bör betvifla, att K. M. här föreslagit R. St. alt efterskänka
äfven den delen af balansbeloppet, som enl. instruktionen tillkommer
K. KammarRms Adv.Fiskal Hr Printzensköld, så anser
jag K. M:s Nåd. propos. i den delen vara af beskaffenhet att
icke kunna af R. St. bifallas samt instämmer derutinnan med
Hr Printzensköld.
Remitterades till StatsUtsk.
Den 7 December.
127
Föredrogs ånyo och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 3 dennes på hordet lagda Nåd. propos:r till R. St.
l:o Ang:de anslag af medel för nybgggande af ett Landshöfdingeresidens
i Christianstad;
2:o Ang:de pension för KrigsRådet S. G. Ehrenstams enka
Charlotta Gripenstjerna;
3:o Ang:de Statens medverkan för anläggande af jernvägar
i landet;
4:o Ang:de liqviderandet af accords-amorteringen vid Landshöfdinge-tjensten
i Calmar län, samt
5:o Ang:de understöd till Hospitalsfonden.
Föredrogs ånyo och remitterades till Bevilln.Utsk. K. M:s
d. 3 dennes på bordet lagda Nåd. propos. till R. St., ang:de
den s. k. kurhus-afgiften.
Vid förnyad föredragning af K. M:s d. 3 dennes på bordet
lagda Nåd. skrifvelse till R. St., med öfverlemnande af det utaf
särskilde kommitterade afgifna underd. förslag och betänk, i fråga
om ordnande af Credit-väsendet och Låne-anstalterna i Riket,
beslöt att denna Nåd. skrifvelse skulle remitteras till BankoUtsk.
Föredrogs ånyo och remitterades till StatsUtsk. K. M:s d.
3 dennes på bordet lagda Nåd. skrifvelse till R. St., i anledn.
af väckt fråga om inbetaining till R. St. Riksg:sKont. af en emot
köpeskillingen för f. d. Hofbageri-egendomen i Stockholm svarande
summa af Myntverkets tillgångar.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 3 dennes på bordet lagda Nåd.
skrifvelse till R. St., om förordnande af en StatsRåds-ledamot
för handläggningen af vissa i Riksd.Ordn:s 36 och 42 §§ omförmälda
Riksdagsärenden; och beslöts det skulle denna Nåd. skrifvelse
läggas till liandlingarne samt vederb. Utsk. meddelas underrättelsen
om densammas innehåll.
Föredrogs ånyo och remitterades till StatsUtsk. K. M:s d.
3 dennes på bordet lagda Nåd. skrifvelse till R. St., ang:de Folkskole-lärares
pensionering.
Föredrogs Hr Ribbings, Arvid, d. 3 dennes på bordet
lagda motion om inrättande af ett s. k. EcklesiastikColhm.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs och remitterades lill LagUtsk. Hr Ribbings, Arvid,
d. 3 dennes på bordet lagda motion om lagstadganden,
hvarigenom dels närmare bestämmes presterskapets skyldighet att
Den 7 December.
bestrida religions-nndervisningen i Folkskolan, dels stadgas äfventyr
för underlåtenhet deraf.
Föredrogs den af Frih. Creutz, Stephan, d. 3 dennes
väckta motion, om antagande af Norska dissenters lagen af år
1845, såsom tolkning af lö §. Keg.F.
Frih. Creutz: Hos Hr Gr. o. Landtm, får jag ödmjukast
anhålla att få återtaga min den 3:dje dennes ingifna motion om
antagande af den Norska Dissenters-lagen för att deruti göra
några ändringar, och rättelser som jag anser vara af nöden.
Hr Tersmeden, Nils: Jag uptager ogerna R. o. Ad:s tid,
men ber att i detta fall få göra ett undantag. Här är fråga om
ett ämne af ömtålig beskaffenhet; hvilket djupt ingriper i vårt
samhällslif, i vår kyrka och i alla våra statsförhällanden. Det
skulle synas besynnerligt om ett förslag, som det här väckta,
skulle öfverlemnas till Utsk.; utan att R. o. Ad. hade detsamma
till besvarande uptagit. Detta Stånd skulle synas med likgiltighet
betrakta en sak af stort och allmänt interesse. Väl har en
ledamot af detta Stånd redan upträdt för att bemöta den värde
motionärens vådliga läror, men utom det Stånd, hvartill han hörer
genom sin födsel, tillhör han äfven läro-ståndet, hvilket af
motionären blifvit obehörigen anfallet och på ett oförsynt sätt
nedsmutsadt. Han kan således möjligen synas jäfvig. Jag jäfvar
honom' visst icke, men det skulle synas rätt eget om han
vore den enda adelsman som upträdde i denna fråga.
Jag gör motionären rättvisa för det andliga nit som framlyser
i detta förslag; han tycktes ock vid upläsningen deraf vara
llfvad af en varm öfvertygelse; men jag påstår att han drifvit
detta nit till en höjd, som, — jag vågar säga det — föga hedrar
hans hjerta och ännu mindre hans förstånd. Den värde
motionären låter påskina, såsom de, hvilkas talan han förer, hade
djupare än vi andre, svaga kristne, inträngt i Evangelii anda.
Han låter påskina att de företrädesvis äro i åtnjutande af den
Heliga Andas välgeruingar. Oförtäckt talar han om dem såsom
de Heligas samqväm och Guds folk. Har då detta s. k. Guds
folk varit föremål för någon uppenbarelse, hvaraf vi andre kristne
icke kommit i åtnjutande? Jag vill dock icke tillräkna honom
ensam denna öfverdrift. — Synbarligen är detta hans förslag
ett arbete af fleres förenade krafter. Jag har derom en öfvertygelse
som gränsar till visshet. Desto större äro vådorne.
Jag sade, att de personer, hvilkas talan motionären förer, tro sig
hafva djupare inträngt i Evangelii anda och äro lifvade af en
mera sann kristendom än andra. Det är möjligt, men jag tror
dock, att om desse kristne förnya sina bemödanden att ännu
djupare intränga i andan af den Heliga Skrift, så skola de derur
säkert hemta en större kristlig ödmjukhet, än den, hyaraf den
ifrägavande motionen lemnar prof. Den stora bristen i detta
afseende framlyser ock uti ett svar som skall hafva blifvit afgif
vit
af
Den 7 December.
129
vet af de olycklige Läsarne i Orsa å en af den utaf K. M. fölordnade
kommissionen framstäld fråga. Det anföres såsom varande
af högre värde än alla kommissionens frågor. Frågan rörde
det andliga och offentliga Presterskapets verksamhet och förhållande
till hvarandra, och derpå svarades: ”Det andliga presterskapets
är nöjdt att tiga, då det offentligen predikar rätt Guds
ord.” Jag vet icke hvad denna skillnad emellan det andliga
och offentliga presterskapet har att betyda, men svaret tycks innebära
ett stort andligt högmod.
Uti anförandet föreslås den Norske Dissenter-lagens antagande
i Sverige och i följd deraf ett makulerande .af conventikelplakatet.
Såsom skäl härför anför talaren att våld skulle vara
begånget emot fromma kristna och att man redan borde vara i
åtnjutande af hvad i detta fall sökes, dels till följd af våra bekännelseböcker,
dels genom ordalydelsen af vår Grundlags 16 §.
Ofverheten såsom kyrkans högsta styresman vore ett orättmätigt
inträngande på kyrkans område, misstroende egde rum till Presterskapet
i allmänhet samt om öfvertygelsen af deras oförmåga
att tillfredsställa folkets andliga behof. Jag vill betrakta såväl
formen af de gjorda framställningar som de vådor för vår lära,
som genom detta förslags antagande kunna upstå. Jag vågar
återkalla i edert minne, mine Hrr, det språk och de uttryck vi
här hafva hört. I början säger motionären i afseende på våldet:
”Prester och rättsbetjente inspärra och plåga landets innebyggare
för det de af kärlek till Gild och Hans Ord äfven utom de kyrkliga
gudstjenstiderna sammankomma och upbygga sig.” Detta
är ett misstag, en förvillelse. För ett sådant förehafvande har
aldrig Sveriges lag dömt någon medborgare. Vidare förekommer:
”Sverige fängslar och dömer till högsta kroppspligt Orsamän
för det de i öfverensstämmelse med kyrkans symboliska
böcker upbygt sig i Guds ord och vår Frälsares kunskap.” Detta
är af samma skäl ett fullkomligt misstag. Domen visar ett annat
förhållande.
Vidare angriper den värde motionären vår öfverhet såsom
kyrkans öfverhufvud. Må han aldrig och må aldrig de, hvilkas
talan han förer, försöka rubba denna pelare för vårt samhällslif;
den har varit vårt samhälles stöd i 300 år och skall
blifva det ännu längre. Han yttrar sig i detta fall på följande
sätt: ”Sverige förnekar andra Confessioner den tros- och bekän”nelsefrihet,
som det i främmande länder önskar och erhåller.
”Ett sådant land är ett påfvedöme. Den som med allvar omfattar
kristendomen finner, att det Romerska i verkligheten är re”formeradt
till ett Protestantiskt Påfvedöme i Sverige.” Vidare
hafva vi fått höra att ”Sveriges Konung är Summus Episcopus
”Ecclesiie eller Svenska kyrkans högsta öfverhufvud, hvilket Påf”ven
var; ty i likhet med honom afsätter han Prester, befaller
”öfver bön och lielgedagar, gillar eller förkastar katecheser, psalm”eller
handböcker, kyrko-ordningar m. m.”; ytterligare säger
han: ”Då ofverheten vill gripa in på ett område, der den icke
I H. 9
130
Den 7 D e c c m i) e r.
”liar att skaffa, sä mäste man mera lyda Gnd än menniskor.”
Detta är ett yttrande, som flitigt i tid och otid användes af de
s. k. Läsare, hvilket väcker osämja och skiljer den ena menni
skan
från den andra. Vi hafva ofta hört tjenare bestrida up
fyllandet
af åtagna pligter på grund deraf, att de skola mera lyda
Gud än menniskor. Såsom skäl för det orätta i samhällets inträngande
pä kyrkans område anför motionären, ”att man skall
noga skilja emellan Lag och Evangelium.” Han säger att Lagen
talar om syndens straff och Evangelium örn syndens förlåtelse.
Jag känner icke detta skiljande. Tvärtom förenar skriften Lag
och Evangelium och så äfven våra läroböcker.
Vidare grundar den värde motionären sitt förslag derpå, att
lian anser församlingen redan äga den rätt, som här sökes. Han
citerar våra bekännelseböcker, såsom Schmalkaldiska artiklarne.
Dessa sistnämnde räknas ej mera bland desse; men det gör detsamma.
Dé ord lian anfört, - finnas äfven i den Augsburgiska
bekännelsen intagne. Han säger: ”Efter Schmalkaldiska artiklarne
liar församlingen fri domsrätt öfver sine lärare och läran;
det verldsliga regementet begår således våld på kyrkans egna
bekännelseskrifter i sin förföljelse mot olika tänkande individer,
hvilka i enlighet med den Heliga skrift och just dessa kyrkans
bekännelseskrifter, vilja sålunda utöfva sin fria domsrätt öfver lärarne
och läran, och hvilken ej kan yttra sig på annat sätt än
genom separerande.” Hvad förstås M. Hrr med församling och
hvad tron J att Luther förstod med detta ord? var det hvarje
person, 1 eller 2 eller 3, som skiljde sig från den antagna läran?
Jag tror det icke. Hvarthän skulle en sådan förklaring
leda? Ar det tänkbart att Luther skulle hafva gjort sig skyldig
till ett så groft, misstag, att han skulle hafva lagt i hvars mans
makt att skilja sig frän församlingen. Denna talan föres i vårt
land af den lagstiftande och lagskipande makten. Motionären
framställer likasom vore dessa separatister de förföljda. Så synes
det på sätt och vis, och det förundrar mig icke att’ det synes
dem'så, men det är mycket lätt att vid närmare eftersinnande
visa, att det är de, som angripa vår församling. De ingripa
djupt i dess rättigheter och draga folk på otillbörligt sätt
ifrån densamma.
Hvad söm isynnerhet utmärker denna skrift är det skarpa
anfall som der göres emot lärareståndet. Vi hafva fått höra föl
jande:
”att hersklystna hierarclier icke kunna uphöra att vädja
”till det verldsliga svärdet, för att uppehålla deras existens, då
”andlighet icke räcker till, faller af sig sjelft och påminner en”dast
alltför lifligt om den redan af Daniel profeterade antikrist
”sorn komma skulle i verlden.” Vidare säges: att ”presterna
”uttyda och tillämpa falskeligen de Symboliska böckerna och kun”na
således för enskilda intressens skull icke uphöra alt suga på
”nationens hjertblod och insistera derföre uppå att Guds verk
”skall drifvas med en ann af kält.” Vidare följande: ”De hög”värdiga
själasörjare lyckades genom 1663 års religions-plakat
”återfå sitt älskade och så mycket saknade Påfvedömes förlorade
Den 7 D e c c 111 lj c r.
131
”paradis. Det synes bättre att med 10 å 20,000 r:dr årlig inkomst
tilläfventyrs sitta på Statsrådsbänkar oell Biskopsstolar
”och döma öfver irrlärighet samt sedan två sina händer som Pilatus,
då han korsfäste verldens Frälsare.” Ytterligare säger
motionären: ”Det står så till, att med berömvärda undantag,
^hvilka rangeras på kättarelistan af Presterne, på våra prediksto”lar
endast predikas katolicism och verklära. Bättre att de följde
sin mästare, som sade: föd mina lamb. Detta vore för
”presterne mera välsignelsebringande än att förtrycka Guds folk
”inom Sveriges landamären.” Motionären påstår alltså, alt hvarje
af församlingens prester brutit sin embetsed, utom de, som skulle
anses såsom kättare. Jag har aldrig hört detta namn tilldelas
någon af vårt presterskap. Jag hemställer till Eder, M. Hrr,
hvad namn man skall gifva åt alla här ofvan anförda förolämpningar,
vare sig mot vårt verldsliga regemente eller våra lärare?
— Om icke en ohejdad vana hade snart sagdt stigit till häfd,
att fri yttranderätt i tal och skrift får stegra sig till hvad mången
med mig kallar sjelfvåld, och om derjemte, säger jag, icke
den aktade ledaren af våra öfverläggningar med öfverseende godhet
velat bemöta dessa, den fromma enfaldens svärmerier, så
hade säkert många tillfällen funnits, då motionären bordt tillrättavisas.
Aldra skarpast anfaller han naturligtvis våra religionsplakat,
besynnerligen det s. k. Conventikelplakatet, som kallas det
okristligaste, omenskligaste och uslaste edikt som någonsin är påbjudet.
Hvad bjuder då detta okristliga plakat? Det manar, såsom
en talare härom dagen har sagt, i första rummet till kristlig
husandakt och för det andra förbjuder det att i enskilte
hus kände och okände skola sig samla, under förevändning att
bruka sin andakt och afsöndrade Gudstjenst, —• hvilket innebär
ett underkännande af den allmänna. Hvarför kunna icke dessa
själslidande separatister eller läsare begagna vår kyrka? kunna
de icke finna någon upbyggelse der, blott derföre att de i en
eller annan punkt skilja sig från oss? De påstå likväl öppet,
att de bekänna sig till den Protestantiska läran. Har då icke
mången af oss upbyggelse af att bevista Gudstjensten äfven i
fremmande kristna trosförvandters kyrkor, ehuru vi i flera vigtiga
punkter skilja oss ifrån deras lära? huru göra de beskedliga
Hernhntarne? de besöka vår kyrka, de taga der nattvarden. Har
någonsin något religionsedikt, något Conventikelplakat stört de
verkligen goda och fromma första Norrländske Läsarne, eller
dessa Hernhutare? De vådor som de af motionären framställda läror
innebära, ärö ganska stora, d. v. s. de hyllas af de s. k. Läsarne.
Vi måste dervid skilja emellan Läsare och Läsare. Det finnes
ett slags Läsare, till hvilket jag vill önska, att hvarje kristen
hörde, men det finnes äfven ett annat slag i de, som skilja
sig från vår församling. Dessas fromhet är icke alltid så stor
som man skulle förmoda; de draga folk ifrån vår församling
till sig och väcka derigenom förargelse. Det är kändt just uti
Dalarne, huruledes allmogen klagar att barnen ryckas ifrån sina
9 *
132
Den 6 December.
föräldrar och tjenstfolk ifrån sina husbönder genom Läsarne, och
dessa barn, dessa tjenare fördöma sina föräldrar och sina husbönder
så snart de komma in uti deii nya församlingen. Är
icke detta en våda för samhället? Hvarthän kan ej detta slutligen
leda? Jag är nästan öfvertygad att om det skulle lyekas
Läsarne att utvidga sin trånga krets uti mindre församlingar, så
att de der skulle blifva de mäktigare, vi finge se dem framträda och
säga: ”kyrkan, som begagnas till den allmänna Gudstjensten, är
vår”. Kändt är att allmogen såväl i Orsa som sednast i en trakt
af Wermland, der denna rörelse visat sig, ingått till Regeringen
med begäran om skydd.
Jag har sagt, att läseriet väcker förargelse. Vi hafva sett
här i dessa dagar, huru Gudstjenst af dessa separatister hållits på
samma tid som i den allmänna kyrkan och invid den. Detsamma
sker äfven i Orsa. Det torde vara motionären väl bekant,
huru dessa separatister samlas i kyrkbyn och der hålla sin
Gudstjenst. Det är likväl kändt, att de derjemte liksom spejande
följa den allmänna Gudstjensten; de hafva alltid sina ombud i
kyrkan, mans- eller qvinspersoner, som med den kännedom om
bibeln de verkligen ega, fästa sig vid ett enda ord, om något
sådant blir framstäldt, hvarpå de tycka sig kunna grunda anmärkmr
emot presten, och hvilket de då framföra till deras församling.
Jag vill icke inblanda politiken i dessa frågor, men
det är likväl kändt, att radikalismens hjeltar äfven'förena sig
med den frånskiljda lilla församlingen, och de finnes, som sjelfva
påstå att de vilja söka vinna sitt mål genom de fromma i landet,
som önska större frihet i kyrkan. Märken detta! M. Hrr!
Då vi här hört huru denne motionär predikar förakt för
våra lärare, hvad kan man då förmoda att de, hvilkas talan han
förer, skola i sina sammankomster yttra? Skall det icke vara förakt
för samme Prester och Lärare ? Hvartill leder då detta, M.
Hrr? Vi vilja hafva våra lärares kunskaper genom lagstadganden
bestämda och i öfverensstämmelse dermed ådagalagda. Separatisteme
tala om sina andliga predikare. Vår församling lemnar
en borgen för, att hvar och en, som predikar Guds ord,
skall hafva deruti noga inträngt genom Bibelns kännedom. Hvad
hafva dessa separatister för sig i detta afseende? Icke några aflagda
prof på den kunskap, som erfordras. Uti en af deras församlingar
upstod bland allmogen en Prest, som nyss lemnat folkskolan.
Före 18 års ålder blef han deras predikant och ställde
sig i öppen strid mot de lärare han nyss hade lemnat.
Bland de punkter, hvaruti Läsarne skilja sig ifrån vår församling
är förnämligast läran om nattvarden. De fordra af presten
en ovilkorlig aflösning; ingen prest kan intränga i en menniskas
hjerta och kan således icke gifva aflösning annat än under vilkor,
af hjertats verkliga ånger. Läsarne deremot tilldela den
utan vilkor, och sedan de fått den, anse dessa separatister sig
höra till de heligas samqväm; det går så långt, att de öppet säga
att de ej mera kunna synda. Jag frågar är detta kristligt? —
De fästa sig vid lösryckta ord ur skriften och vilja vid alla till
-
Den 7 December.
133
fällen åberopa dem, men de misstaga sig om andan, och på dessa
lösryckta ord grunda de sin bekännelse.
Här talas om, att dessa separatister förföljas genom samvetstvång.
Jag vågar likväl tro, och undersökningen har visat, att
det tvång är vida större som deras egna presterskap utöfvat inom
deras församling. Detta presterskap tillegnar sig nemi. en uteslutande
rätt att lösa och binda.
För att komma till formen af detta förslag, så hemställer
jag till Hr Gr. o. Landtm., huruvida remiss kan beviljas till
LagUtsk. pä en motion som innehåller förslag till en lag för
dissenters såsom tolkning, d. v. s. förklaring af 16 § Reg.F:n;
ty med tolkning kan jag icke annat förstå än ordet förklaring,
som Grundlagen begagnar. Att stifta och förklara Grundlag sker
efter samma former. Sådana frågor gå lill Const.Utsk, och icke
till Ständernas bord.
Jag glömde i mitt anförande att fästa mig vid det påstående,
som dagligen drifves, att 16 § Reg.F:n skulle hafva uphäft de
borgerliga lagar, som ansetts stå i strid dermed. Den 16 § f
Reg.F:n är icke någon lag hvarefter folk kan straffas, utan den
är en påminnelse om vår Konungs skyldighet. Der står att han
skall skydda hvar och en, vid fri utöfning af sin religion, så vidt
han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer. Hvad menas med sin religion? Har jag i dag en
religion och kan i morgon hafva en annan? Här glömmes helt
och hållet att man i alla tider hos oss i dessa afseenden skiljt
emellan infödingar och främlingar. Hvar och en i Sverige född
af kristna föräldrar upfödes i den Evangeliskt Lutherska läran.
Det är bans religion och ulländningar, som bekänna andra läror,
skyddas, så att i deras Gudstjenst icke sker något intrång; men
hvar och en af oss är, enl. vår gamla borgerliga lag, skyldig att
qvarblifva i den Evangeliskt Lutherska läran.
Min mening är icke att söka undertrycka denna motion,
men hvad öde den än må få, anser jag mig skyldig att uttala
ett: ”gifven akt och det alvarligen! Här gäller det vår kyrka,
här gäller det vår Stat. De fleste af dem, hvilkas talan den
värde motionären här förer, kunna vara utmärkt fromt folk, som
i sina andaktsöfningar icke skilja sig i någon måtto ifrån oss,
men andra kunna deremot upträda som äro annorlunda sinnade
och samhället har ingen rättighet att lemna vår beskedlige allmoges
och vårt tjenstefolks själar och samveten till pris för kringresande
missionärer då man icke har någon borgen för den läras
renhet, som de predika. Jag behöfver i detta afseende blott
nämna namnet Eric Jansson. Han upstod i mångens ögon som
en from kristen; han vilseförde dock mången sådan och föll
slutligen soffi en bedragare.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag har begärt ordet,
för att göra åtskilliga anmärkn:r emot den nu föredragna motionen
och, på grund af dem, vördsamt hemställa till Ståndet,
att denna motion icke måtte remitteras, enär jag anser den vara
134
Den 7 December.
i många stycken stridande emot 90 § Reg.F:n. Sedan motionären
nu begärt att återfå motionen, och Hr Tersmeden i sitt
värderika anförande påpekat flera af de grundlagsvidrigheter, som
uti motionen förefinnas, så vill jag f. n. icke yttra, annat än ett
instämmande till alla delar med Hr Tersmeden, äfvensom upmana
motionären, att han måtte icke blott ändra motionen så,
att den kommer i öfverensstämmelse med Grundlagarne, utan
äfven derur borttaga allt som röjer en anda af hätskhet, oförsonlighet
och ofördragsamhet, så oförenliga med ett sannt och ödmjukt
kristligt sinne. När motionen derefter kommer tillbaka,
är mig alltid öppet alt deremot göra de anmärkn:r, hvartill den
i afseende på sin syftning kan föranleda.
Hr Estenberg, Carl Christian: Det torde vara flera
med mig, som icke hafva hört den motion, hvarom frågan är,
men så mycket hafva vi likväl alla hört i dag, att motionären
ämnar företaga ändringar i denna motion. Derföre hemställer
jag till R. o. Ad. om icke detta högvigtiga ämne kunde få upskjutas
intill dess den ändrade motionen in extenso blifver för
oss föredragen.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Då i sista plenum Frih.
Creutz framställde sin motion hade jag samma intryck af oro och
förvåning, som vid detta tillfälle säkert har igenfunnits hos hvarje
medlem af detta Stånd. Denna samhällsvådliga motion har nu
blifvit genomgången af en talare före mig och jag har funnit
mig, dels genom de anmärkn:r han gjort, dels genom dem hvarmed
Frih. Stjernstedt fortsatt, förekommen i det hufvudsakligasté
sorn jag trodde mig böra anföra. Jag får derföre, för att icke
missbruka R. o. Ad:s tid, inskränka mig till att helt och hållet
förena mig med Hr Tersmeden och Frih. Stjernstedt. Jag vill
tillägga två anmärkmr, som synas mig väsendtliga och som jag
önskar måtte behjertas af motionären, efter han här har sjelfvillig!
anmält sig vilja ändra' några uttryck i sitt mern., dem han
ansett måhända oriktiga.
Det väsendtliga af detta mern. är väl det, att de s. k. Läsarne
eller motionärens skyddlingar anses så hardt förföljde genom
våra nuvarande lagars tillämpning mot dessa laglydiga och
stilla medborgare, som endast oskyldigt utstå sitt straff. Jag tror
att en ärlig granskning af alla de rättegångar, som i dessa ämnen
på sednare tider varit anställde, skall visa ett helt annat förhållande
och jag känner att i den landsort, der jag bor och der
vi äfven äro till vår oro plågade af samma Läsaresällskap, är
förhållandet ganska olika. Tvertom vet jag att borgerliga lagen
måst inträda, för att afböja och bestraffa verkliga våldsamheter
och lagbrott.
Märkvärdigt nog är, att just dessa öfverträdelser och just
det fördubblade nitet hos de s. k. Läsare mest försports efter de
resor i landsorten, som missionärer göra, ehuru, såsom mig är
sagdt af ganska trovärdigt folk, dessa missionärers lära varit ganska
ostrafflig.
JDcn 7 December.
135
Den sista och hufvudsakligaste anmärkn:n emot motionen alden
jag-, lika med Hr Tersmeden och Frih. Stjenstedt, går att göra,
då jag anhåller få fästa 11. o. Ad:s och motionärens upmärksamliet
pä det alldeles subversiva, det samhällsordningen störande,
som framgång af Frih. Creutz’s motion skulle medföra. Dessa
ord hafva säkerligen många af Eder M. Hrr tänkt och några yttrat
före mig, men jag har velat uttala dem för att sålunda
förena mig med dem söm förut yttrat sig.
Frih. Raab, Carl Adam: I motsats med den sednare talaren
har jag deremot med största intresse afhört Frih. Creutz’s
motion. Det kommer sig väl deraf, att jag icke har fästat mig
vid biomständigheter, utan jag har sökt för mig utreda de principer,
som legat till grund derför, nemi. samvets- och religionsfrihet.
Här har varit taladt om conventikel-plakatet. Jag vill upläsa
delar deraf för att visa att icke det är så i alla afseenden
värderikt som man här påstått. Så här lyder plakatet: ”Föräldrar
och husfäder måge och böra, efter den kristeliga pligten,
deras barn, anhörige och tjenstefolk uti sina hus lära och undervisa
samt lära och undervisa låta uti katechesen och deras
kristendom, efterfråga och förhöra hvad de kunna om helgedagarna
lärt af predikan, dagligen med dem hålla bön, läsa utur
bildén eller några andra Gudelige och här i Wårt Rike vedertagne
böcker, så ock ett troget inseende hafva på deras lefverne,
och dem med eget exempel till Gudaktighet föregå; dock att de
sig afhålla ifrån djupsinnige frågor och lärostrider, som dem cnfaldigom
äro för höga och kunna gifva anledning till någon villfarelse.
Men att uti private och enskilte hus, man- och qvinkön,
gamla och unga, kända och okända, få eller flera skola
hafva frihet att sig samla och tillhopa komma, allt under förevändning
att bruka sin andakt och enkannerliga Gudstjenst, den
der med de vanliga sön- och helgedagars texters predikande och
utläggande, böners och nya bönesätts förklarande, finnes på åtskilliga
ställen vara förrättad; det anse vi hvarken för nyttigt
eller oumgängligt, utan mera såsom en skadelig nyhet, som en
god ordning i Wära kristeliga församlingar förstörer, hvilket i
längden till sjelfsvåld, missbruk och många farliga oredor skulle
tillfälle och anledning gifva, utom det till befruktancles är, att
mången af oförstånd och okunnighet i sin kristendom lätteligen
kunde blifva till sådane hnge meningar och lärosatser anförd,
som med den rena Evangeliska läran ej vore öfverensstämmande;
allt derföre, emedan sådane sammankomster desto mindre kunnat
pröfvas till den sanna kristendomens utöfning nödige, som Wårt
Rike, Gudi lof! de stora fördelar eger, att Guds ord hos oss idkeligen
varder lärdt och predikadt och hvar och en dessutom är
frihet lemnad i sine hus att bruka sin andakt; ty finna Wi rådsamt
att afskaffa och alldeles förbjuda slike oloflige sammankomster,
så att den, sorn sig understår dem att hålla och tillåta, skall
första gången böta 200 D:lr S:r:m, andra gången 400 D:lr S:r:m,
eller, i mangel af böter, plikta första gången med 14 dagars
136
Den 7 December.
fängelse på vatten och bröd och 2:dra gången med tre veckors
fängelse på vatten och bröd, men kommer han 3:dje gången åter,
skall han på tvenne år Riket förvisas. I lika måtto skola de,
som sig till sådana sammankomster inställa, hvar för sig böta,
första gången fyrtio mark S:r:m, andra gången dubbelt och tredje
gången fyradubbelt”.
Jag anser det vara ganska väl bestäldt att en husfader får i sitt
hus, med sitt tjenstfolk och sina barn, förrätta böner och huslig
andakt; men jag vet också att det finnes många husbönder som
icke göra det. Skall det icke då tillåtas deras tjenstfolk, om de
vilja blifva upbygda att få gå bort till andra husbönder, der de
kunna få en sådan upbvggelse. Likasom man uti det sociala
lifvet har rättighet att tala om politiska och sociala frågor, så vet
jag icke hvarföre det skall vara förbjudet att tala om andliga ting
och sköta sitt hjertås angelägenheter. Skall det vara mera förbjudet
att besöka sådana församlingar, som de här ifrågav:de, än
sådana, der politiska och sociala frågor behandlas? med anledn.
häraf tager jag mig friheten i händelse motionen icke sådant
innefattar väcka motion om uphäfvande af conventikelplakatet,
hvars undanrödjande jag anser vara af högsta vigt. M. Hrr! det
genomgår tiden en oro, så sade en gång en hängången häfdaforskare.
Det är sannt att en oro genomgår tiden, såväl i politiska
som religiösa hänseenden. Huruvida denna oro är grundad
på en religiös öfvertygelse hos folket kan jag väl icke bestämma,
men tror dock att den nämnda oron derifrån har sin uprinnelse.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Af samma orsak,
som Hr Tersmeden, känner jag mig kallad, att här upträda.
Frih. Creutz har sagt sig vilja återtaga sin motion, för att uti
den göra förändringar, och jag skulle derföre visst icke nu företaga
någon granskning af densamma, om jag ej vore fullt förvissad,
att sjelfva hufvudmeningarna af de läror, som uti motionen
äro framställda, skola komma att. uti den förändrade bibehållas,
och det är emot dessa läror, som jag ämnar upträda,
hvilket jag så mycket mera anhåller, att nu få göra, som en tillfällig
frånvaro kunde förhindra mig, att då motionen återkommer,
öfver densamma yttra mig.
Då min hemort ifrån läseriets olyckor varit förskonad, har
jag intill denna dag endast genom berättelser lärt känna dess
läror och det andliga högmod, som utmärker detsamma, och det
är med en viss slags glädje, jag nu hört dem så oliöljdt framträda,
enär min öfvertygelse derigenom blifvit stadgad, att sådane
läror, som dessa, aldrig uti ett Evangeliskt samhälle kunna
ega bestånd. Hvad åsyftar motionen?
Samvetsfrihet? — Nej! Motionären har sjelf ganska rigtigt
sagt, att öfver hjertats tysta suck och frågor, och Andens Tro, och
svar uppå dem, dömer endast Gud, som känner hjertat och pröfvar
anden, och denna frihet är sålunda icke blott genom vår grundlag
försäkrad, den är det ännu mera genom naturens ännu mägtigare
Den 7 December.
137
ordning. Icke samvetsfrihet utan religionsfrihet, såsom Hr Tham
ganska rigtigt anmärkt, är det sålunda, som åsyftas; frihet för
läseriet, att ostördt få sprida sina läror; och hålla sina sammanträden,
sina convenliklar. Och hvad förehafves då på dessa?
Guds Ords lärande säger man. Vore det endast så, skulle sannerligen
Conventikelplakatets stadgar icke till störande af dessa
sammankomster begagnas, och bästa beviset härföre är detta plakats,
i min tanke, oftast alltför sena och alltför lama användande.
Det är först när buller och oro genom dessa convenliklar spridas
uti landet, det är först då, när proselytmakeriet med brandfackla
uti hand, stiger fram uti eller frånträder utur densamma, som
Slaten måste mellankomma, för att afvärja de oordningar, som
smyga uti läseriets fotspår. Men det är ej blott läsningen af
Gnds Ord, som på dessa conveutiklar förehafves, det är tolkningen
af detsamma, af detta Ord, hvars kärlek visserligen ligger
sä uppenbar, att den af det enfaldigaste hjerta kan fattas, då
detta hjerta ödmjukt söker tillegna sig detsamma, ty för stolthet
flyr kärleken, men hvars vishet åter är så djup, att äfven den
visaste aldrig kunnat lära dess slutord. Och af hvilka utöfvas
denna tolkning? Månne af dem, som under hela lifvet deråt helgat
sina hjel tan, och vändt sina tankar, eller månne icke snarare
af dem, hvilka af delta ord kanhända icke ens fullständigt känna
skalet, månne icke ofta, ja kanhända oftast, af nyligen väckta, —
jag tror det är ordet, — hvilkas okunnighet skedda undersökningar
städse ådalagdt, och hvilka dock stiga lill doms öfver denna tolkning,
och fördömma hvarje annan, vare den äfven på Guds egna, af dem
okända, eller oförstådda ord grundad? och hvem har gifvit dem denna,
snart sagdt profetiska domsrätt? mitt minne är väl ej så rikt på
Bibelns språk som motionärens. Jag känner dock några, som
på dessa profeter kunna hafva tillämpning. Jag minnes det Ord,
som af Gild uttalades öfver de fleste af de profeter, hvilka under
Judarnes syndatid uti mängd upstodo: ”Jag häfver icke sändt
dem”. Jag minnes ett annat: ”Vakter eder för de falske profeter,
hvilka komma till Eder uti fårakläder, men invärtes äro
glupande ulfvar”. Jag minnes ett tredje: ”af deras frukt skolén
J känna deni”. Och hvilken är dä denna frukt? är den kärlekens
saktmod och sinnets ödmjukhet; eller är det icke fast mer
det blinda, ofta kärlekslösa nitet, det andliga högmodet och fördömelsen
; en fördömelse, hvilken ensam borde lära dem, att
deras lära icke med Dens kan 'sammanstå, Hvilken sade: ”Dömmer
icke, så vardén J icke dömda; Fördömer icke, så vardén
J icke fördömda”. Ar det renheten uti vandel? Jag vill ej
lasta, och troe att mången Läsare för dygder och redlighet är
utmärkt; men månne icke ofta hållna domstolsundersökningar
och rättegångar lemna ett annat vitsord, och jag vänder mig med
denna fråga till motionären, finnes det icke ibland Läsare den
lära, att dem väcktom, eller, såsom de uti sitt andliga högmod
kalla sig, dem heligom är allting rent? Ar det kärlek till medmenniskor,
eller är det splitet, agget, söndrande menniskor ifrån
hvarandra, ja splittrande sjelfva familjer? jag känner en familj
138
Den 7 December.
uti hvilken en Läsare, med den lismande inställsamheten, som Läsare
ofta, (jag säger visst icke alltid) ådagalägga, med den krypande
jesuitism, hvilken Hr Tham möjligen hade orätt uti, att såsom en afskild
religionsföreteelse anse, inträdde, och uti hvilken han insmög
giftet uti tjenstefolkets och barnens hjertan, och synnerligen
uti den Sons, hvars ledning var honom anförtrodd. Giftet
bar frukt; och då Fadern af omsorger för familjens utkomst uptagen,
allt för sent märkte förhållandet, och ifrån sin härd utstötte
den ovärdige, var frukten redan så mogen, att då Fadren,
varnande och förmanande, talade till Sonen, och förbjöd honom,,
att bevista de uti granskapet ordnade conventiklarne, denna,
ännu icke 14:årige gosse, trotsigt gick dit, och på Fadrens förebråelser
svarade: man måste mera lyda Gud än menniskor. Ja
de nedlagde lärorna hade så djupt slagit rot, att, sedan Fadern
ifrån hemorten aflägsnat Sonen, denna uti bref till en utaf sina
systrar yttrade: För min moder och för Eder kan jag bedja,
men min Fader är fördömd!!
Jag kunde sluta här M. Hrr; ty blotta tanken på ett sådant
dåd sammankrymper lijertat och vill derutur nära rycka en förbannelse
emot dem, hvilka icke akta för rof, att sålunda spränga
de heligaste band, Gud på jorden sammanfogat. Men jag måste
fästa upmärksamheten på en upgift af motionären, en upgift hvars
vigtighet, de fleste läsare säkerligen skola bestrida, men hvilken
dock icke saknar sin märkvärdighet. Motionären har nemi. sagt, att
1789, 1830 och 1848 års rörelser af den tryckta religionsfriheten
alstrats. Afven jag underkänner visserligen rigtigheten af
detta påstående, men det visar dock, att för åtskilliga Läsares
tankar våldet såsom ultima ratio icke är främmande. Ett ytterligare
bevis häruppå finnes. För motionären, så väl bevandrad
uti läseriels alla handlingar och hemligheter, borde icke vara
okända de bedrifter, det snart sagdt inom våra egna landamären
föröfvat; han borde känna Kautokeino. Han borde minnas, huru
derstädes en Hock Läsare med hotelser, med misshandlingar, ja
med dråp, hemsökte dem, hvilka icke med dem ville förena sig.
Ar nu detta frukterna af läseriets läror; äro de split, ägg, andligt
högmod och fördömelse; är våldet dess slutord; då frågar
jag: kunna sådane läror vara af Christo, och är det icke Statens
skyldighet, att med hvarje medel, deh har uti sin hand, från
förvillelser och förförelsen skydda den enfaldiga, och söka qväfva
det ogräs, sorn upspirat uti dess sköte.
Men Staten ensam förmår icke utföra detta värf. Maktspråk,
och häruti har motionären rätt, kunna icke qväfva, eller
leda en andlig rörelse. De förmå på sin höjd att mota eller försvåra
villfarelsernas spridande; öfvertygelsen ensam kan borttaga
dem ifrån det sinne, uti hvilket det redan inträngt. Detta sednare
är Presterskapets kali, och jag måste utsäga det; Presterskapet
har icke, enl. min tanke, rått upfaltat eller behjertat detta
kall. Hedrande och många undantag finnas visserligen. Jag
känner sjelf mången värdig Prest, hvilken med hjertats nit och
Andans kraft uti strid mot förvillelserna uplrädt, och lill san
-
Den 7 D e c e 111 b e r.
139
ningen återfört de förvillade, men, allmänt är icke detta förhållande.
Må Presterskapets utan miskund, ifrån sig bortstöta hvarje
medlem, hvilken, icke genom sträng sedlighet pryder det heliga
kall, han bekläder; må det öka anspråken på icke blott theologisk
lärdom, utan äfven på intellectuel bildning, som för embetets
beklädande erfordras, ty skall Presten väl kunna fylla sitt
höga kall, är det mått stort, som dertill af båda fordras. Må det behjerta
sin pligt, ty, om ogräset skjuter fart ibland hvetet, om det,
hvad Gud förbjude, här och hvar tager öfverhand, blifver dess ansvar
stort, icke allenast här, utan en gång inför en högre domstol.
Många ledamöter gåfvo härtill bifall tillkänna.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: I sak förenar jag mig h. o. h.
med Hr Tersmeden och de öfriga ledamöter, som yttrat sig i
samma anda. Jag tror att vår kyrkas lära är tillräcklig för hvar
och en ödmjuk kristen för att ledas elen rätta vägen. Jag fördömer
icke andras åsigter, men yttrar blott min och tror den
vara fridens och försonlighetens. Motionären har önskat återtaga
sin motion, för att omarbeta den. Det kan honom väl icke
förnekas, men jag får tacka motionären för det han osminkad!
har i sin första motion visat det barnet hvars dop han önskar.
Det är en lycka för samhället att få veta hvarthän motionen syftar.
Det är ett passopp, ett gifakt för hvar och en, som tänker
mer än för dagen för sitt samhälle. Jag vågar hemställa till
motionären, hvars redliga karaktär jag nogsamt känner och högligen
värderar, att han måtte, såsom ett offer åt fäderneslandet
återtaga motionen.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.,
biföll R. o. Ad. den af Frih. Creutz gjorda begäran att få återtaga
sin ifrågavrde motion.
Föredrogs och lades till liandlingarne StatsUtsk:s d. 3 dennes
på bordet lagda motion N:o ], med öfverlemnande af K.
M:s Nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof.
Då härefter å föredragn:s-listan voro uptagna 3:ne motioner
af Hr Munck af Rosencshöld, Nirs Rudolf, hemställde Hr Gr. o.
Landtm, om icke, enär R. o. Ad. förklarat motionären oberättigad
till säte och stämma på Riddarhuset, 11. o. Ad. funne att
dessa motioner ej kunde föranleda till annan åtgärd, än alt läggas
till liandlingarne.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då det icke lärer
kunna bestridas att Hr Munck af Rosenschöld varit representant
å Riddarhuset under innev:de Riksdag, så skulle jag tro att de
motioner han väckt och de åtgärder som af honom i egenskap
af riksdagsman blifvit vidtagne böra anses lagliga, samt att dessa
motioner således böra till vederbörligt Utsk. remitteras. Jag kan
icke heller finna att sådant kan hafva någon skadlig följd. Om
motionerna innehålla något, som är värdt att besinna så bör det
140
Den 7 December.
tagas i öfvervägande hvaremot om de icke innefatta något som
förtjenar afseende Utsk. icke heller lärer tillstyrka bifall derå.
Jag tillstyrker således att motionerna måtte blifva i grundlagsenlig
ordning behandlade, och tror det icke gå an att förklara
att de åtgärder, som af Hr Munck af Rosenschöld blifvit vidtagne
under den tid han var representant, skola anses såsom olaglige,
och således föranleda till en nullitet.
Hr Printzensköld, Carl: Jag ber att få återföra i R.
o. Ad:s minne huruledes mitt yrkande innefattade att Hr Munck
af Rosenschöld obehörigen fått sin polett. Detta yrkande har
R. o. Ad. godkäudt, hvaraf påtagligen följer att Hr Munck
af Rosenschöld under hela den tid, lian varit ledamot af Riddarhuset,
varit det alldeles obehörigen och i strid emot Riddarh.-  Ordn. Då det nu är emot lag stridande att en person som varit
obehörig' att innehafva en rättighet, icke kan anses behörig att
utöfva den verksamhet, som nämnde rättighet skulle medföra,
så följer att de af Hr Rosenschöld väckta motionerna icke kunna
hos R. o. Ad. till någon åtgärd föranleda, enär han varit obehörig
att här innehafva plats och således äfven att dessa motioner
framställa. Jag yrkar således att R. o. Ad. måtte godkänna
den af Hr Gr. o. Landtm, framställda propos.
Hr Cederschiöld: Om innehållet af Hr Munk af Rosenschölds
motion kommer att bifallas eller icke, är för mig af
ingen vigt; men det är af vigt att fästa upmärksamheten på
hvarthäu det skulle leda om den åsigten vunne bifall, som af
Hr Printzensköld blifvit förfäktad, nemi. att allt hvad af Hr
Munck af Rosenschöld blifvit tillgjordt såsom Riksdagsman
skall förklaras såsom en nullitet. Jag vill nemi. fästa upmärksamheten
på att detta icke later sig göra; ty eftersom Hr Munck
af Rosenschöld deltagit i Bänkm:s-valet, så skulle då äfven detta
anses olagligt och således äfven nytt Bänkm:s-val, nytt Elektorsval
och nytt Utsk:s-val företagas. Jag hemställer till R. o. Ad.
huruvida den majoritet, som här är segrande och som, såsom
jag vill uttrycka mig, har vind i seglen, skulle vilja begynna om
på nytt med Bänkm:s, Elektors och Utsk:s-val.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Det är alltid ledsamt
att upträda emot en person, som gör sig till oskuldens försvarare.
Jag får derföre bedja Hr Cederschiöld om ursäkt att jag nödgas
upträda emot honom i denna fråga. Jag ber då Hr Cederschiöld
påminna sig, att det är en väsendtlig skillnad emellan hvad Hr
Munck af Rosenschöld gjort vid Riksdagens början och sedan
fråga blifvit väckt om hans uteslutande ifrån Riddarhuset.
Hr Printzensköld: Hr von Knorring har ganska riktigt
upfaltat frågan. De motioner Hr Munck af Rosenschöld väckte
framställde han först sedan jag hos R. o. Ad. föreslagit att han
skulle anses icke berättigad att hafva säle och stämma pä Riddarhuset.
D^ina fråga var således under R. o. Ad:s pröfning innan
motionerna väcktes, hvaraf följer-att sedan mitt påstående af R. o.
Den 7 December.
141
Ad. blifvit godkändf, hans rättighet att få de väckta motionerna
handlagda i och med detsamma försvunnit. Jag yrkar således bifall
lill Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Hr Cederschiöld: Jag skall visserligen i olikhet emot den
talaren, som uppträdde näst före den sista, anse för en heder att alltid
försvara oskulden, ehuru jag sannerligen icke kan veta hvad det
har med den här nämnda frågan att skaffa, enär jag icke hört talas
om någon oskuld. Här är ej fråga om person utan om sak.
Icke heller kan jag fatta den deduktion, som de tvenne siste värde
talarne sökt göra af skillnaden emellan de åtgärder, Hr Munck af
Rosenschöld vidtagit såsom Riksdagsman före eller efter frågan om
hans uteslutande. Det vore en helt annan sak om man väckt
fråga om hans uteslutande för någon gerning, som han vidtagit
under Riksdagens lopp, sä vore det möjligt att en sådan åtskillnad
kunde göras. Nu deremot förefinnes ingenting af delta, ty det
förhållande hvarpå man stödt sitt yrkande af hans uteslutande var
något, som skett förr än han uttog pollett och deltog i valet af
Bänkman. På grund af detta förhållande är han förklarad obehörig
att vara Riksdagsman, och då det förhållandet existerade redan
innan han deltog i valet till Bänkman så skulle hans deltagande
deruti äfven innefatta en olaglighet. Häraf följer således alt, såvida
det skall finnas någon konseqvens i R. o. Ad:s tillgörande,
Bänkm:svalet äfven bör ogillas, i händelse Hr Munck af Rosenschölds
motioner anses ej böra erhålla grundlagsenlig behandling.
Hr von Knorring: Jag vill icke ingå i svaromål på yttrandet
om min större eller mindre kännedom om lagen, utan endast
svara på sak. Jag vidhåller ännu och tror att större delen af R.
o. Ad. skall med mig dela den åsigten, alt det är en betydlig
skillnad på de åtgärder Hr Munck af Rosenschöld vidtagit såsom
Riksdagsman innan det var ifrågasatt att han skulle uteslutas och
dem han vidtagit efter denna period. Sedan det blifvit ifrågasatt
huruvida jag eger rätt att vara Riksdagsman eller icke, så anser
jag, i likhet med hvad Hr Gr. o. Landtm, först yttrade att jag icke
eger rätt att framkomma med en motion innan det blifvit afgjordt
om jag har rättighet att vara Riksdagsman eller icke. Vill Hr
Cederschiöld icke förstå den saken så ämnar jag icke vidare med
honom inlåta mig i discussion derom.
Hr Printzensköld: Eftersom Hr Cederschiöld talar om konseqvens
i handlingssätt, så vill jag framdraga ett exempel. En värd
talare föll. gårdag erinrade R. o. Ad. derom huruledes vid 1828
års Riksdag fråga bade blifvit väckt om behörighet af Riddarh.-
Direkt. att utlemna polett till en person. Jag minnes mycket väl
denna händelse. Den frågan angick nemi., huruvida den ifrågasatta
personen verkligen var adelsman eller icke, och resultatet
blef, att R. o. Ad. förklarade att enl. grundlagen denna person
icke var adelsman och att han på den grunden icke egde rätt
till säte och stämma på Riddarhuset. Om nu denne ledamot hade
under tiden väckt motioner här inom Ståndet och dessa skulle
142
Men 7 December.
hafva blifvit uptagne, så hade ju den följden upstått att inom Riddarhuset
motioner blifvit väckta af en person, som icke var Adelsman,
ett förhållande, som mig veterligen förut icke inträffat och
som per consequentiam rei icke bör inträffa, emedan de, som här
väcka motioner ovilkorligen måste tillhöra delta Stånd såsom R.
o. Ad:s representanier. Af delta exempel lärer R. o. Ad. täckas
finna att Hr Gr. o. Landtm:s propos. är fullkomligt logiskt riktig
och att den således bör vinna R. o. Ad. bifall.
Frih. Raab, Adam Christian; Det var på grund af föreskriften
i 21:a §:n Riksd.Ordn., som R. o. Ad. fattade det beslut,
som förl. gårdag skiljde Hr Munck af Rosenschöld ifrån sitt ledamotskap
inom Riddarhuset. I denna § slår att hvarje Stånd har
pröfningsrätt, ”så väl i afseende på sådana Medlemmar, hvilkas
Fullmakter ej blifvit godkända, som dem, emot hvilka, till följd af
14 och 18 §§, någon anmärkn. eger rum.” Det var på grund
af denna föreskrift, som R. o. Ad. egde rättighet alt skilja 11 r
Munck af Rosenschöld härifrån; men i fortsättningen af samma §
heter det: ”och bibehålie emellertid den under ytterligare pröfning
ställde Ledamoten "sin Riksdagsmanna-rätt.” Häraf följer att Riksd.-  Ordn. bestämdt föreskrifver alt Hr Munck af Rosenschöld haft Riksdagsmanna-rätt
under den tid han varit Riksdagsman. Vid sådant
förhållande, så lära vi icke kunna underlåta att uplaga de motioner,
som Hr Munck af Rosenschöld haft tillfälle att här väcka.
Hr Printzensköld: Jag anser mig endast böra erinra den
siste värde talaren huruledes Hr Gr. o. Landtm, redan förliden
gårdag fästade R. o. Ad:s upmärksamhet på innehållet af den utaf
den värde talaren åberopade § i Riksd.Ordn., men också huruledes
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att denna § egentligen rörde de tre
ofrälse Stånden, och det på den enkla grund att §:n omtalar sådana
Riksdagsmän, som äro det på grund af erhållna fullmakter af
sina kommitenter, hvilket här icke är förhållandet. Följaktligen är
det endast de §:r i Riddarh.Ordn., som omtala R. o. Ad:s rätt till
säte och stämma på Riddarhuset, som här böra komma i betraktande.
När nu §:n i Riddarh.Ordn. bestämdt omtalar de fall, då
den, som eljest lagligen är berättigad till säte och stämma pä Riddarhuset,
är derifrån utesluten, så följer också deraf, alt denna §
icke kan ega någon tillämpning. Jag bestrider ännu ytterligare
den rättighet, man vill vindicera åt Hr Munck af Rosenschölds motioner
alt komma under handläggning och remiss till vederbörligt
Utskott. Jag har icke sett dessa motioner och ännu mindre känner
jag deras innehåll, och det är för mig temmeligen likgiltigt
hvad de kunna innefatta. Det är blott formernas helgd, som jag
vill försvara, och jag tror mig göra detta, dä jag yrkar bifall lill
den af Hr Gr. o. Landtm, framställda propos.
Frih. Raab: Det kan endast vara formernas helgd, som kan
förmå mig ali upträda för befrämjande af uptagandet utaf Hr Munck
af Rosenschölds motioner, men det föranleder mig också att upläsa
för Hr Printzensköld första början af den 21 § Riksd.Ordn., så
lydande:
Den 7 December.
143
”Riksdagsman af alla Stånd skola dagen efter den, hvartill
Riksdagen pålyst blifvit, sina fnllmakler upvisa; R. o. Ad:s Ledamöter
legilimere sig på det sätt, Riddarh.Ordn. föreskrifver. PresteBorgare-
och BondeStåndens Ledamöter angifve sig och styrke sin
behörighet inför Just.-SlatsMinistern, eller den Konungen i hans
ställe förordnat, hvilken lillhälle, till uplysningärs afgifvände, Fullmäktige
i Banken och Riksg:s-kont. för det Ständ, hvars Fullmakter
skola granskas. Sådan gransking, hvars föremål är att undersöka,
huruvida Fullmakterna blifvit utfärdade i den form, söra nästföljande
§ föreskrifver, skall sist inom fyra dagar derefter vara fulländad
; hvarje Stånd dess pröfningsrätt förbehållen” etc. Jag ber
att Hr Printzensköld och en hvar ville inse, alt orden ”hvarje
Stånd” har afseende icke blott pä de tre ofrälse, utan äfven på
R. o. Ad., och hade de icke haft det, så hade R. o. Ad. icke
kunnat åberopa denna § såsom grund för den rättighet, som af
R. o. Ad. under , gårdagen här utöfvats.
I anledn. af de sålunda framstälde olika meningarne yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att då, enl. 45 § Riksd.Ordu. Landtm, och
Talmän egde föreslå hvad som fordras för verkställighet af det
Ståndens beslut föreskrifva, samt Hr Gr. och Landtm., enär genom
ett R. o. Ad:s beslut blifvit förklaradt, att Hr Munck af Rosenschöld
varit oberättigad, att hafva , säte och stämma på Riddarhuset,
och derjemte hans ifrågav:de motioner blifvit väckta efter det
Hr Printzensköld framstält frågan om hans uteslutande, samt ett
upskof af 11. o. Ad:s beslut derom endast blifvit föranledt deraf
alt Hr Munck af' Rosenschöld, hvars rätt alt lägga frågan på bordet
med stöd af 41 § Riksd.Ordn. kunde dragas i tvifvel, likväl fått
densamma tillgodonjuta, hvarigenom R. o. Ad:s rätt att innan motionerne
väcktes afgöra samma fråga blifvit uphäfd, funnit frågan
om den lagliga tillkomsten- af Hr Munck af Rosenschölds motioner
vara af den tvetydiga beskaffenhet, att det Högh Ståndet egde derom
döma, Hr Gr. o. Landtm, ansett sig böra framställa den propos.,
som enl. hans åsigt närmast öfverensslämde med det beslut R. o.
Ad. förut fattat, och nu finge ånyo hemställa om R. o. Ad. ansåge
ifrågavide af Hr Munck af Rosenschöld väckte motioner icke böra
föranleda annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Denna propos. besvarades med starka ja blandade med nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit ja hafva öf
verrösta!
nej.
Frih. Banér, Johan, begärde votering.
Hr Printzensköld: Om jag icke misstager mig så var det
Frih. Banér som hegärde votering. Jag hemställer lill Frihm, om
icke han skulle läckas afstå ifrån denna begäran och sålunda bespara
Ståndet en dyrbar tid, så mycket heldre som det då står
Frih.-n fritt att uptaga dessa motioner såsom sina egna.
Frih. Banér: Jag bifaller mycket gerna Hr Printzenskölds
begäran, men icke för hans skuld utan för R. o. Ad:s.
144
Den 7 December.
Hr Cederschiöld: Sedan nu genom R. o. Ad:s beslut af
gjordt
är, att Hr Munck af Rosenscliölds motioner icke få röna
grundlagsenlig behandling och remitteras till Utskott, så får jag
endast nedlägga min reservation till R. o. Ad:s prot. emot ett sä
beskaffadt förfaringssätt, hvars lagstridighet jag anser så mycket
mera grundad, som Hr Gr. o. Landtm, nu tillkännagifvit att frågan
om Hr Munck af Rosenscliölds uteslutande blef hvilande på
bordet pä grund deraf att Hr Rosenschöld begagnade sin rätt att
begära frågan på bordet. Hade Hr Munck af Rosenschöld sedan Hr
Printzensköld väckt fråga derom att Munck af Rosenschöld mätte
förklaras oberättigad alt innehafva säte och stämma på Riddarhuset,
rättighet att med laga verkan framställa begäran om denna
frågas hvilande på bordet, så hade han ock rätt att med laga verkan
framställa sina motioner, hvilkas framställande i motsatt fall sannolikt
icke af Hr Gr:n o. Landtm, tillåtits.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Ga hr.: Så vidt mitt minne icke
sviker, så var Hr Cederschiöld en ibland dem, som med Hr Munck
af Rosenschöld förenade sig i begäran om bordläggningen.
Hr Cederschiöld: Det eger sin grund att jag, likasåväl som
Hr Mannerskants begärde frågan pä bordet, men jag har ej åberopat
min begäran derom, utan fäste mig dervid att Hr Gr. o.
Landtm, nyligen förklarat att frågan blef hvilande derföre, alt Hr
Munck af Rosenschöld begagnade sin rättighet att begära den på
bordet. Då det nu således är medgifvit af Hr Gr. o. Landtm, att
llr Munck af Rosenschöld hade en sådan rätt att få frågan på bordet,
så anser jag alt han med samma skäl äfven haft rätt att väcka
sina motioner och få dem grundlagsenlig! behandlade.
Hr Printzensköld: Det kan icke nog förundra mig att Hr
Cederschiöld kan tillåta sig att af ett af Hr Gr. o. Landtm, begagnad!
uttryck draga de slutsatser han veiat göra. Om en Ledamot
är aldrig så obehörig, så kan väl icke hans stämma nedtystas så
länge denne person finnes här ibland oss såsom Ledamot, dä han
yttrar sig på det sätt, sorn ordning och stadgar medgifva; men sedan
man förklarat att han »varit obehörig att här hafva säte och
slämma, så mäste man väl i öfverensstämmelse dermed bedöma
hans tillgöranden. Det var för öfrigt icke på grund af Hr Munck
af Rosenscliölds begäran, som mitt förslag bordlädes, det hade varit
olagligt, men då två andra Ledamöter förenade sig med honom,
så blef hans begäran ganska behörig; och om äfven Hr Gr. o.
Landtm, nämnde endast Hr Munck af Rosenschölds anhållan, så
veta vi dock att det var icke ensamt han utan äfven andra Ledamöter
af R. o. Ad. som b,egärt bordläggningen, hvilken icke heller
ensamt på hans begärau kunnat ega rum.
Hr Gr. o. Landt m. anhöll att då nu flere ledamöter begärt
ordet, få fästa upmärksamheten derpå att beslut i det föredragna
ämnet redan blifvit faltadt, så att frågan nu endast vore om hvad
som möjligen kunde angå Hr Cederschiölds reservation.
Gr.
Den 7 December.
145
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Det var just samma
sak Hr Gr. o. Landtm, nu framställt, som jag velat taga mig friheten
andraga, nemi. att en ny discussion synes vilja upsla öfver
ett ämne, som redan är afgjordt. Det kan icke någon hindra Ur
Cederschiöld alt afgifva sin reservation, men denna hvarken bör
eller kan efter mitt förmenande föranleda till någon discussion.
Frill. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag är förekommen af
Gr. af Ugglas. Jag ämnade äfven göra samma framställning, nemi.
att det må vara tillåtet att afgifva reservationer, men att de icke
få föranleda någon discussion.
Hr Cederschiöld: Jag tror mig ingalunda hafva öfverskrida
min rättighet, då jag emot det fattade beslutet nedlagt min
reservation, likasom jag icke heller ämnat framställa förebråelser
emot någon och aldraminst emot Hr Gr. o. Landtm. Att
ifrån Hr Printzensköld få höra så beskaffade förebråelser har icke
heller väckt min förvåning. Den nu upkomna discussionen anser
jag visserligen icke innebära någon olaglighet, men har icke gifvit
anledn. dertill, emedan jag icke vet hvartill den skall tjena.
Hr af Ström, Israel Adolf, upläste följande motion.
Hos II. R. o. Ad. får jag vördsammast utbedja mig öfverseende
med att jag å nyo framställer ett ämne, hvarmed jag tillförene
fastän med mindre framgång fallit besvärlig.
Ämnet är dock af den vigt att jag skulle förebrå mig om jag
icke ännu vågade ett försök att väcka upmärksamheten derpå. Det
rörer skogarnes behandling, hvilka efter min folia öfvertygelse vanvårdas,
då de likväl utgöra en Iifsfråga för landet och dess innevånare.
Jag kan icke med likgiltighet åse huru de vackraste skogar
falla, och rent af sköflas, utan att ägarne göra minsta bemödande
eller minsta upoffring för ny skogs npdragande. Man liar
såsom skäl emot mine förslager, användt den satsen att det onda
hjelpes af sig sjelf på det sättet att då skogsvarorne få ett högre
värde så blifva också skogarne bättre skötte. Jag åter påslår motsatsen,
och erfarenheten har visat alt ju högre priserna på skogsalster
stigit, desto flera skogar hafva blifvit uthuggne.
Utlänningar inköpa flere stora skogstrakter i de norra provinserne
för alt inom vissa år hafva skördat skogen, och desse tänka
visserligen icke på hvarken alt spara fröträd eller äterså ny skog
ur hand.
De nordiska skogsvarornes företräden i godhet, skogsbristen i
de sydliga länderne, och de nu så högt stegrade priserna på skogsvaror
å utländska marknaderne locka ännu flere spekulanter lill
Svenska skogarne, och vi hafva dessutom på sådane spekulanter
ingen brist inom landet. Huru en sådan hushållning skall slutas
är lätt att inse för dem sorn älska sitt fosterland och hafva omtanka
för efterkommande slägter. Man har föregifvit att en lag
mot skogsförstörelsen skulle vara ett intrång i eganderätten; men
månne en enskild person kan hafva rättighet att till sin ensamma
1 Hält. 10
U6
Den 7 December.
nytta använda hvad som Skaparen ämnat för flere generationers
nytta och beqvämlighet?
Det är långt ifrån mina åsigter att yrka det skogarne skola
stå obegagnade, — tvärtom! Jag anser för Sveriges lycka att
skogar finnas och att de deraf blifvande skördarne högt betalas;
men jag anser äfven för en oaflåtlig pligt alt hvar och en som drager
nytta af skörden bör vinnlägga sig om alt upfreda ny skog i
den afhuggnes ställe.
Hvilken rikedom och välmåga skulle icke tillflyta landet om
våra 26 milhr tunnland åtkomlig skogsmark buro sådan skog
som ägde högt värde på de utländske handelsplalserne, d. v. s. att
de bestodo af virke hemtadt frän. mogne, tätt upväxte skogar;
hvilka, räta och qvistrena, alltid högt betalas. Desse 26 milhr
Irland borde och kunde gifva en årlig skörd af minst 13 milhr
famnar å 100 kubikfot fast mått, hvaraf 7 milhr behöfvas inom
landet och 6 milhr gånger 100 kubikfot kunde föryttras, utan
skada för landet, om endast hvarje skogsägare hlefve ålagd alt updraga
ny skog på lika stor vidd som han skördat. Kostnaden för
återsådden är obetydlig mot vinsten af skörden, och vi hafva goda
efterdömen huru det låter verkställa sig dels i de bibehällne delarne
af kronoparkerne och några allmänningar, dels i ädelt tänkande
enskildle ägares väl skötte skogar; men desse skogsvidder
äto obetydlige emot dem som skördas utan återsådder.
I hvilken olycklig belägenhet vore icke Sverige försatt om
devastationerne hejdlöst finge fortfara? Man sätter icke tro
till möjligheten af en sådan olycka förr än det är för sent att bota
den. Sanning är dock att socknar finnas redan, der torkad kogödsel
måste tillgripas både till matens kokning och till boningsrummens
upvärmande. Jag kan framvisa 5 serskilda sockenslämmoprot.
, som bestyrka sannfärdigheten af upgiften.
Med anledn. af hvad jag nu haft äran framföra, vågar jag
vördsamt hemställa om icke det vore nyttigt och nödvändigt, att
hos K. M. i underddiet anhålla alt bland annat i den lag sorn
kommer att utfärdas rör:de skogarne, deruti äfven bestämdes, det
hvarje skogsägare ålåge att updraga ny skog, svarande emot den
areal han skördat, vid äfventyr af böter för hvarje skördadt tunnland,
och förbud vid ännu högre vite att ytterligare Jå fälla
till försäljning någon skog förr än villkoret med nysådden vore
upfyldt.
I andra länder gäller denna lag; och Badiska Skogsordn:n,
hvilken är ansedd som ett mönster för Skogsordmr, innehåller i
första punkten. ”Efter hvarje hygge skall ny skog genast updragas
i den afhuggnes ställe.”
Då en sådan lag blifvit ansedd nödvändig i ett sydligare land,
huru mycket angelägnare är den icke för den kalla Norden? och
huru skall den Svenska handeln äga bestånd om vi icke hafva något
att lemna i utbyte mot de sydländska produkter, hvilka äro för
oss nödvändiga. Jernet förslår jemnt och nätt att tillbyta oss socker,
kaffe, vin och thé; men vi måste äfven hafva salt, sill, ull,
hudar, stenkol, talg, tran, bomull, tobak, sidentyger, specerier,
lien 7 December.
ur
hampa, fiskvaror, apotlieksvaror, och hvarifrån skola penningar tagas
till allt delta, om vi icke hafva trädvaror att försälja? Vi hafva
väl koppar, något säd och frakt-förtjeuster att draga pä, men desse
tillgångar fylla icke behofven om träd-varuhandeln skulle tiphöra
eller blott förminskas, hvilket den ofelbart skall göra med den
oförsynta skogsfällningen, som nu pågår.
I den skogslag, som efter mitt förmenande vore nyttig för
landet, torde äfven böra införas, att ingen finge hugga mer än ,
af skogens areal-vidd hvarje år. Man invänder troligen att ingen
kontroll kan hållas deröfver alt Ingen handhafves; men man vinner
åtminstone den säkerheten att inga skogar inköpas för att inom
några få år fällas och sedermera lemnäs i ödesmål, hvilket efter
nu gällande lagar nied mycken framgång practiseras.
Enl. en för några år sedan upgjord beräkning afkasta de tillgänglige
Svenska skogarne årligen 5 rnilhr famnar, men konsumtionen
gjorde 7 milhr, så att en årlig under-balance upkom af
2 milhr famnar, och konsumtionen har sedan den tiden ökats
men icke minskats. Denna beräkning var visserligen aproximatif,
men den har icke blifvit vederlagd al någon men väl bekräftad
af flere.
Det synes således vara hög tid att söka förbättra hushållningen
nied skogarne i ett land, som har sin välmåga af en god
skogshushållning och blir obeboeligt i den mån skogarne förminskas.
Jag anhåller vördsamt om remiss lill Ekon.Utsk.
Begärdes på bordet, hvarjemte
Hr Ribbing, Arvid, anmälde sig och yttrade:
I anledn. af den fråga, som här blifvit väckt af Hr af Ström
vill jag blott hafva äran uplysa, att vid Landtbruksmöte! i Lidköping
denna fråga afhandlades ganska sakrikt af Bruksegare och andre
personer, som deruti lemnade goda uplysningar. Jag förmodar
alt handlingarne redan åro tryckta eller snart blifva det, och skulle
önska alt de yttranden i ämnet, som der afgåfvos, kunde komma
under öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att i fråga vide motion enl. derom
gjord begäran komme att hvila på bordet.
Hr von Knorring, Erik Oscar, anförde skriftligen.
Redan länge har den ringa aktsamheten om och misshushållningen
med våra skogar gifvit anledning till oro för framtiden.
