# ID: svediakorp-gov589
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 37,437
# sentences: 1,520
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 29 Augusti e. m.
601
afseende gör och låter på utländsk botten ligger alldeles utom
gränsen för Svenska domaremaktens verksamhet.
Gr. Gyldenstolpe och Hr Rosensvärd hafva sagt, alt ifrågavartde
lagstadgande alldrig blifvit tilläm pari t samt att det tjenar
lill intet alt låta det bland gällande författningar qvarstå. Jag
frågar desse Hrr, huru de så noga vela, att förbudet aldrig blifvit
tillämpad! och aldrig medfört någon den ringaste verkan? Hafva
desse Hrr varit polistjänsteman och gjort sig underrättade om,
huruvida förbudet blifvit lillkännagifvit för den klass af medborgare,
hvilkas besök i främmande kyrkor möjligen kunnat medföra
för deras tro skadliga följder, eller icke? Jag skulle icke tro att
sådant varit förhållandet och när man icke kan med full visshet
förklara, alt delta förhud, sådant det nu finnes, alldrig medfört
någon åsyftad nyttig verkan, så bör man icke säga att det, såsom
fullkomligen gagnlöst, bör uphäfvas. Jag för mitt del, anser del
icke vata alldeles ulan sin nytta om författningen qvarstår med
gällande kraft såsom eli, om också svagt medel i händerne på de
Statens tjenstemän, som hafva till pligt att vaka öfver det religiösa
lifvet hos den klass af Svenska folket, hvilken i anseende
till sin bildningsgrad är lättast utsatt för flämmande proselytmakare
intalelser. Såsom sagdl är, så länge man icke kan bevisa
att en gällande lag år skadlig, så länge finnes det intet ondi uti,
att denna lag qvarstår för alt vid inträffande behof kunna tillämpas
och detta är för mig ett alldeles tillräckligt skäl alt fortfarande
yrka afslag å förevartde betänk.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har yttrat, att jag icke kan inse
något straffvärdt ligga deruti att en Protestant besöker t. ex. en
Katolsk gudstjenst. Jag tror icke att delta är något brott, hvilket
bör af lagen bestraffas, del må nu tilldraga sig på Svensk
eller utländsk bolten. Jag vill med ett exempel bevisa orimligheten
af ett dylikt förbud. En Svenska gifte sig för några år
sedan med en Katholik. Vigseln skedde i hufvudstadens Katholska
kyrka och efter denna religions ritual. Skulle nu denna Svenska,
hvilken tillhörde vår statsreligion, hafva begått ett brott och gjort
sig till ansvar förfallen, derföre att hon ingått i en främmande
kyrka och låtit viga sig under andra ceremonier än våra kyrkoböcker
för en sådan akt föreskrifvit? Jag har sjelf på nådig befallning
i det Katholska kapellet hår i staden bevistat sorgmessan
efter aflidne Hertigen af Orleans? Låg deruti något brott?
Hvad nu del såsom fullkomligt omotiveradt klandrade förslaget
lill den underd. skrifvelsen i detta ämne beträffar, så tror
jag att med den ringa stilistiska förmåga jag besitter, det likväl
skulle kunna lyckas mig att ur detta betänk, utdraga detta förslag,
hvilket i min tanke endast behöfde lyda ungefär sålunda: ”Hos
R. St. har fråga blifvit väckt om uphäfvande af det i Kongl, kungörelsen
d. 24 Januari 1781 stadgade förbud för Svenske Lutherske
nndersåter ali bevista främmande trosbekännares gudstjenst. Som
R. St. funnit erfarenheten hafva ådagalagt, all berörde förbud
ständigt öfyerlrådes utan att vederbörtde ansett sig upmanade att
602
Den 29 Augusti e. m.
sådant beifra, äfvensom att detta förbuds fallande i glömska icke
medfört någon för det religiösa lifvet inom den Lutherska församlingen
menlig påföljd, få R. St. hos E. K. M. i underd:het anhålla
om uphäfvanile af merberörde förbud”. Jag tror att K. M.
ganska lätt skulle inse meningen af denna Ständernes anhållan
utan att några ytterligare skäl behöfde tilläggas, hvarföre och då
jag anser saken vara riktig och skrifvelsen ganska möjlig att åstadkomma,
jag för min del ånyo vågar anhålla om propos. å bifall
till Ulskms betänk.
Hr Printzensköld: Gr. Gyldenstolpe måtte hafva besynnerliga
åsigter om polisstadgandens natur i ett samhälle, eftersom
han förmenar, alt öfverlrädelsen af ifrågavar:de förbud måste i
lagskipningens, eller rättare, polismaktens ögon betraktas såsom
ett verkligt brott. Det finnes ju otaligt många handlingar i samhällslifvet,
som i sig sjelfva icke äro i ringaste mån af brottslig
art men hvilka likväl lagstiftaren måste belägga med böter, emedan
dessa handlingar dels kunna gifva anledningar till brott eller
till olyckshändelser eller äro i allmänhet stridande mot god
ordning, mycket annat att förtiga, och sådana handlingar stämplas
icke i något land med benämningen af brott, utan anses de såsom
förseelser eller förbrytelser emot stadgade polisföl fattningar.
R. o. Ad. har ju t. ex. i den stadga, som blifvit antagen för vidmakthållande
af ordning och skick under öfverläggningarne på
detta rum, ålagt Gr. Gyldenstolpe att böta ett visst belopp i händelse
Gr:n skulle efter öpnadt plenum stödja sig emot skranket
kring Landtmarskalksbordet, men icke anses Gr:n af R. o. Ad.
såsom en förbrytare, i fall Gr:n händelsevis skulle göra sig skyldig
till en sådan förseelse och derföre blifva pligifälld. Jag medgifver
således gerna, alt det icke är något brott att besöka en
främmande gudstjenst, men lagstiftaren har funnit lämpligt att
genom ett stadgadt ringa bötesbelopp söka förhindra sådana besök,
emedan de kunna inleda personer på en bana som kan sluta med
begåendet af ett verkligt brott, eller affall från den antagna statsreligionen,
hvilket brott är belagdt med det svåra straffet af landsförvisning.
Således inses lätteligen att en klok lagstiftare måste
genom förbud och böter belägga vissa handlingar, hvilka i och
för sig icke äro brottsliga men kunna föranleda andia handlingar,
som blifva det och såsom sådana hårdt bestraffade. Handhafvandet
af dylika praeventiva stadganden tillhör derföre vanligtvis icke
den lagskipande makten i samhället, utan polismyndigheten. Jag
anser detta förbuds qvarstående kunna vara af ganska stor nytta
och ser intet skäl att detsamma uphäfva, helst den ringaste skada
icke deraf följt.
Gr. Gyldenstolpe: Hr Printzensköld har ganska rätt deruti,
alt vissa handlingar beläggas med böter, ehuru dessa handlingar
icke kunna såsom brottsliga stämplas, men likväl måste
vara förbjudna för uprätlhållandet af vederbörlig ordning. Den i
delta rum anslagna ordningsstadgan bötfäller R. o. Adis ledamöter
för begåendet af i och för sig oskyldiga handlingar, men sorn
Den 29 Augusti e. m.
603
anses vara stridande emot en god ordning. Detta är ganska godt
och väl, men låtom oss tillse om ordningens uprätthållande nödvändigt
kräfver, att Protestanterne förbjudas alt ingå i Katholikernes
kyrkor. Hvad skulle väl vara grunden för ett sådant ordningsstadgande.
Jag kan sannerligen icke utleta den, om icke
den vore att såmedelst förhindra upkommande af trängsel bland
Katbolikerne. Det som är skadligt för samhället bör beläggas med
straff och således öfvergång från Protestantiska till Katliolska lärail
strängt bestraffas, likasom straff bör vara utsatt för den som öfverlastar
sig, men jag kan icke finna alt man kan förbjuda en
person ali taga sig en sup derföre att lian möjligtvis kan bli full
deraf. På samma sätt bör man icke fötbjudas alt gå in i en Katholsk
kyrka derföre att man möjligtvis i en framlid kan komma
att öfvergå till Katliolska iäran. Eli sådant brott belägger lagen
med ett så hardt straff, att man derifrån hör afskiäckas, men
något vidare behöfves icke och då jag tror att man icke kan förneka
sanningen af hvad Utsk:n yttrat, ”att någon för det religiösa
lifvet inom Lutherska församlingen menlig följd icke är att befara
af förbudets borttagande”, så torde deruti ligga ett tillräckligt
skäl för bifall till betänk.
Frih. af Ugglas: Jag vill endast uttala min förundran deröfver,
att en person, sorn med så mycken ifver hestrid! upliäfvandet
af ifrågavar:de förbud, har, om jag icke misstager mig,
sjelf många gånger gjort sig skyldig till detsammas öfverträdande.
Jag skulle vilja fråga hvad denne person skulle tycka om en
derföre mot honom gjord angifvelse och om han icke i sådant
fall skulle finna förbudet föråldradt och otjenligt att tillämpas.
Hr Printzensköld: Jag skulle gerna önska vela hvilken
person Frih. af Ugglas i sitt sista yttrande påpekat såsom den
der sjelf flerfaldiga gånger gjort sig skyldig till den ifrågavar:de
lagöfverträdelsen, men ändock med hetta här försvarat förbudets
bibehållande.
Frih. af Ugglas: Till svar härå får jag ära,n meddela att
jag icke menade Hr Printzensköld.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Ordf:den propos. först lill bifall och sedan till afslag å
förevande betänk, samt besvarades dessa propos:r med blandade
ja och nej; hvarefter förnyad propos. lill bifall blef framställd
och besvarad med ja och nej, samt Flr Gr. o. Ordf:den förklarade
det lian trott sig finna att ja vid den sednaste proposms besvarande
varit öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Cederström begärd votering uplästes
lill justering och godkändes följande voter:spropos.:
Den, som bifaller Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms
betänk. N:o 42, voterar
Ja;
604 Den JJ9 Augusti e m.
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 16.
Nej — 28.
Föredrogos och biföllos Exped.Utsk:s i gårdagens förmiddagsplenum
på bordet lagda mein.:
N:o 18, ang:de rättighet för Utsk:s kanslipersonal och vakt
betjening
att upbära aflöning någon lid efter riksdagens slut; och
N:o 19, angide acceptering, efter riksdagens slui, af räkningar
å tryckning och häftning af hillänget till RiksStms prot.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. J| till 9 på aftonen.
In (idem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 30 Augusti 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 13 prol.utdr. för gårdagens efterrniddagsplenuin,
samt följande från Exped.Utsk. inkomne förslag lill R. St:s underd.
skrifvelse!' till K. M.:
N:o 225, ang:de befrielse för rusthällarne inom Kungsöhrs
fögderi från dagsverkslösen i afseende på deras stamhemman: och
N:o 226, med öfverlemnande af ny bevillningsstadga.
Justerades jemväl Exped.Utsk:s nedannämnde förslag till §§
i Riksdagsbeslutet:
N:o 52, ang:de anslag för folkundervisningen;
Den 30 Augusti.
605
N:o 53, ang:de nästa Statsrevision; och
N:o 54, ang:de allmänna bevillningen.
Föredrogs Exped Utsk:s i gårdagens eftermiddagsplenum på
bordet lagda, under N:o 50 afgifna förslag till § i Riksdagsbeslutet,
ang:de grunderne för den skedda statsregleringen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I afseende på denna
expedition fruktar jag alt något misstag förefinnes. Den är riktig
för öfrigt med undanlag af orden: ”såväl i afseende å dispositionen
af besparingarne uppå hufvudiitlarne, sorn”, hvilka ord Utsk.
icke föreslagit alt i skrifvelsen inlagas. Något förbiseende bär
egt rum och Exped.Uisk:s ledamöter torde icke hafva något emot
att ändring göres, ty i StatsUlsk:s utlåt. N:o 90, som utgör grunden
för denna §, finnas icke dessa ord.
Frih. Cederström, Rud.: Rör:de den af Frih. Palmstjerna
anmärkta omständighet, anhåller jag alt med några ord få afgifva
förklaring.
Vid uprättandet af ifrågavar:de förslag, för hvilket StatsUlsk:s
utlåt. N:o 90 ligger till grund, bar, som jag finner, Exped.Utsk.
begått det anmärkta förbiseendet, och della har kommit sig deraf,
ali den § i förra Riksdagsbeslutet, som motsvarade denna, rådfrågades
och i densamma fanns en sådan ordställning införd, som
man jemväl nu begagnat, enär del i sjelfva verket utgör en obestridd
och obestridlig sanning, att sakförhållandet härmed är alldeles
enahanda, som det var vid förra riksdagen. Men Utsk. förbisåg
den omständigheten, att, under förra riksdagen, låra berörde
ordalag grundat sig på en af SlalsUlsk. serskild gjord och af
Ständerne bifallen hemställan: nu åter är detta icke händelsen.
I utlåt. N:o 90 finnas icke dessa ord och icke annorstädes heller
bland StalsUlsk:s utlåtrn. Jag har, sedan Exped.Utsk:s nu förevar:de
förslag afläts, fått anledn. efterforska delta, har dervid funnit
all sig så förhåller som nyss upgifvet blifvit; och jag kan således
destomindre motsätta mig Frih. Palmstjernas begäran; —
den jag tvertom finner billig och riklig, och derföre lemnar obestridd,
under förhoppning att R. o. Ad. icke för strängt bedömmer
Exped.Utsk. för det i formen begångna föibiseendet, som i
sak icke skulle hafva ledi till någon orimlighet. — Så öfverhopadt
af göromål som Utsk. varit och ännu är, torde misstaget benäget
detsamma tillgifva.». Jag hoppas det, helst Frih. Palmstjerna, som
anmärkt det, icke deraf gjoit någon förbråelse för bristande nit;
ett förfaringssätt, som väcker min uprigtiga erkänsamhet.
Jag föreställer mig emellertid alt, lill undvikande af en återremiss,
som icke behöfves, och Frih. Palmstjerna icke heller påyrkat,
det R. o. Ad. kunde helt enkelt förklara förslaget vara
godkändt med antagande af följande påskrift: Godkändt af R. o.
Ad. d. 30 Aug. 1851 e. m. med undanlag af följande å första
sidan förekommande tnellanmening; ”såväl i afseende å dispositionen
af besparingarne uppå bufvudtillarne, sorn”, hvilken mellan
-
600
Den 30 Augusti.
mening, såsom icke i StatsUtsk:s af R. St. godkända utlåt, befintlig,
syntes af misstag hafva i Exped.Utsk:s skrifvelseförslag
influtit.
Jag anhåller om Hr Frih. o. Landtnäs propos. härå.
Nr Printzensköld, Carl: Jag har deltagit i redigerandet
af förslaget till denna § och förbisåg icke del förhållande som
Frih. Cederström omförmäll; föreställande mig att fastän i Utsk:s
betänk. N:o 90 den ifrågavande mellantneningen icke fanns inryckt,
§ likväl borde i Riksdagsbeslutet blifva öfverensstämmande
med sisth Riksdagsbesluts-§:u i samma sak, enär förhällanderne
i sjelfva verket äro idenliske; men då nu fråga blifvit väckt om
mellanmeningens borttagande och hvarken Riksdagsbesluts-§:n i
del fallet lider något, heller någon den ringaste förändring i sak
inträffar, så instämmer jag i det af Hr Frih. Cederström framställda
förslaget.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, uplåste Frih. Cederströms förslag,
alt Ulsk:s förslag mätte af R. o. Ad. godkännas med undantag
af följande å första sidan förekommande mellanmening:
”såväl i afseende å dispositionen af besparingarna uppå hufvudtillarne,
som”; hvilken mellanmening, såsom icke i Sta t sU tsk :s af
R. St. godkända utlåt. N:o 90 befintlig, syntes af misstag hafva
i Exped.Ulskts skrilvelse-förslag influtit, hvarefter H. Ex. hemställde
om R. o. Ad. • behagade godkänna Exped.Utsk:s ifrågavartde
förslag med denna rättelse.
Ropades ja.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på begäran af Frih. Cederström,
Rud., och Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, Gr.
Lagerbjelkes, Gustaf i gårdagens f. m:s-plenum på hordet
lagda förslag lill inbjudning till de öfriga RiksStfn att förena sig
uti R. o. Ad:s fattade beslut, i ani. af Statsölsk:s utlåt. N:o 340.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 26 och 29 dennes på bordet
lagda betänk. N:n 59, i ani. af väckte motioner, ang:de dels religionsfriheten
dels ock uphäfvaude af Kgl. Plakatet d. 12 Jan.
1726, emot olofliga sammankomster för andaktsöfningar jemte öfriga
i samma ämne utfärdade författningar.
Första punkten af detta betänk, hvaruti Utsk. tillstyrkt, att
en af Hr Winge ang:de religionsfriheten väckt motion måtte lemnäs
utan afseende, bifölls; hvarefter 2:dra punkten, angule en af
D:r Sandberg väckt motion förekom oell
Frih. Cederström, Rud. yttrade:
Med nöje ser jag den första delen af Ulsk:s betänk, godkänneligt
och R. o. Ad. behagade således lill denna första
del lemna bifall; men i den sednare delen förekommer ett
förslag om uphäfvaude af det s. k. Convenlikelplakatel med
hemställan om andra stadganden i dess ställe. Jag tror ej
all Utsk. gjort sä alldeles rätt att, såsom här är förhållan
-
Den 30 A u g usli.
det, a priori och utan bevisning, förklara nämnde plakat odugligt;
men om Ulsk. sålunda a priori felat har det deremot af sin
förståndige och kraftfulle Ordf. a posteriori undfått en lämplig
tillrättavisning. Efter slutet af detta betänk, förekommer nemi.
en af Gr. Sparre afgifven, så lydande reservation, hvilken jag
anhåller att få upläsa: ”Uti det of majoriteten inom Ulsk. upgjorde,
nu framlagda förslag liar jag icke någon del. Jag kan
icke biträda den åsigt atl presterskapet skulle åläggas en sådan
polisupsigt som förslaget bjuder; och jag befarar af ett sådant updrag
osämja och missföihållanden vida öfvervägande de olägenheter,
som det nuvar:de Convenlikel-plakatet må hafva medfört. Då
jag således ogillar sjelfva grundtanken för förslaget, anser jag ej
mödan värdi att fästa mig vid detaljerne, ehuru bristfälliga äfven
dessa synas mig.”
Gr. Sparre, som i dag nödgas vara frånvarande, saknar således
och efier denna upläsning icke åhörare, af sitt omdöme i frågan;
men fastän han ansett detaljerne kunna förbigås, så hindrar
det icke att ju R. o. Ad. litel närmare torde behaga fästa sig
vid eli par af de serskilda bestämmelserna i Utsk:s förslag. Religionens
väsende, dess heliga sanningar, det lif som af dess rätta
ande näres, böra vara oss alltför dyrbara, för alt ju den samvetsgrannaste,
den varsammaste omsorg bör råda vid pröfning af ett
förslag, som kan bereda vådor för en sanni religiös själadaning
hns folkel; en rigtning, hvarvid presten ej blott bör utöfva upsigt,
men äfven gifva en god ledning. Huruvida förslaget ger garanti
för detta slags samband, torde vi böra tillse. Här säges t.
ex. i 2:dra §: ”Komma med husvärdens tillstånd till sudan andaktsöfning
flere än det egentliga husfolket, och är prest ej
närvarande, vare andaktsledare och husvärd framför andra
ansvarige, att en kristlig ordning dervid iakttuges, alt sammankomsten
ej sker under offentlig gudstjenst, ej heller förlänges
utöfver kl. iO på aftonen, att predikan ej hålles samt
att villfarande lära ej sprides. Öfver tillvaron af så utvidgade
andaktsöfningar håfve Pastor och Kyrkorådet upsigtP
Då predikan ej får hållas vid dessa sammankomster, tyckes
man ej haft skäl atl kalla berörde andaktsöfningar utvidgade. Hurudana
de för öfrigt tänkas vara eller blifva, torde väl icke heller
vara så lätt att inse. När, vid en andaktsöfning, man ej får predika,
h. e. ingen ledamot får sei skildt yttra sina upbyggliga tankar
och känslor, hvaraf består då själaspisen? •—- En djup tystnad
lärer vara mindre enlig med våra sedvänjor; det kan gå an
i Orienten. Andeliga visor, i chorus afsjungna, eller lill och med
s. k. ”Engladansar”, lära väl, såsom mau hört sägas, hört till
ritualen i vissa Läsaresekter inom riket; men hvem kan veta hvilka
former läseriet månde ikläda sig? Under religionens mantel
hafva i alla tider många arter af svärmeri fördolt sig. Det är
godt och val att Pastor skall ”hafva upsigl” öfver andaklsöfningarne.
Men det föreskrifves icke alt sällskapet skall tillkalla honom.
Det blir kanske hans sak att ihop med kyrkorådet spana
upp dessa andaktsöfvande personer.
608
Den 30 Augusti.
Gr. Sparre har redan fästat sig vid det olämpliga af denna
fiskaliska upsigt; jag instämmer deri och tror den vara lika förhatlig
som svår att med noggrannhet utöfva. Lika otillfredsställande
synes mig det påföljande stadgandet, nemi. det om bestraffningen
vid öfverträdelse!'; hvarom del heter: ”Oordningarne beslraffas
dels efter allmänna lagens stadgande, dels äfven med
böter från 6 r:dr 32 s/c. till 33 r:dr 16 sk. b:co, hvilka böter
fördubblas vid förnyad öfverträdelse, dork aldrig utöfver
66 r:dr 32 sk. b:co.” Således skulle en öfverträdelse af
ifrågavar:de lagbud, så vådlig för del dervid äfventyrade och lätteligen
inträffade rubbandet af folkets andliga trygghet och frid;
ländandet af de Ivedrägtslågor, hvilka så ofta alstras genom de af
läseriets anda upkummande söndringar i religiöst hänseende, —
dessa öfverträdelse!', säger jag, kunna enl. förslaget försonas med
minst G r:dr 32 sk. och högst 66 r:dr 32 sk., hvilket är orimligt
lågt.
Jag hemställer fördenskull och med hänsigt till allt hvad
ofvan är vordet vördsammast anfördl, alt R. o. Ad. i likhet med
PresleSt., ville afslå hela sednare delen af LagUtsk:s förevande
betänk.
Uppå härefter först till bifall och sedermera till afslag framställd
propos. blef Utslcs utlåt, uti ifrågavai:de sednare punkt af
R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 27 och 29 dennes på bordel
lagda betänk. N:o 64, i ani. af väckte motioner om verkställigheten
af utmätning.
Till förra delen af detta betänk., hvaruti Utsk. afstyrkt bifall
lill en af Riksdagsfullmäktigen Anders Olofsson väckt motion
lemnade R. o. Ad. sitt bifall ulan diskussion, men i fråga om
sednare delen, ang:de en af Riksdagsfullmäktigen Nils Larsson
väckt motion, yttrade
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Genom detta förslag
vill LagUlsk. åstadkomma den förändring i hvad hittills varit stadgadt,
att Länsmän utan vederbör.de Kronofogdes hörande, må
kunna verkställa utmätning inom sitt distrikt när fordringsägaren
sådant äskar. Detta tror jag likväl af tvenne skäl vara mindre
lämpligt. Det ena, att Länsman icke ställt borgen för de medel
han kan få om händer, och att således fordringsegaren icke åtnjuter
samma säkerhet, om Länsmannen får oberoende af Kronofogden
på eget ansvar verkställa utmätning, helst Kronofogden
icke vidare skulle veta huru stor upbörd Länsmannen till följd
af utmätningsupdragen fått sig anförtrodd och följaktligen icke
eller kunde vaka öfver ali Länsmannen ej måtte komma på balance.
Mitt andra skäl är, att genom förslagets bifallande skulle
en splittring i den executiva magten upstå, så att icke vidare
Kronofogden hade ledningen deröfver utan han komme att
draga
Den 30 Augusti.
609
draga ål ett håll oell Länsmannen åt ett annat, i följd hvaraf
en kapplöpning kunde upstå mellan dem, hvilkendera som först
skulle hinna att verkställa utmätningar.
Detta tror jag icke vara lämpligt och anhåller alt R. o. Ad.
måtte afslä LagUtsk:s förslag.
Ur Printzensköld, Carl: Instämmande med Gr. Mörner
deruti att ett stadgande sådant som delta skulle medföra icke allenast
osäkerhet för de lagsökande utan jemväl leda till flere andra
förvecklingar, anhåller jag lika med honom alt betänk, må
varda afslaget.
Uppå härefter först till bifall oell sedan till afslag framställd
propos., a felög R. o. Ad. sednare delen af förevaride betänk.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt Allm. Besv,- o. Ekon.»
Ulsk:s d. 27 och 29 dennes på bordet lagda betänk. N:o 39, i
ani. af väckt fråga om förklaring öfver 2:dra mom. i 5 § af Kgl.
Förordn. om sockenstämmor i riket, d. 29 Aug. 1843, i fråga
om grunden för rösträttighetens beräknande.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Utskis i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 32, med anmälan om
de uti Förstärkt Const.Utsk. anställda omröstningar.
Föredrogos och biföllos LagUtskrs i gårdagens f. m:s-plenura
på bordet lagda betänkm:
N:o 65, i ani. af väckte motioner om föreskrifter derom, huru
förfaras bör då någon öfvergifvit fäderneslandet eller försvunnit,
men efterlemna! egendom; och
N:o 66, i ani. af väckt motion, angule forum för handläggning
af frälsemans konkurs.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv,-o. Ekon.-Utsk:ns
i gårdagens f. m:s-plenum på bordet lagda betänk. N:o 4.3, i ani.
af vackt fråga om ändringar i Exprditionstaxan.
Föredrogs Gr. La ger b j e I kes, Gust., i gårdagens e. m:splenum
på bordet lagda förslag, att R. o. Ad. måtte ät Riddarh.»
Direktm updraga att under tiden intill nästa riksdag samla de
statistiska uplysningar, hvilka blifva behöfliga i och för upgörandet
af en Riddarh.Ordn. i enlighet med den föreslagna nya
grundlagen.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Viglen af den framställning,
sora Gr. Lagerbjelke gjort lärer icke af någon förnekas,
men för utförandet af det vigtiga updraget, är det angeläget, att
grunderna hvarefter de statistiska uplysningaroe skola samlas,
måtte blifva något närmare bestämda.
9 II. 39
610
Den 30 Augusti.
Jag skulle således anhålla att antingen motionären sjelf, sora
närmast känner förslaget och hvad sora för dess genomförande
kan vai a tjenligast, eller också Riddarh.Ulsk. anmodades att lemna
någon ledning, hvarefter Riddarh.Direkt:s bemödanden kunde
rättas, så ali icke del ändamål, som åsyftas, varder förfeladt.
Gr. Lagerbjelke: Den enda grund som enl. mill förmenande
kan af R. o. Ad. lemnäs för upställningen af de statistiska
upgifter hvarom här handlas, ur sjelfva det hvilande förslaget lill
uy grundlag. Om bär på förhand skulle upstållas de grunder,
som Gr. Mörner önskat, så hade man i och med detsamma lill
en viss grad upgjorl grunderna för den nya Riddarh.Ordnm, och
i det fallet blefvo dessa statistiska uplysningar af nytta endast i
och för detaljerne af Riddarh.Ordn. I motsals dertill skulle jag
föreställa mig att dessa statistiska uplysningar behöfvas just i och
för upgörandet af alla de grunder för den nya Riddarh.Ordn. hvilka
icke äro redan pä förhand af den nya grundlagen bestämde,
och jag vågar derföre fortfarande yrka bifall till det förslag jag
framställt.
Gr. Mörner: Ganska riktigt har Gr. Lagerbjelke anmärkt,
att genom så beskaffade grunder, som jag ifrågasatt, skulle äfven
grunderna för den blifvande Riddarh.Ordn. vara utstakade. Det
var just detta som jag med min framställning åsyftade, eller att
sjelfva hufvudprincipen för densamma måtte blifva bestämd. iNu
då Riddarh.Ordn. kan upgöras efter mångfaldigt olika grunder, och,
så vidt jag har mig bekant, det hvilande grundlagsförslaget icke
i det hänseendet lemnar någon ledning, vore del obestridligen af
icke ringa vigt för Riddarh.Direktm att få, antingen Ståndets eller
Riddarh.Ulskts yttrande i hvilken riktning dessa statistiska uplysningar
böra anskaffas. Det gifves ingen gräns för dem, då man
förut icke har någou ledning med afseende pä den riktning, som
bör gifvas ål förslaget. Jag skulle således tro att en remiss lill
Riddarh.Ulsk. jemte de nu gjorde anmärkntnes försändande dit
blefve nödig.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Lika med den siste
talaren anser jag att de delaljbestämmelser, hvilka skola blifva en
följd af den åtgärd, Gr. Lagerbjelke föreslagit skola vidtagas af
Riddarh.Direkim, blifva så ingripande i Riddarhusets politiska rättigheter,
alt jag för min ringa del icke gerna skulle vilja obetingad!
updraga åt Riddarh.Direktm att, på fri hand, ulan några
vidare förutskickade bestämmelser upgöra dessa statistiska tabeller
och undersökningar. Jag känner dessutom, att, jemförelsevis, ganska
få af R. o. A:s ledamöter, öfver hela riket kringspridda, äro
fullt hemmastadde med det hvilande grundslagsförslagel, och anser
det vara allt för tidigt alt taga på handen att detta förslag
skall blifva grundlag; viljandes jag att livar och en af Ståndets
ledamöter må få tillfälle att laga kännedom derom förr än man
täger något vidare steg. På denna grund förenar jag mig med
Den 30 A ugqjti.
en
Gr. Mörner i begäran om remiss till Riddarh.Ulsk. af Gr. Lager*
bjelkes motion.
