# ID: svediakorp-gov591
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 156,442
# sentences: 5,758
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTÖCÖLL,
HÅLLNA
HÖGLOFLIGE
WBQMHBSä&ltllt DCii ÅBIBM»
VID
JTrtgtima tlthsimijen i £>'ttirhl)nlw
Åren 1§53-1§54.
Ti it »ute Häftet.
——
STOCKHOLM.
Hörberg ska Boktryckeriet,
1 85 5.
Onsdagen den 2 Augusti 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 Prot.-Utdr. för d. 29 sisll. Juli samt PleniProl:n
för d. 11 och 13 sisth Maj f. och e. m.
Anmäldes och emotlogs en Deputation från Hederv. BondeSt.
, anförd af förre Talmannen Nils Pehrsson, som inbjöd R.
o. Ad. att instämma i det, vid föredragning af StalsUtsk:s Utlåt.
JV2 191, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk. JVs 92,
ang:de K. M:s Nåd. Propos. om de uti ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling, af BondeSt. d. 31 sisth
Juli fattade beslut, att bifalla de af Utsk. föreslagna förändrade
stadganden för de serskilda Länen jemte hvad Utsk. i öfrigt beträffande
frågan tillstyrkt, dock under förbehåll, att de misstag,
som möjligen i afseende på ett eller annat Län kunnat ega rum
vid beräkning af de nuvar:de persedlarnes belopp eller deras omsättning
till penningar eller annan räntepersedel, varda rättade.
Hr Gr. o. Landtm, försäkrade Depulationen om R. o. Ad:s
bevågenhet att, såvidl det med det allmännas väl funnes förenligt,
gå BondeSt:s önskningar till mötes, hvarefter Deputalionen utbeledsagades.
Uplästes ett af Hr Hägerflycht, Carl Henr., inlemnadt
sålydande Mern.:
Det af Hrr Elektorer mig anförtrodda updrag, att nu inträda
som ledamot i R. St:rs BankoUtsk., får jag, f. n. sjuk,
mig härmed vördsamt afsäga.
I anledn. häraf blefvo Hrr Elektorer af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade att utse en ledamot i BankoUtsk. i st. f. Hr Hägerflycht.
Uplästes ett af Hr Björnstjerna, Roger Magnus, inlemnadt
sålydande Mern.:
Nödsakad att, för enskildta angelägenheter, lemna staden
på någon tid, ser jag mig tvungen alt afsäga mig den af R. o.
Ad. mig anförtrodda plats som Bänkmän; men anhåller, att fortfarande
få bibehålla min Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
4
Den 2 Augusti.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. K. M:s d. 29 sisth
Joli på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St:r med förslag till
Grufve-stadga.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 28 och 29 sisth Juli på bordet
lagda Utlåt. J\s 188, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om
understöd af allmänna medel åt Tull-statens enskilda Pensionsinrättning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke inse, att
StatsUtsk. i förevande Utlåt, anfört några giltiga skäl för sitt
afslag. Utsk. yttrar på ett ställe: ”arméens och civil-statens
samt andra enskilde enke- och pupill-kassor understödjas icke
af Statsverket.” Jag skulle tro, att Utsk. i detta afseende icke
sagt allt hvad Utsk. vet. Det torde nemi. vara otvifvelaktig!, att
Civil-statens enke- och pupill-kassa utaf den allmänna pensionsfondens
tillgångar understödjes ganska betydligt, och denna åter
har icke obetydliga statsanslag, hvadan stats-medel således komma
äfven den förra lill godo. Arméens pensions-inrältning har
också en serskild enke- och pupill-kassa, hvars utgifter visserligen
utgå från de bidrag, hvilka arméens officerare serskildt
lemna; men då pensions-kassans delägare i allmänhet ansvara
för dessa utgifter och sjelfva åtnjuta icke obetydliga löne-anslag
af staten, torde man finna, att staten i sin mån, direkte eller
indirekte, bidrager till äfven denna enke- och pupill-kassas understödjande.
Utsk. säger vidare, att ”då pensionerne från dylika enskilda
inrättningar icke lämpas efter pensionärernes behof, utan tillfalla
de förmögne, likasom de utfattige, synes enskilda enke- och
pupill-kassan för Tull-staten, hvars aflöningsvilkor, jemnförde med
andra staters, i allmänhet äro förmånliga, icke böra företrädesvis
gynnas med statsanslag, helst deraf skulle framkallas likartade
anspråk från andra sådane inrättningar.” De flesta af Tullverkets
tjenstemän äro ganska svagt aflönade och ega en serdeles
sträng och kostsam tjenstgöring samt torde, vid jemförelse mellan
denna tjenstgöring och lönerna i allmänhet, icke kunna anses
vara gynnade. Deras förmögenhets-vilkor äro äfvenledes
vanligen ganska knappa; ty då det är kändt, att tjenstgöringen
är af sådan beskaffenhet, att den icke lemnar någon tid öfrig
till andra göromål, så är det påtagligt, att de, som ega enskild
förmögenhet, sällan eller aldrig ingå i Tullverket, till följd hvaraf
tjenstemännens efterlemnade enkor och barn vanligen alltid äro
i behof af understöd.
Hvad sjelfva kassan beträffar, så är det ovedersägligt, att
hennes utgifter f. n. icke motsvara de årliga inkomsterna, ehuru
genom det år 1853 godkända nya pensions-reghtet delegarnes
afgifter blefvo icke obetydligt förhöjde. Att ytterligare höja
dem torde svårligen låta sig göra, alldenstund det redan är med
stor upoffring, som dessa bidrag kunna utgöras. Kassan kan
således, utan något vidare understöd, icke motse annat än sin
Den LJ Augusti.
S
undergång oell slutligt uphörande af pensioneringen. Om icke
någon åtgärd å R. St:rs sida vidtages, så blir K. M. urståndsalt,
att, genom anvisande af statsmedel på något sätt uppehålla pensions-fouden.
Dä torde icke någon annan utväg återstå, än
att låta saken hafva sin gång, kapitalet årligen förminskas och
pensioneringen fortfara, så länge kapitalet ännu lemnar någon
tillgång ; hvarefter hela frågan faller och pensioneringen slutligen
kommer att helt och hållet uphöra.
Den upoffring, som K. M. föreslagit, att Stats-Verket skulle
göra för att understödja pensions-kassan, är visserligen betydlig;
men den är också beräknad att fullt afhjelpa behofvet. Om R.
St:r emellertid icke skulle finna sig föranlåtne, att anslå allt hvad
K. M. äskat, hvilket med säkerhet lärer kunna förutses, torde
likväl StatsUtsk. finna utväg att tillstyrka någon mindre årlig
summa, som motsvarar den nuvar:de bristen för de nästkommande
första åren. Denna summa torde, om man förutsätter,
att det förhållande, som de sista två eller tre åren inträffat,
fortfarande kommer att ega rum, kunna inskränkas lill 5,000
R:dr årligen. Det blir likväl att förutse, om äfven denna summa
skulle beviljas, att bristen vid nästa Riksdag icke kan fyllas,
utan att summan ökas allt mer och mer, och att således R. St:r,
till följd deraf, då måste bevilja något större anslag, så vida icke
hela pensions-anstalten skall uphöra. Emellertid tror jag, alt,
om R. Sl:r vid denna Riksdag bevilja 5,000 R:dr, så kunde
derigenom den närmaste framtiden möjligen blifva betryggad,
åtminstone i så måtto, att kapitalet under dessa år icke kommer
att minskas.
På grund af dessa skäl anhåller jag om återremiss af ifrågavande
Utlåt.
Frih. Cederström, Rudolf: Närvande inom Ulsk., då
denna fråga behandlades, har jag icke kunnat instämma i Utsk:s
beslut att vägra allt bidrag åt ifrågavar:de pensions-inrättning,
hvilken tvifvelsutan är förtjent af allmänt understöd. Men då
fyllandet af kassans brist, i hela dess omfattning, skulle leda
till en, sora det syntes, nog betydlig stats-utgift i jemförelse med
de många andra anslag, som f. n. oundgängligen kräfvas, har
jag, för min del, icke trott mig kunna gå längre, än att biträda
utgifls-afdeln:ns förslag, hvilket i egenskap af reservation finnes
Utlåtit bifogadt, och hvarutinnan på de i reservationen uptagne
skäl, R. St:r tillstyrkas, lill betäckande af den i Tullstatens enskilda
pensions-inrättning för enkor och barn efter embets- och
tjenstemän samt betjente vid Tullverket möjligen upkommande
brist, bevilja en summa af högst 5,000 R:dr, att för hvartdera
af åren 1855, 1850 och 1857 af tullmedlen utgå.” Visserligen
förutsätter, efter min öfvertygelse, ett så beskaffadt bidrag, att
pensions-kassans delegare mäste vidkännas en betydligare förhöjning
i de afgifter till kassan, hvilka hittills af dem erlagts, men
det är, vid sådant bidrag, likväl icke att befara, att kassan skall
helt och hållet gå under. Det är i afsigt att motverka detta
b
Den 2 Augusti.
sistnämnda, som jag, i enahanda syftning med Frih. Palmstjerna,
anhåller om återremiss af ifrågavaride Utlåt.
Efter först lill bifall å förevar.-de Utlåt, framställd, men med
Nej besvarad Propos., hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o.
Ad. ansåge de gjorde anmärkn:ne föranleda till återremiss.
Ropades Ja.
Föredrogos ånyo och biföllos StalsUtsk:s nedannämnde d. 28
och 29 sistl. Juli på bordet lagda Ullåtm och Mern.:
JM 189, i anledn. af väckt fråga om upbörds-arfvode till
Skepps-Ombudsmannen vid Stockholms Sjömanshus för de sedan
år 1848 vid nämnde Sjömanshus debiterade och redovisade krono-utskylder;
JM
190, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de uplåtelse
af mark från Eskilstuna Kungs-ladugård till skolhusbyggnad inom
Klosters församling af Nyköpings län; samt
JM 198, i anledn. af återremisser å Utlåt. JM 98, ang:de
ett ytterligare låns beviljande för hamnbyggnaden i Wadstena.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne StalsUtsk:s d.
28 och 29 sisth Juli på bordet lagda Meni. JM 199, i anledn.
af erhållne återremisser å Utlåt. JM 94, ang:de begärdt lån till
Akademiska Föreningen vid Lunds Universitet.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 29 sisth Juli på bordet lagda
Mern. JM 31, i anledn. af återremisser af Mern. JM 11, innehållande
förslag till ändring af åtskilliga stadganden i Reg.F:n
och Riksd.Ordmn, i afseende på behandlingen af en del Regerings-ärenden.
Detta Mern. företogs punktvis lill afgörande.
l:sta punkten, innehållande anmälan, all Preste- och BondeSt:ns
meningar icke kunna med It. o. Adis och BorgareShs i
hufuudsaken förenas; 2:dra punkten, innehållande hemställan
att RresleSl. måtte låta sin anmärkn. inut lämpligheten af benämningen
Regerings Rätt förfalla; och 3:dje punkten, innehållande
hemställan, alt BorgareSl. mätte luta sina anmärkn:r
rör:de uteslutande af orden ”enl. förf'altnme" och ”öfoer
embets-myndighelers meddelade besvär11 förfalla.
Dessa punkter lades lill handlingarne.
4:de punkten, innehållande hemställan all orden i Utskis
förslag ”må i enlighet med serskildt stadga” må utbytas emot
orden ”skall på det sätt och med de undantag, som bestämmas
i serskild stadga.'’'1
Denna hemställan bifölls.
5:te punkten, innehållande hemställan, att lill slutet af den
Deli 2 Augusti.
7
utaf Utsk. föreslagna redaktion af 2:dra morn. i 17:de §:n
Reg.F:n må läggas orden ”och minst lvu beklädl domareembete.
”
Hr Printzensköld, Carl: För min del linner jag icke
något skäl för R. o. Ad., att frånträda den gemensamma tanke,
hvarom Ståndet, då detta ärende förra gången förevar, sig förenat.
Jag grundar denna öfvertygelse derpå, att jag icke tror,
att det vore lämpligt att förklara det minst tvenne ledamöter af
ifrågavande myndighet skulle hafva beklädt domare-embete. Om
icke mitt minne felar, innehöll också det förra förslaget, att alla
ledamöterna i Regerings-R:n skulle hafva beklädt civilt embete,
med undantag af tvenne, hvilka kunde hafva innehaft andra funktioner,
än af civil beskaffenhet. Det är visserligen sannt, att i
domare-embetes utöfning bör ligga en garanti derför, att lagarne
riktigare och måhända med större skarpsinnighet skola tolkas af
dem, hvilka i egenskap af högsta domare i Regerings-R:n skola
afgöra der förekommande frågor. Men så framt man med domare-embeten
menar antingen Häradshöfdinge-sysslor eller ledamotskap
i Hof- och Rådslufvu-R:r, tror jag att man misstager
sig, om man anser embets- och tjenstemän, tillhörande denna
kalhegori, ega någon större förmåga att bedöma de i RegeringsR:n
förekommande göromål, än andra tjenstemän, t. ex. ledamöterne
i Rikets Kollegier samt landl-statens tjenstemän m. 11.
Jag tror fördenskull, att det vore bäst, om R. o. Ad. bibehölle
den förra ordalydelsen i förslaget, emedan ändamålet derigenom
säkrast torde vinnas, och ehuru denna ordalydelse icke är fullt
så tydlig sorn den borde vara, vågar jag ändock anhålla om bifall
dertill.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talarens anförande
grundar sig helt och hållet på ett misstag. Const.Utsk.
hade i sitt förra förslag hemställt att af Regerings-R:ns 7 ledamöter
minst 5 borde hafva beklädt civilt embete. I detta stadgande
är ingen förändring gjord, utan endast för att gå BorgareSt:s
önskan till mötes, tillagdt att minst två ledamöter skola
hafva utöfvat domare-embete, hvadan således all den garanti,
som den värde talaren funnit ligga deruti, att af de sju ledamöterne
fem skulle hafva förvaltat civil beställning, förefinnes
alldeles oförändrad; och det faller således af sig sjelft, att den,
som är nöjd med det förra stadgandet, äfven icke bör finna
någon egentlig olikhet mellan detsamma och det nu föreslagna;
ty antingen detta stadgande förefinnes i Grundlagen eller icke,
så är det temligen sannolikt, att alltid åtminstone ett par ledamöter
med juridisk bildning komma att i Regerings-R:n tillsättas,
så att hela skillnaden blott är den, att hvad som i allt fall
kommer att inträffa, nu står i grundlagen. Jag medgifver derföre
visserligen, att det är onödigt, att berörde föreskrift finnes
i grundlagen; men någon olägenhet innebär det icke, och då
dessutom ett Stånd ansett det nyttigt och nödigt, kan jag icke
inse, hvarföre man ej kan gå detta Stånds önskningar till mö
-
$
Den 2 Augusti.
tes, samt hemställer följaktligen att den föredragna punkten måtte
godkännas.
Hr Prin tzensköld: Den uplysning, som Const.Utsk:s
Ordf:de nu behagat meddela, styrker mig ännu mer i den öfvertygelse
jag haft äran framställa, eller att Utsk. ganska väsendtligt
förändrat sitt förra förslag. Jag anser nemi. att ma» ganska
väsendtligt förändrat sitt beslut, då man förklarar, att af de
fem ledamöter, hvilka ovilkorligen skulle hafva beklädt civilt
embete, två ovilkorligen borde hafva utöfvat domare-embete.
Jag tror icke att domare-embetes utöfvande eger en sådan magisk
verkan på förståndet, att icke äfven de Hrr, som tjenat i
sådana Rikets verk, der mången gång tillämpning af lagar och
författn:r förekomma, kunnat ådagalägga lika mycken skarpsinnighet
som de, hvilka sitta i en HäradsRätt eller i en domstol.
Då det dessutom i afseende på K:s Högsta Domstol är uttryckligen
föreskrifvet, att dess tolf ledamöter skola hafva beklädt
domare-embete, så skulle det vara en alltför långt drifven utsträckning
för dessa embetsmän, om de äfven så lill sågandes
skulle inkräkta tvä platser i Regerings-R:n, då det likväl inom
Riket finnes en civil tjenstemanna-personal, som utöfvar en quasi
domare-befattning, och som för Regerings-Rm vore vida lämpligare,
än domare, som beständigt sitta och döma om mitt och
ditt, utan att någonsin hafva kommit i erfarenhet om hvad det
vill säga att ”laga efter lägenheten.” Jag tror derföre, att det
är klokast att bibehålla en bestämning, som kan gifva K. M.
rättighet, att, om Han så för godt finner, insätta en domare i
Regerings-R:n, ulan att Han, af ett bestämdt gifvet lagbud, dertill
behöfver vara tvungen.
Jag är alldeles icke af samma tanka som Gr. Lagerbjelke,
att man har juridisk bildning, derföre att raan är domare; ty
beklagligen har erfarenheten mången gång bevisat motsatsen.
Den juridiska bildningen är nemi. icke ensamt att finna på domaresätet,
och det finnes således ingen garanti för att en Härads-höfding,
som sulit ting, är i någon hårsmån klokare än
den, som icke tagit juridisk examen. Tvertom skulle jag kunna
vara i tillfälle att upgifva ledamöter inom Rikets Colhr, hvilka
aldrig varit domare, men det oaktadt i skarpsinnighet och juridisk
bildning äro fullt jemngoda med dem, som, derföre att de
varit domare, anses ega en grund för sin skicklighet. Med ett
ord, jag anser utöfningen af domare-embete icke utgöra något
bevis för, att man har större juridiskt skarpsinne och klokhet,
än om man icke beklädt något sådant. När dertill kommer, att
de frågor, som skola handläggas af Regerings-R:n äro af den
beskaffenhet, att de fordra långt större erfarenhet och insigt i
de administrativa ärenderna än i de flinthårda juridiska, sä är
det desto nödvändigare att flera personer, som innehafva dessa
kunskaper, sättas in uti Regerings-R:n, än att några domare
dilkomma, hvilka visserligen ingalunda äro så qvalificerade, att
de kunna döma i administrativa frågor.
Den 2 Augusti.
9
Frih. Cederström: Om det vore fråga örn att bestämma,
det alla ledamöterna i Regerings-rätten skulle hafva beklädt
domare-embete, då medgifver jag, att de anmärkmr, som Hr Printzensköld
framställt, skulle ega ganska mycken vigt och icke kunna
jäfvas. Men om något sådant är nu icke fråga, utan frågan är
derom, att inom ett antal af sju ledamöter endast två skulle hafva
beklädt domare-embete. Detta tillägg har ett Stånd upställt såsom
vilkor för sitt godkännande af förslaget. Vill man sjelfva
saken och anser den nyttig, tror jag det icke vara skäl att för
denna orsaks skull afslä ett Med-Ständs önskan. Jag finnér det
dessutom icke så underligt, om personer skulle tillmäta Regeringsrätten
större förtroende, i fall bland dess ledamöter befunno sig
tvenne jurister, och detta just på grund af Hr Printzenskölds
yttrande, att man bör ”laga efter lägenheten”. Detta kan nemi.
visserligen i många fall vara ganska riktigt; men man får icke
laga för mycket efter lägenheten och derigenom förlora den stränga
juridiska rätten ur sigte.
När fördenskull denna rätt kan göra sig hörd genom de
ifrågavartde tvenne ledamöterna, så kan åtminstone icke jag
hafva någonting emot den saken. Jag skulle visserligen icke
sjelf hafva yrkat derpå; men när nu så skett, har jag för min
del ingentig deremot, utan hemställer, det R. o. Ad. måtte bifalla
Const.ötslcs hemställan.
Hr Printzensköld: Följden af ett bifall till Const.Utsk:s
ifrågavande förslag blefve naturligtvis den, att af sju ledamöter
skulle endast tre komma att tillhöra den del af den civila admistrationen,
som icke tillhör domare-korpsen, emedan två ovilkorligen
skulle vara domare och K. M. vore berättigad att tillsätta
tvenne andra, som icke beklädt civila befattningar. Naturligtvis
måste man förutsätta att K. M. också skall begagna en sådan
rätt, och för min del anser jag af stor vigt, att äfven militära
embetsman skulle kunna blifva ledamöter af Regerings-rätten.
Jag vill för öfrigt icke med någon ifver fullfölja mina anmärkmr,
emedan jag är fullt öfvertvgad, att hela förslaget, i det skick,
hvaruti det nu befinner sig, kommer att falla vid nästa Riksdag.
Hr von Hartmansdorff: Efter Hr Printzenskölds sista yttrande,
torde allt vidare tal i denna fråga vara onödigt.
Propos. lill bifall å Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan
blef härefter framställd och besvarad med starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit
Ja öfvervägande.
öde punkten, ang:de förändrad redaclion af 21 :sta §:n
R eg .F.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då Utsk. i denna
punkt föreslår förändring i l:sta mom. af 21:sta §:n, synes mig,
att förändringen bort äfven sträcka sig till det sednare morn.,
enär Riks-rätten äfven der bort, jemte Högsta Domstolen, omnämnas.
10
Den 2 Augusti.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:s Mern. i förevar:de
punkt godkändt.
7:de, 8:de, 9:de, 10:de och 11 :te punkterne, innehållande
hemställanden lill de öfriga RiksSt:n.
Dessa punkter lades till handlingarne.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 29 sisth Juli på bordet lagda Utlåt.
N:o 192, i anledn. af R. Sl:rs åren 1851 och 1853 församlade
Revisorers berättelse om granskningen af de under K. CommerceColhm
ställde fonders och medels förvaltning och räkenskaper.
Delta Utlåt, företogs punktvis till pröfning och blef dervid
bifallet med undantag af 3:dje punkten, ang:de ersättning af Direktören
L. Hofman Bångs rese- och Iraktaments-kostnadér vid
enskilde Sehäferiers besökande, hvilken punkt återremitterades
efter följande discussion:
Frih. Cederström: Rud.: Den gamla s. k. Ulldiskontfonden
befinner sig, sedan flera år tillbaka, i ett beklagligt sjunkande
tillstånd. Att afhjelpa denna dess mindre fördelaktiga
ekonomiska belägenhet, har synts StatsUtsk. utgöra ett föremål
af vigt för R. St:s behjertande. Jag delar denna åsigt och har
också varit fullkomligt ense med Utsk. ang:de det tillstyrkta aflåtandet
af den ifrågavar:de underd. hemställan till K. M. Deremot
har jag varit af olika tanka med Utsk. i afseende på den
ordställning, som åt berörde hemställan blifvit gifven, och hvilken
tydligen tyckes tillkännagifva en tvekan, och måhända mer
än tvekan, derom, att inspektionsresorna i allmänhet böra anses
vara nyttiga och erforderliga. För min del tror jag nemi., att
dessa resor äro behöfliga, men att kostnaden derför bör drabba
icke ensamt det allmänna, utan äfven de enskilde egare af schäferier,
hvilka önska att Inspektörens, f. n. Direktören Hoffman
Bångs, råd och uplysningar anlita. Följaktligen har jag trott,
och i min reservation den mening anmält, att i Ulsk:s hemställan,
pag. 4 första raden upifrån, bordt införas efter ordet ”derest”
orden ”såsom torde böra antagas”, eller ”såsom förmodas kan”.
Derigenom skulle gifvas tillkänna, att Utsk., äfvensom R. St:r,
i fall förslaget af dem antages, ansett de ifrågavar:de resorna
fortfarande vara nyttiga, ehuru R. St:r ville att kostnaden derför
skulle drabba icke ensamt den hårdt anlitade gamla ulldiskontfonden,
utan äfven fördelas på de enskilde schäferi-egare, som
af nyssbemälde direktörs råd sig begagna.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag att
efter ordet ”derest” i Ulsk:ls hemställan måtte införas orden
”såsom torde böra antagas”, samt alt, med detta lilla tillägg, den
förevarande punkten måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Frih. Cederström har reserverat
sig endast mot de ordalag, som af StatsUtsk. blifvit uti
ifrågavar:de hemställan begagnade, men icke mot innehållet af
denna underd. hemställan. Jag, för min del, har deremot icke
Den 2 Augusti.
11
kunnat instämma i StatsUtsk:s åsigt i hufvudsaken. Jag tror nemi.
att för såvidt det är af vigt, att Direktören Hoffman Bang årligen
inspekterar de schäferier, som så väl af Kronan som af enskilde
egas, är det också icke skäl att aflåta en underd. skrifvelse i den
syftning, som Dtsk. föreslagit. Utsk. föreslår att resekostnaden,
som förut utgått af den gamla s. k. Ulldiskont-fonden, hädanefter
skulle utgå af enskilde schäferi-egare. Jag betviflar, huruvida
många schäferi-egare under sådana förhållanden, skulle vara villige
alt anmoda bemälde Direktör om dylika besök. Anser man således,
att det är vigtigt för ullkulturens befrämjande inom vårt
land att dessa resor fortfarande ega rum, så måste också resorna
af Staten bekostas. Granskar man dessutom förhållanderna närmare,
så finner man, att en icke särdeles väsentlig minskning
skulle åstadkommas i resekostnaderne, derigenom att enskilde
skulle betala Hr Hdffman Bang. Ty han är i alla fall förpligtad
att årligen besöka Kronans stamscbäferier, och dessa resor kunna
af ingen annan än Kronan betalas. Under sådana omständigheter
tror jag icke, att den årliga resekostnaden, hvilken bär är
upgifven lill 800 å 900 R:dr b:ko, komme, i händelse Ulsk:s
förslag antages, att med mer än på sin böjd hälften förminskas.
Jag hemställer fördenskull lill R. o. Ad., om icke så framt den
nylla, som med dessa resor afses, verkligen af Ståndet finnes
förtjena någon upmärksamhet, det vore skäl, att desamma, hädanefter
liksom hittills, af Statsverket bekostades, och får på grund
häraf vördsamt anhålla om afslag å Utskis förevarande hemställan.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag anhåller att få nämna, det
jag icke varit närvarande i Utsk., då denna fråga behandlades,
och att jag, så framt jag det varit, skulle hafva sökt motsätta mig
en så beskaffad utgång, som ifrågavar:de ärende nu erhållit. Jag
anser nemi. obilligt att föreslå, det schäferi-egare skola bekosta
så väl rese- som traktamentsersättning för den person, som tillhandagå!-
dem med uplvsningar, under det att de agronomer,
som kringresa för att biträda jordbrukare, af reqvirenterna endast
erhålla traktaments-ersättning, hvaremot Slaten betalar rese-kostnanaden.
För min del anser jag billigheten fordra, att Hr Hoffman
Bang åtminstone sättes i samma paritet som agronomer,
och alt Staten således betalar kostnaderna för sjelfva resorna,
men reqvirenterne endast dagtraktamentet, för den tid han uppehåller
sig på de ställen, dit han reqvireras.
Af sådan anledn. får jag anhålla att detta Utlåt, må till
StatsUtsk. återremitteras. Jag anser denna åtgärd lämpligare, än
alt, på sätt Hr von Troil yrkat, nu genast afslå detsamma.
Hr Ribbing, Arvid: Då StatsUtsk:s egna ledamöter begärt
dels afslag, dels återremiss af ifrågavar:de Betänk., synes det vara
öfverflödigt för någon annan att i samma syftning yttra sig. Jag
vill dock tillägga ett skål: då det nu mera, efter de beslut, som
R. Sl:r fattat i afseende på bränvinslagstiftningen, blir nödvändigt
för landmannen att se sig om, huru han skall kunna använda,
sin spanmål, som troligen kommer alt sjunka i pris, så
12
Den 2 Augusti.
torde icke någon tjenligare utväg i detta afseende finnas, än att
skaffa sig sådana kreaturs-racer, som bäst betala hvad nian på
dem upoffrar. I sådant fall torde Hr Hoffman Bang, hvad fären
beträffar, kunna lenina goda uplysningar, enär Iian icke allenast
har värd om enskildtas schäferier, hvilka bestå af ädla och finulliga
får, utan äfven om Kronans grofulliga och köttrika.
Hvad mig beträffar, har jag under många år haft besök af
honom och rönt nyttan deraf, samt har äfven erfarit att flere
andra schäferiegare skulle haft samma gagn, så framt de vetat
eller tagit kännedom örn att de kostnadsfritt kunnat få begagna
sig af hans uplysningar. Skola de nu nödgas betala något derför,
fruktar jag, att hans verksamhet blir inskränkt, då den sorn
bäst behöfves.
Frih. Cederström: 1851 och 1853 års revisions-berättelser
meddela på ett så utförligt sätt de förhållanden, som röra ifrågavande
ärende, att StatsUtsk. trott sig endast behöfva i korthet antyda
sammanhanget, men icke utförligare redogöra derför. Det torde
fördenskull tillåtas mig, att ur dessa berättelser supplera en del
af hvad som i Utlåt, icke kunnat intagas.
Den gamla Ulldiskont-fonden har år efter år lemnat brist,
hvars betäckande städse utgjort föremål för bekymmer å Regeringens,
samt någongång anmärkmr från revisorernas sida, i afseende
å sättet för bristens betäckande, dervid fonden likväl endast
för tillfället kunnat bringas ur sitt trångmål; dock hafva R. St:r
slutligen godkändt de af K. M. för ögonblickets behof vidtagna
åtgärder. Att låta en till ett nyttigt ändamål afsedd fond försvinna,
torde emellertid icke vara lägligt; och icke heller tjenligt
att år för år låta än det ena än det andra palliativet på
försök vidtagas samt Regeringen blottställas för klander, om
än dess nödfallsutvägar sedermera såsom sådana gillas. Men
hvilka medel förete sig för att afhjelpa förevarande olägenhet?
Det är hvad härvid allvarligen mäste tillses. Inom StatsUtsk.
och den afdeln. deraf, som berédt detta ärende, ansåg man sig
böra vara betänkt på någon utväg till bäfvande eller mildrande
af det -öfverklagade missförhållandet. Man skulle i detta afseende
möjligen kunnat vilja sammanslå den gamla fonden med den
nya; men deremot framställde sig den betänklighet, att man
genom en dylik sammanslagning äfventyrade att inympa den
förras tynande lif på den sednare, hvilken hittills kunnat uppehålla
sig sjelf. Dessutom hafva de alldeles särskiljda, om äfven
närbeslägtade, verksamhetskretsar. Det synes således, och derest
icke särskildt anslag skulle medgifvas, hvarom emellertid icke något
förslag är, hvarken i propositions- eller motionsväg, denna Riksdag
väckt, f. n. ej återstå något annat medel, än alt tillse, hvilken
punkt på den gamla Ulldiskont-fondens utgiftsstat, som är
den mest betungade, och hvilken fördenskull är af mesta vigt att
underlätta. Dervid befinnes, att inspektörens och öfrige tjenstemäns
aflöning är den väsendtligaste utgiftsposten. Kunde man minska
den, minskades äfven i motsvarande mån den brist, som hittills
årligen yppar sig.
Ben 2 Augusti.
13
Jag erkänner likväl, att jag, för min del, icke åsyftat att
ställa den ifrågavande inspektören i någon annan kathegori än i
likhet med agronomer, som på anordnande af det allmänna kringresa
och gifva enskilde landtbrukare råd och uplysningar. Om
Utsk. således, på sätt Frih. Akerhjelms uplysningar åsyftat gifva
vid handen, i denna del synes hafva misstagit sig, så vill jag icke
fortfara i mitt yrkande om att bifall nu mätte lemnäs till Utsk:s
hemställan jemte den af mig föreslagna redaktionsförändring, utan
förenar mig med Frih. Åkerhjelm i begäran om återremiss.
Hr von Troil: Jag har begärt ordet för att fästa upmärksamheten
derå, att då något anslag här åcke är i fråga, skulle
jag för min del tro, att den underd. skrifvelse, som blifvit af
StatsUtsk. föreslagen, kan, derest Ståndet finnér sådant riktigt
och Hr Gr. o. Landtm, anser det förenligt med grundlagen, nu
genast afsläs. Jag anser en sådan åtgärd desto lämpligare sorn
det är ett ganska olika förhållande mellan de resor, som agronomer
göra och Hr Holfman Bångs. Då nemi. agronomernas
råd och uplysningar alltid inom kort tid medföra någon vinst för
de personer, som af deras råd sig begagna, så, ehuru samma förhållande
visserligen kan i viss mån sägas ega rum i afseende på
de råd inspektören lemnar rörande racernas godhet m. m., tror
jag likväl icke, att vinsten deraf är så direkt, som af de förras;
och jag finner det derföre icke vara riktigt, att försvåra möjligheten
för dylika resors företagande.
O
Frih. Åkerhjelm: Jag skulle visserligen, i likhet med Hr
von Troil, anse lämpligt att afslå hela den ifrågavande punkten;
men jag befarar, att det icke skall leda till det åsyftade ändamålet.
Deremot förmodar jag, att, om StatsUtsk. fäster upmärk
samheten på de förhållanden, som förefinnas i afseende på agronomerna,
och hvilket måhända icke egt rum då ärendet första
gången inom Utsk. behandlades, frågan skall få en önskvärd
utgång, hvarföre jag förnyar min anhållan om punktens återremitterande.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk. d. 29 sisth Juli på bordet
lagda Utlåt. N:o 193, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de
förhöjning af låne-procenten vid inhemsk ulls belåning hos Ulldiskonten.
Föredrogos, men bodlades ånyo, på begäran af flere ledamöter:
StatsUtsk:s
d. 29 sisth Juli på bordet lagda Utlåt. N:o 194,
i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., om uplåtelse åt enskild person
af norra delen af Konung Carl XIII:s torg i hufvudstaden till
bebyggande och disposition under viss tid, emot tomtöreafgift;
och
LagUtsk:s samma dag bordlagda Betänk. N:o 37, i anledn.
af väckta motioner, ang:de brottmåls-lagsliftningens förbättring.
14
D en 2 Augusti.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besr. o. EkonUtsk:s
d. 29 sistl. Juli på bordet lagda Memorial:
N:o 112, i anledn. af återremiss utaf Betänk. N:ol05; och
N:o 113, ang:de en till Utsk:s handläggning af ett Stånd
återremitterad motion.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth
Juli på bordet lagda Utlåt. N:o 114, i anledn. af återremiss af
2:dra punkten af Betänk. N:o 67.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Utlåt:n, Mern. och Betänk:n, nemi. från
Slats-Utskoltet:
N:o 201, dels i anledn. af R. St:rs år 1853 församlade
Revisorers berättelse ang:de Statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, under
åren 1850 och 1851, dels ock rör:de åtskilliga vid behandlingen
af 1851 års Revisorers afgifna enahanda berättelse för åren 1848
och 1849, jemlikt StatsUtsk:s Utlåt. N:o 21, upskjutna frågor;
N:o 202, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om afsöndring
af jord från f. d. Korporals-bostället vid Skånska HussarReg:tet
Husie, till utvidgande af Husie församlings kyrkogård
inom Malmöhus län;
N:o 203, i anledn. af väckt motion, ang:de Statsverkets
befriande från vidare utgifter för kolonien S:t Barthelemy;
N:o 204, i anledn. af väckt motion om tryckning af några,
StatsUtsk:s Betänk: N:o 71 följaktige, skriftliga bilagor i frågan
om Landt-Statens lönereglering;
N:o 205, i anledn. af erhållne återremiss å Utlåt. N:o 112;
N:o 206, i anledn. af väckt motion om pension åt afl. Bruksidkaren
Samuel Owens Enka,
N:o 207, i anledn. af väckt motion, om bidrag af allmänna
medel för tillvägabringande af ändamålsenlig communication emellan
Sveriges fasta land och Gottland;
N:o 208, i anledn. af väckt motion, ang:de civile och militäre
embets- och tjenstemäns pensionering;
N:o 209, i anledn. af väckt motin om fortfarande understöd
för reparation af Linköpings domkyrka;
N:o 210, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de pension
på allmänna Indragnings-Staten åt tvenne Afvittrings-landtmätare
i Norrbottens län, äfvensom rättighet till dylik pension för sådane
tjenstemän i allmänhet;
N:o 211, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de förlängning
af arbetstiden för jernvägsanläggningen mellan Köping
och Hult.
Den 2 Augusti.
15
Be villnings-Uts kottet:
N:o 19, i anleda, af gjorda anmärkntr vid Betänk. Nio 13,
angtde Städernes salu-accis;
N:o 20, i anledn. af återreraiss af Betänk. Nio 14, angtde
Post-bevillningen;
Lag-Utskottet:
N:o 38, i anledn. af väckt motion om förklaring af K. Förordn.
den 10 Juni 1841, angtde straffet för olofligt innehafvande
af dyrk;
Nto 39, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 18,
öfver väckt motion angtde vilkoren för vinnande af lagfart å fast
egendom;
Nto 40, i anledn. af återremiss af Utskis Betänk. Nto 26,
öfver väckte^ motioner om en fullständig revision eller förklaring
af 15 cap. Arfda-Balken; och
Nto 41, i anledn. af K. Mts Nåd. Propos., med förslag till
ändring i K. Förordn. d. 20 Nov. 1845, om jords eller lägen
hets
afstående för allmänt behof;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotteti
Nto 13, i anledn. af väckt fråga derom, att R. Sttr måtte,
i underd. skrifvelse, hos K. M. anhålla om vidtagande af skyndsamma
åtgärder till lugnande af de separatistiska rörelserna inom
kyrkan och uphörande af förföljelser emot dem, som i borgerligt
afseende föra en stilla och oförvitlig vandel;
Nto 14, i anledn. af väckt motion om ändring af 8:de §tn
i K. Förordn. om kyrkoråd, d. 29tde Aug. 1843;
Nto 15, i anledn. af väckta motioner om ändringar uti K.
Stadgan, d. 13 April 1808, om jagt och djurfång;
Nto 16, i anledn. af återremiss af Utsktns Betänk. Nto 5,
öfver väckta frågor om förändring eller förklaring af gällande
stadganden angtde skyldighet att bygga och underhålla prestgård,
tingshus och häradsfängelse;
Nto 17, i anledn. af återremiss af Utsktns Betänk. Nto 6
öfver väckta motioner om förändring af nu gällande stadganden,
angtde flyttningstid för tjenstefolk;
Nto 18, i anledn. af väckt motion om förnyelse af stadgandet
i 52tdra §tn af K. Resolutionen på allmogens besvär d.
29 Juni 1752, angtde rättighet för allmogen att till Rikets städer
få till, försäljning afföra den afvel och de varor, dess hemman af
sig kasta; samt
Nto 19, i anledn. af väckta frågor om ändringar och tillägg
i K. Brefvet d. 5tte Febr. 1808, samt K. Kammar-Colltii derå
grundade kungörelse d. 29 i samma månad rörtde besittningsrätt
till kronohemman.
16
Den 2 Augusti.
Äfvenledes anmäldes och lades på bordet ett från Riddarh.-  Utsk. ankommet under N:o 6 afgifvit sålydande
Vördsamt Memorial:
Efter vid 1847—1848 årens Riksdag derom väckt motion,
updrog H. R. o. Ad. åt Riddarh.-Direkt., att gå i författning om
uprättande af plan och kostnadsförslag till ombyggnad af de omkring
Riddarlus bakgård befintliga byggnader, med hvad dertill
hörer, på ett sätt, som i möjligaste måtto afsåge såväl Riddarh:s
fördel som yttre prydlighet. Till följd deraf lät Direktionen uprätta
för ändamålet nödiga ritningar och kostnadsförslag, slutande
sig med en summa af 66,000 R:dr b:ko, samt öfverlemnade dessa
vid derpå följande Riksdag till H. R. o. Ad., dock utan att, i
afseende på lämpligheten och nyttan af det ifrågavar:de byggnadsföretaget,
yttra sig hvarken med af- eller tillstyrkande. Vid
inom Riddarh.Utsk. förehafd pröfning af detta ärende, stannade
Utsk., bland annat, i den åsigt, att den dåvarande tidpunkten
icke vore rätt väl vald, för att på Riddarhusgården upföra dyrbara
hus, enär fråga vore väckt om byggnad af en ny bro öfver
Norrström från Tegelbacken förbi Strömsborg till södra stranden
af strömmen, men definitivt beslut angående landfästena derför
då ännu icke blifvit fattadt, utan syntes böra afvaktas, innan
R. o. Ad. ginge i författning om nya byggnader å denna plats;
uppå hvilket m. fl. skäl och dä dessutom, derest i en framtid de
å Riddarhusgården nu upförda byggnader skulle komma att helt
och hållet borttagas, både Riddarhuset och hufvudstaden, i följd
af den derigenom beredda, serdeles vackra öpna plats, skulle
vinna en betydlig försköning, Utsk., i Meni. d. 27 Jan. 1851,
tillstyrkt, att någon ombyggnad af oftanämnde byggnader icke
borde ega rum. Detta Utsk:s Betänk, blef af II. R. o. Ad. bifallet,
hvarigenom frågan om såväl borttagande af de nu å Riddarhusets
bakgård befintliga byggnader, som upförande af andra
i deras ställe, kommit att förfalla.
Sedan likväl hufvudstadens Borgerskap och Herrar Femtio
Äldste numera, under den 4 Mars sisth år, beslutit, att den
ifrågavar:de brobyggnaden öfver Norrström borde sträcka sig från
Tegelbacken till Riddarhusgränden, med bredd af 30 fot, men
genom ett sednare beslut, d. S:de derpå följande Nov., på förslag
af Drätselkommissionen, förordnat, alt bredden å samma bro
skall ökas till 44 fot, deraf 30 farbana, svarande mot den smalaste
delen af Riddarhusgränden, som på begge sidor skullé omgifvas'
af trottoirer till 7 fots bredd hvardera, förefaller det icke
osannolikt, att, såvida tillfälle dertill erbjuder sig, hufvudstadens
styrelse, med afseende å den alltför trånga och i flera hänseenden
mindre lämpliga passagen genom Riddarhusgränden, jemväl
skulle önska att i någon mån förändra brons riktning, så att den
på södra sidan finge sitt landfäste å en rymligare öppen plats.
I detta hänseende och derest de å Riddarhusgården befintliga
byggnader borttoges, torde svårligen någon lämpligare erbjudas,
än
Den 2 Augusti.
17
än å Riddarhusets sjötomt, midt framför Riddarhuset, hvarigenom
icke allenast en rymligare öppen plats erhölles för passagen lill
bron, utan ock Riddarhuset komme att stå mera fritt, hvilket
både skulle förhöja intrycket af denna i arkitektoniskt hänseende
serdeles vackra byggnad och, genom anblicken från norra sidan,
åt hufvudstaden bereda en betydlig försköning.
Af sådan anledn. och dä de å Riddarhusets tomt 1111 befintliga
byggnader äro i hög grad vanprydliga och genom deras uthyrning,
på sätt som svårligen kan undvikas, åt Riddarhusgården
gifva ett högst skräpigt utseende — för att ej tala om den
eldfara, som är förenad dermed, att dessa lägenheter begagnas
lill stall, foderskullar och vagnshus, — har inom Utsk. förslag blifvit
väckt örn framställning till H. R. 0. Ad., ang:de borttagande af
omförmälda byggnader och Riddarhnsgårdens planering samt uplätelse
för ofvanberörda allmänna ändamål.
Ofver della förslag har Utsk. inhemlat Riddarh.Direktms Utlåt.
, hvaruti Direktionen uplyser, ”att den direkta förminskningen
”af Riddarhusets kontanta årliga inkomst genom de ifrågavande
”byggnadernas nedrifning och platsens afstående utan ersättning
”kan skattas till minst 2,000 R:dr b:ko, vare sig att de nuvarande
byggnaderna bibehållas eller att de nedrifvas och andra
”upföras i deras ställe, dervid icke inheräknadt ersättningen till
”Riddarh.-Sekretm och Vaktmästaren för de åt dem på lön anslagna
lokaler; och då den årliga till vesten af Riddarhusets
”kapitaltillgångar i medeltal under de sista 10 åren icke utgjort
”mer än omkring 2,070 R:dr årligen, skulle genom uphörandet
”af den inkomst, som kan beräknas af gårdsplatsen, hela della
”öfverskott pä en gäng försvinna och således kassan omedelbart
”befinna sig i den ställning att den nätt och jemnt förmådde
”bestrida sina nuvarande ordinarie utgifter; och detta ändock
”under förutsättning att kassans kapitaler allt framgent skulle
”kunna utlånas till samma ränta som hitintills eller 5 å 6 proc.
”Men utom det att svårigheten, att utan afbrott kunna påräkna
”en sä hög ränta emot fullgod säkerhet, på sednasle tiden ökats,
”så ali Direktionen sett sig nödsakad, för att ej allt för länge
”hålla medlen ofruktbara, att till ej så ringa belopp inköpa
”proc:s obligationer, torde härvid jemväl böra fästas afseende
”derå, att vid hvarje Riksdag en eller annan extra utgift alltid
”å Riddarlms-kassan anvisas, såsom t. ex. för målningen af Hrr
”Landtmarskalkars porträtt, aflöningcn till vakten utanför Riddarhussalen
under 11. R. 0. Ad:s plena, till prägling af Riddarhusets
metalj m. m. s. Motion har äfven vid denna Riksdag
”blifvit väckt och är ännu beroende på Ståndets pröning, angående
bidrag från Riddarhus-kassan, för utgifvande pä trycket
”af R. o. Adis hittills otryckta protokoll samt för bearbetning af
”SekretaUtskis i Riddarhus-arkivet förvarade handlingar. 1 afse”ende
på Riddarhusets pensionsstat förekommer äfven, att, ehuru
”den för närvarande utgör endast 83 Ridr 16 sk. biko till Enkan
”efter Riddarhus-Vaktmästaren Sundberg, flera af Riddarhusets
10 H. 2
18
Den 2 Augusti.
”tjensteman redan hunnit den tjenstetid och ålder, att de äro
”kompetenta, att, i händelse af afgång, kunna erhålla pension,
”hvarigenom allt kassans utgifter komme att ökas utöfver de nuvarande
och, derest, under de föregående åren, något öfverskott
”icke kunnat samlas, brist komme alt upstå, samt fördenskull
”antingen kassans nuvarande behållning småningom nedgå, eller
”oCk inga slags extra utgifter, pensioner eller dylikt framdeles
”kunna på densamma anvisas”.
”Af dessa skäl och ehuru Direktionen fann borttagandet af
”de ifrågavande byggnaderna leda till hufvudstadens försköning
”äfvensom ät Riddarhuset gifva ett vackrare utseende, har Direktionen
likväl för sin del ansett sig böra f. n. afstyrka det väckta
”ifrågavar:de förslaget, såvida icke för byggnaderna erbjudes en
”tillfyllestgörande ersättning i kapital eller årlig afgäld, ungefärligen
motsvarande den minskning i inkomst, som, genom lägenheternas
afstående, för Riddarhuskassan upkomme”.
Vid öfvervägande af delta ärende har Utsk., som fullkomligt
instämmer i det väckta förslagets hnfvudsyfte, lika med Direktionen,
ansett härvid böra tagas i betraktande ej mindre den
direkta förlust i inkomst, som genom vidtagande af den föreslagna
åtgärden skulle Riddarhus-kassan förorsakas, än äfven den
omständigheten, huruvida kassans ställning tillåter en sådan upoffring
utan fara för dess möjliga förmåga att bestrida de framtida
extra utgifter, som torde komma ifråga att på henne
anvisas. Med afseende likväl dels derå att byggnadernas borttagande
ännu icke på flera år, eller förr än den nya bron öfver
Norrström blifver färdig, torde komma att verkställas, intill hvilken
tid Riddarhus-kassan fortfarande vore i tillfälle att tillgodonjuta
hyresinkomsten af lägenheterna, hvarmed kassan under
tiden kunde årligen förökas, dels derå, att värdet af de försålda
byggnads-materialierna, hvilket skäligen icke torde kunna upskattas
till mindre än 7 å 8000 R:dr, jemväl blefve en kapitaltillgång
för Riddarhus-kassan, har Utsk. beräknat, att vid den
tid Riddarlmsgården skulle komma att för det nu ifrågasatta ändamålet
uplåtas, Riddarhuskassan troligen bör befinna sig i en så
fördelaktig ställning, att den icke med något slags sannolikhet
kan, utöfver räntan af dess kapital, hvilken redan finnes fullt
tillräcklig för bestridande af kassans ordinäre utgifter, ega behof
af större inkomst än högst 1,000 R:dr b:ko årligen för sådana
extra utgifter, pensioner m. m., hvarom i Direktionens Mern.
förmäles.
Vid sådant förhållande och då ensamt ändamålet att årligen
med ett eller annat hundra eller tusen riksdaler föröka Riddarhus-kassans
kapital icke, efter Utsk:s tanka, bör eller kan ega
företräde framför tillfredsställelsen hos H. R. o. Ad. att dels åt
det af Ståndet upförda vackra Riddarhuspalatset och dess tomt
återställa det prydliga utseende, som efter arkitektens mening
detsamma tillkommer, dels jemväl för sin del bidraga till del allmänna
ändamålet af hufvudstadens försköning; samt Utsk. jemväl
har sig bekant att byggnaderna å Riddarlmsgården upfördes endast
Den 2 Augusti.
19
För att åt Riddarhus-kassan bereda då behöfliga inkomster, hvarföre
skälet för samma byggnaders bibehållande uphör i den mån
ett sådant behof minskas eller kan på lämpligare sätt fyllas, har
Utsk. ansett sig kunna, utan förbiseende af Riddarhus-kassans
fördel eller skäliga anspråk, tillstyrka H. R. o. Ad.:
att derest hufvudstadens Borgerskap och Hrr Femtio Äldste
skulle med K. M:s Nåd. tillåtelse besluta en sådan sträckning
för den nya bron från Tegelbacken öfver Norrström,
att den å södra sidan finge sin slutpunkt på Riddarhusets
tomt, midt framför Riddarhuset, samt dertill begära
Riddarh.-Direkt:ns medgifvande, R. o. Ad. m'å bemyndiga
Direktionen att låta borttaga alla å Riddarhusgärden
nu befintliga byggnader, samt om vilkoren derför
med vederbörande myndighet öfverenskomma, dervid Utsk.
för sin del anser följande hufvudgrunder böra stadgas,
nemi.:
l:o Staden lemnar en hyresersättning till Riddarhus-kassan
af 1,000 R:dr b:ko årligen eller ett deremot
svarande kapital å 5 proc., jemte den ersättning i ett
för allt eller årligen, som Direktionen derutöfver kan bestämma,
för de boställsrum och lägenheter, hvilka i byggnaderna
å Riddarhusgården nu äro åt Riddaihusets Vaktmästare
samt till en del jemväl åt Riddarh.-Sekreten nplåtna
och bland deras löne-inkomster ingå;
2:o Staten besörjer och ansvarar allt framgent för
planering, gatuläggning, renhållning och belysning af den
blifvande öpna platsen;
3:o Riddarh.-Direkt:n förbinder sig att på samma
plats icke utan Drätselkommissionens hörande upföra några
vanprydliga eller hinderliga byggnader; hvaremot platsen
ej heller får, utan Riddarh.-Direkt:ns samtycke, af staden
disponeras för något annat ändamål än passagen öfver
bron;
4:o Byggnadernas borttagande verkställes på stadens
bekostnad, men beloppet för byggnads-materialiernas försäljning
tillfaller Riddarhuskassan. Det får ej ske förr
än bron är färdig, såvida icke staden förbinder sig att
för den tid som förflyter från det lägenheterna utrymmas
till dess bron blifver färdig till begagnande, gifva Riddarhus-kassan
ersättning för hela den byra, hvaraf kassan
under samma tid går i mistning.
Hvilket dock allt till H. R. o. Ad:s eget ompröfvande vördsamt
öfverlemnas. En ledamots reservation medföljer. Stockholm
den 27 Juli 1854.
På Riddarhus-Utskottets vägnar
Tönnes Wrangel.
IV F. Dalman.
2 *
20
Den 5 Augusti f. m.
Reservation af Hr von Francken, Georg Wolfgang,
som för sin del instämde i det af Riddarh.-Direktm afgifna Utlåt
-
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 5 Augusti 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för d. 2 dennes samt p!eni-prot:n
för d. 15 och 16 sisth Maj.
Uplästes till justering och godkändes ett från Exp.Utsk. inkommet,
under N:o 93 afgifvet, Förslag till R. St:rs underd.
skrifvelse till K. M., ang:de inqvarterings-skyldigheten i Stockholm.
Föredrogs ånyo Serskildta Utsk:s d. 26 och 28 sisth Juli på
bordet lagda Betänk. N:o 13, i anledn. af åtskilliga motioner om
vilkoren för bränvins försäljning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då i den del af förevar:de
Betänk., som föregår förslaget till Förordning, icke förekom någon
hemställan, R. o. Ad. torde finna lämpligt att öfvergå till nämnde
förslag, samt företaga detsamma §:vis till afgörande.
Ropades Ja.
§ I
Gr.
Sparre, Erik: Enl. min åsigt är det af Utsk. föreslagna
minimum af 60 k:r alldeles för högt. Om man vill stifta
en lag med hopp, att den skall efterlefvas, böra väl bestämmelserna
icke öfverskrida klokhetens och rimlighetens gränsor. Omkring
15 k:r är minimum i Norrige. 15 k:r eller en ankare är
i handel och vandel ett hos oss brukligt mått eller käril. Jag
föreslår således, att 15 k:r må blifva minimum, och §:n erhålla
följande lydelse: ”bränvin må ej till mindre belopp än 15 k:r
försäljas af annan än den, som enl. 4:de §:n dertill är berättigad”.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru jag, åberopande
Utsk:s motiver till lista §:n, helst önskat bifall till densamma,
måste jag likväl, sedan jag erfarit, att andra Stånd äfven antagit
minimum till 15 k:r, anhålla om bifall till Gr. Sparres förslag.
Den 5 Augusti f. m.
Frih. von Krteraer, Rob. Fredr.: Jag vill yttra några
ord först om behandlingen af detta förslag. Det är klart, att
vid upgörandet af ett förslag till en författning, sådant som detta,
hvari så många stridiga intressen måste saras och gamla vanor
brytas, mycket skrik, mycken missbelåtenhet skall npstå; men
det finnes likväl ett högljuddare rop, som snart sagdt hela nationen
uttalat, nemi. att kraftåtgärder måtte vidtagas för att hämma
bränvinsfloden med alla densammma åtföljande laster. Det är
detta rop, som Utsk., till hvilket motioner och petitioner i denna
rigtning inkommit, sökt följa, men det är äfven klart, att Utsk.,
hvarest så många meningsstrider upslått och då personalen sorn
oftast varit ombytt, icke alltid kunnat åstadkomma det bästa.
Jag vill likväl försvara den anda, som genomgår liela detta Betänk.,
nemi. att, såvidt möjligt är, söka fördyra bränvinet och göra det
mindre åtkomligt för drinkare. Möjligen fordrar förslaget förändringar
och förbättringar, hvilka jag alltså icke vill motsätta
mig, helst jag sjelf har sådana att göra, men sådana förändringar,
hvilka sönderbryta förslaget, måste jag motsätta mig. Hvad
beträffar Gr. Sparres redaktions-förslag, sä, enär 60 k:r är ett för
högt siffertal, förenar jag mig med Gr:n derom, att minimum
må blifva 15 k:r och således lika med det i Norrige antagna,
hvarföre jag anhåller om bifall till Gr:ns förslag. Mina skäl dertill
äro, att stora olägenheter så för släderne som för landet skola
upkomma, om man antager ett fat såsom minimum, ty om en
bränvinstillverkare skulle vilja införa bränvin lill försäljning å
torget i en stad, skulle han enl. Utsk:s förslag icke kunna deraf
försälja mindre än 60 k:r. Genom antagande af Gr. Sparres
förslag kan någon fara för sedligheten icke upkomma och jag
förnyar alltså min anhållan om bifall till detsamma.
Sedan härefter propos. till bifall å förevande § blifvit framställd,
men besvarad med Nej, blef samma §, i öfverensstämmelse
med Gr. Sparres förslag, af R. o. Ad. bifallen med den
förändring, att i !:sla morn. infördes 15, i st. f. 60 k:r, och
sednare mom. uteslöts.
§ 2.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Emot det i denna §
bestämda belopp af minst en k:a måste jag protestera. Då man
vid denna riksdag, såsom jag hoppas med framgång, sökt förekomma
eller rättare förminska det öfverhandtagande bränvinssupandet,
är det väl skäl att ställa så till, att de fattige icke
någon gång kunna åtkomma något af denna dryck, bränvinet,
hvilken nu är den enda som står dem till buds och som de
dessutom så mycket värdera, under det att de bättre lottade förtära
vin och andra spritdrycker; och jag går så långt att det är
orätt, att betaga de fattige möjligheten att någon gång få bränvin.
Jag har kännedom om, huru det tillgår på landet. Den
fattige stattorparen har sällan den summa af 1 R:dr b:ko, hvartill
en kanna bränvin hädanefter kommer att upgå, och han skulle
således nästan aldrig kunna förskaffa sig något bränvin. I vårt
22
Den 5 Augusti f. m.
härda klimat, och då något surrogat för bränvin ännu icke finnes, må
det väl vara billigt, att minimum nedsättes till \ stop, destoheldre
som i §:n är tillåtet, att uti stad få köpa detta qvantum. Jag
kan icke inse något skäl, hvarföre man skall förvägra de fattige
på landet denna förmån. Skall §:n antagas sådan den är, så
måste flere slå sig tillsammans för att kunna köpa 1 k:a, och
då upstår mycket mera rummel, än om de hvar för sig kunna
få köpa | stop, hvarmed de kunna hushålla flere dagar, under
det fisket och bergningstiden pågår. Jag anhåller således, att
redaktionen må blifva följande: ”Den, som erhållit rättighet att
idka minuthandel med bränvin, får icke sälja mindre belopp
än k:a”.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: 2:dra §:n kan icke lämpligen
afhandlas utan i sammanhang med den 3:dje och 4:de.
Jag anhåller således först att få upläsa de 2 sista §§:ne och dernäst,
att Hr Gr. o. Landtm, måtte tillåta öfverläggningen förås
om alla 3.
De 2:ne sednare lyda sålunda: 3:dje §:n: ”Vid handel, som
i förestående §§:r omförmäles, må hvad såldt blifvit icke afhämtas
i mindre bolopp än det minsta, som i hvartdera fallet säljas
må eller något af det sålda å försäljningsstället förtäras.”
4:de §:n: ”Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning
af bränvin, må sälja huru litet belopp som helst, och må detta
å stället förtäras eller derifrån afhämtas.
0 n
A utskänkningsställe skall varm mat alltid vara att tillgå”.
1 fråga om bränvinshandel har Utsk. ansett sig böra föreslå
en ändring i sjelfva sättet, hvilken hittills icke varit inom vårt
land men väl i Norrige iakttagen. Utsk. har nemi. gjort skillnad
mellan minuterings- och utskänkningsställen. Det förra är
ett sådant, hvarest bränvin får köpas utan att der förtäras, såsom
förhållandet nu är med Liränvinsmagasinen i Stockholm, hvaremot,
å utskänkningsställen, bränvin får icke blott köpas utan
äfven förtäras såsom nu sker på våra krogar. Skälet till denna
skillnad är, att man vill förekomma fylleriet, emedan det väsendtligen
vållas derigenom, att å krogarne samlas hvarjehanda personer,
äfven sysslolösa, hvilka älska dryckenskap, ägga och förleda
andra till omåttlig förtäring. Denna kroglefnad har man velat
mindska utan att betaga den fattiga möjligheten att erhålla det
bränvin han anser sig, för hvarje tillfälle, behöfva. Under sådana
förhållanden hade, enl. min åsigt, Utsk. icke hort bestämma ett
minimum för minuteringsställena, hvilket är större än det för
krogarne utsatta. Följden blifver naturligtvis den, att en arbetare,
som vill köpa en sup och har penningar till mera, ej kail
gå till minuteringsstället för att köpa detta ringa belopp, bära
det hem och vid sin måltid förtära det, utan han måste gå till
krogen, hvarest ett så ringa belopp kan erhållas. När han kommer
dit, är han blottställd för de frestelser, jag omförmält och
hvilka förleda honom till dryckenskap. Enl. min tanka, hade Utsk.
Den 5 Augusti f. m.
23
bort bestämma samma minimum för minuteringsställen, som för
krogar, och låta del blifva så ringa som helst. Gör man den
skillnad Utsk. föreslagit: så hindrar man minuteringsställens upkomst.
Jag befarar, att man får blott krogar, oell man har förkastat
ett verksamt medel mot dryckenskap. Jag har derföre
tillåtit mig föreslå en ändring af ordalydelsen i 2:dra, 3:dje och
4:de §§:ne, hvilka skulle sammandragas till 2:ne, i händelse R.
o. Ad. godkänner den mening jag här uttryckt. På sidan 8 i
bilagorna till Utsk. Betänk, har jag nemi. föreslagit: att 2:dra
och 3:dje §§:ne malte få följande lydelse: ”Vid handel, som i
förestående § omförraäles, må, hvad såldt blifvit, icke afhämtas i
mindre belopp än det minsta, som i hvartdera fallet säljas får”.
3:dje §:n: ”Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med
bränvin, eller utskänkning deraf, må sälja huru litet belopp som
helst. Endast å utskänkningsställe, der varm mat alllid skall
vara att tillgå, må något af det sålda bränvinet på försäljningsstället
förtäras”. B. o. Ad. lärer finna, alt genom detta mitt
förslag är ingen ändring gjord i sak utom i fråga om det minsta
belopp, som pä minuteringsställe må försäljas. Det öfriga är
blott en olika ordalydelse, som följer af den ändring i sak jag
föreslagit.
Frih. Rehbinders förslag, att det minsta till försäljning å minuteringsställen
på landel tillåtna belopp skulle nedsättas till | k:a,
närmar sig mitt förslag och utgår från den åsigt jag uttalat.
Frihm har 'velat, att den fattige skulle få köpa | k:a. Men jag
kan icke inse något skäl, hvarföre man skall tvinga honom eller
hvilken som helst att köpa mera bränvin än han sjelf vill. Om
han åstundar köpa blott en sup, hvarföre skall det honom förmenas?
Utsk:s förslag innebär en hänvisning för honom att gå till krogen.
Detta är enl. min åsigt så mycket mera origtigt som BondeSt:s
ledamöter i Utsk. öfverhufvud yttrat: ”vi vilja hädanefter,
såsom hittills, hafva tillgäng att inom socknarne få köpa bränvin
för tillfälliga behof, vare sig graföl, barnsöl, slotter eller hvilka
andra tillfällen som helst. Men vi vilja alldeles icke hafva krogar
inom socknarne, der kroggäster supa, qvarsitta och förspilla
sin tid, förstöra sig och sina hushåll”. Om således R. o. Ad.
icke medgifver, att bränvin å minuteringsställen må till det minsta
belopp en köpare åslundar försäljas: så blir den naturliga följden
att antingen krogar eller lönkrogar inom socknarne på landet
upstå. Man motarbetar således sitt ändamål, genom en dylik
författnings antagande. Orsaken hvarföre Utsk. likväl vidhållit
den tanke, som är uttryckt i denna §, har varit, att som en
kanna är det minsta belopp, hvilket hittills fått försäljas, så skulle
man hålla sig dervid för framtiden. Man befarade, att utminuterings-ställen,
der man finge köpa så litet belopp som
en sup, äfven skulle blifva krogar. Jag tror likväl detta icke
vara så mycket att befara, då kunderna ej få på försäljningsstället
qvarsitta, som att man tillskapar bara krogar genom det
stadgande Utsk. föreslagit. Således kan jag icke annat än anse
24
Den 5 Augusti f. m.
Utsk. hafva, af ren välvilja, begått ett misstag, hvilket Ståndet
icke bör befrämja, utan af samma välvilja motarbeta.
Jag slutar mitt anförande med den anhållan, hvarmed jag
började, nemi., att öfverläggningen må omfatta 2, 3 och 4 §jj:ne,
emedan de sammanhänga med hvarandra. Skulle likväl den
grundsats jag framhållit icke kunna göra sig gällande, så blifver
vid öfverläggningens slut i alla fall tillfälle att åtskilja §§:ne
hvar för sig.
Hr Adelborg, Anders Otto: Fullkomligt öfvertygad, att
den siste talaren, lika väl som jag, vill det rätta, kan jag dock
icke dela hans åsigter, ty en längre tids vistande på landet har
bibringat mig en annan erfarenhet än den, den värde talaren,
under ett kortare vistande derstädes, kunnat samla. Jag tror,
att ju mindre man bestämmer qvantiteterna, som från dessa utminuterings-ställen
utsäljas, ju mera lockas det antal af samhällsmedlemmar,
hvilka på landet sky krogen, att förvandla sina hem
lill krogar. Jag tror, att bränvin, förtärdt i deras hem, är lika
skadligt som om det förtäres å krogen. En arbetare, som, efter
införandet af den nya bränvins-lagsliftningen, skall hemköpa en
kanna bränvin, måste samla 1 R:dr, ja, kanske 1 R:dr 24 sk.
b:ko och derutöfver. Den längre tid, som åtgår för hopsamlandet
af detta ej obetydliga belopp, kan likväl bringa honom till
bättre besinning än att använda penningarna lill njutning af
denna dryck, och derföre tror jag äfven, alt man icke bör genom
nedsättning af minsta beloppet, som får försäljas, locka från
honom de penningar, han dagligen sammanspar till underhåll
af hustru och barn. Följden af en sådan nedsättning i det minsta
försäljnings-beloppet blir alltså helt annorlunda är den Hr
von Hartmansdorff föreställt sig. Dessutom tror jag, att man gör
på detta sätt utminuterings-stället till krog, ty hvad hindrar en
köpare, att genast efter erhållandet af bränvinet förtära detsamma
utanför dörren till minuterings-stället, utan att ens tilläsa henne.
Lagen förbjuder honom att upsupa bränvinet på stället, men
alldeles icke utanföre och sålunda blir utminuterings-stället rätta
tillhållet för supare, hvilka förtära bränvin, utan alt njuta någon
föda. Hr von Hartmansdorffs och mina åsigter äro helt och hållet
skiljda. De må stå mot hvarandra samt R. o. Ad. bedöma,
hvilken af oss har rätt. Jag bedömer saken efter förhållandet
i min hemort, hvarest behofvet icke påkallar ett förökadt antal
krogar, om också delta antal må förblifva vid hvad det nu är.
Under loppet af de sednare 10 åren har i den trakten af Södermanland,
der jag bor, gästgifvarnes rättighet att sälja bränvin
till en del uphört, och för denna ort vore det en olycka, om
man skulle antaga det lagstadgande Hr von Hartmansdorff föreslagit,
hvarföre jag anhåller, att minimum, som å minuteringsställena
få försäljas, måtte bestämmas lill 1 kanna, så att krogarne
med den skam och nesa, deras besökande medföra, må
blifva, såsom hitintills, det enda tillhåll för samhällets afskum.
Jag anhåller om bifall till Ulsk:s förslag.
Den 5 Augusti f. m.
25
Frill, von Kramer: Sedan Hr Adelborg yttrat sig, kan
jag vara ganska kort, emedan jag instämmer i allt hvad lian yttrat.
Jag tror nemi., att om man å ntminuterings-ställena tillåter
försäljning af sa ringa belopp som en sup, skola dessa snart
förvandlas lill krogar. Inom Ulsk. hafva mig veterligen ISondeSi:s
ledamöter icke velat gå längre ned än till 'f k:a, ehuru Hr
von Hartmansdorff upgifvit, att de önskat, ali utminuleringsställena
skulle hafva samma försäljningsrätt som krogarne. Efter
min upfattning af deras ord yrkade de likväl endast, att försäljningsbeloppet
skulle blifva enahanda på landet och i stad eller
J kjp, hvaremot PresteShs ledamöter inom Utsk. envist vidhållit,
att å landet skulle från minulerings-ställena icke få säljas
mindre än 1 kanna. I städerne har man medgifvit försäljningsheloppet
lill ^ k:a, hvartill skälet, är, att detta belopp rymmes i
en butelj och kan af arbetsklassen lättare bernias på magasinet
än på krogen. Deremot, hvad landet hesträffar, ansågo såväl
PresteSt:s som R. o. Ad:s ledamöter, att man icke borde understiga
det hittills bestämda beloppet eller 1 k:a. Lika med Hr
Adelborg får jag således anhålla om bifall till Ulsk:s förslag.
Frih. Raab: I min, Betänk, vidfogde, reservation har jag
uttryckt mina åsigter, som äro öfverensstämmande med den förste
talarens, nemi. att minimi-beloppet vid minuterings-ställena bör
vara lika i stad och å landet eller J k:a, och jag anhåller att med
några ord få upgifva skälen dertill. För närvar:de är visserligen
stadgadt, att bränvin icke får säljas i mindre belopp än 1 k:a, men
undantagsvis är dock jordbrukare medgifvet att sälja | k:a till
sina underhafvande, hvilket undantag likväl öfvergått till det
allmänna bruket. Förhållandet är nemi. på landet, att bränvin
är öfverallt tillgängligt till J k:a. Det är också denna qvantitet
arbetare i allmänhet köpa. Samma skäl, som föranledt nedsättning
i försäljning-beloppet i stad till | k:a, eller att bränvinet
skall göras tillgängligt för arbetaren, qvarstår jemväl för landet,
men detta skäl är för landet desto större som i städerne alltid
komma alt qvarstå källare, värdshus och krogar, der arbetaren
kan få sitt behof af bränvin fyldt, hvaremot man hoppats, att på
landet kunna i allmänhet undvara krogar. Om man då bestämmer
minimibeloppet på landet till 1 k:a, blir det mången gång
omöjligt för arbetaren att på laglig väg åtkomma bränvin, och
jag frågar om man med kännedom om förhållandet på landet
i allmänhet tror, all en sådan författning någonsin blir efterlefd.
Beklagligen har icke ens den nu gällande författningen efterlefts,
utan hafva flere dertill oberättigade sålt bränvin till \ k:a. Hr
Adelborg tror, att bränvin, förtärt i hemmel, är lika skadligt
som om det förtäres på krogarne. Jag ber att i detta afseende
få åberopa den historiska erfarenhet vi bafra sedan kronobränneriernes
tillvaro. Den tiden förefunnos större oordningar i följd af
bränvinssupandet än under närvar:de tid. Jag minnes i min ungdom,
då kroglifvet mera än nu existerade, att man hvarje helgedag
alltid var liflös till följd af bränvinssupandet. Jag tror, att
26
Den 5 Augusti f. ni
bränvin, måttligt förtärt i hemmet, icke varit eller kart blifva så
skadligt, som om det i öfvermått förtäres i sällskap på krogar.
Vill man undvika många krogar på landet, så bör man enl. min
åsigt antaga Utsk:s förslag, och jag hämtar stöd härför icke blott
af den föreställning jag gör mig om nyttan deraf utan äfven af
det vittnesbörd vi i detta hänseende ega från England. Jag
hörde just i går af en Riksdagsman, som kom från London, att
han der sett skyltar uthängda, som antyda, att bränvin erhålles på
ena stället till hemtning och på det andra till förtäring på stället,
hvilket man påstått hafva visat sig serdeles välgörande. Denna idé
är icke ny ; den var uptagen af den komité, som år 1845 blef nedsatt
för utarbetande af förslag till ny bränvinlagstiftning, och jag
skulle högeligen beklaga, om denna idé skulle helt och hållet tillintetgöras
genom antagande af minimi-försäljnings-beloppet till I k:a.
Likväl kan jag'icke biträda Hr von Hartmansdorffs här framställda
förslag, emedan jag lika med Hr Adelborg tror, att genom samma
förslag minuterings-ställena skulle förvandlas till krogar. Enl.
min åsigt bör minimi-beloppet bestämmas till \ k:a och jag hemställer
till Frih Rehbinder, om icke redaktionen af 2:dra §:n
bör blifva sådan: ”Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel
med bränvin, får sälja minst ^ k:a”. Detta står mera i
sammanhang med tankegången än att negativt uttrycka meningen.
Jag anhåller om propos. på detta förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Afsigten med införande af serskilda
minuterings-ställen kan icke vara annan än att, då man
måste ställa så till, att allmänheten må kunna erhålla bränvin i
mindre qvantiteter, man afven bör tillse, att det skadliga kroglifvet
likväl i möjligaste måtto inskränkes. Det är dock nödigt,
att vid inrättande af dessa minuterings-ställen tillvägagä så, att
de må någorlunda motsvara landets behof, såvida man vill något
med dem uträtta. Om den mindre bemedlade allmogen skall
hafva någon nytta af dessa minuterings-ställen, hör den der få
köpa en så ringa qvantitet som ^ k:a eller en butelj. Medgifves
ej detta, så är fruktansvärde, att sed gör sig gällande framför
lagen och att således bränvin der försäljes under en kanna
eller buteljvis. Skulle åter en kontroll härå vara, hvad jag dock
icke tror, möjlig att åstadkomma, så att på minuterings-ställena
icke säljas mindre belopp än Utsk. föreslagit, är det måhända
möjligt, att allmänheten mera sällan kommer att köpa bränvin,
men säkert är, att då den köper en kanna, kommer denna att
gå lika fort åt som om endast £ stop varit köpt. Att åter såsom
Hr von Hartmansdorff föreslagit nedsätta minimum ända till en sup,
vore att i sjelfva verket förvandla minuterings-ställena till krogar.
Det lärer väl icke falla någon in, att för sitt behof i hemmet
köpa mindre än en butelj och ingen går hemifrån för att dit
återhemta en sup, och om köparen än icke på minuterings-stället
får förtära supen, lärer han icke komma långt ifrån dörren
förr än supen är inhändigad, och om kroglifvet icke upstår å
minuterings-stället, upkommer det dock straxt utanför detsamma,
Den 5 Augusti f. m
hvarigenom ingen nytta med dessa minuterings-ställen vinnes,
om de inrättas med tillåtelse af försäljning supvis. Jag anser
visserligen Frih. Raabs förslag ega företräde framför Frih. Réhbinders,
men jag fäster mig icke vid redaktionen, emedan jag
hoppas, att R. o. Ad., sedan detta Betänk, punktvis blifvit genomgånget,
förfar på samma sätt som med tillverknings-lagen,
nemi. att R. o. Ad. updrager åt Utsk. att närmare tillse redaktionen.
.
Hr Ribbing, Arvid: En hvar af föreg:de talare hafva anfört
skäl för bibehållande af det nu stadgade beloppet utaf 1
kanna. Andra åter hafva yrkat antagande af | kanna och slutligen
har en yrkat ett obestämdt belopp. Derigenom är saken
således betraktad på en sida. Det finnes likväl en annan icke
mindre vigtig del af frågan, nemi. huru pass minskning man
genom dessa bestämmelser må kunna åstadkomma i rättegångarne
och edgångarne, samt i hvad mån man må kunna bålla de sednare
i helgd. Det är beklagligen en allmän erfarenhet hos alla
domare, att s. k. bränvins-advokater på ett ganska svårt och förderfligt
sätt missbruka rättegången, hvarigenom rättvisans helgd
förnärmas. En annan beklaglig erfarenhet är den, att under
dessa rättegångars utförande 100-tals vittnen måste höras, ofta
10 å 20 i ett enda åtal ang:de oloflig bränvins-försäljning. Det
är i sanning, Mine Hrr, skäl att kasta en blick på dessa förhållanden,
och jag tror, alt det just nu är på. sitt ställe. Kommen
ihåg, först och främst, att ju flere minutiösa bestämmelser
J intagen i denna försäljningslag, ju flere tillfällen att anställa
rättegångar lemnäs dem, som deraf hafva sin födkrok, och för
det andra: att under det man med sådan sorgfällighet utför och
beifrar berörde slags förbrytelse, gör man ett intrång på rättvisans
gebit i allmänhet, ty intet försvagar helgden af edgångar
sä mycket som just bevisningen om öfverlrädelser af dessa minutiösa
bestämmelser. Det är vådligare än man föreställer sig,
och det vore orätt af hvarje domare, som vet, huru härmed
förhåller sig, att icke göra till en pligt för sig, att vid detta tillfälle
sådant inför Statsmakterne vittna och bekänna. Med afseende
härpå vill jag blott hafva yttrat, att,/ ehvad man talat och
än vidare kommer att tala om bestämmande af det minsta belopp,
som å utminuterings-ställen får försäljas, man bör akta
sig, att stifta lagar, som måste förefalla vittnena, så väl som andra,
obilliga, då vittnena, vid vittnesmålens afläggande, ofta söka
rätta hvad lagstiftarne synes dem hafva felat och hvarigenom de
i sjelfva verket uphöja sig till domare i st. f. vittnen. Jag önskar,
om än minuterings ställena öfvergå till krogar, att något
minimum icke utsattes, hvarföre jag tillstyrker antagande af Hr
von Hartmansdorffs förslag. Man har sett, hurusom till följd af
bränvins-lagarnes beskaffenhet sjelfva byggnads-sättet måst derefter
rätta sig. Den, som upmärksamt betraktat gästgifvaregårdarne
på landet, har erfarit, att å bonings-byggnaden en liten utbyggnad
blifvit anbragt på sidan. Den har tillkommit i sednare ti
-
Den 5 Augusti f. m.
der för att i densamma insläppa dem. som utan vittnen vilja
köpa och förtära en sup bränvin utan mat, och på det att detta
må sålunda kunna ske ostraffadt; må man derföre akta sig att
så reglementera, all lagen kringgås. Jag befarar sådant, då i
42 §:n stadgas ansvar, såsom för oloflig bränvins-försäljning, för
den, som idkar minuthandel eller utskänkning å annat ställe än
dertill upgifvet är, eller, dä han i parti eller genom minuthandel
säljer bränvin, tillåter att något af det sålda på försäljningsstället
förtäres. Bättre vore att antaga Hr von Hartmansdorffs förslag,
”att den, sorn erhållit rättighet att idka minuthandel med
bränvin eller utskänkning deraf, må sälja huru litet belopp som
helst,” med det tillägg likväl: ”Sedan köparen bränvinet erhållit,
må han icke på stället qvarstanna.” Detta tillägg qvadrerar
med 42 §:n i Betänk. I 42 §:n önskade jag få uteslutne orden
”i sådant ändamål,” ty det är väl något svårt att bestämma afsigten
och ändamålet. Jag anhåller således om antagande af
Hr von Hartmansdorffs ifrågavar:de förslag med det af mig nu
gjorda tillägg dervid.
Hr Adelborg: Om man vill undvika krogarne på landet,
bör man öka minuterings-ställena, har Frih. Raab sagt, med
hvilken flere talare i detta hänseende instämt under de många
discussionerne i detta ämne. Jag tror likväl, att man misstager
sig häruti ganska mycket, och jag påstår, att man icke minskar
krogarne i vårt laud genom ökande af minuterings-ställena. Om
man kastar en blick på Sveriges lokala förhållanden i närvar:de
stund, torde man i allmänhet böra medgifva, att krogarne blifvit
bortträngde lill de ställen, der forfolk framfärdas å vägar, aflägsna
från städer, och der de behöfva en rastestund. Krogarne hafva
allt mer och mer blifvit förflyttade på längre afstånd från hvarandra
och ligga numera vanligen vid korsvägar, der, under rastestunder
icke blott en sup kan eflersträfvas, utan äfven en
mugg öl och varm mat för den långväga färdande vara behöflig.
Dessa ställen måste finnas, sä länge vårt land är så glest
befolkadt som f. n., och, så länge våra kommunikationer befinnas
i deras nurar:de skick, är det tyvärr fåfängt att hoppas få bort
desamma. Att nu göra minuterings-ställena äfven till krogar,
är något som jag måste motsätta mig, emedan det endast vore,
att förvärra det onda, och nedsätter man minsta utminuteringsbeloppet
till J kanna, så förvandlar man i sjelfva verket dessa
ställen till krogar, emedan, sedan köparen väl emottagit bränvinet,
behöfver han endast gå utom dörren för att förtära det och
för mången är qvarteret dagportionen. Jag skulle tro, att meningen
här är att lagstifta sä, att supandet blir mindre än det
hittills varit, och icke så, att krogarnes antal efter detta blir
ändå större än förut. Lättheten att, för en ringa penning, öfverallt
få till eget hem hemta ett så litet qvantum af denna
förderfliga vara skulle göra hvarje stuga till en krog och äfven
den ringaste penning skulle den lede frestaren, på detta sätt,
locka genom strupen. Får deremot ej mindre än 1 kanna af
Den 5 Augusti f. m.
29
utminuterings-ställena försäljas, så torde, sedan varan blir fördyrad,
mången rygga tillbaka ifrån lockelsen oell dagspenningen
användas bättre. Granska blott hemmen i de orter, der superiet
tagit öfverhand, och J skolén finna der lika bedröfliga förhållanden
som någonsin ä krogarne. Huru mycken uselhet företer
sig icke der bland dessa halfnakna och utsvultna menniskor,
och hvarifrån härleder sig såväl detta sorn de flesta af de
timade brotten, om icke ursprungligen just från det olyckliga
kroglifvet. Ar det då skål i att än vidare öka antalet af dessa
olycksställen? Och detta skall man, enl min tanka, ovilkorligen
göra om man till J kanna nedsätter utmiuuterings-rätten. Jag
anhåller örn bifall lill Utsk:s förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Ehuru jag visserligen icke
vågar glädja mig åt upfyllandet af alla de vackra förhoppningar,
som skola blifva en följd af Utsk:s förslag genom bränvins-försäljningens
fördelning i minuterings- och utskänkningsställen,
mäste jag likväl hembära Utsk. min taksamhet för dess
försök att söka minska fylleriets obehagliga följder. Jag tror
likväl, att man vid afgörandet af denna och de öfriga §§:na i förslaget
hör, såvidt möjligt är, göra för sig klart, huru bestämmelserna
höra upställas, för alt icke eluderas. Det är lätt att
skrifva en lag, men det är deremot svårt att upgöra den så, att
den kan tillämpas utan att kringgås. Skulle man antaga Hr von
Flartmansdorffs förslag, så kan jag icke finna annat än att minuterings-ställena
blifva krogar utan mat och utskänkningsställena
krogar med mat. Om åter Utsk:s förslag antages, är
jag öfvertygad, att detsamma kommer att eluderas, och att verksamma
kontroller deremot blifva omöjliga. Jag förenar mig således
med de talare, som yrkat, att såväl i stad som på landet
minimiförsäljnings-beloppet mätte bestämmas till { kanna. Till
de skäl, som härföre blifvit anförda, vill jag lägga, att jag har
mig bekant, det ganska många ledamöter icke blott af detta
Stånd utan äfven af de öfriga Stin önska, att, då man en gång
kommer till frågan om beskattningen, denne måtte bestämmas
lika för utskänknings- och utminuterings-ställena. Skulle denna
åsigt lyckas blifva R. St:rs beslut, så anser jag af stor vigt, att
försäljnings-beloppet å minuterings-ställena icke utsättes till en
kanna, emedan jag befarar, att raan i sådant fall motarbetar inrättande
af utskänknings-ställen. Jag tillstyrker således, att j
kanna må blifva det minsta belopp, som å utminuterings-ställen
får försäljas; och som jag anser Frih. Raabs förslag hafva företräde
framför Frih. Rehbinders, anhåller jag om bifall å det förra.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig så som Frih.
Kramer sagt, alt BoudeSlis ledamöter yrkat, det minsta försäljnings-beloppet
måtte bestämmas till j kanna, hvilket kan inhemtas
af deras vid Utsk:s Betänk, fogade reservationer. Mitt
tal om BondeSt:s ofvannämnda yrkande åsyftade det af Utsk.
för stad bestämda miusta belopp eller | kanna, men icke supen.
Beträffande frågan om kannan eller buteljen, blir förhållandet
30
Den 5 Augusti f. m.
utan tvifvel sådant, att, om man bestämmer ett dylikt högre försäljnings-belopp,
kommer det att gå på sätt Hr Adelborg nyss
yttrade, nemi. att flera slå sig tillsammans, på det att en hvar
må få det belopp han åstundar. Då supa de i kompani, eller,
för att nyttja ett inhemskt ord, i bolag, hvaraf följden otvifvelaktig!
blifver fylleri. iMen jag ser det vara fruktlöst, att hos
R. o. Ad. söka göra min mening gällande, och öfverlemnar ät
framtiden att afgöra, hvad som är rätt i detta fall; på det att
jag likväl må närma mig den mening jag anser vara den rätta,
förenar jag mig med Frih. Raab.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag tror icke på
möjligheten att kunna kontrollera de serskilda minuterings- och
utskänknings-ställena på landet, sä att icke de förra inkräkta på
de sednares område; men jag vill låta dessa betänkligheter vika
och hålla mig till dessa minuterings-slällen sådana de böra inrättas
för att kunna befordra det med dem afsedda ändamålet,
eller att uttränga krogarne. Frih. Raab har redan antydt delta,
men jag tror, att man specielt bör fästa sig vid det förhållande,
att, om en socken beslutar alt inom sig icke hafva något utskänknings-ställe,
skulle det likväl för denna socken blifva nödigt att
hafva ett sådant, om på minuterings-stället mindre belopp än l
kanna icke får säljas, ty det är väl temligen klart, att, om
der icke får köpas mindre belopp, socken föredrager att hafva
ett utskänknings-ställe. Vidare vill jag rätta ett misstag af en
talare, som räknat 4 supar på j kanna. Detta mått innehåller
8 supar.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag bekänner, att jag
icke tror, att så stora fördelar vinnas af detta förslag som man
föreställer sig. Jag tror, att ju mindre tillgängligt bränvinet
blir för allmogen, ju bättre är det, och jag grundar denna min
åsigt på den erfarenhet jag inhemtat inom den ort, der jag är
bosatt. A ägorna till den gård, der jag bor, fanns fordom en
s. k. sjökrog, eller en krog vid allmänna segelleden, der icke
blott sjöfolk utan hela den närmast kringliggande ortens allmoge
ständigt sysselsatte sig med supande. Efter min ankomst till
denna gård afskaffades denna krog, och superiet i orten har pä
ett märkvärdigt sätt aftagit. Personer, begifne på dryckskap,
hafva öppet för mig erkänt, att just denna lätthet att åtkomma
bränvin förleder dem till superi, och att de icke hafva styrka att
emotstå frestelsen att åtkomma bränvin. Utminuterings-ställena
komma, enl. min åsigt, icke att uttränga krogarna, utan deras
antal blir enahanda som f. n., enär de nu finnas endast vid de
större landsvägarne. Utminuterings-ställena lemna således ett
ökadt tillfälle för allmogen att erhålla bränvin, och derföre förordar
jag antagande af Utsk:s förslag. Jag får derjemte vitsorda
det af Hr Adelborg upgifna förhållande, att ju mindre lätthet
allmogen har att åtkomma bränvin, ju mindre super den. Så
är förhållandet i min landsort, och jag tror det äfven vara så i
andra. Det är ett fullkomligt misstag, om man tror, att allmo
-
Den 5 Augusti f. m.
31
gen dagligen har bränvin i sina hera. Endast vid helger eller
andra högtidliga tillfällen finnes denna dryck hos dera. Således
långt ifrån att underlätta möjligheten att erhålla bränvin, bör
raau tvertom försvåra den, och på grund af hvad jag nu och
öfrige med mig liktänkande talare anfört, anhåller jag om bifall
till Utsk:s förslag.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Jag kan omöjligen föreställa
mig, alt något väsendtligt vinnes genom ulbyte af namnet krog
mot minuterings-släile, destomindre som den, hvilken der köper
en sup, icke på samma gång får köpa sig mat. Efter den erfarenhet
jag under ett 20-årigt vistande på landet kunnat inhemta,
skall landet blifva mera belåtet om Utsk:s förslag blir
lag, och jag förenar mig derföre med Hr Adelborg.
Frih. Haab: Då man för bifall till Ulsk:s förslag anfört såsom
skal FresteSt:s ledamöters inom Ulsk. yrkande, ber jag att
få anmäla, det jag nu från detta Ständ bekommit en upgift,
försedd med Sekret:ns intyg, att detta Stånd fattat följande beslut:
”Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med
bränvin, får sälja minst en J kanna.” Jag ber äfven få fästa
upmärksamhet på den redaktion, som PresleSt. användt, och
hemställer, om icke R. o. Ad. skulle vilja antaga densamma,
hvilken är fullkomligt öfverensstämmande med mitt förslag. Likhet
i besluten skulle derigenom tillvägabringas.
Frih. von Kraemer: Ett af skälen för mig att yrka bifall
till Utsk:s förslag var verkligen den envishet, om jag sä får
säga, hvarmed PresreSt:s ledamöter inom Utsk. vidhöllo denna
åsigt. Afven jag har numera erhållit underrättelse, att PresteSt.
fattat det beslut Frih. Raab omförmält, hvarföre jag icke ämnar
yrka votering om min propos.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Ilr Gr.
o. Landtm, att, i afseende på förevar:de §, följande yrkanden
blifvit gjorde, nemi. af Frih. Rehbinder, som yrkat, att redaktionen
mätte blifva sålydande: ”Den, som erhållit rättighet att
idka minuthandel med bränvin, får icke sälja mindre belopp än
j kanna”: af Hr von Hartmansdorff, som först yrkat bifall till
sin reservation, men sedermera afstätt derifrån samt instämt med
Frih. Raab, sorn föreslagit följande redaktion: ”Den, som erhållit
rättighet att idka minuthandel med bränvin, får sälja minst \
kanna”, uti hvilket förslag flere ledamöter instämt; af Hr Adelborg,
som yrkat bifall till Utsk:s förslag, och med hvilken 2:ne
ledamöter förenat sig; samt af Hr Ribbing, som yrkat bifall till
Hr von Hartmansdorffs förslag, att den, som erhållit rättighet att
idka minuthandel med bränvin, må sälja huru litet belopp som
helst, med ett sålydande tillägg: ”Sedan köparen bränvinet erhållit,
må han ej på stället qvarstanna.”
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall å Utsk:s förslag
och sedermera till bifall å Frih. Rehbinders förslag framställde
propos:r besvarades med starka Nej, blandade med Ja; hvarpå
32
Den 5 A u gius t i f. m.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
den af Frih. Raab föreslagna redaktion af ifrågavande §, samt,
sedan denna propos. blifvit besvarad med starka Ja, blandade
med Nej, förklarade det han härvid funnit Ja öfvervägande.
§ 3.
Gr. Sparre: Efter den förklaring Frih. von Kraemer afgifvit,
rör:de tillkomsten af detta förslag, vill jag icke göra några
anmärkn:r mot lagtextens redaktion, ehuru många anlednrr dertill
förefinnas. Enär jag deltagit i öfverläggningarna om detta
ämne, har jag velat tillkännagifva, att jag vid de serskilda sammankomsterne
i och för bränvins-lagstiftningen påyrkat ett i
mitt tycke något bättre redigeradt förslag än det nu föredragna,
men jag har gifvit vika för deras önskningar, hvilka vilja hafva
förslaget antaget sådant det är, emedan, enl. hvad man sagt
mig, det vore af alla kändt och granskadt. Jag afstår således
från mina ganska väsendtliga anmärkn:r och vill endast hafva
erinrat, att förslaget är hvarken lämpligt eller tydligt. Det lyder
sålunda: ”Vid handel, sorni förestående §§ omförmäles, må hvad
såldt blifvit icke afhämtas i mindre belopp än det minsta, sorn
i hvartdera fallet säljas må eller något af det sähla å försäljnings-stället
förtäras.” Meningen måtte väl vara den, att hvad
såldt blifvit må icke afhemtas i mindre belopp, än som i hvartdera
fallet såldt är, och att icke heller något af det sålda får på
försäljnings-stället förtäras. Jag anhåller alt dessa ord mätte
tilläggas för att förtydliga §:n.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag instämmer visserligen i
den af Gr. Lagerbjelke under discussionen yttrade åsigt, att,
sedan R. o. Ad. i sak fattat sina beslut, åt Serskilda Utsk. öfverlemnas
att, i afseende på redaktionen, genomgå Betänk. Delta
hindrar mig likväl icke, att i fråga om nu förevande § instämma
med Gr. Sparre, emedan jag anser det nödigt, att genom ett
bestämdt beslut fästa Serskilda Utsk:s upmärksamhet på nödvändigheten
att i §:n iakttaga en språkriktig och fullt begriplig redaktion.
Dertill hör, att ordet ”e//er” utbytes mot ”e/ heller”,
emedan man i annat fall icke uttryckt hvad man likväl åsyftar.
Orden ”hvad som såldt blifvit,” äro subjekt till verbum ”afhämta?,
” men de kunna icke vara subjekt till verbum ”förtäras,”
utan subjektet dertill äro orden: ”något af det försålda.” Det
anmärkta felet hjelpes genom antagande af den redaktion Gr.
Sparre föreslagit.
Frih. Raab: Jag nekar icke, all redaktionen kan blifva
bättre än den Utsk. föreslagit, och har icke något emot, att de
föreslagna ändringarna vidtagas; dock tror jag, att, om någon
ändring i §:n skall göras, man bör i st. f. ordet må å första
stället begagna ordet får, sä alt §:u skulle fä följande lydelse:
”Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, får hvad såldt
blifvit icke afhämtas i mindre belopp, än det minsta, sorn i hvartdera
-
Den 5 Augusti f. m.
33
dera fallet säljas må, eller något af det sålda å försäljnings-stället
förtäras.” Jag hemställer om icke detta vore lämpligare.
Häruti förklarade Frih. Cederström sig gerna vilja instämma.
Gr. Sparre: Mig är alldeles likgiltigt, hvilken redaktion
än antages, och yrkar jag således ingen propos. pä min mening,
utan förenar jag mig med Frih. Raab.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Frih. Raab
i afseende på denna § föreslagit den förändring, alt på första
raden ordet ”må” skulle ulliytas emot ordet ”får”, samt Gr.
Sparre yrkat, alt sista delen af §:n må komma att innehålla:
”ej heller något af det sålda å försäljnings-ställel förtäras,” anmälde
sig och yttrade
Gr. Sparre-: Jag yrkade att framför ordet nugol skulle tillsättas
orden ”ej heller får.”
Uppå härefter framställd propos. bifölls förevar:de § med
den förändring, att å första raden ordet ”fur,” i st. f. ”må,”
och å andra raden orden ”e/ heller får,” i st. f. ”eller,” infördes.
§ 4.
Gr. Sparre: I sednare mom. önskar jag uteslutande af ordet
varm. I synnerhet under sommaren är det icke nödigt att
hålla varm mat, och jag anser olämpligt, att inlaga ett stadgande,
som icke efterlefves, och efterlefves lagen icke i ett fall,
lärer man snart komma under fund med, att den icke efterlefves
i ett annat.
Gr. Lagerbjelke förklarade sig vara förekommen af Gr.
Sparre.
Frih. Cederström: Jag kan icke inse lämpligheten af Gr.
Sparres förslag. Bibehälles icke föreskriften, alt varm mat skall
vara alt tillgå, så blir följden, att gästerne komma att supa så
mycket mera bränvin och taga häri ersättning för den värmande
mat, de velat hafva. Derföre tror jag det vara både riktigt och
lämpligt, all malen bör vara varm, och anhåller således om bifall
till §:n.
Frih. Raab: Den siste talaren har upgifvit moliverna för
Utsk:s förslag i denna §, nemi. föreställningen att bränvin skulle
mindre förtäras, om varm mat serverades. Flere ledamöter inom
Utsk. fästade sig härvid. För min del har jag icke lagt någon
synnerlig vigt härpå; men tror det nog vara sannt, hvad man
upgifvit, nemi. all en supare skall känna sig frestad förtära bränvin
i större mängd, om maten serveras kall, än om den är varm.
Hr Adelborg: Det är sannt, att ett ord ofta kan uttydas
på olika sätt och anses ej vara af någon betydenhet; men tänker
man efter, torde man finna, att ordet varm tillkommit just
JO H. 3
34
Den- 5 Augusti f. m.
för att vinna ett åsyftadt ändamål. Det är gifvet, att, om ordet
varm icke finnes, skulle en krog kunna blifva hvad som yttrades
om minuterings-slällena, ett tillhåll för bara supare, der bränvinet
enbart förtärdes. Sill, bröd och potatis må väl anses som
mat, men har man insatt orden varm mat, har man också stadgat,
att det skall vara Spisr/varters-rörelse och derigenom åtminstone
visat, det man önskade förekomma det å krogarne i
allmänhet omåltliga och skadliga förtärandet af bränvin ensamt,
utan den för suparen mera behöfliga malen.
Gr. Lagerbjelke: Hvarje lagbud bör väl vara så upstäldt,
att det kan vinna afsedd tillämpning. Skulle man nu antaga §:n
sådan Ulsk. föreslagit den, så skulle varm mat finnas bela dygnet
om. Då skulle å hvarje krog en panna alltid vara anbragt
öfver elden för att koka. Om då i spiseln finnas några kål och
deruppå en panna innehållande gröt, så är lagbudet dermed
upfyldt, men huruvida superiet derigenom hindras eller icke,
lemnar jag derhän. Man kan äfven tänka sig, att då krögaren
åtalas vid Härads-R:n derför, att han icke baft varm mat, lian
svarar: ”maten var 10 grader Celsius varm och jag vet icke, alt
den skulle varit 30 grader.” Hvad, som är af vigt, är, att pä
krogen finnes, icke blott bränvin utan äfven mat, och derföre
anser jag Gr. Sparres förslag riktigt, att å utskänknings-ställe
skall mat vara alt tillgå. Delta är allt hvad, som behöfves.
Jag anhåller således om bifall till §:n med uteslutande af ordet
”varm.”
Hr von Troil: Jag tillstyrker bifall till §:n, och tror, att
ingen af ifrågavande lagstadgande kan draga den slutsats, att å
utskänknings-ställen varm mat skall under bela dygnet vara att
tillgå. Detta stadgande innehåller likväl en skyldighet för innehafvare
af utskänknings-ställen, att, så snart varm mat afgäslerne
reqvireras, skall sådan dem tillhandahållas, hvilket icke är förhållandet,
om Gr:ne Sparres och Lagerbjelkes förslag antagas. Jag
tror således, att Utsk. baft goda skäl för sitt tillstyrkande och
förnyar min anhållan om bifall lill §:n.
Hr Adelborg: Om §:n skulle kunna tydas så, sorn Gr. Lagerbjelke
tagit den, hade densamma bort lyda så, att varm mal alltid
skulle vara att tillgå, men dä sä icke är förhållandet, lärer §:n
icke kunna tydas annorlunda, än som Hr von Troil omförmält.
Gr. Sparre: Då till min befattning hör, att tillämpa lagar
och förfaltmr, har jag alltid ansett för min pligt, alt tillämpa
dem sådana de befinnas, serdeles då ordalydelsen och andemeningen
äro så tydliga som här. Jag får derföre förklara, att jag
såsom domare aldrig kommer att tillåta mig en sådan tolkning,
som den Hrr von Troil och Adelborg velat gifva denna §. Jag
tror, att varm mat skall vara varm, och jag betviflar, att Hrr:ne
finna någon domare, som annorlunda tyder §:n. Då nu 42:dra
§:n stadgar ansvar för förbrytelser mot 4:de §:n, kan man vara
öfvertygad, att den utskänkare, som icke ständigt har en gryta
Den 5 Augusti f. ra.
35
nied varm mat, skall tilltalas af kitsligare åklagare. Vill man
nödvändigt hafva ett epitet till mat, så kan man ju utbyta ordet
varm emot tillagad eller lagad mat, men jag ser icke, hvartill
det skall behöfvas. Det hit lills gällande stadgandet liar varit
tillfyllestgörande och der står likväl endast, att bränvin icke må
försäljas med mindre än att mat är att tillgå, och jag kan icke
inse, hvarföre man skall tillsätta ett ord, som gör att lagen icke
blir efterlefd.
Hr Stråle, Willi.: Frågan torde vara af någon större betydenhet,
än man här synes föreställa sig. Erfarenheten lärer
nemi., att det icke är så sällsynt, att bränvinsutskänkniugs-ställen
etableras, der mät visserligen finnes alt tillgå, men icke
mat i den mening Hrr:ne allesammans torde önska. Det finnes
nemi. bröd och ost eller sill, strömming eller dylikt. Detta är
alltsammans, men så torde väl icke meningen vara, utan någon
förbättring af nuvande lagstadgande, ledande dertill, att vanlig
lagad och varm mat finnes att tillgå, lärer väl erfordras. Om
man borttager ur §:n ordet alltid, skulle man möjligen kunna
vinna sitt ändamål. Meningen kan väl icke vara, att, närhelst
en gäst begär mat, han ögonblickligen skall få den, utan meningen
är väl, att utskänkaren, så fort maten blir färdig, skali
tillhandahålla den åt de gäster, som sådan begärt. Detta förutsätter,
att å utskänknings-stället skall finnas en köksspis med
eld och öfrigt tillbehör för matlagning. Jag tillstyrker således,
att det föreslagna stadgandet, måhända med uteslutande af ordet
”alltid”, må bifallas.
Hr von Hartmansdorff: En talare bar ansett det nu
gällande stadgandet tillfyllestgörande, hvilket bjuder, att mat skall
vara tillgänglig för dem, som sådan begära. Men inom Ulsk.
upplystes hvad Hr Stråle nyss omförmält, atl nu på utskänkningsställena
visserligen finnes hvad man kallar mat, dock af sådan
beskaffenhet, att den hungrige, som kommer dit, icke finner sig
dermed tillfredsställd, samt att han heldre än att vänta på varm
mats tillredning, super han i st. f. alt äta. Derföre tilläde Utsk.
ordet varm mat. .lag tror, att hvarken Gr. Sparre eller någon
annan, som får ett dylikt åtal till pröfning, skall vid dombordet
framtaga Celsii termometer för atl bestämma malens värmegrad,
utan förfaltmn lärer väl, hädanefter såsom hittills, komma att
tillämpas efter allmänt ordaförstånd. Men då motståndet äfven
bär är så starkt, anser jag rådligast, att, såsom Hr Stråle föreslagit,
utesluta ordet varm. .lag tillstyrker således bifall till §:n
med denna ändring.
Frih. von Krsmer: Lika med Hr Stråle och Hr von Hartmansdorff
anser jag ordet alltid böra ur §:n utgå. Anser man
ordet varm icke lämpligt, så vill jag nämna, att i Norrska lagen
står, att lagad mat alltid skall finnas. Emellertid har jag
intet emot, att ordet varm bibehålies, endast ordet alltid kammer
att utgå.
3 *
36
Den 5 Augusti f. m.
Gr. Lagerbjelke: Ea person, som har god kännedom
derom, har visserligen vitsordat, att nuvar:de lagen icke upfyller
sitt ändamål, men om så är, kan jag likväl icke inse, hvarföre
man skall antaga en ny lag, som gör det ännu mindre. Jag
skall försöka bevisa, att så blir förhållandet genom bifall till Utsk:s
förslag. Hr Stråle har upgifvit, att f. n. finnas en mängd krogar,
hvarest bränvin erhålles i huru stora qvantiteter som helst,
men när man der begär mat, får man endast några strömmingar,
litet sill, ost och bröd. Jag hemställer dock, om på dessa
krogar matordningen blir i någon mån bättre, om till de af IIr
Stråle upräknade rätter kommer litet ljum gröt, eller örn strömraingarne
serveras litet värmda. Lagen blir således icke det ringaste
bättre derföre, att man tillsatt ordet varm, men den blir
sämre det igenom, att man utesluter ordet alllid, emedan den,
som super, bör hafva rättighet att alltid erhålla någon mat, hvilket
icke blir förhållandet efter Hr Stråles förslag. Utskänkaren
skulle, om sistnämnde förslag antages, kunna säga till sina gäster:
”Snpen J bränvin, någon gäng fås bär varm mat, men icke
alltid, och nu finnes ingen.”
Hr Stråle: Om lagen föreskrifver såsom vilkor, att på utskänknings-ställen
skall varm mat vara att tillgå, torde Gr. Lagerbjelkes
anmärkn. icke förtjena synnerligt afseende inför domaren.
Gästens anspråk kan då icke vara större, än att vanlig
matredning sker så fort som möjligt, men utskänkaren får icke
lagligen, som 1111 understundom inträffar, möta anspråket på föda
med endast bröd och kall mat, bestående t. ex. af något strömming
eller dylikt. Ordalydelsen blir icke så sträng eller skarp,
som då deri står, att alltid skall den varma maten vara att tillgå.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Gr. Sparre har
sagt, att, om förslaget antages sådant det är, skall hvarje domare
anse utskänkaren hafva gjort sig förfallen till ansvar, derest icke,
när som helst sådan begäres, varm mat är att tillgå. Jag får dä
förklara, att, i fall jag skulle afdöma ett sådant mål, jag skulle
anse utskänkaren hafva fullgjort sitt åliggande, derest varm mat
funnits alt tillgå och lemnades en hvar, som sig dertill anmält.
Jag kan icke föreställa mig, att lagstiftarens mening varit någon
annan, och icke heller kan jag såsom domare tänka mig stadgandet
så, att jag skall hafva kokande mat framför mig på bor-,
det, utan endast, att det är näringsidkarens skyldighet, att lemna
varm mat åt dem, som sådant begära. Jag tror likväl, att något
väsendtligt icke vinnes, om ordet ”alltid” borttages, såvida
något annat ord icke kommer i stället, ty i annat fall kan man
komma till den slutledning, som Gr. Lagerbjelke framställt,
nemi. alt varm mal tinnes, men icke förr än i afton. Jag tror
derföre, att, om man bibehåller gamla stadgandet, att mat skall
lemnäs den, som sådant begärt, kommer man ändamålet närmare;
men jag hemställer likväl, om det är lämpligt, att här
göra redaktions-förändringar. Jag har förut fästat upmärksamheteu
härpå och vågar påslå, att äfven den mest vande att sam
-
Den 5 Augusti- f. m.
37
manskrifva lagar begår ett misstag, om han, så att säga, försöker
på stående fot göra redaktions-förändringar. Af denna anledn.
anser jag rättast att öfverlemna åt Utsk. att omredigera
förslaget, och med ledning af de nu gjorda anmärknme tror jag,
att Utsk. kan åstadkomma en redaktion, som tillfredsställer alla.
Hr von Troil: Om man vill vränga lagen, tror jag, att
man kan få många skäl dertill. Gr. Lagerbjelke har sagt, att
om ordet alltid qvarstår, skall den varma maten ögonblickligen
vara att tillgå. Jag hemställer huruvida det är möjligt, alt, om
en gäst skulle ankomma till en gästgifvaregård kl. 3 eller 4 på
morgonen och begära varm mat, den skall kunna anskaffas, innan
den blir tillagad. Jag anser ordet alltid böra bibehållas,
emedan det innebären förpligtelse för gästgifvaren eller näringsidkaren,
att alltid hälla varm mat. Uteslutes åter detta ord, så
skulle den, som vill vränga lagen, kunna säga: jag har min
rättighet under ett år och varm mat är hos mig att tillgå den
första och sista dagen på äret, hvarmed jag upfyller lagens fordringar.
Jag anser Utsk:s förslag riktigt och förnyar min anhål
lan
om bifall till detsamma.
Gr. Sparre: Att §:n, sådan den är, icke upfyller dermed
afsedda ändamålet, derom tyckas meningarna vara ense, enär
de, som försvara saken, vilja hafva den antingen modifierad eller
också §:n återremitterad. Jag skulle vilja förena mig med dem,
som hylla den sednare åsigten, enär jag, lika med Hr Cederschiöld,
anser farligt, atf redigera lagar på stående fot. Enrot
Hr Stråles yttrande om varm mat vill jag hafva anmärkt, att
detsamma kringgås på det sätt, att, om strömming finnes å krogar,
så lägges de på några varma kol, hvarigenom den malen
blir varm, och hvartill det tjenar alt stifta lagar, hvilka fordra
så ringa skarpsinnighet för att kringgås, kan jag sannerligen
icke inse. Bättre då att skrifva en lag, som kan tillämpas sådan
den är, utan att föranleda krångel eller dess beständiga kringgående.
Derföre tror jag, att de, som ifra för nykterheten, böra
medgifva uteslutandet af ordet varm, ty eljest blir det ingen svårighet
att till utminuterings-ställena skaffa varm mat från något
ställe i grannskapet, emedan det står alldeles icke i §:n, såsom
Hr Stråle synes förutsätta, att det skall vara någon matordning
på utskänknings-ställena, utan man kan taga den varma maten
från något ställe i grannskapet. Då meningarne äro så delade,
tror jag bäst vara att återremittera §:n.
Hr von Hart mansdorff: För min del tror jag, att denna
omständighet icke förtjenar så många eller långa tal, som här
äro hållna, och alt Ståndet gerna kunnat antaga §:n sådan han
är. Men om R. o. Ad. vill göra någon ändring deri, anhåller
jag nu, att det mätte blifva den Hr Cederschiöld föreslagit, nemi.
att det må heta: ”å ulskänknings-ställen skall varm mat vara att
tillgå för den, som sådan begär.” För gästerna är det likgiltigt, om
den varma maten hemtas från ett annat ställe eller tillredes på
38
Den 5 Augusti f. m.
krogen, och jag forslar i sanning icke, huru en så skarpsinnig
man, som Gr. Sparre, kunnat göra denna anmärkn., såvida han
icke varit föranledd af nöjet att klandra. Hvad återremissen beträffar,
anhåller jag, att Hr Cederschiöld måtte afstå från begäran
derom. När en så ringa sak, som denna, kunnat vålla så
mycket tal på detta rum, der man i allmänhet icke är vrång
mot en förbättrad lagstiftning i fråga om bränvinsförsäljning,
anser jag en återreraiss till Ulsk. orsaka allt för långt uppehåll
med frågans slutliga afgörande. Det vore alltså bättre, om Ståndet
genast fattade sitt beslut öfver denna punkt och, såsom någon
här framställt, öfverlemnade åt Ulsk. att jemnka ordalydelsen,
helst man kan förutse, att samtlige Ståndens beslut blifva olika.
Jag förnyar fördenskull min anhållan, det R. o. Ad. måtte antaga
Hr Cederschiölds förslag.
Hr Cederschiöld, Fredr. Au g.: Om ordet ”advokatur”
finnes i Svenska språket, tror jag, att det med allt skäl kan tillämpas
på det sätt, hvarpå Gr:ne Sparre och Lagerbjelke tolkat
denna §. Jag tror derföre, att man icke bör fästa något afseende
å deras anmärkn.-r, men deremot tror jag, att i §:n bör
vara utsatt, att å krogar skall varm mat vara alt tillgå. Jag har
nemi. en högst olycklig erfarenhet af, huru nu gällande författn.
efterlefves. Jag har vistats 9 år i staden Nora, der 10 krogar
finnas, men ingendera af dem har någon mathållning. Den,
som der får en sup bränvin, erhåller till densamma endast en
bit bröd eller en bit socker, hvilket förhållande fortfarit under
den tid jag i staden vistades. Hade nu författmn bjudit, att
varm mat skulle vara att tillgå, så hade detta möjligen föranledt
någon att begära den varma maten och detta hade åter uprnanat
andra att följa exemplet, hvarigenom superiet icke tagit så
öfverhand som nu. Jag anser nödigt, att §:n innehåller bestämd
föreskrift, att varm mat skall vara alt tillgå, och förenar mig
derföre med Hr Stråle.
Gr. Sparre: Jag hade föreställt mig, att man på detta
rum skulle vara fredad mot sådana förolämpningar, som den siste
talaren rigtat emot Gr. Lagerbjelke och mig. Jag ämnar
ingalunda inlåta mig i svaromål derpå. Det må han behålla för
sig sjelf. Jag har, såsom ledamot i HofRätt, kommit till en alltför
bjert erfarenhet af de många klagomål, som höjas öfver den
nuvar:de bränvins-författnms otydliga och otillämpliga beskaffenhet,
för att, då jag nu är tillstädes, jag icke skulle göra de hemställanden,
hvartill jag kan finna mig befogad. Om de likväl
icke förtjena St:s godkännande, får jag finna mig deruti, men
jag anhåller, att nu och framgent få vara fredad mot förolämpningar.
Frih. Cederström: Jag ber om förlåtelse, att jag ännu
en gång yttrar mig i detta ämne, men frågan är i sanning af
stort intresse för det fattigare folket eller de s. k. arbetsklasserue.
Alltså tror jag fortfarande, att Utsk:s förslag bör antagas, emedan
det synes vara af stor vigt, alt man ställer så lill, att su
-
Den 5 Augusti f. ni.
39
periet icke ohejdadt får fortfara, utan att, såvidt möjligt är, tillfälle
beredes, att på ulskänknings-ställena tillhandahålla allmänheten
en sund och varm föda. Af alla de förbättrings-förslag
här blifvit framställda har icke något ännu öfverträffat Utsk:s.
Hr von Hartmansdorff har föreslagit, att varm mat skall vara att
tillgå för den, som sådant begär, men jag frågar, hvari skiljer
sig väl detta stadgande från det af Utsk. föreslagna? Eller, frågar
jag, utéstänger en sådan redaktion all utväg för den, som
vill krångla, att på grund af §:ns lydelse säga: ”jag har begärt
varm mat, men fick icke på ögonblicket.” Vipps en process.
En annan talare har sagt, att i st. f. ordet varm borde lagad
insättas i §:n, men jag kan icke inse detta vara i någon mån
bättre, ty en maträtt kan, sedan den blifvit tillagad, kallna, surna,
och förskämmas samt blifva fullkomligt osmaklig, men enhvar
känner, att om födan upvärmes, blifver den alltid mera smaklig
och angenäm, den behöfver då mindre beledsagas af bränvinssupar.
Om nu den varma maten finnes på stället eller hemtas
från någon af grannarne, det är likgiltigt. Jag anhåller således
om bifall till Utsk:s förslag och kan icke se, hvartill en återremiss
skall tjena. Det vore endast alt, som katten, gå omkring den
heta gröten. Jag för min del finner sådant alldeles onödigt och
af Utsk. oförtjent, sedan det framkommit med ett ganska antagligt
och verkligen nyttigt förslag, som vittnar om en berömvärd
upmärksamhet ä arbetsklassens behof och bästa, samt till motarbetande
i sin mån af superiets olycksaliga öfvervälde.
Hr Printzensköld, Carl: Jag hemställer till Gr. Sparre,
såsom domare, om han funnit i vår lag något enda stadgande,
hvilket icke i sin_ upställning är sådant, att, om man så vill,
det kan blifva föremål för vrängningar, och om så icke är förhållandet
med hvarje lag, emedan det är omöjligt, alt sammanställa
en mängd ord så tydliga, att icke den, som vill dissekera
dem, kan finna skäl alt kringgå lagen. Derföre säger domarereglorna
ganska tydligt, ätt en domare skall se icke blott på ordalydelsen
i lagen, utan äfven på dess anda och på hvad lagstiftarens
mening verkligen varit. Om man nu upmärksamt genomläser
denna redaktion, skall man tydligen finna lagstiftarens mening
hafva varit, att den, som haft rättighet att utskänka bränvin,
också är skyldig att hålla lagad mat åt den, som sådant äskar.
Att tillägga orden ”åt den, sorn sådant äskar” anser jag, lika
med Frih. Cederström, öfverflödigt och anser stadgandet icke
vara otydligt för den, som detsamma vill förstå. Jag tillstyrker
således, att Utsk:s förslag matte oförändradt antagas.
Öfveriäggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter första
mom. af förevar:de §, hvilket blifvit lemnadt utan anmärkn.,
uppå derom serskildt framställd propos., af R. o. Ad. bifölls.
lii* Gr. o. Landtm, framställde sedermera, alt, i fråga om
2:dra morn., Gr. Sparre yrkat, att ordet ”varm” måtte utgå;
Hr Stråle föreslagit, alt ordet ”alltid” måtte utgå; Hr Ceder
-
40
Den 5 Augusti f. ra.
schiöld, Rob. Theophron, yrkat återreraiss samt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, att redaktionen malte blifva sålydande:
”å utskänknings-slälle skall varm mat vara att tillgå, för den
det begär.”
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Min begäran om
ålerremiss afsåg det fall, alt någon ändring i §:n skulle ega niro,
hvilken jag likväl ansåg vara tydlig sådan den är, hvarföre jag
anhåller om bifall till densamma.
Propos. lill bifall å Utsk:s förslag i 2:dra mom. af förevar:de
§ blef härefter framställd och besvarad med starka Ja, blandade
med Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det lian funnit
Ja öfvervägande.
Frih. Raab: Närmast i ordningen förekommer 5:te §:n,
som handlar 0111 förbild för handlande, att på samma gång med
annan handel äfven idka minutering eller utskänkning. Jag ber
R. o. Ad. bemärka, att detta förbud, hvaremot större eller mindre
anmärkn.-r blifvit gjorde, bör utsträckas mer eller mindre i män
af de beslut, som kunna fattas i fråga örn 35:le §:n, och jag
hemställer derföre, om icke pröfningen af 5:te §:n kunde få anstå
intill dess R. 0. Ad. afgjort den 35:le, hvarvid jag serskildt
ber få fästa upmärksamheten derpå, alt ingen annan § är beroende
af den 5:te.
Häruti hördes flera ledamöter instämma, hvarefter Hr Gr.
0. Landtm, hemställde, om R. 0. Ad. behagade npskjuta pröfningen
af §:n 5, tills §:n 35 blifvit af R. 0. Ad. afgjord.
Ropades Ja.
Ilr Gr. 0. Landtm, (illkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. G e. m.
§ G.
Bifölls.
§ 7.
Frih. Raab: Hvad beträffar lista morn., så vill jag erinra,
att Utsk. väl tillerkänt alla näringsidkare, hvilka hafva rättighet
till sådan rörelse, som i denna Författn. under utskänkning förstås,
en företrädesrättighet, att framför andra fortsätta en sådan
näring, men dervid icke medgifvit en sådan rättighet åt dem,
hvilka nu innehafva s. k. bränvinsmagasin. Jag hade likväl
trott, att samma företrädesrätt, man tillerkänner den ena, bolman
äfven tillerkänna den andra, hvarföre jag i lista mom. föreslår
den förändring, att, i st. f. det nu heter: ”äfvensom de
näringsidkare, hvilka hafva rättighet till sådan rörelse, som i
denna Författn. med utskänkning förstås, blifvit förlänad för bestämd
tid” etc., det skulle heta: ”sorn i denna Författn. under
minuthandel eller utskänkning förslås.” I 2:dra mom. föreslår
Utsk., att stadens äldste och Magistrat skola hvar för sig ega
Den 5 Augusti f. m.
41
lika mycken rätt alt yttra sig i frågan. Det vore onekligen vida
lämpligare, alt en myndighet, nemi. Magistraten, afgör ärendet,
men att det sker, sedan stadens äldste blifvit rådfrågade och i
sådant afseende föreslår jag, att det må heta: ”i sammanhang
dermed och i samråd med stadens äldste skall Magistraten” etc.