Hvad de norrländska skogarne beträffar, har på sednare tider
misshushållningen och ovårdsumheten stigit till den höjd, att den,
som icke på stället varit vittne dertill, har svårt att göra sig ett
begrepp om den fara, hvari våra norra provinser sväfva att inom
kort icke allenast blifva beröfvade en fördelaktig näringsgren och
10*
Den 7 D c c e m b er.
export-artikel, utan ock, så otroligt det låter, lill och med komma
att lida brist på nödvändigt byggnadstimmer och bränsle, hvilket
redan på åtskilliga ställen af kustlandet inträffat. Till stöd för
delta yttrande kunde jag framdraga en mängd enskildta klagoskrifter
i ämnet; men då ställningen äfven ofiicielt blifvit lagd i dagen,
inskränker jag mig till att ur en kungörelse af K. Beflude i ett af
de norra länen, för d. 18 sisth Oct. anföra följande:
"Då skogsafverkningen inom länet på sednare tiden tilltagit
”så obetänkt, att, derest den fortfar, man i en ej aflägsen framtid
”med största skäl kan befara brist på nödigt byggnadstimmer och
”bränsle till husbehof, har jag ansett mig böra härå fästa länets innevä”nares
synnerliga upmärksamhet och allvarligen upmana lill en
”förståndigare hushållning med den värderika egendomen, skogen. •
”Ehuru enhvar borde inse den oberäkneliga skada, som serdeles i
”detta hårda klimat skulle förorsakas af skogens tillintelgörelse,
”dermed redan en god början är gjord, synes dock den ögonblickliga
vinsten föranleda till öfverdrifvet hygge, ej allenast af skog,
”sorn man sjelf eger, utan ock af sådan, som är andra enskildta
”eller K. JJ. och Kronan tillhörig, dervid således ej afseende gö
”res
å andras eganderätt, utan endast å lättheten att kunna så
”skyndsamt och obemärkt som möjligt undanskaffa hvad åverkadt
”är. Lien med skäl öfverklagade skogsförödetsen medför sålunda en
”anledning mer till bekymmer, då man, jemte skogens ohejdade
”förstöring, ser allmänhetens rättsbegrepp och känsla aftaga ilhy,
”alt olofligt hygge af andras skog numera näppeligen anses för nå”gon
skam, mindre för en förbrytelse, ehuru det är och af den
”rättänkande måste anses vara ett olofligt och straffvärdt tillgrepp
”af andras egendom.”
Orsakerna lill det öde som hotar de norra provinserna, nemi.
att snart blifva skoglösa, bör måhända förnämligast sökas i den hos
allmogen inrotade förmodan, ”att skogarne icke kunna taga slut”
och ”att åverkan af skog, vare sig från den enskildte eller det
allmänna, icke är stöld —• en förmodan, i hvilken äfven sågverksegarne,
genom sitt förfaringssätt med de ofantligt vidsträckta skogstrakter,
som de disponera, tvärtemot hvad man borde vänta sig af
uplystare män, tyckas instämma.
Sålänge sådane tänkesätt, hvilka lindrigast kunna benämnas
origliga, finnas inrotade, är icke mycket hopp om att det onda
skall botas eller ens hämmas derigenom alt en eller annan ny
författning i vissa till skogshushållningen hörande grenar utgifves,
för att måhända hastigt nog glömmas.
Nej! eli kraftigt och genomgripande medel fordras.
Redan vid 1823 års Riksdag yrkades, af Hr Gripenstedt, ”att
skogsåverkan skulle anses och straffas sorn stöld.” Det tyckes
också vara ett ögonskenligt missförhållande i lagstiftningen, att
skogstjufnad icke bestraffas lika med hvarje annan tjufnad af egendom,
som ej inom lås förvaras; men då en sådan förändring i
lagstiftningen icke kommer alt uptagas i denna motion, har jag
Den 7 December.
J 49
endast velat påpeka nämnde yrkande, öfvertygad att någon annan,
med bättre förmåga, möjligen icke så långt lill skall göra framställning
om en dylik förändring, hvilken torde vara ännu mer
behöflig under nuvarande tidpunkt, då den redan år 1823 kunde
ifrågasättas.
Innevånarne måste lära sig inse, att en förnuftig skogshushållning
skall gagna ej blott det allmänna ulan i främsta rummet
dem sjelfva. Vidare mäste en tillförlitlig kontroll åvägabringas,
för alt icke, såsom hitlils skett, vissa sågverksegare eller bolag
mätte kunna hugga mångdubbla antalet träd utöfver det hvarföre
skatt erlägges och dymedelst hastigt rikta sig på Statens bekostnad
och landets utplundring.
I sa vidsträckta trakter som Norrland är det omöjligt för den
fåtaliga kronobeljeningen, åt hvilken hit tils upsigten öfver skogarne
varit anförtrodd, ali kunna fullgöra delta åliggande, om man också
antager alt den skulle vilja derom beflita sig.
I KammarColhii Bref till K. M:s Befhtde i Riket af d. 14
April 1824 heter det:
”Egande K. Befh:de, i anledn. häraf, i - underddiet föreslå,
hvilka af dessa skogar således må för Kronans räkning förbehållas,
hvarom K. M. sedan ville i Nåder besluta; men på det att den
nytta, som af denna anstalt påräknas, ej må blifva förfelad, är angeläget,
att verksamma åtgärder till skogarues vårdande och förbättrande
vidtagas, i hvilket afseende hufvudsakligen blifvit förordnad!,
att nödigt antal duglige och tillräckligt länte skogsbeljente
skola finnas, för hvilket ändamål nya boställen åt dem,
heldst i yttre kanterna af skogarne, böra utses, eller de redan varande
böra utvidgas, samt tjenlig reglering ske med de dem nu
bestådde löner: Att en förbättrad hushållning och skogsvård derå
vidtages, hvarvid isynnerhet bör tillses, alt dets. k. Forstväsendet,
grundadt på viss årlig traklhuggning och återväxt af skogen må,
der det finnes lämpligt och användlbart, införas, och efterdömen äfven
derigenom lemnäs åt enskildte att, i afseende på deras skogar, i
enahanda nyttiga anstalt ingå.”
Ett ändamålsenligt system måste införas, efter hvilket skog får
huggas; — och skatt bör betalas för det sorn verkligen hugges
och icke endast för hvad som upgifves hafva blifvit hugget eller
skola huggas. Med ett ord: Intel osläinji/adt träd bör fil
fällas !
För att kunna åstadkomma detta, måste nödig skogsbetjening
finnas, hvars hela verksamhet lages i anspråk att vårda skogen,
kontrollera luiru gifna förordningar efterlefvas och genast beifra
de missbruk och underslef, som möjligen försökas eller begås.
På grund af det nu anförda och för att bereda en ordnad
skogshushållning i de norra länen, åtminstone hvad angår kronoallmänningar,
krono-hemman och publika boställen, örn hvilka,
utan alt träda eganderälten för nära, Statsmakterna torde finna
sig oförhindrade att härutinnan förfoga, får jag äran vördsamt
föreslå:
150
Den 7 December.
Ntt It. II. St. ville hos K. M. i underd:hcl anhålladet
K. M. täcktes i Nåder förordna, att Rikets
norra län matte, i likhet nied de södra, blifva
med nödig Jägeri-Betjening försedde!
Hvad kostnaden för vinnande af det åsyftade ändamålet beträffar,
har jag icke ansett mig nu böra dertill upgöra något förslag,
enär K. M., för den händelse alt den ifrågaställa Jägeristaten
pröfvades behöflig, efter öfvervägande af alla de omständigheter,
sorn pä organisationsfrågan hafva inflytande, torde komma
att genom Nådig propos. till K. H. St. äska det Statsanslag, som
för ändamålets vinnande erfordras.
Om remiss å denna min motion till Stats- och Ekon.Ulskrn
får jag vördsamt anhålla och vågar jag hysa den förhoppning, att
vederbörande Utskott skola finna det saken är af vigt och att de
norra länen böra åtnjuta samma omvårdnad som blifvit Jemnad åt
Rikets öfriga provinser. — Jag är också fullt öfvertygad, alt, om
den af mig föreslagna underd. framställning göres, Regeringen
kommer att vidtaga tillfredsställande åtgärder, för hvilken förhoppnings
realiserande vi ega en säker borgen i de tväune aktade, uplyste,
sakkunnige och nitiske mäns namn, hvilka contrasignerat
flera i sednare tider från vår Regering utgångna skrifvelse!- i samma
ämne.
Hr af Ström, Israel Adolf: Det är för mig fägnande att
höra att någon annan än jag här intresserar sig för skogarnes bibehållande,
men i anledning af den "motion, sorn Hr v. Knorring
nu väckt, anhåller jag få uplysa att fyra K:s Beth:fv:de i de norra
länen hos K. M. begärt anslag för ökad skogs- och jägeribetjening
i afsigt att kunna förekomma den åverkan, som hittills på dervarande
skogar egt rum.
Hr von Knorrings ifrågavarande motion begärdes på bordet.
Frill. Fleming, Axel upläste följande:
Bland ämnen af vigt för den inrikes hushållningen, är näppeligen
något som fordrar en större upmärksamhet oell skyndsammare
åtgärdande än värden af landels skogar, och hvad tillgöras bör för
alt rädda dem från en ödeläggelse som hotar både oss och våra
efterkommande med brist på ett af lifvets, närmast brödet, onndgängligaste
nödtorfter.
Inför det Höglofl. Ståndet, hvars många medlemmar lika med
mig, nogsamt känna skogarnes i allmänhet förstörda eller vanvårdade
tillstånd, är det öfverflödigt att göra någon vidlyftig framställning
derom, ej helier alt tala om den verkan på våra näringar,
och landets klimat, som följer af skogarnes förstörande. Nödigare
är att gifva anvisning på något verksamt medel, som kan sätta en
gräns för skogsödandet och hägna hvad ännu återstår.
Den systematiska hushållning sorn börjat att införas genom
trakthuggniug, hindrar otvifvelaktig! en allmännare utplundring af
skogarne; men denna anstalt liksom andra skogslagar äro dock inga
Den 7 Deceinber.
151
radikala skyddsmedel. Det finnes blott ett sådant, oell det består
i stiftandet af en lag, som afskaffa! och förbjuder gärdesgårdars
anläggande.
Mången torde studsa vid detta förslag och anse det overkställbart.
Men så är det icke. Visserligen afser det att bryta ett urgammalt
bruk och en gammal fastrotad fördom: visserligen skulle
förslagets genomförande åstadkomma svårigheter, företrädesvis i
somlige bygder; men vill man ändamålet och inser dess nytta, så
måste betänkligheterna och fördomarne sättas å sido. — Nödvändigheten
alf något bör göras är uppenbar. Att valla boskapen är
ett gammalt bruk, fast i Sverige föga vedertaget, men i de mest
kultiverande stater från urminnes lider brukligt, till stor fördel för
både skogarne och åkerbruket. Man gör icke utomlands, som hos
oss, att afstänga åkertegarne, ängarne, parkerna, ja, sjelfva skogslotterna,
med gäidesgärdar. En utlänning, som reser i Sverige,
förvånas att se våra tusendetals milslånga gärdesgårdar. Hvilken
oerhörd mängd af träd, som årligen förstöras, för att inhägna några
ofta magra åkerlappar, eller mosslupna och tufviga ängsbitar.
Stängsel genom häckar, eller med jordvallar, är för kostsam att
kunna hos oss begagnas. Vallning är således det lämpligaste, och
de svårigheter, som deremot kunna anföras, öro för ringa i jemförelse
med påföljderna af våra skogars utrotande. På vallhjon är
ingeri brist, oell flerestädes äro hundar dresserade alt vakta fåren.
Med undantag af de inre delarne af våra nordliga landskaper
och i Wermland, börjar bristen pä dugligt byggnadstimmer bli stor,
och brist på vedbrand hotar nu mångenstädes, der för 20 år sedan
fanns skog i tillräcklighet, man får ej glömma huru stor vedkonsumlionen
på denna tid blifvit, genom de årligen i antal tilltagande
ångbåtarne och mekaniska inrättuingarne hvarvid ångkraft
användes.
Jag vill ej vidare med någon större vidlyftighet i ämnet uptaga
Höglofl. Ståndets tid, utan anhåller vördsamt att min nu
väckta motion må till vederbönde Utskott remitteras.
Begärdes på bordet.
Frih. af Schmidt, Carl Joli. Georg, upläsle följande
motion.
I (58 § af konkurslagen föreskrifves att vid konkurs skall äfven
”Kronans ombudsman i orten” nemi. Kronofogden kallas.
Della är naturligtvis på det han må komma i tillfälle att bevaka
cessionantens utskylder till kronan. Men om nu cession göres
utaf innehafvare af faslighet på landet, hvars ränta eller tionde är
anslagen till något regemente t. ex. Huru går det då? — Kronofogden
kan icke bevaka, ty han känner ej beloppet och han anser
sig dessutom hvarken skyldig eller berättigad till bevakning för
Pieg:tet, emedan han icke kan beediga en sådan fordran. Reg:tsskrifvaren,
Regdets ombudsman, får icke underrättelse om saken
och kan ej heller af stämningen i tidningarne fä kännedom om
konkursen, ty han känner aldrig, om icke händelsevis, namnen på
152
Den 7 December.
de personer, som till Regitel erlägga liemmansräntor eller tionde.
Han känner endast namnen på gårdarne, hvilka oftast äro spridda
i flera län; och följden blir, att Regitet förlorar det årets ränta eller
tionde, då konkursen skett.
Jag får derföre vördsamt föreslå, att första meningen af konkurslagens
68:de § får följande förändrade lydelse:
”Kronans ombudsman i orten och, om gäldenären innehar
jord u landel, hvars ränta eller lionde ej är kronan behållen, den
auktoritet eller person, till hvilken samma ränta eller tionde är
anslagen, äfvensom alla öfrige kände inländske borgenärer skola om
stämningen särskildt underrättas.”
Remitterades till LagUtsk.
Frih. Raab, Carl Adam anförde skriftligen:
Under sistförflntne Riksmöte, år 1851, förspordes, synnerligast
inom vissa Stånd af Representationen, missbelåtenhet med PrivatBankernas
operationer och man uttalade, genom väckta motioner,
väl icke total förkastelsedom öfver de samma, men genom vidtagna
åtgärder visade, att den icke skulle länge uteblifva. En frukt af
denna opinion mognade äfven i R. Stms förslag, med K. M:s dertill
lemnade nåd. sanct ion,' för Filial-Banker, såsom under-afdeln:r
af Riksbanken, af d. 30 Sept. 1851. Härigenom stadgas att:
a) Bolag, som under namn af Filial-Bank bildas genom aktieteckning,
bör utgöras af minst 30 personer, alla solidariskt ansvarige
för Bankens förbindelser och kan oetrojeras på högst 10 år; FilialBank
kan endast i stad inrättas;
b) af teckningssumman erlägges minst 25 proc. i Rikets gångbara
mynt, och för återstående 75 proc. lemna delegare en efter
6 månaders uppsägning betalbar, löpande förbindelse, åtföljd af antaglig
säkerhet i guld eller silfver; publika eller inteckningsliandlingar,
hvilken säkerhet ställes under särskildt förvar;
c) Filial-Bank erhåller från R. Stms Bank försträckning till
ett belopp, som motsvarar den genom säkerheten representerade delen
af teckningssumman, dock icke till högre belopp än 500,000
r:dr och afgifver derför sin förbindelse med pantförskrifning af förenämnde
säkerhets föremål;
d) af Riks-Bankens försträckning utgå J såsom lån och l:del
såsom kreditiv; lånet ulbetales lill FilialBanken efter reqvisition inom
ett år; på kreditivet eger FilialBanken utfärda assignationer på tryökta,
af RiksBanken ullemnade blanketter, till bestämda valeurer;
e) så väl på länet, som på de af kreditivet lyftade summor erlägges
till RiksBanken 3 proc:s ränta;
f) försträckning kan i vissa bestämda fall återfordras efter ett
års eller 6 månaders upsägning;
g) Filial-Bankens rörelse består i utlåning, vexel-diskonlering,
deposit- och kassa-kreditivrörelse;
h) ett ombud för BiksBanken deltager uti den årliga revisionen
af FilialBankernes räkenskaper och förvaltning.
Vid närmare undersökning om orsaken lill detta förslag, får
Ben 7 December.
153
nian af motionen för detsamma den uplysning: att PrivatBankerna
iiro ”öfverklagade” oell ”hatade”, hvarföre man, i ändamål att
”ordna penninge-väsendet på bättre och solidare grunder”; vill
”hålla läne-fonderna mera jemna och lämpade efter ortens och
rörelsens behof” än efter en PrivatBanks vexlingskassa”; vinna för
delen
af ett enda sedelmynt i Riket ”och låta läntevinsten tillfalla
R. 8t:rs Bank eller det stora hela, Staten.”
För alt lättare öfverskåda den inconseqvens hvarmed man går
till väga, må man jemföra dessa uttalade principer med de i PrivatBankslagen
af d. 13 Jan. 1824. Det heter der: ”att som K. M:s
och R. St:rs upmärksamhet blifvit fästad derpå, hurusom den öfverklagade
förlägenheten i den allmänna rörelsen skulle kunna minskas
genom uprätlande af enskildta bolag till bestridande af en sammansatt
uplånings- och utlånings-rörelse, hvilka oberoende af R.
St:rs penninge-verk, skulle förena de kapital-egandes och kapitalbehöfvandes
intressen och småningom göra den vidsträckta kreditrörelsen
umbärlig, som hittills måst för allmän räkning bedrifvas
och att fördenskull Diskont-rörelsen heldre borde öfverlemnas åt
den enskildta omtankan än utgöra föremål för Statsförvaltningens
omsorg”: så förordnas etc. etc. — —
— —
Stats-Makternas här uttalade mening, att upp- och ullåningsrörelsen
hellre borde öfverlemnas åt den enskilda omtankan, än
utgöra föremål för Statsförvaltningens omsorg, har igenom K. Kungörelsen
af år 1851, sålunda blifvit väsendtligt rubbad. Om orsaken
härtill skulle varit ”att PrivalBankerne vore, som orden lyda
öfverklagade och hatade”; så får man emedlertid väl trösta sig dermed,
när man i samma motion vidare underrättas, att egentliga
skälet härtill består deri, att vinsten på detta företag slädnät hos
privata personer och icke tillfallit Rikets Ständers Bank eller det
stora hela, Staten.
Man har härvid förbisett 2me betydande omständigheter, nemi.:
l:o Att Staten drager stor vinst på Privat-banksrörelseh genom
Privatbankerna ålagd bevillning; att denna bevillning icke är
bestämd till. någon bestämd siffra, utan kan och bör ökas i mån af
bankernas uplöpande vinst.
2:o Att detta tillfälle för placering af kapitaler haft helsosamt
inflytande pa affairslifvet och inlockat våra fordom tröga penningemän
på speculalionens väg.
Allt detta oaktadt har man likväl tagit första steget för alt
monopolisera bankorörelsen i vårt land för Statens räkning.
Hvarthän denna beträdda väg i den rigtning den nu tagit
skall föra oss, dess hämmande inflytelse på penningeväsendels utveckling
och industrien torde framtiden bäst uplysa.
Vi hafva nu fyra stycken Filial-Afdelmr af RiksBanken. Beloppet
af försträckningar, som RiksBanken anslagit utgör 1,500,000
r:dr, såsom äfven, ifall någon PrivatBank skulle uphöra, en summa
blifvit beviljad med 2^ milhr för PrivatBanks rörelsens ersättande.
För att icke egentligen fästa mig vid de organisationsfel, som
vidlåda dessa inrättningar, vill jag endast i förbigående hafva antydt,
att försträckningen, som lemnäs mot 3 proc. svnnerligast an
-
154
Den 7 December.
vandes lill kreditiv för Bankens delegare, ulan annan säkerhet äu
den, sorn för teckningssumman blifvit afgifven, — en kreditiv rätt
för hvarje delegare ända till |:delar af teckniugsheloppet. Delta
är en ganska betänklig åtgärd, återigen monopoliserande rörelsekapitalet
i några få personers händer, till deras disposition, hvarigenom
mängden af kapital-behöfvande befinna sig lika] ohjelpta
som förut, förutan den ganska väsendtliga omständigheten, att Bankens
egen soliditét sättes på ett betänkligt sätt i fråga. Ingen
motsvarighet härtill finnes medgifven i någon PrivatBanks organisation.
Vådan för HiksBanken af en så för FilialBankens egna delegare
omfattande kredit tyckes mig vara påfallande, i synnerhet
som KiksBankens försträckning under vissa omständigheter alldeles
kan indrägas.
RiksBanken har nemi. förbehållit sig, alt i vissa fall, återbekomma
sin försträckning eber ett eller halft års upsägning. Om
RiksBanken skulle under ett eller annat förhållande komma att
vidkännas påtryckning, hvarigenom upsägning af försträckningarne
vid Filial-kontoren skulle blifva nödvändigt, huru skulle då blifva
bestäldt med penningeställningen i landet?
Antagom t. ex. hela Privat-banks-rörelsen i RiksBankens händer,
9 a 10 milla- inlemnade såsom försträckning och att denna
summa skulle inom 6 månader eller ett år efter föregången upsägning
återbetalas. Följderna af ett sådant bank-system behöfva
icke påpekas, de äro påfallande^ — ett säkert sätt att ruinera industrien
och kasta olyckor och bankrutter öfver individer. Att
RiksBanken verkligen kan komma i sådan förlägenhet har icke
blifvit förbisedt i den Nådiga förordningen, men sättet alt undvika
eller komma ur denna, den enskilde krediten och förmögenheten
ruinerande krisis, icke upgifvet.
Man har sagt att RiksBanken skulle på öfverlagandet af bankrörelsen
göra en stor vinst och delina åsigt var ju ett skäl för de
nya filial-bankernas upkomst. Detta hvilar på ett påtagligt misstag.
RiksBankens sedel-imission får under inga förhållanden öfverstiga
dess valuta i guld och silfver med mera än 20 milin-sedlar.
RiksBanken utsläpper likväl icke detta belopp. RiksBankens
låne-rörelse måste således minskas med lika belopp som försträckningen
till Filial Bankerna.
A lenmad försträckning lemnäs RiksBanken 3 proc. å |:delar
af beloppet och circa 1 proc. på återstående ^idel. Denna jidel
begagnas till kreditivrörelsen pä banken. RiksBanken eger likväl
ingen lånerörelse, som inbringar så litet och diskonteringen tillvägabringa!-
proc. i ren behållning.
RiksBanken måste alltså göra förluster på sina FilialBanker.
Att dessa icke blifva obetyrtliga, om RiksBanken skall öfvertaga
PrivatBanks-rörelsen, synes häraf. Må man fåfängt invända, all
RiksBanken icke hitlills haft någon ränta på de penningar, som
blifvit sednare använde till FilialBankernas försträckning; men dels
är detta ett fel i organisation af RiksBankens angelägenheter, som
lätt kan afhjelpas och dels är den lemnade försträckningen en
Den 7 December.
155
obetydlig summa, hvarpå man f. n. fästat mindre upmärksamhet.
Vore nu sjelfva Bankrörelsen fotad på Bankmessiga grunder, vore
FilialBankernas operationer i allmänhet för rörelsen fruktbringande
i den morr man derpå gör sig rättmätig fordran och hvilket väl
ingen lärer kunna påstå nu vara förhållandet; så vore visserligen
mindre att säga derom, alt Slaten icke häraf erhåller någon särdeles
vinst. Det allmänna intresset såsom det enskildta skördar likväl
inga goda frukter af monopolsystemet, och penningerörelsens
monopolicerande för Staten innefattar ett tvång på industrien. För
min del älskar jag inget monopol hvarken för Staten eller enskilda.
Staten kunde af samma skäl, såsom i Egypten, monopolisera
sådeshandeln, eller såsom i flere andra länder saltgrnfvor
och bergverk; åtgärder, som i allmänhet, i länder med industri,
visat sig endast vara medel för näringarnes undertryckande med
ganska liten relativ behållning för Statskassan. Slaten bör inskränka
sig i detta hänseende lill beskattningen, och handhafves denna rätt
såsom sig vederbör, så lyckes denna lott i sanning vara den afundsvärdaste.
Skulle likväl hela penningeväsendet monopoliseras
åt Slaten, då bör man likväl sä anordna Banksystemet, att Staten
verkligt kommer i åtnjutande — icke af risken — utan äfven af
vinsten. Må då omskrifne FilialBanker blifva Statens egna, förvaltade
genom RiksBanken, och derpå upkommande vinst blifva
BiksBankens, men många skäl tala emot så beskaffade åtgärder och
man hör låta sig varnas af gammal erfarenhet härutinnan.
Fara är likväl för handen alt ifrågäv:de bank-melhod en vacker
dag uphörer af sig sjelf. Så länge största delen af lemnad
försträckning utgår till kreditiver åt intressenterna sjelfva och ulan
någon vidare säkerhet derför, så är väl troligt att dessa finna räkning
i att såsom delegare fortfara; men skulle lånerörelsen för dessa
FilialBanker blifva af allmännare beskaffenhet, så är ganska troligt
alt förlusten pä lånerörelsen blefve större än vinsten.
Annorlunda förhåller sig med PrivatBankerna. De förvara i
sina kassor RiksBankssedlar för 25 proc. af teckningssumman.
Dessa 25 proc. af sedlar ligga stilla i Bankens kassa och i st. f.
att oroa Bankens silfverkassa, hafva dessa depositioner af RiksBanks-sedlär
i PrivalBanks-kassan beredt möjlighet för Banken att
öka sin sedelstock. PrivalBankerna hafva således snarare i detta
hänseende gagnat RiksBanken och förstärkt dess kredit, under det
FilialBankerna tagit den i anspråk.
Vidare har det blifvit upgifvit ibland moliverna till förslaget,
att man velat vinna fördelen af elt enda sedelmynt i Riket och
afskaffa de många olika banknoter, eller sedlar, som genom PrivatBankernas
sedelutgifningsrätt upstålt, för att endast ega ett omloppsmynt,
nemi. RiksBanks sedlar. PrivatBanks-noterna äro egentligt
icke mynt, liksom RiksBankens egna sedlar, oaktadt påbudet
för de sednare att vara det, ej heller äro mynt; de äro endast
förskrifningar och anvisning på mynt och gälla endast för mynt så
länge de mot mynt al-pari kontant utvexlas. Men samma egenskap
hafva alla sorters kredit-sedlar i mer och mindre grad och
150
Den 7 December.
med vexande bank-utveckling och industri befordras mängden af
kredit-sedlar, vexlar och anvisningar. Alt deraf villas tillhör en
fåviskhet sorn icke bör skyddas. Ehuru förvillande de många PrivatBankssedlar
än må synas, så förblifver mängden af dessa ingen
omständighet alt fästa1 sig vid. De äro icke påbudne gälla
såsom mynt och det hör till en hvars fria vilja att mottaga eller
icke mottaga deria. Hufvudsak är endast att de mot klingande
mynt inlösas vid påfordran och sålunda behålla sig i rörelsen.
Men deröfver mäste Bankerna sjelfva vaka för alt
vinna kredit.
När man emedlertid velat förskaffa oss den lyckan af ett enda
sedelmynt, huru då förklara, att de nya Filial-afdeln:ge utfärda assignationer
af olika valörer på RiksBankeu? Flere filial-afdeln:s
assignationer af olika valörer synas väl vara motsvarigt med PrivalBankernas
assignationer, eller huru?
Vi äro nu i ordningen vid en ej mindre vigtig omständighet,
som länge undfallit den allmänna discussionen i delta ämne. Denna
är den väsentliga frågan om PrivatBankernas vexlings-kassor böra
bestå i silfver — i klingande mynt — eller såsom nu i RiksBaukssedlar.
I visst hänseende är det en verklig vinst för både
Riks- och PrivatBanker, att vexelkassan består af RiksBankssedlar;
men om RiksBanken skulle blifva underkastad någon oblid konjunktur,
om någon krisis skulle stoppa silfverutvexlingen i Banken,
månne icke PrivatBankerna derigenom skulle äfven sättas i
betänklig ställning, som icke kunde ifrågakomma, ifall PrivatBankerna
stödja bankorörelsen pä metallisk valuta i st. f. Riksbankssedlar.
PrivatBanks-syslemel i vårt land har ännu icke nått den utveckling
rörelsen skäligen fordrar och dess anhängare hafva till
stor del. sig sjelfva att tacka för det förbiseende systemet i opinionen
lidit. Gemensamt med LåneBanken drifver PrivatBankerne
hnfvudsakligast en, för industrien och den enskilda krediten, ruinerande
låne-rörelse med disconteringar på namn, hvartill i RiksBanken,
såsom i PrivatBankerna största fonderna äro mislagne.
Härigenom blir belåningen af verkliga kredit-papper omöjlig och
Bankerna, som äro till för industrien, för att lemna nya förlager,
för undangjorda arbeten, till beredandet af nya varuprestationer, sålunda
en häfstång för industrien, gagna den endast indirect; så
mycket verksammare befordrande missrigtning i spekulationsvåg och
lyx med dermed upkommande ruin.
Med stöd af hvad jag sålunda andragit och mycket som dertill
kunde närmare utredas, får jag vördsamt föreslå:
Att R. St. måtte förkasta det FilialBanks-system, som blifvit
vid sisth Riksdag föreslaget och af K. M. sanclioneradt, att uphöra
vid nuvarande octrojtids tilländagång; att PrivalBanks-systemel
må vidare efter slutad octroj-tid fortfara med följande förpligtelse!'
i Bankernas verksamhet, nemi.:
Den 7 December.
157
a) Att allt småningom indraga fonderna för discontering på
namn, för att bespara dem åt verklig disconterings-rörelse med
vexlar, kreditpapper, anvisningar m. m., att de blifva verkliga förläggare
för industrien.
b) Förpligtigas äfven i viss grad och med vissa förbehåll belåna
inhemska varuprodukter.
c) Att icke allenast inom samma Banks filial- och hnfvudkontor,
utan äfven inom olika Banker utbetala lemnade anvisningar
från någon annan PrivatBank eller Fiiial-kont. eller godtskrifva
den person, som anvisningen innehar, om han har räkning med
den Bank der penningarne skola lyftas. Härigenom besparas mången
ränta, och penningar som ligga på landsvägen besparas lill
bättre ändamål, och många penninge-remisser och poströfverier
skulle härigenom undvikas.
d) Att utvidga depositions-rörelsen och derpå lemna ränta
med invisningsrätt.
e) Att utvidga kassa-krediliv-rörelsen.
f) Att förfärdiga på ett enda ställe alla blanketter för Bankrörelsens
bedrifvande, hvilka i mon efter reqvisition stämplas och
utdelas af en derom betrodd, under Kronans upsigt stående auktoritet.
g) Att förvandla sina vexlingskassor i silfver i st. f. RiksBankssedlar
och åläggas inlösen af sina sedlar i silfver-species.
Denna motion begärdes på bordet.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel:
Jag återkommer nu med en motion, som Hernne sfraxt igenkänna,
den om befrielse från bevillning å Embets- och Tjeristemäns-arfvoden,
löner och pensioner, samt chartre-sigillatoe-afgift för
karaktersfullmakler m. m., som jag alltid ansett obilliga och orättvisa.
Jag vill icke förlora tiden med att för eder, M. H:rr, framställa
huru otillräckliga dessa löner i allmänhet äro; känd
sak är så god som vittnad; men jag stödjer denna motion på ett
förhållande, som är kändt och mig delgifvet af den person, som
vid förliden Riksdag var Ordf:de i Bevilln.Utsk. Uti det anförande,
som Ulsk:s Ordf:de bade, då Utsk:s negativa svar på min
motion förehades, yttrade samme Ordfide, att väl Utsk:s fleste Ledamöter
hade ansett min motion vara grundad på rättvisa, men alt
summan 216,000 r:dr, om jag icke missminner mig, som denna
skattetitel inbragle, vore allt för stor för att vid sisth Riksdag
kunna undvaras och att Utsk. icke visste något medel för alt i sådant
fall fylla statsbehofven. Erfarenheten vid denna Riksdag har
likväl visat att Bevilln.Utsk:s farhåga var alldeles ogrundad. Besparingarne
eller öfverskotten äro så betydliga att dessa 216,000
r:dr hade många gånger deruti fått rum. Detta Ordhdens yttrande
är likväl ändå mera bevisande för rättvisa af mina anspråk derigenom
att han behagade dermed uttrycka att, ehuru Utsk. ansåg begäran
vara rättvis, så i anseende till den nämnda summan,
158
Den 7 December.
216,000 r:dr, kunde det icke medgifvas. Nu frågar jag eder, M.
H:rr kan det existera något visst riksdalertal, som berättigar en af
statsmakterna att göra och besluta hvad de sjelfve skulle anse
orättvist? Det tror jag icke: rättvisa är den första fordran man
har af alla, isynnerhet af statsmakterna. Jag tror icke heller alt
R. St. skulle med likgiltighet se om Konunga-makten begagnade
samma princip och samma lära för alt begå någon orättvisa inom
samma summa. Jag tror icke, säger jag, att det existerar något
riksdalertal, det må vara stort eller litet, som någonsin kan berättiga
någon att vara orättvis. Jag förnyar således min vid föregående
Riksdagar väckta motion om befrielse från all bevillning för
Tjenstemänslöner, arfvoden och pensioner, samt. att charlie-bevillning
mätte nphöra för alla de honorifica bevis af Konglig nåd såsom
Adelsbref, titlar, i allmänhet s. k. karaktersfullmakter, ordensförläningar
m. fl. d. Jag anser nemi. icke att, grundlagsenlig!,
R. St. hafva någon egentlig rättighet att beskatta konglig nåd.
Det är i min tanka ett tydligt ingrepp i konungamaktens rättigheter.
Afven denna grund får jag åberopa för min motion i hvad
den rörer eliart* bevillningens uphörande för honorifica bevis af
konglig nåd. .
Jag anhåller att denna motion måtte varda till vederbörligt
Utsk. remitterad.
Denna motion remitterades till Bevilln.Utsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., nemi. från
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
JM 1, ang:de tillökning af Ulsk:s kansli-personal.
Expedilions-Utskottet:
JM 1, ang:de ökadt kansli-biträde m. m.;
JM 2, ang:de uplagan af Bihanget till RiksSt:ns prot.; samt
JM 3, i fråga om prenumeration å Bihanget till RiksSt:ns
prot.
Äfvenledes anmäldes och lades på bordet ett af Riddarh.Utsk.
under JYs 1 afgifvet sålydande
Vördsamt Memorial.
Som Riddarh.Direkt, jemlikt 10 och 15 §§ i den för Direkt:n
d. 26 Maj 1851 af H. R. o. Ad. utfärdade Instinkt., låtit till
Riddarh.Utsk. öfverlemna ett lill R. o. Ad. ställdt Mern., innefattande
förslag huru tryckningen af Ståndets prot. vid innevarande
Riksdag må lämpligast verkställas; alltså får Utsk., med insändande
af della Direktms Mern., för egen del yttra, alt Utsk. anser de af
Direktm för berörde tryckning vidtagne åtgärder och afgifne för
-
Den 7 December.
159
slag vara ändamålsenliga, samt leda till skyndsamhet och besparing;
hvarföre Utsk. tillstyrker:
alt samma förslag må varda af H. R. o. Ad. godkända.
Slockholm d. 1 December 1853.
På Riddarh.Utsk:s vägnar.
Tönnes IVrangel.
Riddarh.Direklrns bifogade Mern. var af följande innehåll :
Då det, enl. 10 § af den för Riddarh.Direkt, utfärdade instrukl.,
åligger Direkt, alt vid början af hvarje Riksdag till II. R. o. Ad.
inkomma med förslag huru tryckningen af R. o. Ad:s prot. må
lämpligast och med största skyndsamhet kunna verkställas, får Direkt.
härmed vördsamt föreslå, alt under innevarande Riksdag det
H. Ståndets prot. må få likasom under de sednaste Riksdagarne,
uti en uplaga af 500 exemplar tryckas med täta stilar och förkortningar
af ofta förekommande ord samt fördelas i häften af omkring
30 ark, med iakttagande deraf att intet pleniprot. stympas,
utan lill slut införes i häftet, hvarjemte Direkt, har äran anmäla,
att, enl. nu angående ifrågav:de tryckning afslutadt kontrakt, kostnaden
för hvarje tryckt ark blifvit betingad till 10 r:dr 32 sk.
b:ko, eller 1 ndr 16 sk. mindre än betalningen derför vid sednaste
Riksdag utgjorde, och då endast ett häfte är under tryckning
4, men så snart 3 häften på en gång kunna tryckas, 8 tryckta
ark skola af boktryckaren aflemnas.
Stockholm d. 15 Nov. 1853.
slug. Posse. Carl Bennet. Fredr. Boije.
Georg Ulfsparre. J. A. Tornérhjelm. O. M. B jörns!jerna.
Alberl Munck.
Slutligen anmäldes och lades till handlingarne ankomne prot.-  utdr. från de öfrige RiksSt.n, nemi. från PresteSt. af d. 19, 26
och 30 sistl. Nov. och d. 3 dennes, från RorgareSt. af d. 26 sisth
Nov, och d. 3 dennes samt från BondeSt. af d. 21, 25 och 28
sistl. Nov. och d. 3 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 2 e. ra.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
160
Den 10 December.
Lördagen den 10 December 1853.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 7 dennes.
Ankom och emoltogs på vanligt sätt Hr StatsRådet m. m.
Nils Fredrik Wallensteen, som å K. M:s höga vägnar aflemnade
8 Dess Nåd. skrifvelser och propos:r till R. St:r.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter och
befunnos dertill utsedde i
Bevillning s-Utskot tel:
efter M 1092 Hr Lejonmark, Evald Gustaf;
J\i 1741 Hr Wolffelt, Maurits Constantin.
Banko-Utskottet:
efter M 2320 Hr Akerman, Fredrik;
J\s 2082 A. Hr Mannerskantz, Carl Axel.
Riddarhus -U.tskottet:
elter 46 Gr. Piper, Claes Gustaf Fritz,
Jl? 85 Gr. von Rosen, Fredrik Carl, och
M 166 Frih. Stjerncrona, David Erik;
JV! 49 Gr. Frölich, Gustaf Erik,
M 17 Frih. Fleming af Liebelitz, Axel, och
M 2248 Hr af Forssell, fullm. Hr von Franken, Georg
Wolfgang.
Gr. Frölich, Gustaf Erik: Då jag icke är i tillfälle att
oafbrutet linder Riksdagens fortgång vistas här i staden, får jag
vördsamt afsäga mig förtroendet alt vara ledamot af Riddarh.Utsk.
I anledn. häraf blefvo H:rr Elektorer af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade att sammanträda till val af en ledamot i Riddarh.Utsk.
i st, f. Gr. Frölich.
Uplästes ett af Hr Adelborg, And. Otto, inlemnadt sålydande
mern.:
Till följd af vigliga angelägenheter, hvilka nödga mig att på
obestämd tid lemna lmfvudstaden, får jag, hos Högh R. o. Ad.
ödmjukligen anhålla, att blifva befriad från den befattning af Suppleant
i BankoUtsk. som mig blifvit tilldeladt; utbedjande jag mig,
att det oaktadt, få fortfarande vid min Riksdagsmannarätt, såsom
medlem af Ståndet varda bibehållen.
R.
D en 10 December.
161
K. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H:rr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, anmodades att utse en Suppleant i BankoUtsk.
efter Hr Adelborg.
Uplästes och bifölls följ:de aT Hr Tersmeden, Nils, inlemnade
mein.:
Nödsakad att på någon tid lemna Riksdagen, anhåller jag ödmjukast
att få lemna den befattning af Elektor, som H. R. o. Ad:s
förtroende gifvit mig, dock med tillstånd alt få qvarblifva vid min
rik sda gsm an n arätt.
Äfvenledes uplästes och bifölls ett af Hr Stjerngranat,
Claes, inlemnadt sålydande mern.:
Som jag, i och för enskildla angelägenheters vårdande, måste,
på någon tid, aflägsna mig ifrån Riksdagen, så får jag vördsamt
anhålla att från min Elektorsbefattning blifva entledigad, dock med
bibehållande af min riksdagsmannarätt.
Vidare uplästes följande af Hr Westfelt, Ludv. Henr.
Benjamin, inlemnade mern.:
Hindrad af enskildla angelägenheter, ali fortfarande utan afbrott,
bevista Riksdagen, nödgas jag härmed vördsamt afsäga mig
det förtroende hvarmed 11. R. o. Ad. behagat hedra mig i egenskap
af Elektor.
Efter upläsningen häraf blefvo Hrr Bankmän af Gr. o. Landtm,
anmodade att sammanträda för att utse 3:ne Elektorer, i st. f.
Hrnne Tersmeden, Stjerngranat och Westfelt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt till ersättande afupkomne
ledigheter bland R. o. Ad:s Bänkman, val komme alt förrättas vid
början af nästa plenum.
Uplästes ett från Vällofl. BorgareSt. ankommet prot.utdr. af
d. 7 dennes, innehållande inbjudning lill R. o. Ad. samt PresteSt.
, att biträda det af BorgareSt., vid föredragning af R. o. Ad:s
inbjudning till instämmande i dess beslut om nedsättning af ett
serskildt Utskott för behandling af frågor, rör:de bränvinstUlvevkning
och försäljning, fattade beslut, att instämma uti R. o. Ad:s
inbjudning sålunda, att ett serskildt Utskott skulle nedsättas för alt
uptaga och i hela dess vidd grundlagsenligt behandla alla angrde
bran vinstill vei kning och försäljning upkommande frågor.
Frih. Cederström, Rudolf: Då Vällofl. BorgareSt:s nu föredragne
inbjudning väsendtligen omsluter samma ämne, som innefattas
i Gr. Lagerbjelkes af R. o. Ad. redan bifallna förslag, vågar
jag vördsamt hemställa, att R. o. Ad. behagade bifalla Borg.-  St:s endast i ordalagen, men icke i saken, från R. o. Adis egen
mening afvikande beslut.
1 H. 11
162
Den 10 Decemher.
Hr Hjärne, Harald: Den nn uplästa inbjudningen frän
Borg.St. innefattar i sjelfva saken ingen olikhet med det beslut,
K. o. Ad. uti ifrågakomne hänseende redan fattat. Då Riksd.-  Ordnis 36 § tillåter R. St:r att nedsätta serskildt Utsk. för att
behandla upkomne frågor i hela deras vidd, och det endast är i
verba formalia, som R. o. Adis beslut skiljer sig från Borg.Stis,
finner jag intet hinder möta antagandet af sistnämnde Stånds inbjudning.
Jag erinrar mig att under en föregide Riksdag, då äfven
ett serskildt Utsk. blifvit nedsatt för handläggning af en väckt
fråga, här å detta rum en vidlyftig diskussion upslod i afseende å
det beslutade Utskis behörighet att uptaga den förekomne frågan i
hela dess vidd, enär en sådan uttrycklig bestämmelse ej i beslutet
kommit att inflyta, men R. o. Adis pluralitet stannade i den åsigt,
att omförmälte formela uttryck ej vore absolut nödvändigt och att
således saknaden deraf oj kunde lägga binder i vägen lör Utskis
pröfningsrält af frågan i hela dess omfång. Lika med Frih. Cederström
får jag derföre tillstyrka R. o. Ad. alt biträda Borg.-  Stis beslut.
Uppå härefter framsläld propos. antog R. o. Ad. Borgare
Stis
i båga vide inbjudning samt lades det uplästa prot.utdr. till
liandlingarne.
Frih. Cederström! Sedan R. o. Ad. nu bifallit Borg.St»
inbjudning, förmodar jag, alt val af de ledamöter, hvilka från
detta Stånd skola ingå i det serskilla Utsk. oförtöfvadt kommer alt
äga rum; och får jag i sådant afseende anhålla, det Hr Gr. o.
Ladlm. behagade föreslå R. o. Ad. att, i öfverensstämmelse med
hvad vid val af ledamöter i de ordinarie Utskm iakttagits, utom
det antal personer, hvilka enl. Gr. Lagerbjelkes förslag skola i
Utsk. inväljas, tillika utse en Suppleant, för att, vid,förekommande
fall af ordinarie ledamots frånvaro inkallas i hans ställe.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. bifölle, att såsom
Frih. Cederström föreslagit och i öfverensstämmelse med hvad
i afseende på öfrige R. St:s Utskott blifvit beslutadt, en Sup
pleant
för R. o. Ad:s ledamöter uti i fråga vide serskildta Utskott
skulle utses.
Ropades Ja.
1 anledn. häraf och på grund af det genom 3:ne Stånds sammanstämmande
beslut letnnade bifall till nedsättning af ett, utaf
6 ledamöter af hvarje Stånd beslående, serskildt Utskott för behandling
af frågor röride bränvinslillverkning och försäljning, Lilefvo
Hrr Elektorer nu af . o. Landtm, anmodade, att till detta
Utskott utse 6 ordin? jdamöter och en Suppleant.
Föredrogs och lades lill handlingarne K. Mis denna dag ankomne
Nåd. skrifvelse till R. Sta-, i anledn. af åtskilliga utaf R.
S:r vid sistförflutna Riksdag föreslagna lagförändringar.
Ben lil December.
163
Föredrogos och lades pä bordel K. M:s nedannämnde denna
dag ankomne nåd. skrifvelse!' och proposa- lill R. Sta'.
l:o Arigale inrättande af tvångsarbetshus i Stockholm och Rikets
samtlige län;
2:o Med förslag till ändring af 7. och 17. §§ i 30 Kap. R. B.;
3:o I fråga om Calmar läns fördelning i 2. län;
4:o Om förhöjning i låne-procenten vid inhemsk ulls belåning
i UU-diskont-fonden;
5:o Om lån för tom t regleringen i den afbrända gamla stadsdelen
af Lidköping, mot ansvarighet af tomtegarne i samina stadsdel■;
ö:o Om decimal-systemets tillämpning på Rikets mynt; samt
7:o Om anvisande äf medel lill godtgörande af förskott från
StatsKont., dels till understöd utan åtei betalningsskyldighet och dels
till lån ät de af eldsvåda hemsökte innevånarne i staden Gustavia
ä S:l Barthelemy.
Ånyo föiedrogs K. M:s d. 3 dennes på bordet lagda nåd.
propos. till R. St:r, ang:de grnnderne för rättigheten, att tillverka
bränvin samt beskattningen derför.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Då ingen af Ståndets
ledamöter tyckes vilja yttra sig i denna fråga, finnér jag mig uprnanad
att i korthet redogöra för några betänkligheter, som hos mig
upstått vid tagen kännedom af ifrågav:de Kongl, proposins innehåll.
Min första anmärkn. gäller bränningens fortfarande bindning vid
jorden. Denna förening upkom ganska naturligt pä en tid, då
bränningen uti vida mindre skala, och såsom binäring till jordbruket
drifven, afsåg, att till ansedd fördel för jordegaren till bränvin
förvandla någon del af på den egande jorden växande produkter.
Della förhållande är betydligen förändradl. En mängd stora bränneriet'
hafva redan upstått, hvilka ingen egendom, äfven af de
största, förmår mata. Bränningens sammanbindning med och beroende
af egendomens storlek, är sålunda redan de facto uphäfd
Då, såsom en följd af den K. propos:n, detta förhållande ännu
mera måste tillvexa, enär denna propos. pätagligen alser fabrikationens
drifvande uti större, men lill antal mera inskränkta fabriker,
kan jag ej fatta anledmn till bibehållande af ett gammalt stadgande,
hvilket icke med den föreslagna förändrade principen för bränvinsbränningens
drifvande sammanhänger, och hvilket stadgande jag
derföre anser borde hafva utgått. Således har, enl. min åsigt, s jelfva
grundorsaken för bränvinsbränniugens fästande vid jorden, längesedan
uphört.
En annan betänklighet hyser jag i afseende å de grunder för
näringens beskattning, hvilka i den nåd. propOs:n äro föreslagna.
Då den ritning, enl. hvilken de enkla pannorna skola vara konstruerade,
icke åtföljer proposm, är det omöjligt att bedöma, huruvida
den produktion, en sådan panna ansetts böra kunna åstad
1!
*
164
1) e n 10 December.
komma, är rikligt beräknad. Jag antager dock för gifvet, att så är
förhållandet, och utgående ifrån denna förutsättning, fruktar jag att beskattningen
å husbehofsbränningen är för hög tilltagen och anser alt
man, vid skattens bestämmande, bordt fästa mera afseende på den
större produktionskostnad husbehofsbränningen i jemförelse med fabriksbränningen
drager, och nogare tillsett att beskattningen rättade
sig derefter. Jag är ingen vän af husbehofsbränningen; jag har
vid tvenne Riksdagar kämpat emot densamma och anser den vara i
ekonomiskt hänseende skadlig, ehuru jag ganska väl känner, alt
många härutinnan äro af en annan mening, och att i synnerhet
inom ett RiksStånd den motsatta åsigten gjort sig strängt gällande.
Jag ifrar således, visserligen icke för denna brännings bedrifvande,
men, när densamma uti den K. proposm finnes bibehållen, önskar
jag att det Utsk., hvilket kommer all behandla denna fråga, mätte
ingå nti en noggrann och fullständig undersökning, huruvida den
beskattning af 12 sk. Inko per kanna, sorn föreslagits böra drabba
husbehofsbränningen, står i tillbörligt förhållande till den skatt
af 16 sk. samma mynt, som blifvit fabriksbränningen pålagd.
Jag, för min del, har föreställt mig denna proportion ej vara
riktig, ty såsom jag redan antydt, omkostnaderna vid husbehofsbränningen
äro betydligt större än vid fabriksbränningen. Om
jag antager, att de olika pannornas afverkningsförmåga är i den K.
proposm riktigt beräknad, skulle ganska säkert uppå en större ångfabrik
under 7 eller 8 timmar kunna tillverkas lika mycket bränvin,
som på en månads tid medelst en enkel panna, och dä torde
llrrme litet hvar finna, den stora skillnad uti omkostnader som
emellan båda bränningarne förefinnes hvartill ytterligare kan läggas,
ali utur samma qvantitet säd husbehofspannan icke lemnar samma
qvantum bränvin som fabrikens. Det är icke för att gynna husbehofsbränningen,
— jag upprepar det ännu en gäng — som jag
nu talar, ulan skälet för mili nu gjorda framställning ligger endast
och allenast deruti, alt jag anser, att dä denna näring fortfarande
tillätes, man icke genom en jemförelsevis för hög beskattning bör
gifva giltig anledn. till den klagan, alt man de facto förbjuder hvad
sorn de jure är tillåtet. Om fog lill en särlan klagan verkligen förefinnes,
tror jag att sakens framgång derigenom skall i hög grad
äfventyras.
En annan anmärkn. träffar den förhöjning i skatten, som blifvit
föreslagen för husbehofsbränning dervid mäskvärmare begagnas. Denna
förhöjning, som i nu gällande bränvins-förordn. utgör 50 pröc. har
äfven i den K. proposm blifvit till samma storlek bibehållen. Jag
har under tvenne föregide Riksdagar sökt alt, i afseende å billigheten
af denna proportion, inhemta så fullständig kännedom om förhållandet
som möjligt, och jag tror mig kunna försäkra, alt mäskvärmare
ingalunda åstadkommer en sådan tillökning i produktionen,
att den motsvarar ofvanomnämnde skatteförhöjning. Ar det nu en
statsekonomisk fördel att mäskvärmare begagnas, hvilket det onekligen
är, dä derigenom både bränsle och arbetskraft besparas, synes
det mig vara orätt alt genom oproportionerlig beskattning göra dess
användande nära nog omöjligt. Så länge husbehofsbränning får
Ren 10 December.
drifvas, bör den väl åtminstone få inrättas på det för landet förmånligaste
sätt, och jag anser derföre att skattepi oportionen emellan
bränvinslillverkning med enkel panna och med sådan, dervid mäskvärmare
begagnas, ej bör utgöra mera än 33 j proc.
.lag vill f. n. inskränka mig till de nu gjorda anmärkmne,
och på det att Utsk. mätte deraf erhålla del, anhåller jag, alt milt
nu afgifna yttrande v mätte få åtfölja remissen af den K. proposiu.
Hr Hjärne, Harald: Jag hade icke ämnat att yttra mig vid
remissen af ifrågavar:de K. propos. emedan, — jag får öppet bekänna
det — jag ännu icke bildat mig någon fast öfvertygelse
derom, huruvida den nåd. proposin borde förordas eller icke. ålen
då Gr. af Ugglas har framställt åtskilliga anmärkmr emot den K.
proposm, finner äfven jag mig föranlåten alt i största korthet vidröra
detta vigtiga ämne.
Till en början anser jag mig böra förklara, att jag bedömer
frågan ur en h. o. h. praktisk synpunkt. Del var en lid närmast
före Riksdagens början, då man temligen allmänt hoppades, alt
genom en nära nog radikal förändring af nu gällande bränvinslagstiftning
kunna bilda någon fördämning emot den förderfliga rusdryckens
öfversvämningar, men redan under de första dagarne af
Riksmötet och ännu mera sedan K. M:s nåd. propos. afgifvits, kunde
man ganska tydligt märka, att en emot ofvanomnämnde förhoppningar
föga gynnsam opinion inom vissa RiksStånd började att utveckla
sig. För min del får jag åtminstone bekänna, alt jag redan
fruktar, att man mäste betydligt pruta på de förhoppningar man
hyst i aUeende å Ii agans behandling och de slutliga resultaterne
deraf.
Del är icke min mening alt lill besvarande .uptaga de anmärkn:r,
Gr. af Ugglas framställt emot den K. proposai, emedan
jag hälst såg alt ingen diskussion i hufvudsaken ännu ägde runi.
Jag vill blott i korthet erinra, att det synes mig ligga en motsägelse
deruti, att Hr Gr:n på samma gång han förordar bränvinsbränningens
skiljande från jordbruket och husbehofsbränningens uphörande,
ändock finnér den sistnämnde näringens föreslagna beskattning vara
för hög. Det faller af sig sjelft, att om man vill fasthålla principen,
all husbehofsbränning bör få ega rum, man äfven mäste
låta densamma fortfarande vara fästad vid jorden och behandla frågan
ur synpunkten af ett privilegium för jordbrukaren. Jag liar
blott velat anmärka ofvanberörde motsägelse i Gr. af Ugglas anförande,
ulan alt f. n. vilja inlåta mig i någon undersökning huruvida
de skäl, Hr Gr:n till stöd för sina åsigter i frågan andragit, äro riktiga
eller icke. Jag anser nemligen att det vore för frågans framtida
öde tjenligast, att man undveke att göra anmärkmr emot den
K. propos:n vid densammas remiss lill vederbörligt Utsk. Jag är
visserligen långt ifrån att vara fullkomligt nöjd med den propos.
i ämnet K. Mit behagat aflåta, men jag får också lika öppet bekänna,
alt jag fruktar det förhållanderna börja att så gestalta sig,
alt man möjligen torde komma att känna sig ganska glad, om man
vid denna Riksdag i frågan hinner så långt, som den K. propos:n
16G
Den 10 I> e c e in b e r.
åsyftat. Jag vet mer än väl, ali mänga af dem sorn i della ämne
dela lika öfvertygelse med mig, skola komma alt bedöma detta milt
yilrande mindre mildt, men anledn:n lill afgifvandet deraf ligger
belt och hållet — såsom jag redan i början af mitt anförande omnämnt
— deruti, att jag ser denna, såsom de flesta andra frågor,
ur en helt och hållet praktisk synpunkt; och, vid betraktande af
opinionens närvarande ställning, torde alla sanna vänner af frågans
hringande till ett åtminstone relatift lyckligt resultat, möjligen anse
sig hafva vunnit ganska mycket, om den K. proposm slutligen blir
i aila delar af K. St:r bifallen.
Gr. af Ugglas: I afseende å hvad Hr Hjärne anfört derom,
alt man i allmänhet borde undvika att vid väckta förslags remitterande
lill Utsk:s behandling beledsaga samma förslag med yttranden,
samt att delta i synnerhet borde iakttagas vid remissen af nu förevande
K. propos., mäste jag tillkännagifva, att jag är af fullkomligt
olika åsigt med nämnde värde ledamot. Jag anser nemi. det
vara ganska nyttigt, att ett Utsk., vid en frågas emottagande lill
handläggning, kommer i tillfälle att inhemta hvad som blifvit anfördt
för eller emot den väckta frågan, för att sedermera kunna
egna densamma den behandling, som icke allenast öfverenss!ammer
med Utskrs åsigt om det rättaste i saken, utan äfven i andra rummet
alser det hopp om framgång, Utskrs afgifvande utlåt, kan hafva
alt inom RiksStm emotse. Att en sådan tanke älven ligger lill
grund för K. M:s ifrågav:de propos., ali densamma afser icke det
theoreliskt riktigaste, utan det praktiskt möjligaste, tror jag ganska
lätt kunna skönjas, åtminstone af dem, som vid föreg:de Riksmöten
följt denna frågas behandling.
Medan jag har ordet, beder jag att tå göra en ytterligare anmärkn.
emot den K. proposm. Den bestämmer, att bränvinsbränningsafgiften
skall erläggas inom en viss kort lid efter bränningens
slut. .lag deremot anser det vara högst nödvändigt att skatten i
förväg erlägges. Jag är öfverlygad att flere fabriker skola upsla
med en tillverkning af 2000 kannor per dag eller derutöfver. Drifves
bränningen en månad, uppgår skatten, beräknad efter 16 sk.
Inko per kanna, till 30,000 R:dr R:gld. Nu kan lätt. hända, alt
om skatten ej uti förväg uttages, tillgång dertill efter bränvinsbränningens
slut hos fabriksägaren saknas. Näringen kan drifvas på en
egendom, intecknad till hela dess värde, eller derutöfver, samt af
en person hvars lösegendom är försåld. Hvarifrån skall då densamma
tagas, som bordt lill Statsverket ingå? Af detta skäl och
då afgiften ofta kan upgå till ganska högt belopp, anser jag att
tiden för skattens utgörande bör bestämmas före bränvinsbränningens
början och önskar att Utsk. måtte taga nu anmärkta förhållande
i behörigt öfvervägande.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då jag icke åhört första delen
af Gr. af Ugglas’ anförande, kan jag icke detsamma till besvarande
uptaga, ehuru åtskilliga praktiska misstag, som Hr Gr:n deruti
begått, borde påpekas och vederläggas. Jag får i stället hålla mig
till den K. proposm och först fästa upmärksainheten på skadlig
-
ben 10 December.
107
beten af brännvinsbränningens föreslagna fördelning i 2:ne terminer,
Nov, oell April månader. Detta afbrott i näringens bedrifvande
måste ovilkorligen för tillverkaren medföra betydlig skada. 11 var
och en, som har praktisk erfarenhet härutinnan, känner ganska väl,
att det åtgår minst en vecka, innan bränvinslill verk ningen vid en
större fabrik komnier i gång och att således endast 3:ne veckor
återstå, hvarunder fabrikanten kan beräkna tillbörlig afkastning ä
de använda materialerne. Genom bränvinsbränningens fördelning i
2:ne terminer går således minst en veckas tid förlorad för tillverkaren,
hvilket naturligtvis tillskyndar honom stor förlust och jag
för min del anser det vara ganska orätt och i ekonomiskt hänseende
skadligt att för en tillåten och drygt beskattad närings bedrifvande
onödigtvis föreskrifva sådana vilkor, sorn hämma tillverkningens
fortgång, jtld då man, efter att derå hafva nedlagt ett ansenligt
förlag, skulle börja derutaf draga en skälig vinst.
Afven eli annat skäl, som visar olämpligheten af bränvinsbränningens
afbrytande, ber jag all fä omnämna. Sedan kreaturen
om' hösten blifvit vana vid drankfodring, är det för dem ganska
otjeniigl, att nämnde fodringssält uphör och ett annat vidtager,
hvilket blir en nödvändig följd deraf, alt bräuningstiden på hösten
är för kort att lemna tillräcklig drank för kreaturens utfodring öfver
vintren.
Att tjenligaste årstiden för bränvinstillverkningen är hösten finner
man ytterligare, om man tager i betraktande, att vid denna
tid är det merendels riklig tillgäng på potates, hvilket deremot sällan
är fallet om våren. Fabrikanten måste, i fall bränning under
sistnämnde lid skall bedrifvas, tillgripa säd, hvilket födoämnes användande
i och för bvänvinstillverkning K. M:s nåd. propos. tyckes
hafva velat förekomma, såsom varande för landet i högsta grad
skadligt.
Jag vill icke nu inlåta mig i någon undersökning, huruvida
dranken verkat godt eller icke. För min del hyllar jag den förra
åsigten och finner hufvndskälet för bränvinstillverkningens fortfarande
tolererande ligga deruti, att denna näring verkligen har en förmånlig
inverkan på jordbruket och boskapsskötseln. Lika med Hr
Hjärne anser jag det vara för tidigt att ingå i någon detaljerad
granskning af det Kongl, förslaget. Hvarje arbete, som utgår från
menniskans hand, är i mer eller mindre mån behäftadt med fel
och brister och från denna allmänna regel gör nu ifrågäv:de K.
propos. ej något undantag. Att åtgärder måste vidtagas för att söka
sätta en damm emot den störtsjö af bränvin, som nu öfversvämma!’
landet, derom torde icke mera än en mening numera finnas. Bien
att i och med detsamma man de jure tillåter en näring, tillika föreskrifva
sådana stadganden, att densammas bedrifvande blifver de
facto tillintetgjord, såsom händelsen torde blifva genom bränvinsbränningens
fördelande å 2:ne olika tider, kan af en oväldig bedömare
icke annat än ogillas, och ett sådant förfaringssätt måste i
betydlig mån motverka det afsedda ändamålets vinnande.
I sammanhang med nu ifrågav:de nåd. propos., vågar jag väcka
det förslag, afl då bränvin utföres från landet, exportören må såsom
108
Den 10 December.
drawback återbekomma §delar af den för det exporterade brännvinet
erlagda skatt. Då man högljudt klagar öfver den förfärliga
qvantitet af bränvin, som inom landet förlätes, torde en åtgärd,
som åsyftar att upmuntra den förderfliga varans utförsel, ej böra
anses olämplig, äfven 0Ä1 densamma skulle något föringa Statens
inkomst af den tillåtna näringens beskattande. En dylik åtgärd,
som den nu föreslagna, är redan vidtagen i Danmark och Preussen,
och dä man finner, att den ärliga utförseln af bränvin frän dessa
länder upgår till ett i jemförelse med tillverkningen ganska högt
belopp, torde det gifna föredömet vara förtjent af att här i landet
efterföljas. Att på detta sätt göra bränvinet lill en vinstgifvande
exportartikel, borde öppna eli betydligt aflopp för bränvinstloden,
och i denna öfvertygelse anhåller jag, att mitt nu väckta förslag
mätte af vederbörande Utsk. tagas i behörigt öfvervägande.
Hr Hjärne: 1 anledn. af Hr Tornerhjelms klander af den K.
propos:n, derföre att bränvinsbränningstiden deruti bestämmes till
2:ne terminer i st. f. en, vill jag i största korthet yttra mig. Jag
erkänner gerna, att Hr Tornerhjelm har ganska rätt deruti, att fabriksbrännaren
genom ett sådant stadgande kommer att vidkännas
förlust, ty hvarje afbrott i bränvinsbränningen är enl. sakens natur
menligt för afkastningen och det behöfves ingen vidlyftig argumentation
för att ådagalägga sanningen häraf, åtminstone ej på detta
rum, der så många ledamöter hafva erforderlig kännedom af det
teckniska i denna fråga. Men jag ber alt få fästa upmärksamheten
deruppå, att den klandrade föreskriften just torde hafva tillkommit
i afsigt att förminska bränvinstillverkningen. Finner fa
briksbrännaren,
att näringen drifves med föga vinst eller med förlust,
låter han nog bli alt bränna, och detta skulle således ej motverka
det ändamål man nu afser.
Härförutan förefaller det mig helt naturligt att K. M. vid i frågakomne
stadgandes meddelande icke tänkt på /V/Ärbta-bränningen,
utan pä /iMvÄe/iti/ls-bränningen. Skall denna särskilta art för näringens
bedrifvande fortfara, och vill man ej att de små brännerierna
genast skola tvingas att uphöra, måste man så afpassa tiden
för bränvinsbränningen, att den blifver för landtmannen förmånlig.
En sådan tid inträffar 2:ne gånger om äret, nemi. om hösten, då
jordbrukaren är i tillfälle att bränna sin dåliga säd, den s. k. slösäden,
och om våren, då han behöfver det Aktiva tillskottet för
kreaturens utfodring som benämnes drank.
Jag vill icke yttra mig vidlyftigare i detta tekniska ämne, utan
slutar med att erinra Hr Tornerhjelm, att man invecklar sig i motsägelse,
då man talar om nödvändigheten att sätta en damm folden
tilltagande bränvinsfloden på samma gång som man klandrar
ett stadgande, hvilket just har ett sådant ändamål till syfte.
Hr Tornerhjelm: Jag hade icke ämnat förlänga denna
discussion, men jag föranlåtes dertill af Hr Hjärnes sista yttrande,
hvilket jag anser icke böra lemnäs obesvaradt. Det förundrar
mig, huru den värde ledamoten kunnat framställa en så fullkomligt
falsk sats, som att det icke vöre skadligt, om fabriksbrännin
-
i) en 10 December.
gen koranie att tlrifvas mell förlust. När lagen medgifver en
näringsgrens utöfvantle, kan det väl icke vara rätt att dervid
fästa sådana vilkor, som göra densammas drifvande med förlust
oundviklig. Bättre och ärligare hade väl varit alt helt och hållet
förbjuda näringen, än att, såsom nu torde blifva fallet, öppet
tillåta men i hemlighet skada och motverka densamma.
Vidare har Ilr Hjärne låtit påskina bekantskap med K. M:s
tankegång i afseende å hnsbehofsbränningen vid förslagets upgörande.
För min del får jag tillstå, att jag af K. M:s enskildta
tankar i ämnet icke känner annat än hvad som finnes uttryckt
i den K. proposm. Den synes inrymma lika stora fördelar åt
fabriksbränningen som åt hnsbehofsbränningen och andemeningen
får väl icke antagas vara att helt och hållet gynna den sednare
på den förras bekostnad, ehuru, enl. min tanke, husbehofsbränningen
blifvit nog mycket favoriserad. Det är beklagligt, att dä
man företagit sig att göra en stor reform i bränvinslagstiftningen,
man sett saken ur en så inskränkt synpunkt, som om det endast
vöre fabrikstillverkningen, hvilken skulle försvåras, men deremot
hnsbehofsbränningen, som gjort så mycket ondt både i ekonomiskt
och moraliskt hänseende, fortfarande skyddas. Likaså mäste
jag beklaga, att ett dylikt förfaringssätt lyckats tillvinna sig
en representants bifall.
Slutligen har Hr Hjärne yttrat, att skälet för bestämmandet
af April månad lill bränvinsbränningens bedrifvande mäste sökas
deri, att landtmannen då beliöfver drank för kreaturens ulfordriug.
Enl. den erfarenhet, jag i detta ämne kunnat inhemta, bränner
bonden nästan altid 0111 hösten, sällan eller aldrig under vårmånaderna.
Icke heller torde drankfordringen under sistnämnde
tid behöfvas, ty redan i April månad plägar ju bonden utsläppa
kreaturen till bete å ägorna. Jag känner ej huru det kan härmed
förhålla sig i norra Sverige, men så tillgår det åtminstone i
Skåne, der våren inträffar tidigare.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Ufed anledn. af påståendet, att
hnsbehofsbränningen skalle vara i den K. proposm gynnad, har
jag ansett mig böra förklara, att, i händelse K. M:s propos. af
R. St. antages, husbeliofsbränningen, enligt mitt förmenande,
troligen kommer att inom kanske högst få år aldeles uphöra. Om
äfven man antager, att de små pannorna skulle erhålla den mest
fördelaktiga konstruktion, så kunna de likväl icke, i anseende till
den större arbetskostnaden, konkurrera med de stora ångfabrikerna
och den högre skatt, som är föreslagen att de sednare
påläggas, torde ej kunna i någon betydligare mån jemna förhållandet
emellan de båda arterne af ifrågakomne närings bedrifvande.
Således anser jag de farhågor man yttrat derom, att
husbehofsbränningen skulle tilltaga på fabriksbränningens bekostnad,
vara b. 0. h. ogrundade.
Hr Hjärne: Jag beklagar, ått denna discussion upstått och
är fullkomligt öfvertygad derom, att frågans behandling derigenom
blifvit betydligt försvårad. Jag hade önskat, att man med
170
D e ii 10 December.
tystnad skulle hafva remitterat K. M:s propos., men när så icke
skett, har äfven jag ansett mig böra i ämnet yttra några ord.
Jag har med förvåning funnit, alt jag blifvit h. o. h. missförstådd
och att Hr Tornerhjelm laggt mig ord i munnen, som jag
aldrig uttalati Han har påstått min mening vara att gynna husbehofsbränningen.
Jag vädjar till de af K. o. Adis Hrr ledamöter,
hvilka under förgide Riksmöte gemensamt med mig i de
sammansatta Utskin behandlat denna fråga, och serskildt till Gr.
af Ugglas, huruvida jag någonsin haft en sådan åsigt. Jar har
tvertom varit kanske en af de ifrigaste förfäktarne af lmsbehofshränningens
afskaffande och hela näringens skiljande från jorden.