Hr Printzensköld: Den ifrågavande motionen är upställd
i så allmänna ordalag att jag sannerligen icke vet livad Riddarli.-  Ditekim skall i ani. af densamma företaga. Del är visserligen
ganska lätt att anbefalla en embetsmyndighet att samla en mängd
statistiska upgifter; men i hvilken riktning denna samling skall
ske, det bar man icke upgifvit oell det lärer dä blifva temmeligen
svårt för den verkställande alt ana hvad motionären åsyftar; hvaraf
följer ail alla bemödanden som af embetsmyndigheten ådagaläggas,
för att gå motionärens önskningar till mötes, kunna hell
och hållet misslyckas.
Det är icke så, som denna motion utvisar, som man skal!
gilva updrag, vare sig till embetsman eller euskilda korporationers
representanter. Man bör väl angifva i hvilken riktning de slalistska
uplysningarne skola samlas; — delta saknas helt och hållet.
Dessutom är väl, på sätt Hr Bråkenhjelm erinrat, liden än*
nu icke inne att börja med samlandet af handlingar och inhysningar
om de detaljbeslämmelser, sorti för upgörandet af den nya
Riddarli.Ordn. erfordras och hvilka sednare deri skola inflyta. Är
väl motionären så säker på, alt det förslag till grundlag som han
sjelf framställt och hvilket genom några fä rösters pluralitet blifvit
lagdt på Ständernas bord, också skall som grundlag vid nästa
tiksdag varda antaget. Mig synes det vara bäst och mest öfverensstämmande
med ett klokt och eftertänksamt handlingssätt, att
icke ingå i vidtagandet af åtgärder, som kunna blifva en nödvändig
följd af ny grundlag, innan man vet om förslaget dertill också
blir antaget, så att några detaljer kunna af lagen påkallas.
Jag afstyrker helt och hållet Gr. Lagerbjelkes motion; men skulle
den erhålla remiss, så förenar jag mig med dem som yrka att
den mätte till Riddarh.Utsk. remitteras.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Om jag icke
missförstått näst den siste talaren ansåg han det vara vådligt att
öfverlemna åt Riddarh.Direktm eller hvilken auktoritet som helst, att
bestämma hufvuddiagen i den blifvande Riddarli.Ordn. och befarade
lian följaktligen alt något sådant kunde bli en följd af de uplysningar,
hvilkas inhemtaude åsyftades i Gr. Lagerbjelkes motion.
Det är likväl naturligt att dessa uplysningar icke kunna i
någon män blifva bindande för Ståndets beslut, ulan endast tjena
lill en ledning för detsamma, för den händelse att en Riddarh.
Ordn. skall vid nästa riksdag upgöras för att bringa del nu
hvilande förslaget till verkställighet i fall det anlages. Man bar
också salt i fråga huruvida tiden nu vore inne alt samla sådane
uplysningar, då fprslagel ännu icke vore anlaget, och ansell att
det vore för tidigt att besvära auktorileterne med samlandet af
uplysningar, de der måhända icke komme att Ijena lill något direkt
gagn. Jag medgifver, att dessa uplysningar möjligen för
tillfället kunna blifva gagnlösa; men om del nu hvilande första
se*
-
612
Den 30 Augusti.
get möjligtvis skalle blifva af R. St. vid nästa riksdag antaget;
då upslode en ännu vigtigare fråga: är det väl då möjligt att
före elen riksdagens slut, inhemta de uplysningar, hvilka måste
läggas till grund för en ny Riddarh.Ordn., och om i sådant fall
det ej må anses som en pligt, att på förhand sätta sig i den
ställning, att om det hvilande förslaget blir lag, det må vara
R. o. Ad. möjligt att, utan allt för lång tidsspillan och upskof,
uprätla förslag till en Riddarh.Ordn. i öfverensstämmelse med detsamma.
— Jag inser likväl vigten af den anmärkn. som den
förste talaren gjort, nemi. att det torde blifva svårt för Riddarh.-  Direktm att, utan närmare angifvande af riktningen, fullgöra det
updrag som Gr. Lagerbjelkes motion innehåller; dock torde det
icke vara omöjligt, och sjelfva svårigheten får då betraktas blott
som ett bevis på det förtroende, som R. o. Ad. hyser för Riddarh.
Direktms både omdöme och förmåga. Att närmare angifva
riktningen än hvad den kan vara antydd af det hvilande förslaget,
anser jag icke vara lämpligt.
Berörde förslag innehåller att Adelns val böra ske distriktsvis:
del bör sålunda ligga klart för Riddarh.Direktm att det för
R. o. Ad. är angeläget att, vid upgörandet af ny Riddarh.Ordn.
vela ungefärligen huru Ståndets ledamöter åro spridda i landets
serskilda delar eller provinser. Detta är redan en antydan af
riktningen för uplysningarnes inhemtande. En annan antydan
af denna riktning ligger i de vilkor, som för valrätt och valbarhet
inom de öfrige Stånden äro i det hvilande förslaget upgjorde.
Jag .tror nästan att dessa båda antydanden skola vara för direktm
lillräcklige för att, efter någon serskild pröfning af sådane detaljer,
som i afseende på Adelns nuvaride representationssätt kunna
göra några uplysningar af nöden, uprätta sådane tabeller som,
om de än icke alldeles fullständigt uplysa allt hvad R. o. Ad,
möjligen kunde önska veta, likväl voro tillfyllestgörande att leda
Ståndets beslut.
På dessa grunder anhåller jag om bifall lill Gr. Lagerbjelkes
motion.
Frih. Cederström, Rud.: Upriktigt tillgifven det nu hvilande
grundlagsförslaget, jemväl i hvad det rörer detta Stånds
organisation, med undantag hufvudsakligen blott af den del af
sistnämnde afdelning, som innefattar valens verkställande distriktvis,
en anordning, som jag sökt enl. öfvertygelse bekämpa, men
livat uti jag ej varit lika lycklig som i det förstnämnda förhållandet,
att nemi. se mina åsigter delas af flertalet, anser jag likväl
hvarken ofvansagde tillgifvenhet eller den i det nämnda serskilda
hänseendet, äfvensom i ett par andra delar, hos mig befintliga
motvilja böra inverka å bestämmandet af mitt omdöme om nu
ifrågakomne ärendes innehåll och rätta behandling. Jag ser saken
helt enkelt ur den synpunkten, att då R. St. på grundlagsenlig!
sätt vid innevande riksdag antagit till hvilande ett förslag, isynnerhet
när det är af den vigt och den omfattning, som här verkligen
är händelsen, så böra de också, i följdriktighet af sina åsig
-
Den 30 Augusti.
613
ter härom, söka bereda erhållandet af alla de uplysningar och
upgifier, sorn, tillförlitligen inhemlade, kunna bidraga till den desto
sakrikare och grundligare utredning, som synes erforderlig för verkställighet
af den återstående delen af Ståndens tillämnade nya
organisation. Det är här icke fråga om med huru mänga rösters
öfvervigt eller om afgörandet skett inom Stånden eller genom
Förstärkt Utsk. m. m.; allt nog, ärendet är lagligen behandladt
och för denna riksdagen till det resultat bringadt, som vi känne,
och som säkerligen lärer böra af enhvar, men i främsta rummet
af 11. St. och RiksSttns ledamöter sjelfve, utan afseende å individuella
meningsskiljaktigheter, i ord och handling noga respekteras.
.lag tror derföre att hvarje RiksSt., och icke minst R. o.
Ad., har skäl att till förberörde ändamål i lid vidtaga alla Ijenliga
åtgärder. Sådant synes mig också Gr. Lagerbjelkes nu gjorda
framställning åsyfta. Med erkännande häraf, beklagar jag endast
ali denna hemställan ej blifvit tidigare väckt; ty som riksdagens
slut nu synes vara helt nära förhanden, tvingas jag af
denna omständighet att afstyrka all remiss lill Riddarh.Utsk., en
omgång, som, ehuru ej i min tanke egentligen behöflig, ej ens i
formellt hänseende, än mindre i sak, jag likväl, af aktning för
mina värde motståndare i denna fråga, väl hade velat eljest medgifva;
förvissad, som jag är, att Riddarh.Utsk., i enlighet med
sina i hufvudämnet nyligen tillkännagifne åsigler, aldrig hade
kunnat annat än tillstyrka berörde hemställan, hvilken R. o. Ad.
derefter egt tillfälle besluta. Nu åter, då riksmötets åtskiljande inom
få dagar emotses, skulle ju en remiss till Utsk., (hvarmed förmodligen
åtföljde hela denna diskussion, utskrifven och justerad,
hvilket ej kan genast låta sig verkställas, äfven med den bästa
vilja dertill) nästan påtagligen medföra ett föt qväfvande af del i sig
sjelft nyttiga och riktiga förslaget; alltså bör ärendet nu fastheldre
företagas. I betraktande af hvad ofvan sagdt är, bifaller jag ifrågavar:de
af Gr. Lagerbjelke gjorda framställning.
llr Bråkenhjelm: Må man, så mycket man behagar, påstå
att Riddarh.Direktm i detta fall endast skulle hafva att uplysa och
framdraga fakta, så återkommer jag i alla fall till den invändningen
att derigenom updrager Ståndet på sätt och vis åt Riddh.Direktm
att tolka den blifvande grundlagen. Det beror nemi. på hvilka fakta
och i hvilken riktning dessa samlade fakta skola antecknas. Riddh.
Direktm kan antaga åtskilliga hypotheser, emedan förslaget till den
nya grundlagen lemnar Riddar.Ordn. nästan obeslämd, föreskrifvande
endast att val skola ega rum, hvilka skola ske distriktvis, samt bestämmande
antalet af ledamöter som skola väljas. Allt annat är obestämdt
och färgen af denna Riddarh.Ordn. för öfrigt bestämmes af
Riddh.Direktm. Med all den aktning, allt det förtroende jag för
den nuvartde Riddh.Direkt, hyser, undandrager jag likväl densamma
mitt votum, när det gäller att i mina, eller Ståndets vägnar tolka
grundlagen.
Detta vill jag förbehålla åt mig sjelf i min ringa mån så länge
jag är riksdagsman, och jag motsätter mig således nu så godt jag
kan afgörandet af frågan; begärande ytterligare remiss till Riddarh.Utsk.
«u
Keit 30 Augusti.
Gr. Mörner: Jag medgifver riktigheten af Frih. Cederström*
anmärka, i afseende på den långt framskridna tiden på riksdagen,
och de svårigheter som deraf kunna blifva en följd; men någon
ledning för Riddarh.Direkt, är alltid bättre än ingen och skulle
motionen nu direkte lill Riddarh.Direkt, öfverlemna*, skulle jag
anse det vara mindre formenlig!, då grundlagen föreskrifver, alt
innan något ärende till slutligt afgörande förekommer, skall det af
behörigt Ulsk. granskas; så tror jag äfven att nu bör förfaras med
detta mål. R o. Ad. har i många, mycket mindre vigtiga frågor,
än denna, beviljat remiss till Riddarh.Utsk,
Jag kan således icke frångå denna min anhållan. Skulle R. o.
Ad. förpassa Gr. Lagerbjelkes framställning lill Riddarh.Direkt., utan
någon föreg:de utredning, så kommer Direktm under liden intill
nästa riksdag alt sväfva i samma mörker i afseende å hvad, som är
R. o. Ad:s mening, som Hr Bråkenhjelm nu befinner sig pä sin
ouplysta plats, i jemnförelse med oss andra som fått fördelen af
lampornas ljus. Jag skulle således vördsamt anhålla alt R. o. Ad,
ville tillåta alt Riddarh.Ulsk:s ljus måtte få upgå för Riddarh.-  Direktm.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det torde för en hvar vara
klart, att om detta ärende remitteras till Riddarh.Utsk., så blir detsamma,
efter all sannolikhet, icke behandladt vid denna riksdag;
men då, efter min öfvertygelse, det är ganska nödigt, alt, vid nästa
riksdag, innan R. o. Ad. fattar sitt beslut i den vigliga fråga, som
hvilar på R. St:s bord, ang:de national-representationens ombildning,
R. o. Ad. må ega de uplysningar alt tillgå, hvilka Gr. Lagerbjelke
i sin motion åsyftat, så instämmer jag med de Hrr, som önskat att
R. o. Ad. mätte öfverlemna berörde motion, sådan den nu befinnes
till Riddarh Direktm.
Gr. Mörners anmärka, om nödvändigheten att gifva Riddarh.
Direktm någon instruktion, någon hänvisning på hvilka Statistiska
uplysningar sorn skola inhemlas, eger visserligen sin vigt och bevisar
den samvetsgrannhet, hvarmed han såsom ledamot af Riddarh.-  Direktm vill ställa sig Adelns mening och tanka lill noggrann efterrättelse
i de åtgärder, som af honom bero; men R. o. Ad. har
med den omtanka och urskilning valt sin Riddarh.Direktm och hyser
till den det förtroende, att en hvar af delta Stånds ledamöter
är fullt öfvertygad att Direktm väl sjelf inser hvilka statistiska upgifter
sorn i detta ämne kunna erfordras att vara tillgänglige vid
öfverläggningen af den Vigtiga frågan på detta rum, så att allt yttrande
i förevaride hänseende från Riddarh.Utsk. visserligen är öfverflödigt.
Den urskilning, det omdöme och den skarpsinnighet,
som linnes hos Direktms ledamöter, behöfver ingen ledning genom
ett af R. o. Ad. fattadt beslut; tvCrtom är det säkert, att en så
talrik församling som R. o. Ad. skall få svårt att gifva en instruktion,
ingående i sådane detaljer, hvarom här är fråga. Icke heller
kan jag finna formvidrigheten däruti ätt saken icke remitteras till
Ridd:h.Ulsk. enär det icke är något sora skall verkställas, inverkande
på R. o. Ad:s ställning, eller beslut, i afseende på något
Den 30 Augusti.
som rörer andra, m. e. o. då endast nplysningar skola inliemtas,
då det icke heller är någon allmän fråga, utan rörer R. o. Ad.
enskildt.
Remiss lill Riddarh.Utsk. af denna motion anser jag följaktligen
icke nödig och anhåller att Riddar!).Direkt:ns Hrr ledamöter
icke målte vägra att emottaga ett updrag, hvilket, jag är fullt öfvertyga)!
derom, de skola fullgöra till R. o. Adis fulla belåtenhet, i
denna, lika väl som i andra frågor.
Hr Printzensköld: För alt kunna fullgöra ett updrag, utgör,
efter min öfvertygelse, första vilkoret att man vet hvaruti uprlraget
består. Nu har jag visserligen hört Frih. Palmstjerna en
god stund bortåt tala om det förtroende som han, likaväl som öfrige
ledamöter af R. o. Ad., hyser till Riddarh.Direktm, huruledes
lian antager för gifvet alt bemälda Direkt:)) skall gå allas önskningar
till mötes lör att samla erforderliga nplysningar, huruledes urskillning,
omdöme och skarpsinnighet finnes hos Direklms ledamöter
— men af alla Hr Frih:ns vackra ord, har jag ej kunnat finna ett
enda, som haft till syfte hvaruti uplysningarne skola bestå. Det går
nog an alt säga, att en embetsmyndighet skall samla nplysningar
för att sedermera kunna anmärka; det var icke dessa nplysningar
som menades; det hade bort vara de och de. Det må förlåtas den,
sorn önskar ali kunna upfylla ett updrag på så sätt alt den som
lemnat updraget må blifva belåten, alt äfven vilja veta hvad det är,
som han skall göra och icke derom lemnäs i fullkomlig ovisshet.
Sådant är likvist förhållandet, om Gr. Lagerbjelkes motion i dess
nuvande skick öfverlemnas till Riddarh.Direktm, ty Direkt:n har af
densamma icke den ringaste ledning för sina forskningar. Hvarken
Frih. Palmstjernas eller någon annan ledamots här nu afgifna yttranden
innefatta för Direktm en så beskaffad ledning och således
måste Riddarh.Direktm ovilkorligen och ofelbart komma alt sväfva i
mörker och ovisshet, hvad lian har att göra; och jag tror ej, att
del kan vara riktigt att en principal, som updrager något åt den,
hvilken lian valt till ombud för sig mellan riksdagarne, skall kunna
ega rätt att fordra det denne representant skall kunna intränga i
principalens önskningar och begripa dem, utan att desamma blifvit
uttryckte hvarken i tal eller skrift.
Jag förblifver således vid den åsigt jag yttrat, att motionen
är af beskaffenhet att sätta Riddarh.Direktm i en förlägenhet ur
hvilken den omöjligen kan reda sig och att följaktligen Direktms
alla bemödanden skola echouera, enär man vid nästa riksdag kan
anmärka att den och den uplysningen hade Riddarh.Direkt, bort
anskaffa och meddela, och att Direktm, som underlåtit detta, således
icke motsvarat det förtroende som R. o. Ad. densamma egnat.
För att kunna bibehålla förtroende, så bör den som förtroendet
lemnat, så förfara, att det blir möjligt för den, sora förtroendet
emotlagit, att kunna detsamma upfylla.
Men så inträffar icke i förevande fall, hvarföre jag afslyrker
remiss till Riddarh.Direktm af motionen, under anhållan att densamma
må till Riddarh.Utsk. öfverlemnas.
61C
Den 30 Augusti.
Frih. Palmstjerna: Att Hr Printzensköld nu afstyrker bifall
till motionen, är ganska konsequent, ty han stridde mycket mot
det beslut, som R. o. Ad. fattade i fråga om förändring af delta
Stånds representationssätt, och således är det, sorn sagdt är, ganska
konseqvent å hans sida att medverka dertill att denna fråga icke
kommer till något sä bcskaffadt slut, som afser framtida verkställighet,
utan måste falla eller sjelfdö. Det må ej förtänkas den värde
ledamoten alt hafva handlat som han gjort; men vi andre, som
önska att saken må behörigen utredas, för att kunna komma lill
verkställighet framdeles, vi önska motsatsen, att nemi. Riddarh.Direkt.
måtte erhålla det updrag motionen uptager. Visserligen tycker jag
att man lätteligen skulle kunna upslälla ett schema för de serskilda
statistiska uplysningar, som jag önskade mätte varda anskaffade; nteu
jag kan ej ega anspråk uppå att en framställning ifrån mig derom,
så oberedd som saken nu är, skulle vinna R. o. Ad:s bifall, fruktande
dessutom äfven i detta fall att heslutet lätteligen kunde blifva
ofullständigt.
Det fordras någon tid att närmare begrunda denna sak, och
ibland Riddarh.Direkt:ns ledamöter finnas visserligen män, hvilka
utan svårighet finna hvad i detta afseende behöfves.
Hr Printzensköld:. Jag kan försäkra Frih. Palmstjerna, att
den motvilja jag både yttrat och ännu hyser mot det på Ständernes bord
hyllande förslag till representationens ombildning icke utgjort det
ringaste motiv till den protest jag har nedlagt mot Gr. Lagerbjelkes
motion.
Denna protest härleder sig helt enkelt derifrån alt jag, såsom
tjensteman har lärt mig att inse den stora vigten af att veta hvad
jag skall göra när mig något anbefalles, med mindre jag eger rättighet
att ex proprio motu upträda och handla efter egen öfvertygelse
och egna åsigter. Nu har Gr. Lagerbjelke i sin motion endast
i de allmännaste ordalag begärt att Riddarh.DirekUn skulle anskaffa
en hel hop uplysningar i och för verkställighet af grundlagsförslaget,
men icke sagt hvaruti de skullfe bestå; och äfven med den
hästa vilja i verlden att verkställa updraget, skall det mota svårigheter
och bli t. o. m omöjligt, under det den, som skall besörja
verkställigheten är i största förlägenhet och utsättes möjligen för ett
oblidt omdöme i utbyte mot del beröm och alla de vackra ord som
bär i förväg blifvit yttrade. Man bör ej sätta embetsmyndighetcr i
förlägenhet, då man updrager dem något; den, som lemnar ett updrag,
hans pligt är det ock att gifva ledning för detsammas utförande,
eljest får den som Iemnat updraget skylla sig sjelf om det
blifver ofullständigt uträttadt, och jag vill ej annat än att mau ej
må blottställa någon för obehagligheter.
Den ledning, som Gr. Hamilton sökt gifva åt Riddarh.Direkt:n
med afseende å det hvilande förslagets innehåll, är långt ifrån af
beskaffenhet att upfylla sitt ändamål, ty icke lärer det vara möjligt
att indela R. o. Ad. i distrikter. Skulle Riddarh.Direkt. tillåta sig
något sådant tviflar jag alt den derföre skulle få upbära serdeles
mycken tacksamhet; och huru vill man då taga denna del afgrund
-
Den 30 A ugusti.
617
lagsförslaget lill ledning för uplysningars inheratande. Är meningen
att skaffa uplysningar om R. o. Ad:s ekonomiska ställning, besittningsrätt
af fast egendom m. m , så äro sådane uplysningar långt
förut samlade med vida större fullständighet än Riddarh Direktm
skulle kunna göra.
Huru man än betraktar saken, så står det dock fast att man
lemnar Riddarh.Direktm i sådan villrådighet, att man mot densamma
handlar i största måtto oriktigt; hvarföre jag anser motionen icke
böra bli föremål för behandling af oftanämnda Direktm utan öfverletnnas
till Riddarh.Utsk., som väl må kunna på ett par dagar meddela
ett utlät, som kan blifva till någon ledning för hvad Riddarh.-  Direktm bör göra.
Hr Bråkenhjelm: Det har blifvit sagdt att det vore lätt att
upgifva ett schema, hviket skulle innefatta den riktning i hvilken
de statistiske uplysningarne borde vara upställde. Då det hvilande
grundlagsförslaget innehåller, att R. o. Ad. till utseende af riksdagsmän
skall komma att välja distriktvis, så skulle man tycka att
Riddarh.Direktm endast hade att pricka ut på Svenska kartan punkter
efter någon viss princip, antingen efter Socknar, Härader, Län,
Landskaper och Släder, samt derefter undersöka, enl. de inkomna
upgifterne huru mänga adelsmän med representationsrätt, som funnos
inom hvarje sådant distrikt; men ingenting hindrar R. o. Ad.
alt vid nästa riksdag i fall det hvilande förslaget antages, bestämma
att t. ex. så och så många af de 60 ledamöterne böra vara Grefvar,
så och så många Frih:rr, och att resten uplåtes åt den öfriga Adeln
att fylla. Intet hindrar Adeln att bestämma att arméen skall här
på Riddarh. få representanter af R. o. Ad.; att civila tjenstemannacorpsen
skall ega samma företräden ; Universiteten, Lärda samfund,
skolor etc. likaledes. Huru skall Riddarh.Direktm ana hvad R. o.
Ad. kommer alt fästa sig vid, och ibland den mängd af eventuella
olikheter, som ega rum, just träffa på det rätta, eller det hvarvid
Ståndet kommer att fästa sig?
När man derjemte betänker att den ledning, som det heter,
hvilken Ståndets ledamöter skola hemta från dessa uplysningar, som
nu begäras af Riddarh.Direktm, skall blifva möjligen afgörande på
alla sådana beslut såsom jag yttrat, så anser jag det vara alltför tidigt
att i förväg öfverlåta åt Direktm denna ledning, ulan föreställer
mig alt det är R. o. Ad. som i första hand skall gifva ledning
åt Direktm och för densamma förklara, att, som vi håfve beslutat
att så och så många ledamöter af den och den qvalifikalionen skola
i representationen inträda, så tillkommer det Riddarh.Direktm alt
meddela oss de och de uplysningarne, och följaktligen icke att leda,
utan biträda Ståndet; och detta måtte vara meningen med Direktms
sammansättning och tillvaro. Så fattar jag förhållandet, och det är
derföre jag opponerar mig mot motionen. Jag vill vara upriktig
och erkänna, att, ehuru jag för min ringa del förordat det hvilande
grundlagsförslaget, så kan jag likväl icke antaga detsamma sedan
Gonst.Utsk. förklarat att valen skola ske distriktvis. Jag hade velat
att R. o. Ad. här på stället för hvarje riksdag bestämt sina repre^
618
Den 30 Augnsti.
sentanter och dermed tror jag Ståndet varit mest belåtet, och hvarje
riksdag fått den färg som Ståndet sjelf velat, — men detta är en
annan sak och jag vill blott taga mig friheten nämna detta till svar på
hvad som blifvit anmärkt emot en annan talare, som opponerat sig
mot förslaget och derföre nu handlat konseqvent, då han talat emot
motionen, hvilken anmärkn. kunde anses innefatta, att jag, som yttrat
mig mot motionen, men talat för förslaget, skulle handlat inkonsequent.
Då nn öfverläggningen ansågs vara fulländad hemställde H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle Gr. Lagerbjelkes
ifrågavar:de förslag, och ropades härvid ja och nej, hvarefter H. Ex.
förklarade det han funnit ja varit öfvervägande.
Efter härvid af Hr Printzensköld begärd votering uplästes till
justering och godkändes följande voter:spropos.:
Den, som bifaller Gr. Lagerbjelkes förslag, att R. o. Ad. måtte
åt Ridd.Direkt, updraga att under liden intill nästa riksdag samla de
statistiska uplysningar hvilka blifva behöfliga i och för upgörandet
af en Riddarh.Ordn. i enlighet med den föreslagna nya grundlagen,
voterar
ja 5
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, kommer berörde förslag att remitteras till Riddarh.Ulsk.
Vid voteringens slut funnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 2S.
Nej — 30.
Anmäldes till bordläggning ett från StalsUtsk. inkommet mern. N:o
351, med förslager till sammanjemkning af RiksStms skiljaktiga beslut
i åtskilliga delar af utlåt. N:o 340, i anledn. af väckte motioner,
dels i fråga om ändring uti redan bestämda vilkor för den af Rikets
sednast församlade Ständer lemnade garanti i afseende på anläggningskostnaden
för en jernväg emellan Orebro och Hults lastageplats
vid Wenern, dels ock ang:de ifrågaställd utsträckning af denna
jernvägsanläggning lill Köping,
Frih. Cederström: Med afseende på detta ämnes stora vigt,
vitsordad deraf att, enkom för sakens bringande lill slutligt afgörande,
Konungen tillåtit riksdagen ännu sammanvara, anhåller jag
att R. o. Ad. ville tillåta alt StatsUtsk:s nu inkomna utlåt, sättes
främst på föredragn:s-listan för nästa plenum.
Hr Printzensköld: På grund af min vördsamma propos.
behagade R. o. Ad. besluta, att Gr. Lagerbjelkes framställning rör:de
inbjudning till Medstånden alt förena sig i de amendementer, som
R. o, Ad. gjort vid StatsUtsk:s förslag ang:de den ifrågavande jern
-
Den 30 Angust i.
619
banan, skulle sättas främst på föredragn:s-listan till påföljande plenum.
Som denna inbjudning i detta plenum blifvit ånyo begärd
på bordet, men ordningen hvaruti den skall förekomma icke lärer
kunna anses vara bruten, så anhåller jag att ifrågavandeinbjudning
må, om icke komma främst på listan, åtminstone komma så i ordning
med det 1111 emellankomna utlåt., alt båda dessa frågor må kunna
i ett sammanhang föredragas.
H. Ex. Hr Frih. 0. Landtm, nplyste, att Gr. Lagerbjelkes förslag
till inbjudning var det enda af de å denna dags föredragmslista
uptagna ärenrier, som numera vore oafgjord!, och att, i följd
deraf, derest R. o. Ad. förklarade, att StatsUtsk:s ifrågavande mern.
bör upföras främst å föredragms-listan för nästa plenum, Gr. Lagerbjelkes
inbjudnings-förslag komme att upföras näst derefter.
Frih. Cederström: H. Ex:s utredning ronde det formella
härutinnan, är så uplysande, att jag ingenting har att dervid invända,
eller tillägga; jag anhåller endast att i saken få yttra några ord.
Huru än R 0. Ad. afgör inbjudningsfrågan, kommer i alla fall Statslllskis
utlåt, att oberoende deraf behandlas. Skulle R. 0. Ad. förut
behandlat inbjudningsfrågan och svarat ja, kan man likväl, dä StatsUtsk:s
betänk, måste lill pröfning företagas och behandlas, länka sig
all R. 0. Ad. vid närmare eftersinnande finner detsamma böra antagas.
Inbjudningen blefve således öfverflödig; men hade gått till
de öfrige Stånden, hvilka, i tanka att fatta ett med R. 0.
Ad. öfverensstämmande beslut, möjligen densamma bifölle. Sådant
kunde leda icke till ordnande, ulan till hvarjehanda invecklingar
af frågan. Men om inbjudningsfrågan sättes efteråt, så
kan man alltid låta dess utgång hos R. 0. Ad. blifva beroende
af det beslut, som öfver StatsUtsk:s utlåt, varder af det
Höglofl. Ståndet fattadt. I annat fall äfventyrar man alt de öfriga
Stånden just för ofvanbemälde ovisshets skuld, afböja inbjudningens
verkan genom att t. ex. lägga den nyssnämnda till handlingarna,
om icke rent af afslå den; och hvad hade man då för vinst af sin
inbjudningsälgärd? Huru förlorad vore icke då den möda och tid,
vi tilläfventyrs hade användt på dess diskuterande och afgörande?
Mig synes derföre att ordning och reda bäst vinnas, om R. 0. Ad.
behagade besluta alt StatsUtsk:s nu inkomna mern. sättes främst på
föredragms-listan till nästa plenum, och att näst derefter Gr. Lagerbjelkes
inbjudning, må i sammanhang dermed, eller närmaste
efterföljd deraf, hos det Höglofl. Ståndet förekomma.
H. Ex. Hr Frill. 0. Landtm, hemställde om R. 0. Ad. bifölle
att StatsUlsk:s mern. N:o 351 upfördes främst å föredragms-listan
för nästa plenum.