Vidare heter det: ”efter beräkning af det kanntal bränvin, som
genom minuthandel, och det, som genom utskänkning anses komma
all under försäljningsåret i staden föryttras”. Denna föreskrift
är hemtad ur den Norrska bränvinsförsäljnings-lagen. Men i
Norrige skola auktorileterna icke allenast upgöra förslagsvis beräkning
på hela det qvantum bränvin, som i en stad, eller i en
ort, anses åtgå under året, utan ock derefter fördela detta qvantum
på alla de inom staden eller orten medgifna näringsställen,
med lika belopp på hvarje, hvarefter hvarje näringsställe ock beskattas.
Sålunda fullföljdt kan Norrska systemet vara godt; men
jag tror det icke vara ändamålsenligt, att deraf hemta en lösryckt
föreskrift. Hvarföre, och då Utsk. antagit grundsatsen, att
bortauktionera rättigheten, jag befarar, att denna beräkning snarare
skulle leda till förvillelse än till gagn, och hemställer derföre,
att hela den af mig nu uplästa meningen kunde ur §:n
helt och hållet utgå.
Frih. von Kraemer: Mot den siste talarens anmärkn:r
måste jag yttra några ord. Jag kan icke instämma i allt hvad
han sagt. Hvad först angår Friluns förslag, att i l:sta mom. af
7:de §:n skulle inflyta ”eller tillerkännas en sådan rättighet åt
dem, som hafva minuthandel med bränvin eller hafva bränvinsmagasiner,
” så tror jag icke, att det vore rätt lämpligt. l:sta
morn. i 7:de §:n gäller egentligen dem, som redan fått burskap
och rättighet. Dem måste man bibehålla, äfvensom krogarne,
sora af ålder varit och lemnats på lifstid. För att icke göra
mannamån mot dessa, har man ställt dem i en serskild kathegori,
alltid med vilkor likväl, att betala minimi-afgifl, men alt
gifva en sådan rättighet ät dem, sorn hafva bränvinsmagasiner,
anser jag mindre lämpligt, ty i gamla Förfatln:n var dem icke
tillåtet att sälja mindre än 1 kanna bränvin. Det är på denna
grund dessa magasiner tillkommit, men alldeles icke till följd al
några tillstånds-resolutioner, såvidt jag vet, hvarföre jag anhåller,
att Frih. Raabs förslag, rör:de l:sta morn., icke mätte antagas.
Hvad angår 2:dra mom. anser jag, lika med Frih:n, att det är
bättre att säga: ”efter samråd med stadens äldste,” emedan eljest
dessa myndigheter komma i ett besynnerligt förhållande till
hvarandra. Vidare har Frih:n föreslagit, att mellanmeningen,
som börjar med ”efter beräkning” och slutar med “fory Hrns,"
måtte uteslutas. Afsigten med detta stadgande är, att Magistraten
skall förslagsvis upgifva kanntalet. Det är icke sagdt, att
Magistraten träffar det rätta, utan det bestämda kanntalet får
sedermera vid auktionen utfinnas, men det är en ledning för
K:s Beflnde, sorn väl kunna veta, huru mycket, som åtgår i residens-staden,
men icke i de öfrige släderne i länet. Jag an
-
42
Den 5 Augusti f. ni.
håller således, att §:n måtte antagas med den förändring, att
orden ”1 samråd.” utbytas mot ”efter samråd.”
Hr Ribbing: Jag är förekommen af den siste talaren och
instämmer till alla delar med honom.
Gr. Lagerbjelke: 2:dra mom. i denna § handlar endast
och allenast om det antal krogar, som i en stad må finnas. I
och för bestämmande af detta antal synes det mig ganska öfverflödigt,
alt aproximativa kalkyler upgöras öfver det kanntal bränvin,
som kan anses i staden åtgå. Den siste talaren har äfven
erkänt, att dessa sistnämnde kalkyler blifva endast aproximativa
och sannolikt är, att de blifva ganska otillförlitliga. För min
del kan jag icke fatta, att K:s Beflmle för sitt bedömande, huru
många utminuterings- och utskänknings-ställen må i hvarje stad
finnas, kan hafva någon ledning af Magistraternes aproximativa
kalkyler öfver åtgången af bränvin i städerne. Det är andra
mera väsendtliga omständigheter, som måste grundlägga K:s
Befludes beslut derom, och om K:s Beflude skall bestämma antalet
af krogarne i en stad inom länet, kan han göra det lika
väl utan en dylik upgift, som i allt fall är och blir mindre tillförlitlig.
Jag kan således icke finna, att detta stadgande är behöfligt,
hvarföre jag anhåller, att det måtte utgå. Deremot tror
jag icke, att det går an, att vidtaga den föreslagna förändringen
i stadgandet om Magistratens samråd med stadens äldste. Blom.
börjar sålunda: ”1 sammanhang dermed och i samråd med stadens
äldste skall Blagistraten etc.” Ordet ”samråd” utmärker,
alt dessa båda myndigheter skola fatta gemensamt beslut, och
denna gemensamhet har Frih. Raab velat uphäfva derigenom,
att han föreslagit, det Blagistraten skall fatta beslut, sedan stadens
äldste blifvit hörde. En sådan förändring låter sig icke
göra, emedan 2:dra mom. då kommer i strid med det 3:dje,
hvari K:s Befh:de förbjudes, att emot Blagistratens och stadens
äldstes afstyrkande tillåta näringsidkares antagande, hvilket förutsätter,
att båda dessa myndigheter gemensamt beslutat. Jag
anhåller derföre, att mom. i detta afseende må blifva oförändradt.
Hr Adelborg: Fullkomligt instämmande med Frih. von
Kraemer i afseende på hans yttrande, ronde 7:de §:n, anhåller jag
att få tillägga några ord. Lika med honom anser jag det vara
ganska nyttigt, att Landsh.-Embetena hvarje år erhålla upgift å
det ungefärliga beloppet af det bränvin, sorn på hvarje utskänkningsställe
i stad försäljes. Det kan visserligen endast aproximalivt
upgifvas, men blir också med hvarje år mindre osäkert,
allt efter som magistraterne lära att känna åtgången af denna
vara. Således blir det första året mindre tillförlitligt, följande
året mera, och slutligen en temligen säker upgift, hvarefter Landsh.-  Embetena kunna bedöma bränvins-åtgången inom hvarje stad. Få
residensstäder ligga midt i länet, utan flera i ena ändan deraf,
och i dessa har Landsh.-Embetena icke lätt att taga reda på förhållandet
inom de aflägsnare delarna och småstäderna i detsam
-
Den 5 Augusti f.' m.
43
ma, och det. kan ganska väl hända, att, i följd af en eller annan
persons inflytande och serskildta intresse, en viss benägenhet att
uprätta sådane försäljningsställen, mer än tjenligt är, kan understundom
upstå. Då behöfver Landsh.-Embetet ledning för sitt
omdöme, och denna ledning vinnes genom de aproximativa kalkylerna.
Skulle nu förhållandet vara såsom Gr. Lagerbjelke sagt,
att inom många län det icke kommer att leda till några resultater,
så skadar det ju ändå icke, om orden stå der för de öfriga.
Jag anhåller alltså om bifall till 7:de §:n.
Hr Stråle: Jag anhaller att få yttra mig om l:sla mom.
i §:n. Det synes vara Författn:ns mening att söka gynna minuterings-rättigheten
mot utskänknings-rättigheten. Hvarföre skall
man då taga bort möjligheten för minuthandlanden att kunna
bereda sig rätt till utminutering jemväl af bränvin och andra starka
drycker. I Stockholm har man redan sådane minuterings-ställen
som denna Förfatln. afser. Innehafvarne af dessa ställen åtnjuta
sina rättigheter på grund af nu gällande Författn. i ämnet;;
och man vill gynna sådan minutering såsom motsats till utskänkningen;
hvarföre skall man icke då låta dessa rättigheter få fortfara,
naturligtvis under vilkor, att den högre skatten derföre
erlägges.
Hr Printzensköld: Jag kan icke med Gr. Lagerbjelke instämma
deruti, att Frih. Raabs förslag i fråga om Magistratens
skyldighet, att fatta beslut, sedan stadens äldste blifvit hörde, är
obehöfligt. Frih:n bar fullkomligt .tydligt motiverat förslaget,
enär han anmärkt, att, om de nu begagnade ordalagen i samråd
skulle bibehållas i st. f. efter samråd, man måste stifta en lag,
huru Magistraten och stadens äldste skola rösta eller rösterne beräknas,
i händelse af skiljaktiga meningar. Friluns förslag synes
mig desto ändamålsenligare, som precist samma resultat kan
vinnas, som omförmäles i 3:e morn., då man stadgar, att Magistraten
och stadens äldste skola samråda med hvarandra och in
corpore besluta. Om stadens äldste först höras och afgifva Utlåt.,
samt Magistraten derefter afgifver sitt, måste deraf följa, att dessa
Utlåtrn kunna vara antingen sammanstämmande eller skiljaktige.
Aro de sammanstämmande, så innefattar delta, att ett större eller
mindre antal utskänknings-ställen skola finnas eller också alldeles
inga. När således dessa myndigheter äro serskildt för sig bestående,
och följaktligen böra rösta inom sig efter gällande grunder,
vore det ju att tillintetgöra dessa grunder om man bibehåller
den nuvar:de ordalydelsen. Man blir villrådig, huru förfaras
bör, om §:n antages, sådan den nu är, och derföre anhåller
jag om bifall till Frih. Raabs förslag.
Frih. von Kraemer: Sedan Hr Stråle uplyst, att inom
Stockholms stad finnas sådana bränvins-magaziner, hvartill innehafvarne
erhållit behörig rättighet, hvilket var mig obekant, tror
jag, att saken måste betraktas från en annan sida. I de städer,
der jag närmare känner förhållandet, hafva dessa bränviusminuterings-ställen
blifvit tillåtna endast med den rättighet, som nu
44 Den 5 Augusti f. m.
gällande Författn. Iemnar, nemi. alt sälja en kanna. Således
kunna dessa, hvilka icke erhållit någon fullständig rättighet, icke
hänföras under den katliegori, som i lista mom. uptages, såvida
de icke kunna styrka, att de hafva fått rättighet till en sådan
rörelse. När en sådan rättighet är utfärdad eller medgifven,
som Hr Stråle omnämnt, har jag ingenting emot, att inneliafvarne
af dessa minuterings-ställen försättas i samma ställning,
som innehafvarne af utskänknings-ställen. Hvad angår Gr. Lagerbjelkes
anmärkn. att 3:dje mom. icke står i sammanhang med
det 2:dra, såvida orden ”t samråd” utbytes mot orden ”efter
samråd”, så har Hr Printzensköld redan besvarat densamma, och
jag behöfver således icke vidare uppehålla mig dervid. Jag anhåller
således om Infall till §:n med den förändring att ordet "i” utbytes
mot ordet ”efter”.
Hr von Hartmansdorff: Det är så mycket nödvändigare,
att antaga Frih. Raabs förslag till rättelse i första mom. af denna
§, som 43:dje §:n af nu gällande bränvins-författn. gör ett undantag
för destillerings-bolagen i Stockholm. Det står nemi. i
sista morn.: ”Genom de i denna Förordn. gifna stadganden om
bränvinsförsäljning afses icke någon rubbning af den försäljningsrätt,
som distilleringsbolaget i Stockholm, enl. kontrakt, tillkommer”.
Men det är icke blott i Stockholm som dylika kontrakt
finnas, utan jemväl i Jönköping. Såsom jag tror, hafva äfven i
Fahlun öfverenskommelser blifvit afslutade med stadens myndigheter
om bränvinsförsäljning för vissa år till stor fördel för nykterheten
och stadskassan. Ingendera af dessa myndigheter bör
man naturligtvis störa, utan låta såväl dem som andra njuta sina
rättigheter tillgodo. Då man i 2:dra mom. funnit orden ”1
samråd” icke vara nog tydliga, så hemställer jag till Ståndet
och de ledamöter, som förut fästat sig vid den frågan, om icke
ordalydelsen kunde blifva följande: ”1 sammanhang dermed och
efter stadens äldstes hörande skall magistraten” etc. Beträffande
de två raderna, som börjas med: ”efter beräkning” och slutas
med ”föryttras”, instämmer jag med Frih. Baab-deri, att de
kunna utgå. Om den af mig nu föreslagna rättelsen vidtages,
enl. hvilken serskildta Utlåt:n skola afgifvas af Magistraten och
stadens äldste: så synes det tydligen, att sista mom. icke behöfver
ändras eller står i strid med något föregående.
Gr. Lagerbjelke: För min del är jag nöjd med det förslag
till ändring i 2:dra mom:s början, som den sista talaren
framställt; men jag har begärt ordet egentligen derföre, att i
slutet af 3:dje mom. finnes en, sorn mig synes, ganska betänklig
tvätydighet. Mom. lyder sålunda: ”K:s Befh:de fatte derefter sil!
beslut i ämnet och gifve det Magistraten tillkänna; dock må ej
mot både Magistratens och stadens äldstes afstyrkande beslutas, alt
näringsidkare enl. 2:dra mom. antagas skola, ej heller sådana näringsidkares
antal bestämmas hörge än det, hvarom Magistraten
och stadens äldste äro ense”. Det är således gifvet, att, om både
Magistraten och stadens äldste säga, alt några utskänknings- eller
Den 5 Augusti f. m.
45
utminuterings-ställen icke få i staden finnas, K:s Befhtde icke
eger tillåta deras anläggande likasom icke heller att öka antalet
utöfver det af dessa båda myndigheter föreslagna. Men om nu
Magistraten säger, att 20 dylika ställen skola finnas, och stadens
äldste åter att 30 sådana äro behöflige för staden, så hemställer
jag, huru K:s Beflnde i detta fall skall besluta. Skall han bestämma
antalet till högst 20, enär båda myndigheterna i det afseendet
sammanstämma. Möjligen är meningen sådan, emedan
K:s Beflnde skall vara bunden af magistratens och stadens äldstes
beslut, såvida de äro sammanstämmande. Rättast är väl dock,
att, när, såsom jag här förutsatt, de stanna i olika meningarom
antalet krogar, som i staden får finnas, K:s Beflnde eger att bestämma
högst det största antal, som någon af dessa myndigheter
tillstyrkt. Jag föreslår således, att moni. må sluta sålunda. ”Icke
heller sådana näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvilket
magistraten och stadens äldste tillstyrkt.
Frih. Raab: Hvad först angår den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna förändring af redaktion i 2:dra morn., hvars början
jag föreslagit skulle lyda: ”efter samråd med Magistraten och
stadens äldste”, men Hr von Hartmansdorff, ”efter stadens äldstes
hörande”, får jag tillkännagifva, att skälet hvarför jag framställde
mitt förslag var, att åtskilliga ledamöter af andra stånd antagit
denna redaktion och jag önskade befrämja öfverensstämmelse i
besluten, men jag anser Hr von Hartmausdorffs förslag bättre än
milt och afstår således från detsamma. Hvad angår Gr. Lagerbjelkes
tvekan om rätta förståndet af 3:dje morn., skulle jag föreställa
mig att, om en anctoritet tillstyrker 20 och en annan 30,
dessa auctorileter icke kunna anses vara om någon siffra ense,
lika litet som, om jag vill köpa något af Gr:n, derför han begär
30 R:dr, men jag bjuder endast 20, vi kunna anses vara om
någon köpesumma ense. Någon otydlighet i mom. finner jag
alldeles icke, men skulle likväl förhållandet så vara, har jag ingenting
emot att ordet ”och” utbytes mot ”eller”.
Hr Printzensköld: Hvad som i fråga ora 3:e mom. af
denna § synnerligast fästat min upmärksamhet är, att man väl
gifvit K:s Beflnde beslutande rätt i fråga om förminskning af antalet,
men deremot icke gifvit denna myndighet en sådan rätt i
motsalt syftning, hvarigenom länsstyrelsernas beslut på magistratens
och stadens äldstes Utlåt, är så till sägandes icke annat än
ett spegelfäkteri, ty när K:s Beflnde icke ega rättighet, att mot
deras Utlåt, öka antalet af minuteringsställen i en stad, oaktadt
det skulle kunna bevisas, att en sådan tillökning vore nödig, kan
man väl icke säga annat än, att det beslut, K:s Beflnde skall
meddela, icke är annat än ett spegelfäkteri. Naturen af en embetsmyndighet,
sådan som en länsstyrelse, synes mig vara, att
det är denna myndighet, som skall bedöma nyttan och nödvändigheten
af de ekonomiska anstalter, som böra finnas, vare sig
i städerna inom det län Landslnn fått sig i nåder anförtrodt eller
på landsbygden. Delta stadgande är en slags afskrifning af stad
-
46
Den 5 Augusti f. m.
gandet i Norrska lagen, der det står,' att förmansskapet skall bestämma
antalet af utminuterings- eller utskänknings-ställen, dem
Amtmannen sedermera icke må öka. Detta strider emot mitt
begrepp om den lagliga magt, som bör tillkomma K:s Beflnde.
Hvad åter angår frågan, huru förhållas skall, då Magistraten och
stadens äldste icke äro ense om antalet af utminuterings- och
utskänknings-ställen, som böra Finnas i staden, måste väl K:s
Befh:de vara oförhindrade att bestämma det högsta af de båda
myndigheterna tillstyrkta antalet. Om nu Magistraten och stadens
äldste äro ense örn det antal krogar, som bör linnas i staden,
men K:s Befh:de likväl äro berättigade att säga: nej! ett så stort
antal får icke finnas, måste deraf följa, att, om den ena säger att
del skall vara 20 och den andra att det skall vara 30, K:s
Befh:de hafva rättighet att bestämma antalet till 25 eller 10, med
ett ord, de måste hafva rättighet att efter sig företeende omständigheter
förfara, utan hinder af hvad Magistraten och stadens
äldste, då stridiga åsigter dem emellan gjort sig gällande, kunna
hafva yttrat. Endast i det fall, då de sammanstämmande sagt,
att ett visst antal krogar får finnas inom staden, är K:s Befhule
bundne af deras Utlåt. Jag anser således mom. kunna qvarstå.
Hr von Troil: Utsk:s förslag såväl i denna §, ronde städerna,
som äfven i afseende å den §:n, som lör landet, utgår
derifrån, att K:s Befh:de icke skall hafva rättighet att meddela
tillstånd till utskänknings-ställens anläggande, såvida icke kommunal-myndigheterna
på stället sådant tillstyrkt. I fråga om städerna
instämmer jag i syftningen af detta förslag derföre, att
jag tror, att der kan aldrig en total brist på utskänknings-ställen
upkomma. Likväl fordrar jag antagande af den redaktion af
sista punkten i §:n, som Gr. Lagerbjelke föreslagit, nemi. att
ordet ”och” utbytes emot ordet ”eller”, på det att, om magistraten
och stadens äldste äro af olika tankar, pröfningsrätten må
tillkomma K:s Beflnde. Hvad åter rör landet, tror jag ganska
väsendtliga olägenheter kunna genom stadgandet upkomma, men
jag vill icke uptaga tiden dermed, utan väntar lills vi komma
till den §, der detta afhandlas.
Hr von Hartmansdorff: Afven jag instämmer i det redaktionsförslag
Gr. Lagerbjelke framställt, emedan det ifrågavande
mom. derigenom förtydligas.
Hr Printzensköld: Jag måste bestrida den föreslagna
redaktionsförändringen. Det ligger i sakens natur, att K:s Beflnde
vid detta tillfälle böra bibehållas vid deras pröfningsrätt, oberoendfe
af Magistratens och stadens äldstes Utlåt, i ämnet. Det är
lyckligt, att redaktionen blifvit sådan den är, och att nu förändra
ordet ”och” till ”eller” skulle endast lägga ett ytterligare
band på K:s Beflnde, hvilket jag icke anser lämpligt, utan då
Magistraten och stadens äldste stannat i stridiga åsigter, bör länsstyrelsen
skilja dem emellan. Jag tillstyrker bifall till §:n sådan
den är.
Den 5 Augusti f. m.
47
Dä nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., alt i anseende till de ronde denna § framstäldte
olika yrkanden, serskilda propos:r å hvartdera mom. borde
framställas, hvarjemte Hr Gr. o. Landtm., efter framställning att
Frih. Raab yrkat den förändring uti l:sta morn., att, i st. f. orden
”med utskänkning”, skulle införas orden ”under minuthandel
med eller utskänkning af bränvin”, hemställde om R. o. Ad.
utan förändring bifölle ifrågavande lista mom.
Denna propos. besvarades med Nej, hvarefter lista mom.
bifölls med den af Frih. Raab föreslagna förändring.
Sedan vidare Hr Gr. o. Landtm, framställt, att, i afseende
pä 2:dra morn., blifvit yrkadt, dels af Hr von Hartmansdorff, att,
i st. f. orden ”i samråd med stadens äldste skall Magistraten”,
måtte införas orden ”efter stadens äldstes hörande skall Magistraten”,
och dels af Frih. Raab, alt de derefter följande orden
”efter beräkning af det kannetal bränvin, som genom minuthandel,
och det, som genom utskänkning må anses komma att
under försäljnings-året i staden föryttras” måtte uteslutas, biet
detta morn., efter först lill bifall derå, utan förändring, framställd,
men med Nej besvarad propos., antaget med de sålunda
af Hr von Hartmansdorff och Frih. Raab yrkade förändringar.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att Gr. Lagerbjelke
i fråga om 3:dje mom. yrkat den förändring, att, i st. f. slutorden,
”hvarom Magistraten och stadens äldste äro ense”, måtte införas
orden: ”hvilket Magistraten eller stadens äldste tillstyrkt”; och
sedan propos. blifvit framställd först till antagande af detta
mom. utan förändring, hvarvid ropades starka Nej, blandade
med Ja, och derefter till bifall å momit med den af Gr. Lagerbjelke
förslagna förändring, hvilken propos. besvarades med starka
Ja jemte några Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm., att han ansåg
den sednast framställda propos. besvarad med öfvervägande Ja.
Hr Printzensköld: Jag anhåller om votering, emedan
jag anser denna redaktion vara af yttersta vigt för länsstyrelsernas
magt.
Innan voter:s-propos., i anledn. häraf, hann blifva skriftligen
upsatt, anmälde sig dock åter
Hr Printzensköld och yttrade:
På flere ledamöters upmaning afslår jag från den af mig
begärda votering.
§§ 8 och 9.
Biföllos.
§ io.
Frih. Raab: Vid denna § vågar jag framställa åtskilliga
förslag till ändringar. Sedan R. o. Ad. vid en föregide §
antagit den grundsats, att magistraten, efter .det stadens äldste
blifvit hörde, skall afgifva Utlåt., behöfver jag icke motivera mitt
48
Den 5 Augusti f. m.
förslag. § börjar sålunda: ”De i 2:dra mom. 7:de §:n omförmälda
försäljningsrättiglieter varde derefter, jemte dem, som magistraten
och stadens äldste finna” etc. Häri önskar jag den
förändring, att orden: och slädens äldste måtte utbytas emot
orden: sedan stadens äldste hörde blifvit. Vidare förekommer,
alt försäljningsrättigheterna skola af magistraten bortauktioneras.
I detta stadgande skulle jag vilja föreslå det tillägg, att
utminuterings- och utskänkningsrätten öfverlåtes på 3 år i sender,
emedan om en dylik bestämmelse icke inkommer i §:n,
bör man, ehuru det icke är tydligt uttryckt, likväl af det hela
kunna sluta dertill, att auktion å utminuterings- och utskänknings-ställen
årligen skall hållas. Det torde vara gifvet, att, om
uplåtelsen af dessa försäljningsrättiglieter sker endast under ett
år, man icke kan ega hopp, att få någon person, som vill up
offra
sin tid åt en näring, från hvilken han riskerar att följande
året blifva skiljd. Dertill kommer att på de flesta ställen, der
dylika rättigheter hittills blifvit bortauktionerade eller utarrenderade,
sådant skett på 3 år i sender. Således tror jag, att man
bör öfverlåta åt Magistraten alt besluta, om rättigheterna skola
utarrenderas på 1, 2 eller 3 år i sender. Derefter kommer 2:ne
så lydande meningar: ”Magistraten och stadens äldste bestämma
om flera rättigheter skola utbjudas samfäldt i ett utrop eller hvarje
rättighet serskildt. I händelse dessa myndigheter äro härom af
olika meningar, skilje K:s Beflude dem emellan”. Dessa båda
meningar anhåller jag måtte få ur §:n utgå. Den första af dem
tillstyrktes i Utsk. af det skäl, att man ville bereda en möjlighet
för bolag att öfvertaga bränvinsförsäljningen inom städerna,
men jag anser det likväl bättre, att man då i ett morn., hvartill
jag vill upläsa ett förslag, rent af uttrycker sådant. Detta mom.
skulle då så lyda: ”Bildar sig i stad bolag för öfvertagände af
all den minuthandel med eller all den utskänkning af bränvin,
eller af beggedera, hvilka eljest skolat, enligt nästföregående mora.,
på auktion derstädes utbjudas, må Magistraten, sedan stadens
äldste hörde blifvit, härom med bolaget, utan föregången auktion,
sluta aftal för högst tre år i sender. Härvid får dock afgiften ej
bestämmas lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enl. 16:de§:n,
minst utgöra, i fall försäljnings-rättigheterna varit åt serskilda
personer uplålna”. Den punkt i §:n, som bestämmer, alt, då
Magistraten och stadens äldste äro af olika meningar, K:s Beflnde
skall skilja dem emellan, är som jag nämnt helt och hållet öfverflödig.
Jag anhåller om propos. på de förändringar jag nu
föreslagit.
Frih. von Kraemer: Jag anhåller, att §:n måtte få den
ordalydelse Frih. Baabs reservation innehåller, med uteslutande
af följande ord: ”Magistraten ege att efter stadens äldstes hörande
bestämma om flera rättigheter skola utbjudas samfäldt i
ett utrop eller hvarje rättighet serskildt”. Denna mening har
tillkommit under förutsättning, att sista mom. om bolag icke skulle
i §:n
Den 5 Augusti f. m.
49
i §:n införas; men sedan Frih. Raab uptagit detsamma i sin reservation,
äro de af mig citerade orden öfverflödige och det är
dessutom origtigt, alt de finnas i §:n. Jag förenar mig således
med Frih. Raab. Hvad de 3:ne åren beträffar, så har derom
varit mycken discussion i Utsk. Rättigheterna till bränvinsförsäljning
hafva hittills årligen uplåtits, men jag tror, att de böra
medgifvas under högst 3 år, och att auktoriteterna må kunna
bestämma liden kortare t. ex. när en Riksdag är nära för handen.
I Upsala tillgår på det sätt, att rättigheterna utbjudas på
högst 3 år och efter hvad jag hört, förfar man likaledes äfven i
de öfrige städerna. Jag tror således, alt tiden bör bestämmas
lill högst 3 år och rättigheterna öfverlåtas på bolag. Att
sådana bildas är af vigt. Man har selt, att sådana upkommil i
Fahlun, Jönköping och Calmar, hvaraf man vunnit stora fördelar.
Jag tillstyrker bifall lill Frih. Raabs förslag.
tfr Printzensköld: Sävidt jag upfattat Serskildta Utsk:s
Betänk., i hvad det angar bränvinsminuterings- och försäljningsrätten
i städerne, har Utsk. haft för afsigt icke allenat att tilldela
en stads äldste rättighet att sig utlåta, utan äfven alt afseende
på detta Utlåt, skall fästas. Detta ändamål har äfven vunnits,
såvidt frågan angår 7:de §:n, enär, i händelse Magistraten och
stadens äldste stanna i olika meningar, K:s Befh:de då skola
skilja dessa myndigheter emellan. Skall man deremot förändra
10:de §:n på det sätt Frih. Raab i sin reservation föreslagit,
befarar jag, att Utsk:s afsigt, att tillerkänna stadens äldste
en slags beslutande rätt i dessa frågor, kommer att förfelas, ty
enl. Friluns förslag har stadens äldste ingen rätt, att varda hörde
af Magistraten, som, i fall sådant sker, eger fästa det afseende på
stadens äldstes yttrande, som Magistraten behagar. Sådan §:n
nu är upställd, förutsätter den, att Magistraten och stadens äldste
kunna göra så eller så, hvaraf följer, ali stadens äldstes yttrande
må kunna leda till något resultat. Jag önskar också, att den
afsigt, Serskildta Utsk. i denna § uttalat, må bibehållas, om än
någon förändring i redaktionen kan blifva behöflig, hvilket jag
medgifver, ehuru jag icke är nu i tillfälle att upgifva den redaktion,
som kan vara bättre. Emellertid anser jag af vigt, att Magistraten
och stadens äldste få hvar i sin ordning med beslutande rätt
yttra sig i frågan, likasom att, i händelse de stanna i olika meningar,
K:s Beflnde skola skilja dem emellan. En redaktion af
§:n i denna syftning önskar jag, och för vinnande häraf anser
jag §:n böra till Utsk. återremitteras, ty icke är det lämpligt ali,
såsom Frih. Raab föreslagit, Magistraten skall efter stadens äldstes
hörande bestämma om de minuterings-rättigheter, söm under årets
lopp få utöfvas, utan dessa myndigheter böra, hvar för sig, meddela
Utlåt, om antalet af minuterings- och utskänknings-ställen i
staden, och äro de ense, gå deras beslut i verkställighet, men,
i annat fall, måste det finnas en myndighet, som skall skilja deni
emellan, och denna myndighet är K:s Befhsde. I denna rigtning
yrkar jag återremiss af §:n.
10 II. 4
50
Den 5 Augusti f. m.
Hvad angår redaktionen i öfrigt nemi. att §:n skall innefatta
bestämdt stadgande, huru bolag skola bildas, är jag af lika
mening med Frih. Raab.
Frih. Raab: Jag betviflar, att den siste talaren fästat upmärksamhet
vid II. o. Ad:s beslut i 2 mom. 7:de §:n, att i fråga
om antalet af utskänknings- och utminuterings-ställen Magistraten,
sedan stadens äldste blifvit hörde, skall yttra sig. Konseqvensen
tyckes fordra, att, då R. o. Ad. i ena fallet öfverlåtit
beslutande-rätten åt Magistraten, denne äfven tillerkännes sådan »
i det andra. Eljest upkommer en komplett* motsägelse, och jag
hade icke trott mig behöfva vidare utveckla det. Jag hemställer
alltså till Hr Printzensköld, som eljest är så noga med iakttagande
af konseqvens, om han icke vill afstå från sitt förslag.
Hr Printzensköld: Just derföre, att jag är mån om konseqvensens
bibehållande, har jag gjort anmärka. emot Frih. Raabs
förslag. Frih:n har trott, att jag icke lemnat upmärksamhet åt
R. o. Ad:s beslut vid 2:a morn. i 7:de §:n, meri jag å min sida
får fästa Frih:ns upmärksamhet på den verkliga skillnad, som
förefinnes emellan 7:de och 10:de §§:na. Enl. 7:de §:n ega Magistraten
och stadens äldste icke att definitivt besluta, utan de
afgifva Utlåt, till Kas Befh:de, och då kan ju ganska lätt en sådan
formell behandling af frågan, som den Ståndet beslutat,
ganska lätt verkställas, emedan Magistratens Utlåt., åtföljdt af
stadens äldstes yttrande, ingår till K. Befh:de, som derefter har
att tillse, om dessa Utlåt:n sammanstämma, i hvilket fall resultatet
är afgjordt, eller, om de icke äro sammanstämmande, att
fatta beslut efter sig företeende omständigheter. I 10:de §:n är
förutsatt ett helt annat förhållande. Enl. denna § skola Magistraten
och stadens äldste bestämma, om flere rättigheter må utbjudas
samfäldt i ett utrop eller hvarje rättighet serskildt, och om
dessa myndigheter stanna härom i olika meningar, skola K:s Befh:de
skilja dem emellan. De skola således fatta beslut, hvilka icke
underställas K:s Befh:de. Upställes således §:n i enlighet med
Frih. Raabs förslag, så tillerkännes Magistraten beslutande rätt
och stadens äldste få endast yttra sig. Detta har icke varit
Utsk:s afsigt, utan tvertom synes af ordalagen, att Magistraten
och stadens äldste skola besluta om antalet af roinuteringsoch
utskänknings-ställen, som få finnas i staden, så att stadens
äldste ega icke endast att yttra sig, utan äfven att deltaga i besluten.
Om nu båda dessa myndigheter stanna i olika meningar,
hvem skall skilja dem emellan. Det står icke i §:n. Vill
man beröfva stadens äldste beslutande rätten, så bör man antaga
Frih. Raabs förslag, men vill man åter bibehålla deni vid denna
beslutande rätt i förevande fall, och deras mening dä skulle
skilja sig frän Magistratens, bör en embetsmyndighet finnas,
som lägger dem emellan, hvilken myndighet är ingen annan än
K:s Beflnde. Således vidblifver jag min anhållan, att en redaktionsförändring
vidtages i §:n, hvari tydligen utsättes, att Magistraten
oell stadens äldste ega rätt att hvar för sig besluta, huru
Den 5 Augusti f. m.
51
manga minnterings- och utskänknings-ställen skola i staden finnas,
och om de äro af olika tankar, skola K:s Beflnde skilja dem
emellan, hvarefter vid K:s Beflndes beslut bör förblifva, ett tillägg
så mycket nödigare, som man eljest är villrådig, huruyida icke
Magistraten och stadens äldste ega rätt att hänskjuta frågan till
högre myndighets pröfning, hvilket jag icke anser nödigt. Jag
vidhåller således min anhållan om återremiss.
Frih. von Kraemer: Jag ber den siste talaren om förlåtelse,
men enl. min åsigt har han fullkomligt misstagit sig om §:ns
tolkning. Det är de i 7:de §:ns 2:dra mom. nämnde rättigheter,
hvarom här är fråga. Det är sådana rättigheter, som tillkomma
dem, hvilka hafva burskap och rättighet att utöfva utskänkning
eller utminutering af bränvin. Efter 7:de §:ns 2:dra mom. skall
Magistraten efter stadens äldstes hörande upgifva antalet af utskänknings-
och minuterings-ställena, sorn för staden anses nödige,
derefter K:s Beflnde besluta med de inskränkningar, som omförmälas
i 7:de §:ns 3:dje mom. 1 10:de §:n är fråga blott om
en verkställighetsåtgärd, som består deri, att minuterings- och
utskänkningsrätten skall på auktion utbjudas. Någon skiljaktighet
kan icke upkomma, då fråga är, att utarrendera en rättighet,
som antingen blifvit förverkad eller upsagd. 1 §:n står ingalunda
det af K:s Beflnde bestämda antalet. Om t. ex. i en
stad finnas 10, och 2 blifva upsagda, skall Magistraten bestämma,
om dessa 2 äfven skola gå under klubban. Således synes mig
konseqvent, att redaktionen blir sådan Frih. Raab föreslagit, eller
att försäljnings-rätligheterne bortauktioneras. Såsom jag nämnt,
innefattar 10:de §:n endast en verkställighetsåtgärd och K:s Beflnde
behöfva icke skilja emellan Magistraten och stadens äldsta, emedan
K:s Beflnde hafva redan sagt, att i staden skall finnas ett
visst antal minuterings- och utskänknings-ställen, och Magistraten
eger blott att efter stadens äldstes hörande besluta om ett eller flere
af dessa ställen må indragas. Någon återremiss anser jag icke
behöflig, och anhåller, att Hr Printzensköld ville afstå derifrån,'
emedan en återremiss under nuvande förhållanden är högst
betänklig.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Frih. Kraemer yttrat sig,
har jag knappast något att tillägga. Hän har, såsom mig synes,
ganska klart ådagalagt, att inga svårigheter upstå genom antagandet
af Frih. Raabs reservation, i hvilken jag instämt såsom
R. o. Ad. hört. Jag har äfven lika med Frih. Kraemer önskat
vissa ords uteslutande. Det är tydligt att, om man beslutar så,
som Frih. Raab hemställt, blifver det öfverflödigt, att i denne
§ säga, att K:s Beflnde skall skilja mellan Magistraten och stadens
äldste, ty de komma då icke i någon förveckling med hvarandra.
Men om än så skulle hända, har K:s Beflnde sig öppet
lemnadt alt afgöra frågan, pä sätt honom häst synes. Jag anhåller
derföre, att R. o. Ad. ville antaga Frih. Raabs förslag med
de uteslutningar, han sjelf upgifvit.
4 *
52
Den 5 Augusti f. m.
Ilr Printzensköld: Jag måste beklaga, att jag af de 3
siste talarnes yttranden icke blifvit öfvertygad, alt jag begått
något misstag, utan anser jag dem hafva gjort sig skyldige dertill.
Jag har här icke talat om försäljnings-rättigheter, hvarom
7:de §:ns 2:dra mom. handlar, emedan jag ganska väl vet, att det
är K:s Reflude, som, i händelse Magistraten och stadens äldste
stanna i olika meningar, skola lägga dem emellan. Jag har endast
talat om de försäljnings-rättigheter, som skola utbjudas jemte
dem, som Magistraten och stadens äldste finna skäligt låta i upsagda
eiler förverkade rättigheters ställe under det nästföljande
försäljningsåret utöfvas. Det är således ett plus till de i 7:de
§:ns 2:dra mom. omförmälda rättigheter, som här är i fråga.
Det är om dessa rättigheter de håda kommunal-myndigheterna
skola besluta, antingen de höra utbjudas eller icke. Om nu stadens
äldste säga: ”vi vilja icke utbjuda några rättigheter i st. f.
dem, som förverkats under året”, men Magistraten åter: ”vi vilja
utbjuda dem”, hvem skall då skilja emellan dessa båda myndigheter?
Om nu Frih. Raabs förslag antages, så medgifver jag, alt
all betänklighet är undanröjd, ty dä blir det Magistraten, sorn,
sedan stadens äldste blifvit hörde, beslutar; men nu har Utsk.
föreslagit, att Magistraten och stadens äldste skola besluta,
huruvida någon af dessa rättigheter under året skola utöfvas,
hvaraf följer, alt Utsk:s afsigt varit, att Magistraten och stadens
äldste ega att gemensamt i den vägen besluta. Vill man beröfva
stadens äldste allt inflytande i saken, så skall §:n redigeras
så, som Frih. Raab föreslagit, men vill man icke det, utan
ät stadens äldste gifva beslutande rätt, måste man i §:u inlägga
en ordalydelse sådan, att hvardera af dessa embetsmyndigheter
skola ega att i detta ämne besluta och sedan, i händelse de stanna
i olika meningar, öfverlemna sina beslut till K:s Befh:des pröfning.
Lyckligtvis är jag i tillfälle att förstå hvad jag läser, och
denna § är alltför tydlig för att jag af densamma icke skall kunna
finna, att det är 2 serskilda saker, som här äro i fråga. Jag
har talat om den ena och de 2 sista talarne om den andra.
Frih. Raab: Jag respekterar Hr Printzenskölds fasta sinne,
som icke gerna låter öfvertyga sig af sina motståndare, och jagbefarar,
att det icke skall lyckas mig bättre än de föreg:de talarne.
Månne icke Hr Printzenskölds misstag består deruti, att
lian vidhåller redaktionen af §:n sådan den nu är. I §:n står
nemi.: ”De i 2:dra mom. af 7:de §:n omförmälda försäljningsrättigheter
varde derefter jemte dem, som Magistraten och stadens
äldste finna skäligt låta i upsagda eller förverkade rättigheters
ställe” etc. Om nu redaktionen blir sådan, att Magistraten,
sedan stadens äldste blifvit hörde, skall i ämnet besluta, kan
någon kollision aldrig upkomma. Har man dermed förnärmat
stadens äldste? Nej! icke mera i denna § än i 7:de §:n. Enl.
sistnämnde §, sådan den af Ståndet blifvit antagen, skall Magistraten
efter stadens äldstes hörande bestämma antalet af utminuterings-
och utskänknings-ställen, som i staden må finnas.
Den 5 Augusti f. m.
53
Mitt Förslag vid den 10:de §:n åsyftar, att Magistraten skall hafva
samma beslutande rätt, hvilket jag anser vitta lämpligare än,
att både Magistraten och stadens äldste afgifva Utlåt, om försäljnings-rättigheternes
ularrendarande och sedermera, i händelse
af stridiga meningar, öfverlemna dem till K:s Befludes pröfning,
en procedur, som synes mig fullkomligt öfverflödig. Jag vill
icke vara vidlyftig. Jag fruktar det icke hjelper, att jag ber Hr
Printzensköld taga raison.
Hr von Troil: Frågan än så klart och tydligt utredd af
föreg:de talare, att jag icke vill förlänga discussionen. Jag förenar
mig med dem, som yrkat bifall till Frih. Raabs förslag.
Hr Printzensköld; Frih. Raabs emot mig upställda bevisning
är af beskaffenhet, att den uppenbarligen ådagalägger sanningen
af hvad jag sagt, nemi. att, om man vill beröfva stadens
äldste beslutande rätten i ämnet, skall man öfverlemna saken åt
Magistratens afgörande. Anser R. o. Ad. en sådan åtgärd lämplig,
är det mig fullkomligt likgiltigt. Hvad besträffar ivpställningen
af §:n, så är den i uppenbar strid med Frih. Raabs förslag.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde, att Frih. Raab föreslagit, att förevande
§ måtte erhålle den af honom i Utsk:s Betänk, bifogad reservation tillstyrkta
lydelse, dock med uteslutande af följande period: ”Magistraten
ege att, efter stadens äldstes hörande, bestämma om flere
rättigheter skola utbjudas samfäldt i ett utrop, eller hvarje rättighet
serskildt”; och blef detta Frih. Raabs förslag, efter först
lill antagande af Utsk:s redaktions-förslag framställd, men med
Nej besvarad propos., af R. o. Ad. bifallet.
§§ 11 och 12.
Biföllos.
Fortsättningen af förevarrde ärendes pröfning blef, uppå härefter
af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., upskjulen till
eftermiddagens plenum.
Anmäldes och lades på bordet:
StatsUtsk:s Utlåt. N:o 212, i anledn. dels af K. M:s Nåd.
Propos. om anslag till Hospitalernes förbättrande, dels af väckta
motioner, ang:de inrättande af ett Hospital för Hufvudstaden; och
Serskildta Utsk:s Mern. N:o 14, med Ordnings-Stadga för
större brännerier.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. ra.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
54
D en 5 Augusti e. m.
Lördagen ilen 5 Augusti 1854.
Plenum kl. G e. m.
Justerades pleui-prot. för d. 17 sistl. Maj f. m., och sedan
härmed det sista af de prot., som angå pröfningen afBevillmsUtsk:s
Betänk. i\T:o 3, ang:de tullbevillningen, blifvit justeradt,
uplästes ett af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, inlemnadt
sälydande anförande:
”Då prot:ne för de plena, hvarunder R. o. Ad:s beslut i tullfrågan
blifvit fattade, ej uptaga de discussioner, som dervid förefallit,
anhåller jag att få anmäla min reservation mot den syftning,
sorn synes ligga till grund för de flesta af dessa beslut.
De utgå nemi. från den i min tanka oriktiga grundsats, att den
inhemska industrien bör ställas uti nära nog fri täflan med den
utländska och afse mera de varuförbrukandes förmån än arbetarnes
utkomst och trefnad.
Ett lands lycka består mera deruti att hvar och en af dess
invånare kan finna sin bergning, än deruti att den, som har penningar,
skall vara i tillfälle att tillfredsställa sina nyckfulla begär.
Jag anser derföre, alt lagstiftningen borde göra mera afseende
på ernåendet af det förstnämda vilkoret för folkets väl, än på befordrandet
af begärens tillfredsställande, helst då detta sker på
arbetets bekostnad. R. o. Ad. har vid sina beslut, i min tanka,
ej gjort afseende häruppå; de gynna rikedomen och njutningslustan,
men försvåra utvägarne till en tarflig bergning för dem,
som ej ega annat kapital än sin helsa och sina krafter. Dessa
obemedlades vilkor måste framgent blifva alltför mycket beroende
af den omätliga konkurrens, som medgifvits utlänningen på vår
varumarknad, under det att vår industri blott uti några få grenar
skulle kunna träda i någon täflan på den utländska. Vårt afskilda
läge och saknaden af de flesta rävarorne fördyra förlagerne
för våra fabriker; våra vintrars is förhindrar afsättningens
jemna gång och möjligheten att städse begagna konjunkturerna
på verldsmarknaden; den glesa befolkningen inskränker den inhemska
förbrukningen. Dessa omständigheter, förenade, sätta
våra fabriker uti en annan ställning än de utländska och utgöra
hinder för för dem att utvidga sig i stor skala och att vinna förmåga
att upträda i täflan utomlands. Hinder, hvilka af ingen
lagstiftning kunna undanrödjas. Våra fabriker måste grunda sig
på endast inhemsk afsättning och, örn denna försvåras genom en
alltför myckel underlättad utländsk konkurrens, måste arbetslönerne
nedsättas och arbetarens utkomst förknappas. Man kommer
då snart derhän, att han anses blott såsom en machin, i st.
f. att han hittills eger hopp att genom flit och sparsamhet kunna
något förvärfva lill underhåll af hustru och barn samt tarflig bergning
på ålderdomen. Det är ock att befara, att husfliten, så
vigtig för samhällstrcfnaden, sedligheten och landtbefolkningens
Den 5 Augusti e. m.
55
utkomst, genom vid denna Riksdag fattade beslut skall undergräfvas
på ett sätt, som i framtiden medför de mest betänkliga
följder. Andra länders tillstånd företer nogsamt följderne af den
civilisation, sorn framgår med hufvudsakligt syfte på kapitalernes
öfvervigt. Rikedom och fattigdom tillvexa,båda i en täflan, hvars
fortgång af inga fattigtaxor, om än så oerhörda, kan stäfjas och
hvaraf slutet kan återfinnas uti fordna tiders och staters historia.
Jag önskade mitt fädernesland en bättre framtid.
Jag anhåller att dessa få ord måtte få vittna om de grundsatser,
hvaruppå jag stödjer min mening, uti de vigtiga frågor,
som afgöras genom tull lagstiftningens inverkan på näringarne”.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: R. St:rs beslut i afseende
på de för inkommande och utgående varor frän och med
1855 års början fastställde afgifter, äfvensom öfrige i sammanhang
dermed fattade beslut, böra ofördröjligen och utan’afvaktan
på R. St:rs blifvande pröfning af frågan om afgifterne på bränvin
och sprit, i behörig ordning expedieras, jemte underd. anmälan
att R. St:r, efter i sistnämde afseende fattat beslut, skola
detsamma serskilt i underd. meddela.
Gr. Lagerbjelke: För min del instämmer jag helt och
hållet i det förslag, Frih. Palmstjerna nu framställt, men jag
anser likväl, att redaktionen af beslutet borde blifva något tydligare,
såtillvida att det äfven bör inbegripa den underd. skrifvelse,
som R. St:r böra aflåta i afseende å förbudens uphörande.
Detta skulle äfven komma att i förslaget innefattas, om man borttoge
orden: ”rör:dc hvad vid tull-taxans verkställighet skall iakttagas”;
hvarföre jag föreslår, att R. o. Ad. måtte antaga Frih.
Palmstjernas förslag med uteslutande af de nyssnämnde orden.
Frih. Palmstjerna: Jag har ingenting emot den uteslutning,
som Gr. Lagerbjelke föreslagit, ehuru jag tror den vara
obehöflig, enär mitt förslag innehåller, att den underd. skrifvelsen
skulle innefatta R. Stms beslut i afseende å icke allenast
tull-afgifterna utan äfven allt öfrigt, som rörer hvad vid tull-taxans
verkställighet skall iakttagas. Som förbudens uphörande utan
tvifvel hörer till hvad vid tull-taxans verkställighet bör iakttagas,
så skulle jag icke tro, att den ordställning, jag begagnat, på något
sätt kan misstydas, men då Gr. Lagerbjelkes förslag jemväl
uttrycker den mening, jag anser böra uttryckas, har jag icke
något emot, att de ord, hvars uteslutande Hr Gr:n påyrkat, ur
förslaget utgå.
llr Gr. o. Landtm, framställde att Frih. Palmstjernas förslag,
efter den deri af honom medgifna förändring, innehölle att
R. o. Ad. måtte besluta, att R. Sl:rs beslut, i afseende på de för
inkommande och utgående varor från och med 1855 års början
fastställde afgifter, äfvensom öfrige i sammanhang dermed fattade
beslut, böra ofördröjligen och ulan afvaktan på R. Stms blifvande
pröfning af frågan om afgiften på bränvin och sprit, i behörig
56
Den 5 Augusti e. m
ordning expedieras, jemte underd. anmälan, att R. St:r, efter i
sistnämnde afseende fattadt beslut, skola detsamma sedermera
serskildt i underdthet anmäla, samt att Frih. Palmstjerna derjemte
hemställt, att, i händelse R. o. Ad. behagade fatta ett sådant
beslut, de öfrige RiksSttn måtte inbjudas, att deri instämma;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Frih. Palmstjerna sålunda föreslagit.
Ropades Ja.
Fortsattes pröfningen af det i Serskildta Utsk:s Betänk. J\s13
afgifna förslag till förordn., ang:de vilkören för bränvins försäljning;
hvarvid nu förekom
§ >3.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Då fråga var att bestämma
beskattningen å bränvinsförsäljning i städerna, iakttog jag tystnad,
enär jag icke trodde mig kunna vinna något genom det
förslag, jag i delta afseende skulle velat framlägga. Jag får dock
nu förklara, att jag ogillar det sätt, hvarpå Utsk. i berörde hänseende
tillvägagått, och att jag hade önskat, det Utsk. beträdt
en annan bana, nemi. den, som i Norrska lagstiftningen finnes
utstakad. Men då Utsk., i afseende på bränvinsförsäljningen å
landet, beträdt samma bana och* jag finner densamma vara ännu
olämpligare för landet än för städerna, anser jag mig böra bryta
min tystnad och anhåller derföre, att få inför R. o. Ad. framställa
de betänkligheter, jag i detta hänseende hyser.
Utsk. har föreslagit, att rättigheten till att utminutera bränvin
på landet skulle, i likhet med förhållandet i städerna, å offentlig
auktion utbjudas. Jag anser, att ett sådant förfaringssätt
är högst oriktigt. Jag tror nemi. att rättigheternas borlauktionerande
skall medföra vinglerier i ganska stor skala, enär en
en person, som är i tillfälle att erbjuda sig att utminutera den
största qvantiteten bränvin om året, skulle, enl. Utsk:s förslag, föträdesvis
vara berättigad att å landet idka bränvinsförsäljning.
Jag tror, att detta icke är rätt och att man på ett vida enklare
sätt skulle kunna vinna det mål, Utsk. åsyftat, nemi. att äfven
pä landet inskränka antalet af utminuterings- och utskänkningsställen.
Jag vill icke f. n. vidare uptaga R. o. Adis tid med utveckling
af min åsigt i denna fråga, men jag ber blott att få
för R. o. Ad. upläsa ett förslag, som jag i detta afseende skulle
vilja underställa R. o. Adis pröfning. Jag kan icke härvidlag
skilja den 14:de,§:n från den 13:de, utan anser, att båda dessa
§§ böra ur förslaget utgå och i deras ställe införas ett stadgande
af följande lydelse: ”Rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin inom socken å landet meddelas af K:s Beflr.de
efter det församlingen å sockenstämma blifvit i ämnet hörd. Ej
må emot både kyrkoherdes och socknemäns sammanstämmande
afstyrkaode sådan rättighet meddelas.”
Frih. Raab, Adam Christian: Frih. af Ugglas har, för
att kunna motivera sitt förslag, som omfattar både 13:de och
Den 5 Augusti e. m.
57
14:ile §§:ne, ansett sig nödsakad att gä föredragningen i förväg
och klandra Utsk:s förslag, att bran vinsförsäljnings- rättighet å
landet skall å offentlig auktion utbjudas. Jag vet icke, om det
är mig tillständigt, alt nu ingå i försvar för en grundsats, som
först i den påföljande §:n finnes uttryckt, och vill derföre endast
i förbigående, med anledn. af hvad Frih. af Ugglas yttrat,
ang:de vinglerier vid auktionerna, erinra, att' vi hafva här i landet
antagit auktions-systemet för en mängd angelägenheter och
företag, såsom t. ex. auktioner å arrenden af boställen, å byggnad
af kyrkor, fängelser, broar m. m., utan att vi funnit någon
olägenhet deraf. Då Utsk. dessutom hos socknenärnnden nedlagt
rättighet, att pröfva de bjudandes behörighet och tjenlighet, utan
afseende å de högre eller lägre anbuden, så kan jag icke finna
någon våda uti det klandrade auktions-systemet. Frih. af Ugglas’s
förslag åsyftar, att helt och hållet öfverändakasta det system, som
Utsk. vid upgörandet af sitt förslag följt, och innefattar en återgång
till det gamla systemet. Det är väl möjligt, att den nuvar:de
lagen kunnat förbättras, så att grunddragen deri fortfarande
skulle kunnat bibehållas; men jag hemställer till Frih. af
Ugglas, om han så djupt genomtänkt frågan, att han skulle våga
taga på sitt ansvar, att det hugskott för dagen, han förordat,
förtjenar att tillerkännas företräde framför ett förslag, Utsk. efter
flere månaders öfverläggningar framlagt. Jag tror icke, alt
grundtanken i Frih. af Ugglas’s förslag eger det värde, att han
bör envist vidblifva detsamma.
Hvad deremot 13:de §:n serskildt beträffar, kan jag densamma
icke helt och hållet godkänna. Utsk. har föreslagit, att
socknemännen skola hvarje år tillfrågas, huruvida de vilja tillåta
bränvinsförsäljning inom socknen samt huru densamma skall i
sådant fall regleras. I min reservation har jag uttryckt den
tanke, all ett sådant idkeligt uprepande af samma fråga är högst
otjenligt. Det kunde nemi. hända, att innebyggarne i många
socknar, som icke tänkt sig behofvet af bränvins-försäljningsställen,
just genom denna ständigt återkommande fråga föranledas
att finna sådana ställen behöfliga. Till undvikande häraf
har jag upgjort ett förslag till redaktion af den 13;de §:n, som
jag nu ber att få upläsa. Det lyder som följer;
”Vill någon väcka fråga, alt annan utskänkning, än den,
som kan gästgifveri tillkomma, må i socken å landet få idkas;
gore derom framställning hos socknenämndens ordf:de före utgången
af Mars det år, då försäljningen skall börjas. Socknenämnden
afgifve deröfver yttrande innan slutet af April med utsättande,
i händelse bifall till utskänkningen tillstyrkes, af den
trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet till kyrkoherden
öfverlemnas. Denne inherote, innan Maj manads utgång, på
socknestämma, som blifvit två söndagar ä rad pålyst, socknemännens
utlåt, i ämnet. Varder framställningen af både socknenämnd
och socknestämma ogillad; förfalle frågan. Har åter
endera eller begge bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från
det socknestämma blifvit hållen, kyrkoherden socknestämmo-prot.
58
Den 5 Augusti e. m.
och socknenämndens yttrande, jemte eget utlåt, i ämnet, till
K:s Befhtde in. K. M. fatte deri sitt beslut och gifve det socknenämndens
ordf:de tillkänna.
Fråga, huruvida i sådan ordning tillkommen utskänkningsrättighet
bör uphöra, sedan tiden för dess tillvaro tilländalupit,
skall likaledes väckas och behandlas. Tillstyrka både socknenämnd
och socknestämma, att rättigheten skall indragas, förblifve
dervid. Har åter endera eller begge uphörandet afstyrkt; insände
kyrkoherden socknenämndens yttrande och socknestämmoprot.
, jemte eget utlåt., till K:s Befh:de, som ege att i ämnet
besluta.
Der fråga upstår, att rättighet till minuthandel med bränvin
i socken må beviljas eller ock beviljad sådan rättighet uphöra,
förfares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt är.”
I afseende på Frih. af Ugglas's förslag ber jag att få fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet derå, att, ehuru K:s Beflude, enl. detsamma,
skulle ega att bestämma, om och å hvilka ställen bränvins-försäljning
i en socken finge ega rum, K:s Befludes myndighet
i detta hänseende likväl är inskränkt derigenom, att förslaget
tillika innehåller, att derest socknemän och pastor äro
ense om, att icke någon bränvinsförsäljnings-rätt skall få ega
rum, en sådan icke heller får af K:s Beflnde beviljas. Deremot
innehåller mitt förslag, att socknenämnden först skall öfver frågan
sig utlåta samt att en tid derefter frågan skall å sockenstämma
behandlas och, skulle så väl socknenämnden som sockne
männen
hvar för sig ogilla framställningen, då först förfaller
densamma. Jag ber IIrr:ne besinna, huru lätt det kan vara för
en pastor, att fä socknemännen lill att å en kanhända föga talrikt
besökt sockenstämma falla ett beslut, det de sedermera
kunde komma att ångra. Jag hörde på f. m. en Laudsh. säga,
att det icke alltid varit till förmån för nykterhetens goda sak,
som näringsställen blifvit indragna, utan alt tvertom nykterheten
och sedligheten derpå lidit, enär sådana åtgärder kunna föranleda
till lönnkrögeri. Således tror jag icke att man bör lägga
allt för mycket hinder för Landshöfd:ne, att kunna bevilja ifrägavaride
försäljnings-rälligheter; hvarföre jag anhåller om propos.
till bifall å mitt förslag.
Frih. von Krtemer, Rob. Fredr.': Vid de öfverläggningar,
som hållits, ang:de detta förslag i allmänhet, syntes allmänna
opinionen vara för Frih. Raabs reservation i denna punkt.
Jag vill icke förneka, alt jag vid dessa tillfällen äfven understödde
denna åsigt, men orsaken dertill var, att något annat
förslag ej fanns att tillgå, hvarföre Frih. Raabs förslag, såsom
egande ett obestridligt företräde framför Utsk:s, vann sympatier.
Nu har Frih. af Ugglas framkommit med ett annat förslag.
Frih. Raab säger, att antagandet deraf skulle rubba hela det system,
som Utsk. vid förslagets upgörande följt. Detta kan jag,
för min del, icke finna. Det auktions-system, som i afseende
på bränvinsförsäljuiugen i städerna af Utsk. föreslagits samt af
Den 5 Augusti e. m.
59
R. o. Ad. jemväl antagits, är, enl. min åsigt, ganska riktigt, för
att förekomma upkomsten af ett favorit- eller protektions-system
i denna näringsgren. Jag gillade derföre förslaget, såsom godt
och ändamålsenligt, men jag kan icke neka till, att, sedan jag
hört Frih. af Ugglas’s förslag i afseende på bränvinsförsäljningen
å landet, jag finnér detta förslag vida enklare och ändamålsenligare.
Man slipper derigenom hela auktionsväsendet och det är,
enl. min tanke, ganska tjenligt, att åt K:s Beflude, som innehar
den högsta polismyndigheten inom länet, öfverlemna pröfningsrätten
jemväl i detta på ordningens bestånd i väsendtlig mån
inverkande hänseende, likväl med den inskränkning, Frih. af
Ugglas föreslagit, nemi., att då kyrkoherde och församling äro
ense derom, att något utskänknings- eller utminuterings-ställe
ej får inom socknen finnas, får bränvinsförsäljnings-rättighet ej
af K:s Befh:de meddelas.
Pä grund häraf och då antagandet af Frih. af Ugglas’s förslag
ingalunda rubbar den grundval, hvarpå Utsk:s förslag i dess
helhet är byggdt, anser jag mig böra lemna mia röst till bifall
ät det förslag, Frih. af Ugglas hur afgifvit.
Frih. af Ugglas: Frih. Raab har emot mitt förslag anmärkt,
att, enl. detsamma, skulle rättigheten att inom socknarne
bestämma antalet af utskänknings- och utminuterings-ställen helt
och hållet öfverlemnas åt Kas Beflude. Jag får då förklara, att
min mening just varit alt åt K:s Beflude i länen öfverlemna en
sådan rättighet,, likväl under det vilkor, att de icke lingö, emot
församlingarnes bestridande, meddela tillstånd att utskänka eller
utminutera bränvin.
Pä sätt Frih. von Kraemer redan påpekat, tror jag, att mitt
förslag har framför Ulsk:s och Frih. Raabs det företräde att vara
oändligt enkelt och jag kan, för min del, icke inse, huru det
skulle kunna medföra någon våda eller motverka det ändamål,
man genom denna författn. sökt vinna. Deremot tror jag fortfarande,
att det förslag Utsk. afgifvit, nemi. att genom auktion
utbjuda dessa^ rättigheter, skulle medföra de högsta vådor. Det
är visserligen sannt, att K:s Beflude har pröfningsrätt öfver den
person, som stannat för högsta anbudet, men är det väl möjligt
för K:s Beflude alt så noga känna personers frejd, att han tilltror
sig kunna föredraga en person, som gjort ett lägre anbud,
framför en annan, som gjort ett högre? Enl. all sannolikhet
blifver den, som erbjuder socknen den största vinst, äfven den,
som erhåller rättigheten att utskänka eller utminutera bränvin.
Följden häraf blifver, att den person, som lyckas att åt socknens
innebyggare utminutera det största qvantum bränvin, är den,
som får företrädet framför alla andra.
Jag har icke för R. o. Ad. tillkännagifvit, huruledes beskattningen,
enl. mitt förslag, skulle ega rum. Stadgandet härom
skulle, enl. mitt förslag, inflickas i st. f. den Hule §:n och jag
skall närmare tala derom, då denna § blifver föremål för öfverläggning.
För alt likväl gifva R. o. Ad. tillkänna, huru jag
60
Den 5 Augusti e. m.
tänkt mig saken, anhåller jag att få upläsa den redaktion, jag
anser §:n böra erhålla: ”Rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin inom socken å landet meddelas af K:s
Befh:de, efter det församlingen å sockenstämma blifvit i ämnet
hörd. Ej må emot både kyrkoherdes och socknemäns sammanstämmande
afstyrkande sådan rättighet meddelas.”
Frih. Raab har påstått, att mitt förslag skulle sönderrifva
hela den grund, hvarpå Utskis förslag hvilar. Jag vågar vara af
en annan tanke. Jag tror, att man i afseende på landet kan
följa en annan princip än i afseende på städerne. I städerne,
och isynnerhet uti de stora städerna, kan det möjligen vara rätt,
att man tillåter ett sådant bortauktionerande af bränvinsförsäljnings-rättigheler
ega rum, men, hvad åter landet vidkommer,
kan jag, för min del, icke finna, att en annan grund, eller den,
hvaruppå den Norrska lagstiftningen hvilar, skulle vara på något
sätt orättvis eller motverka den af Utsk. i afseende å städerna
antagna princip. Jag tror, att i Sverige är förhållandet emellan
stad och land så olika, att det är icke allenast nyttigt, utan äfven
nödvändigt, att man följer auktions-systemet i afseende å
städerna, men ett annat system i afseende å landet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Meningen dermed, att
ett visst kannetal skall utsättas och att dess storlek bestämmes
genom auktion, är icke att utprångla den största möjliga myckenhet
bränvin, utan att få bränvinsförsäljningen drygt beskattad
samt att höja bränvinspriset och derigenom minska förbrukningen.
Jag har aldrig varit böjd för något visst kannetals utsättande,
utan blott yrkat, att när ett försäljnings-ställe förklarades
böra finnas, så skulle man anställa auktion på den af
gift
eller det arrende, som derföre borde erläggas, i ändamål
att få det högsta möjliga skattebelopp. Sådant Var icke tänkesättet
inom Utsk. Man ville nödvändigt hålla sig till det Norrska
systemet, att på förhand bestämma ett visst kannetal. När
man fann detta vara ogörligt, dels derföre, att man icke så noga
kan på förhand veta, huru stor förbrukningen på en ort blifver,
och dels emedan mera säljes på det ena näringsstället än på det
andra, allt efter krogarnes mer eller mindre fördelaktiga läge,
så stannade man vid den åtgärden, att bränvinsförsäljnings-rättigheterna
skulle på offentlig auktion utbjudas åt dem, som åtoge
sig afgift för högsta kannetalet. Jag omsäger detta, på det att
ingen måtte misstaga sig på frågan om kannetalet och komma
till samma villfarelse, som Frih. af Ugglas, eller att tro, det Utsk.
åsyftat, att så mycket bränvin som möjligt måtte föryttras.
När det således är gifvet, att man begagnat detta sätt, endast
för att få så hög skatt å bränvinsförsäljningen som möjligt,
samt att denna skatt måtte komma det allmänna till godo och
vinsten icke stanna i krögarens fickor, så lärer R. o. Ad. nogsamt
finna, att sjelfva grundtanken i Frih. af Ugglas’s yttrande
härrörer från ett misstag. Hvad åter tillämpningen af hans förslag
vidkommer, så är det visserligen mycket enkelt, alt icke
Den 5 Augusti e m.
61
befatta sig med någon annan åtgärd, än att låta Landshöfdrn
förklara, om bränvinsförsäljning i en socken må ega rum eller
icke. Men hvad skall blifva grunden för hans beslut? Rån han
känna hvarje serskild församling och de omständigheter, som
der äro för handen? Detta böra väl socknenämnden och sockncstämman
veta bättre än Landshöfdrn, och deras föregtde åtgärder
grundlägga det beslut han omsider fattar.
Jag frågar ytterligare: huru skall en sådan försäljning beskattas?
Frih. af Ugglas säger, att detta $kull af socknenämnden
på förhand bestämmas. Men hon kan blifva för hård mot den
ene och för gynnsam mot den andre. Auktionen deremot är
öppen och oväldig, ty en hvar, som gör det högsta anbudet och
ställer säkerhet för afgiftens erläggande, undfår rättigheten. Svårigheten
att akia sig för vinglare, hvilken Frih. af Ugglas omtalat,
måtte väl icke vara större, när sockenstämma och kyrkoherde
hafva med saken att skaffa, än när Landshöfdrn eger detta
bestyr. Jag tror, att socknemännen känna vinglarne bättre än
han. I händelse de icke hafva tillräcklig kunskap derom, så bör
dermed ingen fara vara förknippad, enär saken ändock i sista
hand skall afgöras af Landshöfdrn, på hvars pröfning Frih:n lägger
högsta vigt.
Jag skulle anse det vara ganska olyckligt för sakens framgång,
om K. o. Ad. afveke från de grunder, som i detta Betänk.
äro lagda. Man har svårt nog ändå, att få något sammanhang,
något tillfredsställande beslut i bränvins-lagstiflningen.
Skulle nu K. o. Ad. afvika från Utsk:s förslag, hvilket, såsom vi
veta, i ett annat Stånd möter ganska stark gensägelse, och fatta
eli alldeles olika beslut, så kommer, på sätt nyss är sagdt, Betänk.
att sönderstyckas och saken alt derpå förlora. Under de
enskildta öfverläggningar, som i denna fråga egt rum, syntes
åtminstone ledamöterna af 3:ne Stånd vara ense derom, att man
borde i förevande hänseende fatta beslut i enlighet nied Frih.
Raabs reservation. Jag är af samma tanke och anhåller följaktligen,
det R. o. Ad. behagade bifalla hans förslag.
Frih. Raab: Jag erkänner, alt. det var för mig ganska öfverraskande,
att nu få höra framställas ett splitter nytt förslag,
sedan man sofvit på saken, såsom det för några år sedan en
gång hette, i afseende å ett representations-förslag. Frih. af
Ugglas och jag jemte åtskilliga andra voro tillsammans i går
och då yttrades intet ord om förslaget, som således blifvit utkläckt
under natten. Jag fruktar, alt man löper fara att misstaga
sig, om man går in på detta förslag. Hade jag haft tillfälle
att begrunda saken på förhand, så skulle det möjligtvis
hafva händt, att jag förenat mig om Frih. af Ugglas’s förslag,
n. b. så vida jag i de följande §§ fått inlägga åtskilliga föreskrifter,
som nu helt och hållet saknas i Frih. af Ugglas’s skelett
till förslag, om jag så får kalla det.
Frih. af Ugglas har sagt, att hans förslag har ett stort företräde
framför alla andra deruti, alt det är oändligt enkelt, men
02
Den 5 Augusti e. ni.
jag betviflar, att denna oändliga enkelhet är af nytta för saken
i allmänhet. Jag ber att få upställa en jemförelse. Enl. Frih.
af Ugglas’s mening, skulle det så tillgå, att om någon vill hörja
en krogrörelse inom en socken, skall han derom göra ansökning
hos K:s Befhtde, hvilken infordrar socknemännens yttrande. Om
de afstyrka ansökningen, förfaller frågan. Enl. mitt förslag erfordras
deremot håde socknestämmans och socknenämndens sammanstämmande
afstyrkande, för att ansökningen skall afslås.
Den skall alltid annars underställas K:s Befh:des pröfning. De
af Hrnne, hvilka bevistat sockenstämmor å landet, känna nogsamt,
huru litet besökta dessa ofta äro, hvarföre det merändels
är en tillfällighet, hvilken mening der gör sig gällande. Så väl
Frih. von Kramer, som många andra ledamöter af både detta
Stånd och MedStm hafva erkänt min sats, att socknenämnden
är en auktoritet, som merändels är mera att lita på än sockenstämman.
Frih. af Ugglas’s förslag skiljer sig från mitt deruti,
att Hr Frih:n har förbigått socknenämnden, hvarföre äfven hans
blifvit enklare än mitt. Men hvilketdera förslaget är mot misstag
och öfverraskning mest betryggande, lemnar jag åt R. o. Ad:s
eget bepröfvande att afgöra.
Jag nödgas åter göra en afvikelse från ämnet och öfvergår
till Frih. af Ugglas’s förslag i afseende å bränvinsförsäljningens
beskattning. Frih:n har föreslagit, att socknenämnden skulle få
bestämma skatten efter 8 sk. b:ko pr kanna. Jag vill nu icke
tala om siffran, som jag ogillar, utan får endast uplysa, alt inom
Utsk. hötlos långa öfverläggningar, huruvida socknenämnden vore
en behörig och lämplig auktoritet att bestämma den afgift, som
borde erläggas af gästgifvare för bränvins-minuterings-rätlighet.
En stor majoritet inom Utsk. fann, att socknenämnden,
ur flere synpunkter, vore en alltför partisk myndighet att bestämma
denna afgift, hvarföre man äfven fann lämpligt föreslå,
det Taxerings-komiléen, som är sammansatt af personer från flera
socknar, skulle bestämma beskattningen å bränvinsförsäljningen
vid gästgifverierua. Samma skäl gäller emot Frih. af Ugglas’s
förslag, att socknenämnden skulle bestämma den skatt, som från
alla utskänknings- och utminuterings-ställen inom socknen skulle
utgå. Jag ber Eder, Mine Hrr, besinna, huru svårt det skulle
blifva för ledamöterna af en sockennämnd, hvilka måhända till
en stor del voro befrvndade med den sökande, att rättvist bestämma
skatten och emot dess utslag skulle, enl. Frih. af Ugglas’s
förslag, ingen appel finnas! Skulle man väl, detta oaktadt, för
den oändliga enkelhetens skull antaga Frih. af Ugglas’s förslag?
Frih. af Ugglas hyser farhåga för auktionerna, emedan han
tror, att en mängd vinglare der skulle infinna sig. Jag får göra
Hr Frilen upmärksam derpå, alt, om han i allmänhet anser auktionerna
vara så farliga, hade han äfven bordt bestrida auktionsprincipen
i afseende å städerna. JJtsk. har, i afseende å både
land och stad, följt den princip, alt genom auktion utröna, huru
hög skatt man kunde få af en krogrörelse.
Det är sannt, att förhållandet i Norrige är annorlunda, ty
Den 5 Augusti e. m.
63
der bestämmes skatten.af municipal-auktoriteterna; men om man
skall följa denna princip, bör man vara konseqvent och antaga
densamma både för stad och land. Jag finner likväl detta icke
vara lämpligt och anhåller derföre, med stöd af hvad i ämnet
blifvit af Hr von Hartmansdorff och mig anfördt, det R. o. Ad.
behagade förkasta Frih. af Ugglas’s förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Hvad först vidkommer den
fara, som skulle iipkomma derigenom, att R. o. Ad. fattade ett
från Utsk:s förslag afvikande beslut och dymedelst åstadkom splittring
vid frågans afgörande, ber jag att få erinra derom, att
RondeSt., om jag icke misstager mig, beslutat, att i frågan intet
besluta, förr än Ståndet till slutlig behandlig förehaft bränvins-tillverkningslagen,
samt att, efter hvad jag hört omtalas,
BorgareSt. icke heller fattat definitift beslut i frågan, utan återremitterat
de flesta §§ i förslaget. Om det så förhåller sig, är
det ju gifvet, att ingen sönderrifning af förslaget sker derigenom,
att R. o. Ad., i afseende å nu föredragne §, fattar ett från Utsk:s
förslag afvikande beslut, enär Utsk. vid återremissens besvarande
kommer i tillfälle att pröfva det ena förslaget lika väl som det
andra och bestämma sig för det i Utskrs tanke lämpligaste. Jag
anhåller derföre alt få framställa hvad jag i denna fråga anser
vara riktigt och begära Hr Gr. o. Landtm:s propos. derå, utan
att derföre beskyllas för att vilja åstadkomma olika beslut inom
Stånden och dymedelst förorsaka frågans sönderrifning.
Den siste värde talaren har framhållit nyttan af auktionssystemet.
Det är numera icke på sin plats, att yttra sig öfver
systemets lämplighet i afseende å bränvinsförsäljningen i städerna,
enär denna fråga redan är afgjord; men man kan deremot
för sig upställa den fråga, huruvida förhållandet i städerna
och på landet i detta hänseende är lika, så att man, sedan man
antagit systemet för städerna, äfven bör söka genomdrifva detsamma
i afseende å landsbygden. Nu förefinnas likväl uti ifrågavarrde
hänseende flera skiljaktigheter emellan stad och land.
Jag anser mig endast behöfva påpeka, huruledes en person, som
å auktion inropat en näringsrättighet i stad och sedermera, efter
en viss tids förlopp, icke,får utöfva densamma, emedan han blifvit
å en annan auktion på samma näringsrättighet öfverbjuden,
bar mycket lättare att ändra näringsfång i stad än han skulle
hafva det å landet. Derjemte bör man bemärka, att i en stad
merändels finnas flera kroglägenheter, så att den, som en gång
kommit i besittning af en sådan, har all anledn. att hoppas, det
han icke skall blifva öfverbjuden vid auktionerna å alla inom
staden befintliga kroglägenheter. Samma förhållande eger icke
rum på landet, der det kanhända inom ett ganska stort område
icke finnes mera än en enda krog och der således näringsidkarens
framtid kan blifva afstängd genom högre anbud å näringsrättigheten.
Det är således onekligt, att detta näringsfång å
landet blifver genom auktions-systemets antagande mycken vansklighet
underkastadt, och likväl är det af högsta vigt, att denna
64
Den 5 Augusti e. m.
näring bedrifves af så redbart folk sora möjligt, och att mati
icke sä föranstaltar, att endast skojare — jag säger ordet rent
ut — vilja åtaga sig näringens utöfvande. Ty fruktansvärdt är,
att, om en krogrättighet fortfarande göres beroende af det högsta
anbudet å hvarje år återkommande auktioner, ingen ordentlig
och redbar man vill vedervåga sin framtid i ekonomiskt hänseende
på en så osäker näring, utan att densamma nästan uteslutande
faller i händerna på sådana personer, hvilka hafva intet att
vedervåga, och för hvilka intet ordentligt näringsfång velat lyckas.
Om således auktions-systemet äfven är passande för städerna,
är detsamma, enl. min öfvertygelse, ganska litet passande
och gagneligt för landet.
Det förslag, Frih. af Ugglas afgifvit, anser jag deremot vara
både enkelt och lämpligt, enär, enl. detsamma, det komme så
att tillgå, att de personer, som vilja utöfva krogrättighet, anmäla
sig hos K:s Beflude, hvilken hörer socknemännen och, sedan
dessa å sockenstämma afgifvit utlät., öfver ansökningarne resolverar.
Delta sätt är vida mera betryggande så väl för dem, som
idka detta näringsfång, som ock för det allmänna, än auktionssystemet.
Hvad beskattningen vidkommer, skulle det naturligtvis
så tillgå, att sedan bestämdt blifvit, hvilka krogar skulle få
finnas, Taxerings-komitéerna beskattade näringsidkarne efter de
grunder, som komma att fastställas. Det är visserligen möjligt
att på detta sätt ett mindre qvantum skatt blefve från krogrörelsen
utpressad, men författmns mening är väl icke att tillskynda
det allmänna så stor skatt som möjligt, utan meningen måtte
väl vara, att å ena sidan beskatta bränvinsförsäljningen så högt,
att priset å varan höjes, men å andra sidan dock icke så högt,
att ingen redbar person vill åtaga sig krogrörelse samt att lönnkrögeri
derigenom upmuntras.
Då jag således förordar Frih. af Ugglas’s förslag, anser jag
dock detsamma böra i 2:ne hänseenden dels förtydligas, dels förändras.
För det första står det ingenstädes i förslaget uttryckt,
att tillstånds-resolntionen skall meddelas för endast ett år i sender.
Jag för min del anser att ett sådant stadgande bör införas.
Vidare är det föreslaget, att ett näringsställe icke får, emot
kyrkoherdens och socknemännens sammanstämmande afslyrkande,
inrättas, hvilket förslag, såsom jag tror, tillkommit för att bereda
likhet med förhållandet i städerna, der rättighet till krogrörelse
icke får meddelas emot Magistratens och stadens äldstes afstyrkande.
Förhållandet är emellertid helt olika och jag kan icke
finna, att en kyrkoherde i detta hänseende kan jemföras med
Magistraten i en stad. Jag tror icke heller att det är lämpligt,
att gifva kyrkoherden en sådan rättighet. Då det är stadgadt,
att en krog icke får finnas emot kyrkoherdens och socknemännens
sammanstämmande afstyrkande, så är det gifvet, att krogen
får finnas, om pastor säger ja, men socknemännen nej eller tvertom.
Men nu finnes det ingen giltig anledn. att lemna pastor
en sådan rätt att tillstyrka en krogrättighets meddelande i strid
med
Den 5 Augusti e ni.
G5
med socknemännens vilja, om icke den, att en krogrörelse, som
verkligen behöfdes, ehuru socknemännen motsatte sig ansökningen,
sålunda ändock skulle kunna komma till stånd. Men jag tror,
att det i allmänhet blefve ganska obehagligt för kyrkoherden, att
vara den, som skulle hålla hand öfver, att krogrörelser icke onödigtvis
förbjödes, hvarföre denna rättighets borttagande skulle,
enl. mitt förmenande, lända till kyrkoherdarnes egen fromma.
Deremot tror jag, att K:s Befh:de icke bör vara bunden af
en församlings beslut, att ingen krogrörelse får inom densamma
bedrifvas. Det finnes t. ex. en socken, i hvars ena hörn en köping
är belägen. Denna köping har ingenting med socknen att
skaffa och det kan ganska lätt låta tänka' sig, att socknemännen
förklarade, att ingen krog huge finnas inom socknen, alldeles
obekymrade om köpingen, som naturligtvis hade behof af ett
näringsställe. Enl. Frih. af Ugglas’s förslag skulle K:s Befhide
icke vid sådant förhållande kunna meddela tillständs-resolution
för krogrörelses bedrifvande i köpingen, hvaraf den otvifvelaktiga
följden skulle blifva, att lönnkrogar derstädes upstode. Jag anser
således, att K:s Befhide bör tillerkännas rättighet att, äfven
emot socknemännens afstyrkande, dock endast undantagsvis, medgifva
krogrörelses bedrifvande.
I enlighet med hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag
vördsamt anhålla om bifall till Frih. af Ugglas’s förslag, med de
förändringar, att efter ordet ”meddelas” införas orden ”för året”
samt att i slutet af förslaget vidfogas följande mening: ”derest
icke serskilda för socknen egna omständigheter föranleda undantag.
”
Frih. von Kraemer: Jag bar redan tillkännagifva, att jag
å de öfverläggningar, som, ronde denna fråga, egt rum, instämt
uti Frih. Raabs reservation vid denna §, men orsaken dertill var,
att det icke fanns något annat förslag att tillgå samt att man i
allmänhet ville undvika splittring i besluten. För min enskildta
del bar jag allliij tyckt, att auktions-systemet, tillämpadt på
bränvinsförsäljningen å landet, är något inkrängladt. Emellertid
torde det blifva ganska kinkigt att nu genast bestämma sig för
de många förslag, som här blifvit föremål för öfverläggning. Vi
hafva icke mindre än 4 förslag, nemi. Utsk:s, Frih. Baabs, Frih.
af Ugglas’s samt Gr. Lagerbjelkes. Emot alla dessa torde betänkligheter
förefinnas och Frih. Baab har nyss framställt en
sådan emot Frih. af Ugglas’s förslag i afseende å bränvinsförsäljningens
beskattning. Vid sådant förhållande och då jag bestämdt
känner, att BorgareSt. återremitterat de flesta §§:na i
förslaget, anser jag, att B. o. Ad. riktigast förfore, om Ståndet
undveke, att nu antaga ett bestämdt förslag, utan i dess ställe
återremitterade hela §:n, hvilken i allt fall ånyo måste blifva
föremål för Utsk:s behandling.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Afven jag erkänner, att auktions-systemet
på landet synes mig vara i högsta grad olämpligt
10 H. 5
66
Den 5 Augusti e. m.
oell opraktiskt. Det förutsätter, att krogarna skola inrättas för
socknarnes behof. Nu finnes det likväl ingen socken på landet,
sorn i och för sig har ett nödvändigt behof af att å sitt område
hafva en krog. Deremot finnas mångå ställen å landet, der flera
stråkvägar sammanstöta och der den allmänna rörelsen oundvikligen
påkallar ett sådant utskänknings-ställe. Om auklions-systemet
följes samt en socken får rättighet att inrätta ett utskänknings-ställe,
hvilket skulle åt den mestbjudande öfverlåtas, så
skulle det kunna hända, att man icke på förhand visste, i hvilken
trakt af socknen näringsstället skulle blifva beläget. Systemet
förutsätter således, att krogarne endast inrättas, på det att
socknens innebyggare måtte kunna gå dit och förtära sitt bränvin.
I min tanke hafva de förslag, som här blifvit framställda,
ett stort och väsendtligt fel, bestående deruti, alt de icke inrymma
åt K:s Befh:de rättigheten att, der omständigheterna sådant
påkalla, tillåta krogrörelses bedrifvande äfven emot socknemännens
afstyrkande. Jag har mig bekant ett ställe, der 200 å
300 bönder hvarje natt hvila under sina resor till staden. Få
ett sådant ställe är en krog oundvikligen af nöden. Men nu
kan man ganska lätt föreställa sig, att så väl pastor sora socknemännen
i den socken, der detta ställe är beläget, af en missförstådd
nykterhetsifver beslöte, att ingen krog finge å detta
ställe inrättas. K:s Befh:de skulle då icke hafva makt att medgifva
krogrörelses bedrifvande derstädes. Hvad blefve följden?
Jo, att i st. f. en ordentlig privilegierad krog 8 å 10 lönnkrogar
upstode. Detta är en olägenhet, som man icke tyckes hafva
tagit i betraktande, men som blifver en nödvändig följd deraf,
att K:s Beflnde icke erhåller ovilkorlig rättighet att tillåta krogars
inrättande å de ställen, der behofvet dem påkallar.
Gr. Lagerbjelkes tillägg till Frih. af Ugglas’s förslag afhjelper
i någon mån den af mig nu påpekade olägenheten, och jag
för min del tror, att det är så mycket mindre farligt, att beträda
en sådan bana, som en hvar torde finna, att K:s Befh:de endast
i högsta nödfall komma att tillåta ett näringsställes inrättande
emot kyrkoherdes och socknemäns sammanstämmande afstyrkande.
Då jag således i hufvudsaken skulle vilja förena mig i det amendement
af Frih. af Ugglas’s förslag, som Gr. Lagerbjelke afgifvit,
så tror jag likväl det vara mindre lämpligt, att här genast
antaga ett bestämdt förslag till redaktion af §:n. Lämpligast
torde derföre vara att återremittera §:n till Utsk., hvilket, till
följd af erhållen återremiss från ett annat Stånd, i allt fall ånyo
mäste taga frågan i öfvervägande och förenar jag mig således i
den redan förut framställda begäran om §:ns återremitterande.
Hr Printzensköld, Carl: I afseende å utskänkningsoch
utminuterings-rättigheten, hvarom talas i denna §, har man
följt den Norrska lagens stadganden. Vi veta likväl, att Norrige
är snarare ett demokratiskt än ett monarkiskt samhälle; att
Norriges grundlag är stiftad i demokratisk syftning samt att alla
de speciella författn:r, som der utkomma, merändels bära samma
Den 5 Augusti e. ni
67
demokratiska prägel. Deraf kan man sluta sig till, hvarföre man
i Norrige åt den kommunala myndigheten lemnat en slags beslutande
rätt i fråga om bränvins försäljning, utan att den högre
administrativa myndigheten eger rätt att ett sådant beslut förhindra
eller tillintetgöra. Lyckligtvis hafva vi i Sverige ännu
icke kommit derhän, att förvandla vår urgamla monarkiska författn.
till en demokratisk, och derföre böra icke heller de stadganden,
som här utfärdas, röja den sednare förfaltnms skaplynne,
utan man bör fast mera vara serdeles angelägen derom,
att den monarkiska principen bibehålies, d. v. s., att beslutande
rätten i de administrativa frågorna tillkommer i första rummet
K:s Befh:de och i det sista K. M. Sjelf.
Hysande denna åsigt i allmänhet, anser jag den makt, som
man i detta serskildta fall velat nedlägga hos församlingen och
dess kyrkoherde, vara ganska vådlig. Den, som något vistats å
landet och tagit kännedom om söckneslämman och dess förhandlingar,
har icke kunnat undgå att bemärka, huruledes sockne
stämmans
beslut icke så sällan stödja sig, icke på oväld och sakkännedom,
utan på en eller flera inflytelserika ledamöters inta
lande,
och det skulle således, på sätt Hr von Troil jemväl anmärkt,
ganska lätt kunna inträffa, att K:s Befh:de genom församlingens
motstånd förhindrades att i dylika frågor fatta ett
beslut, som af nödvändigheten påkallades. Jag för min del vill
icke med min röst bidraga till införande af ett system, som i
sjelfva verket leder lill inskränkning i Konungamaktens beslutande
rätt. Vi böra icke förbise, alt det här är fråga om att
ordna ett förhållande, så att det leder till gagn och nytta för
hela landet, och att dervid den högsta myndigheten i Staten ej
bör beröfvas beslutande rätten, för att lägga densamma i händerna
på dea lägsta.
Då jag således nr denna synpunkt betraktar frågan, skulle
jag förena mig med Gr. Lagerbjelke, så vida den sista delen af
hans förslag vore upställd i sådana ordalag, att stadgandet upfyllde
det ändamål, jag anser tjenligt; men om icke mitt minne
sviker mig, har Gr. Lagerbjelke föreslagit, alt K:s Befh:de skulle
ega rätt att emot socknemännens afslyrkande tillåta bränvinsförsäljning
endast i de fall, då serskilda för socknen egna omständigheter
dertill föranleda. Denna inskränkning i K:s Befh:des
beslutande-rätt anser jag vara alldeles olämplig, enär han derigenom
möjligtvis kan förhindras ali reglera hränvinsförsäljningen
inom länet på det sätt, som med sakernas förhållande och omständigheternas
kraf är förenligt. På sätt Hr von Troil yttrat,
behöfver man ingalunda befara, att K:s Befh:de skola blifva allt
för frikostiga med krogrättigheters utdelande, enär erfarenheten
ådagalagt, att K:s Befh:de i allmänhet icke allenast icke beviljat nya
dylika rättigheter, utan äfven i möjligaste måtto sökt att inskränka
den utskänkning af bränvin, sora inom länen förut funnits. Jag
kan icke föreställa mig, att dessa höga embetsman skola i berörde
hänseende förändra länke- och handlingssätt och det synes mig
5 *
68
Den 5 Augusti e. m.
dessutom vara deslomindre vådligt, alt tillerkänna K:s Befhtde
en dylik fullständig beslutande-rätt, som det alltid står socknemännen
öppet, att i en högre instans söka ändring i K:s Befh:des
beslut, derest detsamma icke skulle vara grundadt på giltiga skäl.
Man bör icke afvika från den hittills följda banan, att K:s
Befhtde, som är Konungens representant i länet, bör ega beslutande
rätt i, länets förvaltning och ekonomi ronde, frågor. Man
har väl försökt att göra ett afsteg från denna grundsats, då man,
i afseende å handels-rätlighets utöfvande å landet, stadgade, att
R:s Befh:de icke skulle kunna afslå ansökning derom, så vida
alla formaliteter vore behörigen iakttagne; men man frånträdde
snart denna oriktiga princip och tillerkände K:s Befh:de full beslutande
rätt i dylikt hänseende. Jag hoppas, att vi icke nu
skola göra oss skyldiga till ett sådant vacklande i lagstiftningsväg
och tillstyrker derföre en sådan förändring i §:ns redaktion,
att den åt K:s Befh:de inrymmer fullständig rättighet att bifalla
eller afslå ansökningar om krogrörelses bedrifvande inom länet,
men, som jag icke tilltror mig, att nu i bast upgifva ett lämpligt
redaktionsförslag i denna syftning, förenar jag mig med de
Hrr, hvilka önskat §:ns återremitterande.
Frih. af Ugglas: Jag vill ingalunda påstå, att den redaktion
jag upgifvit är den aldra bästa, som i detta afseende kan
upfinnas, och motsätter mig således icke en återremiss af §:n, så
vida det Serskildta Utsk. vid frågans förnyade behandling vill
taga i betraktande de skäl, hvilka, så väl af mig, som flera andra
talare, blifvit anförda för frånträdande af den grundsats, som
Utsk. i sitt Betänk, följt. Jag gör detta så mycket heldre, som
Frih. Raab förklarat, att, derest han finge tillfälle att närmare
öfvertänka förslaget, han deråt troligen skulle lemna sin röst. I
förbigående ber jag att få nämna, att mitt förslag ingalunda sett
dagen, till följd af ett hugskott, som Frih. Raab tyckes tro. Det
hade sin tillvaro redan i går, ehuru jag icke framlade detsamma,
emedan jag icke trodde, att det skulle löna mödan att framkomma
med ett förslag, som, enl. hvad jag förmärkte, icke skulle hafva
någon utsigt till framgång.
Såsom jag förut yttrat, motsätter jag mig icke en återremiss
och återkallar derföre mitt förra yrkande om propos. å milt förslag.
Jag ber likväl att få fästa det Serskildta Utsk:s upmärksamhel
derå, att åtskilliga betänkligheter torde möta vid antagandet
af det slutliga tillägg till förslaget, som Gr. Lagerbjelke
framställt. Det kan visserligen, på sätt den värde ledamoten
omnämnt, gifvas några fall, då det kunde vara skäl, att en krogrörelse
finge bedrifvas äfven emot socknemännens bestridande.
Men skulle man godkänna den regeln, att en krog ovilkorligen
bör finnas, derföre attén farväg finnes inom en socken, tror jag,
att tillämpningen af denna regel skulle kunna medföra många
olägenheter. Och är det väl fullt rättsenligt, att tvinga en församling
att inom sitt område hafva en krog, derföre att de, som
genomresa detta område, måtte få tillfälle att tillfredsställa sin
Den 5 Augusti e. m.
69
törst efter bränvin? För min del inser jag icke rättsenligheten
af ett dylikt stadgande.
Vidare har man emot mitt förslag anmärkt, att det skulle
vara olämpligt, att socknenämnden bestämde skatten, derföre att
dess ledamöter kunde stå i sådant förhållande till den, som sökte
tillstånd att bedrifva krogrörelsen, afl de blefvo frestade att sätta
skatten alltför låg. Ett ganska verksamt botemedel för denna
frestelse ligger likväl i Utsk:s förslag, att socknen skujle erhålla
en ganska betydlig del af utrainuterings-afgiften.
Gr. Lagerbjelke: För min del vidgår jag villigt riktigheten
af den här framställda anmärkn:n om svårigheten af att
nu genast upgöra en lämplig redaktion af §:n och jag vill derföre
ingalunda motsätta mig en återremiss deraf. Men då jag
nu har ordet och då jag af en föreg:de talares anförande funnit,
att det af mig föreslagna tillägg till Frih. af Ugglas’s förslag
blifvit missförstådt, anhåller jag, att med några ord få ytterligare
förklara detsamma.
Jag har medgifvit, att man i allmänhet bör trygga sig vid
en församlings utsago, att någon krogrörelse inom socknen icke
är af behofvet påkallad; men om man äfven under vanliga förhållanden
kan och bör låta härvid bero, så finnas likväl undantags-förhållanden,
som göra ett näringsställes inrättande nödvändigt,
om icke för socknens, så åtminstone för det allmännas
skull, och det är vid sådana tillfällen, som jag anser det vara
nödigt och nyttigt, att K:s Beflude, som representerar det allmänna,
må ega rättighet att fästa afseende å det allmännas behof,
om det äfven skulle råka i strid med sockneboarnes enskildta
önskningar. Om, på sätt jag förut påpekat, det finnes
en socken, i hvars ena hörn är belägen en köping med liflig
handelsrörelse och en mycket begagnad lastageplats, hvilken plats
är skiljd från den öfriga socken genom skog och berg, och det
skulle falla socknemännen in, afl förvägra en krogs inrättande
på detta ställe, så blefve, ifall detta socknemännens beslut ovilkorligen
skulle lända till efterrättelse, äfven deraf ovilkorligen en
följd, att köpingen eller lastageplatsen, som icke kunde undvara
ett näringsställe, upfylldes med lönnkrogar. Del är derföre, enl.
min åsigt, högst nödvändigt, att K:s Beflnde undantagsvis och
då det allmännas behof sådant påkallar, eger rättighet att, oberoende
af församlingarnes uttryckta mening, meddela tillstånd till
krogrörelses bedrifvande och detta har jag i mitt förslag velat
uttrycka. Det är mycket möjligt, att min mening kan klädas i
bättre ordalag och derföre anhåller äfven jag om §:ns återremitterande,
i den förhoppning, att Utsk. måtte laga denna af mig
anmärkta och, i min tanke, ingalunda ovigtiga omständighet i
närmare skärskådande.
Hr Adelborg, Anders Otto: Om en socken icke vill
hafva någon krog inom sitt område, skulle då vederbör:de myndighet
ega rätt att emot socknens vilja en sådan rörelse tillstädja?
Endast framställningen af denna fråga synes mig ådagalägga sjelfva
70
Den 5 Augusti e. m.
sakens orimlighet. Vill man befrämja nykterhetens sak, måste
man väl tillåta dem, som saken närmast rörer, att från sig och
de sina afhålla en af de förnämsta orsakerna till dryckenskapslasten,
eller det s. k. kroglifvet. Om en krog verkligen å vissa
ställen är så oundvikligen af behofvet påkallad, sorn Hr von Troil
och Gr. Lagerbjelke antydt, så lärer väl ingen församling vara
så enfaldig, att den icke på Landshöfdtns npmaning inser nödvändigheten
af att sjelf ställa så till, att ett dylikt näringsställe
inrättas, på del att icke lagen skall eluderas genom krogrörelses
bedrifvande i löndom. Det kan icke falla någon, som känner
vår allmoge, in alt tro, det den skulle vara så inskränkt och så
blind för sitt eget intresse, att den icke skulle lyssna till en aktad
Landshöfd:s npmaning i detta fall. Jag hyser icke denna
dåliga tanke om vår allmoge, men anser deremot, att det är i
högsta grad orimligt att stadga en lag, som tvingar en församling,
att emot dess egen vilja inom sig hysa något så skadligt
som en krogrörelse.
Hvad åter beträffar de olika meningarne om de här framställda
förslagens värde och företräde sins emellan, så får jag
säga, det jag finnér Frih. Raabs förslag röja mycket större prof
på praktisk erfarenhet än det andra förslaget. Den, som har
något begrepp om huru det vanligtvis tillgår å våra sockenstämmor,
instämmer villigt i praemisserna i Frih. Raabs anförande
och erkänner gerna, att genom beslut å sockenstämma ofta icke
uträttas hvad den bättre delen af församlingen önskar, utan att
deremot den sämre delens opinion icke så sällan lyckas göra sig
gällande. Jag behöfver endast erinra om, huru det ofta tillgår
vid val af kyrkoherde eller klockare i en församling, mycket
annat att förtiga, samt huruledes utgången deraf alltid utsår split
och oenighet emellan församlingsboerna. Ar det då skäl att
öka antalet af tvisteämnen genom att låta församlingen bestämma
krogarnes tillvaro och antal, hvarigenom den supande delen af
församlingen skulle komma i strid med den nyktra och lusten
för osedlighet och oordning i strid med begäret att uprätthålla
ordning och tukt. Jag för min del anser derföre det vara häst,
att, på sätt Frih. Raab föreslagit, Landshöfdm å sin sida inrymmes
rättighet att vägra tillstånd, att bedrifva krogrörelse samt
att sockenmenighelen å deras sida jemväl tillerkännes rätt att
motsätta sig ett dylikt tillstånds meddelande. Genom denna
ömsesidiga kontroll bör ett nyttigt lagom bäst kunna åstadkommas.
Deremot kan jag alldeles icke ingå på förslaget att låta
socknenämnden bestämma afgiflen för krogrörelse. Ty huru skulle
det väl dervid tillgå? Med aldrig så liten kännedom om ställningar
och förhållanden å landet skall man finna, att en mängd
konsiderationer dervidlag skulle komma att göra sig gällande.
Några ledamöter voro måhända beslägtade med krogvärden eller
ömmande för hans ekonomiska omständigheter och följden deraf
skulle i de flesta fall blifva, att den minimisumma af 50 R:dr
b.-ko, som Frih. af Ugglas föreslagit, aldrig öfverskredes, om äfven
rörelsen bedrefs i aldrig så stor skala och på ett förderf
-
Den 5 Augusti e. m.
71
vande sätt för orten. Auktioner kunna deremot Italias lika väl
å landet som i städerna och anhåller jag derföre, att R. o. Ad.
hehagade lemna sitt bifall till det i Frih. Raabs reservation afgifna
förslag till redaktion af den 13:de §:n, hvarjemte jag serskildt
framställer den begäran till de Hrr, hvilka yrkal återremiss,
att de ville derifrån afstå. Vi hafva all anledn. att hoppas, det
Riksdagens slut snart förestår, och med den kännedom jag eger
om förhandlingarne inom det Serskildta Utsk., kan jag försäkra,
att en återremiss af denna § skulle framkalla långvariga, jag ville
nästan säga, ändlösa strider, så att det vore fara värdt, att frågan
ej blefve vid denna Riksdag afslulad.
Hr von Hartmansdorff: I lnifvudsakeu vidhåller jag mitt
första yttrande. Men för att undanrödja de betänkligheter, som
blifvit dels af Hr von Troil och dels af Hr Printzensköld framställda
mot Frih. Raabs förslag, hemställer jag, att det måtte
erhålla följande lydelse: ”Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning,
än den, som kan gästgifveri tillkomma, må i socken
å landet få idkas, gore derom framställning hos socknenämndens
ordhde före utgången af Mars det år, då försäljningen skall börjas.
Socknenämnden afgifve deröfver yttrande innan slutet af
April med utsättande, i händelse bifall till utskänkningen tillstyrkes,
af den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet
till kyrkoherden öfverlemnas. Denne inhemte, innan Maj månads
utgång, på socknestämraa, som blifvit två söndagar ä rad
pålyst, sockuemännens utlåt, i ämnet. Inom tre veckor från det
socknestämma blifvit hållen, sände kyrkoherden socknestämmoprot.
-och socknenämndens yttrade, jemte eget utlåt, i ämnet, in
till K:s Befh:de, som deri fatte sitt beslut och gifve det socknenämndens
ordhde tillkänna.”
”Fråga, huruvida i sådan ordning tillkommen utskänkningsrättighet
bör uphöra, sedan tiden för dess tillvaro tilländalupit,
skall likaledes väckas och behandlas.”
”Der fråga upstår, att rättighet till minuthandel med bränvin
i socken må beviljas eller ock beviljad sådan rättighet uphöra,
förfares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt är.”
Om Hrr von Troil och Printzensköld (inna sig tillfredsställda
med förslaget, sedan allt hvad som skulle komma att inskränka
K:s Beflndes afgörande rätt blifvit uteslutet, tror jag ändamålet
kunna vinnas, utan att §:n behöfver återförvisas. Återremissen
kunde hafva en ganska betänklig påföljd, nemi. antagandet
af Frih. af Ugglas’s eller Gr. Lagerbjelkes förslag, hvarigenom
sjelfva grunden för hela Betänk, förfelades, hvilket torde
blifva välkommet för dem, som ej begära något bättre, än att
denna fråga, sä sent som möjligt, måtte med slut afhjelpas, så
att Riksdagen förlängdes till Julen eller än vidare.
Jag tillstyrker vördsamt, det R. o. Ad. måtte antaga Frih.
Raahs förslag med de ändringar, jag nu tagit mig friheten upgifva.
Frih. Raab: För alt ådagalägga, huru vådligt det kan vara,
att genast antaga ett förslag, som under pågående öfverläggning
Ti
Den 5 Augusti e. m.
framställes, ber jag att få fästa upmärksaraheten på ett af en eljest
så skarpsinnig man, som Hr von Troil, begånget misstag i
bedömandet af mitt förslag i jemförelse med Frih. af Ugglas’s.
Hr von Troil har nemi. förmenat, alt Frih. af Ugglas’s förslag
skulle åt Landshöfd:n inrymma större rättighet, i afseende å krogrörelsens
ordnande, än mitt, och förhållandet är likväl alldeles
motsatt. Mitt förslag innehåller, att, då fråga om krogs anläggande
inom en socken väckes, skall först socknenämnden och
derefter socknemännen å sockenstämma öfver ansökningen höras
samt att, endast för den händelse, att båda dessa myndigheter
afstyrka saken, densamma skall förfalla, äfven om Landshöfd:n
skall vara för saken. Enl. Frih. af Ugg!as’s förslag deremot
beliöfves det endast socknemännens nej, för att en krog
ej skall få inrättas. Således är K:s Befh:de, enl. Frih. af Ugglas’s
förslag, vida mera inskränkt i utöfningen af beslutande rätten,
än enl. mitt förslag.
Vidare anhåller jag att få uptaga ett genmäle af Frih. af
Ugglas, i anledn. af mina inkast emot hans förslag, ang:de försäljningens
beskattning. Han säger nemi., att det undseende,
som förmodats skola göra sig gällande hos socknenämnden vid
skattens bestämmande, motväges deraf, att största delen af skatten
skulle tillfalla socknen. Detta är ett misstag, ty Utsk. hatföreslagit,
att afgiflen skall ingå lill en för hela länet gemensam
kassa och totalbeloppet derefter å socknarne fördelas, hvaraf synes,
att skatten ej direkte skulle tillfalla kommunen. Detta Ufskts
förslag är, enl. mitt förmenande, ganska visligen tillkommit, ty
eljest skulle det vara en direkt vinst för socknen, alt hafva en
myckenhet af krogar.
Ehuru jag icke gerna frångår mitt förslag i det afseende,
att K:s Befh:de ej får, emot både socknenämnds och sockneslämraas
afstyrkande, utfärda tillståndsbevis för krogrörelse, hvilken
inskränkning jag ej tror vara skadlig, inrymmer jag heldre, i
enlighet med Hr von Hartmansdorffs förslag, hela den beslutande
rätten ät K:s Beflude, än jag ingår på Frih. af Ugglas’s förslag,
att en tillfällig majoritet å sockenstämma — en auktoritet, för hvilken
jag, i förbigående sagdt, hyser mycken rädsla — skall ega
veto i dylika frågor. Jag vill således icke motsätta mig ett bifall
till Hr von Hartmansdorffs amendement af milt förslag, men
ber R. o. Ad. att, så vidt möjligt är, undvika en återremiss,
enär man icke kan veta, hvarthän en sådan åtgärd möjligen
skulle kunna leda.
Hr von Troil: Jag öfverlemna!- lill Hr Adelborgs egel bedömande,
hvilketdera är för en sockens innebyggares moralitet
och sedlighet mera gagneligl, antingen alt hafva en privilegierad
krog under upsigt af vederbönde embetsmyndighet eller en mängd
af lönnkiogar. Jag har endast yttrat, att ställen finnas, der rörelsen
är så liflig, der antalet af resande är så stort, att ett näringsställe
derstädes är oundvikligen af behofvet påkalladt och
att, derest tillstånd till laglig krogrörelses bedrifvande förvägras,
Den 5 Augusti e. ra.
73
följden ovilkorligen blifver den, alf lönnkrogar i stället upstå.
Detta sednare torde vara vida mera skadligt för landsbygden, än
om en privilegierad krogrörelse af ordentlig och redbar person
bedrifves. Detta är det hufvudsakliga skälet, hvarföre jag ansett
vigtigt, att icke fråntaga K:s Beflnde rättigheten att i utomordentliga
fall, då den allmänna rörelsen verkligen påkallar ett
näringsställes inrättande, dertill meddela tillstånd, äfven om en
fanatisk pastor och vilseledda sockneboer skulle motsätta sig åtgärden.
Frih. Raab har oriktigt upfattat mitt yttrande, då han förmenat,
ali jag ansåge Frih. af Ugglas’s förslag inrymma större
rättighet åt K:s,Befh:de i förevaride hänseende, än Frih. Raabs
förslag. Jag har endast yttrat, att det amendement till Frih. af
Ugglas’s förslag, som Gr. Lagerbjelke framställt, afsåg detsamma,
som jag önskade få stadgadt. För öfrigt erkänner jag villigt,
att Frih. Raabs förslag har den fördelen framför Frih. af Ugglas’s,
att, enl. det förra, så väl socknenämnd som socknestämma skall
i ämnet höras, enär jag, lika med Frih. Raab, hyser mera förtroende
till den förra auktoriteten än till den sednare.
Hr Adelborg har framställt den önskan, att de Hrr, som
yrkat återremiss, måtte derifrån afstå. Jag för min del vill i
detta fall efterkomma hans önskan samt afstår derföre från mitt
förra yrkande och förenar mig med Hr von Hartmansdorff.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Det är med anledu.
af Frih. af Ugglas’s och Hr Adelborgs sednaste yttranden, som
jag tagit mig friheten att begära ordet. Jag önskar nemi. att
fä fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derå, att det icke, på sätt
nämnde Hrr tyckes antaga, är absolut nödvändigt, att krogar
finnas i en socken för sockneboernes skull. Ingen socken behöfver
ovilkorligen en krog och skulle icke andra omständigheter
finnas, hvilka göra dess inrättande nödvändigt, vore det måhända
bäst att alldeles förbjuda krogars inrättande. Icke behöfva
de stilla i landena besöka krogen, för att få sitt behof af bränvin
upfyldt, ty de kunna gå och köpa varan å ntminuleringsställena
eller i städerna. Det kan ingalunda vara meningen, att
de i socknen bosatta familjefäderne skola komma tillsammans å
krogen och supa, men andra förhållanden finnas, hvilka göra
krogarna nödvändiga. Dessa förhållanden hafva redan blifvit
framställda af Hr von Troil och Gr. Lagerbjelke, men de kunna
icke pröfvas vare sig af socknenämnden eller socknestämman
eller pastorn, utan de måste ovilkorligen pröfvas af K:s Befh:de.
Jag är således ense med de Hrr, som yrka, att K:s Befhide skall
ega rätt att pröfva och afgöra dessa angelägenheter, oberoende
af socknestämmans eller socknenämndens lill- eller afstyrkande.
För att få §:n ändrad i denna syftning, hade jag ämnat förena
mig i begäran om återremiss, men sedan jag fått höra Hr von
Hartmansdorffs förslag, som upfyller det af mig afsedda ändamål,
instämmer jag deruti och anhåller, att R. o. Ad. måtte dertill
lemna sill bifall.
74
D e n 5 Augusti e. m.
Hr Pria tzensköl d: Jag vill icke förlänga discussionen
med att till besvarande uptaga allt hvad Hr Adelborg yttrat till
försvar för sockneboernas rättighet att säga veto i fråga om krogars
inrättande. Jag vill blott hemställa till Hr Adelborgs eget bedömande,
huruvida det är lämpligt, alt, på sätt hans ord föllo
sig, Landshöfdm skall upmana sockneboerne att emottaga en krog
ä något ställe inom socknen. Jag för min del har icke upfattat
en Landhöfdts ställning sålunda, att han bör upmana till något
dylikt, utan tror tvertom, alt K:s Befh:de just är den myndighet,
som bör förhindra krogars upkomst och endast i yttersta
nödfall dertill lemna samtycke, dervid hans beslut ej bör bindas
af sockneboernas eller deras delegerades åsigter.
Afven jag vitsordar nödvändigheten af att åt K:s Befh:de
öfverlemna en fullständig makt i berörde hänseende. Genom
egen erfarenhet har jag mig bekant, att sådana förhållanden,
som de af Hr von Troil omförmäldta, icke så sällan inträffa,
nemi. att det finnes ställen vid allmänna farvägar, hvilka af ålder
begagnats såsom hviloställen af allmogen, och detta till en sådan
grad, att ofta flera hundrade personer derstädes tillbringa natten.
Det måste således vara af vigt för en Landshöfd. att kunna,
emot en fanatisk pastors och en vilseledd församlings bestridande,
på sätt Hr von Troil ganska riktigt uttryckte sig, bevilja rättighet
att å sådana ställen bedrifva krogrörelse.
Hvad frågan om §:ns återremitterande beträffar, så afstår jag
ifrån yrkandet derå, sedan Hr von Hartmansdorff upgifvit ett
sådant redaktions-förslag, som tillfredsställer den åsigt, jag i
ämnet hyser.
Frih. von Knemer: Under förmiddagens öfverläggning i
ämnet yttrade jag min farhåga för återremisser i denna fråga.
Jag fortfar att hysa samma öfvertygelse, och enär nu en utväg
yppat sig att genom antagande af Hr von Hartmansdorffs förslag
undvika §:ns återremitterande, så och då i detta förslag de stötestenar,
som funnos i Frih. Baabs ursprungliga förslag, äro undanröjda,
anser jag mig böra deruti instämma, ehuru auktionssystemet
deri finnes bibehållet.
Gr. Lagerbjelke: Enär den af mig i detta ämne hysta
åsigt verkligen ipnefattas i Hr von Hartmansdorffs förslag, afstår
jag från min begäran om äterremiss och förenar mig med nämnde
värde ledamot.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende på ifrågavarrde § blifvit yrkadt,
först af Frih. af Ugglas, att densamma måtte erhålla följande lydelse:
”Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin
inom socken å landet meddelas af K:s Befh:de efter det församlingen
å sockenstämma blifvit i ämnet hörd. Ej må emot
både Kyrkoherdes och Socknemäns sammanstämmande afstyrkande
sådan rättighet meddelas”. Derefter hade Frih. Raab yrkat bifall
till sin vid Betänk, fogade reservation, men sedermera afstått
derifrån och förenat sig med Hr von Hartmansdorff, hvars
Den 5 Augusti e. ni.
75
förslag, deri flere ledamöter instämt, var af följande lydelse:
”Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än den, som kan
gästgifveri tillkomma, må i socken å landet få idkas, gore derom
framställning hos socknenämndens Ordförande före utgången af
Mars del år, då försäljningen skall börjas. Socknenämnden afgifve
deröfver yttrande innan slutet af April med utsättande, i
händelse bifall till utskänkningen tillstyrkes, af den trakt, hvarinom
det må ske, hvarefter yttrandet till Kyrkoherden öfverlemnas.
Denne inhemle innan Maj månads utgång, på socknestämma,
som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens
Utlåt, i ämnet. Inom 3 veckor från det socknestämma blifvit
hällen, insände Kyrkoherden socknestämmo-prot. och socknenämndens
yttrande jemte eget Utlåt, i ämnet till K:s Beflnde,
som derom fatte sitt beslut och gifve det socknenämndens Ordförande
tillkänna”.
”Fråga huruvida i sådan ordning tillkommen utskänkningsrättighet
bör uphöra, sedan tiden för dess tillvaro tilländalupit,
skall likaledes väckas och behandlas”.
”Der fråga upstår, att rättighet till minuthandel med bränvin
i socken må beviljas, eller ock beviljad sådan rättighet uphöra,
förfares på lika sätt, sorn om utskänkning nu stadgadt är”.
Hr Gr. o. Landtrms härefterter först till bifall å Otsk:s
och sedan till antagande af Frih. af Ugglas’s förslag framstälde
propos:r besvarades med starka Nej, jemte några Ja, och den
sedermera till antagande af Hr von Hartmansdorffs förslag framställda
propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han härvid funnit Ja
öfvervägande.
§ '4.
Frih. af Ugglas: Sedan R. o. Ad. nu beslutat, att den
föreg:de 13:de §:n skall .erhålla den lydelse, som Frih. Raabs, af
Hr von Hartmansdorff förbättrade, förslag innehåller, återstår för
mig intet annat, än att begära återremiss å nu föredragna 14:de
§, på det att Utsk. må kunna upställa ett annat sätt för bränvinsförsäljningens
beskattning än det s. k. auklions-syslemet.
Jag har under öfverläggningen ang:de den förra §:n sökt att visa
det sätt, hvarpå skatten, enl. mitt förmenande, borde bestämmas,
men då det af mig i berörde hänseende upgjorda förslag förfallit
till följd af R. o. Ad:s nyssnämnde beslut, anhåller jagjnu endast
om denna §:s återremitterande, under åberopande af de skäl,
jag förut anfört.
Hr von Troil: Afven jag anser af vigt att auktions-systemet
för beskattningen af bränvinsförsäljningen å landet borttages,
emedan jag inser angelägenheten deraf, att de, som hålla utskänknings-ställena,
äro 'ordentliga, pålitliga personer och icke
vinglare. Jag är icke i tillfälle upgifva något nytt förslag till
redaktion af §:n och derest icke någon ledamot utaf Utsk., som
tänkt sig mera in i saken, framställer ett förslag i den syftning,
76
*<en 5 Augusti e. m.
Frih. af Ugglas och jag upgifvit, nödgas jag, ehuru ogerna, förena
mig i Frih. af Ugglas’ begäran om återremiss.
Frih. Raab: Jag har funnit, att åtskilliga ledamöter äf detta
Stånd hysa en viss farhåga för auktions-systemet på landet. Jag får
likväl erinra, alt, såvida detta förslag i sin helhet kommer att vinna
K. M:s och R. St:ra bifall, flera utminuterings-slällen än utskänknings-ställen
enl. all sannolikhet komma att på landet inrättas. Under
denna förutsättning antager jag, att det icke blifver det sämsta
folket, som kommer att befatta sig med utminuteringen. Jag föreställer
mig tverlom, att denna handelsrörelse kommer att öfvertagas
af mera välmående bönder och kanske äfven herremän, hvilka kunna
finna sin uträkning vid att erlägga en bestämd skatt för rättigheten
att i mindre parti sälja bränvin. Vi böra ej förgäta, att
en sådan rättighet för närvar:de utöfvas af hvarje bränvinsbrännare.
När nu rättigheten fråntages bränvinsbrännarne i allmänhet
och öfverlemnas endast till dem, som derför erlägga skatt,
så tror jag icke, att utöfvandet af denna rättighet skall ses med
föraktliga ögon. Jag föreställer mig, att vid auktionerna å denna
rättighet skall upkomma konkurens emellan förmögna personer,
hvilka kunna lemna så väl materiell som moralisk garanti för
upfyllandet af deras åtagna färbindelser. Vådan af auktionssystemets
antagande torde icke vara större på landet än i städerna.
Kasta vi en blick på landets befolkning och jemföra den
med städernas, torde vi icke kunna påstå, att den förra är sämre
än den sednare. Vi böra jemväl ihågkomma, att, enl. R. o. Ad:s
beslut i afseende å 13:de §:n, socknenämnden skall utlåta sig
öfver ansökningar att hålla utminnterings- och utskänknings-ställen
samt dervid bestämma den trakt, der näringen får bedrifvas;
att ärendet derefter pröfvas af sockneboerna på allmän sockenstämma
och slutligen afgöres af Landshöfd:n. Härtillkommer, att
socknenämnden eger att pröfva anbuden samt dervid fästa afseende
å de bjudandes behörighet och tjenlighet, utan att ovilkorligen
vara tvungen att antaga det högsta anbudet. Då sådana
garantier äro af Utsk. upställda, tror jag det icke vara förenadt
med någon våda att fastställa auktions-systemet äfven för landet
och jag har icke heller, oaktadt moget öfvervägande, kunnat utfinna
något annat sätt att af bränvins-försäljuingen, hvilken, enl.
allas åsigt, bör högt beskattas, draga den största möjliga inkomst.
Låtom oss ej förbise, att detta sätt icke allenast tillskyndar länet
en betydlig inkomst utan äfven fördyrar bränvinet, hvilket sednare
naturligtvis skall medföra den i sedligt afseende stora vinst, att
bränvinssupandet i landet aftager.
Af dessa skäl anser jag idéen icke vara så i allo förkastlig,
som Frih. af Ugglas och Hr von Troil förmena, hvarföre jag icke
heller kan annat än tillstyrka bifall till den tanke, som ligger
till grund för §:n. Men §:ns redaktion är icke, enl. mitt förmenande,
fullständig, enär deri icke finnes uttryckt, pä huru
lång tid de ifrågavar:de rättigheterna skola utarrenderas. I afseende
å städerna bar R. o. Ad. redan beslutat, alt denna tid
Den 5 Augusti e. in.
77
skulle bestämmas till högst 3:ne år, hvilket äfveii torde vara lämpligt
i afseende å landet. Jag delar nemi. fullkomligt Gr. Lagerbjelkes
här yttrade tank?, att, ifall tiden för rättighetens fortfarande
bestämdes endast till ett år, så vore det fruktansvärd!,
ali ingen förmögen och redbar person ville befatta sig med rörelsen,
som sålunda folie i händerna på mindre lämpliga personer.
Detta förekommes derigenom att rättigheten omfattar en
längre tidrymd, hvarföre jag tager mig friheten föreslå, det R.
o. Ad. behagade bifalla §:n med den förändring i redaktionen,
att i lista mom. efter orden ”på offentlig auktion” införas orden:
”för högst 3:ne år i sender”.