Jag har under hela den tid, jag deltagit i riksdagsförhandlingarne,
i min ringa män sträfvat till upnående af detta
mål, och hoppades att denna Riksdag åtminstone skulle närma
oss dertill, men i detta ögonblick synes det vara ganska vanskligt
att söka förutspå sakens utgång.
Serskildt anser jag mig böra hos Hr Tornerhjelm anhålla,
alt då han en annan gång finnér sig föranlåten att till besvarande
uptaga mina yttranden, han icke må tillåta sig att förvränga
mina ord.
Uppå härefter framsläld propos. remitterades K. M:s förev:de
Nåd. propos. jemte de i anledn. deraf afgifne yttranden till det
serskildta Utsk. R. St:r beslutat tillsätta för behandling af frågor
rör:de bränvinstillverkning och försäljning.
Föredrogs Hr af Ströms, Israel Adolf, d. 7 dennes på
bordet lagda motion om vidtagande af åtgärder för en bättre
skogshushållning.
Hr af Ström: Såsom ett bihang till den motion jag afgifvit,
anhåller jag att upläsa en upsats liemtad frän en tidning,
som utgifves någorstädes i Tyskland, om jag ej missminner mig
i Liibeck.
I en Tysk tidning läses följande för Sverige högst vigtiga
artikel, som torde böra i tid fästa upmärksamheten på den spekulation
utländska köpmän hafva upgjort på Svenska skogarne.
Der står bland annat. I England har spekulationen med storartad
omfattning rigtats på Östersjöprodukter och i synnerhet på
trädvaror. Det Canadiska virket har i England förlorat sitt monopol
och det Svenska som är af fullt ut lika god qvalitet, och
dessutom billigare, erbjöd på samma gång ett rikt fält för den
Engelska spekulationen. Icke heller har Engelsmännen uraktlåtit
att med ihärdighet och omtanka draga fördel af den nyöpnade
haudelsgrenen. En mängd Engelska hus hafva derföre ifrån norra
Sverige gjort enorma upköp af trädvaror, samt äfven genom att
associera sig med Svenska affärsmän tillhandlat sig betydliga skogssträckor
för att fällas. Denna konkurrens är för stark för att ej
hota trädhandeln på Tyska Östersjöhamnarne på ett högst betänkligt
sätt, och i sjelfva verket, börja vi äfven redan hafva
känningar deraf.
f> c ri 10 D e c e lii I> e r. 171
Skogarne i norra Sverige hafva stigit betydligt i värde, och
priserne på trädvavor hafva fördyrats i förhållande derefter. I
höljan utgjorde stegringen 6 å 8 proc., sedan dess har densamma
upgått så raskt att man för i år anser dem komma att upgå
till 40 ä 50 proc. Utom dess har denna konkurrens lill följd,
att ej allenast priserne stiga utan att äfven på samma gång de
hästa trädvarorne upköpas af Engelsmännen, dels för eget behof
och dels för Franska marknaden, så att vi Tyskar inom kort
torde få åtnöja oss med den mindre goda vara som möjligen kan
blifva qvar.
Under dessa förhållanden synes således al! anledn, för handen
till att trädhandeln på Tyska Ostersjöhamnarne kommer att
återfalla lill sin förra ståndpunkt och att man snart nog blir
nödsakad att i st. f. det Nordsvenska virket åtnöja sig med Kalmarevirket,
hvilket sistnämnde, hvarken i afseende å sågning,
huggning och öfrig behandling kan på minsta vis jemföras med
de förra. Afven qvaliteten och dimensionerne lemna mycket
öfrigt att önska.
Följa vi nu dessa farhågor så möter oss ännu en annan af
icke mindre betänklig beskaffenhet. Det finnes naturligtvis i
Hertigdömena en stor mängd konsumenter, som nu en gång lärt
sig att behörigen upskatta det Nordsvenska virkets flerfaldigä
goda egenskaper och användbarhet och som fordra att fortfarande
fä påräkna detsamma, äfven om priserne skulle något stegras.
Vi inse då icke rättare än att desse konsumenter skola omsider
tvinga den Tyska köpmannen att vända sig till Engelsmännen,
och den direkta handeln, isynnerhet med goda trädvaror, skall
då möjligen efter hand falla i händerna på Engelska hus eller
deras alierade.
1 betraktande af den ringa sjelfständighet och den ännu mindre
kapitaltillgång som hos oss yppats för denna handel, måste man anse
de förutnämnde förhållanden såsom ganska allvarsamma och
förtjenta af den högsta^ upmärksamhet; ty när först en gång
den Engelska flaggan ej allenast bringar oss stenkol, tvist m. m.
från England utan äfven trä från Sverige, så är det ej stort värdt
att hålla tal om någon framtida coopwardie-flotta för Hertigdömena,
utan torde densamma att fortfarande inskränka sig till skutor om
10—20 läster för kustfarten.
För att nu afvända den fara som hotar vår trädvaruhandel,
se vi ingen annan hjelp än att beträda samma väg som för Engelsmännen
medfört så storartade resiiltater, nemi. att bilda stora
fonder genom förening af spridda kapitaler. Så framt vi icke
skynda oss att bilda bolag med tillräcklig penningestyrka måste
vi nödvändigtvis i norden förlora en teräng hvilken svårligen
kan återvinnas. Visserligen synas vi Tyskar mindre än många
andra nationer böjde för att lära oss inse nyttan häraf, men vi
måste lära oss den, såvida vi icke, i trots af all vår verldsbekanta
tal- och skrifpasion skola komma att stå långt efter vår
tid. Man skall troligen invända att några större kapitalföreningar
icke gerna äro möjliga, så framt ej Hamburg kommer oss
172
Den 10 December.
till hjelp; men är tiel icke märkligt att Hamburg, just i denna
för sin marknad så vigtiga fråga visar en fullkomlig liknöjdhet.
Hvar äro de tider då Hamburg och Lubeck, för skyddandet
af sine liandels-privilegier i Sverige, utrustade flottor och förklarade
krig? nu fordras deremot ej större ansträngningar äti
att samla några större kapitaler för en fredlig verksamhet, hvilken
lofvar att lemna många fördelar; men nu lägger man händerne
i kors och ser på hurusom Engelsmännen i detta som i
mångfaldiga andra hänseenden troget följa med sin tid, hvilket
länder dem till sä mycket större nytta som vi Tyskar, äfvensom
åtskilliga andra nationer, ännu icke hunnit vakna ur vår sekelgamla
tröghet.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: anförde skriftligen:
Hvar och en som med någon upmärksamhet följt förhällanderna
inom vårt land kan icke annat än med erkänsla påminna
sig livad den värde motionären gjort för att bringa skogshushållningen
inom landet i system — måste glädja sig åt den
ljusglimt som han öpnat väg för, i de ännu beklagligen allt för
mörka dimmor som slöja begreppen om skogars kultur inom
riket, men under detta erkännande dristar jag dock tro att den
motion som han framställt och som nu är föredragen, icke f. n.
leder lill det goda ändamål hvilket den åsyftar, varande efter mitt
förmenande opraktisk i sin tillämpning och allt för mycket inträngande
på det helgade området af den fria disposistionen af
det lagliga förvärfvet, ehuru äfven jag erkänner det allmännas
eller Statens rätt att ingripa i den enskiltes, men dock med den
största varsamhet och när ej annat medel finnes.
Den värde motionären föreslår, det hvarje tunland skog, som
afverkas och som icke är tjenligt till annan vextkultur, skall besås
med frö och inhägnas. Hvad sådden och inhägnaden beträffar
låter detta visserligen göra sig under någon myndighets tillsyn,
men dermed är ej nog ty den inhägnade marken måste allt
framgent så efterses, hägnaden så underhållas, att de upväxande
plantorne få frodas och vexa. Hvar och en som bott på landet
har sig nogsamt bekant den stora svårighet man har att freda sig
för grannars kreatur på sina odlade marker, synnerligen de mera
aflägse, och jag vågar påstå att så länge inte begreppet åverkan
af samvetet och lagen stämplas som brott, det är rakt omöjligt
att utan upoflring af tid och besvär, hvars lön ännu långt ifrån
af flertalet är insedt, kunde freda dessa aflägsne inhägnader folden
massa af kreatur som synnerligast i skogstrakter, tidigt om
våranye, ännu innan gräset skjutit någon brodd, utsläppas för att
lefva af ljung och späda barrträdsplantor. Flere decennier skola
ännu förgå innan någon omvårdnad egnas dessa frösådder, utom af
dem, som inse skogens betydelse och värde, och för dessa beliöfver
ej lagar af så drakonisk natur stiftas. Och hvem skulle
bedomina om marken är tjenlig till annan vextkultur; måhända
den lägre jägeribetjeningen? motionären känner så väl som jag
dessas ståndpunkt i kännedomen örn skogskulturen, äfvensom i
Den 10 December.
173
moralitet att finna delta omöjligt. Månne öfverjägrarne och jägmästarne?
jag anser deras tid redan tillräckligt uptagen oell allt
för knapp, om deras tjenster skola skötas med det nit, som motionären
säkert önskar. Skalle kartor öfver hemmanens marker
uprältas och pä dessa utprickas hvad som får odlas eller ej ? men
då i allmänhet ingen jordart finnes som icke genom tjenlig behandling
kan kultiveras, och då dess bringande till annan vextkultur
än skog beror af egarens förmåga, lokaler ni. 11. omständigheter,
skulle ouphörliga tvister upstå och slutligen följden blifva
eludering och lagöfvcrträdelser; och dessutom hvilken kostnad
för kartor, upmätning och besigtning. — Skulle jordegarne bestå
allt detta? i sanning, motionären måtte tro att vi hafva fickorna
fulla med mynt.
Då jag sålunda på skäl, dem jag här framställt, anser det
en lag af den i eganderätten ingripande natur som den af motionären
föreslagna, icke kan bringas till verkställighet, måste jag
dock förklara, det jag ingalunda anser tingens nuvide ordning i
förevaride ämne af egenskap att icke böra bringas till något
bättre. Ett af medlen härtill är att sätta skogen under lagens
skydd. Det är alldeles ofattligt för det vanliga meriniskoförnuf
tet
hvarföre ej detta längesedan skett, och lika obegripligt är
hvarföre ej våra rättslärde sökt genomdrifva denna reform, utan
hvilken hvarje försök af skogens kultur skall vara nedslående.
Man säger att skogen utgör ett af menniskans oundgängliga behof
— men är icke kläder, föda, hus och hem lika oundgängliga,
och dessa skyddar ju lagen. Man säger att på skogen är
intet arbete nedlagdt hvadan åverkaren icke förstör eller förskingrar
resultatet af mensklig omtanka, arbete och flit — denna
sofism i rättsbegrepp, passande, för väldarne i Amerikas urskogar
och för våra förfäder, när skogens bortröjande lönades med premier,
duger icke mera nu, när skogen fått ett positift värde, och
nphör ju att vara tillämplig när skogen lägges under menniskans
omtanke, arbete och flit — d. v. s. kultiveras.
Ett annat medel är förbättringar i stängselförordningen och
densammas byggande på en motsatt princip. Huru orimligt
är det icke stridande emot allt annat rättsbegrepp att för fredandet
af min egendom skall denna omhägnas med gärdesgårdar,
som förtar en dyrbar lid och förstör en orimlig mängd af
skog, oftast den som är ung och rakvext. För dem af Eder M.
Hrr, som icke hafva praktisk kännedom om arten af denna skogsödande
hägnad, vill jag nämna det jag egande och brukande
4-J nntal med hagmark och inegor af omkring 8—000 Tiland,
oaktadt jag dels borttagit, dels minskat hägnaderne med nära
en mil, för nödvändige hägnaders underhåll årligen låter hugga
9 å 10,000 träd och att väl 1 om ej 2000 unga telningar vid
huggandet af denna enorma qvantitet går förlorade och ändå
finnes intet tunland af skogsmarken inhägnad, utan jag måste se
huru kreaturen af alla slag, icke tillhörande mig utan grannar,
med begärlighet a lii i ta hvarje späd barrträdsplanta som finnes i
dess väg. Hvilka onödiga hägnader ser man icke i dubbla linier
Den 10 December.
vid landsvägarne — hvarföre? jo derföre att egorne måste skyd*
das för, icke egarens, utan andras kreatur. Om nu den princip
fullt tillämpades att hvar och en skulle ansvara för den skada
som man sjelf eller ens kreatur förorsakar å andras egor, skulle
viii de flesta hellre än att inhägna sina vidlyftiga marker, in»
stänga eller tjudra kreaturen, till stor fördel för dem och ännu
större för skogen, hvilken i hägnadsvirke, af bästa och rälklufnaste
beskaffenhet får lemna så mycket af sina alster. Ett tredje
medel finnes genom spridandet af uplysning i de ämnen som
lära sättet huru med klok hushållning och förökandet af skogens
värde i qvantitatift och qvalitatift hänseende man kan af den
draga en ärlig skörd och inkomst, in Item ta kännedom om skogens
vextlighet, de olika trädarternas olika användbarhet och
värde — lära hvad afkastning de olika jordarterna och markerna
förmå frambringa. — Delta medel är motionären väl hemmastadd
uti, må han på den vägen framgå, och lian skall understödjas
af hvarje, örn fosterlandets framtid mohn samhällsmedlem
— må han till allt klarare medvetande bringa kunskapen
. om skogarnes vård och kultur genom medel som ligga inom det
möjligas gräns, men ej genom lagar som icke äro verkställbara,
utan liksom så mångå andra stå pä papperet, utan möjlig tillämpning
samt alltför mycket och obehöfligt ingripande pä eganderättens
heliga gebit. Mera kunde visserligen vara att i ämnet
anföra, det är mig icke nytt; det anförda må dock vara nog att
visa det jag, hvad målet beträffar, har samma önskningar som
den värde motionären, ehuru jag icke kan understödja honom i
valet af medel. Vördsamt anhålles att detta mitt yttrande må
få åtfölja motionen till Utsk.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Det är en beklaglig
sanning, att skogshushållningen inom fäderneslandet ännu befinner
sig på en ganska låg ståndpunkt, oaktadt de förljenstfulla
bemödanden, hvilka under de sista decennierna ägt ruin, och
hvari den värda motionären sjelf sä verksamt och förtjenstfull!
deltagit, till att förekomma följderna af framfarna tiders sorglöshet
och misstag i lagstiftningen, ang:de skogarne.
Medgifvas mäste det äfven, att omtankan om skogarnes bibehållande
i hög grad måste väckas af nuvarande förhållanden;
enär anledn. icke saknas till den farhågan, att skogsprodukternas
stegrade pris å verldsmarknaden, i förening med den frihet, som
blifvit vår bergshandtering tillerkänd, att efter behag kunna utsträcka
sin tillverkning, lätt kunna gifva anledn. till, och redan
borde hafva framkallat spekulationer, som icke låta sig förena med
skogarnas bestånd: och torde dessa farhågor få anses så mycket
mera grundade, då den i sig sjelf ganska ändamålsenliga friheten
för vår jernhandtering att tillverka, icke varit åtföljd af rättigheten
att utom landet afsätta sina produkter i deras råa elier
halfförädlade tillstånd, hvaraf följer att lockelser för vinstbegäret,
att tillgripa skogarne, för att tillgodogöra den outtömliga rikedom
på mineralier, som finnes nedlagd i våra berg, är ganska stor;
Den 10 December.
175
men medlen att på någon annan väg tillfredsställa detta i sig
sjelf ganska lofliga vinstbegär äro med få undantag ringa!
Jag bestrider icke ytterst samhällets rätt att meddela ekonomiska
föreskrifter för vården af enskilta stadgar, i ty man må
med skäl kunna säga, att skogarnes bibehållande är ett villkor
för samhällets bestånd och dess invånares trefnad. Jag har mig
äfven bekant, att sådane föreskrifter, ehuruväl tilläfventyrs tillkomne
under något skiljaktiga förhållanden, kunna upsökas i andra
länders lagstiftning. De äro icke heller alldeles främmande
för vår egen; men äganderättens helgd är äfven ett vilkor för
samhällets bestånd, och på grund häraf anser jag mig berättigad
fordra: att en sådan lagstiftning må andas aktning för denna
rätt och sålunda icke innehålla något frö, som skulle kunna upspira
(ill ett anspråk, än mindre till en rätt för någon annan än
egaren att draga den ringaste nytta af skogens afkastning. Vidare
bör lagen vara bestämd och verksam för sitt ändamål, och möjlig
i sin verkställighet.
Efter en redaktion, sorn förutsätter ett afdrag af 1500 qvadralmil
för fjell och litsla bergsryggar, motsvarande sålunda fdelar
af Sveriges fasta land, hvilket, synes mig vara nog strängt
räknadt,. kommer motionären lill den erfarenhet, att våra skogars
areal utgör 26 milla- tunland. Denna areal anser motionären
tillräcklig och till och med öfverflödig för vårt behof, om den
rätt skötes, men otillräcklig, om skogarne fortfarande skola blifva
underkastade den misshandling, som nu eger rum, i följd hvaraf
motionären som lagbestämmelse föreslår den inskränkning i enskilt
skogsägares rätt att använda sin skog, att deraf icke må afverkas
mera än ,(-, - del årligen.
Då jag icke tilltror mig att ingå i något närmare bedömande
af de statistiska upgifterna, hvilka i följd af sakens beskaffenhet,
i anseende till en mängd ännu outredda omständigheter, svårligen
kunna vara fullt vägledande för omdömet, inskränker jag
mig tili att uptaga oeh pröfva huruvida den af motionären, liksom
af mig, åsyftade förbättringen i skogarnes behandling vinnes
genom antagandet af det förslag han framställt.
En sådan granskning är emellertid ganska svår, då motionären
icke närmare utvecklat sin mening. Jag finnér mig derföre
inskränkt till att framställa några tvifvelsmål och begära
några uplysningar, emedan jag ieke föreställer mig att motionen
kan vinna bifall, innan de förre blifva undanröjde genom de erforderliga
upiysningarnes meddelande.
Jag frågar då först om det kan vara motionärens mening att
återväxten å alla våra skogar, utan afseende på deras nordligare
eller sydligare klimatiska läge, ändamålet för deras användande,
de trädslag hvaraf de bestå eller den jordmån hvarå de updragas,
skall vara beräknad för jemnt 100 år? Sannolikt medgifves undantag;
men under hvilket förhållande som helst är det klart,
att lagen icke kan bringas i verkställighet, med mindre skogarne
blifva upmätte på karta och taxerade, samt, så framt meningen
är att trakthuggning öfverallt skall införas, jemväl dertill indeldte.
1/6
Den 10 December.
Hvem skall bekosta denna förrättning? Sannolikt åtager sig '
Staten icke utgifterne derför; men är det billigt att ålägga den
enskilte sådane kostnader, i ändamål, att Staten må kunna utöfva
en kontroll öfver hans enskilta hushållning? Jag tror det ej!
Af hvem skall denna upmätning bestridas? Tvifvelsutan af
jägeribetjeningen. Men månne denna är nog talrik och har nog
tid öfrig för att fullgöra ett sådant npdrag inom en tiderymd,
som icke vore alltför obegränsad? Motionären har icke heller
upgifvit hvem som skall hålla band öfver det antagna hushållssättets
genomförande och lagens verkställighet. Jag älskar emedlertid
att tro, det han jemväl vill tilldela detta updrag åt jägeribetjeningen,
ty att göra kommunerna till vårdare af enskilte skogar,
eller medgifva dem rätt att åtala öfverträdelser, eller gifva
dem andel i böter; det är, må man derom göra sig förvissad,
första steget att förvandla de enskilta skogarne till allmänningar.
Motionären har äfven förbigått att yttra sig örn huru förhållas
bör, då den antagna huggningsplanen ä en enskild skog
rubbas och förödes genom följderna af naturhändelser, såsom
skogseldar, stormar, snöfall, insekters härjning eller om skogen
faller för äverkarevxa. Lika litet är något afseende derå fästadt,
att trakthuggningeus allmänna införande genom en lagbestämmelse,
hvilket synes vara motionärens afsigt, förutsätter att" skogen
för alltid bör förblifva odelad och ostyckad, men huru är
detta möjligt i ett land, hvars lagstiftning medgifver och måste,
så framt icke hela vårt kameralväsende skall uphäfvas, medgifva
dess delning med den jord hvartill den hörer.
Det anförda torde vara tillräckligt för att bevisa förslagets
oantaglighet, åtminstone i den form det blifvit framstäldt; men
häraf följer icke, det ju lagbestämmelser må kunna upsökas till
hejdande af skogarnas förstöring, och tillåter jag mig att i detta
hänseende åberopa det förslag, som vid det sednaste allmänna
Svenska Landsbruksmötet vann bifall. Förslaget var af följande
innehåll: ”att genom lag må stadgas att enskilt egare af skog,
icke må vara berättigad att tillgodogöra densamma på ett sätt,
hvarigenom dess återvext förhindras. Att derföre vid all fällning
af skog, som icke har markens odling till föremål, nödige fröträd
böra qvarlemnas, hvilka icke må borttagas förrän ungskogen
upvuxit till behörig höjd och täthet, samt att den som annorlunda
förfar, må kunna lagligen tillhållas, att beså och under
lämplig tiderymd hålla den mark, genom inhägnad, fredad för
betning, å hvilken skogen blifvit afhuggen. Ett sådant stadgande,
som i förekommande fall icke saknar tillämplighet, förekommer visserligen
icke fullkomligt ett strängare anlitande af skogarne; men
det bör åtminstone vara verksamt för att hejda den spekulationsifver,
som hotar att förvandla vissa trakter för alla tider lill ödemarker.
”
Om härtill lägges ett ovilkorligt förbud för allt svedjande
å berg och stenbunden mark, hvilka böra få bibehålla sin beklädnad
af skog äfven då marken i mer eller mindre mån användes
till bete, samt skogens uphöjande i vår lag till värde
Den 10 December.
177
af egendom, torde ett väsendtligt steg vara taget till förekommande
af skogens förstöring, helst om våra stängsel- och skiftesförfattningar,
ur enahanda synpunkt komma att undergå rättelser,
som äro af behofvet högt påkallade.
I en framlid må Statens förmynderskap kunna utsträckas
längre; (jag lemnar denna fråga oafgjord) men tiden härför
inträffar åtminstone icke förr, än Staten visat sig äga utvägar
och förmåga att väl vårda sina egna skogar, hvarunder jag inbegriper
icke blott parker och allmänningar, utan, som sig bör,
äfven boställsskogarne. För 50 år tillbaka hade det varit lättare
än nu att ordna landets skogshushållning i administrativt hänseende.
Kronoparkerne, hvaraf nu en ringa del återstår, vore då
i behåll, allmänningarne odelade, och i de norra orterna hade
afvittringsverket då ännu icke fortgått i den skala, som sedermera
egt rum. Staten egde i de Norrländska kronoskogarne ett
ensamt förråd af omätligt värde. Nu är det annorlunda; men
så mycket angelägnare att rädda spillrorna. För detta ändamål
förutsätter jag, alt jägeribetjening blir tillsatt i alla län för att
kunna taga vård om de allmänna skogarne, vaka öfver skogsförfattningarnes
efterlefnad, och emot billig ersättning biträda den
enskilte i sin hushållning.
Det gagnar för öfrigt föga att använda kostnad och omtanka
på skogarnes vård, så länge afsättningen af deras produkter
möter ett fortfarande hinder genom bristande kommunikationer,
och denna omständighet allena kan det tillskrifvas, att skogen i
vissa delar af landet faller i högar, under det i andra, man efter
motionärens upgift, nödgas använda spillning till brännmaterialier.
Hvarje öpnad ny förbindelse som gör skogsbygdens öfverflöd tillgängligt
för slättbygden, blir sålunda en vinst för vår skogshushållning.
Naturen, som nekat vårt land stenkol, efter hvad det förmodas,
ehuru undersökningarne hittills stannat på ytan, har deremot
begåfvat oss med en rikedom af torfmossar. Deras undersökning
och införandet af methoderna för deras bearbetande vore
ett vigtigt föremål för det allmännas omtanka.
Anläggningen af skogar i de skoglösa länen genom inköp
af dertill passande jord äfvensom införandet af lefvande häckar
till stängsel torde äfven förtjena att upmuntras. Men jag torde
redan hafva yttrat mig nog vidlyftigt och slutar med det hopp,
att motionären i mina anmärkn:r måtte icke skåda något annat,
än en önskan att i någon mån medverka för den sak som han
gjort till sitt lefnadsmål.
Hr af Ström: Jag vill endast med ett exempel visa att
skog kan updragas utan stängning. På Djurgården nära Stockholm,
der 800 T:ld tät och jemn skog updragits från år 1800
successift, hade intet årshvgge blifvit instängdt, men barrträdsplantorne
hafva väl upvuxit, ehuru 300 kor och 100 hästar betat derstädes
från 1 Juni till 1 October alla år.
I H. 12
178
Den 10 December
Det är endast i händelse man vill updraga löfskog, som
kreaturen behöfva utestängas, men i barrskogar, hvilka utgöra
landets egentliga rikedom, behöfves det icke, och således förfaller
till större delen Frih. Sprengtporten yttrande, att man måste
inhägna all den skogsmark, der ny skog skall updragas.
Skulle man utsläppa kreaturen innan något gräs upvuxit,
eller som är detsamma, sätta dem på svältkur, så måste man låta
valla dem eller släppa dem i beteshagarne och i värsta fallet instänga
ett eller flera årshyggen, hvilket icke medförer serdeles
stor kostnad så länge man har någon skog qvar, men blir kostsammare
om man dröjer med ungskogens upfredande till dess
skogen är uthuggen och inga stängsel-malerialer finnas. Haiman
inhägnat eller på annat sätt fredat några få årshyggen, så
får man om några år en rikedom på stängselvirke, som mycket
lindrar stängselkostnaden.
Jag har väckt denna motion för att söka rädda våra skogar
från den undergång, som eljest kommer att drabba dem, och
har trott, att detta ändamål skulle kunna vinnas genom det lagstadgande
jag föreslagit. Kan samma ändamål vinnas genom andra
åtgärder, är det så mycket bättre.
Den siste värde talaren har sagt, att då skogsprodukterne
få ett högre värde, skall man äfven blifva betänkt på att updraga
ny skog. Värdet å 20 fots 3 tums plank har stigit från 10 till
20 r:dr b:ko tolften, och är i ett beständigt stigande så att man
nu talar om 25 å 30 Hulr för helrena utskeppningsbräder. Med
så höga priser lönar det sig att börja med updragandet af nya,
täta skogar, hvilka gifva mesta och bästa utskeppningsvirket.
Dröjer man ännu längre så är intet att utskeppa när den
nuvexande skogen nått ett sorgligt slut. I skogshushållning måste
man tänka och handla för en aflägsen framtid.
Frih. Raab, Carl Adam: Innan jag går att tillägga några
få ord till det yttrande en föreg:de talare afgifvit emot ändamålsenligheten
af det lagstadgande, hvars införande Hr af Ström i
sin motion ansett nyttigt, får jag hembära den värde motionären
min tacksamhet för det aldrig tröttnande nit han under en lång
följd af år visat för beredande af en förbättrad skogsskötsel i
vårt land. Jag beklagar, att jag icke kan med honom instämma
i afseende å medlen för detta fosterländska ändamåls vinnande.
Han har yttrat den åsigt, att skogarnes vanvård lättast förekommes
genom stränga påbud från Statens sida. Jag åter anser sådana
påbud vara aldeles olämpliga, och tror, att det bästa skyddet
för skogarne ligger i den allmänt gällande satsen, att ju större
värde en vara eger, desto mera vårdar man sig om densamma,
och att några påbud för iakttagande af en sådan omvårdnad äro
alldeles öfverflödiga. Reser man i de norra trakterna af Småland,
ser man hela skogstrakter nersvedjande. Orsaken till detta förhållande
är det ringa värde, skogsprodukterne i denna delen af
provinsen ega. Uti Kalmar län äro skogarne på det sättet uthuggne,
att de stora träden äro fällda: men den unga skogen är
l)cn 10 December.
175
val värdad, och man har grundad anledn. att hoppas, att så framt
industrien' hägnar skogshushållningen genom höga priser å dess
produkter, skall ungskogens tillvext skyddas för att i framtiden
erhålla högt värde.
Man har här yttrat, att det vore önskvärd t, att trakthuggning
infördes i alla skogar. Jag har icke förstått hvad man härmed
menat. Låtom oss antaga, att en hemmansegare låter under
sin lifstid indela hemmanets skog i trakter och att afverkningen
efter denna plan verkställes. Nu dör samme egare och hemmanet
delas mellan flera arfvingar. Då är ju hela trakthuggningssystemet
genast rubbadt. Detta system kan icke heller i någon
vidsträcktare mån antagas af det skäl, att det skulle motsätta sig
den odling, som synes vara i tilltagande inom landet. Det måste
väl fortfarande vara nödvändigt att å skogsmark uptaga åker
och äng i sådana trakter, der dessa odlingar äro behöfliga, och
således göres ju nästan hvarje år intrång på skogen. Med hvarje
sådant intrång förändras naturligtvis hela skogens traktindelning.
Jag anser denna fråga vara af en så ömtålig beskaffenhet, att
man bör göra för sig klart, hvarthän man sträfvar med en sådan
lagstiftning,! som den ifråga v :de, innan densamma antages till
efterlefnad. I motsatt fall fruktar jag, att lagen skall väcka ett
rättvist missnöje hos de flesta skogsegare i landet. Man har under
en lång tiderymd talat om skogarnes förstörelse och nedhuggning,
men ändock räcka de ännu ganska väl till, och i ett land,
der omkring 30 milla- T:ld skog finnes, torde faran af skogsbrist
ännu vara långt aflägsen.
Jag får dessutom erkänna, att den erfarenhet jag inhämtat
i afseende å hushållningen med kronans skogar, icke är af den
beskaffenhet, att jag skulle önska, det jemväl boställskogen komme
under Statens vård. Uti Kalmar län äro kronoskogarna, så vidt
jag kunnat erfara, ej bättre vårdade än de enskilta; och i flera
andra län, hvilka jag genomrest, hafva kronoparkerne icke varit
särdeles vackra. Jag har således ej någon anledn. att tro, det
boställenas skogsskötsel skulle vinna genom att ställa deras skogar
under allmän förvaltning.
Man har sagt, att Engelsmännen hitföra stenkol samt hemta
trädvirke, och att denna handel skulle vara för landet ofördelaktig.
Jag kan ej finna sådant, ty om jag köper och bränner
upp kol, men emot ett högre pris utskeppar trädvirke, måste en
vinst och ej en förlust för mig upkomma. Dessutom är införseln
af kol en obetydlighet emot utskeppningen af plankor och
bräder.
Motionären har i sitt förslag förbisett ett annat förhållande,
hvaruppå jag önskade fästa R. o. Ad:s upmärksamhet. Det är
bekant att, enl. nu gällande skiftesstadga, den delegare i ett
skifteslag, som mister skog och i stället får jord, der ingen eller
sämre skog finnes, erhåller ersättning i visst belopp af skogsförnödenheter,
som under en bestämd tid af högst 10 år skall afbrnkas
för hans räkning å den skogslott han mistat, Man inser
12 *
180
Den 10 December.
lätteligen hvilken menlig inverkan pä skogarnes bestånd ett sådant
stadgande utöfvar, i synnerhet under en tid, då skiften af
byar så allmänt pågå. Likaledes finnér man, att denna föreskrift
i skiftesstadgan först borde förändras, innan motionärens förslag
skall kunna antagas. *
På dessa skäl får jag reservera mig emot de åtgärder, motionären
föreslagit, såsom icke varande af behofvet påkallade.
Hr Wolffelt: Hr af Ström bar till besvarande uptagit
ett af de skäl, jag i mitt första anförande andragit emot
möjligheten att verkställa den af motionären föreslagna åtgärden.
Detta skäl var, att det icke vore möjligt att freda den planterade
eller sådda skogen för kreaturens ohägn. Hr af Ström förutsätter,
att kreaturen om våren ej förr utsläppas på bete, än då gräset
redan grott, samt att de i följd häraf ej skulle göra någon skada
å den planterade skogen. Det torde dock vara temligen allmänt
bekant, att torpare och backstugusittare utsläppa sina kreatur
i skogen redan i början af Maj månad, och då finnes ej
ännu något gräs, utan kreaturens enda näring blifver ljung och
späda barrplantor. Utsläpptes ej kreaturen förr än gräset vore
vuxet, skulle jag måhända understödja Hr af Ströms motion, hvilken
jag nu anser mig fortfarande böra afstyrka.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: I den princip, som
ligger till grund för Hr af Ströms motion förenar jag mig med honom,
likasom jag i allmänhet anser för en ära och en glädje att
uti hans åsigter rörande skogshushållning få instämma. I allmänhet
mäste nian erkänna, att för skogarnes fortfarande bestånd
erfordras, att lika mycket skog produceras, som den, hvilken afverkas,
men denna allmänna regel måste likväl tåla flera undantag
vid tillämpningen, såsom ock Hr af Ström erkänner. Om
man skulle, lika med motionären, föreskrifva, att hvarje skogsägare,
som skördar sin skog, ovilkorligen måste updraga ny skog
å lika stor areal, som den atverkade skogen intagit, skulle naturligtvis
följden härutaf blifva, att ingen kunde minska vidden af
sin skog för upodling af åker eller äng. I vårt på långt när
icke till fullo upodlade land finnes en myckenhet odlingsbar mark
beväxt med skog, och det bör icke kunna förmenas jordägaren
att nedhugga skogen och använda marken på ett ändaraålsenligare
sätt, äfven om han icke äger annan mark att derpå updraga
ny skog, hvilket ofta kan vara fallet.
Jag hade ämnat att yttra mig rör:de svårigheten af att kontrollera
verkställigheten af hvad motionären velat föreskrifva i
afseende å ny skogs updragande i den nedhuggnas ställe, men
är häruti af föregående talare hufvudsakligen förekommen. Jag
vill blott erinra Hr af Ström om de svårigheter, som ofta möta
beredandet af återväxt å de allmänna skogarne, då dessa, ehuru
de enl. författningarne alltid borde stå under upsigt af offentlig
myndighet fått af kommunala styrelser förvaltas. Vederborde
hafva då mångengång ganska svårt att förmå den kommunala
förvaltningen att till ätervext bereda den del af skogen, som ef
-
Den 10 December.
181
ter skedd traktindelning blifvit afverkad; och huru det då skulle
kunna lyckas att förmå enskildta skogsägare att vidtaga en sä beskaffad
åtgärd, lemnar jag åt Hr af Ström att betänka.
En annan talare, Frih. Raab, har fästat upmärksamlieten
deruppå, att vår lagstiftning f. n. icke heller står i det sammanband
med den af motionären nu gjorda framställning, som erfordras
för att åt densamma bereda åsyftad framgång. Han har erinrat,
att Stadgan för Skiftesverket innehåller, att då skog ingår
i skifte och en skiftesdelegare, som har vårdad skog eller plantering,
måste aflemna densamma till en annan delegare, är den
förre icke berättigad att för överskjutande ståndskog å den lott,
som afträdes, emot den som tillträdes, få ersättning på annat
sätt, än att den frånträdda skogsmarken under ett visst antal är
för hans räkning afbrukas. Så länge en sådan vandalism qvarstår
i lagstiftningen, befarar jag att det icke är möjligt att bereda
framgång åt ett förslag, som åsyftar återväxt af skog å lika
stor vidd, som den hvarå skogsfällningen skett.
Jag vill icke längre taga R. o. Ad:s tid i anspråk, utan anhåller
endast, att detta mitt yttrande måtte få beledsaga motio -  nens remiss till vederbörligt Utsk.
Gr. Löwenhjelm, Garl Gustaf: Det ämne, som 1111 är
föremål för vår öfverläggning, är utan tvifvel i högsta grad förtjent
af att omfattas med synnerligt deltagande, och jag är förvissad
derom, att de flesta af Ståndets ledamöter, lika med mig,
hysa en djup tacksamlietskänsla för den värde motionären, som
icke låtit afskräcka sig af den ringa framgång, frågan vid föreg:de
Riksdagar rönt, utan jemväl vid denna Riksdag ånyo fästat
representationens upmärksamhet på angelägenheten af åtgärders
vidtagande för våra skogars skyddande från undergång. Åtskilliga
af de talare, hvilka förut i ämnet sig yttrat, hafva såsom ett
hufvudsakligt inkast emot förslaget anmärkt, att det vore nära
nog overkställbar^ i det de förmenat, att det vore omöjligt att
bringa till efterlefnad en lag, som ålade hvarje ägare af skog att
å lika stor vidd han deraf skördat, plantera ny skog; hvarjemte
de hafva ansett ett sådant stadgande allt för mycket ingripa i
den enskildtes eganderätt till jorden. Jag för min del hyser
ännu samma öfvertygelse, som jag länge haft och hvilken vunnit
betydligt stöd genom discussionen i detta ämne vid sednaste
landtbruksmöte, nemi. att intet af allt hvad man föreslagit för
skogarnes vidmakthållande kan med fördel verkställas, förr än
en förändring i vår nu gällande Stängselförordning blifvit gjord.
Så länge vi vidhålla den anomalien att ansvara för våra gärdesgårdar
och icke för våra kreatur, finnes knappast någon möjlighet
att skydda skogarne. Om en sådan förändring i Stängselstadgan,
som nu blifvit antydd, genomföres vid innevande Riksdag,
komma äfven de flesta invändningarne emot Hr af Ströms
förslag att förfalla.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Då så många sakkunnige
män redan före mig i denna fråga upträdt, skall jag icke
182
Den 10 December.
uplaga tiden med något Längre anförande, utan endast i korthet
besvara några emot förslaget gjorda inkast.
En värd ledamot har talat om svårigheten för en skogsegare
att med ny skog beså den skogsmark, som blifvit afverkad.
Denna svårighet måtte väl icke vara större här än i flera andra
Europeiska skogiga länder, der en sådan lag finnes och äfven
efterlefves.
Vidare har samme talare yttrat, att så länge skogsåverkan
af allmänna lagen icke ansåges som stöld, torde det vara svårt
att genom författningar söka hämma skogarnes förödelse. Om
jag icke misstager mig, har motionären föreslagit, att i deu nya
criminallagen skall stadgas, det åverkan straffas lika med stöld
af annan å marken växande gröda.
Man har talat om att det vore öfverflödigt att belasta oss
med så många författningar; men man bör dä ihågkomma, att
i och med detsamma civilisationen gör framsteg, behöfs äfven
allt flera och flera författningar till samhällets ordnande och tryg-,
gande, då äfven folkmängden ökas i samma mohn, som odlingen
tilltager.
Emot det förslag, Hr af Ström nu afgifvit, har jemväl blifvit
anmärkt, att det skulle för mycket ingripa i enskild persons
egande- och dispositionsrätt öfver sin jord. Härvid bör man dock
ihågkomma, att vi hafva haft lag, som förbjudit ekars nedhuggande,
hvilket förbud väl måste anses äfven vara ett ingrepp i
eganderätten. Det är visserligen sant, att nämnde trän icke i
någon större mängd finnas i landet och att deras stora användbarhet
utgör ett skäl att freda dem mera än andra träd, men
detta förhållande är en bisak, då deremot hufvudsaken är, att
Staten ansett sig ega rättighet att genom förbud skydda något,
hvars bibehållande är för samhället nyttigt.
En annan talare, som med mycken skarpsinnighet utvecklat
sina åsigter i förev:de ämne, har bland annat yttrat, att det hade
varit önskligt, om nu föreslagne stadgande blifvit antaget för 50
år sedan, men alt det nu vore för sent att sådan lag stifta.
Härvid torde man likväl höra ihogkomma det gamla ordspråket:
”bättre sent än aldrig”.
Frih. Raab har slutligen yttrat, att skog ännu finnes i sådan
myckenhet, att det vore alldeles för bittida att vara betänkt på
så starka motståndskrafter emot dess fällande, som här blifvit
föreslagna. Jag tror att man i första rummet bör fästa afseende på
hvad K. M:s Bef:h:de härom hafva yttrat. En af dem har t. o. m. inkommit
med det förklarande, att om man fortfar att så misshushålla
med skogen, som nu i allmänhet sker, skall man i en icke
aflägsen framtid komma att lida brist å nödigt bränsle och byggnadstimmer.
Jag anhåller att dessa mina erinringar vid de gjorda anmärknme
måtte få åtfölja remissen till vederbörligt Utskott.
Hr af Ström: Man har, såsom inkast emot mitt förslag,
bland annat framställt de svårigheter, som möta nyplanterad
Den 10 December.
183
skogs fredande från kreatur, såvida den ej inhägnas. Det finnes
likväl tvenne sätt att förekomma kreaturs ohägn å späd skog,
nemi. att antingen släppa boskapen i beteshagarne, der man ej
fäster så mycket afseende på skogens bibehållande, eller ock
vakta boskapen med vallhjon.
I Skaraborgs län hafva flera hemmansegare sinsemellan träffat
den öfverenskommelse, att hvar och en skulle ansvara för det
ohägn, honom tillhörigt kreatur förorsakade.
I Tyskland är det vanligt, att lijordarne beta helt nära ohägnad
skog, men som de äro vallade af hundar, förhindras de att
å skogen göra skada.
Jag tror mig härmedelst hafva visat, att svårigheten att freda
ungskog från kreaturs ohägn, utan att stängsel kring skogen
behöfver upföras, icke är så oöfvervinnerlig, som man förmenat,
och att detta icke utgör något skäl till afslag å min motion.
Då man ser skogarne för hvarje dag minskas och utödas, samt
känner att barrträden behöfva en tid af 70 å 80 år för att återväxa
till duglig skog, är det sannerligen hög tid att söka åstadkomma
plantering af ny skog i den afverkades ställe, så framt
man ej, endast tänkande pä egen fördel, liknöjdt betraktar den
fara, som genom skogarnas förstörande hotar våra efterkommande.
Då nu Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande, alt från
ett af de öfriga RiksSl:n ankommit begäran, att erhålla del af
R. o. Ad:s i dag fattade beslut, rör:de tillsättandet af serskildt
Utskott för behandling af frågor om bränvinstillverkning och försäljning,
hemstälde att Prot.Utdr. om detta beslut måtte få upläsas
till justering, lemnade R. o. Ad. härtill sitt bifall; till följd
hvaraf berörde prot.-utdr. nu justerades.
Gr. af Ugglas: Instämmande med alla de ledamöter hvilka
här yttrat sig, så väl uti erkännande utaf vigten af den fråga
hvilken nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, som uti
tacksamhet emot motionären, hvilken oaflålligt, ehuru föga tacksamt,
deruppå fäster upmärksamheten, instämmer jag likväl med
de flesta uti den åsigt, att de genomgripande åtgärder, motionären
föreslagit, icke äro af beskaffenhet, att hvarken böra eller
kunna vidtagas. Hvad som mycket kanhända hufvudsakligen
hindrar kraftiga åtgärders genomförande, äro de olika naturförhållanderna
inom vårt land, hvilka göra det omöjligt att på hvarje
del af landet tillämpa samma skogsordnings föreskrifter. Ett bevis
härpå lemnar hvad åtskilliga talare före mig yttrat ang:de
behöfligheten af en förändring i gällande stängselförordning. En
sådan förändring är uti åtskilliga provinser högt af behofvet påkallad,
högt påyrkad, då deremot i andra delar af landet ett motsatt
förhållande eger runi. På slättbyggden, der föga skog finnes,
vore ett uphäfvande af stängselskyldigheten och införande
af kreaturens vallning högeligen önskvärd och skulle medföra
stor nytta, men å andra ställen, såsom t. ex. uti de norra delarna
af Upland, der nästan inga, eller alltför små hagmarker
finnas, och der skogar sålunda hufvudsakligen är betesmark, lili
1 Si
Den 10 December.
hvilken ofta 100:de kreatur beta tillsammans, och som är så tät,
att man ej på manga ställen kan se mera än 20 eller 30 alnar
framför sig, är vallning omöjlig, och inom skogen odlade små
lappar måste hägnas, så framt ej de af kreaturen, (och af hvilkas?)
skola förstöras.
Genomgripande förändringar uti vår skogsordning, anser jag
sålunda, såsom jag redan haft äran säga, omöjliga att ännu genomföra,
men något kan och bör dock göras, och åtskilliga förslag
till förekommande af den hotande skogsbristen hafva äfven
under discussionen blifvit framställda.
Uti mycket förenar jag mig med det yttrande, Frih. Sprengtporten
redan afgifvit. En annan talare har fästat upmärksamhetén
uppå hvad skiftestsadgan innehåller derom, att i fall skiftesdelarne
icke kunna åsämjas om fördelningen af den skog, som
inom skifteslaget finnes, hvarje delegare eger afvärka den skog
som på hans förra skifte finnes, antingen fullständigt, eller med
qvarlemnande blott af smärre träd och buskar. Jag tror att
sådant både kan och bör förbjudas samt att, likasom en skiftesdelegare
kan åläggas att uti penningar godtgöra odlingsersättningar,
det äfven borde kunna stadgas, att godtgörelse i penningar
efter en viss beräkningsgrund skulle lemnäs dén hemmansegare,
som till följd af skifte förlorar uti skogsvärde en ersättning som
naturligtvis skulle utgifvas af den, som samma skog å sin lott
erhållit. Ersättningssumman, borde enl. min lanke, om den ej
kontant erlägges, intecknas i dens hemman, som fått den bättre
skogen, och utgå med förmånsrätt. Någon orättvisa emot äldre
inteckningshafvare, kan jag ej finna härutaf upstå, ty deras inteckningar
kunna naturligtvis ej gälla annat än det värde som
hemmanet vid inteckningens gifvande hade, och om än tillökningen
genom skogsvärde upstår, måste detta ökade värde för ny
inteckning både kunna och böra lemna säkerhet, så mycket mera
som detta ökade värde, ända till dess det blifvit gäldadt, strängt
taladt, är gäldenärens egendom. Kännbar bör denna ersättning
icke heller kunna blifva, ty uti de trakter der svårighet upstår
att af skogen draga inkomst, blifver äfven naturligtvis ersättningsvärdet
lågt, och uti de trakter der lätta kommunikationer höja
skogsvärdet, gifver återigen den erhållna bättre skogen full tillgång
till ersättnings utbetalande. En annan åtgärd till befrämjande
af framlida skogstillgång, tror jag kunna vidtagas. Såsom
bekant är säljes ofta skog till afverkning på vissa år. Denna
skogsödande handel anser jag kunna förbjudas, så framt icke
köparen förbinder sig, att genom besåning, genom tillräckligt
antal fröträds lemnande, eller genom den yngre skogens, af 10
å 15 års ålder vårdande, sörjer för frambringandet af ny skog.
Ett sådant stadgande vore icke obilligt och dess iakttagande blefve
ej svårt att kontrollera.
Jag anhåller, att Ekon.Utsk., som kommer att uptaga Hr af
Ströms motion, måtte taga i öfvervägande de af mig nu anförda
förslag och hoppas jag, att Utsk. åt frågan egnar den sorgfälliga
pröfning, som dess vigtiga beskaffenhet ovedersägligen klafver.
Den 10 December.
185
Gr. Mörner, Carl: Jag liar begärt ordet hufvudsakligen
för att, i likhet med Gr. Löwenhjelm, uttrycka den önskan, att
det Utsk., som kommer att behandla denna vigtiga fråga, måtte
egna densamma den sorgfälligaste pröfning. Vid alla landtbruksmöten
samt hos alla hushållningssällskaper i landet liar frågan
om en förbättrad skogshushållning utgjort ett af de vigtigaste,
för att icke säga, bekymmersammaste öfverläggningsämnen. Före
mig har en talare omnämnt, att någon K. M. Bef:h:de beträffande
skogshushållningen inom det honom anförtrodda län, yttrat,
att om skogen fortfarande så vanvårdades och utöddes, som ditintills
varit förhållandet, skulle det ej dröja länge, innan nödig
tillgäng så väl å vedbrand som timmer komme att saknas. Jag
sjelf bebor en trakt, der skogsbrist visserligen ännu icke på en
läng tid kan inträffa, men genom det nuv:de hushållsningssättet
med skogen, äfvensom genom det gängse bruket att inköpa mindre
liemmanslotter utan andra medel till köpeskillingens liqviderande,
än dem, som förskaffas genom skogens nedhungande och
försäljning, torde äfven denna trakts vidsträckta och vackra skogar
inom en föga aflägsen tid blifva förvandlade till ödemarker.
Jag vill gerna medgifva, att genomförandet af det förslag,
motionären framställt, möter många svårigheter, samt att, utom
andra omständigheter, nu gällande lagstiftning angrde stängselskyldigheten
och skiftesverket lägger hinder i vägen för bemödandet
att förekomma de enskildta skogarnes förödande, men jag
tviflar ej derom, att det Utsk., som kommer att uptaga detta
vigtiga ämne, går i författning om infordrande af alla de inhysningar,
som i ämnet kunde vara att tillgå och derefter, i fall
motionen anses förtjena behjertande, efter mogen ompröfning
framlägger ett bestämdt och fullständigt förslag för det öfverklagande
ondas afhjelpande.
Jag slutar med att ännu engång uttrycka min upriktiga önskan,
att Hr af Ströms väckta motion måtte af Utsk. och Ständer
på det sorgfälligaste tagas i öfvervägande samt medföra ett för
det allmänna bästa lyckligt resultat.
Gr. Sparre, Erik: Till det vidlyftiga ordande, som i denna
fråga egt rum, vill jag icke lägga många ord. Man har talat
såväl om ändamålsenligheten af en förändrad lagstiftning i afseende
å skogshushållningen, som ock Statens rätt att meddela
föreskrifter ronde de enskildtas dispositionsrätt öfver dem tillhörig
skog; endast i den sednare frågan vill jag yttra mig; man
har tyckts antaga att Staten enl. nu gällande lagstifning icke
eger en sådan rättighet. Vi hafva visserligen lemnat långt bakom
oss den tid, då 1734 års lag stiftades, och individualitetsbegreppet
har redan gått så långt, att det icke vill tillerkänna det allmänna
rättighet att på något sätt ingripa i den enskiltes disposition
öfver sin egendom. Nyssnämnde lag uttalar likväl andra
åsigter. Uti 8 § af 10 kap. Bygn.B:n stadgas ansvar för den
skattebonde, som vanvårdar sin skog. Kongl. Förordn. af d.
21 Febr. 1789 medgifver väl skattebonden vidsträcktare rättig
-
186
Den 10 December.
heter i berörde hänseende, i likhet med frälsemannen, men i
1793 års Skogsordning samt 18 § af 1805 års Förordn. om
skogarne i riket intogs ånyo förbudet för skatteman att i högre
grad missvårda sin skog. Då lagen således redan innehåller
stadganden mot missbruk af skogen, så torde lagstiftningen kunna
gå vidare på samma bana. Det är sannt att enskild eganderätt
innebär rättighet för individen att förfara med sin egendom
efter behag, roén man bör ihågkomma, att då Staten öfvertagit
skyddandet af denna eganderätt, den äfven måste hafva rättighet
att bestämma de vilkor, hvarunder eganderätten, i öfverensstämmelse
med det helas bestånd och samhällets väl, må utöfvas.
Ilr Mannerskantz, Carl: Utan tvifvel är denna fråga en
af dem, som för fäderneslandets framtid hafva den största vigt,
men lika säkert är, att få frågor finnas, som äro svårare att nöjaktigt
lösa, än denna. Jag vill icke inlåta mig i undersökning,
huruvida Staten eger eller icke eger rättighet att på något sätt
inskränka den enskildtes fria dispositionsrätt öfver sin skog, utan
får endast förklara, att jag anser det förslag, som här blifvit framställdt
till uphjelpande af Svenska skogshushållningen vara praktikst
ogörligt att genomföra, enär detsamma förutsätter en kontroll
öfver de enskildtas skogar, hvars omöjlighet att verkställa
bäst bevisas, genom den ofantliga, lill milla- Tdand, upgående
vidd, som skogarne i Sverige af motionären upgifvits ega. Det
afsedda ändamålet tror jag således icke kunna på denna väg upnås.
Andra åtgärder återstå likväl att vidtaga, och böra, enl.
min åsigt hufvudsakligen åsyfta att bereda skogens återväxt och
upmuntra de enskildte att vinnlägga sig om en förbättrad skogshushållning.
En sådan ganska nyttig åtgärd är redan af båda
Statsmakterna vidtagen, nemi. att utsätta premier icke allenast
för dem, som befrämja skogens återväxt genom att beså den
afverkade skogsmarken med frön, eller inhägna och freda den
till sjelfsådd genom lemnade fröträd, utan äfven för dem, som
samla frön och hålla dem till salu. Denna åtgärd har väl ännu
icke, såvidt jag vet, burit någon väsendtlig frukt, enär ganska få
begagnat sig af ofvannämnde fördelar, men orsaken dertill ligger
kanhända deruti, att allmänheten ännu icke haft tillräckligt rådrum,
att hinna göra sig bekant med medlen att bereda sig de
erbjudna fördelarne, och jag anser derföre, att den tid som
blifvit fastställd för utsåningens verkställande, och som snart lär
vara tilländalupen, har varit allt för kort, samt att det följaktligen
vore skäl att förlänga denna tid, och derjemte låta upmaningar
utgå till länens hushållssällskaper att draga försorg
derom, att kunskapen om dessa premier blifver allmännare spridd
än som hitintills varit fallet.
Det finnes äfven ett annat medel att befordra en bättre
skogshushållning, nemi. att inrätta en eller flere skolor, der en
praktisk undervisning i denna vigtiga näringsgren kunde meddelas
åt lärlingar tagne ur den arbetande klassen, hvilka skulle
utbildas till skicklige skogvaktare, med förmåga alt sjelfve lägga
Den 10 December.
187
liand vid alla till deras yrke hörande arbeten och förrättningar.
Härigenom tror jag att man skulle afhjelpa en stor nu befintlig
brist i jordbruksyrket, och vinna ett lika lyckligt resultat, som
upkommit genom inrättandet af de lägre landtbruksipstituterne,
hvilka danat praktiskt duglige män, de der i hög grad bidragit
att höja landtbruket till den ståndpunkt det f. n. hos oss börjat
inlaga. Dessa 2:ne af mig nu i största korthet berörde omständigheter
anser jag vara af stor vigt vid denna frågas bedömande,
och anhåller, att Ekon.Utsk. måste derå fästa förtjent afseende.
Gr. Löwenhjelm: Jag har endast begärt ordet för att
förklara, det jag till alla delar instämmer i det yttrande Gr. Sparre
under discussionen afgifvit, samt att jag anser det böra sättas
utom allt tvifvel, att Staten eger rättighet att i och för allmänt
väl stifta lagar, äfven om dessa lagar skulle i något hänseende
inskränka de enskildte medborgarnes fria förfogande öfver dem
tillhörig egendom.
I anledn. af Hr Gr. o. Landtnäs härefter framstäldepropos.
å remiss lill Allm. Besv:s o. Ekon.Gtsk., anmälde sig och yttrade
Gr. Wrangel: Jag får hemställa, om icke motionen borde
remitteras till Lag- och Ekon.Utsk:n gemensamt, enär den afser
icke allenast en underd. anhållan till K. M. ang:de åtgärders
vidtagande för åstadkommande af en förbättrad skogshushållning,
ulan äfven upgörande af förslag till positiv lagstiftning i ämnet.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att del i allmänhet varit antaget,
att ett mål ej borde remitteras till flere än ett Utsk., nemi.
det, hvartill målet enl. sin natur hufvudsakligen hörde, då grundlagen
tillät Utsk. att sammanträda med andra Utsk., ifall ärendets
beskaffenhet så fordrade, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde,
att förev:de motion jemte de i anledn. deraf afgifne yttranden
måtte få remitteras till Allm. Besv. o. Ekon.Utst.; hvilket
bifölls.
Föredrogs Hr von Knorrings, Erik Oscar, d. 7 dennes på
bordet lagda motion, att R. St:s måtte hos K. M. anhålla att de
Norra provinserne, i likhet med de Södra, måtte erhålla nödig
Jägeribetjening.
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg, anförde dels
mundtligen, dels skriftligen:
Ifrågav:de motion påminner mig om en ort, vid hvilken jag
är fästad genom många och kära minnen, der jag tillbringat
flera år af min barndom och tidigare ungdom. Ej underligt derföre,
att jag med mycket intresse genomläst motionen och ber
att med några ord få vidröra densamma.
Måhända, såsom motionären tror, är den förmodan hos allmogen
i Norrland inrotad, ”ali skogarne icke kunna taga slut”,
men detta måste vara förhållandet hos de mindre eftertänksamma
af denna allmoge, emedan jag hört helt andra tankar yttras af
188
Den 10 December.
flera. Jag vill derföre icke hufvudsakligen lägga allmogen till
last den svåra förödelsen med skogarne, ehuru allmogen omedelbart
utöfvar den; nej, allmogen är medel i sågverksegarnes händer
och det är dessa jag ville ställa till ansvar för denna förödelse,
som i sanning hotar deras efterkommande, att få sakna
materialier till sina boningar och bränsle att upvärma dem med;
nemi. de sågsverksegare, säger jag, som missbruka sina rättigheter,
afverka mångdubbelt utöfver hvad de skatta för och rikta
sig sjelfva på landets bekostnad. Det är ej så mycket kustlandets
innebyggare de hafva i sina händer, dessa af erfarenhet redan
upmärksamme, sjelfegande och sjellföretagsamme bönder, utan
det är isynnerhet fjällbon, nybyggaren i skogstrakten, som ofta
nog förpligtigat sig att afverka all åt honom uplålen skog för det
eller det sågverkets räkning och, förledd af förtjensten, stundom
hugger utom sitt eget område. Förr utgjorde skogen under missvextår
en hjelpkälla: dennas aftagande beklagas redan i Landsh.
Emb:s 2:ne sist afgifne Femårsberättelser.
För ungefär ett decennium sedan ankom till Norrland en
främling från en af Rikets sydvestliga provinser, en företagsam
främling med stort rörelse-kapital, inköpte sågverk, utvidgade dem
eller byggde nya, utsträckte siq verksamhet härutinnan vida utöfver
hvad man förr sett der i orten, lemnade en! oerhörd förtjenst
åt många armar, blef en föresyn eller åtminstone en anledning
till täflan för sågverksegare af landets barn, hvilka då
icke kunde försumma alt utvidga sina egna sågverk, han välkomnades
derföre allmänt. Sedan dess har hans verksamhet lyckats
derhän, att han nu eger sågverk i flera af Westerbottens, Ångermanlands
och Medelpads elfvar. Såsom ett exempel på denna
utvidgning, får jag nämna, att Baggböhle finbladiga sågverk i
Umeå eif, hvilket på 1820-talet icke hade mer, än 2 ramar och
då sammanslogs med ett dylikt verk vid närbelägna byn Norrforss,
så att 2 ramar till insattes, nu drifves med 16 ramar.
Hvar och en, som sett en såg med tillräcklig vattudrägt gå, kan
lätt föreställa sig den oerhörda afverkningen vid de 339 dels
grofbladiga och dels finbladiga sågverk, som finnas i rikets 3
nordligaste län. Måhända är antalet ytterligare ökadt sedan 1850.
Såsom exempel på de olagligheter, som föröfvas dervid, må
nämnas, att vid en våren 1850 anbefald undersökning utefter
endast ett af Norrbottens läns vattendrag tillvaratogos 20,000
åkverkade sågblock. Jag föreställer mig derföre, att åverkade sågblock
i alla vattendragen tillsammans årligen upgå till flera hundratusen.
Domstolarnes prot. bära ock vittne om huru Kronans
skogar i Norrland angripas.
Somlige, ja månge, prisa denna närings öfverdrifna utveckling
för den arbetsförtjenst, det välstånd, den utbredt i Norrland.
Dessa månge, fruktar jag, fara vilse härutinnan, men de dömma
i egen sak och böra derföre ursäktas; den opartiske ensam kan
se klart i framtidsperspectivet. Hvad visar väl detta? Jo, utom
skoglöshet visar det för en öfvergångstid fattigdom, brist ej derföre
att icke åkerbruk och ladugårdsskötsel, äfvensom flera nyttiga
Den 10 December.
189
binäringar kanna sysselsätta de armar, orten eger, utan emedan
det updrifna njutningsbegär, som alstrats af nuvarande, att jag
sä må säga, extra arbetsförtjenst, ej kan tillfredsställas sedan denna
arbetsförtjenst icke mera finnes, och om hvilket njutningsbegär
tullkamrarnes journaler, uptagande den ökade importen af socker,
kaffe, vin, bränvin och grannlåter, nogsamt uplysa. Jag tycker
mig äfven se huru i en framtid Norrlands bruk och masugnar
skola lida brist på kol och få ersätta denna brist från Englands
stenkolslager högst dyrt sedan icke mera bräder, bjelkar och andra
skogeffecter finnas att gifvas i utbyte. Möjligen målar jag
med för starka skuggor; må detta tillskrifvas den värma jag erfar
vid tanken på ämnet; och må taflan gerna retoucheras af en
skickligare hand än min!
Af de föreslagna medlen att hämma det onda, här äro omtalade,
torde det af motionären först angifna ”att skogsåverkan
skall anses oeji straffas som stöld” — ännu vara för tidigt att
tilltaga, ehuru 30 år förflutit sedan det, enl. motionärens upgift,
föreslogs på detta rum. Erfarenheten visar att landets innebyggare
ännu respectera eganderätten af skog för litet, att af en sådan
lag låta rätta sig — vi skulle fä för många tjufvar och ondt
om fångvaktare — skogstjufnad är svårare att bevisa än skogsåverkan.
Det andra medlet, — kontroller och dessa så tillförlitliga
som möjligt, — tillstyrker jag af allt mitt hjerta, samt
önskar att R. St. icke må göra sig saker till en riksolvcka genom
att vägra eller pruta på de anslag, K. M. kan finna skäl att fordra
för ordnande och utöfvande af dessa kontroller.
Man har sagt mig, att K. BI. är betänkt på utfärdande af
en ny lag, rör:de skogarnes vård i Norrland, och redan uti Nådig
skrifvelse infordrat KammarColhii utlåt, i ämnet. Den underd.
anhållan, som uti motionen föreslås, skall säkerligen gifva
K. M. förnyad anledning, att så skyndsamt som möjligt låta utfärda
denna lag; och vågar jag derföre vördsamt tillstyrka motionen,
samt anhålla att detta mitt yttrande får åtfölja densamma
till vederbörande Utskott.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: I anledn. af nu förev.
de
att frågan om anställande af jägeripersonal inom Westerbottens
och Norrbottens län redan blifvit väckt af K. M:s Bef:h:de i
sagde län: samt att denna fråga f. n. beror på vederbide embetsverks
utlät. Jag anser att det Utsk., som kommer att behandla
motionen, bör erhålla kännedom af ofvanberörde förhållande, på
det att Utsk. måtte taga i öfvervägande, huruvida det torde vara
skäl att tillstyrka en sådan underd. anhållan, som motionen afser,
då frågan i allt fall kommer att öfverlemnas till K. M:s afgörande.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs Frih. Flemings, Axel, motion, ang:de stiftande
af en lag, som afskaffar och förbjuder gärdesgårdars upförande.
190
Den 10 D e c e ni b e r.
Frih. Raab, Adam Christian: Den fråga, sorn afhandlas
i nu föredragne motion, har till en viss del blifvit discuterad
utaf de ledamöter, som yttrat sig i afseende å Hr af Ströms
motion ang:de en förbättrad skogshushållning inom riket. Denna
discussion har jemväl ådagalagt, med hvilket intresse nyssnämnde
ämne omfattas så väl inom landet i allmänhet som serskildt inom
detta rum, der så många jordbrukare finnas. Denna fråga har
redan vid 1840 års Riksdag varit föremål för en K. M:s Propos.
till R. St., äfvensom för enskildta motioner vid flera Riksmöten.
En serskild anledning upmanar mig att taga till ordet i detta
ämne, den nemi. att frågan om förändring i stängselskyldigheten
blifvit afhandlad vid sistlidet års landtbruksmöte inom Calmare
län, hvarest jag är bosatt, och föranledt beslutet om en underd.
petition i ämnet, hvilken petition blifvit framförd och understödd
af länets hushållningssällskap, som äfven inbjudit öfriga hushållningssällskap
i riket att häri deltaga, hvarpå de i allmänhet gifvit
till svar att de gillade de åsigter, som uttalat sig inom Calmar
län, ehuru de icke kunde i petitionen deltaga, sedan K. M:s
Nådiga svar i frågan redan var meddeladt.
Ehuru gerna jag vill befrämja en reform i stängselförfattningen,
kan jag likväl ej understödja Frih. Flemings förslag,
som synes mig vara allt för radikalt. Han har nemi. föreslagit,
att en lag måtte stiftas, som förbjuder gärdesgårdars upförande.
Visserligen är det en gammal taktik vid våra Riksdagar att fordra
mycket för att åtminstone få något, men jag fruktar att denna
taktik ofta leder derhän, att man får intet. Antager jag, att
motionären verkligen menat hvad han föreslagit, så mäste jag
deremot göra den anmärkn:n, att den föreslagna åtgärden icke
vore nyttig eller ens utförbar. I ett land, som vårt, der vi, utom
några få slättbygder, hafva en blandning af skog, hagmark och
slättland, kunna, såsom Gr. af Ugglas redan anmärkt, gärdesgårdar
icke umbäras; men behofvet deraf borde ganska betydligt
kunna inskränkas, så att hägnadsskyldigheten nedginge till ungefär
hälften af hvad den f. n. är. K. M. har visserligen utgifvit
en författning, som tillförsäkrar de samliälligheter, hvilka kunna
träffa frivillig öfverenskommelse att ej hålla stängsel å dem tillhörig
mark om nådig fastställelse af sådana öfverenskommelse!-.
Men denna författning torde icke vinna tillämpning ä andra orter,
än slättland, der den måhända kan gagna. Så länge principen i
1802 års Stängsel-Förordn. och 1827 års Skiftes-Stadga, (den
sednare i afseende å grunderne, efter hvilka stängsel skall uprättas
vid_ laga skiften), qvarstå i gällande kraft, kunna vi ej
komma till någon förbättring i vårt stängselväsende. Denna
princip bjuder nemi. att hvar och en, som vill hafva sin jord
skyddad för andras kreatur, är skyldig att inhägna densamma.
Lag-Beredningen och Lag-Kommitéen hafva uttalat en annan
åsigt i följande ordalag: ”Den enda med en utbildad egande rätt
och ett längre framskridet odlingstillstånds kraf förenliga och hvartill
en stigande kultur måste i sinom tid leda, är nemi. hvar
och en skall om de hemdjur han utsläpper, hålla sådan vård,
Den 10 December.
191
att de ej inkomma på annans jord”. Denna grundsats har jemväl
gjort sig gällande vid alla landtbruksmöten i riket. Jag minnes
till och med att minoriteten i denna fråga vid 1846 års allmänna
landtbruksmöte erkände att någon åtgärd borde vidtagas,
för att nedsätta behofvet af stängsel så att den icke skulle påräknas
att freda för de smärre husdjuren, nemi. får, svin och gäss.
Att den grundsats i afseende å stäDgselskyldigheten, som är
följd i nu gällande förordning, har varit skadlig för skogens bestånd,
derom har den discussion, vi nyss afhört, tillräckligen
vittnat. Jag behöfver till ytterligare bevis för detta påstående,
ej upställa någon annan beräkning, än om jag antager, att ett
hemman till yttergårdar får vid pass en mils gärdesgårdar, så
torde man finna att blott till stafvar eller slakar, hvartill tages
unga och vackra träd, åtgå för dessa nära 20,000 stammar, och
kanske fordra hägnaderna inuti ägorna sedan lika mycket. Härutaf
kan man finna, hvilken härjning gärdesgårdarne åstadkomma
å skogen.
Men det är icke nog att gärdesgårdarnes underhåll utödar
skogen, de äro äfven otillräckliga för egofriden. De upfylla ingalunda
sitt ändamål att freda egorna från obehörigt betande.
Jag liar hört att det tillgår i andra orter aldeles på samma sätt,
sonl i min hemort, att jordegarne ofta hafva anledning att klaga
öfver obehörigt betande på deras egor. Vi veta ganska väl, huru
svårt det är att få någon ersättning för det ohägn man lider af
andras kreatur. Man mötes vanligen af den invändning, att
kreaturen inkommit genom ogild grind eller gärdesgård. Gärdesgårdens
onekligen vackraste sida är, att den lemnar, om jag så
får säga, nödfallsbränsle åt backstugusittare och inhyseshjon. Huru
lätt försvinna ej några stänger ur en gärdesgård 1 Kreaturen komma
genast in på ägorna, de intagas, men måste, utan att någon ersättning
för af dem förorsakad skada kan bekommas, åter utlemnas,
ty hägnaden har ju varit ogild. I de orter, der husbehofsbränuingen
drifves,5 födes vanligen ett större antal svinkreatur
öfver vintern på drank, och när bränningen om våren uphör,
släppas de utsvultna djuren ut på vägarne för att söka sig föda,
och då må man se till, huru man må kunna frälsa sin gröda.