Ropades ja.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag skulle till R. o. Ad.
vördsamt hemställa att Ståndet behagade besluta att delta betänk,
jemte inbjudningen, hvilka med hvarandra stå i så nära sammanhang,
må på en gång hos R. o. Ad. få förekomma.
620
Den 30 Augusti.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att StatsUtsk:s un bortlagda
mern. N:o 351 och Gr. Lagerbjelkes förut på bordet bvilande
förslag till inbjudning skulle uti ett sammanhang företagas lill pröfning.
Anmäldes och lades på bordet följande från Lag- samt Allm.
Besv. o. Ekon.Ulskm inkomne utlåtm;
N:o 44, i anledn. af väckt motion om ändring i föreskrifterne,
ang:de strandfynd och ur sjön bergadt gods; och
N:o 45, i anledn. af väckt motion om meddelande af närmare
föreskrifter rör:de de ändamål, för hvilka aktiebolag enl. K. Förordn.
d. 6 Okt. 1848 må kunna stiftas.
Till bordläggning anmäldes jemväl ett från Riddarh.Ulsk. inkommet
under N:o 18 afgifvit sålynda
Vördsamt Memorial.
Sedan, uti en till Riddarh.Direktm ingifven skrift Hr Kammarherren
och Ridd. Nils Tersmeden, i egenskap af utredningsman i
aflidna Fröken Charlotta Gyllenbååls bo, hos Direkt, anhållit att
Direkt, måtte under sin vård taga och förvalta en af bemälda Fröken
donerad fond å 2000 r:dr b:co, hvaraf, sedan åtskilliga i Donationsbrefvet
nämnde personer aflidit, räntan å 5 proc. skulle, enl. Riddarh.
Direkt:ns bestämmande, utgå till något behöfvande Adeligt fruntimmer,
helst med Fröken Gyllenbååt beslägtadt och hvars behof af
understöd styrktes genom intyg af tvenne välkända Adelsmän; så har
Direkt., enär något afdrag för fondens förvaltningskostnad eller möjliga
räntenedsättningar eller förluster icke blifvit förutsatt, ansett sig
icke utan hemställan till R. o. Ad., kunna emottaga det ifrågavande
kapitalet med förbindelse att ansvara för utdeluing af pensioner efter
en till 5 proc. oafkortad årligen ä kapitalet fixerad ränta; hvarföre
Direkt, hos Höglofl. Ståndet anmält ärendet med tillstyrkan, alt
Direkt, må lemna Hr Kammarherren Tersmeden det svar, att Direkt,
emottager förvaltningen af de ifrågavande medlen endast på följande
vilkor.
1:0 att säkerheten af den till Direkt, i afskrift öfverleranade
Revers å 2000 r:dr b:co skall före aflemnandet i vederbörlig ordning
granskas och godkännas;
2:o att Direkt, icke förbinder sig att i pensioner från denna
fond utgifva större belopp än som, enl. den för föreg:de året afslutade
räkenskap och sedan erforderliga förvaltningskostnader blifvit
godtgjorda, befinnes hafva utgjort det donerade kapitalets behållna
afkomst.
Lika med Direkt, finner Utsk. det vara nödigt alt, till undvikande
af utgifter för Riddarh.kassan, de serskilda Donationsfonderna
sjelfva draga kostnaderna för sin förvaltning; samt att i allmänhet
pensionerna icke bestämmas högre än att desamma kunna med fon
-
Dea 30 Augusti.
621
dens behållna inkomst för året bestridas; äfvensom Utsk. finner den
af Exekulorn olaf Fröken Gyllenbååts testamente Riddarh.Direkt. erbudna
skuldsedel icke kunna, utan företeende och granskning af behöriga
upskattnings- och gravationsbevis med flere handlingar rör:de
den intecknade panten, såsom antaglig säkerhet godkännas; hvarigenom
Utsk. vördsamt tillstyrker
bifall till hvad Högloft. Riddarh.Direkt., på sätt ofvan förmäles,
uti sitt härhos öfverlemnade mern. hemställt.
Stockholm d. 30 Augusti 1851.
På RiddarluisUtskottets vägnar:
Gust. Toll.
IP. F. Dalman.
Riddarh.Direkt:s härvid fogade mern. var af följande innehåll:
Uti en till Riddarh.Direkt. ingifven skrift har IIr Kammarherren
Nils Tersmeden, i egenskap af utredningsman i afl. fröken
Charlotta Gyllenbååts bo, öfverlemna! eli transsumt af hennes d.
6 Juni 1846 uprättade testamente, hvarigenom hon disponerat ett
kapital af 2000 r:dr b:co att ställas under Riddarh.Direktms vård
på det sått, ”att den deraf fallande årliga räntan, efter 5 för
”hundradel, skall tillfalla Fru Majorskan Petronella Söderhjelm
”född Ekman, och efter hennes frånfälle, hennes döttrar Fröknarne
”Charlotta och Jaquette Söderhjelm, på det sätt att de under gemensam
lifstid upbära halfva räntan hvardera, men att den, som
”den andra öfverlefver, derefter ensam får till sin död hela rän”tan
tillgodonjuta; och skulle efter begges död denna ränta komma
”att, enl. Riddarh.Direkt:ns bestämmande, såsom pension tillfalla
”något behöfvande Adligt fruntimmer, helst med testamentsgifver”skan
beslägtadt och hvars behof af understöd styrktes genom in”lyg
af tvenne välkända Adelsmän”.
I anledn. af detta förordnande har Hr Kammarherren Tersmeden
föreslagit, att en i afskrift bifogad, af Jacob Thorson d.
11 Juni 1833 till Notarien Erik Lundblad elUr ordres utgifven
samt d. 29 i samma månad och år i fastigheterna Westerqvarn,
Asen och Malsta intecknad, samt numera, efter år 1842 skedd
intecknings förnyelse, af Hr P. M. von Unge öfvertagen, med 5
proc. årlig ränta löpande skuldsedel å 2000 r:dr b:co all betalas
efter sex månaders upsägning, malte, sedan ränleliqvid derå i höst
blifvit verkstäld, till Riddarh.Direkt. aflemnas med benäget åtagande
å Direkt:ns sida, alt de anförtrodde medlen förvalta och
deras ränta årligen utdela på sätt i testamentet är föreskrifvet.
Dä del likväl icke alltid torde kunna påräknas alt de nu
ifrågavar:de medel, mer än andra, ofelbart skola kunna emot
fullgod säkerhet och 5 proc:s ränta utlånas, ej heller att de, i
händelse af upsägning, skola kunna omedelbart, och utan att någon
tid räntelöst innestå, göras fruktbärande, samt intet afdrag är
622
Den 30 A u gusti.
förutsatt hvarken för det tillökade besvär, som genom serskild
bokföring af denna fond komme att tillskyndas Riddarh.kont. eller
för nödiga omkostnader i och för bevakning af testamentet, in
leckningsförnyelser,
skrifmaterialier och räkenskapens inbindning
m. 0. smärre utgifter, har Direkt., utan hemställan lill R. o. Ad.
ansett sig icke kunna emottaga del ifrågavar:de donationskapitalei,
med förbindelse alt ansvara för utdelning af pensioner efter en
till 5 proc. årligen å kapitalel fixerad ränta; oclt har Direkt, för
denskull
funnit sig föranlåten att ärendet hos Högiofl. R. o. Ad,
vördsamt anmäla med hemställan:
ali det må vara Direkt, tillåtet ali meddela Execuiorn af
Fröken Gyllenbåäts testamente Hr Kammarhei rn Tersmeden
det svar, att Direkt, emottager förvaltningen af det
ifrågavar:de kapitalet endast på följande vilkor:
l:o att säkerheten af den till Direkt, öfverlemnade
ofvan åberopade revers å 2000 r:dr b:co skall föreaflem
nandel
i vederbörlig ordning granskas och godkännas.
2:o ali Direkt, icke förbinder sig all i pensioner utgifva
större belopp än som, enl. den för föreg:de året afslu
tade
räkenskap, och sedan erforderliga förvaltningskostnader
blifvit godtgjorde, befinnes hafva utgjort det donerade
kapitalets behållna afkomst. Slockholm d. 28 Augusti 1851.
Uplästes fiån de öfiige RiksStin ankomne prot.utdr., nemi,
från PresteSt. af d. 23 (ill och med d. 29 samt från Borgareoch
BondrSt:n af d. 25 till och med d. 29 dennes.
Dessa prot.utdr. lades lill handlingarue med undantag af
BorgareSl:s prot.utdr. N:o 414 af d. 28 dennes, innehållande inbjudning
till MedStänden att instämma i det beslut, som af BorgareSt.
blifvit faltadt, i anledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 340,
hvilket af Frih. Stiernstedt, A u g. Wilh., begärdes på bordet,
hvarjemte
Gr. Mörner, Garl Göran Detlof ylttrade:
Jemte det jag förenar mig i begäran om bordläggning, anhåller
jag att denna inbjudning må på listan upföras, för att i
ett sammanhang förekomma med SlalsUlsk:s jemkniugsbelänk. och
Gr. Lagerbjelkes fölslag till inbjudning.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bilolle
att såsom Gr. Mörner föreslagit BorgareSl:s ifrågavande inhjud
-
Joh. Lagerbjelke.
Carl G. Mörner.
Fred. Boije.
Carl Bennett.
Georg Ulfsparre.
IV. F. Dalman.
I
Den 30 A ugusti.
623
ning upfördes å föredragmslistan i sammanhang med StatsUtsk:3
mern. N:o 351 sami Gr. Lagerbjelkes inbjudningsförslag i samma
ämne.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | lill 9 på aftonen.
In (idem protocolli,
Alber't Munck.
Söndagen den 31 Augusti 1851.
Plenum kl. J till S e. m.
Justerades 7 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, pä begäran af Gr. Mörner,
Carl Göran Detlof, och Hr Prytz, Lars Adolf, SlatsUlskis
i gårdagens plenum på bordet lagda mern. N:o 351, med förslager
tdl sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, i åtskilliga delar
af utlåt. N:o 340, i anledn. af väckte motioner, dels i fråga om
ändring uti redan bestämda vilkor för den af Rikets sednast församlade
Ständer lemnade garanti i afseende på anläggningskostnaden
för en jernväg emellan Orebro och Hulls lastageplats vid Wenern,
dels ock angrde ifrågaslälld utsträckning af denna jernvägsanläggning
till Köping.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag anhåller att i R. o.
Ad:s prot. få antecknadt alt jag icke deltagit i de beslut, hvarigenom
redan d. 27 dennes Ståndets då vande majoritet hufvudsakligen
gillade och godkände StalsUlskis 2:ne dagar förut inkomne utlät.
N:o 340 ronde en föreslagen jernvägsanläggning, emellan Köping,
Orebro och Hult.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, till behandling anmälde
Lag- samt Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:s utlät. N:o 44, anmälde
sig och yttrade:
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Om mitt minne icke felar,
så beslöt R. o. Ad. i går att BorgareSt:s inbjudning skulle företagas
näst efter Gr. Lagerbjelkes inbjudningsförslag.
624
Den 3) Augusti.
II. Ex. Or Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. beslutat,
att BorgareSt:s inbjudning skulle upföras å föredragn:slistan näst
efter Gr. Lagerbjelkes inbjudningsförslag, men derjemte bifallit, alt
begge dessa inbjudnings-frågor skulle förekomma i sammanhang med
SlatsUtsk:s mern. N:o 351.
.Frih. Stjernstedt: Jag hörde väl ett förslag af Gr. Mörner
göras i den syftningen, men jag kan icke erinra mig atl Hr Frih.
och Landtnäs propos. innehöll något annat, än att denna inbjudning
skulle ställas pä listan näst efter Gr. Lagerbjelkes.
Hr Brytz, Lars Adolf: På Gr. Mörners derom gjorda begäran,
om milt minne icke felar, framställde Hr Frih. o. Landtm,
den propos., alt R, o. Ad. ville, i sammanhang med SlatsUtsk:s nu
på bordel lagda betänk., företaga såväl Gr. Lagerbjelkes förslag till
inbjudning, som äfven BorgareShs. Af sådan anledn. och på det
alt de mätte företagas i sammanhang med StatsUtsk:s betänk, i ämnet,
så beslöts att de skulle på föredragms-listan sättas näst efter
detta betänk. Då det således är beslutadt att de, i sammanhang
med Utsk:s betänk., skola förekomma, så lära de icke kunna annat
än följa med Slatslltsk:s betänk., hvarom nu andra bordläggningen
är beslutad.
Frih. Stjernstedt: Det är väl en sanning, att Gr. Mörners
framställning innehöll en önskan, att BorgareSl :s inbjudning skulle
företagas i sammanhang med StalsUtsk:s utlåt. N:o 351, men det
är också en sanning, att någon framställning af Hr Frih. o. Landtm,
icke gjordes derom, att inbjudningen skulle företagas i sammanhang
med StatsUtsk:s utlåt., och emot ett beslut alt inbjudningen
skulle få stå näst efter Utsk:s betänk, på listan kunde ingenting vara
att erinra.
Frih. Gederström, Rud.: Man har visserligen under dessa
dagar kommit i erfarenhet af huru ytterst nödvändigt det är, att i
formelt hänseende se sig mycket väl före, och jag har derföre icke
underlåtit, att åt alla framställningar, som här förekomma egna den
största upmärksamhet såväl i formelt hänseende, som i fråga om
deras innehåll. Jag kan icke erinra mig annat än, att den propos.,
som vid iftågavande tillfälle af Hr Frih. och Landtm, framställdes,
innehöll en hemställan att R. o. Ad., på sätt en ledamot begärt,
jag minnes icke nu, om det var Gr. Mörner eller någon annan,
ville besluta att BorgareStis inbjudning finge sättas å föredragmslistan
näst efter Gr. Lagerbjelkes inbjudningsförslag. Då tror jag
att när man säger: ”på sått den eller den ledamoten föreslagit,”
så måste man för att fullständigt upfatta förhållandet gå tillbaka till
hvad denne ledamot begärt, och då kan det icke förnekas att t.
ex. Gr. Mörner och jag begärt att postposition skulle ske på sätt
icke heller Frih. Stjernstedt bestridt. Således anser jag, att om än
Hr Frih. och Landtm, möjligen förbisett atl i sin propos. uttryckligen
intaga orden: ”att ärendena skulle i ett sammanhang företagas,
”
Den 31 Augusti.
825
gas,” så vore det elt nog ovanligt förfarande, alt af detta tillfälliga
förbiseende, draga sådana slutsatser, som jag åtminstone på detta
ruin aldrig hört någonsin förut göras. Jag anhåller således vördsammast,
alt någon ändring i det beslutade föredragms-sättet nu icke
må ske, utan alt, sedan StatsUlsk:s utlåt på flere ledamöters begäran,
blifvit andra sången bordlagdt, som icke kan dessa ledamöter
förvägras, bör också inbjudningen få medfölja. Att nu sönderbryta
delta beslut bade jag visserligen icke väntat att man skulle
försöka; lika litet inser till hvad nyttigt ändamål det skulle ske.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han visserligen
icke kunde betsämdt erinra sig de ordalag, i hvilka han hade framställt
propos. om bordläggningen och behandlingen af det prot.utdr.,
som innefattade inbjudning från BorgareSt., men att han åtminstone
för sin del tagit för gifvet, alt R. o. Adis mening varit, att såväl
Gr. Lagerbjelkes iubjudningsförslag, som inbjudningen från BorgareSt.
, skulle å föredragms-listan npföras näst efter StatsUtskis mern.
N:o 351, samt behandlas begge i sammanhang med berörde mern.,
och alt i öfverensstämmelse dermed Riddarh.Sekret. jemväl å föredragms-listan
upfört alla dessa tre ärender under ett enda nummer;
hvarjemte H. Ex. hemställde om R. o. Ad. gillade denna upfattning
af Ståndets beslut och således ansåge dessa ärender böra i ett
sammanhang förekomma.
Ropades ja.
Hr Prytz: Då Hr Frih. o. Landlmis framställning är bifallen,
så afstår jag.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms
i gårdagens plenum på bordet lagde belänkin:
Nio 44, i anledn. af väckt motion om ändring i föreskrifterne,
angide strandfynd och ur sjön bergadt gods; och
N:o 45, i anledn. af väckt motion om meddelande af närmare
föreskrifter ronde de ändamål, för hvilka aktie-bolag enl. Kongl.
Förordn. d. 6 Oct. 1848, må kunna stiftas.
Föredrogs och bifölls Riddarh.Utskis i gårdagens plenum på
bordet lagda mern. N:o 18, med Riddarh.Direktis mern., angde Fröken
Charlotta Gyllenbååls testamente.
Anmäldes och lades på bordet från Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskms inkomne utlålm:
Nio 46, i anledn. af väckt motion om förnyelse af allmänna
verks och enskilda associationers räntebärande obligationer, hvilka
genom olyckshändelse förkommit: och
9H. ' 40
626 Den 31 Augusti.
N:o 47, i anledn. af väckt motion i fråga om prestanda vid
klagan öfver prestval.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 1 September 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för gårdagens plenum och pleniprot.
för d. 15 sisth Juli, .äfvensom ett från Exped.Utsk. inkommet under
Nio 224 afgifvit förslag till R. St:s underd. skrifvelse till K. M.,
ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 30 och 31 sisth Augusti på bordet
lagda mern. Nio 351, med förslager till sammanjemkning af
RiksStms skiljaktiga beslut i åtskilliga delar af utlåt. Nio 340, i anledn.
af väckte motioner, dels i fråga om ändring uti redan bestämda
vilkor för den af Rikets sednast församlade Ständer lemnade
garanti i afseende på anläggningskostnaden för en jernväg emellan
Örebro och Hults lastageplats vid Wenern, dels och angide ifrågaställd
utsträckning af denna jernvägsanläggning till Köping.
Härvid föredrogs jemväl, för att, enl. derom af R. o. Ad. förut
fattadt beslut, i sammanhang med detta mern. afgöras; ej mindre Gr.
Lagerbjelkes, Gustaf, d. 29 och 30 sisth Augusti pä bordet
lagda förslag, alt R. o. Ad. mätte inbjuda de öfrige RiksStm, att
instämma i de beslut, hvaruti R. o. Ad. vid pröfningen af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 340 stannat, än ock BorgareStis sistnämnde dag
bordlagda prot.utdr., hvarigenom MedStm blifvit inbjudne att instämma
i BorgareStis i anledn. af samma utlåt. d. 27 sisth Augusti
fattade beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Detta mern. består af flere, af
hvarandra alldeles oberoende punkter, och får jag derföre vördsamt
anhålla, att föredragningen måtte ske punktvis.
Uppå H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs i anledn. häraf framställde
propos. beslöts att StatsUtskis förevar:de mern. skulle punktvis företagas
till pröfning.
Den 1 September.
627
Sedan härefter lista punkten af Ulskrs mern. blifvit upläst, anmälde
sig och yttrade:
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: Som R. o. Ad. beslutat,
att BorgareStis i denna fråga till MedSt:n aflålna inbjudning skulle
på samma gång och i sammanhang med nu föredragne mern. till
afgörande företagas, får jag vördsamt anhålla, att derest nämnde inbjudning
rörer en eller flera af punkterne uti nu förevar.-de mern.,
densamma nu måtte inför R. o. Ad. upläsas i sammanhang med hvar
och en af dessa serskilda förekommande punkter och saken sålunda
i hela dess vidd pröfvas.
På samma grund får jag äfven föreslå, att det förslag att instämma
uti R. o. Ad:s vid första behandlingen af denna fråga fattade
beslut, som Gr. Lagerbjelke tillstyrkt Ståndet att till MedStm
aflåta, måtte inför R. o. Ad. upläsas och sedermera behandlas på
samma sätt som jag nyss tog mig friheten att föreslå i afseende å
BorgareSt:s inbjudning.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tät i anledn. häraf upläsa så väl
det prot.utdr., som innehöll BorgareSt:s ifrågavande inbjudning, jemte
samma Stånds prot.utdr. N:o 410, innefattande dess vid föredraga
af SlatsUtskrs utlåt. N:o 340 fattade beslut, som oek Gr. Lager
bjelkes
inbjudningsförslag, hvarefter
Frih. Palmstjerna yttrade:
BorgareSlrs inbjudning synes mig icke röra den nu föredragna
l:sta punkten af StatslTtsk:s mern. utan en af de efterföljande. Hvad
Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning beträffar, öfverensslämmer
detsamma helt och hållet med Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan,
och får jag vördsamt tillstyrka bifall å punkten.
Frih. Cederström: I det förslag till föredragningssätt af nu
förevar:de ämne, som Frih. Palmstjerna framställt, får jag till alla
delar instämma, emedan det synes mig leda till en önskvärd reda
och ordning vid frågornas behandling.
Ehuru jag, hvad nu föredragne punkt vidkommer, vid ärendets
första handläggning härstädes, bestridde lämpligheten af den
redaktion lill beslut, som R. o. Ad. då antog, får jag nu, då det
är högst maktpåliggande all Stånden, såväl i sak som form, stanna
uti sins emellan så ordagrant som möjligt öfverensstämmande beslut,
frånträda den af mig då yttrade hemställan, och förena mig med
Frih. Palmstjerna uti anhållan om bifall till den förevaride punkten.
Uppå härefter framställda serskilda proposir bifölls lista punkten
af StatsUtskis mern., samt ansåg R. o. Ad. alt, i följd af detta
beslut, såväl Gr. Lagerbjelkes inbjudningsförslag som BorgareStis
inbjudning, såvidt de afsåge denna lista punkt, komma alt förfalla.
Vidare förekom och uplästes 2:dra punkten af Utskis förslag.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., yttrade att R. o. Ad. torde finna
att denna punkt ej fordrade annan åtgärd ....
40'
628
Den 1 September.
Härvid anmälde sig Frih. Cederström, i anledn. hvaraf H. Ex.
behagade afbryta sin framställning, samt upropa
Frih. Cederström, som yttrade:
Jag ber om ursäkt för den frihet jag tog mig, alt begära ordet
innan fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, slutat sin framställning af
frågan. Jag får nu blott begära alt återfå ordet innan propos. å
punkten framslälles.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att afsigten med den
sednaste framställningen endast varit att hemställa om icke K. o.
Ad. behagade lägga förevar.de punkt lill handlingarne.
Frih. Cederström: Jag måste åter anhålla nm öfverseende,
denna gång derföre, att jag trodde det H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
i sitt första anförande endast ville göra en utredning af frågan, då
detta anförande i dess ställe verkligen utgjorde början lill en propos.
i ämnet. 1 sådant hänseeude får jag anhålla, att R. o. Ad.
ville, med förklarande det Ståndet godkänner Utsk-.s i denna punkt
afgifna argumentation, lägga berörde punkt till handlingarne. Man
kan visserligen säga, att denna punkt egentligen närmast rörer Presteoch
BorgareSi:n; men denna omständighet kan väl icke utgöra något
hinder för det förslag till propos., jag nu tagit mig friheten afgifva,
och om hvars framställande jag vördsamt anhåller.
Gr. Lagerbjelke: Den nu föredragne punkten är endast
ställd lill Preste- och BorgareStm och inbjuder dem att instämma
uti R. o. Ad:s beslut. Det tyckes väl då vara temligen klart, att
R. o. Ad. icke kan fatta något annat beslut än alt lägga punkten
till handlingarne, ty ingalunda lärer R. o. Ad. kunna vara missnöjd
dermed att de andra Stånden inbjudas att instämma uti ett af
R. o. Ad. fatladt beslut. Hvad den af Frih. Cederström begärda
propos., att Ståndet ville, med godkännande af Ståndets argumentation,
lägga punkten lill handlingarne, egentligen skall tjena till,
kan jag för min del icke inse, ulan anser, att punkten utan ali
vidare omständighet bör, såsom icke ronde R. o. Ad. läggas ad acta.
Frih. Cederström: Efter det yttrande Gr. Lagerbjelke nu afgifvit,
hoppas jag vi blifva ense derom, att när något hinder i sak
icke möter den propos. jag tagit mig friheten begära, så torde icke
heller något väsendtligt inkast göras emot det tillägg till sjelfva hufvudpropos.
jag åstundat att R. o. Ad. ville antaga; och får jag således
förnya min anhållan om framställning af den utaf mig nyss
äskade propos. Om, såsom jag tror, den af Utsk. begagnade argumentation
är riktig, så är det ju ingen svårighet vid att å R. o.
Ad:s sida erkänna detta förhållande. Men, invänder man, hvartill
tjenar detta erkännande? Det tjenar, bland annat, til! förebyggande
af all framlida tvekan i hvad mening läggandet till handlingarne vid
delta tillfälle sker. Huru ofta har det ej efteråt varit föremål för
olika tydning, hvad med besagde åtgärd i serskilda fall rätteligen
månde förstås? Det synes derföre bättre om man redan nu kan
göra den saken ostridig och klar. Det sker så lätt genom den förklaring
jag vördsammast föreslagit.
Den 1 September.
m
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. behagade med godkännande af Utskis hemställan i denna punkt,
lägga samma punkt till handiingarne, ropades ja, blandade med nej,
hvarpå H. Ex. förklarade det han ånsug ja hafva varit öfvervägande.
Härvid anmälde sig och yttrade Frih. Cederström:
Vördsamt anhålles, att den nu föredragne punkten mätte ännu
en gång i sin helhet fä upläsas.
Den sålunda begärda npläsningen verkställdes, hvarefter H. Ex.
Hr Fr ih. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade lägga
deu i fråga vande 2:dra punkten till handiingarne, med förklarande
alt R. o. Ad. godkände den deri gjorda hemställan.
Ropades ja.
Gr. Lagerbjelke: foke annat än jag vet har en propos.
ronde denna punkt redan blifvit af Hr Frih. o. Landtm, framställd
och af 11. o. Ad. med öfvervägande ja besvarad. Jag kan
sannerligen icke finna behofvet af en förnyad propos. eller hvartill
en förnyad upläsning af punkten kunnat tjena.
Frih. Cederström: Jag vill med största nöje gifva Gr. Lagerbjelke
en förklaring öfver skälet lill min anhållan om en förnyad
upläsning af nu förevar:de punkt. Detta skäl består helt enkelt
deruti att ett nära sammanhang förefinnes emellan de serskilda delarne
af nu ifrågavar:de afdelning utaf jernvägsfrågan. Det kan således
vara nyttigt att noga göra sig redo för innehållet jemväl af
hvad i punktens sednare del till Ständernas pröfning öfverlemnas,
och det var för att derom bibringa fullständig kännedom hos alla
dem, hvilka tilläfventyrs icke hafva Utsk:s mern. lill hands, som jag
begärde merberörde förnyade upläsning. Win mening var således
den, att man vid afgörande utaf den ena punkten måste taga i
betraktande hvad den andra innehåller; men alldeles icke den, alt
någon förnyad propos. å hvad beslutadt blifvit, skulle af Hr Frih. o.
Landtm, framställas. En dylik åsyftan kunde ju aldrig vinna påföljd.
Jag har också ingalunda hyst en sådan afsigt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han i anledn. af Gr.
Lagerbjelkes anmärkn., ansåg sig böra nämna, att ehuru H. Ex. hade
upfattat R. o. Ad:s svar såsom jakande och äfven tillkännagifvit det,
hade likväl icke R. o. Ad:s beslut blifvit med klubbslag befästadt
innan Frih. Cederström begärt ordet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter gjorda hemställan om R.
o. Ad. ansåge atti följd af det nu fattade beslut, BorgareSt:s inbjudning,
såvidt den rörde 2:dra punkten af Utsk:s mern. icke erfordrade
serskild åtgärd, besvarades med ja; men då sedermera II. Ex.
yttrade att enahanda förhållande syntes förekomma i afseende på Gr.
Lagerbjelkes förslag, anmälde sig och anförde
Frih. Palmstjerna: Som Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning
i afseende å 2:dra punkten äfven innefattar en fråga som
först uti nästföljande punkt blifvit till Ständernas pröfning öfver
-
C30
Den 1 September.
lemnad, får jag vördsamt anhålla, det Hr Frih. o. Landtm, behagade
upskjutä alt framställa propos. å Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning
i afseende å denna del af ämnet, intilldess 3:dje punkten
blifvit föredragen och pröfvad.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då Utsk:s inbjudning i
denna del går ut på alldeles detsamma, som Gr. Lagerbjelkes inbjudning.
och jag icke kan föreställa mig att inbjudningen är kraftigare
då den kommer ifrån Gr. Lagerbjelke, än då den kommer
ifrån ötsk., kan jag icke annat än finna det vara fullkomligt konsequent
alt sedan man lagt Utsk:s till andra RiksStänd stälda inbjudning
till handlingarne, man äfven pä samma sätt förfar med Gr.
Lagerbjelkes förslag till inbjudning. Det kan svårligen vara lämpligt
alt de andra Stånden få 2:ne inbjudningar i samma syftning;
och således skulle jag tro, att man, utan alt på något vis förringa
verkan af det beslut, R. o. Ad. vid föredragningen af 3:dje punkten
kan komma att fatta, kan lägga Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning,
så vidt den rörer den 2:dra punkten, till handlingarne.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag ämnade yttra detsamma
som Gr. Mörner redan gjort, och då jag anser det vara serdeles
angeläget all vi vid behandlingen af denna fråga komma på
rediga foller och undvika alla vidare förvecklingar, får jag vördsamt
tillstyrka R. o. Ad. att besluta, det den del af Gr. Lagerbjelkes
förslag lill inbjudning* som afser 2:dra punkten af nu förevarrde
mern., kommer alt såsom numera obehöflig förfalla.
Hr Hjärne, Harald: Sä vidt jag kan påminna mig, har R.
o. Ad. under ett föreg:de plenum i afseende å dessa frågors behandling
fallat det beslut, att StatsUlsk:s nu förevar:de mern. och
Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning skulle uti ett sammanhang handläggas.