Hr Printzensköld: Derest man skulle antaga ifrågavande
§, så blefve det ändamål, för hvilket R. o. Ad., genom sitt beslut
vid behandlingen af 13:de §:n, tilldelat K:s Befh:de rättighet
att bestämma, huruvida och till hvilket antal utskänknings- och utminuterings-ställen
finge finnas inom socknarne, helt och hållet paralyseradt.
Under den föreg:de öfverläggningen anförde Frih. Rehbinder,
såsom mig synes ganska riktigt, att något egentligt behof af
utminuleringsställe för socknens skuld icke finnes, men att andra
orsaker, såsom hufvudsakligast den allmänna trafiken, göra det
nödvändigt, att vissa hviloställen på de allmänna farvägarna finnas,
hvarest de vägfarande kunna få icke allenast varm mat, utan
äfven spirituosa, om så önskas. Nu skulle, derest denna § antoges,
K:s Refh:des, i strid emot sockneboernas åsigt, fattade beslut,
att ett utskänknings-ställe skulle inom en socken finnas,
kunna till dess nytta och ändamålsenlighet helt och hållet motverkas
derigenom, att vid auktionen högsta anbudet gjordes afen
person, som icke bodde vid det ställe, der K:s Beflnde ansett
krogen böra inrättas, utan långt aflägset derifrån, så att ändamålet
med utskänknings-stället alldeles förfelades. Kan väl sådant
stå tillsammans med en konseqvent och ändamålsenlig lagstiftning?
Har K:s Befh:de i det ena fallet fått sig tillagd rättigheten
att bestämma, om krog inom en socken skall finnas eller
icke, så bör det väl äfven enl. sakens natur vara Landshöfd:ns
rättighet att bestämma hvar krogen skall vara belägen, så att
detta icke må ankomma på den vid auktionen högstbjudande af
sockneboerna. Denna frågas afgörande år, i afseende å dess
följder, af den vigt, att den större eller mindre afgiften, som erlägges
för rättigheten, enl. min tanke, endast i andra rummet
bör ifrågakomma, ty syftemålet med rättighetens meddelande är
väl att erhålla en garanti derför, att ordning och skick vid rörelsens
bedrifvande iakttages, hvilket ingalunda skulle blifva fallet,
om rättigheten skulle ovilkorligen tillfalla den, som förmådde
erlägga högsta penningen för dess utöfvande.
På grund häraf yrkar jag, alt hela den delen af ifrågavar.-de
§, som afhandlar krogrättighets utbjudande på offentlig auktion,
måtte utgå, äfvensom att icke någon af församlingens kommunalmyndigheter
skall vara den myndighet, som afgör, huruvida den
ena eller andra personen är till rörelsens bedrifvande tjenlig,
78
Den 5 Augusti e. m.
utan att en sådan pröfningsrätt bör tillkomma K:s Beflnde i länet.
Visserligen kan man invända, att sockennämnden bör anses ega
tillräcklig kännedom om karakleren hos de personer, hvilka söka
rättighet att idka krogrörelse, men K:s Beflnde eger likväl en
ganska säker utväg att derom erhålla en måhända vida oväldigare
och tillförlitligare kännedom, nemi. genom de tjenstemän,
som stå under hans lydno och hvilka, ifall de tillhållas att upfylla
sina skydigheter, säkerligen icke skola underlåta att meddela
länsstyrelsen alla de uplysningar, sorn erfordras för att sätta denna
styrelse i tillfälle att uti ämnet fatta ett för det allmänna båtande
beslut.
Jag är icke i tillfälle att nu genast upgöra något nytt redaktions-förslag
och ehuru jag gerna ville efterkomma den af flere
ledamöter yttrade önskan, att återremisser i denna fråga böra
undvikas, i anseende till de vådor, som dermed kunna vara förenade,
kan jag likväl, vid betraktande deraf, att §:ns nuvande
lydelse är så felaktig, att den skulle helt och hållet motverka det
ändamål, hvarför denna lag stiftas, icke annat än finna, alt det
är bättre att underkasta sig äfventyret af en återremiss, än att
här upgöra en redaktion, som måhända icke skulle vara fullt
lämplig. Jag anhåller således om §:ns återremitterande, på det
att den måtte erhålla en förändrad lydelse i den syftning, jag
här uttalat.
Hr von Troil: Jag har fått veta, att Gr. Mörner upgjort
ett förslag till förändrad ordalydelse af denna §, hvaraf jag likväl
ännu icke erhållit kännedom. Jag anhåller derföre att få f. n.
afstå från ordet, men att. åter blifva upropad, sedan Gr. Mörner
framställt sitt förslag.
Frih. von Kraemer: Afven jag skulle önska att få afhöra
Gr. Mörners förslag, innan jag i ämnet mig yttrar.
Gr. Mörner: Axel: Under öfverlägguingarna om denna
lag har jag kommit till den öfvertygelse, att den beskattningsgrund,
Utsk. föreslagit, eller kannetalet, medför åtskilliga fördelar
men ännu flera olägenheter. Hysande denna öfvertygelse, isynnerhet
hvad bränvinsförsäljningen å landet beträffar, vågar jag
vördsamt föreslå, att hela 14:de §:n, sådan den i Utsk:s förslag
lyder, måtte utgå och i stället införas ett stadgande af följande
lydelse:
”Rättighet att, enl. föreg:de §, å andra tillåtna utskänknings-ställen
än gästgifveriet-, äfvensom å minuthandels-ställe, i
socknen försälja bränvin meddelas af K:s Beflnde för högst
3:ne år i sender”.
Antages detta förslag, är man qvitt hela auktions-systemet,
som på landet kan föranleda till mycket krångel och många svårigheter.
Derförutan blifver man, i afseende å beskattningen,
befriad från kannetals-beräkningen och kan bestämma en minimiafgift
för krogrörelses bedrifvande samt i öfrigt låta närings-idkaren
skatta enl. 2:dra art. i Bevilln:s-Förordn., hvilken skatt sedermera
kan höjas af Taxerings-Komitéen. Men vill man nöd
-
Deni) Augusti e. tn.
75)
vändigt bibehålla kaunetalet såsom beräkningsgrund, så kan man
ju låta näringsidkaren betala efter en viss uträkning och låta
denna afgift tillfalla kommunen samt dessutom ålägga honom
bevillning efter 2:dra art. Emellertid hör beskattnings-frågan
icke hit, utan har jag endast uplysningsvis velat aiämna, huru
man skulle kunna beskatta krogrörelsen å landet, ifall mitt förslag
antages. Jag skulle anse det vara för sakens framgång
mycket förmånligt, om ett bestämdt beslut bär fattades, hvilande
pä den grund, jag nu tagit mig friheten föreslå, ty att få dessa
förändringar antagna inom Utsk., tror jag vara en sak, som är
lättare sagd än gjord.
Hr von Troil: Efter åhörande af Gr. Mörners förslag finner
jag, att lian afskaffat auktions-väsendet så väl för utskänknings
som
utminuterings-rättigheten. För att icke inkrångla frågan,
skall jag icke motsätta mig förslaget äfven i afseende å utminnteringen,
ehuru jag för min del icke har något emot, att utminuterings-rättighet,
äfven å landet, blifver till den mestbjudande
uplåten. Jag anser hufvudsakan vara, att man åt Landshöfd,
öfverlemnar så mycken makt, att han eger att afgöra, hvilken
person skall emottaga den tillåtna krogrörelsen. Om detta, på
sätt Utsk. föreslagit, öfverlemnas ät socknenämden, kan det visserligen
hända, att nämnden bestämmer, att näringsstället skall
inrättas i den trakt af socknen, der detsamma af behofvet påkallas,
såsom t. ex. vid flere sammanstötande stråkvägar, men
det är icke sagdt, att egare af de hemman, som gränsa intill
dessa farvägar, äro de, som å auktionen gjört de högsta anbiw
den. Dessa hemmansegare äro törhända ordentliga personer,
som hafva sin fulla bergning och icke hafva något tycke för en
dylik rörelses bedrifvande. De bry sig således icke om att vid
auktionen öfverbjuda andra mindre tjenliga personer, hvilka bo
längre bort från den allmänna farvägen, men gerna vilja åtkomma
en rörelse, den de ämna att på allt möjligt uptänkligt sätt
göra för sig vinstgifvande. Socknenämnden antager det högsta
anbudet och följden blifver, att man får en krog, som länder
de vägfarande till ingen nytta.
Då jag en gång förut hade ordet, tog jag mig friheten
nämna, att en krogrörelse i och för socknens skull alldeles icke
är behöflig, utan att det endast är den allmänna rörelsen, som
kräfver, att å de ställen, der behofvet sådant tydligen utvisar,
ett näringsställe finnes. Då detta ändamål genom antagande af
Gr. Mörners förslag vinnes, vill jag icke bestrida detsamma, utan
gerna dertill lemna min röst, på det att vi måtte komma till ett
bestämdt resultat i saken, men jag befarar, att de, som älska
auktions-systemet, skola blifva mindre benägna att antaga förslaget,
än om dess uphofsman inskränkt detsamma till uskänknings-slällena.
Hr Adelborg: Man har sagt, alt ingen krog borde tillåtas
endast för den enskildta kommunens, utan för den allmänna
rörelsens skuld. Jag frågar då, hvarföre en krog skall tillåtas
80
Den 5 Augusti e ni.
mera för den allmänna rörelsens än för en sockens skuld?
Om vi gå till grunden af saken, torde man kunna med skäl betvifla,
att en resandes lifskrafter mer än någon annans nödvändigt
måste uppehållas genom förtärande af bränvin. Kan man
hvardagligen lefva frisk och sund ulan bränvinssupande, så kan
man äfven göra det tinder resa och således kan jag icke finna,
att krogarne äro mera till för landsvägarne än för kommunerna
enskildt.
Man har yttrat sig hysa mycken förskräckelse för auktionssystemet
vid arrendering af krogrörelsen å landet. För min del
kan jag icke se saken ur en så mörk synpunkt, och tror icke,
att systemet skall förorsaka så många olägenheter, som man låtit
påskina, enär socknenämnden icke behöfver antaga någon person,
som är otjenlig, om han äfven slädnät för högsta anbudet.
Herrtne tyckas alldeles förbise ordalydelsen af lista mom. i 6:te
§:n, som redan är af R. o. Ad. bifallen. Detta mom. lyder sålunda:
”Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin
må ej tilldelas annan än den, som har god frejd, gjort sig
känd för ordentlighet, kan försvarligt skrifva och räkna samt
pröfvas i öfrigt tjenlig vara”. Hvarföre har man så välbetänkt
tillagt dessa sista ord? Jo just derföre att det må ankomma på
vederbörande att förkasta det högsta anbudet, då den bjudande
icke är till rörelsens bedrifvande tjenlig. Man säger, att om
pröfningsrätteu öfverlemnas åt socknenämnden, skall densamma,
till följd deraf att afgiften å bränvinsförsäljningen till en stor del
kommer socknen lill godo, lätt råka i frestelse att antaga det
högsta anbudet, äfven om personen icke är fullt passande, men
under det att man föutsätter en så egennyttig bevekelsegrund
hos alla socknenämder, förbiser man, att många län kunna till
styresmän hafva mindre omtänksamma Landshöfdir, hvilka lika
litet bekymra sig om sedlighetstillståndet inom de dem anförtrodda
län, utan låta allt i detta hänseende gå vind för våg. Jag
för min del anser Utsk:s förslag vara det rätta och anhåller derföre
om bifall dertill.
Gr. Lagerbjelke: Vid behandlingen af den nu förevar:de
§:n är det endast fråga om att afgöra, huruvida anktions-systemet
skall följas i afseende å bestämmandet af skatten för bränvins-försäljning
å landet. Till försvar för detta system bar man
hufvudsakligast anfört, att en serdeles-stor inkomst derigenom
skulle erhällas samt att det icke skulle vara någon fara, att rörelsen
tolle i händerna på mindre redbara personer, enär vederbönde
myndighet egde rätt att pröfva anbuden och dervid fästa
afseende å de bjndandes tjenlighet. Dessa förutsättningar synas
mig likväl temligen osäkra. Det är visserligen ganska troligt
att genom krogrättigheternas bortauktionerande en hög skatt kommer
att utpressas från denna näringsgren, men det är deremot
ganska vanskligt, huruvida någon redbar person, en sådan person,
som man verkligen skulle önska alt hafva lill föreståndare
för
Den 5 Augusti e. m.
81
för krogen, på det att ordning och skick derstädes vidmakthölles,
ville nedlägga sitt kapital i en så osäker rörelse, som en
krogrörelse, hvarifrån han efter en viss kort tids förlopp kunde
skiljas, derigenom att en trashank vid den ånyo hållna auktionen
genom högre anbud updref skatten så högt, att dess erläggande
medtoge hela behållningen af rörelsen ordentligt drifven.
Jag har redan förut fästat upmärksamheten på den stora
skilnad, sorn uti förevar:de hänseende eger rum emellan stad och
land. På landet finnes ofta endast en enda krog i en temligen
vidsträckt trakt. Det är då aldeles gifvet, att om den person,
som en gång inropat rättigheten, vid en påföljande auktion blifver
orimligt öfverbjuden af en annan, så har den förre intet
annat val än att antingen afstå från rörelsen eller, om han skall
fortsätta densamma, derför betala en öfverdrifvet hög skatt. För
något sådant utsätter sig ingen omtänksam person, och den troliga
följden af systemet blifver, att allt dugligt och vederhäftigt
folk drager sig un dan från rörelsen, sä alt den faller i händerna
på stackare och slarfvar. Systemet är således, enligt min åsigt,
felaktigt och den vinst, som upstår genom förhöjning i skatten,
motsvarar icke den förlust, som upkommer derigenom, att näringen
nästan uteslutande faller i händerna på slödder.
En föregule talare har sagt, att ett korrektiv emot rörelsens
öfvertagande af mindre tjenliga personer ligger uti den öde §,
som stadgar, att krogrättighet ej får meddelas någon annan än
den som eger god frejd, kan försvarligt räkna och skrifva, gjort
sig känd för ordentlighet, samt pröfvas i öfrigt tjenlig vara. Jag
hemställer likväl, huruvida det är möjligt för en Landshöfding,
han må nu vara huru förträfflig som helst, att så noga känna
alla de persöner i länet, som idka- eller önska idka krogrörelse,
att .Landshöfdm vid rättigheternas meddelande kan anföra objektiva
skäl, hvarföre den ena personen, till följd af dess karakter
och egenskaper, är bättre qualificerad till rörelsens bedrifvande,
än en annan. Om en sökande icke är bestämdt vanfrejdad
eller gjort sig känd för en större grad af oordentlighet, torde
det blifva ganska svårt för Landshöfd:n att få tillräcklig grund
för sitt beslut alf en annan sökande är tjenligare att idka rörelsen,
utan torde , han derföre, för att undvika beskyllningen för
partiskhet eller godtycke, merändels finna sig föranlåten att antaga
den högstbjudande. I det åberopade stadgandet ligger således,
enligt mitt förmenande, icke något egentligt korrektiv emot
auktionssystemets missbrukande.
Den öfverdrifvet höga skatten å näringen, som otvifvelaktig!
blifver en följd af detta system, är dessutom förenad med
den olägenheten, att lönnkrögeri derigenom blifver en ganska
lönande födkrok. Förgäfves invänder man, att de privilegierade
krögarne, som få erlägga så dryg skatt för rörelsen, nog skola
vaka deröfver, att otillåten bränvinsförsäljning ej eger rum, äfvensom
att sockneboerna sjelfva, enär socknen får andel i skatten,
skola dervid vara krögarne behjelpliga. Erfarenheten bar
10 H. «
82
Den 5 Augusti e m.
nemi. tillräckligt ådagalagt, huru svårt, ja omöjligt det är att
utrota lönnkrogarne. Flere utaf Eder, Mine Hrr, hafva troligtvis
sig bekant, huruledes man i en socken icke kunde blifva qvitt
en ökänd lönnkrog på annat sätt, än att hela byggningen, der
rörelsen idkades, blef nedrifven.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu haft äran anföra, afråder
jag på det högsta R. o. Ad:n att antaga Utsk:s förslag,
hvaremot jag anhåller, att Gr. Mörners förslag måtte af
Ståndet godkännas. Delta sednare förslag befriar oss från auklionssyslemet
å landet och vid behandlingen af en efterföljande
§ blifva vi i tillfälle att bestämma, på hvad sätt näringen skall
beskattas.
Hr Printzensköld: Jag tror icke; att Landshöfdme stanna
i någon serdeles förbindelse till ,Hr Adelborg för det omdöme
öfver deras egenskaper, han nyss behagade fälla. Skulle man
än medgifva sanningen af hvad den värde ledamoten i berörde
hänseende yttrat — hvilket jag för min del ingalunda gör —,
så invänder jag dock, emot lämpligheten af att taga det af honom
updragna förhållande i betraktande, att man skall vid all
lagstiftning betrakta embetsmyndigheterna, sådana de af lagstiftaren
blifvit afsedda, och ingalunda med afseende ä egenskaperna
hos de personer, hvilka för tillfället utöfva denna embetsmyndighet
Följaktligen får det förhållande, hvarå Hr. Adelborg anspelat,
icke i ringaste mån tagas i betraktande och då qvarstår
altid riktigheten af den sats, flere talare jemte mig förfäktat.
Hr Adelborg försvarar auklionssystemet på den grund, att,
derest man icke afsåge socknens ekonomiska fördel, vore icke
någon krog behöflig, emedan de vägfarande, enligt Hr Adelborgs
förmenande, lika litet behöfva supa bränvin som sockneboerna
sjelfva. Jag bestrider riktigheten af denna slutsats. Erfarenheten
har nemi. städse ådagalagt, alt krogar inrättas å de ställen,
den allmänna rörelsen utvisar, och jag hemställer till Hr Adelborgs
eget bedömande, huruvida det icke är billigt, att allmogen,
som ofta har flera mils väg till den stad eller köping, der
den afyttrar sina produkter, å denna väg har ett eller flera hviloställen,
der den får tillfälle att, under det att dess dragare hetas,
sjelf hvila ut och förfriska sig. För detta ändamål äro utskänkningsslällen
å landet inrältade, men ingalunda för den i
trakten boende befolkningens skull.
På grund af hvad förut blifvit af mig och de med mig liktänkande
anfördt, anser jag fortfarande, att K. Beflude böra ega
rättighet bestämma, icke allenast huru munga utskänkningsställen
skola uti en socken finnas, utan äfven hvar de skola vara
belägna. Måhända upfylles min önskan i detta fall genom Gr.
Mörners förslag. Jag har likväl emot detsamma enahanda anmärkn.,
som Hr von Troil, nemi., att det törhända varit bättre, om förslaget
åtskiljt utskänkningen och utminuteringen, så alt den förra helt och
hållet öfverlemnats åt K. Befh:des pröfning, då deremot i afseende
å den sednare måhända auklionssystemet kunnat följas,
Den S Augusti e. m.
83
enär rättigheten att utminutera bränvin icke har någon omedelbar
gemenskap med de vägfarandes behof. Likväl anser jag icke
denna anmärkn. vara af sådan vigt, alt ett nytt förslag behöfver
upgöras, utan bifaller jäg förslaget, sådant det är, heldre än att
en splittring i meningarne möjligen skulle motverka anlagandet
af den grundsats, som i förslaget är uttryckt.
Frih. Raab: Man bör icke förundra sig öfver att auktionssystemet
såsom en nyhet möter mycket motstånd. Likväl har
jag till min fägnad funnit, att detta i början så strängt bedömda
system under diskussionens lopp rönt en mildare behandling
jemväl af dem, som förut bestridt detsamma. Så t. ex. hafva
Hrr Printzensköld och von Troil helt nyss tillkännagifvit, att
auktionssystemet icke vore förkastligt, utan fastmer lämpligt, hvad
utminuteringen beträffar. Nu ber jag att få i minnet återkalla
hvad jag en gång förut tagit mig friheten nämna, nemi. att de
flesta bränvinsförsäljningsställen enl. all sannolikhet komma att
blifva utminuterings- och icke utskänknings-ställen, hvaraf följer
att för den stora mängden af sådana ställen är Utsk:s förslag
det lämpligaste.
Jag instämmer helt och hållet med Gr. Lagerbjelke deri,
att man bör tillse, det krogarne komma att handhafvas af redbart
och ordentligt folk, som hafva något att vedervåga, men
jag tror icke att detta ändamål säkrast vinnes derigenom att
personer, utan någon slags konkurrens, helt enkelt tillsättas, vare
sig af den ena myndigheten eller den andra. Vi böra ej förgäta,
att näringsidkaren skall beskattas, saint att det lämpligaste
sättet derför torde vara auktionssystemet. Under frågans behandling
i Ulsk:t hörde vi omtalas, huruledes flera personer i
Norge, som fått bränvinsförsäljningsrält sig tillerkänd, blifvit af
Förmanskapet så högt beskattade, att de önskade öfvergifva hela
rörelsen, enär det var för dem nästan omöjligt att åstadkomma
skatten.
Vid lagstiftningen i detta ämne, likasom i hvarje annat,
bör man afse det befintliga förhållandet. I den socken, der jag
är bosatt, finnas 40 å 50 personer, som hafva rättighet att utminutera
bränvin halfstopsvis d. v. s. hvarje bränvinsbrännare
har rätt alt till underlydande försälja bränvin till sådan ringa
qvantitet. Så många af dessa, som fortfara att tillverka bränvin,
vilja tvifvelsutan ock fortfarande bibehålla rättigheten att sälja
bränvin i mindre partier, hvarföre jag föreställer mig, att konkurrensen
om utminuteringsrätten blefve ganska stor. Då nu
Landshöfd:n endast kan bevilja några få denna rättighet, så
upstår utan tvifvel mycket missnöje hos alla de öfriga, som med
skäl kunna anse sig lika qualificerade att utöfva rättigheten, som
de, på hvilka Landshöfdms val fallit. Förtrytelsen leder möjligen
derhän, att de utvalde blifva af de förbigångna allt för högt
beskattade och sålunda kan detta sätt att meddela ulminuteringsrätt
just hafva den påföljd, som Gr. Lagerbjelke befarat af auktionssystemet,
nemi. att näringen blifver orimligt högt beskattad.
6*
84
Den 5 Augusti e. m.
På grund häraf anser jag fortfarande, att Utskis förslag icke
bör förkastas, utan bifallas, med den enda förändring, att tiden
för rättighetens fortfarande bestämmes till 3 år, hvarigenom en
större säkerhet för näringsidkaren upkommer.
Hr von Hartmansdorff: Första frågan är naturligtvis
den, huruvida auktionsåtgärden bör antagas eller förkastas. Man
kunde ej annat än förvänta, att en aldeles ny, sak skulle röna
motstånd. Sådant inträffade redan i Ulsk:t. Att det äfven skulle
ske inom Stånden kan icke förundra mig. Jag anhåller likväl
att få inför R. o. Ad. anföra de skäl, som tala för denna åtgärds
godkännande.
Hon är icke någon nyhet, icke någon theori, som man för
ögonblicket påhittat, ty auktionsväsendet har länge egt rum i städerna
och man har deraf funnit sig väl. Man Tiar fått ökade
tillgångar för kommunens behof; Staten har fått sin skatt och
bränvinet har hlifvit dyrare. Hvarföre skall man icke å landet
begagna samma sätt att gå tillväga, som befunnits riktigt och
välgörande i städerna? Att fördyra bränvinet är ju det enda af
oss kända säkra medlet att minska det, så ofta beklagade, bränvinsflödet.
Följaktligen bör man väl vidtaga de utvägar, som
erbjuda sig för detta måls ernående. Kan det på annat sätt
tillförlitligare vinnas, så må man upgifva det. Men kan man det
icke, så bör man ej motsätta sig en syftesenlig åtgärd.
En annan svårighet, eller sältet för skattens bestämmande,
är, genom auktions-åtgärdens vidtagande håfven. Ty hvem skall,
i annat fall, utsätta beloppet? Skall sådant ske af Landshöfdm?
Huru kan han göra det? Ty hvilken grund skall han följa? Han
blottställes otvifvelaktig! för beskyllningen att utöfva godtycke,
att gynna den ene och preja den andre o. s. v. Allt della undvikes
genom auktion, hvilken lemnar hvarje hugad spekulant öppet
att bjuda allt hvad han tror sig kunna komma ut med. Så
väl här i Stockholm, som i mindre städer hafva betydliga tillgångar
sålunda erhållits. Jag sätter visserligen icke skatten, i
första rummet, ty varans fördyrande är hufvudähdamålet. Men
kan derjemte en fördel tillskyndas Staten och kommunen: så
bör ju det ena goda icke förskjuta det andra.
Man säger, att skattens bestämmande kan öfverlemnas åt
taxeringskommitéerna ■ samt att hon kan utgå såsom bevillning.
Derigenom blefve likväl afgiften allt för ringa. Låtom oss antaga,
att ett krog-arrende utgöres med 2 eller 300 R:dr årligen,
hvilket jag icke tror vara för högt tilltaget. Hvem erlägger på
landet en så hög bevilln.? Skall skatten utgå i dylik egenskap:
så kommer man att klaga öfver orimligheten deraf, att en fattig
krögare skall betala lika mycket som de största godsegare i1 trakten,
eller ännu mera. Således kan bevillmn icke sättas serdeles
hög, utan bränvinet kommer att försäljas till bättre pris å landet
än i städerna. Följden häraf blifver, att kring hvarje stad
npblomstrar en krans af krogar, hvarest stadsboerna få sig rus
för bättre pris än i staden.
Den 5 Augusti e. m.
85
Man säger, att platsens bestämmande, der krogen borde
anläggas, skulle komma att bero af näringsidkaren sjelf, i händelse
auktion å rättigheten egde runi. Delta är ett misstag,
ty i den föreg:de, af R. o. Ad:n redan godkända §:n säges det
uttryckligen, att K. Befh:de eger att bestämma den trakt, hvarinom
utskänkningsstället skall vara beläget.
Vidare yrkar man, att Landshm bör pröfva personens lämplighet
samt att han förstår detta bättre än sockuenämnden. Han
kan icke göra det bättre, än nämnde kommunalmyndighet, ty
han kan icke känna» folket, utan måste förlita sig på underordnade
tjenstemäns utsago. Kan det på något sätt vara skadligt,
utan är det icke fastmer gagneligt för Landshdm, att socknenämnden
utlåter sig öfver de sökandes tjenlighet? Landshöfdm
har ju i alla fall beslutande-rätten qvar.
Det är icke sagdt, att den person, som vid auktionen stannar
för högsta anbudet, skall ovilkorligen antagas till krögare, ty
i öde §:n stadgas, att ingen annan än den, som har vissa egenskaper
och ”pro/vas i öfrigt tjenlig vara” må erhålla krogrättigliet.
Det står icke, att den sökande skall i öfrigt tjenlig
vara, utan att han skall pröfvas i öfrigt tjenlig vara, så att om
Landshöfdms pröfning ej utfaller till sökandens fördel, slipper man
honom och dermed väl.
Man har sagt, att endast stackare skulle komma att öfvertaga
bränvinsutskänkningen, örn auktions-åtgärden blefve gällande.
Månne erfarenheten har visat sådant i städerna? Eller är icke
förhållandet aldeles motsatt? Har icke ganska godt folk bemäkligat
sig krogarne i åtskilliga städer och utträngt det s. k. slöddret?
Hafva icke föreningar bildat sig i Jönköping, Fahlun, jag
tror äfven Upsala, hvilka inropat alla krogrättigheterna och låtit
vinsten af rörelsen användas för allm. behof? När nu erfarenheten
visat, det man i städerna fått godt folk, hvilket ej för
slem vinning öfvertagit näringen, hvarföre skall man då misströsta,
att förhållandet på landet ju icke må blifva lika tillfredsställande.
Afven der måtte finnas personer med hjerta och förstånd,
på hvilka man kan förlita sig.
Fattar R. o. Ad:n ett beslut i syftning att minska skatten
å bränvinsförsäljningen på landet, så befarar jag, att sådant skall
mindre väl uptagas af BondeSt. Åtminstone yttrade dess ledamöter
i Utsk. den tanken, att då en i deras ögon nog stor
skatt blifvit lagd å bränvinstillverkningen, borde man äfven tillse,
att bränvinsförsäljningen belastades med en motsvarande börda,
så att priset å den förderfliga drycken komme att hållas
uppe, icke allenast genom tillverknings-skatlen, utan äfven genom
försäljnings-afgiften.
Här har blifvit yttradt, att den höga skatten skulle föranleda
lönnkrögeri. Jag tror tvertom, att hon skall motverka det, emedan
hon upmanar de tillåtna krogarnes innehafvare att upspåra
lönnkrögarne, så att den lagliga näringen ej genom dem förderfvas.
När Utsk. föreslagit, att större delen af krogarrendena
skall tillfalla dels länet i allmänhet, dels socknarne serskildt: så
80
Den 5 Augusti e. ni.
har ju, derest förslaget går i verkställighet, hvarje socken ett
mäktigt intresse att utrota lönnkrögeriet? Dessutom finnes hos
menniskor i allmänhet en rättskänsla, som säger dem, att när
någon nödgas, för en närings bedrifvande, erlägga dryg afgift:
så bör man icke se genom finger med dem, som hindra honom
att göra rätt för sig. Jag tror att denna inneboende rättskänsla
äfven skall försvåra lönnkrogars upkomst och bestånd.
Jag sägér slutligen detsamma som Frih. Raab, eller att,
derest R. o. Adin icke skulle finna för godt att, såsom jag ytterligare
påyrkar, bifalla Utsk:s förslag, med iakttagande af de
ändringar, Frih. Raab upgifvit, så är del vådligt att nu genast
godkänna ett nytt förslag. Jag befarar nemi. att om något, som
är byggdt på annan grund, än Utsk:s, nu antoges, skulle det
blifva svårt för de ledamöter, som genomdrifvit det, att med
vederbörlig följdriktighet upgifva förslag till alla de ändringar,
som af sådan anledn. borde i åtskilliga sednare förekommande
§§:r göras. Vore det då icke för sakens skuld vida bättre att
medgifva en äterremiss? Jag har förut bestridt återförvisningar
i detta ämne under förutsättning, att R. o. Ad:ns beslut skulle
hålla sig inom de af Utsk. utstakade gränser. Men om dessa
öfverskridas, så anser jag en återförvisning vara tjenligare än
några genast fattade beslut, som måhända vid närmare öfvervägande
skulle befinnas vara mindre välbetänkta. Må ingen tro,
att jag på detta sätt vill tillintetgöra mina motståndares mening.
Hon må gälla hvad hon kan. Ofver dem. må komma ansvaret
för frågans uppehållande och den skada, som derigenom vållas.
Jag säger detta endast och allenast för sakens skuld, ty jag
befarar att en på detta rum upkommen söndring skall leda till
svårare påföljder, än man för ögonblicket föreställer sig.
Frih. Rehbinder: I trots af Hr Adelborgs bestridande vågar
jag uprepa, att krogarne alldeles icke äro nödvändiga för
socknen i och för sig sjelf. De äro deremot högst nödvändiga
för de vägfarande, isynnerhet af allmogen, som icke kan undvara
ställen vid vägen, der den får rasta och förfriska sig med varm
mat. Bränvinet skulle de visserligen kunna undvara, det vill
jag ingalunda bestrida; men dä vi veta, att det föga lönar sig
att hålla nykterhetsvärdshus, så kunna vi äfven vara förvissade
derom, att ingen skulle vilja åtaga sig en krogrörelse, hvarmed
bränvinsförsäljning ej vöre förenad.
I öfverensstämmelse med min i denna fråga hysta åsigt
nödgas jag motsätta mig förslaget, att näringsrättigheterna skola
på auktion utbjudas. Bränvinsminuteringen skulle möjligtvis
kunna utan våda göras till föremål för auktions-anbud, men alldeles
icke bränvinsutskänkningen. Blifver detta sednare fallet,
sa skulle det kunna hända, att en person, som bodde i norra
ändan af socknen, inropade krogrörelsen, ehuru någon sådan i
den trakten ej bchöfdes, under det att den södra delen, der ett
näringsställe vore af verkligt behof påkalladt, ginge derom miste.
Vid sådant förhållande och då auklions-systemet, på sätt flere
Den 5 Augusti e. m.
87
föreg:de talare fullständigt ådagalagt, medför många andra _ olägenheter,
nödgas jag att begära återremiss af denna §. Äfven
jag inser vådan af att frågan uppehälles, men då jag har mig
bekant, att flera §§:r i denna författning blifvit af BorgareSt.
återremitterade, anser jag skadan redan vara skedd, och då en
återremiss onekligen är lämpligare, än att nu genast antaga ett
nytt förslag, hoppas jag att R. o. Ad:n beslutar sig för den förstnämnda
åtgärden.
Hr von Troil: Jag ber att få tillkännagifva, att jag för
min del är en varm anhängare af auktions-systemet, för så vidt
det rörer städerna. Der är det ganska lämpligt, men förhållandet
emellan siad och land är helt olika. Jag ber att få belysa
saken med ett exempel. Sedan vederbörrde förordnat, alt ett
näringsställe skall inrättas i södra delen af en stad, så kan det
gerna tillåtas alla innevånarne i denna stadsdel att ingå i täflan
Om krogrättigheten, ty det är fullkomligt likgiltigt, om krogen
ligger i Qvarteret A eller Qvarteret B. De som önska besöka
krogen, kunna lika gerna infinna sig på det ena stället, sorn på
det andra. Men på landet förhåller det sig helt annorlunda.
Der finnas vissa ställen, der allmogen plägar rasta, vattna sina
hästar, taga nattqvarter o. s. v. Med ett ord der finnes vissa,
af lokala omständigheter utstakade platser, hvarest utskänkningsställen
verkligen behöfvas. Skulle nu en annan person än någon
af dem, som hafva sin bostad invid detta ställe, kunna tillegna
sig krogrättigheter så blifver deraf tvifvelaktigt en följd, att
den privilegierade krogen blefve obesökt och att en lönnkrog
upstode på den af naturen anvisade platsen.
Dessutom anser jag det vara af högsta vigt, att Landshöfd:n
eger att tillse, det en ordentlig, pålillig och nykter person
blifver den, som får krogrättigheten sig öfverlåten, så alt
man kan vara förvissad derom, att ordning och skick uprätthålles
på ett ställe, hvarest motsatsen så lätt kan inträffa. Denna
visshet kan icke erhållas, om krogrättigheten tillfaller den mestbjudande.
Det är visserligen sannt, att den 6:te §:n, bland annat,
innehåller, att ingen annan, än en tjenlig person, må tilldelas
krogrättighet, men den pröfning, som i detta fall skulla
egä rum, blefve ganska svår, ty den ena kan bjuda ganska litet,
då han vet, att han i alla fall genom sin bostads lyckliga läge
kommer alt draga rörelsen till sig, under det att den andra, som
törhända är tjenligare, men icke har en lika fördelaktig bostad,
bjuder en ganska rundlig summa.
Man har här beklagat sig öfver att krogarne skulle blifva
allt för lågt beskattade, om auktionssystemet ej infördes och en
annan talare har deremot befarat, att beskattningen i detta fall
blefve allt för hög. För min del tror jag att denna fråga skall
utan någon serdeles svårighet lösas, då vi komma till 16:de och
17:de §§:ne, hvari beskattningen afhandlas. Svårigheten undanrödjes
ganska ledigt derigenom, att man sätter ett högt minimum
på ifrågavar:de rättighets utöfvande. I nämnde §§:r har
88
Den 5 A ugu s t i e. m.
Utsk. föreslagit, att kanneberäkningen ej skulle få understiga 600
kannor. Jag har visserligen hört, att åtskilliga anse detta vara
för mycket, men man kan ju, i fall kanneberäkningen öfvergifves,
såsom minimum utsätta 66 Hulr 32 sk., 100 eller 150 R:dr
eller hvilken summa, man finnér lämpligast.
Jag tror visserligen icke, att olägenheterna af auktionssysteraet
skulle sträcka sig så långt, som Frih. Rehbinder förmenat,
då han sagt, att om en krog skulle behöfvas i norra delen
af en socken, kunde rättigheten förvärfvas och utöfvas af en
person, som hodde i den södra ändan af samma socken. Det
är nemi. föreslaget, att socknenämnden skulle ega att bestämma
trakten för näringsställets inrättande, men äfven denna bestämning
anser jag vara allt för vid. Jag tror nemi. att endast 2
eller 3, närmast stället boende personer komma att ingå i täflan
och det blefve väl då den vanligaste händelsen, att endast minimi-kannetalet
bjödes. Det vore i sådant fall vida lämpligare,
att på förhand bestämma en minimi-summa, hvarigenom alla
svårigheterna häfdes. Man bar sagt, att det vore bättre att återremittera
frågan, än att antaga Gr. Mörners förslag. Saken torde
måhända vara likgiltig, men jag tror dock, att om R. o. Ad:n
förenar sig om Gr. Mörners förslag, en bestämd opinion derigenom
uttryckes. Frågan återkommer i allt fall till Utsk.-, i följd
af ett annat Stånds återremiss, och det blifver då Utsk:s åliggande
att sammanjemka meningarne. Med kännedom af den
föga benägenhet för auktions-systemets borttagande, som finnes
inom Utsk., tror jag att R. o. Ad:n handlar rättast, om Ståndet
stannar i ett beslut, hvarigenom en motsatt mening tydligen uttryckes.
Vi veta alla, att Ståndens diskussions-prot. sällan eller
aldrig läsas i Utsk:n, i synnerhet då det lider till riksdagens
slut och då Utsk:n anse det vara deras pligt att så fort sorn
möjligt återsända Betänk. På grund häraf anhåller jag om bifall
lill Gr. Mörners förslag.
Gr. Mörner: I hvad jag nu ämnade andraga är jag lill
en stor del förekommen af Hr von Troil. Jag vill derföre endast
med några få ord uptaga åtskilligt, som emot mitt förslag
blifvit anmärkt.
Först och främst bar man sagt, att då auklions-systemet i
städerna länge blifvit med fördel begagnadt, egde man ingen
anledn. att förmoda, det samma system vore olämpligt för landet.
Men förhållandet emellan stad och land är, på sätt förut
blifvit visadt, helt olika. I staden är det likgiltigt, om krogen
är belägen i det ena eller andra huset eller qvarteret. På landet
deremot åro innebyggarnes boningar belägna långt ifrån
hvarandra och ett näringsställe, som vore välbeläget i den ena
boningen, är det icke i den andra. Derföre är auktions-systemet
icke lämpligt, enär man derigenom aldrig kan vara försäkrad,
att krogen blifver förlagd å det ställe, der den allmänna
rörelsen en sådan inrättning påkallar.
Vidare har man påstått, att auklionsväsendet skulle med
-
Den 5 A ugil s ti e, m.
89
föra den fördel, att bränvinsförsäljningen blefve högre beskattad
än eljest, hvilket icke kunde annat än befrämja nykterhetens
sak. Jag vill då fråga: Ar det med nykterhetens v,älförstådda
intresse förenligt, att den, som tror sig kunna förmå sina medmenniskor
att supa mest, skall vara den, som erhåller rättigheten
att tillhandahålla dem rusdrycken? Om detta ändamål äfven
icke vore så lätt upnådt, derföre att den höga skatten fördyrar
bränvinet, så ser det åtminstone ganska fult ut på papperet.
Dessutom kan man icke utan skäl draga i tvifvelsmål, huruvida
bränvinet verkligen kommer att, till följd af auktionssystemet, förfördyras.
Jag för min del tror, att samma resultat vinnes derigenom,
att man pålägger krogrörelsen en bestämd hög skatt
eller bevillning, hvilket jag närmare vill utveckla, då föredragn:n
hinner de §§:r, som röra beskattningen.
Man har äfven andragit, att, i händelse auktions-systemet
öfvergåfves och ett minimi-belopp i bevillmsväg stadgades, skulle
krogarne å landet blifva så lågt beskattade, att de skulle lägga
sig såsom en krans kring hvarje stad och genom det bättre priset
å bränvinet utlocka dess innevånare att der supa sig fulla,
till stor skada för så väl nykterhetens som stadskrögarnes sak.
Denna förutsättning hvilar likväl på en helt och hållet falsk
grund, ty K. Befhule eger rättighet att vid tillåtelsens meddelande
bestämma, i hvilken trakt krogen skall vara belägen, dervid
han icke lärer underlåta att tillse, det städerna icke blifva
på nyssnämnde sätt bekransade. 1
Här andrages vidare, att icke endast det högsta anbudet
utan äfven den bjudandes tjenlighet i öfrigt kommer vid krogrättighetens
tilldelande att lagas i betraktande. Men samma
pröfningsrätt tillkommer ju enl. mitt förslag K. Befh:de, hvilken
torde mera opartiskt bedöma de sökandes tjenlighet till rörelsens
utöfvande, enär icke något privat eller lokalt intresse vid vägandet
af sökandernes förtjenster bör förutsättas kunna insmyga
sig i vågskålen, hvilket deremot snarare kan befaras, om pröfningsrätten
tillkommer socknenämnden, enär det högre anbudet
å en rörelse, hvars beskattning hufvudsakligen tillfaller socknen,
naturligtvis måste fresta nyssnämnde myndighet att se genom
fingrarne med den bjudandes måhända mindre tjenliga egenskaper.
Ytterligare har man förmenat, alt mitt förslag skulle hafva
vunnit i antaglighet, om detsamma inskränkt sig till utskänkningen
och låtit ulminuteringen blifva föremål för auktions-anbud.
Denna anmärkn. torde visserligen ej sakna befogenhet, men sedan
B. o. Ad. å f. m. beslutat, att bränvin å ulminuteringsställena
skulle få försäljas till så ringa belopp som ^:dels kanna,
tror jag, att samma föreskrifter böra gälla för utminuteringen,
som för utskänkningen.
På grund af hvad jag nu ytterligare andragit, anhåller jag
fortfarande om bifall till mitt förslag.
90
Den 5 Augusli e. m
Hr von Hartmansdorff: Jag ber att få fästa Frih. Relibinders
upmärksamhet derå, att, på sätt Hr von Troil redan
omnämnt, vederbör:de myndighet enl, 2:dra mom, i 3:dje §:n
eger att bestämma, hvarest näringsstället bör vara beläget, och att
detta redan skulle vara bestämdt, innan auktionen för sig ginge;
ty det är klart, att anbud å krogrörelsen icke kunna ske med
någon tillförsigt, då den bjudande icke vet, hvar krogen skall
vara belägen, och således ej kan med säkerhet beräkua, huru
stor afsättningen ungefärligen skall blifva.
Gr. Mörner har anmärkt, att krogens läge är af mycket
större vigt å landet än i stad, der det kan vara likgiltigt, om
krogen ligger i det ena qvarteret eller i det andra. Jag påstår,
att läget af en krog i staden är af lika stor vigt som å landet.
Om jag antager att 2:ne krogar finnas t. o. m. i samma qvarter,
men vetta åt olika gator eller platser, såsom om t. ex. den ena
krogen låg vid Kornhamn och den andra vid Lilla Nygatan, så
är det klart, alt den förra krogen, som ligger vid en liflig torgplats,
bär större värde än den sednare, som ligger vid en gata
med mindre trafik.
Man har påstått, att beskattningen kan göras hög derigenom,
att ett högt minimi-belopp utsättes, Men hvartill leder sådant?
Jo möjligtvis derhän, att intet anbud göres och då måste
man ju nedsätta minimum lägre, än man måhända föreställt sig.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad:n, hvars flesta ledamöter
troligtvis redan stadgadt deras åsigt i saken, utan anhåller,
att vi så snart som möjligt måtte komma till frågans afgörande.
Frih. Rehbinder: Jag ber att i min ordning fä fästa Hr
von Hartmansdorffs upmärksamhet derå, att 2:dra mom. i 14:de
§:n handlar om utskänkning vid gästgifveriet men att de ställen,
jag talat om, icke äro gäslgifvaregårdar, utan sådana ställen,
der en mängd allmoge, som forslar varor å de allmänna vägarne,
strömmar tillsammans och rastar. Jag har icke kunnat i
förslaget finna något stadgande, som innehåller, att stället skall
pä förhand vara bestämdt. Skulle ett sådant stadgande finnas,
medgifver jag gerna, att saken är hjelpt.
Hr Ribbing, Arvid: Under denna öfverläggning har jag
med ledsnad erfarit, huru svårt man har att äfven i detta fall
lösslita sig från det älskade centralisations-systemet. Jag anser,
att ifrågavar;de angelägenheter böra öfverlemnas åt menigheterna
sjelfva, hvilka derigenom vänja sig att frivilligt iakttaga laglydnad.
Detta har lyckats i Norrige och äfven här i Sverige, hvad
städerna beträffar. Oaktadt vi således kommit ett godt stycke i
väg, vill man nu återvända och följa det gamla systemet. Jag
för min del önskar, att detta försök måtte misslyckas, och anhåller
derföre om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Raab: Innan R. o. Ad:n går att fatta beslut i frågan,
ber jag att få fästa upmärksamheten derå, att Gr. Mörners
förslag icke motsvarar den 14:de §:ns bestämmelser. Gr:ns för
-
Den 5 Augusli e. m.
91
slag talar blott örn hvem som skall tillsätta personerne, men icke
om rörelsens beskattning, som deremot finnes afhandlad i Utsk:s
förslag till den 14:de §:n. Om således Gr. Mörnes förslag bifalles,
' återstår oss en liel serie af beslut, innan vi kommer till
rälla i saken.
Frill, af Ugglas: Med anledn af Hr Ribbings yttrande
ber jag att få uplysa honom derom, att Utsk. helt och hållet
afvikit från den praxis, som i Norrige är gällande.
Hvad åter Frih. Raabs sednaste anraärkn. vidkommer, så
får jag förklara, att jag, likasom han, finner beskattningsfrågan
icke vara i Gr. Mörnes förslag vidrörd; men då Gr. Mörner
redan tillkännagifvit sin afsigt vara. alt få beskattningsfrågan inrymd
i l(j:de och 17:de §§:na, tror jag alt R. o. Ad. utan betänklighet
kan bifalla delta förslag, i hvilket, med frånträdande
af min förra begäran om återremiss, jag instämmer.
Gr. Mörner: Sedan Frih. af Ugglas redan besvarat Frih.
Raabs sednaste anmärkn., har jag icke något att i saken vidare
andraga.
Frih. Rehbinder: Det var endast till följd af den i Gr.
Mörners förslag icke iakttagne skilnad emellan utskänkningen och
utminuteringen, som jag icke instämde med Gr. Mörner, utan
förenade mig med Frih. af Ugglas i hans anhållan om återremiss;
men sedan Frih. af Ugglas ansett sig böra derifrån afstå,
afstår äfven jag och instämmer med Gr. Mörner.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framstälde, att Frih. Rehbinder yrkat bifall
till Utsk:s förslag, med den förändring, att efter de deri förekommande
orden ”på offentlig auktion” skulle tilläggas: ”för högst
3 år i sender,” och alt de Hrr, som först yrkat återremiss, sedermera
instämt i bifall till Gr. Mörners sålydande redaktionsförslag:
”Rättighet att enl. föreg:de § å andra tillåtna utskänknings-ställen
än gästgifverier, äfvensom å minuthandels ställe i
socknen, försälja bränvin, meddelas af K. Befh:de för högst tre
är i sender”.
Propos. till bifall å Utsk:s förslag blef härefter först framstäld
och besvarad med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm.hemstälde
om R. o. Ad. behagade bifalla samma förslag med den
af Frih. Rehbinder föreslagna förändring, dervid svaren utföllo
med starka Nej, blandade med Ja, och slutligen propos. till antagande
af Gr. Mörners förslag framstäldes, och efter densammas
besvarande med starka Ja, blandade med Nej, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig härvid hafva funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om votering och
att contra-propos:n måtte blifva Utsk:s förslag, med den förändring
Frih. Raab upgifvit.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.:
Den som, med afslag å 14:de §:n af Särskildta Ulsk:s för
-
92
Den 5 Augusti e. m.
slag till förordning, ang:de vilkoren för bränvins försäljning, i dess
ställe antager en så lydande §: ”Rättighet att enligt föregtde §
å andra tillåtna utskänknings-ställen än gästgifveriet, äfvensom å
ininuthandels-ställe i socknen, försälja bränvin, meddelas af K.
Befhtde för högst 3 år i sender”, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages nämnde § af Utsk:s förslag, med den förändring,
att i lista morn., efter orden: ”offentlig auktion”, införas
orden: ”för högst 3 år i sender”.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 20.
Nej —- 9.
Fortsättningen af öfverläggningen om förevande förslag till
förordn. upskjöts till nästa plenum och H. R. o. Ad. åtskiljdes
kl. ^ 11 på aftonen.
In fidem protocolli, ^
Albert Munck.
Tisdagen den 8 Augusti 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 17 sisth Maj e. m. samt Exped.-  Utsk:s under JVs 94 afgifna förslag till R. St:rs underd. skrifvelse
till K. Jl., ang:de uplåtelse af mark från Eskilstuna Kungsladugård
till skolhusbyggnad inom Klosters församling af Nyköpings
Län.
Fortsattes pröfningen af Särskildta Utsk:s, uti Betänk. JV2 13
afgifna förslag till förordning ang:de vilkoren för bränvins försäljning,
hvarvid nu förekom
§ >5.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Det af Utsk. fram
stälda
förslag att försäljningsåret skulle räknas olika för stad och
Den 8 Augusti.
93
för landet, synes mig endast komma att föranleda oreda. Då alla
öfriga afgifter till Kronan äro beräknade efter kalender-år, eller
från d. 1 Jan., finner jag icke något skäl, hvarföre man nu
skulle frångå denna princip. Jag föreställer mig, att man svarar
mig, det Utskts förslag är grundad! derpå, att flytlningstiden
i stad och å landet är olika, men jag kan icke inse, alt den
omständigheten kan lägga något hinder i vägen för upbörden.
Jag anhåller således att §:n mätte utgå ur förordum.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag är förekommen af Hr
Braunerhjelm, med hvilken jag instämmer. Mig synes denna
§ tjena till ingenting annat, än att försvåra redogörelsen och
göra densamma ännu mera invecklad, och jag finnér det temmeligen
tydligt alt upbörden af bränvinsmedlen bör ske på samma
sätt som förhållandet är med alla andra medel, hvilka lill
Kronan ingå eller från den ena 1 Jan. till den andra.
Hr Printzensköld, Carl: För så vidt denna §, till följe
af dess ordalydelse, kan hafva afseende på den tid, för hvilken
afgifterna skola beräknas, förenar jag mig med de 2;ne talare,
hvilka yttrat sig uti denna fråga. I likhet med dem, finner jag
det endast leda till trassel och oreda, om en upbörds-artikel
skulle finnas, hvilken icke skulle i Kronans kassa ingå samtidigt
med de serskilda npbörds-artiklar, som f. n. existera. Också
känner jag icke någon enda allmän utskyld, af hvad namn och
beskaffenhet det vara må, som icke beräknas efter kalender-året
och icke, för så vidt den skall redovisas af de vanliga upbörds
männen,
ingår uti den ordning och på den tid, som för allm.
upbörden är stadgadt. Hittills hafva de för bränvinsbräningen
utgående afgifter erlagts efter kalender-året, hvarpå man eger
visshet äfven derutinnan, att, fastän nuvande bränvinsbränning
skall beräknas för Nov. och Dec. samt de 4 påfölj:de månaderna
af året derpå, så äro likväl, just för att bibehålla kalender-året
i afseende på upbörden och afgifternes beräkning, dessa 6 månader
sålunda i författnm uptagne, att det är de 4 första och
de 2:ne sista månaderna af året, som nu beräknas för årets
bränvinsbränning. Då, såsom jag nyss nämnde, ett fiifall lill
§:n endast skulle föranleda oreda i afseende på upbördens redovisande,
får jag för min del på det högsta afstyrka antagandet
af §:n samt anhålla att densamma måtte, såsom aldeles öfverflödig,
ur författnm uteslutas, enär det förstås af sig sjelft, att
de afgifter, som den beskattande myndigheten debiterar, alltid
skola utgå på sätt som upbördsförfattningen stadgar.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru alla de skäl, som
de föreg:de talarne anfört, hafva uti Utsk. utgjort föremål för
begrundande, har dock ingen af dess ledamöter reserverat sig
mot Utsk:s beslut. R. o. Ad. torde häraf finna, att den lämpligaste
tiden är den, som Utsk. föreslagit.
Hvad beträffar den af Hr Printzensköld senast omnämnda
oreda och det trassel, som skulle upkomma, får jag fästa upmark
-
94
Den 8 A ugu st i.
samheten deruppå, att, då bränvinstillverkning-s-lagen tillåter att
bränvinsbränning får ega rum från d. 15 Okt., måste upbörden,
enär skatten skall erläggas i förskott, räknas från d. 1 Okt. i st.
f. d. 1 Jan. Skulle trassel upkomma i afseende å försäljningslagen,
skulle förhållandet blifva enahanda i afseende på tillverknings-lagen.
Vidare ber jag Hrr:ne upmärksamma, att här icke
är fråga om den hufvudsakliga upbörden, utan om upbörden af
förskotts-afgifterne, hvilket gör att det blifver möjligt, att utsätta
en annan tid, än den för allmänna upbörden bestämda. Delta
i allmänhet i afseende på Utsk:s gjorda tillstyrkande af höstmånaderne,
såsom den lämpligaste tidpunkten för beräknandet af
upbörden.
Beträffande den af Utsk. föreslagna tiden, nemi. d. 1 Okt.
i stad och d. 1 Nov. på landet, anhåller jag att få med några
ord derför redogöra. Det är kändt, att flyttningstiden i stad är
bestämd till 1 Okt. Det vore således icke lämpligt att utsätta
någon annan tid, ty, om man skulle antaga den 1 Jan., måste
en person, som hyrer en lokal, hyra densamma först från d. 1
Okt. lill den 1 Okt. och sedan åter för 3:ne månader, utan att
af dessa hafva någon nytta. Härigenom förstördes en icke obetydlig
del af den inkomst han kunde påräkna, hvilket åter skadar
Stats-Verket och kommunen, sorn skulle hafva en större behållning
af det högre arrende, han skulle kunna erlägga, om det
ställdes beqvämt lill för honom. Detta i afseende på stad.
Hvad åter landet angår, veta vi, alt flyttningstiden är från
d. 24 Okt. till 1 Nov , och då personer, sorn åtaga sig krogrörelse,
ofta varit tjenande eller också sjelfve behöfva tjenare för
dylik rörelse, synes för dem den föreslagna tiden vara den lämpligaste;
dock skulle jag tro, att d. 1 Jan. vore för dem lika beqväm
som d. 1 Nov. Om R. o. Ad. anser att §:n icke kan bifallas,
utan att en förändring i densamma bör ega rum, anhåller
jag, att, för den nytta det kan medföra och för den konseqvens
i besluten, som jag önskar, tiden måtte bestämmas lika för både
stad och land, samt dertill uträttas d. 1 Okt., emedan man på
landet möjligen kan rätta sig derefter, hvaremot för stad hvarken
d. 1 Nov. eller d. 1 Jan. kan bestämmas. Jag tager mig friheten
och lägga detta på hjertat.
Hr von Hartmansdorff, A tig.: Det förundrar mig att en
Landshöfd. och en Advokat-Fiskal i Kammar-R:n hafva yttrat det
utskylderna erläggas samt och synnerligen efter kalender-år. De
måtte hafva glömt upbörds-året, som varar från d. 1 Maj till den
sista April, de måtte ej heller hafva erinrat sig bruks-året från
d. 1 Nov. till d. sista Okt.
För sjelfva saken är det likgiltigt huru man räknar upbördsåret,
ty, på sätt Frih. Raab anmärkt, står det i 18:de §:n att afgifterna
skola förskottsvis erläggas. Om R. o. Ad. förkastar 18:de
g:n, så är det en annan sak. Men tänker man- sig ämnet i det
sammanhang Utsk. gjort, är förslaget riktigt. Utsk. har icke tagit
upbörds-året i beräkning och nämner det icke heller, utan för
-
Den 8 Augusti.
säljnings-året står i §:n, hvilket Utsk. föreslagit beräkna på det
sätt, alt det skulle medföra beqvämlighet för dem, som med näringen
sig befatta. Om R. o. Ad. icke godkänner förslaget,
synes mig trassel skola derigenom uppkomma.
Jag tillstyrker vördsamt alt §:n måtte bifallas.
Hr Printzensköld: Jag ber att få erinra, huruledes mitt
förra yttrande började med ”för såvidt denna §:n afser, att äfven
bestämma debiteringen af ifrågavar:de utskylder med beräkning
från d. Irsta Nov. till d. Irsta Nov. å landet och från d. Irsta
Okt. till d. Irsta Okt. i stad, anser jag §:n vara oriktig, emedan
det föranleder till trassel och oreda, då alla andra utskylder utgå
efter kalender-år”. Skulle så icke vara förhållandet, utan vederbörande
upbördsmän debitera den delen af utskylderne, som belöpa
sig för de 3 sista månaderna af kalender-året, och redovisa
dem uti den allmänna redovisningen, som ingär till vederbörande
embetsverk, anser jag det vara likgiltigt, huru man beräknar försäljningstiden
för dem, som med försäljningen sig befatta. Jag
vilh blott så tillvida bestrida §:n, som man kan gifva henne
den tolkning, alt afgifterne icke skola utgå och beräknas efter
kalender-är.
Då en värd ledamot, som är K. KammarRrns President, har
behagat till KammarRrns Advokat-Fiskal yttra sin förundran deröfver,
att denne sednare skulle hafva glömt uppbörds-året, får
jag, KammarRrns Advokat-Fiskal, å min sida till KammarRrns
President yttra min förundran deröfver, alt han misstänker mig,
att icke veta hvad ett kalender-år vill säga, samt att upbörds-året
är det, under hvilket de för kalender-året beräknade utskylder
skola inflyta, samt att vi ännu hafva ett annat år, redogörelseåret,
som slutar den 3Irsta Aug. Således hafva vi i afseende på
Kronans utskylder 3:ne år, kalender-året, för hvilket utskylderne
debiteras, upbörds-året, under hvilket de inflyta och slutligen
redogörelse-året, då de skola redovisas. Denna kunskap trodde
jag KammarRrns President skulle anse mig ega efter en 20:årig
förvaltning af Advokat-Fiskals-Embeiet
Hr von Troil: Den siste värde talaren har redan uplyst
derom, att upbörds-året har afseende på den tid, inom hvilken
de lill Kronan ingående inkomster skola inflyta, men, utan alt vilja
ingå i denna kameralistiska strid, ber jag endast att få fästa upmärksamhet
deruppå, att Utsk., såsom mig synes, på allt sätt och
vis sökt försvåra upbörden för dem, som dermed hafva befattning,
ty enl. 18:de §:n skall upbörden verkställas 5 gånger om
året. Först skall ^rdel af afgiften i förskott erläggas, och sedermera
grdel minst 14 dagar före början af hvarje qvartal. För
min del tror jag det vara nödvändigt att i afseende på 18:de§;n
göra den förändring, att den ifrågavarrde upbörden må verkställas
endast 2:ne gånger om året, nemi. förskottsvis för hvarje halfår,
hvarigenom ordning och reda åstadkommes. För såvidt man
upfattar ifrågavarrde § så, som jag erkänner mig hafva gjort, nemi.
att med försäljnings-året äfven menas upbörds-året, anser jag att
96
Den 8 August
upbörden af utskänknings-afgifterna bör beräknas efler kalenderåret.
Den som i stad och på landet erhållit utskänknings-rättighet.
kan ganska val under första året i förskott, och 14 dagar
före d. lista Jan., betala i stad afgifter för 3:ne månader och
på landet 2:ne månader, samt sedermera följande år hvarje halfår,
äfven i förskott, 14 dagar före d. lista Jan. och 14 dagar
före den lista Juli. Man invänder kanske och säger, att det af
Utsk. gjorda förslaget blifvit framställt för att åt dem, som erhållit
utminuterings- och utskänknings-rättighet, bereda lindring uli
utskyldernas erläggande. Jag tror visserligen att man äfven bölse
på deras fördel, men om de vid hvarje halft år få förskottsvis
erlägga sina afgifter, anser jag dem hafva erhållit allt hvad
de kunna begära,
Jag anhåller att 15:de §:n må ulgå.
Frih. Raabi Innan R. o. Ad. beslutar i denna fråga, vill
jag fästa upmärksamhet deruppå, att jag icke inser huru R. o. Ad.
skall genom det af Hr von Troil gjorda förslag undvika det trassel,
som förmenas upkomma derigenom, att Ståndet bifaller §:n.
Hr von Troil säger, att det går an, att på det sätt förfara, att,
när en utskänknings-rättighet meddelas i stad, betalas 3 månaders
afgifter i förskott, och pä landet 2 månaders, samt, när man
sedermera inkommer på det följande året, erlägges afgifterua för
hvarje halfår. Nu har Utsk. uti J Side §:u föreslagit, att en viss
del af summan skall erläggas prenumerationsvis och någon längre
tid förr än rörelsen börjar, på det att aukloriteterna skola vara
säkra på, att den, som emottager rörelsen, verkligen skall kunna
afgiften betala. Om en sådan grundsats antages, hvilken, för
såvidt man icke vill gå in på borgens-systemet, är riktig, blifver
det ju ett trassel, större än allt annat, alt då börja beräkna huru
stor del han skall betala för 2 eller 3 månader etc. Jag ber
IIrr;ue upmärksamma, att det leder lill större oreda, än som kan
ifrågakomma, om Utsk:s förslag bifalles. Då ingen yrkat att sammanföra
tiden till 1 Okt. för både stad och land, anhåller jag
om bifall till §:n sådan den af Utsk. är föreslagen.
Hr Braunerhjelm: Man bar sagt, att meningen med bestämmandet
af försäljnings-året i denna §:n ieke skulle innebära
någonting annat, än att utsätta tiden, då kontraktet med köparen
skulle taga sin början. Jag kan icke finna hvarföre ett sådant
stadgande behöfver uti Författmn intagas, ty då det är i
Författn:ne på förhand bestämdt, på hvilka lider upgifterne till
sockennämnderne, Taxerings- och Pröfnings-kommitéerna skola
inlemnas, torde väl kontrakten för lämplig tid kunna upgöras af
de auktoriteter, som ega att meddela utskänknings-rättigheteii.
Jag anhåller om afslag.
Hr Printzensköld: Utaf de tvenne slags försäljningsrättigheter,
som ifrågavar:d& förslag omförmäler, fanns åtminstone
förut den ena för sig sjelf serskildt nemi. krogrättigheten
på landet och i staden. För denna rättighets utöfvande-erlade
krögaren,
Den 8 Augusti.
krögaren, säväl på landet som i staden, icke allenast bevillning,
utan också en serskild afgift, som svarar ungefärligen emot den,
som nu skall erläggas, nemi. bränvinsminutering-afgiften, hvilken
utgick och debiterades i samma ordning, som de vanliga kronoutskylderne.
Hittills har jag icke hört att några olägenheter till
följe deraf upstått för de försäljning-s-berättigade. Då nu så förhåller
sig och jag icke kan föreställa mig, att olägenheter hädanefter
skola upkomma för de försäljande, äfven om afgifterna
blifva mångfalldigt större, kan jag icke finna något giltigt skäl,
hvarföre man skulle uti Förordn:n inlägga något stadgande, som
syftar att bestämma frän hvilken månad försäljnings-året skall
börja, ty det faller af sig sjelft, att, då Förordmn bestämmer, att
man skall betala så och så mycket, vare sig för månad eller år,
kommer afgiften att, på sätt upbördslagarne stadga, debiteras för
den del af året, som man rättigheten utöfvat, samt upbäras i
sammanhang med årets kronoutskylder; med ett ord, det kommer
att tillgå på samma sätt som nu: och då, såsom jag förut
nämnt, inga olägenheter, alltsedan krogrättigheter i Sverige blifvit
meddelade, upstått derigenom, att afgifterna debiterats på samma
gång som kronoutskylderne, kan jag icke inse hvarföre man,
genom §:ns antagande, härutinnan skulle åtstadkomma en förändring,
när sådant icke är af behofvet påkalladt. Jag instämmer
således med dem, som önska att §:n måtte utgå, samt vill derjemte
intyga sannipgen af hvad Ilr von Troil yttrat i afseende
på det oerhörda besvär, som, ulan ersättning, påbördas upbördsmännen.
Det härigenom för dem upkomna besvär skalle jag
för min del vilja lyfta från dem, eller också, om det skulle befinnas
oundgängligt nödvändigt, må de derför få en belöning,
så att de med nöje och drift sina skyldigheter fullgöra, ty jag
bar erfarenhet deraf, huruledes Kronans rätt ofta på ett kännbart
sätt fått stå tillbaka, derföre att man pålagt kronobetjeningen de
besvärligaste göromål, utan att derför tillägga deni en enda skilling
i ersättning.
Frih. Raab: Visserligen hafva några talare ändrat det af
dem först framställda yrkande att försäljnings-året skulle räknas
från d. 1 Jan., samt i stället anhållit att §:n måtte utgå, men
ännu återstår en talare, som ännu icke frångått sin mening att
försäljnings-året skulle beräknas från d. 1 Jan. Huru orimligt
det vore, att uti en Författn. bestämma någonting dylikt, vill jag
visa genom upläsande endast af ett par rader af 13:de §:n, sådan
den af R. o. Ad. häromdagen antogs. Det heter uti densamma:
”Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning, än den, som
kan gästgifveri tillkomma, må i socken å landet få idkas; gore
derom framställning hos socknenämndens ordförande före utgången
af Mars det år, då försäljningen skall börjas”. Om det nu
uti en efterföljande § skall heta, att försäljnings-året börjar d. 1
Jan., hemställer jäg till Eder, Mine Hrr, huru det skall komma
att hänga ihop, att försäljnings-året skall börja nyssnämnde tid
10 H. 7
98
Den 8 Augus ti.
och att samma år vederbörlig anmälan skall ske ”före utgången
af Mars det år”, märk val, ”då försäljningen skall börja”. Detta
lärer icke kunna rimma sig. Jag har förut varnat R. o. Ad. för
dylika emot Utsk:s förslag fattade beslut, samt anhåller, att Ståndet
icke ville ”stante pede” afgöra frågan, utan återremittera densamma
lill Utsk.
Alt återigen taga bort hela §:n har också sina betänkligheter.
Om Utsk. icke hade föreslagit någon viss tid, då försäljnings-året
skulle börja, då är jag säker på, att Utsk. — och det
med rätta — erhållit många anmärkmr deröfver, alt Utsk. icke
bestämt en lika tid för hela landet. Visserligen går det an, alt
taga bort §:n, men jag hemtäller huruvida det är lämpligt, att i
•den ena socken försäljningen börjar d. 1 Aug., uti den andra
d. 1 Okt. och i den tredje d. 1 Nov. o. s. v. Enl. min tanka
skulle sådant leda till vida mera trassel, än det, som man förebrått
Utsk. hafva föranledt genom sitt förslag.
Hr von Troil: 1 anledn. af Frih. Raabs sista yttrande får
jag tillkännagifva, att jag, i likhet med de talare, hvilka uti
denna fråga äro med mig liktänkande, anhållit alt §:n måtte ur
Förfaltmn utgå.
Hr Printzensköld: I anledn. af hvad Frih. Raab yttrat
till försvar för §:n, får jag erinra derom, ^tt, enl, nu gällande
Förfaltn., eger K:s Befh:de att utdela krogrättigheter, på landet,
samt bestämma, under hvilken tid på året sådant bör ega rum,
allt under förutsättning, att den, som rättigheten erhållit, skall
utskylderna erlägga från den dag, då han på grund af K:s Befh:des
kraftegande beslut eger att börja sin rörelse. Har nu så kunnat
ske hittills utan olägenheter i afseende å ulskylderne, kan jag icke
inse, hvarföre det icke hädanefter äfven kan så förfara, utan att
olägenheter upstå. Vidare veta vi, att den, som, enl. nu gällande
Författn., hvilken med detta år kommer alt uphöra, vid mantalsskrifningen
icke anmält sig till rättigheten att bränna bränvin,
likväl erhållit tillåtelse, att efter denna tid hos K:s Befh:de anmäla
sig dertill, samt sådan rättighet bekommit, på det vilkor,
att han betalar den i Författnm stadgade bränvinsbrännings-afgift
från och med den dag, då den honom meddelade tiilstånds-resolution
tillåter honom att bränna. Jag har heller icke hört, att
detta stadgande medfört någon olägenhet. Om således vederbörande
myndigheter tillåtas alt bestämma, hvilken tid på året,
som helst, bränningsrättigheten skall taga sin början, utesluter det
icke möjligheten och lämpligheten af att debitera utskylderna per
kalender-år, hvarigenom de komma att upbäras på enahanda sätt,
som öfrige kronoutskylder. Jag förblifver vid den. åsigt, att inga
olägenheter hädanefter mer än hittills komma att upstå, äfvensom
att den af R. o. Ad. antagna redaktionen af 13:de §:n icke är
af beskaffenhet att i någon mån lägga hinder i vägen för det
beslut jag, och flere med mig, tillstyrkt.
Den 8 Augusti.
99
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott anhålla, att Frih.
Raab icke måtte längre försvara denna §; ty, efter all anledning,
hafva våra motståndare redan under hand upgjort huru denna
och efterföljande §§ skola afgöras. Jag önskar blott det öfverenskommelsen
måtte vara så fullständig, att icke olika beslut
fattas i detta Stånd och i de öfriga. För oss, sorn äro af olika
mening och som anse §:n vara riktig, återstår icke annat, än,
om ock fruktlöst, varna Ståndet för de misstag, hvilka kunna
efter vår tanka komma att begås. I väsentligare punkter skall
jag ej vara så eftergifvande, som i denna fråga; och jag hoppas
att Frih. Raab icke heller Idifver det.
Propos. till bifall å förevande § blef härefter framställd och
besvarad med starka Nej, jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade afslå densamma,
samt, efter det svaren härvid utfallit med starka Ja och ett eller
annat Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
§ 16.
Hr Braunerhjelm: Jag hemställer om icke R. o. Ad.
skulle vilja förut afgöra den I7:de §:n, emedan det är af mycken
vigt, att först hafva bestämt, huru stor skatt en kanna bränvin
vid minuthandel och utskänkning skall draga.
Frih. Raab: Jag hemställer till R, o. Ad. samt Hr Braunerhjelm,
huruvida icke det vore bäst, att i ett sammanhang
först diskutera både 16:de och 17:de §§:na och derefter fatta
beslut öfver hvardera §:n för sig. Jag anhåller vördsamt om
propos. härpå.
Hr von Hartmansdorff Jag hemställer till Frih. Raab,
att han icke måtte sätta sig emot, att man börjar med den
sista §:n, om äfven det skulle begäras. Det kan förmodligen icke
förmenas någon ledamot, att, om än början sker med den 17:de
§:n, hvilket jag icke vill bestrida, anföra de skäl, som äro tillämplige
på andra jemförliga §§, för att försvara eller genomdrifva
den förevar:de.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade,
på sätt Hr Braunerhjelm hemstält, behandla 17:de §:n, innan
den 16:de §:n pröfvades, ropades Ja, hvarpå nu föredrogs
§ n.
Hr Braunerhjelm: Efter mitt förmenande synes den af
Utsk. föreslagna afgift vara alltför hög. Ehuru orsaken till denna
höga beskattning icke torde hafva varit någon annan, än att
minska bränvinets bruk, tror jag likväl, att den af Utsk. föreslagna
afgiften endast kommer att upmuntra lönn-krögerier, ty
att bestämma afgiften till 16 sk. b:ko per kanna, kan icke leda
till annat, än försök att i smyg sälja bränvin. Jemte det jag
således tror, att afgiften bör nedsättas till 8 sk., kan jag icke
7*
i 00
Den 8 Augusti.
heller inse hvarföre afgiften vid minuthandel och utskänkning
skall vara olika, helst nu sedan Ulskrs förslag är ändradt, så att
man nu får utminutera ^ k:a i st. f. en. Under sådana förhållanden
kan man med skäl hnna det besynnerligt, att skatten
å en kanna bränvin är på ena stället 16 sk. och på det andra
8 sk., ehuru ingen annan skillnad dem emellan förefinnes, än
att på det ena stället får man sälja en sup, och på det andra
icke mindre än en ^ k:a. Man invänder troligen, att man åsatt
mindre skatt på ulminuterings-ställena, för att derigenom förskaffa
folket tillfälle att för bättre pris än på utskänknings-ställena
erhålla bränvinet, och hvarigenom äfven det förderfliga
kroglifvet kunde undvikas. Enligt min tanka blifver sådant icke
följdeu, ty minuthandlaren lärer väl icke nedsätta priset på
bränvin, äfven om han får betala mindre skatt.
•lag föreslår således vördsamt, att skatten måtte blifva lika
för minuthandel och utskänkning samt nedsättas lill 8 sk. b:ko
per kanna.
Frih. Raab: Om också med föga hopp om framgång, måste
jag likväl bestrida det af Hr Braunerhjelm framställda förslag,
att dels nedsätta skatten på ulskänknings-slällena till 8 sk. b:ko,
dels att göra den lika för utskänkning och minuthandel.
Hvad först i allmänhet beträffar skatten för utskänkningen,
tror jag att den, som Utsk. föreslagit, är alldeles för högt tilltagen, då
minimi-afgiften skulle komma att upgå till 500 R:dr. Sådant skall
utan tvifvel endast föranleda till försnillningar och lönnkrögerier,
men dylikt ofog förhindras-icke genom en nedsättning af skatten per
k:a, utan genom en nedsättning uti minimum af kanntalet. Då
utskänkaren har sig en så betydlig skatt ålagd som 16 sk. per
k:a, är det ju för honom en laglig rättighet att sälja supen
dyrare än andra. Det är ju det vi vilja, att supen å utskänknings-slällena
skall blifva dyr, på det man måtte derstädes förtära
mindre bränvin. Om utskänkaren icke blifver debiterad för
så stort qvantum bränvin, som han verkligen säljer, är det ju
för honom en verklig förtjenst, och samhället vinner äfven derigenom
att bränvinet blifver dyrake. Detta är skälet hvarföre jag
icke kan instämma Uti förslaget att nedsätta skatten å ut
skänkning.
Hvad åter angår förslaget att göra skatten lika för utskänkning
och utminUtering, anser jag det innefatta ett stort misstag.
Det är uppenbart, att utskänkning måste medföra mycket större
vinst, än ulminutering, ty utskänkaren eger icke allenast samma
rättighet, som utminuteraren, alt till afliemtning eller förtäring
på stället sälja J stop, utan han innehar äfven friheten
att sälja ända ned till jumfrun, och så mycket känna vi utaf
kroglifvet, att det är just genom försäljning utaf dessa små partier,
som en betydlig vinst erhålles. \
Dessutom ber jag få fästa upmärksamhet deruppå, att uti
Utsk:s förslag genomgår en tanke, sorn jag tyckte mig finna att
R, o. Ad. förra gången frågan förevar gillade, nemi. försöket att
Ben 8 Augusti.
101
inskränka krogarnes antal. Detta låter sig icke göra med mindre
än att man i stället uti städerne låter utminuterings-ställen
upkomma. Jag har väl uti en reservation sett upgifvas, och
äfven hört, att det kan vara tvistigt, huruvida supandet hemma
skulle vara bättre, än på krogen, men det känna vi, att ganska
mången nykter och ordentlig arbetare, som köper sig bränvin
och tager sig en sup hemma, icke derföre kan kallas en supare,
ty dermed menas dem, som ligga på krogen och der dagligen
taga sin föda och supa bränvin, så att de blifva öfverlaslade.
För sedlighetens skuld anser jag det vara af vigt, att R. o. Ad.
icke i dag förkastar den grundsats, Ståndet förut gillat, nemi.
att befrämja tillvaron af minuthandelsställen framför krogar eller
utskänkniugsställen. Vill man det, måste man också, på sätt
jag visat, sätta skatten olika vid utminutering och utskänkning.
Hr Braunerhjelm: Frih. Raab har, såsom skäl dertill, att
skatten bör vara högre för utskänknings- än för utminuteringssjällena,
anfört, alt vid de förra kan man sälja bränvin lill större
belopp, än vid de sednare, emedan utskänkaren har rättighet att
sälja en sup, då utminuteraren icke får afyttra mindre än ett
halfstop. Ehuru jag fullkomligt instämmer häruti, vädjar jag ,
dock till hvar och en ledamot af R. o. Ad., huruvida det icke
är riktigare, att, då vi utsätta skatten per kanna, bestämma kanntalet
för ulskänknings-ställena, der försäljningen är större, högre
än för minutérings-ställena, hvarest försäljningen anses med skäl
blifva mindre. När nu Frih:n påstått, att försäljningen på utskänknings-ställena
är fördelaktigare än på utminuterings-, är det
ju riktigt, att, då skatten beräknas efter hvarje kanna, bestämma
ett högre kanntal för de förra än för de sednare. Härigenom
komma vi till det resultat, som håde Frihm och jag önskar,
nemi. en högre skatt på utskänknings-ställena. Vi behöfva derföre
icke gå till väga på ett så orimligt sätt, som att pålägga
bränvinskannan en olika beskattning. Då det ännu är öppet
lemnadt alt bestämma kanntalet, får jag fortfara uti min anhållan
att skatten mätte blifva 8 sk.
Derjemte anhåller jag att få göra den frågan anhängig,
huruvida icke R. o. Ad. anser, att en bevilln:s-afgift skall och
bör för sådana ställen erläggas. Då Bevilln:s-Förordn:n hittills
åtminstone pålagt krogarne en sådan afgift och då den således
ännu finnes, måste man väl äfven nu taga i beräkning, att en
sådan skall utgå. Jag får derföre föreslå att §:n mätte innehålla
först att bevillning skall erläggas och sedan att skatten skall blifva
lika för utminuterings- och utskänknings-ställena, eller 8 sk.
per kanna.
Jag vågar således vörsammast anhålla, att §:n måtte få följande
lydelse: ”Oberäknadt den afgift, som enligt Bevilln:s-Förordn:n
erläggas bör, utgöres så i stad som å landet afgiften vid
minuthandel och vid utskänkning med 8 sk. för hvarje kanna
af det bränvin, som enl. 8:de, 12:te eller 16:de §:n beräknadt
blifvit, eller hvarför afgift enligt 10:de §:n åtagen är.”
102
Den 8 Augusti.
Hr Adelborg, Anders Otto: Så vida det verkligen är
allvar nied att vilja genom brån vinets fördyrande förminska dess
konsumtion, kan jag icke förstå huru man kan komma till det
resultat att vilja nedsätta skatten för utskänkning. Om man
ock höjer skatten till 24 sk., så kommer en sup, i fall man antager
kannan att kosta 1: 24, att icke kosta mer än 2 sk. 3
r:st. Den kostar nu i allmänhet 3 sk. Med en någorlunda utvidgad
rörelse kan ju krögaren, med 9 runstycken på hvarje jumfru
bränvin, hafva en ganska behållen vinst. Hvad vinna vi således,
om vi sätta ned skatten? Jo visserligen en större inkomst
ät staten, men det måste väl icke vara det egentliga syftemålet,
utan folkets moraliska förbättring. — Man vill nu trygga krogarne
på ett sätt, hvarigenom man undviker att uppnå det mål, hvarefter
man under -f år sträfval. Jag kan icke förstå ett sådant
sätt att gå lill väga. Hvad bevillnm angår, anser jag att den
bör måttligt tilltagas, på det alt benägenheten alt undandraga
sig den pålagde skatten icke måtte blifva allt för stor; men anser
jag alldra rättast vara, att den äfven här såsom all annan
bevillning för rörelsen kommer att utgå.
Enligt min tanka bör således R. o. Ad. antaga den af Utsk.
föreslagna skatt, 16 sk. för utskänkning och 8 sk. för utminuteriug.
Hr Printzensköld: Det ändamål, som Utsk. genom de
uti förevar:de § afgifne bestämmelser åsyftat, kan icke annat än
på det högsta gillas af hvar och en, som lika med Utsk. önskar
att bränvinssupandet måtte i möjligaste måtto förhindras; men
jag tager mig friheten hemställa till de Hrr, som tillstyrkt olika
afgifter, om de icke måhända misstagit sig i fråga om de serskilda
stadganden, som här blifvit föreslagne för de olika försäljningsrättigheterna.
Utminuterings-rälligheten inskränker sig,
enligt stadgandet uti en föreg:de §, till att sälja minst en kanna
bränvin, och i 3:e §:n stadgas, alt det på ett sådant ställe köpta
bränvin icke får på försäljningsstället förtäras. Hvad menaisåledes
Utsk. med ordet fösäljningsställe? Menas dermed det
rum, hvaruti försäljningen sker, eller ett visst territorium vid eller
omkring försäljningsstället, och finnes det några gränsor bestämda,
hvarest detta territorium slutar? Månne man icke, i händelse
af tvist, slutligen kommer till det resultat, alt försäljningsstället
är det rum der bränvinet afyttras? Genom de olika afgifterne,
kommer, till följe häraf, krogrörelsen visserligen alt uphöra,
men utminuteringsställena blifva deremot ett surrogat förde
förstnämnde; ty, kan det icke förnekas den, som köper J
k:a bränvin, ajt, sedan han tråd t ut ur försäljningsrummet, på
gården eller den allmänna stråkväg, vid hvilken försäljningsstället
är beläget, förtära det köpta bränvinet, så är det klart, att
den, som vill idka krogrörelse för vägfarande, väljer den rättighet,
för hvilken han skattar den minsta afgiften, och utöfvar
denna rättighet på det sätt, att han säljer | k:a bränvin till
bönderne, under förklarande af att bränvinet icke får inne uti
Den 8 A ugu sti.
103
rummet föl täras, hvarefter de begifva sig ut lill sina på landsvägen
slående vagnar och åkdon och förtära der det köpta brän
vinet.
Månne det kan vara nyttigt att lagstifta så, att en för
fattn.
på det sättet kan eluderas. Jag betviflar det högeligen.
När man skall stifta en författn., synes det mig vara af högsta
vigt, att man tänker sig, huru densamma skall komma att taga
sig ut, när den sättes i verket, och det är utom allt tvifvel att
följderna skola blifva sådana, som jag nu tagit mig friheten antyda.
Manne icke, till undvikande häraf, det vore bättre att
lagstifta så, att det ändamål, som åsyftas, verkligeh må kunna
upnås. Jag tror, för min del, att fördyrandet af bränvin ingalunda
kommer alt utöfva den välgörande verkan, som Utsk. sig
föreställt, ty den som är drinkare, han gifver nog ut sista skillingen
för att skaffa sig ett rus, som man säger. Det är således
af mera vigt, att tänka efter huru författnm, tillämpad efter
sin ordalydelse, kommer att taga sig ut, då den sättes i verket,
än att blott hafva den på papperet. Jag kan också icke finna
annat än att Hr Braunerhjelm har rätt deruti, att afgiften vid
utminutering och utskänkning böra vara lika-för hvarje kanna
bränvin. Skillnaden mellan dessa båda fÖrsäljningsrättigheter
kan, såsom han föreslagit, pä ett verksamt sätt åstadkommas genom
bestämmandet af kanntalet, och jag skulle tro, att, om man
bestämmer kanntalet för den ena rättigheten högre "än för den
andra, kommer man, såsom Hr Braunerhjelm sagt, just till det
resultat, att skatten för den ena blifver högre än för den andra.
Icke synes det mig — såsom en talare yttrat — ligga i sakens
natur, att minuteraren får sälja mera än krögaren. Jag skulle
tro, att förhållandet är tvertom, ty på landet åtminstone får utminuteraren
sälja ganska obetydligt i jemförelse med krögaren,
ty de trafikerande äro på landet de betydligaste afnämare af
bränvin. — Må man gerna försöka att lagstifta på det sätt Utsk.
föreslagit; jag vill icke lägga mig deremot, men jag har uttalat
mina tvifvelsmål om verkan af en sådan lagstiftning och tiden
skall utvisa om hvad jag yttrat kommer att gå uti fullbordan.
Hr von Hartmansdorff: Den väsendtligaste anmärkn.,
som gjorts vid denna §, är alt försäljningsskatten, 16 sk. b:ko
k:n, är för hög. Jag får då fästa upmärksamhet deruppå, att jemlikt
Utsk:s tanka, och enligt hvad jag tror aldrig kan vederläggas,
är varans fördyrande det säkraste medlet alt förekomma dryckenskap.
Detta fördyrande skall åstadkommas genom beskattning
både å bränvins försäljning och tillverkning. Det är icke nog
att beskatta tillverkningen, ty det kan hända att man insmyger
bränvin utifrån, särdeles sedan alla förbud äro borttagne. Om
frihandels-grundsatsen gör sig gällande, i afseende på bränvin,
så förmodar jag, att tullen derå blifver ganska lindrig samt att
Norrmän, Danskar och Preussare skola hit sända bränvin samt
undersälja oss. Inträffar detta: sa blifver följden att, derest icke
en serskild och dryg skatt är pålagd försäljningen, varder supen
icke dyr, och dryekenskapen fortfar. Detta är ett skäl, Isom
104
Den 8 Augusat i.
svårligen kan vederläggas. Jag får jemväl nämna, att då Utsk.
öfverlade om skattens belopp, sattes 8, 12 och 16 sk. i fråga,
ja kanske flera mindre summor, som jag nu glömt. Men man fann
då, att åtskilliga ledamöter, som ansågo tillverkningsskatlen
nog dryg, önskade, att jemväl försäljningen skulle bära lika afgift,
på det att man icke måtte gynna stadsboarne framför landtmännen,
sorn ansågos företrädesvis vara tillverkare.
Man liar ånyo sagt, att, om försäljnings-skatten blifver alltför
dryg, upkomma lönnkrögerier. Jag mäste derföre uprepa,
att sedan hög skatt blir lagd på den lagligen tillåtna krogen, är
det gifvet, att krögaren har sina utliggare för att efterse det inga
lönnkrögerier må finnas. Då skatten derjemte till en del kommer
menigheterna till godo, böra äfven de vara intresserade alt
inga lönnkrögerier må upkomma. Man bör äfven hoppas, att
när krögaren är högt beskattad, skall rättskänslan förmå andra,
så vidt på dem beror, förekomma Iönnkrögeriernas framgång.
En annan väsendtlig anmärku., som blifvit barnstöld, är
den, att ingen skillnad borde göras i beskattningen på minutering
och utskänkning. Utsk. har hyst den efter min tanka rigtiga
åsigten att gynna bränvinsförsäljningen på minuterings-ställena,
för att derigenom söka förekomma kroglefnadens förderf. Man
bör kunna taga för gifvet, att då skatten för utminutering blifver
mindre, kommer äfven priset att på dessa ställen blifva ringare.
Göres skatten deremot lika, så skola flera personer begifva
sig dit, hvarest bränvinet icke kostar mera, men der det
får på stället förtäras och man har det nöjet att träffa gamla
supbröder, höra nytt samt sjelf säga eli eller annat roligt ord.
Då är det troligt att de fleste derigenom dragas till krogen. Vill
man åter i möjligaste måtto förekomma kroglefnaden, så bör
man göra skillnad i beskattningen. Vill man det deremot icke,
så gör man rätt att sätta skatten lika. Men sådan kan icke afsigten
vara hos dem, sorn förut, vid mänga tillfällen, talat för
fylleriets hämmande. För mig är det en obegriplig förvillelse
i deras omdöme, att vilja införa jemlikhel i krogarnes och minuterings-ställenas
beskattning.
En 3:dje anmärkn. är den, att, i st. f. Ctsk:s förslag det
blott en viss del af försäljnings-skatten skulle tillfalla Kronan, borde
hon få bevilln. såsom tillförene. Detta kan vara användbart på
landet, ty då man der tagit bort auktionerna, är det mera likgiltigt
huru man ställer saken; kanske dock icke aldeles så likgiltigt,
ty det är godt för den, som håller försäljningen, att på
förhand veta hvilka afgifter han skall erlägga. Men i städerna,
hvarest försäljningsrättigheten skall förvärfvas på auktion, är det
i min tanka alldeles olämpligt att införa bevillmsafgiften; ty vid
auktioner måste naturligtvis anbuden blifva minskade derföre, att
köparen fruktar att man genom bevilln:n skall preja honom. Således
vägar han icke bjuda så mycket, som han eljest skolat
göra, om han varit säker på att inga andra afgifter drabba honom,
än deni, som hans auktions-anbiid innefattar.
Jag måste således högeligen ogilla att man ålägger bran
-
Den 8 Augusti.
105
vinsförsäljarne i städerne bevilln., emedan, såsom sagt är, sådant
kommer att förringa afgifterna, till skada både för nykterheten
och vederbör:de, som skola dem upbära.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den under öfverläggning var:de
frågan består af flera delar. Jag anhåller att deribland först få vidröra
den gjorda framställningen alt, förutom kanne.tals-afgiften, en serskild
bevilln. må åläggas. Om nemi., på sätt Utsk. föreslagit, ingen
serskild bevilln. till Staten erlades afminuterings-ochutskänkningsställena,
skulle det kunna hända, att icke allenast den af dem
erlagda bevillntn derigenom uphörde, utan äfven alla de kommunala
afgifter, som f. n. i förhållande till bevilln:n utgå. Det
är bekant, att f a 11 i g vå rds-a fg i f t e r n e' erläggas efter 2:dra artikelns
bevilln. Om nu en krögare uphör med alt erlägga bevilln. efter
2:dra artikeln, skulle han icke heller behöfva betala fattigvårdsafgifter
-o. s. v. Man invänder förmodligen, att kommunerne
erhålla del af kannetals-afgifterne och få derigenom ersättning
för hvad de förlora i de kommunala afgifter, som i förhållande
till bevillnm utgå; men man har då förbisett, att på
landsbygden kan inträffa, att t. ex. inom ett län det finnes krog
endast i en eller annan socken, och om sä vore förhållandet,
skulle det kunna hända, att, då kannetals-afgiften enl. Utsk:s
förslag skall i förhållande till folkmängden fördelas på länets
samtlige socknar, de socknar, inom hvilka krogarne äro belägna,
finge på sin lott en ganska ringa del af kannetals-afgiften, hvarigenom
dessa socknar, som hittills af inom dem belägne krogar
erhållit icke obetydliga bidrag till fattigvården, nu deremot
skulle komma att erhålla nästan inga sådana. Detta, ang:de förhållandet
på landet. — I stad, säger man, är det gifvet, att
kannetals-afgifterne skola tillfalla staden; men jag kan icke inse
hvarföre staden skall, hädanefter mindre än hiltils, få så väl dessa
afgifter som dessutom fattigvårds-afgifterne m. m. Det är bekant,
att i många städer, pä grund af auktion, erlägga krosarne
f. n. afgift lill staden, som, förutom dessa, erhåller de öfriga
efter bevilln. utgående kommunal-afgifterne, och alla dessa afgifter
skulle staden förlora. Då jag således icke kan finna annat
än att, om krogen befrias frän bevilln., den icke vidare behöfver
erlägga de efter bevilln. utgående kommunala afgifter,
så anhåller jag följaktligen att få instämma uti det af Hr Braunerhjelm
väckta förslag, att bevilln. måtte, såsom hittils, åläggas
bränvinsförsäljnings-ställena. Visserligen har den siste värde
talaren sagt, att bevilln. icke låter förena sig med det för städerna
antagna auktions-systemet, men han har förbisett att på
mångå ställen i städerna auktions-systemet redan blifvit utan
olägenheter införd!, samt att anbuden varit ganska höga och att
ingen låtit afskräcka sig af farhåga att genom bevilln. blifva
prejad.
Den andra frågan, som förekommer uti Hr Braunerhjelms
förslag, är den, huruvida kannetals-afgiften skall vara så hög,
som Utsk. föreslagit eller om den icke bör nedsättas. Det må
106
Den 8 Augusti.
visserligen vara sannt, att det vore önskligt, om bränvinet genom
en sådan hög afgift kunde för konsumenten fördyras, men huru
mycket man än sådant må önska, måste man väl tillse, att man,
vid stiftandet af en lag, icke skjuter förbi målet, så att man, i
st. f. att åstadkomma något godt, framkallar ondt, oell sådant
skulle, så vidt jag förstår, blifva följden af Utsk:s förslag. Det
kan icke nekas, alt bränvinet blifver något fördyradt, men dä
erfarenheten har visat, att med de obetydliga afgifter, som nu
äro pälagde, det varit svårt, om icke omöjligt, att förekomma
-lönnkrögerier, hemställer jag huru förhållandet skall blifva, om
de af Utsk. föreslagna afgifter antagas. Väl har raan sagt, att,
dä krögarne måste erlägga en hög skatt, man uti dem kunde
hafva personer, hvilka vaka emot lönnkrogarne, äfvensom att
kommunerna, hvilka bekomma en del utaf afgifterua, skulle efterse,
att löunkrogar icke komme att ega rum; men man har
förbisett, alt om också krögarna och kommunerne hafva ett sådant
intresse, finnes ett ännu mägtigare intresse, nemi. de som
hälla lönnkrogarne och de som supa på dessa ställen. Det är
gifvet, att om bränvinet genom den föreslagna afgiften verkligen
blifver fördyradt på de tillåtna krogarne, kan ju detsamma säljas
för bättre pris på lönnkrogarne, som betala ingen afgift. Det
är väl bättre, att vara så måttlig i sina fordringar, att man uträttar
något godt, än att vara så omåttlig, att man endast åstadkommer
ondt, i st. f. det goda man åsyftat. Jag anhåller således
att äfven deruti få instämma uti Hr Braunerhjelms förslag,
att kannetals-afgiften må nedsättas till 8 sk. för utskänkningsställena.
Hvad utminuterings-ställena beträffar, anser jag alt
för dem ingen nedsättning bör komma i fråga, utan att dessa
böra draga samma skatt, som utskänknings-stäilena. Det är gifvet
att, då bränvin säljes på både utskänknings- och utminuterings-ställena,
måste det pä båda ställena säljas för samma pris,
ty om bränvinet stöde på det ena stället till lägre pris än på
det andra, skulle alla köpare begifva sig dit och den, som hållit
sin vara dyrare, icke fä någon afsättning. Det blifver således
nödvändigt-för utskänkaren att, äfven om högre skatt åsätles,
sälja bränvinet för samma pris, som utminuteraren, och då sådant
för utskänkaren är nära nog omöjligt, dä skutten är betydligt
högre, måste han med sin rörelse uphöra och i stället söka
erhålla utminulerings-rätligliet. Om det i allmänhet är svårt att
kontrollera det icke lönnkrogar finnas, blifver det ännu svårare
att efterse, all icke på utminuterings-ställena äfven utskänkning
eger rum. Vi veta att det finnes s. k. sjökrogar, der fartyg
lägga till för att vänta på vind. Om detta är ett utskänkningsställe,
får det supas inom hus, är det åter ett utminuteringsslälle,
får bränvin icke förtäras inom detsamma, utan då intages
bränvinet på skutorna, hvaraf vinsten för nykterheten blir ingen.
Jag får således instämma med Hr Braunerhjelm äfven deruti, att
afgiften för utminuterings- och utskänknings-stäilena må blifva
lika, men då det är mycket lättare för utskänkaren, som på 2:ne
sätt kan sälja bränvin, att afyttra större qvantiteler, än för en ut
-
D ei> 8 Augusti.
107
minuferare, bör någon skilnad dem emellan ega rum, hvilken
dock icke b yr ligga uti sjelfva skatten på hvarje kanna, utan
deruti att det minimum af bränvin, som ligger lill grund för
beräkning af skatten, bestämmes mindre för utminuterings- än för
utskänknings-ställena; men då detta bestämmande, hvilket jag
framdeles skall förorda, icke tillhör denna, ulan en annan §, inskränker
jag mig f. n. till att vördsamt anhålla om propos. å Hr
Braunerhjelms förslag, uti hvilket jag till alla delar instämmer.
Hr Braunerhjelm: Man har sagt, att det vore att beskydda
utskänknings-ställena att åsätta dem lika skatt som utminuteringsslällena.
Om så är, har Utsk. sjelft gjort sig skyldigt till en sådan
förebråelse, ty, ehuru Utsk. visserligen bestämt afgiften per kanna
för utskänknings-ställena till 16 sk. och för utminuterings-stäl
lena
till 8 sk., har Utsk. likväl beräknat minimum för kanntalet
ä de förra ställena till 2,000 R:dr och å de sednare till 1,000
R:dr. Delta är ju enahanda förhållande, som att göra skatten
för båda ställena lika hög. Det vore ju att beskydda utskänk
nings-ställena.
Jag vill deremot icke göra mig skyldig lill en
sådan förebråelse, ty jag vill högre beskatta utskänknings- än
utminuterings-ställena.
Man har äfven sagt, att, om man icke åsatte försäljningen
af bränvin en lika hög skatt som tillverkningen, befrämjade man
icke hvad man genom försäljningslagen önskade åstadkomma,
nemi. förminskning uti konsumtionen af bränvinet; men jag tror,
att ett så betydligt fördyrande af varan framkallar endast olagligheter,
omöjliga att förekomma. Jag har redan förut yttrat,
alt en så hög skatt, som Utsk. föreslagit för utskänkning, endast
skulle leda till lönnkrögerier, och jag hemställer till hvar och
en af eder, Mine Hrr, som har kännedom om förhållandet pä
landet, om det icke skall blifva betydligt svårare att, med den
höga skatt, som nu föreslås, förhindra lönukrögerierna, då de
nu finnas, ehuru skatlen är så betydligt låg.
Jag anhåller vördsamt fortfarande om propos. på bifall till
det af mig framställda förslag.
Frih. Raab: Hr Braunerhjelms förslag innehåller uti första
rummet, att den, som åtager sig utminutering eller utskänkning,
skall, oberäknadt de afgifter han, vare sig genom auktion
eller på grund af Taxerings-Kommitéens föreskrift, erlägger,
derutöfver betala serskild afgift enl. Bevilln:s-Förordn:n. Jag
anhåller att härom fä yttra några ord. Uti 23:dje §:n har Utsk.
föreslagit, att, i st. f. de afgifter, som för ifrågavar:de rörelse
blifvit till Staten enl. Bevillms-Förordnm erlagde, skall nu, af
bela det belopp utskänkaren betalar, räknas såsom afgift till
Staten. Det är tydligt, såsom Hr von Hartmansdorff anmärkt,
att, om en sådan person bestämt vet huru mycket han i afgifter
skall under året erlägga, kan han vid auktionen tryggare göra
sina anbud, än då han icke vet huru mycket han för sin rörelse
skall betala. Bevillu:s-Förordn:o säger, att en krögare i Götheborg
skall betala minst 10 R:dr. Detta hindrar likväl icke Taxe
-
108
Den 8 Augusti.
rings-Kommiléen, att, i händelse lian gjort en god affär, sora man
säger, ålägga honom 10:faldigt nyssnämnde belopp. Det är klart,
alt denna fruktan och ovisshet skall afhålla honom från att å
auktionen framställa det högsta möjliga anbud, som lian eljest skulle
göra. Täger man detta i betraktande, skall man finna, att, genom
erläggande af en viss andel af hela afgiftsbeloppet i st. f.
den nu utgående bevillms-afgiflen, kommer Staten i åtnjutande
af ett säkerligen större belopp, än Staten skäligen kan såsom
bevilln:s-afgift fordra. Nu har man sagt, att härigenom upstår
olägenhet i afseende på debiteringen af de kommunala afgifterna.
Jag ser icke något hinder hvarföre icke man kan taga den afgift,
som utgör Statsverkets andel i summan, till grund för debiteringen
af dessa kommunala afgifter, och hvad beträffar fattigvårds-afgifterne,
så, om det skulle inräffa, såsom Gr. Lagerbjelke
förmodat, att i somliga län skulle blifva några få krogar, en eller
annan i socknen, så frågar jag i sådant fall huru mycket
krogarne skulle komma att betala, om deras kommunala afgifter
utgingo efter Bevil!n:s-Förordn:n. Antalet krogar blefve ju lika
i hvardera fallen. Blefve det ett stort antal krogar, blefve Statsverkets
andel större; minskades det deremot, blefve andelen
mindre. Enahanda förhållande inträffade i afseende på bevillmn.
Blefve det få krogar, blefve bevillmn obetydlig, hvaremot den
blefve större, om krogarnes antal förökades. Jag kan således
icke inse något skäl, hvarföre man skulle frångå en sådan idé, som
kan förskaffa Staten och kommunerne de högsta afgifter af den,
som drifver ifrågavande rörelse.
Vidare hafva Hr Braunerhjelm och Gr. Lagerbjelke medgifvit,
att skatten bör blifva olika för minuteraren och utskänkaren,
men Hrr:ue vilja åstadkomma detta, icke såsom Utsk., genom
en olika skatt pä hvarje kanna, utan genom en lika skatt
och ett mindre minimum af kannlal för utfninuteraren än för
ntskänkaren. Författmns ändamål är ju det att, om man också
icke första året, sorn densamma försökes, kommer till det rätta
beloppet, skall man likväl är efter år kunna erfara huru mycket
hvar och en af dem säljer. När detta blifvit utrönt, följer deraf,
att, om utminuleraren säljer mera än utskänkaren, blifver häri
mera debiterad än den förre och tvertom, men hvar och en af
dem skall väl dibeteras efter det kanntal bränvin, sorn han verkligen
försäljer, för så vidt det kan utrönas. Idéen af lika beskattning
för både minuteraren och utskänkaren är hemtad från
Norrige. Det är godt och väl att man tager åtskilliga förslag
frän Norrige, så vida de äro tillämpliga bär, men delta förslag
har derstädes blifvit infördt i öfverensstämmelse nred en helt
annan åsigt, än som det här är meningen att göra gällande. I
nyssnämnde land har man icke velat hafva både utminuteringsoch
utskänkuings-ställen, utan der bar man utgått från den grundsats,
att väl tillåta de serskilde bränvinsmagasinerne existera, så
länge som personer finnas, hvilka ega en sådan rättighet, men
så snart de falla undan, ämnar man slå tillsammans utminuterings-
och utskänknings-ställena. Af denna orsak och för .att
Den 8 Augusti.
109
icke gynna utminuterings-ställena, har man i Norrige gjort skatten
lika. Då man här i Sverige deremot vill tillvägabringa en
serskild utminuterings- och utskänknings-rörelse, är det väl icke
lämpligt, att här följa den grundsats, som uti Norrige blifvit antagen
för att åstadkomma ett helt annat resultat.
Man har äfven sagt, att, om skatten antages för hög, skulle
det åstadkomma lönnkrögeri. Ja det är visserligen sannt, att
någon gräns måste finnas, ty eljest blefve det omöjligt, att göra
författn:n eflerlefd; men hvar är gränsen? Aro Hrr:ne säkra om
att lönnkrogarne skola uphöra, om skatten nedsättes lill 8 sk.
Om, såsom Gr. Lagerbjelke sagt, det blir blott 2 å 3 kfogar i
länet, då skall lönnkrögeriet komma att florera, ty derpå hänger
det ganska mycket, om man vill försöka att betaga allmänheten
ett lagligt tillfälle att få köpa bränvin. Vill man bereda kommunerne
ett lagligt tillfälle att köpa varan, hoppas jag, att det
icke skall blifva omöjligt för en Landshöfd., som nitälskar för
säken, att få författnm så efterlefd, att icke något underslef, så
vidt sådant i mensklig förmåga står att åstadkomma, kommer alt
ega rum. Visste jag säkert, att allt underslef upphörde med en
skatt af 8 sk. b:ko, samt att för hvarje försåld kanna 8 sk. verkligen
blefvo erlagde, nå väl — då skulle jag icke hafva något
emot att skatten nedsättes till detta belopp. Att det är obilligt
att sälla skatten lika, visar sig bäst, om man tänker sig en rainuterare
och en utskänkare boende bredvid hvarandra. Det
minsta belopp, som den förre skall hafva rättighet att sälja, utgör
en j kanna, men väl derutöfver; den sednare eger samma
rättighet, men derjemte icke allenast att försälja en så obetydlig
qvantitet som en sup, hvilken kan på stället förtäras, utan äfven
mat, hvilket, enl. lin:nes tanke, utgör elt onus. Det är ju tydligt
och klart, att det är orättvist att under sådane förhållanden
åsätta dessa båda försäljningsställen en lika skatt. Vill R. o. Ad.
hafva 2:ne serskilda försäljningsställen, mäste skatten på deni
blifva olika; vill åter Ståndet, under frångående helt och hållet
af de grundsatser, som i denna fråga gjort sig gällande, hafva
endast en slags försäljniugsrörelse, såsom uti Norrige, nå väl —-  dä är det rätt, att blott hafva en slags skatt.
Hr von Troil: Jag har redan, då denna fråga förra gången
förevar, tagit mig friheten nämna, att jag icke kan göra
för mig klart den stora fördel, åtminstone hvad landet beträffar,
som man tror sig ernå genom inrättande af både utminuteringsoch
utskänknings-ställen; men jag håller Utsk. räkning för det
att Utsk. på allt sätt sökt påfinna utvägar till superiets förminskande,
och erfarenheten skall visa, huruvida den af Utsk. beträdda väg
är den rätta eller icke. Ehuru jag betvillar, att utminuteringsslällena
komma att på landet medföra den med desamma afsedda
fördel, tror jag dock det vara rätt, att försöka sådant,
som man anser lända till ändamålets upnående, bränvinets förminskande.
Man liar här talat om, att man vill fördyra bränvinet; äf
-
ilo
Den 8 Augusti.
ven jag inser vigten och nödvändigheten deraf, men jag uprepar,
hvad jag vid föregide tillfällen yttrat, att jag anser dpt framför
allt vara vigtigt att förhindra de förderfliga lönnkrögerierna.
Ehuru jag icke är någon älskare af krogar — jag skulle önska,
att jag kunde med ett penndrag bortstryka dem alla — så får
jag dock förklara, att det är min öfvertygelse, att en ordentlig
krog, under vederbörlig upsigt, icke åstadkommer hälften sa
mycket ondt, som ett i dess grannskap befintligt lönnkrögeri.
Om man nu skulie, såsom Utsk. föreslagit, bestämma skatten till
16 sk. per kanna, är det min innerliga öfvertygelse, att derigenom
upmuntrade man,endast lönnkrögerierna, samt försvårade
ännu ytterligare utrotandet af desamma, och det är derföre jag
anser att skatten för utskänknings-ställefia icke hör bestämmas
så'hög som Utsk. föreslagit. — Se vi närmare efter uti Utsk:s
Betänk., skola vi finna, att, i afseende på städerna, har Utsk. i
sjelfva verket bestämt skatten lika för utminuterings- och utskänknings-ställena.
I 17:de §:n har Utsk. föreslagit, att minimum
af kanntalet för ulminuterings-ställena skulle bestämmas
till 2,000 R:dr, hvilket, enl. en skatt af 8 sk. b:ko per kanna,
utgör 333 R:dr 16 sk., hvaremot Utsk. för utskänknings-ställena
föreslagit ett minimum af 1,000 R:dr, hvarigenom skatten för
dem, efter 16 sk. per kanna, utgör 333 R:dr 16 sk. Således är
skatten ju lika för båda ställena. För utminuterings- och utskänknings-ställena
pä landet föreslår Utsk. ett gemensamt minimum
af kannetal eller 600 Rull-, till följd hvaraf Utsk. medgifvit
hälften så stor skatt för de sednare, som för de förra ställena.
Jag torde nu få återgå till frågan om bevillmns erläggande,
i hvilket afseende jag till alla delar instämmer uti de åsigter,
som blifvit uttalade af Hr Braunerhjelm och Gr. Lagerbjelke.
Det är mig allt för väl bekant alt, synnerligen i städerna, men
äfven på landet, afgifter erläggas efter 2:dra artms bevilln. Skulle
nu utskänknings-ställena befrias från alla afgifter enl. 2:dra art.,
skulle de icke få vidkännas fattigvårds-afgifter och andra för kommunala
ändamål utgående afgifter, hvilka kunna vara ganska betydliga?
Mig synes det vara högst oriktigt, att en innehafvare
af en krog icke skulle vara förpligtad att bidraga till utgörande
af de afgifter, hvaruti hvarje samhällsmedlem måste deltaga. Jag
anser derföre rättvisan och billigheten kräfva, alt dessa utskänknings-ställen
böra, utom kannetals-afgiften, äfven erlägga bevilln.
Om nu afgifterna sättas till samma belopp för båda ställena, men
man deremot vid beräkning af minimi-kanntalet, som skall erläggas
af en hvar utaf de båda ställena, bestämmer detta minimum
något högre för utskänknings-ställena och något mindre
för utminuterings-ställena, inträffar, alt de förra komma att betala
mera än de sednare; hvartill äfven torde läggas den, såsom
jag förut nämnt, af behofvet påkallade bevilln:n. Frih. Raab
har visserligen sagt, att den i 23:dje §:n till Kronan utgående
T\ af kannetals-afgifterna skulle svara emot bevilln., samt att de
kommunala afgifterna skulle kunna beräknas efter denna T'T;
men jag kan icke inse, huru sådant skall blifva möjligt att verk
-
Den S Augusti.
lil
ställa, då Bevillms-Förordmn tydligen stadgar, att de kommunala
afgifterna skola beräknas efter 2:dra art:ns bevilln. Jag ber
dessutom att få nämna, att Utsk. föreslagit, dels att det minsta
belopp bränvin, sorn i magasiner skulle få säljas, vore 60 kannor,
delä att en utminuterare icke får afyttra mindre än en kanna;
men R. o. Ad. har nedsatt det förra beloppet till 15 kannor
och det sednare till { kanna. Det är gifvet, att då, enl. Utsk:s
förslag, en minuterare icke egde alt sälja mindre än en kanna,
afsättningen på ett utminuterings-ställe icke skulle kunna antagas
blifva så betydlig som då minimum utgör J kanna. Afven detta
anser jag utgöra ett skäl att sätta skatten lika för båda ställena.
Derjemte torde man äfven böra taga i betraktande, att om 60
kannor hade varit det minsta belopp, som från magasiner fått
säljas, hade utskänkuingsställena blifvit snart sagdt tvungna att
köpa sitt bränvin från ulminuteringsslällena. Nu deremot kunna
de få sitt behöfliga qvantum från de större handlande, hvilket
återigen gör, att minuteringsställena, som, om de icke fått tillstånd
att sälja under en kanna, måste hafva dragit en lägre skatt,
nu böra åsättas lika skatt med utskänkuingsställena. Jag nprepar
ännu en gång hvad jag förut sagt, att, så framt man vill undvika
lönnkrögeriet pä landet, tror jag det vara nödvändigt att icke
alltför mycket höja de afgifler, som för krogarne skola erläggas.
Frih. Raab har vid ett föreg:de tillfälle yttrat, att han ansåge
afgiflen vara för hög, samt att lian ville nedsätta kannetalet
från 600 till 300. Jag anser, att man bör så litet som
möjligt ställa så till att upgiflerna och beräkningarna blifva falska,
samt att man bör antaga, såsom minimum, del kannetals-belopp,
som rimligen kan anses blifva försåldt på utskänknings-ställena,
hvilket icke torde vara 300 kannor, som icke utgör en kanna
om dagen, utan snarare 600 kannor. Om man nu skulle bibehålla
600 kannor såsom minimum, samt pålägga en skatt af J6
sk., skulle afgiften för en krog på landet blifva 200 R:dr, och
detta synes mig vara för högt tilltaget. Må man derföre bibehålla
kannlalet 600, men nedsätta skatten till 8 sk. per kanna.
Ehuru jag gör Utsk. full rättvisa för det mödosamma och
svåra arbete Utsk. förehaft, samt derföre att Utsk. tänkt sig in
uti ett system, tror jag likväl — enl. min upfaltning af frågan
— att Utsk., i afseende på förevar:de §, begått ett väsendtligt
misstag, samt att Utsk., i st. f. att genom sitt förslag befrämja
något godt, endast skall åstadkomma ondt, nemi. lönnkrögeriernas
upblomstring.
På dessa skäl anhåller jag vördsamt om propos. på Hr Braunerhjelms
förslag, hvilket jag till alla delar gillar.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Jag vill icke trötta R. o.
Ad. med uprepande af de sköl, som af den siste värde talaren,
med hvilken jag instämmer, blifvit anförde, utan jag vill endast
tillägga ett skäl, som talar för erläggandet af bevilln. och som
icke här har blifvit omnämnt. Det kan ju ganska väl hända i
en stad, der rättigheten bortauklioneras, att konkurrensen är så
obetydlig, att en person erhåller rättigheten emot det minsta
112
Den 8 Augusti.
derför bestämda minimum, men att sedermera rörelsen blir så
stor, att han säljer mångfaldigt Hera kannor bränvin än hvarför
han skattar, och då synes det mig nödvändigt att, genom erläggande
af bevillning, reglera detta missförhållande. Pä samma sätt
på landet. Då det ganska väl kan hända, att den myndighet,
som bestämmer kanntalet, icke träffar det rätta, torde det väl
vara vigtigt att Taxerings-kommitéen kan jemna ett sådant förhållande.
Jag anser således skäligt, alt bevilln. kommer att ega
rum, isynnerhet som, om man tager bort bevillnrn, de kommu- -  nala afgifterna torde, på sätt andra talare riktigt anmärkt, komma
att försvinna.
Hr Adelborg: Hr von Troil bar börjat sitt anförande dermed,
att han ansåg, att, om skatten blefve bestämd lill 8 sk.,
skulle mindre fara vara att lönnkrögerierna upstodo, än om den
sattes till 16 sk. Jag får härpå svara, att detta blott är en förmodan
och ingenting vidare.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att om i en kommun flere krogar
funnos än i en annan, skulle kommunen icke erhålla större utdelning,
än den kommun, uti hvilken blott finnes en krog.
Detta är ganska riktigt, och Utsk. har just så förfarit, emedan
Utsk. icke fann för godt att upmuntra krogarne.
Frih. af Ugglas har anmärkt, att om. rättigheten att idka
krogrörelse blifver å auktion för etf. visst af vederbörande bestämt
minimum inköpt, kan det möjligtvis hända, att inom en kort tid
å denna krog säljes flera kannor bränvin, än hvarför den blifvit
inropad. Skulle sådant inträffa, kan det ju rättas vid påföljande
auktion.
Slutligen ber jag att få på Ilrnnes hjerten lägga några ord,
hvilka enl. min tanka uti denna fråga äro af en icke obetydlig
vigt. Då man sent omsider, efter lång tid, kommit till det
bemödande, att man vill försöka sätta en bom för det förderfliga inflytande,
bränvinet eger uti vårt land, har man, för att åstadkomma
ett sådant mål, utgått från den riktiga principen att gynna
de större brännerierna, på det att de så småningom må undantränga
den massa af små bränneriet’, som finnes; man ville härigenom
förminska antalet af de 40,000 bränneriet', hvilka nu
existera. Sedan man sålunda sammanträgt den förderfliga fabrikationen
till färre punkter inom landet och dymedelst åstadkommit
en lättare kontroll, ansåg man sig böra göra sådana föreskrifter,
sorn kunde sätta en gräns emot brån vinets missbruk,
och i detta afseende trodde man ingenting vara lämpligare än
varans fördyrande. Om man nu icke vidhåller denna grundsats,
utan i stället nedsätter den af Utsk. föreslagna skatt, hvarigenom
bränvinet kan erhållas för nästan samma pris som förut, skall det
stora antal, som i decennier så rättvisligen klagat öfver det förderf,
denna vara medfört, med skäl kunna säga: J håfven velat
begagna edert bättre vetande och eder högre bildning, för
alt framtvinga en skatt, hvilken skall lätta nationens materiella
bördor,
Den 8 Augusti.
113
bördor, men J håfven icke velat befria den frän det moraliska
förderf, hvarunder den sä länge suckat. Jag protesterar på
det högsta emot en sådan sakens utgång och anhåller att R. o. Ad.
mätte antaga den af Utsk. bestämda skatten.
Hr von Troil: Hr Adelborg har ställt lill mig den frågan,
af hvad skäl jag tror att lönkrögerier förr skola upstå, om skatten
bestämmes till 16 sk., än om den nedsättes till 8 sk. Jäg vill
till svar endast fråga Hr Adelborg, hvarföre han anser, att låga
tullsatser skola alstra mindre lurendrejeri, än de höga. Jag instämmer
uti sådant afseende med honom, och önskar blott att
han rör:de denna fråga äfven ville bibehålla samma konseqvens.
Jag tager mig friheten nämna, att jag alldeles icke önskar
en lika, utan en sann beskattning. Frih. Raab vill hafva ett minimum
af 300 kannor med 16 sk. b:ko i skatt å hvarje kanna.
Jag deremot vill hafva 600 kannor och en skatt af 8 sk. Inko.
Vi komma precist lill samma resultat, men jag tror, att jag kommer
dit på ett sannt och Frih. Raab på ett falskt sätt.
Frih. Raab: Den siste värde talarens yttrande påkallar några
ord från mig. Han har trott, att hans förslag så till vida
vore bättre, som man derigenom kom sanningen närmare, dä
deremot det sätt, jag föreslagit till samma måls ernående, vore
falskt, eller för att närmare förklara mig, han har ansett, att
man icke bör antaga, att en krog kan sälja så litet som 300
kannor. Jag får svara, att det finnes många gästgifveri-gårdar,
der det icke säljes 300 kannor. Jag har sjelf egt en sådan,
men sedermera sålt den. Under dea tiden jag egde den, förtärdes
der 400 kannor, och då söps icke mindre än nu. Som
beskattningen å utminuterings- och utskänknings-ställena är
hemtad från Norrige, torde det vara riktigt, att upmärksamma
förhållanderna derstädes. Ehuru skatten i Norrige utgör
4 sk. per pott, d. v. s. 20 sk. per svensk kanna, är likväl minimum
bestämdt lill 80 R:dr r:gds — säger 80 R:dr. Jag ber
ali få fästa Hr von Troils upmärksamhet deruppå, att della minimum
är betydligt mindre, än det jag föreslagit.
Under diskussionen har man vidare fäst sig dervid, att uti
städerna minimum för utskänknings-ställena blifvit bestämdt till
1,000 kannor, samt för utminuterings-slällena lill 2,000 kannor.
Ehuru de flesta ledamöterne uti Utsk. reserverat sig emot det
höga minimum, den ene under önskan att nedsättning måtte
ske uti skatten, den andra uti kanntalet, tror jag dock, ali man
bör gilla det beslut, hvarmed slutligen majoriteten varit belåten.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad och Hr
Gr. o. Landtm., först med erinran att ingen yrkat bifall till Utsk:s
förslag, upläste Hr Rrauuerhjelras förslag, anmälde sig och yttrade
Frih.