Jag vet ställen, der man ordentligen aflönar åtminstone en person,
hvars enda åliggande det är att gå omkring och skydda
egorna från ohägn. Denna bevakning gör ofta icke tillfyllest, ty
om ock djuren på dagarne kunna afhållas från egorna, taga de
oftast sin skada igen om nätterna, och det hör till omöjligheten
att fullkomligt hindra snyltgästerne från ätt allt emellanåt taga
sig ett mål ä sädes- eller klöfverfälten. Jag vill ej tala om ängar
och hagar, dem det är aldeles omöjligt att skydda, serdeles
då ollenskafvel inträffar. I ändamål att söka befria egorna från
dessa objudna gäster, fattades vid sednaste landtbruksmöte! i
Kalmar län det beslut att uti underd. petition hos K. M. anhålla
om utfärdande af en författning, som förbjöde lössläppandet af
smådjur, nemi. svin, får och gäss å vägarne, men denna underdåniga
anhållan kunde ej då i nåder bifallas.
192
Den 10 December.
I min tanke finnes det 2:ne lämpliga åtgärder att vidtaga,
till förminskande af hägnadsbesväret, hvarigenom skogarne skulle
sparas, och egofrid vinnas. Den första åtgärden vore att antaga
den s. k. hiilflenprincipen, hvarom så väl K. M. vid 1840 års
Riksdag, som ock enskilte Riksdagsmän väckt förslag. Denna
princip utgår deruppå, att hvarje jordegare håller halfva gärdesgården
mot sin granne, utan afseende å hemmanens storlek. Härutaf
skulle enl. all sannolikhet blifva en följd, att grannar skulle
allestädes, der det lämpligen kunde ske, borttaga gärdesgårdarne
sig emellan och i stället låta valla sina betande djur. Den andra
åtgärden, hvilken kunde betraktas som en början till antagande
af den princip i afseende å stängselskyldigheten, som lagkomitéen
och lagberedning ansett vara den enda rigtiga i ett
civiliseradt samhälle, och som vid alla Landtbruksmöten blifvit
förordad, vore att utfärda ett stadgande, hvilket ålade hvar och
en att hålla sådan vård om sina mindre husdjur får, svin och
gäss, att de ej inkomme på annans mark. Orsaken, hvarför jag
anser att man bör göra början med de mindre husdjurens vårdande,
är den, att det är lätt att genom en liten stängsel, t. ex.
en graf eller en lång stengärdesgård, utestänga den större boskapen,
då det deremot är snart sagdt omöjligt att genom stängsel
afhålla smådjuren. Vid Kalmar hafva vi ett talande exempel,
hvilken lättnad i stängselhållningen ett dylikt stadgande medför.
Magistraten i nämnde stad har nemi. vid högt vite förbjudit
utsläppande af omnämnde småkreatur å stadsjorden. När man
om sommaren reser genom stadens egor så finnér man, att stängseln
å stadsegorna är knappast hälften så dyrbar, som hägnaderna
utanför desamma, hvarvid är att märka det stadsegorna
aldrig, deremot landsbygden alltid, bära utseendet af att ha varit
blottstälda för ofred.
Hvad jag nu haft äran anföra torde få åtfölja motionens remiss
till vederbörligt Utskott.
Remitterades till LagUtsk.
Föredrogs Frih. Raabs, Carl Adam, motion, ang:de afskaffande
af de vid sisth Riksdag beslutade Filial banker och
Privatbanks-systemets ånyo införande.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. bifölle att
denna motion remitterades till RankoUtsk.
Ropades Ja.
Frih. Raab: Jag skulle vördsamt hemställa, huruvida det
icke vore lämpligt att min ifrågav:de motion remitterades till
Banko-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskm.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att R. o. Ad. redan beslutat
att remissen borde afgå till BankoUtsk., och att detta Utsk.
vore oförhindradt att sammanträda med Lag- samt Allra. Besv.-  o. Ekon.Utskm, derest sådant befunnes vara nödigt.
Föredrogs
Den 10 December.
195
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 7 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 1, ang:de tillökning af Utsk:s
Kansli-personal.
Föredrogos och biföllos Exped.Utsk:s nedannämnde d. 7
dennes på bordet lagda Mern.:
JYi I, ang:de ökadt Kansli-biträde m. m.;
A? 2, ang:de uplagan af Bihanget till RiksS(:ns prot.;
J\$ 3, i fråga om prenumeration å Bihanget till RiksStms prot.
Föredrogs och bifölls Riddarh.Utsk:s d. 7 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 1, ang:de tryckningen af R. o. Ad:s prot. vid
innev:de Riksdag.
Ilr Bildt, Didrik Gillis upläste 2:ne sålydande motioner:
1:0
Då StatsUtsk., utan derom inom RiksSt:n väckt motion, icke
kan npgöra förslag till ersättning åt Hr Landtmarskalken och de
öfriga RiksStms Hrr Talmän för deras riksdagskostnader, anhåller
jag vördsammast det H. R. o. Ad. behagade förelägga nämnde
Utskott, att i detta afseende inkomma med yttrande i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad vid flera af de sednare Riksdagar
egt rum.
2:o
Vid föreg:de Riksdagar har StatsUtsk., med anledn. af inom
RiksStm derom väckt fråga, afgifvit Mern. ang:de riksdagskostnadernas
bestridande direkte af Riksg:sKont., och får jag derföre
väcka den motion, att nämnde Utskott måtte åläggas, att inkomma
med yttrande i detta afseende, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med dess under N:o 4 sisth Riksdag aflåtne Mern.
Dessa motioner remitterades till StatsUtsk.
Frih. von Schwerin, Adam Otto, upläste 3:ne motioner
af följande innehåll:
l:o
Då|R. St. vid flere sednare Riksmöten pröfvat påkallande,
att förhöja legan för all annan skjuts, har den för den allmänna
poslskjulsetf, jag vet icke af hvad skäl, blifvit styfmoderligt behandlad.
Denna skjutsskyldighet tyckes dock vara ett iner än
de andra likartade betungande onus. Då den öfriga skjutsen
har sina mellantider af kortare eller längre hvila från sin börda,
måste postskjutsen vara redo sina bestämda dagar hvarje vecka.
Detta stationära forslande medförer naturligtvis ett ihärdigt nötande
af hästar och åkdon, hvarför således, i följd af detta förhållande,
serskilta dylika, endast i och för detta ändamål, måste
underhållas. Dertill kommer, att skjutslegan erlägges blott för
I H. 13
194
Den 10 December.
1 häst, då deremot, när väglaget är svårt, det fordras tvenne.
Äfven må besinnas, att postiljonen, vare sig antingen å tjenstens
vägnar, eller också, af enskilt tycke och smak, vanligen ses färdas
med hastigare fart än andra resande, och emedan de hära
det i allmogens öron mäktigt ljudande namnet af ”Kronans karlar”,
våga de skjutsande icke opponera sig emot deras marche
forde.
I sammanhang betraktande allt detta, torde jag få äran för
Ståndet föreslå, att den allmänna postskjutsen antingen öfvertoges
af Staten, eller alt åtminstone denna skjutslega ldefve nphöjd
till lika med den för all annan skjuts.
2;o
En ibland de första grunder, hvarpå ett samhälle fotade sig,
visar historien hafva varit det inbördes skyddet. Ett stadigt
ögonmärke blcf det sedan att betrygga denna grund, eller alt
vaka öfver den allmänna säkerheten. Denna angelägenhet måste
således upbäras såsom en ibland de mest maktpåliggande. Jag
får på förhand dock upiysa, att min mening här med försvar, icke
inbegriper det, som åsyftas mot en fiende utom samhällets gränsor,
men blott det försvar, som har väckt första tanken pä behofvet
af stadgar för ett samhälles inre fredade ordning; d. v. s.
den allmänna säkerhet, hvars betryggande varit motivet till upkomsten
af el t lands allmänna lag. — Alt ernåendet af förenämnde
syftemål är en bland ett lands vigtigaste upgifter kan
icke betviflas. — Så mycket beklagligare och mera oroväckande
är det, att densamma här i vårt land, ty värr, icke tillfredsställande
blifvit löst! De dagligen, och allestädes talande, samt så
fasaväckande bevisen derpå, äro dels de rön något hvar sjelf fått
göra, och dels de inom domstolarne sig lioptals trängande mörka
och blodiga taflor ur Missg:sB:n! — Allt hvad lagen med sin
makt så välmenande, och äfven hvad den förmått, gjort, tyckes
således pä långt när icke vara tillfyllestgörande; det borde alltså,
— må det tillåtas mig låna detta uttryck, — ”sällås kött till
hans arni”; d. v. s., lagen har visst sina väpnare, såsom Polismän,
Fogdar, Länsmän, Fjerdingsman, och till och med, bär och
der, Sexman, men äfven alla dessa hvarken synas förslå, ej heller
kunna de vara allestädes närvarande. Mellanrummen och
tiderna der, och då desse icke kunna falla in med den skipaude
makten, borde fyllas af inblandade medverkande. Då dylika medverkande
mellanposter i Utlandet bildas af de s. k. Gensd’armernc,
vore ändamålet med min framställning, att äfven här i
landet ett sådant Gensd’armerie’s upsättande blefve ett ämne för
Representationens öfverläggningar.
I sammanhang med denna fråga om ett mer lefvande och
verksammare handhafvande af vården öfver allmänna säkerheten,
torde jag vidare få hemställa, huruvida icke det kunde lemnäs
äfven Sockennämnderna någon deltagande makt i och för denna
angelägenhet? Den nuvande Förordnm för dessa Nämnder säger
visserligen, alt de skola handhafva ordningen inom kommunen,
Den 10 December.
195
men då de deremot icke få befatta sig med beifrande af något slags
lagöfverträdelser, hvad makt hafva de då, att kunna verkställa
detta handliafvande? — Jag vet ett exempel, då en tjuf på bar
gerning greps, dock icke genom Kronobetjeningens åtgärd, och
efter att hafva blifvit afsänd att ställas under K:s Bef:h:des vidtagande
åtgärd, derifrån hlef återsänd, blott emedan den lilla
formaliteten fattades, att icke någon Fjerdingsman påtecknat förpassningen,
utan i dess ställe, Sockennämnden, emedan Fjerdingsmannen
icke kunde anträffas. Hvarför skulle icke Sockennämnden
kunna utrustas med en dylik, som det här tyckes synas,
behöflig makt, såsom ett biträde, jemte Gensd’armeriel, till
vidmakthållande af vården öfver den allmänna säkerheten?
3:o
Då det är mig okändt, huruvida den fråga jag ernar väcka,
under något Riksmöte förut någonsin varit berörd, torde den
kanske icke anses göra för mycket intrång på R. o. Ad:s, af mer
gedigna och vigtigare ämnen, uptagna tid. Frågan hörer icke
till området för hvad nyttan eller beqvämlighet, eller med ett
ord, hvad det praktiska lifvet räknar sig till godo, men midt i
nutidens verksamhet häfdar det ju äfven sin rätt hos ett stort och
civiliseradt folk, att med handling egna ett tacksamt minne åt
den förflutna tidens prisvärda tillgöranden? — Rör man föreställa
sig, att antingen glömska eller försummelse, varit något
af de förkastliga alternativer, som kunnat förorsaka att, efter ett
och ett halft århundrade, slagfältet vid Filborna ännu saknar
elt åskådligt minne till Magnus Stenbocks ära, och af vår tacksamhet?
Man har i det ställe hopsamlat och med omsorg förvarat
vedermälen endast af hans konstnärskap i handarbeten, hvarom
både enskilte och allmänna konstkamrar ju bära vittnen? —-  Hvarför då uraktlåtenheten att vårda hans minne, i egenskap af
landets försvarare, kommit oss till last, är svårt att utreda. —
Att liksom slagfältet vid Halmstad bär en värd till Fältmarskalk
Ascliebergs minne, det vid Filborna måtte prydas af äfven ett
sådant, till Magnus Stenbocks ära, får jag till H. R. o. Ad:s
ärade ompröfning hemställa!
Dessa motioner begärdes på bordet.
Gr. Wachtmeister, Hans, anförde skriftligen:
Det är R. o. Ad. nogsamt bekant, af hvilken oberäknelig
vigt för vårt lands välstånd, våra skogar äro och alltid måste
blifva; lika bekant är det att de, på det sätt de nu handhafvas,
tyvärr gå en temligen säker och snar undergång till mötes. —
En grundlig reform uti vår skogslagstiftning synes af behofvet
påkallad, och om jag icke misstager mig, har allmänna opinionen
redan uttalat sig för behofvet af en dylik. •— Det tillhör dock
en erfarnare och såväl med. den allmänna som den ekonomiska
lagstiftningen mera bekant person än jag, att antyda huru en
13*
190
Den 10 December.
sådan i sin helhet skall kunna genomföras; dock har jag icke
ansett mig böra underlåta, att fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på
några omständigheter, hvilka, åtminstone i min hemort, hafva
visat sig mest bidraga till skogarnes utödande: jag menar svedjandet
samt skiftesförrättningarne.
Lagstiftningen har visserligen redan varit betänkt på, att
genom lämpliga författningar afböja de häraf följande olägenheter,
nemi. i afseende på svedjandet, genom 53 § i K. M:s Nåd.
Förordn. ang:de skogarne af år 1805, som, utom åker, äng och
rätt beteshage, förbjuder svedjande å sandmo och stenbunden
mark, modifierad genom K. Kung. d. 2 Mars 1819, som tillstädjer
detta efler föregången syneförrättning och af K:s Befh:de
meddeladt tillstånd; — samt i afseende på skiftesförrättningarne,
genom 2 kap. 2 § uti Stadgan o'm Skiftesverket, som förbjuder
begagnande af under skifte varande skog, till afsalu, svedjande
m. m., samt bestämmer att ett sådant förbud ovilkorligen bör af
K:s Befh:de i det för vederbörande Landtmätare utfärdade förordnande
utsättas samt från predikstolarne kungöras.
Att dessa bestämmelser dock icke ledt till det åsyftade målet,
derom hafva vi, åtminstone i min hemort, en bedröflig erfarenhet,
i det vi årligen se betydliga sträckor skog afsvedjas å
den dertill mest olämpliga mark för att under ett år lemna en
knapphändig råggröda, hvarefter den stenbundna och oländiga
marken för evärdeliga tider ligger såsom ett alltför talande vittnesbörd
för framtiden om vår oförsvarliga misshushållning med
landets oersättligaste national-skalt. Samma erfarenhet lemnar
de talrika skiftesförrättningarne, under hvilkas pågående hvarje
delegare vanligen med största omsorg nedhugger och svedjar sin
skog; för att icke behöfva lemna en pinne till sin efterträdare,
— utan att det minsta afseende fästes på lagens förbud häremot.
Om en beräkning gjordes öfver huru mycket skog på detta sätt
under hvarje år gått förlorad, skulle resultatet blifva förvånande.
— Dessutom finner man uti sjelfva skiftes-stadgan en utaf erfarenheten
redan tillräckligt bestyrkt orsak till skogsförödelse. Den
stadgar nemi. uti 13 kap. 7 §, att den delegare som mister skog
och i utbyte erhåller jord, hvarå ingen eller sämre skog finnes,
skall (om endera parten det äskar, hvilket erfarenheten visat
nästan alltid inträffar), erhålla ersättning uti ett visst belopp af
skogsförnödenheter, hvilket under viss tid och ovilkorligen inom
10 år bör vara afverkadt. Häraf följer att den skog, som genom
en förståndig omtanka blifvit sparad och beräknad, att genom
ändamålsenlig hushållning räcka för evärdeliga tider, skall inom
en kort tidrymd raseras, om dess egare genom påkommet skifte
nödgas utbyta den mot annan jord, hvarå med skogen blifvit
misshushålladt. — Lagen har således sörjt för att i detta fall
följderna af misshushållning ej blott drabbar den skog hvarmed
blifvit misshushålladt, utan äfven den, som med största omtanka
blifvit vårdad.
Till förekommande i möjligaste mohn af dessa olägenheter,
vågar jag derföre föreslå att hvad K. Förordn. af 1805 uti 53 §
Don 10 D ec ernber.
197
samt K. Kung. d. 2 Mars 1819 ang:de svedjande i allmänhet stadga,
måtte sålunda förändras: att allt svedjande å skogsmark, utom
åker, äng och beteshage, måtte varda förbjudet utan afseende på
jordmånens beskaffenhet, dock med följande tvenne undantag:
l:o. Att svedjande må vara tillåtet å skogbevuxna kärr och
mossar, alldenstund dessa oftast äro tjenliga till ständig åker eller
äng och svedjande vanligen utgör det enda möjliga sättet att
dem odla.
2:o. Att om någon vill updraga ny skog och för detta ändamål
önskar afsvedja någon del sämre skogsmark för att å densamma
utså skogsfrö, bör han ovilkorligen dertill söka K:s Befhvdes
tillstånd, hvilket denne, efter föregången besigtning eger efter förekommande
omständigheter bevilja eller afslå. I förra fallet bör
den afsvedjade skogsmarken genast inhägnas och med skogsfrö
besås samt bör under minst 10 år derefter stå under skogs- och
jägeribetjeningens upsigt, på det den upvexande skogen må blifva
behörigen vårdad. Finnes någon olofligen hafva svedjat böra
skärpta böter härföre åläggas och hvad de närmare bestämmelserna
ang:de en ändamålsenlig kontroll beträffar, hemställer jag
att det måtte till Ekon.Utsk. öfverlemnas att med förslag dertill
inkomma.
Vidare vågar jag föreslå några förändringar uti hvad K. M:s
stadga ang:de skiftesverket uti 11 kap. ang:de egograderingen
stadgar: att afrösningsjorden i likhet med inrösningsjorden endast
bör upskattas efter dess naturliga godhet och vextlighet utan afseende
å derå befintlig eller sparad ståndskog.
Enl. min tanka bör vid upskattningen af afrösningsjorden
en dubbel gradering försiggå, nemi., en med afseende pä jordmånens
naturliga beskaffenhet och en annan med fäsladt afseende
å den befintliga skogen. Den genom jemförandet af dessa begge
graderingar upkomna total-graderingen borde då bestämma det
förhållande, efter hvilket afrösningsjorden uti skiftet bör delas.
Blifver denna graderingsmethod antagen, så kan äfven lätteligen
borttagas det för skogarnes bestånd vådliga stadgandet uti 13 kap.
7 §: att delegare, som mister skog, skall erhålla ersättning uti
skogsförnödenheter till afverkning på viss tid. I stället utginge
då ersättningen genom ökad jordvidd utaf den sämre medfarna
skogen, hvilket synes så mycket rättvisare, som en illa medfaren
skog i sjelfva verket bör anses minska afrösningsjordens verkliga
värde, i anseende till den långa tidsrymd, som för densamma
åtgår att åter komma i godt skick, hvilket deremot icke är fallet
med vanhäfd utaf inrösningsjorden, som inom ganska kort tid kan
rättas och göras oskadlig. —• Dessutom vunnes dermed den stora
fördel att under tillämnadt eller pågående skifte, å ena sidan
minskades frestelsen att nedhugga skogen å den jord, som genom
skiftet skall bortgå, alldenstund man alllid vore viss på att blifva
nödgad lemna ersättning derför uti jordvidd, och å andra sidan
borttoges nödvändigheten af repressalier, då man vore säker att
alltid vinna i jord hvad man förlorade uti skog.
198
Den 10 December.
Gr. Wachtmeister tilläde härefter muntligen:
Det lif och det intresse, hvarmed den föreg:de discussionen
i anledn. utaf Hr af Ströms motion blifvit förd, torde göra allt
vidare ordande ang:de mitt nu väckta förslag öfverflödigt, utan
får jag endast vördsamt anhålla, att samma förslag måtte blifva
till Allm. Besv.- O. Ekon.Utsk. remitterad.
Begärdes på bordet.
Frih. Raab, Carl Adam, upläste följande motion:
Bland bristerne i vår ännu gällande lag hafva måhända inga
varit mera känbara än saknande bestämmelser om bedrägeri. Af
vissa ställen i lagboken har man anledning förmoda att 1734
års lagstiftare ämnat under ett serskildt kapitel sammanföra bedrägeriets
olika arter och derföre utstaka straffbestämmelser. Så
har likväl icke skett, ty i hela lagboken finnes intet kapitel med
öfverskriften ”om bedrägeri”. Men väl finnes spridda straffbestämmelser
för sådant som kan under bedrägeri hänföras. Att
likväl dessa bestämmelser äro högst ofullständiga skall jag söka
med några exempel ådagalägga.
Om A., under föregifvande att han vill å entreprenad öfvertaga
ett byggnads- eller annat arbets-företag, upgör med B. kontrakt
härom, dervid vilkorande och förbehållande sig en summa
penningar eller vissa varor i förskott för alt sätta arbetet i verkställighet,
erhåller och upbärer den äskade förskottssumman, men
utan att sedan ställa sig aftalet till efterrättelse, visar sig endast
begagna detta hyckleri för åtkommandet af förskottet; så anser
jag att A. har bedragit B.
Ett annat exempel — en person Z., erbjuder sin tjenst åt
X. och begge kontrahenterne öfverenskomma derom under förbehåll
af Z. att derför i hand- eller städjepenning erhålla en
viss summa som X. aflemnar. Nu visar Z. ingen håg att denna
förbindelse fullgöra, tvärtom i ord och åthäfvor låter förstå att
han endast sökt på detta sätt åtkomma handpenningen. Då anser
jag att Z. bedragit X.
Men under denna kalhegori liänförer icke 1734 års lag detta
handlingssätt. Den som så blifvit sviken kan icke erhålla rättvisa
mot bedragaren. För honom återstår ingen annan utväg
än att behandla saken sorn skuldfordrings-mål, hvarvid oftast bedragaren,
under konkurs-tillstånd eller eljest utfattig, vetat gäcka
de rättvisaste fordringar.
En bedröflig följd af delta förhållande visar sig ganska allmänt,
och om denna spekulationslust icke blir afklippt skall ifrå—
gav:de förhållande, mer och mer utveckladt, på ett menligt sätt
inverka på affärslifvet och förtroende folk emellan.
Uti Lagberedningens förslag till straffbalk har nian sökt afhjelpa
ofvananmärkte brist; men ehuru lagförslaget äfven under nu
pågående Riksdag torde blifva föremål för R. St:rs öfverläggning
gar, lärer föga hopp vara för handen, att granskning deraf i sin
helhet kan medhinnas; ett tiotal af år torde tilläfventyrs ännu
utgå innan liv lag blifver gällande. Då förbättringar emedlertid
Den 10 December.
199
kunna ske delvis, och det icke är skäl, att dröja med desse mindre
förbättringar, der de låta sig verkställa, sä föreslår jag härmed
att med uphäfvande af allt hvad hittills kan finnas ang:de
bedrägeri stadgadt, 25 kap. i Lagberedningens förslag till Straffbalk
måtte blifva såsom lag antaget med det tillägg, att 2 § 8
mom. får följande lydelse: ”Om man pä veterligen falsk upgift
förskaffar sig försäkring för brand- eller sjöskada eller annat eller
eljest på sådan upgift bereder sig tillfälle, att åtkomma penningar
eller annan egendom”.
Begärdes på bordet.
Vidare upläste Frih. Raab, Carl Adam, en sålydande
motion:
Den allmänna förlägenhet i rörelsen, som upstått genom
bristen på småmynt är icke den minst känbara. Den har ökats
i samma mån som Riks- och Privat-Bankernas småsedlar blifvit,
de förra utvexlade emot silfver och de sednare indragne.
Man har trott att åtminstone i hvarje Landtränteri sig ega
någon rätt få vexla silfver eller småsedlar och denna rättighet
syntes väl icke stor i våra län med ofta 20 mils afstånd från
länsresidens-staden. Men det lärer ankomma pä serdeles vänskap,
om en slik åtgärd någon gång beviljas. Då således den vidunderligheten
qvarstår att i hela Rikets utom Stockholm, Götheborg
och Malmö inga vexlings-kontor genom Banko-styrelsens försorg
finnas; och då ingen lärer kunna bestrida nyttan och behofvet
häraf, så får jag vördsamt föreslå: att Riks-Banken måtte åläggas
ombestyra nödige vexlings-kontor efter länens omfång 2, 3
eller 4 i hvarje län.
Mig synes denna åtgärd lättast verkställbar om Landt-räntmästare
mot arfvode dertill förordnas; såsom äfven i hvarje Privat-Banks-kontor
må kunna beredas tillfälle till deposition af erforderligt
småmynt utan någon fara för Riks-Banken.
Jag anhåller om remiss af denna motion till BankoUtsk.
Remitterades till BankoUtsk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anhåller få upläsa
följande till mig aflåtne Prot.Utdr.
Utdrag af Protokollet, hållet hos Herrar
Fullmäktige i Rikets Ständers Bank d.
26 Nov. 1853.
S. D. Uti skrifvelse d. 15 innev:de månad hade Direkt,
öfver Lånekont. i Malmö, på grund af föreskriften i 81 § 5 mom.
af Banko-Reghtet, hos Hrr Fullmäktige anmält, att f. d. Tulldistrikt-Chefen,
Hr Öfversten nr. m. L. A. Prytz, som varit utsedd
till Supleant för Ledamoten af II. R. o. Ad. inom Direkt., men
blifvit af K. M:t i nåder utnämnd till Landshöfding i Gefleborgs
län och af sådan orsak lemnat orten, i följd deraf vöre urståndsatt
att, i händelse af behof, uti Direkt, inträda.
200
Den 10 December.
Med anledn. häraf anmodades Hr Gr. o. Ordf:den att vidtaga
den åtgärd, hvartill Lånekontors-Direkt:ns ofvanherörde anmälan
må anses föranleda; hvarom Prot.Utdr. skulle till Hr Gr:n
expedieras. Ut supra
Efter befallning
F. Richter.
R. o. Ad. torde härutaf finna att Direkt, öfver Lånekont. i
Malmö f. n. är i saknad af en Suppleant, sorn skall deltaga i de
ärenden, som tillhöra Direktms handläggning, och att således
R. o. Ad. måtte utse en Suppleant i den afgångnes ställe.
Emellan Riksdagarne har, enl. gällande Banko-Reglemente,
det tillhört Riddarh.Direkt., i förening med Fullm. i Banken och
Riksg:s-Kont., att vid inträffande fall af ledighet inom Direkt,
öfver Lånekont. utse Ledamot eller Suppleant. Under Riksdagarne
tillhör det R. o. Ad. att sjelf om detta inväljande besluta;
men för att bespara R. o. Ad. att förrätta serskildt val af en
person, som i alla fall skall under Riksdagens lopp omväljas, lager
jag mig friheten att till R. o. Ad. vördsamt hemställa, huruvida
icke Ståndet ville öfverlåta denna sin valrätt till Riddarh.-  Direkt., i förening med de till R. o. Ad. hörande Fullmäktige i
Banken och Riksg:s-Kont., hvarom jag får hos Hr Gr. o. Landtm,
vördsamt anhålla om propos.
Begärdes på bordet.
Anmäldes och lades på bordet StatsUtsk:s Utlåt. N:o 4, i
fråga om medels anvisande för år 1854 till Topografiska Corpsens
arbeten, till fortsättning af pågående fästningsbyggnader samt till
anskaffning af infanterigevär.
Uplästes ett af Hr Brakel, Maur. Gust., inlemnadt sålydande
Mern.:
Jag får härmedelst afsäga mig att vara Suppleant i R. St:rs
Bevilln.Utsk.
I anledn. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer
att utse en Suppleant i Bevilln.Utsk., i st. f. Hr Brakdi.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 14 D ecember.
201
Onsdagen den 14 December 1853.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades Pleni-Prot:n för d. 26 och 30 sisth Nov. samt 6
prot.utdr. för d. 7 dennes.
Företogs val af Bänkman efter följande Hrr, nemi.:
inom 3;dje Bänkms Afd.:
JYs 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik.
inom A:de Bänkms Afd.:
JYS 145. Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor.
inom S:de Bänkm:s Afd.:
JYS 354. Frih. Fock, Frans Wilhelm Reinhold.
inom 47:de Bänkm:s Afd.:
JYS 1600. Hr Braunerhjelm, Ferdinand.
inom 49:de Bänkms Afd.:
JYS 1841. Hr Edenhjelm, Gillis.
inom %0:dc Bänkm.-s Afd.:
JYS 1975. Hr Scheffer, Pehr Henrik.
inom 24:de Bätikm.s AJd.:
JYs 2227. Hr dorchimont, Wilhelm Albrecht,
och befunnos, efter valförrättningens slut, till Bänkman hafva
blifvit utsedde:
inom 3:dje Bänkm:s A/d.:
JYs 137. Gr. Skjöldebrand, August Fredrik.
inom 4:de Bänkms AJd.:
M 76. Frih. Kruse till Vercliow, Fullm. Frih. Bonde,
Knut Philip.
inom 8:de Bänkms Afd.:
JYS 369. Frih. Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl
Emanuel.
inom 47:de Bänkms Afd.:
JYi 1519. Hr von Döbeln, Ernst Georg, efter lottning med
JYS 1506 Hr Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik
och JYS 1528 Hr Gyllenram, Fredrik Gustaf,
hvilka alla erhållit lika antal röster;
202
D en 14 December.
inom 19:de Bänkm:s Jjd.:
JM 1798. Hr Bruncrona, Olof Abraham.
inom 20:de Bänkm:s -dfd.:
JM 1940. C. Hr Tersmeden, Gustaf Reinhold.
inom 21: de Bänkm:s Afd.:
JM 2205. Hr af Robson, Carl August.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 6 ledamöter och I
Suppleant uti det af R. St:r beslutade serskildta Utskott för behandling
af frågor ronde bran vins tillverkning och försäljning;
och befunnos dertill utsedde:
Ordinarie Ledamöter:
Gr. Horn till Rantzien, Fullm. Frih. Raab, Adam
Christian.
,, von Platen, Baltzar.
Frih. von Krajmer, Robert Fredrik.
Hr Croneborg. Fullm. Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm.
,, Braunerhjelm, Ferdinand och
„ von Hartmansdorff, August.
Suppleant:
— 243. Frih. Roxendorff, Fullm. Frih. De Geer, Louis.
Äfvenledes öpnades Hrr Flektorers listor vid val af Suppleanter
i Bevilln.- o. BunkoUtskm; och hade dertill blifvit utsedde i
Bevill nings-Utskottet: ,
efter JM 1979. Hr Brakel, Mauritz.
— 1030. Hr Reuterskjöld, Adam Didrik.
Banko-Utskottet:
efter JM 2090. Hr Adelborg, Anders Otto.
— 931. ,, Gripenberg, Carl Fredrik.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Riddarh.Utsk. efter JM 49. Gr. Frölich, Gustaf Erik; och befanns
dertill bafva blifvit utsedd:
JM 60. Gr. Mörner, Carl.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 10 dennes på bordet lagda Nåd.
Skrifvelse till R. St:r, aug:de inrättande af tvångs-arbctshus i
Stockholms stad och Rikets samtlige län.
Hr vön Hartmansdorff, Aug.: Jag är glad, att man ändtligen
i vårt land kommit derhän, att vilja nödga lösdrifvare och
tiggare att arbeta. Jag är tacksam enrot Regeringen för det hon
JM 70.
— 126.
— 389.
— 494.
— 1600.
— 1861.
Den 14 December.
203
i detta afseende ejorf framställning till R. St:r och har intet
emot att man för ändamålet använder de penningar, som genom
beskattning å bränvinstillverkningen kunna erhållas. Jag önskar,
att skatten å försäljningen af denna vara äfven må lill någon
del för samma ändamål begagnas. Men jag befarar, att den af
K. M. föreslagne utvägen icke är den bästa eller rätta. Erfarenheten
inom hvarje menighet visar, att, när man byggt ett fattigeller
arbetshus, det snart befinnes otillräckligt, ehuru menigheten
nödgas sjelf underhålla det. Om nu tvångsarbetshus komma att
inrättas i hvarje län och i hufvudstaden, blefve följden tvifvelsutan
den, att hvarje församling sökte göra sig af med lösdrifvare
genom deras hänvisande till det gemensamma arbetshuset, som
derigenom skulle öfverhopas och dess omkostnader med detsamma
blifva öfverdrifna. Det är föreslaget, att de på tvångsarbetsinrättningarna
intagna personer skola sysselsättas med landtbruk.
Der måste således finnas en förvaltare och redogörare. Afven
barn skola vid dessa inrättningar intagas. Der skall således gifvas
undervisning, hållas skolmästare m. m. Qvinnor och öfriga
hjon skola der hållas till arbete. Hvilken förvaltning, hvilken
upsigt, hvilka kostnader! Någon beräkning öfver dem är icke
gjord. Allt är blott ett försök, en önskan. Som troligt är, att
lösdrifvare och tiggare, hvilka hafva tycke för ett omflackande lefnadssätt,
icke finna sig vid, att vara qvarliållna på dylika inrättningar,
så rymma de troligen såsom fångarne från Långholmen.
Skall således hvarje tvångsarbetshus hafva vakt, som håller desse
menniskoi' qvar och i tukt, hvad skall sådant icke kosta? Förslaget
åsyftar att inrätta en fattigkoloni i hvarje län. Hvad säger
väl erfarenheten om dylika inrättningar som begagnats i Holland och
annorstädes? Under salig Konungens tid skickades härifrån till
Holland en hög embetsman för att taga kännedom om dessa anstalter.
Hvad har han haft att derom förmäla? Jag känner det
icke, men jag tror det vara nyttigt för Utsk. att få uplysning
derom. Såvidt jag vet hafva dessa inrättningar icke lyckats, och
derföre icke heller tagits till efterdöme i andra länder. Månne
det icke kostade Staten mindre, om man i stället att uprätta sådane
kolonier i hvarje län, sökte att till kolonier på andra sidan
hafvet utföra de fattige och lösdrifvare, hvilka hafva lust för äfventyrliga
resor? Jag är ej i stånd att upgöra förslag till det,
som är bättre, än vära gamla inrättningar, men har ansett min
pligt fordra, att fästa upmärksamheten på de olägenheter, som af
ifrågav:de förslag skulle följa. Enl. min åsigt är det vida bättre
att hädanefter såsom hitintills, låta hvarje församling försörja sina
fattige och att till kronoarbetscorpsen försända dem som icke
vilja arbeta, eller hålla sig stilla. Afven om de äro mindre arbetsföra,
kunna de der sysselsättas. Jag har vid Carlsborg sett
mindre arbetsföra personer användas, hvarföre kan icke så ske
äfven på andra ställen? Vid kronoarbetscorpsen äro de ställde
under militärisk tukt och tillsyn. Barn kunna församlingarna
sjelfve lättast underhålla, äro de alltför vanartige, sä kunna de
204
Den 14 December.
insättas på dylika ställen som för dem äro särskildt inrättade,
eller der löst folk förvaras.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Innan man lagligen
kan använda sådant tvång, hvarom här är fråga, bör det
vara utredt och ådagalagdt, att den, mot hvilken tvånget skall
användas, icke vill låta använda sina arbetskrafter. Så är f. n.
likväl icke förhållandet; och jag skulle derföre tro, att, för att
man rättvist skall kunna använda tvångsarbete, frivilliga arbetshus
inom hvarje län böra inrättas. Skulle således inrättandet
af tvångsarbetshus ifrågakomma, föreslår jag att en del af hvarje
arbetshus måtte blifva att anse såsom frivilligt. Vi hafva inom
hufvudstaden nyligen haft den erfarenheten, att nära nog tusentals
personer strömmat hit från länen i brist på arbete. Jag
hemställer då, huruvida det kan vara rättvist, att mot dem använda
tvångsarbete, när de tydligen ådagalagt, att de velat mottaga
arbete, i fall sådant varit att tillgå. Jag vill icke ingå i
vidlyftigare discussion i ämnet, emedan jag, då frågan återkommer
från Utsk., dertill får tillfälle.
Hr von Hartmansdorff: I händelse ifrågav:de anstalter
skola betraktas såsom spisqvarter för lösdrifvare och tiggare, tror
jag, att penningar ännu mindre förslå. Är det icke alfvar med
dessa anstalter, lärer icke heller någon god verkan deraf följa.
Hr Tham, Casper Wolrath: Ehuru jag icke hunnit genomläsa
K. M:s Nåd. propos. i detta ämne, anser jag mig i anledn.
af här afgifna yttranden böra uttala några tankar i detta
för fäderneslandet vigtiga ämne. Hr von Hartmansdorff har föreslagit,
att, häldre än att inrätta tvångsarbetshus, hvilka skulle
blifva otillräckliga, tiggare och lösdrifvare skola försändas till
kronoarbetscorpsen vid Carlsborg. Jag undrar i sanning, huruvida
detta vore rätta medlet att förbättra menskligheten. Meningen
med arbetsinrättningarna är att genom arbetets sättande i händerne
pä arbetaren väcka hos honom den egna eftertankan, huru
han så småningom skall kunna skaffa sig arbete. Det är alldeles
icke utredt, huruvida icke genom desse arbetsinrättningar denna
eftertanke kan väckas hos arbetaren, och skall arbetaren i saknad
af arbete och medel till utkomst kastas till en kronoarbetscorps,
är jag öfvertygad, att vi skola återfå honom mera förvillad, mera
hemfallen i laster än om han lemnades sysslolös. Jag tror derföre
rättast vara, att icke länsvis utan inom hvarje församling
inrättas serskilda arbetshus i förening med redan befintliga fattighus.
Enl. min åsigt kan en stor del af de hjon, som nu intagas
på fattighusen, afsöndras och fördelas på en serskild afdeln.,
hvarest de småningom kunna tilltvingas arbetssamhet, hvarigenom
kostnaderne för fattigvården blifva mycket mindre än de i sjelfva
verket nu äro. Beträffande åter Hr Cederschiölds yttrande i afseende
på förhållandet inom hufvudstaden, nemi., att vid sista
flyttningstiden 1000-tals menniskor från landsorten strömmat hit
för att få, men icke erhållit arbete, så får jag fästa upmärksam
-
Den 14 December.
205
heten derpå, att högst få lemna landsbygden för att söka arbete
i hufvudstaden, men deremot är i sanning antalet af dem stort,
hvilka lemna landsbygden och komma hit utan vilja eller håg
för arbete. Inom kommunerne på landet finnas icke tillräckliga
band för att tilltvinga den sysslolöse att förskaffa sig det arbete
han inom församlingen kan erhålla. Funnos dessa band, sä skulle
icke heller så talrika skockar tillströmma hufvudstaden. Se vi
dessutom på den personal, som årligen inflyttar till Stockholms
församlingar, så finna vi att af dem helt få söka eller begära arbete.
De upsöka de kojor, hvarest de kunna öfverlemna sig åt
lasten. Vid sednaste mantalsskrifningen inom S:t Jacobs och
Johannis församlingar har jag åtsport derv:de mästare, huruvida
desse från landet inflyttande personer af dem begärt arbete, men
erhållit det svar, att sällan eller aldrig de begärt sådant. Byggmästare
bafva nödgats aflåta skrifvelse!- till Wermland och Dalarne
för att fä arbetsfolk. Häraf synes mig klart, att det af Hr
Cederschiöld andragna skäl icke kan gälla i fråga om Stockholm.
Såsom jag redan nämnt, anser jag det nödvändigt, att arbetshus
inrättas öfverallt i landet och att styrelsen öfver dessa
arbetsinrättningar lemnäs den makt, att hvarje arbetsför men för
arbete motvillig person kan tvingas till arbete på arbetshusen,
intilldess de genom religionens kraft och arbetsamhet blifvit
väckte (ill eftertanke.
Ilr von Hartmansdorff: Dem af Ståndet, som möjligen
befara, att min framställning haft för afsigt att träda den personliga
friheten för nära, får jag erinra, att under Fransyska republikens
vidsträcktaste frihet, var friheten icke medgifven. Den
frie men fattige medborgaren måste arbeta för att förtjena sitt
uppehälle. I Frankrike finnas nemi. s. k. tiggeriuplag, (depöts
de mendicite) af hvilka' jag sett ett ganska stort i S:t Denis.
Det utgöres både af karlar och qvinnor. De sednare ombesörja
tvätten inom fängelser och sjukhus i Paris, karlarne göra skor,
pappaskar m. m. Ingen får vara sysslolös. Detta är en väsendtlig
omständighet, som inom hvarje land bör iakttagas; man må
för öfrigt inrätta arbetshusen huru pliilantropiskt som helst. Det
har jag intet emot, men jag är öfvertygad derom, att när man
vill använda sina penningar till lättjans förekommande, så måste
man äfven vidtaga alfvarliga åtgärder.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag är nästan förekommen af
den siste talaren. Lika med honom anser jag det vara för mycken
pliilantropi alt inrätta arbetshus. Bristen i vår hitintills gällande
kommunal-förfättning har bestått deruti, att man icke kunnat
tvinga lata och liderliga personer till arbete. Desse hafva rymt
frän socknarne och iemnat hustrur och barn åt fattigvården.
Den allmänna klagan häröfver har föranledt det stadgande, alt
dylika personer, som på sådant sätt lemna deras familjer åt församlingarnas
vård, skola af Landsh.-Emb:na och sockennämnder
varnas att återvända till det arbete socknarne anvisa dem, och
om detta icke medför åsyftad verkan, eger K:s Bef:li:de att döma
.200
Den 14 December.
dem till kronoarbetscopsen. Denna författning finnes redan, och
hvad Hr von Hartmansdorff yttrat är just grundadt p;i densamma.
Uti denna författning finnes dock en lucka i så måtto som den
icke lemnar någon utväg att sysselsätta mindre arbetsföra personer
och qvinnor. I detta afseende har likväl den sednast utkomna
författningen beredt utväg, ty hon tillåter Landsh.-Emilina,
att till fängelse döma sådana personer, sedan de förut blifvit 2:ne
gånger varnade. Att fösa dylika personer tillsammans i arbetshus,
befarar jag skulle vara vådligt. Beträder man denna väg,
fruktar jag lika med Hr von Hartmansdorff att samma olägenheter
komma att upstå deraf som af de gamla korrektions-inrättningarna.
Antalet af de pä arbetshusen intagne skulle ökas och
slutligen vet man icke, hvar man skall göra af dem. Jag anser
det vådligt, att skilja personer från hustrur och barn. Derigenom
medtagas fattigkassorna, fattigskatten fördubblas, och slutligen
det vigtigaste af allt, arbetaren blir då han återkommer
främmande för hustru och barn. Han blir en slags fribytare,
som, sedan hans arbetstid är ultjent, man icke kan förmå att,
af intresse för sin familj sträfva för dess bergning.
Hr Cederschiöld: Jag är icke anhängare af den pliilantropi,
som tillåter menniskor att lefva i lättja och liderlighet,
men deremot anhängare af den philantropi, som icke vill tillåta,
att någon dömes lill tvångsarbete förr, än det blifvit fullständigt
ådagalagdt, ali lian icke vill arbeta, och alt tvång emot honom
är nödvändigt. Om förhållandet vore sådant, som Frih. Raab
upgifvit nemi., att personer icke kunna dömas till arbete förr än
visadt är, alt de icke vilja emottaga dem erbjudet arbete, vare
författningen och tillämpningen deraf fullkomligt rättvis och sådan
jag önskar mig densamma. Så är likväl icke förhållandet,
ty man kan nu dömas till tvångsarbete, utan att ådagalagdt är,
att man icke vill arbeta, och just häruti består ovältvisan. Jag
vill icke annat, än att det skall vara fullkomligt konstateradt, att arbetaren
icke vill arbete utan kringstryka bellande. Då först bör enl. min
åsigt tvångsarbete emot honom användas, äfven af den beskaffenhet
Hr von Hartmansdorff omnämnt. Ett dylikt stadgande finnes
nu icke och derföre önskar jag inrättandet af frivilliga arbetshus.
Hr Tham har bestridt min upgift i fråga om de tusentals
personer, hvilka ärligen hitströmma från landsorten och förgäfves
söka arbete, och lian har i stället påstått, att icke arbetsbegäref
utan lusten att föra ett lättjefullt lefnadssätt föranledt deras hitkomst,
såsom exempel hvarpå han anfört, att de icke anmält sig
hos handtverkare inom de församlingar, hvarest den värde talaren
liar sin embetsmanna-verksamliet. Jag hemställer dock, om
icke detta kan hafva ett helt annat skäl. Då man sorn främling
kommer till en större stad, är det ganska svårt att upsöka eller
få reda pä de personer, sorn kunna lemna arbete och de måste
då vända sig till sådane ställen, der man går dem tillhanda med
tjensters anskaffande. Under sista tjenstehjonsflyttningen voro
icke blott kommissiobskont:n utan äfven gatorne utanföre öfver
-
Den 14 D e c e m b er.
207
fulla med sökande. Jag efterfrågade visserligen icke, huruvida
denna mängd af menniskor verkligen önskade att erhålla arbete,
men jag tog för gifvet, att detta var deras önskan, då de uppeliöllo
sig på dessa platser. Såsom jag redan nämnt, påstår jag,
att, derest det icke är fulleligen ådalagdt, att den, som dömes till
tvångsarbete, vägrat att fullgöra honom erbjudet arbete, utan
i st. lättjefullt kringstrukit och bettlat, så är det ej rättvist att
ålägga honom tvångsarbete och sammanföra honom med sådane
personer, som rättvisligen dertill gjort sig förfallne.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: De här så mycket omtalade
missbruken af arbetshusen anser jag ej vara att befara, ty enl.
min upfattning af den K. propos:n ligger ett correctiv deremot,
just deruti alt hvarje församling måste insätta penningar till underhåll
af de hjon, som af dem insändas. Då nu deras underhäll
vid arbetshuset alltid måste blifva dyrare än örn de försörjas
inom församlingarna, enär jag förutsätter, att desse arbetshus
komma att förläggas i residensstäderne, lärer väl häraf vara en
gifven följd, att ingen församling sänder sina fattige och lösdrifvare
lill arbetshus, hvarest de få underhålla dem, med mindre
än att de icke vilja mottaga arbete inom församlingen. Såsom
ledamot i sockennämnd har jag flere gånger varit i tillfälle att
beklaga, att det icke funnits någon makt att tvinga kringdrifvande
qvinspersoner till arbete, och jag tror, att de här ifrågasatte
arbetshusen skulle komma att blifva ett hälsosamt correctiv
mot detta kringstrykande. Hvad åter angår en talares yttrande
om bristen på arbete inom provinserne, så får jag nämna, att
jag denna höst förgäfves sökt, att erhålla arbetsfolk emot högre
dagspenning än som t. o. m. under sommarmånaderne vanligen
beslås, hvaraf linne torde finna, att åtminstone inom den ort,
der jag bor, brist på arbete icke förefinnes.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: I detta ämne
utbeder jag mig få tillägga några få ord. Frågan är här om den
rätta behandlingen af det lösa folk, som börjar med att vara
lösdrifvare för att sedan ikläda sig det mindre hedrande af korrektionister
och sluta vanligen med en ännu mindre hedrande
benämning af fästningsfångar. Sådan är en icke obetydlig del
af populalionen inom vårt land. Vi hafva sett den ökas årligen
och om med de kostnader, som desse korrektionister och fästningsfångar
nu förorsaka oss, vi jemföra dem, som för samma ändamål
användes för några och 20 år sedan, skall man .rent af
förskräckas, att se tillvexten af denne dåliga population och Statens
omkostnader. Vi hafva baft en förtjenstfull, måhända den
mest förtjcnstfulla man, åt hvilka Konungen anförtrott fångvården
nemi. aflidne General-Direktören Clas Liwijn. Han
har utgifvit en utmärkt skrift i ämnet och med siffror bevisat,
att i samma mån man gjort oförsigtiga och oförståndiga indragningar
af arméen, i samma mån har fängantalet ökats. Detta låter
också lätt förklara sig. 1 alla länder, hos alla folk finnes ett antal
unga karlar, okynniga, obeveklige för fadersrösten och lärarens
208
Den 14 December.
förmaningar. Desse börja inom kommunerne sin bana med syslolöst
kringstrykande innan de utbilda sig till hvad de sedermera
blifva nemi. korrektionister. En sådan befolkning finnér en säker
plats vid militären. Man har inom vårt land sedan början af
detta århundrade eller sedan 1790:talet reducerat omkring 10,000
man af hären. Om samma lösa befolkning insattes vid militären,
vare sig den indeldta, på hvilken stora indragningar är gjord,
eller den värfvade, skulle brottslingarnes antal betydligt förminskas.
Det vore dessutom en pekuniär vinst för Staten, såsom
bevis hvarför jag vill nämna, att då en karls vid Konungens
Garde dagliga underhåll kostar Staten 7 sk:r, kostar underhållet
af en karl vid Långholmen 12 sk:r eller måhända mera. Det
är således icke någon besparing att hålla korrektionister heldre än
soldater. Hvad beträffar den relativa nyttan af löst folks insättande
på hären både f. n. och i krigstid, så kan hvar och en
inse den. Jag beliöfver i det fallet icke tillägga något. Jag är
långt ifrån att på dessa mina anmärkna- vilja bygga någon motion,
så mycket mindre som jag med icke mycken skarpsinnighet
kan förutse, att man icke vill ingå på ett sådant förslag.
Man är nu så luten, att man heldre föder korrektionister än
underhåller soldater, och då skall man rätta sig efter hvars och
ens smak. Så gör jag Mine Hrr.
Frih. Raab, Adam Christian: De af föreg:de talare
lemnade upgifter hafva upkallat mig. Hr Tham har nemi. sagt,
att de till hufvudstaden sistl. höst inflyttade personer icke hafva
sökt arbete men väl ställen, der de lefvat i lättja och liderlighet,
och Hr Arnell har förklarat, att han under denne höst icke
kunnat få arbetare emot samma dagspenning, som vanligen bestås
under sommaren. Jag vill icke bestrida dessa Hirs upgifter.
Jag känner icke hvad som i detta hänseende tilldragit sig inom
hufvudstaden och Östergöthland, men jag anser mig skyldig att
omnämna förhållandet inom min ort, och jag får då försäkra att
under loppet af sistl. Oktob. och Nov. månader tillströmmade
menniskor hos mig för att söka arbete. Jag var ledsen, att jag
icke kunde lega sä många, som under Nov. månad gerna arbetade
för 24 sk. om dagen. Denna dagspenning för ett karldagsverke
på egen kost räcker knappt till mera än födan åt
mannen; hvarmed då försörja hustru och barn? En mängd karlar
och qvinnor hafva inom min ort i anseende till missväxtåret icke
kunnat erhålla årstjenst, och ali anledn. är för handen befara att
de komma att i vinter sakna arbetsförtjenst. Medan jag har
ordet, torde jag få fästa upmärksamheten derpå, att något misstag
måtte egt rum i afseende på den författning, som här är
i fråga. Förmodligen menar man liär en författning utkommen
i Juni eller Juli månad detta år. Tiden har icke nu medgifvit
att i Riddarh.-Archivet upsöka densamma. Jag skulle annars
tillåtit mig upläsa några punkter ur besagde författning. Emellertid
vill jag med säkerhet minnas att den innehåller, det K. M.
i nåder
ben 14 December.
209
i nåder anbefallt inrättandet af en klass vid kronoarbetscorpsen,
dit sådane manspersoner skulle efter vederbörlig varning på kortare
tid förvisas, hvilka, ehuru arbetsföra, underlåta att begagna sig af
den arbetsförtjenst, som erbjudes inom socknarne. Jag får med
anledning af Hr Cederschiölds yttrande, fästa upmärksamhet derpå,
att denna författning uttryckligen föreskrifver, att en sådan person,
innan lian får af Landshöfd.-Emb:na dömas tili besagde arbetscorps,
skall i vittnens närvaro 2:ne gånger varnas af tillsyningsman
eller också af sockennämnd. Enl. min åsigt är detta
en ganska helsosam författning, som kan till en stor del afhjelpa
det onda, hvaröfver man mest har klagat, nemi. alt arbetsföre
personer supa upp sin arbetsförtjenst och lemna hustru och barn
att försörjas af socknarne.
Den K. Propos:n afser emellertid icke ofvannämde personer,
utan sådane mindre arbetsföre karlar, äfvensom qvinnor, för hvilka
K. M. föreslår inrättande af arbetshus i länen. Ofver detta förslag,
som förtjenar ett sorgfälligt begrundande, vill jag éj nu yttra
mig, i hopp alt dertill blifva i tillfälle, dä frågan kommer från Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förbigått en anmärkn.,
som jag anhåller att få tillägga. Om jag rätt minnes den K. propos:s
innehåll, så skall bränvinsskatlen, som för ifrågav:de ändamål
är ämnad att användas, fördelas emellan de serskilda orterne
efter folkmängden. Detta anser jag vara ett misstag. En sådan
beräkningsgrund kan begagnas för utdelningen af anslagen till
folk-undervisningen, emedan barnens antal rättar sig .efter folkmängden,
men så är icke förhållandet i fråga om fattige och
arbetslöse. Deras antal är olika på särskilda orter. Dä jag under
min befattning såsom Stats.Sekret, besökte Gottland och efterfrågade
fattigvårdens tillstånd, uplvstes det, att åtskillige socknar
hade inga fattighjon. När andra socknemän tillspordes om de
hade några, voro de osäkre derom, i ovisshet om den gubben
eller gumman ännu lefde. Derest fattighjonen på ön ännu äro
lika få, beliöfves der jhgen utdelning af bidrag till arbetshus.
Remitterades till StatsUtsk.
Ankom och emottogs StatsRådet m. m. Hr Johan Fredrik
Fåhraeus, som å K. M:s höga vägnar aflemnade en Dess Nåd.
Skrifvelse till R. St:r, om val af ett hemligt Utskott, hvilken
Nåd. Skrifvelse nu sedan Hr Stats-Rådet blifvit utbeledsagad,
blef föredragen ; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer,
att i öfverensstämmelse med 28 och 35 §§ Riksd.Ordn.
välja 3 ledamöter i det Hemliga Utsk., samt den Nåd. Skrifvelsen,
såsom i öfrigt icke erfordrade någon åtgärd, lades till liandlingarne.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 10 dennes på hordet lagda Nåd.
Skrifvelse till R. St:r, med förslag lill ändring af 7 och 17 §§
i 30 kap. R.B:n.
Remitterades till LagUtsk.
14
210
Den 14 D ecember.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 10 dennes på bordet lagda Nåd.
Skrifvelse till R. St:r, i fråga om Calmar läns fördelning i två län.
Frih. Raab: Carl Adam: Vid genomläsning af den K.
propos:n har jag trott mig finna, att K. M. hvarken till- eller afstyrkt
delning af Calmar län. Jag kan ej dölja ett lokal-intresse
i denna fråga. Sådane intressen göra sig alltid i mer eller
mindre mån gällande. Hvad serskildt denna fråga vidkommer,
så bjuder intresset för allmänt väl, att söka utveckla de tillgångar
provinsen eger, hvilken utveckling ofelbart skulle bidraga till
den enskilda rikedomens förökande. Jag skall derföre- taga mig
friheten att med några ord beledsaga den K. proposm till vederbörligt
Utsk. Jag vill då betrakta frågan ur geografisk, statistisk,
administrativ och industriel synpunkt.
Hvad nu beträffar den geografiska delen, så känna vi alla,
att en stor bergsrygg genomlöper länet med ena armen inom
Calmar län och med den andra sträckande sig in i Skåne.
Denna bergsrygg har delat länet i 2:ne delar, nemi. den norra
och södra, hvilken sednare är helt och hållet ett slättland, hvaremot
den norra är ett bergland med sjöar emellan bergen, men
utan all beröring med den södra. Beträffande åter den statistiska
delen af frågan, så veta vi, att Calmar län har circa 200,000
menniskor. Redan vid 1845 års mantalsskrifningar upgick folkmängden
inom länet till 191,690. Om således detta län delades
i 2:ne och Öland förlädes till den södra delen, skulle denne få
omkring 112,000 och den norra något öfver 80,000 inv. Till
den norra delen skulle städerne Westervik och Wimmerby höra,
samt städerne Calmar och Borgholm lill den södra. Calmar län i dess
närv:de skick är i fråga om folkmängd 4 gånger större än Gottlands,
Jemtlands, Wester- och Norrbottens län samt omkring dubbelt så
stort som Uplands, Westmanlands, Blekinge, Hallands och WesterNorrlands
län. 8 län äro väl till vidden större än Calmar län, men af
dessa, förutom Elfsborgs län, eger intet län så mycket innev. på en
lika liten yta som Calmar län. I fråga om den administrativa delen
åter, så finnes intet län, der rättegångs- och ansökningsmål anhängiggjorts
till den mängd som inom Calmar län; ty enl. H.
Exc. Just. Stats-Ministerns berättelse för åren 1843 och 1844
Utgjorde civilmålen 15,513. Jag vet väl alt inom Östergöthlands
och Elfsborgs län dessa mål under nyssnämnda år uppgingo till
högre belopp, men sedan den tiden har förhållandet blifvit förändradt
och i närvande ögonblick liesiterar jag icke att säga,
att antalet af civilmålen inom Calmar län är större än i något
annat län. Häraf är en gifven följd, att tjenstemännens tid är
allt för mycket uptagen, och att detta inom kort påkallar en
framställning om förökad tjenstemannapersonal inom länsstyrelsen,
och då lära vi icke kunna undgå att dertill bevilja erforderliga
anslag. Hvad dermed angår fångvården, så har, såsom orsak till
afslag å ifrågaställd delning af länet, blifvit upgifvet, att nya cellfängelser
skulle erfordras i Waldemarsvik och Westervik. Men
byggandet af nya cellfängelser i länet blir i allt fall af nöden,
Den 14 December.
211
emedan Tångarne icke kunnat inrymmas i det vid Calmar upförda,
och det torde ej vara att hoppas det antalet af fångar,
som 1844 var större i Calmar län, ån i något af de andra länen,
skall minskas så länge länet är odeladt och dess oformlighet
i så hög grad försvårar polisupsigten. Ett ytterligare skäl
för min sak vill jag framdraga. Ifrån nordligaste punkten af länet
till nuv:de residensstaden är 26 mil. Hvar och en, sorn från
denna ort har något ärende till Calmar, måste följaktligen resa
52 mil, fram- och återresan inberäknade, eller också genom kommissionär
söka få ärendet uträttadt. Derigenom blir gemenskapen
med Calmar stad fördyrad^ reser man sjelf dit, blir kostnaden
naturligtvis störst, oberäknad den derigenom upkommande
tidsförlusten, hvilken bör noga tagas i betraktande. Det industriella
lifvet tynar så småningom bort, såvida icke möjligheten
för länets invånare att komma i gemenskap med länsstyrelsen
underlättas. Förfrågningar, vare sig i enskilda eller kommunala
ärenden, likasom allmänt nyttiga företag blifva ogjorda och kommunalandan
utdör just genom brist på den föreningspunkt, som
en Läns-Styrelse bör utgöra. En annan icke mindre väsendtlig
omständighet bör jemväl tagas i öfvervägande, nemi. att under
nuvande förhållanden många svårigheter om icke rent af omöjligheter
uppstå för K;s Bef:h:de att hafva vederbörlig tillsyn öfver kronobctjeningen.
Sedan långliga tider tillbaka har kronobetjeningen
i Calmar län visat sig serdeles försumlig och jag tillskrifver detta
det långa afståndet från Residensstaden. Denna försumlighet
har blifvit visad dels i fråga om tillsyn öfver vägarnes beskaffenhet
vinter och sommartiden, dels i frågor, der ferm expedition varit af
nöden. Detta har väl genom länets nuvande aktningsvärde höfding
blifvit, så mycket som möjligt, afhjelpt, men tider kunna
komma, då det fordna oskicket ånyo inställer sig. Slutligen i
afseende på den kommerciella och industriella delen af frågan
tager jag mig friheten anföra, hurusom ett nytt lif inom länet
skulle upstå, om man lånade någon upmärksamliet åt förhållanderne
derinom. Ifrån Gamleby köping ända upp till Linköping
skulle kunna åstadkommas en segelled till stor fördel för denna
del af länet. All rörelse och omsättning skulle derigenom i betydlig
mån förökas. Vidare skulle man kunna begagna ett redan
befintligt vattendrag ända upp till Åtvidaberg, hvilket, enl. hvad
man sagt mig, blifvit ifrågasatt, att genom enskilda bidrag fä
segelbart. Fördelen af denna segelled vore att malmtillgången
komme att på denna segelled föras till detta bergverk, och måhända
derifrån äfven tillverkningen afsändas till Westervik. Men
för att åstadkomma allt detta, måste en Läns-Styrelse finnas i
Westervik, som i många afseenden kan underlätta dylika företag.
Den årliga kostnaden, som skulle upkomma genom länets
delning, är beräknad till circa 11,000 R:dr b:ko. Detta tycks
väl icke vara ett serdeles stort belopp att pruta på, då en hel
ort eller rättare provins dermed tillskyndas så stora fördelar.
Vidare erfordras ett belopp för upbyggandet af residenshus att
14 *
212
Den 1 i December.
utgå blott en enda gang, och detta belopp torde icke erfordras
sa stort som det är kalkyleradt, Med ett ord denna kostnad för
delning af länet är så ringa mot de fördelar provinsen tillskyndas,
att jag måste förundra mig, om någon skulle motsätta
sig ett dylikt förslag. Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte
fä åtfölja den K. propos;n lill SlatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag är och har varit
af motsatt tanke med den siste talaren: men orkar icke nu att
anföra hvad jag i detta afseende har att säga, utan anhåller att
i ett annat plenum få göra mina anmärkir.r.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogos ånyo och remitterades till SlatsUtsk. K. M:s
nédannämde d. 10 dennes på hordet lagda Nåd. Propos:r lill 11. St.
l:o Ang:de förhöjning af låneprocenten vid inhemsk ulls
belåning i Ulldiskonten; och
2:o Ang:de beviljandet af ett lån för verkställande af tomtregleringen
i den afbrända gamla stadsdelen af Lidköping, mot
ansvarighet af tomtegarne i nämnde stadsdel.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 10 dennes på hordet lagda Propos.
till 11. St:r, ang:de decimalsystemets tillämpning på Rikets
mynt.
Hr Westerstrand, Pehr, anförde skriftligen:
11. St:s år 1845 fattade, af Konungen, enl. Nåd. Skrifvelse
af d. 8 Maj samma år, gillade beslut, att högsta enheten i rikets
mynlberäkning skulle blifva En Hulr, lika med förut varande En
ll:dr riksgäld eller Trettiotvå sk:r b:ko, kan, enl. nu afgifven
Nåd. propos., efter förändring i allmänna räkenskapernes förande,
utskyldernas debitering, vexelkursens noterande, böters beräkning
in. m. blifva satt i verket under år 1855. Ehuru man
härvid temligen långsamt tillvägagåtl, helst zifferförändriugen till
det mesta utgör en återgång till hvad före 1803 års realisation
egde rum och ej kan upptaga mycken tid, har likväl under
dröjsmålet vunnits ett ganska nyttigt tillägg, nemi.: Förslag om
Decimalräknings införande i varl mynt; och lära R. St:r med
underd. tacksamhet emottaga och gilla detta förslag, för hvars
utförande jag tager mig friheten att föreslå följande obetydliga
förändringar. Enhetens benämning Riksdaler Riksmynt är något
trög att utsäga; och jag tror, att denna benämning hellre bör
blifva, den utsägbarare, Riksmynldaler; hvarigenom äfven vinnes
analogi med våra grannars, Danskarnes, benämning af Riksbanksdaler.
På papperet blir den föreslagna decimala, eller rättare
centesimala, beräkningen af Riksdalerns fördelning i 100 Öre
både vig och lätt att begagna; men i den allmänna rörelsen
torde denna beräkning, mundtligen begagnad, medföra någon
svårighet, synnerligen för den enfaldige, som ej nog ''edigt lärer
l)en li December.
213
laga sig ut med högre tal af Öre. Jag har härpå sett exempel
i Frankrike, der myntenheten Franc är fördelad i 100 Centimer,
men der man likväl mundtligen håller sig vid den gamla
beräkningen af Sous, 20 på en Franc, och der man högst sällan
hör någon säga 60 Centimer utan 12 Sous o. s. v. Man går
så långt, att man utöfver 20 räknar Sous ända till 40, svarande
mot 2 Francs. Men denna beräkning har den olägenhelen, alt
den, med bibehållande af decimalsystemet, ej i skrift kan begagnas.
Hos oss skulle allt i detta afseende vinnas, om vi
emellan Riksdaler och Öre införde en medelvalör, utgörande en
tiondedel af Riksdalern; och jag föreslår, ätt en sådan må benämnas
Tiling. Då hade man den enkla, mycket användbara
och verkligen decimala fördelningen af En Riksmynldalcr i 10
Tilingar och En Tiling i 10 Öre. l*å skillnaden emellan två
och tre kolumner i skrifna räkningar torde ej böra göras afseende,
helst det sednare hos oss förut eger rum.
Då emellan det förra Fyraskillingsstycket i koppar och det
föreslagna kopparmyntsstvcket på 10 Öre (1 Tiling) skilnaden är
ganska ringa, och man dessutom, enl. förslaget skulle få ettTioörestvcke
af till hälften silfver och till hälften koppar, hemställer
jag, om icke det serskilda Tioörestycket må från kopparmyntningen
uteslutas, enär det, likasom Fyraskillingsstycket, skulle
blifva både tungt och ovigt för rörelsen, samt vore öfverflödigt»
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har motsatt mig
decimalsystemets införande, då sådant föreslogs af enskild riksdagsman.
Sakens beskaffenhet är icke olika derföre, att frågan väckes
af R. St:r och föreslås af K. M. Min mening är oförändrad utan
anseende till personen. Men jag förmår icke heller i det hänseendet
yttra mig nu, utan anhåller att i något kommande plenum
fä dels framlägga mina anmärkmr och dels väcka en motion
i anledn. af den K. Propostn.
Remitterades till BankoUtsk.
Föredrogs ånyo och remitterades till SlatsUlsk. K. M:s d.
10 dennes pä bordet lagda Nåd. Propos. lill R.St:r, ang:de anvisande
af medel till godtgörande af från StatsKont., utaf under
händer hafde medel, ulgifne förskott, dels till understöd utan
återbetalnings-skyldighet, och dels till lån åt de genom eldsvåda
hemsökte invånarne i staden Gustavia ä S:t Barthelemy.
Föredrogs och remitterades till StalsUtsk. Frih. von Sehwerins,
Adam Otto, d. 10 dennes på bordel lagda motion om
den allmänna postskjutsens öfvertagande af Staten, eller ock förhöjning
af legan för sådan skjuts.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk.
Frih. von Sch w eri ns, Adam Otto, d. 10 dennes på bordet
Den 14 December.
lagda motion, ang.-de upsättning af ett s. k. ”Gendarmerie”, för
vidmakthållande af allmänna säkerheten å landet.
Vid föredragning af Frih. von Schwerins, Adam Otto,
d. 10 dennes pä bordet lagda motion, angrde upförande af ett
monument vid Filborna, till minne af Fältmarskalken Gr. Magnus
Stenbock, blef denna motion remitterad till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Gr. Wachtmeisters, Hans, d. 10 dennes på bordet lagda
motion, angrde reform i nu gällande Skogs-lagstiftning samt
ändring i 11 och 13 kap. af Skiftesstadgan.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Frih. Raabs,
Carl Adam, d. 10 dennes på bordet lagda motion, att med
uphäfvande af allt hvad hittills linnes stadgadt angrde bedrägeri,
25 kap. i Lagberedningens förslag till Straffbalk, med ett dervid
i 2 § 8 mom. af motionären föreslaget tillägg, måtte varda såsom
lag antaget.
Föredrogs och bifölls StatsUtskrs d. 10 dennes på bordet
lagda Utlåt. Nro 4, i fråga om medels anvisande för år 1854
till Topografiska Corpsens arbeten, till fortsättning af pågående
fästuingsbyggnader samt till anskaffning af Infanteri-gevär.
Föredrogs Gr. Gyldén stolpes, Ant. Gabr., d. 10 dennes
på bordet lagda motion, angrde val af en Suppleant för ledamoten
af B. o. Ad. inom Direktrn öfver Lånekont. i Malmö.