Jag föreställer mig således, alt de punkter uti Gr. Lagerbjelkes
förslag, hvilka helt och hållet sammanfalla med och finna
sin motsvarighet lili vissa punkter af Ulsk:s mern., icke behöfva blifva
föremål för någon serskild propos., sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut
i afseende ä de motsvarande punkterne uti mern. Elt motsatt
förfaringssätt vore alt uprifva det beslut R. o. Ad. i afseende å föredragningen
af dessa frågor, en gäng fattat. Det beror naturligtvis på
utgången af R. o. Ad:s beslut vid hvarje föredragen punkt, huruvida
Gr. Lagerbjelkes förslag liehöfver komma under pröfning eller
icke, men hufvudsaken anser jag vara att vi gå tillväga med fullkomlig
formenlighet och det kan icke ske på annat sätt än alt Gr.
Lagerbjelkes förslag till inbjudning föredrages på samma gång som
Utsk:s mern.
Gr. Gyldenstolpe: Hr Hjärne malle icke hafva upmärksammat,
alt nu icke är fråga om den 3:dje punkten af StatsUtsk:s
mern. N:o 351, utan om Hr Frih. o. Landtm:s tillkännagivande att
såväl BorgareShs inbjudning som Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning,
såvidt de rörde den nyss föredragna 2:dra punkten, ännu
icke blifvit af R. o. Ad. behandlade och afgjorde. Nu är endast
fråga om den del af Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning, som
Den 1 Sopie m ber.
631
eger sammanhang med den nyss afgjorda 2:dra punkten, och för alt
vinna ordning och reda vid behandlingen af frågorna är det nödvändigt
att, på sätt R. o. Ad. äfven beslutat, serskild propos. å såväl
BorgareSbs inbjudning som Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning
vid hvarje deremot svarande puukt af Ulsk:s mern. blifver framställd
och besvarad.
Frih. Cederström: Man lärer, såsom vi se, vara af mångfaldigt
skiftande olika tankar i afseende å behandlingsältet af dessa frågor,
men jag kan för min del ej inse annat än alt rättast och bäst
torde vara att, (på säll Hr Frih. o. Landtm, äfven tillkännagifvit sig
ämna förfara), sedan propos. blifvit framställd å den föredragna
punkten af Utsk:s mern., serskilda propos:r göras, huruvida de öfriga
frågorna lill följd af beslutet böra anses hafva förfallit och såsom
sådana endast läggas till handlingarna. Jag får således till Hr Hjärne
hemställa, huruvida lian icke behagade godkänna della förfaringssätt
och gillar den propos., att Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning
icke erfordrar någon annan åtgärd än alt läggas till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt Gr. Lagerbjelkes
förslag till inbjudning, såvidt det afsåg hvad Utsk. i andra
punkten hemställt, skulle läggas lill handlingarne.
Sedan nu 3:dje punkten af StatsUtsk:s mern. blifvit upläst,
anförde
Gr. Lagerbjelke: StatsUtsk. har ansett den säkerhet för
Staten, som R. o. Ad. genom sitt beslut i afseende å denna punkt
velat åstadkomma, vara obehöflig. Till vederläggande deraf anhåller
jag alt få i R. o. Ad:s minne återföra hvad som till stöd för behöfligheten
af ett sådant stadgande härstädes anfördes, då frågan första
gången diskuterades. Del ådagalades vid detta tillfälle, alt den säkerhet,
som Utsk. ansett ligga deruti, alt, ifall bolaget brusle uti någon
af dess förbindelser, egde K. M. att innehålla den årliga utdelningen
å jernvägsaktierne, icke var för Statens rätt tillräckligen betryggande,
ty det kunde hända, att det sista året en så betydlig reparation
af jernbanan blefve af nöden, alt jernvägsbolaget funne uträkning
uti alt lemna den årliga utdelningen i sticket, heldre än att
påkosta banan en reparation, som skulle upgå till belydligare belopp
än den upoffrade utdelningen. Häraf synes, att Slaten, oaktadt den
såsom fullkomligt betryggande ansedda garantien genom innehållande
af utdelningen, skulle kunna komma att emottaga banan uti vida
sämre skick, än Staten hade anspråk på att erhålla densamma, samt
att den ersättning Slaten skulle bekomma genom seqvester å den
årliga utdelningen icke skulle motsvara den förlust som drabbade
Staten genom banans försämrade beskaffenhet, hvilkens afhjelpande
skulle erfordra betydligare utgifter än att de kunde med den erhållna
ersättningen bestridas. Vid samma tillfälle visades det äfven, att
det förefans en betydlig skillnad emellan föreskriften att banan skulle
underhållas uti fullt ändamålsenligt skick och stadgandet att detta
skick skulle vara fullgodt, ty banan kan sägas vara uti fullt ändamålsenligt
skick, så länge densamma kan till det dermed afsedda
C 32
Den I September.
bruk fullt ändamålsenligt begagnas, men, detta oaktadt, kunde åtskilliga
delar af banan, t. ex. skenorna, vid den tidpunkt, då anläggningen
skulle till Staten hemfalla, vara, ehuru ännu då fullt ändamålsenliga,
likväl så utnötta och nära att icke mera kunna begagnas,
att en hufvufsakiig reparation snart blefve af behofvet påkallad.
R. o. Ad. ansåg derföre, alt uttrycket ”fullt ändamålsenligt skick”
icke var för Statens säkerhet tillfyllestgörande, utan att det borde
uttryckligen bestämmas, alt banan vid aflrädandet skulle vara uti
”fullgodi skick”. Det visade sig således tydligt, att R. o. Ad. updrog
en bestämd skiljolinie emellan båda dessa uttryck, och dä StatsUtsk.
nu erkänt riktigheten af denna begreppsskillnad, mäste det vara en
pligt för hvar och en, som gillat del införda stadgandet örn banans
afträdande uti ”fullgod! skick”, ali efterse, det berörde stadgande i
verkligheten får någon påföljd. Detta kan endast vinnas på det
sätt, att jernvägsbolaget för upfyllandet af denna dess förbindelse
ställer godkänd säkerhet. Den säkerhet, sorn ansetts ligga deruti,
att Staten eger all innehålla den ärliga utdelningen å aklierne, gäller
endast hanans underhållande uti ändamålsenligt skick, men om,
oaktadt bolaget under hela den bestämda tiden hållit banan uti klanderfrill
och fullt begagneligt skick, banan elter denna tids förlopp
befinnes vara nära nog utsliten, kan Staten väl, på grund af nyss
fattade beslut, göra anspråk pä alt hanan skall afträdas uti hällre
skick än det dä såsom ändamålsenligt befintliga, eller, med ett ord,
uti fnllgodl skick, men om ingen säkerhet blifvit ställd i afseende
på bolagets förpligtelse ali efterkomma della Statens anspråk, kan
bolaget säga: ”Vi tycka alt banan befinner sig uti fullgodi skick,
och om Staten icke linner detsamma, sä kunna vi sådant icke hjelpa.
Hvad vill då Staten göra? Taga banan? Den skulle ju i alla händelser
tillfalla Staten. Taga den innestäende utdelningen ? Det finnes
kanske ingen, eller åtminstone en högst obetydlig utdelning att få.
Om fördenskull intet blifver stadgadt angående bolagets skyldighet
alt ställa säkerhet för hanans öfverlemnande till Stalén uti fullgodt
skick, blifver denna sista föreskrift endast en tom fras, hvilken icke
bereder Staten någon annan säkerhet än den bolaget godvilligt vill
lemna. Härigenom torde det vara fulleligen bevisadt, alt för Statens
säkerhet i detta fall erfordras icke allenast insättandet af orden:
”uti fullgodt skick”, utan äfven ett stadgande ang:de bolagets skyldighet
att för denna dess åtagna förbindelse ställa af K. M. godkänd
säkerhet, och att förutan ett sådant stadgande det förra stadgandet
är af noll och intet värde.
Återstår nu endast att beröra den af Utsk., såsom en sannolik
följd af ifrågavar:de stadgandes införande, framställda omständighet,
att det ovilkorlig» åläggandet af en sådan skyldighet skulle motverka
bildandet af ett bolag för utförandet af den ifrågasatta jernvägsanläggningen.
Detta Utsk:s påstående anser jag vara lika ogrundadt
som det är omotiveradt. Jag föreställer mig nemi., att om
något bolag kan åtaga sig arbetets utförande på de af Staten föreskiifna
vilkor, så skall det icke heller finnas obenäget att för upfyllandct
af dessa vilkor ställa behörig säkerhet, och får dessutom
erinra, att denna säkerhet hvarken behöfver ställas vid företagets
Den i September.
€33
början, ej eller motsvara banans hela värde, ly, hvad det sistnämnde
beträffar, mäste vi ihågkomma, att åtskilliga och ganska väsendtliga
delar af anläggningen äro af sådan beskaffenhet, att de dels icke
kunna helt och hållet förfalla och dels alltid måste bibehålla ett betydligt
värde, sä att den ifrågaställde säkerheten icke behöfde ställas
till pä långt när jernvägens hela värde. Hvad åter tiden för denna
säkerhets ställande beträffar, så behöfver den ingalunda inträffa vid
bolagets stiftande, utan Regeringen kan bestämma denna tid, till så
långt före oktrojtidens slut, att de sista årens utdelning å aktierne
skulle betrygga Statens rätt, i händelse bolaget icke ville eller vore
oförmöget alt då ställa den bestämda säkerheten. Endast beskaffenheten
af denna säkerhet behöfde vid bolagets stiftande bestämmas
och otti tiden för säkerhetens ställande skulle utsättas t. ex. lill det
35:te äret efter bolagets början, så återstodo 5 års utdelning, ifall
den bestämda säkerheten icke kunde pratsteras. Således torde man
finna, att Utskis förmenande att man genom eli sådant stadgande
skulle motarbeta något bolags stiftande, saknar all befogenhet. Man
skulle måhända härvid anmärka, alt det borde uti Ständernas beslut
utsättas, såväl all den ifrågavartde säkerheten icke behöfde redan
vid bolagets stiftande ställas, som ock att den icke behöfde motsvara
banans liela värde, men i sådan händelse beder jag att äfven en
gäng få stödja mig på det af Ulsk. så ofta åberopade skälet, att så
dana
detaljbestämmelser böra lill Regeringen öfverlemnas, såsom alldeles
olämpliga alt af en lagstiftande församling definit i ft fastställas,
(lufvudfrågan är, att Ständerna besluta att säkerhet för banans fullgoda
skick vid afträdande! bör ställas, det öfriga äter är detaljbestämmelser
och torde derföre böra till Regeringens förfogande öfverlemnas.
Pä grund af hvad jag nu haft äran anföra, anser jag flera och
obestridliga skäl lala för vidblifvandet af det beslut R. o. Ad. förut
i denna fråga fattat, men intet för motsatsen, hvarföre jag vördsamt
anhåller om propos. derå, att R. o. A., med afslag å Utsk:s hem
ställan
i denna punkt, vidblifver sitt förut i ämnet fattade beslut.
Frih. Stjernstedt: Aug. Wilh.: Till en början får jag förklara
atl jag anser Ulsk. hafva i afseende å formen orikligt upställt denna
punkt. Min mening är nemi. den, alt då endast 2:ne Stånd hafva
godkänt UlSlcs hemställan i afseende å den denna punkt motsvarande
punkten uti Utlåt. N:o 340, samt elt Stånd hell och hållet afslagil
och R. o. Ad. bifallit nämnde punkt endast under vilkor, att de
förändringar, hvilka della sistnämnde Stånd, funnit nödiga, blefvo
uti punkten införda, i följd hvaraf det stöde R. o. Ad. öppet att
i motsatt händelse afslå punkten, har StatsUtsk. icke haft grundlagsenlig
befogenhet atl till R. St. hemställa, att R. o. Ad:s mening
måtte få förfalla, utan har Utsk. bordt inbjuda de andra Stånden
att sig uti detta R. o. Adis beslut förena.
I afseende å sjelfva saken instämmer jag lill alla delar uti
det yttrande, Gr. Lagerbjelke nyss afgifvit. Jag tror att del är
ganska oriktigt och t. o. m. vådligt för förelagets framgång, att
man för detta bolag gör ett undantag från eti eljest allmänt gäl
-
C34
Den 1 September.
lande regel; då R. St. i mer eller mindre män bidraga dertill, att
ett bolag kommer till stånd. Jag tror att det vid nu ifrågasatta
bolags stiftande är lika nödigt som vid alla andra dylika associationers
bildande, att behörig garanti ställes derför, att bolaget fullgör
de förbindelser, hvilkas åtagande utgjort vilkor för Statens bidrag
till befrämjande af bolagets ändamål. Man har sagt att stora
svårigheter skulle möta i afseende å den föreslagna säkerhetens
ställande, men Gr. Lagerbjelke har redan visat, att dessa svårigheter
lätt kunna undanrödjas, och hvad sjelfva detaljbeslåmmelserna
beträffar, tror jag att dessa bestämmelser, såväl i detta speciella
som många andra till denna fråga hörande fall, böra öfverlemnas
till K. M:s bepröfvande, hvarföre jag anser, att R. St. göra klokast
deri, att endast uti allmänna ordalag uttrycka den mening,
att behörig säkerhet för fullgörandet af bolagets förbindelser i detta
hänseende bör vara stäld. Icke eller kan jag inse att man genom
ett sådant stadgandes införande skulle löja att man år afvogl sinnad
emot hela företaget, ty ingen opartisk bedöm mare af denna
fråga lärer kunna anse det röja afvoghet, alt man, innan man
ikläder Svenska Statsverket en i framtiden möjligtvis så betungande
garanti som den ifrågavaride, vill genom vidtagande af ett
vanligen förekommande försigtighetsmått betrygga Statens rätt och
fördel. Fördenskull anser jag det vara ganska vigtigt alt R. o.
Ad. i denna fråga vidblifver sitt förra, på ganska giltiga skäl grundade
beslut, och förenar jag mig helt och hållet med Gr. Lagerbjelke
i afseende å den propos. han i sådant hänseende yrkat.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Det är, utur en viss
synpunkt betraktadt, med verklig glädje som jag har åhört de 2:ne
siste värde talarnes yttranden i denna fråga. De hafva nemi. förklarat,
ali de funno sig vid att till K. M:s bedömande öfverlemna
upgörandet af detalj-bestämmelserna i denna fråga. Hade detta
i allmänhet blifvit medgifvet för ett par dagar sedan, skulle hela
denna diskussion hafva kunnat blifva oss bespard. Nu deremot
måste jag utbedja mig alt få till besvarande uptaga de hufvusakliga
skäl, som blifvit anförda för nödvändigheten af ett stadgande
röride bolagets åläggande alt ställa säkeihet för banans afträdande
till Staten uti fullgodt skick. Hvad då först beträffar Gr. Lagerbjelkes
ytrande, att den ifrågaslällde borgen icke skulle behöfva
nedsättas, förr än t. ex. på det 35:te året, så är del klari, alt
den naturliga följden af ett dylikt stadgande skulle blifva den,
att aktierna måste ställas på 35 år, eller lill den tid, då borgen
skulle sättas; ty ingen lärer vilja köpa aktier stälda på 40 år,
när det skulle kunna inträffa, att efter del 35:te årets förlopp
någon utdelning icke vidare skulle ega rum. Åtminstone skulle
så beskaffade aktier ganska betydligt falla i värde. Jag får vid
detta tillfälle äran nämna, alt, såsom saken nu är stäld, en garanti
för | mill. ligger uti stadgandet, att Slaten eger rättighet
att, i händelse bolaget icke fullgjort sina förbindelser, innehålla
sista årets ränta, ty — märken väl Mine Hrr, alt garantien endast
är medgifven för 40 är, men att kapitalel icke amorteras förrän
Den 1 September.
635
med det 41:sta året. Således förefinnes härigenom en garanti på
i mill. Om vi än lemna denna omständighet å sido, måste man
väl erkänna, ali det vore alt förutsätta en högst ovanlig grad af
vårdslöshet och bristande tjenstenit hos de personer, hvilka K. M.
kommer att förordna till att hålla eftersyn öfver att nödiga reparationer
å banan årligen verkställas, ifall man anser alt dessa
personer skulle kunna låta en sådan försumlighet falla sig till last,
ali banan vid afträdandet vore i så dåligt skick, så att reparationen
deraf skulle öfverstiga en summa af 250,000 r:clr. Jag anser
något sådant icke gerna vara möjligt.
Hvad derefter Frih. Stjernsledts yttrande vidkommer, så gillar
jag helt och hållet hans åsigt, att man bör vara försigtig vid stipulerandet
af vilkoren för ett bolags bildande, när detta bolag kan
komma att åtnjuta bidrag från Staten, men icke bör man vara så
försigtig, att man vidtager en åtgärd, hvarigenom detta bolags aktier
endast skulle komma att löpa 35 år i st. f. 40, ehuru de äro ställda
på den sednare liden. Detta voro åtminstone icke att upmuntra
allmänheten att ingå uti företaget.
På dessa i största korthet anförda grunder, hvilka jag dock
anser vara tillräckliga för ådagaläggandet af det föreslagna stadgandets
olämplighet,1 anhåller jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte lemna
sitt bifafl till den nu föredragna 3:dje punkten af Utsk:s mern.
Gr. Mörner: Redan förra gången då nu förevar:de ärende
på detta rum behandlades, tog jag mig den friheten bestrida behofvet,
möjligheten och verkställbarheten af den ifrågasatta garantien.
Denna min öfvertygelse har icke blifvit rubbad af de
skäl, åtskilliga talare här anfört till försvar för ett stadgande uti
berörde hänseende. Gr. Lagerbjelke har ansett den säkerhet, som
borde af bolaget ställas, icke behöfva upgå lill jernbanans hela
värde, utan endast motsvara skillnaden uti värdet emellan banan
uti ”fullt ändamålsenligt” och ”fullgodt skick”. Hr Gr:n har ytterligare
sökt utveckla och framhålla den enl. hans förmenande
så betydliga skillnad, som skulle förefinnas emellan nyssnämnda
båda uttryck, men jag får erkänna, att jag icke lyckats göra för
mig klart, huruledes en väg, som under en längd af år måste
hållas uti fullt ändamålsenligt skick, skulle kunna på ett eller
tvenne år så helt och hållet försämras och räka uti eli sådant
lägervall som Hr Gr:n föreställt sig. Jag skulle tro, all hvar
och en, som icke helt och hållet vill förbise eller misskänna vigten
af den kontroll, öfver banans beskaffenhet, som genom årliga
besigtningar skall komma att ulöfvas, äfven skall dela samma
åsigt, som jag nu framställt, eller att det icke är möjligt, att under
det sista året så betydliga brister å väganläggningen skulle
kunna upsla, som man här har velat ifrågasätta. Gr. Lagerbjelke
har äfven sagt, att den ifrågaställa säkerheten icke skulle behöfva
genast ställas, utan först under en sednare tid, t. ex. på
det 35 året, och Hr Gr:n har icke funnit en sådan åtgärd möta
någon svårighet, enär K.. M. egde att meddela de ytterligare föreskrifter,
hvilka K, M. i allmänhet skulle kunna finna vara i af
-
636
Den i September.
seende på detta företag nyttiga och nödiga. Jag får härvid äran
erinra, att enl. den af Utsk. föreslagna underd. skrifvelse» har K.
M. visserligen fått sig öppet lemnadt, ”att meddela de ytterligare
föreskrifter, som K. M. kan finna nödige, ej mindre för befrämjande
af företaget, än och för betryggande af Statens rätt och
beredande af det allmännas fördel”, men uttrycket ”ytterligare
föreskrifter” torde icke kunna få tolkas så, att K. M. skulle ega
att göra inskränkningar uti de bestämmelser, R. St. såsom vilkor
för Statens garanti af jernvägen hafva fastställt. En sådan inskränkning
skulle likväl blifva en följd utaf Hr Grins sätt att tilllämpa
det ifrågasatta stadgandet om bolagets skyldighet att ställa
borgen för banans afträdande uti fullgodt skick. Man måste ihågkomma,
alt ifall ifråga vit r:de stadgande skulle blifva R. St:s beslut,
så utgör det ett af de uttryckligen bestämda vilkoren för
Statens garanti af företaget, och att således icke en enda skilling
af den garanterade summan kan komma ali af Staten utbetalas,
förr än delta vilkor blifvit upfyldt, d. v. s. förr, än den äskade
säkerheten blifvit ställd.
Det ligger således en betydlig skillnad emellan den rättighet,
som Utsk. föreslagit alt K. M. skulle erhålla, all amplifiera, lägga
till, fullständiga de föreskrifter, som R. St. i afseende å det ifrågasatta
förelaget funnit sig böra meddela, och den rättighet, K.
M., enl. Gr. Lagerbjelkes förslag, skulle fä att inskränka, eller
klippa bort en eller flere delar af de utaf Ständerne fastställda
vilkor och föreskrifter. Om denna sistnämnda mening blifver
den gällande, har Gr. Lagerbjelke, som under debatterna öfver
denna fråga städse framkommit med förslag lill ytterligare vilkor
för beviljandet af Statens garanti i och för den' för den föreslagna
jernvägsanläggningen, slutligen sjelf åstadkommit en rubbning,
som nästan helt och hållet tillintetgör kraften utaf dessa
såsom sä nödvändiga ansedda vilkor. Ett sådant förfarande mäste
jag i allo bestrida.
Dä jag 1111 således visat, alt den föreslagna säkerheten måste
ställas vid förelagets början, skall jag vidare söka ådagalägga, att
upslällandet af ett vilkor innebär en fordran hvars fullgörande
svårligen ligger inom möjlighetens gränsor. Del kan nemi. knappast
begäras, att ett bolag, som på eli företag skall komma att
nedlägga en summa af 5 mill., skulle dessutom ställa säkerhet
derför, att efter 40 års förlopp det utförda arbetet skulle fortfarande
hafva nyssnämnde värde, och en föreskrift härom synes äfven
öfverflödig då bolaget mäste under hela den nämnda liden
underkasta sig en årlig kontroll öfver dess sätt att upfylla sina i
öfrigt åtagna förbindelser till Staten och allmänheten. Anspråket
öfversliger hvad man skäligen kan begära, enär det är bolagets
egna penningar som i förelaget nedläggas. Att deremot å andra
sidan öfverlemna åt den ena statsmaktens godtfinnande att i mer
eller mindre män taga bort de garantier, som den andra statsmakten
fastställt såsom vilkor för de förbindelser, som Slaten i
afseende å företaget skulle ikläda sig, tror jag icke eller låter
sig göra.
Den 1 September.
637
Hr Gr:n har vidare sagt, all åtskilliga delar af en jernväg
8ro så beskaffade, alt man icke gerna kan furuisätta att de inom
en kort liderymd skola kunna råka i lägervall. Detta är just
detsamma som jag förra gången tog mig friheten omnämna. Det
var just på detta skäl som jag hufvudsakligen stödde mitt bestridande
af Hr Grtns framställning i ämnet. Del är klart att då
någon utbetalning af den årligen garanterade summan icke kommer
i fråga förr än det föregtde årets räkenskaper blifvit af dertill
utsedde komiterade granskade och godkände samt dessa räkenskaper
icke kunna vara afslutade förr än under loppet af
påföljande äret, sä mäste vid sista årets slut den garanterade summan
innestå för 2:ne år, och således upgå till 500,000 rtdr btco.
Innehållandet af dessa belopp torde utgöra en tillräcklig säkerhet
för en eller annan bristfällighet uti banans skick vid dess afträdande.
Jag har hort sägas ali uti andra länder, l. ex. uti England,
10 proc. af kapitalet måste nedsättas, innan dylika anläggningar
få påbörjas. Emedlertid utgör de 2:ne sista årens utdelning
just jemnl 10 proc. af det för bestridande af kostnaderna
vid ifrågaställde jernvägsanläggning beräknade kapital. Lägger
man nu härtill, att bolaget, ifall det skulle öfvergifva banan, såsom
man har föreställt sig skulle kunna blifva en möjlighet, likväl
måste vidkännas alla omkostnader i och för atlönandet af den
vid banan anställda personalen, men deremot gä miste om all
den afkastning som banan under de sista åren skulle gifva, tror
jag alt man häruti har en ytterligare garanti, vida kraftigare än
alla de pappersgarantier, som äro i fråga.
Det har af en annan talare blifvit anmärkt, att StatsUtsk.
icke hade bordt hemställa att R. o. Adtns beslut i frågan skulle
få förfalla, ulan snarare skolat inbjuda de andra Stånden ali deruti
instämma. Jag tror icke det vara vanligt, att eli Utsk. inbjuder
de öfriga Stånden att förena sig uti ett enda Stånds beslut,
särdeles då Ulskts försl afgifna förslag blifvit af 2:ne Stånd
gilladl. Det beror naturligtvis på Stånden att fatta de beslut, sorn
de hvar för sig anse mest lämpligt, men jag får för min enskildta
del och med åberopande af de skäl, jag för min mening afgifvit,
vördsamt anhålla, att R. o. Ad. malte bifalla den nu föredragne
3:dje punkten och låta sitt förra beslut, såsom mindre
lämpligt och ej verkställbar!, få förfalla.
Hr af II armens, Henr. Otto: Ehuru jag icke hade lyckan
att vara närvarande, då R. o. Ad. förra gången fattade sitt
beslut i detta ämne, mäste jag förklara, att jag icke kan blifva
öfvertygad af de skäl, som nu blifvit anförda för att åstadkomma
ett uphäfvande af det beslut, som R. o. Ad. förut stannat uti. Det
synes mig, att de anmärkmr, som nu blifvit gjorda emot nu föredragne
beslut af Ctskrs mern. icke blifvit på något tillfredsställande
sätt vederlagde. Gr. Lagerbjelke har så ovedersägligen bevisat,
att en väsendtlig skillnad förefinnes emellan att hålla en
jernbana uti ändamålsenligt och uti fullgodt skick, men sedan
man lyckats att få uti beslutet infördt det sistnämnda uttrycket.
638
Den 1 September.
vill man ifrån detta beslut borttaga det efterföljande stadgandet
om borgens ställande för berörde fullgoda skick, hvarförutan det
första beslutet blefve helt och hållet betydelselöst och utan någon
påföljd i verkligheten. Jag vill påminna mig att jag under någon
af de i detta ämne hållna diskussioner hört yttras, att en
bana, som ständigt begagnas, mäste lill en del förnyas ungefär
hvart 20:de år. Om jag nu indelar den ifrågavande liden af 40
år uti 2:ne delar, hvardera omfattande 20 år, så faller det genast
i ögoneD, att just vid den tidpunkt, då hanan skulle tiil Staten
aflrädas, en hufvudsaklig reparation måste företagas. Då måtte
det väl vara angeläget alt man tillser att Slaten får någon säkerhet
derför, att den uti fullgodt skick emottager en kommunikationsanstalt,
för hvars tillvägabringande landet mäst underkasta
sig så betydliga upoffringar som de nu ifrågasatta. En talare har
sagt , att jernvägsaklierne skulle nära nog förlora allt värde,
derest den ifrågavande säkerheten borde ställas. Jag för min del
kan icke fatta att ett sådant förhållande skulle komma att ega
rum, ty det skulle väl icke kunna anses vara för bolaget med så
mycken svårighet förenadt, att förskaffa sig en sådan säkerhet,
alt förtroendet till dess aktier derigenom skulle uli någon beiydligare
mån sjunka. Man har äfven vidrört den omständigheten, att
det till denna anläggning såsom erforderligt beräknade kapital
icke amorteras på 40 utan först på 41 år och att således en
vinst för Slaten skulle enl. den nu gjorda beräkningen upkomma
men jag tviflar på alt denna vinst komme att blifva så betydlig,
att den upvägde den förlust Staten skulle lida derigenom alt den
fick emottaga banan uti eli nära nog utslitet skick.
Således är min enskildla öfvertygelse den, alt ifall II. o. Ad.
vill att beslutet om banans öfverlemnande till Staten uti fullgodt
skick skall hafva någon betydelse, så måste R. o. Ad. vidblifva
sitt förut fattade beslut derom, att säkerhet för fullgörandet af
berörde förbindelse bör af bolaget ställas.
Gr. Gyldenstolpe: Då StatsUtsk. ansett denna fråga böra
förfalla, sä kan jag åtminstone för ntin del icke annat än instämma
deruti. Efter hvad Gr. Mörner i delta ämne yttrat, har jag
icke mycket alt tillägga, utan delar helt och hållet hans tanke
alt den säkerhet Staten kan bereda sig genom innehållande af de
2:ne sista årens utdelning är för betryggande af Statens rätt fullkomligt
tillräcklig.
Den stora skillnad Gr. Lagerbjelke updragit mellan jernbanans
hållande uti ändamålsenligt och uti fullgodt skick anser jag
icke vara mycket värdi ty de personer, som skola besigtiga banan
och tillse att den är uti fullt ändamålsenligt skick, samma personer
mätte väl äfven när liden för banans afträdande nalkas, kunna
tillse, att densamma försättes uli fullgodt skick. Jag anser,
att uli Utsk:s förfarande att föreslå antagandet af R. o. Ad:s beslut
i afseende å införandet af uttrycket: ”uti fullgodt skick” ligger
mera ett bemödande att göra R. o. Ad. till viljes och dymedelst
åstadkomma en önskvärd öfverensstämmelse emellan RiksStms
Den 1 September.