Raab: Jag vågar vördsamt hemställa, huruvida icke
propos. kunde framställas särskildt å tillägget ronde bevilln., samt
serskildt å beloppet af skatten.
10 H. 8
114
Den 8 Augusti.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då den siste-talaren yrkat
delning af propostn, 11. o. Ad. torde finna nödigt att efteråt
upgöra redaktionen och nu först besluta i afseende på de särskildta
förslagen i allmänhet, hvadan och då den 1111 väckta frågan
örn en bevilln:s-afgifts erläggande, oaktadt den icke förekom
utf Utsk:s förslag, som egentligen borde först utgöra föremål
för propos., syntes vara den, som i första rummet borde pröfvas,
Hr Gr. 0. Landtm, finge först hemställa, huruvida 11. 0. Ad. bifölle
Hr Braunerhjelms förslag, att för minuthandel och utskänkning
af bränvin bevilln. borde utgöras.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med
några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit
Ja öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde derefter att, beträffande åter
frågan örn kannetals-afgiften, Utsk. föreslagit 8 sk. vid minuthandel
och 16 vid utskänkning, hvaremot Hr Braunerhjelm yrkat
att för minuthandel och utskänkning må erläggas lika afgift
eller 8 sk. för kannan, samt framställde derefter propos. till bifall
å Utsk:s i denna del afgifua förslag, men denna propos.
besvardes med starka Nej, blandade med Ja; hvarpå propos. till
antagande af Hr Braunerhjelms berörde yrkande framstäldes och
efter densammas besvarande med starka Ja jemte några Nej,
Hr Gr. 0. Landtm, förklarade att svaren utfallit med öfvervägande
Ja.
Härvid hegärde Frih. Baal) votering, hvarpå till justering
uplästes och R. 0. Ad. godkände en sålydande votens-propos.:
Den, som bifaller Särskilda Utsk:s förslag, att den i 17:de
§:n af dess förslag till förordning, ang:de vilkoren för bränvins
försäljning, omnämnde afgift må utgöras vid minuthandel med 8
sk. och vid utskänkning med 16 sk. för hvarje kanna bränvin,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. 0. Ad. att denna afgift vid såväl minuthandel
som utskänkning skall utgå med 8 sk. för kannan.
Vid voteringens slut befanns, att rösterne hade utfallit med
Ja — 7.
Nej — 26.
Hr Gr. 0. Landtm, yttrade härefter, att, sedan R. 0. Ad.
bifallit Hr Braunerhjelms förslag såväl i fråga om bevilln:s-afgiften
som en serskild försäljningsafgift per kanna, sjelfva redaktionen
af ifrågavande § borde bestämmas. Hr Braunerhjelms
dertill afgifna förslag lydde sålunda: ”Oberäknad den afgift, som
enl. Bevilln:sFörordn:ä erläggas bör, utgöres, så i stad som å
Den 8 Augusti.
113
landet, afgiften vid minuthandel och vid nlskänkning med 8 sk.
för hvarje kanna af det bränvin, som enl. 8:de, 12:te eller 15:de
§:n beräknadt blifvit eller hvarför afgift enl. 10:de §:n åtagen
är”. I afseende derpå, finge dock Hr Gr. o. Landtm, fästa
upmärksamheten derpå, att, då R. o. Ad. afslagit 15:de §:n, utan
alt antaga någon annan i dess ställe, de i denna redaktion förekommande
orden ”eller 15:de §:n” icke kunde bifallas: men
då det torde vara nödigt, att R. o. Ad. beslutade en annan §,
innehållande bestämmelse i afseende på den beräkning af kannctalet
för försäljningen, hvarom stadgandet uti den afR. o. Ad.
antagne 14:de §:n blifvit uteslutet, syntes R. o. Ad. vid beslutet
om 17:de §:ns redaktion böra förbehålla sig att kunna i denna
redaktion införa den §:s nummer, som kunde komma att innehålla
nämnde bestämmande, och finge Hr Gr. o. Landtm, hemställa
om R. o. Ad., med sådant förbehåll, behagade bifalla Hr
Braunerhjelms förslag lill redaktion af 17:de §:n.
Ropades Ja.
Härefter företogs §:n 16 och yttrade:
Hr Braunerhjelm: Då det nu kommer i fråga att bestämma
huru stort minimum, som bör utsättas, får jag här framställa
den åsigt, jag vid behandlingen af den I6:de §:n förklarade
mig hysa, att utminuterings-ställena icke kunna afsätta sä
mycket bränvin, som utskänknings-slällena, samt att, till följe
deraf, de förra böra åsättas ett mindre minimum än de sednare.
Jag föreslår således, att minimum för minuthandels-ställena måtte
blifva 800 kannor, samt för utskänknings-slällena 1,200 kannor;
men till följe af den förändrade redaktion 14:de §:n erhållit, torde
det äfven blifva nödvändigt, att minimum af kanntalet för utminulerings-
och ntskänknings-ställena på landet förändras; till
följe hvaraf jag föreslår, att för de förra måtte bestämmas ett
minimum af 400 kannor och för de sednare 600 kannor.
I anledn. af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag
vördsamt om propos. å följande förändrade redakDn afl6:de§:n:
”Vid beräkning, som är i 8:de §:n för stad föreskrifven, må
kannetalet icke sättas för minuthandels-ställe under 800 och för
utskänknings-ställe under 1,200. Ej heller får auktionsanbnd,
som enl. 10:de §:n för hvartdera slaget af handel antages, understiga
det derför här ofvan bestämda minsta kannetal.
Vid beräkning, som är i 12:te §:n för gästgifveri å landet
föreskrifven, äfvensom för minuthandels- och utskänknings-ställen
å landet, hvilka enl. Hide §:n tillåtas, må kannetalet icke sättas
för minuthandels-ställe under 400 och för utskänknings-ställe
under 600 kannor”.
Hr von Hartmansdorff: Af min reservation finner R.
o. Ad. att jag ansett de minima, som Utsk. föreslagit, vara för
höga. Jag har dock aldrig fästat någon serdeles vigt vid dem,
emedan jag ansåg det vara auktions-anbuden, som skulle be^
stämma skattens belopp af krogar och minuterings-ställen. Men
8*
116
Den 8 Augusti.
när Ståndet förklarat skatten skola blifva lika för bäggedera, är
det riktigt, att, på sätt Hr Braunerhjelm föreslagit, ändra minima
så, att de största blifva på krogarne och de mindre å minuteringsställena.
Då skatten var olika, förutsatte man, såsom Utsk. äfven
gjort, att den största försäljningen skulle ega rum på de
ställen, der skatten var lägre. Nu åter igen, då skatten är lika,
skall största försäljningen bli å de ställen, för hvilka Utsk. bestämt
minsta kannetal, eller krogarne, hvilka jemväl kunna försälja bränvin
på samma sätt som minuterings-ställena.
Jag tillstyrker alltså bifall å Hr Braunerhjelras förslag.
Hr Printzensköld: Äfven jag tillstyrker bifall till Hr
Braunerhjelras förslag, men hemställer derjemte till honora och
det Högl. Ståndet om del icke, sedan R. o. Ad. beslutat, att
15:de §:n skall utgå, vore lämpligt att, på det att nu befintliga
numerering af §§:na mätte bibehållas, den 16:de §:n blefve fördelad
uti 2:ne. — I sådant fall skulle den blifvande 15:de §:n
omtala beräkning af minimum för utminuterings- och ulskänknings-ställen
i stad och den 16:de §:n beräkningen för samma
ställen å landet. En sådan förändring tillstyrker jag, och, om
motionären till det förändrade redaktions-förslaget deruti instämmer,
torde han biträda denna af mig nu gjorda framställning,
hvarå jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa
propos.
Gr. Lagerbjelke: I likhet med de 2:ne sista värde talarne
anhåller jag att få instämma uti Hr Braunerhjelms förslag.
Hvad åter beträffar det af Hr Printzensköld framstälda förslag
rör;de §:ns delning, vågar jag bestrida detsamma. Det blifver
aldeles nödvändigt att R. o. Ad. fattar beslut, huru skall tillgå
med bestämmandet af det kannetal bränvin, som må anses årligen
komma att å hvarje utminuterings- och utskänknings-ställe
försäljas. Ett sådant bestämmande bör intagas uti en ny §,
hvilken torde få nummern 15, i st. f. den som gått bort. Att
Hr Braunerhjelm äfven afsett detta, synes af hans förslag lill 17:de
§:n. Om man nu antager Hr Printzenskölds förslag till delning
af 16:de §:n, skulle just den oreda i nummerföljd, som han vill
undvika, upkomma.
Jag förnyar min anhållan om bifall till Hr Braunerhjelms
förslag, sådant det af honom blifvit framstäldt.
Hr Braunerhjelm: I anledn. af den förändrade redakt:n
14:de §:n erhållit, anser äfven jag, att en dylik föreskrift, som
den siste talaren omnämnt, / är erforderlig, samt att detta stadgande
lämpligast kunde införas uti en ny §, som torde erhålla
nummern 15, emedan den nummern numera icke finnes.
Hr Printzensköld: Antingen har jag missförstått Hr
Branunerhjelms förslag, då jag hörde detsamma upläsas, eller
också hafva de talare, som bestridt min framställning, missförstått
mig. Genom R. o. Ad:s beslut att borttaga 15:de §:n har
en lucka uti §§:nas nummerföljd upstålt. Nu hade jag förestält
Den 8 Augusti.
117
mig, alt denna lucka skulle lämpligen kunna fyllas derigenom,
alt man uti I5:de §:ns ställe intog den del af 16:de §:n, som
angår beräkning af försäljnings-qvantiteten å utminuterings- och
utskänknings-ställena i stad, samt att man, så till sägandes, skapade
en 16:de §, som skulle innehålla beräkningen af minimibeloppet
för nyssnämnde ställen å landet. Härigenom finge
man 2 serskilda §§, som afsågo serskilda förhållanden. Jag vill
visst icke påstå, att mitt förslag är det lämpligaste, och understödjes
jag icke, så afstår jag derifrån, men jag tror dock att
paragrafföljden blefve densamma som nu, samt att ingen oreda
skulle upkomma, hvilket deremot nu kunde blifva händelsen, enär
det omtalas auktion på det ena stället, men icke på det andra.
Frih. Raab: Jag begärde ordet för att tillkännagifva, att
sedan 17:de §:n erhållit den af R. o. Ad. beslutade ordalydelsen,
16:de §:n naturligtvis måste ändras derefter, och då jag reserverat
mig emot Utsk:s förslag, har jag ingenting att invända emot
det, som Hr Braunerhjelm framställt.
Hrad beträffar Hr Printzenskölds förslag att dela §:n, för
att derigenom fylla luckan i paragrafföljden, är det klart, att någonting
måste stadgas till ersättande af den brist, sorn uti 14:de
§:n förefinnes. Om det är afsigten att införa ett djlikt stadgande
i 15:de §:n, fylles luckan och någon delning är då icke
behöflig.
Hr Gr. o. Landtm, upläste nu, då öfverläggningen ansågs
fulländad, det af Hr Braunerhjelm afgifna förslag, innehållande:
”Vid beräkning, som är i 8:de §:n för stad föreskrifven, må
kannetalet icke sättas för minuthandels-ställe under 800 och för
utskänkningsställe under 1,200. Ej heller får auktionsanbud,
som enl. 10:de §:n för hvartdera slaget af handel antages, understiga
det derför här ofvan bestämda minsta kannetal”.
”Vid beräkning, som är i 12:te §:n för gästgifveriet' å landet
föreskrifven, äfvensom för minuthandels- och utskänkningsslälle
å landet, hvilka enl. 14:de §:n tillåtas, må kannetalet icke
sättas, för minuthandels- under 400, och för utskänknings-ställe
under 600 kannor”.
Efter upläsningen häraf, erinrade Hr Gr. o. Landtm, att,
derest R. o. Ad. behagade antaga Utsk:s redaklionsförslag, hvarå
propos. först komme att framställas, de deri förekommande orden:
”eller 14:de §:n”, till följe af Ståndets förut fattade beslut,
borde utgå; men då sedermera propos. till godkännande af 16:de
§:n med denna ändring blef framstäld, ropades Nej, hvarefter
R. o. Ad. godkände den redaktion af ifrågavande §, som af Hr
Braunerhjelm blifvit föreslagen.
Hr Braunerhjelm: Då R. o. Ad anser, att den genom
den 14:de §:ns förändrade redaktion upkomna brist bör fyllas,
torde det tillåtas mig att, i st. f. den uteslutne 15:de §:n, föreslå
en ny §, af följande lydelse: ”Till TaxensKomité, som för
socknen å landet sammanträder, inlemne Kyrkoherden upgift å
118
Den 8 Augusti.
de ansökningar, hvilka, till erhållande af rättighet att idka minuthandel
med eller utskänkning af bränvin inom samma socken,
blifvit sedan nästföregule Taxens-Komités sammanträde insjifne.
Taxerings-Komitén bestämme derefter det kannetal bränvin,
som må anses årligen komma att, under den lid, tillslåndsresoiution
kan varda meddelad, å hvarje minuthandels- eller utskänknings-ställe
försäljas.”
Jag anhåller vördsamt om Hr Gr. o. Landtm:s propos. å
detta förslag.
Frih. Raab: Ehuru jag icke vill motsätta mig hvilket för
slag
som helst Hrr:ne behaga intaga uti 15:de §:n, anser jag
mig likväl höra framlägga de betänkligheter, som jag hyser i
afseende på den nu föreslagna redaktionen af §:n. Så vida jag
vid upläsningen af förslaget, som jag tillförene icke hört eller
sett, upfattade detsamma riktigt, skulle Kyrkoherden till Taxer:sKomitén
upgifva antalet af de personer, hvilka åstundade utminuterings-
och utskänknings-rättighet, och derefter skulle Taxerings-Komitén
utsätta det minimum i skatt, som hvardera af
dessa ställen skulle betala, under den tid tillstånds-resolutionen
kommer att fortfara. Jag anhåller att få framställa den anmärkn.,
att, om uti en socken 6 ställen t. ex. redan äro bestämda af
sockenstämma, är det dock icke afgjordt, om deras antal blifve?
6, 5, 4, 3 eller 1, ty sådant tillhör Landshöfd:n att afgöra.
Det är naturligt, att, om det blifver många ställen, sora få drifva
rörelsen, kan det icke på hvartdera af dessa ställen afyttras pä „
långt när så stort belopp, som om det blifver ett inskränkt antal.
Nu skulle således Taxerings-Komitén uti fåvitsko afgöra
den skatt, som skall af hvartdera stället betalas, innan Komitén
vet huru många sådane ställen, som uti socknen finnas. Vid
ett hastigt upläsande af §:n har denna anmärkn. förekommit mig
klar, men, ehuru jag velat tillkännagifva detta, anser jag mig
dock icke böra bestrida förslagets antagande, emedan jag förnimmer,
att jag icke kan sätta mig emot majoriteten.
Hr Braunerhjelm: Det var icke kanntalet, sorn kyrkoherden
skulle upgifva, utan antalet af de ansökningar om utminuterings-
och utskänknings-rättighet, hvilka till honom blifvit inlemnade.
Sedermera skulle Taxerings-Komitén bestämma minimum
å det kannetal, som borde åsättas, samt slutligen Landsten
bestämma ställenas antal.
Gr. Lagerbjelke: Uti sista plenum antog R. o. Ad. en
ny redaktion af 13:de §:n, hvarigenom följande stadgande inflöt:
”Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning, än den,
som kan gästgifveri tillkomma, må i socken å landet få idkas;
gore derom framställning hos socknenämndens ordförande före
utgången af Mars det är, då försäljningen skall börjas. Socknenämnden
afgifve deröfver yttrande innan slutet af April med
utsättande, i händelse bifall till utskänkningen tillslyrkes, af den
trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet till kyrkoherden
Den 8 Augusti.
119
öfverlemnas. Denne inliemte, innan Maj månads utgång, på
secknestäninia, som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens
utlåt, i ämnet”. Af hvad jag nu upläst behagade R. o.
Ad. finna att, till följe af Ståndets uti sista plenum fattade beslut,
är afgjordt, att, under tiden före Taxens-Komiténs sammanträde,
befinna sig handl. ang:de krogrättigheters åstundande
hos kyrkoherden. Till följe af detta beslut, är det tydligt att
det tillhör Kyrkoherden, att handl, emottaga och dem till Taxerings-Komitén
insända. Något annat göromål i och för denna
sak har kyrkoherden, enl. Hr Braunerhjelms förslag till redakl:n
af 15:de §:n, icke heller erhållit. Att Taxer:s-Komitén bör bestämma
det kannetal, som pålägges utminuterings- ^>ch utskänknings-ställena
faller väl af sig sjelft, emedan Komitén är den
myndighet, af hvilken alla andra beskattningsfrågor bestämmas,
men att Komitén vid dessa tillfällen på förhand utsätter skatten,
är så mycket nödvändigare, som en person, hvilken söker krogrättighet,
eljest skulle sväfva i okunnighet i afseende på den
skatt, som kan blifva honom pålagd. Till följe häraf är uti Hr
Braunerhjelms förslag så tillstäldt, att då en krögare erhåller sin
tillståndsresolution från K. Befh:de, så får han äfven kännedom
om, huru han blifvit taxerad för den rörelse, för hvilken resolutionen
gäller. Man kan visserligen invända, att, då man icke
pä förhand vet — i fall flere ansökningar inkomma — huru
många af dem, som blifva bifallna, det är svårt att utsätta det
kannetal, som skall beräknas, men sådant är dock icke omöjligt,
i fall Taxerins-Komitén endast gör sig det besväret att utsätta,
ett kannetal, för den händelsen att alla ansökningarne om krogrättigheter
blifva beviljade, och ett annat kannetal, för den händelse
att blott en eller två ansökningar bifallas.
Jag anhåller vördsamt örn bifall till Iir Braunerhjelms
förslag.
Frih. Raab: Jag hade mig så mycket mera bekant det
beslut, som R. o. Ad. uti sednaste plenum fattade, som Ståndet
behagade göra afseende på den af mig uti Utsk. framlagda reservation.
Jag mätte hafva sagt mina ord otydligt, eftersom Hr
Braunerhjelm yttrade, att jag nämnde, att Kyrkoherden skulle
upgifva kannetalet; jag sade, att jag tyckte mig höra, att Hr
Braunerhjelm föreslog, att Kyrkoherden skulle upgifva antalet af
de personer, som sökte krogrättighet. Den af mig framställda
anmärkn., som senast af Gr. Lagerbjelke vidrördes, qvarstår ännu
ovederlagd, alt nemi. ett olika kannetal måste debiteras hvardera
af de ifrågavande ställena, i förhållande lill det antal ställen, som
K. M:s Befide slutligen finner godt att bestämma. Då jag icke
tror, att Taxens-Komitéerna komma alt göra sig det besvär, som
Gr:n förutsatt, med mindre än att uti författningen sådant dem
ålägges, så uppstår härigenom en lucka uti Hr Braunerhjelms
förslag. Då man kan förutsätta, såsom Gr. Lagerbjelke gjort, ali
Taxens-Komitéerna skola upgöra serskilda och olika förslag, dels
med afseende derpå, att det kunde blifva 1, 2, 3, 4, 5 serskilda
120
Den 8 Augusti.
ställen, dels alt dessa ställen kunna blifva inrättade i mycket
olika delar af socknen, dels ock med afseende derpå, att olika
kannetal bränvin kanna på dessa olika ställen försäljas, och då
Taxer:s-Komitéerna, säger jag, skola taga alla dessa omständigheter
i betraktande och upgöra förslag i enlighet dermed, synes
mig också, att sådant borde hafva blifvit vidrördt uti den §,
som nu är framställd.
Hr Printzensköld: Sedan jag haft tillfälle att ytterligare
höra innehållet af Hr Braunerhjelms förslag, måste jag, i
likhet med Frih. Raab, bestrida antagandet af detsamma. Gr.
Lagerbjelke har visserligen sökt att ådagalägga lämpligheten och
riktigheten deraf, att Taxens-Komitéen skall på förhand bestämma
kannetalet för hvarje utskänknings- och utminuteringsställe,
innan K. M:s Bef:de fattat sitt beslut i afseende på de till honom
ingifne ansöknme, men jag hemställer om en sådan framställning
öfver frågans behandling kan vara rigtig. Taxer:s-Komitéens
ändamål är att beskatta hvad som redan finnes bestämdt,
och icke att provisionelt, om jag så må uttrycka mig, tillkännagifva
hvad den eller den skall skatta, ifall han erhåller den eller
den rättigheten. Detta är en oformlighet, som jag icke förut
hört omtalas, då fråga är om att fatta beslut, och detta så
mycket mindre, som Taxens-Komitéen är en så beskaffad myndighet,
hvars beslut vinner laga kraft, i fall det icke öfverklagas.
Derjemte innebure det en orimlighet, så vida man icke
ville föreskrifva den sökande, att, innan han vunnit tillstånd,
klaga öfver den afgift, han måste erlägga i händelse han erhåller
tillstånd. Denna klagan blefve dock alldeles öfverflödig, om K.
M:s Bef:de, och sedermera den högre myndigheten, afslår hans
ansökan alt få anlägga krog eller utminuteringsställe. Hvar och
en af eder, Mine Hrr, torde finna, att ett sådant sätt, att behandla
ärendet, är icke allenast olämpligt, ulan äfven stridande
emot det sätt, hvarpå hvarje ärende bör behandlas. Att således
på förhand, och innan man ännu vet om en rättighet blifver
meddelad eller icke, inlemna handlingarne till TaxerrsKomitéen,
i ändamål, att den skall a priori bestämma skatten,
är alldeles origtigt och bör icke heller ske. Jag kan icke här
upgifva något förslag till redaktion af denna §, hvilken hör afhandla,
huru de personer, hvilka af K. M:s Befide erhålla minuterings-
eller utskänkningsrättigliet, böra första gången beskattas,
ty, sedan de erhållit rättighet, synes mig vara lika rätt och
konseqvent att Taxens-Komitéen beskattar dem genom kannetalcts
bestämmande, som att denna myndighet bestämmer 1000-talel
af r:dr för en landtegendom, för hvilken man får erlägga 2 r:dr
per mille. Jag skulle således tro, att om man skulle uti ifrågavande
afseende insätta någon §, bör den åtminstone så redigeras,
att taxer:s-åtgärden kommer efter lillstånds-resolutionen,
men icke före densamma. Nu kan sådant visserligen inträffa, i
händelse K. M:s Bef:des tillstånds-resolution blifver utfärdad före
Taxer:s-Komitéens sammanträde, men, om K, M:s Bef:de skulle,
Den 8 Augusti.
121
straxt efter det Taxer:s-K.orailéen varit tillsammans och slutat
sina arbeten, meddela resolution å anläggandet af utminuteringsoch
ulskänkningsställen i landsorten, huru skall då förfaras?
Skall utminuteraren och utskänkaren ända till dess nästa TexensKomité
sammanträder — hvilket kan dröja ett helt år — icke
veta hvad han skall betala. Jag tror att man härigenom åstadkommer
en oordning och en osäkerhet, hvarifrån man icke kan
på annat sätt reda sig, än att man åt K. M:ls Bef:de öfverlemnar
att, vid tillslåndsresolutions meddelande, för första året bestämma
det kannetal, hvarefter den, som erhållit resolutionen,
skall skatta. Inlägger man icke en sådan redaktion uti §:n,
torde densamma blifva rent af orimlig.
Ilr von Troil: Åtskilliga anmärkn:r hafva blifvit framställda
emot det af Hr Braunerhjelm framlagda förslag lill redaktion
af den §, sorn skall ersätta den 15:de.
Hvad först beträffar ansökningarnes öfverlemnande af kyrkoherden,
har sådant, på grund af den redaktion af 13:de §:n,
som uti sista plenum antogs, synts för dem, som upgjorl nu
ifrågavar:de förslag, vara lämpligare, men jag skulle ingenting
hafva deremot, att socknenämnden, i stället för kyrkoherden, öfverlemnade
dessa handlingar. Jag anser dock, att, då handlingarna
skola från sockennämnden till kyrkoherden öfverlemnas,
hade det varit skäl, att här sådant föreslå, men skulle det möta
något motstånd, tror jag visst icke att en sådan förändring skulle
i sjelfva verket något betyda.
Beträffande Frih. Haabs anraärkn. att möjligen 5 ä 6 personer
skulle anhålla om krogrättighet, får jag fästa uppmärksamhet
deruppå, att, då jag undantager en eller annan socken, som
möjligen gränsar lill en större stad, det icke torde finnas många
socknar uti Sverige, sorn, gästgifvaregårdarne oberäknade, hafva
mer än ett utskänkningsställe; ja jag tror, att de flesta af dem
icke hafva något utskänkningsställe, förutom de å gästgifvaregårdarne.
Då således icke mer än en krog kan komma i fråga,
så, äfven om 5 eller 6 ansökningar ingifvas, kan Taxer:s-Komitéen,
enligt min tanka, derutaf icke taga sig anledning förmoda,
alt lika många krogar skola blifva inrättade. Om äfven inom
en socken 2:ne krogar skulle vara af behofvet påkallade, samt
följaktligen blifva inrättade, är det icke att förmoda, att dessa
krogar Skola vid samma tillfälle blifva ledige. I alla händelser
återstår det för Taxer:s-Komitéen, på sätt Gr. Lagerbjelke yttrat,
att beräkna afgifternas belopp så och så högt, ifall det blifver
en krog,- och så och så lågt, om det blifver 2:ne. Jag kan
icke neka, att, om man ser saken abstrakt, anmärkmr kunna
framställas, men, om man betraktar huru saken i verkligheten
utfaller, torde man finna, att högst sällan mer än en krog uti
hvarje församling kommer uti fråga, och med Guds hjelp skola
de flesta socknarne blifva hädanefter, som hittills, derifrån
befriade.
Sedan jag nu tagit mig friheten visa att, enligt mitt för
-
122
Den 8 Augusti.
menande, de anroärkn:r, som blifvit framställda, icke äro af någon
vigt, synes mig att R. o. Ad. borde antaga i fråga vande §.
Gr. Mörner, Axel: Då det ifrågavande förslaget till ändlig
i Utsk:s Betänk, är nytt, samt förut icke bär varit frarnstäldt,
får jag anhålla, alt detsamma mätte blifva hvilande pä
bordet till nästa plenum.
Häruti instämde Hr von Troil:
Hr Printzensköld: Så vida Hr Gr. o. Landtm, bifaller
den begärda bordläggningen, har jag ingenting vidare att
tillägga.
Hr von Hartmansdorff: Då R. o. Ad. i förra plenum
afvek från de af Utsk. föreslagna grunder till förordning i ämnet,
tog jag mig friheten fästa upmärksamhet derpå, att Ståndet
icke borde ytterligare fatta ändteliga beslut, utan återförvisa de
påföljande §§, mot hvilka anmärkningar framställdes, på det att
man icke måtte komma in i sådane svårigheter, som möjligen
inträffa, då man vill på stående fot upgöra en förordning. Ståndet
fann icke för godt att antaga detta förslag, emedan mina
motståndare måhända befarade det vara påfunnet för att deras
afsigter skulle förfelas, när saken återkomme till Utsk. I dag
har emellertid den olägenhet inträffat, hvilken jag förutsåg. Jag
hoppas, att om än min afsigt förra gången misskändes, så skall
man dock nu finna, det mitt förslags antagande varit rådligast,
ty då hade man kunnat undgå den nu begärda bordläggningen.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att det ifrågavande förslaget,
enligt derom gjord begäran, borde hvila på bordet, samt hemstälde
derjemte om R. o. Ad. nu behagade upskjuta med återstående
pröfningen af Utsk:s förslag till nästa plenum.
Ropades Ja, hvarjemte Frih. Raab yttrade:
Jag anhåller endast att få nämna, att uti den påfölj:de 18:de
§:n förekommer ett tryckfel, som torde böra på förhand anmärkas.
Det står ”minst 14 dagar,” men skall vara ”sist 14 dagar.”
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Mern. och Betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
JVs 213, med förslag till voter:spropos:r i ani. af RiksStms
skiljaktiga beslut, rör:de K. Mits Nåd. Propos. om eftergift till
förmån .för Carlstads stadsförsamling af Kronans rätt till ett efter
Näringsidkerskan Johanna Emilia Hollander fallet danaarf;
JVs 214, med förslag till voter:spropos. i ani. af RiksStms
stridiga beslut, röride K. Mits Nåd. Propos. om eftergift lill förmån
för Upsala Stads Borgerskaps Gubb- och Enkhus-Inrättning
af Kronans rätt till dana-arf efter Enkan Charlotta Elisabeth Bång
och Jungfru Christina Lundström;
Den 8 Augusti.
123
JVs 215, med förslag till voter:spropos. i ani. af RiksStins
stridiga beslut, rör:de K. Mits Nåd. Propos. om eftergift för
Notarien E. Lundblad, såsom arrendator af Strömsholms Ktrngsladugård,
af halfva spanmåls-arrende-beloppel för år IS52;
Serskildta Utskottet:
JV2 15, i ani. af motion om förklaring af K. M:s Nåd.
Kungörelse d. lia sistl. Juni, röride ansvaret för bränvinslillverkning
på Söndagarne under den tid af nästkommande höst, då
bränvinsbränning är medgifven.
Anmäldes jemväl och lades på bordet ett frän Riddarh.-  Ulsk. under JV2 7 afgifvet sålydande
Hörsamt Memorial:
Uti ett till H. R. o. Adis prot. d. 24:de sisth Juli afgifvet
och samma dag lill Riddarh.-Utsk. hänvist Mern. har Hr von
Francken, Georg Wolfgang, anfört, hurusom, vid jemförelse mellan
IiiksStins samlingsrum, R. o. Adms befunnes vara i saknad af
sådana, till nödig beqämlighet för ledamöterna och en bättre
inredning i allmänhet bidragande anordningar, hvilka i sednare
tider blifvit åt de öfriga Stin på ändamålsenligt sätt beredda,
hvarföre motionären hemställde, att R. o. Ad., med uphäfvande
af Stis är 1655 fattade beslut, som fastställt Riddarhus-salens
uuvande inredning till bänkar och skrank, måtte anmoda Riddarh.
-Utsk. att till Höglofl. St. inkomma med. förslag, hvarmedelst
sittplatsernas nuvaride mindre ändamålsenliga skick må för,
ändras till erforderlig beqvämlighet, äfvensom att genom förminskning
i platsernas nuvaride antal och genom vissa bland
skrankens borttagande, trappstegs anbringande å nödiga ställen
och andra tjenliga åtgärder, en större lätthet må beredas åt ledamöterna
att frän ojika delar af salen kunna lemna och återtaga
sina platser, förmenande motionären, att tid derigenom bör
kunna vid voteringarne vinnas och sålunda den ifrågavaride förändringen
i flera hänseenden blifva fördelaktig och nyttig.
Ulsk., som lika med motionären inser behofvet och nyttan
af en förändrad inredning af Riddarhussalen, är likväl icke i
tillfälle att f. n. derom afgifva ett förslag, som skulle kunna
underställas Höglofl. Stis omedelbara pröfning, hvarföre Utsk.
anser sig endast böra hemställa
att åt Riddarh.-Direktionen måtte updragas, att intill
nästa Riksdag gå i författn. om beredande på lämpligaste
sätt af en så till bänkar som skrank mera ändamålsenlig
inredning af Riddarhussalen, dock så, att å de förra utrymme
beredes för minst 500 sittplatser.
Stockholm d. 4 Augusti 1854.
På Höglofl. Riddarh.-Utskis vägnar
Tönnes Wrangel.
' W. F Dalman.
124
Den 9 Augusti f. m.
Reservation af Hr Frih. Ehrensvärd, Fredr., samt Hr Gr:n
och Ordf:den, hvilka för sin del funno den föreslagna förändringen,
som dessutom torde åt den vackra Riddarhussalen gifva ett
tyngre och mörkare utseende, vara hvarken nödig eller lämplig,
såvida sittplatser icke kunde beredas för alla de ätters representanter,
hvilka enl. Riddarh.-Ordn:n äro till säte och stämma på
Riddarhuset berättigade.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Skjöldebrand,
Knut, begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet från sin befattning
såsom ledamot af RankoUtsk., samt anmodade Hrr Elektorer,
att i nämnde Utsk. invälja en annan ledamot under ledighetstiden;
hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 9 Augusti 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 20 sisth Maj f. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af ledamöter i BankoUtsk.
, hvartill blifvit utsedde efter J\s 873, Hr Hägerflycht, Carl
Henrik,
JYH 1675, Hr Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig;
samt att inträda under den ordinarie ledamoten JYs 373,
Frih. Skjöldebrand, Knut Erik, beviljade 3:ne veckors ledighet,
JVs 1885, Hr Arnell, Gustaf Fredrik.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter
i Ulsk:n; och hade dertill blifvit utsedde i
Constitutions-Utskottet:
efter JVs 1786, Hr Blomstedt, Carl Rejnhold,
678, Hr Bildt, Knut.
Stats-Otskottet:
efter JV£ 279, Frih. Wrangel af Sausis, fullm. Frih. Cederström,
Rudolf, och JV& 130, Hr Munck af Fulkila, Claes Johan,
Den 9 Augusti f. m. ,125
JW 1885, Hr Arnell, Gustaf Fredrik, och
JVS 2312, Hr Peyron, fullra. Gr. Gyldenstolpe, Ulrik Wilhelm.
Fortsattes pröfningen af Serskildta Utsk:s i Betänk. N:o 13
afgifna förslag till förordning ang:de vilkoren för bränvins försäljning.
Härvid företogs först öfverläggning om Hr Braunerhjelms å
gårdagens plenum bordlagda förslag till redaktion af §:n 15.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: De anmärkn:r, hvilka i sednaste
plenum framställdes emot Hr Braunerhjelms förslag, härledde sig
egentligen deraf, att B. o. Ad. vid den 13:de §:n hade bestämt
den tid, då ansökan till erhållande af bränvinsförsäljnings-rättighet
skulle ingifvas, äfvensom den tid, under hvilken dessa ansökningar
skulle pä sockenstämma pröfväs, jemte åtskilligt annat,
som skulle iakttagas innan K. M:s Beflude meddelade sitt utslag.
Dessa tidsbestämmelser verka derhän, att K. M:s Befh:de i allmänhet
icke kan fatta sitt beslut, huruvida krogrättigheter skola
meddelas eller icke, förr än så sent, att Taxerings-kommiléen i
orten redan haft sitt sammanträde, hvarigenom, på sätt Hr Braunerhjelms
förslag jemväl innehåller, Taxerings-kommitéens pröfning
blir omöjlig, då kommiléen icke vet huruvida rättighet till
utskänkning skall komma att meddelas. Denna olägenhet upkommer
således egentligen icke från systemet, att Taxeringskommitéerna
skola bestämma det kannetal, för hvilket afgift skall
erläggas, utan deraf, att en alltför sen tid till ansökningarnes inlemnande
blifvit bestämd. Då emellertid beslut om denna tidsbestämning
redan är fattadt, så får man rätta sig derefter, och
jag skulle således tro att det bästa vore, att man vidtoge någon
förändring i Hr Braunerhjelms förslag på så sätt, att bestämmandet
af det kannetal, för hvilket afgift skall erläggas, öfverlemnas
åt näst derefter för socknen sammanträdande Taxeringskommité,
så att detta bestämmande, i st. f. att ske förskottsvis,
kommer att ske först efteråt, hvarigenom den fördel vinnes, att
Taxerings-kommitéen erhåller en säkrare ledning för sitt omdöme,
ulan någon annan olägenhet, än den att krögaren under
det år, då han börjar sin rörelse, icke på förhand vet hvad han
derföre kommer att skatta, dervid han likväl icke kommer att stå
i någon sämre ställning än andra näringsidkare, hvilka icke eller
veta huru stor bevillning dem blifver påförd, förr än nästa Taxerings-kommité
hållit sitt sammanträde. Skulle ock någon olägenhet
häraf anses upkomma, så kan den likväl lätt undvikas,
enär K. M:s Beflnde möjligen kunde komma i tillfälle att afgifva
sina resolutioner näst innan Taxerings-kommité sammanträdde,
och då vore all olägenhet undanröjd. Jag anhåller derföre att
15:te §:n måtte få denna redaktion: ”Då K:s Beflnde, enl. nästföreg:de
§, meddelat tillstånd till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, bestämme näst derefter för socknen sammanträdande
Taxerings-kommité det kannetal bränvin, • som anses å
126
Den 9 Augusti f. m.
hvarje sådant ställe årligen blifva försåldt tinder den tid, för
hvilken tillståndsresolutionen är gällande”.
När vi komma till den §, som handlar om förskotts-afgifterna,
så blir del nödvändigt, för den händelse, att krogrörelse
börjar drifvas, iunan det är bestämdt huru många kannor anses
pä krogen kunna komma att försäljas, att bestämma det afgift
förskottsvis skall erläggas för det minsta antal kannor, som får på
krogen belöpa, hvarefter, sedan det blifvit bestämdt, för huru
många kannor afgift skall erläggas, fyllnadeu uti det förskottsvis
betalade beloppet skall erläggas. Delta hörer likväl icke hit, utan
till den 18:de §:h, och då vi komma dit, blir tid nog att derom
yttra sig. För narrande inskränker jag mig till att begära Hr
Gr. o. Landtm:s propus, å det förslag jag nyss afgifvit.
Frih. Raab, Adam Christian: Det skulle icke glädja
någon högre än mig, om den lank eller förbränna, som i går frän
samma häll bjöds oss, under natten kunnat undergå klarning och
rening till en bättre och antagligare produkt, än den tarfliga, sorn
då framräcktes, och jag erkänner att det af Gr. Lagerbjelke nu
upplästa förslaget förekommer mig något bättre än det som i går
var å bane. Jag vill icke begagna min rättighet att begära detta
förslag på bordet, för att närmare få betänka saken, emedan sådant
skulle förorsaka tidsutdrägt, men jag måste likväl göra ett
par anmärku:r, önskande att de betänkligheter, som för mig framställt
sig, måtte kunna undanrödjas. Gr. Lagerbjelkes förslag
innehåller, gävidt jag kunnat upfatta detsamma, att näst sammanträdande
Taxerings-kommité skall bestämma det kannetal bränvin,
för hvilket skatt skall erläggas. Derefter säger Gr:n, att
detta medförer den olägenheten, att den, som fått försäljningsrättighet,
blir det första äret taxerad först efteråt, men att detta
likväl endast detta år eger rum och icke sedermera. Jag tror
det icke ligga uti redaktionen tydligen uttryckt, att taxeringen
skall ske på förhand de följande åren, utan att man deraf kan
draga den slutsats, att för alla de 3 år, som man fått tillståndsresolution,
skall på lika sätt förfaras, så att, om tillstånds-resolutionen
utfärdas hösten år 1855, så får man sin första debitering
1856, den andra 1857 och den tredje 1858, och således blir
man allt jemt debiterad efter det år då försäljningen pågått.
Dét borde väl vara uttryckt, att först sammankommande Taxeringskommité
borde icke allenast taxera näringsidkaren för clet då
löpande äret, utan jemväl för det derpå följande, eljest blir denna
§ så förstådd, att taxeringen för alla 3 åren göres först efter
slutadt år. Della anser jag vara uti princip oriktigt, ty det förhåller
sig icke, såsom Gr. Lagerbjelke förmenat, att bränvinsförsäljaren
derigenom icke kommer i värre belägenhet än andra
näringsidkare, ty dessa blifva icke taxerade till mera än 5 proc.
af den behållna inkomst de anses ega, då denne deremot blir
taxerad för det antal kannor bränvin, som han supponeras kunna
försälja. Del skulle vid sådant förhållande kunna hända att lian
blefve taxerad till vida högre kannetal, än han kan blifva utaf
Den 9 Augusti f. m.
127
med, hvarigenom rörelsen blir för honom omöjlig, och det är
derföre af så mycken vigt att taxeringen sker innan försäljningsåret
börjar, på det han måtte vara i tillfälle att afsäga sig denna
rörelse.
Vidare finnes uti 14:de §:n, sådan den af Disk. blifvit föreslagen,
omnämnt huru det skall förhållas med sådana utskänkningsställen,
som hafva kommit i gästgifveris ställe, men derom
finnes här ingenting nämnt, hvarigenom en lucka upkommit,
som torde böra fyllas. Jag har icke gjort dessa anmärknrr för
att söka sönderrifva förslaget, utan för' att få en och annan af
dess brister afhulpen, hvarigenom de betänkligheter, jag nu framställt,
kunde blifva undanröjda.
Gr. Lagerbjelke: De betänkligheter, den siste värde talaren
emot förslaget framställt, tror jag kunna undanrödjas genom
en närmare granskning af detsamma. Första mom. af den
föreslagna §:n innehåller nemi.: "Dä K. M:s Befh:de enl. näst
fureg:de § meddelat tillstånd till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, bestämme näst derefter för socknen sammanträdande
Taxerings-kommité det kannetal bränvin, som anses
ä hvarje sådant ställe årligen blifva försåldt”. Några andra
krogar sysselsätter sig således icke Taxerings-kommitéen med, i
afseende på bestämmande af det kannetal bränvin, som kan anses
der blifva försåldt. Det sista mom. innehåller att ”Taxeringskommittéen
skall bestämma det kannetal bränvin, som anses å
hvarje sådant ställe årligen blifva försåldt, under den lid, för
hvilken tillsländs-resolulionen är gällande'"'. Det är således
gifvet att för alla de krogar, som efter kommitéens sednaste sammanträde
erhållit tillstånds-resolutioner, företager kommiléen bestämmandet
af det kannetal bränvin, sorn kan anses blifva årligen
försåldt, under hela den lid, frän hvilken tillstånds-resolulion
blifvit meddelad, så att om denna gäller för 3 år, så fastställer
också Taxerings-kommitéen det kannetal bränvin, som under
dessa 3 år kan anses årligen blifva försåldt. Således anser jag
den första af de betänkligheter, Frih. Haab yttrat, alldeles förfallen.
Hvad åter de rättigheter beträffar, som blifva meddelade i
st. f. nuvar:de gästgifveriet', så är det redan genom en annan §
bestämdt föreskrifvet, att dessa minuterings-rättigheter utdelas på
samma sätt som alla andra, hvarföre det är klart, att äfven för
dem gäller stadgandet i denna §, så att jag skulle tro äfven denna
betänklighet härigenom vara undanröjd.
Hr Printzensköld, Carl: Efter den grundsats, enl. hvilken
Serskildta Utsk. uprättat sitt Betänk., skulle bränvinsminuterare
på landet vara skyldig att erlägga afgift efter det anbud,
som vid skedd auktion bade blifvit antaget, och hvilket anbud
naturligtvis beräknades efter år, samt förblef lika för hela den tid,
för hvilken rättighet hade blifvit genom auktionen förvärfvad.
Deraf följde naturligtvis, att den skatt, som krögaren på landet
skulle erlägga, icke kunde eller borde blifva föremål för Taxerings-kommitéens
bedömande, hvilket äfven kommer att blifva
128
Den 9 Augusti f. m
händelsen med denna slags rörelse, såvidt den drifves uti städerna.
Genom R. o. Ad:s fattade beslut kommer en helt annan
grund att följas i afseende på meddelande af tillstånd för bränvinsminutering
och utskänkning på landet, hvaraf också följer, att de
grunder, Serskildta Utsk. upställt för beskattningen af denna rörelse
på landet, helt och hållet hafva förfallit, så alt andra grunder
mäste sättas i stället. Det är dessa grunder man vill stadga
uti den nya §, som i går blef af Hr Braunerhjelm föreslagen, och
i hvilken förändringar nu blifyit af Gr. Lagerbjelke ifrågasatte.
Vid närmare granskning af de båda förslagen, synes mig det af
Gr. Lagerbjelke upgjorda ega ett obestridligt företräde framföre
det af Hr Braunerhjelm framställda, men jag fruktar likväl att
äfven vid det förra låda brister, sopi mäste afhjelpas, hvartill jäg
dock icke tror mig på detta rum vara mäktig. Man har nemi.
till följe af det förändrade sätt, hvarpå rättigheterna skulle meddelas,
blifvit nödsakad att återgå till den vanliga formen för beskattningen,
nemi. att den skall genom Taxerings-kommité bestämmas.
Man har således här måst föreslå samma grunder, som
af Serskildta ölsk. redan blifvit föreslagna i afseende på beskattningen
af gästgifvars utskänknings-rättighet, hvilka grunder finnas
lili 12:le §:n af den föreslagna Författn:n utvecklade. Enl.
denna § skall Taxerings-kommiléen bestämma det kannetal bränvin,
som för året kan anses vid gästgifveriet kunna försäljas,
hvilket Taxerings-kommitéens beslut gästgifvaren, om han dermed
är missnöjd, eger rättighet att öfverklaga, så att denna beskattningsfråga
är ställd i fullkomlig likhet med hvad för beskattningsfrågor
i allmänhet är stadgadt. Det synes mig vara helt naturligt,
att de utminuterings- och utskänkningsrättigheter, sorn K. M:s
Beflude eger att genom serskild resolution meddela, äfven böra, i afseende
pä beskattningssättet, blifva enahanda, såattden beskattuingsauktoritet,
som tager hand om ärendet, icke sträcker sin åtgärd
längre än till det är^ under hvilket den utöfvar sin verksamhet,
alldeles på samma sätt som det tillgår vid bestämmandet af bevilln:n
för ali annan handel och rörelse, af hvad namn och beskaffenhet
som helst. Enl. Gr. Lagerbjelkes förslag skulle likväl här
ett helt annat förhållande inträffa. Den första, efter tillslånds-resolutionens
utfärdande sammanträdande Taxerings-kommité skulle
nemi. bestämma skatten, icke blott för det år, som möjligen vore förflutet,
innan denna kommité sammanträdde, utan äfven för de båda
derpå följande, i händelse tillstånds-resolutionen innefattar en tid af
3 år. Detta är, enl. min tanke, en oformlighet. Väl låter det, i brist
på bättre, göra sig att man bemyndigar näst sammanträdande Taxerings-kommité
att retroaktivt gå tillväga, ty denna form har förut
varit begagnad, ehuru R. St:r vid sista Riksdagen förändrade Bevilln:s-Förordn:n,
så att någon sådan retroaktiv pröfning icke nu
mera eger rum; men att tillåta Taxerings-kommité att inlåta sig uti
pröfning af skatten för ett år, då denna kommité icke längre
existerar, det anser jag för min del vara oformligt. Denna kommité
bör väl icke rätteligen i det ena fallet längre utsträcka sin
verk
-
Den 9 Augusti f. m.
129
verksamhet än i (let andra, d. v. s. dess verksamhet hör icke omfatta
mera än det år, för hvilket Kommitéen är nedsatt. Detta
är ett fel uti förslaget, som jag tror genom en förändrad redaktion
böra afhjelpas, ehuru jag, på sätt jag nyss tillkännagaf, icke
anser mig mäktig, att här på ett ögonblick kunna åstadkomma
en sådan förändring, att §:ns lydelse skulle för detta ändamål
blifva fullt riktig och tydlig. Ett annat fel har äfven förekommit
mig vidlåda detta förslag. För gästgifvare är nemi. den rättighet
meddelad, hvilken äfven synes naturlig, att, derest han icke
ätnöjer sig med Taxerings-Kommitéens beslut, så eger han, likasom
alla andra skattskyldiga, att deröfver anföra besvär, i den
för dylika frågors behandling föreskrifna ordning. Uti nu föreslagna
§ finnes ingenting omförmäldt röride en sådan rättighet
för bränvins-utskänkaren. Skall då meningen vara den, att den
skattskyldige icke må ega rättighet att klaga öfver TaxeringsKommitéens
beslut, utan att det skall emot honom ega laga kraft
i samma stund det blifver meddeladt? I sådant fall Liefve denne
skattskyldige försatt i sämre belägenhet än alla andra, som erlägga
skatt till Staten, men sådant anser jag vara stridande emot
både princip och rättvisa. l'å grund af hvad jag nu anfört,
torde R. o. Ad. finna, att ifrågavaride förslag, om ock bättre
än det förut uppgjorda, likväl saknar den fullständighet och den
harmoni med de principer, som i dylika frågor böra göra sig
gällande, hvilken uti en lag aldrig bör saknas. Huru dessa brister
skola afhjelpas kan jag icke nu för ögonblicket upgifva. Det
enda möjliga sätt att vinna ändamålet, anser jag vara det, att
man remitterar detta förslag till Serskildta Utsk., som, efter hvad
jag tror mig veta, af de öfriga Stin erhållit återremiss af Betänk.,
med föreskrift för Utsk. att taga den föreslagna §:n i öfvervägande
och upgöra ett sådant förslag, som kan undanrödja de
felaktigheter i det nu förevaride, som af mig blifvit påpekade.
Frih. Creutz, Stephani Ehuru det ingalunda är min mening
att i allmänhet klandra Hr Braunerhjelms förslag, har jag
likväl trott mig böra deremot uttala en anmärkn., nemi. i afseende
på Kyrkoherdarnes inblandande och ingripande i bränvinsväseudet
och kroginrättningarne. Finnas då icke andra personer
än dem att använda uti så beskaffade värf? Jag tror att man
lämpligare skulle dertill kunna använda t. ex. Ordfiden i sockennämden,
ty det nu föreslagna är i min tanke ett gyckel emot
presterne, hvilket påminner om den bekanta visan att ”prestefar
lian skall nu allting bestyra.” Då presterne f. n., likasom mången
annan, begagna bränvin, och jemväl ofta producera denna
vara lika mycket som åtminstone de mindre bränvinsbrännarne
i landet, så äro de visserligen fullt kompetenta lill det förtroende,
som Hr Braunerhjelm velat gifva dem; men då man likväl
måste betrakta presterne såsom Ordets tjenare, så tror jag
det icke vara förenligt med deras kall, att de tillika användas
såsom arrangörer för krogväsendet i landel. Jag kan väl icke
10 II. 9
130
Den 9 Augusti f. m.
hoppas någon framgång åt min uttalade mening, men jag hatlikväl
ansett mig höra uttala densamma, och det skulle verkligen
förvåna mig, om ingen stämma här höjde sig i samma syftning,
som min. Jag har äfven velat påpeka huru nyttigt det nu hade
varit, om R. Sl:r icke hade afslagit frågan 0111 kommunal-nämnders
inrättande i landet, åt hvilka man lämpligast hade kunnat
updraga så beskaffade värf.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har ordat åtskilligt
ang:de olämpligheten af alt Presterskapet skulle hafva något
bestyr i denna fråga, men då ingenting derom uti mitt förslag
förekommer, anser jag mig icke behöfva bemöta detta yttrande.
Hr Printzensköld har deremot verkligen i sak framställt
åtskilliga anmärkmr emot mitt förslag, öfver hvilka jag anhåller
alt få yttra mig. Ilan bar försl ansett olämpligt, alt kannetalsbéstämningarne
skulle göras pä olika lång tid för gästgifverierne
och för andra utskänknings-ställen. Det är likväl den betydliga
skillnad emellan dessa, att bränvins-utskänkarne, eller krögarne,
hafva sina rättigheter på högst 3 år, men de hittills varande
gästgifvarne deremot på obestämd lid, och det vore således omöjligt,
att för den tid, dessa sednare hafva sina rättigheter, bestämma
något visst kannetal. De gästgifvare deremot, som få sina rättigheter
efter den nya förfatlnrn, stå i alldeles samma förhållande
som öfriga krögare, och för dem bestämmes kannelalet alldeles
på samma sätt som för de sednare. Det är dessutom den skillnad
emellan ett gästgifveri och en vanlig krog, att om gästgifvaren
upphör med sin krogrörelse, så qvarstår han likväl såsom
gästgifvare, men en vanlig krögare, som förlorar sina krogrättigheter,
han qvarstår som intet. Jag tror mig härmed tillräckligt
hafva bemött Ilr Printzensköld» första anmärkn. Ytterligare har
af samme värde talare blifvit anmärkt, att i Utsk:s förfatlningsförslag
stadgar den §, som talar om bestämmande af kannelalet
för gästgifverierna, uttryckligen, alt Taxerings-Kommitéens beslut
kan öfverklagas, hvaremot mitt förslag derom ingenting innehåller.
Jag skulle för min del snarare tro, att ett fel ligger
uti den § af Utsk:s förslag, som stadgar sådant, enär ett dylikt
stadgande ingalunda behöfves, utan följer af de allmänna föreskrifterna
i ämnet, och då uti den af mig föreslagna redaktionen
af 15:de §:n något annat stadgande icke är uttryckt, än att t. ex.
Kommitéerna skola i detta fall besluta, så är det äfven gifvet,
att detta beslut kan pä vanligt sätt öfverklagas. Slutligen halden
värde talaren sagt, att det vore orimligt, att Taxerings-Kommitéerna
skulle bestämma kannelalet för hela den lid, för hvilken
tiilständs-resolutionen är gifven, och att detta stod i uppenbar
strid emot hvad om bevillnms bestämmande i allmänhet är
stadgadt. Den värde talaren har likväl härvid förbigått, alt sedan,
till följd af R. Stms beslut, bevilln. numera skall åläggas
krogarne, sä kommer i allt fall, äfven om mitt förslag antages,
bevillnm att af Taxerings-Kommitéerna årligen fastställas för
krogarne, så alt icke någon förändring kommer att på något sätt
Den 9 Augusti f. m.
131
ske uti Taxerings-Kommitéernas lagstiftning i detta hänseende.
Mitt förslag innehåller endast, att det kannetal, som anses komma
att på krogarne försäljas, kommer att en gång för alla bestämmas
för hela den tid, som rättigheterna omfatta. Delta anser jag
för min del vara alldeles nödvändigt. Krögaren står för ,öfrigt,
i afseende på sin bevilln., uti alldeles samma ställning, som alla
andra näringsidkare och deruti är, som jag förut sagt, ingen
skillnad gjord. Men utom denna bevilln. har han kannetals-afgiften,
och så vida någon redbar person skall vilja åtaga sig
krogrörelse, så måste han väl vela hvad han skall i detta afseende
i skatt erlägga, och vara försäkrad om, att icke hans rörelse
kan blifva nedtryckt genom en möjligen orimligt högt satt kannelals-beräkning.
Det är derföre nödvändigt att sådant på förhand
bestämmes för hela den tid, under hvilken han har rättighet att
utöfva sin försäljning. Det vore ändå bättre, om han hade det
bestämdt, redan innan han började sin rörelse, men sådant har
icke låtit sig göra, sedan R. o. Ad. bestämt så sena tider för
ansöknings inlemnande och sockenstämmas utlåt. Om endast
en förändring gjordes i dessa tidsbestämmelser, så att de sattes
några månader tidigare, så skulle krögaren, innan han börjar
sin rörelse, veta hvilken kannetals-beräkning han hade att rätta
sig efter för hela den tid han hade rättighet att drifva sin rörelse.
Skulle under tidens lopp några oegentligheter i afseende
å kannetals-afgiftens belopp upstå, så kan Taxerings-Kommitéen
i alla fall vid bevilmns bestämmande vidtaga de rättelser, som
möjligtvis kunna årligen behöfvas. Någon inkonseqvens emot
öfriga stadganden förefinnas således icke i mitt förslag, utan vågar
jag hoppas, att de anmärkn:r, Hr Printzensköld deremot framställt,
må kunna anses vederlagde, och vågar jag derföre fortfara
i min anhållan om bifall till förslaget.
Gr. Mörner, Axel: Mot det förslag, Gr. Lagerbjelke framställt,
hafva åtskilliga anmärkn:r blifvit gjorda, men jag anhåller
att, för min del, få deruti instämma och hoppas, att det utaf
R. o. Ad. måtte bifallas. Jag vill blott söka, att, så godt jag
kan, gendrifva en eller annan af de gjorda anmärkmne. Hvad
först angår den anmärknm, att uti förslaget icke funnes intaget
något stadgande om rättighet för den beskattade näringsidkaren
afl anföra klagomål, så tror jag, i likhet med Gr. Lagerbjelke,
att i denna författn. ingenting derom behöfver sägas, ty han har
denna rättighet i Revilln:s-Förordn:n sig tillförsäkrad. Det finnes
visserligen uti I2:te §:n af Utsk:s förslag stadgadt, att gästgifvare
eger rätt att öfver Taxerings-Kommitéens beslut sig besvära,
men då uti samma § stadgas att: ”Gästgifvare, som icke
inom en månad från det Taxerings-Kommitéens förrättning blifvit
afslutad, hos socknenämnden upsagt den rätt till bränvin®
utskänkning, som gästgifveriet åtföljer, vare underkastad den afgift,
som bör under det nästföljande försäljningsåret utgå för
det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt”; så
9*
132
Den 9 Augusti f. m.
vill jag lemna derhän, hvad nytta denna besvärsrätt kan medföra
för gäslgifvarne ; men det är dessutom icke här stället att
derom tvista. Deremot utgör den 12:te §:n ett stöd för Gr.
Lagerbjelkes förslag, enär uti denna § finnes föreskrifvet, att
Taxerings-Kommittéen skall i förväg, innan gästgifvaren börjat
sin utsäljuing för året, bestämma hvilken skatt han bör erlägga.
Således skulle, enl. Hr Printzenskölds förmenande, TaxeringsKommiléen
härvid vara utan all ledning, ty den har ingen annan
ledning, säger Hr Printzensköld, än den försäljning, sorn
blifvit under året verkställd; men, enl. den 12:te §:n, åligger
det just Taxerings-Kommitéen, såsom jag nyss sade, att, innan
gästgifvaren, börjar sin försäljning, bestämma huru mycket han
skall under nästföljande försäljningsår uti kannetals-afgift betala.
Enl. Gr. Lagerbjelkes förslag skulle dessa afgifter deremot icke
komma alt bestämmas förr än utsäljningen redan hade börjat,
och således finnes då redan en lika säker beräkningsgrund lör
afgiften, som vid hvar och en annan näring, ty för dessa bestämmes
den icke först sedan året är slut och näringsidkaren känner
sin inkomst, utan den bestämmes under det löpande året,
så att den t. ex. bestämmes i Juni månad år 1854, fastän icke
skatten nppbäres förr än 1855 på vintern. Således tror jag icke,
att det skall blifva värre, att för de enl. 14:de §:n tillåtna försäljnings-ställen
bestämma skatten, pä sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit,
än det nu är för Taxerings-Kommitéen att bestämma
skatten för hvar och en annan. Icke eller kan jag inse att det
för försäljarne är svårt att åtaga sig försäljningen, endast derföre
att de icke få i förväg veta huru stor skatt de skola erlägga.
Enl. Utsk:s förslag är detta redan fallet med dem, som
för kortare tid än ett är erhålla rättighet att försälja bränvin,
såsom vid läger, badorter o. s. v.; ' de få icke veta, huru stor
skatt de skola erlägga, förr än långt efter det deras försäljning
uphört.
Hr Printzensköld yttrade, alt man borde till Utsk. remittera
detta förslag, men Utsk. har icke sjelf framställt något förslag,
och således kan icke någon återremiss här ega rum. För att
sätta Utsk. i tillfälle att yttra sig i frågan, så mäste det väl hafva
något att yttra sig öfver, ty i annat fall har det ju ingenting
att säga, hvarföre jag tror det vara bäst, att till dess granskning
öfverlemna ett redan upgjordt förslag, hvaröfver det får utlåt,
afgifva. Enl. hvad jag i dag inhemtat, har BorgareSt. återremitterat
nästan hvarje § i detta Betänk., äfvensom ifrån PresteSt.
åtskilliga §§ hafva blifvit återremitterade. Ett enda Stånds
beslut binder icke Utsk., och jag får således äfven af detta skäl
anhålla om bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: I anledn. af den utaf
Frih. Creutz gjorda anmärkmri, att Kyrkoherdarne icke borde
inblandas uti sådana ärenden som detta, får jag för min del förklara,
att jag gerna skulle hafva velat undvika sådant, men att
jag varit dertill nödsakad till följd af den redan antagna 13:de
§:ns innehåll.
toen 9 Augusti f. m.
133
Frih. Raab: Af Gr. Lagerbjelkes sednare yttrande har jag
lärt mig inse litet närmare, än förra gången, hvad som menas
med detta förslag. Jag erfor sålunda, att meningen skall vara
den, att den Taxerings-Kommité, som hålles näst efter det att
sådan rättighet, som här är i fråga, blifvit beviljad, skall på en
gång åsätta taxering för alla de år, som rörelsen kommer att
drifvas, så att, om K. M:s Befh:de beviljar en sådan rättighet för
3 är, så skulle Taxerings-Komitéen bestämma afgifterna på en
gång för alla 3 åren. Nu har likväl R. o. Ad. godkänt den
grundsats, som ligger i 8:de och 12:te §§:na, deri det heter,
att Taxerings-Kommitéen skall för hvarje år bestämma det
kannetal, för hvilket afgift skall erläggas. Jag hemställer då, om
det kan vara rätt, att i en följande § gå ifrån denna grundsats
och säga: ”Nu hafva vi tänkt bättre på saken och funnit, att
taxering icke bör hvarje år åsättas, utan hvart annat eller hvart
tredje år”. Jag tror, att då man skall utfärda en författa., så
böra §§:na ställas i sammanhang med hvarandra, så att den ena
§:n kommer i någorlunda samband med den andra. Vidare har
man i 8:de §:n tillerkänt näringsidkare i stad, som icke åtnöjas
med Taxerjngs-Kommitéens beslut, rättighet att inom en månad
få upsäga rörelsen, och uti 12:te §:n har samma rättighet blifvit
gästgifvare ä landet tillerkänd. Dä nu R. o. Ad. frångått Utsk:s
förslag att rättigheterna för utskänknings-ställen å landet skola
genom auktion bestämmas, och i stället gått in på det system,
att dessa rättigheter skola af Taxerings-Kommitéerna upskattas,
så hemställer jag, om icke det rätta vore, att med dessa rättigheter
förfara på samma sätt som med gästgifverier på landet och
med dylik rörelse i städerna. Jag skulle derföre tro, att man
helt enkelt borde gå till väga på det viset, att man tager den
redaktion, som finnes i de föreg:de §§:na och lämpar densamma
på den nya. Deraf skulle blifva en följd, att den nya 15:te
§:n skulle fä ungefär följande lydelse: ”Då K. M:s Beflnde, enl.
nästföregående §, meddelat tillstånd till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin, skall hvarje år, så länge rättigheten
varar, socknenämnden, innan Bevilln:s-Taxerings-Kommité
för socknen sammanträder, beräkna det antal kannor bränvin,
som må anses under nästföljande försäljningsår komma att försäljas.
Taxerings-Kommitéen pröfve beräkningen och bestämme
det kannetal, för hvilket afgift skall erläggas. Besvär öfver Kommitéens
beslut få anföras inom dem tid och i den ordning, som
äro för öfverklagande af Taxerings-Kommités beslut i allmänhet
bestämda. Varda besvär anförde, gånge afgiften ändock ut efter
det af Taxerings-Kommitéen bestämda kannetal, så länge det
icke blifvit ändradt genom beslut, som vunnit laga kraft”. Detta
skulle vara det lista mom. och sedan skulle man uti ett 2:dra
mom. tillerkänna utskänkaren samma rättigheter som andra näringsidkare
att fä afsäga sig rättigheten, hvilket skulle komma att
heta: ”Bränvins-minuterare eller utskänkare, som icke inom en
månad frän det Taxerings-Kommitéens förrättning blifvit afslutad,
hos socknenämnden upsagt sin rätt till bränvins utskänkning
134
Den 9 Augusti f. m.
eller minutering, vare underkastad den afgift, som bör under det
nästföljande försäljningsåret utgå för det kannetal, hvilket nu i
stadgad ordning blifvit bestämdt”. Då har man reglementerat
för sådan rörelse, som fått tillslånds-resolution innan TaxeringsKommitéen
sammanträdt. Återstår då att tillse, huru man skall
reglementera för den, hvilken fått sina tillslånds-resolutioner sednare
än Taxerings-Kommitéens sammanträde. Föreskrifterna
härom skulle inrymmas i ett 3 morn., hvartill jag äfven är beredd
upgifva förslag, hvarigenom jag tror att den åsyftade konseqvensen
skall vara vunnen. Jag har icke gillat hela grundtanken
af detta system och vill således icke vara envis pä framgången
af detta förslag, utan jag har blott velat söka bringa
denna § till någon öfverensstämmelse med de af R. o. Ad. redan
beslutade och med de grundsatser, som R. o. Ad. i föreg:de
§§:r följt. .
Hr Printzensköld: Frih. Raab har i sitt nyss afgifna anförande
på ett, enl. min tanke, så klart och tydligt sätt ådagalagt
inkonseqvensen af det nu under öfverläggning vande förslag,
att jag icke har det ringaste att dervid tillägga. Jag vill
blott till besvarande uptaga några få anmärknrr, och får dervid
först vända mig emot Gr. Lagerbjelke, i anledn. af hans erinran,
att, ehuru i författningen icke uttryckligen funnes intaget att
Taxerings-Komiténs beslut finge öfverklagas, borde likväl sådant
förstås af sig sjelf. Jag ber likväl att dervid få anmärka, att då
icke någon hänvisning finnes till den serskilda författning, hvaruti
ordningen för öfverklagande af Taxer:s-Komités beslut är
bestämd, så kan icke lagskiparen så tolka denna §, att Taxer:sKommitéens
beslut, hvilket här är stadgadt peremtoiiskt, i orden
åtminstone, skulle kunna öfverklagas. Säkerheten fordrar
då, att i denna § tydligen uttryckes, att samma rättighet alt i
besvärsväg söka ändring i Taxerings-Kommitéens beslut, som i
Bevilln.-Förordmn är stadgad, förefinnes äfven i detta fall. Följaktligen
kan icke ur den nu föreslagna §:n en sådan slutsats
dragas, som den Gr. Lagerbjelke förmenat, och detta så mycket
mindre, som det på 2:ne föreg:de ställen i denna författning
är uttryckligen stadgadt, att besvär emot Taxer:s-Kommitéens
beslut skola, uti de fall som der afhandlas, få anföras.
Gr. Mörners vederläggning emot denna min anmärkn. går derpå
ut, att den 12te§:n skulle tydligen visa, att det jemväl vore ändamålslöst
att för gästgifvare stadga rättighet att öfverklaga Taxerings-Kommittéens
åtgärder. Till grund för denna sin åsigt har
han åberopat ett stadgande i en §, som jag icke har kunnat uptäcka,
nemi. det att gästgifvare, äfven om han emot TaxeringsKommitéens
beslut anfört besvär, skulle ovilkorligen vara pligtig
att erlägga den honom pålagda afgiften, så vida han icke inom
en månad afsagt sig sin innehafvande utskänknings-rättighet.
Det står dock icke så uti 12:tö §:n, utan det står, att han skall
erlägga afgiften efter det af Taxerings-Koramitéen bestämda kannetal,
så länge det icke blifvit ändradt genom beslut, som vun
-
Den 9 Augusti f. m.
135
nit l;tga kraft. [Ian eger således rättighet, alt, om hart lyckas
vinna ändring i beslutet, erhålla restitution af hvad han för
mycket erlagt. Hvad för öfrigt sjelfva hufvudsaken beträffar, eller
rättigheten för Taxerings-Kommité att utsträcka sina beskattningsåtgärder
lägre, än för det år, Kommitéen sammanträder, så
anser jag det vara aldeles formvidrig!, hvilket jemväl Frih. Raab
har ådagalagt. Jag tog mig förra gången jag hade ordet friheten
erinra, huruledes det i nödfall lät sig göra, att åtTaxerings
Kommitcen
öfverlemna en retroaktiv lagskipningsrätt, eller att
bestämma afgift för ett föreg:de år, men att en föreg:de Kommilé
skulle kunna lagskipa för ett kommande år, under hvilket en
annan Kommilé träder i verksamhet, det anser jag vara uppenbarligen
stridande både emot beskatlningslagarnes natur och mot
de för denna beskattning gällande former. Dessutom vet jag
icke med hvad större rätt en krögare, som af K. M:s Befh:de
erhåller tillstånds-resolution, skall för hela denna tid på förhand
veta sin beskattning, än gästgifvaren; ty när denne beskattas för
hvarje är, så måtte väl ock krögaren kunna för hvarje är beskattas,
och det så mycket heldre, som erfarenheten visar, att
rörelsen det ena året kan vara mycket fördelaktig, men det andra
året deremot ganska ringa inbringande, så att, om taxeringen
skall göras för 3 är, så kommer derigenom antingen en obillig
förlust att tillskyndas Kronan, eller blifver krögaren orättvist beskattad.
Ur hvilkendera synpunkten man ser saken, så är följaktligen
Gr. Lagerbjelkes förslag ingalunda riktigt. Under närvande
förhållanden anser jag det förslag, Frih. Raab upgjort, vara
det mest ändamålsenliga, men jag skulle dock önska, att R. o.
Ad., vid antagande af detta redaktionsförslag, fästade det uttryckliga
förbehåll, att Serskilda Utsk., utan hinder af R. o. Ad:s beslut,
skulle ega alt i detta förslag göra de ändringar, sorn Utsk.
anser vara nödiga och nyttiga för att förtydliga detsamma i den
syftning R. o. Ad., så väl i denna, som andra dermed sammanhängande
delar af författningen vid sina beslut iakttagit.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då R. o. Ad. uti sista plenum,
med förändring af den grundsats, Utsk. föreslagit, uti den
14:de §:n bestämt, att K. M:s Beflnde skall ega att meddela tillstånds-resolution
för utskänknings- och utminuterings-ställen, så
insågo Ståndets alla ledamöter, att en lucka hade upstått uti den
redaktion, som då för den 14:de §:n antogs, nemi. i afseende
på sättet huru dylika ntminuterings- och utskänknings-ställen
skulle taxeras. För att afhjelpa denna brist, afgaf Hr Braunerhjelm
uti sista plenum ett förslag till en ny §, som- skulle sättas
i st. f. den af Utsk. föreslagna 15:de§:n, hvilken afslogs. Det förslag,
som Hr Braunerhjelm då väckte, mötte här åtskilligt motstånd
och var föremål för flera anmärkn:r. Med anledn. häraf
begärdes frågan på hordet, och el t nytt förslag har i dag af
Gr. Lagerbjelke blifvit afgifvet, deruti man sökt att, så vidt
möjligt varit, efterkomma de anmäukna-, som i går emot Hr
Brauncrhjelms förslag framstäldes. Alla de talare, som upträdt
136
Den 9 Augusti f. m
för att bestrida Gr. Lagerbjelkes förslag, hafva erkänt, att det i
deras tanke eger företräde framför det, som i går framlades. Sådant
oakladt, hafva anmärkmr äfven mot detta sednare förslag
icke uteblifvit, men jag har likväl af dessa anmärkmr trott mig
finna, att man i hufvudsaken instämmer i den syftning, Gr. Lagerbjelke
föreslagit. Frih. Raab har, så vidt jag rätt upfattat
hans mening, i det 3:dje moni. han föreslagit, hufvudsakligen
uptagit allt detsamma, som Gr. Lagerbjelke i sitt förslag anfört,
men Frih. Raab har velat ställa den nya 15:de §:n i sammanhang
med den förut antagna 12:le §:n, så att 2:dra mora. ur
den 12:te §:n skulle, tillika med ett nytt 3:dje morn., komma att
utgöra den nya 15:de §. Då nu meningarne således, i afseende
på syftningen, äro temligen ense, så synes det mig, att man icke
har någon klokare åtgärd att vidtaga, är att bifalla det förslag,
Gr. Lagerbjelke afgifvit, hvilket synes mig vara tillfredsställande.
Om här vore händelsen, att detta förslag hade blifvit af Utsk.
framstäldt, och således möjligen, genom att af 3 Stånd antagas,
kunde blifva R. St:rs beslut, så skulle jag till alla delar inse
vigteu deraf, att äfven de anmärkmr, som i afseende på ordställningen
gjordes, skulle föranleda, antingen till ålerremiss eller
till ett nytt beslut, men jag anhåller att få fästa upmärksamheten
derpå, att detta är ett helt och hållet nytt förslag, utgånget
från ett af Stånden, nemi. R. o. Ad., och stäldt i fullkomlig
harmoni med de beslut, som förut blifvit fattade. Om
det, i händelse R. o. Ad. antager detta förslag, sedermera skulle
befinnas nödigt, att i en eller annan mån jemka eller modifiera
detsamma efter de §§:r, sorn förut blifvit antagne, så kan jag
icke inse, att derigenom någon svårighet skulle för Utsk. upkomma,
enär Utsk., i händelse den grundsats antages, som af R. o.
Ad. blifvit faststäld, i alla fall nödgas att i vissa ganska väsendtliga
delar omarbeta sitt Betänk. Det står ju då öppet för Utsk.
att göra de tillägg eller förändringar, som Utsk. kan finna de
föi;eg:de §§:ne erfordra. Derjemte är det klart, att om R. o.
Ad. antager denna redaktm af den föreslagna §:n, så har Ståndet
derigenom icke gjort något annat, än uttryckt en viss syftning,
ty detta R. o. Ad:s beslut kan omöjligen blifva R. St:rs, förr än
ett nytt Betänk, ifrån Utsk. inkommit. Jag kan således icke
finna, hvarföre man här skulle sysselsätta sig med en lång ordstrid,
dä man är ense om sjelfva syftningen. För min del skulle
jag icke hafva haft något emot att, på sätt Hr Printzensköld först
föreslog, återremittera §:n, med föreläggande för Utsk. att inkomma
med en noggrant utarbetad ny §, så vida icke R. o.
Ad. hade helt och hållit afslagit den 15:de §. Då nu fråga är
om att sätta någonting i stället, så bör väl Ståndet upgifva, hvad
det anser böra sättas i stället, och jag tror således att vi gä
klokast och ändamålsenligast till väga, om vi antaga ett förslag,
hvars syftning vi alla godkänna, äfven om en och annan af Ståndets
ledamöter, i afseende på ordställningen, skulle hafva något
att anmärka. På grund af dessa skäl får jag tillstyrka bifall till
Gr. Lagerbjelkes förslag, så mycket heldre, som vi svårligen
Den 9 Åugust! f. m.
137
komma ifrån della Betänk., om vid hvarénda punkt vi skola inlåta
oss i en flere limmar uttänjd debatt. Såsom jag nyss
nämnde, är här endast fråga om att uttrycka en opinion i afseende
på saken, oell då (Jtsk. dessutom redan ifrån Borgare-St.
fått nära nog hela Betänk, och ifrån PresteSt. en hel mängd
§§:r återremitterade, så är det i alla fall Utsk:s ovilkorliga pligt,
att. söka sammanjemka dessa meningar och afgifva ett nytt helt
förslag. Jag vill icke bestrida, att ju icke anmärkmr emot den
föreslagna §:n kunna göras, men under nuvarule förhållanden
anser jag det vara klokast att antaga Gr. Lagerbjelkes förslag,
hvarom jag äfven vördsamt anhåller.
Hr Printzensköld: Visserligen 8ro de fleste talare, som
här yttrat sig, ense derom, att Gr. Lagerbjelkes förslag eger företräde
framför det, som förut var framlagdt, men för min del
åtminstone kan jag icke säga mig vara ense uti dess syftning,
för så vidt det angar en ganska vigtig fråga, nemi. i afseende
på vidsträcktheten af Taxerings-Komnritéens åtgärd i detta fall.
Kunde ordalagen \förändras så, att denila Kommitées beskattningsmakt
icke sträckte sig längre, än blott till det år, sorn möjligen
kunde hafva förflutit, när tillslåndsresolulionen meddelades,
jemte det då löpande, så att Taxeriugs-Kommitéen icke belättade
sig med någon beskattning för det derpå följande, så skulle
jag med Hr von Troil instämma deruti, att det vore klokast att
antaga förslaget, äfven om ordställningen icke vore så tillfredsställande,
som man skulle önska; men lägger man icke in i förslaget
något som gifver tillkänna, att en så vidsträckt beskattningsmakt
icke skall Taxerings-Kommitéen tillerkännas, så kan
jag för min del icke godkänna detta förslag. Skulle ett sådant
godkännande ega rum, så hemställer jag till Hr von Troil, om
man icke borde göra ett bestämdt amendement dertill, så att
det Särskildta Utsk., i fall frågan dit remitteras eller återremitteras,
må deraf klarligen kunna se, att antagandet utaf Gr. Lagerbjelkes
förslag varit så att säga ett nödtvång, derföre att man
icke varit i tillfälle, att upgöra något bättre, men att man önskade
en förändring i dess redaktion uti den syftning, att Taxerings-Kommitcen
icke skall komma att sträcka sitt bestämmande
längre än till den tid, som dess åtgärder vanligen omfatta, utom
möjligen retroaktift för den tid, som kan före Kommiléens sammanträde
hafva förflutit af den period, som lillstånds-resolulioneu
omfattar. Jag hemställer till Hr von Troil att han ville framlägga
en sådan redaktion, då jag med nöje skulle mig med honom
förena.
Frih. Raab: De Hrr, som hafva yrkat bifall till Gr. Lagerbjelkes
förslag, hafva dock icke ansett det vara tillfredsställande,
utan hafva endast ansett detsamma antyda hvad man velat
uttrycka. Anmärkmr äro gjorda och skulle ännu i mångfald
kunna göras emot detta förslags ©fullständighet och, jag skulle
våga säga, öfverkkridanda af de grundsatser, som förut äro af R.
o. Ad. godkände. Man åstundar att få i författningen någonting
138
Den 9 Augusti f. m.
öfverensstämmande med detta förslag, och frågan är nu huru
dervid skall tillgå. Skola vi ingå tili en öfverläggning om
tillägg i detta förslag, så kunna vi dermed uptaga hela förmiddagen.
Läser man 49:de §:n 3:dje mora. Riksd.Ordn., så står der:
”Vid pröfningen i Ståndens Plena af Utskotts afgifna förslag, skall
detsamma först framställas till antagande eller förkastande utan
förändring. Göres dervid anmärkn. till förändring, och finner Ståndet
ärendet tillfyllest utredl, må Ståndet, sedan bestämdt förslag till
sådan ändring blifvit upgjordt, om dess antagande eller förkastande,
antingen genast eller, derest någon ledamot det äskar, i annat
plenum besluta”. Nu är detta förslag redan bordlagdt och
således stå vi i detta andra stadium. Vidare säger samme §:
”Ar anmärkntn af den beskaffenhet, att den anses fordra närmare
utredning, erhålle Utsk. af samma anmärkn. del, för att
förslaget derefter ytterligare granska'och jemka”. Nu mätte väl
detta förslag vara af den beskaffenhet, att det, såsom grundlagen
här har förutsatt, tarfvar en närmare utredning, vid hvilket förhållande
Ståndet eger att detsamma till Utsk:s vidare behandling
remittera. På det att 11. o. Ad. icke måtte löpa risk att besluta
en bestämmelse, som icke står tillsammans med den öfriga lagstiftningen,
så hemställer jag huruvida icke R. o. Ad. ville remittera
denna fråga lill Ulsk:s behandling; och får jag härå anhålla
om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, yttrade att, med anledn. af Hr Braunerhjelms
ifrågavande förslag, blifvit yrkadt, dels af Gr. Lagerbjelke, att
§:n 15 måtte erhålla följande lydelse: ”Då K. Befh:de, enligt
nästföreg:de §, meddelat tillstånd till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, bestämme näst derefter för socknen sammanträdande
Taxerings-Kommité det kannetal bränvin, som anses
å hvarje sådant ställe årligen blifva försåldt under den tid,
för hvilken tillstånds-resolutionen är gällande”, och dels af Frih.
Raab, att Särskildta Utsk. måtte få del af detta förslag, för alt
detsamma ytterligare granska och jemka. Af Hr Braunerhjelms
förslag borde dock, ehuru ingen i dag egentl. yrkat bifall
dertill, propos. först framställas och Hr Gr. o. Landtm, linge
derföre hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla samma
förslag.
Ropades Nej.
Efter sedermera till bifall å Gr. Lagerbjelkes förslag och
Frih. Raabs yrkande framstälde propos:r, som besvarades med
blandade Ja och Nej, förnyade Hr Gr. o. Landtm, sin propos.
till bifall å Gr. Lagerbjelkes förslag och ropades dervid starka
Ja, jemte många Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att
han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering.
Fr. af Ugglas, Curt Gust.: Jag vågar lill Frih. Raab
hemställa, om icke hans syftemål kan vinnas lika väl utan V0’
Den 9 Augusti f. ni.
139
tering, enär Betänk., såsom bekant är, åtminstone ifrån BorgareSt:t
redan är återremitteradt. Frih:n kan ju då i Utsk. erhålla
den rättelse, sorn i det här framstäldta förslaget, möjligen kan
erfordras; men att här uptaga tiden med votering tror jag icke
tjenar lill någonting.
Frih. Baab: Jag kan icke efterkomma den till mig ställda
upmaningen.
öplästes till justering och godkändes följ:de voter:s-propos:n:
”Den som vill, att, såsom den 15:de §:n af en blifvande förordn.
, ang:de vilkoren för bränvins försäljning, införes ett sålydande
stadgande: ”Då K. Befh:de enl. nästföreg:de § meddelat
tillstånd lill minuthandel med eller utskänkning af bränvin, bestämme
näst derefter för socknen sammanträdande TaxeringsKommité
del kannelal bränvin, som anses å hvarje sådant ställe
årligen blifva försåldt. under den tid, för hvilken tillståndsresolutionen
är gällande”, löstalja
;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde stadgande till Särskildta Utsk. öfverlemnadl,
för att ytterligare granskas och jemkas.
Vid voteringens- slut befunnos röslerne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 17.
Nej — 15.
Med anledn. af det sålunda fattade beslutet, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att B. o. Ad. torde finna, att uti 17:de §:n, jemlikt
det vid densammas antagande gjorde förbehåll, borde, i st. f.
”8:de eller 12:te §:n, åberopas ”S:de, 12:le eller 15:de §:n”.
Hopades Ja.
§:n 18.
Hr Braunerhjelm: Utsk. har här förutsatt 5 olika betalningsterminer.
Detta kunde hafva något skäl för sig, så länge
skatten ansågs blifva så hög, men med den betydliga nedsättning,
R. o. Ad. beslutat, anser jag det endast medföra onödig
tidsutdrägt. Jag får derföre vördsamt föreslå, att den 18:de §:n
måtte få följande lydelse: ”Kannetalsafgift för minuthandel med
eller utskänkning af bränvin skall för hvarje halfår förskottsvis
erläggas och inbetalas, i Stockholm till stadens Drätsel-Kommission
samt å öfrige orter till den, som äger kronoutskylderna
uppbära.
Minuthandels- eller utskänknings-ställe, för hvilket afgiften
ännu icke, dä försäljningen derstädes tager sin början, blifvit af
Taxerings-Kommité bestämd, erlägge i afräkning å samma afgift
140
Den 9 Augusti f m.
förskott, beräknadl efter det minsta kannetal, som enl, 16:de§:n
2:dra mom. får åsättas”.
Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. ä detta förslag.
Hr Stråle, Wilh.: Både i Utsk:s förslag oell det förslag
lill redaktion, Hr braunerhjelm nu framställt, stadgas att afgiften
skall upbäras af den, som eger kronoutskylderne upbära. Detta
skulle i Stockholm medföra en synnerlig svårighet. Kronoutskylderna
upbäras nemi. derstädes af Kronoupbörds-Verket, som
vanligen upbär skatten i Februari månad. Skulle nu dessa algifter
upbäras uti 5 terminer, såsom Utsk. föreslagit, eller uti 2,
som Hr Braunerhjelm föreslagit, sä skulle deraf naturligtvis följa,
att åtminstone en ny upbördstermin tillkommer, hvilket jag fruktar
vara omöjligt. I Stockholm utgår redan en betydlig skatt af
bränvinsminuteringen, hvilken upbäres af stadens Drätsel-Kommission,
och jag kan icke inse något skäl, hvarföre icke DrätselKommissionen
fortfarande skulle hafva denna upbörd. Jag vågar
således föreslå ett tillägg, hvarigenom det undantag göres för
Stockholm, att afgiften derskall upbäras af Drätsel-Kommissionen.
Frih. Raab: Jag ber att få redogöra för de motiver, på grund
af hvilka Utsk. föreslagit afgiftens betalning prenumerationsvis i
5 terminer. Den första ansåg Utsk. höra erläggas någon kort
tid efter det näringsidkaren fått rättighet alt drifva sin rörelse,
på det att han icke några få dagar, innan rörelsen skulle börja,
måtte komma och säga sig icke kqnna betala, hvaraf skulle följa
att rörelsen finge ligga nere. Naturligtvis har icke något samhälle
beviljat rättighet till en sådan rörelses bedrifvande, med
mindre än att man funnit sådant nyttigt och af behofvet påkalladt.
Om nu med flere dylika ställen inträffade, att de, som erhållit
rättigheten, då dagen för afgiftens erläggande inföll, icke
kunde eller ville betala,- så skulle följden deraf kunna blifva att
uti en stad eller ort alla sådana ställen för någon tid uphörde.
Detta vore ganska väl, svarar man måhända, och jag vill erkänna,
att så vore, om dermed superiet minskades, men man får
icke taga saken ifrån denna sida, utan man måste erinra sig,
att orsaken hvarföre dessa rättigheter blifvit beviljade är den,
att man vill undvika lönnförsäljning, hvilken onekligen är ett
ganska stort ondt, som vid ett sådant förhållande, som det jag
nyss framställde, sannolikt blefve omöjligt att förekomma. Detta
är orsaken hvarföre den första i skall i förskott erläggas. Orsaken
hvarföre summan för öfrigt skall qvartals-vis erläggas, har
varit den, att man ansåg summan blifva så stor, att det skulle
vara alltför svårt för den person, som skulle åtaga sig rörelsen,
att erlägga denna summa, om det skulle ske uti endast 2 terminer.
Visserligen har R. o. Ad. nedsatt minimibeloppet, men vi
kunna ganska väl tänka oss, att anbuden på auktion kunna gå
till 3-dubbelt belopp, och då blir det en ganska stor summa. Här
kommer ingen utmätning i fråga, ty betalar spekulanter icke, så är
han af med rörelsen, och bésvärel att taga emot penningar 4
gånger om året mätte väl icke kunna vara så stort. Vi veta
Den 9 Augusti f m.
141
att i andra länder tipbäras krono-utskylderne flere gånger om
året, och det torde vara önskligt att äfven hos oss sådant komrne
att ega runi. Jag ber att derjemte få fästa uppmärksamheten
derpå, att det skulle kunna blifva en god beräkning för en
närings-idkare, att, om icke något förskott behöfde erläggas,
drifva sin rörelse under det första j året, då, i synnerhet under
jultiden, den fördelaktigaste konjunkturen inträffar, men sedermera
låta bli att betala, för att slippa rörelsen under den öfriga delen af
året. Jag tror det hafva varit väl beräknadt af Utsk. att, då
man velat undvika det skadliga borgenssystemet, ålägga näringsidkaren
att betala l utaf afgiften en längre tid innan rörelsen
börjat, pä det att auktoriteterna måtte halva tillfälle, alt om han
brister i betalningen, åter utbjuda rättigheten på auktion.
På grund häraf anhåller jag att 11. o. Ad. måtte bifalla
denna §.
Hr Printzensköld: Jag inser visserligen de svårigheter,
som kunna möta antagadet af denna § i dess oförändrade skick,
men man bör dock i noga betraktande taga alla de omständigheter,
Frih. Raab nu anfört, för sä vida icke så många svårigheter
vid dess verkställande möta, att de lägga allt för stora hinder
i vägen för §:ns antagande. Hvad beträffar upbörden i städerna,
skulle jag tro, att det föreslagna upbördssättet icke för landsortsstäderna
kommer att medföra serdeles stora svårigheter, emedan,
med undantag kanhända att ett par större, de öfrige äro sä små,
och följaktligen antalet af utminuterings- och utskänkningsställen
sä ringa, att det ingalunda kan blifva något serdeles besvär för
Magistraten, som är ansvarig för indrifvandet och redovisningen
af alla slags afgifter till Kronan, att mottaga de förskotter,
som af bränvinsminuterare och utskänkare erläggas, samt desamma
hos K. M:ts Befh:de i vederbörlig ordning redovisa. I Stockholm
blir svårigheten måhända större. Jag anser den talare,
som, i egenskap af embetsman inom Stockholm, härom yttrade
sig, i denna fråga hafva fullkomlig sakkännedom, och att följaktligen
afseende på hans yttrande i detta fall torde höra fästas,
men jag tror, att den värde talaren härvid hade bordt taga i
betraktande, alt de afgifter, hvarom nu är fråga, skulle i sig innesluta
icke blott de bevillnings- och bränvins-minuterings-afgifter,
som nu till staten utgå och som debiteras och upbäras af
Stockholms stads Kronouphörds-Kommissarier, utan äfven den
auklionssumma, som erhälles vid krogrättigheternas utbjudande,
ehuru icke i denna, utan i en följande § i författningen, omtalas
huru med fördelningen af den erhållna afgiften skall förhållas,
af hvilken afgift en icke obetydlig del blifvit till staden anslagen,
och således kommer att utgöra ett surrogat för hvad staden
nu genom sin Drätsel-Kommision ripbär af de krögare, hvilka på
auktion inropat utskänknings-rättighet. Att nu till Stockholms
stads Upbörds- verk öfverlemna upbörden och redovisningen, skulle
enligt den värde talarens förklarande medföra åtskilliga svårigheter.
För min del tror jag likväl icke, att hvarken så många
142
Den 9 Augusti f. m.
eller så stora svårigheter kunna förekomma. Upbörds-Kommissarierna
äro alltid tjenstgörande och finnas vanligen året om, åtminstone
vissa timmar på dagen, på sina upbörds-kontor, så att
de ganska lätt kunna mottaga afgifterna, hvilka, i anseende till
deras stora belopp, borde, i likhet med Kronoutskylder och andra
utskylder, insättas i R. St:s Bank, hvilken insättning naturligtvis
skulle ske pä kronoutskylds-kontoret, hvilket, såsom jag tror, är
öppet hela äret om, så alt enligt min tanke icke någon serdeles
svårighet skulle upkomma derigenom, att upbörden af hela afgiften
öfverflyttades på Upbörds-Kommissarierne, i stället för alt de
nu blott upbära Krouoafgifterne, under det att Drätsel-Kommissionen
upbär auklionssumman för krogrättigheterna. Enligt min
tanke vore det således en fördel, icke blott för det allmänna, utan
äfven för krögarne, att få i smärre poster afbörda sig den högst
betydliga skatt, de måste erlägga, serdeles då man icke vill ingå
på borgens-systeraet, hvilket jag på grund af min erfarenhet ingalunda
kan förorda, emedan jag, i och för mitt embete, haft. att
skaffa med afskrifningsfrågor, just för Stockholms stad, af sådane
afgifter, för hvilka borgen blifvit ställd, men hvilka icke
kunnat af löftesmannen utbekommas, hvaraf sig visar, att denna
säkerhet för Staten, att icke få vidkännas någon afkortning af
den s k. bränvinsminuterings-skatlen, ingalunda är tillfredsställande.
Hvad åter landet beträffar, så stor jag, att olägenheten med
de täta inbetalningarne der kommer att blifva större. Inbetalningarne
skola naturligtvis göras lill Kronofogden inom det fögderi,
der krogarne äro belägne. Denne kan bo på långt afstånd
ifrån de personer, sorn idka denna rörelse, och ett högst betydligt besvär
jemte tidsspillan skulle tillskyndas de skattskyldige, om de skulle
åläggas att hvarannan eller hvartredje månad resa till fogden för
att afbörda sig den skatt, som de äro ålagde. Dessutom blir afgiften
efter de grunder, R. o. Ad. för sin del bestämt rörande skatten,
icke så stor, att det ju icke skulle blifva ganska lätt, eller åtminstone
icke serdeles svårt för den skattskyldige, att antingen
på en gång eller i högst 2 terminer afbörda sig densamma. Då
kan han icke klaga öfver, alt något öfverdrifvet eller onödigt
besvär honom tillskyndas i afseende på afgiftens erläggande, och
jag skulle derföre för min del vilja förorda, att man, om så
möjligt vore, för städerna bibehölle stadgandet, sådant det nu är
i 18:de §:n föreslaget, men att deremot Hr Braunerhjelms förslag,
för så vidt det rörer landet, måtte antagas Dock får jag,
hvad landet beträffar, fästa upmärksamheten på ett förhållande,
som torde vara af vigt. 1 nu gällande Bränvinsbrännings-förordning
är det nemi. bland annat stadgadt, att den, som efter mantals-skrifningen
önskar att tillverka bränvin, skall hos K. M:ts
Befh:de derom söka tillstånd och vid ansökningen bifoga intyg af
den, som .eger att upbära afgiften till Kronan, d. v. s. Kronofogden,
att bränvinsbrännings-afgiften är erlagd för den tid, under hvilken
sökanden önskar att begagna bränvinsbrännings-rättighet,
utan att denna Författn. närmare bestämmer huru med redovis
-
Den 9 Augusti f. m.
143
ningen och konlrolleringen af denna afgift skall förfaras. Deraf
har blifvit en följd, att Kronofogden icke redovisat denna afgift,
utan helt enkelt innehållit densamma hos sig sjelf, och min erfarenhet
på den embetsplats, jag innehar, har bekräftat detta förhållande,
i synnerhet hvad en nu mera afliden Kronofogde beträffar,
hvilken hade upburit denna afgift i 10 eller 12 är, utan
att någonsin hafva redovisat derför, och denna redovisning aflades
först då han af KammarR.-ns Adv.-Fiskal åtalades för sitt ofog,
till svar hvarå han anförde, att Författntn icke stadgade något
om huru redovisning skulle ske, hvarföre han, i okunnighet derom,
hade ansett del vara bäst att medlen lago qvar hos honom. Detta
kan väl icke gerna hafva varit lagstiftarens mening, och för alt
förekomma, att icke sådane händelser för framtiden må inträffa,
vill jag föreslå elt tillägg till den 18:de§:n, hvarigenom en
kontroll vunnes öfver Kronofogden, när han upburit afgiften, så
alt K. M:s Beflnde genast, eller åtminstone inom några få dagar,
må vara i tillfälle att kunna affordra honom redovisning, derest
han icke redan har en sådan aflemnat. Vi vele nami., alt, efter
nu gällande Författn., skall all af Kronofogden mottagande npbörd,
intill den s. k. summariska redovisningen, annoteras hos
Häradsskrifvare!!, just derföre att K. M:s Befh:de och Landskontoret
skola genom de rapporter, hvilka dels straxt. efter upbördsstämman
och dels månadlligen afgifvas, få underrättelse om hvad
Kronofogden upburit. Om delta stadgande äfven utfifrågavar:de fall
skulle vinna tillämpning, så vore den osäkerhet för upbördens redovisning,
som nu förefinnes, undanröjd, och en sådan händelse, sorn
den jag nyss omtalade, skulle omöjligen kunna inträffa. Det tillägg
jag föreslår, skulle införas i slutet af Irsta mom. utaf HrBraunerhjelms
förslag, och erhålla följande lydelse: ”Hvarefter, u landet, upbärdsmans
qvitto, för att vara giillamlc, senast inom 8 dagar
skall till annotation hos Hdradsskrifvuren företes''''. Härigenom
finge Häradsskrifvare!! kännedom om både beloppet och
då det blifvit inbetaldt. I den upgift, han skall lill K. M:s Beflude
insända, skulle naturligtvis detta belopp intagas, och i händelse
fogden icke afgifvit redovisning, hvilket, på sätt jag förut omnämnt,
ganska lätt kan utrönas, så egde K. M:s Befh:de makt att tillhälla den
Kronofogde, som underlåtit att en sådan skyldighet fullgöra. Afven i
afseende på testaments-bevilln:n har man exempel på att ett sådant
stadgande, som jag föreslagit, är nödvändigt, ty det har
icke eller saknat exempel, att Kronofogden, enl. Författmn för
testamenls-bevi!ln:n, upburit denna afgift utan att någonsin derför
redovisa, emedan ingen kontroll funnits öfver denna upbörd.
Om detta förslag blefve antaget, äfvensom Hr Braunerhjelms förslag
i afseende på landet, men, hvad städerna deremot beträffar,
§:n sådan den nu lyder blefve bibehållen, skulle jag för min del
anse ändamålet med denna § fullständigt upfyldt.
Gr. Lagerbjelke: Frih. Raab har motsatt sig borttagandet
af den förskotts-afgift, som skulle erläggas straxt efter tillståndsresolutionens
meddelande, och såsom skäl derför anfört, att
144
Den 9 Augusti f. m.
det eljest skulle kunna hända, att den, sora fått resolutionen, icke
skulle bry sig om att densamma begagna, hvarigenom den olägenhet
skulle uppkomma, att under någon tid möjligen ingen
krogrörelse i orten funnes. Det är ju naturligt att, om en-person,
som sökt och erhållit tillstånds-resolution, sedermera sig icke
deraf begagnar, så är det derföre, att han vid närmare besinnande
funnit, att han på krogrörelsen skulle lida förlust, och, om så är,
kan jäg icke finna hvartill det skulle tjena, att genom förskottsafgift
tvinga honom att drifva en rörelse, hvarpå han förlorar.
Derigenom skulle ingenting annat åstadkommas, än alt karlen
antingen blef ruinerad eller också finge drifva sin rörelse så alt
han skafde och gnagde pä allt för att möjligen kunna hopskrapa
sin utkomst, hvilket naturligtvis icke skulle leda till att rörelsen
skulle blifva pä bästa sätt bedrifven. Således kan jag icke finna
att någonting härmed skulle vinnas, utan snarare tvärtom.
Frih. Haab har ytterligare anfört, att genom Hr Braunerhjelms
förslag, alt afgift för \ år skulle på förhand erläggas, skulle
en alltför betungande förskotts-afgift blifva lagd på näringsidkaren.
Skillnaden emot hvad Ulsk. föreslagit skulle likväl icke blifva
stor, enär Utsk. föreslagit, att |:del skulle erläggas straxt efter
tillståuds-resolulionens erhållande, och sedermera förskolsvis J:del.
Således skulle krögaren, redan innan han börjat drifva rörelsen,
hafva erlagl |:delar utaf afgiften, hvilket icke serdeles mycket
skiljer sig ifrån hälften deraf. När man ytterligare lager i betraktande,
att, enl. Utsk:s förslag, sä väl minimi-summan för kannetalet
som äfven sjelfva beskattningen, åtminstone för utskänkningsställena.
j var vida högre, än hvad som nu blifvit af R. o. Ad.
beslutadt, sä finner man deraf, att dessa |:delar i allmänhet hade
sannolikt kommit att stiga till en vida större summa, än den £
afgift som Hr Braunerhjelm föreslagit. För öfrigt, om också, efter
Hr Braunerhjelms förslag, för de minuteringsslällen, som uppgå
öfver minimum, hvilket äfven för dem är satt lägre än enl. Utsk:s
förslag, något mera penningar linge lof alt på förhand erläggas,
så kan jag icke finna någon olägenhet deraf, ty då finge man
visshet derom, att bergadt folk komme att bedrifva rörelsen, emedan
det är naturligt, att ingen annan än den, som är ordentlig
och någorlunda bergad, kan verkställa en sådan förskolts-betalning,
hvilket äfven för rörelsens bedrifvande kan vara af verklig
nytta. Jag kan således icke finna att Hr Braunerhjelms förslag
i något medför olägenheter, utan tvertom fördelar, så väl i hvad
jag nu anfört, som äfven i afseende pä upbörden. Hvad detta
sednare beträffar, har Hr Printzensköld redan bevisat nödvändigheten
af Hr Braunerhjelms förslag för landet, och hvad städerna beträffar,
så tror jag icke eller, alt hvarken Hr Printzensköld eller någon
annan skall kunna neka, att det är bättre, om upbörden sker
endast 2 gånger i st. f. 4, ehuru den nyssnämnde värde talaren
icke har ansett det vara så alldeles nödvändigt att inskränka desamma.
För min del anhåller jag således om bifall till Hr Braunerhjelms
förslag, men hvad beträffar det tillägg, llr Stråle föreslagit,
så har jag deremot ingenting att invända.
Hr
Den 9 Augusti f. m. 145
Hr Stråle: I anledn. af Hr Printzensköld» yttrande ifråga
om upbörden af dessa afgifter, anhåller jag att få erinra Hr Printzensköld
derom, att R. o. Ad. redan bestämt serskild bevillning
för bränvinsminuterings- och utskänknings-rättighet. Denna bevillning
skall naturligtvis upbäras af Krono-upbördsverket, och rjereraot
möter intet hinder. Men i denna § är fråga om årsafgift
för utminuterings- och utskänknings-ställen. Denna afgift existerar
redan i Stockholm och jag förmodar att, sedan en serskild
bevillning blifvit satt för utminuterings- och ntskänkningsrätt,
så kommer hela årsafgiften att utgå oförminskad till länet,
som i Stockholm är Stockholms stad. Afgiften har hittills ingått
till stadens kassa genom Drätselkommissionen, och jag finner icke
något skäl, hvarföre del icke skulle få fortfara på detta sätt. Jag
ber serskildt att få tillägga, att det icke är nog med upbörden
af denna afgift, hvilken man möjligen kunnat intaga i krononpbörden,
utan det är äfven fråga om att bevaka att restautierna
vederbörligen ingå, hvilket är en ganska vidlyftig affär, som det
möter stora svårigheter för uphördsverket att besörja. Sådant går
nu genom Drätselkommissionen och någon olägenhet deraf har
icke låtit sig förspörja. Jag fortfar således i min anhållan, alt
det tillägg måtte göras, att upbörden af denna afgift i Stockholm
förrättas af stadens. Drätselkommission.
Hr Braunerhjelm: I afseende på de anmärkn:r, Frih. Raab
framställt, instämmer jag uti hvad Gr. Lagerbjelke yttrat och'har
dervid intet att tillägga. Hvad åter beträffar det af Hr Printzensköld
gjorda förslag, att vid upbördsmans qvitto skulle tillika
fogas bevis öfver Häradsskrifvarens annotation, så tror jag detta
vara en ganska nyttig försigtighet vid kontrollen, och instämmer
således uti det af honom gjorda tillägg. Hvad åter Hr Stråles tillägg
beträffar, så torde äfven detta vara af vigt och böra i §:n införas.
Jag får derföre föreslå följande tillägg i del af mjg gjorda förslag:
”. . .. samt inbetalas i Stockholm till Drätselkommissionen och i öfriga
orter till den, som eger kronoutskylder upbära, hvarefter, å
landet, upbördsmans qvitto, för alt vara gällande, senast inom 8
dagar, skall till annotation hos Häradsskrifvaren företes”.
Hr von Troil: Redan i ett föreg:de plenum, då 17:de§:n
afhandlades, anmärkte jag det intrasslade och endast till vidlyftiga
räkenskaper ledande stadgande, som Ulsk. föreslagit i nu förevar:de
§, nemi. att bränvinsförsäljnings-afgiften skall i 5 serskilda
terminer upbäras. Jag antydde då tillika, att jag önskade
alt denna afgift skulle ^:årsvis i förskott erläggas, på sätt Hr
Braunerhjelm nu föreslagit. Jag kan visserligen för mig göra
tydligt, hvarföre Utsk. har föreslagit denna fördelning af kannetals-afgiftens
erläggande. Det var nemi. i anseende till de höga
afgifter, Utsk. föreslagit, efter hvilka minimum för hvarje utskänkningsslälle
skulle hafva blifvit 200 R:dr. Genom R. o. Ad:s nu
fattade beslut har minimum blifvit nedsatt till 100 R:dr och jag
inser således icke någon svårighet för den, som af denna rätlig10
II. 10
146
Den 9 Augusti f. m.
het kommer i åtnjutande, att för hvarje halfår i förskoll erlägga
\ af denna summa. Jag anser det tverlom vara en vinst, i fall
man genom stadgande af dylika förskottsbetalningar kan hindra
mindre pålitliga eller mindre välkända personer, som icke hafva
kredit att skaffa sig summan, i fall de icke hafva den sjelfva,
ifrån att utöfva en dylik rörelse. Jemte det jag således tillstyrker
bifall lill Hr Braunerhjelms förslag, anser jag äfven det tillägg
till detsamma, som af Hr Printzensköld blifvit föreslaget, vara af
behofvet högeligen påkalladt, på det K. M:s Befh:de måtte komma
i tillfälle att kontrollera huruvida opbörden verkligen till Kronofogden
ingått eller icke, hvarföre jag förordar detta tillägg. Då
Hr Stråle äfvenledes uplyst, att förhållandet i Stockholm är olika
emot på andra ställen, och att dessa bränvinsminuterings- och
utskänknings-afgifter hittills blifvit af Drätsel-kommissionen upburne,
sä anser jag det vara nödvändigt att uti förslaget införa
jemväl detta tillägg, hvarå jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs
propos.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag misströstar väl nu,
såsom vid föreg:de tillfällen, derom att Ståndet skall fästa afseende
på de meningar, sora af mig i denna fråga framställas. Men jag
anser mig dock, för sakens skuld, böra yttra mili tanke. Det är
visserligen sannt, att serskild bevillning hädanefter skall erläggas,
enl. det beslut R. o. Ad. fattat, och att, om det går i fullbordan,
genom de öfriga Ståndens instämmande, så kommer
äfven denna bevillning alt erläggas i samma ordning som den
öfriga. Men derom är nu icke fråga, utan om kannetals-afgiflen,
vare sig i städerna eller på landet. Om man erinrar sig, huru
det har tillgått: så finner man att, icke för bränvinsförsäljning,
utan för bränvinstillverkning har afgiften varit fördelad i 3 terminer,
då man anmält sig omedelbart hos K:s Befh:de och ej vid mantalsskrifningen.
Det har således kunnat hända, att upbördsmännen nödgats
i 3 terminer upbära afgiften för en sådan tillverkning. Det är
följaktligen ingenting ovanligt för dem, hvarken i städerna eller på
landet. Saken kan således gå för sig lika val hädanefter som hittills.
Skillnaden är blott den, att upbörden nu skulle inträffa 5 i st. f.
3 gånger. Betalning pä förhand skulle jemväl tillförene erläggas
då man anmälde sig omedelbart hos K:s Befhule. Betalning på
förhand vore således icke heller någon nyhet. Jag tror, på sätt
både Frih. Raab och Hr Printzensköld förut anmärkt, att det vore
nödigt och nyttigt försäkra sig om att vederbörande myndigheter
få den afgift, som dem tillkommer. Ett borgens-syslem vill man
icke inlåta sig på. Jag ser dä ingen annan utväg att med säkerhet
få sina penningar, än att de skola på förhand erläggas. Vill
man fordra allt för stort belopp på en gång, så kunna vederbörande
icke anskaffa det. Då blifver följden, att auktions-beloppet
varder så mycket ringare och att man skadar sig sjelf genom
den beqvämlighet, man söker bereda upbördsmännen. Hr Printzenskölds
tillägg anser jag vara rigtigt, och det har jemväl af
Hr Braunerhjelm blifvit tillstyrkt. Hvad Hr Stråles tillägg be
-
Den 9 Augusti f. m.
147
träffar: så har jag ingenting emot att för Stockholms stad ett
undantag göres i afseende ,pä upbörden. Det är likgiltigt hvem
som emottager penningarne. Flufvudsaken är, att betalningen erlägges
på förhand och att-det sker i flera terminer. För min
del skulle jag tro, att, då så många omständigheter här äro att
bemärka, vore det bäst om R. o. Ad. ville återremittera punkten,
i st. f. alt afgöra honom nu genast, då jag befarar att alla
vederbörliga vilkor icke blifva riktigt iakttagna.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit nlfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Raab: Jag får endast tillkännagifva, att jag afstår ifrån
min begäran om bifall lill Utsk:s förslag, och instämmer i Ur
von Hartmansdorffs begäran om återremiss.
Hr Printzensköld: Afven jag instämmer uti den af Hr
von Hartmansdorff framställda anhållan om återremiss.
Då nu öfverläggningen förklarades våra fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., alt, sedan Frih. Raab afstått från sitt yrkande
om bifall till Utsk:s förslag och instämt i yrkande på återremiss,
endast 2:ne meningar sökte göra sig gällande, nemi. dels
Hr Braunerhjelms förslag, att §:n måtte erhålla följande lydelse:
”Kannetals-agift, för minuthandel med eller utskänkning af bränvin
skall för hvarje halfår förskottsvis erläggas och inbetalas, i
Stockholm till Stadens Drätsel-kommission samt å öfriga orter
till den, som eger krono-utskylderne upbära”.
”Minuthandels- eller utskänkningsställe, för hvilket afgift en
ännu icke, då försäljningen derstädes tager sin början, blifvit af
Taxerings-komité bestämd, erlägge, i afräkning å samma afgift,
förskott, beräknadt efter det minsta kannetal, som enl. 16:de §:ns
2:dra mom. får åsättas”; och dels Hr von Hartmansdorffs yrkande,
alt §:n mätte återremitteras'.
Propos. till bifall å Utsk:s förslag blef först framställd, men
besvarad med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade antaga det af Hr Braunerhjelm framstäldta
redaktionsförslag, samt, efter det svaren härvid utfallit med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
§ 19-
Hr Braunerhjelm: Ehuru jag icke för mig kan göra rätt
klart hvad i denna § menas dermed, att, då rättighet till minuthandel
med och utsträckning af bränvin en gång blifvit upsagd,
så kan den icke återförvärfvas på annat sätt, än som i IO:de§:n
medgifves, så förefaller det mig dock besynnerligt alt ett sådant
stadgande serskildt utsättes. Skall något sådant finnas i Författnm,
så bör det åtminstone vara gemensamt för stad och land. Sedermera
stadgas i §:n, att, om gästgifvare upsagt sin rättighet till
bränvins-utskänkning, så kan den icke för gästgifveriet återförvärfvas,
men gästgifvaren kan dock för sin person i vanlig ordning
vinna denna rättighet. Det kan väl icke vara en gästgif
10
*
14S
Den 9 Augusti f. m.
vare, mera än någon annan, förmenadt atl söka och erhålla en
sådan rättighet, och jag vet således icke hvarföre detta stadgande
skall finnas. Jag tror derföre, att, om ett sådant stadgande, som
denna § innehåller, anses böra i Författn:n inflyta, så borde det
helt enkelt uttryckas på följande sätt: ”Den som sin rättighet
till minuthandel med eller utskänkning af bränvin en gång upsagt,
må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet i annan
ordning, än i denna Förfatln. föreskrifves”. Jag anser hela stadgandet
öfverflödigt, emedan det faller af sig sjelf, att den, sorn icke
har en rättighet, måste söka den; men anser R. o. Ad. ett sådant
stadgande höra finnas, så anhåller jag om antagande af detredaktionsförslag,
jag nu haft äran framställa.
Frih. Raab: För det första vill jag anmärka ett tryckfel i
den 19:de §:ns 2:dra morn., der det står 15:de §:n, hvilket bör
vara den Mule §:n. För det andra får jag uplysa derom, att
uti J:sta mom. afses de näringsidkare, hvilka Utsk. har tillerkänt
förmånsrättighet att utöfva den ifrågavande näringen, d. v. s.
sådane, som enl. 7:de §:n icke skulle behöfva att på auktion söka
förvärfva denna rättighet, utan som på grund af burskap skulle
dertill vara sjelfskrifne. Dessa äro här afsedda, men det är tillika
sagdt, alt, om de en gång afsagt sig denna rättighet, så stå
de i samma kathegori, som hvilken annan medborgare som hellst,
alt nemi. få konkurrera med alla andra om rättighetens förvärfvande.
Hvad åter 2:dra morn. beträffar, så förekommer det mig
inkonseqvent, att, sedan Utsk. tillerkänt gästgifveri-egendomen
rättighet alt fortfarande få utöfva utskänkning, här stadga, alt om
denna rättighet en gång afsäges, så skall den för alltid vara förlorad
för hemanet. Jag har derföre i min reservation föreslagit
att §:n mätte erhålla följande lydelse: ”Har gästgifvare å landet
npsagt eiler förverkat sin rättighet lill bränvins-utskänkning, må
densamma icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas,- så länge
det af samma person innehafves. Upsägning, som sålunda skett,
må dock icke utgöra hinder att förvärfva rättighet till bränvinsutskänkning
på sätt i Mule §:n omförmäles”. Och på detta förslag
vågar jag anhålla om propos.
Gr. Lagerbjelke: Den 12:te §:n är redan af R. o. Ad.
antagen, och denna § innehåller atl: ”Gästgifveri å landet, för
hvilket, vid den tid, då denna Förfaltn. blifvit till efterlefnad
gällande, ulskänkningsrätt utöfvas, varde vid rättigheten fortfarande
bibehållet, intill dess densamma uphör genom upsägning
eller förverkas”. Det må nu vara rätt eller icke att medgifva
gästgifveriet' en sådan rättighet, så är det likväl ett faktum att
lt. o. Ad. meddelat en sådan rättighet för gästgifverierna intill
dess denna rättighet uphör genom upsägning eller förverkas;
men lika uppenbart som det är, att sä länge detta icke inträffat,
så länge finnes rättigheten, lika säkert är det äfven, att sedan
den blifvit upsagd eller förverkad, så är den ock uphörd. Om
således 19;de §:n endast kommer att erhålla ett så lydande mom.
att: ”Den som sin rättighet till minuthandel med eller utskänk
-
Ben 9 Augusti f. m.
ning af bränvin en gång upsagt, må ej till dylik försäljning å
nye- erhålla rättighet i annan ordning, än i denna författn. föreskrifves”,
så är det uppenbart, alt då utskänknings-rättigheten
för gästgifveri blifvit npsagd, så kan den icke äter erhållas på
annat sätt, än författn:n föreskrifver. Icke eller finnes det någon
grund för att antaga, att den, som förverkat sin rättighet
till utskänkning ä gästgifveri, skulle densamma åter erhålla på
andra vilkor, eller på annat sätt, än författnm föreskrifver. Jag
kan således icke finna, hvartill 2:dra mom. i denna § tjenar,
och jag skulle äfven anse, att äfven det lista mom. gerna hade
kunnat utgå, men jag vill likväl icke motsätta mig, att det må
qvarstå, i och för det förhållande, som möjligen kan inträffa i
städerna, der personer kunna finnas, som hafva burskap på denna
rörelse, och på hvilka stadgandet möjligen skulle kunna tillämpas.
Jag anhåller om bifall till Hr Braunerhjelm* förslag.
Hr von Hartmansdorff: Hr Braunerhjelm bar icke bestridt,
att det lista mom. må qvarstå, ehuru lian i ordalydelsen
föreslagit en ändring, hvilken, enl. min tanke, gerna kan medgifvas.
Hvad åter 2:dra mom. i §:n beträffar, sä jiar Utsk. ansett
rättighet lill bränvins utskänkning vara, pä grund af gästgifveri-ordn:n,
; förenad med gästgifvaregård* innehafvande. Min
mening är äfven, att så förhåller sig. Bränvins-utskänkningsrättiglieten
tillhörer icke der någon viss person, utan är fästad
vid hemmanet. Så har ock saken hittills varit betraktad. Den,
som sålt en gästgifvaregård, har begärt mera, i anseende till den
bränvins-ntskänkning, sorn der kunde ega rum, och den, som
köpt hemmanet, har, med afseende på detta förhållande, betalat
mera derför. Om nu en person, antingen af afsky för brånvinslörsäljning
eller af fruktan för den höga skatten, afsade sig att,
för sin person, utskänka bränvin, sä skulle detta naturligtvis
gälla endast för hans tid. Men af en ny egare kunde utskänkningen
åter uptagas. Pä det att sådant ej mätte ske, och all
tvekan i detta hänseende varda undanröjd, har Utsk. ansett sig
behöfva införa ett uttryckligt stadgande i författum, så att den,
som afsade sig bränvius-utskänkningen, skulle vela hvad som
derigenom äfventyrades, och följaktligen icke anse sig genom
uphörandet förnärmad i sin eganderätt. Del voro i synnerhet
BondeStis ledamöter inom Utsk., hvilka höllö pä denna §, emedan
de ansågo gästgifvare^ eganderätt i annat fall löpa fara. För
min del tror jag således 2:dra mom. böra bibehållas.
Hr Printzensköld: På sätt Hr von Hartmansdorff oplyst,
är verkligen bränvins-utskänknings-rättigheten uteslutande tillhörig
sjelfva gästgifveriet och icke den person, som för tillfället
eger gästgifvaregården, hvilket uti 1734 års gästgifveri-förordn.
tydligen är uttryckt. Det är visserligen ganska välment af Utsk.
att vilja fråntaga gästgifverierna denna reela rättighet, för att
icke sedermera kunna såsom sådan återförvärfvas, derigenom alt
en gästgifvare tillfälligtvis afsagt sig bränvins-utskänknings-rättigheten,
men månne det är rättsenligt? Jag tviflar derpå. Gäst
-
150
Peil 9 A u g u s t i f. rn.
gifveriet har hittills ansetts sora etti verkligt onus, hvarföre också
enl. samma författa., som jag nyss nämnde, vissa friheter blifvit
dem tillagde jemte den rättighet, sorn de nu ega, till bränvinsminutering
i detta ords vanliga bemärkelse. Skulle man nu förklara,
att gästgifverierna vore för alltid qvitt denna rättighet,
derföre att t. ex. en gästgifvare, som är en något fanatisk nykterhetsvän,
heldre upoffrar en del af sin egendom, än han begagnar
denna rättighet och skattar derför, hvilket jag vet hafva
inträffat med några personer, så skulle derigenom, till skada för
gästgifveriet, en minskning i dess värde förorsakas, äfvensom jag
tror, att en skada jemväl skulle upkomma för de resande, då de
icke kunde påräkna att vid detta gästgifveri erhålla de förfriskningar,
som de önskade, ty stadga hvad man vill, så blir dock
mängden af resande, åtminstone manspersoner, härmed föga belåtne,
då de understundom i dåligt väder kunna behöfva en sup,
om man så vill kalla den. Derföre anser jag det förslag, Frih.
Raab uti sin reservation afgifvit, ega ett väsendtligt företräde.