Gr. Lagerbjelke, Gustafr Föreskrift i fråga om sältet
för utseende af ledamot i Lånekontoren saknas i Grundlagen,
emedan desse kontor voro okände vid Grundlagens stiftande, och
man kan taga för afgjordt, alt i annat fall val till denna personal
i Lånekontrn blifvit föreskrifven att tillgå på samma sätt som
val lill fullmäktige, pä hvilket sätt det äfven är vanligt att denne
personal nu väljes inom Stånden; och jag hemställer derföre om
icke lämpligast vore, att äfven vid detta tillfälle på samma sätt
förfara. Ifrägavrrle valförrättning företagen i plenum uptager icke
längre tid, än som kunde åtgå för bestämmandet af annan form
för tillsättandet, och jag vågar derföre vördsamt hemställa att
IL o. Ad. behagade besluta att företaga ifrågav:de val vid början
af näst härefter inträffande plenum.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R, o. Ad.
bifölle Gr. Gyldenstolpes förev:de motion, ropades starka Nej,
blandade med Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
11. o. Ad., såsom Gr. Lagerbjelke föreslagit, behagade förrätta val
af en Suppleant för Direktören vid Malmö Lånekont., samt företaga
delta val vid början af nästa plenum; hvilket bifölls.
Den 14 December.
ais
Gr. Löwenhjelm, Carl Gustaf: Ehuru vid flere riksmöten
motioner fruktlöst blifvit gjorda i samma syftemål, som det,
hvarföre jag nu begärt ordet, anser jag dock för min pligt att
ännu engång derpå fästa R. o. Ad:s upmärksamhet. Jag menar
nemi. det missförhållande, som finnes mellan aflöningen och lönevilkoren
för kommendanterne å rikets fästningar, och de mödor
deras tjenst medför, samt det ansvar dem åligger, och hvilket
snart sagdt årligen ökas.
Man har om ock icke i detta Stånd, dock i andra, invändt,
att dessa tjenster egentligen blott vore hviloplatser för gamla
militärer, och att våra fästningar, ringa till deras omfång, äfven
saknade betydelse.
Sedan våra fästningar småningom hufvudsakligen förvandlats
till straff-fängelser, sä har ock Kommendanternas förmenade
hvila blifvit föga afundsvärd. Vården om det ansvaret för dessa
lifdömda brottslingar, samt omtankan att kunna någorlunda undgå
de kontrollerande Verkens efterräkningar medgifva i sanning icke
en sådan hvila, öm jag ej alltför mycket raissminner mig, upgår
Kommendants-lön efter Stat knappast till en Andre Kaptens-lön
vid indelta arméen; och det är icke åt ynglingar, utan åt äldre
å krigarebanan bevandrade män, som K. M. anförtror rikets fästen.
Jag hemställer till R. o. Ad. om det är under sådana tidskiften,
sorn de vi nu lefva uti, som inkastet om det ringa omfånget
af våra fästningar och deras betydelselöshet kan göra sig
gällande. Ségith i Ungern var ett ringa fäste: men Zrinys namn
strålar klart i krigshäfderna. Antwerpens Citadell hade ej stort
omfång, men ärofullt lefver ännu bland oss alla, minnet af Chessé.
För att ej trötta R. o. Ad. vågar jag åberopa hvad mina skickligare
föregångare vid förra riksmöten yttrat i samina ämne, och anhåller,
derest H. R. o. Ad. behagar behjerta min gjorda framställning,
att sådana åtgärder må vidtagas att det med så mycket
fog öfverklagade missförhållandet må varda afhjelpt.
Denna motion begärdes på bordet.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus Fredr.: anförde
skriftligen:
För ingen bland oss kan vara obekant, huru föga Riddarh.-  Ordn, i dess nuvande skick, förmår från våra öfverläggningar
utesluta män, hvilka, ehuru af adelig börd, beklagligen äro, till
vandel och anseende, af så tvetydig beskaffenhet, att de fleste
bland oss icke utan största motvilja skulle med dem sammanträffa
på något annat rum. Den medgifver utöfvandet af det
högsta medborgerliga förtroendet, representationsrätten, åt den,
hvilken kanske ingen af oss skulle vilja räcka handen eller anförtro
det ringaste. Der blott ära och heder borde fä inträde, der
kan understundom ej dörren stängas till för den, med rättvist
förakt bränmärkte, den af hvarje redlig man utpekade, så länge
han lyckats undgå lagens svårare straff och ännu eger några
styfver i behåll till skydd mot sina fordringsegare. I denna
216
Den 14 D e c e m I) e r.
krets, sora framför hvarje annan borde vara fridlyst och fläckfri,
mäste man lida förödmjukelsen att se den med vanfrejd stämplade
bredvid sig på bänken, och nödgas tåligt afhöra yttranden,
som vanhelga dessa murar, inora hvilka de ej ens kunna
stängas för att öfverlemnas åt välförtjent glömska och förakt;
de skola tryckas i våra handlingar och qvarstå en skamfläck
inför efterverlden; de gå ut härifrån, i tal, i skrift, kring
land och rike, värdiga motstycken till de uslaste alster af
vår uslaste press, att i täflan med den sprida smädarens eller
upviglarens giftiga läror, till obotlig skada för hela samhället.
Med hvilken blygsel får man ej höra de stilla i landenom, den
trogne undersåten, den Gudfrugtige och fromme mannen, gifva
luft åt sin rättvisa harm, att den omstörtande, den sedeslöse, eller
den äreskändande författaren, från hvilken sådane foster utgått,
skall ega säte och stämma i Rikets första Stund: att han skall
anses såsom målsman för ett ädelt och laglydigt folk! En annan
gäng får man kanske här till granne, icke det mogna förståndet,
icke ens det sunda förnuftet, utan den allmänt åtlöje väckande
narren, som förtjent plats pä helt annat rum än detta.
Ar sådant värdigt? kan det vara rätt? hvar och en måste dertill
svara obctingadt nej! men huru kan det då fördragas? skola
vi alltjemt, med förödmjukelse nödgas bejaka de smärtsamma
ord, som från alla sidor genljuda, att här, endast här. inrymmas
män, hvilka med förakt skulle afvisas, icke allenast från
hvarje lagstiftande församling, inom och utom fäderneslandet,
utan äfven från hvarje allmänt eller enskildt förtroende, ja kanske
t. o. m. från hvar redlig mans boning.
Vi hafva troligen alla hört dylika ord, och alla deraf lidit,
men detta oaktadt (illåle vi ett sådant oskick att fortfara. Vi kunna
ej på andra kasta skulden för denna skymf, ty af oss, endast af
oss sjelfva beror dess undanrödjande, och, så framt Adeln önskar
bibehålla den aktning, som ensam kan göra den Värdig andel i
representationen, mäste den undanrödjas, ty den undergräfver
värt anseende, och utan anseende kan och bör intet bestå.
Förgäfves må man åberopa den mångsidiga bildning detta
Stånd framför andra eger, den grundligare behandling de
flesta frågor, till följd deraf, hos oss undfår, den med större sakkännedom
förda öfverläggningen, de mognare besluten, på hvilka
den vanslägtade medlemmen ej förmår inverka; lika fåfängt må
man upkalla minnet af förfädrens ära eller påpeka de namn, som
i outplånliga drag stå tecknade i nutidens tideböcker, bevittnande
den sanning, alt Sveriges Adel aldrig saknats i främsta ledet på
uplvsningens och snillets höjder, eller i striden mot utländskt
väld, mot inhemskt förtryck. Den fläcken qvarstår dock, att det
allmänna föraktets stämpel ej förmår bannlysa ur den ridderliga
salen. Ett enda vanfrejdadt namn kastar skugga på det hela,
och — tillåten mig att säga det, M. Ilrr, detta med rätta, ty
den sanna riddersmannen aktar tro och ära högst: vanheder och
förakt kunna aldrig rymmas i dess krets!
Förgäfves gör jag mig den fråga: hvad orsaken kan vara
Den 14 December.
SI 7
till en liknöjdhet, som öfverhöljer oss med så mycken blygsel?
icke kan det vara omöjligt att ernå, oni ej allt, åtminstone det
väsendlligaste? Botemedlet skall säkert finnas blott vi allvarligt
föresätta oss att söka det, men af sig sjelf kommer det icke.
Uåtom oss derföre gripa verket an, det är en oeftergiflig pligt
icke blott mot oss sjelfve utan mot Svenska folket; låtom oss ej
rygga tillbaka frän utrotandet af det nuv:de onda, som förnedrar
och förstör oss, af fruktan för någon obestämd, i en framtid
möjligen hotande fara; låtom oss ej se spöken på ljusa dagen
utan lyfta oss öfver vanans och de småsinnade fördomarnes trånga
krets, så vågar jag förutsäga att inom kort den nuvande skymfen
skall blifva undanröjd och hädanefter ingen med befläckad ära
träda inom denna Svenska Adelns sköldborg.
Det är med ett så efterlängtadt mål i sigte jag vågar framlägga
(jtt förslag hvilket, hvad än dess öde må blifva, torde tillerkännas
värdet att ånyo rigta tankarne på en fråga hvars lösande
skulle på ett hedrande sätt bära vittnesbörd om den anda som
vid 1853 års Riksdag lifvade detta Stånd. Mer än en gång
hafva redan förslag i samma syfte blifvit väckta, grundade dels
på val inom Adeln, dels på vissa bestämmelser för ulöfvandet af
Riksdagsmannarätten, såsom förmögenhet, kunskaper eller innehafvande
tjenst', utan att något af dem ansetts så tillfredsställande
att det kunnat antagas. Jag har derföre öfvergifvit dessa redan
pröfvade banor och sökt bryta en ny väg, hvilken måhända af
en eller annan skall benämnas goillyekets; — jag vill kalladen
riddcrlighetcns, och tror att väl vore om densamma oftare följdes
såväl i detta, som i andra fall. Med densamma till ledning får
jag föreslå följande tillägg i Riddarh.Ordn., nemi.
I slutet af H:te § i: dr a morn.: efter orden: ”Ej må nå”gon
antecknas, ellef pollct erhålla, som icke personligen sig
”anmäler” införes:
Riddarli.Direkt., eller Riddarh.Utsk. må kunna pollet
vägra, ifall Direkt:s eller Utsk:s samtlige, vid tillfället
närvande ledamöter, anse den sökandes vandel eller rykte
vara af sådan beskaffenhet att det vore mot R. o. Ad:s
sanna värdighet och anseende såsom Riks-Stånd stridande,
att honom säte och slämma å Riddarhuset bevilja.
Politiska åsigter må dervid, under ingen förevändning,
lagas i betraktande, utan endast huruvida den sökande
genom sitt upförande anses hafva förverkat rätt till allmän
aktning och medborgerligt förtroende. Direkt:n eller Utsk.
må, till nödiga nplysningars inhemtande, upskjuta en
tvetydig frågas afgörande till nästa anteckning, i hvilket
fall den ifrågav:de polletten ej får till annan man utlemnas
innan den förres rätt blifvit pröfvad. Skulle vid
någon anteckning blott en mindre del af Utsk:s ledamöter
tillstädesvara, antydes den, mot hvilken anmärkn. af
ofvannämnde beskaffenhet förekommer, att hans ansökan
skall, af Utsk. tagas i öfvervägande och svar lemnäs vid
nästa anteckning. Den, hvars anhållan om pollet blifvit
218
Den 14 December.
afslagen vare berättigad, om han det äskar, att på sätt
15:de § föreskrifter, få förhållandet inför R. o. Ad., in
pleno, anmäldt; och erfordras, såvida omröstning derstädes
begäres, för bifall till Direkt:s eller Utsk:s åtgärd,
minst tre fjerdedelar af det dervid afgifna röstetalet.
Vid slutet af 30:(le §:n tillägges:
Skulle minst fem af Ståndets ledamöter förena sig i
den åsigt, att pollet blifvit åt någon lemnad, hvilken, på
grund af ll:te § icke bordt densamma erhålla, samt med
anmälan derom till Riddarli.Utsk. inkomma, skall förhållandet
derstädes ofördröjligen undersökas. Befinnas anmärkmne
väl grundade och af sådan beskaffenhet att
Ulslcs samtlige närvarande ledamöter anse pollet hafva
bordt vägras, i händelse förhållandet varit vid anteckningen
kändt, göres af Utsk. anmälan derom inför R.
o. Ad. i nästa plenum. Ståndet beslute derefter huruvida
inträdespolletten bör den åklagade affordras, eller om
han fortfarande får sin Riksdagsmannarätt bibehålla hvarvid
förhålles enl. § 11,
Vid slutet af 37:de §:n tillägges:
Innan ledamot, för första gången, får taga plats i
Riddarli.Direkt. eller Riddarli.Utsk. aflägge han följande
Ed; ”Jag N. N. lofvar och svär, vid Gud och hans heliga
Evangelium, att, vid utöfvandet af de pligter min
befattning i Riddarli.Direkt. (Utsk.) mig ålägga, utan
mannamån eller partisinne, följa hederns och samvetets
bud, så sant mig Gud hjelpe till lif och själ”.
Skulle ofvanstående förändringar lyckas tillvinna sig R. o. Ad:s
bifall kan jag ej föreställa mig att någon fara dermed skulle
vara förknippad, ty utan tvifvel blefve blott högst få derigenom
från Riksdagsmannarätten uteslutne, oftast t. o. m. kanske ingen.
De deremot, hvilka deraf komma att drabbas, skulle säkert ej vara
af den beskaffenhet att de här blefvo saknade. Någon gång
kunde äfven blotta tillvaron af ett dylikt stadgande verka hälsosamt
afskräckande för den hvars samvete ej vore så alldeles rent.
Genom de föreslagna tilläggen, har jag, i ll:te § sökt förhindra
obehöriges inträde på detta rum; i den 30:de har jag
framställt sättet att afvisa sådane, som redan lyckats erhålla pollet,
och slutligen, i den 37:de har jag sökt lägga ett sådant
band på de ledamöter, åt hvilka den vigtiga moraliska domen är,
i första hand, anförtrodd, alt svårligen äfven den mest upskrämda
inbillningskraft torde kunna, i de föreslagna förändringarne, se
några särdeles vådor, ty, om man vill tänka sig att 6, eller ännu
värre 12, till den grad samvetlöse män, skulle kunna på Riddarhuset
upletas, att de hvarken af hederskänsla, eller genom
den föreslagna eden, skulle anse sig förhindrade, att, utan högst
giltiga skäl, utesluta en motståndare, torde man omöjligen kunna
hysa så dålig tanke om It. o. Ad:s majoritet att den skulle, i
Riddarli.Direkt. eller Utsk. insätta, just desse vanlottade få. Inträffar
likväl äfven denna otroliga händelse, erfordras vid den
Den 14 D e c e ni b ér,
219
slutliga pröfningen i Ståndet, till åtgärdens stadfästande, tre
fjerdedelar af de röstande, hvilket säkert aldrig skall erhållas till
bekräftandet af en orättvisa.
Utgående från den föreställning att inom en församling,
uteslutande bestående af Adelsmän, icke allenast juridiska bevis
böra vara gällande, utan att äfven tro och ära må läggas i vågskålen
; att således icke blott lagen, utau äfven hedern må sitta
till doms, bar jag utan tvekan framlagt ett förslag hvilket jag
vågar hoppas skall finna genklang i mer än ett ridderligt sinne.
Afven denna motion begärdes på bordet.
Ilr Cederschiöld, Fredr. Au g., upläste följande motion:
Om man ej kan neka, att det är med rätt och billighet förenligt,
det hvarje Statens tjensteman må vara i åtnjutande af
löneförmåner i förhållande till de kunskaper hans embete krafvel',
vigten af detsamma, samt mödan och arbetet i dess utöfning;
så måste man medgifva, att det ej finnes någon i detta hänseende
mera vanlottad, än Provincial-läkaren, Efter en längre och
kostsammare lärokurs, än sorn fordras för att stiga till snart sagdt
hvilket embete som helst, har Provinc.-läkaren sällan eller aldrig
någon utsigt till en sådan förändring i sin ställning, som skulle
kunna förskaffa honom större löneinkomster, än dem Staten består
honom, d. v. s. ungefärligen lika med hvad den tillerkänner
sina mest underordnade tjenstemän. Han kan nemi. någon gång
t. ex. erhålla en mera lönande befattning vid någon enskild
sjukvårdsinrättning, men en dylik förflyttning ifrån en ort, der
man redan lyckats vinna förtroende, till en annan, der man är
aldeles obekant, är alltid förenad med stora betänkligheter, hvarigenom
han äfven, sedan lian utträdt ur Statens tjenst, förlorar
rättighet till åtnjutande af pension, hvilket allt gör, att den som
en gång erhållit en Provinc.-läkaretjenst, också med detsamma
uppnått höjden af möjlig befordran.
Och hvad är lönen för de i mödosamma studier tillbragdta
ungdomsåren? För denna af själsoro, nattvak och kroppsansträngningar
ofta nog förkortade lefnad? Hvad är ersättningen för
den ständiga omtankan örn tusendetals menniskors lif och helsa?
Och hvad är slutligen hoppet, när kraften är bruten, ålderdomen
börjar trycka hans skuldror, och han ej mera som förr kan motsvara
det enskildta förtroendet? — Jo, en årlig, af Staten beviljad
lön af 432 R:dr 24 sk. b:ko, knappt tillräckliga att framsläpa
det torftigaste lif.
Man kan visserligen häremot invända, att hvarje läkares
verksamhet till en stor och ofta väsentlig del mäste gå ut på att
specielt gagna genom konstens utöfning, och att således Provinc.-  läkaren genom skicklighet, flit och omtanka må söka uti den enskilda
praktiken ersättning för de obetydliga inkomster han, såsom
Statens tjensteman åtnjuter, och det är mången som tror,
att Provinc.-läkaren i detta hänseende bör vara lyckligare än
andra, emedan han (ill följd af sina embetsresor lätt kommer i
220
Den 14 December.
beröring med många menniskor. Detta är dock ett stort misstag,
och det är de herskande villfarelserna om Provinc.-läkarens ställning
och vigten af hans kall, som' jag vill söka skingra, öfvertygad,
att, om jag lyckas häruti, 11. St:r, genom anslag till förbättrade
löner för en embetsmanna-corps, som länge varit i så hög grad
vanlottad, ej skola underlåta, att rättvisligen belöna ådagalagda
tjenster, upmuntra till ökade ansträngningar, och sålunda till sitt
verkliga värde höja ett vigtigt embete. Att mina framställningar
ej skola sakna sanningens prägel, tryggar jag mig fullkomligt på
10 års egen erfarenhet i utöfningen af en dylik befattning; och
att de ej äro förestafvade af egennytta är klart, alldenstund jag
ifrån denna befattning begärt, och redan för 2 år sedan erhållit
entledigande. Det är således endast hoppet, att kunna utverka
en något ljusare framtid för mina fordne embetsbroder, som förmått
mig, att några ögonblick taga det Höglo!). Ståndets upmärksamhet
i anspråk.
Jag vill då först i största korthet redogöra för de åligganden,
sorn tillkomma en Provinc.-läkare. Utom. den enskilda praktiken
inom hans distrikt liar han sig anförtrodt: att vaka öfver
Sundhetspolisen, alt noga iakttaga helsotillståndet och hvad derpå
kan menligt inverka, att bedöma beskaffenheten af sig yppande
utbredda sjukdomar och farsoter, samt att anordna de åtgärder,
hvilka till dessas hämmande kunna och böra företagas; vidare upsigtcn
öfver Apothek, Barnmorskor och Vaceinatörer, förrättandet
af Beväringsmönstringar, deltagandet i styrelsen öfver distriktets
sjukvårdsanstalt^-, behandlingen och besvarandet af medico-legala
mål och frågor o. s. v. Allt detta är visserligen sådant, som
hvarje läkare till någon del mäste känna, men för att samvetsgrant
kunna utföra detsamma måste han egna mycken tid för
att ytterligare studera sig in i dessa, för den praktiska medicinen
mer eller pnindre fremmande ämnen. Ja, de äro af så stor vigt,
och så omfattande, att de egentligen fordrade sin egen man.
Men utom dessa studier måste han tillika någorlunda följa utvecklingen
af läkarekonsten i allmänhet, hvarigenom han kanske mera
än någon annan måste i träget arbete använda de stunder, som
lian ofta nog kunde behöfva egna åt hvila efter ansträngande
sysselsättningar. Det är äfven klart, att alla dessa mångfaldiga
befattningar skola borttaga mycken tid för bestridandet af den
enskilda praktiken, hvarföre han, då flere läkare finnas att tillgå,
måste vara, och verkligen i allmänhet är den af enskildta förtroendet
minst anlitade. Han är nemi. till följd af sina embetsåligganden
ej alltid så tillgänglig som den, hvilken endast kan
egna hela sin verksamhet åt ett enda håll. Att bestrida den s. k.
fattigpraktiken, att under sina embetsresor vid förbifarten af allmogen
rådfrågas, då man ej anser sig stå uti synnerlig skuld för
hans möda; med ett ord: den minst lönande, besvärligaste och
ledsammaste delen af landsortsläkarens sysselsättningar kan lian
vara säker om att få på sin lott; den lättare och mera lönande
tillfaller oftast hans medbroder. Det är väl sant, att han har
någon ersättning för en del af sina cmbetsförrättningar; men äf
-
Den 14 December.
221
ven dessa inkomster hafva blifvit till stor del minskade genom
den för den allmänna lielsovårdcn högst nyttiga sönderdelningen
af vissa Provinc.-läkare distrikter, hvarigenom desse blifvit försedde
med flere läkare. Den allmänna lielsovården, sade jag,
har derpå vunnit, den enskilde läkaren deremot har förlorat ganska
betydligt. Sålunda har jag mig serskildt bekant, huruledes
ett Provinc.-läkare-distrikt, hvilket, ifrån att hafva varit ansedt
för ett af de mest lönande, blifvit så förändrad t, att Provinc.-  läkaren nu blott med__möda och försakelse skall kunna underhålla
sig och sin familj. Annu en sak, som förtjenar behjertande:
andra läkarebefattningar äro Provinc.-läkaren förvägrade, under
det man har exempel på att militärläkare, hvilka dock när som
helst kunna blifva bortkommenderade på längre eller kortare tid,
tillika äro läkare vid länens sjukhus.
Efter afhörandet af detta flygtiga utkast till skildring af
Provinc.-läkarens ställning och utsigterna för hans framtid, kan
man göra den frågan: huru det kommer sig, att Provinc.-läkaretjensterna
i allmänhet äro ganska eftersökte, och att de läkare,
som erhålla dylik befordran, gemenligen anse sig väl lottade?
Frågan är lika naturlig, som lätt att besvara. De, som företrädesvis
söka dylika befattningar, äro nemi. oftast unge män, hvilka
efter en kortare praktisk bana med glädje mottaga en plats, som
låfvar dem utkomst och ett visst anseende inom det samhälle,
der de ämna bosätta sig. Den långa och kostsamma lärokurs de
genomgått tvingar dem att så snart sorn möjligt söka lindring i
den ofta tryckande ekonomiska belägenhet, hvaruti de kunna befinna
sig; illusioner framställa sig ännu för deras inbillning, och
den omgifvande verlden visar sig för deras blickar som en förvillande
hägring; de känna hjertat slå med ungdomlig lefnadsfriskhet,
och erfara behofvet att i större skala kunna gagna menskligheten,
som de egnat sitt lif och sina krafter; det smeker ej
deras fåfänga, men det hopp, som vinkat dem ifrån deras
första ungdomsår, att genom ett, som de väl inse, ganska vigtigt
embete, vara satte på en punkt, der de ega utsigter att
vara sitt fädernesland nyttige; och de äro nöjde, ja, de äro lycklige
då de vunnit den ifrågav:de befordringen. Men, då den
fysiska kraften börjar mattas under det ansträngande, ofta lönlösa
arbetet: då han, återkommande från dessa nattliga, tröttsamma
resor, känner att lifskraften hastigare förrinner än naturens ordning
fordrar, och mötes af maka och hoppfulla barn, och det
blifvit rätt klart för det Omutliga förnuftet, att utsigterna för
dessa kära med hvarje år måste blifva allt mörkare och mörkare:
det är då, Mine Hrr, som den första, smärtsamma sucken smyger
sig ur det tyngda bröstet, och det är då, försl dä, som han
ej kan tillhakahålla en klagan öfver den styfmoderliga behandling
han af Fäderneslandet röner. Egde jag en konstnärspensel, och
kunde för Eder framställa en trogen tafla af landsortsläkarens,
och isynnerhet Provinc.-läkarens lif i allmänhet, jag behöfde då
blott denna tafla, och med den känsla af rättvisa som leder alla
Edra handlingar, skullen J säkert, om sådant vore möjligt, icke
222
ben 14 Decem ber.
neka bifall till den anhållan jag ämnar framställa ang:de en något
förbättrad belägenhet för mina fordne embetsbroder. Nu är
det blott till Edert eget säkra omdöme jag vädjar, som genom
min bristande förmåga måste sakna den ledning jag önskade
kunna meddela.
K. SundhetsColbm har några gånger gjort försök att åvägabringa
förändring lili nuvaride förhållanden. Sålunda har K.
Collini år 1844, uti sin ”underd. skrifvelse ronde Prövinc.-läkarevården
i Riket” föreslagit, att jemte fördelningen på de serskilda
Provinc.-läkare-distrikten af åtskilliga s. k. Extra Provinc.-läkare,
det tillika uti hvarje län måtte linnas en förste Provinc.-läkare,
hvilken, till följd af några i den underd. skrifvelsen bestämda
mera omfattande åligganden, skulle åtnjuta förhöjda löneförmåner,
eller, såsom det var föreslaget, lika med Regtsläkare, hvilket
förslag K. M. uti den K. proposin angide Statsverkets ställning
och behof samma år förklarade vara i hög grad gagneligt,
ehuru det då ”icke ansågs vara af strängaste behof pukalladt”.
Obestridligt vore också dermed den stora fördel vunnen att civilläkaren
åtminstone hade hoppet öfrigt, att genom ådagalagd t nit
och skicklighet i sin tjensteutöfning, möjligen kunna erålla någon
befordran. Ett hufvudsakligen lika lydande förslag framstälde
K. Collina äfven år 1851.
På grund af hvad jag således haft äran föredraga, får jag
vördsamligen till R. Stirs behjertande föreslå i att den ordinarie
Provinc.-läkarens lön må höjas till 600 Ridr biko; samt att i hvarje
län matte finnas en förste ProVinc-läkare, som genom större
erfarenhet och ådagalagda högre insigter bör tillhandagå Kis
Befhide med råd och uplysningar i hvad som angår den allmänna
helsovården i hela länet. Åt denne förste Provinc.-läkare ville
jag föreslå en lön lika stor med den uti den K. proposin angide
Statsverkets ställning och behof föreslagna löneförhöjning för
Regtsläkare, nemi. 800 Ridr biko. Härigenom skulle visserligen
tillskyndas Staten en ökad årlig utgift af cirka 12,672 Ridr biko:
men om förbättringen af helsovården i landet, samt rättvisa och
billighet kräfva detta offer; så kan jag icke tro, att det må anses
för stort. De olika graderna af civil-läkarens ställning skulle
agga till ökade ansträngningar och bidraga till en täflan, som altid
vore nyttig både för den enskilde och det allmänna.
Remitterades till StatsUtsk.
Uplästes ett af Frih. Fleming, Axel, inlemnadt sålydande
Mern.:
I anseende till mellankomne hinder, får jag äran afsäga mig
det förtroende att vara Ledamot uti Riddarh.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm., som härefter tillkännagaf, att Hr
Gyllenram, Henrik, såsom ledamot af BevillnisUtsk., och Hr
Arnell, Gust. Fredr., såsom ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk., begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet, räknad från d.
lien 14 D ecember.
223
18 (lenlies, anmodade derjemte Hrr Elektorer, att litse en ledamot
i Riddarh.Utsk. i st. f. Erih. Fleming, samt en ledamot
att i Bevillms- och en ledamot att i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
inträda, under förenämnde permitterade ledamöters frånvaro.
Sedermera blefvo äfven Hrr Bänkman af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade, att utse 5 Elektorer, i st. f. Gr. Mörner, Carl, Hr
Stjerngranat, Claes, Hr Tersmeden, Nils, Hr Braunerhjelm, Ferdinand
och Hr Wästfelt, Ludv. Henrik Benjamin, hvilka, dels i
följd af afsägelser, dels derigenom att de blifvit valde till Utsk:S
ledamöter, upliört att vara Elektorer.
Vidare tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att i gårdagens
Talmans-öfverläggning hade förekommit frågan, huru det i 56 §
Riksd.Ordn. intagna stadgande, att nya ämnen icke få af Riksdagsmän
väckas sedan en månad från Riksdagens början enl.
27 § tilländalupit, borde tolkas, emedan man kunde anse, att
denna månad borde räknas antingen såsom en kalender-månad
från det datum, då den ifrågav:de tiden hade börjat, till samma
datum i den nästföljande månaden, eller ock till 30 dagar, på
sätt lagen i allmänhet stadgade. Talmännen hade då stannat i
den mening, att dermed borde förstås 30 dagar, emedan eljest
denna månad blefve stundom 30 och stundom 31 dagar, eller
också endast 28 dagar, i fall Riksdagens början inträffade under
Fehr. månad, samt en sådan olikhet ej kunde antagas vara öfverensstämmande
med grundlagens mening. Med anlcdn. deraf finge
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva, att motions-tiden vid denna
Riksdag komme att tilländagå d. 31 Dec. samt anmoda R. o.
Achs Hrr ledamöter att så tidigt anmäla sina motioner att Ståndets
deraf påkallade sammanträden måtte kunna lämpas efter beliofvet.
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg, upläste följande
motion:
Ehuru Bevillms-Förerdningen icke synes gifva anledn. dertill
att löneinkomst, som ej öfverstiger 200 R:dr på år, skall i
något fall beläggas med bevillning, held st 2 § 3 mom. sista punkt
af Bevillms-Förordn., jemhförd med det vid Förordn. fogade formulär
för sammandrag öfver lönbevillning, icke antyder att mindre
lönbelopp än det nämnda eller mindre afgifter än 2 R:dr
kunna komma i fråga, hafva dock andra åsigter hos K. KammarR:n
blifvit följda.
Så har t. ex. en löntagare med 300 R:dr i årlig lön, som
lemnat tjernsten i Juni månad och följaktligen det sisla tjensteåret
ej åtnjutit mer än 150 R:dr, blifvit påförd 1 R:dr bevillning,
äfvensom i öfverensstämmelse dermed löntagare med 800
R:dr i årlig lön som afgått i Juni och följaktligen ej åtnjutit
mer än 400 R:dr, måste i bevillning erlägga icke 3 R:dr, såsom
tariffen bestämmer för 400 R:dr, utan hälften af den för 800
R:dr bestämda bevillning eller 6 R:dr 24 sk. Är sådant rätt?
2 24
Den 14 December.
Men äfven om detta skulle anses vara rätt, synes en annan
hos K. Kammar-R:n gällande åsigt, som lärer vara en förmodad
konseqvens af den nyssnämnda, ej kunna under något vilkor gillas.
— Om nemi. en löntagare, hvars årsinkomst, boställe inberäknadt,
upgår till 1200 R:dr, leranat tjensten, men innehar bostället
på fardag, så blir lian ej för fardagsåret befriad från lönbevillning,
äfven om boställsafkastningen, efter vederbörlig beräkning,
understiger eller icke upgår till mer än 200 R:dr, utan
ålägges honom t. ex. för 200 R:dr bevillning med ’ af det för
1200 R:dr bestämda belopp, således 5 R:dr 16 sk., oaktadt lian
för hela året ej åtnjutit mer än 200 R:dr. — På enahanda sätt
förfares i andra likartade fall, så att om bostället under fardagsåret
anses lemna i behållning 400 R:dr, påföres ej bevillning
med 3 R:dr utan med ?, af 32 R:dr eller 10 R:dr 32 sk. Och
torde finnas ytterligare skäl till ogillande af K. Kammar-R:s nu
omnämnde åsigter, deri, att då utan tvifvel de flesta ordinarie
löner, som utgå för mindre tidrymd än belt år, åro åtföljde af
och oskiljaktiga från extra-ordinarie inkomster, sorn motsvara
helt år — nemi. del förflutna — kan ett sådant debiteringssätt
som det ifrågavide ej rättvisligen ske utan så till vida invecklade
beräkningar, att de säkerligen aldrig varit i Revillms-Förordn.
afsedde.
Jag får derföre vördsamt föreslå följande tillägg vid slutet
af2§3mom. i Bevillms-Förordn., nemi.: ”utan afseende derpå
”all upburna beloppet motsvarar mindre tidrymd an hell år”.
Remitterades till Bevilln:sUtsk.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag ämnar väcka en
motion, men som jag är mycket hes och sjelf icke kan upläsa
den, anhåller jag att upläsningen måtte få verkställas af någon
kanslist.
Härefter uplästes ett^af Hr Printzensköld inlemnadt sålydande
Mern.:
När K. M. d. 6 Maj 1843 meddelade Nåd. Utslag uppå det
af mig, å K.. Kammar-R:ns Adv.Fisk:sEmb:s vägnar, utförda åtal
emot afl. Tullförvaltaren Finérs upbördskontrollanter, i anledn. af
den balance Finér i lifstiden sig åsamkat, så återstod af samma
balance 123,544 R:dr 15 sk. 4 r:st., hvaraf 109,736 R:dr 36 sk.
9 r:st utgjorde det belopp, hvilket Presid. af Billbergh blifvit
ålagd att i ordningen näst efter vissa honom underlydande tjenstemän
godtgöra. — Dels genom de af mig vidtagne indrifningsåtgärder
emot sterbhusen efter de underordnade tjenstemännen,
dels genom lefvereringar från Finérs konkursmassa, har detta
balancebelopp blifvit förminskadt till 102,781 B:dr 45 sk. 2 r.st,
utan att någon utsigt till dess gäldande af dera, som förre Presid.
af Billbergh fått ersättningsskyldigheten sig ådömd, är för handen,
hvaraf följer, att, enl. det Nåd. utslaget, Prisid. af Billbergh
icke kunnat undgå att med sina tillgångar, så långt de förslogo,
uti balancens ersättande deltaga.
F örutseende
Den 14 December.
225
Förutseende detta förhållande hade också Adv.FiskisEmb.,
kort efter det balancen yppades, likmätigt 13 § af K. KammarR:ns
Instrukt., vidtagit sådana åtgärder, som föranläto President, af
Billbergh att, till betryggande af Kronans rätt, ställa säkerhet så
väl mot förskingring af sina tillgångar i både löst och fast, som
ock derföre, att Presidentis halfva lön af K. Kammar-R:ns stat skulle
från och med d.. 1 April 1838 hållas Kronan tillhanda, derest
President, dömdes skyldig att den afstå till balancens betäckande.
Genom denna säkerhet hade K. M. och Kronan, i ersättning
för den genom Finérs tillgrepp lidna förlusten, att påräkna värdet
af President, af Billherghs behållna lösa och fasta egendom, upgående,
enl. hos R. St. vid sisth Riksdag företedt utdrag af boup(eckningen
efter President., till 17,489 Ridr 32 sk. 9 rist b:ko,
jemte hälften af Presidentis lön ä K. Kammar-Rins stat ifrån d. 1
April 1838 till Presidentis afskedstagande och öfverflyttning på allmänna
indragningsstaten i Juni månad 1841, utgörande, enl.
meddeladt bevis från K. Statskont., 6086 Ridr 9 sk. 6 rist., eller
tillsammans' 23,575 Ridr 42 sk. 3 rist biko. Och sedan, uppå
Adv.FiskisEmbis, sin pligt likmätigt, gjorde yrkande, Kongl. Kamrear-Rin
uti skrifvelse!' af d. 7 Juli 1843, anmodat K. Statskontoret
och K. General-Tullstyrelsen, att innehålla hälften af
President, af B illberg hs - hos nämnde Verk ägande pensionen, så
hade genom dessa innehållningar ifrån och med Juli månad 1843
intill President, af Billbergh» död i April månad 1850, enl. betyg
från K. Statskont. och K. General-Tullstyrelsen en ytterligare
tillgång till balancens gäldande blifvit beredd af 17,687 Ridr 37
sk. 1 rist b: ko.
Om nu Adv.FiskisEmb. fått fullfölja sina indrifningsåtgärder
emot Presidenten af Billbergh, så är det utom allt tvifvel, att
alla här ofvan upräknade tillgångar,'tillsammans utgörande 41,263
Ridr 31 sk. 4 rist biko, redan skulle uti Kronans kassa hafva influtit
samt Ädv.Fiskalen följaktligen också, enl. 23 § af K. Kammar-Rins
Instrukt., hafva undfått 12 proc. å berörde summa.
Men genom K. M:s tid efter annan meddelade Nåd. Beslut af d.
13 Mars 1844, d. 17 Juni 1845 och d. 28 Sept. 1848, anbefalldes
upskof med utslagets verkställande emot President, af Billbergh
med honom tillerkänd rättighet så väl att fritt disponera den del
af sin lön, för hvars återgäldande han ställt säkerhet, som äfven
att upbära de pensionsbelopp, om hvilkas innehållande K. Kammar-R:n
hade förordnat; och slutligen har K. M., sedan R. St.
dertill lemnat sitt samtycke, genom Nåd. bref af d. 8 Juli 1851,
förklarat President, af Billherghs sterbhusdelegare böra från den President.
ålagde ersättningsskyldighet njuta fullkomlig befrielse, hvarigenom
ingenting af de i qvarstad satte tillgångarne kunnat genom
Adv.FiskisEmbis försorg indrifvas och i kronans kassa lefvereras.
Icke någon eftersatt åtgärd af Adv.FiskisEmb., utan en af
båda statsmakterna meddelad eftergift af hvad till ersättande
ådömdt- blifvit, har således ensamt varit orsak dertill, att jag icke
kunnat utbekomma de 12 proc. å ifrågavide 41,263 Ridr 31 sk.
4 rist. biko, som uti förut åberopade 23 § af K. Kammar-Rins
I II. " 15
226
Den 14 December.
Instrukt. liro mig uttryckligen tillerkände. — Om enahanda förhållande
inträffade emellan enskilte personer, eller att den ena
efterskänkte en honom tilldömd ersättningssumma, om hvilken
den andre utfört rättegången emot tillförsäkrad rättighet att åtnjuta
12 proc. af hvad genom hans åtgärd i målet kunde inflyta,
så skulle ingen domstol kunna undgå, att ålägga den som gjort
eftergiften, att af egna medel ersätta den andre det till honom
utfäste arfvodesbeloppet, alldenstund, enl. lag, ingen eger att ensidigt
bryta hvad han med annor man i behörig ordning aftalat.
— Och då samma helgd ostridigt måste tillkomma de ömsesidiga
förbindelser, som gällande författningar stadga emellan Staten och
tjenstemannen, bestående för den sednare deruti, att, såsom lagstiftaren,
hvad K. Kammar-R:s Adv.-Fiskal serskildt beträffar, uttryckt
sig i 32 § af K. Kammar-Il:s Instrukt., — med yttersta
nit och omtanka iakttaga, bevaka och fullfölja K. M:s och
Kronans ratt uti alla till hans handläggning hörande mål,
och för den förre eller Staten, att låta tjenstemannen oqvaldt
tillgodonjuta den vedergällning i löneförmåner, sorn Staten honom
tillförsäkrat; så och under känslan af det oförskyldta lidande,
som genom den ifrågav:de eftergiften, blifvit mig tillskyndadt,
ingick jag d. 27 Nov. 1851 till K. M. med underd. ansökning,
att af det å RiksStaten upförda förslagsanslag till observationsoch
upbördsproc:r, eller af hvilka andra allmänna medel, som K.
M. kunde finna lämpligt, tilläggas ersättning för det actorats-arfvode,
motsvarande 12 proc. å meranämnde 41,263 R:dr 31 sk.
4 r:st b:ko, som i ofvanberörde måtto, utan något mitt vållande,
för mig gått förloradt. Men oaktadt K. Kammar-R:n uti afgifvet
underd. utlåt., på grunder, hvilkas riktighet af ingen torde
med framgång kunna jäfvas och under anförande af flera praejudicater
i likartade fall som detta, tillstyrkte Nådigt bifall till min
underd. ansökning med hemställan derjemte, att, för den händelse
användbara medel för ersättningen saknades, K. M. i Nåder
täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta Nådig propos.
i ämnet, har K. M. likväl genom Nåd. bref till Kammar-R:n af
d. 22 nästl. April, samma ansökning afslagit.
För mig återstår således ej annan utväg än att, med begagnande
af min riksdagsmannarätt, sjelf vända mig till R. St:r
för vinnande af den i lag grundade ersättning, hvarom jag hos
Regeringsmakten förgäfves anhållit.
Då K. M:s bref icke innehåller något enda skäl för det gifna
afslaget, kan jag naturligtvis icke ega någon tillförlitlig kännedom
om de grunder, hvarpå detsamma hvilar. — Men K. Statskont.
haf, — efter Kammar-R:n, blifvit hördt i frågan. — Det har i
sitt underd. utlåt, sökt gendrifva de skäl, som af K. KammarR:n
för sin underd. tillstyrkan blifvit andragne, samt kommit till
det resultat, att någon laglig rätt för mig till den sökte ersättningen
icke förefanns, utan att endast billigheten möjligen kunde
bjuda, att tilldela mig en sådan. — .lag bör således med någorlunda
visshet kunna antaga, att det varit de af K. Statskont. anförde
skäl, som verkat till den utgång ansökningen fått röna;
toen 14 to ecem b er.
m
och beskaffenheten af dessa skäl krafvel' fördenskull vid detta tillfälle,
från min sida, en närmare undersökning.
K. Statskont. har börjat med den erinran, att de af K.
Kammar-R:n åberopade fall, da actoratsarfvode blifvit dess Adv.-  Fiskal förbehållet, icke skulle för den af mig ifrågasatte händelse,
eller att proc. borde få utgå af Kronans medel, vara fullt tillämplige,
eftersom i de anförde pra; judi ca ten actoratsarfvode drabbat
de till ersättning dömde redogörarne, och, i fråga om eftergiften
af magazinsförvaltaren Ohrvalls kronoskuld, R. St:r förordnat, det
actoratsarfvode å denna skuld, borde utaf de 150 R:dr, hvilka
Ohrvall i afräkning å skulden till Statsverket inbetalt — således
icke af Statsmedlen — utgå. — Jag erkänner mig sakna tillräcklig
skarpsinnighet för att kunna fatt den distinction, som K.
Statskont. här upställt emellan Kronans och icke Kronans medel.
Så vidt jag begriper, består en Kronoskuld, ehvad den är betald
eller icke, af Kronans medel; Och kan detta icke bestridas, så
lärer väl deraf ovedersägligen följa, att dessa medel icke förvandlat
sin natur af en Kronans tillhörighet blott derföre, att den
andel af dem, som tillkommit Actor, blifvit till honom af Redogöraren
erlagd. — Dessutom, — när de 150 R:dr, af hvilka
actoratsproc. utgick å Ohrvalls Kronoskuld, redan lago i Statens
kassakista; hvad annat voro de väl då än Statens medel? — Och
hvad annat än en statsutgift var väl den utbetalning af actoratsarfvodet,
som å dem af R. St:r blef anvisad? Detta prejudikat
vittnar således lika väl som de öfrige om motsatsen af hvad K.
Statskont. påstått. Och då faller till intet »hela den bevisning,
som K. Statskont. upställt mot deras tillämplighet på förev:de
ersättningsfråga. Ett af dem passar till och med i allt in på
densamma, nemi. det ronde Kronofogden Ohboms balancemål;
ty de ersättningsskyldige befriades derfrån actoratsarfvodets betalning,
hvilken i stället anvisades på de tillgångar hos Öhbom, som
i afräkning å balancen till Kronans kassa ingått eller vidare
kunde inflyta.
K. Statkont. har vidare emot ansökningen invändt, att fall
kunna inträffa, der Konungen, efter R. Stors hörande, finner befrielse
från ålagd ersättning böra helt och hållet medgifvas, utan
att just derföre Statsverket, jemte förlust af det ådömde beloppet,
må derutöfver vidkännas en kontant utgift, motsvarande provision
å hvad som skolat inflyta, ty — säger K. Statkont. -— ”då skulle
utöfvandet af en Majestätsrättighet, den att gifva nåd, vara beroende
af en underordnad procentfråga samt alltså kunna försvåras
om icke tillintetgöras.” — Det måste i sanning förvåna, huru
ett så oriktigt begrepp som detta, om beskaffenheten af Konungens
benådningsrätt, kunnat hos K. Statskont. vara rådande. —-  Denna benådningsrätt är ju, — såsom K. Statskont. kunnat inhemta
af Reg.F:ns 25 §, — Konungen allena förbehållen utan
all slags inblandning af R. Stor, samt angår endast brottmål, uti
hvilka Konungen eger att det ådömda straffet mildra eller aldeles
eftergifva. — Men hvari består väl det straff, som här blifvit
ådömdl? Det har K. Statskont. icke kunnat upgifva, emedan man
15 *
228
Den 14 December.
cj dömt till någon bestraffning. Saken inskränker sig till den
skyldighet domaremakten ålagt en embetsman, att ersätta den
skada han förorsakat genom uraktlåtet npfyilande af sina emot
Staten åtagna förbindelser, aldeles på samma sätt, som det tillgår
emellan enskildta personer, då den ene underlåter att fullgöra
sina förbindelser emot den andre. Och den nåd, hvilken
Konungen, med R. Stas samtycke, här utöfvat genom den
gjorde eftergiften, är alltså ingen annan än den, som både kan
och lagligen får utöfvas af hvarje enskilt man, som eger domfäst
fordran hos annan. I det ena fallet lika väl som i det andra
är det ett ädelmod, en frikostighet, men ingalunda någon nåd,
som man visar sin gäldenär. Sträcker sig likväl detta ädelmod,
denna frikostighet derhän, att andras rätt derigenom trädes för
nära så har också gifvaren iklädt sig ersättningsansvar för den skada
han derigenom förorsakat, alldeles så, som K. Statskont. tvifvelsutan
skulle påslå emot Staten, om denne af ädelmod emot tredje
man vidtoge sådana åtgärder, hvarigenom K. Statskont:ts embetsoch
tjenstemän skulle gä miste om större eller mindre del af de
löneinkomster, som blifvit dem tillförsäkrade; Och man kan vara
förvissad derom, att den underordnade plats, som K. Statskont.
nu gifvit frågan om mitt actoratsarfvode, ehuru det utgör en mig
tillförsäkrad löneinkomst, ingalunda skulle, örn frågan gälde K.
Statskontits egen aflöning, af detta Verk såsom riktig erkännas.
Om nu häraf är uppenbart, att K. Statskont., emot sakens
rätta och verkliga beskaffenhet, ställt min rättighet till åtnjutande
af denna löneinkomst i beroende af Konungens benådningsrätt,
så följer af sig sjelft, att den bevisning också är oriktig,
som K. Statskont., lill stöd för sin åsigt, velat hemta från
2:ne anförde exempel, då eftergift skett af ådömda medel, utan
något förbehåll till åklagarens förmån. Det ena exemplet är den
eftergift, K. M., på grund af R. St:rs beslut, genom Nåd. bref af
d. 5 Sept. 1851, beviljade af en upbördsbrist hos Kronofogden
Huss. — Men om min rättighet till actoratsarfvodet i detta balancemål
varit underordnad K. M:s benådningsrätt, så skulle väl
jag, som upburit detta arfvode innan eftergiften beviljades, hafva
blifvit ålagd att återställa detsamma, hvilket dock ej skedde, huru
ifrigt än Redogörarens sterbhusdelegare hos K. M. yrkade, att
utan arfvodesafdraget återbekomma hela balancebeloppet. — Det
andra exemplet är hemtadt från det afslag K. M. under d. 15
Januari 1846 gifvit å Landsfiskalen Laurells underd. ansökan om
ersättning för den inkomst honom frångått derigenom, att 2:ne
för otillåten bränvinstillverkning bötfälde personer fått af nåd
bölerne efterskänkte. Men hvad slags likhet har väl detta exempel
med det ersättningsanspråk, hvarom nu är fråga? Jag'- kan ej
länka mig möjligheten, att K. Statskont. icke vet att lagstiftaren,
bland andra straff för begångna förbrytelser, äfven stadgat det af
böter: att dessa böter, om tillgång till deras gäldande saknas hos
förbrytaren, blifva, efter fastställd beräkningsgrund, till kroppsstraff
förvandlade, så ali verkställigheten af det ådömda straffet
ingalunda hindras deraf, att böterna icke kunna af den saklallde
Den 14 December.
betalas: att nan man brant bränvin utan lof, så har man begått
ett brott, i hvars spår straffet följer: alt det således varit ett
brottmål, uti hvilket Konungen, genom eftergift af böterne, såsom
utgörande det ådömda straffet, utöfvat den benådningsrätt,
som i Reg.F. blifvit honom tillagd, och detta utan att Ständerne
förut blifvit hörde, eftersom de med benådningsrätten icke hafva
något att skaffa. — Landsfiskalen Laurell hade då lika litet fog
att beklaga sig öfver förlusten af sin bötesandel, hvars åtnjutande
var stäldt i beroende af Konungens rättighet att göra nåd i
brottmål, som jag har rätt att beklaga mig öfver förlusten af actoratsarfvode
å sådana till ersättning ådömde medel, hvilka, i
saknad af tillgång hos vederb:de gäldenärer, icke genom min
embetsåtgärd kunna indrifvas, enär min rättighet till detta arfvode
just på möjligheten att medlen inbekomma är beroende,
hvarföre jag icke heller vid detta tillfälle sträckt mitt ersättningsanspråk
längre än till dylikt arfvode ä det belopp, som jag med
fullgiltiga bevis styrkt, skulle hafva i Kronans kassa influtit i fall
ej, genom de båda Statsmakternas mellankomst, min embetsverksamhet
måst inställas.
Slutligen har K. Statskont. öfvergått till det billighetsområde,
inom hvilket det ställt min ersättningsansökning, och dervid
inlåtit sig i bedömandet af det större eller mindre besvär jag
baft med handläggningen af Finérska balancemälet och det deraf
förenledda åtal emot vederb:de erabets- och tjenstemän, samt
huruvida, på grund deraf, någon vedergällning för detta besvär
borde — såsom K. Statskont. uttrycker sig, :— utöfver den icke
obetydliga provision jag redan åtnjutit å de i balancemälet influtne
medel, mig tilläggas. — K. Statskont. känner likväl nogsamt,
det jag erhållit Konungens nådiga fullmakt på min innehafvande
tjenst, samt att Konungen i denna fullmagt uttryckligen
förklarat, det jag egde i behörig ordning tillgodonjuta den för
tjensten bestämda ordinarie aflöning samt öfriga sysslan åtföljande
förmåner. När nu till dessa förmåner ostridigt hörer det
actoralsarfvode, som genom en K. författning, nemi. K. Kammar-R:ns
Instruktion., blifvit utan alla slags vilkor Adv.fiskalen
tillerkändt, är det väl då med lag och allmän rättsgrund förenligt,
att vilja göra min rätt till åtnjutande af detta arfvode beroende
af det större eller mindre besvär jag kunnat hafva vid utförandet
af det ena eller andra målet, som hör till min handläggning
och att sålunda förvandla en mig af Konungen tillagd
löneförmån till en nådegåfva, hvars belopp man tror sig kunna
lämpa efter omständigheterne? Om detta K. Statskont:ts försök
att bringa mina lagliga rättigheter under godtyckets domstol skulle
af nåjfon annan vändas emot K. Statskont. sjelft i afseende på
dess erabets- och tjenstemäns löneinkomster, så finge man väl
se, om de herrar och män, Som nu upstält grundsatsen, skulle
med dess tillämpning på dem sjelfve finna sig belåtne.
Så länge jag med omsorg och noggratihet fullgjort mina
embetspligter, finnes ingen, som är behörig att bedöma hvad
mer eller mindre möda jag dervid användt, ej heller i hvad mer
230
Den 14 December.
eller mindre mån de provisioner jag lagligen upburit motsvara
eller öfverstiga värdet af mitt arbete. — Det är nog, att jag har
upfyllt mina förbindelser emot Staten, och häruti ligger grunden
för min rätt att af Staten fordra upfyllelse af de löften, som å
dess sida blifvit mig gifne. Derföre är det ingen nådegåfva jag
begärt, och jag ämnar icke heller begära någon sådan. — Hvad
jag begärt, det är, att mina lagliga rättigheter skola hållas i helgd
och att, när man det icke gjort, ersättning må mig tilläggas för
hvad jag derigenom förlorat.
Jag tror mig också med tillförsigt kunna hoppas, det R.
St:r skola medgifva rättvisan häraf samt alltså icke tillåta, att
det ädelmod, som R. St:r visat emot en afliden embetsman i
lifstiden och sedermera emot dess familj, skall hafva till påföljd
en högst känbar förlust för en annan tjensteman, hvilken städse
användt sitt yttersta bemödande, att utan menniskofruktan och
till gagn för Staten upfylla det visserligen icke angenäma kall,
som honom är anförtrodt. Afven jag har, likasom förhållandet
var med den aflidne, en talrik familj att försörja, hvarigenom jag
desto djupare känner det oförskyldta lidaude, som mig blifvit
tillskyndadt. •— Och jag anhåller med afseende härå samt på de
rättsgrunder, sorn jag i det föregående utvecklat, vördsamt hos
R. St:r, att, till ersättning för det, genom eftergiften af hvad jag
bevisligen kunnat indrifva hos afl. President, af Rillbergh i afräkning
å tullförvaltaren Finérs upbördsbalance mig frångängne actoratsarfvode,
utgörande 4951 R:dr 30 sk. 8 r:st b:ko, nödige
medel måtte varda anvisade, för att antingen från Riksg:skont.
eller Statsverket, enl. hvad R. St:r finna för godt att förordna,
till mig utbetalas. Rörandes jag vördsamt uplysa, att om här
samma grund får gälla, som R. St:r behagade stadga för godtgörande!
af mitt actoratsarfvode i Kronofogden Ohboms balancemål,
nemi. att det skulle utgå af de frän Ofibom influtne eller
inflytande tillgångar, så finnes, för ersättningen af ofvannämnde
arfvodesbelopp mer än tillräcklig tillgång uti de medel, hvilka
jag från tullförvaltaren Finérs konkursmassa indrifvit och i Kronans
kassa lefvererat, så att Statsverket ingalunda i detta hänseende
med någon utgift från andra dess inkomstkällor behöfver
att belastas.
Om remiss af detta mitt mern. till II. StatsUtsk. får jag ödmjukl.
anhålla.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Printzensköld: Jag har i den nyss uplästa motionen
åberopat utslag, hvilka bestyrka mina upgifter och anhåller derföre
att dessa utslag måtte få åtfölja motionen till StatsUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Med tillkännagifvande, att Hr Montgommerie, Rob. Nils
Germund, såsom ledamot af StatsUtsk. begärt och erhållit 3:ne
veckors tjentledighet från d. 17 dennes, anmodade Hr Gr. o.
Den 14 December.
231
Landtm. Hrr Elektorer att i deras nästa sammanträde välja en
ledamot alt under liden intaga plats i nämnde Utskott.
Föredrogs R. St:rs Just.-Ombudsm:s till R. o. Ad. öfverlemnade
Berättelse till innev:de Riksdag, åtföljd af en utaf R. St:rs
Kommiterade för Tryckfrihetens vård d. 15 sistl. Nov. afgifven
Berättelse lill R. St:r.
Gr. Sparre, Erik: Jag får vördsamt anhålla, att Just.-  Ombudsm:s berättelser måtte i enlighet med hvad hittills öfligt
varit, remitteras till LagUtsk.
R. o. Ad. beslöt att till LagUtsk. remittera Just.-Ombudsm:s
förev:de Berättelse, och fann den af Komiterade för Tryckfrihetens
vård afgifna berättelse icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarne.
Anmäldes och lades på bordet Const.Ulsk:s Mern. J\s 1, om
arfvoden, för Utsk:s kansli, och StatsUtsk:s Utlåt. JYs 5, i fråga
om anslag för år 1854 till gevärsfabrikationen.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 17 December 1853.
Plenum kl. £ 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 14 dennes.
Företog H. R. o. Ad. val af den Suppleant, som, intill dess
nytt val af Direktör och Suppleant vid Låne-Kont. i Malmö vid
innev:de Riksdag anställes, vid nämnde Låne-Kont. erfordras, i
ledigheten efter Hr Prytz, Lars Adolf; och befans, vid valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedd:
Frih. Thott, Otto, Major, R. S. 0.
Opnades Hrr Bänkmäns lista vid val af Elektorer efter nedannämnde
Hrr, nemi.:
JVs 00. Gr. Mörner, Carl.
— 279. Hr Gjös, Fullm. Hr Stjerngranat, Claes.
— 2145. A. „ af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
— 1600. „ Braunerhjelm, Ferdinand.
JVe 2074. ,, Kierulf von Wolffen, Fullm. Hr Westfelt, Lud
vig
Henrik Benjamin.
232
Den 17 December f. ni.
Och befunnos följande Hrr hafva till Elektorer blifvit utsedde:
JVs 293. Frih. Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm.
— 15. Hr Ribbing, Gustaf.
— 1102. „ Frejdenfelt, Carl Fredrik.
— 1992. „ Lagerstråle, Carl Erik.
— 2195. ,, Edelstam, Fabian.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af ledamöter i Hemliga
Utskottet; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
JVs 8. Gr. Oxenstjerna af Korsholm, Fullm. Frih. Åker
hjelm,
Johan Carl.
— 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik.
— 1912. A. Hr Nordenskjöld, Fullm. Hr Virgin, Christian
Adolph.
R. o. Ad. beslöt, att Exped.Utsk. skulle härom underrättas,
med anmodan att inkomma med förslag till den underd. skrifvelse,
hvari såväl detta som de öfriga RiksSt:ns val af ledamöter
i Hemliga Ulsk. borde anmälas.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af ledamöter i nedannämnde
Utskott under permitterade ledamöters frånvaro; och hade
dertill blifvit utsedde i
Stats-Uts kottet:
under JVs 1960 A Hr Montgotamerie, Robert Nils Germund, beviljade
3:ne veckors ledighet från och med d. 17 dennes;
JVS 1786. Hr Blomstedt, Carl Reinhold.
Bevillnings-Utskottet:
under den JVS 10 Hr Soop, Fullm. Hr Gyllenram, Henrik, beviljade
3:ne veckors ledighet från och med d. 18 dennes;
JVs 1636. Hr Reuterskiöld, Adam Didrik.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
under den M 1885 Hr Arnell, Gustaf Fredrik, beviljade 3:ne
veckors ledighet från och med d. 18 dennes;
J\i 381. Frih. Hjerta, Fredrik Philip,
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Riddarh.Utsk. efter JVs 17 Frih. Fleming af Lieblitz, Axel;
och befans dertill hafva blifvit utsedd:
JVs 2145. A. Hr af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att följande Utsk:s ledamöter
begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet, nemi. i Const.-  Utsk. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, från d. 27 dennes;
i Bevilln.Utsk. Hr Tornerhjelm, Rudolf, och Hr Kuylenstjerna,
Carl Johan, från d. 24 dennes; i LagUtsk. Hr
Den 17 December f. m.
233
von Hartmansdorff, Au g. Edvard, från d. 18 dennes, samt
i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. Frih. Raab, Carl Adam, från
d. 22 dennes; hvarjemte Hrr Elektorer blefvo anmodade att sammanträda
till val af ledamöter i nämnde Utsk. tinder de permitterades
frånvaro.
Justerades 1 prot.-utdr. för denna dag, innefattande R. o. Ad:s
beslut i afseende på förrättadt val af ledamöter i Hemliga Utsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Gr. L ö w e n h j e Fm s,
Carl Gastaf, d. 14 dennes på bordet lagda motion, ang:de
förhöjning i aflöningen för Kommendanterne å Rikets fästningar.
Hr Ribbing, Arvid: Det torde förundra R. o. Ad., att
jag, i anledn. af den motion, som nu blifvit föredragen, har begärt
ordet; men det ena fosterländska förslaget väcker det andra.
Gr. Löwenhjelms yrkande på ökade löner tili Kommendanterne
på Rikets försvarsverk vid gränsorne, upfattar jag såsom sådant.
Under närv:de omständigheter förefaller det mig nemi. som om
det icke skulle vara ur vägen att officerare, som hade lust och
håg att se kriget på nära håll, för att vänja sig dervid, i fall
det. skulle någon gång nalkas oss, finge tillfälle dertill. Trakterne
omkring Demotika äro icke aldeles främmande för vår historia,
och om Svenska tapperheten i sednare tider endast i tankarne
fått vallfärda dit, så erbjuder sig likväl nu tillfälle att der
ock lära något som behöfves i fall det på alfvare gäller.
Jag föreslår:
att 20 till 30 Stipendier, reseunderstöd, eller hvad
man behagar kalla dem, måtte bestämmas att under 3:ne
år utgå för unga Svenska officerare, som dertill anmäla
sig och vilja praktiskt lära krigskonsten, naturligtvis öppet
för dem som önska att af desse understöd komma i
åtnjutande, att för sitt deltagande och sina iakttagelser
välja den ena eller andra stranden af Donau eller Svarta
hafvet, hvarhelst striden står till lands eller sjös.
Jag anhåller att detta mitt förslag, som bättre torde kunna
utvecklas från yrkets män, mätte få till vederbörligt Utsk. remitteras
för vinnande af skyndsam handläggning.
Denna motion begärdes på bordet.
Föredrogs och bifölls Const.Utsk:s d. 14 dennes på bordet
lagda Mern. JM 1, om arfvoden för Utsk:s kansli.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 14 dennes på bordet
lagda Utlåt. JM 5, i fråga om anslag för år 1854 till gevärsfabrikationer.
Föredrogs Hr Björnstjernas, Oscar Magnus Fredrik,
d. 14 dennes på bordet lagda motion, med förslag till tillägg
uti 11, 30 och 37 §§:ne Riddarh.Ordn.
234
Den 17 D ecember f. m.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Det var med en
förvåning, som steg för hvarje rad af läsningen, som jag afhörde
det i sista plenum väckta förslag lill ändring i vissa §§ af Riddarh.
Ordn., och jag tror att denna förvåning delades af mången
med mig på detta rum. Det var icke allenast beskaffenheten af
de föreslagna förändringarne, som väckte denna förvåning, utan
det var äfven det obetänkta, jag hade så när sagt, lättsinniga i
sjelfva redaktionen af ett så vigtigt lagförslag. Det torde tillåtas
mig upläsa en del af det föreslagna tillägget till 11 § 2 inom.:
anmärknme skola deraf otvunget framgå. I slutet af andra §
står efter orden: ”Ej må någon antecknas eller pollet erhålla,
som icke personligen sig anmäler” införes: ”Riddarh.Direkt.,
eller Riddarh.Utsk. må kunna pollet vägra, ifall Direktms eller
Utsk:s samtlige vid tillfället närv:de ledamöter” etc. Jag måste
här afbryta läsningen med den anmäknm, att jag tror det icke
finnes någon jury eller opinionsnämnd i hela verlden, lill hvilken
en sådan makt har blifvit tillerkänd, åtminostone innehålla
alla för mig kända stadgar för juryens föreskrift, att de
skola vara fulltaliga, när de utöfva sin domsrätt. Här deremot
blott att de vid tillfället n'drv:de ledamöter hafva denna domsrätt,
d. v. s. att t. o. m. om endast 2:ne ledamöter af Riddarh.-  Direkt, eller Riddarh.Utsk. vore närv:de, dessa skulle kunna utöfva
förev:de oinskränkta domsrätt. Jag hemställer om detta
kan vara klokt! Men jag fortsätter läsningen: — — — ”i fall
Direkt:s eller Utsk:s samtlige, vid tillfället närv:de ledamöter,
anse den sökandes vandel eller rykte vara af sådan beskaffenhet
att det vore mot R. o. Ad:s sanna värdighet och anseende såsom
RiksStånd stridande, att honom säte och stämma å Riddarhuset
bevilja”. Huru skulle denna vandel vara beskaffad? Hvaruti
skulle detta rykte eller kanske snarare lösa prat bestå ? Derom
linnes ingenting bestämdt.
Det öfriga af § innehåller blott en fortsättning af samma
obestämdhet och lyder sålunda: ”politiska åsigter må dervid,
under ingen förevändning, tagas i betraktande, utan endast huruvida
den sökande genom sitt upförande anses hafva förverkat
rätt till allmän aktning och medborgerligt förtroende”. De sist
anförda orden innehålla ett slags tillstymmelse till lagligt stadgande,
ty ur allmänna lagen skulle man kunna leta sig till hvilka
förseelser, som utesluta fråa medborgerligt förtroende; men det
föregående stadgandet, den allmänna frasen om: ”den sökandes
vandel och rykte” m. m. kastar oss åter in i samma obestämdhet,
m. e. o. stadgandet är en motsats till Ariadues tråd, i stället
att leda oss ur labyrinthen leder det oss rakt in i densamma,
en labyrinth af stora svårigheter, tvekan och trassel. Meningen
med det hela torde vara att Riddarh.Direk. eller Riddarh.Utsk.
skulle förvandlas till en slags opinionsnämnd. Nu hafva vi redan
en opinionsnämnd föreskrifven i Reg.F:s 103 §. Tvifvelaktigt
torde vara huruvida allmänna meningen anser den lämplig;
men jag tager mig friheten hemställa huruvida icke den allmänna
meningen skulle anse stiftandet af en ny sådan opinionsnämnd,
Den 17 D ecember f. m.
235
sorn den här föreslagna, ännu mindre lämplig. Den i § 103 af
Reg.Fin -bestämda opinionsnämnd har åtminstone den fördelen
att vara bygd på samma grunder och inrättad efter samma former,
som hvarje annan edsvuren domstol eller jury. Den är
icke bunden af något utom grundlagens stadgande; den dömer
blott efter inre öfvertygelse; den är vidare icke underkastad någon
slags granskning.. Den nu föreslagna opinionsnämnden deremot
har icke allenast icke något bestämdt lagstadgande att rätta
sitt omdöme efter, utan, fastän den är lemnad i denna osäkerhet,
så har den icke den ersättning derför, som eljest tillhör hvarje
jury, nemi. oansvarighet. Den är tvertom underkastad flerfaldig
undersökning. Om nemi. någon vägras pollet af Riddarh.Direkt,
eller Riddarh.Utsk., så har han rättighet att få sin klagan öfver
detta förhållande anmäld till R. o. Ad. in pleno. Man kan föreställa
sig till hvilka angenäma debatter detta skulle gifva anledning!
Pä ena sidan Riddarh.Direkt, eller Riddarh.Utsk., som enl.
den föreslagna 37 § aflagt sin salighetsed på att vid sitt domslut
i saken ”utan mannamån eller partisinne, följa hederns och samvetets
bud”, och på andra sidan den uteslutne, som påstår Riddarh.
Direkt. eller Utsk. i trots af sin ed hafva orättvisligen vägrat
honom inträdespollet. Mig synes att dessa föreslagna förändringar,
för att ur Riddarh.Ord. borttaga några förargelsekorn,
skulle, så att säga, i stället gifva oss ett helt fröhus af skandal.
Men icke nog med den nu omnämnde omedelbara granskning,
sorn denna opinionsnämnds dom är underkastad! Nej,
under hela Riksdagens fortgång kan, om blott 5 ledamöter af
Ståndet derom sig förena, fråga väckas huruvida någon af
R. o. Ad:s ledamöter af Riddarh.Direkt, eller Riddarh.Utsk. undfått
pollet, för hvilken inträde bordt vägras! Jag tror således att
det föreslagna stadgandet, ehuru strängt det är tillämnadt, i sjelfva
verket, kanske är ganska oskyldigt; jag tror nemi. att stadgandet
tillintetgör sig sjelf derigenom att ingen skulle kunna vilja
vara ledamot af en sådan domstol som den nu föreslagna. En
samvetsgran person kan nemi. åtaga sig, att vara medlem af en
godtycklighetsdomstol om denna domstol är utan ansvar för sitt
tillgörande, ty i så fall behöfver han blott följa sitt inre omdöme
och kan i tveksamma fall alltid heldre fria än fälla. Detta kan
han deremot icke här, då hans tillgörande efteråt är underkastadt
granskning. En person kan vidare åtaga sig att vara ledamot
af en domstol, hvars dom är underkastad den strängaste
undersökning, då denna domstol har bestämda lagstadganden att
gå efter; men jag tror icke att någon person kan vilja vara medlem
af en domstol, som hvarken har den ena eller andra af dessa
fördelar, en domstol sorn skall dämma godtyckligt och likväl
vara underkastad ansvarighet för sin dom.