639
beslut i denna fråga, än ett erkännande af nödvändigheten uti ett
sådant uttrycks begagnande. Hvad deremot den andra frågan om
säkerhets ställande för bolagets förpliktelse att öfverlemna banan
uti fullgodt skick vidkommer, så måste jag förklara, alt när StatsUtsk.
på, såsom mig synes, ganska goda skäl ansett ett sådant
stadgande öfverflödigt och mindre ändamålsenligt, så hade Utsk.
grundlagsenlig rätt, att till Ständerna hemställa det tillstyrkande,
att berörde förslag malte få förfalla, ty det förslå" var endast ett
Stånds beslut, då deremot 2:ne andra Stånd bifallit Utsk:s första
utlåt, i denna del af frågan. R. o. Adis beslut åsyftade endast
ett tillägg lill de vilkor, Utsk. för Statens garanti af jernvägsföretagel
föreslagit, men då R. o. Ad. stannat ensam uti detta beslut,
behöfde Utsk., när detsamma icke delade R. o. Adins mening,
icke heller derå fästa vidare afseende, än att R. o. Adins
serskilda beslut uti Ulskis sist afgifna mern. omförmältes till det
afseende R. St. derå behagade fästa. Jag förenar mig med de
talare, som anhållit om bifall lill nu under öfverläggning varande
3:dje punkt af Utskis mern. N:o 351.
Frih. Cederström: Hembärande Gr. Lagerbjelke min tacksamhet
för det enkla, lugna och värdiga sätt, hvarmed han denna
plenidag inledt diskussionen öfver detta ämne, ett sätt, hvarigenom
Grin betydligt lättat öfverläggningens method, och beredt
en redigare gång för vederläggningen af Grins åsigter, eger jag en
serskild anledning alt för R. o. Ad. gifva min åsigt i denna fråga
något utförligare tillkänna; jag är nemi. R. o. Ad. detta så
myckel mera skyldig, som jag har alt afbedja ett begånget förhastande,
genom all, vid ärendets förra behandling på detta rum,
hafva instämt med Gr. Lagerbjelke uti hans förslag i förevaride
punkt, och hvilket, uphöjdt till Ståndets beslut, nu för andra gången
utgör föremål för R. o. Adins öfverläggning. Se här några
ord till förklaring huru saken då förekom och huru den nu visar
sig. R. o. Adins Hrr ledamöter behagade erinra sig att vid ärendets
förra behandling hade Gr. Lagerbjelke uti ett sammanhang
framställt frågorna om bestämmelsen, att banan borde ”uti fullgodt
skick” till Staten afträdas, samt om ställande af säkerhet
för upfyllandet af denna förbindelse. Då dessa frågor sålunda
voro i ett sammanhag å bane bragta, samt jag för min del ansåg,
likasom jag ännu sammaledes anser, att man borde strängt
vidhålla och ingalunda eftergifva yrkandet om banans afträdande
uti fullgodt skick — foch hvarutinnan man med belåtenhet bör
erkänna StatsUtskis beredvillighet att medelst det nu föredragna
betänk, instämma) — förklarar sig häraf, åtminstone i någon
mån, den andel jag för min ringa person tog i besagde vändning
af saken och den delaktighet jag pro virili parte bör vidkännas
uti ärendets i detta hänseende dä inträffade utgång. Öppet och
upriktigt erkänner jag med undergifvenhet det misstag, jag då begick,
i det jag icke nog tydligt hann göra mig reda för vigten utaf
det sednare stadgandet. Och som man alltid bör med ifver begagna
hvarje sig erbjudande tillfälle att rätta de missförstånd och
640
Den 1 September.
felsteg, man råkal begå, gläder det mig ali hafva funnit denna
utväg att betyga min förvillelse och söka godtgöra den. Hufvud*
saken af hvad vi önskade, nemi. vilkoret af banans öfverlålande
i fullgodt skick, denna i sig sjelf så vigtiga och omtvistade punkt,
ernå vi ju i alla fall, derest R. St. förena sig om det förslag
StatsUtsk., med en berömvärd förening af moderation och fasthet,
härutinnan afgifvit, för verkställande af den sammanjemnkningsåtgärd,
som enl. Riksd.Ordn. Utsk. ålegat, och som man bör lyckönska
Utsk. öfver alt hafva på ett skarpsinnigt sätt fullgjort. Utsk.
har nemi. skiljt hvad som var hufvudsakligen vigtigt från hvad
som olyckligt nog blifvit dermed sammanlänkadl; och med fyndighet
har della åtskiljande blifvit ur formella grunder understöd!
och härledt.
Gr. Lagerbjelke har utaf den nu föredragnc punkten af StalsUlsk-.
s mern. egentligen fästat sig vid strofen: ”enär någon utdelning
å jernvägsaktierna icke får ega rum förr än genom verkstäld
besigtning blifvit årligen utrönt, att bolaget fullgjort sina
förbindelser”, och ansett delta skäl icke vara tillfyllest för vederläggningen
af hans åsigt om nödvändigheten af borgens ställande
för banans fullgoda skick vid afträdandet till Staten. Jag mäste
tillstå, att om Utsk. icke afgifvit något annat skäl än detta, (hvilket
Utsk. dock i verkligheten gjort) hade detta enda väl icke
varit tillräckligt för att bestämma min öfvertygelse i frågan; men
jag får fästa Gr. Lagerhjelkes upmärksamhet deruppå, att Utsk. i
slutet af punkten gifvit mera styrka åt sin framställning, i det
Utsk. tillagt: ”helst K. M. jemväl fått sig öppet lemnadt, att föreskrifva
de ytterligare bestämmelser, som K. JM. kan finna betryggandet
af Statens rätt kräfva”. R. St. hafva ju till K. M. uttryckligen
öfverlemnat omsorgen att bevaka Statens rätt tili allmänhet
och föreskrifva alla de ytterligare säkerhetsbestämmelser,
sora K. M. kan finua nödiga, såväl i afseende å denna punkt,
som å alla de öfriga. Det torde emedlertid vid noggrannt besinnande
befinnas vara med godt skäl, Utsk. uttalat den förmodan,
att åläggandet af eu sådan skyldighet, som den ifrågavande, sannolikt
skulle bell och hållet motverka bildandet af något bolag.
Derföre nemi., att del blefve dess åliggande att ej allenast skaffa
penningar för utförandet af arbetet, men ock alt prestera borgen
för ett betydligt kapitalvärde, motsvarande banans fullgoda beskaffenhet
vid aflrädesliden; bolaget finge alltså, redan vid dess
nybildande, vara betänkt på alt gifva säkerhet för banans värde,
först nemi. åt dem som försträcka medlen till byggandet, samt
för det andra åt Kronan, i afseende å det om 40 år skeende afträdandet
i fullgodt skick. Det är först vid ett förnyadt och djupare
eftersinnande, som jag funnit huru afskräckaude denna dubbla
fordran skulle inverka å företaget och måhända alldeles motverka
alltsammans; men i samma stund detta förhållande blifvit
mig klart, är min önskan liflig, att ett sådant hinder måtte undanrödjas.
Gr. Lagerbjelke har under ett föreg:de plenum uttryckt mycken
-
Den 1 September.
Ren oro för den förlust och de vådor hvilka Staten kunde äfventyra,
ifall banan föll uti ett emot Statens fördelar och intressen
afvogt sinnadt bolags händer, såvida icke Statens rättigheter i hänseende
till den ifrågavartde anläggningen vore på förhand noga och
fullständigt bestämde. Dylika vådor böra visst med all omsorg
förebyggas, der de visa sig för framliden hota; men man bör också
icke se dem genom förstoringsglas; och månne icke de vådor
btefve för bolaget mycket större, hvari det skulle komma, ifall
den person, som kommer att tili Regeringen föredraga detta ämne,
hyste mot förslaget missgynnande åsigter, oell hade att stödja
sin obenägenhet vid sådane på förhand å Ständernes sida yrkade,
hårda och, derest de med yttersta stränghet tillämpades, snart
sagdt outhärdliga vilkor, som dem Gr. Lagerbjelke ansett nödiga
ali i allmänhet stadga? — Bevare mig Gud, Mine Hrr, att jag
härmedelst skulle vilja insinuera den aldra aflägsnaste tanke derå,
att den man, som för närvarande har att inför K. M. föredraga
detta ämne, skulle låta sina enskilda åsigter, hvilka de än måtte
vara, menligt inverka på denna saks föredragning. Denne man är Chef
för det embetsverk jag tillhörer, och jag bör, med den kännedom
jag om honom eger, kraftigt betyga, alt hvad statsmakterna besluta,
skall uti honom säkert finna den samvetsgrannaste, den insigstfullaste,
den redligaste ut förare. Hvad denne man tänker om
detta företags gagnelighet såväl för det allmäuna intresset, som
för en mångfald af enskilda, det har grannlagenheten af vår närvande
ömsesidiga ställning till hvarandra förbjudit honom alt för
mig tillkännagifva, mig att af honom söka kännedom derom.
Högtidligt må jag alltså förklara mig i della hänseende icke ega
ringaste kunskap. Men, Mine Hrr, vi måste betänka, att lifvets
Herre har hvarje menniskas öde uti sina händer; och alt eho,
som lefver i dag, kan dö i morgon. I fall, det Gud förbjude,
ett tidigt frånfälle skulle träffa den nuvaride föredraganden, (hvilket
hos mig, såväl som hos öfrige, hvilka i honom vörda en Förman,
skulle framkalla den djupaste saknad), står det ju K. M.
öppet att till hans efterträdare bland kunnige, erfarne, redlige
och allmänt aktade Svenske män af den rena Evangeliska läran,
på sätt R. F:s 4 § utstakar, kalla hvilken så qvalificerad
man K. M. behagar, vare sig t. ex. Gr. Lagerbjelke, Kontrakts
prosten
Broman, Brukspatron Petré eller Riksdagsfullmäktigen
Strinnlund. Under sådana förhållanden hemställer jag, hvilket
vådligt inflytande de af R. St. beslutade vilkor eller förbehåll
kunna hafva på sakens utgång! — Blifva dessa vilkor och förbehåll
alltför detaljerade och minutiösa, kunna deraf härledas hvarjehanda
svårigheter; blifva de åter mycket omfattande, så lemna de desto
större fält öppet för förhindrandet eller åtminstone fördröjandet
af sakens sättande i verket, derest, posito, föredraganden vore af
den meningen alt fäderneslandet ingen nytta, men väl en onödig
och betungande utgift, kunde hafva att af hela delta företaget
förvänta. Gr. Lagerbjelke tänker visserligen, enl. hvad han sjelf
sagt, ingalunda på delta sätt. Han har tvertom, såsom en utväg
9 H. 41
642
Den 1 September.
till vilkoret* upfyllando på ett mindre betungande vis, yttrat alt
den ifrågavartde säkerheten icke nödvändigt behöfde vid företagets
början ställas, utan kunde t. ex. först på det 35:te året afgifvas,
derom likväl bos K. M. nu redan kunde stipuleras o. s. v. Emedlertid
har den värde Gr:n icke ansett berörde inskränkning lämpligen
kunna i 11. St:rs beslut uttryckligt bestämmas, emedan sådant
vore att ingå uti alltför minutiösa bestämmelser, och K. M.
måhända kunde finna något annat årtal, än just det exempelvis
anförda 35:te, mera tjenligt. Af denna anledn. ville Gr. Lagerbjelke
att R. St. endast må i allmänhet förklara berörde borgen
böra afgifvas. Jag hemställer dock till Eder, Mine Ilrr, på grund
af hvad förut är yttradt, om man icke genom ett sådant allmännelig!
stadgande lemnar fria händer åt dem, som nu eller i en
framlid skulle hafva eller få lust och vilja alt afskära hela förelaget.
Och äfven utan en sådan förutsättning, kan det falla sig svårt
för en ansvarig Rådgifvarepersonal, alt vidtaga en större eller
mindre inskränkning i ett af R. St. utan sådan modifikation gifvet
förbehåll. Den goda mening Gr. Lagerbjelke i denna punkt
hyser, kan således lätteligen stranda på de hinder, han icke torde
magta aflägsna.
Når R. o. Ad. en gång fattat ett för företaget gynnsamt
beslut uti hufvudsaken, bör Ståndet noga akta sig för att uti detaljerna
fastställa något vilkor, som skulle kunna motverka beslutets
verkställighet; och om än R. o. Ad. af inträffad öfverilning
råkat bestämma ett sådant vilkor, lärer R. o. Ad. väl icke of
förkärlek för denna sin en gång uttalade tanke låta sig förledas
att vidhålla densamma, när bättre skäl för öfvergifvandel deraf
bjudes.
Hvad Frih. Stiernstedt yttradt i afseende å Utskts framställningssätt
utaf denna punkt, hade jag ämnat lill vederläggning
nptaga; men i detta hänseende har Gr. Gyldenstolpe gått mig i
förväg, hvarföre jag nu endast behöfver i denna del af frågan
helt och hållet mig med honom förena.
Ingen, och alldraminst jag, kan förneka, att ju godkännandet
af delta betänk, innefattar ett ganska betydande förtroendevotum
till Regeringen, säkerligen är delta också det bästa sältet alt med
full enhet och plan i föreskrifterne fä företaget i gång; men, när
så synes vara, kan det i sådant fall vara rätt och konseqvent, att
uti vissa punkter af detta betänk, inlägga bestämmelser, som skulle
i hög grad binda händerna på Regeringen vid handlägguingen af
detta ärende? Jag går längre; jag fruktar att Regeringen kunde
möjligen vilseledas genom en sådan stränghet i några delar, att
anse de delar, hvaruti ingen särskild åtgärd är föreskrifven, för
varande utan behof af stadganden å det allmännas sida. På sådant
sätt inträder en skefhet i ärendets behandling, som blefve
svår alt jemna.
Jag bekänner dessutom ganska upriktigt, alt min förhoppning
är, att delta jernvägsförelag skall inom en icke alltför lång tid
utöfva en så välgörande inverkan på den inhemska industriens
förkofran och lill vext, alt frågor om denna jernbanas vidare ut
-
Den 1 September.
643
sträckning skola snarligen i följd deraf hos Rikets framdeles sammanträdande
Ständer väckas; det är alltså desto angelägnare att
noga tillse och så förfoga, att det första bolag, sorn för ett så
vigtig! ändamål bildas, icke må börja sin tillvaro under sådana
auspicier, att andra afskräckas från alt framgent följa detta bolags
exempel.
Af alla dessa omständigheter och förhållanden finner jag mig
upmanad all i dag söka godtgöra hvad jag häromdagen brutit genom
ett förhastadt biträdande af Gr. Lagerbjelkes förslag i denna
sednare del af den stora frågan. Den majoritet, som förra gången
lyckades genomdrifva berörde amendement, var dessutom så obetydligt
öfverlägsen minoriteten, alt i fall 5 eller 6 röster, som
utgjorde öfvervigten vid nämnde tillfälle, tillföllo den då segrande
sidan derföre, alt dessa 5 eller 6 ledamöter dervid egentligen hade
för ögonen den första delen af besagde amendement; så torde
utslaget blifvit annorlunda, om de redan då genomträngt beskaffenheten
af amendementets sednare del; i sådan händelse skulle
ock hela denna diskussion ulebiifvit. Jag var en af dem; har
funnit mitt misstag, erkänt del och sagt mitt: fratres, peccavi! —
Och i den föreställning alt flere torde med mig vilja bidraga att
ställa ärendet till rätta, hvartill ett så lyckligt tillfälle sig erbjuder,
tillstyrker jag vördsamt alt den nu föredragne punkten måtte
bifallas.
Gr. von Rosen: I anledn. af Hr af Harmens yttrande, i
hvad detsamma angick liden för en jernbanas tjenstbarhet ulan
någon betydligare reparation, har jag tagit mig friheten att ånyo
begära ordet och anhålla om R. o. Ad:ns upmärksamhet under
en kort stund. Hr af Harmens har sagt, att en jernbana i allmänhet
kan antagas vara utnött efter en tid af 20 år. Jag
tror icke, att detta kan med något anspråk på tillförlitlighet bestämmas,
utan att snarare man skulle kunna beräkna denna tid
till omkring 30 år, men vare härmed huru som helst, så vill jag
nu bevisa, att den summa af 250,000 r:dr, som Staten skulle
ega rättighet att innehålla, är mera än tillräcklig att betäcka de
kostnader, som skulle erfordras för alt sätta banan uti fullgodt
skick, i fall den skulle vara så utsliten, som raan här gerna vill
föreställa sig all den skulle komma att blifva. Man måste nemi.
taga i betraktande, att skenornas utslitna tillstånd och vidare
obrukbarhet icke, såsom Hr af Harmens tyckts hafva ansett, är detsamma,
utan att dessa skenor blott förlora så mycket i värde som
åtgår för att betala omvalsningen, ty skenorna äro icke af gjutet
jern utan af valsadi, och således blifver detta jero alltid ett kapital,
som endast behöfver ökas med den procent, som åtgår för
omvalsningskostnaden. Till bestridande af denna kostnad och afbränning
äro 250,000 r:dr mer än tillräckliga, del tilltror jag
mig kunna försäkra. Jag tror således, att denna säkerhet för banans
underhållande och afträdande uti fullgodt skick år tillfyllestgörande,
och att vidare föreskrift i detta hänseende är lindrigast
41*
644
Den 1 September.
sagdt, obehöflig. Slutligen får jag äfven erinra, att det lärer svårligen
kunna antagas, att alla skenorna samtidigt skola vara alldeles
utnötta, och då banans tillstånd skall genom årliga besigtningar
utaf tillförordnade komissarier ulrönas, anser jag, såsom jag
ofta haft äran nämna, alla ytterligare försigtighetsmått utan ändamål.
Frih. Stiernstedt: Först ber jag alt få besvara de anmärkn:r
man framställt emot mitt förra yttrande, deruti jag påstått, att
Ulsk. icke vid upställandet af denna 3:dje punkt iakttagit den enl.
praxis vanliga formen. Gr:ne Mörner och Gyldenstolpe hafva sagt,
att Utsk. icke haft skäl ali frångå sitt förra yttrande derföre alt
ett Stånd har varit af skiljaktig mening med Ulsk., men härvid
hafva dessa Hrr förglömt, att 2:ne Stånd icke gillat Utsk:s framställning
och uti detta förhållande borde Utsk. hafva funnit ett
tillräckligt skäl för alt genom en inbjudning att instämma uti R.
o. Ad:s beslut söka sammanjemka meningarne och åstadkomma
ett R. Sl:s beslut. Ulsk. iiar icke haft någon skälig anledn. att
tro, att R. o. Ad. skulle öfvergifva ett efter mogen öfverläggning
fatladt beslut, och för alt förekomma den omständigheten att 2:ne
Stånd skulle stanna emot 2:ne, hade Utsk. bordt aflåta en inbjudning
till de 2:ne Stånd, hvilka uti denna fråga tillika med R. o.
Ad. hufvudsakligen bifallit Utsk:s första utlåt., alt uti detta serskildta
fall sig med sistnämnde Stånd förena.
Hvad åter sjelfva saken beträffar, så har man väl påstått, att
många och stora svårigheter skulle möta ställandet af en sådan
säkerhet som den ifrågavar:de, men jag har icke, åtminstone för
min del, funnit dessa svårigheter förtjena något synnerligt afseende.
Gr. Lagerbjelkes förslag åsyftar endast, att uti beslutet
skall inlagas en föreskrift om bolagets åläggande att ställa borgen
för banans afträdande till Staten uli fullgodt skick, men huru
denna säkerhet skall vara beskaffad samt sättet och tiden för densammas
ställande har han föreslagit böra till Regeringens bedömande
öfverlemnas, samt blott exempelvis upgifvit några bestämmelser,
hvilka han i sådant hänseende ansett kunna vara tjenliga.
Helt och hållet instämmande uti denna åsigt, ber jag att få anföra
ännu ett sätt, hvarpå Staten skulle kunna erhålla denna enl.
min tanke nödiga säkerhet, och det vore att ingen utbetalning
till bolaget af den garanterade summan skedde under de 3:ne
eller flera sista åren, utan att dessa summor för bolagets räkning
reserverades samt först, sedan sig visat att bolaget i allo upfyllt
dess förbindelser, till detsamma utbetalades, men i annat fall togos
i beräkning vid den slulliga liqviden emellan bolaget och Staten.
Det är endast exempelvis upgifvet såsom ett af de många sått,
hvarpå den ifrågasatta säkerheten kunde åstadkommas, men, såsom
sagdt är, de närmare bestämmelserna i delta hänseende böra lämpligast
åt K. M. öfverlemnas. Jag anser således att R. o. Ad. bör
vidblifva sitt förra beslut i ämnet och lill stöd för denna min
åsigt begagnar jag mig af samma skäl, som den motsatta sidans
talare anfört lill försvar för Ulsk:s förfarande alt vidblifva sitt
Don 1 September.
645
första utlåt, nemi, alt man icke bör frånträda sitt mening, när
icke bättre skäl för en motsatt mening blifvit framlagde. Under
bela denna diskussion bar icke ett enda nytt skäl blifvit tillagdt
dem som förra gången här anfördes oell blefvo såväl då som nu
vederlagde, hvarföre jag vördsamt tillstyrker R. o. Ad. att vidblifva
sitt förra på ganska goda grunder fattade beslut.
Frih. von Stedingk: Mig förefaller det vara temligen klart,
att hvar och en som vill, att detta företag skall blifva i verkligheten
utfördt, äfven bör bifalla den nu under öfverläggning varande
3:dje punkten af StatsUlsk:s förevar:de mern., och alt denna
punkt bör afslås derföre att R. o. Ad. vid ett föregule tillfälle
med en ganska knapp pluralitet fattade ett annat beslut, kan jag
icke finna, åtminstone har icke jag något skäl dertill, då jag icke
förra gången var härstädes närvarande. Lemnande detta ä sido,
får jag dessutom förklara, att jag har ett väsendligt skäl alt bifalla
denna punkt, och det är, att den ifrågasatta säkerheten icke är
möjlig att tillvägabringa. Jag har visserligen iiöit berättas att
några talare här upgifvit mer eller mindre konstlade sätt för denna
säkerhets åstadkommande, men jag skulle stanna uti verklig tacksamhetsskuld
hos dessa Hrr, om de ville hafva den godheten alt
framställa ett bestämdt förslag lill en borgesförbindelse, som skulle
gälla för en tid af 40 år. Detta är och förbi ifver för mig nära
nog oförklarligt, och jag torde få speciell vända mig till Hr af
Harmens med denna begäran, enär jag bort alt han ansett saken
möjlig, och afseende måste fästas vid ett sådant yttrande af en
ledamot, som är erkänd att ega en ganska stor affärsvana.
Några yttranden, som här blifvit fällda, tyckas antyda derpå,
att man med fullkomlig tillförsigt och odeladl förtroende kan öfverlemna
denna sak uti Regeringens händer. Ingen kan i allmänhet
hafva mer förtroende till Regeringen än jag, men uti
detta speciella fall må det förlåtas mig om jag hyser ett och annat
tvifvelsmål. Man har sagt alt R. Sits beslut uti denna fråga
skulle utgöra ett föitroendevotum. Till hvem? Icke kan det vara
till Regeringen, ty den har uti denna sak icke gjort det ringaste.
Jag skulle snarare tro, att Regeringen icke ser denna sak med
så särdeles blida ögon, åtminstone skulle man kunna anse sig
berättigad alt draga en sådan slutsats, då vi här hafva sett en af
Konungens rådgifvare, hvilken icke yttrat ett enda ord under den
flera dagars långa diskussion, detta ämne framkallat, sedan öfverläggningen
slutligen blifvit afslutad och beslut fattadt, upsla och
tillkännagifva, alt han för sin enskilta del helt och hållet reserverade
sig emot beslutet, en tilldragelse som uti ett utländskt parlament
skulle hafva väckt mera förvåning än jag här kan omtala.
Jag för min del får fortfarande förklara, att jag anser det
vara högst nödvändigt, att R. St. noga tillse, det de icke för beviljandet
af Statens garanti för förelaget upgöra några sådana
stipulationer, att intet bolag derpå kan ingå, och alt man icke
bör genom en föreskrift, så omöjlig alt efterkommas som den här
ifrågavar:de, lemna frågans motståndare ett kärkommet medel
616
Den 1 September.
i händerna att tillintetgöra hela företaget, hvarföre jag på det lif*
ligaste anhåller om R. o. Ad:s bifall till den nu förevartde punkten.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Under en längre tid
från riksdagen frånvarande, har jag icke varit i tillfälle att för
R. o. Ad. uttrycka de betänkligheter, som jag måhända kunde
hysa emot den nu beslutade statsutgiften, men den raskhet, för
alt icke säga något värre, hvarmed man voterat en så ovanligt
stor utgiftssumma, har gifvit mig nogsamt tillkänna, att framställningen
af mina betänkligheter i frågan sannolikt icke hade rönt
någon framgång. Då sjelfva hnfvudfrågan nu icke är föremål
för öfverläggningen, vill jag icke vidröra densamma, icke eller
vill jag orda om det mindre lämpliga att tili denna stund använda
sä betydliga medel för det föreslagna ändamålet, om jag också
skulle kunna finna mig dertill upmanad då jag drager mig lill
minnes mili nyss tillryggalagda, halsbrytande fätd emellan Wimmerby
och Stockholm, på hvilken väg skyhöga berg tyckas nog
tydligt påkalla R. St:s mellankomst. Jag vill såsåom sagdt är,
icke vidröra dessa omständigheter, men hvad jag bestämdt önskar
framhålla, det är alt vi med största försigtighet och noggrannhet
böra gå lill väga, såsnart det är fråga om understöd frän Statens
sida för dylika företag som del ifrägavat:de. Vi känna alla litet
hvar ganska väl, och hafva dessutom under denna riksdags lopp
derom fått en daglig erfarenhet, med hvilken ytterlig noggrannhet
man nagelfar alla frågor, sorn angå bidrag af statsmedel, huru
obetydliga de än må vara, till understöd för något såsom nyttigt
ansedt företag inom en kommun, provins o. s. v., och jag medgifver
äfven ali det är representationens pligt att noga hushålla
med Statens medel. Med huru mycket större skäl böra vi då icke
nu, dä del är fråga om en statsutgift pä flera milhr, med sorgfällighet
tillse, alt denna utgift skall bära frukt och dertill räknar
jag, alt nödiga garantier ställas derför, att Staten efter den bestämda
tidens förlopp får uti fullgodt skick emottaga en koramunikalionsinrältning,
för hvars åstadkommande Statsverket under
samma tid måst 'vidkännas så betydliga upoffringar. Detta år för
mig ett tillfyllestgörande skäl att yrka afslag å Utsk:s framställning
i denna punkt och vidblifvande af R. o. Adis förut i ämnet
fattade beslut.
Hr af Harmens: Jag har tagit mig friheten att ånyo begära
ordet, enär jag af en ledamot inom huset blifvit dertill upmanad.
Hade dpnne ledamot varit närvar:de under den föreg:de
diskussionen af denna fråga, skulle han säkerligen icke behöft
begära den uplysning han nu gjort. Gr. v. Rosen har sjelf npgifvit,
att den summa, som skulle i delta fall för betryggande af
Statens rätt erfordras, icke behöfde beräknas till högre belopp än
omkring 250,000 r:dr, och jag får då fråga, om det anses vara
så omöjligt att ställa säkerhet för en så jemförelsevis obetydlig
summa? Man har icke eller bestämdt yrkal, alt denna säkerhet
skulle bestå uti borgen, utan är detta allt till K. M:s eget höga
godfinnande öfverlemnadt. Jag ber dessutom alt få fästa Hrrmes
Den i September.
647
upmärksamhet på den besynnerliga omständigheten, att StatsUtsk.
såsom motiv för dess tillstyrkande, alt R. o. Ad:s beslut i denna
del af frågan malte få förfalla, anfört ”att det ovilkorliga åläggandet
af en sådan skyldighet sannolikt skulle helt och hållet
motverka bildandet af ett bolag etc.”, men att en ledamot af detta
hus, som mäste anses hafva den största sakkännedomen i detta
fall, upträder och säger: ”att 250,000 r:dr__vore fullt tillräckliga
för banans försättande uti fullgodt skick”. Ar det väl då rimligt
att påstå, alt ett stadgande om säkerhets ställande för denna summa
skulle helt och hållet motverka bildandet af eli bolag föranläggningens
utförande? Eller bör man sälta ifråga, att Regeringen,
åt hvilken det närmare reglerandet af denna sak skulle updragas,
kunde begära att bolaget skulle ställa större säkerhet ån som för
betryggande af Statens rätt behöfdes? Således inses lätteligen, alt
SialsUlsk:s motiv för afstyrkande af R o. Ad:s beslut till all kraft
och verkan förfallit just genom del yttrande Gr. v. Rosen här
afgifvit. På ungefär lika lösa grunder hvila alla de öftiga skäl
man sökt andraga för att öfvertala R. o. Ad. att öfvergifva sitt
förra beslut, hvars vidblifvande jag ännu en gång vördsamt tillstyrker.
Hr Hjärne: Jag skall så vidt möjligt är, söka att undvika
eli återuprepande af hvad i delta ämne förut blifvit yttradl under
2:ne dagars diskussion. Den föreskrift om säkerhets ställande för
bolagets förpligtelse att till Staten afträda banan uti fullgodt skick
anser jag iuclusive ligga uti det redan af 3:ne Stånd sammanstämmande
fattade beslut, ”att ål K. M. updraga att vidtaga de
ytterligare förfoganden etc”. Således anser jag alla vidare detaljerade
föreskrifter öfverflödiga och endast utgöra eli återuprepande
af samma sak med andra ordalag. Skulle R. o. Ad. icke frångå
sitt förra beslut, att säkerhet skulle af bolaget ställas specielt för
det fall, som afser jernvägens slutliga öfverlemnande lill Staten
uti fullgodt skick, men icke eller stadga något om hvaruti denna
säkerhet skulle bestå, utan öfverlemna bestämmandet häraf åt K.