Ilan säger nemi.: ”Har gästgifvare å landet upsagl eller förverkat
sin rättighet till bränvins utskänkning, må densamma icke kunna
för gästgifveriet åter förvärfvas, så länge det af samma person
innehafves. Upsägning, som sålunda skett, må dock icke utgöra
hinder att förvärfva rättighet till bränvins utskänkning, på sätt i
14:de §:n omförmäles”. Jag tillstyrker så mycket heldre antagande
utaf denna redaktion af §:n, som hända kan, att gästgifveriets
egare till en annan person utarrenderar detsamma med
åtföljande skyldighet och rättighet att hålla spritdrycker resande
till handa. Om det nu händer, att denna arrendator genom
hvarjehanda ofog förverkar den rättighet han sålunda innehar,
kan det då vara med rättvisa förenligt, att stadga den påföljd,
att gästgifveriet, då det återgår till sin rätta egare, skall för alltid
hafva förlorat denna rättighet, utan att dess egare varit det
aldra minsta förvållande till den svåra påföljd honom drabbat
och hvarigenom hans egendom blifvit till sitt värde icke obetydligt
förminskad? På grund af dessa skäl vågar jag uprepa milt
tillstyrkande, att Frih. Raabs förslag till 2:dra mom. af 19:de
§:n måtte antagas.
Hr Adelborg, Anders Otto: Om egaren till ett hemman
vill för everdeliga tider tillförbinda della hemman något
onus, kan man enl. vår lag förneka honom sådant? Har man
hittills sökt att göra del? Nej! det finues en mängd hemman,
i hvilka inteckningar äro gjorda, hvaraf räntan är anslagen till
förmån för skolor och andra inrättningar, och detta sätt att för
evärdeliga tider disponera en viss inkomst till något godt ändamål
har hittills öfverallt blifvit följdt. På samma grund måste
man ju anse det vara lika tillåtlig! att afsäga sig vissa förmåner
för en gästgifvaregård, hvilka förmåner sedermera icke må detta
hemman vidare tillkomma, och så snart en lag finnes, som sådant
icke förbjuder och en hvar vet hvad följden blir af en sådan
handling, bör väl dylikt förfogande öfver sin egendom väl in
-
Den 9 Augusti f. m.
151
gen kunna förmenas. Det vore eget, örn lagen skulle hafva
den omvårdnad om den enskilde, att den lill och med skulle
intränga i hans eganderätt och hindra honom att för en framtid
öfver sin egendom förfoga på det sätt han hehagade. Afsäger
sig-ägare lill gästgifvaregård rättigheten till försäljning af bränvin,
så blir enda följden häraf, att detta hemman blir minskadt
lill sitt värde och denna minskning i värde är endast ett sätt
att i förväg taga af kapitalet, hvilket ju icke måtte kunna förvägras
någon? Jag finnér således intet skäl att förändra det 2:dra
inom. af §:n, utan anser, för min del, att den, som vill afsäga
sig sin rätt till bränvins utskänkning vid gästgifvaregård, icke
kan betagas denna sin rättighet.
Hr Braunerhjelm: Hr Printzensköld har yrkat bibehållande
af skyldigheten för gästgifvare ^tt hålla bränvin resande
tillhanda, men han tyckes dervid alldeles hafva förgätit, att R.
o. Ad. redan har antagit den Uste §:n af Utsk:s förslag, hvilken
är så lydande: ”Gästgifvare vare ej pligtig att bränvin till
utskänkning hålla.” Han är således fullkomligt befriad ifrån all
skyldighet att tillhandahålla bränvin för [resande, och har följaktligen
obestridlig rätt alt upsäga utskänknings-rättigheten. Här
är blott fråga om ett stadgande, som skulle innehålla, att, om
han upsagt denna rättighet, så kan han icke återfå densamma.
Detta stadgande må för min del gerna i §:n intagas, men jag
anser det vara fullkomligt öfverflödigt, då redan uti 12:te §:n
är tillräckligt tydligt stadgadt, att, så snart gästgifvare upsagt sin
rättighet till utskänkning, så har han förlorat densamma. Jag
kan åtminstone icke finna annat, då der säges, att ”gästgifveri å
landet, för hvilket, vid den tid då denna författn. blifvit till efterlefnad
gällande, utskänknings-rättighet utöfvas, varde vid rättigheten
fortfarande bibehållet intilldess densamma uphör genom
upsägning eller förverkas.” Vill man dock att samma sak skall
sägas 2 gånger, så vill jag åcke sätta mig deremot, ehuru, såsom
jag förut yttrat, jag finner det alldeles öfverflödigt.
Frih. Raab: Just derföre, att 12:te §:ns lista mora. mycket
tydligt och klart, alldeles såsom Gr. Lagerbjelke och Hr Braunerhjelm
yttrat, uttrycker den mening, att. då gästgifvare upsagt
utskänknings-rättighet, så har den för gästgifveriet uphört, just
derföre, säger jag, är det så mycket mera nödigt att derom stadga
något uti en följande §, ty eljest skulle inträffa, att om ett gästgifveri
vore bortlemnadt på arrende, så skulle det kunna bero
på- en arrendators förverkande att denna rättighet för gästgifveriet-uphörde,
men så långt har icke en gång Utsk. gått, då det
uti 2:dra mom. af ifrågavande § stadgat, att denna rättighet
skall uphöra, om egaren upsagt densamma. Jag vill likväl fästa
upmärksamheten på sjelfva hufvudsaken och frågar då: hvad
äy det egentligen man åsyftar? Jo, man önskar just att så mångå
gästgifvare som möjligt skola afsäga sig rättigheten att hålla ut- \
skänkning. Kan väl detta vinnas genom en sådan föreskrift
som denna? Jag ber Hrr:ne lägga märke till, att man i denna
152
Den 9 Augusti f, m.
föreskrift säger, att om en gästgifvare en gång afsäger sig denna
rättighet, så har hemmanet för alltid förlorat densamma. Tron
J nu, Mine Hrr! att någon egare till gästgifveri — han må vara
så varm nykterhetsvän som helst — skulle, då han vet, att denna
fördel med (lera 1000 Ridr ökar hemmanets värde, vilja för sina
barn och efterkommande afstå denna rättighet? Han råkar ju då
i kollision emellan sin pligt emot samhället och sin pligt att icke
från sina barn och efterkommande afhända en del af förmögenheten.
Jag tror för min del, alt det åsyftade ändamålet skulle
vida säkrare vinnas, om man icke betager egendomen sjelfva rättigheten
derföre, att egaren afstår ifrån dess utöfvande, utan
stadgar, att rättigheten endast uphör för den tid, egendomen
innehafves af den egare, som afsagt sig rättigheten. Deruti är
ingenting ondt och jag hoppas att derigenom skulle pä en mängd
gästgifverier all bränvins-ulskänkning uphöra, men vill man drifva
det derhän, att hemmanet äfven skulle förlora rättigheten, så
tror jag icke, att mången skulle afstå ifrån denna förmån, utan
heldre drages lian med utskänkningen, han må finna den huru
obehaglig som helst. Derföre, och på grund af det skäl Hr
Printzensköld sednast anförde, nemi. att det ligger en orättvisa
deruti, att man icke gjort undantag vid det förhållande, att en
arrendator förverkat rättigheten, utan låtit haus förseelse falla
egaren till last, beder jag Hrr:ne behjerta den reservation jag
afgifvit.
Hr von Troil: I afseende på lista mom. af ifrågavaride
§, anser jag den af Hr Braunerhjelm föreslagna redaktionen vara
tydligare, och förordar således densamma. Hvad äter det 2;dra
mom. beträffar, så erkänner jag visserligen, att hvad deruti stadgas
möjligen kunde anses öfverflödigt att uprepa, då det redan
finnes i 12:te §:n lista mom. uttryckt, men jag tror det likväl
icke skada, att det här finnes såsom ett förtydligande af den
12:te §:n. Jag anser alt R. o. Ad. redan i hufvudsaken fattat
sitt beslut, och att ett bifall till den åsigt, Frih. Raab uti sin
reservation uttryckt, skulle vara stridande emot detta beslut. För
min del tror jag äfven, att det ur många synpunkter skulle blifva
en fördel, om icke hvarje hemman, som nu är gästgifveri, ansågs
ega en obestridlig rättighet att utskänka bränvin. Jag vet,
att den rättighet, sorn i detta hänseende blifvit gästgifverierna
tillagd, har blifvit under olika lider så olika upfatlad, att, då
fråga varit om att flytta gästgifveri från ett ställe till ett annat,
så hafva tankarne varit ganska delade, huruvida icke det hemman,
der gästgifveriet förut varit, skulle för all framlid bibehålla
utskänknings-rättighet. Jag skulle för min del tro, att all
rättfärdighet är upfylld, om man antager det 2:dra mom. Utsk.
föreslagit, likväl med den förändring, att man i 2:dra mom.
sätter 14:de §:n i st. f.- den 15:de. Jag får således tillstyrka
bifall till Hr Brannerhjelms förslag till redaktion af lista mom.
samt derjemte äfven bifall lill hvad Utsk. föreslagit i det 2:dra
morn., med iakttagande af den förändring, som redan af Frih.
Raab blifvit antydd, i afseende på tryckfelet.
Ben 9 Augusti f. m.
153
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr von
Troil. Det är icke rimligt, atthen tillfällig rättighet, som fordom
icke funnits och som för framtiden kan uphöra, skall oafhändligen
vara fästad vid egendomen. Om, på sätt Hr von Troil redan
anfört, en väg lägges om, så att ett hemman, hvilket förut
varit gästgifvaregård, uphörer att vara det, så uphörer ju med
detsamma både skyldigheten och rättigheten att hålla de resande
bränvin till handa. Likväl skulle ett sådant hemman, för all
framtid, bibehålla utskänknings-rätligheten. Sådant saknar skäl.
Jag anhåller följaktligen, att K. o. Ad. måtte bifalla det 2:dra
mom. oförändradt, dock med rättelse af den feltryckning, Frih.
Raab redan anmärkt.
Efter det öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att de särskildta momme, i anseende till
derom framställde olika yrkanden, borde hvart för sig blifva föremål
för beslut. För lista morn. hade Hr Braunerhjelm föreslagit
följande redaktion: ”Den, som sin rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin en gång upsagt, må ej till
dylik försäljning ånyo vinna rättighet i annan ordning än denna
författn. föreskrifver”, och. Hr Gr. o. Landtm, finge nu hemställa
om R. o. Ad. behagade bifalla lista mom. af Ulsk:s förslag.
Denna propos. besvarades med starka Nej, jemte ett eller
annat Ja, hvarefter den af Hr Braunerhjelm föreslagna redaktion
af R. o. Ad. antogs.
Efter framställning, alt, i fråga om 2:dra morn., Hr Braunerhjelm
önskat afslag och Frih. Raab antagande af sin, Betänk,
bifogade redaktion, innehållande: ”Har gästgifvare å landet upsagt
eller förverkat sin rättighet lill bränvins utskänkning, må
densamma Icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas, så länge
det af samma person innehafves. Upsägning, som sålunda skett,
må dock icke utgöra hinder att förvärfva rättighet till bränvins
utskänkning på sätt i 14:de §:n omförmäles”; samt med erinran,
att, i händelse R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag,
dervid borde iakttagas den af Frih. Raab gjorda anmärkn. om
åberopande af 14:de i st. f. 15:de §:n, blefvo propos:r framställde,
dels till bifall och dels till afslag å 2:dra mom. af Utsk:s förslag
och dels till antagande af den redaktion Frih. Raab föreslagit,
och ut föllo svaren dervid med blandade Ja och Nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla detta mom. sådant det af Utsk. blifvit föreslagit, samt
efter denna propos:s besvarande med starka Ja, blandade med
många Nej, förklarade sig nu hafva hört öfvervägande Ja.
Ilr Printzensköld: Jag anhåller om votering och att Frih.
Raabs förslag måtte blifva contra-propos.
Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.: På det att äfven den
mening måtte få tillfälle att kunna göra sig gällande, nemi. att
2:dra mom. skulle hell och hållet utgå, anhåller jag att ett sådant
uteslutande måtte blifva contra-propos.
154
Den 9 Augusti f. m.
Hr Printzensköld: Du det var jag, sora begärde votering,
anser jag rättigheten att begära contra-propos. tillhöra mig och
ingen annan. Jag har anhållit, att Frih. Raabs förslag måtte
blifva contra-propos., och ifrån denna begäran kan jag icke afstå.
Frih. Stjernstedt:’ Lika oförhindrad och berättigad sorn
Hr Printzensköld är att begära contra-propos., torde äfven jag
vara det, i den syftning jag sednast hade äran begära, enär det
af mig uptagna förslaget under den föreg:de diskussionen blifvit
framställdt, och således är grundlagsenlig! giltigt till uptagande
såsom contra-propos. vid blifvande votering; och torde ingen
annan utgång af saken gifvas, än att det måste blifva votering
om contra-propos., om ingen af dem, som olika sådana yrkatj
derifrån vill afstå.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, sedan Hr Printzensköld och
Frih. Stjernstedt yrkat olika contra-propos:r, först borde afgöras,
hvilkendera af dessa propos:r borde ingå i voteringen, och att
lian derföre nu finge hemställa, om R. o. Ad. till contra-propos.
vid voteringen antoge Frih. Raabs reservation.
Härvid ropades starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. till contra-propos. behagade
antaga, att ifrågavar:de 2:dra mom. borde utur författnm
utgå, samt, efter derå med starka Ja och åtskilliga Nej afgifvet
svar, förklarade, det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Frih. Raab: Jag vänder mig till Hr Printzensköld med
den hemställan, huruvida det lönar mödan att längre strida härom,
och om han icke vill afstå.
Hr Printzensköld: Genom att afstå ifrån den sista af
mig begärda voteringen är det ju klart, att den mening, som
jag'anser vara den riktiga, blir helt och hållet undertryckt. Skulle
likväl R. o. Ad. anse saken vara likgiltig, så vill jag icke besvära
med någon votering.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, förfrågade sig, huruvida Hr
Printzenskölds yttrande innefattade, att lian ville afstå från voteringen,
och sedan han förklarat sig ej vilja fullfölja sin derom
gjorda begäran, uplästes till justering följande votens-propos.:
Den, som bifaller 2:dra mom. i 19:de §:n af Serskildta
Utsk:s förslag till förordn. ang:de vilkoren för bränvins försäljning,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. nämnda mom. böra utur författningen
utgå.
Frih. Raab: Jag hemställer, om icke den rättelse, att 15:(e
§m skall ändras till den 14:de §:n, borde införas.
Den i) Augusti f. m
155
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, erinrat, att, innan propostn
till bifall framställdes, förbehåll om rättelse af det anmärkta tryckfelet
blifvit gjordt, godkändes den nu nplästa voter:s-propos:n
och vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda
Ja
— 7.
Nej — 15.
§§ 20 och 21.
Dessa §§ blefvo af R. o. Ad. bifallne.
§ 22.
Hr Braunerhjelm: Sedan R. o. Ad. nu antagit en ny
15:de §, torde det vara nödigt att förändra denna § så, att det
komme att heta ”15:de, 16:de och 17:de §§:ne” i st. f. blott
”16:de och 17:de §§:ne.”
Gr. Lagerbjelke: Sedan R. o. Ad. under detta plenum
fattat det beslut, att kannetals-afgiften skulle i Stockholm erläggas
till Drätsel-Kommissionen, lärer det väl icke gå an, att i
2:dra mom. af denna § bibehålla stadgandet, att dessa afgifter
skola erläggas till den, som eger krouo-utskylder upbära. Jag
hemställer derföre, att dessa ord måtte uteslulas, så att 2:dra
mom. kommer att slutas med ordet ”erläggas
Hr von Hartmansdorff: Jag har, i min reservation, anmärkt
eli förhållande, hvarpå jag utbeder mig fä ytterligare fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet. Jag anser nemi. oriktigt, att tiden,
för hvilken afgift skall beräknas, icke får vara kortare, än en
månad. Det händer att läger, möten och andra folksamlingar,
der utskänkning kommer i fråga, icke räcka så länge. Hvarföre
skall man då ålägga vederbör:de att betala skatt för så lång tid?
Sådant är öfverdrifvet och obilligt. I KammarR:n har t. ex.
förekommit ett mål, der någon klagade öfver för hård beskattning,
derföre att man ålagt honom, som höll näring vid en kälkbana,
skatta för längre tid än nöjet och folksamlingen, i anseende till
inträffadt töväder, varade. Hvarföre skall man, dä rörelsen räcker
så kort tid, ålägga skatt för en långvarigare? Jag hemställer
derföre, att mot slutet af 2:dra mom. måtte efter orden: "ej för
kor lare tid" tilläggas: "än ti dagar"-, så alt de blifva den
minsta beskattningstiden.
Hr von Troil: Den betänklighet, Hr von Hartmansdorff
framställt, kunde möjligen hafva skäl för sig, derest R. o. Ad.
hade antagit det högre minimi-beloppet, som Utsk. föreslagit i
16:de och 17:de §§:na, men sedan detta belopp, i penningar förvandladt,
endast utgör 100 R:dr b:ko, så följer deraf, att afgiften
för en månad blir 8 R:dr 16 sk. Jag skulle tro, att det icke
är för mycket, att den, som har fått rättighet att hålla utskänkning
vid ett möte eller dylikt tillfälle, äfven om han gjorde det
under en kortare tid, får derföre erlägga 8 R:dr 16 sk. På
grund häraf, och då jag anser det vara en vinst, att utskänk
-
15G
Den 9 Augusti f. m.
nings-ställena icke blifva flera, än behofvet påkallar, så skulle
jag tro, att ingen obillighet ligger uti att antaga hvad Utsk. här
föreslagit.
Hr Adelborg: Jag fruktar för, att den siste värde talarens
yttrande icke står uti fullkomlig konseqvens med hvad han
förut anfört. . Han har först ifrat-för, att afgifterna skulle sättas
lägre, på det alt icke lönnkrogar skulle med så stor lätthet upkomma
och florera, men medger nu, att 8R:dr 16 sk. b:ko skulle
vara minsta ufgiften, äfven under kortaste tiden. Men delta är
ju, då försäljningen icke pågår mer än 1 ä 2 dagar, en alltför
dryg skatt, och derigenom, att afgiften åter sättes för hög, upstår
ju, sorn talaren sjelf erkänt, en mängd smygkrogar. Jag
tror derföre, att, om man vill vara konseqvent, så bör man vara
det i detta fall så väl som i andra; och jag hemställer derföre
till den värde talaren, om han icke, just för denna skull, ville
förena sig med Hr von Hartmansdorff, som, enl. min tanke, har
fullkomligt rätt.
Hr Printzensköld: I likhet med Hr von Hartmansdorff
finner jag det vara både obilligt och orättvist att stadga en månads
afgift såsom den minsta, hvilken bör af utskänkare, vid sådana
tillfällen som detta, erläggas. Om Slaten och kommunen
draga fördel af utskänkningsrätten vid alla de tillfällen, då en
sådan rättighet med skäl bör medgifvas, så måste äfven å andra
sidan stadgas en sådan afgift, att icke dess höga och öfverdrifna
belopp afhåller personer ifrån att anhålla att få en sådan rättighet
utöfva. När fråga var om meddelande af utskänkningsrätt
å landet, så yttrade jag den öfvertygelsen, att K. M:s Befh:de,
långt ifrån alt onödigtvis öka tillstånds-resolutionernas antal,
tvärtom borde i detta hänseende vara i högsta måtto sparsam,
så alt ingen erhölle tillstånd till utskänkning, med mindre än
alt K. M:s Befh:de hade genom hvarjehanda sig företeende omständigheter
blifvit fullt öfvertvgad om, att det vore både nödigt
och nyttigt att tillstånd till utskänkningen meddela. Så lärer
väl äfven K. M:s Befh:de i dessa fall förfara, och då kan man
icke säga, att det är öfverensstämmande med billighet och
rättvisa att stadga sådana afgifter, som göra det, om icke omöjligt,
åtminstone ganska svårt och icke det ringaste fördelaktigt,
att på detta sätt betjena de trafikerande, och hvarigenom dessa
sednare verkligen tillskyndas skada i st. f. det gagn, som de eljest
skulle kunna hafva häraf. Jag kan derföre icke annat än
förorda Hr von Hartmansdorffs förslag.
Medan jag har ordet, torde det tillåtas mig att fästa upmärksamheten
på en annan omständighet i §:n, hvilken torde
förtjena att af R. o. Ad. bemärkas. Det står nemi. i 2:dra morn.,
att afgiften för den utskänkningsrätt, som meddelas vid de tillfällen,
som bär äro i fråga, skall bestämmas af näst sammanträdande
Taxerings-Kommité, och i slutet af samma mom. heter
det, att, innan utskänkningen må företagas, skall afgiften förskottsvis
erläggas. Nu bänder, att K. M. anbefaller truppers sam
-
Den 9 Augusti f. m.
157
inandragning helt hastigt och vid en lid, då Taxerings-Kommitéen
nyss har slutat sin verksamhet och blifvit uplöst. Huru
skall då afgiften bestämmas? K. M:s Befh:de finner det vara nödigt
att vid det ställe, der trupperna sammandragas, meddela
tillstånd att hålla dem förfriskningar till handa, hvarföre naturligtvis
afgift skall erläggas. När nu ingen Taxerings-Kommité
finnes, som kan genast bestämma beloppet af denna afgift,
huru skall då den, som erhållit rättigheten, förfara för att bereda
sig möjlighet att utöfva utskänkningen. Jag tror, att ett
förtydligande af §:n i detta fall är af behofvet påkalladt. Måhända
skulle man kunna begagna samma utväg, som vid ett
föreg:de tillfälle blifvit använd, nemi. förklara, att han skall ad
interim förskottsvis betala minimum af den afgift, som i författningen
bestämmes, beräknadt efter den kortare tid, som antages
kunna åtgå under det att truppen är samlad. Något stadgande
i detta fall måste omtalas, ty eljest tror jag, att man försättes i
en svårighet, som icke torde blifva så lätt att öfvervinna.
Hr von Troil: Då jag visserligen icke för min del vill .
genom något slags inkast förlänga den redan nog vidlyftiga diskussionen
öfver detta Betänk:s olika §§, så skall jag alltför gerna
gå deras önskan lill möte, som yrka att en månad måtte förändras
till 74 dagar. Anser R. o. Ad. verkligen 4 R:dr 8 sk.
vara en tillräcklig afgift för den, som får utskänkningsrätt vid
sammandragning af trupper på 14 dagars tid, så skall jag icke
motsätta mig detsamma. Jag hade eljest trott att det egentligen
hade varit den höga afgift, Utsk. först föreslagit, som hade föranledt
Hr von Hartmantdorff att reservera sig.
Frih. af Ugglas: För min del har jag visserligen ingenting
emot, i fall R. o. Ad., på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit,
skulle nedsätta tiden från en månad till 14 dagar, men
jag hemställer, huruvida icke redaktionen borde blifva sådan, att
man skulle säga: Skulle tiden icke uppgå lill 14 dagar, må dock
afgiften efter 14 dagar beräknas; ty blir redaktionen sådan, som
Hr von Hartmansdorff föreslagit, så skulle vederbörande komma
i en ganska svår förlägenhet om huru mycket verkligen borde
debiteras. Hvad åter Ilr Printzenskölds anmärkning beträffar,
så tror jag, att den grundar sig pä ett missförstånd af §:ns innehåll.
Med orden: ”nyssnämnde belopp,” som stå på andra
raden nedifrån uti 2:dra mom , förstår näml. jag för min del
minimi-beloppet af afgiften, och ingalunda det belopp, som taxenskomitéen
framdeles kan komma att bestämma. Om således en person
vill hålla ett utskänkningsställe vid ett läger, så skall han i förskott
erlägga minimi-beloppet af afgiften för 14 dagar. Jag erkänner,
att man tydligare, än Utsk. gjort det, hade kunnat uttrycka detta,
men jag tror dock icke att det bör leda till något missförstånd.
Gr. Lagerbjelke: Då Hr von Hartmansdorff afgaf sin reservation,
var kanpetals-afgiften bestämd till 16 sk. b:ko för
hvarje, lill utskänkning beräknad kanna. Den har nu genom
158
Den 9 Augusti f. ni.
R. o. Ad:s beslut blifvit nedsatt till 8 sk., oell det är då gifvet
att minimi-afgiften, i fall R. o. Ad. bibehåller en månad såsom
kortaste tiden, skall i sjelfva verket blifva på runstycket densamma,
som Hr von Hartmanansdorff i sin reservation afsell. Sedan
nu denna afgift blifvit nedsatt, och minimi-afgiften således
för en månad endast upgår till 8 R:dr ltt sk., så (yekes detta
verkligen icke vara en stor summa att någon utskänkning bör tillåtas,
dervid denna summa bléfve så öfverdrifven att man icke ansåg
sig kunna pålägga utskänkaren densamma. Jag kan således, under
nuvande förhållanden, icke ingå på alt göra någon inskränkning
uti den af Utsk. föreslagna kortaste tiden, eller 1 månad.
I afseende på det 2:dra morn., som Hr Printzensköld ansett vara
otydligt, förenar jag mig med en annan föregående, talare deruti,
att äfven jag anser detta mom. tydligen uttrycka, att minimi-afgiften
skall förskottsvis erläggas, hvilket jag tror Hr
Printzensköld äfven hafva åsyftat.
Frih. Raab: Jag instämmer i den tolkning af §:s ordalydelse,
som Gr. Lagerbjelke och Frih. af Ugglas afgifvit, och
tror verkligen att Hr Printzensköld misstagit sig.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner, att det förhåller
sig så, som Gr. Lagerbjelke anmärkt, nemi. att sedan afgiften
för utskänkningen blifvit nedsatt till hälften, ar med detsamma
den minimi-afgift vunnen, som jag, vid min reservations afgifvande
åsyftade. Men jag skulle önska, att R. o. Ad. icke ville
så mycket hålla sig vid skattens belopp, som icke mera fästa sig
vid grundsatsens billighet, samt följaktligen, icke besluta något,
som i sig sjelft är oriktigt. I Kammar-Rätten förekomma ofta nog ^
frågor, der man icke velat, på mindre tid, fördela de afgifter,
som i allmänhet äro beräknade för år. Konungen har dock i
sednare tider vidtagit rättelser i detta fall. Jag hoppas fördenskuld,
att denna billighets-grundsats gör sig gällande. R. St.
hafva äfven följt en sådan vid de tillfällen, då fråga förekommit
om afgifters fördelning efter tid. Det är derföre jag vidhåller
mitt yrkande, men antager gerna det förslag till ändrad ordalydelse,
hvilket Frih. af Ugglas upgifvit, emedan jag erkänner felagtigheten
af mitt och rigtigheten af den anmärkn. han gjort.
Hr Printzensköld: Jag finner mig icke öfvertygad att
hafva haft orätt i de anmärkn:r emot redaktioneö, jag tagit mig
friheten att framställa. Det står ju tydligt och klart, att det är
taxerings-komitéen, som skall bestämma denna afgift, hvilken likväl
icke får understiga det minimi-belopp, som i de åberopade
§§:na stadgas. Sedermera omtalas att detta belopp, nemi. det som
taxerings-komitéen bestämt, ty något annat kan ordet: ”nyssnämnde”
icke hafva afseende^ på, skall, innan utskänkningen företages,
förskottsvis erläggas, och då möter ju det hinder, jag förut anmärkt
för den, som erhållit tiilstånds-resolutionen, att sig af densamma
begagna. För att undanrödja denna svårighet, och då rättigheten
är tillfällig, samt endast gäller för en eller annan vecka eller
Den 9 Augusti f. m.
159
månad, så skulle jag tro, att man ganska lämpligen kunde tillägga
K. M:ts Befh:de en beskattningrätt vid detta tillfälle, för alt
derigenom förekomma alla betänkligheter och svårigheter för den
som skall erlägga skatten. Detta kunde tillgå sålunda, att K.
M:ts Befh:de, i sammanhang med den resolution han utfärdar,
jemväl bestämmer den skatt, som för ifrågavar:de ändamål bör af
den som vinner rättigheten erläggas, och det skulle åligga utskänkaren
att, innan han af tillstånds-resolutionen sig begagnar,
hafva till vederbörande erlagt den afgift, som sålunda blifvit bestämd.
Då är man qvitt alla de bekymmer, som, till följe af §:s
nuvande lydelse, ovilkorligen skulle upkomma, och jag tillstyrker
således, att §:n måtte fä den förändrade redaktion, att afgiften
bestämmes af K. M:ts Befh:de i sammanhang med tillståndsresolutionens
utfärdande, men får icke understiga det belopp, som
för ifrågavande tid motsvarar den förut bestämda miuimi-afgif-i
ten för år. Genom ett sådant stagande' vöre förhållandet tydligt
och klart bestämdt, så att ingen tvekan kunde uppkomma. Hvad
åter beträffar det försvar, man bär anfört för bibehållande af förslaget,
att minimi-afgiften skulle blifva den, som på en månad
belöper, så kan jag icke finna, att de skäl, Hr von Hartmansdorff
för den af honom föreslagna förändring anfört, blifvit i ringaste målto
vederlagde. Det må vara, såsom Hr von Hartmansdorff äfven
medgifvit, att denna minimi-afgift icke är af så stort belopp, att
den ju icke kan erläggas, men principen är likväl frånträdd,
nemi. deh, att ställa så till, att vid alla de tillfällen, då det kan
vara billigt och rättvist att en mindre afgift bestämmes, sådant
äfven måtte kunna göras af den, som eger att afgiften bestämma,
på det att icke vederbörande mätte förlora den inkomst, som
vid ett sådant tillfälle eljest kunde erhållas. När således ingen
skada sker genom det föreslagna stadgandet, utan tvärtom gagn
derigenom åstadkommes, så vet jag icke hvarföre man skulle
sätta sig deremot. Jag får således ytterligare tillstyrka bifall till
Ilr von Harlmansdorffs förslag.
Frill, af Ugglas: Att till K. M:ts Beflnde öfverlemna beskattningsrätt
för de uti denna § afsedda fall, tror jag skulle
stå i strid emot hvad R. o. Ad. i allmänhet uti dessa frågor
beslutat; ty man bör icke tänka sig, att sådan rättighet, som här
är i fråga, endast skulle omfatta några få dagar, utan den kan
omfatta 11 månaden och 29 dagar. Detta stadgande är afsedt
att kunna tillämpas på passagerare-fartyg, der bränvin i ganska
betydlig qvantitet kan komma att utskänkas, och der afgiften
kan komma att upgå till fullt ut samma belopp, som vid de utskänkningar,
der taxerings-komité skall bestämma densamma.
Vid sådant förhållande tror jag det icke vara riktigt, att till K.
M:ts Befh:de öfverlemna en så stor beskattningsrätt i denna fråga,
då man uti alla andra har öfverlemnat densamma åt taxerings-komitéen.
Dessutom tror jag icke att något missförstånd
vid tillämpningen af denna författning skall kunna ega rum genom
den ordställning §:n nu har, ehuru jag erkänner att den
160
Den 9 Augusti f. m.
skulle kunna , hafva varit bättre. Det förefaller mig nami. uppenbart,
att med orden: ”nyssnämnda belopp” icke kan rimligtvis
förstås annat än minimi-afgiften, ty då det står att ”nyssnämnda
belopp” skall erläggas, så är det ju klart, att något skall
erläggas, men något annat belopp än minimi-afgiften är icke
kändt, och ergo kan icke något annat belopp komma i fråga.
Jag tror således alt §:n är åtminstone så pass tydlig, att någon
tvist om dess innehåll icke kan upsla.
Hr Printzensköld: Jag mäste beklaga, att det är för mig
aldeles omöjligt att finna den bevisning nöjaktig, sora Frih. af
Ugglas nyss framställt, oell att jag således måste förblifva vid
,-den öfvertvgelsen, att det icke är minimi-beloppet, sorn med
uttrycket: ”nyssämnde belopp” afses, utan att det verkligen är
det belopp, som af taxerings-komitén faststäiles. Jag kommer
till denna öfvertygelse, icke blott af sjelfva ordställningen i mora.,
utan jemväl af den sista punkten i detta inom., der det stadgas
att beskattningsbeloppet skall erläggas innan utskänkningen börjar,
och af Usta morn., der det står, att tillstånds-resolution för
endast någon del af året må af K. M:ts Befh:de utfärdas, utaf
hvilket allt följer, att det är för hela denna del af året som afgiften
skall erläggas, innan utskänkningen får taga sin början,
och då är det ju en orimlighet att vilja stadga, att det blott
skulle vara en del af afgiften eller minimi-beloppet, som skulle
erläggas. Det är visserligen sannt att en och annan händelse kan
inträffa, då utskänkningen, på sätt Frih. af Ugglas anfört, kan komma
att räcka uti 11 månader och 29 dagar, men undantag utgöra
ingen regel. Tvärtom inträffar hufvudsakligen och nästan
alltid det förhållande, att vid bad-orter utskänkningen icke eger
rum mera än högst 3 månader af året; att passagerare-fartygen
endast gå de månader, då vattnen äro öppna; och att trupper,
då de sammandragas, icke äro samlade året xom, utan endast en
eller annan vecka, och sällan utöfver en månad. Således har
lagstiftaren afsett, att hela det belopp, som skall erläggas för den
tid tillståndsresolutiönen är gällande, på förhand skall vara erlagdt,
innan rättigheten får begagnas, och följaktligen måste ock
detta belopp vara definitivt bestämdt. Att för dessa undantagsfall
tillåta K. M:ls Befh:de att beskattningen bestämma, anser
jag icke vara någon våda underkasta™, och det så mycket mindre,
som det ligger i sjelfva sakens natur,_ att om också K. M:ts
Beflndes resolution kan öfverklagas, så blir den det likväl aldrig,
ty den träder genast i verkställighet, och den, som erhållit densamma,
måste, för att komma i åtnjutande af rättigheten, åtnöja
sig med hvad K. Mits Beflnde i detta afseende föreskrifvit, enär
jag icke kan föreställa mig att någön en längre lid förut söker
en sådan rättighet, som i många månader kan komma att ligga
nere. Jag förblifver således vid min anhållan, att §:ns. redaktion
måtte förändras så, att all otydlighet måtte undvikas, äfvensom
att den af Hr von Hartmansdorff föreslagna förändringen, rörande
den minsta tid, hvarunder beskattning får ega rum, måtte antagas.
Då
Den 9 Augusti f. m.
161
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, framstälde, att emot lista mom. ingen anmärkn. blifvit
gjord, anmälde sig oell yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Om det är mig tillåtet att omnämna
ett tryckfel, så får jag erinra, att ett ”attn bör ingå i
slutmeningen af lista mom.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad., med rättelse
af det nu anmärkte tryckfelet, behagade bifalla lista mom.
Ropades Ja.
Beträffande sedermera 2:dra morn., framställde Hr Gr. o.
Landtm., att i afseende derpå blifvit yrkadt, först -af Hr vön
Hartmansdorff, att, i st. f. deri omnämnde tid af ”en månad”
borde införas ”14 dagar”, derefter af Gr. Lagerbjelke, att slutorden
”till den, som eger krono-utskylder upbära” mätte uteslutas,
vidare af Hr Printzensköld, att början af mom. må blifva
så lydande: ”Afgiften bestämmes i sammanhang med tillståndsresoiutionens
utfärdande af K. Befhide, men får etc.”, och slutligen
hade Hr Braunerhjelm anmärkt, att, till följe af R. o. Adins
förut fattade beslut, jemte 16:de och 1 Tide äfven 15:de §:n borde
åberopas; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm., med förklarande att särskild
propos. komöte att framställas å hvardera meningen i morn.,
yttrade, alt R. o. Adin torde bifalla, att framför de i första meningen
citerade 16:de och lTide §§;na äfven den 15:de infördes.
Ropades Ja.
Dä härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Adin
i öfrigt godkände första meningen i förevaride morn., ropades
Ja och Nej, hvarpå propos. lill bifall å den af Hr Printzensköld
föreslagna redaktion framställdes och pä enahanda sätt besvarades,
samt efter förnyad, med starka Ja och åskilliga Nej besvarad
propos. till bifall ä ötskis förslag i denna del, Hr Gr. o. Landin,
förklarade, att han härvid funnit Ja öfvervägande.
Hr Printzensköld: Jag finnér mig föranlåten att hos Hr
Gr. o. Landtm, begära votering i frågan.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Hr Printzensköld
om han icke vill afstå ifrån den begärda voteringen, enär
ingen med honom instämt och man på förhand kan vara viss om
att han förlorar densamma.
Hr Printzensköld: För att göra Hr von Hartmansdorff
till viljes, skall jag afstå ifrån den begärda voteringen.
Efter sedermera framstälde proposir, först till bifall å Utskis
redaktion af 2:dra meningen i förevaride mom. och sedan till
antagande af den af Hr von Hartmansdorff deri yrkade förändring,
hvilka besvarades med blandade Ja och Nej, förklarade'
Hr Gr. o. Landtm, att han ansåg svaret å den sednare propos.
hafva utfallit med öfvervägande Ja.
10 IL 11
Den S Augusti f. m.
l)å härefter pröpos. till bifall å 3:dje meningen af 2:dra
mom. framstäldes, ropades Nej, hvarefter den deri af Gr. Lagerbjelke
yrkade förändring af R. o. Adin bifölls och äfven sista
mom. af förevar:de § godkändes.
Fortsättningen af öfverläggningen om Utsk:s förevar:de förslag
till förordning blef härefter upskjtilen till eftermiddagens
plenum.
Med tillkännagifvande att Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.,
såsom ledamot i BankoUtsk. erhållit 2ine veckors ledighet, räknad
från denna dag, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer
att utse en ledamot i nämnde Utsk. under Friluns frånvaro.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Mein. och Ullåtin, nemi. från
S t a t s - U t s k o 11 e t:
JM 216, i ani. af Verkstälda omröstningar, angide Ttillbevillningen;
JM
217, i ani. af erhåilne återremisser å Utlåt. JM 93,
ängide K. M:s Nåd. Propos. om uphörande af den åtskilliga hemman
åliggande skyldighet att utgöra dagsverken in natura till
kungsgårdar och andra krono-lägenheter;
JM 218, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 123,
ang:de förändradt användande af ilen till skolorne i städerne inom
Lunds stift och Provinsen Hälland af Götheborgs stift utgående
Helgonskyld;
JM 219, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 125,
angide väckt motion om rättighet för åboerne ä åtskillige Wisingsö
skolegodshemman att få desamma till skatte lösa;
JM 220, i ani. af erhållen återremiss å Utlät. JM 126,
ang:de väckt motion om förändring i liden för hållande af Upbördsstämma
på Oland;
JM 221, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 129,
angalo väckt motion olli förändring i K. Förord», d. 16 Oktober
1723, ronde Presterskapets i Skåne upbörd;
JM 222, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. JM 130;
JM 223, i ani. af K. Mits Nåd. Propos., angide ifrågastäldt
utbyte af Kronan tillhörig jord emot enskild mans, i och för utvidgning
af 2:dra Lif-Grenadier-Regitets lägerplats Malmen;
JM 224, i ani. af väckt motion om tillägg i'de angide markegångssättningen
antagne bestämmelser;
JM 225, i ani. af väckt motion om tiondegifvares rätt att
Den 9 Augusti e. m. 163
lösa den till professorerne i Lund anslagna tiondespanmål efter
markégångspris, med förhöjning af 16 sk. per tunna;
Bevillnings-Utskottet:
JV2 22, ronde några vid regleringen af Tulltaxan af RiksSt:n
ännu icke afgjorde frågor; samt
JVs 23, i ani. af RiksSt:ns olika beslut, ronde stämplade
pappers-afgiften.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 9 Augusti 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 20 sisth Maj e. m.
Fortsattes pröfningen af Särskildta Utsk:s i Relänk. JVsi
afgifna förslag till förordn. ang:de vilkoren för bränvins försäljning;
deraf nu förekom
§ 23.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Sedan R. o. Ad:r>? ge*
nom förändrad lydelse af § 17, bestämt att serskild bevillning
skall genom Taxerings-Komilé påläggas minuterings- och utskänknings-ställena,
kommer naturligtvis att försvinna det i § 23 mom.
1 befintliga stadgande, att Tr„ af afgifterne skall, afsättas för
Kronans räkning. Denna 1,B torde derföre kunna sammanslås med
den i mom. 2 förekommande T'ff, samt båda gemensamt utgöra en
kassa, som användes till ändamål, som för länet nyttiga äro. Jag
vågar således föreslå, att §:ns l:sta och 2:dra mom. måtte erhålla följande
förändrade lydelse: ”Utaf den kannetals-afgift, som i hvarje
län inflyter för minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
vare sig i stad eller å landet, insättes £ i Landträntériet för
Hushållnings-Sällskapets räkning, för att af detsamma förvaltas
och användas till ändamål, som för länet nyttiga äro.”
*11
164
Den 9 Augusti e. m.
Emedan den uli §:ns lista och 2:dra mom. förekommande T'ff
blifvit förändrad till £, torde de i 3:dje mom. befintlige förändras
till f. Mom. skulle således erhålla följande lydelse: ”Af den kannetalsafgift,
som i stad influtit, tillfälle de återståede £ staden: men
af den, som från socknar a landet ingått, aflemnas de f i
Landtränteriet, hvarifrån det för hela Länet sammanlagda beloppet
fördelas på dess samtliga socknar i förhållande lill hvarderas
folkmängd. Skulle Pröfnings-komité tillstyrka och Konungen
bifalla, att Län för sådant ändamål indelas i distrikt, af hvilka
dock hvartdera bör innefatta minst ett fögderi, utdelas, likaledes
efter folkmängden, de från distriktet influtna f emellan dess
samtliga socknar. Hvad stad eller socken sålunda tillfaller, användes
till kommunala behof inora staden eller socknen.” Hvarjemte,
till följe deraf, att Stockholms stad är att anse såsom ett
serskildt län, följande tillägg torde böra inflyta: ”1 Stockholm
tillfälle hela kannetalsafgiften staden.”
Jag anhåller vördsamt om propos. å dessa redaktions-förändringar
af den 23:dje §:n.
Häruti förklarade Frih. Raab, Adam Christian, sig
instämma.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, upläst, det af Hr Brnnerhjelm framstäldta
förslag, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Min granne anmärker
....är det tillätet .att göra en anmärkning?
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att öfverläggningen var fulländad
och således någon anmärkn. i sak numera icke finge framställas.
Hr von Hartmansdorff: Det är ett uttryck, som torde
böra rättas. Tillåter Hr Gr. o. Landtm, att jag derom gör framställning?
Då
härvid Hr Gr. o. Landtm, -förklarade, att, i fall rättelsen
afsåg något fel i Hr Gr. o. Landtm:s upläsning, anmärkn:s-rätten
vore gifven, men att någon anmärkn. i sak numera icke kunde
vinna afseende.
Hr v-on Hartmansdorff: Jag anhåler att. Hr Gr. o.
Landtm, torde tillåta att. jag yttrar mig.
Hr von Hartmansdorff blef härefter upropad och anförde:
I momentet står: ”af de afgifter, som i stad influtit, tillfälle
de återstående T\ staden; men af dem, som från socknar
å landet ingått, aflemnas i Landtränteriet, hvarifrån det för
hela länet sammanlagda beloppet fördelas på dess samtliga socknar.
” Det torde måhända böra stå ”landtsocknar,” pä det att man
icke må tveka, huruvida någon del skall tillfalla stadsförsamlingar.
Det är således icke meningen att åstadkomma någon ändring
i sak, utan blott ett förtydligande i ordalag.
Den 9 Augusti e, m.
165
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att, då den af Hr von
Hartmansdorff gjorda anmärkn. möjligen kunde föranleda förändring
i saken, samt R. o. Ad. i alla fall torde komma att updraga
åt Utsk. att föreslå de förändringar, som kunna anses nödige,
det syntes mest öfverensstämmande med formen att nu låta
anmärknrn förfalla.
Ropades Ja; hvarefter R. o. Ad., sedan propos. till bifall å
förevända § i lJtsk:s förslag blifvit framstäld, men besvarad med
Nej, antog den af Hr Braunerhjelm föreslagna redaktion.
§ 24.
Frih. Raab: Jag skall icke besvära med upläsning af min
reservation; det torde icke heller vara behöfligt för att ådagalägga
att Utsk. förfarit allt för strängt, då det förbjudit bränvinsförsäljning
icke allenast ”på” utan äfven ”invid det ställe,
der ting, upbördsslämma, mantalsskrifning, mönstring, auktion
eller marknad hålles”. Jag tror icke att det går an, att på en
gång borttaga ali vanlig sed, samt att föreskrifva ett sådant stadgande,
under den förhoppning att det skall efterlefvas. Jag föreslår
således, i enlighet med min reservation, följande redaktionsförslag:
”A landet vare minuthandel med eller utskänkning af
bränvin förbuden på eller invid det ställe, der auktion, marknad
eller mönstring med beväringsmanskap hålles, eller der menighet
för kronoskjutsning eller skallgång samlad är.
Vid annan mönstring, upbördsstämma, mantalsskrifning, ting
eller annan till folksamling föranledande förrättning må ej bränvin
försäljas annorlunda, än vid måltider åt spisande gäster”.
Jag anhåller vördsamt om propos. härå.
Hr Printzensköld, Carl: Jag tror att den ifver, hvar
med
Utsk. sökt befrämja nykterhetens sak, motverkar det syftemål,
hvartill Utsk. velat komma. Så synes åtminstone, på sätt
Frih. Raab anmärkt, vara förhållandet med ifrågavar:de §. Det
innefattar väl en från nu gällande vana allt för stor afvikelse,
att vilja utfärda ett absolut förbud deremot, att vid ett ting ingen
skall hafva rättighet att under en måltid erhålla en sup
bränvin, om han är van dervid och sådant önskar, samt ehuru
han i öfrigt kan vara lika nykter, som den, som aldrig smakt
bränvin. Således synes det mig, att nian måste göra en förändring
uti §:n, och dä det af Frih. Raab framstälda förslag är både
riktigt och ändamålsenligt, instämmer jag med honom deruti att
detsamma mätte af R. o. Ad. godkännas.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af Hr Printzensköld,
och får endast tillkännagifva, att jag, på sätt min reservation
uttrycker, instämmer med Frih. Raab, hvars förslag jag
önskar alt R. o. Ad. måtte godkänna.
Hr Braunerhjelm: Äfven jag instämmer med Frih. Raab
och önskar att §:n måtte få den af honom föreslagna lydelse.
Jag anhåller derjemte, att vid §:n måtte göras ett tillägg. Uti
166
Den 9 Augusti e. m.
den gamla bränvins-författniiigen finnes, §:n 44, ett stadgande,
som helt och hållet- saknas uti denna nya. Det lyder sålunda:
"ej må någon å landsbygden fara med bränvin ifrån by till by
eller ifrån gård til! gård att dermed, köpslaga”'. När man känner
alla de olägenheter, som på landet upstodo, innan denna § i
författningen inflöt, kan man icke annat än önska, att den måtte
få qvarstå.
Jag anhåller således vördsamt att detta stadgande måtte uti
ifrågavar:de g införas.
Frih. Hjerta, Fredr. Philip: Jag torde få anhålla, att
det af Hr Braunerhjelm väckta förslag till tillägg måtte införas
iiti denna g såsom ett serskildt morn., och såsom skäl för denna
min begäran framställa, att eljest skulle de straffbestämmelser,
som uti åtskilliga efterföljande §§ finnas utsatta emot de förbrytelser,
denna 24:de g afhandlar, icke riktigt komma att passa.
Frih. Raab: Då Utsk. föreslagit, att handel i parti icke får
ega rum till mindre belopp än 60 kannor — det enda undantag
härifrån, som Utsk. raedgifvit, är att från försäljningsmagasiner
finge säljas 15 kannor — så kunde det' gamla och af Hr
Braunerhjelm nu föreslagna stadgandet icke behöfvas, oell följaktligen
ej heller komma att uti den nya författningen intagas,
men då R. o. Ad. nedsatt försäljningsbeloppet till 15 kannor,
har jag ingenting emot, att ett sådant stadgande, såsom ett serskildt
morn., här inflyter, lemnande dock derhän huruvida detta
är rätta stället.
Hr Braunerhjelm: Hvad Frih. Hjerta yrkal, har jag redan
begärt, nemi. att det af mig föreslagna stadgande måtte
blifva infördt såsom sista mom vid ifrågavar:de §.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr.
o. Landtm., att Frih. Raab yrkat att, i st. f. Utsk:s förslag,
måtte antagas den i hans reservation föreslagna sålydaude redaktion:
"A landet vare minuthandel med eller utskänkning af
bränvin förbuden på eller invid det ställe, der auktion, marknad
eller mönstring med beväringsmanskap hålles eller der menighet
för kronoskjutsning eller skallgång samlad är”.
"Vid annan mönstring, upbördsstämma, mantalsskrifning,
ting eller annan till folksamling föranledande förrättning, må ej
bränvin försäljas annorlunda än vid måltider åt spisande gäster”;
hvartill Hr Braunerhjelm, med hvilken Frih. Raab förenat sig,
föreslagit tillägg af ett nytt mom. af följande lydelse: ”Ej må
någon å landsbygden fara med bränvin från by till by, eller
från gård till gård, att dermed köpslaga”.
Propos. till bifall ä Utsk:s förslag blef härefter framställd,
men besvarad med Nej, hvarpå R. o. Ad. godkände Frih. Raabs
förslag jemte Hr Braunerhjelms tillägg.
§ 25.
Bifölls.
Den !) Augusti e. m.
167
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke 26:le
§:s föredragning kunde upskjulas, intilldess den 35:te är afgjord,
emedan det torde vara nödigt alt först bestämma hvad med
bränvin menas, innan förbud mot dess försäljning stadgas.
IJppä Hr Gr. o. Län dim: s i ani. häraf framstälda propos.
beslöts att med pröfningen af §:n 2<i skulle anstå lills R. o. Ad.
i fråga om § 35 fattat sitt beslut.
§§ 27, 28, 29 och 30.
Biföllos.
§ 31.
Hr Braunerhjelm: Uti denna § stadgas, att för bränvin,
som blifvit vid utskänkning utborgadt, får icke betalning utsökas.
Jag hemställer, om icke, sedan det är tillåtet all vid utminute
ring
sälja J kanna, nyssnämnde stadgande äfven bör tillämpas
i afseende pä utminutering samt §:n erhålla följande lydelse:
”Ej vare någon berättigad att utsöka betaluing för bränvin, som
blifvit vid utminutering eller utskänkning utborgadt”. Jag anser
detta vara nödvändigt, emedan, såsom vi vela, allmogen ofta
uti småstäderna taga på kredit, och om de då få en butelj bränvin
pä kredit, tror jag det icke vara nyttigt. Till följe häraf
anser jag det af Ulsk. föreslagna stadgande vara lika mycket af
nöden påkalladt i afseende på utrainuteringen som utskänkningen.
Jag anhåller således vördsamt om propos. på det af mig
framstä|da förslag.
Då nu propos. till bifall å Utsk:s förslag framstäldes, ropades
Ja och Nej, hvarefter det af R. o. Ad. antogs, med den af
Hr Braunerhjelm föreslagna förändring, att framför ordet ”utskänkning”
tillädes: ”utminutring eller”.
§§ 32 och 33.
Biföllos.
§ 34.
Hy Printzensköld: Sista morn. af ifrågavande § för
refaller mig besynnerligt, Der står, att tillverkningsbevis ?,bör
åtfölja bränvin, då det föres emellan inrikes orter, antingen sjör
(edes från skärgård eljer i större parti än 60 kannor”. Nu kan
bär i Stockholm — såsom händelsen varit med mig —n- en jordägare
för sitt egel behof köpa ett parti bränvin af t, ex. 100
kannor, hvilka lian förer ut lill sin några mil från staden belägna
egendom. Huru skall lian bete sig för att skaffa tillverkningsbevis
på detta bränvin? Skall bränvinet vara koöfrskabelt,
äfven om ett aldrig sä fullständigt bevis kan företes derom, att
varan är köpt hos en Grosshandlare eller en Distillator i hufvudstaden?
Kommer denna § att gälla, sä kan det inträffa, aft,
om jag af en Grosshandlare härstädes köper 100 kannor bränvin
för mjn egendoms behof, vederbör.de tjensteman vid uttranspov"
168
Den 9 Augusti e. m.
teringen deraf lägger beslag pä detsamma och afhänder mig
varan, blott derföre, att jag icke kan förete annat bevis än från
den person, af hvilken bränvinet till mig blifvit försåldt. Eller
skall denne vara försedd med tusentals tillverkningsbevis, för att
kunna lemna ett sådant åt hvar och en, som köper 60 kannor?
Jag vet icke huru denna sak skall kunna afhjelpas med
mindre, än att redaktionen i någon mån förändras.
Frih. Raab: Samma olägenheter, som den siste värde talaren
upgifvit kunna upkomma för en jordegare, som bor på
andra sidan en saltsjövik här vid Stockholm, upstå äfven för
Ölandsboer, sorn köpa sitt bränvin på Småländska kusten och
föra bränvinet öfver det halfmils breda sundet. Ehuru Utsk.
tagit dessa omständigheter i betraktande, har det dock sannerligen
icke kunnat komma till något annat resultat, än det som
finnes här framstäldt; ty om icke alla transporter saltsjöledes
voro med skarpa kontroller förknippade, skulle lurendrejeriet af
bränvin, som hittills icke uteblifvit och säkerligen hädanefter
kommer att i ännu högre grad försökas, blifva i betydlig män
underiättadt. Dessutom vill jag lemna den uplysning, alt innan
Utsk. nedskref detta förslag, kommunicerade Utsk. sig med Kongl.
GeneralTullStyrelsen och fick af denna myndighet koncept, om
jag så får säga, till det förslag, som Utsk. nu framlagt. Jag
medgifver visserligen att del kan upstå svårighet att skaffa bevis på de
små qvanliteter, Hr Printzensköld omtalat, men det måste dock vara
en köpares skyldighet, att af sin fångesman förskaffa sig sådana.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om första mom. afifrågavande
§ antages, blefve det förbjudet att å Kronans fartyg utan tullförpassning
föra mer än 2:ne kannor bränvin på man, och om,
såsom jag vill minnas (ehuru jag icke med säkerhet kan påstå
det), de allmänna tullföreskrifterna äfven gälla för nyssnämnde
fartyg, skulle, till följe af det nu föreslagna stadgandet, betydliga
olägenheter upstå vid sjö-utrustningar för Kronans räkning.
I afseende på andra mom., der det stadgas om produktionsbevis,
hemställer jag, huru t. ex. en handlande i Stockholm, som
från åtskilliga delar af riket köper bränvin, hvilket han sedermera
magasinerar uti sin källare, skulle kunna förskaffa sig produktionsbevis
öfver de olika partier, hvilka han från sitt magasin
försäljer.
Slutligen, då det ännu icke är afgjordt, huruvida nuvar:de
förbud för införsel af bränvin och sprit skall fortfara eller möjligen
uphöra, synes det mig, om sednare händelsen inträffar, blifva svårt
för en handlande, som införskrifver dessa varor från utlandet,
att hafva desamma tullförseglade, då de komma till Sveriges
skärgård.
Enär jag anser, att alla dessa svårigheter böra af Utsk. tagas
i närmare betraktande, vågar jag vördsamt anhålla att R. o.
Ad. behagade återremittera denna §.
Hf Printzensköld: I likhet med Frih. Raab inser jag de
många svårigheter, som förete sig, då man vill så lagstifta, att
Den 9 Augusti e ra.
169
fullkomlig visshet vinnes derom, att det bränvin, som sändes från
en ort till en annan, verkligen är inhemskt — hvilket lärer vara
det ändamål Utsk. åsyftat med ifrågavar:de §. Men dessa svårigheter
bör man likväl icke — så synes mig— afhjelpa på bekostnad
af möjligheten för köpmannen att afsätta, och konsumenten att
köpa den ifrågasatta varan. Om äfven nödvändigheten absolut
bjuder att, vid transporter af bränvin saltsjövägen, ett sådant
produktionsbevis, som här är föreslaget, skall vara bränvinet följaktigt,
hvaraf naturligtvis skulle följa, att endast högst betydliga
transporter skulle på denna väg kunna ske, så kan likväl icke
en sådan nödvändighet vara för handen i afseende på det bränvin,
som föres på landsvägar och insjöar, hvilka med saltsjön icke
ega någon kommunikation. Det är obilligt att en konsument,
som vid sin gård använder ett högst obetydligt parti bränvin,
hvilket han likväl icke kan undvara, skall äfventyra alt mista ett
icke större parti bränvin än 60 kannor, blod derföre, att han
icke köpt varan direkte hos tillverkaren, utan hos köpmannen,
som har bränvinslager. Då en sådan lagstiftning icke kan vara
ändamålsenlig, och då jag derjemte gillar de af Gr. Lagerbjelke
anmärkte felaktigheter i förslaget, anhåller jag att §:n måtte varda
till Utsk. återremitterad.
Hr Adelborg, Anders Otto: .lag instämmer fullkomligt
med de 2:ne sista talarne och anser, alt det är nödvändigt, att,
lill följe af deras yttranden, §:n varder återremitterad. Härtill
kommer, att man endast stadgat, att det bränvin, som transporteras
sjövägen, skall vara med produktionsbevis åtföljdt, hvaremot
man helt och hållet uteglömt det bränvin, som landvågen föres
inom landet. I detta afseende föreskrifver den gamla författningens
55:te §: ”Afven bör, då bränvin föres landvågen i större
parti än 60 kannor, detsamma åtföljas af ett lika beskaffadt tillverkningsbevis”.
'
För att erhålla denna rättelse, anser äfven jag, att §:n bör
återremitteras.
Efter försl till bifall å förevar:de § framstäld propos., som
besvarades med Nej, hemstälde Hr Gr. o. Landtm, om R. o.
Ad. ansåg de gjorde anmärknme föranleda till densammas återremitterande.
Ropades Ja.
§ 35.
Hr Braunerhjelm: Ehuru jag instämmer uti den åsigt,
sora finnes uti §:n uttryckt, tror jag likväl, att ett förtydligande
bör ega rum och får derföre föreslå följande förändrade redaktion:
”Med undantag af hvad 33:dje §:n innehåller, skall hvad i
denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, gälla äfven för alla brända eller distillerade,
in- eller utländska spirituösa drycker, äfvensom för drycker,
hvilka äro med sådana tillagade”.
Frih. Cederström, Rud.: Jag vet icke hvartill det skall
170
Den 9 Augusti e. m.
tjena alt, såsom Utsk. gjort, utsätta orden : ”med undanlag af hvad
33:dje §:n innehåller”; ty da denna § stadgar, att bränvin, sorn
är försatt med något för helsan skadligt ämne eller som icke
är renadl från finkelolja eller hvars styrka icke upgår till minst
5 grader, icke får vid minuthandel eller utskänkning till salu
hållas, så kan det val icke vara Utsk:s mening, att sådana spritdrycker,
hvilka äro försatta med något af förbemälda skadliga
ämnen, skulle någorstädes få till salu hållas. Hvad uttrycket:
”renadt från finkelolja” beträffar, så måste sådan rening visserligen
vara vunnen genom skedd distillering; men hvad styrkan
angår, inser jag icke hvarföre, då man föreskrifvit att bränvin,
som säljes, i allmänhet skall1 hålla 5 grader, man skulle tillåta
försäljning af andra spritdrycker af lägre gradtal, Men det är
isynnerhet den första kathegorieu af bränvin, nemi. sådant, som
innehåller beståndsdelar, skadliga för helsan, hvilket det, enligt
min tanka, vore ganska menniskofiendlligt att bereda sprildrycksälskarne
tillfälle att insupa.
.lag anhåller således, all de första orden: ”med undantag' af
hvad 33:dje §:n innehåller, skall” måtte uteslutas; ty först om
denna rättelse iakttages, blifver meningen lika fullständig, men
derjemte liklig. Hr Braunerhjelm har icke lillkännagifvlt i hvad
män och af hvad orsak, hans redaktion må anses äga företräde
framför Utsk:s. Och dä jag icke kunnat inse fördelen af förstnämnda
ordställning, anhåller jag vördsamt om bifall till Utsk:s
förslag, med den af mig föreslagna förändring att orden ”med
undantag af hvad 33:dje §:n innehåller, skall” må uteslutas.
Hr Braunerhjelm: Om icke undantaget från 33:dje §:n
vöre intaget, skulle punsch, arrak och toddy hälla 5 grader. Jag
tror således, att det är högst nödvändigt att detta undantag göres.
Icke heller kan man stadga, att rening frän finkelolja skall
ega rum. När man nu förklarat att punsch, arrak och conjak
skola underkastas samma lag som bränvin, så är tydligt, att man,
om icke undantaget eger rum, skall efterse, luiru vida dessa
drycker äro renade frän finkelolja och om de hålla 5 grader.
Sådant kan icke tillämpas. Jag tror derföre att Frih. Cederström
misstagit sig uti sin anmärkn.
Hvad åter beträffar, att jag icke redogjort i hvad mån mitt
förslag är tydligare än Utsk:s, så får jag nämna att otydligheten
uti lltsk:s förslag ligger deruti, att man skulle kunna tro, att
man kan få sälja drycker, som äro upblandade med bränvin,
och detta har jag genom mitt förslag velat förekomma. Idet
finnes mänga ställen, der man begagnar t. ex. kaffe upblandadt
med bränvin. Detta är nu underkastat samma lag sorn bränvin.
Frih. Baab: Det är oneklig!, att den af Frih. Cederström
framstälda anmärkn. förljenar afseende, men om man lager bort
de här föreskrifna undantagen, inträffar hvad Hr Braunerhjelm
sagt, att man förbjuder personer att dricka punsch under 5 graders
styrka. Icke går det an att säga, att, med undantag af
punsch, skola alla andra in- och utländska spritdrycker få be
-
Den 9 Augusti e. m.
m
gagnas. Enär anmärkn:n dock eger sin riktighet, får jag hemställa,
om icke början af §:n kunde på följande sätt uttryckas;
”Med undantag af den i 33:dje §:n gjorda föreskrift om bränvinets
rening och styrka, skall hvad i denna förordning” etc.
Nu blir det frågan om Hr BraunerHjelms eller Ulsk:s förslag.
Ehuru jag icke skulle tro, att de af Utsk. begagnade ordalag
kunna misstydas, så, då skillnaden är obetydlig, har jag ingenting
emot Hr Braunerhjelms förslag, i fall det skulle vinna R.
o. Adis bifall. §:n skulle således i sin helhet få följande lydelse:
”Med undantag af den i 33:dje §:n gjorda föreskrift om
bränvinets rening och styrka, skall hvad i denna förordning är
stadgadt om minuthandel med eller ulskänkning af bränvin gälla
äfven för alla brända eller distillerade, in- eller utländska, spirituösa
drycker, äfvensom för de drycker, hvilka äro med sådane
tillagade”.
Hr Printzensköld: Att utesluta de första orden i denna
§, på sätt Frih. Cederström föreslagit, tror jag icke går an; att
äter bibehålla dem, sådana de nu äro, anser jag icke heller lämpligt,
men deremot synes mig det af Frih. Raab framställda redaktionsförslag
vara tydligt, klart och ganska ändamålsenligt, .lag förenar
mig med honom och anhåller om bifall ä detsamma.
Beträffande Hr Braunerhjelms förslag, att utbyta pronomen
”dermed” med 2:ne andra ord ”af sådana” och således uplösa
pronomen rclalivum i 2:ne ord, som skulle innehålla samma
mening, anser jag det icke lämpligt. Om man så förfarer, kan
man verkligen snarare misstaga sig om §:ns betydelse och syftning,
än som orden nu lyda, ty ”sådana” kan lika väl hänföras
till de drycker, der ordet står på det sednare stället, som på
det föreg:de, hvaremot, om man bibehåller ordet ”dermed”, står
ordet drycker på sitt ställe, så att ”dermed” icke kan hafva afseende
pä drycker, utan på hela nästföreg:de period, nemi.:
”brända eller distillerade, in- eller utländska spirituösa drycker”.
Jag anhåller derföre vördsamt, att Utsk:s förslag i detta hänseende
må blifva gällande.
Frih. Cederström: Hr Braunerhjelm, som visligen underlåtit
atrt svara på min anmärkn., som var riktad emot det
egna undantaget med åberopandet af 33:dje §:n, i hvad den rörer
bränvin, försatt med något för helsan skadligt ämne, har
endast talat om de i samma § förekommande öfriga föreskrifter,
hvilka jag redan i början förklarade synas mig vid detta tillfälle
betyda vida mindre, än de der ohelsosamma beståndsdelarne,
sorn i 33:dje §:n omförmälas. Frih. Raab har behagat visa min
framställning större upmärksamhet, för hvilken jag är erkänsam.
Som jag äfven gerna erkänner, att det förslag, Frih:n upställt,
torde ega företräde framför mitt, förenar jag mig med honom uti
anhållan om bifall till detsamma ; men då jag icke kan inse fördelen
af de förändrade ordalag i slutet af §:n, hvilka Hr Braunerhjelm
föreslagit, får jag i detta afseende serskildt tillstyrka
bifall till de af Utsk. begagnade ordalag.
172
Den 9 Augusti e. m.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Det synes mig vara nödvändigt,
att, på sätt Hr Braunerhjelm föreslagit, förändra ordet
”andra” till ”alla”. När man genomläser §:n, synes att ordalagen
äro temmeligen tydliga derutinnan, att med ”andra brända
eller distillerade, in- eller utländska spirituösa drycker” menas
någonting annat än bränvin, och då man dertill lägger sådane
drycker, som äro ”tillagade”, så är det uppenbart, alt dermed
menas sådane drycker, som äro tillagade med andra brända och
distillerade drycker än bränvin. Nu måste väl meningen vara
att det är sådana drycker, som äro tillagade af så väl bränvin
som af alla andra distillerade drycker, deruti inbegripne. Således
anser jag att ordet ”andra” bör förändras till ”alla”.
Huruvida den af Frih. Raab föreslagna förändring har företräde
framför Hr Braunerhjelms, lemnar jag derhän, men jag
vill dock icke motsätta mig densamma, ehuru jag icke anser den
innefatta någon större förbättring, än hvad Hr Braunerhjelm föreslagit.
Frih. Raab: .lag kan icke1 medgifva att det är af högsta
vigt att erhålla den af mig föreslagna förändring, men jag anser
det deremot vara ganska vigligt att vi icke länge tvista om ord.
Månne det icke går an, att, i afseende på början, antaga Hr
Braunerhjelms förslag d. v. s. ändra ”andra” till ”alla”, men
sedermera i slutet förändra det af honom begagnade uttrycket
”med sådane” till ”dermed”, såsom Utsk. föreslagit. Jag hemställer
till Hr Braunerhjelm, om vi icke på det sättet kunde
slita frågan.
Hr Braunerhjelm: Om det kan anses vara tydligare
att utbyta ordet ”sådana” emot ”dermed”, har jag ingenting
deremot.
Hr von Hartmansdorff: Hvad begynnelsen af §:n be
träffar,
tillstyrker jag att R. o. Ad. måtte antaga det förslag, som
Frih. Raab framställt.
Hr Braunerhjelm: På det att icke allt för många förslag
må komma under omröstning, biträder jag Hr von Hartmausdorffs
hemställan.
Efter någon ytterligare diskussion om ordalagen, beslöt R.
o. Ad. att ifrägavar:de § skulle erhålla följande lydelse: ”Med
undantag af den i 33:dje §:n meddelade föreskrift om bränvinets
rening och styrka, skall hvad i denna förordn. är stadgadt om
minuthandel med eller utskänkning af bränvin, gälla för alla
brända eller distillerade, in- eller utländska, spirituösa drycker,
äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade”.
Till följe af R. o. Ad:s förut fattade beslut, att, i afvaktan
på pröfningen af 35:te §:n, upskjuta öfverläggningen om 5:te och
2G:te §§:ne, företogs nu
§ 5-
Frih. Raab: Jag har erfarit, att man gjort sig olika före
-
Den 9 Augusti e. m.
173
ställningar orri hvad Utsk. åsyftadt med denna §, men ännu mer,
jag har äfven erfarit, att en ledamot i ett annat Stånd förklarat,
alt 5:te §:n tillkommit genom en öfverrumpling. Jag ber derföre
att få upläsa några rader af Utsk:s moliver. Pag. 10 står
följande:-
”Utsk. måste derföre, såsom eli nödvändigt vilkor för en väl
ordnad handel med bränvin, föreslå, att denna mätte skiljas
från och icke få otöfvas i sammanhang med annan sådan handel,
till hvars drifvande burskap eller särskildt tillstånd erfordras,
vare sig i stad eller på landet. Naturligtvis utgör tillämpningen
af denna grundsats icke hinder för dem, som idka den fria handelen
med landtmanna-varor, alt äfven försälja bränvin; och
Utsk. liar ej heller tänkt sig någon nödvändighet att förbjuda
andra handlande alt köpa och sälja bränvin i större parti (60
kannor och deröfver), eller att, efter vederbörligen vunnen rättighet,
idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin, blott
det sker utan sammanblandning med deras andra handel”. Således
har Utsk. uttalat sin afsigt med §:s ordalydelse vara den,
att icke förmena handlande, att på ett ställe hafva en handel och
på ett annat hafva utskänkning af bränvin.' Vidare och för att
ådagalägga, att ingen öfverrumpling egt rum, anhåller jag, som
endast på detta sätt är i tillfälle att besvara en uti ett annat
Stånd framkastad beskyllning, att bär få upläsa ett af Utsk:s prof.
af d. 10 April, undertecknadt af dess notarie. Frågan förevar
då första gången och man fattade provisoriskt följande beslut, ”att
minuthandel med bränvin icke skulle fä utöfvas i sammanhang
med annan handel”. Kom sä den 9 Maj, då frågan afgjordes
och beslut fattades, ”att man icke lick drifva minuthandel med
bränvin i förening med annan bandel, vare sig i stad eller på
landet”.
Jag tror mig härmed hafva ådagalagt, att frågan varit omsorgsfullt
behandlad, och att den redaktion, som Utsk. gifvit åt
5:te §:n, icke har tillkommit genom någon öfverrumpling, eller
alt någon tvetydighet varit åsyftad, utan att Utsk:s mening uppenbart
varit, att handlande, som eger handelsrättighet på ett
ställe, i samma stad äfven må, ehuru icke inom samma lokal,
drifva handel med bränvin. Jag har ansett mig här böra afgifva
denna förklaring, enär jag beklagligtvis, lill följe af representationens
fyrdelning, icke är i tillfälle alt på annat ställe genmäla
de beskyllningar, som emot Utsk. blifvit framställda.
Ilr Braunerhjelm: Då man jemför Utsk:s förslag till
5:te §:n med de uti Betänk, uttryckta motiver, finner man tydligt,
alt della stadgande icke innebär någonting annat, än förbud
att sälja bränvin i samma rum, som man säljer andra varor.
Då man varit bosatt på landet och sett alla de olägenheter,
som upslå genom tillåtelsen att tillika med andra varor få
farsälja bränvin, tror jag, att man inser nödvändigheten af att
uti en författning söka förhindra sådant, men Utsk:s förslag lägger
icke hinder i vägan för försäljning uti ena rummet af brän
-
174
Den 9 Augusti e. m.
vin och i det andra af andra varor, utan skillnaden består endast
deruti, att man icke vid samma disk får försälja bränvin
samt andra varor. Jag är således af den tanka, att det är nödvändigt
att hafva ett stadgande, som hindrar landthandlande och
handlande i städerna, att jemte andra varor sälja bränvin. Likväl
och när nu 35:te §:n bestämmer, att för alla andra brända
och distillerade drycker samma föreskrifter skola gälla, som för
bränvin uti denna författning äro meddelade, så har man icke
kunnat hell och hållet utesluta rättigheten att jemte bränvin
försälja andra varor, och mig synes derföre, att man bör skilja
emellan handlande på landet och i städerna. För en landhandlande
tror jag det blefve möjligt att sälja punsch, arrack och
romm ulan minuterings-rättighet, men i städerna skulle man
helt och hållet förbjuda det, i fall man icke tillät minuthandel.
Jag tror således det vara nödvändigt, att hafva ett olika stadgande
i detta afseende för handlande på landet och i städerne,
så att på landet förbjudes både utminntering och utskänkning,
men i städerne blott utskänkning. Sedan minimum blifvit utsatt
till } kanna, kan i städerne försäljning ske buteljvis, men
jag vill icke medgifva att en sådan rättighet må qvarstå för
landthandlare.
På grund af hvad jag nu anfört, tager jag mig friheten föreslå
följande förändrade redaktion af 5:te §:n: ”Utskänkning af
bränvin må icke utöfvas af den, som idkar annan handel, till
hvars bedrifvande särskildt tillstånd erfordras.
O
A landet vare lag samma för minuthandel med bränvin”.
Frih. Raab: Ehuru jag afgifvit en serskild reservation i afseende
på 5:te §:n, uti hvars redaktion jag önskar en förändring,
får jag, som, innan Hr Braunerhjelm yttrade sig, varit
i tillfälle att läsa hans förslag, tillkännagifva, att jag icke kan
neka, att den tanke, som ligger uttryckt uti detsamma, är egnad
att förena de olika meningarne om §:n. Jag vill således icke
söka bestrida Hr Braunerhjelms förslag, utan förenar mig uti
detsamma.
Propos. till bifall å Utsk:s förslag blef härefter framstäld,
men besvarad med Nej, hvarefter It. o. Ad. antog den af Hr
Braunerhjelm föreslagna redaktion af 5:te §:n.
§ 26.
Frih. Raab: För min del tror jag, att den restriktion, Utsk.
velat göra uti denna §, är större, än att den af allmänna opinionen
kan gillas. Det vore visserligen väl, om något hvar ville
lägga bort middagssupen och all förtäring af spirituosa, men att
på en gång såsom lag stadga, att det skulle alla sön- och helgedagar
vara förbjudet att köpa sig en sup, tror jag vara oriktigt,
emedan det icke så lätt låter tvinga sig till efterlefnad. Här är
föreskrifvet att emellan kl. 1 och 3 e. m. skulle det vara lofgifvet
att få middagssupen, men om man skulle vilja hafva den
före eller efter denna tiden, så vore det förbjudet. Mig synes
Den 9 Augusti e. m.
1?S
att nian går för långt, när raan på detta sätt reglementera!-.
För min del bifaller jag första morn., men, i afseende på det
andra, liar jag upställt följande redaklions-förslag: ”På landet
vare dä all annan utskänkning förbuden, än på gästgifvaregårdar,
vid måltider till resande. I stad ege vederbör:de myndighet att
bestämma, hvilka timmar om dagen utskänkningen må vara tillåten”.
Jag tror det kan vara Strängt nog, när man på landet
förbjuder all försäljning, med undantag af gästgifvaregårdar, och
på dessa endast vid måltider åt resande. Jag önskar ingenting
högre, än att delta måtte kunna efterlefvas. I afseende på stad,
tror jag icke skäligen man kan gå längre, än att låta vederbönde
myndighet bestämma limmarne, då utskänkning bör ega rum.
Jag anhåller således vördsamt om propos. pä 2:dra mom. i
enlighet med del af mig nu framstälda förslag, samt i öfrigt bifall
lill IJtsk:s förslag.
Hr Braunerhjelm: I likhet med Frih. Raab, anser jag
att Utsk:s stadgande i 2:dra morn. bör förändras, och instämmer
uti det af honom afgifna förslag, hvartill jag dock skulle vilja
föreslå ett tillägg. Om Frih. Raabs förslag antages, blefve det
väl tillåtet för vederbönde myndighet i stad alt bestämma, hvilka
timmar, som utskänkning skulle ega rum, men på landet skulle
all sådan vara förbjuden. När nu, såsom bekant är, vid de
större städerna sommarförlustelse-ställen finnas belägne ganska
nära staden, men dock på landels område, så skulle der om
söndagarna ailä slags spirituosa drycker vara förbjudna. Sedan
vi nu antagit 35:te §:n, tror jag det vara för långt gånget, att
stadga ett sådant förbud, och skulle jag derföre önska att ett,
tillägg gjordes lill Frih. Raabs förslag, samt att 2:dra mom. till följe
häraf erhöll följande lydelse: ”På landet vare då, derest K.
Befh:de ej serskildt undantag meddelar, ali annan utskänkning
förbuden, än på gästgifvaregårdar, vid måltider till resande. I
stad ege vederbönde myndighet att bestämma, hvilka timmar
om dagen utskänkning må vara tillåten”.
Hr Prihtzensköld: Jag ämnade göra samma anmärkn.
emot §:n och Frih. Raabs förslag, som af Ilr Braunerhjelm blifvit.
framställd. Jag anser den rättighet till utskänkning, som
bör ega rum vid sä beskaffade utskänkningsställen, sorn de hvilka
Hr Braunerhjelm omtalat, jemväl böra sträcka sig till sådane utskänknings-ställen
pä landet, hvilka besökas af vägfarande eller
trafikerande allmoge. Det kan nemi. bända, att en person sjelf
reser med sina produkter till en från staden långt aflägsen landsbygd,
och intager på cn krog vid landsvägen t. ex. kl. fi på aftonen;
han låter sina hästar beta och har sjelf behof af förfriskning.
Enligt denna §:s lydelse, skulle utskänkaren icke ega rättighet,
alt till denna person sälja cn sup bränvin, om lian en
sådan åslundar. Delta kan icke vara Utsk:s mening, utan måste
väl Utsk. hafva tänkt sig möjligheten och rättigheten för dylika
trafikerande personer, att på de näringsställen, som K. Befh:de
tillåtit för dem finnas, äfven en utskänkning må ega rum till
J76
Den 9 Augusti e. m.
fördel för dem, för hvilkas skull näringsställena äro inrättade.
Jag tillstyrker bifall till Hr Braunerhjelms förslag, emedan jag
anser det i detta hänseende kunna upfylla ändamålet, och emedan
jag icke vill tänka mig möjligheten af alt icke K. Beflnde
skulle hafva sfi mycket omdöme, att, då han tillåtit en krog på
landsvägen finnas, för att tillhandagå de trafikerande, han också
skulle begagna sig af den honom i författuingarne meddelade
rättighet, att under sön- och helgedagar tillåta utskänkning under
vissa tider.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med IIr Braunerhjelm. Jag tror alt denna föreskrift är af mycken
vigt, emedan det just är på söndags eftermiddagarne, sorn
den mesta dryckenskap på landet föröfvas.
Uppå härefter särskildt framstälde propos:r blefvo Usta och
3:dje momme af Utsk:s förslag godkände, men, i fråga om 2:dra
morn., besvarades de först till bifall å Utsk:s förslag och derefter till
antagande af Frih. Raabs redaktions-förslag framstälde propos:iie
med Nej, hvarefter R. o. Ad. antog den af Hr Braunerhjelm föreslagna
redaktion.
§§ 36, 37 och 38.
Biföllos.
§ 39.
Hr Braunerhjelm: Den af Utsk. föreslagna straffbe
stämmelse,
alt den, som fjerde gången eller oftare med den i
§:n omnämnda förbrytelse beträdes, skall dömas till straff-arbete
från och med 2 månader till och med ett år, synes mig, då
straffarbete är ett urbota mål, och den som blifvit dömd dertill
genast kan häktas, vara en alltför sträng straffbestämmelse, att
i detta fall tillämpa. Som jag tror att detsammas sättande i
verket skulle medföra stora olägenheter, hemställer jag om icke
det kunde utbytas emot böter från 80 till och med 160 R:dr.
Hr Adelborg: Jag erkänner visserligen alt den, som 4:de
gången förbryter sig emot detta stadgande, blir ganska hårdt
straffad, emedan han dömes lill straffarbete från och med två
månader till och med ett år, men jag skulle också tro, att hans
brott är med anledn. af de svåra följder, som deraf kunna upstå,
af svår- beskaffenhet. När lian andra eller tredje gången
har förbrulit sig, har han tid nog att eftertänka det straff, som
4:de gången väntar honora, och må han då skylla sig sjelf, om
han utsätter sig derför. Jag skulle icke tro, att det gör tillfyllest
att ytterligare utsträcka plikten, ty vinsten på ett försäljningsställe
kan ju, som redan är nämdt, vara så betydlig, att
bränvinsbrännaren utan förlust kan 2, 3, 4, ja 5 gånger erlägga
plikten för den kroghåilare, som försäljer hans bränvin.
Då man besinnar hvilka bedröfliga följder kroglifvet medförer,
torde också icke kunna antagas med skäl att den föreslagne
straff
-
I
Den 9 Augusti e. m.
177
straffbestämmelsen är för hög, hvarföre jag också yrkar bifall
till Utsk:s förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För min del anser jag det
vara af högsta vigt att R. o. Ad. biträder Hr Braunerhjelms förslag,
ty jag tror, att för en sådan förseelse, som att för 4:de
gången olofligen försälja ett qvarter bränvin, är ett urbota straff,
alldeles för strängt, i synnerhet som man vet, att en hvar, som
anklagas för ett brott, hvarpå urbota bestraffning följer, genast
häktas. Det kan ju mycket väl hända, att en person råkar att
för 4:de gången sälja 1£ qvarter bränvin i st, f. £ stop. Om
han anklagas härföl*, insättes han i häkte, hvarest han kan få
sitta i flera månader, innan hans sak kommer inför domstol.
Han kan visserligen blifva frikänd, men han har ändock sutit
en längre tid fängslad. För folkets moralitets skull bör man
undvika alt i oträngdt mål inkasta menniskor i fängelse, och
jag skulle äfven tro, att en sådan skärpning i straffbestämmelserna
icke skulle af allmänna opinionen gillas. Enligt min tanka innefattar
det af Hr Braunerhjelm väckta förslag, att vid 4:de resan
bestämma böterna från 80 till 160 R:dr, ett straff, som fullt ut
bör kunna anses motsvara förbrytelsen, i synnerhet då man vid
betraktande af 50:de §:n Annei att böterne ”skola, då tillgång
brister, enligt 5:te Kap. Slraffbalken till fängelse vid vatten och
bröd förvandlas.” Alltså den som 4:de gången förbryter sig
emot författningen eller säljer bränvin till mindre belopp, än
hvartill han är berättigad, fälles till ett bötesbelopp af 80—160
R:dr. Har han icke mer än halfva summan, uttages den, och återstoden
af densamma får han aftjena med vatten och bröd.
Efter jag har ordet vill jag nämna, att jag anser, att, lill
följe af det beslut, K. o. Ad. fattat i afseende pä 15:de §:n,
bör äfven nämnde § här citeras.
Hr Printzensköld: Då enligt min tanka de straffbestämmelser,
som Utsk. föreslagit för 4:de gången itererad förbrytelse
emot denna författning, äro alltför stränga, förenar jag mig med
Hr Braunerhjelm, hvarjemte jag äfven anser mig böra fästa Ståndets
upmärksamhet uppå ett annat förhållande, som synes mig
vara af nog egen beskaffenhet. Uti 3:dje mom. af §:n säges nemi.
att utom de böter och den minuthandels- eller utskänkningsafgift,
som förbrytaren skall erlägga, har han derjemte förbrutit
60 kannor bränvin, tillika med det eller de kärl, hvari detta
bränvin förvaras. Denna straffbestämmelse strider emot de begrepp,
som vanligen afse, i hvilket fall en vara bör anses vara
förbruten, och detta begrepp beslår deruti, alt man skall hafva
handlat med oloflig vara. Så är t. ex. den till införsel förbjudna
varan, som man söker att insmuggla, förbruten derföre att
hon icke får här i landet försäljas. Vid tullförsnillning är
också varan derföre förbruten, att hon icke, förrän efter undergängen
laglig tullbehandling, får hållas till salu. Bränvinsredskapen
blir förbruten, då den begagnas under en icke lofgifven
10 H. 12
178
Den 9 Augusti e. m.
tid o. s. v. Här åter inträffar ett annat förhållande. Minutören
har en obestridlig rättighet att sälja den vara, han innehar.
Således kan denna vara icke, i hans hand, betraktas såsom olofligt
föremål för handel. Hans förbrytelse består endast deruti
att hafva sålt ett mindre parti, än hvartill han varit berättigad.
Det strider då, efter min tanka, emot en riktig lagstiftnings
princip,
att såsom förbruten förklara större eller mindre del
af den vara han eger. Vill man ytterligare skärpa straffet, utöfver
hvad de andra båda momenterne innehålla, må man då göra
det genom böternas förhöjning med sä stort belopp, som ungefärligen
svarar emot värdet af 60 k:r bränvin och de förbrutna
kärlen. Då har man förfarit principenligt, hvilket nu icke är
händelsen.
Slutligen tillstyrker Utsk. att, om ”förbrytelsen skett å söneller
helgedag, straffet skall ökas med böter från och med 10
till och med 20 R:dr.” Detta kan i sig sjelf vara ganska riktigt,
men det synes mig som skulle Utsk. härvid icke hafva erinrat
sig, det allmänna lagen stadgar serskilda böter för sabbatsbrott;
till följe häraf kan fråga upsla om sabbalsbotts-böterne
skola serskildt ådömas eller om de skola inbegripas uti det bötesbelopp,
som Utsk. här föreslagit. Detta bör enligt min tanka
vara i författn;gen tydligen uttryckt.
På grund af de utaf mig nu framställda anmärknn , anhåller
jag vördsamt, att denna § mätte lill Utsk. varda återremitterad, pä
det att Utsk. må komma i tillfälle att omarbeta densamma.
Frih. af Ugglas: Då Utsk. ålagt straffarbete för den, sorn
4:de resan med oloflig bränvinsförsäljning beträdes, har Utsk.
enligt min tanka gått alldeles för långt. Jag medgifver visserligen,
att en förbrytelse, som medförer så svära följder som den^
na, är straffvärd, men man kan icke påstå, att denna förbrytelse
är jemförlig med dem, som i öfrigt finnas i allmänna lagen förbudne
och äro med straff af urbota beskaffenhet belagde. Jag
kan således icke biträda den åsigt, att en person, som 4:de gången
bryter emot denna författning, skall ådömas eli urbota straff
d. v. s. kunna häktas, utan jag skulle tro, att den person, sorn
på grund af olotligt vinstbegär begär förbrytelsen, bör rätteligen
straffas dermed, att han ålägges utgifva något af den vinst, som
han velat förskaffa sig, det vill med andra ord säga, alt, på sätt
Hr Braunerhjelm föreslagit, böta med penningar.
I likhet med Hr Printzensköld anser jag, att 3.djc mom. af
§:n gerna kan utgå. Jag inser icke hvarföre Utsk. stannat vid dessa
60 k:r. Om man gått principenligt tillväga, skulle man hafva
bestämt, att allt del bränvin, som finnes i törsäljningsrummet,
vore förverkadt. Vill man icke gå så långt, kan jag dock icke
förstå, hvarföre man på en höft tilltagit 60 k:r. Enligt min
tanka hade det varit bättre att lägga straffets skärpning i böterne_
och icke uti varans konfiskation.
Afven derutinnan delar jag Hr Printzenskölds åsigt, att uti
sista mom, förefinnes en otydlighet, huruvida böter för sabbats
-
Den 9 Augusti e. m.
179
brott efter allmänna lagen böra i afseende på dessa förbrytelser
tillämpas eller icke. Det torde vara för R. o. Ad. bekant, att
enligt gällande författn:r är det stadgadt, att dubbla böter skola
utgå för oloflig bränvinsförsäljning på sön- eller helgedagar.
Detta har på olika sätt blifvit lillämpadt. Mången domare har
serskildt ådömt sabbatsböterne, hvaremot andra domare åter ansett
desamma vara inbegripna i de förhöjde böterna. Denna olikhet
i lagskipning synes mig böra afhjelpas. Jag skulle vilja gå så
långt, att det stadgades, att förbrytaren, utom de förökade böterne,
blefve dömd såsom den der sabbatsbrott begått.
Då väsendlliga anmärkn:r blifvit emot denna § framställde,
och då det är ganska svårt att på stående fot upgöra redaktion,
isynnerhet af en §, som angar bestämmandet af straff, får jag
till R. o. Ad. ödmjukt hemställa, huruvida icke försigtigheten
fordrar, att denna § återremitteras.
Hr Adelborg: Om man antager, att ifrågavar:de förbrytelse
blifvit förnyad 3:ne gånger, torde man finna, att endast
extra ordinära fall kunnat framkalla dess förnyande för den 4:de
gången. Till följe häraf må äfven då extra ordinära bestraffningar
ega rum. Har en person 3:ne gånger förbrutit sig på
detta vis, så är i alla fall troligt, att vederbönde myndigheter begagna
sig af den rättighet 6:te §:n omnämner, att nemi. ej tillåta
honom att vidare rörelsen utöfva. Skulle deremot annorlunda
ske och han icke blifver dertill förbjuden, så kan man taga för
gifvet, att han af en mägtigare person hålles under armarne.
Sådant oskick kan inträffa; det måste derföre äfven förhindras.
Det finnes utskänkningsställen, hvilka äro så väl belägna, att de
medföra en så stor vinst, att bränvinsbrännaren finnér uträkning
vid att för utskänkaren betala böter på böter, ja ända till det
högsta vitet eller 160 R:dr, på det att försäljningen må oförhindradt
få fortfara. Om man ouphörligen kan erlägga böter,
och ändå med fördel drifva sin rörelse, så bevisar ju detta, att
plikter icke ensamt äro tillräcklige, att hämma förbrytelserne.
Jag tror derföre att man icke kan vara nog försigtig i försöken,
att sätta en bom för förbrytelser af dylik art.
Frih. Raab: Jag anhåller att få först besvara de utaf Hrr
Printzensköld och Frih. af Ugglas emot 3:dje mom. framställda
anmärkmr. Dessa Herrar hafva, i afseende på förbrytelsernas
bestraffning, ansett det vara bättre, att förhöja böterna, än att
antaga det af Utsk. framlagda förslag, att nemligen det i försäljningsrummet
befintliga bränvin, af till och med 60 kannor,
skulle jemte kärl varda förbrutet. Jag ber att få för R. o. Ad.
upgifva skälen, hvarföre Utsk. ansåg sig icke böra föreslå högre
böter, än som skett. Böterne för förbrytelser, som emot denna
författning första gången ega rum, motsvara 10 till 17 dagars
fängelse vid valten och bröd, andra gången 17—27 och tredje
gången 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Om man ålagt
högre böter, så skulle den person, som första gången “löfval
180
Ben 9 Å ugu st i e. ra.
förbrytelsen, kunnat blifva straffad med 28 dygns vatten och
bröd, eller lifsstraff, hvilket hade varit orimligt. För att likväl
för den, som kunde gälda sin förseelse med böter, bestämma
så högt straff, att detsamma måtte blifva verksamt, ansåg Utsk.
sig böra föreslå, dels att den brottslige, jemle böterna, skulle erlägga
minuthandels- eller utskänknings-afgift för en tid af 3 till
12 månader, dels _att honom tillhörigt bränvin skulle vara beslag
underkastadt. I det sednare afseendet fann man sig föranlåten
stadga ett visst belopp, ty icke kunde man föreskrifva, alt den
Grosshandlare, som skickar sin Bokhållare ner uti sitt magazin,
skulle, derföre att denne säljer 14 i st. f. 15 k:nor, gä förlustig
hela sitt bränvinslager. Det synes ock bättre att låta den
brottslige gälda sitt fel derigenom, att han mister en del af sina
tillgångar, än att Staten skulle underhålla hans arma legomän i
fängelse vid vatten och bröd. Då man icke rimligtvis kan laga
i beslag allt det bränvin, som uti ett magazin eller försäljnings
rum
kan finnas, ansåg Utsk. mest lämpligt alt bestämma 60 k;r,
såsom utgörande ett fats innehåll. Uti Norrige har man bestämt
40 kannor.
Vidare har man anmärkt, alt nyssnämnde stadgande icke
vore principenligt, samt alt brottet icke motsvarade de allmänna
förhållanden, hvarunder varor förbrytas. Så t. ex. har man sagt,
att det vore ett hell annat förhållande med den, som bränner
bränvin under oloflig tid och derföre mister sin redskap. Mig
synes det just vara enahanda förhållande. Det är icke varan
eller bränvinspannan som är oloflig att ega. Jag får ju hafva
hvilken panna som helst förseglad, blott jag icke begagnar den.
Jag får hafva 60 k:r eller huru mycket bränvin jag behagar uti
milt rum, blott jag icke olofligen säljer något deraf. Jag tycker
således, såsom jag nyss nämnde, det vara enahanda förhållande
i afseende på bränvinspannan, som olofligen begagnas, och
bränvinet, som olofligen säljes.
I afseende på andra mom. anser jag ett förtydligande böra
ega rum. Det slår: ”förbrytaren varde derjemte dömd att utgifva
minuthandels- eller utskänknings-afgift, dock ej under
det belopp, som för -j:dels år, eller öfver det, som för ett
år svarar mot det minsta, som etc.” Der var ganska rätt, när
Utsk. i 17:de §:n föreslagit, att afgiften vid minuthandel skall
utgöras med 8 sk. och vid utskänkning med 16 sk. per k:a,
men sedan nu B. o. Ad. funnit godt att sätta lika skatt per k:a
för dessa slags rörelser, skall lagskiparen tveka hvad straff han
skall ålägga en utniinuterare, som får sälja ^:dels k:na. Om
denne gör intrång på utskänkarens rättighet och säljer under
^:dels kaia, hvad skall han då betala? Då härom icke finnes
, någon bestämd föreskrift, anser jag att ett förtydligande i detta
afseende bör ega rum.
Hvad beträffar slutligen hufvudsaken eller Hr Braunerhjelms
förslag, att i ^första moni. borttaga slutorden: ”straffarbete från
och med 2 månader lill och med ett år” samt uti stället insätta
”böter från 80 till och med 160 R:dr,” så får jag förklara, att
Den 9 Augusti e m.
181
bägge straffbestämmelserna förekomma mig ganska svåra, och alt
jag, som öfverlemnar bedömandet häraf till dem, som beklagligen
komma uti olyckan, icke vill inlåta mig uti tvist derom,
hvilketdera som voro lindrigare, antingen 28 dygns fängelse vid
vatten och bröd eller 2 ä 6 månaders fängelse med straffarbete.
Då jag erkänner, att 2:dra mom. behöfver, till följe af R. o.
Ad:s i afseende på 17:de §:n förut fattade beslut, förtydligas,
skall jag icke, om R. o. Ad. finnér för godt bifalla en återreremiss,
motsätta mig en sådan.
Gr. Mörner Axel: Då jag i Utsk. öfvervar öfverläggningen
om denna §, försökte jag — ehuru utan framgång — bestrida
att för 4:de resan oloflig bränvinsförsäljning skulle bestämmas
urbota straff, emedan jag ansåg detsamma vara allför
strängt. Utsk. delade icke denna åsigt, utan der ansågs snarare
att ett nog hardt straff icke kunde åsättas.
Ehuru jag gillar det af Hr Braunerhjelm framställda förslag,
att i stället för straffarbete bestämma böter, anser jag dock de
af honom föreslagna vara för höga, enär de öfverstiga t. ex. hvad
som i allmänna lagen är för hel mansbot stadgadt. Derföre får
jag fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på det förslag, som jag uti
min 'Betänk, bifogade reservation framställt. Det lyder sålunda:
”Den, som säljer bränvin i mindre belopp, än hvartill
han enligt 1 :a eller 2:a §§:na i hvarje fall är berättigad, bote första
gången från och med 10 till och med 20 R:dr, andra gången
från 20 till och med 40 R:dr, och tredje gången, äfvensom
der förbrytelsen oftare sker, hvarje gång från 40 till och med
80 R:dr.” Då det i hittills gällande bränvinsförordning varit
och är föreskrifvet, att om dylik förbrytelse 3 gånger eller oftare
utöfva*, skall den brottslige fällas till 40 R:dr, samt icke visadt
är alt denna bestraffning befunnits för ringa eller overksam
till förekommande af fjerde resan oloflig bränvinsförsäljning, inser
jag icke något skäl, hvarföre man skall göra en särskild
straffbestämmelse för 4:de resan, eller hvarföre en sådan skulle
vara af behofvet påkallad, mera hädanefter än hittills. Icke kan
den obetydliga vinst, som genom oloflig bränvinsförsäljning möjligen
skulle kunna upkomma, göra en serskild straffbestämmelse
för 4:de resan nödvändig, då domaren kan fälla den brottslige
till så höga böter som 80 R:dr samt derjemte ålägga honom utgifva
minuthandels- eller utskänknings-afgift, som dock hvarken
får understiga det belopp, som för -j år, eller öfverstiga det, som
för ett år svarar mot det minsta, som af den berättigade bränvinsförsäljaren
för år erläggas bör. Visserligen har här blifvit
anmärkt, att, genom R. o. Ad:s beslut, afgiften blifvit lägre ber
stämd, än hvad Utsk. föreslagit, men då jag likväl tror, att densamma
är fortfarande tillräckligt hög, för att utgöra ett icke obetydligt
appendix till böterne, får jag vördsamt anhålla att 2:dra
mom. malte oförändradt bifallas, endast med det tillägg, som
här blifvi yrkadt, att nemi. I5:de §;n må åberopas.
Hvad vidkommer 3:dje morn., så är det stadgande, som deruti
182
Den 9 Augusti e. m.
finnes, egentligen liemtadt från Norska bränvinslagen, deruti
föreskrifves, att ett visst antal i försäljningsrummet befintlige potter
kunna för oloflig försäljning förbrutne dömas. Detta synes icke
vara olämpligt, ty eljest skulle det ju kunna hända, att en bränvinstillverkare
eller grosshandlare genom sin bokhållares slarf eller
förseelse kan få hela sitt bränvinslager döradt förbrutet. Det som
synes vara mindre lämpligt är, att beslagaren eger rättighet att,
för det förvärkade bränvinets afhemtning, utvälja tjenliga kär),
ty dem kunde han i följd af denna tillåtelse utse, icke allenast
bland dem, som finnas i försäljningsrummet, utan möjligen bland
alla, som äro uti försäljarens ego.
Beträffande det 4:de eller sista morn., så är genom detsamma
en otydlighet förekommenj som förefinnes uti ännu gällande
bränvins-författning, hvilken i det här afsedda fall blott föreskrifver
att böterne skola fördubblas. Detta stadgande har blifvit
ganska olika tillämpadt, så att det t. ex. vid iteration ej sällan
ådömes olika böter för samma brott, begånget på söndagarne.
Ehuru här är bestämdt, att böterne skola utgöra från 10 till
20 R:dr, torde likväl serskildt böra stadgas om sabbatsbroltsböterne.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag har icke förut
ansett mig böra deltaga uti diskussionen, men då fråga nu är
om ansvarsbestämmelser, genom hvilkas antagande en betänklig
rubbning skulle ske uti den bill ilis antagne proportion emellan
brott och straff, har jag trott mig i della afseende böra nämna
några ord. Då jag begärde ordet, bade ännu ingen talare begärt
återremiss, men då dc fleste, som sedermera yttrat sig, visat
^ig böjde derför, hoppas jag deras framställningar skola vinna
afseende hos R. o. Ad., och onder förutsättning häraf, kan
jag fatta mig ganska kort. Jag beder derföre endast att få fäfästa
Utskrs upmärksamhet deruppå, att man vid broltmåis-lagstiftning
alltid mäste söka åstadkomma någon slags analogi emellan
förutvarande lagbestämmelser och dc nya, sora raan vill införa.
Man måste således efterse att straffbestämmelserna stå i
något förhållande lill hvarandra. Så synes man mig dock icke
hafva gjort vid detta tillfälle. Om det af LagUtsk. afgifna Betänk.
till förändringar i brottmålslagen — hvilket Betänk, jag här
har i min hand — skulle blifva af R. o. Ad. godkändt, så,kunde,
vid tillämpning af de deruti föreslagna bestämmelser och de,
som innefattas i Särskilda Utsk:s nu föredragna Betänk., de besynnerligaste
missförhållanden komma att upsla. En person, som
genom groft förvållande vore orsak till en annans död, skulle
blifva dömd till högst 100 R:dr böter, då deremot den, som för
4:de gången sålde en sup, skulle plikta med straffarbete under
minst två månader, men äfven ända till ett år. Jag vill icke
tala om huru jemförelsen slår sig ut i afseende på den, som
hugger näsa, händer eller dylikt af en annan person. Ett sådant
nidingsdåd kan första gången aflöpa med jemnförelsevis obetydliga
böter. Man måste väl se, till, att, då man stiftar lag, det
Den 9 Augusti e. m.
183
ena stadgandet står i harmoni med det andra. Huruvida sådant
vid upgörandet af detta förslag blifvit iakttaget, önskade jag att
Utsk. ville taga i betraktande.
Ifr Printzensköld: Vid all brottmåls-lagstiftning har man
alltid haft till sitt nogaste ögonmärke, att, så vidt möjligt är,
göra straffet jemförligt med sjelfva hrottet, så alt icke straffåtgärden
blifver hårdare, än hvad brottet, efter de föreställningar
man i allmänhet gör sig om dess beskaffenhet, förtjenar.
Gr. Mörner, G. G. D., har fästat upmärksamhet på de stora
missförhållanden, som skola tipkomma, om de serskilde straffbestämmelser,
Utsk. föreslagit, skola blifva lag, och hur man än vill
förklara orsaken, hvarföre man ansett de 2:ne mom. i ifrågav:de
§, som afse förpligtelse för förbrytaren att erlägga minuteringsafgift
och derjemte förlora en del af det bränvin han eger, så
slår det dock fast, att dessa förpligtelser innefatta en bestraffning,
ty med fog kan man väl säga, att den afgift han skall erlägga
samt värdet af det bränvin han förlorar, i sjelfva verket
ingenting annat äro än böter, eftersom de utgöra en tillökning
i den förlust af penningar eller deras värde, som förbrytaren genom
det serskildta bölesansvaret får vidkännas. Ser man då
pä siffran af det penningebelopp han i sjelfva verket får böta,
är det så omättligt stort, alt det efter mitt begrepp mångfaldigt
öfversliger den straffpåföljd, hvarmed förbrytelsens beskaffenhet
förtjenar att beläggas. Detta förhållande bör Utsk. noga öfverväga
vid den återremiss, jag hoppas R. o. Ad. skall bifalla, men
derjemte önskar jag, alt, då Ulsk. öfverlägger om straffbestämmelserna,
Utsk. ville sammanträda med LagUtsk., så att förslaget
till den brottmåls-lagstiftning, hvarom nu är fråga, må i formellt
hänseende erhålla en grundlagsenlig behandling. Något
antagligt skäl för bibehållande af. det morn., som stadgar, att förbrytaren
skalf mista en del af det bränvin, han vid förbrytelsetillfället
möjligen eger, har icke blifvit anfördl; visserligen har
Frih. Raab försökt att försvara detta stadgande dermed, att en
likhet förefinnes emellan den förbrytelsen, att man olofligen
säljer en mindre qvantitet bränvin, än den, hvartill man eger
rättighet, och den förbrytelse, att man bränner med hränvinsredskap,
ehuru man dertill icke är berättigad, men jag hemställer
till Frilen om någon likhet emellan dessa fösbrytelser verkligen
förefinnes. Frilen kan icke förneka, att bränvinsminnteraren
eger en obestridlig rättighet att sälja det bränvin, han innehar.
Det är honom endast förbjudet att sälja under en viss qvantitet.
Således utöfvar han i sjelfva verket ingen olaglighet förr än han
understiger minimum af sin försäljningsrätt, hvaremot den, som
bränner under en icke lofgifven tid, utöfvar en rättighet, som
han under ingen synpunkt innehar, vare sig för tillverkning af
| k:a eller af 10,000 k:r. Häraf måste ju äfven följa, att, dä
lian icke får begagna bränvinsredskapen, densamma också kan,
enligt rättsgrund, anses vara af honom förverkad. Pä samma
sätt förhåller det sig med lurendrejeri eller tullförsnillning.
184
Den 9 Augusti e. m.
Att vidare orda ora alla de fel, hvarmed §:n är behäftad,
synes mig öfverflödigt, enär jag hoppas, att Utsk., då det får del
af diskussionen öfver ämnet, skal! fästa afseende på icke allenast
de af mig, utan äfven af andra talare, framställda anmärkmr samt
försöka utfinna sådana straffbestämmelser, som, jemte det att de
icke stå i strid med de allmänna rättsbegreppen, bättre, än
de som Utsk. nu föreslagit, afpassas efter förbrytelsernas beskaffenhet.
Hr von Hartmansdorff: Skälet hvarföre jag inom Utsk.
biträdt flertalets mening i afseende på urbota straffs ådömande,
är det, att lill en dylik försäljning, som här är i fråga, troligen
begagnas sådana, den egentlige försäljaren underordnade personer,
hvilka icke hafva något att böta med, hvarigenom strafflöshet
skulle upkomma, i händelse urbota bestraffning ej vore utsatt.
Under den tid jag förvaltade Landshöfdinge-embetet i
Calmar län, fnnnos på Oland personer, som syntes göra till sitt
yrke, att från Kronans mark stjäla och sälja skog. Dessa voro
lösa personer eller tjenare, hvilka för ofoget blefvo insatte på
Calmar slott. Om dem berättades, att de öfverenskommit med
liusbönderne att få något visst för hvarje dag, som de sulto på
slottet, hvarmed saken var upgjord. Framträda nu dylika personer,
som, för oloflig bränvinsförsäljning, icke kunna erlägga
böter: så upkommer också strafflöshet för de verklige förbrytarne.
Eftersom jag närande Calmar, torde jag fä erinra oin
hvad som förliden vinter lästes i tidningarne, nemi. att, bland
en mängd andra personer, som inom länet blifvit doötesfällde, befanns
en qvinna, som öfver 40 gånger på ett år blifvit pliktfälld
för oloflig bränvinsförsäljning. Detta uplyser huru föga nuvar:de
författning hämmar dylik förseelse. Dylika missförhållanden föranledde
naturligtvis Utsk , att föreslå sådana sladganden, hvarigenom
man hoppades för framtiden förekomma ofoget. Om icke
varan blefve — på sätt Utsk. föresjagit — förbruten, skulle det ju
kunna hända, att Staten i st. f. böter blott erhölle en medellös
förbrytare. Jag tror det således vara ganska rätt, att till ansvarets
utkräfvande begagna den vara, som finnes i försäljningsrummet.
Då Utsk. i sitt Betänk. ang:de bränvinslillverkning
framställt ett dylikt förslag och detta blifvit af R. St. godkändt,
kan jag icke finna, hvarföre det nu framställda icke äfven skulle
kunna gillas. Det är väl sant, att öron, näsa och andra kroppsdelar
äro i vår lag, och äfven måhända utom honom, nog litet
värderade, men ett sådant förhållande kan icke i längden bestå.
Våra lagstiftare hafva af ålder nog mycket förutsatt att en hvar skulle
genom sjelfförsvar freda sina lemmar från misshandling. Men
tiden har visat att andra åtgärder måste vidtagas. Om LagUtsk.
föreslår sådane, som äro alltför lindriga, så komma de antingen
icke att antagas eller blifva de vanmägtiga och af ringa
varagtighet. I alla händelser förmodar jag Särsk. Utsk:s förslag
till stadga om bränvinsförsäljning blifver snarare antaget än LagUtsk:s
förslag till ny brottmålslag.
Den 0 Augusti e. m.
185
Frih. af Ugglas: Den siste värde talaren har förklarat, att
han biträdt Utsk:s förslag i afseende pä urbota straff derföre,
alt eljest skulle det kunna hända, att straffet icke medförde
åsyftad verkan; men jag får fästa hans upmärksamhet deruppå,
att bölerne, för första resan enahanda förbrytelse, nu utgöra 10
R:dr, andra resan 20 R:dr och 3:dje 40 R:dr, hvilket utgör en
himmelsvid skillnad emot de böter, Utsk. nu föreslagit, och
hvilka dessutom första gången kunna förvandlas till fängelse vid
vatten och bröd. Den af Hr von Hartmansdorff omnämnda
qvinna i Calmar hade, enligt denna författning, kommit att sitta
i 1000 dagars fängelse med vatten och bröd. Detta är väl ett
tillräckligt afskräckande straff. Jag tror således, att Utsk. gått
tillräckligt långt, då det har höjt böterne ända till 80 R:dr för
3:dje resan. Skulle nu R. o. Ad., i st. f. det af Utsk. för 4:de
resan föreslagna straffarbete, vilja ytterligare höja böterne till
160 R:dr, så synes mig att man gått så långt som rättvisa och
billighet kan fordra, ty allmänheten skulle naturligtvis finna det
i högsta måtto orimligt, att man för oloflig bränvinsförsäljning
skall sitta ett år på fästning, då man, på sätt Gr. Mörner, C.
G., uplyst, icke behöfver, för vida gröfre brott, derstädes sitta
längre tid.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, samt efter
det Hr Gr. o. Landtm., beträffande först det Usta morn., framställt,
hurusom Hr Braunerhjelm deri föreslagit den förändring,
att sista meningen skulle erhålla följ:de lydelse: ”Den som fjerde
gängen eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes
till böter från 80 till och med 160 R:dr”; Gr. Mörner, Axel,
yrkat bifall till sin Betänk, bifogade reservation, livarenligt §:n
borde erhålla följ:de redaktion: ”Den som säljer bränvin i mindre
belopp, än hvartill han enligt Usta eller 2:dra §§:na i hvarje
fall är berättigad, bote första gången från och med 10 till och
med 20 R:dr, andra gången från 20 lill och med 40 R:dr och
tredje gången, äfvensom der förbrytelsen oftare sker, hvarje
gång från 40 lill och med SO R:dr”; samt någre talare yrkat
återremiss å förevar:de § i sin helhet och således äfven å detta
morn., anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till de Hrr, som
jemte mig deltagit i öfverläggningen, huruvida det icke vore
rådligast att återremittera denna §; tv om Ståndet tager ett
stycke af Hr Braunerhjelms förslag och ett stycke af Gr. Mörners:
så befarar jag att man icke lyckas serdeles väl.
Gr. Mörner, Axel: Då endast Hr Braunerhjelm och jag
afgifvit förslag till förändrad redaktion, får jag för min del vördsamt
yrka bifall till det af mig framställda förslag i afseende
å mom. 1, men i öfrigt återremiss af hela §:n, sedan sådant
nu blifvit af andre påyrkadt.
Hr Printzensköld: Då de anmärkn:r, sorn blifvit gjorde
emot samtlige mom. i denna §, äro af beskaffenhet, att anledning
186
Den 9 Augusti e. m.
icke saknas för Utsk., att på grund af dem taga äfven det första
morn. i förnyadt öfvervägande och deruti jemväl åstadkomma
någon förändring, synes det mig vara temmeligen oformligt, om
R. o. Ad. — jag ämnar icke, Hr Gr. o. Landtm.! göra någonting
annat, än motivera min hemställan till Gr. Mörner att han
ville afstå från sin begäran om ett definitivt beslut röride lista
mom. — synes det mig vara oformligt, säger jag, om Ståndet
skulle fatta ett definitivt beslut i afseende på lista morn.; lill
följe häraf anhåller jag att Gr. Mörner ville frän sitt yrkande
afstå.
Utskis förslag till lista morn., äfvensom Hr Braunerhjelms
och Gr. Mörners förslag till förändrad redaktion deraf, blefvo
härefter till bifall framstälde, men besvarade med starka Nej,
jemte åtskilliga Ja, och då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemstälde,
om R. o. Ad. ansåge de emot detta mom. gjorde anmärknir
föranleda till detsammas återremitterande, ropades starka
Ja, blandade med Nej, hvarpå -Ja af Hr Gr. o. Landtm, förklarades
hafva varit öfvervägande.
Beträffande sedermera 2:dra morn., framstälde Hr Gr. o.
Landtm, att, jemte det Frih. Raab derå, likasom å de öfrige morn.,
yrkat ålerremiss, Hr von Troil, i anledn. af Ii. o. Adis i afseende
på § 15 fattade beslut, yrkat att framför de i detta mom.
citerade 16:de och 17ide §§ma äfven den 15ide skulle införas,
och då detta syntes böra blifva en följd af nämnde beslut, finge
Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om R. o. Ad. med denna rättelse
behagade bifalla 2idra mom. af Utskis förslag.
Härvid ropades Ja och Nej; hvarjemte
Gr. Mörner, Axel, yttrade i
Jag, för min del, har anhållit om återremiss å alla de öfriga
mom. utom det lista, om hvilket jag anhöll att Högh Ståndet
ville besluta.
Hr Printzensköld! Afven jag har anhållit om återremiss.
Hr von Troili Derest Ståndet beslutar en återremiss, förfaller
min anhållan.
Hr Gr. o. Landtmis härefter till återremiss af 2idra mom.
framstälda propos. besvarades med Ja, hvarpå äfven 3:dje och
4ide momme återremitterades.
§ 40.
Frih. Hjertai Som den 39:de §:n blifvit återremitterad, tager
jag för gifvet, att den nu föredragna 40ide, uti hvilken den förstnämnde
finnes åberopad, äfven blifver återremitterad. Dessutom
synes det mig här vara rätta stället, att införa straffbestämmelserna
för öfverträdelse!- af det vid 24:de §:n tillagda
3 mom.
Den 9 Augusti e. m.
187
Gr. Mörner, Axel: Då den 39:de §:n blifvit återremitterad,
får jag vördsamt yrka återremiss af denna 40:de §:n, under
anhållan derjemte, att det icke mätte här insättas några
straffbestämmelser rörande 24:de §:n, emedan förbrytelser i detta
hänseende finnas — om jag icke misstager mig — uptagne i
den 42:dra §:n.
Frih. Hjerta: De straffbestämmelser, som i 42:dra §:n
finnas för förbrytelser emot 24:de §:n, passa icke såsom straff
emot den förbrytelse, som omtalas uti det tillagda mom. till
sistnämnde §, emedan uti 42:dra §:n står: att den sorn förbryter
sig ”bote första gången från och med 10 till och med 20
R:dr, samt andra gången 20 till och med 40 R:dr, och vare
dessutom andra gången sin minuthandels- eller utskänkningsrätt
förlustig.” När det nu är klart, att den person, sorn reser omkring på
landet och säljer bränvin, icke har någon utskänknings-eller utminuterings-rätt,
som han kan bli förlustig — och det är häri som straffet
egentligen ligger — så är det val lämpligt, alt i 40:de §:n inflika
straffbestämmelser emot förbrytelser enligt 24:de §:ns 3:dje mom.
Frih. Raab: 24:de §:ns 3:dje morn. var det morn., Hr Braunerhjelm
föreslog, samt angick förbud emot gårdfarihandel med
bränvin. Denna handel kan utöfvas dels derigenom, att lofliga
partier säljas, dels derigenom, att en oloflig försäljning eger ram.
Om det lofliga partiet underskrides, är 39:de §:n tillämplig. Ar
äler fråga om att ett annars lofligt parti genom gårdfarihandel
försäljes, passar det bättre att anföra den 42:dra, som handlar
om försäljning å ställe der en sådan är tillåten. Detta i afseende
på Frih. Hjertås förslag om inflikande i 40:de §:n af det ifrågavande
mom. Om 40:de §:n bibehålies vid dess nuvar:de lydelse,
så, då den endast bestämmer, att apothekare, som öfverträder
de för honom enligt 25:te §:n gifna föreskrifter, skall
straffas lika med den, som olofligen försäljer bränvin, synes mig,
äfven om den skedda återremissen af 39:de §:n skulle föranleda
en förändring af densamma, icke vara behöfligt att ändra den
princip, som uti 40:de §:n blifvit följd, nemi. att samma straff,
som pålägges en person, som olofligen säljer bränvin, pålägges
äfven apothekare, som missbrukar sin rättighet. Ur denna synpunkt
hemställer jag, om vi icke kunde undvika att återremittera
§:n och direkte bifalla honom sådan den är.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff.
Fr. Hjerta: Jag afstår gerna från mitt förslag och jag har
endast velat erinra detta, på det alt icke dessa straffbestämmelser
må förglömmas.
Propos. till bifall ä förevande § blef härefter framstäld och
besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
§ 41.
Hr Printzensköld: Det synes mig, som skulle ordställ
-
188
Den 9 Augustine, m.
ningen i 2:dra morn. af ifrågavande § vara något otydlig, ty
sedan första morn. omtalat, huruledes den, som erhållit rättighet
till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, skall undergå
utmätning, i händelse han icke inom föreskrifven tid erlagt den
för honom belöpande afgift, så förekommer i 2:dra morn. ett
allmänt stadgande att ”den, som idkar minuthandel med eller
utskänkning af bränvin under tid, hvarför afgift icke blifvit i föreskrifven
ordning erlagd, bote” det och del belopp. Män kan
visserligen draga den slutsats af morn., att det har afseende på
den person, som till minuthandel eller utskänkning är berättigad,
men med vår benägenhet att vid lagskipning taga hvarje stadgande
för sig och att förstå detsamma, såsom orden lyda, så skulle
man komma till den slutföljd, att en person, som alldeles icke har rättighet
att idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin, ändock
skulle böta första gången från 10 till 20 R:dr, andra gången 20
lill 40 R:dr, om han nemi. befattar sig med en sådan rörelse. Nu
står i 39:de §:n stadgadt ett mindre ansvar för hvar och en, som
säljer ett mindre parti bränvin, än hvartill han eger rättighet.
Således kan någon tvekan upstå, om icke i dessa begge §§:r
ligger någon motsägelse. Jag hade önskat att Utsk. uti 2:dra
mom. af ifrågavande § tydligen utsatt att det är den person,
hvilken lagligen eger rättighet att idka minuthandel eller utskänkning,
som är underkastad böter, i händelse afgiflen icke
varder inom föreskrifven tid erlagd. För ögonblicket kan jag
icke upgifva förslag till en förändrad redaktion i den syftning
jag nu uttalat.
Ehuru jag för min del anser, att ett förtydligande af 2:dra
mom. är af behofvet påkalladt, vill jag dock icke, om R. o. Ad.
finner det klart och tydligt, motsätta mig bifall lill detsamma,
såsom det nu befinnes.
Gr. Mörner, Axel: Utan att på något sätt inlåta mig i
diskussion rör:de innehållet eller förklaringen af denna §, ber
jag blott att få hemställa, om icke, då R. o. Ad. redan återremitterat
39:de§:noch således icke fattat beslut i afseende å bötesbeloppet
eller straffbestämmelserne i öfrigt ang:de oloflig bränvinsförsäljning,
R. o. Ad. vid sådant förhållande skulle finna
lämpligt att återremittera alla de §§:r, hvilka antingen omedelbart
stödja sig på den 39:de, eller uti hvilka bötesbestämmelserna
äro föreskrifna i enlighet med nyssnämnda §, hvarigenom Utsk.,
i fall det gör någon ändring uti 39:de §:n, har fria händer att
i sammanhang dermed ändra bötesbeloppen uti de öfriga §§:ne.
Af sådan anledn. yrkade jag återremiss af 40:de §:n, men R. o.
Ad. fann icke för godt att härtill lemna bifall. Jag får nu framställa
samma yrkande i afseende på den 4Usta §:n.