Motionären säger (jag har redan upläst denna mening,
men får derpå ytterligare fästa upmärksamheten): ”politiska åsigler
må dervid, under ingen förevändning tagas i betraktande”.
Om man sjelf sett eller genom läsning förvärfvat sig kännedom
om tidehvarf af politiska strider, så bör man lätt hafva kommit till
236
Den 17 December f. m.
klarhet derom, att partisinne, hat, personlig ovänskap vid sådana
tillfällen mycket lätt förkläda sig under de vackra namnen : fosterlandskärlek,
ridderlighet o. s. v. så fullkomligt förkläda sig, att
sjelfva den person, sorn handlar efter de förra mindre rena bevekelsegrunderna,
sjelf fullt och fast tror sig handla endast efter
de sednare ädla och vackra. Men finnas då dessutom icke några
andra strider än politiska? — Hafva vi icke en annan tvistefråga,
som växer i betydelse med hvarje dag, som hotar med
kommande förvecklingar, och som äfven kan föranleda orättvisor,
ja kanske redan föranledt dem, ■— den religiösa. — Säkert är
att så länge menniskor äro menniskor och skola tillämpa en sådan
lag, som den nu föreslagna, måste den föranleda orättvisor.
Men, säger motionären, låtom oss gripa verket an! låtom oss
icke se spöken på Ijnsa dagen! — Nej låtom oss störta blindt in
i trasslet och svårigheterna med den i 13 § föreslagna eden
till bindel för förståndets ögon! Ty eden eden den skall Ingna allt
och borttaga alla faror af förslaget! Om det vore tillåtet att skämta
med ett så allvarsamt ämne skulle jag svara motionären såsom
Agnes Sorel svarade en Riddare, hvilken ville gå ed på att hon
alltid skulle förblifva oförvitlig: ”Svär icke1.” —Men, som sagdt,
ej nog med pröfningen vid första polletuttagningen: om fråga
väckes derom huruvida någon ledamot af R. o. Ad. rättvisligen
bekommit pollet, och om blott 5 ledamöter sig derom förena, sä
skulle denna fråga af Riddarh.Utsk. uptagas och hos R. o. Ad. anmälas.
Här hafva vi åter dessa angenäma debatter! Månne dessa
5 personer också skulle gå någon ed, eller skulle de kunna chicanera
hvem som helst utan fara för sina samveten? Motionären,
som sagt en hel del vackert om ridderlighet och hederskänsla,
borde insett det förolämpande i detta bans förslag. Om nemi.
en på så sätt, af 5 personer till uteslutning anmäld person, sedermera
vid omröstningen i Ståndet, blir vid sin Riksdagsmannarätt
bibehållen, är han icke redan skymfad? Ja, till och med,
vid första polletuttagningen, om lian blott för tillfället nekas pollet,
till dess undersökas lunnes om han är densamma värdig,
ligger ej redan i detta det mildaste fallet en outplånlig brännmärkning?
Ar icke blotta ifrågasättandet en outhärdlig skymf?
— Desto mera blefve det så om Riddarh.Direkt, eller Riddarh.-  Utsk. nekade och R. o. Ad. sedermera med en knapp pluralitet 1
beviljade inträde. Nej hederskänslan är en alltför ömtålig blomma,
för alt på delta sätt kunna 'botaniskt kunna examineras, den förvissnar
vid en sådan behandling!
Jag tror för min del att om motionären ville besinna det
vådliga i detta sitt förslag, så skulle han lättligen inse dess olämplighet,
och, ehuru förmätet det kan synas af mig, får jag hemställa
om han ej skulle vilja taga sitt förslag tillbaka.
Skulle jag slutligen reservera mitt omdöme öfver de föreslagna
förändringarne, så skulle jag tro att, ehuruväl vår grundlag
har många otydliga, ofullständiga och kanske alldeles olämpliga
§§, så skulle likväl, genom de nu föreslagna, kronan sättas
på samlingen.
Den 17 December f. m.
Jag anhåller aft dessa anmärkn:r måtte få åtfölja motionen,
om den remitteras, till Riddarh.Utsk.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh., Jag misskänner ingalunda
det goda syfte, sorn ligger till grund för den nu afgifna
motionen, men jag tror att, äfven om emot förmodan Riddarh.-  Utsk. skulle tillstyrka och R. o. Ad. godkänna denna motion till
förändrade stadganden i Riddarh.Ordn., så skulle det i alla händelser
icke blifva annat än ett palliativ, vidrigt till sin form
och måhända just derföre icke ledande till det åsyftade ändamålet,
samt sålunda icke tillfyllestgörande. Jag tror också att
denna fråga är för tidigt väckt R. o. Ad. beslöt nemi. vid
sista riksdagen, på grund af Riddarh.Utsk:s tvenne afgifna alternativa
förslager till lagbestämmelser i afseende på R. o. Ad:s
förändrade organisation med anledn. af en utaf Hr Brakel väckt
motion, att denna fråga skulle hvila till slutligt afgörande, intill
dess det hvilande representationsförslaget vid denna Riksdag blifvit
afgjordt. Jag tror således, att nu förevar:de förslag, likasom hvarje
annat i samma syftning, är för tidigt väckt, intilldess R.St. afgjort
frågan om det sedan sista Riksdagen hvilande förslag till
national-representationens ombildning, enl. ConstUtskis vid förra
Riksdagen afgifna mern. Niis 1 et 10. Jag anhåller att detta
yttrande måtte lä åtfölja motionen till Riddarh.Utsk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har varit närvande endast
så länge att jag har haft tillfälle höra slutet af det mundtliga
föredrag, som Hr von Kr.-emer här har haft, ronde Hr Björn
stjernas
motion. Jag har likväl deraf inhemtat huruledes Hr
von Kraemer med verklig juridisk spetsfundighet sökt tillintetgöra
den goda och rena afsigt, som ligger till grund för motionen,
ilhy att Hr von K laimer påstår att denna motion mera skadar än
gagnar R. o. Ad. Jag är med Hr von Knemer i detta fall af
fullkomligt olika tanka. Den som framlefvat någon tid och tillbragt
silt lif i offentliga värf och i enskilda kretsar, han har
kommit till den öfvertygelse!! att en redlig och dygdig samt med
ära förenlig vandel alltid tillvinner sig och bibehåller en oförminskad
aktning af alla, som med personen varit eller komma
i beröring. Den af motionären här framställda fråga har icke
för afsigt att nedsätta någons värde; den har för afsigt att afhålla
hvar och en, hvars samvete icke är rent, som fruktar för att
blifva bränmärkt, ifrån att söka inträde på detta rum. Sjelf
färdig när som helst att underkasta min vandel den strängaste
juridiska pröfning, vill jag också alt andra skola göra så med,
och jag anser det vara ett bevis pä R. o. Adis ridderliga grundsatser,
om en hvar af dem bifaller de grundsatser, hvarpå denna
motion är bygd, hvarigenom den kan vinna framgång. Jag tillstyrker
bifall på motionen.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har visserligen
den erfarenheten att skriftliga anföranden pä detta runi i
238
Den 17 December f. m.
allmänhet föga lyckas tillvinna sig R. o. Ad:s upmärksamhet,
och anser derför äfven att det i allmänhet är bättre äfven fölen
så underlägsen förmåga som min att muntligen framkomma
med sina andraganden än att göra dem skriftliga; men med afseende
på den stora vigten och den ömtåliga beskaffenheten af
denna fråga, har jag här ansett mig böra göra ett undantag.
Jag har derföre, såvidt min tid det medgifvit, författat några skriftliga
anmärkmr emot det nu föredragna förslaget, dem jag anhåller
få för R. o. Ad. upläsa.
Ingen kan lifligare än jag önska att inom detta rum finna endast
tro, ära och redlighet.
Ingen kan högre än jag önska att härifrån se uteslutas det
nesliga, det låga, det föraktansvärda, ehvad detta framträder öppet
i sin nakenhet, eller insvept i hyckleriets bländande täckmantel.
Ingen skall derföre hellre än jag bidraga till dessa önskningars
upnående såvida sådant kan ske på ett sätt, som öfverensstämmer
med lag och rättvisa.
Men sådant oaktadt skall dock ingen hellre än jag uttala
förkastelsedomen öfver detta förslag, ty det är byggt, icke på lag
och rättvisa, utan på motsatsen härtill, på godtyckte, och skulle
derföre, om det vunne bifall, beröfva R. o. Ad. den aktning,
som detta Riksstånd ännu kan ega; ja, det skulle utan tvifvel
li. o. b. tillintetgöra detta Ständ och måhända i sina följder
bereda hela samhället en skada, hvars verkliga vidd och omfattning
icke pä förhand han beräknas.
Hvarje sann Riddersman har, likasom hvarje god medborgare,
till sin käraste pligt att älska Konung och fädernesland.
Men den sanne Riddersmannen visar ingalunda prof på denna sin
kärleks pligt derigenom att lian slafviskt jakar till allt hvad Regeringen
föreslår, utan derigenom att han efter bästa förmåga
strider för det rätta och det sanna, ty rättvisan bör vara vårt
högsta ideal här på jorden, emedan på dess vidmakthållande
beror all vår timliga lycka eller olycka. Der sann rättvisa lika
vederfares alla, der finnes verklig trefnad, belåtenhet och lycka.
Den, som i dag står på ärans högsta trappsteg, eller är i åtnjutande
af rikedomens fördelar, skall i morgon genom förtalets
giftiga udd kunna vara störtad från sin höjd, eller genom det
låga bedrägeriets försåtliga medel vara bragt till armod, om han
skall dömas af godtyckets, i st. f. af rättvisans domstol.
Hvilka och huru stora icke upsåtliga felsteg än må begås af
Regenten skall Han dock vara viss om att icke förlora folkets
kärlek så länge Han låter folket se och erfara att det vid aila
tillfällen har att påräkna sann rättvisa; men om deremot godtycket
finge intaga rättvisans plats, då skulle folkets lycka och
trefnad, för alltid försvinna.
Om nu således det bör vara den sanna Riddersmannens
förnämsta pligt att genom rättvisans uprätthållande ådagalägga sin
kärlek för Konung och fädernesland, så måste det väcka förvåning
att en af detta Stånds ^medlemmar, som gör anspråk på att
vara en sann Riddersman visat prof på sin ridderlighet genom
Deri 17 December f. m.
239
framläggandet af ett förslag, enl. hvilket godtycke i st. f. rättvisa
skulle läggas till grund för beslut, af den ömtåliga beskaffenhet
att medlemmar af vårt samhälle derigenom blefvo beröfvade
medborgerligt förtroende och stämplades med vanheder.
Den värde motionären har nemi. föreslagit att den, som
enl. Riksd,- och Riddarh.-Ordningarnes föreskrifter i öfrigt vore
berättigad till säte och stämma å Riddarhuset, skulle kunna derifrån
utestängas om Riddarh.Direkt:s eller Riddarh.Utsk:s samtelige
vid tillfället närvande ledamöter ansågo den sökandes vandel
eller rykte vara af sådan beskaffenhet att det vore mot R. o. Ad:s
sanna värdighet och anseende såsom Riksstånd stridande att honom
säte och stämma å Riddarhuset bevilja.
Om den sökande så önskade skulle Riddarh.Direkt:s eller Riddarh.
Utsk:s vägran att lemna honom pollet underställas R. o. Ad:s
pröfning, hvarvid, för sanction af denna vägran skulle erfordras
att den godkändes af minst J bland R. o. Ad:s in pleno närvar:de
ledamöter.
På enahanda sätt skulle, enl. motionärens förslag, jemväl
den som redan såsom Riksdagsman vunnit inträde å Riddarhuset
åter kunna derifrån uteslutas örn fem af Ståndets ledamöter hos
Riddarli.Utsk. anmälte att de förenat sig i den åsigt att den eller
den Riddarhusledamotens vandel eller rykte vore af sådan beskaffenhet
att inträdespollet ej hade bort honom lemnäs.
Hvad säges väl om ett så beskaffadt förslag? månne den
värde motionären sjelf sökt i ringaste måtto för sig göra klart
hvarthän detsamma i tillämpningen skulle leda?
Om nu ock Riddarh.Direkt, eller Utsk. möjligtvis kunde
komma att sammansättas af sådane medlemmar, som gingo ända
derhän i maktfullkommenhet, att de, efter derom hållen hemlig
konklav, från representationsrätt uteslöto den ene eller andre
Adelsmannen utan att upgifva skälet för denna sin maktutöfning;
så måste likväl, då frågan derefter skulle underställas R. o. Ad:s
pröfning, det blifva nödigt att upgifva den orsak, som föranledt
uteslutningsåtgärden, — såvida meningen verkligen vore att Ståndet
skulle kunna bedöma den anmäldta åtgärdens befogenhet.
Om nu af Riddarh.Direkt, eller Utsk. hos Ståndet anmältes
att representationsrätt blifvit vägrad t. ex. ät A. emedan ryktet
om honom förkunnat att han uti någon transaction svikligen och
oredligen sig förhållit; åt B. för det han skulle hafva försnillat
och tillgripet kronans honom i tjensten anförtrodda medel eller
persedlar; och åt C. för det lian under utöfningen af sitt vigtiga
förtroende-embete under en eller annan form tagit mutor och
såmedelst föröfvat snart sagdt,' det nesligaste af alla brott som af
en embetsman kunna begås, och om vidare Direkt:s eller Utsk:s
berörde vägran vunne Ståndets godkännande, så skulle säkerligen
hvarje redlig man önska att ej längre tillhöra ett samhälle,
der man, utan föregången ransakning och dom, genom ett RiksStänds
beslut kunde se sig beröfvad det dyrbaraste man eger,
sin heder, sin ära.
För att nu sätta den värde motionären sjelf i tillfälle alt,
24 U
Den 17 December f. m.
äfven frän elen ståndpunkt, hvarpå han sig befinner, kunna fatta
hela vidden af sin förvillelse, täger jag mig friheten att till honom
framställa en fråga. Derest blotta ryktet öm ett föröfvadt nesligt
brott skulle vara tillräckligt alt från representationsrätt utesluta
den, om hvilken ryktet handlade^ så måste väl, för konseqvensens
skull, ett sådant rykte dertill vara ännu mera kraftigt om
den, sorn utspridt ryktet, ej dragit i betänkande att inför vederbörlig
domstol framträda med öppen angifvelse om och yrkande
af laga straff för den förbrytelse, hvarom ryktet haft att förmäla.
Jag hemställer då till den värde motionären sjelf om han verkligen
skulle vilja att R. o. Ad., med tillämpning af det förslag han
till Ståndets godkännande framlagt, från representationsrätt uteslöt
de af Ståndet aktade medlemmar, om, och mot hvilka rykte
blifvit utspridt och angifvelse inför vederbörlig domstol gjord om
försnillning och tillgrepp af kronans tillhörighet, samt således om
brott af neslig beskaffenhet? då den värde motionären å denna
fråga lemnar ett nekande svar bör jag -antaga att han dertill
föranledes, hvarken af sitt skyldskaps förhållande till dem, mot
hvilka angifvelsen blifvit riktad, eller af det förhållande att desse
Hrr tillhöra hofvets närmare umgänge, utan af det ensamt giltiga
skäl, att de äro oskyldige till angifvelsen. Men huru skulle de
hafva kunnat ådagalägga sin oskuld om ryktets utspridare, i st.
f. att framträda med en öppen angifvelse, hade fortfarande bemödat
sig att, med alla dertill lämplige medel, åt ryktet gifva
mer och mer trovärdighet? Detta af mig nu omnämnda förhållande,
som var för motionären nogsamt bekant, synes ensamt
hafva bort vara tillräckligt för att öfvertyga honom om det ifrågavande
märkvärdiga förslagets orimlighet.
Jemte det jag skattar dessa Hrr lycklige att genom angifvelsens
offentliga framställande blifvit satta i tillfälle att ådagalägga
sin oskuld, är det min upriktiga önskan att, derest bland
Ståndets medlemmar skulle finnas någon, ronde hvilken ryktet
utspridt, att han på något af förut exempelvis upgifne, eller på
annat vanhedrande sätt sig förhållit, öppen angifvelse mot honom
malte framställas på det att han, antingen kunde sättas i tillfälle
att visa sin oskuld, eller ock derest ryktet icke saknade grund,
blifva för sitt nesliga brott rättvisligen till laga ansvar befordrad.
Den värde motionären förmenar att hans förslag ej skulle
kunna medföra någon våda emedan man svårligen kan tänka sig
att uti Riddarh.Direkt, kunnat insättas 6, så samvetslösa män att
de hvarken af hederskänsla eller ed skulle anse sig förhindrade
att utan högst giltiga skäl utesluta en motståndare; men, om
sådant likväl skedde, förmenar motionären någon fara deraf i
allt fall icke upstå enär vid den slutliga pröfningen i Ståndet
till åtgärdens stadfästande erfordrades £ af de röstande.
Lika med den värde motionären är jag öfvertygad att Riddarh.
Direkt. aldrig skall komma att bestå af <i ledamöter, som
upsåtligen handla i strid mot sin heders pligt och sin ed; men
deremot anser jag det ej vara omöjligt att motionären till
kamrater
Den 17 December f. m.
241
kamrater i Direkt, kan erhålla sådana män, som, i full öfvertygelse
att handla i enlighet med sin pligt och sin ed, likväl uti
sitt handlingssätt blifva lika förvillade som motionären sjelf.
Beträffande åter den säkerhet mot ett förhastadt eller orättvist
beslut, som skulle ligga deruti att j af de röstandes antal i
Ståndet erfordrades för godkännandet af Riddarh.Direktis åtgärd,
så anser jag denna säkerhet vara af aldeles ingen betydelse,
helst de, som uti en så ömtålig fråga kunde våga att ogilla
Riddarh.Direktms åtgärd, kunde med skäl befara att sjelfve blifva
föremål för en lika beskaffad uteslutning.
På grund af hvad jag nu anfört måste mitt total-omdöme
örn hela förslaget blifva att detsamma, derest det kunde antagas,
skulle, långt ifrån att, på sätt motionären åsyftat, bereda ökad
aktning åt detta Stånd, tvärtom helt och hållet beröfva detsamma
den aktning hvaraf det ännu såsom Riksstånd är i åtnjutande.
Det torde nemi. kunna för visst antagas, att, efter en så
beskaffad förändring, ingen Adelsman, sorn ämnade sjelfständigt
uttala och följa sin egen öfvertygelse, skulle vilja begära representationsrätt
på Riddarhuset och såmedelst blottställa sig för möjligheten
af en fullkomligt godtycklig, men dock skymfande uteslutning
derifrån eller blotta ifrågasättandet deraf. Riddarhuset skulle
derföre sannolikt komma att inrymma, om icke li. o. h., åtminstone
till mer än j endast liofvets högre och lägre functionärer; —
och, med all högaktning för dem, både såsom representanter och
såsom enskildte personer, lärer dock en hvar inse att Riddarhuset,
så sammansatt, ej skulle, såsom Riksstånd betraktadt, kunna
bibehålla sitt anseende.
Mycket vore visserligen att än ytterligare anföra i denna
maktpåliggande fråga, men då jag redan måhända allt för länge
pröfvat R. o. Ad:s tålamod, inskränker jag mig till att endast påpeka
hurusom 60 kap. M.B. torde lägga ett oöfvervinnerligt hinder
i vägen för den af motionären åsyftade planens genomförande.
Jag slutar med att upriktigt beklaga om inom detta hus någon
skulle hafva tagit inträde, som rättvisligen gjort sig förtjent
af föraktets stämpel, men i ännu högre grad måste jag dock beklaga
att från någon af R. o. Ad:s aktningsvärda medlemmar
kunnat framkomma ett förslag af beskaffenhet sådant som detta.
Härtill gåfvo många ledamöter bifall tillkänna.
Hr Björnstjerna: Jag kom olyckligtvis för sent upp för
att höra mer än slutmeningen af Hr von Kraemers anförande, men
jag får besvara den med de orden, att jag icke kan anse mig
föranlåten att i min motion göra de förändringar han föreslagit
eller h. o. h. återtaga densamma.
Hvad Hr Cederschiöld beträffar, så har han ordat vidt och
bredt om saker, som icke tillhöra frågan och som aldrig bordt
komma i fråga; han har talat om K. M. och hof och tusen andra
saker, som icke hafva med denna fråga att skaffa och som det
förundrar mig att Hr Cederschiöld kunnat inblanda. För öfrigt
IH, 16
Den 17 December f. m.
synes mig Hr Cedersehiölds anförande vara gnmdadt h. o. h. på ett
misstag. Han har insett och framställt i lifliga drag vådorna af att
dömma menniskor på blotta rykten. Jag delar deruti hans åsigter
och kan försäkra att någon sådan afsigt alldeles icke fallit mig
in. Uti motionen står visserligen att om ”Riddarh.Direkt:s eller
”Riddarh.Utsk:s samtlige vid tillfället närvar:de ledamöter anse
”den sökandes vandel och rykte vara af sådan beskaffenhet” etc.; men
med en persons vandel och rykte lärer i min tanka aldrig kunna
förstås de lösa och osannfärdiga rykten, hvilka om honom utspridas,
ty i sådant fall skulle visserligen icke någon embetsman
i Sveriges rike hafva något godt rykte, åtminstone hvarken Hr
Cederschiöld eller jag. Det behöfves blott att en person diktar
och utsprider ett rykte för att det skall bli gängse, det må vara
aldrig så orimligt, ty det ligger i många menniskors syndiga eller
squallerakliga natur att uprepa hvad de höra t. o. m. om de ej
tro derpå. Vi hafva ofta sett huruledes på detta sätt de gemenaste
rykten blifvit utspridda ronde de mest upsatta och utmärkta
män i Staten; men ingen lärer derföre vilja påstå att deras goda
namn och rykte derigenom skulle hafva lidit, åtminstone inför
detta Stånds ledamöter, som skulle blifva domare i frågan. Såsom
exempel får jag erinra om huruledes Aftonbladet då såsom
nu, i spetsen för skandalpressen, utspridde de nedrigaste rykten
och beskyllningar emot tvenne af vår tids utmärktaste män,
Tegnér och Berzelius, men ingen lärer derföre vilja påstå att
icke deras rykte varit fläckfritt.
Det är en ofullkomlighet i vårt språk att ordet rykte motsvarar
tvenne särskildta begrepp, för hvilka främmande språk
hafva olika ord. På fransyska heter ett löst rykte ”bruW\ under
det att en persons rykte i afseende på hans frejd och anseende
kallas ''''reputation1''. Det är detta jag velat antyda, och
jag tror att ingen kan misstaga sig derpå, som upmärksamt läser
förslaget. Der står, att om Riddarh.Direkt. eller Riddarli.Utsk.
”anse den sökandes vandel eller rykte vara af sådan beskaffenhet att
det vore emot R. o. Ad:s sanna värdighet och anseende såsom Riksstånd
stridande, att honom säte och stämma å Riddarhuset bevilja”
etc. ”Politiska åsigter må dervid under ingen förevändning
tagas i, betraktande utan endast huruvida den sökande genom
sitt upförande anses hafva förverkat rätt till allmän aktning och
medborgerligt förtroende”. Jag kan omöjligen föreställa mig att
hvad för mig synes så tydligt skulle för någon annan, isynnerhet
för Hr Cedersehiölds skarpa blick kunna ligga så dunkelt,
att det icke kunde förstås.
Derjemte anhåller jag få fästa Hr Cedersehiölds upmärksamhet
dervid, att hvad jag föreslagit, är ämnadt för en församling
uteslutandé bestående af Adelsmän, och att grunden för
förslaget är ridderlighet, tro och ära, samt att en hedersdomstol
synes mig här vara lämpligare än någon annan, äfven om den
vore belagd med mindre band än jag föreslagit.
Helt annat har varit om jag afsett detta förslag för en samling
af advokater. Jag nämner detta icke för att såra någon,
Den 17 December f. m.
243
icke såsom en förebråelse emot advokaterna, utan endast med afseende
på deras yrke. Då tror jag det hade varit nödvändigt
att intränga i alla den juridiska labyrinthens irrgångar och ändock
icke möjligt att dermed komma till något resultat.
Hr Cederschiöld har framställt olägenheterna af att nödgas
upgifva orsakerna, hvarföre en person blifvit utesluten. Jag har
icke föreslagit något sådant och det har icke heller varit min
mening att så skulle tillgå. En hvar af Ståndets ledamöter skulle
efter mitt förmenande inom sig bestämma sin opinion om den
ifrågavcde personens vandel och rykte, men min mening har
alting varit att här skulle anställas något vittnesförhör. Jag har
icke velat behandla frågan på det sätt, som Hr Cederschiöld
föreställt sig, att man här skulle sitta till tings och afhöra vittnen
m. m., utan endast att hvar och en skulle dömma efter
heder och samvete. Jag vågar äfven tro att, om mitt förslag
antages, Ståndets anseende icke derigenom skulle lida utan tverlom
höjas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det har redan af flere
föreg:de talare blifvit ädagalagdt att den nu väckta motionen är
både olämplig och ändamålslös i afseende på det-syfte, den söker
att komma till: Jag är af dem förekommen och vill således i
den saken ingenting vidare yttra; men jag tager mig friheten
hemställa till Hr Gr. o. Landtm, äfvensom till R. o. Ad.
huruvida denna motion är med grundlagen öfverensstämmande.
Den 12:le § Riksd.Ordn. säger: ”R. o. Ad. infinner sig till Riksdag
och representeras enl. Riddarh.Ordn., hvilken, likasom öfriga
Stånds ordningar bör vara i öfverensstämmelse med grundlagarna
författad”.
1 samma Riksd.Ordn:s 18 § finnas stadgade de fall, vid hvilka
det icke medgifves person att vara Riksdagsman. Den säger
ibland annat: ”Icke eller den, hvilken laga kraftvunnen dom
förklarat ovärdig medborgerligt förtroende, eller att föra andras
talan, eller för något nesligt brott till straff skyldig”. Sedermera
om jag går till 90 § Reg.F., så finner jag det stadgadt att ”Under
R. St:s eller deras Utsk:s öfverläggning och pröfning må icke
uti något annat fall eller på något annat sätt, än denna grundlag
bokstafligen föreskrifver, komma frågor om embets- och tjenstemäns
till- och afsättande; regerings- och domaremakternas beslut,
resolutioner och utslag; enskilda medborgares och korporationers
förhållanden eller verkställigheten af någon lag, författning
eller inrättning”. Nu hemställer jag om icke den af Hr
Björnstjerna väckta motion om tillägg till Riddarh.Ordn. skulle
föranleda, att enskilda medborgares förhållanden blefvo föremål
för öfverläggning inom ett Riksstånd. Det är ju temligen klart
att något omdöme måste fällas om dessa rykten och den persons
vandel, som vore i fråga att utesluta, ty det är just på grund af
sådana öfverläggningar, som ett beslut här på Riddarhuset skulle
kunna komma att fattas. Under sådant förhållande kan jag för
16*
244
Den 17 December f. m.
min del icke finna annat än att antagande af denna motion
skulle leda till ett brott emot bestående grundlagar. Denna motion
rörer icke hvad som i 47 § Riksd.Ordn. är nämndt, om
en allmän fråga, utan den rörer ett enskildt Stånd, hvilken åsigt
äfven vinner stöd deruti, att motionen är ifrågasatt att remitteras
till Riddarh.Utsk. Samma 47 § medgifver i 2:dra morn.
RiksStm att genast och ulan remiss till Utsk. afgöra sådana frågor.
Sedan nu under discussionen här, såsom jag nyss tog mig friheten
nämna, motionens ändamålslöshet blifvit ådagalagd och jag
äfven sökt visa att densamma leder till ett brott emot grundlagarne,
tager jag mig friheten hemställa om det icke vore lämpligt
att utan remiss lägga motionen till handlingarna.
Hr Cederschiöld: Med Hr Frih. Tersmeden delar jag den
åsigten, att denna fråga är stridande emot grundlagarne, och
jag hade derföre ock föreställt mig att Hr Gr. o. Landtm, icke
skulle framställa proposm på densammas remitterande; och då
den åter ej kan bifallas utan en sådan remiss, så kan icke heller
annat beslut komma i fråga, såsom jag skulle tro, än att lägga
förslaget till handlingarne. Hvad beträffar Hr Björnstjernas anförande,
så tror jag att han deruti sjelf har på ett ganska öfvertygande
sätt ådagalagt olämpligheten af sitt förslag, jnst genom
det exempel han framställt om huru det går till att utsprida
rykten och nedsätta medborgares goda namn och anseende. Hvad
åter beträffar den frågan, huruvida de i mitt förra anförande inblandade
saker icke hörde till saken, så föranleddes kanske anmärkn.
i den delen deraf att Hr Björstjerna och jag hafva helt olika begrepp
om hvad som bör läggas till grund för en frågas bedömmande.
Hr Björnstjerna säger att hans mening alldeles icke vore
att, om någon upgåfves föra en vanhedrande vandel, här skulle
tillställas någon chikan genom att anställa undersökning och afhöra
vittnen derom. Min åsigt är åter att just genom vittnens
afhörande chikan kunde undvikas, ty derigenom blefve den angifne
i tillfälle att visa sin oskuld, så vida det kunde blifva lag
att R. o. Ad. vore en domstol, inför hyilken medlemmar af samhället
kunde anklagas och förklaras sin heder och ära förlustige;
men just derföre att icke något vittnesförhör skulle få anställas,
blef Hr Björnstjernas förslag af den beskaffenhet att det skulle
leda till skandal. Vore det såsom Hr Björnstjerna uttryckte sig,
fråga endast om en insamling af advokater, då ville han
medgifva att vittnen kunde få höras, och laga rättegångs-förmåner
tillgodonjutas. I sanning en här i landet sällsynt upmärksamhet
mot advokaterne. I utlandet åtnjuter visserligen
advokatståndet ett högt anseende, men då man här deremot
snarare begagnar ordet advokat såsom ett skällsord, var det sannerligen
oväntadt att Hr Björnstjerna velat låta advokaterne
komma i åtnjutande framför andra af den stora förmånen att
vederfaras rättvisa.
Jag förenar mig med Frih. Tersmeden i den åsigt att propos:n
på remiss icke kan lagligen tillåtas.
Den 17 December f. m.
245
Hr Printzensköld: Med advokaternes hela skicklighet har
Hr Cederschiöld upställt sitt skriftliga anförande. Mera tid än
här kan gifvas skulle fordras för att punkt för punkt vederlägga
detsamma, men vederläggningen skulle sannerligen icke blifva
svår om jäg hade hans anförande vid mitt skrifbord och finge
tid att bemöta detsamma. Dess innehåll har nu icke kunnat
fästa sig i mitt minne i vidsträcktare mån, än der de anförda
skälen stött min rättskänsla. Hr Cederschiöld har såsom ett ibland
moliverna till sin förkastelsedom öfver den ifrågav:de motionen
ansett såsom en möjlighet att hemliga öfverläggningar skulle
kunna ega rum emellan Riddarh.Utsk:s ledamöter, för att sedermera
med den rätt, som till följd af denna motion skulle dera
tillkomma, ifrån inträde eller säte och stämma i Ståndet utesluta
en person, som vore oförtjent af en sådan opinionsdom. Jag
behöfver i anledning häraf icke svara någonting annat än att
man gerna misstänker andra för hvad man sjelf skulle vara
mäktig att göra, ty det gamla ordspråket säger alt af sig sjelf
känner man andra. För mig skulle det åtminstone vara omöjligt
att framföra ett sådant skäl till grund för det afslag jag kunde
vilja yrka på en mötion.
Hvad åter angår Frih. Tersmedens anmärka, att motionen
strider emot 90:de § Reg.F., så får jag fästa upmärksamheten
derpå att, om förhållandet vore sådant, så skulle också de tillägg
till 18:de § Riksd.Ordn., som finnas införda i 7:de § Riddarh.-  Ordn. aldrig hafva förefunnits, emedan deruti ingå personers enskilta
förhållanden, af beskaffenhet att om dem icke förmäles ett
ord i 18:de § Riksd.Ordn. Således ligger det icke utom gränserna
för R. o. Ad:s befogenhet att kunna stifta hvad slags lagar,
som R. o. Ad. med K. M. öfverenskoiumer om, för riksdagsmans
inträde på detta rum.
Hr von Kraemer: Om den tacksamhetsgärd jag ämnat framföra
för Hr Printzensköld kommer något sent, så är det icke mitt
fel, ty jag får nämna att jag verkligen hade anmält mig före
både Hr Printzensköld och Hr Cederschiöld. Hr Printzensköld, har
nemi. gjordt mig en så smickrande förebråelse, att jag icke kan
underlåta att derföre tacka honom. Här är fråga om införande
af åtskilliga ändringar i lagparagrafer. Hr Printzensköld har
förebrått mig, att jag dervid har ådagalagt juridisk spetsfundighet.
Jag kan då icke finna annat än att det h. o. h. varit på sin plats
i en lagstiftningsfråga!
Hr Printzensköld har äfven sagt, att han icke fruktade att
undergå en sådan granskning inför opinionsdomstolen, som här
blifvit ifrågasatt. Jag vågar påstå att jag icke skulle frukta att
undergå den; men förhållandena kunna förändra sig.
Motionären har ansett sig lycklig att icke hafva hört mitt
föredrag. Det är möjligt att det kan vara angenämt att hafva
sluppit höra det, ty man älskar ej att höra sanningen, men med
anledn. af det smickrande omdöme jag erhållit af en person med
Hr Printzenskölds auktoritet, så förmodar jag att det kunnat vara
hälsosamt.
246
Den 17 December f. m.
Motionären har sagt, att det aldrig kunnat falla honom in
att, såsom Hr Cederschiöld förmodade och såsom äfven jag yttrade
(ehuru motionären icke då var uppe), den tillsatta opinionsnämnden
skulle dämma efter lösa rykten, samt att detta mitt
och Hr Cederschiölds misstag derom härrört deraf, att ordet
rykte i vårt språk har 2:ne serskildta betydelser, för hvilka man
i andra språk, t. ex. det franska hade 2:ne serskildta ord nemi.
bruit och reputation. Jag hemställer i anledn. häraf om han icke
skulle finna lämpligt att skrifva sina förslag till lagförändringar
på franska i st. f. svenska.
Jag anhåller att äfven delta mitt yttrande måtte få åtfölja
remissen till Riddarh.Utsk.
Hr Cederschiöld: Hr Printzensköld har på det honom
egna sättet lagt mig till last, att jag kunnat förutsätta, att hemliga
öfverläggningar skulle kunna ega rum inom Riddarh.Utsk.
och beslut derefter fattas om ledamöters uteslutande, och han
talade dervid om den advokatoriska skicklighet hvaraf mitt anförande
skulle vara utmärkt. Då man vet att Hr Printzensköld
sjelf är en af de största advokaterne, ja, t. o. m. en advokatfiskal,
så synes han väl hafva bort finna, att jag i mitt anförande
omnämnde hemliga rådplägningar och beslut, emedan det var
enda sättet, hvarpå Riddarli.Direkt, skulle kunna gå tillväga utan
att blottställa sig sjelf för de påföljder Missg.B:n bestämma. Ty,
om Riddarh.Direkt. upgåfve, att den eller den ledamoten blifvit
vägrad pollet derföre att ryktet om honom förkunnat att
han genom den eller den handlingen gjort sig vanfrejdad, så
skulle den ledamoten göra sig hemfallen under 60 § Missg.Bm,
och de skulle då dömas till landsflygt eller kroppsstraff, hvilket,
enär brottet begicks emot medlem af R. St. borde vara tvegildt.
Måhända kunde det hafva varit skäl för Hr Adv.-Fisk:n Printzensköld
alt återkalla detta i sitt minne. Måhända skulle han
då äfven hafva medgifvit att förslaget är icke allenast icke lämpligt
och godt, utan tvertom fullkomligt lagstridigt.
Hvad åter angår samme värde talares yttrande derom att
R. o. Ad. skulle ega ostridig rätt att fatta hvilka beslut de behagade
ronde sin representation, utan afseende på grundlagens bud,
så torde hvar och en lätt inse hvad grund han har för en sådan
argumentation. Med tillämpning deraf skulle man nemi. kunna
besluta att man t. ex. vid 12 års ålder skulle få intaga säte och
stämma på Riddarhuset, eller att våra qvinliga afkomlingar skulle
kunna utöfva representationsrätt inom Ståndet m. m. d. Till
sådana orimligheter kommer man, när man såsom den värde
talaren om jag så må säga, rusar fram utan besinning för att
söka nedslå hvarje motståndare, som icke talar i hans eget tycke.
Hr Prytz, Lars Adolf: Då så många röster här hafva
höjt sig emot Hr Björnstjernas motion, anser jag mig böra yttra
min åsigt med några ord för densamma. Man har så många
gånger hört öfverklagas att man inom detta hus ser upsticka ett
' och annat ogräs, som vore väl att rensa bort. Hvarje försök i
Den 17 December f. m.
247
den vägen mäste man erkänna hafva värde, och jag erkänner
äfven i sädant afseende värdet af denna motion. Många och
grundade anmärknrr hafva blifvit gjorda emot densamma. Jag
instämmer också i flera af dem; men Hr Björnstjerna har byggt
sin motion på den ridderlighet, som bör ega rum inom detta
hus. Jag instämmer derutinnan med honom, och menar med
ridderlighet: känslan af rätt, ära och heder, stödda på ett oförvilladt
samvete, och då Hr Björnstjerna utgått ifrån denna punkt,
och derjemte sökt förebygga godtycklighet, så borde han vara
fredad ifrån den fördömelse, som man här uttalat öfver hans förslag.
Man har egentligen anmärkt emot detsamma, att det skulle
innebära ett frö till godtycklighet och vidare att det vore stridande
emot grundlagarne. Hvad godtyckligheten beträffar, så
skulle jag icke tro att en delegation af B. o. Ad. sådan som
Riddarh.Direkt, eller Ridderh.Utsk., hvilkas ledamöter måste anses
för ett urval af R. o. Ad. skulle kunna blifva nog förgäten af
hvad hedern och äran fordrade för att kränka någons goda
namn och ryckte genom en förhastad vägran att lemna inträde
på Riddarhuset. Jag tror t. o. m. att Hr Björnstjerna
gått ifrån denna ridderlighet, då han föreslagit en ed, som skulle
ytterligare gifva- säkerhet emot möjligheten af godtycke eller biafsigter;
ty, der hedren och äran tala, behöfves ej någon ed,
der åter deras röst icke gör sig gällande, der är också eden
overksam.
Vidare tror jag att Hr Björnstjerna har gått för långt, då
han har väckt fråga om att det blott skulle fordras tre fjerde
delars
pluralitet för en persons uteslutande ifrån detta stånd, i
strid emot allmänna stadgandet i § 110 Reg.F., som fordrar att
åtminstone, då liknande frågor förekomma inom detta eller något
annat RiksStånd, | af de närvarandes antal skola utgöra pluraliteten.
Den andra invändningen var, att motionen skulle stå i strid
emot grundlagens stadgande uti 18 § Riksd.Ordn., som säger
huru en person bör vara qvalificerad för att ingå i något Riksstånd.
Såsom redan här blifvit anmärkt, så har nämnde § uti
den Tule § af Riddarh.Ordn. undergått en leuteration, eller utsträckning,
hvilken blifvit af B. o. Ad. beslutad och af K. M.
gillad och stadfästad. Jag tror att man på samma väg skulle
kunna utsträcka denna leutration genom nya tillägg till sagde 7 §.
Men efter den uplysning Frih. Stjernstedt lemnat, att ett redan
af Hr Brakel under förra Riksdagen ingilvet förslag till någon
omorgasation af Ståndets representation, har blifvit upskjutet intilldess
att förslaget om national-representationens ombildning vid
denna Riksdag blifvit afgjordt, så skulle jag för min del vilja hemställa
om icke lämpligast vore att man remitterade Hr Björnstjernas
motion till Riddarh.Utsk. med förständigande, att densamma
der bör blifva hvilande, intill dess det allmänna representationsförslaget
blifvit afgjordt, och sedan behandlas i sammanhang
med Hr Brakels förslag till ombildning af Riddarhusets representation.
Jag anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. härpå.
248
Den 11 December f. m.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag gör all rättvisa åt
den ömtåliga hederskänsla hos Hr Björnstjerna, som föranledt honom
att framställa denna motion; men jag tror lika med många andra
värde ledamöter som redan yttrat sig, att förslaget är förhastadt och
så beskaffadt att det icke kan af R. o. Ad. godkännas. Örn vi tänka
tillbaka på våra partitider och hvad som då hände, så böra vi icke
i anledn. af det lugn, som vi f. n. åtnjuta, föreställa oss att detta
framgent skall fortfara; vi kunna återfå samma händelser som
tillförene. Nyligen hafva vi uti en tryckt skrift sett utredning
af förhållandet med General Buddenbrocks deltagande i 174(1
års krig. Efter ali anledn. och efter de skäl, som derför åro
anförda i nämnde skrift, så var han den skickligaste af de generaler,
som skulle utföra kriget. Likväl måste han för partihettans
skull förlora, icke blott sin plats på detta rum, utan äfven lifvet,
och på den s. k. Generalsbacken blef han aflifvad.
Jag tror lika med Frih. Tersmeden, att denna motion är
grundlagsvidrig, men låtom oss icke tvista om grundlags §§:nes
beskaffenhet i händelse Ståndet såsom jag förmodar i allmänhet
ogillar motionen, så är det utan ändamål att strida om lagligheten
och att remittera henne till Riddarh.Utsk. Jag hemställer
derföre vördsamt att Ståndet ville helt enkelt lägga motionen till
handlingarne, utan någon vidare åtgärd.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Björnstjerna: Jag har åter haft den olyckan att blifva
missförstådd af Hr Cederschiöld. Jag har nemi. aldrig föreslagit att
advokater, som egde säte och stämma på detta ruin skulle behandlas
annorlunda än andra ledamöter af Ståndet, utan hvad
jag åsyftade att yttra var, att om det vore en samling uteslutande
bestående af advokater, så tror jag att juridisk undersökning
och dom hade varit det enda lämpliga, deremot då fråga är om
lagstiftning för adelsmän, tror jag opinionsdomen vara den lämpligaste.
Jag har icke heller såsom Hr von Kraemer yttrat, skallat mig
lycklig att icke hafva hört hans första anförande, utan tvertom
beklagar jag det ganska högt, ty om det varit i samma stil som
hans sednare anförande, hade det verkligen varit ganska roligt att
åhöra detsamma.
Om jag hörde rätt, så förutsatte Hr Cederschiöld att man i
händelse mitt förslag antoges, skulle kunna insätta qvinnor och
och barn att taga säte och stämma på Riddarhuset. Om Hr
Cederschiöld verkligen skulle tro att sådant vore för R. o. Ad.
möjligt, och att K. M. skulle kunna sanktionera sådant, så får
det väl stå för Hr Cederschiölds räkning. Kan Hr Cederschiöld
på fullt allvar tro, att samtlige ledamöter inom Riddarh.Direkt.
eller Utsk. skulle på grund af lösa rykten och obestyrkta angifvelser
låta hänföra sig till den grad att de skulle på grund af
dessa lösa rykten besluta hans uteslutande ifrån säte och stämma
i Ståndet eller att de på grund deraf skulle anse honom hafva
förverkat rätt lill allmän aktning och medborgerligt förtroende?
Den 17 December f. m.
249
Jag kan icke föreställa mig att sådant skulle kunna inträffa, men
om likväl någon Adelsman, på grund af osannfärdiga rykten, så
förlorat i anseende att han härifrån skulle komma att uteslutas,
så vore det visserligen för honom mycket hardt; men jag tror
icke att han under dylika förhållanden hade kunnat vinna inträde
i något annat RiksSlånd eller till något annat allmänt förtroende,
och jag vet icke hvarföre detta Stånd skulle behöfva att inom
sig uptaga personer, som icke kunna komma i åtnjutande af något
allmänt förtroende. Jag tror t. o. m. att det skulle vara
ganska hedrande för R. o. Ad. 0111 man visste alt sjelfva misstankan
för befläckad heder derifrån uteslöts.
Man har framstält den våda, sorn, skulle kunna under partitider
upstå af mitt förslag. Jag kan för min del icke dela denna
öfvertygelse och aldrig föreställa mig att partiyran skall kunna
så förblinda detta Stånd, att heder och ära skold sä utplånas
hos Svenska adeln, att den Allsmäktige Domaren skall kunna
så förglömmas, som mina motståndare hafva förespeglat; åtminstone
hoppas jag aldrig komma att uplefva denna dag.
Hr Cederschiöld: Jag får anhålla om ursäkt, att.jag åter
begärt ordet, hvilket icke varit min afsigl, men den siste värde
talaren har tvingat mig dertill.
Jag ber då att få förklara, att det i sanning är ganska svårt
att föra en discussion med personer, som antingen icke kunna
eller icke vilja fatta en argumentation, utan svara på sådant,
som icke hör dit. Jag har aldeles icke sagt eller förutsatt möjligheten
deraf alt qvinnors och barns insläppande såsom representanter
på Riddarhuset skulle blifva en följd af Hr Björnstjernas
förslags antagande. Detta mitt argument gällde aldeles icke
Hr Björnstjerna, utan Hr Printzensköld och framstäldes för att
bevisa orimligheten af hans påstående att R. 0. Ad., oberoende
af Grundlagens stadganden, egde rättighet att göra hvilka förändringar
de behagade i sin representation, och jag hade trott att
detta argument skulle kunnat fattas äfven af Hr Björnstjerna.
Hr Printzensköld: Då Hr Cederschiöld åter upträdt, för
att ytterligare vederlägga mina anmärkmr, så får jag med några
ord svara honom. Det kan väl för hvar och en person, som
icke ensamt vill förvrida andras yttranden, falla sig tydligt och
klart, att när man säger att R. o. Ad., gemensamt med K. M.,
eger rättighet att stifta de lagar för sin representation, som de
finna för sig lämpligast, man dermed ingalunda menat att dessa
lagar skulle ställas i strid emot våra grundlagar, enär grundlagarne
uttryckligen säga att Riddarh.Ordn. icke får stå i strid emot
dem. Jag hade trott, att Hr Cederschiöld hade så mycken aktning
för andras personlighet, att man icke här skulle behöfva tydligen
förklara, att man vill hålla sig inom grundlagarne, enär sådant
faller af sig sjelft.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, framstälde Hr
Gr. 0. Landtm, att under densamma blifvit yrkadt dels remiss
250
Den 17 December f. m.
till Riddarh.Utsk., dels af Hr Prytz att en sådan remiss måtte
beslutas med det tillägg, att Utsk. ej borde taga denna fråga under
behandling innan det sedan sista Riksdag hvilande Representations-förslaget
förekommit till afgörande, dels af flere ledamöters
afslag å motionen och dels af en ledamot, att densamma
måtte läggas till handlingarne; hvarjemte Ur Gr. o. Landtm.,
till förenkling af frågans behandling, hemstälde att det af llr
Prytz föreslagna tillägg måtte fä blifva föremål för serskild propos.
, i händelse remissen blefve bifallen.
Hr Prytz: För att icke åstadkomma serskildta propos:r, så
förenar jag mig med dem, som utan vilkor begärt motionens remitterande
till Riddarh.Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer huruvida icke det
förslag, som jag gjorde, nemi. att lägga motionen till handlingarne,
är af beskaffenhet, att höra först af Hr Gr. o. Landtm,
framställas för R. o. Ad., ty örn det blifver Ståndets mening,
sä förfaller derigenom all tvist om remiss.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf, att hvilkendera
af de ifrågakommande propos:ne, R. o. Ad. än behagade
bifalla, följden deraf blefve att dé öfriga förföllo, samt att han
derföre ansåg sig skyldig att på vanligt sätt underställa dem R.
o. Ad:s pröfning i den ordning, de blifvit framstälde, så att först
remiss, derefter afslag och slutligen motionens läggande till handlingarne
komme att blifva föremål för propos.
Frih. Tersmeden: Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff
uti hans förslag att motionen mätte läggas till handlingarne,
och hemställer att den propos. måtte komma först.
Hr Cederschiöld: I händelse proposme komma att framställas
i den ordning, de blifvit begärda, så tager jag mig friheten
i minnet återkalla, att' jag var den förste, som begärde att
motionen måtte läggas till handlingarne och jag vet icke, om
icke de andra förslagen framstäldes emellan den lid, då jag hade
ordet och Hr von Hartmansdorff afgaf sitt yttrande.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att den som först yttrat sig
i detta ämne varit Hr von Kraemer, som begärt remiss, och att
således i händelse den ordning skulle följas, hvari proposme blifvit
begärde, Hr von Kramers yrkande borde först förekomma, i
händelse han ej förenade sig med dem, som begärt att motionen
måtte läggas till handlingarne.
Hr Ribbing, Arvid: Om jag har rätt upfattat de serskildta
förslagen och den förändring Fr. Tersmeden nu förklarat
sig villig att göra uti den af honom förut framstälda proposm
om afslag, så skulle icke mer än 2 serskildta förslager nu återstå,
det ena på remiss af motionen till Riddarh.Utsk. och det
andra på dess läggande lill handlingarne. Således kan det ena
af dessa tagas till ja-propos. och det andra till nej-propos., sedan
de öfriga förfallit.
Den 17 December f. m.
251
Hr von Kraemer: Om min mening blifvit upfattad så,
som skulle jag hafva tillstyrkt remiss, så får jag blott nämna,
att jag önskat att mina anmärkn.r måtte få åtfölja motionen till
Riddarh.Utsk., i fall densamma skulle komma att dit remitteras,
men får nu förklara, att jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff.
Hr Björnstjerna: På grund af 41 § Riddarh.Ordn., der
det står: ”Väckes fråga in pleno om ändring uti denna Riddarh.-  Ordn., bör en sådan alltid remitteras till Riddarh.Utsk” hoppas
jag att det mätte taga slut med denna discussion och att min
motion icke måtte kunna vägras remiss.
IIr von Hartmansdorff: Riddarh.Ordn. bar naturligtvis förutsatt,
att de förslag, som göras och som alltid skola remitteras
till Riddarh.Utsk., äro sådana, som med våra Grundlagar öfverensstämma.
Om nu förhållandet med Hr Björnstjernas motion
är annorlunda, så lärer väl också behandlingssättet deraf böra
blifva olika. Jag tror således för min del, att de åberopade ordalagen
icke hindra Ståndet att utan remiss lägga motionen till handlingarne.
Om R. o. Ad. har kunnat, såsom många ledamöter här
lära påminna sig, under föreg:de Riksdagar vägra remiss på allmänna
frågor, som varit af den beskaffenhet, att Ståndet ansett dem
olämpliga att till Utsk. hänvisas, så måtte vi väl kunna göra
likaledes med ett förslag, som rörer Ståndet allena.
Hr Cederschiöld: Jag är visserligen hufvudsakligen förekommen
af Hr von Hartmansdorff, men anser likväl nödigt, att
till hans yttrande göra ett tillägg. Hr von Hartmansdorff har
nemi. fästat upmärksamheten derpå, att föreskriften, att förslag
till ändring uti Riddarh.Ordn. skola remitteras till Riddarh.Utsk.,
icke kan hafva afseende på några andra förslager, än dem, som
stå i öfverensstämmelse med Grundlagarne, emedan andra frågor
icke få till Utskott remitteras. Ått deremot en fråga, sådan som
denna, kan deflnitift afgöras, stadgas i 49 § Riksd.Ordn-.s 2 morn.,
hvilken innehåller uttryckligen att icke allmänna frågor kunna
defmitift afgöras. Hr Björnstjerna torde häraf finna att det åberopade
stadgandet i Riddarh.Ordn. om remiss aldeles icke hindrar
att tillämpa det stadgande, som finnes i 49 § Riksd.Ordn., om
frågans definitiva afgörande.
Hr von Knorring, Oscar Erik: På det att icke Hr
Björnstjerna må anses vara ensam om yrkandet af remiss, så
får jag derom förena mig med honom, under åberopande af den
af Hr Björnstjerna sjelf anförda 41 § i Riddarh.Ordn., som börjar
med de orden: ”Väckes fråga in pleno om ändring uti denna
Riddarh.Ordn., bör en sådan alltid remitteras till Riddarh.Utsk.”
Då Hr Gr. o. Landtm, icke här antagit Hr Björnstjernas
motion vara grundlagsstridig, såsom andra talare här yttrat, så
får jag instämma med Hr Björnstjerna och Hr Printzensköld i
anhållan att motionen måtte till Riddarh.Utsk. remitteras.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, efter hans upfattning af
Riddarh.Ordn:s 41 §, densamma egentligen innehölle ett sådant
252
Den 17 December f. lii.
förtydligande af 49 § Riksd.Ordn., som i allmänhet berättigade
RiksSt:n, att genast afgöra hvar och en fråga af enskild beskaffenhet,
att icke en ändring i Riddarh.Ordn. må kunna ske, utan
att motionen derom blifvit behandlad af Utsk., men att deri icke
lage ett bestämdt hinder för Ståndet att lägga en sådan motion
till handlingarne; hvarföre Hr Gr. o. Landtm, ansåge sig derom
kunna framställa propos. och nu finge hemställa om R. o. Ad.
behagade besluta att förev:de motion må läggas till handlingarne.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med
många Nej, och då, efter det uppå sedermera framstäld prop. å
remiss till Riddarh.Utsk., svaret utfallit med starka Nej, blandade
med Ja, Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde om R. o. Ad. bifölle
att motionen lades till handlingarne, ropades åter starka Ja,
blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det
han härvid funnit Ja öfvervägande.
Hr Björnstjerna begärde votering, hvarefter till justering
uplästes och R. o. Ad. godkände följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller att den af Ilr Björnstjerna väckta motion,
med förslag till tillägg uti 11, 30 och 37 §§ Riddarh.Ordn. lägges
till handlingarne, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, varder berörde motion remitterad till Riddarh.Utsk.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 122.
Nej — 38.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit ulfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Eftersom tiden tyckes
medgifva det, så torde nu tillåtas mig få göra de anmärkmr mot
Calmar läns delning, hvilka jag i ett föreg:de plenum förbehållit
mig att få inför R. o. Ad. framställa. Då en ledamot af detta
Stånd och godsegare inom norra delen af nämnde län här ifrat
för länets delning, så torde mången undra, hvarföre jag, som
icke har med länet att skaffa, sätter mig deremot. Jag gör det
icke blott af öfvertygelse om delningens origtighet, utan äfven
af den tillgifvenhet som jag hyser för detta läns innebyggare till
tacksamhet för det förtroende de visat mig. Om jag skulle vara
serskildt fästad vid någon del af länet, så är det icke vid den
södra utan den norra. Jag har der till någon del blifvit upfostrad,
har derifrån många glada barndomsminnen; jag har der
haft och eger ännu kära anhöriga. Men icke destomindre finner
jag mig böra anföra de betänkligheter jag hyser emot den, synnerligen
inom norra delen, önskade styckningen af länet.
Den 17 December f. m.
253
Jag anser i allmänhet skadligt för länen att vara små, serdeles
med afseende på flerfaldiga kommunala inrättningar som
på sednare tider i vårt land vunnit betydlig utveckling och på
hvilkas fortgång mången med skäl lägger stor vigt. De kunna
icke blomstra i ett litet län, emedan dess innebyggare äro för få,
och deras egendomar icke nog betydliga. Ar det fråga om lanclthushållningssällskap,
Iandtbruksslcolor, brandstodsföreningar, privatbanker,
filialbanker, hypotheksföreningar eller ränteförsäkringsanstalter,
man må anse dessa inrättningar mer eller mindre nyttiga,
så är det angeläget,, att länen äro så stora, att dess stiftelser
kunna utan alltför känbara upoffringar åstadkommas och fortgå.
Man skall ock jemväl komma ihog alt delningen af ett län
fordrar söndring af Larids-Kansliets och Kontorets samt Landtmäteriets
handlingar med hvad dertill hörer. Det nya länet
blifver till en del utan handlingar, ty de kunna sällan utbrytas,
emedan det händer att på ena sidan af ett blad i conceptboken
är skrifvet ett bref, som angår norra delen af länet och på den
andra sidan ett, som rörer södra delen. Det frånskilda länet
kommer alltid att dervid lida. Kronans kostnad för tvenne län
i st. f. ett blifver naturligtvis dubbel, så vidt det angår länens
styrelser, då tvenne sådana mäste uprättas.
Här har blifvit anfördt att residensets befintlighet i Calmar
är olägligt, emedan innebyggarne i länets norra del hafva alltför
långt lill deras styrelse samt erhålla kungörelser och andra handlingar,
som ifrån K:s Befli:de utgå, nog sent. Dessa olägenheter
härröra deraf, såsom man vet, att Calmar valdes till residens,
emedan stället var i gamla tider eri gränsfästning emot Danmark.
Derföre samlades all styrka deromkring och residenset för Landshöfd:n
eller Ståthållaren, såsom han då kallades, förlädes der i
grannskapet af Oland, hvilket behöfde mot Danskarne skyddas.
Sedan har ortens betydlighet föranledt residensets bibehållande
derstädes. För- Landshöfd:n är det naturligtvis behagligare att
vara nära sitt boställe på landet samt pläga umgänge med Biskop
Consistoriales och andra bildade män, som finnas i Calmar än att
bo annorstädes i länet; men residensets förflyttning till Döderhultsvik
ginge vida lättare än att dela länet. Berörde köping
ligger midt i detsamma, omkring 14 mil från norra och södra
länsgränserna. Om jag vid länet förblifvit, så hade jag velat
hemställa att läns-residenset måtte förlagts till den ort hvarest
jag emellertid höll sammankomster med länets innebyggare för
den centrala belägenhetens skull. Döderhultsvik befinner sig i stigande
med betydlig handel. Dess hamn är vida bättre än Calmars
öppna redd. Mot residensets flyttning linnes således icke
några andra skäl efter mitt förmenande, än sådana, som kunna
vara personliga för Landshöfd:n. Den omständigheten att han
måste aflägsnas ifrån sitt boställe skulle jag likväl anse rätt gagnelig,
ty det kan eljest lätt hända, att han af boställets skötande
någon gång hindras ifrån sysslans.
Länets nuvaride delning emellan tvenne stift, hvaraf Linköpings
omfattar norra delen och Calmar den södra, vållar en sön
-
254
Den 17 December f. m.
dring, som utan tvifvel liar bidragit till önskningarne att få länet
skiftadt. Presterskapet inom norra delen hvilket har så stort
inflytande både på allmogen oell andra, är nästan h. o. h. upfostradt
vid Linköpings Gymnasium. Följden deraf är en dragning
åt dess stift. Understundom, såsom det hände när jag kom
till Calmar läns-styrelse, har Linköpings Consistorium blandat sig
i länets verldsliga angelägenheter, utfärdat kungörelser inom Stiftets
andel af länet, t. ex. ronde brandstodsförening med Östgötharne
och sådant mera. Dessa omständigheter i förening dermed
att år 1840, då K. M. gjorde Sin propos., med anledn. af
de framställningar, som från innebyggare i länets norra del gjordes
om delning, fans i trakten af Westervik en hög afskedad
Embetsman, som man i orten deromkring önskade till höfding.
Detta påskyndande föråniät då frågans väckande, ty förut hörde
man föga eller intet talas derom. Min öfvertygelse är den, att
derest landshöfdinge-residenset förflyttades till Döderhultsvik och
Landshöfd:n reste lika mycket till länets norra del, som till den
södra, så skulle klagomålen uphöra. Kostnaderna för upbyggande
derstädes af residens och fängelse m. m. mäste äfven utgå i händelse
länet skulle delas och residenset förläggas i Westervik,
men om ingen delning sker, utan residenset endast flyttas till
Döderhultsvik, så kunna dessa kostnader betydligt nedsättas genom
försäljning af de gamla byggnaderne i Calmar, hvaremot
om delning egde rum, dessa kostnader måste oafkortade utgå.
Dertill skulle i sådant fall ytterligare komma aflöningskostnaderna
för Landshöfd:n och haus underlydande.
Sedan jag lemnade länets styrelse har ett nytt fängelse blifvit
bygdt i Calmar. Detta, torde man säga, blifver öfverflödigt,
i händelse ett nytt bygges i Döderhultsvik, men landets behof
kan icke i längden tillfredsställas genom ransakningsfängelser
allena, utan här måste äfven linnas bestraffningsfängelser. I sådan
händelse kunde det i Calmar befintliga dertill begagnas.
Man säger att i händelse residenset skulle flyttas till Döderhultsvik,
så skulle afståndet för Öländningarne till residenset
blifva nog stort och öfverfarten alltför besvärlig, men de södra
Öländningarne finge då icke längre till Döderhultsvik än de norra
länsboerna hafva dit. De norra Öländningarne finge närmare till
Döderhultsvik än de nu hafva till Calmar. Om för färden emellan
Borgholm och Döderhultsvik anskaffades en ångbåt, som hvarje
morgon ginge ifrån Öland till residensstaden och hvarje eftermiddag
återvände till Öland, en fart af 4 eller 4] mil, så blefve
gemenskapen emellan dessa båda ställen ganska lätt. Afgiften
kunde äfven göras ringa, ty farten blefve utan tvifvel mycket
begagnad, emedan det säkerligen i Döderhultsvik skulle blifva
god afsättning för Ölands spanmål. Således kunde Öländningarne
med ringa kostnad få en beqväm öfverfart till den nya residensstaden.
Man säger att redden vid Borgholm är öppen utan hamn.
Det är sannt, men om denna stad skall komma sig före, så
måste der väl uti vattnet anläggas eu stenarm, sådan som den
Den 17 December f. m.
255
vid Grenna, så att fartygen kunde ankra söder om armen, när
det blåste nordan och norr om, när vinden komme söder ifrån,
Oländningarne äro, såsom man vet, goda sjömän, storm tror
jag dem icke så mycket frukta, att de fördenskull blifva rädda
för öfverfarten. Når jag var i Calmar föranledde jag en ångbåts
byggande för öfverfarten emellan staden och Oland, mycket med
afseende på hästars förande från Ottenby Stuteri. Detta företag
misslyckades likväl. Dels befans farkosten vara för liten, dels
ville icke Oländningarne begagna honom, ty om de deltaga i
rodden af någon färja öfver sundet, så kostar dem farten intet
utom deras arbete, hvarmed de heldre hålla sig varma i blåsten,
än de sitta sysslolösa och frysa på ångbåten. Olifver öfverfarten
så lång som från Borgholm till Döderhultsvik, så förfaller af sig
sjelf frågan om rodd.
Om än landshöfd.-residenset icke förflyttas ifrån Calmar till
Döderhultsvik, så tror jag likväl att innebyggarne i länets norra
del skulle blifva belåtna blott Landshöfd:n oftare besökte dem
än fordom yarit händelsen. Af den nitiske, verksamme och derföre
aktade man, som nu innehar embetet, väntar jag mig med
tillförsigt det sådant kommer att ske. 1 dylik händelse blifver
ock den för länets delning ifrågastälda kostnaden öfverflödig.
Frih. Raab: Carl Adam: Den nu omtvistade frågan är
ingen ny fråga, utan har ända sedan 1840 års Riksdag varit
agiterad. Den har blifvit tillstyrkt af K:s Befh:de redan år 1847
och det på ett ganska ampelt sätt. Uti de handlingar, jag i detta
afseende inlemnat, har jag ådagalagt nyttan och behofvet af länets
delning. Jag skall nu försöka, i hvad på min ringa förmåga
kan ankomma, att möta de anmärkn:r Hr von Hartmansdorff
gjort och börjar derföre uptaga den frågan huruvida det
skulle vara bättre att länet fortfarande bibehålies odeladt, med
residenset förlagdt till Döderhultsvik, eller om det fördelas i 2:ne
län med residenset i Westervik och Calmar. Deremot har blifvit
anmärkt, att hvardera delen af länet skulle hvar för sig blifva
ett alltför litet län; men jag förstår icke hvad den värde talaren
menar med detta; ty det ena länet skulle få omkring 84,000 menniskor
och derigenom blifva lika stort med 4 eller 5 af de öfriga länen,
och detta kunde således icke, med hänsigt till folkmängden, anses
för ett litet län. Det andra länet finge 112,000 innevånare
och kunde således med ändå mindre skäl anses blifva för litet.
Om man då tänker sig, att residenset skulle flyttas ifrån Calmar
till Döderhultsvik och att man således skulle åstadkomma kostnader
för upbyggande af residenshus m. m. derstädes, så skulle
man väl lika lätt kunna tillvägabringa det nya residenset i Westervik.
Det måste väl vara odisputabelt, att det är lättare för
2:ne Landshöfd:r att fullgöra de skyldigheter, som dem åligga,
än om en enda person skulle fullgöra detta för samma distrikt.
Man har sagt, att om länen blefvo så små, så skulle det
vara svårt för Landthushållnings-Sällskaper, Brandstodsföreningar
och dylika inrättningar att komma till stånd. Det är likväl för
-
256
Den 17 December f. m.
hållandet att i närvande ögonblick finnas ganska få dylika föreningar
enskildt för Calmar län; ty södra delen af Calmar län
har sin hypoteksförening tillsammans med mångå andra provinser
och norra delen af länet har sin tillsammans med Linköpings
län.
Uti ecklesiastikt afseende är länet delad! i 2:ne delar: norra
delen af länet tillhör Linköpings Stift och den södra tillhör Calmar
Stift, och att nu vilja söka bevisa ätt det finnes en enhet i
den vägen, är således aldeles otänkbart. Visserligen vore det
svårt att dela archiverna, men om de icke skulle kunna delas
uti de aldra minsta detaljer, så vore det väl icke värre, än att
man kunde nöja sig med afskriften
Den stora vinsten af länets fördelning skulle bestå deruti,
att man finge lättare att kommunicera sig med hvardera länsresidenset,
än nu med Calmar, då jag är fullt förvissad om, att
man betalar pä enskild väg i postporto och dylika afgifter vida
mer, än den summa, som skulle tillkomma Statsverket att utbetala
till löner för Landshöfd. och öfrige embetsman. _ Dessa löner
äro nemi. uptagne till 11,000 R:dr b:ko. Det är visserligen
en 'sanning, att man skulle nödgas upbygga ett nytt Cellfängelse
i Westervik, men detta måste man i alla fall vara betänkt på,
ty det har redan visat sig att cellfängelset i Calmar icke är tillräckligt.
Det har varit många flera fångar i Calmar än fängelset
rymmer, så att jag är säker på, att Landshöfdrn i Calmar vid
denna Riksdag kommer att föreslå upbvggande af ett nytt cellfängelse
i Westervik.
Hvad beträffar frågan om Oländningarne, så bör den frågan
verkligen med en viss grannlagenhet behandlas. Oland har 33,000
menniskor. Dess sjökommunikation med Calmar är endast en
half mil, men om residenset flyttas till Döderhultsvik, sä blir
afståndet. dit 4J eller närmare 5 mil. Det är visserligen sant
att detta afstånd kunde betydligen förkortas genom en ångbåtsfart,
men är Statskassan icke villig att bekosta ett nytt residens
i Westervik, så är den väl icke eller färdig att hålla ångbåtar
emellan Döderhultsvik och Borgholm. Pä dessa och andra skäl,
med hvilka jag anhåller att få inkomma, jemte öfverlemnande
af Landshöfd.-Emb:s i Calmar utlåt, af år 1847, tillstyrker jag
att Calmar län mätte delas i 2 delar med residenser i Calmar
och Westervik.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag bor i södra delen af
Calmar län nära residensstaden, och har således för egen del icke
någon synnerlig fördel af länets delning och tror mig följaktligen
stå på en temligen opartisk punkt i detta hänseende. Jag
skulle icke heller nu hafva upträdt så framt jag icke hört Hr von
Hartmansdorff säga att derest residenset flyttades till .Döderhultsvik
vore anledning förmoda att alla länets innevånare blefve belåtna.
Såsom boende i södra delen af länet får jag verkligen
protestera emot en sådan föreställning. Jag är fullt öfvertygad
att
Den 17 December f. m.