M., så frågar jag, om icke ett sådant beslut skulle blifva en tavtologi,
när man sedan i allmänhet beslutar, att åt K. 51. öfverlemna
vidtagandet af öfriga erforderliga åtgärder i afseende å
ifrågavande företag. Ett sådant sätt att besluta anser jag vara
högst oriktigt och vill derföre biträda den mening som yrkal bifall
till denna 3:dje punkt af Utsk:s mern. Då Gr. Lagerbjelkes
förslag så ifrigt af motsidan understöddes, så föreställde jag mig,
att man ville vinna någonting annat än hvad Ständerne redan i
ämnet beslutat. Gr. Lagerbjelke har väl i dag förklarat sig hysa
den mening, att den föreslagna säkerheten icke torde bestå uti
någonting annat, än att bolaget vid slutet af oktroytiden skulle
ställa säkerhet för banans afträdande uti fullgodt skick, men denna
sin mening har Gr:n icke bestämdt uttryckt uti det förelagda stadgandet,
hvilket också derföre kan på mångahanda sätt tydas. Flera
sådana olika tydningar åro lätta alt upgifva. 51enar man t. ex.
den säkerhet, som Gr. Lagerbjelke och en annan talare i dag vid
-
m
Den 1 September.
lört? Eller menar man att K. M. skulle ålägga bolaget att, då
oktroytidens slut nalkades, nedsätta kontanta penningar? Eller
menar man att hvarje aktieegare skulle låta inteckna sin egendom
till det belopp, som för en sådan säkerhet ansågs erforderligt?
Mångfalldiga nyanser gifvas sålunda uti sättet för en sådan säkerhets
ställande, men jag anser, att når R. St. besluta ett stadgande
uti ett så vigtigt ämne sora detta, bör R. St:s mening
äfven vara i beslutet bestämdt uttryckt. Dä således detta stadgande
är lill sin ordalydelse obestämdt och underkastadt flerfaldiga
tydningar, samt för öfrigt obehöflig!, får jag för min del
afstyrka R. o. Ad. ali vidblifva sitt förra beslut derom, och deremot
anhålla om bifall lill Utslcs hemställan uti den nu förevar:de
punkten af mern. N:o 351.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: De skäl man anfört för att
förmå R. o. Ad. att frånträda sitt en gång i denna fråga fattade
beslut, kunna enl min upfattning reduceras till 3:ne nemi. 1)
omöjligheten att efterkomma ett stadgande om säkerhets ställande
för en så lång lideryröd som 40 år; 2) obehöflighelen af ett sådant
stadgande, enär tillräcklig säkerhet är Staten genom andra
föreskrifter beredd: och slutligen 3) att vidtagandet af ett sådant
mått och steg redan innefattades uti Ständernas beslut, att till K.
M. öfverlemna meddelandet af de ytterligare föreskrifter, som
kunde i afseende å delta företag finnas nödiga. Hvad det första
skälet beträffar, hafva flere talare före mig så fullständigt ådagalagt,
ali detta skäl saknar all giltighet, enär mångfalldiga sätt
hafva blifvit upgifna för möjligheten att åstadkomma den föreslagna
säkerheten. Till stöd för det andra skälet, eller obehöfligheten
af det ifrågasatta stadgandet, har man anfört, att Staten
hade en tillräcklig säkerhet tili innehållandet af det sista årets
garanterade summa, men jag ber härvid att få anmärka, att denna
summa kan blifva så ringa, att den blir otillräcklig alt ersätta den
förlust som drabbar Staten genom nödvändigheten att efter banans
bekommande bekosta densamma en betydligare reparation. Jag
vill icke påstå, att delta företag har så lysande utsigler för sig,
men någon omöjlighet är det icke alf så kan inträffa, och då
blifver den omtalade säkerheten af noll och intet värde.
Hvad slutligen det sista skälet vidkommer, eller att det föreslagna
stadgandet vore öfverflödigt, i anseende till den af Utsk. i slutet
af dess första utlåt, i ämnet föreslagna underd. skrifvelse!) lill K.
M., så får jag medgifva, alt frågan om bolagets förpligtande alt
ställa säkerhet för fullgörandet af dess förbindelser verkligen kunde
subsumeras under de ytterligare föreskrifter, hvilka R. St. åt K.
M. öfverlemnat att meddela, men jag får likväl hemställa, om icke
denna fråga numera kommit uti ett förändradt skick just derigenom
att ett Stånd eller R. o. Ad. bestämdt yrkat, alt en sådan
säkerhet borde af bolaget ställas. Skulle nu detta yrkande af R.
o. Ad. öfvergifvas och intet annat RiksStånd detsamma uptaga,
så är del föga troligt, att Regeringen skulle meddela en föreskrift,
som af representationen ansetts vara obehöflig. Isynnerhet befa
-
Den 1 September.
649
rar jag, att den person, som skulle komma att inför K. M. föredraga
denna fråga, och hvars obrollsliga iakttagande af hvad
statsmakterna komme att i ämnet besluta, Frih. Gederström så
varmt lofordal, skulle mycket draga i betänklighet alt föreslå ett
stadgande, hvarom fråga väl blifvit inom RiksStrn väckt, men
hvilket icke funnit tillräckligt afseende. Således anser jag det
vara högst nödvändigt att Ständerna i denna del af frågan uttala
en bestämd åsigt, och då jag anser det föreslagna stadgandet vara
för betryggande af Statens rätt af ganska stor vigt, får jag vördsamt
anhålla, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra i ämnet
fattade välbetänkta beslut.
Gr. Gyldenstolpe: Jag får på förhand bedja om ursäkt,
ifall jag orätt upfaltat en del af Hr Rosensvärds nyss afgifna
yttrande. Såsom jag tyckte mig höra, frågade Hr Rosensvärd
huru det skulle gå med säkerheten, derest bolagets affärer skulle
blifva så goda, att under de sista åren något bidrag från Statens
sida icke skulle komma i fråga. Det är sannt att ingenting finnes
alt i sådant fall innehålla, för att försätta jernbanan uti fullgodt
skick, men jag hemställer till hvar och en, om icke Staten då
skulle komma alt befinna sig uti den aldra lyckligaste belägenhet.
Den har ingenting tillskjutit och får jernbanan ulan lösen,
denna jernbana, som inbringar så mycket, att något bidrag från
Staten icke kommer i fråga. Jag skulle tro, alt något hvar ville
emottaga en anstalt eller en inrättning, som gaf en så riklig afkastning,
och detta skäl anser jag icke böra förorsaka R. o. Ad.
någon betänklighet alt bifalla punkten.
Hr Rosensvärd: För att besvara Gr. Gyldenstolpes emot
mitt förra yttrande riktade anmärkt]., anser jag mig endast behöfva
hänvisa på de ytterligheter, lill hvilka motsidans talare
älska alt gå. Gr. Gyldenstolpe har nemi. sagt, att Staten uti
det af mig upgifna fall skulle få banan för intet och att delta
vore det aldra bästa, men jag ber all härvid få erinra, alt jag
aldrig sagt, att Staten icke skulle komma att behöfva tillskjuta
medel för alt den garanterade summan skulle till fullo utgå, utan
att mitt yttrande var det, att Staten under de sista åren kanske
skulle komma att utbetala mindre än förut, och att i sådant
fall den omtalade säkerheten vore ringa.
Gr. Mörner: Den siste värde talaren har uti sitt första yttrande
sagt, att frågan om öfverlemnande! åt K. M., att meddela
de ytterligare föreskrifter, som kunde finnas nödiga till företagets
befrämjande och betryggande af Statens rätt dervid, skulle hafva
kommit uti förändradt skick, derigenom alt R. o. Ad. bragt å
bane en serskild fråga om säkerhets ställande för banans afträdande
uti fullgodt skick. Att så är förhållandet kan jag icke
inse. Detta tillägg har endast ett Stånd föreslagit och det blifver
troligtvis icke R. St:s beslut, men i alla fall slår det K. M. öppet
alt bedöma hvad i sådant hänseende är nödigt och nyttigt.
Hvad åter det påslåendet vidkommer, att någon säkerhet för
650
Den 1 September.
Staten icke skulle finnas, derest jernvägen skulle komma alt under
de sista åren gifva en så riklig inkomst, att något tillskott
från Statens sida icke skulle blifva erforderligt, så kan jag alldeles
icke godkänna ett sådant påstående. Det står uttryckligen
uti beslutet stadgadt, att någon utdelning å jernvägsaktierna icke
får ega rum, förr än genom verkställd besigtning blifvit utrönt
att bolaget fullgjort sina förbindelser i fråga om jernvägens lindel
håll och ändamålsenliga skick. Således, ehvad det belopp, som
skulle utdelas på aktierna, tillkommit genom jernvägens egen afkastning
eller genom tillskott från Staten, så hafva likväl R. St.
genom nyssnämnde stadgande tillförsäkrat Staten rätt ätt så lill
sågandes lägga vantarne på detsamma ända till dess utredt blifvit
all banan är uti fullgodt skick. Skulle nu det lyckliga förhållande
inträffa, att Staten får denna sin säkerhet uti bolagets egna
penningar, så vore ju detta så mycket bättre. Jag vill icke vidare
uptaga R. o. Ad:s lid, utan ber endast alt få anhålla det Hr
Riddarh.Sekret, behagade meddela Ståndet det beslut, BorgareSl.
i denna fråga fattat, enär jag förmodar att prot.uldr. derom hit
ankommit.
I anledn. häraf uplästes ett fiån BorgareSt. ankommet prot.-  utdr. N:o 428, innehållande att vid denna dag skedd föredragning
af StatsUtsk:s mern. N:o 351, 4:de punkten af detta mein. blifvit
lagd tili handlingarne samt BorgareSl. antagit hvad Utsk. i öfrigt
uti samma mern. hemställt oell föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Under liela denna långa diskussion
liar jag icke lyckats finna några verkliga skäl anförda derför, att
R. o. Ad. skulle frångå sitt förra efter mogen pröfning fattade
beslut i frågan. Visserligen hafva flera inkast blifvit gjorda i afseende
på möjligheten af en sådan säkerhets ställande, men dessa
inkast hafva varit så beskaffade, att de enl. mitt förmenande uphåfva
hvarandra. Än har man sagt, att ett förbehåll i den föreslagna
syftningen skulle göra bildandet af ett bolag omöjligt, och
än att en sådan säkerhet vore lätt att åstadkomma genom innehållandet
af de sista årens aktieutdelning. Med ett ord, alla
dessa invändningar förefalla mig endast vara förevändningar att
undslippa det der besvärliga stadgandet, som nu är i fråga, och
detta förfarande sätter kronan på det bemödande, som den föreslagna
jernvägsanläggningens vänner såväl i dag sora under de
föreg:de dagarne ådagalagt, att få Statens garanti så stor och
vidsträckt som möjligt, men att i möjligaste måtto undanrödja
alla de garantier för bolagets fullgörande af dess förbindelser man
sökt åstadkomma. Sådan har början af denna frågas behandling
varit och sådant blir äfven slutet. Eli dylikt förfaringssätt
måste jag på det högsta ogilla, hvarföre jag förenar mig med Gr.
Lagerbjelke och yrkar afslag å Utsk:s hemställan i denna punkt
samt vidblifvande af R. o. Ad:s förra beslut i detta hänseende.
Gr. Gyldenstolpe: Den siste värde talaren har påstått,
att jernvägsanläggningens vänner under diskussionen i denna fråga
Den 1 September.
651
endast afsell bolagets bästa och deremot förbisett Statens. Jag
medgifver icke att jag låtit ett sådant bemödande falla mig till last
och får uttryckligen förklara, alt jag anser de garantier, som R.
St. upställt för det blifvande jernvägsbolagets upfyllande af dess
förbindelser vara för betryggande af Statens rätt fullt tillräckliga,
samt att den ersättning, Staten bekommer, då den efter 40 år
får utan lösen emottaga denna bana, fulleligen motsvarar de bidrag,
Staten under nämnde tid möjligen kan komma alt erlägga.
Min afsigt har icke varit att, om jag så får uttrycka mig, lura
Staten, och sådana insinuationer får jag en gång för alla tillbakavisa.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Fl. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, framställde att i afseende på förevartde punkt
blifvit yrkadt å ena sidan af flere talare, dels enkelt bifall till
Ulskts tillstyrkande, dels att R. o. Ad. med godkännande af Ulskts
tillstyrkande måtte frånträda sitt förut i ämnet fattade beslut, och
ä andra sidan äfven af flere ledamöter, att R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förut fattade beslut, måtte afslå Utsk:s tillstyrkande.
Propos. till bifall å Utskts tillstyrkande uti 3:dje punkten
blef härefter framställd och besvarad med ja och nej, och då sedermera
Fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att svaren varit så
delade att han ansåg nödigt att framställa förnyad propos., begärde
Gr. Lagerbjelke votering.
Uplästes till justering och godkändes följande volerrspropos.:
Den, som bifaller StatsUtskrs tillstyrkande i 3:dje punkten
af dess mern. N:o 351, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej,
vinner nej, afslås Utskrs berörde tillstyrkande och vidblifver R.
o. Ad. sitt i ämnet förut fattade beslut.
Vid voteringens slut befanns, att rösterne utfallit som följer:
Ja — 63.
Nej — 48.
Uppå sedermera framställd propos. förklarades att i följd af det
nu om 3:dje punkten af StatsUlsk:s mern. fattade beslut, Borgare
St:s inbjudning och Gr. Lagerbjelkes inbjudningsförslag, såvidt de
anginge nämnde punkt, kommo att förfalla.
De härefter förekommande 4:de och 5:te punkterne af StatsUtsk.
mern. lades till handlingarne, hvarjemte R. o. Ad. fann Borgare St:s
inbjudning samt Gr. Lagerbjelkes ifrågavar:de förslag förfalla såvidt
de rörde samma punkter.
Slutligen förekom och bifölls 6:te punkten af StatsUtsk:s förevar:de
mern., samt ansågs att till följd deraf BorgareSks inbjudning
och Gr. Lagerbjelkes inbjudningsförslag, äfven i hvad de anginge
denna punkt borde förfalla.
652
Den i September.
Frih. Cederström: Jag vågar vördsamt anhålla, alt före
detta pleni slut, prot:s*utdr. härom måtte få justeras för att lill
Exped. Utsk. öfverlemnas, på det att nämnde Utsk. må komma i
tillfälle alt _ med görligaste första inkomma med skrifvelse-förslag
i ämnet. Afven ber jag, att nu få anhålla om R. o. Ad:s öfverseende
med Irenne tryckfel. Det står nemi. pag. 4 i tredje punkten
ordet ”få” i st. f. ”får” och ”stadens” i st. f. ”statens”. Det
lärer ingen menniska kunna, hvad meningen beträffar, ifrågasätta
huru dermed sig förhåller, men då uti ett sådant betänk, hvar
och en fäster sig vid orden, så finnes det ingen annan ursäkt
härför, än den, alt jag nödgades i möjligaste måtto påskynda tryckningen,
på det atl redan i gårdagens plenum, hvarje ledamot af
RiksStm måtte kunna erhålla betänk.; men då jag erkänner förseendet,
lärer ingen deruti kunna finna anledn. för Exped.Utsk.
atl företaga en annan åtgärd, än den, att rälta tryckfelen efter
lydelsen i del lill Exped.Utsk. aflålna påskrifna exemplar af StalsUtsk:s
mern. Jag skulle anse mig fela emot granlagenheten om
jag här anhöll om något serskildt beslut i delta hänseende, öfverlygad
derom, att när Exped.Utsk:s förslag inkommer, R. o. Ad.
skall på ett högsint sätt erkänna, att Utsk. endast rättat tryckfel
och således icke gjort något ingrepp tili Ståndens beslutande rätt.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.-ns i gårdagens
plenum på bordel lagda utlåt. N:o 46, i anledn. af väckt motion
om förnyelse af allmänna verks och enskilda associationers räntebärande
obligationer, hvilka genom olyckshändelse förkommit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vet icke att någon
lag finnes, som föreskrifver huru det skall förhållas med skuldförbindelser,
hvilka utfärdas af korporationer eller föreningar.
Ehvad de kallas utfärdade obligationer eller enskildta förbindelser,
så böra de icke i min tanka vara underkastade andra lagar än
dem, som gälla för enskilta skuldförbindelser, och huru K. M.
skulle kunna i ett reglemente intaga något sådant, som de sammansatta
Lag- o. Ekon.Utskm bär föreslagit, det kan jag icke begripa.
Icke heller inser jag huru dessa associationer skulle kunna
underkasta sig sådana äfventyr och missbruk, som deraf skulle
upkomma. Delta torde också vata mycket alt betvifla. Jag kan
icke finna, att en sådan underd. anhållan till K. M. som Lago.
Ekon. Utsk:n föreslagit, är på något sätt lämplig och innebär
någon möjlighet, att kunna motverka de olägenheter, som deraf
skulle upkomma. Alt utlåt, tillkommit så sent på riksdagen
torde också kunna ursäkta den knapphändighet, hvarmed en så
vigtig fråga, som denna blifvit inom Utsk, afgjord. Jag anhåller
atl Hr Frih. o. Landtm, behagade framställa propos. på afslag
å den första punkten, men på den sednare, som innefattar afslag,
får jag för min del tillstyrka bifall.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Under tillkännagifvande
af atl jag icke deltagit i detta Utskis beslut, får jag äran instämma
Den 1 September.
653
uti hvad den siste värde talaren yttrat och föreställer mig, alt den
allmänna lagens och hittills gällande författningars föreskrifter äro
i detta afseende fullkomligt tillräckliga. Ju flera författningar,
dess mera inveckling och man bör således icke onödigtvis multiplicera
dem. Jag anhåller om afslag på den första punkten och
bifall till den sednare.
Uppå härefter framställda serskilda propos:r, fann R. o. Ad.
för godt att, i fråga om den del, hvaruti en underd. skrifvelse lill
K. M. blifvit tillstyrkt, afstå, men i öfrigt bifalla Utskms förevartde
utlåt.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv, o. Ekon.Utskms
i gårdagens plenum på bordet lagda utlåt. N:o 47, i anledn. af
väckt motion i fråga om prestanda vid klagan öfver prestval.
Justerades ett prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:s denna dag
fattade beslut, i anledn. af StatsUlsk:s mern. N:o 351 och BorgareSt:s
inbjudning i ämnet.
Anmäldes och lades på bordet ett från Riddarh.Ulsk. inkommit
under N:o 19 afgifvet sålydande
Vördsamt Memorial.
Uti barbos bilagdt mern. har H. Riddar!).Direkt, anfört, att
sedan Direkt, uti Ryttmäslaren J. A. Björkenslams konkurs bevakat
en af honom jemte Kapitenen W. von Ehrenheim tecknad
proprieborgen å ett af Ryttmäslaren C. VV. Hammarsköld d. 21
April 1845 till Professoren P. G. Cedersköld eller ordres utgifvet
och derefter år 1848 till Direkt, såsom liypothek för en Riddarhusets
hos sistbemälde Ryttmästare egande fordran af 3,600 r:dr
b:co, öfverlåtet skuldebref å 7000 r:dr b:co, å hvars hela belopp
jemte ränta belalningsrätt blifvit Riddarhusets fonder af Rasbo
Häradsrätt tillerkänd ensamt ur Ryttmäslaren Björkenstams enskilda
egendom och giftorätt, hvilket icke visade större utdelning
än 10 proc. af de oprioriterade fordringarne; Så och efter det,
genom Ryltmästarens faders, Lagmannen Björkenstams, under konkursen
inträffade död, egendom till värde af högst 25,000 r:dr
b:co tillfallit Ryttmäslaren och hans Fru gemensamt, har Fru
Björkenstam förklarat sig benägen att, för åstadkommande af accord,
afstå den andel i den efter Lagmannen Björkenstams arffallne
egendom, som möjligen kan tillerkännas Fru Björkenstam,
hvarigenom en utdelning af cirka 15 proc. skulle kunna erbjudas ;
och har Direkt., af denna anledning och på i öfrigt anförda skäl,
tillstyrkt att, emot erläggande inom detta års slut af ett till 1,200
r:dr b:co bestämdt belopp Ryttmästaren F. A. Björkenstam och
hans konkursmassa må frikallas från ansvarighet till Riddarhuset
för den uti Ryttmästarens gäldbundna bo bevakade ofvanomförmälda
fordran.
Den 1 September.
Utsk., som tagit Direktrns mern. i öfvervägande, iiar tillika
granskat de detsamma åtföljande handlingar, tablåer och kalkyler
öfver ställningen i Ryttmästaren Björkenstams bo; jenne arfsskiftet
efter hans fader Lagmannen Björkenslam samt det gjorda accords-anbudet;
och emedan, vid det häraf uplysta förhållande,
något mera fördelaktigt accord än det erbndna, icke torde kunna
i detta bo väntas, hvarföre ock egare af fordringar lill belopp af
omkring 200,000 r:dr b:co redan detsamma antagit; Thy och
som, genom betalning af de föreslagna 1,200 r:dr b:co, ett belopp
af 33^:dels proc. af Riddarhusets verkliga kapitalfordran 3,600
r:dr b:co, utan afbidan af en långvarigare utredning och deraf
följande ytterligare ränteförlust, komme Riddarhuset omedelbart
tillgodo från ensamt den ene af Löftesmännen; Alltså och då
Riddarhusets fonder för samma fordran fortfarande hafva sin betalningsrätt
öppen såväl i hufvudgäldenären Ryttmästaren Hammarskölds
som den andre Löftesmännen Kapiten von Elirenheims
konkurser; anser Utsk. sig böra vördsamt föreslå:
ali den af Riddaih.-Direkt. i dess bilagde mern. gjorda
ofvanberörde hemställan må vinna H. R. o. Ad:s bifall.
Stockholm d. 30 Aug. 1851.
På Riddarhus Utskottets vägnar.
Gust. Toll.
W. F. Dalman.
Riddarh.Direkt:s härvid fogade mern. var af följande innehåll:
Sedan Riddarh.Direktm uti Ryttmästaren F. A. Björkenstams
till Borgenärer afstådda bo bevakat den proprieborgen, som Ryltmäslaren,
gemensamt med Kapitenen VV. von Ehrenheim, tecknat
å ett af Ryttmästaren C. W. Hammarsköld lill numera afl. Professoren
P. G. Cedersköld eller ordres d. 21 April 1845 utgifvet
skuldebref å 7000 r:dr b:co jemte derå obetald 6 proc:s ränta från
d. 4 Sept. 1847, hvilket skuldebref blifvit åt Direkt, öfver låtit till
säkerhet för ett af Ryttmästaren Hammarsköld från Riddarhusets
fonder år 1848 erhållet lån af 4,800 r:dr hvarå i kapital 3,600
r:dr återstå; och Rasbo Härads rätt, genom dom d. 26 sisth Juni
uti Ryttmästaren Björkenstams konkurs, tillerkänt Riddarhusets fonder
rätt till utdelning för hela beloppet af ofvanberörde hypothek
upgående med ränta till omkring 8,064 r:dr; Så har Ryttmältaren
Björkenstam genom ombud, Hr Hofrätts-Assessoren Almqvist, uti
en till Riddarhus-Direkt. ingifven härhos bifogad skrift erbjudit att
medelst accord vinna befrielse från ofvanberörde skuld; men då
Riddarh.-Direkt., medan Höglofl. Ståndet är församladt, icke ansett
sig böra, utan Höglofl. Ståndets bifall, afgöra detta ärende, har
Direkt, härmed skolat detsamma till R. o. Ad:s ompröfning vördsamt
öfverlemna med en kort framställning om förhållandet.
Den tillgång, som finnes för betalning af Ryttmästaren Björkenstams
högst betydliga oprioriterade skulder, upgående (efter afdrag
Den 1 Semtember.
655
af sådane som, i följd af qviUning försvinna), lill omkring 550,000
r:dr b:co, beslår dels uti Ryltmästarens giftorätt i det gemensamma
boet 52,000 r:dr b:co eller endast omkring 10 proc. af
hela skuldbeloppet, dels uti beloppet af den egendom, Ryttmästaren
och hans Fru gemensamt under konkursen tillfallit efter Rytlmästarens
fader Lagman Björkenstam, och hvars värde torde kunna
upskattas till högst 25,000 r:dr b:co.
Det accord, som nu erbjudes, grundar sig deruppå att Ryttmästaren
Björkenstams Fru, Selma Björkenstam, född Cassel, förklarat
sig beredvillig alt afstå den giftorätt, som efter konkursen
tillfallit henne uti Rytlmästarens arf efter hans fader Lagmannen
Björkenstam, sä att genom accords-anbudets accepterande Riddarh.-  Direkt. skulle kunna beräkna en utdelning af omkring 15 proc. å
det bevakade hypotheket.
Och dä härvid i betraktande tages, icke allenast att Fru Björkenstam,
enl. Häradsrättens laga kraftvunna dom i hennes mans konkurs,
är frikallad från skyldigheten att med sin enskilda egendom
eller giftorätt i boet ansvara för de af Ryttmästaren Björkenstam för
andra personer ingångne borgensförbindelser, i följd hvaraf antagas
måste, att Riddarhusets fonder icke ega åtnjuta någon utdelning af
den andel i den efter Lagman Björkenstam arffallne egendom, som
möjligen kan tillerkännas Fru Björkenstam; utan ock att, när utdelningen
beräknas efter Riddarhusets verkliga fordran, utgörande
med ränta omkring 4,000 r:dr b:co, den upgår lill omkring 30
proc.; att vidare Riddarehuset har för samma fordran alt undfå utdelning,
i såväl hufvudgäldenärens Ryttmästaren Hammarskölds, som
den andra löftesmannens Kapitenen von Ehrenheims konkurser, samt
slutligen alt det ifrägavar:de accordet är erbjudet alt utbetalas i nästkommande
Dec. månad, hvaremot, om accordet vägras, massans utredning
torde komma att en längre tid fördröjas, hvilket förorsakar
ytterligare ränteförlust, finnér, vid öfvervägande af ofvanberörde omständigheter,
Riddarh.Direkt. sig böra vördsamt tillstyrka
alt Ryttmästaren Björkenstam och hans konkursmassa må,
emot erläggande inom detta års slut af ett lill 1,200 r:dr.
b:co, bestämdt belopp, frikallas från ansvarighet till Riddarhuset
för den, uti Ryltmästarens gäldbundna bo, af Riddarh.-  Direkt. bevakade, ofvan omförmälde fordran, på grund af
Rytlmästarens jemte Kapiten W. von Ehrenheim tecknade
borgen å ett af Ryttmästaren C. W. Hammarsköld till Professoren
P. G. Cedersköld eller ordres d. 21 April 1845
utgifvet och å Riddarhus-Direkt. öfverlåtet skuldebref å 7000
r:dr b:co jemte derå obetald ränta från d. 4 Sept. 1847.
Stockholm d. 28 Aug. 1851.
Joli. Lagerbjelke.
Carl G. Mörner. Carl Bennett. Fredr. Boije.
Georg Ulfs})are. J. A. Tornerhjelm.
IV. F. Dalman.
656
Den 1 September.
Den uti detta mern. åberopade skrift innehöll:
Till Höglofliga Riddarhus-Direktionen.
Höglofl. Riddarli.-Direkt, underslälles det af Hr Ryttmästaren
och Ridd. F. A. Björkenstam och hans Fru framställda accordsanbud,
hvilket härhos i afskrift bifogas.
Till säkerhet för Ryttmästaren Hammarskölds revers d. 21 Okt.
1848, derå återstår oguldet 3,600 r:dr b:co, lärer Höglofl. Riddar.-  Direkt. innehafva ett af Hammarsköld d. 21 Oktober 1845 ulgifvet,
med borgen af Ryttmästaren Björkenstam 'försedi skuldebref å 7000
r:dr b:co, jemte obetald sex proc. ränta från d. 4 Sept. 1847. —
Höglofl. Riddarh.-Direkt. tillkommer således från Ryttmästaren Björkenstams
konkursmassa utdelning för omkring 8,000 r:dr b:co. Då,
nemi. domen i konkursen, Fru Björkenstams giftorätt i boet och hennes
arfvejord icke tillgodokommer de borgenärer, som hafva fordran
på grund af Björkenstams borgen för andra personer, återstår för
dessa slags fordringar allenast alt lika med de öfriga dela Ryttmästarens
giftorätt i boet. Hela beloppet af de genom Häradsrättens
dom fastställda oprioreterade fordringar med räntor, efter afdrag
för sådane, som i följd af qvittning bortgå, utgör omkring 550,000
r:dr b:co och Ryttmäslarens giftorätt i gemensamma boet beräknas
till 52,000 r:dr eller i det närmaste 10 proc. af hela skuldbeloppet.
Utöfver denna utdelning erbjudes nu borgenärerna den egendom
Ryttmästaren och hans Fru under konkursen tillfallit, efter
Ryltmästarens Fader, Lagmannen Björkenstam. Enl. boupteckningen
skulle deraf på Ryttmästaren och hans Fru gemensamt belöpa
20,000 r:dr b:co; men med beräkning af någon förhöjning i prisen
å egendomen, torde detta arfsbelopp kunna upskattas till 25,000
r:dr eller något deröfver eller omkring 5 proc. å hela skuldbeloppet.
Genom accordets antagande skulle Höglofl. Riddarh.-Direkt,
kunna beräkna 15 proc. utdelning, med 1,200 r:dr b:co, att afgå
på den Hammarsköldska skulden 3,600 r:dr b:co.
Om det af Ryttmästaren Björkenstam framställda accordsanbud
af borgenärerna antages, kommer utdelning att ske under instundande
December månad, endast med undantag af någon mindre
del, som för af Häradsrätten ogillade, hos K. Hofrätten fullföljda eller
på utredning beroende fordringsanspråk.
Stockholm d. 6 Augusti 1851.
G. Fr. Almquist.
Det åberopade accordsanbudet var^sålydande:
En del af mine Borgenärer har redan blifvit meddelad min
önskan att med öfverlåtande till dem af det arf oafkortadt, som
mig efter min käre fader Hr Lagmannen S. Björkenstam tillkommer,
vinna accord, eller frikallelse från vidare kraf och betalningsansvar
för den del af mine skulder, som efter användande af redan
afträdde tillgångar jemte omförmäldte arf, återstår ogulden. De vid
senaste sammanträde närvande Bogenärer hafva ock för deras del
förklarat
Den 1 September.