Hr Adelborg: Uti 22:dra §:n 2:dra mom. förekommer en
slutmening så lydande: ”Innan utskänkning må företagas, skall
nyssnämnda belopp (afgiften nemi.) förskottsvis erläggas till den,
som eger kronoutskylder upbära”. Denna punkt gifver tydligen
tillkänna att ingen utskänkning får ega rum, förr än afgiften
Den 9 An gusti e. mi
189
är förskottsvis erlagd. Mig synes, att 41:sta gins 2:dra mom.
kan helt enkelt utgå, ty enl. 22:dra §:n kommer, så vidt någon
utskänkning företages innan afgift är erlagd, delta förhållande
under kathegori af de bestämmelser, hvilka vid 39:de §:ns återremiss
skola af Utsk. ånyo tagas i öfvervägande; ty den, som på
delta sätt förbrutit sig emot 4lista §:ns föreskrift, har ovilkorligen
ådragit sig samma straff, som för lönnkrögeri är i 39:de §:n
bestämdt.
Jag får således anhålla att 2:dra mom. af 41 ista §in måtte
utgå.
Frih. Raabi Visserligen vore det nu beqvämasl, att återremittera
följande punkter, men hvad man derigenom vinner
kommer surt efter. Jag skulle derföre tro, att det vore väl,
om It. o. Ad. afgjorde så mänga §§ir som möjligt, utan att dem
återremittera. Då jag icke kan erinra mig, alt det yttrades något
klander öfver de bötesbestämmelser, som i 39ide §in voro
föreskrifna för lista, 2idra och 3:dje resan oloflig bränvinsförsäljning,
ulan att man endast ansåg, alt vid 4:de resan ett lindrigare
straff, än hvad Utsk. föreslagit, borde bestämmas, så synes
mig att den princip, som i nyssnämnde § blifvit uttalad, af
R. o. Ad. vore gillad ; till följe hvaraf jag tror att man kan bifalla
alla de §§ir, hvilka icke i och för sig sjelfva anses vara
oriktiga.
Hr Adelborgs yrkande att 2:dra mom. af 4lista §:n kunde
utgå, bestrider jag pä det högsta. Hr Adelborg säger, att om
det utgår, är det aldeles klart, alt minuteraren skall, då han
icke inom behörig tid erlägger afgift, blifva straffad som lönnkrögare.
Det är naturligt att det skulle blifva följden, men
Utsk. har icke velat tillstyrka något sådant, emedan enl. Utskis
tanke det vore alltför strängt, att den, som åtagit sig en sådan
rörelse, men af tillfälliga orsaker vore ur stånd att på bestämd
dag betala afgiften, skulle blifva pliktfäld såsom en lönnkrögare,
isynnerhet som han i alla fall skall för den ifrågavande tiden
utbetala afgiften. Skall han plikta lika med lönnkrögaren, bör
han väl icke derjemte betala 3 ä 12 månaders afgift. Till följe
häraf har Utsk. ansett att någon lindring, i delta hänseende,
bör i afseende på minuteraren och utskänkaren ega rum.
Hr Printzensköld har anmärkt, att sammanhanget emellan
lista och 2:dra mom. icke är riktigt tydligt, lista mom. omnämner,
att då den, som vunnit rättighet att drifva minuthandel
med eller utskänkning af bränvin, icke, inom föreskrifven tid,
afgiften erlägger, varde den utmätt. 2:dra mom. deerraot, att
den, som idkar minuthandel med eller utskänkning af bränvin
under den tid, hvarför afgift icke blifvit erlagd, bote så och så
mycket. Mig förefaller båda niomina ganska tydliga, men då
Hr Printzensköld ansett otydligheten bestå deruti, att 2:dra mom.
icke bestämdt afser samma person, som i lista mom. omnämnes,
sä kan detta enl. min tanka ganska lätt lijelpas genom förändring
af endast 3:ne ord. Om man förändrar de 3:ne första
190
Den 9 A ugusti e. m.
orden i 2:dra mora.: ”Den som idkar” till ”Idkar han”, faller
det sig klart att man menar samma person, om hvilken uli lista
mom. finnes stadgadt.
Jag anhåller således vördsamt, att R. o. Ad. ville bifalla §:n
med den obetydliga förändring, att de 3:ne första orden i 2:dra
mom.: ”Den som idkar” måtte utbytas emot ”Idkar han”.
Hr Printzensköld: Frih. Raahs förslag är af den beskaffenhet,
att, om R. o. Ad. antager detsamma, finner jag mig
fullkomligt tillfredställd, men då det af Hr Adelborg framställda
yrkande, att 2:dra mom. borde helt och hållet utgå, visar att §:n
icke är så upstäld, att den fullkomligt upfyller sitt ändamål, finner
jag, under sådane förhållanden, mig benägen att instämma
uti Gr. Mörners förslag, alt återremittera §:n, på det att Utsk.
måtte i sammanhang med 39:de §:n taga den ytterligare i öfvervägande,
enär det ej ligger utom möjligheten, att Utsk. vid
en ytterligare behandling af 39 §:n förändrar sin hittills uttalade
åsigt i afseende på deruti förekommande straffbestämmelser, samt
att Utsk. till följe deraf önskar på ett annat sätt bestämma de
uti denna 41:sta § förekommande bötesbelopp.
Skulle R. o. Ad. icke anse en återremiss vara af behofvet
påkallad, anhåller jag att R. o. Ad. täcktes bifalla §:n med den
af Frih. Raab föreslagna redaktions-förändring.
Gr. Mörner, Axel: Utom de skäl jag anfört för min
anhållan om återremis af denna §, torde jag äfven få omnämna
en annan omständighet, hvarpå min upmärksamhet blifvit fästad.
Det står uti lista mom. följande: ”Vid.sådan underlåtenhet andra
gången vare minuthandels- eller ulskänknings-rättigheten
förverkad, och varde försäljningen genast inställd, i stad af
Magistraten och å landet af Kronofogden; men näringsidkaren
vare ändock pligtig, att, under försäljningsåret, afgiften fortfarande
utgöra.”
Då det förefaller mig, liksom flere andre ledamöter af II.
o. Ad., vara nog strängt, att minulhandlaren eller utskänkaren
skall, utom det att han får plikta för sin försummelse och inställa
sin försäljning,' derjemte vara nödsakad att fortfarande un
der
hela försäljningsåret betala afgiften, anser jag att härutinnan
någon ändring torde höra ega rum.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag tager mig
friheten fästa upmärksamhet deruppå, att då uti föregide §§:r
böter för förnyad förbrytelse blifvit beräknade från ett visst belopp
till och metl ett annat, borde den i slutet af 2:dra mom.
af nu ifrågavaride 4 Usta § förekommande meningen : ”och andra
gången från 20 till 40 R:dr” rätteligen böra lyda sålunda: ”och
andra gången från 20 lill och med 40 R:dr”.
Frih. Raab: Gr. Mörner har sagt, att det vore hårdt, alt
den minuthandlare eller utskänkare, som för andra gången underlåter
att betala afgift inom behörig tid, skall, jemte det att
rättigheten varder förverkad, ändock fortfarande betala afgiften
Den 9 Augusti e. m.
191
för liela försäljningsåret. Jag medgifver visserligen att det kan
vara strängt, men anser det dock vara rättvist, ty liar man en
gång åtagit sig att erlägga en sådan afgift för hela året, och
derigenom utestängt under denna tid andra spekulanter, så bör
man väl vara hunden att erlägga afgiften. Om man genom
krångel icke vill eller af oförmåga icke kan betala afgiften, är
det efter min tanka rättvist att man förlorar rättigheten, som
sedermera kan till någon annan öfverlemnas. I de flesta fall
lärer väl afgiften icke kunna utmätas, ty den, som har tillgångar,
torde icke blottställa sig för alt förlora rättigheten.
Hr Printzensköld: Eftersom man kommit på kapitlet
ronde beskaffenheten utaf det ansvar, som skäligen följa bör på
den underlåtenhet, som i förevande fall kan å minuterarens eller
utskänkarens sida ega rum, kan jag ej undertrycka den öfvertygelse
jag äger, att det ansvar, som här blifvit stadgadt, är
alldeles orimligt. Att en näringsidkare, när han kommit derhän,
att han förlorar rättigheten att utöfva sin näring, skall dessutom
erlägga afgift för hela året — hvilken, om den icke godvilligt
erlägges, kommer att hos honom utmätas — synes mig vara ett
alldeles för stort plus i ansvarigheten. Efter mitt begrepp, bör
det göra tillfyllest, att han icke mera får drifva den rörelse, som
han eljest skulle hafva varit berättigad att fortfarande idka.
Med afseende på detta förhållande anser äfven jag alt §:n
bör återremitteras.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hlef, sedan Hr Gr.
o. Landtm, framstält, att i afseende på l:sta mom. icke andra
yrkanden blifvit gjorde, än sådane, som afse återremiss, propos.
lill bifall å samma mom. framstäld» och besvarad med blandade
Ja och Nej* hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad.
ansåge de gjorda anmärkn:ne föranleda samma mom:s återremitterande,
samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja
jemte åtskilliga Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde vidare, att, i afseende på
2:dra morn., Hr Adelborg yrkat, att detsamma måtte helt och
hållet utgå; Frih. Alströmer anmärkt, att, i st. f. slutorden ”20
till 40 R:dr”, borde införas ”20 till och med 40 R:dr,” samt
Frih. Raab yrkat en redaklions-förändring, som likväl stod i det
samband med redaktionen af l:sta morn., att, då R. o. Ad. återremitterat
detsamma, den af Frihtn yrkade redaktion icke nu
syntes lämpligen kunna antagas; och derförutan åtskilliga ledamöter
yrkat återremiss äfven af delta morn., hvarefter, sedan först
propos. lill bifall å Utsk:s förslag blifvit framstäld och besvarad
med Nej, förevande morn., på grund af de gjorde anmärkmne,
återremitterades.
§ 42.
Hr Braunerhjelm: Meningen med inrättandet af titminuterings-ställen
har varit, att åt personer, som icke vilja vistas
på krogarne, bereda tillfälle att i mindre qvantitet tillhandla sig
m
Den 9 Augusti e. m.
bränvin. Man har visserligen ansett det vara af vigt att söka
hindra bränvinets förtärande på försäljningsstället, men att vilja
— såsom Utsk. här föreslagit — ålägga minuteraren att hindra
personer, som af honom köpa bränvin, att qvarblifva pä stället
och der förtära deraf, tyckes mig vara nog långt gånget, i synnerhet
som jag anser det vara nära nog omöjligt att förekom
ma.
Om, såsom ofia är förhållandet, säljaren står inom disken
och 4 å 5 personer inträda för att köpa bränvin, så skulle, om
en af dem får det infallet alt smaka på varan, och säljaren icke
genast förhindrar det, han härför blifva bötfäld. Sådant skulle
ju lätteligen kunna inträffa flera gånger på en dag. Jag anser,
till följd häraf, att följande ord böra ur §:n utgå, nemi. ”eller ej
hindra köpare alt för sådant ändamål i försäljningsrummet qvarblifva”.
Sedan vid 24:de §:n åtskilliga morna- blifvit lillagde, torde
det vara nödigt att desamma här åberopas, i anledn. hvaraf jag
vördsamt hemställer, att efter orden ”emot 24:de §:n” mätte införas
”lista och 2:dra moni.”; hvaremot jag, i afseende å nyssnämnde
§:s 3:dje morn., anser, att ett nytt mom. af följande
lydelse bör vid slutet af 42:dra §:n införas, nemi.: ”Förbrytelse
emot 24:de §:ns 3:dje mom. straffas såsom i 39:de §:n säges.”
39:de §:n har visserligen af R. o. Ad. blifvit återremitterad,
men då det endast skett i ändamål att bestämma straffbestämmelsen
för 4:de resan oloflig försäljning, synes mig icke något
hinder möta för antagandet af det utaf mig nu väckta förslag,
hvarpå jag vördsamt anhåller om propos.
Frih. Hjerta: Jag är till en viss grad förekommen af Hr
Braunerhjelm, men jag får »umärka, att de uti 39:de §:n stadgade
straffbestämmelser äro alldeles för ringa med afseende på
de kringresande krögarna, som här äro i fråga. Enligt min
tanka borde det stadgas, att det af dem medförda bränvin måtte
dömas förbrutet. I anledn. deraf tager jag mig friheten föreslå
följande tillägg till det af Hr Braunerhjelm föreslagna 3:dje
mom.: ”hvarjemte det på åkdonet befintliga bränvin, jemte kärl,
som för dess afhemtning tjenligt är, vare förbrutet”.
Gr. Mörner, Axel: Instämmande uti den af Hr Braunerhjelm
föreslagna förändring uti och tillägg till nu under öfverläggning
varande §, får jag likväl, på de skäl jag anförde, då
40:de och 4lista §§:na diskuterades, vördsamt anhålla, att 11. o.
Ad. behagade återremittera denna §, såsom egande sammanhang
med 39:de §:n.
Frih. Raab: Jag instämmer uti Hr Braunerhjelms första
anmärkn., att det är för mycket begärt att den, sorn utskänker
bränvin, skall med våld förhindra köparen, att för dess förtärande
i försäljningsrummet qvarblifva. Det lärer dessutom icke alltid
stå uti den personens makt, ty om det t. ex. är en svag qvinna,
så kan hon icke alltid hindra en köpare att smaka på det köpta
bränvinet.
Hvad
1)en 9 Augusti e m.
193
Hvad beträffar frågan om straff för dem, som emot 24:de
§:n 3:dje mom. sig förbrutit, tror jag det blifver för strängt, att
sätta denna förbrytelse under samma kalhegori som den, för hvilken
straffet i 39:de §:n är föreskrifvet, utan anser jag det vara
tillräckligt att ålägga det straff, som i denna § tinnes utsatt.
Att derjemte föreskrifva, att bränvinet, kärlet, åkdonet, hästen,
oxen eller åsnan, som lasset drager, skall varda förbrutet, anser
jag vara olämpligt, ty mången gång är det, ganska kinkigt att
bestämma, om den, som färdas med ett lass bränvin, lofligen
farer fram eller om lian idkar gårdfarihandel med bränvinet, och
derföre tror jag, alt man icke bör gä längre i bestraffning rör;de
honom, än som i allmänhet är föreskrifvet för den som handlar
pä olofligt ställe. Lägger man härtill hvad Frih. Hjerta föreslagit,
att man må från honom taga hans bränvin, synes mig att
man varit tillräckligt sträng.
Hr Braunerhjelm: Jag kan icke dela de af Frih. Haab
uttalade åsigter, och, emedan jag anser de personer, som med
bränvin fara frän gård till gård, utgöra det värsta slaget af månglare,
tror jag icke det vara för strängt att ålägga dem samma
straff, som den, hvilken försäljer bränvin till inindre belopp än
hvartill han eger rättighet, ty de sälja bränvin, icke allenast till
mindre belopp, än tillätet är, utan ock på ett till alla delar otillåtet
sätt.
Hr Printzensköld: Ehuru äfven jag anser, att den del
af 42:dra §:n, som stadgar, att säljare skall förhindra köpare att
i försäljningsrummet förtära bränvin, vara olämplig, samt att
detta stadgande bör, på de af Hr Braunerhjelm och Frih. Raab
anförda skäl, utur §:n utgå, får jag likväl fästa B. o. Ad:s upmärksamhet
på vådan af att, i afseende på de öfriga rörande
denna § framställda förslag, fatta definitift beslut. Hr Braunerhjelm
har föreslagit en förändring, hvarigenom en straffbestämmelse
skulle göras för den, som förbryter sig emot 3:dje mom.
af 24:de §:n, hvilket mom. R. o. Ad. beslutit skall i författningen
införas. Frih. Hjerta har ansett den straffbestämmelse, som
Hr Braunerhjelm föreslagit, vara för mild, Frih. Raab deremot
tycker den vara för sträng. Att nu så till sägandes på rak arm
afgöra hvilkendera af dessa Hrr har rätt, torde vara ganska
svårt, och dä jag betviflar, att de flesta ledamöter tilltro sig ega
den skarpsinnighet, att de i en hast kunna uti ifrågavande fråga
lagstifta, anser jag att klokheten och sjelfva sakens natur fordra,
det denna fråga varder i hela sin vidd till Utsk. återremitterad.
Frih. Raab: Med det begrepp, som Hr Braunerhjelm fästat
vid gårdfarihandel, erkänner jag fullkomligt, att Hr Braunerhjelm
har rätt deruti, att det af honom föreslagna straff icke
är för högt. Min föreställning i detta hänseende är den, att
ora en gårdfarihandlare begår det brott att sälja under 15 kan10
H. 13
194
Den 9 Augusti e. m
nor bränvin, är han att anse såsom lönnkrögare och förfallen
till det straff, som i detta afseende finnes föreskrifvet, men säljer
han icke mindre än detta belopp, ansåg jag, och jag fortfar
ännu häruti, att det är alldeles för högt att han skall straffas
lika med en lönnkrögare.
Då jag, i likhet med Hr Printzensköld, finner det vara
omöjligt att förena de olika åsigterna i afseende på denna §,
så lärer det väl icke återstå någonting annat än att återremittera
§:n.
Frih. Cederström: Som jag delar den af Hr Braunerhjelm
uttalade åsigt i afseende på denna §, får jag, på grund af hvad
den värde ledamoten härom anfört, vördsamt anhålla, att R. o.
Ad. behagade bifalla den, på sätt Hr Braunerhjelm föreslagit.
Hvad angår Hr Printzenskölds anmärkn., att man uti en
lagstiftande församling icke bör fatta improviserade beslut, som
kunna vara förhastade, och hvilkas pröfning, enligt Hr Printzenskölds
förmenande, lämpligare företages inom ett Utsk., förefaller
det mig, som om talrikheten af de i dag, pä denna sena timma,
närvartde ledamölerne af B. o. Ad. icke öfverstege det antal,
hvarutaf det Särskildta Utsk. består, samt att den här i detta
ämne rådande anda utmärker sig för något mera sammanhållning
i tänkesätten, än som lärer vara förhållandet inom vissa
Utsk. Det synes mig så mycket heldre vara lämpligare att nu
fatta deflnitift beslut, än att återremittera §:n, som flere ledamöter
redan framställt det yrkande, hvilket, sedan Betänk, blifvit
ända till slutet föredraget, otvifvelaktig! ytterligare blifver förnyadt
och faststäldt, nemi. att Särskilda Utsk må öfvertaga redaktionsbestyret
med alla de §§:r, uti hvilka en eller annan ändring
blifvit beslutad.
Enär jag således icke kan se någon fara uti, men väl finnér
allmän fördel vid, att bifalla §:n, på sätt och med den modifikation,
Hr Braunerhjelm föreslagit, vägar jag således anhålla om bifall derå.
Hr Printzensköld: I motsats till den siste värde talaren
fortfar jag uti anhållan om återremiss. Jag har visserligen
hört Hr Braunerhjelms förslag, men jag erkänner, alt min upfattningsförmåga
icke är tillräckligt skarp, för att jag kunnat så
bedöma ordalagens upställning i denna §, att jag om densamma
skulle kunna fälla något afgörande omdöme. Jag tror det är
nödvändigt, att man får se §:n i hela sin vidd och noga öfverväga
dess upställning och innehåll, innan man afgifver sin
röst för bifall eller afslag å densamma. På grund häraf och då
flere talare ansett det af Hr Braunerhjelm väckta förslag vara i
afseende å straffbestämmelsernas beskaffenhet dels för lindrigt,
dels för strängt, synes det mig som skulle härutinnan ligga ett
vigtigt skäl lill återremiss.
Att begagna den utväg, Frih. Cederström föreslagit, att
nemi. låta Utsk. få del af §:n sådan den blifvit beslutad, anser
jag så mycket mindre lämpligt, som Utsk. icke eger rättighet,
Den 9 A ugust i e m. 195
att lill sin lydelse omskapa en §, utan endast att afhjelpa ett
eller annat redaktions-fel, sora kan hafva insmugit sig.
Då R. o. Ad. återremitterat den nästföreg:de §:n, och den
nu under föredragning varande §:n står i lika nära sammanhang
med den 39:de, sorn den 41 :sta §:n, torde Ståndet icke underlåta,
att äfven nu bifalla den af mig och Gr. Mörner begärda, samt
af Frih. Raab understödda ålerremiss.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, framställt de olika yrkanden, som under diskussionen
förekommit, Idef, efter först till bifall å Utsk:s förslag
framstäld, men med Nej besvarad propos., förevande § på grund
af de gjorde anraärkmue af R. o. Ad. återremitterad.
§ 43. -
Hr Printzensköld: Afven denna § anhåller jag måtte
återremitteras. Enl. det redaktionsförslag, sorn Hr Rraunerhjelm
i afseende på föreg:de § afgaf, skulle §:n komma att innehålla
2:ne serskilda straffbestämmelser, nemi. en serskild straffbestämmelse
för det fall, hvarom §:n handlar, och en med afsende på
förbrytelse emot 24:de §:ns 3:dje mom. I fall man nu antager
denna §, vet man icke så noga, om på förbrytelsen skall tillämpas
den ena eller andra straffbestämmelsen. Som det icke torde
vara meningen, att bibehålla all sådan tvetydighet, lärer R. o.
Ad. nogsamt inse angelägenheten af, att äfven återremittera
denna §.
Frih. Raab: Ett så obetydligt skäl, som den siste värde
talaren anfört för ålerremiss, anser jag icke vara tillfyllestgörande,
i synnerhet som det är mycket lätt att, i st. f. åberopande
af 42:dra §:n, införa de uti densamma förekommande straffbestämmelser.
§:n skulle således erhålla följande lydelse: ”Handlande,
som emot 5:te eller 30:de §:n sig förbryter, böle första
gängen från och med 10 till och med 20 R:dr, samt andra
gängen från 20 lill och med 40 R:dr, och håfve andra gången
dessutom sin handelsrättighet förverkat”.
Jag anhåller vördsamt om propos. på detta förslag.
Gr. Mörner, Axel: Då de bötesbelopp, som enl. denna
43:dje § kunna ådömas, äro bestämda i nästföreg:de § 42, hvilken
åter stödjer sig på den af R. o. Ad. återremitterade 39:de
§:n, så, och då man icke kan veta huru vinden blåser, när denna
sistnämnde § varder af Utsk. ånyo behandlad, anhåller jag vördsamt,
att R. o. Ad. behagade återremittera den nu under öfverläggning
varande 43:dje §:n.
Frih. Raab: Man kan visserligen icke veta huru vinden
kommer att blåsa inom Etsk. eller Ståndet, men då jag nu vet,
att det här är stiltje, synes det mig, att vi, för att få slut på
Betänk., böra fatta beslut öfver alla de §§:r, som af oss nu kunna
afgöras. På samma grund, som R. o. Ad. biföll 40:de §:n, ehuru
196 Den 9 Augusti e. m.
39:de §:n blifvit återremitterad, synes mig Ståndet kunna bi-_
falla ifrågavande 43:dje §, isynnerhet om man, såsom jag föreslagit,
utsätter bötesbeloppen, i st. f. att åberopa den nästföreg:de
§:n. Jag tager mig friheten erinra R. o. Ad. derom, att 39:de
§:n återremitterades, icke derföre att några anraärkmr framställdes
emot bötesbeloppen, utan endast på grund af det olika ansvar,
man ville hafva utsatt, då förbrytelsen för fjerde gången
eger rum.
Hr Adelborg: Jag är af samma mening, som Frih. Raab,
och anser det sämsta sättet, att afgöra nu förekommande §§:r,
vara att till Utsk. återsända dem, ty följden blir ingen annan,
än att Uisk:s redan nog medtagna tid kommer att ånyo tagas i
anspråk, utan att något bättre ‘ resultat åstadkommes. Jag anser
derföre bäst vara att så få återremisser som möjligt må ega
rum, och att man i stället må fatta definitiva beslut.
Frih. af Ugglas: Jag kan icke inse, hvarföre man skall
motsätta sig en äterremiss af denna §. På sätt Frih. Raab föreslagit,
går det visserligen an, att, i st. f. åberopande af 42:dra
§:n, utsätta de deruti förekommande straffbestämmelser, men jag
hemställer till Frihm, om det ycke skulle se underligt ut, att,
uti en författning, den ena §:n i afseende på en förbylelse åberopar
straffbestämmelser, som förefinnas uti en föreg:de §, men
en straxt derpåföljande §, i st. f. att åberopa de uti en annan
§ befintliga straffbestämmelser, helt och hållet upräknar dem.
Dessutom skulle Frihms förslag åstadkomma förändring uti många
§§:r, t. ex. den 50:de, uti hvilken man skulle införa de uti
42:dra och 43:dje §§:ne uptagne straffbestämmelser. Då det
icke kan för Utsk. medföra £ timmas besvär, att sälta detta i ett
vederbörligt sammanhang, så kan jag icke inse, hvarföre man nu
skulle göra sig skyldig till en oformlig redaktion.
Frih. Raab: Om den siste värde talaren skulle blifva invald
till ledamot uti det Särskilda Utsk. — hvilket vore önskligt
— skulle han möjligen komma uti erfarenhet af, att en obetydligare
fråga, än denna, kan uptaga en längre tid, än } timma.
Jag tager mig friheten erinra, hvad i afton flera gånger blifvit
uprepadt, att, i afseende på slutliga redaktionsbestyret, torde R.
o. Ad. updraga åt Utsk. att så ändra redaktionen af §§:na, att
de komma uti harmoni med hvarandra. Genom fattande af beslut
har R. o. Ad. uttryckt sin mening i afseende på §:n. Detta
beslut förhindrar då icke, enl. min tanke, Utsk. alt, i st. f. den
stadgade bötessiffran, åberopa den §, som innefattar bötesbeloppet,
ty derigenom sker ingen förändring i beslut, utan endast
en förändring i uttryck. Jag ber R. o. Ad. behjerta denna omständighet,
och då det icke kan nekas, att R. o. Ad:s beslut i
denna fråga leder till mycket mindre besvär och till större tidsbesparing,
än en återremiss skulle göra, så får jag vördsamt anhålla
att, i fall R. o. Ad. icke har någonting emot mitt förslag,
detsamma måtte af Ståndet varda bifallet.
Den 9 ,A ugu st i e. m.
197
Frih. Cederström: / Om man, såsom Gr. Mörner, utgår
från den grundsats, att önskligt vore, att för dem, som emot
5:te eller 30:de §§:ne sig förbrutit, stadgades samma straff,
som enligt 42:dra §:n år stadgadt, eller kommer att föreskrifvas,
för de minuthandlare eller utskänkare, hvilka göra sig skyldige
till de i §:n omnämnda förbrytelser, så synes mig, att ett bifall
till 43:dje §:n med dess nuvande lydelse vore tjenligt, emedan
42:dra §:n i alla händelser kommer att innehålla straffbestämmelser
för de förbrytelser, som minuthandlare eller utskänkare
begå; men då jag finner, att åtskilliga ledamöter, i anseende till
42:dra §:ns ännu oafgjorda innehåll, hysa betänklighet vid att
bifalla 43:dje §:n, återstår enl. min tanka ingenting dernäst
tjenligare, än att, i likhet med hvad Frih. Raab föreslagit, utsätta
i 43:dje §:n enahanda straffbestämmelser och bötesbelopp,
som 42:dra §:n innehåller. För min del hoppas jag nemi., att
dessa bestämmelser må af Utsk. åter blifva föreslagne och af
R. o. Ad. godkände. Ty jag kan icke föreställa mig, att den
af Ståndet beviljade återremissen af 42:dra §:n afsåg dessa bölesbeslämmelser,
utan fast mera de anmärkn:r, som emot ordaställningen
af nyssnämnde § blifvit framställde.
Frih. af Ugglas’ anmärkn. att, derest det af Frih. Raab nu
tillstyrkta förslag blefve bifallet, skulle man blifva tvungen att
uti 50:de §:n åberopa den 43:dje tillika med öfrige i 50:de
§:n nu citerade §§:r, finner jag vara så obetydlig, att den icke
synes böra förhindra R. o. Ad. att bifalla Frih. Raabs förslag.
Derjemte får jag fästa R. o. Ad:s upmärksamhet deruppå, att
det är af mycken vigt, att Ståndet fattar definitiva beslut, och
icke sänder frågan i sväfvande skick tillbaka till Utsk. Och då
R. o. Ad., vid afgörandet af de flesta §§:r, följt den princip att
fatta defmitift beslut, kan jag icke finna hvarföre icke densamma
äfven nu skulle göra sig gällande.
Jag tillstyrker alltså att den 43:dje §:n må, med den af
Frih. Raab föreslagna redaktionsförändring, varda bifallen.
Propos. till bifall å Utsk:s förslag blef härefter först framstäld,
men besvarad med Nej, hvarpå, sedan propos. till antagande
af Frih. Raabs förslag blifvit besvarad med blandade Ja
och Nej, Hr G r. o. Landtm, hemställde,.om R. o. Ad. ansåge
de gjorde anmärknure föranleda till återremiss, samt, efter det
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering, som dock icke blef
anstäld, emedan Frih:n, innan densamma hann företagas, ånyo
anmälde sig och yttrade:
Då en aktad ledamot fästat min upmärksamhet deruppå, att
den af honom nu önskade återremissen skulle hafva sin .anledn.
ej blott i återremissen af 42:dra §:u, men egentligen uti den
skedda behandlingen af 5:le och 30:de §§:ne, så vill jag afstå
från den af mig begärda votering.
198
Den 9 Augusti e. m.
§ 44.
Gr. Lagerbjelke: Sedan R. o. Ad., genom föreg:de beslut,
återremitterat de §§, som afhandla straffbestämmelserna, och
då denna § står uti ett ofelbart sammanhang med dem, hemställer
jag till R. o. Ad., om icke konseqvensen fordrar, att äfven
denna § varder återremitterad.
Jag anhåller således vördsamt om propos. på återremiss af
den nu föredragna 44:de §:n.
Efter först till bifall å Utsk:s förslag framstäld propos., som
besvarades med blandade Ja och Nej, hemstälde Hr Gr. o.
Landtm, om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkmne föranleda
lill återremiss, hvarpå, sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att lian
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
§§ 45 och 46.
Bifollos.
§ 47.
Frih. af Ugglas: Utsk. har uti denna § lipstadt en grundsats,
som jag icke kan gilla, nemi. alt en tilltalad skall vara
skyldig bevisa sin oskuld, i st. f. att man hittiis ansetl, att den
tilltalade borde öfverbevisas om sitt brott. Utsk. säger: ”Husbonde
ansvare för förbrytelse, som mot denna förordn. begås af
hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom
vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord, derest Leke, på grund
af för handen varande omständigheter, antagas må, att elen skett
utan hans vetskap eller vilja”. Det åligger således husbonden
att visa, att icke några sådana omständigheter förefinnas, hvilka
kunna bevisa, att förbrytelsen skett med hans vetskap och vilja.
Jag kan icke gilla en sådan grundsats, utan anhåller, att R. o.
Ad. ville bifalla hvad den nu gällande bränvinsförordmn i detta
hänseende stadgar, och hvilket inneliålles i författningens 53:dje
§, hvari stadgas att oloflig bränvinsförsäljning, som med husbondes
vetskap verkställes af hans hustru eller tjenare, anses såsom
af honom sjelf gjord. Jag tror, att man härigenom har iakttagit
all möjlig varsamhet, utan att man behöfver gå så långt
som Utsk. föreslagit.
Hr Braunerhjelm: Jag är till alla delar förekommen af
Frih. af Ugglas, och afstår från ordet.
Hr Printzensköld: Det är en i all lagstiftning anlagen
grundsats, som har rättskänsla för sig, att låta hvar och en njuta
sin oskuld, till dess motsatsen blifver bevisad. Frih. af Ugglas
har, utgående från denna grundsats, yrkat ogillande af denna
g, samt att 53:dje §:n i nu gällande förordn. må i stället införas.
Jag instämmer uti denna hans anhållan.
Frih. Raab: Jag letar uti Särskilda Utsk:s Betänk. N:o 8,
som jag just nu fick i handen, efter den g, som svarar emot
Den 9 Augusti e. m.
199
den nu under öfverläggning varande, men, ehuru jag icke får
reda på den, vill jag dock minnas, att uti densamma begagnas
alldeles samma ordställning, som här förekommer.. Då Betänk,
vann 3 Stånds odelade bifall, samt ingen anmärkning då
gjordes emot ordställningen, synes mig, att man, utan att begå
en inkonseqvens, icke kan nu underkänna samma ordställning,
ehuru begagnad i ett annat Betänk.
Jag yrkar bifall.
Hr Printzensköld: Om det äfven anlages — hvilket jag
icke heller betviflar — att den af Utsk. nu föreslagna ordalydelse
är lika med den af B. o. Ad. bifallna ordställning, sora
blifvit begagnad uti det förslag lill bränvinsförordning, som Utsk.
först afgifvit, kan jag likväl icke med Frih. deruti instämma,
att denna § äfven bör erhålla samma lydelse. Det är tvenne vidt
åtskiljda saker att bränna bränvin eller idka bränvinsbränning,
samt att' sälja bränvin. Det ena låter sig nära nog omöjligt
verkställas ulan husbondens vetskap och samtycke, ty det är
alltför många förberedande anstalter, som skola före bränvinsbränningen
ega rum, för att husbonden icke skulle om dessa
anstalter ega kännedom, under det att deremot en tjenare kan,
husbonden ovetande, verkligen sälja bränvin ur hans magazin
för mindre belopp, än hvartill han är berättigad. Således, fastän
dessa §§, i afseende på sin ordalydelse, stå i harmoni med
hvarandra, tror jag ingalunda deri ligger något lagstiftningsfel,
utan tvertom att lagstiftningen utgår från ganska riktiga principer,
hvarföre jag fortfar uti den af mig förra gången vördsamt
framställda anhållan.
Gr. Lagerbjelke: Den nu gällande Förordningen innehåller
uti ifrågavande hänseende: ”För oloflig bränvinsförsäljning,
som med husbondes vetskap verkställes af hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagna personer, skall lian ansvara såsom
vore förbrytelsen af honom sjelf gjord.” Uti den nu föreslagna
författningen talas om icke allenast oloflig bränvinsförsäljsning
utan äfven andra förbrytelser, som emot författningen kunna
begås, och är således, i detta afseende, Utsk:s förslag i 47:de §:n
vida bättre än den gamla författningen. Deremot instämmer jag
med Frih. af Ugglas deruti, att husbonden bör så till vida svara
för förbrytelser, som begås af hans hustru, barn och tjenare,
sorn det kan bevisas, att det skett med hans vetskap och vilja,
och enär det icke är en rigtig princip, att den oskyldige skall
bevisa sin oskuld, vågar jag vördsamt föreslå, att R. o. Ad.
ville antaga Utsk:s förslag, på följande sätt förändradt: ”Husbonde
ansvare för förbrytelse, som med hans vetskap mot denna
förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen
person, likasom vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.”
Frih. Raab: Jag skall nu utbedja mig att få upläsa 76:te
§:ns Usta mom. i Utsk:s Betänk. M 8. Del lyder sålunda:
”När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvins
-
200
Den 9 Augusti e. m.
tillverkare för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställda
arbetares gerningar, i fall bölesansvar eller förlust af redskap
eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer,
derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen
skett utan tillverkarens vetskap och vilja.” Den sorn, med detta
Betänk, i hand, vill anställa jemförelse!', finner, att det utbyte,
sorn Utsk. här gjort, af den gamla bestämmelsen ”med hans
vetskap,” såsom det förut hette och hvilken Gr. Lagerbjelke nu
föreslagit, har redan uti Betänk. JV° 8 blifvit verkställd genom
införandet af orden ”derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen
skett utan tillverkarens vetskap och vilja.” Man har i
Utsk. upgifvit och alla lagkloke inom detsamma uplysle, att det
vore nästan omöjligt att bevisa, det husbonden hade haft någon
kännedom om förbrytelsen, och till följe deraf ansåg man, att
ordalydelsen- borde ställas så, att domaren finge pröfva, huruvida
omständigheterna utvisade, att anledning vore för handen, att
kunna antaga, antingen att husbonden visste om saken, eller
också att han vore oskyldig, med ett ord sagdt, man har uttalat
den grundsats: ”pröfve domaren”.
Då jag anser, att den grundsats, som, uti ett föreg:de Betänk.
framstäld, blifvit af R. o. Ad. samt de öfriga Stånden
fullkomligt godkänd, icke bör frånträdas, måste jag vidhålla min
anhållan om bifall till §:n.
Frih, Cederström: Afven jag anhåller om bifall till §:n.
Vi hafva redan förnummit, huru R. St., i fråga om lillverkningslagen,
godkännt ett förslag af lika lydelse som det nu framlagda.
Sådant synes mig också innebära ganska mycket skäl
för sig. En husbonde måste väl antagas inom kretsen af sitt
husbondevälde utöfva så mycken makt, att hans hustru eller
tjenstefolk i allmänhet icke tillåta sig att emot hans vilja begå
förbrytelser, stridande emot efterlefnaden af denna författning.
Den, som handlagt domaregöromål på landet, vet likväl, huru
svårt det är, att få fulltygadt och visadt, att husbonden har kännedom
och vetskap om de förbrytelser, för hvilka hans hustru
eller tjenstefolk varda inför domstol tilltalade, samt att straffet,
när berörde bevisning ej åstadkommes, alltför ofta måste drabba
dem, hvilka egentligen icke äro orsaken till förbrytelsen, under
det den, enligt min öfvertygelse, mest brotslige, som gerningen
bort hindra, men den anbefallt, går fri, och verktyget får straff
i st, f. uphofsmannen. Ehuru strängt det kan synas vara, tror
jag således ändock, att rättvisans kraf fullständigare och riktigare
upfylles genom antagandet af ett sådant, förslag, som Utsk. framställt,
än genom vidblifvande af nu gällande stadgande, med
hvilket Gr. Lagerbjelkes åsigt står i närmaste sammanhang.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall till §:n.
Gr. Lagerbjelke: De tvänne sista värde talarne hafva såsom
skäl för bifall till den af Utsk. föreslagna §:n anfört, att ett
med densamma likartadt stadgande förefinnes uti tillverkningslagen,
men den siste värde talaren har förbisett, att oloflig till
-
Den 9 Augusti e in.
201
verkning af bränvin icke låter sig så lätt verkställas, som oloflig
försäljning* För att verkställa oloflig tillverkning af bränvin,
erfordras ganska vidlyftiga förberedande anstalter, så alt ingen
arbetare kan, när som helst, gå in uti bränneriet och bränna utan
husbondens vetskap. Det är gifvet, att om uti husbondens bränneri
bränvin skulle utan hans vetskap tillverkas, kan sådant lättare
iakttagas, än om någon af hans tjenstefolk tillåter sig oloflig
bränvinsförsäljning. När således ett dylikt stadgande, som
det förevaride, finnes uti tillverkningslagen, kan husbonden icke
så lätt blifva oskyldigt dömd för lagbrott, som deremot skulle
blifva förhållandet, ifall den af Utsk. föreslagna § blefve antagen.
Vi vela att, på nästan alla egendomar, ganska mycket
folk antagas för sommararbetet. Ifall nu en sådan person företager
sig alt stjäla bränvin från husbonden och sedan försäljer
del, kan det blifva mycket svårt för husbonden, att bevisa alt
bränvinet blifvit stulet samt ali försäljningen skett utan bans
vetskap eller vilja, och örn han det icke kan, blir han fälld till
ansvar för oloflig bränvinsförsäljning af samma från honom stulna
bränvin. Ehuru det är en antagen princip, att en anklagad
skall anses oskyldig, intill dess motsatsen blifver bevisad, har
likväl Utsk. företagit sig att föreslå, alt den anklagade skall anses
skyldig, intill dess motsatsen varder bevisad. En sådan sats
kan jag för min del aldrig underskrifva. Jag anhåller fortfarande
om bifall pä mitt förslag.
Gr. Sparre, Erik: Det är illa nog, att H. o. Ad., vid fördragningen
af Utsk:s Betänk. rör:de tillverkning af bränvin, lät af förbiseende
komma sig till last antagandet af en så beskaffad sats
ur processläran, som man äfven nu vill hafva bifallen uti försäljningslagen,
men om eli förbiseende då egde rum, kan det icke
vara skäl att äfven nu begå samma fel. Det är icke första gången,
som vi hafva hört och sett, att man af ifver emot bränvinet
gått för långt, samt gjort de största misstag, ty onekligen
utgör det ett misstag, att uti en författning, ang. straff för oloflig
försäljning af bränvin, intaga vissa reglor om huru bevisning
skall tillgå. Må det tillåtas mig att anföra ett exempel uppå
huru farligt detta sätt att tillvägagå är, samt huru lätt man råkar
på villovägar. Det är icke längre sedan än i en författning af,
jag tror, 1845 eller 1848, man, af samma nit, som man nu
tillstyrker ifrågavande §, antog en § af det innehåll, alt mannen
vore ansvarig för hustruns åtgärd. . Detta ledde derhän, att om
hustrun tilltalades inför rätta och erkände sin förbrytelse, ansåg
likväl domaren sig icke berättigad att fälla mannen för oloflig
bränvinsförsäljning, emedan hustruns erkännande icke kunde
verka derhän, att maunen skulle dömas, med mindre än alt han,
innan lian kunde fällas till ansvar, erkände hustruns förbrytelse.
Denna mening blef allmän hos alta domare och just en orsak
till införandet af att mannen ansvarar för hustruns och tjenslefolkets
åtgärd, så^ vida förbrytelsen skett med hans vetskap och
vilja. Utsk. har här velat antaga en presumtionslära, som i
202
Den 9 Augusti e. m.
fordna dagar inom processen gillades, men som lyckligtvis inom
vår processlära alldrig vann insteg, och svårligen hädanefter
torde komma och göra det. Det af Utsk. begagnade uttrycket:
”derest icke på grund af för handen varande omständigheter,
anlagas må, att den skett utan hans vetskap och vilja” anser
jag olämpligt och otjenligt, emedan en domare med mindre
skarpsinnighet och med mindre eftertanka skulle kunna till följe
häraf lätteligen fälla en oriktig dom.
Jag instämmer uti det förslag som Gr. Lagerbjelke framställt.
Frih. Raab: När Gr. Sparre tager till ordet i lagfrågor, är
det icke godt alt följa honom, då man icke är jurist. Jag vill
derföre vända mig emot Gr. Lagerbjelke, som ansåg, att förhållandet
i detta hänseende vore i afseende på tillverkningslagen
helt olika, emedan det vore lättare för tillverkaren än för försäljaren
att förhindra, att något lagbrott sker. Jag anhåller då
att få fästa Gr:s upmärksamhet deruppå, alt ingenting är svårare
för en bränvinstillverkare, än att förhindra att icke hans folk
om aftonen bränner en £ timma längre än medgifvet är, hvarigenom
han förlorar sin redskap och får betala en skälig summa
i bestraffning, eller att förhindra de af sina arbetare, som vilja
stjäla bränvin, att möjligen göra ett hål på en bränvinsmätare o. s. v.
Jag anser del vara mycket svårare för bränvinstillverkaren att
förhindra ett sådant ofog, än det kan vara för en husbonde att
åskådliggöra för domaren, ali han ingalunda haft kännedom om
den förseelse, som hans folk begått vid försäljningen.
Vidare har Gr:n sagt, att ordställningen skulle kunna gifva
anledning till, att husbonden skulle genom bevisning freda sig.
Det står icke så, utan ”derest icke på grund af för handen varande
omständigheter, antagas må, att den skett utan hans vetskap
och vilja.” Det är någonting helt annat, än att ålägga honom
bevisuings-skyldighet alt freda sig. Jag hemställer till
eder, Mine Hrr! om icke, i fall det af Gr. Lagerbjelke framställda
förslag antages, följden skulle blifva, att den husbonde,
som vill öfverträda författningen, försökte att öfvertala sina tjenare
att begå brottet.
Frih. Cederström: Ett Romerskt ordspråk säger: ”summum
jus, summa injuria:” den strängaste formella rätt blifver
understundom den största orättvisa i sak. Jag hemställer till
mina värde motståndare, om icke denna sats torde ega sin fulla
tillämplighet på de fall, då en husbonde anbefaller sitt tjenstefolk
att öfverträda denna författning, samt, sedan tjenstehjonen
blifva tilltalade inför rätta, i anledning af skedd uptäckt, han
undandrager sig att ansvara för förbrytelsen, hvarigenom dessa
arma vilseförda ensamme blifva utsatte för lagens hämnande
arm. Sådan blefve följden af den ordställning, som 2:ne ädle
Grefvar i sin välmenta juridiska ifver förordat. Dessa Gr:r hafva
ansett det stå i strid med all sund formlära inom juridikens vetenskap,
att låta bevisnings-skyklighet drabba den anklagade,
men Frih. Raab har visat, att här icke står annat, än att do
-
Den 9 Augusti e. m. 203
maren skall, på grund af för handen var:de omständigheter,
pröfva huruvida förbrytelsen skett med husbondens vetskap
och vilja.
Gr. Sparre har ansett en sådan pröfning kunna medföra
svårighet för sådane domare, sorn egde svag skarpsinnighet och
mindre eftertanka. Det förefaller mig, som en dylik förutsättning
innefattade alltför ringa aktning för beskaffenheten af den
Svenska domarekorpsen, om hvilkens insigter och duglighet jag
för min del hyser, en uppå egen erfarenhet stödd och vida aktningsfullare
åsigt.
De värde Gr:ne hafva förklarat sig aldrig kunna antaga en
sats, som enligt deras tanka strider emot en sund juridisk theori.
Ett ordspråk säger: ”man bör aldrig säga aldrig,” hvilket äfven
kan tillämpas här, ty R. St. hafva under denna Riksdag godkännt
just ett sådant stadgande, som nu är föreslaget, nemi. när de
antogo tillverkningslagen. Gr. Lagerbjelke har deremot anmärkt,
att man, i afseende på tillverknings-lagen, kunde.lättare antaga
detta stadgande, emedan det skulle för en husbonde vara med
mindre svårighet förenadt, att förhindra sina arbetare och sitt
husfolk, att bryta emot nyssnämnde lag, än emot försäljningslagen.
Om så är, och enär man dock måste önska, att lagbrott
så i ena som i andra hänseendet må förebyggas, hemställer jag
om det icke är så mycket mera angeläget, att, genom en lika
sträng lagstiftning i båda fallen, söka förhindra, det förbrytelser
äfven i det sednare fallet må ega rum. — Troligt, sannolikt och
nästan säkert är emellertid, att om man lagstiftar i det sednare
fallet med samma stränghet emot husbonden, så blifver han i
samma mån angelägen alt tillse, att, inom området af hans
husfaderliga välde, inga förbrytelser begås. Och det önskade
målet vinnes, i trots af juridiska theorier.
Af dessa skäl anhåller jag fortfarande om bifall till §:n.
Hr Printzensköld: Man vet att exempel icke saknas derpå,
att förbrytelser kunna begås under sådana förhållanden, att
den verkligt skyldige anses för oskyldig och att tvertom den
oskyldige har emot sig så många omständigheter, att han, om
han också icke kan sakfällas, likväl i högsta grad misstänkes för
att vara lagbrytare. Vid de fall, som här åro i fråga, torde sådant
kunna uppstå. Man kan nemi. tänka sig, att en tjenare,
som fått updrag, att, på sätt författningen medgifver, verkställa
försäljning af bränvin, skulle, då han vet att han kunde blifva
skuldfri, samt att husbonden presumeras vara den brottslige,
kunna af ren elakhet verkställa en oloflig försäljning, för att
derigenom skada husbonden samt förorsaka honom kostnad och
ansvar. Man stiftar icke enligt min tanka kloka och rättsenliga
lagar, när man bygger dem på grunder, hvaraf sådana följder
kunna upslå.
Jag kan således icke annat än bestrida den ordställning,
som Utsk. uti ifrågavande § begagnat, och tillstyrker följaktligen
antagaude af det förslag, Gr. Lagerbjelke framställt.
204
Den 9 Augusti e. m.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Frih. Raab yttrade nyss, att
ifrågavar:de § icke innehåller någon föreskrift derom, att den
husbonde, hvars hustru eller tjenstefolk beträdas med oloflig
bränvinsförsäljning, skulle vara skyldig att, 'för att undgå
ansvar, bevisa, det han icke haft del i förbrytelsen; men då författningen
innehåller, alt husbonden alltid skall ansvara för en
sådan förbrytelse, ”derest icke på grund af för handen var:de
omständigheter, antagas må, att den skett utan hans vetskap och
vilja,” så skulle jag för min del tro, att förhållandet blir motsatt
emot hvad Frih:n antagit. Jag hemställer till Frih:n, hvem som skall
förebringa de omständigheter, på grund hvaraf domstolen skall göra
det antagande, som är i fråga. Domaren har ju ingen annan
inqvisitions-skyldighet i dessa bränvinsförsäljnings-mål än, som
tillkommer honom i andra likartade mål, och dä åklagaren ej kan
hafva något intresse att förebringa bevisning till fördel för den
anklagade husbonden, så blir det natnligtvis den anklagade
sjelf, som måste framdraga de omständigheter, som skulle ålägga
att han vore oskyldig. Att ålägga en tilltalad skyldighet att bevisa
sin oskuld är, såsom föregående talare anmärkt, ett högst
olämpligt oell rättsvidrigt förfaringssätt.
Frih. Cederström: Jag föreställer mig, att då förbrytelsen
är röjd, och en deri invecklad jordägare, eller husbonden för
dem som verkställt samma förbrytelse, blifver af domstolen tillspord
orii förhållandet, lärer han väl icke underlåta att förebringa
alla de omständigheter, som lända till bevisandet af hans
oskuld, i fall han är oskyldig, samt att det skäligen tillhör domstolen,
att pröfva alla de i målet förekommande omständigheter,
för att tillse huruvida förbrytelsen skett med hans vetskap och
vilja, eller icke. Sådant kan väl utrönas i den män omständigheterne
gifva den uplysniug, som domaren skall veta fram- *
locka, enligt hvad hans kall fordrar och lärt honom urskilja. Lagar
böra, enligt min tanka, stiftas till fördel för det allmänna,
men icke för uprätlhållandet af vissa s. k. rationella theorier,
hvilka blomstra och förgå, hvaremot 'samhället alltid måste tänkas
bestå och forllefva.
Frih. Raab: Om jag. för ett ögonblick, suspenderar mitt
eget omdöme i denna fråga och blott adderar antalet af de lagkarlar,
som å ena och andra sidan yttrat sig öfver denna fråga,
skulle jag vilja bifalla Utsk:s förslag. De lagkarlar, som sitta i
Utsk., hafva varit för detta lagstadgande samt hafva utgjort, plus
Frih. Cederström, ett antal af 4, hvaremot de lagkarlar, som här
hafva afstyrkt detsamma, äro 3:ne. Häraf drager jag den slutsats,
att det varit en öfvervägande majoritet för Utsk:s förslag.
Sedan härefter Frih. af Ugglas förklarat sig afstå från sitt
förslag, samt Hr Gr. o. Landtm, framstält, att i afseende å denna
§ blifvit yrkadi, dels bifall, dels af Gr. Lagerbjelke, att den-:
samma mätte erhålla följ:de lydelse: ”Husbonde ansvare för förbrytelse,
som med hans vetskap mot denna förordn. begås af
Den 9 Augusti e. ni.
205
hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom
vore förbrytelsen af honom sjelf gjord,” blef propos. till bifall
å Utsk:s förslag framstäld och besvarad med starka Nej, blandade
med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o.
Ad. behagade antaga Gr. Lagerbjelkes redaktionsförslag, samt,
efter denna proposts besvarande med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade sig härvid hafva funnit Ja öfvervägande.
§ 48.
Gr. Lagerbjelke: Dä R. o. Ad. återremitterat den 34:de
§:n, liar den förbrytelse, för hvilken straff här blifvit utsatt, icke
heller blifvit bestämd. Att under sådana förhållanden fastställa
ett så strängt straff, sorn det, att varan skall varda förbruten,
torde, enär förbrytelsen ännu icke blifvit definierad, icke låta sig
göra. Af denna anledning anhåller jag att §:n måtte varda till
Utsk. återremitterad.
Ett ytterligare skäl för denna min begäran torde jag få
söka uti andra morn., som lyder på följande sätt: ”Finnes detsamma
vara å utländsk ort tillverkadt, straffes förbrytaren såsom
för oloflig varuinförsel.” Dä det ännu icke är afgjordt, att förbudet
emot införande af utländskt bränvin, skall qvarstå, ulan
det ganska väl kan hända, att detsamma blifver lill införsel i
Riket tillåtet, synes mig detta stadgande olämpligt.
Häruti instämde Hr Printzensköld.
Den härefter till bifall ä förevande § framstälda propos.
besvarades med starka Nej, jemte några Ja, hvarefter de gjorda
anmärkmne ansågos föranleda till ålerremis.
§ 41).
Bifölls.
§ 50.
Gr. Sparre: Då jag jemför de förbrytelser, för hvilka
straff enligt denna §:s l:sta inom. kunna till fängelse vid vatten
och bröd förvandlas, med de förbrytelser, för hvilka ingen annan
förvandling, än till fängelse, eger rum, kan jag icke finna
hvilken grundsats Utsk. i detta hänseende följt. Sä t. ex. stadgas
i 27:de §:U: ”Bränvin må icke utleranas till den, som synbarligen
är öfverlastad, ej heller å utskäkningsställe till den,
som minderårig är.
Den, som öfverlastad är, får ej utdrifvas från utskänkningssläile,
der han starka drycker förtärt, eller utan vård lemnäs”;
samt i 33:dje §:n, att bränvin, som är försatt med något för
helsan skadligt ämne etc., får icke till salu hållas. Öfverträdelsen
af dessa §§:r, hvilka förbrytelser äro af beskaffenhet att kunna
medföra fara för lifvet, synas mig vara sådana, att de tili följe
deraf ådömde böter borde vid bristande tillgång förvandlas till
fängelse vid vatten och bröd, lika så väl som då förbrytelse
emot oloflig, bränvinsförsäljning eger rum.
206
Den 9 Augusti e. m.
Frih. Raab: Ehuru jag fruktar, att det är förgäfves att
yrka bifall på de §§:r, mot hvilka någon af Herrar Lag-karlar
sätter sin juridiska kunskap, kan jag dock icke underlåta att i
denna del försvara förslaget.
Gr. Sparre har sagt, att de förbrytelser, hvilka Utsk. föreslagit
skulle kunna med enkelt fängelse försonas, äro af nästan
lika svår art, som de, i afseende på hvilka Utsk. hemställt, att,
dä tillgång brister, förvandling till fängelse vid vatten och bröd
må ega rum. Till bestyrkande häraf har han förklarat, att den,
som begår den uti 27:de §:n omnämnde förbrytelsen, att utlemna
bränvin till den, som är synbarligen öfverlastad eller till
minderårig, gör sig skyldig till ett lika stort brott, som den,
hvilken försäljer bränvin uti mindre qvantitet, än hvartill han
eger rättighet, och äro nyssnämnde förbrytelser, enligt Grefvens
lanke, så svåra, att, derför bör tillämpas fängelse vid vatten och
bröd. Jag ber likväl att få fästa llr Grefvens upmärksamhet
deruppå, att, i alla författningar vi hittills hafva haft, har man
underlåtit att för det ifrågavar:de brottet utsätta något slags
ansvar. Det kan vara ganska tvifvelaktigt om brottet skall anses
för stort eller litet. Ögonblicket, när en person blifver förvunnen
till kuthegorien af att vara öfverlastad, kan vara svårt att
bestämma, och hail kan hafva erhållit bränvinet eller den starka
drycken skenbart nykter, men straxt derefter blifva försatt i
rusigt tillstånd. Det är således svårt att säga om brottet är begånget
med afsigt eller icke. Enahanda är förhållandet i afseende
på minderårig. Huru skall man kunna se, om en person
är 12 eller 15, 18 eller 21 år? Hvad äter beträffar den omständighet,
att utminutera en mindre qvantitet bränvin, än hvartill
man eger rättighet, kan det väl icke vara tveksamt, huruvida sådant
skett med eller utan vilja.
Jag tror det således icke vara lämpligt, att för sådane fall,
då man icke med säkerhet kan afgöra, om förbrytelsen skeft
med afsigt eller icke, föreskrifva samma härda straff, som för
verkliga förbrytelser.
Jag anhåller vördsamt om bifall.
Frih. af Ugglas: Jag vill icke inlåta mig uti diskussion
öfver sjelfva ämnet, men jag anhåller likväl om äterremiss, ehuru
på andra skäl, än dem Gr. Sparre anfört. Det står uti §:n,
att böterne skola, då tillgång brister, förvandlas till fängelse
vid vatten och bröd, i enlighet med 5:te Kap. Straffbalken. Enligt
detta Kap. skola 41 R:dr 16 sk. b:ko böter förvandlas till
28 dygns vatteu och bröd. Då nu för 2:dra resan oloflig bränvinsförsäljning
skall bötas 40 R:dr, blefve, om förbrytelsen sker
på en Söndag, förvandlingen ju allaredan 28 dygns vatten och
bröd, eller högsta kroppsplikt. Jag återkommer således till hvad
jag förut sagt, alt det icke går an att sätta så höga straff på
brott, som icke äro af den beskaffenhet att de böra med högsta
kroppsplikt bestraffas. Till följd af hvad jag nu tagit mig friheten
yttra, tror jag det blir nödvändigt för Utsk, att, då det be
-
Den 9 Augusti e. m.
207
stämt så höga böter, som nu skett, uti författningen intaga en
serskild förvandlings-tabell.
I enlighet med hvad jag i början af mitt yttrande nämnde^
får jag vördsamt anhålla om återremiss.
Hr Printzensköld: Jag kan icke instämma med Gr.
Sparre deruti, att Utsk. handlat oriktigt uti att bestämma, att, för dö
i författningen förutsatte förbrytelser, böterne skola till fängelse
vid vatten ocb bröd förvandlas, utan synes mig Frih. Haab på
ett ganska klart och tydligt sätt hafva ådagalagt olämpligheten
af alt bestämma enahanda förvandlingssält för böter, som blifvit
åsatle icke några förbrytelser i egentlig mening, utan snarare
underlätenheter.
I afseende på l:sla morn., kan jag icke annat än förena mig
med Frih. af Ugglas, och anser, lika med honom, att den högsta
kroppsplikt, som bär blifvit föreslagen, är, i jemförelse med
förbrytelserna, alldeles för hög. Jag önskar, i likhet med honom,
att en serskild förvandlingslariff blefve upgjord, så att det kroppsstraff,
som förbrytaren skall undergå, kommer att stå i riktigt
förbåhande lill förbrytelsen.
Annu ett annat skäl förefinnes, hvarföre en återremiss torde
blifva nödvändig. Under öfverläggningen om 41:sta §:u ifrågasattes
nemi., huruvida del vore lämpligt eller riktigt alt ålägga
minuthandlaren eller utskänkaren böter för underlåtenhet att inom
föreskrifven tid betala den stadgade afgiften. Om nu Utsk., pä grund
af återremissen af den 4 Usta §:n, skulle finna för godt att afstyrka
bifall lill nämnde §, på sätt den nu lyder, och i stället föreslå
borttagandet af alla slags böter, så blefve det nu aldeles olämpligt,
alt, med åberopande af den 4 Usla §:n, bifalla förevar:de
50:de §.
Pä grund af hvad jag nu anfört, tillstyrker jag återremiss af §:n.
Gr. Sparre: Om man, med afseende pä ett brotts beskaffenhet
eller på möjligheten deraf, att förmildrande omständigheter
kunna förekomma, vill så bestämma straffet, att det, ifall
brottet är begånget under strängare omständigheter, må blifva
strängare och, under mildrande omständigheter, mildare, sä bör
lagstiftaren stadga ett maximum eller minimum af straff, och
medgifva åt domaren, att inom dessa gränsor bestämma straffet.
Det är på detta sätt man afmäter straffet efter brottets beskaffenhet.
Jag hemställer till Eder, Mine Hrr! om icke det, ätt ur sitt
hus utdrifva en öfverlastad person, som, utdrifven under vinternatten,
blottställes för lifsfara, eller att utdela bränvin ät ett barn,
som icke tål den starka drycken, eller att försälja en vara, som
är med skadliga och giftiga ämnen försatt, om icke alla dessa
brott förtjena en allvarsammare näpst, än alt utdela en sup åt
en [»erson. Låtom oss jemföra de uti den 26:te och 27:de §:n
omnämnde förbrytelser. Enligt den 26:te får å sön- eller helgedag
icke till köpare bränvin utmätas eller utlemnas, och enligt
den 27:de stadgas bland annat, att öfverlastad person ej må
208
Den 9 ' A ugusti e. m.
lemnäs utan vård. Om nu en säljare, för att bortsopa spåren af
sin förbrytelse, utdrifver den öfverlastade och lalér honom under
vinternatten blottställas för att förfrysa, så blifver lian, vid bristande
tillgång, endast insatt i fängelse, hvaremot, om han låtit
den öfverlastade qvarblifva och derigenom underlättat möjligheten
att nptäcka hans olofliga utskänkning, hade han måst utslå
ett hårdare straff eller fängelse vid vatten och bröd.
Jag vidblifver min förut gjorda anhållan om återremiss.
Frih. Raab: Jag å min sida hemställer till Gr. Sparre, huruvida
icke, innan ännu någon brånvinslag förefanns, eller den
nya lag, som nu utgör föremål för vår öfverläggning, ens var
påtänkt, det icke varit ett brott, sorn vår allmänna lag bestraffat,
ali låta en person af vanvård frysa ihjäl, eller huruvida det icke
varit med straff belagdt att blanda giftiga ämnen i en dryck.
I öfrigt anhåller jag att fä instämma uti första delen af Hr
Printzenskölds yttrande, deruti han sökte vederlägga Gr. Sparre,
hvaremot jag icke kan förena mig uti den sednare delen, ej heller
uti hvad Frih. af Ugglas anfört, nemi. att det uti lista morn.
befintlige åberopandet af 41 ista §:n nu borde utgå, derföre alt,
41:sla §:n blifvit återrémitterad. 41 ista §:n handlar, såsom bekant
är, om den bestraffning, som bör åläggas den person, som
icke inom föreskrifven tid utbetalar utskänknings- eller försäljnings-afgift.
Om vid återremissen denna § blifver så förändrad,
att den icke vidare här kan åberopas, hvad händer då annat,
än att Utsk. vid den slutliga redaktionen utsätter den beslutade
bestraffningen, utan att åberopa 4Usta §:n? Skall man för en
sådan obetydlighet förorsaka den långa tidsutdrägt, som för utskrifvande
af denna diskussion erfordras.
Jag kan icke underlåta att fortfarande yrka bifall.
Då härefter propos. till bifall ä denna § fråmsläldes, ropades
starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemslälde, om de gjorda anmärknme ansågos föranleda till återremiss,
samt, efter denna proposis besvarande med starka Ja,
jemte åtskilliga Nej, förklarade sig bafva funnit att Ja härvid öfverröstat
Nej.
§ 51.
Bifölls.
§ 52.
Hr Printzensköld: I händelse Utsk. fäster afseende på
det af Frih. af Ugglas framstälda förslag, att en serskild förvandlingstariff
må för de böter, till hvilka den sakfälde icke äger
tillgång, upställas, är det naturligt, att den författning, som nu
gäller rörande förvandling af de böter, hvilka enligt allmän lag
och serskilda förordnir skola förvandlas till fängelse vid vatten
och bröd, icke kan ega tillämplighet.
Jag tror derföre det vore klokast, ali icke bifalla §:n, utan
ater
-
Den 9 Augusti c. m.
209
återremittera densamma, på det att §:n må, i fall den 50:de §:n
Olifver omredigerad, erhålla en med sistnämnde § öfverensstämmande
lydelse.
Häruti instämde Gr. Lagerbjelke.
Frih. Raab: Det synes af de föreg:de besluten, som R. o.
Ad. vore serdeles benägen för återremisser, men då återremisser
blifva i den mån mera besvärliga och tidsödande, som man
mycket talar öfver dem, anhåller jag endast, att de Hrr, som ämna
fortfara med dylika yrkanden, måtte upgifva hvilka efterföljande
§§ de önska återremittera, på det att vi måtte företaga
dem i ett sammanhang, utan att uppehålla oss med en lång diskussion
öfver hvardera.
Den nu först till bifall å denna § framstälde propos. besvarades
med starka Nej, jemte några Ja, hvarpå äfven denna §, på
grund af de gjorde anmärkn:ne, återremitterades.
§§ 53, 54, 55 och 56.
Biföllos.
§ 57.
Frih. af Ugglas: A denna § ämnar jag icke yrka återremiss,
utan afslag, och jag hoppas att Frih. Raab i detta afseende
delar min åsigt. Jag kan icke gilla, att man i en så beskaffad
författning som denna, intager ett stadgande, hvilket helt
och hållet hörer till allmänna lagen. Som Hrnne hafva sig bekant,
var det i föreg:de bränvinsförfattniugar föreskrifvet att en
köpare icke fick vittna. Detta stadgande ansågs olämpligt och
försvann äfven utur sista bränvins-försäljnings-lagen. Skälet är
hell enkelt det, att en köpare, om han i sådant afseende åberopas
såsom vittne, kommer lian att betraktas såsom hvarje annat
vittne, och domaren kommer alt pröfva huruvida han är jäfvig
eller icke. Således är icke i detta afseende något serskildt stadgande
behöfligt. Låtom oss antaga att en köpare skulle vara
vittnesgild. En samvetsgrann domare skall likväl icke tillstädja
en köpare att vittna, så vida domaren finner honom enl. Rättegångs-Ralkens
föreskrifter vara jäfvig.
Då jag således anser att man ingenting vinner genom ifrågavar:de
§,shvars plats i en sådan författning, som denna, dessutom
är olämplig, anhåller jag att R. o. Ad. måtte afslå §:n.
Frih. Cederström: I motsats till den siste värde talaren,
anhåller jag om bifall till §:n. Då Frih af Ugglas sjelf förklarat,
att förbudet för köpare, ätt. vittna, utgått ur författningen på
den grund, att ett sådant förbud bade visat sig i väsendtlig
mån motverka bevisningsutvägarne för att kunna behörigen ertappa
och bestraffa lagbrytare, synes mig ingenting lämpligare
vara, än att uti denna författning, som omsluter hela bränvinsförsäljningen,
intaga en härom handlande föreskrift, uttryckt i
tydliga och bestämda ordalag, så att allmänheten må veta hvad
10 H. 14
210
Den 9 Augusti e. m.
hon i detta hänseende har att rätta sig efter. Förtegenhet i detta
hänseende vållar hos allmänheten naturligtvis en okunnighet, som
icke är af någon nytta, men väl af skada. Jag anser således det
vara både lämpligt och skäligt, att den ifrägavartde tillåtelsen
uttryckligen tillkännagifves; och då Jag tillika personligen väl
känner, hvilka svårigheter under fordna förhållanden esomoftast
yppat sig för lillvägabringandet af en fullständig bevisning, enär
alla vid försäljningen tillstädesvarande vittnen sedermera inför
domstol jäfvades, under förebärande, att de deltagit uti trakteringens
åtnjutande, såsom köpare, synes det för mig vara klart,
att R. o. Ad. handlar ändamålsenligast, då Ståndet antager ifrägavande
§.
Hr Printzensköld: I motsats med den siste värde talaren,
får jag förena mig med Frih. af Ugglas. I likhet med honom,
linner jag det icke blott olämpligt, utan äfven stridande
emot rättsgrund, att man skall så till sågandes a priori förklara
huruvida en köpare af bränvin är jäfvig eller icke. Omständigheter
kunna inträffa, hvarigenom han blir jäfvig, men omständigheter
kunna också inträffa, till följe af hvilka domaren pröfvar
det vara lagligt, att han skall såsom ojäfvigt vittne höras. Att
nu lagstifta härom, skulle i förväg förhindra domaren, att ingå
uti en så beskaffad pröfning om jäfvighelen. Sådant kan icke
vara med lagstiftningsprincip förenligt. Jag tillstyrker således,
att §:n må utgå, icke betviflande, att en rättvis domare icke
skall, vid ransakning om förbrytelser emot denna förordning,
på det sätt förfara, att vittnen i oträngt mål blifva för jäfvige
förklarade.
Frih, Raab: Jag kan icke åtlyda Frih. af Ugglas’s upmaning
att med honom instämma uti denna fråga, utan yrkar jag
bifall lill §:n. Jemte det jag åberopar allt hvad Frih. Cederström
anfört, ber jag tillika, att, i afseende på den omtalade juridiska
principen, fä erinra derom, att tulltjenstemän fä vittna i afseende
på de beslag, som de sjelfva verkställa, att polisbetjenter
få vittna i vissa frågor. Jag tror äfven att jaktbetjeningen får
vittna rörande öfverträdelser af jaktlagarna. Jag finnér således
icke att vi hafva några så bestämda principer i den vägen, att
icke äfven den, som olofligen super ett glas bränvin, äfven må
kunna vittna. Dessutom får jag uplysa, att i Utsk. upgafs från
alla håll, att den förra författningen blifvit olika tillämpad. Uti
en domsaga hade domaren tillåtit köparen vittna, hvilket hade
haft den goda påföljden, att lönnkrögeriet blef ulrotadl, hvaremot
uti andra domsagor de så kallade samvetsgranna domrarne icke
tillåtit köparne vittna, till följe hvaraf äfven lönnkrögeriet derstädes
florerade. Dessa uplysningar, bekomne från olika håll af
Utsk:s ledamöter, åstadkommo samstämmighet uti denna fråga, och
jag kan icke erinra mig att några invändningar framställdes, ty
man ville uti den nya bränvinsförsäljningslagen hafva bestämdt
uttryckt hvad man genom förbudets borttagande trodde sig hafva
uttalat.
Den 9 Augusti e. m.
Sif
Jag kan icke annat än på det varmaste tillstyrka bifall till
§:n, för så vidt nemi. man vill söka förekomma lönnkrögeriet.
Vill man icke det, så är det en helt annan sak, men önskar
man utrota detsamma, må man då derlill använda alla möjliga
lofliga och tjenliga medel, hvartill jag räknar rättigheten att få
till vittne begagna sådana personer, sorn kunna i saken vittna.
Gr. Lagerbjelke: I motsats till den siste värde talaren,
anhåller jag om afslag, icke af det skäl, att hvar och en person,
som super bränvin, vore lönnkrögare eller vittnesjäfvig, utan
derföre att denna fråga icke tillhör den författning, som är under
öfverläggning, ty den hörer enligt mitt förmenande till allmänna
lagen.
En värd talare har yttrat, att det vore förträffligt, att här
blifvit upptaget sådana frågor som dem, huruvida en person, som
supit, skulle vara viltnesgild eller icke. Om denna åsigt vöre
riktig, borde ju äfven intagas, hvilka öfriga föreskrifter, som
med afseende på vittnen böra följasv hvilka personer, som åro
jäf underkastade, med mera dylikt, som uti Rättegångs-Balken förefinnes.
Sådana frågor böra icke afgöras efter, i en författning
som denna intagne speciella stadganden, utan efter de allmänna
grunder, hvilka civil-lagen i Rättegångs-Balken omnämner. Således
kan det hända, att en person, som pä en lönnkrog supit,
förklaras vittnesgild, under det på samma gång en annan person,
som närvarit, icke blifver det. Detta beror på förhållanden
och omständigheter, hvilket domaren, på grund af de i Rättegångs-Balken
upgifne reglor, eger att bestämma. Ett stadgande,
sådant som det Utsk. nu föreslagit, tjenar till intet, och skall
detsamma innebära, att en person, som supit på en lönnkrog,
alltid skall vara vittnesgild, sä vore det en orimlighet.
Jag fortfar i min vördsamma anhållan om afslag å §:n.
Frih. Hjerta: I motsats med den siste värde talaren anhåller
jag att få förena mig med dem som yrka bifall. Det ligger
i sakens natur, att det är alldeles omöjligt, alt öfverbevisa
någon om lönnkrögeri, så vida icke köparen får vittna, ty det
finnes uti de flesta läll icke några andra vittnen än just han.
Hr Adelborg: I likhet med den siste värde talaren anhåller
jag att denna § mätte bifallas. Frih. af Ugglas har ganska
riktigt upgifvit, att den, som förtärt bränvin på ett ställe,
icke enl. nuvarande lag är jäfvig att vittna uti ett dylikt mål}
men här upstår ett annat förhållande, att nemi. åtskillige domare
hitintills tolkat lagen i detta hänseende olika och tvertom
ansett alla dem, som deltagit uti en bränvinsförtäring, vara jäfvige.
Under sädane omständigheter, bör det väl icke vara olämpligt,
att uti en förordning, hvilken skall ega kraft och verkan,
samt till allmänhetens kunskap komma, tydligen förklara lagens
mening vara den, att ingen blir jäfvig, endast på den grund, att
han förtärt eller supit bränvin på det ställe, der oloflig utminu
14*
-
212
Den 9 Augusti e. m.
tering försiggått. Om endast några ord kunna vara tillräcklige,
för alt åstadkomma, det en lag tolkas lika öfverallt, så kan man
ju ej anse dem stå der förgäfves.
Gr. Sparre: Jag ber att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
deruppå, att här alldeles icke är fråga oni, huruvida de, som förtärt
bränvin på en lönnkrog, äro vitlnesgilde eller icke, utan det
är fråga derom, huruvida här är rätta stället för att insätta en
regel, som hörer till bevisningsläran. Om tilläfventyrs, på sätt
Frih. Raab upgifvit, någon underdomare skulle vara så införlifvad
med den grundsats, sorn gähle tili 1850 års förfalla., att han
ieke tillåter den alt vittna, som har köpt eller förtärt bränvin pä
en lönnkrog, begår han ett misstag, hvilket, om det öfverklaga*,
otvifvelaktigt blifver rättadt. Jag har inom HofR:u icke hört
skiljaktiga meningar i detta hänseende yttras, derest icke andra
omständigheter förefinnas, som, enl. allmänna lagens föreskrift,
göra köparen jäfvig. Dessutom ber jag att fä fästa upmärksamhet
deruppå, att dessa berättelser, huru den ene domaren dömer
så och den andre så, aldrig äro tillförlitliga, emedan berättaren
icke kan upgifva alla de omständigheter och skäl, som legat till
grund för det ena eller andra domslutet. Det är icke möjligt,
att på en berättares lösa upgift afgöra huruvida en domare dömt
lätt eller icke. Åtskilliga omständigheter kunna förefinnas, sorn
undfallit berättarens upmärksamhet, hvarföre också hans upgifter
i de flesta fall äro oriktiga. Säkert är emellertid alt om en eller
annan domare, (ill följe af bevisningsläran, möjligtvis icke skulle
upfatta §:n i den gamla författn:n så, som vederbör, så vinnes
rättelse genom besvärs anförande hos Ofver-Rätten.
Af alla dessa skäl, och då jag anser §:n vara icke allenast s
obehöflig, utan att den äfven kan, såsom Gr. Lagerbjelke anmärkt,
blifva skadlig, om den nemi. tydes så, att köparen alltid
är vittnesgild, förenar jag mig med honom och anhåller alt §:n
måtte ur författningen utgå.
Frih. Cederström: Det vore i sanning mycket att beklaga,
om, till följe af en i min tanka ganska ensidig, juridisk
formalism, man icke skulle vilja uti författningen intaga ett förtydligande,
som enligt mitt förmenande är af behofvet högeligen
påkalladt. Det rätta hade visserligen varit, att man, vid förändring
af den fordna författningen, icke hade lemnat frågan öppen
för olika tydning, utan att man redan då antagit det förslag,
som nu är under öfverläggning; men enär detta icke skett,
och tolkningen af det lagliga vexlar, anser jag angeläget vara,
att icke nu längre upskjuta med detta förtydligande. Den af
Gr. Lagerbjelke framställda och af Gr. Sparre understödda anmärkn.
, att domaren, till följe af denna §, skulle anse sig skyldig
att icke jäfva någon, som förtärt eller tillhandlat sig bränvin,
förfaller helt och hållet genom den af Utsk. omtänksamt
begagnade ordställning: ”ej vare någon jäfvig, att ang:de oloflig
bränvinsförsäijning vittne bära, .endast på den grund, Vitt han
dervid bränvin sig tillhandlat eller förtärt”. Härigenom har Utsk.
Den 9 Augusti e. m.
213
tillräckligt antydt, att många andra jäfsförhållandeu kunna existera
och på hvilka domaren mäste göra afseende.
Vidare har Gr:ne Lagerbjelke och Sparre anfört, att man
icke borde uti denna författning lagstifta ang:de jäfsförhållanden,
emedan sådant tillhörer allmän civil-lag; men, Mine Hrr, hela
bränvinslagstiftningen berör undantagsförhållanden af sådan art,
att man icke underkastar någon annan näringsidkare eller tillverkare
sådana kontroller och inskränkningar, som bränvinsbrännaren
och försäljaren, och det pä den grund, att varan tili
sin natur egnar sig till alt vid lätt inträffande missbruk förorsaka
nationen stora olyckor, moraliskt och fysiskt förderf, ekonomiskt
obestånd och framtida slägtens undergång i elände.
Derföre är det äfven angeläget, att, när man begränsar denna
inrättning inom så stränga gränsor som möjligt, man äfven gör
allt för att genom tydliga och bestämda föreskrifter bereda efterlefnad
åt lagstadganderne i ämnet. Sakens vigt fordrar att •
sorgfälligt undvika all otydlighet härutinnan. Sådan är min åsigt;
och skulle den strida emot de öfverenskommelse!-, sora, ang:de
detta ärendes behandling, kunna vara på förhand upgjorda, och
menighetens praktiska nytta få stå tillbaka för de merberörda
juridiskt formella theoriernas ensidiga fordringar, så kan ej nog
beklagas ett så olyckligt förhållande och så skadliga öfverenskommelse!'.
Jag fortfar uti mitt yrkande att §:n måtte bifallas.
Frih. Hjerta: Just med anledn. af det utaf Gr. Sparre
fakla yttrande, att Hrr domare uti ifrågavar:de hänseende kunna
misstaga sig, anser jag nödvändigt att §:n må uti författningen
qvarstå, samt bibehålla sin nuvar:de lydelse.
Frih. Raab: Gr. Lagerbjelke har förklarat att han icke
ogillade att den person, som köper bränvin, må vittna, men
att han icke ville att några föreskrifter i detta hänseende
uti denna förordning intagas, emedan sådant tillhör allmänna
lagen och äfven uti densamma finnes intaget. Jag tager mig
friheten svara, att, så långt tillbaka jag minnes, hafva föreskrifter
i detta afseende funnits uti föreg:de bränvins- och försäljningslagar,
hvilket äfven torde medföra en praktisk fördel, emedan
de personer, sorn bränvin tillverka och försälja, endast läsa
de uti detta hänseende utfärdade förordningar, men icke allmänna
lagen. Derigenom alt ifrågavar:de § varder antagen, erhålla
de en praktisk kännedom och erfarenhet derom, att de
personer, till hvilka de sälja bränvin, kunna vara vittnesgilda.
Beträffande bevisningsläran, får jag fästa Gr. Sparres upmärksamhet
derpå, att det medför större nytta och gagn för allmänheten,
samt derjemte aktning för lagarne, om dessa skipas
lika öfverallt. Hvad intryck gör det på allmänheten, att den,
som bor i ena domsagan, vet att här får han vittna, men uti
en annan domsaga åter är han icke vittnesgild i afseende på
samma mål? Föga tröst innebär det, att ett oriktigt domslut
kan uti en högre Rätt blifva rättat, när det drager ut mångå
214
Den 9 Augusti e. m.
år innan lättelse vinnes; bättre är väl då all erhålla eli lika
domslut i alla domsagor.
Jag tillstyrker fortfarande bifall.
De härefter försl lill bifall och sedermera till afslag å denna
§ framstälde propos:ne besvarades med blandade Ja och Nej,
och blefvo vid deras förnyande på enahanda sätt besvarade,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg den sednast
till afslag framstälde propos. besvarad med öfvervägande Ja.
Sedan härvid Frih. Hjerta begärt votering, uplästes till
justering och godkändes följtde voter:s-propos.:
Den som bifaller 57:de §:n af Särskildta Utsk:s förslag till
förordn., ang:de vilkoren för bränvins försäljning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde § af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 12.
Nej — 9.
§ 58.
Bifölls.
Frih. Hjerta: Då jag icke gillar åtskilliga af de beslut
R. o. Ad. i denna fråga fattat,-anhåller jag, att uti ett kommande
plenum få afgifva min reservation i ämnet.
Gr. Lagerbjelke: Jag föreslår vördsamt, att R. o. Ad.
måtte besluta, alt åt det Särskilda Ulsk. öfverlemna att uti Förordn:n
ang:de vilkoren för bränvins försäljning göra de ändringar
i ordalagen, som sammanhanget i det hela kan anses erfordra.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få instämma uti det
af Gr. Lagerbjelke framställda förslag, samt derjemte få tillägga
den hemställan, att, derest R. o. Ad. bifaller Grins framställning,
de öfriga Stånden måtte inbjudas att uti beslutet deltaga, emedan
Utsk. eljest icke torde finna sig förpligtadt, alt, endast på
grund af ett Stånds beslut, vidtaga någon åtgärd.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade,
på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, åt Särskildta Utsk.
öfverlemna alt uti ifrågavar:de Förordn. göra de ändringar i ordalagen,
som sammanhanget i det hela kan anses erfordra, lernnade
R. o. Ad. dertill sitt bifall.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härefter framslält Frih. Cederströms
förslag om inbjudning till de öfriga RiksSt:n att instämma
i det sednast fattade beslutet, anmälde sig och yttrade:
Den 9 A ugust i e. ra.
215
Gr. Lagerbjelke: För R. o. Ad. är del ännu obekant, uti
hvilka beslut de öfriga Stånden slädnät. Efter hvad man sagt
lärer BorgareSt. hafva återremitterat större delen af Betänk. Hos
BondeSt. har detsamma ännu icke förevarit. Hvad åtgärcf PresteSt.
härutinnan vidtagit, är mig icke bekant. Mig synes således icke
formeuligt vara/ att föreslå de öfriga Stånden en sådan inbjudning,
som den att deltaga i R. o. Ad:s beslut, att åt Serskilda Utsk.
uppdraga vidtagandet af behöflige redaktions-förändringar. Ett
belt olika förhållande inträffade, i fall det vore fråga om att inbjuda
de öfriga Stånden att förena sig uti de beslut R. o. Ad.
fattat i afseende på sjelfva saken, men då något dylikt förslag
icke blifvit framställdt, torde den af Frih. Cederström föreslagna
inbjudning böra förfalla.
Frih. Raab: Jag anhåller, att det af Frih. Cederström nu
väckta förslag må få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att Frih. Cederströms förslag,
enl. derom gjord begäran, komme att hvila på bordet.
Frih. Raab: Då R. o. Ad. genom sina beslut återremitterat
åtskilliga §§:r utaf det nu genomgångna Betänk, och då BorgareSt.
, såsom Gr. Lagerbjelke nyss tillkännagaf, äfven återremitterat
större delen af de utaf Utsk. föreslagna §§:r, lärer Utsk.
äfven hädanefter få mycket att göra. Under sådane förhållanden
och då det synes mig vara af vigt, att alla de å föredragnings-listan
stående mål, som kunna föranleda serskilda vidlyftiga
diskussioner, uppskjutas, intill dess Särskilda Ulsk:s Mern.
N:o 14, med ordningsstadga för större brännerier, varder afgjordt,
får jag ödmjukligen anhålla om propos. derpå, att sistnämnde
Mern. mätte sättas främst å föredragningslistan till nästa plenum.
Om någon skulle härvid anmärka, att ett annat ärende — jag
menar det är StatsUtsk:s Utlåt. N:o 191 — skall, enl. Ståndets
beslut, först företagas i nästa plenum, får jag derpå svara, att
Utlåt, varit endast en gång bordlagdt och kan således för andra
gängen ånyo bordläggas.
Gr. Lagerbjelke: Jag hemställer till den siste värde talaren,
om icke det af honom åsyftade målet skulle kunna vinnas
äfven derigenom, att det Serskilda Utsk:s Mern., som Frilun afser,
sättes näst efter StatsUlsk:s Utlåt. N:o 191, om hvars plats R.
o. Ad. redan fattat beslut. Det är temmeligen sannolikt att sistnämnde
Utlåt, hinner att under ett plenum afgöras.
Frih. Raab: Jag skulle med mycket nöje ingå på Gr. Lagerbjelkes
förslag, om icke det StatsUtsk:s Utlåt., som nu är i fråga,
vore endast en gång bordlagdt. Nu kan det hända, att detsamma
blifver ånyo bordlagt, att detsammas diskuterande icke medhinnes
under ett plenum o. s. v., hvarigenom det kommer att
dröja ytterligare 8 dagar, innan Serskildta Utsk:s Betänk, slutligen
förekommer. Jag anhåller således att Gr. Lagerbjelke ville
villfara min önskan.
216
Den 11 Augusti.
Frih. Cederström: Jag önskar att R. o. Ad. icke mätte
fatta något sådant exceptionellt beslut, som Frih. Raab föreslagit.
Den värde Frih:n har visserligen visat, att genom en förnyad
bordläggning skulle förändring i Ståndets förut fattade beslut undvikas;
men för min del tror jag det fofmeuligaste vara, att förfara
på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit; och som jag iéke gerna kan
föreställa mig, att vi under loppet af hela morgondagens plenum,
icke skulle hinna afgöra det Utlåt., som nu står främst på föredragningslistan,
hemställer äfven jag till Frih. Raab, om icke
hans syftemål lämpligast vinnes derigenom, att R. o. Ad. beslutar
att Serskildta Utsk:s Mern. sättes, icke främst å föredrms-listan,
utan näst efter StatsUtsk:s Utlåt. N:o 191.
( 2
Frih. Raab: Jag är icke van att få allt hvad jag önskar
och skall icke heller fordra det nu i afseende på denna fråga,
utan inskränker jag mig således att begära propos. å hvad Gr.
Lagerbjelke och Frih. Cederström medgifvit.
Uppå Hr Gr. o. Landt rens härefter framställda propos. beslöts
att Serskildta Utsk:s Mern. N:o 14 skulle å föredragn:s-listan
för nästa plenum upföras näst efter SlatsUtsk:s Utlåt. N:o 191 ;
hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den II Augusti 1854.
• Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-uldr. för den 5, 8 och 9 dennes.
Anmäldes och begärdes på bordet Exped.-Utsk:s under N:o
95 afgifna förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M., ang:de
nytt formulär för Rikshufvudboken.
Uplästes till justering och godkändes Exped.-Utsk:s under
N:o 96 afgifna förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M.,
ang:de ett för hamnbyggnaden vid Wadstena beviljadt ytterligare
lån.
Opnades Hrr Elektorers lista vid. val af en ledamot i BankoUtsk.
, att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 338. Frih.
Den 11 Augusli.
217
Tersmeden, Wilhelm Fredrik, beviljade 14 dagars ledighet från
och med den 9 Augusli; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 311. Frih. af Ugglas, Curt Gustaf.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr. upläsle följande:
Genom omröstning i förstärkt StatsUtsk. hafva R. St:r beslutat
att bräder och plankor af furu och gran skola beläggas med
utförselstull. 1 följd häraf komma dessa artiklar att, om ej annorlunda
stadgas, jemväl erlägga tolag vid utförsel.
Då ifrågavande effekter alltsedan år 1842 varit från alla slags
afgifler vid utförseln befriade, så torde kunna antagas afl det nu
beslutade betungandet af trädvaruhandeln egentligen alser att öka
Statens inkomster, .och det är väl också endast ur denna synpunkt
som detsamma kan rimligen försvaras, hvaremot det icke
lärer finnas något giltigt skäl för att genom en sådan åtgärd, på
skogsegarens bekostnad, rikta några af Rikets stapelstäder.
Jag får derföre, med den rätt 56 §:n Riksd.Ordmn lemnar,
vördsamt föreslå att i 22:dra §:n af underrättelserna till tulltaxan
måtte införas det stadgande, att:
Bräder och plankor, sågade, af furu och gran äro
frän tolag frie, äfven vid utförsel.
Om remiss till Bevilln:sUtsk. af denna motion anhåller jag
vördsamt.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s den 28 och 29 sisth Juli på
bordet lagda Utlåt. N:o 191, i anledn. af erhållna återremisser
å Betänk. N:o 92, ang:de K. M:s Nåd. Propos. om de uti ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling.
Delta Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, innehållande anmälan, att BorgareSt:s återremiss
« dels Ulsk:s hemställan, att den förenkling af grundrdnlorne,
som kunde för Upsala län finnas lämplig, måtte diJinitivl
antagas och således, ulan Länets innevånares vidare
hörande, hringas till verkställighet, dels ock Utsk:s tillstyrkande
rör:de ränleförenklingens verkställighet för Westerbottens,
Christianstads, Blekinge, Jemtlands och Norrbottens
län, ej kunde till någon åtgärd föranleda.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, innehållande tillstyrkande alt B. St:r mätte
för deras del besluta dagsverksränlans förvandling lill penningar.
I sammanhang härmed uplästes Hederv. BondeSt:s, genom
en Deputation aflemnade prot.-utdr. N:o 315, med inbjudning till
instämmande i Ståndets, vid föredragning aHörevar:de Utlåt, fat
-
21S
Ben 11 Augusti.
tade beslut att bifalla de af Utsk. föreslagna förändrade stadgauden
för de serskilda länen jemte hvad Utsk. i öfrigt beträffande
frågan tillstyrkt ; dock under förbehåll att de misstag, som
möjligen i afseende på ett eller annat län kunnat ega rum vid
beräkning af de nuvar:de räntepersedlarnes belopp eller deras omsättning
till penningar eller annan räntepersedel, varda rättade.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller, att Hr
Riddarh.-Sekret:n behagade uplysa, hvilket beslut i frågan de öfriga
Stånden fattat.
I anledn. häraf tillkännagaf underl. Riddarh.-Sekret.,
alt PresteStrs beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddeladt, men
att BorgareSt, enl. ankommet prot.-utdr., funnit för godt att, med
antagande, af BondeSt:s nyss uplästa inbjudning, bifalla hvad StatsUtsk.
, i dess Utlåt. N:o 191, tillstyrkt, med förbehåll att under
delta godkännande icke vore inbegripen någon missräkning, som
tilläfventyrs kan i samma Utlåt, förefinnas.
Hr von Hartmansdorff: Konungen föreslog i Sin Nåd.
Propos. d. 16 Nov. sisth år, att den dagsverksränta, som nu utgår,
skulle sammanföras till endast drängdagsverken genom förvandling,
efter den i första punkten af samma Propos. stadgade
grund. Denna förändring var, i min tanke, riktig. Likväl framkom
StatsUtsk. i sitt förra Betänk. N:o 92 med följande yttrande:
”Beträffande åter dagsverks-räntan, som K. M. ansett fortfarande
böra bibehållas, så förekommer väl, att densamma hittills i allmänhet
mindre än andra hufvudpersedlar varit underkastad omvexling
i pris; men då Utsk. anser, att vid tilltagande industri,
förbättradt landtbruk och lättade kommunikationer inom landet
värdet å dagsverken otvifvelakligt i en nära framtid kommer att
ej obetydligt ökas, samt i sådan händelse dagsverks-räntans bibehållande
komme att för de skattdragande medföra en ökad tunga;
så och då flertalet af så väl deputerade som Riksdags-Fullmäktige
af BondeSt. begärt att dagsverks-räntan måtte från hufvudpersedlarnes
antal uteslutas, finner Utsk. sig, med tillämpning af dess
nyss uttalade åsigt, att förvandling af hufvudpersedlar till penningar
icke må ega rum, böra tillstyrka Rikets Ständer, att för
deras del besluta, att dag sverksrAntan måtte förvandlas till
andra hufvudpersedlar, på sätt här nedan serskildt för hvarje
län kommer att bestämmas'’1.
På sätt jag nämnt anser jag hvad Konungen i detta hänseende
föreslagit vara riktigt. Skälet dertill har Utsk. sjelft anfördt,
nemi. att dagsverkena äro, mindre än andra persedlar,
underkastade prisförändringar. Det finnes således icke någon
grundad orsak, hvarföre man skall förvandla denna ränta till
andra persedlar. Men StatsUtsk. vill så hafva det, och om man derigenom,
såsom man hoppats, kunnat vinna någon öfverensstämmelse
mellan RiksSl:ns beslut i denna fråga, så hade det varit
väl. Detta var orsaken, hvarföre jag, för min del, ingick på
Utsk:s förra förslag, hvilket också af R. o. Ad. i allmänhet godkändes,
likasom af PresteSt. Då frågan emellertid blifvit ämne
Den 11 Augusti.
för Ulsk:s förnyade behandling, emedan hon återremitterades af
Borgare- och RondeSt:n, så har Utsk., mot sin vana, icke vidblifvit
sitt af två Stånd godkända, förslag, utan tvertom vikit
derifrån och hemställt motsatsen. Jag ogillar icke i allmänhet
detta förfaringssätt, emedan jag tror det vara hvarje Utskotts
skyldighet, att, derest det finnér sig öfvertygadt om någon origtighet
i sitt förra förslag, framställa ett annat. Men jag har velat
fästa upmärksamheten härå, emedan Utsk., vid andra tillfällen,
icke gjort afseende på 2:ne Stånds framställda anmärkn:r, utan
återkommit med samma förslag som förut. Då Utsk. likväl nu
gjort motsatsen: så måtte det vara okända naturkrafter, som dertill
medverkat. För min del, önskar jag, att R. o. Ad. måtte
vidblifva det besluf, Ståndet förut fattat, och icke antaga hvad
Utsk. här föreslagit, eller dagsverks-räntans förvandling lill penningar,
emedan man derigenom skulle råka in just på det system,
som här, under sä många Riksdagar, blifvit bekämpadt,
nemi. att förvandla grundskatterna till penningar.
Ifrågavande ämne har så ofta och omständligt afhandladts,
att R. o. Ad. nogsamt känner det. Men jag kan dock icke underlåta
att, då vi nu äro på väg att göra ett afsteg från den
bana vi hittills beträdt, genomgå vissa hufvudpunkter af frågan,
på det Ståndets äldre ledamöter måtte erinra sig deras vigt,
äfvensom de yngre, hvilka tilläfventyrs förut icke varit närvande,
mätte komma i tillfälle att gifva akt på hvarom frågan är.
Persedeln, isynnerhet när han utgör en nödvändighetsvara,
är af beskaffenhet, att icke lätteligen ändras i pris. Framför allt
är det förhållandet med matvaror, hvilkas värde bibehållas så att
säga för alltid, emedan varan hör till lifvets nödvändiga behof. Likaså
är det med dagsverken, emedan arbete till all mensklig verksamhet
behöfves. Annorlunda förhåller det sig med penningen;
emedan de ädla metallerna äro öfverflödsvaror och derföre omvexla
i värde. I den mån tillgången å ädla metaller ökas, i
samma mån faller penningens värde. Sådan är icke händelsen
med matvaror; ty folkökningen är alltid lika stark, och vanligtvis
starkare, än tillgången på födoämnen. Man borde alltså, för
alt vara förvissad, det skatternas belopp icke må ändras, aldrig
medgifva deras bestämmande i annat än nödvändighets-varor,
hvarvid penningen endast blefve en mätare, som för hvarje serskildt
tillfälle utvisade deras lösningspris.
Man hade också vid de föregående beslut, som af R. St:r i
denna fråga fattats, vidtagit den väsendtliga åtgärden att inskränka
upsägningsrätten eller, så att säga, afskaffa den, för att derigenom
förhindra det prejeri, som förut egt rom vid räntornas utgörande
till indelningshafvare. Då denna rättelse blifvit gjord, återstod,
såsom mig synes, ingenting annat för räntegifvaren att klaga
öfver, än att icke skattenedsättning blifvit beviljad, men derom
var icke fråga.
Hvad dagsverkena angår, så utgöra de en persedel, som allra
minst bordt komma i fråga till förvandling, emedan denne, jemlikt
Utsk:s egen tanka, minst vore underkastad prisförändringar.
220
Den 11 Augusti.
Hade man nu äfven å räntetagarnes sida gjort markegångssättningen
så tillförlitlig sorn vederbort: så hade icke heller på deras
vägnar något varit att öfverklaga. Emellertid har icke så skett och
om någon har anledn. att besvära sig, så är det icke räntegifvaren
utan räntetagaren. Jag anser följaktligen de anspråk,
som nu göras på persedlarnes förvandling till penningar, vara
obefogade,
1 afseende på dagsverkena synes man hafva haft den fördom,
att deras utgörande innebure ett slags underdånigliets-förhållande,
hvilket borde undanrödjas, Men då fråga icke är om
denna räntas utgörande in natura, utan att hon skulle lösas med
penningar: så finner jag icke heller i denna invändning något
giltigt skäl.
Om penningeränta införes, så följer dermed hvarjehanda
olägenheter: först den för Statsverket, att skatten förringas, emedan
penningens värde, såsom jag nyss sagt, faller i samma mån,
nya tillgångar å guld i Australien, eller annorstädes, uptäckas.
Räntetagaren, å sin sida, påstår att varan eller persedeln stiger.
Detta är ett misstag; persedeln stiger endast i förhållande till
penningen, d. v. s. att varan synes stiga derföre att penningen
faller. Men jemför man vara med vara, i synnerhet sådana, som
höra till lifvets oumbärliga behof: så finner man, att de, under
den ena tiderymden bibehålla sitt värde ungefär i samma förhållande,
som under den andra. I alla fall är skatten ursprungligen
åsatt i persedlar, hvarföre ingen skattskyldig kan klaga, om
de qvarstå såsom grund för utskyldsberäkningen. Faller penningen,
så förlorar Kronan i sina inkomster, icke blott, såsom jag
nyss sade, derföre att de ädla metallernas värde förringas, utan
äfven derföre att vi här hafva sedelmynt, hvilket är underkastadt
ännu större förringelse, såsom vi, tyvärr, hafva sett vid våra Statsbankrulter,
då Banken varit oförmögen att sina sedlar med klingande
mynt inlösa. Om sådan händelse åter inträffar, och en
upmuntran till hennes föranledande ligger just i grundräntans
förvandling till penningar: så följer naturligtvis dermed en omhvälfning
äfvén af andra förhållanden. T. o. m. en statshvälfning
kan förvållas, ty ännu har man icke sett en statsbankrutt
i Sverige, utan att den åtföljts af en statshvälfning.
Om grundräntan nedsättes till en obetydlighet mot hvad
hon förut varit, så är det naturligt, att Staten, som icke kan
umbära inkomster, måste pålägga andra skatter. Hvari skulle de
bestå? ulan tvifvel i bevillning. Men en dylik beskattning, lagd
på andra personer, än jordegare, vore en oförtjent lättnad för
dessa, och en oförskyld tunga för andra. Han komme dessutom
i vårt land, der förmögenheten egentligen består i fast egendom,
att föga förslå. Denna bevilln. skulle således icke blifva
något an.nat, än en inkomstskatt och följaktligen godtycklig. I
st. f. den orubbliga grundränta, som nu af jorden utgöres, skulle
egaren blifva underkastad en bevilln., som på taxeringsmäns
godtfinnande berodde. Kapitalisten skulle förlora den säkerhet
han förut haft genom inteckning; Konungen skulle mista säker
-
Den 11 Augusti.
221
beten om fasta ordinarie inkomster, och blifva mera än hittills
beroende af hvad R. St:r vid hvarje Riksdag beviljade, i st. f.
att grundräntan nu är en utskyld, som ej kan utan Konungens
samtycke ändras.
Om en dylik förvandling af räntorna tillvägabringas: så drabbar
bon jemväl enskilde personer, samt genom dem äfven Kronan,
ty det kan möjligen hända, att när en augmentstagare (inner
angments-räntan för ringa, säger han: ”jag är icke skyldig att
längre underhålla rustningen, när jag icke har den inkomst, som
enl. kontraktet åtföljer”. Detta skulle kunna leda till indelningsverkets
rubbning: Enskilde frälseränle-egare skulle förmodligen
yrka, alt hädanefter såsom hittills få ut sina räntor i persedlar.
Kunna då Konung och St:r svara: ”alla som betala räntor till
Kronan, få betala med penningar, men de som skola erlägga sina
räntor till enskilde, måste fortfarande utgöra deni i persedlar?”
Om man till en början säger så; kunna, likväl lagstiftarne hålla
ut dermed i längden? Kunna de icke det, hvad blir följden? Jo,
eftergift jemväl åt dem, som till enskilde betala sina räntor och
med detsamma ingrepp i frälse-räntetagarnes eganderält. Man
säger dem alltså, att de mäste åtnöjas med ett ringa penningebelopp.
Men har man i ett fall förnärmat eganderätlen: så torde
man icke blifva nogräknad i andra.
Den skattefria jorden, eller den, som har en mycket ringa
grundränta, hålles naturligtvis dyrare; hon blir, i sådan händelse,
svår alt åstadkomma för den mindre kapitalisten. Hvarför har
bonden i Sverige kunnat förvärfva så mycket jord? Jo, derföre,
att lian fått henne snart sagdt till skänks af Kronan för den
ringa skatteköpeskillingen. Men i samma mån, jorden blir skattefriare,
i samma mån blir lion äfven dyrare och sålunda svårare att åtkomma
för RondeSt. Följaktligen kommer just det Stånd, hvilket
man velat smeka med fördelen af grundräntans förvandling,
att i stort förlora derpå. Det kommer att gå, såsom ordspråket
säger, att ”förändringen gör rika föräldrar, men fattiga barn”.
Om RondeSt. betänker detta, torde det finna sina sannskyldiga
vänner bland dem, som påyrka grundräntornas bibehållande i st.
f. deras förvandling lill penningar.
Det ursprungliga felet i denna åtgärd, var, såsom jag förut
yttrat, att man någonsin afvek från grundsatsen att bibehålla räntepersedlarne,
der de funnos,och endast förvandlade otjenligapersedlar
i andra mera lämpliga, men alldeles icke i penningar. Deremot vidtog
man den halfva, eller trefjerdedels åtgärden, att förvandla småpersedlarne
i penningar. Med detsamma var grundsatsen bruten, och
detta desto farligare, som man icke visste, hvar gränsen var mellan
hufvud-och småpersedlar. Då hette det: småpersedlarne skall man
förvandla i penningar, men hufvudpersedlarne bör man bibehålla.
Nu har man redan kommit derhän, att, innan den första åtgärden
ännu trädt i verkställighet: så är man på väg att vilja förvandla
en hufvud persedel i penningar. Denne, nemi. dagsverksräntan,
utgör, enl. upgift i StatsUtsk:s Retänk. N:o 92, icke mindre än
222
Den II Augusti.
470,000 R:dr. Jemlikt Utsk:s Betänk. Jtä 242 vid 1848 års
Riksdag, utgjorde alla ordinarie räntor 2,533,000 R:dr. Om
man derifrån afräknar sådana, som icke komma till förvandling
för Kronan, så återstå för henne blott 1,460,000 R:dr behållna
räntor. Antager jag de 470,000 R:dr vara jemt 500,000, så
utgöra de ungefär J af ofvannämnda 2,533,000; eller om jag
beräknar de behållna räntorna, 1,460,000 R:dr, till jemt 1,500,000,
så utgör dagsverks-räntans belopp i af det hela. R. o. Ad. önner
således att, om man fortfar på detta sätt, så skall, efter den
högre beräkningen, endast erfordras 5 Riksdagar, för att få hela
den ordinarie räntan förvandlad i penningar, och, efter den lägre,
endast 3 Riksmöten för att komma till samma nollpunkt.
Jag befarar, att det skall gå på detta sätt; ty när man en gång
har satt vagnen i gång utför backen, så plägar det vara fruktlöst
att försöka hejda den, serdeles när så många skjuta på.
Jag hoppas likväl att R. o. Ad. nu, såsom tillförene, motsätter
sig detta förslag och, med vidblifvande af sitt förra beslut, lägger
ifrågavar:de Ullål. lill handlingarne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det vigtiga ämne, som
nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, har redan förut
vid så många tillfällen varit afhandladt, att det säkerligen icke
för någon är obekant huru» dermed har tillgått. Likväl torde
R. o. Ad. icke önna det vara otjenligl, att ännu en gång genomgå
förhållandena med denna fråga, som nu tyckes närma sig sitt
afgörande. Beskaffenheten af detta afgörande beror på det beslut,
som R. o. Ad. i närvar:de ögonblick fattar, och dess vigt
torde af enhvar inses, då det är fråga om alt sluta en tvist om
meningar, hvilka under en längre följd af år varit stridiga, dels
i sin syftning, dels i sin tillämpning, och hvarunder man sökt
ett mål, utan att inse hvad väg man borde välja, för att hinna
detsamma.
Vid Riksdagen 1829 aflat K. M. en Nådig Propos. till R. St:r,
ang:de förändring och reduktion af hemmansräntorne, till svar hvarå
R. St:r d. 18 Jan. 1830 afgåfvo uuderd. skrifvelse, hvaruti R. St:r
erkände, att förändringen skulle leda till redighet och enkelhet;
men att den borde omfatta markegångsprisens bestämmande efter
medium af de föreg:de fem åren, och detta icke för hvarje
år, utan för ett visst tidskifte, t. ex. 5 år i sender; samt att derjemte
erfordrades, att de till Militär- och Civil-Staterne uplåtne
indelningar till Staten indroges och löne-anslagen ulginge i kontant
från Statens kassa. R. St:r begärde, att K. M. ville härom
afgifva Nådig Propos. vid nästa Riksdag. Emellertid var redan
1828 på Riddarhuset väckt en motion om förändring uti sättet
för grundräntornes och kronotiondens utgörande, hvilken föranledde
en annan R. Stms underdåniga skrifvelse af d. 11 Mars
1830 med förslag:
l:o att grunden för indelta räntornes utgörande skulle blifva
medeltalet af de sednaste 5 årens markegångspris;
2:o att upsägning till lefvereringen in natura icke skulle
Den 11 Augusti.
kunna ega rara, då löpande årets markegång uppginge till lika
belopp eller öfverstege de 5 årens medeltal;
3:o att då löpande årets markegång understege de 5 årens
medeltal, skulle npsägning få ega rum, men endast från räntegifvarens
sida, hvarvid han derjemte skulle kontant till rån tetagaren
betala skillnaden;
4:o att räntegifvaren i alla händelser skulle till räntelagaren
betala 16 sk. b:ko för tunnan råg och korn, samt 12 sk. b:ko
för tunnan bafra.
Af dessa båda förslag blef likväl intet af K. M. bifallet.
Vid Riksdagen 1834 afgaf K. M. Nådig Propos., hvaruti
föreslogs, att räntepersedlarne skulle sammanslås lill elt mindre
antal och förenklas i öfverensstämmelse med ett af KammarKolhm
upgjordt förslag; hvilken förenkling skulle handhafvas af
kommiterade inom hvarje län, under ordf:de af K:s Beflude och
efter hörande af socknarnes ombud, samt hringas till verkställighet
år 1837.
R. St:r biföllo K. M:s Propos. uti alla hufvudsakliga delar;
men verkställigheten uteblef dock, lill följd af de anmärkn:r,
Kammar-Kolhm dervid gjorde.
Vid Riksdagen 1844 — 45 föreslogo R. Sl:r alla indelta räntors
(äfven augments-) indragande till Statsverket och ersättande
med kontanta anslag, hvilka skulle qvartaliter utgå och beräknas
räntetagare till det belopp deras räntor utgjort i medeltal under
åren 1836—45, för de första 5 ärenj hvarefter beloppet, förvandladt
lill vissa nalura-persedlar, skulle bestämmas för 5 år i
sender, i öfverensstämmelse med medeltalet af sednast förflutne
10 arens markegångspris å samma persedlar. Markegången skulle
sättas i April månad, i enlighet med sednaste 6 månaders priser.
Räntegifvarne skulle höras, huruvida de ville bibehålla sin
upsägningsrätt eller ovilkorligen betala i kontant efter 10 års
medelpris, bestämdt för 5 år i sender. K. M. antog icke förslaget.
Vid Riksdagen 1847—48 aflat K. M. Nådig Propos. om
grundräntornas förenkling till blott 2:ne persedel-räntor samt en
penningeränta, samt om alla räntors och tiondens ständiga lösande
med penningar, efter ett för 5 år i sender bestämdt, på
näst föreg:de 10 årens markegång grundadt, medelpris. Men
R. St:r antogo ej förslaget.
Slutligen, vid Riksdagen 1850 — 51, afgaf K. M. ett förslag
i ämnet, som af R. St:r bifölls — och hvaraf blott sjelfva verkslällighets-frågorna
återstå att vid denna Riksdag afgöra, sedan
såväl räntegifvarne, som varit hörde, som R. St:r gillat grunderne,
nemi. att småpersedlarne skola förvandlas till penningeräntor,
och hufvudpersedel-ränlorne dels förblifva oförändrade,
dels utbytas mot andra persedel-räntor.
Således se vi, att så väl R. St:r som K. M. i denna fråga
afgifvit flera förslag i olika rigtningar. R. St:r hafva begärt dels
räntornas förvandling endast till penningar, dels ock förändring
endast i afseende å sättet för årliga beräkningen af räntornas
224
Den 11 Augusti.
värde och utgörande, och slutligen har man stannat dervid, att
önska några persedlars förvandling i penningar. Nu är blott
fråga om, huru mycket sorn skall i penningar bestämmas, d. v.
s. huru mycket, som skall anses för små-persedlar och till följd
deraf förvandlas till penningeränla. K. St:r tyckas vara ense
om alla dessa frågors detaljer, med undantag endast af en ränta,
nemi. dagsverksräntan. Hr von Hartmansdorff har nyligen talat
örn dess belopp, men jag befarar, om jag icke misshörde mig,
att den värde talaren dervid begått något misstag. Denna ränta
utgör nemi., efter de sammandrag, som ligga lill grund för K.
M:s Nådiga Propos. vid sista Riksdagen, en summa af 370,884
R:dr. När man härifrån afräknar värdet af de dagsverken, som
ingå i de Småländska länens salpeterverk, minskas denna ränta
med åtminstone 10,000 R:dr. Då summan af de öfriga persedel-räntorne,
enl. nyssnämnde beräkningsgrund, upgår till
3,050,000 R:dr och dagsverksräntan till ungefärligen 360,000
R:dr, torde man finna, att denna ränta egentligen utgör 15 proc.
af det hela. De småpersedlar, som, enl. K. M:s förslag, skulle
förvandlas till penningar, upgå till något öfver 5 proc. af det
hela, och enl. samma Nåd. förslag skulle dagsverksräntan anses
såsom en hufvudränte-persedel, hvilken borde bibehållas. Detta
K. M:s förslag grundade sig på den öfvertygelsen, att dagsverksräntan
vore en af dem, som minst fluktuerade i anseende till
pris. Likväl kan icke nekas, att denna ränta, under tidernas
lopp, .jemförelsevis med silfvervärdet, i någon mån förändrat sig.
Detta kan man finna, om man efterser hvad krouovärdet på ett
dagsverke var under Carl XI:s tid, då det sattes. Det var nemi.
dä 3 sk. eller ^ af den daler silfvermynt, som i nämnde Konungs
tid var gällande, och hvilken utgjorde 1,097 lod finsilfver.
Detta qvantum finsilfver motsvarar nu 13 sk. 8 rst. b:ko efter
1830 års myntfot; hvaraf synes, att priset på ett mansdagsverke,
som i medeltal under de sista 10 åren utgjort 22 sk. 6 rst. (då
dervid ej inberäknas Götheborgs län, der det är betydligt högre
än i andra), sedan 170 år stigit 55 proc., under det att spanraålen,
hvaraf vid samma tid en tunna, hälften råg och hälften
korn, uptogs till 36 sk., i silfvervärde motsvarande 3 R:dr 18
sk. b:ko efter ofvannämude myntfot, stigit till de sednaste 10
årens medelvärde, 8 R:dr 6 sk., med 140 proc. Uti Konung
Carl Xl:s tid var dagsverkets värde af en tunna spanmåi,
hvaremot det f. n. blott är -,’y. Häraf synes, att ifrågavar:de
begge persedlar, under tidernas längd, icke bibehållit något jemnt
värde. Om man emellertid genomgår de öfriga hufvudpersedlarne,
torde man finna, att icke någon bibehållit sig så jemn
som dagsverksräntan. Således, då K. M. ansåg att, i öfverensstämmelse
med R. Sl:rs vid förra Riksdagen fattade beslut, icke
någon hufvudpersedel skulle förvandlas till penningar, så föreslogs
denna ränta att bibehållas. Men StatsUtsk. hemställde till
Ständerna, att de, med frångående af K. M:s Propos. i denna
del, måtte besluta, att dagsverksräntan skulle till spanmåi och
smör
Den 11 Augusti.
225
smör förvandlas. Detta förslag bifölls då af R. o. Ad. samt
PresteSt., och jag medgifver, att äfven jag med min röst biträdde
detsamma, emedan man sade och trodde, att det skulle
vara ett sätt att förlika de stridiga åsigterna, nemi. deras, som
icke ville höra talas om dagsverken, och deras, som icke ville
förvandla någon ränta till penningar. Vid detta tillfälle gjorde
jag äfven en uträkning, huru det förslag, som i StatsUtsk:s Utlåt.
JVs 92 framställdes, skulle, om det blifvit antaget 1843, under
de följande tio åren hafva verkat. Denna uträkning var gjord
för ett hemman i Upland, detsamma, som Prosten Schram i sin,
närvar:de Utlät, bifogade reservation uptagit, och med undantag
af ett i hans beräkning begånget fel, der jag räknat rätt, hafva
vi kommit till samma resultat. Jag har nemi. funnit att, i fall
SlatsUtsk:s förslag blifvit bringadl i verkställighet, skulle skatterna
för detta hemman, på några runstycken när, upgått till enahanda
belopp, hvartill de upgått under de sednare åren, med
afseende å de höga spanmålspriser, sorn under dessa år varit
gällande. Men nu synas likväl dessa priser af många lätt insedda
orsaker hafva varit updrifna utöfver den naturliga höjd,
som man kan påräkna, att de under tidernas längd skola bibehålla,
och om således dessa priser nedgå till det belopp, som de
bade åren 1824—1834, så blir förhållandet belt annorlunda.
Om, under sådana omständigheter, ett dagsverke förvandlas till
hälften spanmäl och hälften smör, så blir räntelagarens inkomst
mindre, än om dagsverket bibehålies sådant K. M. föreslagit
detsamma, och jemväl mindre, än om det förvandlas till penningar.
Ty mellan åren 1824—1834 utgjorde medelpriset å
en tunna spanmål i Upsala län 6 R:dr 43 sk. 2 rst. Om fördenskull
ett visst antal dagsverken, t. ex. 10 öke- och 10 drängedagsverken,
som enl. markegångstaxorna förde tjugo åren 1834
—1853 upgå till 19 R:dr 11 sk. 4 rst., förvandlas, med hälften
9 R:dr 28 sk. 8 rst., till spanmål å 7 R:dr 20 sk. 6 rst. pr
tunna, så utgör detta 1 tunna 8J k:pr. Om derefter spanmålen,
såsom jag förut nämnt, nedgår till nyssberörde medelpris, 6 R:dr
43 sk. 2 rst. pr tunna, så utgör 1 tunna 8£ k:pr blott 8 R:dr
40 sk. 3 rst., hvadan räntetagarens förlust således utgör 36 sk,
5 rst. eller ungefär 8 proc. Den andra hälften, som förvandlas
till 1 LSI 11,3Ö U smör, efter medelpris af 6 R:dr 3 sk. 9 rst.,
torde i det närmaste bibehålla sitt värde, men icke ökas. Fortsätter
man samma räkning, t. ex. för Kronobergs län, så blir
räntetagarens förlust 11 proc., och i Östergöthland upgår den till
20 proc., om dagsverksräntan förvandlas till hälften spanmål och
hälften smör, och priserna å spanmålen, hvilka nu äro betydligt
förhöjda, blifva minskade och sådana dé voro mellan åren 1824
—1834, då medelpriset å tunnan i sistnämnde län var 6 R:dr
35 sk. 2 rst., hvilket jag äfven tror skall bibehålla sig under
de kommande åren.
Det synes således som K. M:s förslag, i afseende å dagsverksräntan,
är det bästa; men detta förslag förkastades af R. o.
10 H. 15
i 26
Den 11 Augusti.
Ad. samt PresteSt., och har.nu äfven rönt samma öde inom de
öfriga St:n. Det är följaktligen ett förslag, -sorn fallit, och som
icke mer kan komma i fråga. Nu är endast frågan, huruvida
R. o. Ad. vill vidblifva sitt förra beslut eller antaga BondeSt:s
inbjudning, sorn ungefärligen öfverensstämmer med StatsUtsk»
förslag. I detta afseende tror jag, att man under nuvar:de förhållanden
utan någon förlust kan antaga det förslag, som Utsk.
nu framställt, nemi. att dagsverksräntan må förvandlas till penningeränta
efter 1830 års myntfot. Genom ett sådant antagande
upstår ingen förlust, hvarken för den enskilde räntetagaren eller
för Kronan såsom räntetagare, och, så länge 1830 års myntfot
blifver beståndande, vet man alltid hvad inkomst man har att
påräkna. Om man deremot gör en omflyttning till spanmål och
smör, vet man icke, huruvida inkomsten blir högre, än den
gamla räntan skulle utgjort, eller lägre, så att en dylik omflyttning
alltid skulle gifva räntetagaren anledn. till klagan, i fall
priserna skulle förändra sig till hans skada. Dessa omflyttningar
liafva i allmänhet betydliga olägenheter med sig, hvarföre också
K. M. icke föreslagit så många som StatsUtsk. nu gjort. Men
då man ändock vill hafva dem och R. o. Ad. bifallit Utsk:s förslag,
så må det då vara. Den enda farhåga, som kan npstå vid
antagandet af detta förslag, gäller egentligen en aflägsnare framtid
i afseende på de förändringar Staten kan undergå genom de
nya uptäckler af ädla metaller, som göras i andra rikare länder.
Då dessa ädla metaller hunnit samlas och upgräfvas till den stora
mängd, att de öfverfylla civilisationens behof, då kan det
blifva fråga om alt silfvervärde! faller, och då kan det inträffa,
att en ränta, sorn hittills utgått in natura, men är förvandlad
till penningar, blir mindre värd, än om den fortfarande egt bestånd.
Men när skola dessa tider inträffa? Detta är ganska ovisst.