257
att de missnöjdas antal skulle betydligt ökas. Jag får nemi. erinra
att i sådant fall skulle residenset blifva beläget 15 mil ifrån
den södra länsgränsen. Det är just den delen af länet, som är
mest bebodd och derifrån som man mest behöfver anlita Landsh.-  Emb., nemi. ifrån det s. k. Södra Möre. Jag vill likväl nu egentligen
tala för Oländningarnes sak i denna fråga. Öland är bebodt,
såsom en talare förut liar antydt, af några och trettiotusen
menniskor, som ofta hafva behof af att komma lili länsresidenset
för att vända sig till Landshöfd.-Emb. Dessa hafva nu lätt att
komma öfver till Calmar, beläget blott på en half mils afstånd
midt öfver sjön; men om residenset flyttades till Döderhultsvik,
så skulle förhållandet blifva att de som bodde längst norr eller
söder ut på ön skulle först få 6 å 8 mil landväg till Boraholm,
och sedan derifrån ännu hafva fyra och en half eller nära fem
mil sjöväg till residenset. Afståndet, säger Hr von Hartmansdorff,
skulle minskas genom en ångbåts-kommunikation, men
denna öfverfart skulle blifva så dyr att ångbåtstrafiken icke skulle
bära sig. Jag vill nemi. erinra derom att när, genom Hr von
Hartmansdorff berömvärda och nitiska försorg, ett ångbåts-bolag
inrättades emellan Calmar och Öland, så blefve det omöjligt för
detta bolag att bära sig, derföre att öboerna hellre använde sin
arbetskraft att ro färjorna öfver sundet och sålunda komma öfver
för intet. Följaktligen skulle en ångbåtsfart emellan Borgholm
och Döderhultsvik icke kunna löna sig på grund af passagerareinkomst,
utan den skulle ovilkorligen hafva understöd af Statsmedel.
Man kan lätt räkna ut hvad en ångbåt, som skulle gå emellan
dessa ställen, skulle komma att kosta, troligen lika mycket
som beloppet af nödigt löneanslag till ett Landshöfd.-Embete;
men om det också lät sig göra sommartiden att på detta sätt
komma öfver till länsresidenset, så vore det deremot icke möjligt
vintertiden. Under loppet af vintermånaderna ligger sundet
och då vore en ångbåtstrafik omöjlig. Således skulle tillfället för
Öländningarne att komma öfver till länsresidenset, om detsamma
flyttades till Döderhultsvik, i högst betydlig mån försvåras. De
som bo i södra delen af Öland, skulle då hafva 6 å 7 mil till
öfverfartsstället och sedan på fasta landet till Döderhultsvik ungefärligen
lika långt. Jag hörde anföras att Öländningarne, för
att hålla sig varma under öfverfarten öfver sundet, behöfde motionen
att ro färjorna; hvad skulle de då hålla sig varma med
om de begagnade ångbåten?
Jag vill för öfrigt icke ingå i någon närmare vederläggning
af hvad Hr von Hartmansdorff har sagt, emedan jag beklagligen
inkom så sent, att jag icke hörde det första af hans anförande,
men att dömma af hvad en sednare talare här har sagt, så skulle
han hafva anfört såsom ett skäl, hvarföre icke delningen vore
ändamålsenlig att brandstodsbolags-inrättningar icke kunde bära
sig i hvardera af de upkommande mindre länen. Detta är icke
något skäl, ty lika så väl som flera län kunna förena sig om
I H. 17
258
Den 17 D ecembér f. m.
privatbanker och hypotheksföreningar, så finnes icke heller något
hinder i vägen för tvenne län att förena sig om ett gemensamt
brandstodsbolag.
Remitterades till StatsUtsk.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene: Jag har begärt ordet
för att få framställa några anmärkmr vid K. M:s Nåd. Propos.
ang:de jernvägars anläggande i riket, hvilka anmärkmr jag ter
måtte till Högl. StatsUtsk. remitteras.
K. M. har föreslagit, att det måtte antagas såsom grundsats,
det hufvudbanorna borde anläggas och egas af Staten, hvaremot
åt enskilde skulle öfverlemnas att anlägga sidobanorna. Det
gifves många skäl att anse detta förslag icke höra antagas.
Ur synpunkten af det allmännas intresse skulle snarare en
motsatt ordning vara att föredraga. — Trafiken och den kommerciela
omsättningens kraf {kunna fordra en annan liniea än den Staten
ur måhända strategiska grunder anlagt — skall då den enskilde belastas
med onaturliga transportskostnader och vara förmenad att, om
han vill och kan, förskalfa sig en genare eller mindre kostsam,
d. v. s. naturligare transportled? Det vore ju orättvist och
oklokt på samma gång; och ett monopol för Staten af denna
beskaffenhet skulle blifva för det allmänna mera tryckande än
något annat. Vi kunna ju tänka oss att Staten skulle finna motsvarande
sina åsigter, att i Westergöthland anlägga Statsbanan
vester om Billingen — en riktning hvilken aldeles icke motsvarar
den östra delen af länets kraf, och hvaremot det redan protesterat
— skulle det då vara rättvist eller klokt att förhindra
den östra delen af länets innevånare att, ifall deras industri vore
nog utvecklad, och de hade kraf# nog dertill, att anlägga en bana
öster om Billingen öfver Sköfde. Äfvenså på andra sidan af
Wettern, vore det rimligt att förhindra Södermanlänningen i förening
med Ostgöthar att, om de så mäkta, bilda bolag för byggandet
af en jernbana genom deras provinser öster om Wettern
under det att Staten byggt Statsbanan vester om Wettern.
Det bör således i min tanka vara fritt för de enskilde att
efter trafikens fordringar anlägga både hufvud- och bibanor.
Huruvida efter viss tids förlopp Staten bör blifva egare af de sålunda
anlagda banorna, är en serskild fråga, hvarvid jag nu icke
hehöfver uppehålla mig.
Om Staten skulle anlägga hufvudbanorna, skulle med dess
inskränkta tillgång på skickliga Ingeniörer med erfarenhet i denna
riktning, jernvägarne blifva ofantligt mycket dyrare, erfordra vida,
ja flera gånger så lång tid för sin fullbordan, och dertill blifva
vida mindre väl utförda. Ty huru är det möjligt att tänka sig
utförandet af mera än hundrade mil jernbanor genom Väg- och
Vatten-Byggnads-corpsen — denna corps, hvars stora betydelse
och nytta för Fäderneslandet jag är den första att erkänna, men
hvilken är så fåtalig att den i sanning icke är tillräcklig att utföra
ens hälften af de arbeten, hvilka äro af nöden till och mecl
Den 17 December f. m.
259
blott i Södra Sverige — huru kan man då tänka sig att denna
Corps skall ytterligare blifva tillräcklig att utföra ett helt system
af jernvägar.
Ur det allmännas synpunkt måste jag således afstyrka det
systems antagande, som af K. M. föreslagits.
Jag har derjemte en enskild och personlig grund för bestridande
deraf för så vidt det rörer linien emellan Stockholm och
Götheborg.
Jag har, såsom nogsamt är kändt, erhållit K. M:s resolution
d. 27 Nov. 1845 uppå rättighet alt i förening med ett
eller flera bolag utföra de jernvägar, hvartill jag inom bestämd
tid till K. M. inkomme med planer och ritningar m. m. Jag
har i afseende på linien emellan Stockholm och Götheborg upfyllt
detta redan för fem år sedan, och det måste till följd deraf
vara min juridiska rätt att, om jag så mäktar, genom bildandet
af enskilda bolag få utföra denna liufvudbana. Man kan visserligen
beröfva mig denna rätt, men jag tror att ur mera än en
synpunkt det allmänna skulle förlora derpå. Jag är visserligen
en obetydlig person, det medgifver jag, men bakom mig står
rättvisan, om den kränkes så eger den en röst som går genom
verlden, och genljudet deraf, jag förutsäger det, skulle hafva lill
ögonblicklig följd, att Svenska Kronan som nu står högst i förtroendet
på penningemarknaden, skulle sjunka, och om Svenska
Staten försökte att, vare sig på Svenska eller utländska börser,
uptaga lån för jernvägar eller andra behof, skulle den icke lyckas.
Är, det fäderneslandet, som vunne på eu sådan affär? Vöre
tillbakasättandet af min enskilta rätt det allmänna till fördel.
Då jag nu åberopat min af K. M. tilldelade rätt att bilda
bolag lill jernvägars byggande, är det långt ifrån mig att vilja
förmena Staten eller hvem som helst att anlägga jernvägar, tvertom
ifall icke enskilta finnas, hvilka äro hugade för att hygga
jernvägarne, är jag den första som skall ifra för att Staten skall
bygga dem, och är jag då fullt färdig att votera derför, men
jag bestrider deremot att hufvudbanornas byggande skall lemnäs
såsom monopol till Staten, hvilket vore lika orätt som att lemna
dem såsom monopol till den enskilte.
Gr. von Rosen upläste härefter en sålydande motion:
I sammanhang med de anmärkmr jag tagit mig friheten
framställa vid den af K. M. i Nåder aflåtna propos. rör:de jernvägars
anläggande här i Riket, får jag såsom egen motion i ämnet
till R. St:rs antagande föreslå ett sätt för jernvägars erhållande,
som i min tanka innebär en borgen för ändamålets upnående
på den kortaste tid, för det billigaste pris, och utan upoffring
ifrån Statens sida, på samma gång det försäkrar om det
solidaste och varaktigaste arbete. •— Det torde genom de allmänna
tidningarne vara för något hvar af R. o. Ad:s ledamöter
bekant, att jag under mitt sista vistande i England nästl. vår
med de stora, verldsbekanta jernvägs-entreprenörerna Hrr Peto,
17 *
260
Den 17 D c C t' 11) i) e l' f. lil.
Betts, Brassev och Geach träffade öfverenskommelse om utförande
af vidsträckta undersökningar för jernvägar i vårt land, samt att
till icke ringa del dessa undevsökningar blifvit redan fullbordade.
I sammanhang dermed hafva bemälde Hrr förklarat sig villige
att verkställa anläggningen af ett helt system af jernbanor på följande
vilkor nemi.:
l:o Att jernvägslinier af entreprenörerne anläggas i de riktningar,
som af K. AI., uppå deras förslag i Nåder godkännas.
2:o Att de sålunda bestämda jernvägslinierna indelas uti
vissa, någorlunda lika afdelmr, hvilka utföras i den ordning, som
af K. AI. efter entreprenörernes förslag i Nåder fastställes.
3:o Att entreprenörerne åtaga sig anläggandet och underhållet
af de serskilda jernvägarne jemte alla dertill hörande arbeten,
innefattande stationer, verkstäder, afvikningar, mötesplatser,
infarter samt alla nödiga och vanliga inrättningar och beqvämligheter,
äfvensom anskaffande af rörelse-materiel och alla
lösa inventarier.
4:o Samtelige jernvägslineerne skola vara fullbordade och
försedde med allt tillbehör samt öpnade för allmän trafik inom
ett visst antal år, som bestämmes före det kontrakts nprättande,
hvarigenom entreprenörerne berättigas lill arbetets utförande.
5:o Entreprenörerne upgöra för hvarje jernvägsafdelning fullständiga
planer, profiler och ritningar, hvilka skola K. AI:s Nådiga
pröfning och godkännande underställas, innan något arbete
å samma afdelning får företagas.
6:0 Till säkerhet för kontraktets upfyllande å entreprenörernes
sida deponeras af dem hos Svenska Statsverket ett lämpligt belopp,
uti reda penningar, aktier eller eljest antagliga räntebärande
papper, hvilket depositum förblifver i Svenska Statens vård, intill
dess samtelige jernvägslinierne blifvit fullbordade, eller ock
till entreprenörerne delvis återställas, i den nion de serskilda afdeln:ne
af sagda linier blifva efter vederbörlig afsyning till allmän
trafik öpnade. Efter ett sådant öpnande utgör sjelfva jernvägen
säkerhet för upfyllandet af entreprenörernes förbindelser.
7:o Till understöd för jernvägsanläggningen utfärdar Svenska
Staten obligationer å en bestämd summa för hvarje Svensk
mil, som af entreprenörerne utföres, betalbara 25 år efter utfärdandet
och bärande en ränta, sorn är tillräcklig att försäkra deras
lifgifvande å Londons börs till pari; åt Svenska Regeringen
öfverlemnadt att deras form och valör m. m. i sinom tid bestämma.
8:o Dessa obligationer, hvilka utfärdas för hvarje serskild
afdeln. af ifrågav:de jernvägslineer, så snart arbetet å densaihma
blifvit påbörjadt, öfverlemnas till Gode Alän, som utses af Svenska
Regeringen och entreprenörerne till lika antal, och förvandlas
obligationerne af dem i penningar, som till entreprenörerne utbetalas,
på sätt i nästföljande punkt bestämmes.
9:o Vid perioder, icke öfverstigande 3:ne kalender-månader,
skall den Ingeniör, hvilken af K. AI. förordnas att å Statens
vägnar kontrollera arbetets utförande, utställa till entreprenörerne
skriftligt intyg till erhållande af betalning, ifrån den genom of
-
Den 17 December f. m.
201
vannämnde obligationer bildade fond, uti sådana poster, som af
sagde Ingeniör finnas slå uti ett billigt förhållande till arbetenas
fortskridande och hela det belopp per mil, som af Svenska Staten
genom sagde obligationei1 förskjutes; skolande, vid slutliga
fullbordandet af hvarje jernvägssektion samt dess öpnande för
trafik, återstoden af den för samma sektion anslagne fond, till
entrepenörerne, uppå intyg af samme Ingeniör, af Gode Männen
utgifvas.
10:o Skulle vid något tillfälle Regeringens ingeniör vägra
att på entreprenörernes begäran meddela ett sådant intyg, eller
lömnar han detsamma för ett i deras tanka allt för ringa belopp,
skall frågan derom öfverlemnas till K. M:s pröfning, och må
entrepenörerne ega att, om de så för godt finna, inställa arbetet,
intill dess K. M:s beslut i ämnet blifvit fattadt och meddeladt.
ll:o Under byggnadstiden och ända till öpnandet för allmän
trafik af de respektiva jernvägssektionerne, skall räntan å
de för samma sektioner anslagna obligationer erläggas af entreprenörerne.
Efter öpnandet för trafik skall inkomsten af samma
jernvägar, efter afdrag af driftkostnaden och andra nödige utgifter,
i främsta rummet användas till betalande, eller om Svenska
Staten densamma förskjutit, återbetalande af räntan å de obligationer,
som blifvit för samma jernvägar utställde; underkastande
sig entreprenörerne i afseende på sinaj inkomster, utgifter och
omkostnader, efter nämnde öpnande, den kontroll, som K. M.
kan finna nödigt alt i Nåder bestämma och föreskrifva. '
12:o Jemte det entreprenörerne äro pligtige att betala eller
återbetala räntan å Stats-obligationerne, förbinda de sig att jemväl
bestrida och godtgöra alla med räntans betalande förenade
kostnader.
13:o Entreprenörerne förbinda sig alt de bär omförmälde
Stats-obligationerne till kapitalet infria och dem tili Svenska Staten
återställa inom den tid, vid hvilken de äro till betalning
förfallne, så att Svenska Staten icke löper något äfventyr för
deras gäldande. Denna inlösen skall ske med minst så stor andel
per år, att obligationerne samtlige äro vid eller före förfallotiden
dödade, dock eger skyldighet för' entreprenörerne att sådan
inlösen verkställa icke rum, förr än 7 år förflutit efter hvarje
serskild jernvägssektions öpnande för allmän trafik.
14:o Jemte åtnjutande af de förmåner i öfrigt, som finnas
uptagne uti K. M:s för undertecknad d. 27 Nov. 1845 utfärdade
Nådiga resolution om tillståud till jernvägars anläggande, förbehålla
sig entreprenörerne en besinningstid af 99 år för de banor,
hvilka af dem anläggas och utföras. Deremot åligger entreprenörerne
att, så länge de äro af samma banor i besittning, dem
underhålla med allt hvad dertill hörer, äfvensom trafiken derå;
hvaröfver K. M., å Statens vägnar, låter utöfva den kontroll,
som kan finnas af nöden att föreskrifva.
15:o Skulle entreprenörerne brista uti att anlägga och fullborda
någon af de åt dem uplåtne jernvägarne, eger K. M. att
Den 17 December f. m.
återkalla uplåtelsen, för så vidt det gäller samma jernväg eller
jernvägar, samt att för Statens räkning utan någon lösen inträda
i besittning af arbetena om några sådane äro då verkställde.
Samma äfventyr vare entreprenörerne underkastade, i händelse
de icke den förut omförmälda inlösen af Svenska Statens, för
jernvägsanläggningen utgifne obligationer, behörigen fullgöra.
10:o Entreprenörerne berättigas alt, om ock när de så för
tjenligt finna, bilda bolag, ett eller flera, för anskaffande af det
kapital, som för jernvägsanläggningens utförande, rörelsens bedrifvande
och obligationernes infriande erfordras. Sådant bolag
oklroyeras efter Svensk lag och dess bolags reglor underställas
K. M:s pröfning och fastställelse. Det inträder uti entreprenörernes
rättigheter och skyldigheter, med hänseende till den jernvägslinea
eller del deraf, för hvilken bolaget blifvit bildadt.
17:o Staten eger frihet att inlösa jernvägen eller jernvägarne
efter förloppet af 20 år ifrån öpnandet af den sista afdelmn
deraf för allmän trafik; och skall i sådant fall priset bestämmas
på det sätt, att det motsvarar 20 års nettoinkomst, beräknad efter
medeltalet för de fem bästa åren af de 7, som närmast föregå
sagde inlösen, dock att beloppet uti intet fall får understiga det
verkliga aktiekapitalet med tillägg af 15 proc. derå.
18:o Efter koncessionslidens slut tillfalla jernvägarne, med
alla byggnader och tillbehör af hvad namn och slag som helst,
Svenska Staten utan all lösen, och uphöra då alla för entreprenörerne
eller de bildade bolagen medgifna rättigheter.
Det är af denna plan ögonskenligt, att Staten för erhållande
af ett omfattande Jernvägssystem icke behöfver vidkännas den
aldra ringaste kostnad. Det är endast Statens trädande emellan
med dess kredit, som till en mindre del kommer i fråga för beredande
af det kapital, som till företagets utförande erfordras.
Det är, innan kostnadsförslaget för de genom Hrr Peto & C.'
redan undersökte linierne hunnit fullbordas och af dem granskas,
icke möjligt att nu upgifva hvarken den summa per Svensk mil,
som de vilja föreslå, att Svenska Staten skulle genom sina obligationer
betacka, eller den tid, inom hvilken de anse sig kunna
de serskilda liniernes anläggning utföra; men ifrågav:de Hrns
kända kapitalstyrka, verksamhet och drift förvissa om, att i sistnämnde
hänseende den minsta möjliga tid skall för arbetets fullbordande
åtgå. — Jag förbehåller mig att framdeles få förelägga
R. St:r förenämnde Herrars erbjudanden i de punkter, som nu
äro obestämde. Emedlertid vill jag, hvad beträffar linien emellan
Stockholm och Götheborg, nämna, att de anse sig kunna
densamma utföra på en tid af 3 å 4 år ifrån det uplåtelsen deraf
blifvit dem beviljad.
Hrr Peto, Beths, Brassey och Geach äro beredvillige att på
de bär upgifne vilkor åtaga sig utförandet af hvilka jernvägslinier
inom de mera odlade och befolkade delarne af riket, som
K. M. kan finna ändamålsenligt att låta verkställa. Serskildt anser
jag mig dock böra nämna följande:
Den 17 December f. m.
263
a) Ifrån Stockholm till Köping och från Svartå eller elen
punkt å Köpings-Hult hanan, som kan af K. M. bestämmas, genom
Westergöthland till Götheborg med sidobanor till Carlsborg
och Hjo.
b) Ifrån en punkt omkring Fahlköping, å nyssnämnde hufvud-
eller stamlinea, genom Småland och Skåne till Malmö, med
utgrening i Småland på ena sidan till Halmstad, och på den andra
till Westervik, samt i Skåne till Ystad och Helsingsborg.
c) Ifrån passande punkt å den här först uptagna linea till
Upsala och derifrån till Gefle.
d) Ifrån Gefle eller Westerås till Fahlun.
e) Ifrån Stockholm genom Södermanland, Östergöthland och
Småland i Sommens dalgång till en punkt söder om Jönköping
med utgrening till Wettern.
f) Ifrån Westgötha-banan till Warberg och
g) Ifrån Köping-Hult linien, på ena sidan till Askersund
och på den andra till Linde och Christinehamn.
Den plan jag här haft äran framställa, eger en nära öfverensstämmelse
med den, som mellan samme Hr Peto och K.
Danska Regeringen är under upgörande för en jernvägsanläggning
genom Nord-Sleswig och Jutland till Fredrikshawn, efter
hvars fullbordande förbindelsen med fastlandets jernvägssystem
vinner för Skandinavien den största lättnad. Hvad våra bröder
på andra sidan Sundet i enahanda förhållande antagit och upgjort,
torde icke vara oförtjent af vår efterföljd.
Begärdas på bordet.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Med anlpdn. af den utaf Gr.
Rosen framställda motion och då jag snart kommer att på en
tid resa bort, anhåller jag få yttra några ord. Jag anser att jernvägsfrågan
är en ibland de vigtigaste för vål t land, men jag tror
att meningarne i afseende på den äro delade i trenne punkter.
Det är nemi. l:o ett parti som vill hafva dem, ett annat som
icke alls vill hafva dem; det finnes 2:o ett parti, som önska att
små jernvägar skola läggas öfverallt här och der i landet, först,
och ett annat som vill att de stora stamlinierna skola läggas först.
Det finnes 3:o ett parti, som önskar att Regeringen skall anlägga
dem, ett annat, som vill att de skola byggas af enskilta bolag.
Jag1 vill då yttra mig öfver frågan i dessa hänseenden. Hvad
nu först beträffar den frågan om vi böra hafva jernvägar eller
icke, så är det vigtigaste skäl, som anföres af dem, 'sorn icke
vilja hafva jernvägar, att rörelse och trafik icke skulle blifva så
stora att man af dem kan få någon nettobehållning till underhåll
af vägarne och till betäckande af ränta på anläggningskostnaden.
Denna sak är af den beskaffenhet att det omöjligen kan
på förhand afgöras om förhållandet blir sådant eller icke. Det
tillhör framtiden att utvisa; det heror på hvad lif en jernväg kan
upväcka; och i den vägen lia vi i hög grad upmuntrande exempel
utifrån andra länder. Men då det ej kan med någon säkerhet
afgöras, vill jag antaga att jernvägar icke kunna bära sig,
264
Den 17 December f. m.
deremot frågar jag tillbaka: bära sig våra landsvägar? jag skulle
tro att åtminstone alla de bland R. o. Ad., som höra till den
jordbrukande klassen, kunna derpå svara: nej; vi hafva ingen
inkomst af- dem; men jag bär derföre icke hört någon påstå, alt
vi icke skola hafva landsvägar emedan de icke bära sig, och
hvarföre det ? jo derföre att de äro nödvändiga. Så är det äfven
med jernvägarne: de äro nödvändiga för vårt land, de utgöra
så att säga, ett conditio sine qua non för vår existens såsom
Europeisk stat, både i politiskt och industrielt afseende, och under
sådant förhållande skulle ett afstående från systemet af jernvägar
i politiskt hänseende vara nesligt och i industrielt nära nog
omöjligt. Jag vågar påstå, och vidblifver det äfven, att om detta
samma land, som, då engång den för den tiden vigtigaste fråga,
nemi. religionsfrågan afgjordes, upträdde på ett så kraftigt och
ädelt sätt, om detta samma land nu skulle till följd af egen inre
vanmagt, lik en Kettil Okristen sluta sig in såsom i ett kummel
och med 'armarna i kors endast åse de mäktiga rörelser som
inom det öfriga Europa nu föregår, så skulle det vara nesligt.
Uti industrielt afseende deremot tror jag det vara nära
nog omöjligt att göra några framsteg så framt vi icke förskaffa
oss jernvägar. Vi veta huru långt vi stå tillbaka uti detta fall.
För att kunna åstadkomma de alster, genom hvilka vi skulle
kunna betacka räntorna på våra skulder och för att skaffa oss de
artiklar vi behöfva, är det nödvändigt att vi tälla med utländningarne
i deras industri. Det är allom kunnigt att det är just
kommunikations-anstalterna, som gjort det möjligt för utländningen
att updrifva sin industri till dess nuvande höjd. Om man
således anser nödvändigt för oss att härutinnan täfla med utländningen,
så måste vi täfla äfven i afseende på kommunikationsanstalter.
Vi måste tillegna oss deras bästa kommunikationsanstalter
och det är jernvägar; och således måste vi skaffa oss jernvägar.
Jag tror följaktligen att, i politiskt afseende vår ära, och
i industrielt afseende, nyttan och nödvändigheten tvinga oss att
anlägga jernvägar, antingen de till en början bära sig eller icke.
Jag tror mig äfven böra bemöta deras åsigt, som anse förbättring
af våra kommunikations-anstalter endast böra åstadkommas
genom kanaler. Jag skulle gå in på deras åsigt om fråga
endast vore att skaffa forslingsmedel för en redan för handen
varande industri. Om vi hade öfverflöd af varor att skicka på
utländningen, då skulle jag vilja anse ett kanalsystem vara bättre
än jernvägar, såsom forslingsmedel för dem, men vi behöfva mera,
vi behöfva en väckelse för vår slumrande industri och det är
allom kunnigt att det är just i denna väg som jernvägar utomlands
åstadkommit ett så utomordentligt inflytande. Denna min
åsigt tyckes äfven vinna bekräftelse af den allmänna meningens
enstämmighet. Dagligen ökas anhängarnes antal och åsigterna
förändras till fördel för jernvägarne ända ned från bondens koja
ända in i Konungens konselj. Jag anser derföre att deras åsigt,
som icke vilja hafva jernvägar är vederlagd, så väl af nödvändigheten,
som af den allmänna meningen.
Den 17 December f. ru.
205
Hvad nu beträffar den andra punkten, hvaruti meningarne
skilja sig, nemi. om vi böra börja med de stora kommunikationslinjerna
eller anlägga små linier här och der, så tror jag att vi
i detta afseende kunna rådfråga erfarenheten. Det torde vara
kunnigt att det system, att uphjelpa ett stycke här och ett stycke
der, just är det, som nu i många år blifvit af Svenska Staten
försökt. Vi hafva många små, oändligt många små företag, till
hvilka anslag begäras och beviljas; men Mine Hrr! det är landet
i sin helhet som måste uphjelpas. Folket och hela landet begära
ett stort nationelt företag och jag är öfvertygad att om ett
sådant stort företag blifver satt i verket, så skall nationen också
dertill efter förmåga bidraga. Jag vill icke dermed säga att icke
de små jernvägarne äfven kunna vara ganska nödvändiga och de
äro det äfven, men jag tror att sedan man först fått de stora
jernvägarne, så blifver deraf en oundviklig följd att äfven de
små måste anläggas. Det förhåller sig härmed såsom när man
bygger ett hus; ingen lärer derå vilja göra inredningen först
och bygga huset sedan. Man skall väl först bygga stommen och
och sedan göra inredningen. Så äfven med jernvägarne.
Hvad nu beträffar den tredje punkten eller frågan huruvida
Staten eller enskilda böra anlägga jernvägarne, så tror jag mig
först böra yttra några ord om inländska och utländska fonder.
Emedan jag tror att det är på de olika åsigter, som dervid vilja
göra sig gällande, som egentliga skiljaktigheten i åsigterna om
huruvida Staten eller enskilta böra anlägga jernvägarne, beror.
Man säger att man fruktar ett utländskt fondsystem, men icke
ett inhemskt. Jag kan icke inse skillnaden. Skall en Stat utgifva
obligationer, så måste det väl vara sådana, som hafva kurs
på verldsmarknaden, och just dessas mer eller mindre begärlighet
på verldsmarknaden, tror jag vara det, som bestämmer obligationernas
mera eller mindre värde, ty det kan väl ej vara meningen
att på samma gång man utfärdar obligationerna äfven utfärda
ett exportförbud för dem. Denna metod har åtminstone
icke utöfvat något lyckligt inflytande på andra varors värde, som
för sådane förbud varit föremål. Under antagande alltså deraf
att det är meningen utfärda sådana obligationer, som kunna täfla
om kurs på verldsmarknaden, så är klart att den ena obligationen
kan stanna inom landet och den andra gå utomlands, och
just det, som är lånadt af utländsk man kan blifva betaldt i Sverige
och tvertom; ty det är klart, att detta papper kan den ena
dagen vara i Sverige och den andra utomlands. Jag vill ådagalägga
min mening med ett exempel. Jag antager att en köpman
i England lånar åt Svenska Staten 10,000 R:dr. En tid
derefter köper en annan köpman i England 1000 tunnor säd
från Sverge, han betalar denna säd med dessa 10,000 R:dr, hvilka
han tillhandlat sig på Londons börs. Vid räntans förfallande får
Svenska Staten således på denna obligation betala den årliga
räntan i Sverige, ehuru den var från början utfärdad till utländsk
man. Jag antager vidare att någon i Stockholm t. ex. Hr Leja
lånar till Staten 10,000 R:dr b:ko emot en statsobligation. Nå
-
266
Den 17 December f. ni.
gon tid derefter införskrifver lian från Hamburg lyxartiklar. Dessa
betalar han med denna Statsobligation, och ehuru således Staten
uplånat dessa penningar inom landet, så blir räntan på dem erlagd
i Hamburg. Denna obligation, som ifrån början var Svensk
blifver således vid ränteförfallodagen utländsk och tvertom. Den
förra obligationen, som från början var utländsk, blef vid räntans
förfallande Svensk. Jag ber Eder likväl Mine Hrr fästa upmärksamheten
dervid, att vid det först anförda exemplet, var det
medelst en produkt af vår industri som den obligationen indrefs
i landet, hvilken från början var utgifven till utländsk man,
hvaremot vid det andra exemplet det var en införskrifning af
föremål för vår lyx, som gjorde att den obligationen blef utländsk
i st. f. att den från början var inhemsk. Det är der skon klämmer.
Det är derföre att vi mera söka fylla våra behofver af lyx
än vi tänka på att fylla behofverna af vår industri, som gör att
vi i närvar:de stund hafva så dåliga affärer. Englands Statsskuld
är inhemsk, det är sanning, men detta beror icke derpå,
att denna Statsskuld från början tillkommit genom lån af inländsk
man; tvertom Englands penningemarknad står öppen för hela
verlden, men dess energiska industri i förening med sparsamlieten
hos folket har gjort att de fått skulden inhemsk. Om vi en
gång hafva beträdt denna bana med obligationer för Statslån, så
tror jag det vara alldeles likgiltigt om dessa lån börja med att
vara utländska eller inländska; och det beror på oss sjelfva att
i framtiden genom vår egen industri kunna behålla dem inom oss.
Min mening är icke att man skall låna penningar utomlands för
att ouphörligt betala räntorna, utan tvertom är det min tro att
ifall vi på goda vilkor kunna få penningar utifrån så skoia vi
just genom dessa penningars kloka användande för industriella
företag, snarare få förmåga att göra en utländsk Statsskuld inhemsk,
än om vi ständigt hålla oss vid att endast göra inhemsk
skuld. Här är ett stort rop i landet emot skuldsättning. Jag
får i detta afseende åberopa ett yttrande, fälldt af en ledamot af
detta Stånd vid landtbruksmöte! i Lidköping. Han sade nemi.
att om man med skuldsättning menar uplåning af penningar för
att lefva upp i lyx etc., så hafva vi alltför mycken skuld, men
menar man med skuldsättning uplåning af penningar på goda
vilkor för produktiva företag, så hafva vi alltför liten skuld. Jag
kan således icke ingå på deras åsigt, som klandra all utländsk
skuldsättning då det endast beror uppå till hvem skuldsedlarne
från början utfärdas, och lika litet kan jag gå in på den åsigten
alt Staten ensam bör anlägga jernvägar. Detta tror jag beror
på omständigheter, som icke kunna på förhand bestämmas. Jag
tror det bero pä hvilken, antingen de enskilta bolagen, som komma
med anbud, eller Staten kan, l:o på den kortaste tiden, 2:o på
de billigaste vilkor och 3:o under ställande af den största säkerheten,
anlägga deni. På den kortaste tiden; emedan jag tror att
vi behöfva jernvägarne så snart som möjligt, såsom en väckelse
för vår industri, hvars gryning nu börjar skymta fram. På de
billigaste vilkor, och för det andra tror jag del bero på hvilken
Den 17 D ecember f. m.
267
af elem antingen Staten eller enskilt bolag kan för det bästa
priset anlägga jernvägarne. Jag tror att om Staten på fördelaktigaste
yilkor kan anlägga jernvägar, så bör den göra det, men
att deremot om enskilta bolag kunna erbjuda sig att anlägga dem
för bättre pris än Staten förmår, så bör deras ombud antagas.
Den tredje frågan är hvad slags säkerhet som kan ställas
af dem. Det är klart att Staten icke för sig kan ställa någon
säkerhet, ty då skulle det vara Staten, som ställde säkerhet för
Staten. Deremot tror jag att man bör vara betänkt på att noga
efterse den säkerhet de enskilda bolagen ställa.
Det är på dessa grunder som jag, lika med Gr. von Rosen,
icke kan förena mig nied den åsigten att Staten uteslutande skall
anlägga våra jernvägar och jag anhåller att detta mitt yttrande
måtte få åtfölja Hr Gr. Rosens motion till StatsUtsk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag hade icke ämnat
att vid detta tillfälle begära ordet, då en discussion vid remiss
till Utsk. af en K. Propos. eiler enskild motion i allmänhet tjenar
till föga, men det förekom uti Hr Gr. von Roséns yttrande några
framställningar af den art, att jag ansåg mig upmanad att för
några erinringar dervid påkalla R. o. Ad:s upmärksamliet.
Den K. Propos. framställer angelägenheten deraf, att de
jernvägsstamlinier, som komma att anläggas, skola utföras på
Statens bekostnad och genom dess försorg. Gr. von Rosen anförde
att sådant skulle innebära ett kränkande af hans rätt. Jag
skulle anse mig hafva illa upfyllt min pligt såsom Konungens
rådgifvare, om jag tillstyrkt en propos., hvarigenom någon Svensk
medborgares rätt kunnat blifva kränkt. Jag vågar derföre tillbakaslå
denna beskyllning. Till vederläggning deraf får jag först
erinra att Hr Gr. von Rosen aldrig haft något uteslutande privilegium
att anlägga jernbanor i Sveriges rike. Han har visserligen
haft tillåtelse till anläggning af sådane banor, men under
vissa villkor. Ibland dessa vilkor, fanns äfven föreskriften om
iakttagande af vissa tidsbestämmelser, och då vilkoren icke blifvit
upfyllda lärer väl det under förbehåll deraf gjorda nådiga medgifvande
äfven hafva till all kraft och verkan förfallit; om jag ej
irrar mig, tror jag äfven, att om man går till förliandlingarne
vid sista Riksdagen, skall man uti Hr Gnns då i jernvägsfrågan
afgifne anföranden, finna ett medgifvande att så förhåller sig.
Hvad vidare sjelfva saken beträffar, så må det tillåtas mig att,
då jag nu har ordet, i korthet nämna något om de resultater,
hvartill en år 1845 eller 1846 i England nedsatt komité, deruti
ibland andra Lord Russel och Mr Wood voro ledamöter, kommit
i afseende på frågan om företrädet emellan de serskildta systemerna
af statsbanor och banor, anlagda genom enskilda bolags
försorg. Denna komité beklagade i sitt utlåt, att eganderätten
till jernvägarne i England var för evärdeliga tider öfverlemnad åt
enskildta bolag. Komitén framställde den satsen, att likaså litet
som Staten borde afhända sig eganderätten till de allmänna landsvägarne,
lika så litet eller snarare fast mindre borde den afhända sig
268
Den 17 D ecember f. m.
kontrolleringsrätlen till sådana vida vigtigare kommunikationsmedel,
som jernvägarne, hvarjemte komitén visade att följden af
den frihet, hvarmed sådana vägar i England fått anläggas, hade
varit att medel ofta blifvit bortkastade på utförandet af mindre
väl valda linier. Denna komité slutade äfven med att högeligen
prisa det i Belgien följda systemet och visa det högst fördelaktiga
inflytande, som detsamma haft på lifvande af industrien i nämnde
land, der, såsom det är R. o. Ad. nogsamt bekant, jernvägarne
på Statens bekostnad blifvit anlagda.
Då Gr. von Rosens förslag, nu blifvit bégärdt på bordet,
är ej rätta tiden att f. n. ingå i någon detaljerad granskning af
detsamma, dertill jag äfven ej eger tillräcklig kännedom af dess
bestämmelser. Jag får således inskränka mig till dessa korta
erinringar.
Gr. von Rosen: Det är mig i sanning ganska okärt att
nödgas npträda emot Gr. Mörner, hvilken jag serskildt högaktar
på det högsta såsom jernvägarnes förfäktare och såsom medborgare
och hvilken man har ganska mycket att tacka för, att jernvägar
hos oss någonsin kommit till stånd. Jag är, lika med Gr.
Mörner, fullt öfvertygad derom, att han är minst ibland alla,
den som vill förnärma annan mans rätt; men jag får fästa Gr.
Mörners upmärksamhet på att han troligen missförstått hvad jag
menat, ty här är icke fråga om annat än huruvida jag upfyllt
de vilkor, som voro fästade vid den mig år 1845 meddelade
oktroj på anläggande af jernväg emellan Stockholm och Götheborg;
och jag är förvissad, att, om jag genom den K. Proposm
funnit min rätt för nära trädd, så hvilar detta endast på ett
ofrivilligt förbiseende af så väl Gr. Mörner som Statsrådets öfriga
ledamöter. Jag har icke påstått mig hafva att af K. M. erhållit
något privilegium exclusivum på anläggande af jernvägar här i
landet, och jag ber Hrr: ne fästa sig vid hvad jag nyss sade, att
jag alldeles icke gör anspråk på något sådant privilegium exclusivum.
Jag har endast velat vindicera min rätt att äfven få
vara med i leken. Det af Gr. Mörner nämnda vilkoret var, att
jag skulle, för de jernvägslinier, hvilka, jag framdeles ville anlägga,
inlemna och upvisa profder, ritningar och beskrifningar.
Jag sade nyss, att jag med undantag af linien emellan Götheborg
och Stockholm icke upvisat några sådana. Denna fråga
har också förut varit å bane, och om Hrr:né påminna sig, så
stod det för någon tid sedan i Post- och Inrikes tidningen, att
jag hade förverkat min rätt, eller att jag icke hade någon rätt
till banors utförande. Jag förmodar detta hafva kommit sig deraf,
att bland Civil-Depart:tets handlingar icke funnits allt hvad som
förekommit i denna fråga. Ja*>- håller här i handen de handlingar,
hvarpå jag syftar. Här synes uti K. M:s Nåd. resolution
d. 20 Juni 1851, att på den förnyade anhållan jag gjorde att få
en förlängning af tiden för inlemnande af ritningar m. m., erhöll
jag följande svar: ”K. M. vill i anledn. af (ifv.-Löjtn. m.m.
Gr. A. E. von Rosens närlagde underd. ansökning om ytterli
-
Den 17 December f. m.
209
gare anstånd med inlemnandet af de uti l:sta punkten af K. M:s
Nåd. Resolution d. 27 Nov. 1845, ang:de tillåtelse för bemälde
Grefve att anlägga jernvägar i riket, omförmälde planer, kostnadsförslag,
beskrifningar och öfriga handlingar, härmed i Nåder
tillåta, att med berörda inlemnande må, vid den i samma Nåd.
Resolution för underlåtenhet deraf bestämda påföljd, få ytterligare,
dock endast till innevarande års utgång, anstå. Hvilket vederbörande
lill underd. efterrättelse länder”. Men i min underd.
inlaga, som jag jemväl har här, åberopar jag, att jag redan förut
hade till K. M. inlemnat, just år 1848, ritningar till den linie,
som här är ifråga, och åtföljdes inlagan af beskrifning öfverlida
linien från Stockholm till Götheborg jemte tillhörande kostnadsförslag,
planer och profiler. Jag har ytterligare, ifrån StatsUtsk.
, erhållit j afskrift af min inlaga lill K. M. utaf år 1848
och i den finnes uprepadt ”att jag inlemnat på samma gång
a) Profilen öfver hela den afvägda linien emellan Stockholm och
Götheborg i 6 på väf upklistrade rullar; b) en portfölj innehållande
plancharta uti 3-8 blad öfver nämnde linia, med undantag
af afståndet emellan Orebro och Hult; c) En portfölj innehållande
ej mindre profiler och planchartor öfver linien emellan sistnämde
punkter än ock ritningar och planer af alla bro- och husbyggnader
samt öfriga detaljer, som höra till samma jernvägs byggande,
tillsammans 43 plancher; d) Generelt kostnadsförslag för
linien emellan Orebro och Hult jemte de till grund derför liggande,
öfver hvarje serskild detalj upgjorde kostnadsberäkningar
i ett band sammanbundne; samt e) Detaljerad beskrifning öfver ritningen
af hufvudbanan ifrån Stockholm till Götheborg med upgift
öfver beskaffenheten af den mark, hvarå jernvägen skall
framgå. Jag har således här i mina händer ovedersägliga bevis
på, att jag i laga tid inlemnat de erforderliga handlingarna i
afseende på linien emellan Stockholm och Götheborg. Frågan
skulle således allra ytterst kunna vända sig deromkring, att man
skulle säga, att dessa plancher m. m. icke blifvit deponerade
hos K. M.; men jag frågade mig före, och man svarade mig,
att jag kunde taga dem tillbaka, hvilket mitt qvitto i Statslltsk:s
arkiv utvisar. Jag är öfvertygad om, att Hrr Statsråder ingalunda
velat begagna sig af ett sådant svepskäl för att beröfva
mig min rätt. Jag tror följaktligen, att alltsammans hvilar på
en glömska af hvad förut varit sagdt och gjordt i saken. Emellertid
tror jag mig hafva visat, att jag, hvad beträffar StockholmsGötheborgs
linien, upfyllt hvad Regeringen förelagt mig. Jag
tror också, att man i detta fall bordt göra mig litet mera rättvisa,
då jag verkligen haft så många svårigheter att bekämpa,
och så mycket bekymmer i denna sak, att om icke kännedomen
derom, att H. M. Konungen och Hans Son Thronföljaren gillat
mina sträfvanden, värmt mitt hjerta likasom tvenne solstrålar,
skulle jag kanske aldrig egt mod att bekämpa och bära dem.
Emellertid har man icke ens haft godheten att fråga mig: huru
är det med eder rätt? är den bevisad eller icke? Att jag dessvärre
icke varit nog lycklig att ega förtroende af de herrar och
270
Den 17 December f. m.
män, som under H, M. Konungens sjukdom sistl. år länkat våra
öden, det har jag nogsamt erfarit, då man icke anförtrott mig
ledningen af det verk, som jag sjelf hufvudsakligen skapat; men
jag hoppas och tror, att man tillåter mig förblifva vid min rätt,
ty hvart skulle det taga vägen, om den ena ministeren skulle
kunna uprifva hvad den andra beslutat, och vi skola akta oss för
att gifva anledn. att tillämpa skämtet: ”purpur är en röd färg
men den changerar”; det är en mycket farlig sak.
Hvad åter beträffar Gr. Posses yttrande, så får jag säga,
att jag i allo, serdeles i hufvudfrågan, delar hans åsigter, och jag
tackar honom för det sätt, på hvilket han har afhandlat frågan
om utrikes och inrikes skuld. Jag vill blott fästa Gris och R.
o. Ad:s upmärksamhet derpå, att här icke är fråga om någon
Svensk skuldsättning, ty det är Svenska bolag, som skola bildas,
och obligationerna skulle vara ställda till innehafvaren. Således
komma de ganska bestämdt att motsvara Gr. Posses fordringar
och åsigter i ämnet. Jag ber blott ännu en gång få tillägga,
att jag icke på något sätt haft för afsigt att förhindra Staten att
anlägga jernvägar. Efter motionen nu har blifvit begärd på bordet,
så skall väl den egentliga discussionen förekomma, när motionen
föredrages till remiss, och vill jag derföre nu så litet som
möjligt ingå uti vidare detaljer.
Beträffande Hr Gr. Mörners yttrande om den komité, som
var bildad i England för behandling af frågan rör:de jernvägarne,
så tror jag, att resultatet af komiténs verksamhet gifver stöd åt
min åsigt. Komiténs utlåt, blef nemi. icke gilladt af Parlamentet,
och en slags auktoritet, som jag icke mins om den kallades
komité eller Board, som blef bildad för att inspektera jernvägarne
och för att bestämma en mängd förhållanden dervid, blef
så odiös för publiken, att den efter några år afskaffades, och nu
är det blott trenne kommissarier, sorn hafva att vaka deröfver,
att allting vid jernvägarne utföres på ett lämpligt sätt, och att vid de
tillfällen då olyckor ega rum eller tvister npstå, publikens säkerhet
och kronans rätt iakttages, samt att tillse, att den skyldige bestraffas,
Hvad angår statsbanor i andra länder, sä är det visserligen
sant, att de utförts efter en på förhand väl öfverlagd, omfattande
plan, och detta har äfven varit hvad jag alltid från början yrkat
borde hos oss ske. I Belgien har Staten utfört banorna, men
förhållandet emellan Belgien och Sverige är ganska olika. Egentliga
orsaken, hvarföre Belgien företog sig att utföra banorna var,
att Belgien har trenne olika populationer, nemi. Flandrare, Tyskar
och Yalloner. Då det efter Belgiens skiljande från Holland
var fråga om, att dessa trenne populationer skulle komma att
skiljas åt, samt Belgien derigenom sönderfalla, upslod idéen att
anlägga dess banor såsom det kraftigaste sammanhållningsmedel;
hvilket äfven lyckades. Det var detta som verkade de Belgiska
jernbanornas anläggande. Tyvärr har likväl det sätt, hvarpå
dessa banor blifvit förvaltade, icke motsvarat fullkomligheten
i deras första organisation. Missbelåtenheten med de Belgiskå
jernbanorna ,är nu ganska stor, och bestämdt finnes icke i
Den 17 D ecember f. m.
271
Europa några så ofullkomligt underhållne som dessa. På sednare
tider har Regeringen också medgifvit flera bolag rättighet
att bilda sig, men med dem har det också upstått kollisioner.
Således hörde jag, när jag förra sommaren reste derigenom,
allmänt missnöje yttras deröfver, att Regeringen ställde, afgångstiderna
så, att icke de privata banornas trafik kunde få komma
med på trainerna å statbanorna, och detta gjorde, att de privata
banorna icke fingo den trafik, som de önskade, hvilket också var
anledn. till skriket emot dessa statsbanor. .Såsom man vet, hafva
äfven i Österrike statsbanor blifvit utförda, men vi hafva alla
varit vittnen till hvad som passerat de sednare åren i Österrike,
och vi känna också, att Österrike består af så mångå nationer
med deras olika intressen, att det verkligen fordrades statsbanor
för att förena dem och för att bereda Staten behöflig kontroll
öfver populationerne. Men icke är det så här i landet;. vi tala
samma språk, vi hafva Gudi lof inga uproriska planer mot vår
öfverhet, och det kan icke här finnas, såsom jag tror, någon
nödvändighet derför, att Staten skall åtaga sig att bygga banorna.
Så länge de kunna åstadkommas genom privata bolag, så anser jag
mig böra rösta för, att dessa böra träda emellan för att bygga
dem, och jag skall i hvad jag kan, söka att dertill bidraga.
Deremot påstår jag, att Staten bör göra allt hvad på den kan
ankomma för att hjelpa sidobanorna, och Statens kapitaler böra
dertill uteslutande användas. Således tror jag det rätta vore,
att vända om den K. Proposm och säga, att stambanorna böra
anläggas af enskilta bolag, men deremot Staten mellankomma
och hjelpa fram sidobanorna.
1 anseende till den bordläggning af Gr. von Rosens motion,
som blifvit begärd, blef härefter, uppå derom af Hr Gr. o. Landtm,
gjord hemställan, öfverläggningen i detta ämne upskjuten till
nästa plenum.
Hr von Franken, Georg Wolfgang, upläste följande
motion:
Hos Högh R. o. Ad. vågar jag härmed vördsammast föreslå,
huruvida ej den vid R. o. Ad:s Plena kommenderade vakt
kunde komma i benägen åtanka af någon liten gratifikation.
Vakten utgöres af 1 Underofficer och 8 man. Om t. ex. Underofficern
erhåller 16 sk. b:ko och hvarje af manskapet 6 sk.,
skulle gratifikalionsbeloppet för hvarje Plenum upgå till 1 Rubie
sk. Under sista Riksdagen höllos 153 plena, och om man i
medeltal antager 150 plena så upgår gratifikationsbeloppet för
hvarje Riksdag till 200 R:dr b:ko. Fråga härom lärer förut
hafva blifvit väckt, men ej kunnat bifallas i brist af tillgänglige
medel. Riddarh.-kassan innehåller 187,758 R:dr 12 sk. 5 rst.
b:ko och ökas i medeltal med 2000 R:dr b:ko årligen.
Utaf denna kassa får jag föreslå, att bemälde gratifikation
måtte utgå, och anhåller jag vördsammast om remiss å denna
min motion till Riddarh.Utsk.
Begärdes på bordet.
272
Den 17 December f. m.
Hr Hagströmer, Johan Jakob, upläste en så lydande
motion:
Jag får vördsamt hemställa till II. R. o. Ad. samt öfrige
Sveriges R. St:r, huruvida det ej vore af behofvet påkalladt, att
en lag stiftades, som med straff belade Misshandling af Husdjuren.
Som jag ej är lagkunnig, så har jag ej ens ansett det tillständigt
att uptaga Ständernas dyrbara tid med ett förslag till
nämnde lag, alldrahelst som detta förslag skulle hafva blifvit ytterst
ofullständigt samt måhända äfven stridande mot en eller flera af
våra nu gällande författningar och möjligen derigenom mera
skadat än gagnat den sak, hvarföre jag nu begärt ordet.
Jag hoppas och tror, att jag ej behöfver upgifva några motiver
för nödvändigheten af en sådan lags införande. Jag är
öfvertygad om att fä, kanhända ingen, ej någongång varit' i tillfälle
att till sin harm se huru gamla och utsvultna hästar tvingas
att öfver sin förmåga framsläpa tunga lass, huru de obarmhertigt
piskas och misshandlas af sina körare och mången gång af ingen
annan orsak än den, att den usling, i hvars händer det arma kreaturet
är lemnadt, ej haft någon annan på hvilken han vågat eller
kunnat låta sitt raseri utbryta. Hitintills har han äfven opåtaldt
kunnat utföra detta, ty mig vetterligen finnes intet lagrum, som
bestraffar ett sådant nedrigt och fegt upförande. Jag har här
endast npgifvit ett exempel för nödvändigheten att införa en lag,
som skyddar det stackars djuret mot den råa och omänskliga
behandling det mången gång får röna af menniskorna. Detta
exempel är långt ifrån att vara det värsta, som kunnat upgifvas,
men jag har valt det, emedan jag anser det vara det vanligaste,
äfvensom jag anhåller att den lag jag i detta afseende önskar få
stiftad, ej måtte inskränka sig endast lill skydd för hästen,
utan att denna lag äfven måtte stadga straff för misshandling af
alla våra husdjur.
Jag inser nog att en sådan lag kan hafva sina svårigheter,
såväl att stifta som att tillämpa, men jag vet att dessa svårigheter
blifvit i andra länder öfvervunna, samt af underrättelser
från utlandet sett, att en dylik lag blifvit med eftertryck tillämpad
i England, der densamma en längre tid varit gällande.
Huruvida den Engelska lagen mot djurs misshandling är i
alla dess delar passande för Sverige, känner jag ej, men att den till
sin grundtanke är ädel och bör af hvarje ädel nation antagas,
det hoppas jag att hvarje medlem af Sveriges lagstiftande för
samling
inser, hvarföre jag är öfvertygad om, att denna sak engång
nämnd, ej gerna kan öfverlemnas åt glömskan, utan får
jag vördsamt anhålla att denna min motion måtte, för att vinna
nödigt utarbetande, blifva till vederbörligt Utskott öfverlemnad.
Remitterades till Lagutskottet.
Hr Blomstedt, Carl Reinh.: Som jag måste resa till
landet öfver julen, så nödgas jag afsäga mig den plats i StatsUtsk.
, hvarmed R. o. Ad:s Elektorer behagat hedra mig.
Hr
Den 17 December e. m.
273
Hr <Jr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att i anledn.
häraf utse en ledamot att, i st. f. Hr Blomstedt inträda i StatsUtsk.
under den Hr Montgonmierie, Rob. Nils Germund, beviljade
ledighet samt att jemväl välja en ledamot att inträda i
Exped.Utsk. under ledighet, som blifvit Hr Printzensköld,
Garl, beviljad ifrån 23 dennes till d. 9 nästkommande Januari.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 3 e. m.
Jn fidem protocolli,
Albert Munck
-
Lördagen den 17 December 1853.
Plenum kl. (> e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för denna dag f. m. samt Plena
prot:n för d. 3 och 6 dennes.
Sedan härefter, i anledn. af Tryckfrihets-förordn:s stadgande,
att RiksSt:ns prot. icke kunna ulan vederböndes tillstånd utbekommas,
undertecknad Riddar b.-Sek re t., med anmälan, att
hos honom, Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf, begärt att få
utlösa H. R. o. Ad:s nu justerade prot. för d. 6 dennes, anhållit
att få inhemta det Högl. Ståndets föreskrift huruvida detta prot.
finge utlemnas eller icke, behagade R. o. Ad., uppå derom af
Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., tillåta, att afskrift af berörde
prot. finge af Hr Munck af Rosenschöld utbekommas.
Uplästes till justering och godkändes ett från Exp.Utsk. inkommet
under N:o 1 afgifvet förslag till R. St:rs underd. skrifvelse
till K. M. ang:de utsedde ledamöter i det af K. M. äskade
Hemliga Utskott.
Hr Westerstrand, Pehr, upläste en sålydande motion:
Man har i sednare tider klagat öfver vårt silfvermynts dåliga
beskaffenhet, i så måtto, att myntstyckena, synnerligen de mindre,
ej sällan klyfva sig och falla sönder i tvenne skällor, hvarigenom
de blifva odugliga för rörelsen. Detta lärer komma deraf,
att, vid gjutningen af silfvertenarne, ur hvilka, efter deras valsning,
myntstyckena utklippas, luften ej förmår att tillräckligt
tränga sig utur gjutformen, utan någon del deraf stadnar qvar
och i tenarne formerar blåsor, som vid valsningen plattas och
utbredas. Sådant kan likväl ej vid myntningen utrönas, enär
myntstyckena, såsom nya, med sina båda skifver hänga tillsamI
H. 18
274
Den 17 December e. m.
mans, hvilket efter någon nötning uphör. Såsom vid andra
gjutningar tillgår, — att man nemi. genom serskildt anbragta
rör bereder luften tillfälle att utströmma, utan att hon behöfver
tränga sig igenom det i formen inkommande gjutgodset, — tror
jag, att luftblåsors formerande i mynttenarne skulle förekommas,
om man ,i formen för dessa tenars gjutning anbragte rör för luftens
afledande. Visserligen beredes genom rören ett större affall,
hvaraf följer en större kostnad vid myntningen, än förut varit
vanligt; men pä denna tillökning i kostnad, kanske ej serdeles
betydlig, torde ej böra göras afseende, om man derigenom erhåller
ett felfritt mynt.
Jag hemställer vördsamt, att BankoUtsk. mätte, genom remiss,
åläggas att härom anskaffa uplysning från Kongl. Myntet
och derefter hos R. St:n föreslå, hvad i detta afseende kan vara
erforderligt och gagneligt.
Remitterades till BankoUtskottet.
Hr Westerstrand upläste vidare följande motion:
Ehuru noga man, vid bestämmandet af bevillningen, sökt
pålägga hvar och en, som har årlig inkomst, utöfver 200 R:dr
b:ko, en afgift efter 2:dra Art., hafva likväl kapitalister och
kassor, som hafva penningar utlånte, blifvit förskonade frän sådan
afgift å deras ränteinkomst, då den med flera proc. och derunder
årligen af låntagare erlägges.
Går räntaff öfver fem proc. årligen, har låntagare, enl. 33:dje
§:n i nu gällande Bevillms-Förordn., rättighet att vid ränteliqvid,
genom afdrag, godtgöra sig fem proc. på ränteafgiften, emot det
att han, utan afdrag för lån, erlägger full bevillning för fastighet
eller rörelse; och har således, på detta sätt, det allmänna, ehuru
indirekt, bevillningsafgift för all ränteinkomst, som utöfver fem
proc. årligen beräknas. I detta stadgande, som i många år varit
gällande, åsyftar jag ej någon förändring.
Men jag anser, att den ränteinkomst, som till fem proc. och
derunder årligen på kapital beräknas, ej bör vara från bevillning
fri, då den går öfver 200 R:dr b: ko för året, helst ingen inkomst
med mindre besvär och bekymmer åtnjutes, än denna.
Visserligen hafva kapitalister och kassor, sedan räntefoten nedgått,
fått förminskade inkomster; men då inkomstförminskning
äfven kan drabba innehafvare af fastighet eller rörelse, utan att de
från bevillning befrias, synes det lika rättvist, att långifvare, i
förhållande till hvad de mer eller mindre i ränta åtnjuta, afgifva
sina statsbidrag. För mig är det ej fattligt, hvarföre den,
sorn eger ett kapital af 100,000 R:dr och deraf genom utlåning,
temligen sysslolöst, har en inkomst af 5,000 R:dr årligen, skall
från afgift till Staten härför vara fri, då han, i händelse han
för detta kapital köper en landtegendom och derigenom ådrager
sig mycket sysslande och kanske minskning i inkomst, måste i
bevillning betala 200 R:dr årligen. Kan meningen vara, att
sysslolösheten bör upmuntras.
Den 17 December e. m.
275
Jag får, i följd häraf, vördsamt föreslå, att kapitalist eller
kassainrättning, som har penningar utlånte till fern-proc. ränta
och derunder årligen, och som specielt ej är från bevillning befriad,
bör till årlig taxering uppgifva sin inkomst genom sådan
utlåning, och att Taxeringskomité, enl. upgiften, när den anses
för riktig, eller, i annat fall,, efter opinion och samvete bör
laxera denna inkomst, dä den öfverstiger 200 R:dr b:ko, till
fem proc. bevillning.
Skulle jag ej lyckas att få detta förslag antaget, får jag alternativt
föreslå ett annat, såsom tillägg till ofvanberörde §, nemi.,
att, vid ränteliqvid, låntagare, genom afdrag, må få räkna sig till
godo fem proc. å afgiften, äfven då den till årlig fem proc. och
derunder å kapitalet är beräknad; hvilket skulle utgöra en rättvis
tunga för den rike och en skälig lindring för den skuldsatte.
Om remiss härå lill BevillmsUtsk. anhålles vördsamt.
Remitterades till BevillmsOtsk.
Frih. Creutz, Stephan: Till Hr Gr. o. Landtm, och
det Höglo!!. Ståndet får jag äran öfverlemna detta mern., innehållande
min motion om antagande af den Norska Dissenter-lagen,
och får jag derjemte hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, det han
behagade anmoda någon af Hrr Kanslister att detsamma upläsa.
Det härjemte af talaren aflemnade mern. uplästes och befanns
sålydande:
Under Riksdagen 1847 och 1848 ingafs till R. St:r en motion,
hvilken väckte en allmän och välförtjent upmärksamhet
såväl för ämnets utomordentliga vigt, som för det sköna språk,
hvari den var affattad. Ämnet afhandlade nyttan och nödvändigheten
af frihet och tolerans i religiösa mål, det tidsvidriga
uti Svenska lagstiftningens samvetstvång i strid emot den öfriga
civiliserade verlden samt påpekade huru det var menniskans yttersta
oförytterliga rätt att tänka, tro, bekänna och dyrka Gud efter
sitt eget samvetes öfvertygelse och sina tankars upfattning, oquald
icke allenast af samhällets lagar, utan fastmera skyddad genom
dess institutioner.
, I hufvudsaken utaf detta ämne af samma mening med den
ädle motionären, vågar jag att härmed till R. St:r afgifva mitt
yttrande uti den fråga, som under namn af Religionsfrihetsfrågan
nu sysselsätter så många hjertan i vårt land och på hvars utkämpande
till ett tidsenligt och framför allt kristeligt resultat så
många blickar äro fästade med intresse.
I anseende till de förföljelser, som pågått i Sverige emot Dissenters,
de s. k. Läsare, så bringas man i sanning till de sorgligaste
betraktelser. Då man ser Prester och Rättsbetjente anklaga,
inspärra och plåga landets innebyggare för det att de af
kärlek till Gud och Hans ord, äfven utom de kyrkliga Gudstjensterne,
sammankomma och upbygga sig uti det heliga och
dyra samt icke nog begrundansvärda ordet i den ordning och
J8 *
276
Den 17 December e. m.
pä det sätt som af Herren Jesus och Apostlarne icke allenast
blifvit tillåtit, utan anbefaldt, så svider den rättsinniges hjerta,
hvarhelst i hela vårt vidsträckta land man nör sådane våldsåtgärder
utöfvade.
Då man sedan skådar in i Sveriges grundlag och finnér
16:de § Reg:sF., uprältad af 1809 års Ständer, anbefalla det vidsträcktaste
skydd mot allt samvetstvång, så frågas med rätta hvar
finnes en gräns för godtycket? Omnämnde § af Reg:sF. lyder så:
”Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och
orätt hindra och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva låta,
till lif, ära, personlig frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen
och dömd är, och ingen afhända eller afhända låta något
gods, löst eller fast, utan ransakning och dom, i den ordning
Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva; ingens fred i dess lius
störa eller störa låta; ingen från ort till annan förvisa; ingens
samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid
en fri utöfning af sin religion, sävidt han icke derigenom störer
samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer”, m. m.
Man skulle tro sig lefva uti J2:te eller 14:de århundradet
under Påfvedömels mörkaste tid, då man svängde mordfacklan
öfver dem, som trodde och bekände annat om det tillkommande
lifvet än hvad den maktegande kyrkan höll för rätt, när man
hör de dekreter, som äro utfärdade emot de s. k. Läsarne i Norrland
och Dalarne. De arme menniskorna hafva blifvit häktade,
sammanlänkade två och två i black och införde, i likhet med
tjufvar och skälmar, till Länsfängelserna, nödgats undergå ända
till högsta kroppsstraff och slutligen det nesligaste af alla straff,
det s. k. kyrkostraffet. Öfriga hafva blifvit bötfälde till så höga
böter att om de skulle uttagas, skulle de dömde bringas till tiggarstafven
och nödgas att ”för samvetets skull lida sin egendoms försköning”
och detta i den fattigaste landsort, der folket ofta för
sitt lifsuppehälle måste blanda bark i sitt bröd. Till råga på förföljelsen,
för hvilken detta Gudfruktiga folk är föremål, nekar deni
Presterna utfärdande af vederbörliga pass till érnående af den
arbetsförtjenst i kringliggande orter, som till följe af Dalarnes
karga natur för deras lifs uppehälle är oundgängligen nödvändigt.
Beträffande serskildt Orsa socken, hvars hufvudsakliga näringsgren
består uti förfärdigande af slipstenar, skulle detta folk,
sålunda förhindradt i afsättningen af denna vara, bringas till hungersnöd,
om icke kristeligt sinnade menniskor, både inom och
utom fäderneslandet, såsom England och Frankrike, ömmande
för det arma folkets betryck, räckt dem en hjelpsam hand.
Det är i sanning oroande att uti det Protestantiska Sverige
fä erfara vederspelet af hvad som i århundraden af den Katholska
kyrkan blifvit, ehuru fruktlöst, försökt, nemi. att på våldets
väg söka bibehålla den Statskyrkliga ”Enheten”, förmedelst att
intränga det fria Evangelium inom densammas begränsade form.
Det Protestantiska Sverige ställer sig på samma låga ståndpunkt
som den af detsamma, för sin intolerans så rättvist afskydda
Romerskt Katholska kyrkan, och begär samma himmelskriande
Den 17 December e. m.
277
orättvisa emot sina egna trosförvandter som de Romerska emot
sina proselyter. Då Sverige fängslar och förföljer dem af sina
innebyggare, som tro och bekänna dess kyrkas Symboliska Böcker,
såsom förhållandet med Dissenters i allmänhet är, så förfölja
de Romerska endast dem, som icke erkänna deras Symbola.
Det kan icke försvaras att Romanismen förföljer Protestanterne,
men i dubbelt afseende oförsvarligt blifver det att Protestantismen
förföljer -sina egna bekännare. Då det Katholska Furstendömet
Toscana dömer till galererna makarne Madiaii för det
alt de blifvit Protestanter och Margaretha Canninghame till
tvångsarbete för det bon, i strid emot den Katholska kyrkans
Symbola, utdelat Biblar och Evangeliska Skrifter, så fängslar Sverige
och dömer till högsta kroppsplikt Orsa- och Elfdalsmännen
för det att de, i öfverensstämmelse med kyrkans Symboliska
böcker, upbyggt sig i Guds ord och vår Frälsares Jesu Christi
kunskap, men endast likväl på annat ställe än i Sockenkyrkan.
Väl hafva de äfven sins emellan anammat sakramenterne, hvilket
man,' ehuru i uppenbar strid emot den Heliga Skrift, updiktal
vara ett brott under benämning ”gäckeri med de Heliga Sakramenterne”,
änskönt man kan derom vara förvissad, så mycket
mer som motsatsen icke är bevist, att de ju med både vördnad
och andakt, efter förutgången sjelfpröfning, enl. Apostelns ord,
ätit och druckit till Herrans Jesu åminnelse. Afven härutinnan
hafva de icke afvikit från kyrkans Symboliska böcker; ty Tule
art:n af Augsburgiska Bekännelsen lyder sålunda: ”Them varder
lärt, att thel varder helig församling, then ock alltid blifva skall.
Och är Guds församling ”the heligas samquäm”, uti hvilken Evangelium
rent lärdt och Sakramenterne rätt brukade varda. Och
till Guds församlings sanna enhet, är nog att vara samdrägtig i
Evangelii lära och Sakramentens bruk. Och det är icke för
nöden att allestädes skall vara lika menniskostadga!’, kyrkoseder
och ceremonier af menniskomän instiktade” etc.
Att Sverige således förföljer sina egna trosförvandter och
alt Orsamännens meningar icke äro stridande mot Symboliska
böckerna, visar i öfrigt det afgörande svar de afgåfvo på de gätlika
frågor, som till dem framställdes utaf den kommission af
prester, som upsändes för att undersöka deras läromeningar och
på ett, inför hela Svenska folket, så föga hedrande sätt fyllde sitt
updrag. För att endast i förbigående belysa halten af denna kommissions
andlighet, så kunna några af dess frågor till en i själsbekvmmer
stadd allmoge i sin mån ådagalägga för Ii. St. nödvändigheten
af en reform i andligt hänseende inom landet. N:o 1
af dessa frågor lyder så: ”Huru lyder första frågan i Laurentii
spörsmål?” N:o 2. Huru många stycken är det, hvarom denna
fråga handlar? N:o 12. Hvilken skilnad är det emellan de
”Kanoniska och Apostoliska” böckerna? !\T:o 32. Hvems Son är
Guds Son? N:o 231. Kan du enl. Guds ord och ”Kyrkohistorien”
närmare beskrifva den medelbara kallelsen till predikoembete!?
Och då de i frågan N:o 232 tillspordes om det andliga
och offentliga presterskapets verksamhet och förhållande lill hvar
-
278
Den 17 D ecember e. tn.
andra, (likasom inför den värda kommissionen det offentliga presterskapet
icke hade af nöden att tillika vara andligt), blef svaret:
”det andliga presterskapet är nöjdt att tiga då det ordentligen
kallade predikar rätt Guds ord”. Detta svar, för att använda
en andlig skriftställares uttryck, ”är mera värdi än alla
kommissionens frågor”, hvilka voro allting mindre än lämpliga
att tillställas en enfaldig hop af bondfolk och synas endast ställda
på att kunna snärja. — Detta svar gifver nogsamt tillkänna, att
Dalfolket icke haft för afsigt att ställa sig i strid med kyrkans
bekännelseböcker.
Skulle de åter icke hafva erkänt kyrkans bekännelseböcker,
utan i ett eller annat stycke funnit oförenligt med sina samveten
att dem bekänna, så borde de i alla fall, enl. både Gudomlig
och mensklig rätt fått fritt utöfva sin andakt, serdeles som deras
borgerliga lefverne icke står i strid med den allmänna sedlighetens
bud och sålunda ”icke störer samhällets lugn eller allmän
förargelse åstadkommer”, och detta så mycket mera, som meningarne
t. o. m. ibland skrifttolkare kunna vara delade, huruvida
kyrkans Symboliska böcker till alla delar stå i öfverensstämmelse
med den Heliga Skrift.