657
förklarat sig villige antaga och sävidt på dem ankom understödja
ifrågavar:de accordsanbud. Då detta afser att bereda samtlige Borgenärer
lika rätt lill icke allenast hvad mig enskildt tillhör af arfvet,
utan jemväl, med min kära hustrus och hennes Gode Mans bifall,
till den lott i samina alf som min kära Hustru i giftorätt lagligen
skolat tillfalla och hvarmed Ilon enl. domen i konkursen icke är för
betalning i skulden ansvarig, sä hoppas jag, att mine Borgenärer
icke skola vägra bifall till ifrågavande anbud, som på samma gång
afser deras fördel, sorn det skulle lemna mig framtida frihet, att
genom arbete söka förtjena min bergning — den enda fördel jag
har att påräkna, sedan både min och min hustrus förmögenhet blifvit
använd till betalning för skulder, som jag iråkat i följd af ett
obegränsadt — ly värr allt för stort ■— förtroende till en ungdomsvän.
Således under vilkor och förutsättning alt så väl öfrige Borgenärer,
som meddeiägarne i Sterbhuset efter min käre fader, antage
accords-anbudet och afsäga sig vidare anspråk mot mig, Björkenstam,
på betalning för deras fordringar, än som på desamma belöpa i utdelning
af de afträdda lillgångarne jemte det nu erbjudne arfvet, öfverlåta
vi F. A. Björkenstam och Selma Björkenstam i ändamål af
ett sådant accords beredande, härigenom lill Sysslomannen Hr Assessor
Almqvist och Hr Häradhöfding Kindeström allt vårt arf efter
vår käre Fader och Svärfader Hr Lagmannen Björkenstam, i följd
hvaraf Herr Assessor Almquist ochHr Häradshöfding Kindeström ega,
att vår rätt vid blifvande arfsutredning bevaka. Börande vid utdelning
till de Borgenärer, som bifalla accordet iakttagas, alt i första
rummet, eller till de Borgenärer, som först antaga accordet, användes
min, F. Björkenstams, enskildte del af arfvet, så att lill slut,
eller för de borgenärer som möjligen dröja att antaga accordsanbudet,
reserveras den del i nämnde arf som motsvarar min Selma Björkenstams
giftorätt.
Forss d. 10 Juli 1851.
F. Björkenstam. Selma Björkenstam född Cassel
godkännes
K. Björkenstam
t. f. God Man.
Med vilkor alt hvad efter vår afl. Fader och Svärfader Hr Lagmannen
och Ridd. S. Björkenstam lagligen kan i arf tillfalla Ryltmästaren
och Ridd. F. Björkenstam och hans Fru till deras Borgenärer
afträdes, medgifva undertecknade såsom Borgenärer uti Ryttmästaren
Björkenstams konkurs, det af bemälte Ryttmästare i ofvanstående
ansökan framställde förslag.
K. Björkenstam v. Häradshöfding.
Mathilda Cassel född Björkenstam.
Gustaf Peyron Lieutenant, å mina och min omyndige broders
Knut vägnar (enl. Fullmakt).
Charlotte Björkenstam.
9 H. -12
Den 1 September.
//. G. Strandell i egenskap af God Man för Fröken Charlotta
Björkenstam.
Carl G. Posse f. d. Ryttmästare å egne oell min Hustrus
vägnar.
Augusta Hallenborg född Björkenstam.
Antages C. M. Hindbeck.
Förestående accordsanbud antages af undertecknad i egenskap
af förmyndare för Demoiselle Jenny Lind. II. 31. iMunthe.
Antages Sten Lewenhapt.
Antages Aug. Giesecke.
C. H. Engelhart.
II. F. Reuterskiöld.
Antages Carl von Tuné. P. Petrejus.
Likheten med originalet, betyga
E. Königsfeldt. Carl G. Martin.
De Borgenärers fordringar, hvilka enl. anteckning å accordsanbudet
samt i prot. d. 2 Juli d. å. eller å serskilda listor förklarat
sig antaga accordsanbudet, öfverstiga 200,000 r:dr b:co. Bland
dem, som antagit anbudet, är ock Jernkontoret för dess fordringar
af tillsammans 38,500 r:dr b:co; betygar Stockholm d. 6 Aug. 1851.
G. F. Almquist.
Till bordläggning anmäldes jemväl ett från Riddarh.Utsk. under
N:o 20 inkommet sälydande
Vördsamt M e m or i a 11
Genom remiss d. 30 sisth Augusti har II. R. o. Ad. infordrat
Riddarh.Utskis utlåt, öfver en af Hr Gr. Lagerbjelke Gustaf d. 29 i
samma månad väckt motion af innehåll: ”att då ett förslag till åtskilliga
förändringar i grundlagarne nu vore till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag hvilande, och uti detta förslag förutsattes
en ifrån den nuvar:de skiljaktig Riddarh.Ordn., II. R. o. Ad.
måtte åt Riddarh.Direkt. updraga alt under tiden intill nästa riksdag
samla de statistiska uplysningar, hvilka blifva behöflige i och för
upgörandet af en Riddarh.Ordning, i enlighet med den föreslagne
nya grundlagen”.
Glaf den*Utsk. delgifna diskussion, som inom Höglofl. Ståndet
fördes vid remissen af ofvannämnde motion, synas meningarne vara
delade H. R. o. Ad:s Ledamöter emellan, ronde beskaffenheten af
de statistiska uplysningar, Riddar.Direkt, borde söka samla; men då
det hvilande grundlagsförslaget uttryckligen innehåller, att ”Riksdagsman
för de å Riddarhuset introducerade ätter väljas af dem,
som enl. Riddarh.Ordn. dertill berättigade äro, likasom att desse
val skola ske distriktvis, så har Utsk. föreställt sig, att de uplysningar,
dem motionären önskat af Riddarh.Direkt. anskaffade, icke afse
Den 1 September.
659
andra än dem som erfordras för bedömande af dels, hvilka det
Högloft. Ståndets medlemmar valrätt och valbarhet må tillkomma,
dels beskaffenheten af valdistrikterne till storlek och antal. Nu och
som i förstnämnde hänseende Adelsman ovedersägligen bör, derest
R. o. Ad. kommer att sålunda framdeles besluta, tillgodonjuta samma
rätt ofrälse man eger i de andra Riksstånden, att utöfva valrätt
och sjelf vara valbar, samt i det sednare åter eller valdistrikternes
storlek och antal, sådant synes vara beroende af R. o. Adis medlemmars
talrikhet inom rikets serskildte län, så torde de af motionären
antydde statistiska uplysningar rätteligen hänföras till sådane,
hvilka om desse förhållanden lemna en fullständig kännedom samt
böra således, enl. Iltskis åsigt, hufvudsakligen bestå uti upgifter på
de adeliga Hufvud- och Ättemän inom riket, hvilka upnått dels
myndig, dels riksdagsmyndig ålder, deras egenskap af fastighetsegare,
tjenstemän, eller näringsidkare jemte deras skattskrifningsort. Slutligen
och enär Utsk. lika med motionären, finnér ofvanberörde uplysningar,
hvilka lätteligen torde kunna infordras ifrån och erhållas
af vederböride Pastorer i rikets serskilda socknar, vara af en obestridlig
nytta i och för uprättande af den nya Riddarh.Ordn., som,
till följd af det hvilande grundlagsförslagets antagande, blefve en ren
nödvändighet, så har Utsk. icke tvekat understödja motionärens förslag
samt får derföre vördsamt tillstyrka:
att R. o. Ad. behagade updraga åt Riddarli.Direkt, att intill
näst inträffande riksmöte samla ofvannämnde statistiska uplysningar,
hvilka blifva behöflige för upgörandet af en, efter
hvad det hvilande grundlagsförslaget förutsätter, på val grundad
ny Riddarh.Ordn.; hvilket dock till II. R. o. Ad:s eget
ompröfvande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm d. 1 September 1851.
På Riddarhus Utskottets vägnar.
Gust. To 11.
ff'. F. Dalman.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
42 ‘
660
Den 2 September.
Thorstlagen elen 2 September 1851.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 2:ne prol:s-uldr. för gårdagens plenum samt nedannämnde
från Exp.Utsk. inkorane förslag till 11. St:rs underd. skrifvelser
till K. M.
N:o 227, ang:de uprättadt nytt reglemente för Riksg:s-kont.;
N:o 228, med den nya Riksstaten;
N:o 229, angtde förklaring öfver 2 mora. 5 § af K. Förordn.
om Sockenstämmor i riket den 29 Augusti 1843, i fråga om grunden
för rösträttighetens bevakande
N:o 230, om ändring i Expeditions-taxan; och
N:o 231, angtde sättet, ordningen och vilkoren för utbetalning
af anslag lill befrämjande af allmänna arbeten.
Vidare uplästes till justering ett af Exped.Utsk. under N:o 232
afgifvet förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M., i fråga om
ändring uti vilkoren för den af Rikets sednast församlade Ständer
lemuade garanti i afseende på anläggningskostnaden för en jernväg
emellan Orebro och Hults lastageplats vid Wenern, samt om utsträckning
af denna jernvägsanläggning till Köping.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Ehuru någon ändring i
delta förslag numera icke står att åstadkomma, och jag äfven måste
erkänna den ordagrannt riktiga upfattningen af besluten, får jag
likväl på förhand förklara, att jag gjort, ett förbiseende vid diskussionen
och beslutets fattande här på Riddarhuset, föranledl deraf,
att jag förutsatt, att den som upgjort förslaget, hade räknat rätt.
Nu förhåller det sig icke så. Det åtgår efter den verkliga amorteringen
icke 40, utan 41 är och Bolaget förlorar derigenom 51,000
r:dr. Huru det nu skall gå när liqviden skall göras upp efter bolagets
hufvudbok, då 4 proc:s ränta skall beräknas på kapitalkostnaden
och 1 proc. tagas lill amorlissement och när det då skall
taga slut efter 40 år, och man finner alt man står i debet qvar
med ett stort belopp, — det kan jag ej förstå.
Jag ville blott taga mig friheten anmäla detta till prot. reservationsvis.
Frih. Cederström, Rud.: Om, pä sätt jag tyckte mig höra
Hr Bråkenhjelm benäget vitsorda, det nu föredragna skrifvelseför
slaget
är med noggrannhet grundadt på StatsUtsk:s i detta ärende
af R. St. godkände utlåt, och mein., derom Exp.Utsk. visserligen
sökt vinlägga sig med den yttersta omsorg, hoppas jag att R. o. Ad.
behagade godkänna ifrågavarrde förslag, derest det Höglofl. Ståndet
finnér R. St. förberörde beslut uti ämnet vara derutinnan med erforderlig
tydlighet, trohet och fullständighet återgifne. Finge jag
Den 2 September.
601
glädja mig ät den föreställning att Utsk. lyckats tillrycka R. St:rs
mening på nöjaktigt sätt, så vågar jag hysa den förmodan att det
Höglofl. Ståndets Hrr ledamöter, Hr Bråkenhjelm sjelf dervid inberäknad,
ville skänka den upsatte skrifvelsen sitt gillande, nemi. af
ordalagen deruti; ty hvad innehållet af sjelfva saken beträffar känna
vi ju huru skiljaklige meningarne varit och äro! Hvem skulle väl,
vid sådant förevetande, undra på om anmärkntr reservationsvis anmälas!
Jag ville blott vördsamt hemställa om ej, (enär dylika anmärknir,
uti hvilken riglning de än må falla, lätteligen kunna framkalla
svaromål och nya inkast), den diskussionen kunde få sparas
tills efter godkännandet af förevar:de skrifvelseförslag, på det att dess
afsändande till de öfrige Medstånden, som derå vänta, icke måtte
fördröjas. Jag beder alt få vid denna hemställan förklara att dermed
icke a min sida förenas minsta invändning mot den af Hr
Bråkenhjelm upställda kalkyl.
Ifrågavaride skrifvelse-förslag blef af R. o. Ad. godkändt.
Justerades jemväl nedannämnde från Exped.Utsk. inkomne förslag
till §§ i Riksdagsbeslutet;
N:o 55, ang:de förklaring öfver 2 mom. i 5 § af K. Förorda,
oro Sockenstemmor i riket;
Nio 56, angide anslag och lån för tillfälliga behof;
N:o 57, angide Riksg:s-kont:s utgifter och inkomster;
N:o 58, angide ett förslag till åtskilliga ändringar i grundlagarne;
N:o
59, om hvilande grundlagsändrings förslag;
Nio 60, ang:de skrifvelse!’ i bevillningsfrågor; samt
Nio 61, angrde underd. skrifvelse!' i Banko-ärender.
Föredrogs och bifölls Riddarh.Utskis i gårdagens plenum på
bordet lagda mern. Nio 19, angide ackordsanbud från Ryttmästaren
F. A. Björkenstams konkursmassa.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Hr Bråkenhjelm,
Pehr Reinh., och Hr von A xelsson, Carl, Riddarh.
Utskis i gårdagens plenum på bordet lagda mera. N:o 20, i anledn.
af Gr. Lagerbjelkes motion >m infordrande af statistiska uplysningar
röride R. o. Ad.
Anmäldes och lades på bordel ett från Stats-, Lag- samt Allm.
Besv. o. Ekon.Utskin inkommet utlåt. Nio 57, i anledn. af väckt
motion angide löneförhöjning för de vid afvillringsverket i Norrland
anställde Landtmätare ro. ro.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prolis-utdr. från
PrcsteSt. af d. 29 och 31 sisth Augusti samt d. 1 dennes, samt
662 Den 2 September.
från Borgare och BondeSl.-n af d. 30 och 31 sisth Augusti samt
d. 1 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ] lill 2 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 3 September 1851.
Plenum kl. J till 12 f. m.
Justerades ett prol.utdr. för gårdagens plenum samt nedannämnde
frän Exped.Utsk. inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 62, ang:de underd. skrifvelser ronde Statsregleringen;
N:o 63, angule underd. skrifvelser i roteringsärender; samt
N:o 64, ang:de underd. skrifvelser i frågor rör:de Rikets allmänna
hushållning.
Föredrogs ett från Exped.Utsk. inkommet mern. N:o 20, i ani.
af ålerremisser ä mern. N:o 12.
Efter upläsning af de detta mein. bifogade förändrade förslag
till dels underd. skrifvelse och dels § i Riksdagsbeslutet, ang:de
granskning af de i Statsrådet förda prot., blefvo dessa förslag af R.
o. Ad. godkände.
Frih. Cederström, Rud.: Jag kan icke annat än uttrycka
min vördnadsfull tacksamhet för det godkännande R. o. Ad. har
täckts bevilja Exped.Utskts nyss uplästa förslag till underd. skrifvelse.
Utsk:s första förslag, hvilket tillförene af R. o. Ad. likaledes godkändes,
var affattadt i öfverensstämmelse med hvad vid föreg:de
riksdagar brukligt varit; men då detta förslag af 2:ne Stånd underkändes,
och Ulsk;s förnyade förslag, till samtnanjemkande af meningarne,
fruktlöst aflupit, får R. o. Ad:s bifall till del nu afgifna
förslaget så mycket större värde, som R. o. Ad. derigenom visat,
alt delta Stånd, när det gäller allmänna ärenders behandling, ehuru
invecklad den må varda, är uphöjdt öfver fasthållandet vid de
af Ståndet omfattade ordalag om, genom eftergifvenhet härutinnan,
eli tvistefrö kan på hjelpligt sätt utur vägen rödjas! Och derest,
inom ett af de RiksSlånd, der man motsatt sig det förra förslaget
Den 3 September.
663
till skrifvelse, man är nog fri från småsinnets begagnande af möjlig
utväg till upskof med ärendet, för alt det nya förslaget må öppet
diskuteras och afgöras efter rösternas flertal, smickrar jag mig
med den förhoppning, att förevartde förslag skall efter R. o. Ad:s
exempel blifva af öfrige RiksStånd eller åtminstone af två bland dem
godkändt; till ett godt och hedrande slut på denna långvariga tvistefråga.
Föredrogs och bifölls Stats-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-  Ulskrns i gårdagens plenum på bordet lagda utlåt. N:o 57, i anledn.
af väckt motion, ang:de löneförhöjning för de vid afvittringsverket i
Norrland anställde landtmätare m. m.
Föredrogs och bifölls Riddarh.Utsk:s d. 1 och 2:dra dennes på
bordet lagda mera. N:o 20, i anledn. af Gr. Lagerbjelkes motion
om infordrande af statistiska uplysningar rör:de R. o. Ad.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utskm inkomne mern. och betänk.:
N:o 48, i anledn. af återremiss af Utsk:ns betänk:n N:o 31,
i anledn. af serskilda motioner om inskränkning uti eller uphäfvande
af rättigheten för husbonde att tilldela tjenstehjon husaga,
samt N:o 32, i anledn. af väckt motion om afskaffande af prygelstraffet
och andra extra judiciela bestraffningar inom krigsslåndet; och
N:o 49, i anledn. af väckte frågor om ändring af nu gällande
stadganden ronde slängselskyldighelen.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Vid föreg:de riksdagar har
det varit brukligt, att de bötesmedel, som under riksdagens lopp
blifvit inom Ståndet samlade och förvarats i den inom Riddarhussalen
befintliga messingskistan, utdelats lill fattiga fruntimmer af
Adel samt att denna utdelning skett efter ompröfning af Landtm.
Jag får derföre föreslå att Ståndet äfven denna gång ville lill samma
ändamål anslå dessa medel och öfverlemna åt Hr Frih. o. Landtm,
alt desamma utdela.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemslätde om R. o. Ad. bifölle
att såsom Gr. Gyldenstolpe föreslagit ifrågavande bötesmedel må af
II. Ex. utdelas till behöfvande Adeliga enkor och döttrar.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Liljencrantz
Gustaf Fredr., blifvit af fl. Ex. anmodad och benäget åtagit sig
att anföra den afskeds-deputation, som i morgon afton borde afgå
från R. o. Ad. till de öfriga RiksStm, hvarjemte H. Ex. anmodade
de ledamöter af R. o. Ad. som ville deltaga i denna deputation, att
664 Den 3 September.
dertill anteckna sig hos tjenstförrättande Riddarh.Fiskalen Gr. Lagerberg.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf jemväl att han af
Konungens Ofverste Kammarherre emottagit underrättelse att K. M.
täcktes inbjuda 50 ledamöter af R. o. Ad. jemte Riddarh.Sekret.,
att i morgon, efter slutad ceremoni på Rikssalen, intaga middag ä
Kongl. Slottet vid för Ståndet serverad taffel i blå salongen af Kronprinsens
f. d. våning 2 tr. upp från vestra Slottslivalfvet, hvarjemte
H. Ex. anmodade de Hrr ledamöter, som önskade begagna denna
nåd. bjudning, att dertill anteckna sig hos t. f. Riddarh.Fiskalen.
Äfvenledes tillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att till
honom blifvit öfverlemnade 50 biljetter till platser i Storkyrkan och
Rikssalen för morgondagen, för att tilldelas R. o. Ad:s Hrr ledamöter,
samt att dessa biljetter komma att af t. f. Riddarh.Piskalen
utdelas till de ledamöter, som dertill ville anmäla sig.
Uppå hemställan af H. Ex. Hr. Frih. o. Landtm, beslöts att
de pleniprot. för innevande riksdag, hvilka ännu icke hunnit blifva
justerade, skulle likasom efter föreg:de riksdagar egt rum, justeras
inför Riddarh.Direkt.
Anmäldes och emottogos 2:ne Konungens ÖfversteKammarjunkare
Gr. Ernst Ludv. von Stedingk och Gr. Erik August
Lewenhaupt, hvilka å K. M:s höga vägnar bjödo R. o. Ad. att
i morgon bivista Gudstjensten i Storkyrkan och derefter infinna sig
å Kongl. Stöttet för att åtfölja K. M. till Rikssalen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 1 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Den 4 September f. m.
665
Thorsdagcn den A September 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:ns i gårdagens plenum på bordet, lagda mern. N:o 48,
i anledn. af återremiss af Utsk:ns betänkm N:o 31, i anledn. af
serskilda motioner om inskränkning uti eller uphäfvande af rättigheten
för husbonde att tilldela tjenstehjon husaga, samt N:o 32, i
anledn. af väckt motion om afskaffande af prygelstraffet och andra
extra judiciela bestraffningar inom krigsständet.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
i gårdagens plenum på bordet lagda betänk. N:o 49, i anledn. af
väckte frågor om ändring af nu gällande stadganden ronde stängselskyldigheten.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komme
att fortsättas kl. 7 e. m., samt att de underd. afskedsupvaklningarne
komme att afläggas före middagen, efter det R. o. Adis procession
från Rikssalen återkommit till samlingsrummet å Kongl. Slottet.
Sedan härefter 2:ne prot.utdr., innefattande de denne dag af
R. o. Ad. fattade beslut, blifvit justerade afgingo II. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, samt H. R. o. Ad., företrädde af 2:ne Härolder, kl.
nära 11 till Storkyrkan, för att afhöra Riksdagspredikan, som hölls
af Hr Biskopen Christian Erik Fahlcrantz, samt derefter kl. ^ 2 till
Kongl. Slottet, samt åtföljde den K. Processionen lill Rikssalen, der
K. M. i nåder på vanligt sätt afslöt riksdagen och hemförlofvade
R. St.
Enl., före afgången från Riddarhuset, fattadt beslut åtskiljdes R.
o. Ad. kl. ^ till 4 å Kongl. Slottet, hvarest sedermera genom
Ståndets Deputerade underd. afskeds-upvaklningar aflades hos H. M.
Konungen, D.D. M.M. Drotlningarne samt H. K. II. Kronprinsen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
OOfi
Den 4 September e. m.
Thorsdagen den 4 September 1851.
Plenum kl. 7 e. m.
Fl. Ex. Ilr. Frih. o. Landtm, tillkännagaf att de vid denna
riksdag hos 11. o. Ad. samlade pliktmedel, befunnits upgå till 40
r:dr b:co och att den utdelning deraf, som medelst IF. o. Ad:s i
går fattade beslut, blifvit H. Ex. updragen väl ännu icke kunnat ske,
men oförtöfvadt skulle npgöras.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
Preste- och BondeStm af d. 3 och 4 samt från BorgareSt. af d.
2, 3 och 4 i denna månad.
Anmäldes och emoltogs en Deputation från Uederv. BondeSt.
anförd af Ståndets vice Talman Joli. A tig. Zetterberg, som upläste
följande tal:
Åter har ett riksmöte med dess mödor och bekymmer nått sitt
slut. Hvad derunder blifvit verkadt för ett älskadt fosterlands väl
tillhör historien att förtälja. Det må nu hafva varit mycket eller
ringa, så hafva dock ärendena med lugn och sans samt omisskänneligt nit
och alfvar blifvit behandlade. Stridiga åsigter och intressen låta sig
sällan förenas, men hvarje ärlig mening förljenar sin aktning. Så
har BondeSt. fattat sin ställning och gläder sig alt hafva funnit likartade
tänkesätt hos MedStrn.
Det är derföre sorn BondeSt. med högaktning och tillgifvenhet
frambär sin afskedshelsning till H. R. o. Ad.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad., som med npriklig erkänsla emottager det Hederv.
BondeShs afskedshelsning och uttrycken af dess välvilliga tänkesätt,
lyckönskar del Hederv. Ståndets ledamöter, att, efter fulländade trägna
och mödosamma arbeten under det i dag lycktade riksmötet, få återvända
till sina hembyggder och de lugnare sysselsättningar, som der
vänta dem. R. o. Ad. önskar ock lika upriktigt, att det Hederv.
Ståndets ledamöter måtte der oafbrutet finna glädje, trefnad
och belåtenhet, och kunna med tillfredsställelse i minnet återkalla
de många för Fäderneslandet högst vigliga och gagneliga beslut,
som under detta riksmöte genom de serskilda RiksSt:ns förenade
samverkan blifvit fattade.
A R. o. Ad:s vägnar får jag anhålla, alt det Hederv. BondeS(:s
Deputerade ville till detta RiksStänd, hvars sanna fördelar äro
med R. o. Ad:s oskiljaktigt förenade, återbringa försäkringen om R.
o. Ad:s upriktiga vänskap och välvilja.
Hvarefter Deputationen afträdde.
Den i September e m.
6G7
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är öfvertygad att hvar
och en af R. o. Ad:s ledamöter, likasom jag, gerna skulle se alt de
tal, som i dag blifvit af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hällne dels på
Rikssalen och dels vid afskedsupvaktningarne hos D.D. M.M. Konungen,
Drottningen och Enke-Drotlningen samt hos H. K. H. Kronprinsen,
blefvo införde uti R. o. Ad:s prot., der de alltid skola inlaga
ett hedradt rum; men som jag hört att H. Ex. icke i dag har
dem till hands ock att vi således icke nu kunna få nöjet alt höra
dem upläsas, får jag hemställa om icke R. o. Ad. behagade med
mig instämma i en anhållan att H. Ex. behagade lemna dessa tal
till Riddar h.Sekret, för att i denna dags prot. införas.
Många ledamöter hördes häruti instämma, hvarefter IL Ex, Hr
Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. önskade att han till
Riddarh.Sekret, aflemnade de ifrågavarrde talen för att i R. o. Adis
prot. intagas.
Ropades ja.
Ifrågavande sedermera tili prot. aflemnade tal voro sålydande:
l:o Det å Rikssalen hållna underd. tal:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Vid gränsen af det riksmöte, som nu slutar, framträder R. o.
Ad. inför E. K. M:s Thron, att med de förnyade uttrycken af undersåtlig
vördnad och tillgifvenhet förena sin underd. tacksamhet
för E. K. M:s aldrig hvilande omsorger om rikets bästa.
Under de maktpåliggande öfverläggningar, som hos R. St. förekommit,
har 11. o. Ad., — i den öfvertygelse, att Statens
säkerhet tryggast beredes genom inbördes förtroende emellan Regering
och folk, icke skiljt känslorna af kärlek för fosterlandet
från dem af tillgifvenhet för dess Konunga-Hus. R. o. Ad., —
som med stolllhet känner sig tillhöra ett folk, hvars anor af frihet
och sjelfständighet, i förening med trohet emot sina Konungar,
vitsordas af häfderna, skall ej heller någonsin finnas tvekande mellan
uppoffringen af enskild fördel och äfventyrandet af Statens anseende.
Om meningar varit delade, — om beslut blifvit fördröjda —
har dock Fäderneslandet den i våra dagar bland Stater icke allmänna
tillfredsställelse, att under ett af sekler befästadt samhällsskick,
— med inre och yttre lugn, — stegvis men säkert, —
fortgå i uplysning, odling och förkofran, utan brådstört framilande,
— men också utan skakande återfall. Under dagens skiftande
läror, för hvilka så många välden upstått och försvunnit, gifvas
dock osvikliga grundvalar för hvarje Stats bestånd. De innefattas
uti de betydelsefulla ord, som E. K. M. ristat på vårt urgamla
rikes vapensköld. ■—• Sanning, — icke blott den af stunden
hyllade, men af åldrarne pröfvade, — och Rättvisa, för alla och
mot alla, — utgöra den enda trygga ankargrund bland de uprörda
tidsböljornas svall. I skyggd af dessa höga ledstjernor skall E.
K. M. fortfarande hägna Sitt trogna folks lycka, sjefbestånd och ära.
R. o. Ad. upsänder derom sina förböner lili Försynen, nedkal
-
668
Den 4 September e. m.
lande Dess välsignelse!’ öfver E. K. M., Dess Höga Ätt och Nordens
förenade Riken, för hvilkas framtida lycka lofvas en ny underpant,
redan innesluten i Folkets boner.
Med dessa tänkesätt anhåller R. o- Ad. underdånigast, att i E.
K. M:s nådiga ynnest och välvilja städse få inneslutas.
2:o De underd. talen vid afskedsupvaklningarne.
Stormäktigste Ali e r n å d i g s t e Konung!
Innan R. o. Ad., efter slutadt riksmöte, återvänder till sina
spridda hembygder och de enskilda verkningskretsarnes olikartade
bestyr, anhåller R. o. Ad., att ännu en gång få inför E. K. M.
framträda, för att aflägga sin underd. afskedsupvaktning och betyga
den undersåtliga vördnad, trohet och tillgifvenhet för E. K. M. hvaraf
R. o. Ad:s ledamöter under alla skiften skola finna sig lifvade.
R. o. Ad., som med djup och innerlig tacksamhet erkänner
E. K. M:s oafbrutna omsorger för fäderneslandets ära, anseende, förkofran
och trygghet, anser för en helig pligt, att, efter yttersta
förmåga och med redligaste nit, söka understödja och befrämja
E. K. M:s ädla afsigter. Om det lyckats R. o. Ad., att, under
det nu slutade riksmötet, genom sina, efter samvetsgrannaste
öfvertygelse fattade, beslut, åtminstone i någon niån upfylla
denna pligt, och derigenom bereda hugnad och tillfredsställelse
för E. K. M., samt lycka och båtnad åt det älskade fosterlandet,
så äger R. o. Ad. i medvetandet deraf den rikaste belöningen för
sina mödor och försakelser.
Under trogna och innerliga förböner för E. K. M:s och Dess
Höga Ätts fortfarande sällhet och välgång, — för en lycklig fullbordan
af nyligen lända förhoppningar om ökad glädje och tillfredsställelse
inom Konungahorgen, — under förnyade försäkringar om
oskrymtad vördnad och tillgifvenhet för E. K. M., utbeder sig
R. o. Ad. underdånigast, att uti E. K. M:s nåd och ynnest städse
fä inneslutas.
Slormäktigsta Allernådigsta Drottning!