Vi se länder, hvilka förut varit obebodda, nu fyllas af i stora
massor utvandrande nybyggare från Europa, som hafva större
behof af den lyx, som ligger i de ädla metallernas bruk, än de
gamla samhällena i Europa; när dessa så hastigt upvexande staters
behof af dessa metaller blir upfyldt, så att öfverflöd der upkommer,
då skall naturligtvis bos oss silfvervärde! falla, i jemförelse
med natura-persedlarne. Men förr än detta inträffar, kan
jag icke inse, att ett antagande af StatsUtsk:s förslag kan hafva
något menligt inflytande på Statens eller den enskilde räntetagarens
inkomster. Men, såsom jag förut sagt, det är ovisst när
denna tidpunkt inträffar; den inträffar icke' under min lifstid,
och måhända icke eller i någon annan nu lefvande persons; men
att det slutligen skall inträffa, antager jag för afgjordt. Då bladet
likväl denna tids omsorg att se till att förhällanderne så jernnäs,
att Statens behof fyllas genom sådana medel, som Ständerna
hafva att använda.
Emellertid anser jag, att man för denna aflägsna farhåga
icke bör genom ett beslut vidblifva hvad StatsUtsk. i sitt första
Utlåt, föreslagit, samt bringa hela frågan i en obestämd ställning, der
det torde blifva svårt alt komma till ett beslut, som kan förnöja
Den 11 Augusti.
227
allas anspråk. Om R. o. Ad. deremot antager Utsk:s nu framställda
förslag i denna punkt, så blifver detta beslut öfverensstämmande
med Borgare- och BondeStms och blir således R.
St:rs beslut. Derigenom blir också denna fråga, som under så
många Riksdagar och vid så många tillfällen varit föremål för
öfverläggningar samt betydliga tvister och stridigheter, löst på ett
sätt, som synes mig vara tillfredsställande. Fördelarne af ett
dylikt beslut komma att beslå deruti, att likhet i skattebördor
upstår för de räntegifvare, som äro Kronan behållne, och dem,
som äro indeldta på räntetagare, att förenkling införes i afseende
å upbörden, samt att en förmedling af intressena åstadkommes,
hvilken vore önskvärd att vinna. Det skulle jemväl
hos R. o. Ad. ådagalägga en benägenhet att gå billiga önskningar
af de andra St:n till mötes, hvartill man också vid alla tillfällen
sett R. o. Ad. benägne, då dessa önskningar hållit sig
inom de gränser grundlagen förestafva!- och för öfrigt varit för*
enliga med det allmänna bästa. Något bättre tillfälle alt ådagalägga
denna benägenhet, än det närvande, har icke på länge
yppats. Visserligen kan man säga, att ett dylikt beslut vore en
upoffring, icke af R. o. Adis intressen, utan af en mening, af ett
beslut, som Ståndet vid föregide tillfällen fattat; men då denna
fråga endast utgör en liten del af detta beslut, och detsamma i
sin helhet blir orubbadt och genomfördt till alla sina detaljer i
öfrigt, så kan jag icke hysa någon tvekan,, att med mitt ja instämma
i Utsk:s förslag, och anhåller fördenskull om Ilr Gr. o.
Landtmis propos. å bifall till detsamma uti ifrågavande punkt.
Jag vill icke tillstyrka bifall till BondeStis inbjudning med
de ordalag, hvaruti den är affattad, emedan de innefatta ett förbehåll,
hvars följder jag icke kan inse. Alla förbehåll vid sådana
tillfällen, då det är fråga om att göra ett slut på en sak,
som länge varit föremål för stridigheter, alstra endast nya sådana,
hvarföre jag förkastar deni, och tillstyrker ett varmt bifall lill
StatsUtskis förslag.
Flere ledamöter yttrade härtill sitt bifall.
Ilr von Troil, Sam. Gust.: Skatteförenklingsfrågan, detta
mångåriga tvistefrö, som så skickligt blifvit begagnadt att väcka
split emellan representationens olika delar, att utså misstroende
emot en Styrelse, hvars afsigter och tillgöranden man med advokatyrens
alla konstgrepp sökt att misstyda och förkättra, denna
fråga är nu nära sin slutliga lösning. Alla RiksSt:n hafva deröfver
fattat sina beslut. I hufvudsaken äro de med hvarandra
öfverensstämmande. I en, jag medgifver det, ganska vigtig omständighet,
skilja de sig dock. R. o. Ad. samt PresteSt. hafva
beslutat dagsverksräntans förvandling i persedlar. Borgare- och
BondeStm hafva bestämt, att den hädanefter skall såsom ständig
penningeränta utgå. Men äfven denna menings-skiljaktighet
måste nu slitas. Den kan det ej på mer än ett af tvenne sätt:
antingen genom votering i Förstärkt StatsUtsk., eller derigenom,
15*
228
Den 11 Augusti.
att-något eller några af RiksStin, med frånträdande af förut fattadt
beslut, ingå på de öfriges åsigt. Vi hafva i delta afseende
fått emottaga den inbjudning, som BondeSt. genom dess deputerade
till oss öfverlemnat, och det är för att förorda antagandet
deraf, för att föreslå R, o. Ad. att, med frångående af hvad som
i detta ämne förut är beslutadt, bifalla StatsUlskis Betänk. JVs
191, som jag begärt ordet.
Törhända skall man förebrå mig, att mitt upträdande i denna
syftning står i strid emot mitt föreg:de handlingssätt, att mina
yttranden, förra gången frågan här förevar, icke öfverensstämma
med hvad jag nu tillstyrkt. Jag ber likväl att få fästa Ståndets
upmärksamhet deruppå, att förhållanderne då och nu äro väsendtligen
olika. Då upträdde man pockande och förebrående. Man
ville tillvita StatsUtsk. att det öfverträdt sin rätt, att det framlagt
ett förslag, stridande mot Konungs och Ständers förra beslut.
Nu begär man på ett hofsamt och välvilligt sätt en eftergift,
som, vi kunna icke förneka det, skall tillfredsställa den stora
räntegifvande delen af Svenska folket. Då fordrade man och
svaret borde och måste blifva nej. Nu ber man, och jag hyser
den glada tillförsigten, att det skall blifva ja.
Men, ännu mer, Mine Hrr! En eftergift, förra gången frågan
förevar, hade varit en otidig svaghet, möjligen föranledande till
ökade anspråk å den motsatta sidan. Nu deremot, sedan gränsen
för dessa anspråk är bestämd, skulle ett halsstarrigt vidhållande
af Ståndets redan fattade beslut i min tanke vara både
oklokt och föga öfverensstämmande med den ridderliga hållning,
som, vid afgörandet af fäderneslandets stora angelägenheter, städse
utmärkt detta Stånd.
Det är obestridligt, att dagsverks-räntans förvandling i penningar
innebär en afvikelse från sista Ständers beslut.
Det är äfven obestridligt, att så väl K. M:s Nåd. Propos.,
som StatsUtsk:s Betänk. Ns 92 lösa frågan på ett sådant sätt,
alt man dermed bordt vara belåten.
Men lika obestridligt är, att detta ämne i flera år blifvit på
ett sådant sätt bearbetadt, att man lyckats bibringa det stora
flertalet af landets räntegifvare den föreställning, att skatteförenklingens
verkställande icke skulle för landet medföra några synnerliga
fördelar, så framt icke dagsverksräntan i och med detsamma
förvandlas i penningar. Denna öfvertygelse må nu vara
falsk eiler sann, den finnes, och jag tror mig veta, att BondeSt:s
sträfvande i denna syftning, är i icke obetydlig mån en följd
af kommitenters påtryckning. En skalteförenkling utan detta vilkor
skulle derföre med missnöje emottagas. Om deremot vilkoret
upfylles, skulle allmän belåtenhet deraf blifva en följd. Om detta
är sannt, är det då skäl ätt åt Förstärkta StatsUtskis lotto-spel
öfverlemna frågans lösning? Om J der vinnen, hvad blefve deraf
följden? Jo! att frågan kanske åter vid nästa Riksdag komme att
uprifvas. Om J deremot tappen, och' detta är det troligaste, så
skolén J inför nationen framträda såsom besegrade, i st. f. att
Den 11 Augusti.
229
J nu, genomven obetydlig eftergift, kunnen tillvinna Eder dess
odelade erkänsla.
Hvad mig enskildt beträffar, har jag åt detta ämne egnat
en icke obetydlig del af min Riksdags-verksamhet, och det är
derföre naturligt, att jag lifligt önskar en sådan lösning af frågan,
att beslutet må ega bestånd. Detta eger sällan eller aldrig rum,
då, i en vital-fråga som denna, representationens ena hälft står
i strid emot den andra. Det är blott 4 eller åtminstone 3 RiksStånds
sammanstämmande beslut, som kan bereda en längre
varaktighet. Jag tror derföre, att R. o. Ad. lika mycket af klokhet
som af beredvillighet att gä det Stånds önskningar lill mötes,
hvars intressen äro så nära förenade med våra, bör manas
att antaga BondeSt:s inbjudning, och det är på grund deraf jag
vördsamt anhåller om Hr Gr. o. Landlm:s propos., att Ståndet,
med frånträdande af sitt förut fattade beslut, ville bifalla Statsr
Utsk:s nu föredragna Betänk. JM 191.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag begärde ordet,
skedde det straxt efter det Hr von Hartmansdorff yttrat sig. Sedan
dess har jag afhört ett högst intressant anförande af en ledamot
utaf Konungens konselj, hvarjemte äfven en af Sla(sUtsk:s
ledamöter yttrat sig; och jag tror, att hvarje vidare ord, sagdt i denna
fråga, skall försvaga intrycket af dessa båda yttranden. Jag gläder
mig derföre, att snart få se ett slut pä denna vigtiga fråga,
och tror, att, i en så långvarig strid som denna, hedern ingalunda
tillfaller den, som halstarrigt vidblifver sina åsigter, utan
den, som gifver vika.
Jag tillstyrker bifall till StatsUtsk:s förevar:de Utlåt.
Afven härtill yttrades af flere ledamöter bifall.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Ifrågavande ämne är så
många gånger, och sednast nu, så vidlyftigt utredt, att jag ingalunda
skall besvära R. o. Ad. med någon vidare utveckling af
frågan; men då jag vid flera Riksdagar intresserat mig för densamma,
så vill jag icke låta dess afgörande gå förbi, utan att
yttra min öfvertygelse vara den, att det i alla afseenden är tjenligast
och nyttigast att R. o. Ad. nu visar försonlighet och eftergift
för de Stånds önskningar, som i främsta rummet äro intresserade
i frågan.
Jag får derföre på det högsta tillstyrka, att R. o. Ad. måtte
bifalla hvad SlalsUlsk. i förevande punkt föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att, i afseende på
de upgifter jag förra gången gjorde, få läsa upp ordalagen i de
serskildta Betänkm, sorn StatsUtsk. i denna fråga afgifvit, för att
derigenom bestyrka mina yttranden. I Utsk:s Utlåt. JM 92, sid.
47 står: ”Hvarje skatteförenkling, der vissa räntepersedlar skola
förvandlas uti eller utbytas mot andra varor eller hufvud-räntepersedlar,
torde, i följd af föränderligheten i priset å dessa sednare,
alltid blifva till sina följder ojemn och obillig; men då
skatteförenkling tillika blir skatteförhöjning, hvilket ovilkorligen
230
Den 11 Augirsti.
inträffar, derest dagsverks-räntan, som för hela riket blifvit af
Kammar-Kolhm beräknad till det betydliga beloppet af 470,138
R:dr 35 sk. 2 rst. årligen, skall till spanmål eller smör förvandlas,
” etc.
Hvad de andra räntorna beträffar, så står det i StatsUtskrs
vid 1848 års Riksdag afgifna Betänk. JVs 242, sid. 12: ”En
icke ringa del af ordinarie räntan utgjordes dessutom redan f. n,
med bestämdt penningebelopp, och i afseende på alla de räntor,
ifrån hvilkas utgörande befrielse, i följd af andra onera, åtnjötes,
såsom af rusthåll, gästgifveriet- m. m., vore möjlig förändring i
beloppet för Staten likgiltig. Då ifrån hela ordinarie räntans år
1844 beräknade belopp, 2,533,519 R:dr 10 sk. 10 rst. afdrages
hvad som är af nyssnämnde beskaffenhet”, etc.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad. med vidare upläsningar,
utan anhåller blott att få svara på några af de framställningar,
som här blifvit gjorda.
Man säger, att vi nu böra antaga Utskrs förslag, emedan
det kan ske utan förlust för ögonblicket. Gäller denna sats om
en hufvudpersedel, så mätte den gälla om alla, och då inser jag
ej något skäl, hvarföre man icke genast antager penningeränta
hel och hållen, i st. f. delvis. Antingen måste man erkänna
detta såsom en följdriktighet, eller också tillstå, att en motsägelse
ligger i hvad man yttrat ang:de dagsverks-räntan.
Vidare påstås det, att genom bifall till Utsk:s förslag skulle
saken vara bilagd för framtiden. Ja, när man efterskänker allt
hvad som begäres, då har man naturligtvis bilagt saken på det
sätt, som vissa MedStånd önska. Men om man derigenom afgjort
saken fördelaktigt för riket, det är en annan fråga, hvilken
jag ej kan bejaka.
Hr von Troil har icke allenast berömt sig sjelf för sitt vankelmod,
utan äfven lofordat R. o. Ad. för den ombytlighet, som
han förutsätter Ståndet skola visa. Men jag hoppas, att R. o.
Ad. icke är svagt för ett dylikt beröra. Jag inser ej något skäl,
hvarföre Ståndet skulle frånträda ett beslut, som det, under Irenne
Riksdagar, vidhållit, och hvilket, efter min öfvertygelse, är
välgörande.
Frih. Raab har funnit sig angenämt öfverraskad af hvad här
under dessa ögonblick tilldragit sig. Jag deremot tillstår, alt jag
på detta rum uplefval få ögonblick så smärtsamma som de, då
vigtiga grundsatsers upoffrande yrkas. Frih:n säger vidare, att
hedern icke tillhör den hallstarrige, utan den, som gifver med sig.
Jag öfverlemna!- åt framtiden alt häröfver döma, och vill emellertid
icke byta med dem, som nu anse sig slå på den fördelaktiga
sidan.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller till en början
att, till rättande af ett missförstånd, få uplysa, att, då mitt namn
blifvit antecknadt bland reservanternas, har dervid ett förbiseende
blifvit begånget, sä lill vida, alt man antagit mig såsom
instämmande i Hr von Troils reservation. Sådant strider dock
Den 11 Augusti.
231
mot mina vid flera föreg:de tillfällen yttrade åsigter. Utan att
för öfrigt förneka fördelarne af den praxis, som af StatsUtsk.
ofta, fastän ej vid detta tillfälle, blifvit följd derutinnan, att anse
sina af två Stånd gillade beslut, efter återremiss från två, obesedt
böra vidhållas, finner jag likväl denna praxis icke ega någon
af grnndlagsföreskrift stadfästad helgd, och man skulle, vid
åtanken af 49:de §:n Riksd.Ordnm, kunna säga, att ett alldeles
motsatt förfarande utgjorde grundlagens mening. Den förutsätter
nemi. alt ärendet å nyo pröfvas med afseende å de Utsk.
delgifna skälen, ej med afseende å de återremitterande Ståndens
antal. Således har jag aldrig trott förenämnde praxis kunna formenligen
åberopas såsom grund för en reservation i de fall der
den, såsom här, icke har iakttagits. Jag har deremot låtit anteckna
mig såsom reservant derföre, att jag på detta sätt ville
tillkännagifva min önskan att, under ärendets fortsatta handläggning,
vidblifva den mening, jag tillförene i likhet med lt. o. Adis
majoritet hyst och uttalat. Jag har äfven velat göra en anmärkn.
mot ett af de skäl, som Utsk. anfört för sitt nu framställda förslag,
eller att en skatteförhöjning bestämdt skulle blifva följden
af den förändring, Utsk. förra gången föreslog. Att en sådan
förhöjning icke behöfver inträffa, såsom verkan af den ifrågasatta
förvandlingen, har Prosten Schram visat i sin reservation.
■Frih. Palmstjerna har visserligen förklarat, att hans beräkningar
i visst afseende skilja sig från Prosten Schrams, och detta torde
lätt förklaras deraf, att den enes grundar sig på iakttagelser af
förhållauderne under 10 år och den andres på enahanda .iakttagelser
under 20 år. Derigenom(har skiljaktigheten upkommit;
men om man tager en längre tid tillbaka till utgångspunkt, så
ser jag icke annat än att det resultat, hvartill man då kommer,-  måste" blifva desto tillförlitligare, och då visar sig äfven, att en
förhöjning icke skulle inträffat, utan snarare en förminskning.
Men, Mine Hrr, ehuru fullt erkännande den försakelse, R. o. Ad.,
ådagalägger, då del fogar sig efter en annan öfvertygelse än
Ståndet sjelft uttalat, tror jag mig dock ega skäl att för egen
del biträda de ledamöters tillstyrkande, som önskat bifall å StatsUtsk:s
förevar:de Utlåt. Ty då det visat sig, att vissa af våra
MedStånd lägga en synnerlig vigt vid denna punkts behandling
i öfverensstämmelse med deras åsigter, och att de i annan riktning
försökta medgifvanden icke befunnis tillfredsställande, så
kommer det derpå an, om det icke, för vinnande och vidmakthållande
af en för fäderneslandet gagnelig och i närvande tidsomständigheter
dubbelt önskvärd enighet, kan vara skäl att i
detta serskilda fall göra en upoffring af egna satsers förfäktande.
Man måste tillse huruvida deras inre vigt är större än att vi,
för enighetens skull, kunna och böra lemna dem. Mig synes
denna deras vigt jemförelsevis ringare. Och R. o. Ad. repre-
senterar Visserligen i sin mån Svenska folket, men icke ensamt,
utan i förening med våra MedStånd. Att fortfarande skilja oss
från dem i denna fråga, skulle måhända endast vidga en för
det gemensamma fäderneslandet vådlig klyfta, utan att ändock
232
Den il Augusti.
tilläfventyrs gifva oss säkerhet att se våra åsigter i detta ärende
segra. Ett frivilligt medgifvande har oändligt mera värde. Af
dessa skäl och väl vetande att, enligt en gammal erfarenhet,
”enighet ger styrka”, tillstyrker jemväl jag vördsammast, det
R. o. Ad. behagade del nu föredragna utlåtandet godkänna.
Hr von Troil: Ilr von Hartmansdorff har med de citalioner,
som han upläst och hvarmed han sysselsatt R. o. Ad. i
början af sitt senare yttrande, velat bevisa riktigheten af hvad
lian först anfört. Jag ber att få fästa upmärksamheten derå, att
dessa citalioner äro tagna från olika tidpunkter. Han har sålunda
tagit dagsverksräntan för en och hufvudbeloppet af räntorna
för en annan tidpunkt. På detta sätt kan man verkligen
komma till hvilket resultat som helst. Om deremot den värde
talaren hade behagat taga dagsverksräntans och andra räntors
värden från en och samma tid, hade han kommit till ett helt
annat resultat; men då hade han också icke haft den glädjen
alt säga, att dagsverksräntan utgjort £:del af det hela, hvilket,
enligt hvad Frih. Palmstjerna uplyst, är fullkomligt oriktigt.
Den värde talaren har äfven velat beskylla mig för vankelmod.
Om man kallar det för vankelmod, att man i en fråga,
som under åratal varit föremål för tvister och misshälligheter,
går de andra Ståndens önskningar till mötes, för att ändtligen
en gång få samma fråga på ett nöjaktigt sätt löst, då får jag
förklara att jag mera gläder mig öfver delta vankelmod, än öfver
den halsstarrighet, hvaröfver Hr von Hartmansdorff tyckes
vara så stolt.
Hr Printzensköld, Carl: Då denna fråga under sista
Riksdagen förevar, tog jag mig den friheten att fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet pä vådan af att ingå på systemet af skatteförvandling
på det sätt att persedlarne skulle förvandlas lill penningar.
Jag gjorde det derföre, att man ännu icke hade tillräckligt för
sig redogjort hvad med persedlar borde föstås, hvarföre jag också
yrkade detta begrepps noggranna definiering, innan man ingick
i frågan om verkställigheten. Jag trodde, att man borde noga
akta sig att beträda en bana, der man icke med visshet kunde
förutse hvar man skulle stanna. Jag önskade deremot att man,
med bibehållande af systemet af räntornas fortfarande utan någon
slags förvandling, skulle till lättnad vid debiteringen och
redovisningen fastställa på samma persedel en 20:årig markegångstaxa,
och jag hyste den öfvertygelsen, att en dylik förändring
skulle medföra ungefärligen samma resultat, hvartill man
nu vill komma. Man ansåg emellertid dessa mina anmärkn:r
icke förtjena afseende, utan man ingick på skatteförenklings-systemet,
och man har i detta afseende gått längre än vederbör:de
önskat, som framställt förslaget. Nu har jag hört en af dessa
vederbönde förklara sig ega den fasta öfvertygelsen, att om R.
o. Ad. nu gör den koncession, hvarom här är fråga, så skall
della vigliga tvisteämne för alltid vara afsluladt. Jag har, under
den lid jag pä min tjenstemannabana tillryggalagt, städse öfverlygat
Den 11 Augusti.
•233
mig derom, alt ju (lere koncessioner man gör, desto mera vexa anspråken
och fordringarne, och jag önskar, i fall R. o. Ad:s majoritet
skulle bifalla StatsUtsk:s Utlåt., att den värde talarens spådom att
tvistefrågan nu är slutad, måtte gå i fullbordan. Jag tviflar derpå.
Då nu öfverläggnjngen förklarades fulländad, hemstälde Hr
Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade, pff sätt Frih. Palmstjerna
tillstyrkt, med frångående af sitt förut fattade beslut, bifalla
lltsk:s tillstyrkande i förevande punkt, och besvarades denna
propos. med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Ja. öfvervägande.
Sedan Hr von Hartmansdorff härvid begärt votering,
uplästes lill justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den som bifaller StatsUtskrs tillstyrkande att dagsverksräntan
mätte få till penningar förvandlas, röstar
Ja;
den del ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås Utsk:s berörde tillstyrkande och vidblifver IL
o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sorn
följer:
Ja — 49.
Nej — 17.
Hr von Hartmansdorff: Mot denna frågas utgång och
behandling får jag reservera mig. Den är att förlikna vid ett
sorgespel, der just det inträffar, som man vill undvika. Man
önskade i början undanrödja anledningarne till skäligt missnöje;
men motståndarne gingo längre, och framkommo med anspråk,
hvilka ej kunde billiglvis tillfredsställas. Mot dem har man länge
kämpat, och denna strids långvarighet kan måhända, såsom
Frih. Palmstjerna sagt, beräknas till 20 år. När sedermera alla
möjliga utvägar begagnats för att nedsätta dem, med hvilka man
var missnöjd, och man till och med anlitat Riks-R:n, utan att
dock derigenom vinna framgång; så borde man hafva trott att
saken varit tillräckligen bekräftad. Men just då öfvergaf Konungens
Rådgifvare sin fasta ställning; och jag befarar att de derföre
skola blifva mera tadlade, än för den gamla grundsatsens
försvar. Hvilken dom skall väl fällas öfver ett sådant sätt atl gå
tillväga, att först under åratal förfägta sin mening, och sedan
på så klena skäl, som dc nyss anförda, gå derifrån.
Hr von Knorring, Oskar Erik: Utan att vilja länge
uptaga R. o. Ad:s lid, önskar jag att blott med några få ord få
reservera mig emot det nyss fattade beslutet. Jag vill dermed
tillkännagifva, att jag icke vill hafva på mitt samvete allt del
onda, som detta beslut möjligen kan medföra; och om det blif
-
234
Den li Augusti.
ver något godt, vill jag icke oförtjent skörda någon ära för en
sak, mot hvilken jag nedlagt mitt nej.
2:dra och 3:dje punkterne,
för verkställigheten af ränteförenklingen föreslagna allmänna
föreskrifter jemte nu tillstyrkte förändringar i t%:le och I6:de
■•punkterne deraf.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. nu i ämnet tillstyrkt.
4:de punkten, innehållande hemställan att Utsk:s förra
tillstyrkande, att den hofra, sorn kan komma att ingå i den
?iya spanmålsräntan, ej må få af räntegifvare till leverering
in natura upsa gas, måtte få förfalla.
11. o. Ad., som förut afslagit ifrågavande tillstyrkande, fann
denna punkt ej fordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
5:te punkten, innehållande förslag till förändrade stadganden
i afseende på ränteförenklingens verkställande för de
särskilda länen.
Sedan ingressen till Utsk:s förslag, jemte de för Upsala län
föreslagna stadganden, blifvit uplästa, anmälde sig och yttrade
Hr von Troil: Då förteckningen öfver de persedlar, som
inom de olika länen skulle komma alt qvarstå, är fullkomligt
öfverensstämmande med det beslut R. o. Ad. förut fattat, så vida
man undantager Stora Kopparbergs län och dagsverksräntan, så
vågar jag vördsamt hemställa, att endast länens namn må blifva
uplästa, och att den ledamot, som dervid kunde önska några vidare
uplysningar, då måtte derom särskildt för hvarje län anhålla.
Uppå Hr Gr. o. Ladtm:s i anledn. häraf framstälde propos.
beslöts, att, vid föredragn:n af denna punkt, endast länens
namn, men icke dervid förekommande stadganden, skulle upläsas,
såvida icke begäran derom blefve särskildt gjord.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Det förefaller mig som vore
någon oegentlighet begången vid Upsala län; men kanhända jag
misstager mig och begär fördenskull om en uplysning. Vid
Stockholms län står, att den nya spanmålsräntan skall vara hälften
råg och hälften korn; och för Upsala län står, att hö skall
förvandlas till hälften spanmål och hälften smör; men dervid
står dét icke föreskrifvet, att den nya spanmålsräntan skall blifva
hälften råg och hälften korn. Då jag icke kan påminna mig,
att det finnes något allmänt stadgande i detfa hänseende, så
hemställer jag, huruvida icke någon serskild föreskrift derom i
afseende å Upsala län vore lämplig?
Hr von Troil: Det är mig omöjligt alt för ögonblicket
taga reda på den punkt i de allmänna bestämmelserna,' som innehåller
att för hvarje län, der hufvudpersedlar skola förvandlas
till andra hufvudpersedlar, skola dessa utgå efter de grunder,
Den 11 Augusti.
235
enligt hvilka ortens kronotionde utgår, så framt icke annorlunda
finnes särskildt stadgadt. Då ingenting i detta afseende för Upsala
län blifvit särskildt stadgadt, komma naturligtvis räntorna
att utgå efter närande grunder.
Jag fick nu reda på hvilken punkt det är, och får således
uplysa att det är den 6:te. Der står: ”De persedelräntor, hvilka
för hvarje län eller del deraf bestämmas såsom hufvudräntepersedlar,
undergå lill sitt nuvande belopp ingen annan förändring
än den, som antingen kan vara en följd af någon räntepersedel
förvandling till annan hufvudräntepersedel eller blifver
föranledd af näslföregrde 4 och 5 punkter, eller ock af de särskilda
stadganden, hvilka för länet eller någon del deraf äro här
nedanför, bland samma län enskildt rörande föreskrifter, intagne.
Dock böra i de orter, der afraden består af flera slags spanmål,
mjöl, malt, m. m., de olika slagen, så vidt ej annorlunda särskildt
föreskrifves, förvandlas till sådan spanmål, hvaraf ortens
kronotionde består: skolande förvandlingen verkställas i öfverensstämmelse
med föreskrifterne uti 3:dje och 5:te punkterna.”
Der sådant varit af nöden, är det särskildt föreskrifvet, i hvilka
sädesslag och i hvilken proportion räntorna skola utgå.
Efter denna uplysning, anhåller jag om bifall lill Utsk:s
förslag.
Frih. af Ugglas: Efter den uplysning Hr von Troil nu
lemnat, har jag ingenting vidare att tillägga, utan förenar mig
med honom i anhållan om bifall till Ulsk:s förslag.
Sedan härefter föredragn:n af förevande punkt blifvit fulländad,
biföll 11. o. Ad. Ulsk:s deri afgifna förslag.
öde punkten, ang:de det af Utsk. tillstyrkta förslagsanslag
för bestridande af kostnaderne för verkställigheten af
skatteförenklings-beslutet.
11. o. Ad., sorn förut bifallit Ulsk:s hemställan i delta ämne, fann
denna punkt ej erfordra annan åtgärd än att läggas lill handlingarne.
7:de punkten, ang:de en underd. anhållan hos K. M. om
vidtagande af sådane förfoganden, sorn kunna verksammast
leda dertill, att den ifrågakomne regleringen sä skyndsamt
söm möjligt må kunna bringas till verkställighet.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt föreslagit.
8:de punkten,
Utsk. uprällade tabeller öfver de 40 sednasle årens markegångs-priser.
Lades lill handlingarne.
Sedan R. o. Ad. genom de sålunda fattade besluten i hufvudsaken
bifallit den inbjudning, som innefattades i det uplästa
prot.uldr., från RondeSt., beslöt 11. o. Ad., uppå derom gjord
propos., att lägga samma prot.utdrag till handlingarne. -
236
Den 11 Augusti.
Föredrogs Särskildta Ulsk:s den 5 dennes f. m. på bordet
lagda Mern. JW 14, med ordningsstadga för större bränneriet-.
Frih. Raab, Adam Christian: Den ordningsstadga, för
större bräunerier, sorn Särskildta Utsk. bär föreslagit, omfattar
egentligen endast en närmare instruktion för kontrollanter och
blifvande öfverkontrollanter, jemte detalj-upgifler för redskapens
beskaffenhet. Det upstod fråga inom Utsk., då detta ärende der
förevar, huruvida det ens vore tjenligt, att Utsk. skulle befatta
sig med bestämmandet af en sådan ordningsstadga; men Utsk.
hade redan i sitt föreg:de Betänk, sagt, att en dylik stadga
skulle följa, hvarföre också Utsk. ansåg sig pligligt att densam
ma
till Ståndens pröfning öfverlemna. Men då denna stadga
icke innehåller något annat, än hvad jag nyss nämnt, och detta
Ur grundadt på lillverkningsreglementet i allmänhet, samt då
det dessutom torde vara onekligt att K. M. genom sina embetsman
är bättre i tillfälle att utarbeta en sådan stadga, likasom
förhållandet varit i Norrige, än det kan låta sig göra så väl
inom ett Utsk. som inom riksförsamligen, så får jag, ehuru jag
bekänner min delaktighet i delta arbete, vördsamt hemställa, om
det icke vore lämpligare att åt K. M. updraga utarbetandet af ifrågavande
stadga, på grund af de författningar, om hvilka R. Star
blifvit ense,
ITr Hjärne, Harald: Redan dä jag inträdde såsom ledamot
i Särskilda Utsk. i slutet af sisth Mars månad, hade Utsk.
beslutat, att en ordningsstadga skulle utarbetas. Jag deltog således
icke i detta beslut ; men när frågan första gången förekom
inom Utsk., yttrade jag samma åsigt, som Frih. Raab nu fram
ställt.
Jag har sedermera icke deltagit i utarbetandet af denna
stadga, emedan jag då var frånvarande på permission. Då man
hittills sett, att R. St:r aldrig befattat sig med att gifva Regeringen
några råd, i afseende på de instruktioner, som borde
gälla för Statens så väl högre som lägre embets- och tjenstemän,
så ser jag icke något skäl hvarföre, när förhållandet varit
sådant, man nu vill gifva Regeringen ledning i afseende på instruktionen
för bränneri-kontrollanterna. Det är alldeles olämpligt
och obehöfligt; derom behöfves intet vidare yttrande. Men
äfven med fästadt afseende å bränvinsfrågans närvar:de ställning,
anser jag det vara af vigt att man icke behandlar några onödiga
frågor. Vi veta i hvilket skick bränvinstillverkninslagen återkom
till Utsk., och att den nästan hel och hållen måste omarbetas.
Dertill erfordrades lång tid, och Riksdagens snara slut önskas af
en hvar. Att då uppehålla tiden med denna ordningsstadga,
tror jag vara temligen abderitisk!. Om det hade varit i början
af Riksdagen och om Utsk. haft föga att göra, tror jag att man
kunnat befatta sig med detta ärende; men nu anhåller jag, att
R. o. Ad. ville afslå hela ordningsstadgan.
Frih. Cederström, Rud.: Afven jag anhåller vördsamt
om afslag å denna ordningsstadga. Af de, Betänk, åtföljande
Den lt Augusti.
237
reservationerne synes, att mot innehållet är åtskilligt att påminna.
Men om också sladgan i sitt närvande skick skulle befinnas
oklanderlig, om icke tillfredsställande, torde det dock vara
i sig sjelft mindre tjenligt atl R. St:r, å sin sida, besluta en dylik
ordningsstadga, enär, i sådant fall, de ändringar, dem erfarenheten
kan gifva vid handen såsom nyttiga, icke skulle af K.
M. kunna vidtagas utan afbidan af R. St:rs sammanträdande och
deras, naturligtvis, med våra riksdagsformer, teml. tidkräfvande
handläggning af ärendet. Det förefaller mig som ora K. M. vore
i tillfälle bättre upgöra dylika föreskrifter. Det är detta afseende,
som föranleder mig instämma med de ledamöter, som yrkat
afslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den stadga, som nu är föremål
för öfverläggning, är till sill innehåll ganska vidlyftig, och jag
vågar derföre hemställa, att den icke måtte behöfva upläsas, samt
att, sedan Ståndet härom fatlat sitt beslut, jag måtte återfå ordet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den stadga, som nu är
för R. o. Ad. föredragen, har inom Utsk. upkommit derigenom,
att en ledamol, som icke allenast anses ega kunskap om bränvinshandteringen,
utan jemväl är en verkställande högre embetsman,
väckte fråga derom. För min del, har jag icke kunnat
deltaga i öfverläggningarne om detta ärende, emedan jag saknar
den sakkännedom, som dertill erfordras. Mea då Utsk., i sitt
första Betänk., hade omförmält en sådan ordningssladgas tillvaro,
ansåg jag, lika med åtskilliga andra, Utsk. höra framlägga förslag
dertill. Om det är lyckadt, eller ej, kan jag icke afgöra.
Det är måhända öfverflödigt, att till Konungen iugifva en sådan
stadga, emedan det naturligtvis måste af honom bero alt i detta
hänseende meddela föreskrifter. Men då Utsk. emellertid inkommit
med detta förslag, skulle jag åtminstone hafva önskat,
alt det varit andra än Utsk:s egna ledamöter, som tillstyrkt förslagets
förkastande. Jag önskar tillika, att ogillandet måtte härröra
från enskild öfverenskommelse med öfriga Stånd, så att R.
o. Ad. icke allena förkastar förslaget, och de andra Stånden
möjligen antaga eller ,återremittera detsamma, ty då undviker
man ej den tidsutdrägt, hvarom Hr Hjärne talat.
Då härefter Hr Gjr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
ansåge en upläsning af den föreslagna ordningsstadgan icke erfordras,
ropades Ja.
Gr. Lagerbjelke: För min del är jag af samma tanke
som Frih. Raab. Det är obestridligt, att upgörandet af en sådan
stadga är ganska svårt för ett Utsk.; och det enda lämpliga
sättet att få en dylik väl sammansatt är derföre utan tvifvel att
Regeringen tager saken om hand. Jag vågar fördenskull anhålla,
att R. o. Ad. täcktes, med afslag å Ulsk:s Belänk., besluta
att hos K. M. i underd. anhålla, det Han behagade låta utarbeta
den ordningsstadga för större brännerier, som möjligen kan finnas
af behofvet påkallad.
283
Den 11 Augusti.
Frih. Raabrjag afslår från vidare yttrande och instämmer
helt och hållet med Gr. Lagerbjelke.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställde, hurusom, jemte det flere ledamöter yrkat
afslag å Usk:s Mern., Gr. Lagerbjelke föreslagit att R. o. Ad. tillika
mätte besluta en underd. skrifvelse till K. M. med anhållan
att K. M. täcktes låta för större bränneriet- utfärda den ordningsstadga,
som kan finnas af behofvet påkallad, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, huruvida det
vore lämpligt alt ingå till K. M. med en så beskaffad anhållan,
som Gr. Lagerbjelke nu föreslagit, innan ännu bränvins-författnrn
i sin helhet blifvit definitivt afgjord. Jag anhåller fördenskull
alt Gr. Lagerbjelkes framställning måtte fä hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att öfverläggningen redan förklarats
fulländad och således ej vidare finge fortsättas, samt hemställde
derjemte om R. o. Ad., med sig förbehållen rätt att efteråt
pröfva Gr, J_.agerbjelkes förslag, behagade afslä Utsk.-s förevända
Mern.
Ropades Ja.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, började framställa propos. å
Gr. Lagerbjelkes förslag, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Kan intet afseende göras på min
begäran om bordläggning?
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han icke förut hade hört
Hr von Hartmansdorffs begäran om bordläggning, samt att densamma
icke kunde förvägras.
Gr. Lagerbjelke: Den bordläggning, Hr von Hartmansdorff
begärt, kan jag visserligen icke motsätta mig: men jag ber likväl,
att dervid få göra den erinran, att sedan diskussionen nu
förklarats slutad, kan någon öfverläggning öfver min framställning
icke i nästa plenum ega rum, utan den måste då företagas
till afgörande utan diskussion. Under sådana förhållanden vägar
jag hemställa (ill Hr von Hartmansdorff, om det kan vara lämpligt
att nu begära mitt förslag på bordet.
Hr Hjärne: Så, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, kan icke
denna fråga behandlas; ty om så sker, måste den behandlas som
en ny motion, och i alla fall måste den då remitteras till Utsk:s
handläggning. Nu är likväl här icke fråga om något annat, än
ett af Gr. Lagerbjelke framställdt amendement till Utsk:s förslag,
och enl. Riksd:s-Ordn:n har man full rättighet att första gången
ett ärende förekommer fatta ett sådant beslut. Jag anser således
att Gr. Lagerbjelkes förslag bör nu afgöras och icke bordläggas
i annan form än såsom en ny motion.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: I 49:de §:n 3:dje mom.
Riksd.Ordn. står: ”Vid pröfningen i Ståndens plena af Utskotts afgifna
förslag, skall detsamma först framställas till antagande eller
Den 11 Augusti.
239
förkastande utan förändring. Göres dervid anmärkn. lill förändring,
-och finner Ståndet ärendet tillfyllest utredt, må Ståndet, sedan
bestämdt förslag till sådan ändring blifvit upgjordt, om dess antagande
eller förkastande, antingen genast eller, derest någon ledamot
det äskar, i annat plenum besluta”. Nu har Ilr von Hartmansdorff
begärt bordläggning af Gr. Lagerbjelkes förslag och
dermed bar Hr von Hartmansdorff icke afsett något annat, än att
beslutet måtte upskjntas till nästa plenum. Detta är Hr von
Ilarlmansdorffs obestridliga rätt och frågan mäste derföre hvila
pä bordet. ,
Gr. Lagerbjelke: Som den förevande frågan väl får anses
för bordlagd, emedan Hr von Hartmansdorff icke återtagit sin
begäran derom, anhåller jag att nu fä öfvergå till en annan fråga.
På K. o. Ad:s föredr:ns-lista förekommer nemi., bland annat,
Lag-Utsk:s Betänk. N:o 37, innehållande ett lagförslag af ganska
vidlyftig och vigtig beskaffenhet. B. o. Ad. kan icke nu i anseende
till den långt framskridna liden medhinna dess pröfning,
men del är af vigt, att denna sker så fort som möjligt. Jag
vågar fördenskull föreslå att B. o. Ad. icke ville företaga denna
fråga förrän i nästa plenum, oell låta upföra den främst på
föredr:ns-listan.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Med afseende å vidlyftigbeten
af det Betänk., Gr. Lagerbjelke omförmält, äfvensom med
afseende å de många Betänkm, som finnas upförda på R. o. Ad:s
föredr:ns-lista, fruktar jag, att den motion jag väckt, icke förrän
efter en längre tid skall blifva föredragen till remiss. Jag vågar
derföre anhålla, att denna motion, som är af ganska enkel beskaffenhet,
måtte få sättas främst på förednns-listan till nästa
plenum, framför ofvanberörde af Gr. Lagerbjelke omnämnda Betänk.
Gr. Lagerbjelke: Mot den begäran, som Gr. Gyldenstolpe
nu framställt, har jag ingenting att invända, utan anhåller
alt, med afseende derå, få så till vida förändra mitt yrkande, att
Gr. Gyldenslolpes motion mätte sättas främst på föredr:ns-listan
till första, i nästa vecka inträffande plenum, och LagUlsk:s ifrågavar:de
Betänk, näst derefter.
Uppå härefter framställda propos:r beslöts att å föredr:nslistan
för nästa plenum skulle upföras främst den af Gr. Gyldenstolpe
i dag väckta motion och dernäst LagUtsk:s Betänk. N:o 37,
hvilket icke i dag skulle företagas.
Föredrogs ånyo SjtatsUtsk:s d. 29 sisth Juli och 2 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 194, i anledn. af K. M:ls Nåd. Propos.
om uplålelse åt enskild person af norra delen af Konung
Carl den XIII:s torg i lmfvudstaden till bebyggande och disposition
under viss tid emot tomtöre-afgift.
Sedan, på förfrågen af Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
undert. Riddarh.-Sekret, uplyst att underrättelse om de i
240
Den 11 Augusti.
anleda, af detta Utlåt, fattade beslut ankommit endast från BondeSt.
, som bifallit StatsUtsk:s Utlåt., anförde
Frih. Palmstjerna: Då K. M. uti Nåd. Propos. till R.
St:r hemställde, att den plats, hvarom nu är fråga, eller norra
ändan af Carl XIILs torg, måtte mot vissa vilkor få uplålas till
enskild person, skedde sådant af den anledn., att grunden å
berörde plats är af så svag beskaffenhet, alt något hus för Statens
räkning svårligen torde der kunna upföras utan högst betydliga
kostnader. Det var således icke skäl att föreslå upförandet af
någon större byggnad för Statens räkning, och någon annan än
en dylik torde icke på denna punkt vara lämplig, just för sjelfva
belägenhetens skuld och den utsigt man deraf skulle få från
arsenalsgatan, strömmen, skeppsbron och flere andra punkter, der
trafiken fram och tillbaka är liflig. Då platsen således i detta
afssende icke är tjenlig, men det är att förmoda, att enskilde
personer skulle kunna begagna den till en större byggnad af
lättare art än som för Statens byggnader erfordras, så egde man allt
skäl att förvänta, det R. St:r skulle till ifrågavande Nåd. framställning
lemna sitt bifall. Det lärer för öfrigt vara obestridligt,
alt denna plats, som kunde vara så vacker, i fall en lämplig
byggnad der vore upförd, nu, till följd af denna brist, icke är
det. Men om R. St:r icke vilja se den begagnad pä ett sätt,
som kan lända hufvudstaden till prydnad, så kan saken natur-,
ligtvis icke komma till någon verkställighet. Jag kan likväl icke
finna något verkligt skäl, hvarför icke R. St:r skulle medgifva
den ifrågaställda uplålelsen, enär ett sådant medgifvande icke
kostar Staten en enda skilling, och emedan upförandet af en
större och solidare byggnad på denna plats skulle medföra större
kostnader, än på andra ställen. Jag kan icke undgå att, vid betraktandet
af elt sådant sätt att gå tillväga, påminna om hunden
på hötappen, så framt icke meningen verkligen är att begagna
platsen till ingenting, och låta den förblifva i sitt nuvande fula
skick med sina ojemna träd och oregelbundna byggnader i fonden,
hvaraf anblicken är långt ifrån att vara behaglig.
Hr von Troil: Såsom af Betänk, synes, har jag reserverat
mig mot Utsk:s deruti fattade beslut. Lika med Frih. Palmstjerna
anser jag, att det skulle bidraga både till hufvudstadens
förskönande och till trefnad och nytta för dess innevånare, om
å platsen upfördes en byggnad, af sådan beskaffenhet, hvarom
förslag redan lära blifvit gjorda. Jag kan för min del icke
göra mig reda hvarför Utsk:s majoritet icke velat medgifva upförandet
af en dylik byggnad, enär det är ganska tydligt och
klart att den ifrågavande platsens dåliga grund icke medgifver
att upföra ett hus för Statens räkning, af det skäl att soliditet,
som för så beskaffade byggnader är behöflig, icke kan åstadkommas.
Till följd af hvad jag nu haft äran anföra samt på grund af
de utaf Frih. Palmstjerna andragna skäl, anhåller jag om förevar:de
Betänk:s återremitterande.
Hr
ben 11 Augusti.
241
Hr Bildt, Didrik Gillis: Frih. Palmstjerna yttrade, att
Utsk:s ^ sätt att tillvägagä i nienna fråga, påminte om det gamla
ordspråket om hunden, som låg på-hötappen. Jag tror att Frih:n
har träffat sanningen ganska nära, och att hvar och en skall
finna detsamma, då han läser de motiver, som för afslaget å K.
M:s Nåd. Propos. blifvit förebragta. Det står nemi. i dessa motiver,
att ”behofvet att i städer, serdeles de betydligare, ega öppna
och med träd försedda platser, länge varit insedt ur såväl sanitär
synpunkt, som med afseende ä prydligheten, så att, då Stockholm
uti Konung Carl XIII:s torg redan eger en sådan öppen
plats, belägen invid stadens medelpunkt och således lätt tillgänglig
för den större allmänheten, densamma icke synes böra genom
icke oundgängligen nödvändigt byggnadsföretag i någon mån inskränkas”.
Emellertid har på denna plats redan i många är stått
en byggnad, och att helsotills^ndet i någon mån förbättrats,
sedan densamma numera borttogs, har icke försports. Ur sanitär
synpunkt är Utsk:s motiv således utan allt skäl. Hvad prvdligheten
af den öppna platsen beträffar, så anför Utsk. att ”denna
plats i sitt nuvar:de skick företer stor prydlighet och skönhet,
hvilken lätteligen kunde förhöjas, om, i st. f. bebyggande af den
nordligaste delen, densamma förseddes med någon passande plantering”.
Hvar och en har sin smak, och StatsUtsk:s majoritet
har äfven sin, fast den är egen i sitt slag, då den förutsätter, att
Carl XIH:s torg nu företer en prydlig anblick. I allmänhet har
jag likväl förnummit ett motsatt omdöme, och t. o. m. utlänningar
förvåna sig öfver att i ett land som Sverige och hos
en nation, hvilken, såsom den Svenska, öfverhufvud är så skönlietsälskande,
och som så väl känner konstens förmåga att försköna
naturen, det kan tillåtas att Carl XIIUs torg fortfarande får
hafva ett så vanprydligt utseende som från norra sidan.
Vidare har blifvit yttradt, ”att det icke gerna låter förutsätta
sig, att någon enskild person skulle, helst besittningsrätten till
ifrågavar:de tomt endast vore till viss tid inskränkt, derå upföra
en byggnad i den stil och de dimensioner, som till alla delar
motsvarade det framför liggande storartade torget”. Man har således
här, af omtanka för den enskilde, som skulle vilja våga att upföra
ett hus på berörde plats, afstyrkt K. M:s Propos. Denna
omtanka synes mig dock vara något för långt sträckt, och att den
är öfverflödig synes bäst deraf, alt för några år sedan af en skicklig
arkitekt, hvilken numera lemnat fäderneslandet, ett förslag blifvit
upgjordt till en vinterträdgårds upförande dersammastädes. Denna
vinterträdgård skulle otvifvelaktig! hafva blifvit en af de bästa
prydnader för torget; men förslaget kunde ej antagas, emedan
R. St:r ej lemnat sitt bifall till någon dylik byggnads upförande.
Sedermera har den ifrägavar:de personen lemnat fäderneslandet
och projektet kan således icke under hans auspicier utföras.
Men det visar, att hos enskilde saknas ej håg att bidraga till hufvudstadens
förskönande och om en enskild person finner sin uträkning
i den spekulationen att upföra enjvinterträdgård eller nå10
H. 16
242
Den 11 Augusti.
gon annan dylik byggnad af lättare art, så kan jag icke finna
annat än att en sådan spekulation bör underhjelpas. Ty för
Staten blefve kostnaden alltför stor att för ett eller annat offentligt
ändamål upföra en fullt tjenlig byggnad på denna plats. För
byggnader af lättare konstruktion bör byggnaden ej blifva sä dyr,
sedan man nu upfunnit ett sålt -att lägga grund, hvilket sker
medelst en komposition af småsten och jordbeck. Genom en
sådan grund fördelas tryckningen på grunden och förhindrar
sjunkning af den upförda byggnaden, så framt proportionerna
äro rigtiga emellan husets tyngd och grundens djup. Ju djupare
denna grund är, desto hållbatare blifver den, men också i samma
mån dyrare. För en stor byggnad skulle kostnaden för en så
beskaffad grund blifva ungefär densamma som för en vanlig pålning
eller 60 å 70,000 R:dr, och att Staten skulle vilja nedlägga
en så betydlig summa endast på grunden, lärer nästan vara
otänkbart. Då frågan är här icke att för all evig tid afhända
Staten denna tomt, utan blott för viss tid, efter hvilken den återfaller
till Staten, synes mig vid sådant förhållande det vara, lindrigast
sagdt, ogint af R. St:r att vilja hindra Stockholms stad
att erhålla en försköning å en af sina vackraste platser, allrahelst
då den icke medför någon upoffring för Slaten.
På grund af dessa skäl vågar jag anhålla om afslag å Utsk;s
Betänk, och bifall till K. M:s Nåd. Propos.
Frih. Cederström, Rudolf: Genom den reservation, jag
vidfogat Utsk:s Utlåt., synes tydligen, att jag ingalunda kunnat
förena mig i de, efter min öfvertygelse, ganska anspråkslösa fordringar,
dem StatsUlsk:s majoritet, i afseende å förskönandet af
hufvudstadens mest besökta promenadplats, upställt. Jag har alltså
begärt ordet, ej allenast för att i korthet yrka, att ifrågavar:de
Utlåt, icke måtte bifallas, samt anser så giltiga skäl för detta
yrkande redan hafva blifvit anförda, att jag ingenting vidare har
att i detta hänseende tillägga; men äfven för alt yttra, det jag
likväl i formelt hänseende, nemi. till en enda liten omständighet,
skiljer mig från den siste värde talaren, i det han yrkat
direkt afslag å Utsk:s hemställan och omedelbart bifall till K. M:s
Propos. Denna Nåd. Propos. innehåller nemi. den hemställan,
att ifråvande tomt måtte, ”på längre, dock bestämd tid”, uplåtas
åt enskild person alt, efter K. M:s godkännande af ritning och
förslag, på lämpligt sätt bebyggas. Berörde tidslängd har K. M.
öfverlemnat åt R. St:r att bestämma; och således bör, enl. min
tanke, så snart R. o. Ad. önskar antagandet af K. M:s i ämnet
aflåtna Nåd. Propos., StatsUtsk. dessförinnan, genom ärendets
återförvisning, försättas i tillfälle att föreslå någon viss tid för den
äskade öfverlåtelsen. I annat fall skulle någon ledamot här föreslå
samt R. o. Ad. för sin del nu stadga en sådan tid; men detta
sätt att gå tillväga vore ej det sedvanliga och förefaller mig icke
heller lämpligt, emedan all beredning af ett ärende rätteligen
bör försiggå inom Utsk. Af denna anledn. anhåller jag vördsamt
om återremiss af merberörde Betänk.
Den 11 Augusti.
213
Hr Bildt: Då det måhända torde vara mera öfverensstämmande
med de vanliga formerna att frågan återremitteras och
jag nyss, när jag hade ordet, yrkade enkelt bifall till K. M:s
Propos., så förenar jag mig med Frih. Cederström samt anhåller
fördenskull, att ifrågavande Utlåt, måtte varda till Utsk. återförvisadt.
Propos. till bifall å Usk:s Utlåt, blef härefter framställd, men
besvarad med IVej, hvarpå R. o. Ad. förklarade sig anse de gjorde
anmärkn:ne föranleda lill återremiss.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s nedannämnde d. 2 dennes på bordet lagda
Utlåtanden:
N:o 201, i anledn. af R. St:rs år 1853 församlade Revisorers
Berättelse, ang:de Statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1850
och 1851, dels ock rör:de åtskilliga vid behandlingen af 1851
års Revisorers afgifna enahanda Berättelse för åren 1848 och
1849, jemlikt StatsUtsk:s Utlåt. N:o21, upskjutne frågor;
N:o 202, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om
afsöndring af jord från f. d. Korporals-bostället vid Skånska HussarRegementet
Husie, till utvidgande af Husie församlings kyrkogård
inom Malmöhus län;
N:o 203, i anledn. af väckt motion, ang:de Statsverkets
befriande från vidare utgifter för kolonien St. Barthelemy; samt
~N:o 204, i anledn. af väckt motion om tryckning af några,
StatsUtsk:s Betänk. N:o 71 följaktliga, skriftliga bilagor i frågan
om Landtstalens lönereglering.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskrs d. 2 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 205, i anledn. af erhållen återremiss
å Utlåt. N:o 112.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 206, i anledn. äf väckt motion om pension åt
aflidne Bruksidkaren Samuel Ovens enka.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 207, i anledn.
af väckt motion om bidrag af allmänna medel för tillvägabringande
af ändamålsenlig kommunikation emellan Sveriges fasta
land och Gottland.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 208, i anledn. af väckt motion, ang:de civile
och militäre embets- och tjenstemäns pensionering.
16*
244 Oen 11 Augusti.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 209, i anledn. af väckt motion om fortfarande understöd
för reparation af Linköpings domkyrka, blef detta Utlåt, ånyo
bordlagdt, uppå derom af flere ledamöter gjord begäran.
Föredrogs och bifölls StalsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 210, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de pension
på Allmänna Indragnings-staten åt 2:ne Afviltrings-Landlmälare
i Norrbottens län, äfvensom rättighet lill dylik pension för sådane
tjenstemän i allmänhet.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nädannämnde d. 2 dennes på bordel lagde Utlålm, Betänk,
och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 211, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de förlängning
af arbetstiden för jernvägs-anläggningen mellan Köping
och Hult;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 19, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Betänk. N:o 13,
ang:de Städernes salu-accis;
N:o 20, i anledn. af återremiss af Betänk. N:o 14, ang:de
Post-bevilln:n;
Lag-Utskottet:
N:o 38, i anledn. af väckt motion om förklaring af K. Förordn:n
d. 10 Juni 1841, ang-.de straffet för olofligt innehafvande af
dyrk; och
N:o 39, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 18,
öfver väckt motion ang:de vilkoren för vinnande af lagfart å fast
egendom.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:s d. 2 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 40, i anledn. af återremiss af Utskrs
Betänk. N:o 26, öfver väckte motioner om en fullständig revision
eller förklaring af 15 Kap. Ärfda-Balken.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämde d. 2 dennes på bordet lagde Betänk:n,
nemi. från
Lag-Utskottet:
N:o 41, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till
ändring i K. Förodmn d. 20 No v. 1845, om jords och lägenhets
afstående för allmänt behof;
\
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 13, i anledn. af väckt fråga derom, att R. St:r måtte
i underd. skrifvelse hos K. M. anhålla om vidtagande af skynd
-
Den 11 Augusti.
245
samma åtgärder lili lugnande af de separatistiska rörelserna inom
kyrkan och uphörande af förföljelser emot dem, Som i borgerligt
afseende föra en stilla och oförvitlig vandel;
N:o 14, i anledn. af väckt motion om ändring af 8:de §:n
i K. Förordn:n om Kyrkoråd d. 29 Augusti 1843; samt
N:o 15, i anledn. af väckte motioner om ändringar uti K.
Stadgan d. 13 April 1808 om jagt och djurfång.
Föredrogos och lades till handlingarne Lag- samt Allm.
Besvärs- o. Ekon.Utsk:ns d. 2 dennes på bordet lagda Mern.:
N:o 16, i anledn. af återremiss af Utsk:ns Betänk. N:o 5,
öfver väckta frågor om förändring eller förklaring af gällande
stadganden ang:de skyldighet att bygga och underhålla prestgård,
tingshus och häradsfängelse; samt
N:o 17, i anledn. af återremiss af Utsk:ns Betänk. N:o 6,
öfver väckte motioner om förändring af nu gällande stadganden,
ang:de flyttningstid för tjenstefolk.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk;ns d. 2 dennes på bordet lagda Betänk:n,:
N:o 18, i anledn. af väckt motion ora förnyelse af stadgandet
i 52:dra §:n i K. Besolutionen på Allmogens besvär den
29 Juni 1752, ang:de rättighet för Allmogen att till Ilikets städer
få lill försäljning afföra den afvel och de varor, dess hemman
af sig kasta; och
N:o 19, i anledn. af väckte frågor om ändringar och tillägg
i K. Brefvet d. 5 Februari 1808, samt K. Kammar-Kolkii derpå
grundade Kungörelse d. 29 i samma månad, ronde besittningsrätt
till kronohemman.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 5 dennes f. m. på bordet
lagda Utlåt. N:o 212, i anledn. dels af K. M:s Nåd. Propos.
om anslag till Hospilalernes förbättrande, dels af väckta motioner,
ang:de inrättande af ett Hospital för hufvudstaden, blef delta
Utlät, ånyo bordlagdt, uppå derom af flere ledamöter gjord begäran.
Föredrogos StatsUtsk:s d. 8 dennes på bordet lagda Mera.:
N:o 213, med förslag till voter:s-propos., i anledn. afRiksStåndens
skiljaktiga beslut, ronde K. M:s Nåd. Propos. om eftergift
till förmån för Carlstads stadsförsamling af Kronans rätt till
ett efter Närings-idkerskan Johanna Emilia Hollander fallet
dana-arf;
N:o 214, med förslag till voter:s-propos., i anledn. af RiksStåndens
stridiga beslut ronde K. M:s Nåd. Propos. om eftergift
till förmån för Upsala stads Borgerskaps Gubb- och Enk
-
246
Den 11 Augusti.
hus-inrättning af Kronans rätt till dana-arf efter enkan Charlotta
Elisabeth Bång och Jungfru Christina Lundström; samt
N:o 215, med förslag till voter:s-propos., i anlcdn. afRiksStåndens
stridiga beslut, ronde K. M:s Nåd. Propos. om eftergift
för Notarien E. Lundblad, såsom Arrendator af Strömholms
Kungsladugård af halfva spanmåls-arrende-beloppet för år 1852.
De i dessa Mern. föreslagne voter:s-propos:r blefvo af R. o. Ad.
godkände.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Serskildta Utsk:s d. 8 dennes på hordet lagda Betänk.
N:o 15, i anledn. af motion om förklaring af K. M:s Nåd.
Kungörelse den 1 sisth Juni, ronde ansvaret för bränvinstillverkning
på söndagarne, under den tid af nästkommande höst,
då bränvinsbränning är tillåten.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 9 dennes
f. m. på bordet lagde Mern.:
N:o 216, i anledn. af verkställda omröstningar, ang:de Tullbevillningen;
N:o
217, i anledn. af erhallne återremisser å Utlåt. N:o 93,
ang:de K. M:s Nåd. Propos. örn uphörande af den åtskilliga hemman
åliggande skyldighet att utgöra dagsverken in natura lill
Kungsgårdar och andra Kronolägenheter; ,
N:o 218, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 123,
ang:de förändradt användande af den till skolorne i städerne
inom Lunds Stift och provinsen Halland af Götheborgs Stift utgående
Helgonskydd;
N:o 219, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 125,
ang:de väckt motion om rättighet för åboerne å åtskilliga Wisingsö
Skolegods-hemman att få desamma till skatte lösa;
N:o 220, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 126,
ang:de väckt motion om förändring å tiden för hållande af Upbördsstämma
på Öland;
N:o 221, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 129,
ang:de väckt motion om förändring i K. Förordnm d. 16 Okt.
1723, rör:de Presterskapets i Skåne upbörd; samt
N:o 222, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 130.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 9 dennes f. m. på
bordel lagda Mein. N:o 223, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.,
angule ifrågaställdt utbyte af Kronan tillhörig jord emot enskild
mans i och för utvidgning af 2:dra Lif-Greuadier Regementets
lägerplats Malmen.
Den 11 Augusti.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af (lere ledamöter,
SlatsUtskis d. 9 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. N:o
224, i anledn. af väckt motion, om tillägg i de ang:de markegångs-sättningen
antagna bestämmelser.
Föredrogs ocb bifölls StatsUtsk:s d. 9 dennes f. m. på bordet
lagda Utlät. N:o 225, i anledn. af väckt motion om tiondegifvares
rätt att lösa den lill Professorerne i Lund anslagna tiondespanmå!
efter markegångspris, med förhöjning af 16 sk. per tunna.
Föredrogös, men bordlädes ånyo, uppå derom af flere ledamöter
gjord begäran, BevilIn:sUtsk:s d. 9 dennes f. m. på bordet
lagda Mein.:
N:o 22, ronde några vid regleringen af Tulltaxan af RiksStånden
ännu icke afgjorda frågor; och
IV:o 23, i anledn. af RiksStåndens olika beslut ruride stämplade
pappers-afgiften.
Föredrogs Frih. Ce ders t röms, Rudolf', d. 9 dennes e.
m. på bordet lagda hemställan att de öfrige RiksStånden måtte
inbjudas att instämma uti R. o. Ad:s fattade beslut att åt Serskildta
Utsk. öfverlemna alt uti förordningen ang:de vilkoren för bränvins
försäljning göra de ändringar i ordalagen, som sammanhanget
i det liela kan anses erfordra.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om R. o. Ad. bade beslutat en
inbjudning till de öfriga Stånden att deltaga i R. o. Ad:s beslut
i afseende å sjelfva frågan, så skulle jag för min del funnit ganska
tjenligt att aflåta den inbjudning, som Frih. Cederström föreslagit;
men då R. o. Ad. nu icke beslutat en sådan inbjudning,
så skulle den af Frilen föreslagna komma alt inför de öfriga
Stånden stå alldeles omotiverad, och jag får derföre anhålla,
att R. o. Ad. behagade besluta att en sådan inbjudning icke
aflåtes.
Frih. Cederström: Om det icke är något annat, som fattas,
för att bereda bifall till den af mig föreslagna inbjudning,
än den omständigheten, att en inbjudning tilli ka måtte förekomma
om instämmande i de af R. o. Ad. fattade beslut angide försäljning
af bränvin, så får jag härmedelst föreslå, att R. o. Ad.
heliade till Med-Stånden aflåta en inbjudning att i R. o. Ad:s
förenämnde beslut instämma. Med detta amendement föreställer
jag mig, att Gr. Lagerbjelkes betänkligheter skola försvinna;
skulle Gr:n deremot, detta oaktadt, anse den af mig föreslagna
inbjudningen icke böra afgå, så bl ifver deraf följden, att den af
Gr:n gjorda hemställan, som af Ståndet blifvit bifallen, att ät
Serskilda Utsk. updraga bestyret med redaktionen af de här beslutade
förändringar i ofvannämnde försäljningslag, torde få en
ganska osäker framgång. Ty det förefaller mig som om det
Serskilda Utsk. icke vore pligtigt att af ett Riks-Stånd mottaga
248
Den 11 Augusti.
föreskrifter, i hvilka de öfriga icke instämt, hvadan således den
af R. o. Ad. för Utsk. beslutade föreskrift kan blifva utan all påföljd.
Det var för att undvika detta ledsamma äfventyr, som jag
väckte mitt förslag. Gr. Lagerbjelke tyckes icke hafva insett
denna min välmening; men efter att ytterligare nu hafva sökt
derom öfvertyga enhvar, som deltagit i det nyss fattade beslutet,
fortfar jag således i min redan afgifna vördsamma hemställan.
Gr. Lagerbjelke: För den händelse, att R. o. Ad. skulle
bifalla den inbjudning Frih. Cederström föreslagit, hemställer jag
blott, om det icke vore nödvändigt, att denna inbjudning ställdes
så, att man inbjöde de öfriga Riks-Stånden att instämma med
R. o. Ad. i de delar, der R. o. Ad. fattat definitiva beslut, skiljaktiga
från dem Utsk. föreslagit. Ty om man inbjöde dem i allmänhet,
så skulle man äfven inbjuda dem att instämma i de af
R. o. Ad. beslutade återremisser. De ordalag, jag nyss nämnde,
voro äfven desamma, som begagnades, då R. o. Ad. inbjöd de
andra Stånden att instämma i de af 44. o. Ad. fattade besluten
i afseende å tillverkningslagen.
Frih. Cederström: Jag önskar för min del, att den aflåtande
inbjudningen måtte erhålla så nära sammanstämmande ordalag,
som möjligt, med den tillförene i ett likartad! ämne, nemi.
rörande bränvinstillverkningen, aflätne inbjudning. Gr. Lagerbjelke
har misstagit sig om min afsigt, då han förmenade, att
den af mig föreslagna inbjudningen icke skulle åsyfta andra hänseenden,
än de definitiva beslut, som R. o. Ad. fattat skiljaktiga
mot hvad Serskilda Utsk. föreslagit. För min del skulle jag
önska, alt inbjudningen omfattade alla definivitiva beslut, vare
sig att de instämma med Utsk:s förslag eller skilja sig derifrån.
Skulle deremot de af mig föreslagna ordalag kunna rätteligen
tydas så, som Gr. Lagerbjelke upfattat dem, så vore hans anmärkmr
emot dem visserligen välbefogade. Men jag inser ej
att dessa ordalag gifva anledn. till en sådan tydning.
Hr von Troil, Sara. Gust.: Då inbjudning från något
Riks-Stånd aflåtes tili ett annat, är det vanligen, när Ståndet fattat
sina definitiva beslut i frågor, och afsigten är då att, såvidt möjligt
är, undanrödja de olikheter, som förefinnas i afseende å de
serskilda besluten. Här är deremot händelsen, alt ett Ständ,
PresfeSt., i'en del punkter fattat åtskilliga beslut, möjligen afvikande
frän R. o. Ad:s, i en annan del möjligen öfverensstämmande
dermed; att ett annat Stånd begärt äterremiss å större
delen af Retänk., och att det fjerde ännu icke behandlat frågan.
Under sådana förhållanden skulle jag, för min del, tro, att det vore
mindre lämpligt att med R. o. A:s beslut i hufvudsaken sig
förena. Då man fördenskull, efter min öfvertygelse, icke kan
aflåta en sådan inbjudning, skulle jag tro, att det vöre bäst om
densamma förklarades tillsvidare hvilande.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i det slut, hvartill
Hr von Troil kommit. Jag är visserligen i alln^änhet öfver
-
Den 11 Augusti.
249
röstad af R. oell Ad. i dessa frågor. Men jag befarar, att de
beslut, sorn bär fattats, icke äro nog sammanhängande, för att
man skulle inbjuda de andra Stånden att instämma deri. Det
vore fördenskull, i min lanke, bäst att icke låta en sådan inbjudning
afgå.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad och sedan Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att, såvida han rätt upfaltat Frih. Cederslröms
framställning, vöre det förslag, hvarå Friimi önskade propos.,
att R. o. Ad. måtte besluta en inbjudning till de öfriga RiksStånden,
att förena sig med R. o. Ad. i de definitiva beslut, R.
o. Ad. vid föredragningen af Serskildta Utsk:'s förslag till förordn.
angtde vilkoren för bränvins försäljning fatlat, äfvensom alt instämma
i R. o. Ad:s beslut, att åt Serskildta Utsk. updraga att
göra de förändringar i ordalagen, som sammanhanget i del hela
kan anses erfordra; anmälde sig och yttrade
Frih. Cederström: Hr Gr. o. Landtm, har med fullkomligaste
noggrannhet upfattat min framställning. Jag vill dock
icke fortfarande yrka propos. derå, väl inseende det ringa understöd,
jag i denna fråga tillfälligtvis synes hafva att påräkna; instämmande
för öfrigt i de förslag, Hr von Troil och Hr von
Hartmansdorff afgifvit; hvaremot Gr. Lagerbjelkes, för att i korthet
ge min tanke derom tillkänna, icke synes mig böra godkännas.
Skälet för denna min åsigt återfinnes i den föregående diskussionen
i ämnet.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Jag anhåller att Hr von
Troil behagade uprepa sitt yrkande. Om jag icke fattade det
orätt, innehöll det, att han icke kunde godkänna den af Frih.
Cederström gjorda framställningen.
Hr von Troil: Egentliga meningen med mitt yttrande var
visserligen, att jag icke kunde godkänna den af Frih. Cederström
framstälda inbjudningen, samt att jag önskade det någon
sådan icke måtte ega rum; men jag åsyftade äfven alt göra det
i så milda ordalag som möjligt, och på denna grund anhåller
jag endast att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos.
derå, att ifrågavande inbjudning mätte tills vidare blifva hvilande.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anhåller att Hr Gr.
o. Landtm, behagade framställa propos. om bifall till Frill. Cederströms
föreslagna inbjudning, på det, såsom jag hoppas, Ståndet
måtte afslå .densamma.
Frih. Cederström: I fall det tillätes mig att återtaga mitt
förslag, så gör jag det härmedelst; icke derföre, att jag anser
det vara olämpligt; jag anser det fast mera vara ganska ändamålsenligt;
men om ett afslag, det oaktadt, nu, på sätt nyss yrkadt blifvit,
skulle gifvas å detsamma, torde det för framtiden åberopas såsom
prejudikat och möjligen bidraga att framdeles, vid vigtigare tillfällen,
afskära vidtagandet af en så nyttig åtgärd. Det är hvad jag, genom
återtagandet af mitt nu förevande förslag, önskar afvärja.
/
250
Den 11 Augusti.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Frih. Cederström
förklarat sig villig alt återtaga sitt förslag, R. o. Ad. torde finna
att någon vidare åtgärd i förevar:de fråga icke erfordrades.
Ropades Ja.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Riddarh.Utskis den 2 dennes på bordet lagda Mern.
JYs 6, i ani. af väckt fråga om borttagande af flygelbyggnaderne
å Riddarhusgården.
Föredrogs Riddarh.Utskis den 8 dennes på bordet lagda
Mern. JVs 7, i anledn. af väckt fråga om en förändrad inredning
af Riddarhus-salen.
Frih. Bennet, Carl Stephan: Om R. o. Ad. beslutar en
så beskaffad åtgärd, sorn bär är i fråga, så kan det icke vara
annat än angenämt för Riddarh.-Direktionen att dermed taga
befattning, öfvertygad, att R. o. Ad. med sitt öfverseende gillar
hvad som vidtages. Det kan nemi. icke vara annat än serdeles
önskvärdt, att R. o. Ad. erhåller en bättre placering och att
Riddarhussalen lämpligare inredes, allrahelst som det ofta är
svårt att med beqvämlighet placera de öfriga RiksStånden, då
de härstädes församlas. Likväl skulle jag önska, att det helt
och hållet öfverlemnades åt Riddarh.-Direkt, att bestämma antalet
af blifvande sittplatser, samt att derföre det i motionen omförmälda
talet 500 måtte utgå.
Frih. Cederström, Rud.i Afven jag delar, på sätt milt
vid motionen afgifne yttrande utvisar, det syfte densamma innehåller.
Jag delar likaledes Frih. Bennets nu amendementsvis
framställda mening, att antalet 500 malte uteslutas, emedan det,
efter min öfvertygelse, är en onödig inskränkning, lagd på Ridd.-  Direktis tillgöranden i ämnet. Vi kunna vara fullt förvissade,
att Direktmen, med den kännedom hon eger om antalet af de
ledamöter, som vanligtvis infinna sig vid Riksdagarne, skall göra
allt som erfordras för alt upfylla hvad man i detta afseende kan
med skäl begära.
Jag får fördenskull vördsamt tillstyrka bifall till Frih. Bennets
yrkande.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Jag instämmer
till alla delar i hvad Frihme Bennet och Cederström yrkat, samt
anhåller, i följd deraf, att talet 500 måtte ur min motion få utgå.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H r
Gr. o. Landtm., jemte framställning att, i afseende pä förevaride
Mern., icke något annat yrkande blifvit framstäldt, än att,
pä sätt Frih. Bennet föreslagit, de i Utskis hemställan förekommande
slutorden ”dock så att å de förra utrymme beredes för
minst 500 sittplatser” måtte utgå, hemställde om R. o. Ad.
biifölle Utskis hemställan oförändrad, men denna propos. besva
-
Den 1 iJ Augusti f m.
251
rade» med Nej; och R. o. Ad. biföll sedermera Utsk:s hemställan,
med den af Frih. Bennet yrkade förändring.
Anmäldes och lades på bordet ett från Bevilln.Utsk. inkommet
Utlåt. JY° 21, i anledn. af gjorde anmärkntr emot Betänk.
JV2 4,- ang:de grunderne för den blifvande Allm. Bevilln:n
samt föreskrifterna för deras tillämpning.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 12 Augusti 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 12 prot.-utdrag för den 11 dennes samt pleniprot.
för den 24 sisth Maj f. m.
Föredrogs till justering och godkändes Exped.Utskis den 11
dennes bordlagda, under J\Z 95 afgifna förslag till R. Sta» underd.
skrifvelse till K. M., angale nytt formulär för Rikshufvudboken.
Föredrogs och remitterades till Bevilln:sUtsk. Gr. Gyldenstolpes,
Ant. Gabi-., den 11 dennes väckta och på bordet
lagda motion, att i 22 §:n af underrättelserne till Tulltaxan mätte
införas det stadgande, att Bräder och Plank, sågade, af furu och
gran, äro från tolag frie, äfven vid utförsel.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 29 sisth Juli och 2 dennes,
på bordet lagda Betänk. J\s 37, i anledn. af väckte motioner,
ang:de brottmålslagstiftningens förbättring.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge detta
Betänk, böra punktvis företagas till afgörande.
Ropades Ja.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har visserligen intet
emot, atU Betänk, punktvis föredrages; men anhåller emedlertid
att, då vi komma derhän, jag får yttra mig öfver grunderna
i allmänhet.
252
Den 12 Augusti f. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, i afseende på föredragn:n
punktvis, föreställt sig att hela den lista punkten, som
angick stöld, snatteri och rån, borde på en gång och först blifva
föremål för behandling.
Gr. Sparre, Erik: Jag anser fullkomligt lämpligt, alt
Betänk, punktvis föredrages; men emedan förslaget lill ny lag
om straff för stöld och rån är bygdt på den grundsats, att kyrkoplikten,
samt spö- och ris-straffen skola uphöra, hemställer
jag, huruvida R. o. Ad. icke skulle finna lämpligt, att 2:dra och
3:dje punkterne först företagas till diskussion. Dessa punkter
angå nemi. uphörande af spö- och ris-straffen, samt kyrkopliklen,
och om Utskis förslag i dessa delar vinner R. o. Adis bifall,
blir lämpligt alt ingå i pröfning af detaljbestämmelserne i
förslaget till förordning. Jag förbisåg, att lista punkten, sorn
tillstyrker afslag å Hrr Heuschens och Ekholms motioner, naturligtvis
bör först afgöras.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska, att Ståndet
icke måtte genom beslut på förhand binda sig i afseende på
ärendets föredragning. Vi äro här knappt 20 personer tillstädes,
då ett så vigtigt ämne skall företagas. Vi kunna väl hoppas,
att flere ledamöter upkomma, i hvilket fall man icke bör
genom beslut, som äro dessförinnan fattade, afskära dem sin anmärkmsrätt.
Gr. Sparre: Någon ordning för Betänkis föredragning måste
väl följas, och derföre synes mig bäst, alt man först bestämmer,
huruvida de nuvande straffen böra bibehållas eller icke.
Beslutar R. o. Ad. det förra, kommer sådant alt i väsendtlig
mån ändra Utskis förslag till lag för stöld. Jag förnyar således
min anhållan, att R. o. Ad. först afgör, huruvida kyrkoplikten
samt spö- och ris-straffen skola bibehållas eller icke.
Hr Gr. o. Landtm, framslälde, alt, sedan R. o. Ad. redan
bifallit alt Betänk, må pröfvas punktvis, den fråga, som nu,
i följd af Gr. Sparres hemställan, borde afgöras, endast afsåg
huruvida, näst efter Utskis yttrande angide Hrr Henschens och
Ekholms motioner, de under J\s 2 och 3 föreslagna författningar
må pröfvas före den författn., som i Betänk, förekommer
under 1: hvarefter Gr. Sparres derom gjorde hemställan, uppå
nu framstäld propos., af R. o. Ad. bifölls.
Då härefter Utskis yttrande angide Hrr Henschens och Ekholms
motioner förekom', blef detsamma af R. o. Ad. bifallet.
Härefter uplästes såsom föremål för öfverläggnin Utskis under
Jks 2 afgifna förslag till författn. angide spö- och ris-straffets
afskaffande, och yttrade sig dervid
Hr von Hartmansdorff: Jag trodde, det hafva varit Gr.
Sparres och Ståndets mening, att 3:dje punkten angide kyrkoplikten
skulle först till afgörande företagas.
Den 12 Augusti f. m.
253
Gr. Sparre: Jag har visserligen yttrat, att frågan om bibehållande
eller afskaffande af spö- och ris-straffen borde först
afgöras, men har intet emot, att diskussionen hvälfver sig om
båda punkterna på en gång. Deremot yrkar jag, att serskild
proposm på hvarje punkt framstälies.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser LagUtsk. hafva utgått
från en origtig grund, då det föreslagit afskaffandet af de straff,
hvilka grunda sig på den känsla, som erfarenheten visat vara
verksammast både till att afskräcka från brotts begående' och till
att återuprälta brottslingen från de fel, hvaruti han fallit. Jag
menar nemi. hederskänslan och de derpå grundade skamstraffen.
I vår gamla lag äro de begagnade; hvarföre har Ulsk. åsidosatt
dera? Utan tvifvel derföre, att Utsk. varit mera angeläget om
den enskildte personens fördel, om man så vill kalla det, d. v. s.
brottslingens, än om samhällets bästa. Utsk. har mera ömmat
för angriparen, än för den anfallne. Men hufvudsaken i brottmålslagsliftningen
mätte väl vara att förekomma förbrytelser,
alltså att afskräcka från brott, men icke att uprätta den fallne,
ty erfarenheten har nogsamt ådagalagt, att af dem, som beträda
brottets bana, ganska få återvända till förbättring. För en falsk
känslosamhet, så kallad filantropi, upoffrar man således det, som
man förnämligast skulle vårda, allmän och enskild säkerhet. Om
man betänker, huru starkt inflytande hederskänslan äger, linner
man, att fruktan för vanära drifver menniskan derhän, att heldre
upoffra lifvet, än anses för feg. Utan tvifvel är det mången soldat,
om icke de fleste af dem, som gå döden till mötes
mera för att icke klandras för räddhoga än af kärlek till fäderneslandet,
hvilket för mången är likgiltigt nog. Ingen lärer
förneka, att så förhåller sig i andra omständigheter, dem jag
ej behöfver upgifva, sedan jag uptagit den vigtigaste. Icke destomindre
har Utsk., såsom jag redan nämnt, försummat denna
häfstångs begagnande. Utsk. har undvikit skamstraffen, och jag
förmodar, att det skett, icke blott för att skona den brottsliges
skinn, utan för att skona hans hederskänsla, emedan Utsk. i annat
fall väl icke velat afskaffa sådana skamstraff, som icke äro
förenade med sveda och verk, t. ex. stockstraff, hvilket fordom
begagnades och ännu skulle kunna med fördel användas. När
man i stället blott använder fängelse, eller en ensidig utväg till
brottä förekommande och till brottslingars förbättring, så kan
detta enda sätt destomindre vara tillräckligt, som menniskors
lynnen äro så olika, att blott ett slags straff icke är afskräckande
för alla. Under nuvar:de omständigheter äro våra fängelser
det ingalunda. Fångarne äro väl hållna, måhända bättre än
den fattige kan hålla sig och de sina. Men blifver han dömd
till ensamhetsfängelse, så befinnes det, oagtadt sin skenfagra yta,
vara i längden så svårt, så förkrossande, att det enl. min tanke
är mycket obarmhertigare att insätta brottslingen der, än att
gifva honom en kroppslig bestraffning. Men denna erfarenhet
får icke brottslingen förr, än han beträdt brottets väg; och då
254
Den 12 A ugns t i f. m.
kommer denna undervisning för sent. När nu emedlertid fängelser
skola byggas, icke blott för ransaknings-, utan äfven för
bestraffnings-fångar, så blifva kostnaderne för dryga. Oaktadt
alla derpå hittills använda kostnader, hafva vi ännu icke konjmit
derhän, att vi hafva tillräckliga ransakningsfängelser. Då nu
bestraffningsfångarne äro flere än ransakningsfångarne, så är det
naturligt, att ännu flere fängelser behöfvas i det förra än i det
sednare hänseendet, och att kostnaderne för de förra blifva så
mycket större. Det är enl. min åsigt origtigt att hålla bestraffningsfångar
i ensamhetsfängelse. Man kan der icke sysselsätta
dem, det; blifver för dyrt, och afsöndring från andra menniskör
för bela lifstiden är grymhet. Man mäste hålla dem i gemensamhelsfängelsCr,
hvilka då måste på serskildt sätt inrättas, såvida
de icke skola, likasom våra n. v., blifva skolor för brotts
begående, hvarigenom de fångar, som från dylika fängelser utgå,
då blifva farligare för den allmänna säkerheten, än när de först
ditsattes. Jag anser följaktligen fängelse, såsom ensamt straffningssätt,
origtigt till sin grund, och i tillämpningen dels oanvändbart,
dels för mycket kostsamt.
Jag ogillar äfven att Utsk. velat borttaga lifsstraffet för rån.
En så grof förbrytelse bör väl icke bestraffas så lindrigt, som
Utsk. föreslagit, ty om man skall vara säker i sitt hus eller på
vägar och stigar, bör naturligtvis straffet vara stort nog för att
afskräcka från brottets begående. När man i sednare tider sett,
att brotten tilltagit, under det att. denna efterlåtna eller lindriga
strafifmethod varit använd, synes mig skäl vara att återvända från
denna origtiga väg häldre än att fortsätta honom. Jag anhåller
alltså, att K. o. Ad. ville återremittera denna punkt.
Gr. Sparre: Sedan R. o. Ad. i går, genom det vigtiga
beslut, som då fattades, bringat till lösning en fråga, som, enl.
hvad kändt är, under 20 år väckt split inom nationen, återstår
för Ståndet på den följande dagen af denna, i flera afseenden
minnesvärda, Riksdag att fatta ett beslut, som skall bidraga till
lösning af en fråga, hvilken också redan en längre tid tillbaka
legat på Svenska representationens bord och lika länge, sorn den
först nämnda, väckt split och missnöje inom nationen.
Det försök Utsk. gjort att bidraga till lösning af den för
samhället vigtiga frågan, om Kriminal-Lagstiftningens förbättring
bör, om det också icke kan anses fullt lyckadt, åtminstone bära
vittne om Utsk:s bemödanden, föranledde af det trängande beliofvet,
att någonsin komma åtminstone ett steg till frågans bringande
framåt, och det är härpå Utsk., under erkännande, att i
det gifna förslaget torde, likasom i hvarje menskligt arbete, förefinnas
fel, de der med afseende på Utsk:s sammansättande kunna
anses förlåtliga, grundar hoppet om öfverseende och mildhet
från R. o. Ad:s sida, vid bedömande af detta försök.
Jag har sagt, att frågan om Kriminal-Lagstiftningens förbättring
är gammal i vårt land. Genast efter 1809 års revolution,
då Sverige åter fick glädja sig åt att i lugn njuta skyd
-
Den 12 Augusti f. m.
255
det af uråldriga lagar, af uråldriga friheter, väcktes upmärksamheten
på beskaffenheten af dessa lagar och författningar och huruvida
de öfverensslämde med tidens fordringar och tidens begrepp.
Det var naturligt, ehnru goda, ehuru förträffliga dessa
lagar obestridligen äro, måste de likväl ouphörligen, med afseende
å förändrade förhållanden, modifieras. Lagstiftningen måste
således ouphörligt fortgå. Hon kan icke stanna, hon måste vara
i ständigt arbete för att bringas i öfverensstämmelse med de nya
fordringar tiden medför. 1 fråga om sättet för denna lagstiftningens
utbildning hafva likväl meningarne varit delade, och
det torde vara till ändamålet tjenande och tillika uplysande, med
afseende å den bana Utsk. sökt beträda, att redogöra för de beslut,
som i ämnet fattades efter år 1809, och hvilka åtgärder
med anledn. af dessa beslut blifvit vidtagne.
Vid Riksdagen 1810 väcktes hos representationen fråga om
lagstiftningens förbättring. Det var då icke fråga om en ny
lags författande, utan endast att afhjelpa befintliga brister, att inpassa
i lagboken de författningar, som tid efter annan utkommit,
att borttaga de lagstadganden, som icke öfverensstämde med tidens
fordringar, och att stifta ny lag endast för de fall, som
icke voro omnämnda i lagen. R. St:rs beslut 1 dessa ämnen
innefattade således en anhållan, att arbetet måtte inskränkas till
”ett sammandrag af de spridda författningarna i den concisa
ordning, som ämnets natur och omständigheterna medgåfvo, hvarigenom
en förbättring i lagarna, der den behöfdes, skulle befordras”.
I anledn. af detta R. St:rs beslut, föreskref K. M. i
Nådigt Bref den 14 Februari 1811 den för ändamålet nedsalta
Kommilé: ”att 1734 års lagbok, i anseende till dess yttre form
och indelning i vissa balkar och kapitel, skulle tjena till grund
och efterföljd, atti de påbud, som serskildt voro utfärdade och
liörde till allmänna lagen, skulle sammandragas och der införas
i den ordning ämnenas natur fordrade, att ur lagen borde uteslutas
allt hvad som antingen der eller i gällande författningar
icke stöde i förhållande till förändrade omständigheter, att der,
hvarest fordrades ändring eller tillägg, sådant finge föreslås, samt
att för mål och redan kända händelser, hvarpå beskrifven lag
icke finnes, ny lag måtte föreslås”. Sådan var den för kommiterade
meddelade instruktion, och till bevis derpå, att detta öfverensstämde
med 11. St:rs önskan samt att R. St. icke afsett
att arbetet skulle blifva af en så stor omfattning, som det
sedermera erhöll, vill jag hafva nämnt, att R. St. vid 1810 års
Riksdag uttalade den önskan, att arbetet vid påföljande Riksdag
borde vara färdigt.
Det vare långt ifrån mig, att tillräkna de män, som erhöllo
detta updrag, såsom ett fel, att de tilläfventyrs öfverskredo updraget.
Det är, jag har sjelf erfarit det, en naturlig följd, att,
då man företager ett lagstiftningsarbete, man ledes längre än
man från början afsett. Man önskar att i lagarne åstadkomma
enhet och konseqvens. Så tillgick äfven här. Man ville framlägga
ett helt, hvarpå under kommande tider lagstiftningen kunde
256
Den 12 Augusti f. m.
byggas. Jag erkänner att denna tanke kunde hafva mycket för
sig; och felet eller orsaken dertill, att lagstiftningsarbetet i vårt
land afstannat, ligger mindre hos de kommitterade än hos dem,
som önskade att pä en gång få detta lagarbete antaget i st. f.
att småningom fullständiga lagstiftningen och sålunda hinna den
helhet,^ som man kunde förutse som ett mål, men icke som ett
medel. Emellertid inkomma kommitterade år 1815 med åtskilliga
förslag, först om nya domstolars inrättande och sedermera
om de straff, som borde i brottmålslagen införas. R. St:r godkände
det sednare. Jag återkommer härtill, då jag skall besvara
Hr von Hartmansdorffs yttrande. Vid Riksdagen år 1823, då
arbetet ännu icke var fullbordadt, väcktes inom representationen
påminnelser derom, alt arbetet skulle påskyndas och fullbordas.
Vid 1826 års Riksdag hade arbetet så fortgått, alt förslaget utlemnades
till granskning, dervid Götha Hof-Rätt redan anmärkte,
alt en så total reform, som förslaget omfattade, vore hvarken nödig
eller öfverensstämmande med nationens önskan, sådan den vid
1810 års Riksdag blifvit uttalad. Vid Riksdagen år 1828, då
fråga åter väcktes om det liya förslagets antagande, yttrades
samma åsigter och man ifrågasatte, huruvida kommiteräde handlat
i öfverensstämmelse med 1810 års Ständers beslut. Man undandrog
sig likväl dä, att ingå i ytterligare granskning af förslaget,
och man beslöt, att, för att underlätta möjligheten af en granskning,
en tydlig och åskådlig framställning af förslaget skulle
göras och skiljaktigheterna emellan gamla och nya lagen framläggas.
Vid 1834 års Riksdag öfverlemnades till R. St:r Civillagsförslaget.
Afven desse Ständer undandrogo sig att ingå i
pröfning deraf, men vidblefvo samma åsigter som år 1828 yttrades,
nemi. att en tablå borde framställas, uptagande grunderne
för det nya förslaget och en jemförelse emellan detsamma och
dittills gällande lagar. Den i anledn. häraf nedsatta Kommité
fullbordade till Riksdagen år 1840 tablån öfver civil-lagen; men
en sådan öfver kriminal-lag saknades ännu, och K. M. tillkännagaf
äfven, att förslaget lill civil-lagen icke kunde framläggas för
R. St:r, emedan det ännu icke hunnit nog fullständigt genomgås;
icke destomindre väckte enskilde motionärer fråga om dess antagande,
dels i dess helhet och dels i vissa delar. I den underd.
skrifvelse, R. St:r, pä grund af LagUtsk:s framställning under år
1841, beslöto, anhöllo de, att med afseende på de många förändringar,
som i förslagen förekommo, en ytterligare granskning
måtte företagas af en dertill serskild utsedd beredning, i hvars
arbeten Justitiae-Ministern och 2 JustitiaeRåd skulle deltaga. Denna
beredning tillsattes år 1841 och under påföljande åren fortgick
granskningen, så att arbetet nu är färdigt. Vid 1844 års Riksdag
var granskningen af brottmålslagen fullbordad och nytt förslag
utarbetadt, som af K. M. öfverlemnades till R. St:r. Vi
känna alla följden af denna K. Propos., nemi. principernas antagande,
hvarigenom straffarterne äfven godkändes, men man
undvek äfven då granskning af hela lagen i sina detaljer. Vid
1847 -
/
D,en 12 Augusti f. m.
1847 års Riksdag framlades ånyo lagförslaget af K. M.; och tillstyrktes
af LagUtsk., med åtskilliga modifikationer, men R. o. Ad.
samt PresteSt. afslogo det, med anhållan om utarbetande dels af
förslag till ett nytt straffsystem och dels af en författning ronde
straff för rån, stöld och snatteri. Af diskussionen inom BondeSt.
synes, alt äfven större delen af detta Stånds ledamöter voro
af samma åsigt. Vid sista Riksdagen förekom icke någon fråga
derom, men vid den innevaride hafva enskilde motionärer ifrågasatt
antagande dels af hela förslaget, dels vissa delar deraf. LagUtsk.
har således haft att tillstyrka antingen förslaget i dess hellie!.
eller partiella förbättringar, såsom 2 Stånd beslutat. Utsk.
ansåg, hvad äfven erfarenheten under sednare åren bevittnat, att
Svenska nationen är för mycket rädd om sina gamla lagar, för
att antaga nva, utan den grundligare, mera genomgripande pröfning,
hvilken blir omöjlig, om ett helt lagverk framlägges till
antagande af en lagstiftande församling. Det öfverstiger nästan
måttet af menskliga' krafter all egna ät en hel lag den genomgide
pröfning, som erfordras. Det är sanni, alt min förmåga ärringa,
men jag måste erkänna, att vid föregide Riksdagar, då jag deltagit
i behandlingen af dessa kriminal-lagförslag, jag icke förmått intränga
så i alla detaljer, som jag nu kunnat göra, då jag sysselsatt
mig med dessa partiella förbättringar; och då jag hade denna
erfarenhet om mig sjelf, som gjort juridiken till mitt yrke, samt
under Riksdagens lopp uteslutande egnat mig ät detta ämne, ansåg
jag del för R. St:r blifva lättare att företaga granskningen
af straff för en del förbrytelser än en helt ny Lag. Då jag dessutom
under flere Riksdagar sett, att representationen undanskjutit
de framställda förslagen, har jag trott det endast på detta
sätt vara möjligt att bringa frågan framåt., och framåt mäste hon,
mine Hrr, ty detta stillastående måste uphöra, sedan man under
mer än 40 år lillkännagifvit behofvet af ändring i strafflagen,
och ropen derpå försports icke blott inom domarecorpsen, utan äfven
bland deni, hvilkas egendom och lif skola skyddas af lagen. Detta steg
mäste tagas och man kunde icke längre dröja dermed. Det förtjenar
också anmärkas, att, för omkring 200 är sedan, tillgick precist påsamma
sätt med då ifrågastäld förbättring af lagstiftningen. I början af
Carl IX:s regering..väcktes, såsom allmänt kändt är, fråga om de
gamla lagarnes.förändring. Man upgjorde då icke mindre än 2 förslag
till nya lagböcker, men man fann del omöjligt att på en gång
antaga dessa lagar, och man vidtog, efter,åtskilliga försök, den
åtgärd alt trycka de gamla lands- och städslagarne, hvarefter under
loppet af 1000-talet ntkommo förordn:r om förändringar i civillagen
och brottmålslagen, hvilka sedermera i början af 1700-lalet
sammanfördes till en codex. På samma sätt har man i början
af detta århundrade förfarit i vårt grannrike Danmark.
Dessa äro de orsaker, som förmått Utsk. att, i st. att förestå
en hel lags antagande, tillstyrka partiella förbättringar. Vid
valet af den del, som först borde förekomma, hade Utsk. ledning
dels af R. o. Adis samt PresteStis fattade beslut derom,
att. först systemet och sedan straffen för stöld, snatteri och rån
10 H ‘ 17
258
Den 12 Augusti f. m.
skulle afgöras, dels af de motioner, hvilka såväl inom Borgaresom
BondeSt:n, just de Stånd, hvilka förut icke fattat ett med
de 2:ue andra Stånden likalydande beslut, blifvit väckte. Inom
BondeSt. hafva, sorn jag tror, 7 eller 8 motioner blifvit väckte ,
och inom BorgareSt. har Hr Hasselroth framställt enahanda förslag
i ämnet. Detta om Utsk:s sätt att gå tillväga, och till försvar
för Ulsk:s åtgärd alt framlägga en -del af lagen till B. St:rs
behandling.
Beträffande åter innehållet af Utslcs förslag, så upstår den
fråga: har Utsk. gjort rätt i att föreslå borttagande af 2 gamla
straff, som i vår hittills gällande lag varit bestämde. Utsk. ansåg
sig i detta afseende höra ställa sig Regeringsmaktens och R.
Stms beslut lill efterrättelse. Vid 1815 års Riksdag öfverlemnade
K. M. till R. St:r Kommiterades utlåt., hvari Kommiterade,
i anledn. af det dem lemnade updrag, hemställde, huruvida
skamslraffen och de fysiskt affliktiva straffen borde afskaffas, och
i underd. skrifvelse förklarade B. St:r, ”att rättsläran och en vis
lagstiftnings grunder talade för den af Kommitén yttrade åsigt,
hvadan oek Kommitén hade att föreslå sådana bestraffningar, som
instämde med tidens hyfsning, och sorn, skiljde från förflutna
tiders barbari, voro afpassade efter en bättre bildning, till uplysning
och känsla hos hvarje individ af dess eget värde”. Snart
hafva 40 år lilländalupit efter ett sådant af R. St:r fatladt beslut,
hvilket äfven vidhölls vid Riksdagen år 1844, då R. St:r
godkände lagförslaget, i fråga om principerne, och bland desse
äfven uphörande af kyrkoplikten samt spö- och ris-straffen. Afven
vid 1847 års Riksdag godkändes della, emedan, i anledn.
af LagUtsk:s förslag, om uphörande af dessa straff, ingen anmärkn.
förspordes inora representationen. Utsk. Ilar således icke
kunnat annat än tillstyrka borttagande af dessa straff. Hvad offentliga
kyrkoplikten beträffar, beslöto B. St:r jemväl år 1841,
på JustilioeOmbudsmms framställning, dess uphörande, hvilket
beslut B. St:r anmälde hos K. M., som derpå täcktes lenina det
svar, att det förhållande, att något surrogat för kyrkoplikten i
'fråga om stöld icke var af R. St:r besluladt, för hind rade K. M.
att antaga och godkänna detta B. Strrs beslut. Endast detta skäl
anförde K. M. för dess afslag å B. Stms beslut.
Vid nu nämnde förhållanden kunde icke gerna hos Utsk.
upslå något,tvifvel i fråga 0111 R. Sl:s åsigter ang:de dessa straffs
bibehållande. Mer än 40 års sammanstämmande beslut af R.
St:r syntes i detta afseende tillräckligt talande. Jag anser således
Utsk. hafva handlat sin pligt fullkomligt likmätigt, och 0111
en eller annan tvekat att rösta för spö- och ris-straffens afskaffande,
hade denna tvekan bort- vika för K. M:s och R. Stms
sammanstämmande beslut. Men, mine Hrr! en sådan tvekan
finnes icke. Det kan väl icke nekas, alt i vår lid dessa straff
icke äro lämplige. Jag låter icke hänföra. 111ig af filantropiska
fraser. Jag önskar, att straff mätte linnas, allvarsamma och
framför allt rättvisa, dock måste jag göra afseende på beskaffenheten
af dessa straff. Straffets rättmätighet måste ytterst grun
-
Den 12 Augusti f. m.
259
das på folkets åsigter om rättvisa. Det kan val icke nekas, att
folket icke gillar dessa straff, att man fasar för verkställigheten '
af detsamma, att man ryser vid tanken och ännu mera vid åsyn
af förbrytaren, som updrages på pålen för att slita spö, att medömkan
intager rättskänslans ställe, och att förbrytaren tilläfventyrs
undgår straffet just derföre, att man icke vill att han skall
undergå ett straff, för hvilket menskligheten ryser. Den afskräckningstheori,
om hvilken den siste talaren ordat, har haft
sjn tid likasom allt annat, men denna tid har varit ganska kort.
Det finnes numera ingen, som påslår, att straffets enda egenskap
skall vara afskräckande. Seklers erfarenhet har visat, att
afskräckande straff intet verkat, att med barbariska lagar brotten
tilltaga. Straffet skall visserligen afskräcka, men det skall afskräcka
derföre, alt det blir en rättvis påföljd för brottet, att
förbi'ytelsen afskys och att straffet sättes i öfverensstämmelse med
förbrytelsen. Derjemte bör det för förbrytaren icke utesluta
möjligheten af förbättring. Lika litet som jag vill antaga endast
förbältringstheorien i fråga örn straff, lika litet godkänner
jag afskräckningstheorien, men deremot är rättvisa hvad jag
framför allt önskar, och, för bedömandet af denna rättvisa,
måste man rådfråga folkets begrepp och dess hederskänsla. Att
Utsk. icke misstagit sig äfven hvad angår den delen af representationen',
hos hvilken man kunde vänta, att begreppen om
bibehållande af stränga och afskräckande straff skulle företrädesvis
finnas; visar sig af det beslut BondeSt. för 2 dagar sedan
i ämnet fattat. Jag tillåter mig att just i det afseende berätta
hvad en ledamot af BondeSt. för 2 dagar sedan sade mig. Vid
en öfverläggning i detta ämne yttrades af en talare, ali en Konung,
som vi ännu minnas med glädje, Magnus Ladulås, icke
genom flathet emot förbrytare utan genom stränga straff gaf
helgd åt äganderätten i vårt land, och att vi borde vara icke
mindre måne om denna eganderätt än en Magnus Ladulås. En
ledamot af BondSt., som hörde detta yttrande, sade: ”hos mig
upstår den banken, att Birger Jarl några år förut afskaffat jernbörden
i vårt land, och om vi för 600 år sedan ansågo, efter
den tidens åsigter, barbariska rättegångsbruk icke böra bibehållas,
månne vi 600 år derefter icke skulle kommit derhän,
att vi skola uphäfva och utesluta straff, som vanhedra menskligheten.
” Vi hafva sett, att dessa åsigter gjort sig gällande inom
BondeSt., och då erfarenheten visat, att de ifrågavande straffen
icke upfy 111 det dermed afsedda ändamål, skola vi då bibehålla
dem?
Spöstraffet är enl. min åsigt olämpligt för criminella förbrytelser,
men det kan vara ganska lämpligt såsom ett disciplinärstraff,
att i ögonblicket deprimera öfvermod hos individen,
att bestraffa liknöjdhet, eller dolskhét hos en person, som behöfver
upryckas. Af spö-straffets uphörande följer således ingalunda
att prygel inom militären skall afskaffas, om också dess
användande bör betydligt inskränkas. Husagan kan också med
17*
280
Den 12 Augusti f. in.
skäl bibehållas så länge vi hafva bestämde flyttningsterminer och
jag icke kan när sorn helst aflägsna personer från min tjenst,
och derföre bör äga rätt att ögonblickligen qväsa öfvermod och
sturskhet hos en tjenare; men att ådöma stryk efter månadslånga
rausakningar låter sig icke ur någon synpunkt försvaras.
Hvad säger oss dessutom erfarenheten om dessa spö- och
risstraff. Höra vi icke dagligen talas om dessa historier om förbrytare,
hvilka under straffets undergående vända sig tili profossen
med yttrande: kan du icke slå bättre. Detta hån mot straffets
verkställare verkar redan missnöje och tvekan om straffets
lämplighet, och i hvad man innebär det väl något afskräckande?
Den talare, som yttrade sig om det afskräckande i spöstraffet,
har erkänt, att antalet af itererade stölder under sednare tider
ouphöriigen tilltagit, ehuru spö- och risstraffen bibehållits just
för 2:dra, 3:dje och 4:de resan. Vi hafva således i vårt eget
land den mest talande erfarenhet om, att dessa straff icke äro
afskräckande. Huru kunna då afskräcknings-theoriens anhängare
tala för deras bibehållande?
Samme talare har ansett straffet böra vara af den beskaffenhet,
att hederskänslan icke sårades deraf, utan att hon uprättades;
men jag frågar, är det väl ett medel att uplifva hederskänslan
hos den brottslige att updraga honom på pålen? Jag skulle tro
att just detta är det mest kraftiga sätt att döda denna hederskänsla,
att andligen tillintetgöra brottslingen, att utesluta möjligheten
för honom alt åter inträda i samhället, i hvilket likväl
hans hederskänsla bör lifvas och underhållas, Slutligen, måste
vi icke fästa något afseende på åsigterne inom den öfriga verlden?
Intet samhälle står numera så isoleradt alt det kan undandraga
sig inflytandet af allmänt rådande opinioner. Civilisationen
har småningom utstrukit dessa straff ur de Europeiska
staternas lagböcker, och det är icke i olid Sverige nu följer
exemplet.
Om således spö- och risslraffen icke ur någon synpunkt
kunna försvaras; om de i nästan hela den civilicerade verlden
och af landets representation under en längre följd af Riksdagar
blifvit utdömde, har Utsk. icke då gjort rätt i att ställa
sig civilisationens fordringar och representationens beslut till efterrättelse?
I
fråga om kyrkopliklen gäller allt hvad jag redan anfört
om spö- och risstraffen. Just i anseende till deras egenskap
att mörda sjelfkänslan, hafva skamstraffen redan blifvit utdömde
öfver hela verlden, och man må säga om kyrkoplikten hvad som
helst, så måste man likväl medgifva, att något olämpligare icke
finnes än att inrätta Herrans tempel till afistraffningsställe. Om
man, vid val af straffarter, förnämligast afser afskråckningstheorien,
så visar det sig också, att kyrkoplikten icke är afskräckande,
att den icke bidragit till brottens förminskande. Den
siSte talaren har ju erkänt, alt egendomsbrotten tilltagit oaktadt
detta straff ännu qvarstår, och i hvad afseende kan det anses
afskräckande, då, efter hvad nu är öfligt, det allmänt undergås
Den 12 Augusti f. ro.
361
vid residensstaden, der förbrytaren utstäiles att skämmas för personer,
för hvilka han är alldeles obekant. Skulle detta straff
innebära något afskräckande, borde kyrkopliklen undergås inom
den kommun, der brottet föröfvals. Men det förnämsta skälet
till dess upbäfvande är, att det, just derigenom att förbrytaren, som
utstäiles alt skämmas, nödgas bita hufvudet af skammen, betager
möjligheten af uprättelsé. Det är detta fel i straffet, som nutidens
åsigter företrädesvis fästat sig vid, då de utdömt dessa
skamslraff. Vid bedömandet häraf måste man se förbrytelserna
på närmare håll. Förbrytaren felar ofta, det är sant, af ond vilja,
men medgifvom det, mine Hrr! äfven ofta till följe af olyckliga
omständigheter, som varit mäktigare än han sjelf och under hvilkas
inflytande han blifvit förledd att begå brottet. Straffet bör
således visserligen vara verksamt och träffande, (man får ej af
filantropiska tal förleda sig att göra straffanstalterne till korrektionsinrättningar),
men man måste ställa straffen så, att, ehuru
de alltid träffa, det likväl blir möjligt för den fallne att återuprätta
sig och återgå till ett verksamt lif. I detta afseende måste
man erkänna, att fängelsestraff icke äro olämplige, hvad man
om dem än må säga. De kunna med för mycken mildhet tillämpas.
Detta är ett fel, men ett fel, som träffar icke lagstiftaren,
utan den, som skall verkställa straffet. Det må tillhöra
representationen att tillse, det verkställande magien med stränghet
tillämpar straffet. Jag tror icke, att man i det afseende har
något att befara. Jag tror, alt fängelsestraffet tverlom, med allvar
tillämpadt, skall blifva ganska verksamt. Man har sagt, att dessa
straff, verkställde i ensamhetsfängelse, skola blifva förkrossande,
om de fortfara allt för lång tid. Utsk. har icke yttrat sig öfver
sältet för verkställande af fängelse-straffet och det af den orsak,
alt fängelsebyggnader icke finnas i den mängd i vårt land, att
Utsk. ansett sig kunna föreskrifva gemensamhets- eller ensamhetsfängelse.
Utsk. har derföre måst öfverlemna detta åt verkställande
makten. Jag erkänner, att det är en brist i förslaget,
men denna brist härrör från omöjligheten att bestämma arten af
fängelse, enär tillräckligt antal celler icke finnas inom vårt laud.
Likväl må jag nämna, att Utslcs mening varit, alt straffet för
l:sta resan stöld, som enl. Utsk:s förslag skall umgällas med 2
till 6 månaders fängelse, skall, såvidt möjligt är, undergås i
ensamhetsfängelse, och då fängelsetiden icke blir längre, lärer
väl straffet icke kunna anses förkrossande. Under de
resor jag företagit och då jag sysselsatt mig med dessa frågor,
har jag vunnit den erfarenhet, att fängelsestraff i ensamhet under
en tid af 6 månader icke verkar störande på brottslingens
sinne. Emedlertid har, under den nu föreg:de striden emellan
de olika fängelsesystemen, Utsk. icke velat i förtid yttra sig öfver
det enas företräde framför det andra, utan Utsk. har öfverlemnat
detta åt verkställande makten att bestämma. Jag anser
Utsk. hafva handlat härutinnan ganska välbetänkt. Man har äfven
sagt, att detta straffsystem skulle påkalla nya straffanstalter
Svenska folket har redan bekostat så, väsendtliga förbättringar af
262
Den 12 Augusti f. m.
fängelserne i vårt land, att det vöre mera än illa, om det nu, i
fråga om en jemförelsevis högst obetydlig kostnad mot deni, man
hittills måst vidkännas, skulle rygga tillbaka för straffsystemets
förbättring. Jag tror det vore alt sila mygg och svälja kameler.
Det är kändt, att i flere län cellfängelser äro byggda, och att
dermed ännu fortsattes samt att R. St:r under denna Riksdag
för detta ändamål beviljat ytterligare 300,000 R:dr. Det är således
skäl att förmoda att man ämnar fortgå med fängelsebyggnaderne
och då skola tillräckligt antal fängelser icke komma att
saknas. Dessutom, hvilket är dyrare, mine Hrr! antingen att på
en gång anslå ett belopp till dessa fängelser eller att låta tjufvar
och rånare fråntaga oss vår egendom. Jag tror, att en klok
Statshushållning bjuder framför allt att egendomen skyddas, och
då vi äro ense derom, att de nuvar:de straffen för stöld äro
otillräcklige, att lagen är vanmäktig, bör väl representationen icke
rygga tillbaka för någon mindre upoffring. Den värde talaren
har äfven sagt, att när man sett, att brotten ökat sig, bör man
icke fortfara i mildhet, men jag frågar: när man sett, att de nuvar:de
straffen icke hämmat det onda, bör man bibehålla dem,
eller bör man icke söka att skaffa andra mera verksamma straff? Det
är detta LagUtsk. sökt göra. Om mot Utsk:s förslag i fråga om
stöld någon anmärkn. skulle kunna göras, och den har jag verkligen
hört domare göra, så är det den, att straffen äro för stränga.
'; men jag har både såsom domare och såsom enskild man
med harm åsett, huru ringa äganderätten i vårt land blifvit respekterad,
och jag har derföre velat statuera stränga straff, som
likväl icke upröra folkets sedlighetskänsla, straff, som jag förmodar
skola blifva verksamma. Detta till försvar för Utsk:s åtgöranden
i den fråga, som nu är föremål för R. o. Ad:s pröfning.
Jag gör mig förvissad derom, att nationen icke ogillar hvad
representationen i detta afseende, i öfverensstämmelse med 40-  äriga beslut, kan afgöra till criminallagens förbättring.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar:
Utsk. har i sitt Betänk, bland motiverne anfört att, oansedt spöstraffet
qvarstår och oansedt detta straff alltjemnt verkställes i
vissa fall, aftaga likväl ingalunda de brott, för hvilka det ådömes,
utan alt tvertom officiella upgifter snarare ådagalägga en
tillökning just af de stölder, som ådraga spöstraff. Dä jag, bättre
än någon annan, är i tillfälle att känna, hvad de officiella
upgifterna härom innehålla, och dä jag äfven anser dessa upgifter
uplysande i förevar:de fråga, vill jag nämna, huru dermed
sig förhåller, på det R. o. Adis beslut, det må blifva hvilket som
helst, icke må grunda sig på bristande kännedom om rätta förhållandet.
Utsk. upger sjelf, att de arter af tjufnad, som ovilkorligen
afstraffas med spö och ris, äro: kyrkotjufnad, stöld af
i bete ute å marken gående kreatur, fickstöld, annan stöld 3:dje
och 4:de gången, 3:dje resan inbrott i afsigt att stjäla samt
itererad mjölkning af annans ko, får eller get. Så vidt slutas
ka» af de officiella upgifter, som från samtlige domstolarna år
-
V
Den 12 Augusti f. m.
263
ligen ingall till Hr Jusl.-SlalsMinislern och ligga till grund för
dess tind. berättelser ang:de brottmålen i riket, hafva nämnde
slag af brott snarare af- än tilltagit, under de sistförflnlna åren.
I{yrkoljufnader åtalades ar. J847 till antal af 25, år 1848: 20,"
under det medeltalet deraf för de sista 4 åren varit 14. Med
stölder af kreatur ute ä marken och mjölkning derstädes af
annans ko, får eller get har förhållandet varit nästan enahanda,
lie upgingo år 1847 till ett antal af 122, men hafva i medeltal
för de sednaste 4 åren varit 85. Fickslölderne hafva väl
icke egentligen minskats, men kunna ej heller sägas vara i något
anmärkningsvärd! stigande. Sådana åtalades år 1847: 51
och år 1853 likaledes 51. Medeltalet deraf har under de sista
14 åren vexlat mellan 44 och 46. Inbrotlsslölderne hafva minskats,
från 667 år 1846 och 616 år 1847, till 422 år 1853,
och voro i medeltal de 4 sista åren: 447. Enkla stölder 3:dje
resan eller oftare hafva äfven jemväl minskats något, enär deraf
åtalades år 1847: 500, under de 4 sista åren i medeltal 400,
men år 1853 endast 379.
Jag vill dock icke lägga synnerlig vigt på dessa ziffror,
emedan de i och för sig icke kunna sägas särdeles bevisande.
De visa dock, att, åtminstone för den sednaste tiden, de officiella
itpgifterna icke angifva någon ”tillökning” af de stölder, sorn
kunna ådraga spöstraff. Och jag har velat meddela dem, på det
R. o. Ad:s beslut ej må komma att grunda sig på en oriktig
förutsättning. — Hvad som torde förtjena mera upmärksamhet
är, att, medan dessa brott sålunda minskats, hafva tjufnaderne i
allmänhet ökats till den grad, att, då medium'af åtalade och bevisade
tjufnadsbrolt åren 1830—1834 utgjorde 2281, det sedermera
i femårigt medeltal upgått: åren 1835—1839 till 2576,
åren 1840-1845 till 2971, åren 1845—1849 till 3352 samt
år 1853 till icke mindre än 3843 brott. De hafva således under
ifrågavande tidrymd — den enda, för hvilken officiella upgifter
om förhållandet finnas att tillgå—ökats från 2281 till 3843
(med nära 1600) eller mer än 68 procent. R. o. Ad. täcktes
alltså finna, att de officiella upgifterna icke gifva stöd åt den åsigten,
alt spö- och risstraffet bör, såsom alldeles overksamt, utur
lagstiftningen uteslutas, och det var egentligen detta som jag ville
erinra. Men då frågan om företrädet af olika slraffarters ändamålsenlighet
är af ganska stor vigt och jag dermed sysselsatt
mig, såväl af enskildt intresse, som i kraft af mitt embetes åligganden,
ber jag att få lill R. o. Ad:s bepröfvande derom något
fullständigare yttra min mening.
Jag instämmer i de åsigler, som af Konung och Ständer
samt sednast af LagUlsk. och här i dag af dess ordf. blifvit uttalade,
att spö- och risstraffet är en skam för den nation, som
bibehåller detsamma, och alt det ligger i civilisationens fordringar
att det afskaffas; hvarföre jag äfven önskar, att detta må
ske hos oss, så snart det utan vådliga följder för allmänna säkerheten
kan ske. Jag vill ej heller bestrida att ju möjligtvis,
med antagande af de förändrade lagbestämmelser för stöld, sorn
264
Den 12 Augusti f. m.
LagUtsk. i förevar:de Betänk. föreslagit, så lyckligt kan hända,
alt stölderne förminskas; men jag -anser det ganska osäkert och
osannolikt, dä de begge mest afskräckaude beslAndsdelarne af i
straffet för gröfre tjufnader — spö- oell risslraffet samt oppen- 1
bara kyrkoplikten — enl. Utskis förslag skola afskaffas. Hvad \
sorn derefter återstår såsom straffpåföljd för stöld, nemi. böter och \
cellfängelse med eller olan bespisning af vatten och bröd, har
visat sig så föga verksamt att, såsom nyss nämndes, under en
lång följd af år och under det, pä sätt LagUtsk. äfven anmärkt,
spö- och risstraffet mer och mer kommit ur bruk, stölderne i
allmänhet i högst betydlig mån tilltagit, sä alt icke blott en allmän
klagan deröfver sports från flera landsorter; böneskrifter liafva.blifvit
ingifna till Konungen om åtgärder lill folkets skyddande i deras
boningar mot tjufvar och våldsverkare; och ganska många domare
hafva äfven, redan år 1842 och ända hitintills, efterlyckligen
yttrat sig emot hvad någon ibland dem benämnt ”ett rätlslöshetstillständ”,
upkommet deraf alt dräggen af folket ej mera
aktar straffet för de flesta arter af stöld. Det har gäll sä långt
i Oster- och Westergöthland, alt välmående bönder deltagit i
tjufnader och gömt tjufgods, trotsande de straff lagen derför utsätter.
Det torde tillåtas mig att till bevis härpå meddela några
utdrag af berättelser, som domhafvande å landet, så väl
äldre som yngre, från åtskilliga Rikets delar, till Hr JnstitieStatsMinistern
afgifvit, för åren 1842 och 1843 eller åren näslefter del,
dä spö- och risstraff för inbrott och åtskilliga tjufnader dels alldeles
afskaffades, dels inskränktes till återfall i sådana brott:
Från Quille härad, i Bohus län, yttras': ”Rån, tjufnader med
”och utan inbrott, i lilis och ute på marken, hästkreaturs ihjel”skärande
i stall och pä betet, äro nu ofta inträffande händelser,
”hvilka för några är sedan högst sällan afhördes. Delta onda j
”synes hafva tilltagit, sedan spöstraffet afskaffades: ty vatten och
”bröd aktas icke”.
Från Lane m, Jl. härader, i samma Län: ”Tjufnaderna hafva
”ökats och utmärkt sig i djerfva tilltag. De till sådana brott
”förvunna, hafva ingen fruktan, för bestraffningen af vatten och
”bröd. Kyrkoplikten är för dem, som hafva någon känsla af
”sitt eget värde, det enda afskräckande”.
Från Lysings och Dals härader, i Östergötland: ”Anmärkningsvärd
är den lätthet, hvarmed tjufvar i allmänhet förmås
”erkänna sina brott l:sta och 2:dra resan; men så snart tjufnaden
”är af den art, att spö eller ris möjligen kan komma i fråga,
”neka dessa brottslingar och krångla i det längsta”.
Från Westra härad, i Jönköpings län: ”Tjufnadsmålen hafva
”betydligen tilltagit, sedan spöstraffet för de flesta fall afskaffades”.
Från Norra och Södra Wedbo härader, i sistnämnde län:
”Sedan K. Förordn. d. 10 Juni 1841 utkom, synes det, sorn
”tjufvarne alltmera trottsa lagens näpst och genast efter undergån”gen
bestraffning begå nya stölder”.
Från Östra härad, i Blekinge län säges: ”Antalet af tjufnadsbrott
har under året betydligen ökats”, och nämnes bland
Den 12 Augusti f. m.
265
orsakerna dertill: 'Meit lindrigare straffart, Sorn jemnlikt K. Förordn.
d. 10 Juni 1841 varit för dessa förbrytelser tillämpad”.
Fran Medelstads härad: " I följd af strafflagarnes mildhet
”synas brotten vara i tilltagande och förakt för straffet röjer sig
”ständigt hos brottslingarne”.
Från Listers härad: ”Tjufnadsbrolten hafva i betydlig män
”tilltagit. Egentliga orsaken dertill härleder sig sannolikt från
”de mildrade strafflagarne. Vore äfven den uppenbara kyrkovakten
afskaffad, är det utan tvifvel, att stöldernas antal skulle
”blifva dubbelt mot hvad det är”.