Ehuru jag icke anser det lämpligt att uti denna motion inlåta
mig i dogmatiska stridsfrågor, kan jag icke underlåta att
endast anmärka deu öfverallt i dessa bekännelseböcker genomgående
”förbannelsedom” öfver slika tänkande, såsom ett beklagligt
minnesmärke af den, menniskan vidlådande svagheten att
blifva despot, då man sjelf lyckats komma till välde. I alla dess
hufvudartiklar heter det nemi.: ”Vi fördöme och förkaste dem,
som icke tro och bekänna det” etc. etc. — eller ”Vi fördöme
och förkaste dem, som annorlunda lära”; och ehuru i detta ”fördömande”
alldeles icke ligger den utsträckning, att det verldsliga
regementet bör kunna hämta någon anledning att draga
svärdet, så är dock ett likartadt ”fördömande” att ingå i Guds
domsrätt och fullkomligt oevangeliskt. Ibland menniskors barn
har Gild aldrig tillmätit en sådan domsrätt åt andra än dem,
med hvilka Ilan antingen sjelf ”personligen” talat eller dem Han
”personligen” utsändt att förkunna Sitt råd om menniskors frälsning
och salighet, såsom Moses och Profeterue samt Apostlarna.
Kunde nu en Apostel Paulus säga: ”Om ock vi, eller en
engel af himmeln annorlunda predikade Evangelium för eder,
än vi eder predikadt håfve — han vare förbannad” (Gal. 1) så
kunna dock icke kyrkans fäder i samma mening göra detsamma;
ty apostolatet innebär något vida högre, hvilket Paulus sjelf
gifver tillkänna, då han på samma ställe tillägger: ”att det Evangelium
han förkunnade var icke menskligt, ty han dlade icke fått
det, icke eller lärt det af menniskor, utan genom Jesu Christi
uppenbarelse”. Men ”om” nu kyrkans fäder, med åberopande
af desse Apostelns ord, hafva rätt till ett dylikt yttrande med
afseende serskildt på Evangelii hufvudlära, nemi. ”den fria, oförskyllda
Nåden och Saligheten genom Tron utan Lagens gerningar”,
så hafva de det alldeles icke med afseende på de mindre
Den 17 December e. m.
279
vigliga ting, hvarom Skriften, menskligt att tala, ingenting bestämt
lärer, eller rättare, som för vårt förmörkade förstånd blifver
tvetydigt; ty bevare oss Gud från den mening, att hela kyrkosamfund
skulle fara till helvetet, för det att de hafva upfattat
t. ex. läran om Dopet eller Nattvarden annorlunda än vi.
De kära Fäderna! — hafva de af brinnande nit för Guds
sak, i detta stycket gått för långt, hafva de ”gjort det Gudi”,
men aldrig än hafva de förenat det verldsliga regementet med
det andliga, hvilka enl. hvarderas natur icke kunna förenas och
aldrig än låtit komnia sig till last att hafva satt ”kött sig till
arm” förmedelst vädjande till det verldsliga regementet att beröfva
friheten eller utgjuta blod för den, som annorlunda lärer
eller tror. Dä Kurfursten Fredrik den vise tillfrågade den namnkunnige
Erasmus, hvilken Påfven hade ombedt att skrifva mot
Luther, men icke vågade att spänna bälte med denne utomordentlige
man, hvad han nemi. tyckte om Luther, ville han till
en början undvika att svara, men ytterligare tillspord, sade han:
”Luther har begått tvenne stora fel: han har vidrört Påfvens
krona och Presternas bukar”. — — — Detsamma gör Luther
än i dag och nämnde hans ord torde icke sakna tillämplighet på
våra förhållanden. *
Dä nu den Svenska Protestantiska kyrkan fördömer sina
egna trosforvandter, fastän Evangelium hos dessa uppenbarat sig
vara hvad det verkligen är, ett lif i st. f. en död bokstaf, så är
naturligt att den äfven ur sin vingård uprycker det förmenta ogräs,
som i drägten af någon- annan confession än den Evangeliskt
Lutherska tilläfventyrs kunde uppenbara sig i sannt kristelig! lif, och
hvarom vi hafva alltför minnesvärda och för Svenska namnet
föga hedrande bevis. Härutinnan åtminstone är den Svenska
Protestantiska kyrkan i fullkomlig harmoni med den så förhatade
Katholska kyrkan, men huruvida dessa båda kyrkor stå i harmoni
med Herrans Jesu ord om ogräset och hvetet i Math. 13:de kap.,
der det heter: ”på det att när J uprvcken ogräset, J icke skolén
ock dermed upryeka hvetet; låter båda vexa intill skördetiden,
då Herran sjelf allt skall veta att göra skilsmässa”, derom torde
åtminstone icke meningarna vara delade.
Hvilket omdöme skall fästas vid ett land, hvarest man, tvertemot
civilisationens och mensklighetens billigaste fordringar, i trosoch
samvetssaker våldför sig på sitt eget folk, ett land, som förnekar
andra confessioner den tros- och bekännelsefrihet, som det
i fremmande länder önskar och verkligen erhåller för sin egen,
der den gemena grundsatsen hyllas att binda nationen vid menskliga
bekännelseskrifter och tvinga dess mera tänkande individer
med våld att bekänna och antaga för rätt, hvad de mot bättre
vetande icke kunna tro. Det kan icke förnekas att ett sådant
land är ett Påfvedöme. Man menar sig i Sverige fri från Påfvedörnets
tryckande ok, hvilket ock är en sanning i afseende pä
det Romerska, men den som med allvar omfattar kristendomen,
och sålunda icke kan antaga annat än den Heliga Skrift allena
såsom auktoritet i trossaker, skall snart få erfara sanningen deraf,
2«0
Den 17 December c. m.
att det Romerska i verkligheten endast blifvit reformeradt till ett
Protestantiskt påfvedöme i Sverige. Såsom Summus Episcopus
eller kyrkans liögste Biskop eller Prest måste Konungen, om ock
hans hjerta dervid blöder, tillmäta vissa menniskor saligheten
och andra fördöma, enl. det eller det mötets beslut, sorn af
Kejsare, Konungar, Furstar, Kurfurstar, Biskopar och Prester för
sig och än mer, ”för sina efterkommande”, (enl. Upsala mötes
beslut) ”underskrifvet och med Seeret och Insegel bekräfta låtit”,
såsom uttrycken uti dylika samvetstvångsplakater merändels lyda.
Ett dylikt tillvägagående måste de kristna lida vid äfventyr
af köttslig bestraffning, och f det man utgifver denna sammanblandning
af det verldsliga och andliga regementet såsom en Guds
ordning, fordrar man och tager till stöd för denna falska sak,
att menniskorna skola ”vara all mensklig ordning undergifne för
Herrans skull” och vara öfverheten, som väldet häfver, underdånig”.
Det är visst att detta opröfvadt later .vackert för mången,
men vissare är, att det bedrager ännu fler: ty hvar och en
bör veta, att vi skola vara ”den menskliga ordningen undergifne”,
nemi. i hvad som rörer ”menskliga ting”, såsom skatt, ränta,
tull och yttre förhållanden, d. v. s. i menskliga ting vara öfverheten,
som ”väldet häfver”, underdånig, nemi. ”der den häfver
väldet”, men deremot kunna icke menniskor hafva ”välde” öfver
hvarandras själar. Alen då öfverheten vill gripa in på ett område,
der den icke enl. Guds ord välde häfver, så ”mäste man mera
lyda Gud än menniskor”, såsom Luthers föredöme nogsamt vittnar:
att han, ehuru han genom både ord och sitt eget oförvitliga
lefverne, inskärpte lydnad för öfverheten i ”menskliga ting”,
så drog han aldrig i betänkande att icke inskränka denna lydnad
så snart det var honom afgjordt att öfverheténs befallningar stridde
mot Guds ord. Statskroppen har af Gud intet annat updrag än
uprätthållandet af de borgerliga lagarne förmedelst ”svärdet, som
Konungen icke bär förgäfves” ty ”hail är Gudstjenare” i ”den
menskliga ordningen”, dig til! godo säger Aposlelen ”de onda
till straff och de goda till pris”. Själen i denna kropp är således
”helighållandet af Guds lag” hvilken ”af naturen är inskrifven
i hvarje menniskas bröst”, der det likaledes medskapade samvetet
och tankarne bära vittnesbörd, anklaga eller ursaka. Hedningarne
kunna derföre likväl uprätthålla denna den yttre Gudomliga
justitian i tiden, som de, hvilka kalla sig för kristna,
hvarom de gamle Greker och Romare gifva talande bevis, såväl
som de hedniska Stater i våra dagar, der kristendomen både
tolereras och skyddas.
Religion äter är något helt annat och begriper endast den
odödliga menniskoandens individuella eller confessionella förhållande
till Gud, och huru menniskorna efter ”ordet” upfatta, dyrka
och bekänna Gud, kan väl rimligtvis icke komma under menniskors,
utan under Guds dom, hvilken allena kan se lill hjertat.
Som Staten endast har att göra med ”lagen”, så handlar den
först då rätt i hvad som rörer ”Evangelium”, när den hörer vår
Frälsares ord och ”sticker sitt svärd i skidan”, samt öfverlåter
Den 17 Deeeniber e, m.
281
ät Gud att både ransaka och döma, så mycket mer som Evangelium
aldeles icke duger att tillämpas i det verldsliga regementet,
ty det förra är det, hvaruti ”synden förlätes” och det sednare,
hvarest ”synden straffas”. I det sednare heter det: ”den
som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskor
utgjutet varda” eller lif för lif och, som Skriften så träffande uttrycker
sig: ”öga för öga, tand för tand”. I det förra åter heter
det: ”J skolén icke stå det onda emot” samt ”om någon lager
din kjortel ifrån dig, så gif honom kåpan med”. Huru vilt
efter denna regla det verldsliga regementet uprätthålla den borgerliga
ordningen? — Dä Luther lärer öfver vår Frälsares ord:
”Gifver Kejsaren det Kejsaren tillhörer och Gudi det Gudi tillhörer”,
tilltalar lian Öfverheten så: ”Det fria Evangelium och
Guds Ord vilja vi icke gifva i edra händer; J håfven ock ingen
makt deröfver, ty eder regering är allenast timlig, och angår
verldsliga håfvor, men Evangelium är en andlig och himmelsk
gåfva, derföre sträcker edert välde sig icke till Evangelium och
Guds Ord”. Samma anda genomgår äfven kyrkans Symboliska
böcker, hvars rätte fader Luther var, men hos oss vill man i
allmänhet icke höra derpå, utan de Symboliska böckerna uttydas
och tillämpas falskeligen härutinnan, hvartill kommer, att deras
innehåll för större delen af oss är obekant, samt att man i strid
med dessa böcker insisterar deruppå att Guds verk skall drifvas
med ”en arm af kött”.
I den Heliga Skrift skall man ingenstädes igenfinna en bokstaf,
- som tillerkänner Öfverheten eller det verldsliga regementet
någon domsrätt i trossaker, ej eller någon Konung eller Furste,
såsom kyrkans öfverhufvud på jorden, ty detta har Kristus sjelf
förbehållit Sig ensam att vara i det Han lofvat Sina trogna, Sin
utvalda Församling, att ”vara när dem alla dagar intill verldens
ända”. I det andliga regementet vill Han Sjelf vara Konung och
tål ingen medregent, samt brukar der intet annat svärd, än ”det
tveäggade”, som är en domare öfver tankar och hjertans upsåt
och har ännu aldrig med detsamma gått tillväga med något annat
”välde” än sanningens öfvertygande och bevisande makt.
Det verldsliga regementet har icke heller uti kyrkans bekännelseskrifter
något stöd för sitt ingripande i det andliga, samt
icke eller för förföljelserna 'mot Dissenters i Sverige. Bekännelseböckerna
ådagalägga tydligen (Smålk. Art. XII) att ”Guds församling
endast består af de trogna och heliga, som höra sin
herdes röst” samt att ”denna helighet icke består i mässehakar
och mässeskjortor eller ceremoniel*, utan i Guds ord och ven rätt
tro”; och vidare heter det i Formula Concordia;: ”Vi erkänna
den Heliga Skrift allena för en domare, regla och rättesnöre efter
hvilken, såsom efter en profsten alla läror pröfvas och dömas
böra, om de äro goda eller onda, sanna eller falska. Men symbola
eller bekännelser och andra skrifter hafva icke makt att
döma, ty denna myndigheten tillkommer allena den Heliga Skrift”.
Vidare läres (Smålk. Art. s. 55) att ”endast församlingen (således
hvarken Öfverheten eller Presterne) har rätt att efter denna
282
Den 17 December e. m.
pröfvostenen Guds ord utöfva domsrätten öfver sann eller falsk
lära, samt fördömer med allvar allt Påfveligt tyranni att försvara
sina meningar med våld och mord”. Det verldsliga regementet
i Sverige begår således våld på kyrkans egna bekännelseskrifter
i sin förföljelse emot olika tänkande individer eller församlingar,
hvilka, i enlighet med den Heliga Skrift och just dessa kyrkans
bekännelseskrifter, vilja således utöfva sin fria domsrätt öfver
Lärarne och läran, och hvilken domsrätt omöjligen kan yttra sig
på annat sätt, än genom ^separerande” fx’ån dem som i dissenternas
tanka icke hafva läran ren, för att införlifva sig med dem
sorn, eni. deras upfattning, hafva den ren. Denna församlingens,
såsom uteslutande egendom tillhöriga frihet, står jemväl i
fullkomlig öfverensstämmelse med den Augsburgiska bekännelsen,
och borde rättvisligen ock göra det med afseende på det verldsliga
regementet, ty det heter i denna bekännelse om det fria
prediko-embetet: ”Medan prediko-embetets kraft meddelar oss
eviga håfvor och varder allenast genom Ordets tjenst brukadt
och öfvadt, förhindrar thet intet det verldsliga regementet, likasom
konsten till att sjunga icke heller hindrar det verldsliga regementet.
Förthy det verldsliga regementet umgår med andra sa
-
ker än det heliga Evangelium. Verldslig öfverhet skyddar icke
våra själar, utan våra kroppar och andra lekamliga ting emot utvärtes
våld och uppenbar orätt, och straffar menniskorna med
svärd och lekamligt straff, på thet hon må behålla verldslig rättfärdighet
och frid. Therföre skall tbessa tu regementen, thet
andeliga och det verldsliga icke sammanmängias”. På ett annat
ställe heter det: (s. 49) ”Några hafva oskickeliga sammanblandat
- thet andliga regementet med thet verldsliga regementet. Themia
förmängelse häfver varit en stor orsak till många häftiga krig,
förderfliga upror och tvedrägt”.
Då man jemn för detta med de grundsatser som hos oss nu
följas, så må man beklaga att Konung Gustaf Wasas största verk,
Reformationen, blifvit sä vanstäldt och urartadt ifrån sin första
sköna idée. Konung Gustafs storhet låg just deri, att lian, under
det tidehvarf han lefde, mäktade inse, och i de förhållanden
hvaruti han stod, ville erkänna samvetsfriheten såsom egande sin
rot och uprinnelse i den Heliga Skrift. Detta bekräftar äfven en
bland vår tids lärde skrifställare, då han i en stals-ekonomisk
statistik öfver Sverige, säger: ”Religionsförändringen i Sverige,
sådan den tänktes af Gustaf den förste och Hans Söner, samt ordnades
af de tvä reformatorerne Laurentius Andras och Petri, var
helt och hållet Svensk. Den stod i högst obetydlig sammanhang
med den Tyska. Dess grundval var: ”förkastelse af all menniskostadga
i trossaker, och antagandet ensamt af den Heliga Skrift
såsom läroregel”.
I Tyskland bundo sig nemi. Protestanterne ganska tidigt
till bekännelseskrifter, bildande deraf en bestämd läroform. Den
Svenska reformationen borttog endast alla Påfviska lärostadgar,
såsom aldeles intet gällande, emedan de voro menniskoord. Man
upsatte emot Påfviska läran icke någon annan bekännelse än
284
Den 17 December e. m.
skåpet i samråd med den verldsliga politiken att ”på Riksdagen
1686 ej allenast förbjuda t. ex. Cartesii filosofi, ‘ utan äfven att
Filos. Fakult. i Upsala sattes under Thel. Fakul(:s censur” (Wies).
Följden blef hvad som alltid blir förhållandet då man vänder upp
och ned. på Guds ordningar, att Herren sänder dem så kraftig
villfarelse att de skola tro lögnen. ”En fanatisk vidskepelse började
nemi. intaga äfven den bildade delen af nationen, hvarpå
de förnuft och mensklighet vanärande rättegångarne ronde trolldomsväsendet,
blåkullafärderne och satans grasseringar lemnade
de mest beklagansvärda bevis”. (Sv. St.)
Den ljusglimt af det fria, all välsignelsebringande Evangelium,
som under Konung Gustaf Wasa knapt hade funnit ingång
ibland nationen, fick åter vika för det gamla mörkret. Den fria
forskningen var slut och ljusastaken på kyrkans altare var åter,
såsom före den store Konungens tid, — Presterna. Vetenskaperna
stodo åter stilla, och det lilla som fanns, var instufvadt
inom presternas skäppa. Vetenskaper, som gingo för nära presternas
s. k. ”renlärighet”, såsom astronomi och naturkunnighet”,
blefvo under denna tid obekanta i Sverige och ansedde för trolleri.
När Stjernhjelm förevisade några fysiska experimenter förklarades
han för en trollkarl och (märk!) måste aflägga ny trosbekännelse”
(Sv. St.). Man ansågs här, utaf presterna och deras
parti för en gudlös menniska, för det man vågade bekänna att
jorden går omkring solen och icke efter de gamla hedningarnes
mening tvertom; och detta sedan Galilée hade blifvit bannlyst
af Påfven i Rom för det han lagt i dagen sina forskningar, hemtade
ur det menskliga vetandets djup. Dvlifca lärosatser kunde
naturligtvis icke af presterna tålas, emedan de stodo i strid emot
deras ensidiga upfattning af den Heliga Skrift, såväl som emot
den, på några framstående personer inom deras ”kast”, af presterne
grundade förmånsrätten att vara vetenskapernas representanter
i verlden. ”Då vetenskaperna genom Cartesius, Newton
och Liebnitz satte Europas vetenskapliga verld i rörelse, synes
Sverige ej ens hafva vetat om denna företeelse, än mindre deltagit
deri” (Sv. St.).
Sådana blifva resultaterne i ett land, som icke har samvetsfrihet,
ty der sorterar allt af alla, medvetet eller ej, mer och
mindre under ”Prestväldet”.
Den ”lefvande” kristendom som nu finnes, såväl som de
lefvande, menskliga kunskaperna hafva dock, oansedt det motstånd
deremot blifvit gjordt, banat sig en väg äfven hos oss, ehuru
mycket ännu kunde vara att önska, för att icke uti både intellektuel!
och materielt hänseende stå efter andra nationer; men
motståndarne till samvetsfriheten tro sig veta bättre, de vilja icke
släppa taget så lätt; kyrkans symboliska böcker må, med den
Heliga Skrift för ögonen, förbjuda allt verldsligt ingripande med
våld i trossaker, och 1809 års Ständer må i öfverensstämmelse
härmed hafva upgjort i Grundlagarne hvad förändringar som
helst,'så kan dock icke motstridarne till samvetsfriheten förgäta
den gyllene tiden af sin makt efter Upsala möte 1593 och reli
-
Den 17 December e. m.
283
Bibeln sjelf. Man erkände ingen skillnad emellan olika kristne;
man antog blott en kristen kyrka (ecclesia catholica), hvilken
det Apostoliska Symbolnm förbinder alla kristna att antaga. Det
var således ej fråga om hvad Luther sade, eller hvad emot honom
sades, utan blott om man hade Skriften för sig eller emot
sig. — — När Tyska Furstarne sände till Gustaf den bste de
Smalkaldiska Artiklarne — äfven en den Tyska kyrkans bekännelseskrift,
— (numera äfven den Svenska) med begäran att
Han ville ingå i det förbund, som de stiftat till försvar af de
deruti inuehällne lärosatser, vägrade Gustaf att ingå i detta
förbund. — Gustaf den bste var så fri frän antagande af någon
viss lärobekännelse, att han förordnade Kalvinisten Beuraeus till
lärare för Sin Son Erik, och gjorde honom till Riks-Råd, utan
att man vet att han förändrat Religion.
Att Prelaturen icke hade förgätit sin genom den store Kung
Gustaf fråntagna verldsiiga myndighet visas med den eljest icke
eftergifvande Konung Carl IX:s Konungaförsäkran af är 1607,
der han ”emot sin vilja” nödgades antaga en mensklig skrift,
nemi. den Augsburgiska bekännelsen såsom Svenska kyrkans
iäronorm (Sv. St.) och således ytterligare stadfästa Upsala mötes
beslut.
Efter många controverser under föregifvande af det varma
intresset för själarne, begärde Presterskapet år 1652 hos Drottning
Christina, att äfven de öfrige Tyska Lutherska kyrkans
Symboliska böcker, uptagne i Concordiat-boken, måtte antagas
såsom grundlagar för Svenska kyrkan. Detta afböjdes för den
gången genom Biskop Johannes Matilde (Sv. St.), men lyckades
sedermera under den följande förmyndare-regeringen genom 1663
års Religionsplakat och 1664 års Riksdagsbeslut. — Omedelbart
derefter började Presterskapet, för att begagna Konung Fredrik
Ibs uttryck, ”att icke längre älska den Heliga Skrift såsom en
staf att dermed stödja sig under vandringen till grafven, ulan
såsom en käpp att dermed piska upp hvarandra”. Gustaf Wasa
lefde icke längre och hans bekanta yttrande: ”att den lid skulle
komma, då mången skulle önska kunna hemta Honom upp ur
grafven”, syntes hafva gått i fullbordan. Cesareopapismen växte
nu på den störtade Romerska papismens gamla åkerfält och frodades
i förkättringar och processer mot irrlärighet samt alstrade
förföljelser emot män, sådana som Johannes Rudbeckius, Johannes
Mathile, Terserus, Svedberg och Spegel samt den fromme
Speners (och Frankes) anhängare (Rutström och Tollstadius) m.
fl., hvilka blefvo föremål för förnedrande rättegångar, hvarigenom
somliga miste sina embeten och andra pä annat sätt straffades
och skymfades. Detta kan synas märkvärdigt, men vore i sanning
mera märkvärdigt om, under dylika omständigheter, så utmärkta
mäns verksamhet hade oantastad fått fortgå, då den guldvigt
hvarpå man vägde renlärigheten icke var Guds ord utan
menniskostadgar. Presternas makt blef mera fruktansvärd, så att
förnuftets fria bruk blef ansedt som en stor förbrytelse äfven i
filosofien. Såsom bevis härpå må anföras att det lyckades pre
-
286
Den 17 December e. m.
kunnige Jurister att bevisa detta plakat, såväl som alla andra
med detsamma liktydiga lagar, vara, med ofvannämnde § i Reg.F.
amuleradt. Att conventikelplakatet är serdeles dyrbart och godt
att gripa till för att med köttsliga straff kunna afvisa dem, som
utom Statskyrkan, söka andlig upbyggelse, synes väl icke vara
någon ömmande omständighet, eller anledning för dess åberopande
af myndigheterna i tid och otid, men deremot borde alla
anledningar vara för handen att R. St:r offentligen gifver plakatets
ogillande tillkänna, genom antagande af den i alla delar kristliga
och med tidehvarfvets anda fullt öfverenstämmande ”Norska
Dissenters-lagen af år 1845”. Ett dylikt tillvägagäende skulle
tillfredsställa — jag vågar uttala det — hela Svenska nationen
och jag tillägger, äfven gifva en elevation åt den Svenska statskyrkan.
Då de lifsrörelser, sorn i andligt hänseende i våra dagar
uppenbarat sig, ryckt med uti sin ström tusentals menniskor af
alla samhällsklasser och förer dagligen med sig ännu flera, så är
tiden snart för handen dä den skall öfversvämma alla de dammar
som den omenskliga intoleransen upsätta för att hämma samvetsfrihetens
okufliga makt; ty förgäfves är att tänka sig möjligheten
af att dämpa med väld andliga lifsrörelser, som under namn af
lefvande kristendom vaknat ibland ett folk. Förgäfves skall man
söka att sätta en damm för de floder af ljus, som från det fria
evangelii sol strömmar lifgifvande till lika fria menniskobröst;
ja! det är förgäfves att strida emot Herrans heliga Anda, ty det
är hans verk, och ”såsom en örn utförer sina ungar och flyger
öfver dem, så räcker han sina vingar ut, tager sina trogna och
bär dem på sina vingar”.
Medvetande häraf åstadkommer farhågor hos ”de stilla i landena”
— för en kommande tid om samma de nuvarande förföljelserna
skola längre få utöfva sitt herravälde öfver samveten;
och då dessa och dylika andliga rörelser alltid haft och så länge
verlden är till, kommer att hafva samma egenskap, som man
tillegnar palmträdet, nemi. ”att det böjer sig upp emot tyngden”,
så är att befara, om icke R. St:r kommer emellan med sin kraftiga
medverkan samt gör ett ädelt och rättmätigt slut på dessa
ömkliga förföljelser att tilläfventyrs någon större skada sker,
hvaröfver samtid och efterverld skall fälla sin dom.
Då jag i grund häraf nu till H. R. o. Ad. aflemnar min
motion: ”om antagandet af här i aftryck bifogade Norska Dissenters-lagen
af år 1845”, Sa är det med den glada förhoppning
om framgång som hjertat al tid fäster vid ett önskadt mål.
Såsom tillägg till denna motion tager jag mig friheten yrka
det måtte denna för landet ”aldravigtigaste fråga”, företagas till
beslut och afgörande på innev:de Riksdag; detta, på det att
Svenska medborgare, som förtryckas ”för sina samveten skull”,
måtte snarligen komma i åtnjutande af deras yttersta menniskorätt,
som är ”samvetsfriheten”, och samhället ju förr dess heldre
blifva delaktigt af dess välsignelser.
Den 17 December e. m.
285
gions-plakatet 1663 samt det så mycket älskade conventikel-pla
katet af 1726.
Det är i sanning med oro som kristendomens vänner betrakta
förföljelserna hos oss emot dem, som icke hafva annat ondt
gjort, än att de trott evangelium något mer än hvad brukligt och
gängse är; det är oroande, ty sä länge bågen är spänd, bär
man alltid att frukta pilen. Man kan nemi. icke låta bli att
tänka sig tillbaka, att icke gå längre bort i tiden än till de mot
VValdensernas och Albigensernas föröfvade, fasaväckande förföljelser,
hvarunder Statskyrkoväldet, för att bevara den så mycket
beprisade ”enheten”, släckte sin blodtörst i det att den slagtade
Jesu bekännare såsom får, för, deras Skriftenliga tro. Hugenotternas
lidanden och deraf följande blodiga strider, med de sår,
hvaraf Frankrike är blödande än i dag, borde hafva några lärdomar
med sig äfven för oss. •— Blodbadet i Paris, der intoleransen
mot olika tänkande firade sin bröllopsfest, hvars minne
genljuder i nalioilens mörker med stormklockans ljud ”kring om
all verlden”, kommande hjerteblodet att stelna af fasa för de
bragder, som der utfördes; och har man härmed upnått det åsyftade
målet att hämma samvetsfriheten i sitt lopp? O! nej! samt
vidare — om man än beklagar sä förgäta icke häfderna den
Konung, som lät förleda sig af Prelaturen och dess herrsklystna
tjenarinna, att från sina fönster med egen hand skjuta på sitt
folk! —• Hvad har man vunnit med allt detta? Jag är öfvertygad
att åren 1789 och 90, 1830 och 1848 skola lemna derpå,
om än sorgliga, dock tillfredsställande svar. Då de öfriga Protestantiska
länder, ja, med få undantag, de icke Protestantiska,
hvaribland t. o. m. Turkiet, på båda jordhalfvorna antagit den
eviga, oeftergifliga sanningen, att det är menniskans yttersta rätt
alt tro, bekänna och dyrka Gild efter sin egen vilja och sitt
eget samvetes öfvertygelse, oqvald af det verldsliga regementet,
så står det Protestantiska Sverige ännu i 19:de århundradet qvar
med sitt ”samvetstvång”, till hela den öfriga civiliserade verldens
förundran. Då Regeringarne öfver allt, ända till vårt brödrarike
Norrige, medger sina innebyggare fullständig religionsfrihet, så
menar sig Sverige ännu kunna lägga band på sitt folks samveten,
och detta tvärtemot dess ädla och menniskovänlige Konungs personliga
vilja, som nogsamt blifvit bekant i Hans Konungsliga yttrande
då Norska samvetsfriheten proklamerades 1845, att nemi.
”denna var menniskans dyrbaraste rättighet och förenlig med
tidehvarfvets anda”. Då Sverige efter regements-förändringen
1809 i 16 § af dess Reg.F. de jure har tillförsäkrat samvetsfriheten
åt Sveriges folk, så begår lagskipningen de facto den inkonseqvensen,
ja det brott, att med stöd af 1726 års convenlikelplakat
och andra, i likhet med detta, föråldrade lagar, landsförvisa
och förfölja dem som ”för sina samvetens skull” icke finna
sig tillfredsstälde af dess kyrkas läror. Med conventikel-plakatet,
detta det okristligaste, omenskligaste lagstadgande, förmenar man
sig nu i vårt land bevara ”enheten” i den yttre kulten, som man
kallar kyrka, ändock det icke lärer vara svårt för rättsinnige och
Den 17 December e. m.
287
Om remiss af denna min motion till H. Lag- o. Ekon.Utskm
får jag vördsam ligen anhålla.
.Voes/ärt flugen,
äng:de dem. som bekänna sig till den kristliga religion, utan
att vara medlemmar af statskyrkan, dat. d. 16 Juli 1815.
(Öfversättning).
g. I. Dissenter, eller sådane, sorn bekänna sig till den
kristliga religion, utan att vara medlemmar af statskyrkan, hafva
li i offentlig religionsöfning inom lagens och sedlighetens gränser,
och kunna bilda församlingar under ledning af egna prester eller
föreståndare.
§. 2. De i föreg:de § nämnde prester eller föreståndare
böra, innan de i sådan egenskap erkännas, för den civila myndigheten
på stället styrka, att de af vederbtde samfund äro antagna,
samt derjemte till samma myndighet ingifva en skriftelig
ed eller försäkran, sorn går deruppå ut, att de i sin befattning
vilja ställa sig Statens lagar till efterrättelse och vara sanning
och pligt trogne, i hvilket hänseende de äro lika med Statens
embetsmän ansvar underkastade. De böra nöjaktigt föra de prot.,
som af Konungen anordnas, samt framlägga dem, när så fordras,
för vederb:de myndighet till granskning. Vid hvarje års slut
böra de till vederbörlig auktoritet ingifva förteckning uppå församlingens
medlemmar samt de under årets lopp ingångna äktenskap,
äfvensom nativitets- och mortalitets-tabeller. De äro derjemte
förpligtade att utfärda attester och meddela öfverheten uplysningar
rör:de sina församlingar, i likhet med hvad statskyrkans
prester åligger.
g. 3. De till sådana församlingar hörande Dissenter äro
frikallade från andra utskylder till statskyrkan och dess tjenstemän,
än tionde, samt de vid egendomar, hvaraf de kunna vara
i besittning,, häftande afgiffer eller pålagor.
§. 4. Innan någon byggnad för Gudstjenst af Dissenter
församling
begynnes, bör det anmälas för vederbörlig civil myndighet
pä stället. Gudstjenst må icke hållas för slutna dörrar.
För öfverträdelse af någon af dessa bestämmelser straffas presten,
föreståndaren eller den, som vid sammankomsten hållit föredrag,
med böter.
§. 5. Dissenter, antingen de tillhöra en ordnad församling
eller icke, höra för pastor loci anmäla harns födelser och döds
fall
inom en månad sedan de hafva inträffat, vid vite af 5 speciedaler
för hvar vecka anmälningen derefter uteblifver. Vid anmälandet
af harns födelse skall barnets födelsedag, kön och namn,
äfvensom dess föräldrars namn upgifvas. Dissenter, som tillhöra
en ordnad församling, böra derjemte inom 3 månader, vid samma
ansvar, för sin egen prest eller föreståndare anmäla så väl barns
födelser och dödsfall som ock ingångna äktenskap.
§. 6. Äktenskap mellan Dissenter stiftas med laga kraft
288
Ben 17 December e. m.
blott derigenom, att för Holarius -publicus på det ställe, der
vederb:de man eller qvinna uppehåller sig, uprättas ett dokument,
hvari de förklara sig vilja taga hvarandra till äkta. Förrän detta
kan tillstädjas, har berörde embetsman att fordra samma legitimationer,
sorn prest fordrar vid äktenskaps ingående i statskyrkan;
dock fordras ingen lysning eller bevis öfver dop och nattvardsgång.
Om det ingångna äktenskapet bör notarius publicus inom
8 dagar göra anmälan hos pastor på stället, der de äktade taga
sitt hemvist. Till följd af ofvananförda bestämmelse må, vid
ålagdt vite, ingen vigsel eller annan vid äktenskaps ingående
öflig akt företagas, innan äktenskap på förrberörde sätt år stiftadt.
§. 7. Äktenskap mellan en Lutheran och en Dissenter
stiftas med statskyrkans vigsel, i hvilket fall dock icke fordras
bevis öfver Dissenters dop och nattvardsgång.
§. 8. Barn af äkta makar, af hvilka den ena tillhör statskyrkan,
anses hörande till denna, så framt ej föräldrarne afgifva
en uttrycklig, förklaring om motsatsen. Barn af äkta makar,
som begge äro Dissenter, anses icke tillhöra statskyrkan, med
mindre föräldrarne derom afgifva en uttrycklig förklaring. Lefva
föräldrarne åtskilde eller äro de döde, afgifver den, som besörjer
barnens upfostran, giltig förklaring i berörde hänseende. Sistnämnde
regel gäller också med hänseende till oäkta harn, hvars
moder ej tillhör statskyrkan. Förklaringen afgifves för pastor
loci och införes i kyrkoboken.
§. 9. Barn, som icke skola upfostras i den evangelisk
lutherska läran, kunna på begäran fritagas från undervisningen
i densamma i de offentliga skolorna, hvaremot skolstyrelsen på
hvarje ställe eger tillse, att barnens undervisning ej heller i afseende
på religionen varder försummad.
§. 10. De, hvilkas trosbekännelse icke tillåter ed under
någon form, afgifva vid de tillfällen, då ed kräfves, löfte eller
bekräftelse på det sätt, som Konungen bestämmer, hvilket skall
anses lika gällande, som om ed af dem varit aflagd. De, hvilkas
trosbekännelse icke tillåter ed i den form, som är bestämd
för statskyrkans medlemmar, aflägga den i sådan form, som Konungen
bestämmer.
§. 11. Ombud eller beställningar i statskyrkan kunna icke
updragas åt Dissenter.
§. 12. De fattigväsendet, skolor eller andra offentliga inrättningar
i anledning af vissa kyrkliga handlingars företagande
pålagde afgifter böra af Dissenter erläggas i de fall, då berörde
kyrkliga handlingar för dem skulle hafva blifvit utförda, så framt
de hade varit medlemmar af statskyrkan. Är någon andel i dylika
afgifter tillagd kyrkan eller dess tjenstemän, frikallas Dissenter
ifrån att erlägga denna andel.
§. 13. De med hänseende till lugnet och hämmandet af
industrien under statskyrkans sön- och helgedagar gällande bestämmelser
äro också förbindande för Dissenter.
§. 14. Vilja Dissenter icke betjena sig af de af statskyrkan
inrättade kyrkogårdar, äro de likväl unkerkastade sundhetspolisens
-
Den 17 December e. m.
289
polisens föreskrifter ang:de begrafningar, såsom ock öfverhetens
närmare bestämmelse i afseende på valet af begrafningsplats.
§. 15. Ingen erkännes i allmänhet hafva utträdt ur statskyrkan,
förrän den, efter att hafva upnått en ålder af 19 år,
har personligen infunnit sig hos vederb:de pastor loci och anmält
sitt utträdande till införande i kyrkoboken. Huruvida i enskildta
fall undantag med afseende på åldern eller upskof med ifrågav:de
persons confirmation må ega rum, bestämmes af Konungen.
§. 16. När en Dissenter vill träda öfver till statskyrkan,
bör han deröfver vända sig till en kyrkoherde. För så vidt han
icke är döpt förfares efter kyrko-ritualens föreskrifter rör:de vuxna
personers dop. I motsatt fall är det tillräckligt, att ifrågav:de
person för kyrkoherden i förening med tvenne af bans embets,-  medhjelpare i församlingen och en annan tillkallad andelig styrker,
att han har tillräcklig kunskap i statskyrkans trosläror, samt
att deras intyg derom jemte ifrågav:de persons förklaring att vilja
träda öfver till statskyrkan, införes i kyrkoboken.
§. 17. livar och en, som genom användande af bevekelse
grunder, hvilka stå i strid med allmän sedlighet, genom löften
om timliga fördelar, bedrägliga medel eller hotelser söker alt
bringa någon öfver från en trosbekännelse till en annan, blifver,
så vidt gerningen för öfrigt icke medför högre straff, med böter,
och vid förnyad dylik förbrytelse med fängelse eller böter belagd.
§. 18. För så vidt antingen grundlagens eller närv:de lags
bestämmelser icke medföra undantag, förorsakar den olika kristliga
trosbekännelsen ingen olikhet i pligter och rättigheter, hvaraf
t. ex. är en följd, att å ena sidan ingen trosbekännelse kan frikalla
från beväringsskyldighet, och att å andra sidan de bestämmelser,
som göra arfrättighet, medborgarerätt elier någon annan
rättighet beroende af dopet icke lända de Dissenter till mehn,
af hvilka dopet i allmänhet eller barndopet isynnerhet ej erkännes.
§. 19. Genom närv:de lag uphäfves det i Christian den
Femtes lagboks 2— 1 liggande förbud emot fri religionsöfning
för afvikande kristliga religionssamfund; samma lagboks 2—18
—15; reskriptet af d. 6 Sept. 1690 ang:de främmande religionsbekännare;
reskriptet af d. 7 Sept. 1736; reskripterne af d. 6
Mars och d. 2 April 1745 om Separatister; privilegier af d. 15
Maj 1747; Förordn. af d. 19 Sept. 1766; plakatet af d. 22 Dec.
1771; bevillningen (Bevilling) af d. 31 Jan; 1772 ang:de äktenskap
med reformerta och K. Resolut:n af d. 6 Mars 1813. Likaledes
uphäfves den ang:de främmande trosbekännare i kyrkoritualen
af d. 25 Juli 1685 kap. 9 innehållna bestämmelse.
Slutligen uphäfves Norska lagens 6—1-— 1 till 6 och polisordn.
af d. 22 Oct. 1701, för så vidt de deri innehållna bestämmelser
stå i strid med denna lag.
Begärdes på bordet.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om icke, sedan
motionen blifvit begärd på bordet, de Hrr som i detta ämne
I H. ‘19
290
Den 17 December e. m.
begärt ordet, behagade upskjnta med deras yttranden, tills motionen
blefve ånyo föredragen, hördes flera ledamöter, som anmält
sig till erhållande af ordet, afstå derifrån, men
Frih. Raab, Carl Adam, anmälde sig och yttrade:
Då jag i morgon reser ifrån staden, får jag anhålla att nu,
i detta plenum få upläsa en motion af följande lydelse:
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Raab skulle blifva
upropad, sedan några andra ledamöter, som äfven anmält sig till
motioners afgifvande, haft tillfälle att framställa dem.
Frih. af Schmidt, Carl Joli. Georg upläste en sålydande
motion:
Onekligen sker en stor misshushållning i Ihy, att ett för
jorden vigtigt näringsämne exporteras i stor mängd årligen, ehuru
kändt och erkändt är, ali jorden återgifver odlaren full, ja ofta
rik ersättning för de näringsämnen, hon får emottaga; och således
en större vinst skulle upkomma genom att sjelfve använda
hvad vi ega deraf och uphöra med exporten.
Denna exportvara är kreatursben, som länge varit kända
såsom af stor nytta för jordbruket, men först pä sednare tider
mera allmänt använda. Det klagas nu från flera håll inom landet
öfver bristande tillgång på denna vara, serdeles uti dess till
mjöl förarbetade skick och många med mig skulle önska ändring
i detta förhållande. Jag föreslår likväl icke ett önskadt utförselförbud,
emedan jag anser det både omöjligt att erhålla, då mer
och mer fria åsigter i afseende på handel göra sig gällande, och
äfven mindre ändamålsenligt så länge vi icke ega större fabriker,
der benmjöl beredes. Rätlre skulle, enl. mitt förmenande, ändamålet
vinnas om Staten gjorde en liten upoffring för vår modernäring,
jordbruket, på sätt, att ett l än tefritt lån anslås till anläggande
och drifvande af en fabrik i lmfvudstaden eller dess
grannskap, för bearbetande af kreatursben, af hvilka, i likhet med
hvad i England och Skottland sker, först någon biprodukt skulle
tagas innan de till mjöl krossas, hvarigenom benmjölet skulle
kunna hållas allmänheten till salu för vida billigare pris än nu sker.
Jag får derföre vördsamt föreslå, att R. St:r af Statsverkets
tillgångar anvisa 20,000 R:dr b:ko, att såsom lån, räntefritt under
loppet af 10 år och sedan emot 5 proc. årlig ränta samt
äterbelalningsskyldigliet inom de 10 derpå följande åren, begagnas
af den eller de personer, som äro hugade att i hufvudstaden
eller dess grannskap anlägga en sådan fabrik, som nyss omnämnd
är, på följande vilkor nemi.:
l:o Att vederbörlig säkerhet ställes för så väl kapital som
ränta, innan något af anslagna beloppet får lyftas;
2:o Att fabriken, inom ett år ifrån den dag då anslagna
beloppet blifvit lyftadt, skall vara i fullkomlig ordning och verksamhet
;
3:o Att fabriks-idkaren eller idkarne förbinda sig att efter
Den 17 December e. m.
291
den i 2:dra punkten nämnde tid tillhandahålla allmänheten en
viss bestämd qvantitet benmjöl; samt
4:o På det att missbruk af anslaget icke må ega rum genom
en mindre fabriks anläggande, att vid nämnde tid återbetalas
det belopp, hvarmed anläggningskostnaden jemte ett års
förlag af allt hvad för fabrikens drifvande erfordras, möjligen
understiger anslagssumman.
Begärdes på bordet.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: På anmodan utaf en
ifrån Riksdagen afrest ledamot af R. o. Ad. har jag såsom min
egen adopterat följande motion, hvilken jag utber mig att nu
få upläsa.
Bland andra, vid 1840 och 1841 års Riksdag, meddelade
beslut och föreskrifter i afseende på förökningen och förräntandet
af den i Riksg:sKont. afsatta fond för Hjelmare kanal och
slussverks framtida underhållande, stadgades: att de räntemedel,
som inflöto för de sagde fond tillhörande och lill Riksg:sKont.
aflemnade låne- och säkerhetshandlingar, skulle, genom kanaldirekt:ns
försorg, förvaltas och göras för fondens räkning fruktbärande
efter en, lills vidare, till 5 proc. bestämd räntefot, så
att fonden under hvarje år tillvexte med en summa, motsvarande
5 proc. å fondens ursprungliga belopp jemte den vid årets början
befintliga räntebehållning; och borde Direkt., genom serskild
förbindelse, åtaga sig alt, vid upgifna tidpunkter, till Riksg:sKont.
aflemna ytterligare låne- och säkerhetshandlingar för då
påräknade och lill beloppet bestämda räntesummor.
I följd häraf har också Hjelmare kanal-direkt, till Riksg:sKont.
afgifvit en sådan förbindelse i afseende på lånehandlingarne
för de intill 1854 års slut uplöpande och till ett sammanlagdt
belopp af 16,000 R:dr beräknade ränta. Oaktadt svårigheten
eller snart sagdt omöjligheten för Direkt, att, efter hvarje
års förlopp, kunna med erforderlig säkerhet emot 5 proc. ränta
utlåna fondens räntevinst under samma år, har dock nämnde
förbindelse hittills blifvit fullgjord, samt Riksg:sKont. erhållit godkända
lånehandlingar för de räntemedel, som, enl. den faststälda
planen för fondens förräntning, bordt vara samlade vid 1845 och
1850 års slut; lärande vid nästa års slut ytterligare lånehandlingar,
motsvarande ett räntebelopp af 5000 R:dr, komma att till
Riksg:sKont. aflemnas. Sedan Hjelmare kanal-Direkt. sålunda upfyllt
sitt åliggande enl. ofvannämnde förbindelse, och Riksg:sKont.
erhållit föreskrifne säkerhetshandlingar för de i denna förbindelse
upgifne räntesummor, måste, till följd af R, Stms vid
1840 och 1841 års Riksdag fattade beslut, en ny dylik förbindelse
af Direkt, afgifvas med hänsigt till de efter 1855 års ingång
uplöpande räntor å samma fond samt derför erhållna lännell
säkerhetshandlingar; men såvida räntan fortfarande skall beräknas
efter 5 proc., oansedt den allmänna räntefotens redan
19 *
292
Den 17 December e. ni.
började och sannolikt fortgående sänkning, lära bemälte Direkta
ledamöter icke, utan äfventyr för enskilda förluster eller upoffringar
kunna under en längre tidrymd åtaga sig ansvarigheten
för räntemedlens fortsatta utlåning emot sfadgad säkerhet. Jag
får derföre, och dä, enl. ej mindre Riksg:sKont:s Reglemente
än det i afseende på förräntningen af Hjelmare kanals underhållsfond
under d. 12 Januari sisth år af K. M. i nåder faststälda
serskilda reglemente, räntefoten för ifrågav:de medel endast
”lills vidare” blifvit bestämd till 5 proc., vördsamt föreslå:
alt ullåningsränlan för de nyssnämnde fond tillhörande räntemedlen
må, från och med 1855 års början, nedsättas lill 4 eller
åtminstone till 4.J proc.
Begärdes på bordet.
Frih. Stjernstedt, Joli. Willi., upläste följande motion:
Till förekommande af poströfverier och lill vinnande af beqvämlighet
för resande föreslås vördsamt, att för transporterande
af allmänna posterna å de större landsvägarne mätte anskaffas
och begagnas sådane vagnar, alt, utom posliljonen och den skjutsande,
2 ä 3 resande kunna, emot lämplig afgift, beqvämt medfölja.
Kostnaderna för berörde åtgärd, som utsträckas i mån af
behof, tagas af postmedlen. Om remiss till vederbörlig Utsk.
anbåiles vördsamt.
Begärdes på bordet.
Frih. Raab, Carl Adam: Frih. Creulz"s motion, så vidt
jag rätt upfattat densamma, innehåller tvenne förslag, af hvilka
det ena förordar fri religionsutöfning inom vår egen kyrka och
det andra religionsfrihet i allmänhet. Under det plenum, då
denna motion förevar, hade jag tänkt att väcka motion i samma
syftning, sorn Frih. Creutz i förra delen af sin motion afsett,
men denna min motion blef då icke uplagen. Jag bar sedermera
funnit alt aila yttranden i denna fråga blifva, för att sä
säga, vägda på guldvigt, och bar derföre ansett mig tili denna
min motion böra företaga några modifikationer.
Då jag här upträdt och i visst hänseende deltagit i försvaret
af allmänna principen för fri religionsöfning ät våra egna
trosförvanler, sora innefattar ena delen af Brill. Creutz’s motion,
bar jag dertill varit föranledd af de många bekymmersamma företeelser,
som uppenbarat sig inom vår kyrka.
Länge har jag följt med den upmärksamhet, sorn kan tillkomma
en praktisk för öfrigt i vetenskaplig bildning olärd man,
den religiösa oro och separaliska tendens, som visat sig på djupet
hos folket. Jag hänförer dessa företeelser mindre till confessionella
skiljaktigheter eller söndringslusta, än till ett verkligt
andligt behof — behof af tröst och upbyggelse.
Reformationens vidt omfattande verk inbegrep 2:ne grenar
af mensklig verksamhet nemi. en inre — individens i lära och
Den 17 December c. m.
293
lefverne förädlande — en ydre — samhällets i rättvisa och sanning
ledande och utvecklande.
När reformationen lyckats ordna kyrkans inre angelägenheter,
för hvilket mål menskligheten offrade tusendetals martyrer
i det långvariga reformationskriget, när läran blifvit tryggad till
sin existens och sinnena till sin tro, dä inträdde dess andra
utvecklingsstadium — religionens återverkan på samhällslifvet.
Derifrån den politiska och sociala frihet, om hvilken vår tid
kämpat. Den har varit menskligheten lika dyrköpt, kostat lika
mycket blod och lika många offer, som striden om det första
stadiet.
Om således denna frihet kan sträcka sig utöfver dess närvarande
gräns förr än en ny reformation, en efter vår tid lämpad
religiös och moralisk utveckling hunnit föregå, lemnäs derhän.
Att döma af vissa tecken inom statslifvet och kyrkan hos
alla bildade folk, vore man berättigad till detta tvifvelsmål.
En alvarlig reform inom den kristna kyrkan skulle sålunda,
efter denna gissning, vara tidens oåterkalleliga fordran. Huru
den skall verkställas och hvad den kommer att innehålla, är
framtidens upgift; men ett mäste den innebära: lefvande tro
pä Gud.
All erfarenhet bevittnar, att ingen institution endast genom
sig sjelf kan bestå och fortlefva, om den icke hemtar näring och
styrka af sanna, sig utvecklande tidsidéer. Det förutan aftynar
den i sina egna fel, begränsar sig trängre, sluter sig fastare och
blifver stationär. '
Så med kyrkan, lion står derföre cn kyrka utan församling,
en herde utan hjord, i stället att föryngra sig, fortlefva
med tiden och vara en bild af den ”lefvande vattukällan”. Finner
man icke ännu i dag inom katbolska kyrkan samma envisa
och ihärdiga bemödande som förr, att hos folket underhålla vidskepelse
och okunnighet? Beslår icke den katholska gudstjenslen
mera i yttre omständigheter, såsom mässläsande, yrkande på
relik-tillbedjande, nya helgons och underverks erkännande, öronbikt
m. m.?
Om några sådana bemödanden icke kunna varseblifvas inom
den Protestantiska kyrkan, och man sålunda icke kan tillvita
henne någon verksamhet, uplysningen till skam, så kan man deremot
till det minsta förebrå benne, att bon icke eger någon
verksamhet, uplysningen till heder, jemte alltför mycket vidhängande
vid författningen och brist på lefvande intresse för lärans
utbildning bland folket; i denna del är en hel framtid både att
göra och att önska.
Ett indifferentist och rationalistiskt presterskap utsår pietismens
frö; ytliga rationalistiska moralpredikningar kunna icke
gifva näring åt religiösa behof.
Om man nu ä ena sidan sammanställer dessa brister, denna
ofullständighet i undervisning, denna ytliga bibringande kännedom
om pligter mot Gud, medmenniskor och samhället, med å
andra sidan intrycken af högt utvecklad politisk och social frihet,
294
Den 17 December e. m.
ännu högre
ningsbegär och penningelystnad; så torde man väl icke kunna
vänta ett bättre sakernas tillstånd än det sorn förefinnes, ja kanske
till och med böra vara tacksam för det vaknande lif och
intresse, som dagligen förspörjes på samhällets djup.
Till dessa sednare måste räknas de religiösa rörelser, hvilka
i alla Europas bildade länder låtit förnimma sin tillvaro. I Frankrike
såsom S:t Simonism Fourrierism; i Italien, der sista revolutionen,
fast iklädd politisk form, dock var en religiös rörelse;
så i Tyskland, der Ronge och Czerski upträdde mot Påfven såsom
Katholska kyrkans öfverhufvud, mot relik-dyrkandet och
afl atén.
England synes vara det land der kyrkornas verksamhet är
lifligast. Med de olika sekterne, såsom Prestbyterianer, Baptister,
Kongregationalister, Qväkare, Unitarier och Methodister m. fl.
har Episkopalkyrkan mäst bestå många och heta strider. Dessa
hafva åstadkommit nytt lif och ny verksamhet. Rörelserne inom
den Lutherska kyrkan i Preussen, Chnrhessen, Wurtemberg m. fl.
ställen hafva varit bullersamma. Om den Preussiska General-synoden
utträttatj något för sinnenas lugnande och samhällighet
lemnäs derhän. ”Ljusvännernas” upträdande och Tolerans-patentet
af_d. 30 Mars 1847 visa tillräckligt oron inom kyrkan.
Afven i vårt Fädernesland har visat sig en liknande ifver.
Derifrån får man härleda våra s. k. Läsare, Janssenister m. fl.
Man må bedöma dessa rörelser huru man behagar, olika
efter olika partiers åsigter, till ett föra de likväl: till väckandet
af den religiösa slummer, som länge herrskat inom kyrkan. På
henne sjelf mäste det sedan bero huruvida detta upvaknande
skall blifva fruktbringande för den lugna utvecklingens gång —
eller icke.
Med känsla och stöd häraf vågar jag fråga: månne religionsvården
inom den Svenska församlingen, under närvarande förhållanden,
motsvarar de med den afsedda ändamål? Upfyller den
folkets religiösa behof, drager det från lättsinne och pantheism
till en sann forskningslust och lärobegär? Förädlar och höjer
den individen till ett sannt medvetande af sig sjelf, till full kännedom
af sina pligter emot Gud och nästan?
Jag tviflar härpå. Närvarande period synes i sanning icke
vara en af kyrkans mest verksamma. Tvertom tyckes kyrkans
formalism och intolerans, presterskapets hierarkiska riktning och
opraktiskhet i förening med närvarande kyrkoförfattning, utestänga
all friare rörelse, allt högre lif inom kyrkan. Stationär, indefferent
och kallsinnig, bibehåller hon fortfarande sina utanlexor och
sin slentrian i undervisningen, ehuru forskningslusten och aningen
om sanningens aude för länge sedan vaknat hos folket, och
tydligen ådagalägga sina fordringar och behof af verklig kärna
och innehåll i religionsvården.
Våra mångfaldigt nya förhållanden kräfva derföre oundgängligen
en genomgripande förändring i den hittills bestående religionsvården,
såvida icke de politiska, sociala och ekonomiska för
-
Den 17 December e. m.
293
maner, som blifvit massan af folket förberedda, skola åstadkomma
retrograda och förvildande verkningar, och äfven i vårt fosterland
motstycken skola upstå till de kyrkliga söndringar, sorn förvirra
så mänga andra länder, företrädesvis Tyskland.
Under det hela samhället genomgår ständiga förbättringar,
qvarstår kyrkoförfattningen orubbad, hänvisande på dess hundraåriga
ursprung!
Våra absoluta monarkier hafva under liden blifvit konstitutionella,
våra sociala former friare och nationalmedvetandet upväckt
till medborgerligt lif. Månne det icke äfven vore tid på att
också kyrkoförfattningen lämpades derefter, att någon rättighet
till deltagande i kyrkolagstiftningen och dess befordrande till
verkställighet inrymdes åt samhällsindividerna och deras kommunala
organer?
Reformationen tillerkände ej blott Biskopar och Presterskapet,
utan församlingen äfven, domsrätten huruvida den antagna
läran öfverensstämde med Skriften eller ej. När församlingen
redan då tilläts bestämma om sjelfva läran, månne det vore lifsfarligt,
om den nu öfver 200 år derefter finge menlöst titta in i
kontrollen af kyrkoförfattningens efterlefnad?
Kyrkans institutioner måste i sina grunddrag följa den kyrkliga
lärans och vetenskapens utbildning; söka utveckla den andans
kraft, som hon ofelbart sluter inom sig i det praktiska lifvet
och folkets sed. Då först skall det kristliga lifvet vakna och
alla irrmeningar blifva bannlyste från ett örn sin salighet ömsint
folk.
Jag betviflar icke denna behöfliga kraft inom vår kyrka;
gjorde jag det, då funnes blott ett medel återstående, ett enda,
religionsfrihet — det yttersta som skall — så vill jag hoppas —
men först i aflägsen framtid, sammanföra olika kristna religionskulters
bekännare — under en falsk fana — i en enda verldsreligion.
Men så mycket mera är det då af vigt och synnerligast under
närvarande omständigheter, att alla sådana förordningar undanrödjas,
som i mer och mindre väsendtlig grad lägga hinder i
vägen för den religiösa känsla, som Gudi vare lofvad! synes
vara ett behof hos folket, och som jag förnämligast finner 1726
års plakat i och hvad det rörer förbud mot sammankomster, erkanneliga
Gudstjenst uti ”privata och enskilde hus för man- och
qvinkön, gamla och unga, kända och okända, få eller flere”,
häri origtigt och rättsvidrigt; när Guds ords utöfvande inom våra
konfessionella grundstatuter utöfvas; alltså och då jag endast härtill
inskränker mig, så får jag ock med stöd af hvad jag härutinnan
anfört och såsom min enskilda motion, i denna del yrka
plakatets uphäfvande.
Jag förbiser likväl icke här det skydd som kyrkan f. n. behöfver
för sitt bestånd och välbefinnande, en utåt genom laglig
form försäkrad ställning, och upträder derför här med ett bestämdt
uttalad t ogillande af det proselyt-makeri, sorn synts någon gång
oförväget företaget, vare sig af Katholiker eller dissenters, såsom
296
Den 17 December e. m.
Mormoner, i Orsa eller annorstädes. Det är nemi. en stor skillnad
på fri religionsöfning åt våra egnatjrosförvandter och religionsfrihet
för Mormoner och Katholiker m. fl. För min del tror jag,
alt vi icke kunna vara nog vaksamma på de Jesuitiska flender
till vår tro och vår frihet, hvilka i Katholicismens siren-röster
tillropa oss. Mitt tillstyrkande af fri religionsöfning för vår kyrkas
egna bekännare är, efter min förmening, derföre ett lämp-.
ligt medel att stadga och befästa vår kyrka i dess inre, som
yttre former.
Begärdes på bordet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från BankoUtsk.
inkomne Mern.:
1, med hemställan att få använda arfvoden till två Notarier
och två Kanslister; och
JVs 2, med öfverlemnande af Banko-Fullmäktiges till Utsk.
afgifna berättelse.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 9 e. m.
In fidem protocolli, -
Albert Munck•
{"lil
Måndagen den 19 December 1853.
Plenum kl. | 7 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 17 dennes e. m. samt
pleni-prot. för d. 7 dennes.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som jag icke var tillstädes
då protm för den 3:dje och 6:te dennes justerades, får jag
på grund af 20 § Riksd.Ordn. anhålla, att i denna dagens prot.
måtte anmärkas det jag icke varit närvar:de, hvarken dä fråga
väcktes om Hr Munck af Rosenschölds uteslutande eller då beslut
derom fattades, eller hans motioner lades till handlingarne.
Frih. Cederström, Rud.: Den utomordentliga vigt, söm
för fäderneslandets hela materiella förkofran hvilar på jernvägsfrågans
ändamålsenligaste utveckling och på dess mogna behandling
inom representationen, föranleder mig att vördsamt hemställa,
det Ståndet ville först nästkommande plenidag företaga till
remitterande, den af Gr. von Rosen i detta ämne väckta motion.
Och får jag härjemte föreslå, att denna motion då mätte sättas
främst på föredragn:slistan för dagen.
Den 19 December.
297
Uppå härom af Hr Gr. o. Landtm, framstiild propos. beslöts
att Gr. von Rosens på bordet hvilande motion om sättet
för jernvägars anläggning icke skulle föredragas förrän i nästa plenum,
men då borde uptagas främst på föredragnrslistan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Gr. von Rosen förutom
det skriftliga förslag lian inlemnat för att till StatsUtsk.
remitteras, jemväl hade ett muntligt anförande, hvilket han begärde
skulle få medfölja motionen till ötsk., så förmodar jag att
detta anförande sedermera blifvit skriftligen affattadt och till följd
af 29 § Riddarh.Ordn. (ill bordet inlemnadt. Jag anhåller att då
motionen till remiss förekommer, äfven detta muntliga anförande
måtte upläsas.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Jag bar funnit, alt i
det muntliga anförande, jag häromdagen afgaf, såsom inledning
till den motion jag då väckte, ett misstag af mig blifvit begånget
emot 90 § Reg.F:n, i så måtto att jag deruti framställt yttranden
om ett mig enskildt rörande beslut af Regeringen. Med
anledn. häraf får jag anhålla, att denna del af mitt anförande,
om den nu upläses, sedermera måtte få utur prot. utgå, enär
StatsUtsk: utan tvifvel icke är rätta forum att uptaga en sådan
anmärkn.
Frih. Palmstjerna: Min mening är visserligen icke att
här skulle upläsas några ord, dem Gr. von Rosen sjelf anser
mindre lämpliga att till Utsk. remitteras, och jag önskar blott
upläsningen sedan Gr. von Rosen justerat sitt anförande sådant
han finnér lämpligt att det till Utsk. afgår.
Gr. von Rosen: Ehuru nöjd med att mitt anförande i den
frågav:de delen får utur protokollet utgå, hoppas jag dock, att
intet olämpligt blifvit deruti af mig yttradt. Jag anhöll, att det
skulle få utgå ur prot., emedan jag ansåg det icke vara förenligt
med 90 § Reg.Fm.
Ilr von Hartmansdorff, August: Gr. von Rosen talade
så lågt att jag icke kunnat upfatta hvad han sade, hvarföre jag
instämmer med Frih. Palmstjerna deruti, att Gr:n måtte diktera
sitt anförande till prot., så att vi, då saken till öfverläggning
förekommer, måge kunna veta hvad Hr Gr:n vidkännes eller icke.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Ribbings,
Arvid, d. 17 dennes f. m. på bordet lagda motion om anslag
af allmänna medel till reseunderstöd för unga Svenska Officerare,
som vilja praktiskt lära krigskonsten.
Föredrogs Frih. Creutz’s, Stephan, d. 17 dennes e. m.
på bordet lagda motion, ang:de antagande af den Norska Dissenterlagen
af d. 16 Juli 1845.
298
Den 19 December.
Frih. Creutz anförde dels muntligen dels skriftligen:
Då jag den 3:dje dennes hade den äran att inlemna min
motion till H. R. o. Ad., genmäldes jag af tvenne Ståndets
ledamöter, Hrr Tham och Tersmeden, och jag får nu utbedja
mig att med några ord få besvara desse Herrars yttranden:
Jag anser mig med några ord höra bemöta Hr Thams anförande,
som han kallar sjelf, en högtidlig protest, sin pligt och
sitt stånd likmätig. Af en så högtidligt förklaring, afgifven af
en det andliga Ståndets man, väntar man att få höra skäl och
grunder anföras. Detta var dock icke förhållandet. Hr Tham
förklarar högtidligt, icke en, utan fem serskilda gånger, att han
icke ingår utan förbigår de serskilda punkterne i min motion
öfver hvilka han dock uttalar sitt ogillande. I det stället begifver
han sig inom personlighetens gebit och der med så mycket
mera säkerhet framkastar insinuationer om andeligt högmod,
jesuitism, läseri och andra orena bevekelsegrunder. Det gör
mig ondt att nödgas erinra en man af andeliga ståndet om ett
så oändeligt, för att icke säga köttsligt bemötande. Det är hvarken
hans pligt eller hans stånd likmätigt att intränga på detta
fridlysta område. Detta sätt att vederlägga sin motståndare är
visserligen icke nytt, men användes endast i brist på vilja eller
förmåga att försvara sin sak. För några år sedan läste jag i en
skrift af en vidt fräjdad man dessa ord: ”Det är en vanlig taktik
att när man vill vederlägga sin motståndare, man först gifver
den sak och person man vill bekämpa ett förhatligt och afskyvärdt
namn, för att sedan, som man menar, med så mycket större
framgång kunna nedergöra vederparten”. Denna stridskonst har
Hr Tham icke heller glömt. I ingen enda punkt af min motion
har Hr Tham ens försökt en vederläggning. Har Hr Tham velat
ådagalägga sin svaghet i denna del, men sin styrka i personliga
anfall, sä har denne min motståndare förträffligt lyckats och gjort
sig förtjent af lika starka eller lika svaga medkämpars bifallsyttringar.
Hr Tham säger: ”Jag kan icke inse att någon ära
vinnes dermed att man med berådt mod trampar bestämda lagar
under fötterne”. Icke ens denna kränkande beskyllning att med
berådt mod hafva trampat lagen under fötterne har Hr Tham
bevisat. Den mig i Grundlagen tillförsäkrade Riksdagsmannarättigheten,
att i lagenlig ordning söka få ändrad en lag som
kränker en menniskas heligaste rättigheter, att nemi. i sitt förhållande
till Gud endast tvingas af Hans ord och sitt eget samvete,
då man icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer, lärer Hr Tham svårligen lyckas att fråntaga mig,
såvida han sjelf icke vill trampa lagarne under sina fötter. Hr
Tham yttrar vidare: Jag känner Skriftens ord: ”Gifver Gud hvad
Gud tillhörer och Kejsaren hvad Kejsaren tillhörer”. Då Hr
Tham detta vet, hvarföre då icke gifva hvad hvardera tillhörer.
Detta är just hvad jag i min motion yrkat och det kan väl icke
vara Hr Tham som Prest obekant, att i Augsburgiska Bekännelsen
är en skarp och bestämd gränslinia (hvilket jag i min m'o
-
Den 19 December.
299
lion haft äran visa) updragen emellan det andeliga oell verldsliga
regementet. När Hr Tham, hvad beträffar religionen och samvetet
säger: ”man måste varda all mensklig ordning undergifven
för Herrans skull” och att man således skall gifva Kejsaren, d. ä.
den verldsliga öfverheten, obetingad lydnad äfven i dessa stycken,
så frågas med skäl om Hr Tham icke fråntager Gud det honom
tillhörer. Jag vågar öppet förklara, att Hr Tham rycker detta
Skriftens språk ur sitt sammanhang och genom att draga det in
på det nyssnämnda området inlägger deri en mening, som strider
lika mycket mot Skriften som ock emot den Augsburgiska Bekännelsen.
Helt kategoriskt påstår Hr Tham att ”der hvarest
Christi Evangelium räder och Hans kärlek segrat, der öfverträdes
icke en äfven den minsta punkt i den borgerliga lagen”. —
Sådan må lagen vara. Vore detta påstående sannt, så hade
Christi första Lärjungar och Apostlar hvarken Evangelium eller
kärlek, enär enhvar känner, att de, i ofvannämnda stycken som
Gudi tillhöra, icke lydde Öfverheten, utan svarade, då myndigheterne,
efter att hafva för Christendomens skull hållit deni i
fängelse och förbjödo dem strängeligen att icke mer tala i Christi
namn, de svarade: ”om det är rätt för Gudi att vi höre eder
mer än Gud, derom mågen J sjelfve döma, och trotts de stränga
förbuden höllö på och lärde hvar dag i templen och i husen,
huru allvarligt de än inskärpte den läran att i rent menskliga
och borgerliga ting vara Öfverheten underdånig. Detsamma
lärde äfven Luther, hvilket i min motion med utdrag ur hans egna
skrifter, äfven som ur den af mig ofta åberopade Augsburgiska
Bekännelsen är bestyrkt. Det förundrar mig högeligen att Hr
Tham som Luthersk Prest så litet håller på denna den Svenska
kyrkans grundlag. Jag har icke, såsom Hr Tham yttrat, uttalat
någon förkastelsedom öfver de Symboliska böckerne, utan endast
det deri förekommande uttrycket: ”Vi fördöme”. Icke eller har
jag såsom Hr Tham oriktigt tillvitar mig, uttalat någon förkastelsedom
öfver Prester, utan öfver den opresterliga, oprolestantiska
och oevangeliska Hierarkien, som vädjar till svärdet och
fängelserna för att dymedelst tvinga samveten att underkasta sig
af menniskor införda ceremonier, kyrkobruk och stadgar. Hr
Tham upträder äfven till försvar för Convetikelplakatet af d. 12
Jan. 1726. Afven här kan Hr Hofpredikanten icke afhålla sig
ifrån falska beskyllningar. Af mitt yttrande, att detta K. Plakat
är ett band' på samvetsfriheten, drager han den slutsats att jag
aldrig genomläst detsamma i sin helhet. Utan att hafva sett det
sedan jag här upläste min motion, har jag detta Plakat så troget
i minne att jag kan uplysa Hr Tham derom, att det som Hr Tham
finnér ”innehålla en den vackraste upmaning som i Svensk lag
finnes, till husandakt”, tillika stadgar att spel och annat förargelig!
väsende på Söndagarne skall af vederbörande fiskaler angifvas
och till lagligt afdömande fortskyndas”. Huru hålles detta
stadgande? När har man väl hört någon yttra att den som på
Söndags e. m. suttit vid spelbordet brutit emot ConventikelPlakatet?
Mången som vill behålla sin frihet att oantastad bryta