Efter fulländade arbeten under det riksmöte, som i dag blifvit
afslutadt, anhåller R. o. Ad. underdånigast, att, jemte afläggande
af sin underd. afskedsupvaktning, få till E. K. M. frambära
uttrycken af sin djupa vördnad och innerliga tillgifvenhet.
Lika upriktigt, som Svenska folket gläder sig åt allt som bereder
Konungahusets sällhet och hugnad, lika varmt och innerligt
deltager det uti de härdare pröfningar, hvarmed en Allvis Försyn
någon gång hemsöker de högsta föremålen för dess kärlek och
tacksamhet. E. M:s ömma hjerta har nyligen lidit en djupt smäl tande
och oersättlig förlust. Det oväntade och krossande sorgebudet
väckte liflig bestörtning och det innerligaste deltagande öfver hela
landet. R. o. Ad:s ledamöter, som lika varmt och hjertligt dela
dessa tänkesätt, äga nu den dyrbara tillfredsställelsen, att till E.
M. i nnderd:het framföra deras upriktiga försäkringar härom.
Men, den Gudomliga Försynen, som sände pröfningen, har
ock velat mildra bitterheten af den djupa sorgen och skänka E, M.
Den i September e. m.
669
en ljuf tröst uti nya anledningar till hugnad och glädje, — uti
sköna förhoppningar, — hvilkas lyckliga fullbordan redan utgör
ett kärt föremål för folkets böner. R. o. Ad. anhåller
underdånigast, att med föranledande deraf, nu få till E. M.
frambära sin vördnadsfullt och uprigtiga lyckönskan. R. o. Ad.
vågar ock dermed förena försäkringen om sin oskrymtade kärlek
och tillgifvenhet för E. M., sin vördnadsfull och innerliga tacksamhet
för den outtröttliga ömhet, hvarmed E. AJ. förljufvar vår
älskade Konungs mödor och omsorger, den hugnad, glädje, och
tröst, som E. M. genom deltagande godhet och rika välgerningar
skänker ål alla.
R. o. Ad. anhåller underdånigast, att uti E. Alis nåd och ynnest
städse få bibehållas.
Stormäktigsta Allernådigsta Drottning!
R. o. Ad., som efter fulländade arheten vid det riksmöte,
hvilket i dag hunnit till slut, återvänder lill det enskildta lifvets
lugnare sysselsättningar, anser för en kär ock dyrbar
pligt, att inför E. Al. aflägga sin underd. afskedsupvaktning och
i förening dermed frambära försäkringen om sin djupa vördnad
och orubbliga tillgifvenhet.
Utom den glädje och hugnad, som E. AI. i så rikt måll njuter
i skötet af E. Åhs Höga Ätt, eger E. M. tillika den dyrbara
tillfredsställelsen, att utgöra eli vördadt föremål för Svenska
folkets uprigtiga och oskrymtade kärlek. Denna kärlek skall oafbrutet
fortlefva, alltid lika varm och innerlig, i hvarje undersåtes
hjerta, och den är oskiljaktigt förenad med den sanna
beundran och vördnadsfulla tillgifvenhet hvarmed Svenska folket
minnes och välsignar den store oförgätlige Konung, hvilken
under loppet af mera än ett fjerdedels århundrade ledde
Sveriges öden och bragte vårt fädernesland till ära, anseende och
välstånd.
Alåtte Försynen beskydda och välsigna E. Åhs dyrbara lefnadsdagar!
Och måtte vårt älskade fosterland ännu länge få glädja
sig ät fruklerne af de dygder och de välgerningar, hvilka E. Åhs
ädla för alla ömt deltagande hjerta aldrig tröttnar att utöfva.
Då R. o. Ad. nu till E. AI. i underdthet frambär försäkringen
om dessa sina alltid lika oföränderliga tänkesätt, förenar R.
o. Ad. dermed den underd. anhållan, att uti E. M. nåd och ynnest
städse få inneslutas.
Högbo me Furste! Sveriges och Norr iges
Kronprins!
Det möte, till hvilket Konungen, i öfverensstämmelse med
grundlagens bud, förlidet är kallade R. St., har i dag nått sitt
slut, och R. o. Ad:s ledamöter återvända till sina hem, för
att der egna sin lid och sin verksamhet åt de pligter och de bestyr,
dem hvars och ens olika ställning i samhället för dem utstakat.
Alen dessförinnan anhåller R. o. Ad., alt ännu en gång
få framföra uttrycken af sin undetd. vördnad och tillgifvenhet för
670
Den i Sep te mijer e. m
E. K. H. och Dess Höga Gemål, och i förening dermed aflägga
sin underd. afskedsupvaktning.
Della riksmöte har varit rikt på mödor och arbete; men
R. o. Ad. hyser den glädjande förhoppningen, att de beslut som
R. St., efter sorgfälligaste pröfning fatlat, skola, redan i den
närmast stundande framtiden, för det älskade fosterlandet medföra
välsignelserika frukter. Och i den mån R. o. Ad., med
upmärksamheten oaflåtligen fästad på samhällets högsta väl, kunnat
till dessa beslut medverka, njuter R. o. Ad. deraf en dyrbar
tillfredsställelse och rik belöning för trägna mödor.
Högborne Furste!
R. o. Ad. har redan länge med liflig glädje erfarit det varma
deltagande och det kraftiga allvar, hvarmed E. K. H. omfattar
och befrämjar allt, som kan lända till fäderneslandets bästa;
men under det nu slutade riksmötet har R. o. Ad. haft den lyckan
att på närmaste håll vinna den säkraste visshet härom;
och R. o. Ad. känner sig derföre lifvadt af den uprigtigaste erkänsla.
E. K. 11. lättar derigenom vår älskade Konungs mödor
och omsorger, och förvärfvar på samma gång ökade anspråk på
R. o. Ad:s, samt hela Svenska folkets orubbliga kärlek och tillgifvenhet,
likasom E. K. 11. åt sig Sjelf bereder den skönaste belöning
i medvetandet af väl upfyIda pligter.
Då, vid början af detta riksmöte, R. o. Ad. till E. K. H.
och Dess Höga Gemål frambar sin uprigtiga och innerliga lyckönskan
i anledn. af DD. KK. HH:s kort förut firade Höga förmälning,
förenade R. o. Ad. dermed den varma önskan, att den gudomliga
försynen måtte i rikaste mått skänka välsignelse åt denna
dyra förening, som innebar löftet om framlida sällhet och
lycka, och sorn derföre väckte den litligaste glädje i hvarje undersåtes
hjerta. Bönen är hörd! Nya förhoppningar om ökad
glädje hafva blifvit tända, för Konungahusets och för Nordens
förenade rikens framtida lycka lofvas en ny underpant, som folket
redan innesluter i sina trogna förböner. Afven i detta afseende
vågar R. o. Ad. till DD. KK. lill. underdånigast framföra
sin uprigtiga och innerliga lyckönskan.
R. o. Ad., som nu inför DD. KK. HH. vördnadsfullt nedlägger
uttrycken af dessa sina alltid oföränderliga tänkesätt, anhåller
tillika i underd:het att uti DD. KK. HH:s Nådiga ynnest
och välvilja städse få vara inneslutet.
Emottogs en deputation från Välloll. BorgareSt. anförd af
Ståndets vice Talman, Borgmästaren Carl Christian Halling,
som skriftligen anförde:
K. M. har denna dag å Rikssalen hemförlofvat R. St., och
för dem återstå afskedsorden till hvarandra. Då dessa ord till
H. R. o. Ad. vördsamt och vänligen uttalas af BorgareSt. genom
oss, dess Deputerade, sker delta ej mindre med uttryck af BorgareSl:s
högaktning för II. R. o. Ad., än äfven med lyckönskan
ben 4 September e. m.
071
dertill, att II. Ståndets Medlemmar, efter de slutade riksdagsmannagöromälen,
återvända till de kall, som hvar och en i öfrigt
tillhöra.
Med dessa tänkesätt, anhåller BorgareSt. alt få fortfarande,
vara inneslutet i H. R. o. Ad:s vänskap och välvilja.
Till besvarande af detta tal yltrade H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm.:
R. o. Ad. emottager med sann erkänsla den afskedshälsning
från Vållotl. BorgareSt., som Hr vice Talmannen och Hrr Deputerade
nu till R. o. Ad. framfört, och lyckönskar, å sin sida, det
Välloll. Ståndets Hrr ledamöter, att, efter fullgörandet af det
vigtiga updrag, som det allmänna förtroendet åt dem lemnat, nu
få återvända lill de enskilda verkningskretsarnes olikartade bestyr.
Under öfverläggningarne vid det riksmöte, sora i dag blifvit
afslutadl, hafva meningarne inom de serskilda RiksSl:n ofta varit
delade, och stridiga beslut jemväl någon gång blifvit fattade. Sådant
är en icke ovanlig företeelse inom alla rådslående församlingar.
Men R. o. Ad., stödjande sig på egen erfarenhet och öfvertygelse,
anser sig berättigad att tro, det hvarje ledamot så i
det ena, som i det andra Ståndet, utan afseende på de skiljaktiga
åsiglerna, oafbrutet haft sin upmärksamhet fästad på eli och
samma mål: Fäderneslandets gagn och ära.
Med dessa tänkesätt anhåller R. o. Ad. genom mig, alt Hr
vice Talmannen och Hrr Deputerade måtte till Vällofl. BorgareSt.
återföra försäkringen om R. o. Ad:s aktning och vänskap.
Dcputationen blef härefter i vanlig ordning utbeledsagad.
Anmäldes och emottogs Högv. PrcsleShs afskedsdeputation,
anförd af Biskopen i Wisby stift m. m. Carl Erik Hallström,
som upläste ett så lydande tal.
PresteSt. har velat genom oss, Dess utsedde Ombud, frambära
till E. Ex. Hr Frih. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. sin
vördsamma afskedshelsning.
Det updrag, som Rikets under sistlidet år sammanträdande
Ständer egt att i fäderneslandets namn besörja, har upnått sin
gräns: och det återstår allenast dessa Ständer, att innan de skiljas
från hvarandra, trycka i och genom betygelsen af inbördes
aktning, vänskap och förtroende, det yttersta inseglet på deras
sammanvaro. Gerna vänder sig tanken vid arbetets slut tillbaka
för att efterse, hvad dermed må vara i verkligheten utfördt. Men
omdömet ligger från oss fjerran i berörde hänseende: tillhör icke
ens den tid, som är, utan först en kommande. Ingen lid torde
dock kunna eller vilja förneka, att RiksStm vid nu tilländalupne
riksmöte, ej mindre med samdrägtig åhåga, ehuru stundom bruten
af skiljaktiga åsigter, sökt och velat, än äfven efter deraf beroende
förmåga, från deras skilda rum samverkat till rikets väl
och det allmänna bästa. Men om, det oaktadt, af denna deras
upkallade verksamhet inga synnerliga följder, genast märkbara
672
Den 4 September e. m.
genom sin vigt och betydenhet, skulle i det yttre framträda; om
vigtiga samhällsfrågor, som förevarit, icke låtit sig bringa till fulländad
lösning; det är ändock en visshet, nphöjd öfver allt tvifvel,
att härliga och goda frön till samhällets utveckling i flerfaldig
riktning blifvit utsådda, derest genom RiksStms förhandlingar det
allmänna tänkesättet blifvit uplyst, mera uplyftadt och renadt,
sanningen i ett klarare ljus framhafd, och samfundsandan lifvad
äfven genom spridda drag icke allenast af klokhet och rättvisa,
utan ock af vördnad för lagarne, och plikttrohet. I sjelfva verket
äro dessa frukter bland de ädlaste och bästa, som ett riksmöte
framkallar. Ty af sinnelag och tänkesätt födas omsider beslut
och handlingar. Förglömmas må ej eller härvid, snarare må
inom denna, de gamla Svenska minnenas Riddarsal, kunna förutsägas,
att Häfden ingalunda i våra dagar skall underlåta, att noga
upteckna och bevara jemväl dessa drag, som vid sidan af dem,
hvilka frän en äldre tid framhålla förnämligast mannamodets bragder
och krigiska förljenster, sprida en mildare vänlig glans, men
ej derföre mindre kraftigt tala till efterkommande och mana lill
efterföljd.
Adle Hrr! I flere hänseenden har under riksdagens lopp uppenbarat
sig emellan Sveriges Ridderskap och PresteSt. en nära
öfverensstämmelse och samdrägt: och den serskilta tillämpning
deraf, som är gifven i R. o. Ad:ns visade upmärksamhet och välvilja
för kyrkans och läroverkens angelägenheter, erkänner PresteSt.
med serskild lillfredstslållelse. Alen i sjelfva verket anser
PresteSt. denna samdrägt vara icke yttre omständigheters eller
tillfälligheters verk, utan hafva sin rätta förklaringsgrund i en
inre likstämmighet så väl till bildning, som i synnerhet till åsigter
och tänkesätt ronde vilkoren och grundvalarne för Sveriges framtida
väl. Och såsom en följd af delta förhållande älskar äfven
PresteSt. tro, att begge dessa Stånd, och visst icke mindre serskilta
ledamöter deraf skola i sjelfva skiljsmessans stund känna
sig förenade — förenade åtminstone på det innerligaste i en ödmjuk
förtröstan, alt Han, som bevarar Konungar och riken, skall
åt våra, om brist och vanmakt merendels vittnande, bemödanden
förläna styrka och kraft, efter Sitt outransakliga råd, som öfvergår
allt förstånd, och är högre, än allt, hvad vi förmå bedja
eller tänka.
Med förklarande af dessa sina tänkesätt, önskningar och förhoppningar
anhåller PresteSt. att i E. Ex., Högvälb. Hr Frih. o.
Landtm:s, samt H. R. o. Ad:s ynnest och förtroende allt framgent
inneslutas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, svarade:
Den afskedshelsuing från det Högv. PresteSt., som Hr Biskopen
och Hrr Deputerade till R. o. Ad. framfört, emottager R.
o. Ad. med uprigtigaste tacksamhet och tillfredsställelse.
Det riksmöte, som i dag nått sitt slut, har varit rikt på arbete
och möda. Fyrfaldiga frågor af invecklad och djupt ingripande
-
Den 4 September e. m.
673
pande beskaffenhet hafva vunnit en länge önskad lösning. Många
för samhällets utveckling och förkofran högst vigliga beslut hafva
blifvit fattade, hvilka efter hvad R. o. Ad. med full tillförsigt
hoppas, skola redan i den närmaste framtiden bära välsignelserika
frukter. Till dessa glädjande resultater har det Högv. PresteSt.,
nu såsom alltid, på ett kraftfullt sätt medverkat genom sin varma
fosterlandskänsla, sin högre bildning och uplysning, sin mångsidiga
erfarenhet, sin obesvikliga aktning för sanning och rätt.
Det Högv. Ståndet har derigenom förvärfvat ökade anspråk på
erkänsla och tillgifvenhet ej blott af R. o. Ad., utan ock af
hvarje, sann fosterlandsvän.
A R. o. Ad:s vägnar får jag äran uttrycka den upriktiga
önskan, all det Högv. PresteStis Hrr Ledamöter efter återkomsten
till sina spridda hem måtte der med ostörd glädje, helsa och trefnad
fä tillbringa mera lugna och sorgfria dagar i skötet af längtande
anhöriga och vänner. Derjemte anhåller jag vördsamt, att
Hr Biskopen och Hrr Deputerade behagade till det Högv. Ståndet
återföra försäkringen om R. o. Adis uprigtiga högaktning, tillgifvenhet
och förtroende.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag skulle anhålla, det
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, behagade upmana den ledamot af
Ståndet, som kommer att anföra R. o. Adis afskedsdepntation
till de öfriga Stånden, att meddela R. o. Ad. innehållet af
de tal han vid dessa tillfällen ämnar att å R. o. Adis vägnar
framföra.
Då H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i ani. häraf framställde om R.
o. Ad. önskade att Gr. Liljencrantz upläste de afskedstal han
ämnade hålla hos Medstånden, ropades ja, hvarefter Gr. Liljencrantz
upläste dessa tal, hvilka voro af följande innehåll:
Högv. Hr Biskop och vice Talman samt Hrr Ledamöter
af Högv. PresteSt.
I det ögonblick då R. St., efter långvarigt och träget samarbete
för en tid åtskiljas, är del för R. o. Ad. kärt att lill del
Högv. PresteSt. frambära titti veken af den aktning och tillgifvenhet
hvaraf R. o. Ad. för det Högv. Ståndet, städse känt sig lifvadt,
och dessa känslor hafva under nu tilländagångna sammanvaro
vunnit ny näring och bekräftelse.
R. o. Ad. har åt oss, dess Deputerade, updragit att till Högv.
PresteSt. framföra dessa tänkesätt.
De frön till utveckling och förkofran som den mäktige anden
under sin gång genom liden utsår, märkas väi ej af dem, hvilkas
hela synkrets är inskränkt inom det närvarande ögonblicket.
Tysta vexa likväl de dolda krafterne och en annan tid skall skörda
hvad nutid sådde. Sådan är den stora, eviga lagen för menniskokulturens
fortskridande från hvilken lag hvarje afvikelse,
vare sig genom för mycket eller för ringa tillgörande straffar sig
sjelf. Vårt åliggande är att tillse att det goda utsädet i rät
H.
9. 43
674
Den t September e. m.
tan lid, uti rätt jordmån nedlägges, väl inseende att ansvaret för
våra åtgärder återfaller på oss inför kommande häfders domstol.
R. o. Ad. har under nu slutade riksmöte funnit förnyadt stöd
för den innerliga och glada öfvertygelse, att dessa åsigter ega ett
varaktigt gensvar inom det Stånd hvilkets stora värf det är att
med vaksam vishet sprida det himmelska utsäde, som en gång
skall upspira till rik och välsignad skörd för ljusets och sanningens
rike.
1 medvetandet af att hafva redligt velat det båsta; att hafva
efter förmåga sträfvat för framgången och verkliggörandet deraf
till båtnad för det allmänna, innesluter R. o. Ad. sig i Högv.
PresteSlis fortfarande vänskapsfull åtanka.
Högädle IIr Talman och samtelige Ledamöter
af Vällof 1. Borgare-Ståndet!
Då de förhandlingar nu blifvit till slut bragte, hvilka en
längre tid hållit Sveriges rikes representanter tillsammans i förenad
verksamhet, har R. o. Ad. genom oss Deputerade velat i
skiljsmessans ögonblick, till Vällofl. BorgareSt. bringa ett vänskapligt
farväl.
Vid lanken på nu tilländagångne riksmötes afslutande väckes
ofrivilligt en jemförande erinran om de förhållanden i Europa, under
hvilka R. St. efter deras förra sammanträde hemförlofvades.
Denna jemförelse gifvet' R. o. Ad. en välkommen anledning alt
lyckönska Vällofl. BorgareSt. till de alltmer ljusnande utsigter för
framgången ät de näringar, åt handel och industri, genom hvilkas
höjande och befrämjande allmän och enskilt välmåga sprides och
forsterjorden i glansen af fredlig idrott känner sig ärad och stor.
Alt derhän lyfta Fäderneslandet, att frejda dess rum bland
de täflande folken, är BorgareStis sköna upgift och för hvarje steg
på banan till detta mål, kan Vällofl. BorgareSt. vara förvissadt att
åtföljas af nationens enhälliga, glada och hjertliga deltagande. —
I förtröstan att Vällofl. BorgareSt. städse med samma uplysla och
varma nit skall höja sin röst i rådslagen för allmänt väl och med
ädel storsinthet lägga sitt offer på fosterlandets altare anhåller R. o.
Ad. att i Vällofl. BorgarStis vänskap få vara bibehållet.
Hedervärda Talman och ledamöter af Bonde-Ståndet.
Förrän Svenska folkets ombud, efter fulländade offentliga värf,
återvända till andra pligters upfyllande eller till det enskilte lifvets
bestyr manas It. o. Ad., ej blott af gammal god sedvänja utan
jemväl af en inre röst, att denna stund, till det Hedervärda BondeSt.
tala afskedets ord, ifrigt omfattande hvarje tillfälle till uplifvande af
och stärkande af de uråldriga band hvarmed R. o. Ad. samt
Hederv. BondeSt. städse varit förenade.
I egenskap af R. o. Adis deputerade få vi till Hederv. BondeSt.
frambära denna R. o. Adis vänliga afskedshälsning.
Det är under de allmänna göromålens mödosamma tunga
och bekymmerfull stunder, en enda tanke, en enda föreställ
-
Dea 4 September e. tu.
675
ning som förmår lifva de tröttnande sinnen och elda den sjunkande
kraften till föryngrad och fördubblad spänstighet. Denna
tanke, denna föreställning är kännedomen, vissheten derom,
att alla medborgare, alla samhällsklasser, ehuru på skilda vägar och
ofta enl. olika åsigter, arbeta för det enda målet, fäderneslandets sällhet,
, att alla sträfva alt sluteligen förenas i gemensam upofring för den
gamla, kära fosterjorden. Gagnlöst, ]3. förderfligt varder allt arbete
der ej denna bild står lefvande och sann för öga och själ. R. o.
Ad. hyser den välgörande tillit att Hederv. BondeS'., inom hvilket,
sedan urminnes lid, de redbara danemanna dygder haft sin okränkta
helgedom, är och skall vara genomträngdt af denna anda, hugstor
i sin kraft; rörande i sin kärlek — oöfvervinnelig i endrägtig
samverkan för hvad rätt, hvad godt är, och önskar R. o. Ad.
alt samma anda fortfarande må bo i Svensk Bondes tjäll, välsigna
hans mödor samt underhålla lågan på hans härd och i hans hjerta.
Under orubbelig tillförsigt härtill anhåller R. o. Adeln att i Hederv.
BondeSbs ominskade vänskap och förtroande få vara ihogkommet.
Sedan härefter Gr. Liljencrantz afgått med R. o. Ad:s afskedsDeputation,
samt vid återkomsten anmält att Depulationen fullgjort
sitt updrag samt till R. o. Ad. återförde uttrycken af MedStms aktning
och tillgifvenhet upstod H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, och upläste
följande tal:
Högvälborne och Välborne Herrar! Grefvar, Friherrar,
Riddders- och Adelsmän!
Det hedrande updrag, som Konungens nåd. förtroende lemnat
mig, att under det i dag lyktade riksmötet föra ordet bland
IL R. o. Ad., är nu fulländadt. I egenskapen af Landtmarskalk
återstår för mig blott en enda pligt, hvilken jag fullgör,
då, till följd af föreskriften uti 42 § Riddarh.Ordn., jag härmed har
äran afsluta R. o. Ad:s sammankomster för denna riksdag.
Under utöfningen af den mig nådigst anförtrodda befattningen
har jag oaflåtligen bemödat mig, att efter bästa öfvertygelse vaka
öfver grundlagarnes och Riddarh.Ordn:s helgd, de bestående
formernes noggranna iakttagande, R. o. Ad:s sanna bästa och
hvarje enskild Ledamots lagliga rätt; att med lugn och oväld
föra ordet, samt att visa lika aktning och upmärksamhet för
allas meningar. Misstag hafva icke kunnat af mig helt och
hållet undvikas; Ofelbarhet är icke någon menniskas lott.
Men dessa misstag hafva aldrig varit upsålliga; derom eger
jag i mitt eget samvete ett ojäfaktigt vittnesbörd. De hafva härrört
dels af bristande insigter och erfarenhet i frågan om utöfningen
af den ansvarsfulla befattningen; dels af den villrådighet,
som oundvikligen måste upkomma vid tillämpningen af våra grundlagars
någon gång tvetydiga, eller icke klart uttryckta, sladganden.
Vid sådana tillfällen, likasom vid hvarje annat har den dyra ed,
jag inför Konungen aflaggt, altid utgjort rättesnöret för mina tillgöranden.
076
Den 4 September e. m.
Det lugu, dea sans och dea förtrolighet, som oafbrutet egt
rum under Höglofl. II. o. Ad:s öfverläggningar, öfveå då meningarne
varit i väsendtlig mån skiljaktige, hafva för mig gjort
ordförandekallet både lätt och angenämt. Det skonsamma undseende,
den utmärkta välvilja, det smickrande förtroende, som H. R.
o. Ad:s samtlige Hrr Ledamöter städse behaga visa mig, hafva
öfverträffa! mina djerfvaste förhoppningar och förbinda mig till dea
upriktigaste erkänsla. Och då jag nu har äran till H. R. o. Ad.
framföra uttrycken af min vördsamma och innerligaste tacksamhet,
anhåller jag, att dermed fä förena den allvarliga försäkran, att
minnet af det vänskapsfull, välvilliga och förtroliga bemötande, som
jag, i egenskapen af Landtmarskalk, haft den lyckan att röna,
står med outplånliga drag ristadt i djupet af mitt hjerta.
En ogenomtränglig slöja skymmer mina framlida öden; men
hurudana dessa än må blifva, och ehvad den lyckan må vara
mig förunnad, eller icke, att såsom enskild, ledamot af detta
Riksstånd och på detta rum åter möta flere eller färre af de högtvärderade
vänner, hvilka här med mig delat så väl glädje och
trefnad, som mödor och bekymmer, vågar jag ändock alltid
hysa den tröstande förhoppningen, att städse få vara innesluten uti
H. R. o. Ad:s ynnestfulla vänskap, välvilja och bevågenhet.
Till Eder, Hr Gr. Gyldenstolpe, öfverlemnar jag nu den Staf,
som min Konungs nåd mig anförtrott. Då Hr Gr:n återställer den
i H. M. Konungens händer, anhåller jag, att Hr Gr:n behagade till
H. M. frambära uttrycken af min anderd, vördnad och tillgifvenhet,
min oskrymtade tacksamhet för det höga förtroende, hvarmed H. M.
nådigst behagat hedra mig. Jag beder Hr Gr:n dertill foga den upriktiga
försäkran, alt jag aldrig tagit denna staf i min hand, utan
alt lifligt erinra mig den ed, jag vid dess emottagande inför Konungen
aflaggt, och de dyra pligter, hvartill densamma mig förbundit.
Mitt sista ord ibland H. R. o. Ad. vare denna innerliga
önskan:
”Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!”
Detta tal besvarades af Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel,
såsom Fnllm. för Gref], ätten N:o 8 Oxenstjerna af Korsholm
i följande ordalag:
Eders Exellens Högvälborne Herr Friherre!
Förunnad är nu åt mig den äran att å R. o. Ad:s vägnar
emottaga den staf, som under det slutade riksmötet blifvit af E.
Ex. förd med så kraftig och värdig hand.
Då Konungen ål E. Ex. updrog att leda R. o. Ad:s öfverläggningar
gaf Han åt detta Stånd ett förnyadt prof af Sin välvilja,
genom att dertill utse den utmärkte man, som, i fullt åtnjutande
af sitt Stånds aktning, dermed i flera år förenat det
höga förtroendet att, vid Hans rådsbord, sitta sin Konung närmast.
Också emottogo R. o. Ad:s ledamöter med underd. tacksamhet
underrättelsen om E. Ex:s utnämning, förvissade alt — äfven
Den 4 September e. m. 677
om de moln, hvilka från södern sammandragna, gedan sista riksdag
åskdigta hängde öfver den store Gustaf Adolfs Riddarhus, skulle
förmå alt med sina ljungande blixtrar på häfdens blad inrista E.
Ex:s namn såsom R. o. Ad:s siste Landtmarskalk — detta namn
dock aldrig kunde undgå att åt sig förvärfva ett utmärklare rum
i den långa och lysande riddarekedjan af framfarna Landtmarskalkar.
Lofvad vare Försynen som afvände de hotande farorna! Den
nya tidens samhällsskakande läror mäktade ej omstörta den urgamla
byggnaden. Likasom dubbelhafvens böljor bryta sig, kufvade,
mot Sveas klippstrand, så brölo sig ock de allmänna och
samfälta valens skumrika vågor; tillbakakaslade, mot hennes åldriga
slåndsinrältnings fasta fyrtorn. Makten sjelf förnam sin egen vanmakt
och lugnet återvände.
I skydd af detta lugn hafva vi, sedan dess, med det möjliga
och nödvändiga till ögonmärke, sökt att genom våra beslut befästa
Fäderneslandets ära, lycka och trefnad. Mätte den Allgodes nåd
välsignande hvila deröfver:
De strider vi dervid utkämpat har E. Ex. från sin höga
ståndpunkt opartiskt beskådat och med oaflåtlig vaksamhet, utan
att vika af lill höger eller venster, ledi till det af grundlagen utstakade
mål: R. o. Ad. har under denna ledning erhållit ojäfaktiga
prof på den kunskapsrika erfarenhet och skicklighet, den
välvilja och fördragsamhet, som, i förening med strång rättrådighet,
redan länge åt E. Ex. häfdat odelad aktning och tillgifvenhet
af den utmärkta domarekorps inom hvilken E. Ex. bekläder
det främsta rummet.
Då E. Ex. nu går att åter intaga detsamma, anhåller R. o.
Ad. att E. Ex. ville dit medtaga och i sitt hjerta städse bevara
R. o. Ad:s upriktiga tacksamhet för alla de mödor E. Ex. hår
varit underkastad, tillönskande R. o. Ad. derjemte E. Ex. all
möjlig lycka och framgång på den bana der E. Ex. åt rikets
tjenst gagnande kommer att egna sina bemödanden.
R. o. Ad. innesluter sig uti E. Ex:s fortfarande vänskapsfull
hågkomst och försäkrar E. Ex. om sin oföränderliga högaktning
och sanna tillgifvenhet.
Hvarefter Gr. Gyldenstolpe tillika med 6 ledamöter af R. o.
Ad. afgick till Kongl, slottet för att till K. M. underdånigsl aflemna
Landtmarskalksstafven.
H. R. o. Ad. ulbeledsagade H. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal och
åtskiljdes kl. J till 10 på aftonen.
in fidem protocolli,
Albert Munck.
r