Efter denna tid har alltmera allmänt af domare upgifvils,
att det sällan är nöd, som föranleder till tjufnad, utan merendels
dålig upfoslran, lättsinne och yppighet, eller blott ett omåttlig!
begär alt tillegna sig andras egendom, och från el t ställe i
Westergötland har serskilt anmärkts, att de gröfre stölderna har
blifvit begångna af personer, som icke saknat tillgångar för sin
bergning. På samma säll. i Helsingland, der stölderna så tilltagit,
ali i ett tingslag 200 sådana mål förevarit på ett år.
Jag hemställer lill II. o. Ad. om, med sådana fakta för ögonen,
det är skål att f. n. bifalla, hvad LagUtsk. tillstyrkt, alt
med ett penndrag, utan beräkning af följderne, helt och hållet
afskaffa en straffart, som af domarne sjelfve anses mer än andra
afskräckande från brott. För min del anser jag, alt spö- och
risstraffet bör bibehållas för de brott, der del nu finnes stadgadt,
och att de nya bestraffningssätt, Ut sk. föreslagit, böra
på försök införas i st. f. böter och fängelse vid vatten och
bröd jemte den uppenbara kyrkoplikten, hvilken sistnämndes
afskaffande äfven jag kommer att förorda. Vill man gå längre,
så synes det dock icke vara af något behof påkalladt, att borttaga
spö- och risstraffet för sådana förbrytelser, som ej äro tjufnadsbrott.
Det är ju egentligen för sådana vi nu skola lagstifta.
LagUtsk. säger, ali ”spöstraffet kan anses faktiskt uphäfvet i andra
läll, än dä det är ovillkorligen föreskrifvet”. De brott äro likväl
icke få, för hvilka spö eller ris alternalivt med annat straff kan
ådömas. För att anföra de oftast förekommande, må endast
nämnas (utom tjufnad), falsk myntning, utprångling af falska
stalsbankssedlar, mordbrand å uthus eller å skog, hö eller säd,esstack,
mordbrandsförsök, slag å husbonde m. U. Jag tror, att
riket vunne föga derpå, om spöstraffet nu afskaffas för dessa och
flere, allmänna säkerheten svårt störande, brott och följden deraf
blefve, att dessa brott tilltogo, såsom ljufnaderne efter 1841 års
lagförändring. Jag anser derföre vådligt ätt helt och hållet
borttaga spöstraffet, innan man pröfvat verksamheten af de straff,
sorn skola ersätta detsamma. Jag anser det icke eller oundgängligen
nödigt, och på dessa grunder afslyrker jag It. o. Ad:s
bifall till nu föredragna punkt i Betänk.
Gr. Sparre har vid denna söm vid föreg:de Riksdagar, både
inför R. o. Ad. och i LagUtsk., yttrat så sunda lagstiftnings-principer,
uti hvilka jag till alla delar kunnat instämma, att jag
mäste lifligt beklaga att nu, vid fråga om tillämpningen, våra
266
Den 12 Augusti f. m.
meningar äro så skiljaktiga. Jag anhåller att få i korthet framställa
skälen, hvarföre jag icke nu kan med Gr:n instämma.
Gr:n talade nyss om straffens ändamål, och medgaf då. all de
höra vara afskräckande. Del är eli medgifvande, som jag värderar,
men som Gr:n såsom domare mäste göra, emedan lagen, hvarefter
Gr:nsvurit att dömma, sjelf säger, att straffet är gerningsmannen <
till straff och andra till varnagel. Om nu det visat sig, i folkets allmänna
öfvertygelse, enl. domares intyg och statistiska upgifter, all
spö- och risstraffet är afskräckande; om det deremot icke kan visas,
att spöstraffets borttagande verkat minskning af de brott, för
hvilka det förut varjt gällande: ligger då icke uti denna dess af
skräckande
egenskap ett skäl för dess bibehållande? Gr. Sparre
svarar: nej — men jag tror mig böra svara: jo, visserligen.
Gr:n har sagt, att straffet icke bör utesluta möjligheten af 1
den brottsliges förbättring. Deri instämmer jag helt och hållet.
Men, då Gr:n anser spö- och risstraffet förhindra den så straffades
förbättring, går jag ända derhän, att jag ifrågasätter, huruvida
spöstraffet, hos den icke redan förhärdade brottslingen, icke
mera befordrar eller åtminstone mindre hindrar förbättringen, än
fängelsestraffet, utståndet i våra vanliga gemensamhetsfängelser. Det
må erkännas, att fängelsestraffet, då det genomgås i ensamhetsfängelse,
under vård af,skickliga personer — fångvaktare, prester
och besökande — kan ganska välgörande verka till fångarnes
förbättring; men erfarenheten i detta afseende är icke så stor
eller sä otvetydig, alt man bör bygga serdeles mycket derpå.
Exempel från Förenta Staterna i Nord-Amerika pläga ofta åberopas
; men der kan icke med säkerhet bedömas, om detta straff
verkligen förbättrar tångarne eller ej. Ty det är ett allmänt
kändt -förhållande, alt, sedan tångarne der blifvit straffade pä en
ort, så begifva de sig utom gränsorna af det grefskap eller den i
stat, som straffat dem, och huruvida de sedan återfalla i brott,
är ganska svårt alt utröna, utom del att sällan någon bryr sig
om att taga reda derpå. Exemplen derifrån äro således föga
bevisande. Men om också erfarenheten der vore aldrig så gynnsam,
så är det icke gifvet, alt samma erfarenhet hos oss skall j
vinnas.
Vi sakna personer, som vilja, såsom på många orter i Förenta
Staterna, i England och flerestädes, använda sin tid och en utmärkt
förmåga för fångarnes förbättring. Vi hafva ej en så allmän
medlidsamhet-anda; den har hos oss aldrig blifvit rätt lagen
i anspråk. Vi hafva ej eller ett presterskap, hvars tid kan uteslu- ‘
tande användas för dess heliga kall såsom själasörjare, utan de
fleste presters tid är, såsom vi alla veta, derjemte uptagen af
mångahanda andra åligganden. Fångpresterne sjelfve egna sig
sällan uteslutande åt deras befattning med tångarne. .
Bland sällskaper, som i Sverige varit verksamma för fångars ^
förbättrande, har endast ett, eller det i Christianstad, någon längre
tid uthållit och vunnit några lyckliga resultater; och dessa hafva merändels
vunnits dymedelst, att fången blifvit försatt i sådana förhållanden,
som endast undantagsvis kunna påräknas, och blifvit vårdad med
Den 12 Augnsti f. ni.
267
en omsorg, större än den de flesta föräldrar egna sina barn. I
England, der både religiösa och andra filanthropiska bemödanden
ej saknats för fångarnes förbättring i ensamhetsfängelser,
har man dock aldrig fullt genomfört afsöndringssystemet, emedan
man funnit, att frukterna icke svarade mot den möda och kostnad,
sorn derpå användes. Då så skett i England, oaktadt rikeliga
bidrag qf den der så allmänna kristeliga välgörenheten, och
oaktadt fångvårdssällskaper af både karlar och fruntimmer der
länge verkat, bör man väl göra sig säker på bättre framgång här?
Den förbättring, som man väntar af fängelsestraffet, serdeles i
ensamhets* fängelset, är derföre icke så alldeles gifven. Men
säkert är, alt gemensamhets-fängeise icke förbättrar, och vi hafva
icke ensamhets-fängelser för alla straffångar. Om vi hade så
många cellfängelser, att hvarje fånge kunde icke blott under
rausakningen hållas afskild från andra brottslingar, utan äfven',
efter erhållen dom, genast der undergå sin bestraffning, skulle
jag måhända tveka att upträda mot LagUtsk:s förslag. Men det
hafva vi icke. De.upoffringar Svenska nationen, såsom Gr. Sparre
sagt, hittills gjort för cellfängelsers upförande, dem beklagar jag
icke, ty de hafva i alla fall varit behöfligå, och jag önskar lifligt,
att benägenheten för slika upoffringar må hos nationen fortfara,
lill dess det ändamål, jag nyss nämnde, är fullkomligen upnådt.
Men mycket återstår ännu, och det är af vigt alt härvid
gå tillväga med sorgfällighet och urskiljning, om ändamålet skall
vinnas, och svårt är, att på förhand beräkna den tid och de
kostnader, som dertill erfordras. Mig har engång blifvit förelagdt
ett förslag till cellfängelsebyggnader, som sades vara så uprättadt,
alt det motsvarade behofvet äfven om de flesta brott blefvo straffade
endast med fängelse. Antalet af celler, som der var föreslaget,
var, såsom författaren tyckte, tilltaget ganska rundligt och
jag medger, att detsamma, vid jemförelse med upgifterne i Justitia;
Statsministerns berättelser, syntes rundligt; men det förevisades
Gen.-Direktören öfver fängelserne, som förklarade detsamma för
oantagligt, och alt cell-antalet måste ökas. Uti det förslag, som
Justitia; Statsministern sedan afgaf, blef också cell-antalet ökadt.
Det är nu flera år sedan, men jag vågar försäkra, att om den
sedermera vunna erfarenheten då funnits, så hade det antal, som
Justitia Statsministern då föreslog, icke ansetts tillräckligt. Också
har man vid de hittills upförda cellfängelse-byggnaderna allestädes
ökat cellernas antal utöfver samma förslag, ehuru, förutom
länsfängelserne, blifvit upförde åtskilliga häradsfängelser, der fångar
för kortare tid kunna förvaras. <,Våra cellfängelser äro ej
eller égentligen beräknade att vara straffängelset-, de äro förnämligast
afsedde lill ransakningsfängelset-, och det är blott i den mån
utrymmet tillåter, som de kunna begagnas för straffångar. Det
har redan någon gång händt, att såväl läns- som straffängelserne på,
ett och annat ställe saknat tillräckligt utrymme. Men om vi nu
antaga LagUtsk:s förslag och del derefter vinner Konungens
sanktion samt fängelserne i följd af det derigenom ökade fångantalet
blifva otillräckliga, skall då icke en lika rättvis som all
-
268
Den 12 Augusti f. m.
män ovilja helt naturligen upkomma öfver en sådan lagförändring.
Och då ännu endast cn dd län ega cellfängelser, så
måste, i anseende till brislen derpå, fångarne på de flesta ställen
inrymmas i gemensamhels-fängelser, hvaraf, efter hvad man allmänneligen
erkänt, någon förbättrande inverkan på fångarne visst
icke är att förvänta. De. hafva — dessa gemensamhets-fängelser —
af såväl Fängelse-Direktörer, sorn Fångprester och andra, som känna
förhållandet, förklarats vara ”vexelundervisnings-skolor i brott”.
Vill man lill sådana skolor hänvisa fångarne, för att bereda deras
förbättring?
Jag har ifrågasatt, om icke fångarnos förbättring mindre förhindras
genom spö- och risstraff, än genom gemensamhets-fängelse.
Afven i detta afseende torde jag få framställa några skäl för min
mening. Jag har bland tingsmenighet på landet sett en person, om
hvilken del sades: ”den mannen har varit på pålen”, men som valen
allmänt aktad man. Han var visserligen i laglig mening vanfrejdad,
men folket aktade honom, emedan han låtit straffet lända
sig till förbättring. Då jag till en i orten mycket ansedd prestman
yttrade min förundran deröfver, svarade han, att det icke
förundrade honom och att i hans 'församling funnos flera sådana,
hvilka undergått spröstraff, men det oaktadt 1111 ansågos för rättskaffens
män och så bemöttes af allmogen. Denne hade stulit
en häst pä bete. Ovar och en i trakten visste, att han begått
brottet, "men ansåg det försonadt genom straffet. Hade han i
stället blifvit för längre lid kastad i gcmensamhetsfäugelse, så
hade lian der olvifvelaktigt insupit sä mycket ohdt och gjort
sådana bekantskaper, att hvar och en skytt honom. Jag har äfven
sett en torparehustru, som stal mycket och var så känd derföre
ända från hennes yngre år, all man icke mycket brydde sig
derom. Hennes husbonde lät henne stjäla huru mycket som
heldst, ty när det skett, skickade han henne och lät hemta hem
det stulna, lion erkände vanligen slraxt, men sade sig icke
kunna låta bli att stjäla. Så gick det, så länge hon stal blott hos
husbonden, men hon stal slutligen äfven hos grannarne och hade
bland annat mjölkat ko å betet, hvarföre hon undergick risstraff och
satt med mjölkstäfvan vid tingsstaden. Husbonden ville då icke
längre behålla henne. En bonde tillät henne att bygga och bo
på hans egor; och från den tiden säges hon icke hafva stulit, om ej
i ringa mån kålrötter, potatis o. d. Hon hade en dotter, som
äfven var begifven på tjufnad, men sedan modren flyttade, skall
denna icke blott sjelf uphört (jäla, utan äfven varnat modren,
under erinran om det straff hon undergått. Det är sanni, hon
är icke mycket aktad, men har dock förbättrat sig, sedan hon
led straffet. — Dessa exempel äro få och från nära nog samma
nejd, der mera menniskokärlek och mer aktning för menniskovärde
finnas, än på många andra orter; men de visa dock, alt spö- och risstaffel
åtminstone ej alldeles ”utesluter möjligheten af förbättring”.
I all lagstiftning, då fråga är om bestämmande af ansvarspåföljder
för brott, bör erfarenheten rådfrågas, när sådan finnes.
Och på grund af hvad jag vet, ur såväl egen och andras erfa
-
Den 12 Augusti T. m.
209
renhet som offciella npgifter, varnar jag för obetingadt bifall till
Utsk:s förslag. Om, på säll jag hemställt, det stadgande, att spöoch
risstraffet bibehålies, der del nu finnes utsatt, dock med rätt
för domaren, der det nu är alternativt stadgadt, all i stället
ådöma sådant straff, som Ulsk. föreslagit, så erhölles derigenom
tillfälle, att erfara verksamheten af det nya bestraffningssättet.
Man finge då se, huruvida det egde företräde framför nu gällande
valten och bröd-slraffet och den uppenbara kyrkoplikten,
och om, efter en tid af lie lill sex år, det skulle visa sig, alt
de arter af brott, som ådragit spö- eller risstraff, under tiden
hafva lillvuxit eller hållits vid samma antal som förut, men att
de brott, för hvilka det nya bestraffningssättet användts, förminskats,
så skall jag, efter yttersta förmåga, medverka till spöoch
risstraffets borttagande. Man hade då pröfvat och funnit
den nya straffarten vara bättre. Oförberedda och obepröfvade
nyheter i lagstiftningen mäste jag afstyrka.
Såsom uttryck af ”Svenska folkets” mening, har Gr. Sparre
åberopat BondeSt:s beslut i denna fråga. Jag erkänner, alt man
mäste i någon mån sålunda betrakta BondeStis bifall till denna
punkt; men jag tror mig icke träda grannlagenhcten för nära,
då jag påstår, att det dock understundom händer, att BondeSt.
icke genom sina voteringar, eller ens genom de beslut, det fattar
utan votering, uttrycker Svenska allmänhetens mening. Jag vill
icke framdraga exempel, som icka höra till detta ämne. Sådane
torde eljest finnas nära till hands.
Grin har ansett alt prygel är lämpligt inom arméen och
såsom disciplinstraff i fängelserne. ”Stryk” skulle således kunna
lämpligen användas på soldaten, hos hvilken man gerna förutsätter
en starkare hederskänsla, på fången, för fel, begångna inom
fängelset, ja till och med på den frie tjenaren, såsom husaga —
blott icke på brottslingen för öfverträdelser, begångna utom fängelsemurarne!
Jag bekänner, alt jag icke rätt förstår den tankegång,
som leder till ett sådant påstående.
Grin har fästat sig dervid, att. brottslingar, då de undergå
spröslraff, visa ”hån och förakt” för straffet. Detta synes mig
bevisa ingenting, på sin höjd alt delinqvenlen är en stark karl,
som har någon ambition och derföre icke vill låta ses alt straffet
gör- honom förödmjukad. Det är en trotsighet, som äfven de
kunna visa, hvilka undergå valten och brödstraff. Man saknar ej
exempel på sådana, sorn, efter undergående af detta straff, skrutit
dermed alt de mått bättre i fängelset än de göra hemma. Det
lärer ej heller vara möjligt för någon att, vid dylik afstraffning
i gemensamhetsfängelse, hålla den tillsyn, som vederborde.
Jag har sagt, att vi icke hafva ensamhets-fängelser, och äfven
antydt, all vi icke heller hafva gemensamhets-fängelser, till det
antal fångar, som i följd af den nu föreslagna lagen sannolikt
skulle erfordras. Gr. Sparre tyckes hafva medgifvet att ett större
antal fångar och långvarigare fängelsestraff skulle följa på lagförslagets
antagande. Detta är ju också en ganska betänklig sak.
Fångvårdsstyrelsens.! officiella npgifter visa att under åren 1835
270
Den 12 Augusti f. m.
till och med 184G steg fångarnes antal i läns —-, krono- och större
polishäkten från 12.799 till 18,627. Det nedgick sedermera,
hufvudsakligen i följd af flere nya stadganden, angående de förhållanden,
under hvilka häktning bör ske, och utgjorde år 1849,
då det var lägst, 12,505. Från den tiden har de häktades antal
i dessa fängelser åter hastigt ökats och upgick år 1S52 till 19,556
— mer än tinder något föregående år. Enahanda förhållande
visar sig, om man, till antalet af de i förenämnde häkten intagne,
äfven lägger de uti fästnings- och arbetsfängelser förvarade
personer. Man erhåller då för år 1846 en summa af 24,720,
minskad år 1849 till 18,337, således med mer än 6,000, men
sedermera ökad till år 1850: 19,079, år 1851: 22,199 och år
1852 mer än 25,882 fångar. Således, ehuru man alltmera sällan
häktat för mindre förseelser och många nya näringskällor för
den fattigare klassen upstätt, har likväl fångantalet stigit utöfver
hvad det någonsin förr varit. Derest General-Direktören för
fängelserne ville yttra sig i denna fråga, så vågar jag nästan försäkra,
att han skall bifalla den mening, att om straffångarnes
antal så fortfarande ökas, hvartill ifrågavande lagförslags antagande
sannolikt skall i ej ringa mån bidraga, så mäste man genast
företaga nya straffängelsers upförande, såsom ett supplement till
beslutet om lagförändringen. Väl vore om ändamålet, brottens
förminskning och allmänna säkerhetens betryggande, dymedelst
kunde vinnas.
Jag afptyrker bifall till Utsk:s förslag i denna punkt.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Att här bevisa olämpligheten
af spö- och risstraffet, sådant det enl. gällande lag ådömas och
verkställas skall, bör vara så mycket mera öfverflödigt, som den
talare, hvilken ifrigast försvarat detta straff, förklarat, det vara
skam eller vanära för ett land, att bibehålla detsamma. För sin
mening, att en sådan skam, en sådan vanära ändock bör framgent
vidlåda vårt land, har lian hemtal skäl nr broltmålsstatistiken
för senare år. Afven jag har, innan jag stadgade min mening
i ämnet, noga granskat Justiliae Siats-Ministerns åberopade
tabeller, hvilka innefatta rikets brottmålsstatistik, och jag har
kommit till ett rakt motsatt resultat mot Hr Cerlheim Gylleuskjölds.
Jag har här i min hand Justitia; Siats-Ministerns tabeller
för år 1851. Jag har genomgått tabellerne för åren 1841-—
1851. Några sednare har icke för mig varit tillgängliga. När
jag då eftersett förhållandet emellan dem, som blifvit straffade för
brott, för hvilka spö-eller risstraff är i lagen fortfarande bestämdt och
dem, som lidit straff för. brott, hvilka icke äro med slika kroppstraff
belagde, har jag funnit att antalet af de förre liar förökats i större och
vida bestämdare proportion än antalet af de sednare. Jag fäster mig
likväl nu blott vid tjufnadsbrotten, emedan nästan endast sådane och
bland dem hufvudsakligen 3:dje eller 4:de resan stöld numera verkligen
bestraffas med spö eller ris. Det är visserligen sanni, att
spö- och risstraffet qvarstår för åtskilliga andra arter af stöld, första
eller andra resan, såsom för kyrkotjufnad öfver 100 dalers värde,
fickstöld andra resan och stöld af kreatur ute å marken, men
Den 12 A ngn sli f, ni.
271
antalet af dera, sorn begå dessa brott, är jemförelsevis så ringa,
att de för tillfället torde kunna förbigås. Af dem, som begått
kyrkotjufnad större eller mindre, bar i medeltal under tio år från
och med 1842 t. o. m. 1851 antalet upgått till elfva. Antalet
äter af dera, som gjort sig skyldiga lill ansvar för fickstöld, äfven
första resan, har under samma tid i medeltal upgått lill trettio
personer, och de, som begått olika arter af stöld ute på marken,
hafva, sammanräknade derjemte med dem, som blifvit dömde för
mjölkning af andras kreatur, utgjort i medeltal 74 personer, hvaremot
medeltalet af dem, som begått enkel stöld tredje gången
eller oftare, och ovillkorligen bort, enl. lag, spö- elfer risstraff
ådömas, utgjort 309 personer. Skärskådar man nu förhållandet
med dem, som straffats för enkel stöld, tredje resan eller oftare,
så finnér man, all då antalet af dem upgick år 1841 till 234
personer, så har, under loppet af de tio påföljande åren, hvarje år
antalet af dem, som straffats för sådan stöld, varit högre än det
var år 1841. Naturligtvis har det varierat, men det oaktadt alltid
varit högre. År 1842 utgjorde det 252, år 1843 260, 1844
246, 1845 likaledes 246, 1846 upgick det till 365 och 1847
lill 440.
Ar 1848 var antalet 358, 1849 267 samt upgick 1850 till
313 och 1851 till 346. Antalet af dem, som straffades för enkel
stöld, föröfvad tredje resan, eller flere gånger, var år 1851 mer
än 30 proc. högre än år 1841. Kastar man derefter en blick
på förhållandet med dem, som blifvit under förenämnde tid straffade
för t. ex. första resan enkel stöld, hvilken art af tjufnadsbrott
man förmenar skulle lyafva alldeles ofantligt tillvuxit i följd
deraf att spö- och risstraffen efter 1841 års Författa. icke blifvit
derför tillämpade, så finner man, att förbrylarnes antal år 1841
upgick till 1057, år 1842 till 1293, 1843 till 1208, men 1844
föll lill 1011 eller lägre än år 1841, derefter åter upsteg och
gick 1845 lill 1148, år 1846 till 1638, år 1847 till 1468 och
1848 lill 1156, men år 1849 åter nedföll, och då i ganska betydlig
mån, under det för åi’ 1841 upgifne belopp, sedermera år
1850 gick till 1020, och således äfven lägre än år 1841, och slutligen
år 1851 väl upsteg lill 1147, men i allt fall ej var 10
proc. högre än år 1841, dä deremot såsom jag förut nämnt antalet
af dem, hvilka blifvit för 3:dje resan eller oftare föröfvad
stöld dömde lill spö- eller risslraff, varår 1851 mera än 30, ja!
ända till 33 proc. högre än det var år 1841. Till ett sådant
resultat har jag vid min granskning af Justitia; Siats-Ministerns
tabeller kommit, och jag öfverlemna!- till hvar och en, som har
tillgång till dessa tabeller, alt bedomina, huruvida det är riktigt
eller icke. Efter min tanke ger icke erfarenheten det ringaste
stöd för den mening att, genom spö — och risstraffens borttagande,
brotten skulle förökas, så alt till och med fängelserna blefvo otillräckliga.
Det sednare synes mig vara så mycket orimligare att
antaga, som de personer, hvilka enl. nu gällande lag blifvit straffade
med spö eller ris, icke utgjort flere än några hundrade om
året, och de brott, för hvilka dessa straff blifvit dem ådömde, äro
272
Den 12 Augusti f. m.
lill större delen sådane, som redan för närvande medföra fängelsestraff
för flere år, till och med för lifstiden. Om ock det al
Utsk. i vissa fall, såsom surrogat för spö- och risstraffen, föreslagne
fängelsestraff skulle hafva en förökning af fångantalet till följd,
komme likväl dennä förhöjning nästan uteslutande att drabba
den klass af fångar, som vi nu kalla fästningsfångar, och alt någon
serdeles svårighet icke hör kunna förefinnas att för dem anskaffa
nödiga fängelser, det torde vara för livar och en uppenbart. De
skäl Hr Carlheim Gyllenskjöld emot Utsk:s förslag anfört, torde
således icke vara gillige, och då han sjelf förklarat, att spö- och
risstraffens bibehållande är en skam och vanära för hvarje land,
kan af hans eget anförande hämtas skäl att ur vår lag stryka ut
dessa straff.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag har anhållit om ordet
i anledn. af den talares yttrande, som här öppnade diskussionen,
äfvensom i anledn. af näst den sista talarens anförande. Jag
skall bemöda mig om att blifva kort, och kan det så mycket
helldrc, efter det utförliga, sakrika och intressanta anförande af
LagUtsk:s Ördf:de vi här nyss hört.
För min del kail jag icke anse brott annorlunda än hvad
sjelfva ordet tillkännager, ett brytande af samhällsordningen:
straffets egentliga ändamål måste således vara att återställa ordningen
inom både samhället och brottslingen sjelf. Således anser
jag den förbättring, om hvilken man så mycket ordar,
böra läggas i sjelfva straffet. Antager man nu detta, så finner
man, att sådana straff, som endast utgöra en ögonblicklig physisk
aflliklion , såsom spöstraffet, icke kunna verka en sådan förbättring,
eller rättare sagdt eli sådant återförande af ordning inom
samhället, som der en viss continuitet eger runi. Denna physiska
affliktion, som man så varmt förordar, kan ju äfven, ehuru
utan barbariska attributioner, åstadkommas genom fängelsestraffen.
Man har yrkat spö- och risstraffens bibehållande på den grund, att
de äro afskräckande och tillika utgörande skamstraff. Gr. Sparre
har redan uplyst, att den såkallade afskäcknings-theorin längesedan
spelt ut sin roll. Det der afskräckande är dessutom en
sak, som egentligen är beroende af opinionen: anser den åskådande
personalen delinqventen oskyldig, hvilket man möjligen kan
tänka sig, lärer straffet förfela sin åsyftade verkan. A andra
sidan skulle man kunna säga, alt det afskräckande utöfvade sin
fulla verkan äfven i händelse delinqventen vore oskyldig, om blott
åskådarne ansågo honom brottslig. Såsom ett prof på vanskligheten
af de förhoppningar man gör sig af deterritionen, må
det tillåtas 111ig att anföra ett exempel. Efter bestraffandet åfelt
brott, ett af de mest afskyvärda Svenska lagskipningens annaler
kunna upvisa, Breitfelds nemi. (lian afrättades kl. 6 pä morgonen),
begick en af åskådarne samma dag ett dråp. Olämpligheten af
skamstraff borde vara klar, under antagande af att ett återuprättande
bör läggas i sjelfva straffet. Anser man åter de physiskt
affliktiva
Den 12 Augusti f. m.
273
affliktiva straffen lämpliga i deras egenskap af förödmjukande,' så
kan visserligen en förödmjukelse verka helsosamt på både brottslingar
och icke brottslingar, men detta gäller egentligen endast
om injuriebrolt emot personer.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld har fästat sig vid Gr. Sparres yttrande,
att husagan och prygelstraffet inom arméen icke kunna
hänföras till ifrågavande kategori, emedan dessa bestraffningar
äro af disciplinär natur, och icke följa på långvariga ransakningar,
och Hr Gyllenskjöld yttrade dervid, om jag rätt upfattat hans
anförande, att de gä hvarandra temligen nära. Jag mäste dock
här biträda Gr. Sparres mening, enär den enda synpunkt, ur
hvilken kroppsstraff kan försvaras, är då man betraktar detsamma
såsom omedelbart följande på förseelsen, och tror jag mig
kunna visa, alt inom de arméer, som bildas ur en nation, ömtålig
om sin personlighet och i hvilken dylika åsigter icke hunnit
blifva inpryglade, dessa straff icke godkännas. Jag vågar anföra
exempel härpå ur Frankrikes historia, icke under den sednare
revolutions-perioden, utan från tiden före första revolutionen, således
innan landet blifvit republikaniseradt. — Ministern Ségur
gjorde nemi. ett försök att införa Preussisk disciplin i Fransyska
arméen, på samma gång lian utfärdade en stadga, som till vilkor
för vinnande af den lägsta officersfullmagt bestämde 400 års
adelskap. Dessa båda åtgärder hade lill följd den likgiltighet
inom arméen för throneus rättigheter, som utgjorde en af revolutionens
orsaker. Detta är hemtadt, icke ur en pamflett, utan
ur hans egen sons Gr. Ségurs Memoirer. Hr Gyllenskjöld har
vidare med utdrag ur offentliga handlingar visat, att de slags
brott förökats, för hvilka spö- och risstraffen blifvit afskaffade.
En sednare talare, Hr Carleson, har bestridt dessa npgifter.' Jag
eger icke nog sakkunskap för att yttra mig härom; men äfven
med antagande af den fullkomliga tillförlitligheten af Hr Gyllenskjölds
npgifter, får jag likväl fästa hans och det Högloft. Ståndets
upmärksamhet derpå, alt detta brottens ökande egt rum tinder
en öfvergångsperiod, då för öfrigt kroppsstraffen förvandlats till
fängelse vid vatten och bröd. Utsk. föreslår deremot att. första
resan stöld skall bestraffas med 2 till och med 6 månaders fängelse
med straffarbete, och stadgar för andra resan, från ett till
och med 3 år, hvaraf synes, att förslagets straffbestämmelser
ostridigt äro strängare än 1734 års lags. Hr Gyllenskjöld har
äfven ingått i en historik och ganska intressant afhandling om
fängelserne i allmänhet ocli behofvet af en öm och samvetsgrann
vård om brottslingarna, till vinnande af det vackra ändamålet.
Häruti instämmer jag fullkomligt, men skulle icke tro, att, då
LagUtsk. -endast^ har till föremål att upgöra förslag till ny lag,
förenämnde åtgärder höra såsom bestämmelser ingå i en brottmålslag.
Hvad samma talare framställt om fängelsernas organisation,
synes mig ganska lärorikt, men hvad denna fängelsernas
organisation angår, tror jag, alt den bör bestämmas efter brottmålslagstiftningen,
icke tvärtom. För den, som har sig bekant
10 H. ' 18
274
Den'12 Augusti f. m.
Ii vilka vidlyftiga förarbeten, hvilken moralisk dissektions-förmåga
det erfordras att tillvägabringa ett förslag af denna art, måste
hembära LagUlsk. sin tacksamhet för det sätt, på hvilket det
fullgjort sitt värf. Jag gör det af fullaste öfvertygelse och tillstyrker
bifall lill Betänk.
Frih. Cederström, Thure: Det var ingalunda oväntadt,
att LagUtsk:s nu förevaride Betänk, skulle framkalla ett hardt
motstånd från dem, som icke allenast motsätta sig snart sagdt
hvarje förändring i vår lagstiftning, ulan ock önska att lagstiftningen,
i stället att framgå i enlighet med tidehvarfvels fordringar,
fast helldre måtte, om sådant ske kunde, återföras till de
gamla tidernas barbariska sladganden. Hr Oscar Carlheim-Gyllenskjöld
har här upträdt med ett anförande, deruti han tillstyrkt
afslag på Utsk:s Betänk, på den grund, att han ansett mildheten
i de föreslagna straffen skola föranleda förökning af brotten. Väl
är det en sanning, att om man alltför mycket mildrar straffbestämmelserna,
så att de icke innefatta något afskräckande, alstras
lätteligen, hos den mindre uplysta, ett förakt för lagarne, men
det är lika sannt, hvad som ock af historien och alla länders
erfarenhet bevittnas, att alla straffbestämmelser, som antingen äro
för hårda eller barbariska, ingalunda befordrat det ändamål, sorn
raan sökt, nemi. att afskräcka från brott, utan tvertom medfört
en motsatt verkan. Om man återgår till äldre tiders lagstiftningar,
jså förekommer, alt Atheniensaren Draco, för att afskräcka från
brott, stadgade dödsstraff för den minsta förseelse, ja till och med
för stölden af ett äpple. Men manne följden blef förminskning
af brottens antal? Nej ingalunda, de förökades tvärtom till
den mängd, att Atheniensarne, för att rädda samhället från undergång,
snart funno sig nödsakade att genom antagande af Solons
milda lagar öfvergå till en annan lagstiftning, som öfverensstämde
med förnuftets och mensklighetens fordringar. De hårda och
grymma straffbestämmelser, som under medeltiden begagnades,
hafva såsom otjenliga blifvit förkastade, och uplysningen samt aktningen
för menniskorätt hafva så långt framskridit att de physiskt
affliktiva straffen, som erfarenheten visat ej medföra något godt, blifvit,
såvidt jag erinrar mig, afskaffade i alla civiliserade länder,
med undantag af Sverige och Ryssland.
Såsom skäl för sin förkastelsedom öfver Utsk:s förslag har
Hr Gyllenskjöld anfört åtskilliga exempel. Han har bland annat
sagt, att del icke vöre skäl alt borttaga spöstraffet, emedan
erfarenheten visat, alt, efter 1841 års författning, som afskaffade
spöstraffet för sådana brott, som fingo med penningar försonas,
stölderna ouphörligen förökats, dertill Hr Gyllenskjöld, om jag
icke orätt upfattade hans ord, såsom skäl upgaf, att den, som blefve
med spö eller ris straffad för stöld, genom straffet atskräcktes
från brottets förnyande. Nu är likväl förhållandet, att om man
i medeltal beräknar antalet af dem, som under de sednare tio
åren varit straffade för första resan stöld, utgöra de 1208, och
de, som varit straffade för andra resan stöld, 472 personer. Detta
Den 12 Augusti f. m.
275
åter visar att |:delar af dera, som begått första resan stöld, icke
itererat brottet, samt att således de förbättrade brottslingarnas antal
upgär unda till 40 proc., hvilket, enl. förmenande, måste i
hög grad vittna om nyttan af spö- och risstraffens borttagande.
Att deremot före år 1841 en sådan märklig förminskning i antalet
af dem, sora föröfvat andra resan stöld, icke egt, det kan
Hr Gyllenskjöld sjelf finna, om han vill sanningsenligt citera de
af Hr Justitia Stats-Minislern afgifna statistiska tabellerna. [Jr
Gyllenskjöld har vidare sagt, att det vore obehöflig! och vådligt
att borttaga spö- och risstraffen, men han måste dock erkänna,
att. dessa straff äro vanärande för ett fritt folk. Jag frågar den
värde talaren om, när erfarenheten samt förnuftet visat, att dessa
straff icke innehafva den egenskap, som förutsattes hos ett straff,
det kan vara skäl att bibehålla straff, som äro vanärande för det
land, som dem tillämpar. För Hr Gyllenskjöld, som älskar allt
gammalt och icke vill göra afseende på närvaride tiders erfarenhet,
vill jag nämna, att när en Romersk häfdatecknare, ja Roms
yppersta Historieskrifvare, Titus Livius, berättat hurusom den Romerska
Konungen Tullus Hostilius lät, såsom straff för förräderi,
emellan fyra hästar sönderslita den Sabinska generalen Meitus
Fuffetius, att, tillägger han, Rommarne bortvände med afsky sina
blickar från detta afskyvärda och fasaväckaude skådespel, det
första och sista exemplet bos Romerska folket af användandet
utaf ett straff, som föga vittnar om menskliga lagar. Men för
öfrigt måste del såsom beröm för det Romerska folket omnämnas,
att icke något folk användt mildare straffbestämmelser. Orden
hos den Romerska författaren lyda: ”Avertere omnes a lanta
foeditale speclacnli oculos. Primum ultimumque illud supplicium
apud Romanos exempli parom memoris legum humanarum
fuit. In aliis gloriari licet, nulli gentium miliores placuisse
poenas”. Dessa den Romerska författarens ord äro så märkliga,
alt de noga böra behjertas af alla dem, som ifra för spö- och
risslraffens bibehållande. Hr Gyllenskjöld har vidare sagt, att
orsaken till de allt mer och mer tilltagande brotten icke vore fattigdom,
utan snarare lättja och okynne. Jag vill icke bestrida,
att Hr Gyllenskjöld möjligen haft den erfarenhet, att icke fattigdom
utan andra orsaker, såsom dryckenskap, lättja och mera
dylikt, föranledi en stor del brott; men månne det i allmänhet
sig så förhåller? Lika med Hr Gyllenskjöld bar jag en
längre tid dels förvaltat domare-embetet och dels biträdt domhafvande^
i flera olika provinser, derunder jag erfarit, att många
orsaker förefinnas, som föranleda lill brottens begående, deribland
jag i första rummet nämner bristande religions-undervisning samt
fattigdom och nöd, och i det andra olämpligheten af strafflagarne,
som varit sådana, att den, som en gång fallit och undergått spöeller
risstraff, blifvit så vanärad, att lian, som derefter icke af någon
blifvit emottagen, snart sagt blifvit tvungen att fortsätta brottets
en gång beträdda bana. Samma talare har äfven, såsom skäl för sina
förebäranden, omnämnt en qvinna, som ouphörligen stal af sin
18*
D en 12 Augusti f. m.
husbonde och fortfor dermed, lills lion slutligen lagfördes och
omsider straffades med ris, derefter hon skall hafva tiphört att
stjäla. Detta är visserligen ett exempel, men då, i motsats dertill,
flera andra exempel kunna anföras, tillämpar jag härpå det gamla
ordspråket ”att en fluga gör ingen sommar”. Då nu Hr Gyllenskjöld
framkommit med ett exempel, torde det äfven vara mig
tillåtet att i motsatt syftning omnämna ett annat, hemtadt från
Hr Gyllenskjölds egen hembygd. En fattig enka hade en jul, för
att förskaffa föda åt sina små barn, som icke hade något att äta,
stulit en skinka och något potatis, flon anklagades, och som det
stulnas värde öfversteg 3 R:dr 16 sk., dömdes hon såsom tjuf,
och lick undergå kyrkoplikt; men hvad blef följden? Jo, att
denna fattiga enka, som förut icke varit illa beryktad, blef efter
utständel straff så föraktad, att ingen menniska ville lemna henne
arbete, ulan hon tvingades såmedelst alt fortsätta på brottets bana
och slutade sitt lif på en korrektions-inrättning. Sådana exempel
bar brottmålshislorien mångå ali framvisa, och hvar och en,
som beklädt domare-embetet, kan intyga, att spö- och risstraffen
ingalunda åstadkomma hvad man dermed åsyftar, likasom icke
eller kyikoplikten, hvilken, enl. vår lag, icke egentligen är ett
straff,'utan är en sydarens försoning med församlingen, ej
motsvarat det ändamål, hvartill man .velat densamma använda.
Alla dessa straff hafva deremot, hvar i sin mån, i betydlig del bidragit
dertill, alt f. n. inom vårt samhälle det står så illa (ill
med tjufnader oell andra brott. Då således efter min förmening
några skäl icke finnas för bibehållande af den föråldrade lagstiftningen,
och då jag icke tror, att detta Höglofl. Stånd, som
aldrig visat stå MedStånden efter uti sann uplysning och humanitet,
nu skulle vilja göra sig skyldigt dertill, att bibehålla straffbestämmelser,
sorn i sjelfva verket äro en kräfta för samhället,
vågar jag vördsamt tillstyrka, alt R. o. Ad. mätte lemna sitt bifall
till LagUtskis Betänk, i de nn föredragna punkterna. Då jag
framställer denna min anhållan, måste jag hembära min tacksamhet
till de Hrr och män, som inom Lagötsk. utarbetat förevar:de
Betänk, och bidragit till detsammas öfverlemnande lill de respektive
RiksStm. Jag vet visserligen alt här är icke lämpligt att
ingå i något bedömande af den frågan, huruvida Lagberedningens
förslag varit bättre än Ulskis, men jag anser mig dock icke kunna
underlåta att omnämna att i ett fall eger Utskis förslag ett obestridligt
företräde, nemi. derutinnan, att det icke lemnar rum för
ett obegränsadt latituds-system i afseende på straffen. Jag vill
icke längre uptaga R. o. Adis tid, utan förnyar min anhållan
om bifall till de nu föredragna punkterna af LagUtskis Betänk.
Hr Carlheim Gyllenskjöld! Det är egentligen Hr Carlesons
yttrande, som föranledt mig att ånyo begära ordet. Det
mäste förefalla de flesta underligt att erfara, huru helt olika slutsatser,
han och jag dragit, af, som det synes, samma upgifter.
Jag vill derföre främst fästa upmärksamheten derpå att, medan
Hr Carleson till grund för sina beräkningar tagit antalet af sak
-
Den 12 Augusti f ni. 277
*
fällde personer, liar jag dertill begagnat upgifterne å antalet af
begångna brott. Jag tror, att detta är en säkrare oell riktigare
grund för omdömet, emedan, på sätt jag redan nämnt, domrarne,
serdeles de sednare åren, ofta npgifvit, att en mängd tjufnader
blifvit begångna, men likväl ganska få bland gärningsmännen
kunnat uptäckas, så att t. o. m. stora tjufband funnits, utan att
mer än en och annan deri deltagande kunnat sakfälias. Häraf
synes följa, att man, genom att till vägledning för sitt omdöme
taga antalet af föröfvade brott, kommer verkliga förhållandet
närmare, än om man, med Hr Carleson, dertill väljer antalet af
sakfä lide. Men härtill kommer äfven ett annat skäl. Den som
upgifver, att stöld från honom skett, skall vara beredd att med
ed styrka, hvad och huru mycket'som han sålunda mistat. Det
är derföre mindre att befara, det många sådana angifvelser ske
utan verklig grund, än att tjufvarne kunna undgå att sakfällas
inför rätta. <
Hr Carleson har anmärkt, att, medan stegringen i antalet af
de för, första resan stöld sakfällde, från år 1841 till 1851, utgjort
endast 9 å 10 proc., så skulle antalet af de för 3:dje och 4:de
resan straffade föröleats med 30 proc. — Jag är icke nu i tillfälle
att närmare granska dessa upgifter, hvilkas riktighet jäg
likväl ej vill ifrågasätta. Afven med antagande af deras fullkomliga
riktighet, qvarstår dock det förhållande jag i mitt förra anförande
ådagalagt, att de tjufnadsbrott, för hvilka spö- "och risstraff
kunnat ådömmas, på sednare tider minskats, under det en
motsvarande minskning af stölder i allmänhet icke inträffat. Det
bör ej eller förbises, att Ur Carleson i sin beräkning intagit endast
de 3:dje resan eller oftare för stöld sakfällde, men uteslutit
alla öfriga, hvilka spö- och risstraff kan hafva blifvit ådömdt,
äfvensom att just dessa för flera gånger itererad tjufnad straffade,
nästan utan undantag, genomgått den ”vexelundervisning i brott”,
hvartill, med antagande af Utsk:s förevar:de förslag, tillfällena skola
blifva ännu Hera än hittills. Så länge straffet för lista och 2:dra,
till en del äfven för 3idje resan stöld skall undergås i gemeusamhetsfängelse,
är det en ganska naturlig sak, alt sådana brottslingar
skola mer och mer förhärdas och antalet deraf tillväxa.
Det är lärdomarne och bekautskaperne från fängelset, sorn vida
mera förhindra den brottsliges återgång lill samhället, än kroppsstraffet
i och för sig någonsin gjort.
Hr Carleson har ansett, att erfarenheten ej ger ringaste stöd
för den mening, att, genom spö- och risstraffets borttagande,
brotten skola tilltaga och fängelserna blifva otillräckliga. Det är
väl möjligt, om nya fängelser, såsom hittills, årligen upföras, att
det sednare icke skall blifva händelsem Deremot antager jag,
för min del, såsom alldeles säkert, derest icke serdeles lyckliga
omständigheter föranleda motsatsen, att brotten skola, i följd af
en sådan straffmildring, tilltaga. Vill man äfven anse sifferupgifterna
såsom härvid ingenting bevisande; så torde dock de af
mig redan anförde domhafvandes vittnesbörd, hvartill många flera
kunde läggas, förtjena något afseende.
278
Den 12 Augusti f. m.
Någon bland raina motståndare har sagt, att jag förordat
spöstraffet såsom ett "lämpligt” skamslraff. Det har jag ej gjort
och ej kunnat göra, emedan det vore stridande mot min ^öfvertygelse.
Men jag har velat visa, och jag tror, alt det är mera
afskräckande, än såväl enkelt fängelse, som fängelse vid vatten
och bröd, samt att det ej mera utesluter möjligheten af den
brottsliges förbättring, än en längre lids gemensamhetsfängelse.
Man har förvånats deröfver, att jag kunnat tillstyrka bibehållandet
af ett straff, hvilket jag betraktar som en vanära för
landet. Jag vill, att man skall vara betänkt på dess afskaffande,
ju förr desto heldre; men önskar tillika, att man dervid icke
måtte förbise den varsamhet, som vid hvarje genomgripande lagförändring
bör iakttagas; att man först må öfvertyga sig alt rätta
tiden för förändringen är kommen. Det förhåller sig, i viss mån,
med folken i politiskt och moraliskt hänseende såsom med menniskokroppen
i fysiskt. Lika vådligt som det, t. ex. i vissa utslagssjukdomar,
är för en menniskas lif och framtida helsa att i
otid fördrifva de yttre sjukdomstecken, utan alt den inre kuren
föregått eller med öfvervägande styrka samtidigt pågår, lika äfventyrlig!
kan det äfven vara att borttaga de fläckar, som kunna
finnas i ett folks institutioner, innan folkets moraliska eller politiska
ståndpunkt dertill föranleder.
Det har blifvit sagdt, att LagUtsk. förtjenar tacksamhet för
sitt arbete. Jag medgifver detta, och vill derföre äfven för min
del egna Utsk. den tacksägelse, hvaraf det gjort sig väl förtjent.
Det har utan tvifvel varit ganska riktigt af Utsk., sedan Ständerna
flera gånger uttryckt sin önskan att få bort de svåraste
fysiskt affliktiva straffen, att afgifva ett förslag i denna syftning.
Men Stånden äro icke dessmindre pligtige, och likaså hvarje
Riksdagsman, att efter förmåga pröfva, huruvida förslaget är fullt
tillfredsställande, och att derefter rätta deras beslut.
Frih. Cederström önskade, alt jag hemtat mina sifferupgifter
från längre tid tillbaka än som skett. Jag får med anledn. deraf
nplysa, att jag gått så långt tillbaka, som officiella upgifler om
brottmålen här i landel vetterligen finnas. Men jag bör äfven
nämna, att upgifterne för liden före är 1841 äro i flera hänseenden
så ofullständiga, att någon tillförlitlig grund för jemnförelsen
icke finnes, utom med afseende å begångna brott, hvarom
af domstolarne upgifter lemnats från och med år 1830. Derföre,
då jag velat utsträcka jemnförelsen till hela denna tiderymd,
har jag måst begagna dessa upgifter; .hvarigenom jag äfven
tror mig hafva kommit rätta förhållandet närmast, enär, såsom
redan blifvit sagdt, det ofta händer, att brottets verklighet är
fullt konstaterad, ehuru, i brist af bevis, ingen kunnat förklaras
dertill saker.
Man har sagt, att stränga straff icke verka afskräckande,
och en talare har, såsom bevis derpå, anfört, att samma dag som
Breitfeldt afrältades, begick en af åskådarne ett dråp. Jag kan
tillägga, att denne dråpare vid ransakningen tipgaf, att han vid
sjelfva afrättningstillfället kommit på tanken att begå detta brott.
Den 12 Augusti f. m.
279
Åtskilligt kunde väl vara att härom säga. Men fråga är icke
nu om dödsstraff.
En annan talare liar yttrat sig om den uppenbara kyrkopliktens
oförmåga att afskräcka från brott, och har såsom bevis
derpå anfört ett exempel, hemtadt från min hembygd. Han sade,
att en fattig qvinna stulit matvaror, för att dermed lifnära sina
barn; att hon derföre blifvit straffad som tjuf oell undergått kyrkoplikt,
samt att detta sedermera hindrade benne från att försörja
sig på ärligt sätt. Det är väl möjligt. Jag bar icke förordat och
ämnar icke förorda den uppenbara kyrkopliktens bibehållande.
Fråga är nu endast om spö- och risstraffet. Hade talaren kunnat
säga, att den ifrågavande qvinnan blifvit risad, så hade exemplet
möjligen kunnat vara bevisande. I annat fall tjenar det icke
som skäl mot giltigheten af de exempel jag anfört; men hvarmed
afsigten ingalunda varit att förneka, det spö- ocii risstraffet,
efter folkets föreställning, har i sig något vanärande, utan endast
att ådagalägga, att det kan afhålla från brott samt icke utesluter
”möjligheten af den brottsliges förbättring”.
På grund af hvad jag, såväl nu som förra gången, haft äran
anföra, afstyrker jag f. n. spö- och risstraffets fullkomliga afskaffande
och anser lämpligt, att det tillsvidare bibehålies, der det
nu finnes stadgadt. Och då redan en talare begärt ålerremiss,
förenar jag mig i anhållan derom, på det att LagUtsk. må få taga
frågan i förnyadt öfvervägande och, om hos MedStånden likartade
anmärkmr göras, måhända finna anledn. att frångå sitt förslag
i denna del.
Gr. Sparre: Det var i sanning ganska lyckligt, att Hr
Carlesson var försedd med tillräckliga handlingar för att kunna
vederlägga de origliga upgifler, den lalare, som mot honom upträdt,
meddelat för att derigenom nedslå den bevisning Hr Carleson
frambragt. Jag måste bekänna, att dessa statistiska upgifter
i allmänhet icke åro' af den serdeles vigt, alt derpå kan grundas
något egentligt omdöme. Okunnig om de mångfalldiga förhållanden
, som influera på brottens antal, kan den, som citerar
dessa upgifter, icke anföra dessa förhållanden eller taga dem i
betraktande. Dessa upgifter må således gälla hvad de kunna,
men skola de anföras, måste de åtminstone vara faktiskt rigtiga
och icke innehålla uppenbara misstag. Jag är långt ifrån att
vilja tillägga den talare, som lemnat desse upgifter, en sådan
afsigt, men jag tror, att man, med en viss åsigt, genom dessa
statistiska upgifter lätteligen förledes att såsom bevis antaga hvad
som egentligen borde bevisas, och hemställer, huruvida på dessa
beräkningar, hvaraf hvarandra motsatta slutsatser här blifvit dragna,
någon grund egentligen kan läggas för denna frågas afgörande.
Kunna således dessa statistiska beräkningar icke antagas såsom
grund för pröfningen af frågan om spö- och risstraffen, så finnes
icke heller enl. Hr Carlheim Gyllenskjölds åsigt någon grund för
bibehållande af dessa straff; ty då den värde talaren förklarat,
att lian anser dessa straff såsom en skam och vanära för det land,
280
Den 12 Augusti f m.
för den nation, som bibehåller dem, synes mig detta tillräckligt
bevisande i den vägen. Skulle man godkänna del exempel Hr
Gyllenskjöld omnämnt, nemi. alf en läkare, vid botande af en ful
sjukdom, icke kan afskala lemmarne, utan måste först häfva grunden
för .sjukdomen,, så skulle äfven deraf blifva en följd, att
Sverige, för botande af statskroppens sjukdom, måste bibehålla
läkemedel, dem den värde talaren sjelf erkänt vara en skam och
vanära för landet, under det att alla andra civiliserade samhället!
i Europa redan utdömt dessa läkemedel, hvilka inom vårt eget
land visat sig så litet verksamma. Viljen J väl,> mine Hrr! i
medlet af 19:de århundradet bibehålla ett straff, för hvars verkställande
man tillåter, att en qvinna, som begåt t stöld, offentligen
afklädes och risås? Vi hafva hört omtalas de våldsamheter
Kosacker tillåta sig i det de blotta qvinnor och prygla dem. Vill
man i vår lag bibehålla dessa barbareps straffmedel? Dessutom
gör man här icke ringaste afseende på fattade beslut? Vill man
nu på fullt allvar förhindra verkställighet af en R. Stms under
mera än 40 år uttalade önskan? Hr Gyllenskjöld har sagt, att
LagUtsk. handlat rätt deruti, att det velat känna sig före, huruvida
representationen vill behålla dessa straff. Ja väl! men då
vi erfarit, att en del af representationen och just den, hos hvilken
man minst kunde förutsätta sympathier för lagförbättringen, likväl
antagit den, skall då Rikets första Stånd, Sveriges R. o. Ad.
önska att qvarstå i barbari? Jag hoppas det icke. Jag är tvärtom
öfvertygad, att detta Stånd skall vidblifva sitt beslut, och jag
skulle såsom ledamot af LagUtsk. aldrig veta hvarefter jag hade
att rätta mig, om icke R. Stms under loppet af 40 år uttalade
åsigter skola tjena mig till rättesnöre. Här har för öfrigt blifvit
så mycket ordadt, dels om poenitentiär-systemet, dels om gemensamhetsfängelse
m. m., att jag icke rätt vet hvarmed jag skulle
börja, om jag skulle besvara alli. Utsk. hhf icke ingått i frågan
om hvarken poenitentiär-systemet eller företrädet af ensamhetseller
gemensamliets-fängelser, utan endast föreslagit uphäfvande
af spö- och risstraffen samt införande af de straff Utsk. ansett
lämplige. Onskligt vore alt, då mine motståndare icke vilja godkänna
de af Utsk. föreslagna straff, de i stället vilja upgifva andra.
Jag åtminstone känner icke mera lämpligt straff än fängelse,
sedan man borttagit de fysiskt affliktiva straffen? Ar väl
detta straff ur theoretisk synpunkt betraktadt icke del rätta? Ar
det icke theoretiskt rätt, alt den, som missbrukar friheten, förverkar
henne, och är icke detta äfven ur praktisk synpunkt rätt?
Man måste väl medgifva, att intet straff finnes, som bättre än
detta, om det rigtigt användes, kan åt samhället återgifva förbrytaren
oförderfvad. Det är sannt, alt man med detta straff icke
gjort alla de försök, som erfordras, för att bringa det till mera
fullständighet. Detta är en annan sak. Men böra vi ej följa den
kända satsen, det hästa är fiende lill bättre, och på sådan grund
vidtaga de förbättringar vi kunna, i stället att bibehålla straff,
dem man erkännt vara en skam och vanära för. den nation, i
hvars lagar de finnas. Man har sagt, att flera fängelser måste
D e n 1 2 Å ti gus ti f. m. 281
byggas. Jag har redan bemött denna invändning och med
ledning af de statistiska tabellerna öfver begångna brott samt
efter samtal med sakkunnige personer kommit till det resultat,
att fängelser måste inrättas eller de nuvande fängelserne utvidgas, så
att de kunna rymma ett större antal brottslige, men några oerhörda
kostnader skola ej deraf upstå. Jag har, i motsats till Hr
Carlheim Gyllenskjöld, af flere Fängelse-Diréktrr hört, att just
under detta och nästföreg:de år fängelserne icke varit fyllde med
fångar, att länsfängelset i Stockholm sisth vår icke varit uptagit
till mera än j:del, och att rum der således vid flera tillfällen
skall finnas för att verkställa de straff, som efter förslaget skulle
komma att ådömas. Dessutom måste man ihågkomma, att antalet
af lifstidsfånge!' kommer att betydligt minskas, ty återfallen
kunna icke blifva så många som nu, då tjufven blott straffasjned
fängelse vid vatten och bröd några dagar, och derpå genast utsläppes
för begående af nya brott. Jag liar till lifstidsfästning
för 3:dje resan stöld dömt en person, som för första resan blifvit
dömd 11 månader förut. Under ett års tid hade denne man
således gått igenom alla graderne och blifvit mogen för lifstidsfästning.
Detta är min erfarenhet, och jag har hört flere domare
dela densamma. Efter Utsk:s förslag kan det icke inträffa,
att en person under- ett år kan genomgå alla graderne. Det
måste således leda till en förminskning i Stölderne. Om nu, såsom
Hr Gyllenskjöld sagt, vi befinna oss i ett rättlöshetstillstånd
i fråga om egendomsbrotten, är det då icke skäl, att lagstiftningen
träder emellan. Jag tror icke, att någon kan neka, att
de af Utsk. föreslagna straff för stöld innefatta en högst väsentlig
skärpning, ty om man frågar en för 3:dje, resan stöld tilltalad
person, hvilket straff han helst undergår, antingen 40 par spö
eller några års fästning, tror jag icke han skall tveka i valet.
Åtminstone har jas raångfalldiga gånger hört tjufvar säga att spöstraffet
kunna de undergå bara de slippa fästning. Fästningsstraffet
har något för tjufvar ytterst .afskräckande.
Det skäl emot förslaget man velat hemta i den omständighet
att ett ytterligare antal fängelser blir nödvändigt, är dessutom
af dem, man plägar kalla: de obotfärdigt förhinder, ty
om sådana måste upföras, bör detta icke hindra lagens antagande,
utan endast tagas i betraktande med afseende å tiden, då
den skall träda i verkställighet. Det är nemi. klart att fängelser
icke kunna byggas förr än kändt är, att de nuvande åro otillräckliga
och detta fängelsernas upbyggande måste alltså förutsätta
lagens antagande. Styrelsen öfver arbetsinrättningarne i Riket,
liar, om en rund tid bestämmes för lagens trädände i kraft,
rådrum att utvidga fängelserne. Ehuru jag således medgifver,
att arrangementer måste vidtagas i anledn. af lagens antagande,
påstår jag likväl, att de icke böra komma i fråga förrän lagen
är antagen. Enär det här blifvit ytterligare vidrördi, att prygelstraffet
inom arméen icke kan bibehållas, derest spö- och risstraffen
uphöra, så måste jag åtei uptaga detta ämne. Prygelstraffet
medför icke den nesa, sorn spö- och risstraffet. Hafva
28a
Den 12 Augusti f. m
lirnne någonsin hört, att en soldat, sorn blifvit afstraffad med
prygel, ansetts deraf vanärad;? Den, som beklädt pålen, är deremot
i allmänna opinionen bränmärkt, och oaktadt de många
beslut om afskaffande af spö- oell risstraffen, R. St:r vid flere Riksdagar
fattat, hafva de likväl icke beslutat uphäfvandet af prygelstraffet.
Prygel är, på sätt jag redan nämnt, ett lämpligt disciplinärstraff,
och jag vill, med afseende på dess nödvändighet, icke förorda
dess borttagande, men detta hindrar mig icke att förorda
borttagandet af ett kriminelt straff, som till sina egenskaper är
förderfligt och till sina verkningar, såsom straff, icke ändamålsenligt.
Jag vill icke uptaga R. o. Ad:s tid, utan fortfar i mitt
yrkande af bifall till punkten.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Flach, Johan: Afven om man utgår från den grundsats,
LagUtsk. antagit, att spö- och risstraffeu böra afskaffas, såsom
varande. okristlige, utan alt i samma mån vara afskräckande
från iteration af brott, tror jag icke att man försigtigtvis kan
antaga Utslcs förslag och della af skäl, som jag i korthet vill
upgifva. LagUtsk., stödjande sig på den grundsats, att spöstraffet
bör afskaffas, icke blott för dess omensklighets skuld, utan äfven
för dess oförmåga alt förekomma brott, har också, uti sin
speciella lagstiftning, för tillgrepp väl föreslagit ett efter dess
åsigt vida verksammare straff, nemi. fängelsestraff i serskildta grader:
dock utan att Utsk. genopi detta förslag kan anses hafva
förändrat straffsystemet i öfverensstämmelse med den af Utsk.
uttalade allmänna grundsats, utan endast att hafva afsett en partiel
förvandling af straffen för tjufnadsbrott, och att antaga ett
sådant partiell förslag kan jag icke anse tjenligt, äfven fastän
jag anser spö- och risstraffen i allmänhet olämpliga. Då emedlertid,
i anseende till den långt framskridna tiden för Riksdagen,
det icke är sannolikt att LagUtsk., i händelse frågan återremitteras,
blefve i tillfälle att omsorgsfullt och i sin helhet utarbeta
straffsystemet efter ofvannämnde grundsats, vet jag i sanning icke
hvartill en återremiss nu skulle tjena och jag anhåller derföre
att R. o. Ad. ville afslå Betänk.
Hr Carleson: Till svar på den siste talarens anförande får
jag underrätta honom, att Utsk. noga granskat hvarje lagbud, deri
spö- och risstraffen finnas utsatta, och alt Utsk., med de undantag,
som innefattas i nu föreslagne straffbestämmelser för olika
arter af stöld, icke ansett någon våda kunna upstå deraf att spöoch
risstraffen förvandlas till motsvarande fängelse vid vatten
och bröd.
Hr Carlheim Gyllenskjöld har redan upgifvit orsaken till den
skillnad, som förefinnes emellan hans och mina beräkningar.
Den består nemi. deruti, att Hr Gyllenskjöld fästat sig vid antalet
af brott, som enl. upgift skola blifvit inom Riket begångna,
hvaremot jag grundat min kalkyl på antalet af de personer, som
Den 12 Augusti f lii.
283
för olika brott blifvit sakfälda. Att i förevande fråga Hr Gylleuskjölds
beräkning är mindre uplysande, tror jag man kan
finna bland annat dels af det förhållande, som han sjelf torde
medgifva, att de lill JustitiseStats-Ministern inkommande upgifter
ä begångna brott äro vida mindre tillförlitlige än de å personer,
som blifvit sakfälde, dels deraf, att samma personer ofta
blifvit tilltalade oell sakfällde för flere särskilde brott, hvarom
den, som behagar, lätteligen kan förvissa sig, om han endast
kastar en blick i någon af Ofver-Rätternes samlingar af kriminal-utslag.
Då jag sista gången hade ordet, gjorde jag, genom en procentberäkning,
jemförelse mellan sådane, som blifvit dömde för
3:dje och 4:de resan enkel stöld, samt sådane, som blifvit dömde
för lista resan. Jag tror icke alt jag då yttrade att denna beräkning
afsåg förhållandet för liden från och med 1841 till oell
med 1851, utan endast under de två åren 1841 och 1851. Men
äfven om man tillika tager i betraktande förhållandet under de
mellanliggande åren, kommer man i så måtto till samma resultat,
som man finnér, att antalet af dem, som blifvit sakfällde
för stölder, hvilka enl. gällande lag kunna med spö eller ris bestraffas,
i allmänhet förökats i vida större mån än antalet af
dem, som blifvit sakfällde för de arter af stöld, hvilka numera
icke äro med nyssnämnde kroppsstraff belagde. Så upgick år
1841 antalet af dem, som dömdes för större eller mindre kyrkotjufnad,
till 9 personer, men i medeltal under de 10 följande
åren lill 11 personer. Antalet af dem, som år 1841 dömdes
för fickslöld, vare sig ilererad eller icke, utgjorde 8 personer,
men var under de nästföljande 10 åren i medeltal 30 personer.
För olika slag af stöld ute på marken jemte mjölkning af annans
kreatur blefvo år 1841 sakfällde 63 och i medeltal under påföljande
10 år 74 personer. 1841 dömdes för enkel stöld, föröfvad
3:dje gången eller oftare, 234 och i medeltal under påföljande
åren 309 personer. För enkel stöld Irsta resan dömdes deremot
år 1841, 1057 och i medeltal under de påföljande åren
1195 personer. Dessa mina upgifter grunda sig på JustitiseStats-Ministerns
tabeller och af dem kan den, som behagar deraf
laga kännedom, lätteligen finna i hvad mån spö- och risstraffet
varit mera afskräckande än andra nu begagnade straff mot tjufnader.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har börjat sitt senare
anförande med den önskan, att R. o. Ad. skulle i dag lösa
en långvarig fråga, likaväl som Ståndet löste en annan i går.
Dessa båda frågor hafva ingen jemförlighet sinsemellan, hvarken
i afseende på deras innehåll eller i afseende på bevekelsegrunderna
för besluten. Om jag icke bedrager mig, så lemnade det
stora flertalet i går sitt bifall, mindre med afseende på sakens beskaffenhet
än för att göra RondeSt. till viljes. Hvarföre del?
Jo derföre måhända, att man förut trädt RondeSt, för nära i
Bränvinsfrågan. Det var således en bränvinsskukl, som borde
284
Den 12 Augusti f. m.
gäldas; man sökte godtgöra ett fel med ett annat. Någon sadan
liqvid ar här icke i fråga, hvarföre man torde få behandla
saken med afseende på hennes egen beskaffenhet. Om det
Höglofl. Ståndet möjligen förhastade sig i går: så är det icke
något skäl att göra så äfven i dag. Tvertom. I alla fall bör jag
erinra, att man i går ej borttog allt, ehuru man efterskänkte en
stor del af hvad man bordt ostyckadt bibehålla. I dag deremot
är fråga om att borttaga ailä de skamstraff, som man förut ansett
lämpliga. Theorien, som Gr. Sparre försvarar, må vara aldrig
så vacker. Det är mig likgiltigt. Man måste tillse, huruvida
en (heori är _ lämplig för det samhälle, hvarest man vill
använda henne. Ar hon det icke, så måste hon förkastas, ehuru
älsklig hon än må synas.
Få hvad sätt skall man kunna afgöra om den ifrågavande
theorien är lämplig eller icke? Jag kan ej finna, att det skulle
kunna ske på annat sätt, än genom bevis, hemtade från erfarenheten.
Men när sådane anföras, så förklarar motsidans talare, t. ex.
Frih. Cederström, att en fluga gör ingen sommar. Om erfarenhetsbevisen
ej duga på den ena sidan, huru går det då med
Frihms Romerska flugor, hvilka han åberopat å den andra? De
kunna naturligtvis icke gälla mera än de Svenska exempel, som
här blifvit anförda. Hvarföre har Gr. Sparre börjat att åberopa
exempel mot mig, om icke derföre att han sjelf trodde derpå,
och förmodade sig kunna med dem öfvertyga Eder, Mine Hrr?
När då Hr Carlheim Gyllenskjöld träder upp och säger att Jusf.-  Stats-Ministerns tabeller innehålla det eller det: så börjar Gr.
Sparre genast att tveka om erfarenhetsbevisen duga eller icke, och
säger till sitt försvar, att talarens upgifler äro oriktiga. Hr Carleson,
som under liden kommit tillstädes, påstår detsamma och får derför
beröm af Gr. Sparre. Jemförer man nu Hrr Gyllenskjölds
och Carlesons upgifter, så finner man skillnaden dem emellan
beslå deri, att den förre räknat brottens och den sednare brottslingarnes
antal. I fråga om hvilket, som är det riktigaste, får
jag förklara, det jag instämmer med Hr Gyllenskjöld. Derjemte
får jag tillägga, att jag företrädesvis tror på honom, emedan
han under många år haft till embetsåliggande att af Domstolarnes
inkommande berättelser sammanfatta dem, JustitiaeStatsMinistern
för hela Riket afgifver. Ingen inom detta land kan
känna den saken hällre än Hr Gyllenskjöld, och om hans sanningskärlek
är jag fullt öfvertygad. Till bevis på riktigheten
att beräkna brotten, ej brottslingarne, får jag nämna, att jag
emottagit bref från släglingar och andra i landsorterna, deri det
heter, att den och den har blifvit bestulen, den kyrkan har blifvit
plundrad, vi måste hålla vakt vid våra gårdar om nätterna;
vi anse det icke löna mödan att tilltala tjufvarne, ty dels blifva
de för lindrigt straffade, dels komma de snart igen, sedan de
undergått sitt straff; de blifva då farligare än förr, emedan de
tillika äro hämndlystna. Under sådana förhållanden måste vi
liga och lida, intill dess en verksammare brottmålslagstiftning
Den 12 Augusti f. m.
285
kan införas oell handhafvas. Häraf visar sig emedlertid att ett
vida mindre antal brott bestraffas än som verkligen begås.
Man har här åberopat utlänningens förklenliga omdöme
om oss. Månne det icke vore skäl att vi först begagnade eget
omdöme om våra tjufvärs beskaffenhet, innan vi gifve akt på
hvad utlänningarne säga om vår lagstiftning? Då korume vi
troligen lill den slutsats, en talare omnämnt och hvilken jag icke
vidare behöfver uprepa, än att ljuf värne frukta spö- och risstraffen,
samt stjäla understundom, icke för nöd, ulan af rofgirighet
eller lättsinne och föragt för våra lama straff. Philantroperna
fasa och rysa för kroppsstraffen, och Gr. Sparre isynnerhet bar
på della rum i dag talat så rörande, särdeles om deras tillämpning
på qvinnor, att jag nästan tror, att bans ställning på Riddarhuset
och hans vändning mot läktaren kunna hafva varit bidragande
orsaker dertill. Det må ursäktas mig, som är äldre
och vänder ryggen ditåt, om jag icke är lika känslig och derföre
har mindre medlidande med brottslingar af det vackra könet.
Man talar bär om den brottsliges, men icke om den anfallnes
lidande, icke om den känsla, hvilken intager en hvar,
som ser att brott begås, som ser en oskyldig menniska blifva
rånad och misshandlad. Om denna känsla rådfrågades, så skulle
bon befinnas vara mera liflig och bitter än den, hvilken man
erfar vid åskådandet af en brottslings bestraffning. Vill man i
brottmälslagstiftningen laga känslor i beräkning, så bör man
inlaga dem å båda sidor. Finge den känsla råda, som åskådaren
erfar, då lian ser brott begås; så skulle tjufven eller rånaren
härdare straffas, än som sker, då den kalla lagen utkräfver
rättvisans fordringar. Följden deraf är, att det farter sig för
ordningens uprällhållare mycket svårare alt skydda brottslingar
mot mängdens förföljelser, när våld föröfvas, än att hindra deltagandets
öfverdrift, när bestraffningen verkställes. Delta måtte
väl bevisa hvad mängdens rättskänsla betyder.
Gr. Sparre liar, till stöd för sina åsigter, åberopat icke blott
att BondeSt. icke är för stränga straff, utan äfven ett tal, som
en bonde skall för Hr Grin hafva hållit. Hr Gyllenskjöld har
redan besvarat den saken. Men jag vill dock tillägga, det jag
befarar, att somliga ledamöter af BondeSt. torde vara lika så
känsliga, som vissa ledamöter af R. o. Ad., för det klander elter
de loford, som dem af Aftonbladet och andra tidningar
tilldelas.
Grin har vidare sagt, alt R. St:r tillförene godkänt det
milda straffsystem, Utsk. förordar. Det må vara. R. St. hafva
fattat beslut i alla rigtningar, så att man kan till efterföljd åberopa
dem huru man behagar. Möjligen aro somlige sådane, att
R. St. icke ens torde vilja vidhålla dem. Afven om R. St:r skulle
godkänna det nu förevar:de, är jag öfvertygad, att något annat
deraf icke består än hvad som kan vara rigtigt. Antingen LagUtsk.
eller hvilket Utsk. som helst upgör origtiga förslag, så
skola de med tiden af sig sjelfva ramla likasom ett lius, bygdt
286
Den 12 Augusti f. m.
på svikande grund. Detta är en följd af sanningens inneboende
kraft, den ingen kan motstå.
Utsk. har i sina åsigter ett grundfel, nemi. det, att anse
straffet, om jag så må säga, vanhederligare än brottet, ty det
vill icke begagna kroppsstraff, ehuru det ogillar brott. Bien vår
allmoge och Svenska folket för öfrigt, samt alla andra folk, hafva
en sundare åsigt. De anse brottet vanhederligare än straffet och
derföre göra de den skillnad, som Grin här icke vill förstå, nemi.
emellan prygelstraff för tjenstefel och spöslitning för stöld. De
anse soldaten icke vanhedrad för det han blir kroppsligt bestraffad,
men tjufven anses för tjuf, fastän hans skinn skonas.
Andra folk, såsom Engelsmännen t. ex., äro, i frågor sådana
sorn denna, försigtigare, än vi. Med förlof af de Hrr, som icke
söka exempel, vill jag anföra ett dylikt, som icke är mildt och
hvilket åtskillige torde påminna sig. I England hörer det nemi.
till ambitionen hos mången dagdrifvare, som icke tror sig hafva
något bättre att göra, att söka utmärka sig på något utomordentligt
sätt. Det var icke längesedan en s. k. dandy der beredde
sig tillfälle alt slå Drottningen med ett ridspö, i förhoppning,
att derigenom blifva märkvärdig, och ett föremål för allas
nyfikenhet. Men Englands domare voro mera än vi upmärksamme
att rätta bestraffningen efter brottet och brottslingens beskaffenhet,
så att honom och hans likar skulle betagas lusten till
dess förnyande. Honom ålades derföre ett kroppsligt straff. Han
fick något slags stryk, jag minnes icke på hvilket sätt. Han
blef derigenom märkvärdig, på ett nesligt sätt, d. v. s. utskämd.
Det faller icke mer någon dandy in att utmärka sig på samma
sätt. Om våra lagstiftare vore lika försigtiga, skulle de bättre
än nu sker kunna återhålla våra brottslingar.
Om kroppsstraffen borttagas, huru skall man kunna föreställa
sig möjligheten att i längden bibehålla prygelstraffet inom
arméen, och husagan inom hushållen? Förmodligen skola våra
mildhets- eller flathetslärare, sedan de väl fått kroppsstraffen afskaffade
för ljufnader, jemväl afskaffa dem inom arméen och likaså
husagan. Huru vill man arrestera soldater under marcher
eller krig? Om man arresterar sjömän ombord på fartyg, så
mäste deras kamrater göra tjenst för dem och straffet drabbar
således icke den skyldige, som sitter i sitt fängelserum (jag vet
icke huru det heter ombord) och der i maklig ro förtär sin
föda, utan straffet drabbar dem, som måste göra den arrestera
des
arbete. På samma sätt, huru vill man tänka sig, att en
husbonde skulle kunna sätta en straffvärd tjenare i arrest och
derigenom beröfvas hans arbetskraft. Sådant går icke an; och
den person, som skall afstraffas, är utan tvifvel mera belåten att
snart få den saken liqviderad, än att långe sitta i fängelse. Hr
Gyllenskjöld omnämnde ett tjenligt skamstraff för dem, som mjölka
andras kor. När våra förståndiga förfäder uttänkt ett sådant,
hvarföre skola vi borttaga det?
Gr. Sparre har, såsom ytterligare skäl för kroppsstraffens
borttagande, åberopat vissa brottslingars hån emot straffet. Be
-
Den 12 Augusti f. ni.
287
visar icke detta lian, att brottslingen äfven i sin yttersta nöd
bar en sådan ambition, att barr vill visa det han. i straffets uthärdande,
öfverträffa!’ andra. När denna känsla är så stark, att
hon yttrar sig under sjelfva straffets undfående, hvarföre skall
man bortkasta och icke begagna benne lill att afskräcka från
brott.
Naturligtvis har jag ingenting emot, att man gör återgång
för brottslingen möjlig. Jag har derom förut yttrat mig. Men
jag anser denna återgång icke böra göras till hufvudsak. Allmänna
säkerheten är hufvudsaken, icke brottslingen, icke eller
hans förbättring. Hvarföre skall man vara så ömtålig om den
brottslige, hvarföre vara så rädd för att låta honom upoffras för
det allmänna bästa, när man låter den oförvitlige soldaten, som
intet ondt gjort, offra sitt lif för samhällets bestånd?
Gr. Sparre har vidare sagt, att spö- och risstraffens bibehållande
vore en skam och vanära för landet, men jag frågar
hvilket är skamligare för Svenska folket, antingen att hafva en
sådan mängd af brottslingar, att hon väcker utlänningars såsom
t. ex. Hr Laings m. fl. förvåning, eller att hafva få brottslingar
och stränga straff? Här är sagdi, alt mången fortfar att stjäla af
bristande tillfälle att ärligt förvärfva sitt bröd. Det är icke i
följd deraf, att han undergått skamstraff, som lian icke erhåller
tjenst, utan i följd deraf, att han stulit. Om än tjufven icke
kroppsligen bestraffas, så är man likväl rädd att taga honom i sin
tjenst. Man säger, att 6 månaders ensamhetsfängelse tål man
nog. Det kommer derpå an. På samma sätt kan man äfven
säga om spö- och risstraffen. Ar kroppen stark, så uthärdas
nog dessa straff. Likaledes förhåller det sig jemväl med fängelsestraffet,
allt eftersom den brottsliges sinne är starkt. En
talare, jag minnes icke hvilken, har kallat skamstraffen för en
kräfta. Jag åter tror, att fängelsestraffen snarare äro en kräfta,
ty skarostraffen skada blott brottslingen, men fängelsestraffen fräta
hela samhället. Ensamhetsfängelser finnas icke hos oss för det
antal brottslingar, som skola undergå detta långvariga straff, utan,
om straffet skall, såvidt möjligt är, följa omedelbart på domen,
måste brottslingarne förvaras i gemensamhetsfängelser, hvilka då
blifva, såsom bär nyss nämndes, vexelundervisningsskolor för
brott. Om desse verka till gagn eller skada för det allmänna,
öfverlemnar jag lill mina värda motståndares bedömande. En
talare har sagt, att nya straffängelser blifva supplementer till
den nya lagen. Jag tror, att de böra föregå antagandet af nyä
strafflagen. Hvad blir eljest följden? Jo! att man upgjort en
strafflag under förutsättning alt hafva tjenliga fängelser; men
som de saknas, blifver han kraftlös, äfven om han i sig sjelf
vore duglig.
En talare har trott, att R. St:r icke skola rygga tillbaka för
kostnaderne; att de icke vilja sila mygg och svälja kameler. Jag
känner icke, att R. St:r ännu gifvit nog medel ens för ransakningsfängelset
anskaffande. Då Konungen, för en eller (vå
Riksdagar sedan, lill ändamålet äskade 4 eller 500,000 R:dr,
288
Den 12 Augusti f. m.
gåfvo R. Sl:r ett pär 100,000 R:dr mindre. Jag stridde på
detta mm förgäfves, för den Kongl. Propos:ns antagande, på det
att erforderliga medel icke måtte saknas. Jag vet icke om
den värde talaren räknar dessa 200,000 fi:dr för mygg eller kameler;
men säkert är, att de blefvo från anslaget afsilade. Jag
förnyar min anhållan om afslag.å denna punkt.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: 9 år hafva förflutit,
sedan jag på detta rum deltog i öfverläggningarne om ett
nytt straffsystem. Af de ledamöter, söm då ifrade för den föreslagna
reformen, ser jag nu högst få. Desse hafva, så vidt jag
kunnat förnimma, äfven förstummats. Jag kunde vid det omnämnda
tillfället icke med min röst understödja reformen, i den
ulsräckning man då ville gifva densamma. Mina betänkligheter
finnas nedlagde, dels i den reservation, jag bifogat LagUlsk:s
Betänk., deisi R. o. A:ds prot. Min hnfvudsakligasle betänklighet
bestod deri, att man inskränkte straffarterne till ett allt för
ringa antal. Det gick då icke an att bibehålla hvarken vattenoch
bröd-straffet eller landsförvisning. Man ville endast bibehålla
dödsstraff, fängelsestraff och böter, och betraktade den sistnämnda
straffpåföljden med det förakt, att man merendels icke besvärade
sig med att utsätta något visst belopp, utan öfverlemnade
åt domaren att vid förekommande fall bestämma beloppet inom
gränsen emellan den högsta och lägsta tillåtna bötessumman.
Domaren skulle således i de flesta fall skrifva lagen uti domstolen,
Jag uttalade vid det tillfället den åsigten, att detta var beqvämt
för lagstiftaren, men obeqvämt för domaren, och olyckligt
för landet. Jag påyrkade vatten- och brödstraffets bibehållande.
Detta Stånd biföll emedlertid de grunder för den nya strafflagen,
som LagUtsk. framställt. Sednare tiders erfarenhet inom andra
länder har likväl visat, att de yttrade betänkligheterne icke saknade
grund. Det då förordade och som osvikligt korrektiv ansedda
ensamhets-fängelset har sedermera icke, mig veterligen,
kunnat i något Iand såsom uteslutande straff antagas. LagUlsk:s
förevande förslag är ett steg till förbättring i den 1111 inskränkta
riglning, som redan vid förenämnde tid syntes mig lämpligen
kunna ifrågakomma. Jag skulle derföre anse mig svika det land
jag tillhör, om jag icke nu med min röst sökte bereda framgång
åt ett förslag, sorn hufvudsakligen öfverensstämmer med
hvad jag redan dä ansåg nyttigt och lämpligt. Såväl vid det
tillfället på detta rum som inom LagUtsk. yttrade jag mig för
afskaffande af spö- och risstraffen, äfvensom af skamstraffen.
Man ville då gå längre, än till den förbättring, hvarom alla
syntes vara ense, — och då man sökte att på en gång
taga steget för långt ut, så kom man ej nr stället. Nu
hotar ett ondt af motsatt art, om detta Stånd, såsom några
talare påyrkat, icke skulle vilja taga det steg, som LagUtsk.
föreslagit och hvilket är af civilisationen så högt påkalladt. Jag
tog mig redan 1845 friheten yttra, alt jag ansåg straffet vara
den
Den 12 Augusti I m.
289
ilen anklagade till näpst och androm till varnagel, och att man
af straffen icke borde fordra mera, än att de iftte skulle bära
stämpeln af råhet och grymhet, men tillika innefatta allvar och
stränghet. I denna rigtniug synes mig LagUtsk. nu äfven hafva
velat gå. Det är här nemi. fråga om, att borttaga de straff, som
hära prägeln af denna råhet och grymhet, och hvilkas förbättrande
egenskap det knappast var att förmoda alt någon här skulle
vilja försvara.
De exempel, som af några talare blifvit anförde, tror jag
vara i högsta måtto haltande. Hvad angar 3:dje och 4:de resan
stöld, så är det Hrr:ne nogsamt bekant, alt dessa brott äro
belagde icke blott med spö- och risstraff, utan äfven med straffarbete
å fästning eller tukthus. Huruvida då, vid sådant förhållande,
det varit spö- och risstraffen eller straffarbetet, som bidragit
lill den upgifna förminskningen af iterationerna utaf dessa
biotl, tror jag ingen kan bestämma. Man har visserligen sagt,
alt antalet af dessa brött förminskats, och antydl att sådant härrört
deraf att de varit belagde tued de omnämnda aftlikliva straffen,
men om än den upgifna förminskningen skulle kunna i bevis
ledas, så lärer dock Ingen kunna ådagalägga, att sådant varit
en följd deraf, att brotten varit belagde med spö- och risstraff;
möjligen ligger orsaken snarare i tillämpningen af fängelsestraffet.
Likaledes har man talat om den osäkerhet, som f. u.
skall förefinnas, och man har dervid sagt, att allmänheten fruktade
att tilltala den brottslige derföre, att lagen icke tillbörligen
näpste honom. Om så verkligen skulle förhålla sig, hvilket jag
ej kan medgifva, bevisar det intet annat, än att man anser spöoch
risstraffen icke så afskräckande, som några talare velat påstå.
De hafva ju under sådana omständigheter icke utöfvat någon
skyddande egenskap. Såvidt jag kan finna, afser icke Utsk:s
förslag att åstadkomma någon mildare bestraffning än den närvar:de.
Tvertom blir den allvarsammare än den, som nu eger rum.
Att ingå i någon granskning af förslagets detaljer, är nu icke
fråga om, enär endast 2:dra och 3:dje punkterne äro föremål
för öfverläggning, men jag hade likväl trott, att meuingarne numera
icke skulle vara delade derom, att tiden vore inne, att
icke längre låta kyrkan begagnas till plats för schavottering. Likaså
hade jag föreställt mig, att, då, under en längre följd af är,
risstraffet icke blifvit tillämpadt på någon, som sökt befrielse derifrån,
tiden kunde anses vara inne, att äfven afskaffa detta straff.
Om någon individ haft förmåga att, oaktadt han blifvit stämplad
med det vanärande spöstraffet, icke vidare falla, så är detta ett
berömvärdt undantag, men hindrar ej att stora svårigheter för
den en gång fallnes återuptagande i samhället möta just till
följd af den nu rådande opinionen om förberörde straff. Då
således intet fullgiltigt skäl torde förefinnas för bibehållande af
något utaf de straff, hvilkas afskaffande Utsk. föreslagit, anhåller
jag om bifall till Utsk:s förslag.
10 H. 19
290
Den 12 Augusti f. m.
Frill. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Det kan synas
förmätet af m?g att upträda i denna fråga, men då jag icke goldet
såsom Jurist, utan tager sunda förnuftet, så vidt det blifvit
mig beskärdt, samt förhällanderne isin verklighet, icke theorierne,
till utgångspunkt för mitt yttrande, torde jag kunna tillförse mig
R. o. Ad:s öfverseende, helst jag skall blifva ganska kort. Vid
straffs bestämmande har man att taga i betraktande, dels deras
af skräckande egenskap, dels att den brottslige tillskyndas nugot
lidande, som svarar mot brottets beskaffenhet, dels ock hufvudsakligen
att samhället mä blifva skyddadt mot brottslingar.
Hvad beträffar det afskräckande i straffet, så lägger jag derpå
jemförelsevis ringa vigt, emedan den brottslige, vid begåendet
af brottet, sällan bekymrar sig om straffpåföljden. Stundom och
törhända oftast är den honom aldeles obekant. Känner han
den och tänker derpå, är det icke fruktan för straffet, utan hoppet
alt kunna undgå detsamma, som föresväfvar honom. Straffets
afskräckande egenskap afhåller således ganska få från att
begå brott. Sådan är min och, jag vågar tro det, de flestes öfvertygelse.
Vidkommande det lidande, vare sig (ill kropp eller
själ, som bör tillskyndas den brottslige, så torde erfarenheten
hafva tillräckligt besannat, att en hastigt öfvergående, om än aldrig
så plågsam smärta, förr utplånas ur minnet än ett långvarigare
lidande, och just derföre är i min tanka frihetens förlust
för längre tid ett strängare och lämpligare straff, än spöstraffet,
som, huru svårt det för ögonblicket kan vara, likväl snart är
glömdt, serdeles af den mera förhärdade brottslingen. Kommer
så samhällets behof af skydd mot brottslingar. Vid betraktande
häraf, erfordras i sanning icke stor skarpsinnighet att arilhmetiskt
bevisa, att samhället är bättre skyddadt, om brottslingarne,
sedan de blifvit sakfällde, hållas längre eller kortare tid i fängelse,
än om de, efter undergåendet af hastigt öfyefgående spöstraff,
kyrkoplikt eller hvad det må heta, lössläppas för att genast
åter börja sina brott. Tydligt är, att ju flere af brottslingarnes
antal, som på en gång hållas fängslade, ju mindre äfventyra-
samhället. Af det anförda drager jag den oförtydbara
slutsats, att LagUtsk. i sitt förslag löst sin svåra upgift på ett
tillfredsställande sätt och jag röstar derföre bifall till Betänk.
Hr Carlheim Gyllenskjöld har, med icke ringa parlamentarisk
skicklighet, vetat att framhålla sina åsigter. Den som
icke närmare skärskådat hans anförande, skall också deraf ätteligen
kunna vilseledas. Han här med statistiska npgifter velat
bövisa, att spöstraffet motverkat brottens tilltagande der det tillämpats,
och att brotten ökats der det icke tillämpats. Hans
beräkningar kunde gälla något, om brottens af- eller tilltagande
berodde endast af straffens laeskaffenhet. Så är likväl icke förhållandet,
utan förefinnas så mångfaldiga verkande och motverkande
orsaker till brott, att ett försök att af brottmålsstatistiken
kunna leda sig till ett omdöme i detta fall är en omöjlighet.
Hvad helst man emedlertid må tilltro sig att med de anförda
ziffrorna bevisa, är dock säkert, att de ingenting bevisa emot
Den 12 Augusti f. m.
291
LagUtsk:s förslag, som innefattar alldeles nya straffbestämmelser,
hvilkas resultat omöjligen i någon annan än deras*samhäilsskyddande
egenskap kunna på förhand beräknas.
En annan värd talare, Hr von Hartmansdorff, yttrade i sitt
senaste anförande, om jag rätt upfattade, att brottslingen skulle
vara bäst belåten, att så fort som möjligt få undergå sitt straff,
och sedan återgå till sina vanliga förhållanden. Jag är af alldeles
samma mening, och önskar just derföre spöstraffets utby
tande
mot något annat, som sätter brottslingen ur tillfälle att
alltför hastigt återbörja sin vanliga brottsliga verksamhet. Jag
yrkar bifall till den nu föredragna punkten i Betänk.
Gr. Sparre: Sedan jag nu med glädje hört, att en af
Konungens Rådgifvare,^Avars uplysta och konseqventa yttrande
jag fullkomligt igenkänner sedan Riksdagen år 1844, då jag,
den unge Riksdagsmannen, icke deltog i öfverläggningarne om
detta ämne, yttrat sig till förmän för förslaget, kan jag vara
ganska kort i vederläggningen af Hr von Hartmansdorffs anmärkn:r,
hvilket jag i alla fall vid detta tillfälle gjort mig lill en
regel. Jag ber honom blott först bemärka, att ehuru det nu
är andra gången inom fä dagar han gjort mig till föremål för
sina förolämpningar, ernar jag likväl icke att på detta sätt föra
diskussionen. Jag bär aktning för hans gråa hår; men just för
att bibehålla denna aktning, och för att den må skydda honom,
ber jag honom uphöra med dessa förolämpningar.
Man har sagt, att tjufven icke skulle brännmärkas af
spöstraffet, utan af brottet; men låtom oss i detta afseende rådfråga
den allmänna opinionen, hvilken, man må säga hvad man
vill, likväl måste tagas i betraktande vid bestämmande af straff,
och man skall snart erfara, att det offentliga, det skamliga i straffet
brännmärker honom, att juan talar om den, som klädt pålen,
såsom ett kännetecken på en förlorad menniska.. Hvad ambition
kan en sådan person äga, hvad kraft att åter upresa sig
från det fall, hvari han någon gång teml. ofrivilligt råkat? En
talare har sagt, att den närvande bestraffningen är vanmäktig.
Ar nu förhållandet sådant, frågar jag, är det då icke skäl att
försöka annat straff, och har Utsk. icke gjort rätt i att föreslå
sådana, som Utsk. ansett verksamma? I st. f. att Usta och 2:dra
resan stöld bestraffas nu med fängelse vid vatten och bröd, skola
dessa brott efter Utslus förslag jimgällas med fängelse från 2
månader till och med 3 år. Är detta icke en skärpning, är
icke detta hvad som afses och som af nationen påyrkas? Då
R. Sl:r vid denna Riksdag beviljat ett anslag af 300,000 R:dr
till fängelsebyggnader, kunna icke dessa medel användas till förbättrande
och utvidgande af fängelserne, så att lagen derigenom
må kunna bringas till verkställighet? — och i allt fall, jag uprepar
det, kommer väl icke lagen så omedelbarligen att tillämpas, enär
af Konung och St:r beror tiden, då lagen skall träda i verksamhet.
Jag har icke uttalat mig till förmån för någondera af
19*
292
Den J2 Augusti f. m.
de här lemnqde utdrag ur de statistiska upgifterne, roen om jag
skulle göra det, vill jag gifva företräde åt dem Hr Carleson meddelat
Ståndet, enär dessa grunda sig på beräkning af broltslingarnes
antal; det är nemi. just dem man straffar, och genom
beräkning af dem kunna kalkylerna blifva sanna.
Frih. Creutz, Stephan: Då jag icke är jurist, kan det
icke vara min meningj att ingå i delaljerne af (Jtsk:s förslag;
men då här blifvit af en talare sammanställde kriminal-lagstiftningen
med militär-lagsliftningen, och samme talare framkastat
den frågan: ”huru kan man borttaga kroppsstraffen i allmänna
lägen, då sådant icke är möjligt i krigs-artiklarne”, bar jag ansett
mig böra yttra några ord.
Jag har väl icke varit många år i tjenst vid arméen, mendock
nära 14 år, under hvilken tid jag erfarit, att i början användes
prygelstraffet både strängt och ofta, och man slog manskapet
både med käpp och hand, så i som utom ledet. Manskapet
blef derigenom icke förbältradt utan fast mer församradl.
Sällan skall man finna en soldat för felagtighet blifva
korrigerad genom prygling, men deremot, sedan karlen en gång
undergått detta nesliga straff, är han mer eller mindre skadad,
om icke förlorad till sin moraliska existens. Pä sednare år
bar en mera förfinad anda inom militärbefälet gjort sig gällande,
så att man med föredöme, goda ord eller arrest bestraffat manskapet
för förseelser. Min öfvertygelse är, att såväl i läger som
under marcher prygelstraffet kan undvikas och när som helst
ur militärlagstiftningen borttagas, till arméens verkliga nytta och
båtnad. På roten vore möjligen det enda tillfälle, då man behöfde
använda prygelstraffet, emedan vid Indeldta Arméen icke
finnes arrester att tillgå, men i sednare lider har man kommit
derhän, att man t. ex. kommenderat manskapet till nästa års
rekrytmöte, och härför hafva de varit mera rädda än om de
blifvit till Kompagni-expeditionerne inkommenderade för att pryglas.
Samme talare har sagt, att militären icke kan arresteras
under marcher och tåg. Sådant kan likväl ske på det sätt, att
man desarmerar den felande och låter honom följa trossen, bärande
den sjukes packning och slikt, som brukas vid främmande
krigshärar. Jag tror nemi. icke det vore välbetänkt, att prygla
en Fransysk soldat. Jag tror således, alt då prygelstraffet kan
ur militärlagstiftningen utgå, kroppsstraffen äfven böra uteslutas
ur allmänna lagen. Jag anser det stridande mot mensklighet,
mot civilisationens anda, mot kristendomens väsende, att i ett
land, som kallar sig ett kristligt samhälle, man drager upp sina
medmenniskor på pålar eller bänkar och piskar dem som hundar.
Man har sagt ”att det vore bättre hafva stränga straff och
fä tjufvar” och man har derjemte åberopat Engelsmannen Laings
resa i Sverige med hans såsom fördelaktigt ansedda yttranden
öfver Svenska straffsystemet och fängelseväsendet, men är denne
resebeskrifvare icke mera sanningsenlig och trovärdig i dessa
förhållanden inom vårt land, än han är i de flesta andra för
-
Den 12 A u gus ti f. in.
293
hållanden han omförmäler, så är han i sanning ingen auktoritet att
här anföra. Man har äfven sagt, att det skulle endast vara en
pjunkig philanlropi, som skulle vilja afskaffa spöstraffet. Men
såvida philantropi fortfarande får behålla betydelsen af mensklighet,
så vore i sanning väl och önskvärdt, om denna filantropi
finge göra sig gällande i vårt land, della så mycket mer, som
en så beskaffad philantropi utgår från kristendomen och ett sannt
begrepp om menniskovän, och tiden synes i sanning vara inne
för afskaffande af dessa barbariska straff. Det var en tid, då man
använde tortyren. Jag är öfvertygad, att då fråga upstod om
afskaffande af detta nedriga straff, som är en skamfläck för de
nationer, som inrymt något sådant i sin lagstiftning, den tidens
stationära begrepp skulle pä det starkaste motsätta sig afskaffande
af detta straff, under förebärande af brottslighetens tilltagande.
Jag kan icke föreställa mig annat än att, i 19:de århundradet,
man skall kunna inse, att likaväl som torturen kunnat afskaffas,
kunna äfven de fysiskt affliktiva straffen ur Svenska lagstiftningen
utgå. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad och propos. framställdes
till bifall å förevande punkt, ropades starka Ja, blandade
med många Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
trott sig finna Ja öfvervägande.
Efter härvid af Hr von Hartmansdorff begärd votering, uplästes
till justering och godkändes följande voter:s-propos:n:
Den sorn bifaller LagUtsk:s tillstyrkande, att R. St:r för
deras del mätte besluta en förordning af följande innehåll: ”Straff
af spö eller ris må ej vidare någon ådömas, skolande i de fall,
der ovilkorlig bestraffning af spö- eller ris är stadgad, fängelse
vid vatten och bröd i stället åläggas, med iakttagande af de
grunder för straffmätning, som i hvarje fall stadgade äro”, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot berörde tillstyrkande gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 20.
Nej — 22.
Hr Fljärne, Harald: Jag anhåller att till prot. få afgifva
min reservation emot det bedröfliga beslut, som en tillfällig majoritet
åstadkommit.
Fortsättningen af förevande Betänkts pröfning upskjöts till
eftermiddagens plenum.
294
Den 12 Augnst! e. m.
Anmäldes och lades på bordet BankoUlsk:s under JM 49
afgifna Utlåt., i anleda, af RiksStåndens återremisser af Utlåt.
JM 14 öfver K. M:s Nåd. Propos. och inkomne motioner, ang:de
deciiual-systemels tillämpning på Riket mynt, hvarefter H. R. o.
Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 12 Augusti 1854. '
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-ntdr. för förmiddagens plenum samt
pleni-prot. f. d. 24 sisth Maj e. m.
Med tillkännagifvande att?Frih. Raab, Adam Christian,
såsom ledamot af Serskildta Utsk. begärt och erhållit 3:ne veckors
ledighet, räknad från den 15 dennes, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i
nämnde Utsk. under Friluns frånvaro.
Uplästes och begärdes på bordet en af Hr Rosenblad,
Bernhard, inlemnad sålydande motion:
Under närvar:de förhållanden lärer det enda tillfället till
utförsel, Finland eger, vara landvägen öfver Haparanda. Detta
ger tillfälle till mycken förtjenst för Sveriges nordligaste stä^
der, men fordrar också ett snart undanrödjande af alla onödiga
hinder.
Jag får sålunda föreslå, att R. St:r hos K. M. anhålla ali
K. M. täcktes bevilja, tills vidare och så länge närvar:de förhållanden
fortfara, tullfri införsel från Finland landvågen af Bjelkar,
Bräder, Plankor, Sparrar, Master, Spiror och Tjära.
Fortsattes pröfningen af LagUtsk:s Betänk. JM 37, i anledn.
af väckte motioner, ang:de brottmåls-lagstiftningens förbättring;
hvarvid nu förekom Utsk:s under JM 3 afgifna förslag lill en
förordn. om kyrkopliklens afskaffande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Så, som kyrkoplikten
för närvarrde är beskaffad, vill jag icke yrka hennes fortfarande.
Man har nemi. ändrat eller, rättare sagt, förderfvat en god inrättning,
så alt hon icke mera motsvarar sitt ändamål. Det
Den 12 Augusti e. m. 295
har skett'derigenom att man ändrat föreskrifterna om kyrkopliklens
undergående, så att det kan ske i läneresidensets kyrka eller
i en annan församling, än den, hvartill tjufven hörer. Då
brottslingen icke hehöfver offentligen afbedja sin förbrytelse inför
de församlingsboer, som kännt honom kanske ända från barndomen,
blifver handlingen för honom likgiltig eller åtminstone
å honom mindre verksam, än hon i annat fall skolat vara. När
förhållandet ofta är sådant, och när kyrkoplikten blifvit förvandlad
till ett skamstraff: så torde det måhända vara skäl att derifrån
afstå. Men när, å andra sidan, det egentliga straffet för
stöld är så ringa, att det ej af tjufvarne aktas, utan de anse
kyrkoplikten såsom det svåraste af straffet, emedan hon medför
offentlig vanära; så tror jag det vara mindre väl betänkt att afskaffa
denna del af bestraffningen, förr än man i stället salt något
motsvarande. Denna fråga s/nes alltså icke kunna afsöndras
från de öfrige. Då R. o. Ad. återremitterat den förra
punkten, ang:de spö- och risstraffens uphörande: så vore det
skäl att äfven återförvisa den förevande, på det att båda frågorne
måtte i ett sammanhang af Utsk. ånyo behandlas. På
grund häraf anhåller jag om återremiss af den nu föredragna
JPdje punkten.
Hr Printzensköld, Carl: Lika med Hr von Hartmansdorff
anser jag, att det sätt, hvarpå kyrkoplikten nu för tiden
merändels verkställes, har förändrat denna handlings ursprungliga
karakter, så att densamma måhända icke motsvarar sitt ändamål.
Sä länge kyrkoplikten ansågs såsom en kyrklig handling,
så kunde och borde den icke anses såsom ett straff, och
ännu mindre såsom ett skamstraff. Men* hvarföre har denna
handling blifvit af den allmänna opinionen hänförd till skamstraffen?
Jo just till följd af den offentlighet, hvarmed förbrytarens
återförening med kyrkan sker. Detta mätte väl mera än
allt annat bevisa, att det är skammen, att det är blygseln för
det brott, man begått, som egentligen stämplar straffets beskaffenhet,
och att. det således är lagstiftarens pligt att bibehålla alla
sådana straffarter, med hvilka blygsel och vanära äro förenade.
Emedlertid och då den offentliga kyrkoplikten, enl. hvad jag
hört åtskilliga prestmän säga, icke numera uppfyller sitt ändamål,
så vill jag, ehuru jag anser densamma vara en serdeles
vigtig del af broltmåls-lagstiftningen, icke envist påyrka dess
fortfarande; men då R. o. Ad., enl. min öfvertygelse, på goda
skäl återremitterat den 2:drtt punkten, och då det icke kan vara
ändamålsenligt och klokt att nu företaga en mönstring af de
serskilda straff, som vår brottmålslag innehåller, för att bedöma
hvilket af dem vore lämpligt att fylla den lucka, som genom
kyrkopliktens afskaffande upkommer, instämmer jag i den siste
värde talarens anhållan, att denna punkt mätte blifva till LagUtsk.
återremitterad.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Den talare, som först
öpnade diskussionen, har utgått från den åsigt, att kyrkoplikten,
296
Den 12 Augusti e. m.
sådan den för det närvande verkställes, bör betraktas såsom ett
straff. Han har vidare sagt, att det öfriga straffet för tjufnadsbrott
är så ringa, alt det vore nödvändigt att bibehålla kyrkoplikten
såsom ett surrogat för straff, samt att, då denna fråga
måste betraktas i ett sammanhang med frågan om spö- och risstraffet,
hvilken sednare fråga på f. m. återremitterades, samma
åtgärd borde i afseende å nu förevar:de fråga vidtagas. Men
såväl denne talare, som Hr Printzensköld, hvilken derefter hade
ordet, hafva medgifvit, att kyrkopliktens ursprungliga karakter
är .en försoning med samhället efter utståndet straff, och alldeles
icke en del af sjelfva straffet. Oaktadt detta medgifvande,
komma likväl de värde talarne till det resultat, att nu föredragne
3:dje punkt, deruti LagUtsk. tillstyrkt kyrkopliktens afskaffande,
bör återremitteras. Inkonseqvensen af deras yttranden
torde falla en hvar i ögonen.
Sorn, jag varit en af de motionärer, hvilka yrkat den of
fentliga
kyrkopliktens afskaffande, torde det tillåtas mig att i
detta ämne fä nämna några ord. Frågan kan betraktas ur 2:ne
synpunkter, en borgerlig och en religiös. Om man ser saken
från den förstnämnda synpunkten, så tror jag det vara klart för
hvarje opartisk, att Staten har lika liten makt att förordna 0111
dess medlemmars återinträdande i kyrkan, som om deras uteslutande
derifrån, samt att Staten följaktligen, då den tagit sig
före att såsom straff ådöma en sak, som i sin grund icke är
något annat än en försoning, gått utom gränsorna för sin verksamhet.
Om man å andra sidan vill anse kvrkoplikten såsom
ett skamstraff, så har ju Staten till sin disposition både träsktorg
och galgbackar, utan att, för skamstraffets tillämpning, behöfva
använda det hus, sdån vi kalla Guds hus.
Ser man åter saken ur kyrklig synpunkt, så veta vi, att
den handling, som 1111 benämnes med det bedröfliga, men tyvärr
riktiga namnet, kyrkoplikt eller kyrkostraff, i 1686 urs kyrkolag
kallades offentlig skrift och uppenbar aflösning, och att
denna handling uti den Kristna kyrkans äldsta tider endast utgjorde
slutet af alla de penitensens grader, hvilka en brottsling
måste undergå, innan han åter uptogs i församlingens sköte;
kunnande man i sjelfva kyrkornas byggnadssätt ännu skönja spåren
af denna botgörings gång. De olika klasserna af penitenter
voro de s. k. lugentes, som blott (ingo tillträde till kyrkans vestibul,
derefter audientes, hvilka stodo innanför kyrkdörren i
atrium och buro namnet derföre att de flngo åhöra gudstjensten;
sedermera substrati och först derefter uptogs penitenten
i församligens gemenskap. Att den handling, hvarigenom
kyrkan åter till sitt sköte uptager felande men ångerfulla barn,
icke kan hafva någon betydelse, såvida icke den felande vill försoning,
torde vara så klart, att derom ej behöfver vidlyftigt
ordas. Emedlertid har den allmänna opinionen, åtminstone hos
den mindre uplysta delen af nationen, i berörde hänseende blifvit
så vilseledd, att kyrkoplikten för dem helt och hållet förlorat
sin ursprungliga betydelse; och hvilken måste man tillskrifva
Den 12 Augusti e. m,
297
skulden derför? Jo just Staten, sorn tagit befattning med ensak,
hvarmed den icke har något att skaffa.
I öfverensstämmelse meri denna min åsigt, kan jag icke
finna något sammanhang emellan den förra punkten och denna.
Då det vid förra punktens behandling var fråga om att afskaffa
de barbariska spö- och risstraffen, var man inom den verldsliga
straffmaktens område. Här är det deremot icke fråga om något
annat än att tillbakavisa Slaten ifrån kyrkans fridlysta krets, dit
den obehörigen inträngt. Jag tillstyrker derföre, att vi för denna
gång malte ställa oss pä LagUtsk:s sida, som till bundsförvandler
har icke allenast sakens egen natur, utan äfven Konungs och
föreg:de Ständers sammanstämmande åsigt. Jag åberopar Konungens
åsigt, ty när K. M. vid en föreg:de Riksdag afslog Ständernas
anhållan om den offentliga kvrkopliktens afskaffande, så skedde
det med det uttryckliga tillkännagifvande, att K. M. ansåg kyrkoplikten,
såsom straff, vara aldeles olämplig, men hyste betänklighet
att afskaffa densamma, innan den del af straffet, som derigenom
skulle gå förlorad, blifvit på något annat sätt ersatt.
Detta har LagUtsk. i förevande Betänk, gjort och derföre tillstyrker
jag bifall (ill punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag kan icke dela Hr
Printzenskölds tillfredsställelse öfver f. m:s beslut. Enligt hvad
man sagt mig, lärer den af R. o..Ad. återremitterade punkten
hafva blifvit bifallen af BorgareSt. Sannolikt får frågan samma
utgång hos PresteSt., och dä är densamma genom 3:ne Stånds
beslut afgjord, utan att R. o. Ad. fått lägga sin röst i vågskålen.
Ar .ett sådant resultat tillfredsställande? Jag för min del tror
det icke.
Hvad nu förevande punkt beträffar, så och då det är fråga
* om att uttrycka en åsigt, som redan hystes vid den tid, då 1734
års lag stiftades, skulle jag icke tro, att man i denna fråga gått
för hastigt till väga. Det var endast i ett enda fall, som 1734
års lag omnämner den offentliga kyrkoplikten, nemi. då någon
obetänkt lastar och smädar Gud, hans heliga ord och sakramenten,
i hvilket fall, enl. 1 :sta Kap. l:sta § Missg.B., förseelsen skall
umgällas med 100 Dalers böter och offentlig afbön i församlingen.
För öfrigt talar icke den allmänna lagen på något ställe om kyrkoplikt,
utan har densamma genom sednare författningar blifvit
på lagstiftningen inympad. Punktens antagande skulle således
endast innebära en återgång till den åsigt, som vid allmänna
lagens stiftande uti ifrågavar:de hänseende var gällande.
De 2:ne talare, hvilka motsatt sig ett bifall till punkten,
hafva sjelfva medgifvit, att den offentliga kyrkoplikten urartat
från dess ursprungliga betydelse, och ansett densamma såsom
straff olämplig; men ehuru de således icke yrkat dess bibehållande,
hafva de likväl, utan att upgifva hvad de för deras del
ansåge vare tjenligt att sätta i kyrkopliktens ställe, yrkat återremiss
å punkten. Af dylika yttranden torde LagUtsk., åtminstone
såsom mig vill synas, icke erhålla någon ledning för sitt
298
Den 12 Augusti e. m.
åtgörande. Jag skulle önska, att jag vid detta tillfälle egde förmåga
att upväcka en gnista af det lif, som vid 1S40 oell 1844
års Riksmöten hänförde R. o. Ad., då' Ståndet med öfvervägande
majoritet beslöt kyrkopliktens afskaffande. Nu, då det
åter är fråga om att afskaffa ett straff, som i sig innefattar, för
att så säga, ett vanhelgande af ett heligt rum, vore det i sanning
bedröfligt, om R. o. Ad. skuHe öfvergifva sin förut hysta
åsigt. Jag hoppas, att detta ej måtte ske, och kommer åtminstone
att med min röst befrämja punktens antagande.
Gr. Sparre, Erik: Det af R. o. Ad. i dag fattade beslut
är jag skyldig att respektera, och jag skall, säéom ledamot af
LagUtsk., denna min skyldighet iakttaga. Men på det att jag
mätte erhålla visshet om R. o. Ad:s verkliga tanke i förevar:de
fråga, anhåller jag, att Ståndet behagade densamma till afgörande
företaga och icke återremittera punkten, utan att någon enda röst
höjt sig för kyrkopliktens bibehållande. Det af R. o. Ad. ännu
icke behandlade lagförslag, som förekommer i detta Betänk.,
afser, utom annat, att' surrogera kyrkoplikteu, men LagUtsk. kommer
icke att veta hvad R. o. Ad. derom tänker, om Ståndet
återremitterar denna punkt, i st. f. att bestämdt yttra sig för
eller emot kyrkopliktens afskaffande. Om R. o. Ad. endast pä
den grund, att Ståndet icke ansett spö- och risstraffet böra afskaffas,
äfven återremitterar LagUtsk:s yttrande i afseende å
kyrkoplikten, hvad skall då Utsk. göra? Utsk. kan väJ, med anledn.
af R. o. Ad:s beslut i afseende å förra punkten, vidtaga
modifikationer af sitt lagförslag, så att, t. ex. spö- och risstraff,
i st. f. fängelse vid vatten och bröd, bestämmes för 3:dje resan
stöld, men då hela lagförslaget innefattar ett remplacerande af
den offentliga kyrkoplikten, måste de respektive Stånden uttala
ett bestämdt omdöme öfver Utsk:s Utlåt, i denna punkt, ty i motsatt
fall sväfvar Utsk. i fullkomlig ovisshet om hvad i saken skall
åtgöras. Jag har redan på f. m. omnämnt hvad som tillförene
blifvit i denna fråga åtgjordt, nemi. att R. St:r vid 1840 års
Riksdag beslutat kyrkopliktens afskaffande och ytterligare vid påföljande
Riksdag fattat enahanda beslut. Då ingen talare upträdt
till försvar för kyrkopliktens bibehållande, kan jag icke begripa
annat, än att R. o. Ad. anser liden vara inne att afskaffa densamma.
Skulle R. o. Ad. samt R. St:r verkligen icke hysa denna
tanke, utan anse kyrkoplikten böra bibehållas, så har i och med
detsamma hela lagförslaget förfallit. Min åsigt i saken är känd,
och anhåller jag derföre om punktens godkännande.
Hr von Hartmansdorff: Det är en allmänt gällande
regel, att man icke skall kasta bort hvad man har, innan man
fått något annat i stället. Det är denna regel jag nu vill följa.
Hon har äfven vid ett föreg:de tillfälle, på sätt Hr Tersmeden
omnämnt, af Konungen tagits till efterföljd. Gr. Sparre har förklarat
LagUtsk:s afsigt vara, att i de straffbestämningar, Utsk.
föreslagit, lemna en godtgörelse för kyrkopliktens uphörande.
Om en tillfredsställande godtgörelse verkligen innefattas i dessa
Den 12 Augusti e. m.
29!)
straffbeslämningar, så medgifver jag för min del kyrkopliktens
afskaffande. Men om R. o. Ad., sami möjligen äfven de andra
Stånden, på förhand och ulan att hafva pröfvat de afUtsk. föreslagna
straffen, bifölle kyrkopliktens afskaffande: så hade man,
derest Utsk:s förslag i berörde hänseende ej sedermera godkändes,
upoffrat hvad som nu håller tjufvarne något tillbaka, utan
att man fått nöjagtig ersättning. Det är för att icke äfventyra
ett sådant vågspel, som jag yrkat denna punkts återförvisning.
Gr. Lagerbjelke: Den siste- värde talaren har sagt, att
man icke bör bortkasta hvad man har, innan man fått annat i
stället. Denna sats eger sin riktighet, men endast under förutsättning
deraf, att det man har innebär något det ringaste godt.
Så är likväl icke förhållandet med den befintliga kyrkoplikten.
Den är icke allenast en föråldrad, utan äfven en urartad handling.
Det är kändt, att kyrkoplikten ursprungligen innebar den brottsliges
försoning med församlingen, och icke ett verldsligt straff.
Då likväl under tidernas lopp kyrkoplikten förlorat sin karakter
af försoning, och ingått såsom en del af det verldsliga straffet,
är det naturligt, att den icke mera motsvarar sin ursprungliga
bestämmelse. Jag har icke heller hört någon påstå, att kyrkoplikten,
såsom straff betraktad, är tjenlig. En värd talare har
sagt, att dess undergående utgör, för att så säga, ett vanhelgande
af ett heligt rum. Jag instämmer i detta yttrande,
men med borttagande af orden : för alt så säga. Härtill kommer,
att detta straff medför nödvändigheten af att i lagen införa andra
straff för dem, som icke vilja underkasta sig detsamma, för dem,
som vid dess undergående åstadkomma skandal i kyrkan o. s. v.
Sådana fall äro icke sällsynta, och huru skall en brottsling kunna
tvingas till att fullgöra en frivillig handling? Jag anhåller vördsamt
om bifall till ifrågavande punkt.
Hr Printzensköld: Med anledn. af Hr Tersraedens infattning
af mitt förra yttrande ronde kyrkoplikten och dess beskaffenhet,
ber jag att få nämna, att jag alldeles icke sagt, att
kyrkopliktens väsende ligger i ett offentliggörande af den brottsliges
gerning. Jag skulle i sådan händelse hafva sagt raka motsatsen
till min öfvertygelse, ty jag vet ganska väl, att kyrkoplikten,
sådan den ursprungligen varit åsyftad, icke innebär något
skamstraff, utan en försoning med församlingen. Handlingen
innefattar ett afbedjande af det begångna brottet och en anhållan
att såsom ångerfull syndare åter varda i församlingens sköte uptagen
och denna handling har alltid försiggått offentligen. Men
hvad jag sagt och menat är, att orsaken, hvarföre denna, i sig
sjelf religiösa ceremoni blifvit uti den allmänna opinionen stämplad
såsom ett skamstraff, ligger uti offentligheten, ty man anser alltid
ett offentligt afbedjande af en begången förbrytelse medföra skam.
Om någon angriper en annan till heder och ära samt derför
dömes att göra offentlig afbön, så är det ett skamstraff, som han
mäste undergå, och likaväl som skandal åstadkommes derigenom,
att en förbrytare i kyrkan vägrar att undergå kykoplikten, likaväl
300
Den 12 Augusti e. m.
förorsakas allmän förargelse derigenom,, alf äreskändaren, som
befordras till att göra offentlig afbön, icke dertill kan förmås.
Det förödmjukande ligger just uti offentligheten, och derifrån har
jag hemtat faktiska bevis deruppå, att det alldeles icke är sjelfva
handlingen, man skyr och fruktar, utan den offentlighet, hvarmed
handlingen är förenad och som i den mindre bildades ögon förvandlar
handlingen till ett skamstraff.
Jag kan icke, lika med en värd talare, som innehar en plats vid
Konungens rådsbord, finna, att kyrkoplikten innebär ett vanhelgande
af kyrkan. Vi alla träda inom dess murar för att nedkasta oss inför
den Allvetandes altare och afbedja våra synder. Om en menniska,
hvilken syndat emot icke allenast Guds utan äfven men niskors
lag, på samma ställe nödgas nedkasta sig och afbedja sitt brott
inför både Gud och medmenniskor, kan väl detta innebära något vanhelgande
af Guds lius? Jag tror det icke och anser, att man
gjort-sig ett orätt begrepp om denna ceremoni, då man betraktat
densamma såsom ett straff. Att 1734 års lagstiftare icke ansett
denna ceremoni såsom ett straff, synes bäst deraf, att han icke
begagnar ordet kyrkoplikt, som först i sednare Författmr förekommer,
utan säger i l:sta Kap. l:sta § Missg.B., det enda ställe,
der något stadgande i detta hänseende igenfinnes, att förbrytaren
skall offentligen afbedja sitt brott inför församlingen. I dessa
ord kan man icke upleta något syfte att bestraffa brottslingen,
utan de gifva tvärtom tillkänna, att han efter utståndet straff och
brottets afbedjande vinner försoning med församlingen, och den
opinion, som stämplat ceremonien såsom straff, är således grundfalsk.
Jag medgifver, att denna -opinion är nära nog allmän;
flera ledamöter af det andliga Ståndet hafva för mig bekräftat
delta, dervid de förklarat, att det är just för denna opinions skull,
som kyrkoplikten icke upfyller sitt ändamål, utan måste förändras.
Det är af detta skäl, som jag icke motsätter mig kyrkopliktens
afskaffande, ehuru jag ovilkorligen fordrar, att något annat sättes
i dess ställe.
1 Jag kan ingalunda erkänna, att den tanke, som ligger till
grund för denna ceremoni, är oriktig. Tvertom anser jag densamma
bevisa, att man vill befordra religiositet hos församlingens
ledamöter, äfven de brottslige; och att den, som oskyldig träder
in i Guds hus, skall finna sin andakt i någon mån störd af,den
skyldiges närvaro, kan jag så mycket mindre medgifva, sorn detta
innebär en väckelse för den ännu skuldfria att söka bevara sig
från synd och skuld.
Man har förebrått oss, att vi icke upgifvit, hvad vi ville
sätta i st. f. kyrkoplikten. Om det vore lämpligt att lagstifta,
för att så säga, på rak arm, skulle jag gerna vilja framställa ett
förslag i berörde hänseende, men den erfarenhet, hvilken en
^ tjensteman vid lagars och författmrs tillämpning vinner, utvisar
alltför tydligt vådan af att för hastigt stifta lagar, att jag skulle
vilja dertill bidraga.
LagUtsk. har gjort ett försök att ersätta kyrkoplikten genom
en så till sägandes negatif actus, beslående deruti, att förbrytaren
